Berättelser ur svenska historien

BERÄTTELSER

UR

SVENSKA HISTORIEN.

FYRATIONDETREDJE DELEN.

ADOLF FREDRIK OCH LOVISA ULRIKA,

DERAS SAMTIDA STATSMÄN, KRIGARE, ÄMBETSMÄN
OCH PRESTER

SAMT

EMANUEL SWEDENBORG.

TILL UNGDOMENS TJENST UTGIFVEN

AND. FRYXELL.

STOCKHOLM,

L. J. HIERTAS FÖRLAGSEXPEDITIOy.

1875.

^^XtM

STOCKHOLM,

■TnYCKT HOS K. L. BECKMAN,

1875,

INNEHALL.

Kap. Sid.

1. Konung Adolf Fredrik 1.

2. Drottning Lovisa Ulrika 7.

3. Adolf Fredriks samtida statsmän 27.

Karl Gustaf Tessin 27.

Anders Johan v. Höpken 51.

Karl Gustaf Löwenhielm 57.

Karl Fredrik Scheffer 62.

Fredrik Axel v. Fersen 68.

Ture Gustaf Rudbeck 74.

4. Adolf Fredriks samtida krigare och civila ämbetsmän.. 82.

August Ehrensvärd 82.

Johan Albrekt v. Lantingshausen 94.

Per Abraham Örnsköld 99.

5. Adolf Fredriks samtida bland presterskapet 107.

Samuel Troilius 107.

Sven Bselter 110.

Olof Celsius d. y 114.

Anders Karl Rutström 116.

Anders Chydenius 14:0.

§. Emanuel Swedenborg 149.

Swedenborgs ungdom 150.

Swedenborg som vetenskapsman 155.

Swedenborgs öfvergång från vetenskap till andeskaderi 105.

Swedenborgs andeskaderi och korrespondens-lära 181.

Swedenborgs religions-lära 1 9(5 .

Kap. Sid,

Swedenborgs uppenbarelser ora himmelriket, helvetet

och verldskropparna 204.

Swedenborgs skrifter 218.

S"wedenborgs personlighet 224.

Samtidens omdömen Öfver S\yedenborg 230.

Swedenborgs död 237.

Hvad var egentligen Svredenborgs andeskåderi? 240.

Swedenborgianismens öden 243

KONUNG ADOLF FREDRIK OCH
HANS SAMTIDA.

FÖRSTA KAPITLET.

KOXrXO ADOLF FREDRIK.

Redan tillföreiie äro lians ungdom, ankomst till
Sverge och förmälning beskrifna: sedermera likaså
hans förhällande vid de vigtigare uppträden, som
under tronföljare- och regerings-tiderna föreföllo^).
Här må några ord om hans enskilda personlighet
tilläggas.

Han var en medelmåttigt lång och välväxt
herre, håret kastaniebrunt, men betäckt af en
mindre peruk, ansigtet fylligt, munnen behaglig,
näsan hög men ej lång, ögonen icke lifliga men
liksom hela hans personlighet talande om godhet
och välmening; lians majestät^ sade man, ser nådig
ut, till och med ijå ryggen.

Utseendet bedrog ej. Någon gäng retad till
vrede, utfor han visserligen med så tygellös våld-
samhet, att till och med Lovisa Uh-ika nödgades
för tillfället gifva vika-). Men sådana utbrott före-
kommo sällan och stillades snart, och vanligtvis var
det han, som först och häldst räckte handen till för-

1) Del. 37—41.

-) Dansh. vän. bref. deu 12 Maj 1767.

Fryxells Ber. 43.

soning, först och häldst var beredd att gifva efter.
Detta kom väl förnämligast af en verklig hjertats
godhet; men i någon mån ock af en stor obenägen-
het för hvarje kraft-ansträngning, ett stort miss-
troende till egen förmåga, följaktligen ock en
stor benägenhet att häldre fly än fakta. vSjäls-
förmögenheterna voro ock tämligen obetydliga.
Konungen, sade man, tänker föga ocli endast i smått
och sysselsätter sig häldre med exercerandet af ett
Jcompani än med ordnandet af vigtiga regerings-
ärender. Mönstringar, jagter och i synnerhet svarf-
stolen voro hans mest älskade tidsfördrif, hvaremot
de vittra och vetenskapliga nöjen, drottningen
vid hofvet införde, ingalunda öfverensstämde med
konungens lynne och smak. Under de långa och
ståtliga sorgespelen, säg man honom ock helt grund-
ligt gäspa, men tillika helt beskedligt och tåligt
stanna qvar till slutet. I Vetenskaps-Akademiens
sammankomster deltog han sällan; man har också
omtalat, huru han sysselsatte sig med Orhis pictus
och berömde denna bok som en nyttig och nöjsam
läsning, och man har på grund af sådana företeelser
ansett honom mycket okunnig. I verkligheten be-
finnes dock, att han laggt sig till betydliga samlin-
gar af såväl naturalster sum kopparstick och ta flor,
och bland dessa sednare många af stort värde. Troligtvis
voro både omdömet bättre och kunskaperna större,
än man kunde ana; ty vid sidan af Lovisa Ulrika
var han nog försigtig att sällan yttra sig öfver
sådana ämnen.

I sin klädsel iakttog han gerna en viss prydlig-
het; men följde i början åtskilliga råa till drycken-
skap gränsande lefnadsvauor, som den tiden vid några
tyska hof bibehölios. Lovisa Ulrika förmådde ho-
nom likväl snart nog att desamma bortlägga.

Till lynne och tänkesätt var han, sig sjelf
lemnad, mild, rättvis och redlig, så att han för
^gen del hvarken ville eller behöfde tillgripa olag-

liga eller klandervärda medel. Det säges dock,
att han, någongäng i penningenöd och måhända
drifven af sin gemål, lofvat tittlar och ordenspryd-
nader åt rika personer mot dessas löften om be-
tydliga lån.

Man berättade efter honom ett och annat drag
af deltagande för lidande medmenniskor. Under
en promenad vid Loka fick han t. ex. se en tiggare
ligga magtlös vid vägen. Konungen stannade och
lät i sin vagn upplyfta och föra mannen till närmsta
läkare. A andra sidan berättades efter honom
drag, hvilka blifvit tolkade som bevis på småsnål-
het, och föranledt åtskilligt gäckeri. Han mötte
t. ex. en gång en tiggare. Jag har ej, sade han
till den åtföljande grefve Hamilton, jag har ej på
mig annat än duJcater. — — Om, svarade denne,
om ers majestät behagade lemna mig en bland dem,
torde tiggaren Minna vexla och gifva tiUbaJca.
Samme Hamilton blef en annan gång begåfvad
med en träddosa, som konungen sjelf svarfvat.
Lovisa Ulrika beledsagade skänken med några ord
om det stora värdet af en sådan kunglig nåd.
Hamilton svarade, att han detta visserligen kände
och erkände; men likväl önskQ.de, att hans majestät
varit guldsmed i stället för svar/vare.

Oaktadt frånvaron af utmärktare själsförmögen-
heter, hade dock Adolf Fredrik ett sundt och redigt
förstånd, hvilket inom sin krets såg sakerna lugnt
och tämligen klart, derjemnte ock en betänksam-
het, som icke gerna förhastade sig, en benägenhet att
höra och följa goda råd och ett ärligt och välme-
nande sinnelag. Hans uppförande som kronprins,
och innan Lovisa Ulrika framträdde, var ock i
flere hänseenden berömvärdt. Många hafva der-
före trott, att han, lemnad åt egen ledning och
förmäld med en stillsam och klok gemål, skulle
kommit att föra en lugn och lycklig regering.

Nu deremot blef han, såsom vi sett, genast
och så helt och hållet öfverflyglad af Lovisa Ul-
rika, att han drog sig tillbaka och lemnade åt
henne ledningen af alla både mindre och större
angelägenheter. Vid en eller annan bland de svåra
brytningar, som af henne föranleddes, hände väl,
att han klagade öfver det sätt, hvarpå hon bort-
stötte hans gamla vänner och ådrog honom nya
fiender, tvister och obehag i). Vanligtvis fogade
han sig dock efter hennes vilja och gick till och
med hennes ärender, ehuru stundom rätt ogerna.
Men sedan han på sådant sätt uppläst i rådet ett
hotande diktamen eller vidtagit någon annan kraft-
åtgerd, återvände han genast till sin svarfkammare
så stilla och obekymrad, som skulle ingenting hafva
förefallit eller ingenting ännu återstå; öfverlemnande
åt sin gemål och längre fram åt sin son att ut-
kämpa den sålunda började striden.

I allmänhet var Adolf Fredrik sin maka trogen.
Kring början af 1760 talet fattade likväl den då
femtio-årige konungen lifligt tycke för en madame
Du Londel, hvilken var anställd vid den i Stock-
holm varande fransyska teater-troppen, samt utmärkt
som både skådespelerska, sångerska och dansös. Någon
tid lyckades man dölja förhållandet för Lovisa Ulrika.
Slutligen blef det likväl bekant och föranledde häftiga
uppträden-), dock medlades snart försoning. Efter
Adolf Fredriks död och enligt hans uttryckliga
önskan erhöll nämnda fruntimmer lifstidspensjon. En
herr Frederici, måhända hennes son, blef ock af
konung Gustaf försörjd, och det enligt begäran af
både Adolf Fredrik och af den härutinnan försonliga
Lovisa Ulrika. Frederici dog likväi innan kort.

Redan vid fyratio års ålder hade Adolf Fredrik
börjat lida af svindel, hufvudverk och magplågor.
Grenom begagnande af Loka gyttjebad blef väl

*) Dansk. min. bref, deo 31 Mars 1767.
2) Dansk, min href, den 9 Mars 1764.

helsan förbättrad, dock aldrig fullt återställd; också
derföre, att konungen stundonci ådrog sig förkyl-
ningar och begick dietfel. Ett sådant vållade hans
död. Den 12 Februari 1771 hade han vid middags-
bordet intagit en stark måltid, och dervid hopblandat
hetvägg, surkål och ostron. Klockan half 9 på qväl-
len fick han vid spelbordet ett häftigt anfall af slag
och gick genast in i drottningens närbelägna kabinett.
Det är, sade han, hlott ett anfall af min vanliga JcoliJc
och går öfver, om jag hlott Mämmer magen mot
något liårclt, hvarpå han tryckte den mot ett bord,
och tog in några droppar, som drottningen fram-
räckte. Men i detsamma biet han blodröd i ansigtet,
lutade hufvudet mot väggen, kramade Fersens hand
och dog, allt detta inom tio till tolf minuter, och
innan läkare hann tillstädeskomma. Lovisa Ulri-
kas häftiga sorg och rådets för tillfället vidtagna
åtgerder äro redan berättade i).

Begrafningen blef den 30 Juli samma år
firad med mycken högtidlighet och prakt 2). Lik-
predikan hölls af Filenius och författandet af per-
sonalierna uppdrogs åt Berch. Gustaf förklarade
sig visserligen nöjd med dennes arbete, och lät
utbetala det derföre lofvade arvodet af 600 d. s. m.^);
men skref sjelf en annan lefnadsteckning, hvilken blef
vid tillfället begagnad. Den ansågs på sin tid som ett
mästerstycke och det till både språk och innehåll, och
man måste beundra den skicklighet och den pietet,
hvarmed den aflidnes vackra sidor blefvo framhållna,
de svagare undandolda. Den innehöll ock många
smickrande ord om Lovisa Ulrika, hvilken likväl
var med uppsatsen mindre belåten. Sjelfva begraf-
ningshögtidligheten förmådde hon icke öfvervara*).

') 42. 36—38.

2) Enligt dispositiouerna i Statskontoret stet; kostnaden till
305,599 d. s. m.

3) Mdsprot. 24 Juli 1771.

^) Fersen 3. 67 berättar, att prinsarna och prinsessan visade

Berättadt är^) om tristen mellan Gustaf, som
ville, att Adolf Fredriks lösörebo skulle användas
till betalning af sterbhusets skulder; — och Lovisa
Ulrika, som ville, att Gustaf, hvilken ärft hela
riket, borde också betala skulderna, och lemna
lösöreboet åt henne och de tre yngre barnen.
Gustaf gjorde dock sin vilja gällande, och Adolf
Fredriks qvarlåtenskap blef till betalande af hans
skulder försåld. Åtminstone var detta händelsen
med de betydliga konstsamlingarna. Gustaf in-
köpte en större och Lovisa Ulrika en mindre del
af der befintliga taflor och handteckningar, hvilka
nästan alla sedermera dels genom gåfvor af konun-
gen, dels på annat sätt blifvit förenade med statens
samlingar.

OaUtadt sin i många fall obetydliga personlig-
het, blef dock Adolf Fredrik, till följe af sin mild-
het, rättvisa och välmening, i lifvet älskad, och
efter döden saknad, verkligen saknad, och det af
både slägt, omgifning och undersåtare. Bland de
många klagoskrifterna vid hans frånfälle har ne-
danstående vers med den tarflighet och välmening,
som utmärkte den bortgångne fursten sjelf, uttalat
svenska folkets känslor vid hans graf. Det hette:

Det lijerta hlir ju mensJcors ära,
Der oiåd, der rätt, der fromhet hor.
Den hör och hilUgt kallas stor,
Som mildt vill fredens lagrar här a,
Och göra tidens hörda lätt.
Hans spira Jean vårt lugn framhringa^
Samt ittan hjelp af hlodig Min g a
Beshydda folkets väl och rätt.

under likbegängelsen djup sorg, och att, när likkistan inbars i grift-
hvalfvei, fingo de förra anfall af svimningnr och den sednare af
konvulsjoner ; och att konung Gustaf sökte ådagalägga samma djupa
sorg: men att han gjorde det på ett så teatroliskt sätt, att ingen
misstog sig om verkliga förhållandet.
M 42. 37.

ANDEA KAPITLET.

DEOTTXING LOVISA ULRIKA.

Hennes uppfostran, ungdom och förmälning
med Adolf Fredrik äro redan tillförene omständligt
beskrifna; och likaså det sätt, hvarpå hon seder-
mera under dennes tronföljare- och regeringstid in-
grep i styrelsens gång, samt följderna^). Innan
hennes sednare mer enskilda öden framställas, vilja
vi lemna läsaren en bild af denna högst märkvär-
diga personlighet, sådan den vid mognare år
framstod.

Växten var ej hög, men välbildad, hår och
ansigtsfärg mer ljusa än mörka, ögonen stora och
mörkblå, stundom mild:i, ofta skarpa, alltid fulla
af lif, sällan mägtiga af förställning; näsan liten
men välbildad och ständigt .'förd i vädret», mun-
nen vacker, leendet behagligt, andedrägten tvärtom,
tänder och hy mycket angripna, men helsan i all-
mänhet god.

Till själsförmögenheter, lynne och bildning
var hon mer snabb- än djuptänkt, mer tilltag-
sen än ihärdig, mer qvick än klok, mer beläsen
än lärd. De religiösa öfvertygelserna hade antagit
den form af dåtidens fritänkeri, som kallades
deism. Hon förkastade djerft och begabbade ofta
och fräckt mänga de kristna kyrkornas trosläror
och bruk: men öfversick aldria; till ateism, utan
yttrade stundom varmt religiösa känslor. Sederna
voro fläckfria, och sägnerna om Tessin, Sinclair
och Sten Abraham Piper tyckas hafva varit blott
illviljans eller sqvallersjukans dikter. Andan i
hennes hof var ock mycket sedligare än i både
föregående och efterföljande regenters. Hennes

) 37—42 delaraa.

lifliga aldrig hvilande själ älskade väl nöjen, men verk-
samhet och sysselsättnips än mera. I brist på sådan
af vigtigare art tillgrep hon åtskilliga handarbeten
och ej sällan kortleken, den sednare likväl icke
med någon serdeles ifSer. Hon roade sig ock
stundom med jagt, och sköt 1750 på en enda sådan
3 elgar och 4 harar ^). Vittra eller vetenskapliga
sysselsättningar utgjorde dock förnämsta nöjet.
Gerna hörde hon utmärkta skriftställares arbeten
föreläsas, och kunde på detta sätt stundom uttrötta
två till tre personer på dagen-). Sjelf var hon ock
en mästarinua i nämnda konst. Om hennes kärlek
till vetenskap och vitterhet mera framdeles.

Hon kunde, när hon så ville, vara mycket
angenäm i umgänget: men stötte ofta nog än
den ena än den andra genom häftigt och befal-
lande lynne samt skarpa och skoningslösa ord.
Fritaligheten var dock en följd mindre af upprig-
tighet, än af oförmåga att styra sinne, och tunga.
Dessa tyglades ej heller af någon slags försigtig-
het. I allmänhet visade drottningen ett serdeles
oförskräckt sinnelag. Under farten öfver Östersjön
1744 var hon bland fruntimren den, som längst
trotsade vindarna och sjögången: och när vid
Drottningholm elden kom lös i en teaterbyggnad,
just medan ett stycke der uppfördes, var hon bland
åskådarne den, som sist lemnade det brinnande
huset.

Hennes medfödda anlag till egenkärlek och
stolthet voro i sig sjelfva ganska stora och blefvo
sedermera än större genom medvetandet om sina
utmärkta egenskaper, och genom det smicker, den
verkliga beundran, dessa i förening med den kung-
liga värdigheten framkallade. Följden blef, att
omdömet ofta förvillades och anspråken uppdrefvos

') Eriksbergs arJäv. Tessin till Fr. Sparre d. 30 Sept. 1750.
2) Voltemats anekdoter.

9

till orimlig höjd, och detta i afseende icke blott
på. personlig hyllning uta.n ock på bofstat och
regeringsmagt. Uppfödd i ett tarfligt och sparsamt
konungahus och sedermera sjelf drottning i ett
fattigt och skuldsatt land, blef hon dock i hög
grad praktlysten och slösande. Ehuru med fri
vilja öfver%ttad till ett land med strängt lagbunden
konungamagt och lörmäld med en furste, som he-
ligt lofvat detta regeringssätt följa och upprätthålla,
sträfvade hon dock oupphörligen och ifrigt att
förmå honom bryta denna ed, öfverändakasta detta
regeringssätt och utvidga sin och inskränka folkets
magt. Härtill lockade, härtill bidrogo ock många
och vigtiga tidsomständigheter. Hon var uppfödd
i ett land, som styrdes enligt enväldets grundsatser
och dock i det hela taget tämligen väl; — tillika
i en tid, då många Europas utmärktaste både re-
genter, statsmän och skriftställare hyllade den så
kallade upplysta despotismens grundsats: nämligen
allt för foRet, men ingenting genom folket. Hon
omfattade dessa åsigter så mycket lifligare, som
de öfverensstämde med hennes personliga anlag
för sjelfrådighet och hersklystnad. Af dessa skäl
gemensamt alstrades ett oemotståndligt begär att
oaktadt alla afgifna eder, alla afstyrkande råd, alla
afskräckande motgångar dock oupphörligt sträfva
efter enväldet såsom det regeringssätt, hon ansåg
utgöra folkens sanna lycka och sin egen sanna
ära och verkliga kallelse. Hon betraktade följakte-
ligen ständernas kärlek till medborgerlig frihet
såsom en brottslig upprorsanda och deras motstånd
vid hennes envåldsplaner såsom ett stratfvärdt
förräderi. Sin egen magt ställde hon i främsta
rummet, landets välfärd först i det andra; och utan
den förra inbillade hon sig, att den sednare icke
kunde beredas. Dessa åsigter, dessa känslor i ett
högeligen både egenkärt, hersklystet, verksamt och
oböjligt sinne utgöra förklaringen och orsakerna

10

till hennes och till de flesta Sverges olyckor under
hela den tid, hon i detta land utöfvade något in-
flytande. Höpken genomskådade förhållandet tidigt
nog. Hon har, skref han, förorsakat och 'kommer
att förorsaka mycken oro^).

Förutsägelsen gick i fullbordan, såsom Sverges
historia visar. Efter finska kriget och dalkarls-
upproret 1743 var landet uttröttadt och längtade
efter hvila. Det tyckes ock, som en förlikning, en
sammanjemnkning mellan Hattar och Mössor kunnat
och till och med varit på väg att åstadkommas
under ledning af Samuel Akerhielm och Sven La-
gerberg, hvilka sjelfva utgjorde medlande öfver-
gåneslänkar mellan båda partierna. Adolf Fredrik,
sig sjelf lemnad, sträfvade till samma mål. Men just
då, 1744, kom Lovisa Ulrika in i landet. Hon
kastade sig genast in i partihvimlet och uteslutande
på Hattarnas sida samt stiftade redan nu ett Hof-
Hattförbund, ett förebud till det, som sedermera
åren 1767—1772 utbildade sig. Med understöd för-
nämligast af Tessin hjelpte hon till att störta
Akerhielm och dennes numera med Mössorna öfver-
ensstämmande åsigter, så att Hattarna återigen
kommo till väldet: — h varemot dessa hjelpte
henne att 1747 genomdrifva förbundet med Preus-
sen, hvilket uppretade Rys?;land och Danmark samt
föranledde den fiendskap och de kostsamma rust-
ningar, som utmärkte åren 1747—1749. — Det
var detta Hof-Hattförbund och isynnerhet Lovisa
Ulrika och hennes magtutvidgningsplaner och hennes
föraktliga handtlangare bröderna Schekta, m. fl ,
som föranledde många bland de oroligheter och
tvister, som utmärkte och efterföljde riksdagen
1747, t. ex. våldsamheterna inom bondeståndet,
och den tidens många politiska rättegångar, man
kan väl säga förföljelser. Det var Lovisa Ulrika

^) Sjöholms arkiv. A. J. v. Höpkens anteckningar.

11

som åren 1751—1754 ledde Adolf Fredrik till det
motstånd vid rådets lagliga åtgerder, h vilket vållade
ilere års oro och ådrog hofvet den förödmjukelsen^
att ständerna 1755 offentligen och formligen gillade
rådets och ogillade konungens uppförande. Det
var Lovisa Ulrika, som 1756 hopspann och fram-
dref den revolutionsplan, som kostade Brahe m. fl.
lifvet, samt ådrog konungahuset förnedrande men
icke oförtjenta skrapor. Det var Lovisa Ulrika,
som under pommerska kriget med ord gynnade
och misstänktes med gerningar gynna Sverges fien-
der. Det var Lovisa Ulrika, hvars misshushållning
hela tiden bortåt bidrog att öka hofvets utgifter,
följaktligen ock undersåtarnes utlagor och missnöje.
Det var Lovisa Ulrika, som motarbetade Gustafs
förmälning med Sofia Magdalena och fortfarande
störde trefnaden i detta äktenskap. Det var Lovisa
Ulrika, som 1767 bidrog till bildande af den tidens
Hof-Hattförbnnd och till framkallande af brytningen
1768 och reaktions-riksdagen 1769. Det var Lovisa
Ulrika och hennes anspråk, nycker och afundsjuka,
som bidrogo till oenigheten mellan henne och hennes
äldsta son. — De flesta svårare brytningar, Sverge
efter 1744 måste genomgå, hafva i mer eller mindre
mån varit föranledda af denna drottning, och toi-de
hafva uteblifvit, i händelse Adolf Fredrik haft vid
sidan en mild, sansad och förståndig gemål. Detta
var ock de flestas, äfven utländningarnas omdöme,
och i de främmande sändebudens bref omtalas hon
stundom under namn af )>Sverges gisseh^).

Hon ämnade visserligen att enligt sin åsigt
använda till svenska folkets bästa den ökade magt,
hon oupphörligen eftersträfvade ; men det sätt,
hvarpå hon använde den magt, hon redan egde,
föranledde allehanda betänkligheter. Vi hafva sett
de i politiskt hänseende olyckliga följderna af

' ) Fléau de Snede.

12

hennes välde öfver gemålen. Hennes beteende
också i andra fall ingaf oro. För främjande af
vetenskaper, vitterhet och sköna konster gjorde
hon visserligen mycket, men med nyckfulla afbrott
och stundom tydliga drag af personlig beräkning.
HoD och hennes Vitterhets- Akademi har ej heller
för Sverges vittra utbildning varit af så stor vigt
som fru Nordenflycht och dennas skaldekrets.
Före 1755 företog sig Lovisa Ulrika flere resor,
under hvilka rikets landskap samt grufvor, fabriker
och dylika inrättningar besöktes. Dessa färder
ville hofvet hafva betraktade som ett slags patrio-
tiska eriksgator, hvilket de väl ock till en del
voro; — men många betraktade dem, och detta ej
heller utan skäl, som jagter efter folkgunst och
efter medhjelpare vid den tillämnade revolutionen.
Sedan denna 1756 misslyckats, förekommo de ock
mera sällan^), och betecknande är dessutom, att
många Lovisa L^lrikas åtgerder till uppmuntran af
anhängare och till belöning af hedrande företag
bestodo i ordnar och ordensprydnader. Ar 1744
instiftade hon den s. k. Solfjedersorden , som
äfven den utmärktes af en åtföljande stjerna. Ar
1747 begåfvade hon med ökade anslag det af Ul-
rika Eleonora inrättade adliga jungfrustiftet, och
uppfann och lät åt medlemmarne utdela som äre-
tecken en slags stjerna, prydd med hennes eget
namnchiffer. År 1751 lät hon slå en medalj, hvil-
ken, prydd med konungaparets bilder, skulle bland
allmogen utdelas enligt andra sidans inskrift
'*Till heder för den qvinna.
Som fint och snällt kan spinna.»
Med en likartad medalj sökte hon 1753 uppmuntra
sina vid Drottningholm anställda siden väfvare, och
med en annan firade hon minnet af Dalins och
Klingenstjernas högsättning. I öfverensstämmelse

) Ständerna hade dem ock afstyrkt.

13

med tidens anda och Alströmers exempel, sökte
äfven hon, och med biträde af Tessin, att genom
konstlade medel och understöd inrätta och upp-
rätthålla åtskilliga fabriksföretag, bland hvilka
dock några voro mindre passande för landets luft-
streck och öfriga förhållanden. Så lät hon i Canton,
bredvid Drottningholm, anlägga tillverkningar för
finare smiden, för spetsknypplingar samt för linne-
och sidenväfnader, och derjemute för de sistnämndes
behof plantera mullbärsträd till uppfödande af sil-
kesmaskar. De flesta dessa inrättningar råkade
likväl efter Adolf Fredriks död i förfall.

Det lifliga deltagande, drottningen egnade åt
vetenskap, vitterhet och sköna konster, utgick
från verklig och varm kärlek och utgör ^ ackraste
sidan i hennes verksamhet och hela lif. Till medel-
punkt för dessa sysselsättningar valde hon Drott-
ningholm. Der upprättades en för sin tid vacker
samling af mineralier, koraller, snäckor, insekter,
fiskar, foglar och djur, hvilka alla ordnades och i
en tryckt uppsats beskrefvos af Linné. Det var
efter J. G-. Stenbocks tid den första betydligare
naturaliesamling, som i eller vid hufvudstaden
förefunnits, och bidrog i sin mån att hos svenskarna
underhålla den kärlek för dylika kunskapsarter,
som Linné väckt, och för hvilken han gjort Sverge
till hela den bildade verldens medelpunkt. På
samma Drottningholm anlade hon likaledes ett
myntkabinett och ett betydligt bibliotek, och märk-
värdigt nog ett sådant äfven serskildt för fruntim-
mer; och dessa boksamlingar tjenade till prydnad
icke blott för väggarna utan ock för sällskapslifvet.
Sjelf tröttnade hon aldrig vid afhörandet af ut-
märkta skriftställares arbeten, stundom äfven så-
dana som voro mer vetenskapliga, mer svärfattliga;
och genom den ryktbare Grimm skatfade hon sig
fortgående underrättelse om de förnämsta litterära
tilldragelserna inom Frankrike. På samma Drott-

14

ningholm ordnade hon dessutom samlingar af de
sköna konsternas alster, deribiand ett galeri af ej
mindre än 396 taflor; många, t. ex. Ehrenstrahls
verk, förut på stället befintliga, några ärfda efter
modern, men de flesta inköpta från Frankrike eller
fi-ån Holland eller från Tessins samlingar. Vid
urvalen leddes hon af den sistnämnde eller af Hår-
leman eller af Karl Filip Säck, och vid samlingens
ordnande af Karl Wilhelm v. Dtiben. Jemnte sys-
selsättning med dylika föremål, gjorde hon emellanåt
besök i Uppsala och någongång i Lund, på hvilka
ställen man då till hennes nöje anställde disputa-
tions-öfningar under ledning af båda högskolornas
utmärktaste lärare Ihre och Lagerbring. Drott-
ningholm med sin sköna belägenhet, sina vackra
byggnader, sina rika och mångartade samlingar
var dock vanliga skådeplatsen för dessa vittra
sysselsättningar. Sällskapslifvet derstädes blef i
hög grad angenämt genom de många nöjen Och
fester, de många skådespel eller landtliga utflygter,
som anställdes, och än mer genom urvalet af deri
dellagande personer. Dessa voro i allmänhet ut-
märkta genom snille, kunskaper och sällskapston;
fruntimren dessutom genom behag och skönhet,
och isynnerhet grefvinnan Ribbing född Eva
Helena Löwen, gref\innan Axel Fersen född Ul-
rika Lovisa De la Gardie, grefvinnan Karl Tessin
född Charlotta Sparre och holfröken Ulrika Eleo-
nora Berchner, sedermera gift med landshöfding
Örnsköld. Sällskapslifvet fick dessutom ett rikt
innehåll genom de lärda och vittra sysselsättningar,
hvilka drottningens smak, umgängeskretsens snill-
rikhet och ställets samlingar föranledde; — likaså
genom Tessin och dennes ovanliga förmåga att på
det angenämaste sätt leda och sammanhålla hof-
kretsen och dess nöjen, — och slutligen likaså ge-
nom Dalin, hvilkens ymniga skaldeådra hade för
hvarje person, hvarje tillställning genast i bered-

15

skåp något skämt, några verser, hvilka, ehuru
sällan af större poetiskt värde, dock genom sitt
glada och godmodiga innehåll, sina personliga och
lokala anspelningar muntrade sällskapet. Detta
Drottninsholms-lif var den lyckligaste och vackraste
sidan af Lovisa Ulrikas vistelse i Sverge. Både
hon och prins Gustaf ville ock på något sätt fira
minnet af en så angenäm tid och af dess glada sån-
gare, och på samma gång af Gustafs båda lärare
Dalin och Klingenstierna. Lovisa Ulrika lät för-
denskull 1769 på Lofö kyrkogård uppföra en ätte-
hög, i hvilken de båda utmärkta männens likkistor
blefvo med mycken högtidlighet insatta i närvaro
af konungahuset och af flere utmärkta personer.
Lovisa Ulrika och prins Gustaf inträdde sjelfva i
högen och beströdde med rosor de båda vännernas
hvilobäddar. En marmor-obelisk på högens spets
uttalade de bortgångnas namn och de efterlefvandes
tacksamhet.

Ehuru kärt Drottningholm var, måste dock
Lovisa Ulrika slutligen från detsamma skiljas.
Som vanligt och oaktadt det rika anslaget, åsam-
kade hon sig äfven som enka n3'a skulder och
de? a så betydliga, att hon till deras gäldande
nödgades sälja både Drottningholm och alla der
förvarade samlingar, utom en mindre del, som hon
till prydnad för sin nya boning fick för lifstiden
behålla. Både slottet och samlingarna blefvo af
Gustaf den tredje för kronans räkning inköpta,
och de sednare förenades, med hvad staten i samma
väg förut egde. På detta sätt har Lovisa Ulrikas
samlande verksamhet kommit fosterlandet till godo
samt bidragit att rikta och pryda dess biblioteker
och museer och att sprida bildning och konstsinne
bland dess folk.

Lovisa Ulrikas upprigtiga kärlek för nämnde
sysselsättningar förvärfvade henne bland deras
idkare många vänner, liksom hennes snillrika och.

16

när hon ville, behagliga umgänge äfven bland andra
personer. Mänga till antal och varma till innehåll
voro ock de tal, som höllos, de sånger, som upp-
stämdes till hennes ära, i synnerhet under de första
åren. Men efter upprorsförsöket 1756 inträdde
häruti en märkbar förändring. Lofsångerna tyst-
nade för det mesta; och allmänna tänkesättet och
goda tonen fordrade tvärtom, att man borde stå i
spändt förhållande till hofvet och visa likgilltighet
om dess ynnest. Lovisa Ulrika sjelf drog sig till-
baka, reste mer sällan till landsorterna och ville
ej med några större högtidligheter fira sina födelse-
dagar. Omkring 1762 och till följe af då inträ-
dande förhållanden ^) blef väl landets sinnesstäm-
ning något förbättrad: något, men ej mycket: och
hon lyckades aldrig att i nämnvärd mån återvinna
svenskarnas kärlek och förtroende.

Vi hafva betraktat Lovisa Ulrika i hennes
förhållande till staten och till dess allmänna
angelägenheter samt vetenskapliga, vittra och
konstnärliga utbildning. Det är dock lärorikt
att följa en så framstående personlighet i dess mer
enskilda lif. Man finner då, hvad lätt kunde anas,
nämligen att hon aldrig mäguide länge bibehålla
ett närmare och vänskapligt förhållande till någon
utmärkt och oberoende karakter. Med hvarje
sådan inträffade alltid förr eller sednare en af-
görande brytning; t. ex. med brodern konung
Fredrik, sonen konung Grustaf, gunstlingarna Ul-
rika Strömfelt och syskonparet Liewen, ja äfven
med den länge och mycket eftergifvande Tessin.
Endast svaga eller ock beroende personer mägtade
under en längre tid qvarstå vid hennes sida. För-
hållandet till brodern och sonen äro icke blott i
personligt utan ock i politiskt hänseende så vigtiga,
att de påkalla närmare uppmärksamhet.

) 40. 149—161.

17

Bland sina syskon älskade Lovisa Uliika mest
brodern August Wilhelm och systern Amalia, med
hvilka hon underhöll förtrolig brefvexling och
kallade den sednare vanligtvis min älsJcade Lili ^).
Förhållandet till brodern konung Fredrik var en
blandning af flere olika känslor; mycken stolthet
öfver hans snille och bragder, en viss skygghet
för hans ord och omdömen, men tillika en ej liten
benägenhet att sätta sig upp emot dem, när de
innehöllo misshagliga råd eller ogillande anmärk-
ningar. Sådana tillät han sig nämligen uttala,
och det både ofta och oförtäckt. Vi hafva berättat,
huru han, genomskådande systerns personlighet,
insåg redan 1744 hennes olämplighet för den plats,
hon skulle som drottning i Sverge intaga, samt
förutsåg de svårigheter och obehag, hon der skulle
möta, der ådraga sig: och huru han derföre
lät varna Adolf Fredrik för hennes högdrngna,
häftiga och ränkfulla sinne ra. m. Men denne
fortsatte frieriet, och förbindelsen blef formligen
afslutad. Troligen var det med broderns, konung
Fredriks, goda minne, som både Tessin och fru
Blaspiel vid detta tillfälle föreställde prinsessan
nödvändigheten af att bland de fria svenskarna
lägga band på sitt stolta och befallande lynne-).
När hon 1744 flyttade från Berlin till Stockholm,
sades han ock sjelf hafva under ett enskildt sam-
tal bedt henne aldrig blanda sig i Sverges rege-
ringsärender, och utverkat hennes löfte derom.
Men detta löfte, om hon verkligen något sådant
gifvit, blef genast och oupphörligen och på det
djerfvaste sätt brutet, såsom föregående delar be-
rättat. Konung Fredrik skref väl och bad henne
icke reta svenska ständerna. Men hans varningar

') Brefvexlingen med prinsen förvaras i grefve Manderströma
samlingar, och den med prinsessan i Kaiserl. Hmtsarchiv i Berlin.
■') 37. 18-21.

FrycelU Ber. 43. 2

18

blefvo fruktlösa och stundom så kiirft bemötta, att
han förklarade sig ej mer vilja gifva några råd,
ej mer vilja på sådant sätt ådraga sig snäsor och
obehag. Hennes fortfarande magtutvidgnings-planer
och dessas ol^^ekliga utgång tvingrde honom dock
att återigen gripa till pennan. Efter den olyckliga
utgången af hofvets revolutionsförsök 1756 skref
han till Lovisa Ulrika: ni har sjelf detta tillställt^).
Men ni skall åtminstone i edert hjerta göra mig
den rättvisan att erkänna, det jag beständigt af-
rådt från alla våldsamheter. Jag ber eder nu
att genom välberäknadt iippförande godtgöra, hvad
feladt är, och tänka på eder egen och edra dams
välfärd, hvilken jag som en trogen broder har
liggande tungt på mitt hjerta. Vi veta, huru
drottningen dock fortfor med sina förra stämplin-
gar, hvarför ock hennes bror fortfor med sina
varningar. Ar 1764 skref han: jag har i 20 års
tid uppmanat eder till stillhet och framställt frukt-
lösheten och faran af edra ärelystna p)laner. Jag
känner svenskarna och vet, att ett sjelf ständigt
folk icke låter sig friheten frånryckas. Jag har
äfven sagt eder, att de, som locka med förespeglin-
gar om lyckade^ revolutioner, komma att bedraga
edert hopp'^). Ar 1766 skref han ytterligare: om
ock riksdagen i ett och annat förgått sig mot eder,
så tror jag dock bäst vara att sätta sig öfver en
hop småsaker. Ni talar om hederns fordringar;
ja väl; de äro ganska vigtiga. Men de ålägga oss
ej att företaga saker, som öfverstiga våra krafter
och derigenom störta oss i olycka. Liksom för att
å andra sidan ådagalägga sin välmening, sin väl-
vilja, lät han 1767 Lovisa Ulrikas dotter Sofia
Albertina väljas till coadjutrice i Qvedlinburg, en
plats, som redan nu gaf goda och för framtiden

'') Vmis Vavez voulu.

-) 4L 38, 39 innehålla eit par andra likaledes varnande bref.

19

utsigt till än bättre inkomster. Vintern 1768,
och när Lovisa Ulrika förenade sig med Hattpar-
tiet för att framtvinga reaktions-riksdagen 1769,
varnade henne brodern omigen. Ai' det rätt, skref
han, att vedervåga eder familjs väl, edert eget lugn
och kanske än vigtigare fördelar, och detta för att
gynna Hattarna, hvilka dock 1756 så misshandlade
edert konungahus'! Fruktar ni ej, att Mössorna,
då de känna sig ensamma vara för svaga, skola
begära hjelp af rysska kejsa7'innan, hvilken gerna
skall begagna tillfället att under sådan förevänd-
ning blanda sig i Sverges inre styrelse och ditsända
20,000 man. Ser ni ej, att då skola med dem
förena sig en hop missnöjda svenskar, kanske ock
Danmark"? Har ni troppar, har ni penningar nog
att kunna bestå i en sådan strid"? Lovisa Ulrika
försvarade dock sin åtgerd och sade bland annat:
ni finner mig kanske för stolt '^); men betänk, att
jag är eder syster! Fredrik genmälte: det är ingen
sann stolthet att genom öfvermod sätta allt på spel.
Tänk hvilken smärta både för eder och mig, om
ni en dag blifver tvungen att med hela eder om-
vårdnad lemna Sverge och söka en tillflyktsort i
Berliri, och detta endast derför, att ni ej velat
följa mina välmenta råd. Lovisa Ulrika svarade
dock, att hon beslutat trotsa de faror, brodern på-
pekat, och hon gjorde så-). Men Adolf Fredriks
nu inträffade frånfälle medförde en afgörande för-
ändring, ehuru icke förbättring. Efter denna händelse

' ) Fiére.

^) Ja närmare man granskar denna brefvexling, desto mer
får man skäl att betvifla tillvaron af de lömska planer, man på-
bördat Fredrik. Otvifvelaktigt är, att han önskade bekomma
svenska Pommern och att han af politislia skäl icke gerna såg
svenska konungamagtens utvidgning. Men den oförändrade toneu
i hans bref ända från 1744 intill 1772 tyckes visa, att oro för
systerns och systerbarnens öde var den känsla, som hufvudsakligen
bestämde hans uppförande (se 41. 355.).

20

blef nämligen Lovisa Ulrika mer och mer orolig,
mer och mer missnöjd med sin belägenhet, med
sin son Gustaf och med svenskarna i allmänhet.
Hon började längta till barndomshemmet, till Ber-
lin, dit ock brodern konung Fredrik säges hafva
med vänskapsfulla bref henne inbjudit. Hösten
1771 reste hon också dit, och blef med stora hög-
tidligheter och mycken välvilja mottagen och be-
handlad. Hofvet visade henne skyldig uppmärksamhet,
och akademier och lärda egnade henne sina hyll-
ningar, hvarföre hon ock var till en början mycket
förtjust. Det goda förhällandet ändrades dock
inom kort, och, som man sade, till följe af hennes
eget uppförande. Man märkte ock, att konung Fredrik
började undvika hvarje förtroligare umgänge, och
att deras samtal ofta urartade till lifliga tvister;
i synnerhet när, som ej sällan hände, Lovisa Ul-
rika talade illa om Sverge och svenskarna, h vilka
hennes broder då tog i försvar. Det hände slutli-
gen, att han på hela veckor icke såg henne någon
enda gång. Många andra drogo sig då likaledes
tillbaka från hennes person och från hennes mer och
mer öfvergifna mottagningsrum. Sådant inverkade
på lynnet. Hon blef nedslagen och förklarade
sig stundom ledsen vid lifvet. Berlin hade ej för
henne blifvit, hvad hon väntat, och det såg ut,
som också Berlin började tröttna vid henne. Att
återvända till Sverge, till som hon tyckte de upp-
studsiga och oroliga svenskarna och den otack-
samme Gustaf, detta kändes dock än svårare, och
när i Augusti 1772 hemresan likväl måste anträ-
das, skref hon till Gustaf: jag lemnar nu denna
sälla vistelseort för att återvända till helvetet.
Konung Fredriks bref rörande revolutionen 1772
och hans bemödanden att förekomma utbrottet af
ett allmänt nordiskt kris; hafva vi redan omtalat i),

^) 42. ?38— 260

21

och hennes förhållande till preussiska hofvet efter
1772 hör till sednare tidens historia.

Lovisa Ulrikas förhållande till Adolf Fredrik
är redan beskrifvet, likaså det sätt, hvarpå hon
ledde sina barns uppfostran ^); en besynnerlig
blandning af å ena sidan kloka och kraftfulla, och
å den andra förvända och skadliga åtgerder. Sofia
Albertina, en mild och fridsam prinsessa, stannade
med tillgifvenhet, med undergifvenhet vid moderns
sida, äfven sedan denna råkat i fiendtlig spänning
med sin son, konungen, och hennes lynne blifvit
derigenom än mer förbittradt, hennes hof än mer
öfvergifvet och fördystradt. Dessa prof af dotter-
lig ömhet och sjelfuppoffring alstrade hos modern
motsvarande känslor. För prins Fredrik Adolf
visade hon ock mycken ömhet; mot prins Karl
deremot en bestämd ovilja, utom vid några fl,
tillfällen, då hon nämligen sökte hans biträde un-
der sina tvister mot Gustaf. Denne sistnämnde
hade i början varit föremål för hennes kärlek och
stolthet; men snart inträdde en olycksbringande
förändring. Föregående berättelser hafva anfört
flere sorgliga prof deraf ända från 1761, då hon
började afundas och misstycka det anseende, den
femtonårige sonen begynte vinna genom att bort-
lägga gossårens vanarter och i stället utveckla
sina många och lysande egenskaper. Moders-
kärlekens naturliga glädje och stolthet öfver
en sons snillegåfvor och anseende blefvo hos Lo-
visa Ulrika qväfda af sjelfkärlekens harm vid den
tanken att möjligtvis sjelf blifva af denne son
öfverglänst och undanträngd. Som vanligt för-
mådde hon ej heller dölja sådana sina tänkesätt.
De upptäcktes snart nog af omgifningen och af

) 39. 169, 170. 4L 165, 166.

22

Gustaf sjelf, och med hvad känslor kan lätt anas.
Omsorgsfullt sökte väl prinsen dölja dem under
manteln af ödmjuk eftergifvenhet, sonlig kärlek
samt vackra och vördnadsfulla ord; men kunde
oaktadt sin ovanligt stora förställningsgåfva icke
i längden fullkomligen lyckas. Drag af tillgjordt
smicker och hycklad kärlek röjde emellanåt det
verkliga tänkesättet. En betraktare af förhållandet
sade ock : jag älskar mer moderns frimodiga och
öppna karakter, än en förställningskonst, som gör,
att ingen vet, livar man har sin karl. Andra ursäktade
den just af sin mor hårdt frestade sonen; efterverlden
måste anklaga — och beklaga dem båda. Efter Adolf
Fredriks död och Gustafs återkomst från Paris
ökades oenigheten dels genom tvister om arfvet,
dels genom Lovisa Ulrikas missnöje öfver att se
sig utesluten från ledningen af landets styrelse.
Missämjan utvecklade sig sä tvärhastigt och så
hotande, att Gustaf redan fjerde dagen efter åter-
komsten från Paris vände sig till konungen i
Preussen för att meddela sina bekymmer och be-
gära råd. Ers majestäts vänskap, skref han, ger
mig mod att öppna mitt hjerta med hela upprig-
tigheten hos en systerson, hvilken vä7ider sig till
en älskad morbroder, som till en öm fader. Jag
heder fördenskull eders majestät godhetsfullt mot-
taga det förtroende, hvars tunga hörda jag går
att nedlägga i edert sköte. Jag har visserligen
återfunnit enkedrottningen vid återställd kropps-
helsa; 7nen icke vid det återvunna sinneslugn, man
skulle önska. Sorgen och förändringen i helägen-
het hafva förbittrat henne och föranledt mer och
m,er mörka och melankoliska tankar. Hvad mig
angår, finner jag med största oro, att hon ej mer
hyser för mig den ömhet, som fordom utgjorde
min lycka. Jag har dessutom förmärkt, att den
plats, jag nu intagit, har till en del heröfvat mig
hennes kärlek. Ekonomiska tvister, hvilka jag om-

23

sorgsfuUt men förgäfves sökt undvika^ hafva full-
komnat brytningen. Det förtroende min älskade
7norhroder alltid visat, fordrar att jag icke döljer
utan iippingtigt framlägger sanna förhållandet , om
hvilket jag vet, att eders majestät i alla fall erhåller
underrättelse. Konung Fredriks svar undvek hvarje
omdöme öfver de personliga anledningarna till
tvisten, men förmanade ifrigt till undseende och
enighet. Hvad skall det blifva af, skref han, om
inför ett folk, på hvilket ingen kan lita, man der-
jemnte måste misstro sin egen familj. Jag tviflar
ej heller, att eders majestäts egen vishet skall så-
dant förhindra; ty i alla händelser är o en mors
och sons intressen ef den art^ att de icke höra
eller kunna åtskiljas. Måhända var det också till
följe af dessa ömsesidiga meddelanden, som man
beslöt Lovisa Uh-ikas nyss omtalade resa till Berlin
i afsigt att dymedelst skingra hennes sorg och
lugna hennes sinne. Huru förbittrad hon vid den
tiden var emot Gustaf ådagalägges genom några
till honom under utresan från Sverge skrifna bref.
I ett bland dem, det från Nyköping, heter det:
jag har fått det href^ hvari du betygar din sorg
öfver min bortresa. Jag önskade kunna öfvertyga
mig om sanningen af dessa försäkringar, men har
allt för många skäl att tro motsatsen och att i
dem se endast granna ord. När man ändå icke
träffar hvarandra, gör större eller mindre afstånd
ingenting till saken; skiljsmessan är den samma.

Jag är och skall alltid vara din gamla mamma;

men att jag tnisshagar dig, kommer deraf, att
jag säger sanningen rent ut. Vid mina år ändrar
man likväl icke sin karakter, och min är öppen
och upprigtig. I ett annat, skrifvet från Ystad,
heter det: när olyckorna öka sinnets retlighet,
kunna blott mildhet och vänskap gifva någon tröst.
Men om man i stället finner endast beräkning och
hö g drag enhet , så lemnar jag dig att bedöinma,

24

hvad verkan sådant skall utöfva på ett söndei^slitet
hjerta; ett hjerta, som väntade finna en öm son,
men finner i stället en varelse^ som fruktar att
tiedsätta sitt majestät^ om han visar någon ömhet.
Se der! hurudan jag funnit dig i fem långa 7nå-
nader! och det är detta som rågat min sorg. Det
förflutna kan du aldrig ursäkta, och jag smickrar
mig ej heller med något hopp för framtiden. Till-
fredsställelsen öfver det första angenäma mottagan-
det i Berlin tyckes hafva i någon mån lugnat
sinnet. Men snart och med missnöjet Öf^er mot-
gångarna vid broderns hof, upplifvades misstan-
karna och oviljan mot sonen. Denne hade i Berlin
personer, h\i]ka inberättade allt, som angick mo-
dern, och man ville antyda, att han gladde sig
vid den underrättelsen, att hon snart »ko7n?nit hand
i hår och knif i strupen också med sin broder,
konung Fredrik. Hon sjelf genom dessa tvister
än mer fördystrad, betraktade med ökadt, ofta
orättvist missnöje förhållandet i Sverge. Gustaf
gjorde verkligen allt för att hos ständerna utverka
åt henne ett stort anslag och lyckades äfven deri.
Men emedan han i första rummet framställde frå-
gan om sitt eget underhåll, och emedan Lovisa
Ulrika ej tyckte beviljandet af hennes gå nog
fort, skref hon våren 1772 till Beylon ett bref,
hvari lästes följande. Det är en gåta, hur en
person, som jag ej kan nämna, sitter med armarna
i kors, ehuru han lofvat uppfylla mina gifna be-
fallningar. Ni utgjuter eder i beröm öfver den
möda han gör sig för att bringa mina angelägen-
heter till önskligt slut. Jag för min del tviflar
derpå. Jag hvarken är eller skall någonsin blifva
af honom eller på honom bedragen. Det är han,
som gifvit mig och sina stackars bröder det hårda
slag, som drabbat oss. Men derom bekymrar han
sig föga, och allt, hvad han gör, sker blott för
skens skull. Hans hjerta är blottadt, och mitt har

25

fått ett dödligt sår, som cddi^ig skcdl läkas. Allt,
hvad som händer honom, är eii följd af hans
dåliga up^pförande. Man betalar honoin nu med
hans eget mynt. Han har begynt med teaterkupper
och försäkringar, hvilka ingen kan lita på, och
han får i gengäld lika mot lika. — — Han skrif-
ver mig till, det är sannt, men på ett sätt som,
stöter min stolthet och ökar min sorg. Det är
aldrig svar på tal, och oärligheten lyser fram på
hvarje sida. Jag ryser., när jag tänker på det
ögonblick, jag skall sätta foten i vagnen för att
återresa till Sverge; och jag tycker mig dei^vid
likna Curtius, 7iär denne kastade sig i af grunden.
Ingenting rör mig i Sverge mer än mina begge
stackars yngre söner, hvilkas hjertan och karakterer
äro 7notsatsen af den äldstes. Detta bref, mer än
någon ting annat, visar, till hvilken fruktansvärd
höjd förbittringen stigit.

Men nu kom underrättelsen om 1772 års re-
A^olution, och vi hafva redan omtalat Lovisa Ulri-
kas förtjusning öfver densamma, och hur hon i
bref till Gustaf förklarade alla tvister numera
glömda och den hjertligaste försoning afslutad ^).
Men detta var blott en för tillfället uppflammande
känsla. Återkommen till Sverge hösten 1772, och
ehuru Gustaf då hade utverkat rika anslag både
åt henne och sina syskon, utbröt snart den gamla
oviljan och det af en, så vidt man vet, ganska
lumpen anledning. Gustaf hade indragit den vakt
af lifdrabanter, hvilken dittills hos Lovisa Ulrika
såsom regerande drottning tjenstgjort och vid hen-
nes dörr postat. Han sade, att ändringen skett på
dessas enträgna begäran att slippa nämnde göromål
och att få tjenstgöra endast hos det regerande
konungaparet. Han hade ock i stället gifvit henne
en egen vakt i hennes eget livré. Hon klagade

') 42. 263.

26

dock bittert öfver förändringen såsom öfver en
nedsättning, en sårande skymf, och obehagliga
skrifter vexlades. Men nu tog Gustaf en gång för
alla sitt beslut. Han hade hoppats, det förtjusnin-
gen öfver revolutionen skulle blidka och försona
modern. Men, skref han, ögonblicket af vårt första
7nöte tillintetgjorde detta hopp, och jag insåg från
denna stund klart, att, om hon ej återfinge hela
den magt, hon genom mitt uppstigande på tronen
förlorat, skulle hon aldrig hlifva nöjd. Hon sade
mig ock, att allt, hvad jag för hennes tillfredstäl-
lande gjort, var blott min skyldighet; och likaså
allt, hvad jag kunde komma att hädanefter göra.
Vid sådana hennes tänkesätt är det onödigt att
göra något vidare, ty hon håller mig icke räkning
för någon ting. Jag skall derföre visserligen
noggrannt uppfylla en sons alla pligter, men in-
skränka mig dertill och i allt annat vara konung.
Och, tillade han, det är för mig ganska vigtigt att
öfvertyga verlden derom, att jag styr sjelf, och det
utan inflytande från någon annan p)erson. Detta
både tagna och uttalade beslut inverkade i någon
mån på Lovisa Ulrika och nedtystade hennes kla-
gomål, också derföre, att hon fann dem numera
alldeles fruktlösa. Den inre spänningen fortfor
dock. Hon bodde efter revolutionen de första vint-
rarna på Stockholms slott. Grustaf hade dock be-
slutat flytta henne derifrån, och det var en tid
fråga om att för sådant ändamål ordna det på
Riddarholmen belägna så kallade Kungshuset ^).
Men Gustaf utverkade ett ständernas beslut att för
nämnde ändamål inköpa, beb3^gga och ordna Fred-
rikshof, dit ock enkedrottningen flyttade 1774.
Det troddes, att han anskaffat just denna bostad
för att också under vintertiden hafva henne så
långt möjligt aflägsnad från sin person. Inköpet

1) Stafsmids arkiv. S. A. Piper till Lovisa Ulrika 31 Jan. J772.

27

af Fredriksliof, skref hon ock sjelf, sker ej för
mina vackra ögons skull, utan för att skilja mig
från slottet, Samma beräkning ville man ock an-
taga som bidragande orsak till Gustafs åtgerd att
inköpa Lovisa Ulrikas dittills varande sommarbo-
ning, det närbelägna Drottningholm, till följe hvaraf
hon sedermera måste tillbringa den vackra årstiden
på sitt andra lustslott, det mer aflägsna Svartsjö.
Så förflöto nu några år, under hvilka man ömse-
sidigt sökte bibehålla åtminstone skenet af fred
och enighet. Den förfärliga brytningen under enke-
drottningens sista år tillhör sednare tidens historia
att förtälja.

TREDJE KAPITLET.

ADOLF FREDRFKS SAMTIDA.
STATS3IÄX.

Yi begagna här detta ord, icke i dess högsta
bemärkelse, utan i den af personer, som fått sig
anförtrodd ledningen af statens vigtigaste allmänna
ärenden och derunder vunnit någon större ryktbar-
het. Som sådana upptaga vi Tessin, Höpken,
Löwenhielm, Fersen, Schefler och Rudbeck.

KARL GUSTAF TESSIX,

son af den store arkitekten, riksrådet Nicodemus
Tessin och dess maka Hedvig Eleonora Stenbock^),
var född den 5 September 1695. Till följe af god
uppfostran och serdeles lyckliga anlag inhemtade
han rika förråd af kunskaper i nästan alla ämnen,

) 20. 179.

•28

i synnerhet i de sköna konsterna. För musik
hade han väl intet sinne, men så mycket mer
för målare-, bildhuggare- och byggnadskonst,
och^ äfven för vetenskaper och vitterhet. Den
ovanliga lättheten i fråga om ämnenas u}3pfatt-
ning motsvarades af en kanske än större lätt-
het vid deras återgifvande. Redan i gossåren höll
han för Hedvig Eleonora och hennes hotlröknar
tal och predikningar, som så hänförde åhörarne,
att enkedrottningen med beröm och gäfvor upp-
muntrade och belönade det unga snillet; och hon
gjorde detta så mycket häldre, som han var son af
gunstlingen, förskönaren af hennes älskade Drott-
ningholm. Till bekostande af unga Tessins utrikes
resor gaf hon ock betydligt understöd och öfver-
talade Karl den tolfte att göra likaledes. Så be-
kom den hoppfulle ynglingen medel att under
några års resor besöka flere främmande länder,
och han uppehöll sig derunder länge i Wien och
än längre i Rom och Paris. Det lifliga och lättrörliga
lynnet lockade väl i början till åtskilliga snedsprång.
Men fadern, underrättad härom, hotade omtala allt
sådant för Karl den tolfte. Fruktan för dennes
misshag inverkade på sonen, hvarjemnte svenska
dåvarande sändebudet i Paris Erik Sparre sökte
leda ynglingen till sans och stadga, och detta med
både snar och fullkomlig framgång. De tillfällen,
resan gaf, till inhemtande af allehanda kunskaper
rörande den tidens såväl politiska som vetenskapliga
företeelser blefvo sedermera samvetsgrannt begag-
nade. Allra mest och enligt anlag ärfda från fadern
sysselsatte han sig dock med de sköna konsterna.
Han studerade väl derjemnte Frankrikes polisiurätt-
ningar, men detta icke af egen drift, utan enligt
uppdrag från Karl den tolfte, hvilken tillsammans
med Görtz höll vid denna tid på att i Sverge in-
föra en ny och strängare polis. Återkommen till
fäderneslandet 1719 väckte unga Tessins utmärkta

29

personlighet och stora kunskaper mycket uppseende;
äfven hos Arvid Horn, som hoppades kunna i honom
framdraga en ovanligt skicklig och för fädernes-
landet nyttig ämbetsman. Tessins lifliga inbillnings-
kraft och starka känsla för det lysande, det för-
vånande drog honom dock mer till Hattpartiets
åsigter än till Horns sparsamma och fredliga politik.
Likväl anförtroddes honom af Mössregeringen flere
vigtiga uppdrag dels vid hofvet, dels vid riksdagen,
dels vid beskickningarna i främmande land. Det
var likväl först från och med år 1738, som han
på ett mer afgörande sätt började ingripa i de
allmänna ärendenas gång. Hans åtgerder härutin-
nan och dessas följder äro i föregående nio delar
hvar på sitt rum utförligen beskrifna; men böra
måhända här till sina vigtigaste punkter i läsarens
minne återkallas.

Vid riksdagen 1738 deltog han i de tillställ-
ningar, som störtade Arvid Horn och det gamla
Mösspartiet och i stället hjelpte Karl Gyllenborg
och Hattarna till magten^); — som sändebud i
Paris 1740 bidrog han i någon mån till upptän-
dande af finska kriget 1741 -j och blef sjelf deref-
ter riksråd; — hemkommen, drog han sig försig-
tigt tillbaka från allt ansvar för detta krig, och
lät i stället Lewenhaupt och Buddenbrock som
syndabockar släpas till stupstocken^); — år 1744
anförde han den beskickning, som från Berlin
hemtade Lovisa Ulrika till Sverge*); — åren 1745
— 1747 lyckades han med biträde af samma prin-
sessa att störta den för fred och sparsamhet talande
Akerhielm och att åter förhjelpa Hattarna till
magten; hvaremot han och dessa hjelpte samma
prinsessa att 1747 genomdrifva det förbund med

1) 35. 108, 213.

2) 35. 31—33, 39.
^] 36. 159.

*) 37. 13—26.

30

Preussen och Frankrike som höll på att framkalla
krig mot Ryssland och Danmark^). — Vid riks-
dagen 1747 deltog han i den förföljelse, som drab-
bade Blackwell-), men blef sjelf kansli-president; —
åren 1749 och 1750 genomdref han mot Lovisa
Ulrikas vilja den förlikning med Danmark och
den förlofning mellan danska prinsessan och sven-
ska kronprinsen, hvilka båda åtgerder upplöste
förbundet mellan Danmark och Ryssland och tryg-
gade Nordens fred, men tillika ådrogo honom ko-
nungaparets missnöje^); — är 1751 tillträdde han
det guvernörskap hos prins Gustaf, till hvilket han
redan 1746 var utnämnd; — åren 1751 — 1752
satte han sig i spetsen för rådets motstånd vid
åtskilliga hofvets försök till sjelfrådighet och magt-
utvidgning och ådrog sig derigenom ytterlioare
konungaparets ovilja'*), ocli tog derför 1752 afsked
från kansli-president-sysslan ^); — år 1754 klagade
han hos konungaparet öfver kronprinsens vanarter
och föll dervid i Lovisa Ulrikas fullkomliga onåd^)
och nedlade följaktligen nämnde guvernörsskap helt
och hållet 1756 ^i; och slutligen år 1761 och med
mer och mer minskad t inflytande likaledes så väl
råds- som hvarje annat statsämbete ^), hvarefter
han för det mesta vistades på Åkerö. Denna korta
redogörelse visar, att det var han, som ehuru ej
uteslutande dock lörnämligast ledde Sverges styrelse
under en tid af florton år eller från 1738 tiiri752.
Huru han kunnat först vinna och sedermera helt
och hållet förlora en sådan magt, förklaringen der-

1) 37. 39—117.

2) 3T. 131—145.

3) 37. 230—26 4.

^) 37. 247—256. 39. 20—40.

ö) 39. 40.

e) 39. 67—75.

■) 39. 183.

») 40. 140.

31

till ligger 1 hans egen personlighet. De skarpa
dag- och nattskiftningarna i hans öden äro endast
utsidan, följderna af samma skarpa skiftningar i
hans inre. Både psykologiskt i och för sig sjelf
och historiskt genom sitt inflytande på fädernes-
landets öden är en sådan personlighet förtjent af
närmare granskning.

Till sitt yttre var han icke, hvad man kallar
skön, dock mycket behaglig genom både utseende,
växt, hållning och umgängessätt, detta sednare
utbildadt i dåtidens högsta och bästa kretsar. För-
mågan att behandla och åtminstone för tillfället
vinna menniskor var ovanligt stor; och man sade,
att ingen gick ifrån honom utan att känna sig
mer nöjd än förut, och det både med sig sjelf och
med Tessin. I större umgängeskretsar var han
om möjligt än mera lycklig; ty han visste pä det
angenämaste sätt sammanhålla och leda sällska-
pets både medlemmar och nöjen. Med sådana
personliga egenskaper öfverensstämde ock den om-
gifning, han valt. Makan Ulrika Lovisa Sparre,
dotter af hans fordna gynnare Erik Sparre, var
utmärkt genom hög bildning och hedrande upp-
förande och tillika genom de från fadern ärfda
egenskaperna af behagligt utseende, lyckliga själs-
förmögenheter och angenämt umgängessätt. Hon
var ock allestädes och af alla mycket väl ansedd,
till och med och för en lång tid af den granntyckta
och ombytliga Lovisa Ulrika. I sitt hus och till
sitt sällskap hade hon ock i flere år sin slägtinge
Charlotta Fredrika Sparre, hvilken för sina behag
blef i Berlin och Paris firad under namn af la
charmante rose^). Till dessa utmärkta personlig-
heter kommo rika kunskapsförråd och konstsam-

' ) Den förtjusande rosen. Hon blef sedermera gift med
Karl Fersen och moder till två bland de vid Gustaf den tredjes
hof besjungna så kallade tre gracerna.

32

lingar och derjemnte i början rika tillgångar, som
ej heller sparades. Till följd af allt detta blef
Tessins boning en bland de mest utmärkta och
eftersökta, till och med i Berlin och Paris, och än
mer i Stockholm, hvarest den utan jemnförelse var
den mest lysande näst tronföljareparets, med hvil-
ket ock Tessin i många år umgicks på en mycket
vänskaplig, nästan förtrolig fot.

Från sin barndom och hela lifvet igenom
ådagalade Tessin en varm gudsfruktan, förenad
med fast tro på alla punkter i statskyrkans
läror; och detta, ehuru han var samtidig med
det i Frankrike då uppväxande fritänkeriet. Dessa
sina bekännelse-trogna tänkesätt visade han ock
öppet, och från 1728 var det alltid ofientligt och
i kyrkan, som han gick till skriftermål och natt-
vard. I sin enskilda lefnad var han sedlig och
till lynnet godmodig, godtrogen, gifmild, försonlig
och städse ledd af en verklig och varm mennisko-
kärlek ; — också fosterlandskärlek. OtvitVelaktigt är,
att han med den upprigtigaste välmening sökte
främja Sverges bästa, och att han trodde sig göra
det både genom att följa Hattpartiets åsigter och
genom att upprätthålla frihetstidens statsskick.
Detta sednare älskade och försvarade han hela sitt
lif igenom, och ända till dess reduktions-riksdagen
1765 indrog största delen af hans årsunderhåll.
Bidragande orsak till den bjert framstående frihets-
kärleken var trolio-en hans frän unudomsåren lifligt
bibehållna minne af det förfärliga sätt, hvarpå
Sverge blef af den enväldige Karl den tolfte och
dennes visir, utländningen Görtz, misshandladt.
Som guvernör sökte också Tessin att ingifva prins
Gustaf kärlek till fria statsskick och till alla
menskliga och furstliga dygder. Som prof på hans
tanke- och skrifsätt och tillika pä de åsigter, han
sökte hos sin furstliga lärjunge inplanta, vilja vi
införa stycken ur det bref, med h vilket han 1756

33

tog afsked af den då tioåriga prinsen. »Tiden är
nu inne», skref han, »på hvilken Eders Kongl. Hög-
het sjelf hör med allvar lära den aldrig till fyllest
lärda regeringskonsten. E. K. H. ransake histo-
rien och välje till gunstlingar de enda, som en
konung utan påtal hafva kan, nämligen de dygder,
som menniskor häst pryda.. — E. K. H. utlete hland
regenter de gudfruktigaste, de ömmaste, de rättrå-
digaste, de frimodigaste ; skumme sedan hört deras
fel och fornfie sig af deras herrligaste egenskaper
en bild till efterföljd. — E. K. H. hägne fria konster
och vete, hvad han hägnar. — E. K. H. vare öm
om undersåtarnes ro och frclmje den, när så
omtr anger, med väjmad arm. Rikets krigsmän
vare eder, och i dem vä^^diga. Den öfver hjeltar
hefäl eger. måste sjelf vara en hjelte. — Hvar
man i riket igenkänne uti E. K. H. sin hasta
vein. — Om E. K. H. vill rätteligen och ohunden
råda, så varde E. K. H. 7'ikets lagar och frihet.
— E. K. H. lare engelska språket och spörje af
engelska skrifter, hur öppenhjertadt en stor konungs
undersåtare der tala. Af fransyska handlingar
har E. K. H. redan sport, med hvad ädelmod en
envålds-konung tillstädjer sina undersåtare att ofö7'-
skräckt och öppenhjertigt strida för lagarnas he-
ståndj och mot dem, som illistigt smyga mellan
konung och lag. — E. K. H. vare arhetsam, ty
rikets välfärd clr öfverhetens ai^hete och heder. —
E. K. H. tage cdlt, som händer, såsom händt ge-
nom den Högstes styrande försyn, och höte ej ett
förment ondt med hälften värre. — E. K. H.
utrote genom eget efterdöme och sträng näpst alla
kränka och osunda tänkesätt hos sitt folk; ty dyg-
diga undersåtare göra en lycklig konung. — När
eder, min nådige herre! väl går, så misstron lyckan,
gifven Gudi äran och hedjen om nåd, att icke
förhäfvas i edert hjerta. — När något vid^^igt
händer, så rope E. K. H. till Gud om frimodighet

Fryxells Ber. 43. 3

34

och nyttje till upprättelse de lofliga medel, lian åt
förnuft och eftertanke unnat. Med ett ord, min
prins! eder hand ligge städse i Guds hand, då
skall eder hvarken lyckan förbiindal eller olyckan
fälla.»

Tessin var mycket vetgirig och hade mång-
sidiga och i några ämnen vidsträckta kunskaper,
och han utvidgade dem beständigt genom fortsatta
studier, och ej minst på ålderdomen. Skarpsinnig,
stundom djupsinnig, dertill begåfvad med qvickhet,
liflig inbilhiingskraft och fyndigt språksinne, var
han ock en för sin tid lycklig författare. Josias
Cederhielm ansågs hafva varit hans stilistiska läro-
mästare, och Tessin begagnade undervisningen och
exemplet så, att han kunde täfla med sjelfva A,
J. v. Höpken. De bekanta brefven till prins Gu-
staf^), troligen bildade efter Fénelons till hertigen
af Burgund, blefvo på sin tid allmänt beundrade,
öfversatta på flere främmande språk och, säger
man, gjorda till föremål för ofientliga föreläsningar
i Moskwa och Palermo 2). De liksom flere andra
hans skrifter voro ej sällan utmärkta genom lyck-
liga vändningar, korta och kraftfulla uttryck och
eti canligt rent språk. Också har lian både ofta
och offentligen ifrat för modersmålets renhet och i
sammanhang dermed för utarbetandet af en ordbok
och en stadgad rättstafningslära. Hans öfver dessa
ämnen i Vetenskaps-Akademien hållna tal blef två
gånger tryckt, en den tiden mindre vanlig utmär-
kelse. Han författade äfven skådespel och så kallade
politiska psalmer, dock med mindre framgång, men
deremot några tämligen lyckade småvers.

Det var äfven han, som i Sverge införde och
utbildade den sedermera någon tid mycket vanliga
så kallade stenstilen. Som prof deraf och af hans

) 39. 69.

) Erikshergs arkiv. Fredr. Sparres dagbok för 1760.

35

varma känsla för Linné inrycka vi här tvänne
hans dylika minnesskrifter öfver den store natur-
forskaren.

Kunde

vitterhet och vänskap

förnya ditt lif

så

hlefve Du

lika med ditt namn

odödelig.

Sedan

Du hvad förgängligt är

utransakat

skall

hvad oförgängligt

och

outransakligt är

för Dig uppenbaras.

Lika lycklig som skriftställare var Tessin äfven
som talare, och understöddes dervid af sin ädla
hållning och uttrycksfulla röst. Ulrik Schefier
kallade honom ock den svenska vältalighetens
fader.

Den kanske mest framstående sidan i Tessins
personlighet var hans varma kärlek till de sköna
konsterna. Anlaget dertill, efter fadern ärfdt och
i fädernehemmet uppöfvadt, blef slutligen under
beskådandet af söderns rika konstskatter utbildadt
till den grad, att Tessin äfven der ansågs vara en
bland de finaste och säkraste domare öfver sådana
ämnen. Han kom sedermera i besittning af många
och dyrbara konstföremål, dels efter fader och svär-
fader ärfda, dels af honom sjelf med stor flit, smak
och kostnad samlade. I Paris inköpte han 127
taflor och derjemnte mer än 2,000 gravvrer och

36

handteckningar efter förra tiders utmärkta mästare.
Sistnämnde arbeten förenades, med hvad han ärft
efter sin fader eller inköpt annorstädes ifrån, så
att antalet slutligen steg till 3,000 blad; en bland
de rikaste och dyrbaraste samlingar, som någon-
städes förefanns. Alla dessa konstskatter, så taflor
som teckningar, blefvo sedermera förenade med
hvad staten i samma väg förut egde, och utgjorde
länge den bästa och drygaste delen deraf. Till
de sköna konsternas främjande stiftade ock Tes-
sin år 1735 Målare- och Bildhuggare-Akademien,
hvilken äniiu fast under annat namn fortfar och i
samma anda verkar. Genom dessa sina samlingar
och skapelser har Tessin kanske mer än någon
annan svensk man bidragit till väckande af kärlek
och sinne för de sköna konsterna. Sverge står
härutinnan i stor förbindelse till honom, Lovisa
Ulrika och Gustaf den tredje.

Den lifliga kärleken till vetenskap, vitterhet
och skön konst gjorde Tessin till en beskyddande
Mecenas, en varm vän af dessas idkare. För så-
dana personer stod under vintrarna hans hus i
Stockholm öppet en gång i veckan, och man såg
der om hvarandra hufvudstadens i detta hänseende
utmärktaste män, häfdaforskare, mineraloger, läkare,
målare, astronomer och gravörer; t. ex. Berch och
Stjernman, Swab och Ti las. Bäck och Rosén, Lund-
berg och Pasch, W argentin och Fehrman m. fl. Efter
och stundom öfver förmågan sökte han understödja
dem och deras yrken. Han ifrade, som berättadt
är, för utarbetandet af en ordbok och en rättstaf-
ningslära för svenska språket; han uppmanade
Stjernman att utgifva också en svensk Historia
Diplomatica, hvarjemnte han i sin välmagts-tid
sökte på hvarjehanda sätt främja Vetenskaps-
Akademien och dess arbeten. Det var också
han, som till hofvet förde Dalin, och som vid
Linnés första framträdande anade denna unge mans

37

stora framtid och genom uppmuntringar och under-
stöd qvarhöll honom i Sverge, hvarförutan brist
på utkomst måhända drifvit honom till främmande
land. Förhällandet mellan dessa begge herrar blef
ock serdeles varmt. När Linné utgaf en ny upp-
laga af sitt stora verk, Si/stema Xaturce, egnade
han första delen deraf åt välgöraren Tessin, samt
åtog sig att ordna och beskrifva dennes på Åkerö
befintliga, naturalie-kabinett. Det var ock på
samma Åkerö och i samma naturalie-kabinett,
som Tessin sökte genom nyss anförde stenstils-
skrifter föreviga sin beundran och tillgifvenhet för
den store vetenskapsmannen. Det vackra förhål-
landet dem emellan var också allmänt kändt och
uppskattadt. År 1746 beslöto Ekeblad, Hårleman,
Höpken och Palmstjerna att pregla en minnespen-
ning öfver Linné såsom Vetenskaps-Akademiens
förste ordförande. Men de ville med detta minne
förena också det af hans vän och beskyddare;
minnet af den man, som Sverge till ej ringa del
hade att tacka för hedern, för äran af den verlds-
kunnige forskarens fortfarande landsmannaskap.
Frånsidans inskrift antydde derföre, att man egnade
denna Linnés bild åt Tessin och åt odödligheten.

Vi hafva i korthet tecknat Tessins lysande
egenskaper, och få personer kunna i dessas mängd
och glans med honom täfla. Uti dem finna vi ock
orsaken till den stora framgång, han hade, och
till den stora magt, han Ivckades i tlere år bibe-
hålla.

Men, att han samma magt förlorade och från
den mest lysande samhällsställning nedsjönk till
obetydlighet, nära nog armod, orsaken till denna
andra sida af hans lefnadsöden är, också den, att
söka hos honom sjelf och i andra sidor af hans

38

personlighet, och vi komma nu till de egenskaper,
som öfver honom och hans lefnadsbana kasta
många och mörka skuggor.

Förnämsta felet, grundfelet, var en högt drif-
ven egenkärlek. Anlagen dertill voro starka,
frestelserna likaså. Medvetandet om ovanligt många
och stora egenskaper lockade till lika ovanligt stor
egenkärlek, till en Narciss-artad och oafvänd beskåd-
ning af sig sjelf, tanke på sig sjelf, beundran för
sig sjelf. Den starkt utpräglade sjelfviskheten
uppenbarade sig dock ingalunda som någon egen-
nyttans vinningslystnad; men så mycket mer som
en egenkärlekens utmärkelselystnad, ett brinnande
begär att vid alla möjliga tillfällen synas, bemär-
kas, berömmas. Han var i sjelfva verket gud-
fruktig, menniskoälskande och försonlig-, men ut-
öfvade dessa dygder ofta nog på ett sätt, som
skulle mindre de sjelfva, än deras framhållande varit
hufvudsaken. Samma utmärkelselystnad förledde
honom ock att i tal och handlingar, äfven de för
öfrigt mest vackra och ädla, beständigt inblanda
sin egen personlighet. Derigenom störde han ofta
nog det eljest goda intrycket, och väckte i stället
åtlöje, missnöje, stundom till och med förtrytelse.
Han tillät sig nämligen att i sitt sjelfförsvar
eller sjelfberöm inlägga uppgifter, som icke alltid
öfverensstämde med sanningen. Så har han t. ex.
gång på gång förklarat sig oskyldig i Horns och
de gamla Mössornas störtande och i finska kriget
1741 m. m., ehuru något hvar visste motsatsen.
Hur kunde han våga något dylikt? Hade han väl
genom betraktande af sina lysande egenskaper
blifvit solblind ända derhän, att han icke såg sina
fel? — eller tillät han sig att med flit blunda för
dem, inbillande sig kunna narra samtid och efter-
verld att göra på samma sätt? Men begge dessa
domare hafva i stället icke blott vidhållit ankla-
gelserna för nämnde politiska fel, utan ock till

39

dem laggt anklagelsen för de personliga af falsk-
het och uppsåtlig osanning.

Nämnde utmärkelselystnad urartade ofta till
en barnslig och löjlig fåfänga, som dref honom att
söka visa sig och sitt snille äfven i en hop små-
saker, som voro mindre passande för hans värdig-
het och ålder. Ehuru varande rikets högsta äm-
betsman, tillät han sig dock att uppträda som
putsmakare, versmakare och rolighetsminister vid
hofvets nöjen, hvarjemnte han sökte utmärka sig
genom högt drifven prakt så i kläder som lefnads-
sätt. Som prof på sistnämnde hans allmänt kända
svaghet berättas följande drag. De främmande
sändebuden i Wien skulle vid något tillfälle hålla
ett högtidligt intåg. Att dervid kunna i prakt
och kostnad täfla med ämbetsbröderna frän rikare
stater, derom förtviflade Tessin helt och hållet.
För att likväl på något sätt ådraga sig uppmärk-
samhet och bifall, lät han ett par betjenter gå
framför sin vagn och bland folkhoparna utkasta
ett par tusen gyllen och med påräknad verkan;
ty massorna hurrade icke för något bland de
andra sändebuden så mA^cket som för det sven-
ska. — Under förmälnings-högtidligheterna i Berlin
gaf han en stor middag. Han lät då betjenten
enligt öfverenskommelse med vin öfverspilla sin,
Tessins, rock, hvilken likväl var en bland de
dyrbaraste vid bordet. Tessin bad om ursäkt och
aflägsnade sig, men återkom snart och i en annan
drägt, och den dyrbarare än till och med den när-
varande preussiska prinsens. Af sådan art var ej
sällan den utmärkelse, den beundran han efter-
sträfvade.

Med dylika åsigter och lefnadsvanor måste
Tessin blifva en stor misshushållare, och han var
det ock. Från början egde han betydlig förmögen-
het; i arf efter fadern egendomarna Bo, Halleby,
Räfsjö, tessinska huset i Stockholm och ett ganska

40

rikt lösörebo; — och efter svärfadern andelar i
Sund by ueh Östanå. Tidigt erhöll iian ock lönande
befattningar t. ex. redan vid 23 år den af hofin-
tendent. Emedan likväl inkomsterna aldrig räckte
till, sökte gynnare och partivänner på hvarje-
handa sätt honom understödja för att upprätthålla
en sä användbar, en så utmärkt anhängare, till och
med stödjepelare. När han 1739 afgick som sände-
bud till Paris, blef anslaget för nämnde befattning
betydligen ökadt, och likaså for kansli-president-
sysslau, när han densamma 1747 tillträdde^). Vid
riksdagen 1741 erhöll han af sina vänner, det
segrande partiet, i gåfvor eller eftergifter tlere
summor, som tillhopa motsvarade 73,000 kr. Ar 1751
utverkades åt honom och hans fru i lifstids-förlä-
ning Leckö slott och kungsgård, utgörande 5 hela
hemman med 36 torp. Ar 1756 och när Tessin
var i fiendllig spänning med hofvet, fick han af
det mot samma hof likaledes fiendtliga riksdags-
partiet, utom rådslönen och Leckö, tillika en årlig
pensjon af 6,000 d. s. m. såsom belöning för den
möda, han haft i egenskap af guvernör för prins
Gustaf; och detta, ehuru Tessin denna syssla knappt
under två års tid i verkligheten och under de sista
åren nästan alldeles icke förvaltat Ar 1761 ned-
lade han råds- och alla andra offentliga ämbeten,
och erhöll dervid af sina vänner Hattarna som
riksråds-pensjon 12,000 d. s. m. hvilket var dubbla
beloppet af hvad ett riksråd vanligen erhöll-); och
detta oaktadt han under de sista åtta åren alltför
ofta undandragit sig all tjenstgörning inom rådkam-
maren. Frän denna tid åtnjöt han således af staten
i årlig pensjon 18,000 d. s. m.^) samt LeckÖ kungs-

^) Andra säga, att han sjelf afböjde de ökade tafifelpenningar,
som honom erbjödos.

2) Ofta fingo riksråden blott 4,000 d. s. m. i pensjon.

3) Ungefår lika med 24,000 kr.

41

gård, hvarjemnte hans grefvinna uppbar serskild
pensjon. Oaktadt så stora inkomster voro hus-
hållsangelägenheterna i ständig oordning, och han
sjelf utsatt för borgenärers anspråk och förföljelser.
Redan 1738 började han och fortfor allt sedermera
att sälja den ena egendomen efter den andra.
Längre fram tvingade honom nöden att ehuru
högst ogerna afyttra också de vackra och älskade
samlingarna pa Äkerö. myntkabinettet 1746 åt
Lovisa Ulrika, mineralie-kabinettet 1752 till Dan-
mark, biblioteket 1753 åt prins Gustaf samt hand-
teckningarna åt Adolf Fredrik. Så tryckande
omständigheter nedsatte både lynnet, anseendet och
sjelfständigheten, och gjorde honom beroende af
andra. År 1747 säges han ock hafva af Frankrike
uppburit 10,000 d. s. m. men troligen var denna
lilla summa ämnad för andra ändamål: ty att han
sjelf tagit mutor af främmande magter, derpå känna
vi intet bevis. Deremot har han af inrikes parti-
vänner flere gånger fått sig beviljade vigtiga för-
delar, som kunna betraktas och visserligen voro
verkliga partibelöningar; t. ex. några bland de
nyss omtalade höjda anslagen och pensjonerna.
Det ser också ut, som det skydd, han förlänade,
och de dryga statslån, som beviljades åt Alingsås-
verken, blifvit belönade på så sätt, att samma verk
sedermera åt Tessin utlånade en del af de erhållna
stora summorna, och ett rykte ville veta, att han
vid riksdagen 1738 tick "mottaga 20,000 écus i
belöning för det nit, hvarmed han skyddade dessa
nya och storartade anläggningar. Den, som sjelf
behöfde så mycket både und seende och understöd,
var ej rätta mannen att med allvar och kraft be-
ifra fel, hejda försnillningar och hålla statsverket
i ordning.

Också i andra hänseenden var han icke pas-
sande dertill. Han hade väl till valspråk tagit

42

orden: constanter et sincere'^); men det var just
dessa egenskaper, han saknade: iliärdigheten^ han
var dertill för liflig, för lättrörlig, för ombytlig;
— och upprigtigheten^ han var dertill för svag,
för lättsinnig, för karakterslös. Han saknade för-
mågan att efter noggrann pröfning skarpt, bestämdt
och en gång för alla sätta sig ett visst mål före,
och kunde fördenskull hvarken med följdrigtig
ihärdighet ej heller med öfvertvgelsens mod något
sådant eftersträfva. Det blef ofta för hans blickar
undanskymd! eller undanträngdt genom ingifvel-
serna af en liflig inbillningskraft, en ögonblicklig
känsla, en tillfällig och personlig beräkning. Sin
republikanism, eller rättare sngdt, sin konstitutiona-
lism i allmänhet trogen, var han deremot i andra
och ganska vigtiga fall mycket föränderlig. Ar
1747 hjelpte han Lovisa Ulrika att afsluta för-
bundet med Preussen, hvilket retade Danmark och
Ryssland. Uppskrämd deraf, genomdref han 1749
och 1750 försoningen med danska hofvet och för-
lofningen med danska prinsessan, hvilka åtgerder
retade svenska konungahuset. A ena sidan smick-
rade han Lovisa Ulrikas person och stolthet,
men motarbetade å den andra hennes magtutvidg-
ningsplaner. En tid var han anhängare af prohi-
bitiv- och en annan af frihandelslärorna. År 1738
eggade han till krig och yttrade sig med förakt
om det nesliga stillasittandet; men år 1749 talade han
för fredliga och alldeles motsatta äsigter. Olyck-
ligt var, att han saknade också en annan slags
ihärdighet, nämligen det stränga arbetets. Det
hette väl, att han som ung ämbetsman blifvit af
Sven Lagerberg hållen till trägen och ordnad
sysselsättning. Men den vanan, om den någongång
verkligen förefanns, blef aldrig hans andra natur,
utan undanträngdes snart af medfödd obenägenhet

) Ihärdigt och uppriktigt.

43

för trägna, ofta obemärkta ämbetsgöromål, och af
medfödd benägenhet för sådana sysselsättningar,
som för ögonblicket antingen roade eller väckte
uppmärksamhet 5 och detta allt till en grad, som
föranledde mer och mer klander och slutligen blef
en bland hufvud-orsakerna till hans fall. Tessin sak-
nade också en annan vigtig egenskap, nämligen
den att gå till sitt föresätta mål rakt, öppet och
upprigtigt och derigenom både åt sig och åt detta
mål bereda aktning, förtroende och framgång. Ofta
nog använde han i dess ställe sidovägar, slingringar,
till och med klandervärda medel, hvilka ådrogo
honom ett ständigt växande misstroende, se t. ex.
hans uppförande mot^Horn och de gamla Mössorna,
mot Blackwell, mot Akerhielm, mot Serenius, hvii-
ken sednare å sin sida och i sin vrede kallade
Tessin en Sejanus, hvilken varit bättre ofödd, än
född. Af det motbjudande smicker och de sannings-
vidriga uppgifter, han stundom tillät sig, hafva
föregående berättelser anfört flere drag och andra
skulle kunna tilläggas.

Det var till följe af de många här uppräknade
felen, som Tessin, oaktadt sina lysande både egen-
skaper och förtjenster, förlorade mer och mer i
förtroende och tillgifvenhet, och det hos både ko-
nungahuset, rådet och allmänheten och blef, mer
än han kanske förtjenat, ansedd för en opålitlig
person, stundom till och med för en hycklare, en
bedragare. Orsaken till hans motgångar liksom
framgångar är egentligen att söka i hans personliga
uppförande. Denna sanning har han dock sjelf
aldrig insett eller åtminstone aldrig erkänt, utan i
stället skyllt sitt missöde på de onda menniskorna,
de arga fienderna, och i synnerhet på efterträdaren
Anders Johan v. Höpken.

Störtad från magtens höjd, sökte väl Tessin
gång på gång att om igen dit uppstiga, men alltid
förgäfves, Han gjorde då en dygd af nöden och

44

sökte inbilla sig och andra, att han kände sig nöjd
och lycklig i det ensamma och obemärkta lif, han
numera nödgades föra. Efter 1756 och i synnerhet
efter 1761 mägtade han ej längre fortsätta sitt
förra lefna<'ssätt i hufvudstaden, utan måste draga
sig tillbaka till Åkerö, hvilken vackra egendom
han tillförene inköpt. Han hade förskönat den
medelst rika planteringar och vackra byggnader,
hvarjemnte en prydlig lustjagt gaf tillfälle att
under den vackra årstiden segia omkring mellan
den omgifvande Yngarens leende stränder; likasom
återstående konst- och vetenskapliga samlingar gåfvo
tillfälle till angenäm sysselsättning också inom hus.
Med sin lifliga inbillningskraft och sitt för naturens
och konstens skönheter öppna sinne, måste Tessin
oaktadt mellanåt påkommande längtan efter verlds-
lifvet, dock ofta känna sig lycklig på detta sköna
ställe. Han kallade det ock Vile des délices^), och
liknade värdfolket derstädes, sig och sin grefvinna,
vid det af Ovidius besjungna fromma och åldriga
paret Filemon och Baucis. I sjelfva verket sökte
Tessin äfven att i denna sin ålderdomsboning föra
ett patriarkaliskt lif, kallade stundom anseddare
bönder till sitt bord, besökte nejdens husförhör,
belönade de snällaste barnen, begåfvade sockenkyr-
kan, vårdade omsorgsfullt sina underhafvande och
gick till nattvarden tillsammans med dem, liksom
de varit hans barn'-). Åtskilliga inskrifter vitt-
nade om hans stenstils innehållsrika korthet och
tillika om de tänkesätt han hade eller inbillade
sig hafva. Man läste t. ex. öfver biblioteket:
^döda lefva, diimbar talay); öfver solvisaren:
Dmig leder solen, eder skuggan'»; öfver köksdörren:
y)fett hök, magert testamente-^ ; öfver skänken: y)stru-

' ) Behagens ö.

2) Erilcshergs arkiv. Tessins och Karl Sparres efterlemnade
papper.

45

pen dräper Jiere än värjany); öfver de yttre por-
tarna: yyfrämling! eho du är, om du söker öfver-

Jiöd, prakt och krus, tag en annan väg; här
ega de icke sin boning>^. Från 1756 och ända till
1769 förde han en vidlyftig dagbok^), mindre Öfver
hvad i verkligheten hände, än öfver hvad han sjelf
läste och tänkte, och vittnande om ovanligt mång-
sidiga kunskaper och om lika mångsidig kärlek
till de flesta föremål för menskligt vetande. Dess
historiskt politiska uppgifter äro dock ingalunda
pålitliga; ty stundom framställer han i alltför gynnsam
dager sina partivänner, t. ex. Karl Gyllenborg och
Erland Broman, och likaledes sitt partis åsigter
och åtgerder. Stundom förekomma der ock mot-
bjudande drag af hans olyckliga egenkärlek och
sjelf beundran; t. ex. )^mitt skepp är Gudi lof i
hamn, ty mitt samvete gnager mig ej. — Då

jag i menniskotjenst var, aktade jag noga på
det kall, inig ålåg. Jag har dagens tunga och
smakade föga nattens hvila; jag eftersatte mitt
eget, och sökte af all håg främja dens hasta, i
hvars tjenst jag stod. Men när jag hvila och
belöning väntade, gick en storm öfver mig; och
allt, hvad jag släpat, hlef för intet räknadt.
Jag hörde då en röst, som sade: kom och tjena
mig, och ditt ok skall varda Ijufligt, din hörda
lätt och din lön herrlig; och på din hjessa skall
hvila den segerkrona, med hvitken jag inför him-
melens och jordens här de mina tecknar.y>

Oaktadt dessa tankar af undergifvenhet för det
närvarande och af förhoppningar för det kommande
lifvet, måste dock Tessin känna ganska tungt bördan
af mer och mer tryckande fattigdom. Räntan på
skulderna säges stundom hafva öf verstigit beloppet af
inkomsterna. Berättadt är, huru han på 1740 talet och
än mer längre fram nödgades sälja sina älskade och

) Den utgör 29 folioband och förvaras på Äkerö.

46

dyrbara samlingar, den ena efter den andra. Det
förslog dock ej, och 1763 ville han för att komma
åt penningar sälja den lifstids-besittning af Leckö,
som var åt grefvinnan beviljad också för tiden
efter hans egen död^). Sådant lät sig dock icke
göra. Nöden växte och blef slutligen alldeles för-
krossande, när nämligen reduktions-riksdagen 1765
indrog både Leckö- i och en betydlig del af de
pensjoner, Tessin åtnjutit^). Att denna indragning
var i viss grad billig och nödvändig, och att Tes-
sins förut åtnjutna pensjon varit orimligt hög och i
vissa fall föga förtjent, derom har Tessin oss ve-
terligen icke yttrat ett enda erkännande ord; men
deremot så mycket bittrare klagat öfver ständernas
s. k. otacksamhet och orättvisa. Då jag känner
mig oskyldig, skref han, vill jag icke med min
sorg hedra och glädja dessa omensklighetens tale-
m,än'^). Det vore en repnhlikan ovärdigt att ej
tåla ebb och flod. Jag skall derföre ej hos otack-
samma medborgare tigga om mitt sista dagliga
bröd^). En annan gång kallade han ständernas
ledare för vidunder^ rasande fosterlandsfiender ^ och
liknade dem vid Ceesars mördare Brutus och Cassius.
Stundom ville han medelst formlig bankrutt afstå
all sin egendom åt dessa ständer; stundom begärde
han råd af Fersen, af Lantingshausen; men ingen

1) Rådsprot. den 9 Febr. 1763.

2) Det rådande Mösspartiet ville ej i protokollet härom in-
taga erkännandet, att Leckö blifvit i Tessins hand förbättradt och
förskönadt.

3) Man hade 1761 i riksrådspensjon anslagit åt Tessin 12,000
d. s. m.; nu 1706 nedsattes den till vanliga beloppet nämligen af
4,000. Men emedan Tessin hade förut i sin penuingenöd skaffat
sig tillstånd att i förväg och för tio år uttaga hälften af sin
pension, ficK han nu tills vidare icke uppbära mer än den andra
hälften (d. v. s. 2,000 d. s, m.) af den nu beviljade summan.

■*) Partisans de Vinhumanité.

^) Eriksbergs arkiv. Tessin till Karl Scheffer 22 Sept. 1766.

47

hufviidsaklig hjelp kunde vinnas. Han måste der-
före droppe efter droppe tömma också den sorge-
kalken att nödgas sälja nästan alla de sista minnena
från sin välmagtstid, speljagten, den prydliga am-
bassadvagnen, slutligen ock flere juveler och dyr-
barare husgeråd. Nu träffade honom ock det hårda
slag, att hans aktningsvärda och älskade grefvinna
i slutet af 1768 afled. Den 73-årige gubben blef
hädanefter sittande på sitt Åkerö i enslighet och
fattigdom. Några anhöriga och vänner, Axel
Wrede-Sparre och den på sin tid mycket omtalade
Henrika Liewen, enka efter Hårleman, inbjödo ho-
nom hvar för sig att flytta till deras hus och att
der i lugn och under deras vård tillbringa sina sista
dagar; men han ville ej skiljas från det älskade
Åkerö.

Hvad hela tiden bortåt och kanske mer än
fattigdomen grämde Tessin, var den köld, den
ovilja, hvarmed han af hofvet och i synnerhet af
Lovisa Ulrika behandlades. Vi hafva också berät-
tat, huru hon , när Vitterhets-Akademien 1753
stiftades, icke till medlem deri kallade Tessin;
ehuru denne kanske mer än någon annan förtjenat
en sådan utmärkelse. Missnöjet, harmen öfver hof-
vets uppförande sticker stundom fram, och måhända
var det i sammanhang dermed, som han 1754
tänkte på att öfvergifva Sverge. Vi skola, skref
han, fara till England för att stärka vår kärlek
till friheten^). Detta är ej skämt. Jag lemnar
statens tjenst, och skall hädanefter lefva för filosofi,
vetenskap och konster-). Hotet gick ej i fullbordan,
troligtvis af brist på nödiga tillgångar; kanske ock
derföre, att mellan onädens moln började efter
några år framtindra strålar af en bättre framtid. De
kommo från prins Gustafs stjerna. Vaknande till

') Affermir notre amour pour la liberté.

■) Eriksbergs arkiv. Tessin till Fredr. Sparre d. 29 Jan. 1754,

48

insigt af hvad rätt och passande var, började
denne vid sitt sextonde år och kanske redan törut
att skicka Tessin helsningar och bref med uttryck
af aktning och tacksamhet*). Kär reduktionsriks-
dagen 1766 beslöt stränga besparingar mot både
Lovisa Ulrika och Tessin, vaknade hos den förra
ett visst medlidande med olyckskamraten, så att
äfven hon yttrade ord af välvilja och deltagande-).
När hofvet sommaren 1769 från Norrköping åter-
vände till Stockholm, har det, troligtvis enligt
prins Gustafs önskningar, tagit en omväg och be-
sökt Åkerö. Den fordna och långvariga oviljan
tycktes nu glömd, och det var med alla tecken
till nåd och förtroende, drottningen bemötte den
gamle mannen, hvilken också blef mycket glad
öfver en sådan utmärkelse. Prins Gustaf fortfor
att visa honom välvilja och deltagande, och man
började likna det vackra förhållandet med det,
som Fénelon beskrifvit mellan Télémaque och hans
Mentor^). I slutet af 1769, och när för Tessin både
fattigdomsnöd och ålderdomskrämpor mer och mer
ökades, skref prinsen till landtmarskalken Fersen
följande rader. yyGrefve Tessins sorgliga belägen-
het och riksdajens snara slut tvinga mig att be-
svära eder med detta bref. Jag tror mig ej be-
höfva upprepa de starka och rörande skäl, som
mana eder att i morgondagens plenum söka genom-
drifva hans sak. Jag vet, att ni derom blott be-
höfver rådfråga edert eget hjerta. Det skulle ock
vara skamligt för nationen och p)artiet, om denne
vördnadsvärde gubbe skulle dö utan tröst och utan
något bevis af de nu samlade ständernas deltagande.

^) Eriksbergs arkiv. Kronprinsen Gustaf till Tessin 26 Jan.,
22 Mars 1762. Tessin till Fredr. Sparre 1767, 1768.

2) S St. Tessin till Fredr. Sparre 24 Febr. 1766.

3) Kongl bibi. Gjörwells bref. Liden till Gjörwell den 6
Jan. 1769.

49

lunan sista beslutet härom hunnit fattas, hade Tes-
sin aflidit.

Den lifliga inbillningskraften öch det starka
'Cgäret att sysselsätta sig med egen person hade
drifvit honom att redan 1757 uppsätta förslag till
sin grafskrift, och man igenkänner hans både lynne
och snille i såväl åtgerden som innehållet. Förfat-
tad i hans vanliga stenstil, lyder den sä:

Guds
härlek kvile öfver- jordens krets!

T

Afund

förtal och otacksamhet

oroen

ej min tysta

grift!

Jao
är ju verlden död

och
till stoft vorden.

Si

Kristus kommer!

Qväljen ej

Guds dom

med

edra fördomar!

T

Ku femton år sednare och vid känslan af sin i
verkligheten snart förestående död, ristade han en
annan och kortare grafskrift. Han lät i sitt rum
inbära den i beredskap stående likkistan, fattade
en bit krita och skref på locket orden: Tandem
felix^). Dagen derefter-) afled han. Till begraf-

'-) Ändiligen lycklig. Enligt en annan berättelse skall detta
hafva varit de sista ord,, som hördes från den döendes läppar,
-j Den 7 Jan. 1770.

FrvxelU Be.'. 43. 4

50

ningen kommo å vänskapens och riddar-ordnarnas
vägnar Karl Scheffer och Sven Bunge, och talet
vid det grefliga vapnets krossande hölls af Axel
Gabriel Leijonhufviid ^). Till firande af minnet
slogs en skådepenning med inskrift -)ySu2:)eris grå-
tits et imis»-). Vetenskapernas, vitterhetens och
de sköna konsternas idkare liksom hans enskilda
och politiska vänner uttryckte i flere sånger och
uppsatser sin beundran och tacksamhet; och i Ve-
tenskaps-Akademien skedde detta af Höpken med
ett tal, som på sin tid ansågs serdeles lyckadt.

Mellan Magnus Gabriel de la Gardie och Karl
Gustaf Tessin finnes med hänsyn till både person-
lighet och öden en förvånande likhet. Båda voro
i tredje led ättlingar af en i Sverge inkommen
främmande slägt; — båda utmärkte sig genoni
behagligt utseende och intagande umgängessätt; —
båda voro till själsförmögeu heter rikt utrustade
och derjemnte till lynne godmodiga och välmenande,
men tillika fåfänga, lättsinniga och opålitliga, både
i tankar, ord och gerningar; — båda älskade och
främjade vetenskaper, vitterhet och sköna konster
och de stiftade, De la Gardie 1666 Antiqvitets-
Kollegium, Tessin 1735 Målare- och Bildhuggare-
Akademien; — båda blefvo af sina drottningar,
De la Gardie af Kristina, Tessin af Lovisa Ulrika,
först med omåttlig ynnest omfattade, sedan med
omåttligt hat förföljda; — båda hafva, och ej
mindre än två serskilda gånger uppträdt emot och
sökt störta eller störtat allvarliga och för Sverge
välgörande statsmän; så De la Gardie 1650 mot
Axel Oxenstierna och 1665 mot Gustaf Bonde: så

') Eflligt Lärda Tidfiingar den 14 Jan. 1771; enligt andra
iällor af Psilanderhjclm.

') Älshid af hög ock låg.

51

Tessin 1738 mot Arvid Horn och 1747 mot Samuel
Åkerhielm; — båda hafva bidragit att inleda
fäderneslandet i krig, De la Gardie 1665 i det
bremiska och 1675 i det brandenburgska, Tessin
likaså 1741 i det finska; — båda, ehuru med
stor förmögenhet och stora inkomster, voro stän-
digt fördjupade i skuld; — båda blefvo genom en
i det hela rättvis dock hårdhändt reduktion, den
ene 1680, den andre 1766, bragta till så stor fat-
tigdom, att de måste sälja dyrbarare smycken och
husgeråd; — båda hade i sin välmagtstid fått
Leckö till förläning, men måste vid efterräkningens
stund detsamma återlemna; — båda tillbragte sina
sista år i armod och ensamhet, den ene på Wänn-
garn, den andre på Åkerö; — båda sökte inbilla
sig och andra, att de med filosofiskt lugn buro sitt
öde; men på ingenderas försäkringar har verlden
velat tro; — båda hafva genom efterlemnade skrif-
ter sökt rentvå sina egna personer och på andra
kasta skulden till de olyckor, som drabbat dem
sjelfva och fäderneslandet; men dessa försvarskrif-
ter hafva tvärtom öfver sina författare kastat nya
skuggor.

ANDERS JOHAN V. HÖPKEN

var född den 31 3Iars 1712. Fadern Daniel Niklas
v. Höpken är genom föregående berättelser nogsamt
känd. Efter honom hade ifrågavarande son ärft
både lynne och själsförmögenheter, och de sednare
i än högre, i ovanligt hög grad. Efter god uppfostran
och flere års utrikes resor, inträdde han i statens
tjenst, hvarest han genom snillegåfvor, kunskaper,
drift och arbetsamhet inom kort utmärkte sig till
den grad, att något hvar ansåg honom vara Sverges
mest lysande stats- och ämbetsmanna-ämne. Vid flere
riksdagar valdes han ock till medlem af Hemliga
Utskottet och blef 1746 upphöjd till riksråd och

1752 vid 40 år.s ålder till kansli-president, och
1761 till grefve^). Han uträttade likväl på denna
vigtiga plats långt mindre och skildes från den-
samma långt förr, än man till följe af nämnde
stora själsförmögeu heter kunnat vänta. Också här
låg orsaken förnämligast hos mannen sjelf. Hans
person och umgänge voro ej på långt när så be-
hagliga som Tessins. Han kunde nog visa sig
angenäm och förekommande, men var af naturen
kall, fåordig, sluten, och som många tyckte, stel
och högdragen, och förvärfvade aldrig några
rätt tillgifna och förtrogna vänner, som honom i
farans stund omgåfvo och försvarade. Man uppsökte
i stället den öfverlägsne och stolte mannens fel,
och påstod tillika, att de lysande snillegåfvorna
blifvit för högt uppskattade till följe af hans sätt
att i både tal och skrift begagna korta, djerfva
och dock sväfvande uttryck, ett slags orakelspråk,
hvilka gåfvo honom ett sken af större djupsinnig-
het än den stora, han onekligen egde-). I sjelfva
verket låg hans styrka mer i tanke än handling,
mer i planers uppgörande än utförande, och den
starka lystnaden efter magt åtföljdes icke af mot-
svarande förmåga att densamma använda. Lika-
som Tessin var mer sällskapsman än statsman,
så var Höpken mer läskarl, och passade mindre
för det verksamma ämbetsmannalifvet än för en
stilla svsselsättning \\d bokhyllan och skrifbordet.

') Enligt vauliga uppgifter den 24 Jan. 1701. Men i råds-
prot. den 22 Juni 1762 omtalas, huru AdolT Fredrik då föreslog
hans upphöjelse till grefve, och att rådet dertill biföll. I riks-
dagstidningen för den 21 Jan. 1762 och i flere andra skrifter
efter dea 24 Jan. 1761 kallas han ock endast friherre. I riks-
registraturet finnes ej hans grefvebref af den 24 Jan. 1761 ; der-
emot i en samling afskrifter af dylika, hvarest likväl dess årtal
blifvit ändradt från 1762 till 1761. Vi kunua icke lösa dessa
motsägelser.

■'■') Grefve Ax. Oxenstiernas saml. Bielkes Memoirer.

53

Han var derjemnte vacklande i åsigtev, ombytlig i
planer och egde hvarken statsmannens eller kriga-
rens mod ^). Dessa fel kastade öfver honom en
ej alltid oförtjent skugga af dubbelhet, af opålitlig-
het och gjorde honom, mindre passande att gå i
spetsen för en styrelse. Ehuru kanslipresident un-
der de vigtiga och vådliga brytningarna 1756,
1757 och 1761 vågade han ingen gång med större
kraft och bestämdhet framträda. Dertill bidrog
väl ock medvetandet om mottagna mutor, hvilket
än mer nedsatte sjelfständigheten och inflytandet.
Vi hafva berättat, huru Frankrike på honom off-
rade stora summor, och Lovisa Ulrika påstod, det
han af samma magt uppbar årlig pensjon; hvar-
jemnte fransmannen Montalembert 1758 misstänkte,
att han lemnade hofvet i Paris underrättelse om
allt, hvad regeringen i Stockholm förehade. När
1757 förbindelsen med Frankrike blef uppgjord,
säges han hafva dragit sista afslutandet deraf från
Paris till Stockholm, på det de vid dylika tillfällen
vanliga gåfvorna skulle tillfalla honom i stället för
Ulrik Scheffer, hvilken dock var den, som i egen-
skap af svenskt sändebud i Paris haft mesta be-
sväret med dessa underhandlingar-).

Han trodde hvarken på bekännelseskrifter eller
bibel ej heller på *Swedenborgs andesyner; ehuru
han som rationalist ansåg Swedenborgs religions-
lära mer förnuftig och välgörande än svenska stats-
kyrkans.

Ofvan uppräknade alla omständigheter tillhopa
bidrogo hvar på sitt sätt att skada hans rykte.

') Som bevis på motsatsen berättas, att han 1747 allvarli^en
förehållit konung Fredrik dennes fel. Vetensk. Åk. Bibi. Ber-
gianska saml. Band 20. Voltemats berättelse efter Predr. Sparre.

*) Riksorl:, Wahreobergs Sami. Beskyllningar för egen-
nytta hafva ock blifvit mot Höpken uttalade i flere samtida mi-
nisterbref.

54

försvaga haus inflytande och derigenom förbittra
hans tjenstgörning. Redan af naturen hade han
ingen rätt trefnad med de ofta bråkiga och trå-
kiga ämbetsgöromålen^). Han tyckes ock sjelf
hafva känt det falska och oangenäma i sin ställ-
ning. Flere gånger yttrade han derföre sin önskan
att få undan statslifvets stormar draga sig tillbaka
till det enskilda lifvets lugn-), och han rådde den
unga Fredrik Sparre att i tid göra på samma
sätt 3).

Med ärfd tillgifvenhet för Hattpartiet, slöt sig
Höpken tidigt till Karl Gyllenborg och kallade
denne sin fosterfader. Längre fram tyckes dock
Höpken hafva i några fall närmat sig Mössornas
åsigter*); såsom i fråga om större handelsfrihet,
och i bedömandet af några äldre företeelser, t. ex.
då han uttalade sin beundran för deras hjelte, Karl
den elfte, och sitt ogillande af Hattarnas, Karl den
tolfte. Af det fria statsskicket från 1720 var han
i det längsta en ifrig anhängare och ämnade skrifva
svenska frihetstidens historia. Han hade ock upp-
satt några bland de föreställningar, som ständerna
1756 gåfvo konungaparet. Han försvarade äfven
tryckfriheten samt tidskriften yyArlig Svensky) och
likaså Englands jury-inrättningar samt beklagade
att de gamla svenska anlagen till en dylik mer
sjelfständig lagskipning hade af Karl den elfte
blifvit utbytta mot personliga domare, som voro
mer beroende af regeringen. Han liksom åtskilliga
andra ogillade ock det sätt, hvarpå efter revolu-
tionen 1772 Lagerbring i sin historia sökte till
fördel för konunsjamaajten nedsätta medeltidens råds-

M Danska viin. bref, 27 Sept. 1759, säger, att han var pm
a2)iiliqué aux affaires.

2) Danska min. bref, 21 Maj 1750.

^) Eriksbergs arkiv, Fredr. Sparres dagbok 10 Maj 1758.

■*) Danska min. bref, 4 Sept. 1764.

55

herrar, serdeles under Magnus Smeks tid. Under
den häftiga brytning, Hof-Hattpartiet 1767 tillställde
mot reduktions-riksdagen 1765, yttrade Höpken myc-
ket missnöje med dåvarande förhållanden, och be-
skref dem med följande ord: konung utan myndirj-
het, frihet utan säkerhet, kyrka uta7i religion, adel
utan ädelmod, prester utan moral, borgare utan
förmögenhet och bönderna herrar. Ytterligare må
nämnas, att han, ehuru sjelf älskare af ett enklare
lefnadssätt, dock försvarade lyxen och öfverflödét
såsom nyttiga för staten i dess helhet; en äsigt,
som måhända förestafvades af hans benägenhet för
de slösande Hattarna.

Det var hufvudsakligen pennan, som upplyfte
Höpken till högsta värdigheten bland rikets både
ämbetsmän och skriftställare. Den första platsen
förlorade han snart; men den andra har ingen
gjort honom stridig. Sin stilistiska förmåga hade
han utbildat genom trägen läsning af de gamla
romerska mästerverken. Anföranden ur dessa sed-
nare fylla ock i hans skrifter de tätt förekommande
noterna, så att dessa äro äfven i sådant hänseende
ett slags grundmurar, ett slags underlag åt hans
eget författareskap. Serskildt och framför andra
älskade och sökte han likna Tacitus. Men han
hade ock afskrifvit en mängd Axel Oxenstiernas
bref och likaså många gamla rådsprotokoll, och
derigenom förvärfvat kunskap rörande icke blott
de äldre tiderna, utan ock det äldre språket. Om
båda dessa studier och likaledes om det ovanliga
snillet bära ock hans skrifter vittnesbörd genom
tankarnas rikedom och djup, uttryckets korthet
och kraft samt de väl använda fornåldriga orda-
lagen. Hans vid riksdagen 1747 afgifna inlaga
mot det förmynderskap, Ryssland ville tillvälla
sig, är ett lysande prof på hans vältalighet och
fosterlandskärlek. Hans äreminne öfver Anders

56

Celsius kallades af Tessin ett gudatal, och det
öfver Tessin sjelf ansågs vara ett bland de största
mästerstycken, svenska språket då för tiden kunde
uppte; och Gustaf den tredje förklarade Höpken
vara den värdigaste och säkraste domaren öfvet^
smak och vitterhet. Huru instiftandet af Veten-
skaps-Akademien 1739 var i första hand ett verk
af Höpken, är redan berättadt. Som ett bevis på
hans kärlek till vetenskaperna anföres äfven, att
han, rikets högsta ämbetsman, erbjöd sig hålla
minnestalet öfver den utmärkta vetenskaps-instru-
mentmakaren Ekström. Förslaget gick dock ej i
fullbordan. Det var också han, som åt Lovisa
Ulrika uppgjorde planen till den 1753 inrättade
Vitterhets-Akademien. Hans stora förtjenster i dessa
och dylika hänseenden vunno ock samtidens tack-
samma erkännande. Han blef Uppsala akademis
kansler. Vetenskaps- Akademiens första sekreterare
och två gånger dess ordförande. Honom tilldelades
ock första rummet i Vitterhets-Akademien, när
denna 1753, och i Svenska Akademien, när denna
1786 instiftades, och Kosmografiska Sällskapet i
Uppsala utbad sig 1763 att få räkna honom som
Heders-Ordförande. Fem skådepenningar blefvö
öfver honom slagna, deribland som tacksamhets-
gerder en af Uppsala högskola och två af Veten-
skaps-Akademien.

Efter 1761 tillbragte han sin mesta tid på
Ulfåsa och i sitt rika bibliotek. Väl har också han
en och annan gång sökt omigen inträde i styrelse-
verket-, men i allmänhet tyckes han hafva varit
nöjd med sitt lugn och med sina böcker, utan att
dock öfver en dylik sin filosofiska vishet orda så
mycket som Tessin. Förtroligare umgänge eller
brefvexling underhöll han blott med några få; och
sysselsatte sig i stället med utmärkta äldre och
nyare författares arbeten, med att beundra deras
innehåll, stundom anmärka deras misstag, stundom

57

till och med föreslå bättre oidalag; allt på ett sätt
som ådagalade hans djupa lärdom, fina smak och
varma karlek till vetenskap och vitterhet^). Så
uppnådde han sitt 60 år eller revolutionen 1772.
Hans derefter genomgångna öden höra till sednare
tidens historia.

KA.RL GUSTAF LOWENHIELM.

Från landskapet Liittich inkom på femtonhund-
radetalet slägtens svenska stamfader; hans namn
var Gudmund och hans yrke tornbyggeri.

Sonen Erlandus Gudmundi, blef slutligen kyrko-
herde i Nor i Wermland samt prost öfver vestra
delen af detta landskap. Han hade femton barn,
från hvilka ovanligt många slägter och ansedda
personer härstamma; man har velat räkna 5
biskopinnor, 6 biskopar, 30 personer, som blifvit
upphöjda i adligt, 7 i friherrliot och 3 i grefligt
stånd, och att intill året 1858 antalet af hans
ättlingar steg till 5,000.

En bland sönerna, Gudmund, kallade sig No-
renius och blef kyrkoherde i Gillberga i Wermland.

En dennes son, Gudmund, kallade sig först
Nordberg, men blef slutligen hofrättsråd och adlad
med namnet Löwenhielm. Om honom berättas
följande sägen. Då han i gossåren stundom visade
mindre flit, sade modern: den, soiii ingenting vill
lära, han nöjas med trädshed, h varpå hon vid
bordets dukande lade för honom en sådan i stället
för de af silfver^ som hennes andra barn fingo be-
gagna. Sonen gömde skeden i fickan och varnin-
gen i hjertat. Många år efter detta uppträde och
efter med heder slutade studier och vunnen befor-

1) Vetensl'. Akad. Bibi. Bergianska sanal. 17 Bandet; en
stor mängd bref, under åren 1768 — 1773 veslade mellan Höpken
och skriftställaren Sahlstedt.

58

dran, reste han en julafton till den gamla nu i
enkestånd lefvande modern, och framtog då och
Aisade trädskeden och berättade tillika, hur allvar-
ligt han ställt sig moderns varning till efterrättelse,
och de lyckliga följderna. Han blef sedermera gift
med en fröken af den för rika själsförmögenheter
bekanta slägten Cederhielm.

Deras son Karl Gustaf föddes den 5 Jan. 1701.
Snillegåfvor och flit voro så utmärkta, att han
redan vid 18 års ålder efter aflaggd akademisk
examen blef anställd i statens tjenst och fick det
ena uppdraget efter det andra och redan vid 28
års ålder en domsaga. Är 1738 kom han till riks-
dagen och blef intcigen i Hemliga Utskottet, der
hans utmärkta egenskaper genast ådrogo sig upp-
märksamhet. Kort derefter kallades han ock till
Stockholm som revisjonssekreterare, och befordrades
sedermera steg efter steg till justitiekansler, friherre,
hofrätts])resident, riksråd, grefve och slutligen kan-
slipresident.

Hans ovanligt snabba framsteg voro följder af
ovanligt många och framstående egenskaper, snille,
skarpsinne, vältalighet, kunskaper, kraft, flit, mod
och ihärdighet. Det skulle fordras hela sidor att
uppräkna alla de vigtiga uppdrag, som blefvo åt
honom anförtrodda och af honom utförda, och väl
utförda, och detta till följe icke blott af skarpsinne,
arbetsamhet och drift, utan ock af den sans, den
eftertänksamma klokhet, h^armed han i de flesta
fall ledde ärendena och alltid sökte hejda hvarje
obetänksamhet, hvarje öfverdrift hos sitt parti, vare
sig att detta utgjordes af hofvet. Hattarna eller
Mössorna, Högst berömlig var ock den ifver, med
hvilken han sökte afskafla öfverflöd bland stånds-
personerna, brännvins-supande bland allmogen,
samt kommissjoner och s])ioneri vid riksdagarna:
— och att deremot främja förbättrade läroanstalter,
lofliga näringar och i svnnerhet jernhandteringen.

59

Välgörande var ock hans vård om Lunds högskola,
hvars kansler han blef, och i hvilken befattning han
med kraftig hand afskaffade flere oordningar, miss-
bruk, till och med försnillningar. Under en yta af
rättframhet, stundom grofhet, dolde han de finaste
beräkningar och visste också genom dessa egen-
skaper göra sin vilja, sin åsigt gällande. Han är,
sade några, det bästa hufvudet och den bästa pen-
nan i hela rådkammaren^). Han är, sade andra,
långt 7ner passande till hansli-president än Höjyken'^).
Dessa gynnande omdömen fälldes och dessa
snabba befordringar gillades af alla, oaktadt något
hvar kände, att mannen hade sina fel. Stolt samt
äre- och penningegirig, drog han ej i betänkande
att för tillfredsställandet af dessa begär använda
hvarjehanda medel och i detta hänseende gingo
om honom flere ofördelaktiga rykten^). Nästan
än svårare och allmännare äro beskyllningarna för
en egennytta^. som mottog mutor från alla håll,
från England, från Frankrike, frän Ryssland, från
svenska hofvet, från enskilda korporationer, från
enskilda rättssökande, och som derefter stundom
lämpade sitt uppförande och fällde sina domar.
Mot få personer hafva i detta hänseende så mänga
och svåra anklagelser blifvit risjtade. Att han det
oaktadt icke blott höll sig uppe utan steg uppåt,
visar å andra sidan hans ovanligt stora förmåga
och användbarhet^ man kan säga oumbärlighet.

'; Freus. min. href, 8 Mars 17G8.

2) Danska min. href, 27 Juli 1762.

^) Ferseu 2. 43 säger, att Löwenhielm för ämbetsfel, orätt-
rådighet och förfalskningar vid en rättegång blifvit dömd icke
blott från sysslan och från rättigheten att återinträda i statens
tjenst, utan ock till vatten och bröd; men att han genom snille
och vingleri hjelpte sig upp igen. — Lngefär detsamma berättas
i österrikiska ministerns bref 22 Sept. 1765, och hans opålitlighet
omtalas från många håll. Nämnas bör dock, att Malmström (4.
20) anser Fersens beskyllning ogrundad.

60

Också har knappast under hela frihetstiden fram-
stått någon man, som kunnat med honom jemn-
föras med hänsyn till den sällsporda föreningen af
snille och klokhet, kraft och sans, mod och be-
räkning.

Löwenhielm hyllade vid olika tider olika åsig-
ter eller partier. Vid sitt första uppträde i Stock-
holm var han ifrig anhängare af Hattarna och
omfattade med ungdomlig inbillningskraft och värma
deras förhoppningar om lysande segrar mot rys-
sarna; hvarför han ock var en bland dem, som i
förväg uppsatte de genom öfvermod löjliga freds-
villkor, Sverge borde bevilja åt den slagna fien-
den^). Han följde ock i tlere år samma partis
fana och åsigter.

Men dessa voro alltför luftiga och äfventyrliga
för att kunna i längden blända Löwenhielms klart
skådande blick. Omkring 1747 visade sig ock
några förebud till ändrade tänkesätt, i synnerhet
deruti, att han icke ville deltaga i Hattarnas för-
följelse mot Äkerhielm. Till det alldeles motsatta
och vid den tiden mycket nedsatta Mösspartiet
öfvergick han likväl icke; utan till hofvet, till
det unga tronföljarepaiet, hvilket sedermera eller
1751 under stora förhoppningar besteg tronen.
Aren 1751 — 1756 var han ock dess anhängare,
och inom rådkammaren nästan den ende. Man
ville veta, att han till och med haft kunskap om
revolutionsplanen 1756 -). I allmänhet iakttog han
dock äfv^n härutinnan så mycken försigtighet, att
frihetspartiet icke kunde finna några skäl till an-
klagelse, och det befinnes till och med, att han
åtskilliga gånger afrådt konungaparet från dess
olagliga och vådliga företag. Efter det misslyckade

') 35. 135, 136.

^) Danska min. hrej, 20 Mars 1761. Riksarh. Riksens stän-
ders kommissjonsprot. vid samma tid. Registrat. om Ljang.

61

revolutionsförsöket 1756 b! ef naturligtvis hofvets
magt och anseende nedsatt; Hattarnas likaså efter
det misslyckade pommerska kriget och till följe
af den förtviflade belägenhet, hvaruti rikets finanser
derigenom råkade. Omkring 1764 gick också Lö-
-wenhielm öfver till Mössorna, hvilkas kärlek till
fred och sparsamhet hufvudsakligen öf\'erensstämde
med hans egna åsigter. Lovisa Ulrika yttrade
mycken harm mot den så kallade förrädaren, men
denne blef i stället sina nya vänners främste man,
och af dem upplyftad till kanslipresident. Det
torde ock kunna sättas i fråga, huru vida Gustaf
den tredje mägtat genomföra 1772 års revolution,
ifall Löwenhielm med bibehållna själs- och kropps-
krafter då ännu innehaft nämnde höga plats.

Men den sextioåtta-årige mannen började blifva
sjuklig. Han rördes redan 1767 af ett lätt slag,
hvarjemnte lynnet led genom husliga sorger; ena
sonens misshushållning och magen Adlerbergs kon-
kurs, hvilka händelser tillsammans ådrogo Löwen-
hielm stora fc^rluster. Han dog den 7 Mars 1768
af kallbrand i såret efter en afskureu liktorn ^).

Kanslipresidenterna voro under frihetstiden
Sverges inflytelserikaste ämbetsmän. Trenne bland
dem, Arvid Horn, Gustaf Cronhielm och Karl Gyl-
lenborg-) hafva i föregående delar blifvit skildrade;
tre andra. Tessin, Höpken och Löwenhielm likaså
i den här föreliggande. Klas Ekeblad och Joakim
v. Diiben återstå. Ekeblad ingrep ej i riksstyrel-
sen på något mer afgörande sätt; men göt öfver
densamma glansen af sin rena, ädla och förståndiga

1) Danska min. href, 20, 23 Okt. 1767, Österrik. d:o 23 Okt.,
13 Nov. s. år. I Eriksbergs arkiv finnes ett bref från Karl
Rudensköld till Tessin af den 18 Mars 1768, som säger, att
Löwenhielm dog af en på läppen uppkommen karbunkel, som
växt till ofantlig storlek,

2) Vi räkna ej den blott en kort tid tjenstförrättande Erik
Sparre.

62

personlighet. Diiben innehade presidentstolen en-
dast några få månader.

KARL FREDRIK SCHEFFER.

Farfadern, den lärde och skarpsinnige Johan
Scheffer'), blef af drottning Kristina inkallad från
Tyskland och gifte sig sedermera med en dotter
af den likaledes för lärdom utmärkte och från
Tyskland inkomne Johan Loccenius-). Det tyckes
ock, som slägten skulle eftei* dessa stamfader ärft
och länge bibehållit en framstående kärlek till
kunskaper och bildning. Johan Scheffers son,
Peter, slutligen landshöfding och president, var en
ansedd ämbetsman och mycket älskad, äfven för
det deltagande, han under Karl den tolftes krig
visade för det lidande folket. Han hade tre ut-
märkta söner. Karl Fredrik, Ulrik och Peter,
hvilka blefvo, de två förra riksråd, och den tredje
fältmarskalk. Det är med den första bland dem,
vi här skola sysselsätta oss.

Han var född den 28 Maj 1715 och utmärkte
sig genom själsförmögenheter, stadga och framsteg
till den grad, att han redan vid 17 års ålder er-
höll det vigtiga och vid så unga år nästan exem-
pellösa förtroendet att föra protokollet vid råds-
herrarnas sammanträden. Sedermera fick han un-
der flere års utrikes resor än mer öka sina kun-
skaper och utbilda sin personlighet. Derefter hem-
kommen, ansågs han vara en bland landets mest
lofvande framtidsmän och utnämndes vid 28 års
ålder till sändebud i Paris och vid 36 till riksråd.

Som enskild person var han utmärkt genom
gladt och vänligt lynne, ledigt umgängessätt samt
vidsträckta kunskaper. Af nästan alla samtida, så

') 10. 49, med latiniseradt namn kallande sig Schefferus.
2) 10. 48.

63

in- som utrikes, omtalas han ock som en arbetsam,
skarpsinnig och dock godmodig till och med god-
trogen herre, hederlig, ärliga), välgörande och
oegennyttig-]. Han är skapad för att älskas och
vördas^ skref danska sändebudet^).

A andra sidan har man hos honom trott sig
linna mycken ombytlighet i åsigter och stor benä-
genhet att omfatta nya förslag, endast derför, att
de voro nya; och detta så ifrigt, att han illa upp-
tog motsägelser och sökte stundom med mindre
grannlaga medel främja de nya planerna, under
det han försummade och glömde dem, som måna-
derna förut varit hans älsklingar. Man säg honom
ock, utom de vanliga göromålen i rådet och hos
prinsarna, sysselsätta sig med silkesodling, kopp-
ympning, lotterier, fiskerier, saltsjuderier. luftballon-

') Drag af dubbelhet har dock blifvit anfördt: se Malmström
4. 358. Gjörwell, erkännande Schefiers kärlek till konung och
fädernesland, anklagar honom dock för ombytlighet, häftighet och
för en besynnerlig under åren 1773 — 1778 anställd och orättvis
förföljelse mot Gjörwell ; hvarom mera framdeles (Veteusk. Akad.
bibi. Bergianska samlingen bandet 16, Gjörwell till Karl Scheffer
den 6, till G. J. Ehreusvärd den 7, 10, 24 allt Sept. 1773; —
och till "U^armhoUz den 31 Mars 1774), i hvilka bref Scheffer
också beskylles för att gynna och begagna äfventyraren J. Sim-
mingsköld.

2) På många ställen och från många håll hafva sådana om-
dömen öfver honom blifvit fällda. Men ett preussiskt rainister-
bref (10 Dec. 1756) har anklagat honom för girighet, och Lovisa
Ulrika likaså (Danska min. bref 11 Jan. I762j för danska mutor.
Också har han en gång verkligen mottagit understöd från hofvet
i Köpenhamn (Danska min. bref 22 Maj 1765); men detta kalla-
des då ett lån, och alla danska sändebuds likasom en mängd svenska
skrifter, äfven motståndarnes, hafva i öfrigt så ofta och enstäm-
migt lofordat hans oegennytta, att efterverlden måste stanna vid
samma omdöme, åtminstone till dess nya bevis för motsatsen blif-
vit framdragna. Man finner ock, det Scheffer i sin godtrogenhet
ett par gånger inbillat sig, att man skulle genom ömsesidig öfver-
enskommelse mellan partier och utrikes sändebud kunna på en
gång afskaffa alla de utrikes mutorna.

3) 27 Juli 1762.

64

ger, förbättring af brännvins-brännerier, ordnandet
af adliga jungfrustiftet m. m.; och dertill med ett
så vidlyftigt skriftställeri, att man räknar efter
honom 30 serskilda tryckta arbeten.

Han ansågs till följe af litliga känslor och
liflig inbillningsiiraft allt för lätt lockad till mindre
väl öfvertänkta företag, och som slående bevis
anförde man de opålitliga beräkningar, på grund
af hvilka han tillstyrkte pommerska kriget 1757.
Det var denna ombytlighet, denna lättrörlighet,
som till motskäl anfördes, när han, som flere gån-
ger hände, föreslogs till kanslipresident.

Till hans motgång så i detta som många andra
fall bidrog också en annan brist, nämligen den pa
beslutsamhet och mod. Flere bland de frihetstidens
män, hvilka i skrift och tal framstOilo som utom-
ordentligt tappra hjeltar, visade sig i handlingens
och farans stund mycket klenmodiga: så t. ex.
Tessin och i synnerhet Höpken och Karl Scheffer.
Vid flere vigtigare och vådligare brytningar t. ex.
1748, 1768 "och 1772 lemnade denne sednare huf-
vudstaden och gömde sig undan pä landet.

Som guvernör öfver de uppväxande konunga-
sönerna inlade Scheffer stora förtjenster och sökte
omsorgsfullt leda prins Gustaf från de många oarter,
vid hvilka denne fått vänja sig. Uppgiften var
så mycket svårare, som Scheffer ej sällan motar-
betades af Lovisa Ulrika, hvars ovilja han visser-
ligen sökte blidka, dock länge förgäfves. I mycket
hade dock Scheffers bemödanden en märkbar fram-
gång, så att man tydligen såg, huru prinsen blef
under hans ledning mer uppmärksam och höflig
än förut. Liksom Tessin skref också Scheffer till
kronprinsen flere bref, hvilka till form och inne-
håll blefvo mycket berömda och på främmande
språk öfversatta. Under en prinsarnas sjukdom
vek han icke på flere dagar ur deras rum ^),

') Danska min. bref, den 19 Febr. 1760.

65

och han iakttog samvetsgrannt hvarje tillfälle att leda
prins Grustaf till ädlare tänkesätt och förståndigare
uppförande. En och annan gäng omtalas ock, huru
af sådan orsak häftiga tvister dem emellan upp-
kommo^). Det tyckes dock, som den femton- till
sextonårige lärjungens skärpta blick för moderns
fel och misstag mer och mer försonat honom med
den af henne då för tiden hatade SchetTer-). Vi
Imfva också inryckt utdrag ur de allvarliga var-
ningsbref, Scheffer tillskref den 21 ärige prinsen,
och berättat, huru denne likafullt bibehöll för lic*-
iiom aktning och tillgifvenhet^).

I statsförvaltningen var Scheffer än fysiokrat,
än frihandlare, än prohibitist. I sistnämnde fall
ville och trodde han sig kunna genom öfverflöds-
förordningar återställa jemnvigt i handeln och väl-
stånd i landet: och hans stränga åtgerder härutin-
nan bidrogo ej litet till den storm, som jemute
oviljan öfver pommerska kriget, dref honom år
1760 ur rådkammaren^).

För Frankrike, dess språk och bildning, hyste
han en tillgifvenhet så stor och så uteslutande, att
den ådrog honom än motsägelse, än begabberi; det
sednare till och med af prins Gustaf, h vilken han
dock i samma tänkesätt uppfostrat. Vid deras
ankomst till Frankrike 1771, och när Scheffer som
vanligt utbredde sig i beröm öfver allt, som hörde
till detta land, framdrog prinsen ur ett förbikörande
lass ett halmstrå och frågade, om ej också detta
vore större och bättre än de, som växte i andra
riken.

Förkärleken för Frankrike gällde likväl till
en början icke dervarande statsskick: ty 1754 ut-

1) DansTca min. bvef 2 Mars 1762

2) S. st. 16 Mars 1762.

3) 41. 186.

•*) Danska min. href 3 Juni, 5 Dec. 1760.

Fryxells Ber. 43.

66

gaf Scheffer i öfversättning ett verk, som sökte
ådagalägga, att England hade härutinnan stort
företräde. Saken hängde tillsammans med den
varma kärlek för fria statsskick, Scheffer länge
hyste. Han troddes hafva under sin tidigare
vistelse i Frankrike insupit sädana åsigter ur
skrifter af landets utmärktaste snillen; och detta i
sällskap och likhet med den jemnårige dansken
Bernstorff d. ä. ^). Mellan båda dessa herrar knöts
då en förtrolig vänskap, och huru Bernstorff seder-
mera sökte att i Danmark verkliggöra åtskilliga
bland dessa sin ungdoms älsklingstankar, är all-
mänt bekant. Äfven Scheffer hyste samma åsigter,
samma afsigter. Han älskade Sverges fria statsför-
fattning af 1720 och satte den till och med öfver
Englands. Dess försvarare, Oehlreich, och dess för-
svarsskrift, Ärlig Svensk, berömde han mycket och
ville tilldela dem större belöningar än dem verkli-
gen beviljades-). Han höll ock i Vetenskaps- Aka-
demien 1755 ett loftal öfver Sverges dåvarande
blomstring i vetenskaper, vitterhet och sköna kon-
ster, och öfver landets dermed förenade uppodling
och välstånd. I sin stolthet öfver ett sådant fäder-
nesland förklarade han ock, att det vore för det-
samma förnedrande att mottaga skänker från
Ryssland"^). Under striden mellan konungen och
rådet åren 1751 — 1755 stod Scheffer på rådets sida,
och han röstade mot det statsanslag, som Adolf
Fredrik år 1753 begärde åt den dä icke 2 måna-
der gamla prinsessan Sofia Albertina^). Också
betraktades han af konungaparet som en afgjord
motståndare: af rådet och ständerna deremot som

') Preuss. min. bref 19 Juli 1765.

2) Rådsprot. 5 Juli 1758.

3) Sax. min. bref 25 Jan. 1757. Det var fråga om en
skiiiik af några tusen tunnor säd,

•») Rådsprot. 4 Dec. 1753.

67

en frihetens och fosterlandets vän, och lick som
sådan 1756 det vigtiga uppdraget att öfvervaka
prinsarnas uppfostran. Huru han motsvarade detta
förtroende, är redan berättadt.

Från dessa hälft republikanska tänkesätt öfver-
gick han omkring 1761 mer och mer till nära nog
motsatta, och framstod slutligen som en bestämd
anhängare af konungahuset och dess magtutvidg-
ningsplaner; ehuru han ingalunda ville sträcka dessa
sednare ända till införande af envälde. Förnämsta
orsaken till hans öfvergång var troligtvis riksdagen
1760—1762, och dess många motbjudande uppträ-
den, och det oefterrättliga sätt, hvarpå ständerna
sig uppförde, äfven mot honom sjelf; sedermera ock
de närgångna indragningar, med h vilka reduktions-
riksdagen 1765 hemsökte honom och många andra;
allt detta i förening med den fosterlands-älskande
statsmannens farhåga, att magten skulle falla i de
råa massornas, de okunniga menigheternas hand.
Dertill kom väl ock prins Gustafs förbättrade upp-
förande och utvecklade stora egenskaper, hvilka
tycktes i händelse af konungamagtens ökande lofva
fäderneslandet en mer lugn och lycklig framtid.
Måhända hoppades Schetfer att under Gustaf och
hans utvidgade koriungamagt kunna i Sverge införa
tlere nyttiga förbättringar på samma sätt, som vännen
BernstortF hade under likartade förhållanden gjort
i Danmark. Det var visserligen till följe af sådana
eller likartade beräkningar, som den alltid varm-*
hjertade och fosterlands-älskande mannen sökte för-
bereda och genomdrifva revolutionen 1772. Han,
den fordom ifrige frihetsvännen, blef nu en lika
ifrig försvarare af stark konungamagt. Redan är
berättadt^), huru han numera förklarade Greklands
fristater och Roms republik olyckliga och för-
derfliga, och deremot prisade Kinas despotiska

') 42. 271.

68

statsförfattning. I samma tai förklarade han ock,
att intet folk i verlden fått hugna sig af en sådan
grundlag, som den af 1772, hvilken visserligen
skall göra svenska folket så lyckligt, som mensklig-
heten tål vid; och hlifva mer hade varaktig och
välgörande än Solons. Svenska folkets blifvande
Ij/clca berodde dock, tillade han, mindre på lagen
än på lagstiftaren. Denne (Gustaf den tredje)
vore nämligen en Solons och Trajani like, och
hans oändliga kärlek för ära och dygd skall tvinga
lasten att gömma mg imdan, o. s. v. Schetlers
sednare öden höra till historien om Gustaf den
tredjes regering.

FREDRIK AXEL V. FERSEK.

Slägten, ursprungligen från Hessen eller Thii-
ringen, flyttade derifrån till Holland och sedermera
till Skottland, hvarest den antog namnet Fersen
efter en sin medlem, som varit prest och kyrko-
föreståndare (på skottska Pherson), men fått päfvens
tillstånd att nedlägga ämbetet och ingå äktenskap.
Hans efterkommande der i landet voro till en tid
ganska mägtiga och utbredde sig vida omkring
och äfven tillbaka till Tyskland och till Liffland,
från hvilket sistnämnde några dess medlemmar
kommo också till Sverge. Två bland dem, Otto
Wilhelm och Fabian, utmärkte sig mycket under
Karl den elftes tid och uppstego till värdigheterna
af fältmarskalkar, generalguvernörer och friherrar.
En yngre medlem, Hans v. Fersen, slutligen pre-
sident, deltog jemnte Karl Gyllenborg och Daniel
Niklas v. Höpken i stiftandet af Hattpartiet och i
förberedelserna till Arvid Horns och de gamla
Mössornas störtande. Han var sjelf mycket rik
och blef gift med den likaledes rike Axel Wacht-
meisters dotter och slutligen enda arftagerska.

69

Deras äldste son, Karl Reinhold, var så road
ut skådespel, att han i yngre år och under diktadt
namn länge åtföljde en teatertrupp på dess resor
genom Frankrike. Sedermera återvände han till
fäderneslandet och blef der väl anskrifven hos den
likaledes skådespelslystne Gustaf den tredje och
utligen utnämnd till öfverhofjägmästare, och en
dt' rikets herrar. Han blef, som nämndt är, gift
med fröken Charlotta Fredrika Sparre och fader
till två bland de sedermera vid hofvet besjungna
så kallade ^)tre gracernau.

Hans yngre bror, den här ifrågavarande Fred-
rik Axel v. Fersen, var född den 5 April 1719.
Han var nog lycklig att erhålla som enskilda lä-
rare tvänne så utmärkta män som statsrätts-läraren
Oehlreich och häfdatecknaren Lagerbring; det var
iiksom ett förebud till hans framtida hufvudsakli-
_aste lefnadsverksamhet. I sin ungdom ingick han
dock i krigstjenst, och deltog här hemma i finska
kriget; sedermera likaså i Frankrikes fälttåg mot
Österrike 1744 — 1748, och detta med så mvcken
utmärkelse, att han fick några vigtiga uppdrag sig
anförtrodda och inom fyra år upphöjdes till gene-
ralmajor. Vid moderns död återvände han 1749
till fäderneslandet och blef der 1750 mot Adolf
Fredriks och Lovisa Ulrikas vilja och framför flere
äldre öfverstar befordrad till generalmajor också i
svensk- tjenst ^), hvarefter han lemnade Frankrikes.

Han blef gift med en grefvinna De la Gardie
och fick med henne icke obetydliga rikedomar samt
skref sig slutligen som egare till Ljung, Steninge,
Mälsåker, Löfstad, Finnåker samt några gods i
Finnland. På flere bland dessa egendomar, liksom
på fersiska tomten i Stockholm, uppförde han
-tåtliga byggnader och lefde der som en furste i
-jelfständighet och prakt, dock alltid med iaktta-

'•) 37. 256.

70

gande af ordnad och förnuftig hushållning. Efter
1751 fortgingo väl hans befordringar ända upp till
fältmarskalks-graden men utan några brådstörtade
språng, hvilka han äfven sjelf undanböjde.

Hans enskilda lif förflöt i ostördt lugn så
att om hans personliga förhållanden finnas inga
märkliga brytningar att förtälja ; men så mycket
mer om de politiska. I detta hänseende voro
hans öden nära sammanflätade med fäderneslan-
dets och hafva derför redan tillförene blifvit i och
med dessa berättade. Här behöfves blott i kort-
het erinra om, huru han 1751 — 1755, stående pä
rådets sida, bekämpade konungaparets sträfvanden
efter ökad magt; — huru han såsom landtmarskalk
1755 och 1756 försvarade landets lagliga frihet,
och gjorde konungaparet ganska allvarsamma före-
ställningar; — huru han under pommerska kriget
utmärkte sig mer än någon annan bland de svenska
generalerna; — huru han som landtmarskalk 1760
— 1762 sökte leda och sammanhålla de oeniga och
oroliga ständerna, ehuru till det mesta förgäfves:
— huru han under riksdagen 1765 sökte upprätt-
hålla det då sjunkande Hattpartiet: — huru han
bidrog till framtvingande och ledande af reaktions-
riksdagen 1769: — huru han 1771 sökte försvara
de å nyo angripna Hattarna: — huru han under
sistnämnda riksdagstvister ständigt talade för lag,
ordning och sans och tillika om nödvändigheten
af ömsesidiga eftergifter, ifall det fria statsskicket
skulle kunna upprätthållas; — men ock huru han,
när riddarhuset å ena och ofrälsestånden å andra
sidan läto locka sig till öfverdrifna anspråk och
till ömsesidigt och oförsonligt trots; — huru han
då slutligen för tillfället gaf frihetens sak förlorad
och lemnade konungen fritt spelrum till utförande
af revolutionen 1772.

En så framstående verksamhet kunde ingen
utöfva, som icke sjelf egde framstående personliga

71

egenskaper. Sådana funnos ock hos Axel Fersen.
Gestalten var hög, hållningen ädel, utseende och
umgänge behagliga, äfven vördnadsbjudande; några
sade, stela och högdragna. Själsförmögenheterna
voro utmärkta genom en snabb, klar och säker
uppfattning, och ett redigt och lyckadt framställ-
ningssätt; dock verkande mer genom öfvert^gande
skäl än öfvertalande ordalag. Det ena som det
andra begagnades med orubbligt lugn och med
lika orubblig vördnad för ordning och gällande
lag, samt med bestämd ovilja mot hvarje, vare
sig det egna eller det tiendtliga partiets försök
att med våld genomdrifva sina åsigter. Man
finner ock, huru han vid flere vigtiga tillfällen
afböjde alla häftigare brytningar.

Med varm och aldrig förkolnad kärlek omfat-
tade han det fria statsskicket: men trodde detta
säkrast betryggadt genom en stark börds-aristokrati.
Kärleken till en sådan måste dock vika för den
än starkare till friheten; och vi hafva sett, huru
han 1771 och 1772 ifrigt rådde adeln att häldre
medgifva nedsättning i sina privilegier än genom
envist motstånd bringa det fria statsskicket i fara.
Redan 1760 förutsåg och förutsade han en sådan.
Mångrådiglieteii, skref han^), och allas hegär att
herrska äro företeelser, som oroa sinnena och störa
lugnet, och torde ingifva allmänheten längtan efter
enväldet, för att en gång få åtnjuta den stillhet
och frid, som cdla hehöfva och de flesta önsha.

Fersen var, som nämndt är, med varm kärlek
fästad å ena sidan \id fria statsskick, ä den andra
vid adlig bördsaristokrati. Men begge dessa grund-
satser, sådana de då för tiden i Sverge utbildat sig,
stodo till h varandra i skarp motsägelse. Statsskic-
ket syftade ovillkorligen till demokrati; riddarhuset
sjelft var ock i många fall en sådan, och ville

^} Riksarli. FerseQ till LantingshauseTi deu 30 April 1760.

72

dock tillika upprätthålla sig såsom en verklig
aristokratisk magt: ehuru det saknade dertill erfor-
derliga egenskaper. Fersens bemödande att sam-
manhålla och försona så stridiga, så oförsonliga
beståndsdelar misslyckades. Att sjelf genom en
revolution till enderas fördel slita tvisten, det stridde
mot hans kärlek till frihet och laglig ordning, och
likaså mot hans obenägenhet för vådliga och våld-
samma omstörtningar; hvarför han ock slutligen
lemnade åt Gustaf den tredje utförandet af en så-
dan bragd. I sjelfva verket hade Fersen stor både
vilja och förmåga att klokt och kraftfullt skydda,
i ordning hålla och använda redan förut bestående
statsformer: men icke i fråga om att bilda nya. När
sädana brytningar tycktes oundgängliga, drog han
sig tillbaka Hans styrka var försyn, icke skapelse.

Medvetandet om sådana anlag, sådana själs-
egenskaper torde hafva varit orsaken till en mycket
besynnerlig företeelse; den nämligen, att han, hvilken
lättare än någon annan kunnat blifva riksråd, öfver-
fältherre och till och med kansli-president, och att
han, hvilken tycktes mer än de flesta hafva egt till
dylika platser erforderliga egenskaper, — att han
likväl hvarje sådan utmärkelse afböjde. Han kände
sig vara en lysande stjerna på andra platsen ; fruktade
han måhända att blekna bort på den främsta?

Till följe af sina lugna och medlande åsigter
blef Fersen af några frihetsmän beskylld för feghet
eller overksamhet. Anhängarne af hofvet förde mot-
satt språk och beskyllde honom lör äregirighet,
penninge-girighet^), till och med blodgirighet. Skal-
den Oxenstierna, ledd af brusande inbillningskraft
och af kärlek till Gustaf den tredje, betraktade
Fersen med denne konungs ögon, och tecknade
hans bild med följande rader:

') Några ha velat misstänka, till och med antyda, att Tersen
tagit mutor af främmande hof; men ännu har ingen vågat bestämdt
påstå, än mindre mägtat bevisa något sådant.

73

Sverge i hans hågkomst känner

En af de varelser^ som kallas stora tncmner,

Men aldrig gjorde något stort.
Halten af dessa beskyll ni n gar torde kunna be-
dömmas genom deras jemnförande, med hvad i före-
gående delar är berättadt. Många hafva ej heller
de varit, som dylika beskyllningar framkastat. Så
mycket flere och högljuddare deremot äro de loford,
som öfver hans stora egenskaper och serskildt öfyer
hans heder och redlighet, blifvit uttalade af akt-
ningsvärda personer, både landsmän och utländ-
ningar, både partivänner och motståndare*).

Fersen har uppträdt äfven som författare, icke
blott af riksdagsskrifter, utan ock af utförliga hi-
storiska anteckningar, rörande tiden frän 1719
och till April 1789. Den del deraf, som omfattar
åren 1719 — 1741 besväras af många och betydliga
misstag i både uppgifter och omdömen; ty han
sjelf var då för tiden ett barn, en yngling, hvars
vetande och åsigter förestafvades icke af egen
erfarenhet och begrundning, utan af andra, af
hans far och af dennes vänner Hattarna. Också
anteckningarna för tiden efter 1741 innehålla många
misstag, följder dels af hans myckna vistande utom
fäderneslandet, dels af partisinne, t. ex. då han
försvarar Rutström m. fl., dels af svikande minne;
ty han tyckes hafva först på gamla dagar nedskrif-
vit i fråga varande anteckningar. Sannolikt är ock,
att han tillåtit sig med åtskilliga prydnader och
kraftuttryck gifva sina tal, i synnerhet sina var-
ningar till de kungliga personerna, mer omfång,
prydlighet och patriotiskt mod, än de i verkligheten

^) Vi nämna G. G. Adlerbeth, August och G. J. Ehrensvärd,
K, F. Scheffer, A. G. Silfverstolpe samt danska, franska, preussiska
och österrikiska sändebud.

74

egde; ty troligtvis har Gustaf icke tillätit honom
hålla några långa och skarpa stratlpredikningar.
Sannolikt är ock, att Fersen ej ogerna infört åt-
skilligt, som bidragit till att nedsätta den kunglige
motståndaren, och någon gäng sett dennes uppfö-
rande nog mycket i svart. Men att han afsigtligt
framkastat grundlösa anklagelser, synes oss föga
troligt. Sådant skulle allt för mycket strida
icke blott mot hans i andra hänseenden visade
heder och redlighet, utan ock mot hans lika ofta
ådagalaggda försigtighet. Oss synes nämligen föga
troligt, att han låtit af lättsinne eller illvilja för-
leda sig att till efterverlden öfverlemna uj)pgifter,
med anledning af hvilka han kunde förutse, att
samma efterverld skulle vid närmare granskning
anklaga honom för afsigtliga lögner. Flere bland
de omdömen, hvilka blifvit som grundlösa klan-
drade, torde vid närmare granskning befinnas dels
sanningsenliga, dels föranledda af ofrivilliga misstag.
Hvad Gustaf särskildt angår, har Fersen flere gån-
ger omtalat hans medfödda förekommande godhet,
hans goda ^^hjertas ingifvelse, som alltid var böjdt
för mildhet^ hans naturliga godhetyy o. s. ^•. I det
hela torde Fersens teckning af denne konung be-
finnas öfverensstämmande med sanningen. Det är
åtminstone säkert, att flere aktningsvärda personer
hafva efterlemnat ännu otryckta memoirer, som
skildra denne konung med samma till och med än
mörkare färger än de, Fersen användt.

TURE GUSTAF RUDBEGK,

sonsons son af Atlanticans författare Olof Rudbeck
den äldre, föddes den 21 Nov, 1714. Fadern dog
tidigt, redan 1716, och lemnade sina barn i största
armod. En finsk kapten. Barkenbom, upptog den
värnlöse gossen, och använde honom till uppassare,
vedbärare m. m. och skaffade honom sedermera

75

indelning som soldat ocli derefter som korporal.
I sådan egenskap ådrog han sig Sprengportens
uppmärksamhet och blef af denne förd till Sverge,
till farfadern, professor Olof Rudbeck den yngre^),
hos hvilken bättre vård erhölls. Redan vid 17
åiS ålder ingick han dock i krigstjenst, deltog i
1741 — 1743 års finska fälttåg och utmärkte sig
genom mod och ihärdighet; likaså under dalkarls-
upproret 1743, då han ihärdigt försvarade bron
till Riddarholmen, så att dalkarlarna icke kunde
komma till kungshuset, hvarest hofvet då vistades.
För denna bragd fick han en penningebelöning och
blef från löjtnant befordrad till major. SUitligen
uppsteg han till värdighet af generalmajor, friherre
och öjverstäthållare.

Ar 1745 gifte han sig med en dotterdotters
dotter af den sköna Ebba Brahe, fröken Magdalena
v. Mentzer, och fick med henne en andel i Tida-
holms egendom och i henne sjelf en älskvärd, duglig
och aktningsvärd maka. Det berättas, att hennes
ljusare blick och säkrare omdöme ej sällan ledde
mannens beslut; ehuru detta måste ske med myc-
ken varsamhet för att ej stöta hans stolthet. Hon
vårdade ock med lycklig omsorg deras enskilda
förmögenhet, så att den under mannens frånvaro
vid riksdagar och ämbetsresor betydligen ökades.
Äfven Rudbeck sjelf var en förståndig hushållare
och inköpte flere gods, h vilkas värde genom pen-
ningarnas då beständiga fallande snart betydligen
öfversteg inköpspriset och lemnade stor behållning.
Också innehade han till slut flere egendomar och
bland andra Edsberg i Uppland, hvilket han be-
byggde och valde till stamgods. Ehuru sålunda
känd som stark och .omtänksam hushållare, har
han likväl icke ådragit sig någon anklagelse för
snikenhet eller olofligt förvärf. Nöjd med sina

') Woltemats anekdoter.

76

ärlii:: förvärfvade inkomster, tillbakavisade han
tvärtom en och annan fördel, som honom å det
allmännas vägnar erbjöds i). Alla främmande sän-
debud, hvilkas bref kommit till vår kännedom,
hafva enhälligt och med höga loford vitsordat hans
fosterlands-kärlek, redlighet, oegennytta och full-
komliga omutbarhet. Preussiska ministern har t.
ex.-) inberättat till sitt hof, att under riksdagen
1760 har ett från Paris kommet anbud af 50,000
plåtar blifvit af Rudbeck tillbakavisadt med de
orden : konungen i Frankrike är icke så rik, att
han niägtar muta mig: och berättaren tillade, att
Rudbeck till följe af sin kända ärlighet och oegen-
nytta var Mösspartiets afgud'^). Också vid flere
andra tillfällen omtalas, huru han för sin heder,
sin rättrådighet och sin fosterlandskärlek hade
stort anseende inom hela riket.

Härtill bidrog i någon mån hans enskilda per-
sonlighet. Han var en högväxt och ståtlig herre,
med stark kroppsbyggnad, behagligt utseende, lyck-
lig talegåfva och sedligt lefnadssätt, och dertill en
varm känsla för sanning och fosterland, samt en
orubblig vilja och ett orubbligt mod att dem för-
svara. Hans uppfostran hade varit mycket van-
vårdad ; men vid mognare år sökte han genom
flitiga studier afhjelpa bristen och förvärfvade sig
snart stora kunskaper, serdeles i de ämnen, som
närmare rörde fäderneslandets allmänna angelägen-
heter.

^ ) Att han innehade Ulltuua kungsgård mot ett serdeles
lågt arrende, har blifvit föremal för andra partiets anklagelse, och
efter 1772 har konungen samma arrende ujiphäft.

2) Den 6 Nov. 17G4.

^) Idole. Likartade obetingade loford läsas i danska min. bref
17 Okt. 1763, 21 Okt. 1766, 22 Jan. 1768 (intégre å toute
épreuve', den 20 Oiit. 1767, 22 Dec. 1769; — och i preussiska
sändebudets likaledes den 22 Juni 1764, (il résista aus presents
et promesses que les ambassadeurs lui ont faites.) 17 Maj 1765,
15 Nov. s. år.

77

Omdömet var klart, klokt och siindt, men
icke omfångsrikt. Blicken i sig sjelf hvarkeu lång-
synt eller skarpsynt, blef ock i någon mån för-
dunklad genom en godtrogenhet, som gränsade till
enfald, men som hade sin förklaring. Medveten
om egen ärlighet och välmening, ville Rådbeck
gerna tro på samma tänkesätt äfven hos andra
och blef derför ej sällan bedragen. Partiets ledare,
som naturligtvis till sina högsta platser gerna upp-
lyfte en så ansedd och utmärkt man, satte derföre
vanligtvis i hans grannskap någon biand sina slu-
gaste anhängare för att i tysthet fästa hans upp-
märksamhet vid de snaror, andra partiet möjligtvis
kunde utlägga. Förmågan att sjelf sådana upptäcka
var ej stor. Men när rätta beskaffenheten af en
sak blifvit utredd, då var också Rudbeck med sitt
anseende, sin vältalighet och sitt mod rätta mannen
att densamma genomdrifva eller gendrifva, allt
eftersom öfvertygelsen föreskref. Tvärt emot hän-
delsen med Höpken hette det här, att Rudbeck var
mindre passande att uppgöra än att utföra en
plan^); och en annan gång, att Essen var Möss-
partiets Jiufvud och Rudbeck dess arm.

Vän af försigtig statskonst och sparsam för-
valtning, var Rudbeck en sjelfskrifven anhängare
af Mössorna och gjorde sig snart bland dem be-
märkt. Vid hans första steg på riksdagsbanan
hade likväl besagde parti blifvit af Hattarna ned-
tryckt så djupt, att det icke förmådde uppträda
med någon sjelfständighet, utan blott i förbund
med hofvet. Detta sednare var då för tiden i öppen
fejd med Hattarna och måste alltså för tillfället
framstå som fredens och Mössornas vän. Af sådan
orsak och af personlig välvilja för Adolf Fredrik-)
var Rudbeck i början af sin bana fästad vid hofvet.

') Saxiska min. bref 1 Jan. 1760.
2) Danska min. bref 7 Dec. 1759.

78

Under striden mellan kouungaparet och rådkam-
maren 1751 — 1755 stod han ock på det förras
sida och deltog till och med i revolutions-planerna
1756; men lyckades i tid draga sig tillbaka. Också
efter nämnde br3^tning var han i flere år anhängare
af hofvet och motståndare till Hattarna; detta sed-
nare också af fosterländsk förbittring öfver det
olagligt började och olyckligt förda pommerska
kriget. Till straff för dessa tänkesätt blef hån ock
af samma parti år 1761 . från riksrådsförslag ute-
sluten. Men småningom inträdde en betydlig för-
ändring. Rudbeck kunde ej gilla de våldsamma
och besynnerliga revolutionsplaner, Lovisa Ulrika
oupphörligen (örehade, och det blef honom mer
och mer klart, att en ökad konungamagt skulle
genom henne lända Sverge till förderf. Mycket
verkade ock den bekantskap, den vänskap, han
omkriii?,- 1757 knöt med Nordencrantz, till följe af
hvilkeii han mer och mer fördes till de half- eller
hel-re])ublikanska åsigter, som hyllades af denne
och af många då tidens utmärkta skriftställare.
Lovisa Ulrika härmades öfver förändringen, men
mägtade ej densamma förekomma. Rudbeck gick
helt och hållet öfver till de nu sjelfständigt up])-
trädande Mössorna och blef af dem vald till landt-
marskalk vid reduktions-riksdagen 1765 och bidrog
hufvudsakligeu till genomdrifvandet af de kraftfulla
sparsamhets-åtgerder, som då beslötos. Hög och
högstämd var ock den förtjusning och likaså de
förhoppningar, som denna partiomhvälfning föror-
sakade hos icke blott Mössorna utan i synnerhet
inom ofrälsestånden. I ett skaldestycke, benämndt
det Borgerliga ädelmodet, hette det :

När det i själen heligt lågar,
Man allt för fosterlandet vågar;
Man älskar det, men icke sig, o. s. v.

79

Att dock älven halfva riddarhuset deltog i
Mösspartiets segerglädje, är redan berättadt. Om
de för samma åsigter lyckliga talemansvalen 17B5
sjöng en annan skald:

Så är nu fullhordadt det lychliga råd,

Som vishetens Herre beslutit,

At 7iorden att skänka rättvisa och nåd

Och hela, hvad härtill är brutit.

I glädjen vår lyckönskan samlas då här
Af troget och ärligt hjerta.
För alla de talmän, som hafva besvär
Finmodigt uttala vår smärta.

Serskildt j-ttrades stor förtjusning öfver Rud-
becks utväljande till landtmarskalk. Det hette:

Välkommen Rudbeck, Himlens skänk!
På oss och honom, Hei^re, tänk!
Låt honwn mot vår önskan svara!
Låt honom jemnt Din hjelp erfara!
Vår Gud! vi ligga för Dig ner
Och utaf trogna hjertan ber
Vår Rudbecks tankar Du ledsaga,
Låt honom söka Dig behaga!

Rudbeck sökte ock motsvara dessa förhop])-
ningar, uppfylla dessa önskningar, och vi hafva
redan ^) utförligen beskrifvit det myckna för fäder-
neslandet nyttiga, som vid riksdagen 1765 genom-
drefs. Ehuru Rudbeck gick i spetsen för rörelsen
tlnner man likväl både då och vid andra tillfälleii,
huru han ofta sökte afstyra öfverdrifter och våld-
samheter-), och i stället "talade för rättvisa, billig-
het och mensklighet. Han ogillade och ville af-
skaila de så kallade Ständernas kommissjoner,
hvilka med förbigående af lagliga domstolar utöfvat

M 41 delen.

2) Danslca min. href 20 ^U] 1766. Adelns prot. 20 Okt. 1762.

80

mycket partiförtryck och väckt mycken partiför-
bittring; — han ifrade för allvarlig efterräkning
med vexelkontors-herrarna och deras sällskap; —
likaså för en mer redlig och sparsam rikshushåll-
ning; — likaså och både ofta och ifrigt för infö-
rande af tryckfrihet. När t. ex. i Hemliga Utskot-
tet^) fråga uppstod, huruvida en skrift af Norden-
crantz skulle få tryckas eller ej, talade Rudbeck
för offentliggörandet. Jag har, sade han, af dessa
skrifter lärt mig hlifva en frisinnad och laglydig
undersåte; och jag önskar, att de måtte af hvarje
svensk man läsas. Finnes der något origtigt, så
blifver det nog vederlaggdt. Jag önskar i allmän-
het., att de band, som nu fjettra tryckerierna, pen-
norna och förnuftet, hlifva lossade, j:)å d^et klokt
folk må sedermera få ohehindradt zipjylysa sina
medborgare, och jag hoppas deraf mycket för rikets
väl och frihetens bestånd.

Sedan reaktionen af 1769 blifvit besegrad,
och Mössorna 1772 återkommit till välde, utnämn-
des Rudbeck till öfverståthållare, och han och
många hans vänner hoppades, att nu skulle Sverge
få ohehindradt framgå på frihetens och samhälls-
utvecklingens bana. Få voro ej heller de, som i
honom, den redlige och fosterlands-älskande mannen,
sågo bebådaren och ledaren af en lugn och lycklig
framtid. I frihetspartiets tidning Dagligt Allehanda
infördes ofta-) verser i sådan anda. I en bland
dem, kallad sanningsord till Ture Gustaf Rudbeck,
lästes följande:

Hon (sanningen) talte till honom med ömmande ord,
Hon sade: y>jag känner ditt hjerta.
Ditt nit hör högt vördas kring hela vår Nord,
Trots någon skall våga dig svärta.
Gäck! sade hon, hjelte, fullborda ditt lopp,

1) 19 Nov. 1760.

2) T. ex. 21 Jan., 8 Febr., 13 Juui 1770.

81

Försvara mitt namn och min heder,
Bevisa, mitt tal och fullborda mitt hopp!
Din penna jag styrer och leder.yy

Att å andra sidan många, både Hattar, t. ex.
Fersen, och Mössor, t, ex. Hochschild, våren och
•sommaren 1772 ogillade ofrälseståndens häftiga
framfart och befarade ett olyckligt slut, är redan
jemnte denna utgång berättad t.

Efter revolutionen 1772 och som landshöfding
i Uppsala blef Rudbeck föga omtalad och tos af-
sked 1782 samt afled 1786.

Med brister men icke fläckar, är Rudbeck en
bland de ädlare personligheter, vår historia företer,
och få torde upprigtigare än han hafva sökt fäder-
neslandets bästa. Men vi hafva sett den godtrogen-
het, med hvilken han vid revolutionens första ut-
brott litade 2)å Gustafs ord, och den yrvakenhet,
med hvilken han sedermera vid upptakten af
dessas bedräglighet uppförde sig. Man har som
vanligt skrattat åt den bedragne och hurrat för
hans besegrare.

Någon tid förut hade dock Gustaf sjelf skrifvit:

Opi jag ej hade annat val,

An att bedragas eller att bedraga.

Jag vet, hvad lott jag genast skulle taga;

Gud låt mig träda upp bland de bedragnas tal! ^)

') 41, 184.

Fryxdls Ber. 43

82

PJERDE KAPITLET.

ADOLF FREDRIKS SAMTIDA,
KRIGARE OCH CIVILA ÄMBETSMÄN.

AUGUST EHREXSVÄRD.

Fadern J. J. Scheeffer deltog i krigsrörelserna
1700—1719, blef slutligen öfverste och adlad med
namnet Ehrensvärd.

Hans äldste son, August, ofta kallad Augustin,
föddes den 25 September 1710, fick under några
år god uppfostran hos slägtingen riksrådet Cron-
stedt, visade stora anlag för matematik och önskade
få utbilda dem i Uppsala för att der en gång blifva
professor, vid den tiden högsta målet för hans
ärelystnad. Stjufmoderns karghet eller fattigdom
lade dock oöfverstigliga hinder i vägen. Han gick
derför vid 16 års ålder som frivillig in vid artille-
riet, dock äfven dit medförande mycken håg för
vetenskapliga sysselsättningar. För att vinna ökadt
kunskapsförråd uppehöll han sig ock en tid hos
Polhem och tycktes äfven hafva åtnjutit någon
ledning af den ryktbare artilleri-generalen Karl
Cronstedt. Som en hoppgifvande ung man, fick
han snart offentligt reseunderstöd, och besökte åren
1736 och 1737 flere utrikes länder. Dessa tillfällen
begagnades med så mycken flit och framgång, att
han vid 29 års ålder utnämndes till kapten-meka-
nikus och snart till ledamot af Vetenskaps-Aka-
demien och till ledare af kadettskolan. Efter många
väl utförda uppdrag samt steg efter steg erhållna
befordringar slutade han som grefve och fältmar-
skalk.

Man finner på flere vägar spår efter hans
rastlösa verksamhet; t. ex. huru han arbetade för

83

strömrensningar och segelleder i Finnland, för ord-
nandet af arméens pensjonskassa i Sverge, för nya
eller förbättrade fästningsverk vid Landskrona och
Karlskrona, för åtskilliga förbättringar vid artille-
riet m. m.

Hans största och ryktbaraste verk voro dock
Sveaborg och Arméens Flotta.

Sveaborg. För att lätta bedömandet af detta
vigtiga företag må här i minnet återkallas några
tillförene på spridda ställen angifna förhållanden.

I afsigt att försvåra ryssarnas såväl anfall mot
Finnland som framträngande till Östersjön, hade
Sverges regeringar från och med Torkel Knutson
till och med Karl den elfte uppfört efter hvarandra
en hop fästningar, så att det slutligen längs östra
gränsen förefanns en dubbel rad af sådana; — den
inre och svagare bestående af Kokenhusen, Diina-
burg, Dorpt, Jama, Nöteborg, Keksholm, Nyslott
och Kajaneborg; — den yttre och starkare af Riga,
Revel, Narwa, Nyen^) och Wiborg. Under Karl den
tolftes regering, och utan att denne konung efter
1701 i egen person sökte försvara ett enda bland dem,
blefvo alla dessa skyddsvärn af ryssarna borttagna
och vid freden 1721 återfick Sverge endast Kajane-
borg och Nyslott. I sammanhang med dem sökte då
varande svenska regering att medelst befästande af
Willmansstrand och Fredrikshamn bilda en ny för-
svarslinie. Men under det af Hattpartiet 1741 började
tinska kriget blefvo också alla dessa skyddsvärn
borttagna, och vid freden 1743 återfick Sverge
endast Kajaneborg, så att södra och medlersta
Finnland stodo återigen försvarslöst öppna för h varje
anfall. Till deras skydd beslöt då svenska rege-
ringen att anlägga, icke en rad af fästningar så-
som tillförene, utan en enda men mycket stark

') På denna punkt utgjorde dock den inre fästningen Nöte-
borg hufvudförsvaret.

84

både sjö- och landtfästniDg, Till dess plats valde
man den redan förut påtänkta skärgärden utanför
Helsingfors 1), och till namn det betydelsefulla ordet
Sveaborg, och till verkställare den utmärkte August
Ehrensvärd. Denne, njss förut blifven öfverste,
nämndes nu till generalmajor och derjemnte till
befälhafvare öfver finska skärgårdsflottan. Arbe-
tet begynte genast, men rönte också genast mycket
ogillande, mycket motstånd; af H. H. Lieviens och
andras afund mot Ehrensvärd, af Adolf Fredriks
eftergifvenhet för Liewen; af tröghetens obenägen-
het mot allt nytt; och af Rysslands ovilja och
stämplingar mot hvarje ny finsk försvarsanstalt.
Under skydd af nämnde konung gjordes åtskilliga
försök att afbryta hela företaget, men fåfängt;
h vilket allt redan utförligen berättadt är-); liksom
ock, att konungen länge bibehöll en viss ovilja
mot både Ehrensvärd och Sveaborg. Emellertid
fortsattes det storartade arbetet, och Ehrensvärd
hade dervid troget bistånd af Daniel Thunberg,
en bondson frän Ångermanland, hvilken med stöd
af egna anlag och egen flit och tillika af Polhems
och Ehrensvärds välvilja slutligen arbetade sig upp
till öfverdirektör och riddare. Han var en utmärkt
duglig, pålitlig och hederlig man, och derjemnte
mycket anspråkslös. Mellan honom och Ehren-
svärd rådde den varmaste vänskap, det upprigti-
gaste förtroende. Ehuru sjelf två år äldre, kallade

^) 38. 120. I sammanhang med hufvudfåstningen uppfördes
ock mindre förskausniugar vid Svartholmen.

2) 39. 51, 52. Enligt danska min. bref 10 Juli 1753 hafva
till dessa fåstningsarbeten blifvit anslagna för 1747 en summa af
75,000; — för 1748 af 300,000; — för 1749 af 408,333; —för
1750 af 600,000; — för 1751 af 850,000; — för 1752 af 800,000;
— för 1753 af 1,019,300, allt d. s. m. — Enligt Malmström
4. 248, har denna fästningsbvsgnad mellan riksdagarna 1751 och
1755 kostat 3,788,622 d. s. m.

85

Ehrensvärd honom alltjemnt min käre gubbe, eller
min redlige fader TJiunberg, och erkände öppet
hans förtjenster. På en bland de vigtigaste anlägg-
ningarna vid Sveaborg lät han inrista följande
minnesskrift: Utan Thunberg skulle Ehrensvärd
icke byggt denna darn. — Under en tid af omkring
16 år arbetade Ehrensvärd på detta verk, hvilket
han hoppades göra till ett fast, ett oöfvervinnerligt
skydd för Sverge, till ett Sveaborg, som skulle
göra skäl för namnet. De hinder, Adolf Fredrik
och Liewen laggt i vägen vid företagets början,
hade lyckligen blifvit undanröjda. Ehrensvärd anade
dock i framtiden nya och likartade stämplingar;
men, skref han, icke skola vi, fader Thunberg!
oroa oss deröfver; utan i alla händelser glädjas
åt att hafva laggt första stenen till ett så nyttigt
verk. Svåra hinder trädde honom också omigen
till möte. De vid riksdagen 1765 segrande Mös-
sorna förlamade arbetet på Sveaborgs fästnings-
byggnad, och togo ledningen af detsamma från
Ehrensvärd, och detta troligtvis hufvudsakligen på
tillställning af Ryssland. Vi hafva redan tillförene^)
lieskrifvit det vedervärdiga uppträdet. Ehrensvärd
återfick väl 1769 ledningen af sitt älskade företag;
men krafterna började till följe af ålderdom och
sjuklighet lida till slut. Det mesta och hufvud-
saklis:a af hans storverk hade likväl redan hunnit
fulländas.

Arméens flotta var Ehrensvärds andra storverk.
Vi erinra om\ huru Karl den tolfte lät från och
med 1703 rysska magten utan kraftigare motstånd
framtränga till Finska Viken, utbreda sig längs
efter dess stränder samt grunda en Östersjö-flotta;
likaså huru tsar Peter insåg, att denna hans ännu
ofullkomliga sjöutrustning icke kunde mäta sig
med Sverges starka, af Hans Wachtmeister bildade

) 41. 148—150.

86

örlogsflotta; — huru han derföre byggde en mängd
skärgårdsfartyg, hvilka kunde i stiUje eller motvind
framdrifvas med äror, och följaktligen icke berodde
af väder och vind, och tillika såsom mycket platt-
kölade kunde taga sig fram genom skärgårdarnas
slingrande och grunda farvatten, och derigenom
blifva oåtkomliga för svenska flottans stora och
djupgående örlogsskepp; — huru denne rvsska galer-
flotta äfven snart nog, 1712 — 1721, lyckades^ fram-
tränga genom alla skärgårdarna. Finnlands, Ålands
och Sverges och öfverallt anställa stora förödelser;
— huru efter freden 1721 regeringen i Stockholm,
inseende nyttan af dylikt sjöfÖrs\ar, började sjelf
bygga galerer; — allt detta är i föregående delar
utförligare berättadt. Sverges förut följda plan att
genom en stark örlogsflotta, bestående af linieskepp
och fregatter, beherrska Östersjön, stod i nära sam-
manhang med den tidens planer på ett omfattande
Östersjövälde. Hvarje möjlighet af ett sådant hade
väl genom Karl den tolftes krig blifvit tillintet-
gjord; men minnet deraf, tanken derpå lefde ännu
qvar samt smickrade stoltheten och missledde om-
dömet. Under åren 1721 — 1750 arbetade man
också \'ida mer på återupprättandet af den stora
örlogsflottan än på byggandet af galerer. Den,
som deremot ifrigast upptog och förordade nyttan
till och med oumbärligheten af en skärgårdsflotta,
var August Ehrensvärd. I ett tal i Vetenskaps-
Akademien har han utförligen framlaggt sin åsigt
rörande ifrågavarande vigtiga riksangelägenhet. Se
här dess hufvuddrag!

Sverge hör blifva en sjömagt. Vi lefva ej
mer i paradisets fred. Hvarje samhälle måste
vara rustadt till försvar. För Sverge 7nåste till
följe af landets belägenhet deruti ingå ett kraftigt
sjöförsvar. Sverge bör blifva en sjömagt.

Sverge kan blifva en sjömagt. Det har myc-
ket, af livad dertill fordras^ jern, virke, tjära,

87

hampa; och allt detta som alster af egen jord;
likaså en befolkning, som är till tim^nerarhete
invand, öfver allt genom uppförande af trädhus,
och i skärgårdarna genom uppbyggande af alla
slags båtar och kustfartyg; en befolkning, som
tillika genom många insjöar och djupa hcfsvikar
hlifvit till allahanda sjöfart inöfvad. Sverge kan
blifva en sjömagt.

Men hurudan'^

Efter upptakten af Ostindien och Amerika
han intet rike vara en stark sjömagt utan att
hafva inånga djupgående skepp, som mägta plöja
och trotsa oceanen. Men den stat, som skcdl en
dylik flotta underhålla, måste vara tnk, folkrik och
en sjöfarts-idkande handelsstat ; rik för att mägta
densammM uppbygga och utrusta samt dess besätt-
ning inöfva, aflöna och försörja; — folkrik för
att kunna ersätta ef gången efter åldrade eller
fallna sjömän; — och så folkrik, att den
arbetets fördelning inträdt, som gör, att jnångo.
egnat sig serskildt åt sjömansyrket och deri för-
värfvat nödig öfning; — och sist en sjöfarts-id-
h a n d e h a n dels stat, på det genom enskild före-
tagsamhet flere skeppsvaif må förefinnas och flere
skeppsbyggjnästare och sjömän inöfvas, sU att sjö-
försvaret 7nå i händelse ef behof kunna derifrån
erhålla förstärkning. Blott den stat, som eger
dessa fördelar, kan numera blifva en stor sjömagt.

Att Sverge var dertill för fattigt på penningar,
på folk och på handelsverksamhet, denna sanning
uttalade väl Ehrensvärd icke öppet och bestämdt^
men den framstod som sjelfskrifven följd af hans
anmärkningar och af hans stundom bet^'delsefulla
ord. Man behöfver, sade han, ej vara. herre till
sjös, om man endast vill lefva i fred^), — och en

^) Dessa ord, liksom hela andan i dessa Ehrensvärds åtgär-
der visa mer likstämmighet med Mössornas åsigter, än med Hat-
tarnas, till hvilka sednare han dock vanlisen och med skäl räknades.

88

annan gång: liäldre än att hlindt härma andra
sjömagte7\ höra vi hlifva en ^originel sjömagt-^.

Med detta ord antydde han ett sjöförsvar,
passande enkom för Sverge, följaktligen bestående
förnämligast af griindgående fartyg, som kunde
befara våra skärgårdar och beskydda våra stränder.
En sådan flotta^ fortfor han, begagnade i f ordna
dagar våra förfäder vikingarna: en sådan fordra
ock ännu i dag vårt lands kuster och hela belägen-
het', — en sådan medgifva ock våra tillgångar; —
men ingalunda en som mägtar beherrska oceanen
eller numera ens Östersjön. Andra och rikare
stater, som icke hafva några skärgårdar, och som
föra sina krig 'på de stora hafven^ öfvergifva och
böra öfvergifva det gamla bruket af galerer. Vi
åter, som ej mägta underhålla en stor flotta, men
deremot hafva skyddande skånegårdar, vi böra
tvärtom återtaga och vidhålla bruket af dylikt
kustförsvar. — Men en flotta, som hufvudsakligen
uppehåller sig i skärgården, måste derigenom komma
i närmare beröring med landthären och bör följ-
aktligen ledas i sammanhang med dennas rörelser.
Den är p)^ ^^^^ ö<^^^ ^'^"^ ^^^ ^^^^^ bihang och bör
derföre kallas ^^arméens flottat) och stå under befäl
af landthärens fältherre.

Sådana voro i korthet hufvuddragen i den
åsigt, enligt hvilken Ehrensvärd ville bilda Sverge
till hvad han kallade en originel sjömagt; och en-
ligt hvilken han skapade det sjöförsvar, som under
namn af arméens flotta sedermera blef vid många
tillfällen till stor nytta för fäderneslandet.

Det var vid riksdagen 1747^), som Ehrensvärd
började framställa dessa åsigter; men först vid den
af 1756 lyckades han de samma genomdrifva.
Då församlade ständer beslöto nämligen, att en

') Det här åberopade tal, i hvilket de fullständigt utveck-
kdes, hölls först 1766.

89

sådan arméens flotta skulle upprättas, och med sina
förråd förläggas dels i Stockholm^ dels i Göteborg
och dels och mest vid Sveaborg och i dess rymliga
hamn, för att till Finnlands försvar vara nära till
hands. Det hela af också denna nya inrättning
ställdes under Ehrens värds befäl. Nu börjades ett
ifrigt arbete på h varjehanda skärgårdsfartyg och
efter mer och mer förbättrade arbetssätt och rit-
ningar. Liksom af Thunberg vid Sveaborg, så er-
höll Ehrensvärd vid skärgårdsflottans uppbyggande
ett kraftigt och skickligt biträde af den utmärkte
skeppsbyggmästaren, sedermera blifvande amiralen
Chapman. Snart hade ock Sverge en betydlig
sådan styrka att till sitt och i synnerhet till Finn-
lands försvar påräkna. Men vid riksdagen 1765
kom Mösspartiet till magten och anställde nu mot
arméens flotta samma förföljelse som mot Sveaborg
och af samma skäl. Till hvad derom redan blifvit
anfördt, kom. en snart framträdande och sedermera
ständigt fortgående spänning mellan den gamla
örlogsflottan i Karlskrona och den nya skärgårds-
flottan i Sveaborg, en spänning, som måhända
ökades genom Ehrensvärds något stolta och sjelf-
rädiga lynne och genom hans åtgerd att åt sin
nya skapelse, arméens flotta, skaff^a åtskilliga ut-
märkelser, t. ex. en egen flagga, skild frän den
gamla blågula^ som Sverges örlogsmän med heder
fört. Sådana åtgerder ökade antalet af hans och
skärgårdsflottans ovänner. I strid mot riksdagen
1756, förklarade ock riksdagen 1766, att örlogs-
flottan vore rikets säkraste värn och det 1756 an-
tagna sjöförsvaret deremot overkställhart. Flere in-
dragningar vid detsamma beslötos, och Ehrensvärd
skildes från öfverbefälet. Hela skärgårdsflottan
ställdes ock under samma styrelse som örlogsflottan
i Karlskrona 1). Vid riksdagen 1769 återfick dock

^) Under krig mot Ryssland skulle dock, som nämndt är,
enligt Ehrensvärds förslag skärgårdsflottan i Sveaborg ställas nnder
befälhafvaren öfver landthären i Finnland,

90

Hattpartiet sin öfvervigt och Ehrensvärd sitt öfver-
befäll).

Redan genom utseende och hålhiing ådrog sig
Ehrensvärd mycken uppmärksamhet. Växten var
icke hög, men välbildad och hela personligheten
behaglig, också genom ett gladt och välvilligt lynne.
Blicken talade dock om sjelfförtroende och stolthet.
Huru långt han ^ kunde deruti gå, ådagalägges at
följande drag. Ar 1764 utnämnde Adolf Fredrik
honom till friherre, som man sade, i afsigt att för
sitt parti vinna en så inflytelserik person. På
samma gång gafs dock samma utmärkelse ät en
generalmajor Lilliesvärd. Detta kamratskap miss-
hagade den stolte mannen. Lilliesvärd, sk ref han,
är visserligen en hederlig karl; men har ingenting
gjort ^ och man hör väl icke hlifva f7'iherre endast
för katekesens skull. Att nu med honom eller för
hans skull hlifva upphöjd till nämnde värdighet,
det anser jag vara, icke en nåd, utan ett straff.
Hvad gagnar mig dessutom tittlar och hand? hvad
jag önskar, är framgång åt mina verk, lycka åt
mitt fädernesland och lugn åt min ålderdom. Vill
hans majestät visa mig någon ynnest, så hed honom
i stället sända jy^nningar till mina fästning shy g g-
nader och till min flotta; allt annat är håra få-
fänga-). Konungen tyckes hafva vidtagit den
jemnkande åtgerd att datera Ehrensvärds friherre-
bref den 26 Juni och Lilliensvärds åtta dagar
sednare, eller den 4 Juli, hvarefter den erbjudna
värdigheten mottogs.

TilLsjälsförmögenheter var Ehrensvärd skarp-
sinnig, djupsinnig och snabbtänkt^ hvilka egenska-
per blifvit än mer utbildade genom vidsträckta
studier och mycken berörins, med menniskor. Han

M Jfr 33. 180. 41. 148—151.

2) Tostrups arkiv, A. Ehrensvärd till G. A. Hjärue, 30 Juli

1764. Danska min. bref, 10 Aug. s. år.

91

var ganska kunnig, icke blott i sitt yrke, utan
ock i de sköna konsterna, och härutinnan en
föregångare till den ryktbare sonen; detta äfven
med hänsyn till författareskap, ty också fadern
älskade korta, kraftfulla och tankedigra ordalag.
Med varmt sinne främjade han dessutom allt, som
var ädelt, rent och sannt, och sökte ingifva så-
dana tänkesätt hos sina underlydande officerare
samt framdrog med kraftig hand de utmärktaste
bland dem; t. ex. den sedermera ryktbare Henrik
Trolle. Sjelf föregick han med det aktningsbju-
dande föredömet af sådana dygder och af en säll-
spord sanningskärlek. Det allvar och den upprig-
tighet, hvarmed han undanbad sig öfverbefälet i
pommerska kriget, och sedermera, när det honom
påtrugades, förutsade dess ringa framgång^); —
det sätt, hvarpå han utförde samma krig och dervid
utmärkte sig för drift och personlig tapperhet: —
det allvar och den sanningskärlek, hvarmed han
afsade sig ett honom för samma fälttåg tillämnadt
beröm-): allt detta är redan berättadt. Vi skulle
dock gerna velat återinföra dessa hans utlåtanden
såsom sällsporda och ärorika prof på manlig kraft
och beslutsamhet.

Hans oegenn^^tta var lika utmärkt. Eliuru
millioner gingo genom hans hand, efterlemnade
han ingen större förmögenhet, och på hans ärlighet
hvilar ej minsta fläck. I religiöst hänseende var
han länge en stark fritänkare, men återvände pä
ålderdomen till flere kyrkans trosläror.

Som politiker var han ifrig anhängare af det
fria statsskicket och ådagalade ej sällan en bestämd
ovilja mot konungadömet. Ovännerna misstänkte
som bidragande orsak dertill harmen öfver det
sätt, hvarpå Adolf Fredrik motarbetade Sveaborg;

') 40. 58.
'■) 40. 65.

92

men det var otvifvelaktigt en följd af hans egen
och upprigtiga öfvertygelse. I .strid mot hofvets
önskningar ifrade han vid riksdagen 1756 för det
så kallade tjenstemanna-betänkandet. Vid upp-
takten af hofvets revolutionsplan under samma
riksdag såg man honom, för att vara färdig till
frihetens försvar, tillbringa nätterna i artillerigården,
under det han lät artilleristerna uppstämma glada
frihetssånger. Det säges ock, att han velat i hän-
delse af strid låta manskapet skjuta skarpt till och
med på konungen, om så behöfdes. Det säges
ock, att han velat utsträcka rättegången mot de
sammansvurna äfven till drottningen. Märkligt är
derjemnte ett annat drag från samma tid och samma
uppträde. Ehrensvärd var då öfverste för artilleriet,
hvilket regemente ansågs mycket frisinnadt. Vid
den tacksägelsefest, som öfver revolutionsförsökets
misslyckande firades, höll den bekante Rutström
för samma tropp en predikan, hvilken innehöll
bland annat följande. Som Gud är rättvis och god,
vill han och, att vi skola vara detsamma. Vår
regeringsform öfverensstämmer derutinnan med Guds
ord, hvarföre ock vår välsignade svenska frihet
burit herrliga frukter. Ytterligare beskref Rutström,
hvilka följderna skulle hafva blifvit, ifall revolutio-
nen fått framgång. Då^ sade han, hade vår huf-
vudstad snart legat i rök och blod, och landets
innebyggare måst klafva sina halsar under träldo-
mens fördömliga bojor och kröka sina skuldror
under en odräglig börda. Rutström välsignade
derför artilleriregementet för dess vaksamhet och
trohet mot fäderneslandet, och önskade, att dess
inedlemmar så högre som lägre, så föräldrar so7n
barn, måtte få städse på sina hufvud bära frihe-
tens herrliga och blomstrande krona. Ehrensvärd
yrkade på talets offentliggörande och det blef oak-
tadt några hofkonsistoriets anmärkningar tryckt och
kringspridt, samt i Gjörwells tidskrift Den svenske

93

Merxurius berömdt, och bland annat just för ofvan
inryckta stycken, hvilka kallades vackra. Detta
drag är betecknande för allmänhetens dåvarande
tänkesätt och i synnerhet for Ehrensvärds. Under
någon tid af riksdagen 1760 stod denne ock i po-
litisk förbindelse med Pechlin: och det berättas,
att de gemensamt ville tillsätta en ny myndighet,
bestående af valda ombud frän alla fyra stånden,
hvilka, liksom ett slags spartanska eforer, skulle
också mellan riksdagarna öfvervaka konungens
och rådets uppförande \. Mössornas åtgerder vid
riksdagen 1765, deras förfarande mot Sveaborg,
mot arméens flotta och mot honom sjelf, och flere
deras hårdhändta och vågade tilltag, samt und-
fallenhet för Ryssland; allt detta åstadkom likväl
en betydlig förändring. Han började öfvergå från
ständernas till hofvets parti och han ville numera,
att justitiekanslern skulle utväljas af konungen men
icke af ständerna, hvilkas tvister och bråksamhet
väckt hans ovilja. Ar 1770 skref han ock öfver
sig sjelf en grafskrift af följande innehåll:

Här hvilar

August JEhrensvclrd,

Som föddes år 1710 under Sverges nöd

Och dog år 17 — under Sverges yra.

Hans vänner hafva varit

Riksrådet v. Seth, gr ef ve Axel Ferseti,

CJiristof Rappe, Klingenstierna, And. Celsius,

Mårten Strömer och Hartman'^).

Hans gerningar ligga tysta i Sveaborg
Och vänta Efterverldens dom.

') DansJca min. href, 21 April 1761,
2) Hartman var hans läkare.

94

De uppräknade vännernas namn visa, huru
hans tillgifvenhet var jemnt delad mellan stats-
och vetenskapsmän. Orden om Sverges Yra visa
ock hans åsigt af dåvarande förhållanden. Stats-
hvälfningen 1772 har han äfven gillat, och, ehuru
numera ganska sjuklig och ålderdomssvag, sökt
understödja.

Närmaste föremålet för Ehrensvärds tankar och
verksamhet var Finnland, dess strömrensningar,
dess uppodling, och dess sjö- och landtförsvar. At
några nya slag af skärgårdsfartyg, som uppbyggdes,
gaf han ock de finska namnen af dervarande land-
skap, t. ex. Turunmaa Finnland, Hemmemaa Ta-
vastland, o. s. v., och han vistades gerna pä sitt
der i landet belägna öfversteboställe Saarisjärvi.

Ehrensvärd afled den 4 Okt. 1772 och blef
begrafven inom Sveaborgs fästning. Gustaf den
tredje ämnade der öfver honom uppresa en serskild
och större minnesvård. Det skedde ej^J, det be-
höfdes ej; hela det omgifvande Sveaborg var en
sådan. Men när skärgårdsflottan den 9 Juli 1790
tillkämpat sig den lysande segern vid Svensksund,
lät konungen en mängd tagna rysska flaggor och
vimplar under parad, styckeskott och festligt tal
nedläggas på Ehrensvärds graf, och befallde, att
en sådan högtidlighet skulle ärligen förnyas såsom
ett uttryck af fortfarande tacksamhet för de stora
tjenster, den store mannen gjort sitt fädernesland.

JOHAN ALBRECKT V. LAXTINGSHAUSEN.

Slägten Lanting, ursprungligen från Nederlän-
derna, kom till Estland och derifrån in på svenska
riddarhuset under namnet Lantingshausen.

Nu ifrågavarande ättling föddes i Rewel den
4 Nov. 1699. När ryssarna 1710 intoao Estland,

) En grafvård blef dock öfver hans hvilornm uppförd.

95

förlorade slägten sina dervarande gods och flydde
till Sverge, hvarest den unge Johan Albreckt blef
till följe af behagligt utseende och stadgadt upp-
förande antagen till page hos prinsessan Ulrika
Eleonora. Derefter ingick han i krigstjenst samt
deltog 1718 i det olyckliga tåget mot Trondhem
och utmärkte sig genom tapperhet, men blef efter
freden afskedad till följe af de starka indragningar,
som då måste göras. G-enom flitigt studerande af
Csesar, Polybius och yngre krigshistoriska författare
sökte han emellertid skaffa sig större kunskaper i
yrket. Ar 1723 ingick han i fransk krigstjenst. Men
till följe af sitt pålitliga och stadgade uppförande,
fick han snart i uppdrag att som guyernör under
åtskilliga resor kring Europa föjja tyå prinsar af
huset Pfaltz Z^yeibrilcken-Birckenfeldl). Efter slutade
färder återgick han till Frankrikes tjenst, deltog i
flere fälttåg och gjorde sig genom tapperhet, klok-
het och anyändbarhet så utmärkt, att han erhöll
vigtiga uppdrag också yid föryaltningen, och blef,
ehuru främling, slutligen uppliöjd till generalmajor,
samt tick vid afskedet 1746 en betydlig årlig
pensjon.

Återkommen till Sverge, erhöll han der samma
tjenstegrad och tillika flere förtroende-uppdrag samt
införde åtskilliga förbättringar såväl vid kronoba-
gerierna som Wadstena krigsmanshus.

Ar 1748 gifte han sig med en syster till Axel
Fersen, med hvilken han sålunda kom i närmare
beröring och vänskap. Hans maka afled dock
redan 1751, hvarefter Lantingshausen nedlade sina
tjenstebefattningar till följe dels af sorg, dels af
hofvets onåd: den sednare förorsakad också af
hans frisinnade tänkesätt-).

-) Deribland den, som 1743 var föreslagen till svensk tron"
löljare,

-) Freuss. min. href, 1 Maj 1759.

96

Men när pommerska kriget böljade, öfvertala-
éesj nästan trugades han att mottaga högsta vården
af kommissariatet, samt först ett högre och seder-
mera det högsta befälet öfver sjelfva hären. Huru
han förvaltade båda, huru han förbättrade härens
förplägning och helsovård, huru till följe deraf
sjukligheten också aftog: huru han, när staten för
tillfället icke kunde sända behöfliga penningesum-
mor, flere gånger sjelf anskaffade sådana medelst
pantsättande af egna gods eller' uppmyntande af
eget bordsilfver m. m., detta är redan berättadt^).

Han längtade emellertid efter befrielse från
nämnde obehagliga befattning. Då blef öfverståt-
hållaresysslan i Stockholm ledig. Lantingshausen
säges redan 1753 önskat erhålla densamma, men
förgäfves-). Nu sökte han icke platsen, men blef
för densamma af andra eftersökt; måhända för att
utestänga den illa kände men mycket mägtige
Fredrik Gr3^11enborg. Det var ock med öfvervigt
af blott en enda riksrådsröst, som Lantingshausen
segrade. Han måste dock ännu ett år qvarstanna
vid öfverbefälet i Pommern, emedan ingen passande
efterträdare kunde på länge utfinnas.

Först 1760 tillträdde han öfverstäthållaresysslan.

Det finnes två olika sätt, hvarpå ämbetsmän
förvalta sina åligganden och söka sin ära. Den
ene försummar den dagliga, trägna men mindre
bemärkta tillsynen öfver redan befintliga lagars
efterlefnad och låter derigenom sjelfsvåld, oordning
och vantrefnad inrota sig; men genomdrifver i
stället åtskilliga förändringar eller så kallade re-
former, som falla i ögonen och blifva af samtid
och efterverld beprisade. Andva åter taga saken

M 40. 43-55.

2) Arkivet på Sjöholm, Karl Scheffer till O. Flemminar deu
16 April 1753.

97

på annat sätt och lägga stor vigt på den jemna
och samvetsgranna tillsynen. Detta var händelsen
med Lantingshausen. Frän flere håll omtalas, huru
han personligen deltog i alla göromål, besökte alla
inrättningar, inhemtade kännedom om alla förhål-
landen och vårdade med yttersta omsorg de sva-
gares och fattigares rätt, och detta allt, icke en
eller annan gång och för skens skull, utan esom-
oftast och med aldrig tröttad flit, aldrig svikande
uppmärksamhet, och tillika med en sällspord för-
ening af klokhet och kraft, rättvisa och billighet,
mildhet och menniskokärlek. Hvad kanske allra
mest förskaffade honom allmänhetens kärlek, var
likväl det varma deltagande, han visade för olyckan,
fattigdomen och nöden. Man såg, huru han genom
klok hushållning och enkelt lefnadssätt fördrygade
sina tillgångar; men ock, huru han städse använde
öfverskottet till sina medmenniskors bästa och i
synnerhet till de olyckligas understöd.

Lantingshausen var anhängare af Hattpartiet
och tillika af det fria statsskicket. När under
åren 1751 — 1755 Adolf Fredrik icke ville enligt
lag och löfte underskrifva, hvad rådets flertal be-
slutat, ställde sig Lantingshausen på lagens och
rådets sida och ville ej medgifva några förändrin-
gar, som kunde lägga mer magt i Adolf Fredriks,
det vill säga i Lovisa Ulrikas hand. Detta gick så
långt, att han icke ens ville medgifva konungen
rättighet att utdela riddareordnar: emedan, tyckte
han, sådant vore ett trapiisteg till suveräniteten^).
Under hofvets upprorsförsök 1756 var det Lan-
tingshausen, som i spetsen för en stor skara offi-
cerare nattetid genomtågade gatorna för att upp-
rätthålla ordningen och friheten. Också var han
mycket hatad af Lovisa Ulrika, och Adolf Fredrik
förbigick honom fyra gånger vid tillsättande at

^) Preuss. min. hr ef, Xov. 1751.
Fryxells Ber. 43.

98

riksråd. Slutligen blef han likväl dertill ut-
nämnd. Han visade dock fortfarande mot hofvet
samma ogena sinnelag. En gång ville Stockholms
borgerskap inbjuda Lovisa Ulrika till en vid Karl-
berg anställd mönstring. Lantingshausen sökte
hindra förslaget och, när detta icke lyckades, reste
han till landet och bevistade ej högtidligheten i).
Det tyckes verkligen, som en hög grad af ömse-
sidig ovilja herrskat mellan honom och konunga-
paret.

Till följe af sin förbindelse med Hattpartiet
deltog han dock 1768 i de Hof-Hattförbundets åt-
gerder, som framtvingade reaktions-riksdagen 1769.

Lantingshausen var en herre af stark kropps-
byggnad, reslig växt, ståtlig hållning och vackert
utseende, och derjemnte till lynne och uppförande
behaglig, saktmodig och likväl bestämd, och som
enskild person sedlig, allvarlig och lifvad af sann
gudsfruktan. Själsgåfvorna voro ringa i fråga om
snille och inbillningskraft, men stora med hänsyn
till lugnt, klart och pålitligt omdöme. Som duglig
ämbetsman har han haft få sina likar.

Frampå 1760 talet började han lida af sjuk-
lighet, serdeles af svindel och slappadt minne, och
sökte derföre småningom draga sig tillbaka-). Svag-
heten tilltog år efter år och han afled den 6 Dec.
1769.

Begrafningen hade sina märkvärdiga uppträ-
den. Konungaparet bevistade den icke, utan
åskådade från enskild mans fenster det stora lik-
tåget'^); men hvarhäldst detta tågade fram, hördes
från de omgifvande folkhoparna uttryck af kärlek
och välsisnelse.

^) Preuss. min. bref, 6 Juli 1764.
-) Rådsprot., Jan. 1767.
• 2) Prins Gustaf säges hafva dock in cosnito varit i kyrkan.

99

Stockholms magistrat lät öfver Lantingshausen
slå en minnespenning som uttryck af stadens tack-
samhet. Dessutom kom till Vetenskaps-Akademien
en namnlös skrifvelse med begäran att låta af 50
medsända dukater prägla till hans ära en skåde-
penning för att lemnas åt den, som författat det
enligt akademiens omdöme bästa äreminnet öfver
den aflidne. Täflingsämnet utlystes och två skrif-
ter inkommo, båda så utmärkta, att de i akademi-
ens handlingar trycktes. Författaren till den ena,
häfdatecknaren Schönberg, sade bland annat: jag
har nedskrifvit denna min uppsats mindre för
pAsets skull, än för att få framställa värdet af
de dygder, som gjorde den bortgångne alhnäiit
värderad och älskad, och för att få framställa
mindre hans militäriska än moraliska egenskaper,
hvilka sednare utgöra den vackraste sidan af hans per-
sonlighet. Sin minnesteckning slutade Schönberg med
oljande uppmaning. Medborgare! Att för eder den
bortgångnes dygder framläggas, sker icke för att
låta eder med läsning af ett minnestal fördrifva
en sysslolös stund. Det är i stället för att upp-
elda till ära och dygd, till käi^lek för m,edmenniskor
och fädernesland, som man uppteknar stora mäns,
förtjenta medborgares och värdiga menniskovänners
lefnad. Bemöden eder att efterfölja dem, och i
skolen, liksom de, finna eder belöning uti Försynens
hägn, hjertats lugn, medborgares välsignelser och
efterverldens högaktning.

PER ABRAHAM ÖRNSKÖLD.

En prestslägt från Öland kallade sig med
hemsocknens namn Löth, och sedermera, adlad,
Löth-Örnsköld, och sist, upphöjd i friherrligt stånd,
blott Örnsköld. Den här ifrågavarande ättlingen,
född den 18 Nov. 1720, visade så mycken flit,

ICHJ

stadga och duglighet, att hau vid liögskolan erhöll
till sill fortkomst betydliga stipendier och derefter
inom bergskollegium befordran efter befordran,
slutligen till bergsråd. Han blef 1759 gift med
Ulrika Eleonora v. Berchner. en för skönhet och
snille så tirad hoftröken, att också öfver henne en
minnes- eller spelpenning preglades.

Grefleborgs län hade dittills omfattat Gestrik-
land, ^Herjedalen, Helsingland, Medelpad, Jemtland
och Ångermanland. Till följe af växande uppod-
ling blef det i sig sjelft alltför omfångsrika länet
också alltför folkrikt för att kunna af en enda
styrelse ändamålsenligt värdas. Man afskilde för-
denskull Medelpad. Jemtland och Ångermanland
och bildade deraf ett eget så kalladt Wester-Norr-
lands län med landshöfdinge-sätet i Sundsvall. Till
öfvertagaude af denna befattning valdes bergsrådet
Örnsköld , och det var som förste landshöfding
på denna plats han inlade de stora förtjenster,
som berättiga honom till eiterverldens tacksamma
minne.

Berörde aflägsna landsorter hade till den tiden
erhållit jemnförelsevis föga vård. Örnsköld insåg
dock snart, hvad af dem kunde göras, och vände
sig till riksdagen med bön om understöd dertill.
I^^orrhmds skogar, skref han, ofta jlere mil i om-
hrets, ropa till nhets ständer om bättre vård och
lofva att sedermera framskaffa de odalämnen,
som utgöra Svea Rikes oförvanskliga rikedomar.
Sin uppsats härom slutade han med följande vers:

Låt andi^a hjeltar ifrigt rasa

I grannens blod att färga sig!

Bort. bort med vapengny och krig!

Låt annorståds den elden brasa!

Vårt land tillräckligt nöjsamt är.

Kom milde kung med riksens ständer!

Ty Sorrlond utaf edra händer

Ett mildradt öde nu begär.

101

Men det var ej blott genom andras hjelp, han
-ökte vinna det vackra målet. Han ansträngde
ock sina egna krafter, och det med så mycket
nit, ihärdighet, klokhet och menniskokärlek och
tillika med så välgörande följder, att han härutin-
nan haft få sina likar. I alla rigtningar genomreste
han sitt vidsträckta län och hvarje dess socken
ända upp till de aflägsnare fjelldalarna: och när
det ej kunde ske till häst, vandrade han till fots
eller lät ro sig öfver de ensliga skogssjöarna;
och allt detta icke blott en och annan gång, utan
fortfarande hela sin landshöfdingetid igenom. Der-
jemnte höll han i egen person de flesta soldat- och
matrosmönstringarna. Under sådana resor och för-
rättningar och medelst täta samtal med innevånare
af alla klasser, förvärfvade han om både land och
folk en ovanligt noggrann kännedom, hvilken seder-
mera tjenade till ledning vid de lika ovanligt
kraftiga åtgerderna. Förut hade i dessa aflägsna
nejder nästan inga jordransakningar varit hållna,
nästan inga ordentliga landtmäteri-kartor upprättade,
hvadan der ock uppstått mycken ovisshet, mycken
oordning, samt ständiga ego- och rågångstvister.
Örnsköld anställde nu i egen person en mängd
sådana undersökningar och lät upprätta nya och
förbättrade jordeböcker, och med den följd, att nu
ändtligen blefvo på de flesta ställen gränser upp-
dragna mellan landskapen, häraderna, socknarna
och de enskilda byalagen. Derjemnte blefvo desse
lorut i oredig sammanblandning söndersplittrade
byalag storskiftade, och egorna följaktligen mer
ändamålsenligt ordnade och skötta. På stora, förut
öde skogar lät han ock anlägga nybyggen, dels
torp, dels sjelfständiga hemman, dit han utflyttade
en del af den öfverbefolkning, som förut trängdes
inom de gamla moderbyarna. För sjelfva jordbru-
kets upphjelpande nitälskade han varmt och out-
tröttligt. Allmogen hade förut icke velat dika

102

sina tegar; ty, hette det, dikena horttogo en del
af den bärande åkerjorden ; och man bibehöll bred-
vid tegarna stora löfskogsdungar i förmening, att
sådana skyddade mot nattfroster. Örnsköld sökte
genom exempel och råd motverka dylika fördomar.
Någon gång skall till och med hafva händt, att
han, när råden icke följdes, lät egenmägtigt ned-
hugga dylika skogsdungar och förvandla deras
jord till gräsbärande ängar. Likaledes ifrade han
för utdikande af sådana vattendränkta mossar, som
medförde nattfroster. Han införde ock bruket af
höstråg i stället för den dittills vanliga ofta bort-
frysande vårrågen; likaså ock redan nu och i denna
aflägsna nejd odlingen af potatis. Då dervid alle-
handa hinder mötte till följe af folkets ovana och
tröghet, for han sjelf vårtiden omkring med potatis-
säcken i åkdonet och öfvertalade här och der några
klokare bönder att utsätta en och annan kappe,
och visade, huru dervid borde tillgå, samt återkom
vid hösttiden för att likaledes efterse och leda
upptagningen. Odlandet af lin och väfnaden af
finare lärfter hade redan förut blifvit i Norrland
införda, i synnerhet inom Nätra socken och först
af en bondhustru vid namn Sigrid Olsdotter i
Wik och sedermera af flere, och bland andra af
länsmans-hustrun Kristina Norberg, moder till den
ryktbare orientaliske språkforskaren Matthias Nor-
berg. Hon och flere andra hade ock af ständerna
blifvit för sådan verksamhet belönade. Örnsköld
omfattade nu samma sak med mycket nit, under-
höll sjelf och skaffade dessutom statsanslag åt flere
personer, som reste kring landet och lärde qvinnorna
finare spanad och väfnad samt männen bättre sätt
att odla sjelfva växten. Hinder mötte, dels miss-
växt, dels tröghet, dels bedrägeri; ty man narrade
honom en gång att köpa och utdela odugligt linfrö,
så att den derigenom misslyckade skörden afskräckte
folket. Men Örnsköld förlorade ej modet och lyckades

103

äfveii att ät denna näring gifva en förut okänd
utsträckning ocii fart.

Vid nu beskrifna företag rönte han naturligt-
vis ofta motstånd, i synnerhet vid storskiftena,
hvilka störde böndernas vanor och fördomar, och
hvilkas nytta de i början icke mägtade inse. Men
med outtröttligt nit sökte han besegra hindren,
och häldst genom, att besegra okunnigheten. Han
skref sjelf en lärobok i landtbruket och utdelade
inom socknarna densamma och äfven andra likar-
tade uppsatser. Vid sammanträden med allmogen
uppläste han de vigtigare styckena och beledsagade
dem med mundtliga upplysningar och förmaningar,
framställda i ett språk, så enkelt och klart, att en
hvar förstod meningen, och tillika så varmt, att
en hvar insåg välmeningen. Att han dock stun-
dom med kanske för mycken sjelfrådighet använde
sin landshöfdingemagt och myndighet, är redan
berättadt.

Följderna af denna verksamhet voro stora och
välgörande. Under de sju år, Örnsköld förvaltade
besagde ämbete, hade inom länet 406 byar blifvit
storskiftade, 62 nybyggen anlaggdapå kronoskogarna
och 172 nya hemmansdelar bildade, 411 kärr eller
mossar uttorkade, 211,274 famnar diken upptagna,
174 byar derigenom befriade från mycken nattfro?t,
228,256 lass sten från åkrarna bortförda, 2,503
tunnland ny åkerjord och 2,153 dito ny äng vunna,
och höskörden ökad med flere tusen lass. Inkom-
sten för sålda väfnader hade ock betydligen stigit.

Äfven till andra vigtiga ämnen sträckte han
sin uppmärksamhet, sin verksamhet. En domsaga,
som var' för vidsträckt, delades; ordentligt stadig-
varande apotek hade förut icke inom länet funnits,
nu blefvo sådana inrättade i både Sundsvall och
Hernösand; rensandet af mineralkällor främjades,
och Örnsköld sjelf deltog i undersökningen. Kartor
dels öfver hela länet, dels serskildt öfver Medelpad

104

lät han, som det tyckes, på egen bekostnad utgifvac
Än vigtigare var, att han, tvärt emot sina vänner
Hattarnas önskningar, lyckades att vid riksdagen
]765 senomdrifva det för Norrland högst välgö-
rande heslutet, att några städer vid Bottniska Viken
erhöllo stapelstads-rätt^). Han yrkade dessutom
på flere strömrensningar för att derigenom under-
lätta utförseln af landets råämnen, i synnerhet
trädvarorna; likaledes och tillsammans med Ehren-
svärd för upprättandet af noggranna sjökort öfver
Bottniska Viken till förekommande af skeppsbrott;
ty till följe af felaktiga kartor hade sådana mycket
r.fta derstädes inträffat.

Oaktadt så stora förtjenster blef dock Örnsköld
vid riksdagen 1769 angripen, och det just af några
innevånare i hans eget län, några riksdagsbönder;
troligtvis hade dock en herrehand dervid fört pen-
nan. Anledningen tyckes hafva varit dels afundens
förbittring öfver den store mannens ära, dels trög-
hetens ovilja mot de många tvärhastigt införda
reformerna, dels sjelfkänslans harm öfver hans
något egenmägtiga förfarande-). De klagande ogil-
lade flere hans åtgerder och några hans uppgifter,
om hvad i länet blifvit uträttadt. Skriften trycktes
och väckte mycket uppseende. Straxt derefter ut-
kom ett försvar för Örnsköld, och den mot honom
rigtade anklagelsen ledde ej till någon annan följd,
än att han just i detsamma med betydlig mellan-
gift bytte sig till Nyköpings län. Måhända skedde
det till följe icke blott af trötthet vid Norrlands
enslighet och köld, utan ock af harm öfver norr-
ländningarnas otacksamhet. På den nya platsen
utvecklade han samma verksamhet som förut, och

M 41. 137.

2) Nordencrantz har antydt någon Örnskölds delaktighet i
Jeunings förvaltning af bankens angelägenheter; och riksdagen 1771
har förklarat, det Örnsköld vid då anställda riksdagsval begått
några olagligheter till fördel för Hattarna.

105

kunde redan till riksdagen 1771 inberätta, att på
denna korta tid hade inom länet betydliga odlingar
blifvit verkställda. Äfven sedermera fortfor han
att också inom denna sin nya verksamhetskrets
med samma outtröttliga nit främja tlit, trefnad
och en förbättrad hushållning. Södermanland med
sitt redan förut mer uppdrifna och bättre ordnade
landtbruk gaf likväl icke anledning till så stora
och genomgripande reformer, som Wester-Norrland,
och dess rika och upplysta godsegare ej heller till
användande af en så patriarkaliskt, så egenmägtigt
ingripande styrelse som den, vid hvilken Örnsköld
vant sig. Häruti torde man finna orsaken, hvar-
före hans verksamhet i det sednare länet icke blif-
vit så utmärkt och beprisad, som i det förra.

I detta hade han dock, genom sina många
■eh välgörande nyskapelser, skänkt Sverge nära
nog ett nytt landskap. Han utnämndes ock 1771
till friherre och 1772 till kommendör af Nordstjerne-
orden och såg sitt namn gifvas åt en då nybyggd
fregatt. Som vanligt blefvo dock sedermera hans
förtjenster snart nog af den stora allmänheten
glömda, och ytterst få visste eller betänkte, huru
mycken tacksamhet Sverge var honom skyldigt.
Men år 1808 framlade biskop Nordin hans förtjen-
ster inför svenska folket, hvilket då äfven skyndade
att godtgöra, hvad härutinnan feladt var. Samma
år eller 1808 läto nämligen Wester-Norrlands inne-
vånare till uttryck af sin erkänsla slå en minnes-
penning öfver Örnsköld, Fostraren af näringarna
i W ester -Norrland. Sedermera lät ock Svenska
Akademien genom en ny minnespenning och genom
en af Franzén författad minnesteckning uttala sitt
erkännande af hans förtjenster. Är 1842 blef en
inom Wester-Norrland anlaggd ny köping efter ho-
nom benämnd Ornshöldsvih, och en öfver Botten-
hafvets böljor gående ångbåt bär namn af den

106

utmärkte man, som kraftigt bidragit till betryggande
af sjöfarten på dessa farvatten.

Utom här ofvan omtalade herrar förefunnos och
utbildades under ifrågavarande tid flere då och se-
dermera framstående ämbetsmän, hvilka gjort fäder-
neslandet många och vigtiga tjenster. Omständ-
liga beskrifningar öfver dem skulle dock upptaga
för mycket tid och utrymme: men en tacksam
efterverld vill ej heller med fullkomlig tystnad för-
bigå dem och deras verksamhet. Vi nämna derför
i korthet åtminstone några bland dem t. ex. Her-
manson, Lillienberg och Stockenström, utmärkta
som rådsherrar och som innehafvare af andra högre
ämbeten; — A. J. Raab känd för redlig och out-
tröttlig verksamhet både som ämbetsman vid ami-
ralitetet och som landshöfding i Jönköping: —
Chapman, hvilken först vid skärgårds- och derefter
vid örlogsflottan införde stora förbättringar och
nybyggde en betydlig del af båda; — Faggot,
hvilken, som direktör vid landtmäteriet, förbättrade
både detta och rikets allmänna kartverk och der-
jemnte ifrade for storskiften, för landtbruk, for
alun-, salpeter- och kruttillverkning m. m. och
tillika i sina skrifter behandlade svenska språket
med för sin tid ovanlig skicklighet: — ytterligare
de dugliga ämbetsmännen borgmästaren Sebaldt och
justitie-kanslern och skalden Lilliestråle samt den
högst utmärkte kameral- och finans-mannen Wester-
man, sedermera mest bekant under namnet Lillien-
crantz m. fl.

107

FEMTE KAPITLET.

ADOLF FREDRIKS SAMTIDA BLAND PRESTERSKAPET.

Från konung Fredriks tid lefde. ännu de ut-
märkta prestmännen Serenius och Tolstadius, ver-
kande hvar på sin bana och i sin anda, såsom
redan förut beskrifvet är^). Äfven

SAMUEL TROILIUS

hade under samma konungs regering framträdt på
skådebanan, men nådde först under Adolf Fredrik
ståndets högsta värdigheter och största verksam-
hetskrets och må fördenskull bland dennes samtida
få sin plats.

Under 15- och 1600-talet fanns i Dalarna en
ansedd prestslägt, som ofta innehade ortens vigti-
gaste sysslor, och bland hvilkas medlemmar några
vunno så stor ryktbarhet, att deras namn ingått i
Sverges allmänna historia; t. ex. mäster Elof i
Leksand, bekant för sitt uppträdande under Näf-
tåget-), den mycket omtalade och älskade så kallade
Stormoder i I)alom, och hennes ryktbare stjufson
biskop Terserus'^). Med samma slägt blefvo ock
Troilierna befryndade. Dessas stamfader, en landt-
bofogde på Tidön i Westmanland, hette Truls,
hvaraf efterkommande bildade namnet Troilius.
Sonen Uno blef kyrkoherde i Leksand samt gift
med nyssnämnda Stormoder. Deras souvsons son
Samuel, född i Stora Schedvi 1706, utmärkte
sig för snillegåfvor, flit, stadga och behagligt

M 32. 107, 48.
2) 4. 267.
=») 14. 103.

108

utseende, genomgick läroverken med beröm, blef,
ehuru ej magister, docent vid Uppsala högskola,
men valde sedermera den presterliga banan och
flyttf^de till Stockholm. Här blef han för sina
ovanligt stora predikogåfvor mycket eftersökt och
snart utnämnd till hofpredikant. Ulrika Eleonora
värderade honom mycket, och tre dagar före sin
död och ehuru mycket försvagad, trugade hon sig till
kyrkan för att få höra en hans predikan. Vid 36
år blef han öfverhofpredikant och tillika kyrkoherde
först i Riddarholms och derpå i Klara församling.
Ar 1748 blef han också utnämnd till predikant
inom Serafimerorden och vann der genom upp-
förande och tal så mycken tillgifvenhet, att alla
Serafimer-riddarne skänkte honom sina porträtter,
infattade i kostbara ramar. Som kyrkoherde i
Klara, lyckades han der upprätta ett fattighus, och
när kyrkan afbrann, skaffade han medel och på-
dref saken så, att redan efter ett par veckor bygg-
naden började åter uppföras. År 1751 blef han
utnämnd till biskop i Westerås, dertill inbjuden
genom stiftets nästan enhälliga kallelse. Också på
denna plats utmärkte han sig genom stor vältalig-
het och brinnande nit, höll många visitationer och
prestmöten samt utfärdade ett herdebref, så väl
och kraftigt skrifvet, att det blef i nya upplagor
kringspridt såsom ledning också för rikets öfriga
presterskap. Vid 51 års ålder blef han efter en-
hällig kallelse utnämnd till erkebiskop.

Som enskild person var Troilius mycket ange-
näm, visserligen något het men också lätt förso-
nad; föröfrigt glad, trofast, redlig och derföre mycket
ansedd.

I läran höll han strängt på landets antagna
trosbekännelse och kämpade fördenskull ifrigt mot
Rutström och hernhutismen. Bes3^nnerligt nog tyckes
han med sina eljest sunda och fördomsfria åsigter
hafva trott på trolldoms-anklagelser. Vid några

109

dylika rättegångar visade han så mycken sträng-
het, att den ådrog honom samtidens liksom efter-
verldens tadel. Vi få längre fram tillfälle att ut-
förligare tala om detta besynnerliga uppträde.

Han var en bestämd anhängare af det fria
statsskicket; men tillika en bestämd motståndare
mot de olagligheter, frihetsmännen och i synnerhet
Hattarna stundom tilläto sig, som det skulle heta,
just till frihetens försvar. Han ifrade följaktligen
mot olagligheter, mot obilligheter så i ena som
andra rigtningen ; t. ex. 1747 mot ständernas be-
slut att lagfora ena gången Hedman i) och andra
gången vSpringer-), icke inför laga domstol utan
inför en ständernas kommissjon ; — likaså mot
det unga hofvets plan till Adolf Fredriks förtidiga
tronbestigning-"^); — likaså mot det orättvisa sätt,
hvarpå den tidens Hof-Hattförbund behandlade
Samuel Akerhjelm*). I egenskap af öfverhofpre-
dikant förehöll han konung Fredrik dennes utsväf-
vande lefnadssätt och det med så allvarliga ord,
att den gamle vällustingen blef missnöjd och i
Dec. 1748 valde sig en annan öfverhofpredikant
och sköt Troilius åt sidan ^). Vid den häftiga
brytningen under riksdagen 1755 ställde sig Troi-
lius helt och hållet på frihetsmannens sida; och
talade för den allvarliga skrift, med hvilken stän-
derna tillbakavisade Adolf Fredriks olagliga an-
språk^); — likaså för ständernas beslut att till
allmänhetens upplysning trycka handlingarna i
samma måP); — likaså för begagnandet af namn-
stämpeln, när Adolf Fredrik ej ville underskrifva

1) 37. 119.

2) S. St. 127.

3) S. st. 151.
*) S. st. 168.
') 38. 208.

^) 39. 125—127.
•) S. st. 151.

110

lagligt fattade beslut^); — likaså för ärliga firan-
det af en tacksägelsefest för upptakten af hofvets
sammansvärjning mot det fria statsskicket-); —
likaså för den varnande föreställning, som gafs
åt Lovisa Ulrika-^). Han förklarade till och
med, att statens säkerhet fordrade Erik Brahes
död. Det säges, att man vid samma tid bjudit
honom en ansenlig summa, i händelse han ginge
öfver till hofvet, men att han afböjt förslaget*).
Ar 1758 utfärdade han i Westerås stift ett herda-
bref, som ålade presterna gifva åhörarne ett rätt
öfvertygande begrepp om sällheten af Sverges rege-
ringssätt, och att lära dem bedja Gud för dess
bibehållande. Dessa åsigter bibehöll han ända till
sin död, hvilken inträffade den 18 Jan. 1764. En
eller annan fiende höjde dervid sin röst i bittra
smädeskrifter; men å andra sidan höllos många
berömmande minnestal, och det af sådana män
som Ihre och den blifvande erkebiskopen Mennan-
der. Sorgen öfver Troilii bortgång var i sjelfva
verket både stor och allmän •5).

SVEN B.ELTER.

Flere medlemmar af slägten hade varit Bältare,
det vill säga handtverkare, som förfärdigat bälten
bandtler, patronkök och dylikt, af hvilket yrke
de också tagit sitt namn.

Sven Bfelter föddes 1713 i Söd^erhamn, der
fadern var råd- och handelsman. Ar 1721 blef
staden af ryssarna sköflad och bränd, så att

M 39. 214.

2) S. St. 248.

3) S. st. 277.

••) En opålitlig; partiskrift säg:er, att han varit af andra si-
dan mutad. S. st.^299.

5) Kongl Bibi Liden till Gjörwell 28 Jan. 1764.

111

horgrarna måste med hustrur och barn fly undan
och gömma sig i skogarna. Härigenom bragt i
fattigdom, ansåg sig fadern icke mägta, så gerna
han än vilJe, gifva sin hoppfulle son en lärd upp-
fostran, utan sände honom till Gefle för att som
budgosse inöfvas i handelsyrket. Men redan från
barnåren hade denne visat afgjord böjelse för
prestämbetet och icke haft större nöje än att på
sitt sätt hälla predikningar. Fattad af vantrefnad
i handelsboden, bad han med bevekande tårar
sin far att i stället få studera, hvartill denne slut-
ligen biföll. Gossen blef nu undervisad först af
sin äldre broder och derefter i Gefle och Uppsala,
hvarest han, oaktadt alla de hinder, fattigdom lade
i vägen, eröfrade den akademiska lagern, och det
med utmärkelse af första hedersrummet. Redan
förut prestvigd, ämnade han nu söka anställning
som pastors- eller komministers-adjunkt i Hudiks-
vall. Men händelsevis hade han blifvit känd af
dåvarande domprosten i Uppsala, Olof Celsius den
äldre; samme man, som först insåg Linnés lofvande
anlag och räddade denne från nödvändigheten at
att flytta som landtprest till Småland ^). Åfven nu
framträdde samme domprost på samma välgörande
sätt och kallade Beelter till sin adjunkt, så att
också denne fick stanna i Uppsala och tillfälle att
der utbilda och låta höra sina gåfvor. Dessa voro
utomordentligt stora, antingen han efter förut
skrifven uppsats eller efter ögonblickets ingifvelse
höll sina föredrag. De utmärkte sig nämligen i
hög grad genom rikt och varmt innehåll samt
enkelt, jemnt och rent framställningssätt. Deras
verkan blef ock ganska stor; dels på de talrika
åhörare, som trängdes kring hans prediksstol och
gingo derifrån med förbättrade och renade hjertan;
dels på predikosättet i allmänhet, hvilket genom

) 32. 123.

112

det efterdöme, han gaf åt akademiens presterliga
ämnesvenner, bief mer enkelt, naturligt och varmt
än förut. Inom kort fick han ock mottaga flere
kallelser till andra prestlägenheter; men stadsboarne
sammansköto medel till ökande af hans lön. för att
om möjligt få behålla den älskade läraren. Vid ett
besök i Uppsala 1744 fick likväl dåvarande kron-
prinsen Adolf Fredrik höra honom predika, och
följden blef en genast utfärdad kallelse till hofpre-
dikant. Äfven på denna plats gjorde han genom
sin person och sina predikningar djupt intryck:
konungen gaf honom Sköfde pastorat, men blott
som ett slags prebende; tv han måste fortfarande
stanna vid hofvet och der tjenstgöra. Under ko-
nung Fredriks sista sjukdom var Bfelter en bland
de prester, som skulle med tröstande böner stå vid
den döendes sida.

Kallad till domprost i Wexiö 1756, fick han
mottaga denna syssla, och blef sålunda skild från
tjenstgörning vid det nya hofvet.

Som enskild person var Btelter älskvärd och
aktningsvärd, mild och välgörande, rättvis och
sanningsälskande och dock fördragsam. Arbetsam-
heten var ovanligt stor. Frän klockan 5 på mor-
gonen och till middagstiden, och från klockan 4
eftermiddagen till sena qvällen, satt han vid skrif-
bordet, omgifven af sina böcker, sina förtroligaste
vänner, som han kallade dem. Men äfven de per-
sonliga blefvo med välvilja mottagna, häldst när
de gåfvo tillfälle till lärda samtal.

Som riksdagsman framträdde han föga. Man
tyckte sig dock märka, att han hoppats mer af
en kunglig; än af en riksdagsstyrelse, och mer af
de mot dryckenskap ifrande Hattarna i) än at Mös-
sorna, hvilka stundom sökte genom slappare bränn-
vinslagstiftning vinna bondeståndet.

) Kongl Bibi. Baelter till Gjörwell, Sept. 175]

Beelter hade någon tid varit frestad till ))na-
iralismy), men återvände snart oeh höll sig seder-
mera troget vid statskyrkans bekännelse. Han
kunde fördenskull icke öfvergå till herrnhutismen;
men trodde likväl, att denna i någon mån verkat
godt genom att leda till en allvarligare predikan
om rättfärdighet genom Kristus, och han sökte
försona partiernp. genom att sjelf i sina föredrag
sammanbinda helgelsen med rättfärdiggörelsen. Hans
många bref till Gjörwell andas den renaste from-
het, den varmaste kärlek, den orubbligaste tro.

»Svagt bröst och starkt arbete lade honom
-närt på sjukbädden, och redan 1755 nödgades
han afstå från sin käraste sysselsättrjing, nämligen
den att från predikstolen få till kristlig tro och
kristlig lefnad uppmana lyssnande skaror. För att
likväl efter förmåga äfven nu gagna, utarbetade
han tvänne verk: det ena om Jesu Kristi lefnad,
det andra om svenska kyrkoceremonierna, båda
på sin tid mycket berömda, och det sed n are ännu
den bästa ledning, vi i den vägen hafva. De voro
Dckså uttryck af den fasta tro, med hvilken han
mfattade vår bekännelse och dess löften. Att den
-våra sjukdomen skulle snart lägga honom i graf-
ven, det motsåg han tydligt, och med glad förtröstan
just på dessa löften. Jag anser, skref han till Ojör-
vrelP), som den sällaste stund, då jag får säga:
i Kristi sår jag somnar in. I denna tro insomnade
han ock den 19 Nov. 1760. I sin lifstid var
Bselter den dåvarande svenska kyrkans mest älskade
och vördade lärare: efter sin död är han en bland
svenska kyrkohistoriens renaste minnen.

') Konql Bibi. B<«lter till Gjörwell. 16 Mai 1757.

Fryxells Ber. 43

114

OLOF CELSIUS D. Y.

Slägten har uppspirat från bondevot i Ydre
härad af Småland. Dess först framstående ättling
blef kyrkoherde i Ofvanåker i Helsingland. Hans
prestgård hette Högen, hvaraf sonen med då vanlig
latinisering tog namnet Celsius. Detta blef inom
kort mycket kändt och aktad t och det på tlere
olika vägar. Några bland dess medlemmar utmärkte
sig som astronomer, och vi liafva redan som sådan
omtalat den på sin tid högt ansedde Anders Cel-
sius i). Andra blefvo liäfda forskare och en bland
dem riUshistoriograf och adlad med namnet v. Celse.
Andra blefvo prester, och vi hafva likaledes och
nyligen omtalat en bland dessa, nämligen dompro-
sten Olof Celsius d. ä. Den här i fråga varande
Olof Celsius d. v., son af den sistnämnde, utmärkte
sig både som prest och häfdatecknare. Han var
född den 15 Dec. 1716, ingick först på den aka-
demiska banan och blef professor, men öfvergick
sedermera till den presterliga och blef i Stockholm
kyrkoherde -efter hvarandra i Kungsholms, Jakobs
och Storkyrko-församlingarna och sist biskop i
Lund. Man rycktes om den utmärkte mannen.

Hans kunskaper och verksamhet voro både
stora och mångsidiga, och man har efter honom
psalmer, tal, statistiska och politiska skrifter samt
en hjeltedikt och en svensk kyrkohistoria; — och
det var tillika han, som för första gången öppnade
en åt litterär kritik enkom egnad tidskrift-). Ojeran-
förligen mest ryktbar blef han dock som häfda-
tecknare, och vi hafva redan nämnt ^) hans historia
om konung Gustaf den förste och detta arbetes ovan-
ligt stora förtjenster. Det blef ock öfversatt på tyska

M 32. 178.

-) Antalet af hans tryckta skrifter stiga till vid pass 194.

^) 38. 105.

115

och erhöll i Sverge 3 upplagor, en framgång, som
den tiden var mindre vanlig. Hans lika ryktbara
historia om Erik den fjortonde utkom först under
'lustaf den tredjes regering.

Som kyrkolärare höll han sig till landets be-
kännelse och kämpade vid Troilii sida mot rut-
strömska herrnhutismen. Inom politiken visade han
under någon tid en viss benägenhet för hofvet,
kanske dock mindre i egenskap af rojalist än af
Mössa. Detta parti, djupt nedkufvadt af Hattarna,
slöt sig nämligen för någon tid till konungamagten.
I sjelfva verket talade han dock flere gånger för
några frihetsmännens åsigter, t. ex. tryckfriheten.
Under Gustaf den tredjes egen regering öfvergick
han mer och mer till dennes motståndare.

Olof Celsius hade väl 1756 blifvit jemnte sin
broder adlad med namnet von Celse, men omtalas
vanligen under sitt ofrälse namn. Han var på sin
tid en bland Sverges mest verksamma män. En
utförlig framställning af hans person och öden
skulle dock fordra mer tid och utrymme, än deråt
kan för tillfället egnas. Vi hafva derför framlaggt
endast ofvanstående korta utdrag, men tillägga
följande omdömen, som af hans minnestalare blifvit
yttrade. Tingstadius sade: genom en lycklig för-
ening af goda naturgåfvor, manlig växt, stark röst,
lätt fattning, träffande omdöme samt verksaint
snille var Celsius skapad till styresman öfver andra.
Ödmann skref: han älskade och befordrade veten-
skapernas idkare. Oskickligheten anropade fåfängt
hans beskydd, och lasten gömde sig undan för hans
blick. Hans um^gänge var muntert, fritt, men läro-
rikt, och tungan uttalade oförbehållsamt hjertats
känslor, så väl missnöjet som bifallet. Vältaligheten
var naturens, ögonblickets och tillfällets ingifvelse;
lefnadssättet en eftersyn, under mannaårens styrka
af verksamhet, under ålderdomens plågor af stånd-
aktighet, och under alla åldrar af en välgörenhet.

116

som aldrig glömde den nödlidcmde^ men alltid sin
välgerning — — — Hans hus var ett mönster af
ordning och måttlighet^ och hans tid delad, iche
mellan pligter och nöjen, titan blott mellan pligter;
de voro hans enda nöjen.

ANDERS KARL RUTSTRÖ3I.

M; O tror sig veta, att liaii var född i Luleå
den 30 Nov. 1721; men käiiDer i öfrigt ännu
ingenting om hans slägt och ungdomsöden. År
1745 var han som prest anställd inom hufvudstaden.
Här utmärkte han sig snart nog, visserligen genom
någon råhet i tankegång och uttiyck, men tillika
genom mycken fyndighet, värma och kraft ^), och
blef fördenskull inom kort utnämnd till predikant
i stadens fängelser.

Vid denna tid hade Zinzendorfs lära, den
så kallade herrnhutismen, blifvit i Sverge känd-)
och vunnit mänga anhängare, hvilka trodde sig
genom densamma finna en säkrare och genare väg
till saligheten. Rutström öfvergick snart till dessa
åsigter; men vågade i hörjan icke öppet erkänna
förhållandet utan förklarade gång på gång, att han
icke läst Zinzendorfs skrifter. Snart blef dock be-
kant, att han rädt några sina åhörare begagna
Zinzendorfs psalmbok, Zions Sånger, såsom mera
sannt kristlig än 1695 ars svenska kjrkopsalmbok;
och man fick tillika i hans predikningar höra många
och vigtiga trospunkter framställas i nära öfverens-
stämmelse med Zinzendorfs åsigter. Det var ock
genom dessa läror, som han under en tid af mer
än 20 år väckte stor uppmärksamhet och föranledde
mycken oro inom kyrkan och riket.

^) Rutström linr mer flux de bouche än éloqiience, det vill säga
mer talförhet än vältalighet, skref Gjörwell. Vetensk. Äkad. Bibi.
Bergianska saml. S. 233, Giörwell lill Baelter den 5 Juli 175S.

2) 38. 87.

117

Hufviidsakliga rigtningen af hans lära var på
sätt och vis en motsats till Tolstadii pietisrr»; hv ar-
före det ock rådde en fortfarande spänning mellan
denne prestman och herrnbutarne. Tolstadius hnde
visat någon lutning till lagiskhet, till rättfärdig-
görelse genom gerningar; Rutströms herrnhutism
ådagalade deremot en bestämd syftning att nedsätta
gerningarnas värde och låta syndaförlåtelse och
rättfärdiggörelse bero endast af tron. Vi skola
här på en gång och i sammanhang anföra hans
mest öfverklagade åsigter. för att derigenom gifva
läsaren en öfversigt också af sjelfva de enskilda
tvistefrågorna i denna märkvärdiga sida af dåtidens
tänkesätt och religiösa uppfattning i).

Man trodde sig hos Rutström liksom hos Zin-
zendorf finna en viss benägenhet att med tystnad
förbigå Gamla Testamentet samt lagen, och i stället
sysselsätta sig blott med Nya Testamentet och
evangelium. Rutström sade t. ex.: 1 Gamla Testa-
mentet fingo menniskorna saligheten villkorlig en,
men uti Nya Testamentet få de den ovillkorligen,
utan af seende på menniskans yttre eller inre om-
ständigheter, i hvad situation verlden vara månde-);
— att taga språk ur Gamla Testamentet och visa
folk vägen med i det Nya är falskt; — i Nya

^) Efterföljande i texten betiDiliga uppgifter om Rutströms
satser äro ordagrannt afskrifna ur hofrättens utslag, i hvilket de
äro i egenskap af bevisade uppgifter åberopade som douiskäl till
hans afsättuing. De i noter anförda uppgifterna äro iikaiedes
ordagraimt afskrifna ur de vittnesintys, som blifvit med edlig för-
pligtelse bekräftade. Hvarje sådant af enskild person afirifvet och
här inryckt vittnesmål har biifvit dessutom bekräftadt genom andra
af uugefär samma innehåll, ehuru vi ej kunnat här inrymma dem.

2) Euligt det åberopade vittnets uppgift i dess utförlighet
hade Rutström sagt: i Gamla Testamentet hc-ter det: om i hållen
mina hud, skolen i lefva och bli/va välsignade; men nu icJce så. —
-Vm heter det icke: om du gör det eller det, så får du syndernas
jörlatehe: zttan genom Jesu blod äro alla synder förlåtna, och han
är nådig mot verlden ovillkorligt utan afseende på yttre eller inre
omständigheter.

118

Testamentet är o inga syndare förbannade för sina
onda gerningar utan för otrons skull; — i Gamla
Testamentet hlefvo mennishorna saliga för gernin-
garna, nu för rättfä7'digliet; då för lön, nu för
nåd. — Att Rutström gaf åt andra personen i
trosbekännelsen ett visst företräde, ville man finna
genom andan i det hela och af flere enskilda
yttranden, t. ex. O Jesu Kriste! Du vår endaste
Gud! — eller: jag vet af ingen annan Gud i him-
melen och jjå jorden än Gud, uppenharad i köttet;
— eller: Frälsaren är Gud och ingen mer, det är
saken^). Om försoningsdöden på korset sade Rut-
ström, att Jesu mandom var ef gudomen fram-
dragen på cfrättsp)latsen; och att Gud kastat alla
våra synder på Kristus; så att det var ingen synd
och ingen syndare mera qvar, utan det var allenast
en syndare på hela jorden, den som Gud gjorde
till synd', det är: Gud tog hela syndaklimpen
och cdla våra synder och kastade allt samman p)å
helvetets eld och lät allt brinna; — att Kristus
var den store missgerningsma^inen för 1700 år
sedan; — att han skulle i en drick utdricka allt,
hvad Adam så länge bryggt; — att Gud i Kristo
stiger ned och får spö; — att man borde gå till
Gethsemane och uppslicka hans blod; — att synda.-
förlåtelsen var skedd för 1700 år sedan; — att
det heter icke: synden skall förlåtas, utan synden
är förlåten. I sammanhang härmed och i bestämd
motsats till de förra pietisternas äsigter och bruk
lade Rutström mindre vigt vid bättring och helgelse,
kanske än mindre vid syndaångerns smärta och
klagan. Om bibelspråket : grafva orkar jag icke,
sade han : att grafva i andlig bemärkelse är rasande.
Grafva i sitt hjerta är att genom lagen komma till

') Mot predikande om första artickeln och första personen i
gudomen hade ock Zinzendorf fällt flere skarpa yttranden och
gäckande kallat denna lära en Gud- Fader-religion och förklarat
sådana predikanter vara sataia professorer.

119

öfvertygeUe om den skuld, man skall stå i hos sin
Herre, — onen det är rasande; — du hör veta,
att den enda syndaren har låtit grafva i sitt hjerta,
att du icke behöfver grafva^). Du må beflita dig,
om hvad du vill, antingen du bättrar dig eller
lefver heligt och fromt eller gör aldrig så många
goda verk och gerningar; ja om du vore helig som
en eng el, så hjelfer det dig intet; — det är falskt
att vilja hafva ett återu^pprättadt Guds beläte; —
här gifvas pr ester, som draga hela hopen med sig
till deras förmenta helgelse, att de skulle vara så
helige och gudfruktige; månne menniskorna skola
omvända sig först och sedan blir evangelium godt?
— Nej! JDu evige Förbarmar e! förbarma Dig
öfver den olyckliga farsot, hva7'7ned djefvulen be-
smittat det arma menniskoslägtet, och hvarigenom
så många tusen själar gå förlorade, så att de
ängslas, gråta och sörja öfver sina synder, då det
dock heter: synden är försonad. Det är förskräck-
ligt höra, att folk, som borde sjunga: y)hvar man
må väl glädja sig)), måste ropa: \jag under djefvulen

^) Enligt ett vittnes utförliga uppgift hade Rutström sagt:
grafva är i verldslig bemärkelse rätt; ty den, som icke vill arbeta,
bör icke heller äta: men i andlig bemärkelse är det alldeles rasande.
Man vet nog, att det ges sekter i den lutherska troppen, som lära,
att man bör grafva i sitt hjerta; det är, genom lagen komma till
öfvertygelse om sin skuld; men det är rasande. Du måste veta,
att den ende syndaren låtit grafva uti sitt hjerta. Han lät sitt
hjerta öppna och sin sida verlden till godo. När spjutet stacks uti hans
sida, då fingo alla syndare rättighet att säga vid sig sjelfva: grafva
orkar jag icke; ty Guds rättfärdighet grof så djupt, att du icke
behöfver g'>~afva. — — — Märk, hvad är då din bot, din bättring,
som du så mycket talar 07n? Kan du bota för dig sjelf dermed,
att du grafver i ditt hjerta? Nej! när du tror, att en syndare är
död för alla, då följer, att alla, som tro, varda lefvande i honom.
Du menar, att, när du grafver, så det svider i hjertat, att Du då
får nåd. Nej! det är icke saken! Så lyder trons ord: tror evan-
gelio, det stora evangelium, som på korset för 1700 år sedan för-
kunnades; det är fullkomnadt! det är nog. Lik^.rtade uppgifter
aflätos ock af två andra vittnen.

120

fåntfen låp-). Du kan inte hli annorlunda än da
är. Sådan skall du komma, y^ej! säger du, jag
måste bättra mig först. Xå nå! håll pål få se,
hur reformert du blir: att du kommer så stygg^
so. oren, så modig, så blodig, mörk som du äst,
och din tro varder dig räknad till rättfärdighet.
Det står ju: den, som tror, skall varda salig; men
det står icke, att den, som grafver, gråter, känner
helvetes ångest — och är gudfrukfig och beskedlig,
skall varda saliga). — Om mannen som blef ut-
visad derföre, att han icke hade de rätta bröllops-
kläderna, sade Rutström: han lär ha lånt en rock
af Mose och hängt öfver sig, eller kanske han for
till himlen och lånte sig en cherubims klädning;
nå, han må haft, hvad rock han ville, antingen
en rock af egen rättfärdighet eller en helgelserock
eller en af goda verk och gerningar, men inte var
han af liveri eller regemente (den rätta bröllops-
drägten-); — man skall vara naken som en nål,
då kläcker den Helige Ande in den eviga lifsens
gnista, som är tron. Ofta och med eftertryck
omtalade Rutström, huru synderna måste först
förlåtas, innan de kunde öfvergifvas. Han sade: att
synden skulle först ajiåtas och sedan förlåtas, det
låter väl bra, meri ser ut som en förklädd djefvul;

') Euligt vittnets utförligare uppgift hade Rutström sagt: all
ynit, bättring, omvändelse, rältfärdiggörelse är intet, om jag icke
tror, att mitt syndaregister är öjverkorsadt. Inte skrämmer man
djefvulen med sin helgelse ock sina goda gerningar, eller om gran-
nen visar dig som en helig och gudfruktig man; mhnne djefvulen
icke törs på dig då? Nej I dermed skrämmer du honom icke. Det
är förskräckligt, att här gifvas prester, som draga hela hopen riied
sig au deras så kallade helgelse, och att de skola vara så heliga^

så gudfruktiga. — Kristus har i sina köttsdagar offrat bön

och åkallan, hvad vill du då uträtta med ditt tjutande; det oroar
Gud och är obehagligt i hans öron. Jag näns då icke och törs ej
heller oroa Gud med mina böner.

'^) Andra intygade dock, att Rutström stundom lärt, det
bättring och helgelse voro nödvändiga till saligheten.

121

och vid ett annat tillfälle liknade han en prest,
som så lärde, vid en hund, som stod och skällde;
och en annan gång hette det: du säger, om inan
är beskedlig, dygdig, botfärdig, så är Gud god.
Men då kommer sgndaförlåtelsen af din gudsfruk-
hm, och icke af Kristi blod. Kom hit, du som
talar om bättring, och ändtligen vill hafva synder-
nas kännedom, som du så ynycket talar om, ut^^edd,
så får du den igen här. I Jesu ångest och be-
dröfvelse finner du den sorg, som är efter Guds
sinne till din salighet, JVti heter det af Jesu, yxlet
är nog.y:) Men du, som talar i otro och säger, det
är icke än nog; hvad är det då, som fattas"? Jo!
det skulle vara helgelse ock. Ack,, Herre Jesu!
förbarma dig öfver dem, och låt dem eng ång finna,
att det är nog i Jesu blod. Också i den af Rut-
ström utgifna psalmboken Nya Zions sånger uttalas
samma åsigter. Det heter t. ex.

Att stå i gråt och tandagnisslan,
Att gå bestört i minsta grad.
Att plågas under samvets-gisslan.
Att svettas hårdt i ångerbad;
Det är en smitta i dens mod,
Som ej värderar Jesu blod.

Till ofvanstående sätt att uppfatta kristendo-
men hafva många menniskor blifvit dragna, till
följe af anlag, uppfostran, läror och efterdömen.
Det hade vid ifrågavarande tid erhållit mycken
spridning genom den utmärkte grefve Zinzen-
dorf och vi hafva i en föregående del inryckt
ett och annat om dennes person, verksamhet och
läror, samt tillika nämnt, huru de sednare blifvit
öfverförda äfven till Sverge^). Här tingo de i Rut-
ström en kraftig och i många fall, oaktadt sin
råhet, dock skicklig taleman. Till honom slöto

') 38. 87.

1221 j

sig ock en mängd personer, likväl mest ur de
lägre och okunnigare samhällsklasserna i). I synner-
het finner man, att åtskilliga lifdömda gröfre brott-
slingar, t. ex. barnamörderskor, kände sig utom-
ordentligt hugsvalade genom hans läror, och derföre
enträget önskade att af honom blifva undervisade,
af honom beredda till döden och i sina sista stun-
der tröstade-). Att dock förtroendet och kärleken
sedermera minskades, var en följd af hans eget
uppförande ,|^säsom efterföljande berättelse ådaga-
lägger.

Ar 1748 var nan, som berättadt är, predikant
för fångarna i hufvudstadens häkten. Han ådaga-
lade i denna befattning mycken ifver och arbetade
icke utan märkbar framgång, men råkade snart i
oenighet med sin omgifning, sina förmän, och i
synnerhet med sina ämbetsbröder, stadens kommi-
nistrar; detta sista troligtvis till följe af fel hos
både honom och dem. Förnämsta orsaken var
dock, att han redan nu framkommit med några
bland ofvan uppräknade läror, och att han, i stället
för den då gällande allmänna psalmboken af 1695,
satte i fångarnes hand den herrnhutiska, de så kallade
Zions sångerna"^), såsom varande mera sannt kristlig.
I denna lästes ock ofta nog uttryck af samma
innehåll, som de, för h vilka Rutström blef anklagad
och dömd, t. ex.

Ingen menska har nu nödigt
Gå för synd sin sällhet qvitt;
Sedan Jesus öfverfiödigt

•) De enda något framstående anhängare af denna lära, vi
känna, voro bibliotekarien Gjörwell, en akademie adjunkt Malm-
stedt, kommissarien och skriftställaren Kriiger och måhända den
ryktbare Faggot.

^) Stockholms stads-honsisi. prot. 1749 — 1751.

'') Stockholvis stads-konsist. prot. 17 Okt. 1749.

123

Låt utrinna blodet sitt.

Men att de ej hafva ro^

Är, att de ej detta tro. O. s. v.

Med anledning af åfskilliga från predikstolen
yttrade satser blef han ock af konsistorium före-
kallad och varnad, då han erkände och afbad sitt
fel, hvarpå saken nedlades.

Men kort derefter eller 1750 blef han genom
fiskalen anklagad för nya predikningar af samma
innehåll som förut. Kallad inför konsistorium, ville
han nu mera icke medgifva någon sin felaktighet,
utan tillgrep h varjehanda und flykter, slingr ingår,
till och med origtiga uppgifter, samt invecklade
sig i motsägelser, ville ej framlägga konceptet
till sin öfverklagade predikan m. m., och blef till
följe af allt detta tillsvidare förbjuden all presterlig
tjenstgörning. Han vädjade till hofrätten, hvilken
dock fastställde konsistorii åtgerd, och pligtfällde
Rutström för missfirmeligt skrifsätt. Nu föll han
undan, erkände och afbad sina fel, lofvade bättring
m. m., och fick fördenskull tillåtelse att åter inträda
i tjenstgörning.

År 1752 blef han dock ånyo anklagad, näm-
ligen att hafva utspridt en bok, som innehöll herrn-
hutiska läror. Kallad inför konsistorium, nekade
han till beskyllningen. Då blefvo som bevis fram-
laggda en hans egenhändiga anteckning i boken
och två hans i ämnet skrifna bref. I början vack-
lade han och ville ena gången erkänna, andra
gången förneka sin handstil, men slutade med att
göra det sista. Målet hänvisades nu till kämnärs-
rätt, hvilken ansåg Rutström öfverbevisad om att
hafva skrifvit nämnda bref, och att följaktligen
hafva sagt osanning, när han sådant förnekade.
Med anledning af så väl denna som andra före-
teelser tyckes det verkligen, som Rutström ansett
så kallade fromma bedrägerier vara tillåtna; det vill

124

säga, att man för främjande, af hvad man ansåg för
fromma ändamål, hade rättighet begagna eljest
otillåtliga medel och till och med osanning, och det
intygades äfveu, att han till sådant förfaringssätt
uppmanat en sin anhängare. Med anledning af
dessa omständigheter blef Rutström af konsistorium
ånvo och tillsvidare förbjuden all presterlig tjenst-
görning. Han vädjade till hofrätten. Denna stad-
fäste dock konsistorii åtgerd.

Både Rutström och hans försvarare hafva på-
stått, att konsistorium i denna strid leddes af oför-
dragsamhet, trångbröstadt nit, förföljelse-lusta och
afund. Orättvisan af dessa förebråelser kan redan
i förväg anas, när man besinnar, hvilka aktnings-
värda män då för tiden suto i nämnde konsistorium,
nämligen de utmärkte predikanterne Abr. Pettersson
och Erik Tolstadius^), den store häfdatecknaren
Olof Celsius, den högt ansedde doktor Hauswolf-)
m. fl. Mot sådana män bör ingen obevisad beskyll-
ning framkastas. De hafva ej heller förtjenat de
nu anfi^rda. När Rutström först uppträdde, visade
honom konsistorium välvilja"^): men att denna snart
och mer och mer förvandlades till motvilja, var
en naturlig, en nödvändig följd af hans eget bete-

^) TolstaJius har utan insago under åren 1748 till 1759
ileltflgit i konsistorii mot Rutström fattade beslut, och till och med
visat sig angelägen om dennes ötverhevisande. (Stockholms stads-
konsistorii prot. den 23 Nov. 1762). Man berättar ock, att vid
ett möte i konsistorii förmak, skall Tolstadius gått till Rutström
och sagt: dl sodoraitiske ynyling! När skall du yöra hättrmy?
Rutström skall ock hafva antydt, att hofrättsrådet Tollstedt vore
partisk derföre, att han var broder till Rutströms motståndare,
Tolstadius.

*) I Vetensk. Akad. Bibi. Bergianska samlingarna finnas flere
vid HausAvolfs död utgifna griflqväden, hvilka vittna om vördnad,
kärlek och saknad.

^) Några säga, att konsistorium i början gynnade herrnhu-
tismen som motvigt mot pietismens öfvervägande lagiskhet; —
men måste sedermera ogilla den ytterlighet, till hvilken ock.bå
Rutström på sin sida gick.

125

ende. Och lärorna? i sanning! En oväldig efter-
\ei'\å skall tacksamt erkänna, att i denna strid
iiafva ledamöterna af Stockholms stads-konsistorium
kämpat på ämbetets vägnar för svenska kyrkans
då besvurna och gällande lära, och tillika på den
sanna kristendomens och det sunda förnuftets vägnar
mot åsigter, som voro i hög grad stridande mot
båda.

Under tiden för dessa uppträden hade Rutström
kommit genom Palmstierna i närmare beröring med
Hattarna. Han blef äfven och, säges det, pä icke
fullt lagligt sätt'), befordrad till bataljons-predikant
vid artilleriet, hvars öfverste var den ifiige Hatten
och frihetsmannen August Ehrensvärd. I skrifter
från ifrågavarande tid omtalas ock Rutström snart
nog såsom en bland samma partis yppersta och
verksammaste handtlangare. Det säges t. ex. att
han under revolutioiiS-förberedelserna 1755 och 1756
Jiar medelst låtsad vänskap och liksinnighet lockat
några hofvets oförsigtigare medhjelpare att omtala
sina partijjlaner, hvilka Rutström sedermera röjde
för Hattarna. Dessa motpartiets-) uppgifter hvila
dock pä sägner, hvilka hittills ej kunnat med full
tillförlitlighet bevisas. Höjden och arten af Rut-
ströms tjenster ät Hattpartiet torde dock kunna
anas, om man betraktar höjden och arten af
de återtjenster. Hattarna gjorde åt Rutström, och
det är dessa, vi nu skola den ena efter den andra
framlägga.

Vi berättade nyligen, hur Rutström blef af
konsistorium suspenderad, och huru denna åtgerd
af hofrätten stadfästes. Rutström vädjade till re-

') Stockholms stads-Jconsist. prat. den 5 Maj 1752.

2) Vetensl: Akad. Bibi. Bergianska samlingen 8. 278. Sjelfva
herrnhutaren Gjörwell, i bref till Baelter den 18 Maj 1758, säger,
att under riksdagen hade Rutström tjenat rådet med upptakter po
ett sätt, som för en andlig man var opassande, och att han gynnades
af Rosen, Palmstierna och K. F. Scheffer.

126

geringen, till det af Hattar styrda rådet, och detta
iipphäfde domen och lät Rutström åter inträda i
tjenstgörning. Detta var första återtjensten.

Den andra följde snart. Man ville få honom,
ehuru icke komminister, vald till ombud för
Stockholms stads komministrar vid riksdagen
1755; men detta i öfrigt föga kända försök miss-
l3ckades.

Ett tredje tillfälle yppades sommaren 1755.
En komminister-syssla vid Storkyrkan blef ledig
och söktes af Rutström, hvilken i samma försam-
ling tjenstgjort som komministers-adjunkt. Men
emedan han två gånger \avit suspenderad och för
tillfället var för tjenstefel anklagad, uteslöt honom
konsistorium från förslaget. En böneskrift af vid
pass 130 Storkyrko-boar begärde honom till själa-
sörjare. Några påstodo dock, att han sjelf uppsatt
skriften och låtit den af värfvare kringbäras.
Ingendera kunde bevisas, men bådadera misstänktes,
och konsistorium vidblef sitt beslut. Men då be-
fallte regeringen, att, om vid anställd examen Rut-
ström befunnes ega tillräckliga kunskaper, skulle
han på förslaget insättas. Presteståndet gjorde
anmärkningar mot ätgerden, men fåfängt; och re-
geringen förnyade sin befallning. Examen anställ-
des, hvarvid Rutströms kunskaper befunnos svaga,
dock ej otillräckliga, hvarföre han äfven insattes
på förslaget. Val anställdes, men en annan person
fick församlingens röster och sysslan. Rutström
klagade Öfver valet, och emedan en annan kom-
ministratur vid samma församling blifvit på samma
gång ledig, anhöll Rutström, att åtgerderna för
dennas återbesättande skulle uppskjutas, tills Rut-
ströms klagomål öfver förra valet hunnit afgö-
ras. Konsistorium anmärkte orimligheten af, att
uppskjuta en sysslas återbesättande, blott för en
enskild persons skull; men förgäfves. Regeringen

127

biföll Rutströms begäran och ålade konsistorium
rätta sig derefter^). Det var fjerde återtjensten.

Emellertid fick Rutström tillfälle göra Hattarna
en ny tjenst. Konungahusets upprorsplan midsom-
marstiden 1756 hade blifvit röjd och tillintetgjord.
Rutström höll då, som berättadt är, en predikan,
utmärkt genom bitterhet mot hofvet och dess re-
volutions-försök. Utom hvad derur redan blifvit
inryckt, må tilläggas, att Rutström i den samma
förklarade, det en bland de förnämsta orsakerna
till syndafloden hade varit tyranners våldförande
regerinc/slusta; och att assyriska träldoinen varit
ett rcittmätigt straff öfver Israels harn derföre^ att
de förkastat Herrens fria regeringssätt och valt
sig envåldskonungar; likaså, att Gud kallat Sverge
till frihet, — — — men att icke desto mindre
hade den rasande roten Korah, upprörd af träl-
domsanden, vågat strida mot lefvande Gud och
anfalla den oomkullstötliga frihetsklippan, Sverges
fundamentallag. Huru denna predikan blef tryckt
och utspridd, är redan berättadt; och hur den blef
belönad, skall här nedanföre berättas.

Vid riksdagens slut säges Rutström hafva be-
kommit 4,000 d. s. m.-). Säkert är, att man just
nu skaffade honom tittel af teologie doktor. Greifs-
Avalds högskola hade nämligen samma är firat en
sin jubelfest o-ih dervid utnämnt några ansedda
svenska prester till besagde värdighet. Flere veckor
derefter, och sedan listan öfver utnämningarna re-
dan var offentliggjord, utverkade man hos samma
högskola, att besagde värdighet tillerkändes äfven
åt Rutström: ehuru denne icke ens aflaggt pastoral-
examen, och var blott komministers-adjunkt samt
fång- och bataljons-predikant. För att gifva honom

'') Stockholms stads-honsist. prof. från 27 Jan. 1755 till 31
Aug. 1756.

^) Umständliche Bericht von der Braheschen Sache, eu dock
opålitlig källa.

128

den ämbetsmaiuja -plats., som för teologie doktors
tittel vanligtvis fordrades, blef han för Greifswalds
akademi framställd, icke i nämnde sin egentliga
värdighet, utan såsom pastor adjunctus, hvilket
kunde anses som tillförordnad kyrkoherde, och
tillika under benämning af pastor designatus Hol-
mia^, liksom vore han utnämnd till verklig kyrko-
herde i eller öf\er Stockholm, hvilka osannfärdiga
tittlar sägas äfven i teologie-doktorsbrefvet varit
honom tillaggda. Också ville han ogerna detsamma
förete, och kyrkoherden Forskål förklarade till
protokollet, det han trodde Rutström hafva genom
falska iqjpgifter narrat sig till nämnde tittel ^).
Konsistorium tvekade fördenskull, om man borde
honom med densamme hedra, men den blef honom
af regeringen tillerkänd. Detta var femte åter-
tjensten.

Än vigtigare, än betänkligare var nedanstående
uppträde. Trött vid den hittills fåfänga jagten efter
en kommiuisters3^ssla i Storkyrkan, beslöt Rutström
våga ett djerft försök att göra både större och
snabbare lycka. Han inlemnade till ständerna en
skrifvelse, hvilken uppgaf, att han i allo sökt vara
en nitisk lärare; men att han oskyldigt måst utstå
förtryck, förföljelser och falska angifvelser, hvilka
hindrat hans befordran, h vårföre han nu anhöll,
att ständerna af misskundsamhet öfver så oförskylldt
lidande ville hugna honom med fctrord hos hans
kongl. maf.t att vid yppad, ledighet njuta befordran.
Saken blef i vederbörande utskott föredragen så
tidigt på morgonen, att endast en adelsman, en

^) Per false narrota. Sthms stads-konsist. protokoll den lU
Okt 1757. Det berättades, att mau kuude i Greifswald uära nog
köpa sig dylika doktorsdiplora, och på en maskerad sågs en person
utklädd till teologie doktor, och på hvars hatt lästes : teologie doJ:-
tor från Greifsiuald för 300 daler. — Gjörwell sade: att efter er-
hållen värdighet af teologie doktor började Rutström rufva på helt
andra playier än de herrnhutiska. Vetensk. Akad. bibi. Bergianska
saml. 8. 263, Giörwell till Bselter den 8 Juli 1757.

129

borgare och fem bönder uppkommit^). Dessa bi-
föllo Rutströms begäran, och beslutet blef genast
uppsatt och till ständerna afsändt. Presteståndet an-
märkte då, att Rutström, flere gånger hlifvit varnad;
att lian erkänt sig liafva begått fel; — att han
likväl desamma förnyat; — att han derföre hlifvit
suspenderad] — att hofrätten gillat denna konsi-
storii åtgerd; — att han således icke vore oskyldig
utan sjelf ådragit sig motgångarna; — att han
sålunda icke förtjenat det begärda serskilda föror-
det; — att han i stället borde nöja sig med den
lott, med hvilken andra ordets tjenare måste åtnöjas,
äfven sådana, som berömligen och utan åtal för-
valtat sitt kall; nämligen att efter förtjenst och på
lagligt och ordentligt sätt blifva befordrad. Dessa
skäl voro både sanna och talande, men så raägtigt
var då för tiden Hattpartiet och så stor dess väl-
vilja för Rutström, att både adel, borgare och bön-
der gillade utskottets förslag och anmälde hos re-
geringen Rutström att vid första sig yppande till-
fälle blifva hugnad med någon honom anständig
befordran, når han derojn ansökning gjorde. Detta
var Hattpartiets sjette återtjenst. Hans sä kallade
oskuld och undergångna oförtjenta förföljelser,
hvilka han åberopat, blefvo dock i ständernas utlå-
tande med tystnad förbigångna, (iustaf Kiermanns
och Olof Håkanssons namn lästes uuder skrifvelsen.
Rutström hade kort förut sökt Luleå pastorat^).
Men sedan nyssnämnde förord och fördel vunnits,
ändrade han sig och anhöll hos regeringen att
i stället få Ladugårdslands församling i Stock-
holm och att blifva på förslag dertill ensam upp-
förd ^). Sistnämnde begäran blef af regeringen verk-
ligen bifallen, och konsistorium ålades uppföra

') Enligt andra uppgifter hafva några flere personer varit
tillstädes.

2) Prest. prot. den 2 Sept. 1756.
') Rådsprot. den 20 Sept. 1757.

Fryxells Ber. 43. 9

130

honom ensam på nämnda förslag, och det utan
den vanliga ansökningstiden af två månader^). Mot
den erhållna befallningen invände konsistorium, att
församlingen hade laglig rättighet att höras, huruvida
den vore nöjd med blott en i stället för tre pä för-
slaget; likaså att Rutström borde förut inlemna
sin meritförteckning, hvartill han dock vägrat,
förebärande att sådant vore öfverflödigt och skulle
visa sidvördnad mot konungens befallning och gifna
förord; — ytterligare, att Rutström borde först
aflägga erforderlig pastoral-examen; — och slutli-
gen, att han borde i nu pågående rättegång blifva
frikänd, innan han till befordran föresloges. Men
fåfängt. Höpken, Lagerberg, Löv^^enhielm och Rosen
tyckte väl, att Rutström borde först aflägga pasto-
ral-examen; men deremot anmärktes, att ständerna
säkerligen icke så kraftigt förordat hans befordran,
ifall de icke förut pröfvat honom värdig dertill.
och att således ingen examen eller ny pröfning
behöfdes. Rådet befallde fördenskull omigen kon-
sistorium att uppföra Rutström ensam på berörda
förslag. Detta var sjunde återtjensten-). Seder-
mera tyckas några betänkligheter hafva förefallit.
I en predikan hade Rutström talat om politik och
om förbund med främmande magter, och det på
ett sätt, som många ogillade^). Ekeblad önskade
också befordra honom häldst till Luleå för att
derigenom få slut på de kyrkliga trätorna i Stock-
holm. Men Rutström ville numera bestämdt till
Ladugårdslandet och fick dervid understöd af rådets
flertal och blef till besagde syssla utnämnd*).
Adolf Fredrik förklarade dock åtgerden olaglig;
ty församlingen borde få åtnjuta sin lagliga röst-

') Stockholms stads-kosist. prof. den 11 Okt. I /o/.
-) Radsprot. den 15 No v. 1757.

3) Kortgl. Bibi. Gjörwellska brefvexlingen. Sven Baelter till
Gjörwell. 22 Jan. 1758.
*) 8 Febr. 1758.

131

rätt^), och han önskade till denna syssla sin hof-
predikant, den då ännu i nåd varande Gabriel
Rosén-); men rådet vidhöll sin åsigt, och när
Adolf Fredrik vägrade underteckna Rutströms full-
magt, använde man namnstämpeln. Detta var den
åttonde återtjensten. Att mänga äfven herrnhutare
blefvo missnöjda, säger sig sjelft'^).

Rutström fann i Ladugårdslands-församlingen
före sig som komminister den ryktbare Peter Mur-
beck, en man af ovanligt hög växt, stark kropps-
byggnad och häftigt sinnelag, hvarföre han ock
som student i Lund varit beryktad för åtskilliga
kämpabragder. Sedermera gripen af den lagiskt
pietistiska religionsrörelsen, blef han prestvigd och
ådagalade på denna bana samma ifver och kraft.
Detta gick ända derhän, att han till följe af någon
öfverdrift blef för en kortare tid suspenderad. Snart
med statskyrkan försonad, och dessutom känd för
sitt brinnande nit, kallades han till Stockholm,
och blef der upptagen af Tolsfcadius och sedermera
utnämnd till komminister i Ladugårdslands försam-
ling. Här utmärkte han sig genom stora prediko-
gåfvor och outtröttligt nit och tillika genom exem-
plariskt lefverne och mycken välgörenhet samt
genomdref den ännu fortgående och efter honom
uppkallade Murbeckska Skolan. Mot mänga den tidens
gängse seder eller laster uppträdde han med brin-
nande ifver, t. ex. mot komedierna på hofvet, styf-
kjortlarna bland de förnäma, värdshusen pä Djur-
gården, bryggerierna på Ladugårdslandet, o. s. v.
Hans predikningar räckte ofta två till tre hela
timmar. Många tröttnade, och kyrkobetjeningen
gick ibland på långa stunder från gudstjensten
och någon gång, som han påstod, till krogen och

M Rådsprot. den 8 Mars 1758.

2) Rådsprot. den 25, 27 Apr. 1758.

3) Vetensk Ahad. Bibi. Bergianska saml. 8. 277, 278. Gjör-
yfeW lill Bselter den 28 Mars och 18 Maj 1758.

132

kortleken. Han klagade på dem, och de på honom.
Förmännen i konsistorium varnade och bädo honom
förkorta sina föredrag ; men förgäfves, och han för-
säkrade sig behöfva liela den öfverklagade tiden
för att hinna vederbörligen inpregla sina för till-
fället framställda läror ^). Efter någon lutning till
herrnhutism återgick han till pietismen och blef
en lagpredikant, kanske ifrigare än förut. Redan
1748 skall han hafva lärt sina åhörare, att de,
som säga: tro! så har du del i Kristi hlod, äro
icke rätta herdar, ty sådant står alldeles icke i
Skriften; för hvilket yttrande han redan då blef
af Rutström och ett annat vittne anklagad-).

Med denne Murbeck som komminister kom
nu Rutström som kyrkoherde i nära beröring,
inom kort också i oenighet och tvister. De svå-
raste utbrotten tyckas hafva kommit från den
häftige Murbeck. Rutströms utfall mot prediknin-
gar om lagen hafva vi sett. Murbeck å sin sida
och i sina predikningar förklarade att herrnhutar-
nas psalmbok, Zions sånger, var skrifven af djef-
vulen och tryckt i helvetet o. s. v. Han började
ock snart från predikstolen, och med syftning på
Rutström och dennes tillsättning, tala om prester,
hvilka som ulfvar kommit in i fårahuset, och
likaså om dem, som förkastade lagen och helgelsen,
och på hvilka man derför icke borde höra; och
det hände, att, hvad Rutström predikade i hög-
messan, sökte Murbeck vederlägga i aftonsängen.
Det berättas ock, att, när han en gång, syftande
på Rutström, omtalade en falsk lärare såsom an-
tikristf skall en gumma nere i kyrkan svarat, du är
sjelf antikrist, och att han en annan gång blif-
vit förolämpad af någon bland skolgossarna. A an-
dra sidan utkommo smädevisor och klagomål mot

^) Stockholms stads-konsist. lirot. 1755. 1756.
2) S. st. 20 Apr. 1748.

133

Rutström, hvilken ock skulle från predikstolen sagt:
att Lazarus predikade i Jiögmessan, men rike mannen
i aftonsången. Församlingen delade sig i två par-
tier, Rutströmianer och Murbeckianer, och oenig-
heten växte till oroande höjd. Till förekommande
af vidare förargelse och på konsistorii förord^)
utnämnde dä regeringen Murbeck till k3'rkoherde
i Fridlefstads pastorat i Blekinge, så att de båda
kämparna blefvo åtskilda.

Riksdagen 1760 hade under tiden inträdt. Att
förmå Stockholms kyrkoherdar välja Rutström till
riksdagsman var ej att tänka på. Hattpartiet lyckades
deremot ställa så till, att komministrarna utsago ho-
nom till sitt ombud. Valet lär dock hafva varit olag-
ligt; också derföre, att Rutström icke var kommi-
nister utan kyrkoherde, hvarfiire ock sex kommi-
nistrar mot detsamma protesterade-). Rutström
försvarades likväl af regeringen, hvars ärenden
han gick, och tillika af Pechlin, ty äfven hos
denne började han tjenstgöra som handtlangare
och tyckes hafva allt framgent stått med honom i
nära förbindelse. Alla bemödanden blefvo likväl
fruktlösa till följe af sakens olaglighet, och preste-
ståndets obevekliga motstånd. Der påstods nämli-
gen, att enhvar, som invoterade Rutström borde
sjelf utvoteras. Pechlin gjorde väl några nya för-
sök, men förgäfves^).

Rättegången om Rutströms ren- eller irrlärig-
het fortgick emellertid. F^ra Ladugårdsiands-boar
anklagade honom formligen hos konsistorium och
aflemnade som bevis några ur hans predikningar
gjorda anteckningar. Dylika ingåfvos ock af pre-

') Stockholms stads-konsist. prot. den 17 Febr. 1761.

2) Fresteståndets prot. den 16, 18, 20, 21 Jan. 1760, den
17 Febr, 3 Dec. 1761.

3) Danska min. bref den 15 Au?., 21 och 24 Okt. 1760. — 2
.Tan., 24 Febr. 1761, 21 Maj 1762. Eriksbergs arkiv, Fredr.
Sparres dagbok^ Febr. 1761.

134

ster, som för sådant ändamål sig i kyrkan infun-
nit^). Med afseende härå yttrade han i en sin
predikan, att de, som kommit i sådan afsigt, vore
förbannade, och tillade han, ahta dig! att du icke
bränner fingren på dig. Om du angriper mig, får
du sak med Gud, men icke med mig; Gud är öm
om siii ögonsten. Många församlingsboar trodde
på hans ord och åsigter. Sjuttio dess medlemmar
och deribland flere prester, officerare och lärare
ingingo till konsistorium med en skrift, i hvilken
de förklarade, att han städse predikat enligt bibeln
och de symboliska böckerna och icke yttrat ett
enda mot dem stridande ord. Han sjelf hade ock
ur sina öfverklagade predikningar uppsatt några
korta utdrag, i h^ilka dock inga bland de ogillade
satserna funnos, och derefter låtit några sina an-
hängare skriftligen derunder intyga, att samma
utdrag öfverensstämde med de hållna prediknin-
garna. Vid närmare efterfrågan visade dock åt-
skilliga bland dessa personer någon osäkerhet, några
tvifvelsmål, hvarföre de ej heller blefvo som vittnes-
gilla antagna, hvarken af konsistorium eller af hof-
rätten. De anklagande vittnena deremot bestyrkte
medelst aflaggd ed sina uppgifter. Sinnesstämningen
mot Rutström blef ock mer och mer fiendtlig, och
konsistorium ämnade å nyo tills vidare suspendera
honom från tjensten. Men då kom från regeringen
befallning till hofrätten att tills vidare afbryta
hela rättegången, och Rutström var för tillfället
räddad-). Det var nionde återtjensten.

M Rutström och hans vänner hafva sagt, att dessa prester
undangömt sig i ett mörkt hvalf och en oren vrå. Gjörwell säger
(VetensL Akad. Bibi. Bergianska saml. 8. 338 Gjörwell till Baelter
den 18 Maj 1760), att tre prester legat på kyrkohvalfvet och
märkt ord. Derpå har svarats, att de sutto i en ordentlig kyrk-
bänk och ej längre bort, än att Rutström dem såg. Hvem hade
rätt?

*) Stockholms str.ds-konsist. prat. 16 Maj 1660.

135

Straxt derefter blef kyrkoherde-befattningen i
Maria i Stockholm iedig. Församlingen egde oin-
skränkt rättighet att sjelf välja sina prester, och
flere profpredikanter hade der redan blifvit hörda.
Rutström begärde då missiv att också få i sådan
egenskap uppträda; men konsistorium vägrade, eme-
dan rättegången om hans tjenstefel åter blifvit upp-
tagen och ännu icke afgjord ^). Rutström klagade
hos regeringen, hvilken då befallde konsistorium
utfärda det af Rutström begärda missivet. Det
var tionde återtjensten. Vid ryktet härom utlyste
kyrkorådet i Maria en sockenstämma i afsigt att
undanbedja sig hvarje ytterligare profpredikant,
hvilket beslut tydligen var rigtadt mot Rutström.
Denne sökte då hos regeringen utverka förbud mot
kyrkorådets åtgerd såsom olaglig: men förgäfves.
Kågra Mariaboar gynnade väl Rutström, men vid
den utlysta sockenstämman undanbad sig församlin-
gens flertal hvarje ny profpredikant och aflät skrif-
velse derom till regeringen-). Denna fann nu råd-
ligast vara att gifva efter och, med anförande af
några slingrande skäl, återtogs den åt konsistorium
gifna befallningen, och Rutström gick miste om
sin önskade befordran.

Rättegången om hans renlärighet hade emel-
lertid blifvit upptagen åter och sinnesstämningen
mot honom än mer fiendtlig, och han beskylldes
hafva i kyrkan groft oqvädat en qvinna och
med käpp slagit en bland kyrkobetjeningen,
och dessutom att hafva deltagit i Hofmans sam-
mansvärjning ^). Förnämsta orsaken till hans

^) Stockholms stads-Tconsist. prot. 19 Juli 1763.
2) Danska min. bref 16, 21 Okt. 1763 säga, det första, att
150 Mariaboar infanno sig i rådets förmak för att gifva ytterli-
gare eftertryck åt sin begäran ; — det andra, att deras antal var
3 eller 400, och att detta skrämde regeringen.

') Preuss. och danska min. bref 13 Juni 1766. S. 41, 41.
anseende till Rutströms städse ådagalaggda frihetskärlek är sist-
åmnda beskyllning mindre sannolik.

136

fall, var dock, att hans gynnare, Hatt-regeringen,
blef under reduktionsrikdagen 1765 afsatt, och att
Mössorna kommo till väldet. Nu pådrefs rättegån-
gen med mera fart, ocli inom kort dömde hofrfit-
ten Rutström från kyrkoherdesysslan. Ifrån Ladu-
gårdslands-boarna inkom väl en böneskrift, och han
sjelf vädjade till regeringen : men denna icke blott
stadfäste hofrättens utslag, utan dömde Rutström
derjemnte frän prestämbetet och till landsflykt.

Rutströms motståndare utgäfvo till försvar för
sin åtgerd alla rättegängs-handlingarna; hans an-
hängare likaså och till hans försvar flere hans pre-
dikningar och andra uppsatser.

Som landsflyktig uppehöll han sig i Hamburg,
sysselsatt med försvarsskrifter, hvarjemnte han för-
fattade en för sin tid vacker säng till fäderneslan-
det. I Stockholm arbetade Pechlin ifrigt för hans
återkallande, och hustru och barn inkommo med
böneskrift derom, ännu dock förgäfves. Men sedan
vid reaktions-riksdagen 1769 Hattarna ånyo kom-
mit till st3-ret, lyckades man^) utverka tillstånd
för honom, att få icke blott återvända till fäder-
neslandet, utan ock att återupptaga sin rättegång.
Yären 1770 kom han till Stockholm och blef mot-
tagen med många skrifter, några bittert tadlande,
andra välment varnande, andra fulla af högstämdt
jubel.

Snart ville han återupptaga sin rättegång. Adeln
och bönderna voro ock tämligen gynnsamt stämda,
och det blef t. o. m. fråga om att återgifva ho-
nom kyrkoherde-befattningen i Ladugårdslandet.
Prester och borgare deremot ville undvika nya
förargelse-väckande uppträden. Men för att icke
lemna honom alldeles hjelplös, föreslog man att i
stället utnämna honom till uppsyningsman vid Tumba
pappersbruk. Öfverläggningarna härom blefvo af-
brutna genom revolutionen 1772.

') Danska min. bref 27 Maj 1769.

137

Allt sedan 1761 tyckes Rutström hafva stått
i förbindelse med Pechlin. Att han till följe deraf
efter återkomsten till fäderneslandet förenat sig med
Mössorna och verksamt deltagit i deras åtgerder mot
hofvet, detta kan af hittills framdragna handlingar
icke bevisas, men anas. Vid underrättelsen om
revolutionens utbrott d. 19 Aug. 1772 vände han
sig ock till sina vänner och uppmanade dem att
försvara landets frihet, men blef genast af revolu-
tionens anhängare tagen och satt i fängsligt för-
var. Att han af konungen ansågs mycket farlig,
finner man deraf, att han ej som de flesta andra
fångarna blef efter några dagar försatt i frihet,
utan tvärtom hela 9 veckor igenom hållen qvar i
fängelset och det under sträng bevakning. Han
blef slutligen angripen af vattensot och atled da-
gen, innan han skulle återfå sin frihet^).

Rutström hade varit gift och efterlemnade en
son och en dotter, båda utmärkta genom kärlek
till kunskaper och vitterhet.

Rutströms utseende var icke behagligt; ögonen
stora, utstående, näsan bred och platt, ansigtet
bredt och groft, och det hela ingaf hvarken kärlek
eller förtroende. Hans enskilda lefverne har ock
med eller utan skäl blifvit tadladt-), och hans
teologiska kunskaper voro ej stora. Men han var
i Sverige främsta talmannen för en religiös åsigt,
som i de flesta tider haft sina anhängare, och han
måste fördenskull utöfva mycket inflytande; också
derföre, att hans verksamhet understöddes af flere
utmärkta egenskaper. Han var på sitt vis en gan-

') 42, 197, 198.

') Trosförvandten herrnhutaren Gjörwell säger: han är af
nature7i het som en eld och vällustig, som nog syns af hans nnsigte.
Han har i de sednare åren blifvit mycket fri i sin umgängelse, och
är hans vandel väl ej utan allt tadel och anledning till förargelse.
Men så håller jag dock de mesta grofva rykten, som gått om honom,
för försmädelser, uppdiktade af hans fiender.

138

ska lycklig predikant. På hans rörlighet, tilltag-
senhet och drift hafva föregående berättelser an-
fört flere prof. Äfven som förvaltare af Ladugårds-
församlingens timliga angelägenheter tyckes han
hafva ådagalaggt mycket nit. Ett nytt orgelverk
byggdes, ett nytt fattighus inköptes och åt skolan
på Djurgården anskaffades ökade medeP). Som
författare af ströskrifter var han lycklig nog. Att
han ej heller saknade skaldeanlag, bevittnades af
flere hans psalmer, hvilka sedermera utgåfvos un-
der namn af Nya Zions Sånger och till språk och
versbyggnad visa en för sin tid mindre vanlig för-
måga. Detta var ock händelsen med den sång till
fäderneslandet, han under landsflykten författade:
och i synnerhet med en öfver bönen Fader Vår
skrifven psalm, som han tillegnade sina barn. Ovilja
mot hans både politiska och personliga uppförande,
men beundran f^r hans själsgåfvor och tacksamhet
för den kraft, hvarmed han försvarade sektens tro
och åsigt, sådana voro de känslor, hans ädlare an-
hängare hyste. När han 1772 aflidit, fattade en
bland dem pennan och förklarade i ett dödsqväde,
att man ingalunda ville försvara Rutströms fel och
politik, men så mycket mera hans nit, lära och
predikogåfvor, och att en gång 2)

Skall domsens dag ined många vittnen hära^
Att Rutström visst ett nådens redskap var.

^) Enligt Biografiskt Lexikon, 13, 240, har församlingen »ut-
tryckligen af välvilja») för Rutström byggt ett nytt kyrkoherde-
boställe. Men beslutet härom var fattadt af andra skäl, och innan
Rutström blifvit till sysslan nämnd; och nybyggnaden började 1758
eller samma år Rutström blef församlingen påtrugad på det olag-
liga sätt, vi berättat. — På samma sätt säges ock, att Rutström
åt församlingen vunnit en rättegång, som inbringat 200,000 d. s.;
men härom innehålla kyrkans handlingar ingenting. — Ofvan-
nämnda upplysningar har kyrkoherden i nämnda församling på
vår begäran benäget meddelat.

2) Kongl. Bibi. En handskrift af Rutströms Nya Zions Sånger
i hvilken denna anteckning förekommer.

139

De, som då för tiden hyste sådana känslor, ut-
gjorde dock jemnförelsevis ett ringa antal.

Vår teckning af Rutström och hans öden har
varit mycket utförlig, måhända för mycket. Dessa
uppträden hafva dock stor vigt, och det i flere fall.
De förete den mest utpräglade bild, det mest ta-
lande bevis på mängden och fräckheten af de olag-
ligheter, som äfven det sednare Hatt-partiet stun-
dom tillät sig. Det är dessutom sällan, man finner
så fullständigt samlade bidrag till den lärorika bil-
den af en fanatisk religions-lärare, med dess be-
synnerliga förening af skarpsinne i det enskilda,
men kortsynthet i det hela; upprigtig värme och dock
kall beräkning: stor sjelfuppoftring för hvad sek-
ten anser sanning;, och dock samvetslöst begagnande
af osanningar till dess tjenst. Samma tafla visar
ock, huru massorna ofta låta sig af sådana personer
och af dessas verkliga eller låtsade ifver ledas och
förledas; men ock, huru sanning och sundt förnuft
slutligen göra sig gällande. Rutströms lefvernes-
beskrifning är ock i det närmaste den då varande
svenska herrnhutismens. Det var nämligen med och
genom honom, som denna på sitt sätt mycket märk-
värdiga sekt nådde inom Sverige sin höjdpunkt
och sedermera för den gången plötsligt föll; och
detta sednare till följe, icke blott af Rutströms per-
sonliga fel, utan ock af då varande allmänna tän-
kesätt, och dess obenägenhet mot det underbara,
det för förnuftet svårfattliga, ofattliga; således ock
mot många herrnhutismens läror. Dessa egde ock
ett i Sverige efter ifrågavarande uppträden jemn-
förelsevis ringa anseende; och dess lilla bönehus
blef af mängden gäckadt med benämningen Siraps-
kyrlzan med anledning af den, som man tyckte,
smäckiga andan i dess föredrag, och af de ofta
förekommande ordalagen om den Söte Jesus, o. s. v.

140

Efter år 1840 och till följe af flere ändrade för-
hållanden har deremot herrnhutismen återigen tagit
mycken fart^). Den kallas nu vanligtvis med det i
allmänhetens öron mera' välklingande namnet pie-
tism; men står genom sin antinomism nära nog i
motsats till den gamla pietismen. Denna seduares
utmärktaste målsman, Tolstadius, var ock en bestämd
motståndare till Rutström och till dennes herrnhutism.

ANDERS CHYDENIUS.

På Kytilä hemman Nykyrko socken i Finnland
lefde en bonde, hvars son blef prest och antog nam-
net Chydenius, måhända efter sin fädernegård. Hans
son var en längre tid komminister i Sotkamo soc-
ken i det aflägsna och undangömda Kajana. Sina
der födda och uppfödda söner sökte han med fa-
derligt allvar uppfostra till varm gudsfruktan, klok
eftertanke och nyttig verksamhet. Två bland dessa
Sotkamo-gossar hafva ock förvärfvat sig aktade
namn i fäderneslandets häfder. Den äldste, Samuel,
sysselsatte sig en tid ifrigt med wolfiska filosofien,
men öfvergick snart till mer praktiska ämnen, ört-
kunskap, matematik, mekanik och mineralogi, hvilka
han i Uppsala studerade under Linné, Klingenstjerna
och Wallerius, hvarefter han återvände till Finn-
land och vann der mycket förtroende. Värden om
detta landskap var då för tiden öfverlemnad åt
August Ehrensvärd, hvilken anförtrodde en vig-
tig del af besagde uppdrag åt den ännu icke tret-
tioårige Samuel Chydenius. Med outtröttlig ifver

' ) Det förtroende, sekten haft, torde kunna i någon mån be-
dömas af de upplagor, dess ursprungliga psalmbok, Zions Sånger,
upplefvat. Efter de i Kg1. Bibi. i Stockholm förvarade exempla-
ren hafva t. o, m. 1861 upplagor af detta verk utkommit åren
1745, 1747, 1787, 1794, 1799, 1810, 1815, 1818, 1830, 1837,
1841 (2 upplagor), 1842, 1843, 1846, 1855, 1857, 1861, summa
18 upplagor, flere deraf i Norrland.

141

arbetade nu denne på allt, som kunde främja lan-
dets välstånd, och i synnerhet på strömrensningar
och nya håtleder, för hvilka ändamål han besökte
landets aflägsnaste delar, s}sselsatt med afyägnin-
gar och allehanda dit hörande arbeten. Under en
sådan resa rodde han en gång öfver Kumo elf,
straxt ofvanför vattenfallet Nikakoski. För att un-
dersöka elf vens djup, lutade han sig for mycket
öfver båtkanten och föll i strömmen. Simmande
höll han sig uppe och sträfvade att åter nå båten ;
men roddarne fruktade att bortföras af strömdraget
och vågade ej komma honom till hjelp; efter en
förtviflad kamp mot den väldiga vattenmassan för-
des han slutligen ned i fallet och försvann. Så
bortrycktes vid 30 års ålder en man, som var i
ovanlig grad utrustad med både vilja och förmåga
att gagna sin fosterbygd.

Yngre brodern Anders Chydenius, född d. 4
Febr. 1729, blef magister och 1753 predikant i ett
under gamla Karlebv nyligen anlaggdt kapell, vid
namn Kedre Wettil, en liten menighet, som dä räk-
nade blott 30 rökar. Här tillbragte han 17 år un-
der en m3cket och mångsidigt välgörande verksam-
het, i åtskilligt erinrande om den ryktbare predi-
kanten Oberlin. Mindre böjd för dogmatiska klyf-
tigheter, undervisade han sina socken boar häldst
genom förtroliga samtal, vid hvilka ofta flere hun-
drade personer inställde sig. Likasom den äldre hade
också denne yngre broder under vistelsen vid hög-
skolan mycket sysselsatt sig med matematik, kemi.
mekanik, astronomi och flere dylika ämnen. Dessa
kunskaper kommo nu honom och hans soekenboar
väl till pass. Han ordnade och ledde nästan alla
deras angelägenheter, samt inrättade ett eget apo-
tek, och emedan läkare ej fanns närmare än på 14
mils afstånd, gick han dem äfven i sådant fall till-
handa med råd. läkemedel och äfven operationer,
och förvärfvade härigenom så stort förtroende, att

142

sjuka från 20 till 30 mil aflägsna orter sökte hans
hjelp. För folkets upplysning utgaf han ock läro-
böcker i både religiösa och ekonomiska ämnen.
För några naturvetenskapliga uppsatser hadejian
äfven vunnit Vetenskaps-Akademiens uppmuntran
och loford^).

Sysselsatt med dessa den närmaste omgifnin-
gens angelägenheter, hade han i begynnelsen fäst
mindre uppmärksamhet vid statens allmänna ären-
den. Det var riksdagen 1756 och dess betydelse-
fulla uppträden, som första gängen och i högre
grad ryckte hans uppmärksamhet åt detta håll.
Efter densamma började han studera riksdagstid-
ningar, Sveriges grundlagar, Englands statsförfatt-
ning och flere bland de skrifter, Nordencrantz ut-
gifvit. Att hans sålunda inhemtade kunskaper
kommo till allmänhetens kännedom och nytta, för-
anleddes af följande händelse. Läsaren minnes, hur
från längre tid tillbaka de flesta städer kring Bott-
niska och Finska Vikarna fingo hvarken till ut-
eller införsel omedelbart drifva liandel med främ-
mande land, utan att allt sådant skulle ske medel-
bart genom Stockholms handlande, hvilka deraf
skördade stor vinst, under det berörda småstäder
och kringliggande landskap ledo stor förlust. Vi
minnas ock, hur dessa sednare sökte vid riksda-
den 1760 få detta förderfliga tvång afskaffadt, men
förgäfves-). De beslöto dock att vid nästa riks-
dag göra ett nytt och kraftigare försök. Som be-
redelse dertill utlyste landshöfdingen i Österbotten
ett landsting, som 1763 sammanträdde i Gamla
Karleby. Der beslöto Österbottens städer att inför
nästa riksdag framlägga de skäl, som talade för
deras anhållan, samt vederlägga de motskäl, andra

') Vetensk.-Akad. Bibi. Bergianska Sami. 14. 348. Chydeniiis.
till Wargentin. Nedre Wettil d. 3 Aug. 1764.
2) 41. 135, 136.

143

sidan åberopat. Uppsättandet af denna skrift an-
förtroddes åt komminister Chydenius. Uppdraget
utfördes så, att han blef föremål för hat och för-
följelse af hufvudstaden och Hattarna, men för det
lifligaste bifall af ifrågavarande städer och landsorter
samt af hela Mösspartiet. Han blef ock vald till
komministrarnas ombud vid nästföljande riksdag,
näml. den af 1765; då äfven besagde hans uppsats
till ständerna inlemnades. Detta skedde dock ej
utan en viss farhåga; ty man fruktade det mägtiga
motpartiets hämnd. Det sages ock, att samma dag,
Chydenius uppläst sin skrift, hafva några den andra
sidans män velat sätta honom inom ett nedtystande
fängelses murar; men att de icke vågade försöket,
i anseende till det högljudda bifall, hvarmed all-
mänheten och likaså flere mägtiga män omfattade
honom och hans sak. Invånarne i Gamla Karleby
hade ock blifvit så förtjusta, att de läto på sin
bekostnad trycka och utdela den vigtiga uppsatsen,
så att dess innehåll skulle komma till allmännare
kännedom. Mänga och bittra motskrifter utgåfvos
väl; men sanningen och Chydenii klara framställning
deraf gjorde sig mer och mer gällande samt under-
stöddes af landshöfding Örnsköld och af Mösspartiets
ledare; och med den följd, att den vigtiga förän-
dringen slutligen gick igenom.

Det var vid samma riksdag, som ständerna
fattade sitt ryktbara beslut om införande af större
tryckfrihet^). Vid sidan af Cederström, Norden-
crantz, Serenius och Schönberg upträdde också Chy-
denius som ifrig kämpe för samma sak. De flesta
Sveriges olycko7\ skref han, hafva härfltäit från
brist på tryckfrihet. Denna är nämligen grundpe-
laren för all annan frihet.

För att hindra eller åtminstone minska dåti-
dens stora utflyttningar från Sverige, föreslogos åt-

') 41. J44.

144

skilliga medel. Öfver dessa ämnen uppstod mellan
Chydenius och Schönberg en häftig tvist, i h vilken
likväl den förre slutligen segrade. Enskildtheterna
härvid förtäljas dock lämpligast längre fram och i
sammanhang med behandlingen af det vigtiga äm-
net i dess helhet.

Vi komma nu till den i efterverldens ögon
märkvärdigaste sidan af Chydenii verksamhet. Vid
ofta nämnde riksdag framkom han med en då för
de flesta alldeles ny lära. Han påstod nämligen, att
alla de konstlade medel, vare sig förbud, inskränk-
ningar, understöd, tillverknings- eller utförselbelö-
ningar m. m., genom hvilka man sökt främja
näringarna, hade dem tvärtom skadat; — och att
de skulle bäst och kraftigast befordras derigenom,
att hvarje medborgare finge, fri från alla band och
inskränkningar (andras lagliga rättigheter natur-
ligtvis undantagna), använda sina medel, sitt arbete
och sin uppfinningsförmåga, hur han funne vara
förmånligast, och att en hvar skulle på sådant sätt
bäst kunna främja sitt eget välstånd och derigenom
äfven det allmännas; hvilket ej vore annat än sum-
man af de enskildes. Läran stod i skarpaste mot-
sägelse till det reglementerings-system, som hittills
blifvit i Sverige för det mesta följdt, och nu sist
af Hattarna till ytterlighet uppdrifvet. Utförlig be-
skrifning af denna sak och af de häftiga striderna
derom anse vi dock lämpligast böra framläggas i
sammanhang med en omständligare teckning af den
stora förändring, som under ifrågavarande tid här-
utinnan egde rum. För tillfället må blott påmin-
nas derom, att det var en i det nordliga Finnland
boende komminister, som i bestämda och tydliga
drag redan 1765 framlade grundtankarna till det
national-ekonomiska system, med hvilket Adam
Smith elfva år sednare uppträdde, och genom hvil-
ket denne störtade det förut herrskande merkantil-
systemet, och åt sig sjelf förvärfvade stor ära. Den

145

ursprunglige uppfinnaren Cliydenius deremot blef
af många sina motståndare begabbad som en narr,
eller smädad som en af England mutad handtlan-
gare*). En och annan erkände väl hans snille:
han är född med bättre liufvud än det heliöfs för
PH kaplan, skref Schönberg-). Men i det hela bletVo
h varken han eller hans åsigter af samtid och när-
maste efterverld erkända och ärade, utan tvärtom
förgätna. Det är först efter en tid af 103 år, som
de i våra dagar blifvit ur oförtjent glömska till
efterverldens beundran och tacksamhet framdrag-
na 2), och sålunda har också här gått i fullbordan
skaldens ord, att

»Hvar förtjenst till slut sin krona har.»

Ännu återstår att omtala ett nytt bevis på
skärpan af Chydenii' omdöme i dylika ämnen.
Vi minnas, huru vid riksdagen 1765 de segrande
Mössorna sökte medelst en småningom genomförd
reduktion af kursen upphöja sedelmyntets värde
och återställa dess ursprungliga och lagliga för-
hållande till silfvermyntet*). Planen, huru detta
skulle genomföras, v v uppgjord af flere Möss-
partiets förnämsta ledare. Chydenius hade hittills
varit en bland deras trognaste och bästa kämpar.
Mot den nu föreslagna åtgerden hyste han dock
■iskilliga betänkligheter. Han företog sig derföre att
iiiirmare studera och begrunda det vigtiga ämnet,
och kom slutligen till den öfvertygelse, att försla-
gets verkställande skulle medföra våda, t. o. m.
skada, och ansåg följaktligen sin medborgerliga
pligt fordra att på detta förhållande fästa ständernas

'') Konal. Bibi. Giörwellska brefvexlingen. Schönberg till
Giörwell 12" Juli 1767.

2) S. St.

^) Af J, W. Arnberg i dennes Aniecl:nmgar om frihetstidens
volitisTcn ekonomi.
M 41. 143.

FryxeUs Ber. 43. 10

146

uppmärksamhet. Han ville dock i början icke öp-
pet angripa och skada sina vänner, utan meddelade
anmärkningarna enskildt åt landtmarskalken Råd-
beck och genom denne åt partiets ledare. Man
ogillade dock hans åsigter, och sökte öfvertyga
honom om deras origtighet; men fåfängt. Han
författade i stället en skrift, kallad Rikets hjelp
genom ett naturligt jinajissi/stejn, i hvilken han sökte
först ådagalägga, att Mössornas tillämnade åtgerd
vore obillig, vådlig, t. o. m. skadlig; och för
det andra framlägga ett, som han tyckte, bättre
förslag till vinnande af det mål, man åsyftade.
Utan att angifva författarens namn inlemnades upp-
satsen till censorn Oelreich, hvilken tillät dess of-
fentliggörande, hvarefter tryckningen började. Mös-
sornas ledare lingo dock kunskap härom och för-
bjödo tryckningen och sökte nedtysta, nästan muta
Chydenius. Men Serenius, understödd af prostarna
Kroger och Wijkman, skaffade honom genom pre-
steståndet tillåtelse till tryckningens fortsättande,
och snart kom boken i allmänhetens händer. Den
väckte oerhördt uppseende. Mössorna läste och
.svuro, Hattarna läste och jublade. Chydenius bör-
jar blifva klok, skref Schönberg^), och några Hat-
tar köpte 40, 50, somliga 100 exemplar, som sprid-
des kring landet. Mössorna utgäfvo flere mot.'5krif-
ter, och när dessa icke gjorde tillfyllest, utlöste
man från gäldstugan en den tiden beryktad littera-
tör vid namn Rothman och lät denne utarbeta och
trycka en utförlig s. k. vederläggning. Chydenius
vidhöll dock sin åsigt; för att likväl medla för-
soning erkände han tillika, att några hans ut-
tryck varit för hårda'-). Men hvarken skäl eller
undfallenhet hjelpte. Han blef af Mössorna både i
tal och skrift öfverhopad med smädelser såsom en
fäderneslandets förrädare, och man talade om att

M Kongl Bibi Giörwellska skriftvexl. d. 12 Juli 1766.
2) Eeml Utsk. 3 Juli 1766.

147

förklara honom vansinniga). Slutligen blef han ur
presteståndet ut voterad och det både för denna
och nästföljande riksdag; och den af ständerna be-
slutade kurs-reduktionen gick i verkställighet. Som
vi veta, förorsakade den redan 1767 och 1768 myc-
ken villervalla och förbittring-), och Chydenii för-
utsägelser gingo i olycklig fullbordan. Tvärt emot
presteständets 1766 tagna beslut, blef han också
återvald till riksdagsman 1769; men synes hafva
tagit mindre liflig del i dä förekommande Öfver-
läggningar. Han misstroddes af Hattarna, emedan
iian i det hela gillade Mössornas åsigter-, och af
dessa, emedan han ogillat en bland deras mest
ingripande ätgerder. Innevånarne i Gamla Karleby
valde honom är 1770 till sin kyrkoherde.

Hans person och åsigter blefvo ej af följande
regeringar begagnade, kanske mest till följe af
hans egen anspråkslöshet. Jag är nöjd, sade han,
ined mitt Gamla Karlehy och behöfver^ och önskar
ingenting mer. Här arbetade han för sina åhöra-
res bästa som nitisk prest och lycklig talare, ofta
äfven som läkare, och anlade af sistnämnda orsak
ett eget laboratorium för tillverkande af nödiga
läkemedel^). Han utnämndes år 1779 till prost och
år 1800 till teologie doktor och ledamot af Nord-
stjerneorden, och dog 1803.

Tid och utrymme tillåta ej utförliga lefnads-
teckningar af flere bland de många prester, som
under denna tid verkade nitiskt och välgörande
inom svenska församlingen. Tacksamheten vill dock
åtminstone med några få ord erinra om öfverhofpredi-

') Sparrekolm. J. M. Spren=:portenä bref 4 Juni 1766.

•i 41. 143, 207—209, 223, 232. Hurnvida målet kunnat
utan dessa svårigheter vinnas, och huruvida Chydenii förslag var
bättre, kunna vi ej afgöra.

•') Vetensk.-Akad. Bibliot. Bergianska Sami. 16. 460. Chydenius
till Wargentin. Gamla Karlebv d. 2 Jan. 1773.

148

kanten Gabriel Rosén, hvilken för upprigiigheten
och modet af sina presterliga varningar föll i hof-
vets onåd, och blef sedermera vid flere befordrin-
gar förbigången^); — kyrkoherden i Riddarholms-
församlingen Abraham Petterson, hvilken man kal-
lade Sverges Tillotson, och hvars predikningar voro
på sin tid mycket eftersökta och sedermera varit
ända till våra tider mycket lästa; — och hofpre-
dikanten Anders Nohrborg, ansedd som sin tids
kanske förnämste predikant, och hvilken i ett
enkelt, klart och djupt framställningssätt sökte
sammansmälta de eljest ofta som motsatser omtvi-
stade lärurna om tron och gerningarna. Få postillor
hafva blifvit så mycket begagnade som hans. Den
har upplefvat 16 upplagor, deribland några på 4-
eller 6,000 exemplar-).

M 42. 5—9.

-) För att rättfärdiga eJler urskulda SAvedenborgs afvikelser
från svenska statskyrkan, har man {Siare och Skalder 1. 41),
sagt, att den då varande kyrkliga renlärigheten var andefattig, kär-
lekslös, ofördraginm uch mumietorr, och att dåtidens religiösa tän-
kande och hela religiösa lif liknade en sofvande Bethes'ia-dam.

Vi måste härvid uttala en bestämd protest. Mot beskyllnintren för
andefattigdom, niumietorrhet m. m., behöfva vi endast anföra
namnen på svenska kyrkans med Swedenborg samtidiga lärare,
Baelter, Chydenius, Celsius, Xohrboig, Petterson, Rosén, Rydelius,
Herman Schröder, Svredberg, Tolstadius och Troilius. Ansedda
författare i svenska kyrkohistorien hafva ock sagt, att medlet af
1700-talet, just den tid, då Swedenborg gjorde sitt religiösa aöall,
var svenska kyrkans bästa tid. Dessutom, en kyrka, inom hvilken ofvan-
nämude lärare och många deras likar arbetat och verkat, och inom
hvilken föreföUo så lifliga rörelser som t. ex. de pietistiska under
Tolstadius, de halfrationalistiska under Dippel och de herrnhutiska
under Rutström, flere mindre att förtiga ; en sådan kyrka förtjenar
ingalunda att kallas en sofvande Bethesda-dam.

149

SJETTE KAPITLET.

EJIAXrEL SWEDENBORG

är genom både personlighet och skrifter en högst
ovanlig företeelse. Han var ämne till en bland
verldens störste vetenskapsmän, och han blef en
bland dess ryktbaraste andeskådare och i flere fall
nära nog ett psykologiskt underverk. Af en mängd
utmärkta skriftställare har han blifvit betraktad
och ofta begabbad som en oefterrättlig svärmare,
en erkefantast, en fåne, en galning. De herrar, som
fällt omdömen i sådan rigtning, äro svenskarna
Berzelius, Franzén, Kellgren, Leopold, Liden,
Malmström, Oxenstierna, Nils v. Rosenstein, Tegnér,
Tessin, Wieselgren m. fl. — och utländningarna
Adelung, Bunsen, Ernesti, konung Fredrik den
andre af Preussen, Grimm, Herder, Kant, Klopstock,
Maudsley, Schleiden, Wesley, Wieland m. fl., några
bland dessa dock gillande till och med berömmande
en och annan beståndsdel i hans författareskap. A
andra sidan hafva flere skriftställare mer eller mindre
uppträdt till hans försvar, och några nära nog
dyrkat honom såsom en hierofant, en högt utrustad,
med gudomliga uppenbarelser benådad profet, en
ny menniskoslägtets frälsare; och inom några länder
hafva i dylik anda församlingar blifvit bildade och
kyrkor byggda. De som mer eller mindre ställt
>ig på denna sida hafva varit svenskarna Atterbom,
Beskow, Ehrenheim, Kahl, Knös, Nordensköld, Sturt-
zenbecker, Thorild och Tybeck m. fl., — samt ut-
ländningarna C. F. Bauer, Emerson, Jung-Stilling,
Lavater, Matter, Tafel, de Thomée, Wilkinson
m. fl.; några bland dessa likväl mycket ogillande
åtskilligt i afseende än på innehåll, än på fram-
ställningssätt. Han var till släst och ttidsel sven-k

150

och tillhörde vårt folk hela sin lefnad igenom.
Han är ock den ende svenske man, hvilken stiftat
en religionssekt^ som lyckats vinna något större
uppseende. Ingen svensk har dessutom sjelf för-
fattat eller med undantag af Linné förauledt en
så stor mängd af andra författade skrifter. Och
sist, ännu en sak! Inom andens verld förefalla
stundom häftiga sammandrabbningar, hvilka långt
mer än slagfältets inverka på mensklighetens öden
och påkalla tänkarens uppmärksamhet. Svenska
folket har ena gången under Kellgrens, andra gån-
gen under Tegnérs fana utkämpat tväune sådana
för detsamma betydelsefulla och ärofulla strider, i
hvilka begge uppträden också swedenborgianismen
på sitt vis deltagit och till följe af sin dubbelnatur
stundom främjande, ofta motarbetande ljusets heliga
sak. Med anledning af alla dessa omständigheter
är den ryktbare andeskådaren högeligen förtjent
af vår uppmärksamhet, och vi vilja åt honom egna
ett serskildt kapitel och gifva det i minnets verld
samma plats, han sjelf intog i verklighetens, näm-
ligen midt emellan målsmännen för fäderneslandets
religiösa å ena och vetenskapliga bildning å andra
sidan.

SWEDENBORGS UNGDOM.

Äldste son af biskop Jesper Swedberg och
dennes första maka Sara Behm, var han född den
29 Januari 1688. Många sammanträffande om-
ständigheter tycktes redan från begynnelsen före-
båda och föranleda den besynnerliga rigtning,
hans lefnad och åsigter sedermera togo. Liksom
fader, moder och två syskon var han ett söndags-
barn^), hvilken omständighet många då för tiden

^) Enligt gamla stileu. Om dea nya varit införd, hade för-
hållandet blifvit annorlunda.

151

trodde medföra vissa andliga företräden. Han fick
i döpelsen namnet Emanuel, hvars betydelse: Gud
med oss, var hos fadern en anande förutbestämmelse
och blef för sonen en manande kallelse. Den förre,
biskop Jesper Swedberg, trodde på englasyner och
på sin egen underbara förbindelse med andeverlden;
sonens likartade tänkesätt tyckas således varit grun-
dade också på ärftliga anlag. Den mängd andakts-
öfningar, katekes-förklaringar m. m., som i fäderne-
huset förekommo, måste ock snart nog till dylika
föremål vända och vänja sonens tankar. Redan
tidigt började denne att sysselsätta sig med andliga
ting, och ännu blott en gosse yttrade han sig öfver
dylika ämnen med så mycken klarhet och värma,
att de förvånade föräldrarna sade: ))det en engel
talade ur hans muny>. Två gånger blef han som
barn ur det brinnande föiäldrahuset räddad lik-
som genom ett underverk, och liksom för att
bevaras till utförandet af någon stor framtida
kallelse. Det hände äfven, att han stundom och i
synnerhet under sina böner förlorade andedrägten
och föll för någon stund i ett slags dvala, h vilken
mindre vanliga företeelse af några ansågs båda en
blifvande kallelse och förmåga att med själen in-
träda i andarnas verld, medan kroppen medvetslöst
lefde qvar i verkligbeten. Sjelf har han sedermera
betraktat saken pä samma sätt. ))3Ä andedrägt,
skref han, har af Herren hlifvit så inrättad, att
jag kan långa tider andas invärtes, och utan till-
hjelp af yttre luft, under det mina sinnen likväl
fortfara i sin verksamhet. Denna slags andedrägt
har hlifvit så danad, på det jag skulle kunna vara
tillsammans med andar och tala med dem^).

Så han sjelf. I en nyss utgifven beskrifning
om Swedenborgs själstillstånd har en mycket ansedd

') DiftT. Spiritual N:o 3317, 3320.

152

engelsk läkare i) fällt det yttrande, ?iii dylika före-
teelser hos barn pläga utmärka anlag till dans-
sjuka eller fallandesot; och samme läkare antyder,
att, om föräldrarna sökt läkarehjelp för att ställa
gossens rubbade organism i ordning, hade sådant
varit mycket bättre än att, som nu skedde, genom
undran öfcer de dvallika tillstånden och beundran
öfver det englalika talet gifva en vådlig näring
och eggelse åt hans inhillningskraft och sjelff ör-
troende.

Här uppräknade personliga anlag och lockelser
till mysticism fingo af tidsomständigheterna näring
och stöd. Dä rådande allmänna tänkesätt i Sverge
var för öfvernaturliga åsigter och tolkningar sär-
deles gynnsamt. Enväldet och det långvariga kri-
get hade hvart på sitt vis qväft den Iria forsknin-
gen och utestängt största delen af de vigtiga upp-
takter, som i andra länder samtidigt gjordes. Till
och med riksråder funnos, som icke kände eller
icke antogo Copernici stora upptakt, utan trodde,
att jorden stod stilla, och att det var solen, som
rörde sig och gick upp och ned. Trolldomshisto-
rierna hade ock nyligen varit och blefvo just nu
omigen mycket utbredda och af mängden som
verkligheter antagna. Under ransakningarna om
dessa uppträden hade man också hört omtalas,
huru stundom hos barn, någon gång äfven hos äldre
personer förekommit de besynnerliga företeelserna
af pulsens och andedrägtens tidtals afstannande,
och af allehanda syner, båda delarna ungefär som
hos Swedenborg. Dennes anlag härutinnan tyckes
således hafva varit ett arf icke blott från fadern,
utan ock från tidehvarfvet och stå i förbindelse
med den benägenhet för dylika ännu oförklarade
sjukdomsföreteelser, som under sednare hälften af

^) Doktor H. Maudsley i The Journal of mental .-^czence, Juli
J869 n:o 70.

153

sexton-hiindradetalet sträckte sig öfver en del af Eu-
ropa. Inom Sverge hyste äfven de lärdaste män
ganska besynnerliga äsigter. Biskop Swedberg trodde,
som nämndt är, på andesyner, erkebiskop Troilius
likaså på trolldomshistorierna; Olof Rudbeck med sin
Atlantica sökte locka sjelfva vetenskapsmännen att
åsidosätta klara och bestämda uppgifter och skäl,
för att i stället hålla sig till lösa hugskott och
inbillningsfoster. Professor Roberg försvarade alke-
mien. Sjelfva den i mycket fördomsfrie Urban
Hjärne grubblade på guldmakeri och på hvarjehanda
öfvernaturligt inflytande äfven inom vetenskapens
område. Vid denna tid hade ock Ehrenstrahl
målat sin bekanta stora tafla öfver yttersta domen
och dylika arbeten hade blifvit utförda också i en
mängd landets kyrkor. De voro alster af förra
tiders sätt att låta det andliga lifvets företeelser
framställas i kroppsliga, nästan handgripliga skep-
nader, ena gången de herrligaste, en annan gång
de vederstyggligaste^ inbillniugskraften kunde upp-
finna. Troligt är, att den ofta återkommande
åsynen af sådana taflor och att deras som kyrko-
målningar helgade anseende har hos det uppväxande
slägtet underhållit samma åskådningssätt och alstrat
benägenhet för dylika inbillningsfoster, dylika för-
kroppsligade andeskåderier. Vid betraktandet af
alla dessa omständigheter, både de personliga och
omgifningens, finner man mindre underligt, att
Emanuel Swedenborg, född med sådana anlag och
uppfödd i ett sådant hus och i en sådan tid också
sjelf lockades till sådant åskådningssätt.

Bredvid denna starka rigtning till mysticism,
stundom till öfvertro och vidskepelse finner man
dock redan i Swedenborgs gossår några ehuru sva-
gare spår efter alldeles motsatta tänkesätt, och äfven
dessa ett arf från fadern. Jemnte sin tro på ande-
uppenbarelser, hyste denne besynnerligt nog några
åsigter, som tycktes luta till rationalism; t. ex.

154

en viss benägenhet att frannhålla geruingarnas sa-
liggörande vigt bredvid och kanske öfver trons, och
han misstänktes följaktligen att i ty fall hylla den
tidens pietism. Enligt sonens berättelse skulle för-
hållandet varit allvarsamt nog; ty^ säger denne,
jag visste vid mitt tionde till tolfte år ej af
någon annan Gud än hela verldens skajyare och
upjyrätthållare, och jag kände ännu icke den syste-
matiska och dogmatiska tro, som lär er, att fadern
meddelar sonens rättfärdighet och förtjenst till
hvem, det vara må, och när som- häldst, äfven till
de ohotfärdiga. Troligt är dock, att Sweden borgs
minne härutinnan blifvit i någon mån missledt:
antingen af ålderdomssvaghet; han var, när orden
nedskrefvos, öfver åttatio år; eller af den ovilja,
som mot rättfärdiggörelse genom tron hos honom
längre fram utbildades. Men ä andra sidan är det
ganska sannolikt, att besagde drag i faderns
åskådningssätt har i sin mån föranledt sonens se-
dermera i den rigtningen än mer utbildade åsigter.
Man hörde denne också tidigt under allehanda
samspråk afhandla det vigtiga ämnet, och i sina
omdömen öfver bibeln ådagalägga en viss sjelf-
ständighet; t. ex. när han tyckte, att Esau var en
mycket bättre och ädlare man, än den af Grud
utkorade Jakob.

Ofvannämnde två redan nu märkbara själsrigt-
ningar böra noga beaktas. De utgöra grundvalarna,
utgångspunkterna för swedenborgianismens tvänne
samtidigt utvecklade och väsendtliga, och likväl
alldeles motsatta beståndsdelar, den rationalistiska
relicrionsläran å ena sidan och det irrationella

o

andeskåderiet å den andra.

Till följe af så väl faderns ledning som egen
flit och utmärkta själsförmögenheter inhemtade
Emanuel Swedenborg rika kunskapsförråd i h varje-
handa ämnen. Vid omkring 20 års ålder författade
han på latin åtskilliga skrifter t. ex. en äresång

155

öfver segern vid Helsingborg, samt en metrisk
öfversättning af faderns uppsats: Ungdomsregel
Alderdoinssjjegel^ om hvilket sednare arbete Höpken
yttrade, att dess verser kunde jemnföras med Ovidii.
Men på svågerns, Erik Benzelii råd vände han sig
sedermera nästan uteslutande till geometriska, fysi-
ska och kemiska kunskapsarter.

SWEDENBORG 8031 VETENSKAPSMAN.

Ar 1710, när i anseende till pestens härjningar
och rikets betryckta tillstånd högskolornas verk-
samhet förlamades, anträdde den då 22-årige Swe-
denborg en utrikes resa och besökte England,
Holland, Frankrike och Tyskland med flere länder.
Under densamma uppehöll han sig ett år i Oxford,
hvarest han fick tillfälle göra bekantskap med de
båda engelsmännens, filosofen Lockes och naturfor-
skaren Newtons n^^a åsigter. I allmänhet egnade han
under denna resa sin uppmärksamhet företrädesvis
åt geometri, mekanik, kemi och naturkunskap;
men några hotande lifsfaror, från hvilka han på
besynnerligt sätt räddades, ansågos hafva derjemnte,
om ej stärkt, dock åtminstone hållit vid lif före-
ställningen om en hög och öfvernaturlig framtida
kallelse. Ar 1714 återkom han till fäderneslandet,
och först till Pommern. Resan hade varat 4 år.

Att denna tid blifvit använd med mycken flit
och i synnerhet på ofvannämnde studier, bevittnas
af det sätt, hvarpå han nu uppträdde, hvilket tillika
ådagalade skärpan af hans blick, djupet af hans
snille. Från Greifswald, der han någon tid stannade,
skref han till sin svåger, sedermera blifvande erke-
biskop Erik Benzelius, och redogjorde för de Tefen-
skapligt praktiska planer eller uppfinningar, med
hvilka han sysselsatte sig. Vi anföra bbnd dem
följande hans nu påtänkta verk: ett fartyg, som

156

kunde gå under vattenytan och tillfoga fienden
mvcken skada; det var en aning om torpedos;
-— likaså en af eld drifven rörelsekraft, medelst
hvilken man kunde också utan %^attenfall drifva
jernbruk; det var en aning om ångmachinen^);
— likaså ett slags nya kanoner, med hvilka
man kunde inom några Ögonblick afskjuta tusen
kulor; det var en aning om kulsprutan; — likaså
en flygande vagn, medelst hvilken man kunde
färdas genom luften; det var en aning om luft-
balongen. Han utgai också under åren 1715 —
1718 åtskilliga arbeten i dylika ämnen; men åsig-
terna voro alldeles nya och ännu föga utarbetade,
fäderneslandets krafter dessutom så uttömda och
dess belägenhet så förtviflad, att ingen hade lust
eller tid ^tt befatta sig med dylika föremål. Till
och med fadern och slägtingarna tycktes blinda
för storheten af hans förslag och afrådde. Detta
är sorgligt, skref han. Jag skulle kunna framlägga
en ny åsigt för hvayje dag af året, om blott verl-
den ville mottaga dem; men största delen menniskor
trampar i de gamla spåren. Här i Sverge kan
jag icke pina mitt bröd; ty en hop klumphufvud
betrakta inina skrifter som skolgossearbeten och
afunden söker hindra min framkomst. Den vore
i sanning en narr, som stannade här hemma i
mörker och elände, då han ser för sig en säker
utkomst i främmande land. Också ämnar jag söka
min lycka' vid de utländska bergverken.

Den just då nybildade vetenskaps-societeten i
Uppsala började utgifva en tidskrift, egnad förnäm-
ligast åt matematiska och naturvetenskapliga ämnen.
I denna infördes en af Swedenborg författad samling
dylika uppsatser, kallad Dcedalus Hyperboreus, det

M Dylika machiner. thuni Jinna i mycket ofullkomlk form,
hade dock redan förut varit i England kända, enligt opplysnin?,
beläget meddelad af herr öfverdirektör K. Styöe.

157

vili säga, den högnordiska konstnären. Härigenom
blef han känd af Polhem, hvilken tog honom till
medhjelpare i sina arbeten och förde honom till
Karl den tolfte. Hos denne blef han väl anskrifven
-åsom ovanligt hemmastadd i de matematiska vä-
nskaperna, h vilka konungen älskade, och om

Lvilka han höll många samtal med denne deras
-ii]ge idkare. Under Polhems ledning arbetade
»Swedenborg tillika på anläggande af saltsjuderier i
Bohusläns skärgård och på förberedelser till såväl
Göta kanal som en docka i Karlskrona, och det
var också han, som enligt Karls önskan förde
iiagra smärre örlogs-farkoster landvägen från Ström-
stad till Idefjorden. Han stod också ganska väl

:()s konungen och blef utnämnd till extra-ordinarie
assessor i bergskollegium, och fick till och med på
sin begäran fullmagten dertill omskrifven och för-
bättrad. »Swedenborg å sin sida beundrade Karls
kärlek till och medfödda anlag för matematiska
studier och trodde, att, om Guds försyn tillåtit
^hmne i fred styra sitt rike, skulle lian liafva drif-

•ft lärdom och vetenskap till högre hlomstring än
de hittills någonsin hunnit eller hädanefter lära
hinna. Under dåvarande omständigheter förutsåg
Swedenborg deremot endast m.örker och råhet.
När, skref han, när ett land allmänt lutar till
harhari, lärer det vara fåfängt för en och annan
att hålla det uppe^). Swedenborg förutsåg äfven
det olyckliga slut, hvarmed Kari den tolftes fort-
farande regering hotade fäderneslandet. I Juni
1 716 skref han . mig synes Sverge nu så förstördt,
att dess dödskamp snart förestår, då det troligtvis
skall för sista gången spjerna einot. Många önska

') Dessa ord skref Swedenborg i Juni 1718 och således
uiider Karl den tolftes regering. (Se läsning för Bildning och
Nöje, 1848, 3. 138;. Men i Sv. Akadem. Haiidl. 40. 215 anföras
':.i såsom skrifna efter Karls död och såsom en anklagelse mot
~en då inträdande frihetstiden.

158

måhända^ att pinan måtte hlifva kort, och att vi
måtte sedermera erhålla lättnad. Nu hafva vi
näppeligen något bättre att vänta, om HAN (Karl
den tolfte) får lefva^). Mig sgnes, som hela
verlden snart blifver full af strandvrak.

Efter konungens död anträdde Swedenborg ea
ny resa till atrikes orter för att närmare studera
dervarande bergverk och återvände sedermera till
Sverge och inträdde i bergskollegium, hvarest han
1724 blef ordinarie assessor och en längre tid tjenst-
gjorde. Ar 1719 hade han jemnte syskonen blifvit
adlad, och man erbjöd honom en professorsplats
vid Uppsala högskola^ hvilken befordran han likväl
af böj de.

Under de följande åren liar han jemnte vården
af sina ämbetsgöromål fortfarande egnat mycken
uppmärksamhet åt vetenskaperna och i synnerhet
åt geometri, fysik, mineralogi och kemi med dit-
hörande kunskapsarter. Det är hans verksamhet
under denna tid och på detta fält, vi nu skola i
allmänna drag teckna.

Vi minnas, huru till följe af trycktvång samt
nödställd och afskild belägenhet, svenskarna under
Karl den tolftes sednare år längre än andra bildade
folk qvarhöllos i åtskilliga det förra århundradets
mystiska och vidskepliga åsigter. Det var i afton-
rodnaden af detta tidehvarf, Swedenborg uppväxte,
och de sista strålarna derifrån voro de första, som
mötte hans blickar och talade till hans själ. Dessa
barndoms- eller ungdomsbilder och minnen blefvo
dock sedermera i många hänseenden undanträngda
af den nya tidens morgonrodnad och af de intryck
från densamma, h vilka den mognade mannen snart

^) Documents coiicerning . . . Emanuel Swedenborg by R.
L. Tafel tr. i London 1875, 1. 262. Orden äro: Si Spiritus
ILLUM maneat. De kunna måhäuda öfversättas med : om HAN'
vidhåller sina åsigter; eller sin stolthet. Den af Tafel föreslagna
öfversättuingen synes oss tvungen och svårfattlig.

159

lick mottaga. Det var nämligen nu, som Copernici
stora upptakt blifvit mer och mer både till innehåll
och verldsomskapande följder bekant. Det var
också nu, som Locke och Nev^^ton framlaggt sina
nya och äfven de på sitt sätt verldsomskapande
åsigter i filosofi och naturlära, och som man till
följe af dem började från vetenskapens område
bortvisa alla mystiska och oklara beståndsdelar
och i stället fordra, det hvarje uppgift skulle
grundas på bestämda erfarenhetsrön och oemotsäg-
liga tankeslut. Det var ock på denna väg, som
nämnde vetenskapliga hjeltar och deras efterföljare
gjort många vigtiga upptakter och vunnit europeisk
namnkunnighet. England och Holland hade varit
uch voro förnämsta skådeplatserna för denna verk-
samhet. Under Swedenborgs utrikes resor och långa
vistelse i nämnde två land hade besagde nya åsigter
kommit till hans kännedom, och serskildt hade han
af Lockes lära mottagit djupt intryck. Han uttalade
ock sin beundran för denne, som han sade, ärorike
man och för hans gyldene filosofiska verk. Han be-
undrade till en tid också Voltaire och kände t. o. m.
någon frestelse att öfvergå till materialism. Hans
vid denna tid öfvervägande rigtning till de exakta
kunskaps-arterna och deras praktiska tillämpning
bevittnas ock genom mängden och arten af de
upptakter, han i början af sin bana framlade.
Redan efter första resan talade han, som förbemäldt
är, om att bygga undervattens-fartyg, luftbalonger
och ångmachiner m. m. Är 1719 utgaf han ett
förslag, huru man borde i mynt, mått och mål
m. m. införa decimal-systemet för att derigenom
lätta alla räkenskaper och undvika de besvärliga
bråken; och i början af 1720-talet likaså flere
andra skrifter af praktiskt innehåll. Från och
med 1724 anställd som ordinarie assessor i bergs-
kollegium, blef han visserligen mycket upptagen
af ämbetsgöromål, men fortsatte tillika sina forsk-

160

ningar i berörda vetenskaper. Han tog dem likväl
numera så allvarligt och djupt, att han på tolf års
tid icke lät trycka något nytt arbete. Men 1734
utgaf han ett af 3 folioband bestående verk ^) öfver
dels naturfilosofiska, dels mineralogiska ämnen,
hvarefler följde åtskilliga uppsatser i anatomi och
fysiologi, hvilka vetenskaper han säges hafva stu-
derat under Boerhave. Genom dessa skrifter för-
värfvade han stort anseende. I uppfattnings- och
framställningssätt afvek han frän de äldre filosofiska
systemerna och frän dessas på så kallad spekulation
grundade åsigter. Liksom Locke och Newton sökte
han undvika all metafysik och ville för vetandet
icke erkänna någon annan grund än erfarenheten.
Metafijsiska tankeformer, sade han, begagnade i
naturfilosofi, föda af sig den ena förvillelsen efter
den andra-). — Till sann filosofisk kunskap, skref
han en annan gång, leda förnämligast dessa tre:
erfarenhet, geometri och slutkonst; och ytterligare:
erfarenhet och geometri äro de två stjernor, som
kunna föra oss öfver vetandets haf. Med ledning
af dem gjorde han ock på detta haf färder och
upptakter, som väckt samtidens och än mer efter-
verldens uppmärksamhet. Åtskilliga hans sednare
beundrare hafva nämligen påstått, att han under
i fråga varande tidskifte har inom de exakta
vetenskapernas område gjort många och till en del
ganska vigtiga upptakter, men att dessa sedermera
blifvit förbisedda och förgätna ; — och vidare, att
sednare tiders tänkare och naturforskare, en Am-
pere, Buf!bn, Hanstéen, Kant, La Grange, La Place,
Oersted, Priestley m. fl. hafva antingen på egen
hand gjort, eller ur Swedenborgs föga kända skrif-
ter i tysthet hemtat flere på deras tid okända satser;
och dymedelst på ett eller annat sätt fått sig tiil-

') Opera philosophica et mineralia.
2) Errores et errorum errores.

161

egiiad hedern af upptakter, som dock ursprungligen
och redan lörut blifvit gjorda af Swedenborg. Den-
nes ära har man sålunda sökt upphöja, genom för-
ringande af den, som hittills egnats åt ofvannämnde
ansedda vetenskapsmän. I saknad af de kunska])er,
som erfordras för att bedömma dessa tvister, har
författaren hos ledamöterna af Kongl. Yetenskaps-
Akademien professorerna Edlund, Lindhagen och
Nordensköld samt hos doktor G. Retzius vördsamt
anhållit, att dessa herrar ville det vigtiga ämnet
närmare utreda, på det sanningen och hvars och
ens verkliga förtjenster mätte komma i dagen.
Till följe häraf samt ledda af sanningskärlek och
\ etenskapligt nit, hafva bemälte herrar för sådant
ändamål granskat Sm edenborgs skrifter, och hvar
för sig och för sin vetenskap, fysik, astronomi,
mineralogi och anatomi aflemnat serskilda utlåtan-
den i ämnet. Det är på dessa vi grundat nedan-
stående framställning af förhållandet med de veten-
skapliga förtjenster, man velat tillegna Swedenborg.
Upptakterna om solsystemets cykliska rörelse'),
om den magnetiska eqvatorns afvikelse från den
astronomiska, om fixstjernornas gruppering i skilda
system samt om Foramina Monroi-) voro gjorda
redan före Swedenborg. — Sättet att på grund af
månens rörelse bestämma orters longitud var redan
förut kändt, och SAvedenborgs nya förslag till en
sådan beräkning erhöll aldrig någon praktisk til-
lämpning, och kunde svårligen någon sådan erhålla^).
Satserna om stjernornas rörelse längs vintergatan
och mot norr, och om den södra magnetiska polens
starkare attraktions-kraft än den norras, och om
åtskilliga andra magnetens egenskaper äro icke

') At Swedenborgs ord röraude denaa företeelse har nian ock
gifvit större betydelse än, de i verkligheten ega.

2} Öppningar eller kanaler inom hjernan.

') Den ogillades af professor Schenmaik i Lund; Swedenborgs
lära om magnetnålens deklination likaså af professor A. Celsius i
Upsala,

FryxeJh Ber. 43. H

162

bevisade och af en sednare forskning åtminstone
icke ännu antagna. — Upptakten om vattnets och
luftens beståndsdelar var så ofullständig och felaktig,
att den ej kunde göra sig gällande. Deremot har
Swedenborg i flere andra hänseenden obestridliga
förtjenster. Han har först framlaggt den tanke, som
sedermera blifvit utbildad i W. Herschels vackra
hypotes om nebulosornas utveckling från kaotiska
massor till fasta himlakroppar; — likaså den tanke,
som sedermera Buftbn, Kant och efter dem La Place
fullständigare uppställt, nämligen teorien om pla-
neternas och planetmånarnas ursprung från solen ;
— likaså läran om antingen skandinaviska jord-
vallens höjning eller de skandinaviska hafvens
sjunkande; i sammanhang hvarmed han redan då
fäste uppmärksamheten ])å de höga snäckskals-
kullarna vid Uddevalla, — pa fyndet af skeppsvrak
högt uppe öfver nu varande hafsyta, — på den
omständigheten att åtskilliga vattendjur i några
våra insjöar tyckas antyda på dessas fordna för-
bindelse med salthafvet; allt ämnen, som Berzelius
och yngre vetenskapsmän upptagit och utbildat,
under erkännande af Swedenborgs förberedande ar-
beten. Denne har ytterligare genom sina anmärk-
ningar om rullstenarnas form samt rullstensåsarnas
och jettegrytornas bildning gifvit anledning till
Berzelii och Säfströms teori om rullstensfloden,
hvilken en tid var tämligen allmänt gällande.
Swedenborg har ytterligare redan på sin tid med-
delat vigtiga geologiska anmärkningar, t. ex. om
Skånes och Kinekulles jord- eller berglager, och
likaså åtskilliga rigtigare petrifikat-förklaringar än
dem, en och annan vetenskapsman sedermera fram-
kastat. Rörande behandlingen af koppar, messing
och i synnerhet af jern har han ock lemnat anvis-
ningar, som äro utförliga, goda och för idkare af
dessa yrken ganska lärorika.

163

De utlåtanden, otVan nämnde fyra herrar afgifvit
rörande Swedenborgs vetenskapliga verksamhet i
dess helhet, öfverensstämma hufvudsakligen deri,
att han hade ett ovanligt stort och omfattande
' snille, och en lika ovanligt djup och vidsträckt
lärdom i synnerhet i mineralogi, hvilken kunskapsart
hörde till hans ämbetsbefattning; men att han icke
alltid med den samvetsgrannhet, saken fordrat,
gaf sig tid att genom rön, pröfningar och granskning
berigtiga och fullständiga sina nya äsigter. Teo-
retiskt erkände han väl vigten af ett sådant för-
faringssätt; men när det kom till praktiken, följde
han i stället ofta nog ingifvelserna af sin lifliga
inbillningskraft, än den poetiska, än och oftare den
tilosoiiska. om vi få så uttrycka oss. Han har
visserligen rörande liere enskildheter framlaggt nya
sanningar och tillika framkastat flere snillrika giss-
ningar och förslag: men hvarken inom astronomiens,
fysikens, anatomiens eller ens mineralogiens historia
finnes någon väsendtligare och större upptakt, som
bär hans namn ^).

En mängd andra vetenskapsmän, sä ut- som
inrikes, hafva fällt ungefär samma omdöme och
erkänt storheten af hans själsförmögenheter. Så
har t. ex. anatomen A. Retzius beundrat hans
snillrika aningar inom den vetenskapens område,
(jch Berzelius har kallat honom en bland verldens
största tänkare^ ända till dess han blef sinnesrubhad.
Men ingen bland dessa eller andra verkliga veten-
skapsmän hafva åt hans upptakter tillerkänt den
vigt, sednare tiders swedenborgianer velat dem
tillägga. Enligt vetenskapsmännens vanliga omdöme
var ^S^^'edenborg• mindre observatör än spehdo.tor.
mindre e.vperimentör än resonör.

På sin tid väckte emellertid hans äsigter och
arbeten mycken uppmärksamhet. En hertig af

'j Här sluta de uppgifter, som äro grundade på ofvannämnde
vra herrars utlåtanden.

164

Braunschweig bekostade tryckningen af några bland
de digra böckerna. Swedenborg lick äfven mottaga
från Woif, tidehvarfvets ryktbaraste filosof, smick-
rande bref ocb från Uppsala vetenskaps-societet
och från Stockholms och Petersburgs yetenskaps-
akademier kallelsebref till ledaniotskap. Han åtnjöt
äfven den utmärkelsen, att påfven förböd hans verk.
såsom innehållande kätterska åsigter om verlden^
skapelse.

I ungdomstiden sysselsatte sig Swedenborg dä
och då med skaldskap. Men att han för detsamma
eller för någon bland de sköna konsterna, ton-
sättarens, målarens, bildhu2,oarens. hyst nåoon
Ulligare kärlek, derpå finnes oss veterligen intet
enda bevis. Han fäste sig i stället mei- och mer
uteslutande vid dels filosofiska dels naturvetenskap-
liga ämnen.

I afseende på dessa sistnämnde förekomma
två besynnerliga, nästan oförklarliga företeelser:
nämligen, att han med köld , med åsidosättande
likgilltighet . behandlade den tidens två största
vetenskapliga upptakter, Newtons och Linnés. Re-
dan 1687 och således ett år före SAvedenborgs
födelse, hade engelsmannen Newton framlaggt sin
verldsbekanta och verldsberömda gravitationslära,
h vilken vetenskapen sedermera antagit som förkla-
ringsgrund för himlakropparnas rörelse. Swedenborg,
hvilken efter 1710 ofta och länge vistades i Eng-
land, kunde omöjligen vara okunnig om denna
dåtidens mest ryktbara vetenskapliga uj)ptäkt, häldst
den egde rum inom det område, som utujorde etr
bland fälten för hans egna forskningar. Och likväl
har han högst sällan omtalat Newton; och sin egen
teori om himlakropparnas rörelser har han grundat,
icke på dennes gravitationslagar, utan för det mesta
på Cartesii redan då förkastade hvirfvel-lära.

Sak samma med Linné. Om denne sin sam-
tidigc landsmans verldsbekanta upptakt har S\a e-

165

deriborcr läno;e iakttaait en tvstnad, som likväl icke
var bifallets. När han slutligen derom yttrade sig,
var der med ogillande af sjelfva dess grundtanke,
sexual-systemet, och han påstod, att växtverlden
sjelf i sin helhet föreställde det manliga och jorden
ensam det qvinnliga. det moderliga elementet.
Detta yttrades likväl först mot slutet af hans lef-
nad, och sedan andeskåderiet undanträngt de mer
vetenskapliga äsigter, som under manna-åldern ledde
hans omdömen.

Månne ej denna Swedenborgs likgilltighet för
Linnés och Newtons exakt vetenskapliga upptakter
innebär ett talande bevis pä hans medfödda öf\er-
vägande benägenhet för det mystiska, det öfverna-
turliga betraktelsesättet?

Nu framlaggda två besynnerliga förhållanden
kasta visserligen någon skugga öfver Swedenborgs
vetenskapliga verksamhet. Men denna företedde
i alla fall så många och så ljusa dagrar, att den
gaf rika anledningar till varm tacksamhet fTjr
hvad han redan gjort, och till glada förhoppningar,
om hvad man kunde i framtiden af honom vänta.
Och i sanning! I fall han fortgått på den veten-
skapliga banan, och genom ytterligare rön, begrun-
dande och utarbetning hade åt sina snillrika anin-
gar och framblixtrande tankar gifvit vederbörlig
fulländning och bekräftelse, skulle han troligen
blifvit en bland verldens utmärktaste vetenskapmän.
Hans framgång i denna rigtning blef dock afbruten
på nedanstående besynnerliga sätt.

swedexrorgs öfvergang frax vetenskap till
axbeskÅderi.

1710?— 1745.

Att kunna utöfver den sinnliga verldens gräns
sträcka sina blickar och om möjligt sitt inflytande
också till en högre, en öfversinnlig; och att häldst

166

med egna krafter utföra ett sådant storverk, detta
har i alla tider utgjort ett mål för menniskoandens
sträfvan: stundom lör vetgirigheten hos en ädel
sanningskärlek, stundom för äregirigheten hos en
förmäten egenkärlek. Försöken så väl som dei-as
djerfhet och olyckliga slut hafva i forntiden blifvit
antydda genom myterna om Ikaros, Faéton, Pro-
meteus m. fl. På sednare tider hafva, fast under
olika former, dock likartade försök och med mer
eller mindre likartad utgång blifvit anställda af
flere filosofer och teosofer: kanske af ingen dock
så på skarpaste allvar och af ingen med så mycket
sjelfförtroende, som af Swedenborg; ej heller med
så olycklig utgång. Fallets djup svarade mot må-
lets höjd.

Kanske mer än någon annan blef han till detta
ikariska vågstycke lockad genom ädel och stark
längtan efter sanning och ljus både i religiöst och
än mer i vetenskapligt hänseende^); men derjemnte
ock genom en ej ringa sjelfiör t röstan, alstrad under
barnåren genom smickrande beröm, under manna-
åldern genom smickrande vetenskapliga framgångar.
Och dessutom, medvetandet om ädla afsigter ingaf
väl ock hoppet om gudomligt bistånd. Till den
mystiska rigtning, företaget fick, blef han serskildt
lockad dels af från fadern ärfda anlag och erhållna
efterdömen, dels af den ofvan beskrifna anda, som
under hans ungdom var i det vetenskapliga Sverge
rådande. Vi hafva väl sett, hur han sedermera
närmade sig en motsatt åsigt, den så kallade em-
pirismen, och hur det var förnämligast i denna

^) Vid törsta anblicken tyckes det, som skulle Swedenborg
blifvit till dessa försök lockad, till och med ivungen, förnämligast
af ett oemotståndligt religiöst beliof. som icke kände sisf af veten-
skapens svar tilhredsställdt, utan trängtade efter högre och klarare
ljus. Visserligen har också denna bevekelsegrund och i ej ringa
grad bidragit till företeelsen; oss synes dock, som det vetenskapliga
intresset varit det mest verksamma.

167

sednare anda, han forskade, skref och arbetade
från 1714 till inemot 1744, det vill säga under sin
kraftfullaste mannaålder. De medfödda mystiska
anlagen, de första ungdomsåsigterna blefvo väl
under denna tid öfverröstade, men icke alldeles
nedtystade, än mindre tillintetgjorda. De voro
ursprungliga och följaktligen oförstörbara bestånds-
delar af hans egentliga natur. De började ock
efter någon tid ådagalägga sin fortfarande tillvaro
och vakna till förnyad verksamhet. De från barn-
domstiden omtalade dvallika tillstånden fortforo
också nu och begynte öfvergå till och förenas med
drömmar, så ofta återkommande och så besynner-
liga, att han säges hafva från 1736 fört öfver dem
och deras innehåll en dagbok, man kunde säga
natthok, h vilken dock iy värr till största delen
förkommit. I sammanhang härmed begynte han
äfven studera Plotinus, måhända ock flere andra
likartade skriftställare^), hvilkas mystik troligen i
sin män bidragit till den rigtning,, åsigterna seder-
mera togo. De stora upptakter^, han trodde sig
kunna göra eller redan hafva gjort inom de exakta
vetenskapernas område, alstrade den hälft filosotiska,
hälft mystiska förhoppningen att kunna åstadkomma
något dylikt också inom än högre rymder; förhopp-
ningen att kunna förklara också andeverldens nebu-
losor, andekrafternas lagar samt andevarelsernas
valfrändskaper, lif och rörelsebanor. Mycket häraf
trodde han sig enligt några äldre tänkares förslag
kunna åstadkomma genom antagande af serier,
som i den kroppsliga veriden spiralformigt utbil-
dade sig ur och öfver hvarandra och sålunda slut-
ligen ingingo i den öfvernaturliga. och hvilka,
genom att också der på likformigt sätt utveckla
sig, gåfvo en aning om. en insigt i andeverlden

^) Att han läst Böhme, hafva måoga trott, men han sjelf
förnekat.

168

och dess företeeiser. Dessa ämnen, såsom varande
högre och vigtigare, ryckte mer och mer till sig
uppmärksamheten och hörjade utgöra föremålet för
dagens tankar och nattens drömmar, be2;i^e med
benägenhet att småningom med hvarandra samman-
flyta. Den tidens vetenskapliga storheter, Ihre,
Linné och Rosenstein, sökte hvar för sig hufvud-
sakligen blott ett enda mål, och detta beläget inom
erfarenhetens, den yttre verklighetens område. 1
Sweden borgs hufvud deremot trängde sig nu mera
om hvarandra nästan alla föremål för menskligt
vetande och mensklig känsla, också de mest olik-
artade, tankens och trons, erfarenhetens och inbill-
ningskraftens, jordlifvets och andeverldens. Han
omfattade dem alla med glödande kärlek och med
ett sjeltförtroende, som i medvetande af stor för-
måga hoppades kunna förklara, försona och förena
dem alla till ett sammanhängande helt. Omfånget
var dock så stort, och ämnena så många, så mägtiga,
så olikartade och några dessutom öfver mensklig
fattning så upphöjda, att han ingalunda förmådde
sammanhålla och beherrska dem genom de medel,
som i verkligheten stodo honom till buds, hans
eget snille och vetenskapens ledning. Som hjelp,
nödhjelp, högre hjelp, eller hur man vill kalla det,
tillgrep han då skäl och bevis, hemtade ur inbill-
ningskraftens, aningens, trons och mysticismens
verld: — tillgrep dem, sade vi; men skulle kanske
rättare hafva sagt, att det varde, som fAllgrepo åei
nu yppade tillfället att från det mörker, dit de va-
rit undanskjutna, åter tränga sig fram och med
de ärfda anlagens och den första ungdomskäns-
lans återvaknande styrka göra sig gällande. Denna
hans kanske egentligaste och mest personliga rigt-
ning tog derefter mei- och mer öfverhand. De
tillkallade mystiska hjelptropparna undanträngde
slutligen dem, som skulle utgöra den vetenskap-
liga hufviidstyrkan, nämligen filosofien, natur-

169

kunskaperna och geometrien m. fl. och stannade
till sist sjelfva och i form af andeskäderi en-
samma och segrande på valplatsen; segrande ock-
så öfver den, som velat blifva alla vetenskapers
beherrskare, men som slutade med att blifva slaf
under en deras afart. Detta kunde dock icke ske
utan många och häftiga strider mellan statskyrklig
tro och rationalistiskt tvifvel. mellan fantastisk
spekulation och empirisk vetenskaplighet, mellan
ödmjukhetens misstroende och sjelfkärlekens öfver-
mod. De strider, han under dessa år inom sig
genom-kämpade, voro förfärliga. Spridda berättelser
omtala, huru man tick hos den eljest stillsamme
mannen bevittna häftiga uthrott af själsängest, af
verklig förtviflan; huru man t. ex. hörde honom
utropa: Herre Jesu, korn och fräls mig', och hur
man, skyndande in i rimimet, fann honom i upp-
rörd t själstillstånd, ehuru han för de inkommande
förklarade, att faran och frestelsen voro förbi.
Sådana uppträden inträffade vanligen nattetid; ty
de förut omtalade drömmarna eller halfvakna dröm-
synerna återkommo allt oftare och med ökad våld-
samhet. Man har af hans förut omtalade dagbok
öfver desamma ännu i behåll den del, som angår
tiden mellan Maj och Oktober 1744^). Der läsas i
den besynnerligaste blandning om hvarandra de mest
olikartade alster af hans lössläppta inbillningskraft ;
farhågor för menskliga förföljelser, till och med
lönnmord samt berättelser om drömmar, drömsyner,
i halfvaket tillstånd erhållna uppenbarelser, och
huru dessa ofta beledsagades af dånande stormar,
häftiga rysningar, förföljande ormar, hundar eller
fiender o. s. v., och derjemnte af mycket plågsamma
tankar och tvifvel rörande religiösa och filosofiska
ämnen. Han berättar sjelf ett sednare dylikt upp-

') Pörst geuom deuna af kcug]. bibliotekarien KlemiBing i
ljuset framdragna skrift har det blifvit möjligt erhålla någon sam-
manhängande öfverblick af S\vedeuborgs själsntveckling.

170

tiäde. I sin vilhädighet och nöd bönföll han hos
Gud om tillåtelse att få rädföra sig med verldens
största bortgångna tänkare, Aristoteles, Cartesius
och Leibnitz. Det beviljades, och tre andar ur
hvardera skolan infunno och ställde sig vid Sweden-
borgs bord, Aristotelis lärjungar till venster, Car-
tesii till höger och Leibnitz's bakom, hvarefter de
började tala hvar för sin åsigt. Men de kunde
omöjligen komma öfverens. Slutligen blef det till
och med fråga om att genom lottdragning utröna
sanningen. Swedenborgs förhoppning att på denna
väg komma till visshet var på det grymmaste
gäckad, och han blef fortfarande plågad af oroande
tvifvelsmäl och förfarande syner. Han om någon
var en fantasiens martyr; — för tillfället genom de
plågsamma känslor, fantasibilderna ofta förorsakade;
— för framtiden genom den sinnesrubbning, till
hvilken de slutligen öfvergingo.

I ofvannämnde af honom sjelf beskrifna drömmar
finner man ofta frön och förebud till de åsigter och
läror, han under sitt sednare och mer egentliga ande-
skåderi lade i utbildad gestalt för allmänhetens ögon.

Innehållet af en stor mängd bland dessa dröm-
mar tycker dock läsaren ofta nog vara alldeles
betydelselöst. Swedenborg deremot har enligt sin
redan nu framträdande korrespondenslära sökt ut-
tyda dem; men detta har skett pä ett sätt, som
jemnte drömmarna sjelfva tydligen visar, hur be-
synnerligt hans själstillstånd redan vid denna tid
var. Så berättar han t. ex.: jag drömde, att en
gosse rände hört med en min skjorta, och att jag
rände efter honom; lär vara, att jag ej tvättat
fötterna; — eller: min fader tog mina jnanclietter
och knöt dem med mina band; som betydde, att
jag icke är bland presterskapet utan är och bör
vara civil; — eller: jag fick stryk af en stor man,
det jag tog till godo; derpå skulle jag sätta mig
på en häst, men denne vred hufvudet och fick mig

171

i hufvudet och höll mig. Hvad det betyder, vet jag
ej. Något måtte jag försett mig mot en gudfruktig
skomakare, hos hvilken jag bodde, eller ock har jag
icke nog tänkt på mina verk.

De forskningar, med hvilka han just under ifrå-
gavarande tid förnämligast sysselsatte sig, rörde ana-
tomi, fysiologi m. m.. hvarunder han med ständigt
växande ifver bemödade sig att på vetenskapligt
sätt utröna och beskrifva själens egenskaper och
förbindelse med och inverkan på kroppen. Han
håller på att jaga efter själen, sade man. Denna
sysselsättning måste naturligtvis lifligt återverka
på en sådan själ som hans egen. Också voro
dessa vetenskapliga forskningar ofta föremål för
bemälte drömsyner. Han berättar, t. ex.: jag såg
till mig komma stora, sköna, väl prydda hästar;
det betyder, att jag till mitt nuvarande arbete om
hjernan har Guds tillstånd och äfven bistånd; —
eller: en brun hund följde och hjelpte mig, kanske
det betyder Tobie hund; — eller: ^ö^ blef utnämnd
till sekreterare på Java, ehuru jag ej förstod språ-
ket, och kring hufvudet sattes små foglar, som
skulle plockas af. Det betyder, att jag ej rätt
ordnat och utfört Malpighii lära om nätformig
kroppsbildning (corpore reticulari). Ej sällan voro
drömmarna af okyskt och ganska rått innehåll.
Flere bland dem uttydde han så, att der vid ifråga-
varande Cjvinnor föreställde de vetenskaper, med
hvilka han för tillfället sysselsatte sig.

Frågan om rättfärdiggörelse genom antingen
tro eller gerningar, och frågan om menniskans
förmåga att sjelf bidraga till sin salighet, dessa
punkter hade varit föremål för hans ungdoms
undersökningar, och blefvo det ock för den mognade
mannens tankar, drömmar och syner. För mig,
berättar han, uppkom åtskilligt, som jag förut
tänkt, nämligen att tillegna mig det goda, jag gjort;
men Guds andei förtog det och visade, att allt skett

172

genom Gud. Äter tramträngde tanken }'ä gernin-
garnas vigt, och att tro utan gerningar icke vore
någon rätt tro. En annan gång hette det: tankarna
voro ostyriga, och fiögo mot min vilja fram och
åter^ och stundom i strid mot läran om Kristi
förtjenst. Vid andra tillfallen deremot uttalade
han en djup känsla af menniskans oförmåga att
uträtta något verkligt god t, och bad med varma
urd om frälsning och om den stora nådegåfvan
att kunna med obegränsad förtröstan kasta sig i
armarna på Guds nåd och Kristi förtjenst. Han
uppläste då för sig sjelf hela syndabekännelsen och
i synnerhet psalmen: »Jesus är min vän den bäste»,
hvilken han framför andra då för tiden älskade;
och när han en natt drömde, att hans fotblad voro
alldeles hvita^ ansåg han det som ett tecken till
erhålleri syndaförlåtelse. Denna sinnesstämning
tyckes hafva under ifrågavarande brytnings-tid varit
den förherrskande. Huru den sedermera öfver-
gick till en alldeles motsatt, skall framdeles berättas.
Stundom visa dessa drömmar och deras tolk-
ningar spår efter häftiga strider mellan tron hos
en kyrkans son och otron hos en begynnande fri-
tänkare. Jag läste, skref han, om Guds undervei^k
qenom Moses, och jag tyckte, att något af mitt för-
stånd blandade sig deri, och att jag icke hade den
starka tron, att jag både trodde och icke trodde.
Men, sade jag, skall jag då icke tro, livad Gud sjelf
sagt? och så log jag åt frestaren och fick sedan
hela dagen igenom djupa och sköna tankar. En
annan gång heter det: jag var i stark frestelse, så
att, då jag tänkte på Jesus, kommo straxt gudlösa
tankar med, dem jag tyckte mig icke rå för. Mot
en obegränsad tro talade i vissa fall tidens erfaren-
hets-lllosoti : men, berättar han, jag såg i drömmen
ett tåg af män, så smyckadt och stolt, att jag icke
vackrare sett; det försvann dock snart: var, som
jag tror, experiencen (erfarenhets-filosofien?), som.

173

nu är i hlomstriiiy — och en annan gäng: jag
tyckte, att mina knän rördes af sig sjelfva, hvilket
lärer betyda, att jag hlifvit genom Guds nåd öd-
rajukad. Längre fram få vi se, huru Swedenborgs
fritänkare-tvifvel, lörande underverken och åtskilliga
trosläror, blefvo bilaggda eller besegrade till följe
dels af hans medfödda kärlek till det underbara,
dels genom de tolkningar deraf. som hans korres-
pondens-lära gaf vid handen.

Under denna brytningstid, dessa drömsyner
och så kallade uppenbarelser begynte en ny sida
af hans inre lif att framträda. Hans sträfvan-
den tyckas dittills hafva varit föranledda för-
nämligast af vetenskapligt intresse och i afsigt att
åt menskliga vetandets område gifva så stor ut-
sträckning som möjligt. Men nu började dermed
förena sig ett annat syfte, nämligen att genom det
så vunna vetandet kunna verka till mensklighetens
förädling. Denna tanke var otvifvelaktigt ett alster
af ren och varm menniskokärlek, men fick äfven
hos Swedenborg sin tillblandning af egenkärlek.
Man iinner nämligen redan nu bland dessa dröm-
syner flere spridda tecken eller förebud till den
tanken, den tron, att menniskoslägtets förädling
skulle ske genom honom, genom Swedenborg sjelf,
och att han var kallad till en ny verldens frälsare.
Jag såg, berättar han en gång, jag såg ett stort
bevingadt och ettersprutajide odjur angripa mig;
men jag lyckades döda det. Månne det åsyftade
draken i Uppenbarelse-boken? Jag önskade vara
den, som Gud utkorat till en sådan sti^id, en sådan
seger. En annan gång tyckte han sig kallad att
hädanefter skrifva icke mer om verldsliga utan
blott om andliga ting. — • En annan gång drömde
han sig hafva fått kapten-lä jtjiants fidlmagt för
att med Guds englar strida mot satan. — En annan
gång hette det: jag umgicks med Kristus utan
facon liksom med en annan, och jag syntes rara

174

Kristus sjelf. I enlighet härmed och med tanken
på stundande pröfniugar, hade han åtskilliga dröm-
mar. Jag såg, skref han, liksom i strålar, huru
den högsta lycka hestår i att blifva inartyr, och
huru den oheskrifliga nåden från och kärleken till
Gud gör, att man önskar få undergå martyrplå-
gorna och uppoffra sitt timliga lif, som är ingen-
ting mot det eviga; — och en annan gång: jag
hrast ofta ut i tårar, icke af sorg, utan af glädje,
att Gud velat bevisa mig syndare en så stor nåd.
Stundom drömde han, huru Er. B. *) ville locka
honom från denna håna och till vällust, rikedom
och fåfänga; tnen jag, berättar Swedenborg, satte
mig hestämdt deremot. Stundom och när han ej haft
någon syn, någon dröm, trodde han sig ötVergifven
och bortstött; stundom deremot och än oftare ge-
nom fortfarande syner uppmanad att fortgå på den
inslagna banan och försäkrad om högre bistånd. Jag
drömde, skref han, t. ex. att man gaf mig en rem-
mare himmelsk nektar; det hetydde, att jag till
mitt arhete skall få hjelp af en högre hand och sjelf
brukas allenast som ett instrument; och i en annan
dröm : jag såg blåa soldater gå fö7'bi fönstret och
betraktade dem som tecken till ett nådigt beskydd.
Dessa drömmar, dessa förhoppningar om gudomlig-
kallelse att blifva en ny Messias, en ny ^erldens
frälsare, var den tanke, som slutligen gjorde sig
öfver alla de andra gällande och blef, såsom vi skola
se, ledstjernan för hans framtida verksamhet.

Ofvanstående berättelser om drömsynerna hafva
här blifvit anförda i förkortade och förtydligande
ordalag; men vi sluta med att inrycka ännu en
dröm och det med Swedenborgs egna och utförliga
ord, för att derigenom gifva läsaren fullständigare
begrepp om hans både själstillstånd och framställ-
ningssätt. Det angår en dröm natten mellan den

*) Erik Benzelius eller Erlaod Broman?

175

6 och 7 April 1744. »KL 10», berättade han, nlade
jag mig till sängs och var något bättre; en Tialf
timma derefter hörde jag ett huller under mitt
hufvud; jag tänkte då, att frestaren for bort;
straxt kom öfver mig en rijsning, så stark ifrån
hufvud och hela kroppen med något dån och det
några resor, jag fant, att något heligt var öfver
mig, jag somnade derpå in och vid pass kl. 12,
1 eller 2 om. natten kom öfver mig en så stark
rysning ifrån hufvudet till föttren med ett dån,
som. många väder stött tillsammans, som skakade
m,ig, so7n var obeskrifligt och prosternerade mig
på mitt ansigte; då medan jag prosternerades i
den momenten, var jag hel vaken och såg, att jag
kastades ned, undrande på, hvad det ville säga,
och jag talte, som jag vore vaken; men fant dock
att orden lades mig i munnen, och o Ällsmägtige
Jesu Kriste! att du af så stor nåd bevärdigar att
komina till en så stor syndare, gör mig värdig till
den nåden! jag höllt ihop Tnina händer och bad,
och då kom en hand fram, som kramade hårdt
mina händer, straxt derpå continuerade jag min
bön och sade, att du har lofvat att taga till nåder
alla syndare. Du kan inte annat än hålla din
ord, i det samma satt jag uti hans sköte och såg
honom ansigte mot ansigte, var ett ansigte af den
heliga min och allt, som intet beskrifvas kan och
leende, så att jag tror, att hans ansigte så ock
varit medan han lefde, han sade till mig och frå-
gade, om jag har sundhetspass? jag svarade: Herre,
det vet du bättre än jag. Nå så gör! det är,
som. jag fant uti mitt sinne betyda: älska mig
verkligen eller gör. hvad du lofvat. Gud gifve mig
nåd dertill.

Att dessa drömmar och inbilhiingar togo mer
och mer öfverhand, dertill bidrogo icke blott Swe-
denborgs medfödda anlag och under ungdomstiden
erhållna själsrigtning och smickrande förutsägelser,

176

utan ock lians lynne och lefnadssätt. Han hade
få om ens några rätt förtrogna vänner och förde
A'id denna tid såväl hemma i Sverge som under
utrikes resorna vanligtvis ett ensligt och obemärkt
eremitlif. Sina nu omtalade drömmar, syner och
tankar meddelade han ej åt någon enda menniska:
vare sig, att förståndet ännu betviflade deras san-
ning, eller att blygsamheten ännu förböd omtala
uppenbarelser, som gjorde honom till andarnas, till
englarnas förtrogne vän, och stundom till en ny
menniskoslägtets frälsare. Men han mägtade ej,
och måhända ville han ej heller på fullt allvar
bekämpa och bortvisa dessa väl ofta plågsamma
men ofta äfven smickrande föreställningar; han vågade
ej heller öppet uttala dem utan stängde dem tills
vidare omsorgsfullt inom sitt eget hufvud. Der.
under en tid af troligen några år, ostörda af hvarje
yttre motsägelse, men understödda af den mäg-
tiga inbillningskraften, växte de i vidd och styr-
ka och sträfvade efter obegränsadt utrymme, obe~
gränsadt välde. De mötte likväl, som berättadt
är, starkt och fortfarande motstånd af den andra
sidan i hans personlighet, den rationalistiska, den
vetenskapliga : ty ocksu under denna tid utarbe-
tade han flere lärda skrifter. Det var ett iiögst
besynnerligt dubbellif; under dagarna i tankens
och vetenskapens, under nätterna i inbillningens
och drömmarnas verld. Skulle väl tvänne så mot-
satta rigtningar kunna länge fortgå bredvid hvar-
andra? Och hvem skulle slutligen tränga den
andra undan? Utgången tycktes i början oviss.
Men den vidunderligt mägtiga inbillningskraftens
verksamhet öfvergick slutligen, såsom vi af dröm-
marna sett, till en slags sinnesrubbning. Denna,
ehuru länge af hans starka vilja från utbrott hejdad,
växte i styrka och våldsamhet och sprängde till
slut alla hämmande band och bröt ut i öppet
vansinne. Detta inträffade i London sommaren

177

1744, enligt ea af hans iuisvärd afgitVen berättelse.
iivilken vi här i sammandrag meddela.

På förslag af en hland mährisha brödraför-

nnlingens medJemmar mottog jag i mitt hus Swe-
denhorg som hyresgäst. Han var en stilla och
'judfruktig mari, som lefde ensam och sysselsatt
med lärda verk. En gång öppnade han icke sin
dörr p)å två dagar. Pigan, som ville städa rum-
met, hade flere gånger knackat på, dock förgäfves.
Men när jag kom och ropade namnet, öppnade han
och förklarade, att han ville vara ensam: ty han
^^örehade ett stort och vigtigt verk. Det var kl.

io på aftonen, och jag återvände till mina rum;
men då kom han rusande efter med förfärligt ut-
seende, upprest hår och fradgande mun. Hänför-
sökte tala, men stammade och kunde i hörjan icke
få fram ett ord; men sade slutligen med stapjp)lande
tunga: jag vill i förtroende säga eder, att jag är
Messias, och att judarna vilja korsfästet mig. Jag
her eder som en hedersman i morgon följa mig
till synagogan och der hlifva min sakförare. Jag
(borgaren) hlef mycket orolig, men bad honom vända,
sig till någon läkare. Han vägrade och för-
säkrade flere gånger, att en engel skulle under
nattens lopp komma och upplysa mig om förhållan-
det, hvarpå vi åtskildes. Under den inbrytande
natten kunde jag icke få en blund i mina ögon,
så uppskrämd var jag för den bebådade engla-
synen; men ingenting förspordes. Så snart jag
tidigt p)å morgonen hördes röra mig, kom Sweden-
horg i nattrock och nattmössa och med fradga kring
munnen och framstötte blott orden: Nå? Nå? Na?
Jag föreslog honom omigen att gå till läkaren. Han
frågade deremot: kom ingen engel? Jag svarade
Nej I och nu hoppas jag, ni går med mig till lä-
haren. Nej! svarade han och satte sig ned och
hegynte gråta som ett barn, klädde sig derefter och
gick ut för att söka svenska sändebudet, men hlef

Fri/xells Ber. 43. 12

178

föT postgörornålens skull ej mottagen. På återvä-
gen åerifrån härjade han afslita kläderna och ka-
stade sig derefter i en ined orenlighet fylld ränn-
sten^). Några svenska sändebudets hetjenter fingo
händelsevis se uppträdet och ledde honom, öfver-
smord af gyttja, till mitt hem. Nu lät han sig
föras till läkaren, hvarest han fick bostad och sköt-
sel. Det fordrades i början fiere karlar för hans
vård. Till följe af ändamålsenliga åtgerder och
ingifna afföringsmedel blef han något bättre, så
att blott en väktare behöfdes. Men under rötmå-
naden försämrades tillståndet omigen; sedermera
blef han dock så återställd, att han fick sköta
sig sjelf. Jag mötte honom derefter stundom på
gatorna, då vi samtalade, men han vidhöll bestän-
digt sitt påstående att vara Messias -).

Efter besagde läkare-åtgerder blef Swedenborg
lugnare; och den förut omtalade drömboken fort-
sattes till slutet af Oktober 1744^). Derefter sak-

1) Gutter.

2) Prestmannen Arou Mathesius, auställd vid svenska kyrkan i
London, har af berörde borgare omkring år )768 mottagit denna be-
rättelse och sedermera under densamma tecknat följande intyg. Ofvan-
stående berättelse blef ord för ord mig lemnad af M. Brockmer, en
hederlig och sannfärdig man, och i närvaro af M:r Burgman,
predikant i tyska kyrkan The Savoy i London, medan ännu Sweden-
borg lefde. Stora Hallfara den 21 Aug. 1796. Aron Mathesius.
Doctor Maudsley, en bland Londons utmärktaste läkare, har i
ofvannäranda artickel om Swedenborg upptagit samma berättelse.
Den hade ock redan förut eller 1781 varit tryckt i en annan
engelsk tidskrift. Några Sweden borgs anhängare hafva visserligen
sökt nedsätta dess trovärdighet; men andra hafva densamma fort-
farande antagit. Se härom E. Srcedenborg, his life and writings
by W. White, tr. 1867, 1, s. 225—232. Nämnas bör dock, att i
svenska beskickningens från London hemsända bref förekommer, sS
vidt vi funnit, rörande såväl detta uppträde som Äwedenborgs år
1772 timade död ingenting. Den i alla händelser besynnerliga
tystnaden torde kunua förklaras derigenom, att Swedenborgs anse-
ende stod i synnerhet vid sistnämnde tid så lågt, att man vid
honom och hans öden icke fäste något afseende.

3) Måhända längre, fast man icke funnit fortsättningen.

179

nas för någon tid alla underrättelser, tills man fin-
ner en af honom sjelf meddelad från April 1745,
hvilken antyder öfvergången från det halfutveck-
lade, oroliga tillstånd, vi beskrifvit, till det lugna,
bestämda, sjelfmedvetna andeskåderi, som utmärkte
de 27 sista åren af hans lefnad. Uppträdet berät-
tas af och efter honom sjelf på följande sätt. På
' ett spisqvarter i London och som vanligt i enskildt
rum åt jag min middag och med stark 'inatlust.
Efter måltidens slut utbreddes ett töcken för mina
ögon, men jag såg golfvet betäckt med ohyggliga
kräldjur, ormar, 2^(^ddor m. m. Jag blef förskräckt,
ty jag var vaken och vid fullt medvetande. Mörk-
ret skingrades derpå, och jag såg då i ett hörn
sitta en purpurklädd man, som sade: »ät icke så
mycketn! hvarvid åter en dimma bredde sig öfver
mina ögon, och när den försvann, var ock mannen
försvunnen. Natten derpå inställde han sig åter
och sade: jag är Gud, Herren, verldens skapare
och återlösare. Jag har utvalt dig att för jordens
folk utlägga den Heliga Skrifts andeliga mening,
och jag skall sjelf förestafva, hvad du skall skrifva.
Från denna stund (berättar Swedenborg), öppnades
min själs ögon att också vid fullt vakande tillstånd
kunna se, hvad i andra verlden föi^ehades, och jag
fick tillåtelse tala med englar och andar. Sådana
meddelanden trodde han sig från denna tid erhålla
nästan dagligen, men på helt annat sätt än un-
der den föregående brytningstiden. De fordna up-
penbarelserna, om de så skulle kallas, hade blifvit
gifna i form af nattliga drömmar eller under ett
halfvaket, mer eller mindre feberaktigt tillstånd.
Från och med 1745 trodde han sig mottaga sådana
äfven under dagens timmar, och då han var va-
ken, feberfri, lugn och fullt medveten af sig sjelf
och sin omgifning. Förändringen var stor. Nat-
tens magter hade i visst fall besegrat dagens. In-
billningskraften hade tillvällat sig förnuftets icke

180

blott arbetstid, dagen, utan ock dess anspråk på
tillföriitligbet. De sjelfskapade fantasibilderna fram-
v^^tällde sig hädanefter för Swedenborg med samma
stundom högre anspråk på bevisad verklighet och
bevisande kraft, än erfarenhetens rön och den veten-
skapliga forskningens slutsatser. Men förändringen
hade ock en annan sida. Förnuftets och inbilhiings-
kraftens välde, förut deladt efter tiden, blef från
1745 deladt efter föremålen. Inbillningskraften ut-
öfvade hädanefter sin magt hela dygnet igenom,
och det enväldigt, men blott i de ämnen, som
rörde korrespondenslära och andeskåderi m. m.:
i alla andra deremot utöfvade förnuftet ett lika
obestridt välde. Det blef också nu ett dubbel-lil,
uppenbarande sig i ett enskildt fall som fullkomlig
galenskap, men i alla öfriga som det mest lugna,
sansade och förnuftiga uppförande. Det blef så-
ledes, hvad läkarekonsten kallar en monomani,
förorsakad deraf, att hjernan, i allt öfrigt frisk,
blifvit på en enskild punkt angripen och ska-
dad och dess af denna punkt beroende verksam-
het följaktligen helt och hållet förvirrad och för-
villad, ehuru i andra fall sund och regelbunden.

Troende sig genom dessa n3^a, fullt med-
vetna och ständigt fortfarande syner förvissad om
sin höga framtida kallelse, beslöt nu den 57-årige
mannen att åt densamma egna hela sitt återstående
lif. Han var i tur att befordras till bergsråd och
dertill föreslagen, men undanbad sig denna befordran
t. o. m. titteln, och anhöll i stället om afsked
med bibehållande af halfva sin lön i pensjon*).
Hans anhållan beviljades och afskedet blef i be-
römmande ordalag utfärdadt. Han lade nu för
det mesta bort alla de vetenskapliga s udier, han

^) Bergskollegii pvotok. d. 15 Juui 1747. Swedenborg hade
åreu förut afstått sin halfva lön (600 d, s.) åt den, som undei
lians resor förrättat tjeusten. S. st. Aug. 1745.

181

förut med sä mycken kärlek och framgång idkat,
och sysselsatte sig, några riksdagsärenden undan-
tagna, endast med andliga, religiösa och öfver-
naturliga föremål Icke ens på detta fält aktade
han hädanefter, hvad andra menniskor tänkt och
skrifvit; ty det var numera Gud sjeJf, som skulle
förestafva, hvad han borde tänka och skrifva. Nu-
mera var det ock vanligtvis endast bibeln och sina
egna arbeten, han på resorna medförde. Hans verk-
samhet under denna utvecklingstid skola vi i det
följande söka beskrifva.

>\VEDENB0RGS ANDESKÅDERI OCH KORRESPOXDENS-LÄRA.

Vi hafva berättat, huru Swedenborg från och
med 1745 fullt och fast trodde, att han blifvit af
Gud korad till grundläggare af en ny eller för-
bättrad religion. Dennas innehåll och föreskrifter
sade han sig erhålla dels genom omedelbara up-
penbarelser af Gud sjelf och af englar och andar:
det var ande skåderiet; — dels genom erhållen upp-
lysning om den inre och verkliga men dittills
okända betydelsen af bibelns ord; det var den s. k.
horrespondensläran. Låtom oss undersöka djupet
och innehållet af dessa källor!

Först andeskåderietl Detta framträdde väl till
en viss grad redan från början af 1740-talet, om
ej förr, men egentligen och i mera bestämd form
först från och med 1745. Ena slaget deraf bestod
enligt Swedenborgs uppgift deruti, att hans ande
fick tillstånd besöka de dödas boningar, så de sa-
ligas som osaligas, och att, af hvad han der hörde
och såg, inhemta högre och öfvernaturliga kun-
skaper. Dessa hans egna besök hos andarna skola
i sina enskildtheter framdeles närmare beskrifvas.

Andra slaget uppenbarelser skedde medelst
andarnas eller englarnas besök hos honom. Han
trodde sig nämligen ofta få mottaga framlidna perso=

182

ners andar; ja, att han till viss grad hade magt
att sådana tillkalla för att af dem erhålla kunskap
om hvarjehanda ting, andliga, historiska, någon
gång rätt hvardagliga. Stundom tyckes han hafva
antagitj att ingen kunskap kunde erhållas h varken
af sinneverldens varelser om andeverlden, ej heller
af dennas varelser om sinneverlden på annat sätt
än genom Swedenborgs person, och att denne så-
lunda var mellan båda ett förbindelsemedel, ett
slags medium, såsom anhängarne af några nutidens
läror kalla det.

Sina möten och samspråk med besökande varel-
ser från andra verlden omtalade han ofta och öppet
och lugnt, alldeles som det varit vanliga besök af
lefvande menniskor. Några dylika berättelser må
som prof meddelas. När Swedenborg 1751 följde
liktåget efter Polhem, kom dennes vålnad och gick
under hvarjehanda samtal vid Swedenborgs sida.
En annan gång hade denne ett långt andebesök af
riksrådet Ehrenpreus, en annan gång af grefve
Erik Brahe, och vid andra tillfällen af än den ena
än den andre bland apostlarna eller af andra forn-
tidens utmärkta män. En ung finsk lärdoms-idkare
kom på besök till Swedenborg, men tillsades vänta
i förmaket. Han fick derunder höra, huru det i
inre rummet talades om fordna romerska förhål-
landen; dock blott af en röst, men med uppehåll
emellanåt, liksom för en annans ord. Om en stund
öppnades dörren, och Swedenborg utträdde med
glädjestrålande ansigte, helsade i förbigående på
den unge finnen, men följde under bugningar en
för denne osynlig person ända till yttre dörren,
tackade der på flytande latin för besöket och an-
höll om dess förnyande. Derpå vände sig Sweden-
borg till finnen och berättade, att den besökande
varit Virgilii ande, men ledde derefter samtalet
på andra och hvardagliga ämnen. Äfven Tessin
m. fl. talar om liknande uppträden. Anmärkas bör

183

dock, att nästan aldrig finnas anförda några vig-
tiga skäl till dessa bjerta afbrott i naturens van-
liga gång.

Sägnerna om dylika uppenbarelser lupo emel-
lertid omkring bland allmänheten och föranledde
slutligen hos många den tro, att Swedenborg verk-
ligen förutsagt tillkommande händelser och skaifat
underrättelse om förborgade ting: t. ex. att han
under en längre sjöresa förutsagt t. o. m. timmen
för skeppets framkomst, — och en annan gång
dagen för sin egen död^); — likaså, att han i Gö-
teborg såg och omtalade en samtidigt i Stockholm
härjande eldsvåda, och i Amsterdam på samma
sätt kejsar Peter den tredjes i Petersburg timade
död; — likaså, att holländska ministern Martevilles
enka i Stockholm bedt Swedenborg fråga hennes
aflidne mans ande, hvarest ett vigtigt papper vore
undangömdt, och att, på uppmaning af Swedenborg,
mannens ande hade i en dröm gifvit enkan den
erforderliga upplysningen. Bland alla dylika säg-
ner är den om drottning Lovisa Ulrika mest rykt-
bar. Derföre och som prof på beskaffenheten af
dessa uppgifter, dessa sägner, vilja vi utförligare
framlägga berättelserna om nämnde uppträde. En herr
Thiebault har, som han säger, efter drottningens egna
ord, omtalat, huru hon en gång frågat Swedenborg,
om han kunde af hennes nyligen aflidne broder
August Wilhelms ande få veta, hvad denne vid
afresan från Berlin hade henne i yttersta hemlighet
sagt, och hvilket hon trodde ingen annan veta; —
att dock Swedenborg efter några dagar återkom-
mit och då för henne upprepat prinsens i fråga-
varande ord, och att hon deröfver blifvit för till-
fallet mycket bestört ; men att hon likväl seder-

^) Denna sägen hvilar på en berättelse af hans värdinna,
hvilken dock enligt källskriften förklarat sig visserligen tro, men
icke vara rätt säker på saken. (Se Allm. Tidn. 1787, sid. 209 m. fl.)

184

mera förklarat, det hon alldeles icke trodde, att
Swedenborg verkligen talat med prinsens ande.
En dansk general Tuchsen har efter Swedenborg^
egen uppgift berättat uppträdet på i det hela
samma, men i enskiltheter något afvikande sätt.
Ett saxiska ministerns bref från Stockholm den 8 Dec.
1761 innehåller, att Lovisa Ulrika, hvilken någon
tid trott på Swedenborg, som på en öfvernaturlig
ande, numera ansåg sig hafva blifvit bedragen,
och Swedenborg vara rubbad till förståndet. En
annan berättelse är, att tvänne riksråd i hem-
lighet underrättat Swedenborg om innehållet af
prinsens berörda ord, med hvilkas anförande han
sedermera förvånade drottningen. Denna uppgift
har dock med namnets utsättande blifvit af en
swedenborgare vid namn Stålhammar bestämdt
förnekad, och den öfverensstämmer ej heller med
den ärlighet, den afsky för bedrägeri, som Sweden-
borg alltid ådagalade. Men ungefär samma upp-
gift, ehuru i något ändrad gestalt, förekommer också
frän ett annat håll och äfven der medelst ut-
satta namn bestyrkt. Det heter nämligen, att
Lovisa Ulrika hade till sin yngre broder Ferdinand
skrifvit ett bref, som skulle hällas hemligt; att
fiksråden Höpken och Tessin likväl öfvertalade en
kammarherre M. Falkenberg att skaffa dem samma
bref, h vilket de läste, innan det afskiekades; att
det sedermera var detta bref, om hvars innehåll
hon på prof frågade Swedenborg; att bemälte rik.«^-
råd då i hemlighet meddelade åt Swedenborg detta-
innehåll, hvarefter han genom att för drottningen
detsamma upprepa väckte hennes bestörtning^).

•) Bland alla de olika sägnerna är den sist anförda bäst
bekräftad; ty berättaren, Nordin, grundar den på angifna sages-
man, fiämligen Shering Rosenhane, N. v. Rosenstein och den
ryktbare Beylon, hvilken sednare har enligtkonung Gustafs upp-
gift varit fullt öfvertygad om, att Höpken ^agit drottningens bref
och meddelat dess innehåll åt Swedenborg. (Histor. Handl. 4&.

185

^^pringer, Swedenborgs umgängesvän i London, som
ål ock bör ega något vitsord, berättar saken på
annat vis, nämligen att Lovisa Ulrika ville få reda
på några mellan henne och hennes aflidne broder
vexlade och nu förlaggda bref; att hon derom råd-
frågat Swedenborg; att denne efter ett par dagar
sagt henne, hvar brefven vore till finnandes, nämligen
i en låda i prinsens skrifbord ute i Tyskland, der
de ock äterfunnos. Springer har ock berättat, huru,
på tillfrågan om rätta förhållandet med dessa säg-
ner, Swedenborg blott svarat, det åtskilligt deraf
vore sannt, åtskilligt osannt. Så sväfvande, så
sins emellan olika äro berättelserna om detta myc-
ket beryktade uppträde.

Man omtalar ytterligare en och annan dylik,
som några säga besannad spådom eller bevisad
uppenbarelse, stundom svårförklarlig nog, t. ex.
den om eldsvådan i Stockholm. Men endast några
få bland dem äro, och äfven dessa blott ofullstän-
digt bestyrkta. Just den vigtigaste bland dem^
nämligen den om Lovisa LTlrika ^), berättas, såsom
vi sett, från olika håll på så olika sätt och stundom
med så betydliga afvikelser, att redan af detta skäl
ingeu historisk trovärdighet kan tillerkännas åt
dessa redan i sig sjelfva otroliga uppgifter.

Så är förhållandet med också de andra öfver-
naturliga sagorna. De hvila på sägner, lösa, obe-
visade, sins emellan stridiga, och med första sages-
mannen antingen icke uppgifven eller ock en
mystisk svärmare af sådan natur som Swedenborg
sjelf. Också bör härvid anmärkas, att, i händelse
Swedenborg verkligen egt den elektro-telegrafiska
förmågan att förnimma, hvad på långt afstånd sig
tilldrog; och än mer den öfvernaturliga förmågan

7, 10}. En annan sagesman, Pernetty. berättar likaledes, att
det var brefvets innehåll, som S^vedenborg för Lovisa Ulrika
omtalade.^

^ ) Afven den om fru Marteville.

186

att tråii andeverlden hemta upplysningar om eljest
iordi)itla ting, skulle och borde liau mångfaldiga
gånger haf\a begagnat dem till främjande af för
del verkliga lifvet vigtiga loremål, och han skulle
tillika otaliga gånger blifvit med dylika förfråg-
ningar anlitad, oeh man skulle hafva derom upp-
satt fullständiga oeh ordentligt bevittnade intyg.
Nu deremot beiinnes, att berättelserna om dylika
hans underverk äro jemnförelsevis endast få; och
ingen enda bland dem så vederbörligen oeh till
fullo bestyrkt, som fiu- dylika underbara uppgifter
fordras; oeh man tinner, att nästan hela samtiden
ansett honom vara, ehuru i öfrigt en lärd oeh akt-
ningsvärd j)erson, likväl i fråga om andeskåderi
alldeles oefterrättlig. Anmärkas bör ock, att han
sjelf icke lade någon vigt vid dessa berättelser.
Andeskåderiet, som medel till bekräftande af Nya
Jerusalems-läran, försvarade han med yttersta ihär-
dighet; andeskåderiet, som medel till egen personlig
utmärkelse, ringaktade oeh försummade han. Ke-
ligionsstiftaren förnedrade sig aldrig till undergö-
rare eller trollkarl.

Af ofvanbeskrifna halt voro de besök af andar,
hvilka utgjorde en af de kunskapskällor, ur hvilka
Swedenborg sade sig hemta satser och läror till
den nva religion, den nva kvrka, han stiftade.

Andra kunskapskällan var hans s. k kor-
respojidensläni. Många tänkare hafva vid sina på
egen hand företagna forskningar kommit till åsig-
ter, som icke öfverensstämt med deras kyrkas re-
Jigions-urkund. I denna strid mellan egen öfver-
tygelse och bibelns ord, hafva några bland dem
icke velat eller vågat förkasta någondera, utan
sökt för den inre och yttre fridens skull sammau-
jemnka och torlika dem. För sådant ändamål hatva
de antagit, att bibelns ord, hvars bokstaf motsade

187

deras personliga åsigter, liade en annan och dju-
pare och med dessa sednare öfverensstämmande
mening. Försök att uppgöra och för aUmänheten
framlägga sammanhängande förklaringar öfver en
sådan bibelordets inre betydelse, hafva förden-
skull flere gånger blifvit gjorda t. ex. af juden
Philo, af kyrkofadern Origenes, af den tyske teo-
sofen Jakob Böhme m. fl.; liksom i sednare ti-
der af de s. k. neologerna, — och i alla tider ofta
nog också af teologerna sjelfva. Ett sådant försök
var ock Swedenborgs korrespondenslära ^). Från
yngre år hyste han varm kärlek till bibeln och
fast tro pä gudomligheten af dess ord. Under me-
delålderns vetenskapliga forskningar, och i synner-
het till följe af inhemtad kunskap om Lockes
filosofiska lärobyggnad och naturvetenskapernas sam-
tidiga upptakter, vaknade hos honom åtskilliga
tvifvel, rörande icke blott flere kyrkans antagna
trosläror t. ex. om treenigheten, återlösningen, rätt-
färdiggörelsen m. m. utan ock rörande flere bibelns
historiska uppgifter t. ex. om skapelsen och synda-
floden. För Swedenborgs dubbelnatur af varm re-
ligiös tro och varmt vetenskapligt forskningsbegär
måste dessa motsägelser framträda mycket skarpa
och kännas ytterst plågsamma, och att kunna de-
samma försona blef följaktligen ett mer och mer
oemotståndligt själsbehof. Deraf föddes äfven hos
honom ofvanbeskrifna tanke; nämligen, att bibelordet
hade och måste hafva, icke blott en bokstaflig,
utan ock en annan, en inre betydelse, och att denna
vore den egentliga, den hufvudsakliga, och att den
tillika öfverensstämde med och bekräftade hans
sjelfbildade religiösa åsigter. På detta sätt uppkom

*) Man har anmärkt, att den alexandrinska korrespondens-
läran var ett slags medlingsförsök mellan judaism och hellenism.
Swedenborgs kan likaså betraktas som ett mellan kristendom och
rationalism anställdt ehuru i sig sjelft ganska irrationellt med-
lingsförsök.

188

och utarbetades den beryktade så kallade korrespon-
densläran. Dess innehåll var, att bibelns ord, äf-
ven i de minsta enskildheter, hade en trefaldig
betydelse; först en bokstaflig, den som menniskornfi
hittills vanligen antagit; för det andra en andlig,
som blott andarna och för det tredje en himmelsk,
som blott englarna förstodo. Oenom båda sist-
nämnda motsvarigheter, sade han, innehåller Gamla
Testamentet angående Gud, himmel, församling och
trosbekännelse ganska vigtiga underrättelser, så
vigtiga, att utan deras kännedom bibelordet är blott
en död bohstaf; dock medgaf han, att också den
bokstafliga meningen var nyttig att känna. Han
tillade, att icke ens för apostlarna hade mer än
några få bland dessa betydelsefulla motsvarigheter
varit uppenbarade: ingen annan dödlig hade någon-
ting derom vetat, förr än nu Gud för och genom
Swedenborg uppenbarat dem för att läggas till
grund för den nya församlingen, det nya Jerusa-
lem, han var kallad att upprätta. Denna korres-
pondenslära, skref han, hade blifvit meddelad åt
Henoch, men sedermera af menniskorna glömd.
Egyptens hieroglyfer^ skref han en annan gång
och med ändrad åsigt, Egyptens hieroglyfer inne-
hålla ingenting annat än sådana korrespondenser
eller motsvarigheter mellan naturliga och andliga
ting och hela bibeln är skrifven med af seende härå
och i enlighet härmed^). Men emedan menniskorna
och äfven judarna hö7Jade till afguderi missförstå
och missbruka samma tecken, förböd Moses att göra

^) Swedenborgs drömmar tr. 1859 s. 76. Denna Sweden-
borgs uppgift är liksom den föregående om Heuoch stridande mol
hans nyss anförda, nämligen att ingen dödlig vetat nåarot om
denna korrespondeuslära, förr än den blifvit för Swedenborg up-
penbarad. Huru Moses m. fl. kunnat, utan att sjelf känna dessa
motsvarigheter nedskrifva sina af motsvarigheter fyllda och jäst
genom sådana motsvarigheter vigtiga böcker, detta har Sweden-
borg icke förklarat;

189

några slags bilder, och de bibliska motsvarigheter-
itas eller korresjpondensernas betydelse har seder-
mera blifvit så glömd, att ingen vetat derom, förr
än Gud nu låtit mig densamma åter uppenbara i
mitt verk Arcana Coelestia, d. v. s. de himmelska
hemligheterna. Under denna tittel blef ock nu af
honom sammanskrifvet och åren 1749 — 1756 ut-
gifvet ett stort, af många ^) delar bestående verk,
som innehåller, icke blott grunddragen till hans nya
religion, utan tillika och förnämligast en framlägg-
ning af korrespondenserna, de inre och hittill-
okända betydelserna af hvarje vers i första ocli
andra Moseböckerna; ty längre kom han icke i
r.lla de utgifna delarna.

Vid uppgörandet af dessa korrespondenser, fick
han mycken hjelp af sin beläsenhet, sitt minne,
sin fyndighet och tillika af sin utomordentligt verk-
samma inbilluingskraft. Denna sednare hade likväl
redan nu tillvällat sis sä tvojellöst välde, att den
ofta arbetade på egen hand och utan afseende på
-anningen, eller ens på rimligheten. Det hela af hans
verk blef följaktligen mycket vanställdt af godtyck-
liga gissningar och högst vidunderliga skapelser,
så som framdeles meddelade utdrag visa.

Denna korrespondenslära har varit mycket om-
talad t. o. m. beprisad. Dess verkliga innehåll
och beskaffenhet, ehuru för denna fråga af stor vigt
;ttt känna, har dock aldrig blifvit framlaggd ; icke ens
bestämdt antydd i de skrifter, genom hvilka man
sökt göra den stora svenska allmänheten bekant med
Ssvedenborg och hans åsigter. Som prof på densamma
A il ja vi fördenskull meddela nedanstående dess för-
klaringar rörande xlbraham och några dennes öden.
Sv^edenborgs språk och framställningssätt äro dock
så dunkla och svärfattliga, att vi stundom alldeles
icke förstått, stundom kanske missförstått menin-

Ätia e-ler tretton, olika efter olika upplagor.

190

gen. Vi hafva derför inryckt så beskaffade ut-
tryck också med urskriftens egna ord och med
anvisning till det ställe, hvarest de i Arcana Coe-
lestia förekomma. Och nu till utdragen ur besagde
korrespondenslära !

Allt, hvad i bibeln är skrifvet om Abrahams
lif, gäller hlott i historiskt hänseende honom, men
i egentligaste mening Herren, hvilken han repre-
senterade, och dennes rike^); — en annan gång:
Abrahams första öden (beskrifna i l:sta Mosebok
12: te kap.j representera Herrens barndom intill hans
ungdom-) eller: Abrahams resa till Eggjyten repre-
senterar Herrens första undervisning^); ty Egypten
betyder kunskapernas vetenskap'^); — eller: Abra-
hams äktenskap med Sara under hedendomen före-
ställde ett äktenskap mellan det onda, mannen, och
det falska, qvinnan^); — Abraham representerade
det goda, i förening med Sara det sanna ®); — eller:
Abraham, betyder den inre menniskan, Hagar be-
tyder kärlek till kunskap om det yttre, ty Hagar
var från Egypten ^). Af deras förening alstrades
Ismael, som är det första Förnuftiga hos Herren^),
men hvilken blef fördi^ifven, sedan Isak, d. v. s.
Herrens gudomligt förnuftiga^) blifvit alstrad ge-
nom föreningen mellan Abraham och Sara, d. v.
s. det goda och sanna, — eller: Abraham och Sara
representerade Herren såsom det gudomligt him-
melska, Abraham och Keturah Herren såsom, det
gudomligt andliga, och Keturah betyder det gudom-
ligt sannas varelse^^).

1) N:o 3,253.

2) N:o 1,401.

') Instructionem in cognitionibus ex verbo.
*) N:o 1,409, 1,461 scientiam cognitionum.

5) N:o 1,369.

6) N:o 1,432.

') N:o 1,890, 1,892, 1,905. Affectio Scientiarum externi.
^) S. st. primum rntionale apud Dominuni.
^) N:o 1,890, 1,892, 1,905. Divinum rationale Domini.
*o) N:o 3,234. Essentia.

191

Efter dessa få prof på Swedenborgs korrespon-
denslära om Abraham sjelf, framlägga vi några
drag ur det sätt, hvarpå den förklarar Isaks till-
ämnade offring på berget Moria, hvilken berättas
i l:sta Mosebok 22:dra kap.^). Den vanliga åsigten
häraf, nämligen att befallningen gafs för att pröfva
Abrahams tro och lydnad, denna tolkning har Swe-
denborg icke antagit. I stället betraktade han upp-
trädet som en framställning af den frestelse^ Gud
sjelf underkastade sig, en framställning af de Her-
rens egna ytterst svåra frestelser, genom hvilka han
förenade det menskliga väsendet med det gudom-
liga-) och den frälsning, som genom nämnda för-
ening bereddes dem, som utgöra Herrens försam-
ling. Denna tolkning står i sammanhang med
och är ett stöd för Sweden borgs förnekande af
treenigheten och för hans påstående, att det icke
var Guds son utan Gud Fader sjelf, som led kors-
fasteisens död. Vidare! — Med Abrahams son Isak
betecknas det gudomligt förniftiga af honom (Gud)
sjelf födda^), men ock det godas sanning och det
sannas godhet^). Befallningen att offra Isak till
brännoffer betyder, att han, det gudomligt förnuf-
tiga, skulle helgas åt det gudomliga^). Berg (Mo-
ria) betecknar här den gudomliga kärleken^). Att

') Alla nedanstående korrespondenser återfinnas i N:o 2,764
—2,869.

2) Essentiam humanam iinivit Divince.

') Divinum rationale ab ipso genitum.

*) N:o 2,774, ytterligare säges, att Isak betyder i n:o 2,801
det gudomligt sanna; i n:o 1,893 den förståndiga mennislcan; i
n:o 2,610 Herrans gudomligt förnuftiga; och i n:o 3,258, att
efter Abrahams död skulle Isak representera Herren.

5) N:o 2,776.

^) N:o 2,774. En swedeuborgisk skrift säger, att hans kor-
respondenslära med ordet herg betecknar andakt, tro, hön; någon
annan betydelse namnes der ej, hvadan läsaren kan föreställa sig,
det Swedenborg följdrigtigt begagnat denna och icke någon an-
nan tydning. Kanske torde en dylik tolkning någonstädes före-
komma. Vi hafva likväl icke funnit någon sådan, utan andra,

192

Abraham sadlade sin åsnay betyder, att han be-
redde sin naturliga raennisha^). Med häst beteck-
nas det förståndiga, med vildåsna, det sanna, skildt
från det goda, med kamel det vetenskapliga i all-
mänhet'^), med åsna det vetenskapliga i enskildhe-
ter^). Det naturligt sanna betecknas genom ås-
nan*), det förnuftigt sanna genom mulåsnan. De
två drängar, Abraham medtog på vägen till Mo-
ria, beteckna det rent menskligt förnuftiga^), som

t. ex. den här ofvau förekommande. Enligt N:o 2,460 har ordet
herg betydelsen af kärlek i allmänhet, näral. himmelsk och and-
lig, men äfven sjelfkärlek och verldskärlek; — enligt n:o 1,430
en helig Mrlek: — enligt n:o 2,839 tillgifvenhet och kärlek; —
enligt 1,451 någonting himmelskt; — enligt iv.o ^h^ kärlekens god-
het och berget Ararat den j^ånyttföddes ljus. Enligt u:o 795 den
högsta himrnelska kärleken, men äfven kärleken till sig sjelf; —
enligt u:o 2,753 det gtidoniligt goda, och. Sinai ått gudo7nUgt sanna;
och berget Sinai således det gudomligt sanna af det gudomligt
goda, detta i högsta mening; men i inre mening: det sanna i
tron af det goda (verum fidei ex bono) ; — enligt n:r 8,805 skall
berget Sinai in specie betyda himlen, ur hvilken det sanna kom-
mer från Herren (e quo a Domino vera iufluunt); — enligt n:o
2,793 betyder berget Sinai det goda, hvari trons sanning skall
inplantas; — enligt n:o 6.88ii betyder berget Horeb c?e?i ^yrfom^a
kärlekens goda; — enligt n:o 4,210 betyder berg kärlekens goda
(bonum amoris). Flere dylika åt ordet berg gifua motsvarigheter
skulle kunna uppräknas.

1) N:o ?,781.

2) Scientijicum in communi. I n:ö 3,048 säger Swedenborg,
att med Eleasars kameler betecknas det gemensamt gudomligt ve-
tenskapliga hos den naturliga menniskan (scientifica communia Di-
vina in naturali homine); i n:o 1,486 säges kameler betyda ge-
raensam uppassning (servitia communia). 1 n:o 3,087 säges, att
Rebecca gaf Eleasars kameler vatten, betyder den naturliga men-
rdskans upplysning i alla vetenskapligheter (illuslratiouem omnium
scientificorum in naturali homine); i n:o 3,139 säges, att Laban
gaf Eleasars kameler halm och foder, betyder vndervisning i det
^tnnu och goda; — i n:o 3,190 säges, att rida på kameler be-
tyder det fOrnvfliga, upphöjdt öfver naturliga vetenskaper (intelle-
tuale elevatum super scientifica naturalia).

^) Scientificum in particulari.

*) N;o 2,787 verum noturale. Det är blott fem rader mellan
dessa två olika förklaringar öfver åsnans korrespondens-betydelse.
^) Rationale prins mere humanvm.

193

J:all tjena det gudomligt förnuftiga. Att Abraham
iögg sönder ved till brännoffret, förklaras så, att
ved betyder det goda. som hommer af gerningar
och rättfärdighet, och att hugga ved hetyder att
sätta sin förtjenst i sådant. Bibelns ord, att Abra-
ham tog elden och knifven förklaras så, att elden
betyder kärlekens godhet, knifven trons sanning').
Swedenborg tillägger: ordet knif använder bibeln
sällan, emedan i andra verlden finiias onda andar,
så kallade hnifskärare^^), som haf va vid sidan hän-
dande knif var, med hvilka de, drifna af vilddjurs-
natur, vilja af skära andras strupar. Att Isak blef
bunden, betyder det förnuftigt gudomligas till-
stånd, när det i egenshaj) af sanning skall undergå
högsta frestelsen. Ytterligare säges: Herren tillät
denna frestelse mot sig sjelf, för att utdrifva allt,
som var blott menskligt'^), liksom sedermera hos
Kristus på korset. Att hedningarna för att blidka
Moloch offrade sina barn, kom deraf, att de från
de gamle hört, att Guds son ^) skulle komma och
offras. Väduren, som Abraham fick se, betyder
de andliga af menniskoslägtet ; att han var bekajad
med hornen i en törnbuske, betyder, att dessa i
af seende på trons sanning äro invecklade i den
naturliga vetenskapligheten^); att Abraham tog vä-
duren lös, betyder de andligas förlossning genom
det gudomligt menskliga hos Hei^ren; och att vädu-
ren offrades, betyder, att de andliga heliggöras^).

^) N:o 2,798. Ealigt Diavium Spirituale n:o 5,038 betyder
kuif det borgerliga lifvets goda och. sax det borgerliga lifvefs
sanna {bonum, verinn viUe civilis).

^ ) Cultrarii.

3) X:o 2,816. Nyss förut, se sid. 191, rr.o 2,764 säger Swe-
denborg tvärtom, att det var geiiom denna frestelse, som Herren
Jörenade det menskliga väsendet raed det gndomliga.

■*) Tvärtemot Swedenborgs vanliga lära antages här tillvaron
af en Guds son och af dennes korsfästelse.

^) Scientifica naturalia.

'^) Förklarinsenöfver korrespondenserna i l:a Mosebokens y2;dra

Fryj:eUs Ber.~ 43, 13

194

— Vi tillägga några andra prof på Swedenborgs kor-
respondenser. Att Loths hustru såg sig om, be-
tyder, att det sanna vände sig från det goda och
såg på lärdomssatser^). Att hon förvandlades till
en saltstod, betyder, att det goda i sanningen ut-
plånades-). Loths döttrar beteckna^) benägenheten
för det goda och sanna; den äldres för ett slags
godt, den yngres för ett slags falskt; den äldres
son Moab betyder den församlingens gudaktighet"^)
med hänsyn till det goda; och den yngres son, Am-
mon, den församlhigens förfalskade sanning. Den
gr^^nvälling, Jakob gaf åt Esau, betyder en sam-
inanhopming af lärdomssatser ^) m. m. Någon tid
derefter utarbetade Swedenborg en annan del af
sin korrespondenslära, nämligen den öfver Uppenba-
relseboken: en förklaring, hvilken skulle vers efter
vers framlägga denna boks s. k. inre betydelse.
Han fortsatte arbetet dock blott till nittonde kapitlets
tionde vers, men det upptager likväl i engelsk öf-
versättning 6 band. I detta verk lärer han, att
Uppenbarelseboken med det ogudaktiga Babel, den
stora skökan, åsyftar katolska kyrkan, och med
draken Luthers lära om rättfärd iggörelse genom
tron allena, och med det nya Jerusalem, den nya
församling, Swedenborg skulle komma att stifta.
Också i andra hans verk förekommer en mängd
dylika tolkningar; t. ex. i Diarium Spirituale, der
det säges i n;o 3,424 att med vägglöss betecknas

kap. upptaga 93 tämligeu tätt tryckta sidor i medelstor oktav.
Vid jcmnförelse finnes, att i fråga ora innehållet af detta kapitel
är Böhme» korrespondeusförklariug naturligare än Swedenborgs.

') N:o 2,4.ö3, Doctrinalia.

^) Omne bonum veri vcistatum.

3) N:o 2,362, 2,465.

■*) N:o 2,407, Religiosum.

^) N:o 3,31 (i. Congeries doctrinalium.

Förklaringarna öfver korrespondenserna i l:a och 2:dra
Mosebok upptaga tillhopa 6,357 sidor, b-räkninsen gjord efter
Tafels upplaga. En jemnförelsevis mindre del häraf är likväl eg-
nad åt sjelfva religionsläran.

195

de, som hemligt angripa troslärorna och dymedelst
oroa de enfaldiga. Så ungefär förklarade han ock
flere sina egna åkommor. I t. ex. n:o 4,413 och
5,103 säges, att Sweden borgs tand verk på veustra
sidan i munnen förorsakades af skrymtare; och
att stark kyla i hans venstra näsborr förorsakades
af dem, som tro sig veta allt och vilja ensamma
tala, t. ex. Schönström (det var hans slägtingej,
och hvilka der tagit plats; och i n:o 5,107 att
smärta i Svi^eden borgs venstra stortå förorsakades
af dem, som tvista om trosläror; och i n:o 4,851
att Swedenborgs hemorrhoidal-klåda förorsakades
af dem, som trodde sig hafva i lifvet varit för-
ståndigare än andra; t. ex. af filosofen Wolf och
af Swedenborgs slägtingar Erik Benzelius samt
Lars och Gustaf Benzelstierna, hvilka tagit sin
plats på det ställe, der berörda olägenhet kändes i).
I samma anda som ofvanstående utdrag äro
de öfriga i Swedenborgs Arcana Coelestia gifna
förklaringarna. Tid och rum tillåta dock ej att
inrymma flere prof på denna bibeltolkning; må-
hända äro de anförda redan allt för många och
mustiga. Men vi hafva velat sätta allmänheten i
tillfälle att sjelf kunna åtminstone i någon män
bedöma beskaffenheten af denna s. k. högre vishet,
denna korrespondenslära, som Swedenborg påstod,
att Gud hade för och genom honom uppenbarat: —
denna korrespondenslära, på hvilken han till be-
tydlig del sökt grunda sitt Nya Jerusalem; —
denna korrespondenslära, hvars verkliga innehåll,
hvars oräkneliga motsägelser och orimligheter flere
Swedenborgs försvarare hafva inför allmänheten
alldeles förtegat, dock under höga loford öfver det
hela. Atterbom t. ex. säger, att Swedenborgs arbeten
och i synnerhet hans korrespondenslära äro författade
med en matematico-logisk reda., konsequens, sijm-
metri, ratiocinerande metod och rationalistisk nyk-

') Jfr sid. 200, noten.

196

terliet — och lättfattligliet^]. Kant deremot har
kallat det vidlyftiga korrespondens-verket cdta
qvarthand fulla af galenskaper. C. C. J. Bunseo
har satt det djupt under Böhmes arbete och be-
skrifvit det såsom den mQ?>i förvridna och djeifva-
bland alla mystiska bibelförklaringar, och Wiesel-
gren har kallat den en dårhusmessig bibeltolkning ^).

SWEDEXBORGS RELTGTONSLÄRA.

Det var på ofvaunämnda uppenbarelser och
korrespondenslära, som Swedenborg påstod sig hafva
grundat den religion, han förkunnade. Vi skola
nu taga äfven denna i betraktande.

Den öfverensstämde i mycket med lutherska
trosbekännelsen, dock med undantag af flere vig-
tiga punkter, bland hvilka vi anföra några de för-
nämsta. Enligt hvad nämndt är, antog han bibeln
som en gudomlig uppenbarelse, men icke blott til)
dess bokstafliga innehåll utan äfven och vida mer
till följe af dess så kallade inre korrespondenser. Ät
några bland dess skrifter, nämligen Esthers, Ruths,
Jobs och Krönike-böckerna, Salomos ordspråk, Pre-
dikare och Höga Visa, Apostlagerningarna och alja
Epistlarna tillerkände han dock mindre värde. At
Uppenbarelseboken deremot ett så mycket större,
nämligen såsom en profetia om det nya Jerusalem,
Swedenborg skulle upprätta, och hvilket han trodde
förebådadt genom Uppenbarelsebokens ord: Si jag
gör all ting ny. — Han medgaf väl olika verk-
ningssätt inom Grudomsväsendet, men förkastade
läran om tre personer i Gudomen och påstod, att
den var stridande mot både bibel och förnuft, ty
det fanns blott en enda Gud*). Med den Heliga

^) Siare och Skalder, 1, 45.

2) Verkehrteste und anmassendsfe. 1. CXC, tr. 1858.

3) Bedlamitisk henneneutik. Sverges Sköna Literatur, 1. 448.
-*) Enligt C. F. Bauers Dogmengeschichte, s. 370, har Swe-

donboro: kallat trefaldishetsläraa en sotanisk lära.

197

Anda ansåg han bibeln mena den inverkan på
menniskorna, som det uppenbarade ordet och den
skedda Guds-uppenbarelsen medfört och medföra.
Att denna uppenbarelse skett genom en serskiid
person i gudomen, genom någon Guds son, förne-
kades helt och hållet M. Swedenborgs åsigt härom
var följande. När menniskoslägtet blifvit mer och
mer förderfvadt och höll på att råka i helvetiska
magters våld, då, sade Swedenborg, då nedsteg
den ende Guden sjelf och antog en mensklig gestalt,
ett kroppsligt omhölje*), samt utsatte sig för alla
frestelser och strider och besegrade helvetesandarna-^).
På detta sätt befriade han menniskoslägtet från
dessas öfvermagt samt meddelade de botfärdiga ett
nytt andligt lif. Detta var den så kallade för-
lossningen eller återlösnmgen, hvilken egentligen
bestod i möjliggörandet eller underlättandet af men-
niskans sjelftöretagna omvändelse och förnyelse.
Deremot, att Kristus genom sitt lefverne och sin
lydnad fullgjort i menniskornas ställe lagen, och
genom sin pina och död lidit i deras ställe synda-
straffet, — och att han derigenom blidkat Guds vrede,
— och att menniskorna genom tiilräknandet af Kristi
förtjenst och tron derpå skulle förvärfva salighe-
ten, — denna lära i alla dess punkter förkastade
han helt och hållet. Den åsigt, som nedsätter ger-
ningarnas vigt men deremot anser rättfärdiggörelse
och salighet bero ensamt eller förnämligast af tron,
denna åsigt oaillade han numera helt och hållet

') Stundom och liksom omedvetet lät han dock härutinuan
äfven lui undfalla sig ord, som öfverensstämde med den siats-
kyrkliga äsigten. Att han vid slutet af sin bana så väl i denna
som flere andra punkter verkligen närmade sig densamma, skall
längre fram omtalas.

2) Hos Swedenborg röjdes benägenhet att låta andra personen
uppgå i den första och det- Nya Testamentet förblekna vid sidan
af det Gamla; hos herrnhutarna i båda ialien tvärt om.

2) Hans lära erinrar i denna punkt om de fordna s. k. Pöfn-
passianerna och Sabellii aoiiängare.

198

och med mycken bitterhet, och kallade den Luthers
soUfidismus. De, som densamma hyllade, ansåg
han vara i bibeln betecknade ena gången med
getabocken i Daniels profetia, en annan gång med
getterna i Matthei beskrifniug om yttersta domen,
en tredje gång med draken i Uppenbarelseboken.

Sweden borgs spridda yttranden öfver dessa
ämnen och om Paulus och Luther tyckas närmare
utredda och med hvarandra sammanbundna angifva
ungefär följande åsigter. Pauli ord mot lagens ger-
ningar voro egentligen föranledda af några jude-
kristnas påstående, att alla kristna borde iakt-
taga också Mosis ceremoniallag om fastor, tvag-
ningar, offer m. m. Men i ifvern och brådskan
uttalade Paulus sina ord sä, att de syntes och nå-
gon gång voro rigtade också mot de lagens ger-
ningar, som blifvit föreskrifna af sedelagen, af tio
Guds bud. Luthers ord mot lagens gerningar voro
föranledda dels på förenämnde vis af Paulus, dels
af harm öfver det sätt, hvarpå också katolska
kyrkan stiftat en slags saliggörande ceremoniallag
om fastor, vallfarter, späkningar, radbandsläsningar
m. m. I sin ifver mot sådana ceremonialiska ger-
ningar, vare sig judendomens eller katolicismens,
gick Luther så långt åt andra sidan, att han an-
tog rättfärdiggörelse endast genom tron. Till dessa
sina påståenden torde Swedenborg i någon mån
blifvit ledd genom det sätt, hvarpå Rutström sam-
tidigt öfverdref Luthers åsigter.

Någon gång framskymtar ock hos Swedenborg
den tanken, att menniskans värde och väl egent-
ligen beror hvarken af tron eller gerningarna, utan
af sjelfva sinnesförfattningen; och att, om denna
är fri från sjelfviskhet, men deremot genom-
trängd af kärlek till Gud och nästan, då gör
det mindre, om menniskan saknat tillfälle att lära
eller ock förmåga och anlag att fatta och omfatta
alla trospunkterna: saknat tillfälle eller förmåga

199

att genom kärlekslagens yttre geruingar ådagalägga
sin inre kärleksfulla sinnesstämning.

Läran om sabbatens helgd^ arfsynden, dopet
och nattvarden tolkade och behandlade Sweden-
borg på ett sätt, som stundom gränsade till ratio-
nalism. Också med hänsyn till några vanliga lef-
nadsregler hyste han egna äsigter.

Till exempel, den rike, sade han, kan ingå i
himmelen lika väl som den fattige. Inträdet beror
ej på yttre förmögenhetsvillkor utan på inre själs-
tillstånd. Också fattigdomen lockar till många syn-
der, oförnöjsamhet, afuiid, hat, snatteri, stöld o. s. v.
At kringstrykande tiggare ville han ej heller gifva
allmosor; ty, sade han, sådana personer föra van-
ligtvis ett lättjefullt och lasthart lif, och en gåfva
länder mer till skada än gagn hade för dem sjelfva,
ty de fortfara då med att tigga i st. f. att arheta;
— och mången gång äfven för andr'a, ty att gifva
allmosa åt en ond inenniska, det är att gifva ho-
nom medel i händerna att göra än mera ondt. Swe-
denborg beskref ock, huru lättjefulla tiggare äfven
i andra verlden skydde arbete och ville lefva på
andras bekostnad samt förslösade i öfverflöd och un-
der inbördes trätor de erhållna gåfvorna, och derför
voro dömda också der till ett eländigt och olyck-
ligt lif. Han mente å andra sidan, att en kristen
ingalunda behöfde sälja all sin egendom for att
gifva den åt de fattiga, utan hade rättighet att
sjelf njuta af sitt välförvärfvade goda.

Med afseende på tillståndet i andra verlden
lärde Swedenborg, att de flesta aflidna menniskor
blefvo ej förr än efter någon ytterligare stundom
flerårig pröfning försatta i det tillstånd af salighet
eller osalighet, till hvilket de under lifstiden gjort
sig förtjenta^). Deras slutliga öde bestämdes dock

' Erland Broman, säger Swedenborg, biet' dock för sina
många och mångfaldiga brott redan på fjerde dagen svr.rt som en
djefviil och nedstörtad i plågoramiLen. Diarium Spirituole n:o 5,493.

200

mindre genom en dom ofvanifrän, än genom deras
egen och inre lust till det goda, eller till det onda.
Portarna iill både himmel och helvete, sade han,
stodo dem öppna; men till följe af nämnde starka
A^alfrändskap slöto de sig i andra liksom i denna
verlden nästan frivilligt till likasinnade kretsar, de
ondas eller de godas, ocli utvecklade sig ä ena
sidan till djupaste ondska och förnedring, till natu-
ren af djeflar; å andra sidan till högsta helighet
och herrlighet, till naturen af englar. De saliga
andarna, sade han, utbilda sig m.er och mer i god-
het och sanning, och blifva i samma mån sköna
och starka, hvadan att åldras i himmelriket är att
föryngras. I sammanhang härmed lärde han, att
det ej fanns andra englar eller djeflar än arlidna
menniskors andar, goda eller onda. Också i denna
punkt gjorde han sig skyldig till motsägelser. Han
talade t. ex. om draken och hans onda andar, hvilka
redan före skapelsen blefvo störtade frän himmelen;
och på ett annat ställe om den djefvul, som loc-
kade Eva till synd, och antog således i båda dessa
fall tillvaron af onda andar, innan ännu någon
menniska aflidit, hvars ande kunnat till djefvul för-
vandlas i). Huru Swedenhorg för öirigt betraktade
tillståndet i andra verlden, så de saligas som osa-
ligas, skall utförligare beskrifvas, när det blir fråga
om denna del af hans andeskåderi.

Det finnes i Swedenborgs religionslära en ge-
nomgående grundtanke, hvilken, ehuru redan i
förbigående antydd, likväl bör mera serskildt fram-
hållas. Det är hans tro på menniskans sjelftill-
räcklighet och deraf följande både förmåga och
pligt till sjelfFörsörjning, till sjelfstyrelse och till
sjelfansvar. Emedan Gud gifvit henne till ledning
både förnuft och uppenbarelse, kunde och borde
hon, mente Swedenborg, sjeU sörja för sitt både

') Diarium Sjjiritnale n-o 4,321, 4,323.

201

timliga och eviga väl, och sjelf ansvara för sina
gerningar. Från denna grundåsigt utgå soni na-
turliga följder många andra Swedenborgs satser;
t. ex. att han ogillade lärorna om salighet af nåd
och för Kristi förtjenst; — att han icke ansåg sig för-
pligtad understödja sådana fattiga, som kunna men
icke vilja hjelpa sig sjelfva; likaså ensamheten och
sjelftillräckligheten i Swedenborgs eget lefnadssätt;
och än mer hans ofta yttrade åsigter om folkens
förmåga, rätt och pligt till sjelfstyrelse; ytterligare
hans äsigt att äfven i andra verlden salighet eller
osalighet var en följd mindre af någon dom ofvan-
efter, än af menniskoandarnas fria sjelfbestämmelse,
och att de både i himmel och helvete sjelf \a slöto
sig tillhopa i liksinnade sällskap. Att likväl be-
sagde rationalistiska grundtanke esomoftast af ande-
skåderiets vidunderligheter grumlades, fördunkla-
des och alldeles bortskymdes eller ofta genom mot-
sägelser upphäfdes, derpå har läsaren sett och får
ytterligare se många exempel.

Sin tillämnade nya församling kallade Sweden-
borg den Nya kp^kan eller det Nya Jeritsalem, detta
sednare namn taget efter det Nya Jerusalem, Up-
penbarelseboken omtalar. Sig sjelf ansåg han vara
dess grundläggare och derigenom pä sätt och vis
en menniskoslägtets andre frälsare. Den kyrka,
sade han, som Kristus stiftade^ liar under tidernas
längd bli/vit mer och mer fördeo^fvad i synnerhet
medelst satserna om. Gudomens tre personer och
om rättfärdiggörelsen genom Kristi förtjenst. För
att n3-skapa och rena den, hade nu Gud uppdragit
åt Swedenborg att skrifva sitt ofvannämnda stora
verk om De Himmelska Hemligheterna^ i h vilket
han framlade sin nya religion och korrespondens-
lära. Verket blef färdigt 1756. Dermed tyckte
Swedenborg sanningen vara framlägga, hvarför han
också antog, att år 1757 afkunnades en yttersta
dom, hvarvid de, som förkastade den nya läran

202

afskildes från dem. som henne gillade. Likartade
yttersta domar, mente han, hade på sätt och vis
öfvergått verlden hvarje gång, menniskorna varit
i betydlig män villseledda och förderfvade; således
före syndafloden, före babyloniska förbi strin gen,
före babyloniska fångenskapen och före Jerusalems
förstöring, hvilka alla olyckor utgjorde straff, som
då inträffade yttersta domar pålade de förvillade
menniskorna. Nu på 1750-talet var religionen
likaledes förderfvad, och skulle derför af Sweden-
borg pånyttfödas. Den yttersta dom, som derför
1757 börjades, säger sig Swedenborg också sjelf
hafva sett och beskrifver honom på följande sätt.
Alla verldens folk voro församlade^ ^jrotestanterna
i midten, ordnade efter folkslag, svenskar och dan-
skar i vester, tyskar i norr, holländare i öster och
söder, c. s. v. Utom och kring protestanterna
stodo katoliker och muhamedaner och ytterst hed-
ningarna. Alla fngo sin dom och u^jptogos i him-
melriket eller neäkastades i af grunden. Domstols-
förrättningen, sade han, varade nära ett helt år^).

Vi hinna icke meddela någon utförligare be-
skrifniug öfver de egentliga lärobegreppen i Swe-
denborgs religion. Hvad deraf blifvit anfördt, visar
dock, att hans lära var en neologiens förelöpare,
och ett bland dennas första försök att samman-
jemnka renlärighet och fritänkeri; och hos Swe-
denborg ett gemensamt alster af statskyrkliga åsig-
ter, inympade under ungdomen, och rationalistiska,
iuhemtade under medelåldern. Att dylika jemnk-
ningsförsök skulle göras, och att ett neologiskt tid-
skifte skulle under då varande förhållanden uppstå,
var i sig sjelft en nödvändighet, en naturlig följd af

'•) Denua yttersta dom slår i motsägelse till Swedenborgs
vanliga lära om det sätt, hvarpå menniskurnas öde i andra verl-
den hufvudsakligen bestämdes af deras eget val. Se sidd. 200, 201.

203

dåtidens oundvikliga strid mellan å ena sidan den
gamla dittills herrskande bibeltron, och å den andra
de nya med oemotståndlig kraft framträngande na-
turhistoriska och filosofiska åsigterna. Swedenborg,
som religionslärare, var en bland de främst och först
uppträdande talmännen för detta neologiska tide-
livarf, och uppkomsten af hans dogmsystem har redan
i dessa omständigheter en naturlig förklaring utan
att behöfva härledas från andeskäderi eller korre-
spondenslära. Snarare tyckes det, som dessa sed-
nare måst i vissa enskilda fall jemnka sig efter
hans nya religions-uppfattning.

Också i en annan punkt sammanhängde Swe-
denborgs religion med neologien och med den starka
vigt, denna lade pä några enskilda sidor af kristen-
domens lära. Mer än de flesta upphöjde Sweden-
borg det goda öfver det sanna samt mennisko-
kärleken och de stilla dygderna öfver snillet och
hjeltemodet. Detta liknade i mycket det sätt, hvarpå
det sä kallade Upplysningstidehvarfvet, gick till
väga: hvilken åsigt dock sedermera blifvit af den
nyromantiska reaktionen i Tyskland och af den
fosforistiska i Sverge hånad med namn af filisteri,
pjoller, prosaisk platthet o. s. v.

Swedenborgs ofvanbeskrifna rationalism bör
noga beaktas, ty troligen är det denna beståndsdel,
som skaffat och skaffar Nya Kyrkans lära dess
flesta anhängare. Det irrationella bihanget, ande-
skåderiet, blifver ofta nog af detta slags sweden-
borgare betraktadt såsomen religions-stiftarens per-
sonliga förvillelse, hvilken icke var ovillkorligen
fästad vid hufvudsaken, sjelfva religionsläran, utan
kunde saklöst lemnas å sido ; liksom man antog
Cartesii filosofi, ehuru man förkastade hans hvirf-
yellära; så de swedenborgska förnufts-menniskorna.
Än dess känslo-menniskor, för hvilka den enkla och
kalla rationalismen kännes prosaisk och motbju-
dande? De blifva dock stundom med densamma

204

i detta fall försonade genom dess bihang af antagna
uppenbarelser, dels bibliska, dels swedenborgska.
Från den omtalade sedliga renheten i Swed en-
borgs lära finnes ett besynnerligt undantag. Han
har visserligen ganska ofta neclskrifvit de vackra^
ste saker om äktenskaplig trohet och kärlek, och
ganska ofta yttrat djup ovilja mot all slags osed-
lighet. Men det oaktadt har han för ett dylikt
lefnadssätt inom både gifta och ogifta ståndet an-
fört ursäkter, t. o. m. försvar. För gift mans rätt
att underhälla frilla har han t. o. m. ordnat ett
slags lagstiftning och den både utförlig och med
tämligen rymliga villkor \). Hans läror härutinnan
hafva ock dels afhållit många från inträde i hans
kyrka, dels inom densamma förorsakat många klan-
dervärda oordningar.

SWEDE^'BORGS UPPENBARELSER OM HIMMELRIKET,
HELVETET OCH VERLDSKROPPARXA

äro, enligt hans egen uppgift, förnämligast grun-
dade på personliga besök i andra verlden och på
samspråk med der befintliga varelser. Öfver dessa
besök, och öfver hvad han under desamma sett
och hört, har han från 1745 till 17652) fört en
ordentlig dagbok, kallad Diarium Spirituale^). Den
upptager tio tryckta delar, och det är förnämligast
ur densamma och ur Arcana Coelestia, vi hemtat
nedanstående uppgifter.

') Vishetens njutningar af äktensTcapskdrleken, n:o 423 —
510. Jfr White, 2. 412—418. I Documents of Em. Swedenhorg
by R. L. Tafel, tr. 1875, 1. 642 finnes ett dock ofullständigt
försök att vederlägga denna mot Swedenhorg rigtade anklagelse.

^) Uppgifterna om dessa årtal vexla.

^) Andlig Dagbok. Måhända af samma orsak som med dröm-
journalen (sid. 176), meddelade Swedenhorg detta sitt diarium aldrig
åt allmänheten. Dess tillvaro var länge för de flesta okänd, tills
arbt^tet slutligen blifvit i våra dagar tryckt.

205

För menniskans lif efter det närvarande finnas tre
oiika tillstånd: andeverlden, himmelriket ochhehetet.

Det första är ett slags pröfniugstillständ, i
hvilket menniskaus ande genast efter döden in-
kommer och dröjer stundom flere år, innan den
slutligen förflyttas eller sjelf förflyttar sig till him-
melriket eller helvetet. Den liknar i mycket vår
närvarande verld, så att de aflidna menniskorna i
början knappt märka, att de ombytt tillstånd. De
medföra ock till besagda andeverld alla sina bö-
jelser, men förmå der ej längre dölja dem, utan
visa öppet alla tankar och begär, vare sig goda
eller onda. Det är dessa under det föregående lif-
vet inöfvade och till natur öfvergängna vanor och
själsegenskaper, som nu tydligt och verksamt fram-
träda samt bestämma andens blifvande och slutliga
öde. I denna pröfningsverld blifva fromma hed-
ningar af saliga andar beredda till mottagande af
den sällliet, som är ät fromma kristna beskärd.

Hvad med himmelriket och dess salighet me-
nas, detta, heter det, har ingen hittills vetat, förr
än nu G-ud för Swedenborg uppenbarat och tillåtit
denne för menniskor uppenbara dess stora hemlig-
heter. T. ex. Himmelriket är skapadt efter Guds
mensklioa beläte och utsjör således i sin helhet, att
man så må säga, en stor himmelrikskropp: — men-
niskan är skapad efter densamma, så att hvarje
äfven den minsta del af hennes lekamen har sin
motsvarighet i himmelrikskroppen; — i hvar sin
af denna sednares delar, hufvud, bröst, lungor, ben
eller fötter o. s. v. erhålla de saliga sin plats, allt
efter hvars och ens förtjenst eller egenskaper: —
det finnes tre himmelriken, ett för de goda an-
darna, ett för de englalika andarna och ett för
englarna: — de saliga ordna sig i sällskap, bolag
(societeter), efter som de bäst trifvas och arbeta
tillsammans: — himmelrikets glädje består ej, så-
som månaa haf\'a trott, i tillfredsställande af mensk-

206

lig lystnad efter magt, ära och vällefnad, ej heller
i den beqvämliga hvilan, det enformiga nöjet att
sitta med palmer i händerna och beskåda och prisa
Gud, utan i ett lif, uppfvlldt och förljufvadt af
ömsesidig välvilja och välgörenhet; — i himmel-
riket finnas ock hvarjehanda sysslor och inrättnin-
gar, t. ex. kyrkor, skolor m. m; äfven olika kön och
andliga äktenskap; — från hvad tid och land, de
saliga andarna också äro, begagna de, likväl med-
vetslöst, samma språk som den menniska, med hvil-
ken de tala; — de saliga hafva sköna och strålande
kläder, som de erhålla af Grud, samt vackra bonin-
gar med prydliga sängkamrar, samtalsrum m. m.;
— de bo i präktiga städer och palats, omgifna af
stora och sköna lustparker, hvarest stundom trä-
dens löf äro som af silfver och deras frukter som af
guld; — de rymder, atmosferer, i hvilka de vistas,
äro till antal oräkneliga, till skönhet obeskrifliga;
t. ex. diamanthimlen, den brokiga juvelhimlen, den
af alla färger glänsande strålhimlen, den flammande
guld- och silfverhimlen, den mångfärgade blomster-
himlen, den granna regnbågehimlen o. s. v.

Helvetet, sade Swedenborg, är liksom himmel-
riket bildadt enligt skapnaden af en menniskokropp,
i hvars olika delar hvar och en af de osaliga er-
håller plats efter förtjenst och lynne ^). De bilda,
liksom de saliga i himmelriket, societeter och säll-
skap af likasinnade andar, hvilka med sin ondska
plåga hvarandra; ty liksom i himmelriket ömse-
sidig kärlek, så är i afgrunden ömsesidigt hat den
gemensamma känslan. De argaste, de som velat
förstöra också menniskors själar, nedkastas i de
mörkaste och djupaste hålorna i jorden, hvarest
de plågas af förfärliga ormar och slutligen förvand-
las till ohyggliga djur-). Lönnmördare få sin bo-

^) T någon likhet med det sätt, hvarpå han ti ödde vissa
delar af sin egen kropp vara plågade af onda der inqvarterade audar.
'^) Arcana Coelesfla. N:o 815, 816.

207

ning under helveteskroppens säte; — mennisko-
ätare i ett träsk till venster, hvarest de stå, bi-
tande i hvarandras skuldror^); — stråt- och sjö-
röfvare deremot i tunnor eller träsk, fulla af stin-
kande menniskovatten-); — grymma eller äk-
tenskaps-brytande män under hälen på helvetes-
kroppens högra fot^); — äktenskaps-bryterskor
och de, som förleda oskyldiga män, framtill under
fotbladet*), der de plågas af ormar, af stank samt
af vexlande hetta och köld^). Oskuldens förförare
sättas på vilda hästar, kastas derefter ned under
hästarna, krypa derifrån bakvägen in i dessas
magar, h vilka sedan förvandlas till skökor, hvilka
derpå förvandlas till drakar, och så går det om-
igen och omigen under många tusen år^). De
giriga, de värsta bland alla, kastas n^d i ett stin-
kande rum djupt under helveteskroppens fötter,
hvarest de blifva afrakade som skållade svin^); —
de, som varit begifna på frosseri och vällefnad,
men icke gjort något godt, få sin plats under hel-
veteskroppens säte och omgifvas af mennisko-oren-
lighet^). — Hela böcker kunde fyllas och äro af
Swedenborg sjelf fyllda med berättelser om dylika
i (ändlighet vexlande alster af hans inbiiluings-
kraft. Det anförda torde dock som prof vara till-
räckligt.

') Arca7ia Coelesiia. N:o 819.

2) S. st. N:o 820.

^) S. st. N:o 824. I n:o 954 säges, att de liderliga uppe-
hålla sig och trifvas i afträden, eller i stinkande träsk; i n:o 275
sägas äktenskapsbrytare vara samlade ofvanför venstra ögat i deu
stora helveleskroppen. I Diarium Spiriturde n:o 164 sägas de li-
derliga fästas vid tå^ och kringsvängas.

"*) In piano plantartim pedis antrorsiivi. •

^) Arcana Coelesiia. N:o 825.

•5) S. st. N:o 828.

") S. 3t. N:o 938, 939. I n:o 954 sägas de blifva plågade
af rättor.

^1 S. st. N:o 943.

208

En sak, en likhet med Dantes dikt, bör dock
anmärkas. De religiösa, politiska och historiska
åsigter, Swedenborg i vanligt tillstånd omfattat, hafva
i flere fall inverkat på andeskäderiet och förestafvat
dess innehåll. Vi minnas t. ex. huru han förkastade
treenighetsläran. I sina uppenbarelser beskrifver han
ock, hur i andra verlden Athanasius gick omkring
och letade, ehuru förgäfves, efter sina tre Gudar.
Vi minnas ock, huru Swedenborg efter mycket
vacklande mellan lärorna om rättfärdiggörelse an-
tingen genom tron eller genom gerningarna, slut-
ligen öfvergick till sednare åsigten. Huru högt
hans ovilja mot den förra slutligen steg, synes af
hans så kallade uppenbarelser, i hvilka han ofta
omtalar de straff, som i andra verlden drabbade
denna läras anhängare. Ena gången berättade han
t. ex., huru de byggt sin stad på en hög klippa,
från h vilken de misshandlade andra: huru de var-
nades, men huru de fortforo i sitt förvända sinne,
och huru derefter klippan med stad och innevånare
småningom nedsänktes i djupet^). En annan gäng
beskref han, huru i den stora helveteskroppen fram-
till under högra fotbladet voro berg, träsk och små-
städer, och huru i dem vistades de, som litade på
trons ensamt saliggörande magt. Några bland dem,
berättade han, hade visserligen i lifvet uppfört sig
väl; men nu hade ondskan fått magt öfver dem,
och deras predikant var Rydelius-). — Paulus blef
då liksom ofta af många ansedd som förnämsta upp-
hofsmannen till läran om rättfärdiggörelse genom
tron. Han och hans tillstånd i andra verlden be-
skrifvas sålunda: Paulus y^y bland de sämsta apost-
larna^) och oföränderligt egenkär, hvarför ock de

' j Diarivm Spirituale. N:o 4,926.

2) S. st. N:o 4,653, 4,699. Rydelius liade under striden
mot Tolstadius varit en bland de kraftigaste kämparna för tron
och mot det upphöjande af gerningainas värde, som stuadora ut-
märkte den tidens pietister.

■') /nfer pessinnis Aposfolon/.m.

209

andra apostlarna förhastade honom. Han ville
blifva den förnämste och döma öfver Israels tolf
slägter och ingick förhund derom med den onde
ande, som i paradiset förledde Eva. Han tålde
ej Petrus och sade denne ingenting förstå eller
förmå. Pauli epistlar, tillade Swedenborg, clro vis-
serligen ganska väl shrifna, men också onda personer
kunna skrifva vackert, och samma bref sakna helt
och hållet korrespondens och betydelse och glömma
det goda, som kommer af kärleken, och hålla sig
blott till det sanna, som kommer af tron. Paulus
hade i helvetet fått sin boning till venster; men
emedan han der tillställde oro, flyttades han än
djupare ned, der han slutligen förlorade medve-
tandet om, hvem han var^). På andra ställen-),
berättar Swedenborg sjelf, att han ofta, ja ett helt
år igenom^) samtalat med Paulus äfven om orden
i Rom. 3. 28. Huru dessa samtal kunnat hållas,
sedan Paulus, som »Swedenborg på annat ställe sagt,
förlorat sitt sjelfmedvetande, detta är ej förklaradt.
Mycket sträng var Swedenborg äfven mot Luther
såsom trospredikant. Denne reformator, berättade
han, trodde icke sjelf på sin lära och förde olika
språk inför folket och inför furstarna. I andra
verlden uppträdde han på en hög klippa och be-
straffade alla, som ej antogo hans lära om den
saliggörande tron, och han förbannade ajyostelen
Jakob och dennes epistel. Luther, fortfor Sweden-
borg, ville ensam tala och ensam tros; hans ansigte
blef i andra vei^lden spetsigt framtill i likhet med
en turtur duf v as näbb; — ha?i nedstörtades till den
boning i helveteskropjyens ljumske^), dit de egen-

M Diarium Spirituale. N:o 4,321 — 23, 4,412, 4,413, 4.824,
4,561, 4,562, 4,631.

2) Tafel. Urkvnden-Buch, s. 355.

^) Per integrum anniim.

*) I Dinr. Spirit. n:o 6,042 säges dock, att han fatt ett
bättre rum, emedan han likväl stundom talat om gerniugarnas vigt.

Fry cells Ber. 43. 14

210

kära och trätgiriga komina^ och der de ständigt
gräla, slåss ock sönderrifva livar andras kläder; —
han upplystes der om sitt misstag och ville rätta
sig, men var för stolt att erkänna sitt fel, och
hans förnuft omtöcknades ånyo, så att han åter-
vände till sina förra meningar^); — han och Kal-
vin drefvo så ifrigt på läran om rättfärdiggö-
relse ensamt genom tron, föimämligast i afsigt
att derigenom så mycket 7ner skilja sig från kato-
likerna. Luthers medhjelpare Melanchton hade,
ehuru med åtskilliga inskränkningar, gillat Luthers
lära om tron. Swedenborg såg honom nu i andra
Aerlden sitta och skrifva i en bok, men dermed
icke komma ur stället. Oupphörligen nedskref han
orden: )')tron allena gör salig):»; men bokstätVerna
försvunno genast, ty i andra lifvet kan ingen osan-
ning bestå. Ehuru klädd i fårskinnspels-), frös
Melanchton beständigt^ . Vidare beskref Sweden-
borg, hur trospredikanten Zinzendorf i andeverlden
upptäckte sitt misstag, men ej förmådde rätta sig*),
och hur äfven Rydelius så förmörkades, att han
hvarken ville eller fick stanna i himmelriket-^).

Swedenborg trodde sig i andeverlden få upp-
lysningar äfven om sådana ting, som ej stodo i
omedelbart sammanhang med hans nya lära. Dessa
uppenbarelser angifva på märkvärdigt sätt, hvad
han tänkte om flere både samtida och forntida
personer, och äro stundom mycket stridande mot
de åsigter, historien och allmänna tänkesättet van-
ligen antagit. Han tillerkände i andeverlden en
tämligen lycklig lott åt kejsarinnan Elisabet i Ryss-

'i Diarium Spirituale. N:o 0,103, .^ 105, 5,912— 15. 6,039,

<i,04'2. Vol. 7, s. 13.

■-) I Diav. Spirit. 7. 10, säges björnskinnspels.

^) På andra ställen förekomma om Luthers och Melanchtons
tillstånd i andra verlden tämligen olika beskritningar.

^) Diar. Spirit. N:o 5,993—5, 0,043, m. fl!

'} Diar. Sjnrit. N:o 4,700— i,707.

211

land och åt konungarna Ludvig den 14:de i Frank-
rike och Georg den 2:e i England. Öfver David
och flere forntidens store män fällde han deremot
stränga omdömen.

Samtidens svenskar visade i allmänhet mycken
ovilja för Swedenborgs lära, och han likaledes mot
dem tillbaka. Svenskarna, sade han, ävQ bland
de onda folken, och i Europa, näst italienare och
ryssar, de sämsta. De förfalska både godheten
och sanningen. Fordom tyglades de något af fruk-
tan för konung amagten, men nu gifva de fullt lopp
åt sina onda begärelser^). Svenskarna i andra
lifvet, tillägger han, bebo orter, liknande detta
lifvets: de onda i hopbyggda städer, som svara
mot Stockholm, Falun och Borås, de bättre i en
som liknar Göteborg-). I andra verldens Lon-
don finnes en samling af goda och rättrådiga
menniskor. för hvilkas skull den stora staden sko-
nades; en sådan samling fauns dock ej i Stock-
holm-^); innevånarna i denna stad akta ej det, som
rör himlen eller församlingen, utan springa kring
gator och torg för att uppsnappa nyheter, och
skratta åt allt*). I detta den andra verldens Stock-
holm fördes Swedenborg af englarna till Stora Ny-
gatan, men alla, som der bodde, voro andligen döda,
och derför funnos inga fönster utan blott tomma
mörka hål på murarna, så att englarna ryste vid
att der framgå; vid Lilla Nygatan bodde dock
några andligen lefvande personer'^); en del af detta
Stockholm, nämligen ena sidan af Nygatan och
en del af Mariatrakten på Södermalm blef ock af
Gud alldeles förstörd och dess innevånare kastade

') Diarium Spirituale. X:o 5.037. 5.043.

2) S. st. N:o 5,035, 5,036.

3) S. St. N:o 5,713.
') S st. N:o 5,721.

^J S. st. N:o 5,711.

212

till de boningar, dit de egentligen hörde i). En
mängd svenskar sattes af Swedenborg bland de
osaliga, och detta icke blott en Erland Broman,
Fredrik Gyllenborg och deras likar, utan äfven
många män af bättre rykte. Polhem t. ex. förkla-
rades för en ateist, en materialist, hvilken i andra
verlden satt i en mörk kammare på en hög af
menniskoben-). Göran Nordberg, Karl den tolftes
häfdatecknare, förklarades för en hycklare, som ej
trodde, hvad han predikade, och derför omskapa-
des till en grön orm-^). Mot sina slägtingar Ben-
zelierna var Swedenborg i allmänhet ganska sträng,
och förklarade, att Erik Benzelius d. y. icke brydde
sig om bibeln eller om kyrkan, utan blott om
verldsliga ting och egen ära, hvarför han ock hörde
till drakens samfund"^). Swedenborg sade, att dan-
ska konungarna af oldenburgska huset hade det
godt i andra verlden och förliktes med hvarandra,
hvilket ej var händelsen med de svenska^). Konung
Karl den elfte och hans drottning blefvo visserli-
gen någorlunda mildt bedömda; men deremot för-
klarades, att Gustaf Vasa var i helvetet vansinnig
af herrshlystnad^), och att Gustaf den andre Adolf
varit utaväfvande och lättfärdig och i ando^a verlden
uppenbarade sig i de vexlande formerna af en liten
gul hund, en katt, en räf, en orm, ett lejon ^) o. s. v.
Strängast var dock Swedenborg mot Karl den tolfte,
med hvilken han sysselsatte sig vida oftare och
med ojemnförligt större förbittring än med någon

*) Diarium Spiritule. N:o 5,721.

2) S. st. N:o 4,722, 6,071.

3) S. st. N:o 4,811.

*) S. st. N:o 5,722. Ar 1734 har .Swedenborg tillegnat
samme Erik Benzelius ett bland sina vetenskapliga verk och
det med starka uttryck af vördnad för hans visdom och förtjenster
samt af tacksamhet för hans välgerningar. White, 1. 98.

5) White. 2. 508.

6) Diar. Spirit. N:o 6,034, 6,035.
■) S. st. N:o 3,119.

213

annan. Denne konung, påstod Swedenborg, var uan-
sinnig af krigslystnad, utvärtes artig och blygsam^
men invärtes den högmodigaste bland alla, och ville
hlifva den förnämste bland djefiarne^). Han trodde
ej på Gud, men förstod bättre än någon annan
konsten att ljuga sanning och rättvisa'^); han var
den värste djefvulen^); han var den envisaste, den
oböjligaste i denna verld och förstörde genom Görtz
sitt fädernesland'^). Huru han för allt detta blef
i andra verlden straffad, berättar Swedenborg på
olika sätt. Ena o-ången heter det, att han kasta-
des långt bort vesterut och djupast ned, der hans
hela varelse blef hård och benartad^); en annan
gång, att han tillsammans med de obarmhertiga
menniskor, som finna nöje i mord och blodbad samt
äro högmodiga, blef instängd bland svin och vild-
djur^); — en tredje gång, att han plågades som
i en eld, så att han skrek''); en fjerde gång, att
onda andar föi^lamade och förstörde honom ända
ut i finger- och tåspetsarna, så att han ej förmådde
någonting, hvarefter han i en skog nedsänktes i
en mörk håla, der han förlorade sitt förstånd och
slutligen all förmåga, så att han ej mer mägtade
tillställa sådant som förut ^); — en sjette gång,
att han blef så förstörd, att hos honom intet him-
melskt lif återstod, och att han blef vansinniga); —
en sjunde gång, att han till strå f för sin oböjliga
envishet blef gift med en qvinna, som var än mer
envis och oböjlig, och som var besatt af qvinnliga
djeflar, mest andar efter holländskor, som i lifvet

') Dicrium Sp

irituale.

N:0

4,748

—52.

2) S.

st.

N:o

4,748,

4,763-

-72,

4,884.

') s.

st.

N:o

4.873,

4,892.

Pes.

simiis iUe

diaholvs.

') s.

st.

X:o

4,741.

') s.

6t.

N:0

6,028.

') s.

st.

N:0

4,764,

4.857.

') s.

st.

N:0

4,7H8.

«) 3.

st.

N:0

4,900,

4,901.

■•) S.

st.

N:o

5,011.

214

tyranniserat sina män. Karl hatade henne intill
döden och försökte mörda henne, men hon lefde ändå.
För att fullkomligt vinna sin afsigt, högg han då
en knif in i hennes rygg och drog ut hjertat och
söndertuggade det så, att fradgan stod honom kring
munnen; m.en förgäfves. Hon lefde åter ujpp och
var i sin envishet så mägtig, att hon slutligen tvin-
gade honom till lydnad, till den skamligaste under-
dånighet^). Orsaken till Swedenborgs förbittring mot
den af honom förut i vissa fall prisade Karl den tolf-
te-) torde böra sökas dels i den ovilja, som man vet,
att fadern, biskop Svedberg, mot samma konung
hyste; — dels i den harm, Swedenborg sjelf som
mognad man kände vid minnet af det förfärliga sätt,
hvarpå Karl och Görtz misshandlade Sverge: —
måhända ock i Swedenborgs ovilja mot tro utan
gerningar; följaktligen ock mot Karls dagliga bö-
ner och bibelläsning, under det han samtidigt af-
böjde en mängd fredsförslag, förstörde sitt eget
folk, samt i fiendeland föreskref och sjelf utöf-
vade härjningar, i högsta grad både omenskliga
och orättvisa.

Äfven om vetenskapliga ämnen trodde sig Swe-
denborg hafva genom andeskåderi erhållit vigtiga
uppenbarelser. Märkvärdigast i sådant hänseende
är, hvad han berättar om himlakropparna i och
utom vårt planetsystem. Äfven på dem, sade han,
finnas menniskor, men på ingen bland planeterna
har Gud sjelf uppenbarat sig som menniska, utom
på vår jord. Andarna efter de andra planeternas
döda menniskor fördes, sade han, till vår jords
andeverld. Vi minnas, huru han föreställde sig

') Diariuni Spirituale. N:o 4,745, 6,010. Ut oscularetur
spurca ejus inferiora.

2) Swedenborgs Diarium Spirituale, hvarest dessa och flere
likartade uppgifter om Karl den tolfte förekomma, trycktes 1840
— 1845. Är 1859 har man i Sv. Akad. Handl. 2. 31, 88 sagt,
att Swedenborg hyste en »oföränderlig betindran» för Karl den tolfte.

215

också denna i form af en menniskokropp. Till
höger på dess fotblad^), berättade han, såg jag
en stor sammanhäjigande flod, som bestod af de
inånga tiotusentals andar, som från planeterna
oupphö7'ligt strömmade till vår jords andeverld.
Swedenborg begärde och fick tillåtelse att tala också
med dessa varelser, och på sådant sätt erhöll han många
så kallade upplysningar; t. ex. att menniskorna på
dessa planeter dyrkade samma Gud, som vår jords
menniskor, men icke på något annat sätt än unge-
fär som Abraham gjorde. De hade nämligen, med
undantag af högst fä, hittills ej vetat om, att han
för vår jord uppenbarat sig som Kristus-). Orsaken,
hvarför Gud lät sig födas på vår jord och icke på någon
bland de andra himlakropparna, var, sade Sweden-
borg, den, att här kunde ordet upptecknas, tryckas och
allmängöras för att derefter komma till hela jordens
och till allas kännedom-^). Äfven om de enskilda
himlakropparna aflät Swedenborg många på nämnde
sätt erhållna underrättelser. Vi hinna meddela en-
dast några få bland dem; t. ex. Månens menniskor
äro ej större, än våra sju års barn, men starkare.
Emedan månen ej har någon luftkrets, tala dess
innevånare genom rörelser icke af tungan utan af
magen, och likväl är stämman så stark som ett
åskdunder*). Menniskorna på planeten Mercurius
äro spensligare än de på vår jord och sysselsätta
sig blott med abstrakta föremål; t. ex. lagar och
statsförfattningar m. m. samt föreställa det andliga
minnet, och de fara vida omkring i hela verldsbygg-
naden för att allting utforska. De uppenbara sig för

^) Arcana Coelestia. N:o 6,699. Ad dextrum in piano plantm
pedis.

2) S. st. N:o 6,700.

3) S. st. N:o 9,350-9,361.

*) S. st. N:o 9,233. Diarium Spirituah. X.-o ö,24l— 45,
Huru ljud, dunder, kunde uppkomma, då ingen luitkret? fanns,
är ej förklaradt.

216

jordens andar i form, icke af menniskor, utan af
kristalliska småklot^). — Menniskorna på planeten
Venus äro jättar, så stora, att en bland vår jords
menniskor icke räcker dem längre än till nafveln.
Somliga äro onda och rofgiriga som vilddjur, andra
fromma och menskligt sinnade. De förra lefva på
den åt jorden, de sednare på den från jorden vända
sidan. I andeverlden föreställa de minnet af jor-
diska ting-). — Menniskorna på planeten Mars
äro de bästa i vårt planetsystem : öfre delen af de-
ras ansigten är gul, den nedre svart, dock utan
skägg. De motsvara trakten mellan stora och lilla
hjernan i den himmelska stormenniskan; men i an-
dra verlden bo deras andar till venster på stormen-
niskans bröst. De sökte tala till Swedenborg genom
hans venstra tinning^). — På planeten Jupiter äro
hästarna stora som kameler, menniskorna deremot
mindre än på vår jord, och gå med tillhjelp af
händerna samt tala genom rörelser med ögonen
och anletsdragen. De äro i allmänhet fromma och
milda och af tre olika slag, dels svarta, dels ski-
nande andar och herrar, dels englar i den klara-
ste högblå, guldstickade drägt. De bo i låga träd-
hus och i tält, klädda med ljusblå bark, väggar
och tak prydda med små stjernor. När hettan är
stark, äta och bo de i tälten. Under sina målti-
der sitta de ej på stolar, bänkar, madrasser, ej heller
på marken, hvilket de anse osnyggt, utan på fiko-
nalöf, sådana som Adams och Evas*). — Menni-
skorna på planeten Saturnus äro fromma och öd-

M Diarmm Spirituale. N:o 3,233— 40. 3,255— ^5. 3,288. Ar-
cana Coelestin. N:o 6,696, 6,807—17, 6,921—31, 7,0^0—79, 7,175.

2) Arcann Coelestin. N:o 7,246—7,253.

3) S. st. N:o 7,358 — 65, 7,475—7,487. Dervarande be-
skrifning öfver Mars upptager 11 sidor. Se ytterligare Dior.
Sjnrit. N:o 1,539—50.

■*) Are. Coel. N:o 7,799 etc. Dervarande beskrifning på
Jupiter upptager 27 sidor. Se ytterligare Diar. Spirit. N:o 631 —
33, 1,640—61.

217

mjuka, och deras andar hafva i andra verlden fått
sin plats vid stormenniskans knän ^). Från plane-
terna Uranus och Neptunus, hvilkas tillvaro den
tiden icke var känd, hade Swedenborg ej heller
någon uppenbarelse att förtälja, utan uppgafSatur-
nus hafva sin plats vid sista gränsen af vårt so!-
system^).

Vårt planetsystem, berättar Swedenborg ytter-
ligare, är från den öfriga stjernhimlen, från de an-
dra planetsystemen skildt genom en tät, hvitaktig
sky och genom en eldfärgad rök, som uppstiger ur
ett stort svalg, vid hvilket andar hålla vakt. Det
oaktadt fick Swedenborg, ledsagad af en engel, ue-
söka dessa himlakroppar och ej mindre än fem
serskilda deribland. Han har ock skrifvit^) och t.
o. m. utgifvit en serskild afhandling om deras in-
nevånare och om dessas seder och trosbekännelser,
t. ex. huru till den första astralverlden var en väg
af två timmar, till den andra af två dagar, till
den fjerde af tio och till den femte af tolf timmar ;
huru den första hade ett eget och rysligt helvete;
huru på den andra menniskorna spunne med sina
tår; huru på den fjerde menniskorna voro förvir-
rade genom läran om tre personer i gudomen o. s. v.
Men det redan meddelade torde vara nog för att
gifva läsaren ett begrepp om arten af dessa hans
uppenbarelser. De liksom korrespondensläran och
berättelserna från andeverlden vittna om fyndig-
het och lärdom, men tillika om en otyglad och
i dessa ämnen till vansinnig verksamhet upp-
jagad inbillningskraft, hvilken påtrugade honom
sina alster såsom handgripliga verkligheter, och
detta icke blott under hänryckningens feberaktiga
öfverspänning, utan ock under hvardagslifvets mest

') Arcana Coelestia. N:o 8,947, etc.

^) Åd finem mundi nostri solaris, eller longissime a sole

distat. Se Are. Coel. N:o 6,697. 9.104.

3) Are. Coel. N:o 9,583, 9,790.

218

jemna och lugna sinnesstämning. Den hade i bör-
jan varit hans och de vetenskapliga forskningarnas
tjenarinna, och som sådan troligen bidragit till någ-
ra hans då gjorda upptakter och framkastade snille-
blixtar. Tjenarinnan blef dock snart också älska-
rinna, och slutligen herrskarinna och tillika så
sjelfständig, så sjelfsvåldig, att hon ej mera nöj-
des med att vara biträde åt Swedenborg och veten-
skaperna, utan företog sig att på egen hand och,
som det tyckes, för eget nöje och efter ögonblic-
kets ingif velse framalstra och framtrolla sina bil-
der, alldeles obekymrad om, huruvida de öfver-
ensstämde eller ej med sanningen, med rimlighe-
ten, eller ens med hvarandra. De ständiga mot-
sägelserna ^) och olika uppgifterna om en och samma
sak ådagalägga ock, att dessa voro icke återspeg-
lingar af någon en gång för alla gifven verklig-
het, ej heller beståndsdelar af något en gång för
alla uppgjordt system, utan alster af en förvirrad
hjernas och öfverretad inbillningskrafts rörelser än
i en, än i en annan rigtning.

SWEDENBORGS SKRIFTER.

Sina läror och åsigter, så väl de vetenskapliga
som uppenbarelserna, liar Swedenborg framlaggt i
en stor mängd arbeten. Utom riksdags-utlåtanden
och andra smärre uppsatser, stiger antalet af hans
tryckta skrifter till omkring sextio ^j; några bland
dem upptagande flere band; t. ex. Uppenbarelse-
bokens korrespondenser åtta, Diarium Spirituale

^) Ur Swedenborgs skrifter kunna framletas måuga enskilda
yttranden, som motsäga äfven de läror, h vilka han som hufvud-
sakliga drifvit. Som ett bjert exempel må anföras, att han van-
ligtvis antager mannen som representant för det goda och qviunan
för det sanna; men ofta alldeles tvärtom.

2) Med smärre uppsatser och handskrifter inräknade, har man
uppgifvit antalet till omkring 200.

219

tio, Arcana Coelestia tretton. Om andeskåderi-
litteraturens innehåll, språk och framställningssätt
kan läsaren göra sig något begrepp genom de exem-
pel, de upplysningar, vi meddelat. Vi vilja dock
anföra några de mest framstående omdömen, som
blifvit i detta hänseende från olika håll afgifna.
Atterbom har, som berättadt är^j, berömt framställ-
ningssättet för reda, sammanhang och lättfattlighet
och några swedenborgare hafva här uti instämt.
A andra sidan har Kant förklarat Swedenborgs stil
vara platt, fö7'vir7'ad, svårhegriplig. Utgifvaren-) af
Kellgrens arbeten säger, att swedenhorgska skrif-
terna förena den grammatikaliska 07'edan med den
logiska, ordens mörker med meningarnas^). Emer-
son säger ena gången, att Swedenborgs stil är be-
undransvärd och fri från öfvermod och sjelf kärlek,
och kallar Swedenborg sjelf deii siste kyrkofadern,
och det inom nyare tider förekommande största
snillet inom tankens område; — men på andra
ställen, att Swedenborg är obehagligt vis och oak-
tadt sina stora gåfvor förlamande och frånstö-
tande; att hans uttryck sakna all p)oesi; att der
finnes ingen rörelse, ingen musik, ingen humor i
hans skrifter. Stundom, tillägger Emerson, tror
jag, att han ej längre skall blifva läst. Han bär
ständigt liksvepriad och med hans offei^rök blandar
sig en liklukt, som skall bortjaga ungdomen"^). White,
en bland dem, som djupast studerat och i åtskil-
ligt gillat Swedenborg, säger: af qvickhet och hu-
mlor finnes hos Sicedenborg intet sjyår; hans stil
är oredig, osammanhängande och full af omsäg-
ningar. Den mest ihärdiga läsare tröttnar och
börjar snart gäspa och somna. — Der finnes intet

1) Sid. 195.

2) Vare sig N. v, Rosenstein eller Kellgren sjelf.

3) Kellgrens skrifter tr. 1796. 2. 91—100.
^) Emersons Works, 1. 333, 334.

220

sammanhang i framställningen^ och man han börja
och sluta läsningen än här, än der, alldeles som
i en dag- eller ordbok^). Det är alldeles samma
anklagelse, som vi nyligen anfört efter Kellgren eller
Rosenstein. Den är grundad i de flesta fall; men
icke alltid. I några skrifter, t. ex. den om äkten-
skaplig kärlek m. m. har Swedenborg tydligen sökt
följa ett ordnadt system. Men i afseende på form
svarar ej heller der uttryckets skönhet mot tankens.
Swedenborg hade i alldeles öfversvämmande mått
skaldens inbillningskraft, men icke i ringaste mått
skaldens skönhetssinne, skaldens behof och förmåga
att åt alstren af sin inbillningskraft, sin tanke gifva
en motsvarande skön form. Han har i både tid och
otid framhållit vigten och värdet af det Goda och
det Sanna; men icke så af det Sköna, den tredje
stjernan i det Orions-bälte, som omfattar de högsta
föremålen för menniskoandens sträfvanden. Denna
de tvä förras trillingssyster har han som tänkare
icke begrundat, som skriftställare icke sökt, kan-
ske till och med försmått; försmått af uteslutande
kärlek till de två andra. Dock, om han egt verk-
ligt skönhetssinne, skulle detta med oemotstånd-
lig kraft hafva gjort sig gällande och med kärlek
omfattat och omhuldat inbillningskraftens foster
och dem i en skönare och fullkomligare gestalt
pånyttfödt. Nu qvarstå de i sitt ofulländade, sitt
ofullgångna skick. Hvad i Swedenborgs skrifter
kan kallas skönt, är det icke omedelbart och i och
för sig sjelft, utan blott medelbart och genom ett
återsken från den moraliska och vetenskapliga

') White. 1. 176. Några hafva rörande audeskådare-böckerna
trott, att Swedenborg med löpande penna nedskrifvit dem utan
att gifva sig tid till deras granskning och putsande. Man har
velat häri finna orsaken, hvarför han kunnat medhinna så mycket
och tillika hvarför framställningen är så trög, torr och felaktig;,
ehuru hans ungdomsskrifter vittna om större skriftställareförmåga.

221

skönhet, som alltid utstrålar från det verkligt Goda,
det verkligt Sanna.

vSina vidlyftiga skrifter om andeskåderiet m. m.
sände Swedenborg omkring til) lärda män och säll-
skaper, men de blefvo för det mesta mottagna med
betydelsefull tystnad. Under sednare åren utarbetade
han derför kortare sammandrag i hopp att få dessa
mer lästa, men förgäfves. Hvarken innehåll eller
framställning lyckades vinna något allmännare bifall.
Mystikerna stöttes tillbaka af de rationalistiska
dogmerna, rationalisterna af det ultra-mystiska
andeskåderiet, alla af skrifternas långtrådighet,
torrhet samt beständiga om- och motsägelser.

Att Swedenborgs skrifställeri, oaktadt ofvan-
nämnde brister, erhållit så många beundrare, kom-
mer af flere orsaker. De flesta, som detsamma be-
skrifvit, hafva icke gifvit sina läsare några prof
af de tusentals orimligheter och vidunderligheter,
som uppfylla hans Arcana Coelestia och Diarium
Spirituale m. fl. Man har t. o. m. förtegat eller
åtminstone lätt öfverhalkat tillvaron af ett sådant
deras för hvarje sundt sinne stötande innehåll.
— Ett annat skäl är att söka i ett annat sätt,
hvarpå samma författare gått till väga; deri näm-
ligen, att de nästan aldrig ur hans böcker med-
delat ordagranna utdrag, hvilka skulle genom sin
torra och tröglästa stil och sina många mot- och
omsägelser tillbakastött de flesta läsare. I stället
har man vanligtvis ur dem utplockat en mängd
på spridda ställen förekommande snillrika och ädla
tankar och af dem, och med biträde af bearbetar-
nes skriftställare-förmåga samt egna inskjutna bi-
drag, bildat några rätt vackra taflor. På dessa
sätt hafva för Swedenborg blifvit vunna många
sådana läsare, som ej haft tillfälle se och lära känna
hans egna skrifter. — Huru Swedenborgs dels ra-
tionalism dels andeskåderi hafva båda, ehuru på
olika vägar, skaffat honom anhängare, är nyss och

222

utförligen beskrifvet. Hvad likväl der ti 11 och ojemn-
förligen mest bidragit, är deu rena moraP), den
varma menniskokärlek och den oskrymtade guds-
fruktan, af h vilka hans författarskap är genom-
trängdt. så i sin helhet som i sina delar. Här och
der bland de besynnerliga andeskåderierna finner
man sunda och praktiska, ofta fina och skarp-
sinniga, anmärkningar och tillika uttryck af höga
och rena tänkesätt och framför allt af en innerlig
kärlek till det Goda och Sanna. Att i alla möjliga
sak- och personförhållanden inlägga, t. o. m. in-
truga dessa två begrepp, derom bemödar han sig så
ofta och ifrigt, att det vittnar visserligen å ena sidan
om mvcket enformig uppfattning, men å den andra
tillika om mycket liflig kärlek. Varm och värmande
är ock den ifver, med hvilken han ständigt sätter det
Goda högre än det .Sanna. Ingen ande^ säger han,
vågar nalkas och fresta det Gudomligt Goda, men
väl det Sanna, hvilket möjligtvis kan bedragas.
Denna åsigt är betecknande icke blott för Swe-
denborgs personliga tänkesätt utan ock för hans
utveckling. Månne man ej i denna det godas upp-
skattande öfver det sanna, finner orsaken, hvarför
han öfvergick från filosof till teosof, från veten-
skapsman till religionsstiftare? — orsaken hvarför
han satte ödeläggande krigare, t. ex. Karl den
tolfte, djupt under de regenter, t. ex. Karl den elfte,
som främjat sina undersåtares välfärd? — orsaken
hvarför han så ofta och ifrigt omtalade och för-
ordade de så kallade nyttorna (i likhet med vår
tids utilitarism) och städse framhöll den för alla
gemensamma pligten att verka till andras nytta
och Guds ära? Menniskornas goda gerningar in-
delade han i klasser, ordnade efter bevekelsegrun-
derna. De, som härfiutit från grundsats och pligt-

') Att ett eller annat besynnerligt undantag finnes, är redan
berättadt, sid. 204.

223

känsla, utgjorde den lägsta; de från kärlek till
nästan den andra; de frän kärlek till G-ud den
tredje och högsta klassen. Kärlek till Gud och
nästan inskärptes såsom de enda rätt saliggörande
pligterna, saliggörande också omedelbart samt i
och för sig sjelfva genom den frid, den sällhet, de
medföra. Utan tvifvel är det dessa öfver allt och
tydligt framträdande känslor och tänkesätt, som
bidragit till den vördnad och den kärlek, med
hvilken Swedenborg blifvit af många omfattad.
Utan tvifvel var det ock medvetandet om ädel-
heten i dessa tänkesätt, som hänförde honom sjelf
och i förening med någon egenkärlek lät honom
i sin lära se en gudomlig uppenbarelse. Fast öf-
vertygad om dess sanning, var han lika fast öfver-
tygad om dess blifvande seger, och att denna skulle
vinnas genom Guds bistånd och sanningens egen
kraft. Genom Guds bistånd! När skall det Nya
Jerusalem /co??ima? frågade anhängaren Beyer. Her-
ren, svarade Swedenborg, bereder nu en ny him-
mel. Jag ser dagligen 10 — 20.000 andar och
englar nedstiga och stcilla allt i ordning. — Genom
sanningens egen kraft! En lära, som syntes Swe-
deiiborg så sann, så skön, så välsignelserik, måste,
trodde han, förr eller sednare sjelf göra sig gäl-
lande. Derför sträfvade han icke såsom den sam-
tidige Zinzendorf med att sjelf resa omkring för
att värfva anhängare och bilda församlingar, utan
arbetade i stillhet och undergifvenhet på nya skrifter
till fullkomnande af sin lära. Hans sista, vid åttio-
två års ålder och i nämnde afsigt författade bok
benämndes Den sanna kristliga trosläran. Man
skönjer der någon förändring i hans uppträdande.
Förut tycktes han stundom velat framställa sig som
en ny, nästan sjelfständig verldens frälsare. Här
deremot antog den åldrige, af motgångar pröfvade
mannen en ödmjukare ton, och gaf sig nu liksom
under de sednare åren namn af Jesu Kristi tjenare

224

samt uttalade sina åsigter med mindre skärpa än
förut och närmade sig i någon mån statskyrkans
läror om treenigheten, om Kristi egenskap af Guds
son, om trons oumbärlighet för rättfärdiggörelse
o. s. v. Att det hela af hans lära och af hans
uppenbarelser hviiade på gudomlig sanning, derom
var han dock fortfarande orubbligen öfvertygad.
Han berättade ock, att samma dag, den 19 Juni 1770,
då han fullbordade nämnde bok, sammankallade
Jesus i himlen sina apostlar och befallde dem gå
ut och i andarnas verld predika detta evangelium.
Från samma dag skulle ock den Nya Kyrkan an-
ses fullt ordnad och räkna sin tillvaro. Den köld,
hvarmed äfven dessa hans sednare skrifter mot-
togos, bar han med lugnet hos den man, som
var å ena sidan likgilltig för egen ära, och å den
andra orubbligt öfvertygad om de nya lärornas
sanning och seger. Lika öfvertygad var han ock
om deras magt att pånyttföda och förädla mensk-
ligheten. Ofta utbrast han derföre i varma och
ödmjuka tacksägelser för Guds öfversvinneliga nåd
att hafva utkorat honom, en så stor syndare, till
en så härlig kallelse: — och likaså i fortjusning
öfver den genum honom uppenbarade välsignelse-
rika läran. När han afslutade en bland de sed-
nare framställningarna deraf, då, skref han, då
syntes mig himlen från öster till vester full af
sköna purpurrosor till förvåning för alla ur ande-
verlden närvarande vittnen.

SWEDENBORGS PERSONLIGHET.

Emedan Swedenborgs skrifter väckt mycket
uppseende, önskar något hvar känna författarens
personlighet, lefnadsöden och tillika hans åsigter
äfven i andra ämnen. Härom finnes likväl från
ungdoms- och mannaåldern föga att ytterligare be-
rätta. Han ådrog sig då för tiden ingen större riks-

225

än mindre verldshistorisk uppmärksamhet, och hade
ej heller några förtroliga vänner, frän hvilka man
kunnat erhålla nödiga upplysningar. Ett och annat
anmärkningsvärdt drag har dock kommit till efter-
verldens kännedom.

Under vistelsen i Polhems hus fattade den unge-
fär 29-årige Sv^'edenborg liflig böjelse för dennes
14- eller 15-åriga dotter Emerentia och friade. Fa-
dern gynnade förslaget och likaså Karl den tolfte.
Mot sådana personers önskningar vågade den unga
flickan icke svara nej! För att vara rigtigt säker
på sin lycka, tog likväl Swedenborg faderns skrift-
liga löfte om dotterns hand, hvilken förbindelse
älven denna sednare måste sjelf underskrifva. Men
hon sörjde öfver denna förbindelse så djupt, att
lynne och helsa synbarligen ledo. När Sweden-
borg slutligen upptäckte förhållandet, frisade han
henne från det gifna löftet, lemnade Polhems hus
och lofvade med dyr ed att aldrig mer tänka på
fruntimmer. Att han troget hållit detta löfte, har
länge varit allmänligen antaget och tyckes öfver-
ensstämma med hans lynne och öfriga lefnadsvanor.
Det är ock bekant, att man gjort honom fördel-
aktiga äktenskapsförslag, men att han hvarje så-
dant afböjt.

Han berättar sjelf, att en vSara Hesselius ön-
skade honom till make: men att han undandrog sig,
och att hennes kärlek då förvandlades till dödligt, ja
odödligt hat; ti/, berättar han vidare, hennes hämnd-
fulla ande sökte efter döden drifva mig till sjelf-
mord, så snart jag fick se en knif. Han skall ock
hafva sagt, alt hans rätta brud väntade honom i
himmelen,^och vore Fredrik Gyllenborgs enka, född
Elisabet Stierncrona, hvilket aktningsvärda frun-
timmer utgifvit en på sin tid mycket begagnad an-
daktsbok, kallad Marias Bästa Del. Sednare upp-
täckta källor och äfven några Swedenborgs egna be-
Fryxells Ber. 43. 15

226

kännelser tAckas dock visa, att hans sedlighet inga-
lunda varit så fläckfri, som man hitintills antagit.

I sitt fäderneslands allmänna angelägenheter,
serdeles de politiska och ekonomiska, har Sweden-
borg i yngre är deltagit med nit och skicklighet, och
flere af honom utarbetade förslag och riksdagsbetän-
kanden hafva blifvit m^^cket lofordade. Han tyckes
hafva tillhört än Hattarna än Mössorna. Troligt
är, att han sökt undvika all partisk ensidighet.

I en punkt voro och förblefvo tänkesätten oför-
änderliga, och denna var hans ovilja mot envälde
och kärlek till fria statsskick. Han hade i yngre
år här hemma sett de ständigt växande olycks-
följderna af Karl den tolftes envälde, och under
utrikes resorna hört ständigt upprepade återljud af
det hat mot despotism och den kärlek till frihet,
som då för tiden hyste? och blifvit med värma utta-
lade af många ansedda skriftställare, en Bayle, Locke
m. fl. Det ena med det andra gjorde honom till
en ifrig kämpe för sådana äsigter. Fria folk lik-
nade han vid örnai\ sväfvande i luften^ ofria vid
svanor simmande i en flod; fria vid hjortar i sko-
gen, ofria vid rådjur, instängda i en park och
tjenande furstar till förlustelse. Vid ett annat till-
fälle skref han: orsaken till den välsignelse, Hol-
land åtnjuter, tyckes vara dess fria styrelse, hvil-
ken är Gudi mer behaglig än den oinskränkta mo-
narkien, I republiker dyrkas ingen menniska, utan
blott Gud. Med fri ande och upprätt hufvud för-
tro sig ock holländarne åt Gud. — Så är det ej
i oinskränkta monarkier, hvarest menniskorna 'upp-
fostras till skrymtein och förställning. At de ut-
valdaste inom »den ädla engelska nationen^ tillade
han ock i andeverlden en mycket hedrande plats;
ty, sade han, de äro i besittning af större för-
ståndsljus, erhållet genom deras frihet i både tanke,
tal och skrift. Sådana omdömen uttalade Sweden-
borg öppet och ända fram på 1760-talet; — dem,

227

nien aldrig några motsatta. Till och med under den
croiiga riksdagen 1760 berömde han landets oskatt-
bara frihet samt uppmanade svenskarna att om-
sorgsfullt densamma bevara, hvarjemnte han talade
om de grufliga följder, som kunde befaras, ifall
under återinfördt envälde folkets lif och egendom
lemnades i en enda menniskas godtyckliga magt^).
Han har ock uppgifvit, att innevänarne på de an-
dra himlakropparna blifva styrda, icke af konun-
gar eller regenter, utan af sällskap eller bolag.

Om Swedenborg under sednare delen af hans
lefnad finnas flere utförliga beskrifningar. Enligt
dem var hans personlighet ganska behaglig, växten
medelstor och magerlaggd men stark-), hufvud-
skålen välbildad, ansigtslärgen något mörk, ansigts-
uttrycket tankfullt men vänligt, ögonen blå, lifliga
t. o. m. strålande, i synnerhet när han trodde sig
tala med andar; — drägten i h vardagslag en natt-
rock, i sällskap en lång ljusblå eller gredelin sam-
metsrock, med manchetter, svarta taftsknäbyxor,
silkesstrumpor och skor med stora guldspännen
och dertill värja vid- sidan och en guldknapp-sirad
käpp i handen^). Han bebodde en sin egen gård
n:o 43 vid Hornsgatan i Stockholm. I dithörande
trädgård låg ett åttkantigt lusthus, i hvilket han
gerna vistades, och der han arbetade på sina skrifter
samt mottog många sina uppenbarelser. I dess spisel

^) Jfr ock VetensJc. Ahad. bibi. Bergianska samlingen, 16
band. Swedenborg till Nordencrantz den 31 Jan. 1761, hvarest
Swedenborg säger: vår regeringsform och frihet äro mig kärn.

^) Det säges, att han på sena ålderdomen fått några nya
tänder.

3) Enligt beskrifning fråu de sista åren bnr han en mörk-
brun gammalmodig rock och svarta sammetsbyxor. Sägnerna, att
han icke låtit borsta sina kläder, och att han i sin bädd icke
begagnat lakan ntan fållar, sakna tillförlitlighet.

228

sprakade ständigt under höst-^ vinter- och vår-
månaderna en värmande brasa, men sängkammaren
lemnades oeldad, äfven om vintern. Han kokade
sjelf sitt kaffe, men det öfriga hushållsbestyret,
liksom städningen, besörjdes af trädgårdsmästaren
och dess hustru. De hade ej mycket att göra, ty
Swedenborg var i allo en enkel och anspråkslös
man och lefde mest af grönsaker, chokolade, mjölk,
h veteskorpor och i synnerhet starkt kaffe. I säll-
skap kunde han ock dricka ett eller två glas vin.
Stundom inverkade hans andeskåderi äfven på mat-
ordningen. Under besök af himmelska englar, be-
rättade han, smakar mig smör ganska väl; men
under besök af blott andliga englar, tål jag icke
smör utan äter så mycket mera mjölk^). Se här
ett annat likartadt drag! Han lät stundom inbära
några kötträtter, hvilka dock vanligen fingo ut-
bäras orörda. På tillfrågan om orsaken, sade han
sig väntat besök af andar, och att dessa visserli-
gen icke kunde äta köttet, men likväl tyckte om
att inandas de väl lagade rätternas ånga. Sjelf
intog han sällan någon qvällsvard, utan gick till
sängs kl. 7 e. m. och steg ej upp förr än kl. 8
på morgonen. Dörrarna till hans rum stängdes
icke; de vaktas, sade han, af liimmelska andar;
och ännu ])å sena ålderdomen medförde han under
sina resor ingen betjent; tg, sade han, jag omgif-
ves alltid af vårdaiide englar. Man ville ock påstå,
att han under sjöresor blef af vind och väderlek
på underbart sätt gynnad.

Till lynnet var Swedenborg förnöjsam och
glad, utom, hette det, när han talat med onda
eller olyckliga andar; ty derefter bar ansigtet spår
af deltagande och sorg. Mot sin omgifning var
han mild och öfverseende. Långt skild från en-
vishet och småakti2;t rätthafveri, undvek han tvi-

1) White, 2. 5:

229

ster och sökte aldrig genom personliga ansträng-
ningar värfva anhängare Sjelf besökte han stun-
dom Mähriska Brödraförsamlingens stundom stats-
kyrkans gudstjenst, ehuru han i åtskilligt ogillade
bådas lärosatser; men, sade han, jag älskaj' alla
mennishor, hvilken sekt de än må tillhöra^ endast
de äro goda. Sjelf var han i hög grad samvets-
grann, ordhålHg och välvillig. Att och af hvad
orsak han ät kringstrykande tiggare sällan gaf
någon allmosa, är redan berättadt. Ät andra per-
soner deremot räckte han ofta en hjelpsam hand.
Någon ärfd förmögenhet och en pensjon, af 1696
d. kpm., båda med omtanke och sparsamhet för-
valtade, satte honom i stånd att gifva sådant un-
derstöd och att bekosta så väl tryckningen af de
flesta sina arbeten, som de många utrikes resorna.
Under sednare åren sysselsatte han sig visserli-
gen förnämligast med teosofiska, men någon gång
också med politiska ämnen; t. ex. under riksdagen
1760, då han aflät bland annat också ett betän-
kande om vexelkursen, hvilket blifvit af sednare
tiders kännare mycket berömdt. Han, andeskåda-
ren, var ej heller någon folkskygg ensling utan
mottog både besök och bjudningar, äfven till stora
fester t. o. m. på hofvet. Att få till sin sällskaps-
krets räkna en så beryktad man, det ville litet
hvar, också till följe af hans angenäma personlig-
het. Swedenborg deltog nämligen i umgängeslifvet
med lättheten och behaget af en städad sällskaps-
man. Han talade ej heller ogerna, och ehuru det
gick något långsamt och högtidligt, lyssnade dock
en hvar uppmärksamt till de väl laggda orden. I
början berättade han ej sällan om sina uppenba-
relser; men emedan man stundom dref gäck, om
icke med honom sjelf, likväl med andeskåderierna,
undvek han sedermera dylika ämnen och syssel-
satte i stället sig och sällskapet med andra före-
mål. De, som tilläto sig närgångna begabberier,

230

blefvo med lyckliga svar afvisade. En hög herre,
som ofta spelat tresett med då aflidne Erland Bro-
man, vände sig i ett sällskap till Svsedenborg och
frågade: nå, herr assessor! livad gör nu presiden-
ten Broman i andra verldenf — Jo! svarade Swe-
denborg, han och Satan sitta och blanda korten
och vänta på er, min herre, för att få spela tresett.
— A andra sidan kunde Swedenborg också vara
artig och skämtsam. En hans umgängesvän hade
en ung, vacker dotter, som ofta jollrande bad »far-
bror Swedenborg)) låta henne få se en engel. Slut-
ligen lofvade han att följande dag på bestämd
timme uppfylla hennes önskan. Hon kom och ställ-
des då framför en nedfälld rullgardin, men med
ryggen vänd mot densamma. Nu, sade Sweden-
borg, nu skall du bakom detta täckelse få se en
engel. Derpå uppdrog han rullgardinen och lät
flickan vända sig om, då hon rodnande fann sig
stå framför en spegel.

SAMTIDENS OMDÖMEN ÖFVER SWEDENBORG.

Som berättadt är, sökte Swedenborg aldrig
genom personligt ingripande utbreda sin lära, eller
värfva anhängare: sådant skulle ske endast genom
de utgifna skrifterna. Men dessa voro författade
på latin och dessutom så vidlyftiga och tröglästa,
att något hvar från dem afskräcktes. Också var
det i början endast några få exemplar, som in-
kommo till Sverge, och de, som fingo del af dem,
blott ett ringa antal vetenskapsidkare. De bland
dessa herrar, som vid den tiden hade högsta ordet
i de lärdas verld, voro uppfostrade i åsigter, myc-
ket ogynnsamma mot allt andeskåderi; så Lovisa
Ulrika och hennes vänner med deras af Voltaires
skola förest^fvade åsigter; så vetenskapsmännen
Dalin, Ihre, Klingenstierna, Lagerbring, Linné och
Rosenstein, alla enligt Lockes system eller egna

t

231

'dniag vanda vid att grunda sina läror på bestämda
erfarenhetsrön och följdrigtiga slutsatser. Att dessa
kretsar skulle medlidsamt, ofta med förakt blicka
ned på Swedenhorgs andelära, säger sig sjelft. Nå-
got dylikt var väl ock händelsen med statskyrkans
utmärktare ledare, en Troilius, Celsius m. fl., hvilka
dessutom måste från sin ståndpunkt ogilla hans
rationalistiska tolkningar af treenighets- och för-
soningsläran m. m. I likhet med sina företrädare
sökte ock sistnämnde herrar och deras medbröder
att åt svenska kyrkan bibehålla den plats, hon
ötver alla trängre parti-åsigter intagit, hvarför de
ock tillbakavisade hvarje ensidighet, såväl Rut-
ströms herrnhutiska uppskattning af tron, som Swe-
denhorgs rationalistiska af gerningarna. Någon
anklagelse för kätteri kom likväl icke på länge
mot den sednare i fråga. Man tyckte, att hans
lära med dess andeskåderi tillräckligt vederlade
sig sjelf, och man visste, att den var af blott fa
känd, af än färre antagen. Troligtvis har man ej
heller haft hjerta att angripa den i öfrigt både
älsk- och aktningsvärda mannen, hvilken dessutom
sjelf i det längsta förhöll sig stilla och fredsamt.
I allmänhet betraktades han såsom en visserligen
välmenande och lärd man, men tillika såsom den
der i vissa fall led af obotlig sinnesrubbning, och
att det följaktligen icke lönade mödan att om dy-
lika ämnen med lionom tvista. Jag har, skref
Tessin, hade sund tro och sundt förnuft, liv ar af man
kan ana mitt omdöme öf v er mannen^). Rationalisten
Höpken beundrade snillet, kunskaperna och dyg-
derna samt åtskilligt i sjelfva religionsläran, hvil-
ken, sade han, m,er än någon annan bekännelse hör
skapa rättskaffens och idoga menniskor: men han

') Se Tessin och Tessiniana, s. 358. Swedenborg har dock
sjelf sagt, att Tessin var öfveriygad om sanningen af Swedenborgs
uppgifter: men vid afgifvandet af detta intyg var Swedenborg öf-
ver 80 år sammal.

232

betraktade andeskåderierna som galenskaper och
bad Swedenborg icke utsjyäda sin lära med dylika
tillägg^ hvilka blott retade till gyckel. Denne för-
klarade dock, att han icke hade tillställd att för-
tiga sina uppenbarelser, och att han derför måste
sätta sig öfver hopens dåraktiga omdömen, o. s. v.
I sjelfva verket hade Swedenborg inom Sverge väl
några personliga vänner men egentliga och uppen-
bara anhängare af sin lära endast ett mindre an-
tal, och dessa först nära slutet af sin bana.

Under besök i Göteborg hade han nämligen
gjort bekantskap med två dervarande lektorer,
Beijer och Rosén ^), och i dem funnit eller vunnit
varma vänner af sin lära. Omkring 1768 hade
t. o. m. ett swedenborgiskt sällskap blifvit i nämnda
stad bildadt. De två lektorerna började äfven med-
dela åtskilliga det Nya Jerusalems satser åt sina
lärjungar och utgåfvo en eller annan uppsats, i
hvilken dylika åsigter spårades. Emedan nu flere
bland dessa voro stridande mot rikets antagna tros-
bekännelse, hvilken rätteligen borde i skolorna med-
delas, väckte detta oro hos de bekännelsetrogna
i landet och i synnerhet hos statskyrkans ledare.
Biskop Lamberg och några medlemmar i konsisto-
rium sökte likväl i början nedtysta målet och und-
vika en förargelseväckande rättegång. Men dom-
prosten Ekebom jemnte några andra ville med all-
var gripa saken an och blefvo dertill uppmanade
vid ett då hållet prestmöte. Konsistorium anställde
följaktligen förhör med nämnde två herrar. Dessa
trodde verkligen på Swedenborgs icke blott reli-

') Broder till de förut omtalade Nils Rosén v. Rosenstein
och till Gabriel Rosén m. fl. — Denne Johan Rosén hade enligt
Gjörwell tillförene varit en anakreontisk sångare; och föll sedan
från poetiska till teologiska visjoner, från förgängliga supvisor till
apokahjpiiska välluster. Vetensk. Akad. bibi. Bergianska saml. 16
bandet, Gjörwell till Björnståhl d. 16 Nov. 1773 och d:o till
Munck d. 8 Dec. 1769.

233

gionslära utan ock uppenbarelser, men ville till en
början icke gifva bestämda svar derom, hvarken er-
kännande eller förnekande. Emellertid hade också
många lekmän blifvit oroliga vid försöken att göra
Göteborgs gymnasister till swedenborgare, och miss-
nöjet ökades än mer genom följande uppträde.
Lektor Beijers hustru, som vid denna tid afled,
hade på dödsbädden klandrat Svi-edenborgs åsigter
och frän desamma afrådt sina anhöriga. Berättelsen
härom kom ut i staden och ökade allmänhetens
misstro och ovilja mot den nya läran. För att
motarbeta sådana tänkesätt läto då s\Yedenborgarne
med Beijers bifall trvcka och utdela ett af Swe-
denborg sjelf till Beijer skrifvet bref, dateradt Stock-
holm d. 30 Okt. 1769. Swedenborg förklarade
deri, att, hvad Beijers hustru på dödsbädden sagt,
det hade blifvit henne intaladt af tvänne pr ester ^
hvilJca satt henne i gemenskap med den andra verl-
den, och att de andar, hvilka då genom henne ta-
lade, tillhörde den stora drakens sällskap, som
blifvit nedstörtadt från himlen. Eder hustrus ande,
tillade Swedenborg, var i går hos mig och berät-
tade, hvad hon tcinkt och hvad hon talat 7ned eder
och med de förledande presterna. Om jag vore hos
eder, sJculle jag kurina meddela åtskilligt, men att
skrifva derom är mig ej tillåtet. Beijer frågade
då, hvilka de två förledande presterna voro? Swe-
denborg svarade, att fru Beijers ande icke upp-
gifvit deras namn. Först anförda bref, genom hvars
offentliggörande swedenborgarne inbillade sig vinna
allmänheten, uppretade tvärtom än mer sinnena,
och det hände, att när Beijer på gymnasium fram-
ställde några swedenborgska satser, blefvo dessa
af hans lärjungar mottagna med hvisslingar och
stampning^). En person, som kallade sig Veridi-

') På tillställning af assessor Aurell och domprosten Eke-
bom, säger eu försvarare af Swedenborg.

234

cus, skref till publicisten Gjörwell följande uppma-
ning. Hur illa, att sådana fantaster och stollar
fä vara vår ungdoms lärare och hos det upp-
växande slägtet inplanta swedenborgska galenskaper!
Ack! herr assessor! kläm efter^) det dåraktiga pac-
ket-)! Gjörvvell hyllade Zinzendorf och ogillade
följaktligen Swedenborg; men undvek enligt sin
vana all häftigare polemik och förklarade blott,
att han icke förstod, icke mägtade bedöma den
Nya Kyrkans bekännelse^). Något mera behöfdes
knappt; ty till följe af nämnde bref och uppträden
biefvo swedenborgska åsigterna och bes3^nnerlighe-
ten af deras innehåll numera också för den stora
allmänheten bekanta, och med den följd, att något
livar bad Gud bevara Sverges ungdom frän dylika
läror. Rättegången fortsattes mot Beijer och Ro-
sén. Dessa vidkändes nu sina tänkesätt. Målet
blef följaktligen hänvisadt till verldslig och slutli-
gen till högsta domstol. Men regeringen önskade
undvika häftigare åtgerder. Flere personer och
deriblaud biskoparna Benzelstierna och Mennander
misstänktes inom sig hylla några Swedenborgs ra-
tionalistiska åsigter, och detta tyckes hafva varit
händelsen också med åtskilliga andra högt uppsatta
män. Sista utslaget blef, att Beijer och Rosén
fingo behålla sina lektorsbefattningar dock utan att
hädanefter fä meddela undervisning i religiösa äm-
nen. Dessa förhör och denna förändring voro de
enda åtgerder, som mot nämnde herrar vidtogos.
Swedenborg har dock tillåtit sig säga, att de biefvo

') Geuom tidningsarticklar.

2) Kongl. Bibi. Gjörwells brefvexling-, Veridicus lill Gjörwell
d. 15 Mars 1769. Detta bref innehåller ofvanslående berättelse
om Beijers hustru samt tillika ett tryckt exemplar af Sweden-
borgs anförda, till Beijer aflåtnfi skrifvelse.

^) I enskilda bref förvånade han sig öfver dessa Göteborgs
lektorers galenskap, och öfver Swedenborgs bref till Beijer m, m,
[Vetensh. Akad bibi. Bergianska saml.)

235

föremå! för de grymmaste förföljelser, och hans
anhängare hafva upprepat likartade beskyllningar,
beledsagade af bittra anfall mot statskyrkans le-
dare. Det var dock swedenborgiariarne sjelfva, som
föranledde striden genom sin åt gymnasisterna med-
delade undervisning, hvarigenom statskyrkan tvin-
gades gripa saken an. Det var också först nu,
som Swedenborgs skriftel" förbjödos till införsel.
En och annan ifrare säges hafva talat om lians
instängande på dårhuset, ett förslag, hvilket, om
det någon gång blifvit på allvar väckt, genast öf-
vergafs. Sjelf har han förklarat, att denna religions-
rättegång var den vigtigaste som på 1700 år före-
kommit^).

Nu beskrifna göteborgska uppträde var det
märkligaste^ nästan det enda inom Sverge då för
tiden förekommande bevis om något lifligare del-
tagande för Sv/eden borgs åsigter. Ar 1770 ansåg
han sjelf sin lära hafva blott omkring 50 anhän-
gare i denna och lika månoa i andeverlden.

I utlandet gjorde under hans lifstid den nya
läran lika liten lycka. Lavater och Jung Stilling
jemnte några skriftställare med benägenhet för det
mystiska, det underbara, gillade åtskilligt i hans
åsigter, och några trodde t. o. m. pä hans ande-
skåderi, hans himmelska sändning. De flesta be-
traktade dock saken med helt andra ögon. Herder
ansåg Swedenborgs syner hvila på sjelf bedrägerier
och vara bilder, tagna ur hans egna tankars troll-
lanterna. Ernesti liknade Arcana Coelestia i till-
förlitlighet vid Nils Klims underjordiska resa. Wie-
land kallade Swedenborg en förryckt andlig Don
Quixote. Klopstock blef, oaktadl sin vedervilja

') Vetmsk. Alcad. Bibi. Bergianska sam). 14. 803. Sweden-
borgs skrift till de svenska högskolorna i Maj 1770.

236

mot andeskåderiet, en gång Öfvertalad att besöka
Swedenbnrg; men när denne började berätta, hur
han väntade besök af den aflidna danska drott-
ningens ande, mägtade Klopstock ej längre styra
sin ovilja. Jag finner, afbröt han, att jag hör ge-
nast förfoga mig hört, på det herr Swedenhorg ej
må för min skull förlora ett enda ögonhlick af så
angenämt sällskaj), hvatpå han lemnade rummet.
Kant tvekade i början om det sätt, hvarpå den
besynnerlige andeskådaren borde bedömmas, och an-
märkte, att denne hade liksom genom ingifvelse
upptäckt vetenskapliga förhållanden, hvilka Kant
endast genom många och långa undersökningar
kunnat utreda. Men efter närmare granskning slu-
tade Kant med att förklara andeskådaren Sweden-
horg för en erkefantast, en hjernlös gruhhlare^)
och hans skrifter för galenskaper. Jag är trött,
tillade han, vid att sysselsätta mig med denna den
befängdaste svärmares hjernspöken, och jag hlyges
öfver att hafva försökt i dem uppleta något för-
nuft-). Konung Fredrik den 2:e i Preussen an-

^) Hirnloser Verniinftler.

2) Träume eines Geistersehers, en af Kant serskildt mot Swe-
denborg 1766 ulgifvea skrift. Några Swedenborgs anhängare
hafva sagt, att Kant sedermera ändrat åsigt och i ett 1768skrif-
vet bref yttrat fördelaktigare omdömen. Men i Pertys Mystische
Erscheinungen, tr. 1861, s. 640 ådagalägges, att dateringen af sist-
nämnda bref blifvit orätt uppgifven, och att det varit skrifvet före
1764 och troligen 1763, d. v. s. under den tid, då Kant ännu
icke stadgat sitt omdöme. — Ar 1858 utkom i Sverge en skrift,
kallad Emanuel Swedenborys tankar och syner i andeliga ämnen.
Sid. 8 derstädes säger sig bokens författare meddela en af Kant
lemnad hört ö/versigt af andan i Sivedenborgs lära. Denna öfver-
sigt säges hemtad ur ofvannämnde skrift, Träume eines Geister-
sehers m. m. och anför ur den samma ett berömmande omdöme,
men förbigår med tystnad de förkastelsedomar. Kant öfver det
hela af swedenborgianismen uttalat, och af hvilka vi bär ofvan
framlaggt en del. På detta sätt kan ju allmänheten medelst
nämnde bok lockas till den föreställningen, att Kant har i nämnde
skrift gillat swedenborgianismen, ehuru han tvärtom densamma
med de skarpaste ord ogillat?

237

såg som ett bevis på svenskarnas kortsynthet och
oförståiid, att några bland dem kunde tro på Swe-
denborg, denne galning, som, inbillar sig kunna
framkalla och rådfråga aflidna personers andar.
I sådan mer eller mindre sträng anda utföllo i
främmande land samtidens flesta omdömen öfver
Swedenborg och hans andeskådare-skrifter; detta
allt redan då, och ehuru man ännu icke kände
hans Diarium Spirituale, hvilket innehåller de vil-
daste inbillningsfostren.

SWEDEXBORGS DÖD.

Under så ringa utsigter for den s. k. Nya
Kyrkans framgång nalkades Swedenborg slutet af
sin långa och besynnerliga bana. Han hade till-
förene uttryckligen önskat få i Sverge fullända
sina skrifter och sluta sina dagar. En och annan
hade väl påmint om svenskarnas national-tillgifven-
het för lutherska bekännelsen, och att detta tänke-
sätt kunde möjligtvis ådraga honom anklagelse för
kätteri. Men Swedenborg svarade, att han i ande-
verlden fått säker underrättelse om, att i Sverge
skulle ingen sådan förföljelse anställas, och att han
der skulle få i frid samlas till sina fäder. I båda
fallen inträffade dock motsatsen. Rättegång mot
• hans anhängare i Göteborg öppnades, och förbud
mot hans skrifter utfärdades. Redan dessa ovän-
tade motgångar måste i viss mån göra honom vi-
stelsen i Sverige mindre behaglig. Offentliggöran-
det af brefvet om Beijers hustru och hennes ande-
uppenbarelser spridde dessutom till den stora all-
mänheten kännedomen om besynnerligheterna, orim-
ligheterna af hans andeskåderi och härigenom blef
hans personliga anseende också inom dessa kretsar
mycket nedsatt. Ehuru nu 82 år gammal, beslöt
han ock att åtminstone för en tid lemna fädernes-
landet. Är 1770 reste han till Holland och utgaf

238

der sitt sista verk. Detta var färdigtryckt redan i
Augusti 1771. Han återvände likväl icke derefter
till Sverge, utan for till London och stannade der.
Men ej heller i England väckte han något upp-
seende. Det tyckes ock, som han sjelf icke önskat
vidsträcktare umgänge, utan tyst och undergifven
dragit sig som snäckan tillbaka inom sitt trånga
skal. Det berättas nämligen, huru han tillbragt
sina dagar för det mesta i ensamhet, och alltid i
arbete och betraktelser, och att utom egna skrifter
var bibeln den enda bok, som fanns i rummet.
Värden, en perukmakare, trodde, att den gudfruk-
tige gubbens närvaro nedkallade Guds välsignelse
öfver huset och dess egare.

Julaftonen 1771 rördes S\vedenborg af slag och
fick ej mer några andeuppenbarelser, hvaröfver
han ej litet oroades. Svenska legations-predikanten
Ferelius tillkallades i). Denne liksom några andra
hade misstänkt, att Swedenborg måhända uppdiktat
sina uppenbarelser för att derigenom vinna rykt-
barhet. I den Guds namn, inför hvilken Sweden-
borg snart skulle framträda, uppmanade honom för-
denskull Ferelius att i så fall nu bekänna sanna
förhållandet och återkalla sina läror. Men då satte
sig den hälft förlamade mannen upp i sängen, lade
friska handen på bröstet och sade högtidligt: så
sannt ni ser mig framför eder. så sannt är ock,
allt, hvad jag shrifvit, och ni skall sjelf en gång'
i evigheten få bekräftelse derpå. Ferelius frågade,
om han ville begå*^ nattvarden? Swedenborg sva-
rade: jag behöfver det ej, ty jag är redan medlem
af andra verlden. Men ni menar väl, och för att
visa sambandet mellan himlen och jorden vill jag
med glädje anamma sakramentet, hvilket han ock

') Eu annan pä stället varande svea=k prest, Mathesius, hade
påstått Swedenborg vara sinaeärubbac!, hvarför dtune sednare icke
ville houoai tillkalla.

239

under djup andakt gjorde och skänkte derpå Fere-
lius ett exemplar af Arcana Coelestia. Efter några
veckor återfick han krafter och andesyner, men
båda delarna endast i ringa mätt och för kort tid.
Snart lades han åter på sjukbädden. Man har se-
dermera utspridt det rykte, att han nu och vid
dödens annalkande återkallat sina skrifter och up-
penbarelser; men vid närmare undersökning be-
finnes uppgiften ogrundad. Han vidhöll sin lära
orubbligt, ehuru hon var af verlden föraktad och
han sjelf af verlden öfvergifven. Under de två sista
dagarna sågs vid hans dödsbädd ingen vän, ingen
trosanhängare, utan blott värdinnan och sjukskö-
terskan. Likväl yttrade han ingen misströstan,
intet missnöje, utan gick stilla och lugnt sin för-
^andling till mötes, och tacksamhet och välsig-
nelse voro de sista ord, som hördes från de blek-
nade läpparna. Han dog d. 29 Mars 1772 och
blef begrafven i lutherska kyrkan i London. Först
1857 eller 85 år efter dödsfallet restes öfver honom
en minnessten, och då icke af någon svensk, utan
af en beundrande engelsman.

Swedenborgs död väckte för tillfället icke nå-
got större uppseende. Englands då för tiden ut-
märktaste lärde, en Burke, Hume, Johnson m. fl.
iäste hvarken egen eller allmänhetens uppmärk-
samb.et vid den ovanlige mannens bortgång. Denna
händelse blef icke ens af svenska sändebudet i
London till Stockholm inberättad. När dödsbudet
ändtligen ditkom väcktes för ögonblicket en viss
nyfiken uppmärksamhet. I en tidning lästes ett
sorgeqväde, och en hans vän höll i Vetenskaps-
Akademien ett minnestal, men något mera djupt
eller allmänt deltagande spordes ej.

Swedenborg var likväl genom sina egenskaper,
sina förtjenster och ej minst genom sina förvillel-
ser en företeelse, så storartad och märkvärdig, att
den omöjligen kunde i längden förbises och glöm-

240

mas. Såsom det egnade en andevandrare, har han
ock efter sin död, utöfvat stort inflytande; ande-
vålnaden, swedenborgianismen, långt mer än ande-
skådaren, Swedenborg. Hvad som dervid mest till-
drog sig både vetenskapsmännens och allmänhetens
uppmärksamhet voro naturligtvis de så kallade up-
penbarelserna. Egendomligt är att se de olika sätt,
på hvilka man sökt besvara den fråga, som oaf-
visligen påtränger sig en hvar; den nämligen

HVAD VAU EGENTLIGEN SWEDENBORGS ANDESKÅDERI ?

Var det bedrägeri'? Voro väl dessa syner, dessa
s. k. uppenbarelser blotta dikter, uppfunna och ut-
spridda för att derigenom väcka uppseende och
vinna anhängare? Endast några få hafva hyst en
sådan misstanke. Den är ock i sig sjelf så orimlig
och mot Swedenborgs karakter så uppenbart stri-
dande, att den måste genast och bestämdt förkastas.

Var det då vanligt sömngångeri, naturlig somn-
ambulism? Men han har aldrig varit, hvad man
menar med sömngångare; aldrig som sådan hållit
tal eller vandrat omkring. Brytningstidens före-
teelser voro drömmar, icke sömngångerier: och
under det sista tidskiftet hade han sina andesyner,
höll sina andesamtal och anställde sina andevau-
dringar i fullt vakande och medvetet tillstånd.

Var det dä en animal-magnetisk somnamhu-
lism, clairvoyance, som det kallas. Men äfven en
sådan klarskådare erhåller sina s. k. uppenbarelser
under en slags sömn eller dvala och vet efter upp-
vaknandet sällan eller blott oredigt, hvad han sagt
eller gjort. Intetdera var händelsen med Swedenborg.
Han hade, som nämndt är, sina syner vid fullt
vakande och medvetet tillstånd och mindes dem så
väl, att han deras innehåll utförligen antecknat.

Var det då öfvernaturliga verkligheter, uppen-
barelser, af Gud ingifna eller åtminstone medgifna?

241

Denna åsigthar blifvit på fullt allvar uttalad af många
personer, hvilka med obegränsad tillit omfattat hvarje
Swedenborgs ord, hvarje del af hans lära, äfven
den om andeskåderiet. Men ett stort antal veten-
skapsmän trodde icke och tro ej heller nu på ens
möjligheten af sådana hans uppenbarelser och således
än mindre på deras verklighet. Afven många bland
dem, som tro på möjligheten^ måste likväl i detta
fall tvifla på verkligheten. Uppgifter, som strida
mot bevisade sakförhållanden: t. ex. den, att Sa-
turnus är yttersta himlakroppen i vårt planet-sy-
stem; — uppgifter, som strida mot rättvisa och
billighet: t. ex. de hårda omdömena öfver Paulus
och Luther, Gustaf Wasa, Gustaf 2:dre Adolf m. fl ;
— uppgifter, som strida mot hvarandra inbördes:
t. ex de olika sätten för Karl den tolftes bestraft-
ning och de olika korrespondens-tolkningarna af
orden Berg^ Kamel m. fl.; — uppgifter, som
strida mot all rimlighet, allt sundt förnuft — och
hvilken massa sådana förefinnes ej! — personer,
som eljest tro på möjligheten af gudomlig uppen-
barelse, kunna dock svårligen föreställa sig, att
sådana uppgifter kommit från den himmelska magt,
hvilken de dyrka som allvetande och allvis, som
kärleksfull och rättfärdig. Ju högre begrepp de
hysa om Gud, desto bestämdare måste de, och det
af rent religiösa skäl, tillbakavisa den tanken, att
dylika uppenbarelser blifvit af honom ingifna.

Var det då naturliga verkligheter, grundade pä
och öfverensstämmande med gifna och regelbundna,
men hittills och äfven för Swedenborg okända na-
turkrafter och lagar? Mgra sednare tiders förfat-
tare hafva trott sig möjligen kunna i en framtid
med tillhjelp af animal-magnetismen eller spiritis-
men eller andra likartade företeelser och läror
vetenskapligt förklara möjligheten och bevisa verk-
ligheten af åtskilliga uppträden, som likna swe-
denborgska fenomenerna, och de tro sig kunna i

Fryxells Ber. 43. 16

242

allmänhet bevisa, att mycket, som man hittills
kallat uppenbarelser ur en från sinnligheten skild
andeverld, äro uppenbarelser och verkningar af
mägtiga ehuru hittills okända naturkrafter och af
dessas verkliga ehuru hittills okända förbindelser
med nämnde andeverld. Att bestämma gränsorna
för mennisko-andens förmåga och verksamhet är
visserligen svårt; och än svårare att förneka den
möjliga tillvaron af mägtiga ännu okända, icke
ens anade, krafter. Planeternas rörelser kunde
länge ej förklaras annorlunda än som fortfarande
verkningar af en omedelbart ingripande öfverna-
turlig magt; till dess Nev,ton vetenskapligt ådaga-
lade, att de ledas af en förut till sådana sina
verkningar okänd naturkraft, gravitationen. Per-
soner finnas, som tro, att på samma sätt torde ock
några till utseendet besynnerliga swedenborgska
uppträden kunna erhålla en naturlig förklaring.
Men andarnas besök hos honom och hans i ande-
verlden och på de andra verldskropparna; dessa
och flere dylika tilldragelser hafva de flesta veten-
skapsmän hittills ansett vara icke blott oförklar-
liga utan rent af omöjliga. Äfven de, som i all-
mänhet tro på möjligheten, måste likväl betvifla verk-
ligheten af de många swedenborgska uppgifter, h vilka
oenom osammanhang, motsägelser och osanningar
m. m. ^) uppenbart strida mot tankens och för-
nuftets lagar, och mot hvad man vet vara oemot-
säglig sanning. .Ju högre begrepp forskaren hyser
om vetenskapen och om dess värde och fordringar,
desto mer måste han, och det just af rent veten-
skapliga skäl, tillbakavisa tron på verkligheten af
dylika företeelser, således ock h varje tanke på de-
ras vetenskapliga förklaring.

Var det då blott ]iallucinatio7iei\ såsom läkare-
konsten benämner företeelsen ; foster af Swedenborgs

) Se sid. 241.

243

öfverretade inbil Iningskraft? Många tusen exempel
visa, huru genom feber eller brännvins-yrsel eller
åtskilliga slag af vansinne, hjernans verksamhet
stundom stores och förvirras ända derhän, att den
angripne personen fullt och fast tror sig i verk-
ligheten se varelser och höra ljud, hvilka dock
endast äro alster af hans egen sjuka hjerna och
onaturligt uppretade inbillningskraft. Många hafva
trott, att »Swedenborgs andesyner voro följder af
en sådan sinnesrubbning; hos honom dock föror-
sakad, måhända till någon del af medfödda ehuru
först längre fram utvecklade anlag, men förnämli-
gast af omättlig själsansträngning och otyglad in-
billningskraft. Men också denna förklaring har
sina svårigheter. Det är väl sannt, historien visar
med flere exempel, huru vetenskapsmän, fastän ut-
märkta genom lärdom och skarpsinne, det oaktad t
hafva omfattat högst besynnerliga äsigtei. Vi min-
nas Cartesii hvirflar, Newtons förklaring öfver Up-
penbarelseboken och Rudbecks Atlantica m. fl.
Läkarekonstens erfarenhet visar ock ganska många
exempel på de besynnerligaste monomanier; —
exempel på fullkomlig galenskap i en punkt, för-
enad med det mest sansade och förnuftiga uppfö-
rande i alla öfriga. Men att, såsom hos Sweden-
borg, dessa två så olika, så motsatta själsverksam-
iieter varit hvar för sig så starkt utbildade, och
i synnerhet att de under nära 27 år oafbrutet fort-
gått bredvid hvarandra och utan att i minsta grad
störa hvarandra; — i sanning, ett sådant upp-
träde torde verldshistorien knappt kunna uppvisa.
Och likväl är ofvannämnda förklaring den enda i
någon mån sannolika, vetenskapen haft att upp-
gifva, och tillika den, hvilken af de flesta blifvit
antagen.

Men å andra sidan har den, såsom varande
allt för naturlig och enkel blifvit förkastad af en
stor skara menniskor, hvilka genom varm känsla,

244

liflig inbillningskraft och personliga anlag känt sig
dragna till Swedenborg och till hans åsigter, och
till och med antagit hans lära vara sann och af
gudomligt ursprung. De hafva fördenskull sökt
densamma försvara ocli utbreda, och deras verk-
samhet härutinnan och dess följder skola här nedan
i korthet framställas.

SWEDENBORGIANISMENS ÖDEN.

Vid Swedenborgs frånfälle var hans lära af de
flesta förbisedd till och med föraktad. Den lyckades
dock sedermera och det snart nog vinna många
anhängare, serdeles i England och Nordamerika.
Detta var väl icke händelsen i vårt fädernesland.
Likväl har den äfven hos oss föranledt några gan-
ska vigtiga uppträden. Kampen mot densamma
har nämligen bidragit till framkallande af två för
vårt folk minnesvärda och ärorika strider, utkäm-
pade, som berättadt är, den första under Kellgrens,
den andra under Tegnérs fana. Samma lära tj-ckes
dock ännu i dag vilja omigeu göra sig gällande.
Derföre och medan läsaren har dess innehåll i
friskt minne, vilja vi meddela en kort öfversigt af
hennes hitintills genomgångna öden.

Under tiden närmast efter Swedenborgs död
blefvo i så väl Sverge som andra länder han och
hans skrifter sällan omtalade och vanligtvis blott
med uttryck af förakt, medömkan eller åtlöje. Hans
vetenskapliga förtjenster hade för det mesta blifvit
genom andeskåderierna undanskymda och glömda.
Och andeskåderierna sjelfva blefvo allt fortfarande
föraktade och begabbade af dåtidens rationalistiska
i många fall materialistiska tänkesätt. Men bred-
vid denna tidsanda fortgick en annan, kommande
från den sida i menniskonaturen, som söker höja

245

sig öfver den blott sinnliga samt underhålla när-
mare förbindelse med en högre verld. Detta tänke-
sätt ogillade ofvannämnde materialism och längtade
efter ett nytt uppslag i mennisko-andens utveck-
ling. Ett sådant kom äfven; men till en början
af ganska eget slag. På 1760-talet gjorde Mesmer
sin stora upptakt af den naturkraft, som är be-
kant under namn af animal magnetism. Dess då
och icke ens ännu till vetenskaplig klarhet bragta
företeelser blefvo af många dåtidens vetenskaps-
män förkastade såsom tomma inbillningsfoster, stun-
dom såsom bedrägeri. Men i okunniga eller lätt-
trogna menniskors ögon antogo de utseende af öf-
vernaturliga uppenbarelser, af verkliga trollerier.
Genom dem blef ock i månget sinne helt och hållet
nedrifven den dam, medelst hvilken dåtidens ratio-
nalism tillbakahållit de flesta yttringarna af mysti k
sinnesstämning. Länge kufvad, frambröt nu denna
våldsamt och i många olika rigtningar och former,
sällan dock såsom verklig religion, utan i stället
såsom vantro och vidskepelse; — t. ex. drömtyderi,
skattsökeri, nummerpunkterarekonst, andeskåderi,
o. s. v. 81uga bedragare skaffade sig kunskap om
några animal-magnetismens krafter, med använ-
dande af hvilka de sedermera uppträdde såsom under-
görare och trollkarlar samt tillockade sig pennin-
gar af en okunnig och kortsynt menighet, ej sällan
också af högt uppsatta till ocii med furstliga perso-
ner. Det var också nu och på detta sätt, som den
beryktade Cagliostro uppträdde vid flere Europas
hof, hvilka han lyckades länge nog bedraga. Vill-
farelserna, vidskepelsen och bedrägerierna vunno
en fart och spridning, som man nu för tiden knappt
kan föreställa sig, och som då för tiden hos alla
klarsynta och sansade personer väckte förvåning,
oro och harm.

Flere bland dessa undergörare satte sig i för-
bindelse med och åberopade swedenborgianismeu

246

för att af dess aiideskåderi hemta stöd för sina
egna anspråk på öfvernaturligt vetande och öfver-
naturliga krafter. Åberopandet af sådana hade på
1770-taiet blifvit gäckadt och förkastadt; på 1780-
talet deremot blef det af många gilladt och begag-
nadt. Detta omslag inom det allmänna tänkesättet
bidrog mycket till återupplifvande och utspridande
af Kya Kyrkans lära. Vi skola framställa dennas
öden, serskildt för hvart och ett af de länder, inom
hvilka den vunnit betj^dligare insteg.

I Stor-Britannien började detta redan 1773 och
genom en aktningsvärd prestman i Manchester vid
namn Clowes. Denne begy^nte omfatta och predika
Nya Kyrkans lära och lyckades att i tlere städer
bilda swedenborgska sällskap och föreningar. På
samma sätt men något sednare eller omkring 1782
framträdde i London en boktryckare vid namn
Hindmarsh, en person, föga kunnig, men tilltagsen
och i vissa fall skicklig nog, h vårföre han ock
rönte någon framgång. Han stiftade 1783 e!t ser-
skildt teosofiskt sällskap till studerande och utgif-
vande af Swedenborgs skrifter, och man upprättade
en egen kyrka, i hvilken söndagliga gudstjenster
höllos och serskild trosbekännelse upplästes. Frampå
1780-talet tog saken så mycken fart, att till och med
swedenborgska kyrkomöten höllos. Men snart upp-
kommo splittringar till följe af oenighet mellan
sjelfva ledarne. Dertill bidrog ock Swedenborgs
undantags-ursäkter för osedligt lefnadssätt, ty till
följe af dylika satser hade inom den eljest för stilla
och hedrande vandel berömda sekten inritat sig
många oordningar och ett klandervärdt sjelfsvåld.
Oaktadt dessa och många andra strider har dock i
England swedenborgianismen fortlefvat som egen
kyrka, likväl utan att kunna i antal och anseende
mäta sig med andra dervarande sekter, t. ex. qvä-
kare, anabaptister eller metodister. Också har den
under sista åren icke kunnat berömma sig af någon

247

betydlig tillväxt. x\r 1866 räknade den i hela
riket blott 3,605 medlemmar, fördelade på 55 för-
samlingar, deraf i Irland och Wales ingen, i Skott-
land 3, i London 4, men ensamt i York- och Lan-
cashire 26. I London har den likväl år 1875 haft
ett serskildt sällskap för utbredande af Sweden-
borgs lära inom såväl Stor-Britannien som andra
länder.

Med utflyttande nybyggare blef den öfverförd
till Englands kolonier och i synnerhet till Nordame-
rika. Omkring 1866 räknade man i dervarande
fristater 71^) församlingar med tillsammans 3,700
medlemmar. Antalet är ej stort, men många bland
dessa sednare mätte vara mycket nitiska och myc-
ket rika; ty de hafva med betydlig kostnad sändt
till Sverge ombud för att der samla och låta af-
skrifva allt, som flutit ur Sv^-edenborgs penna; och
de hafva 1875 begynt att i en prydlig upplaga
utoifva en mänsfd sådana, ofta oanska obetyd-
li^a skrifvelser. De amerikanska swedenboro-arne
underhålla ock för sina äsigters främjande ser-
skilda tidningar. Men också bland dem råder
oenighet, och sekten är af många ogillad äfven
derföre, att den icke velat deltaga i striden för
negerslafveriets afskaffande -).

I Frankrike, Italien, Holland, Danmark och
Ryssland har swedenborgianismen icke vunnit nå-
gon betydligare mängd anhängare; ej heller i Tysk-
land, ehuru inom detta land en och annan ifrigt
talat för densamma och för dess stiftare. Här och
der äfven i andra verldsdelar lära några sweden-
borsska församlingar finnas.

^) Enligt en annan uppgift 82.

'^) Ofvanstående uppgifter om swedenborgianismen i England
och Nordamerika m. ra. äro heratade ur TT'. Whites stora verk:
Emanuel Swedenliorg, his life and writings, 2 delar, tryckt 1867,
Antalet pf swedenborgare torde likväl i båda landen vara större
än det sam blifvit formligen uppgifvet.

248

Och nu till swedenborgianismen inom vårt
eget fädernesland !

Till följe af svenskarnas obenägenhet för dun-
kel och mYsticism har nämnde lära hittills icke
lyckats bland dem vinna något synnerligt insteg.
Det har till och med varit endast samtidigt och i sam-
manhang med andra tillfälliga och sjukliga rörelser
inom det allmänna tänkesättet, som till hennes in-
förande några märkbarare försök kunnat göras.
Tre sådana hafva blifvit anställda; nämligen om-
kring 1786, 1812 och 1874. Hvart bland dem är
af kultur-historisk betydelse och förtjent af när-
mare kännedom; vi börja med rörelsen på 1780-talet.

I Sverge liksom i det öfriga Europa syssel-
satte man sig på 1770-talet föga med Swedenborg
och hans lära, och när tidningarna någon gång
vidrörde dessa ämnen, skedde det vanligtvis till
förlöjligande af både personen och saken. Man
finner väl, att 1776 hade ofvannämnde Beijer ut-
arbetat en swedenborgisk katekes. Någon fart
mägtade likväl den nya läran icke taga förr än
på 1780-talet, och blott i sammanhang med de
nj^ss omtalade besynnerliga åsigter, hvilka blefvo
här, liksom i det öfriga Europa, utspridda af en
mängd sig så kallande undergörare, magnetisörer,
drömtydare, alkemister m. fl. Ar 1783 utgafs en
Oneiromanti, d. v. s. en skrift om konsten att tyda
drömmar, och hvilken för sådant ändamål begagna-
de librrespondensläror, liknande Swedenborgs. Är
1786 blef i Stockholm af Nya Kyrkans anhängare
hildadt ett så kalladt exegetiskt och filantropiskt säll-
skap, hvars medlemmar sägas någon gång hafva stigit
till ett antal af 200, och bland sig räknat också
Höpken !)(?), en gång sjelfva prins Karl. Det till-
egnade en bland sina skrifter åt konung Gustaf
den tredje och yttrade dervid följande ord: bland

) Se sidfJ. 53, 231

249

de välsignelser^ som upphöja E. K. M:s regering
tillhör ovedersiigligen främsta rummet den nya gu-
domliga uppenbarelse^ som Herren af sin outsäg-
liga harmhertighet behagat meddela mennishoslägtet
genom en af E. K. M:s uiidersåtare, framlidne
Emanuel Swedenborg, Sällskapet skall till och med
hafva lofvat konungen sitt understöd, ifall han å
sin sida lemnade sällskapet sitt beskydd. Det ut-
gaf i öfversättning några S^Yedenborgs skrifter och
lofvade ytterligare tlere band deraf. Tillika under-
höll det 'år 1787 en serskild tidskrift, kallad Sam-
lingar för jilantroper, hvilken för det mesta var
fylld med uppsatser om och af Swedenborg. Till
utländska lärda sällskaper och utmärkta veten-
skapsmän skickades exemplar af såväl denna tid-
skrift som af andra sällskapets uppsatser, och tillika
kallelsebref att som ledamöter deltaga i försöken
att genom utbredande af Swedenborgs lära be-
reda menniskoslägtets förädling och frälsning. An-
dan i dessa skrifter öfverensstämde med Swe-
denborgs af oss redan beskrifna åsigter. Sällska-
pet var med undransvärd godtrogenhet öfvertygadt
om verkligheten af hvarje hans uppgift, hans up-
penbarelse, och drog fördenskull ej heller 1 betän-
kande att på fullaste allvar upprepa äfven hans
mest motbjudande och vidunderliga berättelser.

Bredvid och samtidigt med dessa herrar fram-
stodo några samvetslösa äfventvrare: personer hvilka
i sina läror godtyckligt sammanblandade sweden-
borgianism, alkemi och flere föregifna s. k. hem-
liga kunskaper, och hvilka genom slugt tillställda
taskspelerier inbillade en okunnig och lättrogen
menighet, att de kunde upptäcka förborgade ting,
framkalla andar, uttyda drömmar o. s. v. Att
egentliga swedenborgare deltagit i dessa bedrägliga
tillställningar, derpå finnes intet bevis. Men deras
lära blef, som nämndt är, till stöd af besagde un-
dergörare åberopad och till följe af sitt andeskåderi

250

ej alltid utan skäl med deravS förehafvanden hop-
blandad. Nämnde undergörare anställde emellertid en
mängd möten, under hvilka de visade sina s. k.
öfvernaturliga kunskaper och tilloekade sig derige-
nom mycket penningar^ samt utspridde öfvertro
och vidskepelse inom både medel- och lägre klasser,
också inom de högre, de allra högsta. Medlemmar
af sjelfva konungahuset läto sig till allehanda löj-
liga uppträden och vidskepliga försök lockas af
några bedragare, en Biörnram, en Ulfvenklou m.
fl., ungefär på samma sätt, som de utrikes hofven
genom Cagliostro. Sjelfva Gustaf den tredje blef
till en tid missledd. Han lät swedenborgska lä-
ror för sig predikas. Han besökte en mamsell
Arvidson för att låta spå sig i kaffe, och vid
nattliga sammanträden dels i sina egna rum, dels
i för sådant ändamål öppnade kyrkor lät han till-
ställa hemlighetsfulla andebesvärjningar och tyckes
hafva trott på verkligheten af de syner, som då
genom taskspelare-konster och bedrägerier fram-
gycklades. Än ifrigare var hans bror, prins Karl,
hvilken ganska djupt invecklade sig i dessa säll-
skaper samt deltog i och trodde på många deras
tillställningar. Ej få personer inom de högre sam-
hällsklasserna och några prester, dels svärmare
dels lycksökare, deltogo i de besynnerliga upptågen.
Det tycktes, som skulle öfvertro och vidskepelse
komma att bemägtiga sig svenska folket i alla
dess samhällsklasser.

Lugna och klarseende personer blefvo vid
dessa företeelser mycket missnöjda och tillika
mycket nedslagna. Utsigterna voro ock betänkliga
nog. Det var nämligen icke lätt ej heller just
rudligt att med kraft uppträda mot villfarelser,
som hystes och hyllades af massorna och tillika
-af sjelfva konungahuset. Mundus vult decipi^)

^) Verlden vill

251

hördes ock en och annan utbrista. Gjörwell ogil-
lade visserligen Nya Kyrkans läror, och i sina tid-
ningar vidrörde han under ifrågavarande år 1780
till 1790, högst sällan swedenborgianismen. Men
att kraftigt uppträda mot densamma och tillika
mot den öfriga mer och mer kringgripande vid-
skepelsen och mot det fräcka charlataneriet, det
ville eller vågade han icke. I främsta rummet
hade det visserligen ålegat statskyrkans prester-
skap att öppet motarbeta både irrlärorna, vidske-
pelsen och bedrägeriet; men ej heller inom detta
stånd fanns någon person, som vågade ett så djerft
steg. Den glade och qvicke Envallson hade dock
mod dertill. Han skref och ett teatersällskap upp-
förde 1782 ett skådespel, kalladt Nya sekten, hvil-
ket begabbade några härmed likartade svärmerier,
men förmådde dock icke hejda den i sådan rigt-
ning framilande tidsandan.

De^ som slutligen och med afgörande framgång
inläto sig i den hotande striden, voro två bland
Sverges utmärktaste män, Johan Henrik Kellgren
och Nils v. Rosenstein. Mägtigt drifna af kär-
lek till sanning och fädernesland, beslöto de upp-
träda till försvar för ljuset och till kamp mot
de framhvälfvande töckenmassorna. Det var vid
den unga och snillrika fru Lenngrens tebord, som
-dessa herrar med henne och några liktänkande
vänner samtalade om sådana ämnen och lifvade
hvarandra till den ärofulla bragden. Redan under
åren 1782 — 1786 hade ock Kellgren i sin tidning
Stockholmsposten gång efter annan varnande talat
mot de vidskepliga och förmörkande lärorna. Men
irnder loppet af år 1786 lyckades dock Swedenborgs
lärjungar stifta sitt ofvannämnde sällskap och bör-
jade således formligen och öppet utbreda hans lära.
Då rustade sig ock Kellgren och hans vänner till
en mer afgörande strid. I Stockholmsposten för
den 2 Jan. 1787 tillkännagafs, att ett annat säll-

252

skåp blifvit bildadt under namn af Sällskapet Pro-
Sensu Communif d. v. s. Sällskapet För Siindt
Förnuft. Det swedenborgska hade till högtidsdag
valt den 1 November, dåvarande kronprinsens
födelsedag. Sällskapet Pro Sensu Communi valde
till sin den 29 Augusti, Johan Lockes födelsedag,
och detta under förklarande, att denne filosof varit
den förnuftigaste man, jorden burit. " Målet för
sällskapets verksamhet beskrefs på ungefär följande
sätt. / en tid, då inhillning och känsla ryckt till
sig tyglarna från förnuftet, och då man förvexlar
ursinne och fallandesot med snille, raseri med
styrka, tankedunkel med tankedjup, och när man
i stället för vetenskapliga undersökningar tillgri-
per gissningar, och sedermera i stället för gissnin-
garna drömmar, och när vantron sjunkit ned ända till
fånighet; — då är det både nyttigt och nödvändigt,
att ett samfund framträder, som med sanningens fri-
tnodighet försvarar förnuftets ära, upprättar dess
anseende, tvingar dess affällingar till sansning och
blygd, samt åte7för menniskoslägtet till den gräns
af rätt och sannt, utom hvilken allt är förvillelse
och förnedring. I nästa tidningsnummer framlades
ytterligare sällskapets grundsatser, bland hvilka
några må här införas, såsom ytterligare prof på
andan i det hela. Vår samtid, hette det, torde
blifva en gåta för kommande slägter. Aldrig såg
man sanningens ljus sprida en klarare och renare
dag; men aldrig lättrogenhet, vidskepelse och villor
djupare förnedra menniskorna. — Medeltidens
barbari var på långt när hvarken så nesligt eller
farligt. Det var ett foster af okunnigheten och
skulle med den försvinna. Det var sofvande, 7nan
då för tiden hade sina drömmar; nu rasar man
vaken. — Eller: det förargar oss att höra klokt
och hederligt folk nöjas med att blott skratta åt
de bedragare eller narrar, som i vår tid framträda,
dessa giddmakare, swedenborgianer, andeskådare^

233

skattsökare, nuinraerpunkterave ?7i. fi. Sådana
äfventyrare må visserligen sjelfva tro, hvad dem.
hjster. Men när de söka utbreda satser, som för-
nedra menniskoslägtet och förmörka förnuftet, då
höra de mötas icke blott med skämtets utan ock
allvarets vapen. Om regeringen icke gifver sig
tid dertill, bör dock ))hvar braf karh sjelf säga
dem sanningen, — Eller: ordensceremo7iier voro
fordom ett medel att dölja, kunskaper, som man
egde; nu att förespegla kunskaper, som man icke
eger. Nämn oss en stor ordensvurm, som ej
tillika varit en liten menniska. En hvar visste,
att konung Gustaf och än mer prins Karl syssel-
satte sig med guldmakeri, andeskåderi och skatt-
sökeri m. m. och att de voro mycket begifna på
ordnar och ordensceremonier. För att uttala ofvan-
nämnda satser fordrades derför ej litet mod; i
synnerhet hos en Kellgren, en Rosenstein, bland
hvilka den förre hufvudsakligen lefde af den pen-
sjon, konungen lät åt honom utbetala, och den
sednare var lärare för konungens son, kronprinsen.
Men de vågade försöket, vare det sagdt till deras
ära; och derjemnte till konungens, att han icke
deröfver visade något missnöje. I själ och hjerta
hyste han ock mer benägenhet för deras åsigter,
än för andra sidans.

Till följe af denna det kellgrenska sällskapets
utmaning, uppstod nu en lång och häftig skrift-
vexling, hvilken fördes i Stockholmsposten; ty
Kellgren lemnade i denna sin tidning rum äfven
för motståndarnes uppsatser, så att allmänheten
fick på ett ställe inhemta båda sidornas skäl. Den
vigtigaste bland alla dessa skrifter lästes i tidnings-
numret för den 4 Oktober 1787. Det var Kell-
grens bekanta skaldestycke: f)Man eger ej snille,
för det man är galemy. I första hälften af det-
samma begabbade han ofvannämnde gängse svär-
merier och bedrägerier. Men eggad af harm öfver

254

det falska och landsförderfliga i deras rigtning, ut-
brast han längre fram i samma skaldestycke med
f(3ljande ord:

y)Men lemnom skämtets udd, för svagt dess
capen är»/ och han tillgrep derför också allvarets
och tillade:

O Mankem! lika nämndt af gammalt mannavett,
Som gammalt mannamod, o säg. livar skall du

Jiamna
Ur dessa villors djiqy? — Ett år och ännu ett,
Och Bältet skall med hlygd ett vidsträckt dårhus

famna.

Från dårskap är all last; all dygd af ljuset är.
Ett brott mot vettets hud är brott mot majestätet^
^fot menskans majestät och ditt, regent! ty lär,
Der fanatismen går, går upproret i fjätetl

Förlåt mig sanningen, min kung! förlåt den dygd.
Som häfver skaldens bröst, som lyfter fria själar.
Som eldad för ditt lof skall se med lika blygd
fJin spira sträckas ut till dårar som till trälar.

Men I, som bindelen på deras ögon laggt.
Anförare! hvad är den lön, I efterleten?
Jag ser det! Ryktbarhet! allt lyder då din magt,
Och dåren, dåren sjelf vill nå odödligheten.

Välan den väntar er, oss väntar i dess famn
Den lagerkrans, som mig, den tistel, som er krönei\
Hör det o efterverld! jag offrar deras namn,
Till åtlöje för dig och dina söners söner.

Dagarna derefter följde i samma tidning en
rad anmärkningar^), som med klarhet och kraft

') Man vet ej rätt, om de äro skrifna af Rosenstein eller
Kellgren. Bottiger håller det sednare för troligast. I dessa an-
märkningar erkännes Swedenborgs vetenskapliga förtjenster; ehuru
Kelltrren i sjelfva skaldestycket med ensidig anledning af de 27
sista årens anJeskaderier kallade Svyedenborg helt rätt och slätt
en fåne.

255

försvarade och vidare utvecklade skaldestyckets
innehåll och tillika framdrog bevis på de skälm-
stycken och taskspelerier, medelst hvilka nämnde
äfventyrare och s. k. trollkarlar bedragit allmän-
heten och tillika på de vidunderligheter, det
swedenborgska sällskapet lärde. Skaldestycket och
dess förklaringar väckte omätligt uppseende genom
sina sanningar, sitt syftemål, sitt snille och ej
minst genom sitt mod; och det är väl i synnerhet
detta uppträde, denna skämtets och allvarets
högtidsfest, som Tegnér åsyftade, då han skref de
bekanta raderna :

y)Nä7' .Kellgrens snille slog de stora slagen,
De blixtrande, för sanning, rätt och vett,
I skämt och allvar, hur det flög för dagen
Kring land och rike, och en kvar betagen
Sprang upp och undrade, att han ej förr det sett.

Andra sidan sökte visserligen försvara sig, men
utan framgång. På Kellgrens sida trädde genast
den sjelftänkande allmänheten, och som vanligt
efterföljde snart de eftersägande hoparna. Från
alla håll hördes jublande bifallsrop, och en bland
tidningarna innehöll ett Kellgren tillegnadt skalde-
stycke, i hvilket lästes följande uppmaning:

Släck ej din eld, du cidla bröst!

Din eld för vett och smak för dygds och sannings

ära !
Bemanna dig och höj din röst!

Din kallelse det är. Ack följ den stark och glad!
Tack för kvart ord, för kvarje rad,
Hva7't äkta skämt ur snillets källa! o. s. v.

o

Ar 1789 höll ock Nils v. Rosenstein sitt be-
kanta tal Om Upplysningen, i hvilket han med
värma, allvar och kraft uppträdde till försvar för

256

ljus och förnuft och till strid mot vidskepelse och
svärmerier. Denna skrift blef länge en slags ka-
tekes, en trosbekännelse för hela den bildade
allmänheten. Det uppväxande slägtet leddes ock
till sådana tänkesätt, och 1798 såg man den unge
skalden Franzén i en bland sina sånger klaga
öfver den tidsanda, som hyllade en Cagliostro och
Swedenborg; båda namnen införda bredvid hvar-
andra i en och samma rad. — Ej heller i fi-äm-
mande land, utom England och Nordamerika, rönte
swedenborgska sällskapet någon bet3^dligare fram-
gång. Vi minnas, huru det till flere utrikes lärda
samfund och utmärkta skriftställare sände sina
böcker och tillika kallelsebref att som ledamöter
deltaga i sällskapets arbeten. Svaren blefvo stun-
dom rätt kärfva. Klopstock afsade sig genast för-
troendet. Ingen, skref han, skall mägta förnedra
mig till antagande och utspridande af sådana
läror, som edra äro, mina herrar. Wieland svarade
genom en i hans tidskrift införd reeensjon öfver
sällskapets både uppsatser och kallelsebref. Der
lästes: 7iär ett sällskap af Swedenhorgs lärjungar
med yttersta djerfhet utgifva denne på eget och
sällsamt sätt förryckte, men onekligen förryckte
mans syner, såsom en ny gudomlig uppenbarelse; —
när de med största allvar och ifver söka utbreda
sin sekt, och dervid begagna vår tids olyckliga
benägenhet att omfatta föregifna hemliga och öfver-
naturliga kunskap>er; — när de med förakt tala
om de naturliga vetenskaperna, men utropa alstreii
af sin andliga Don Quixote^s och mästares vanvett
såsom högst förträffliga; — när de oförsynt utgifva
sig och sina anhängare såsom medlemmar af
Herrens församling, men utskrika förnuftets tal-
män såsom helvetets ombud; — när de göra allt
möjligt för att hindra upplysningens utbredande
och söka i forntidens barbariska mörker nedsänka
hela vår framtid; — då måste en hvar uppträda

257

till försvar för sanningens och mensklighetens
heliga sak. Som utgifvare af en tidning, har jag
derföre ansett mig böra varna för dessa läror,
samt uppmana kloka och rättänkande män att efter
förmåga motarbeta och således söka omöjliggöra åt-
minstone detta nya utbrott af den i menniskornas
hufvud nu för tiden jäsande dårskaps-massan
Ungefär på samma sätt yttrade sig flere Tysklands-
lärda tidningar.

Mot detta alltjemnt växande och af dylika
män uttalade tänkesätt kämpade väl det i Stock-
holm varande swedenborgska sällskapet till en tid,
men med ständigt aftagande krafter. Just dess
försvar påskyndade stundom dess fall. T. ex. år
1789 utkom en Nya Kyrkans skrift, i hvilken be-
rättades; huru Swedenborg under sina sista dagar
uttalat den profetia, att år 1810 skulle hedendo-
men upphöra, judarna omvändas och Palestina af
de kristna eröfras, och att den 20 Mars 1880
skulle den elementariska verldens undergång inträffa,
hvilka spådomar väckte allmänt åtlöje. Det swe-
denborgska sällskapet sjelft blef dessutom inom
kort splittradt genom oenighet mellan ledarna och
m.ägtade snart ej längre underhålla någon tryckt
utan blott en skrifven tidning, hvilken sändes
fram och åter bland medlemmarna. Dertill kommo
finska kriget 1788—1790, statshvälfningen i Sverge
1789 och den i Frankrike 1789—1793, hvilka
storartade händelser ryckte till sig allmänhetens
uppmärksamhet, så att den swedenborgska tvisten
föll i glömska. Ett försök att under ändradt namn
upprätthålla sällskapet misslyckades, och hela för-
bundet tyckes under loppet af 1790.talet hafva
blifvit upplöst. Nya Kyrkan, och kanske i synner-
het dess rationalistiska läror, räknade väl äfven
sedermera bland sina vänner en och annan något
framstående man och i synnerhet flere prester i
Westergötland, men i allmänhet minskades mer

Fryxells Ber. 43. 17

258

och mer antalet af dess bekännare, och på detta
sätt slutades första större försöket att inom Sverge
utbreda swedenborgianismen.

Det andra anställdes under åren efter 1810
och af orsaker och på sätt, som följer.

Det adertonde århundradet, det så kallade
upplysningens tidehvarf, hade i hög grad utmärkt
sig genom stora och förvånande upptakter inom
alla det menskliga vetandets områden och tillika
genom den värma, det nit, den kraft, hvarmed
dess vetenskapliga hjeltar kämpade för ljusets,
rättvisans och frihetens seger öfver fordna tiders
mörker, fördomar och förtryck. Under sin djerfva
framfart på denna i många fall nya bana, hade
dock samma tidsanda sjelf stundom råkat in på
vådliga villovägar. Äfven flere dess i sig sjelfva
sanna och ädla grundsatser hade i synnerhet under
den stora franska revolutionen blifvit i många fall
missförstådda, misstydda och missbrukade och på så-
dant sätt föranledt en mängd vilda och blodiga upp-
träden; så förfärliga, att de tycktes upphäfva all
mensklig samhällsordning, tillintetgöra all mensklig
lycka. I förskräckelse häröfver glömde mången
skilja missbruket från bruket, utan tog för afgjordt,
att revolutionens ohyggligheter voro omedelbara
och oundvikliga följder af upplysnings-tidehvarfvets
läror om folkens rättighet till ljus, frihet och sjelf-
styrelse. Till följe af en sådan misstydning blefvo
dessa i sig sjelfva både sanna och ädla åsigter
mångenstädes betraktade med en feberaktig för-
skräckelse, ett glödande hat; och hos en ej ringa
del af allmänheten alstrades och utbildade sig snart
den öfvertygelse, att menniskoslägtets lugn och
lycka kunde återvinnas och för framtiden betryggas
endast och allenast derigenom, att man helt och
hållet förkastade hela upplysnings-tidehvarfvet med
alla dess åsigter och sträfvanden, och deremot i

259

religion, vetenskap, politik och samhällslif åter-
vände till fordna tiders, ja till sjelfva medeltidens
läror, inrättningar och förhållanden. Detta var
grundtanken i den stora reaktion, som frän franska
revolutionens utbrott och sedermera under några
årtionden i flere Europas länder utbildade och
uppenbarade sig under de vexlande formerna och
namnen af restaurations-politik, helig allians, ny-
romantik, fosforism, historisk skola m. fl. Redan
omkring 1790 ocli vid första uppkomsten af denna
reaktionära åsigt hade dess skefhet blifvit här i
Sverige tydligen ådagalaggd af flere; t. ex. af Kell-
gren i skaldestycket Ljusets Fiender och af Ro-
senstein i talet Om Upplysningen. Franska revo-
lutionens fortfarande ohyggligheter och den följ-
aktligen fortfarande och växande skrämseln och
reaktionen skaffade sig dock slutligen äfven inom
vårt fädernesland många till och med litterära an-
hängare. Detta skedde förnämligast genom några i
Uppsala omkring 1810 studerande ynglingar och
unga män, som voro utmärkte genom snille och i
synnerhet genom liflig inbillningskraft och varm
känsla^). Den förra, inbillningskraften, tjusades
af fantasirikedomen och den brokiga färgprakten
i åtskilliga fordna tiders företeelser, bilder och
åsigter; — den sednare, känslan, likaså genom
några hos reaktionen framstående drag, som ta-
lade för varmare gudsfruktan, renare sedlighet
och tryggare samhällslif. Mången ädelsinnad och
varmhjertad yngling hänfördes af dessa reaktio-
nens ljusa, men förbisåg dess mörka, dess olycks-
bådande sidor, och omfattade följaktligen det
hela af den stora europeiska reaktionens läror
med den fastaste öfvertygelse om deras sanning,
och med den fastaste tro på deras försäkran, att

') Vi utmärka denna reaktionära skola i dess helhet med
namn af Fosforister; ehuru några dess förnämsta medlemmar icke
personligen deltagit i tidskriften Fosforos.

260

endast genom ofvanbeskrifna återgång kunde men-
nisko-slägtets väl främjas och betryggas. Med samma
upprigtigt välmenande ifver, som på 1700-talet
upplysnings-tidehvarfvets snillen kämpade mot flere
den föregående tidens fördomar, åsigter och in-
rättningar; — med samma upprigtigt välmenande
ifver kämpade nu på 1800-talet reaktionens snillen
mot upplysnings-tidehvarfvets åsigter och sökte i
strid mot dem göra den äldre tidens, till och med
medeltidens läror omigen gällande. Fosforismen
begynte derföre med häftighet tala mot folkskolor,
mot tidningar, mot tryckfrihet, mot religionsfrihet,
mot friare statsförfattningar och mot läran om så-
väl folkets suveränitet som samhällsfördraget; ja på
sätt och vis mot sjelfva sunda förnuftet; — och att
i stället ifra för trycktvång, för religionstvång, för
ståndsrepresentation, för skråinrättningar, för oum-
bärligheten af ärftligt adelskap och af dess och
presteståndets serskilda representations-rätt m. mJ).
Dessa läror voro just sådana hörn- och grundste-
nar, på hvilka man sedermera kunde uppföra en
tanke- och statsbyggnad, tjenlig för inhysande af
fordna tiders nu återuppkallade spökgestalter, despo-
tism, trostvång, skråtvång, kastskillnad; och som
förnämsta medlet till dessa ändamåls vinnande
yrkade man oupphörligt och ifrigt på svenska all-
mogens qvarhållande i okunnighet och mörker; och
man påstod till och med att all folkundervisning
innefattades i religionsundervisningen, hvilken hörde
till presterna, och att den bonde, som lärde sig mer,
han lärde på att bli skälm; — allt detta i likhet
och sammanhang med den stora reaktion, som vid
den tiden genomgick en betydlig del af Europa.

Framträdandet af sådana läror, och det under
19:e århundradet, väckte förvåning, ovilja och harm

') Denna högst märkliga företeelse i vår kultur-historia fin-
nes utförligare beskrifven i Bidrag till Sverges Litteratur-Historia
af Ånd. Fryxell.

261

hos en stor del af den föregående bildningens måls-
män, serdeles inom högskolorna, Svenska Akade-
mien och den fria pressen. Grundliga motsägelser
och häftigt motstånd spordes ock öfverallt. Men
flere den nja skolans ledare utgäfvo sånger, hvilka
genom sin skönhet hänförde allmänheten; — och
skrifter, hvilka med snille och lärdom framlade
till försvar för de reaktionära lärorna alla skäl,
som kunde uppfinnas. Dessa ledare sjelfva voro
dessutom utmärkta icke blott genom snille, arbet-
samhet och lärdom, utan ock genom sina rena och
ädla personligheter, hvilken omständighet jemnte
det brinnande nitet gaf mycken vigt åt deras ord.
Sådana personliga företeelser i förening å ena sidan
med den från all slags frihet afskrämda tidsandan,
och å den andra med reaktionens nyss antydda ljus-
sidor voro i denna strid mägtigt ingripande faktorer.
Följden blef ock, att oaktadt sina många och mot-
bjudande reaktionära grundsatser, fick fosforismen
en ej ringa skara anhängare i synnerhet inom det
uppväxande, oerfarna slägtet; naturligtvis också
bland sådana äldre personer, som leddes aflycksö-
keri eller af sin egen benägenhet för dylika åsigter.
Det tycktes verkligen ofta nog, som skulle dessa sed-
nare, utspridda från landets mest besökta högskola,
komma att för framtiden göra sig gällande i både
religion, vetenskap, politik och samhällslif Den
dystra dager, i hvilken dessa återgångs-försök blefvo
af många och i synnerhet af det något äldre och
mer frisinnade slägtet betraktade, har" Tegnér teck-
nat med följande rader.

Hcir spökar tidens ande kring och blåser

All merg ur benen, släcker tankens ljus

I hjernans kamrar, der blir mörkt och öde,

Och hjertats friska källor sina ut.

Ur medeltidens graf han stigit upp,

En hotande, en olycksalig vålnad

262

Med blod i händerna och tanvett i

Det skumma ögat. Akten er! han breder

Sin svarta jesuiterkåpa snart

Utöfver jorden. Nordens stjerna släcks,

Och trollen skratta i den hemska natten^).

Troligt är, att Tegnér nu, liksom Kellgren
1787, sett den hotande reaktionsfaran genom för-
storings-glaset af sin poetiska inbillningskraft. Men
hon var ej heller liten, och en hvar, som minnes
dessa tider, kan intyga höjden af den ovilja, hvar-
med det äldre slägtet och ej få bland det 3'ngre
betraktade de fosforistiska tidstecknen och trodde
sig i dem se ett inbrytande nytt medeltids-mörker.

Då och mot dessa hotande förebud framstod
Tegnér på samma sätt, som Kellgren på 1780-talet.
Det finnes äfven i enskildheterna mycken likhet
mellan båda dessa uppträden. Kellgren skref åi-
1787, och vi upprepa gerna än en gäng de herr-
liga orden:

O Manhem! lika nämndt af gammalt mannavett
Som gammalt mannamod; o! säg, hvar skall du

hamna
Ur dessa villors djup? — Ett år och ännu ett,
Och Saltet skall med blygd ett vidsträckt dårhus

famna.
Likaså Tegnér 1817. Han uttalade sin harm
öfver reaktionens obskurantism och öfver försöken
att införa den hos oss : oss nordens barn, med den
klara himlen öfver oss och den väldiga skaiyt be-
gränsade naturen omkring oss-); — hos oss, om
hvilkas land skalden kunde med stolthet och skäl
sjunga:

— — — der klappade i f ordna dar
Ett fritt och väldigt hjerta uti Norden.

') Tegnér. Sami. skrifter. 4. 12. ^) Tegnér. 5- 20.

263

Som Sveas hinnnel var dess tanke klar,
Från hei^gens höjd dess skarpa ögonpar
Såg genom himlarna och öfver jorden^).
Kellgren förutsåg och förutsade 1787 i jub-
lande fröjd ljusets slutliga seger ^ likaså Tegnér, då
han 1820 sjöng:

Men nordanvinden är ej död ännu;
Jag hör jyå af stånd slagen af dess vingar.
Han fläktar smittan hört från herg och dalar
Och sopar stjernehvalfvet rent igeyi,
Och nordens sinnen klaima med dess himmel'-).
Kellgren inpreglade, att man borde icke blott
skratta åt förvillelsen, utan ock med allvar be-
kämpa den; likså förklarade Tegnér, att ingen
seger vinnes endast genom skrattsalvor. Kellgren
stiftade, för utkämpandet af sin strid, förbundet
J*ro Sensu Communi; Tegnér för sin strid på
samma sätt de så kallade Neutrernas parti. Kell-
gren begagnade Stockholmsposten till organ för
sällskapet Pro Sensu Communi; likaså blef samma
tidning organ äfven för Neutrerna. Kellgren upp-
manade sin samtids ädlare män att modigt uppträda
mot de förvillande lärorna; likaså gjorde Tegnér,
och vände sig i ty fall serskildt till Leopold med
följande uppmaning:

Vak upp Virginias sångare^ vak upp!

Du ljusets, färgernas och lifvets man!

I tretti år Du stridt med blanka vapen

För smak och språk och sång och vett i Norden.

I deras namn jag kallar Dig i dag.

Hvi slumrar deras riddersman? Hvi hvilar

Hans goda svärd? Se fienden är när,

Och stormar rasande och lyfter strafflöst

^) Tegnér. 4. 14. ^) Tegnér. 3. 163.

264

De fräcka händerna mot helgedomen.

Skall den förstöras'? Skall ett dårhus stiga

Upp ur dess grus?^)
Kellgren icke blott uppmanade andra till strid;
han ställde sig sjelf personligen i de kampandes
främsta led ; så gjorde ock Tegnér genom sina
dikter Nyårsnatten, Polarresan, Sången öfver Elof
Tegnér, och i synnerhet genom sina två uppsatser
Jubeltalet 1817 och Epilogen vid magister-promo-
tionen 1820. Det var i synnerhet genom sist-
nämnde två af snille och allvar genomglödgade
skrifter, som han besegrade och bortjagade fosfo-
rismens reaktionära läror; liksom han g^nom. Axelj
Nattvardshalmen och Frithiof öfverglänste och för-
dunklade dess poesi. I båda fallen förestafvade
han den renare och högre uppfattning, som seder-
mera under flere årtionden ledde det allmänna tänke-
sättet. De flesta bland fosforismens anhängare, mog-
nande till klarare insigt, gjorde sjelfva sina affall
och öfvergingo mer och mer till än den ena, än
den andra af de högre och friare åsigter, de till-
förene bekämpat. Karl Johans regering under-
stödde ock inrättandet af folkskolor och införandet
af vexelundervisnings-metoden, ehuru båda blifvit
af fosforisterna motarbetade och gäckade. En opar-
tisk efterverld skall också erkänna, hvad man nu
gerna förtiger, nämligen att Stockholms frisinnade
tidningar under ledning af Wallmark, Johansson,
Hierta och Dalman hade stor andel i den ärorika
bragden att hafva från vårt fädernesland tillbaka-
visat de reaktionära töcken-gestalterna.

Bland dessa hade äfven swedenborgianismen
visat sig. På 1780-talet var det ett häftigt men
snart öfvergående vindkast af svärmeri eller charla-
taneri, som bidrog till dess återupplifvande. Efter
1810 skedde detta i sammanhang med en mägtig^

) Tegnér. 4. 14.

265

långvarig och omfattande passad-vind i det all-
männa tänkesättet, nämligen den stora europeiska
reaktionen och genom dess svenska målsmän, fosfori-
sterna. Redan 1814 infördes i deras Poetiska Kalen-
der en sonett, i hvilken den beryktade andeskådaren
förklarades vara en liierofant, som såg det, som vavy
är och hlifver, och på hvars hjessa keruher fäste en
myrtenkrans, o. s. v., och kort derefter försäkrades, att
bland alla teologiska författare var Swedenhorg
förmodligen den, som klarast uppfattat kristen-
domen^). Fosforisterna klandrade äfven Kellgrens
uppträdande 1787 mot Swedenhorg, och icke blott
obilligheten af att kalla denne för helt rätt och
slätt en fåne, utan ock det hela af besagde åtgerd;
hvaremot Swedenborgs många fel och vidunderlig-
heter med tystnad förbigingos. Ännu så sent som
1841 förklarades-), att Sicedenhorg var en sinne-
bild af det innerligaste, det förträffligaste, som ur
den skandinaviska nordens sköte kan framgå. (!)
Den åsigt, ledarne sålunda förestafvat, blef af den
öfriga fosforist-skaran efterstafvad, och man fick
sedermera ofta nog läsa ensidigt försvar och beröm
för den Nya Kyrkans stiftare och lära. Denna
sednares då för tiden fåtaliga anhängare, hvilka
förut hållit sig tillbaka, fattade nu mod och ut-
gåfvo af sin mästares skrifter den ena öfversätt-
ningen efter den andra. Det tycktes verkligen,
som till följe af fosforisternas lofsånger och i sam-
manhang med deras reaktion och obskurantism swe-
denborgianismen skulle vinna betydligt insteg i
allmänna tänkesättet.

Men också mot denna sida af deras åsigt upp-
trädde Tegnér och förklarade bestämdt, atl Swe-
denhorg visserligen borde betraktas som en histo-
risk märkvärdighet^ men ingalunda som en mönster-
bild till efterföljd och beundran. B. E. Malmström

••) Literat. Tidn. 1814. s. 294.
2) Siare och Skalder. 1. 58.

266

ställde sig sedermera på samma sida, och sökte
mot fosforisterna försvara eller förklara Kellgrens
uppförande. Härtill kom svenska folkh^nnets obe-
nägenhet mot mysticism och dunkel; — likaså
fosforismens egna svagheter, h vilka nedsatte vigten
af deras loford öfver swedenborgianismen : — ytter-
ligare felen och ofullständigheten i deras framställ-
ning af samma lära^). Sådana dennas bestånds-
delar, som kunnat tilltala en mägtig del af då rå-
dande tänkesätt, nämligen hans rationalism och
republikanism, blefvo, såsom stridande mot fosfo-
rismens egna åsigter, förbigångna, förtegade. Lä-
rans tredje beståndsdel, andeskåderiet, hvilken kun-
nat tilltala vissa mysticismens radikala anhängare,
ville eller vågade man ej heller bestämdt åbe-
ropa än mindre loforda. Fosforismen framlade
-således efter Swedenborg endast en sammanställ-
ning af några allmänna och sväfvande dels filoso-
fiska dels teosofiska fraser om verldens uppkomst,
om förhållandet mellan Gud och menniskor, om
kärleken, skönheten, oskulden o. s. v., detta, och
ingenting annat. Bilden blef följaktligen i hög
grad obestämd, sväfvande och ofullständig-) och

M Siare och Skalder. 1. 35—227.

2) Ofvan omtalade af Atterbom författade teckning (Siare och
Skalder. 1. 35—227) har blifvit beprisad som ^förträfflig». Mot all-
mängilltigheten af detta omdöme måste vi dock bestämdt protestera.
Uppsatsen är verkligen förträfflig; nämligen såsom ett med skick-
lighet gjordt försök att upphöja Swedenborg genom att framdraga
och försköna dagrarna i hans skrifter, men förtiga och undan-
gömma dess skuKgor, och i synnerhet de otaliga om sinnesrubb-
ning vittnande dragen. Dessa hade dock tvifvels-utan bort ingå
eller åtminstone bestämdt antydas och erkännas i hvarje åt Swe-
deuborgs minne egnad uppsats, hvilken, om ock företrädesvis af-
seende enskilda sidor i dennes system, likväl uppgifver sig vilja
framställa mannen i ny och rigtig dager. (Siare och Skalder. 1.
38). Nedanstående för Swedenborg mycket utmärkande drag äro
dock i nämnde karakteristik mer eller mindre förtegade, undan-
gömda

1:0. Den tydligt framträdande rationalismen samt de bittra
anfallen mot Paulus, mot Luther och mot några den augsburgiska

267

kunde lätt sammanblandas, lätt sammansmälta
med andra likartade filosofemer. En sådan bild,
genom författarens poetiska snille ordnad och

bekännelsens dogmer. Denna sin skyddlings åsigt har den då för
tiden ortodoxe A-tterbom öfvaAalkat med en blott i förbigående
framkastad anmärkning om dess afvikelse från kyrkans, och för
öfrigt med den frasen, att i Swedenborgs behandling af treenig-
heten, af Paulus och af Luther finnes ej den djuptänkthet, han i så
myckel annat ådagalaggt [Siare och Skalder. 1. 47).

2:0. Den tydligt och ufver allt framträdande republikanismen.
Om denna sin skyddlings åsigt har den starkt rojalistiske Atter-
bom icke ett ord. I stället har han utmålat Swedenborgs helveles-
andar på ett sätt, som pekar på de liberala läror och tidnings-
skrifvare, mot bvilka Atterbom sjelf kämpade.

3:0. Ursäkterna, i vissa fall försvaret, för osedlighet inom
både ogifta och gifta ståndet. Denna skyddlingens svaga sida har
den sedligt rene Atterbom öfverhalkat så lätt, att läsaren ej anar
verkliga förhållandet; — och likväl är besagde konkubinatslära
framlaggd i skriften om äktenskaplig kärlek; just den, ur hvilken
Atterbom hemtat flere bland de vackra drag, med hviika han
smyckat Swedenborgs minne.

4:0. Korrespotidens-lärans ock andeskåderiets orimligheter och
vidunderliga fantasifoster. Af dessa för skyddlingen högst oför-
delaktiga beståndsdelar har Atterbom icke anfört ett enda talande
prof; utan lemnat läsaren i okunnighet om deras tillvaro. Och
icke det blott. Han har t. o. m. beprisat nämnde skrifter för
logisk reda, konseqvens, symmetri (Siare och Skalder. 1. 45); och
utgifvit de swedenborgska orimligheterna för blott nsällsamketer»
(S. st. 1. 39) och han har upprepade gånger tillerkänt Sweden-
borg den öfvernaturliga förmågan att se det, som var, är och blir
(S. st. 1. 34 och Poet. Kalender 1814).

Det är af flere skäl vi ansett oss i både historiskt och med-
borgerligt hänseende förpligtade att, som här skett, öppet pro-
testera mot besagde teckning. Den är i flere och högst vigtiga
fall stridande mot sanningen. Den bidrager ock, liksom en hop
andra fosforismens läror, till spridande och underhållande af oklara,
villseledande och t. o. m. vidskepliga åsigter. Den kastar dess-
utom oförtjent skugga öfver Kellgrens och N. v. Rosensteins upp-
trädande 1787, hvilket dock är ett bland de vackrare dragen i
vår historia, och för hvilket dessa herrar förtjena icke tadel, utan
svenska folkets varma och fortfarande tacksamhet. Vår protest
har vändt och måst vända sig omedelbart mot den i många fall
älsklige skalden och förtjenstfulle skriftställaren Atterbom. Men
det är just han, som först förestafvat och sedermera genom sin
autoritet upprätthållit ifrågavarande origtiga och förvillande upp-
fattning af Swedenborgs personlighet och lära.

268

utstyrd, kunde väl väcka förtjusning hos många
och blifva i allmänna ordalag prisad: men för att på
allvar antagas som sanning och trosbekännelse, dertill
var den alltför vacklande, obestämd och innehålls-
lös. Den vann ej heller åt swedenborgianisraen
något större antal verkliga bekännare, och de om-
kring 1820 utgifna swedenborgska skrifterna, och
bland annat en börjad svensk öfversättning af Ar-
cana Coelestia, blefvo för det mesta liggande osålda.
Swedenborgianismen har visserligen äfven seder-
mera haft åtskilliga spridda anhängare, hvilka också
utgifvit flere ströskrifter. Något större inflytande
på allmänna tänkesättet har den likväl icke mägtat
utöfva, och på detta sätt slutade den andra, den
fosforistiskt-swedenborgska rörelsen.

Samtidigt eller något efter dessa uppträden
började man, så in- som utrikes, fästa uppmärk-
samhet vid Swedenborgs äldre och vetenskapliga
verksamhet, hvars förtjenster varit glömda eller af
hans andeskåderi fördunklade. Nu blefvo de åter i
ljuset framdragna, den ena efter den andra. De
kastade visserligen ej ringa glans öfver äldre delen
af hans skriftställare- verksamhet ^). Men de flesta
verkliga vetenskapsmän, som gjort honom denna
rättvisa, hafva å andra sidan undvikit hvarje ytt-
rande till fördel för hans korrespondenslära och
andeskåderi.

Tredje försöket till swedenborgianismens ut-
bredande inom vårt fädernesland började år 1874,
och äfven denna gång samtidigt med många på
det andliga området förefallande rörelser, baptisti-
ska, herrnhutiska, katolska, metodistiska m. fl., stun-
dom också nu i mycket reaktionär anda. Hvad
rigtning och framgång försöket denna gång kommer
att erhålla, skall framtiden visa.

') Se sidd. 161—163.

269

En återblick öfver swedenborgianismens öden
gifver anledning till åtskilliga betraktelser.

Lärans nu öfver 100 år fortgående tillvaro
ådagalägger, att det i mennisko-naturen finnas
vissa, ehuru ej många strängar, som densamma
anslagit; — och tillika, att det finnes menniskor,
ehuru ej många, som äro födda med så allsi-
digt swedenborgska anlag, att de vilja och mägta
omfatta hans lära i dess helhet. Märkas bör dock,
att bland sådana allsidiga anhängare knappt fun-
nits en enda vetenskapsman, som varit utmärkt,
icke blott för snille och lärdom, utan ock för skarp-
sinne, lugn och besinning; — likaså, att samma
lära nu, efter 100 års tillvaro och oaktadt mån-
ga och ifriga ansträngningar, icke mägtat vinna
mer än omkring 8- kanske 10 — 12,000 bekän-
nare ^). Antalet blifver troligtvis i framtiden än
mindre. Ju mer källskrifterna för Swedenborgs
korrespondens-lära och andeskåderi komma till
den stora allmänhetens kännedom, desto mer skall
samma allmänhet finna, att dylika vidunderligheter
stå i skarp motsats till all verklig kristendom och
till allt sundt mennisko-förnuft. Sednare tiders
fullvuxna rationalism skall ej heller finna sig till-
fredsställd af Swedenborgs i den rigtningen blott
halfgångna och ofta af irrationella bihang besvärade
åsigter. I korthet sagdt : tiden har vuxit ifrån hans så
väl mysticism som rationalism. Ju klarare den ve-
tenskapliga sanningens strålar komma att belysa
dessa föremål, desto mer skall ock antalet minskas
af dem, som i hans andeskåderier se gudomliga up-
penbarelser och i honom sjelf en gudasänd profet
och religions-stiftare.

') Se sidd. 216, 217.

NAMNLISTA.

Abraham, s. 189—193, 215.

Adam, s. 216.

Adelnng, s. 149.

Adlerbeth, G. G., s. 73.

Adolf Fredrik, konung i Sverge, s. 1—7, 13, 17, 19, 22,41.

69, 77, 84, 85, 90, 91, 97, 98, 108, 112, 130.
Aiströmer, J., s. 13.
Amalia, prinsessa i Preussen, s. 17.
Ammon, 9. 194.
Ampere, s. 160.
Aristoteles, s. 170.
Arvidsson, s. 249.
Aihanasius, s. 208.

Atterbom, P. D. A., s. 149, 195, 219, 266, 267.
August Wilhelm, prins i Preussen, s. 17, 183, 184.
Aurell, s. 233.

B(Blter, Sv., s. 110—113, 149.
BarTcenbom, s. 74.
Bauds, s. 44.

Bauer, K. F., s. 149, 197.
Bayle, R, s. 226.
Behm, Sara, s. 150.
Beijer, s. 223, 232—234, 237, 248.
Benzelius, E., d. y., s. 155, 174, 194, 212.
BenzelstjeTna, G. och L., s. 194, 234.
Berch, K. R., s. 5, 36.
Berchner, U. E. v., se Örnsköld.
Bernstorf, J. H. E., s. 66, 67.
Berzelius, J. J., s. 149, 162, 163.
Beskow, B., s, 149.
Beylon, J. F., s. 24, 184.
Björnram, G., s. 249.
Blachwell, Al, s. 30, 43.
Blaspiel, fru, s. 17.
Boerhave, H., s. 160.
Bonde, Gustaf, s. 51.
Brahe, Ebba, s. 75.
Brahe, Er., s. 11, 110, 182.
Brockmer, s. 178.

Broman, E., s. 43, 174, 200, 212, 230.
Brutus, s. 46.

Buddenbrock, H. M. v., 8. 29.
Buffon, G. L. L. de, s. 160.
Bunge, Sv., s. 59.

271

Bure, Margareta. Se Troilins.

Bunsen, C. C. J., s. 149, 196.

Burgman, s. 178.

Burke, E., s. 239.

Bäck, Abr., s. 36.

Böhme, J., s. 167. 187, 196.

Ccesar, Jul., s. 46, 95.

Cagliostro, G., s. 245, 249, 255.

Cartesius, R., s. 165, 170, 203, 243.

Cassius, s. 46.

Cederhiehn, Josias, s. 34.

Cederhielm, Marie, se Löwenhielm,

Cederström, s. 143.

Celse, M. v , s. 114.

Celsius, A., s. 56, 93, 114.

Celsius, O., d. y., s. 114—116, 124, 149, 230.

Celsius, O., d. ä., s. 111, 114.

Chapman, F. H. af, s. 89, 106.

Chydenius, A., s. 140—148.

Chydenius, Sam., 140.

Clowes, s. 245.

Copernicus, N., s. 159.

Cronhidm, G., s. 61.

Cronstedt, Jah., s. 82.

Cronstedt, Karl, s. 82.

Curtius, s. 24.

Dalin, O. v., s. 12, 14, 15, 36, 230.

Dalman, W. F. A., s. 264.

David, s. 211.

De la Gardie, M. G., s. 50, 51,

De la Gardie, U. L., se Fersen,

Dippel, J. K., s. 148.

Diiben, Joak. v., s. 61.

Duben, K. V. v., s. 14.

Du Londel, s. 4,

Edlund, E., s. 161.

Ehrenheim,' F., s. 149.

Ehrenpreus, K. D., s. 182.

EhrenslraU, D. Kl. t'., s. 14, 153.

Ehrensvärd, Aug., s. 73, 82—94, 104, 140.

Ehrensvärd, G. J., s. 73.

Ehrensvärd, J. J., s. 82.

Ekeblad, Kl, s. 37, 61, 130.

Ekebom, s. 232.

Ekström, Dan., s 56.

Eleasar, s. 192.

Elisabet, kejsarinna i Ryssland, s. 210.

272

Elof, s. 107.

Emerson, R. W., s. 149, 219.

Envallson, K., s. 250.

Erik 14:e, kon. i Sverige, s. 115

Ernesä, J. A., s. 149, 235.

Esau, s. 154, 194.

Essen, F. U. v., s. 77.

Eva, s. 200, 209, 216.

Faéton, s. 166.

Faggot, J., s. 106, 122.

Falkenberg, M., s. 184.

Fehrman, Dan., s. 36.

Fénelon, s. 48.

Ferdinand, prins af Preussen, s. 184.

Ferelius, s. 238.

Fersen, Augusta v., se Löwenhielm.

Fersen. Charlotta Fredr., /. Sparre, s. 31, 69.

Fersen, Fabian v., s. 68.

Fersen, F. A. v., s. 5, 27, 48, 59, 68—74, 81, 93.

Fersen, H. v., s. 68,

Fersen, K. R. v., s. 69.

Fersen, O. W. v., s. 68.

Fersen, U. L., född De la Gardie, s. 14, 69.

Filemon, s. 42.

Filenius, P., s. 5.

Forskål, s. 128,

Franzén, F. M., s. 105, 149, 255.

Frederici, s. 4.

Fredrik, kon. i Sverige, s. 53, 109, 112.

Fredrik 2:e, kon. i Preussen, s. 16—24, 149, 236.

Fredrik Adolf, prins i Sverge, s. 6, 21.

Georg 2:e, kon. i England, s. 211.

Gjörioell, C. a, s. 63, 92, 113, 116, 122, 125, 128, 137, 234.

250,
Grimm, F. M. v., s. 13, 149.
Gudmund, s. 57.
Gudmundi, Erlandus, s. 57.
Gustaf l:e, kon. i Sverge, s. 114, 212, 241.
Gustaf 3:e, kon. i Sverge, s. 5, 6, 15, 16—27, 30, 32, 35, 36,

40, 47, 48, 56, 64—68, 72, 74, 81, 94, 98, 115, 137,

184, 248, 249. 253.
Gustaf 2:e Adolf, kon. i Sverge, s. 212, 241.
Gyllenborg, Fr., 8. 95, 212, 225.
Gyllenborg, K., s. 24, 45, 54, 61, 68.
Görtz, G. H., s. 32, 213, 214.
Hagar, s. 190.
Hamilton, s. 3.

273

Eansteen, s. 160.

Eariman, s. 93.

Eauswolff, J. K, s. 124.

Eedman, Abr., s. 108.

Eedvig Eleonora, drottn. i Sverge, s. 2S.

Eenoch, s. 188.

Eerder, J. G. von, s. 149, 235.

Eermansson, M., s. 106.

Eerschel, TT'., 162.

Eesselius, Sara, s. 225.

Eierta, L. J., s. 264.

Eindmarsh, s. 246.

Ejärne, Urb., s. 153.

EochscJiild, J. E., s. 81.

Eorn, A. B., 8. 29, 39, 43, 51. 61, 68.

Eume, Dav., s. 239.

Eåkanson, 01, s. 129.

Eårleman, Eenrika, född Liewen, s. 16.

Eårleman, K., s. 14, 37, 47.

Eöplen. A. J. v., s. 10, 27, 34, 37, 43, 51—57, 59. 61. 64,
77, 113, 155, 184, 231, 248.

Eöpken, D. N. v., s. 57, 68.

Eire, Joh., s. 14, 110, 168, 230.

Ikarus, s. 166.

Isak, s. 190-193.

Ismael, s. 190.

Jakob, s. 154, 194, 209.

Jennings, J., s. 104.

Johansson, J., s. 264.

Johnson, B., s. 239.

Jung-Stilling, J. H., s. 149, 235.

Kahl, Ach., s. 149.

Kalvin, s. 210.

Kant, Em., s. 149, 160, 162, 196, 219, 236.

Karl 11:6, kon. i Sverre, s. 54, 68. 83, 212.

Karl 12:e, kon. i Sverge, s. 28, 32, 54, 83, 85. 86, 157, 158,

212, 214, 226, 241.
Karl I3:e, kon. i Sverge, s. 6, 21, 248, 252.
Karl 14:e Johan, kon. i Sverge, s. 265.
Katarina 2:a, kejsarinna i Rvssland, s. 19,

Kellgre?!, J. E., s. 149, 150,' 219, 220,244,251,256,259—264.
Keturah, s. 190.
Kierrman, G., s. 129,
Klemming, G. E., s. 169.
Klint, Nils, s, 235.

Klingenstierna, Sam., s. 12, 15, 93, 140, 230.
Klopstock, F. G., s. 149, 235, 236, 256.

IS

274

Knutson, Torkel, s. 83.
Knös, G., 8. 149.
Kornh, s. 127.

Kristina, drottD. i Sverge, s. 50.
Kry ger, J. F., s. 122.
Kroger, K, s. 146.
Laban, s. 192.
Lagerberg, K., s. 130.
Lagerberg, Sv., s. 10, 42,
Lagerbring, Sv., s. 14, 54, 69, 230.
La Grange, s. 160.
Lamberg, E., s. 232,
Lantingshausen, J. A., s. 46, 94 — 99.
La Place, s. 160. 162.
Lavaler, J. K., s. 149, 235.
Leibnitz, G. W. v., s. 170.
Lenngren, A. M., född Malmstedt, s. 251.
Leijonhufvud, Ax. G., s. 50.
Leopold, K. G. af, s. 149, 263:
Lewenhavpt, K. E., s. 29.
Liden, J. n., s. 149.
Liewen, Henrika, se Hårleman.
Lietcen, H. E., s. 16, 84.
Lillienberg, J. G., s. 106.
Lilliencrantz, J., s. 106.
Lilliestråle, J. W., s. 101.
Lilliesvärd, M. D., s. 10.
Lindhagen, D. G., s. 161.

Linné, K. von, s. 13, 35, 36, 37, 140, 150, 105, 166, 230.
Locke, J., s. 155, 159, 160, 226, 230, 251.
Loth, s. 194.

Lovisa Ulrika, drottn. i Sverge, s. 1 — 27, 35, 41, 42, 48, 50,
53, 56, 61, 63, 64, 65, 69,78, 97,98,110,183—185,230.
Ludvig 16:e, kon. i Frankrike, s. 211.
Lundberg, G., s. 36.

Luther, M., s. 194, 198, 209, 210, 241.
Löth, s. 99.
Löth-Örnshöld, s. 99.
Löicen, E. H., se Ribbing.
Löwenhielm, Augusta, se F.ersen.
Lötcenhielm, Gudra., s. 57, 58.
Löwenhielm, K. G., s. 27, 57—61, 130.
Löioenhielm, Maria, född Cederhielm, s. 58.
Magnus 2:e Smek, s. 55.
Malmstedt, M., s. 122.
Malmström, B. E., s. 149, 266.
Malmström, K. G., s. 59.

275

MalpigU, M., s. 17 L

MarteviUe, s. 183, \^h.

Maiheäus, A., s. 178. 238.

Matter, M. J., s. 149.

Maudsley, H., s. 149, 152, 178.

Melanchton, Fil, s. 210.

Mennander, K. K, s. 110, 234.

Mentor, s. 48.

Mentzer, Mandal., se Rudbeck, s. 75.

Mesmer, A. F., s. 244.

Moab, s. 194.

Moloch, s. 193.

Montalembert, s. 53.

Moses, %.. \12, 188.

Murbeck, R, s. 131—133.

Nacton, Is., s. 155, 159, 160, 164, 165, 242,

Nordberg, Gudm., se Löweuhielm.

Nordberg, Gör., s, 212.

Nordencrantz, A., s. 78. 80, 104, 142, 143.

Nordenfiycht, H. C, s. 12.

Nordensköld, A. E., s. 161.

Nordensköld, K. F, s. 149.

Nordin, K. G., s. 184.

Norenius, Gudmund, s. 57.

Oberlin, s. 141.

Oehlreick, N. v., s. 66, 69, 146.

Oersted, s. 160.

Origenes, s. 187.

Ovidius, s. 155.

Oxenstjerna. Ax., s. 50, 55.

Oxenstierna, J. G., s. 149.

Palmstierna, N., s. 37, 125.

Pasch, L., s. 36.

Pa?Je/.^ s. 208—209, 241.

Pecldin, K. F., s. 133, 136, 137.

Permtty, s. 183.

Pefer i.e, kejsare i Ryssland, s. 85.

Peter .5;e, kejsare i Ryssland, s. 183.

Peterson, Abr., s. 124.

Petrus, s. 209.

Piper, S. A., s. 6.

Philo, s. 187.

Ploiinus, s. 167.

Polhem Emer., s. 225.

Po?A-m, Zr.. s. 157, 182, 212, 22ö.

Polybius, s. 95.

Pronietms. å. 166.

276

Frlestley, J., s. 160.

Fålländer hielm, (J. G.?), s. 50.

Raab, A. J., s. 106.

Rappe, Kr., s. 93.

Rebecca, s. 192.

Retzius, A., s. 163.

Retzius, G., 161.

Ribbing, E. H., född LöwcD, s. 14.

Roberg, L., s. 153.

Rosén, Gabr., s. 131, 148, 232.

Rosen, G. F. v., s. 125.

Rosén, Joh., s. 232—234.

Rosén v. Rosenstein, X., s. 36, 168, 230, 232.

Rosenstein, N. v., s. 149, 184, 219, 220, 251, 253, 255, 259.

Rosenhane, Sh., s. 184.

Rudbeek, Magdalena, född v. Mentzer, s. 75.

Rudbeck, O. d. y., s. 75.

Rudbeek, O. d. ä., s. 74, 153, 243.

Rudbeck, T. G., s. 27, 74—81, 146.

Rutström, A. K., s. 73, 92, 108, 116—140, 148, 231.

Rydelius, A., s. 148, 208, 210.

Sabellius, s. 197.

Säck, K. R, s. 14.

Sahlstedt, s. 57.

Sara, s. 190.

Scheckta, A., s. 10.

Schceffer, J. J., se Ehrensvärd.

Scheffer, K. F., 8. 27, 50, 62—68, 73, 125.

Scheffer, Fet. d. y., s. 62.

Scheffer, Fet. d. ä., s. 62.

Scheffer, Ulr., s. 35, 53, 62.

Schefferus, Joh., s. 62.

Schleiden, s. 149.

Schröder, Herm., s. 148.

Schönherg, A., d. y., s. 99, 143, 144, 145, 14&.

Sebaldt, K. F., s. 106.

Sejanus, s. 43.

Serenius, Jak., s. 43, 107, 143, 146.

Seth, G. v., s. 93.

Silfverstolpe, A. G., s. 73.

Sinclair, K. F., s. 6.

Smith, A., 8. 144.

Sofia Albertina, prinsessa i Sverge, s. 6, 18, 6&. .

Sofia Magdalena, drottning i Sverge, s. 11.

Solon^ s. 68.

Sparre, Charlotta, se Tessin.

Bparre, Charlotta Fredr., se Fersen.

277

Sparre, Er., s. 28, 31.
Sparre, Fredr., s. 54.
Sparre, Ulrika, f. Strömfelt, s. 16.
Sprengporten, J. M., s. 7^.
Springer, Kr., s. 108, 184.
Stenbock, H. E., se Tessin.
Stenbock, J. G., s. 13.
Stierncrona, Elisab., s. 225.
Stiernmann, A. A. v., 8. 36.
Stockenström, E. v., s. 106.
Strömer, Mårten, s. 93.
Strömfelt, Ulrika, se Sparre, Karl.
Sturtzenhecker, M., s. 149.
%/e. K., 156.
Stålhammar, s. 184.
Sioab, Anth., s. 36.
Swedberg, J., s. 148, 150 — 155.
Swedenborg, Em., s. 53, 149—268.
Säf ström, s. 162.

T.

Tacitus, s. 55.

Ta/e^, s. 149. 157.

Tegnér, Es., s. 149, 150, 244, 254, 261—265.

Télémaque, s. 48.

Terserus, J., 107.

Tessin, Charlotta, född Sparre, s. 14, 31.

Tessin, H. E., född Stenbock, s. 27.

Tessin, K. G., s. 7, 13, 14, 16, 17, 27—53, 56, 01. 64, 148,

182, 184, 230.
Tessin, Nikod., 27, 28.
Thiebaut, s. 183.
Thomée, s. 149.
Thorild, T., s. 149.
Thunberg, Dan., s. 84, 85, 89.
Tilas, Dan., s. 36.
Tingstadius, J. A., s. 115.
Tollstedt, s. 124.

Tolstadius, Er., s. 107, 117, 124, 131, 140, 148, 208.
Trajanus, s. 68.

Troilius, Margareta, f. Bure, s. 107.
Troilitis, Samuel, s. 107—110, 148, 153, 230.
Troilius, Uno, s. 107.
Trolle, Eenr., s. 91.
Truls, s. 107.
Tuchsen, s. 184.
Ttjbeck, s. 149.

278

UlfvenMou, H. G., s. 249.

UlriTca Eleonora, d. ?/., drottu. i Sverge, s. 12, 95, 108.

Ulrika Eleonora, d. ä., drottn. i Sverge, s. 212.

Virgilius, s. 182.

Voltaire, M. F. A. de, s. 159, 230.

Wachtmeister, Ax., s. 68.

IVachtmeisier, H., s. 85.

Wallerius, G., s. 140.

Wallmark, P. A., s. 264.

Wesley, J., s. 149.

Wesierman, J., se Lilliencrantz.

White, s. 219.

Wieland, K. M., s. 149, 256.

Wieselgren, P., s. 149, 196.

Wijhna7i, Kasp., s. 146.

WilUnson, J. J. G., s. 149.

Wolf, Kr., s. 164, 194.

Wrede-Sparre, Ax., s. 47.

Zinzendorff, N. L. v., s. 116, 117, 118, 121, 210, 223, 234.

ÄJcerhielm, Sa7n., d. y., s. 10, 29, 43, 51, 109.

Ödmann, Sam., s. 115.

Örnsköld, p. A., s. 14, 99—105, 142.

Örnsköld, U. E., född v. Berchner, s. 14, lUO.

PLEASE DO NOT REMOVE
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY

DL Fryxell, Anders

648 Berättelser ur svenska

F79 historien

1838

del 43