Berättelser ur svenska historien

Google

This is a digital copy of a bix>k ihal was preservcd for generations on library sIil-Ivl-s before il was carefully scanncd by Google as part of a projecl

to make thc workl's books discovcrable onlinc.

Il has survived long enough Tor ihe copyrighl lo expire and thc book to enter thc public domain. A publie domain book is one thai was never subjecl

lo copyrighl or whose legal copyrighl lerm has expired. Whelher a book is in ihe publie domain may vary eounlry lo eounlry. Publie domain books

are our galeways lo ihe pasl. represenling a weallh of hislory. eullure and knowledge ihafs ollen dillieull lo diseover.

Marks, notations and other marginalia present in ihe original volume will appcar in this lile - a reminder of this book's long journey from thc

publisher lo a library and linally lo you.

Usage guidelines

Google is proud to partner wilh libraries lo digili/e publie domain materials and make ihem widely aeeessible. Publie domain books belong to thc
public and wc are merely iheir euslodians. Neverlheless. ihis work is expensive. so in order lo keep providing lliis resouree. we have laken steps lo
prevent abuse by eommereial parlies. iiiclucliiig placmg leehnieal reslrielions on automated querying.
We alsoasklhat you:

+ Make non -eommereial u.se of the filé s We designed Google Book Search for use by individuals. and we requesl ihat you usc thesc files for
personal, non -eommereial purposes.

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort lo Google's system: If you are eondueting researeh on machine
translation. optieal eharaeler reeognilion or olher areas where aeeess to a large amount of texl is helpful. please eontael us. We encourage the
use of public domain materials for lliese purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "walermark" you see on eaeh lile is essenlial for inlbrming people aboul this projeel and hclping them lind
additional materials ihrough Google Book Seareh. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use. remember thai you are responsible for ensuring thai whai you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the publie domain for uscrs in thc Uniied Staics. thai thc work is also in ihc publie domain for users in other

eounlries. Whelher a book is slill in copyrighl varies from eounlry lo eounlry. and we ean'l offer guidance on whelher any speeilie use of
any speeilie bix>k is allowed. Please do nol assume ihal a b<x>k's appearanee in Google Book Search means it can be used in any manncr
anywhere in the world. Copyrighl infrmgemenl liabilily can be quite severe.

About Google Book Search

Google 's mission is lo organize the world's information and to make it universal ly aeeessible and useful. Google Book Seareh helps readers
diseover ihe world's books wlule lielpmg anlliors and publishers reaeh new audienees. You ean seareli ihrough I lic I ull lexl of ihis book on I lic web
al |_-.:. :.-.-:: / / bööki . qooqle . com/|

Google

Det här är en digital kopia av en bok som liar bevarats i generationer pa bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skärmade in

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga all upptäcka pa nätet.

Den har överlevt, sa länge att upphovsrätten har utgått och boken liar blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit, allmän egendom eller inte

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap

som mänga gånger är svart att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens

långa färd från förlaget, till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer for användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete ined bibliotek och göra dem tillgängliga fen-
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men del här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahälla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder lör att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat, infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.
Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit, fram Google boksökning för att det, ska användas av enskilda personer, o di vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag rill Googles system. Om du forskar i maskinövorsättning. rext igenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgäng till stora mängder text, ta da kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• fiibehalla uppliovsmärkol

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för at i informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material pa Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att. se till att det du gör är lagligt. Förutsätt, inte att. en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig at frän land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillatet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok gar att använda pa vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet, för upphovsräl.lsbrol.l. kan vara mycket högt,.

Om Google boksökning

Googles mal är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världe ns böcker och förlän are och fö rläggare all na nya målgrupper. Du kan söka igenom all text. i den här boken pa webben
på följande länk |http : //books . google . com/|

J

■ '4

; I

It

1
t

- k '

/

r

X

r f-

BERÄTTELSER

UB

SVENSKA HISTORIEN.

FÖRSTA DELEN,

INNEHÅLLANDE

HEDNISKA TIDEN.

TILL UNQDppPB,N3 TJEN^T, IJ.TG7.FVBM

• • • » • » t t • • • _

•.•*•» » . • • • ». » .

AND. F.«.*X:B.LL. /'••■— Ä V '- •

; "f? '* '*• • • •„ • * <
• ♦ • • . . »* • • * .

> I » » >

* * t » . *

TIONDE UPPLAGAN.

-'vmAPJlAnA/*

STOCKHOLM,

PÅ L. J. HIERTA8 FÖRLAG.

1866.

THE NEW YORK

PUBLIC LIBRARYl

ASTOfi, LCMOX AND
IfLDCN K>'«wOAriONS.

1903

m

** w

STOCKHOLM,

TKTCKT HOS JOH. BECKMAN, 1866.

FÖRETAL.

•

Man börjar temligen allmänt blifva ense
derom, att utförliga biografier i en enkelt be-
rättande stil äro de tjenligaste medel att bos
barnet och nybegynnaren förbereda ett framtida
vidlyftigare studium af historien. — Denna ve-
tenskaps élementer äro händelser och karakterer,
men ej årtal och namn; derföre består äfven
den sanna historiska efemewtar-undervisningen
i lefnadsmålningar af sådana män, hvilkas ka-
rakter mäktigt inverkat på händelsernas gång
och tidehvarfvets lynne. Först sedan ynglingen
känner dem, blir det fråga om att kronologiskt
ordna och filosofiskt sammanbinda dessa elemen*
ter till ett helt.

Kongl. .pppCo^tvii^gs-komitéen har i sina
anvisningar Qc£;Tåä/£ll liiar^ -pmhämnt behof-
vet af en biografisk olä$ebo£* .för fäderneslandets
historia. Det äc - d,ejc^a; ÉeHojT, som förf. genom
närvarande arbete ; sökt till ; «q del uppfylla. Om
han lyckats häri/ ätnnar &?n : efter den hittills
följda planen genomgå hela Svenska historien.
Den bifogade tids- och slägt-taflan är ämnad
till lärjungarnas utanläsning, hvilka derigenom
erhålla en kronologisk och genealogisk öfversigt
af hela det förut genomgångna tidehvarfvet.

Stockholm den 31 Juli 4826.

Svenska historien indelas i tre tidehvarf:

1. Hedniska, tiden till Emund Gammals död år 1061.
Under denna tid regerade två konungaätter, nämli-
gen Ynglinga och Iwarska ätten.

2. Katolska tiden från år 1061 till 1521. Under
denna tid regerade Stenkilska, Sverkerska, Erikska
och Folkunga-ätterna, samt några utländska konungar.

S. Lutherska, tiden från 1521 till nu. Under denna
tid har Wasa-ätten regerat.

• ♦

. * •

• • » •

ti k

* • «

» » *

*• V *•

* •

• *

J

/ enlighet med Författarens yttrade önskan
har Kongl. Uppfostrings-komitéen genomläst och
sorgfälligt granskat de af Collega Scholce Magister
Anders Fryxell utarbetade och från trycket
nyligen utgifna Berättelser ur Svenska Hi-
storien, Första Delen; och som ifrågavarande
arbete, ej mindre genom dess rediga anordning,
än dess enkla och tydliga framställningssätt, fun-
nits vara väl beräknadt för det dermed åsyftade
ändamål, har Komitéen ansett detsamma, både vid
den allmänna och enskilda undervisningen, blifva x
så myöket mera användbart, som en hittills med
skäl öfverklagad brist på läroböcker i fädernes-
landets historia, afpassade efter den spädare barn-
domens fattningsförmåga, derigenom blifvit undan-
röjd. Hvilket yttrande, enligt Komitéens beslut,
skulle Författaren meddelas.

Stockholm den IS September 1823.

J. Adlerbeth,

KoDgl. Uppfostrings-Komitéens Sekreterare.

INLEDNING.
OM DEN ÄLDSTA GUDALÄRA I SVERGE.

FÖH8TA KAPITLET.

OM SKAPELSEN.

Alla folkslag hatat sökt att genom en gudalära förklara
for sig verldeus uppkomst och bibehållande, menniskor-
nas bestämmelse i lifret samt tillstånd efter, döden. Den
tro ocb tanke, våra förfäder hade härom, är beskrifven
i en gammal bok, benämnd Edda.

Edda förtäljer, att i tidens begynnelse fanns hvarken
jord, haf eller himmel, utan ett stort svalg, som kallades
Ginnungagap. På ena sidan, i Niflhem, var blott köld
och frost, på den andra, i Muspelshem, der Surtur re-
gerar, ljus och eld. Då ångorna från Niflhem mötte
ljusstrålarna frfln Muspelshem, fingo de lif, och deraf
blef en mycket stor jätte, kallad Ymer. Denne jätte
var ond, och likaså alla som härstammade från honom,
och kallades de Eimtussar. Men de trenne gudarne,
Oden, Vile och Ve, dräpte Ymer, i hvars blod alla
Bimtussarne fördränktes utom Bergelmer, aom med sin
hustru räddade aig i en båt, och genom dem fortplantades
Bimtussarne. Gudarne förde Ymers kropp ut i Ginnunga-
gap och skapade deraf jorden. Af blodet blef det baf
och sjöar, berg af benen, skogar af håret, gräs af skägget,
stenar af tänderna. Hufvudskålen , uppreste de öfrer
jorden och gjorde deraf himlahvalfvet. Under hvarje
hörn sattes en dvärg, Öster, Vester, Norr* och Söder.

8 OM GUDARNA.

Sedan togo gudarne gnistor från Muspelshem och satte
på himlen som stjernor. Derpå skapade de sol och
måne, natt och dag. Midt på jorden uppreste de en
fast borg af Tmers ögonbryn. Denna borg hette Mid-
gård, och der bodde gudarne; men jättarne fingo uppe»
hålla sig utomkring vid! hafsstränderna.. Gudarne funno"
en gång vid stranden tvenne träd utan förmåga till lif.
Af dem skapade- de de första menniskorna, Ask och Embla,
från hvilka sedan alla menniskor härstammade, och fingo
de bo hos gudarna i Midgård.

ANDRA KAPITLET.

OM GUDARNA.

Oden är den förnämste och äldste och liksom en
fader öfver de andra gudarna. Han är mycket vis och
har gifvit sitt ena öga i pant för att få hemta visdom ur
Mimers brunn. Få hans skuldror sitta tvenne korpar,
Hugin och Munin (Förutseende och Minne), hvilka flyga
kring verlden och återkomma och säga Oden hvad de
hört och sett. Han förer i handen det goda spjutet Gug-
ner, och rider på hästen Sleipner, som har åtta fötter.
Honom dyrka alla, och menniskor och gudar svärja vid
hans namn. Af honom har qckså onsdagen fått sitt namn.
Odens sal heter Walhall. Dit komma de flesta, som falla
i strid, och kallas der Einheriar. Hvar dag gå de ut på
vallen och strida med hvarandra, men mot qvällen åter-
vända de till Walhall. Då läkas straxt deras sår af sig
sjelfva, och många vackra möar, kallade Walkyrior, und-
fägna dem med mjöd och stekt fläsk. Fläsket tages af
galten Sehrimner, som hvar dag st ekes och ätes, men
hvar natt växer till och blifver hel igen till morgone
Så skola Einheriarna hvar dag lefva allt till Bagnaröj

Asa-Tor eller Äke-Tor är den starkaste af alla gu
dar och menniskor. När han spänner sitt bälte Megin

OM GUDABNA. 9

gjard om sig, fördubblas hans kraft. Hans hammare Mjöl-
ner krossar allt, hvad den träffar, och återkommer sedan
i Tors hand. Men dock måste Tor hafva sina jernhand-
skar på, ty annars förmår han icke handtera Mjolner.
Tors största id är att förfölja och med sin hammare krossa
jättar och troll. Han sitter då i en vagn, bespänd med
två bockar, och åker så, att det dånar högt och gnistorna
flyga rundtomkring utur bergen. Defaf uppkommer åska,
som derföre af menniskorna kallas tordön. Torsdagen
har ock sitt namn af Tor. Då Tor ej strider emot
jättarna, sitter han i sin borg, Trudvang, och så lefver
han allt tiltf Eagnarök.

Frey var årsväxtens gud; af honom har fredagen
sitt namn. Brage var skaldekonstens gud; hans maka
Idun hade i en ask odödlighetens äpplen, af h vilka gu-
darne åto, på det de ej skulle åldras. Dessa äpplen voro
en gång bortstulna, hvaraf gudarne ledo mycken skada;
ty de blefvo gamla och gråhåriga. Baldur var oskulden»
gud och så älskad, att allt på jorden gaf hans moder
Frigg en ed att ej skada Baldur. Så länge han lefde,
kunde gudarne ej öfvervinnas. Heimdal med sitt Gjal-
larhorn satt och vaktade, att ej jättarne skulle få bestiga
den bro, som gick från himmelen till jorden. Denna bro
hette Bifrost, men nu kallas den regnbåge.

Frigg var Odens gemål och den förnämsta gudinna.
Hon visste menniskors öden förut. Freya var kärlekens
gudinna. Hon hade varit gift med öder. Då han reste
bort, sörjde hon högeligen, gret beständigt, och hennes
tårar förvandlades till det klaraste guld.

Asken Tgdrasil är det största af alla träd. Dess
grenar Öfverskygga all verlden och kronan räcker upp i
himmelen. Den har tre rötter. Den ena går till Gin-
nungagap; der är Mimers brunn, hvarest all visdom är
förvarad. r Den andra går till Ni fl hem, der draken Nid-
högg gnager på den. Den tredje går till Midgård. Vid
denna rot är den heliga Urdarbrunnen, der Nornorna eller
ödets gudinnor bo. Deras namn äro: Urd (det förflutna),

10 OM LOKE.

Werdandi (det närvarande) och Skuld (det tillkommande).
De bestämma allt, som sker i verlden, och sjelfva gu-
darne måste lyda Nornornas lag.

TREDJE KAPITLET.

OM LOKE.

Loke härstammade från Rimtussarne och var elak till
sinnes som de, men hade genom sin iilistighet och snälla
tunga innästlat sig bland Åsarna. Han hade med en
jättinna tre barn, hvilka alla voro onda, nämligen Mid-
gårds-ormen, Fenris-ulfven och Hel. Oden kastade Mid-
gårds-ormen i hafvet, der han vuxit, så att han räcker
rundt kring alla land och biter sig i stjerten. Fenris-
ulfven blef bunden vid en klippa. Men Hel nedstörtades
i Niflhem att der råda öfver alla som dogo af ålder och
sjukdom. Utaf henne har helvetet sitt namn. Så skulle
det vara till Eagnarök.

Gudarna plägade till tidsfördrif skjuta på Baldur och
glädja sig åt att se, hur allting, pilar, spjut och stenar,
undvek att såra honom, och alla tyckte, att han hade stor
ära af detta. Häröfver blef Loke afundsjuk. Hau hade
utspanat, att Frigg försummat taga ed af en liten telning,
kallad Mistelten. Loke gick derföre och uppryckte den-
samma och gjorde deraf ett spjut, som han gaf åt Höder
den blinde, en af Åsarna, bedjande honom dermed skjuta
på Baldur och så bidraga till dess heder. Höder sade
sig ej kunna skjuta, ty han såg ej något Då riktade
Loke spjutet åt Höder, och denne kastade det så, att
Baldur genomborrades deraf och föll död till jorden.

Detta var den största olycka, som kunde hända gu-
dar och menniskor. En af gudarna red till Hels bom
för att återlösa Baldur derifrån, men Hel sade, att i
skulle behålla honom, om ej hela verlden ville gråta ht
död. Då utsände gudarne bud och begärde, att allti

OM RAGNARÖK. 11

som fanns, skulle gråta Baldurs död. Så skedde äfven,
och allting, både gudar och menniskor, djur och växter,
stenar och jord, gret Baldurs död; men på hemvägen
träffade sändebuden en jätteqvinna, benämnd Tock, som
ej ville gråta Baldur. Han måste således blifva qvar hos
Hel. — Åsarna fingo veta, att det var Loke i Tocks skep-
nad, som nu hade gjort dem denna andra sorgen. De
uppsökte honom derföre, bundo honom öfver tre klippor
och hängde en orm öfver honom så, att giftet skulle droppa
i Lokes ansigte. Hans maka Sigyn sitter hos honom
och håller ett käril under giftet. Då kärilet är fullt,
och medan Sigyn håller på att slå ut det, droppar ormens
gift i ansigtet på Loke, hvilken dervid så ristar sig, att
hela jorden darrar. Så skall Loke ligga till .Ragnarök.

FJERDE KAPITLET.

OM RAGNARÖK.

Yerldens yttersta tid kallas Ragnarök eller gudarnas
skymning. Då blifva beständiga krig och blodsutgjutelser.
Bröder mörda bröder, barn skona ej sina föräldrar och
inånga brott föröfvas. Derpå följer en förfärlig stark vin-
ter, som varar i tre år utan någon sommar emellan. Mid-
gårds-ormen vältrar sig från hafsbottnen upp på landet,
livarvid allt hafvet brusande stiger öfver sina bräddar.
Jorden börjar skälfva, så att allt brister, och Loke och
Fenris-ulfven blifva befriade. Surtur kommer från Muspels-
hem och rider upp på Bifrost, hvilken dervid går i
stycken. Sedan tågar han med Loke, Midgårds-ormen,
Fenris-ulfven och alla Rimtussar ut på den stora slätten
Wigrid.

Då Heimdal ser detta, reser han sig »upp och blå-
ser högt i Gjallarhomet, så att all verlden återskallar
deraf. Oden rider till Mimers brunn för att hemta råd,
men får intet. Ygdrasil skälfver, och allt bäfvar både i

12 OM RAGNARÖK.

himmelen och på jorden. A same härkläda sig och rida
med Einheriarna ut på slätten Wigrid. Främst rider
Oden med sitt ypperliga spjut Gugner. Mot honom kom-
mer Fenris-ulfven, gapande så, att den nedra käften går
efter jorden och den öfra räcker upp till himlen. Vore
mera rum, skulle han ock mera gapa. Fenris-ulfven
uppslukar så Oden ; men blir sjelf söndersliten af Ödeas
son, Widar den tyste. Tor strider emot Midgårds-ormen
och dräper honom, men faller sjelf nio steg derifrån, qväfd
af ormens gift. Loke och Heimdal döda h varandra. Nu
svartna sol och måne, och stjernorna falla ifrån himlen.
Surtur kastar eld omkring, hvaraf hela jorden brinner upp
och sjunker slutligen i hafvet.

Efter detta kommer en ny fullkomlig verld, och det
onda är nu förbi. Ur hafvet uppskjuter en evigt grön-
skande jord, med fallande forsar och sjelfsådda skördar.
Solen har födt ,en lika skön dotter, som nu vandrar sin
moders bana öfver verld en. Ealdur den gode återkommer
samt med honom alla rättsinniga och goda, och ett nytt
menniskoslägte skall bebygga verlden. Den allsmäktige,
hvars namn ej får uttalas, kommer nu att styra och döma
alla. De goda skola bo i den härliga borgen Gimle, som
är än skönare än solen, och täckt med guld. Men fjer-
ran derifrån ligger borgen Narstrand med portarna vända
mot norden. Salens väggar äro flätade af ormar, h vilkas
hufvuden hänga inåt och utspruta etter, så att giftström-
mar öfverskölja hela golfvet. Häri skola menedare, lön-
mördare och andra onda menniskor vada till evig tid.

T .

SVERGES ÄLDSTA TILLSTÅND. 13

FÖRSTA BERÄTTELSES.

OM ODEN OCH HANS EFTERTRÄDARE.

FÖBSTA KAPITLET.

SVEEGES ÄLDSTA TILLSTÅND.

Våra äldsta sagor hafva ej mycket att förtälja om
Sverges tillstånd före Kristi födelse. Landet betäcktes af
stora skogar, i hvilka innevånarne drefvo omkring, nä-
rande sig mest af jagt och fiske. Deras vapen voro
klubbor, stenknifvar samt båge och pilar. Kläderna syddes
af vilddjurs skinn, och folkets boningar voro små kojor,
till hälften nedgräfda i jorden. Man känner ej någon
ordentlig regering, eller någon konungs namn från den
tiden. Såsom gudar dyrkades Oden och Tor. Grekerna
kallade landet för Tule och Eomarne för Skandinavien,
beskrifvande det som ett kallt och ödsligt land.

ANDRA KAPITLET.

ODENS ANKOMST TILL SVEEGE.

Vid pass 100 år före Kristi födelse bodde i trakten
nordost om Svarta hafvet ett folk, som kallades Åsar;
deras höfdipg hette Sigge Fridulfson. Emedan nu Asar-
ne ej fingo sitta i fred för Eomarne, hvilka vid denna
tiden bröto under sig alla riken rundt omkring, beslöt
Sigge att vandra ut med sitt folk och söka sig ett nytt
land längre upp i norr. Asarne voro slugare och förmer
i alla konster, än de öfriga nordiska folken vid den tiden.
I synnerhet var Sigge mycket klok och vis. Han kände
att Oden var öfver alla nordländerna dyrkad som Gud.

14 ÖDEMS ANKOMST TILL SVERGE.

Derföre började han sin vandring med mycken prakt och
ståt, sägande sig vara Oden, och sina höfdingar de andra
Gudarna. Så genomtågade han flera länder, nämligen
Ryssland, Saxen, Westfalen, insättande öfverallt sina söner
till konungar. I Danmark stannade han en tid på ön
Fy en, och anlade der staden Odense, som efter honom
har sitt namn. Men då han fick veta, att uppe i Sverge
voro stora bördiga trakter, lemnade han Danmark åt sin
son Sköld, som på Seland byggde staden Lej re med ett
afgudatempel, der hans efterkommande, som kallades Sköld-
ungar, sedan länge regerade. Sjelf seglade Oden upp till
Sverge. Då var en konung benämnd Gylfe, den förste
konung i Sverge, som historien nämner. Han mottog Oden
med gudomlig vördnad och upplät sitt rike åt honom.
Oden anlade då vid Mälaren en stad, som han efter sitt
eget namn kallade Sigtuna 1 ). Der bodde han sjelf och
inrättade ett afgudahus; men landet omkring skiftade han
åt Åsarnas höfdingar, hvilka med honom skulle förestå
offren och fälla domar, och kallades dessa för Diar, samt
blefvo ansedda för gudar; men af alla tycktes dock Oden
förnämst. Han var en fager och högt ansenlig man, och
då han satt i lag med sina vänner, hugnade sig alla af
honom; men emot sina fiender var han grym och förfärlig.
Så väl talade han, att alla tyckte det ensamt vara san-
ning, som han sade. Han införde skaldekonsten i Norden
och var den förste, som här nyttjade skrifkonsten. Hans
bokstäfver kallades runor och inskuros i träd, och folket
trodde att han med dem öfvade trollkonster. Det berät-
tas, att han också kunnat ett annat slags trolleri, kalladt
Seid, så att han med orden förmådde släcka eld, stilla
sjö och vända vind. Sjelf kunde han låta sin kropp ligga
som död, och emellertid for själen som fågel, fisk eller
annat djur kring alla länder i hans ärender. Han hade
ock ett skepp, benämndt Skidbladner, hvilket kunde hop-
vikas som ett kläde och hade medvind, hvart han ville 2 ).

1) Sigtuna betyder Sigges hem.

2} Härmed betecknas förmodligen, att han först i Norden nytt-
jat segel och förstått att kryssa i motvind.

ODENS LAGSTIFTNING. 15

Men Lans man foro fram i striden med mycken styrka
och raseri, brukade inga skyddsvapen, hvarföre de kalla-
des Ber-Serker eller Bry nj olösa l ) t och en sådan framfart
kallades Berserkagång.

TREDJE KAPITLET.

ODENS LAGSTIFTNING.

Oden påböd en allmän skatt for hvar näsa eller
person i riket. Den kallades nässkatten. Han förordnade
ock, att hvarje död skulle med sina egodelar brännas på
bål, och ju högre lågan steg, desto härligare var den döde
i Walball. Askan borde nedgräfvas och öfver storättade
man hög uppkastas; men efter dem, som bedrifvit stora
bragder, skulle Bautastenar resas till åminnelse. Han lärde
ock, att de, som fallit i strid eller på våldsamt sätt af-
lidit, skulle komma till honom i Walhall och der njuta
stor lycksalighet. Derföre ville han ej heller sjelf dö strå-
död 2 ), utan då han förstod sig vara nära sitt lifs slut,
lät han märka och stinga sig med Gejrs-odd (spjut-udd)
och dog deraf, sägande sig gå för att i Walhall bereda
sallhet åt sina efterföljare. Folket trodde nu att han gått
till Asgård, eller de gamla gudars boning; och tyckte
de, att han ofta uppenbarade sig för dem i sömnen, när
stora krig tillstundade, gifvande då seger åt somliga, men
bjudande andra till sig i Walhall, och ansågos båda lot-
terna vara goda. Häraf blef folket mycket tappert i stri-
der och frimodigt att förakta döden; och de, som blefvo
gamla, läto märka sig med Gejrs-odd, eller kastade sig
utför branta berg (ättestupor), heldre än de ville dö den
föraktade strådöden. |

1) Af Ber, bar, naken, och Serk, brynja.

2) D. v. s. i aiu säng, på strå.

16 ODENS EFTERTRÄDARE.

FJERDE KAPITLET.

ODENS EFTERTRÄDARE.

Njord blef drott i Sigtuna efter Oden. I hans tid
▼ar god väderlek och årsväxt, så att han efter sin död
dyrkades som vindens och vädrets gud. Efter honom kom
hans son Yngve Frey. Dessa två voro inkomna i riket
med Oden och blefvo ansedde som gudar. Yngve flyt-
tade hofvet från Sigtuna till Upsala, der han byggde ett
stort afgudatempel. Han anslog vissa land tegendomar öfver
hela riket till drottens och offrens underhåll. Dessa kal-
lades Upsala öde eller egendom, men nu heta de kungs-
gårdar. I Yngve Freys tid säges det hafva varit frid öfver
hela jorden, och man tror, att Kristi födelse då inträffat.
Yngve Frey blef efter sin död satt i hög vid Upsala,
der många af de gamla konungarnas högar ännu synas.
Hans bild uppsattes jemte Odens och Tors i Upsala
tempel. Hit samlades folket tre gånger om året till offer
och rådplägning; den största samlingen var vid mid vintern,
och kallades AlUhårjarting (hela härens ting) eller Ting
allra Svia (alla Svears ting), då konungen, stående på
en af högarna, rådgjorde med det församlade folket, af-
hörde dess klagomål, och föredrog för detsamma hvad han
ville göra, hvarvid folket gaf sitt missnöje eller bifall till-
känna med rop, slående på sköldarna, och vapenbrak.

Denne Yngve Freys afkomlingar kallas efter honom
Ynglingar och förestodo länge offren i Upsala samt styrde
Svea välde.

FEMTE KAPITLET.

I

AGNE SKEPPSBO.

Ynglingarna, som regerade i Upsala, kallades i bör-
jan drottar, men Dygve, den tionde i ordningen, antog

AGNE 8KEPP3BO. 17

först namn af konung. Hans sonson hette Agne. Han
Tar en mycket stor krigshjelte, och hade många skepp,
med hvilka han ständigt låg ute i vikingatåg. Derföre fick:
han ock tillnamnet Skjafrboandi, d. ä. Skeppsbo. En som-
mar drog han med sin här till Finnland och härjade der.
Pinnarnas höfding, Froste, samlade folk och gick emot
Agne. Der blef då en hård strid, men slutligen föll
Froste och en stor del af hans folk. Agne for då kring
landet och lade det under sig. Sedan seglade han hem,
hafvande med sig som fångar Frostes dotter, Skjalf, och
sonen Loge. När han nu kom tillbaka till Sverge, lade
han flottan vid Stocksund ; så kallades då Mälarens utlopp
i hafvet, der Stockholm nu är beläget. Der var på den
tiden mycken och stor skog. Konung Agne höll der bröl-
lop med Skjalf, och på hennes begäran lät han på sam-
ma gång dricka graföl efter hennes fader. Konung Agne
bar omkring sin hals en dyrbar guldkedja. Denna guld-
kedja hade en af Agne3 förfäder lofvat som hemgift åt
sin gemål, men försköt henne sedan och förvägrade henne
den utlofvade hemgiften; b varpå en trollqvinna till straff
förelade, att denna kedja skulle blifva dödsorsak för den
yppersta bland Ynglingarna. Agne hade druckit mycket
på Frostes graföl; och när han lade sig att sofva i sitt
tält, bad Skjalf honom akta sin kedja, hvarpå han fast-
spände den tätt kring halsen.

Då han väl insomnat, fastade Skjalf ett starkt tåg i
kedjan och drog det upp öfver grenarna i ett träd, som
stod öfver tältet. Derpå hissade hon med sina mäns till-
bjelp Agne upp i luften, att han der hängdes och dog.
Men hon. sjelf med Loge och de andra finnarna smögo
sig hemligt till skeppen och seglade åter till Finland.
Detta lär hafva skett på samma ställe, der nu staden
Stockholm står och platsen blef länge kallad Agnes fit
eller Agnes strand till konungens minne. Agnes tvenne
röner Alrik och Erik togo riket efter honom, och började
nu Svea välde att gå i brödraskifte, då det förut alltid
haft blott en konung.

FryxdU Ber. I. — — ^

18 OM KONUNG ANE DEN GAMLE.

AHDRA BERÄTTELSEN.

OM HJALMAR OCH INGEBORG.

FÖRSTA KAPITLET.

OM KONUNG ANE DEN GAMLE.

Den sextonde konungen af Ynglingaätten hette Ane.
Han fruktade för krig, och satt derföre hemma i sitt land,
varande mycket begifven på offer. Han blef tvenne gån-
ger af främmande konungar besegrad och fbrdrifven, men
öfverlefde dem båda och kom så åter till Upsala välde.
Sista gången var han 100 år gammal. Det säges, att
han då hvart tionde år offrat en af sina söner åt Oden
för att lefva längre, och att han fått 10 års lifstid för
hvardera sonen. Så offrade han 9 söner och blef alltså
190 år gammal, och var han då så svag, att han be-
ständigt låg till sängs och diade ur ett horn såsom ett
spädt barn. Han ville dock lefva längre, och befallde
derföre, att hans tionde son också skulle offras. Men
svearne tilläto det ej, och alltså dog Ane af ålder, utan
sjukdom och plåga, hvarföre en sådan död efter honom
kallades Anesot, och ansågs den af våra förfäder föga
j* berömlig. Ane sjelf fick tillnamnet den gamle.

1 ANDRA KAPITLET.

OM HJALMAR DEN HUGFULLE OCH ÖRVAR-ODD.

På denna tiden lefde i Norge en stor stridsk^ >,

som nysé börjat draga ut i härnad, och utmärkte sig r

tapperhet. Hans namn var Odd, han kallades äfven Or -

Odd, d. ä. PilrOdd; ty hatt-$É|& förtrollade pilar, hv a

OM HJALMAR DEN HUGFULLS OCH ÖRTAR-ODD. t 9

träffade allt, hvarpå hank mattade, och dock sedan komrao
tillbaka till honom. Hans första krigsfärd var till Bjar-
maland ') . Han var der i stora farligheter, men befriade
sig genom tapperhet och mod, vinnande tillika stora
rikedomar ; så att han för denna resa blef mycket beryk-
tad of ver hela Norden. Han öfvervann sedan ganska
många vikingar. En vår, då han skulle fara ut i härnad,
frågade han sin far, hvarest han kunde finna de tappraste
män och det skarpaste motstånd, ty han tyckte sig nu
vara full växt till de svåraste mannarön. Fadren sade då:
du skall uppsöka Hjalmar den hugfulle och dess foster-
broder Tord Stafngalm, hvilka vistas i Upsala i konung
Anes hof, och äro hans landtvärnsmän, samt de styfva-
ste männer jag vet Odd tackade för dessa ord och
seglade derpå till Sverge.^ En afton lade han sina skepp
vid ett näs och gick upp derpå. Då ser han, hvarest
på andra sidan lågo 1 5 skepp, som tillhörde Hjalmar och
Tord; men folket var uppe på land och anställde der
lekar. Odd ville nu pröfva, om dessa män verkligen voro
så modiga, som det berättades, skiftade derföre sitt folk i
två delar och gaf befallning åt sin bror Gudmund, hvad
göras skulle. Gudmund går med sin hop ut på näset,
men Odd med sin upp i skogen bakom Hjalmars folk.
Nu uppgaf Gudmund och hans män ett stort härskri;
straxt derpå gjorde Odd med sina män likaledes. Men
det är berättadt, att Hjalmar och hans folk ej aktade
något på det första ropet, och då de hörde det andra
bakom sig, stannade de väl, medan det stod på, men fort-
satte straxt leken igen, liksom ingenting varit å fät de.
Odd och Gudmund draga sig nu tillbaka och mötas. Odd
sade: »här lårer tar/vas mer än att skrika och ropa, och
dessa män månde ej frukta för strid.» »Had skall man
då företaga nuH frågade Gudmund. Odd svarar, att på
slika mån borde man ej stjäla sig, utan vänta tills mor-
gonen. Så skedde ock . andra dagen: så snart det var

1) Bj armaland ligger i Ryssland söder om Hvita Hafvet.

20 OM HJALMAR BEN HUGFULLE OCH ÖRVAE-ODD.

stridsljust, .härkläder sig Odd mqd sitt manskap och seglar
mot Hjalmar. Hjalmar frågade: »hvem råder för detta
folk fa »Han heter Odd», svarade Odd sjelf. »Är du den
Odd, som for till Bjarmalandt» frågade Hjalmar vidare.
»Det år jag», svarade Odd, »och vill jag nu röna, hviU
hen af oss är den käckaste karlen.» »Det må vi göra»,
genmälte Hjalmar, »men huru många skepp hafven if»
»Fem skepp», säger Odd; »huru många har du sjelf?»
»Jag har jemton», svarar Hjalmar, »men icke bör man-
talet mellan oss vara olika. Jag vill derföre bortlägga
tio skepp och gå emot dig med lika styrka.» »Manligen
år det taladt», sade Odd. Derpå rusta de sig och börja
den häftigaste strid, som varade allt till q vallen. Då läto
höfdingarne hålla upp frisköld '), och Hjalmar frågade:
Huru Odd tyckte det hade gått om dagen t Odd lät väl
deröfver. Hjalmar frågade; om han längre ville hafva
denna lek* nDet vill jag», svarade Odd, »ty ån aldrig
fann jag tapprare och handfastare kämpar». Nu foro de
till sina härbodar och läto folket laga om sig och för-
binda sina sår. Andra dagen fortsatte de åter striden;
och om qvällen, då frisköld hölls upp, frågade Odd, hvad
Hjalmar tyckte om leken t »Väl», svarade Hjalmar; »vill
du leka längre t» »Det vill jag», svarade Odd, »och nu
skola vi som bäst prof va våra svärd». Då frågade Tord
Stafngalm : »är det mycken rikedom att få på era skepp ft>
Odd nekade härtill, sägande sig denna sommar ej. ännu
hafva funnit några egodelar. »Här hafva då», sade Tord,
»de oförståndigaste mån funnits, som strida endast af
* öfvermod och täflan. Det tyckes mig bättre, att vi gjorde
bolag tillsammans.» »Väl likar detta mig», svarar Odd,
»men icke vet jag, hvad Hjalmar säger dertill.» Hjalmar
utlåter sig der med vara nöjd, blott Odd ville för sia: och
sitt folk gå in på Hjalmars vikingatåg.! »Den vill jag
höra», svarade Odd, »innan jag samtycker dertill.» Hjal-
mar sade då vil koren, nämligen: 1) Att aldrig äta rått

1) Fris köld kallades en hvit sköld, som upphöjdes till frids-
tecken.

OM HJALMAR DEN HU G FULLE OCH ÖRVAB-ODD. 2 1

kött eller dricka blod, hvilket tycktes vara vargamat, ej
mannamat. 2) Att aldrig plundra krämareskutor eller
bönder, utan vid strandhugg l ) betala allting. 3) Att
aldrig våldföra qvinnor. Den som bryter häremot skall
mista lifvet, hvem han ock är. Odd underkastade sig
dessa vilkor, och de ingingo alltså fostbrödralag. Detta
tillgick enligt bruket på följande satt: de lösskuro en gan-
ska bred tor f remsa, så att ändarna sutto fast i jorden,
och upplyftade remsan på spjut. Derpå trädde de båda
männerua der under, sårade sig och läto sitt blod flyta
tillsammans i mullen. Sedan knäböjde de och svuro,
att ett och samma skulle öfver dem komma ; samt att häm-
nas hvarandras död, såsom bröder. Alla gudar kalla-
des till vittne öfver denna ed, hvilken slutligen bekräfta-
des med ett handslag. — Härpå draga fostbröderna ut i
härnad och vinna stora egodelar under sommaren. Om
hösten bjuder Hjalmar Odd att fara med sig till Uppsala
och öfvervintra der. Odd jakar härtill, och så skedde.
Konung Ane emottog dem väl och gaf Odd efter någon
tid fyra gårdar.

Ane hade en dotter, som hette Ingeborg, och var hon
den fagraste och visaste jungfru. En gång, då Odd och
Hjalmar talades vid, sade Odd: »hvarföre begär du icke
konungadottren ; ty jag ser, att eder håg faller väl till-
sammans?» Hjalmar svarade: »nog har jag begärt Inge-
borg: men konungen vill ej gifta henne med någon, som
icke har konunganamn.» »Då skole vi», säger Odd, »Ull
sommaren samla vårt folk och förelägga konungen tvenne
vilkor: antingen att slåss med oss eller gifva dig In-
geborg .» Hjalmar svarade: »icke må jag. det göra, ty
Ane är min konung, och jag har lofvat honom tro t så-
som landtvärnsman» 2 ). De sutto der alltså vintern öfver.

1) Strandhugg kallades, när sjöfolket gick upp på land och
tog sig hvad som behöfdes.

2)Landtyärnsman kallades den som åtagit sig att värna och
försvarjfett land emot fiendtligt anfall. Landtvärnsmannen
skulleflltid vara en stor och ansedd kämpe.

22 ANDGRIM8 8ÖNER.

Om våren foro de ut i härnad och vunno stora rike-
domar, ty ingen kunde stå emot dem, men om hösten
kommo de åter att vintra öfver i Uppsala. På ett af dessa
härnadståg fick Odd af en prinsessa på Irland en silkes-
skjorta, som var så gjord och tilltrollad, att intet jern
bet på den, och så länge Odd bar henne, skulle ingen-
ting, hvarken jern, eld eller vatten, skada honom, så
framt han ej flydde; ty då kunde hon ej längre skydda
honom. Odd tyckte sig häri hafva fått en kostelig ting,
och lade aldrig af sig denna skjorta. I

TREDJE KAPITLET.

ANDGRIMS SÖNER.

På Bolmsö l ) lefde denna tiden en kämpe benämnd
Andgrim, och hans hustru Eyvor. De hade tillsammans
tolf söner. Den äldste het Angantyr och var hufvudet
högre än de andra, samt tapprare och förmer än andra
män. Han hade af sin fader fått det goda svärdet Tir-
fing, hviiket smiddes af dvärgar åt Odens sonson, 3 va fur-
ia ne, och hade den egenskap att det bet på allt och gaf
ständigt seger åt den som förde det. De öfriga elfva
bröderna voro äfven stora kämpar, och ofta kom berserka-
gång öfver dem, så att de dråpo sina egna män, och
gingo upp på land samt nedbröto träd och stenar. Der-
före foro de ensamma omkring; dock flngo de ej någon-
sin motstånd, ty folket fruktade dem mycket och onda
sägner gingo om dem kring länderna. | v

En julafton sutto dessa bröder hemma hos sin fader,
och gjorde då löften om tillkommande bragder, såsom
brukligt var. En af dem vid namn Hjorvard utlofvade då,
att han skulle ega Ingeborg, konung Anes dotter i 8 ve
Våren derpå reste alltså bröderna till Uppsala och tr?

1) Bornholm.

ANDGK1M3 SÖNBR. 83

fram for Ane, dåHjorvard frambar sitt ärende, begärande
straxt svar derpå. Ane började tveka, besinnande af huru
stor ätt samt huru starka kämpar dessa bröder voro. Men
då Hjalmar hörde Hjorvards begäran, steg han fram for
konung Ane, sägande: »kommer ihåg, herre, huru mycK-
ken vördnad och tjenst jag har er bevisat, samt huru
jag m i många år beskyddat ert rike! Ty M»M
att i viljen gifva mig eder dotter, den jag länge hafver
älskat. Och är det tillbörligare, att i låter <^ m * e °?
vederfaras mig, än dessa främmande berserkar, hmuca
blott bedrifvit iUgerningar både i edert och andras nken.»
Ane kom nu i svårt val : slutligen sade han sig ej kunna
föredraga någon af dessa förnämliga mån framför den
andra, utan ville låta Ingeborg sjelf välja, lngeoorg
utlät sig dä, att hon vMe hafva den M man, som vore
henne väl känd af många goda egenskaper, »g an ° e
»Utså Hjalmar. Hjorvard utmanade alltså denne på holm-
gång ») på Samsö, kallande Hjalmar hvars mans niding
om han undvek detta envig, men Hjalmar sade sig nog
skola komma. Derpå foro Andgrims söner hem. U* oe
berättade fadren sin färd och det tillämnade enviget^
sade han, att de behöfde goda svärd och vapen, ty <te
skulle nu träffa hårdtagna och starka vikingar.

fJERDE KAPITLET.

8TEID1N PÅ SAMSÖ.

På utsatt dag kommo Hjalmar och Odd till Samsö,
hafvande med sig tvenne väl beväpnade skepp. Foste J-
brödema gingo upp på landet för att efterse, om And-
grims söner voro komna. Hjalmar var fullväpnad; men
Odd hade blott en yxa i handen, att der med hugga am-

1) Holmgång betyder envig, ty det hölls vanligtvis på hol-
mar i sjön, eller på de små utotakade platser på landet,
hvilka då också kallades holmar.

24 STRIDEN PÅ SAM8Ö.

nesträd till ett block, som gått sönder på skeppet. Under
det desse voro borta, kom ni o Andgrims söner till deras
skepp, och föll då berserkagång på dem, så att de beto
i sina sköldar, skriade högt, och gingo sex in på hvardera
skeppen, huggande ned allt som förekom; men der voro
så frimodiga svenner inombords* att ingen flydde, utan
hvar och en försvarade sig och föll på sin plats. Då alla
voro slagna, ropade berserkarne: »ljugit har vår fader
Andgrim, då han sagt dessa vara starka och hårdtagna
inan, och borde vi väl fara hem oeh dräpa den usla
gubben till lön för hans lögn,» Derpå lade de hvar och
en af besättningen på dess plats vid årorna, och funno
de då, att båda styrmännen feltes, hvaraf de förstod o, att
Hjalmar och Odd ej voro bland de slagna. Då föll ber-
serkagången af dem, och blefvo de efter vanan svaga och
matta som sjuklingar.

Hjalmar och Odd återvände nu och fingo se berser-
karne samt hvad de gjort. Då qvad Hjalmar:

De skarpa karlar
Från skeppen stiga,
Tolf bröder tillsammans,
Att bryta våra brynjor.
Vi skola i afton
Oden gästa
Två tappre män;
De tolf månde lefva.

Detta var den enda gång man hört misströstande
ord af Hjalmar. Men Odd svarade härpå:

Det skall jag svara
Få sådant ord.
De skola i afton
Oden gästa,
Tolf berserkar.
Vi två skola lefva.

»Eller kanske du vill fly till skogs .'»sade Odd. )
Hjalmar svarade:

STRIDEN PÅ 8AMSÖ. 25

Aldrig vi fly
För fiender några;
Skulle de också
Synas oss skarpa. I

Då skyndade Odd till skogen och högg sig en klub-
ba, h varefter fosterbröderna gingo ned mot stranden, der
de mötte Andgrims söner. En af dem var hufvudet högre
än de andra och hade ett svärd, som lyste som solstrim-
mor. Det var .Angantyr med svärdet Tirfing. Då sade
Hjalmar: »vill du, fosterbröder, slåss mot Angantyr en-
sam, eller mot de andra el/vata Odd svarade: »jag vill
slåss mot Angantyr, ty jag litar mera på min skjorta
än på din brynja.» Hjalmar svarade: »tycker du det
vara svårare att slåss mot Angantyr, så vill jag göra
det Eller hvar foro vi någonsin fram, der du gick
före mig, då det gällde t» »Illa gör du nu», sade Odd.
Men Hjalmar ville ej annorlunda. Derpå kommo de öfver-
ens med Angantyr, att den, som fölle, skulle ej af de
efterlefvande plundras, utan sättas i hög med sina vapen
och dyrbarheter. Sedan gingo Hjalmar och Angantyr
mot hvarandra med stora bugg, så att ingen någonsin sett
hårdare anfall ; men Odd ropade på de andra elfva sägande

En skall mot en
Stånda i striden;
Om män ner i aren,
Och modet ej fattas.

De jakade härtill, och Odd och Hjorvard gingo emot
hvarandra. Silkesskjortan bjelpte dock så väl, att intet
bet på Odd, men han utdelade så tunga slag med klub-
ban, att han fällde Hjorvard först och sedan de andra
tio bröderna, hvar efter annan, och hade ändå ej fått
något sår. Då gick han dit, der Hjalmar och Angantyr
hade kämpat. Angantyr var då fallen, men Hjalmar satt
lutad mot en tufva på marken. #Odd gick till honom
och qvad:l

Hur är dig, Bjalmar?
Har färgen du skiftet?

26 STRIDEN Pl SAM8Ö.

Svårt da besväras af
Såren de stora.
Skaren är hjelmen,
Sliten är brynjan.
Ditt lif jag ser nu
F& sfeta resan.

Hjalmar svarade:

Sär har jag sexton
Och sliten brynja.
Mörkt är mig för ögon.
Jag mäktar ej gå.
Angantyrs svärd
Skar mig i hjertat
Med hvassa udden,
Härdad i etter.

»Nu har jag fått den största skada, jag kan lida
i U/vet», sade Odd, »och hafva dina råd illa lyckats;
annars skulle vi här ha/va fått en härlig seger.» Hjal-
mar svarade: »hvar menniska skall dock en gång dö.
Men nu skall du föra denna min afskedssång hem till
Sverge.» Började så qväda:

På fjället jag hade

Fem fullgoda gårdar;

Dock leddes jag alltid

Att lefva på landet.

Na utan lifsbopp

-Ligga jag måste.

Sårad af svärd, '

På Samsö strand.

Men tärnor ej skola
Spörja på landet,
Att nånsin jag hafver
Hejdat för huggen.
Månde det fågna
De fagra tärnor,
Att de ej höra
Huggrädd mig vara»

Kungsdottren fagra
Följde mig på väg»

STBIDEK PÅ 8AMSÖ. 37

Ytterst i skären
Vid Ågnefit
Sannas lär sagan,
Som hon mig sade,
Att hon ej mera*
Månde mig se.

Svårt var att skilja*
Från sången, den fagra,
Som tärnorna sjöngo
I Sota-skär ').

Men skeppet det framsköt
Snällt uti farten.
Och fjerran jag for
Med fasta ränner.
Bär nu till kungssal
Brynjan och hjelmen.
Dem du för alla
Der skall visa.
Hjertat lär hvälfras
Hos konungadotiren,
När brynjan hon ser
För bröstet huggen.

Drag nn af handen
Gallringen röda;
Gif den min unga
Ingeborg.

Han skall hos henne
Hugfästa sorgen,
Att hon ej mera
Månde mig se.

Nu lemnade Hjalmar ringen åt Odd. Sedan begärde
han att blifva förd till Uppsala och ej höglagd bland dessa
onda trollslika berserkar. Derpå helsade han till alla
sina stallbröder; och qvad slutligen:

Dricka med kungen
De kämpar många
Ölet med lust.
Uti Uppsala stad.

1) Utanför Sotholms härad i Södermanland.

26 STRIDEN PÅ SAMSÖ.

Mången man modes
Af mjödct det myckna;
Men mig stänga såren
Här på stranden qvar.

Korpen nu snnnan
Kommer från heden.
Flygande örnen
Följer honom efter. '
Han skall suga
Skummande blodet.
Jag örnastek skurit
Nu sista gången.

Derpå dog Hjalmar. Odd drog .då alla berserkarne
tillsammans, låtande hvar och en behålla sina vapen, och
lade Tirfing under Angantyrs hufvud. Derpå uppkastade
han stora högar öfver dem. Likaledes gjorde han med
sina egna män. Sedan bar han Hjalmar ned på skeppen.
Det är berättadt om Odd, att han trodde hvarken på
Oden, Tor eller några andra gudomligheter, utan blott
på sin egen styrka och lycka, som säges hafva varit så
stor, att blott han hissade segel, fick han medvind, hvart
han ville. På detta sätt skall han nu hafva seglat till
Sverge. Han drog skeppet i land, tog den döda Hjalmar
på sina skuldror, och gick så till Uppsala, Der lade han
Hjalmar utanför salsdörren, och trädde sedan in, hafvande
dess hjelm och brynja i handen. Dessa lade han ned
framför Ane och berättade Hjalmars fall. Sedan gick han
till Ingeborg, der hon satt på sin stol och höll på att
sömma en mantel åt Hjalmar. Odd träder fram för hen-
ne och säger: »Hjalmar helsade och skickade dig denna
ring i sin dödsstunds Ingeborg tager emot ringen, ser
på honom, svarar intet, utan dignar död neder. Då tog
Odd och bar ut henne och lade henne i Hjalmars armar,
sägande: »nu skola de döda njuta den sälUiet, som ödet
nekade de le/vande.» Odd sade sedan, v att arfol s e
drickas .efter Hjalmar, och han och Ingeborg begra s
i samma hög. Konung Ane lät göra som Odd ville Ii
blef alltså öfver dem en dråplig hög uppkastad. a

STRIDEN Pl 8AMSÖ.. 29

Odd for sedan vida verlden omkring, och ingen knnde
någonsin besegra honom. Han kom ock till Jerusalem
och blef kristen, och det finnes ganska många berättelse r
om hans bragder. Men de stora högarna öfver kämparn a
på Samsö syntes i många hundra år, och en saga gick
ibland folket, att om natten brunno stora eldar der ur
och starkt buller och dån hördes öfver hela ön ifrån de
högsatta berserkarna.

■t

30 OK KONUNG ADIL I UPPSALA.

TREDJE BERÄTTELSER.

OM ROLF KRAKE OCH KONtfNG ADIL.

FÖRSTA KAPITLET.

OM KONUNG ADIL I UPPSALA.

Den tjugonde konungen af Ynglingaätten hette Adil.
Han var en ganska rik och mäktig konung, menderhos
girig, grym, svekfull och afundsam. Mycket begifven var
han också på afgudatjenst och offer, så att folket trodde,
att han kunde trolla. Sjelf var han ingen stor krigsman;
derföre boll han tolt berserkar vid sitt hof, hvilka skulle
värja hans rike mot främmande öfvervåld.

Helge het den konung af Sköldungaätten, som vid '
denna tiden regerade i. Danmark. Han var en ganska
förnämlig man, tapper och o förs k räckt mot fiender, mild
och vänlig mot vänner, och der för älskad och aktad af
alla. Han tog till drottning Yrsa, en obekant qvinna
från Saxen, h vilken var både fager, vis och mild; men.
då det sedan blef upptäckt, att Yrsa var Helges dotter,
reste hon tillbaka till sin moder, ehuru hon mycket äl-
skade Helge, och ehuru gerna han ville qvarhålla henne.
Då friade konung Adil till henne, och hon måste, ehuru
nödigt, gifva sitt jaord samt följa honom till Uppsala;
dock var deras sammanlefnad aldrig mycket vänlig.

Konung Helge lefde emellertid i beständig sorg och
vant ref nad, allt sedan Yrsa reste bort. Slutligen fick han
en stor längtan att besöka henne i Uppsala, och utrustade
der till en stark här, ty han ämnade tillika straffa / 1M ,
emedan denne vågat taga Yrsa till maka, utan att bej i
Helges, hennes faders tillstånd. Då denna resa förspo s
till Uppsala, beslöt konung Adil med Yrsas inrådar J t

OM STIPDAGEB. 31

?äl emottaga Helge, ty hon ämnade förlika begge konun-
gania. När der före Helge lade till stranden, kommo sän-
demän bjudande honom till gästnings hos konungen. Helge
emottog bjudningen och red så med en del af sitt folk
dit npp, lemnande största hopen qvar på skeppen. Der
var då ett mycket härligt gästabud tillagadt mot honom ;
men då Helge fick se sin dotter Yrsa, blef han så glad,
att han glömde välfagnaden och allt, och ville endast tala
med henne. Härvid upptändes konung Adil af harm och
svartsjuka. Han utsatte i hemlighet sina berserkar och
mycket annat krigsfolk i försåt för konung Helge, och,
då denne skulle rida tillbaka till sina skepp, blef han
oforsedt anfallen och af den stora myckenheten öfverman-
nad, så att han slutligen föll efter ett manligt och starkt
motstånd. Konung Adil rosade sig mycket öfrer sin- se-
ger öfver en så mäktig konung; men Yrsa sade: att slik
svekfull seger ej vore att förhäfva sig öfver. Och, emedan
Helge så blifvit mördad, ville hon hädanefter, ehvad hon
kunde, söka konung Adils och hans berserkars skada.

ANDRA KAPITLET.

OM SVIPDAGER.

En rik bonde i Sverge, benämnd Svipur, hade trenne
söner, Svipdager, Bejgader och Hvitserk, och alla tre voro
starka och modiga. När Svipdager var aderton år gam-
mal, gick han till sin fader, sägande: »led blifver vår
Kfstid, om vi ständigt skola sitta här uppe i fjällen,
utan att se andra menniskor, derföre ämnar jag fara
till konung Adil. om han vill taga emot mig.» Gubben
afrådde honom härifrån, förtäljande huru girig och svek-
full Adil vore; men Svipdager mente,'a« man måste väl
något försöka, om man skall vinna heder och beröm i
verlden. Svipdager fick alltså träffeliga vapen och en
god häst, hvarefter han gaf sig på vägen. När han kom

32 OM SVIPDAGER.

fram, såg han, huru hoffolket hade allahanda lekar för
sig utanför slottet ; men konung Adil satt på en guldstol
och såg på, samt alla hans berserkar kring honom. Svip-
dager red oförskräckt fram, helsade konungen, sade sitt
namn och satte sig sedan ned för att åskåda leken. Ber-
serkarne sågo surt på honom, och sade till konungen,
att de väl hade lust försöka om denne mannen vore så
stark och karlavulen, som han ställde sig. Konungen
jakade härtill, men, som det nu qvällades, gick allt folket
in i hofsalen. Då gingo berserkarne till Svipdager och
frågade honom, om han vore en kämpe. Han svarade
sig åtminstone ej vara sämre än någon af dem. Då
gränjade de grymmeligen och frågade, om han dristade
sig att kämpa med dem, och att han då skulle behöfva
mer än spotska ord och storskryteri. Svipdager sade,
att han väl vore färdig fakta med dem en och en isen-
der; men konungen befall te dem vänta till morgondagen.
Drottning Yrsa mottog emellertid Svipdager med all
välfagnad och heder, och då berserkarne sågo det, sade
de till henne, att de väl visste, att hon önskade deras
död för konung Helges skull; likväl skulle de väl veta
stilla hennes högmod; ty de fruktade ingalunda den ny-
komna mannen. Och efter detta skiljdes de åt den q väl len.
Morgonen derpå hollo de sin strid midt uppå borg-
gården, och var der ganska mycket folk församlad t för
att åskåda den. Man fick då se många och stora hugg
utdelas, men alla kunde klart skönja, att Svipdager var
mycket raskare; ty den ena berserken efter den andra
måste falla för honom. När han så hade dräpit fyra af
dem, reste konungen sig upp, sägande: »stor skada, här
du gjort mig, och skall du med ditt Uf umgälla det.*
Han befallte derföre sina män att alla angripa Svipdager ;
men drottning Yrsa med mycket folk kom från andra sidan
för att hjelpa denne, och blef derföre fred stiftad den gången.
Om qvällen, då konungen en gång såg Svipdager gå ut
allena, uppmanade han berserkarne att skynda efter och
hämnas deras medbröders fall. De gingo så; men fastän

OM SVIPDAGER. 33

alla åtta på en gång angrepo, kunde de dock icke fålla
honom, utan, då hoffolket fick höra stridsbullret, komrao
de ut, och konungen nödgades befalla dem sluta striden,
hvarefter han gjorde berserkarne landsflyktiga, emedan de
ej förmått fålla en enda man. I deras ställe tog han, på
drottning Yrsas inrådan, till sin landtvärnsman Svipdager,
såsom den der ensam var lika god som alla tolf berserkarne. K

Nu började dessa fördrifna slagskämpar att härja i
konung Adils rike; men Svipdager for med hären dem
till mötes, fällde den ena och jagade de andra på flykten,
kommande åter med seger och beröm till Uppsala. Litet
derefter samlade de en större krigshär, begynnande ånyo
sitt härjande. Då blef så öfverenskommet, att Svipdager
med en tredjedel af svenska hären skulle möta dem; men
Adil med sina hofkärapar och den öfriga hären skulle midt
under striden falla dem i ryggen. När slaget började,
hade berserkarne dubbelt så mycket folk; hvarföre Svip-
dagers män snart började falla. Fåfängt väntade han hjelp
af konung Adil. Denne stod stilla med sin krigshär i
en skog bakom berserkarna och ville icke gå fram förr
än striden slutats, då han ämnade hålla med den som
seger hade vunnit. Svipdager var derföre i stor vånda;
han värjde sig väl manneligen, men hade dock redan mi-
stat ena ögat och dertill fått många och stora sår, så att
han trodde sig visserligen skola hos Oden gästa. Men
just i detsamma kommo hans t ven ne bröder, Bejgader och
Hvitserk, skickade från gubben Svipur, honom till hjelp.
De gingo oförskräckt fram i striden, funno snart berser-
karna, hvilka måste för dem bita i gräset, den ena efter
den andra Härvid uppmuntrades Svipdagers folk, så att
manfallet började vända sig på berserkarnas sida, och de
öfverblefne slutligen gåfvo sig i brödernas våld. Nu kom
Adil fram utur skogen, rosade deras seger, hvarefter alla
följdes åt hem till Uppsala, och måste Svipdager till en
tid läggas till sängs för sina sårs skull, under hvilken tid
drottning Yrsa skötte och vårdade honom. Knappt var
han likväl fullkomligt frisk, förr än han med sina bröder

Fryxetts Ber. I. 3

34 OM SVIPDAGER.

gick in för konung Adil, sägande sig vilja fara till en
annan konung, som visade dem mera heder och belönade
dem bättre, än han. Adil bad dem stanna qvar, lof-
vande att hedra dem framför andra; dock kunde de ej
bevekas, ty Svipdager var högeligen uppretad öfver Adils
falskhet i striden. De gingo alltså in för drottning Trsa,
tackande henne for den myckna heder och mildhet, hon
dem bevisat, hvarefter de stego upp på sina hästar och
redo hem till sin fader igen. Honom sporde de då,
hvad han rådde dem, och till hvilken konung de skulle
vända sig. Då sade Svipur, »att ingen höfding i Nord-
tanden kunde jemföras med konung Rolf i Danmark,
Helges och drottning Yrsas son. Han var mild och sakt-
modig mot arma och förtryckta; sträng och förskräcklig
mot sina fiender; men mot sina vänner trofast ochsågif-
mild, att han för dem sparade hvarken guld eller andra
dyrbarheter; hvarföre af ven hos honom funnos församlade
de förnämsta kämpar öfver hela Norden, och alla kring-
boende konungar voro honom underdåniga.» Bröderna
tyckte detta vara goda vilkor och foro till konung Rolf,
bland hvilkens hofmän de blefvo upptagne och sutto
sommaren till ända.

Om hösten hemkommo konung Eolfs berserkar,
hvilka efter sin vana gingo fram för hvarje man i hela
salen, spörjande, om någon ansåge sig jemgod med dem;
men alla erkände berserkarne för sina öfvermän. När j
de nu kommo till Svipdager och hans bröder, ville dessa
ingalunda ödmjuka sig for berserkarne, utan höll deraf.
på att uppkomma mycket oväsende i salen; men konung
Eolf sprang dit och skiljde dem åt, och gjorde mellan ,
dem en fast förlikning, så att de sedan följdes åt i hans
vikingafärder; och hade han jemt seger, ehvar han i
framfor.

OM BODVAR BJARKE. 35

TBEDJE KAPITLET.

OM BODVAR BJARKE.

Högt uppe i Norges dalar lefde vid denna tiden
en fylkes-konung benämnd Ring. Han hade blifvit enk-
ling och sedan på sin ålderdom omgift med en qvinna
från Finnmarkerna, benämnd Hvita, hvilken väl var skön,
men derhos full af allsköns ondska och arghet; och hade
hon i synnerhet fattat ett stort hat till sin stjufson,
kungssonen Björn. På den tiden, då denna saga först
är skrifven, trodde menniskorna ännu på trolleri och an-
sågs folket i Finnmarken deri särdeles öfvadt. Det be-
rättas derföre, att drottning Hvita genom sitt trolleri
förvandlat kungssonen till en björn. Om dagen gick
han ut i markerna och tog sig mat af konungens bo-
skap; men hvar natt blef han åter en menniska och gret
och sörjde öfver sitt olyckliga tillstånd. Drottningen
påyrkade, att detta skadliga odjuret skulle dräpas. En
stor jagt anställdes, och slutligen blef björnen dödad.

Björn kungsson hade en frilla benämnd Berg, hvil-
ken litet derefter födde trenne söner, nämligen Elgfrode,
Tore och Bodvar. Dessa sköto hastigt upp som gräs,
blifvande mycket större och starkare än andra män, så
att de ej voro goda att leka och nappas med, och hände
det ofta, att då de skulle leka tillsammans med konun-
gens svenner, togo de så hårdt i dem, att dessa blefvo
lemmalytta och ofta till döden skadade deraf. I syn-
nerhet gjorde Elgfrode så, ty han var både starkast och
vildsintast. Han tog derföre snart afsked af sin moder,
sägande sig ej längre vilja vara tillsammans med slika
klena och ynkliga män; hvarefter han begaf sig österut
på Edaskogen, der vägen går emellan Norge och Sverge.
Här tillagade han åt sig en röf varekula och bodde der,
anfallande, plundrande och dräpande dem som reste der
förbi, blifvande sålunda en den grymmaste stigman.

36 OM BODVAR BJARKE.

Litet derefter tog också Tore afsked af sin moder
och for öster ut. Då han kom på fjällen, råkade han
Elgfrode, hvilken tillbjöd honom hälften af alla sina
vunna egodelar, om han ville der stanna; men Tore af-
slog det och reste vidare till Götaland, der han for sitt
konungsliga anseende och stora tapperhets skull blef
vald till konung och styrde sitt rike med makt och ära.

Bodvar var både skönare till utseendet och mildare
till sinnet än hans bröder, hvarföre också modren älskade
honom mest. En dag tillsporde han henne om sitt fäder-
ne, och berättade hon då allting om H vitas trolleri och
ondska, samt hans faders död. Då blef Bodvar högeligen
förtörnad och gick upp till sin farfar, gamle konung Ring,
förtäljande för honom, huru med hans son Björn tillgån-
get var. Konungen erbjöd sig väl betala stora böter for
drottningen; men Bodvar ville ej taga penningar for sin
faders lif, utan angrep Hvita. Hon måste undergå den
hårdaste och nesligaste död, och ingen hvarken ville eller
tordes taga hennes försvar. Litet derefter dog Ring, och
blef Bodvar tagen till konung öfver riket efter honom;
men han trifdes der endast en liten tid. Han samman-
stämde snart folket på ett ting och förkunnade, att han
ville fara ut ur landet; men lemnade emellertid riket åt
sin moder, hvilken han gifte med Ulfsleiterjarl. Först be-
vistade han detta bröllop och red sedan hemifrån allt österut |

På denna resa kom han till Elgfrodes kula, och blef
der ej liten glädje af då bröderna igenkände h varandra,
Elgfrode ville, att Bodvar skulle stanna qvar, erbjudande
honom hälften af sina skatter; men Bodvar sade sig icke
tycka godt vara att dräpa folk för egodelars skull; utan
lagade sig till att fara dädan. Då Elgfrode ej fick be-
hålla honom, rådde han honom att resa till konung
Rolf Krake i Danmark, och följde honom på vägen,
berättande emellertid, huru han skänkt mången våt s
man lifvet. Häråt gladdes Bodvar och bad honom
ven låta de andra i fred. Då de slutligen skulle
jas, fattade Elgfrode i Bodvar, skakade på honom i

j

OM BODVAR BJARKE. 37

sade: »ännu är du ej så stark, broder, som dig behöf-
deso, skar derföre ett hål i benet och gaf Bodvar af sitt
blod att dricka. Sedan fattade b an åter i honom, och
stod nu Bodvar så fast, att Elgfrode ej förmådde röra
honom ur stället. Då sade Elgfrode: »na hafver du
krafter nog, och tror jag, att du lärer komma att öfver-
träffa alla andra män i raskhet och mandom,» Derpå
satte Elgfrode sin ena fot i berget så hårdt, att ett
djupt spår derefter syntes, sägande: »hvarje morgon skall
jag besöka detta spår. År det fullt med jord, så är
du sotdöd; med vatten, så är du drunknad; men år
der blod uti, så är du med vapen dödad, och skall jag
då söka hämnas din död; ty dig älskar jag mest af alla
mina fränder.» Härpå skiljdes bröderna. Elgfrode gick
åter upp på fjället, men Bodvar fortsatte sin led sö-
derut. ,

På denna väg kom han också till Götaland, hvar-
est hans broder, Tore, var konung, och vistades Bodvar
der någon tid i mycken heder och välfägnad. Tore ville
dela med honom sin egendom, om Bodvar stannade q var,
eller gifva honom utrustadt manskap med sig på resan;
men Bodvar afslog båda delarna, viljande endast lita på
sig sjelf. Sedan han derföre tagit afsked af sin broder,
fortsatte han sin resa än ytterligare söderut.

När Bodvar slutligen kommit ned i Danmark, ej långt
ifrån Lejre, hände sig, att han ej hittade något hus om
aftonen, utan måste rida ute i regn och mörker, och blef
hans häst tillika alldeles upptröttnad. Slutligen stötte
denne emot något högt, så att han ej kunde gå längre.
Bodvar stiger af för att undersöka, hvad det vore, och
finner, att det var ett litet hus. Han klappar på och
blifver väl och vänligt emottagen af en gammal gubbe,
8om med sin gumma bodde i kojan. Som nu Bodvar
f ljde sitt uppsåt att fara till konung Rolf, började
' och gubben tala om kämparne derstädes och deras
1 Gubben berättade då, att vid ingången till konun-

I e$rd låg en stor sten, den alla skulle kunna lyfta,

38 KONUNG ROLFS HOP.

som skulle få tjenst hos konungen. Sedan voro der två
stora hundar, starka, den ena som sex och den andra
som tio man, och den, som icke kunde möta den mindre
hunden, blef ej heller emottagen bland de stolta käm-
parna. Vid Bodvar och gubben så samtalades, begynte
gumman på att gråta öfverljudt. »Hvad gråter du öf-
ver, gumma?» sade Bodvar. $Ack!» sade hon, »vt egde
en son, benämnd Hottur ', som en gång gick till konungens
gård för att förlusta sig; men kamparne gjorde spe af
honom, och satte honom i en benhop i ena salshörnet; och
är det nu deras tidsfördrif under måltiden att kasta alla
de af ätna benen på honom, och får han deraf understun-
dom stor skada. Aldrig får jag honom mer tillbaka, ej
heller vet jag, antingen han är lefvande eller död. Nu
vill jag intet annat begära af dig för detta ditt härberge,
än att du ej kastar de stora, utan endast de små benen
på vår son, ty dina händer synas så starka och tunga,
att han näppeligen kan bära ett slag af dem.» Bodvar
lofvade detta och utlät sig, att han ej tyckte mycket man-
ligt vara att slå en menniska med ben, eller att leka
hårdt med barn och klent folk.

FJERDE KAPITLET.

KONUNG EOLFS HOF.

Följande dagen hann Bodvar fram till Lejre. Han
ledde sjelf sin häst in i konungens stall, utan att säga
någon till derom; sedan gick han upp till gården. Båda
hundarna kommo hastigt rusande emot honom, men han
fattade straxt den stora stenen och slog dermed den ena
hunden till döds; hvarpå han med den hunden ihjel olnflf
den andra. Sedan gick han in i salen. Här förebrå
honom konung Eolf hundadråpet; men Bodvar svar*
att hvarje friboren man egde försvara sitt lif så le
han kunde. Konungen berömde hans tapperhet,

KONUNG ROLFS HOP. 39

Tionom tillnamnet Bjarke, och anviste honom en af de
förnämligaste platserna vid bordet. När nu kämparne
begynte blifya något druckne, företogo de sig efter va-
nan att kasta de afätna benen på hvarandra, hvaraf stort
gny uppkom kring hela salen. Nu ser Bodvar, hvar en
stor benhop låg i ena hörnet. Han gick dit och fick
se, hvar Hottur satt, trasig, oren och skälfvande, inom
en hög mur, som han konstigt upprest af de ditkastade
benen, för att dymedelst skydda sig mot de andras slän-
gar. Bodvar stötte ned muren, tog Hottur vid armen
och lyfte upp honom ur benhopen; hvarvid denne ro-
pade och skriade högt, troende, att Bodvar ville slå ihjel
honom. Men Bodvar tog honom med sig till sin plats
och ställde honom der bakom sig. Så snart hofmännen
fingo se Hottur, började de kasta ben åt honom, så att
de ofta träffade Bodvar; men denne brydde sig ej derom,
nian höll endast qvar Hottur, hvilken darrade och skälfde
af fruktan, och nödvändigt ville springa bort och göm-
ma sig i sin benhop igen. Slutligen fick han se, hur
en af kämparne slängde med allo makt ett stort höfte-
ben mot Bodvar, och skrek derföre till högt och ångest-
fullt; men Bodvar tog mot benet med handen och ka-
stade det tillbaka till kämpen med så mycken kraft, att
denne föll död neder deraf. Dervid sprungo de andra
hofmännen upp och ville döda Bodvar för att hämnas
sin stallbroder; men konungen förböd det, sägande: att
Bodvar endast försvarat sig sjelf; och vore dessutom detta
benkastande på oskyldigt, värnlöst folk en elak vana hos
hofmännen, hvaraf konungen hade stor skam och sidvörd-
nad, och hvilken väl nu kunde upphöra. Bodvar kom
sedan i allt större nåd och ynnest hos konungen, så att
han tycktes vara den förnämligaste bland alla hofmän-
nen. Likväl glömde han aldrig Hottur, utan, sedan han
*tat honom ren och gifvit honom andra kläder, förde
. honom städse med sig, beskyddande honom för alla
indras spe och gäckerier.

i~.~

40 OM BODVAR BJARKES TAPPERHET.

FEMTE KAPITLET.

OM BODVAR BJARKES TAPPERHET.

När det led mot julaftonen, började alla hofraännen
blifva tysta och nedslagna. Bodvar frågade efter orsaken
härtill och fick veta, att hvarje julafton plägade ett stort
vilddjur, som snarare vore ett troll, komma till Lejre och
göra mycken skada på konungens boskap, och eho, som
hittills hade fördristat sig att gå emot detsamma, hade
fallit Bodvar tyckte detta vara stor nesa for konungens
kämpar; men om qvällen, julafton, talade konung Rolf till
alla sina män, befallande dem: att ingen skulle gå ut
emot vilddjuret, utan tvärtom hålla sig inne och vara
tysta och stilla denna natt ; ty han ville heldre, att vild-
djuret finge förstöra all hans boskap, än att han skulle
ytterligare förlora någon af sina män. Då natten va-
rat en stund och alla somnat, steg Bodvar lönligen upp,
väpnade sig, gick ut och tog Hottur med sig, ehuru den-
ne ingalunda ville följa med. När de kommo ett stycke
från slottet, fingo de se, hvar vilddjuret kom farande emot
dem. Hottur började då att skrika högt, att vilddjuret
månde uppsvälja honom. Bodvar böd honom tiga och
kastade honom ifrån sig ned i mossan, der Hottur blef
liggande, varande så betagen af fruktan, att han ej en
gång tordes stå upp och springa hem. Bodvar gick emot
djuret; och är det korteligen berättadt, att han med sin
stora styrka och sitt skarpa svärd snart fällde detsamma
dödt ned till jorden. Då bar Bodvar dit den s k al f van de
Hottur och tvingade honom, fast med möda, att taga två
stora drickar af djurets blod samt äta en del af dess
hjerta. Derefter fattade Bodvar i honom, ruskade på ho-
nom och sade: »nu lär du vara fullstark, och ej frukta
mer för konungens hofmän,» »Hvarken för dem eller
för dig sjelf en gång! o svarade Hottur, och var nu helt
manhaftig. Derpå gingo de till slottet. Morgonen der-

OM BOBVAR BJAKKSS TAPPERHET. 41

efter ville Bodvar intala konungen, att det var Hottur,
som fällt djuret; men alla trodde ändå, att det var Bod-
var; likväl fingo de snart förnimma, att Hottur var blif-
ven en halt annan man, med hvilken det ej var godt att
gäckas, ty han befanns nu den starkaste vid bofvet näst
Bodvar; dock vedergallde han ingen bland hofmännen allt
det begabberi, de förut mot honom utöfvat. Konungen
tyckte derföre mycket om honom, gaf honom namnet Hjälte
dm skicklige och till namnfäste ett ganska kosteiigt svärd;
och nu var Hjälte allt hädanefter i stort anseende bland
hofmännen, och dertill Bodvar Bjarkes förtroligaste vän,
och hd så hela det året om. \

Julen derefter kommo konungens berserkar hem från
sina långa vikingafärder och gingo, full väpnade i stål
från hufvudet till hälen, kring hela salen, frågande om
någon djerfdes säga sig jemgod med dem, Alla lutade
sig ödmjuka, undvikande svar, och gick det så bänkar-
na utefter, allt tills de kommo till Bodvar. Han sva-
rade sig ej allenast vara jemgod, utan ock mycket bättre ;
rusade så upp, fattade den förnämsta berserken och slog
honom med alla hans vapen så hårdt mot golfvet, att
benen nästan brötos sönder. På samma sätt lekte Hjälte
med en annan berserk, och blef då mycket buller och
gny i salen. Konung Eolf sprang ur högsätet dit, bed-
jande dem vara stilla. »Först», svarade Bodvar, »skall
berserken vidgå att jag är bättre kämpe än han,» »Det
lär nog vara ögonskenligt för alla», svarade konungen.
Då lät Bodvar berserken stå upp igen, och bad nu ko-
nungen dem bevisa deras mandom mot hans fiender v men
ej rnot hvarandra. Berserkarne förehöll han deras stora
öfvermod, och att intet vore så mäktigt, att det ej kunde
träffa någon mäktigare. Sedan blefvo de fullkomligt
förlikta och fingo sina rum sålunda: att närmast konun-
gen till Itöger satt Bodvar och, bredvid honom Hjälte,
men på ven st ra sidan satt Svipdager näst konungen, sedan
hans två bröder, och slutligen berserkarne och det öfriga
hoffolket på båda sidorna, och sutto de så vintern öfver.

42 OM BODVAR BJARKES TAPPERHET.

Under denna tid hände sig, att det kom en mäkta
stor och stark berserk från Blåland *), benämnd Sot, hvil-
ken hade med sig många skepp och en utvald skara af
kämpar. Han gick med sina män in i kungssalen, och
begärde konungens syster Drifva till hustru; eljest utma-
nade han konung Rolf till envig. Då nu denne nekade
härtill, steg jätten upp på högsätes-trapporna och ville
hugga till honom ; men Bodvar satte sitt goda svärd mot
hugget, hvarvid jättens svärd brast i stycken. Straxt
klöf Bodvar hans hufvud, och flydde då alla blåmännen
förskräckta 1 ur salen; men Bodvar, Hjälte och de andra
skyndade efter, nedhöggo alla och af röj de slutligen skeppen
och fingo mycket guld och egodelar. Efter detta manliga
bistånd fick Bodvar af konung Rolf bemälta hans syster
Drifva till äkta, och hade de alltid förut unnat h var-
andra godt, så att deras sammanlefnad alltsedan blef
den bästa.

Men, då konung Rolf med dessa sina starka kämpar
drog ut i vikingafärd, träffade han aldrig så hårdt mot-
stånd, att han icke straxt segrade. Alla veko undan för
honom. De nästgränsande konungarne blefvo honom un-
derdåniga; de fruktade hans vrede, men ej hans öfver-
väide; ty han var likaså mild och frikostig mot sina
vänner, som grym och hård mot sina fiender, och gick
så ett stort rykte om honom öfver alla Nordlanden. \

SJETTE KAPITLET.

OM RESAN TILL UPPSALA.

Det hände sig en gång, att konung Rolf och Bod-
var talades vid, och frågade då Rolf, om Bodvar visste
någon konung, som kunde jemföras med honom. Boc
nekade härtill, men sade: att ett felades uti Rolfs c

1) Afrika kallades denna tiden Blå land och negrerna Blå,

OM RESAN TILL UPPSALA. 43

att han nämligen itke hemtade sitt fädernearf, hvilket
konung Adil med orätt qvarhöll. Konung Rolf svarade:
att detta blefve honom drygt att göra, emedan Adil vore
både mäktig och full af trolldom. »Likväl», svarade
Bodvar, »höfves det icke eder, att ej drista utkräfva hvad
eder tillkommer.» »Rätt talar du härutinnan», svarade
konungen, »och åligger oss dessutom hämnden efter vår
fader, konung Helge, och månde vi densamma nu ut-
kräfva.*

Konung Rolf rustar sig der före till med sina tolf
kämpar och dessutom 100 de utvaldaste och bästa män
bland allt sitt hoffolk, och begifver sig på resan uppåt
Sverge. En afton koramo de till en liten gård, der alle-
nast en bonde bodde, h vilken kom ut och böd dem frynt-
ligt till gästning hos sig. Konung Rolf svarade: att
bonden ej månde ega rum och mat åt dem alla; men
bonden svarade leende, att han stundom sett mycket mera
folk komma till sin by, och skulle dem ej något felas.
Bonden kallade sig Hrane och var så vis, att han kunde
svara på allt, hvad de tillsporde honomom; dertill und-
fägnade han dem så väl, att de tyckte sig aldrig hafva
slikt erfarit. Men om natten vaknade alla vid så skarp
köld, att tänderna skall rade dem i munnen, och kunde
ingen utom konung Rolf och de tolf kämparne stå ut
dermed, utan alla de andra gin g o och sökte efter mera
kläder att hölja öfver sig. Om morgonen frågade bonden,
huru de sofvit, och konungen samt Bodvar utläto sig
väl deröfver. »Det vet jag», sade då Hrane, »att ditt
folk funnit det något svalt i min stufva i natt ; men större
svårigheter vänta dem hos konung Adil, och vore det bätt-
re, att du sände hem halfparten af dessa vekare män;
ty icke lär du genom myckenhet segra öfver konung Adil.»
Konungen tyckte bonden hafva visligen talat, hem-
sände der fö re hälften af sitt folk, och fortsatte sedan
resan. När de ridit hela dagen, kommo de om q väl len
åter till, som det syntes, samma gård, och samma bonde
mottog dem på samma sätt som förra gången. De tyckte

44 KONUNG ADILS SVEK.

väl detta bära underligt före, stannade likväl qvar hos
honom öfver natten. Denna natten blefvo de plågade af
stor törst, och som konungen på bondens begäran stan-
nade qvar der ännu en dag för att hvila hästarna, blefvo
de om qvällen försökte med mycket starka stockeldar i
rummet, så att der blef odrägligt hett och varmt. Eme-
dan nu ej heller någon mer än konungen och de tolf
kämparna kunde utstå dessa prof, rådde Hrane bonde, att
skicka hem till Danmark igen allt det öfriga folket, och
endast taga kämparna med på resan till Uppsala. Konun-
gen följde äfven denna gången det gifna rådet, och tog
blidt atsked af bonden, ridande sedan med kämparne allt
norrut uppåt Svea rike.

SJUNDE KAPITLET.

KONUNG ADILS SVEK.

När de nu kommo inemot Adils slott, gingo alla
borgrarne derstädes upp i tornen for att åskåda de solta
riddarnes tåg. Dessa redo i, början mycket sakta; men
då de kommo mot borgen, läto de hästarna känna spor-
rarna och satte så af ända mot salen i fyrsprång, så
att allt flög undan för dem. De blefvo väl emottagne;
Bodvar ropade högt till dem, som togo emot hästarna,
att väl ansa dem och noga akta, att deras svansar och
manar ej blefve smutsade och komme i. olag. Då detta
berättades för Adil, sade han: »mycket högfärdiga och
storlåtiga äro dessa män. Tagen der/öre och afhuggen
svansarna och bortskären panntofsen med skinnet på alla
deras hästar, ingen undantagen, och tillpynten dem på
det försmädligaste.» Detta blef noga utfördt.

Emellertid kommo kämparne till salsdörren. ~l
sade Svipdager: »stor misstanka har jag, att här ät fe
mot oss tillagadt, ty låten mig som känner allting
städes, gå främst. Ej heller skola vi låta märka, hv i

KONUNG ADILS SVEK. 45

bland oss år konung Eolf» Så skedde; och gick Svip-
dager främst, sedan hans bröder, så konung Eolf, sedan
Bodvar och derefter alla de andra. Svipdager såg då, att
många forsat med fall-luckor och mera dylikt var för dem
i salen, men han undvek dem alla, och kommo de slut-
ligen så långt fram, att de sågo, hvar konung Adil satt
i sitt högsäte och yfdes. Så snart de kommit så nära,
att de kunde höra hvarandras tal, helsade Adil på Svip-
dager, som han igenkände. Svipdager svarade högt, så
att alla kunde höra det, och begärde nu frid och säkerhet
for sig och dessa tolf män, enligt ett löfte, som konung
Adil fordom gifvit honom. Adil jakar härtill, och beder
dem träda hastigt och oförskräckt fram i salen ; men de
gingo likafullt varsamt, aktande sig noga för alla försåt.
När nu Adil såg, att de ej på detta sätt kunde fångas,
gaf han ett tecken, h varvid det rusade fram en mycken-
het beväpnade män undan tapeterna och började anfalla de
främmande. Dessa togo manligen emot, klyfde förrädarne
ända ned till tänderna, och ledo sjelfva ingen skada. Adil
svällde af vrede, der han satt, öfver att se, det hans
män follo som hundar; likväl, som denna leken ej dugde,
steg han upp, ropade åt sina män och frågade, huru de
kunde fördrista sig att an/alla slika hjeltar, som kommit
der på besök. Nu befallte han dem upphöra dermed,på
det han och hans stjufson konung Rolf skulle få talas
vid. Hofmännen veko då undan, men de andra satte
sig: Svipdager först, så Hjälte och Bodvar, sedan konun-
gen och alla de andra, behållande alltid sina vapen på sig. }

Nu lät Adil bortbära de döda och derpå uppgöra
stora stockeldar längs hela salsgolf ve t, sägande sig dermed
vilja hedra sina gäster; men hemligt befallte han tjenarne
göra eldarna odrägligt heta, ämnande sig således upptäcka,
hvem konungen vore, ty de andra, trodde han, skulle
visserligen söka skydda honom. Alla sutto likväl stilla
utan att på något sätt röja Eolf; men då elden kom dem
for nära, sprungo Svipdager, Bodvar och Hjälte upp samt
kastade Adils tjenare sjelfva i elden, sägande sig skola öka

46 KONUNG ADILS SVEK.

värmen åt konung Adil. Konung Rolf hade fordom gjort
det löfte att aldrig sky hvarken eld eller jern. Men när
nu kläderna började förbrännas och han tillika såg, huru
Adil och hans folk sä småningom makade sig åt sals-
dörren, ämnande innebränna de andra, utropade han:
»den skyr ju ej för eld, som springer of ver honom», h varpå
han sprang hastigt öfver de högt lågande stockeldarna,
och likaledes de andra haus kämpar. De spkte nu till
konung Adil för att vedergälla honom välfägnaden; men
han stack sig undan i en ihålig pelare och försvann ge-
nom en löngång under jorden. Då de icke kunde finna
honom, bröto de sig ur den brinnande salen och voro ej
mycket nöjda med konung Adils emottagande.

När de kommo ut, mötte drottning Yrsa dem, och
blef då en stor glädje mellan henne och hennes son,
konung Holf. Hon ledde dem till ett annat härberge, der
hon tillagat allting på det bästa, samt tillsatte en man,
benämnd Woggur, till deras uppvaktning. Då denne kom
för konungen, sade han: »underlig synes mig denne man-
nen, och är han lång och smal i ansigtet likasom en
Krake, eller är detta eder konung f Konungen svarade:
»efter du nu gifvit mig tillnamn, hvad gifver du mig till
namnfäste hi »Intet hafver jag, en fattig man», svarade
Woggur, »som jag kan gifva dig.» »Då bör väl den
gifva», sade konungen, »som dertill råd hafver», gif vande
alltså en guldring åt mannen. Då Woggur häråt gladde
sig mycket, sade konungen : »litet fröjdar Woggur»; men
denne steg upp med ena foten på bänken och sade : »det
löfte gör jag nu, att hämnas din död, konung, om jag
då lefver.» »Tack vare dig derföre», sade konungen;
»dock lära nog andra finnas, som dertill se bättre utan
du.» Likväl funno de, att Woggur var dem trogen och
varnade dem mycket för konung Adils svek. Härefter
lade de sig alla till att sofva.

Men då de hade hvilat en stund, märkte de < i;
ty Adil med en stor här hade omhvärft huset, hv et
dessutom började brinna på alla sidor och tye* lå

KONUNG ADIL8 SVEK. 47

goda råd dyra, om de ej skulle brinna inne. Bodvar gaf
det förslag, att alla kämparne gingo till ena hörnet af
salen och trängde der med allo makt mot väggbjelkarna:
och voro de så atvfva män, att bjelkarna brusto sönder
för deras kraft och de kommo så ur huset. Der funno
de tor sig alla gator och gränder fulla med bryujade
män, hvilka sökte angripa dem, men det var fåfängt att
stå emot kämparnas goda vapen och stora hugg. De
nedhöggo folket framför sig som rått ris, och alla veko
undan för dem eller begärde försköning.

Nu kom drottning Yrsa emot Eolf, helsade honom
vänligt, sägande: »att han ej bli/vit så undfägnad, som
hon önskat» Hon bad honom ej längre dröja i Uppsala ;
emedan konung Adil samlade en stor här öfver hela Svea
rike. Innan han af reste, lemnade hon honom likväl i
stället för arf efter sin fader ett stort silfverhorn, i hvil-
ket alla konung Adils dyrbara ringar och kostbarheter
voro församlade; i synnerhet märktes der ringen Sviagris,
den största dyrbarhet konung Adil egde. Derpå lät hon
leda fram tolf röda hästar åt kämparrla och en hvit åt
konung Eolf. Dessa voro de bästa, som funnos på Adils
stall, och fingo de dem i stallet för sina egna, som blifvit
så illa hand terade. Derpå tog konung Rolf afsked af
sin moder, begåfvade Woggur rikeligen för hans trogna
tjenst och steg derpå till häst, ridande med sina kämpar
nt ifrån staden.

ÅTTONDE KAPITLET.

KONUNG EOLFS HEMEESA.

Utanför Uppsala utsträcker sig den stora slätten
Fyrisvall, så benämnd utaf Fyris ä, som rinner derige-
nom. Utåt denna slätt red nu konung Eolf med sitt säll-
skap; man hade ej hunnit långt, förr ände hörde ljudet
af lurar bakom sig. Då de vände sig om, fingo de se

48 KONUNG ROLFS HEMRESA. f

en otalig skara krigsfolk rusa ut ur staden och rida efter
dem, så mycket hästarne förmådde. När de började kom-
ma närmare, tog konung Rolf fram silfver hornet, som han
fått af Yrsa, samt begynte utströ guldet, der de framforo,
så att hela vägen lyste deraf. När nu de främsta af
konung Adils folk fingo se allt detta guld, sprungo de
skyndsamt af sina hästar, och började plocka hvar och en
åt sig, så mycket han förmådde, glömmande sålunda att
förfölja konung Rolf. Men, när Adil fick se detta, här-
mades han högeligen öfver sitt folk, befailte dem låta gul-
det ligga, och förfölja de flyende. Sjelf red han nu främst
för sin här, varande mycket vreder, och hann på det sät-
tet snart upp konung Rolf. Då denne såg Adil bredvid
sig, kastade han ut den dyrbara ringen Sviagris på vä-
gen, h vilken när Adil såg, sade han : »huldare ha/ver den
varit konung Rolf, ån mig, som gijvit honom den ringen»;
böjde sig så ned och utsträckte spjutskaftet mot marken
för att på detsamma upphemta ringen. Då sade konung
Rolf: »nu böjde jag ryggen på den rikaste bland sven-
skar»; och med' detsamma högg han till konung Adil,
medan denne var så nedåt lutad, och gaf honom ett stort
sår baktill på ett nesligt ställe, sägande: »behåll nu detta
skamsår till en tid, och må du lära känna konung Rolf,
som du så mycket eftersträfvat.n Blodet började förrin-
na Adil så, att han måste föras tillbaka till sina vänner;
men konung Rolf tog upp Sviagriser-ringen sjelf igen;
hvarpå han och hans kämpar vände sig om och nedhöggo
dem, som voro närgångnast af svenskarna, så att de veko
tillbaka med konung Adil till staden; men konung Rolf
och hans kämpar fingo ostörde fortsätta sin väg allt
framåt.

De kommo nu åter till Hrane bonde, som mottog
dem väl såsom förut, och tyckte, att hans spådom om
deras resa blifvit sannad, hvartill de äfven måste jaka.
Hrane tog fram några kosteliga vapen, svärd, sköld och
brynja, förärande dem åt konungen; men denne ville inga-
lunda taga emot dem, tyckande sig icke böra tigga vapen

KONUNG ROLFS FALL. 49

af en bonde. Häröfver härmades Hrane storliga, sägande :
»icke år du alltid sä vis och försigtig som dig synes»,
och var bonden nu så vreder, att det den gången ej blef
något härberge utåt, utan de måste rida derifrån, ehuru
natten redan var mörk. Då de farit ett litet stycke,
stannade Bodvar och sade : »dårar finna godt råd efteråt
Mig tyckes, att vi ovisligen ha/va nekat till det som
varit oss gagneUgt till vidare seger och lycka, och lärer
denna bonde hafva varit Oden den gamle, ty han var
också enögd.» De vände alltså hastigt om sina hästar;
men kunde icke finna hvarken bonde eller gård mera,
utan måste fara derifrån och fortsätta sin väg till Dan-
mark igen. Men Bodvar rådde konung Rolf, att hädan-
efter sitta stilla i sitt rike och undvika strid; ty UkUgt
vore, att Oden ej mera unnade honom seger, ej heller
vore det till väntandes, att någon skulle våga anfalla
konung Rolf och hans kämpar* Så skedde också. Ko-
nungen satte sig neder i rolighet och frid, och ingen
vågade störa honom; ty efter resan till Uppsala blef hans
tapperhet ännu mera ryktbar och prisad kring alla län-
der; och hans och hans kämpars lof hördes från hvars
mans tunga.

NIONDE KAPITLET.

KONUNG ROLFS FALL.

Konung Rolf hade en halfsyster, benämnd Skuld,
h vilken på sitt möderne troddes vara af elfvaslägtet,
också var hon full både af trolleri och ondska. Hennes
man, Hjorvard, var en af Rolfs underkonungar, men Skuld
u Ppåggade honom beständigt, att afskudda sig detta ok;
dock vågade Hjorvard icke sådant företaga. Skuld skic-
kade då till sin broder, konung Rolf, och begärde, att
han ej skulle utkräfva skatten af dem på tre år, sedan
*kuäe de på en gång allt betala. Konung Rolf, som

FryedU Ber. I. 4

50 KONUNG qpLFS FALL.

var mycket mild, gaf härtill sitt bifall; och just med dess»
hans penningar utrustade Skuld en stor krigshär, samlade
ihop de raskaste och o för vagn aste män, samt dertill många
af sina slägtingar, troll och elfvor. Detta skedde genom
hennes tillställning så hemligt, att konung Rolf och hans
kämpar ej derom hade den minsta spaning, näi» hon den
tredje julaftonen kom till Lejre under förevändning att
betala all skatten, men hafvande med sig hela denna här
fördold.

Konung Rolf hade tillagat ett det härligaste gästa-
bud emot sin syster och misstänkte ej minsta svek; h var-
före det också blef lustigt omdrucket i kungssalen den
q vallen, innan de skiljdes åt. Men när det led en stund
på natten, märkte Hjälte, att förräderi var å bane, samt
att hela borgen var omringad af Skulds krigsmän. Han
gick derföre in i salen och ropade högt: »vaka nu upp,
herre konung! här göres mera behof af att strida än
smeka qvinnor. Ej lär Skuld vilja mer öka dina skat-
ter, utan snarare taga riket af dig; ty hon har här-
utanför en otalig här, samlad mot oss.» Till kämparne
tillade han: »nu skolom vi, stallbröder, fullgöra våra
löften, att manliga försvara den berömligaste konung,
som finnes i Nordlanden; och skall det på hvart löf-
blad skri/vas och i all land förspörjas, huru vi nu löna
all den frikostighet, mildhet och ynnest, som vi af honom
åtnjutit. Icke talar jag af misströstan, ej heller af rädd-
håga, dock torde väl hända, att konung Rolf och hans
kämpar nu dricka tillsammans för sista gången. Upp
derföre i kämpar alla, och rusten eder redo!» Då
sprungo de alla hasteligen upp, fattade sina vapen och
iklädde sig dem. Men konung Rolf sade: »tagen fram
den bästa dryck, som finnes; ty först skola vi dricka
och göra oss glada, och sedan utvisa, kvilka män Rotfs
kämpar äro. Det endast önskar jag att vår mat J n
och vårt beröm må länge ihågkommas.» Så skedde o t,
och då detta blef berättadt för drottning Skuld den i~
för, sade hon: »mycket olika är min broder, konung • f,

i

KONUNG BOLFS FALL. 51

aUa andra män, och är det stor skada på honom. Dock
måste allting lida till sitt slut.»

Då de nu hade druckit en foga stund, springer ko-
nung Rolf upp ocb hastade ut, och efter honom kärapar-
ne och sedan de öfriga hofmännen, och blef då straxt
deratanför en den skarpaste strid. Konung Rolf följde
sjelf med sitt baner och likaledes hans kämpar, och måste
der allt vika undan. Konungen svängde sitt goda svärd
Skofnung, så att det klingade högt i männernas hjelmar,
och med hvarje hugg fälldes en man till jorden; likaledes
gjorde också alla kämparne. Den största skadan led
likväl drottning Skulds folk af en hiskelig stor björn,
hvilken for fram i striden, alltjemt följande konung Rolf
åt. Hvad som han nådde af Skulds här, hästar eller
män, bröt han under sig, och förkrossade med sina ramar
etter sönderslet med sina- tänder, så att han ensam fällde
flera fiender än fem bland konungens kämpar, och alla
hugg och pilar halkade af honom. Så gick striden en
stånd, drottning Skuld till föga gamman.\

Nu ser Hjälte sig omkring, saknar Födvar, och ut
ropar: »kvar månde Bodvar nu undansticka sig, hvilken
vi hafva hållit för en sådan kämpe?» Men konung Rolf
svarade: ymågorstädes lärer han vara, der han gagnar
oss mest, om han råder sig sjelf. Der/öre fortfar du
i striden, som du begynt, -och baktala icke Bodvar!» Icke
destomindre sprang Hjälte hem, sökande Bodvar, och
Hinn honom också sitta ensam och Sysslolös i den stora
kungssalen. Nu började Hjälte häftigt förebrå Bodvar
detta i hårda ordalag, hotade slutligen att uppbränna
Bodvar och salen, om han ej ville följa med ut i striden.
Då andades Bodvar tungt, reste sig upp och sade : »icke
behöfver du skrämma mig, ty jag är ingalunda rädder;
icke heller har du härigenom gjort konung Rolf någon
så stor tjenst, som du sjelf tror, ty jag kan nu mindre
bevisa honom min hjelp än tillf orene; och ser jag nujätn
intet råd duger mot det, som ödet beslutat» Derpå gingo
de ut i striden.

52 KONUNG EOLFS FALL.

Just som Bodvar kom ut, försvann den stora björ-
nen ur slaget, och började det då gå illa för konung Rolfs
män. Drottning Skuld hade nämligen, så länge björnen
var i striden, ej förmått begagna sig af sitt trolleri, men
nu satte hon sig upp på sin trollstol i ett svart tält,
och började der sina besvärjningar, hvarefter man fick se
allehanda underliga ting i striden. I synnerhet berättas,
att det framkom en galt, grå till färgen som en varg,
och stor som en oxe. Från hvarje hans borst utflögo pi-
lar, hvilka fällde konung Rolfs män till marken, men sjelf
kunde galten af ingen såras. Kämparne höllo sig emeller-
tid raska, isynnerhet Bodvar. Han fattade svärdet med
båda händerna, och högg omkring sig så, att stora högar
af lik lågo på båda sidorna. Blodet rann från hans svärd
uppåt händerna, så att han var blodig ända till axlarna,
och tycktes alldeles utom sig af raseri. Dock, förtäljer
sagan, förspordes här den vidunderliga händelsen, att så
snart männerne voro nedhuggna, uppväckte drottning
Skuld dem återigen, hvadan också hennes manskap kom
kämparne drygt före. Få detta sätt fortgick striden till
en stund efter midnatt, och då hade alla koung Eolfs
män, utom kämparne, fallit. Afven dessa voro illa så-
rade. Hvar och en bland dem skiljdes från de andra i
myckenheten och mörkret, och sålunda blef konung Rolf
innestängd i en sköldborg af drottning Skulds män. Han
slog sig val der ur; men var tillika nästan uppgifven af
trötthet. Nu började att lida så, att kämparne sjelfva
stupade, den ena efter den andra, kunnande ej för trött-
het, sår och blodets förrinnande längre försvara sig emot
den stora öfvermakten. Ingen tänkte dock ens på att
fly undan. Med sin konung hade de lefvat, och med ho-
nom dogo de nu alla, lemnande efter sig det största lof-
ord och beröm både för trohet och tapperhet.

Nu hade drottning Skuld vunnit den seger hon å
dat; men hennes man, konung Hjorvard, hade fallit»
få stodo uppe af hela hennes här. Hon tog sin bro
riken under sig; men styrde dem både illa och en

KONUNG ROLFS FALL. 53

tid. Elgfrode vitjade nämligen spåren i berget h varje
morgon, och då han en gång fann det fullt af blod, hastade
han sin resa söderut till konung Tore i Götaland. De
utrustade en här till att hämna sin broders fall; och fingo
dertill äfven folk ifrån drottning Yrsa i Uppsala, och
är det sagdt, att förbemälte Woggur var anförare för denna
hjelpsändning, och höll han sålunda sitt löfte mot konung
Rolf, ehuru det blifvit föraktadt. De tågade sedan till-
sammans åstad emot Skuld, ocb kommo henne oförvaran-
des uppå, liksom hon hade gjort med konung Rolf. Hon
blef alltså snart fången ocb pinad till döds med de värsta
plågor, och blef detta lönen för hennes ondska och b«oder-
mord. Adil lefde någon tid i Uppsala, hatad utaf drott-
ning Yrsa och föraktad af sitt folk för sitt svek och den
nesa han lidit af konung Rolf. Slutligen dog han på
det sätt att, då han en gång vid ett stort offer red om-
kring Disarsalen i Uppsala, snafvade hans näst så, att Adil
föll ned och krossade sitt hufvud mot en sten; och tycktes
både hans död och hans minne vara föga hederliga. Men
sagan om konung Rolf Krake och hans kämpar har gått
mun ifrån mun of ver hela Norden. De vana möerna
drucko sina unga kämpar till med Rolf Krakes skål, upp-
muntrande dem derigenom till mod och tapperhet. En
stor hög uppkastades till hans minne: och hans goda
svärd Skofnung förvarades i långliga tider, som en stor
dyrbarhet, uppe i det höga Island hos de stolta slägter,
som der bodde. Slutligen blef också det förkommet eller
förstörd t, och varade sålunda icke dess hårda stål så länge
som konung Rolfs minne; utan har det gått, som det
står i det gamla Havamal:

Bort dör din hjord;

Bort dö dina f ränder;

Och sjelf dör da äfven-

Men ryktet aldrig

Skall dö för den,

Som sig ett godt förvärfvat.

54 OM KONUNG ROLF GÖT RIKSSON.

FJERDE BERÄTTELSER.

OM KONUNG ROLF GÖTRIKSSON.

FÖRSTA KAPITLET.

Göte var en konung benämnd, som i fordom tima re-
gerade öfver Westergötland, och sades härstamma från
Oden sjelf. Detta hände i de gamla tider, då landet ännu
▼ar föga bebygdt, utan mångenstädes förekomnio vid-
sträckta skogar, h vilka ingen någonsin hann tränga igenom.
Det hände då ofta, att män ner, som för någon missger-
nings skull voro dömda biltoga, d. v. s. fogelfria, eller
som af någon annan orsak ej hade trefnad bland folket,
flyttade med all sin egendom djupt in i sådana vildmar-
ker, afröjde skogen, och upptogo sig små gårdar, hvarest
de och deras efterkommande lefde ofta många är bortåt
utan att se några andra menniskor.

Konung Göte plägade ganska ofta förlusta sig med
jagt, och var det hans käraste tidsfördrif. Hände sig en
gång, att han kom att förfölja en mycket vacker hjort,
och var deri så ifrig, att han skyndade långt framfor
sitt hoffolk. Hjorten lopp undan inåt ödemarkerna : men
konungen följde efter, och så gick det hela dagen. Mot
qvällen var han så långt inkommen i skogen, att han ej
förmådde hitta till de sina igen ; tillika voro hans fötter
sönderristade af törnen och stengrus, emedan han kastat
af sig mycket kläder för att kunna så mycket bättre
förfölja hjorten. Konungen stannar nu och lyssnar något
litet; han tycker sig då höra en hund skälla, och vänder
ditåt sin väg, väntande att finna folk, får också strå]
ett litet hu9, och derutanför en träl med en vedyi
handen. Som denne såg konungen vända sig till går
sprang han till och dräpte hunden, sägande; »ej ska 1

OM KONUNG ROLF GÖTRIKSSON. 55

jlere gånger visa främmande vägen hit, och lär denne
store man äta upp all den mat husbonden eger.» Häraf
tyckte konuugen sig kunna törsta, att han ej hade myc-
ken gästfrihet att vänta. Trälen ville förhindra konun-
gen att gå in; men denne lät honom känna sin styrka,
ryckte !ionom ur dörren och steg in. Der sutto då för
honom husbonden sjelf, som för sin nidskhet var benämnd
Skapnartunger, dess hustru, samt tre söner och tre döttrar.
Ingen bad honom vara välkommen eller ens helsade på
honom ; han gick dock sjelf fram och satte sig neder, men
ingen talade med annan. Då maten bli! vit inburen, bad
ingen konungen äta; likväl trädde han dristigt framtill
bordet och började stilla sin stora hunger. Då bonden
märkte, huru mycket konung Göte förtärde, upphörde
han sjelf att äta och tryckte sin hatt djupt ned öfver
ögonen, ty han gittade ej se den stora matförlust, som
konungen gjorde honom. Konungen hvilade der öfver
natten ; men om morgonen då han skulle gå hem, begärde
han af bonden ett par skor, hvilket Skapnartunger väl
gaf honom, men dock nödigt, dragande törst ur skorem-
marna för att ej gifva bort för mycket. Sedan gick ko-
nungen derifrån, sökande sig hemåt, och kom så till sitt
folk igen. T

Men Skapnartunger tyckte, att det ej var värdt till
att lefva efter den stora skada, konung Göte honom till-
fogat; utan beslöt att med sin hustru och trälen gå upp på
deras ättestupa och så fara till Ödem? Det var nämligen
vid gården ett ganska högt och tvärbrant berg, så att.
eho, som gåfve sig derutför, vore säker om att ej komma
lefvande ned. Här hade alltid Skapnartungers förfäder
låtit sitt lif, så snart de blefvo mycket gamla ; ty derige-
nom sluppo deras barn att föda dem, och de sjelfva kom-
mo till Oden, och blefvo fria från den värk och sveda,
som följer ålderdomen och strådöd åt. Skapnartunger gick
derföre med sin slägt upp på denna ättestupa, och sedan
han förmanat sina barn till sparsamhet och tagit afsked
af dem, kastade han och hans hustru och trälen sig utföre

56 OM KONUNG GÖTRIK.

ättestupan och foro så glade och lustige till Oden. Deras
barn blefvo dem lika^ Så snart de ledo den minsta för-
lust, blefvo de modlöse och ledsne vid detta lifvet och
gafyo sig utföre ättestupan. Så dogo alla utom en af
dem, benämnd Snotra. Hon var både fagrare och höfvi-
skare än de andra. När de andra störtat sig utför ätte-
stupan, vandrade hon -bort ur denna ödemark och sökte
sig till konung Göte, förbli f vande sedan allt stadigt hos
honom, och hade med honom en son, benämnd Götrik,
hvilken hasteliga växte upp och blef både stor och stark.

ANDRA KAPITLET.

OM KONUNG GÖTRIK.

Det är ej mera att förtälja om konung Göte i denna
saga, utan, då han dog, blef hans son Götrik enhälligt
tagen till konung öfver Westergötland efter sin fader, och
som han var både mild och tapper, blef han en ganska
vänsäll och berömlig höfding. Han hade en drottning,
den han mycket älskade; men hon fick en svår sjukdom,
hvaraf hon slutligen lades neder och dog, och lemnade inga
söner. Efter henne fick konung Götrik så stor sorg och
saknad, att han vårdade sig om ingenting, utan satt be-
ständigt på hennes grafhög; och varade det sålunda i flera
år bortåt. Som nu riket saknade konungens styrsel, så
började der mycket gå orätt och förvändt till; derföre
trädde konungens vänner till honom och bådo honom gifta
sig om igen, i synnerhet som de efter hans död helst
ville hafva söner af hans ätt till konungar öfver sig.
Götrik lyssnade härtill och beslöt ändtligen att följa deras
råd. Han utrustade sig derföre med 80 väl beväpnade män
och rider vesterut till Tore herse 1 ) i Norge, hvi
efter hvad han försport, egde en dotter vid namn ]

1) Hersar voi£M$$ktiga höfdingar öfver mindre landa!

OM KONUNG GÖTRIK. 57

borg, som var både fager och vis, så att man, måste leta
vida efter hennes like. När konung Götrik kom dit, blef
han väl emottagen, men der var redan före honom en
annan friare, nämligen konung Olof, hvilken var både ung,
fager och i allt höfvisk; konung Götrik åter började
redan blifva till åren. Han framförde likafullt sitt ärende
till Tore, hvilken sköt saken och valet till Ingeborgs
eget åtgörande. De samlades derefter all»,, och skulle då
jungfrun afsäga sin dom. Hon talade sålunda: »jag liknar
dessa två konungar vid tvänne äppelträd. Det ena ungt,
men likligt till att det skall bära mycken och god frukt,
når det kommer till ålder och mognad. Detta träd är
konung Olof. Det andra trädet åter står redan stort och
härligt med lummiga grenar och allsköns frukt ; detta träd
bemärker konung Götrik och hans riken, makt, stora ära
och beröm. Skulle han ock för sin ålders skull ej lefva
långe, så väntar jag, han Umnar slika söner efter sig,
på hoilka man kan fulUligen förtrösta sig, och utväljer
jag derföre helst konung Götriks ynnest och kärlek,» Vid
dessa jungfruns ord blifver Götrik mycket glad, spritter
upp såsom en yngling, tager henne vid handen och fäster
henne med en ring i konung Olofs närvaro. Denne åter
vredgades högeliga, utbrast i hotelser mot konung Götrik,
hvilken dem föga ansade, och skyndade derpå bort ifrån
denna gård, der han fått en så snöplig affard.

Efter några dagar började konung Götrik resa hem-
åt med sin fästmö, ty han ville att deras bröllop skulle
hållas i Westergötland. Då han på denna färd red
fram öfver en skog, mötte honom förbemälte konung Olof
med sitt manskap, och uppstod der en ganska hård strid.
Olof ropade till Götrik, att lemna från sig jungfrun och
hela hennes hemgift och dermed lösa lifvet, ty det tjente
till intet, att en så gammal gubbe skulle hafva så ung
och vän mö. Götrik svarade: »änskönt du hafver så
mycket mera folk än jag, skall du dock förnimma, att
den gamla gubben icke är rädd»; h varpå han gick fram
mtå så häftigt mod. och stora hugg, att konung Olofs män

58 OM ROLF GÖTRIK88ON.

X

började falla, hvar öfver annan, och måste konung Olot

sjelf slutligen, för hans svärd, segna död till jorden.
Konung Götrik fortsatte sedan sin resa hem, höll der
ett härligt och stort bröllop, och blef mycket beryktad
för sin tapperhet på denna färd.

TREDJE KAPITLET.

OM ROLF GÖTRIKSSON.

Konung Götrik och Ingeborg förliktes väl tillhop
och var deras sammanvaro den kärligaste. De hade tvenne
söner, hvardera mycket olika. Den äldsta, Kettil, var
ganska liten, men vig och stark, dertill också oförvägen,
framfus och stortalig. Den yngre, Rolf, var deremot stor
och stark, samt däjelig till anseendet, för öfrigt tystlåtig
och eftertänksam i allt sitt förehafvande, men ord hål lig
och ihärdig , och var han mycket älskad både af sina för-
äldrar och af alla.

Vid denna tid regerade i Danmark en konung vid
namn Ring, hvilken från ungdomen hade varit tillsam-
mans med konung Götrik, och var emellan dem som fo-
sterbröder den fastaste vänskap. Rolf Götriksson uppfo-
strades hos denne konung Ring tillsammans med hans
sod Ingjald, och ingiogo båda piltarna med h varandra
fosterbröd ralag; likväl var Rolf former i allting, och blef
mycket både större och starkare än någon annan man i
hela norden på .den tiden. Kettil växte upp hemma i
Götaland hos sin fader, hvilken likväl icke mycket älskade
honom, ej heller var han af andra afhållen för sitt hög-
mods och sin envishets skull.

Då konung Götrik var till ålders kommen, blef han
en gång sjuk och tyckte sig förstå, att det skulle b et
hans död. Han kallar sålunda till sig Ingeborg, K 1
och sina förnämsta män, tackande dem först härliga '
det bistånd och trohet, de alltid bevisat honom. D ~ t

OM TORBORO. 59

rådde hao dem, att fastän Kettil såsom äldst hade största
rätten till riket, skulle de dock dertill taga Rolf, såsom
den der vore i allting mera passande och dugelig till
höfdmg. Detta behagade alla väl, och jakade de dertill,
älven Kettil. Litet derefter dog konung Götrik, och blef
då Rolf efterskickad från Danmark, samt till konung
tagen öfver hela riket, och styrde det med både förstånd
och mandom, f

FJERDE KAPITLET.

OM TORBORG.

1 1 Uppsala regerade vid den tiden en konung be-
nämnd Erik. Somliga säga, att han var underkonung
vid Yngvar Harras tid, andra, att det var den konung
Erik, som var son till Agne Skeppsbo och broder och
samkonung med Alrik. Bemälde konung Erik hade in-
gen son, utan allenast en dotter, vid namn Torborg. Hon
var däjeligare och visare än de flesta andra qvinnor.
Skicklig var hon i alla qvinnoslöjder, som henne höfdes;
men ännu mera i det som en riddare anstod, nämligen
att rida häst, fakta med svärd och sköld, och flera slika
idrotter, h vilka voro hennes förnämsta nöje och gamman.
Konung Erik likade detta' illa, att hans dotter hade sådana
karlaforor för sig, och han bad henne ofta sitta stilla i
jungfrukammaren, som andra kungsdöttrar plägade. Men
hon sade sig väl behöfva dessa idrotter; ty, då hon skulle
årfva riket efter sin fader, tarfvades det väl vid, om hon
skulle kunna försvara detsamma mot främmande våldsmän.
Bad nu sin fader, att han straxt ville gifva henne något
land att styra, på det hon, ännu medan fodren lefde,
måtte få vänja sig vid att råda för land och folk. Ko-
nung Erik gaf henne alltså en tredjedel af sitt rike samt
kungsgården Ulleråker i Uppland, dertill äfven många
ttyfva och starka män till hofkämpar. Torborg for då till

60 OM ROLF GÖTRIK880N8 FRIERI.

Ulleråker och höll derstädes sitt hof med mycken kraft
och vishet; men aldrig gittade hon höra att hon var
qvinna, utan klädde sig i karlkläder, och befallte sina
män kalla sig konung Torborg. De, som vågade komma
dit och fria till henne, blefvo fordrifna med spott och
8pe, eller, om det ej hjelpte, med svärd och spjut.

FEMTE KAPITLET.

I N

OM ROLF GÖTRIKSSONS FRIERI.

Rolf Götriksson regerade emellertid sitt rike med
mycket beröm; om somrarna var han ute i härnad till-
sammans med sin fosterbroder Ingjald, vinnande ego-
delar och ryktbarhet; men om vintern satt han hemma
i sitt rike.

En gång då konung Rolf och hans broder Kettil
kommo till tals med hvarandra, sade Kettil, att det ännu
mycket felades i Rolfs, ära och anseende, så länge han
ej hade en höfvisk och god drottning. Konung Rolf frå-
gade, hvad förslag Kettil kunde härutinnan gifva honom.
Kettil bad honom då fria till Torborg, och sade, att det
vore det förnämsta giftet i hela Norden att få Uppsala-
konungens dotter. Men konuug Rolf ansåg sig der endast
kunna vänta nej och speord dertill, tyckte sig ej heller
hafva nog styrka att med makt främja sitt uppsåt. Han
fortsätter sålunda sitt fordna lefnadssätt några år bortåt,
förökande ännu mera sina rikedomar och sin ära. *

Efter några vintrar kommo Kettil och Rolf ännu
en gång till samtals om detta ärendet ; men konung Rolf
tvekade alltjemt, emedan han under tiden hade hört,
huru Torborg hade gjort med sina andra friare, nämligen
på somliga stuckit ut ögonen, på andra afhuggit hr r
och fötter eller på annat sätt lemlästat, och alla 3
fått fara dädan med hädelig ord och sidvyrdning. »A %
hafva litet mod i stor kropp», sade Kettil, »och ä t

OM ROLF GÖTRIK8SON8 FRIERI. 61

skam, att du, som är karl, ej törs tala med qvinfolk.»
Härvid härmades konung Rolf och beslöt att resa; sände
derföre bud efter sin fosterbroder Ingjald i Danmark.
Denne kom straxt, och begaf sig nu konung Rolf till-
lika med Ingjald och sextio välrustade män på resan till
Uppsala, ämnande med fredlighet börja sitt värf. Kettil
måste under tiden sitta hemma och styra riket, och gjorde
han det ganska nödigt, viljande gerna deltaga i detta
afventyret.

En natt vaknar Ingerd, konung Eriks drottning, och
förtäljer för sin man hvilken underlig dröm hon hade haft.
Hon tyckte, nämligen, att hon såg en hop vargar komma
rännande från Götarike hit upp åt Sverge, och framför
dem var ett stort lejon och en liten björn, men allesam-
mans voro släthåriga, späka och tama. »Hvad tror du
sådant betyda, drottning t» sade kungen. »Lejonet», sade
hon, »månde vara en konungs vålnad eller fylgia, men den
hvita björnen utmärker någon kungsson, och vargarna
deras följeslagare; och gissar jag, att det är konung Rolf
Götriksson samt hans fosterbroder, Ingjald af Danmark,
och lär deras ärende vara fredligt, emedan de tycktes så
späka; och månde konung Rolf vilja fria till vår dotter
Torborg» Men konung Erik ville ingalunda höra* talas
om, att ert konung öfver så litet rike skulle våga fria
till hans dotter. Några dagar derefter förspörjer Erik om
konung Rolfs ankomst, och låter bjuda honom till gästa-
bud till sig ; men då Rolf kom, anvisade Erik icke någon
synnerligt hederlig plats åt honom, hvadan han också satt
myckel tyst och olustig, i gästabudet. Erik sporde honom
slutligen, för hvad sak han hade farit ifrån Götaland
hit upp. Konung Rolf svarade härtill och frambar sitt
ärende höfveliga; men konung Erik sade: »jag känner
Göternas skämtsamma sed, huru de ofta såga det de
hafva ingen mening med» Dock gissar jag edert ärende.
Let vet jag, att Götaland är litet och edra skatter små;
nen i hafven mycket folk hos eder, gifvande dem efter
eder gifmildhet så länge det räcker. Nu är dyr tid i

62 OM ROLF GÖTRIK830N8 FRIERI.

Götaland, och det brister eder mat; derfjjre ha/ven i farit
på gästning hit upp till oss, för att få behålla edert goda
hull och slippa lida hunger. Och var det väl betänkt af
eder att söka hjelp hos oss, ty vilja vi tillåta eder, att
med edra mån fara på gästning omkring i vårt rike
under en hel månad; och vet jag, att i då kommen osvulU
na hem.» Konung Rolf svarade väl intet stort härpå,
men hvar och en kunde skönja, huru vred han blef ; och
skiljdes dermed konungarne den q vallen. Om natten be-
rättade konungen detta sitt samtal for drottning Ingerd,
hvilken tyckte dermed vara ganska illa beställd t, emedan
hvad som felades i Rolfs rike, det ersatte han genom
sin tapper het, och vore derföre en lika mäktig konung,
som den der ett stort välde hade. Erik sannade hennes
tal och blef så beslutadt, att Erik andra dagen skulle
taga sina ord tillbaka, skylla dem på ölet, samt söka
förlikning med konung Rolf. Så skedde också, och gaf
nu Erik sitt jaord till Rolfs frieri, så framt han nämligen
kunde vinna Torborgs bifall, och skulle Erik i striden
dem emellan ingendera hjelpa. I

Konung Rolf for nu med sitt sällskap till Ulleråker
och kom dit, då allt hoffolket satt inne i salen. Han
utvalde tolf de raskaste bland sina män, hvilka med Rolf
främst och Ingjald dernäst skulle träda in i salen full-
väpnade och med dragna svärd; men, om de blefve an-
fallna, skulle den gå först ut, som gick sist in, och så
vidare i ordning; ej heller skulle de låta skrämma sig,
utan försvara sig som karlar. De öfriga männerne skulle
emellertid hålla hästarna derutanför. När nu konung
Rolf trädde in i salen, förundrade sig alla storliga Öfver
hans resliga växt och höga anseende. Rolf såg hvarest
i högsätet satt en stor man i konungsliga kläder, va-
rande tillika fager och väl skapad; fördenskull trader
Rolf framför densamma, aftager sin hjelm, bugar sig
börjar framföra sitt ärende, väl begripande, att det
Torborg. Knappt kunde likväl denna förstå, hvaråt R
tal syftade, förrän hon afbröt honom, sägande, att

nnl

OM ROLF GÖTR1K880NS FRIERI. 63

vore visserligen af skämtan taladt; ty deras sanna ären-
de vore att få sig mat, hvilket hon ej ville neka dem,
utan visade dem till köksmästaren. Men, då kon ang Rolf
likafullt fortsatte sitt frieri, och omtalade, huru hon var
en qvinna, och om deras äktenskap, blef Torborg så ond
och rasande, att hon näppeligen visste, hvad hon gjorde.
Hon rusade upp, fattade sina vapen och befallte sina män,
att taga fast och binda den galningen, som så försmä-
dade konung Torborg; och blef nu mycket rop och buller
i salen. Konung Rolf spände på sin hjehn och bad sina
män gå ut, och gjorde de så, oaktadt hofmännens hårda
anfall. Konung Rolf gick baklänges genom hela salen
och sist ut: med sin sköld i ena handen afvärjde han
alla hugg och skott, och med den andra svängde han
svärdet så kraftigt, att tolf hofmän follo för honom, in-
nan han kom ut ur salen. Som han likväl såg, att han
kade för stor öfvermakt emot sig, befallte han sina män
att rida undan med det snaraste, och kom så ifrån de
förföljande, hvilka då icke hade sina hästar till hands.

När de kommo hem till Westergötland, och Kettil
fick höra deras färd, sade han: »det är skam att lida
sådant af ett qvinfolk och blifva utjagad som en häst ur
hage; och månde vi nu straxt hämnas en sådan nesa.o
Rolf sade sig ej ännu vilja göra det, ehuru mycket Kettil
än dertill eggade honom.

Men då Torborg förnam, att det varit konung Rolf
af Westergötland, som friat till henne, förstod hon gran-
neliga, att han ej ämnade sluta med detta, utan att man,
måste vara beredd på vida svårare anfall af honom. Hon
lät derföre sammankalla en stor hop folk och uppföra
omkring Ulleråker en mur eller vall, hvars like i styrka
och konst ej fanns; ty den var ganska hög och så fast,
att murbräckor ej förmådde något mot honom, och dertill
▼oro vattentrummor öfverallt inmurade, hvilka släckte
elden, om någon försökte antända vallen. Sedan Torborg
på detta sätt befastat sig i Ulleråker, satte hon sig neder
och gjorde sig lustig och glad med sitt hoffolk, tyckande
»g nu mera ej behöfva frukta någon friare i hela verlden.

64 OM ROLF GÖTRIK880NS GIFTERMÅL.

SJETTE KAPITLET. *

OM ROLF GÖTRIKSSONS GIFTERMÅL.

Sommaren härefter var Rolf Götriksson ute i härnad
i Vesterhafvet och kom der i strid med Asmund, kungs-
son från Skottland. Fäktandet blef ifrigt, ty Asmund
var en fullgod kämpe; men till slutet ingingo de förlik-
ning och fosterbröd ralag, och följdes åt den sommaren,
hafvande alltjemt seger; men om vintern följde Asmund
med Rolf till Westergötland. Våren derpå utrustade ko-
nung Rolf sex goda skepp med det utvaldaste manskap,
och hade han denna gången både Kettil, Asmund och
Ingjald hos sig; derpå håller han sin kosa upp åt Sverge,
icke stannande förr, än han kom till Uppsala*

Vid denna tiden hade drottning Ingerd åter en dröm,
alldeles lik den förra, med blott den åtskillnad, att det
var två hviia björnar denna gången, och dertill en galt,
som väl icke var stor till växten, men likväl mycket arg
och ilsken, så att han tycktes vilja bita allt, hvad som
förekom, och hvart enda borst på hans rygg vände sig
framåt; och voro alla djuren denna gången grymma och
uppretade. Drottningen trodde, att synen betecknade ko*
nung Rolf Gotriksson, hvilken torde komma att hämnas
den skymf han förut lidit; men den arga galten trodde
hon vara Kettil s fylgia, ty det passade bäst in på det
hon hade hört berättas om hans sinnelag. Litet derefter
kom också Rolf med allt sitt folk dit, och blef väl emot-
tagen af konung Erik, och det fordna aftalet dem emellan
förnyades, att nämligen fred och vänskap skulle vara mel-
lan båda konungarne och derjgjft folk, änskont frieriet ginge
något våldsamt till väga. Härefter drog konung Rolf till
Ulleråker, och begärde få tala med Torborg, och hon 1 " '•
de fram på borgmuren tillika med sitt folk % Konung ? f
förelade henne nu det vilkor, att antingen jaha till l t
frieri, eller skalle han bränna upp staden och ned? t

OM ROLF GÖTRIKSSON8 GIFTERMÅL. 65

kvart mans barn derinne funnes. »Förr skall du blifva
en getaherde i Westergötland», sade Torborg, »än du får
någon makt öfver oss» Härvid skakade hon och allt
hennes folk på sköldarna, och ville hon ej höra mera.
Eolf måste derföre söka med våld vinna staden,
men fick der röna det raskaste motstånd; ty vid allt,
hvad Göterna företogo sig, blefvo de af Svearna åter-
drifne. Dessa hällde sjudande vatten och beck öfver
dem, kastade stenar och stockar på deras hufvuden, och
gjorde dem sålunda stor skada; och var alltid tillgång
på friskt manskap inom borgen När det så hade lidit
fjorton dagar framåt, utan att Göterna hade vunnit nå-
gonting, började de knota, och ville somliga hellre fara
hem igen än här lida begabberi, ty stadsfolket gick upp
på murarna och visade dem allehanda kostbarheter, bed-
jande dem komma och taga dem; och hade många an-
dra smädeord och gäckerier för sig mot Göterna. 4

Detta allt gick konung Eolf mycliet till sinnes, och
begynte han eftersöka råd mot slik olycka. Slutligen be-
fallte han sina män att hugga och sammanbinda stora
flakar af risknippor och träd. Under dessa satte han fasta
och starka stolpar, och förde så alltsammans till muren,
hvarpå han lät sitt folk hasteligen gräfva sig tvärtigenom
vallen. Svearna nedkastade väl stenar, bjelkar och kok-
hett vatten öfver dem; men de goda stormtaken togo emot,
så att intet skadade dem. När nu Göterna kommo in
i borgen, funno de ingen menniska derstädes; men alla
rummen voro fullsatta med kostligt tillagad mat samt alle-
handa dyrbarheter. Kettil ville stanna qvar, skifta rof
och göra sig goda dagar, men Eolf förböd detta och sade,
att de först skulle eftersöka, hvar Torborg hade dolt sig.
Vid de nu ransakade alla rum, funno de slutligen en lön-
gång under jorden, i h vilken de gingo ned; först ko-
nung Eolf och sedan de andra, hvar efter annan. Slut-
ligen kommo de upp i en skog och funno der före sig
Torborg med hela hennes här, och kom det straxt till ett
skarpt slag dem emellan. Torborg stridde som den ra-
FryxdU Ber. I. 5

:^.

06 OM ROLF QÖTRIK880NS GIFTSHMÅL.

skaste kämpe, och hennes män värjde sig också månne*
ligen; likväl började slaget snart luta till hennes under-
gång, emedan ingen förmådde göra konung Rolf och hans
fosterbröder motstånd. Rolf ropade nu på Kettil och
bad honom taga Torborg till fånga, men likväl icke såra
henne, emedan det vore skamligt bära vapen på qvinnor.
Kettil var henne ock så nära kommen, att han gaf henne
ett slag med flatsidan af svärdet utefter låret, fållande
dervid några nesliga och föraktliga ord; men Torborg
gaf honom med sin stridsyxa ett så hård t slag vid örat,
att Kettil dervid vände benen i vädret, och ropade horn
åt honom : så tukta vi våra hundar, når de skålla får
hårdL Kettil sprang hastigt upp på fötterna igen, vil-
jande hämnas; men i detsamma kom Rolf dit, grep Tor-
borg öfver armarna, och måste hon då gifva sig i hans
våld; men Rolf fordrade endast, att hon skulle taga sin
fader till domare i denna sak. Hon for derföre hem
till Uppsala, nedlade sina vapen för konung Eriks föt-
ter, hvilken högeligen fröjdade sig åt denna förändring.
Litet derefter bl ef hennes bröllop med konung Rolf druc-
ket, och tillagades det på det härligaste, så att hvar
man var ditbuden, och högtiden varade i fjorton dagar;
hvarefter alla skiljdes åt och foro hvar till sitt. Ko-
nung Rolf och drottning Torborg lefde länge och }yék-
liga tillsammans. Det finnes äfven mycket berättadt om
de resor och krig, som dessa fosterbröder sedan hafvi
haft tillhopa; men dessa äro alldeles uppfyllda med be-
rättelser om trollerier och osannfärdigbeter, likasom de
flesta historier från den tiden; och, emedan de således
till större delen Jära vara dikt och osanning, och vi an-
norstädes i denna bok hafva framställt många exempel
af sådana sägner, så akta vi onödigt nu upprepa flera;
utan lykta härmed sagan om Rolf Ootriksson.

OM KOKONG BEÖT-ANUND. 67

FEMTE BERÄTTELSES.

•M INGJALD ILLRÅDA

rÖBSTA KAPITLET.

•M KONUNG BEÖT-ANUND.

Den 23:dje konungen af Ynglingaätten hette Anund.
Han vax mycket af hållen och vänsäll, och under hans
styrelse var frid och god årsväxt öfver hela landet. I
Sverge voro på den tiden många obebyggda marker, flera
dagsleder vidsträckta. Men konnng Anund lade sig myc-
ket vinn om att upprodja de tj en liga trakter, som fun-
nes i skogarna. Sedan lät han det öfverflödiga lands-
folket flytta dit och på detta sätt blefvo stora sträckor
bebyggda. Han lät också upptaga gårdar åt sig sjelf i
hvarje stört härad i Sverge, och förökade derigenom
Uppsala-öde. Dessutom lät han mångenstädes både öf-
ver fjellar och moraser anlägga vägar, på hvilka han
drog omkring i riket. Emedan han på detta sätt od-
lade och uppbröt landet, blef han kalläå^B röt- Anund,
d. v. s. .den upprödjande Anund.

ANDRA KAPITLET.

/

•M INGJALD ILLRADAS BEGYNNELSE.

I Svearna voro en gång talrikt tillhopa i Uppsala för
att fira det stora raidvinters-offret. Ingjald, konung Bröt-
Anunds son, var också der samt dessutom Alf, son af en
fylkiskonung, och' båda gossarna voro omkring sex år gamla.
De började på en gång en lek, att hvar och en af dem

68 INGJALD8 SVEK.

skulle råda öfver sitt manskap och sedan kämpa mot
h varandra. Men i leken sågs, att Alf var starkare än
Ingjald, hvilken blef så förtretad deröfver, att han bör-
jade gråta. Då Ingjalds fosterfader fick veta detta, sade
han: det var en stor skam för Ingjald. Andra dagen
derefter stekte han hjertat af en varg och lät Ingjald
äta upp det, och det berättas, att han sedan blef mera
argsint och elak än andra menniskor.

Då konung Bröt-Anund en gång reste mellan sina
gårdar, kom han till Himmelshed i Nerike *). Der är
en trång och djup dal, men på båda sidor branta och
ganska höga fjell, på hvilka det låg mycket snö. — Nu
föll ett häftigt regn, och derigenom lossnade ett fjell-
skred, som med mycket snö, ler och stenar rasade ned,
så att konung Anund och många af hans hoffolk deraf
iingo sin bane.

TREDJE KAPITLET.

INGJALDS SVEK.

Ingjald blef nu Uppsala-konung Den tid var pläg-
sed i landet, att vid graföl efter konungar och jarlar
skulle efterträdaren sitta på pallen framför högsätet. Se-
dan inbars Bragebägaren, och då skulle arfvingen stå
upp, göra ett löfte om någon stor bTagd, och derpå dricka
bägaren i botten, hvarefter han först leddes i högsätet
och var lagligen förklarad konung. Då Svea rike efter
Agne Skeppsbos död började gå i brödraskifte, uppkommo
många konungaslägter, hvilka herrskade i fylkena och
Jandskapen. Dessa fylkiskonungar erkände väl Uppsala-
konungens öfverherrskap, men förminskade dock mycket
hans skatter och makt.

Ingjald byggde i Uppsala, till sin faders gr* i
stor sal med sju högsäten. Sedan böd han dit allr r
1) Somliga säga i "Westmanland.

INGJALD ILLRÅDA OCH KONUNG GRANMAR. 69

konungar och jarlar från hela riket, och de, som kommo,
ledsagades in i den nya salen. Om aftonen bars in ett
stort djurs-horn, som Bragebägare. Ingjald stod då upp
och gjorde det löfte, att han skulle till hälften föröka
sik rike åt alla sidor, eller också tillsåtta lifvet. Sedan
drack han hornet i botten. Men om qvällen, då gäster-
na voro druckne, befallte Ingjald sitt folk, som var i
den gamla kungssalen, att väpna sig och kringränna den
nya salen, på hvilken han lät sätta eld. Då salen bör-
jade brinna, sökte de, som derinne voro, att komma ut,
men blefvo straxt af Ingjalds män ihjelslagne. Der in-
nebrändes på detta sätt sex fylkiskonungar med deras
folk. Ingjald lade sedan deras riken under sig och tog
skatt af dem ; men för detta svekfulla och illsinnta råd
blef han hatad af folket, och kallad Ingjald Illråda.

FJERDE KAPITLET.

INGJALD ILLRÅDA OCH KONUNG GRANMAR.

Granmar, fylkiskonung i Södermanland, hade ej varit
med på grafölet i Uppsala, men han förstod, att honom
▼ar ämnadt samma öde, som de andra fylkiskonungarne.
Konung Ingjald församlade också en stor krigshär från alla
sina riken för att dermed samma höst angripa konung
Granmar. Men denne rustade sig deremot, och fick hjelp
af Högne, fylkiskonung i Östergötland. Det kom då till
ett stort slag, och hade konung Ingjald mycket mera folk.
Men, då striden varat en stund, flydde de höfdingar och
det krigsfolk, som voro från de med list eröfrade landska-
pen, så att Ingjald blef lemnad i sticket och hårdt ansatt.
Der föllo då hans fosterfader och tvenne fosterbröder, och
sjelf måste han, illa sårad, fly undan på sina skepp. Han
såg då, att han ej kunde mycket förlita sig på folkets
trohet; utan slöt fred och förlikning med konung Gran-
mar, och detta blef bekräftadt med många eder, så att

70 OM IVAR VIDF ÄMNES UPPKOMST.

Granmar också var på det stora sommaroffret for frid i
Uppsala. — Hösten derefter var konung Granmar på en
af sina gårdar på Selön i Mälaren. Men om en natt kom
Ingjald lönligen dit med sin krigshär, omhvärfde huset
och tände eld derpå. Der uppbrändes då konung Gran-
mar och hans måg samt mycket deras folk. Konung In-
gjald underlade sig nu också Södermanland. Det säges,
att Ingjald på försåtligt sätt ombragt tolf konungar, och
på detta vis blef han enväldig öfver hela Sverge, utom
Östergötland, der konung Högne beständigt försvarade sig.
På denna tiden hade hvarje landskap sin egen lag,
men konung Ingjald ville hafva en allmännelig lag for
hela riket. Han utsände derfore lagmannen för Tiunda
härad i Uppland, Wigtr Spa eller den vise, hvilken hop-
samlade alla lagarna, for att deraf utarbeta en allmän
lag. Dessa hans samlingar kallas Wigers flockar, eme-
dan de voro inskurna på tunna träskifvor, hvaraf en
flock svarade mot en bok. f

FEMTE KAPITLET.

OM IVAR VIDFAMNES UPPKOM8T.

Konung Ingjalds dotter, Åsa, var gift med konung
Gudröd. Han hade en broder, Haldan, som för sin tap-
perhet blef kallad Haldan den snälle, d. v. s. den raske,
hvilka bröder voro samkonungar i Skåne, och härstamma-
de från Sköldungaätten. Haldans son hette Ivar, och var
i sin barndom ansedd som dum och oduglig; men, då en
kämpe en gång gaf Ivar en örfil, slog denne honom straxt
ihjel med en käpp, som han hade i handen, och blef se-
dan en stor stridsman. På den tiden var en prinsessa
vid namn Gyrita på Jutland, berömd både för sin ske' t
och rikedom. Hon var ensam qvar af den konung i
slägten der i landet, och trodde sig ej någonsin kam i
en jembördig man; derför boll hon tolf kämpar, ' i

OM IV AB VIDFAMNE8 UPPKOMST. 71

skulle bevaka hennes lof t och fördrifva alla friare. Dessa
tolf voro bröder till den, som Ivar i sin ungdom dödat.
Ivar for dit och kom till löftet, då kämparne voro borta.
Han friade till prinsessan, men hon nekade samt föreka-
stad e honom hans lägre börd och hans af sår vanställda
ansigte. Då svarade Ivar, att han med krigsära skulle
utplåna dessa tvenne brister, ocb utbad sig af Gyrita,
att hon ej skulle gifta sig, förrän han återkommit eller
dött. På bortvägen fick Ivar snart höra bullret af Gy-
ritas kämpar, hvilka sedan hemkommit, och nu redo ef-
ter Ivar för att hämnas sin brors död. Ivar bad sina
följeslagare gömma sig, och då de ej ville det, utan att
han också skulle göra detsamma, tvang han dem cl ert ill,
sägande: att Gyrita aldrig skulle få höra, att han nd-
gonsin af fruktan undvikit en strid. Sedan afhögg han
en tjock ekegren och gjorde deraf en klubba, med h vil-
ken han utdelade så tunga slag åt de framkomna käm-
parne, att han slutligen fulide alla tolf neder till mar-
ken. Till belöning för denna tappra gerning fick han
af sin moder det goda svärdet Ljusinge, hvilket hon
hade gömdt i jorden alltsedan hennes faders död.

Sedan for Ivar bort för att bistå ryssarne i ett
krig mot konung Ingjald i Sverge. I svenska krigshä-
ren var då en stor stridskämpe, benämnd H il diger, som
hade utmanat o*ch slagit flera af ryssarnas tappraste käm-
par Ivar utmanade straxt Hildiger till envig, men denne
nekade, sägande, att Ivar vore en alltför oförsökt och obe-
tydlig man för att kunna få strida mot Hildiger, utan
bad honom i dess ställe försöka sig mot mindre tappra.
Då utmanade Ivar en annan, som han straxt nedgjorde;
följande dagen två på en gång, sedan tre, och så vidare,
till dess han slutligen på etf gång slog elfva. Nu blef
han mycket beryktad och svenskarne sjelfva erkände hans
tapperbet, sägande, att Hildiger af räddhåga ej tordes gå
i envig mot Ivar. Detta kunde Hildiger ej lida, utan an-
tog nu Ivars utmaning. Folket sade, att Hildiger kunde
ned sånger och trolleri döfva sina motståndares svärd; |

72 OM IVAR VIDFAMES UPPKOM8T.

derföre band Ivar ett stycke kläde om sitt svärd Ljusin-
ge, och troende sig således hafva upphäft trolleriet, gick
han emot Hildiger. Bet dröjde ej länge, förrän Hildiger
kände sig dödligt sårad. Han bortkastade då vapnen och
berättade sig vara Ivars hal/broder, och att han derföre
ej velat strida mot honom. Han hade all sin tid svär-
mat omkring på krigståg och lemnade nu åt Ivar sin
sköld, på hvilken alla Hildigers bragder voro tecknade.
Bland andra stod af ven midt på skölden, huru hän
mördat sin egen son. »Men», sade Hildiger, »ingen kan
hindra ödets beslut, ehvad det år gladt eller sorgligt»
Berpå dog han.

Men i Banmark utkom det ryktet, att Ivar fallit i
striden mot Hildiger. Bå friade Sivard, en förnäm man
från Saxen, till Gyrita, och som hennes rådgifvare voro
mutade, öf ver talade de henne att gifta sig med Sivard.
Betta fick Ivar genom sina män veta i Hyssland; seglade
derfore hastigt tillbaka till Banmark och kom dit första
bröllopsdagen. Han befallte sina män gömma sig utom
salen och ej komma fram förr, än de hörde vapenbuller.
Sjelf trädde han förklädd in för bruden, och förebrådde
henne i mörka ordalag och verser hennes otrohet. Hon
förstod, hvem han var, och syarade på lika sätt att hon
trott honom vara död, samt att hon ej mäktat motstå
alla sina rådgifvares uppmaningar, men att hon alltid
mest älskat Ivar. Bå Ivar hörde detta, genomborrade
han Sivard med svärdet, och nedhögg sedan med sina
m ann ers tillhjelp alla saxarne. Härpå gifte han sig med
Gyrita, och styrde hennes riken.

SJETTE KAPITLET.

€>M KONUNG INGJALB ILLRÅBAS BOB.

(600 år eft. Kr.)

Åsa, konung Gudröds drottning, var lik sin faaei
skaplynne. Hon öfvertalade först GudrÖd att mö* /?

OM KONUNG INGJALD 1LLBÅDAS DÖD. 73

broder, Haldan Snälle, och sedan lät hon a fd aga taga Gud-
röd sjelf, för att ensam få regera. Men af fruktan för
hämnd måste hon snart fly derifrån till sin fader tillbaka,
och blef hon för dessa illgerningars skull kallad Åsa 111-
råda. När nu Ivar fick höra sin faders död, samlade han
en stor krigshär, och drog med den från Skåne upp ge-
nom Sverge för att kräfVa hämnd på Åsa och Ingjald.
Dessa voro på kungsgården Ränninge på Fogdön i Mäla-
ren, då de fingo underrättelse om Ivars tåg. Ingjald såg
då, att han hade ingen makt att slåss mot Ivar, ty folket
var honom otroget; ej heller fann han en tillflyktsort,
der ej någon af hans många ovänner skulle öfverfalla
honom. Han och hans dotter togo derföre i förtviflan
det beslutet, att de drucko allt hoffolket rusigt, hvarpå
de om natten itände salen, och uppbrände både dem och
sig sjelfva. Detta skedde vid pass 600 år efter Kristi
födelse. Sådant slut fick konung Ingjald Illråda, och var
han den sista konung af Ynglingaslägten i Sverge. Hans
son, Olof, flydde undan till Wermland, uppröjde dess
skogar, och blef derföre kallad Tråtälja. Hans efterkom-
mande blefvo konungar i Norge, och från honom här-
stamma många stora ätter och många namnkunniga män.

74 KONUNG IVARS MAKT.

SJETTE BERÄTTELSER.

OM IVAR VIDFAMNE OCH HANS ÄTT.

FÖRSTA KAPITLET.

KONUNG IVARS MAKT.

Ivar blef nu konung i Uppsala och stamfader för en
ny konungaätt, kallad den Ivarska. I början ga f väl Gy-
rita honom inga barn, men då reste han till Uppsala och
fick af gudarne det svar, att när han försonat sin mör-
dade broders vålnad, skulle hans önskan gå i fullbordan.
Så skedde, och Gyrita födde en dotter, som kallades Öda,
,d. v. s. den rika. Konung Ivar regerade strängt, och
underkufvade fullkomligt de fylkiskonungar, som un d slup-
pit Ingjald. Alltså herrskade hau enväldigt öfver hela
Sverge; med sin drottning hade han fått Jutlaad; och
sjelf intog han med krigsmakt en del af Saxen, hela preus-
siska kusten och en femtedel af England. Af detta vid-
sträckta rike och sina många härtåg kallades han Ivar
Vidfamne och var mycket fruktad.

ANDRA KAPITLET.

OM ÖDA.

Vid denna tiden regerade tillsammans i Lejre på
Seland tvenne bröder, som voro af Sköldungaätten. Den
äldste hette Helge. Han låg alltid om sommaren i
härnad, och förvärfvade sig derigenom mycken rik i
och ära, och för sin stora tapperhet skull blef han k< I
Helge den hvasse, d. v. s. den raske. Den andre H i

ur

cAk .

OM ODA. ^^ <-/* • 75

hette Rörek, med tillnamnet Slungering; han satt mest
hemma och styrde Jandet, och ansågs han i allting vara
mindre man för sig, än brodern. Dessas land ville Ivar
gerna beroäktiga sig, emedan det låg så passande midt
emellan alla hans andra riken. När nu Ivars dotter, Öda,
var fall växt, biet' hon mycket beryktad för skönhet och
stort förstånd; emedan hon dertill var Ivars enda barn,
och skulle en gång ärfva alla hans länder, så ansågs hon
mycket rik och kallades derföre Oda, den djup-öda, d. v. s.
den mycket rika. — Helge Hvasse for att fria till Öda,
och behagade han henne ganska väl. Ivar visade sig
äfven vänlig mot honom; men i ett enskildt samtal med
sin dotter förböd han henne att äkta Helge. Sedan sade
han for denne, att Öda af högmod förkastat hans hand,
tvärtemot Ivars enträgna böner. Härpå for Helge hem.
En tid derefter bådo Röreks män sin konung 1 förse
sig med ett godt giftermål, och föreslogo dertill Oda. Rörek
tvekade vid detta, men hans män uppmuntrade honom.
Han talade då med Helge härom, ,och bad honom fara
åstad och fria for sig. Helge svarade, att förslaget vore
godt, samt den lycklig som finge ega Oda. Dock fruktade
han samma utgång nu, som sist Likväl ville han göra
sin broder Ull viljes. Reste alltså åstad, och frambar
ärendet för Ivar, af h vilken han väl undfägnades. Men
Ivar sade, att då Oda försmått Helge, var det oförsig-
tigt af Rörek att begära henne, då han i allt var säm-
re än Helge. Helge deremot påstod Rörek i allt vara
sig jémgod, fast han ej var så mycket beryktad i vi-
kingatåg. — I var .. låtsade vara obenägeB, dock gick
han att tala vid Öda. Hon svarade : att derest hon sjelf
finge råda, skulle Rörek aldrig få hennes hand; dock
s&ge hon väl, att hennes vilja nu, som förut, intet be-
tydde, då konungen sjelf annorlunda hade beslutat. »Illa!»
svarade* konung Ivar, »likar mig ditt stolta svar, och ser
jag, att du ej längre vill stå under vår lydnad. Men
hmung Rörek skall likväl blifva din man, ändock du
det icke vill* Härpå gick konungen bort till Helge och

71 KONUNG IVARS 8 V EK.

sade : »mycket har jag bedragit mig, då jag härtilldage
ansett min dotter som den förståndigaste qvinna! nu må
jag bekänna att hon är mycket fåvis; ty eljest skulle hon
ej utvälja den sämste brodern framför dig, som är en
så förträffelig konung.» /Alltså blef nu beslutad t, att
Öda skulle hafva Rörek, och Helge förde henne ned till
Danmark till sin broder. Men då de på vägen kommo
att talas vid om detta giftermål, uppenbarades Ivars svek,
och de förstodo, huru han bedragit dem båda. Yid fram-
komsten till Danmark blef ett stort gästabud hållet, der
konung Rörek äktade Öda. Den vintern dvaldes Helge
hemma i Danmark; sedan for han ut i härnad, som hans
vana var. Rörek fick af Öda en son, som hette Harald.
Han vardt stor och stark till växten och skön till utse-
endet, dock voro hans framtänder mycket utstående, glän-
sande och färgade som guld, hvaraf han blef kallad Harald
Hildetand, d. v. s. med den gländsande tanden. |

TREDJE KAPITLET.

KONUNG IVARS SVEK.

En sommar lade Ivar med sina skepp till vid Seland,
och begärde, att Rörek måtte komma till samtals med
honom på flottan. Öda bad Rörek dröja dermed till andra
dagen, samt framsatte midt i rummet åt honom en ensam
säng, bäddad med nya kläder, och bad honom ej gtåmma,
hvad han deri under natten drömde. Rörek gjorde, som i
Ödd ville, och följande morgonen berättade han sin dröm
sålunda: att han såg en hjort beta på en fager slättoall»
Derpå framsprang ur skogen en leopard, hvars hår var
skinande som guld; men hjorten rände sina horn genom
leoparden under bogarna, så att han nedföll död, ^ f&
kom en stor drake flygande, och spände sina r ' ,
hjorten, och ref honom alldeles sönder och till döds. tow ;
såg han en björninna, följd af sin unge, och fl kn

HELGES DÖD. 77

förföljde dem båda, men björnen försvarade dem. Der-
med hade Röreks dröm slutat. Då sade Öda: »en märk'
värdig dröm är detta, emedan du har sett högdjursham-
nar, och de betyda stora konungar. Kanske bebådas ock
härmed ett stort krig; dock ville jag att du ej så myc-
ket må jaga den hjorten. Likligt syns mig också att du
sjelf dermed betecknas. Det vill jag ock råda, att du
aktar dig för min fader, konung Ivar, att han ej sviker
dig.» Derpå for Rörek ned till stranden, och steg ombord
framfor kajutan, helsande på konung Ivar, men denne
låddes b varken se eller höra, och gaf intet svar» Rörek
sökte då blidka sin svärfader, och sade sig hafya tillred t
ett stort gästabud, till h vilket han på sina och Ödas väg-
nar nu ämnat bjuda Ivar. Denne svarar sig i en olyckr
lig stund hafva gift Öda åt Rörek, och vore intet un-
der, det hon ej är trogen mot honom. Rörek sade, att
han komme väl öfverens med Öda, samt hoppades, att
Ivar ej skulle behöfva ångra sitt jaord. Då svarade Ivar
vredeliga: »du lärer litet veta, huru Helge och Öda um-
gås med hvarandra, men det är i hvars mans mun, att
Harald är Helges son, den han ock mycket liknar. Och
vill jag heldre, att du af står henne åt Helge, än af klen*
modighet Umnar detta längre ohämnadt.» Rörek sade
sig ej detta hört hafva; bad nu derföre Ivar om goda
råd. Dock ville han ej mista Öda. Ivar sade då, att
han antingen skulle dräpa Helge; ty förr blefve aldrig
ratt väl mellan makarna, eller också af stå Öda, Rörek
sade sig ej vilja mista Oda, men heldre hämnas. Der-
på red han bort med sina män, och Ivar seglade också
straxt derifrån.

FJERDE KAPITLET.

HELGES DÖD.

Om hösten, när Helge kom hem från hämaden, var
Rörek mycket olustig och tyst utaf sig. Öda lät tillreda

78 HBLGK8 DÖD.

ett stort gästabud mot Helge, då många lekar anställdes.
Det likade Helge illa, ntt Rörek var så ledsen ; bau upp-
manade honom derföre att deltaga i leken, men Rörek
sade sig ej vilja leka den gången. Helge uppmantrade
honom ändå, och bad honom rida ett tornerspel med
sig, såsom de voro vane. Rörek sprang då upp stilla**
tigande, går till sina män, och låter väpna sig med hjelna,
bry nja, svärd och spjut, samt rider så ut på tummelplat-
sen. Helge åter kom obeväpnad emot honom, hafvande
allenast en tornerstång i handen. Rörek lägger då sitt
spjut emot honom, och ränner det tvär ti ge nom honom, så
att han föll död ned af hästeu. Männerna redo bestörte
till, och frågade, hvarföre han gjort denna onda gerningt
Rörek sade sig dertill ha/va full orsak, ty han hade för-
sport, att Helge hade förledt hans hustru. Då sade alla,
att det vore en stor osanning, och Rörek illa bedragen.
Men då Öda hörde detta, tyckte hon sig förstå, att det
var hennes faders råd, samt att han ej ämnade sluta
härmed. Hon tog derföre sin son till sig, och red bort
med ett stort sällskap; men Rörek reste kring landet,
som hans sed var.

Kort dereftcr fick Rörek veta, att Ivar återkommit,
red derföre honom till mötes. Men då Ivar försport Hel-
ges fall, sade han det vara ett stort nidingsverk, och be-
der sina mån väpnas, för att hämnas hans vän Helges
död. Derpå gömde han en del af folket i en skog ett
stycke från stranden, der han trodde Rörek skulle rida
förbi. När nu Rörek kom till stranden, fann han Ivar
med sitt folk i slagordning för sig, och då bakhållet i
skogen hörde Ivars krigslurar, rusade de fram, och aa-
grepo Rörek och hans folk i ryggen, och blef striden ej
lång, ty snart föl lo Rörek och allt hans folk. — Då på-
böd Ivar, att hela riket skulle leranas i hans våld: men
om några dagar kom Oda med en församlad krigshär ned
af landet emot honom, och som han ej ansåg sig mans
nog, reste han åter till Sverge för den gången,
samma vinter samlade Öda alla sina dyrbarheter, o«l

KONUNG IVARS DÖD. 79

ren derpå flydde hon och många förnämliga män med
henne till konung Rad bjärt i Gardarike eller Ryssland,
och erhöll hon skydd för sig och sin son mot Ivars stora
makt. Men konung Ivar lade då under sig hela det rike,
som bröderna Helge och Rörek egt, och hade nu under-
kufvat ganska många länder.

FEMTE KAPITLET.

KONUNG IVARS DÖD.

Någon tid de ref ter begärde konung Radbjart Oda sig
till äkta, och som han var en rik konung, af h vilken
både hon och hennes son kunde halva tröst och försvar,
gifte hon sig med honom; dervid råd frågande endast sin
aoo, men ej sin fader. När Ivar hörde detta, tyckte
han konung Radbjart vara mycket förmäten, som både
aktat Öda, utan att begära Ivars lof. Han samlar der-
iöre nr alla sina länder en krigsbär så stor, att ingen
kunde räkna hans skepp, och styr dermed österut, äm-
nande härja och bränna konung Radbjarts hela rike. Ko-
nung Ivar var nu mycket gammal och åldrad. När han
kom öster i Kyrialabotten 1 ), der Radbjarts rike vidtog,
ämnade han landstiga och börja härjandet. Då drömde
ban en natt, att öster öfver hafvet flög en stor drake,
hvars färg var som guld, och gnistor flögo af honom, som
nr en smedjeugn, så att det lyste på himmelen och alla
länder deromkring. Alla foglar, som i Nordlanden voro,
följde efter draken. Men på landet uppstod ett tjockt
moln med h vasst väder, ljungeld, slageld och isbark, och
så snart draken flög upp på landet, öfverhöljdes både han
och foglarna af ovädret, och vardt ett så tjockt mörker,
att de ej mer kunde ses; och i detsamma hördes ett stort
dån och gny, som gick vester ut öfver alla de riken, Ivar

1) D. a. Karelska viken, som nu kallas Finska viken.

80

KONUNG. IVAR8 DOD.

egde. Härvid vaknade Ivar. Han lät kalla till sig sin
fosterfader, Horder, och bad honom uttyda drömmen. Hor* J
der svarade sig vara så gammal, att han ej mer kunde
tyda drömmar. Horder stod på en bergklint vid stranden,
men Ivar låg på Höfdingsskeppet i sitt tält och hade dra-
git täckelset undan, medan de taltes vid. - Konungen var
ängslig och sade: »kom hit Horder och uttyd drömmens
»Ej går jag dit», svarade Horder, »ej heller behöfs, att
jag utlägger din dröm, ty du lär sjelf nogsamt veta,
hvad den betyder. Du tänkte att bryta under dig alla
riken och besinnade ej, att du en gång måste dö. Nu
skall du snart komma till Hels 1 ) gårdar, och ingen af
de dina får riket efter dig.» »Kom hit», ropade Ivar,
»och säg dina onda spådomar.» »Nej», svarade Horder,
»hår vill jag stå och svara dig.» Då frågade Ivar: »hu-
ru var min fader, Haldan Snälle, ansedd bland Asarne
i Valhall?» Horder sade: »han var som Baldur, hvars\
död alla gudar greto, och är han dig mycket olik,» »Vål\
talar du», sade Ivar, »kom hit och gör din berättelses
»Här vill jag stå och tala», svarade Horder. Vidare frå-
gade Ivar: »huru var Rörek bland Asarne t» Horder
svarade: »han var som Hener, den räddaste bland Asar-
ne, men mot dig mycket hämndgirig.» — »Huru var Hel-
ge Hvasset» frågade Ivar vidare. »Han var», svarade;
Horder, »som Heimdaller, den oförståndigaste bland Åsar- fl
ne, men mot dig mäkta vred*» »Hur är jag då sjelf \
ansedd bland Åsarna 9 » frågade ändtligen Ivar. »Du år
dem mest förhatlig», svarade Horder, »och kallas du Mid-
gårdsormen.» Då sade konungen med vred t mod: »om
du bådar min död, så bådar jag dig din egen död till-
baka* Jag känner dig nog, lede jätte! Kom nu och kam- 1
pa med Midgårdsormenja Härvid blef konungen så for-
ifrad och vred, att han sprang ur tältet öfver relingen,]
i hafvet. Horder störtade sig äfven från berget dit. och
ingendera kom någonsin upp igen.

1) Hel. De dödas gudinna.

KONUNG HARALD UILDETAND. 81

Efter detta läto höfdingarne blåsa till tings, och då
folket var församlad t på landet, förkunnades konung Ivars
död, och rådgjordes hvad man skulle göra med denna
stora hären. Som de nu ingen sak hade mot konung
Radbjart. så beslöts att gifva hären hemlof. Och så snart
de fingo god vind, seglade hvar och en hem i sitt land igen.

S JETTE KAPITLET.

KONUNG HARALD HILDBTAND.

När Rad bjärt hörde dessa tidender, gaf han skepp
och manskap åt sin stjufson, Harald, som med dem seg-
lade till Seland. Der blef han straxt antagen till konung,
och sedan bemäktigade han sig alla de riken, hans mor-
fader Ivar hade egt i Sverge och Danmark. Harald var
blott femton år, då han först blef konung. För denna
hans ungdoms skull trodde många slägter, att de skulle
kunna återtaga de riken, som Ingjald Illräda och Ivar
Yidfamne hade ryckt åt sig. Derföre voro många krig
och uppror i början af hans regering. Men han beseg-
rade alla, och hade sådan lycka, att han nyttjade hvarken
sköld eller harnesk i strid; h vårföre äfven folket trodde,
att hans vänner, af fruktan för de många upproren i
hans ungdom, hade gjort ett stort blodoffer och trolleri,
h varigenom intet jern skulle bita på Harald. Dessutom
berättades också, att Oden sjelf hade lärt Harald att på
ett fördelaktigt sätt ordna sin krigsbär, nämligen att dela
den i tre hopar, h vilka h vardera voro framtill spetsiga,
men bakåt bredare, så att i främsta ledet gick blott en
man, i det andra två, i det tredje tre o. s. v. En sådan
slagordning kallades Svinfylking, emedan hvardera hopen
w ipetsad framåt såsom ett svintryne. Af tacksamhet
fö lenna lärdom säges Harald hafva lofvat åt Oden alla
d< som föl lo i hans strider. För allt detta blef Harald
»1 en så fruktad, att ingen tordes föra krig emot ho-
"eeftt Ber. I. 6

SH HAttALD HTLDBTÄtfDS ÅLDERDOM.

nora, och han satt 50 år med frid i sitt rike. På det
icke hans kimpar skulle förvekligas, höll han beständiga
vapenöfningar, och den söm blinkade för ett yxhugg,
h vilket gick ända förbi ögonbrynen, blef straxt bortkörd
från hofvet i Lejre och mistade sin sold, såsom rädd och
feghjertad. Konung Harald var dock gansjca miM, och
återlemnade många fylken åt de småkonungar, som Ingjald
och Ivar fördrifvit.

8J0NDE KAPITLET.

HARALD HILDETANDS ÅLDERDOM.

Oda hade med Rad bjärt en son, som hette Randver.
Honom satte Harald till sin underkonung i Uppsala öfrer
Svearike och Westergötland ; men sjelf bodde han i Lejre.
Randver dog på ett krigståg till England, hvarefter hans
son, Sigurd Ring, blef underkonung i hans ställe.

När konung Harald blifvit 1 50 år gammal, låg han
af ålderdomssvaghet beständigt i sängen, och orkade litet
gå. Då var ingen, som försvarade hans rike för de många
vikingar, som på alla sidor började anfalla och härja det.
Detta likade hans vänner illa, och många andra tyckte
också konungen ha t va lefvat länge nog. Några mäktiga
män togo derföre det råd, att då konungen en gång var
i karbad, lade de trä och stenar deröfver, ämnande så
forqväfva honom. Men då Harald märkte deras afsigt,
bad han dem släppa sig upp, sägande : »jag vet nogsamt, att
för eder tyckes jag vara lastgammal, och det han ock så-
vara* Docte vill jag ej dö i ett badkar, utan heldre såsom
en konung.» Då stego hans vänner till ooh •hjelp te honöfci
upp. Derpå skickade Harald sändemän till Sigurd Ring
i Uppsala med ett bud : matt danskarne tyckte 27" — H
vara för gammal, derföre viUe han falla, som en k J
anstod, i striden. Han bad alltså, att Ring skull »'

så stor krigshär, han förmådde, öch dermedmöia i

HARALD HILDETANDS ÅLDERDOM. 83

md Bråviken i Östergötland. De skutte dä der försöka,
hcem som vore mäktigast a De började således rasta sig,
och somliga säga, att de sju Ar beredde sig bärtill. Det
finnes dock andra berättelser, som förtälja, att Haralds
krigsöfverste, Brune, hade med sin list uppretat konun-
garne mot h varan dra till detta krig. Ring hade sitt folk
från Svearike* Westergotland, Norge och Helsingland. Der
voro också många utmärkta kämpar, i synnerhet Ragvald
den rådkloke och Starkotter, som ansågs för den störste
kämpe på den tiden. Haralds här var från hela Danmark,
Östergötland och norra Tyskland. Hären samlades i Öre- j
sund och var så stor, att man kunde gå på flottan så- /
som på en bro öfver hafvet från Seland till Skanör. I
konung Haralds här var TJbbe från Friesland den namn-
kunnigaste. Der voro ock trenne sköld ra ör, Ursina, som
bar Haralds baner, Heide och Veborg och dessutom mån-
ga andra stora kämpar. Derpå möttes härarna på Brå-
vallahed i Östergötland. Harald utsände sin fältöfverste
Brune for att efterse, huru Eing uppställt sin här. Då
han återkom och berättade, att Eings här stod i svinfyl-
king, sade konung Harald: »hvem ha/ver lärt konung
Eing det t Trodde jag dock, att ingen kunde det, utom
Oden och jag. Eller vill Oden nu göra mig segerlös, det
jag aldrig förr varit t VUl jag då heldre, att han låter
mig falla med hela min här i striden.» Derpå lät han
Brune uppställa folket, och jemedan han sjelf ej förmådde
gå, lät han sätta sig i en vagn. • •

ÅTTONDE KAPITLET.

BRÅVALLA SLAG.

(Omkring 740 år efter Kr.)

Nar allt således var färdigt, läto höfdingarne blåsa
i krigslurarna, hvarpå härarna uppgåfvo ett stort härskri.

/

84 BKÅ VALLA 8LAG.

och gingo så emot hvarandra. Det blef du ett skarpt och
träffeligt slag, och de gamla sagor förtälja, att ingenstädes
i Nordlanden har så mycket och utvaldt folk stridt till-
summans. När slaget varat en stund, gick Ubbe den
frisiske fram ur konung Haralds krigshär emot fienden.
Främst i spetsen af konung Rings fylking gick kämpen
Hagvald den rådkloke, och emot honom vände sig Ubbe.
Då såg man emellan dessa storhuggande män ett bårdfc
o«h märkeligt envig, der många och förfärliga hugg ut-
delades och uppburos. Dock lyktades det så, att Ragvald
måste segna död ned till jorden. Derpå nedhögg Ubbe
också kämpen Tryggve, som stod näst Bagvald. När Ådils
söner från Uppsala sågo detta, vände de sig begge emot
honom, men så märkelig kämpe, var han, att han fällde
dem båda, och den tredje, Yngve, dertill. När konung
Ring såg detta, ropade han högt: »att det vore skam låta
en man så förhäfva sig of ver en hel här; och hvar är
nu Starkotter, som tillförene aldrig fruktade stiga fram i
striden f o Starkotter svarade: »denne Ubbe är ett hårdt
mannaprof, och svårt år det nu att vinna, herre! dock
vill jag ej undandraga mig.» Derpå gick han emot Ubbe,
och skiftade de många och väldiga hugg sinsemellan. Slut-
ligen gaf Starkotter Ubbe ett ganska svårt sår, men hade
sjelf förut fått sex stora sår, så att Starkotter tyckte sig
aldrig tillförene hafva varit i sådan vånda. Nu trängde
krigshoparna fram på båda sidor emellan dem och åtskiljde
bägge kämpa me. # UJ>be nedhögg då kämpen Agnar, der-
på fattade han svärdet nfed begge händerna, och höjde sig
en bred väg tvärtigenom kung Rings krigshär, varande nu
blodig allt upp till axlarna. Bakom Rings krigshär voro
telemarksboarna från Norge uppställda. Deras förnämsta
idrott var att skjuta med båge, så att* den öfriga hären
tyckte sig hafva liten hjelp af dem, derföre hade de fått
den bakersta platsen. När de nu sågo Ubbe komma ""^t
igenom hären emot sig, sade de sinsemellan: »nus 1 t
rönas, att vi af ven äro tappre män, och icke så >

som de andra akta oss före; och vi låta denne va~~

BRÅVALLA SLAG. 25

mål en stund för våra pilar.» Hadder, Hörde och Hro-
allder ibland dem voro så goda skyttar, att de sköto
igenom Ubbe med tjugofyra pilar. Dock felndes honom
ej fvimodighet, utan försvarade han sig tappert, allt tills
ban föll död neder. Han hade då förut nedlagt sex käm-
par och sexton andra män, samt dessutom illa sårat elfva
andra kämpar.

Sköldmön Veborg gick nu fram emot svenskarne och
fällde kämpen Söte. Derpå mötte hon Starkotter, och
slogos de; men hon var så vig och skicklig att föra va-
pen, att hon gaf Starkotter ett hugg, hvarmed hon lösskar
köttet på kindbenet och hakan. I detsamma kom Torkil
djerfve dertill och nedhögg henne ; men Starkotter stop-
pade skägget i munnen och bet deri, qvarhållande sålunda
det lösa köttet, och var han nu blefven mäkta vred.
Ban bröt häftigt in i danska krigshären och nedhögg
kämparne Hake, Ella, Borgar och Hjorter efter h varandra.
Derpå rusade han emot sköldmön Ursina, som bar konung
Baralds baner. Hon sade då : »visst är det dödsraseriet,
som kommit på dig, och lärer nu din dödsdom vara för
handen.* »Först skall du fälla konungens baner», sade
Starkotter och dermed högg han venstra handen af henne.
I detsamma angrep kämpen Brae honom, men Starkotter
fällde både honom och kämparne Grepe den gamle och
Håte, men han fick också sjelf många och stora sår. När
nu Harald såg det myckna manfallet bland sitt folk, ställ-
de han sig på knä i vaggen, emedan han ej förmådde stå
på annat sätt, och tog ett kort svärd i hvardera handen.
Derpå lät han köra vagnen midt ibland fienderna, hug*
gande och stickande på båda sidor om sig, och fällde på
detta satt många män, och tycktes han vara mycket man-
lig samt göra stora bragder efter sin höga ålder. Slut-
ligen slog hans egen fältöfverste, Brune. honom med en
klubba på hjehuen-så, att hufvudet remnade och konun-
gen störtade död ur vagnen. När konung Ring såg
vagnen tom, förstod han, att Harald vore slagen. Hau
lät derföre blåsa till stillestånd, och erbjöd danska krigs-

$6 SLAGET VID JARNA&tODIR.

bären frid och skonsmål, som den ock .intog. Andra mor-
gonen lät konung Ring noga ransaka på valplatsen efter
Haralds lik. Först mot middagen fanns det under en stor
hög af döda. Ring lät upptaga, tvätta och hederhgea
sköta det efter gammal sed och lägga det i konung Ha*
raids vagn. Derpå uppkastades en ganska stor hög. Se-
dan spändes den häst, som dragit Harald under striden,
för vagnen, och drogs så konungariket in i högen. Der
slagtades hästen och konung Ring lät bära dit in sin egen
sadel, och gaf den åt sin frände konung Harald, bedjande
honom med den rida och gästa Oden i Valhall. Derpå
lät han göra ett stort gästabud och graföl. Innan det
slutades bad han alla kämpar och förnämliga män, som
der voro, att med gåfvor och prydnader hedra konung
Harald. Då inkastades dit många dyrbara ting, stora
armringar och goda vapen. Derpå blef högen noggrannt
tillsluten och förvarad. Men konung Ring blef nu en-
sam rådande öfver hela både Svea och Dana välde.

NIONDE KAPITLET.

SLAGET VID JARNAMODIR.

Konung Sigurd Ring egde till drottning Alfhild,
dotter af konung Gandalf i Alfhem 1 ). Hon var ganska
skön till utseendet, såsom hela hennes slägt. Med henne
hade han en son, som kallades Ragnar, hvilken blef myc-
ket stor och stark, liksom hans stamfader, Ivar Vidfamne,
men dertill bråddes på sitt möderne, emedan han blef
den skönaste man.

På denna tiden voro tvenne mycket ryktbara kungar
i Tyskland, Gunnar och Hogne. De voro konung Gj ,,lrÄ 8
söner och kapades derföre Gjukungar. Men som Si i
Ring var en ganska mäktig konung, så trodde t

1) Alfhem var Bohuslän* gamla nan».

SLAGBT VUD JAfUtAMODIR. 87

ingen tordes stå honom emot. Ha* skickade derfore sände*
bad till Gju k ungarne, att de antingen skulle betala skatt
eller strida emot honom. Gjukungarne valde det sista,
och sändebuden utstakade med hasselstänger den blifvande
stridsplatsen vid Järn a mod i r i Rolstein, Sommaren derpå
möttes krigshärarna der, och Gjukungarne hade med sig
sin svåger Sigurd, som kallades Fafnisbane, emedan bau
ihjelslagit ormen Fafner, Denne Sigurd var den störste
och förnämste kämpe, som omtalas i de gamla sagorna,
och hans like säges aldrig hafva funnits. Sigurd Ring
var sjelf i krigståg emot Kurerna, derfore anfördes nordi-
ska hären af hans båda svågrar, Alf och Alfarin. Der
blef nu ett häftigt fäktande, ty desse bröder gingo man-
liga fram i striden. Det var ock med dem en stor man,
likare en jätte än en karl. Han bröt in i Gjukungarnas
här och dräpte hästar och folk omkring sig, så att ingen
kunde stå emot honom. Konung Gunnar, den äldste af
Gjukungarne, sade detta ej länge duga, utan bad Sigurd
gå emot denna mandråparen. Sigurd Fafnisbane gjorde
så, och frågade hvem han vore. »Jag är Starkotter,
Storverks son från Norge», sade den store mannen. »Nog
hqfver jag hört dig omtalas», svarade Sigurd, »men of-
tast till det värsta, och bör du der/öre ej sparas,»
»Hvem är du», genmäl te Starkotter, »som är så stor t
orden emot mig t »Jag heter Sigurd», sade den andre.
»Ar det du, som kallas Fafnisbane?» frågade Starkotter
åter. »Så är det», svarade Sigurd. Då blef Starkotter
rädd och skyndade sig undan, men Sigurd slängde sitt
goda svärd Gram efter Starkotter, så att fästet träffade
denne på käk ben et, och tveu^e oxeltäoder fiögo ut der vid,
och ansågs detta vara ett ganska nesligt hugg för Stark-
otter. Men han flydde ur striden och med honom hela
den nordiska krigshären. Gjukungarne foro hem i sitt
land igen och sutto der i fred. Men det var en sägen,
att dessa Starkotters oxeltänder voro så stora, att en af
dem sedan nyttjades till klockkläpp £ ett kyrktorn i Dan-
flfcrk.

88 SIGURD RINGS DOD.

TIONDE KAPITLET.

SIGURD RINGS DÖD.

Konuag Ring var nedfaren till Viken 1 ), för att bi-
lägga några tvistigheter mellan underkonungarne, och var
han nu ganska gammal. Det hölls då ett stort offer, dit
mycket folk kom, och ibland andra konung Alfs dotter
från Wendsyssel 2 ), som för sin skönhets skull kallades
Alfsol. Oaktadt sin ålderdom blef konung Ring förälskad
i henne och begärde henne sig till äkta, fastän gudarne
sådant vid ett offer hade afstyrkt. Men Alfsols bröder,
Alf och Inge, nekade att gifva en så skön mö åt så
gammal och skrynklig gubbe. Ring härmades högeligen,
att hans egna undersåtare vågade gifva honom sådant svar ;
och förkunnade dem derföre krig efter offrets slut. Nu
voro väl Alf och Inge tappra män, likväl fruktade de
konung Rings öfvermakt, och gåfvo derföre Alfsol förgift,
på det hon ej skulle falla i Rings händer. Sedan gingo
de mot konungen; men manfallet vände sig snart på brö-
dernas sida. Alf blef nedhuggen af Ragnar, som nu var
med sin fader, och häraf fick namnet Alfbane. Inge föll
också, och deras här flydde. Sigurd, som sjelf hade blif-
vit mycket sårad i striden, befall te upj>söka Alfsol, och
då han blott fick hennes lik, ville han ej längre lefra.
Han lät derföre bära alla de döda kropparna på ett skepp.
Sjelf satte han sig vid styret i bakstammen, och lade
Alfsol bredvid sig der. Sedan lät han med svafvel ocb
beck itända skeppet, hissade upp alla segel, och styrde
med en stark vind ut till hafs, sägande sig vilja komma
med prakt och såsom en berömlig konung till Oden. Då
han kom utom skären, stack han svärdet igenom sig sjelf
och föll så död öfver sin älskade Alfsol. Skeppet dref
ut till hafs och förgicks der; men Ragnar lät sina män
på strandbrädden uppkasta en stor hög.

1) Vikeifföllades norska och bohuslänska kusterna vit
gått.

2) Wendsyssel var ett härad på Jutland.

OM THOR A BORGARHJORT. 89

SJDNDE BERÄTTELSES.

OM RAGNAR LODBROK OCH HANS SÖNER.

FÖRSTA KAPITLET.

OM TORA BORGARHJORT.

På denna tid var i Östergötland en rik och mäk-
tig jarl, benämnd Herröd. Han härstammade från Asar-
ne genom Odens son, Göte, och var sjelf mycket beryk-
tad for sin tapper het. Han hade en dotter, kallad Tora,
och alla sade, att hon var den skönasto och förståndiga-
ste jungfru, och en sådan, som bättre är att ega än um-
bära. Hon fick det tillnamnet Borgarhjort, emedan hon
satt i e^loft, omstängd>med en skidgård, som en borg,
och derföre, att hon i skönhet så öfverträffade andra qvin-
nor, som hjorten andra djur. Jarlen ville på allt sätt
fröjda henne, derföre gaf han henne en liten och mycket
fager lindorm, som han fått i ett trollägg i Bjarmaland.
Ormen var i början ringlagd i en liten ask, men be-
gynte snart att växa så att han ej mera fick rum i
asken. Slutligen växte han så mycket, att han ej rym-
des i kammaren, utan låg utanför rundtomkring skidgår-
den, varandes så stor, att hufvud och stjert nådde till-
sammans. Han blef tillika så argsint och ond att vid fås,
att ingen tordes gå till jungfrun, mer än den som gaf
ormen mat, och förtärde han en hel oxe i målet. Jarlen
tyckte sig hafva mycket men af allt detta, och gjorde
slutligen det löfte, att han skulle gifva sin dotter med
stor hemgift åt den man, eho det vore, som dräpte ormen.
Detta löfte spordes vida omkring; men så stor var allas
fraktan för ormen, att ingen vågade försöka vinna den
höga lönen.

90 BAGKAR Fl& TORA BORGARHJORT.

ANDRA KAPITLET.

BÅGNAR FÅR TORA BORGARHJORT.

. ' ' ?• / ■ ' :' • •«■ • . ; : / ' ' i"' I? f ;

Ragnar, Sigurd Rings son, var vid denna tiden full-

växt, och for omkring med godt manskap på sina här-
skepp, och ansågs redan rara su makflicte kämpe. Han
hörde Herröd jarls löfte omtalas, men låtsade, som han ej
gåfve någon akt derpå. Emellertid lät han göra sig eo
underlig klädnad af ludna skinn, samt en likadan kappa.
Dessa lät han koka i beck, sedan draga i sand ooh sist
tillhårdna. Sommareu derpå höll han med sina skepp till
Östergötland och lade dem der i en lön vi k. Tidigt i ljus-
ningen nästa morgon påtog Ragnar sin underliga klädnad,
gick ensam upp på landet, begifvande sig till jungfrubu-
ren. Han såg då, hvar ormen låg, stötte till honom med
spjutet, och innan ormen hann försvara sig, gaf Ragnar
honom den andra stöten, tryckande så yäldeligen till, att
spjutet gick tvärt igenom orrrten, h varvid ormen tog sig
så hårdt, att han listade spjutskaftet tvärt utaf. Ormen
sprutade väl mycket etter öfver Ragnar, men den hårda
klädningen af höll det. Ormen hade äfven fått sitt bane-
sår, och så stort gny vardt i hans dödskamp, att hela
jungfruburen darrade deraf, Härvid vaknade qyinnorna i
löftet, och Tora tittade ut genom vindögat ! ) för att efter-
se, hvad det vore. Hon såg då der utauför en storväxt
man; men, som det ännu var blott i grådagningen, kunde
hon ej klart skönja hans anletsdrag. Hon frågade derföre,
hvem det vore, och hvad han ville? Ragnar svarade då
med detta qväde;

För vina qvinnan ooh visa
Ville jag lifvet vaga.
Fjällfisken (ormen) fick dödssår
Af femtonårig yngling.

1) Vindöga, öppning på vaggen i stället för föaatu,
des med träluckor.

RAGNAR eJ(.R TOKA BORGARHJORT. 01

Mera sade han ej, utan gick straxt bort, hafvande
med sig det afbrutua skaftet, men sjelfva spjutet stod
qvar i såret på ormen. Tora förstod, att han omtalat
sitt ärende och sin ålder, och undrade hon, om det varit
eu menuiska eller ett troll, emedan hans växt var jättelik,
belst för hans år. Om morgonen blef allt detta berät-
tadt för jarlen, som borttog spjutet, och befanns det så
tungt, att få förmådde föra det. Han lät då pålysa ett
allmänt ting öfver hela sitt välde, tänkande, att deu, som
dräpt ormen, skulle till bevis derpå medföra det afbrutua
spjutskaftet.

Bågnar försporde också till sina skepp, att ting var
stämt i grannskapet. Han gick derföre dit med hela sin
här, och stannade med den ett stycke fråu den öfriga
folkhopen. Jarlen stod nu upp och begärde ljud. Han
tackade först de församlade månnerne, att de hade efter~
kommit han» kallelse. Sedan berättade han hela händel-
sen med ormens död ; bedjande tillika, att den, som egde
det passande spjutskaftet, skulle framvisa det, sägande sig
vilja hålla sitt löfte mot hvem det vore, hög eller låg.
Nu blef spjutet kriugburet för alla, men ingen kunde upp-
visa skaftet. Slutligen bars det också > för Ragnar. Han
sade då spjutet vara sitt, och uppviste skaftet, som der-
med noga inpassade. Då förstod o alla, att det var han,
som slagit ormen. Jarlen lät derföre göra ett stort gästa-
bud åt honom och hans män. Då Ragnar der fick se
Tora, tycktes hon honom vara Öfvermåttan skön, och han
begärde henne derföre sig till drottning. Detta blef ho-
nom jakadt, och värd t alltså gästabudet till ett stort och
präktigt bröllop förvandladt. Efter detta förde Ragnar
sin drottning hem i sitt rike, och blef han mycket berömd
för denna färden. Tillika fick han för sin underliga kläd-
nads skull tillnamnet Lodbrok, d. v. s. luden byxa.

92 TORA BORGARHJORTS DOD. '

TREDJE KAPITLET.

TORA BORGARHJORTS DÖD.

Efter detta satte Ragnar sig att styra sin faders rike.
Sjelf bodde han i Lej re, men hade Harald Hildetands son,
Eisten-Beli, att såsom uuderkonung regera i Uppsala of-
ver Svea välde. Ragnar älskade Tora ganska mycket,
och satt för hennes skull ofta hemma i sitt rike, dragan-
de ej så mycket ut på vikingatåg som till före ne. Tora
gaf honom tvenne söner, Erik och Agnar, h vilka blefvo
oåde fagrare och starkare än andra menniskor, och fingo
dertill lära allsköns idrotter och öfnin^ar. Det hände en
gång, att Tora blef sjuk, och tilltog det så, att hon slut-
ligen dog deraf. Detta tycktes Ragnar en stor sorg, och
han sade sig icke mer vilja «ega någon qvinna* Han trifdes
nu ej mera hemma, utan satte sina män. och söner att
styra sina riken, farande sjelt ut i härnad för att skingra
sin sorg.

FJERDE KAPITLET.

OM ASLÖG.

Sigurd Fafnisbaue i Tyskland var, som förbemäldt
är, den störste hjelte bland alla de folk, som tala det
nordiska språket. Han hade med sköldmön Brynhilda en
dotter, som kallades Aslög och uppföddes hos Heimer, Bryn-
hildas fosterfader. Sigurd Fafnisbane blef -sviken af sina
svågrar och dödad, tillika med hela siu ätt, och Brynhilda
afhände sig sjelf lifvet af kärlek till Sigurd. Men Heimer
sörjde så mycket sin fosterdotters död, att han ef ~~
trifdes hemma, eller kunde sköta sina egodelar. So<
Aslög var den enda Öfverlefvande af Sigurd Fafnist
ätt, sa förstod Heimer, att Sigurds fiender skulle leta
att förgöra henne. Han lät alltså förfärdiga sig e~

OM ASLÖG 93

ska stor harpa, i hvilken han gömde flickbarnet j era te
mycket gula och dyrbarheter. Derpå började han vandra
upp åt Nordlanden undan Sigurds fiender, bärande allt-
i jemt harpan med sig.. Då han kom till strömmar i ens-
liga skogslunder, lät han jungfrun någon gång stiga upp
ur harpan och två sig; men annars var hon beständigt
der innelyckt, och då hon gret ibland, tyckande sig vara
ensam och öfvergifven, så slog Heimer på harpan så kon-
steliga, att jungfrun tystnade och lyddes derpå. Men sjelf
trifdes Heimer ingenstädes, och all verlden tycktes honom
öde och tom, sedan Sigurd och Brynhilda voro borta.

Efter långa vandringar kom han en qväll till ett
torp, som hette Spangarhed, i Norge. Der bodde blott
Ake, en gubbe, med sin käring, Gr i nia. Hon var ensam
hemma och frågade kvem han vore. Han sade sig vara
en 8tafkarl (tiggare) samt begära härberge öfver natten.
Men då han värmde sig vid spisen, såg Grima vid eld*
skenet en gyllene armring skimra fram undan Helmers
slitna kläder samt något dyrbart broderadt kläde sticka
ut ur harpan. Grima jakade då till hans begäran, men
•ade, att han svårligen kunde få någon ro i stugan, för
hennes och hennes gubbes munkäbbel. Hon bad honom
derföre lägga sig ute i en lada, och Heimer gjorde så.
— När gubben litet derefter kom hem, berättade Grima
hela denna händelse, samt råder gubben att mörda Hei-
mer i sömnen; de skulle då få rikedomar nog att lefva
af utan bekymmer och arbete. Gubben svarade, att det
syntes honom illa gjordt svika sin gäst Men Grima
säger; »litet är du man för dig och ganska rädd. Dock
*kaU du antingen dräpa honom, eller också tager jag ho-
nom till man och vi dräpa dig. Och må du det veta,
att han ville locka och tubba mig i qväll före din hem-
hmstn Häröfver blef gubben Ake mäkta uppretad, och
gick det alltså, som käringen ville. De smögo till ladan,
och gubben högg med yxan den sofvande Heimer banesår.
Derplf buro de harpan in i stugan och slogo der upp eld.
Be ville nu Öppna henne, men hon var så konstigt sam-

94 RAGNAR FINNER ASLÖG.

manfogad, att de ej kunde utleta det, utan måste sönder-
bryta henne. De funno då der mycken rikedom, men der-
jemte flickbarnet. Då sade gubben: »nu sannas ordsprå-
ket, att olycka följer den som svikit godtrogen gåsU
.Grima frågade Aslög hvad hon hette. Men Aslög svara-
de intet, utan låtsade vara stum. »Illa går det med vårt
företag», sade gubben, »och efter min spådom : eller hvad
skola vi nu göra med detta barnet f» Grima sade: »vi
skola utgifva det för vårt eget barn, och skall hon kallas
Kråka efter min moder.» »Det lär ingen tro», svarade
gubben, natt vi, som äro så fula och vanskapliga hjon,
, kunna hafva en så fager dotter.» »Icke lår du hitta nå-
got godt råd», genmälde käringen; »men jag skall nog
sörja derför. Hon skall hafva tjära öfver hufvudet, så
tror jag, att håret ej skall växa så mycket DertiU skall
hon vara trasigt klädd och förrätta de hårdaste sysslor*
Så skedde, och Aslög växte der upp i stor fattigdom, och
talade aldrig, utan ansågs vara stum.

FEMTE KAPITLET.

RAGNAR FINNER ASLÖG.

Vid denna tiden for Ragnar Lodbrok omkring på
vikingatåg för att fbrdrifva sorgen öfver Toras död. En
sommar höll han till Norge och lade en qv&ll sina skepp
i en vik. Om morgonen sändes matsvennerne i land. för
att baka bröd. De sågo ett hus der bredvid, dit de gin
go för att kunna baka med mera beqvärnlighet ; detta var
Spangarhed. Kråka hade tidigt om morgonen gått ut for
att valla kreaturen: men då hon fick se, att så många
skepp voro ditkomna, började hon tvätta och kamma sig,
ehuru Grima sådant förbjudit. Hon var nu den sköt e
qvinna, och hennes hår så långt, att det räckte ~ r
henne på alla sidor till marken. Hon gick sedan '. ,
och hÄdé 'mätsverrnerne då redan börjat elda ba 1 "- u

RA6NAK TINNE R A3LÖG 9fc

De frågade Grima, om Kroka vore hennes dotter. Gri-
fflä jakade härtill. »Olika åren i dån, sade matsvenner-
nc; »ty hon är den skönaste jungfru, men du mycket ful
och troll-lik». Grima svarade: »jag hafver också varit
hållen för ganska däjelig den tid jag var i min faders
by; fast ingen numera kan se det, emedan jag mycket
förändrats^ De begärde nu, att Kråka skulle knåda
degen åt dem, men de sjelfva skulle baka och steka brö-
det. Kråka gjorde så; men matsvennerne kastade allt-
jemt ögonen efter henne, försummande så sitt göra, att
allt brödet blef illa bran dt. 4 När de koromo åter till skep-
pen, sade folket, att de borde straffas för deras vårdslös-
het, ty aldrig både bröd varit så jemnilla bakadt Ragnar
efterfrågade orsaken härtill, och rnatsvennerne bekände allt,
sägande sig aldrig hafva sett vanare jungfru. »Hon år
dock icke jemnskön med Tora», sade Ragnar; men de på-
stodo henne i ingen del vara sämre. Detta tycktes Rag-
nar mycket sagd t, och förordnade han derföre några män,
som skulle efterse» om så vore, annars skulle rnatsvenner-
ne lida stort straff, emedan de skymfat Toras minne. Det
stormade mycket den dagen, så att sändemännen ej kunde
fara. Då de dagen derpå lagade sig tillreds, tillade Rag-
nar: vatt om Kråka vore lika skön, som Tora, skulle
hon komma ned till Bågnar, hvarken klädd eller oklädd,
hvarken mätt eller fastande, hvarken ensam, ej heller med
sällskap.» Sändemännerne foro åstad och funno ej för
mycket vara sagdt om Kräkas skönhet. De framförde
derföre sin konungs helsning och bud. När Grima det
hörde, sade hon : »den konungen lär ej vara rätt klok.»
Men Kråka sade: att hon skulle efterkomma hans begä-
ran, dock ej förr än följande dagen. Dermed foro sän-
debuden till skepps. Morgonen derpå kom Kråka till stran-
den. Hon hade då sitt hår utslaget rundt omkring sig
samt omvefvadt med ett nät. Hon hade förut ätit en
htitlök; samt hade gubbens vallhund med sig, och troende
bon sig aå hafva uppfyllt Ragnars begäran» Hon gick ej
ombord förr, än hon fått löfte om frid och säkerhet för

96 RAGNAR FINNER ASLÖG.

sig; h varefter Ragnar ledde henne in på kungs-skeppet i
tältet, och tyckte sig aldrig hafva funnit vanare mö. De
talades vid en stund ; slutligen qvad han :

Väldige verldsfader!
Väl da na gjorde,
Om mön, den milda,
Mig månde na famna.

Kråka svarade:

Har frid Herren lofvat,
Hålle han den också!
Kråka har kommit.
Konungen late henne fara!

Ragnar bad nu sin skattgömmar e framtaga den guld-
sömmade silf kjortel, som Tora hade egt, och böd den åt
Kråka med dessa orden:

Förstår da val sådant?
Vill silfkjorteln du hafva,
Som Tora-Hjort prydde?
Dig passar den väl.
Lekt hafva de hvita
Hennes händer på denna.
Fager och vänlig
Hon var mig till döden.

Kråka svarade:

Ej törs jag taga
Tyget, det silfmärkta,
Som Tora-Hjort prydde;
Det passar ej mig.
Kråka jag kallas.
I kolsvart vadmal
Jag på stenar vid stranden
Ständigt getter drifvit.

»Och vill jag nu fara hem», sade Kråka; j
konungens hug ej skiftas, må han framdeles sänd"
mig.» Härpå går hon till Spangarhed.

[

RAGNAR FÅR KRÅKA. 97

SJETTE KAPITLET.

RAGNAR FÅR KRÅKA.

Ragnar for, dit han hade ämnat sig; men det dröj-
ej länge förrän han kom tillbaka till Spangarhed och
de män efter Kråka. Hon gick då för Åke och Gri-
a och sade sig vilja bortfara. »Och vet jag väh, sade
n, »att i dråpten min fosterfader, och har ingen gjort
väg större men än i. Dock vill jag ej göra eder något
fndt; men det önskar jag, att hvar dag må blifva eder
aUt värre och den sista aldravärstn Härmed gick hon
pil skeppen, och blef der väl emottagen. Om qvällen
fille Ragnar, att de skulle hvila tillsammans, men Kråka
^fslog det, sägande det vara hederligare både för dem och
deras arfvingar, om de väntade, tills riktigt bröllop vore
hållet hemma i hans rike, och Ragnar lät henne råda deri.
Då de kommit hem, tillställdes der ett dyrbart gästabud,
ttvarander Ragnars bröllop blef drucket. Ragnar fick mån-
ga söner med Kråka. Den äldste hette Ivar. Han hade
Öfverallt i kroppen brosk i stället för ben, och kunde der-
före icke gå, utan måste låta bära sig på bår. Han var
mycket storväxt och stark, och dertill ganska vis och
förståndig. Den andre hette Björn. Han fick sedan det
tillnamnet Jernsida, emedan han aldrig bar något harnesk
i striden, utan gick med bar kropp, 3å att folket trodde
att han genom trolleri ej kunde såras. Den tredje hette
Hvitserk och den fjerde Rognvald. De växte upp och
iblefvo stora och starka män, och lärde sig allsköns kon-

[«ter och idrotter.

I

SJUNDE KAPITLET.

RAGNARS SÖNER INTAGA HVITABY.

De äldre bröderne, Erik och Agnar, voro emellertid
i*te i härnad, och förvärfvade sig mycket egodelar och

firyxdU Ber. I. 7

98 RAGNARS SÖNER INTAGA HVITABY.

1

beröm. De yngre bröderne tyckte sig ej heller böra längre
sitta hemma, utan heldre fara bort och vinna ära och
loford. De fingo alltså af Bågnar härskepp, med hvilka
de höllo ur landet, hafvande många strider, men alitjemt
seger, så att deras rikedom och manskap förökades. Ivar
sade nu, att de borde företaga något svårare, så att
man riktigt kunde få röna deras raskhet; och ville han,
att de skulle angripa staden Hvitaby 1 ); ty dit hade mån-
ga tappra konungar, äfven deras fader, Ragnar 9 kommit,
men alla hade måst fara derifrån med oseger, för stads-
folkets tapperhet och det myckna trolleri der öfvades.
Bröderne jakade härtill och seglade alltså till Hvitaby.
De förordnade sin broder Eognvald med något folk att
stanna qvar vid stranden, dels för att vakta skeppen, och
dels emedan han syntes dem för ung till en så svår strid,
som de nu väntade. Derpå gingo de upp mot borgen.
Men de gamla sagor berätta, att der funnos tvenne qvigor,
som voro så förtrollade, att ingen mäktade stå dem emot
eller höra deras ramande. Bergfolket ställde sig upp
emot brödernas folk, och släppte qvigorna lösa, hvilka
lupo fram med ramande och ett elakt läte, så att hären
förskräcktes dervid. Detta ser Ivar, der han bars på
sköldar. Han tager alltså sin båge och skjuter dermed
qvigorna till döds, hvarefter striden började vända sig.
Emellertid säger Eognvald vid stranden till sina män:
»sålla äro mina bröder och deras folk, som hafva slik skäm-
tan och tidsfördrif. Oss hafva de har qyarlemnat, emedan\
de allena vilja hafva äran; ty skolom vi af eget råd gå\
dit upp.» De gjorde så, och Eognvald gick så häftigt -
fram i striden, att han snart föll; men de andra bröderne
fördrefvo slutligen bergfolket, borttogo all lös egendom,
nedbröto hela borgen och foro derpå hem.

1) En stad i England.

KRÅKA GIFVER 816 TILLKÄNNA. 99

ÅTTONDE KAPITLET.

KKAKA GIFVER SIG TILLKÄNNA.

Osten med tillnamnet Beli, Ragnars nnderkonungi
Uppsala, var mäktig och slug, dock illrådig. Han var ea
stor offerman, och det förtäljes, att han hade en förtrol-
lad ko, kallad Se-belja x \ åt hvilken han offrade; och då
fiender kommo i landet, släpptes Se-belja ut emot dem,
hvilka då af hennes ramande och trolleri skulle blifva så
förvirrade att de började slåss sinsemellan. För detta
allt var konung Osten mycket fruktad och satt i god fred.
En sommar kom Ragnar dit och Osten lät göra ett
Btort gästabud emot honom. Osten hade en dotter, be-
nämnd Ingeborg, hvilken var mycket frid och skön, och
befallte han henne skänka i för sig och Ragnar på gästa-
budet. Då uppkom det talet bland Ragnars män, att det
vore hederligare, om Ragnar hade sådan konungadotter
som Ingeborg, än en torparedotter som Kråka, till drott-
ning. Dessa ord kommo slutligen till Ragnars öron, och
tyckte han männerne ej hafva illa talat. Han trolofvade
sig derföre med Ingeborg, men bröllopet uppsköts till nästa
sommar. Derpå for Ragnar hem, men förbjöd sina män
att omtala för någon denna trolofning. Kråka gör ett
stort gästabud emot honom, och om qvällen, då de hvila
tillsammans, frågade hon honom efter tidender. Han
sade sig inga veta. »Om dig ej lyster att berätta tiden-
dera, säger Kråka, »så må jag göra det; och är det säll-
samt, att en konung trolofvar sig en qvinna, och har dock
en annan förut. Men jag vill nu uppenbara för dig,
att jag ingalunda är en torpar e-dotter, utan en kungs-
dotter af mycket högre börd än Ingeborg^ både på fä-
derne och möderne.» »Hvem var då din fader t » frågar
Ragnar. Hon svarar: »det v* ar Sigurd Fafnisbane, och
min moder var sköldmön Brynhilda, konung Budles dot-

1) D. &. ständigt ramande.

282094

100 AGNARS OCH ERIKS DOD.

ter.» »OUkligt synes mig, sade Bågnar, »att deras dotter
skulle heta Kroka och uppfödas på Spangarhed». Men
hon berättade nu sitt rätta namn vara Aslög, samt allt
hvad henne händt, och tillade hon, att till tecken på sann-
färdigheten häraf skulle den son, med hv tiken hon nu gick,
ha/va liksom en orm t sitt öga» Någon tid derefter födde
Aslög en son, som också hade bemälte tecken, hvarfore
han äfven vardt kallad Sigurd Orm i öga. När Ragnar
försporde detta, gladde han sig högeligen deråt, tänkte
ej mera på Ingeborg, utan älskade Aslög na ej mindre
än i början.

ANDRA KAPITLET.

AGNARS OCH ERIKS DÖD,

Konung Osten tyckte sig och sin dotter vara stor
sidvörduad bevisad, då konung Ragnar ej ville hålla sin
trolofning. Alltså uppstod fiendskap mellan båda konun-
garne. När Agnar och Erik hörde detta, rustade de sig
att härja på Sverge. Då de sköto ut fartygen, kom en
man att stå i vägen för Agnars skepp, så att han deraf
fick sin bane. Detta tyckte folket vara ett ondt förebud,
men bröderne aktade ej der på, utan höllo ändå till Sverge.
Der framforo de brännande och härjande allt ända till
Uppsala, der Östen genom pilbud och budkaflar samlat
en stor här emot dem. Han dolde två tredjedelar af hären
jemte kon Se-belja i en skog der bredvid, och den öf-
riga tredjedelen uppslog sina härbodar på fältet. Då brö-
derne framkom mo och sågo Östens här, tyckte de sig der-
med vara jemnstarka, och angrepo den med stor frimodig-
het. Men, då de voro invecklade i striden, framkom den
öfriga delen af konungens krigshär, och blef det då svårt
för bröderne att stå emot öfvermakten. Dertill berä
att deras män blefvo så förvirrade af Se-beljas böla
att de började strida sins emellan. Agnar och Erik vr
sig ändå manligt, och bröto flere gånger tvärt ige

AGNARS OCH ERIKS DÖD. 101

Ostens troppar. Slutligen måste dock Agnar falla, hvilket
då Erik såg, stridde han förtvifladt, ej aktande, om han
der folie eller ej. Slutligen blef han dock i denna vefvan
öfvermannad och fasttagen. Sedan gick Östen till Erik
och bod honom fred och försköning, läggande dertill, att
han ville gifva Erik sin dotter Ingeborg som bot for Ag-
nars död. Men Erik qvad deremot:

Jag ej vill för broder min
Jungfrufamntag köps,
Icke höra, huru Östen
Helsad varder: Agnars bane;
Eljest grete mig ej moder;
Män ej drucke då mitt minne.
Låten derför spjutens spetsar
Stinga mig igenom lifvet!

Han begärde derpå, att hans män skulle få fara
med frid hem igen, men att spjut shuUe sättas ned i val-
len med uddarna uppåt, och han sedan kastas på dem,
Östen sade detta skola sfce, änskönt Erik utvalde det
som vore illa för dem begge. Då spjuten voro nedsatte,
drog Erik en ring af sin hand, och lemnade den till sina
män att frambäras till Aslög, qvädande sålunda*.

Fort skolen i orden föra:
Fallne äro Eriks kampar.
Svårt lär Aslög sörja,
Så snart min död hon spörjer.
Skall ock den stjufmodren
Sina söner det säga.

Derpå blef han kastad på spjuten; då såg han en
korp flyga öfver sig, och qvad då: •

Här klankar nu korpen

Högt öfver hnfvudet.

Godt gästabud vill han sig

Göra af mig.

Illa lönar han de många stekar,

Jag i strider honom skurit.

102 ASLÖG OCH HENNES SÖNER.

Derpå lät han sitt lif med stor frimodighet, men hans
män foro åter till Lejre. De funno Aslög ensam hem-
ma, ty Hägnar var ute i härnad, och hans söner likaså.
Männerne trädde fram for henne, och sade sig vara Ag-
nars och Eriks likmän. Då frågade hon med stor ångest,
hvad tidender de förde ? Om svearne voro i landet, eller
om konungasöner fallit? Härpå förtäljde männerne, huru
allt tillgått, och när de kommo till Eriks qväde, då han
skickade henne ringen, märkte folket, att hon fällde tå-
rar, hvilka voro som blod till utseendet och hårda som
hagelkorn, hafvande ingen menniska sett henne gråta förr
eller sedan. Hon sade sig nu vara ensam och ej något
förmå, dock skulle hon framdeles nog väcka hämnd efter
Agnar oeh Erik, som om de varit hennes egna söner.

TIONDE KAPITLET.

ASLÖG OCH HENNES SÖNER.

Straxt härefter kommo hennes egna söner hem från
Hvitaby. De berättade henne då Rognvalds död, men
hon sörjde honom dock icke mycket, utan sade, att hon
förutsett, det han ' ej skulle länge Ufva till någon ära.
»Men det vill jag förtälja eder», sade hon, »att Agnar och
Erik, de modigaste hjeltar, äro fallne; och blir det eder
skamligt, om i ej hjelpen mig att hämnas det» Ivar Ben-
lös svarade: »aldrig kommer jag till Sverge att strida
mot konung Osten och hans myckna trolleri,» Häri in-
stämde ock hans bröder. Då sade Aslög: »det vet jag,
att änskönt Agnar och Erik voro mina stjufsöner, skutte
de icke hafva låtit eder ligga ett år ohämnade.» Men Ivar
svarade: »ej gagnar det, att du qväder den ena uppag-
gélsen efter den andra åt oss; ty vi veta bättre ä.
hvad fara der förestår.» Aslög sade dem ej vara
liga män, som sådant fruktade, och ämnade hon n
bort, då hon ej kunde beveka sönerne; men Sigurd

KUNG ÖSTENS FALL. 103

i öga, som var tre vintrar gammal, hörde detta samtal.
Han sade då: »om du så längtar, moder, skall jag tre
dagar härefter fara mot kung Osten/ och skall han ej
längre råda i Uppsala, om mina Disor 1 ) duga,» »Du,
min goda son», sade då Aslög, »skickar dig årliga; men
litet lära vi två förmå.» Vid detta blygdes de äldre brö-
derne och lofvade ändtligen också sin hjelp. Alltså ut-
rustades en stor krigshär emot Sverge. En del deraf skulle
gå land vägen och anföras af Aslög, men sönerne foro sjö-
vägen med flottan. Sedan möttes båda krigshärarna på
bestämdt ställe, och började härja och bränna i Sverge,
och ihjelslå allt det lefvande var.

ELFTE KAPITLET.

KUNG ÖSTENS FALL.

Landtfolket flydde undan för denna fejd till konung
Osten. Han förstod nog, hvilka de vikingar voro, som
kommit, utfärdade derföre budkaflar och kallade till sig
alla som kunde vapen bära öfver allt Svearike. Han får
således en stor krigshär tillhopa, med hvilken han tågar
emot Ragnars söner, och uppkom då en ganska hård och
häftig strid. Det är gamla mäns sägen, att kon Se-belja
nu också var med i Ostens här och med sitt bölande så
förvillade och förskräckte fiendernas folk, att de alla, utom
Eagnars söner, stridde sinsemellan. Men Ivar hade emel-
lertid låtit göra sig en båge så stor, att ingen annan kun-
de skota den. Derpå lät han bära sig fram i hären. Då
sågo männerne, huru han spände bågen lika lätt, som den
vekaste telning. Siraxt derpå hörde de strängen smälla
så högt, att de ej desslikes hört, och då sköt Ivar ut
Se-beljas båda ögon. Hon föll dervid ned, men rusade åter
upp och framåt, låtande nu värre än förut. Ivar befall te då

i) Di ga kallades hvar enskild menniskas ödes-gudinna.

104 RAGNARS SÖNER INTAGA WIFILSBORG.

bäremännerne kasta honom på Se-belja, och dervid gjoi
han sig för dem så lätt som ett barn; men då hanfo|
ned på Se-beljas* rygg, blef han så tung som ett bei
så att han alldeles krossade henne till döds. Derpåupj
muntrade broderne sin här, och Björn och Hvitserk ginj
modigt fram genom Östens troppar, så att största del<
nedgjordes och de öfriga togo till flykten. Slutligen foj
också konung Östen. Då läto brodern e striden upphöi
och de efterlefvande få frid, och reste sedan hem igei

TOLFTE KAPITLET.

RAGNARS SÖNER INTAGA WIFILSBOEG.

Ragnars söner voro jemt ute i härnad, och Sigun
Orm i öga växte snart upp, så att han följde med de
De kommo en gång till en mycket stark borg, som het
Wifilsborg, den de föret ogo sig att bestorma; men oakta
deras raskhet, kunde de dock ej vinna borgen. Då bo
jade de belägra den, men efter en half månads fåfän
strid och många använda krigslister, gåfvo de hoppet för
loradt och ernade fara dädan. Men bergfolket gick ut
vallarna, och utbredde dyrbara kläden och tapeter, upp
visade mycket guld och silfver, och sade gäckande, att
trott Ragnars söner vara tapprare ån andra mån; meri\
nu hade de erfarit, att så icke vore. Derefter slogo borg
folket på sköldarna och uppmuntrade sig inbördes med
höga härrop. Då Ivar hörde detta, gick det honom såJ
till sinnes, att han sjuknade och lades till sängs. Han
låg hela dagen utan att kunna saga ett ord; men mot
q vallen bad han att få tala med Björn, Hvitserk, Sigurd
och deras förståndigaste män. Han yppade då för dem,
att han uttänkt en krigslist, som de också utförde, ~5
gingo nämligen om natten hemligen ur sina härboda 1
nästgränsande skog och höggo sig stora ved bördor, i
de buro tätt till borgväggen. Så fortforo de, tills :

I RAGNARS FÄRD TILL ENGLAND. 105

V tyckte nog ved vara framme. Då antände de bålet, och
F blef en så stark låga ooh hetta deraf, att borgmuren sprack
■ronder och lossnade. Na angrepo de den med valslungor,
P och lyckades det dem att bryta sig in på flera ställen.
' De dräpte då hvart menniskobarn, der inne fanns, bort-
röfvade alla egodelar och uppbrände hela fastet. Sedan
foro de vida omkring och härjade öfverallt i södra Eu-
ropa, ämnande sig ej stanna förr, au de intagit Rom. De
mötte då en dag en gammal och gråhårig stafkarl, som
sade sig hafva vandrat kring många länder. Honom frå-
gade de, huru långt det vore till Eom. Då visade han
dem två par utslitna jernskor, sägande, att han hade ut-
nött dem på vägen från Rom. Detta tyckte de vara allt-
för lång väg för sig; de vände derföre om och fortsatte
sina härjningar, så att ingen enda borg undgick dem.
De blefvo alltså mycket namnkunniga och fruktade, så att
intet barn fanns, som ej med förskräckelse visste att tala
om Ragnars söner.

TRETTONDE KAPITLET

RAGNARS FÄRD TILL ENGLAND.

Ragnar satt emellertid hemma med Aslög i sitt rike,
ej noga vetande, hvarest sönerne voro; dock hörde de
dem mycket berömligt omtalas, med de ord: att ingen
kunde jem/öras med Ragnars söner. Då får Ragnar
åter stor lust att draga i härnad, på det hans gamla krigs-
ära ej skulle rosta, tyckande sig böra vara lika god med
sina söner. Han eftertänker derföre hvart han skall vän-
da sig. I sin ungdom hade han underkufvat en ko-
nung, som hette Hama i England ; men nu hade dennes
son Ella ') gjort uppror igen. Denne beslöt Ragnar åter
kufva och lät derföre bygga tvenne ovanligt stora skepp

\) Ella kallas Etelrcdaf engelsmännen.

106 RAGNARS FÄRD TILL ENGLAND.

samt utrusta en väldig krigshär. Vid ryktet härom bör*
jade alla konungar deromkring frukta for sig och hålla
noga vård om sina länder. Men då Aslög frågade kvart
han ernade sig, svarade han henne: till England. Hon
sade, att han dertill borde ha/va flera skepp. Men Båg-
nar svarade: »ej är svårt att med många skepp intaga
England; men att göra det med blott två, det vore ett
mannaprof utan efterdöme.n Aslög invände åter, att de
stora skeppen ej kunde löpa in i de engelska hamnarna,
utan skulle lida skeppsbrott i skären. Men Ragnar hade
satt sig detta i sinnet och kunde ej derifrån vikas ; utan
så snart god vind blåste upp, lät han manskapet gå om-
bord. Aslög följde Ragnar ned till skeppen och sade
då: att hon nu ville löna honom för Toras silf kjortel, som
han fordom hade gifvit henne.

Dig unnar jag skjortan sida;
Sömmad är hon icke,
Men af hvitgrå håren
Hel är hon väfven.
Ej blöda dig benen,
Ej biter dig svärdsegg
I skjortan signad
Åt stora gudar

Ragnar mottog gåfvan, och sade sig vilja följa hen-
nes råd. Derpå reste han; men vid affärden kunde hvar
och en noga skönja, att denna skilsmessa gick Aslög
mycket till sinnes.

FJORTONDE KAPITLET.

RAGNAR LODBROKS DÖD.

Ragnar seglade nu til! England, men en stor"" H-
stade hans skepp mot stranden, så att de söndersl ).
Dock kom allt manskap lyckligt undan med sina v* i,
och Ragnar började straxt att härja och underku'

i RAGNAR LOBBROKS DÖD. 107

det Men konung Ella, som genom sina kunskapare fått
veta Ragnars resa förut, hade en mäkta stor krigshär
r församlad af h varje man, som kunde föra vapen och rida
åäst i hela England. Ella utgaf den befallning i sin här,
\att ingen skulle bära uddvapen mot Ragnar; »ty», sade
[Ella, »Bågnar har söner, som aldrig skola lemna oss i
fred, om han faller här». Men Bågnar iklädde sig en
i hjelm och den silkesskjorta, som Aslög förärat honom ;
i andra skyddsvapen hade han icke. Derpå började slaget ;
! och emedan Ragnar hade mycket mindre folk, så föll snart
i största delen deraf. Men han sjelf gick hela dagen fram
i och tillbaka genom Elias troppar med mördande och så
' stora hugg, att ingen mäktade stå deremot. Slutligen föll
I allt hans folk, och han sjelf innestängdes mellan sköldar
och blef sålunda fasttagen. De frågade nu, hvem han
vore; men han svarade ej. Då sade Ella: »han skall
nog komma i värre mannarön, om han ej vill säga oss
sitt namn.» Derpå lät han kasta Ragnar i en ormgrop,
med befallning att straxt upptaga honom, om han erkän-
de sig vara Ragnar. Ragnar blef nu förd till ormgropen
och ditkastad ; dock rörde ormarna honom ej. Då afklädde
mannerne honom silkesskjortan, och nu hängde sig ormar
på alla sidor vid honom. Då talade Ragnar och sade:
yjrymta månde grisarna, om de visste galtens nöd, och
toad den gamle lider,» Mannerne förstodo ändå icke,
att det var Ragnar, utan läto honom sitta qvar. Han
började då besjunga sina fordna bedrifter och sina femtio
strider, och kallas den sången Bj ark a mal. Så lyda några
| verser deraf:

| .Vi huggit med svärd.

I Har jag ej dröjt länge,

Då jag till Götaland gick

Och gaf Lindormen bane.

Då fick jag Tora.

Folket sedan mig kallat

Lodbrok, att ned jag lade

Lindormen i striden.

108 BAGNAK LODBROK8 DÖD*

Vi huggit med svärd.

HeTdre har dock ung jag varit,

När vi öster i Öresund

•*

Öste blod ät fräcka vargar

2ch förskaffade . föda .
t fotgula fåglar.
Gällt svärden gnisslade
I goda hjelmar.
Korpen vadad* i valblodet,
Och vidt var hafvet blodfargadt.

Vi huggit med svärd.
Hår fager möjadräng flydde
Arla om morgonen,
Och enkans talvän.
Sköldar såg jag spillras,
Stridsmäns lif spilldes
Det var mig som ung enka
I högsätet kyst>a.

Vi huggit med svärd.
. ljvad, är härligare for hjeltar,
An främst i spjutstormen
Palla i sin sår?
Ofta sörjer den svårast,
Som i stridsnöd ej varit.
Tungt är for den tappre
Den tröge till mod att väcka.

Yi huggit med syärd.
Håller jag det för jemt,
Ätt i svärds samqväm
En strider mot en.
Att en ej flyr för annan,
Fordom var kämpars adel.
Möara väa må alltid
Modig vara i svärdsdan.

Vi huggit med svärd.
Har jag dock alltid försport,
Att Nornornas lag vi lyda
.• Ock ledas af Ödet
Ej trodde jag, att Ella
Anda skulle mitt lif,
Då till hans stränder jag styrde,
Och förströdde hans män,

RAGNAR L0DBR0K3 DÖD. 109

Och. kring Skottlands stränder
Skiftade stekar åt vargar.

Vi huggit med svärd.
Högeliga det jemt mig hägnar.
Att Baldurs faders 1 ) bänkar
Jag bonade vet i salen —
Snart öl vi dricka
Ur drifna hornen.
Ej gråter god dräng för döden
Vid dörren till Valhall
Ej qvidande kommer
Konungen till Odens salar.

Vi huggit med svärd.
Här skulle hårdliga
Aslögs 'söner med svärden
Skarpa striden väcka,
Om väl de visste
Vår vilda medfart,
Hnr svårt mig ormarna
Slita all sönder.
Möderne gaf jag mina söner,
Att mod deras må duga.

Vi huggit med sväd.
"Hardt lider här till arföl;
Stor skada sker mig af ormen,
Som sitter i hjertats sal.
Spår jag likväl att spjutet
Skall stånda i Elias blod.
Ej skola skarpa svenner
Stilla sittande blifva.

Vi huggit med svärd.

Haft har jag femtio gånger

Stora strider

Med svärden skarpa.

Tidigt började jag kämpa;

Och tror jag att ingen konung

Skall finnas bland folken

Mer frejdad än jag.

Na gudar mig kalla;

Jag klagar ej döden.

1) Odena.

110 ELLAS SÄNDEBUD.

Hastom oss hädan!
Hem bjuda Valkyrior,
Som Oden oss sänder
Från sköldbonad sal.
Glad skall jag öl med Åsar
I högsätet dricka.
Lift-stunder äro lidna,
Leende skall jag dö.

Ragnar dog nu med frimodighet och godt beröna
och blef derpå förd ur ormgropen.

FEMTONDE KAPITLET.

ELLAS SÄNDEBUD.

När männernc berättade för Ella Ragnars ord, för-
stod han grann t, att det varit Ragnar, och kom derfore
i stor fruktan och ångest för hans söner. Sist fattar han
det råd, att skicka sändebud till dem och begära få lägga
bot för deras fader. Dertill bad han sändebuden noga
gifva akt på hvars och ens åtbörder vid underrättelsen
om Ragnars död. När sändebuden kommo för bröderne,
sutto Sigurd och Hvitserk och spelte tafi 1 ), men Björn
stod på salsgolfvet och skäftade sitt spjut. Sändebuden
trädde fram och helsade Ivar vördeliga, sägande sig vara
Elias sändemän, att förkunna Ragnars död. Då läto Si-
gurd och Hvitserk taflet falla ; ^oen Ivar bad sändemännen
noga berätta hur detta tillgått. \De gjorde så, och när
de kommit dit, då Ragnar sade: grymta månde grisar'
naa, m. m., då fattade Björn så hårdt om spjutskaftet, att
märke efter handen syntes deri; ochVnär berättelsen var
slut, ristade han det så häftigt, att det splittrades sönder.
Men Hvitserk krystade den bricka, hap höll i handen, så
hårdt, att blodet sprang ut under hals nagel. P* 1
satt och skafde éin nagel med en knif, pch hörde s i

på berättelsen, att han ej märkte på knlfven, förr ■"

i) Brädspel.

RAGNARS 8ÖNER8 HÄRFÄRD TILL ENGLAND. 1 1 1

skaf vi t allt till benet; men han brydde sig ej der om.
Ivar frågade noga efter allting, och var hans ansigtsfarg
än blå, än blek, än röd. Hviiserk ville straxt nedhugga
sändebuden, men Ivar gaf dem fred och de reste hem.
Då nu Ella hade hört alla brödernas åtbörder, sade han :
»mest ha/va vi att frukta af Ivars sinne, ehuru ej något
godt lär hafva rifvit de andra invärtes.» Han lät nu
hålla noga vård om sitt rike, så att ingen här kunde
komma honom oförvarande uppå.

SEXTONDE KAPITLET.

RAGNARS SÖNERS HÄRFÄRD TILL ENGLAND.

Bröderne rustade sig nu till hämnd, men Ivar sade
sig ej vilja hafva någon del deri och strida mot Ella,
som var saklös, ty Ragnar var sjelf orsaken till sin ofärd.
Bröderne vredgades häröfver och sade, att de ej skulle
lägga händerna i knäet och lida sådan skam, fastän Ivar
så ville ; och hade de förut slagit så mången saklös man,
att det ej var värdt draga sig undan för detta. Derpå
började de samla en krigshär; likväl kom det ej rätt myc-
ket folk, sedan det förspordes, att Ivar, på hvars vishet
alla litade, ej ville deltaga i kriget. Bröderne fara dock
åstad, men de finna Ella beredd emot sig med en oräkne-
lig här, så att de blefvo alldeles öfvermannade och måste
fly till sina skepp igen. Ivar var med bröderne, fast han
ej deltog i striden. Han sade sig nu vilja heldre gå
öfoer till konung Ella och taga böter för sin fader, än
göra slika ofärder som nu. Hvitserk svarade sig al-
drig taga böter för sin fader, och att de ej ville hafva
någon del häri med Ivar, hvarpå de seglade hem; men
Ivar gick till konung Ella och begärde böter för sin fa-
ders död. Ella ville ej tro på Ivar, förrän denne måste
svärja att aldrig bära vapen emot Ella. t Nu begärde Ivar
i böter för sin fader ett så stort stycke land, som han

112 RAGNAR8 SÖNERS HÄRFÄRD TILL ENGLAND.

kunde betäcka med en oxhud. Detta tyckte Ella ej vara
stora böter och jakade härtill. Ivar skaffade sig nu en
ganska stor oxhud och lät blöta och uttänja den många
gånger, samt ytterligare skära den i de finaste remmar,
hvilka han sammanknöt till ett mycket långt band. Här-
med omgaf han en stor plats på en vall och anlade der
en borg, som kallades Lunduna borg 1 ). Dit flyttade
mycket folk, ty Ivar blef snart vänsäll for sin gif mildhet
och sina goda råd, h varmed han till och med styrkte
konung Ella. När han så fortfarit flera år, skickade han
och begärde af bröderne sin arfvedel i Ragnars lösöre,
och fick då många och stora dyrbarheter, med hvilka han
skaffade sig alla engelska höfdingars vänskap och löfte att
sitta stilla, om något krig utbruste. Sedan sände han
sina bröder bud att samla en krigshär från alla deras
riken och dermed draga till England mot Ella. De för-
stodo nu Ivars list, och gjorde som han ville. Så snart
Ella hörde dera3 ankomst, böd han sitt folk samlas, men
fick dock ganska litet. Ivar for till Ella och sade sig
skola hålla sin ed mot konungen, men ej vilja strida mot
sina bröder, utan heldre söka förlika dem. Derpå gick
han öfver till bröderne och uppmanade dem: att strävt
angripa Ella medan hans här vore så svag. Sedan åter-
vände han till Ella, förebärande, att bröderne ej viUe an-
taga hans bemedling. 1 detsamma angrepo bröderne Elias
här och gingo så ifrigt fram, att de snart förödde allt hans
folk och togo honom sjelf fången. Ivar hade ej stridt mot
Ella för sin eds skull; men nu kom han fram och sade,
att man borde komma ihåg hvad dödssätt Ella gifvit de-
ras fader. Efter Ivars befallning blef alltså en örn ristad
på Elias rygg, hvilket så tillgick, att köttet bortskärs från
ryggen och salt ströddes i såren, hvarpå refbenen skuros
från ryggraden och böjdes ut, som vingarna på en örn.
Derpå utdrogs lungan genom detta sår. Ella blef sål
illa sargad och plågad innan han dog, och nu tyckte 1
derne sig hafva hämnat sin fader Eagnars död fulle 1 *'

1) Lincoln i England.

BIKBNAS DELNING 113

SJUTTONDE KAPITLET.

RIKENAS DELNING.

Ivar behöll för sig del rike i .Eqgjajwi, #om EUa hade
haft, lemnande det öfriga Ragnars välde åt sina bröder.
Björn Jernsida fick Svea ooh Göta rike, och från honom
härstammade många svenska konungar. Sigurd Orm i
öga fick danska öarna, Halland, Skåne, Blekinge, Bohus-
län och södra delen af Norge. Från hans dotter, Aslög,
härstammade Harald Hårfager, den första konung öfver
hela Norge. Hvitserk fick Jutland samt södra kusterna
kring Östersjön. Då han en dag var i härnad mot Byss-
land, blef han af en stor krigshär öfvermannad och fast-
tagen, och valde sig då det dödssätt, att brännas på ett
bål af mannahufvuden. Dessa bröder hafva utfört många
och stora krigståg, som dock ej här stå beskrifna. Men,
då de voro döda, foro deras männer vida omkring, att
•oka sig nya herrar; och kommo så till många rika fur-
star och väldiga konungar, men tyckte sig dock aldrig
mera finna sådana hofdingar och män som Ragnar och
hans söner.

ftyaMtb B*r. I.

114

AK8GARII UNGDOM.

ÅTTOIDE BIRiTTILSII.

OM ANSGARIUS OCH HURU KRISTNA*LÄRAN
FÖRST BLEF PREDIKAD I SYERGE.

(819 år efter Kr.' föd.)

FÖRSTA KAPITLET.

AN8GARII UNGDOM.

Ansgarius föddes i Tyskland, der den kristna läran
då redan var införd. Han förlorade sin mor tidtigt, och
sattes af sin far i en skola att lära läsa; men han var
i början mera begifven på fåfanglighet och lekar än på
sin undervisning ocb förbättring. Då berättas det, att han
en gång drömde, att han stod på ett ställe, fullt af dy
och orenUgheU Derbredvid sågs en fager och grön våg,
på hviUcen det framgick en härlig fru, klädd i hvita, ski-
nande kläder, och Ansgarius tyckte sig förstå, att det var
jungfru Maria, Med henne följde många qvinnor, som
också voro hvita och lysande, bland hvilka äfven Ansgarii
moder var. När han såg henne, började han arbeta att
komma Ull henne, men kunde ej slippa lös ur dyen. Då
gick jungfru Maria till honom, sägande: son, du vill
gerna till din moder. Men vill du komma i vårt säll-
skap, så skall du fly all fåfanglighet, och deremot öfva
dig i goda och rena seder; ty vi af sky högeligen allt som
är fåfängt och odugligt, och den som af sådant förlustas,
kan ej vara bland oss. Efter denna dröm förändrade
Ansgarius sig mycket, och sysselsatte sig blott med
varliga och nyttiga ting. Då han sedan växt upp
han munk i Nya Corbej kloster och dertill pr<

r

ANSGARIUS PBEDIKAR FÖR HEDNING A ENE I SVERGE. 1 1 5

i dess kyrka, och blef mycket beryktad för sin renlef-
nads och gudaktighets skull; så att munkarne berättade
det han ofta i sömnen hade uppenbarelser af Gud, och
folket trodde att han genom händernas påläggande kunde
bota sjukdomar. Han blef skickad af frankiska kejsaren,
Ludvig den fromme, till att predika kristendomen i Jut-
land. Detta gjorde han med stor framgång, och oaktad t
många faror omhvärfde honom, stannade han dock bland
hedningarne en lång tid.

*

ANDRA KAPITLET.

ANSGARIUS PREDIKAR FÖR HEDNINGARNE

I 8VERGE.

På denna tiden svärmade svenska, norska och dan-
ska vikingar kring hela södra Europa och förorsakade med
sitt plundrande och mördande allmän förskräckelse. Då
blef foreslaget på flera kyrkomöten att omvända dessa
nordiska folk till kristendomen, på detta sätt förmildra
deras seder och tänkesätt, samt göra slut på deras plun-
dringståg och härjningar. Vid samma sid kommo sändebud
från konung Emund i Uppsala till kejsar Ludvig. Då
desse förrättat sina hufvudsakliga ämnen, berättade de. att
många i Sverge ville emottaga kristendomen, samt att ko-
nung Emund skulle väl emottaga de prester, som komme
: dit. Då beslöts att ditsända några andliga män; likväl
vågade ingen företaga den vådeliga resan förutom Ansga-
rius samt en af hans medbröder. Han mottog af kejsa-
! ren flere skänker till konung jjmund, samt begaf sig på
resan med de svenska sändebuden. Men deras skepp blef
öfverfallet af vikingar, som borttogo alla deras dyrbarheter,
så att de blott kunde rädda några af sina böcker, hvar-
efter den andra presten ville vända om igen; men Ans-
garius sade: »jag gijver mig med kropp och själ i Guds
våld, och vänder ej om förr, än jag predikat kristendo-

1 1 6 ANSGARIU8 PREDIKAR FÖR HEDNINGARNE I 8VERGS.

men i detta land.» De fortsatte alltså resan och komnx
tfter stora besvärligheter öfver sjöar, floder, skogar ocl
moras till Björkö '), der konungarne i Sverge ofta bodde
på den tiden. Konung Emund både en med kon ung, soi
hette Björn, och kallades Björn på Haga, emedan han van-
ligtvis bodde på Haga kungsgård vid Uppsala. Denn<
Björn emottog Ansgarius väl och tillät honom att predik*
kristendomen i staden. Han omvände många ifrån afguda-
tjensten och bland andra äfven Hergeir, konungens högsl
rådgifvare och höfdinge öfver Björkö. Denne Hergeir lät
till och med på sin egendom uppbygga en kyrka; den|
första, som fanns i Sverge. Efter halftannat år återvändi
Ansgarius till Tyskland. Då lät kejsar Ludvig anläggal
ett ärkebiskopssäte i Hamburg, för att ytterligare derifrånf
utsprida kristendomen i Norden. Ansgarius, ehuru blott
30 år gammal, blef den första ärkebiskop der. Han vig-
de då en. munk, som bette Gautbert, men ock kallas Si-
mon, till biskop i Björkö, förmanande honom, att fara\
varliga med folket, och icke begära deras egodelar, utom
hetdre, såsom Ansgarius sjelf, med eget arbete förtjenql
sitt Ufs uppehålle t och äfven föregå folket med rent och\
heligt lefverne. Dessutom gaf Ansgarius af egna medel I
allt, det Simon kunde behöfva på sin resa och vid fram-
komsten: men denne biskop Simon blef snart så hatad,
att hedningarne öfverföllo honom, slogo hans medbjelparel
ihjel, och drefvo honom sjelf utur riket. Då blef Sverge |
utan någon predikant, under hvilken tid kristendomen för-
summades. Likväl stod Hergeir fast i sin tro, h vårföre |
han ock mycket begabbades af hedningarne. Han skall,
efter munkarnes berättelse, då hafva gjort många under-
verk. Ibland annat var han en dag på ett ting, der hed-
ningarne mycket bespottade hans troälära. Då sade Her-
geir: »vi skola prof va, hvilken gud som år mäktigast.
I sen, att här kommer straxt ett starkt regn. Ji^n*» i
edra gudar, så vill jag ock bedja till min gud, r

1) En stad vid Mälaren, hvars läge nu mera ej no
kan bestämmas.

AK8GARIUS RESER ANDRA GÅNGEN TILL 8VERGE. I 1 7

skapat himmel och jord, att intet regn må falla på mig.
Den, hvars böner blifva hörda, liar den mäktigaste gu-
den*» De gjorde så, och det säges, att ingen droppe
föll på Hergeir, men bedningarne blefvo alldeles genom-
våta, ehuru de sutto bredvid honom.

TREDJE KAPITLET.

ANSGARIUS BESER ANDRA GÅNGEN TILL

8VERGE.

När nu riket i lång tid varit utan någon kristen
predikant, och ingen annan vågade sig att resa dit, beslöt
indtligen Ansgarius sjelf för andra gången fara till Björkö.
Litet förr än han kom fram, hade derstädes varit ett stort
ting. Der hade en man stigit fram och sagt, att han
träffat alla de gamla gudarne. De hade då genom ho-
nom skickat denna helsning till konungen och folket: »vi
hafva länge af kärlek till eder och för eder dyrkans ock
offers skull gifvit fred och många goda år. Nu minskas
edert nit i vår dyrkan och i tjenen en främmande gud
mera än oss. Detta skolen i bortlägga,, så framt i viljen
återfå vår ynnest Viljen i nödvändigt hafva flere gu-
dar, så skola vi upptaga eder förra konung, Erik, i vårt
sällskap, att han må blifva eder en ny gud.» Häraf upp-
eggad es hedningarne mycket, och ett nytt afgudahus bygg-
des åt konung Erik. Straxt härefter kom Ansgarius.
Hans vänner rådde honom att genast resa tillbaka igen
och så undvika bedningarnes förföljelser; men Ansgarius
ville ingalunda fly, utan sade, att han var färdig lida
plågor och döden för Kristi skull. Han blef väl eraotta-
gen af konungen, som hette Olof; dock tordes ej denne
if eget bevåg tillåta Ansgarius att predika i Björkö, utan
skulle derom först rådfråga folket på allmänt ting. Der
blef då mycket buller och ropande på tinget af hednin-
gtn&e och mot den nya läran ; men då första ifvern något

118 AN8GAR1U8 RASER ANDRA GÅNGKN TILL 8TERGS.

afstannat, uppstod en gammål man och talade sålunda:
•hören mig alle, både konungar och allmoge. Här åf%
många ibland oss, som ofta ha/va rönt både i sjönöd ocå
andra faror \ huru mäktig denna nya guden är att hjelpa
dem som honom åkalla. Der/öre ha/va ock några fara
UU Dorstad l ) t enkom för att der låta döpa och kristna
sig; och hafva på sådana resor utstått försåt och anfaU
af vikingar samt många andra farligheter. HvarföH
skulle vi då ej välvilligt här hemma mottaga det. som vi
med så mycken våda hafva sökt i främmande landt
När ej våra egna gudar mer kunna hjelpa oss, så år
ju nyttigt att hafva denna mäktigare gudens ynnest»
Af dessa orden bevektes folket, och blef det derfore
tillåtet för Ansgarius att predika kristna läran i Sverge.
Han omvände då ganska många, byggde en kyrka i
Björkö, försörjde fattiga och faderlösa, samt friköpte fån-
gar. Efter någon tid återvände han till Tyskland, och
sedan blef kristendomen mycket eftersatt i Sverge, ty in-
gen predikant vågade sig dit. Ansgarius var efter tidens
sätt en ganska gudfruktig man. Han var så lättrörd, att
han gret vid allt, och bar beständigt en penningepung-
vid sidan, att derur gifva allmosor åt nödlidande. Ofta
fastade han och t vadd e fötterna på fattiga efter Frälsarens
bruk. För att späka sin lekamen, bar han alltid en hår-
duk näst kroppen och förtärde blott bröd och vatten och
det efter ett visst mått. Han var mycket nitisk for de
nordiska folkens omvändelse och sparade dervid h varken
sig sjelf eller sin egendom. Han blef efter sin död af
påfven kanoniserad, d. v. s. förklarad för helgon, dyrkades
som nordens patron eller skyddshelgon, och hans ben kriog-
spriddes och förvarades såsom heliga lemningar.

1) En stad i Holland.

OM ERIK 8EG1R3ALL OCH STYRBJÖRN STARKS. 1 1 1

IIOIDI BERÄTTELSER.

OM KONUNG ERIK SEGERSALL.

FÖRSTA KAPITLET.

OM ERIK SEGERSÄLL OCH STYRBJÖRN STARKE.

Olof och Erik hette tvenne bröder af Ivarska konunga-
ätten, hvilka regerade tillsammans i Uppsala. Olof dog
snart, lemnande efter sig en son, som hette Styrbjörn.
Emedan denne vid fadrens frfinfålle var ganska ung, så
blef Erik ensam konung. Han var mycket vänsäll och
älskad af sitt folk, dertill ganska tapper, så att han lade
Finnland, Estland och Linland under Sverges krona Hans
brorson, Styrbjörn, växte emellertid upp hemma i Upp-
sala, blifvande mycket våldsam till sinnes. Han lekte en
gång med en hofman, som hette Åke, kastande en man-
tel öfver Åkes hufvud. Nar nu denne ej kunde se, rå-
kade han stöta ett dryckeshorn mot Styrbjörns näsa, hvar-
före denne så vredgades, att han slog Åke ihjel. Han
ville sedan af högmod ej erlägga mansboten till Åkes
slagtingar, utan endast till konungen sjelf, sägande, att
hmungen sedan finge förnöja Åkes /ränder bäst han för-
mådde. När Styrbjörn blef tolf år, begynte han begära
del i regeringen efter sin fader. Han gick ej mera till
konungens bord i Uppsala, utan satte sig ofta på sin fa-
ders grafvård for att dermed beveka folkets sinnen. Ko-
nung Erik bad honom vänta, tills han blef sexton år, ty
förr ktnde han ej företaga ett så svåit verk, som att
styra ett helt rike; men detta ville Styrbjörn ingalunda
göra. Pi nästa Disarting i Uppsala framträdde han der-
före, åtföFd af sin morbror, Ulf J~ rl, och fordrade af folket
sin arfsrait i riket; och ehuru menigheten afslog detta,i

120

8TYRBJÖ&N8 KRIG8TÅG.

anseende till hans ungdom, så fortfor han dock att med
häftighet och trots pocka derpå. Häröfver blef folket så
uppretad t, att det med stenar och hugg dref både Styr*
björn oeh Ulf från finget. Dessutom utvalde det också
en annan medregent åt Erik, så att Styrbjörn ej mera
skulle hafva något hopp. Han gick då till Erik, och be*
gärde att blifva utrustad till vikingatåg, såsom en konunga-
son anstod. Erik jakad* härtill oeh gnf Styrbjörn sextio
väl utrustade skepp. Med dessa seglade han ut, och hans
första bragd var att uppsöka och ihjelslå den af folket pi
Disartinget tillsatta medregenten. Derpå seglade han från
Sverge, görande dock förut det löfte, att han antingen
skulle en gång regera öfver hela detta rike, eller ock det-
vid Ullaåtta sitt fy. Och var nu Styrbjörn fjorton år
gammal.

ANDRA KAPITLET.

STYRBJÖRNS KRIGSTAG.

Styrbjörn for sedan omkring, härjade och underkuf-
vade länderna vid Finska viken. Han var mycket oior-
. skräckt och modig i striden, dertill också starkare än an-
dra män, så att han fick det tillnamnet Starke. På den
tiden var en mycket beryktad borg i Pommern, som kal-
lades Jomsborg. Den var anlagd af en förnäm dansk
man, vid namn Palna-Toke, och var ganska stark samt
nästan ointaglig. Dessutom låg också sjelfva hamnen inom
fästningen, så att skeppen der voro i godt förvar. Män-
nerne i borgen kallades Jomsvikingar, och hade ien lag
sins emellan: 1) att ingen fick upptagas bland den, utai
allas samtycke. 2) Ingen, som var under aderttn eller
öfver sextio år. 3) Ingen, som var gift, ty qvjnna
aldrig komma inom borgen. 4) Ingen, som afila '
utmaning till envig; och många andra stränga vtflk
Dessa joms-vikingar ansågos för det tappraste folfc <r

i SLAGET PÅ PYRI8VALL. 121

joycket fruktade på den tiden; likväl lyckades det för
Styrbjörn att öfverrurapla och intaga borgen under Palua-
-Tokes frånvaro, och härigenom blef han mycket mäktig
flch beryktad. På denna tiden regerade i Danmark en
kon ang, benämnd Harald Blåtand, som blef efter många
stridigheter fördrifven ur riket af sin egen son, Sven
Tvaskägg. Han flydde då till Styrbjörn, och blef med
hans tiilhjelp åter insatt i Danmark. Till belöning för
detta fick Styrbjörn Haralds dotter, den sköna Tyri, till
hustru; och Harald måste lofva att bistå Styrbjörn med
hundra skepp mot konung Erik Segersal 1 i Uppsala. Här-
på rustade Styrbjörn sig väldigt till och samman bringade
ett tusen skepp i Jomsborg. Han väntade då först en
tid på de hundra skepp Harald Blåtand lofvat honom;
men när han såg sig besviken häri, for han i vredes-
mod med hela sin flotta till Danmark, och tvang Harald
att i stället för etthundra utrusta tvåhundra skepp til!
hans hjelp, och dessutom sjelf följa med på tåget. Derpå
seglade de till Uppsala. Men danskarne diktade nidvisor
om Harald, kallande honom Styrbjörns träl, och tyckte
de mycket illa vara, att deras konung skulle tåla sådant
tvång af en främmande yngling.

TREDJE KAPITLET.

SLAGET PÅ FYRISVALL.

(983 efter Kr.)

Erik Segersäll regerade emellertid i Uppsala och
var en förnämlig och stor konung. Skoglar Toste, en rik ; _v
odalbonde ocb beryktad viking i Westergötland, hade en
, dotter vid namn Sigrid, hvilken var mycket beryktad för
sin skönhet, men hon var derföre ganska storsinnt och
höj lodig. Henne tog konung Erik till sin drottning och
ficl derigenom mycket an häng i landet af hennes slägtin-

122 SLAGET PÅ FYRISVALL.

gar; särdeles af Torgny den vise, lagman i Uppland. Nar
konung Erik fick underrättelse, att Styrbjörn med sia
stora flotta kommit in i Mälaren, skickade han ut pilboJ
of ver hela riket, att allt vapenfört folk skulle samlas titt
Uppsala. Han lät derpå försänka inloppet till Flotsund,
så att Styrbjörn ej skulle kunna segla ur Mälaren anda
till Uppsala. Då Styrbjörn kom dit, lät han sitt folk gå
i land, och uppbrände derpå alla sina skepp, på det att
folket skulle strida så mycket tapprare, då de ej hade
hopp om räddning genom flykten. Knappt var detta gjordt
förrän Harald Blåtand smög med sitt folk ombord på sim
skepp, lade dem ut i sjön, och seglade så hem till Dan-
mark, lemnande Styrbjörn i sticket. Denne måste nu med
sin här stå på strandeu och se Haralds bedrägeri, och
kunde dock icke hindra det. Han förlorade likväl ej mo-
det, utan lät hugga upp genom skogen en bred väg åt
sin krigshär till den stora slätten Fyrisvall utanför Upp-
sala. På denna slätt uppställde han sin krigshär, häftan-
de deri många tappra och förnämliga män, bland andra
sin morbror, Ulf Jarl, och Björn Bredviking, en isländare.
Erik Segersäll skipade sitt folk på andra sidan, och
Torgny lagmau var haus förnämsta man så i råd som dåd.
Slaget blef ganska häftigt och långvarigt. Torgny hade
låtit göra vagnar med spjut framför och liar och skaror
på sidorna, hvilka af dömda missdådare drefvos in i fien-
dernas leder och anställde der stor förödelse; men Styr-
björn var så mycket öfverlägsen i manskap, att han ändå
förmådde göra starkt motstånd; och stridde de så hela
dagen utan att kunna besegra hvarandra. Under natteo
kom mycket folk v från landet alltomkrmg till Erik, så att
hans krigshär ej var mindre nu än första dagen. Dock
voro jomsvikingarne så tappra män, att de uppehöllo stri-
den hela andra dagen, och vid dess slut kunde ännu in-
gen se hvilkendera skulle segra. Höfdingarne o' au
under natten för seger. Styrbjörn offrade åt en
det säges, att en röd skäggig man, hvilken folket de
vara Tor, skall hafva visat sig för Styrbjörn or' o-

•LAGET PJL FYRI8VALL. 123

nat bana nederlag. Erik deremot gick upp i Uppsala
tempel och offrade der åt Oden, lofvande sig sjelf åt gu-
den efter tio år, om han blott denna gången finge seger.
Då berattas, att en enögd man i vid bjå kappa med en
sid hatt på hufvudet har visat sig för Erik, och gifvit
honom ett spjut, som han skulle kasta mot Styrbjörns
folk, sägande: »i hören nu alla Oden till!» Och denna
man troddes hafva varit Oden sjelf. Tredje dagen börja-
des ett mycket häftigare slag, och hade emellertid denna
natt återigen mycket folk samlats till konung Erik från
landskapen. Men snart kom en allmän bäfvan öfver Styr-
björns män. De tyckte, att uppe i luften allestädes öfver
dem sväfvade lätta pilar, hvilka förblindade och förvillade
dem, och troddes vara sända från Oden. Dessutom ned-
rasade ett närbeläget sandberg, och åstadkom mycken för-
virring bland dem. När Styrbjörn nu omsider såg, att
allt lutade till hans fall och undergång, stötte han med
ångest och förtviflan sitt baner fast i jorden och ropade
med förfärligt ljud till sitt öfverblefna folk, att de skulle
heldre dö med ära, än fly med skam. Derpå kastade
han sig med raseri midt ibland »sina fiender och föll så,
genomborrad af deras vapen. De fleste af hans män följ-
de honom, och få voro de som flydde undan eller gåfvo
sig till fånga. När slaget var slut, uppträdde konung
Erik på en af högarna, och utlofvade en stor belöning åt
den som kunde qväda en Dräpa l ) Öfver detta slag. Då
steg bländaren Torvald Hjälteson fram, och qvad för ko-
nungen och hären en härlig segersång, och erhöll derför
till belöning tvenne dyrbara guldkedjor, och har denne
Torvald hvarken förr eller sednare befattat sig med skalde-
konst. Efter detta blef Eriks son, Olof, som då var blott
två år gammal, framburen för hären och af densamma
kyllad och utropad till sin faders efterträdare och ko-
nung öfver hela Sverges rike. — Emedan han för sin barn-
doms skull vid detta tillfälle bars vid skötet, blef han

1} Äreaång.

124 EKIt SBGERSÄLLS DÖÖ.

kallad Ohf Skötkonung. Styrbjörn hade en son, be-
nämnd Torkil Språk ålägg, livars son hette Ulf, som var
fader till Sven Ulfsson, från hvilken en hel dansk ko*
Tiuugrtätt härstammar.

FJERDE KAPITLET.

ERIK SEGERSÄLL8 DÖD.

' Sigrid var så högfärdig och stormodig, att Erik ej
kunde trifvas med henne, utan de skildes åt, och hon
for ned på sina gårdar i Westergötland, erhållande der
af Erik ett stort välde. Han gifte sig sedan med Öda,
Håkan jarls dotter från Norge. Före Eriks tid hade
konungarne vanligtvis medregenter, men Erik afskaffade
dem, och antog i deras ställe till hjelp i regeringen en
embetsman, som kallades Sverges jarl till skilnad från åe
andra obetydliga jarlarne. Erik fördref konung Sven
Tväskägg från Danmark, och dog sedan, jerat tio år efter
slaget på Fyrisvall.

OM 810RID STQÄRÅDA. 125

TIOHDE BERÄTTELSE!.

OM OLOF SKÖTKONUNG.

FÖRSTA KAPITLET.

OM SIGRID STORRÅ.DA.

Olof Skötkonung tog nu Svea välde efter sin fader.
Hans moder, Sigrid Storråda, lefde på sina gårdar och var
mycket beryktad för sin fägring, klokhet och rikedom»
Bn gång kom fylkeskonungen Harald Grenske från Norge
dit och friade till Sigrid, men hon afslog hans begäran
och for straxt derpå till en annan af sina gårdar. Ha-
rald reste efter henne, oaktadt sina mäns afrådande, och
Bar han kom fram, var en annan konung, från Byssland,
vid namn Wifavald, der förut, h vilken också kommit i
Jriareärende. De blefvo båda förda i samma sal, och Sig-
rid lät iskänka rikligt med mjöd och öl, så att alla blefvo
druckna och somnade. Derpå lät hon tillstänga dörrarna
och itända salen, så att de, som derinne voro, antingen
uppbrändes eller ihjelslogos af Sigrids folk. Då sade Sig-
rid, att hon så skulle lära småkonungarne att komma
och fria till henne. Af detta sitt stormodiga uppförande
blef hon kallad Sigrid Storråda.

På den tiden regerade i Norge en konung, benämnd
Olof Tryggvason, som var vida berömd för sin tapperhet
och sitt förstånd. Han hade i sin ungdom farit vida ora-
1 kring. I England hade han antagit den kristna läran
och var mycket nitisk för dess utbredande. Han kom
tlutligen till Norge, hvarest Håkan jarl regerade. Håkan
blef då ihjelslagen och Olof antagen till öfverkonung i
hela riket, der han dels öfvertalade och dels tvang folket

126 DKOTTNING TYBI.

att antagna den kristna tron. Han skickade en gäng sän-
debud till Sigrid Storråda i friare-ärender, och fingo dé
goda svar af Sigrid. Sommaren derpå möttes de båda,
Sigrid och Olof, och blef då öfverenskommet om giftermål
dem emellan. Då sade Olof, att Sigrid först skulle an-
taga dopet och den kristna tron. Men hon svarade:
ticke lär jag gå ifrån den tro, som jag förr har haft
och fränder före mig. Också må du för mig gerna tro
på hviUcen gud du vill» Då blef Olof mycket vred,
steg upp och sade hastigt : »hvarföre skulle jag vilja ega
dig, hedna hundf» Och dervid slog han henne i ansigtefc
med sin handske. Då stod Sigrid upp och sade: »detta
slag skall en gång blifva din baneh Derpå åtskildes de.
Men Sigrid gifte sig sedan med konung Sven Tväskägg,
som då for hennes skull återfick sitt rike i Danmark,
och upphörde hon aldrig att reta honom och sin son,
Olof Skötkonung, mot Olof Tryggvason.

ANDRA KAPITLET.

DROTTNING TYRI.

Det hade uppkommit oenighet emellan konung Sven
i Danmark och konung Burislaf i Windland 1 ), hvilken
tvist blef förlikt genom Sigvald jarl af Jomsborg på det
villkor, att Burislaf skulle fä Tyri, konung Svens syster,
till gemål. Detta var densamma Tyri, som tillförene va-
rit gift med Styrbjörn Starke. Men Tyri sade tvärt nej
härtill, emedan Burislaf var hedning, men hon kristen, och
alltså blef giftermålet icke af. Häröfver klagade Burislaf,
så att Sigvald jarl slutligen for till konung Sven och med
sin list öfvertalade honom att lemna Tyri i Sigvalds hän-
der. Hon fördes då mot sin vilja till konung Bun«l»f

1) Windland, sedan kalladt Wenden, utmärker
sten af Östersjön, der wenderna bodde.

I DROTTNING TYRJ. ! 27

som lät tillreda ett stort bröllop, tagande henne der till
drottning. Men hon hvarken åt eller drack så länge hon

E*ir der bland hedningarne, och efter sju dygn flydde hon
ed sin fosterfader hemligt om en natt derifrån, döljande
t«ig i skogar, och vandrade jemt på öde stigar. Så fär-
dades de genom Danmark och Sverge, och tordes ej
' stanna förr än i Norge. Ber uppenbarade Tyri sig och
förtäljde händelsen för konung #ltf Tryggvason. Han gaf
;henne frid och beskydd i sitt rike, och emedan han tyckte
jjtenne vara en däjelig qvinna, och dertill tala förståndigt
och väl, så begärde han henne sig till äkta. Hon jakade
dertill, tyckande det vara ett hederligt gifte, att få en
jådan berömlig konung till försvar och målsman. Deras
'bröllop blef alltså drucket, men intet bud derom skicka-
des till konung Sven, ej heller blef hans bifall begärdt.
Kär drottning Tyri hade varit i Norge någon tid, begyn-
te hon ofta med fagra ord tala med konung Olof, att han
skulle fara till Windland och der utkräfva hennes hem-
gift, som bestod i många och dyrbara egodelar. Men alla
Olofs vänner afrådde honom från denna resau; ty de be-
farade, att drottning Sigrid skulle öfvertala Sven Tvä-
skägg att angripa Olof på vägen genom Danmark.

En vårdag hade konungen fått en ros, som för års-
tiden var ovanligt mycket utslagen. Han gick dermed till
drottningens härberge; men då han kom in, satt hon i
stugan och gret. Olof gaf henne då den rara rosen, men
Tyri slog deremot med handen, sägande: »större skänker
gaf mig min fader Harald Blåtand, som med svärdsudd
intog hela Norge med skatter och egodelar; men du törs
ej draga genom Danmark för konung Sven min broder.»
Då sprang konungen upp vredeliga, sägande: »icke rädes
jag att resa för din broder, Sven Tväskägg, och han lär
förlora dervid om vi träffas.» Derpå lät konungen blåsa
tillsammans ting, och förkunnade der, att han ämnade
denna sommar företaga Windl andsresan, begärande skepp
och manskap dertill öfver hela riket. Sålunda fick han
tillsammans sextio väl utrustade skepp, med hvilka han

128 FORSAT EMOT OLOF TRYGGVA80N.

styrde söder ut till W indiand, haffande drottning-
med sig på denna resan.

TREDJE KAPITLET.

FÖRSÅT EMOT OLOF TRYGGVASON.

Erik jarl hade alltsedan sin faders, Håkan jaris, di
▼arit landsflyktig ur Norge för Olof Trygg vason. Of
somrarna var han ute på vikingatåg och forvärfvade
mycken rikedom samt stort rykte för tapperhet; men
vintrarna var han dels hos konung Sven i Danmark, di
hos Olof Skötkonung i Sverge, och sökte att emel
dessa furstar stifta förbund mot Olof Tryggvason, ämi
de på detta sätt återvinna sitt fädernerike, Norge.

När det blef bekant i Danmark, att Olof Trygg-
vason hade rest till Windland, gick Sigrid Storråda til
sin man, konung Sven, och började åter uppegga honom,]
sägande, att Olof Tryggvason hade utan Svens lo/
dess syster, Tyri, hvilket ingen af Svens berömliga férfi
der skulle ha/va tålt. Slutligen uppretade hon Sven så,
att han sände bud till konung Olof i Sverge och till Erik
jarl, bedjande dem komma till Danmark med sina flöt
tor och krigshärar, så skulle de sedan gemensamt anfalla*
Olof Tryggvason. - Emedlertid sände han Sigvald jarl af
Jomsborg som spejare till Olof Tryggvason. Denne hade
under tiden kommit väl öfverens med konung Burulaf
och fått ut Tyris hela hemgift. Men när Sigvald jarl kom
dit, visste han med sin slughet och rådighet så innästla
sig hos Olof Tryggvason, att han blef dess bästa vän och
rådgifvare. Han upphittade allehanda förevändningar, ge-
nom hvilka han fördröjde konung Olofs afresa från Wind-
land. Det kom väl ett rykte dit, att konung fiwÄW i
Danmark rustade till krig; men Sigvald påstod
vara endast osanning, sägande till Olof: »icke läi
Tväskägg våga strida mot dig och din stor~ * '

FÖR8ÅT JSMOT OLOF TRYGGVASON. 129.

tom skall jag med mitt krigafolk följa dig till hjelp,
du det vill» Så blef- också öfverenskommet. Litet
sfter far Sigvald jarl ett hemligt bud, att konung Olof
Iverge, Sven i Danmark och Erik jarl voro färdiga, och
med sina flottor bakom ön Svolder *), väntande på
Tryggvason. Då påskyndade Sigvald denne sednares
som också skedde. Konung Olof Tryggvason hade
in flotta många stora och präktiga skepp, men i syn-
let utmärkte sig trenne, som kallades Tranan, Ormen
och Ormen långa. Alla tre voro drakeskepp 2 ) och
|rre än de andra. Ormen långa var dock störst, och
)to like i skönhet, styrka och storlek hade aldrig funnits
Iförd Jand en. Konung Olof Tryggvason styrde sjelf på
jfmen långa, och var der ett utvaldt manskap af mycket
kka och starka män. Ulf den röde, som bar konungens
pa, och Kolbjörn Stallare 3 ) voro Stamboar 4 ) derstädes.
jknd manskapet var också Enar Tambaskelfver, en gan-
ta go<l bågskytt, och då blott aderton år gammal. De
p&m skeppen voro mera snällseglande och foro något
fat, men Sigvald jarl sade, att emedan han väl kände
ma farvatten, så skulle han segla förut och visa vägen
fr de större skeppen, att de ej skulle stöta på grund
wfio» öarna och skären. Konung Olof Tryggvason
tedde på Sigvald jarl och följde honom, men denne styrde
t vägea innanför ön Svolder.

1) Svolder, en ö vid pommerska kusten.

2) Drakeskepp voro mycket stora och hade ett uthugget
drakehufVud i förstammen, men öfver bakstammen uppstod
liksom en slingrande drakestjert.

3) Stallare betyder marskalk.

4) Stambo kallades den som skulle försvara f ramstammen på
ett skepp, och dertill utvaldes alltid de tapprastej

FrpoeUs Ber. I.

130 HÖFDINGAKNA8 SAMTAL.

t

FJEBDE KAPITLET.

HÖFDINGARNAS SAMTAL.

Det var mycket vackert väder och klart solsken d(
dagen, så att konungarne Sven och Olof samt Erik ja
jemte mycket folk hade bestigit en kulle der på ön
att se sig omkring, och deras flotta låg ned vid strand*
bakom ön. De hade förut gjort det förbund, att om
kunde ibjelslå Olof Tryggvason, skulle de dela Ne
sig emellan ; men af konung Olof Tryggvasons skepp skt
hvar och en få behålla det han kunde taga. De finj
nu se många skepp segla ute på hafvet, bland h vilka
ett ganska stort. Då sade begge konungarne, att
månde vara Ormen långa; men Erik jarl nekade dei
Litet derefter kom ett mycket större skepp, dock var de
ej drakeskepp. Då sade konung Sven: »nu år
Olof Tryggvason rädd, nar han ej törs uppsätta dra
hufvudet på sitt skepp.» Erik jarl svarade: »icke år del
Ormen långa, utan ser jag på de randiga seglen, att
år Erling Skialgssons skepp, och år det bättre att
det skeppet segla förbi, än ha/va det emot oss i strk
Åter kommo der tre skepp, hvaribland ett var mäkta stc
Då ropade Sven: »låtom oss nu hasta till våra si
ty der far visserligen Ormen långa» Men Erik jarl
»nog finnas fiere stora och vackra skepp i Norge
Ormen långa, och ännu må vi töfva något.» Då ^
männerne sins emellan : »Erik jarl törs nu ej slåss
hämnas sin faders död.» Men jarlen aktade ej dei
Om en stund kommo några skepp, bland hvilka var
stort förgyldt drakeskepp. Då stod konung Sven oj
och sade: »högt månde Ormen långa bära mig i
ty honom skall jag styra.» Erik jarl sade då så hög
att många hörde det: »om också konung Olof ej ht
fiert och större skepp än de som nu synas, så lär
aldrig Sven Tvåskägg med sin makt vinna der, ^

OLOF TRYGGVA80N8 TILLRUSTNING. 131

skepp var Ormen korta. I detsamma kommo tre
>ra skepp seglande fram om näset, och efter dem följde
et fjerde, ett öfvermåttan stort och härligt drakeskepp,
rars like i prakt och storlek de aldrig förr hade sett.
var öfver allt måladt och forgyldt, och så långt, att
var femtioåtta åror på hvar sida, dertill ock så högt;
dess skeppsbord stodo högt öfver alla andra. Då blef
sn tvist mer, ty alla sågo, att detta var Ormen långa,
sh det är berättadt, att många, som förut talat stora
I, tystnade vid denna syn, och glömde att vidare upp-
Erik Jarl till anfall. Men han befallte nu sitt folk
ta till flottan, och alla skyndade dit, rustande sig till
riden.

FEMTE KAPITLET.

OLOF TRTGGVASONS TTLLKU8TNING.

Sigvald jarl, som skulle visa norska konungen vä-
lät sina segel falla, när han kom fram, och rodde
änder ön Svolder. Den andra stora skeppen falide då
en sina segel för att vänta på Olof Tryggvason, ty de
go veta, att här var fiendtlighet å färde. Men i det-
ma som Ormen långa seglade in under holmen, rodde
a den förenade flottan fram emot honom. Då sade nå-
af hans folk, att han borde segla sin väg och icke
ida mot en sådan öfvermakt; men konungen steg upp
bakstammen och ropade högt: »låten straat seglen falla!
har aldrig flytt. Och Gud må råda för mitt lif;
aldrig skall jag fly. Derpå ropade han, att de skulle
man binda skeppen. Så skedde, och de hopbundo f ra in-
ramarna af Tranan och Ormen långa, JTär konungen
det, ropade han, att detta icke dugde, utan attfram-
men på Ormen långa skulle ligga så mycket framom
andra skeppen, som Ormen långa var längre. När
.Stambon Ulf röde hörde detta, sade han: »på det sättet

132 OLOF TRYGG VAS0N8 TILLEUSTNING.

lär snart /ramstammen på Ormen långa bli/va ö/verm*
nad.» Då sade konungen: »jag visste ej att jag hade m
stambo, som var både röd och rådd.» Ulf svarade: »för-
svara du blott bakstammen i dag, så som jag skatt vårja
framstammen». Då lade konungen en pil i sin båge ock
sigtade dermed på Ulf. Men denne sade: nskjut heUn
på andra, konung, ty det behöfves nu. Jag skall göra
allt efter min förmåga.» Derpå sammanbundos alla skep-
pen och Ormen långas fram stam lades framom de andra,
så som konungen befallt.

Olof Tryggvason stod högt i bakstammen på Ormen
långa och sågs öfver alla andra. Han hade en förgyld
hjeim och sköld samt en kort röd rock öfver brynjan, ock
var härigenom ökänd från alla andra, utom Kolbjörn
Sta Hare, som var mvcket lika klädd. De förenade flöt-
torna hade nu delat sig. Olof Tryggvason frågade då:
»hvem är höfding för denna krigsflotta, som ligger tniåi
emot mig t » Då sade folket, att det var Sven Tyåshågg
med danska hären. Konungen sade: »icke frukta vi för
det blödiga folket, ty de danska hafva intet mod i sig*
Men hvem är, som kommer fram der UU höger t» Då svt»
rades: att det var Olof Skötkonung med svenska hårn
Konungen sade: »bättre vore för de svenska, att sitta
hemma och slicka sina offerskålar, än bestiga Ormen långa
mot våra vapen. Men kväka äro de stora skeppen titt
vens ter f» Folket sade: »det är Erik jarl med hans roAw
Då sade konungen: »han hur rättmätig stridsorsak nmi
oss, och blir med dem ett skarpt fäktande, ty de åt*
norrman som vu» Men om Erik jarls skepp är berät-
tad t, att det var ganska stort, och kallades Jernbardfi**
emedan hela framstammen var rnndt omkring beslagoa
med jern och hvassa taggar*

SLAGET VID SYOLDEB. 133

8JETTE KAPITLET.

SLAGET VID SVOLDER.

(År 1000).

Nu lagade kormngarne sig till. Konung Sven lade
»ot Olof Tryggvason ; Olof Skötkonung angrep de y tter-

K skeppen till höger, och Erik jarl till venster; men
vald jarl höll undan med sina och deltog icke i slaget.
Ber blef då en ganska skarp strid. Stamboarne på Trä-
tan, Ormen långa och korta kastade ankare i konung
(Svens skepp och höllo dem så fast. Som nu det norska
Iket stod ganska högt på sina skepp mot danskarne, så
nde dessa sednare blott föga värja sig mot de förras
gg och snart blefvo de främsta skeppen alldeles afröjda.
jfiven Tväskägg och de öfriga, som undsluppo med lifvet,
jpriiDgo på andra skepp, och rodde dermed bort undan
ét norskes hugg, tyckande denna leken hafva gått dem
ila i band. Då lade Olof Skötkonung med sina skepp
ttot Ormen långa; men det är i korthet sagdt, att det
fick honom sammalunda som Sven, och han måste lägga
fort undan norrmännen. Erik jarl hade emellertid afröjt
iera af de yttersta skeppen, och, så snart något var af-
fojdt, löshögg han det från norska flottan. 8å fortfor
fcan, beständigt fäktande med huggvärjor på nära håll t- ;
»en svenska och danska flottan Mg rund t omkring, strifi .:
dande med skott och pilar mot norrmännen; och så snart
; folktt var fallet på Erik jarls skepp, kom nytt, friskt
j»au$kap från de andra istället. Slutligen började non-
TBäanen springa af de smärre in på de större fartygen;
Ä «i jarlen förtfor, tills han slutligen borttagit alla skep-
pen förutom Ormen långa, dit alla öfverblefne norrmän
»ade flyktat Då lade Erik jarl Jerubarden ombord med
Ormen långa, och uppstod der det allra häftigaste slag.
Norrmännen blefvo så uppretade, att många, i ifveru att

k - \

134 SLAGET TID 8V0LDBR.

hugga sina fiender, ej kommo ihåg, det de voro på haf-
vet, utan sprungo öfver bord ocb föllo så i sjön. Konung:
Olof stod bela dagen i bakstammen, fäktande ifrigt, mest;
med spjutkastning, ty han var så Öfvad, att han kund*
kasta med båda händerna på en gång. Han såg, huru
norrmännen höggo tätt och ifrigt, dock föllo få fiender
deraf. Då ropade han och frågade: hvad orsaken vore
härtill? eller om lians män shöto falskt? Männerne sva-
rade då: att deras svärd blifvit slöa af det täta hag*
gandet och beto ej mycket. Konungen tog då upp urs»
vapenkista och gaf folket nya och h vassa svärd, och bör-
jade då striden åter att skärpas. Men då konungen luta-
de sig efter svärden i vapenkistan, sågo männerne, att
blod rann ut undan harnäsket på armen, hvaraf de for-
stodo, att han var sårad. Enar Tambaskelfver brukade
sin båge hela dagen och fällde dermed mången man. Haft
märkte, hvar Erik jarl stod på Jernbarden, och sköt der-
före efter honom; men pilen gick straxt bredvid jarlens
hufvud tvärtigenom roderknappen och de omlindade tågen.
Jarlen såg sig om, frågade: om någon visste, hvem son
sköt så hårdt? I detsamma kom den andra pilen och
gick emellan armen och sidan samt tvärtigenom ett tjockt
bräde. Då märkte jarlen, h varifrån skottet kom, och sade
der före till en snäll finsk bågskytt: »skjut du den långa
mannen, som står der vid masten på Ormen långa.» Som
Enar spände bågen tredje gången, kom finnens pil ock
skar af Enars bågsträng, att den sprang sönder med gäll
klang. »Hvad var det, som small så högt?» ropade Olof
Tryggvason. »Norge ur dina händer, konung !» svarada
Enar. »Gud råder för land och rike, och icke din båge %
svarade Olof. »Tag min båge och skjut med den!» ock
kastade så sin båge till Enar. Enar tog bågen, spända
och böjde den upp och ned, sägande: »alltför vek, aUir
för vek är konungens båge!» slängde den så åter till
Olof och tog sköld och svärd, stridande dermef 1 * ls ig«
han förmådde.

i

L

SLAGET VID SVOLDER. 135

if det myckna spjut- och pilskjutandet från den
förenade flottan började slutligen manskapet falla på Ör-
nen långa, så att skeppet blef tomt här och der på si-
dorna. Då sprang Erik jarl jemte femton män ombord
derpå; men, då stamboarne Ulf den röde och Hyrning
fingo se detta, skyndade de dit med några kämpar från
främst am men och mottogo jarlen så, att de fleste af hans
män follo, andra sårades, och han sjelf måste baklänges
hoppa ned igen på Jernbarden. Derpå fortsattes den förra
striden med pilar och spjut, hvaraf återigen mycket folk
föll på Ormen långa och slutligen äfven stamboarne Ulf
röde och Hyrning, sedan de länge och väl värjt framstam-
men. Manskapet började nu blifva mycket glest på Or-
men, h vårföre Erik jarl återigen sprang dit upp med mån-
ga af sina män. Det qvarstående folket kunde då ej
längre göra dem motstånd, utan drog sig undan till bak-
stammen. Der stod konung Olof högst upp, så att han
syntes öfver alla sina män, och var mycket ökänd, så att
»otaliga spjut och pilar riktades åt honom ; men han afhöll
dem med sin sköld, som dock deraf blef alldeles uppristad,
Sjelf falide han många bland fienderna med spjutkastande,
och alla säga, att aldrig har någon konung så frimodigt
utställt sig för fienders skott som Olof Tryggvason. Emel-
lertid var ett stort, antal af Eriks män uppkommet på
Ormen långa och sikte ifrigt till bakstammen mot konun-
gen. Ehuru nu Olofs öfverblefne män voro käcka och
starka, kämpar, så hade de dock att göra med alltför stor
of ver makt, så att de snart blefvo slagna, och konungen
hade blott åtta man qvar omkring sig. Då sköt han sin
sköld öfver sig, och störtade så hufvudstupa i hafvet. Så
gjorde äfven de öfriga hans män ; bland hvilka voro Kol-
björn Stallare, Enar Tambaskelfver, och konungens broder,
Torkel Nefia, den siste, som sprang öfver bord. De äm-
nade rädda sig genom simmande, men blefvo uppdragna
af Erik jarls vaktskutor. De, som togo Kolbjörn, gladdes
mycket, troende sig hafva fått konungen, emedan Kolbjörn
var honom lik till växt och kläder; men då han fördes

136 OLOF 8KÖTKONUXGS DÖPELSE.

till Erik jarl, såg denne misstaget, dock gaf han bå<
Kolbjörn och de andra frid. — Efter konung Olof Try{
vason letades fåfängt; han fanns icke mer. Somliga trod<
att han, utmattad af sår och trötthet, drunknat. Andi
återigen säga, att då Astrid, Sigvald jarls hustru, fick vett
sin mans förräderi mot Olof Tryggvason, utrustade bo*
ett litet skepp till dennes hjelp. Detta låg straxt bredvid
under slaget. Då konungen sprang i hafvet, säga de,
att han under vattnet afklädt sin rustning, och sedok
simmat till Astrids fartyg, som upptog honom och rodde
straxt bort. Han skall sedan aldrig hafva velat återvän-
da till Norge, utan vandrat söder ut till Bom och skt-
ligen till Jorsala ! ), der han en lång tid lefvat i ett klo-
ster. Ingen vet till fullo sanningen häri; men det är;
visst, att han aldrig mera sågs i Norden. Drottning Tyii|
tog så stor sorg öfver hans död, att hon hvarken åt eller
drack, utan dog på nionde dagen; och de af konung Olofs
flotta, som seglat förut, fingo stor ånger och harm der-
Öfver, att de så öfvergifvit sin höfding; och var det en
allmän sägen, att slik konung månde aldrig mera komma
öfver Norges rike.

SJUNDE KAPITLET.

OLOF SKÖTKONUNGS DÖPELSE.

Norge blef nu deladt i tre delar. Sven TVask»^
fick en, Erik jarl den andra och Olof Skötkonung den
tredje. Erik jarls broder hette Sven jarl. Han var gift
med Holmfrid, Olof Skötkonungs dotter, och blef na af
sin svärfader tillsatt att styra dess andel i Norge.

Allt efter Ansgarii död hade kristendomen blifvit illa
vårdad i 8 ver ge, tills slutligen vid den tiden Sij id,
en prest från York i England, kom hit och nedar" »g

1) Jerusalem.

OLO? HARALDSSON. 137

*-vid Wexiö- i Småland, börjande der att predika. Af ho-
t nom blef Olof Skötkonung döpt vid Husaby kalla i Wester-
götland år 1001, och är ban "sålunda den förste kristne
konung i Sverge. Då han nu ej mera kunde förestå de
r * "stora afgudaoffren i Uppsala, bortlade han den hittills
t Ta ni i ga titeln af Uppsalakonung och lät i dess ställe kalla
r sig Svea honung. Han höll ett präktigt och lysande hof,
f och var sjelf af ett stolt, egenkärt och högmodigt sinne,
■ såsom hans moder, Sigrid Storråda. På krig rar han
dock ej begifven, och lät utan motstånd fienderna bort-
taga alla de länder kring Finska viken, som lians fader,
E Erik Segersal], hade vunbit under Sverge.

ÅTTONDE KAPITLET.

OLOF HARALDSSÖN.

Småkonungen Harald Gren ske i Norge, som blifvit
innebränd af Sigrid Storråda, lemnade efter sig en son,
benämnd Olof. Denne döptes i din <ungdom och upp-
fostrades sedan i Norge. Han blef en mycket tapper och
förståndig man, samt utmärkt framför al! a andra. Han
var ej särdeles lång, men ganska tjock och starkt växt,
bvarföre han äfven vid äldre år fick tillnamnet Olof Digre
eller Tjocke. Han började ganska tidigt fara i härnad,
och hans första tåg skedde mot Sverge, emedan hans fa-
der der blifvit innebränd. Han öfvervann först en viking,
benämnd Söte, vid Sotaskär, utanför Södermanland; sedan
seglade han genom Norrström in i Mälaren. Men Olof
Skötkonung spärrade Mälarens utlopp på det sätt, att han
lat spänna starka jer n kedjor tvärtöfver strömmen mellan
Ekldarholmen l ) och Norrmalm, och med stockar ocb ste-
nar uppfylla densamma så, att den ej skulle vara segel-
bar. Dertill ditskickade han krigsfolk att bevaka detta,

1) Häraf kallade* Riddarholmen Kedjeak&r.

138 OM OLOF HABALD380NS FRIERI.

ämnande så innestänga Olof Haraldsson, ty på den tidea
hade Mälaren ej mer än ett utlopp. Då nu denne om
hösten ville återvända, fann han utloppet tillstängdt för
aig. Dessutom hörde han också, att Olof Skötkonung
hade samlat en stor krigshär, för att dermed anfalla ho-
nom; och tycktes nu goda råd vara dyra. Vattnet var
ganska högt i Mälaren, och öktes ännu mera genom ett
ständigt regnväder, som i de veckorna inträffade. Då föll
Olof Haraldsson på det rådet, att han lät sitt folk en natt
hemligt genomgräfva ett smalt näs mellan Mälaren och
hafvet, söder om Stockholm ! ). Om morgonen lät han taga
alla styren undan sina skepp, och innan de svenska kunde
märka och hindra det, seglade han med strykande vind
genom grafven och öfver grunden och kom så Jäkligt ut
i hafvet, fortsatte der sina härjningar, och uttvang skatt
af gottlänningarna. Olof Sfcötkonung vredgades mycket
öfver sitt folks försumlighet, kunde dock nu ej mera hjelpa
det; men ifrån denna tiden började han bära stort hat
till Olof Haraldsson, kallande honom alltjemt Olof Tjocke,

NIONDE KAPITLET.

OM OLOF HARALDSSONS FRIERI.

Sedan Olof Haraldsson ytterligare vunnit mycken
krigsära och makt, seglade han till Norge för att der
återtaga sina faders rike. Erik jarl var redan död på
ett tåg till England, så att landets förnämsta försvar var
borta. Dertill voro många män i Norge missnöjda med
att riket skulle vara så deladt emellan utländska konun-
gar. Härigenom blef det ej svårt för Olof Haraldsson att
skaffa sig stort anhang, och han fördref lätt de tillsatts
län8höfdingarne, Sven jarl, som styrde sin svärfaders- n, of
8kötkonungs, del i Norge, måste fly till Sverge »

1) Denna graf tro somliga hafva varit, der den gamla u
ven na Sr.

I

f

OM OLOF HARALDSSONS FRIERI. 139

med Enar Tambaskelfver och många andra män. När
Olof Skötkonung af dem fick veta detta, vredgades han
mycket mot Olof Haraldsson, hotande att vedergäl la ho-
nom det. »Dock», tillade han, »lär ej Olof Tjocke för-
drista sig att intaga de länder, som mig tillhöra.» ' Här*
till jakade också hans hofmän ; men detta oaktadt under-
lade Olof Haraldsson sig hela Norge, och Olof Sköt-
konungs hotelser och straff gingo likväl ej i fullbordan.
Han sände blott några män till Norge, att derstädes ut-
kräfva skatt, men då desse ej med godo ville fara derifrån,
blefvo de af Olof Haraldsson tagne och upphängde. Här-
Öfver blef Olof Skötkonung än mera förbittrad, och nu tor-
des ingen vid svenska hofvet omtala Olof Haraldsson under
annat åma än Olof Tjocke. Så fort t or länge o vänskapen
mellan båda konungarne med småkrig och plundringar på
gränsen, hvaraf båda rikena ledo mycket men. Folket
bad slutligen konungarne göra fred sins emellan. Olof
Skötkonung ville ej höra talas härom; men Olof Haralds-
son slöt en förlikning med Eagvald jarl i Götaland, så
att frid blef mellan Norge och Götarike. Derpå skickade
Olof Haraldsson åter ett bud till Olof Skötkonung att
sluta fred och fria till hans dotter, prinsessan Ingegerd ;
men ehuru prinsessan sjelf var böjd för detta, så ville dock
hennes fader ej höra talas om någotdera. Då lofvade Rag-
vald jarl, att han skulle resa med Kolbjörn Stallare, Olof
Haraldssons sändebud, till Uppsala, och på Allshärjartinget
söka befrämja denna sak. Före tinget reste de dock till
Torgny, lagman öfver Tiundaland i Uppland, en mycket
ansedd och vördad man, och densamme som hade hjelpt
Erik Segersäll i slaget på Fyrisvall. Han var nu mycket
gammal och hans skägg så sidt, att det betäckte hela hans
kropp och räckte ända ned till knäna, då han satt i sitt
högsäte. Björn Stallare och hans följeslagare tyckte sig
aldrig hafva sett så karlavulen och storväxt man. Bag-
vald jarl berättade för Torgny, huru allt åtburit, samt
Olof Skötkonungs högmod och oförsonlighet, begärande nu
Torgnys hjelp i sitt förehafvande på tinget. Torgny teg

140 OM UPPSALA TING.

en stund härvid; slutligen sade han: »underligt är, att i
åslunden bära så högt ärenamn, och hunnen dock ej finna
råd, om någon svårighet påkommer. Hvarföre lofvadt
du att åtaga dig denna sak, utan att besinna, det du ej
hafver makt nog att våga tala mot konung Olof t Mig
tyckes då båttre att räknas bland bönder, och dock vara
fri i ordom och tala, hvad man vill, änskönt konungen
sjelf vore närvarande. Nu vill jag dock komma till Upp-
sala ting och göra dig det bistånd, att du oförskräcH
må framställa för konungen, hvad dig lyster,» Jarlea
tackade honom för detta löfte, h varefter de utrustade sig
och redo tillsammans till tinget.

TIONDE KAPITLET,

OM UPPSALA TING.

Mycket folk från hela riket var nu församladt i Upp-
sala. På ena sidan satt Olof Skötkonung på sin tron,
och allt hans hoffolk stod omkring honom. På andra si-
dan sutto Bagvald jarl och Torgny lagman och framfor
dem jarlens hoffolk och Torgnys huskarlar. Men bakom
dem och allt rundt omkring stod allmogen på högarna
och fälten för att höra, huru allt tillgick. När först enligt
bruket konungens ärenden voro afgjorda, reste sig Björn
Stall are upp, der han stod bredvid jarlen, och började
framföra Olof Haraldssons hel so ing, samt tala om frid och
landadelning mellan båda rikena. Han talade så högt, att
ej allenast konungen, utan äfven allt folket förnam hans
ord. Men så snart Olof Skötkonung hörde h varom talet
var, stod han hastigt upp, ropande, att detta vört ett
fåfängt tal, och att denna mannen skulle tiga. Björn
mäste då tystna och sätta sig neder igen. Då stod j-
yald jaii upp och talade om Olof Haraldssons freds*, d
och frieri till prinsessan Ingegerd. Han berättade ä i,
huru alla westgötar önskade frid, dels emedan nor i-

j

OM UPPSALA TING. 141

■en på sjön borttogo deras lifsförnödenheter, som fördes
till dem, och dels emedan de voro i beständig oro och
osäkerhet för de norskes infall och härjningar. Dk jar*
len talat ut, stod konungen åter upp. Han förebrådde
jarlen, att denne slutat stillestånd med den tjocke mannen,
honungen oåtspord, för hvilket förräderi det ej vore obil-
ligt, om jarlen blefve drifven ur landet. Konungen talte
hade länge och hård t, vändande slutligen talet med många
smädelser mot Olof Tjocke. Derpå satte han sig och
det blef en allmän tystnad.

Då reste sig Torgny lagman upp och med honom
hela allmogen, och uppstod då mycket buller och dån af
folket, som trängde sig fram för att höra, hvad Torgny
härom skulle ,säga. Då det åter blef tyst, började Torgny
sitt tal sålunda:

»Annorlunda Qro Svea rikes konungar nu till sin-
nes, än de tillförene varit hafva. Min farfader Torgny
kunde väl minnas konung Erik Edmundsson, och visste
berätta om honom, att den tid, han var i sin lättaste
ålder, for han ut i härnad hvar sommar kring åtskilliga
länder och lade under sig Finnland, Kyrialand, Estland
och Kurland och många andra riken i Österländerna,
och kan man ännu se de jordborgar och andra storverk
han der gjorde. Dock var han icke så högdragen till
sinnes, att han ej ville tåla deras ord som hade något
angeläget att framställa för honom. Min fader Torgny
var em lång tid med konung Björn och kände väl hans se-
der. Konung Björns rike stod också, så länge han lef-
de> med stor makt och styrka, utan någon brist; ty han
var vänlig mot alla sina män. Jag hafver ock konung
Erik SegersäU i godt minne, och hat varit med honom
i många härfärder. Han förökade Svea rike och för-
svarade- det väldeligen t och dock var oss godt rådgöra
och tala med honom. Men denne konung, som nu är,
låter ingen tala med sig om annat, än det han sjelf vill
Ur* och med all ifver framdrifva. Sina skattländer lå-
ter htm af ovärdighet och vanmakt gå bort Likväl vill

142 OLOF SKÖTKONUNG8 FALSKHET.

han hålla Norges rike under sig, det ingen konung i
Svea rike förut åstundat; hvarföre äfven mången man
måste sitta i oro. Nu år det der/öre vår, böndernas,
vilja, att du, konung Olof, gör fred med Olof Tjocke,
Norges konung, och att du gifver honom din dotter Inge-
gerd till äkta. Och vill du återvinna under dig de riken
i Osterlanden, som dina frånder och förfäder egt hafva,
så viljom vi dertill alla följa. Men vill du ej beqvå-
ma dig efter det, vi nu takt, så skola vi anfalla och
dräpa dig, och ingalunda af dig längre tåla olag och ofrid.
Så hafva ock våra fäder gjort, som på Mulating i en
brunn nedstörtade fem konungar, hviUca voro uppblåste af
stolthet och högmod, såsom du nu är. Säg nu straxt,
hviUcetdera du vill antaga!» Folket gjorde härvid mycket
gny och vapenbrak; men konungen steg upp och sade:
»att han ville samtycka till böndernas vilja, såsom alla
Sveakonungar före honom giort hade.» Då afstannade
allmogens sorl, och höfdingarne gingo tillsaramans och
slöto fred med norska sändebuden på de vilkor, Olof
Haraldsson föreslagit, så att prinsessan Ingegerd också
blef lofvad åt honom.

ELFTE KAPITLET.

OLOF SKÖTKONUNGS FALSKHET.

Olof Skötkonung hade först med sin frilla rrån Wind-
land en son, benämnd Etnund, och en dotter, Astrid.
Sedan hade han med sin drottning en dotter, Ingegerd,
och en son, hvifken blef döpt till Jakob, emedan han
var född på Jakobsdagen. Drottningen kunde ej lida
sina stjufbarn, hvarföre de också uppfostrades borta, Emund
i "W indiand, och Astrid hos Ragvald jarl.

Våren efter förlikningen på Uppsala ting for '■
Haraldsson med stort följe till gränsen, för att der, t>
öfvereoakommelse möta sin brud. Men, då han b«

ie'

UPPRORET HOT OLOF HARALDS80N. 143

tat forgäfves låDgt fram på sommaren, sftnde han bud till
Ragvald jarl, efterfrågande orsaken tilldröjsmålet. Jarlen
hade då fått höra från Uppsala, att Olof Skötkonung äm-
nade bryta sitt gifna löfte och gifta prinsessan Ingegerd
med konung Jarislav i Gardarike. Jarlen sände derföre
på eget bevåg bud till Olof Haraldsson att berätta detta,
och tillika erbjuda honom Astrid i stället för Ingegerd.
Emedan nu Astrid var vida berömd både för skönhet,
mildhet och stort förstånd, så jakade Olof Haraldsson här-
till, och mötte jarlen vid gränsen, hållande der bröllop
med Astrid, hennes fader oå t spord. Denne vredgades
mycket häröfver; men, då prinsessan Ingegerd for till
konung Jarislav i Gardarike, tog hon Ragvald med sig
dit, och undslapp han så konungens hämnd.

Men genom allt detta bl ef folket så uppretadt mot
Olof Skötkonung, att ett svårt uppror utbrast, som af
konungens vänner blott på det sättet kunde stillas, att
Jakob blef tagen till fadrens medregent. Som de ej tyckte
om det kristna namnet Jakob, blef han nu kallad Anund,
hvilket namn han sedan behöll. Men Olof Skötkonung
blef tvungen att resa Olof Haraldsson till mötes och af-
sluta freden med honom, och var då Olof Skötkonung
fromsint och mild i x talet mot hvar man.

TOLFTE KAPITLET.

UPPRORET MOT OLOF HARALD8SON,

«

Då Olof Haraldsson hade regerat flera år bortåt i
Norge, började bönderne blifva missnöjda med honom,
emedan han var mycket sträng och sjelfrådig i sin sty-
relse, och pålade hårda böter och straff med lemstympande
och aflifvande, särdeles på dem, som ej ville antaga krist-
na läran. Derföre drogo många af de mäktigaste bönder-
ne bort till konung Knut den rike, som vid denna tiden
regerade öfver Danmark och England. Han mottog dem

144 UPPRORET MOT OLOF HARALDSSON.

Täl och sände dessutom bud till Norge med penningar
och dyrbarheter, hvarmed de förnämsta norrmän mutades,
så att, då Knut följande sommaren kom dit med en krigs-
här, föll hela landet honom till, och Olof Haraldsson må-
ste fly bort ur Norge. Han reste då öfver Sverge till
Ryssland till konung Jarislav och drottning Ingegerd, och
Knut den rike satte Håkan jarl till landshöfding öfver
Norge. Men efter ett år drunknade denne. Då skyndade
några af Olof Haraldssons vänner till Ryssland och rådde
honom att återvända och intaga sitt förd na rike, medan det
var höfdingelöst. Han följde deras råd och for först öfver
till Sverge. Der var nu redan Olof Skötkonung död och
Anund Jakob således ensam konung. Han gaf Olof fyra-
hundra af sina hofmän samt dessutom tillåtelse att värfva
så många svenskar, som han kunde få med sig. Olof drog
sedan öfver Dalarna in i Norge mot Trondhem och hade
då församlat en krigshär af 3000 man. Men bönderna i
Norge hade också församlat sig mot honom, och voro en
vida större hop. Deras förnämsta anförare var Kalf Ar-
nason, hvilken tillförene varit Olof Haraldssons hofmao.
Dessutom var Torer Hund en märkelig höfding bland bön-
derna. I stället för harnesk bar han renskinnsmuddar på
kroppen, h vilka af folket troddes vara så förtrollade, att
intet hugg kunde bita på dem. Denne Torer Hund förde
med sig många raska huskarlar, och hade utlofvat att ej
strida mot någon förrän han fick skifta, hugg med sjelfva
konungen. Till Torer sällade sig också Torsten Skepps-
smed för att få strida mot konung 01o£ och dymedelst
hämnas de stora böter, som konungen honom förut ålagt,

TRETTONDE KAPITLET.

SLAGET VID STICKLARSTAD.

(År 1030).

Natten före slaget låg konungen med den föran ö
krigshären ute på marken. - Det är berättad t, att L J

SLAGET VID 8TICKLARSTA.D. 145

natten sof litet, utan vakade mest i böner till Gud för
sig och sitt folk. Mot morgonen föll en liten slummer
öfver honom; men just som det dagades, vaknade han.
Och efter det tycktes för bittida att uppkalla hären, frå-
gade konungen, hvar Tormoder, Kolbrunar-Skald vore.
Tormoder var der straxt bredvid och frågade, hvad ho-
nungen ville. Olof begärde, att han skulle qväda en sång
för krigshären. , Tormoder reste sig då upp och började
qväda så högt, att det hördes öfver hela hären, och qvad
han sålunda:

Dagen upprinner,
Hanen gal.

Det är tid, det är tid,
Vårt arbete göra!
Vaker upp! vaker upp!
Yänsälle kung!
Alla i ädle
Konnnga-tjenare
Har, den hårdhändte!
Kolf, skytten!
Attegode män,
Som aldrig fly!
Jag väcker er, ej till vin^
Ej till qvinnoglam^f
Upp, jag väcker edei
Till hårda vapenlekar
►■

Vid denna sång uppvaknade krigshären ; och så snart
Tormoder slutat, tackade männerne honom för qvädet,
berömmande det. Konungen tackade honom också, och
gaf honom en guldring, som vägde en halt mark.

Berpå lät konungen hela sin här draga ned till Stick-
larstad. Der kom till honom en man, som var hufvudet
högre än alla andra, och dertill mycket däjelig samt klädd
i dyra och förträffeliga vapen. Han erbjöd konungen
sin tjenst, sägande sig vara från Helsingeland, och kallad
Arnliot Gellina. Konungen frågade, om Arnliot vore kri-
sten* Arnliot svarade: »jag hafver hittills trott blott på
mm egen kraft och förmåga, och hafver denna tro hjelpt
FryxeUs Ser. I. 10

146 SLAGET VID STICKLARSTA.D.

mig. Dock ämnar jag nu helare tro på dig, konung.»
Konungen svarade: »tror du på mig, så skall du ock
tro det jag lär dig: att Jesus Kristus har skapat himmel
och jord och alla menniskor, och att till honom komma
alla de fromma och rättrogna.» Arnliotsade: »väl ha/ver
jag hört talas om hvita Krist; men ingenting är mig
kunnigt om hans styrka och makt Nu vill jag dock tro
hvad du säger, och låta dig härom r$da.» Derpå döp-
tes Arnliot och ställdes sedan främst i konungens här.
Konungen fick vänta en stund med sitt folk, ty
bönderne voro ej ännu framkomne. Han satte sig emel-
lertid och lutade hufvudet i Finn Arnasons knä, ocb föll
då en god sömn öfver honom. Men när bondehären nal-
kades, väckte Finn upp konungen. Han blef misslynt
häröfver, sägande, att Finn hade för honom stört en god
dröm. Han hade nämligen drömt, att han klef uppföre
genom luften på en stege, som gick upp i sjelfva himlen,
men just som han var på öfversta steget, väcktes han af
Finn. Finn svarade: »icke är denna dröm så god, som
dig tyckes, utan lär den snarare bebåda din död; om det
eljest är något annat än en sömnvilla.»

Nu rustade konungen sig till och skipade folket i
ordning. Han var sjelf klädd i en pansarskjorta,- hade
förgyld hjelm på hufvudet, en hellebard i ena handen och*
i den andra en hvit sköld med ett inlagd t guloKors uppå.
Torder hette den man, som bar konungens baner; och i
ruudt omkring det uppställdes en sköldborg af de tapp-
raste män. I denna sköldborg hade han äfven ställt skal- j
derna med befallning att gifva noga akt på hvad som
skedde i striden, för att sedan kunna besjunga den. Der-
på uppmuntrade han sitt folk att straxt i början gå hårdt
iå bönderna och således skrämma dem på flykten; »ty»,

1- 5 konungen, »om de få tid på sig, så lära de med*
stora öfvermakt besegra ossj> ' '

Nu kom hela bondehären fram, och Torerl*^ led

:yolk gick framför dem. Han gaf då lösen åfcL en,
tarigshart^ . Ä yy. am> y ram> bondemän!» h vilket härskri *• "- rne

I

SLAGET VID STICKLARSTAD. 147

högt upprepade; afskjutande dermed sina pilar och kastan-
de sina spjut. Konungens män svarade härpå med det
härskri, som konungen hade gifvit, nämligen : »fram, fram,
kristmän, korsmän, konungsmän!» och gi.igo derunder
ifrigt mot bönderna. Men när bönderne ytterst på flyg-
lama hörde korsmännernas harrop, trodde de, att det var
deras eget, och började derföre också skrika och ropa:
»fram, fram, kristmän, korsmän, konungsmän!» När do
andra bönderne detta hörde, angrepo de dem, troende
dem vara konungens folk. Alltså blef en temligen skarp
strid emellan bönderna sjelfva, och många föl lo innan
misstaget rättades.

Konung Olof hade uppställt sitt folk på en höjd,
ovarifrån hans män med sådan häftighet angrepo bonde-
haren, att den började bångna, och konungens sköldborg
dref midten af böndernas här baklänges. Då voro redan
många af dem färdiga till flykt, men länshöfdingarne
uppmuntrade och förmanade dem till frimodighet och
tapperhet, och fingo således bondehären att stanna och
åter göra motstånd, så att de, som främst voro, nyttjade
sina svärd och huggvapen; de, som stodo näst bakom,
stucko fram med sina spjut; och de, som ytterst följde,
kastade pilar, handspjut och stenar.

Det ,är berättad t i gamla sagor, att denna dag var
i början niycket ljus och klar ; men, då drabbningen be-
gyntes, slog sig en rodnad och ett töcken öfver solen
och himmelen, att det slutligen blef mörkt som nattetid,
b vilket mörker varade allt till konungens död.

Konung Olof gick sjelf fram ur sin sköldborg och
slogs ifrigt, fällffnde många af bönderna ; men dessa träng-
de sig häftigt emot, så att det blef ett mycket skarpt
(äktande. En bonde, Torder af Qvistestad, gick emot
i konungen, men han gaf Torder ett så hårdt hugg, att
i det klöf hjelmen och hufvudet i tu. I detsamma stötte
Torder konungens banerstång ned i marken så hårdt, att
hon stod fast deri; ty Torder hade nu fått sitt banesår,
och föll död ned vid baneret. Der föll äfven många andra

148 TORMODBR KOLBRUNAJL-8KALD8 DÖD.

konungsmän, så manskapet började blifva glest kring Olof.
Nu kom Torer Hund fram emot honom, och de började
vexla hugg sins emellan; men konungens svärd ville ej
bita på Torer, derföre ropade han på Björn Stailare: »slå
du hunden, efter jern ej biter på honom.» Björn, gaf då
med sin hammare Torer ett så hård t slag på axeln, att
Torer raglade dervid ; men han hemtade sig snart och sköt
sitt spjut så, att det gick tvärtigenom midjan på Björn,
sägande: »så beto vi björnarna.» Björn Stailare föll död
ned af detta sår, men konungen hade emellertid fällt en
af böndernas män. I detsamma kom Torsten Skeppssmed
och högg till konungen med sin yxa så, att hugget gick
djupt in i venstra låret. Finn Amason högg straxt Tor-
stejDu&keppssmed ihjel: men konungen gaf sig mycket rid
'sitt sår, lutade sig mot en sten, kastade bort svärdet ock
bad Gud hjelpa sig. Torer Hund kom då och genom-
borrade honom med sitt spjut, så att konungen föll neder
och dog deraf. Då voro också de fleste, som hade fram-
gått med honom, fallne deromkring. En del af hans
krigshär, som kommit försent fram, angrep nu bönderna,
och blef då en häftigare strid än förut. Men då folket
försporde konungens fall, ville de ej längre strida; utan
flydde öfver till Sverge, eller sökte beskydd hos frander
och vänner i Norge.

FJORTONDE KAPITLET.

TORMODER KOLBRUNAR-8KALD8 DÖD.

<

Tormoder hade varit med i striden bland skalderna
under konung Olofs baner. Då bönderne gjorde sitt skar-
pa anfall, blef han så illa sårad, att han ej mäktade, föra
vapen. Dock ville han ej gå derifrån, utan stod * i
striden. Då kom en pil och gick djupt in i hans v< ra
sida. Tormoder afbröt pilskaftet i såret, och gick m
till ett stort hus, der de sårade voro. Der mö f *~ f m

TOBMODER KOLBRUNABrSKALDS DÖD. 149

en man, som hette Kim be. Kimbe sade: »här är mycket
ynkeligt skri, och det är stor skam, att raska karlar ej
bättre kunna bära sina sår.» Kimbe fick se på Tormo-
ders arm den ring, som konungen hade gifvit honom om
morgonen. Då sade Kimbe: »visst är du en konungsman!
Men gif mig din ring, så skall jag dölja dig undan för
kmderna.» Tormoder svarade: »tag ringen om du kan;
j.ty mer har jag nu mistat, än den är värd!» Tormoder
[bar sitt blotta svärd i handen; men i detsamma Kimbe
Täckte ut sin hand efter ringen, viftade Tormoder, till
i med svärdet och högg af hans hand : och är det berättadt,
| att Kimbe lät lika ynkeligt öfver sitt sår, som de andra,
hvilka han tillförene hade begabbat. Tormoder gick in
i en stuga, der en qvinna höll på att läka de sårade.
Hon bad Tormoder bära in ved och lägga på elden.
i Han gjorde så. Men när han gick fram för eldskenet,
sade qvinnan : »denne mannen är mycket blek. Hvaraf
kommer det t »Tormoder svarade:

Det undrar dig qvinna,
Att dn ser mig blek.
Få varda fagra af såren.
För flygande pilar jag råkat
Den smala malmen
Mig midt igenom gick.
Och jernet skarpa
Mig skar i hjärtat.

Läkerskan sade: »låt mig se dina sår, så skall jag
förbinda dem.» Tormoder satte sig neder och kastade af
kläderna, och läkerskan undersökte såret. Hon räckte åt
Tormoder att dricka saft, som var sammankokad af lök
och andra örter; men Tormoder sade: »tag bort det igen,
icke har jag grötsjukan!» Läkerskan försökte att med en
tång utdraga jernet, men förmådde det ej. Dessutom
kunde hon ej komma åt att få rätt tag deri, ty såret
omkring var mycket svullet. Tormoder sade: »skär först
*pp köttet kring jernet, att man kan komma väl åt det
ned tången, och låt sedan mig rycka ut det!» Hon gjor-

150

IVABSKA ÄTTENS UTGÅNG.

de så. Men Tormoder drog af sig ringen och
läkerskan, sägande: »gör med den köad du vill!
har en god man egt den; ty konung Olof gaf mi
morgons,» Derpå fattade Tormoder i tången och
pilen. Men på jernet voro krokar och hullingi
hvilka det följde ut stycken af hans hjerta, somli
somliga hvita. Tormoder såg på dem och sad(
ha/ver konungen födt oss, feta äro mina hjertrötter\
så baklänges ned till jorden och var död.

FEMTONDE KAPITLET.

IVARSKA ÄTTENS UTGÅNG.

(1061).

Olof Haraldsson blef sedan dyrkad som ett
och munkarne hafva berättat många underverk, sol
skall hafva gjort. Men efter Anund Jakob regerade]
äldre broder, Emund gammal, h vilken dog utan
och således var den siste konung i Sverge af Ivar
famnes ätt.

•*•>$«*<-•-

k

'Tu

* t

VORjf.

AS7uft,

*' LCNOX AN»

BERÄTTELSER

UB

SVENSKA HISTORIEN.

ANDRA DELEN,

■

INNEHÅLLANDE '

KATOLSKA TIDEN.

i
TILL UNGDOMENS TJENST UTGIPTBN

Af

AND. FRYXELL

NIONDE UPPLAGAN.

^wvipjvia**.

STOCKHOLM,

PÅ L. J. Hl ERT AS FÖRLAG.
1866.

r " — ^ ■ * •

282094

A*M 5»,1.£NOX *H0

TIL©*N »CUNC/AT-0N3

STOCKHOLM,

TRYCKT H08 JOH. BECKMAN,

1866.

INNEHÅLL.

Up. sid.

1. Om konung Stenkil !.

& Kristendomens predikande ... 1 .

L Kriget med Norge 5.

i. Om konung loge den äldre 7.

B. Om Blot-Sven 8.

I. Om Blot-Svens död 10.

Första Berättelse».

Om SUnkilska hmunga-ätten.

Kap. sid.

7. Kriget med Norge 11.

8. Slagen vid Foxerna 12.

9. Konungarnes förlikning ... 13.

10. Om konung Inge den yngre 14.

11. Striden om svenska riket IS.

Andra Berättelse».

Om Sverkerska ock Erikska konungaslägterna.

L Konnng Sverker den gamle 19.

2. Kriget med Danmark 20.

L Om konnng Erik den helige 22.
I» Kriget i Finnland 23.

5. Om Sankt Henrik 25.

6. Konung Eriks död 26.

7. Om Magnus Henrikssons fall 28.

8. Konungaslägternas strider ... 28.

Tredje Berättelsen.

L Folkungarnes npphof 32.

S. Om Birger Månaton till Bjelbo 33.

t Birger blifver jarl 34.

L Tåget mot Tavasterna 35.

IL Waldemar Birgersson blir x

konnng 37.

t. Folkungarnes uppror 39.

f . Om junker Karl 40.

Om Birger Jarl

8. Om Birger jarls makt ... 42.

9. Om Bengt lagman och
Sigrid den fagra 43.

10. Birger jarls lagstiftning ... 45.

11. Birger jarl anlägger Stock-
holm 48.

12. Om Birger jarls arfslriftc
och död : 50.

!• Om konung Waldemar och
hertig Magnus 51.

t Om Prinsessan Jnta 52.
Brödra-kriget 53.

Fjerde Berättelsen.

Om Birger Jarls söner.

4. Folkungarnes uppror (1278) 55.

5. Om konung Magnus Ladu-
lås' lagstiftning 57.

6. Prakten hos konung Magnus 59.

Femte Berättelsen.

Om konung Birger och hans bröder.

% Om Torkel Knutsson 61.

t* Kriget % mot Karelerna 62.

I* Kriget mot Ryssarne 64.

*» Brödernas fiendskap 67.

I» Första kriget och första för-
likningen 68.

6. Andra kriget och andra för-

likningen 70*

7. Tredje kriget och tredje för-

likningen 72.

8. Om fjerde kriget 73.

9. Brodertvistens slut 77.

Sjette Berättelsen.

. Om Folkunga-ättens slut

£ Om Magnus Smek 82. 1 3. Om Magnus Smeks slut ... 88.

1 Om Digerdöden 85.)

Kap. Sid.

1. Om Sankt Britas slågt ... 90.

2. Om Sankt Birgittas gifter-

mål 91.

Sjunde Berättelsen.

Om den heliga Birgitta.
Kap.

3. Om Sankt Birgittas resor
och död

4. Om Sankt Birgittas heligast

Åttonde Berättelsen.

Om konung Albrekt och drottning Margareta.

1. Om konung Albrekt 100.

2. Om drottning Margareta ... 101.

3. Om Albrckte regering 102.

4. Albrekts o. Margaretas strid 105

5. Om Hattebröderna 107.

6. Om Fetaliebröderaa

7. Om Kalmare union

8. Om drottning Margaretas

regering

9. Margaretas död

Blonde Berättelsen.

Om Engelbrekt och konung Erik.

1. Om konung Eriks regering 118.

2. Om drottning Filippa 120.

3. Om Engelbrekt Engel-

brektsson 124.

4. Dalkarlames uppror ...

5. Konung Eriks trolöshet

6. Det andra upproret ...

7. Engelbrekts död

Tionde Berättelsen.

Om Karl Knutsson.

1. Om Karl Knutsson

2. Karl Knutsson o. Erik Puke

3. Jösse Erikssons död

4. Om Karl Knutsson och

Krister Nilsson

5. Om Karl Knutsson och

Nils Stensson

6. Konung Eriks afsättning

7. Om kenung Kristofer

Elfte

142. 8. Karl Knutsson, konung, ...

143. 9. Karl Kutttssons olyckor .:.
150. 10. Om Tord Bonde

11. Konung Karls afsåttnisg
150. 12. Konung Kristian den late

13. Karl, andra gången ko-

152. nung 1'

154. 14. Karl Knntsson, tredje gån-
156. ' gen konung II

Berättelsen.

Om Sten Sture den äldre.

1. Om Sten Sture 178.

2- Om slaget Tid Brunkeberg 179.
3. Om Ston Stures regering 187.

Tolfte Berättelsen

4. De ryska krigen .... .*.......

5. Om konung Johan 14

6. Sten Stures död 1

1. Om Svante Sture 201.

2» Herr Sten Sture den yngre 204.

3. Om Gustaf Troll© 206.

4 Om Kristian Tyranns ung-
dom 214.

5. Om Kristian Tyranns rege-

Om Sten Sture den yngre.

6. Om Sten Sture och

stian Tyrann 21.

7.' Om anatskramaren Ai

boldus 24

8. Om Sten Stures död. 27.

9. Om Kristina Gyllenstierna 31.

ring 217. 1 10. Stockholms blodbad..

FÖRSTA BERÄTTELSEN.

OM STENKILSKA KONUMA-ÄTTEN.

FÖRSTA KAPITLET.

OM KONUNG STENKIL.

Oedan Ivarska ätten genom Emund Gammals död (1061)
e utslocknat, blef Stenkil Jarl hans efterträdare och
fader för en ny konunga-ätt. Denne Stenkil var af
g slägt, ty han var son till jarlen Eagvald Ulfson och
nesonsson åt Skoglar Toste. Hans moder härstammade
från Tnglinga-ätten, och blef efter Eagvald Jarls död
oft med Emund Gammal, så att Stenkil blef denna
mmungs stjufson- Sjelf var Stenkil en ansenligt stor och
[Stycket stark man. Ingen i hela hans rike kunde så väl
BJkjuta med båge som han. Han var uti strider ganska
oförfärad och modig, men tillika af ett mildt, försigtigt
och fredligt sinnelag; dertill hade han mycket beröm
iför sin rättrådighet i domar. Likväl säges han hafva
gynnat vestgÖtarne framför sina andra undersåtare, eme-
dan hans faderneslägt var derifrån kommen.

1 ANDRA KAPITLET.

r

KRISTENDOMENS PREDIKANDE.

Konung Stenkil hade sjelf antagit kristendomen och
gynnade densamma mycket. Vid Dans tid blef denna
' lära predikad vida omkring uti Sveriges rike. S:t David
i Munktorp predikade för vestmanlänningarne. S:t Adal-
T&rd den äldre var biskop i Skara och omvände verm-
l&nningarne. S:t Stefan for uppåt Norrland, predikade

FryxdU Bm-, II. (9 vppl.) i

der och omvände helsingarne. Men, då han härvid gick
våldsamt till väga samt nedbröt och sönderslog afgudar-
nas belåten, blef han slutligen af hedningarne sjelf ihjäl-
slagen vid Mordbäckea på Tvnnebro skog emellan Grestrike-
land och Helsingeland. Han blef begrafven i Norrala
kyrka, och sjunger allmogen derstädes ännu många visor
om honom under namn af Staffan Stalldräng eller Hillebror
Staffan. Adalvard den yngre blef af erkebiskopen i Bre-
men insatt till biskop i Sigtuna, der han i början vann
så mycket bifall, att ban vid en messa fick sjuttio mark
silfver i kollekten. Men ryktbarast bland alla var biskop
.. Egino. I Skåne inrättades nämligen vid denna tiden två
biskopsstift, ett i Dalby och ett i Lund* Egino blef
den första biskop i Dalby och Henrik i Lund. Denne
Henrik hade förut varit danska konungens hof-predikant

""v och samlat myiet egodelar, och lefde sedan som biskop
' uti kräslighet och lättja. Slutligen dog han af sitt myckna

* drickande, då efter honom Egino blef biskop både i Land
och Dalby. Han var en nitisk och gud fruktig man, och
omvände hedningarne i Blekinge och på Bornholm; pre-
dikande för dem så, att de under gråt öfver sina torra
villfarelser sjelfve sönderslogo sina afgudabeläten, och fram-
buro allt sitt guld och silfver åt Egino. Men han e mot-
tog det icke, utan bad dem använda det till kyrkors
uppbyggande, de fattigas försörjning och utlösande af de
fångar, som blifvit tagna på vikingsfärder. För att ändte-
ligen göra alldeles slut på den hedniska afgudatjensten,
ingick han i förbund med biskop Adalvard den yngre i
Sigtuna, att de skulle uppbränna det gamla afgudatemplet
i Uppsala. Detta sitt förslag meddelade de konung Sten-
kil, hvilken likväl afstyrde det, sägande, att hedningarne,
uppretade häraf, skulle döda alla kristna lärare, fö r dr i f va
honom sjelf, samt tvinga dem, som redan antagit kristen-
domen, att åter dyrka afgudar. Härigenom blef väl m
branden förekommen; men hedningarne, som hade
veta biskoparnes förehafvande, härmades deröfver my<
och efter Stenkils död anställde de ett uppror, uti hvi
de kristna öfver hela Svea rike blefvo mycket förföljd»

N

Adalvard måste fly till Westergötland, h vari från han se-
dan for ut till Bremen. Men Egino fortsatte sina pre-
dikningar oförskräckt, och for understundom in uti Wester-
götland, uppmuntrande de kristna derstädes. Dessa hade
ej någon lärare, emedan de af påfven tillsatta biskoparne
Acilius och Tadicus heldre lefde uti öfverflöd och vällust
i sina kloster i Tyskland, än de ville underkasta sig det
besvär och den fara, som bland hedningarne väntade de
kristna lärarne. Men Egino fruktade sig icke, utan sön-
derslog till och med Friggas bild på ett ställe i Wester-
götland, och predikade allestädes frimodigt, fortfarande
dermed allt till sin död.

Få detta sätt blef kristna läran småningom bekant
uti hela riket, och många underverk berättades om de
kristna lärarne. S:t David sades en gång i Munktorp
hafva upphängt sina handskar på en solstråle, hvilken
han tyckte vara en spik, emedan hans ögon voro försva-
gade af ålder och gråt. Då hans tjenare sedan skulle
hemta handskarna, fann han dem ännu hängande på sol-
strålen. Adalvard den äldre sades kunna af Gud erhålla
regn och solsken när han bad derom, hvadan vestgöta-
bönderne voro honom mycket undergifne.

S:t Botvid var född af hedniska föräldrar i Ham-
marby vid Stockholm, men på en handelsresa till Eng-
land blef han omvänd till kristendomen, hvilken han sedan
predikade i sin hemort. Han ville en gång draga not vid
sin granne Boves strand, men Bove förböd det, om han
ej skulle få en fjerdedel af fångsten. Botvid flyttade sig
då till sin egen strand, der han säges efter ifrig bön hafva
fltt hela noten full med fisk, hvaraf han ock utdelade
mycket åt dem, som emellertid hade fåfängt dragit not
vid andra stranden. Icke heller vredgades han öfvcr Boves
nidskhet, utan unnade honom allt godt, hvarigenorn han
blef mycket älskad och kunde omvända många. Han hade
frikopt och omvändt en rysk slaf, hvilken han ämnade
sända hem till dess fädernesland. Men, då de under wägen
bvilade sig på Eåg-ön i Mälaren, och S:t Botvid insomnat
änder ett träd, mördades han af den befriade trälen.

Då S:t Botvids slägtingar saknade honom, började de
segla omkring och söka honom öfverallt. Det berättades
då, att en hvit fogel har satt sig på framstammen af
deras skepp och liksom visat dem vägen. Denna fogel
följde de, och kommo så till det ställe, der den mördade
Botvid låg. De förde honom hem med sig och begrofro
honom. Han blef sedan ansedd som helig, och öfver
hans graf upprestes till hans ära en kyrka, hvilken kal-
lades Botvids »kyrka eller Bot-kyrka.

Det berättas också, att biskop Ada 1 värd omvändt en
vallherde vid namn Torsten, som tjenade hos en bonde i
Westergötland. När Torsten sedan vallade bondens boskap
i skogen, sysselsatte han sig ofta hela dagen igenom med
gudeliga betraktelser och böner framför en stor sten i
stället för altare, låtande emellertid boskapen ströfva ovak-
tad omkring uti skogen» Likväl samlade de sig sjelfmant
hvarje qväll och aldrig saknades något kreatur. Men bon-
den, som var hedning, hatade Torsten för dess kristendom,
och då han ej kunde få något annat skäl emot honom,
smög han sig hemligt till skogen och band der en af
oxarna vid ett träd. Som nu denne saknades om qvällen,
anklagade bonden Torsten derför och lät, till straff för
detta pådiktade brott, slagta och offra honom på samma
sten, der Torsten hållit sin ensliga gudstjenst. Men ifrån
den tiden hade bondens kreatur ingen t ref n ad mer, utan
magrade och dogo, och trodde många, att detta var ett
straff för den oskyldige Torstens dråp. En gång, då bon-
den höll på att slagta, och redan hade dödat och dragit
huden af en oxe, började hustrun att åter klaga öfver
Torstens död, sägande honom vara ett helgon, som nu le/de,
i himmelen. Härvid skrattade bonden högt och sade:
Icke tror jag, att Torsten lefver mera än denna <m», som
jag nu skall hugga sönder. Men se, vid dessa ord reste
sig den slagtade och flådda oxen hastigt upp på
fyra ben och bevittnade dymedelst, till de närvara
förvåning, sin fordna väktares helighet. På detta s
blef sedan ett litet kapell upprättadt till Ton
ära, der sedermera många underverk sägas blifvi*

rättade, i synnerhet med botande af vestgöta-böndernes
boskap.

Dessa och otaligt många dylika berättelser, hvilka
det råa folket trodde, bidrogo i sin mån att skälla kri-
stendomen allt mer och mer anseende och att uttränga
de ännu orimligare sagorna om de gamla gudarne.

TREDJE KAPITLET.

KRIGET MED NORGE.

På denna tiden lefde i Norge en ryktbar höfding,
benämnd Håkan. Han ansågs vara den tappraste och
skickligaste man, h vadan han hade blifvit satt öfver en
del af vestra Norge, samt fått en af konungens slägtin-
gar till äkta. Sedan föll han uti sin konungs, Harald
Hårdrådes, onåd, så att han måste fly riket. Han undfick
då förläning i Sverge, somliga säga Halland, andra Wer-
meland. Härifrån for han ofta in uti Norge och uppbar
skatt af sin förra förläning, och ville bönderne heldre gifva
den åt Håkan, som var älskad, än åt Harald Hårdråde.
Häröfver vredgades Harald och for med sin här på lätta
skepp Elfven *) uppföre, låtande folket bära skeppen land-
vägen förbi de stora strömfallen vid Trollhättan, Edet och
Bånum, och kom på det sätt upp i Wenern. Här äm-
nade han falla in i Westergötland, men Håkan Jarl var
honom till möte med sitt folk och dessutom många vest-
götar för att hindra Harald från härjande. Båda krigs*
härarne stodo på hvar sin höjd och ett moras var emel-
lan dem, hvarfore ingendera ville först angripa den andra.
Lagmannen Tor vid, som anförde vestgötarne, satt fram-
för dem på en häst, som var bunden vid en i marken
nedslagen påle. Under af vaktan på stridens början upp-
mantrade han vestgötarne med detta tal: »Det vet Gud,
•att vi hafva här mycket krigsfolk tillhopa och de mest

■) Så kallades Gota-elf den tiden.

»raska mån. Låtom derföre honung Stenhl få spörja 9
»att vi göra denna jarlen godt bistånd. Men bli/ver né-
ngon bland ungmanskapet rådd och ej törs bida, så fy
»vi ej längre ån dit till den der backen. Om flera af
»ungdomen, det jag dock ej tror, skulle rådas, så skola
»vi ej fly längre ån dit bort till högen,» Nu upphäfde
norska krigsfolket ett härskri samt slog på sina sköldar;
hvilket besvarades af uet svenska på samma sätt. Häraf
skrämdes lagmannens bäst, så att han kastade s;g våld-
samt och ryckte upp pålen med sådan fart, att den slog
lagmannen i hufvudet. Han, troende det vara ett norskt
skott, förbannade deras skjutande, samt red skyndsamt
undan öfver både bäcken och högen. Göterne voro i
hast uppbådade och således illa klädda, så att de fröso
mycket, ty höstkölden hade redan begynt och det snö-
gade något. Derföre ville de ej vänta längre, utan ra-
sade öfver dalen upp* mot den andra höjden, anfallande
norrmännen. Men desse drefvo dem utfore igen på flykten;
och fastän de icke vågade förfölja dem långt, nedhöggo
de likväl många göter och bekommo Håkan Jarls baner.
Då norrmännen om qvällen återvände till sina skepp,
gingo de en så smal väg genom skogen, att blott en och
en i sender kunde komma fram. Konungen talade just
med sina hof kämpar om, huruvida Håkan Jarl hade fallit
i striden, eller ej. Då berättades för honom, att en man
hastigt hade framkommit ur skogen, nedstuckit den, som
bor Håkans baner, och straxt flytt undan med detsamma.
Då sade Harald : »An lefver Håkan Jarl» Härefter hade
Harald ingen framgång i Westergötland, ty, så snart
några af hans folk skiljde sig från krigshären, blefvo de
straxt genom Håkans anstalter omringade och nedhuggna
Ja, det berättas, att Håkan sjelf, förklädd till en gammal
tiggare, har gått in i Haralds krigshär och lofvat visa
. väg till Håkan Jarls gömställe. Då nu många följdi >-
nom, förde han dem in i en stor och tjock skog, d lej
slutligeu blefvo af ett bakhåll öfverfallna och nedgj a. j
Slutligen började vattnet i Wenern att frysa till. I ä-
utom berättades, att konung Stenkil med en stor k~ : ~ Lr

skulle komma ned från Svealand till Håkans hjelp. Ha-
rald förfogade sig derföre Göta elf utföre hem till Norge
igen, och fingo vestgötarne sedan vara i fred för hans
anfall.

FJERDE KAPITLET.

OM KONUNG INGE DEN ÄLDRE.

Konung Sten kil lemnade efter sig vid sin död (1066)
tvänne söner, Inge och Halstan, men, som de voro myc-
ket unga, togs Håkan Böde till konung. Om honom
är ej stort att förtälja, men efter hans död (1079) blef
Inge konung. Han var en stark och storväxt man så-
som hans fader, konung Stenkil. Hans drottning, som
hette Mö, var af hög inländsk slägt, och hennes broder,
Sven, stod i ganska stor gunst hos konungen.

Denne Inge var en mycket ifrig och nitisk kristen.
Likasom de förra kristna konungarne ville han ej bo vid
Uppsala för de många afgudaoffrens skull, utan uppehöll
sig i Sigtuna eller Björkö. De förra konungarne hade
likväl måst vara tillstädes vid de årliga stora offren i
Uppsala, men detta ville konung Inge ej heller göra.
Tvärt deremot lät han afskaffa afgudatjensten, hvar han
kunde, och befallte, att folket skulle antaga kristna lä-
ran. Hedningarne blefvo mycket uppretade häröfver och
stämde ting med konungen, då de förelade honom tvänne
vilkor, nämligen: att han skulle antingen bli/va vid land-
uns lag och gammal sed, såsom hans fader konung Sten-
ktf, eller också lemna ifrån sig konungamakten. Men
konung Inge svarade frimodigt: det han ingalunda viUe
förkort* den* 1r$ och lära, som han ansåg rättast Här-
vid vredgades hedningarne och börjad o att under skrik
oeh rop kasta stenar emot konungen, drifvande honom
sålunda från tinget.

8

FEMTE KAP2TLET.

OM BLOT-SVEN.

När konung Inge måste fly ifrån Uppsala, stannade
likväl hans svåger, Sven, qvar derstädes. Han steg nu fram ]
för de uppretade bönderne och lofvade, att han skulle
uppehålla afgudaoffren åt dem, om de ville taga honom
till konung. Härtill jakade alla, och blef så Sven konung
öfver allt Svea rike, men Inge måste fly till Westergöt- |
land. Sven lät strax t framleda en häst, som till offer
sönderhöggs och delades ut mellan folket, men med blodet
beströkos afgudabilderna, såsom hedningarnes sedvänja var.

Litet derefter voro hedningarne församlade vid Streng-
näs, hvarest då for tiden var ett allmänt offerställe. De
skulle hylla den nya konungen, Sven, som dervid anställde
ett stort offer. Då bodde i Södermanland vid Fors, der
nn Eskilstuna är beläget, en kristen lärare från England,
vid namn Eskil, som var ganska nitisk och ifrigatt ut-
öda hedendomen. Då han fick underrättelse om det stora
afgudaoffret i Strengnäs, skyndade han dit. Hedningarne (]
höllo på att offra åt afgudarne och en stor måltid var
anrättad åt folket, just på det ställe, der nu Strengnäs
domkyrka är belägen. När Eskil såg detta, började han
att ifrigt förebrå hedningarne, att de glömde den enda
sanna Guden och offrade åt djeflarna. Men, som hed-
ningarne icke brydde sig något om detta oeh mycket
annat han sade, så upplyftade han sina ögon och händer
mot himlen och bad, att Gud skulle genom något under-
verk bevisa sin makt för de otrogna. Då berättas det,
att ett starkt åskslag straxt har följt jemte mycket ha-
gel, snö och regn, som nedslog hedningarnes altaren och
bortförde deras offer, men på Eskil skall ej en enda dr**™^
hafva fallit. Häraf blefvo hedningarne mera uripretadf i
skrämda, och en af afguda-presterne kastade en sten ' t
Eskils hufvud och en annan sårade honom med en
Derpå fördes han till konung Sven, hvilken dömde t" i

9

till döden, såsom den der med trolleri hade uppväckt
ovädret till gudarnes och konungené försmOdelse. Han
utfördes utom staden och dödades på ett berg, der sedan
dominikaner-klostret till hans ära uppfördes. Munkarne
berätta vidare, att ett brinnande ljus nedkom från him-
melen öfver hans kropp, och att fläckarna efter hans blod
aldrig kunde utplånas från den sten, på hvilken han stod,
då han först sårades. Men några kristna togo S:t Eskil
och skulle bära honom till Fors, der han förut hade
bott. Innan de hunno alldeles fram, blefvo de omgifna
ai en så tät dimma, att de ej sågo att gå längre; tillika
blef S:t Eskils kropp så tung, att de ej förmådde lyfta
den. De trodde sig då förstå helgonets mening och be-
grofvo honom på samma ställe. Der blef sedan en kyrka
till hans ära anlagd, och slutligen en stad, som efter
honom ännu kallas Eskilstuna, d. v. s. Eskils hem.

Under denna tiden blef kristendomen mångenstädes
utrotad i Svealand och afguda-offren firades åter i sin
fordna prakt. Detta skedde isynnerhet vid det stora
templet i Uppsala. Det var uppmuradt af grof gråsten,
men inuti alldeles öfverdraget med förgyllda plåtar. Der
inne sutto Odens, Tors och Freys bilder bredvid hvar-
andra, och åt dem offrade folket tuppar, hökar, hundar
hästar, i svårare landsplågor äfven menniskor, men allt
endast af mankönet. Offren skedde under det presterne
sjöngo dystra sånger, och de döda kroppar, som ej vid
offermåltiden förtärdes, upphängdes i träden uti den stora
lund, som omgaf templet. Denna lunden ansågs mycket
helig af hedningarne, och såg man der ibland mer än
femtio döda kroppar hängande, isynnerhet vid det stora
offret, som skedde hvart nionde år, då de offrade nio
hanar af alla slags djur. Att anställa slika offer åt af-
gudarne, kallades i fornspråket att blota, derföre blef
äfven konung Sven kallad Blöt- Sven, emedan han åter
upprättade denna afgudatjenst.

10

JETTE KAPITLET.

OM BLOT-8VEN8 DÖD.

Trenne år regerade Blot-Sven i Svealand, och änder
hela denna tid uppehöll sig konung Inge i Westergötland,
der kristendomen var mera allmänt antagen. Slutligen
församlade han i tysthet en liten krigshär, med hvxlken
han red genom dag och natt hemligen uppåt från W ester-
götland till Svealand. Han kom tidigt en morgon till en
gård, der konung Blot-Sven var, medan denne jemte all
dess hoffolk ännu sof. Inge lat då sina män omringa
huset, tillstängde dess dörrar och tände sedan eld derpå.
Konung Blot-Sven trängde sig väl ut ur den brinnande .
byggningen, men blef straxt af Inges folk nedhuggen ; och
hans hofmän blefvo antingen innebrända eller ihjel slagna.

Härefter blef Inge åter konung öfver Svearike. Som-
liga säga, att han då, för att fullkomligt utrota heden-
domen, lät uppbränna Uppsala afguda tempel och ned-
hugga den heliga lunden deromkring. Säkert är, att
templet blifvit så förstördt, att blott murarna stodo qvar,
hviika sedan af Sverker den gamle lagades och utvidga-
des och slutligen af Erik den helige fullbordades till
den kristna kyrka, som nu kallas Gamla Uppsala. Än
i dag kan man i sidorna af densamma tydligen urskilja
lemningarna af de gamla grofva murar, som fordom till-
hört afgudattmplet.

Inge lät nu påbjuda kristendomen öfver allt Svea-
land, och blef den införd dels med våld, delsmed godo.
Hedningarne drogo sig undan till Östergötland och Små-
land, hvarest de valde sig en. särskild konung, nämligen
Erik, Blot-Svens son, hvilken der bibehöll afgudaoffren.
I detta land bodde också vid samma tid Kettil, °om
kallades Okristen, derföre att han ej ville antaga kr' na
läran. Han hade varit Håkan Eödes jarl och nu

mycket gammal. Han såg med harm och leda ~ m-
domens framsteg, lät derföre uppkasta åt s ; ~ ~- »r

11

ättehög, uti h vilken han steg in och lefde der i tre år
ända till sin död. Denna hög ses ännu vid Kettelstads
kyrka, hvilken af honom har sitt namn.

Ifrån Blot-Sven leda stora slägter sitt upphof. Hans
son, Erik, var stamfader för Sverkerska kon unga-ätten.
Hans dotter Cecilia blef gift med Jedvard Bonde och
moder till Erik den helige, från hvilken Erikska konunga-
ätten härstammade.

SJUNDE KAPITLET.

KEIGET MED NORGE.

Uti Norge regerade vid denna tid konung Magnus
med tillnamnet Barfot, emedan han införde det bruket
från de södra länderna, att gå med korta kappor och
bara ben. Han var en stor stridsman och mycket be-
gifven på krig. Han fordrade, att alla länder, som ligga
vester om Göta elf eller Wenern, skulle tillhöra Norge.
På den tiden kallades Bohuslän Wiken och dess inbyg-
gare Wikvärjar eller Elfvagrimar, ty de bodde vid Göta
elf och ansågos för ett ganska styft och hårdtaget folk.
Dessa hade alltid lydt under norska konungen, men Mar-
kamännerne eller Dalboerne (ty Dalsland kallades då
Markerna) hade alltid gifvit skatt till svenska konungen
och ville dermed fortfara. Magnus Barfot red derföre
med sin krigshär upp ifrån Bohuslän genom Dal, här-
jande och brännande öfverallt, och tvang så folket gå
sig tillhanda. Men när han kommit upp till Wenern, led
det redan långt fram på hösten. Han lät derföre på
Qvaldins-ti eller, som hon nu kallas, Kållands-ö, bygga
en borg af torf och träd och föra dit mat och allt, som
behöfdes, samt gräfde en djup och bred graf der om kring.
I denna borg lemnade han qvar trehundrade män och
satte Sigurd Ull sträng till anförare öfver dem, dragande
sjelf tillbaka med ' sin krigshär inåt Norge.

När konung Inge förnam detta, började han att
samla sig en krigshär, h vilket dock gick ganska långsamt.

\2

Slutligen när isen hade lagt sig, kom Inge med tretusen
man ned ifrån Sverge. Han sände bud till Sigurd Ull-
sträng, bedjande honom fara hem till Norge igen med folk
och vapen och allt det rof de hade tagit Härpå -svarade
Sigurd öfvermodigt, att konung Inge skulle få annat aU
göra än visa dem bort, som hjord ur hage. Konung Inge
drager derfore med sitt folk in på ön och sänder då det
andra budet, tillbjudacde norrmännen att nu draga dädm
med vapen och hästar, likväl skulle de lemna tillbaka dä
de röfvat; men de nekade äfven härtill. »Konung Inge
med sitt folk började alltså bestorma borgen. De fyllde
grafven med stenar och träd, samt stötte och arbetade
med stora stockar mot väggen, att den slutligen begynte
gå sönder. Tillika kastade svenskarne lågande eldbränder,
itändande dermed borgen. Då begärde de norske lif ock
frid, och änskönt konung Inge hade kunnat låta ned-
hugga dem allesamman, lät ban dem dock behålla lifvet,
men sina hästar och vapen, och allt det de tagit, måste
de lemna q var; och då de så vapenlöse gingo ut ur fäst-
ningen, fick hvar och en ett slag af ris öfver länderna,
hvarmed de gingo hem till Norge igen, tyckande sig
hafva haft en neslig färd : men markamännerne föllo åter
konung Inge till och blefvo honom underdåniga.

ÅTTONDE KAPITLET.

SLAGET VID FOXERNA.

När konung Magnus fick höra sina männers olycka
på Qvaldins-ö, härmades ban deröfver högeligen och beslöt
att hämnas denna nesa. Han drog alltså tidigt nästa vår
med sina skepp elfven uppföre» härjande allestädes in uti
Westergötland, ända till Foxerna kyrka, der hans män
stego af alla skeppen för att tåga upp åt landet. Men
der var straxt för dem en stor krigshär af göter for-
samlad, mot hvilken«de började ett skarpt och hårdt slag.
Slutligen måste norrmännen taga till flykten och göterne

13

förföljde dem utöfver en stor slätt, hållande isynnerhet
hård t och tätt efter konung Magnus, hvilken var ökänd
genom sin stora växt. samt en röd jacka, som han hade
örVer harnesket. En norsk man, benämnd Ögmund Skofte-
«on, som också var ganska storväxt, red bredvid konun-

Eq. Som han förstod göternes afsigt och konungens
a, så begärde han, som en nåd, att få den röda tröjan ;
och då de voro framom några klippor och träd, så att
göterne ejkundw se dem, tog Ögmund tröjan på sig.
Då de åter kommo fram på slätten, vände Ögmund tvärt
af vägen åt ena sidan från konungen. Göterne stormade
allesammans efter Ögmund med den röda jackan, troende
konung Magnus vara under densamma. Denne kom alltså
sjelf lätteligen undan, men Ögmund måste utstå många
larligheter, innan han kom ifrån göterne tillbaka ned till
skeppen. Men konung Magnus for elfven utföre tillbaka
i sitt rike, föresättande sig likväl att betala göterne de
hugg han och hans folk af dem uppburit.

Han samlade mera folie och drog derraed ånyo elfven
uppföre och tvang många vestgötar att gå sig tillhanda.
Men konung Inge kom emot honom me<J en stor krigs-
kär och lägrade sig vid Foxerna. Här öfverföll konung
Magnus honom oförvarandes nattetid och slog mycket af
hans folk ibjel, så att konung Inge måste slutligen sjelf
taga till flykten. Sedan for konung Magnus också strax t
hem i sitt rike igen.

NIONDE KAPITLET.

KONUNGARNES FÖRLIKNING.

Sommaren derefter stämdes ett möte i Kongahäll,
eller, som staden nu heter, Kongelf, mellan konungarne
Inge och Magnus samt konung Erik Ejegod i Danmark,
och skulle de der bilägga sina stridigheter. Då tinget
var samladt, gingo de tre konungarne ut på föltet afsides
från det öfriga folket, talande med h v äran dra. Om en

14 »

liten stund kommo de tillbaka, och då var freden mellan
dem sluten på det sätt, att rikenas gränser skulle för-
bli/va såsom fordom, samt konungarne hvar och en vedsr-
gälla sina undersåter hvad de lidit af de andre» härj-
ningar, Eör att ytterligare befästa denna fred, skulle
konung Magnus få konung Inges dotter Margareta till
drottning, och blef hon derföre kallad Margareta Fria'
kulla. — Men folket tyckte sig aldrig hafva sett så ta-
senliga män till konungar förut. Inge* syntes vara den
störste och manligaste, konung Magnus den raskaste och
vigaste, men konung Erik den vackraste.

Konung Inge hade sedan frid, så länge han lefde.
Han hade någon tid sin broder Halstan till medregent,
men denne dog snart och efterlemnade sön er ne Filip ock
Inge. När Inge den äldre dog (1112), lemnade han
inga söner, utan dessa båda bröder blefvo hans efter-
trädare och samkonungar. «

TIONDE KAPITLET.

OM KONUNG INGE DEN YNGRE.

Filip dog efter en kort tid ( 1 1 ! 8} och sedan blef
Inge ensam konung. Han var kristna läran ganska till-
gifven och mycket mild och fromsinnad, fastade och läste
messor samt böner på vissa tider, men b un de ej tillräck-
ligt skydda sitt rike mot främmande anfall. I Norge
regerade nämligen vid denna tiden två bröder, Osten och
Sigurd. Denne Sigurd for med en utvald tropp och be-
sökte Jerusalem samt badade i floden Jordan. Han utförde
många tappra bedrifter på denna resa och fick det till-
namnet Jorsalafarare t ty Jerusalem kallades då Jorsala
af de nordiska folken. Under det Sigurd reste så or 1 ' ig,
satt Osten hemma, styrande »riket med mycken vi: så
att det kom i stor välmakt, och Östen blef älskad a la.
Han sände då många föräringar till Jeratlands-b< ie,
vinnande på detta sätt deras t ill gifven het. Slutliger de

15

han dem tillhopa och föreställde dem, huru mycket bättre
det vore för dem att tillhöra Norge än Sverge. De hade
tattare att få sina handelsförnödenheter från Norge; ej
heUer var det så stort besvär för dem att resa Ofver till
Trondhem, som ned till Uppsala, då de behöfde anlita
«m honung om något. Jemtlänningarne tyckte Ostens tal
"Bara sannt, kände honom tillika som en förståndig och
gagnelig konung. - De gåfvo sig derföre änder honom och
betalade till Norge sin skatt och konung Inge förmådde
ej att hindra det, om han också vårdade sig något derom.

När konung Sigurd Jorsalafarare efter Östens död
blef ensam konung i Norge, beslöt han att utrota heden-
domen i Småland och Östergötland. Han for derföre med
en stor krigsmakt ned genom Öresund och landsteg vid
Kalmar, började att härja och bränna Öfverallt, och upp-
hörde ej förr dermed, än smålänningarne gåfvo honom
1500 nötkreatur, samt antogo kristna läran, hvarefter han
återreste till Norge. Det finnes ingenstädes nämnd t, att
konung Inge sökt förekomma eller straffa detta öfvervåld.

Konung Inges makt inom riket var också ganska
ringa. Blot-Svens son, Kol, regerade öfver hedningarne
i Östergötland. Under denne Kols tid var alltid god
årsväxt, hvarföre hans undersåtare gåfvo honom namnet
Erik Arsall, samt trodde ännn mer på de hedniska gu-
darnes makt; men detta oaktadt antog Kol sjelf med
hela sin slägt kristendomen före sin död, och dermed
förlorade hedendomen sitt sista stöd, och kristna läran
blef allmän öfver hela riket.

Konung Itoge den yngre dog af förgift (1129) och
efterlemnade inga barn.

ELFTE KAPITLET.

STRIDEN OM -SVENSKA RIKET.

Från de äldsta tiderna hade alltid uppsveanie haft
i ättighet att välja konung öfver hela riket ; men den de

16

ral t, skulle sedan hålla sin eriksgata '), och då vid kvart
och. ett landskaps gräns lemna gisslan för sig åt folket
och sedan på landskapstinget besvärja dess lag. De an-
dra landskapen afundades uppsvearne deras företräde, i
synnerhet hade detta länge förtrutit vestgötarne. Som
nu konungarne af Stenkilska ätten alla voro från Wester-
götland, så tyckte sig vestgötarne också hafva någon
rättighet att bestämma konungavalet. De gingo derföre
tillsammans och valde danska prinsen Magnus Nilsson,
son af Margareta Fridkulla och konung Nils, med hvil-
ken hon efter Magnus Barfots död blifvit förmäld.

Uppsvearne, harmsne öfver göternes tilltagsenhet,
ville ej låta taga ifrån sig sina fordna rättigheter, utan
utvalde på sin sida en annan konung. Denne hette Rag-
vald, och säga somliga, att han var af Stenkilska ätten.
Han var mycket stor och stark och dertill ganska häftig
och våldsam till sinnes, h vårföre man tror, att han fått
tillnamnet Knaphöfde, d. v. s. kort om hufvuäet.

Ra g vald Knaphöfde började straxt sin eriksgata,
men, när han kom till gränsen af Westergötland, brydde
han sig ej om gisslan, utan reste derin, vestgötarne oåt-
sporda. De samlade sig derföre emot honom vid Kar-
lebylånga, ej långt från Falköping, och slogo honom ihjel
(1131), och skall hans grafhög der ännu synas.

Magnus Nilsson begick emellertid ett stort nidings-
verk i Danmark, då han under lismeri och vänskap
lockade till sig sitt syskonbarn, hertig Knut La värd, och
sedan bedrägligt lönmördade honom, för att vara säker
om danska kronan efter sin far, konung Nils. • Han blef
dessutom allt mer och mer känd som en ond och hård
furste. Svearne togo sig derföre till konung Erik Arsälls
son, Sverker, som efter sin fader regerade i Östergötland
och hade antagit kristendomen ; vestgötarne höllo sig lik-
väl ännu till Magnus. Men, som Knut Lavard l e
varit älskad i hela Danmark, utbrast ett svårt uppror A t

1) Eriksgata eller A -rikagata betyder hela rik
nomreaande.

17

konung Nils och hans son, Magnus Nilsson. Knut Lar
Tärds broder, Erik Edmund, hade med dem åtskilliga
strider med skiftande framgång. Slutligen beslöt Mag-
nus Nilsson att alldeles förkrossa Eriks makt. Han för-
samlade derföre i tysthet 20,000 man från Jutland och
öarna, med hvilka han drog mot Erik, som blott hade
Halland och Skåne. På det att Erik ej skulle få någon
underrättelse härom, lät han noga bevaka alla Selands
stränder mot Skåne, men Magnus Saxeson, en af Eriks
män, nedhissade sig en natt méd ett tåg från Stevens
klint i en båt, h varmed han rodde of ver Sundet och
underrättade Erik om den förestående faran. Någon tid
derefter kom hela danska krigsflottan och lade till vid
Foteviken eller Fotevig, ej långt från Skanör, och lät
Magnus straxt sitt krigsfolk stiga i land, uppställande
dem utan någon synnerlig ordning, ty han föraktade Eriks
makt. Med prins Magnus följde fem biskopar samt många
prester, och som det just var annandag pingst, så rådde
biskoparne prinsen att ej genom en strid begå sabbats-
brott. Men Magnus brydde sig icke härom, utan, då
hans folk syntes försagdt, uppmuntrade han dem, sägande:
»hvarför frukten j, mine tappre mänt Viäroju20fl00
beväpnade karlar, med hvilka vi kunna taga in sjelfva
Rem,» Likväl var hans folk beständigt nedslaget.

Men med konung Erik var erkebiskop Asker af Lund.
Han uppmuntrade Eriks folk, föreställande dem, att fega
och modlösa män ej vore Gudi behagliga, och att alla
skulle ändå en gång dö; men den, som nu strider man-
liga, kan vara säker om sina synders fullkomliga förlå-
telse. Ja, erkebiskopen befallde sina prester att gå om-
kring i krigshären och gifva männerne aflösning. Erik
sjelf talade också till dem, erinrande dem huru nedrigt
konung Nils och prins Magnus hade mördat hans broder,
Knut Lavard, samt konungarnes öfriga illbragder, hviUcet
allt nu borde hämnas. Hela hären ropade, att de ville
lefra och dö med Erik, och tågade så frimodigt ned mot
Magnus, hafvande sitt rytteri framför sig. Danska hären

FryxeUå Ber, IL (9 uppl) %

18

stod vid byn Hammar ofvanfor Fo te vik en. Så snart den
nu såg dammet och hörde dånet af skånska rytteriet,
började den att af räddhåga fly tillbaka till skeppen.
Då Eriks rytteri hann danskarne, voro de redan i full-
komlig oordning och blefvo lätteligen slagne. Konung
Nils blef litet sårad, men fick af en bonde en häst, med
hvilken han kom undan till skeppen. Men prins Mag-
nus, som var iklädd en stark pansarskjorta, ville inga-
lunda vika och uppmuntrade folket omkring sig till mot-
stånd, så att der uppstod en hårdnackad strid. Sigurd
Starke het den, som bar baneret åt Magnus. Han Tar
bans fosterbroder och en mäkta stor stridskämpe. Han
och prins Magnus samt biskop Peder af Boskild uppe-
höllo striden länge; men då Sigurd såg, att de skalle
bl i f va öfvermannade, bortkastade han fanan, och då prins
Magnus ej ville sjelfmant fly, lyfte han honom på sina
armar och började # så hasta till skeppen. Men Eriks folk
afskuro dem återvägen, så att de båda slutligen blefvo
nedhuggne (1134). Be flyende danskarne kastade sig så
många på några skepp, att de sjönko, hvilket då folket
på de andra skeppen såg, ville de ej emottaga flera. En
stor hop danskar kommo då, jagade af skåningarne, sprungo
ut i vattnet, och fattade i sina landsmäns skeppskanter,
viljande komma upp till dem, men desse afhoggo deras
händer och armar, så att de hjelplösa sjönko tillbaka i
hafvet. På detta sätt omkommo ganska många, utom
den stora mängd, som skåningarne i striden hade nedgjort.
Fem biskopar och mer än 50 prester, som åtföljde prins
Magnus, follo i detta slag. Konung Nils flydde tillbaka
till Danmark, och blef straxt derefter mördad i Slesvig
af borgrar ne, som hatade honom, emedan han ej häm-
nats Knut Lavards död. Erik blef efter honom konung
i Danmark; och sedan Magnus nu var fallen, blef Sver-
ker erkänd konung öfver hela 8vea rike, begynnande '
en ny konungaslägt, som efter honom kallades den *
kerska.

IS

ANDRA BERÄTTELSEN.

OM SVERKERSKA OCH ERIKSKA KONUNGA-

SLÄGTERNA.

«

FÖRSTA KAPITLET.

OM KONUNG SVERKER DEN GAMLE.

Konung Sverker var af ett ganska ra il cl t och fromt
sinnelag, och kristna läran mycket tillgifven. Han anlade
många af de äldsta kloster, som hafva funnits uti Sverge,
nämligen Nydala i Småland, Warnbem l ) vid Billingen i
Westergötland, Alvastra 2 ) vid Omberget i Östergötland
na. fl., och uppbyggde dessutom många kyrkor of ver hela
landet.

Uti hans tid kom kardinalen Nicolaus Albanensis
och höll i Linköping det första kyrkomöte här i Sverge
(1153). På detta möte åtogo sig svenskarne den första
skatt till påfven under namn af Sankt Peters penning;
tillika blef nu förbjudet för någon* att bära vapen, för-
utom konungens fylgdarmän, d. v. s. lifvakt. Kardina-
len skulle också inrätta ett erkebiskopssäte i riket, h vil-
ket dock ej gick i fullbordan för den inbördes oenighe-
tens skull. Svearne ville nämligen hafva erkebiskopen
i Uppsala, men göt er ne i Linköping.

Ifrån denna tiden kan man anse kristendomen stad-
fastad i Sverge. Tillika med afgudaoffren i Uppsala
upphörde allshärjar-tingen derstäde3, så att bönder ej
mera fingo * tillfälle att deltaga i riksstyrelsen. Här-

*) D. v. e. Bernhards hem, ty Bernhardiner-mnnkar bodde

der.
*) B. t. b. Alfhilds-stad, ty klostret anlades pl ett gode

tillhörigt Sverkers drottning, Alfhild.

20

igenom samt medelst förbad mot vapens bärande förlo-
rade de så småningom sitt förra anseende, och bisko-
parne samt de mäktiga herrarne afgjorde .på de så kallade
herredagarna rikets alla angelägenheter.

ANDRA KAPITLET.

SLAGET MED DANMAEK.

Konung Sven Gråte i Danmark hade satt till höf-
ding öfver Halland en man, benämnd Karl. Denne Karl
hade en hustru och en svägerska, som voro mycket be-
ryktade för sin skönhet. Till dessa fattar prins Johan,
konung Sverkers son, en oloflig lusta och bortröfvar
dem under Karls frånvaro till sin borg i Sverge, behand-
lande dem der på det gröfsta och skamligaste sätt. Men
då både hans fader och folket gåfvo högljudt tillkänna
sin afsky för detta, återsände han dem vä), men blef
dock så förhatad, att bönderne slutligen, då han höll
ting för att begära hjelp af dem emot danskarne, öfver-
föllo och dödade honom.

Men konung Sven Gråte ansåg detta såsom en skymf,
vederfaren hela danska folket, och hvilken nödvändigt
borde hårdeligen hämnas. Han började derföre att till-
rusta krig mot Sverge, och kunde ej derirrån afstyras,
hvarken af konung Sverkers flera sändebud om fred och
förlikning, ej heller af kardinalen Nicolal föreställningar
om de ringa fördelar, men stora svårigheter, hvilka vän-
tade honom i ett så fattigt och eländigt rike som Sverge.
Sven Gråte förlitade sig på sin hittills hafda lycka för
mycket för att lyssna på kardinalens varningar. Sverkers
budskickningar ansåg han som bevis på fruktan och svag-
het, blifvande derigenom så mycket mera ifrig uti
förehaf vande. Ja! han började till och med att mc
sina hofmän utdela de jarle- och höfdingedömen, som
i Sverge skulle eröfra. . Det fanns på den tiden en sv
jungfru, som var vida beryktad öfver hela Norden F

21

fägring. Om henne uppstod en häftig tvist mellan tvänne
hofmän ; konungen afejorde dock slutligen saken sålunda,
att hon skulle tillhöra; den, som uti det blifvande kriget
uppförde sig tapprast. Under dessa rustningar afvaktade
han vintern, då det skulle vara lättast att öfver de till-
frusna sjöarna och floderna intränga i Sverge.

Konung Sverker var nu af ålder och tröghet så för-
slappad, att han ej vidtog några forsvarsmått mot denna
fejd, utan då vintern kom (1154), inbröt konung Sven
obehindradt med danska krigshären utur Skåne i Småland.
Först genomtågade han Finnveden ! ), der invånarne öfver-
allt hyllade honom och förde till honom allehanda lifs-
medel. Sedan kom han in i Wärends härad 2 ), der han
brände och förstörde allt, emedan folket hade flvtt undan
till skogarna. Emellertid blef vintern allt skarpare, så

- att danskarne ledo mycket deraf, och den »hopade snön
försvårade deras krigståg. En dag, då konungen satt till
bords uti sitt tält, blef honom berättadt, att bönderne
hade med en förhuggning alldeles tillstängt vägen. Konun-
gen, vredgad håröfver, springer upp och rider dit, be-
fallande sina män att straxt storma förhuggningen. Der
bakom stodo bönderne och bådo med höga rop konungen
om fred och säkerhet; men han kunde ej bevekas. Bön-

. derne måste derföre försvara sig och lyckades det dem
att ända till qvällen afslå danskarnes anfall; men under
natten veko de undan och lemnade konung Sven vägen
Öppen. Dennes krigshär hade emellertid lidit myeipi
afbräck af den hårda årstiden; isynnerhet hade hästarna
blifvit förstörda, och dessutom började också danskarne
ledsna vid kriget och hop tals smyga sig hem till sitt
land igen, så att krigshären mycket försvagades. Sven
drog sig derföre hastigt med en del af sitt folk på gen-
vägar tillbaka till Skåne. Den andra delen skulle under

*) Finnveden utgjordes då af Östbo, Westbo ocb Snnnerbo hä-
rader i Småland.

•) Wärend innehöll Konga, Kinnevalds, Albo, Uppvidinge och
Norrvidinge härader.

22

Karls anförande gå till Halland. Dessa blefvo väl mot-
tagne med roat och dryck af smålänningarne, ock sedan
Karl på detta sätt en afton blifvit trakterad, fördes han
och hans följeslagare rusiga till en tom lada, der de
skulle hvila öfver natten. Så snart danskarne somnat,
tillstängde smålänningarne dörren och satte derefter eld
på ladan i alla fyra hörnen. Då elden började komma
närmare, vaknade Karl och hans följeslagare, och det
lyckades dem slutligen att uppbryta dörren; men rusiga
och obeväpnade som de voro, blefvo de lätteligen ned-
huggne af smålänningarne, och några, som blifvit fångna,
nedstoppades utan all misskundsamhet under isen på
Nissa å, finnande der sin död.

/På detta och flera andra sätt hafva danskarne blif-
vd aördrifna af värendsboerna, och lära qvinnorna här-
uti^nafva gjort sina männer ett tappert och kraftigt bi-
stånd. Det berättas att värendsboerna till belöning for
sin tapperhet härvid hafva erhållit åtskilliga företräden
samt qvinnorna rättighet att ärfva lika med mannerne,
samt att hafva trumslagare före sig på sina brudfarder.

Litet derefter hände sig, att då konung Sverker
skulle fara från Alebäck till Tollstads kyrka julottan
(115 5), blef han på vägen vid Alebäcks bro ihjelslagen
af sin stallsvän. Till åminnelse af mordet upprestes der
en sten, som ej längesedan blifvit borttagen. Detta mord
troddes tillställdt af danska prinsen Magnus Henriksson,
hvilken, såsom sondotters son af konung Inge den äldre,
trodde sig hafva arfsrättighet till svenska kronan. Ko-
nung Sverker blef begrafven i Alvastra kloster.

TREDJE KAPITLET.

OM KONUNG ERIK DEN HELIGE.

Efter konung Sverkers död uppkom åter oeni^
emellan svearne och göterne, hvilkendera skulle v
konung. Ingendera ville hafva Magnus Henriksson; i

v 23

göterne togo Karl, konung Sverkers son; uppsvearne der-
emot utvalde en svensk man, Erik, son af Jedvard Tord-
son Bonde till Engsö och Cecilia, Blot-Svens dotter.
Denne Erik var mycket godsint, gudfruktig, frikostig,
ödmjuk, klok och tapper, och blef derföre ganska mycket
älskad af sina undersåtare, samt firad af presterne. För
att späka sin lekamen fastade han ofta, badade sig uti
iskallt vatten, samt bar en hårduk närmast kroppen. Han
uppbyggde många af de små gråstens-kyrkorna öfver
Svealand, och isynnerhet tror man att den så kallade bonde-
kyrkan i Uppsala af honom blifvit uppförd. Han bru-
kade också att ofta resa omkring uti sitt rike och bilägga
alla tvister och oenigheter mellan folket; men då det ej
lyckades, dömde han dem emellan, och tycktes alltid
hans dom vara den rätta, ty han gjorde aldrig någon
mannamån. Fastmer beskyddade han de ringare mot de
mäktigares fortryck. Då några bland hans undersåtare
af tacksamhet erbjödo honom förökade skatter, nekade
han d ert ill, sägande: Jag harnog af mitt Behållen edert;
hanhända skolen i framdeles behöfva det.

FJERDE KAPITLET.

/ $ KRIGET I FINNLAND.

Svenskarne började vid denna tiden blifva till sina
seder förmildrade af kristendomen. De i krig tagne slaf-
var blefvo ej mera så hårdt behandlade, emedan äfven de
voro kristne. Läse- och skrifkonsten, sådana de den tiden
voro, infördes af munkarne; handeln begynte uppkomma
vid de fridlysta kyrkoplatserna; och åkerbruket började
äfven mera nitiskt att drifvas, sedan de fordna vikings-
färderna med deras plundringar helt och hållet afstan-
nat. Men på andra sidan om Östersjön bodde finnarne
och esterne, hvilka ännu voro hedningar och med sina
härjningar beständigt oroade svenska kusterna. Dessa
beslöt *Erik att underkufva och omvända, så väl för att

24

få vara i fred for dem, som derfore att påfven vid denna
tiden så högeligen hade anbefallt korståg till hedningarnes
omvändelse, såsom en Gudi mycket behaglig gerning.
Biskop Henrik i Uppsala, som var en mycket nitisk och
modig man, uppmuntrade äfven konungen härtill. Denne
samlade derfore tillsammans mycket folk, hafvande med
sig i synnerhet en stor mängd helsingar, under Fåle Bure
den äldres anförande. Sedan Erik med sändebud förut
tillsagt finnarne att antaga kristendomen och underkasta
sig, seglade han öfver, och landsteg vid Åbo, der han
skall hafva anlagt det gamla slottet vid Aura-åns utlopp.
Här mötte han en församlad här af finnar, och kom det
straxt till en drabbning dem emellan, uti hvilken fin-
narne efter mycken forlust blefvo drifna på flykten. Här-
öfver blef ganska stor glädje bland svenskarne, men ko-
nungen började gråta, då han betraktade alla de fallna
finnarne. Då hans män frågade honom om orsaken här-
till, svarade han : att han väl gladde sig åt kristendomens
seger, men likväl sörjde tungt, att så många själar i dag
bli/vit fördömda. Om de förut velat antaga kristendomen,
skulle de en gång hafva åtnjutit den eviga saligheten.

Efter denna strid vågade finnarne ej mera göra nå-
got motstånd, utan Erik underlade sig södra Finnland
och Nyland. På detta sednare ställe nedsatte sig mycket
helsingar, hvarfore der ännu mångenstädes svenska språ-
ket talas ; och namnen Helsingfors, Helsinge socken och
Helsingby bära vittnen om denna inflyttning. Ja, sjelfva
helsingarnes skyddspatron, Hille Bror Staffan, har blifvit
uppkallad uti Staffans by. — Alla finnar, som konung
Erik kunde få i sitt våld, tvang han att antaga dop och
kristendom, och sedan han härigenom, samt medelst upp-
byggandet af många kyrkor, hade arbetat på hedendo-
mens utrotande, for han hem till sitt rike igen.

55

FEMTE KAPITLET.

OM SANKT HENRIK.

Biskop Henrik i Uppsala hade följt med konung
Erik på denna krigsfärd, såväl för att omvända och döpa
hedningarne, som också, då det behöfdes, för att strida
mot dem, ty han var en mycket tapper och oförskräckt
man. När nu konungen for hem, ville ej Henrik åter-
vända till sitt biskopsstift, utan aktade nödigare och
bättre att genom predikande arbeta på kristendomens för-
kofran i Finnland. Han satte sig neder vid Räntämäki
bredvid Åbo och lät der bygga en kyrka, som nu kallas
8:t Mariae kyrka. Uti den straxt utom staden liggande
Kuppis källa döpte han de hedningar, som kommo till
honom, men dessemellan var han ofta ute på resor inåt
landet, för att ytterligare utbreda kristna läran.

Vid denna tid bodde på Saris i Wirmo socken en
rik bonde, benämnd Lalli, som hade antagit kristendomen.
Denne Lalli hade för ett begånget mord blifvit af biskop
Henrik dömd till en ganska sträng kyrkoplikt, hvaröfver
Lalli mycket vredgades. Nu hände det att biskopen på
en af sina resor kom till Saris, under det Lalli var borta,
och begärde han då af Lallis hustru att få det han och
hans följeslagare behöfde. På denna tid, då så få resande
färdades, funnos nämligen hvarken goda vägar eller några
gästgifvaregårdar, utan ansågs det vara hvars och ens pligt
att med gästfrihet mottaga den vägfarande. Skedde det
annorlunda, så uppbröto ofta de resande med våld bon-
dens lada och visthus, och togo hvad de behöfde. Detta
kallades våldgästning. Då nu Lallis hustru nekade mat,
lät biskopen med våld taga hvad nödvändigt var, men
gjorde för öfrigt ingen skada, fortsättande sedan sin resa
till norra Finnland. Straxt derpå kom Lalli hem, hvil-
ken, då han förnam hvad biskopen gjort, beväpnade sina
karlar och reste i vredesmod efter och hann honom just
då han färdades isen öfver Kjulo-träsk. Han angrep bi-

26

skopen straxt och slog honom utan möda ihjel. Derpå
tog han biskopsmössan och satte den på sitt hufvud, for
så hem i triumf, och steg med denna hufvud bonad in i.
sin stuga, sägande åt hustrun: Nu har jag dräpt björnau
Men munkarne berätta, att härvid det underverket till-
dragit sig, att då Lalli skulle lyfta mössan af hufvudet,
satt hon der så fast, att hon ej kunde borttagas med
mindre, än att hår och hufvudsvål följde med. De kristni
upptogo biskopens söndersargade kropp och förde den till
Nousis, der hans graf ännu synes. Likväl saknade de
hans afhuggna tumme, hvilken de ej förmådde leta ratt
på i den myckna snön. Men äfven denna igen fanns eder
berättelsen på följande sätt. Våren efter S:t Henriks död 1
hände sig, att en bonde, som rodde öfver Kjulo-träsk,'
såg en korp, som med höga rop flaxade öfver ett ställe
i sjön. Bonden rodde dit och fann den saknade tummea
ligga på en liten isbit. Tummen upptogs då och for-
varades tillika med den öfriga lekamen, och ansågs detta
vara ett ganska stort underverk. Åbo konsistorium har
ännu i dag denna afhuggna tumme i sitt sigill. Denne ,
biskop Henrik blef sedan ansedd såsom helig och dyrka-
des i synnerhet som Finnlands patron. Många under-
verk berättas hafva skett genom åkallandet af hans namn; (
och till hans ära firades öfver hela Sverge.på den 19 Ja-
nuari en högtid, som efter honom kallades HindersmessaiL

SJETTE KAPITLET.

KONUNG ERIKS DÖD.

Densamme Magnus Henriksson, som varit orsaken till
Sverker den gamles död, ämnade nu också genom Eriks
undanrödjande bana sig väg till svenska kronan. Han
samlade en här och seglade dermed hemligen Mälaren
uppföre till Uppsala, dit han kom under det konungen var
i kyrkan. En af Erike tjenare skyndade in för att berätta»
konungen fiendernas ankomst, men Erik svarade : Låt nog

27

£ro messan till slut Det öfriga af gudstjensten hoppas
9g att få fira annorstädes. Efter messans slut gick
fonungen med sina få män ut, men då var redan prins
jbgnus med danskarne så nära derutanfor kommen, att
jOnungen ej kunde slippa undan. Der uppstod en skarp,
ken kort strid. Konungen försvarade sig en stund man-
|gt mot 10 danskar, men blef dock slutligen tillfånga-
en, och lät Magnus Henriksson oförtöfvadt halshugga
om (1160). Det berättas då, att, der hans blod ut-
ommade, upprann straxt en ganska klar källa, som
u kallas Sankt Eriks källa. Hans kropp begrafdes
t uti gamla Uppsala, men blef sedan flyttad till Upp-
domkyrka, der hans ben ännu förvaras uti en för-
lld silfverkista. Bland alla svenska helgon har ingen
ifvit så dyrkad som denne. Han ansågs som hela rikets
ddspatron, ocn alla, ända från konungaförsäkringarna
t intill bondens ed, svuro vid S:t Eriks namn, nyttjande
ord: så sannt mig Gud hjelpe och S:t Erik konung !
na bild sattes uti rikets samt uti Uppsala domkapitels
ill. Hans hufvud blef Stockholms stads vapen. Vid
kröningar i Uppsala uppställdes silfverskrinet pä altaret
*h högkoret bekläddes med S:t Eriks tapet, på hvilken
iUa hans bedrifter voro virkade. Dessa voro äfven må-
ade på väggarna i gamla Uppsala kyrka. Ofver hans
paf hängde S:t Eriks baner, der hans bild, hållande en
Sköld med tre kronor på, var målad. Detta baner an-
lågs heligt, och fick derföre endast vid stora faror nyttjas
bot fienderna; men troddes då medföra en säker seger.
h, sådana eftergjorda baner funnos i flera kyrkor, och
kukade folket att på Eriksmesso-dagen bära dem uti
högtidligt tåg omkring åkrarna, förväntande sig deraf
bättre årsväxt. För sjukdomar brukade äfven folket att
i den sjukes kläder inveckla en liten af bild af den heliga
jfonungen, troende 3ig deraf förspörja lindring. Ganska
Inånga underverk berättas af munkarne hafva skett ge-
Bom denna konungs åkallande.

Han var gift med Kristina, konung Inge den äldres
dotterdotter, och hade med henne fyra barn. Hans bror

28

Ivar Jedvarsson fortplantade den adliga Bon<
som förde en båt i vapnet.

SJUNDE KAPITLET.

OM MAGNUS HENRIKSSONS FALL

Efter Konung Eriks död lät Magnus Henriksaoi
det förskräckta folket genast utropa sig for konung,
b an fick ej länge vara ifred. En allmän harmörVer
älskade konungens död utbredde sig öfver hela
Helsingarne församlade sig först, som man tror un4
anförande af Fåle Bure den äldre, och drogo nedåt,
gande med sig uppsvearne. Konungen, i Göta rike.
Sverkersson, h vilken misstänktes hafva bidragit till kom
Eriks död, kom äfven med en församlad hop östgöt
Dessa båda förenade krigshärar angrepo Magnus Hem
son icke långt ifrån Uppsala, då både han och de honj
åtföljande danskarne blefvo nedgjorda. På det sti
der slaget stått, uppbyggdes sedan en kyrka, som
minne af danskarnes nederlag kallades Dannemark.

ÅTTONDE KAPITLET.

OM KONUNGASLAGTERNAS STRIDER.

Konung Erik efterlemnade en son vid namn Knät,
h vilken ville efterträda sin fader. Men efter fyra ån
olycklig strid mot Karl måste han slutligen fly undan
till Norge, så att Karl blef ensam konung öfver hela riket,
hvarföre han också kallade sig: Svea och Göta fcmtoty
och var den förste som nyttjade denna titel. Under hänt
tid erhöll Sverge sin första erke biskop, hvilken hette Ste-
fan och fick sitt säte i Uppsala. Efter fyra år kon
Knut hemligen tillbaka från Norge, öfverfoll Karl otöt-
varande och mördade honom på Wisingsö(1168). Bani

t*

jpnål, Kristina, flydde med möda undan, iförande med
jg sin lilla son Sverker, och erhöllo de, efter en ömke*
jg färd, slutligen beskydd hos hennes mäktiga slägtin-
pt i Danmark.

Knut Eriksson fick straxt inbördes krig med brö-
teme Kol och Burislaf, tvänne prinsar af Sverkerska slag-
te, hvilka dock efter ett svårt krig måste fly undan. —
& veatra sidan var mycken oro uti Wermland, Dal och
estergötland ; emedan, under de stora oroligheterna i
ge, de öfvervunna ofta flyktade in uti Sverge, er*
lande der bistånd, eller åtminstone beskydd af den mäk-
e jarlen Birger Brosa Folkunge i Westergötland och
lkvider, lagman i Wermland. Från östra sidan kommo
erne med en flotta, härjade kusterna grym ra eligen, och
o omsider in i Mälaren, der de öfverrumplade erke-
kop Johan på Al mar e Stäk, mördade honom och sköf-
e gården. Derifrån foro de till Sigtuna, som på den tiden
en mycket rik och beryktad stad.. Ehuru den var
befastad, bief den dock straxt intagen, helt och hållet
rstörd oeh förvandlad till en stenhop. Esterne foro der-
ån, hafvande med sig mycket rof, isynnerhet ett par
dörrar af rent silfver, hvilka suttit i S:t Feters kyrka i
Sigtuna, men nu förvaras i Byssland. Efter denna för-
störing har Sigtuna aldrig mer kunnat komma sig före.
De flesta af dess förra, men flyktade invånare satte sig
ned i Stockholm, som nu började bebyggas, emedan dess
belägenhet var mera gynnande för handeln* Genom dessa
esternas infall blef man uppmärksam på nödvändigheten
[att befösta Stockholm och derigenom utestänga dylika
pabudna gäster från Mälaren. För att vara trygg för Sver-
f ter ska slägtens afund, upptog konung Knut den till Dan-
mark flyktade prins Sverker Karlsson och gaf honom del
i riket, hvarefter konung Knut dog 1199 uti lugn på
Xrikaberg i Westergötland, och blef begrafven i Warnhera.
Sverker Karlsson, gemenligen kallad Sverker Unge,
lefde i början uti ganska god t förstånd med den aflidne
konung Knuts söner, men slutligen började han misstänka
dem och lät oförsedt öfverfalla dem 1205 på Elgarås i

30

Westergötland, der tre af dem blefvo dödade; men Erik,
den äldste, undkom till Norge. Nu var väl konung
Sverker en mycket skön, vältalig och stridbar man, ock
hade sökt att trygga sitt välde så väl genom giftermål
med de mäktiga Folkungarne, som derigenom, att hai
beviljade de andeliga frihet både från verldslig domstol
och alla skatter till kronan '). Men hans trolöshet upp-
väckte likväl så mycken harm, att, då prins Erik tre Ist
derefter kom tillbaka från Norge, fick han ett ganski
stort anhang i riket; Sverker erhöll väl mycken hjelp
från Danmark, men blef likväl slagen vid Lena i Wester*
götland, så att han undkom med blott några få man.
En svensk munk har besjungit denna svenskarnes
uti följande verser:

Contigit in Lenom, duo danske Inpo för enom.
Af svenskom ivenam togo dorsum verben plenum.

Två år derefter återkom Sverker ånyo med en danat
krigsbär och blef ånyo slagen vid Gestilren och föll sjekf
denna gång i striden, ihjclslagen af sin egen måg, Folk-
ungen Sunne Folkeson.

Erik Knutsson regerade endast 6 år, och är oft
honom intet annat att märka, än att han var den förste
konung i S ver ge, som kröntes. Han blef sotdöd %2\§
på Wisingsö.

Johan Sverkersson blef nu konung, ehuru Eriks enkfc
begärde riket åt sin son. Johan, liksom alla konungar
den tiden, gynnade presterne mycket, och utvidgade det
andliga frälset. På påfvens uppmaning företog han ett
krigståg till esternes omvändelse och hade deri någon
framgång. Men, sedan konungen med störta delen af
krigshären rest tillbaka, blefvo de qvarlemnade med deras
anförare, Karl Jarl den döfve och biskop Karl af Lin-
köping, allesamman nedgjorda af esterne. Vid denna tid
kom äfven en estisk krigshär in i Mälaren till Askanas
på Ekerölandet, dit herr Johan Folkunge aftonen (örat

') Detta var det takallade Andeliga Pråltet.

31

kommit hem från ett krigståg till Estland. Han blef
'der af esterne ibjelslagen; men bans fru flydde undan
'till Hundhammar i Botkyrko socken, samlade der i hast
en hop folk, hvarmed hon anföll esterne vid Estaskär
utanför Kongshatt och nederlade dem allesammans. Ko-
nung Johan dog på Wisingsö \222, och med honom
utslocknade Sverkerska slägten.

Erik XI Eriksson blef nu konung. Han var både
läsp och halt; men för öfrigt vis och förståndig. Under
hans barndom förde Folkungarne regeringen. Men då
han blef myndig och gifte sig, gjorde de uppror emot
honom, slogo honom vid Oluström 1229 och satte en
af sina slägtingar, Knut Johansson den långe, till konung.
Denne Knut kom dock aldrig till rolig besittning af
riket, utan beständiga uppror och oroligheter fortforo
till 1234, då konung Erik återkom med dansk hjelp och
vann vid Sparsätra en seger öfver Knut, som sjelf stu-
pade. Likväl blef ej lugnet återställd t, förrän Knut den
Unges son, Holmgeir, blef fangen och insatt i Skoklo-
ster. Under denna konungs tid hölls Skenninge kyrko-
möte 1248, då presternas giftermål blef afskaffadt och
påfven förbehöll sig rättigheten att tillsätta biskopar.
Konung Erik var för öfrigt mild och fromsint och styr-
des först af jarlen Ulf Fasi och efter dennes död af
Birger Jarl till Bjellbo. Konung Erik dog, som man
tror af förgift, 1250, och med honom utslocknade Erik-
ska ätten på manslinien; men ifrån hans syster Märta
härstamma slägterna Sparre och Oxenstierna.

32

TålDJI BIIÄTTIL8EI.

OM BIRGER JARL.

FÖSSTA KAPITLET.

FOLKUNGARNE8 UPPHOF.

Under den hedniska tiden lefde en mycket ansedd
man, benämnd Folke Filbyter, och ifrån honom härstam-
made en mäktig och talrik slägt, som kallades Folkungar.
Hans sonson, Folke den tjocke, blef jarl åt konung ligc
den äldre, och var den mäktigaste man uti riket på sin
tid. Han var så ansedd i hela norden, att både han
sjelf blef förmäld med en dansk prinsessa, och hans bara
blefvo genom mångfaldiga giftermål förenade med allt
de konungsliga siägterna, och vunno derigenom ännu meta
anseende och rikedomar. Det tycktes nästan som jarl?
embetet och lagmans- och biskopssysslorna vore allenast
deras tillhörighet Ännu mera förökades detta anseende
genom Folke den tjockes sonson, Birger Brosa, som var
jarl hos Knut Eriksson och Sverker den unge. Sjelf gift
med en norsk prinsessa, besöktes han af både norska ock
danska prinsar, åt hvilka han lemnade beskydd eller un-
derstöd, och i Sverge gick nästan allting (efter hans vilja.
Birger Brosa och Folke den tjocke hade båda varit visa
och förståndiga höfdingar, men efter denna tiden började
Folkungarne att mycket högmodas öfver sitt stora an-
seende och sin lycka, och att de voro de förnämsta uti h " ] &
riket; men sinsemellan blefvo de afundsjuka på hvi i-
dra. Derföre, då Knut den långe af dem upphöjde 11
konung mot Erik Läspe, så blefvo många snart c e
med honom, och hjelpte sedan konung Erik åter i- ; , - fc.

33

ANDRA KAPITLET.

OM BIRGEB MÅNSSON TILL BJELBO.

Birger Brosas broder, Magnus Månesköld, bodde på
Bjelbo i Östergötland, och var gift med Ingrid Ylfva,
hvilken var en mycket väldig och beryktad husfru. De
hade många barn tillsammans, men den äldste och rykt-
baraste bland ^dem hette Birger. Under kriget mellan
Erik den läspe och Knut den långe höll Birger med
konung Erik och blef kort derefter gift med hans syster,
prinsessan Ingeborg; likväl kom han ej strax t till stor
makt, ty enligt förlikningen med Knut den långes parti
måste konung Erik upptaga Knuts jarl, Ulf Fasi, till
sin jarl, och denne var en så sträng och sjelfrådande
man, att alla måste böja sig efter honom.

Under denna tiden hade staden Lybeck i Tyskland
varit uti mycken nöd, ty danska konungen belägrade den
till lands och tillspärrade den äfven till sjös sålunda, att
han lät spänna starka jernkedjor tvärtofver Travefloden,
på h vilken man seglar in till staden, ämnande på detta
sätt uthungra den. Men då berättas att Birger hade
låtit med jernstänger beslå framstammarna på några
starka fartyg, lastat dem med matvaror och sedan farit
aed mot Lybeck. När nu vinden blef stark och gynnan-
de, hissade Birger alla sina segel upp, och kommande
så i full fart, styrde han rakt på jernkedjorna, hvilka af
den väldiga stöten sprungo af, så att skeppen kommo
in till Lybeck och folket, derstädes fick förfriskning. När
danska konungen förnam detta, öfvergaf han belägringen
och drog med sin här hem igen. Men ifrån denna tiden
beviljade lybeckarne, af tacksamhet för hjelpen, många
handelsfriheter åt svenskarne.

FryzeUs Ber. II. (9 vppl.)

34

TREDJE KAPITLET.

BIRGER BLIFVER JARL.

Som Erik den läspe icke egde några barn, så hade
den mäktige Ulf Fasi troligen ämnat, att hans slägt
skulle efterträda på tronen. Men redan år 1248 dog
Ulf Fasi, och ehuru hans son, junker Karl, var en mycket
ansedd man, och således allmänt ansågs böra blifva fa-
drens efterträdare, så var likväl Ulf Fasi så litet älskad
af konung Erik, att junker Karl blef förbigången och Birger
Månsson i dess ställe utnämnd till jarl. Häröfver uppstod
väl ingen orolighet, men afundsjuka och misstroende
herrskade beständigt mellan jarlen och bemälde junker.
Birger började straxt att styra riket med kraft och
sjelfständighet, och under Skenninge kyrkomöte ansågs han
af den påfliga legaten såsom den der hade mest att sägs
i riket. — På denna tid var någon ovänskap uppkommen
mellan konung Erik i Sverge och konung Håkan i Norge,
ty vermlänningarne hade flere gånger hjelpt några af
konung Håkans upproriske undersåtare, h vårföre konung
Håkan hade hämnats med ett infall i Wermland. Konug
Håkan sände nu bud till Birger och begärde dess dotter
Rikissa åt sin äldste son, prins Håkan; dessutom begärde
han, att båda konungarne skulle nästa sommar mötas vid
Lödöse ! ), för att bilägga alla tvistigheter. Det första ären-
det upptog Birger väl och lofvade äfven tala med konung
Erik om det andra. Sommaren derpå (1249) reste också
konung Erik med Birger Jarl till mötesplatsen, och litet
derefter fingo de höra, att konung Håkan hade kommit
med en stor krigsflotta. Som nu en sådan utrustning
mera liknade sig till våldsamhet än fredliga öfverlägf Ml ' n -
gar, så for konung Erik straxt undan in åt landet i
Birger Jarl drog sig äfven slutligen in åt West — * Al ,

') Detta var Gamla Lödöse, eom var beläget «
4 mil från hafvet. Det är nu blott en bondby.

35

då konung Håkan kom närmare. Birger sände dock till
Håkan ett bud, som kort och god t förkunnade orsaken
till Birgers och konung Eriks aftåg ; hvarefter sändebudet
straxt gick bort igen. Höröfver blef Håkan mycket miss-
lynt, men, som han behöfde fred med Sverge, så sände
han sin slägtinge Gunnar till Birger Jarl, likväl med
uttrycklig befallning, att tala lika kort till jarlen, som
jarlens sändebud hade talat till Håkan. Gunnar upp-
sökte jarlen i Westergötland och ville öfvertala honom
till ett nytt möte; men Birger ursäktade sig, förklarande,
att konungen redan vore i Östergötland och man ej kunde
beg år a j att han skulle fara så lång väg tillbaka. Gunnar
gjorde nu tvärtemot Håkans befallning, och började ytter-
ligare bedja jarlen, invändande, att Birger vore uti Sverge
både konung och jarl. Birger lät då öfvertala sig och
reste konung Håkan till mötes vid Lödöse. Der blef
dock först giftermålet med Rikissa och den unge konung
Håkan afgjordt och sedan slutades fred mellan de båda
rikena, och förbi ef derefter stadig enighet och vänskap
mellan konung Håkan och Birger Jarl, så länge de lefde.

FJERDE KAPITLET.

TÅGET MOT TAVASTERNA;

Uti Åbo var vid denna tiden en engelsman biskop,
I vid namn Tomas. Han var en ganska nitisk, men ofta
I häftig och oförståndig man. Genom ett påfveligt bref hade
i han erhållit rättigheter att under sitt biskopssäte lägga
! alla de länder och offergårdar, som omvända hedningar
! skänkte till honom ; och biskop Tomas lät i följd deraf

våldsamt slå under sig många sådana. Slutligen utverkade
i han en befallning af påfven, att de kristne ej skulle få
' hafva något umgänge med hedningarne i Finnland, ej heller

sälja några lifsförnödenheter till dem. Häröfver blefvo
I hedningarne högeligen uppretade. Ifrån Tavastland inföllo
i de med mord och brand i Nyland och södra Finnland,

36

der de kristna bodde. Små barn blefvo utan misskund
mördade, så snart de voro döpte. På äldre personer
utskuros, medan de ännn lefde, inelfvorna och offrades
åt afgudarna. Andra jagades kring träd, tills de ned-
follo utmattade. På presterne utskuro de ögonen, ock
afhöggo händer och fötter, sedan invecklade de dem uti
halm och tände eld derpå. Så injagade de en allmän
förskräckelse öfver hela landet, och biskop Tomas flydde
med fasa till Wisby på Gottland, der han snart dog.

Vid underrättelsen härom skref påfven ett bref till
konung Erik och uppmanade honom att företaga ett kors-
tåg till dessa vildsinta hedningars omvändande och de
kristnas beskydd; tillika utlofvade påfven åt alla, som
häri dcltogo, samma fördelar och syndernas förlåtelse, som
åt dem, hvilka företagit korståg till det förlofvade landet
Konung Erik och Birger Jarl voro ej obenägne dertill,
ty dels voro de mycket uppretade öfver dessa hedningars
grymheter, dels fruktade de deras härjningar utefter sven-
ska kusterna i Mälaren. Påfvens bref blef derfore ge-
nom biskoparne kungjordt öfver hela riket, och derjemte
följde konungens och jarlens allmänna uppbådande till ett
härtåg. Nu uppvaknade den fordna krigsandan hos sven-
skarne, och folket intogs af en allmän lust att deltaga i
i detta krig. Då nedlyftades månget gammalt faderne-
svärd från väggen, der det hängt i lång tid. Hjelmar
och pansar uppfejades; snäckor *) och skutor drogos ut
i hafvet; och många tillknutna penningepungar upplöstes.
Der kysstes mången röd mun, som sedan aldrig af hjer-
tats lust kysstes, och vid afskedet sågos många vridna
händer och stark gråt af de qvarlemnade qvinnorna; dock
tröstade det dem, att det var för Guds äras skull som
allt detta skedde.

På detta sätt blef straxt en stor krigsflotta fnmnm.
lad, hvilken under Birger Jarls anförande seglade U|
Bottniska viken och lade i land ej långt från W
Birger landsteg lät han uppresa ett stort i "

') Ett slags fartyg.

37

tcdken att han kommit dit endast for att utbreda kristna
läran, och blef detta ställe deraf kalladt KryUberg eller
Korsholm. Hedningarne hade väl varit underrättade om
hans ankomst och församlat sig i stora hopar mot honom ;
men de blefvo öfverallt slagne, ty Birger Jarl dref på sitt
verk ined kraft och förstånd. Som han nu också stiftade
den lagen, att alla, hvilka antogo kristna läran, skonades
både till lif och egendom, så hade han inom tvänne år
åtminstone till skenet, infört kristna läran i Ta västland
och Österbotten. För att försäkra sig om landets under-
gifvenhet befastade han Korsholm och anlade Tavastehus
borg, samt öfverflyttade dessutom en mängd svenskar
till Österbotten, hvilka der utgjorde ett nybygge. Sjelf
dröjde han också ganska länge qvar i landet för att
efterse, att allt riktigt utfördes, och derigenom bekräfta
frin nya. eröfring.

FEMTE KAPITLET.

WALDEMAR BIRGERSSON BLIR KONUNG.

Under det Birger Jarl var sysselsatt med dessa åt-
gärder dog konung Erik den läspe (12£0); och, som
han ej lemnade någon arfvinge efter sig, så voro många,
hvilka eftersträfvade kronan. Likväl kunde inga andra
än Folkungar komma i fråga, ty så öfvermäktige hade
de blifvit; men äfven de voro mycket oense sins emellan.
Somliga arbetade för Birger Jarl; andra för Knut den
långes son, Filip; andra för Birger Brosas sonson, Mag-
nus Brok; andra åter för junker Karl; och väntade derföre
många, att stora oroligheter nu skulle utbrista.

På samma tid var en mycket mäktig och aktad man,
benämnd Ivar Blå, hvilken bodde på Gröneborg vid En-
köping. Sjelf va hans borg låg i Haga vik en på Borgön,
hvilken bönderne derföre kallade Knapholmen, och Ivar
kallade de Blåknapen. — För att förekomma alla orolig-
heter af Folkungarnas stämplingar, lät Ivar Blå straxt

38

sammankalla en riksdag, der, isynnerhet genom hans be-
drifvande, Birger Jarls son, Waldemar, blef utvald till
konung, och skedde detta så hastigt, att allt redan var
afgjordt inom 14 dagar efter konung Eriks död.

När Birger Jarl i Finnland fick underrättelse om
allt detta, skyndade han hem med största delen af krigs-
hären, högeligen förtretad of ver, att han ej sjelf blifvit
konung. Han tillhopakallade derföre dem, som gjort förra
valet, och då de voro samlade, uppstod han midt ibland
dem, frågande : hvilken hade varit så dristig och anställt ho-
nungaval under jarlens frånvaro, och hvar/öre de tagit ett
barn till konung. Då reste sig straxt upp Ivar Blå, sva-
rande: att han hade föranledt konungavalet, och, tillade
han, »anse vi dig visserligen för mest värdig att bära
kronan t men du är redan till åren kommen och kan ej lefoa
så länge som din son.» Då likväl Birger ej var nöjd
härmed, sade Ivar: »Om detta misshagar dig, så gör af dm
son, hvad dig lyster! Vi skola nog veta fä os* en annan
konung.» Härvid teg jarlen en stund; sedan (rågade han:
»Hvem skolen i då taga till konung t» Ivar svarade ofor-
skräckt : »Jag kan väl också skaka fram en konung under
denna min kappa.» Då besinnade jarlen sig, och fruktande
att på detta sätt förspilla kronan både för sig och för
sin son, förklarade han sig nöjd med det, somvarskedU
För att försäkra denna värdighet åt sin son, lat han med
mycken prakt kröna honom i Linköpings domkyrka (1251),
ty Uppsala kyrka . var nyss nedbränd. Snart derefter lät
han äfven med stor prakt och rik hemgift Öfverfora Rikissa
till norska gränsen, der hon möttes af båda norska ko-
nungarne Håkan, fader och son, och hennes bröllop med
den sednare blef firadt med all ståt och högtidlighet.

Vid denna tid~ dog Birger Jarls moder, Ingrid Ylfva
(1252). Det var en allmän 6på$lom, att så länge hennes
hufvud stod uppe, skulle hennes ättlingar förblifva ma* '* .
Derföre lät Birger Jarl begrafva henne i Bjelbo k ,
på det sättet, att hon inmurades i en pelare, stå
upprätt, så att hennes hufvud aldrig någor- ;,r
kunna nedfalla.

39
SJETTE KAPITLFT.

FOLKUNGARNES UPPROR.

De andra folkungaxne buro ej liten afnnd till Birger
Jarl och Waldemar for denna upphöjclses skull och beslöto
att mot dem anställa ett krig, ehuru de knappt voro ense
om, hvilken bland dem sjelfva skulle blifva konung. Först
foro de öfver fjället till Norge och begärde hjelp af ko-
nung Håkan ; men denne ville ingalunda så förråda sina
egna slag tingar, . utan var sitt förbund med Birger trogen.
Derifrån foro de ut åt Tyskland och Danmark, och sam-
lade tillhopa en stor krigshär, med hvilken de föllo in i
riket, dragande till sig många sina anhängare. Birger Jarl
hade äfven å sin sida samlat mycket folk, och mötte dem
vid Herrevadsbro i Westmanland, och voro Folkungarne
på ena, men jarlen på andra sidan strömmen. Som nu
Folkungarne hade med sig ganska mycket folk, dertill
sjelfye voro tappre och öfverdådige män, så började Birger
tveka, hurudan utgång striden dem emellan skulle få.
Derföre sände han sin kansler, biskop Kol af Strengnäs,
öfver till Folkungarne, för att begära ett sammanträde med
dem, om de möjligtvis skulle kunna förlikas. Denne för-
säkrade med många och dyra eder och löften Folkungarne
om frid och säkerhet/ och förmådde på detta sätt deras
hufvudmän att obeväpnade följa med sig Öfver bron. Men
knappt voro de öfverkomna, förrän Birger Jarl, utan att
bry sig om biskopens löften, lät gripa och ofördröj ligen
halshugga dem (1252). Der omkommo således både Knut
den långes son, Filip, och Magnus Broks son, Knut, och
flere andra, och då nu anförarne voro döda, lät Birger
straxt angripa deras här, som snart skingrades. Sven-
skarne blefvo skonade, men alla tyskar, som kunde ofver-
kommas, lät Birger utan barmhertighet nedhugga, och
tyckte han sig nu hafva mycket betryggat sina ättlingars
makt och rättighet till .svenska kronan. Men för att
försona sitt menedsbrott undergick Birger Jarl den bot
och penitens, som honom af erkebiskop Lars Lilje pålades.

40

Men biskop Kol fick stor ånger och sorg: deröfrer,
att han, fastän oskyldig, hade bidragit till detta förräderi,
och ville han aldrig mera läsa raessan och välsignelsen
öfver Herrans lekamen, med samma mun, som hade be-
dragit så många. Han uppbyggde Kolbäcks kyrka bredvid
Herrevadsbro for att forsona sitt brott, men fann dock
4 aldrig lugn och trefnad mera. Slutligen nedlade han sitt
biskops-embete, öfvergaf sitt fädernesland och började att
vandra till Kristi graf, för att der åtminstone kunna
finna frid. Han fann den ock, men blott genom döden.

SJUNDE KAPITLET.

OM JUNKER KARL.

Junker Karl hade väl deltagit i de andra Folk-
ungarnes uppror, men var dock ej tillstädes vid Herre-
vadsbro, h varigenom han undslapp den faran.' - Birgers och
junker Karls vänner gingo nu dem emellan och stiftade
slutligen en förlikning, som dock ej var mycket pålitlig.
Yäl skulle de utvärtes synas vänner, och jarlen visade
junker Karl mycken heder och förtroende; likväl hyste
de beständigt en så stor ömsesidig afund och misstroende,
att de till och med säges hafva hemligen stämplat efter
att döda hvarandra.

Slutligen tyckte junker Karl detta vara ett tungt
och besvärligt lif. Han beslöt derföre öfvergifva fädernes-
landet, medan jarlen lefde, ooh -utrikes afvakta den tid,
då lyckan blefve honom mera gynnsam. Han bortgaf der-
före sin egendom Sko till Skokloster, för det att munkarne
derstädes skulle läsa messor för hans själs salighet. Sina
öfriga gods och gårdar bortsålde han, utrustade dermed

sig sjelf och sina svenner, pch drog så ut till Prer ,

förenande sig med de der boende svärdsriddarne. D *
riddare-orden hade erhållit till skänks en del af Pren i
Ined det viikor, att de skulle till dopet omvänd- r
också från ströfverier afhålla de hedniska e?^~ i

41

lithaueme. De voro också nu inbegripna i ett häftigt
krig med dessa sednare. Något efter Karls anländande
kom det till en ganska stor strid emellan svärdsriddarne
och hedningarne, ocb voro de sednare långt talrikare.
Före stridens början frågade en af rkldarne junker Karl,
om han ville gå med uti striden eller bida hemma.* Men /^
junker Karl svarade sig vilja med i striden, och kunde
han der väl göra någon hedning omak. Vore det honom
och beståmdt att der falla, så finge han himmelriket och
hade ej derpå något förlorat Slaget började och blef
ganska häftigt, så att blodet stod öfver fötterna på de
stridande. Junker Karl kämpade manligt och tappert
liksom svärdsriddarne; men, emedan hedningarne voro
mycket öfverlägsne, så började slutligen manfallet att vända
sig på de kristnes sida. Då ropade en af riddarne till
junker Karl, att han sktdle fly ur striden, emedan det var
intet hopp om seger mera. Junker Karl såg sig omkring,
och svarade : »Icke ser jag någon af eder fly ; hvarföre
gifoen i mig då ett så skymfeligt råd;» Men riddaren sade :
»Det skolen i förstå, junker I att vi ordensbröder hafva
svurit den ed, att ej frukta döden eller fly för hedningar,
om vi också blott vore tre möt hundrade. Och veta vi
för visso af Skriftens heliga ord, att den kittel, som kokar
i helvetet, år hedningarnes del; men vi höra Herran Ull,
och ej förr hinner vårt blod kallna på jorden, än vår
själ kommer in i himmelrikets glädje.» Då svarade junker
Karl: »Den samma förhoppning har också jag; ochhafven
i svurit en* sådan tapperhet, så är den ock mig i blodet
buren. Derföre må ingen af eder fly! Det skolen i veta,
att jag ej heller ämnar mig dertill!» Härefter började
han åter strida med mycken frimodighet, och blefvo der
sedan sammandragna och brända stora högar af hednin-
gar, som fallit för hans hand. Men slutligen blef han
dock öfvermannad och föll der tillika med alla de rid-
dare, som hade varit i striden.

Då detta berättades för Birger Jarl, sade han till
sin hustru: a Gud hafve hans själ i himmelrik! men väl
var, att vi blefvo skilda åU» Derpå lät han fira junker

42

Karls hädanf&rd med klockringningar, själamessor och aå
stor högtidlighet han förmådde.

*

ÅTTONDE KAPITLET.

OM BIRGER JARLS MAKT.

Birger Jarls första gemål, prinsessan Ingeborg, afled
(1254), och efter några år gifte han sig ånyo (1261) med
danska enkedrottningen Mechthild. Åt sin son Waldemar,
som nu var 20 år gammal och mycket fager och val-
skapad, utsåg han också en brud, nämligen danska prin-
sessan Sophia, hvilken var vida beryktad för sin skönhet
och liflighet. Hon fördes här in i riket af sin morfar
hertig Albrekt af Braunschweig, jemte några fruar ock
riddare. I Jönköping firades bröllopet och uppbyggdes
en stor högtidssal dertill. De svenska hofmännen prålade
uti nyskurna kläder af baldakin och sindal. Der felade*
icke god kost, dans, lekar och fagra ord, samt torner-
och fäktarespel till slutet, och tillgick allting med tukt
och höfviskhet, såsom adelig sed var på den tiden.

Nu tycktes Birger Jarl vara den mäktigaste mani
hela norden. Hans dotter var gift med konungen i
Norge; hans son var konung i Sverge och gift med en
dansk prinsessa; han sjelf, enrådande i Sverge, var först
gift med en svensk prinsessa, nu med en dansk enke-
drottning; för att ännu mer öka sitt anseende, antog han
den i Sverge förut obrukliga titeln hertig I ). Men många

f ) Efter Birgers död afskaffades det förut brukliga jarl-embetet,
hvars stora makt ofta var vådlig fo> konungen. De tvi
högsta embetsmännen hädanefter blefvo riksdrotset, som
skulle hafva rikets inre styrelse, och riksmarsl om

hade öfverinseendet öfver alla krigssaker. Härtill så

småningom rikskansleren, som i början bio' ko-

nungens handsekreterare, och vanligtvis var en bi ller

annanXprest, emedan inga andra egde tillräck 1 *~ * bet

uti att Aakrifva

\

43

4>land bönderne, som förstodo sig derpå, kallade honom
konung, såsom den der styrde hela riket och dessutom
hade en drottning till gemål.

Genom denna Birgers stora makt och anseende fick
riket njuta beständig frid och ro, ty ingen vågade an-
gripa honom. Tvärtom togo hans stridande grannar ho-
nom ofta till skiljesman. Så bilade han tvisten emellan
konungarne i Norge och Danmark; och då, under da
Jnvertes oroligheterna i Danmark, konung Kristoffer och
ärkebiskopen i Lund blefvo oense, satt Birger ordentligen
till doms öfver dem i Fjellhem i Halland, låtande den
tne efter den andre andraga sina skäl och motskäl. Yid
dylika tillfällen kom han alltid beledsagad af många
fcögborna nordiska höfdingar; ja, till och med ryska prra-
jiar följde honom, sökande i hans hof hjelp och beskydd.
f* Sjelf undvek Birger alla strider och krig, och ehuru
i drottning Mechthild af hat till danska drottningen, Mar-
fareta Spränghäst, sökte förmå honom att lägga sig i de
häanska oroligheterna, så lyckades det ej, utan riket fick
imder honom åtnjuta god frid och säkerhet.

NIONDE KAPITLET.

i OM BENGT LAGMAN OCH SIGRID DEN FAGRA.

i
i

; . Birger Jarls alla bröder voro förnämliga män. Hans
| ena bror, Eskil, var lagman i Westergötland, och gift med
j en mycket förnämlig qvinna från Norge. Hans andra
! bror, Karl, var biskop i Linköping; hans syster, Magnhild,
i var gift med Härved Ulf eller Trolle, en ganska rik och
[ mäktig man 1 ). Den tredje brödren het Bengt, och var

') Det berättas, att, då Härved Ulf skulle hemföra denna sin
brud, framkommo ur skogen några kämpar för att våldsamt
bortföra Magnhild, och hade deras anförare förkiädt sig till
ett troll, för att kunna så mycket lättare skrämma hennes
väktare. Men Härved lät sig ej förfäras deraf, utan till-
delade trollet ett hugg på halsen så hårdt, att hufrudet flög

44

lagman i Östergötland. Han fattade mycken häftig kar-
lek till en adelig jungfru, benämnd Sigrid, hvilken val
hvarken var af rik eller förnäm slägt, men så skön, att
hon allmänt kallades Sigrid den fagra. Birger Jarl ville
ej hora talas härom, ty han tyckte jungfrun vara alldeles
för ringa för sin slägt, fastän hon var adelboren; men
Bengt lagman aktade ej sin broders vilja härutinnan, utan
gifte sig med Sigrid, honom oåtspord. När jarlen förnam
detta, sände han till Bengt en kappa, hvars ena hälft var
gjord af kostbart gyldene tyg, men den andra af groft
och ringa vadmal. Härmed åsyftade han den olikhet,
som var mellan Bengts och Sigrids slägt, ämnande på
detta sätt också skrämma Bengt att skilja Sigrid ifrån sig.
Men denne lät i dess ställe besätta vadmalet med guld,
perlor och ädla stenar, så att vadmalshälften blef lika,
om ej mera dyrbar, än den andra, sändande sedan kappas
så förändrad tillbaka till jarlen, i stället för annat svar.
Häröf ver uppretades jarlen än mera och helsade tillbaka
med budet, att han ville mundteUgen tala vid sin bror
om detta ärendet, tilläggande i sin ifver några svåra ho-
telser, som sändebudet äfven berättade för Bengt.

Litet derefter låter jarlen sadla sina hästar och rider
med stort sällskap till Ulfåsa, der Bengt bodde, ämnande
göra slut på denna saken. Så snart Bengt såg på afstånd
jarlens färd, flydde han undan till skogs och lemnade
Sigrid ensam hemma att taga mot den uppretade svågern,
sedan han likväl gifvit henne goda råd, huru hon borde
dervid bete sig. Hon prydde sig alltså med sina kost-
ligaste kläder och dyrbaraste smycken, och tycktes hennes
skönhet derigenom ännu större. Som jarlen red in på
gården, steg Sigrid den fagra ut, neg för honom vördsamt
och mottog honom med all ära och höfviskhet. Men

af, hvarefter de andra förskräckta Inpo till skogs ' ih

Härved fick i ro hemföra sin Magnhild. Ifrån dem ig

förändrade Härved sitt sköldemärke, som förut varit en t d-

gande ulf, och lät ditsätta ett hufvudlöst troll, källan' ig

Troll e i st. f. Ulf, och härstammar från honom 3 ~~ in
så beryktade Trolle-slägten.

45

blef så rörd af hennes skönhet, att han glömde sin vrede,
sprang hastigt ned af hästen, och tog Sigrid i faran,
3figande: »Hade min broder detta ogjordt, så skutte jag
sjelf göra det»; hvarpå han lät föra sig in i huset och
undfägnas. Men Bengt hemtades straxt tillbaka från
skogen, och blef då mellan brodeme fröjd och förlikning
i stället för den fordna fiendskapen.

Men Bengt lagman och Sigrid den fagra lefde sedan
förnöjda lång tid tillsammans på Ulfåsa och lemnade
efter sig många både söner och döttrar.

TIONDE KAPITLET.

BIRGER JARLS LAGSTIFTNING.

Under sin regering förbättrade Birger Jarl mycket
de gamla och bristfälliga lagarna, isynnerhet Upplands-
och Östgöta-lagen, och infördes dessutom många nya,
hvarvid i synnerhet märkes 'hans stadslag, som var sam-
mansatt af de förut brukliga birke- eller handelsrätterna.

Det var förut brukligt i norden att sjelf utkräfva
hämnd och straff af sina fiender; ja, sådan sjelfhämnd
var ej en gång förbjuden i lagarna, utan- fastmera tycktes
det hederligare att sjelf taga hämnd, än att derom anlita
lagarna; i synnerhet ansågs det vara den efterlef vande
närmaste slägtingens skyldighet, alt med mördarens blod
försona sin mördade sfägtinges död. Sådan sjelfhämnd
kallades Fråndvig. Häraf uppkommo mellan slägterna
långvariga och blodiga tvister, genom hvilka hela rikets
fred beständigt stördes.

För att förekomma allt detta, förbjöd Birger Jarl all
sjelfhämnd, befallande, att hvar och en skulle vid laglig
domstol söka upprättelse för den oförrätt han lidit. Ytterli-
gare belastade han tryggheten i landet genom sina fyra frids-
lagar, nämligen: kyrkofrid, qvinnofrid, hemfrid och tingsfrid.

Han påbjöd nämligen: att ingen skulle få våldsamt
anfalla den andra hvarken i kyrkan, på kyrkogården, eller

46

ens på vägen till och ifrån kyrkan. Den som brote
häremot, skulle förklaras fogelfri, och, om han i genun-
gen blef af den förorättade ihjelslagen, skalle han ligga
ogild, d. v. s. ohämnad. — Detta kallades kyrkofrid ] ),
Vid denna tid kom det äfven i bruk att a flagga sina
vapen, innan nian gick in i kyrkan. Under gudstjensten
förvarades de i. ett förhus, som dertill var uppbygdt,
och som ännu i dag derföre kallas vapenhus.

Det var också ett allmänt bruk i norden, att vid
sina frierier icke fråga efter brudens, ja, ofta icke en
gång hennes föräldrars bifall. Utrustad med svärd ock
hjelm, samt understödd af sina tappra stallbröder, kom
ofta friaren, och då han ej med godo fick den han ön-
skade, bortröfvade han henne våldsamt, hvarvid ofta hen-
nes fader och hennes bröder blefvo ihjelslagna. Tvungen
således att äkta den man, som hon afskydde, som mördat
hennes närmaste fränder och på det skändligaste våldfört
henne sjelf, hände det ej sällan, att hon hämnade sig
då tillfälle gafs cm det också dröjde många år. Stundom
mördade hon sin man, stundom till och med deras ge-
mensamma barn, for att göra fadren smärta och egen
hämnd desto större. Sådana qvinno-röfverier skedde i
synnerhet, när brudparet reste till kyrka eller prest för
att sammanvigas. Då lade sig ofta den friaren, som fått
afslag, i bakhåll med sina vänner vid vägen, anföll brud-
färden, ihjelslog brudgummen och bortförde bruden. Der-
före voro också alltid tillsatta några raska ynglingar,
hvilka skulle på denna färd förstora bruden och derföre
fingo namn af brudsvenner eller brudtjenare. Nu lät Birger
Jarl utfärda ett påbud, att ingen skulle på sådant sä$
få ofreda eller våldföra någon qvinna, vid samma straff,
som förut var stadgadt för brott mot kyrkofrid. Detta
kallades qvinnofrid.

') Som i dessa oroliga tider de handlande på intet a uu » H U*

egde trygghet för öfvervåld, sa uppslogo de vanligeL M

salabodar vid kyrkorna, hvarest således de örsta b k"
oeh marknadsplatserna uppkommo.

47

För att befästa hvars och ens trygghet i allmänhet
förbjöd han också vid ofvannämnde höga straff att våld-
samt öfVerfalla någon man, dess hustru, barn eller tj ens te-
folk inom dess hus eller gårdsgrind. Detta kallades
hemfrid eller husfrid.

Slutligen forbjöd han äfven vid s%Äha straff all
våldsamhet mot dem, som voro stadde på tingsväg eller
vid sjelfva tinget. Detta kallades tingsfrid.

Birger Jarl förbättrade äfven mycket sjelfva bevis-
ningssättet vid domstolarna. Förut skedde detta på mån-
gahanda sätt. Understundom befallde domaren, att envig
skulle hållas emellan båda de tvistande, i den tro, att
Gud skulle hjelpa den oskyldige; men der in funno sig
vid domstolarna legokämpar, hvilka för betalning åtogo
sig sådana strider, och den, som kunde betala den star-
kaste kämpen, var säker om att vinna sin rättegång.
En annan gång påbjöd domaren i tvifvelaktiga fall jern-
börden. Den anklagade skulle nämligen, antingen med
hlotta fötterna gå öfver nio glödande plogbill ar, eller bära
ett glödande jern på sina blottade armar. Kunde han
göra detta oskadd, så ansågs hans oskuld af Gud bekräftad.
Dessa bevisningssätt voro väl redan förbjudna, men likväl
ännu i bruk. Birger Jarl afskaffade dem alldeles.

Under åe äldsta tider hade fäderna ofta ej annat
att efterlemna åt barnen än sina vapen. Dessa bestodo
förnämligast af pilar, hvilka på gammel svenska kallades
arf, hvarföre • också all qvarlåtenskap ännu i dag kallas arf.
Som nu döttrarna ej behöfde dessa vapen, så uppkom det
bruket, att de ej fingo ärfva något, utan det gick, som
vestgötalagen säger om arf: »gånge hatt till och hufva
från.» Qvinnorna egde dessutom ej rättighet till något i
ana männers hus, utan ansågos vara tillfullo betalda genom
det så kallade hindradagsgåfvet eller morgongåfvan, hvar-
före de också sedan hand ter a^des af mannen efter hans
godtycke. Birger Jarl påbjöd, att dotter skulle ärfva
hälften så mycket som son, och dessutom, att gift äkta
hustru skulle ega laglig rätt till en tredjedel i boet. Det
var äfven brukligt den tiden, att fattiga personer bortgåfvo

48

sig till, trälar och lifegne hos de rikare, mot detvilkor,
att af dem blifva till sin död försörjda. Sådana kallada
gåfvotrålar. Men Birger jarl förbjöd af Fen detta, tyckande
det vara ingalunda rätt, att den ena menniskan skulle
vara den andras trål. Äfven hade det varit vanligt, att,
då något skA|f förliste, blef det af strandbyggarne plun-
drad^ hvarpå de räddade gjordes till slafvar, emedan
strandboarne trodde eller låtsade tro skeppet vara ett
vikingaskepp. Skärgårdsfolket ville på sådant sätt hand-
tera alla skeppsbrutna, fastän vid denna tiden folken vid
alla stränder kring Östersjön blifvit kristnade och vi-
kingarnes plundringståg upphört. Detta omenskliga brak
sökte Birger att afskaffa och understöddes häri kraftigt
af de andelige. Ja erkebiskopen gaf 100 dagars aflat
åt dem, som hjelpte de skeppsbrutne. Den åter, som
plundrade dem, skulle jerate alla sina sockneboar bann-
lysas, och om plundraren doge under bannlysningen, skalle
hans kropp kastas i hafvet. Genom dessa och flere dy-
lika författningar befordrade jarlen mildare seder och
rättrådigare tänkesätt ibland folket, och äfven den yttre
samhällslefnaden hade så småningom antagit ett finare
skick. Eldstäderna voro förut på en stor häll raidt på
golfvet, och röken utsläpptes genom en lucka i taket
Nu började spisar med ordentlig rökgång mtt, uppföras i
salshörnen. I stället för dryckeshorn begpite man att
nyttja bägare eller remmare, som de kallades, och utländ-
ska finare kläder kommo småningom i bruk.

ELFTE KAPITLET.

BIRGER JARL ANLÄGGER STOCKHOLM.

*

Många gamla sägner finnas om Stockhol. %*

gande. Allmogen förtäljer uti en gammal visa, en

fiskare hos biskopen i Strengnäs fick en gång en or

och vacker lax, att han tyckte den vara biskoj or

god, utan sade, som det står i visan:

49

Lax lax Lerbak!

Ej kommer du pä bispens fat.

Dertill sade bispen:

Dertill ärar' jag Tid min bispeht
Da skall sorVa i tornet i natt.

Men fisknren sade*.

»

Mitt vadmalssegel och ekebåt,
Det skiljer mig och bispen åt

H varpå fiskaren flydde från Tynnelsö, som då var
biskopsslott, och skall hafva varit den förste, som satte
lig neder på Stockholmen.

Andra återigen förtälja, att då Sigtuna blef förstörd t
af esterne, hafva sigtunaboerne inneslutit mycket guld
och silfver uti en stock, och kastat den i Mälaren, i den
åkt och mening, att sätta sig neder och anlägga en ny
•tad, der denna stock dref till strands. Stocken säges då
hafva flutit i land vid Eiddarholmeu, der han ännu skulle
förvaras uti det gamla gråa tornet på nordvestra sidan.
Härutaf skulle ön först hafva erhållit sitt namn, Stock'
holmen, och de flyktande sigtunaboerne skulle hafva varit
dess första bebyggare. Staden var den tiden ganska liten
och uppbyggd endast på en holme, der nu den egent-
liga staden är belägen. Ja, han var så liten, att den ej
sträckte sig längre än emellan Öster- och Vesterlång-
gatorna. Vattnet gick ända upp till dessa gator, och
först sedermera hafva stränderna nedanför blifvit uppgrun-
dade så, att Skeppsbron och Nygatorna kunnat der bebyg-
gas. Af denna orsak händer det ännu stundom, att man
vid gräfningar under dessa gator finner lemningar af
•keppsvrak och båtar. Norr- och Södermalm, Riddar-
holmen och Kungsholmen voro obebyggda och med skog
beväxta.

Härstädes lät nu Birger Jarl uppbygga tvänne stora
orn, det ena vid Jerntorget, och det andra, der slottet
&u ar, hvilket sed n are torn kallades Tre kronor. Mellan

Fryxéttt B*r. II. (9 upnl ) A

50

dessa begge torn uppförde .han tvänne murar längs efter
båda Långgatorna; h vårföre också alla de gamla gatorna
böja sig efter dem. Denna befästade plats skulle nu ute-
stänga alla vikingar ur Mälaren, och härinom uppbygg-
des staden ejtaj^åtidens sed med smala gator och höga
hus med ga^^B åt gatan. Birger lät sjelf uppbygga
den första kyrwm, hvilken är den nu så kallade Stor-
kyrkan. Stadens för handel gynnande belägenhet gjorde,
att den snart och mycket tillväxte och dymedelst bevi-
sade sin anläggares stora urskiljning.

TOLFTE KAPITLET.

OM BIRGER JARLS ARPSKIFTE OCH DÖD.

För att göra alla sina söner rikare och mäktigare
än andra, och derigenom försäkra dem om konungatroneo,
hade Birger låtit dela riket (1254) dem emellan på det
sätt, att Waldemar blef konung, Magnus hertig öfver
Södermanland, samt Erik, hertig i Småland.

Slutligen dog jarlen på Helmbolund år 1266, och
blef begrafven i Warnhems kloster bredvid sin första
gemål prinsessan Ingeborg.

st

FJERDE BERÄTTELSER.

OM BIRGER JARLS SÖNER.

FÖRSTA KAPITLET.

OM KONUNG WALDEMAR OCH HERTIG MAGNUS.

Efter jarlens död skiftades riket så, som han hade
| föreskrifvit, och blef således konungens makt mycket för-
minskad genom hans bröder. Som nu dertill koung Wal-
demar var mycket begifven på vällefnad och beqvämlig-
het, men Magnus deremot var driftig och rask, så sjönk
konungens anseende mycket under det att hertigens tilltog.
Denne höll i Nyköping ett praktfullt och ståteligt hof,.
"Oeh lat sina riddare och hofmän ofta anställa tornerspel
och riddarlekar, h varigenom de blefvo mycket raska och
|* vanda vid krigsöfningar, och alla tappra och hurtiga män
I ville helst till hertigen. Häröfver uppkom mycken afund
och hat hos konung Waldemar. Hans drottning, Sofia,
ökade denna ovänskap ännu mer. Hennes man, konung
Waldemar, var fager och i allt väl skapad. Stolt här-
öfver kallade hon hertig Magnus med spenamnet Kittel-
hotaren (d. v. s. kopparslagaren), emedan han var mycket
mager och mörk till hyn. Sin andra svåger, hertig Erik,
som var from och oförarglig, kallade hon Erik Ingenting.
Dessa hennes begabberier blefvo snart framförda till her-
tigarne, och Magnus lofvade, att han nog en gång skulle
hota drottning Sofias kittlar.

12

DRA KAPITLET.

OM PRINSESSAN JUTA.

Drottning Sofia hade en gång foretagit sig en resa
till Danmark for att besöka sina slägtingar. Sedan hon
hade rest tillbaka, fick hennes syster, prinsessan Juta,
ganska stor åtrå efter henne. Hon hade förut varit
nunna och priorinna i Roskilds kloster, men, som hon
tyckte systrarna vara allt för stränga, Öfvergaf hon klo-
stret och återtog med våld sina gods, som hon skänkt
till detsamma. Hennes förmyndare ville, att hon skulle
taga någon af sina förnäma friare, men hon sade sig
vilja alltid förblifva en jungfru, begärande intet annat än
att få resa till sin syster i Sverge. Hon bl ef derfore
med anständigt sällskap utrustad och beledsagad till detta
land, der hon mottogs med all ära och såsom himmelens
engel. I synnerhet fann hon mycket behag för Walde-
mars ögon, emedan hon var både däjelig och ung. Som
hon också var mycket lättsinnig, lät hon sig så intagas af
Waldemar, att hela hofvet kände deras olofliga kärlek, och
Juta slutligen födde en son till verlden 1273 ! ). Vid
underräf elsen härom sörjde Sofia så, att hon förlorade
både färg och skönhet, och hennes fordna glädtighet for-
svann. Hela landet uppfylldes med fasa och afsky for
konungens stora missgerning, ty Juta var ej allenast hans
svägerska, utan äfven invigd nunna, och Waldemar måste
sjelf företaga én resa till påfven i Eom för att hos ho-
nom söka undfå förlåtelse för sitt brott.

') Ifrån denna prins* sondotter harstammar den adliga . va.

Xejonhnfrnd, som till minne af sin danska konnngabord b

först danska vapnet tre leoparder, men sedan blott tr i-
anfvoden i skölden.

53

TREDJE KAPITLET.

BRÖDRA-KR1GET. f% -.

Efter sin återkomst från Rom lät Waldemar till
Strengnäs sammankalla en herredag, på h vilken en stor
osämja och misshällighet utbrast mellan Wt 'demar, Mag-
nus och Erik. Fåfängt bemödade sig biskoparne och
de höga herrarne att förlika dem; ja, deras bror, Bengt,
erbjöd sig att dela sitt furst endöme Finnland mellan dem,
om de ville förlikas. Men fåfängt. Waldemar for till
| Stockholm och Magnus till Danmark, der han af konung
| Erik fick låna penningar och folk. Så utrustad, återvände
i lian och inföll i Westergötland, och fick straxt mycket
medhåll, i synnerhet af hertig Erik, som ej tyckte om,
att drottning Sofia kallade honom Ingenting. Waldemar
åter samlade en stor här från Svea rike och tågade der-
med genom Nerike, låtande sedan hela bondehären draga
fcrut öfver Tiveden in i Westergötland. Sjelf stannade
han med sin drottning och sina bästa män vid Ramunde-
boda. Knappt hade nu hären kommit fram till Hofva,
förrän hertig Magnus lät anfalla dem. Bönderne, utan
anförare och ej vana vid sådana harneskklädda ryttare,
, som Magnus hade, kommo i oordning, samt blefvo alla
slagne, så att de flydde undan och gömde sig i skogar
och kärr. — Under detta låg konung Waldemar och sof
middag i Ramundeboda och drottning Sofia spelte schack,
talande emellanåt föraktliga ord om Magnus kittelbo tåren.
■ Ken då kom helt oförtänkt en ryttare sprängande från
striden med blodig brynja och svettdrypande häst, och be-
rättade hertigens seger. Tillika rådde han Waldemar
>tt för ögonblicket fly undan litet, men sedan söka samla
: nn förskingrade här. Men denne bief så skrämd, att
kan ej tänkte på något annat än sin räddning, och flydde
■asteliga genom Wermelaud åt Norge, der han lemnade
lin son i förvar hos en förnäm norsk man.

54

Magnus begagnade sina fördelar. Waldemars folk,
tom hade flytt åt Nerike, blef alldeles skin grad t, och Mag-
nus kom utan vidare motstånd till Uppsala, der han straxt
lät kröna sig af presterskapet, hvars fri- och rättigheter
han bekräftade^ „ Han hade förut från Hofva afsändt några
ryttare, som sÄJle förfölja den flyende Waldemar. Dessa
öfverraskade houom slutligen, då han satt till bords, i en
by i Wermeland, och förde honom till Magnus. Då sade
Waldemar ödmjukligen : »Jag är nu kommen till eder på
»nåde; gör er med mig efter eder egen dygd och ej e/Ur
»onda menniskors lögn. Gifver mig mitt fådernearf, och
tlatom oss sedan vara såta och förlikta.j> Magnus lof-
vade honom nåd, och sade sig så skola handla med sin
broder, att alla skulle tycka det vara skäligt Derpålät
han sammankalla en herredag (1275), der han lemnade
hela Göta-rike åt Waldemar, men sjelf behöll han hela
Svea-rike och förblef konung derstädes.

Waldemar var dock icke länge nöjd med denna del-
ning. Han for öfver till konungen i Norge, sökande dess
hjelp. Ett möte blef då beramadt emellan konungarne.
Waldemar ville hafva hela riket tillbaka, och norska ko-
nungen understödde denna hans begäran. Men då Mag-
nus ingalunda ville afstå ifrån det han redan innehade,
skildes mötet. Norska konungen ville ej börja krig med
Sverge för Waldemars skull.

Denne reste derföre till konung Erik i Danmark,
h vilken krigade med Magnus Ladulås derföre, att han ej
fått betald t det lån, Magnus, såsom hertig i Danmark
hade erhållit. Erik mottog derföre Waldemar vänligt,
hvaraf denne hämtade godt mod och lät förljuda, att så-
som Magnus hade fördrifoit honom med dansk hjelp, så
skulle han tillika också fördrifva Magnus med samma
hjelp. Men sedan svenskarne härjat i Skåne och dan-
skarne i Westergötland, förlik te sig konungarne. Ma^ t
lofvade betala sin skuld ; och Waldemar blef lemnad i
all hjelp. Hau måste derföre formligen afträda hela i ;
åt sin broder, h varefter han for till Danmark. Som i
likväl sedan företog sig st ämplingar mot konung M

55

blef han slutligen fången och hölls nti ständigt och strängt
forvar på Nyköpings slott. Emellertid hade Waldemar
efter Sofias död lefvat med en q vin na, benämnd Kristina,
sedan med Katarina, och sist med Lucrardis, tröstande sig
sålunda med qvinnogunst öfver förlusten af sin krona.

FJEBDE KAPITLET.

FOLKUNGARNES UPPROR (1278).

Straxt efter sitt uppstigande på tronen friade konung
Magnus till en skön och mycket dygdig prinsessa, be-
nämnd Hedvig af Holstein, och firade sin förmälning med
henne. Genom denna slägtskap, samt genom Magnus'
tillgifvenbet för prakt och främmande seder, inkommo
många utländningar i riket och erhöllo konungens gunst
i hög grad. Så hade hertigen Pette? Porze af Halland
mycket anseende på denna tiden, och var så mäktig, att
han en gång bjöd konungen till sin gäst på Axevallas
slott, och höll honom der fången, tills han gjorde anstalt om
att betala sin skuld till danska konungen ; men detta oak-
tadt förblef Porzen sedermera i lika stor nåd hos konungen.

I ännu större anseende steg en annan dansk man,
benämnd Ingemar, hvilken gick ända derhän, att han fick
en af konungens slagtingar till gemål, och dertill ganska
stora förläningar i riket. Som nu denne Ingemar också
i artighet och alla ridderliga öfningar öfverträffade de
svenska ädlingarne, så fattade många af dem stort hat och
mycken afund till honom, i synnerhet som han uppförde
sig ganska öfvermodigt mot dem. De som mest härmades
häröfver voro Eolkungarne, hvilka ännu voro mvcket mäk-
tiga i landet. De klagade hos konungen öfver hans för-
kärlek för utländningar; och till herr Ingemar sade de
rent ut, att de gerna ville veta, hvarföre konungen drog ho-
nom så öfver deras hufvud. Och skulle herr Ingemar
det förstå, att de voro jemndogande med honom; ty äm-
nade de icke längre detta lida. Men herr Ingemar svarade

50

oförfaradt, att han tackade konungen ock ej dem för m
lycka; och måtte de varda vreda, så mycket de förmådde;
han hoppades det skulle föga båta dem; och härmed åt-
skildes de, icke mycket glada åt detta samtal.

Litet derefter kom drottning Hedvig med sin fader,
hertigen af Holstein, till Skara, och var af ven herr Inge-
mar med i deras sällskap. Då lade de uppretade Folk-
ungar ne råd om, huru de skulle straffa herr Ingemar.
De beväpnade sina vänner och tjenare, och öfverfollo det
förnäma sällskapet i Skara. Drottningen flydde förskräckt
undan och gömde sig i ett kloster, men herr Ingemar blef
straxt nedhuggen; hertigen deremot satte de i fangsligt
förvar på Tmseborg vid sjön Ymen i WestergÖtland, bi-
behollo ytterligare sitt folk tillhopa och intogo Jönköping,
ämnande der försvara sig mot konungen. Det berättas
äfven, att den afsatte konung Waldemar vid ryktet här-
om kommit till Jönköping i det hopp, att nu kunna
återfå sin krona, ehuru han förut flere gånger hade hög-
tidligt afsagt sig all rättighet dertill.

Magnus kom uti stor ångest och fruktan, så väl för
sin drottnings och svärfaders skull, som för Folkungames
stora makt, hvilken kunde ökas genom dem, som höllo
Waldemars parti. Han skref dem derföre vänliga och
kärliga bref till, berömmande deras gerning, och att de
voro så nitiske om fäderneslandets heder, och visste tå
väl att fördrifva utbördingar och främmande lycksökare.
På detta sätt fick han först sin svärfader och sin drott-
ning fria, sedan bjöd han Folkungarnes höfvitsmän till sig
i Skara, på det han måtte få rådgöra med dem om rikets
fromma. Dessa kommo dit utan misstankar, men blefvo
straxt utaf konungens folk öfverfallna och fängslade i
samma borg, der de öfverraskat herr Ingemar. Härifrån
affördes de straxt till Stockholm, der två af dem blefvo
halshuggne och den tredje måste med nästan hel?
egendom köpa sig fri från lifsstraffet.

57

FEMTE KAPITLET.

OM KONUNG MAGNUS LADULÅS' LAGSTIFTNING.

Konung Magnus var en mycket sträng och allvar-
sam herre uti allt, som angick lagarna och lydnaden mot
dem. Han vidmakthöll och skärpte de af hans fader Bir-
ger Jarl stiftade fyra fridslagarna; och Folke Algotsson,
hvilken bortröfvade en svensk jungfru, benämnd Ingrid,
som var förlofvad med danska riksdrotset, måste, emedan
han sålunda brutit qvinnof riden, ej allenast sjelf rymma
riket, utan äfven flere af hans anhöriga, hvilka dessutom
fingo erlägga stora böter, ehuru de voro mycket mäktiga
och rika.

o

Ar 1280 höll konungen en herredag i Skeuninge,
der flera vigtiga beslut tog os. 1. Fjorton dagar före och
fjorton dagar efter konungens närvaro på hvarje ställe
borde derstädes frid hållas. Detta kallades konungs frid.
2, Alla oqvädinsord och förolämpningar emot konungens
hirdmän eller dem, som voro i konungens hof, voro stränge-
ligen förbjudna. 3. Den, som blitvit förolämpad, skulle
ej sjelf hämna sig, utan lagligen söka sin vederpart. 4. En-
kor och faderlösa barn ansågos ställda under konungens
synnerliga beskydd, och den, som dem förolämpade, bela-
des med högre straff. 5. För att för riket minska folkets
kostnader vid herredagar och de förnämas resor, stadgades
huru stort sällskap hvar och en fick föra med sig, nämligen :
en hertig 40 hästar, en biskop .HO hästar, konungens
rådsherre 12 hästar, en riddare och en kanik 4 hästar
o. s. v.

En annan herredag lät konungen sammankalla till
Also 128 5. Här utgaf han en myket sträng förordning
mot våldgästning. I hvar by tillsattes en gästgifvare,
som egde att bestämma, hvilken bonde skulle herbergera
hvar resande, och den, som undandroge sig denna sin pligt,
skulle bota tre mark; men den resande, som ej betaide
sin förtäring, eller ännu mera den, som med våld fråntog

58

bonden dess egendom, var forfallen till strängt straff. Som
konung Magnus handhade denna stadga ganska allvarsamt,
så befrämjades derigenom betydligen frid och säkerhet i
landet. Bönderna tyckte, att han derigenom likasom satt
ett säkert lås för deras lada, och kallade honom derföre
Magnus Ladulås \ h vilket tillnamn han alltsedan fått behålla.
Uti de f ordna tider var hvarje svensk man skyldig
att vid konungens bud inställa sig till Ledung, d. v. s.
krigståg, fullkomligt utrustad, det vill efter den tidens sed
säga, med hjelm, sköld, svärd, båge och tre tolfter pilar,
samt föda för en längre tid. Men vid denna tiden bör-
jade en annan krigskonst införas i södra Europa. Byt-
tame klädde sig i jern från topp till tå, och sjelfca
deras hästar voro harnesk klädda, och som vapen buro de
svärd, och ett långt och ganska starkt spjut, kaliadt lans.
I en så stark rustning fruktade de föga eller intet fotfol-
kets hugg och pilar; men då deremot en tätt sluten
tropp af sådana ryttare, hållande sina långa lansar framfor
sig, sprängde emot fotfolket, var det omöjligt for det-
samma att göra motståd. Lansarna genomborrade dem,
innan de ännu kunde på något sätt nå sin motståndare;
då föllo de främstd, lederna brötos, och de öfverblifna
nedtrampades af de tunga hästarna. I kriget med Danmark
insåg Magnus nyttan af sådana ryttare, och ville infora
dem; men de fattigare kunde ej hålla sig en sådan rust-
ning. Han påbjöd derfore, att eho som ville till konungens
tjenst utrusta en harneskklädd ryttare med häst och vapen,
skulle derför åtnjuta fullkomlig frihet från alla andra skat-
ter för sin egendom. En sådan egendom kallades då
Frälse och dess innehafvare Frälseman, och härifrån upp-
kom sedan Adeliga frälset eller Adelsståndet och Säterier-
nas frihet. Sådana frälsemän brukade då också att alltid
hafva någon bild målad på sina sköldar, för att derna
igenkänna h varandra, då ansigtet doldes af hjelmen. °i-
dana bilder gingo ofta i arf från far till son, ocb * if
uppkom mo sedan de adliga vapnen.

59

SJETTE KAPITLET.

PRAKTEN HOS KONUNG MAGNUS.

Det fanns ganska många uti riket, som hotade ko-
nung Magnus för hans förräderi, så vä) emot hans egen
broder Waldemar, som emot de upproriska Folkungarne,
och var han fördenskull i beständig ångest och fruktan,
att något uppror skulle utbrista mot honom. För att
derfore vinna sig allt flera vänner, öfverhopade han de
andeliga med välgerningar. S:t Klara nunnekloster 1 ) och
Franciskanerklostret på Riddarholmen?), utom många andra
öfver hela riket, anlades af honom och det andaliga fräl-
set utvidgades betydligt. Af denna orsak var också pre-
ster skåpet honom mycket tillgifvet, och påfven förklarade
genom en särskild bulla honom stå under sitt synnerliga
beskydd, och bannlyste alla dem, som satte sig upp mot
konungen. Genom sin prakt och sina ridderliga öfningar
drog han också många af adeln till sig, i synnerhet der-
igenom att han instiftade riddarevärdigheten. Yid inrät-
tandet af S:t Klara kloster omtalas för första gången
riddareslag i Sverge, och man tror, att Serafimerorden vid
detta tillfälle af honom stiftades. Denna värdighet efter-
tträfvades mycket, emedan den gaf högre anseende än det
som en sven af vapen hade, och endast en riddares hustru
fick heta fru. Äfven hade Magnus mycket medhåll af
bönderna, emedan han beskyddade dem emot de maktigares
öfvervåld. Af denna orsak blef han äfven af gottländnin-
garne antagen till konung, och denna ö, som förut varit
fri, förenades hädanefter med svensjca kronan.

') Detta blef sedan förvandladt till den nuvarande Klara kyrka.

*) Franciskanermunkarne bnro en grå drägt, hvaraf de kallades
Gråbröder; de gingo med nakna fötter, och lefde af an-
dras allmosor, h vårföre de kallades Bar fo tamankar och Tig-
garmunkar. Klostret förvandlades sedan till den nu varande
Riddarholmskyrkan.

60

Genom de många gods, som konungarne så smånin-
gom bortskänkt till kloster och kyrkor, och genom både
det andeliga och adeliga frälset hade kronans inkomster
blifvit så förminskade, att de ej räckte till hofvets under-
håll, i synnerhet för en så praktälskande konung, som
Magnus. Nya skatter vågade han ej pålägga. Han sam-
mankallade derföre en herredag till Stockholm 1282, der
först en noggrann refning och derpå grundad beskattning
på hvart hemman blef bestämd. Dessutom beslöts, att alla
stora vattendrag, alla bergverk, så väl nu som i framtiden
och slutligen alla stora skogar skulle anses som kronans
egendom, och de, som begagnade sådana lägenheter, skulle
derför erlägga ränta till konungen. Detta beslut blef
taget på den så kallade Helgeandsholmen ! ), h vårföre
det kallas HelgeandsholmsbesluteL

Före sin död lät Magnus Ladulås kröna sin äldsta
son, Birger, till konung, och utnämnde riksmarsken Torkel
Knutsson att under Birgers barndom styra riket. Sina
andra söner gjorde hau till hertigar öfver åtskilliga land-
skap i riket, på det de skulle vara förmer än alla andra,
och tyckte sig således konung Magnus hafva åt sina efter-
kommande försäkrat den makt och höghet, som han till-
röfvat sig genom uppror mot sin broder och befastat ge-
nom sina slägtingars trolösa mord.

Konung Magnus dog år 1290 på Wisingsö. Bön-
derne, som genom honom åtnjutit trygghet och frid, buro
hans lik under tårar till Stockholm. Ridderskapet beled-
sagade liket, och det blef, enligt Magnus' önskan, begraf-
vet framför altaret i Franciskauerklostret under många
messor och stora högtidligheter, bvarmed presterskapet
hedrade sin välgörares minne.

') Der na det kongl. stallet är beläget vid Norrbro. V erk-
' ; ghaten af detta möte hafva många betviflat.

«t

FIHTI BIRÄTTILIII.

OM KONUNG BIRGER OCH HANS BRÖDER.

STA KAPITLET.

OM TORKEL KNUTSSON.

Magnus Ladulås lemnade efter sig trenne prinsar»
mligen Birger, som redan var utvald till konung, och
hertigarne Erik och Waldemar; men emedan de alla voro
mycket unga, så förvaltade marsken Torkel Knutsson riks-
ityrelsen. Denne Torkel var en mycket vis och förstån-
åig man, och tillika dristig och oförfärad, när så påfordra-
des, hvarföre äfven riket stod väl och utan brist, så länge
han styrde det. Den gamla konung Waldemar, som förut
•uttit hårdt inspärrad på Nyköpings slott af sin broder
Magnus Ladulås, fick nu af marsken mera frihet att under
uppsigt gå omkring, samt erhöll flera rum, eget stekare-
lius f Y egna småsvenner och kämnärer *), samt allt hvad
lian behöfde. Men Waldemars son, junker Erik, insattes
på Stockholms slott ända till fadrens död, för att före-
komma alla oroligheter; dock lät marsken honom rikeligen
bekomma allt, som gjordes honom behof.

Torkel Knutsson var ganska nitisk om allt det som
lände till stadfästande och förökande af konungens makt.
Han beslöt derföre att inskränka presterskapets stora fri-
heter, genom hvilka konungens inkomster så betydligt för-
minskades. Han påbjöd till den ändan att de andeliga

Kok kallades fordom stekarehus.

•) Småsvenner och kämnärer tvära mot pager och kammar-
herrar.

52

skulle deltaga i krigsgerder eller den så kallade Ledungs-
lama, samt i böter för edsörebrott. Presterne blefVo väl
missnöjda öfver denna inskränkning uti det andeliga frå%
set; men de vågade ej sätta sig deremot, ehuru påfveal
uti en straffande bulla ogillade marskens förehafvande ockl
förebrådde biskoparne deras feghet. Men marsken lät sid
icke häraf förfaras, utan indrog ytterligare (1299) fattigJ
tionde från presterskapet. Nu ville biskoparne göra mot-l
stånd, men det var fåfångt. Biskop Petrus från Westerås,]
som var djerfvast, måste fly till Norge, och de andi
vågade ej mera sätta sig emot marsken.

ANDRA KAPITLET.

KRIGET MOT KARELERNE.

Konung Erik den helige hade omvändt och under*
kufvat södra Finnland, Birger Jarl Tavastland, men des
östra delen var ännu hednisk. Denna del kallades KyriaÅ
land eller Karelen ; och dess innevånare, karelerne, voro
ett vildt och obändigt folk, som i sina stora och ödsliga
skogar lefde ett okändt och vildt lif, och dyrkade sina
afgudar. Jumal kallade de den gode och Perkel den onde
guden, hvilka ofta sades strida och kasta öfver hvarandra
stora berg. Des9a och andra mindre gudars bilder hade
karelerne uthuggne af träd, hemma hos sig. Men i sko-
garna hade de vida öppna offerplatser med en stor sten
midt uti. När karelaren kom på ett visst afstånd från
denna sten, blottade han sitt hufvud > lade sig ner och
började så under den största tystnad att sakta krypa fram
till stenen, der han då som offer uppsatte hornen och
benen af elgar och renar. Om de voro i någon nöd F-
rade de getter, kattor och tuppar och bestroko med >
det sina gudar. Men emot de kristna voro de nr, st
hätska, och kommo ofta fram ur sina tjocka sk — h
föröfvade då ett rysligt öfvervåld der rundt omk to

63

flådde de kristna, drogo inelfvorua ur dem och marterade
dem på det grymmaste.

Dessa alla grufligheter beslöt marsken att hämma,
samlade d erfor é tillhopa en krigshär och seglade med den
(1293) till Karelen. Det var då ingen vun för hednin-
garne att göra motstånd, utan de blefvo snart uuderkuf-
vade. För att hålla dem i ordning uppbyggde marsken
slottet W i borg, inläggande der en stor hop krigsfolk, hvar-
förutom biskop Petrus från Westerås, som åtföljt tåget,
arbetade ifrigt på folkets omvändelse. Men, som ryssarne
hade gjort karelerne bistånd uti denna striden, så angrep
marsken dem och intog deras fästning Kexholm, der han
satte Sigge Lake till slottsherre, h varefter marsken reste
hem igen; och är detta första gången som svenska och
ryska makterna varit i strid med hvarandra.

Vid hemkomsten blefvo många och stora högtidlig-
heter, emedan först konungen af Danmark, Erik Menved,
firade sitt bröllop (1296) i Helsingborg med konung
Birgers syster Ingeborg, och sedan stod i Stockholm
|1298) konung Birgers bröllop med prinsessan Märta, dan-
ska konungens syster. Det var då mycken prakt och ståt
itt skåda, som de gamla krönikorna beskrifva det. Bru-
defolket och hofvet voro klädde uti baldakin *) och blyant 1 ),
bastårna betäckta med sindal 1 ), och der fanns icke alle-
Qast mjöd, öl och kirsedrank rikeligen, utan äfven vin,
både röd t och hvitt. Det hördes ock mycket ljud af pi-
pare och bombare 2 ) och trompare, så väl vid dansen, som
rid tornerspelet. Konungen satt under en tronhimmel,
bkådande striden, och såg man der så tappra och höfviske
riddare, att Gavion och Fercival s ) skulle ej hafva skickat
lig bättre. Men förnämst ibland alla var dock hertig
Erik, ty han tycktes ej allenast den vänaste och raskaste,
itan äfven så höfvisk och mild som en himmelrikets en-
jel ; och alla, som honom der sågo, bådo väl for honom.

*) Dyrbara tyger på den tiden.

*) Pukskgan.

') Två mycket omtalade hjelUr i fnneyska riddareromanerae.

64

TREDJE KAPITLET.

KBIGET MOT BYSSARNE.

Emellertid började besättningen på Kexbolm att lida
brist på mat, hvarföre några begärde att alldeles få öfver-
gifva borgen. Sigge Lake ville likväl ingalunda svika sia!
heire, utan stannade der qvar med de tappraste, noder j
det de andra drogo hem igen under förevändning att skaft
mera manskap och munförråd, men intetdera kom. Kys-
sar De, som emellertid fått spaning om fästningens' tillstånd,
samlade sig derom kring, och började natt och dag be»
8 1 or ma den. Sigge Lake gjorde väl ett tappert motstånd,
men slutligen började kosten tryta. Han försvarade sig
icke destomindre ihärdigt, men då folket slutligen hade
varit utan mat i flere dagar, beslöto de att försöka sÄ
sig ut genom fienden. Sigge Lake satte sig i spetsen fa
hela besättningen, öppnade portarna och rusade ut mot
belägrade. Der blef då ett stort blodbad och i börji
bröto sig svenskarne fram öfverallt; men, som de utafdei
långvariga hungern voro utmattade och ryssarne mycket
flere till antalet, så blefvo de öfvermannade. Sigge Lake -
stupade sjelf och allt hans folk med honom, utom tvänne
som förmådde lyckligen slå sig igenom och kommo hem
till Sverige, berättande der denna olycka.

Då utrustade marsken ånyo en krigshär, seglande
med den Österut mot ryssarne, och for uppför Nevastöm-
men. Då han' här ej mötte några fiender, så började han
att på en o i floden anlägga en stark fästning, som han
kallade Landskrona, och samlade allahanda förråd till spis-
ning för dess besättning. Som nu ryssarne tyckte denna
borg blifva ganska menlig, emedan den tillspärrade all
sjöfart på Nevaströmmen, så församlade de sig till e_ ar
här af trettiotusen man emot svenskarne. Först by le
de stora bål af torrt träd, höga som hus, tände e! >å
dem och läto dem flyta strömmen utför, ämnande ai l-
lunda uppbränna hela den svenska flottan. Men r~~ n

65

lat aätia upp fasta bolverk, och draga tjocka jernlinor
tvärtöfver strömmen, och qvarhöll således de brinnande
timmerhögarna, tills de blifvit förtärda och räddade der-
igenom sina skepp. När nu denna ryssarnes krigslist
blifvit om intet, så t öretogo de sig att storma fästningen
'med sådan häftighet, att de ej aktade, huru många af dem
som föllo. Men fästningen var försedd med så goda
murar och helsingarne sköto, huggo och stucko så ihär-
digt derifrån, att ryssarne kunde ingenting vinna. Slut-
ligen gjorde Matts Kettilmundsson, en ung och tapper
riddare, ett utfall med upplänningarne och iordref fiender-
ina alldeles, och hade då ryssarne förlorat ganska mycket
folk uti den stormningen. En del af rysska rytteriet, ja
Til tusende man, stannade likväl ett stycke ifrån fäst-
: ningen under en skog, der lysande harnesk och granna
fästningar glänste emot solskenet. Som svenskame från
fästningsvallen sågo häruppå, framstod Matts Kettil raunda-
I son och sade, att om marsken så tillät, skulle han väl vilja
testa uti en dust mot den tappraste bland fienderna. Då
•u marsken gaf honom lof härtill, påtog han sina vapen
Och lät sadla och leda fram sin bäst, och sprang upp
jderpå. Alla svenskarne stego upp på vallarna föratt se
striden, men, då riddaren kommit öfver grafven, vände
'han sig om, helsade dem och bad dem le/va sälla. Det
stode nu hos Gud i himmelriket, om han skulle komma
tillbaka med någon öfvervunnen fiende, eller om det skulle
gå honom annorlunda. Derpå red han oförfärad fram emot
fienden och sände en tolk dit med den utmaniog, att den
svenske riddaren vore färdig att strida med den tappra-
ste bland ryssarne om lif, gods och frihet. Ryssakungen
sammankallade vid detta bud sina kämpar, men ingen enda
hade lust att våga sig emot herr Matts. Alltså satt
denne der hela dagen framför ryssarne och väntade få-
fängt. Mot qvällen red han tillbaka in i borgen och
blef emottagen med mycken glädje och stora loford för
sin dristighet. Men under natten hade ryssarne dragit
sig tillbaka och tågat hem till sitt land igen.

Frym&$ Bar. II. (9 uppL) S

66

Den 8 ven ska krigsbären började också att längta
hemåt, h vårföre marsken försåg: Landskrona med alla för-
nödenheter, inlade der trehundra man till besättning
under riddare Stens anförande, och förde derpå sin krigs-
här ombord för att segla till Sverge. Men som flottan
blef uppehållen genom en ihärdig motvind, lät Matts Ket-
til mundsson föra återigen i land mycket af sitt folk ocn
deras hästar, och företog sig ströftåg inåt landet, härjande
så hela Ingermanland. Härefter steg han. rik på byte,
åter ombord och åtföljde marsken på dess resa hemåt

Med seger och glädje kom krigshären hem till riket,
och glädje fann den före sig här hemma, ty konung Bir*
gers äldsta son, Magnus, var då nyss född på Stockholms
slott, och bela riket firade med många högtidligheter sin
tillkommande herres och konungs födelse.

Emellertid hade alla lifsförnödenheter på Landskrona
börjat att skämmas, då det led frampå sommaren, emedan
murarna voro nya och slogo fukt ifrån sig. Häraf uppkom
skörbjugg och mycken annan sjukdom bland besättningen,
så att borgen blef nästan öde. Somliga ville då sända
hem och begära bjelp, men andra afrådde det, ty de viJk
icke bedröfva marsken, utan väntade sig annan hjelp af
Gud. Snart samlade sig ryssarne kring fästningen och
började bestorma den, och fanns då ej mer än tjugo
vapenföra män derinne. Som nu ryssarne stormade ihär-
digt mot dem och nytt folk beständigt kom i de slagnas
ställe, så blefvo murarna omsider bestigna. Svenskan»
drogo sig faktande tillbaka, men ryssarne tände eld på
husen, hvarföre herr Sten och några andra kastade vär-
jorna ifrån sig, viljande gifva sig, men blefvo straxt ned-
stuckna. Då de öfriga det sågo, drogo de sig tillbaka ned
uti en stenkällare. Här försvarade de sig ihärdigt och vår
det omöjligt för ryssarne att få makt öfve* dem, förrän
de slutligen måste med eder lofva dem lifvev, _ på
svenskarne gåfvo sig till fånga och blefvo bortförda åt
Ryssland; men fästningen Landskrona blef alldelfis ^ rd
(1300) och der med slutades detta kriget.

67

FJERDE KAPITLET.

BRÖDERNAS FIENDSKAP.

Litet härefter blef konung 1 Birger krönt i Söder-
köping (1302) med mycken högtidlighet, och på samma
gång blef äfven hertig Waldemar förmäld med marskens
yngsta dotter Kristina; och var marskens anseende vid
den tiden på sitt högsta. Kort derpå ingick han ett nytt
giftermål med en tysk grefvinna och voro alla, både ko-
nungen och hertigarne, bjudna på bröllopet. Sista dagen
trädde marsken tillsammans med bröderne, och afsade han
sig då sitt forroynderskap, bedjande dem, att de skulle
taga sig en annan yngre och raskare tjenare än han.
Men bröderne sade sig ej bättre man kunna få, än Torkel
Knutsson. Men, som konungen hade mycket att sköta, så
skulle Torkel stanna hos honom, men Ambjörn Sixtensson
Sparre skulle bli/va hertigarnes drots och förestå det dem
tillhörde.

Ifrån denna tiden började misstroende att uppkomma
bröderne emellan, och äro några, som säga, att hertig Erik
tänkte uppå, huru han skulle göra på samma sätt med
lin bror Birger, som hans far Magnus hade gjort med
*in bror Waldemar. Detta misstroende yppade sig först
vid ett gästabud på Aranäs (1304) hos marsken, då ko-
nung Birger tvingade sina bröder att gifva sig ett skrift-
ligt löfte »på att aldrig företaga något mot honom eller
mot hans vilja. Härefter reste de hvar och eu åt sitt
kall; men så snart konungen kommit till Wisingsö, sände
han återigen bud till sina bröder, att de skulle komma
tm honom. Hertigarnes vänner afrådde dem derifrån och
ville icke lemna sig konungen i våld. Men Erik tog mod
till sig och reste åstad. Konungen mottog honom ovänligt
och bad en biskop uppläsa alla klagopunkter mot hertigarne.
Biskopen sade detta ej tillkomma sig, utan en riddare
gjorde det. Konungen klagade då först deröf ver : h att her-
tigarne fört så mycken mat ur landet mot konungens bud;

2. att de redo med hane fiender genom landet, och att de
begått edsörebrott; 3. att hertigarnes tjenare hade gifvit
konungens portenar en örfil ; 4. att de förde så mycket
prakt och så öfvade sig, att uti tornerspel hertigamm
folk alltid vunno på konungens, och vore herr Matts Ket**
tilmundsson hårtill orsak, och allt gjordt till konungens
försmådelse* Härvid stod konung Birger upp, mäkta vred,
och sade: »Hade jag ej gifvit eder lejd hit, så skuUen i
»annat erfara. Till solgången skolen i hafva frid; men
»veten, att der jag sedan får eder i handom, så går
»eder illa.» Hertig Erik frågade då saktmodeliga, om hos
hade frihet och säkerhet att rida derifrån. Härtill jakadc
konungen och hertigen förfogade sig utan dröjsmål undan.

FEMTE KAPITLET.

FÖRSTA KRIGET OCH FÖRSTA FÖRLIKNINGEN.

Hertigarne och deras trognaste tjenare flydde först!
undan till Danmark ; men då konung Erik höll med sin
svåger konung Birger, så foro de till norska konungen
Håkan, med hvars enda dotter, Ingeborg, hertig Erik redan
förut var förlofvad. Här blefvo de vänligt mottagna, och
Erik erhöll Konghälla ') med tilliggande härader i forläning.
Härifrån företogo de sig beständiga ströfverier och plun-
dringståg inåt landet, och anlade fästningen Dalaborg på
Dalsland, samt brände Lödöse 2 ), ehuru konung Birger
anlaggt G ullbergs s ) fäste straxt bredvid till ortens beskydd
mot hertigarne. Konungen sände väl åtta riddare med en
krigshär, att befria Westergötland från dessa härjningar; j
men riddarne stannade vid Gullspångself mellan sjöaAa |
Skagern och Wenern, och nedrefvo bron, troende f ;# » så-
lunda säkra. Matts Kettiimundsson smög sig >M dit

*) Kongelf kallades fordom Konghälla.

') S& kallades Göteborg fordom.

'} Denna fattning kallas no Göta lejon.

69

med sina ryttare och roidt i en mörk natt, dels summo
de med sina hästar, dels vadade de öfver strömmen, och
föl lo så oforsedt öfver konungens folk och togo dem till.
länga med allt det de med sig förde. Då tog kouuugen
f till att frakta sina bröder, och bådade en stor krigshär af
20,000 man till Gullspång, tågade dermed genom Werme-
knd ned åt Dal, började der att beläga Dalaborg, ty
besättningen derstädea hade öfvat mycken våldsamhet mot
de kringboende bönderna. Hertig Erik hade emellertid
fått en stor norsk krigshär af konung Håkan och gick
nu dermed emot konung Birger. Men då de kommit på
en balf mil nära h varandra, sä mjuknade de å ömse sidor
och läto beveka sig till fred (1305) i Kålsäter. Herti-
garne skulle få det dem tillkom efter deras fader, och
all deras fordna fiendskap vara förlåten och förgäten; och
deremot hyllade och erkände de som konung Magnus,
Birgers son, hvilken under tiden blifvit utkorad till sin
faders efterträdare på svenska tronen.

Ifrån den tiden tycktes hertigarne och konungen
blifva mycket förtroliga vänner, och sade hertigtrne alltid,
att det var Torkel Knutsson, som förut stiftat så ravcket
ondt dem emellan. Det var väl några som märkte detta
och varnade marsken, att konungen vore honom oblid, och
att hertig Erik vore det orsak till. Men marsken svarade,
att han ej gjort något, som ej varit konungens bud, och
Önskade han, att han så hade tjent Gud som sin konung.
Litet derefter (1305) kom konungen med sina bröder och
många riddare och svenner oförvarande till Lena, der
marsken bodde, och fängslade honom. När då marsken
fick se konungen, sade han: Det hafven t, konung, blygd
»fa/, så länge i lefven, att i förråden mig så snödeliga.
Derpå vardt han utledd, och satt på en häst med fötterna
sammanbundna under hästmagen, och redo de så hasteliga
med den gamle mannen öfver Tiveden åt Stockholm, ty
de fruktade sig for hans slägtiugar och vänner. Han an-
klagades nu att hafva stiftat oenighet mellan de kungliga
barnen, och att hafva förstört rikets välmåga med sin stora
prakt och sitt stolta lefverne, i synnerhet efter sitt sista

70

giftermål. Många bönföllo väl om hans försköning, men
on ungen och hertigarne voro obevekliga. Hertig Walde-
mar skilde sig fråu marskens dotter under den förevänd-
ning, att de voro slägt enligt Gudsifvolag I ). Slutligen
kom herr Folke Johansson och förkunnade marsken, att
konungen be/allt hans död; och bad han marsken förlåta
sig detta budskap, han vore sjélf deröfver mycket sorgsen.
Derpå leddes marsken ut ur staden dit, der nu Södermalms
torg är. Der uppgräfdes först hans graf uti ovigd jord
och sedan blef honom hans hufvud med svärd afslaget
Öfver graf ven upprestes ett tjell med altare och. kors, der
messor lästes för hans själs räddning, och alla, somforo
der förbi antingen ifrån eller till staden, stannade ock
bådo väl för hans själ. Våren derefter fingo likväl hans
slägtingar konungens tillstånd att upptaga liket och ned-
sätta det uti barfotamunkarnes kyrka 2 ), hvilket skedde
med mycken högtidlighet. Men konung Birger ansåg sig
nu genom marskens död förlikt med sina bröder för evär-
deiiga tider.

8JETTE KAPITLET.

ANDRA KRIGET OCH ANDRA FÖRLIKNINGEN.

Samma år 1306 gjorde hertigarne ett stort bröllop
på Bjelbo i Östergötland åt fem af sina tjenare, kallande
och bjudande dit mycket folk från nejden rundt omkring.
Midt under bröllopsglädjen skickade de hemligen bort flere
hopar af sina män, dels till Hundhammar i Botkyrka
socken, dels till andra sina gårdar i Uppland, stämmande
dem dock alla sig till mötes på en viss tid. Derefter redo

') Gudsifvolag var införd af katolska presterskap** «*h in-
nehöll, att de, som egt samma faddrar, kallades dop °~* i,
och fingo ej utan p&fvens tillåtelse träda i akten i

hvarandra.

*) Franciskaner-munka mes kyrka, aonr nu -
holmi-kyrkan.

71

de sjelfva hastigt och hemligt upp öfver Kolmorden till
Hundhammar, togo derstädes aila de farkoster de kunde få,
gingo ombord derpå med sina män, och foro så oförtöfvadt
till Håtuna, der konung Birger då vistades. Birger, som
ej anade deras uppsåt, tog väl emot dem och lät införa
alla deras män i ett stort herberge. Här väpnade sig
dessa hemligen, och om qvällen rusade de på hertigens
befallning fram och togo konungen och drottningen och
nästan hela deras hof till fånga. Denna deras svekfulla
gerning kallas Håtunaleken. Hertigarne förde sedan sina
fångar till Stockholm, men borgerskapet blef sin konung
troget och släppte dem ej derin, utan hertigarne måste
* fara till Nyköping, der de insatte konungen och drott-
ningen på slottet; h varefter hertig Erik började att oför-
trutet resa omkring, intaga borgarna och underlägga sig
hela landet

Under det första bullret och oredan vid konungens
fängslande på Håtuna hade en af hofsvennerna, benämnd
Arvid Smålänning, ryckt i hemlighet undan prins Magnus,
Birgers son, bärande honom på ryggen. Arvid Smålän-
ning fortsatte sedan sin väg i hemlighet ända till Dan-
mark, der han lemnade prinsen uti konung Eriks beskydd,
förtäljande under tårar det svek och den olycka, som hade
händt hans herre och konung. Som nu konung Erik var
genom dubbelt svågerlag förenad med konung Birger, så
tyckte han detta vara illa, tog prinsen i sitt beskydd,
samt beslöt att hjelpa konung Birger. Han utrustade
derföre en krigshär, men när de svenske och danske
kommo hvarandra på en mil nära, slöto de stillestånd på
ett år (1307). Under tiden företog hertig Waldemar en
pilegrimsresa till södra Europa och kom åter om en kort
tid, haf vande då med sig 800 väl utrustade ryttare, som
han legt ute i Tyskland. Hertg Erik hade äfven samlat
sig en här från Uppland, och efter stilleståndets slut drogo
båda hertigarne in i Danmark, härjande och förbrän-
nande hela Skåne. Sedan förlade de sina knektar i vinter-
kvarter och föröf vades då mycket öfvervåld och ondska af
det främmande krigsfolket mot de fattiga bönderna. Dess-

72

»

utom läto hertigarne alldeles ödelägga hela Westergötlwd,
på det att konung Erik vid sitt infall i riket ej derstädea
skulle kunna föda sin krigsbär. Men detta allt kunde ej
böja danska konungen. Han kom återigen om sommaren
(1308) med en stor har dragande in i riket. Hertigarae
mötte honom, men då bärarna kommit hvarandra helt
nära och alla väntade en blodig strid, så beslöto de ånyo
stillestånd på en längre tid, och skulle då konungtrne
och hertigarne på ett gemensamt möte bi lägga alla sim
tvister. Litet derefter sammankallade hertigarne en herre-
dag i Örebro, der det beslöts, att, om konung Birger
ville lofva att ej vidare hysa något hat mot sina bröder,
och att ej oroa riket mera, så skulle han släppas lös från
sitt fängelse och erhålla en tredjedel af riket tillbaka.
Sedan sände de bud härom till konung Birger på Nykö-
ping och han svarade straxt, att han gerna ville lofva och
besvärja allt hvad de fordrade. Derpå bekräftade baa
med liflig ed 3amt med sitt bref och insegel, att. han an-
tog de föreslagna vilkoren, och blef så befriad från sitt
fängelse (1308); och var detta den andra förlikningen

SJUNDE KAPITLET.

TREDJE KRIGET OCH TREDJE FÖRLIKNINGEN.

Knappt hade Birger med sin drottning kommit fö 8
från fängelset, förrän de hastigt begåfvo sig öfver till
Danmark, klagade sin ofärd för konung Erik, samt be-
gärde hans hjelp att återtaga hela riket. De bröto så-
lunda oförtöfvadt och otvekande sitt löfte och sin ed

•

Konung, Erik förbarmade sig ännu ytterligare öfver s»
olyckliga svåger och utrustade en mäkta stor krigsbär,
med hvilken de från Skåne bröto in i Sverge. H< lT *
ne sågo sig ej ega makt att uti ett öppet fältslag best ,ot
en sådan myckenhet, utan företogo sig att allestädes, irt
den danska krigshären vände sig, gå förut och f ,ri
landet, så att danskarne skulle der svälta ihjc 1 *

73

utom öfverföllo och nedhöggo de alla danskar, som af-
lägsoade sig från hufvudhären. På detta sätt gick det
genom hela Småland. Vid Holaveden ämnade väl her-
tigarne att göra allvarsamt motstånd; men då Matts Ket-
tilmundsson red framfor hären, snafvade hans häst och
störtade ned med sin ryttare, så att fanstången, som han
bar, bröts i stycken. Detta tycktes vara ett ondt förebud,
hvarfore hertigarne ej vågade någon strid, utan drogo sig
än vidare undan. Så koromo slutligen båda konungarne
till Nyköping, som de företogo sig att belägra. Men der
rönte de ett så starkt motstånd, att, fastän de lågo hela
tre månader för slottet, kunde de likväl icke intaga det.
Emellertid började danska krigshären att längta hemåt,
och slutligen saknades också alla Ii fsfo moden heter i det
utplundrade landet; hvarfore konung Erik nödsakades ha-
stigt draga tillbaka ned till sitt land igen, utan att med så
mycken kostnad hafva något vunnit. Men året derpå
hölls ett möte i Helsingborg, der förlikning träffades på
det vilkor, att konung Birger skulle erhålla en tredjedel
af riket, och en uppriktig förening skulle vara mellan
bröderne; och var detta den tredje förlikningen.

■

, ÅTTONDE KAPITLET.

OM FJERDE KBIGET.

Efter denna tiden lefde konung Birger utau mynket
anseende uti sitt rike, och hände det understundom, att
hans undersåtare ej ville utgöra full skatt till honom.
En gång for han till Gottland med en liten här, för att af
de rika goitlänningarne tvinga sig trll större skatter än
förut, men det bände sig så olyckligt, att han sjelf blef
*lagen af dem och tillfångatagen. De släppte honom väl
»traxt hem igen, men gåfvo honom ej större skatter än
fornt, och tyckte alla, att konungen den gången hade gjort
en snöplig färd. Hertigarne deremot voro i mycket an-
teende genom den stora prakt de förde, särdeles hertig

74

Erik, som också derfore lånade penningar af alla. De
firade sina bröllop 1312 i Norge, då Waldemar blef|
förmäld med Ingeborg, norska konungen Håkans brors-
dotter, men hertig Erik med samma konungs enda barn I
och ar f vinge, prinsessan Ingeborg, med b vilken han fornt
varit förlofvad, men under någon tid skild från for sin
trolöshet med konung Håkan. De böllo sedan hvar och en
sitt särskild ta hof med mycken prakt och ståt, och lade
derfore nya och ganska stora skatter på folket. Detta var
redan tillförene utarmadt såväl genom hertigarnes främman-
de krigsfolk, som genom kriget och de många plundrings-
tågen både af vänner och fiender. Sverges innevånare
hafva nästan aldrig varit hårdare tryckta än då. Till)
och med presterskapet, som annars alltid på denna tiden |
varit fritaget, måste vidkännas många ovanliga om kost- 1
ningar. Men hertigarnes tjenare och anhängare riktade sig,
ty vid de många präktiga högtidligheter, som då höilos,
begåfvades de rikligen med dyrbara klädnio gar i flera |
omgångar, hästar, rustningar och många dyrbarheter.

När detta hade varit så några år, hände det sig
(1317), att hertig Waldemar skulle resa upp till Stock-
holm, som hörde till hans tredjedel. Han for då under
vägen upp på Nyköpings-hus för att tala med konungen,
sin broder, som han ej på så lång tid hade sett. Konung |
Birger gick ut emot honom, helsade honom välkommen,
och emottog honom med allsköus blidhet och vänlighet.
Sammalunda också drottning Märta. Hertigen gladde sig j
mycket Öfver denna vänskap och stannade qvar öfver
natten. Om qvälien beklagade sig drottning Märta for
honom deröfver, att hertig Erik undvek så sin broder \
Birger, hviUcet gjorde henne synnerligen ondt; ty Gud\
skuUe veta, att hon hade honom så kär som sin köttsliga
broder. Morgonen derpå red Waldemar glad och mycket
fornöjd derifrån med sina tjenare, h vilka äfven w*Mt
mycket väl undfägnade hos konungen. Ifrån Stoc ' a
for han genast till sin broder, hertig Erik, som bo __ å
Dåfön i Westmanland. Erik berättade, att konungen is
hade bedit honom komma till sig, och fråga ' ' l-

' 75

sLemar, om han trodde att de med säkerhet kunde resa
dit. Härtill jakade Waldemar frimodeligen, berättande,
Lura han sjelfhade bl i f vi t mottagen; och fastän Erik länge
sökt draga sig undan, förebärande att han fruktade drott-
ningen och drotset Brun k e, så blef det likväl omsider
fulleligen beslutadt, att de skulle antaga konungens bjud-
ning. De begåfvo sig alltså åstad; men då de kommo till
Svärta, en mil från Nyköping, mötte dem en riddare, som
varnade dem sägande, att det skulle lända både dem
sjelfva och deras vänner till mycken sorg, om båda her-
tigarne på en gåpg komme till konungen. Härtill svarade
hertig Waldemar vredeliga : att de voro allt för många,
dom ville stifta oenighet mellan bröderne. Vid detta svar
teg riddaren qch red sin väg; jnen hertigarne foro upp
till Svärta, der de ämnat ligga öfver natten. Då de kom-
mo dit, funno de allt förråd borttaget, och en riddare dem m
till mötes, helsande dem från konungen med många böner
och fagra ord, att icke hvila förr än i Nyköping, ty ko-
nungen vaktade och stundade så högeligen efter dem. Her-
tigarne gjorde som riddaren bad, och redo ännu samma
afton till Nyköping. Konungen gick ut emot dem och
helsade dem med mycken blidhet och vänlighet, tog en
vid hvardera handen och ledsagade dem så upp i slottet.
Der tillreddes då ett ganska präktigt gästabud med mycken
välfagnad, ty der fattades hvarken mjöd eller vin, ej heller
fagra och söta ord. Hertig Waldemar började slutligen
misstänka den starka förplägningen och sade till sin bro-
der, att de druckit för mycket vin. Men detta blef snart
glömdt, ty allting var endast lust och fröjd på slottet,
och aldrig hade man sett drottning Märta så glad som
denna afton. När det slutligen led på natten, begåfvo sig
hertigarne till hvila. Men drottningen sade till deras män
att dem var beredt herberge nere uti staden, emedan det
tur dem för trångt på slottet; h varpå alla hertigarnes
tjenare leddes ut. af slottet, och drotset Johan Brunke stod
sjelf der nere och tillsåg att alla kommo riktigt ut, och
läste sjelf till yttermera visso granneligen igen slottsporten.
Derpå beväpnade han i hast alla konungens tjenare med

76

armborst, svärd och andra vapen, förande dem sedan upp
för konungen. Men Birger, som ännu var tvehågsen,
visade ut dera och kallade till sig herr Knut Johansson
Blå 1 ), som förut varit drots, och frågade, om han vilk
hjelpa honom att taga hertigarne till fånga. Härtill
svarade herr Johan med mycket allvar: »Bli/ven ej vred,
herre! ty ekvad något eder sjelf ågår % vill jag det gerna
afvärja, så länge jag det förmår. Men, den eder detta
råd gifvit hafver, han hafver rådt eder till mycken otro.
Viljen i svika och begå mord på edra bröder, som åro
på edert ord hitkomnaf Visst hafver djefvulen sjel/versd
villat eder. Men må hvem som vill blifva vreder derpå,
jag hjelper eder aldrig härutinnan.» Då sade konungen
mycket uppretad: »Litet vill du främja min heder!» Men
herr Johan svarade: »Hvad som också må lända eder täl
heder, men ingen heder fån i häraf. Utan tror jag, att
om i det gören. varder eder heder mindre hädanefter.»
Hvarpå han gick bort från konungen. Der voro också
tvänne andra riddare, som allvarligen varnade konungen,
men han upptog det så illa, att han befallde kasta dem straxt
i fängelse. Derpå lät han sitt folk taga bloss i händerna
och vandrade så till hertigarnes sofrum. Dessa vaknade
af bullret i gången och dörrens uppbrytande, och hertig
Waldemar sprang upp, och kastade en mantel kring sig,
ty de voro alldeles afklädda. Men i detsamma kommo
knektarne in, väl tio till antalet, med dragna svärd, och
ville somliga strax hugga till Waldemar, men han fattade
en af dem om lifvet och slog honom under sig, ropande
tillika sin broder till hjelp. Men hertig Erik, som såg så
många beväpnade för sig, sade: »Låt vara, broder, vår
strid hjelper här föga»; och gåfvo de sig då utan mot-
stånd, för att få behålla lifvet. Nu kom konungen häftigt
dit in med stirrande ögon och vredt mod. »Minnens to,
sade han, »Håtunaleken t Jag minnes honom ful 1 "" 1 ~*
blir denna eder ej bättre. I undfån nu detsamniu,ji
det sker långt derefter. Derpå lät han binda der"" *

') Sonson till Ivar Blå.

77

och sedan leda dem barfota djupt ned i tornet, der de
öfrerandtvardades åt Wallram^kytte, som lät fasta en stor
kedja om deras ben.

Tidigt i dagsgryningen gick Joban Brunke ned åt
släden, hafvande med sig många beväpnade män, och tog
så alla hertigarnes svenner och tjenare till fånga och förde
dem upp på slottet, der de alla, väl tjugo tillsammans,
sattes uti en stock. Deras och hertigarnes tillhörigbeter,
både klätier, vapen och hästar, delade hofmännerne sins
emellan, och när detta var gjord t, slog konungen af glädje
sina händer tillsammans, log och fröjdade sig, sägande:
*Den Helige Ande signe min drottning! Nu har jag allt
'Sverige i min hand.»

Någon tid derefter skulle konungen resa ut för att
underlägga sig riket, och lemnade emellertid sina bröder
i vård åt en liffländsk riddare, herr Kristian Skärbäck.
Denne satte dera i det innersta fångelset, samt slog en
stock om deras ben. Med tjocka halsjern fastades de vid
mui en, och grofva bojor, sju lispund tunga, lades om deras
händer och lastades sedan i stocken. Då hertig Eriks
stock slogs tillsammans, skedde det med sådant våld och
häftighet, att ett stycke sprang sönder och slog honom så
hårdt vid ögat, att blodet rann neder på hans kind och
barm. Sjelfva deras fängelse var beläget nederst i tornet
på bara klippan, och en vattenpöl var emellan dem. Dåliga
voro de kläder de fingo, och dålig deras mat, så att man
på allting kunde se, att deras broder ej var mycket an-
gelägen om att de skulle komma dädan med lifvet.

NIONDE KAPITLET.

BRODBRTVI8TEN8 SLUT.

Efter detta lät konungen utgå sina bud of ver riket,
att alla hädanefter endast skulle hörsamma honom; och
tillika red han sjelf till Stockholm för att bemäktiga sig
dess slott. Men redan hade ryktet öfver allt utspridt haus

*

78

stora 8 ve k och missgerning, och deraf uppväcktes en all-
män afsky. Då han kom till Stockholms port, tilislöto
borgrarne den; ja, de beväpnade sig och gjorde ett utfall
öfver bron samt jagade honom undan öfver hela Norrmalm,
så att Birger med nesa måste fly tillbaka till Nyköping.
Så gick det i Stockholm ; det ofri ga landet uppreste sig
helt och hållet mot den grymme och förrädiske konungen.
Birger Persson till Finnsta satte sig i spetsen for upp-
länningarne, herr Karl för smålänningarne och herr Matts
Kettilmundsson for vestgötarne och alla tågade emot Ny-
köping, för att befria de fångna hertigarne och straffa
konungen; och tyckte Birger nu, att han ej hade så stor
gamman af sin illgerning. Han läste då fast igen portarna
till det torn, der hertigarne sutto, och slungade med for-
tvifladt mod nycklarna uti djupa strömmen, så att de icke
mera kunde finnas, h varpå han red från borgen; menher- 1
tigarne kommo aldrig ut med 1 i fvet, och det aren allmän
tro, att de hafva svultit ihjel uti sitt fängelse. Hertig
Erik, som var sjuk och sårad, dog på tredje dagen, men
Waldemar uthärdade elfva dagar, innan han fick slut på
sina plågor.

Konung Birgers son, prins Magnus, hade emellertid
varit i Danmark och ej deltagit i sin faders förräderi, men
skyndade nu till hans hjelp med sexhundra väl utrustade
ryttare, som konung Erik i Danmark lemnat*honom. Med
dessa kom junker Magnus helt fredligt farande genom
landet, sökande endast sina fiender. Då konung Birger
fått folket till sig, for han omkring i Götaland och brand-
skattade bönderna hårdeligen; men ehvar han mötte her-
tigarnes folk, vek han undan. Vid Karl eby långa kom
emot honom en så stor här af vestgötar, att konungen
af räddhåga ingick tre dagars stillestånd med dem. Men,
då en stor del af bönderna voro hemgångne för att b«mta
sig foder och kost, anföll konungen de qvarblifna fe
ffU ligen midt under stilleståndet, så att en stor mycl ;
bönder blefvo nedhuggne, och om qvällen lät han t
eld i byn, för att så mycket längre se att förfölja
Efter denna bragd trodde han sig hafva triumf*»* ' ' å

7»

sina fiender, drog sig tillbaka till Östergötland och förlade
sina danska knektar der i städerna. Innan kort kom lik-
Val Knut Porze af Halland med hertigarnes män, Öfverföll
en del af knektarne och lade dem alldeles ned; hvilket
nar de öfriga danskarne hörde, flydde de hastigt tillbaka
i sitt land igen, öfverlemnande konungen åt sig sjelf.
Denne visste nu ej annan utväg än att han med Brunke
och drottningen begaf sig Öfver till Gottland, sedan han
förut insatt sin son, junker Magnus, på Stegeborg med en
#od besättning.

Nu föll hela riket ifrån konungen, utom de båda
slotten Nyköping och Stegeborg, hvilka likväl hårdeligen
belades. Slutligen togo de belägrade i Nyköping båda
hertigames döda kroppar, buro dem under en baldakin
ut af borgen och lemnade dem åt de belägrande, sägande:
r aU det nu ej mera tjenade till något, att de belägrade
huset, sedan hertigarne, deras herrar, voro döda, och
honungen efter dem ärft hela riket , Men dessa svarade:
att ingen må dräpa sig till arf, och att de nu tjenade
junker Magnus, hertig Eriks son. " Hertigarnes lik blefvo
då förda till Stockholm och der ståteligen nedsatte; men
så stora skulder hade hertig Erik åsamkat sig, atterke-
biakopen förklarade sig ej kunna neka att efter tidens
brak utlemna hans kropp åt fordringsegame, om de så
begärde. Nyköping blef emellertid allt hårdare antastadt,
så att slutligen besättningen måste gifva sig fången; h var-
efter borgen af det förbittrade folket nedrefs ända i grund.
På detta fäste hade Magnus Ladulås inspärrat sin äldre
bror och konung, Waldemar; der blef också hans egen
äldsta son, konung Birger, insatt af sina bröder, och slut-
ligen blefvo också de i sin ordning der af den sistnämnde
lika förrädiskt fängslade och till döds plågade.

Stegeborg höll sig längre mot de stormande fienderna.
Konungen skickade från Gottland dit en hop skepp med
undsättning såväl af kost som manskap; men så snart
dessa skepp kommo i Götaskären, blefvo de af hertigarnes
folk anfallna och eröfrade, och allt, hvad på dem fanns,
utskiftades mellan fienderna; men junker Magnus förblef

80

4

i lika nöd som förut. Då detta berättades for konungen,
blei drottningen än blek, än röd, och ropade: »livad sko-
lom vi nu taga till råda, då Ond har gijvit oss släta*
olycka t» Men Johan Brunke svarade: att han sjelfvitik
fara dit och ej spara hertigarnes folk mer, ån de hade
sparat konungens. Derpå tog han de första fartyg der
kunde fås, beslog dem med plankor högt och rundt om-
kring, lastade dem med mat och alla konungens öfrigi
stridsmän och seglade så mot Stegeborg. Men, då han
kom i skären, blef han hastigt anfallen af hertigarnes min
med stenar och allehanda skott vapen; likväl värjde Brunke
sig manligen bakom de höga vidfastade plank borden. Slut-
ligen gjorde hertigarnes män stora och höga flottor af torr
ved, h vilka de itände och drtefvo mot skeppen. Länge
hollo konungens folk elden ifrån sig med stänger och båts-
hakar, men slutligen blefvo både de sjelfva uttröttade ock
all deras redskap förbränd, och elden fattade i trenneaf
de största skeppen, tärde allt mer omkring sig och kunde
ej släckas. Då sprang herr Brunke och alla hans män
med honom uti vattnet, ämnande rädda sig genom sim-
mande, men hertigarnes folk fasttogo dem, och Brunke,
Wallram Skytte, Ulf Svalebeck och Lyder Foss sändes till ,
Stockholm, der de insattes i tornet. Emellertid fortgick
belägringen mot Stegeborg med all ifver, så att slutligen
muren blef illa skadad genom blidorna *). Kosten började
också tryta, så att besättningen ändteligen måste gifta
upp borgen, hvilket likväl skedde med det vilkor, att junker
Magnus skulle njuta allsköns säkerhet och frid for sitt li£
Stegeborg blef af hertigarnes folk alldeles föratördt. Men
junker Magnus fördes till Stockholm ooh insattes nu på
samma slott der han för 19 år sedan föddes, som det di
tycktes, till stor makt, ära och aälihet.

Emellertid hade herr Matts Kettilmundsson på en
herredag i Skara (1318) blif vit utvald till riksförestå re
och dref ifrigt på hertigarnes sak, så att genom J-- >r-

x ) Blidor voro ett ilage stenkaitniogs-michiaer,
den tiden. /

w

81

sorg en dansk krigshär, som konung Erik utrustat till
Birgers bjelp, blef slagen och ej allenast det, utan också
]|ela Skåne härjadt af svenskarne. Derpå reste han till
ptockholm och blef då\ kort rättegång mot Johan Brunke
^eh hans tre kamrater, hvilka dömdes att halshuggas.
Éfctta skedde också straxt derefter på en stor hög sandås,
•om den tiden sträckte sig längs efter Norrmalm, men nu
ifelifvit till största delen undangräfven. Den har allt sedan
4en tiden bibehållit namnet Brunheberg.
, Litet derefter blef äfven junker Magnus Birgersson
.nedledd från slottet till Helgeandsholmen och tillsagd att
göra sitt skriftermål, ty han skulle gälda sin faders brott
i och dö. Fåfängt åberopade han sin oskuld ifadrensför-
laderi. Herrarne frågade ej derefter; ej heller aktade de
den ed om säkerhet till lif och lemmar, som de honom
*Turit vid Stegeborg; ej heller, att de fordom i konung
Birgers tid svurit honom trohet, som den der efter fadren
»kulle blifva rikets konung. Han måste luta sitt oskyldiga
kufvud under bödelssvärdet.

Riksföreståndaren lät nu utrusta en flotta för att
gripa konung Birger på Gottland, ämnande låta honom
.indergå samma hårda död, som hans bröder. Denne hade
likväl med sin drottning redan förut flytt till Danmark;
Ben då de kommo dit, var deras fordna hjelp och be-
skyddare, konung Erik, död ; hans broder konung Kristof-
. ar, emottog dem ej mycket vänligt. Slutligen gaf han dem
Jock för svågerlagets skull Spikaborgs slott i förläning.
■Ser uppehöllo de sig någon tid, men då underrättelse snart
kom om deras enda sons, junker Magnus', halshuggning,
tog konung Birger så stor sorg dera f, att han snart lades
få sin sotsäng. Drottning Märta lefde länge, men blott
för att begråta sina brott och sina olyckor. Nu fanns af
Magnus Ladulås' ätt blott en öfrig, nämligen hertig Eriks
•on, Magnus, ett barn om fyra år.

f\ryx<Us B*r. II. (0 uppl)

82

SJETTE BERÄTTELSER.

OM FOLKUNGA-ÄTTENS SLUT.

FÖRSTA KAPITLET.

OM MAGNUS SMEK.

Matts Kettilmundsson och hertigarnes anhängare sam-
mankallade en riksdag till Uppsala 1 3 1 9, på hvilken den
unga prins Magnus blef vid Mora stenar utvald och hyllad
till konung af hela den församlade menigheten. Denna
riksdag är märkvärdig derföre att den var den första, till
hvilken äfven borgare anses hafvablifvit serskild t kallade,
jemte de förut deri deltagande frälsemän, prester, och
bönder. På samma tid dog konung Håkan i Norge, och
som Magnus var hans dotterson och enda arfvinge, blef
han hans efterträdare, och var således redan i sin barn-
dom herre öfver de båda nordiska rikena; ett välde, som
ingen sedan Sigurd Ring egt.

Under konungens barndom styrdes riket af åtskilliga
höga herrar., hvilka i Skara (1322) ingått en förening till
inbördes styrka och biträde, i synnerhet mot hertig Knät
Porze i Halland* Dennes makt tycktes dem alltför vådlig,
i synnerhet genom den stora gunst han hade hos konun-
gens moder; med hvilken han slutligen blef gift (1327),
oaktadt rådsherrarnes motstånd. Likväl lyckades det dem
att återhålla hans äregiriga försök, så att, med undantag
af denna fejd och några fiendtligheter vid ryska gra n,
frid och trygghet rådde i landet under hela deras sty e.

Under de sista åren af denna förmyndare-regerinj ir
Danmark försänkt uti ganska stora oroligheter. Koi g
Kristoffer förmådde på intet sätt att göra sina r' *

83

fiender motstånd, utan måste dels som pant for lånade
summor, dels i förlikningar afstå flera af Danmarks land-
skap. På detta sätt hade Skåne blifvit lemnadt åt hertig
Johan af Holstero, Halland åt Knut Porze, o. s. v. Som
du de främmande holsteinarne hushållade illa med skå-
ningarna och icke frågade efter deras lagar, så gjorde dessa
uppror, och kom det slutigen till uppenbar fejd mellan
dem och holsteinarne, så att en gång blefvo trehundra
tyskar nedhuggna i sjelfva Lunds domkyrka. Då likväl
ikåningarne icke sågo sig kunna vänta någon hjelp af
danska konungen, så vände de sig till konung Magnus i
Bverge, med hvilken de höllo ett möte i Kalmar 1332.
Der underkastade de sig svenska kronan på det vilkor,
itt Magnus skulle bibehålla alla vid deras privilegier och
skydda dem emot främmande ötvervåld. Dessutom måste
svenska kronan betala ut till hertigen af Holstein och
tndra pantinnehafvare deras försträckta penningesummor,
hvilka tillsammans utgjorde 70,000 mark lödig; och blefvo
på detta sätt Skåne samt en del af Halland och Blekinge
förenade med Sverge; så att, då Magnus följande året
(1333) blef myndig, var han herre öfver hela nordiska
halfön.

Några få år derefter dog Matts Kettilmundsson, hvil-
ken varit den som förnämligast hållit riket tillsammans.
Ännu några år tycktes dock Magnus regera med något
anseende. En ny allmän lagbok, hvilken varit län e un-
der arbete, blef (1347) färdig; men denna så kallade
Medellag blef aldrig antagen, emedan de andeliga satte sig
emot honom såsom stridande mot kanoniska lagen och
deras rättigheter.

Konung Magnus gifte sig (1335) jned hertiginnan
Blanka af Namur, och fick med henne två söner, Erik och
Håkan. Hans syster, Eufemia blef gift (1336) med hertig
Albrekt af Mecklenburg. Konung Waldemar Atterdag (d.
▼• 8. An en dag), som nu regerade i Danmark, afsade sig
tvänne gånger formeligen alla anspråk på Halland, Skåne
och Blekinge, och gingo många af hans förnämsta un-
dersitare i borgen för att han skulle hålla sitt löfte.

$4

Emedan nämligen konungarne på den tiden så samvetslöst
plägade bryta sina heligaste löften och eder, så brakade
man sådana borgesmän, h vilka till och med skalle forbinda
sig att tvinga sin herre till ordhållighet.

Oaktadt detta sken af välstånd, började likväl ett
allmänt missnöje mot Magnus uppstå och tillväxa. Han
kom ofta i tvist med de mäktiga rådsherrarne, ochegde
hvarken nog förstånd att undvika det, eller nog kraft att
kufva dem. Deras afund väcktes också genom den myckna
ynnest, som både konung och drottning visade mot Bengt
Algotsson, en till sin börd ringa, men mycket hårdsinnad
och öfvermodig man. Magnus föll äfven i stort förakt
derfore att han lät sig så mycket styras af sin elaka ock
herrsklystna drottning, Blanka; men det, som mest bidrog
att förnedra honom, var det lättsinniga, ja liderliga lefnads-
sätt, som han förde i sitt hof, och tro somliga, att det ar
derfore, som han fått tillnamnet Smek. Slutligen hölls ett
möte i Skenninge 1342, der den äldsta prinsen, Erik, ut-
sågs och hyllades till sin faders efterträdare i Sverge, och
den yngsta, Håkan sammalunda i Norge, och blef derige-
nom detta tillfälle till båda rikenas förening omintetgjordt

Som emellertid mycken oro och inbördes fejd var på
denna tid uti Estland och Liffland, så beslöt Magnus att
forsökasin krigslycka derstädes, och legde mycket främ-
mande soldater, allt tvärtemot S:t Britas åtvarning. Hon
rådde honom att först uppsöka och bota all orättvisa och
allt obestånd inom sitt eget rike, innan han tänkte på
främmande landivnningar. Och om han ändtligen väU
visa sitt nit mot estiska hedningar, så skalle han ej med-
taga legoknektar, utan endast infödda svenskar, och sår
dana som af kärlek till kristendomen sjelfvUligt följde
med, annars skulle tåget gå olyckligt Penningar till detta
företag fick han låna af de andeliga. Han kom 1348 till
Kyssland, intog Nöteborg och fick der femhundra fån r.
Dessa lät han raka och döpa, och släppte dem seds a
mot löfte om en ansenlig lösen. Men om någon tid i-
mo de tillbaka med en ganska stor här af ryssar, b
lyckades att så instänga svenskarne, att konungen e

85

gräfva sig ut och kunde knappast undkomma med en del
af flottan. De qvarblifvande tillika med hela svenska be-
sättningen på Nöteborg blefvo samt- och synnerligen ned-
huggna; och slutades dermed detta kriget.

ANDRA KAPITLET.

OM DIGERDÖDEN.

Vid denna tiden började en svår och förhärjande pest
utbreda sig öfver den kända verlden. Den kallades här i
Sverge diger-döden, d. v. s. den stora döden. Den kom
ifr.ån Indien, och härjade 1348 i södra Europa så, att
nästan blott en tredjedel af folkmängden återstod. Ett
beständigt sunnanväder medförde tjocka och fuktiga dim-
mor; luften rensades aldrig genom stormar och rengskurar;
men täta jordbäfningar och lysande lufttecken bebådade
en stor oordning i naturen. Menniskor och kreatur anföllos
Ska af denna pest; men de unga dogo dock mest. Bölder
alogo upp under armhålorna, h varpå blodspottninj? följde,
och slutligen efter tre dagar en oundviklig död. Ar 1349
kom ett fartyg drifvande till Bergen i Norge, utan att
något lefvande fanns derpå; ty sådant hände ofta under
denna pesttiden. Borgrarne lossade obetänksamt alla va-
rorna derifrån, och som fartyget var anstucket af pesten,
så utbredde sig denna förfarliga smitta hastigt, och med en
förfarande våldsamhet, och härjade både Sverge och Norge
under året 1350. Ingen slägt och intet stånd undslapp.
Hela kyrkosocknar blefvo öde; i WestergÖtland dogo
466 prester och äfven konungens tvänne stallbröder blefvo
offer derför. I hela Wermelands bergslag voro endast
en dräng och tvanne flickor vid lif, och vanligtvis fick
man flere mil till sin närmaste granne. Efter denna öde-
läggelse hemföllo några hemman till kronan i brist på
arfvingar, och andra, ja hela trakter kommo i ödesmål och
blefvo öfverväxta med skc%, så att man upptäcker under-
stundom ännu midt uti djupa skogar lemningar af åkrar

$6

och hus, hvilka legat öde och förgätna sedan den tiden.
Så hände sig en lång tid efter digerdöden, att en bonde i
Ekshärad gick ut tidigt en vårmorgon på tjäderjagt i en
tjock skog. Som han sköt miste på tjädern, så gick han
att upphemta pilen, hvilken fallit, som han tyckte, på en
hög möss be växt klippa, Men, då bonden kom dit, fann
han, att det var en kyrka, och hade hon stått öfvergif-
ven och förglömd, och blifvit kringvuxen af timmerskog.
Slutligen upphörde denna landsplåga, men efterlemnade stor
fattigdom i landet och mycket missnöje med konungen;
emedan folket trodde, att pesten var ett straff of ver riket
för konungens synder.

TREDJE KAPITLET.

OM MAGNUS SMEKS SLUT.

Emellertid blef fiendskapen emellan konung Magnus
och rådsherrarne allt större, och höllo dessa sednare sig
mycket till konung Erik, som ofta ogillade fadrens forehaf-
vanden, ja till och med dref Bengt Algotsson med väpnad
band ur riket (1356), utan att bry sig om fader eller
moder, h vilka deröfver blefvo högeligen förtörnade; ja, man
säger, att drottning Blanka rest till Danmark och ingått
förbund med Waldemar på det vilkor, att han skulle få
Skåne tillbaka, om han hjelpte hennes gunstling Bengt
Algotsson åter in i riket. Detta gick dock ej i fullbor-
dan, ty året derpå (1357) slöts en förening i Jönköping
mellan fadren, konung Magnus, och sonen, konung Erik,
då riket dem emellan delades. Magnus blef snart åter
missnöjd och reste med Blanka till Waldemar i Danmark,
sökande hans hjelp, h varemot de lofvade honom Skåne*
Tillika blef den unge konung Håkan i Norge förlofvad
med Margareta, konung Waldemafs dotter. Waldema** l
med en krigshär in i Skåne; men landet blef snart
taget af konung Erik och några i hast med klubbo:
väpnade svenskar, h vilka derföre kaihdesklubbehären. P"

87

vann Magnus intet annat, än att hans undersåtare blefvo
plundrade och han sjelf af dem ännu mera hatad; och blef
han tvrfngeo att sluta en ny fred med Erik i Söderköping
1359. Drottning Blanka blef nu häftigt upptänd af hämnd
och fbrtviflan Öfver alla de hinder, som hennes son, konung
Erik, lade i vägen for hennes planer. Hon säges derföre
hafva bjudit Erik med dess unga drottning, Beatrix till sig
till julen, och förgaf dem båda midt under högtidens glädje
och en hycklad moderlig ömhet. Beatrix dog snart med
det barn hon bar under sitt hjerta, men Erik uthärdade
sina plågor i tjugo dagar, och yttrade på sitt sista : Den,
som gifvit mig lifvet, har också tagit det ifrån mig.

En allmän harm och afsky for denna gerning utbredde
sig öfver hela riket, och snart fingo svenskarne röna ytter-
ligare följder af Eriks död. Waldemar bemäktigade sig
Skåne och Blekinge, och Magnus återgaf honom för intet
dessa landskap, hvilka svenska folket förut med så dryga
skatter hade inköpt. Han försökte ej att hindra de rysliga
härjningar, hvarmed Waldemar hemsökte Öland och Gott-
land; ja, man säger, att härjningståget till Gottland skedde
på anstiftan af Magnus, hvilken dymedelst ville straffa
gottlänningarne för deras stolthet. Waldemar gjorde också
på dem ett grufligt nederlag, och Wisby blef af honom
alldeles utplundradt. Han tvang invånarne att åt sig fylla
tre de största ölkar i staden med guld och silfver; men
det skepp, på hvilket det mesta rofvet befanns, förgicks på
hemvägen till Danmark, och allt röfvaregodset förlorades.
Som Magnus begått våldsamheter äfven mot de andeliga,
och icke heller betalt sin jakuld till påfven, så blef han
slutligen också bannlyst. Han aktade det likväl ej, utan
gick med våld in uti de kyrkor, der gudstjenst hölls, men
detta väckte så mycket mera harm och fasa hos folket.
Det gamla missnöjet ökades och den för sin girighet och
Öfverdåd hatade hertig Bengt, hvilken återkommit straxt
efter Eriks död, blef öfverfallen och dödad i Skåne. Slut-
ligen (1362) valde rådsherrarne Håkan i Norge till konung.
Denne, för att göra dem till viljes, uppsade sin förlofning
med Margareta Waldemarsdotter, och skulle taga en hol-

L

steinsk hertiginna Elisabet till äkta. Många förnäma area-
ska herrar sändes ut emot henne, och hon blef ordentlige*
förmäld med Håkan. Tillika fängslade denne sin far i
Kalmar domkyrka; men straxt derefter försonade han sig
både med Magnus och Waldemar. Elisabet, som skulle
segla till Sverge, blef väderdrifven till Danmark och hölls
der af Waldemar fången tillika med alla de svenska her-
rarne. Emellertid reste Magnus och Håkan till Danmark,
h va rest den sednare förmäldes med Margareta. Elisabet
och hennes medfångar kunde endast med våld befrias af
hertigen af Mecklenburg; men Elisabet fick så mycken afsky
för verlden för detta bedrägeriets skull, att bon ej ville
fara åter till de sina, utan instängde sig i Wadstena klo-
ster, öfverlemoande derstädes sin tid åt andaktsöfningar
och sin egendom åt klostret. Men då de svensks herraroe
kommo hem, voro de högeligen upptände af barm öfver
konung Håkans trolöshet, samt att äfven han lät bedraga
sig af konung Waldemar att lemna bort Skåne. Dein-
gingo derföre i ett förbund mot Håkan. Hertig Henrik i
Holstein, förtörn ad öfver den förolämpning hans syster
lidit, befastade Kalmar, som han hade i förlä ning, och upp-
manade de svenska herrar, som varit borgesmän för konung
Håkan vid form al ningen, att de skulle stå vid sina löften.
Desse utvalde då till konung lagmannen i Uppland, Israel
Birgersson, Sankt Britas broder, en man, som var lika
aktad för sin höga slägt och rikedom, som för sin rätt-
rådighet och mildhet. Men han af slog deras begäran och
eftersträfvade icke en så vanskelig ära. De höga herraroe
blefvo nu förklarade landsflyktiga af Magnus och Håkan,
och skyndade till hertigen i Holstein, erbjudande honom
svenska kronan (1363); men han ursäktade sig med sin
höga ålder, och gaf dem föslag på någon af mecklenbnrg-
ska hertigens söner, h vilka genom sin mor, Eufemia, voro
dottersöner af den ihjelhungrade hertig Erik. Detti " i
följde herrarne, och hertigen af Mecklenburg emotto -
ras anbud, så att hans äldsta son, Albrekt, blef af i
utkorad till konung i Sverge. Hertigen utrustade en i ,
på hvilken Albrekt och de landsflyktiga seglade till 9 .

8*

Btockholms slott gick straxt öfver,en riksdag sammankal-
lades der (1363), och Albrekt valdes till konung, och hyl-
lades följande året (1364) vid Mora stenar; men Magnus
och Håkan bibehöllo sig ännu i Göta rike. På detta sätt
hade riket uti tvänne år tre konungar på en gång. Slut-
ligen samlade Magnus och Håkan en krigshär, med hvilken
de tågade mot Stockholm. Men deras förtroppar blefvo af
Ålbrekts folk anfallna på Gata skog, vester om Enköping
uti Tillinge. Största delen af Håkans folk låg qvar i
Westerås, der de läto vinet smaka sig väl, sjöngo och hollo
sig Instiga. Mellertid biet' striden vid Tillinge ganska
bård; slutligen sårades Håkan, och hans folk blef drifvet på
flykten åt Nyqvarn. För att trygga sitt återtåg, lät han då
sedrifva Nyqvarns bro; men härigenom råkade hans far,
konung Magnus, och flera troppar, som ännu voro qvar
på östra sidan, i fångenskap. Håkan flydde till Norge,
Hen Magnus insattes uti ett ganska hårdt fängelse i Stock-
holm; ocb fick han här uti sex år sitta fången på samma
llott, der han förut uti ungefär 46 år bott, såsom konung
ofver bela norden. Konung Håkan i Norge bemödade sig
mycket att förskaffa sin far friheten och lyckades deri slut-
ligen; men emot en hög lösen. Magnus for då med Håkan
| till Norge, der han var mera älskad än i Sverge; och
jlefde i lugn och ro några år. Men då han en gång före-
I tog sig en sjöresa i norska skärgården vid Bergen, upp-
| kom en stark storm, att fartyget förliste, och alla, som
jforo derpå, drunknade (1374). Så slutade Folkungaätten
ii Sverge, sedan den i 124 år uppfyllt riket med brott
och krig; ty ingen bland denna stammens konungar finnes,
tSm ej begått våld och förräderi, ja till och med mot sina
närmaste anhöriga, såsom fader, bröder och barn. Den
utrotade sig sjelf genom inbördes förföljelser så, att icke
ens någon adelig gren qvarblef efter en så stor si äg t; endast
i Skärkinds socken i Östergötland skallen lemning af denna
mäktiga stam hafva bibehållit sig som bönder, hvilka ännu
igenkännas af sina förfäders stolthet, oenighet och hårdhet.

•o

SJDHDE BKRÅTTELSEI.

OM DEN HELIGA BIRGITTA.

FÖRSTA KAPITLET.

OM SANKT BRITAS 8LÄGT.

Upplands lagman var städse uti stort anseende inom
riket* Under konung Birgers regering innehades denna
syssla af Birger Persson till Finnstad, en på den tiden
ganska rik och mäktig man, och dertill af hög börd och
känd rättskaffenhet, h vårföre han också blef mycket bru-
kad i den tidens angelägenheter. Uti andra giftet hade
han Ingeborg, en dotter af Bengt, lagman i Östergötland,
och Sigrid den fagra, och var han derigenom nära be-
slagta d med sjelfva konungahuset. Denne Birger Persson
förde i sitt vapen tvänne örnevingar och anses vara stam-
fader för den adeliga slägten Brahe, Såsom ett prof pi
den tidens bruk och Birgers rikedom må anföras, att pi
hans begrafning åtgått 1 V 2 mark saffran, 1 2 skalp, kum-
min, 6 skalp, peppar, 90 skalp, mandel, 105 skalp, ris-
gryn, 4 skalp, socker, 7 tunnor sill, 3 ankare vin, o. s. v.

Med sin sed na re gemål hade Birger flera barn, bland
hvilka synnerligast märkes Birgitta, som sedan blef så rykt-
bar och förklarad för helgon. Vi vilja här berättta hennes
lefnad, såsom munkarne hafva beskrifvit den. Bedan från
Birgittas första tillvarelse bebådades hennes bl if vande stor-
het genom många underverk. I tre år forblef hon stu m m en
då började hon på eu gång att tala med en klar ch
ett förstånd, som förvånade alla. Hennes föräldrar ro
mycket gudaktiga efter den tidens sed, biktade ofta, far le,
späkte och gisslade sig, byggde kyrkor ooh gåfvo i " >r,

ocb föregingo sina barn uti en ganska ifrig och nitisk
gudsfruktan. Detta verkade i synnerhet på Birgitta. Då
hon efter sin moders död vistades hos sin moster fru In-
grid på Aspenäs, och ej var mera än sju år gammal,
tyckte hon sig en natt se ett altare framför sin säng.
Ofver altaret stod jungfru Maria i lysande kläder och
höll en dyrbar krona i sin hand, sägande: Birgitta, kam!
Hon kom, och jungfru Maria sade: Vill du ha/va denna
krona? H vartill då Birgitta nickade bifall, satte jungfru
Maria kronan på hennes hufvud. Då Birgitta återvände
till sängen, försvann synen för hennes ögon; men uti sitt
minne bibehöll hon alltid den saliga känsla, som genom-
strömmade henne, då kronan vidrörde hufvudet. Ifrån
denna tiden började hon blifva mera flitig och ifrig i sina
böner. Hennes moster, fru Ingrid, som inkom en natt
oforsedt i rummet och fann henne knäböjd och gråtande
for ett krucifix, visste ej hvad hon skulle tänka härom,
utan lyfte straffande mot Birgitta riset; men detta sönder-
sprang i små bitar. Då sade fru Ingrid förvånad : Hvad
förehafver du, Birgitta? Denne berättade sina syner och
sin andakt, och fick hennes moster från denna stunden
ånnu mera vördnad för henne. Ja, det säges ofta hafva
hän dt, då tärnorna sutto tillsammans och broderade, att
Birgitta föll uti så djupa och gudeliga taukar, att hon satt
i tyst för sig sjelf, alldeles förgätande sitt arbete; men de
; andra sågo då en främmande qvinna hastigt uppenbara sig
i och arbeta för henne j-och nät de sedan skärskådade söm-
' men, syntes den finare och bättre, än den af mennisko-
i hand skulle kunna göras ; men då de härom tillsporde Bir-
| gitta, sade hon sig ej hafva sett någon.

ANDRA KAPITLET.

OM SANKT BIRGITTAS GIFTERMÅL.

Så uppväxte denna heliga jungfru, blomstrande och
ren som en lilja,- och var lika mycket beundrad för sin

t*

skönhet, som för sin stora gudaktighet. Vid tretton irt
ålder blef bon enligt sin faders trägna påyrkande gift
med Ulf Gudmarsson till Ulfåsa, b vilken då ej var mer U
18 år gammal. Oaktadt denna ungdom utmärktes dock
deras sammanlefnad af mycken gudaktighet och frivilligt'
späkande af kroppen, ty Ulf var sjelf en ganska from
herre. Birgitta lät en lärd man Öfversätta hela bibeln åt .
sig på svenska, på det hon skulle kunna läsa den, och
var det sedan hennes dagliga förnöjelse; dessemellan be-
sökte hon kyrkor och kloster, samt tog en synnerlig vår4
om alla fattiga, jåt h vilka hon uppbyggde stora rymliga
hus på sina gårdar. Slutligen beslöto bon och hennes man
att för sina själars salighet företaga en piligrimsfärd till
Sanct Jago di Compostella i Spanien, der munkarne säga
att apostelen Jakob är begrafven. Denna resa fullbordad*
de också med stor kostnad samt mycken möda och fara.
Urf Gud marsson föll i Frankrike uti en svår sjukdom;
men då han i högsta nöden gjorde det löfte, att blifra
renlefnadsman (d. v. s. munk), så tillfrisknade ban snart,
och båda makarna kommo hem i nitt land igen. Då af*
sade sig Ulf Gudmarsson sin verldsliga befattning (han
hade varit lagman öfver Nerike), och gick in i Alvastra
kloster, der han under botöfningar och andakt lefde ull
sin död, som några år derefter (1344) inträffade; ock
hade han med Sankt Birgitta haft 8 barn, fyra söner
och fyra döttrar.

Efter denna tid började Birgitta ett ännu strängare
lefnadssätt, och blef hon derigenom allt mer och mer upp-
lifvad, så att hon esomoftast trodde sig se andar och tala
med dem. Och som hon var andäktigare, gifmildare och
rättrådigare än andra, så syntes det heune ej vara under*
ligt, att hon åtnjöt en så stor nåd. En gång, då hon var
sålunda hänryckt, tyckte hon sig se en lysande sky, h var-
ur hon hörde denna röst: Jag är Herren din Gud, m
vitt tala med dig, och du skall varda mitt sändt d.
Härvid blef hon mycket förfärad, meu rösten tillade j är-
ligare: Frukta dig icke* Jag är all tings Skapari ch
ingen bedragare» Ej heller talar jag endast förf- U,

*3

elton fb> mångas välfärd. Hör derföre titt köad jag sä-
jer, och berätta det för magister Mattias, hvilken af min
Håd och egen erfarenhet har lärt åtskilja sanningens ande
från lögnens* Härefter började hon att ganska ofta tycka
tig hafva uppenbarelser och samtal med Kristus och jung-
fru Maria, bvilka samtal hon sedan berättade för magister
•Mattias, som upptecknade dem, och hafva de på det sättet
kommit till efterverlden. Någon tid skulle Birgitta vistas
fW hofvet och vara hofmästarinna hos drottning Blanka..
Bon kunde ej fördraga all den dårskap ooh alla de laster,
tom der utöfvades, utan höll derom skarpa straffprediknin-
gar for konungen och boffolket, och förtäljde sina uppenba-
relser om de straff, som skulle träffa de lastfulla. Men
lfagnus gjorde åtloje af hennes tal och frågade ofta på
tpe, hvad hans franka hade drömt om honom i natt
Då hon således ej kunde uträtta något, drog hon sig från
hofYet och lefde på sina egendomar uti de strängaste
botöfningar. Alltifrån sin mans död bar hon ej linne, uttfn
tn hvass tagelskjorta näst kroppen. Framför hennes säng
i var en tunn matta utbredd med en pall till hufvudgärd,
på hvilken hon ofta brukade lägga sig; och då man frå»
)sde henne, huru hon så förmådde uthärda den skarpa
kölden, svarade hon: Jag känner så mycken värma inom
mig, att jag föga aktar den yttre kölden. Hvar fredag
Ht hon till minne af Kristi lidande drypa heta vaxdroppar
; på sin blottade arm; och om såren för snart läktes, så
i Uppref hon dem med sina egna naglar. Så ofta hon hade
talat något obetänksamt ord, höll bon en bitter ört uti
munnen till sin tungas straff. Hvar dag uppassade hon
tjelf tolf fattiga vid- der as måltid, och hvar torsdag tvätta-
de hon deras fötter.

Då nu många af hennes slägtingar förebrådde henne
allt detta och började anse henne som vansinnig, svarade
hon dem : Hvarken har jag börjat, ej heller ämnar jag
ékta detta för eder skull. Jag har beslutat i min själ
tit ej akta på menniskors tal. Men i, bedjen för mig,
tit jag må kunna framhärda deru

94

TREDJE KAPITLET.

OM SANKT BIRGITTAS RESOR OCH DÖD.

Tväune år efter herr Uif Gudmars9ons död fick Bir-
gitta en uppenbarelse, då Kristna tilltalade henne, sägan-
de : Begif dig till Bom, ty der äro gatorna belaggda med
evärdeligt guld, nämligen helgonens och martyrernas bki
Der kan man genom helgonens förtjenster ochpåJvensapA
komma den genaste vägen till himmelen. Uti Rom skall
du förbli/va, tills du sett både på/ven och kejsaren. På
denna uppmaning rustade sig Birgitta straxt till färden
(1346) och anlände till Kora, men kom aldrig mera åter
till sitt fädernesland. Hon lefde i Rom många år, reste
omkring och besökte alla heliga ställen i landet, utmär-
kande sig öfverallt f ör gifraildhet, gudaktighet och åter-
hållsamhet; så att ryktet om henne började allt mer ock
mer utbreda sig bland folket. Hon kallades en gång till
samtal med påfven, då Birgitta allvarligen uppmanade ho-
nom att flytta påfvesätet tillbaka från Avignon till Kom.
Ja, hon lät genom sin biktfader tillsäga honom, att jungfru
Maria uppenbarat för Birgitta, det påfven genast skulle dö,
om han före till Avignon. Detta aktade han dock icke,
utan flyttade dit, men dog verkligen straxt derefter. Häraf
ökades Birgittas anseende ej litet, så att folket trodde, att
allt, b vad hon gjorde, var henne föreskri fvet af Gud.

Tvänne af Birgittas söner, herr Karl och herr Birger,
kommo 1370 att besöka sin moder i Rom. Det blef
henne då tillåtet att framställa dessa Båda sina söner för.
den helige fadren. Birger, som var mera allvarsam, hade
klädt sig i en fotsid mantel, med vanligt bälte, både höf^
viskt och allvarsamt; men herr Kar), hvilken våren myo-

■

ket stolt och liflig junker, hade utstyrt sig på det p ti-
gaste sätt, 90m den tiden brukades. På sitt bröst bf *Q
halsband och ordenskedja, och ett silfverbälte kring et;
men manteln bestod af hela hermeliner, hvilka voro >p-
stoppade och hade hvar och eu kring halaen en r '^

95

klocka och i munnen en guldring; så att, då herr Karl
gick, klingade bjellrorna, och de uppstoppade hermeliner-
na foro upp och ned, så att det såg ut som djuren varit
lefvande. Då på f ven betraktade bröderne, sade han till
herr Birger: Du är din moders barn. Men, sade han till
Karl: Du är ett verldens barn. Då föll Sankt Birgitta
på knä för honom och bad om syndernas förlåtelse for sina
söner. Meu påfven lyfte på herr Karls bälte och klädnad,
sägande: Att bära denna tunga drägt är redan nog plåga
och syndabot Då ropade Sankt Birgitta: O helige fader,
skilj honom från synden! Jag vill nog skilja honom från
båltet

Någon tid härefter berättade Birgitta, att Kristus
befallt henne resa till den heliga grafven. Hon hade
urskuldat sig med sjuklighet och ålderdom; men Kristus
svarade : ffvem är väl naturens skapare f Jag skall gifva dig
krafter: jag skall föra dig dit och tillbaka, och vara din
väktare. Då beslöt Birgitta att företaga denna resa, som
också skedde 1372, och hade hon i sitt sällskap sina två
söner, Karl och Birger, sin dotter Katrina samt några
sina närmaste. De stannade någon tid i Neapel, der
Birgitta blef vördnadsfullt emottagen af drottning Johan-
na, som då styrde landet. Birgitta hade väl undervisat sina
söner, huru de skulle träda fram för drottingen, helsa
henne vördeliga, sedan falla på knä och kyssa hennes
fötter, som då sedvänja var, och Birger gjorde så äfven.
Men när herr Karl hade belsat drottningen, steg han dri-
steliga fram och kysste henne- på munnen i stället för på
foten, till hofmännens och sin fromma moders stora för-
skräckelse. Men drottning Johanna, i stället att vredgas
öfver hans djerfhet, fattade så mycket behag till honom, ,
att hon ingalunda ville låta honom resa ifrån sig; utan
Ull och med förklarade, att hon ville taga honom till sin
make. Sankt Birgitta invande väl, att detta ingalunda
kunde ske, emedan herr Karl vore gift och hade sin hustru
hemma i Sverge, Men drottningen sade sig ej sköta der-
om, utan det skulle gå som hon ville. Då fick Sankt
Birgitta stor sorg och ängslan, h vilken var så mycket

96

bittrare, som herr Karl sjelf tycktes hafva lust till detta
dubbla giftermål. Hon tog då sin tillflykt till Gud, bed-
jande honom, att befria hennes san från ett så stort brott
Och hon blef bönhörd; ty herr Karl sjuknade straxt och
dog. Drottningen sörjde honom mycket, och lat på sin
bekostnad begrafva honom så som hade han varit hennes
herre och man ; men Birgitta tackade Gud for sin soos
räddning från brottet och den eviga döden.

Derpå fortsatte hon sin väg med sina andra följe-
slagare till Jerusalem, der hon på det noggrannaste be-
sökte alla heliga orter, oaktadt hennes helsa började blifra
bräcklig. Likväl förmådde hon att hinna tillbaka till
Bom; men straxt efter hennes återkomst tilltog sjukdomen.
Esomoftast tyckte hon sig hafva uppenbarelser och höra
Frälsaren tala och trösta henne under plågorna; ändt-
ligen dog hon 1373, sjuttio år gammal.

FJEBDE KAPITLET.

OM SANKT BIRGITTAS HELIGHET.

Vid Sankt Birgittas död var redan ryktet om henne*
helighet så kringspridt, att folket, för att få se och vidröra
hennes af fastor och vakor alldeles utmärglade kropp,
strömmade till S:t Lars' kloster, der hon dött, isåstor
myckenhet, att liket ej på två dagar kände jordfastas.
Slutligen skedde det, hvarefter klostrets nunnor behöllo
venstra armen, såsom en stor skatt och helgedom; det
öfriga fördes hem till Sverge af hennes barn, Birger ock
Katrina, samt priorn i Alvastra, h vilken varit med till
Jerusalem. När fartyget landade vid Söderköping, var der
mycket folk församladt för att se och vidröra dessa heliga
aflefvor. Hvar tåget stannade, samlades folket rundtorn-
kring, och priorn talade till det om hennes helighet. Bl
liket nalkades Linköping, kom biskop Nils jemte prester-
skapet i högtidsskrudar samt alla stadens innevånare tåget
till möte. Det ringdes i alla klockor och spelades på alla

97

prgelverk i staden och en högtidlig messa hölls i dom-
kyrkan. Härefter fördes liket till Wadstena nunnekloster,
t vilket Sankt Birgitta redan före sin utresa hade stiftat*
Men flere af Birgittas slägtingar och vänner tyckte
detta ej vara nog stor heder för hennes gudsfruktan, utan
ville, att hon skulle af påfven kanoniseras, d. v. s. för-
klaras för helgon. Många här i Sverge önskade det också,
på det att riket skulle ega den hedern att hafva frambragt
ett helgon. Katarina reste derföre ut med flere bref till
påfven om denna saken ; men för den tvist, som var om
påfveväldet, kunde hon ej vinna sin ansökan. Några år
sednare sändes åter bud i samma ärende, ochblefd&af
påfven nedsatt en domstol af tre kardinaler, hvilka skulle
granska målet. Då blef mycket talad t om hennes uppen-
barelser, hennes spådomar; huru hon straxt kunde igenkän-
na syndare på en svafvellukt, som gick från dem; huru
hon hade ofta utdrifvit onda andar, o. s. v. Slutligen
förklarade sig kardinalerne öfvertygade, och påfven utsatte
kanonisationen till den 7 oktober l ) 1391. Hela dagen för-
ut liksom sjelfva högtidsdagen ringdes med alla klockor i
hela staden. Om morgonen gick påfven, åtföljd af patriar-
ker, biskopar och andra prelater, till stora kapellet, som
var upplyst med ljus och facklor, behängdt med dyrbara ty-
ger och beströdt med välluktande blommor. Påfven höll
ett tal, böner lästes, och Veui Sancte Spiritss afsjöngs,
h varefter påfven förklarade Birgitta för ett helgon, och Te
Deum uppstämdes* Dagen derpå läste påfven sjelf messan
i 8:t Petri kyrka, som var upplyst af 30,000 lampor, utom
ljus och facklor* Tredje dagen utgick påfven för menig-
heten och höll uti handen en förgyld bok, hvari han sjelf
iaskref Sankt Birgittas namn bland änglarnas och de öf-
riga helgonens. All denna prakt kostade 5000 dukater.
Hesaes ben, som varit återförda till Bom, kommo na till-
baka till 8verge ocb blef ?o högtidligen skrinlagda 1393.
Ärkebiskopen från Uppsala, biskopar, preeter, riddare,

1 Fl de&na dag filade» Mdaa Britmétsåa till Birgittas ira.
flryavO* B«r. IL (9 «fpf J 7

98

frälsemän, fruar oeb jungfrur från sila de tre nordiska
rikena voro då församlade i Wadstena. De heliga af-
lefvorna voro lagda i ett silfverskrin, b vilket bars af fyra
biskopar in i kyrkan och nedsattes på högaltaret, under
böner, messor, sång och mycken högtidlighet, ty bär hade
aldrig varit något af påfven kanoniseradt helgon i
norden tillförene.

Det af Birgitta i Wadstena inrättade klostret fick
allt mer anseende. En allmän skatt af en penning för hvar
person i hela riket anslogs till klostret af konung Albrekt,
och det blef af sten uppbygdt samt 1394 högtidligen
invigdt åt Jungfru Maria och Sankt Birgitta, h vilka der-
före borde såsom goda vänner åtaga sig riket uti all nöd.
Klosterfolket, hvilket kallades Birgittiner- eller &t Sak*
tors orden, utgjorde 85 personer, nämligen 25 munkar och
60 nunnor. Deras reglor sades vara af Kristus sjelf före-
stafvade för Sankt Birgitta. De innehöllo först, såsom i alla
andra kloster, kyskhet, lydnad och. en frivillig fattigdom.
Dessutom var föreskrifvet, att klosterfolket skulle ligga på
halm utan lakan, med blott ett ylletäcke. Intet linne
fingo de bära närmast kroppen, utan endast en ylleskjorta,
samt deröfver en mantel af grått vadmal med så långa
ärmar att hela handen deraf gömdes. Pannan och kind-
benet betäcktes af en mössa, öfver hvilken ett hvitt lärfts-
dok var fästadt. Största delen af dagen skulle tillbringas
med böner och sånger, samt under en fullkomlig tystnad.
Den öfriga tiden användes att läsa, skrif va och sy; ty all
sysslolöshet var strängeligen förbjuden. Till de största
helged ägarna skulle de bereda sig med fasta på vatten och
bröd; en stor del af året skulle de lefva vid fastemat;
och på den ffigifna tiden fingo de endast fyra middagar i
veckan förtära kött, annars skulle de lefva af grönsaker,
fisk och mjölk. Men för att påminna sig sin dödlighet,
hade de alltid en likbår stående vid kyrkodörreo i

graf uppkastad i kyrkan.

Bland alla kloster i riket kom intet till så v~j
anseende som d«tta. Hfit skadde.årligeft vallfärder j
Britas dag, och många adeliga oob furstliga qvinno r '

99

varit forföljda af olyckan, inneslöto sig här undan verlden,
sökande i klostrets stillhet och i andakts- och botöfningar
förlåtelse för sina brott, glömska af sina olyckor, och den
frid och sällhet de ej kunnat finna i verlden.

Dessa och flera andäktiga personer testamenterade
esomoftast betydliga delar af sin förmögenhet till Wadste-
na kloster, hvilket dessutom genom kongliga förordningar
och piligrimers gåfvor samlade en stor rikedom. Det kora
slutligen uti så stor ryktbarhet, att öfver hela norden in-
rättades för Birgittiner-ordeu mångfaldiga andra kloster,
bvilka alla vördade Wadstena som sitt moderkloster. Men
giiora denna stora rikedom blef ofta klosterfolket lockadt
att öfvergifva det foreskrifna stränga lefnadssättet. Sålun-
da finner man, att under klostrets rikaste tider förtärdes
der årligen 120 tunnor råg, 24 tunnor hvete, 288 tunnor
malt, 48 tunnor korn, 20 tunnor smör, 120 oxar, 300
får, 9 skepp, fläsk, 100 lisp. ost, 2 tunnor honung, gau-
ska mycket fisk och allt annat derefter; b vårföre det synes
som deras fasta ej varit särdeles sträng. Det är också
ganska säkert, att deras öfriga ordenslöften vid vissa tider
ej blefvo bättre iakttagna. De kräfde större försakelse
och kraft än menniskor vanligtvis ega, och pålade ofta
tomma och onödiga öfningar, hvarföre de också stundom
föraktades, och här, som i de öfriga klostren, dolde sig
oftast mångfaldiga laster under skrymteri och skenhelighet.

t

28209$

100

ÅTTOHDE BERÅTTELSEI.

OM KONUNG ALBREKT OCD DROTTNING MARGABETå.

FÖRSTA KAPITLET.

OM KONUNG ALBEEKT.

Fastän Albrekt uti slaget vid Tillinge hade fått Mag-
nua Smek till fånga, så var likväl icke hans makt stad fästad
öfver hela riket, ty i det södra och vestra Sverge inne-
hade Magnus' anhängare många slott och landskaper; och
derigenom uppkommo beständiga oroligheter och småkrig
med konung Håkan i Norge, som ville hjelpa sin far.
Albrekt började också att snart ådraga sig både folkets
och herrames ovilja genom slöseri och nya skatter, men
i synnerhet genom det företräde han visade tyskarne.
Ej heller hade han förmått att återtaga Skåne, Halland
och lilekinge, utan tvärtom afstått dem och andra land-
skap till Waldemar, så att allas väntan på honom blef
bedragen och ett allmänt missnöje uppkom. För att be-
gagna sig af detta, bröt konung Håkan med en stark
noisk krigshär in i landet, och som han mångenstädes
fann anhängare, men ingenstädes kraftigt motstånd, så
framträngde han ända till Stockholm, som han började
belägra. 8itt läger hade han tagit på höjden vid Kongs-
backen, hvjlken ännu deraf har sitt namn. Då börMe
Albrekt frukta för sin krona och sökte hjelp ho; le
förnäma herrarne, med h vilka han förut legat i t t
Föreningen skedde i Franciskaner-kyrkan, der koi g
Albrekt i ett öppet bref erkände, att han» tjenstema* \-
ö/vat allehanda öfotrvåld mot fikets innevånare, ' /

101

stort misstroende mellan dem och konungen uppkommit.
Detta hade väl skett mot hans vilja, likväl erkände han
sig hafva felat deri, att han ej nog hade aktat på sina
undersåtares klagomål, ej heller nog strängeligen tillhållit
sina tjenstemän, hvilket fel han nu hfvade att fulleligen
förbättra. Till yttermera förtroende lemnade han alla
slotten uti rådets händer, från hvars heslut han ingalunda
skulle ega makt att vika. Om någon af rådet doge, så
egde ej han, utan de sjelfva, rätt att välja dessefterträ-
dåre. De, som finsko denna stora makt, voro biskoparne
och tolf herrar af rådet, bland hvilka märkas Karl Ulfsson
Sparre af Tofta, riksmarsken Erik Kettilsson "Wase eller
Puke samt Bo Jonsson Grip, som var den mäktigaste
af alla.

Sedan detta var med bref och signeter bekräftadt,
rustade sig alla herrarne väldiga till Albrekts hjelp, så
att Håkan förlorade allt hopp om vidare framgång, utan
»löt fred på det vilkor, att hans fader, konung Magnus,
skulle hlifva fri och erhålla lifstidsunderhåll; hvaremot
både Magnus och Håkan lerrinade åt konung Albrekt alla
sina anspråk på Sverge och Skåne, samt dessutom be-
talade 12 000 mark silfver lödig, för hvilken summa sextio
norska herrar gingo i borgen. På detta sätt befriades
Magnus Smek, och de svenska slotten blefvo öfverlem-
nade åt rådet.

ANDRA KAPITLET.

OM DEOTTNING MARGARETA.

Konung Waldemar Atterdag i Danmark, densamme
som narrat Skåne, Halland och Blekinge från Magnus
Smek, hade trenne barn, Kristofer, Margareta och Ingeborg.
Margareta var ingalunda skön, utan mörklagd i ansigtet
samt karlavulen och stark både till själ och kropp; h vadan
hennes fader plägade säga, att naturen misstagit sig> då
den bildade henne till qvinna. Som förut berättadt år,

»02

blef bon ännu i sina späda år trolofvad med konung
Håkan, Magnus Smeks son. Detta gick också, oaktadt
alla hinder, i fullbordan, och deras bröllop firades 1365,
så att Margareta bar Sverges och Norges k ron or 'på sitt
hufvud redan vid 1 1 års ålder. Under bröllopshögtiden
dog hennes broder, Kristofer, h varigenom hon med sin sy-
ster äfven blef ensam a rf vinge till Danmark. Hon sändes
nu med sin man till Norge; men som hon var mycket
ung och barnslig ännu, sattes en hofmästarinna öfver hen-
ne, och var det fru Märta,, dotter till S:t Birgitta. Hos
henne växte drottning Margareta upp tillsammans med fru
Märtas dotter, Ingegerd, och som bemälda fru var mycket
sträng, så fingo drottningen och Jungfrun ofta smaka utaf
samma* ris, och för blef dem emellan allt sedan en sta-
digvarande vänskap och tillgifvenhet.

Då konung Waldemar dog (1375), blef prins Olof,
Margaretas enda son med Håkan, utvald till konung, men,
emedan han ännu var ett barn, skulle Margareta förestå
regeringen. Fem år derefter (1380) dog konung Håkan
i Norge, så att Margareta äfven der blef sin sons fömyn-
dåre. Slutligen dog denne Olof sjelf (1387); och således
ärfde Margareta efter honom både Norges och Danmarks
riken ; och fastän andra prinsar äfven eftersträfvade dessa
länder, så visste likväl Margareta att utestänga dem; så
att bon bibehöll med kraft och förstånd hvad hon er
hållit af födsel och lycka.

TREDJE KAPITLET.

OM ALBREKT8 REGERING.

Konung Albrekt älskade ej mycket de höga herrarne
för de tvångslagars skull, som de föreskrifvit honom. " ~
anförtrodde sig derföre åt sina landsmän, tyskarne, -
många sådana in i riket, och gynnade dem så mycket
förmådde. Häröfver klaga våra gamla krönikor myi
sägande: att eho, som *hm från Tyskland och kunde

103

och sjunga, straxt skulle han ha/va 100 mark lödig och
kappor med förgylda klockor. Ändock tyskarne voroai
ringa härkomst, så kallade konungen dem för morbror,
eller /rände, för att derigenom gifva dem mera anseende,
och skaffa dem alla rika giften i landet. Men de inhem-
ska herrarne vederfors sällan någon nåd. Af ven led all-
mogen mycket, ty det tyska krigsfolket, som inkom i lan-
det, begick strafflöst de största våldsambeter, såsom eu
gammal sång förmäler om den tyaka. knektens huserande:

Fick han kogerbössa med pilar uti,
Då skulle ju bonden till skoga fly.
Spänne i bältet och krusad t hår, •

Kosta cl t svärd, stålhandske vid lår,
Kider i gård och går* i stuga,
Yill den fattiga bonden truga.
»Hustru, hvar är din unga höna?
»Den skall du ej längre för mig löna 1 )!
»Ligger hon gömd under bänk eller pall,
»Bär henne fram med äggen all!
»Har du ej mer än en enda gås,
»Den skola vi hafva i qväll till k rås!»
Han låter upptända väl femton ljus,
Och dricker och skrålar i fullan dus.
Det månde de ädla bönder sörja,
Att legodrängar slik lek uppbörja.

Häraf uppkom ett allmänt hat mot tyskarne, hvilka
af folket fingo bära öknamnet Garpar.

Konungen ökade detta missnöje ännu mera derige-
nom, att han förde ett så praktfullt och lysande hof, att
hans inkomster dertill icke voro tillräckliga. Derföre uöd-
gades han ofta pålägga folket nya skatter, hvilka voro dem
ingalunda behagliga, och då detta ej förslog, lånade han
penningar än af den ena, än af den andra.

Bo Jonsson Grip var under denna tiden blifven en
mäkta rik och väldig herre. Han var likasom en hufvud-

! ) Löna, d. v. b. dölja.

104

maii och anförare för rådet, och innehade nästan alla
slott i riket. Ja» han var så mäktig, att Albrekt ej ?å- i
gade göra honom emot, men Bo Jonsson deremot utskref
ocb höll herredagar utan konungens både vilja och vet-
skap. De andra höga herrarne aktade ej heller konungen*
eller någons bud, utan började befasta hvar och en sim
gårdar, och lefde der sedan efter eget godtycke. -På detti
sätt uppkom ett fullkomligt sjelfsvåld, och hvar ocb en,
som egde makt dertilt, förofvade ostraffad t de största brottjj
Matts Gustafsson mördade biskop Gottskalk ( ! 372) vit
Linderås kyrka, och oaktadt presterskapets välde ocl
bannlysningar led denne intet hårdare straff, än att han,
sju år de ref t er, gaf några egendomar och penningar till
Linköpings kyrka. Bo Jonsson Grip sjelf, upptänd af ra}
sande svartsjuka, mördade riddaren Karl Ni s lasson Ferli
inför högaltaret uti Franciskanerkyrkan i Stockholm, ocb!
det berättas ej, att någon vågat derför tilltala etler plikt-
fälla honom.

Så fortfor riket att gå vind för våg till sitt förde rf, !
men mest ledo bönderna häraf. Dessa voro antingen pre-
sterskapets eller adelns landtbönder, eller kronoskatte-
bönder. De förstnämnde voro minst lidande, emedan kyr-j
korna och klostren behandlade dem med mera mildhet^
än herrarne, som stundom handterade sina underhaf vande!
som slafvar. Mest och värst ledo kronobönderna; ty dej
blefvo ofta oförrättade och plundrade, så väl af konungeusi
fogdar,, som andra; men de hade ingen annan att försvara,
sig, än lagen och konung Albrekt, af h vilka ingendera
något förmådde. Då de korarao till Albrekt, bedjande:
Söte herr konung, skaf en oss rätt, svarade han: Ichhan
nkht bettern, min leue 1 ) knekt, med h vilket svar böuder-
na fingo gå bort under hofroännens åtlöje och begabberi.

') Jag kan ej hjelpa, min kSra dräng.

f os

FJERDE KAPITLET.

OM ALBREKTS OCH MARGARETAS STRID.

Det mäktiga riksdrotset Bo Jonsson dog 1386, och
lenmade efter sig den största förmögenhet, som någon en-
skild svensk, man har egt. Uti förlän ing eller förpantning
innehade han följande slott: Stockholm, Nyköping, Kalmar,
Wiborg, Raseborg, Tavastehus, Korsholm, Oresten, Oppen-
«ten och Rurolaborg, jemte alla till nämnda slott hörande
län och landskap. Ytterligare egde han stora egendomar
öf ve ra Ut uti hela riket, dels som arfve-, dels som aflinge-
gods, och kan man göra sig ett begrepp om hans rike-
dom på lösören, då man hör, att han testamenterade bort
115,000 lod silfver, utom de reda penningarna. Till
förvaltande af all deuna sin egendom satte han tio de
förnämsta herrar i riket, bland hvilka märkas tvänne
biskopar, riksmarsken Erik Kettilsson Wase eller Puke,
Algot .Månsson Sture o?h Tord Bonde, hvilka straxt togo
hans slott och egendomar i förvar.

När nu Bo Jonsson var död, tyckte sig Albrekt vara
- befriad från en stark motståndare och ett stort hinder i
sina iörehafvanden. Han .påbjud derföre att h vart tredje
hemman af såväl det andeliga som det verldsliga frälset
-skulle* indragas till kronan, och började straxt att med,
Våld utföra sitt uppsåt; men häraf uppretades »fwen mot
honom högeligen adeln och presterskapet, hvilka förut ej
*å, synnerligen lidit. Somliga foro ur landet; andra, i
synnerhet de som förvaltade Bo Jonssons qvarlåtenskap,
forsvarade sig med våld på sina bcfastade gårdar mot ko-
nungens tillgrepp, och en eå stor osäkerhet uppkom, att
nästan ingen vågade gå utom dörren. Slutligen började
de att se sig om efter utländsk hjelp och föl lo med sitt
▼al på Margareta, som nu redan var herrskarinna både
öfver Norge och Danmark. Algot Måusson öfverlemnade
först åt henne Oresten och Oppensten i Westergötland.
Straxt derefter blef hon af alla Bo Jonssons testamentarier

106

vald till drottning, h varemot hon gaf si» konunga-for-
säkran, som innehöll, att styra riket efter dess lag, att
låta alla behålla deras privilegier; att hjelpa herrarm
mot Albrekt, samt dessutom några gynnande artiklar for
testameutarierna. Som detta krig hotade blifva farligt, så
samlade Albrekt tillsammans från Tyskland en stor krigs-
här, h vilken lyste af prakt, grannlåt och många prinsar,
hertigar och grefvar. Tyskarne skröto och lofvade, att
hvar och en skulle slå tre svenskar, ehvar han kunde
träffa dem. Albrekt sjelf trodde sig vara alldeles säker
om segern. Han utfäste sig att ej nyttja sin mössa eller
hätta, som det då kallades, innan han fördrifvit Margareta.
Han sände henne ett flere alnar långt bryne, att derpå
hvässa sina saxar och nålar i stället för att regera, och
talade beständigt föraktligt om henne, kallande henne än
för konung Bracklös l ), än för Munkedejan, emedan hoo
beskylldes för att hafva abboten i Sorö till älskare. Mar-
gareta, fÖrsigtigare, visade intet öfvermod, utan drog sig
sjelf. undan, men satte marsken Erik Wase eller Puke till
anförare för sin här, i hvilken äfven många danskar fun-
nos. Denne Erik var högeligen uppretad mot Albrekt
Erik hade nämligen en dotter vid namn Elisif 2 ), som var
nunna i Eisberga kloster. En tysk, Bernhard den långe,
hade derifrån bortröfvat henne och skyddades af Albrekt
mot fadren. Krigshärarna mötte hvarandra på Nyckel-
ängen bredvid Falköping, och raarsk Erik Wase uppställde
* sitt folk så, att de hade ett mor as framför sig och Mösse-
berg på ena sidan. Några bland de äldre afrådde Albrekt
från att anfalla svenskarne i denna ställning; men Gerdt
Snakenborg jemte de yngre öfvertalade - konungen, att
ingenting skulle kunna stå honom emot. Albrekt trodde
dem, dubbade Gerdt Snakenborg till riddare, gaf tecken
till anfall, och tågade derpå ned åt dalen, för att gå öfver
moraset mot svenskarne. Meu de fleste af tyskarne b o
qvarsittande med sina hästar uti det gyttjiga t raske A h

') D. v. b. Byilös.
*) D. v. b. Elisabet.

107

blott få kommo öfver, h vilka efter en häftig men kort
strid blefvo öfverväldigade af svenskarue. Dessa skyndade
sedan att angripa de öfriga tyskarue, bvilka redan voro
komne i full oordning. Den nyslagne riddaren, Gerdt
Saakenborg, hade flytt bland de första; och då nu Al-
brekt, springande ångestfullt hit och dit, träffade en af de
gamle, som afrådt honom ifrån striden, utbrast han med
ånger: O grauer, grauer! hatte ich dir gefolgetl (Gubbe,
gubbe! om jag lydt dina råd ändå!) Men han såg sitt
oförstånd för sent; ty Erik Wase hade redan vunnit en
fullkomlig seger; konung Albrekt sjelf, hans son, prins
Erik, och många både svenska och tyska herrar blefvo
tillfångatagna.

Albrekt och de öfriga fångarna fördes till Lödöse,
äer drottning Margareta var dem till mötes. Ny tyckte
bon sig vara den mäktigaste, och d ref derf öre i sin ord-
ning hvarjehanda begabberier med den fängslade, försvars-
lösa konuugen. Bland mycket annat lät hon sätta en
hätta med nitton alnars långt släp på Albrekts hufvud
;ill hämnd för hans skryt fulla löfte; och, emedan han förut
lade begärt henne till gemål, så lät hon nu lägga honom
t sin säng, men bunden både till händer och fötter. Slut-
igen fördes han och hans son till Lindholms slott i
Skåne, der de höllos inneslutna i säkert fängelse.

FEMTE KAPITLET.

}M HÄTTEBRÖDERNE OCH KÄPPLINGEMORDEN.

I Tyskland, likasom i Sverge, lefde de adeliga ber-
arne på sina befästade borgar; de lydde och fruktade
agen, hvarken lag eller konung. När de behöfde pen-
ingar eller andra förnödenheter, redo många af dem ut
ied sina beväpnade underhafvande, och aktade ej, hvilken
e öfverföllo, allenast de kunde vinna något byte. Der-
5 re brakade de i synnerhet att lägga sig i bakhåll för
öpmännen och deras föror, samt dels med våld, dels

108

under orättvisa förevändningar bemäktiga sig dessas både
varor ocb penningar; och både detta röfveri vida mer
inrotat sig i Tyskland än annorstädes. Af denna orsak
gjorde några bland de dervarande handelsstäderna ett för-
bund sins emellan, att med gemensam makt skydda den
gemensamma handeln. Detta kallades Hanseförbimdet,
och ingicks i början endast af Hamburg och Liibeck, men
småningom upptogos flere deruti, så att slutligen nästan
alla handelsstäder kring Östersjön hörde dit. Hansestä-
derna hade sina faktorier och nederlagsplatser öfverallt;
och bemäktigade sig dymedelst all handel, hvarigenom de
kommo till så stor rikedom, att de ofta förde hårda och
långvariga krig med de nordiska furstarne.

Genom dessa Hansestäders handel hade en mängd
tyskar kommit att bosätta sig i de svenska handelsstä-
derna, t. ex. Stockholm, Söderköping oeh Kalmar. Genom
den ynnest, som Albrekt visade tyskarne, inlockades ännu
flera, så att de utgjorde en betydlig del af städernas inne-
vånare; och uppkom derigenom ofta hat ocb afund mellan
båda folkslagen, i synnerhet under kriget mellan Margareta
och Albrekt; ty svenskarne höllo Margaretas, men tyskar-
ne Albrekts parli. I Stockholm, der en tysk besättning
innehade slottet, fingo tyskarne öfverhanden, och bibehöllo
staden åt konung Albrekt, fastän han var fången. De
kallades af drottning Margareta med spenamnet Hättebrå-
der. Dessa fruktade att de svenska borgrarne skulle
öfverlemna staden åt rådet ocb drottningen; hvadanHätte-
bröderue giugo beständigt i sina harnesk, och e livar de
mötte någon svensk, kallade de honom förrädare och gåfvo
honom andra oqvädings-ord. Då häraf ett allmänt uppror
höll på att utbryta, blef menigheten sammankallad till S:t
Gertruds Gillestuga 1 ), der borgmästare och råd stiftade
den förening, att ingen skulle få tala illa om furstar, rid-
dare, fruar, jungfrur, städer eller någon ; och svenskaj ib
tyskar svuro h varandra en beständig vänskap och bn r-
skap och att hålla tillsammans, ehvad dem öfve» e.

') Lig i hörnet mellan Kinditu- och SrartmRDgatorr

109

Men det dröjde ej länge, förrän Hättebröderne hem-
iigen öf ve rf öl lo och fängslade tvä svenska borgare, Petter
ÅJ an ning och Albrekt Karlsson. Då borgmästaren Bertil
Brun såg det, klagade han, att stadens borgare skulle lida
sådant öfvervdld och han ej ega makt att hindra det.
Men en af de tyska knektarne, som hörde det, stötte
borgmästaren omkull, slog honom både blå och blodig,
ledde honoro till slottet, der han blef kastad i tornet till
de öfriga; och var det Alf Grenerot, en bland Hättebröder-
ne, som förnämligast uppkommit med allt detta förräderi.
Då svenskarne fingo höra dessa tilltag, väpnade de
sig alla och gingo upp på Stortorget; sammalunda tyskar-
ne. Men som svenskarne voro vida manstarkare, sökte
tyskarne att med en falsk förlikning skingra dem, men
de läto ej den gången bedraga sig, ntan gingo upp på >
rådstugan 1 ) och frågade: hvarföre man ej förfarit efter
stadens lag med borgrarne, utan låtit kasta dem i fän-
gelse ohörda och odömda. Men rådsberrarne svarade, att
de ej visste något ondt med de fängslaäe och skulle
släppa dem lösa. Derpå sammanträdde om lördagen 30
svenska och 30 tyska män på rådstugan, och ingiugo der
ånyo ett förbund om enighet och frid, hvilket förbund
bekräftades å ömse sidor med dyra eder vid Gud ocli
Jungfru Maria; och vardt derefter lugnt i staden hela
lördagen och sondagen.

Under denna tiden öfverlade Alf Grenerot och Hätte-
bröderne, huru de skulle kunna förgöra svenskarne. Om
qvällen, sedan aftonsången var hållen ocb stadsportarna
stängda, samlade sig tyskarne hemligt,- men beväpnade, i
gillestugan, och deras borgmästare gingo fram och till-
baka mellan gillestugan och slottet, och lade råd om det
förräderi, som sedan utfördes. I dagsljusningen om mån-
dagsmorgonen hände sig, att en gammal man, som gick
mellan storkyrkan och rådstugan, hörda någon tala derinne.
Förandrad går han in och finner några tyska herrar der,
hvilka befallde honom att tillsäga hela rådet att komma

') Bftdåtagaa var den tiden btligen der bönen nn år.

110

skyndsamt upp på rådhuset, innan ännu folket börjat gå
ut på gatorna, ty det vore ett angeläget ärende förekom-
met, som tarfvade deras öfyerläggning. Mannen gjorde så,
men knappt voro några af det svenska rådet komna, förr
än han såg 60 beväpnade tyska knektar uttåga från slottet
till torget. Gubben spraog då in och varnade dem, att
de skulle taga sig till vara för förräderi, ty knektarne
Icommo beväpnade från slottet Men Alf Grenerot sade,
att den gamle mannen tedde sig högst oförståndigt, h varpå
han sände hemligt ett bud till knektarne, att de ännu
skulle gömma sig på slottet. Men, då om en stund alla
rådsherrarne voro församlade, sände han bud både till
slottet och gillestugan. Då kommo från slottet 60 knektar
och från gillestugan väl 1000 tyska borgare, alla väl be-
väpnade, upp på torget. Då svenska herrarne sågo de
beväpnade, förstodo de att det gällde deras lif, och sade,
att de väl förr hade hört sådant, men hade dock ej velat
tro det Alf Grenerot svarade, att eho t som mente väl
med konungen, skulle finna detta rätt Tillika befallde han
att uppläsa listan på de anklagade. Då uppräknades der
personer, som redan för fyra år sedan voro döde, ty så
gammal var listan, och tyskarne hade redan då velat
mörda svenskarne; men konung Albrekt tillät det ej.

Sedan de voro uppräknade, fattade knektarne dem
i bältet och släpade dem till slottet, dit också flere andra
från staden fördes och marterades och plågades med trä-
sågar att de skulle bekänna på sig sjelfva något förräderi
mot konung Albrekt* men de påstodo sig alla vara oskyl-
diga. Da*gen derpå, tisdagen, biefvo tre bland de svenskt
fångarna brända. Sedan gick Alf Grenerot om nattes
hem ligen upp på slottet, ocb lofvade böfvidsmannen der-
städes hälften af de fångnas egendom, om ban ville genast
låta bränna dem. Då befvo alla de fångna herrarne, väl
60 tillsammans, utledde och kastade i båtar samt ö' r-
forde till Käpplin gehol men l ). Der instängdes de, b It

•) Blasiiholmen kallades den tiden Käpplingeholmei., ._ ir
alldeles kringfluten, ty ett vattendrag gick från Pa< ' ►

ill

bundna uti ett gammalt trähus; en prest skrittade dem,
och ban bedyrade heligt, att de voro oskyldiga till det
brott, för h vilket de voro fängslade. Hättebröderne aktade
det Ii k val ej, utan tände eld på huset, ocb blefvo så de
olyckliga fjettrade männerne lefvande innebrända. Detta
ftkedde natten mellan den 11 och 1 2 Juni 1389. Dagen
derefter kom ett så starkt tordön och störtande hällregn
Sfver Stockholm, att alla trodde, det både folk och stad
•kulle förgås, och ingen vågade gå ut ur husen. Folket
tyckte sig häruti se tecken till himmelens misshag och
vrede öfver den föröfvade illgerningen.

gJETTE KAPITLET.

OM FETALIEBRÖDERNE.

Konung Albrekts slägtingar och medhållare i Tysk-
land utrustade nu en hop kapare, hvilka borttogo alla
•venska, norska och danska handelsskepp, och plundrade
strand bryggorna. De kallades Fetaliebröder, emedan deras
egentliga göromål skulle vara att förse Stockholm med
lifsmedel ocb viktualier, eller, som det då benämndes, feta-
licr. De voro i förbund med Hättebröderne och seglade
alltså upp genom Norrström i Mälaren, der de öfverallt här-
jade ocb plundrade städerna. Enköping och Westerås
brändes, och då bönderna samlade sig vid Tillinge kyrka,-
•blefvo de af Fetaliebröderne ömkeligen nedbuggne vid
Bondeberg eller Skadeberg, som ännn har sitt namn deraf.
Afven Linköping, Malmö, Helsingborg och slutligen Ber-
gen blefvo af dessa fribytare uppbrände, och brydde de sig
om ingen ting, hvarken konungens makt eller biskopars
bannlysningar. Marga net* fcfcf uståde vSten krigsbär, som,
under anförande af Abraham Brodersson Tjurhufvud och
Algot Månsson Sture, skulle belägra 8tockholra 1393, men

.viken utefter Lilla trädgårdsgatan ut i Norrström, hvilket se-
" c dan ftlifvft smfningom igenfyldt- *

\\2

bertig Johan af Mecklenburg kom med enflotUocbuodwt-
te staden, så att belägringen måste upphäfvas. Aretderpå,
1394, skulle Fetaliebrödernes anförare, mäster Hugo, med
åtta skepp undsätta Stockholm, som åter led hungersnöd i
men, då han af stormar blef uppehållen till sent på hösten,
så hände det sig, att hans flotta frös fast i skärgården. Han
förstod, att han ej der skulle få vara i fred för svenskar-
ne, drog derföre alla fartygen tillhopa, högg timmer på
öarna bredvid, och uppförde deraf en vägg rundt omkring
skeppen. Denna vägg lät han stundeligen öfverösa med
vatten, som straxt tillfrös, så att väggen blef som ett tjockt
isberg. Så snart svenskarne förnummit, att Fetaliebröder-
ne frusit fast, skyndade de dit för att förgöra dem. Men,
som de icke kunde komma öfver iavalkn, så upptimrade
de i största hast en så kallad katt, d. v. s. ett torn, som
på rullar kunde skjutas framåt. Då mäster Hugo märkte
att katten var färdig till anfall, lät han natten fornt
hemligen såga sönder isen utanför sin vall; och hade han
häri så stor lycka, att efter sågningen frös det litet ooa
snö föll mot morgonen, så att intet spir syntes efter hast
nattliga förehafvande. Svenskarne stego nu upp i sin katt
och började skjuta den framåt, men Fetaliebröderne stods
på sin isvall skådande leken. När nu katten kom ia
emot skeppen» brast den sågade isen undan, och kattes
med allt folket sjönk ned uti sjön, och förgicks, men Fe-
taliebröderne fröjdade sig, ropade och skreko kass, kast,
ka8S åt den sjunkande katten.

Efter denna olycka förlorade svenskarne allt mod att
vidare angripa mäster Hugo, utan då islossningen var förbi,
kom han lyckligt med sin undsättning till Stoekhota.

8 J UK DE KAPITLET.

OM KALMAR UNION,

På detta sätt ledo alla tre rikena gans w »t.

Margareta förmådde ej Jcufva Hansestädernm, oc k * u

113

kwnde ej befria konung Albrekt. Efter många försök till
förlikning, slöts ändtligen fred 1395 mellan Margareta
och Albrekt, på det vilkor, att Albrekt med sin son Erik
skulle slippa utur fängelset; men der emot skulle de inom
tre år antingen betala till drottningen 60,000 mark lödig
eller också lemna till henne Stockholm och a/säga sig Sverge.
Åtta bland hansestäderna gingo i borgen för uppfyl-
landet käraf och mottogo fördenskull Stockholms slott i
sin vård under tiden. Få dessa vilkor blefvo slutligen
Albrekt och hans son befriade från sin fångenskap. Albrekt
for till Mecklenburg, men hans son till Gottlaod.

Sedan drottning Margareta således fått mera lugn,
lät hon 1396 till sin efterträdare uti alla tre rikena ut-
välja och hylla herig Erik af Pommern, som var hennes
systerdotters son. Han hette förut Henrik, men på det
han skalle blifva mera älskad, lät Margareta förbyta detta
namn till Erik, hvilket var mera kändt uti norden. Han
afgaf deremot sin kon unga-försäkran. 1. Att bibehålla en
kvar vid dess privilegier. 2. Att ej utan laga dom någon
skada. 3. Taga svenskar till rådsherrar i Sverge och
öfverlemna slott och län åt dem. 4. Icke minska kronans
inkomster; ej heller pålägga nya skatter annat än i hän-
delse af krig. Deremot blef också sedan beslutadt, att
många af de under Albrekts tid förlorade egendomarna
skulle återställas till kronan; adelns befåstade slott skulle
rifvaa, och mera dylikt, h varigenom drottningens makt
ökades.

Året derpå (1397) sammankallade hon i Kalmar en
herredag från alla tre rikena, och blef Uriks kröning der
firad den 10 Juli. Den 20 derpå följan de, eller Margaretas
dag, blef den så mycket beryktade Kalmare-Unionen af-
slutad och besvuren. Den innehöll: 1. Att alla tre rikena
duUe evärdeligen vara förenade och hafva en konung till-
tammans. 2. Ny konung skulle väljas af alla tre rikenas
förenade råd gemensamt och endrägägt, men ej af något
rike särskildt. 3. Hvarje rike shuile styras efter egna
lagar och plägseder, och flere dylika artiklar. Detta för-

IryawOf B*r. U [9 vppl.) &

114

band besvors och undertecknades, och tvänoe afskrifter på
pergament förvarades i h vartdera riket.

Samma år dog prins Erik Albrektsson på Gottia nd;
och då nu lösningstiden for konung Albrekt 1398 gick
till ända, föll det sig tungt for honom att utbetala den
stora penningesumman, i synnerhet som hans son och arf-
vinge nu var död. Han gaf derföre åt hansestädema ett
bref med, som han sade, befallning till slottsherren i Stock-
holm att upplåta borgen åt Margareta. Men då brefvet
uppbröts, var dess innehåll tvärt deremot. Slottsherren
aktade dock ej detta trolösa bud, utan öfverlemnade enligt
löfte Stockholm, och Sten Sture, Albrekts trogne med bål'
lare, uppgaf också hela Norrland åt Margareta, som här-
igenom kom i full besittning af alla tre rikena.

ÅTTONDE KAPITLET.

OM DROTTNING MARGARETAS REGERING.

Margareta förde sitt regemente med både förstånd och
kraft, så att norden under hennes tid fick njuta någon
hvila efter sina många och langa oroligheter. Den mäk-
tiga adeln, som förut anställt så mycken oreda, sökte hon
att på ett listigt sätt försvaga, dels derigenom, att hon så
småningom köpte deras stora gods ifrån dem ; dels också,
att hon gifte dem med mindre au sedda slägter. Så hände
det sig, att en förnäm jungfru af ätten ThQtt var for-
lofvad med Holger Munk, som också härstammade från
gammal dansk adel. Men jungfrun blef af drottningen
tvingad att taga en annan man af vida ringare börd. Då
gaf hon denne sin nya fästman en guldring, i. hvilken var
inlagd en kopparbit med denna öfverskrift: Arte di<j> Kaa-
bernagle! da ligger i guld.

För att ega bestånd mot adeln, smickrade dro
de andeliga så mycfcet hon kunde, utan att likväl £
dem för stort välde. I synnerhet visade hon säi
välvilja mot Wadstena kloster, der hennes foster*

115

Ingegerd nu var abbedissa. Hon lät inskrifva sig bland
nunnornas antal, och vid af resan kvsste hon alla dessa
på handen med mycken ödmjukhet. Likväl var hon ej
så helig i sjelfva verket, och det var ett allmänt rykte,
att hon på ett förtroligt sätt umgåtts både med a b bo ten
i Sorö och med Abraham Brodersson, samt haft arf vingar
med båda. Hennes girighet lockade henne också ibland
att förglömma sin försigtighet. 13a t. ex. erkebiskop Henrik
i Uppsala don. testamenterade han alla sina penningar och
dyrbarheter till domkyrkan. Alltsammans inpackades uti
en stor kista, som lades på en kärra, och domprosten An-
drens satte sig sjelf på lasset, att det så mycket säkrare
skulle komina riktigt till kyrkan. Men på vägen kom
drottningens fogde med en hop knektar och anföll tåget.
Domprosten kastades af lasset och kistan bortroffades och
blef ej någonsin lernnud tillbaka.

Af danskarne var Margareta mycket älskad och be-
römd, men icke så pf svenskarne. Dessa påstodo, att hon
gynnade Danmark på Sverges bekostnad, emedan hon
hatade svenskarne för allt det onda de tillfogat hennes
man, konung Håkan, samt hans far, Magnus Smek. Hon
berättas också hofva g i [vit Erik det rådet, att föda sig
af Svirge, kläda sig af Norge, men försvara sig med
Danmark, Då svenskan .e beklagade sig öiwtr, att hon
lemnat derna slott och fästen åt utlänningar, tvärtemot
hennes löften och bref, säges hon hafva svarat, gäckande:
Bevaren i mina bref jag skall nog bevara edra slott!
Men dessa hennes främmande fogdar, eller, som de nu
kallas, landsböfdingar, hushållade på ett ganska grymt och
obannhertigt salt med svenskarne och uppväckte dyme-
delst mycket missnöje. Detta ökades äfven genom de nya
»katter drottningen pålade. 1 synnerhet härmades bön-
derna öfver en afgift, som hon lade på hvart och ett
kreatur; och emedan denna räknades efter djurens svansar,
8å kallades den af bönderna med speordet drottning Mar-
garetas rumpeskatt. Men bland alla skatter var femton-
Markshjelpen den drygaste. Den pålades för att igenlösa
Gottlaud, som var pa utsatt af Albrekt åt här mästaren i

116

Liffland; och fastän denna lösen endast utgick af Svergt,
så blef likväl Gottland sedermera förenad t med Danmark.

NIONDE KAPITLET.

MABGARETAS DÖD.

Ju äldre konung Erik blef, desto mera började han
att vilja sjelf regera, ock gjorde mycket emot drottningens
vilja. När erkebiskop Henrik i Uppsala var död, hade
domkapitlet utvalt domprosten Andreas till hans efterträ-
dare och sökt påfvens stad fästelse dera; men konung Erik
ville, att de skulle taga bans kansler, Johannes Jerichhu,
till erkebiskop, emedan denne gick in på att göra allt,
hvad konungen och drottningen önskade. Domherrarna
ville ej emottaga honom, ty han var dansk till sin börd
och känd såsom en ganska elak och lastfull man. Slut-
ligen öfvertalade likväl Margareta bemälde Andreas att
afstå från erkebiskopsstolen och i dess ställe åtnöja sig med
Strengnäs biskopsstift. Men derföre ,fick han spenamnet
Andreas Smek, och domherrarne i Strengnäs ville ej taga
emot honom. Så uppkom mycken split och missnöje for
denna sak, och då Johannes blef erkebiskop, gjorde han sin
konung ännu mera skam och vanheder genom sitt usla upp-
forande, så att denne slutligen nödgades sjelf afsätta honom.

Drottning Margareta hade börjat ett krig med her-
tigarne i Holstein, hvilka hon trodde sig kunna lätt be-
segra, men hvilka genom sin tapperhet gjorde henne ett
envist motstånd. Under detta krig lät konung Erik, utan
Margaretas vetskap, fängsla* och i .största hast halshugga
Abraham Brodersson. Som orsak dertill uppgafs hans
utsväfvande lefnad; men rätta grunden lar hafva **"*>
att Erik var afundsjuk på den stora makt och m i
gunst, som han hade hos drottning Margareta. Hon \ *
ganska mycket öfver denna sin älsklings död, och Ii 1
hans minne uppsätta ett altare i Lunds domkyi* r
tändiga själamessor för honom skulle läsas.

117

Emellertid gick det holsteinska kriget olyckligt, ty
nordiska krigshären blef helt och hållet slagen vid Sol-
dorp 1410; och började nu detta kriget blifva kostsamt
för de tre rikena. Slutligen for drottning Margareta ned
till Flensburg för att söka medla fred; men allt hennes
bemödande var fåfängt. När hon stigit ombord på ett
skepp, för att segla derifrån, blef hon anstucken af pesten
och dog (1412) på skeppet. Samma år afled också
Albrekt af Mecklenburg, och följdes så dessa tvänne ovän-
ner åt utur lifvet.

118

HIORDE BERÄTTELSES.

i

OM ENGELBREKT OCH KONUNG ERIK.

FÖRSTA KAPITLET.

OM KONUNG ERIKS REGERING.

Konung Erik ! ) började sitt regemente med åtskilliga
goda och gagneliga värf. Några bland drottning Marga-
retas fogdar 'i Sverge voro ganska hårda och tyranniska
mot folket. Dessa blefvo af konungen afsatta straxt efter
hennes död, och forvärfvade han sig derigenom ej rings
tillgifvenhet. Han utgaf äfveu en förordning om Räfstt-
tings hållande, i riket och rättvisans skipande. Tillika för-
ordnade han vissa ställen till gästgifvaregårdar, eller, som
de då kallades, krogar; ocb i afseende på böndernas hus-
hållning vidtog han flera nyttiga författningar.

Men allt det goda han härigenom åstadkom, omintet-
gjordes genom det olyckliga holsteinska kriget.. Konungen
envisades nämligen att kufva dissa småfurstar, h vilka likväl
genom sin tapperhet och klokhet gjorde- honom kraftigt
motstånd. Om vårarna kom alltid konungen med en stor
krigshär från alla sina tre riken oct) vann genom denna
stora öfverraakt åtskilliga fördelar. Han intog e» gång
Slesvig; £q annan gång bémäktigade han sig efter en
blodig strid ön Femem, der han lät utan barmhertighet
mörda alla män och bortföra alla qvinnoi och barn. "n
genom hertigarnes ihärdiga motstånd led han alltid i &
förluster; han och hans krigshär uttröttades, och dro~ g

*) Han kallas vanligen Erik den Trettonde eller >f

Pommern.

119

om höstarna tillbaka, h varpå hertigarne under vintern
återtogo hvad de om våren förlorat. Och på detta vis
fortsattes detta krig i trettio år.

Härigenom utmattades alla tre rikena, i synnerhet
Sverge och Norge, från h vilka så mycket penningar ut-
gick utan att komma tillbaka. Nya odrägliga skatter lades
på bön ler ne och borgarne för krigets skull, och äfven
presterne måste esomoftast betala ut betydliga bidrag der*
till, ehuru de mycket stretade mot och åberopade sig det
andeliga frälset. Men mest betungande var detta för den
fattigare adeln, som måste ånyo så ofta till fullo utrusta
sina ryttare, och underhålla dem så länge i främmande
land, och slutligen ofta betala en stor penningelösen för
sina anhöriga, om de bl i f vi t fångna; ty allt sådant aktade
ej konungen om, fastän han hade bort göra det. På
detta sätt blefvo många frälsemän tvungna att för sina
skulder gå ifrån både gård och grund.

Konung Erik hade också stor olycka uti allt hvad
han företog sig. Festen härjade hela norden under hans
första regeringsår. Stockholms stad blef af ljungeld an-
tänd (1419) och som den var ganska tätt bebyggd och
för det mesta bestod af trähus, så nedbrann den med
förvånaude hastighet ifrån kl. 10 till 12 på förmiddagen.
Många hundrade personer, som i trängseln ej hunno un-
dankomraa, blefvo begrafna under de brinnande husen.
Andra trängde sig hastigt till hamnarna, sökande på båtar-
na räddning undan elden; men i ångsten kastade sig allt
for många på de små farkosterna, så att dessa kantrade
oeh sjönko, och ännu flere omkommo i vattnet än af elden.
Sjelf blef konung Erik alltid på sina sjöresor förföljd af
häftiga stormar* och led ofta skeppsbrott; och då han en
gång, förklädd till handlande, företog en piligrimsfard till
Jerusalem, måste han med en ansenlig penningesumma lösa
tig från turkarne, hvilka igenkänt honom genom ett por-
trätt, som en af hans fiender hade gjort och dit nedsändt.

120

ANDRA KAPITLET.

OM DROTTNING FILIPPA.

Konung Eriks gemål, drottning Filippa från England,
▼ar en ganska mild och ömsinnad fru, och derbos begåf-
vad med mycket förstånd och ett oförskräckt sinne, när
deraf gjordes behof ; h vårföre också konungen hade mycken
hjelp af henne uti regeringsärenderna. Så snart några
kommo till hofvet och klagade öfver liden orättvisa, funno
de alltid beskydd hos Filippa, h vilken sökte på allt sätt
skaffa dem rätt. Under sina resor uti rikena bilade hon
folkets tv is tigheter och stillade många missnöjen. Då ko-
nung Erik var på sin vallfart till Jerusalem, hade han
under tiden anförtrott regeringen åt drottning Filippa, och
både han och alla rikena hade deraf mycken 'fördeL Ty
ibland annat hade Erik förut i sin penningenöd låtit tvinga
folket att emottaga dåligt och underhaltigt mynt, hvarige-
nom i synnerhet handeln blef mycket lidande; men Filippa
afskaffade under hans frånvaro det falska myntet och lät
gifva folket godt och full halt i gt i stället

Det hände sig under den holsteinska fejden, att hanse-
städerna också förklarade krig mot Erik. De hade väl
någon förlust i början, men 1428 om våren kommo de
med en flotta af 260 skepp med 12,000 mans besättning
till Köpenhamn och ämnade bränna staden och alldeles
försänka hamnen. Alla fruktade och bäfvade för en på
den tiden så ovanligt stor rustning, och konung Erik
sjelf, sedan han besatt staden och skeppen med krigsfolk,
for till Sorö kloster, hvarest han höll sig undan, till desa
faran var förbi. Filippa stannade qvar i Köpenhamn hos'
det ångestfulla folket. Hon uppmuntrade krigsmännen och
sammankallade dessutom alla unga män i sta
uppmanade dem att med oförskräckt mod hjelpa till
försvara sig mot fienden. Alla lydde med glädje der
skade drottningens bud; antalet af krigare blef fördubb
och likaså deras mod. Fienderna hade nedsänk f A "

121

brokar midt för hamnen, och der uppsatt sitt artilleri,
eller, som det då hette, skytte, h varmed de började beskjuta
staden och de danska skeppen. Men danskarne gjorde
långa och breda flottbroar af tjockt timmer, samman bundo
dem framför sin flotta, utförde sitt artilleri på flottbron,
sköto och afhöllo sålunda fienderna från både flottan och
staden. Som danskarne hört, att hanseatevna hade med-
fört mycket salt på sina skepp, för att dermed insalta
köttet af alla de kreatur, som de ämnade röfva i Dan-
mark; så togo nu några ynglingar en ko, ledde den nt
på flottbron och bådo med många speord hanseaterna
komma dit och plocka ett enda hår af kons svans, om
de förmådde det På hanseaterna sågo> att de ej kunde
göra staden eller flottan någon skada, ville de förderfva
hamnen, och beslöto, att hvar stad skulle för detta ända-
mål nedsänka ett af sina skepp; men vid sjunkandet
kommo flera af dem att stå på tvären i stället för på
längden, och hamnen var så bred, att det fordrades all-
deles för många för att stänga honom. Hanseaterna måste
derföre slutligen draga dädan och hade ej vunnit något
ined sin stora flotta och dryga kostnad. Men drottningen
lat bjuda dem, som frivilligt hade hjelpt till vid stadens
forsvar, ifpp på slottet, hvarest hon undfägnade dem på
hasta sätt, * tackade dem för deras bevista mandom och
trohet, samt lofvade att med all ynnest och nåde tala till
deras bästa hos sin herre, konung Erik/'

Uppmuntrad af denna framgångs ville drottning Fi-
lippa försöka, om hon ej skulle hafva bättre lycka mot
landets fiender än konungen haft. Hon låter derföre
under hans bortovaro och honom ovetande utrusta en
flotta af 75 skutor med 1400 man, hvilken skulle på
Stralsund hämnas det onds hansestäderna tillfogat Dan-
mark. Med hopp och ängslan såg Filippa sin lilla flotta
afsegla, och med samma känslor afbidade hon tåligt dess
återkomst. Men hoppet försvann snart, ty endast några
fä skutor kommo tillbaka för att berätta de öfrigas olycka.
Danskarne hade väl i början tillfogat staden någon skada,
samt uppbränt flera skepp; men, som hansestäderna fått

m

underrättelse om företaget, var staden så väl försvarad, att
danskarne måste draga sig tillbaka. Nu uppmuntrade
en af borgmästarne folket i Stralsund, och bemannade så
i hast några stora skepp, hvarmed de o förs ed t öfverföllo
och nästan helt och hållet förstörde de danska småskep-
pen, så att blott några få kunde rädda sig undan ti Q
Danmark. 8tor blef Filippas sorg, ej allenast derföre att
hennes företag misslyckats, utan emedan hennes milda
hjerta förebrådde sig svårt, att hon genom detta företag
varit orsaken till så många menniskors olycka och död
Detta var dock ej nog för den arma drottningen. Konung
Erik kom hem och fick veta hela förloppet. Redan förut
var han afundsjuk öfver Filippas vunna ära och anseende,
och hade dessutom längesedan förgätit sin ömhet mot
drottningen uti (less kammarjungfrus,/ Cecilias, armar. Nu
tog han detta tillfälle i akt att låta all sin harm emot
henne utbryta. Han besinnade ej hennes goda afsigt, icke
hennes fullkomliga oskuld i den olyckliga utgången; han
besinnade ej hennes stora förtjenster, ej att hon var
en späd och svag q vinna; icke slutligen att hon, hans
maka, var i det tillstånd, då qvinnan fordrar den mesta
Ömhet och skonsamhet. Han utbröt mot henne i onda
ord och förebråelser; ja han till och med slog och hand-
terade henne så illa, att en förtidig ibarnsbörd! blef följden
deraf. Den djupt kränkta drottningen beslöt att draga
sig undan den verld, der hon för alla sina bemödanden,
all sin godhet endast skördat olyckor och otack till lön.
Men ännu en gång, innan hon för alltid försvann för
ver Iden, fick hon tillfälle att visa sitt menniskoälskande
och ömma sinne, och Ökade derigenom sina undersjtares
saknad och föfherrligade sitt minne hos efterverlden. Ko-
nung Erik hade nämligen detta år (1 426) fört med sig
fråu Sverge en stor flotta, som var väl utrustad både
med ,spisning och manskap. Flottan fick ligga hela
maren overksam i Sundet. När nu maten var för ,
begärde folket af konungen antingen hemlof eller ny i
ning. Ingendera erhölls. Då reste somliga hem utan ,
men de trognare hörsammade konungens bud or» K ofp ~

123

qvar; dock blefvo de slutligen tvungna att sälja både
kläder och harnesk för att derför köpa sig mat. Vid
Mikaeli-tiden fingo de ändtligen hemlof af konungen; men
knappt voro de samlade till afresan, förrän de öfverföllos
af en ryslig storm. Masterna afhöggos, skeppen k ro 93a des
och förgingos till största delen. Några vräktes till Barse-
beck på skånska kusten; andra kastades till den lilla ön
Saltholmen i Sundet. Der låg nu det stackars folket
utan skydd»' utan mat, och utan utväg att komma der-
ifrån. Att vänta hjelp af konungen var fåfängt; men så
snart drottning Filippa fick veta deras nöd, sände hon
dem föda och kläder, samt lät föra of ver till Skåne dem,
som drifvit till. Saltholmen. Derifrån sökte hvar och en
hem till sitt igen, så godt han förmådde. Och hvar de
kommo och berättade sina olyckor och sin räddning, sluta-
de med tacksamma välsignelser öfver den milda drott-
ningen; och så utbredde sig kärleken och vördnaden för
henne från dal till dal, från by till by, öfver hela det
vidsträckta riket.

Men Filippa drog sig undan verlden och inneslöt sig
i Wadstena kloster, mottagen der af klosterfolkets vörd-
nad, och ditföljd af allas kärlek och saknad. Hon fick
dock icke länge njuta det lugn hon sökte. Sorg öfver
bennes olyckor och den sjukdom, Erik genom sin våld-
samhet förorsakat, lade henne om några månader i grafven.
Erik insåg nu, men för sent, hvad han förlorat, och för
Ätt godtgöra sitt brott och hedra Filippas minne gjorde
han stora och dyra stiftelser uti kloster och kyrkor till
bennes ära. Men, lättsinnig som han var, bief ej denna
sorg långvarig. (Jti kammarjungfru Cecilias armar glöm-
de han snart sin trogna gemål; men hans egna misstag
och ökade, olyckor, samt undersåtarnes hat visade honom
snart, att med drottning Filippa hade lyckan för alltid
vikt bort ifrån hans sida.

124

TREDJE KAPITLET.

OM ENGELBREKT ENGELBREKTSSON.

Drottning Margareta var den som aå länge hon
lefde uppehöll konung Eriks regemente. Efter hennes
död var det drottning Filippa; likväl började ha n^tt för-
akta hennes råd under de sista åren och följde i dess
ställe några sina gunstlingars, i synnerhet Henrik Könings-
marks, ingifvelser, och begynte man då allt mer och mer
sakna både mildhet och förstånd uti hans företag. Han, ;
likasom Magnus Smek, Albrekt, Margareta och nästan alla
konungar under denna tiden i Europa, bemödade sig
att kufva de öfvermäktiga adelsmänneme och presterne,
hvilka föraktade konungen och förtryckte bönderna; men
Eriks motstånd saknade både rättvisa, klokhet och kraft. !
Med bedrägeri och våld ville han kufva de mäktiga ; mes
icke för att lindra de förtrycktas lidande, utan för att
sjelf blifva enrådande of v er alla. Med v oförsigbet) och
lamhet började och fortsatte han sina tvister entot dem,
så att sjutet vanligen blef, att hans makt än mera för-
minskades. Afven voro presterne förtörnade på honom,'
emedan han mot deras privilegier ville med våld och mot
deras val tillsätta biskopar, men som han dertill alltid
utsåg lastfulla och föraktade män, så tappade han sin
sak hos påfven, och hans biskopar blefvo afsatta. Adeln
knotade öfver att slotten anförtroddes åt utlänningar och
icke åt dem. Men böndernas missnöje var både störst
och billigast. De dryga pålagor, som de förut erlagt i
matvaror, dagsverken, o. s. v., skulle de nu betala i pen-
ningar, efter det värde konungen dera satt. Som detta
värde var högt, och penningarna redan bortförda, så blefvo
många utfattiga och deras hemman kommo i ödesmål.
Få det skatterna likväl ej härigenom skulle förminskas for
konungen, påbjöds att hvarje härad skulle alltid tillsamman-
lagdt betala lika mycket nu som förut, innan folkförmiosk-
ningen började. Genom dessa Henrik Köningamarks påfund

121

blef landet alldeles utarmadt och det, som ännu mera
okade och förbittrade eländet och missnöjet, var det våld-
samma och orättmätiga sätt, h varpå dessa skatter indrefvos.
Fogdarne, till största delen utlänningar, voro redan der-
igenom mindre älskade; men den hårdhet, orättvisa och
grymhet, hvarmed de handterade allmogen, ådrog dem
allmänt hat. Drifne af girighet, lade de ofta tunga skatter,
fevilka ej voro lagliga, på bönderna, och då dessa ej kun-
de betala, togo fogdarne deras egendom och utmätte det
för en mark, som var värdt tre. På kyrkovag och tings-
▼%, ja till och med hemma i deras hus, grepo de bön-
derna, tvärtemot Birger Jarls fridslagar, trugade och plå-
gade dem jemmerliga, tagande från dem allt, hvad fogden
lyste, till och med hustrur och döttrar. Den, som här-
öfrer klagade, var säker om ännu hårdare behandling.
Bet arma plågade folket vände sig väl med sin 'nöd till
konungen, bedjande: att han ville för Guds skull råda så,
ett de fingo åtnjua båttre rätt; men IDrik, som städse
behöfde penningar, och derföre ej kunde umbära fogdar-
Bes pressningar, lyssnade ej till de förtrycktas klagan ; de
gingo från honom, ofta ohörda, alltid ohulpna.

Ingen bland dessa fogdar har likväl varit grymmare
in Jo*se Eriksson, Han bodde på Westerns slott och
egde att befalla öfver en del af Westmanland samt Da-
laroe. .Med oerhörda, orättvisa plågor beröfvade han bön-
derna deras egendom; och när således hästar och oxar
voro bortpantade, spände han dem sjelfva för plogen och
deras hustrur, till och med de hafvande, för hölassen.
Värnlösa qvinnor bortröfvades och tvingades att tillfreds-
ställa hans skändeliga lustar ; och många ärliga, men för
mogna män lät han falskeligen anklaga och dömma, för
;*tt sedan lägga under sig deras egendomar. Då bönderna
kommö till honom och klagade, lät han skära öronen af
dem eller piska dem, eller upphänga dem i rök, tills de
«deraf forqväfdes.

Dalarne var ett i de äldsta tider föga besökt land, om-
! gifvet och- upp fy ld t af höga bergssträckningar, och längs-
* efter genomskuret af den stora och stgda Dalelfven. Här

1*0

lefde dalkarlarne afskilda från de andra landskapen. De
▼oro kraftfulla och manliga, emedan striden med en njogg
och oböjlig natur härdat dem ; arbetssamma och tarfliga,
såsom deras fattiga land kräfde; enkla och oförderfvade
till sina seder, ty främmande men diskor och främmande
bruk trängde sällan till deras aflägsna landsort. . Djupt
hatade de all orättvisa och allt tyranni, och det så mycket
mera af främmande, som de, till största delen sjelfsutna
bönder, aldrig hade lidit något af inhemska herrar. Vaot
vid trohet och lyduad mot sin öfvei het, fördrogo de likväl
länge Jösse Erikssons grymheter; de sökte rättvisa ha»
konungen ; men Jösse skref till sina gynnare vid hofvet,
hvilka intalade Erik, att böndernas klagomål var oskäligt
och upproriskt. De bortvisades der fö re och återkommo
utan någon bjelp ; tvärtom blef Jösse dem så mycket
hätskare efter slika resor. Då började ett allmänt och
häftigt knöt förspörjas i landet. Bönderna gingo tillhopa
i sina dalar, och samtalade om sin egen nöd, om fogdens
grymhet och konungens orättvisa. Med vrede betraktade
de fogdens utskickade tjenare; det härmade dem, att de
sjell va, ett så talrikt och starkt folk, så skulle lida öfver*
våld och hån af blott några få legoknektar. Allt var
redan färdigt till uppror, de saknade blott en anförare.
På denna tiden bodde vid Falu kopparberg Engel-
brekt Engelbrektsson. Han härstammade af en icke myc-
ket hög, men likväl adelig ätt. Fastän liten till växten,
hade han dock ett oförskräckt mod i bröstet; och var
derhos både vältalig, tapper och öfvad i den tidens konster
och vetenskaper, emedan han i sin ungdom ofta vistats i
de höga herrars hof. Han ömkade sig öfver den nöd, som
dalkarlarne ledo, och lofvade att resa till konungen och
söka skaflfa dem rätt, samt befria dem från Jösse. Engel-
brekt reste alltså straxt derpå till Köpenhamn. Konungen
ville i början ej sätta tro till hans klagomål, äi de
bortvisa honom såsom de andra; men Engelbrekt t Öd
sig att med sitt lif ansvara för sanningen af sin ti ;o.
Han bad konungen behålla honom qvar i fängelse, oc. år
kalla Jösse och vittnen från Dalamei om då En~ &t

127

9 kunde bevisa sina klagomål, vore han färdig taga
repet om sin hals. »Mycket vågar du på din sak», sade
konungen. »Riksens råd må undersöka eder tvist, det är
vår vilje.)>) Engelbrekt red alltså skyndsamt uppåt Sver-
ge, förande med sig konungens bref till rådsherrarne om
denna sak. De redo till Dalarne och höilo en ransakning
barotn, och befanns då, att allt, hvad Engelbrekt sagt,
var sannt, och eländet ännu större. Om allt detta upp-
satte rådet ett bref till konungen, med h vilket Engelbrekt
återigen red ned till Köpenhamn; men då han der ra ed
kom fram till Erik, vredgades denne och sade häftigt:
»Du klagar alltid! Gäck din väg och kom aldrig mer för
mma ögona Då vände sig Engelbrekt från konungen,
och gick ut, sägande halfhögt för sig sjelf: »Ännu en
gång skall jag komma igen.»

FJERDE KAPITLET.

DALKARLARNES UPPROR.

När Engelbrekt kom med detta svar till bönderna
bem igen, församlade de sig man ur huse, och beslöto att
hellre lida döden än? längre uthärda ett sådant förtryck.
Be valde sig Engelbrekt till höfvitsman och tågade till\
Westerås 1433 om hÖ9ten, för att bortjaga Jösse; men
der mötte dem rådet, semt lofvade att söka skaffa rätt Hos
konungen, och derigenom förmådde dem att vända om
opp till Dalarne igen. Likväl lofvade och svuro dal-
kal lan» e förut ^att aldrig mer betala skatt till Jösse
Eriksson.' Konungen ville likväl ej följa herrarnes råd,
man Jösse fick stanna q var i Wésterås, och sände åter-
igen sina knektar upp till Dalarne att uppbära skatt af
bonderne. Då samlade sig dessa ånyo 1434 om våren
och tågade under Eugelbrekts anförande till Westerås.
Der mötte dem också ånyo rådsherrarne, hvilka afsatte
och bortskickade Jösse Eriksson och härigenem förmådde
bonderne att ännu en gång vända hem igen; men Jösse

128

flydde undan till Danmark. Dalkarlarne fingo snart höra,
att konungen ej utkräfde något straff på Jösse för bans
stora grymhet emot dem, och dessutom utbredde sig det
ryktet, att konungen, uppretad af Jösse, ämnade sända
dem en ännu grymmare fogde på halsen. Länge och ofta
förut oförrättade, voro de nu lätt uppretade. De samlade
sig återigen under Engelbrekt och » tågade ut, ej mera för
att bortjaga Jösse Eriksson, utan för att for dr i f va alla
främmande fogdar, förstöra deras borgar och befria hela
riket från utländskt Öfvervåld. Inom Dalar ce fanns blott
ett sådant fogdenäste, Borganäs, uppförd t på en halfö uti
Dalelfven, ej långt från G rade färja. Fogden, Johan Wale,
flydde förskräckt undan till Köpingshus, och Borganäs in-
togs och nedbrändes straxt. Derpå drog hären till Köping.
Johan Wale flydde återigen undan till Stegeborg, och af ven
Köpings slott förstördes. Sedan stämde Engelbrekt West-
manlänningarne sig till mötes och åtsporde dem, om de
ville bistå honom uti att befria riket. Härtill ja kade alla,
h varpå de drogo till Westerås, der slottet snart öfverlem-
nades åt Engelbrekt. Han hade förut med öppna bref
uppmanat äfven de adeliga herrarne '' att bistå honom,
samt i annat fall hotat dem med förlnst af lif ock egen-
dom. '' I Westerås kommo äfven många sådana till honom,
ibland andra riksrådet Nils Gustafsson Puke, åt h vilken
Engelbrekt anförtrodde Westerås slott. Derpå tågade han
till Uppsala, hvarest de ditkallade upplänningarne lofvade
att följa Engelbrekt, och der han med de närvarande her-
rarnes samtycke förminskade skatterna med en tredjedel
af hvad de förut varit. Till Finnland, dit Engelbrekt ej
sjelf kunde komma, skref han till herr Erik Puke, den
nyssnämnde herr Nils Gustafssons son, h vilken innehade
Korsholms slott, bedjande honom bidraga till rikets räd-
dande. Då började upproret älven der. Kas tel holmen Då
Åland, samt Styresholm och Faxeholm i Norrland t '
intagna och förstörda af Erik Pukes höfdingar. Då i
i Rekarne förnummo dalkarlarnes framgång, drogo dr -
Gripsholm, der deras fogde, Hartvig Flög, bodde,
tordes ej bida de uppretade bönderna, utan lästet-

129

egendom på några skutor, tände eld på slottet, och seglade
sjelf undan till Stockholm. Dit hade Engelbrekt emeller-
tid kommit för att belägra slottet. Den der varande danska
fogden, Hans Kröpelin, var en både förståndig, rättvis och
mild herre, så att han var mycket älskad af folket. Med
honom gjorde Engelbrekt stillestånd till hösten, emedan
han ej såg sig kunna intaga det vät befåstade slottet, och
B ans Kröpelin ingalunda ville utan nödtvång lemna bort
aln konungs borg. Derpå for Engelbrekt till Örebro, der
slottsfogden dagtingade på sex veckor. Få samma sätt
gjorde slottsfogden på det nybyggda Nyköpings slott. Der-
efter kom ordningen till Ringstaholm utanför Norrköping.
Fogden Henrik Styke tyckte slottet genom dess belägenhet
på en ö vara ointagligt, och trotsade derföre Engelbrekt,
som började dess belägring. Men medan den påstod, fick
Engelbrekt höra, att biskoparne och rådsherrar ne voro för-
samlade i Wadstena. Han red derföre hastigt dit^méd
1000 utvalda män, uppträdde och föreställde dem huru
alla rikets konungar allt efter Magnus Ladulås' död hade
föga frågat efter rikets och folkets bästa, utan blott sitt
eget De hade varit herrar sig till godo, men ej landet,
hvilket de med orättvisa skatter och pålagor utarmat och
med utlänningar uppfyllt^ synnerligen konung Erik; ty
hade nu Engelbrekt föresatt sig att göra riket denna plåga
qviit, och bad herrarne vara honom deri behjelpliga.
Desse svarade, att de ingalunda kunde bryta den trohetsed.
de gifvit konungen, och att de således ej kunde biträda
Engelbrekt Han invände åter, att deras ed och trohet
berodde på konungens, huilken åter hade i så margfaldig
måtto brutit deremot, att de med godt samvete kunde
Öfvergifva honom. ' Men rådet nekade ändå. När således
Engelbrekt, efter flera förnyade försök att i godo vinna
dem,- fann dem obevekliga, slog han på en annan sträng.
Han bedyrade allvarligen, att de skulle antingen upp-
tåga konungen all tro och huldhet, eller skulle det kosta
dan deras lif och gods. Derpå fattade han biskopen i
Linköping, Knut Bosson Natt och Dag, i kragen för att
Fryxelli Ber. IL. (9 uppl.) 9

130

utlemna honom Åt sina krigsman, ämnande göra likaledes
äfven med de andra; men då började de bedja Engelbrekt
om försköning, ty de fruktade böndernas raseri. Engel-
brekt uppsatte då ett b ref, hvaruti herrarne uppsade ko-
nung Erik all tro och lydnad \"1. Emedan han satt oläråe
drafvelsmän till biskopar, och hvarken aktat Gud, påfw
eller kyrka; 2, Emedan han upphöjt och framdragit onda
och elaka män, samt aldrig straffat sina tjenare' oehfog^
dar, ehuru tyranniska de varit; 3. Emedan han velat be-
taga riket dess valfrihet och draga dit sin slägttnge, herti§
Bugislaf. Detta bref underskrefs af alla, och Engelbrekt
sände det med sin tjenare till konungen. Derpå kastade
han åter ned till sitt värf. Hingstaholm ' föll, och Johan
Wale blof utkörd från Stegeborg, likasom förut från Bor-
ganäs och Köping. I Söderköping gingo alla östgötarne
of ver till Engelbrekt; och som bans krigshär hade växt
till ett stort antal, så delade han dem i skilda hopar,
hvilka under b var sin anförare skulle angripa slotten. Det
lyckades så väl, att vid slutet af oktober var hela riket,
med undantag af några få slott, rensad t från fiender.
Engelbrekt, som med sina bönder hade vid denna tiden
framträngt ända till Skåne, fann der mot sig en hel krigs-
här af skåningar, med hvilka ban slöt ett långt stillestånd.
Derpå hemförlofvade han folket; och är det ej ringa ära
för Engelbrekt, att han höll så god krigstukt uti sin här,
att fastän den bestod af öfver 100,000 uppretade, vid
ordning ovana bönder, så kunde ingen klaga öfver, att de
begått någonstädes det minsta öfvervåld, utom att det tagit
några matvaror från ett par herrar, hvilka ansågos danskt
sinnade, ty mot danskar voro de högeligen hätska. För
att skilja dem från svenskarne, befallde de dem att uttala
de orden : "hvit häst i korngulf, ,f hvilka ord danskarne
aldrig kunde riktigt efter det svenska sättet utsäga, ehuru
språken för öfrigt voro ännu den tiden ganska Ii

, '

131

FEMTE KAPITLET.

KONUNG ERIKS TROLÖSHET.

Kon ang Erik beredde sig emellertid att komma till
Stockholm innan stillestår.dets slut mellan Engelbrekt och
Hans Kröpelin. Han afseglade der fö re med en stor flotta
och väldig krigshär af både danskar och tyskar från Kö-
penhamn, aktande sig dermed tukta svenskarne; men vid
Bornholm förlorade han flera skepp med deras besättningar,
hvarefter. han .sökte land och mera proviant i Kalmare-
sund. Det berättas, att han då med våld borttagit och
låtit fora om bord på sitt eget skepp en mängd matvaror,
aom tillhörde S:t Britas kloster i Wadstena; hvadan också
folket trodde det vara ett straff af S:t Brita, att samma
skepp straxt derefter med allt det bortröfvade godset för-
gicks vid Skägganäs udde. Konungen, som med möda
kom undan, steg om bord på ett annat fartyg och kom så
efter alla dessa vedervärdigheter ändtligen till Stockholm.

Så snart Engelbrekt fick veta Eriks ankomst, upp-
bådade han återigen allmogen och inneslöt dermed staden.
Sodermanlänningarne besatte Södermalm, upplänningarne
Norrmalm, och nerkesboarne samt westmanlänningame
Långholmen. Fogdar ne på Ålmarestäk och Östhammar
brände af fruktan sina slott och seglade med egodelar och
folk till konungen i Stockholm, hvilken befästade sig i
staden på Helgeands- och Gråmunkeholmarne; så att
der såg föga fredligt och vänligt ut mellan konungen och
hans undersåtare. Likväl kom det ej till någon fiendtlig-
het.- Erik fruktade svenskarnes öfvermakt, och många af
adeln, som nu funnos uti Engelbrekts här, voro afund-
sjuka öfver hans anseende, och fruktade böndernas ö t ver-
vaide. Derfore slöts der ett stillestånd på nära ett 'år,
efter hvilken tid ett nytt möte skulle hållas i Stockholm,
dåderas tvist borde slitas af en nämnd, bestående af fyra
herrar från h Vartdera riket; emellertid skulle konungens
fogdar ligga stilla på sina slott och ej uppbära någon skatt

132

af landet. Härefter for konungen tillbaka till Danmark,
men svenskarne utvalde straxt i Arboga Engelbrekt till
riksföreståndare under denna tiden. Det beramade mötet
skedde slutligen i Stockholm d. 8 sept der det uppräk-
nades för konungen en lång lista med svåra klagomål
öfver all den orättvisa folket lidit, så förnämare som
ringare under konungens styrelse. Erik kunde likväl icke
förmå sig att låta straffa sina orättrådiga tjenare, utan
sökte beständigt undanflykter; ty han ville nedkufva alla
tre rikenas frihet och sedan öfver lem na dem såsom ett
envåldsrike och stort jordagods åt sin slägt till arf och
egendom, sökande icke folkets bästa utan sina anhörigas
vinning. Alltså blef den förlikning, här skedde, ganska
löslig och vacklande uti allt; och många bland klago-
punkterna uppskötos till ett nytt möte. Det förnämsta
som afgjordes v&r*att konungen blott egde tillsätta fogdar
på Stockholm, Nyköping och Kalmar efter eget val. De
andra skulle vara svenskar och med rådets samtycke
valda. All den förra ovänskapen skulle vara förlåten
och förgäten, och Engelbrekt förordnades till fogde på
Örebro slott. Vidare skulle riksdrots och riksmarsk till-
sättas att styra riket under konungens frånvaro, och hade
dessa embeten alltsedan drottning Margaretas tid varit
obesatta." Krister Nilsson Wase blef riksdrots och Karl
Knutsson Bonde riksmarsk; men bvarken fingo de Veta,
hvad som ålåg deras embeten att göra, eller hvad biträde
de dertill skulle ega; och då Karl Knutsson härom frågade
konungen, svarade denne hasteliga r »Vakta dig blott, att
du ej utsträcker dina fötter längre, än skinnfäUen räcker
till»; och. vidare besked fick han ej. Så snart nu konun-
gen enligt förlikningen hade er hållit alla slotten tillbaka
af svenskarne, började han straxt tvärt emot sitt löfte
och utan rådets samtycke ditsända främmande fogr 1 —
S ven ska rådsherrarne bådo då de danska göra konun
föreställningar härom, men det hjelpte icke. De ging r
sjelfve att frambära sina klagomål, men han svarade
hårdeliga, ¥ att han ingalunda ville vara deras jahe
tilläggande, att derest ej herrarne hjelpte till, så *

133

aldrig Engelbrekt kunnat göra honom så mycken skadad
och började han således att åter uppröra den fordna fiend-
skapen, hvilkeu enligt förlikningen skulle hafva varit för-
gäten. Härpå tog han bort från Stockholms slott herr
Hans Kröpelin, hvilkeu var älskad och aktad af alla, och
förordnade i hans ställe tili fogde en dansk herre, Erik
Nilsson Eönnow, med ganska stark besättning. Derpå
seglade han hem till Danmark; men under vägen tillsatte
han åtskilliga fogdar. På Stegebolm nämligen sin port-
vak ta re Olof Pinne, och på Stegeborg herr Johan Fleraming,
h vilken var sjöröfvare, tjuf och ärelös, och om h vilken
berättas att han plundrade kyrkor och våldtog qvinnor,
h vilka han sedan upphängde i rök och sålunda förqväfde.
Medan konungen åt sådana män öfverlemnade borgarna,
lät han sitt folk under hela resan plundra och plåga de
bönder, som bodde i skärgården längs efter svenska kusten.
Slutligen kommo konung Eriks vanliga följeslagare, några
häftiga stormar, och förstörde en del af hans flotta, h var-
efter han med möda kom hem till Danmark igen. På
sådant sätt skildes konung Erik från Sverge denna gången.

8JETTE KAPITLET.

DET ANDRA UPPRORET.
De plundrade bönderna rökte hoptals till Engelbrekt

i Örebro, berättade för honom konungens* framfart och
deras egen nöd, ty af honom ensam väntade de hjelp och
skydd. Då sammankallades straxt den ,20 jan. 1436 en
herredag i Arboga, der de skrefvo till konungen och
klagade öfver, ''att han brutit sin ed medelst slottens bort-
giftande, och lemnat dem hellre åt drafvelsmån än goda
riddare, och att han ville påtruga dem hertig Bugislaf
åt hvilken han befallt fogdarne hålla slotten tillhanda.
Der/öre bådo de konungen för Guds helga, hårda döds
skull, att han ville innan fastan möta dem i Stockholm
och göra rätt för sig, så skulle de ännu hålla honom för

134

sin konung. Men gjorde han ej detta, så skulle han q
heller någonsin mera vänta tro och lydnad af dem. Under
detta möte kom hemligt bud till Engelbrekt från borgrarac
i Stockholm, hvilka begärde hans hjelp, emedan de na
fruktade samma Öfvervåld och mord af danskarne, som de
lidit under konung Albrekt af tyskarne. På Engelbrekts
föreställning redo derföre de församlade samtligen straxt
till Stockholm; men, då danskarne på långt hållfingose
deras stora antal, stängde de portarne och uppdrogo vind-
bryggan, så att de icke kunde komma in. Då redo En-
gelbrekt och Karl Knutsson jemte tvänne andra herrar
till porten, hållande upp en hatt på en lång stång såsom
fridstecken. Tvänne tyska borgmästare kommo ut, hvilka
Karl Knutsson tillsporde, vhvarfbre portarne stängdes för
dem, då det tilläts andra fara ut och in^ Nu började
dessa borgmästare underhandla mellan de svenska herrarne
och slottsfogden, och gingo så två gånger in på slottet ock
ut till herrarne igen, under hvilken tid dessa fingo sitta
derutanföre uti stark frost och snöyra. Men när borg-
mästarne tredje gången kommo ut, helsande från slottsfog-
den, "att det var konungens befallning, det de ej skulle
släppas in,'- då nedslogs hatten af stången, och Karl Knuts-
son grep den ena borgmästaren vid halsen och Engelbrekt
den andra. Då danskarne sågo detta, tillstängde de porten
ytterligare och skyndade upp i tornet ofvanför, börjande
derifrån att skjuta på svenskarne. Men då stadens bor-
gare förnummo detta, fruktade de att blifva afstängda från
all hjelp och lemnade i fiendernas våld ; derföre stormade
de häftigt till porten, utan att akta danskarnes skott, och
började bryta sönder den, för att hjelpa in svenskarne
utanför. Dessa åter, som hörde striden innanför, trängde
äfven på porten utifrån, brytande, huggande och kastande
stora, stenar, så att den slutligen sprang upp och sven-
skarne trängde in. Då skyndade danskarne från U
upp på slottet och röfvade med sig allt hvad de i
kunde öfverkommo, af boskap och matvaror. De svensks
rarne bemäktigade sig skyndsamt stadsmurarna med alh
nen deruppå, h varunder Karl Knutsson hastade att upp*

135

sitt baner på Korntorget, d. v. b. Kornhamn, låtande eter-
vid utropa, att eho, som ville hålla med riket, skulle hasta
dit, och att ingen skulle våga att plundra eller skada
borgrarne. Derpå steg Karl Knutsson upp på bursprå-
ket ') och tillsporde borgerskapet, om de ville troliga hålla
med riket och 'svenskarne, hvartiil alla jakade, oeh före-
togo de sig sedan att belägra danskarne på slottet; men
berr Hans Kröpelin, oaktad t dansk till sin börd, var för
sin mildhet och rättvisa så älskad af svenskarne, att de
skickade honom ett bud, att han ej för dem behöf de frukta
något; de ville ingalunda hans skada; han hade nämligen
under första upploppet dragit sig undan till Gråmunke-
klostret på Riddarholraen.

Emedan de på slottet instängde danskarne försökte
att tända eld uti staden och i denna afsigt också nedbrän-
de Kröpelins gård, så blef slottet inneslutet på det sättet,
att Karl Knutsson med sitt folk skulle bevaka vestra sidan
från Mälaren till Storkyrkan, och Erik Puke med borg-
rarne från Storkyrkan ned till Skeppsbron; men Engel-
brekt skulle resa ut kring riket och intaga alla borgarna.
Natten sedan detta blifvit förordnadt, lät Karl Kuutsson
krigsmänn erne på sin sida mot slottet gräfva en graf och
der bredvid uppkasta en vall, bakom b vilken de kunde
stå säkra för slottsfolkets skott. Dessa gjorde väl ett ut-
fall mot marsken, men blefvo så hårdt emottagna af hans
folk, att de måste fly tillbaka på slottet och vågade ej
mera angripa honom. Härvid hade marsken synnerligt
bistånd af de tjenare, hvilka den mot konungen uppretade
erkebiskopen hade ditsändt, och som voro styfva och modiga
bussar. Erik Puke skulle väl också på sin sida låta göra
en sådan vall, som Kari Knutsson; men borgrarne voro
mycket senfärdiga dermed. Det hände sig derföre, att då
gvenskarne kyndelsmessoafton sutto i sina högtidskläder

f ) På den ridan af gamla rftdstufvan, som vette St Stortorget,
var en altan utbyggd, från hvilken borgmästarne och andra
vanligtvis talade vid det nedanom stående borgerskapet. Denna
altan kallades burspråket.

136

till bords och undfägnade sig som bäst, passade danskarne
på och föllo oforsedt ut ur fästningen, och sprungo öfver
Erik Pukes dåliga vallar; somliga skyndade in i husen
och mördade svenskarne och andra tände eld på kött-
månglare-bodarna ] ), b varefter danskarne drogo sig tillbaks
på slottet igen. De både valt sin tid under en ganska
stark storm, då vinden låg åt staden, så att stor fara var,
att elden skulle fatta i de andra husen och således fortära
hela Stockholm, i synnerhet som danskarne med skjutande
och på allt sätt sökte hindra svenskarne från släckning.
Till stadens lycka kastade sig likväl vinden hastigt om
hvarigenom fiendens afsigt blef tillintetgjord; men denna
fara uppskrämde folket, så att Erik Pukes vallar blefvo efter
den stunden både fastare gjorda och bättre bevakade.

Vid underrättelsen om denna olycka hastade Engel-
brekt tillbaka från Nyköping till Stockholm, och blef der
då fråga om att välja en riksföreståndare, på det de skulle
hafva någon anförare under denna orolighet, som nu upp-
kommit. Der bestämdes då trettio valherrar, bestående af
biskopar och adeliga män, hvilkas röster utföllo så, att
Karl Knutsson fick 25, Engelbrekt 3 och Erik Puke 2;
och uppenbarade herrarne härigenom den afund och rädd-
håga de buro mot Engelbrekt och folket; ty ehuru Karl
Knutsson var både en rik, storättad, qvick, vältalig, tapper
och skön man, så var han ,dock endast 28 år, och kunde
på intet vis jemföras med Engelbrekt uti förtjenster mot
riket. Erik Puke vredgades" också högeligen öfver detta
val; sjelfva Engelbrekt dolde ej sitt missnöje deröfver, och
båda lo f va de i vredesmod,caW der skulle annorlunda tillgå;^
och bönder och borgare lofvade dem deri troget bistånd.
Då började herrarne frukta, och en förlikning gjordes på
de vilkor, att Karl Knutsson skulle hafva högsta makten
i Stockholm, men Engelbrekt deremot vid krigshären,

Derpå företog sig Engelbrekt att intaga slotten,
gick det dervid, nu likasom förra gången, ganska har
ty inom tre månader voro af alla borgar de flesta int

*) D. t. b. slagtarhusen, hvilka då lågo vid Slottsbacken

137

de få öfriga inspärrade. Engelbrekt utförde nämligen kriget
liksom förut med mycken ordning och krigstukt, men också
med skyndsamhet och kraft; och, der han ej såg sig
snart kunna vinna något med makt, höll han icke på
myntet, utan betalade slottsherren för att få borgen, be-
sparande derigenom både folk och tid. Han hade äfven
stor lycka uti sina foretag. Sålunda fick han in Gri ms-
hus genom öfverraskning. När han kom till Halmstad,
begärde han ett samtal med stadens borgmästare, Tyke
Hjort, en dansk man. Engelbrekt fordrade, att (fästningen
skulle uppgiftets,- men denne svarade oförskräckt, att så
länge han stode på sina ben> skulle det icke ske.) Der-
efter skildes de åt, men Tyke Hjort hade knappt tagit
några steg, förrän han föll omkull och bröt benet af sig,
och blef buren af sina knektar upp på slottet, 'kunnande
numera icke stå på sina ben.'* Detta ansåg Tyke som ett
bevis, 'att Gud ville hjelpa svenskarne, och uppmanade
borgrjirne att gifta sig. ' Tre dagar derefter dog Tyke af
denna benskada, och blef stadsfolket så försagd t öfver hans
olycka, att det straxt öfverlemnade sig åt Engelbrekt,
hvilken på detta sätt blef mästare öfver den starkaste af
alla fästningarna.

Konung Erik förmådde ej göra Engelbrekt något
motstånd. Tänkande alltjemt på sin slägts upphöjelse,
forsökte han på allt sätt att på ett möte förmå dan-
skarne antaga hertig Bugislaf till hans efterträdare eller
inedkonung; men båda delarne afslogos. Erik, förtretad
och uttröttad af sin oroliga regering, rymde derfore i
allsköns tysthet både från riken och krig, och reste
till Pommern. Men några danska rådsherrar foro efter
honom, intalande honom mod, och fingo honom så med
sig tillbaka igen.

138

SJUNDE KAPITLET.

ENGELBREKTS DÖD.

Axevalla slott i Westergötland var det sista, fa vars
belägring Engelbrekt företog under sitt krigståg rundt
kring det södra riket. Vid Axevalla sjuknade han, så att
han med möda kunde färdas derifrån upp till Örebro» på
hvars slott han sjelf bodde. Herr Bengt Stensson Natt
och Dag på Göksholm, som hade haft en tvist med En-
gelbrekt, sände nu till honom, begärande säkerhet att fö
komma till Örebro, för att der bilägga deras oenighet.
Engelbrekt jakade härtill, och blef det alltså dem emellan
öfverenskommet, att nästkommande pingst skulle deras tvist
af riksens råd slitas och lofvade hvar och en, att emel-
lertid hvarken han sjelf, hans barn eller någon i hans
bröd skulle tillfoga den andra något ondt Härefter förde
Engelbrekt herr Bengt ' såsom sin gäst upp på slottet, und-
fägnade honom på det bästa, och skildes de slutligen åt
som fullkomligt förlikta.

Engelbrekt hade fått bud att infinna sig hos riksens
råd i Stockholm, emedan de hade en angelägen öfverlägg-
ning med honom. Som han ännu var ganska svag af sin
sjukdom, så kunde han ej rida land vägen; men viljande
hörsamma kallelsen, beslöt han att resa sjövägen ; och var
han så matt att han måste lyftas af och på hästen, då
han fördes ned från Örebro slott till stranden af Hjelma-
rcn. Här hade han tvänne båtar i beredskap, uti h vilka
han steg med sin hustru och barn samt några få tjenare,
och började så resa till Stockholm.

Hjelmaren är de första milen från Örebro ännu en
smal och obetydlig insjö, bestående af tvänne små fjerdar,
af hvilka den sista slutas med Björksundet. Detta sr J
uppkommer genom en stor halfö, på hvilken Göksl
ligger, och bakom detta sund vidgar sig Hjelmaren ti
ganska stor och ansenlig sjö, kallad Storfjerden. Det
redan på aftonen den 3 maj 1436, då Engelbrekt '

139

\\\1 Björksundet, och alldenstund han icke ville gifva sig
ut på Storfjerden under mörkret, beslöt han att taga natt-
läger på en liten holme straxt till höger utanför sundet.
Hans folk varnade honom väl för hans fordna ovan, Bengt
Stensson på Göksholm der bredvid ; men han förlitade sig
fulleligen på den frid och förlikning han nyligen med
denne herre i Örebro hade ingått. De stego alltså i land,
nppslogo tälten och tände en liten eld för att värma sig
vid. Snart fingo de se en fullrustad båt komma från
'Göksholm och herr Måns, förbemälde Bengt Stenssons son,
var deruppå. Då sade Engelbrekt: nu skolen i se, att
herr Bengt är mig vänlig och vill bjuda mig till sig på
Göksholm; dock kan jag ej komma för min stora kränk-
hets skull. Derpå sände han en af sina tjenare till att
visa ett godt landstigningsställe för båten. Men så snart
den lade tHI stranden, sprang Måns Bengtsson med en yxa
i handen upp, skyndade dit der Engelbrekt stod, lutande
vid sin krycka, och frågade honom med vredt och hastigt
mod: kan jag få frid för dig i Sverget Engelbrekt, sjuk
och matt, svarade med möda: din fader och jag hafva
tillsagt hvarandra frid och säkerhet. Jag hoppas, att han
berättat det för dig. Men Måns Bengtsson ville ej höra
något utan högg till Engelbrekt med yxan. Denne höll
upp sin krycka till värn deremot, och hugget kom på
sjeltva handen, afskärande der trenne fingrar. Då vände
Engelbrekt om för att gå undan, men Måns Bengtsson
gaf honom då det andra hugget i halsen och det tredje
djupt in i hufvudet, så att Engelbrekt störtade död till
jorden. Ej nöjd härmed, lät Måns Bengtsson genomskjuta
den döda kroppen med många pilar, och först sedan han
sålunda mättat sitt blodiga sinne, återvände han till Göks-
holm, förande med sig Engelbrekts hustru, barn och tje-
nare som fångar.

För att draga så mycket mera nytta af detta nidings-
mord, ämnade Måns Bengtsson bemäktiga sig Örebro slott
på följande sätt. Han tog en af Engelbrekts tjenare, Al-
brekt Peccatel, samt en hop beväpnade män med sig, och
red så hastigt till 'Örebro, dit han ankom, medan ännu

140

oattens mörker varade. De gingo då till slottet, och Al-
brekt Peccatel tvingades att ropa och begära komma strcuet
derin, ty han hade ett ganska angeläget ärende från En-
gelbrekt. Men slottsfogden svarade uppifrån borgen, att
Albrekt finge bida der nere tills dager, ty slottsporten
öppnades ej denna natt. Då slottsfogden ingalunda kunde
häruti bevekas, lät Måns Bengtsson bortröfva allt, hvad
Engelbrekt och hans tjenare egde nere i staden, hvarpå
han reste tillbaka till Göksholm. Som de likväl fruktade
for allmogens hämnd, så flydde Måns Bengtsson och hans
fader undan till Hingstabolm, sedan de förut släppt En-
gelbrekt 3 enka och barn lösa igen.

Snart utbredde sig rundt omkring uti nejden under-
rättelsen om det foröfvade mordet. Bönderna strömmade
i raseri till Göksholm, för att hämnas på mördaren; men
han hade redan flytt bort, och hans tjenare forsvarade det
höga, fast murade slottet, så att bönderna ej förmådde
deremot uträtta något; men utanför slottet uppbrände och
förstörde de allt. Emellertid låg Engelbrekts likqvarpå
holmen. Bönderna skyndade dit, och under strida tårar
upptogo de den älskade höfdingens söndersargade kropp,
förde honom till Mellösa kyrka och begrofvo der under
klagan och sorg honom, som var deras enda skydd och
hjelp, då de alla förtrycktes. Sedan, sökande ett ansen-
ligare hviloställe åt sin höfding, förde de hans lik till
Örebro, hvarest det blef nedsatt i stadskyrkan; och så
fast var tron på hans oskuld och redlighet, att munkarne
påstodo, det underverk skedde vid hans graf, liksom vid
ett helgons.

Karl Knutsson blef genom Engelbrekts död fri från
en farlig medtäflare om högsta makten, och tyckte derfore
ej illa om Måns Bengtssons gerning. Ja, han utgaf straxt
ett påbud kring hela riket, att ingen skulle antasta eller
ens förklena Måns Bengtsson för denna sakens skull. Men
denne blef dock icke ostrafFad. Snart kände han den
bittraste ånger öfver sin illgerning; ja, han ville i förtviflan
deröfver mörda sig sjelf, om han ej hade blifvit hindrad.
Emedan han af danskar blifvit härtill förledd, hatade han

och hans j£e» allt, hvad danskt var, så att de aldrig kunde
utan harm höra dem omtalas. Men all hans ånger för-
mådde ej utplåna det begångna brottet. Folket betraktade
Måns Bengtsson alltid med en hemsk afsky, och tyckte
sig i de missöden och olyckor, som sedan förföljde hans
att, igenkänna himmelens straff öfver det oskyldiga blodet.
Det berättas ännu, att vålnaden af Måns Bengtssons mor,
som af girighet äfven skulle hafva uppeggat sin son till
mordet, under nätterna stundom höres klaga och jemra sig
uti ett igenmuradt hvalf under Göksholms gamla murar.
Holmen kallas Engelbrektsholmen än i dag, och de gamle
visa det på den skarpa sanden af solhettan förbrända
gräset, sägande, att intet gräs mer kan trifvas på den
förbannade jord, der Engelbrekt Engelbrektssons oskyldiga
blod flutit.

i 42

TIOBDE BERÄTTELSES.

OM KÄRL KNUTSSON.

FÖRSTA KAPITLET

OM KARL KNUTSSO&r ^ < " rf ?1 .

y

Efter Engelbrekts död var nu Karl Knutsson den
mäktigaste man i hela Svea rike. Han var född af de
mest ansedda slägter, emedan hans far, rik sd rotset Knät
Bonde, och hans moder, Margareta Sparre, dotter af den
mäktiga Karl Ulfsson till Tofta, båda härstammade ifrån
den gamle Jedvard Bonde. Af dessa sina föräldrar fick
han icke allenast en hög börd och ganska stora rikedomar
uti arf, utan äfven en, efter den tidens skick, mycket
sorgfällig uppfostran, så att han var mera kunnig och lärd
än andra herrar; ja han kunde till och med tala latin,
hvilket endast biskopar och några få prester kunde. Sjelf
hade han en stark och reslig växt samt ett manligt och
skönt utseende. Han var glad och vänlig till sinnes, mild
och intagande till sitt väsende, och kunde äfven ganska
väl ställa sina ord, då han talade till folket, h vartill kom,
att hans röst var så stark, att den hördes öfver -sorlet af
många hundrade män. Få detta sätt gynnad af naturen
och lyckan fick han straxt ovanlig framgång, och var ej
mer än 27 år, då han 1435 blef riksmarsk och året
derpå riksföreståndare.

Men till dessa sina stora företräden hade Kar) <M
felet, att han för mycket älskade nöjen och prakt i
sträfvade förnämligast efter att sätta kronan på sitt
vud. För att vinna detta, åsidosatte han understuL i
landets väl och rättvisans fordringar. Han dels behö r
sig sjelf, dels gaf åt sina anhöriga de förnämsta Ii

143

[ Stockholm höll han ett stort och lysande hus, och
eho, som ville, var välkommen till hans bord; och eme-
dan han både ville och genom sina stora förläningar kunde ^ m
löna sina tjenare bättre än andra, så skyndade den stora mf^F
hopen som söker mat och penningar, till honom, och han *-
fick en väldig skara af sådana vänner och anhängare.
De andra herrarne afundades .i tysthet hans makt, likväl
vågade de icke stort låta, förmärka sig, ty de betraktade
honom såsom ett försvar mot Engelbrekts parti och bön-
derna, b vilkas tilltagsenhet de fruktade.

ANDRA KAPITLET.

OM KARL KNUTSSON OCH ERIK PUKE.

Alltifrån riksföreståndare-valet i Stockholm (1436)
hade Erik Puke hyst ett stort agg till Karl, och efter
Engelbrekts död kunde han ännu mindre fördraga honom,
ty Puke sjelf ville blifva den förnämste. Redan före En-
gelbrekts död hade Erik Puke och åtta af hans svenner
gått en dyr ed derpå, att vid tillfälle mörda marsken, och
försökte de det flere gånger, men Karl kom alltid lyckligt
undan. En gång voro rikets råd tillsammans uti Svart-
brödraklostret i Stockholm och Erik Puke kom också dit
med sina sammansvurna och ämnade utföra mordet. Han
tilltalade derfore marsken hårdeligen, sägande: »Karl Knuts-
ton, kalla hem dina stöfvare, eljest slår jag dem öfver
näsan. De locka bort från mig mina tjenare.» Härmed
n^nade han, att Karls tjenare med löften om högre lön
bortlockade Pukens. Marsken svarade saktmodigt : att om
Puken egde att beklaga sig öfver någon af marskens tje-
nare, så skulle densamma stå till rätta för rådet, och,
fa han befunnes skyldig, aldrig mer äta marskens bröd.
^en Erik svarade med vredt mod: *Vi skiljas aldrig åt
ned godo; utan skola vi och våra svenner mötas åt i
wwfcen, och den som då får öfverhanden, skall råda öfver
fa andra.» Karl Knutsson svarade: att de ingalunda

144

må deruti lita på sina tjenare, utan kunde det sjeJfva sig
emellan byta; och vore Karl dertill färdig, sedan detta
ärendet 1 ) väl vore slut, men förr gjorde han det ej* cm
icke tvungen. Då sprang Pukeo upp och skyndade ut
med sina tjenare; men i dörren ryckte en af dessa honom
i rocken, sägande: »Tänker uppå, herr Erik, hvarförem
gingo hit!» Erik svarade: »Mig tyckes det ännu ej är tid*
Då sade tjenaren: »Som i viljen! men medan i hytten,
hugger han ML» Sedan blefvo de väl förlikta; dock ra
'försoningen ej uppriktigare, än att, då Karl utsände Erik
uti några rikets aren der kring landet, uppretade denne
öfverallt bönderna mot Karl, utmålande honom såsom den
grymmaste bondeplågare och tyrann.

En tid derefter hände sig, att Karl skulle fara till
Nyköping från Stockholm. Emedan Erik Puke innehade
Södertelje, så ämnade han att på vägen dit öfverfalla och
mörda Karl Knutsson, och ville derföre öfvertala honom att
fara land vägen genom Telje. Då Karl ursäktade sig med
att alla hans hästar voro ute på bete, så erbjöd Puken
honom både sina hästar och tjenare ; men Karl undanbad
sig detta sällskap och for med några få tjenare på ett par
båtar öfver Mälaren till Telje, hvarest båtarna drogos öfver
uti Saltsjön, och Karl fortsatte sin resa till Nyköping; och
detta allt skedde så hastigt, att Erik Puke ej hann ställa
sina försåt i ordning, utan Karl undkom lyckligt.

Men vid Karls hemresa ämnade Erik att så mycket
säkrare fånga honom och lät derföre försänka Härstäket *),
så att Karl ej skulle kunna ro der fram, utan nödgas taga
vägen genom Telje. Marsken fick genom sina vänner veta
Pukens försåt, och for derföre ej till Telje ; och då han
kom till Härstäket, var försänkningen derstädes ej bättre
gjord, än att Karl snart uppröjde icke ^lenast väg för
sina båtar, utan en stor och öppen segelled), h varefter han
i all trygghet rodde glad och förnöjd in till Stock ^ a.

') Nämligen Stockholms slotts belägring.
3 ) Det smala sundet mellan Wermdon och fasta landet k
Härstäket för att skiljas från Almarestäk. *

145

Då detta misslyckades for Puken, reste han efter till
Stockholm, der han och Karl Knutsson bödo hvarandra till
gästning och visade fagra anleten oeh mycken vänskap.
Slutligen hände sig en gång, att Karl Knutssoti, på ett
stort gästabud hos Puken, frågade denne: 'kvar/öre han
hade låtit försänka Härstäket. Puken var då allaredan
drucken och svarade der före d risteli a: »Ej finnes här
emellan och Kalmar någon gädda, för hvilken så många
krokar är o utsatta, som jag hafver utsatt för dig, fast
det icke hafver mig lyckats.» Karl Knutsson låtsade ej
akta der på, ulan slog bort det med annat tal, och tyck-
tes det, som han ej fruktade Puken mycket.

Emellertid hölls ett möte i Kalmar, der den gam-
la unionen förnyades, och det beslöts, att konung Erik
skulle komma till ett möte i Söderköping, der alla klago-
mål skulle aflijelpas och slotten lem nas åt svenska män.
Erik afreste också med en flotta från Gottland; men knappt
var han kommen midt på hafvet, förrän en stark storm
uppväxte, och som det var midt i natten, så stötte farty-
gen mot och seglade öfver hvarandra. En stor del af dem
förgingos, de andra kastades somliga till Söderköpingsskä-
'ren, somliga till Öland och Kalmaresund; men konungen
sjelf till Gottland, der han knappt bann landstiga vid Karls
öar, förrän det skepp, h varpå han varit, förgicks framför
hans ögon.

Uuder tiden väntade de svenska herrarne i Söder-
köping på honom ; men då ett allmänt rykte utbredde sig,
att han hade förgåtts uti stormen, så uppmanade marsken
de främmande fogdarne, att, enligt Kal ma re beslut, uppgif-
va slotten. Som dessa ej hade makt till motstånd, så öf-
verlemnade de sina borgar åt ma råken, hvilken nu behöll
de flesta för sig och sina slägtingar. Han skaffade äf ven
Erik Puke några förläningar, ehuru de öfriga rådsherrarne
det ej ville, och ämnade han att såmedelst vinna Pukens
vänskap. x

jNågra bland herrarne voro mycket missnöjda med att
de ej fått några förläningar, i synnerhet Broder Svensson

TrpuU$ Ber. II. {9 uppl) ., 10

146

som varit en stor sjöhjelte och sedan en af Engelbrekt»
ifrigaste anhängare. Han samlade sina vänner och tjena-
re utanför staden och höll till dem ett häftigt tal om mar-
skens orättvisa och girighet. Sedan red han in till Sö-
derköping, der han i mångas närvaro öfverföll marsken
med svåra förebråelser och hotande ord; men denne lät
på stunden gripa och följande dagen afrätta Broder Svens-
son, och gjorde så ett hastigt slut på denna oro.

Erik Puke fortfor med sina stämplingar mot marsken,
oaktadt han hade fått så mycken hjelp af honom vid Sö-
derköpings herredag. Han begärde en gång, att han och
Karl Knutsson med endast några fä män skulle komma
till samtals; men marsken undvek detta, emedan han fått
veta, att Puken hade lagt 100 man i forsat på hans väg.
Detta oaktadt trodde Karl sig ännu kunna vinna Eriks
vänskap och gaf honom ytterligare bela Helsingland uti
forlän ing; likväl var Puken honom lika hätsk, och på en
resa i West ra anländ fann Karl alla bönderna fiendtliga och
af Puken uppretade mot sig. Slutligen, då han anländt
till Köping och hade redan gått till sängs, kom hans köks-
mästare in Och berättade, att Erik Puke hade gjort folket
i Kekarne upproriska och vore nu med sin här blott två ,
mil från Köping, der han ämnade öfverraska Karl under
natten. Men Karl tycktes hafva säkrare un derrätelser, ty
han fruktade Puken ingalunda, utan'lade sig roligt att sofva.
Dagen derpå, då Karl var på vägen till Arboga, mötte
han två härolder, som öfverlemnade honom Pukens öppna
fejdebref, hvilket lydde sålunda: Vet det, Karl, att vill
du mig något eller hvad danneman vill mig något, då
finner han mig i Arboga och förbarme sig der Gud öfver,
att jag må ej blijva i mak på min gård; ty jag aldrig
vet, när jag varder stekter, styfder eller Uåös. Då skall
du veta, att till den dag det varder bättre oss emellan,
än det nu är t då vet det, att livar jag dig finner " r
någon, der dig tillhörer, då vill jag göra det så son. f
bör göra emot min rätta fiende. Bet vet Guds helga l
väl, att jag hade otänkt görat; och skall du veta, at »
dag } som sagder var mellan Bengt Stensson och n '

147

nom säger jag upp, ty jag vill icke hålla mina fiender
så lätta som jag ha/ver förr gjort. Scriptum Arboga?,
sub meo sigillo.» Då marsken hade läst detta b ref, steg
han af sin bäst, föll på knä och bad Gud vara domare
emellan sig och Puken, samt hämnas på Puken, det han
så illa lönade marskens välgerningar. Derpå höll han råd
med sina vänner, hvarefter några sändes till Örebro for
att bespisa slottet. Sjelf red han till Westerås, samman-
kallade borgrarne och begärde af dem mat att derraed för-
se slottet. Dessa nekade alldeles, sägande, att då skulle
Puken och bönderna uppbränna deras stad. »Det skolen
i ej frukta för», sade marsken, »jag sjelf skall göra det»;
hvarpå han straxt befallde sina tjenare att taga harnesk
på, gå ned i staden och tända eld uti alla gårdar. Då
follo borgrarne till föga, slottet blef väl försedt med spis-
ning, och Karl red samma natt till Stockholm, der han
rustade sig mot detta uppror. Han talade från bursprå-
ket till borgrarne och erhöll deras löfte om bistånd; tillika
fick han många raska svenner från erkebiskopen och an-
dra herrar, så att han efter åtta dagar kunde åter draga
fullrustad emot Puken.

Då denne emellertid fått höra, att Karl hade ridit
undan vid Köping, tog han stort mod till sig, och stämde
bönderna tillsamman på Arboga å, som var tilllfrusen. Der
inbillade han det enfaldiga folket allehanda osanningar om
Karl, sägande, att denne brukade, då bönderna kommo till
honom, att binda, slå och hudfiänga dem, uppskära deras
mun till öronen, binda dem vid gärdesgårdar och låta
dem frysa ihjel, och slutligen uppmanade han dem, att
med honom gå till Mora stenar och der välja sig en bon-
deson till konung, och kröna honom, men sjelf ville Pu-
ken ingalunda blifva konung, sade han. Bönderna trodde
honom och lofvade lydnad. För nerkesbönderna höll han
samma tal, utfästande sig tillika, 'att af slottet göra ett klo-
ster till Engelbrekts ära. * Dessa följde villigt sin förra
älskade höfdings vän och lofvade Puken trohet. Han lät
dem då plundra Karls ladugård, som låg nere i staden,
och gjorde sig der bönderna goda dagar, slagtande, stekan-

14S

de och ätande så mycket de förmådde. Men, då Puken
uppfordrade slottet, ville Karls tjenare ingalunda gifva sig;
och Puken fick dessutom veta, att slottsfolket nyss hade
fått förstärkning och var med allting väl for sed t, fastän
motsatsen blifvit honom berättad. Han sade då till bön-
derna, att han måste resa Ull Westerås och skydda lan-
det från marskens plundrande och brännande, men skulk
lemna en af sina svenner qvar till böndernas anförare
Dessa klagade och bådo honom ej öfvergifva dem, men han
skyndade bort till Westerås. Staxt efter hans afreså
gjorde marskens tjenare ett utfall från Örebro slott, och
öfverföllo och nedhöggo jemmerligen bönderna i staden, så
att de glömde både matsäckar och vapen och flydde un*
dan, gömmande sig i skog och kärr, och tyckte att väJ-
fag nåden på marskens ladugård hade blifvit dem alltför
dyrk"pt.

Puken hade emellertid församlat och lockat till sig
westman länningarne, med hvilka han började belägra We-
sterås slott. Han uppfordrade det till dagtingan, men
slottsfogden, Bengt Gunnarsson, svarade, att med den för-
rädaren Erik Puke ville de hvarken dagtmga eller hafva
fred, utan ämnade de dela matsäckarna med bönderna*
Om qvällen företog Bengt också ett anfall och jagade bön-
derna från qvallsborden, gjorde stort nederlag på dem oca
förorsakade så stor förskräckelse, att Erik Puke med all
sin skara måste sedan hålla vakt utanför slottet hela nat-
ten igenom och lida mycket af den starka frosten, ty det
var nu redan vinter. Dagen derpå den 16 dec, efter
messans slut, ' gjorde borgfolket åter ett utfall mot de
oberedda bönderna. Då blef viller.vallen värre än förut.
Marskens tjenare drefvo stora flockar af fångna bönder in
i slottstornet, och förde dessutom dit flera lass af bön-
dernas matsäckar, under det dessa utan ordning lupo
omkring. Så huserade svennerna väl en timma i staden,
förrän Erik Puke fick sina tjenare samlade, till hvilka ock-
så bönderna sällade sig. När borgfolket detta sågo, drogo
de sig i god ordning tillbaka på slottet, men Erik Puke^
som förstod, att han ej här kunde vinna något, reste straxt

149

upp till Dalarne, och öfvergaf bönderna, h vilka skyndade
sig undan hvar och en hem till sitt, klagande och je ni-
tande sig öfver, att de så hade blifvit bedragne och locka-
do till detta företag.

Na kom marsken med sin krigsmakt från Stockholm
och drog under julen omkring uti Westmanland, Rekarne
och Nerike, stämde till sig bönderna, h vilka föl I o till föga
och blefvo mot penningeböter benådade, utom fyra bland
Ii af vildmannen, som aflifvades. Men, som marsken fick
bref från dalkarlarne, hvilka sade sig vilja hjelpa Puken,
så stämde han ytterligare upplänningar och östgötar sig
till mötes tjugo^ndedagen i Westerås; men ett stycke uorr
ut hade Puken och dalkarlarne lägrat sig på Hälleskogen
samt der huggit en bråta omkring sig. Det kom då till
ett möte mellan Karl och Puken, der den sednare lofvade
bUfva marsken trogen och föra honom alla dalkarlarne
Ull förlikning nästa dag vid Harakers kyrka. Dagen der-
på red alltså marsken och med honom erkebiskopen och
Jåere till Haraker, der de fingo sitta i frost och snöyra
hela dagen, och inga bönder syntes ändå. Om qvällen
kom Puken och sade, att han ej hade makt med bönder-
na, dock lofvade han att med dem nästa dag möta mar-
sken på Hofdista äng utanför Westerås. Men marsken
fick också der vänta förgäfves, och på detta sätt blef han
narrad ännu en gång. Då vredgades han högeligen och
som han dertill fick höra, att det var endast svek af Pu-
ken och dalkarlarne, ty de inväntade förstärkning af hel-
•ingår och gestrikboar, så red han straxt med hela sin
här upp till dem vid Skultuna kyrka. Han påminde dal-
karlarne, huru de förut hade lofvat honom tro och hyllest,
och frågade, om de nu ville strida mot honom. De ro-
pade alla nej! föl lo tillfoga för marsken och lofvade att
ej mera låta Puken förleda sig. Marsken gaf dem då
tillgift och befallde dt ra resa hem, men sjel fred han till
Westerås, dit ban af ven bad Puken komma, erbjudande
honom säker lejd. Pukens vänuer varnade honom ; men
han sade, att på så höga herrart ord kunde man fulle*
hgen förlita sig, och for dit; men då Erik vid samman-

150

korasten talade hårdt och oförsigtigt samt yttrade sia
vrede och bitterhet oförtäckt, så lät marsken hastigt och
emot gifveo lejd fängsla och straxt afsända honom Ull
drotset Krister Nilsson Wase i Stockholm, b vilken uta^
dröjsmål lät halshugga honom som en upprorstiftare. Så-
dant slut fick hela hans företag; och hafva de fleste un-
drat på, att Karl Knutsson ej heldre gjort detta långt
förut, då han hade dertill fulla skäl, än att na för den-
na saken bryta ett gifvet löfte.

TREDJE KAPITLET.

JÖS8E ERIKSSONS DÖD.

Jösse Eriksson hade af marsken fått ett lejdebref,
att ingen skulle våga antasta honom for hans förra upp-
förande, h varefter han satte sig ned i Wadstena. Bön-
derna deromkring, som trode, att de under marskens krig
med Puken kunde göra hvad de ville, bröto sig in i klo-
sterstugan, uppsökte sin gamle fiende, Jösse, och årogo
honom i benen trapporna utföre, så att hans hufvud slog
mot alla trappstegen; sedan bundo de honom på en släda
och foro af till Motala ting. Der slöto de kring honom
en ring, och dömde honom för all den grymhet, han i
Dalarne utöfvat, till döden; hvarpå han strå xt b lef hals-
huggen. Karl Knutsson härmades mycket öfver att, bön-
derna hade vågat bryta hans lejdebref, och falide den
derföre till höga penningeböter.

FJERDE KAPITLET.

OM KARL KNUTSSON OCH KRISTER NIL, l

Krister Nilsson Wase till Björn ö, som var rik* »,

hyste hemlig afund öfver marskens stora makt och aL t>-

de; likväl vågade han ej uppenbarligen visa det å

151

dansk ar ne och med konung Eriks fullmäktige hölls nu
det ena mötet efter det andra, dels om unionens förnyan-
de, dels om konung Eriks återkomst. Ehuru Erik ofta
, bröt sina löften vid dessa möten och uppförde sig oförstån-
digt och illa, så ville dock Krister Nilsson hafva bonom
in i landet igen for att derigenom nedsätta Karls an-
seende. Karl ville åter hafva Erik af sa 1 1 för att sjelf
blifva konung. Så sökte båda sin egen fördel, men in-
gen landets. Utvärtes antogo de dock sken af den inner-
sta vänskap; d rotset, som var gammal, kallade Karl för
sin son; Karl kallade honom fader tillbaka, och låtsade
med vördnad höra på hans faderliga råd, ehuru Karl visste,
att de voro falska. Så rådde han, då wermlänningar och
dalkarlar hade gjort uppror mot marsken, att dagtinga
med dem och ej resa sjelf dit, ty de skulle aldrig mer
lida Karl. Detta gjorde Krister för att stärka upproret,
, som han sjelf hemligt understödde, ämnande sålunda få Da-
larne och Westerås till förläning åt sig och sin son. Men
marsken sände hastigt sin höfvitsman, Arvid Svan, med
120 svenner till Wemland, der denne i Jössehärad ned-
högg i en strid en stor mängd af bönderna, hvarefter
den landsorten återvände till ordning. Dalkarlarne åter
stämde Karl till mötes mot sig och rikets råd i Enköping.
Drotset varnade 'sm käre son, beständigt för att gå ut till
bönderna; men Karl Knutsson gick ändå modigt till deras
samling, och då hade ingen af dem något klagomål öfver
* Karl och hans tjenare att framföra, utan erkände sitt brott,
lofvande böter derför och lydnad i framtiden.

En gång hade Karl lemnat åt Krister sitt insegel att«
'sätta under några utländska bref. Krister förseglade der»
med ett bref, att han skulle få Helsingeland i förläning,
och skedde detta marsken ovetande. Han förband sig ock
med flere biskopar och rådsherrar 'att skilja Karl från re-
geringen; men denne hade så stor anseende, att det miss-
lyckades, och Karl i dess ställe blef vald till riksförestån-
dare, Krister Nilsson till stor förtret, hvilken nu måste
hylla honom såsom sin öfverherre. Han företog sig derföre
åter hemliga stämplingar att hjelpa konung Erik in i riket;

152

hvarföre Karl omsider beslutade sig att göra ända på denna
orö. Hans tjenare, Klas Lang, fick välj* sig fy ra tio bland
marskens rakaste svenner, med hvilka han red till Kri*
atcr Nilssons gärd, Rafvelstad, och utförde Klas Lang sitt
ärende så vä), att mer an hundrade af Kristera tjenare
blefvo öfverrumplade och fångne i öl st uf van om qvällen,
och Krister sjt-lr' rycktes nr sin säng, kastades h alfklädd
uti en slada och fördes till Westerås ; och måste han an
lemna alla sina» förläningar i Sverge och åtnöja sig med
"W i borgs slott i Finnland. 8a kufvade Karl Knutaaon äf-
?en denne fiende; bedrageri blef straffad t med bedrageri,
och om någon gjorde sig samvete öfver dessa brott, så
kunde de rika med stora omkostnader derföre få påfvens
förlåtelse, och lefde sedan som de ville.

FEMTE KAPITLET.

OM KARL KNUTSSON OCH NILS STENSSON.

Nils Stensson Natt och Dag, farbroder till Engel-
brekta mördare, Måna Bengtsson, yar gift med Karla sy-
ster; men kunde oaktadt denna nära slägtakap icke se
Karla stora makt utan bitter afund. Han hade redan med
aina bröder, Bo och Bengt, deltagit i Krister Nilssons
atamplingar, men hade blifvit förlikt och aflagt trohetsed.
Knappt var likväl marsken ur Östergötland förrän Nils
lät sina tjenare rida öfver hela landet och slå Karls aven-
ner, hvar de kunde finnas, samt plundra och rofva bön-
der, prester och kyrkor. Karl kom då och instängde Nils.
på Stegeborg, och lemnade belägringen åt Erengisle, var-
nande honom att icke tro Nils. Detta oaktadt lyckades
det Nils, då han kom i nöd, att erhålla ett st i lies tand af
Erengisle, under förevändning, att han ville söka fö * '
ning med Karl. Nils 1 of va de m.d dyra eder, och ål
hans svenner gingo i borgen derför, att han under s.
ståndet ej skulle fly från det belägrade slottet. Ku
▼oro likväl de belägrade borta, förrän Nils red me«

153

"v

goen nan ut från 8tegebprg ned genom 8roåland, tills han
lans ett skepp, bvilket han våldsamt bemäktigade sig, och
for derroed öfver till konung Erik på Gottland; men Karl
härmades högeligen, att hans tjenare så hade låtit narra sig.
Konung Erik mottog Nils Stensson väl, tänkande att
genom bonom återvinna riket. Han gaf honom tvåhundra-
de bofmän ! ), mycket penningar och spisning, utnämnde
houom till marsk, och utfärdade bref öfver hela riket
med befallning, att alla skulle lyda herr Nils 8tensson.
8å utrustad, kom denne tillbaka till Östergötland, lät sina
tjenare draga öfver allt landet med plundrande och härj-
ning, och dessutom buro de, till svenskarnes stora barm,
den danska fanan, Dannebrog, framför sig allestädes. Men
snart kom Karl med sina hofmän till Östergötland; då
rymde Nils Stensson hasteligen till Gottland, och
ha 2 3 plundrande tjenare skyndade att gömma sig undan
på Stegeborgs slott, h vilket Karl straxt lat innestänga på
alla sidor. Han bodde sjelf under denna belägring på en
holme, hvilken ännu efter honom kallas Karlsbolme. Slotta-
folket såg, att Karl ofta gick emellan sina läger utefter
ett berg, och var då inom skotthåll för fästningen. Deras
byssemästare Boden borg lofvade då vid Uf och åra att
fålla Karl, derest han mera ginge den vägen, och lät så
Tända fjorton kärrebyssor 2 ) mot berget, ocb voro de lad-
dade med stenar, i stället för kulor, som det brukades den
tiden. Snart sågo de hvar Karl kom, ty de kunde lätt
igenkänna honom på den resliga växten och stolta gången,
och Bodenborg tände på den första kanonen; men den
hoppade af vagnen och stenen gick tjngo famnar öfver
Karl. Han afsköt den andra, men krutkammaren sprang
och atenen gick ej tjugo famnar långt. Han afsköt den
tredje, men * af ven den Ja hoppade af vagnen och stenen

') Hö fm än kallades på denna tiden de tjenare, gom följde med
någon mäktig herre. Be skulle vara ganska väl beväpnade
ryttare, mycket öfvade i atrid oeh fäktning, och sin herre
alldeles tillgifna och lydiga.

*) Så kallades kanoner, hvUka först vid denna tiden blefro in-
förda i Svage. *,^h.vk <*.*U*>* </V ( &,\4l*.

J •

154

träffade icke. Nu ville Bodenborg ej skjuta mer, tj han
kände sig hastigt sjuk, och man sade, att det var Guds
straff för Bodenborgs onda uppsåt emot Karl. Så kom Karl
lyckligt undan äfven från denna fara. Belägringen fort-
sattes emellertid med allvar, så att borgfolket slutligen
måste dagtiuga. Alla bröderna Natt och Dag blefvo åter-
igen förlikta med Karl och lofvade honom tro och huldei
Men snart fick han höra, att Nils Stensson var ånyo,
kommen från Gottland och red omkring med 60 tjenare
i Östergötland, föröfvande allehanda slags öfvervåld och
plundring. Karl skickade åter ner sina hofmän, h vilka
uppsökte Nils Stenssons röfvareband på en äng mellan
Norr- och Söderköping, slogo dem alldeles ur faltet och
fingo herr Nils sjelf till fånga. Han fördes till Söderkö-
ping, der han straxt dog af en smittosam sjukdom; men
Karl lä! hålla sträng räfst med hans tjenare och nio bland
dem blefvo afrättade och steglade.

Slottsfogden på Borkholm på Oland, herr Måns Gren,
gjorde straxt härefter äfven uppror för att hjelpa köping
Erik mot Karl. Men denne kom genast ned till Öland
med sina svenner, och måste då Måns Gren uppgifra
slottet och svära tro och lydnad åt Karl Knutsson.

8JETTE KAPITLET.

OM KONUNG ERIKS APSÄTTNING.

Så misslyckades alla försök att hjelpa Erik återigen
till överges krona, och de mångfaldiga underhandlingar,
som för samma ändamål höilos, fingo, genom Eriks ofor-
stånd och trolöshet, en lika olycklig utgång, ehuru myo-
ket också den trogne och ärlige Hans Kröpelin arbetade
för honom. I Danmark hade han äfven längesed a '\r-
lorat allt apseende. Det hände sig en gång, att der k-
tige och förnäme Olof Tott mötte konungens fri Ila, g-
fru Cecilia. Som hon for uti en grann och präktig n,
eller karm som det då kallades, och herr Olof ~ :r de

155

fcenne, så tog han af sin hatt ooh hel 9a de vördnadsfullt
-måaom på en hederlig fru. Hans, tjena re började le häråt ;
och då herr Olof af dem fick veta, hvera hon var, stötte
lian i vredesmod hennes vagn öfverända, drog fram jung-
fru Cecilia derur och gaf henne med si tit svärd tre slag
på baken och bad henne helsa konung Erik, att denna
skökan skulle skilja honom från Danmark. Osedligheten
gick så långt, att Dorotea, en annan konungens fri Ila,
förde offentligt i sitt sigill de orden: Dorotea, konung
JSriks Goncubina. Når sluteligen Erik alldeles uppretat
- danskarne genom sin envishet att mot deras vilja le ni na
tiket åt Bugislaf af Pommern, for han bort till Gottland,
iafvande med sig alla rikets klenoder och sin kära Cecilia.
8om orsak förebar han, att han skulle dagtinga med sven-
skarne, men han kom aldrig tillbaka. Snart skickade dan-
skarne och uppsade honom trohet och lydnad, samt ut-
valde hans systers son, hertig Kristofer af Bajern, till sin
konung. Då Erik ej heller ville gå in på de vilkor, som
svenska me föreskrefvo, så uppsade äfven de honom all
tro och lydnad (1439). Erik gjorde inga synnerliga be-
mödanden att återfå sina Viken, utan lefde en tid bortåt
sorglöst med sin Cecilia på Gottland och närde sig huf-
vudsakligast genom att bortkapa och plundra svenska
och danska skepp i Östersjön.

Hertig Kristofer af Bajern skref väl redan 1 438 till
svenska rådet om att blifva deras konung, men ännu för-
mådde Karl hindra det. Han tycktes både sigsjelfoch
andra ej oförtjent att bära kronan. Med sin raskhet
hade han så väl stillat alla de inrikes, upproren som be-
friat riket från allt utländskt Öfvervåld. Många underbara
sagor utspriddes om honom ; den gamle byssemästaren Ro-
denborg kunde ej dö, sade man, under sin beständiga
1 och svåra sjukdom, förr än han fått Karls förlåtelse. En
liten flicka tyckte sig en gång under predikan se en gull-
krona på Karls hufvud och visade den åt flere; och en
gammal åttatioårig nunna förutsade houom, att han vis-
serligen en gång skulle blifva konung.

Men på andra sidan voro många, ja långt flere,

i

156

emot honom. Bönderna hatade honom såsom misstank*
för att bafva gynnat Engelbrekts mord. Presterne, som
nödvändigt ville förnya &almare-unionen, sågo i Karl endt
hindret deremot; och adeln afundades hans makt och kunds
ej lida, att han skulle blifva deras herre och konung.
Dessutom afskydde många det våldsamma och ofta tro-
lösa sätt, h varpå han gjorde slut på sina fiender; utom,
ofvannämnde berättades äfven, att han låtit i mandelmjölk
förgifta erkebiskop Olof, bvilken städse arbetade för ko-
nung Erik. Måuga älskade äfven unionen, ty de trodde,
att ju större ett rike var, desto lyckligare blefve äfven
dess folk; och herrarne önskade den tillbaka, for att
under konungens frånvaro få såsom de förnämsta styra riket
Mot dessa skäl strandade alla Karls försök. Två år
lyckades det väl honom att utestänga Kristofer och såsom
liksföreståndare sjelf få styra riket; men slutligen måsti
han gifva vika för herrarnes envisa begäran oeh Kri-
stofer» list, som både sjelf och genom sina sändebud lof-
yade svenskarne och isynnerhet Karl Knutsson allt möjligt
godt. Kristofer smickrade honom på allt upptäukligt satt»
kallade honom sin tro/ader och biföll straxt och gerni
Karls begäran att få Finnland och Öland i förläning,
samt befrias från allt ytterligare redogörande för den tid
han styrt riket. På dessa vilkor och, sedan han afgifvit
sin konunga-försäkian, blef Kristofer tagen till konung i
8verge 1441."}

SJUNDE KAPITLET.

OM KONUNG KRISTOFER.

Kristofer kom nu till Stockholm, hvarest han

ett ganska praktfullt intåg, gående bredvid Karl K »•

son. Nu var väl Kristofer fager och dejelig till an t,

men hans växt var kort och oausenlig, samt vanstä if

för mycken fetma. Folket, som betraktade dem, sad &

sins emellan, att marsken vare skönare än konwuj »

157

mera värdig att bära en krona; h vilket då Kristofer se-
dan förnam, bad han, skämtande, Karl icke gå sig så
. *ära 9 ty folket sade då, att Karl borde vara konung och
Kristofer hans tjenare. Likafullt visade Kristofer alla ut-
växtes tecken till den största vänskap för Karl, och stod
till och med fadder för en af hans döttrar. Men som
unarsken nogsamt såg, att konungen i sjelfva verket ej
til le honom väj, så N reste han skyndsamt öfver till sia
nya forläning, Abo. Konungen for nu sin eriksgata och
upptog allestädes med synbart valbehag alla klagomål mot
Karl Knutsson. Han stämde honom också till Stockholm,
att stå till ansvar för dessa tillvitelser; och bröt Kristofer
sålunda det löfte han vid sitt val gifvit Karl. Denne
inställde sig, men endast på konungens högtidliga lejd,
och till yttermera bekräftelse derpå medförde han sjeif
femhundrade raska och väl beväpnade svenner. Likväl
visste Kristofer med sin slughet så bringa marsken i svå-
righet, att denne måste lemna från sig Abo och nöja sig
ned Wiborg. Karl skyndade hastigt tillbaka, fruktande
ännu något ytterligare svek af konungen; men nu fick
han sitta några år bortåt uti tysthet och ett slags lands-
flykt på samma Wiborgs slott, dit han sjelf, under sina
.' mäktiga dagar hade förvisat sin mädtäflare, den gamle
Krister Nilsson Wase.

Nu tyckte sig Kristofer hafva temligen förminskat
, Karl Knutssons makt, hvars stora anseende ban dock all-
tid mycket fruktade; men att sjelf vinna sina underså-
tares kärlek, det förmådde han icke; ty med all sin glad-
lynthet och qvickhet, var han icke en klok och rättvis,
! utan en slug och illfundig herre. För att vinna pen-
ningar och utså oenighet mellan de svenska herrarne,
plägade ban sälja bort ett län åt flere på en gång, utan
att de visste af h varandra; men följden .var, att han fick
allas ovänskap. Han ville äfveu i början framdraga sina
jljrare; men då danskar och svenskar gjorde deremot
allvarsamma påminnelser, blefvo de åter utskickade. Det
väckte också stor harm, att, då folket klagade hos Kri-
stofer öfver Erika siöröfverier på Gottland, svarade ko-

<' .'<.

158

nungen lättsinnigt, att hans morbror väl behöjver något
till sm bergning, når han sitter på ett skär, som Gott-
land. Då slutligen roffandet blef allfor olideligt, så for
Kristofer dit med krigsfolk; men sedan konungarne i en-
rum talat med b varan dra ocb slutat fred, seglade Kri-
stofer derifrån; och Erik fortsatte sitt sjöröfveri som förut

Det, som likväl mest gjorde Kristofers regering för-
hatlig, var den svåra tid, som då inträffade. Under Karl
Knutsson hade det alltid varit goda år; men under Kri-
stofer blef det missväxt, det ena året efter det andra, så
att folket måste äta barkbröd, och dertill kom pesten io
i riket. Oaktadt en sådan nöd for konungen likväl med
så stort sällskap genom landet, att folket måste for hvarje
natt sammanskjuta fem ' läster korn åt hans hästar, fastia
de sjelfva åto bark. Folket kallade Honom derföre Kr*
stofer barkekonung och tillskref efter vanligheten denna
missväxt konungens syndiga uppförande, ty han lefde
mycket illa så väl med dobbel och' drickande, som skör-
lefuad, ehuru hans unga femtonåriga gemål var den
skönaste i norden.

Konung Kristofer var för öfrigt af ett både godtocb
glad t lynne, och visade i sin regering mycket förstånd,
ehuru det ofta förblandades med slughet och trolöshet.
Hans förnämsta bemödande under sin regering gick ut
på att afskudda det handelsok, som hansestäderna lagt
på norden, och kufva deras makt; men midt under dessa
tillrustningar dog han hastigt i Helsingborg den 6 ja-
nuari 1448, ocb lemnade inga arfvingar efter sig.

Det märkes för öfrigt, att under Kristofers tid (1442]
blef den så kallade medeUagen 9 som i Magnus Smeks tid
utarbetades, ändtligen antagen till allmän lag öfver
hela riket.

159

ÅTTONDE KAPITLET.

CAÄL KNUTSSON, KONUNG.

Då Kristofer dött, togos båda bröderne Bengt och
Nils Oxenstierna till riksföreståndare, och denna slägt
blef na ganska mäktig, emedan Bengts son, herr Jöns
Oxenstierna, blef erkebiskop efter Nieolaus, som dog af
sorg öfver Kristofers död, och Öfver de oredor han nu såg
förestå fäderneslandet. Likväl hade Qxenstiernornu ej nog
makt att göra någon af sig till konung, utan~ville i dess
ställe upprätthålla Kalmare-unionen, bvari de under-
stöddes af Wasarne. Deremot höllo både Bonde- och Bjel-
ke-flägterna med Karl Knutsson, som nu skyndade hem
från Finnland med åttahundrade riddare. Bedan förut
gin g o öfver hela riket många rykten om flerfalldiga spå-
domar och uppenbarelser, att Karl skulle bli f va konung.
Hela denna vår hade varit en hård torka och allt landet
fruktade en förfärlig missväxt, men samma dag, den 23
Haj, som Karl kom till Stockholm, föll ett rikligt och
uppfriskande regn på, den förtorkade jorden; och menig-
heten, som näri igenkände Karls fordna lycka, och trodde
sig se Guds synnerliga välbehag, blef honom så mycket
mer tillgifven» Fåfängt var derföre allt Oxenstiernornas
och Wasarnes bemödande att få någon af de sina till
konung, fåfängt deras försök att uppskjuta valet och för-
nya Kalmare-unionen. rfåfängt var det slutligen, att Jöns

* Bengtsson reste bort, troende, att man ej skulle våga fö-
retaga konungaval utan erkebiskopen. Sjuttio valherrar

! gingo tillsammans; Karl Knutsson och båda Oxenstiernor-
1 na sattes på förslaget; men när röstningen försiggått,
hade dessa tillsammans fått åtta, men Karl ensam sextio-
två röster. Folket ropade då högt, att de ej ville hafva
| någon annan konung, ochjrjnep så alla in i storkyrkan

• Och sjöng o [Te jdeumTVitåamiSy' Erkebiskopen kom och
förenade sig med Karl, b vilken nu jemte sin drottning

'O-v
v»

t

160

blef krönt i Uppsala med mycken prakt och ståt, och
det allt på sin egen bekostnad, ntan att der före betung*
bönderna med någon ny skatt *).

Så snart Karl blifvit konung, var hans första om-
sorg att göra slut på Eriks sjörofverier. Han utsände der-
fore en flotta till Gottland; och gick det så lyckligt, att
inom en kort tid voro både hela ön och staden Wisbyi
svenskarnes händer: och konung Erik befann sig inne-
stängd i stor nöd på Wisborg. Karl hade äfven sände-
bud inne i Norge for att skilja detta riket ifrån Dan-
mark, och lyckades det så väl, att han blef krönt 1449
i Trondhem till konung öfver Norge ;* och tycktes sålu n-
da lycka n v ara Karl Khutsson ganska gynns am i börja n,
afghans regering.

NIONDE KAPITLET.

KARL KNUTSSONS OLYCKOR.

Men. denna iramgi^ va*^Jåjig?arig. ' Adelns af-
nnd, presternes makt, folkets oförstånd och danskarnes
stämplingar, allt bidrog att åter störta riket uti elända
Håns Gren lät svenska krigshären ligga overksam på Gott-
land, tills konung Erik fick förstärkning af danskarne,
b vilka under tiden hade utvalt hertig Kristian af Olden-
burg till konung. Då måste svenskarne lemna ön nästan
utan motstånd, och den förrädiske Måns Gren svor i hem-
lighet konung Kristian trohet ocff lofvade hjelpa honom in
i riket Men i denna vefvan öfvergaf konung Erik Gott-

'/benne konung kallades Karl den åttonde» ehuru han rätt»-';
" ligen borde heta Karl den andre; ty den sanna historien

känner blott en Karl före honom, nämligen Karl Sve

aon. Men för flera hundra år sedan hade man nppgjc i;''
/falsk kungalängd, enligt hvilken han skulle blifva Karl i/

åttonde; och då oriktigheten häraf upptäcktes, bibehöll i A
/likväl de gamla namnen Karl 8, 9 m. m., vid hvil" \ ! '

var vänj .

161

land, sedan han bott der i 10 år, nämligen från 1439,
och for öfver till Pommern, der han ännu lefde i 10
år, med föga heder och anseende.

Ett möte skulle hallas med de danska i Halmstad
den 5 februari 1450, och voro dertili utsedda 12 sven-
ska herrar, bland hvilka voro Nils Jönsson Oxenstierna
och Måns Gren, hvars trolöshet konungen ännu icke för-
farit. De beslöto nu med danskarne,'af£ Kalmare-unio-
nen skulle ega bestånd, och flen af konungarne, som öf-
verlefde den andra, skulle styra båda rikena. Tvisten
om Gottland skulle afgöras på ett nytt möte och Jtarl
afsäga sig Norges krona, och om han ej ville antaga
dessa vilkor, skulle alla tolf gå i fängelse hos danskarne. 1/
Detta var tvärt emot Karls befallning, hvilken uttryckli-
gen bjudit dem att i afseende på Gottland och Norge
ej eftergifva något. Som de derföre fruktade hans vrede,
och dertili ville försöka arn egen makt, så ingingo de fle-
ste af dem ett hemligt förbund, att tvinga Karl afsäga
sig rättigheten att af- och tillsätta länen, och derest han
det ej ville, skulle de på sådant vilkor erbjuda Kristian
kronan; och voro erkebiskop Jöns Bengtsson och biskop
Sigge i Strengnäs mycket delaktiga i detta förräderi ; men
den gamle 93-årige biskop Magnus i Abo kom i stor
vånda, om han skulle bryta sin trohetsed mot Karl, eller
sin tysthetsed mot de sammansvurne. Slutligen gick dock
den gamle mannen till Karl och yppade för honom alla de .
forehafda ränkorna. Karl måste likväl gå in på att afsäga
sig Norge, ehuru hårdt det var; ty ban vågade ej bryta
Halmstads dagtingan, emedan då alla de herrarne, som
lofvat gå i fängelse, samt deras mäktiga vänner och släg-
tingar öfver hela riket ofelbart hade gjort uppror. Men
länsrättigbeten gaf han ej bort, utan tvärtom tog han lä-
nen från erkebiskopen, biskop Sigge, Måns Gren och Nils
Jönsson, till straff för deras trolöshet. Måns Gren lade
sig då på sjöröfverier i Östersjön, men blef tagen af ly-
heckarne, hvilka halshöggo hans tjenare; men han sjelf

fryxtUs Ar. II. (9 upplj 11

v

162

utlöstes af konuDg Kristian; som gjorde honom till sia
härhöfvitsman.

Till andra olyckor kom äfven pesten in uti landet,
.och härjade så häftigt, att den endast i Stockholm bort-
ryckte /90OO menniskor^ Deribland äfven drottning Kata-
rina, och var detta en svår sorg för Karl; ty hon var
icke ^allenast mycket fager och skon, utan äfven af ett
ganska mildt och lifligt sinnelag, så att hon ofta med sia
glädje skingrade de mörka sorger, hvilka omgåfvo konun-
gen; och hade deras sammanlefnad alltid varit den käraste,
så att ingen kunde minnas sig hafva sett det minsta miss-
nöje dem emellan. Hon lemnade nio barn; deflesteaf
dem dogo i sin ungdom och ingen har sedan blifvit
mycket ryktbar.

Som Kristian denna gången ej kunde vinna^något
genom stämplingar, så började han att låta sitt folk göra
infall och härja i Sverge. Då sammandrog Karl en stor
krigshär, tågade med densamma in i Skåne om vintern
1452, härjade och förstörde hela landet. Om våren drog
ban der i från, delade sin här, af hvilken den ena hälften
under konungens svåger Gustaf Karlsson gick till Blekin-
ge ocb underkufvade det landet; den andra hälften un-
der Ture Turesson Bjelke och Eggert Kromedik till Hal-
land, der de likväl läto bären vara alldeles overksam, ty
de höllo i hemlighet med Kristian. Ture hade nämligen
både en dansk mor och hustru och Eggert var sjelf af
dansk stam och dessutom slägt med Karl Knutssoos
fiender, Wasarna.

. Konungen utrustade nästa vår en stor flotta, äm-
nande der med anfalla Danmark; men just som han sk nlle
afseglh, fick han veta att konung Kristian infallit med
en väldig krigshär, uti hvilken var ett stort antal tyska
legoknektar, samt dessutom flere främmande furstar. Den-
na hår utbredde sig öfver hela Småland och Weste
land och började belägra slottet. Då rustade sig Kar i
drog ned med sin makt emot danskarne. Men n r
till märkandes, att slottsherren på Örebro herr Ereii $
Nilsson, en af Karls trognaste vänner, hade till *- i

163

fru Brita Tott, som var af dansk slägt. Hon underrättade
med hemliga bud sina landsmän om alla Karls företag,
så att han allestädes fann dem väl beredde mot sig. Så-
lunda hade Kristian vid -Karla ankomst till Westergötland
ådragit sig inom det 'Wåstade Lödöse, så att Karl kunde
der ingenting uträtU Han fick höra, att danska flottan
under Måns Gren ! : ' ; anfallit Stockholm. Den blef väl
med stor förlust de«-i.\ån drifveu; men då Karl skyndade
dit för att göra mlei laget -fullkomligt, underrättade fru
Brita sina landsmii" <: rom, så att daneka flottan i tid la-
gade sig undan. iCarl kallade till sig rådet, men er-
kebiskopen och bis >p Sigge, hvilka året förut hade af
Karl igenfått sina ..'ött mot förnyad trohetsed, bröto den
nu. De sade, att de aldrig skulle komma till honom ; utan
befastade sig ytterligare på sina borgar, och skrefvo till
Kristian, bedjande honom åkomma till Uppland, så skulle
de understödja horiom. Sådan trohet blef Karl af dem
bevisad; tillika fick han nu underrättelse om, att west-
götarne hade med sin biskop hyllat Kristian, b vilket sked-
de på hrrrJig pnstiftan af Ture Bjelke, som dock ej ville
uppenbart bryta med Karl. Denne säg sig sålunda på
alla sidor omgifven af förräderi och visste snart ej mera,
hvilken han skulle tro. Likväl hjelpte honom lyckan ännu
en gång. Kristian skulle från Jönköping draga öfver Hol-
veden in ii t Östergötland; men herr Erik Niperts hade
huggit en bråte på skogen, der han gömde sig med en
stor hop östgötar. De öfverföllo de framtågande danskarne,
slogo tvåhundra af dem, togo flere af konungens råd til 1—
iånga, och d ref v o de öfriga, sårade och förskräckta, tillbaka
ur skogen. Munkarne hafva på sitt vis beskrifvit detta
slag uti efterföljande latinska vers:

Complures ad Holaved de Dacis föllo döde ned.
Dat finem rixce Dacis den svenske pålyxe.

Nu började både tyskar och danskar att klaga öfver
det besvärliga krigståget. Rödsot och pest härjade bland
dem, så att Kristian slutligen blef tvungen draga sig till-
baka till Danmark, och tyskarne svuro på sitt brutna

144

tangomål: m Sweden kame wy nimmer meer 1 ) och så
blef Karl befriad från denna fara.

TIONDE KAPITLET. {

OM TORD BONDE.

Men ännu innehades Lödöse af danskarne och hela
Westergötland var vacklande i sin trohet mot Karl. Den-
ne satte då till höfvitsman of ver sina tjenare herr Tord
Bonde, som var hans syskonbarn och, fastar, ung, beviste
sig som en både dristig, klok och förfaren krigsbjelte.
Han red med Karls svenner hastigt mot Lödöse. Det var
en mörk, regnig och stormig natt, så att danskarne ej
väntade något anfall; men herr Tord aktade litet regn och
blåst utan kom tidigt före morgonen till Lödöse, Öfver-
ruroplade staden och tog alla danskar, der voro, tillfåuga;
hvarefter hau lät sina tjenare hålla sig väl med fiendens
vin och mat, och så taga sin skada igen för den ruskiga
natten. Här fann herr Tord en väska med bref, bland
hvilka flere voro från Brita Tott och herr Ture Bjelke,
angående deras, erkebiskopens och biskop Sigges förräderi
mot konung Karl. Herr Tord skickade dessa brefveu straxt
upp till kouungen; men beslutade också att söka öfver raska
Ture Bjelke. Han red derföre straxt med 30 man till
Axevalla slott, som herr Ture innehade. Emedan denoe
ej trodde, att hans förräderi var upptäckt, så släppte bao
in herr Tord jemte dess tjenare på slottet; likväl både
Tord af försigtighet befallt, att hans män skulle komma
dit endast fyra eller fem i sender, för att ej med för myc-
ket folk på en gång skrämma Ture. Om qvällen, dådej
sutto till bords och just som kålen inbars, reste sig herr
Tord, fattade Ture vid halsen och höll honom fas a-
res svenner lupo till för att hjelpa sin herre; men * Is
svenner hindrade dem med hugg och slag, och 1"" »

') D. v. s. Aldrig mer komma vi till Sverge.

165

leken så, att både herr Ture och alla hans tjenare blefvo
fångna och herr Tord fick slottet i sitt våld. Herr Ture
måste då lofva att blifva stilla i Warnhems kloster och
hans tjenare i Skara, och så afvakta hvad kon ungen
om dem beslöte.

Denne, som emellertid fått brefven från herr Tord,
sammankallade rådet i Stockholm och framlade for dem
alla dessa handlingar. Så stor var likväl herrarnes makt
och gemensamma afund mot Karl, att han måste förlika
sig med dessa förrädare och ej tordes straffa dem, ehuru
ha a hade så fullgoda bevis på deras onda uppsåt och ger-
n in gar. Han for nu ned till Westergötland ; men vid
ryktet om hans ankomst rymde herr Ture med sina tje-
nare, tvärtemot ed, till Eggert Kromedik på Rumlaborg,
bvarifrån dessa båda förrädare flydde till Danmark.

Tord Bonde fortfor emellertid att m manligeu försvara
riket* Konung Kristian försökte att med en här bryta
in i landet^ och gjorde det flere gånger; men herr Tord,
som nu var höfding öfver Westergötland, emottog honom
allestädes så, att Kristian slutligen måste med oförrättade
ärender och stor förlust draga sig tillbaka ur Sverge.
Under detta återtåg byggde han likväl i Småland ett
fäste, som han kallade Danaborg, och inlade der en dansk
besättning. Men Tord Bonde kom straxt efter med sina
tjenare och beväpnade bönder, och blef då fästningen mel
storm intagen, och danskarne derstädes ledo ett sådant
nederlag, att bönderna alltsedan den tiden kallade slottet
Danasorg i stället för Danaborg.

En annan gång kom konung Kristians härförare herr.
Kolbjörn Gast dragande med tretusen man för att för-
drifva herr Tord ur Norge, der deune anlagt flera fäst-
ningar. Herr Tord hade då ej mer än fyrahundra mau
hos sig, likväl beslöt han våga en dust mot herr Kol-
björn. Han dolde der fö re ett hundra af sina svenner uti
en skogsdunge; men sjelf angiep han med de Öfriga tre-
hundra den norrska hären, h vilken förskansat sig inom
en vagnborg. Då herr Tord ej kunde inbryta dit, vände
han om med de sina och låtsade fly. Norrmännen Öfver-

166

gåfvo vagnborgen och började förfölja honom ; men nar
han aå lockat dem ett stycke från deras borg, vänd^ han
sig om igen, och gjorde ett så hård t anfall emot dem, att
de näppeligen kunde stå deremot; och blef der då ett
skarpt fåktande. Herr Tord stack och sköt omkring sig
och två gånger blef hästeri under honom dödad. I det-
samma koramo de hundra svennerna fram ur sitt bak-
håll. De voro väl så illa utrustade, att de ej hade jero
på sina lansar; men <\e redo icke desto mindre med hur.
tigt mod på fienderna, och läto dertili högljud t blåsa uti
trenne basuner, som de hade med sig. Vid detta blefvo
norrmännen helt förvirrade och skrämde. De ropade att
all Sverges makt komme dragande emot dem t och bör-
jade springa åt alla sidor. Sjelfva herr Kolbjörn Gast
flydde med sina tjenare undan till ett berg; men herr
Tord följde der mani igen efter och grep alla, både anföra-
ren och hans svenner. Sådana krigsknep föreltade herr
Tord esomoftast, och genom sin vaksamhet, klokhet och
tapperhet afvärjde han alla danskarne9 anfall och gjorde
dem ganska stort afbräck. Icke heller tordes Karl Knuts-
sons inhemska fiender och afundsmän något företaga, så
länge han hade en sådan försvarare; och var herr Tord
sålunda sin konungs förnämsta stöd och hjelp.

Men denne tappre och trofaste bjelten föll slutligen
för en förrädares hand, då hans fiender ej förmådde i strid
skada honom. En bland, hans tjenare, nämligen Jösse
Bosson, hade helt och hållet vunnit herr Tords förtroende,
ehuru Jösse var dansk till födseln. Det var ingen som
herr Tord förlitade sig så mycket uppå bland alla sim
hofmän, och han hade gjort J<3*se till slottsfogde på Karl-
borg 1 , ett fäste i Bohuslän. DeK hände sig en gång un-
der dessa norrska oroligheter, att herr Tord kom till
Karlborg, och skulle dröja der öfver natten. Jösse bad
då he>r Tord taga sig nödig hvila och lofvade under *' *
sjelf bevaka slottet. Likaså sade han till herr Tord
nare, ocb, emedan de alla voro trötta, tackade de de
och be^åfvo sig till sängs. Nu lät Jösse i hast reda till
skepp och bära ned på dem alla sina dyrbarheter. S

167

innestängde han i tysthet Tords tjenare, gömde undan
deras svärd och skar af deras bågsträngar; så mycken för-
siktighet trodde han sig vara af nöden innan han vågade
angripa den bjeltemodige herr Tord. Nu gick han in till
honom, hafvande en yxa i handen. Herr Tord reste sig
litet i sängen och frågade, hvad Jösse ville; meu denne
gaf honom i stället för svar ett så hårdt hugg med yxan,
att han klöf hela hufvudet ända ned till axlarna, bvaref-
ter Jösse flydde undan till danskarne, på hvilkas anstif-
tan man trodde att han företagit denna illbragd.

ELFTE KAPITLET.

KDNUNG KARLS AFSÄTTNING.

Emellertid började Karl att blifva allt mindre och
mindre älskad uti riket. För att uttrötta svenskarne
brukade Kristian det knepet, att han vid gränsen ofta
samlade tillhopa mycket folk, låtsande vilja göra ett infall.
Då blefvo också svenskarne sammankallade och fingo tåga
från alla rikets kanter, men när de kommo fram, var
ingen fara å färde, utan de fingo vända om igen. Här-
öfver härmades och uttröttades både det uppbådade folket
och bönderna, som på tågen skulle underhålla dem, och
tyckte de Karls regering vara svår och elak. Presterne
voro Karl ej heller bevågna, emedan han 1453 börjat
anställa en räfst med deras många och stora egendomar,
samt återdraga under kronan de gods, som mot Sverges
lag hade blifvit slagna under kyrkor och kloster. Denna
räfst måste väl snart afstanna för p rester skåpets motstånd,
men Karl hade dock derigenom visat sitt sinnelag mot
dem och ådragit sig deras hat tillbaka. Adeln var honom
gramse, emedan han bibehöll för sig och sina anhöriga
nästan alla län, och drog deraf inkomsterna. Tillika reta-
de han deras afund genom en alldeles ovanlig prakt och
rikedom. Han visade t. ex. på ett gästabud 1400 silfverfat
utom otaligt många andra klenoder af ,jguld och silfver

168

Så voro många undersåtar» bjertac vända ifrån konung
Kar]; och hans gamle ovän erkebiskopen Jöns Bengtsson
med sina slagtingar passade blott på tillfälle att låta deras
inrotade hat bryta ut mot honom. Men KarJ förlitade sig
på sina stora rikedomar, på sina hofmän, af hvilka han
både ett då för tiden ovanligt .stort antal, nämligen
2000, oeh derpå att han innehade alla slotten. Likväl
fick han snart erfara, huru svag den regering är, som ej
stödes på undersåtares trohet och tillgifvenhet.

Då danskarne nu ej mer behöfde frukta den forfä-
lige Tord Bonde, inbröto de under Måns Gren, intogo hela
Ölandf, Borkholm och belägrade Kalmar. Karl skyndade
ned mot dem och gaf erkebiskopen det uppdrag att samla
mera krigsfolk i Uppland och nedsända till konungen.
Nu tyckte Jöns Bengtason, att rätta tiden vore inne att
störta den af honom så hatade Karl Knutsson, och både
han redan fyra gånger förut affallit från Karl, men alltid
blifvit med honom förlikt igen efter stora och dyra eder
om framtida trohet. Han sammankallade alla sina anhän-
gare och tjenare, anslog på Uppsala domkyrkas dörr ett
bref, hvari han uppsade konungen all tro och lydnad, gick
så sjelf upp i domkyrkan, klädde af sig erkebiskopsdrägten
framför S:t Eriks skrin och lofvade, att ej påtaga denna
skrud förr, än lag och rått åter blefve gällande. Derpå
iklädde han sig ett harnesk, satte hjelm på hufvudet, band
svärd vid sidan och tågade så ut med sin här, tog Karla
fogdar till fånga samt plundrade hans gårdar. Sedan drog
han till Westerås, dit ban stämde dalkarlarne sig till
mötes. Då Karl fick veta denna ofrid, skyndade han sig
med en liten bär uppåt landet, ämnande öfverraska erke-
biskopen i Westerås; men denne passade bättre på sin
tid och Karl blef sjelf öfverrumplad vid Strengnäs. Hans
folk, anfallna, medan de ännu voro halfvakna och ej hnn-
nit komma i ordning, blefvo snart slagna och skingi
och Karl, sjelf sårad, kom med möda undan på en \
mal .dålig häst, åtföljd af endast en tjenare till Stock t
Han lät straxt af bran na båda malmarne, för att så my
bättre kunna uthärda en belägring. Erkebiskopen

169

också snart efter och bestallade staden; men som Karl
tyckte sig ej hafva nog makt att stå emot erkebiskopen,
ej heller såg sig kunna lita på Stockholms borgare, så
beslöt ban att fly ur landet. Han låt alltså i hemlighet
gömma en del af sina kostbarheter och penningar i Svart-
brödraklostret; det öfriga fördes om bord på ett skepp,
som skulle segla till Danzig. Då Karl skulle slutligen
sjelf stiga ombord, frågade en af erkebiskopens hemliga
anhängare: om han glömt något t »Ingenting mer», sva-
rade Karl, »än att låta hänga upp dig och dina kam-
raters Derpå steg han ombord, och afseglade. I Danzig
blef han ganska väl mottagen, så väl af hansestaden, som
af konungen i Polen, och utfärdade en protest emot de
svenska herrarne, erbjudande sig att stå till rätta mot
dem inför oväldiga domare. Mon i Sverge Öfvergåfvo alla
den olycklige konungen. Erkebiskopen fick inom några få
dagar in Stockholm; och tv&nne Karls döttrar, som voro
der, blefvo utan barmhertigbet satta ombord på en skuta,
som, midt i den kalla och stormiga vintern, skulle föra
dem öfver till pommerska vallen, hvarifrån de fingo sjelf va
uppsöka sin landsflyktige fader i Danzig.

TOLFTE KAPITLET.

OM KONUNG KRISTIAN DEN FÖRSTE.

Erkebiskopen ämnade inkalla konung Kristian; men
', så stort var redan hatet mot utländska herrar, att han
måste högtidligen lofva både bönder och borgare att ej in-
taga främmande konung i landet. Men att bryta ett löfte
låg föga makt på för Jöns Bengtsson. Hsn och hans
anhängare skrefvo hemligen till Kristian och bådo honom
skynda med en stor flotta upp i stockholmsskären. Kristian
kom, och folket visste ej något utaf, förrän hanaferke-
- biskopen och dess parti infördes i Stockholm och kröntes
i Uppsala 1457 den 29 Juli. Kort derefter blef äfven
Kristians son, Johan, hyllad aom'sin faders efterträdare.

170

En rättegång anställdes mot Karl Knutsson, h vilken af
sina oränner dömdes som landsförrädare, och förlorade alU
sina egodelar i S ver ge; och tyckte sig na Kristian vara
temligen befastad på Sverges tron. \

Konuug Kristian regerade några år bortåt uti fred
och ro; och han var ej heller hvarken någon elak men-
niska eller oduglig konung. Likväl var han alltför svag
att föra styret uti stormiga tider, och han be nick många
fel, hvilka slutligen störtade honom från tronen^ De löften,
han vid sin kröning med heliga eder bekräftat, bröt han
oförsynt, och, ehuru sådant var ganska vanligt under dessa
ohyggliga tider, så väckte det likväl harm och vrede, och
gaf hans fiender anledning till uppenbara klagomål. Eme-
dan erkebiskopen intalade honom, att Karls vänner ämnade
åter inkalla denne, så lät han fasttaga och ynkeligen pina
dessa, för att tvinga dem att bekänna något. Som de
likväl voro oskyldiga, så hade de intet att bekänna, utan
måste släppas lösa igen; meji hvarken de eller deras måoga
anhöriga och vänner voro sedan konung Kristian särdeles
tillgifna. Ej heller behagade det svenskarne mycket, att
de landsförrädarne herr Måns Gren, herr Ture Bjelkeocb
flere andra, som fört afvog sköld mot fäderneslandet, du
icke allenast kommo tillbaka igen, utan bl ef v o hedrade
med konungens förtroende och de högsta och förnämsta
sysslor i riket. Men det, som mest uppretade folket
mot Kristian, var hans girighet. Han begynte låna af sina
-undersåtaie än större, än mindre summor; men betalte
dem aldrig tillbaka. Så snart han fick höra talas om de
skatter, Karl egde gömda uti Dominikanerklostret, lät han
straxt borttaga dem; och då någon inbillade honom, att
Karl äfven annorstädes hade fördolt dyrbarheter, lät han
här och der slå sönder muren på slottet, noga undersöka
sjöbotten nedanför borgen, ja till och med det stora klotet
på ena slottstornets spets blef nedtaget och uppbrutet Ut
uti den tanke, att derstädes finna gömda penningar, ri-
stian lät slutligen från Danmark bemta upp en q' *>
som troddes kunna genom sina trollerier upptäcka Is
skatter, åt honom. Äfven lade han på folket dry" :h

171

olagliga beskattningar under allehanda förevändningar.
Första och andra gången betalades de; men då den tredje
och svåraste gerden påböds, nekade allmogen alldeles, gjor-
de allvarsamt uppror, och sade, att de ej mer ville betala
skatt till en så snål konung och bottenlös lommataska,
som Kristian var.' Erkebiskopen, hvilken skulle förmå bön-
derna att betala, vågade eller ville icke tvinga dem, utan
lofvade att skaffa dem eftergift från hela denna skatten.
Hen häröfvei vredgades Kristian högeligen, så mycket mera,
som han redan förut fruktade Jöns Bengtssons stora både
makt och tilltagsenhet. Han tog derföre erkebiskopen oför-
modad t till fånga på Stockholms slott, och förde honom
med sig till Köpenhamn, der han insattes uti fängelse 1463.
Men nu utbrast ett häftigt uppror. Bönderna voro mycket
uppreta.de öfver, att erkebiskopen måste lida detta, emedan
han velat befria dem från den olagliga skatten. Karls
fordna anhängare började resa sitt hufvud, och erkebisko-
peos vänner och slägtingar upptändes af häftig vrede.
I spetsen för de upproriska satte sig biskopen i Linköping,
Kettil Karlsson Wase, hvilken var erkebiskopens syskon-
barn. Han fick stort medhåll från alla trakter, så att han
belägrade Stockholm och intog många andra slott. När
Kristian förnam denna oro, for han med en stor krigshär
upp till Stockholm, då svenskarna drogo sig tillbaka till
Balarne. Kristian följde efter med sin här; men då han
kom till Hälleskogen i Westmanlarid, hade biskop Kettil
och Sten Sture med hela svenska hären lagt sig i bak-
håll för honom och angrepo honom ganska häftigt. Der
blef den danska krigshären slagen och led ett så stort
nederlag, att Kristian med öfverlefvprna deraf flydde straxt
till Stockholm, och icke ens vågade stanna der, utan segla-
de tillbaka till Danmark. Men svenskarne beslöto nu
allmänt att återkalla Karl Knutsson. Bud derom sändes
till honom i Danzig. Han seglade öfver till Stockholm,
lofvade fullkomlig glömska åt sina fiender och blef så 1464
för andra gången tagen till konung i Sverge.

172

TRETTONDE KAPITLET,

KARL ANDRA GÅNGEN KONUNG.

Då Karl kom tillbaka till Stockholm, voro många af
danskarnes förnämsta berrar och ädlingar inspärrade på
Stockholms slott, bvilka nu blefvo tvungna att gifva sig
fångna, tillika med flera goda skepp, som lågo i hamnen.
Men de började gifva honom fagra ord, lofvandes att al-
drig mer strida mot honom och Sverge t utan visserligen
stifta en fast och påliteUg fred mellan honom och konung
Kristian. Karl med sin vanliga lättrog enhet förlitade sig
häruppå och lät dem så med deras skepp resa hem till
Danmark utan någon vidare lösen. Då biskop Kettil derpå
kom till Stockholm från ett fälttåg mot danskarne ocb
förnam detta, upptändes han af harm och vrede mot KarL
Han sade utan försyn till denne, att det var till deras
egen olycka de hemtat Karl tillbaka, emedan han nu
gjorde dem både skam och skada. Biskopen med sina
vänner, och icke Karl, hade belägrat danskarne; derfore
hade han icke utan deras lof bort släppa fångarne. Ja
biskop Kettil dristade sig att med våld hem ta tillbaka,
de danska fartyg, som ej hunnit ur stock holmsskären, och
så utbrast ny fiendskap mellan dessa båda herrar.

Biskopen skref straxt till Kristian, att, om erkebisko-
pen återfinge sin frihet^ skulle Kristian åter blifva antagen
i Sverge till konung. Kristian insåg, att han ensam ej
skulle kunna besegra Kar), ingick derfore en försoning med
erkebiskopen och sände honom, utrustad med krigsfolk, upp
till Sverge. Straxt föl lo alla erkebiskopens fordna anhän-
gare från Karl. Dennes krigshöfding, Bo Dyre, en broder
till Tord Bonde, blef af erkebiskopen narrad till ett stille-
stånd, men under detsamma förrädiskt anfallen af hoi i,
och lsd ett stort nederlag. Karl sjelf instängdes i S
holm af erkebiskopen, biskop Kettil och de flesta af
herrarne. Han försökte ett utfall på isen ofvanför Ri(
holmen, men blef med stor förlust tillbakadrifven

17$

kffrlarne komrao nedtagande för att hjelpa honom, men
biskop Ketttil for emot dem och öfvertalade dem att vända
om igen. Öfvergifven och förrådd på alla sidor, måste
Karl slutligen afsäga sig kronan och åtnöja sig med för-
lä ning af Baseborgs slott i Finnland. Han for öfver till
Åbo (1465), der han länge fick vara i Svartbrödra-
klostret, innan han kunde bekomma förbémälda slott, och
hade han då så litet qvar af sin förd na rikedom, att han
ej förmådde betala 50 mark, som han var skyldig i Stock-
holm, och det berättas, att han då om sig sjelf diktat
dessa verser:

^Medan jag var herre till Fogelvik,
Då var jag både mäktig och rik.
Men sedan jag blef konung öfver Svea land,
Så vardt jag en arm och olycklig man.'/

FJORTONDE KAPITLET.

KARL KNUTSSON TREDJE GÅNGEN KONUNG.

Nu voro erkebiskop Jöns Bengtsson och biskop Kettil
Wase de mäktigaste uti hela riket. Erkebiskopen kallade
sig Sverges furste och föreståndare och biskop Kettil för
riksföreståndare. Man tror, att erkebiskopens anhängare
ämnade dela Sverge uti fyra delar, och i dem tillsätta
fyra af sina förnämsta anförare till konungar. Men, då
de misströstade härom, fortforo de att arbeta för Kristian.
Detta måste likväl ske i största hemlighet, ty bönder och
borgare och många bland adeln och presterne voro så
uppretade mot danskarne, att de ej gittade böra Kristian
nämnas. Emellertid ville erkebiskopen efter sin egen vilja
styra riket; men fick deruti mera motstånd, än han väntat
sig. De adeliga herrarne valde på en herredag Erik Axels-
son Tott till riksföreståndare och det tvärtemot erkebisko-
pens vilja. Bönderna tyckte ej om, att Jöns Bengtsson
ville styra riket, utan sade, att Sverge af ålder varit ett

174

honungarike och icke ett prestegåUt och till och med dom-
kapitlet i Uppsala hade redan förut skri fv it honom till och
förmanat -honom, \att han skulle akta sitt biskopsembete och
ej befatta sig med verldsligt regemente. J Men er ke bisko-
pens oroliga, stridslystna sjal tillät honom icke hvila. Så
uppretade han snart folket emot sig, och de började åter
tala om konung Karl. Nils Sture till Penningebjy e«
föga mäktig, men mycket dristig och tapper man, var den
förste, som uppenbarligen satte sig mot erkebiskopen och
arbetade for Karl. Ännu mera styrka fick dennes parti
derigenom, att den mäktige Ivar Axelsson Tott blef ovän
med konung Kristian, och gifte sig med Korl Knutssons
dotter, hvarigenom denne Ivar samt hans lika mäktige
broder, riksföreståndaren Erik Axelsson Tott, blefvo tillgifne
Karl, i stället för att de förut varit Kristians trogne an-
hängare. På detta sätt voro egentligen tre partier uti
landet: Erkebiskopen nämligen med sitt anhang af Oxen-
stiernor och Wasar; Tottarne med deras anhang, och slut-
ligen båda Sturarne, Nils och Sten, hvilka oförtäckt ar-
betade för Karl Kuutsson. Tillståndet uti riket var också
förskräckligt. Beväpnade hopar af de olika partierna ge-
nomtågade landet i alla riktningar, förföljde h varandra,
plundrade allmogen och alla värnlösa. Ingen säkerhet
fanns, ingen ordning, ingen öf ver het, som förmådde skaffa
den oskyldiga rättvisa. Allt var inbördes afund och bit-
terhet. Den ena adelsmannen fejdade mot den andra,
mördade hans tjenare, plundrade hans underhafvande. Sjelf-
va bönderna valde olika partier. Upplänningarne, i syn-
het från Fjerd hundra, hjelpte erkebiskopen. Dalkarlar
och gestrikboar hjelpte Sturarne och andra åter Tottarne.
Så varade detta oväsende i nära två år. Slutligen för-
enade sig Sturarne och Tottarne så småningom med h var-
andra och beslöto att återinkalla Karl, hvilket äfven bön-
derna, som snart blefvo ledsna vid dessa herrefejder, bor
att högeligen åstunda. Erkebiskopens parti dereraot a {
allt mer. Hans nitiske och tappre bjelpare, biskop K<
hade redan 1466 aflidit, och dennes broder, den lika ta]
och dristige härföraren, herr Erik Karlsson Was

175

länge uppehållit erkebiskopens vapen uti Sverge, måste
slutligen vika undan för Sturarne och dalkarlarne. Erke-
biskqpen fann sig ej trygg uti Uppland, utan reste ned
till Oland forattj vara Danmark så mycket närmare. Vid
samma tid återkom Karl från Finnland, fick in Stockholm
och blef genom sina anhängare tagen till konung, nu för
tredje gången. Det tycktes som den häftige erkebiskopen
ej kunnat fördraga denna sin hatade motståndares seger,
ty några få veckor derefter dog han på Öland, harmsen,
fattig och landsflyktig, begråten af inga, hatad af de flesta,
fraktad af alla. Med honom försvann Kristians fastaste
stöd, och Karl tyckte sig känna kronan sitta säkrare på
hufvudet, sedan denne hans bittraste och farligaste mot-
ståndare var borta.

Nu tycktes det som Karl skulle få behålla sitt rike
i fred ; likväl återstodo honom ännu svåra oroligheter. För-
bemälde herr Erik Karlsson Wase hade väl öfvergifvit
Kristian och lofvat Karl trohet och lydnad; men han bröt
sin ed och började ett nytt uppror, icke för Kristian, utan
för sig sjelf. s Han fick straxt med sig en stor skara bön-
der från Fjerdhundra och tog dermed in Uppsala. Karl
skickade mot honom Eo Dyre Bonde med en krigsbär;
men Bo lät åter narra sig till ett stilleståud, och blef
derunder förrädiskt anfallen och illa slagen af Erik Karls-
son. Nu kom Sten Sture med trehundra hofmän och
tjugotusen bönder från Södermanland, Dalarne och Rosla-
gen ; men herr Erik Karlsson hade trettiotusen bönder och
åttahundra hofmän. När krigsherrarne möttes, yppade sig
ett häftigt uppror uti Sten Stures krigshär, och de ropade
att de heldre borde slå ihjel herr Sten; h vårföre denne
med en del af krigshären måste fly undan till Dalarne.
Den öfriga delen skingrade sig, och södermanlänuingarne
lofvade Erik att aldrig mer taga till vapen för Karl
Knutsson. I Boslagen hade Karl samlat sig en krigshär;
men äfven denna blef örverfallen vid Knutby och alldeles
förstörd af Erik Karlsson. Af allt detta fattade denne ett
stort mod. Han skref till sintra hustru, bad henne
fröjda sig och hafva ett godt mod; ty alla falla honom

17*

till fota. Ja, han hoppades, att hans hustru skulle bara
Sverges krona, om icke i år, åtminstone till året Ännu
återstod honom likväl en strid. Han hörde, att Nils ock
8 ten Sture samlade troppar i Dalarna för att hjelpa KarL
Erik drog dit med en krigshär af öfver trettiotusen man
och voro upplandsbönderna så säkra om seger, att de
förde med sig en stor hop tomma slädar för att på dem
köra ned allt det rof de ämnade taga från dalkarlaroe.
Så drog Erik genom Hedemora ända till två mil från Falun.
Här mötte honom herr Sten Sture med femhundra man
och uppsatte der Dalabaneret. Erik Karlsson gjorde flera
häftiga anfall der emot, men herr Sten hade valt en så god
plats och försvarade sig så tappert med sina dalkarlar, att
Erik Wase med sitt folk måste slutligen efter stor förlöst
draga sig tillbaka. Litet derefter kom Nils Sture med
hela dalahären, och kom det då till en hufvuddrabning
vid UpphÖga färja, der Erik Karlsson led ett fullkomligt
nederlag, och hela hans här blef dels nedhuggen, dels
skingrad, och var den så förskrämd, att obeväpnade qvin-
nor kunde taga många af de flyktande krigsmännerne till
fånga. Erik sjelf vågade icke stanna någorstädes, utan
flydde hals öfver hufvudet ned åt Danmark, och blef det
sålunda ingenting utaf med den krona, som han så stolt
hade lofvat att sätta på sin hustrus hufvud.

Kristian, som emellertid af andra orsaker varit hindrad
att draga någon fördel af alla dessa oroligheter, inbröt nu
med en krigsmakt i Westergötland och belägrade Oresten.
Karl Knutsson ditsände sitt förnämsta försvar, den unge
riddaren herr Sten Sture. Denne drabbade också man-
ligen tillsammans med danskarne, och ehuru Kristian sjelf
var en tapper man och hans folk försvarade sig väl, så
blefvo de dock slutligen tvungen att vika, och Kristian
sjelf måste sårad fly undan till Danmark; h varefter Nils
och Sten Sture utdrefvo ajla fiender ur landet.

Nu sat^t Karl ändteligen på en tryggad tron. Håna
inhemska fiender voro dels döda, dels kufvade. De ut-
vältes fienderna voro slagna ; folket, tröttadt vid de in-
bördes oroligheterna, önskade fred och lugn, och slutligen

177

stodo Tottarnes makt och Sturarnes tapperhet och trohet
såsom fasta pelare och stöd för hans vilde. Men den
olycklige konungen fick ej länge smaka detta lugn. Han
sjuknade allvarsamt i maj 1470, och då han kände, att
döden förestod honom, utnämnde han herr Sten Sture till
riksföreståndare och antvardade honom Stockholms slott;
men tillika förmanade han Sten att ej eftersträfva konunga-
namnet och kronan. Den ärelystnaden, sade den döende
konungen, har bräckt min lycka och kostat mitt Uf. Så
slutade Karl Knutsson ett lif, hvars början var så lysande,
men b vars fortsättning blef sfi full af de hårdaste sorger
och motgångar. , Svårt är att säga, om den eftergif venhet
och lättrogenhet, hvilken han som konung tycktes visa
mot förrädare och fiender, var för ögonblicket nödvändig,
samt en följd af hans slughet, eller om den härrörde från
mildhet och försonlighet uti lynnet, samt från den fasta
förtröstan på Guds hjelp, om hvilken han så ofta talade.
Det är dock visst, att denna efterlåtenhet tillika med den
tappre, ihärdige, sluge och trolöse erkebiskopens hat varit
närmaste orsaken till Karls många olyckor.

FryxelU Ber. U. (9*ppU U

178

ELFTE BERÄTTELSER.

t

OM STEN STURE DEN ÄLDRE.

FÖRSTA KAPITLET,

OM 8TEN STURE.

De gamla Sturarne voro af en mycket aktad slägt,
som redan längesedan är utgången. Född utaf denna att,
samt i nära skyldskap med Wasarne ocb Bondarne, hade
herr Sten redan derigenom mycket anseende, hvilket han
ännu mer förökade genom sina egna dygder. Han var
nämligen tapper, dristig och erfaren i krig, kunnig, klok
och fbrsigtig i statens styrelse, rättvis, uppriktig och ihär-
dig i allt sitt forehafvande. Yäl vetande, huru lätt de
andra herrarnes afund kunde uppväckas, aktade han sig
noga, sedan han blef riksföreståndare, att genom yttre
prakt eller otidig herrsklystnad reta dem ; han slog ej en
gång mynt med sitt namn, fastän han länge var riksfö-
reståndare ; men då det gällde hans verkliga makt, så fingo
alla förnimma, att han var den man, som ej lät på något
sätt gäcka sig. Sjelf var .han af en utmärkt ordhållighet
Jag lojvar det vid mina tre sjöblad (Stureättens adeliga
sköldemärke), sådan var hans ed; och den var mer på-
litlig än konungars och "biskopars heligaste och högtid-
ligaste^ förbindelser.

Efter Karl Knutssons död uppkom återigen stor oe-
nighet i landet, emedan danskarnes anhängare, Erik
Karlsson Wase, Ivar Månsson Gren, Trötte Karlsson 1
flere andra, sade, att Karl Knutsson ej varit rättei
nung öfver Sverge och kunde således ej derom förö;
Dessa ville derföre ingalunda erkänna herr Sten »
riksföreståndare, utan höllo sig fast vid konung F-"

179

for hvars skull de sökte att uppegga allmogen. Sådant
gick dock trögt, ty bönderna voro af gammalt hätska mot
danskarne och Sture n tillgifna. Nu uppretades de dess-
utom mycket mer mot Kristian, emedan han lät stänga
s il tillförsel af sill och salt, så att bönderna komrao i stor
saknad af dessa nödiga varor. Dalkarlarne och Stockholms
borgerskap voro i synnerhet trogna mot herr Sten, v och
uppmanade hvarandra till ståndaktighet. Men föga skulle
denna folkets tillgifvenhet hafva hjelpt, om de allsmäk-
tiga adelsherrarne och presterne hade varit honom fiendt-
liga. Nn hade han deremöt på sin sida den nyvalde
erkebiskopen, Jakob Ulfsson Örnefot, den tappre och af
bönderna älskade Nils Sture, samt de genom rikedomar
och stora förlän ingår så mäktiga bröderne Erik och Ivar
Axelssöner Tott. På detta sätt fick herr Sten slutligen
öfverhanden. Efter flera blodiga strider i Uppland dref-
vos Erik Karlsson, Trötte Karlsson och de andra Kristians
anhängare ur landet, och sedan flere fåfänga möten blif-
vit hållna, sammankallades en allmän riksdag i Arboga,
der Sten Sture, den 1 maj 1 47 1, af al la antogs och hylla-
des till rikets föreståndare och höfvitsman. Det berättas
af somliga, att en läst tyskt öl sändes från Stockholm till
Arboga för att ytterligare uppmuntra bönderna, som redan
förut voro herr Sten tillgifna; hvadan dessa också blefvo
så högljudda uti sitt rop på herr Sten, att de afundsjuka
herrarne ej vågade längre sätta sig emot hans utnämnande.

ANDRA KAPITLET.

OM SLAGET VID BRUNKEBERG.

Då Kristian såg, att hans anhängare i Sverge ej för-
mådde ensamma hjelpa honom, utrustade han en stor krigs-
här, seglade dermed till Stockholm och lade sig vid Wagns-
ön eller Skeppsholmen, som*den nu kallas. Der började
han underhandlingar med svenska rådet, erbjöd sig att
godtgöra sina f ordna fel, betala pina skulder, styra riket

180

efter den regeringsform de sjelfve ville uppsätta, och t
allt bli/va dem en huld och god fader. Många voro ock-
så för konung Kristian, men de fleste mot;, likväl slöts
ett stilleståod och underhandlingarna fortsattes.* Danskarne
fingo hemta sina förnödenheter i staden. Kristian deremot
sålde åt svenskarne salt, hvarpå stor brist var i riket,
och så tycktes allt hafva ett ganska fredligt utseende.
Emellertid kunde Kristian ingenting vinna genom sina dag-
tingningar, utan märkte slutligen, att det var svenskar nes
afsigt att förhala tiden för honom, tills hans matforråder
voro förtärda och den hårda årstiden skulle förstora hans
flotta. Efter 7 veckors fåfäng väntan beslöt han derfore
pröfva krigets lycka och landsteg den 1 sept. med hela sia
här på Norrmalm. Han slog sitt läger på Brunkeberg
och lät gent mot staden uppkasta flera jordvallar och korg-
skansar, från hvilka kanonerna beständigt oroade stadsfol-
ket. Hans flotta låg vid Blasii- eller Käpplingeholmen och
öfver Näckström l ) uppfördes en stark brygga, för att un-
derhålla förbindelsen mellan flottan och lägret. Så rustade
Kristian sig uti god ordning till att belägra Stockholm, och
på samma gång sände han herr Erik Karlsson Wase,
Trötte Karlsson och flere andra af sina svenska anhängare
inåt Uppland, för att skaffa hjelp af bönderna; och for
att locka dessa till sig, lät ban förkunna, att de skulle
få salt för god t köp uti hans läger. Många af dera,
som då kommo till danska lägret för att handla, blefvo
der qvarhållna, och det lyckades äfven för de utsända
herrarne att få några hopar landsbönder med sig till Kri-
stians hjelp; likväl voro de ej synnerligen många. Icke
heller trodde sig Kristian just så mycket behöfva dem.
Hans stora krigshär bestod af de förnämsta danska ädlin-
gar och deras svenner, af tappra, starka och stridsvana
skottska och tyska knektar, och dagligen öfvade sig dessa

') Näcks.tr öm eller Bran nes und kallades det smak ,
som dä för tiden gick utefter lilla Trädgårdsgatan och s s
Blasiiholmen från Norrmalm, men sedan blifvit igen
På hela Norrmalm fanns vid denna tiden nästan in~< i
atom Klara kloster.

181

i krigiska lekar och till bra g te sin tid i lägret lustigt och
förnöjdt. Kristian i sin stolthet lofvade, att han skulle
bygga och ho i Sverge; och, då man berättade för ho-
nom, att Sturen for kring landet och samlade bönder mot
honom, sade han: Herr Sten slinker mellan skog och
dike. Men jag skall aga denna min smådräng med ris
såsom ett barn och lära". honom att hålla sig stilla. De
främmande krigsmännerne började också utfara i grymma
hotelser mot stadsfolket och uppretade dem derigenom
så mycket mera till hat och motstånd.

Då Kristian begynte belägra Stockholm, for herr Sten
derifrån ned åt landet och dref i hast de der inträngande
fienderna öfver gränserna. Med de församlade wetgötar-
ne slog han en stor hop danskar vid Herljunga, hvarefter
westgotarne sjelfva intogo Elfsborg och nedrefvo Axeialla
slott i grund. Herr Sten drog vidare igenom Östergöt-
land, Södermanland och Nerike, samlade till sig en stor
här ur dessa landskap och tågade med den mot Stock-
holm. Vid Botebro mötte honom den tappre Nils Sture
med dalkarlarne, och den förenade krigshären gick nu
ända fram till Jerfva. Härifrån skref herr Sten flera bref
till konung Kristian, erbjudande honom säker och fri hem-
resa, om han ville godvilligt lemna Sverge ; men Kristian
svor vid Guds fem sår, att han icke hade gjort sig så
mycket besvär och kostnad för att återvända med oför-
rättade ärenden. Då sålunda alla fredliga förlikningar
misslyckades, rustade sig båda bärarna till krig, och fick
nu svärdet afgöra, om Sverge skulle vara ett fritt rike
eller ej.

Det var den 10 oktober 1471 som detta märkeliga
slag stod. Eedan under nattens mörker började svenskar*
ne att c eja sina vapen och rusta sig redo till den blodiga
leken. Tidigt på morgonen sammankallades hela hären
till en högtidlig gudstjenst. En för fromhet och gudsfruk-
tan af alla aktad och vördad prest höll messa framför
det heliga korset och utdelade sakramentet åt männerne,
och tyckte de sig i helig hänryckning se, huru en blods-
droppe föll från Frälsarens sår ned uti kalken, likasom en

182

himmelsk uppmaning till dem att oforfaradt väga arven
sitt blod i den heliga kampen. Nu lät herr Sten folket
gå till sioa härbodar, för att som hastigast få sig mat och
förfriska sig; och emellertid sände han Nils"Sture med e&
tredjedel af hären, att han skulle genom skogen *), gå om-
kring och anfalla danska lägret och Brunkeberg från östra
sidan. Derpa" uppställde herr Sten sin här och kommo
då öfver Kungsholmen till honom 1,300 ryttare, klädde»
harnesk, blanka som is, och voro dessa sända af herr Knut
Posse i stnden honom till undsättning. Herr Sten talade
till allt folket: Viljen J y sade han, någonsin njuta frid
och -frihet i Sverge, så stan i dag fasta med mig och
viken icke ifrån hvarandra. Jag skall göra hvad jag
förmår. Ingalunda skall jag frukta för konungen, hans
danskar och drabanter, utan gladeligen våga Uf och blod
och allt, hvad jag har, i denna fejden. Viljen J alla
göra på samma sätt, så lyften upp edra händer. — Det
viljom vi med Guds hjelp göra, ropade hela hären och
räckte upp sina händer, slog tillsammans sina sköldar,
samt gjorde stort härskri och vapenbrak ; h varefter de tå-
gade fram emot berget, sjungande:

/ Guds namn farom vi,

Hans nåd begärom vi.

Nu dragom vi till Stockholms by,

Gud gifve kung Kristian ej ville borlfty!
Och var det nu klockan elfva på förmiddagen.

Men konung Kristian ämnade ingalunda fly andan.
Kraftfull, tapper, modig samt mycket öfvad i ridderliga och
krigiska företag, ville nan här på en gång inlägga ära,
hämna sina förra nederlag och vinnaTillbaka ett helt rike.
Den tappra och stolta danska adeln, anförd af marsken
Klas Rön no w, de svenska öfvergångna herrarne med den
oförvägne och stridslystne Erik Karlsson samt Trötte Karls-
son i spetsen, de tyska ock skottska knektarne, anför f
vidtfrejdade krigshöfdingar, betraktade alla från det i
berget utan fruktan och med stridslust de antågan**" '

') Förmodligen rundt omkring Brunnsviken.

i

183

skarne. Pilar, skäktor oob skjutgevär började slaget; men
då svenskarne skulle gå uppföre berget, mötte dem dan-
skarne, och begynte då den blodiga striden med lansar
och svärd. Båda hufvudbaneren möttes. Svenska riksfa-
nan började stiga backen uppföre, och öfverst från bergs*
kanten svajade danskarnes heliga fana, Dannebrog, der-
emot. Kring dessa trängde sig de tappraste på båda sidor
mot h varandra. Ingen ville vika. Danskarne, anförda af
en tapper och ridderlig konung, stridde för ära, makt och
rikedomar. Svenska bonden följde sin älskade herr Sten
och kämpade för frid, frihet och fosterland.

På Stockholms slott hade herr Knut Posse vid denna
tid befälet, och var han en både tapper och dristig krigs-
man samt herr Sten högeligen tillgifven. Denne sednares
gemål, fru Ingeborg, Tott, vistades på slottet, och lät nu
före striden kalla dit upp från staden alla fattiga, bespi-
sade dem och gaf dem rika allmosor, på det att förde-
ras böners skull hennes man och svenskarne skulle gå
med seger utur striden. Sedan steg hon, åtföljd af många
fruar och jungfruar, högst upp på slottets mur, hvarest de
kunde se slagfältet, och åskådade derifrån med brinnande
böner och bäfvande bröst slagtningens vändningar.

Men den modige och raske Knut Posse ville inga-
lunda stå sysslolös på Stockholms slott och betrakta sina
faktande landsmän. Förmärkande, att danskarnes brygga
mellan Blasiiholmen och Jakobstrakten var utan vakt, be»
falide han några borgare att under den skarpaste striden
oförmärkt ro dit och med yxor och sågar i hastafskära
alla hufvudstolpar och bjelkår under bron, så att hon ej
mera kunde bära danskarne, och lyckades detta krigsknep
fullkomligt för dem. Sjelf gjorde han ett hastigt utfall
med tvåtusen man af slottsfolket, bemäktigade sig alla
Kristians skansar mot staden och tände eld på dem, samt
kom uti strid med danskarne. Sten Stures folk hade
emellertid måst draga sig tillbaka utföre backen; så att
Kristian fick med all sin makt vända sig mot Knut Posse.
Denne djerfve krigare hade med sin lilla hop trängt sig
konung Kristian så nära, att herr Knut af konungen sjelf

184

fick ett sår. Dock måste han snart vika undan for den
stora öfvermakten och med de sina fly in öfver bron till
staden igen; och så slutades första anfallet.

Herr Sten uppmuntrade återigen sitt folk. Det vore
dem cv&rdelig både skam och skada, om de hår läte för-
drifva sig. Snart bragte han dem i ordning och började
ånyo angripa berget. Danskarne mötte dem, och gingo
härarna nu andra gången tillhopa med ej mindre manna-
mod och häftighet än de förra. Herr Sten var allestä-
des en föresyn och uppmuntran till tapperhet för sitt folk.
Han stridde till häst under slaget och framför honom
sprang en bonde, Björn den starke benämnd Ej fortare
kunde herr Sten rida, än Björn Bonde förmådde framfore
springa; och svängde denne tillika sitt breda slagsvärd så
kraftigt omkrig sig, att han öfverallt bland danskarne
röjde sin tappre riddare väg. Ofta såg man den omrin-
gade af fienderna, men Guds nåd och deras egen tapper-
het hjelpte dem underliga ut igen, så att de icke en gäng
blefvo sårade. Afven konung Kristian visade sig som en
tapper höfding öfver tappra män. Han höll sig allestädes
framme i faran, som en riddare höfdes; dock hade han
icke herr Stens lycka. Midt under striden flög en kula
genom hans mun, borttog tre tänder, så att blodet bör-
jade strömma derifrån och han måste af vanmakt låta fora
sig ur striden. Hans oförskräckta höfdingar och män för-
lorade likväl icke modet. De drefvo de uppträngande
svenskarne kraftigt tillbaka, och dessa, som förgäfves vän-
tade, att herr Nils Sture skulle komma till deras under-
stöd, måste nu för andra gången draga sig ned ifrån höj-
den, och fruarna på Stockholms slott, som nyss med glädje
sett Svea baner fladdra öfver berget, sågo nu med smärta
och förtviflan, huru det åter sjönk ned under bergskanten
och de danska krigshoparna. Striden hade nu varat i tre
timmar och segern var icke afgjord, men båda bär
trötta af det häftiga fåktandet. Herr Trötte Karlssoi
hade kämpat ganska ifrigt, satte sig ned på berg
hvila, och aflöste hjelmen för att svalka sitt ansigte
i detsamma kom en kula, från svenska hären och trä

185

honom midt emellan ögonen, så att denne kämpe föll der
såsom en förrädare, stridande bland främmande män mot
sitt eget fädernesland. Så slutades andra anfallet.

Nu såg herr Sten, att det var omöjligt på detta sätt
fördrifva fienden från berget, utan lät i dess ställe sitt
folk angripa de danskar, som stodo vid S:t Klara kloster.
När danskarne på berget sågo detta, öfvergåfvo de sin
fordelaktiga ställning och gingo ned af berget, dels för att
hjelpa sina vänner, dels emedan de trodde sig hafva all-
deles afslagit svenskarne. Det må man också bekänna,
att på dessa tider, då ingen sträng krigsordning fanns,
var det ett stort bevis, både på svenskarnes ihärdighet
och Starens skicklighet, alt de efter två afslagna anfall
kände åter ställas i ordning och ledas till angrepp. Så
skedde likväl nu. Knappt sågo svenskarne, huru de an-
dra kommit ned af berget förrän de började ropa: Nu
hafva danskarne kommit till oss på jemna marken. Låt*
om oss nu svänga svärden friliga! Ej behöfde herr Sten
uppmuntra dem. Några underliga strimmor syntes på
himlahvalfvet. De ropade, att det var S:t Eriks svärd,
som skyddande sväfvade öfver svenskarne oeh visade dem
vägen till segren; och derpå* störtade de sig Öfver fienden,
och tillika gjorde herr Knut Posse ett nytt utfall från
staden. Mot dessa angrepp förslog ej all danskarnes tap-
perhet. De stridde i början för segren, men den rycktes
snart från dem» De stridde för att rädda den heliga Dan-
nebrogs baner. De stridde med odödlig tapperhet. Fem-
hundra danska ädlingar omgåfvo och försvarade under
kampen denna fana; de lågo alla fallna för svenskarnes
svärd, förr än herr Knut Posse förmådde rycka henne till
sig och fålla hennes stolta spets emot jorden. Nu flydde
danskarne, men endast i afsigt att uppe på berget åter
försvara sig. Men i detsamma framkom Nils Sture med
sitt folk ; han hade af elaka vägar blifvit uppehållen, och
fåfängt var nu allt danskarnes motstånd. Deras hopar
upplöstes, och utbredde sig backen utföre från Brunke-
berg åt Blasiiholmen som en molnsky. De hastade undan
de förföljande svenskarne, för att söka räddning på skep-

186

pen; men då den påträngande täta hopen kom på bryg-
gan, som var undersågad, brast hon och de olyckliga flyk-
tingarne störtade i vattnet. Andra sprungo i båtar for
att komma Öfver, men så många kastade sig i hvarje, att
båtarna sjönko och folket förgicks. 8å drunknade niohan-
dra man i Näckström, och som du hvarje tillfälle till
flykt var borta, måste andra niohundra man, h vilka ej
ännu kommit öfver, kasta sina vapen och gifva sig till
fånga; ibland dessa var danska marsken Klas Bönnow
samt affallingarne Ture Bjelke och Nils Kristersson Wase.
Dessutom var hela slagfältet betäckt med fallna fienden

Uti fyra timmar eller till klockan tre på eftermidda-
gen hade den blodiga striden räckt, men så var den na
också riktigt kämpad till slut. Kristian flydde hastigt med
sina skepp, och Sten Sture drog med sitt folk segrande in
uti Stockholm. Det var stor fröjd och gamman. Fru In-
geborg emottog sin segrande herre med glädjetårar, och
borgare och krigsmän om h varandra fröjdade. sig, tackade
och prisade Gud för den herrliga segern. Allas glädje
var likväl icke oblandad; ty många hade uti slaget för-
lorat sina anhöriga och vänner. De tvänne olyckliga an-
fallen på Brun ke berg hade kostat mången redlig krigare
lifvet, och den trakt, der svenskarne nu så ofta trygga
och stolta beskåda sin hufvudstads ^största prakt och rike-
dom, den var tätt beströdd med förbleknade lik af de kri-
gare, hvilka med sitt mod och sitt blod på denna dag
grundlade Sverges frihet och trygghet. Sten Sture lät
församla dessa fosterlandets fallna söner och försvarare och.
vid klockors ljud oc"h korgossars sång gifva dem en hög-
tidlig och präktig begrafning. De fallna danskarne tvoro
väl också tappra män, som följt sin konung; men de upp-
retade svenskarne sågo i dem endast äre- och penninge-
lystna äfventyrare. De blefvo hvar som helst undan
vilddjur och roffoglar ned gömda i mullen.

Kristian flydde med öfverlefvorna af sin här»
hop ef hans anhängare bland upplandsbönderna hade en
kommit med honom på flottan; och några af hämnd
häftig vrede rasande danskar ville nedhugga der

187

Kristian förbjöd det och lät landsatta dem i Stockholms-
skären, hvarefter han seglade hem, äfven på hafvet förföljd
af stormar och olyckor. När danskarne besinnade sin
makt, tapper b et och fördelaktiga ställning i detta slag,
kunde de ingalunda begripa, huru svenskarne förmått
frånrycka dem segern. Det vidskepliga folket sade, att
det hade skett genom den svenska kansleren, herr Klas
Bytings, trollkonster; men konung Kristian vågade aldrig
mera med krigsmakt angripa Sten Sture och de svenska
bönderna.

TREDJE KAPITLET.

OM STEN STURES REGERING.

Efter denna strid fick Sverge i många år åtnjata
fred och lugn. Danskarne tordes ej mera vexla hug g med
svenskarné och de ryska infallen i Finnland förorsakade
på länge ingen betydlig oro i Sverge. Sten Sture bevi-
sade sig som en stor och förträfflig regent, äfven under
freden. Så vid t han i dessa svåra tider förmådde, upp-
hjelpte och förbättrade han landets tillstånd. Genom han-
8estademas makt och inflytande utgjorde tyskar en del
af rådet uti hvarje handelsstad; men herr Sten afskaffade
detta, bjudande, att allena svenska män skulle få blifva
rådsherrar; likväl bibehöll han alltid ett nära förbund
med hansestäderna, hvaraf han mycket styrktes mot dan-
ska stäroplingarna. Boktryckerikonsten blef införd '). Då
erkebiskop Jakob Ulfsson fick höra, att konungen och er-
kebiskopen i Danmark fått af påfven tillstånd att der an-
lägga ett universitet, tyckte han samt herr Sten, att Sver-
ge ingalunda borde vara sämre än Danmark, utan bör-
jade de gemensamt att arbeta hos påfven för att få samma

') Den första boktryckare i Sverge hette Johan Snell och
den första derstädes tryckta bok man känner, hette Dialogut
Creaturarum Moraliiatus, tryckt 1483.

188

rättigheter for Sverge. Det lyckades, och således blef
Uppsala akademi stiftad.

Det som mest försvårade rikets styrelse for herr Sten,
var de adeliga herrarnes stora makt. Dessa sutto på sina
belastade borgar och hade de alltid hos sig en stor skara
beväpnade avenner til) sitt försvar. Öfver underhafvande
och bönder utöfvade de, enligt då gällande författningar,
uteslutande domsrätt, så att de voro hvar och en liksom
en liten sjelfständig konung. Häraf följde beständigt oord-
ningar. Vana att alltid befalla, ville de ogerna lyda, om
det också var konungen. Sins emellan förde de blodiga
fejder, hvaraf landet led. Deras landtbönder blefvo allt
mer förtryckta och utsugna, och som dessa herrar genom
sin stora rikedom voro i stånd att beständigt köpa under
sig nya hemman, så aftog på detta sätt småuiugom de
fria böndernas antal, och mot allt detta fanns ingen hjelp,
så länge adeln och presterskapet på herredagarna ensamma
bestämde hvad som skulle göras eller ej. Derföre var
det som Sten Sture kallade äf ven borgare och bönder tifl.
riksmötena för att genom deras talrikhet motväga herrar-
nes makt. Detta bruk blef sedan bibehållet af de andra
Sturarne och Wasakonungarne, och derigenom har Sver-
ge s allmoge blifvit ansedd och fri, då de flesta andra länders
allmoge nedsjunkit i förakt och träldom. Herr Sten inkal-
lade inga nya medlemmar i rådet i de aflidnas ställe,
ämnande sålunda både försvaga rådet och icke öka de
eljest nog mäktiga herrarnes anseende med rå ds värdigheten.
Man kan göra sig en föreställning om adelns makt på
denna tid, då man får böra, att en svensk adelsman, Nils
Klasson af Vik, förklarade öppet krig och utrustade ka-
pare mot konungen af England, emedan denne hade bort-
tagit från herr Nils ett fartyg och icke ville betala det.
Ännu mäktigare var Ivar Axelsson Tott. Hans bror Erik
Axelsson öfverlemnade vid sin död (1479) sinaförls
gar i Finnland åt herr Ivar i stället för åt svenska i
ringen, som han lofvat. Likaså gjorde den tredje broc
herr Lars Axelsson Tott. Sjelf egde herr Ivar stora
1 aningar både af Sverge och Danmark, så att h»"

189

den mäktigaste man i hela norden. Han började derföre
att mycket yfvas och högmodas. I Sverge ville han sätta
sin måg, herr Arvid Tro lie, till riksföreståndare; Danmark
hotade han med krig. Ingendera ville han lyda. Sven-
skarne skrämde han med den hotelsen att lemna sina slott
åt danskarne och danskarne tvärtom. Han ofredade han-
deln på Östersjön genom sjöröfverier och ville ej lyssna
till några föreställningar, utan visade högmod och förakt
mot alla. Lyckligtvis var herr Ivar hvarken så klok eller
tapper som han var rik och högmodig. Svenskarne funno
sig slutligen tvungna att angripa honom med våld. Då
föl lo snart alla hans fästen och han sjelf flydde feg och
fruktande undan nejden, och kastade sig i armarna på ko-
nung Johan i Danmark. Denne passade på tillfället och
återtog alla Ivats danska förläningar, och den väldige och
högmodige Ivar Axelsson Tott dog fattig och föraktad.
Ehuru konung Kristian efter slaget vid Brunkeberg
ej vågade försöka något uppenbart krig mot Sverge, stämp-
lade han dock beständigt efter dess krona. Derföre höllos
nästan hvarje år möten mellan svenska och danska her-
rarne om unionens förnyande; men herr Stens klokhet
och det allmänna hatet mot Kristian omintetgjorde alla
slika försök. Under dessa afhandlingar dog Kristian 1481.
Hans son och efterträdare, konung Johan, ville väl af ung-
domligt mod och 1 tapperhet anfalla Sverge; men hans mor,
drottning Dorotea, hade varit gift både med Kristofer och
Kristian, och kände svenskarnes både tapperhet och oenig-
het. På hennes enständiga råd undvek Johan derföre up-
penbart krig och fortfor som Kristian att underhandla
med svenskarne. Detta lyckades också bättre. Presterne,
under anförande af Jakob Ulfsson, voro nu som nästan
alltid unionen tillgifna. De höga herrarne fruktade herr
Stens makt och tilltagsenhet och trodde sig få större fri-
het och anseende under en utländsk konung. De till och
med hatade herr Sten, såsom den der för mycket gynnade
de lägre stånden; dock vågade de ej utbryta mot denne
herre, hvilken egde, som de sade, lika mänga soldater som
bönder. Allmänheten sjelf hyste ej mot Johan det inrotade

190

hat som emot Kristian, utan kände den tillgifvenhet, som
alltid åtföljer ungdomen. Sålunda förmådde herr Sten icke
hindra, att Johan valdes till konung på mötet i Kalmar
1483. Den konungaförsäkran, som Johan likväl vid detta
tillfälle måste afgifva, förtjenar väl anföras, såsom ett be-
vis, huru stor makt de höga rådsherrane egde då för tiden.
Johan lofvade; Att återlemna Gottland till Sverge; att
ingen skatt pålägga utan undersåtarnes samtycke; inga
skatter utföra, ingen ort afsöndra, inga påbud utfärda
eller upphäfva, ingen slotts- eller rådsherre af- eller till'
sätta, intet krig börja, inga privilegier gifva utan rådets
samtycke. Hvarken konungens slägt eller ofrälsemän skul-
le få köpa frälsegods. Konungen skulle vistas ett dr i
hvarje rike och dit medföra blott fyra främmande mån.
Konungen skulle visa rådet aktning och vördnad, och den
rådsherre, som för konungen omtalade rådets öfverlägg-
ningar och sökte vinna hans gunst, skulle förklaras ovär-
dig rådsetnbetet. Hvarje andelig eller verldsUg frälseman
skulle vara konung på sin gård, kunna den befästa, huru
han ville, och neka inträde derpå, till och medför konun-
gen. Presterskapet skulle hållas vid sina privilegier. Ko-
nungen skulle betala sin faders skulder, och utan missnöje
mottaga rättelser och förmaningar, o. s. v. Dessa hårda
och till en del nesliga viikor underkastade sig Johan for
den fåfänga äran att kallas konung öfver ett rike till, då
han ej en gång mäktade fullkomligt styra de två han
förut hade; och rådsherrarne ville rvcka riket ifrån herr
Stens goda förvaltning och lemna det i främmande händer,
för att sjelfva på detta sätt få friare händer, att göra hvad
de ville. Men herr Sten var ingalunda så lätt att trän-
ga undan. Han satte sig ej med öppen makt mot Johan,
utan lofvade att straxt antaga honom, så snart han fyllt
vilkoren uti konungaförsäkran i synnerhet med Gottlands
återlemnande. Detta ville Johan åter -ej göra förr än i
blifvit krönt. Så utdrogs det på tiden genom underh;
lingar. Möten på möten blefvo utsatta; somliga gj j
herr Sten om intet, ty han kom ej dit, utan skyllde [
sina svaga och sjuka ögon; på de andra blef in***

191

vudsakligt besluta dt. Så använde herr Sten makt och
slughet mot slughet, och konung Johan förmådde intet
vinna. Han försökte att genom andra medel tvinga sven-
skarne. Han underblåste Ivar Totts uppror, men denne
blef, som vi redan berättat, snart fördrifven. Han utver-
kade af påfven enr bannlysning mot herr Sten och sven-
ekarne; men de aktade den ej, och den lärde och skick-
lige Hemming Gadd, Sturens bästa vän, for till Rom och
utverkade bannlysningens återkallande. Utom dessa medel
var äfven Johan likasom Kristian nog grym och oniensk-
lig att uppreta ryssarne till förnyade rysliga härjningar i
Finnland. På detta enda sätt lyckades det honom att på
längden uttrötta svenskarne och fälla den man, som, stödd
på folkets kärlek och trohet, lika litet fruktade danskar-
ses krigshär som inhemska fienders stämplingar.

FJBRDE KAPITLET.

DE RYSKA KRIGEN.

Det var icke långt efter slaget vid Brunkeberg som
ryssarne (1425) gjorde sitt första härjande infall i Finn-
land, och de fortsatte sedan dessa härjningar dels af egen
drift, dels dertill af danska konungarne uppeggade, så att
Finnland aldrig fick ro for dem. Den stridslystne och
oförskräckte Erik Karlsson Wase hade blifvit försonad med
Sten Sture och sändes af honom till Finnland. Han vär-
jade landet i tre år mot ryssarne, och inlade stora prof
på sitt oböjlfga mod ! ). Erik Axelsson Tott, som egde
betydliga förläningar i Finnland, dref dem också med väl-
dig hand tillbaka så länge hanlefde; men . det var alltid
svårt att strida mot dem; ty hastigt och oförtänkt föllo
de in med stora hopar, sköflade och brände vida land-
sträckor, plågade och mördade innevånarne på det rysli-

') Han blef slutligen ihjelslagen af några biskopstjenare och bon-
de]: på Sela-ön, emedan han våldgästat kyrkoherden, herr
Sigfrid, på Sela.

192

gaste och skyndade sedan hastigt med rofvet andas io i
sitt eget land igen. Slutligen bief den tappre Knut Posse
satt till slottsherre på Wiborg, och gjorde han så väl ge-
nom sin t&pperhet, som genom sin klokhet och snabbhet,
ryssarne stort afbräck ehvar de möttes. Men hans lilla

5 är hopsmälte af dessa segrar; deras var nästan oräknelig,
jr 1495 utbredde de sig härjande öfver hela östra Finn-
land; alla flydde undan eller inneslöto sig i fästningarna,
och sjelfva Knut Posse blef hårdt belägrad i Wiborg.
Ryssarne hade af ven med sig kanoner, med h vilka de skö-
to stora hål i murarna, men Knut Posse lät hastigt upp-
fora nya bålverk der bakom, för att af hålla dem. På 'detta
sätt försvarade han sig manligen i två månader, och till-
fogade ryssarne många förluster, men dessa aktade sådant
-föga, emedan de voro så talrika. Slutligen beslöto de
att storma fästningen den 30 november. De strömmade
fram i otalig myckenhet och kommo snart uppå muren
och i det ena tornet. Der funno de inga svenskar före
sig, men sågo hvar Knut Posse och hans stålklädda kri-
gare stodo i god ordning nere i staden, och hade Erik
den heliges och Olof den heliges fanor utslagna öfver sig.
Denne sluge krigare hade fört en stor mängd krut under
tornet och sedan dragit sig och allt sitt folk der i från.
Då han nu såg, att tornet och muren voro fullproppade
med ryssar, och att desse ämnade stiga ned i staden,
lät han antända det gömda krutet. Med en förskräcklig
knall flög tornet jemte alla ryssarne i luften; muren
störtade öfver de stormande, hvilka dels deraf krossades,
dels föl lo afdånade och förskräckta till jorden. Nu skyn-
dade Knut Posse med alla sina män hastigt ur staden
och angrep de förskrämda ryssarne. Dessa flydde fulla
af fasa och förskräckelse. Svenskarne följde och ned hög-
go dem nästan utan motstånd till ett antal af flere tusen.
En allmän räddhåga intog hela fiendtliga hären'; den fl b *
hals öfver hufvud tillbaka till Byssland, derunder häf b
förföljd af de uppretade bönderna. — Detta herr K t
Posses krigsknep kallades sedan den Wiborgska imt i
och har blifvit mycket omtaladt. De vidskepliga ~ lL i

193

ryssarne trodde, ' att Possen stod i förbund med den onde
anden. Svenskarne, som ej voro stort klokare, sade, att
ban kände många hemliga trollkonster. Man trodde all-
mänt, att, då ban öppnade ett bolster, fick han en ryt-
tare for h varje fjäder; då han ritade ett skepp med käppen
på stranden, blef det också straxt ett verkligt skepp; och,
då han ville tala med Sten Sture, gick han opp på Wi-
borgs skans och skakade ett betsel, så framkom straxt en
förtrollad häst, som förde honom genom luften till Brunke-
berg, och sedan på samma sätt tillbaka igen, och det allt
inom 24 timmar.

Herr Sten hade redan förut börjat, att i Sverge
rusta ut en betydlig krigshär mot rys9arne. Sankt Erika
baner hemtades med stor prakt från Uppsala, och herr
Sten mottog med knäfall denna heliga fana i Storkykan
framför altaret. Derpå afseglade flottan; men, som det
var sent på hösten, blef den mycket fördröjd och skadad
af de ständiga stormarna. Skeppen skingrades och som-
liga fa-tfröso, så att manskapet led ganska mycket både
af hunger och frost. När herr Sten slutligen kom fram,
fick han höra, att Knut Posse genom wiborgska smällen
redan fordrifvit ryssnrne. Han lemnade dä herr Svante
8ture, son till Nils Sture, qvar såsom anförare för sven-
skarne; men for sjelf hem efter förstärkning. Herr Svante
gjorde då med sitt folk ett infall i Ryssland, intog Ivan-
gorod, härjade landet vidt och bredt derorakring, samt åter-
vände med rikt byte. Nu kom herr Sten med friskt man-
skap från Sverge och begärde, att herr Svante skulle med
sitt folk deltaga uti ett nytt infall i Ryssland. Svante
vägrade detta, förebärande, att han och hans troppar voro
uttröttade af det förra. Herr Sten härmades härvid höge-
ligen och kallade herr Svante en landsförrädare. Denne
for då med v red t mod tillbaka till Sverge och anklagade
berr Sten inför rådet, och sålunda utbröt den länge dolda
missämjan mellan herr Sten och de mäktiga herrarue.

KryxelU Ber. II (9 uppl.) 13

194

FEMTE KAPITLET.

•

OM KONUNG JOHAN.

Nu uppsade rådsherrar ne med erkebiskop Jakob i
spetsen all tro och lydnad mot herr Sten och inkallade
konung Johan. Som likväl- herr Sten ej ville godvilligt
vika undan, uppstod emellan dessa båda partier ett fordeff-
ligt krig. På ena sidan voro biskoparue och b er ra me,
med sina anhängare och svenner; på andra sidan hade
herr Sten borgare och bönder med sig. Likväl egde han
icke, så mycket som förut, folkets tillgifvenhet. Den olyck-
liga utgången at Finnlandståget blef räknad hans långsam-
het till last. Pest, vådeld, stormar, hvilka alla vid denna
tiden härjade Stockholm, ansågos enligt det vidskepliga
folkets vana såsom tecken till himmelens misshag med
landets öfverhet. Då derijöre Johan kom med en stark
flotta l ) upp till Stockholm, blef herr Sten innestängd.
Han hade nog hos sig flere tusen välbeväpnade män och
kunde lita på kraftigt bistånd; som likväl alla herrarne
voro så begärliga efter konung Johan, att herr Sten förut-
såg ett långt och landsforderfligt krig, så beslöt han att
gifva efter. Johan måste dock förut lofva att hålla sin
konungaförsäkran i Kalmar 1 483, och tillika förbehöll sig
herr Sten både af konung och råd, att de ej skulle draga
honom till rätta för h vad han under sin riksforestån dare-
tid gjort. Dessutom erhöll bnn för sig så stora förläningar,
att han förblef den mäktigaste man i landet. På sådana
vilkor öppnade han portarna till Stockholms slott den i I
nov. 1497, och gick sjelf ut för att möta och dit infora
konung Johan. Denne mottog herr Sten med all vänlig-
het och till sporde honom skämtsamt, om (jet på si' " J

') P& denna flotta hade han 6000 man tyskt krigsfolk,
anförare, jnnker Slenz, var ganska högmodig, obetänksam
häftig, h vadan svenskarne från den tiden började ka 1
sidan man for en jnnker Slenz.

.Tl_ !._

195

väl dukadt och tillredt mot honom med mat och öl, att
dermed glädja gästerna. Herr Sten pekade då på de
svenska biskoparne bakom konung Johan och sade haste-
liga: det veta de bäst, som stå bakom eders nåde, ty de
ha/va detta både bakat och bryggt; och tor väl hända de
göra eders nåde detsamma, då de komma sig före. De
gingo sedan upp på slottet och felades då icke kostelig
förplägning derstädes. Men under det konungen och herr
Sten samtalade med h varandra om rikets styrelse, sade
den förre : herr Sten, i hafven lemnat mig ett ondt testa-
mente i Sverge; ty bönderna, som Gud ha/ver skapat till
trålar, dem ha/ven i gjort till herrar.

Sedan reste konungen till Uppsala jemte alla her-
rarne, kröntes der till konung, och slog ganska många
svenskar till riddare. På denna tiden fick endast en rid-
dares hustru bära det förnäma namnet fru; men som blott
konung och ej riksföreståndare kunde 'dubba till riddare, -
och på sista tjugusju åren ingen konung hade varit i riket,
så voro riddare och fruar mycket sällsynta. Det berättas
derfore också, att många ibland de svenska qvinnorna,
drifna af sådan fåfänga, hafva ifrigt hos sina män yrkat
på konung Johans inkallande. Ty, som det står i den'
gamla rimkrönikan:

Hvar frälseqvinna ville heta Fruga,

På det de andra skulle sig för henne buga.

Nu fingo de sin önskan fram. Femtio herrar och
•bland dem barn i vaggan blefvo slagne till riddare, ty
alla ville passa på det goda tillfället. Konungen hade til-
lagat ett stort och mäkta herrligt gästabud. När det var
slutad t, frågade Johan sina herrar, om de kunde säga, att
något hade felat för konungens ära uti högtidens prydnad.
Alla tego; slutligen steg en af konungens gunstlingar, en
tysk, fram och sade, att han saknat ett Sedan nämligen
de svenska herrarne blifvit mättade med konungamat, hade /yr*.-
hans nåd bort tillkalla sina drabanter och låta öfver en
sidenmatta af slå alla dessa förrädares hufvud. Konungen
teg en stund och slog néd sina ögon. Jag vill hellre,

196

tade han ändtligen, att du död vore, än att min oskuld
skulle befläckas med ett sådant brott. Derpå gick Johan
in i sitt rum och ville sedan aldrig se denna mannen
mera.

Konung Johan var i många afseenden en god och
ädelsinnad herre, likväl förmådde han icke att bibehålla
sig vid riket. Härtill biirog väl förnämligast de svenska
herrarnes regeringslystnad, afund och orolighet, fc varigenom
alla konungar, både inländska och utländska, både onda
och goda, störtades. Men äfven Johan sjelfgaf anledning
till sin olycka. Likasom de förra un ionsjcou ungarne bröt
han sina löften med fräckhet och föredrog danskarne
framför svenskarne. Gottia nd blef ej återgifvet. Slottea
öfverlernnades åt främmande fogdar, hvilka genom grymhet
och girighet uppretade folket, likasom i Eriks af Pom-
mern tid. Tunga skatter tryckte landet; och herrarne
fingo ej så stora förläuingar, som de önskade; tvärtom,
konung Johan återtog både från herr Sten och flere andra
de län, som han i början så rundeligen utdelat. På detta
sätt uppkom allmänt missnöje, och en ringa sak bragte
det snart till utbrott. Konungen lät dömma till sig ett
laxfiske i Dalelfven, som Nils Kristersson Oxenstierna förut
hade hatt, h var fö re denne så mycket vredgades, att ban
slog ihjel konungens fogde. Som nu konungen tillika hade
lidit ett stort nederlag mot nattmarscherna*, så repade sven-
ska herrarne mod, och koramo ångrande till herr Sten, for
att försona sig med honom och bedja honom hjelpa til]
att fördrifva Johan. Denne anlände med en stark flotta
till Stockholm. Han var på slottet, svenska herrarne i
staden, och ingen tordes gå till annan utan gisslan. Drott-
ning Kristina hade en gång med tårar utverkat sig tillstand
af konungen att höra messan i storkyrkan. När hon
skulle derifrån vända åter till slottet, trädde herr Sten **&
herr Svante fram på hvar sin sida om henne, for att
höfviska riddare beledsaga henne hem; men när slottsfc
såg detta, fruktade de ett anfall och riktade kanon'
mot de autågande herrarne, att desse måste vända om ■
Uppbragta häröfver såsom en förolämpning, förklr

197

dessa herrar sig Öppet mot konungen, samt började att
mot honom uppresa hela landet. Sten kom snart med
dalkarlarne utan lör Stockholm och blef af borgrar ne in-
släppt uti staden. Nu lemnade Johan sin drottning med
tvåtusen mans besättning qvar på slottet och seglade
sjelf ned till Danmark efter förstärkning. Men emellertid
uppreste sig hela landet; slotten intogos öfverallt; dan-
skarne fördrefvos och slutligen blef herr Sten i slutet af
år 1501 åter antagen till riksföi eståudare.

»JETTE KAPITLET.

STEN STURES DÖD.

Nu blef Stockholms slott hård t tillspärradt af Hera-r
ming Gadd; men drottning Kristina försvarade sig oför-
skräckt. Maten började slutligen felas, så att besättningen
sjuknade och dog af onaturlig spis. Likväl försvarade sig
drottningen i åtta månader, men då fanns ej mer än 80
qvar af den tvåtusen man starka besättningen; och alla
källare och hvalf voro fulla af döda kroppar, då hon upp-
gaf slottet åt herr Sten d. 27 mars 1502. Hon hade
betingat sig fri återresa, men herr Sten qvarhöll henne
under allehanda förevändningar ett helt år i Wadstena.

Konung Johan ämnade med härsmakt återtaga rikets
men blef slagen af herr Sten. Junker Kristian, som nu
var £in fars ståthållare i Norge, var lyckligare. Han
Ä£j}|/I»ed en krigshär i Westergötland och belägrade Elfs-
borfr; Slottsfogden Erik Gyllenstierna flydde «f feghet eller
falskhet, och blef derföre af de vredgade westgöta bönderna
ihjelslagen. Den qvarblifna besättningen begärde dagtingan
med Kristian, men han ville, att de skulle gilva sig på
nåd eller onåd. De beslöto då i förtviflan att försvara
sig och begärde undsättning af herr Sten. Han skickade
herr Åke Johansson Natt och Dag med en hop folk. Herr
Åke skyndade så mycket han förmådde, och red före med
rytteriet; men då han tidigt en dimmig morgon kom till

19$

Elfsborg, var slottet redan intaget och all besastt ningen af
den vildsinte Kristian obarmhertigt nedhuggen. Danskarne
lågo nu och sofvo i sina tält och herr Åke kunde be-
qvämligen der öfverfalla dem. Han befallde likväl sin
trumpetare bläsa till anfall. Trumpetaren ville ej, utan
påstod, att man borde angripa danskarne oforvarandes.
Blås, sade herr Ake, eljest skjuter jag dig pilen genom \
lifvtt; eller tycker du, att det vore tillbörligt att öfDer*
raska en konungsson och så många adeUga herrar, i
stället för att våga en ärlig strid mot demt Trumpetaren
blåste, och herr Ake störtade fram med sina ryttare och
gjorde i början ett stort nederlag bland de yrvakna dan-
skarne. Men herr Otto Rud, danskarnes anförare, för-
svarade sig tappert; slutligen blef en dansk fana uppsatt,
kring hvilken de samlades, och som herr-Åke ej hadegif-
vit sig tid att af vakta fotfolket, så bief han nu med stor
förlust utdrifven ur lägret igen. Härefter drog junker
Kristian med mord, brand och ett grufligt plundrande ge-
nom Wester- och Östergötland och vände derpå tillbaka
till Skåne; och var detta Kristian Tyranns första resa i
Sverge.

Förbemälde herr Otto Bud bibehöll sig alltid i stor
gunst hos konung Johan, samt var en skämtsam och tap-
per herre. De sutto en gång tillsammans och läste sagor-
na om konung Artus och hans kämpar. Hvad bår det
till, herr Otto, sade konungen, att inga sådana riddare
nu finnas som Gavian ach Percivalf Jo, sade herr Otto,
ty det finnes nu intet hof sådant som hos konung Artus.
Johan skrattade och lät herr Otto hafva sitt tal. — .Denue
herr Otto hade inne Bohus fästning år 1502, men icke
långt derifrån låg herr Nils Eautzen med svensk besätt-
ning på Olofsborgs slott. Julafton hade fallit mycket snö,
så att jorden var deraf alldeles hvit. Herr Otto föll der-
före på följande krigsputs. Han lät alla sina tjenare < a
hvita skjortor och kläden öfver sina harnesk och v i,
och gick så med dem rakt på Olofsborg, just dl q
trodde, att svenskarne sutto i fröjd och gamman g
julbordet. Skild t va k te u kunde i skymningen ej af a

urskilja de b vita skjortorna mot snön; utan danskarne
kommo allesammans in i slottet, utan att någon märkte
det. Herr Otto Bud lät straxt tillstänga och bevaka
portarna, och angrep derpå drickesstugan, der allt slotts-
folket, sittande mellan skål och vågg, blef antingen fånget
eller nedhugget. Nils Eautzen ensam bröt sig ut och
sprang upp i ett litet torn. Här högg och stack han
samt forsvarade sig med stenkastande i de trånga trap-
porna hela julnatten igenom och kunde ej förmås att gifva
sig förr än långt fram på andra dagen. För denna sin
tapperhet och lycka fick herr Otto Eud stora förläningar
af konung Johan, och utmärkte sig äfven under dennes son
Kristian som en tapper härförare mot svenskarne. Men
då han någon tid derefter skulle företaga en vallfärd till
Jesusalem, dog han i Tyskland, och är sålunda om herr
Otto Bud ej något mer att härstädes förtälja.

Emellertid hade herr Sten Sture på hansestädernaa
bemedlan funnit för godt att låta drottning Kristina resa
hem till Danmark. Hau hade alltid under hela hennes
fångenskap bemött henne med stor hfviskhet och vördnad;
äfven nu for han ned till Wadstena, och beledsagade henne
sjelf, ända till danska gränsen. På återresan härifrån
sjuknade han hastigt och häftigt, och endast med möda
förmådde hans vänner föra honom till Jönköping, der han
dog d. 13 dec. 15D3. Såsom många säga, härrörde denna
sjukdom från förgift, som han vid gränsen hade fått af
drottningens läkare; andra återigen tro, att herr Svantes
sed nar e gemål, fru Märta, hade hemligt gifvit herr Sten
forgift, på det hennes man skulle efter honom blifva riks-
föreståndare så mycket snarare.

Nu hade en stor villervalla kunnat uppkomma, och
konung Johan skulle fått godt tillfälle att dervid återtaga
Sverge: men Hemming Gadd, danskarnes oförsonlige fiende
och Sturarhes trofaste vän, förhindrade allt sådant. Han
tog tysthetsed af de få närvarande och dolde sedan herr
Stens död på följande sätt. Liket lades uti en släda och
fördes så hemligen till Stockholm; men en af herr Stens
tjenare vid namn ?er Byresson, hvilken var honom mycket

JOO

lik, påtog hans kläder och red hans hast, men låtside
halva en svar ögonsjukdom, som herr Sten ofta plägade
lida af. Derföre hit de han bundit of ver sitt ansigte, och
då han kom fram till något ställe, lades han straxt till
sangs och fönsterna tillstängdes, för att, som man sade,
spara den sjuke riksföreståndarens ögon; men alla, som
▼ille hafva något afgjordt, måste under tiden vända sig
till Hemming Gadd. På drtta sätt gick resan till Stock*
holm, dit Hemming stämt herr Svante och dess anhängare.
Då uu allt var der i ordning, kungjordes herr Stens död
och med detsamma valdes herr Svante till riksföreståndare,
och emottog alla slotten.

Herr Sten lemnade efter sig endast en dotter, h vilken
far nunna i Wa&tena. Hans och hans hustrus lik biefvo

.först med mycken prakt nedsatta i Gripsholms kloster,
men fördes sedan till Kerneho kyrka derbredvid. Konung
Johan den tr.de tyckte denna deras h viloplats ej nog
ansenlig. Han bad dåvarande hertig Karl att flytta dem
till Strengnäs domkyrka, hvilket denne också ^torde, gif-^n
Tände dem nya och kostbara likkistor. Detta skedde^ ]
1576. Nära 100 år derefter eller 1675 lät Magnus

. Gabriel De la Gardie uppresa ett särskildt koppar täckt
gra f k or, samt lade öfver gra (Ven en sten med ärofull in-
skrift. Omkring 100 år derefter lät Gustaf den tredje
uppresa öfver grafven en ny minnesvård. Så har b varje
århundrade med beundran och tacksamhet erkänt Sten
Stures höga förtjenster mot fäderneslandet.

v

201

TOLFTE BERÄTTELSES.

OM STEN STURE DEN YNGRE.

FÖRSTA KAPITLET.

OM SVANTE 8TURE.

Herr Svante • Sture härstammade icke från samma
slagt som gamle herr Sten. Herr Svante var son af den
fögut ofta omtalade krigshjelten Nils Stare; men denne
b o de efter sin moder upptagit Sturenamnet, ty hans far
Vfcr Bo Stensson Natt och Dag, broder till den Nils Stens-
son, . hvilken gjorde så många uppror mot konung Karl
Knutsson. På detta sätt var också bemälde herr Nils
syskonbarn med Engelbrekts mördare Måns Bengtsson.
Derfore buro också dessa sednare Sturar släglen Natt och
Dags vapen, då deremot Sten Sture den äldre hade, som
förbemäldt är, tre sjöblad uti sitt sköldemärke.

Denne herr Svante var en framfor de fleste ganska
utmärkt man genom många goda egenskaper. Uti krig
visade han alltid en särdeles tapperhet .och djerfhct och
fordrade detsamma af sina 8 ven ner, så att det var en all-
män sägen, att eho, som ville vara herr Svantes hofman,
han skulle, liksom de gamle Harald Hildetands kämpar,
ej blinka för ett yxhugg, som gick ända förbi ögonbrynet.
Sträng var han åfven mot dessa sina tjenare. Hade de
gjort något öfvervåld eller begått någon förseelse', så ut-
bröt han i skarpa och hårda förebråelser; och emedan
han talade fort och hans röst var stark och djup, tyckte
folket att det var som åskan hade dundrat öfver deras
bufvuden. I siu häftighet slog han ofta den felande med
kraftig hand; men snart var vreden förbi, och då upp-
muntrade han de nedslagne med gåfvor och glädtighet;

202

ty herr Svante var mycket både frikostig och gladlynt
Lögn och förtal hatade han mest af allt. Då någon ho»
honom talade illa om en annan, lät han alltid tillkalla
den förtalade ocb ställde honom tillsammans med fortala-
ren, hvarigenom många svek och oroligheter förekommos.
Tillika var han en ganska from, gudfruktig och lättrörd
herre, så att man ofta såg honom utgjuta ymniga tårar
under gudstjcnsten. För alla dessa sina egenskaper blef
han mycket älskad och afhållen af de flesta, och de ja*
kade gerna till att .taga en sådan herre och man till
riksföreståndare, i synnerhet som han i de förra krigeo
inlagt stor ära, och visat sig vara den man, som för-
mådde kraftigt' tillbakadrifva fiendernas våld och skydda
rikets lugn.

Var herr Svante en så tapper och dristig man, som
här ofvan bemäldt är, så behöfdes det också i dessa oro-
liga tider. Kouung Johan bemödade sig på allt sätt att
återvinna sitt förlorade rike. nyttjande dertill både våld
och list. Våldet kunde väl herr Svante möta med sitt
mannamod och svenskarnes tapperhet, men listeu var svå-
rare att emotstå. Många af svenska herrarne voro da u ska
partiet tillgifua; och i synnerhet bemödade sig erkebiskop
Jakob Ulfsson, biskopen i Westerås, Otto Svinhufvud, och
riksrådet Erik Trolle att åter inhjelpa konung Johan-
Härom hölls det ena mötet efter det andra; men alla
blefvo fåfänga. Ofvannämnde herrar lofvade på ett möte
att antingen taga emot Johan som konung eller också till
honom bejtala årlig skatt af riket ; men detta nesliga be-
slut bröts med harm at herr Svante, hvilken ej kunde
tillåta, att Sverge blef ett skattrike under Danmark.
Johan hän sköt sin sak till kejsaren, hvilken på denna
tiden ville vara en verklslig domare öfver hela kristen-
heten, likasom påfveu var en andlig. Kejsaren stämde
herr Svante och svenska rådet för sin kammarrätt;
dessa föraktade sådant, påstående, att kejsaren ej
öfver Sverge något att befalla. Då förklarade ke rf
hela riket i akt, samt dess förnämsta herrar och
för fågelfria, och ibland dessa gamle herr Sten, b«

203

då varit död redan i trenne år; så litet kände kejsaren
och hans herrar tillståndet i Sverge. Svenskarne brydde
sig också föga om dessa kejsarens bref och pergament,
utan gjorde hvad de tyckte bäst vara.

Herr Svante var en skicklig och förståndig herre att
styra sitt rike. I krig fruktade han ej att möta sina
fiender på fältet, och i rådslag visade han mycken klok-
het. Så lyckades det honom att få en 50-årig fred med
Ryssland och ett nästan beständigt förbund med hanse-
st äder na, h varigenom han fick så mycket mera makt till
att göra danskarne motstånd.

Han hade äfven stor lycka i valet af sina vänner
och höfdingar, och fick således af dem kraftigt bistånd
i o landet. I synnerhet hade han mycken hjelp af herr
Ake Johansson Natt och Dag och herr Hemming Gadd.
Herr Ake Johansson mötte öfverallt fienderna med raska
svenuer och oförfärad t mod; och tillfogade danskarne så
stora förluster, att han allmänt kallades Danmarks gissel
Slutligen blef ban af en förrädisk vägvisare lockad i
ett försåt, der han och flere af hans folk ned höggos 151 1,
till en icke ringa glädje för både konung Johan ocb dan-
akarne.

Men ännu mera understöd hade herr Svante af Hem-
ming Gadd. Denne var en lärd, vältalig, tapper, oför-
färad och rådig man, samt myoket förfaren i alla ting,
Under sin- ungdom hade han ofta varit i Rom, der han
iör sin stora lårdom och skicklighet stod i ganska stor
nåd hos påfven. Sedan han återkommit till Sverge, blef
han gamle herr Stens förtroligaste och trognaste vän. Då
denne af påfven bannlystes, reste Hemming Gadd ut till
Bom och utverkade, att bannlysningen återkallades. Städse
▼ar han danskarnes oförsonlige fiende, och uttalade oför-
skräckt sina tankar på herredagarna, ehuru der voro mån-
ga, h vilka, som han sade, buro danska hjertan under
svenska kappor. Af dessa orsaker var han gamle herr
Sten mycket kär, och denne utverkade, att domkapitlet
i Linköping utvalde honom till sin biskop; meu genom
danskarnes stämplingar i Bom -fick han- aldrig påfvens

204

bekräftelse, utan den sedan så ryktbare Hans Brask blei
biskop dr retades och doktor Hemming bannlyst. Men han
aktade denna motgång föga, ty ban ville heldre sköta
krigs- och statssaker än ett biskopsstift, och var bestän-
digt herr Svautes pålitligaste man, antingen det gällde
underhandlingar eller krig.

Herr Svantes oroliga och bullersamma regering varade
ieke länge. Sala silfvergrufva var nu nyligen upptäckt och
gaf ganska stor af kastning, h vårföre herr Svante for till
Westerås och höll om dessa ärender en öfverläggning (d. 2
jan. 1512) med bergsmännerne. Då han satte sig till
bordet, var han frisk och sund, men om en liten stund
bleknade han alldeles af och kände sig illa sjuk. Han
steg upp och gick ut, men då h au kom utom dörren, föll
han hastigt ned och var död. Hans småsven ropade på
bergsmännerne; de kora in o ut och buro herr Svante in,
men all hjelp var fåfäng. Då togo de ett klokt och dri-
stigt beslut för att förskaffa regeringen åt herr Svantes
son, Sten. De stängde nämligen till dörren, och släppte in-
gen, ej en gäng herr Svantes husfru in, föregifvande, att de
hade högst vigtiga ärender före. Derpå skrefvo de i herr
Svantes namn bref till flere slottsherrar, begärande af dem,
att, emedan han sjelf vore af krankhet hindrad, de ville
under tiden lyda hans son, unge herr Sten, såsom rikets
höfvitsman, och hålla , honom slotten tillhanda; h vilken
list också lyckades. Nu först uppenbarades herr Svantet
frånfälle, och unge herr Sten, som på bergsmännernes bud
straxt hade kommit från Örebro, lät med mycken högtid-
lighet beg ra f va sin far i Stureska koret i Westerås kyrka,
der dennes far, herr Nils Sture hade valt sin graf.

ANDRA KAPITLET.

HERR STEN STURE DEN YNGRE.

Herr Sten Sture den yngre var likasom hau,
en mycket förnämlig *och utmärkt man i många

205

Battskaffens, men ödmjuk infor Gud, redlig och trofast
mot menniskor, klok och skarpsinnig i rådslag, tapper och
oförskräckt i strid; allt detta var han, likasom hans fader;
men dertill var han mycket mera mild, vänlig oeh god-
hjertad än herr Svante. Ofta såg man honom, som ung
gosse, med tårar knäböja för att blidka sin fader, då
dennes häftiga sinne uppbrusade mot fe^a, falska eller för-
sumliga tjenare; och räddade han sålunda mången från de
hårdaste straff* Samma milda, försonliga sinnelag bibehöll
han äfven sedan han växt upp och var der fö re af folkel
innerligen ähkad. Men hans bästa vänner, som just för
denna egenskap så mycket älskade honom, klagade öfver,
att samma mildhet förledde honom till lättrogenhet och
alltför stor efterlåtenhet mot fiender.

Bet tycktes sålunda som borde herr Sten utan
mycket motstånd hafva biifvit riksföreståndare efter sin
fader; men' detta gick ej så lätt. De höga herrarne voro
afundsjuka på Sturarne och ville ej att riksföreståndare-
värdigheten skulle så länge stanna inom en slägt, och det
högre presterskapet var såsom vanligt Danmark tillgifvet.
På en herredag i Arboga den 19 jan. valde den äldre
adeln till riksföreståndare herr Erik Trolle, en gammal,
lärd, förfaren och saktmodig man ; men den yngre adeln
valde berr Sten Sture. Ingen förlikning kunde träffas.
Ett nytt möte i Uppsala utsattes till den 18 maj. Den
gamla adeln och högre presterskapet stannade i staden och
höll o med herr Erik, hvaremot bönder, borgare och det
öfriga folket samlade sig på Kungsängen utanför staden
och hyllade herr Sten. Ingendera ville vika. Båda parti-
erna möttes för tredje gången i Stockholm den 22 juli.
Starens och hans folk innehade staden och slottet; Trollen
och hans anhängare hade besatt Riddarholmen, och höll
det på att komma till uppeubart handgemäng dem emellan.
Slutligen måste dock Trollens parti g i tv a vika; ty herr
Sten innehade alla slotten och menigheten ville ingalunda
höra talas om Erik Trolle. Denne var dotterson till den
oroliga och hatade Ivar Tott, samt hade stora egendomar
i Danmark, h vårföre han också af svenskarne beständigt

208

misstänktes att vara danskt sinnad, och kunde sålunda
aldrig erhålla något stort an häng.

De grymma fogdarne under Margareta och Erik hade
nämligen redan grundlagt hos svenska allmogen ett djupt
hat mot danskarne. Detta ökades allt mera genom de
härjande krig, med hvilka folket ständigt oroades af dan-
ska konungarne, hvilkn önskade inkräkta Sverge. Nu
var det stiget till den höjd, att eho, som misstänktes for
att gynna danskarne, aldrig kunde få något anhang, så*
som under Karls och Kristians tid, utan var säker om att
öfverallt blifva ansedd och bemött som en laudsförrädare,
och alla Sverges olyckor, de måtte härleda sig från hvil-
ken orsak som helst, skylldes dock på danskarne och
den förhatliga unionen.

Sedan nu Sten Sture på ofvanbemälda sätt blifvit
riksföreståndare, började han med allt allvar låta sig vårda
om rikets angelägenheter, och följde deruti de båda förra
Sturarncs exempel. Han reste beständigt kring landet for
att lära känna folkets tillstånd, och var då både hans öra
och hjerta öppet för de klagomål, som af menigheten an-
fördes; ty han ville beskydda alla, så lärd som lekman,
så hög som ringa, att ingen skulle någon orättvisa lida
under hans regering. Han betraktade sig utan skrymteri
som sina undersåtares fader; han sökte icke sina nöjen
och sin fördel ; utan uppoffrade för folkets väl sin tid och
sina krafter, ja slutligen sitt lif.

TREDJE KAPITLET.

OM GUSTAF TROLLE.

Den gamle erkebiskopen Jakob Ulfsson hade i mån*
ga år arbetat mot de ädla Sturarue och sökte befr 5 ™*
Danmarks konung. Han tyckte sig likväl nu var
för gammal och svag att e motstå den unge och
herr Sten ; nedlede derfore sin tjenst och drog sig till
i stillhet och lugn. Förut kgade han likväl så, a "

207

kapitlet i Uppsala valde . til) hans efterträdare en ung
▼nan, herr Gustaf Trolle, son till förbemälde herr Erik
Trolle, och hoppades Jakob Ulfsson, att denne Gustaf
skulle, af ärfdt hat till Sturarne, blifva dem en lika ifrig
motståndare som erkebiskopen sjelf varit. Det fordrades
likväl ännu riksföreståndarens samtycke till detta val,
innan det af påfven skulle stadfastas. Den ädelmodige
och forsonlige herr Sten Sture gaf det straxt. Han gjorde
ännu mera; han skickade två domherrar till Bom för att
utverka påfvens bekräftelse, och för samma ändamål sände
han en stor penningesumma till Gustaf Trolle, jemte ett
vänligt och försonligt lyckönskningsbref. Hans ädla hjerta
hoppades att sålunda genom mildhet och välvilja blidka
Trolleslägtens hat och vinna den nya erkebiskopens vän-
skap och förtroende.

Erik Trjolle var en fredlig och saktmodig herre, men
hans gemål, fru Ingeborg, både häftig och hård. På henne
bråddes sonen Gustaf redan från barndomen. Han var
blott en gosse, då han skulle resa med sin mor från
Strengnäs öfver Mälaren. Det föll den envisa Gustaf in
att icke följa med; och modern förmådde ej böja honom.
Gustaf blef qvar; modern reste, öfverfölls af en storm och
drunknade med hela sitt sällskap. Gustaf Trolle blef sedan
en stolt och äregirig, hård och hämndlysten, ihärdig och
oböjlig man. Utan tecken till erkänsla emottog han Sten
Stures bref och sändebud. Han erhöll straxt derefter från
den nya konungen, Kristian, i Danmark äfven mycket
pennigar, samt ett bref, hvari Kristian uppmanade honom
att hämnas den skymf hans fader, herr Erik, hade lidit
af Sten Sture. Snart blef han stadfästad i sitt embete
af påfven, och erhöll tillika bref, som frikallade honom
från att stå till rätta vid någon annan domstol än påfvens
for alla de brott, som han antingen begått, eller i fram-
tiden kunde komma att begå. Sålunda utrustad, anträdde
ban resan hem till sitt fädernesland. Herr Sten lät i
Stockholm tillaga stora högtidligheter för hans emottagan-
de, ämnande sålunda med ytterligare välvilja beveka sin
stolta motståndares sinne; men denne, fastän han kände

*08

herr Stens tillredelser, for icke till Stockholm; h*n före-
bar, att herr Sten hade deratades satt forsat för honom,
och seglade derlore till Biskopstuna, der han 1515 land-
steg; och med honom iukoremo oro, uppror och krig i
hans arma fädernesland, som nu i tre år under herr Sten»
regering fått hugna sig af frid och trygghet.

När Gustaf Trolle kom till Uppsala, blef han högtid*
ligen emottagen af gamla erkebiskop Jakob, samt lät med
ovanlig stor ståt inviga sig uti sitt em be te. Den prakt
och rikedom, som denna tiden fauna hos biskopar och det
högre prästerskapet, öfvergår hvad man nu nästan kan
föreställa sig. Sjelfva vore de merendels af de största och
rikaste adliga slägter, och egde redan derigenoro mycket
både makt och anseende. När dessa dertill kommo i be-
sittning af biskopss liften med stora, ja nästan fa rstliga in-
komster, höjdes deras anseende långt öfver alla andras.
I rådet satt erkebiskopen öfver riksföreståndaren, och
biskoparne öfver alla de ve ridsliga herrarne. På sina
stora, välbf fastade borgar höllo de präktiga hof, der unga
fattigare adelsmän tjenade dem såsom sraåsveunrr och hof»
män, och pi sina resor förde de så stor stat, att flera
påbud deremot måste utfärdas, i h vi I ka stid lastades, att
en biskop på sina resor genom landet ej fick medföra mer
än trettio hästar. Föga bekymrade sig dessa herrar om
sina församlingars lefverne och förbättring, föga om lärdom
och kunskaper, föga om den tarflighet, den rena lefuad,
som egnade apostlarnes efterföljare. — Att med våld och
list blanda sig i statens styrelse, stifta och anställa
uppror, på lofligt och olofligt sätt. föröka sina inkomster,
detta var deras dagliga id ; och derunder utbredde de den
största prakt och öfver flod i byggnader, kläder, mat,
tjenare, vapen och hästar, och dolde dessutom ej sällan
ett vällustigt och skändeligt Jif under utvärtes helighet
och 8krymteri. Sådana voro de fleste biskoparne c 1 "
tiden, och var det stor skilnad emellan dem och F
S:t Botvid och den gamle Ansgarius.

Erkebiskopen Gustaf Trolle öfverträffade 1
äregirighet, prakt och högmod alla sina embefc

209

Ett sådant hof, som hans, hade ingen utaf de förra erke-
biakoparne hållit, och det fördunklade alldeles den iarfliga
herr Sten i Stockholm. Till erkebiskopen samlades också
alla herr Stens fiender och aftmdsmän, likasom till en an-
förare, och derigenom ökades ännu mera hans anseende.
Liitet fruktade han för herr Sten, och hvarken han eller
hans vänner brydde sig om att dölja det fiendtliga sinne,
han hyste mot riksföreståndaren. Denne hade ytterligare
velat försöka i godo komma öfverens med erkebiskopen
och skref honom vänligt till, straxt efter hans ankomst,
kallade honom sin fader och böd honom stå fadder åt en
sön, hvilken herr Sten i dessa dagar hade fått. Men
Gustaf Trolle föraktade denna höflighet, for ej till Stock-
holm, utan fortsatte sitt förra öfvermodiga lefverne, och
höll med de missnöjda herrarne hemliga sammankomster
om konung Kristians inkallande. Nu uppblossade herr
Stens rättmätiga vrede och han samt hans unga och raska
rädgifvare ville med våld straffa erkebiskopens förmäten-
het; men biskoparne, som fruktade det inbördes kriget,
sökte på allt sätt att mäkla fred dem emellan. På ena
sidan varnade och förmanade de Gustaf Trolle till mera
foglighet och eftergifvenhet, men det verkade föga på hans
härda och stolta sinne. A andra sidan förmanade biskop
Hans Brask riksföreståndaren att styra sin vrede och be-
sinna, att det gällde icke allenast- honom sjelf, utan hela
rikets lugn och väl: Sten Stures Ömsinta och milda hjerta
bevektes af dessa skäl. Han undertryckte sin rättvisa
harm, öfvervann sin billiga afsky för Trollen och beslöt
att än en gång söka en fredlig förlikning. Han for till
Distingen 1516, samt trädde i Uppsala domkyrka inför
högaltaret till Trollen, lyckönskade honom till erkebiskops-
stolen och ville i en fullkomlig försoning och glömska be-
grafva allt gammalt agg, alla oförrätter och endast tän-
ka på det gemensamma fäderneslandets väl. Men den
nedrige, öfvermodige prelaten besvarade dessa ädla känslor
med förakt, gäckeri och bittra förebråelser. Brinnande af
en ädel harm vederlade herr Sten straxt på det heliga
FiyxtUs Btr: II. (9 uppl) 14

rummet Trollens beskyllningar, och reste sedan derifrån till
8tockholro, hvarest han skr v ef till påfven och framställde
Trollens onda och upproriska uppförande. Påfven svarade
och förmanade Trollen och hela svenska presterskapet, att
ej våldsamligen uppsätta sig mot verldsliga regementet,
utan sköta sitt embete med spakhet Men Gustaf Trolle
aktade hvarken påfve eller riksföreståndare.

I juli månad sammankallade herr Sten en riksdag
i Telje, och bjöd Trollen komma dit for att aflågga sia
trohetsed och deltaga i rådplägningrna. Trollen kom
icke, utan fortsatte sina stämpiingar om Kristians inkal-
lande, hvilket då Sture n förnam, beslöt han att hastigt
och med våld det förekomma. Oförtänkt bemäktigade han
sig Nyköpings slott, der Sten Oxenstierna var slottsherre.
Denne, som var delaktig i Trollens rådslag, sjuknade
och dog i fängelset, men upptäckte förut på sin döds-
bädd de hemliga anläggningarna, och angaf alla de andra
medbrottslingarne derL Då tog herr Sten Stegeholms slott
ifrån den hemliga förrädaren Per Turesson Bjelke och in-
nestängde honom jemte herr Erik Trolle i fängelse. Vid
underrättelsen härom inneslöto Gustaf Trolle och hans
vänner sig på Staket och be fastade sig der. Sturen bad
gamla Jakob Ulfsson och de andra biskoparne söka beveka
Trollen till försonlighet, men det var förgäfves; denne
väntade hjelp af konung Kristian. Dessutom tyckte han
sig vara fullkomligt trygg på Staket. Detta var uppfördt
i en fruktbar och ljuflig trakt på Mälaren på en liten
holme vid det smala sundet Almarestäk. Det var in-
köpt af förra erkebiskopar, hvilka der valde sitt säte och
uppförde en stark borg. Detfna utvidgades och befastades
allt mer och mer af deras efterträdare, och hade redan
ofta tjenat till skydd för erkebiskoparnes hemliga stamplin-
gar och öppna uppror. Men erkebiskoparne sjelfva kalla-
de honom for S:t Eriks borg y viljande genom detta i i
gifva den det anseende af helighet, som de genom t
uppförande ej mäktade förvärfva. Detta fasta slöt t. si \
nu herr Sten belägra; men, som han saknade dertill . >
krigsförnödenheter, sände han ett skepp till L*I

211

att derifrån hemta sådant. Herr Stens stjufmor, fru Märta,
som var honom mycket gramse, underrättade hemligt ko-
nung Kristian härom, och denne lat, midt under det stil-
lestånd, som nu var mellan honom och herr Sten, våld-
samt borttaga skeppet, och detta var början till danska
kriget. Emellertid började herr Sten belägringen af Staket
så godt han kunde, och på en ny riksdag i Arboga d. 6
jan. 1517 beslöto de uppretade ständerna att ingalunda
antaga konung Kristian, den der aldrig skulle hålla sina
ord och löften som konung, t när han nu redan förut ej
ville hålla sitt stillestånd. Vidare beslöto de, att belägrin-
gen för Staket skulle med all makt fortsättas, slottet i
grund nedrifvas och Trollen från sin syssla af sättas. Då
nu i följe bäraf Trollen blef allt hårdare inspärrad på
Staket, så begärde han få komma till samtals med herr
Sten. JDen unge Gustaf Eriksson Wasa, som nvss kommit
till herr Stens hof, skulle under tiden vara såsom gisslan
på Staket, och be fa 11 te erkebiskopen strängeligen, att, i
händelse Sturens folk gjorde honom något fornär, skulle
slottsfolket straxt upphänga Gustaf Wasa utanför på
muren. Sturen med många rådsherrar kora emellertid
på utsatt timma till det bestämda samtalet; men de fin-
go sitta i två timmar under häftigt regn utanför slottet
och vänta på erkebiskopen. Slutligen kom icke han sjelf,
ritan hans fogde ned, och förkunnade, att erkebiskopen
ej ännu på sex månader ville ingå någon dagtingan. Or-
saken härtill var att Trollen hade fått höra, att en dansk
flotta till hans hjelp vore just nu till förväntandes.

I Härmed förhöll sig sålunda. Sedan konung Kristian
hade borttagit herr Stens skepp och brutit stilleståndet,
förstod han granneliga, att han ej nu mera skulle kunna
genom underhandlingar och list erhålla Sverges krona.
Han beslöt derföre söka i uppenbart krig eröfra henne.
Erkebiskopen i Lund utfärdade en bannlysning öfver Sten
Sture och svenska rådet, emedan de våldfört erkebiskop
Trollet rättigheter och icke viUe emottaga sm'* rättmätiga
herre och konung, Kristian af Danmark. Denna ban lys-
ning lät konungen öfversätta på svenska och öfverallt'

212

kringsprida, och bifogade dervid sina egna bref, i hvilka
han dels med hot, dels med löften sökte vinna folket. Både
bref och bannlysning blefvo af svenskarne föraktade.
Gud s tj en sten fortsattes som förut och folket bibehöll sin
gamla kärlek och trohet för herr Sten. Men konung
Kristian hade äfven utrustat en flotta med 4000 man,
h vilka under anförande af den tappra sjöhjelten Severin
Norrby och Joakim Trolle, erkebiskopens farbroder, anlän-
de till Upplandsskären, hvarest danskarne började härja
landet. Herr Sten slog dem snart tillbaka, och han sande
nu för sista gången några rådsberrar till Trollen; han
bad och besvor honom att förbarma sig öfver det olyck-
liga fäderneslandet och icke längre gynna dess fiender.
Det var för döfva öron taladt; Gustaf Trolle tänkte på
sin hämnd och sin höghet, icke på fosterlandets välfärd
och ära. Emellertid hade danskarne ånyo landatigit vid
Dufnäs, straxt utanför Stockholm. Sten Jäture, åtföljd af
den unge och tappre Gustaf Wasa samt en trogen krigs-
här, skyndade dit, och slog danskarn e så, att de efter
en stor förlust måste skynda sig ombord igen. De seglade
tillbaka till Danmark; men efterlemnade elände och för-
störing, emedan de flerestädes stränderna utefter landstego,
härjade och brände land och städer.

Sten Sture sände några af de vid Dufnäs tagna
danska fångarne till erkebiskopen för att underrätta honom
om det olyckliga slutet på danska tåget. Då erbjöd sig
Trollen att öfverlemna slottet, allenast han finge fri och
säker fara derifrån och tillträda sitt stift igen ; men herr
Sten svarade, att Gustaf Trolle hade bort göra detta an-
bud långt förut. Nu hade för hans skull så mycket blod
flutit, att han vore att anse som en mandråpare och en
till det heliga biskopsembetet ingalunda tjenUg man. En
riksdag sammankallades i Stockholm den 23 nov. F- 1 **-
biskopen kom dit på gifven lejd, men förde ett stol J
högmodigt språk inför ständerna. De voro, sade
icke hans rätte domare. Han ville bevisa sin oskul
för den heliga fodren i Rom, som anförtrott honom
det andeliga och verldsliga svärdet, hvarmed ha~

215

bibehålla den trohet de svurit det danska konungahuset.
Den vore snarare en förrädare, som förledt dem derifrån^
och de borde Unna, att de allesammans voro slafvar under
en gåsande yngling, som uppoffrade dem för sin -egen
Ärelystnad. Ofver detta trotsiga tal förbittrades ständerna
på det högsta. De Uppsatte, undertecknade och beseglade
en skrift, i hvilken de förklarade Trollen för högförrä-
dare, den der fört afvog sköld mot fäderneslandet. Han
skulle från sin syssla a/sättas och Stäke slott, som alltid
varit af erkebiskoparne misbrukadt ?till rikets förderf
skulle i grund nedrifoas. Mot danskarne skulle hvar och
en vara färdig att vid första uppbåd våga lif och bl oå.
Menigheten var så förbittrad och framstötte så hårda och
hotande ord, att ingen af Trollens närvarande vänner
vågade säga ett enda ord till hans försvar, eller undan-
draga sig att deltaga i hans dom. Men då den sluge
biskop Hans Brask i Linköping skulle sätta det stora
vaxsigillet vid sitt namn, lade han oförmärkt derunder en
liten sedel, på hvilken han skrifvit de orden ; detta gör
jag nödd och tvungen.

Trollen reste från riksdagen tillbaka till Staket, men
hans tjenare och anhängare, som fruktade för att än mera
uppreta folket, tvingade honom att snart uppgifva detsam-
ma. J>å han nedfördes derifrån till svenska lagret, var
det endast med möda Sturen förmådde rädda honom un-
dan det uppretade folket, som i sin förbittring ville mörda
den förhatade landsförrädaren. Han måste med en hög-
tidlig ed afsäga sig erkebiskopsembetet, sattes i Westerås
kloster, hvarifrån han ytterligare måste skrifva till Upp-
sala domkapitel, bekräfta sin afsägelse, och bedja dera
välja en ny erkebiskop. Ändteligen erhöll han tillåtelse
att fara hem till sin faders e^eudom, Ekholra, och der
sedan förbhfva. Sådant slut fick herr Gustaf Trplles stolt-
het den gången, och besannades sålunda det gamla ord-
språket, att högmod går för fall. Men det starka Stakets
slott blef af den förbittrade allmogen straxt vid dess öf-
verlemnande uppbrändt och nedrifvet. Länge sågos de
ödsliga lämningarna deraf på jden lilla holme, soin ligger

214

vid Almarestäksbro. Nu har tiden redan öfverdragit dem
med mossa och mull; grönskande löfträd hafva öfveralk
skjutit upp derutur och omgifva och betäcka hela holmen,
aå att vandraren nu mera knappt kan igenfinna några
spår af den väldiga och bergfasta borg, der 8 ver ges for-
dom så of ver mäktiga erkebiskopar herrskat.

FJERDE KAPITLET.

OM KRISTIAN TYRANNS UNGDOM.

Vi måste nu med vår berättelse vika något tillbaka
lör att kunna förtälja något om den ofta omtalade konung
Kristians ungdom.

Redan af sin fader, konung Johan, hade han ett
svårt lynne att ärfva, ty denne var ofta under de sed-
nare åren besynnerlig till mods, ja stundom alldeles ur-
sinnig, Om Kristians födelse berättades också underliga
ting, att han nämligen kom till verlden med handen hårdt
knuten och fylld med blod, och flere dylika sägner. Då
amman en gång var ute, kom konungens apa och tog den
späda prinsen, bar honom först högst upp på slottstaket
och sedan tillbaka oskadad ned igen. Under hela sin
barndom visade han ett hårdt och grymt sinnelag. Konung
JoHan betalade i början för honom hos Hans bokbindare,
en ansedd borgersman i staden, att prinsen skulle bo och
äta der, medan en lärd kanik alla dagar gick dit och
undervisade honom ; men Hans bokbindare och dess hustru
blefvo snart ledsna vid den elaka gossen och lemnade
honom ifrån sig. Han skulle nu både bo och äta hos
kaniken; denne kunde likväl med alla sina förmaningar
och hårda bestraffningar aldrig få prinsen till lydnad och
förstånd. I synnerhet visade Kristian en beständig å
att klättra omkring på de högsta tak, murar och så<
Kaniken varnade honom, sägande att den högt viU 7
faller djupast ned. Men Kristian svarade, att låga
patta blott jör låga menniskor; liöga åter för dt >

215

Kaniken straffade honom hårdt; men så snart han var
ute, började Kristian sitt klättrande som förut. Kaniken
tordes slutligen ej lem na honom ensam hemma, utan tog
honom med sig i kyrkan, ottesång och aftonsång, och lat
prinsen der stå bland de andra Wnen, som en korgosse.
Detta kunde konung Johan ingalunda lida, utan införskref
en kunnig tysk man, mäster Konrad. Af denne lärde
prins Kristian väl mycket, så att han kunde förstå och
skrifva sitt latin, hvilket icke var vanligt den tiden;
men han visade ingen håg för studier, och när han blef
något äldre, brydde han sig föga om mäster Konrad, utan
lefde efter egen lust och böjelse, hvilken icke var gocL
Mänga voro också, som geroa deltogo med den bl i f vande
konungen i hans utsväfningar, förförde honom till flera
och hjelpte honom att dölja dem, för att derigenom komma
i hans gunst och draga nytta deraf. Detta stallbrödralag
mutade slottets portvaktare, så att de fingo vara ute ofta
hela nätterna igenom. Då svärmade de omkring öfverallt
i staden, inträngde här och der i husen och förehade många
både våldsamma, lättsinniga och löjliga upptåg; men mest
uppehöllo de sig på sådana ställen, der det bästa vin och
de dagligaste qvinnor funnos, fördrifvande der tiden med
h varjehanda utsväfningar och oväsen. Utaf detta upp-
kom i staden mycket ondt tal om prinsen. Slutligen
trängde det äfven till konung Johans öron. Han kallade
junker Kristian till sig och gaf honom skarpa förebråelser
och allvarsamma förmaningar, samt tuktade honom så ef-
tertryckligt med piskan, att Kristian måste på knä bedja
sin fader om förlåtelse och utlofvade att aldrig mera sådant
företaga. Konung Johan litade dock icke mycket hvarken
på dessa löften eller på prins Kristian, utan trodde alltid,
att han skulle blifva en elak och vanartig men n is ka.

Uuder de häftiga tvisterna mellan konung Johan och
gamle herr Sten, föll denne sednare på det rådet att upp-
väcka oroligheter i Norge mot den förra. Detta gick
också lätt nog, ty den norrska adeln, som var förtryckt
af danskarne, afundades den svenska adelns frihet och
anseende samt lockades af svenskarnes framgång. Det

216

utbrast sålunda ett allvarsamt uppror. Då skickade Johan
dit prins Kristian, som nu var en tjugu åra yngling, på
det att han skulle få någon sysselsättning för sitt häftiga
och oroliga lynne, och tillika dämpa dessa rörelser. Kri-
stian gjorde detta, dels med våld dels med list, och förfor
dervid med både förstånd och raskhet, men tillika med så
mycken grymhet, att han till större delen utrotade hela
den mäktigare norrska adeln. Några få kommo undan och
deras afkomlingar lefde obemärkta som bönder inne i
.landet; likväl bibehöllo de alltid sin höga börd i kart
minne, och ännu i denna dag får man understundom i
de stora bondstugorna bland norrska fjellen se bondens
hela slägtregister, härledt ända från Olof den Helige och
Harald Hårfager, inskuret på de breda bjelkarne. — Bet
var jemväl under denna tiden som Kristian företog det
grymma krigståget i Sverge, som vi redan förut sidan
197 omtalat; och hade han genom allt detta utspridt
stor räddhåga och fruktan för sig öfver hela norden.

v Under den tiden, som prins Kristian var i Norge,
lefde i Bergen en qvinna af låg och ringa börd, råa och
föraktliga seder, men ett listigt, dristigt och äregirigt sinne.
Hennes namn var Sigbrit, och hennes fädernesland Holland,
hvarest hon varit fruktmånglerska; i Norge blef hon
krögerska. Hon hade fört med sig sin dotter, Dyvika,
hvilken af alla besk ref s så utmärkt skön och intagande,
att hennes like ej fanns i hela norden och ingen kunde
se henne utan att blifva på det högsta intagen. Hon hade
äfven ett mildt, ömt och godt hjerta, hennes seder voro
rena och hennes rykte obefiaokadt i hela staden. Erke-
biskop Walkendorf i Trondhjem, hvilken tillika var prins
Kristians kansler, såg och talade en gång med henne på
gatan och blef alldeles hänryckt af hennes behag. Han
beskref dem med så mycken förtjusning för prins Kristian,
att denne natt och dag endast tänkte på den sköna
ländskan. Slutligen beslöt han att fara den långa
farliga vägen från Kristiania till Bergen, enkom för «
se denna landskunniga skönhet. En bal tillställdes sa
afton; och alla stadens fruntimmer blefvo bjudnr

217

Kristian blef straxt hänryckt af Dyvikas skönhet. För
att ej förråda sig dansade han först med det fruntim-
mer, som satt bredvid Dy vika, och 'andra dansen med
henne; men detta sista förnyade ban flera gånger på afto-
nen, så att alla klarligen sägo, hvad han i början ville*
8& noga dölja. Ifrån detta ögonblick var han för evigt
fastad vid henne. Hon och Sigbrit måste föija efter honom
till Kristiania, der han åt dem lät uppbygga ett präktigt
bus, och gaf dem från sitt slott mycken betjening och
allt hvad de önskade; och den annars så hårda och oböj-
liga Kristian kunde lätteligen af den sköna Dyvika och
den sluga Sigbrit ledas, h vart de ville. Folket, som redan
förut hade trott Sigbrit vara en elak trollpacka, påstod,
att hon genom en kärleksdryck hade förhäxat Kristian och
bandit honom för alltid vid Dyvika.

FEMTE KAPITLET.

OM KRISTIAN TYRANNS REGERING.

Vid ryktet om prins Kristiaus beslutsamhet och hård-
het började danska rådet tveka om de skalle våga taga
honom till konung; ty de fruktade mycket, att han skulle
blifva en sträng och sjelfrådig herre samt inskränka deras
makt och anseende. Nästan i hela Europa måste konun-
garne på den tiden vid sin hyllning underskrifva en ko-
nungaförsäkran eller så kallad handfästning, hvari rådets,
den högre adelns och presterskapets företrädesrättigheter
bekräftades och ofta nog utvidgades, så att konungens makt
var så godt som ingen; all rikedom och allt anseende ho-
pades hos de höga herrarne och presterne, och bönderne
voro endast de förras slafvar. Sä var också förhållandet
i Danmark ; rådet fruktade likväl, att Kristian skulle göra
slut derpå. Men de sista åren konung Johan lefde, var
prins Kristian nere i Danmark, ställde sig ganska stilla och
ödmjukt samt helt föiändrad till sinnes; så att de bedragne
rådöherrarne vid Johans död 1513 valde Kristian till

218

bana efterträdare; och denne underskref, utan ringaste in-
vändning, den hårda bandfastning, som förelades honom.

I början af sin regering visade Kristian intet af det
grymma och bårda lynne, hviiket man så mycket hade
fruktat; tvärtom vidtog han många goda och nyttiga för-
fattningar; ty han var en klok och driftig herre, så längs
han förmådde tygla sin grymhet och häftighet. I sin sjal
tänkte han ideligen på, huru b an skulle bryta rådets och
de höga herrarnes makt. Efter flere andra konungars
exempel på denna tiden sökte han vinna detta ändamål
derigenom, att han lättade och förbättrade de förtryckta
böndernas tillstånd, och vann sålunda deras kärlek; samt
derigenom, att han uppbjelpte borgrarne och handelsstån-
det utur deras djupa förfall ; och, då Luther började sin re-
formation, sökte han införa denna nya lära, för att deri-
genom krossa äfven presternas alltför stora makt. Häri-
genom retade han mot sig på en gång den mäktiga adeln,
de rika hansestäderna, som förut egt all nordens handel,
och det nu nästan allsmäktiga katolska presterskapet. In-
gen vågade likväl sätta sig emot honom, ty han gick till
väga med lika mycken klokhet som kraft. Han tycktes
sålunda blifva en både god och förträfflig konung; men
då han syntes arbeta för sitt folks och rikets väl, arbetade
han endast för ett omåttligt berrskarebegär och sin egen
ärelystnad. I djupet af hans hjerta bodde en ond och
förvänd själ, hvilken ej gjorde någon skillnad mellan svek
och redlighet, rätt och orätt, dygd och last ; men ännu till
någon tid förmildrades och tillbakahöllos dessa onda böjel-
ser af hans varma och innerliga kärlek till den sköna
Dyvika.

Så snart nämligen Kristian blifvit konung i Danmark,
lät han straxt nedhemta Sigbrit och Dyvika från Norge
till Köpenhamn, och fortsatte derstädes sitt umgänge med
dessa qvinnor. För att stärka sin makt, gifte han sig väl
1515 med Isabella, syster till den så väldige kejsar Karl
den femte, och skulle med henne få den stora summan af
300,000 gyllen i brudskatt. När giftermålet beslöts, måste
väl också de danska herrarne lofva på Kristians vägnar,

210

att ban skulle skilja Dy vika från sig. Meu detta oaktadt,
och ehuru Isabella sjelf var af eu stor och sällsynt sköu-
het, af ett mild t och ädelt sinnelag, så behöll likväl Kri-
stian qpar sin Dyvika likasom förut, til sin unga drott-
nings skymf och till rådets och hela rikets förargelse.
Meu år 1517 dog Dyvika helt hastigt, och, såsom
man sade, af gift; de neste trodde geuom rådets, andra
åter genom Torbern Oxes tillställuiug. Djupt sroärtades
Kristian öfver förlusten af sin ähkade, och med denna
sorg upptände sig hos honom ett lågande begär att hära-
nas hennes död. Hans fordna grymhet och vildsinthet upp-
vaknade å nyo, och ingen förmådde nu mera styra eller
stilla honom. Hans vrede vände sig först emot herr Tor-
bern Oxe. Denue var eu storättad, förnäm, skön och
mycket ansedd man, ötvad i alla den tidens idrotter
samt höfvidsman vid Köpenhams slott. Han hade varit
alldeles förtjusad öfver Dyvikas sköuhet, och det sades
också, att hon gynnat honom mycket. Af denna orsak
var Kristian honom ständigt gramse, och anklagade honom
nu för samma sak, såsom den der besmittat Kristians ko-
nungsliga säng. Rådet svarade, att Isabella och icke Dy-
vika var Kristians gemål; och dessutom kunde ingenting
herr Torbern bevisas och han sålunda till intet straff dö-
mas. Den rasande konungen vredgades högeligen häröfver.
öm, sade han, han sjelf haft så många vänner i rådet,
som herr Torbern slägtingar, så hade väl domen bUfvit
annorlunda. Men, svor han, om också herr Torbern Oas
hade en hals så tjock som en oxe, så skulle han likafullt
mi&a den. Han lät nu införa från landet toif böuder,
ställande dem inom en spetsgård, förde dit herr Torbern
och förnyade anklagelsen. Bönderna kunde å ena sidan
ej inse herr Torberns brottslighet, men å den andra in-
sågo de alltför väl konungeus vrede och sin egen fara.
I ångsten fällde de det utslag, att icke de, utan Torberns
gerningar, dömde honom. Detta .utslag var för den blod-
törstige Kristian tillräckligt. Herr Torberns slägtingar ka-
stade sig med tårar och böner kuäböjande för konungens
fötter. Det var förgäfves. Hela adelsståndet underteck-

*20

oade och i osande eo skrift, fa vari de bådo om nåd för
den olycklige. Det var förgäfves. Den påfiiga legaten
Arcimboldua och hela rådet lade sig ut för honom. Det
var förgäfves. De ädlaste och förnämsta qvinnorna i sta-
den, anförda af sjelfva drottningen, gingo slutligen i en
högtidlig och rörande procession upp till Kristian och bådo
knäböjande om nåd och försköning. Det var allt forgäf-
ves. Dagen derpå blef den olycklige utan jnisskand-
samhet balshuggen.

Från denna tid öfverlemnade Kristian sig allt mer åt
sin grymhet och sina vilda böjelser. Han styrdes förnäm-
ligast af Sigbrit, hvilken, efter Uyvikas död, fick ännu
mera inflytande hos konungen. Ingenting afgjordes utao
att hon blef hörd, och hennes mening blef vanligtvis den
gällande. Hon framdrog flere af ringare stånd i kouungeas
ynnest, i synnerhet gynnade hon mycket Didrik Slaghök,
en holländare, som förut varit barberaregesäll och var
hennes slägting. Den höga adeln åter och rådet hatade,
hon bittert, och sökte på allt aätt förödmjuka dem. Ofta
såg man vintertiden en myckenhet af herrar och konun-
gens högsta em betsmän stå utanför Sigbrits hus och vänta
på konungen, och ingen understöd sig träda inom hennes
portar och der söka skydd, ehuru de voro genomblötta af
regn, eller måste klappa händerna samman och stampa
med fötterna för att ej stelna af köld. Med sådana råd-
gifvare och sitt eget sinnelag utmärkte sig Kristian nu allt
mer och mer för gryn het. Erkebiskop Walkendorf, som
fordom gjort Kristian först uppmärksam på Dyvikaa skönr
het, hade sedan vågat göra honom allvarsamma föreställ-
ningar om att 8 än da bort Dyvika efter sitt giftermål med
Isabella. Detta kunde Sigbrit aldrig förlåta honom. Han
förföljdes och förorättades på allt sätt af konungens fogdar,
så att han slutligen måste rymma landet och dog i nöd
och fattigdom i Rom. Kristiau begärde Bornholn.
Lund 8 erkebiskopsstol; erkebiskopen nekade ooh gick
re i kloster. Kristian kastade då alla dom herrarne
stinkande fängelse ocb tvang dem så att afträda,ickeei
Bornholm utan mycket mer af erkebiskopsstolens i{Uh

22 1

heter. — Han anklagade den mäktige Knut Knutsson från
Norge som förrädare. Denne' frikändes af både norrska
och danska rådet; men Kristian lät, sådant oaktadt, hals-
hugga honom och slog alla hans gods under sig. — Den
danska ädlingen Mogens Tomisson anklagades för att haf-
Ta bandterat sina bönder för hårdt. Herr Mogens var
väl redan död, men Kristian lät utan dom och ransakning
uppgräfva den döda kroppen och hänga den ien.galge,
de andra adeliga herrarne till skräck och nesa. — Så
fram ra sade han i sin vildhet. Ännu uppehölls han väl
någon tid af det lägre folkets ynnest, ty dessa, af ven på
sin sida obilliga, gladde sig åt sina afundade förtryckares
ofärd, äfven fast den var orättvis. Men också deras bjer-
tan vändes så småningom från den blodtörstige tyrannen;
och endast fruktan och bäfvan för hans hämnd höll det
uppretade och förolämpade folket ännu i tygeln.

SJETTE KAPITLET.

OM STEN STURE OCH KRISTIAN TYRANN.

Konung Kristian ämnade ingalunda uppgifva de an*
språk på 8 v er ges krona, som han ärft af sin far, och
blef icke nedslagen genom striden vid Dufnäs och den
olyckliga utgången af fälttågen 1517. Nu ämnade han
sjelf göra det bättre och kom 1518 vid pingsttiden med
en flotta till Stockholms-skären* Här och der gjorde han
landstigningar och plundrade, men blef allestädes tillbaka-
slagen. Andtligen förde han hela sin krigshär i land på
Södermalm, upprättade der ett be fäs t ad t läger och började
att beskjuta staden och det södra tornet, nämligen det
vid Jerntorget. Härmed kunde han likväl ingenting ut-
rätta mot svenskarne, utan fick sjelf ganska många af sitt
folk både döda och sårade. Han erhöll emellertid under-
rättelse att herr Sten jemte en stor hop krigsfolk kom
tågande mot honom i Södermanland. Konung Kristian
beslöt då att hellre försöka sin lycka i ett öppet fält-

22*

•lag, ån att låta nig innestängas mellan Sturens krigsbar
och staden, och tågade derföre nr sitt läger den förre till
mötta. Båda härarne stötte mot h varandra vid Brännkyr-
ka. Danskarne ämnade den 23 juli tidigt om morgonen öf-
verraska svenskarne; men dessa förmärkte deras nppsåt
och mottogo dem ganska kraftigt, så att det straxt kom
till lifligt och skarpt bandgemäng dem emellan. På sven-
ska mes sida bar den tappre G nstaf Wasa h af vnd baneret
och herr Sten sjelf anförde och uppmuntrade sitt folk.
Slutligen måste danskarne gripa till flykten. Somliga af
dem blefvo der vid sittande i ett rooraa och togos till
fånga, ocb många föl lo för de förföljande svenskarnes va-
pen. Kristian drog sig tillbaka inom sitt läger, ämnande
fortsätta Stockholms bestorm ning; men herr Sten tågade
som segervinnare in deri. Han gjorde sedan derifrån
det ena utfallet efter det andra och tillfogade alltid ko-
nung Kristian någon skada och förlust. Emellertid bör-
jade sommaren lida till slut; inga anhängare visade sig
för konungen i landet; hans eget folk förminskades så
småningom; maten började tryta, och ingenting kunde mot
Stockholm uträttas. Så beslöt Kristian att segla hem igen.
Han bröt upp från sitt läger för att draga till sina skepp,
men herr Sten, som märkte hans uppsåt, gjorde med all
makt ett häftigt utfall ur Stockholm efter de vikande
danska me. Dessas återtåg förvandlades då till en bra-
sande flykt. De, sprungo öfver buskar och gärdesgårdar
undan till sina skepp; men icke alla förmådde komma dit.
Många blefvo slagna under flykten; andra jagades af sven-
skarne i sjön och drunknade der; och trehundra togos
till fånga och fördes af herr Sten i segertåg tillbaka in i
Stockholm. Kristian betalade straxt lösen för dem, erhöll
dem tillbaka på sina skepp, och längtade nu efter ingen-
ting högre än att komma hem igen ifrån denna olyck-
liga färd.

Men ännu väntade |)onom svårare motgångar,
stark och ihärdig motvind hindrade honom att komro
skären, hans munförråder voro redan slut; och nun
begynte infinna sig på hans. flotta. Han gjorde en

22Z

modad landstigning, trängde ända fram till Uppsala, brän-
de staden ocb kringliggande byar och drog med detrof,som
ban kunde få, bastigt tillbaka till skeppen. Men detta
▼Ar otillräckligt for så många ocb blef snart fortärdt.
Vinden var honom städse emot; snart felades återigen mat
och hans fört villade tjenare började fly från bonom och
öfvergå till berr Sten. Då tog han sin tillflykt till list.
Han sände fredsunderbandlare tilll herr Sten, och försäk-
rade, att han vore färdig att sluta en fast ock evig fred
och förlikning mellan båda rikena och begärde derföre
ett stillestånd, samt att herr Sten ville komma till sam-
tals med honom på j/lottan. — Den ädelmodige berr Sten
borde dessa anbud med glädje; ban önskade ingenting
högre än att kunna förskaffa folket fred ocb ro. Han be-
gagnade sig ej af Kristians olycka till att alldeles förstöra
honom, utan tänkte i sin rena och storsinta själ att med
ädelmod och godhet vinna sin fiende. Han skänkte honom
derföre det begärda stilleståndet, och' som han väl kände
den stora hungersnöd, som danskarne ledo, så lät han
föra till dem kreatur och allehanda munförråd, så att de
återigen fingo allt b vad de behöfde. Han ville äfven re-
sa ut på flottan till det begärda samtalet med Kristian,
men hans vänner och rådet *atte sig deremot, föreställande
bonom, huru föga det var att lita på konung Kristians
löften. Den Öppenhjertige, redlige herr Sten kunde likväl
icke förmås att sätta tro till en sådan låghet, utan fortfor
att vilja resa. Då förklarade rådet, att, i händelse herr
Sten före till Kristian, så ämnade de % straxt välja sig en
ny riksföreståndare, ty de voro säkra om att aldrig få
herr Sten mera tillbaka ur konungens händer» Härvid
besinnade ban sig och stannade qvar i Stockholm. Ko-
nung Kristian erbjöd sig nu att i dess ställe sjelf komma
till berr Sten, om ban finge sex svenska herrar som giss-
lan till sig på flottan. Detta förslag blef antaget. Sex
svenska ädlingar erbjödo sig sjelfmant, b varibland voro
Hemming Gadd, Gustaf Eriksson Wasa, Erik Ryning och
Lars Siggesson Sparre. Några danska herrar skulle äf-
ven lemnas tillbaka till Stockholm, och det var öfverens-

2*4

kommet, att atvexlingen af dessa gisslan skulle ske rid
Kungshamn, en udde utanför Blockhusudden. Emellertid
hade vinden vändt sig och med vinden äfven konung Kri-
stians sinne. Munförråd hade han fått af herr Sten till-
räckligt, vinden var gynnande, ock intet hindrade hans
återresa. Men ieke nog dermed, att han så trolöst afbröt
de började fredsunderhandlingarna; han besvarade herr
Stens ädelmod och förtroende med ett ännu nedrigare
bedrägeri. Han sände nämligen en båt, bevarad med 100
man, till Kungshamn, der den lade sig gömd bakom udden
eller några af de små öarne. Som nu den svenska båten
kom dit, för att i all fredlighet vexla gisslan, rodde den
danska båten fram, bemäktigade sig de svenska herrarne,
och styrde med dem till danska flottan, der de strazt
blefvo fängslade. Efter detta nidingsverk hissade konung
Kristian glad sina segel och reste tillbaka till Danmark.
Nu var hans nöd förbi, nu ville han ej mera höra talas
om den fred han förut så ängsligt begärde. Han befallde
sin amiral, Severin Norrby, att öfverallt härja på de sven-
ska kusterna, och kriget med alla dess rysliga följder
uppblossade återigen mellan de olyckliga folken.

SJUNDE KAPITLET.

OM AFLATSKRÄMABEN ABCIMBOLDUS.

Vid denna tioren var det som påfvarne drefvo som
argast sitt aflatskrämeri. De påstodo, att de goda verk
och gerningar, som ett helgon gjort, utöfver hvad som
behöfdes för att bli f va salig, voro alla påfvens tillhörighet,
och han kunde efter sitt eget hehag använda dem. När
således någon hade fört en ond och elak vandel, så kunde
han, sade de, af påfven köpa sådana goda verk o
ningar och genom dem ändå blifva salig. Han erhöl
från påfven eller dess ombud ett så kallad t afiatsl
som lydde sålunda : jag User dig först från aU kyrl
näpst, som du kan hafva förtjent; sedan från alls -

£25

och förseelser, som du hittills kan hafoa begått, ehuru
stora de vara må i och tillgifoer dig allt det straff, du
förtfent att lida i skärselden för dina synder. Jag gör
dig åter delaktig i kyrkans scdcramenter, sätter dig i
samma oskyldighetstiUstånd, som du var straxt efter do-
pet, så att helvetets portar skola varda för dig tillslutne,
om du dör, och paradisets dörr stå dig öppen; o. s. v.
Ofta såldes till och med aflat förvilla framtida synder,
och en gäckande röfvare mördade en gång och plundrade
straxt den munk, af h vilken han nyss förut köpt en så-
dan aflat, försvarande sig derför med den invändning, att
hans brott var honom redan förut förlåtet. Det råa och
okunniga folket trodde emellertid, hvad påfven sagt, och
var derföre högst begärligt efter denna aflat. Höga och
låga, fattiga Och rika, alla köpte så mycket de förmådde,
tyckande sig ej kunna betala sin själs salighet för dyrt.
Fåfvarne åter, som af slöseri, praktlystnad eller girighet
ständigt behöfde mycket penningar, begagnade denna fol-
kets vidskepelse på det skamligaste. I början hölls aflaten
dyr, så att blott de rika kunde på detta sätt blifva saliga;
men de snåla aflatskrämarne nedsatte sedan dess pris efter
hvars och ens fömögenhet, så att de skulle få plundra
äfven det fattigare folket och kunna skrapa tillsammans
så mycket mera penningar, och aldrig blef de slut på
den skatt af goda verk, som den helige fadren egde. Re-
dan förut hade sådana aflatskrämare varit i Sverge och
'derifrån utfört stora summor penningar. Utom detta drog
påfven genom Peters-penningen, gen gm lösen för bisko-
parnes fullmakter, genom anhaterna och mångfaldiga andra
påhitt, ofantligt mycket guld och silfver ur riket. På detta
satt återtog Södern med list och slughet de omätliga rike-
domar, som Norden under sina f ordna vikingars plun-
dringståg med våld röfvat till sig derifrån. — Men dessa
skamlösa, orimliga och ogudaktiga aflatskrämerier voro till
slutet de som föranledde på f vemakt ens fall och förnedring.
Den dåvarande påfven Leo X var en herre, som
älskade nöjen och prakt mycket, men ordning och spar-
FryxdU Ser. II. (9 uppl) Ii

226

samhet foga. Penningar voro alltså hans ständiga behol
Han skickade derfore sin legat Arcimboldus for att sälja
aflat i norden. Då denne kom till Danmark, måste
han till Kristian betala 1100 gyllen for rättigheten att
få drifva sin handel: likväl sökte äfven Kristian att med
stora löften vinna Arcimboldus för sitt parti, bad honom
göra sig all hjelp i Sverge, och upptäckte för honom
alla sina hemliga stämplingar derstädes. Arcimboldus bör-
jade också att arbeta för Kristian i Sverge; men herr
Sten Sture visste att snart bringa honom på andra tankar.
Hau mottogr den stolta prelaten med vänlighet och ödmjuk-
het; han köpte af honon aflat för stora penningesummor,
och de of riga svenskarne, höga och låga, följde hans exem-
pel ; han skänkte honom dessutom ett helt bord af mas-
sivt silfver, samt erbjöd honom slutligen den lediga erke-
biskopsstolen i Uppsala, hvilken Arcimboldus, om han så
ville, kunde sköta genom en vikarius och sjelf vistas i
de södra och mildare länderna. Den äre- och penuinge-
lystne prelaten, smickrad och mutad af allt detta, kunde
ej längre tillsluta sina ögon för svenskarnes rättvisa sak.
Han omtalade för rådet allt det han visste om Kristians
stämplingar. På en herredag i Arboga i december 1 518,
då Gustaf Trolle ytterligare^ afsade sig erkebiskopsstolen,
blef hela dennes process af Arcimboldus gillad och stad-
fästad. Han skref till påfven, försvarade svenskarne och
sköt hela skulden till den oreda, som varit, på Gustaf
Trolle och konung Kristian. Men detta allt var förgäfves.
Kristian hade redan, förut vunnit påfven på sin sida. Han
var den mäktige kejsar Karls svåger, och derföre tordes
ej påfven göra honom något emot, utan bekräftade i allo
den bannlysning, som Kristian genom sin erkebiskop låtit
utfärda mot Sverge.

Arcimboldi resa fick ett ömkeligt slut. Han sände
sin broder Antonello med en stor del af de erhållna s
terna nedåt Kom, men denne blef q va rhållen och bero
all sin rikedom i Danmark. Kristian hade nämligen
nummit aflatskrämarens dubbelhet. Han lät derfore f?
taga och dränka en munk, som fördess räkning såM" ■

227

på Got ti and. Arciraboldus sjelf utmålade han så illa i
Rom, att denne föll helt och hållet i påfvens onåd. Tillika
ämnade han att fånga och grymmeligen straffa Arcimbol-
dus sjelf under dess nedresa. Denne fick likväl veta det.
och smög sig hemligen undan till Liibeck. Derifrån sökte
ban att i långa och vidlyftiga bref rättfärdiga sig både
hos påfven och konung Kristian, men det lyckades icke.
Han måste betala ut alla sina skatter för att friköpa sin
fångna broder och slutade så, plundrad och föraktad, den-
na sin resa.

t ÅTTONDE KAPITLET.

i

OM STEN STURES DOD.

Konung Kristian var ännu ingalunda sinnad att af-
stå från sina anspråk på Sverge; der hade han likväl
eftertryck ligen af sina båda fälttåg erfarit, att till dess
eröfrande fordrades vida större makt, än han förut användt.
Han började nu också en utrustning, som mycket öfver-
toäffade alla de förra och var en af de största, som fun-
bos på den tiden, och åtgick hela året 1519 till densam-
ma. På allt sätt sökte han förskaffa sig penningar här-
till. Kejsar Karl måste utbetala stora summor på hans
gemåls brudskatt; Arcimboldi aflatspenn ingår blefvo en väl-
kommen forökning derpå. Nya tryckande skatter lades
på både Danmark och Norge; hvar och en, så väl lek-
man som klerk, skulle nämligen betala en tiondel af all
sin egendom och af all sin inkomst, och dertil) en-
särskild afgift för h varje boskapsdjur, till och med för höns
och gäss. Samma skatt,, som fordom under Margareta,
fick också nu af folket samma namn, nämligen Rumpeskat-
ten. Mycket penningar erhöll han också derigenom, att han
vid rättegångar tilldömde sig emot lag och gammal vana sto-
ra penningeböter, samt ofta slog under sig alla den anklaga-
des egedoroar. Allt detta användes till rustningar mot
Sverge. Ej nog med, att ban uppbådade kärnan af allt

228

Danmarks och Norges krigsfqlk. Från sin bundsförvandt,
konung Frans i Frankrike, fick han 2000 man fotfolk
ocb sex kanoner under anförande af de Bréze och de la
Valle. Hertig Fredrik i Holstein sande honom en stor
skara af holsteinare och meck len burgare. Sjelf värfvade
han 4000 tyska knektar, samt dertill flere troppar preus-
siska och skottska krigare. De flesta af dessa voro tappra
och vid krig vana stridsmän. Deras anförare voro krigs-
erfarna och mycket namnkunniga herrar i hela Europa.
De hade vid ryktet om Kristians stora rustning skyndat
till honom, för att i detta fälttåg söka ära, lycka och
rikedomar. Af ven genom förbund med främmande mak-
ter sökte han stärka sin sak; och hansestäderna måste
lofva honom att på två år ej göra någon tillförsel till
Sverge. För att gifva ytterligare kraft och tillika ett sken
af rättvisa åt sitt företagande, lät han af påfven utnämna
sig till den, som skulle utföra den bannlysning, h vilken
var utfärdad mot Sten Sture och svenska regeringen. En
sådan bannlysning innehöll,* att, tilldess riket blefve med
på/ven för8<madt, skulle alla kyrkor tillslutas, ingen guds-
tjenst tillåtas, ingen utom klerkerna få höra den ljufUga
messan; endast barn fingo dopas; men intet Hk jordan
intet giftermål tillåtas, ingen döende tröstas och veder-
gvickas af de heliga sakramenten. Sjelfva luften vore
oren och, riket en förbannelse på jorden, ett utkastadt rof
att inkräktas, af hvem som det ville. Herr Sten Sture
och hans anhängare blefvo särskildt förklarade för hals-
starriga kättare, hvilka borde med eld och svärd utrotas.
Så utrustad med både andelig och verldslig makt, började
Kristian sitt krigståg mot det ensamma, öfvergifna Sverge.
Han valde dertill vintertiden; de tillfrusna sjöarna och
kärren skulle då öppna så mycket lättare vägar för honom
in i det annars så otillgängliga landet; och l**fl i
januari bröt hela danska hären in öfver småländsk.'
sen under anförande af herr Otto Krumpe.

Emot dessa stora tillrustningar kunde herr a» j
sätta något annat än de svenska bönderna, deras st; ,
mod och tapperhet, deras hat mot utländskt våld '

229

tryck, deras bergfasta trohet och brinnande tillgifvenhet
för sin riksföreståndare och för frihetens och fosterlandets '
heliga sak. Och på dessa få men fasta pelare grundade
äfven herr Sten sitt hopp och bäfvade ingalunda för den
förfärliga fienden. I spetsen för 1 0,000 bönder tågade
han ned mot gränsen, och allestädes, der han framgick,
lat han upprifva broarna samt nedhugga stora bråtar vid
de trånga passen, för att derigenom hindra danskarnes
ytterligare framträngande. Slutligen mötte härarne h var-
andra vid staden Bogesund, hvilken nu kallas Ulricehamn.
Här uppställde herr Sten sin krigshär på sjön Åsunden,
och lät på båda sidorna om sig upphugga isen samt vid
stranden fålla bråtar, på det hans krigshär ej skulle kun-
na tagas i ryggen. Han satte sig upp på sin goda strids-
häst, som var ljus till färgen, och öfvad att under slaget
bita och slå omkring sig och dymedelst tillfoga fienden
skada; derpå red han frqm i spetsen af sin här, ordnade
och uppmuntrade sina män och betraktade med upp-
märksamhet, men utan fruktan, de antågande danskarne.
En af herr Stens tjenare hade emellertid gått öfver
till fienderna och utvisade för dem, hvar hans fordna herre
red, ty han var lätt att igenkänna på den ljusa hästen.
Straxt lät Krumpe föra fram några falconeter och befallde
skjuta med dem mot spetsen af svenska hären, der herr
Sten var. Falconeterna framfördes, skjutningen begyntes
och redan vid tredje skottet kom en kula, studsade mot
isen och gick sedan igenom herr Stens lår och hans häst,
samt störtade båda öfverrända. Vid detta olyckliga skott
sprungo några af svenskarne dit och drogo fram sin älskade
höfding undan den döda hästen och torde honom ur träng-
seln och faran: men denna olycka nedslog svenskarnes
hopp och mod. Tvänne gånger drefvo de väl tillbaka de
angripande danskarne, men för tredje anfallet veko de
undan och gåfvo sig på flykten. Ingen hade mod, ingen
hade anseende nog att träda fram och som anförare samla
dem tillhopa och föra dem mot fienden tillbaka. Hela
bären, rådvill, nedslagen och höfdinglös, upplöstes och
skingrades. Hvar och en skyndade hem till sitt, lemnande

230

fienden öppen väg inåt det fruktbara Westergötland. Herr
Otto Krumpe begagnade också sin fördel ocb skyndade
framåt, så mycket han förmådde. Redan den t iebruari
stod han vid Ramuudeboda på Tiveden, men der måste
han stanna, ty svenskarne, som repat mod till sig, hade
här besatt en stor bråte, som herr Sten förut låtit fålla,
och tycktes de nu vilja göra fienden starkt motstånd.
Krumpe beordrade de franska hjelptropparne att göra
första an Ca lie t, men de blefvo så hårdt emot tag na, att en
af deras höf vitsmän, den tappre Jakob de la Valle, och
hälften af hela truppen blefvo nedhuggna och anfallet
misslyckades. Då kom herr Erik Abrahamsson Lejonhuf-
vud, förrådde sitt fädernesland och visade danskarne en
annan väg omkring bråten. Svenskarne sågo sig oförmo-
dad t omringade, ledo en stor forlust och måste fly undan
och öppna vägen för de framträngande fienderna. Desse
utbredde sig öfveralit i Nerike och Westmanland, upp-
slogo på kyrkdörrarne påfvens bannlysnings-bref, fram-
foro i husen med mord, plundring och brand, och spridde
harm, fasa och förskräckelse kring hela landet.

Herr Sten hade emellertid på en släda blifvit förd
från det olyckliga slagfältet uppåt riket; men hans sår
förvärrade sig allt mer och mer; benet svullnade och bör-
jade hota med döden. Under all smärta var likväl be-
kymret för Sverges öde herr Stens största sorg. Han
hade förut beställt om förhuggningen på Tiveden, och om
det motstånd danskarne der mötte. Han fruktade äfven,
att Gustaf Trolie med alla sina anhängare skulle öfvergå
till fienderna, och sände derföre biskop Mattias i Stfeng-
näs till Trollen för att göra en förlikning mellan dem
båda. Erkebis köpen visade sig härtill ganska benägen,
och lofvade, att långt ifrån att biträda honung Kristian,
skulle hans högsta omsorg vara att stå honom emot
Glad ' öfver detta löfte, skvndade herr Sten till Stockholm
för att vidtaga alla anstalter Ull dess försvar. Han
des i en släda öfver den tillfrusna Mälaren från Si
näs till förbemälde stad, men under vägen dog den
riddaren, lemnande efter sig hela riket i sorg, nedr'

251

het och förvirring. Hans Hk fördes till Stockholm, der
hans gemål, fru Kristina Gyllenstierna, nu befann sig.
Som danskarne redan innehade Westerås, hvarest hans fa-
der nesgraf var, så lät fru Kristina jordfasta honom i Fran-
ciskanerklostret eller Riddarn olmskyrkan, och må man väl
säga, att hans ädla och" ridderliga mod, hans redliga och
obefläckade vandel, hans milda och kristliga väsende, hans
kärlek och trohet i döden mot sitt fosterland, fullkomligt
hade förtjenat åt honom ett hvilorum i detta tempel midt
bland Sverges konungar och störste män.

NIONDE KAPITLET.

OM KRISTINA v GYLLENSTIERNA.

Efter herr Stens död tycktes det som intet motstånd
skulle möta danskarne. De höga herrarne kom rao tillhopa
än på det ena än på det andra stället för att välja en
riksböfvidsman. Herr Ture Jönsson Roos talade mycket
om sig sjelf, såsom den der voro mest passande till detta
höga embete; men hvarken herrarne eller allmogen kunde
finna detsamma. Somliga ville väl strida för herr Stens
son, men ett sexårigt barn dugde icke till hufvudman i
slika tider. Slutligen församlade sig både bönder och her-
rar vid Elgsund i Södermanland för att mota danskarne;
men, då dessa nalkades, uppkom en tvist mellan herrarne;
de kunde icke förlikas om höfvidsmannaskapet och hela
hären upplöstes och skingrades. Biskop Mattias Lilje i
Strengnäs hade varit Sten Stures kansler, och var en mild
och välmenande man, samt svenska saken uppriktigt till-
gifven. Hos honom samlade sig alla herrarne natten der-
på och beslöto förekomma all onödig blodsutgjutelse, eme-
dan de svårligen skulle förmå göra danskarne något mot-
stånd. Biskop Mattias sändes derföre af dem till Krum-
pe, samt afslöt med honom en vapenhviJa på elfva dagar.
En herredag hölls då i Uppsala, der Gustaf Trolle upp-
trädde som erkebiskop och öfvertalade herrarne att antaga

232

Kristian, h varemot Krumpe på Kristians vägnar lofvacU
fullkomlig glömska och förlåtelse för det förflutna, samt
att bibehålla hvar och en vid dese privilegier och egendom;
och de afundsjuka och giriga herrarne, som likväl i all
enfald trodde på Kristians löften, utdelade mellan sig allt
rikets län och sysslor. Nu tycktes det som konung Kri-
stian skulle hafva vunnet spel; likväl återstod mycket
Sändebuden, som till Stockholm öfverförde underrättelsen
om förenämnde afhandling, återkommo med det svar, att
fru Kristina ingalunda ville hylla konung Kristian. Ga*
staf Trolle drog för torn ad med 5000 man för att qväsa
den förmätna qvinnan ; men hans utsända underhandlare
funno Norrbro uppbruten, staden väl befastad samt helsa-
des med skarpa styckeskott från dess murar, så att Gu-
staf Trolle måste draga sig tillbaka igen med oförrättade
ärender.

Sten Sture den yngres gemål hette Kristina Gyllen-
stierna, dotter af Nils Gyllenstierna till Fogelvik och Sigrid
Baner. Hon var en klok och förståndig fru, och tillika
driftig, oförskräckt och höghjertad, hvadan folket satte
m veken tillit och förtröstan till henne. Hon ensam för-
lorade icke modet, då alla andra misströstade om Sverges
sak. Vid underrättelsen om herr Stens död skyndade
hon till Stockholm, och besörjde allt, hvad som hörde till
dess försvar. Hon förlorade med detsamma en af sina
späda söner, men denna dubbla sorg förmådde ej nedslå
hennes starka själ.- Fästningsverken föl bättrades; skjut-
gevär och krut infördes ; beväpnade fartyg lades omkring
staden ; krigsknektar besoldades och sattes under vissa an-
förare af borgrarne; alla uppmuntrades genom hennes tal
och skänker, och hela borgerskapet lofvade henne med ea
helig ed att till sista man försvara sig mot fienden. Af-
ven hos främmande furstar och folk sökte den rådfulla
qvinnan hjelp. Hon sände sin ena son i säkerhet
Polen och underhandlade med detta rikes konung on
derifrån få hjelptroppar. Från Lybeck skaffade hon
sådana under anförande af en käck westfalare, Sti
Sasse. Till de inhemska herrarne skref hon deömr

233

oeh allvarligaste bref, förmanande dem till enighet, mod
och beslutsamhet, och framför allt bad hon dem välja en
tapper och dugtig herre till riksföreståndare. Så stod
denna hjeltemodiga qvinna, ett kraftfullt stöd för det sjun-
kande riket, en obeveklig klippa mot alla fiendens försök.
Af bedrägliga löften lät hon sig ej dåras, smicker förak-
tade hon, och våldet trotsade hon inom Stockholms väl-
befästade murar.

Hennes mod och hennes framgång ingöto nytt lifooh
ny kraft hos de nedslagna svenskarne. Då bönderna hörde,
att 8 1 urens enka så tappert försvarade sig i Stockholm,
började de resa sig öfverallt. De samlade sig i stora ho-
par, valde de längsta och starkaste till sina anförare samt
öfverföllo och nedböggo danskarne, ehvar de träffade dem.
Ostgötarne belägrade biskop Brask, som hyllat Kristian.
Nerikesboarue tillfångatogo den förrädiske Erik Lejon b uf-
vud, westraanlänningarne fängslade biskop Otto Svin-
hufvud i Westerås, och gjorde ett stort nederlag på dan-
skarne vid Badelundås; och södermanlänningarne oroade
beständigt danskarne och biskop Mattias i Strengnäs.
Men den hårdaste striden föreföll vid Uppsala. Dit för-
samlade sig nämligen en stor hop bönder och angrep, lång-
fredagen 1520, den danska hären, som låg utanför staden.
Väderleken var på det högsta gynnande för bönderna, ty
snö och isbark, förda af en stark storm, slogo danskarne
i ögo Den, så att de icke förmådde se eller begagna sina
skjutgevär; och snön, som var kram, fastklibbade sig i
tjocka klumpar under hästarnas hofvar, så att karl och
hast störtade öfverända och hela rytteriet blef onyttigt.
Bönderna med vinden på ryggen gjorde derföre med pilar,
klubbor och pålyxor ett ganska stort nederlag på de dan-
ska, drefvo dem på flykten och skulle alldeles hafva för-
stört hela dess här, om de haft någon duglig anförare;

en nu gick det, såsom det står i den gamla rimkrö-

kan:

Bonda-örlig man icke kan prisa,

Ej om deras strid qväda storan visa.

234

Bönderna hade sins emellan ingen ordning, ingen krigs-
tukt, ingen anförare, hvars bud de ville hörsamma. Sa
snart derföre danskarne voro drifna på flykten, skingrade
sig bönderna för att plundra, och endast en mindre hop
förföljde fienden. Då sprang en gammal dansk krigsman
fram, ryckte fanan från den frusna och förskräckta fan-
driken, fastband henne vid ett träd, och ropade högt åt
sina kamrater, att de skulle försvara sitt baner. Härvid
hejdades danskarne i sin flykt, och en häftig strid be-
gynte omkring trädet. Svenskarne, få och utan ordning,
måste snart gifva vika. Danskarne, uppmuntrade af fram-
gången och af Gustaf Trolle, samlade och ordnade sig och
angrepo återigen svenskarne. Då gjorde de på dessa ett
stort och ömkeligt nederlag; många biefvo nedhuggna, an-
dra jagades i Fyrisåu och drunknade ; och en stor skara
blef innebränd i en tegellada, så att bönderna här förlora-
de fiera tusen man.

I maj månad kom konung Kristian med ea stark
flotta och inspärrade der med Stockholm på sjösidan, men
från landsidan belägrades det af tvänne härar, en på
hvardera malmen. Lockelser förenades med makt. Kristian
medförde mycket salt och sill, utdelade deraf åt de bön-
der som kommo till honom; och biskop Mattias for såsom
danskarnes trognaste och trägnaste vän beständigt omkring
i landet för att vända folkets bjertan till konungen. Men
allt detta var förgäfves. Stockholm hade öf ver flod på allt
ting, dess borgerskap var fru Kristina i döden tillgifvet
och alla Kristians anfall återstudsade kraftlösa från fasta
murar och trogna bröst. På landet ville bönderna allde-
les icke stilla sig, de fortforo i sitt förödande småkrig
med danskarne, och många adliga herrar, som voro Stil-
rens vänner, repade häraf mod ocb hjelpte bönderna. Herr
Johan Månsson Natt och Dag i Kalmar, biskop Arvid Kurk
i Åbo, Nils Baner och Måns Jönsson på Westerås g)
danskarne all den afbräck dé förmådde. På detta
förflöt sommaren, provianten förtärdes och ingenting kr
vinnas. Kristian rasade af vrede. Det lyckades hr
väl att öfverrumpla Westerås slott, men denna ~'

233

förmådde dock ej nedslå modet hos de svenska ; han fick
• ännu ligga tvänne månader förgäfves utanför Stockholm.
Han förbannade detta olyckliga krig, och skulle hafva
vänd t om, så fram t ej blygd och hämndgirighet hållit
honom qvar. Då fick han af någon det rådet att sända
några svenska herrar in i Stockholm : de kände närmare
folket samt hvars och ens tänkesätt och hade lättare för
att öfvertala dem att gifva sig. Detta råd behagade Kri-
stian. Han ditsände biskop Mattias, herr Erik Ryning och
Hemming Gadd. Denne siste, Sturarnas förd ne trofaste
vän och svenskarnes försvarare, hade nu under sin tvååri-
ga fångenskap öfvergått till danskarnes parti ; den åttio-
årige svage gubben hade icke förmått motstå Kristians
rf makt, slughet och frestelser. Dessa sändebud hördes med
harm af det trogna borgerskapet, och föga felades, att icke
Petter Fredag, en rask svensk höfvidsraan, hade i sin för-
bittring ihjälslagit den gamle doktor Hemming. Det lyc-
kades likväl sändebuden att draga några af adeln samt
äfven några borgare på sin sida, och ökades detta parti
så småuingom. Då dcrföre fru Kristina förnam, att för-
räderi var inkommet i staden, insåg hon, huru svårt
det skulle blifva att försvara den. Hon beslöt alltså att
dagtinga med Kristian. I början af september slöts freden.
Kristina och hennes parti skulle erkänna Kristian som
konung och öfverlemna åt honom Stockholm. Kristian
der emot lofvade först i allmänhet glömska af det för-
flutna och af alla tvister. Den skada, som af Stuvens
parti blifvit tillfogad Trollen, Otto \Svinhufvud med flera,
skulle aldrig straffas* ej en gång omtalas. Sedan lofvade
han särskildt, att alla klagomål, som han kunde hafva
mot Sturarnes parti, skulle vara nedlagda. Kristina
skulle få behålla sin mans egendomar och förläningar,
och konungen blifva mot hela hennes sldgt icke allenast
en huld konung, utan en fader. Dessa oeh många andra
dylika löften bekräftade Kristian med sitt insegel Och med
de dyraste eder.

* Nu ändtligen öppnades Stockholms portar för den
väntande konungen. Den 7 sept., då allt inne i sta-

*3ft

den var färdig till hans högtidliga emottagande, kommo
båda borgmästarne ut till Kristian på Södermalm och
öfverlemnade honom stadens nycklar. Omgifven af ettusen
ryttare och tvåtusen fotknektar höll han sitt intåg. Först
gick det till Storkyrkan, der konungen hörde messan och
mottog välsignelsen, sedan till slottet, som öfverantvar-
dades uti hans händer; slutligen fördes han till Gorius ] )
Holst, en mäkta rik och konung Kristian tillgifven borgare,
hvilken hade åt honom tillagat ett stort och ganska här-
ligt gästabud, och allt skulle vara endast fröjd och glädje
i staden; men redan andra dagen sågo borgrarne med
förskräckelse, huru Kristian lät uppresa tvänne galgar, en
på Stortorget och en på Korntorget. Den tappre Måns
Jönsson, befalhafvare på Westerås slott, blef straxt upp-
hängd på Stortorget, och tillika på ett grymt och obarm-
hertigt sätt pinad och söndersliten. Han var dock inbe-
gripen i den dagtingan, som fru Kristina hade ingått
med Kristian, och svenskarne betraktade der före med bäf-
van detta det första tecknet till deras nya konungs grym-
het och trolöshet. Mot alla andra varjikväl konung
Kristian ännu ganska mild och vänlig. Ät herrarne lof-
vade han alla de förlänigar de begärde, men i synner-
het lade han sig vinn om att få bönderna på sin sida.
Han fortfor att med sill och salt muta dem, och talade
för dem tidt och ofta, huru all oro och allt ondt i Sve-
rige hade kommit ifrån de höga herrarnes ärelystnad, obän-
dig bet och sjelfsvåld. Genom detta tal, som väl icke var
så osann t, ville han förbereda bönderna och liksom vinna
deras bifall till det rysliga mord han ämnade anställa.
Emellertid red biskop Mattias beständigt omkring i riket
och arbetade för Kristian, och Hemming Gadd sändes till
Finnland för samma orsak; men sjelf reste Kristian till*
baka till Danmark, för att öf ver lag ga med sina förtrognaste
om hvad man nu borde företaga med Sverge, n. i
man hade det så i sina händer. Han ville för alltir 1 i
det till ett lyd- och skattrike under Danmark, l i

') Han hette egentligen Gregorius.

237

Norge sedan blef; men härtill kunde den krigiska och
stolta allmogen ingalunda tvingas, så länge den hade till-
gång på lika krigiska och stolta ädlingar till anförare.'
Det blef derföre beslutadt, att för framtida säkerhet alla
de förnämsta herrarne i Sverge, de måtte tillhöra hvilket
parti som helst, skulle dödas och hela svenska adeln för-
tryckas, och med detta beslut kom Kristian den 20 ok-
tober tillbaka till Sverge för att der fira sin kröning.

TIONDE KAPITLET.

STOCKHOLMS BLODBAD.

Till Stockholm sammankallades nu en allmän riksdag
af alla stånd, fir att bevista konungens kröning, som skedde
den 4 november i Storkyrkan. Den förrättades af Gustaf
Trolle, tillika med de andra svenska biskoparne; men till
allas förvåning buros regalierna, icke af svenska utan af
danska herrar. Herr Otto Krumpe bar nämligen kronan,
ifeverin Norrby spiran, Henrik Göe äpplet och Jörgen
Pogevisk svärdet. Kristian förnyade härvid sin konungaed
och sina förra löften, och anammade nattvarden till be-
kräftelse dera. Efter kröningen steg. han upp och satte
sig på en stol framför högaltaret, och skulle nu efter
gammal sedvana riddarslaget gå för sig. Men förgäfves
väntade alla att se denna heder vederfaras några bland
de svenska herrarne. Herr Otto Krumpe, herr Severin
Norrby, herr Nils Lycke samt några andra danska män
framkallades. De blefvo med all högtidlighet dubbade till
riddare; men ingen enda svensk sågs bland dem. Då
riddarslaget var slut, framträdde en härold och utropade,
att såsom Sverge vore med svärd vunnet, kunde ingen
svensk nu ha/va förtfent den åra att blifva riddare.
Men framdeles ville konungen hafva dem i sitt minne,
om de blefvo trogna och tappra. Sedan reste konungen
9ig npp och stödde sig med ena armen mot högaltaret.
Då trädde kejsar Karls sändebud, doktor Johan Suckot,

238

fram för honom, hängde kring hans hals en stor gyllene
kedja, och höll dervid ett latinskt tal, hvari han pa kej-
sarens vägnar förklarade Kristian för riddare af den kej-
serliga gyl leneskinn s-orden samt ledamot i det Burgun-
diska förbundet, och utlofvade dessa förbundsfurstars hjelp,
enär det skulle påfordras. Efter dessa högtidligheters slut
begåfvo sig alla till slottet, der ett ganslca stort gästabud
var tillagadt. Det räckte i tre dagar med mycken prakt
och fröjd; ty konungen sjelf visade sig mycket glad, och
var mild och nådig mot svenskarne, likasom han velat
godtgöra deras förnedring under sjelfva kröningen.

Men under detta yttre skrymteri dolde han helt an-
dra känslor än nåd och mildhet. Han gick till råds med
sina förtrognaste vänner, Didrik Slaghök, Nils Lycke, Jöns
Beldenack och flere. Det blef dem emellan straxt af<yordt,
att man borde utrota hela den svenska adeln nu, emedan
man hade dem nästan allesammans i sina händer; och
biskop Otto Svinhufvud hade redan gifvit konungen- en
lista på alla dem, som borde falla. Men frågan blef sedan,
under hvad förevändning detta skulle ske, ty Kristian ville
sjelf synas oskyldig. Somliga föreslogo, att man borde
tillställa ett upplopp och slagsmål mellan svenskarne och
danskarne i staden, och sedan derför anklaga och aflifva
de svenska herrarne; men det vore fara värdt, att det
tillställda upploppet kunde blifva verkligt, ty borgerakapet
älskade ingalunda Kristian och danskarne, fastän de hade
vid kröningen skänkt honom ett förgylld t och konstigt ar-
betadt kredenz af 3 45 lods vigt med 60 ungerska gyllen
uti, såsom vederraäle af deras glädje öfver den lyckliga
händelsen. Andra rådde att lägga krut under slottet och
anklaga svenskarne derfor, såsom de der velat spränga
konungen i luften; men denna list var alltför uppenbar.
— Åter andra ville, att man skulle begagna sig af ~* c
vens bannlysning och anklaga dem för deras förgrip
mot erkebiskop Trolle; men konungens löfte om glön
af det förflutna, hans högtidliga och heliga ed derpå, ku
ej gerna inför allas ögon så fräckt brytas. Dervid invf
herr Didrik Slaghök, att konungen väl gifvit förlåtet"

239

lofvat glömska för sin egen person; men på på/vens och
Jcyrkans vägnar hade han hvarken gifvit eller kunnat gif-
va ett sådant löfte. Detta ill i stiga och nedriga påhitt be-

% gagnades med glädje. Det blef beslutadt, att Gustaf Trolle
skulle anklaga det svenska rådet och herrarne for hvad
de brutit mot honom och erkebiskopsvärdigheten, samt
derföre begära rättvisa i följd af konungens ed att hålla
alla sina undersåtare vid lag och rätt.

Detta beslut skulle utforas den 7 nov., eller dagen
efter kröningshögtidligheterna, och blifva likasom en be-
kräftelse på dem. Denna dag blefvo derföre en mängd
even 8 ka/ under allehanda förevändningar uppkallade på
slottet. Der infördes de i en stor och rymlig sal, men
sägo med förskräckelse att portarna bakom dem tillstäng-
des, så att ingen mer kunde komma ut, men väl in i
slottet. När alla voro samlade, inträdde konung Kristian
och satte sig på sin domarestol, och kring honom hans
förnämsta herrar och råd. Då steg erkebiskop Gustaf Trolle
fram och började anklaga unga herr Sten och svenska
rådsherrarne m. m., såsom förufrmed konungens öfverens-
kommet var. Då sade Kristian: Herr erkebiskop, lyster
eder icke drifva denna sak med sämja och förlikning,

^ efter hvad gode män kunna ransaka ; eller viljen i hafva
den efter lagen afdömd? Erkebiskopen begärde, att de an-
klagade, som voro närvarande, skulle häktas, och deras
sak efter % lag dämmas af påfven. Men konungen sade, att
denna sak ej borde skjutas till påfven, utan här hemma
i riket af göras; h varmed äfven erkebiskopen förklarade
sig nöjd. Somliga säga, att Gustaf Trolle var af konun-

' gen hårdeligen tvungen till denna stränga anklagelse; men
orsaken, h vårföre Kristian ej ville att målet skulle hän-
skjutas till påfven, var den, att han ej då fått någon fö-
revändning att mörda svenskarne.

Som nu anklagelsen först och förnämligast var ställd
mot herr Sten, så måste hans enka, fru Kristina, som
äfven var närvarande, träda fram och försvara sig och
sin aflidne man. Hon sade då, att det som blif vit brutet
mot erkebiskopen, hade skett ej endast på herr Stens be-

240

våg, utan med hela rådets och rikets bifall och beshU;
och för att ytterligare styrka detta, uppvisade hon det
stora pergamen tsbr ef, som innehöll Trollens dom på riks-
dagen i Stockholm 1517. Kristian tog med begärlighet
detta dokument; det skulle för honom blifra ett lagligt
bevis mot de anklagade. Alla, som underskrifvit det,
framkallades nu efter annan. Först kom biskop Håna
Brask i Linköping. Han visade då den lilla sedeln med
de orden : härtill är jag nödd och tvungen, h vilken han
gömt under vaxsigillet ! ); och blef derfore frikänd. Der-
på framkallades de andra biskoparne, och sedan rådsher-
rar ne. Hvar och en sökte göra sin ursäkt; men ingen
frikändes mer än biskop Otto. Konungen gick ut, men
hans råd fortsatte undersökningen, som drog ut långt på
mörka aftonen, så att ljus och facklor blefvo inburna.
Slutligen kommo herr Severin Norrby och Klas Billein.
Före och efter dem gingo tjenare med svärd och bloss;
och de vandrade så rundt omkring hela salen utväljande
och gripande blancl den förfårade myckenheten dem, som
skulle fängslas. Då hjelpte det ej biskop Mattias, att
han så ifrigt arbetat för konung Kristian; hans förra vän-
skap och trohet mot S turen kunde ej förlåtas, och han
blef fängslad; ännu. mindre undslapp biskop Vincentius af
Skara, h vilken alltid förbli fvit Sturarnes vän och Kristians
fiende; dock fördes båda biskoparne i ett bättre fängelse
än de andra. De öfriga så kallade brottslingarne blefvo
allesammans inkastade i tornet om h varandra, rådsherrar,
prelater, borgmästare, adelsmän, prester, borgare o. 8. v.
Häri bland voro herr Erik Abrahamsson Lejonhufvud, som
visat danskarne vägen öfver Tiveden, Erik Ryning, som
jemte Hemming Gadd hade hjelpt Kristian in i Stock-
holm ; deras fega eller förrädiska öfvergång båtade dem nu
föga. Dessutom voro der Erik Johansson, Gustaf Wasas
fader, Knut Kurk, Eskil Baner, Erik Gyllenstierna,
Kristinas bror, Joakim Brahe, Gustaf Wasas svåger, m. '

») Se sid. 213.

*) Härvid andslapp dock en bland borgrarne, niml.

241

öfriga myckenheten, som var innestängd på slottet,
släpptes ej heller ut, utan måste under bäfvan och ängs-
lan derstädes tillbringa hela natten. Om morgonen derpå
den 8 nov. kL 9 på förmiddagen blefvo flere af de inne-
stängda svenska presterne kallade till stora salen, der de,
tillika med Jöns Beldenack, Gustaf Trolle, biskoparne Hans
Srask och Otto Svinhufvud, skulle utgöra en andelig dom-
stol. Jöns Beldenack framställde då till dem den frågan:
Om ej de, som, sammansvurit sig mot på/ven och den
heliga romerska stolen borde anses som kättare. Somliga
af presterne voro öfverens med Kristian och svarade Ja.
Andra insågo ej hvad härunder låg förborgadt, och svarade
också Ja. Andra åter förstodo väl, hvaråt det syftade,
men de fruktade för Kristians hämnd och svarade också
Ja* Med detta utslag var konungen nöjd Det öfriga af
domen tillade han sjelf. De svenska herrarne hade näm-
ligen satt sig emot påfven; de voro derföre enligt dom-
stolens beslut kättare; deskulle ock derföre som kättare dö*

Hela dagen hade stadsportarna varit tillstängda, så
att ingen kunde slippa ut. Redan tidigt på morgonen
hade trumpetare ridit kring hela staden och utropat, att
ingen borgare finge vid U/straff gå ut ur sitt hus, förr-
ån det åter ble/ve tillåtet Stora hopar af beväpnade
danskar uppställdes bär och der på de förnämsta platserna,
skarpt laddade fältstycken framdrogos på Stortorget och
mynningarna vändes mot de största gatorna. Hela staden
var i en hemsk och förskräcklig väntan.

Klockan 12 på dagen öppnades ändtligen slottets

Boye. Han var en ovanligt tjock och fet man. Nar han
nu skulle kastas in i fängelset med de andra, var fängelse-
dörren för smal. Knektarne g&fvo sig ej tid med att tränga
in honom, ntan ställde honom i ett hörn af rnmmet så länge.
Medan de nn höllo pa med att innestänga de andra, smög
Klavus Boye sig ut s£ sakta han kunde, och det lyckades
honom att i slottet gömma sin stora kropp under de båda
dagarna, som blodbadet påstod. Derefter kom han fram
och blef då af Kristian förskonad.

Srtfxettå Ber. II (9 uppl.) 16

ut

portar. En väldig skara beväpnade knektar komrao först
fram derutur och uppställde sig i tvätine långa rader
från slottet till rådhuset 1 ). Mellan dem framfördes de
2ån£tia svenska herrarne ända till Stortorget, der en stark
spetsgård af danska soldater slöts omkring dem. Folket,
som nu fått tillstånd att åter gå ut, strömmade dit och
åskådade med bäfvan och ängslan dessa förskräckliga till-
redelser. Då framträdde på rådhusets burspråk herr Nils
Lycke, den nyss blifne riddaren, och ställde sitt tal till
den församlade menigheten sålunda: De gode män shäle
icke undra of ver, hvad de här finge se för sina ögon.
Desse framförde män voro allesammans arga kättare ock
olydiga mot den helige fadren i Rom; de hade lagt krut
under slottet för att derigenom döda konungen, likväl kods
han ämnat skona dem, men erkebiskop Gustaf TroUe hade
tre gånger gjort knäfall för honom och begärt att få rätt-
visa. Nu afbröt honom biskop Vincentius nedifrån torget
och ropade högt, att allt detta vore endast drafvel och
lögn; men Gud skulle en gång straffa Kristians grymhet
och trolöshet Herr Anders Karlsson och Anders Rut,
tväune rådmän i Stockholm, ropade också högt på de an-
dra svenskarne, bådo och förmanade dem, att framdeles
ej mer låta bedraga sig af falska löften, men att en gång
hämnas detta rysliga våld och tyranni De danska krigs-
knektarne gjorde nu starkt buller, så att dessa tal icke
skulle kunna höras, och på konungens befa Ilning (det sä-
ges, att han från ett af rådhusets fönster betraktat allt-
sammans) skulle nu afrättningen taga sin början, och herr
Klas Bille ställde sig der bredvid för att emottaga den
gyllene riddarekedjan och ringen af hvar och en, innan
han skulle afrättas. Då bådo fångarne, att de åtminstone
måtte få bikta sig först och anamma de heliga sakramen-
terna. Men äf ven detta nekades ; och biskop Mattias le^M
.först fram. Då han nu stod på knä med sammanknä'
och upplyftade händer, kommo hans kansler, Olaus F
och dess bror springande dit, och i detsamma UnU

') JBtådhuiet var då beläget der börsen na ir.

24*

svärdet och den älskade biskopens hufvud rullade ned
mot dem på marken. Utom sig* af fasa ropade de, at
detta var en omensklig gerning. Straxt rycktes de för
sådana ord inom spetsgården och hade visserligen blifvit
afrättade med de andra, om ej några tyskar räddat dem 1 ).
Sedan halshöggs biskop Vincentius och de ref t er kom ord-
ningen till rådsherrarne: Erik Abrahamsson Lejonhufvud,
Knut Kurk, Erik Johansson Wase, Erik By ning, Erik
Gyllenstierna, Eskil Baner, Joakim Brahe och tillsammans
tretton herrar af rådet, och ridderskapet. Derefter kommo
stadens tre borgmästare och tretton rådmän samt slutli-
gen femton af de mest ansedda borgrarne, hvilka, somliga
utan att veta af det minsta, rycktes bort ur sina hus
till döden. En borgare, Lars Hansson, stod och betrak-
tade under tårar det förskräckliga uppträdet: soldaterne
ryckte honom in i spetsgården och till straff för sitt med-
lidande måste han sjelf böja sitt hufvud under svärdet.
Andtligen slutades afrättningen den dagen'; de halshugg-
nes hufvuden blefvo uppslagna på .pålar, med undantag
af biskop Mattias', åt hvilken, för hans stora förtjenster
mot konungen, den nåd bevisades, att hans hufvnd ej
spetsades, utan lades mellan hans fötter. Alla de döda
fingo ligga q var på torget till allmän förskräckelse. Ett
häftigt regn kom och vanställde liken ännu mera och det
blod blandade vattnet strömmade öfverallt från Stortorget
ned åt gatorna, bärande ett blodigt budskap om hvad
der uppe förevarit.

Andra dagen, fredagen d. 9, märkte Kristian, att
många hållit sig undangömda, hvilka han gerna ville af-
lifva. Han lät då utropa, att alla kunde trygge visa sig,

') Dessa tvänne broder hade nämligen studerat i Witten-
berg i Tyskland. Evert Leuf, en af de tyska knektarne, som
sett dem der, och trodde dem vara tyskar, sade derföre
till sina kamrater, att som de icke voro svenskar, utan ty-
skar, så borde de skonas. Detta skäl hjelpte och bröderna
kommo undan ; men dessa voro just de som sedermera så
mycket biträdde Gustaf Wasa vid att införa Lutherska läran
i Sverge.

244

ty han ville inga ftere straffa. Många läto bedraga sig
häraf och kommo oförsigtigt fram. Straxt började blod-
badet ånyo. Sex eller åtta blefvo på torget halshuggna.
Galgarna voro beständigt fulla med döda kroppar, och de
aflifvade herrarnes tjenare, h vilka, okunniga om hvad som
skedt var, kommo till staden, rycktes ofta dit med så
mycken hast, att de, som kommo af hästen, med stöf-
lar och sporrar hissades upp i galgen. Konungens dra-
banter och knektar ströfvade öfverallt omkring i husen,
mördade männerne, våldförde qvinnornä och plundrade allt.
Så mycket de kunde medföra borttogs; det syntes dem
vara nog att lemna de tomma husen qvar åt enkorna
och de faderlösa barnen.

Ännu ett dygn öfver fipgo liken ligga på Stortorget.
Med fasa och afsky såg folket, huru hundarna började sön-
derslita så mången ädel och oskyldig mans kropp, och,
som det var dessutom varmt i luften ännu, så började en elak
stank att kännas och man fruktade för pesten. Före sabba-
tens ingående skulle derföre kropparna bortföras. Då erinra-
de Jöns Beldenack, att de som kättare ej borde fä åtnjuta
riktig begrafning, utan vore skyldiga tiH att brännas. Så
skedde ock. På Södermalm, just der nu Katarina kyrka
står, uppfördes ett stort bål. Dit utkördes lasstals de
bleka och vanställda kropparna och förbrändes till aska.

Kristian sjelf öfverlemnade .sig i ett slags vansinnig-
het åt vrede och raseri. Han befailte, att Sten Sture den
yngres lik skulle uppgräfvas utur kyrkogården på Riddar-
holmen, och det berättas, att han i sitt raseri bitit i
den aflidnes halfmultnade lem n ingår. Likaledes lät han
uppgräfva herr Stens och fru Kristinas unga, under be-
lägringen aflidna, son. Han tillät äfven den hämndlystne
Gustaf Trolle att uppgräfva den vördige fadren Mårten
Jönssons kropp, emedan denne hade som sekreterare k ~*
Sten Sture, högeligen förtörnat erkebiskopen. Dessa
lik blefvo också utförda till det stora bålet på Södern
och med de andra förbrända. Qvarteren Staren su
och mindre vid Katarina kyrka behålla ännu minnet d

Kristian lät tillkalla sig fru Kristina. Då hon

245

sorg och förtviflan hade trädt framför honom, bad ha
henne välja, antingen hon ville brännas, dränkas eller
lefvande begrafvas. Den ädla frun föll afdånad ned för
hans fötter. De kringståendes böner, hennes egna tårar
och stora rikedomar bevekte tyrannen; men hon måste
lofva att kalla till sig från Danzig sin unga son, för att
i Danmark uppfostras. Hennes moder, den gamla fru
Sigrid Baner, som genom ett äldre gifte äfven var mor-
moder åt Gustaf Wasa, blef inknuten i en säck och ka-
stad i strömmen; men några af de kringståeride förmådde
rädda henne genom att lofva åt Kristian hennes stora ri-
kedomar; ty detta var det bästa sätt att beveka honom
till mildhet. Fru Sigrid blef uppdragen, men både, hon,
hennes tvänne döttrar, fru Kristina samt fru Cecilia af
Eka, och tvänne Gustaf Wasas systrar, samt flera ädla
och förnämliga qvinnor bortfördes såsom gisslan till Kö-
penhamn och insattes i det rysliga fängelset Blå tornet.
Der dogo Gustaf Wasas mor och tvänne systrar samt^fle-
ra andra af svält, törst och köld; och de, som kommo
med lifvet derifrån, hade derför att tacka endast drottning
Isabellas mildhet, hvilken emot sin grymma gemåls vilja
mildrade deras elände, så mycket hon förmådde.

Icke blott i Stockholm lät den blodtörstige konungen
bödelssvärdet rasa mot svenskarne. Ofverallt i landsor-
terna befallde han, att det skulle ske på samma sätt.
Sådan konung hade också tillsatt sådana fogdar, som
hvarken blygdes eller ryste för att efterkomma en sådan
befallning. Di dr i k Slaghök, som sattes till biskop efter
Vincentius och tillika till ståthållare på Stockholms slott,
Jöns Beldenack, som kom till dtrengnäs efter Mattias,
Anders Persson på Örebro, Jöran Mattson och junker
Tomas i Finnland hade konungens högsta förtroende
häri, och ingen bland dem drog i betänkande att låta
det svenska blodet rinna. I alla landsorter rasade förföl-
jelsen. Många af de syenska herrarne voro nog låga och
nedriga att förråda hvarandra för danskarne, sökande der-
igenom en föraktlig och afsky värd hämnd för enskilda och
obetydliga tvister.

24*

Några fl dagar efter blodbadet» ålat fick Kristian tid-
ning från Danmark, att hans drottning fodt honom en
dotter. Nn tillställde den usle smickraren Gorius Holst
en stor högtidlighet På rådhuset skalle alla samlas till
en präktig måltid, till dans och andra lustbarheter, for
att visa sin glädje öfver det fröjdefulla budskapet Festen
skulle ske på borgerskapets bekostnad, men nog kan en
kvar veta, med huru mycket glädje borgrarne betalade
sina penningar, och deras qvinnor dansade med sina blo-
diga förtryckare. Kristian utgaf sedan ett bref öfver hela
riket. Han förklarade deruti: Att de aflifvade herrarne
kade varit kättare och blott med deras död hade riket
kunnat befrias från påfvens bannlysning och fördömelse.
Nu vore åter detta skedt, och han, kunde få styra landet
i fred och ro efter dess lagar och gamla sedoanor» Be-
geringen skutte i hans frånvaro skötas af erkebiskop
Gustaf Trolls och dess fader herr Erik TroUe. Som lik-
' * väl konungen fruktade ett uppror, så upplifvade han det
gamla beslutet från Linköpings kyrkomöte (se sid. 20)
att ingen bonde skulle få bära vapen, och lät äfven på
några ställen borttaga dem från bönderna. Det var ej
litet förödmjukande och påkostande för svenskarne att stå
stilla och se danskarne stolta och triumferande taga bort
deras bössor, bågar och svärd. Då skall någon af sven-
skarne låtit de orden undfalla sig, att jern och svärd
icke skulle fattas så länge de till tyrannens straff finge
behålla sina fötter att förfölja och sina händer att häm-
nas med. Härpå svarade de öfvermodiga danskarne, att
en hand och en fot kunde väl på svenska bonden afkug-
gas; han förmådde nog ändå att med den andra handen
och ett träben styra plogen. Detta orimliga rykte ut-
spriddes* troddes oeh förorsakade en stor förskräckelse, ty
Kristians onaturliga grymhet hade gjort sjelfva det otro-
liga troligt.

I december begaf han sig ändtligen på återrc
till Danmark; uppresta galgar, stegel och blodiga afr
ningar utmärkte hela hans väg. I Nyköping lat
hänga sin egen gunstling Klas Holst Julen tillbragte

247

i Linköping hos biskop Hans Brask. Denne forrådde åt
konungen tvänne af Starens trognaste tjenare, Sven Hök
och Peder Smed; de blefvo båda skiftade i fyra delar ock
uppsatta på stegel I Jönköping fick han herr Lindorm
Ribbing; och lät halshugga honom och hans tjenare. Litet
derefter ertappade han äfven herr Lindorms tvänne söner,
den ena åtta, den andra sex år. Kristian, fruktande för
deras hämnd i framtiden, beslöt att döda dem. Den äld-
sta gossen framleddes först och blef halshuggen. Den
yngre såg på det rinnande blodet och sin broders röd-
fläckade kläder, utan att veta hvad det betydde; men
då han framfördes, vände han sig med barnslig oskuld
till bödeln och sade: »Kära man, bloda icke ned min
skjorta, som min broders, ty då får jag ris af mamma.»'
Bödeln, upprörd, kastade ifrån sig svärdet, och ropade:
»FQrr skall min egen skjorta blodas, än jag skall bloda
dm.» Men den tigerhjertade konungen, som sjelf åskå-
dade detta hjertskakande uppträde, bevektes icke deraf.
I vildt raseri framkallade han en grymmare tjenare, som
afslog det oskyldiga barnets och den mildsamma bödelns
hufvud. Sedan for han till Nydala kloster och fortsatte
der sina förfarliga grymheter. Dock, redan nog är be-
rättadt om hans vildhet och raseri. Hjertat ryser vid att
både höra och förtälja mera.

I denna afsky värda samling af brott och grymhet
är det en tröst att finna några ädel sinnade män, som vå-
gade satta sig emot en så förfärlig ström. Då kejsar
Karls legat, doktor Suckot med alla sina varningar ej
förmådde af hålla Kristian, från Stockholms blodbad, reste
han hastigt bort, yttrande öppet sin afsky. Herr Otto
Krumpe Öfvergaf Kristian straxt ; han ville ej längre tje-
na en sådan herre. Danska ädlingarne afskydde #ch för-
bannade sin konungs trolöshet; och Severin Norrby be-
skyddade uppenbart de svenska herrar, som togo sin till-
flykt till honörn. De voro ej många. Döden eller för-
skräckelsen hade gömt dem undan, den förre i grafven,
den sednare i de otillgängliga bergen. Hade de genom
sin egennytta, äregirighet, trätlystnad och obändighet un-

*4S

der förra århundraden beredt sitt fädernesland så inånga
olyckor och så mycket elände; så hade de nuocksjelfva
fltt plikta derför med det hårdaste straff. Men Kristian»
som yar medlet dertill, kunna vi ej utan fasa betrakta
i hans rysliga framfart, allt sedan han beslutat det gud-
lösa och oerhörda förräderiet/ Icke medlidande, icke guds-
fruktan, icke hans vänners råd, icke hans egen fordel
mäktade mer hejda hans raseri. Han hade med fast be*
slut kastat sig in på lastens bana ; blindt rusade han fram
derpå, trampade rättvisa, mensklighet och alla dygder
fräckt under fötterna, och störtade sig derigenom ännu
hastigare i det djupa forderf, som redan länge väntat på
den konungsliga missdådaren.

249

Tids-Tafla.

1061

1100

1200

Stenkil8ka ätten.

btenkil gynnade kristendomen, krigade med Nor-
ge. Död 1066.
Håkan Röde gynnade kristendomen, fredlig. Död

1079.
Inge den äldre och Halston. Inge ville med våld
utrota bedendomen. Afsatt. *•

Blot-Sven, hedningarnes konung. Inge mör-
dade Blot-Sven. Blcf åter konung. Krig
med Norge. Dog 1112,
Filip och Inge den yngre. Filip dog 1118. Inge

regerade fredligt och stilla; dog 1129.
Ragvald Knaphöfde och Magnus Nilsson atridde om
kronan. Slaget vid Fotevig 1134.

Sverkerska och Erikska ätterna.

Sverker den gamle. Förut konung i Östergötland ,
fredlig. Danska infallet i Wärend. Dödad 1155.
Erik den helige. Mild, oegennyttig, lagstiftare.
Omvände finnar. Dödad 1160.
Karl VIL Svea och Göta konung. Fördref Eriks
mördare. Första erkebiskop i Sverge. Dödad
1168.
Knut. Orolig regering. Esterna plundra ku-
sterna kring Mälaren. Knut upptog Sverker
Karlsson till medbjelpare i regeringen. Dog
1199.
Sverker den unge. Mördade Eriks barn på Elgarås
1205. Andeliga frälset infördes. Slagen vid Lena
1208, vid Qestilren 1510, der Sverker sjelf föll.
Erik, den första konung i Sverge som krön-
tes. Dog 1216.

250

Johan den fromme. Utvidgade andeliga frälset.

Olyckligt tåg mot Estland. Dog 1222.
Erik Idspe och halte. Folkungarnes uppror.
Erik fördrifvea 1229. Knut långe konung.
Knut föll vid Sparrsätra 1234. Erik ko-
nung. Birger Jarl intar Österbotten. Erik
dog 1250.

Folkunga ätten.

Waldemar. Hans far, Birger Jarl, styrde riket,
stiftade goda lagar, anlade Stockholm, dog 1266.
Waldemar afsattt 1275.

Magnus Ladulås afsatte sin bror Waldemar. För-
bättrade lagarna. Kufvade Folkungarne vid Gä-
laqvist. Ade.iga rusttjensten införd. Förbud mot
våldgästning. Dog 1290.
1300 Birger. Torkel Knutsson förmyndare till 1303,
styrde väl, underkufvaue Karelen. Torkel hals-
höggs 1306. Håtunaleken 1306. Riket delades.
Nyköpingssveket 1317. Birger afsatt 1318.

Magnus Smek. Matts Kettil mundsson förmyndare.
Skåne, Halland, Blekinge inlöstes. Magnus, svag
konung. Tvistade med herrarne. Sonen Erik
medregent från 13 42 till 1359. Magnus bort-
gaf Skåne m. m. Håkan medregent 1362. Båda
afsatta 1364.

Utländska konungar.

Albrekt Gynnade tyskarne. Tvistade med her-
rarne. Bo Jonsson Grip mäktigare än konun-
gen. Uppror. Slaget vid Falköping 1389. år

satt.
Margareta, förut regentinna öfver Norge och
mark. Upprättade Kalmar-Union 1397.
Erik af Pommern till medregent. Gynnad"
skarne. Hade orättvisa fogdar. Dog 14

251

1400

1500

1521

Erik XIII. Olyckligt krig med Holstein. För-
tryckte svenskarne med grymma fogdar. Dal-
karlarnes uppror under Engelbrekt 1433. En-
gelbrekt mördad 1436. Erik afsatt 1439. Karl
Knutsson riksföreståndare 1441.

Kristofer, vällustig, slösare. Ny allmän lag 1442.
Missväxt Dog 1448.

Earl VIII: Olyckligt tåg till Gottland. Räfst.
Krig med Danmark. Erkebiskopens uppror. Af-
satt 1457.

Kristian L Konung i Danmark och Norge. Girig.
Fängslade, erkebiskopen. Afsatt 1464.

Karl VIII inkallades, men fördreis åter 1465. Ingen
ordentlig regering i landet till 1467.

Karl VIII åter inkallad. Krig med Danmark.
Dog 1470.

Sten Sture den äldre riksföreståndare; regerade väl.
Finska kriget. Herrarnes afund.

Johan, konung 1497. Afsatt 1501.

Sten Sture, riksföreståndare åter. Dog 1503.

Svante Sture, riksföreståndare. Krig med Danmark.
Dog 1512.

Sten Sture den yngre, riksföreståndare. Tvist med
Trollarne. Krig med Danmark. Slaget vid Duf-
venäs 1517, vid Brännkyrka 1518. Skjuten vid
Bogesund 1520.

Kristian Tyrann. Kristina Gyllenstierna försvarade
Stockholm. Upproret i riket. Kristians löften
och kröning. Stockholms blodbad. Kristian af-
satt 1521.

y

P 3AIBJ

■31<u a

'pu3

JEHlop

■stpiBioni f -«n

g BJOg to t -8
'■wimap?p^ ■[

3 -ro 8

'SBBinOlft I

g 'SioqaSni ra t -8 'oqprg; 113
'fIBf »84g

'oiqBpwAawajj pu pH pop

op saSiis/j ^nnj 'puäig 'tu •$

laAg -to -8 n«f

'"O

>IUjtl

qa ■

•5

ST-

T»,

ung ja Jaj -janop B3|^9 ppu

* nä

3 . öl

■as ss«

T3

*>3

o> *ö <3

g, 569 1 8A J 91 9
•C 'l™3[ f

uofai -aiiBdsjifx "a *JC " ra m 'o o

i "X S x '2 '8i^s«raw«3[esnra; J g^

■' ' ojOQ^S

•Bttiai^snQXO «^«»a *ra x '* ^g ^

'W3L <

C F°X

•ra '3

»■i i - i — * " ■ ■■■ v* ' ' ' — —— —— —^— *

•ni -3 *95[prg; «iug[ *x *ui *S 'Simuo^

v-

A

-5

-■ i

i: i

THE NEW YORK PUBLIC UBRARY
RBFBRBNCB DEPARTMENT

Thit book is under no eiremmstanöes to bo
taken from tbe Bnildinf

|«i; rt 10Q

•vff

«C

•

1

f'»rin 4|«»

i

1

^ k.jjh» ti r *.■?*.:• ots

SÖT-V *

■«JH

c