(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Biodiversity Heritage Library | Children's Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Studier i Ynglingatal"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge thafs often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non- commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at http : //books . google . com/| 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



cd^Eri 



"X 



/ 



UPSALA UNIVERSITETS 



ÅRSSKRIFT. 



1894. 



UPSALA 

AKADEMISKA BOKHANDELN 

_(C. J. IDKDSTHÖM.) 



Digitlzed by 



Google 



lAi&öcyaw^.oo 



aa^. x:i«.^. isf^fc 



»arbarli CoIIeje l^iörarg 



.;.^14NA..\)^AAAAr*u^^ 



Ä.O^taA/w.a%f^l.la 



lTIäjjvw. 




Digitized by VjOOQ IC- 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Cct^Bi 



""^ 



< / 



UPSALA UNIVERSITETS 



ÅRSSKRIFT. 



1894. 



>MM'iS<= 



UPSALA 

AKADEMISKA BOKHÄNDJILN 

(c. J. tUNDSTRÖM.) 



Digitizéd by VjOOQ IC 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



UPSALA UNIVERSITETS 



ÅRSSKRIFT. 



1894. 



>^>««So. 



tPäÅLÅ 

AKADEMISKA BOKHANDELN 

(o. J. LUNDSTRÖM.) 



Digitized by 



Google 



UPSALA UNIVERSITETS 



ÅKSSKKIFT. 



1894. 



TEOLOGI. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



o 



01 DFFIOISTEII 



AF 



GÄHLÄ TESTAMENTETS KANON 



AP 



ERIK STAVE. 



UP8ALA 1894 

AKADEMISKA BOKTRTCKRRTKT 
BDV. BBBLINO. 



Digitized by 



Google 












J^^<C ?/*v<-vf W^ 



Digitized by 



Google 



Innehåll. 

Kap. 1. Uppkomsten och betydelsen af benämningen 

Gamla Testamentets kanon sid. 1 — 9. 

Kap. 2. Den traditionella åsikten om uppkomsten af 

Gamla Testamentets kanon » 10 — 19. 

Kap. 3. Den stora Synagoi^an » 19—25. 

Kap. 4. Judarnes indelning af kanon vederlägger åsik- 
ten, att den skulle ha bildats på en gång . » 25 — 32. 

Kap. 5. Kanons afslutning) måste ha ägt rum efter 

Esras tid » 32—42. 

Kap. 6. Uppkomsten och afslutningen af Lagen . . » 42—56. 

Kap. 7. Uppkomsten och afslutningen af Profeterna » 56—66. 

Kap. 8. Uppkomsten och afslutningen af Hagiograferna » 66 — 72. 

Kap. 9. De judiska rabbinernas betänkligheter angående 

vissa böckers kanoniska anseende .... » 72 — 79* 

Kap. 10. Afslutning » 79 — 84. 

Bilaga till Kap. 2 » 85—93. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Om 

Uppkomsten af Gamla Testamentets kanon 

af 

E. Stave. 

Kap. 1. 

Uppkomsten och betydelsen af benamningen: 
6ramla Testamentets kanon. 

Frågan oro oppkomsten af Oamla Testamentets kanon kräf- 
ver först en utredning af uppkomsten och betydelsen af benäm- 
ningen : Gamla Testamentets kanon. Äfven oro denna utredning 
icke kan gifva oss någon inblick uti beskaffenheten af den garo- 
maltestamentliga kanons tillkomst, så är det likväl nödigt att från 
början af vår undersökning klargöra betydelsen af denna benäm- 
ning, som vi i det följande komma att oftare använda. Men be- 
tydelsen af denna beteckning kan endast inses genom en utred- 
ning af dess uppkomst. Ordet xarcov, som är nära besläktadt 
med xdwa och sannolikt af semitisk härkomst (jfr det hebr. 
n3|P), har ursprungligen betydelsen af rak staf, måttstock. Från 
denna grundbetydelse (det raka, riktiga) har ordet sedan vunnit 
användning i en mängd härledda bemärkelser, så att det beteck- 
nar det bestämmande och normgifvande i gramroatiskt, matema- 
tiskt, kronologiskt och etiskt hänseende. Inom etiken kommer 
betydelsen af xavmv nära betydelsen af OQog och vöixog^ dock med 
den skillnaden, att då dessa uttryck företrädesvis brukas oro posi- 
tiva och verkligt bestående lagar, så användes xavciv i betydelse 
af den i föreställningen existerande lagen, den ideella normen. 
Före kristendomens tid har ordet xavaiv icke funnit någon an- 
vändning på den religiösa trons område^). ~ Inom den äldsta 
kristna kyrkan fick ordet den speciella betydelsen af den för 

1) K, A, Credner, Zur Gesch. d. Kanons 1847, 6—20. 
Statt : Gamla TestaraenteiB kanon. 1 



Digitized by 



Google 



2 Om uppkomsten af 

kyrkan gällande grnnduppfattningen af knstendomen, sådan denna 
var gifven enligt Gamla och Nya Testamentet. Därmed förstod 
man dock icke någonting skriftligt fixeradt, utan endast den 
ledande idé, som gällde såsom högsta grandsats eller princip för 
uppfattningen af kristendomen i det hela, och bvnrigenom den 
katolska kyrkan skilde sig från kristna partier och sekter. Så 
småningom utvecklade sig dock begreppet därhän, att det kom 
att betyda äfven det med kyrkans grundåskådning öfverensstäm- 
mande i afseende på lära och författning, eller med andra ord 
det konkreta innehållet i o xavwv %fjg éxxltjciag. Men öfverallt 
fasthålles dock för begreppet kanon den första betydelsen af det 
principiella, den för kyrkan gällande högsta grundsatsen; och i 
följd häraf finner man intill kejsar Konstantins tid endast uttryc- 
ket o xavwv T'^g éxxlriacag, o xavwv o éxxXtiacaauxög eller förkor- 
tadt till o xavwv öfverallt användt såsom singularis, men ingen- 
städes pluralis oc xavöveg ^). — För begreppet kanon i denna be- 
märkelse (o xavwv Tfjg éxxlr^aiag) är o xavwv irjg dltjåeCag (reyula 
veriiatis) endast ett annat uttryck, som föranledts däraf, att de 
olika kristna partierna satte sin xav. xr^g éxxlrjciag såsom den 
riktiga gent emot den katolska kyrkans, äfvensom af behofvet 
att värna den inom henne gällande xavaiv för oriktiga uppfatt- 
ningar. Uttrycket 6 xavwv %. dkijd^eiag förekommer därför inom 
kyrkan först bos de författare, hvilka bekämpat de uppträdande 
beretiska partierna, Ciemens Alexandrinus, Ireneus, Tertullianus 
m. fl., och betecknar dels den sanna och riktiga kanon i den 
förut angifna bemärkelsen, dels det såsom sanning erkända inne- 
hållet i kyrkans xavwv, sådant det utvecklats efter den för henne 
gällande grundåskådning. Då det ur denna grundåskådning ut- 
vecklade innehållet, för att vara riktigt, måste vara af kyrkan 
erkändt, så är det förklarligt, att uttrycket xavwv äfven i denna 
sammanställning icke förekommer annat än i singularis^). 

Men med tiden kom man dock att särlägga innehållet i den 
såsom ett helt tänkta 6 xavwv Tijg éxxXijalag, så att o xav. tijg 
niaxewg (regula fdei) kom att stå vid sidan af b xavwv « regula 
disci%)Un<e, hvilka båda bildade innehållet i o xav, rijg éxxlrfiiag. 
Sannolikt var det montanisterna som gåfvo upphof till ett sär- 
skiljande af dessa till sitt väsen och betydelse olika moment i kyr- 
kans förut såsom en tänkta xavwv. Uttrycket 6 xav, trjg niaxewg 
(regula fdei) möter oss först hos den med Ireneus samtidige biskop 



1) Credner 20—32. — 2) Credner, 33-38. 



Digitized by 



Google 



Oamla Testamentets kanon. 3 

Polykrates i Efesas och bos Tertullianus, ocb betecknar det enligt 
den gällande högsta grandsatsen (6 xav, o éxxX.) nr skriften ocb den 
riktiga traditionen utvecklade läroinnehållet. Det betecknar så- 
lunda endast en sida af den allmänna kanon, nämligen den kyrk- 
liga läran, sådan denna på bvarje utvecklingsstadiaro var för 
handen. Då lärontvecklingen gick före utbildandet af författnin- 
gen, så erhöll man snart en mängd lärosatser, hvilka på grund 
af sin öfverensstämmelse med den allmänna o xav. o éxxXtja. 
betraktades såsom väsentliga stycken af kyrkans lära, och på 
bvilkas erkännande den enskildes upptagande eller kvarvarande 
i kyrkan berodde. Sammanfattningen af dessa läror på bvarje 
särskild tid bildade o xavwv Ttjg nCcrsoyg eller regulafidei Regula 
disciphfKB åter betecknade sammanfattningen af en mängd lagar 
och bestämmelser rörande det kyrkliga lifvet och författningen, 
hvilka icke såsom trosregeln voro att anse såsom fullkomliga utan 
i behof af förbättring. — Med denna skilnad mellan o xav. t. 
nC(STé(og eller regula fidei, såsom något ofelbart och en gång för 
alla gifvet, och regula disciplince såsom det mer eller mindre 
föränderliga, banades väg för ett nytt språkbruk i afseende på 
uttrycket xavdv. Då regula disciplince bestod af en samling en- 
skilda, mer eller mindre sammanhängande och föränderliga lag- 
bestämmelser, låg det nära till hands att för dessa begagna be- 
teckningen ol xavöveg.^ och man ansåg sig ha rätt därtill, då kyr- 
kan i allt ville grunda sina bestämmelser på den gudomlige uppen- 
barelsen. Hvad bon sålunda fastställde såsom norm för det kristliga 
lifvet i all dess mångfald, ansåg hon därför åtminstone såsom 
relativt sant, riktigt och fullkomligt, och för detta var uttrycket 
o* xav. i sin ursprungliga betydelse det passande uttrycket. Häraf 
blef det sålunda en följd, att benämningen: o xavmv, ol xavöveg^ 
kom att användas om kyrkliga bestämmelser i allmänhet. Dock 
dröjde det ända inemot midten af det 4:de århundradet, innan 
ordet xavöveg användes om kyrkomötesbeslut^). 

Med denna utveckling följde en ny användning af ordet xaraJv, 
såsom beteckning för den heliga skri/t. Skriften skulle enligt den 
katolska kyrkans grundsats antingen ensam, eller där den var 
ofullständig, genom komplettering med den muntliga traditionen, 
hvilken dock aldrig fick stå i strid med skriften, bilda grundvalen 
för det konkreta innehålet i o xav(hv o éxxXriaiaaTLxog, o xaroov t^^ 
dXfj^ecag och xavmv xijg nitsxeoag. Hela skriften kunde alltså be- 



1) Credner, 39—68. 



Digitized by 



Google 



4 Om uppkomsten af 

tecknas såsom yQaq>rl xavövog^ ocb de enskilda delarne såsom yqatpai 
xavovcxaCy och om bvarje skrift, som af kyrkan erkänts såsom 
belig, knnde man använda uttrycket: xavovCCevai. Dessa uttryck 
förekomma emellertid först i 4:de århundradet, nämligen bos Ata- 
nasius uti ett af hans festbrcf, hvilka han aflät till sina ämbets- 
bröder (Epist. fest. 39). Emellertid ser man af Atanasius* ord 
på detta ställe att dessa beteckningar ej då voro någonting nytt. 
Det första uppbofvet till denna användning af uttrycket xavaiv 
är sannolikt att söka uti det i Diocletianus' förföljelseedikt före- 
kommande uttrycket scripturce legis såsom benämning på de krist- 
nas skrifter, hvilka nu gjordes till föremål för förföljelse ocb ut- 
rotning. Vare sig detta uttryck och det motsvarande grekiska, 
yqafpai xovövog, fanns förut eller först infördes genom detta edikt, 
så var den vidsträckta användning kejsarens påbud erhöll ägnad 
att göra det öfverallt kändt. Var hans edikt ej tillika affattadt 
på grekiska, så motsvarades dock uttrycket scripturce legis af 
YQCC^äi xovcvog *). 

Men om uttrycket ukanono, »kanoniska böcker»^ såsom benäm- 
ning på Gamla och Nya Testamentets skrifter sålunda uppträder 
först i det 4:de århundradet, så fanns dock saken, begreppet ka- 
non ej blott bland de kristne utan äfven bland judarne för Gamla 
Testamentet långt förut. Judarnes sätt att uttrycka, att en skrift 
var, såsom vi säga, »kanonisk», var dock olika de kristnes. Me- 
dan dessa med sin beteckning tydligen afsågo skrifternas inne- 
håll, hvilket borde vara en norm (xavcov) för församlingens lära 
ocb författning, voro de judiska benämningarna af mera formell 
natur. För att uttrycka, att en skrift var »kanonisk», sade man 
t. ex. att den »orenar händerna», en egendomlig omskrifning, hvil- 
ken får sin förklaring därigenom, att man genom att tillägga de 
heliga skrifterna samma egenskaper som de föremål, hvilka man 
på grund af deras orenhet undvek att beröra, ville skydda dem 
för profanation. Detta uttryckssätt har sålunda närmast afseende 
på de särskilda skriftrullarne och deras bevarande^). Men när 
rabbinerna diskutera frågan om en bok bar rätt att tillhöra sam- 
lingen af de heliga skrifterna eller icke, uttrycka de detta ofta 
därmed, att den orenar eller den orenar icke händerna. Af samma 
formella natur var en annan beteckning: 73 J3, af T5:i, bevara, 

1) Credner, 58—68. 

2) F. Weber, Dic Lehren des Talmud. 1880 p. 82. Jfr Wilåeboer, Dio 
Kntstch. d. nlttest. Kan, 1891, 70 f. Buhl, Kanon u. Text, 1891, 6 f. 



Digitized by 



Google 



namla Testnmcntcts kanon. 5 

sedan f5rborga. Det betecknar nrsprungligen ett bestämdt för- 
faringssätt med gamla, utnötta synagogexemplar af Lagen eller 
Profeterna, som lades i förvar, förborgades i en låda i synagogan, 
men hnr sedan anvftndts om ftnnn i brnk varande böcker, bvilkas 
kanonicitet var på en eller annan grund bestridd, och hvilka där- 
för enligt några rabbiners fordran borde »förborgas». a''"iEO 
a^^T-OJ motsvara därför icke egentligen libri apocryphi^ hvilka ju 
icke hörde till kanon, men upptagas såsom kyrkliga läseböcker. 
De böcker, i afseende på hvilka fordran om deras förborgande 
framställdes, tillhörde de s. k. ketuhim tWtr hagiograf a. De gällde 
uppenbarligen såsom heliga skrifter och aktades i de förnämsta 
synagogorna värda en plats vid sidan af Lagen. Men några rab- 
biner hade betänkligheter på grund af vissa där förefintliga läror, 
som syntes strida mot judendomen, och förklarade dem därför »orena 
händerna» och fordrade deras »förborgande». Böcker, sådana som 
Syraks bok och dylika, som skrifvits efter det profeternas tid 
upphört, kunde man »läsa såsom man läser ett bref»>), judekrist- 
liga skrifter, »främmande böcker» 3'*3i:t''n, fingo däremot icke 
läsas af någon, som ville bafva del i den tillkommande verlden. 
Dessa och liknande uttryckssätt visa, att, om än den från den 
kristna tiden härrörande beteckningen 6 xavah icke har någon 
motsvarande judisk ekvivalent, så fanns dock begreppet kanon 
hos^judarne likaväl som de kristne; och att på grund af judarnes 
formella beteckningssätt i likhet med Semler bestämma bety- 
delsen af xavwv så, att det skulle beteckna en förteckning på 
de till föreläsning i kyrkan bestämda böckerna, vore tydligen 
förhastadt, ty det är själfklart, att de judiska rabbinerna lika- 
väl som de kristna teologerna begagnade sig af någon mått- 
stock för bedömandet af skrifternas värde, när de ville af- 
göra, hvilka orenade händerna eller icke, ehuru detta och lik- 
nande uttryckssätt ej omedelbart utsade det. För judarne gällde 
frågan, efter hvad de ofvan angifna uttryckssätten tydligen gifva 
vid handen, huruvida en skrift var värd att föreläsas i synagogan 
eller icke. Grunden till dess duglighet i detta afseende, dess 
»kanonicitet» låg naturligen för dem likasom för de kristne i dess 
egenskap att innehålla Guds ord. I öfverensstämmelse härmed var 
det fullt riktigt, att de kristne åt samlingen af sina heliga skrifter 
gåfvo ett namn, hvilket tydligen kännetecknade dem såsom inne- 
hållande måttstocken för menniskornas lära och lif. — För frågan 

I) Så enligt en förbättrad text i H. Sanbedrin, jfr. Buhl a a. 6, 8. 



Digitized by 



Google 



6 Om uppkomsten af 

om kanons tillkomst lämnar emellertid judarnes beteckningssätt 
lika litet som den af de kristna införda benämningen någon kän- 
nedom. Detsamma är, såsom vi nu skola se, åfven förhållandet 
med beteckningen: Testamente. 

. Beteckningen Gamla Tesfamentefy som alltifrån Tertullianus* 
tid förekommer såsom en ofta använd benämning på det gamla för- 
bundets heliga skrifter, är icke det enda eller det ursprungliga 
namnet på denna del af vår religionsurkund. Vanligen nöjde 
man sig i början med det enkla och skenbart föga sägande 
namn, som Jesus och apostlarne användt på den judiska syna- 
gogans heliga skrifter: 1} ypay^', al ygatfaC, och kände sig ej be- 
höfva någon närmare bestämning, än den som låg i den vidfo- 
gade artikeln. Mycket vanlig var dock äfven beteckning »heliga» 
eller »gudomliga skrifter». (Polykrates hos Euseb. V, 24, 7. Teo- 
filus m. fl.) Hos Clemens Alexandrinus förekommer den ej sär- 
deles lyckliga och i det allmänna språkbruket ej genomförda be- 
nämningen »profetiska skrifter», nQutfrjrixai yQUcpaij på både nya 
och gamla förbundets urkunder. I andra kretsar, särskildt i den 
afrikanska kyrkan, var det icke ovanligt att beteckna hela bibeln 
med benämningen »Lagen» (lex). Så redan hos Tertullianus, om 
än detta språkbruk långt förut var förberedt genom uppfattningen 
af den genom Kristus förkunnade uppenbarelsen som en ny lag. 
För den allmänna uppfattningen låg det dock närmare till bands 
att betrakta Kristus såsom kärnan äfven i Gamla Testamentets 
innehåll och under denna synpunkt betrakta det såsom utgörande 
ett helt tillsammans med Nya Testamentet. På detta sätt uppkom 
den under vissa tider mycket utbredda benämningen: ac xvQiaxaC 
yqaffaCy scripiurce dominicce för hela bibeln. Så hos Irencus, Cle- 
mens Alexandrinus och flera afrikanska skriftställare. Det var 
kyrkans öfvertygelse om det för såväl judarne som irrlärarne för- 
borgade ursprunget och det därpå beroende sammanhanget mellan 
bibelns båda hufvnddelar som uttalade sig i denna benämning, 
hvilket äfven fick sitt uttryck däri, att man kallade dem för sina 
skrifter {vfnéreQa yqd^iiaTa). Men tillika sökte man äfven gifva 
uttryck åt mångfalden eller olikheten i de stora grupperna af den 
heliga literaturen, om än dessa uttryck fingo en mera populär än 
adekvat form. Jämförelsevis fullständig är den ofta förekom- 
mande uppdelningen i »Lagen och Profeterna» för Gamla Testa- 
mentet i motsats till »Evangelium och Apostlarne» för Nya Testa- 
mentet. Af dessa fyra delar föll den första, »Lagen», lättast bort, 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 7 

då det för den kristliga åskådningen af ålder stod fast, att Moses 
var en profet lika väl som David och Salomo. På detta sätt 
blef beteckningen )>Profeterna» eller »de profetiska skrifterna» en 
vida utbredd benämning på gamla förbundets heliga skrifter. På 
samma sätt bortföll äfven allt emellanåt »Evangelietb, alldenstund 
de skrifna evangelierna gällde i stort sedt såsom ett verk af 
apostlarne, och i följd häraf blef benämningen »Profeter och 
Apostlar» ett vanligt namn för hela bibeln. Å andra sidan kunde 
äfven »Evangeliet» såsom representant för hela Nya Testamentet 
sättes vid sidan af »Lagen och Profeterna». 

Ville man gifva uttryck åt den genomgående olikheten i de 
båda förbunden, så erbjöd sig förkortningen »Lagen och Evan- 
gelium» såsom en lämplig beteckning. Dock afsåg denna benäm- 
ning ej så ofta att utgöra namn på bibelns båda delar, som att 
uttrycka de båda förbundens, uppenbarelsernas olika karakter. 
Detta gäller äfven om det för de båda delarna till slut vanliga 
namnet: »Gamla och Nya Testamentet». Ännu Origenes, som ofta 
använder detta namn på de båda bibliska hufvudgruperna, låter 
förstå, att diai}ijxrj är en kyrklig benämning, som ej fullt mot- 
svarar den ursprungliga meningen af detta bibliska begrepp, 
(njv ovofia^oiiiévrjVf Xeyoiiévr^v dta^-qxtfv)^ och Augustinus (Retr. II, 
4,2) anklagar sig själf, att han efter kyrkans praxis begagnat 
ordet i en vidare utsträckning än aposteln Paulus, hvilken an- 
vändt uttrycket ij naXatå diadijxrj (2 Kor. 3, 14 jfr Apg. 15, 21) 
om Lagen. Hos Irenens är det Guds förbund med Gamla Testa- 
mentets män (Noah, Abraham, Moses) eller hans uppenbarelser 
inför dem som afses med benämningen dca^ijxriy dca&ijxac, testa- 
mentum, festamenta, icke de båda hufvuddelarne af den heliga 
skrift. Men redan hos Clemens Alexandrinus och Tertullianus 
finna vi ett annat språkbruket, ehuru den ursprungliga betydelsen 
icke nppgifvits. Såsom otvetydiga vittnesbörd om dcad^ijxfj, dia- 
iyijxac såsom namn på bibelns båda hufvuddelar gälla Clemens 
Stromata, III, 134, V, 85, VI, 61, VII, 107; på det sist anförda 
stället betecknas dia&^xac, hvilket är att anse såsom ett dcad^ijxr], 
gifvet åt den ena kyrkan, såsom den norm, efter hvilken hon för 
de därtill förut bestämda till en tro. Hos Tertullianus äro De 
pudic. 1: Judicia ex tUroque testamento; Ädv. Praxeam^ 15: Si 
hunc articulum quaestionibus scripiurce veteris non expedianiy de novo 
testamento sumam confirmationem^ tydliga bevis på samma språk- 
bruk. Detta språkbruk var redan på Tertullianus' tid så pass ut- 



Digitized by 



Google 



8 Om uppkomsten af 

bildadt ocb vanligt, att ban icke kände ändra det, ebarn ban 
medgaf dess inkorrekthet ocb föreslog en annan benämning. Hvad 
man då uttryckte med iestamentum, nämligen Sta^rxri, önskade 
ban återgifva mtdinstrumentum : AUerius instrument i vél quod ma- 
gis usui est dicere tesiamenti Ad v. Maricon. IV, 1. Egendomligt 
kunde det synas, att Tertullinnus det oaktadt nästan öfverallt åter- 
gifvit det bibliska diai^rjxtjf icke med instrumentum, utan med festa- 
mentum. Blott på ett ställe, Adv. Marcion. V, 4, bar ban för Gal. 
4, 24 efter en sannolik textförbättring återgifvet det med sponsio^). 
Men saken förklaras genom betydelsen af instrumentum. Såsom 
uttryck för upenbarelseurkund passade detta bättre än det i kyrko- 
språket antagna testamentum. Den vidsträckta betydelse, som ur- 
sprungligen tillkom detta ord (instrum.), ocb enligt bvilken det 
sammanfaller med det klassiska bruket af e^ocumen^Mm, framträder 
äfven bos Tertnllianus, då han t. ex. talar om Paulus' instrumenta 
apostolatus eller om de nya faktiska bevisen på Guds underbara 
nåd inom församlingen såsom instrumentum ecclcsice ocb därför 
yrkar på deras skriftliga upptecknande. Men språkbruket hade 
dock vant sig vid att begagna uttrycket om literära dokument. 
På det juridiska området betydde det bevisningsmedel, särskildt 
skriftliga urkunder; ocb äfven Tertnllianus förstod det utan vi- 
dare om förhandenvarande skrifter. Den nya användning ban 
gaf ordet bestod däri, att ban öfverförde det på de inom kyrkan 
erkända uppenbarelseurkunderna, icke på grund af någon juri- 
disk uppfattning af skriften såsom en bevissamling i processen 
med kättare, utan på grund af de heliga skrifternas värde så- 
som vittnesbörd om Guds uppenbarelse, såsom norm för läran 
ocb predikan inom kyrkan. Såsom beteckning på skriftens båda 
bufvuddelar ägnade sig instrumentum bättre än testamentum, eme- 
det möjliggjorde en tydlig åtskillnad mellan uppenbarelse och 
uppenbarelseurkund. Tillika kunde man därmed antingen be- 
teckna hela skriften såsom ett enda instrumentum, eller dess båda 
delar (instrum. vetus et novum) eller de enskilda skrifterna såsom 
dens eller dens instumentum (instrum. Daniehs, instr. Joannis etc). 
Tertnllianus' bemödanden att genomföra ett dylikt språkbruk 
blefvo ej utan all verkan. Men till slut segrade dock det mindre 
noggranna, redan på hans tid populära namnet Testamentum*). 



1) Th. Zahn, Gesch. d. neut. Kanons, Erlangen 1888, p. 52 anm. 2. 

2) Jfr Zahn a. a. 1,85—109. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 9 

Det språkbruk, bvilket sålnnda från denna tid blef det vanliga, 
ocb bvarigenom iesiamenium (^ statutum uUimum, vårt »testamente») 
blef en stående beteckning på våra religionsurkunder, berodde 
emellertid på ett misstag. Tillfälligbeten, som så ofta drifver 
sitt spel äfven i de högsta frågor, fogade det så, att de skrifter, 
som framför andra skulle gälla såsom källan och normen för den 
högsta sanningen, fingo ett namn, som hvilade på ett missför- 
stånd, en felaktig öfversättning af åcai^rjxtj. Med testamentum 
hade nämligen den gammallatinska öfversättningen återgifvit detta 
ord i 2 ,kor. 3, 14. och annorstädes i de heliga urkunderna. 
Hierouymus ändrade denna öfversättningen endast på några, icke 
på alla ställen, då han från det hebreiska originalet öfveriiyttade 
gamla förbundets urkunder, och öfversatte M''';a med foedus (Gen 
17, 2, Jer. 31, 31 m. fl.) eller med pacium (Gen. 9, 9, 17, 13 m. 
fl.), under det han lät testamentum öfverallt stå kvar såsom öfver- 
sättning af dia^ijxri i de kristna skrifterna. Denna öfversättning, 
bvilken från början gifvit upphof åt benämningen »testamente» 
på våra religionsurkunder, är dock med undantag af högst ett 
par ställen, Hebr. 9, 15—17 och Gal. 3, 15 f., oriktig. På alla andra 
ställen motsvarar åcai^tjxtj det hebreiska ri*»iSi och är att öfver- 
sätta med törhnnå, fcedus^ pacium. 1 profangrekiskan förekommer 
åia^xrj i denna betydelse sällan, jfr dock Äristofanes, Av. 439, 
som af Svidas anföres såsom bevis på, att åca^-qxri äfven begag- 
nas liktydigt med avv^rjxrj. Men de bibliska författarne följa 
bär såsom ofta Septuaginta, där r)')"|a återges med åca&iqxri. De 
efterföljande grekiska öfversättningarna funno visserligen Sep- 
tuagintas språkbruk ej fullt korekt och ändrade det därför till 
det mera vanliga avvi^ijxrj (Aqvihy Sy mm. Gen. 6, 18, Aqvil.^ 
Teodot, 1 Sam. 6, 19, Aqvil, Symm., Ps. 24, (25) 10). Men 
detta bekräftar blott den bibliska betydelsen af åcaihjxri, bvil- 
ket de nämda öfversättarne i sin sträfvan efter store nogrannhet 
funno mindre korrekt, men hvilket LXX säkert valt med af- 
sikt för att gifva en vink om, att det, beträffande Guds förbund 
med menniskorna, ej kan vara tal om ett ömsesidigt förhållande 
i samma grad som vid ett förbund menniskor emellan'). — Af det 
anförda är det tydligt, att namnet testamentum icke kan gifva oss 
någon upplysning om den gammaltestamentliga kanons uppkomst. 



1) Jfr E, Hatch Essays in Biblical Qreek 1889, p. 47 f. 



Digitized by 



Google 



10 Om uppkomsten af 



Kap. 2. 

Den traditioQella åsikten om uppkomsten af &amla 
Testamentets kanon. 

Huru Gamla Testamentets kanon uppkommit, när de sär- 
skilda delarne af den judiska synagogans heliga skrifter eller 
alla skrifterna såsom ett helt vunnit anseende såsom heliga och 
kanoniska, därom äga vi inga direkta tillförlitliga underrättel- 
ser. Väl sakna vi icke mer eller mindre legendariska utsmyck- 
ningar af vissa fakta, som måste hafva stått i ett eller annat 
samband med tillkomsten af den judiska synagogans heliga 
skrifter, men afklädda sitt legendariska omhölje, innehålla dessa 
berättelser icke några närmare underrättelser om kanons upp- 
komst och bildning, utan på sin höjd endast en bekräftelse af 
hvad man på inderekt eller medelbar väg kan sluta sig till uti 
ifrågavarande sak. Två af dessa legender om kanons tillkomst 
hafva dock genom det inflytande, de utöfvat på det allmänna 
tänkesättet inom kyrkan vunnit en så stor historisk betydelse, 
att vi här måste ägna ett särskildt kapitel åt dem. De hafva 
båda utgått från judarne och från dessa blifvit upptagna bland 
de kristna, där de under en tid af tillsammans 18 hundra år be- 
härskat tänkesättet. För båda legenderna är det ett gemensamt 
drag att de förlägga kanons afslutning till Esras tid. Den ena 
låter i sin sträfvan efter det underbara denne ur minnet eller 
genom inspiration skrifva om alla de gamla heliga skrifterna, 
sedan de, såsom man antog, blifvit uppbrända af kaidéerna; den 
andra, som ej kräfver en så stark tro på underverk, tillägger 
Esra och den Stora Synagogans män fastställandet af kanon. 
Den förra har, såsom det synes, gällt såsom ett troget återgif- 
vande af verkligheten bland de kristna allt ifrån Ireneus' dagar 
genom medeltiden ända till reformationstiden, då den senare le- 
genden öfvertog herraväldet, hvilket den under mer eller mindre 
förändrad form fortfarit att utöfva långt in i vårt århundrade. 

Den förstnämda legenden förekommer för första gången i 
den med stor sannolikhet under kejsar Domitianus (81 — 96) för- 
fattade») s. k. Esraapokalypsen eller IV Esra. 1 denna märkliga 
skrift berättas det (kap. 14), hurusom Esra i en vision blifvit af 



1) E» Schurer, Gesch. d. jud. Volk im Zeitalter Cbristi*, II, 646—661. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentes kanon. 11 

Gnd förberedd på sin snart förestående skilsmessa från verlden 
oeb därför beklagat sig öfver sitt folks andliga öfvergifvenbet 
v. 21, 22: qtioniam lux tua incensa est^ propter quod nemo scitj 
qu^ a te facia sunt vel quee incipient opera; si eni minveni gr atiam 
coram te, i^imitte in me spiritum sanctum et scribam omne quod 
factum est in seeculo ab initio^ quce erant in lege tua scriptat ut 
possint homines invenire semitam et qui voluerint vivere in novissi- 
mis vivant. Esras bön blir hörd och han befalles att för fyratio 
dagar draga sig tillbaka tillsammans med fem ntkorade män, se- 
dan de skaffat sig en mängd taflor att skrifva på. Esra lyder 
och tager de fem männen med sig nt på fältet, där de stanna 
öfver natten. Nästa dag hör Esra en röst säga till honom: öppna 
din mun och drick hvad jag gifver dig att dricka, v. 37 ff.: etaccepi 
et bibiy et in eo cum bi bissem, cor meum eruduabatur intellectum^ et 
in pectus meum increscebat sapientia, nam spiritus meus conserva- 
bat memoriam. Et apertum est os meum et non est clausum amp- 
lins. AUissimus autem dedit intellectum quinque viris et scripserunt 
quce dicebantur ex successione notis (noctis?) quas non sciebant, et 
sedtrunt XL diebus. Ipsi autem per diem scribébant, nocte autem 
manducabant panem. Ego autem per diem loquebar et per noctem 
non tacebam, Scripti sunt autem per XL dies libri LXXXXIIIL 
Et factum est, cum completi essent XL dies, locutus est AUisimus 
dicens: Priora quoe scripsisti palam pone^ et legant digni et in- 
digni; novissimos autem LXX conservabis, ut trädas eos sapienti- 
bus de popolo tuo. In his enim est vena inteVectus et sapientits 
fons et scientiee fiumen. Et feci sic ^). 

Det är icke svårt att förstå den närmaste meningen med 
dessa ord. Man behöfver blott erinra sig, att de ntgöra slutka- 
pitlet i en bok, som utgifver sig för att vara en verklig profetia 
af Esra. Författaren, som lefde i slutet af l:8ta århundradet eft. 
Kristus eller mer än 500 år efter Esra, måste vara betänkt på att 
möta den invändningen: hvarför har ej denna bok offentliggjorts 
förut? Därför hopsattes legenden om en mängd af honom förfat- 
tade esoteriska böcker, utgörande rena intellectus et sapientice fons 
it scientite flumen, hvilka ej offentliggjorts samtidigt med det de 
kanoniska skrifterna offentliggjordes. Om förf. är upphofvet till 
föreställningen om Esra såsom fastställare af hela kanon, eller 



1) A, Hilgcnfehl Messias judaeorum 1869, 180 ff. jfr 260, 321, 376, 433. 
Den latinska texten är osäker och niäste korrigeras efter de orientaliska öfver* 
sättningarna. 



Digitized by 



Google 



12 Om uppkomsten af 

baD apptog deiiDa fÖreställDiDg från någon annan samtidig eller 
föregående, veta vi icke. Det förra är dock sannolikare, då lians 
samtida Josefns ej känner till den. Hela stället i IV Esra bär 
alltigenom prägeln af en tendentiös fabel, utan egentligt värde 
för en närmare kännedom af kanons tillkomst. Blott så mycket 
kunna vi med visshet antaga, att på förf:s tid den gammaltesta- 
mentliga kanons omfång i sin helhet var faststäldt och begrän- 
sadt till 24 böcker, desamma som Esra säges offentliggöra. Ty 
denna siffra uttryckte på hans tid tydligen de heliga skrifternas 
antal. Därjämte torde man i legenden spåra en remiscens af det 
sakförhållandet, att Esra på något sätt eller till någon del haft 
att göra med fastställandet af Gamla Testamentets kanon. Detta 
erkännande är dock, för såvidt man ej tager hänsyn till andra 
källor, helt och hållet hypotetisk, och dess giltighet måste bero 
på, om man på annat håll kan finna stöd för den uppfattningen, 
att Esra haft någon del i fastställandet af kanon. Att detta se- 
nare verkligen är förhållandet nämligen med afseende på Lagen, 
skola vi se längre fram. Och då Lagen för den efterexilska 
judendomen bestämde så att säga dess vara eller icke vara, så 
är det förklarligt, att intrycket och minnet af Esras verksamhet 
för faställandet af dess kanoniska anseende länge lefde kvar bland 
judarne och gaf upphof till hvarjehanda förstorande och utsmyc- 
kande legender. Esra blef i den talmudiska traditionen en annan 
Moses. Detta framgår af de ofta anförda ställena, Sukka 20, a: 
]>Lagen var förgäten af Israel intill dess, att Esra kom från Ba- 
bylon och återstälde den», eller Jer. Meg. kap. 1. »Och Moses 
steg upp från Gud (Ex. 19, 3), om Esra säges det: och Esra 
steg upp från Babylon (Esra 7, 6). Hvad är meningen med ut- 
trycket: »steg upp»? Det har samma mening på det ena stället 
som på det andra, och syftar på Lagenx>^). Emellertid hafva de 
flesta ställen i Talmud, som plägat anföras för att bevisa de 
gamla rabbinernas tro på Esra såsom skapare af den gammal- 
testamentliga kanon, afseende på hans arbete för den muntliga 
lagen och blott delvis på den skriftliga; några få ställen omtala 
äfven hans betydelse för den hebreiska skriften. Däremot före- 
kommer i den talmudiska litteraturen ej ett enda ställe, som hän- 
visar till legenden i IV Esra. Endast att han tog en afskrift af 
Lagen (ej af hela G. T.), säges i Moed Katam 18, b«). Skälet 

1) Jfr H. E. Ryle, The Canon of the Old TestAment, London 1892, p. 241. 

2) Sträck i Herzog u. Plitt, Roalcncykl. VIII, 416; H, E Byk, The Ca- 
non 1892, p. 241. 



Digitized by 



Google 



Gumla Testamentets kaDon. 13 

till att legendeD i IV Esra, ehuru tvifvelsutan utgången fr&n en 
judisk förf., var och förbiet' utan iDiiytande på den judiska före- 
stUllningOD, torde till någon del vara att söka i den omständig- 
heten, att denna apokalyptiska skrift från början sannolikt var 
skrifven på grekiska. Förnämsta orsaken låg dock sannolikt 
däri, att denna skrift redan tidigt kom att spela en så stor roll 
bland de kristna. På samma sätt som Septuagintas vidsträckta 
utbredning bland de kristna mycket bidrog till att göra denna 
öfversättning misstänkt i judarnes ögon, så bar väl ock förbål- 
landet varit beträffande IV Esra. Från grekiskan öfversattes 
denna skrift till latin, syriska, etiopiska, arabiska och armeniskn, 
och den har, om den än icke räknades till kanon, dock vunnit en 
så stor utbredning som ingen annan apokalyptisk skrift bland de 
s. k. pseudepigraferna. På latin har Besley funnit ej mindre än 
60 bibelbandskrifter, i hvilka boken är upptagen, och därvid 
torde de i de italienska biblioteken förvarade ej vara medräk- 
nade. I den officiella Yulgata bildar skriften ett bihang, och icke 
få tyska bibelupplagor ej blott för katoliker utan äfven för luthe- 
raner och reformerta ha likaledes upptagit dem^). 

Efter det senast anförda bör det ej förundra oss, om vi i 
den patristiska literaturen finna en mängd uppgifter angående 
den gammaltestamentliga kanons underbara tillkomst genom Esra. 
På samma sätt som man tog den från Aristeas' beryktade bref 
till hans broder Filokrates bekanta legenden såsom en trogen 
berättelse om Septuagintas tillkomst, så synes man utan all kri- 
tik ha tagit legenden i IV Esra såsom en lika trovärdig berät- 
telse om den hebreiska urkundens återställande. Möjligen har 
man här och där äfven haft andra källor för sina uppgifter. Men 
se vi på de hithörande uppgifterna hos patres, så ådagalägga de 
alla en så stor öfverensstämmelse med IV Esra, att denne sy- 
nes ha varit den enda källan, eller måste de andra möjligen 
förefintliga legenderna ha haft stor likhet med denna. Så finna 
vi redan hos Ireneus en parallelisering af Septuagintas och den 
hebreiska kanons tillkomst, som säkert hvilar på berättelsen om dess 
underbara tillkomsten enligt den judiska apokalyptikern på Do- 
mitianus' tid^). Att såsom Keil (Lehrb. d. hist Krit. Enl. 1873, 



1) Jfr E. SckOrer, a. a. II, 658. 

2) Be citatet från Ireneus och alla de öfriga hftr uppräknade i bilagan 
i flintet. Vi ba ned flit bär samlat alla de kända ntsagorna frän patres ocb 
medeltidens författare, emedan de visa med byilken ibärdigket man boll fast 



Digitized by 



Google 



14 Om uppkomsten af 

8. 499) antaga, att Ireneus följt en af IV Esra oberoende tradi- 
tion, förbjuder, såsom Sträck riktigt anmllrkt, sammanhanget på 
det citerade stället. Ireneus likställer nämligen tillkomsten af 
den hebreiska kanon med tillkomsten af Septnaginta enligt legen- 
den från Aristeas' bref. TatuUianus jämför på samma sätt till- 
komsten af Henoks bok, hvilken enligt hans antagande uppskrefs 
igen efter floden af Noah, med hela den judiska literaturens 
restauration genom Esra. Clemens AlexandrinuSj den förste som 
direkt citerar IV Esra (5, 35 jämför Ström. III, 16, 100: ^Eaåqag 
6 TTQotpTiiTrjg kéyec), har en uppgift om alla de heliga skrifternas 
förnyande af Esra, som säkerligen går tillbaka till samma källa. 
Origenes synes ha tänkt sig en annan möjlighet åtminstone för 
psalmernas tillkomst, men han nämner äfven den traditionella 
åsikten, under det Eusebius (H. eccl. V, 8, 15) citerar det nyss 
anförda stället hos Ireneus. Basilius den Store gör en tydlig hän- 
syftning på legenden genom att omtala det fält (nsåCov), dit 
Esra med sina utvalda begaf sig för att nedskrifva de heliga ur- 
kunderna. Chrysostomus sammanställer Guds inspirerande af Mo- 
ses vid Sinai med hans inspirerande af Esra och ser i båda lik- 
som i LXX:s öfversättning ett bevis på Guds kärlek till men- 
niskorna. Men han synes äfven ha vetat, att Esra hade åtskil- 
liga literatnralster att gå efter. Hieronymus har ingenting emot 
att kalla Moses Pentateukens upphofsman eller Esra dess åter- 
ställare. Måhända har han såsom mera förtrogen med det värk- 
liga förhållandet endast tillagt Esra fastställandet af Lagkanon. 
Teodoretus sammanställer Septuagintas tillkomst med de af den 
med gudomlig nåd uppfyllde Esra etthundrafemtio år förut åter- 
upptecknade hebreiska urkunderna, hvilka i följd af judarnas 
vårdslöshet och babyloniernas gudlöshet gått förlorade. I lik- 
nande riktning uttala sig äfven ett par författare från 500-ta- 
let, Pseudo-Aianasius och Leontius af Byzans endast att den 
ene förutsätter, att Esra hemligen bevarat de heliga skrifterna 
hos sig och sedan offentliggjort dem, medan enligt den andre 
Esra »säges» ha uppskrifvit dem ur minnet. Isidorus nöjer sig 



vid deDQR legend. Ett försök att vederlägga den eller bevisa dess orimlighet 
skulle dä säkert ha upptagits lika illa, som man i början af detta århundrade 
upptog de uppstående tviflen på kanons afslutning genom Esra och den Stora 
Synagogan eller som man för några årtionden sedan och i vissa kretsar ännu 
upptager en opposition mot den gamla åsikten om Moses såsom förf. till hela 
rentntcukcn. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 15 

med att låta Esra återställa Lagen, som brunnit upp, och det- 
samma gäller äfven om Pseudo- Augustinus ^ för så vidt ej La- 
gen enligt båda är liktydig med hela Gamla Testamentet; under 
det att Beda venerabilis åter låter honom enligt »fädernas enstäm- 
miga vittnesbörd» vara författare till hela den gammaltestament- 
liga kanon (onmem sacrw scripturce seriem). Beda medgifver, att 
Esra därvid tillagt åtskilliga ställen, som icke stodo i de vid 
kaldeernas eröfring uppbrnnna skrifterna. 

Den möjliga tendens till en riktigare uppfattning, som synes 
skymta igenom hos Isidorus och Pseudo-Angustinus, i det båda 
såsom Hieronymus synas nöja sig med att låta Esra vara förfat- 
tare endast till Lagen, kan ha varit föranledd af åtskilliga tvif- 
vel på den traditionella åsikten. Man jämföre äfven den nyktrare 
åskådning, som ligger i några af patres' antydningar, att Esra 
bevarat skrifterna hos sig eller haft källor att tillgå eller skrifvit 
ur minnet, i st. för att han skulle ha gjort det genom Guds ome- 
delbara inspiration. Dessa tvifvel ha måhända gjort sig gällande 
ännu mera under den följande tiden och föranledt en närmare 
efterforskning af kanons uppkomst enligt judarnes tradition. Hos 
den bekante exegeten Babanus Maurus (f 856), hvilken utgifver 
sig för att uppgifva författarne till Gamla Testamentets särskilda 
böcker efter judarnes tradition (secundum Hébrceorum traditionem)^ 
böra vi nämligen, att »synagogans vise män» skrifvit Hezekiel, 
Daniel, Krönikeböckerna och Ester. Men samtidigt har legenden 
från IV Esra ännu så stort inflytande, att han låter Esra, divino 
afflatus Spiritu, skrifva om alla böckerna och fastställa dem till 
ett antal af 22 efter antalet af bokstäfverna i alfabetet. Äfven 
i Österlandet, hos Fotius, uppträder ännu en reminiscens af samma 
legend om den inspirerade Esra, som ur minnet uppskref inne- 
hållet i alla de förstörda skrifterna; och ännu mer än 200 år 
efteråt återfinna vi den hos män sådana som BupertuSy Hugo of 
SL Viktor och Petrus Comestor (f 1198). Den förstnämde låter 
Esra utan vidare återställa hela Gamla Testamentet, ty i så vid- 
sträckt omfattning hafva vi sannolikt att fatta hans uttryck (lex), 
då det omväxlar med sanda Scriptura och af flera, t. ex. Rabanus 
Maurus, ännu fattas såsom likbetydande med hela Gamla Testa- 
mentet. Detsamma är tydligen meningen med den korta utsagan 
hos Hugo liksom med den längre hos Petrus Comestor. Emeller- 
tid ser man såväl hos den sistnämde som hos Rupertus, att den 
allrådande legenden från IV Esra i viss mån syntes dem i behof 



Digitized by 



Google 



IC Om uppkomsten af 

af förklaring eller försvar. Man tycker sig skönja en sådan apo- 
logi redan bos Beda, då han talar om densamma såsom commtiTii^ 
majorum famoy och Rabanns' efterforskningar af uppbofsmännen 
till jndarnes beliga skrifter voro måhända förestafvade af ett lik- 
nande intresse. Hos Rupertus ser det ut, som vore Esras verk 
inskränkt till en utgifning och redigering af hvad som med möda 
undgått elden, och Petrus Comestor har sett sig föranledd att 
hänvisa till personer, som på hans tid knnde hela Psaltaren och 
andra bibliska böcker utantill, för att göra det förmenta under- 
verket mindre underligt och saken sålunda mera troligt. 

De möjliga tvifvelsmål angående den fulla trovärdigheten af 
legenden från IV Esra, som uttalat sig i dessa och liknande ver- 
sioner af densamma, torde ha gjort sig gällande äfven under den 
följande tiden. Men män, sådana som NicoJaus af Lyra *), ha 
dock ännu hållit fast vid den, och det dröjde ett par århundraden 
efter honom, innan den förlorat sin kredit. Först på reforma- 
tionstiden finna vi nämligen uttalanden af säväl katolska som 
protestantiska teologer^ hvilka förkasta den gamla traditionella 
uppfattningen af kanons uppkomst och innehålla en nyktrare åskåd- 
ning. I stället för den gamla uppfattningen stannade man nu 
antingen vid det antagande, med hvilket några af de förut an- 
förda auktoriteterna äfven synas ha nöjt sig, att Esra samlat och 
ordnat de bevarade skrifterna samt äfven förbättrat texten på 
några ställen, där den i följd af afskrifvarnes försumlighet var 
korrumperad; eller ock upptog man en ny judisk legend, hvilken 
genom det af juden Elias Levita år 1538 författade och mycket 
lästa arbetet: Massöret Ham-massOrct för långa tider fick en af- 
görande betydelse med afseende på uppfattningen af den gam- 
maltestamentliga kanons tillkomst. Enligt denna legend var det 
icke Esra ensam, utan Esra och den Stora Synagogans män, 
hvilkas antal angafs olika (vanligen 120), som fastställt Gamla 
Testamentets kanon i den omfattning, hvari vi ännu bafva 
den. Denna legend bibehöll sitt inflytande i mer eller mindre 
förändrad form för mer än 300 år ^), och kan först nyligen sägas 
ha blifvit uppvisad till sitt väsen såsom legend. 

Till den förra riktningen hörde exempelvis den lärde jesuiten 
och hufvudkämpen för den romerska kyrkan och påfvens öfver- 

1) 8e HoiHnger, Thesaur. Philolog. ZUrich 1659, p. 113. 

2) 8e t. ex. ännu hos Bävertiick, Rinleitung, ed. Keil 1854 I,i, 39 f.; 
Keil, EinleituDg 1873, 499; Weher, Einleitnng, 1 kap. § 4. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 17 

höghet under reformationstidebvarfvet^ Robert Bellarmin (f 1621). 
Uti sina berömda disputationes de controvc-rsiis christiance fdei 
adverstis hujus temporis hareticoSy hvilka han höll i Rom såsom 
föreläsare i det Dygrnndade CoUeyium Romanum sedan 1576 och 
därpå ntgaf i tryck, vederlägger han den traditionella åsikten, 
hvilken stöder sig ensamt på IV Esra och sinter sig till den 
oandra nppfattningeni> (dltera sefitentia)^ enligt hvilken Esra sam- 
lat de befintliga skrifterna och ordnat dem till ett ht\i (ordifuindo 
Scripturas in unum corpus) samt rättat åtskilliga felaktigheter i 
texten. Ungefär samma ställning till denna fråga intog den be- 
römde katolske exegeten och jesuiten Cornelius a Lapide (van 
der Steen f 1637), hvilken i prolegomena till sin Comm. in 
Esdr. et Neh, upptog den gamla traditionella åsikten och visade 
osannolikheten däraf, att alla skrifterna skulle ha blifvit upp- 
brända af kaldéerna. Med uppvisandet af samma sak och fram- 
hållandet af sannolikheten däraf, att Esra funnit sig föranlåten att 
ordna och samla de förut befintliga skrifterna, synes äfven den 
reformert sinnade Whitaker ha nöjt sig i sin år 1602 författade 
Disputation on Scripture^). Och en liknande ståndpunkt intog 
äfven den vetenskapligt bildade, reformert sinnade Andreas Ri- 
vetus (t 1651), I sin förträflFliga skrift: Isagoge ad Scripiuram 
sacram etc. förkastar han den gamla traditionella åsikten, hvilken 
han riktigt återför till legenden i IV, men förnekar icke, att Esra 
haft stor betydelse såsom restaurator et reparatör Scripturte. 

Annorlunda blef emellertid förhållandet, sedan |deu lärde 
hebreisten Johannes Buxtorf i Basel såsom bihang till sin Biblia 
hebraica etc. (1620) offentliggjort sin TiheriaSy seu Commentarius 
massorethicus, i ny tillökt och förbättrad upplaga utgifven af hans 
sonson 1665. Denne man, hvilken insatte hela sin utomordent- 
ligt omfattande lärdom och insikt i den judiska literaturen för 
att bevisa den hebreiska textens fullkomligbet och trogna beva- 
rande allt ifrån äldsta tider, erhöll en stor betydelse därför, att 
hans verksamhet inföll på en tid, då det för protestanterna, luthe- 
raner såväl som reformerte, låg särskild vikt uppå att kunna åbe- 
ropa den hebreiska textens säkerhet och fullkomlighet såsom in- 
nehållande Guds ord gent emot den romerska kyrkans anhängare, 
hvilka stödde sig på Septuaginta och Vulgata. Då han nu i sin 
Tiberias hade upptagit den af Elias Levita framställda åsikten 



1) H, E, ByU, The Oanon of the Old Testament, p. 247. 
Sta9t : OudU TefUmeniets kanon. 



Digitized by 



Google 



18 Om uppkomsten af 

om den gatnDmltestamentliga kanons fastställande af Esra och 
den Stora Synagogans män, så bidrog bans anseende till att för 
långa tider stadfästa denna uppfattning bland fackmännen på 
detta område. Därför finna vi under den följande tiden nästan 
alla n^rfattare, som sysselsätta sig med frågan om kanons upp- 
komst, sluta sig till denna uppfattning, ofta med åberopande af 
Buxtorfs auktoritet. Så t. ex. uppgifver den bekante biskopen 
af Chester, Brian Walton (t 1661), ntgifvare af den stora, ännu 
icke öfverträffade London-polyglotten, i sina prolegomena Esra 
och den Stora Synagogan såsom samlare och ntgifvare af den 
första editionen af Gamla Testamentets skrifter. En liknande 
åsikt uttalades af den schweiziske orientalisten J, H. Hoiiinger 
(t 1667), hvilken tillika påvisade osannolikheten af den gamla 
åskådningen. Samma uppfattning hyllades af den berömde hol- 
ländske hebreisten J. Leusden (f 1699) äfvensom af den ortodoxe 
lutherske teologen och stridskämpen J. G. Carpzow (f 1767). Af 
det sätt, hvarpå han yttrar sig om den gamla åsikten, kan man 
sluta till, att denna gjort sig gällande ända fram till reforma- 
tionstiden. 

Sedan denna uppfattning fått sådana förfäktare och af dessa 
blifvit framställd såsom den enda ortodoxt riktiga, var det en 
naturlig sak, att den länge skulle blifva den härrskande. Också 
finna vi den ännu förfäktad i oförändrad gestalt hos Hävernick ^) 
och trots någon modifikation bibehållen äfven hos KeiP). Men 
en annan åskådning, som ville häfda en från Esras tid fortgående 
successiv bildning af den gammaltestamentliga kanon, hade dock 
redan gjort sig gällande och funnit sina målsmän i BeriholcU^), 
De Wette% Bleek% Movers% DiUmann'^) m. fl. Ehuru i för- 
stone bemött med öfverlägsen ton och ringaktning af den mot- 
satta uppfattningens förfäktare, kan denna riktning numera sägas 
vara den inom vetenskapen enda gällande, då den andra icke 
äger några målsmän. Om någon ännu gillar den, så har han i 



1) A. a. § 9. 

2) A. a. § 164, 166. 

3) Hist. Krit. Einleitang 1812 f. 

4) Lehrb. der Hist. Krit. Einl. § 13, 8:de appl. bearbetad af E. Sehra- 
der 1869. 

6) Berliner theol. Zeitachr. III, 190 ff. och Einleitung 1860 o. f. 

6) Loci quidam hist. Can. 1842. 

7) Jahrb. f. dentsche Tbeologie, III, 1858, 419 ff. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 19 

alla händelser kommit hors de combat. Under tiden har man 
äfven vnnnit en riktigare uppfattning af den Stora Synagogan, 
hvilken spelat en så stor roll nnder den föregående tiden i fråga 
om kanons bildning. Innan vi gå vidare, skola vi redogöra för 
resultatet af den vetenskapliga undersökningen angående denna 
institution. 



Kap. 3. 

Sen Stora Synagogan. 

Då Elias Levita') uttalade den åsikten, att den Stora Syna- 
gogans män samlat och ordnat de heliga skrifterna, hvilka förut 
ej varit förenade till ett helt, så innebar detta visserligen icke 
någonting nytt, åtminstone bland judarne. Den berömde judiske 
kommentatorn David Eimchi (början af 13:de årh.) synes ha 
delat samma uppfattning, då han i företalet till sin kommentar 
öfver Kronisten talar om, att Esra förenade hans bok med de 
heliga skrifterna tillsammans med (''i'] ^y) de sista profeterna, 
och i företalet till sin kommentar öfver Josuabok tilldelar den 
Stora Synagogans män ett textkritiskt arbete, som nödvändigt 
förutsätter kanons afslutning. Annorlunda tänkte väl icke heller 
andra judiska lärde under medeltiden, af hvilka flera ha åtskilligt 
att säga om denna förmenta institution på Esras tid^). Men ej 
ens under medeltiden synes man bland judarna ha betraktat ka- 
nons afslutning såsom det viktigaste af den Stora Synagogans 
verk. Inom den talmudiska literaturen namnes denna institution 
på flera ställen, enligt hvilka den skall ha utfört åtskilliga saker, 
såsom alOfattandet af böner och förordningar angående deras lä- 
sande, fastställandet af läsningen af Esters bok vid Purimfesten 
m m. Enligt den i den eftertalmudiska tiden affattade Rabbi 
Natans Abot skola de äfven ha förlänat kanoniskt anseende åt 
Ordspråksboken, Höga Visan och Predikaren. 



1) Ed. Gmahurg^ p. 120: dTj de 24 böckerna voro då ännu icke sam- 
lade, men Esra ocb den Stora Synagogans män samlade dem, och delade dem 
i tre delar; och de ordnade profeterna ocb bagiograferna, men annorlunda än 
T&ra Tise i Baba Batra.» 

2) Jfr Sträck, Herzog n. Plitt, VII, 416: RyU, n. a. 261 ff. 



Digitized by 



Google 



20 Om uppkomsten af 

Endast ett ställe tillskrifver den Stora Synagogan en literär 
verksamhet i och för de heliga skrifternas bevarande, men icke 
ens här talas om, att kanon af dem blifvit afslntad eller fast- 
ställd, såvida man ger orden deras naturliga förklaring. Det är 
det berömda, mycket omskrifna stället i den babyloniska Talmnd, 
Baba Batra 14 b, 15 a, som handlar om de heliga skrifternas ord- 
ning och nrsprnng. Den tradition, som här är nedskrifven, är 
icke någon Mischna utan en s. k. Barajta d. v. s. en tradition, 
från mischnalärarnes (Tannaim) tid, hvilken ej fnnnit någon plats 
i Mischnan>). Den tillskrifves dock Juda Han-nasi eller Jada 
Hak-kadosch, som var hnfvudmannen för den tiberiensiska skolan 
i 2:a århundradet. Det åsyftade stället, som gjorts till föremål 
för en grundlig undersökning af O. A, Marx (Dalman) lyder, 
hvad beträffar Esra och den Stora Synagogans män, i latinsk 
öfversättning sålunda: Viri Synagogce rnagmB scripserunt Eeechie- 
lem et Duodecim^ Danielem^) et Uhéllum Ester, Eera scripsit 
lihrum suum atque genealogias, quas Chronicorum in libro legimus^ 
usque ad semet ipsum. Därtill må anföras från den vidfogade 
Gemaran : Id cum Rabbi (- Räbh Abba Aricha^ 3:dje årh.) effato 
convenit, quem Rabh Juda (^ Rabbi Juda ben^echeskél, 3:dje årh.) 
tradit dixisse: Eera non ascendit e Babylonia^ antequam suam 
genealogiam perscripsit; tum demum ascendit — Quis ad finem 
perduxit — Nehemias, filius Helchitje '). 

Det, som säges i dessa yttranden, är sålunda endast, att 
Esra och den Stora Synagogan skrifvit några kanoniska skrifter, 
icke att de afslutat kanon. Men å andra sidan är det lätt för- 
klarligt, att man på grund af detta ställe, hvilket äfven uppräk- 
nar författarne till alla de öfriga heliga skrifterna och sätter för- 
fattandet af de sista till Esras och Nehemias tid, lätt kunde bilda 
sig den föreställningen, att kanon då afslutades. Däremot måste 
det betecknas såsom en alldeles ogrundad åsikt, då man velat 
gifva det hebreiska ordet ^Ki^, som af Barajtan utsäges om de 
olika uppgifne författarne till de kanoniska skrifterna och äfven 
om den Stora Synagogans män på detta ställe, en sådan bety- 
delse, att det bland annat skulle vara liktydigt med att samla 



1) Sträck, Einleit. in den Tfaalm. p. 6, 6. 

2) ^Daniekm^, ftr nteglömdt af Dalman p, 22 och Wildeboer 55, jfr. den 
hebreiska texten. Dalman^ p. 14. 

3) O, A. Marx (Dalman)^ Traditio rabbinorum yeterrima de librorum 
Veteris Testamenti ordine atqne origine. Lipsie 1884, p. 22 f. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 21 

eller apptaga skrifter i kanon ^). Väl skilde de gamle ej så strängt 
mellan nedskrifvandet af det mnntligt traderade, samlande af det 
antingen mnntliga eller skriftligen bevarade och ett verkligt af- 
fattande, men att SKi^ på detta ställe skalle betyda detsamma 
som infoga i kanon är ett obefogadt påstående utan stöd i språ- 
ket «). 

En annan fråga är den, fanro rabbinerna knnde komma på 
den idéen, att den Stora Synagogans män skrifvit dessa btfcker. 
Detta spörsmål sysselsatte den berömde jndiske kommentatorn 
Rasebi, hvilken till den uppkastade frågan, hvarför ej Hezekiel 
själf skref sin bok, ej visste något annat svar, än att det ej var 
tillåtet att nedskrifva en profetia ntom det heliga landet. Att 
detta svar emellertid ej var tillfredsställande ens fttr hans sam- 
tida, visade sig däraf, att man invände, att Jeremia, hvilken en- 
ligt det ifrågavarande stället i Baba Batra själf skref sin bok, 
äfven hade profeterat utom Palestina. Talmud vet ej heller af 
något förbud mot nedskrifvandet af profetior utom Palestina. 
Marx n^rklarar (p. 51) detta liksom uppgiften, att den Stora 
Synagogans män skrifvit de öfriga uppräknade böckerna, sålunda: 
Eeechiel nullam aliam ob cattsam existimatur lihri sui scriptor non 
/uisse, nisi quia non profitetur se librum scripsisse. Etenim non 
scriptores erant prophettB, sed prtedicatores Verbi Divini, Quare 
etiam vaticinia duodecitn prophetarum ab ipsis Uteris consignata esse 
negatur. Accedit quod Barajtha non agnoscit duodecim prophetarum 
totidem lihroSj sed librum unum. Binc unum Tannaei quaesiverunt 
scriptoremj qui Haggaeo^ Zacharioe et Malachice non potuit cetate 
esse superior^ itemque non multo posterior, quia temporibus Eerte 
omnes Scripturts Sacrce libros fuisse perscriptos constabat Qumren- 
tibus viri Synagoga magnte se prcebebant^ guippe qui aut ipsorum 



1) Hävemick a. a. I, 41 likställer det med »slatlig redaktion», »affatt- 
DJDg 1 den gestalt, hvari böckerna införlifvades i kanono; Heriféld^ Qesch. 
des Volkes Israel II, 1863, p. 94 vill gifya ordet ej mindre än fyra olika be- 
tydelser i Baba Batra 15 a, däribland såsom den fjerde: ^eintragm in den 
Kanon», och tillämpar denna betydelse i fråga om den Stora Synagogan. Åfven 
Furst, Kanon des Å, T. nacb. den Uberlief. in Talmud nnd Midrarch 1868, 129 
ff förfäkar en liknande åsikt. Bloch, Stadion sar Gesch. d. Sami. d. althebr. 
Lit. 1876, 127 vill hftfda betydelsen »afskrifna till offentligt brakD. 

2) Marx a. a. p. 41: Oemctra nullam aliam agnoscU signijkaUonem quam 
ecmscribendi sive componendi: agit enim de viria qui Ubroe conchtserint. Omnibua 
lods, etiam in Megilla 7 a * ars nihil aliud significat nisi actionem conscribendi 
etc. Jfr äfven Sträck^ Hersog u. Plitt, VII, p. 418. 



Digitized by 



Google 



22 Om uppkomsten af 

in nmnero postretnos habuerint prophetas aut ab illis edocii sint, 
lisdefH viris liber Daniells, qui fuit ex prophetis posiremiSy erat 
adscribendus. Qtéod enitn illic (Dan. 12^ 4) dicitur de libro Daniele 
scribendo atque abscondendo, non ad totum nostrum librum poterat 
referri^ sed ad unum quoddam vaticinium. Ac librum Esterte prop- 
terea arbitrati sunt a viris Synagoga magnce scripium esse^ quia 
Mardochceum libri Esterts confundebant cum Mardochteo Esrm (Esra 
2y 2; Neh. 7, 7), cujus nomen "jTDba "»Sintt fuisse opinati sunt 
Mardochaeus auiem libri Ezrte illis videbatur aut unus esse e viris 
SynagogtB magnte aut unus ex prophetis illius temporis. 

Om denna förklaring till Barajtans nppgifter är den riktiga, 
så är det uppenbart, att dessa ej kunna göra anspråk på någon 
tillförlitlighet. Detta framgår ännu tydligare af andra nppgifter 
på samma ställe, såsom t. ex. att Adam, Melehisedek och Abra- 
ham skulle vara upphofvet till vissa bland de af David samman- 
skrifna psalmerna '). Till ursäkt för rabbinernas misstag må vi 
komma ihåg, att mer än ett hälft sekel skilde dem från Esras 
och den förmenta Stora Synagogans tid. Huru oklar och ofull- 
ständig deras kunskap var om denna tid, skola vi strax se. För 
frågan om den förmenta afslntningen af kanon under Ksra och 
den Stora Synagogan, är det tillsvidare nog att erinra, att icke 
ens detta ställe, som dock är ett af de äldsta, som sysselsätta 
sig med den Stora Synagogans män, talar om någon deras be- 
fattning med denna sak, utan endast tillägger dem nedskrifvandet 
af vissa böcker, som man ansåg för de yngsta. Men till detta 
må vidare anmärkas, att existensen af hela denna förmenta in- 
stitution, som kallas den Stora Synagogan, pä goda grunder länge 
betviiiats och i nyare tid särskildt af den holländske professorn 
A. Kuenen med talande skäl blifvit uppvisad såsom en senare 
tids fantasiprodukt. Trots den auktoritet, med bvilken en Joh. 
Buxtorf m. fl. sökt häfda denna församling af skriftlärde, blef 
dess existens ej dess mindre betviflad af holländarne J. AUing^ 
F. Burman, Camp. Witringa, Wiisius m. fl. J. Rau, prof. i Her- 
born, nedlade en liflig protest emot den blinda veneration för 
judarnas okritiska uppgifter, som fann ett uttryck i tron på denna 
institution. Hans arbete Diatribe de Synagoga Magna, Utrecht 
1726, är måhända det mest uttömmande öfver ämnet. En svensk 
afhandling. De synagoga magna, utgifven af C. Aurivilius (se 



1) MarXy a. a. 22, 44 flf 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 23 

haDs Disseriaiiones^ raed förord af J, D. Michaelis, Göttingen 
och Leipzig 1790), innehåller äfven det viktigaste af hithörande 
material. Den uttalar tvifvelsmål angående existensen af denna 
församling och bestrider, att kanon blifvit af den fastställd. Trots 
dessa och andra protester har åsikten om den Stora Synagogans 
verksamhet för kanons afslutning icke dess mindre i nyare tid 
blifvit förfäktad af Herzféld^), Ginshurg^), Grcete^ Westcott% 
Fur$t% Derenbourg^), Wrigt Bloch'^) m. fl. I allmänhet har man 
tillerkänt den en lång legislatnrperiod, från Esra ända till Alexan- 
der den Stores tid. Till detta antagande föranleddes man af upp- 
giften i Pirke Abot 1, 2, enligt h vilket ställe Simon den rättfär- 
dige, som enligt Talmad var samtidig med Alexander den Store, 
ehnru han i verkligheten lefvat senare, hörde till de sista medlem- 
lemmarne af den Stora Synagogan (nVi5n riOSS "»n^tö^a). Men 
antagandet af den Stora Synagogans tillvaro ända till Alexander 
den Stores tid var endast en följd af ett kronologiskt misstag 
från rabbinernas sida, ty för talmudisk tideräkning (Aboda 
Sara, 9 a, Seder Olam, kap. 28) hörde Alexander den Stores och 
Esras tid till en och samma generation, enär tiden från templets 
uppbyggande och till perserväldets störtande (516—331) för rab- 
binsk tideräkning icke innehöll 185 år utan endast 34^). Det 
syntes därför judarne själfklart, att en skriftlärd på Alexanders 
tid skulle vara medlem af den Stora Synagogan. Härmed är det 
tydligt, att den Stora Synagogans verksamhet varit begränsad 
till Esras tid. Denna åsikt har äfven bibehållit sig och uttalades 
ännu af Elias Levita^)^ som låter den Stora Synagogan verka 
omkring 40 år, och iJ. Azarja^^)y hvilken säger, att »enligt våra 
lärares mening lefde den Stora Synagogans män tillsammans och 
under en generation». 



1) Gescb. I, 12:te Excars., 380—396. 

2) I hans edition af £• Levitas Massöret, p. 107 f. 
3} Eohelet 1871, 156 o. f. 

4) Bible in the Charcb p. .300, citeradt af Ryle, p. 255. 

5) Kanon d. A. T. nacb den Oberlieferungen in Talmud a. Midrascb, 22 f. 

6) Essay sur Thistoire et la géograpbie de la Palestine 1867, 33 f. 

7) Stndien p. 130—132. 

8) MarXy a. a. 52 f. Sträck^ Pirke Abot, p. 8. 

9) Ed. Ginsburg, p. 108. 

10) Imra bina, kap. 22« se Bleek-Wellbaqsen, Einleit. ^ p. 518. 



Digitized by 



Google 



24 Om uppkomsten af 

Men hvad ha vi att tänka oss UDder denna institution? Ja- 
darne nnder medeltiden antogo, att det var någon slags regerande 
församling, som stod i spetsen för folket och var utrustad med 
stor myndighet i religiösa ting, och den talmudiska traditionen 
tänkte säkert på en samling skriftlärde, sådana som Esra. Men 
vi må ihågkomma, att denna tradition är jemförelsevis ung, och 
att hvarken de bibliska böckerna eller Josefus har något att för- 
tälja om en sådan församling, som skulle ha stått i spetsen för 
folket på denna tid eller den närmast följande. Josefus omtalar 
för första gången ett råd (gerusia) på Antiokus den Stores tid 
(198), och dess uppkomst tillhör väl den grekisk-ptolomeiska tiden. 
Den förnämsta platsen däri intogs af öfversteprästen och med- 
lemmarne af den omkring honom bildade tempelaristokratien, som 
fullföljde saddnceiska och kosmopolitiska syften. Först längre 
fram i tiden finge de skriftlärde plats i detta råd. Man finner 
med ett ord ingen plats i historien för ett regerande råd af skrift- 
lärde sådant som den Stora Synagogan var enligt de senare ju- 
darnes föreställning. Under makkabéertiden talas på ett ställe 
om en samling skriftlärde {avvaf^oyii yQaiAaTé(ov\ som flydde till 
Alkimus och Baccbides (1 Makk. 7, 12), och på ett annat ställe 
om en lAeydlni awayo)Y^ &f de äldste, prästerna och de ledande 
männen inom nationen (1 Makk. 14, 28), men vid båda dessa 
tillfällen är det tydligen fråga endast om sammankomster af skrift- 
lärde eller präster, och icke om en officiel, permanent församling, 
sådan som den Stora Synagogan enligt den senare judiska tradi- 
tionen skulle ha varit. Denna tradition föreställde sig den med 
Esra börjande tiden efter den talmudiska tidens förhållanden, och 
man kände ett behof att fylla klyftan mellan de äldsta kända 
skriftlärde, Antiokus från Soko och de efterföljande å ena sidan, 
och de sista profeterna å den andra. Denna lucka utfylldes ge- 
nom den Stora Synagogans män, och denna roll tilldelas dem 
i den äldsta bevarade traditionen om dem, Pirke Abot 1, 2. I 
en annan traktat, Pea 2, 6 är denna lucka åter icke utfylld, utan 
de skriftlärde fogas till profeternas rad utan denna förmedling ^). 
Utan all historisk grund var dock icke talet om den Stora Syna- 
gogan, om än man tillkrifvit den en alltfiir stor betydelse. Felet 
hos de i förra århundradet framställda protesterna mot dennas 
existens låg i deras rent negativa resultat. Men om än den se- 



1) Byle, a. a. 266. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 25 

Dåre jadendomeDS föreställning nti ifrågavarande punkt är att 
betrakta såsom ett misstag, så kräfver detta misstag dock sin 
förklaring. Förtjänsten att ha gifvit denna förklaring tillkommer 
Abraham Knenen^). Enligt hans undersökning är det historiska 
underlaget till legenden om den mycket omskrifna Stora Syna- 
gogan att söka i berättelsen om Lagens antagande af den stora 
folkförsamlingen i Neh. 8-10, hvilken ju hade eu utomordentlig 
betydelse för Lagens kanonisering. Flere drag i denna berättelse 
äro upptagna af den talmudiska traditionen, äfven antalet af dem, 
som undertecknat förbundsakten, stämmer med det af traditionen 
uppgifna antalet medlemmar af den Stora Synagogan. Under 
den följande tiden hade man glömt bort, att denna församling 
icke gaf, utan mottog lagen, och i stället tänkte man sig den såsom 
ett kollegium af män, sannolikt skriftlärde, som öfverlämnade 
lagen till kommande generationer. De senare skriftlärde, som 
trodde, att deras herravälde börjat långt förr, än det i verklighe- 
ten gjort, gåfvo detta kollegium en lång verksamhetstid, ehuru 
som nämdt den riktigare föreställningen, att den Stora Synagogan 
endast utgjort en generation, dock länge bibehöll sig åtminstone 
sporadiskt^). 



Kap. 4. 

Judames indelning af kanon vederlägger åsikten, att den 
skalle ha bildats på en gång. 

I de båda föregående kapitlen ha vi visat, att såväl den 
äldsta traditionella åsikten enligt legenden i IV Esra, som den 
af Elias Levita införda uppfattningen af kanons tillkomst icke 
längre kunna göra anspråk på trovärdighet. Men vår framställ- 



l);OTer de manneD der groote synagoge, Amsterdam 1 876, separataftryck 
ar Verslagen en Mededeelingen der Koninklijke Akademie van Wetenschappen, 
afdeln. Letterkunde, 2 Reeks, Deel VI, 2. 

2) Resultatet af Knenens afbandling erkännes, såvidt jag vet, allmänt, jfr 
BvMy Kanon n. Text p 34, 36. Wildd>oer, Bntstehnng d. altt. Kan. p. 120 
f^ Bobertson 8mUh, The Old Testament in tbe jewish oharch * 1892 p. 169, 
Rjfle, The Canon etc. p. 271. Tilläggas bör att Kaenens tanke var uttalad 
redan af KrockmaL 



Digitized by 



Google 



26 Ora uppkomsten af 

DiDg har dock hittills eDdast gällt den mer eller miudre legenda- 
riska omklädnad, som gjort båda dessa åsikter misstänkta, icke 
egentligen själfva det åsyftade faktam, att kanon blifvit faststäld 
på en gång vid tiden för Esras verksamhet. Bortsedt från den 
legendariska utsmyckningen i IV Esra och den senare judendo- 
mens missuppfattning af den Stora Synagogans betydelse, kunde 
dock båda tänkas vara en om ock grumlig reminiscens af det 
faktum, att Gamla Testamentets skrifter kanoniserats på en gång 
under Esras tid. En sådan uppfattning bar framställts t. ex. af 
Keil, hvilken väl erkänner, att de talmudiska och rabbinska sa- 
gorna om den Stora Synagogan och dess verksamhet ej inne- 
hålla något afgörande vittnesbörd angående kanons samlande, 
men likväl antager en till grund för dessa sagor liggande riktig 
tradition, att kanon från och med Esras tid var ett afslutadt helt *). 
Gent emot denna uppfattning ha vi att hänvisa till kanons gamla 
indelning hos judarne, hvilken äfven, såsom vi skola se, aflågger 
ett vittnesbörd om dess tillkomst. 

De palestinensiske och sedan efter dem judarne i allmänhet 
indelade sin bibel i tre delar (nninn, ^•'»''aa och a-»a')n3), hvilka 
man senare under medeltiden plägade jämföra med templets tre 
delar, det allra heligaste, det heliga och förgården, och hvilka 
man betecknade med abreviaturen "q^sn. Denna indelning, hvil- 
ken äfven är antydd i Nya Testamentet (Luk. 24, 44: lagen, pro- 
feterna och psalmerna), är intet påhitt af talmudisterna eller 
massoreterna, såsom Storr förmenade, utan hvilar säkert på en 
gammal tradition ''). Det äldsta vittnesbördet om denna tredel- 
ning hafva vi uti företalet till ben Syraks bok, skrifvet af för- 
fattarens sonson 132 f. K., där denne omtalar, att farfadern flitigt 
studerat de heliga skrifterna, och nämner dem trenne gånger med 
angifvande af tre grupper: o vöfxog xal ot nQOtfqTav {al nQog>rji;€lac) 
xal ol åXXoc ot xatavTOvq ijxoXovårjxöjeg (ra åXla natqia §c§kia^ 
%å koma rwv §t§Xmv) jfr äfven Syr. 39, 1, 2. Lagen benämdes 
helt enkelt nnin eller nn^inn '^mw niöTön, »Lagens fem femte- 
delar» och de särskilda böckerna benämdes efter begynnelseorden 
i hvarje bok rT»©"ia, riTQ© o. s. v., under det våra benämningar 
antingen äro lånade från Septuaginta och Vulgata (Genesis, 
Exodus, Deuteronomium) eller från denna ensamt (Leviticus, 
Numeri). De profetiska skrifterna delades i tvenne grupper 

1) Einleit. § 164, 166. 

2) J. Fikrat» a« a. 1968, p. 2 f. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 27 

a"»a*»Tö«-! a"*«a3 propheta priores^ omfattande Josuab., Domarebo- 
keo, Samuels- och Konungab., samt 0'*3*''^H^ O'*^^?» prophette 
posierioresy omfattande Jesaja, Jeremia, Hezekiel oeb de tolf 
mindre profeternas kok (to åviS^xanqoipriTov). Den tredje grup- 
pen, som betecknades med det skenbart föga sägande namnet 
»skrifterna», D^^snhD, men bvars mening riktigt uttryckes i den 
grekiska benämningen, a/^o/^a^a, omfattade l:o: Psalmerna, Ord- 
språksb., och Job, hvilka man betecknade med abrevaturen n^M, 
2:o: de s. k. fem festrullerna, nibl)^ ^P.^* bestående af Rut, Höga 
Visan, Predikaren, Klagovisorna och Ester, samt 3:o: Daniel, Esra 
Nehemia och Krönikeboken. Enligt en annan, i alla händelser 
mindre vanlig indelning, sammanfattades den l:sta uuderafdel- 
ningen i denna grupp, böckerna n^M, äfven under beteckningen 
a) »de stora Ketubim», bvarvid Ruth sattes framför Psalmerna 
såsom en inledning, i motsats till b) »de små Ketubim», omfat- 
tande Höga Visan, Predikaren och Klagovisorna, medan Ester, 
Daniel, Esra- Nehemia och Krönikeboken kallades c) Q'*3inD 
°''?^*^U^ i motsats till ett annat åt de under afdelningen a upp- 
tagna gifvet namn, d) a''3i»Nn a''ainD. Alla dessa underafdel- 
ningar äro gjorda senare, men bufvudindelningen: Lagen, Pro- 
feterna och Hagiograferna är säkert gammal och ursprunglig. 
Att de alexandrinska judarne delvis upphäfde den, kan icke ändra 
vår uppfattning, att den ursiirungligen fanns, då det under förut- 
sättning, att detta icke varit förbållandet, är svårare att förklara, 
att man sedan i Palestina skulle ha företagit en uppdelning af 
de heliga skrifterna, och därvid stannat vid en så konstlad in- 
delning af bibelns böcker som denna faktiskt är. Betrakta vi 
närmare denna tredelning af den gammaltestamentliga kanon, så 
förstå vi att börja med lätt, hvarför de profetiska böckerna skilts 
från Lagen och placerats särskildt för sig. Lagen, de ö Mose- 
böckerna, hvilka innehålla berättelsen om folkets äldsta historia, 
Guds förbund med patriarkerna och den genom Mose gifna grund- 
lagen för folkets lif, har af naturliga skäl fått sin plats i början 
såsom den första hufvudgruppen. De skrifter, som sluta sig när- 
mast till denna första afdelning, innehålla historien om Guds fort- 
satta uppenbarelser for sitt folk. Dessa uppenbarelser hafva visat 
sig dels i Israels yttre historia under Herrens ledning, dels i de 
ledande männens, framför allt profeternas särskildt undfångna 
uppenbarelser till folket. De skrifter, som innehålla vittnesbörden 
härom, intaga sålunda med rätta det andra rummet. Men huru 



Digitized by 



Google 



28 Om uppkomsten af 

förhåller det sig med den tredje gruppen? Att man ifrän de båda 
föregående afdelningarna afskilt skrifter, sådana som Ordspråksb^ 
Psalmerna och Job, som efterlämnats af män, hvilka i allmänhet 
icke haft någon ställning ibland folket, liknande profeternas, meo 
likväl varit nppfylda af den gudomliga visheten och genomträngda 
af dess lif, är lätt förklarligt; och innehölle den tredje gruppen 
inga andra än dylika skrifter, så skulle vi med anledning af 
kanons indelning ej kunna invända någonting emot den åsikten, 
att den blifvit afslutad på en gång. Men nu innehåller den*tredje 
hufvudgruppen äfven sådana skrifter, som man efter denna förut- 
sättning hade väntat att finna i den andra gruppen. Hvarför 
hafva t. ex. Esra, Nehemia och Krönikeboken fått sin plats i den 
tredje och ej i den andra gruppen? Krönikeboken var säkert i 
judarnes ögon en minst lika trovärdig pragmatisk framställning 
af Israels historia, som Konungaboken, och den omfattar väsent- 
ligen samma tidsperioder som den, samt uppgifver sig ha följt 
historiska källskrifter på samma sätt som den. Och då man i 
den andra gruppen låtit den sista profeten, Malakia, bilda slutet 
på de böcker, som innehålla Guds muntliga uppenbarelser till 
sitt folk, hade vi väntat att bland de historiskt berättande skrif- 
terna äfven få se Esra och Nehemia, hvilka innehålla berättelsen om 
Guds historiska ledning och uppenbarelse för teokfatiens åter. 
ställande efter exilen. Ruths bok ändtligen, hvilken skildrar en 
idyll från Domaretiden och innehåller ett bidrag till Davids stam- 
träd, hade vi väntat att finna mellan Domareb. och Samuelsb., 
såsom man senare efter alexandrinskt mönster uppfattade den 
såsom ett bihang till Domareb Ännu egendomligare måste det 
förefalla oss att en stor profetisk skrift, sådan som Daniels bok, 
kommit att få sin plats bland Hagiograferna, och icke bland de 
profetiska skrifterna, dit den på innehållets vägnar hör. 

Dessa sakförhållanden borde från början ha varit ägnade att 
afhålla både judar och kristna från den tanken, att kanons af- 
slutning varit ett verk af en man eller fullbordats på en gång. 
Men detta stod nu en gång för alla fast, och så måste man gripa 
till de mest konstlade förklaringsförsök för att stödja denna hy- 
potes. Ty om kanon på en gång blifvit fastställd och uppdelats 
i dessa tre hufvudgrupper, så hade man rätt att vänta, att denna 
indelning ej varit ett verk af rent godtycke utan företagits efter 
någon princip, och det gällde därför att finna den indelnings- 
grund, som kunnat ligga till grund för indelningen. Under me- 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 29 

deltiden sökte jodarne denna indelningsgrand ati antagandet af 
olika inspirationsgrader. Moses Majmonides (f 1204), bvilken 
utarbetade en vidlyftig inspirationslära med ej mindre än 11 gra- 
der, betecknade den grad som tillkom Lagen därmed, att Gnd 
talat mnntligen med Moses: ^V^^ ^^ (Nam. 12, 6—8); de pro- 
fetiska skrifterna åter voro uppenbarade genom profetians ande, 
nfijiiaan mna, medan de öfriga skrifterna endast uppenbarats ge- 
nom »"J^n n^T. Samma åsikt hyllades af David Kimchi samt 
AbarbaneV), Denna förklaring, bvilken bar sitt intresse såsom 
uttryck för det ännu i medeltiden kända medvetandet om det 
olika värdet af den beliga urkundens trenne delar, förklarar dock 
i Bjälfva verket ingenting. Ty frågar man bvarför skrifterna i 
den tredje gruppen t. ex. Daniels bok icke uppenbarats genom 
»profetians ande» utan endast genom den »belige ande», så finnes 
intet annat svar än detta: därför att den står bland Hagiogra- 
ferna ocb ej bland de profetiska skrifterna. På Esras tid visste 
man säkert icke af någon sådan skillnad; och för öfrigt är det 
svårt att fOrstå bvaruti denna skillnad skulle bestå. »Profetians 
andeö och »den helige ande» äro väl ett. De äldre protestantiske 
teologerna upptaga ej heller denna lära. Först Herman Witsins 
(t 1708) tog den i försvar och sökte förklara Daniels plats bland 
Hagiograferna genom att antaga en skillnad mellan donum ocb 
munus prophetkum. Det ft^rra kunde tillkomma äfven privata 
personer och bestod i uppenbarelser af förborgade ting, det senare 
var ett utomordentligt ämbete (extraordinaria functio), som ge- 
noro gudomlig kallelse gafs endast åt vissa därtill bestämda 
personer. Till denna uppfattning slöt sig äfven Hengstenberg. 
Endast skrifter af män med munus prapheticum hade blifvit upp- 
tagna i den andra hufvudgrnppen, och därför hade Daniels bok 
fått sin plats i den tredje. De förra, hvilkas förf. endast hade 
donum propheticum, hette enligt Hengstenberg s^^Hn, 3'»Tn, de 
med munus propheticum s^^HDS. Men härtill måste Hengstenberg 
lägga ännu ett kännetecken, nämligen att det icke var nog med att 
vara en ^"»33 för att få plats i den andra bufvudgruppen, utan 
förf. skulle äfven ha skrifvit såsom en sådan. Hävemick (Einl. 1, 55 
ff.) sökte skilja mellan den andra och tredje gruppen genom att 
upptaga och fasthålla den af Hengstenberg framhållna skillnaden 
mellan a^^HSS och c^Hn, och ^ir// hyllar väsentligen sammn upp- 



1) Wilddfoer, a. a. 13 fF. 



Digitized by 



Google 



30 Om uppkomsten af 

fattning: Daniel var ej någon profet i egentlig mening, utan 
bans bok innehåller berättelsen om en för teokratien betydelse- 
full mans lefnadsöden och de uppenbarelser, som komrao honom 
till del; de historiska Uagiograferna beskrifva åter Guds folks 
historia i äldre och nyare tid efter mer individuella och partiku- 
ra principer*). 

Huru fullständigt främmande för hela den gamla tidens upp- 
fattning — och på den kommer det dock bär an — alla dessa 
distinktioner äro, faller genast i ögonen på den, som sätter sig 
in i dess tale- och tänkesätt. Att en skillnad en gång fanns mel- 
lan »"»aa och n«-), bevisar 1 Sam. 9, 9. Men i Gamla Testa- 
mentets skrifter begagnas orden synonymt eller promiscue; och 
om det än gafs ett profetstånd i Gamla Testamentets skrifter, så 
bestämdes dock icke en boks intagande i den andra eller tredje 
gruppen däraf, att dess förf. hört till detta stånd eller icke. Detta 
bevisas tydligt af Amos (7: 12 fl.), hvilken bekänner, att han 
är hvarken profet eller profetlärling, och ej dess mindre fått sin 
plats bland profeterna. I den talmudiska tiden var man ock så 
föga van vid att betrakta Hagiograferna såsom innehållande skrif- 
ter af icke-profeter, att man tvärtom understundom betecknade 
dem tillsammans med den andra gruppen såsom M^^aan i motsats 
till Lagen nninn^.) Samma uppfattning delade Josefus, då han 
(Contra Apion. I, 8), talar om Lagen, »13 profetiska skrifter» och 
4 hymner såsom utgörande jndarnes heliga böcker; ty under dessa 
13 profetskrifter måste han ha tänkt sig — förutom de egentliga 
profetiska skrifterna (Jos., Domarb., Samuels-, Konungab., Jes., Jer., 
Hezek. och de 12 mindre profeternas bok = 8) — Daniel, Job, 
Krönikeb., Esra- Neh. och Ester =5^); och Nya Testamentet talar 
(Matt. 24, 15 Mark. 13, 14) utan betänkande om »profeten Daniel». 

Intet enda af dessa försök att rättfärdiga kanons tredelning 
kan anses tillfredsställande, om än de innehålla moment, som äro 
värda beaktande. Så t. ex. ligger det en sanning i hvad Keil 
angående denna indelning säger^) att de särskilda böckernas ställ- 
ning i kanon bestämdes af författarnes ställning till den gudomliga 
uppenbarelsen. Detsamma har med större reda framhållits af 
Oehler% enligt hvilken kanons tredelning motsvarar utvecklingen 

t) Kinleit p. 502. 

2) Block, R. a. 12 f. Buhl, Kanon u. Text, 6. 

3) Jfr Buhl, Kanon a. Text p. 18 ff , Wild^H>er, Bnstebung d. altt. Kan p. 41. 

4) A. a. p. 501. 

5) Art. kanon i Hereog n. Plitt, l:sta upplagan. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 31 

af Israels religeon, hvarvid Lagen bildar grandvalen ocb Profe- 
terna och Hagiograferna beteckna ntvecklingen, de förra i objek- 
tivt, de senare i subjektivt hänsende. Men äfven den sanning, 
som ligger i detta förklaringsförsök, är dock otillräcklig att för- 
klara samtliga de till Hagiograferna räknade skrifternas ställning; 
och vi ha endast framhållit den såsom beaktansvärd, enär den 
måste tagas med vid en riktig uppfattning af kanons tillkomst. 
Den uppdelning af Gamla Testamentets skrifter, som vi måste 
betrakta såsom den äldsta och ursprungliga, låter icke förklara sig 
efter en indelningsgrund, men en sådan kan dock till en viss tid ha 
gjort sig gällande, innan kanon ännu var afslutad. Detta leder 
oss till den tanken, att tiden varit den andra bestämmande faktorn 
vid kanons tillkomst. Samlingen af de två sista afdelningarna 
har sannolikt börjat på en gång efter en allmän indelningsgrund. 
Därpå följde den andra delens afslutning och kanonisation, me- 
dan den tredje delen ännu var öppen. Under tiden uppstodo andra 
skrifter af likartadt innehåll med den andra delen; men då 
denna en gång var afslutad, återstod endast den utvägen att in- 
foga dem i den tredje. Endast på detta sätt kunna vi förklara 
att Danielsb., Esra- Nehemia och Krönikeboken fått sin plats i 
tredje gruppen^). 

En beaktansvärd vink om, att tillkomsten af kanon icke för- 
siggått på en gång utan succesivt, hafva vi äfven i den omstän- 
digheten, att man i äldsta tider saknade ett för alla delarne ge- 
mensamt namn på den heliga skrift. Namnet »kanon» eller »Oamla 
Testamentet» tillkom först inpå den kristna tiden, såsom vi sett. 
I Nya Testamentet benämnes hela samlingen fiyqcLffq^ al ygatpai, 
YQag>ai ayiac, eller liknande, och ungefär enahanda benämningar 
begagnade äfven de gamla rabbinerna, t. ex. ^^^pts, så ofta i 
motsats till Mischnan ochTalmud, lEOn eller »'^SJO, eller tiijpn •'ans 
eller ©7^ "^S^l^. ^ ^ eller liknande. Af en viss betydelse är det, 
att man äfven kallade hela skriftsamlingen för nnnnn , jfr o vo/uo^ 
såsom beteckning för hela Gamla Testamentet i Joh. 10, 34; 12, 
34; 15, 25, 1 Kor. 14, 21. Massoreterna använde, såsom redan 
är antydt, abreviaturen "^"sn såsom namn för skriftsamlingen, en 
annan fignrlig beteckning, n'»oiptt, uppträder först i en bibelhand- 
skrift från år 1486'). Alla dessa mer eller mindre allmänna be- 



1) Jfr TTtWrfKXT a. a. 18 f. 

2) Sträck, Hersog a. Plitts Realencjkl. VII 439. 



Digitized by 



Google 



32 Om uppkomsten af 

DäaiDingar äfvensom dessa konstattryck och figurliga namo visa, 
att man från början saknade en ft$r alla skrifterna eller skrift- 
delarne gemensam benämning. Ville man alltså uttrycka sig kor- 
rekt, så fanns det ingen annan atväg än att uppräkna alla tre 
delarne: Lagen, Profeterna ocb Ketubim, och detta har äfven va- 
rit fallet alltid bos de judiska skriftställarne och förekommer, 
såsom vi sett, redan hos Syraciden ocb i Nya Testamentet åt- 
minstone antydningsvis. Att bristen på en kortare beteckning 
måste ba gjort sig gällande, bevisa de många senare uppfunna 
benämningarna. Men bvadan denna brist? Icke har det väl för 
Esra ocb Nebemia eller någon annan, förutsatt att han afslutat 
kanon på en gång, varit brist på namn, och ett sådant hade väl 
ej varit mindre behöfligt då, än det blef sedan. Hela saken, som 
under den ifrågavarande förutsättningen förblir dunkel och gåt- 
full, blifver klar, om man tänker sig de tre skriftsamlingarna 
fullbordade under olika tider. På samma sätt som man lade den 
ena skriftsamlingen till den andra, så lade man äfven det ena 
namnet till det andra. En tid bar kanon sålunda endast bestått 
af Lagen, längre fram ökades den med Profeterna. Efter denna 
tid var Lagen ocb Profeterna det gemensamma namnet på hela 
skriftsamlingen, hvilket sedan ökades med namnet på den tredje 
samling, Ketubim. Då dessa namn, särskildt de båda förstnämda, 
en längre tid blifvit begagnade af församlingen, hade de vunnit 
en sådan häfd, att något kortare gemensamt namn ej hade några 
utsikter att vinna allmänt bnrskap, ifall någon skulle ba velat 
införa det. 



Kap. 8. 

Kanons afslutning måste ha &gt mm efter Esras tid. 

Det närmast föregående kapitlet bar lärt oss, att kanon icke 
kan ha tillkommit på en gång utan måste ha bildats så små- 
ningom. De närmaste frågorna blifva då: b var ba vi att söka 
början till en kanonisation af heliga skrifter, och när har den 
sista afslutningen ägt rum? I det vi till ett följande kapitel upp- 
skjuta ett närmare besvarande af dessa frågor, vilja vi här blott 
gifva ett orienterande svar på den sista. Om man enligt det 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 33 

föregående måste bestrida den gamla åsikten, att kanon fastställts 
på en gång af Esra eller den Stora Synagogan, kunde man dook 
tänka sig kanons afslntning förlagd till denna tid och antaga, att 
någon eller några delar afslutats nnder den tid, som gått förnt. 
Vi sknlle på detta sätt ha att söka ntgångspnnkten eller början 
till kanonisationshistorien före Esra, nnder det att dess afslntning 
vore att förlägga till hans tid. I det som vi hittills anfört så- 
som bevis mot den åsikten, att hela kanon ej kan ha fastställts 
på denna tid, ligger ännn icke något, som gör det öfverflödigt 
att upptaga och pröfva äfven denna möjlighet. Och vi ha så 
mycket större anledning att undersöka giltigheten af detta an- 
tagande, som det gjorts gällande med stöd af vittnesbörd från 
äldre författare. Hit höra först Josefns' uttalande angående till- 
komsten af judarnas heliga skrifter, och vi skola därför i detta 
sammanhang lämna en redogörelse för dem och söka bestämma 
deras värde. Josefus' åsikt om antalet af den judiska kanons böc- 
ker, deras inbördes ordning och gränsen mellan de kanoniska och 
icke kanoniska skrifter, få vi längre fram tillfälle att behandla. 
Här intressera oss hans meddelanden, för så vidt de uttrycka hans 
mening om de heliga urkundernas och kanons uppkomst. Sin 
åsikt härom har han uttalat i sin bekanta skrift mot den jude- 
fientlige Apion, författad c:a 93 e. K. Josefus vill här försvara jn- 
darnes historia, sådan han efter tillförlitliga källor framställt den- 
samma i sina Antiqviteter. Han framhåller i detta syfte, att de 
österländska folken voro i besittning af offentliga annaler di}|uo<r^a^ 
dvaYQag>dg, (Contra Apion. 1,4) långt före grekerna, och att det 
särskildt bland judarne ej var öfverlåtet åt hvilka personer som 
helst att uppteckna och bevara folkets historia, utan att prästerna 
och profeterna hade detta uppdrag, hvilket de utförde under gu- 
domlig ledning: EixÖTmg ovv^ fÅälXov di dvayxcUcog, ate fÅtjte rov 
vnoyqd^Biv dvrt^ovaiov nåacv ovrog fxrJTe rivos év rolg yqaq>oiAévoig 
évovarjg åcagxoviag ållå fÅ6vov{a}v?) rcSv Tr^oyijrcov ra juév åvwTdtw 
xai tå naXacötara xarå t^v ininvocav zijv dno zov i^eov na^ovimvy 
xå åk xad^ avtovg dg éyéveto aaipwg avyyqaipovtoiVf Contra Apion. 
1, 7. Josefus framhåller vidare, att de sålunda tillkomna böckerna 
utgöra 22 till antalet, af hvilka de fem törsta (%å Mwvaéwg) inne- 
hålla lagarne och historien från menniskosläktets början till Mo- 
ses' död. Från Moses intill perserkonungen Artaxernes I (465—424) 
har historien nppskrifvits- af profeter, hvilka Josefus föreställer sig 
ha bildat en oafbruten kedja (JmJoxi}). Deras verk utgöres af 13 

8ta9e: Oamla TesUmentets kanon. 3 



Digitized by 



Google 



34 Om uppkomsten af 

böcker. De öfriga 4 skrifterna bestå af bymner till Gad och prak- 
tiska föreskrifter för menniskorna. Hvad som tilldragit sig efter 
Artaxerxes I:s tid, har visserligen äfven blifvit apptecknadt, men: 
nCaTemg å'ovx ofioCag i^^Cwtac xolg nqb avtwv åcå to fÅtj ytvéa&cu 
Tijv icSv nqo^rix&v dxQcfiij åcaåoxtjVf Contra Apion. 1, 8. Att 
Josefas med dessa yttranden afser våra kanoniska skrifter, torde 
vara allmänt erkändt, och på grand häraf ha vi rätt att betrakta 
dem såsom ett uttryck för hans åsikt om kanons appkomst. No 
är det visserligen sant, såsom Wildeboer anmärkt,^) att Josefos 
icke bestämdt yttrat sig om de historiskt profetiska skrifternas 
kanonicitet eller framhållit, att kanon afslotats af de sista profe- 
terna, otan att hans uttalanden närmast afse böckernas trovär- 
dighet (axiopisti). Men med den uppfattning, som den judiske 
historieskrifvaren hade om böckernas ursprung och karakter, var 
det ej nödigt att särskildt framhålla kanons afslutning, hvilken 
för honom tydligen sammanföll med profeternas försvinnande bland 
judarne. De 4 böckerna, innehållande hymner och praktiska för- 
maningar, med hvilka han måste ha menat Psalmerna, Ordspråks- 
boken, Höga Visan och Predikareboken, tillhörde enligt hans 
uppfattning tiden före Artaxerxes, och hans yttrande om den oaf- 
brntna kedjan af profeter och den af dem nedskrifna historien 
hade närmast afseende på de 13 profetiska skrifterna. Josefus 
har alltså tvifvelsutan i likhet med de gamla rabbinerna tänkt 
sig kanon afslutad i och med den angifna tidpunkten för profet- 
kedjans afbrytande. 

Fråga vi hvad värde vi böra tillmäta Josefus* åsikt i denna 
punkt, så kan detta ej blifva stort, då hans uppfattning är bero- 
ende på misstag. Esra och Nebemia förlägger han oriktigt till 
Xerxes regeringstid och Ester likaså oriktigt till Artaxerxes I:s 
(Antiqv. XI, 6, 6, 6, 2). Då nu Artaxerxes tid för honom bildar slut- 
punkten i den dittills oafbrutna profetkedjan, så har han uppen- 
barligen betraktat Ester såsom den sista af de 13 profetiska skrif- 
terna, till hvilka han bland annat äfven räknat Daniel och Erö- 
uikeb.') Att denna åsikt, äfven frånsedt misstagen angående 
Esra, Nebemia och Ester är i strid med de historiska förhållan- 
dena, skola vi strax se. Josefus har i denna punkt icke bättre 
reda på den äldre tidens historia än de gamla rabinerna, hvilka 
i likhet med honom betraktade profeterna såsom upptecknare af 

1) A. A. p. 42. 

2) Wildeboer, a. a. p. 41 t Btihl a. a. p. 18, 82, 35. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 35 

si samtids historia. GranskniDgen af Josefns' åsikt i denna fråga 
sammanfaller därfl^r med granskningen af rabbinernas. 

Den äldsta rabinska uppfattningen af böckernas nppkomst 
ocb den därpå hvilande åsikten om kanons afslntaing finna vi i 
den förut omnämda Barajtan i Baba Batra, där det bestraffande 
denna fråga heter: Quis autem scripsit eos libros? Mose scripsit 
Ubrum suum et sectionem de Bileomo et Jobum. Josua scripsit Ii- 
brum suum et octo illos versus in Lege, Samuel scripsit Ubrum suum 
et Ubrum judicum et Euth. David scripsit Ubrum Psalmorum pro 
decem senibf4S, scilicet pro homineprimo^pro Melchisedece,pro Abra- 
hamoy pro Mose, pro HemanOy pro Jeduthuno^ pro Asapho et pro 
iribus CortB filiis. Jeremias scripsit Ubrum suum et Ubrum Begum 
et Threnos. Eiskias sociique ejus scripserunt Jesajam, Proverbia, 
CatUicuni Canticorum et Kohélet. Viri synagogtB magna scripserunt 
Eeechiélem et Duodecim, Danielem et libellum Ester. Eera scripsit U- 
brum suum atque genealogias^ quas Chronicorum in Ubro legimus^ usque 
ad semet ipsum»^). Se vi närmare på dessa uppgifter, så visar det 
sig; att de i själfva verket icke innehålla någon historisk kunskap 
om böckernas uppkomst, utan endast fria spekulationer på grund 
af vissa egendomliga fi^reteelser inom de särskilda böckerna. Då 
vi förut behandlat utsagan om den Stora Synagogan, hänvisa vi 
beträffande denna del till det föregående. Hela antagandet af 
denna institution var en ny, omotiverad hypotes till den, att ka- 
non skulle vara afslutad på Esras tid. Detta bör emellertid ej 
förvåna, då man läser rabbinernas fria spekelationer i öfrigt. Att 
Moses skref Lagen med undantag af åtta verser, Deuter. 34, 5 — 12, 
som berätta om hans död, syntes dem själfklart. Dock saknades 
icke röster, som påstodo, att Moses äfven skrifvit dessa verser, 
ehuru han gjort det med tårade ögon efter Guds diktamen^). Efter 
denna allmänna utsaga om Moses författande af hela Pentateuken, 
kunde det synas egendomligt, att man särskildt betonade, att han 
äfven skrifvit nsectionem de Bileamo». Men framhållandet häraf 
hade sannolikt sin anledning i några i de rabbinska skolorna 
framkastade tvifvelsmål rörande Moses författarskap af denna 
berättelse'). Uppgiften att Moses skrifvit hela Jobs bok kunde 
förefalla ännu egendomligare, men den förklaras genom den bland 
rabbinerna icke ovanliga tron, att Job var en samtida till Jsraels 



1) Marx a. a. p. 22. Kökelet är uteglömd af Dalman. 

2) Marx a. a. p. 23. 

3) iMoro? a. a. p. 42. 



Digitized by 



Google 



36 Om uppkomsten af 

Store befriare eller lefde före honom samtidigt med patriarkerna*). 
Då na Moses var den ende, som beskrifvit den äldsta tidens 
historia, så syntes det dem naturligt, att han äfven var författare 
till Jobs bok. Josna gätde såsom författare till den bok, som 
bar hans namn, af för dem helt naturliga skäl, likasom han i 
egenskap af Moses' vän och efterträdare var den närmast att 
skrifva de åtta verser, som innehålla berättelsen om dennes död. 
Att Samuel skrifvit den bok, som bar hans namn, syntes dem 
lika naturligt, äfvensom att han vore författare till Domarebo- 
boken och Ruts bok^ hvilka båda, hvad innehållet angår, till 
hörde samma tidsperiod som han. Det förra var för dem så myc- 
ket säkrare, som Kronisten (1 Kr. 29, 29) syntes bekräfta tillva- 
ron af en Samuels krönika (bnitav '^nsi). Att Samuels död be- 
rättas i denna bok, beredde dem ej större svårighet än berättel- 
sen om Moses' död i Deuteronomium. David hade skrifvit alla 
psalmerna, för några hade han dock på ett eller annat sätt haft 
ett muntligen bevaradt material^) att tillgå alltifrån Adam, Mel- 
chisedek, Abraham etc. Att Barajtan låter Jeremias vara den 
ende af profeterna, som skrifvit sin bok, beror sannolikt icke på 
en tilliUllighet. Man förstod att skilja mellan upphofsmannen och 
skrifvaren af en bok, såsom deras åsikter om Jesaja, Hezekiel m. 
fl. visa. Nu var dock profeten Jeremias bok den enda, där man 
tydligen läste, att profeten af Gud fått befallning att nedskrifva 
sina tal och äfven åtlydt denna befallning. Etagovisorna hade 
redan Septuaginta och Targumerna tillskrifvit Jeremia. Och 
hvad Konungaboken beträffar, så öfverensstämde slutet af denna 
med kap. 52 hos Jeremia, hvilken dessutom var den enda för- 
fattaren från exilens tid, som de äldre rabbinerna kände'). Att 
Jesaja icke fått äran att vara författare till den bok, som bär 
hans namn, beror sannolikt därpå, att det ej på något ställe i 
hans bok nppgifves, att han skulle han skrifvit den. Nu kände 
man inga andra skriftställare från denna tid än »Hiskias män», 
som omtalas i Ordspråksboken, och därför tillskref man dem det 
skriftliga aflattandet af denna bok. Dessa syntes äfven vara de 



1} Jfr efterskriften till Jobs bok i Septaaginta, där Job sammanställes 
med Jobab, konung i Bdom (Qen. 36» 38), och Zera, Jobabs fader, sammanstäl- 
las med Zera, Bsans sonson, Qen. 36, 13. 

2) Sä torde "^t W böra uppfattas, icke sä, att David hade skrlfna psal- 
mer framför sig, Marx, 47. 

3) Marx a. a. p. 48 f. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 37 

mest passande för nedskrifvandet af Ordspråksboken, och då de 
salomoniska skrifterna naturligtvis bärrörde sig från en ocb 
samma penna, så vore äfven Höga Visan ocb Predikaren att 
tillskrifva samma hand. Om den Stora Synagogan och dess 
förmenta verksamhet i ocb för den sak, som sysselsätter oss, 
ha vi redan talat. Hezekiel ocb de tolf mindre profeterna, 
b vilka utgjorde en bok, tillskrefvos desse män: Hezekiel eme- 
dan han ej stod angifven såsom den där skrifvit sin bok, och de 
12 mindre profeterna, emedan de utgjorde en enda bok, hvilken om- 
fattade äfven de med Esra ocb Nebemia samtidiga profeterna. Af 
samma skäl ansågs Daniel, som var en af de sista profeterna, 
vara skrifven af den Stora Synagogans män, bvilka utgjordes 
af de sista profeterna eller från dessa fått sin undervisning. 
Ester åter betraktades bärröra från samma håll, emedan Mardo- 
kai, som förekommer i denna bok, enligt deras mening var med- 
lem af den Stora Synagogan*). 

Man behöfver endast referera dessa åsikter för att visa deras 
obållbarbet. Nu är det visserligen sant, att det bär är fråga om 
nedskrifvandet eller redigerandet af de bibliska böckerna ocb 
icke om deras kanonisation. Men till grund för alla dessa upp- 
gifter ligger tydligen den åsikten, att kanon var ett afslutadt helt 
från Esras tid, och att hvarje profetisk författare skref sin tids 
historia, jämför uppgiften om Moses såsom författare af Jobs bok, 
Samuel såsom författare af Samuelsb., Domareb. ocb Rut, Jere- 
mia såsom författare af sina profetior, af Konungab. ocb Klago- 
visorna etc. Den för Josefus ocb de äldsta rabbinerna gemen- 
samma åsikten, att hvarje tidsperiod af Israels historia äfven be- 
skrifvits af en samtidig profet, har Wellbausen*) utan tillräckliga 
skäl tillagt äfven Kronisten. Det på de historiska böckerna (Jo- 
sua-, Domare-, Samuels- ocb Konungaböckerna), vanliga namnet 
prophet(B prioresj betraktas af honom hafva sin grund i samma 
åskådning. Om dessa historiska skrifter börröra från egentliga 
profeter, kunna vi icke afgöra. Hvad vi veta är, att vissa af dem 
t. ex. Domare- ocb Konungaboken redigerats i ungefär samma 
anda som Deuterouomium. Möjligt är att en reminiscens af detta 
redigeringsarbete i profetisk ande gömmer sig i namnet. Att 
man kallade dem »profeter», kan bero äfven därpå, att de innehålla 



1) Marx a, a. p. 61 f. 

2) Proleg. 1886 p. 233. 



Digitized by 



Google 



38 Om oppkotnsten af 

Utsagor af män sådana som Samnel| Natan, Ahija m. fl., och 
att hela den historiska framställningen så att säga sanktionera- 
des af dessa ^). Eronisten hänvisar visserligen vid flera tillfUllen 
(I, 29, 29, II, 9, 29; 12, 15; 13, 22, o. s. v.) till skriftliga källor 
för olika tider, men dessa synas icke ha åtgjort själfständiga skrif- 
ter, Qtan partier eller inarbetade nrknnder i det stora historiska 
verk, som Eronisten vanligen citerar såsom källa, Jnda och Israels 
rikes konungars historia'). Hvad vi veta om de på olika tider upp- 
trädande profeterna, innebär intet hinder för det antagandet, att 
de hafva fört åtskilliga anteckningar öfver sin tids historia och 
sin egen verksamhet, och hvad Eronisten (II, 26, 22) har att för- 
tälja om Jesaja, att han skrifvit konung Ussias historia, innebär 
ingenting osannolikt'). Men profeternas närmaste uppgift var dock 
ej den att skrifva böcker för eftervärlden, ej ens sådana, som 
innehöllo hvad de själfva hade talat, utan att muntligen fram- 
föra, hvad Herren hade gifvit dem i uppdrag att förkunna för 
folket. De voro Israels folkpredikanter i lifvets högsta och vik- 
tigaste frågor och hade säkert så mycket att göra med, hvad 
som var deras uppgift för det närvarande, att endast en liten 
del af deras tid kunde ägnas åt verkligt skriftställari, jfr Jere- 
mias anlitande af Baruk. 

Dock vi behöfva ej länge uppehålla oss härmed. Äfven om 
profeterna skulle ha skrifvet flere af de till Israels heliga litera- 
tur hörande böckerna, än vi ha anledning att antaga, så kan 
detta ändock icke föranleda oss till det antagandet, att kanon 
skulle vara afslutad i och med Esras tid eller i och med den 
siste profetens uppträdande. Vi måste nämligen strängt skilja 
mellan tillvaron af en gammaltestamentlig skrift och dess upp- 
tagande i kanon och ihågkomma, att ingen skrift från början 
skrifvits endast för det ändamålet att blifva betraktad såsom he- 
lig skrift och såsom sådan öfverlämnas åt kommande generatio- 
ner. Så har man dock äfven bland kristna teologer, under äldre 
tider likväl mera än nu, föreställt sig tillkomsten af Gamla Testa- 
mentets religionsurkund. I den mån som heliga Guds män upp- 
trädde och skrefvo, växte på detta sätt äfven de heliga urkun- 

1) B%ihh a. A. p. 11 f. 

2} E. Bertheau, Die Btloher der Ohronik. 1878. p. XXIX fF. R Kånig, 
Einleitnng p. 269 ff. 

3) Åfven denna Jesajas beskrifning af Ussias lif, torde ej heller ha åt- 
gjort en sj&lfståndig skrift, ntan endast en del af Kronistens hnfradkftlla, jfr 
Bertheau a. a. p. XXXIV. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 39 

derna^ och när den sista profeten skrifvit sin bok, så var äfven 
kanon afslatad. Att denna uppfattning ligger till grund för Jo- 
sefus' och de äldsta rabbinernas uttalanden om de särskilda böc- 
kernas ursprung, ha vi sett. Men denna åsikt är ohistorisk och 
därför oriktig. Historien vet icke om, att de enskilda skrifterna 
från början tillkommit för det särskilda ändamålet att blifva an- 
sedda såsom heliga skrifter, i den mening som de sedan blifvit. 
Väl visar en historisk betraktelse af förhållanden, att de ifrågava- 
rande skrifterna från början haft de kännetecken, på grund af 
hvilka de sedan blifvit upptagna af församlingen såsom heliga 
skrifter, men de hafva dock alltid måst genomlöpa en längre 
eller kortare tid, hvarunder den i dem talande gudomliga anden 
fått bevisa sin kraft på församlingens bjärta, innan de fått ett 
yttre samfälldt erkännande af att innehålla Guds ord. En histo- 
risk betraktelse lär äfven, att såväl inom Gamla Testamentets 
religion, som inom hvarje annan, som ej blifvit frambragt med 
konstlade medel, den obegränsade vördnaden för heliga skrifter 
först då inträdt, när kraften af den ande, som uppenbarat sig i 
dem och skapat dem, börjat aftaga och till sist utslockna inom 
det ifrågavarande religionssamfundet^). Redan denna observa- 
lär oss, att vi ej ha att sätta afslutningen af kanon till Esras tid. 

Att den sista delen af de till kanon hörande skrifterna icke 
kan ha vunnit sitt kanoniska anseende på denua tid, därpå äga 
vi bevis i flere dithörande skrifter, hvilka åtminstone till vissa 
delar säkert härstamma från en långt senare tid. En sådan 
skrift är Danielsbok, hvilken åtminstone i den gestalt, i hvilken 
den kommit till oss, härstammar från en långt yngre tid. Dess 
första del kan bärröra, hvad innehållet angår, från en före- 
gående tid, men dess nedskrifvande kan i alla händelser ej ha 
ägt mm, förr än man i Palestina förstod grekiska, och den se- 
nare delen är säkert efter all profetisk analogi att hänföra till 
Antiokus Epifanes' tid. Likaledes lefde förf. till Esra- Nehemia., 
hvilken sannolikt äfven är författare till Krönikeboken, mer än 
ett århundrade efter Esra, och till ungefär samma tid eller ännu 
senare torde man äfven böra förlägga den af den senare juden- 
domen så utomordentligt högt uppskattade Estersbok. 

För vår uppgift i detta kapitel, hvilken närmast går ut på 
att visa, att Esra icke kan betraktas såsom afslutaren af kanon. 



1) Dillmann, Jarb. f. d. Theol. III p. 421. 



Digitized by 



Google 



40 Om uppkorosten af 

är det nog med att erinra om dessa sakfOrhållandeD. Till det 
redan anförda kanna vi emellertid äfven lägga den omständig- 
heten, att samariternas religionssamfund, bvars konstitnering 
trots Josefns' uppgifter (Antiqv XI 7, 2; 8, 2 — 4) icke torde vara 
att förlägga till Alexander den Stores tid, utan c:a 100 år förut'), 
icke antagit mer än Lagen såsom helig skrift. Detta förhållande 
kan icke nöjaktigt förklaras på annat sätt, än att Lagen vid 
denna tid d. v. s. ej långt efter Nehemias verksamhet, utgjorde 
den enda, äfven för judarne såsom kanonisk gällande skriftsam- 
lingen, och icke, såsom sedan blef fallet, bildade den första de- 
len af en samling heliga skrifter. Att samariterna, som i allt 
sträfvade att efterlikna judarna, icke skulle ha upptagit mer än 
en del af deras kanon, ifall denna redan vid tiden för konstitu- 
eringen af deras religionssamfund legat fltrdig till alla sina tre 
delar, är dock högst osannolikt. Bland de profetiska skrifterna 
fanns det ju sådana, som härstammade från det forna Efraim, t. ex. 
profeten Hosea, för att icke tala om andra historiska skriftdelar, 
i hviika flera för Efraims forntid ärorika vittnesbörd blifvit ned- 
lagda. 

1 detta sammanhang ha vi äfven att upptaga och bedöma vär- 
det af en notis angående samlandet af några judiska skrifter, hvil- 
ken torde härstamma från slutet af det första århundradet före 
vår tideräkning. Denna notis finnes i ett af de tvenne bref, 
som ställts i spetsen för den 2:a Makkabéerboken, och af hviika 
det ena (1, 1—9) föregifver sig vara skrifvet af judarne i Jeru- 
salem till deras trosbröder i Egypten år 125 f. Kr. (188 seleu- 
cid. SBra) med begäran att tillsammans med dem fira tempelin- 
vigningsfesten, och det andra (1, 10—2, 18) till Aristobulus, 
konung Ptolomeus lärare, och judarne i Egypten af liknande inne- 
håll. Då brefven icke stå i något som helst sammanhang med 
innehållet för öfrigt i denna bok, så utgöra de säkert från början 
själfständiga skriftstycken, hviika af en senare hand satts fram- 
för det af en epitomator gjorda utdrag ur Jasons af Cyrene verk, 
som fått namn af 2 Makkabéerboken. Angående tiden för deras 
tillkomst kan ej sägas mer, än att de synas förutsätta Jerusalems 
och templets bestånd. Sannolikt äro de med hänsyn till ålder 
ej långt skilda från 2:dra Makkabéerboken, hvilken i alla hän- 
delser varit känd på Filos tid'). 

1) Jfr Buhl, Det israelit. Folks Historie p. 246 f. 

2) E. SchiWer, Gesch. II, 740 f. 



Digitized by 



Google 



Gamla Tettamentets kanon. 41 

I det andra af dessa bref, 2 Makk. 2, 13, heter det dq: 
é^tjyoSvzo de xai iv rolg dvaYQag>aZg xai év rolg vnofivfjfÅauafAolg 
tolg xarå tov Nee/ÅCav tå avrä [ravTd], xai mg xaxa^aXlåiitvog 
fii^hodiljxfiv émawriyayB %å neQc twv patnXéwv xai twv nQmg>r^twv 
[fic^lia] xai tå tov Aa^iå xai éniotoXåg ^aacXétov neQi dvax^efid' 
rmv, Brefvet talar näst fornt om bnrn Salomos offer vid invig- 
ningen af templet fl^rtärdes af elden, och säger med afseende 
därpå, att detta berättas i dvayqag>ai xai vfiofivijfiaTcaiAoi ol xaxå 
TOV NéBfiCav. I samma skrift, om hvilken vi ej veta något mer 
än hvad som bär säges, tillägga brefskrifvarne, stod äfven be- 
rättadty »bnrnsom Nebemia grundade ett bibliotek och dit sam- 
lade ra n€Ql %wv fia<nXé(DV xai t<ov nQog>rjtwv xai rå %ov da^iå 
samt (de främmande) konnngarnes bref rOrande tempelskänkerna». 
Trots det sagolika innehållet i detta bref torde vi dock i denna 
punkt ha att göra med ett uttryck för en verklig tradition, hvil- 
ken existerade bland judarne i Jerusalem och Alexandria i slutet 
af första århundradet före Kristus. Uppgiften om den nämda, san- 
nolikt pseudepigrafiska skriften, innehållande bland annat berättel- 
sen om Nehemias bibliotek, kan svårligen vara en ren dikt, då bref- 
skrifvarne därigenom skulle på onödigt sätt ha uppväckt misstro 
till alla sina uppgifter. Bland deras landsmän i Egypten fanns 
det sannolikt ock en skrift med nämda titel, och man skänkte den 
en viss tilltro; därför kunde man vädja till den såsom källa. En 
annan fråga är hvad värde denna tradition har för kännedomen 
om kanons tillkomst. Hävernick och Eeil se i den en bekräf- 
telse på deras antagande, att kanons afslutning ägt rum på denna 
tid. Därom lämnar emellertid uppgiften i brefvet ingen upplys- 
ning. Där f{)rtäljes ju endast, att Nebemia samlade ett bibliotek 
af skrifter rörande konungarne och profeterna(eller af profeterna) 
tillika med bref, sannolikt från de persiske konungarne, rörande 
skänkerna till templet. Att såsom Hengstenberg, Hävernick och 
Keil här finna beviset på, att ej blott prophetce priores och poite- 
riores {tå neql %aav ^aaiXéiov xat tt^o^^ijtcov) utan jemväl alla Hagi- 
ograferna (tå tov Ja^iåy Psalmerna nämda såsom pars pro toto) vid 
denna tid skulle ha vunnit kanoniskt anseende, är att inlägga i 
orden mer än de innehålla. Ty där talas icke om någon kano- 
nisation utan endast om en bibliotekssaroling. Detta stämmer 
äfven öfverens med hvad vi fbr öfrigt ha oss bekant om Nehe- 
mias verksamhet fOr upptecknande af släktregister etc. Att icke 
Esra, hvilken dock för de efterexilska judarna fick betydelse af 



Digitized by 



Google 



42 Om uppkomsten af 

en annan Moses ocb äfven ansågs såsom kanons statliga fast- 
ställare, icke namnes på detta ställe, borde från början ha varit 
en tillräcklig varning, att icke här söka bevis för kanoniseringen 
af Gamla Testamentets båda senare delar. Men i detta förhållande 
ligger å andra sidan äfven en sannolik borgen därför, att denna 
tradition, riktigt fattad, ej saknar historisk grund. Om jndarne 
i slutet af första århundradet före vår tideräkning skulle utan 
några historiska uppgifter ha talat om grundläggandet af en sam- 
ling böcker, som berört deras konungar eller härstammat från 
profeterna, så hade de väl ej tänkt på Nehemia, utan på Esra, 
inför hvars storhet den förre betydligt trädde i skuggan. Ocb 
på grund häraf hafva vi att betrakta den mycket omskrifna no- 
tisen i Makk. 2, 13 såsom en värdefull upplysning angående för- 
historien till Profeternas och Hagiografernas insättande i kanon. 
Innan ett afgörande fastslående af dessa skriftdelar såsom kano- 
niska försiggick, voro de naturligtvis kända och lästa bland ju- 
darne; och ingenting var naturligare än att en person, som var 
intresserad för Israels literatur och kände deras värde, bemödade 
sig om att samla dem *). Men ifrån detta samlande af urkunder 
och till deras upptagande i kanon eller dennas afslutning, var 
ännu ett betydelsefullt steg. 



Kap. 6. 

Uppkomsten och afslutningen af Lagen. 

Af det föregående bar framgått, att vi icke få sammanblanda 
uppkomsten af en hebreisk literatur med uppkomsten af den gam- 
maltestamentliga kanon. Israels literatur har hunnit en lång ut- 
veckling, ja, öfverskridit sin bästa ålder, innan man kan tala om 
någon kanonbildning i större skala. Detta är en följd redan 
däraf, att de skrifter, som slutligen blefvo upptagna i kanon, 
måste samlas, och en längre eller kortare tid förgå, innan de 
erkändes såsom heliga. Men detsamma blifver ännu tydligare, 
om vi besinna, att bildandet af kanon förutsätter ett åtskiljande 



1) Wildéboer a. a. p. 34 ff., Buhl a. a. p. 10, 12, Dnrer, Introductio o to 
the literatare of the Old Testament 1892, XXIX, Byk, GanoD, p. 102. 



Digitized by 



Google 



Gamla TettameDtes kanon. 43 

af profana ocb heliga skrifter. Ty ingenting strider mera mot 
verkligheten än den föreställningen, att de ät oss bevarade kano- 
niska skrifterna från det gamla ft^rbnndet skulle åtgöra endast en 
rest af den hebreiska nationalliterataren eller allenast en samling, 
i hvilken alla till en viss tid skrifna hebreiska literatnralster voro 
npptagna. Oriktigheten af ett sådant antagande är uppenbar fOr 
hvar och en, som besinnar, att de i kanon upptagna skrifterna 
ofta förutsätta och namngifva andra källskrifter, på hvilka de 
själfva hvila, samt att man finner flera ursprungligen hebreiska 
literatnralster, som icke upptagits i kanon ocb därför sedermera 
gått förlorade på detta språk. I själfva begreppet okanoniska 
skrifter», hvilka skola gälla såsom norm i lifvets högsta och vik- 
tigaste frågor, ligger ju, att dessa skrifter genom sitt ursprung 
och sitt innehåll skola erbjuda tillräckliga grunder för ett sådant an- 
seende. Den nämda åsikten, företrädd bland andra af Bitzig^), för- 
biser den religiösa faktor, som medverkat vid skapandet af kanon. 

Men vidare kan man hänvisa till det förhållandet, att begrep- 
pet »kanon» uppenbarligen förutsätter en »församling», hvilken 
åtminstone till det yttre bekänner sig till de läror, hvilka de så- 
som heliga erkända skrifterna innehålla. En sådan församling ut- 
gjorde Israel egentligen icke förr än efter exilen, medan det förut var 
ett om också ringa folk '). Det är också först till tiden för Israels 
återkomst från exilen, till Esras och Nehemias dagar som man 
vanligen plägar förlägga proklameringen af den första delen af 
kanon*). Och detta med allt skäl, ty från denna tid hafva vi 
en utförlig berättelse (Neh. 8-10) om en hel folkförsamling, som 
skriftligen och under edlig förpliktelse åtager sig att iakttaga 
alla i Lagen innehållna bud. Den historiskt kritiska undersök- 
ningen af de i de 5 Moseböckerna bevarade källskrifterna och 
deras slutliga förening gifver äfven vid handen, att vi uti dessa 
skrifter hafva att göra med resultatet af en literär historisk pro- 
cess, som slutat först i den efterexilska tiden ^). 

Fråga vi därför när Lagen, d. v. s. Pentateuken i den form, 
hvari den kommit till oss, fått karakter af helig skrift, så måste 
svaret blifva: från Esras tid. Att närmare motivera detta lika- 



1) Komm. till Psaltar 1836, II, Il 8. 

2) Jfr Wildéboer a. a. p. 96. 

3) Wildéboer, a. a. 93-106; Bvhl, a. a. p. 8 t 

4) Detta erkånnes Afyen af Delitssch, se Neaer Comm. Uber die Genesis, 
1887, p. 27. 



Digitized by 



Google 



44 Om uppkomsten af 

som förbandenvaroD ocb giltigbeten af vissa delar af Lagen i 
dess slutliga omfattning före Esra, tillbör den egentliga pentatenk- 
kritiska forskningen. Men ett påpekande af åtskilliga företeelser 
inom det gamla förbandets bistoria, bvilka synas åsyfta ocb för- 
bereda bvad som i ocb med Esra blef en verkligbet, kan dock 
vara på sin plats äfven bär. Till företeelser af denna art räkna 
vi ej sådana saker, som t. ex. att det på åtskilliga ställen i 
Gamla Testamentets skrifter talas om, att det eller det nedskrefs 
af Moses (Ex. 17, 14; 24, 4; 34, 27; Nom. 33, 2; Deut. 31,9,22), 
Josua (24, 26) eller af Samuel (I Sam. 10, 25) m. fl. Dessa och 
dylika uppgifter kunna, förutsatt att de äro riktiga, tjäna såsom 
bevis på, att början till en israelitisk literatur är att bänföra till 
de tider, bvaruoder dessa personer lefde; men de bevisa icke, att 
något, som kan sägas vara en egentlig förberedelse till bildandet 
af en kanon, ännu blifvit gjordt. För att detta skall vara bän- 
delsen, måste vi kunna visa bän på större eller mindre samlingar 
af literaturalster, tillkomna i syfte att tjäna religiösa eller natio- 
nelt teokratiska ändamål, eller på lagar, som under någon tid visa 
sig ba baft en liknande betydelse, som bela Lagen fick från ocb 
med Esra. Är detta möjligt, så bafva vi något, som vi kunna 
kalla förberedelser till Lagens fastställande som belig skrift un- 
der Esra. 

Den bistoriskt kritiska forskningen bar påvisat sådana för- 
beredelser. Den närmast Esra liggande är den, som ägde rum 
under konung Josia, då konungen ocb bela folket gjorde ett bög- 
tidligt förbund att vandra efter de bud, som voro skrifna i den 
nyss igenfunna lagboken (2 Kon. 22-23). Det torde kunna beteck- 
nas som en allmän åsikt bland de bitbörande vetenskapsmännen, 
att den lagbok, som upplästes vid detta tillfälle, ocb till bvilken 
konungen ocb folket förpliktade sig, utgjorde Denteronomium, 
om än icke alla äro eniga om tidpunkten för affattandet af denna 
bok 1). Från ocb med konung Josias adertonde regeringsår hade 
alltså Denteronomium, med frånräkning af några nu inarbetade 
stycken från andra källor, betydelse af en belig skrift för Israel. 
Man plägar här ocb där betrakta detta såsom det första säkra 
spåret till en börjande kanonbildning inom Gamla Testamentet '). 

1) Jfr Buhl, Det israelitiske Folks Historie § 69, KUUl, Gesch. I, 6i, Z>tl/- 
mann, Num-Deut. 599 Drivers och Königs inledningsarbeten, Deläesch, Nener 
Commentar Uber die Qenesis p. 22 ff. 

2) Dillmann, Jahrb. f. d. TheoU III, p. 435; Sträck, Hereog u. Plitt VII, 
p. 420. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 45 

Detta är riktigt så tillvida, sum den bok, hvilken då erkändes 
såsom belig skrift, i väsentliga delar oförändrad upptagits såsom 
en särskild skrift äfven i vår slutliga kanon. Men deu nyare 
pentateakanalysen har gifvit vid banden, att det långt före denna 
tid (621) funnits ett historiskt profetiskt verk, sammanarbetadt 
af tvänne urkunder (J, E) oeb innehållande historien från värl- 
dens skapelse till Josuas död. Syftet med detta verk, som vä- 
sentligen innehöll historia och endast få lagar, var äfven religiöst 
teokratiskt, att framställa mensklighetcns urhistoria och Israels 
utkorelse enligt löftena till patriarkerna, befrielsen ur träldomen 
i Egypten, det ingångna förbundet vid Sinai och besittningstagan- 
det af Kanaans land, med ett ord Israels öden intill denna tid 
under synpunkten af helig historia i). Det råder icke full öfver- 
ensstämmelse bland de hithörande vetenskapsmännen angående 
den relativa åldern af de båda källor, hvaraf detta verk var sam- 
mansatt'), men alla erkänna dock att ingendera är uppkommen se- 
nare än 750, och de flesta medgifva, att den ena, om ej båda, är 
betydligt äldre ^). Tiden för samarbetningen af de båda urkunderna 
till ett verk är det äfven svårt att bestämma. Språk, tankar och 
åskådningssätt hafva dock föranledt alla kritiska forskare att sätta 
båda de till grund liggande urkunderna i förbindelse med pro- 
feterna, och det är icke osannolikt att hela verket (J E) har 
framkommit från deras krets på en tid, då Israel, framför allt 
Efraim, var på väg att förlora ej blott sitt ideal, utan äfven sin 
politiska själfständighet, i syfte att föra folket in på bättre spår. 
E har sannolikt uppstått i nordriket och J i sydriket. Att detta 
verk någon gång varit af folket eller någon del däraf erkändt 
såsom helig skrift, är oss obekant, men att det varit skrifvet i 
religiöst teokratiskt syfte, är uppenbart, och på denna grund 
kanna vi kalla det en förberedelse till kanonbildningen. 

Men, ej blott dessa urkundsamlingar (J E) och Deuterono- 
mium (D) utan äfven den relativt yngste urkunden i den närva- 
rande Pentateuken, Präst-Codez (P G) innehåller äldre lagsam- 

1) Jfr A. Westphal, Las soarces du PeDtateuque II 1892. 1 f. 7 f. 

2) DillmanD, Kittel ocb Biehm anse B äldst och förlägga dess affattniug 
till 900-S50 och J till 750 (Dillmann), 830-800 (Kittel) eller 850 (Riebm). 
Wellhaneen, Kuenen, Stade betrakta J såsom äldst och förlägga dess affatt- 
niog till 860-800 och E till c:a 760. H. Schnlts sätter J till Salomos tid, 
B Ull 860-800. 

3) Nöldeke: J c:a 900, Schradm: B 975-950, J 826-800, Bems: J 860-800, 
B måhända äldre. Kmig sätter B till Domareboken och J efter Daniels regering. 



Digitized by 



Google 



46 Om uppkoiDtten af 

liDgar i samma syfte >). Den nyare källforskDingen erkäDoer till- 
varon af lagar ocb lagsamlingar långt före den tid, då någon del 
af den närvarande Pentateuken fick erkännande såsom helig skrift. 
Men dessa lagar ha icke alla förblifvit oförändrade under histo- 
storiens lopp, atan mer eller mindre modifierats i syfte att tjäna 
den eller den tidens speciella behof. Lagen var på detta sätt allt 
intill den med Esra började tiden icke någon död bokstaf utan 
någonting lefvande, som kunde blifva ett medel för olika tiders 
olika behof. Dock förblef anden och syftet detsamma, nämligen att 
värna folkets högsta och viktigaste intressen. Och därför förblefvo 
lagens religiösa och sedliga moment otVrändrade och orubbade, 
trots de mer eller mindre omfattande förändringarna af budens 
bokstaf. Den äldsta lagsamlingen ha vi utan tvifvel att söka i Deka- 
logen (Ex. 20, 1—17, Deut. 5, 6-21). Den frihet i behandlingen 
af dessa för Israel ej mindre än för alla andra folk viktiga lagar, 
hvilken uppenbarar sig i de båda recensionernas olikheter, bevisar 
sanningen af hvad vi nyss sagt om lagens behandling i allmän- 
het i Israel. Två förf. bafva upptagit de tio orden ocb behand- 
lat dem med en viss frihet såväl i afseende på själfva budens 
form som med hänsyn till deras motivering. Och dock utgjorde 
denna lag säkert alltifrån Moses' tid grundlagen för hela Israels 
religion. I dessa de två taflornas lag ha vi säkert det allra äld- 
sta spåret till hvad vi kunna kalla förberedelser till kanonbildning. 
Också berättas det ju från Salomos tid (1 Kon. 8, 9, 21 f.), att de 
två stentaflorna ännu då bevarades uti arken i det allra heligaste. 
Dekalogen och arken hörde samman, den förra kallades vittnes- 
börd och de två taflorna vittnesbördets taflor och arken vittnes- 
bördets ark. De tio orden innehöllo förbundet med Jehovah vid 
Sinai och därför kallades arken äfven förbundets ark. Dekalogen 
som meddelas af J E, har sannolikt äfven funnits uti den s. k. 
Prästkodez '), och de båda förstnämda källskrifterna hafva sä- 
kert låtit Moses lägga denna lag såsom uttryck af Israels förbund 
med Jahve i arken, lika väl som den senare källan. Men vår 
framställning af Dekalogens betydelse såsom Israels grundlag, är 
icke beroende af huruvida lagen ursprungligen låg i arken. Att 
den senare låg där, erkännes dock af de flesta, och om, som man 



1) I P G är t. ex. Lev. 17 — 26, den 8. k. Helighelslagen, en gammal sam- 
ling af lagar. 

2) Jfr Dillmamn till Bx. 20 och 31. Dekalogen har sannolikt upptagits 
af eåyål J som af E. 



Digitized by 



Google 



Gamla TettameDtets kanon. 47 

p&8tått, stenar, d. v. 8. fetiscber, arsprungligen innehaft lagens 
plats, så är det dock mer än underligt, att man i Israels reli- 
gionsurknnder icke finner ett ord om någon sådan märkedag i 
folkets historia, då dessa lämnade plats för Jabves lag, d. v. s. 
då Israel öfvergaf den rena hedendomen fOr att blifva ett mono- 
teistiskt folk>). 

Men vidare kan Moses' betydelse icke ba inskränkt sig till 
proklamerande af Dekalogen. Visserligen torde ban mera ha ar- 
betat med handling och genom det lefvande ordet, än såsom skrift- 
ställare; men man kan dock icke, försåvidt man ej vill fOrklara 
såsom dikt allt bvad Pentateuken har att säga om bans gernin^, 
andgä att tänka sig honom såsom npphofsman äfven till en mängd 
andra Härordningar i afseende på kulten och den sociala samman- 
lefnaden. Huru många af dessa förordningar ingå oförändrade i 
Pentateuken, sådan den kommit till oss, är omöjligt att afgöra. 
Men en samling af lagar, i bvilka den mosaiska typen är bevarad 
i sin relativt äldsta och renaste gestalt '), erbjuder sannolikt den 
s. k. Förbundsboken (Ex. 20, 22—23, 33), om b vilken det äfven 
berättas, att Moses nedskref den och lät folket förplikta sig att 
i^lja dess bud, Ex. 24, 7. Vare sig J eller E eller båda hade 
upptagit denna lagsamling eller först den, som förenade dem till 
ett, införlifvade dem med sitt verk, så måste den uppenbarligen 
ha stått i en äldre källa, och ingenting finnes, som förbjuder oss 
att betrakta den såsom i allt väsentligt representerande den lag- 
kodex, hvilken Moses enligt Ex. 24, 3 f., 7 lät Israels barn för- 
plikta sig att hålla. I hvilket förhållande till dessa lagsamlingar 
man har att tänka sig den samling, hvilken finnes i Ex. 34, 10 
— 26 är ännu osäkert. Man har här velat finna en ny Dekalog, 
en pendant till den i Ex. 20^. Om så skulle vara förhållandet, 
torde vi här ha ett exempel på den egentliga Dekalogens infly- 
tande, i det man i gamla tider gärna ordnade sina lagar efter 
dekader. Äfven i Förbundsbokens förordningar kan man spåra 
en sådan tendens. En sansad vetenskaplig forskning måste er- 
känna, att det ej blott är möjligt utan äfven sannolikt, att vi i 
den närvarande Pentateuken hafva flera dylika gamla lagsam- 
lingar; och att de i Israel haft betydelse för folkets lif, framgår 



1) Jfr E. Kåmg^ Beitråge zam posii. Aafban d. Religionagescb. Israels, 
p. 6; B^lf Det israelitiske Folks Historie, p. 66. 

2) DeUtgscht Kener Oomment. p. 20 f. 

3) Så t. ez. Wellbausen. Compos. d. Hezateak, p. 832. 



Digitized by 



Google 



48 Om uppkomsten af 

af de ställen, där lagsamlingar betecknas såsom fl^rvarade i eller 
i närbeten af arken t. ex Deut. 31, 26, jfr I Sam. 10,25. Detta 
var nämligen det sätt, bvarpå man i äldsta tiden uttryckte en 
lagsamlings karakter af beligbet. Att man emellertid icke frän 
denna tid kan tala om någon lagkanon i samma mening som 
från och med Esras tid, då Tora blef en för alltid fixerad lag, 
utan möjligbet till någon förändring, är uppenbart. Allt intill 
denna tid var, som nämts, lagen någonting lefvande, som växte 
och forändrade sig i mån af tidens och omständigheternas kraf, 
om än med stadigt bevarande af den genom Moses gifna grund- 
riktningen. Så kunna vi förklara, att senare historiska verk, som 
härröra från olika tider och nu delvis ingå såsom delar i vår 
Pentateuk» uppvisa så olika lagcodices, hvilka dock alla åberopa 
sig på Moses såsom sin upphofsman. Moses blef ett slags per- 
sonifikation för all israelitisk lagstiftning, på samma sätt som 
David för psalmdiktningen och Salomo för visheten >). 

Men Israels heliga literatur uppvisar äfven andra samlingar 
af urkunder än lagar, tillkomna i religiöst teokratiskt syfte. Bland 
detta folk lika väl som bland andra hörde episka sånger, hvilka 
skildrade och förhärligade forntidens bragder, sannolikt till de 
äldsta och första literära alstren. Af sådana sånger hafva vi 
uti de åt oss bevarade böckerna några få rester bevarade, t. ex. 
i Moses och Israels barns sång efter öfvergången af Röda hafvet 
(Ex. 15), Brunnssången (Num. 21, 17- 18;, sången öfver de be- 
segrade amoriterna (Num. 21, 27 — 30)'), Deboras sång (Dom. 5), 
Davids klagosång öfver Saul ocb Jonatan (2 Sam. 1, 19—^27)'). 
Dessa sånger, hvilka måhända en lång tid lefvat på folkets läp- 
par, innan de blifvit upptecknade, skildrade betydelsefulla episo- 
der ur folkets historia, och ofta, såsom det framgår af de i Num. 
21 meddelade, händelser, som den närvarande Pentateuken icke 
närmare omtalar. Andra, såsom Deboras sång visar ^), skildrade 
händelserna med en annan färgläggning än den som gafs dem 
i den slutliga historiska ram, i hvilken de innefattades (jfr 
Dom. 4 och 5). Hafva vi nu något bevis på att dylika sån- 
ger samlats till ett belt i religiöst teokratiskt syfte? Våra ur- 

1) Bykt a. a. p. 3. 

2) Dillmanns appfattning af deona s&Dg, Båsom sjangen af Israels bara, 
ej af amoriteiDa {Delitisch m. fl.) synes oss vara den riktiga. 

3) Jfr Klosfermanns kommentar till detta ställe. 

4) Jfr Budde, Richter u. Samuel 1890, 101 ff. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 49 

kunder ha åt oss bevarat namnet på tvenne sådana sångsamlingar. 
Den ena, »boken om Jabves krig», citerad endast i Num. 21, 14, 
eham sannolikt äfven v. 17 f. Ex. 15, 1—19 och möjligen Dora. 
5 äro tagna därifrån, synes, att döma efter dessa citat och af 
titeln, ha varit en samling af sånger, skildrande »Jahves krig», 
d. ä. de äldsta striderna om besittningen af Eanaans land >)• 
Den andra samlingen, »den frommes bok» (ilS^nifiD), citerad för 
berättelsen om Josuas märkliga seger (Jos. 10, 13) samt för Da- 
vids veklagan öfver Saal och Jonatan (2 Sam. 1, 18) och väl 
också fbr Salomos tempelinvigningssång 1 Kon. 8, 14, jfr LXX, 
torde ha innehållit sånger öfver tappra eller rättskaffens sinnade 
(^w) män'), sådana som Moses, Josua, David o. s. v. Den 
fbrra samlingens syfte måste ha varit att stärka och lifva Israels 
tro på Jahve såsom sin Gud, och den andras syfte var väsentligen 
ej olika detta, eharn de efterdömliga exemplen af gudfmktiga och 
teokratiskt sinnade män här stodo i förgrunden. Om båda sam- 
lingarnes ålder veta vi ej något visst. Den sistnämda kan dock 
ej ha afslntats före Salomos tid, medan den förra var afslntad 
långt fornt, Det är att beklaga, att vi veta så litet om innehållet 
och omfånget af dessa samlingar. I annat fall sknlle det må- 
hända visa sig, att äfven andra åt oss bevarade gamla sånger 
tillhört endera af dessa samlingar. Vi erinra t. ex. om Moses 
sång (Dent. 32). Denna sång synes af åtskilliga tecken att döma 
ha varit upptagen redan i J eller J E och är därför natnrligen 
mycket äldre. Betänker man vidare, att äfven andra sånger tilläg- 
gas den store lagstiftaren (Dent. 33, Ps. 90), så hafva vi här appen- 
barligen att göra med en gammal tradition, som betraktade Moses 
såsom opphofsman till åtskilliga sånger, hvilka senare skriftstäl 
lare använde, i den tron, att de verkligen härrörde från honom ') 
Härvid förtjänar det att särskildt anmärkas, harnsom Denterono 
minm tillägger Moses sång ett specielt religiöst syfte; jfr Deut, 
31, 19, 22: Moses skall skrifvanpp denna sång och lägga den 
Israels mun, på det att den må blifva ett vittne för 6nd emot folket 
Vi slota häraf, att under äldre tider sånger af didaktiskt inne 
håll spelat en roll i och för folkets religiösa uppfostran. D eller 
J E, som själfva trott Moses vara förf. till denna sång, kunna 

1) Jfr Dillmann till Nam. 21. 14. 

2) Jfr DiUmann till Jos. lO, 13 Klostermanns kommentar till 1 Kon. 8, 
13 f. och Svhl, Det israel. Folks Historie § I och 47. 

3) Jfr Dillnumn till Dent. 32, 33. 

8Ui9€ : Ounla TMtamentets kanon. 4 



Digitized by 



Google 



50 Om uppkomsten af 

ej ba tillaggt den betydelsen att vara inlärd i religiöst syfte, 
Qtan att detta både någon analogi i folklifvet nnder dess äldsta 
utveeklingsskeden. Oeh på detta sätt torde heliga sånger ha be- 
tecknat ett annat stadinm i kanons förhistoria. 

Till dessa anmärkningar rörande förberedelser till samlandet 
af en belig literatur skola vi foga änna en erinran. Det är vis- 
serligen sant, att Israels tankar före de egentliga profeternas upp- 
trädande (Åroos Hosea etc.) i allmänhet icke voro riktade framåt 
ntan företrädesvis på det närvarande, och att det var de hotande 
farorna för teokratiens bestånd, som lärde det att rikta sin blick 
mot ett fnllkomligare Gads rike. Men det, som vi kalla messian- 
ska förhoppningar eller framtidsbilder, var dock aldrig främmande 
för denna religion. Om Israel från början var öfvertygadt, att 
det var himmelens och jordens Gud, all världens herre, som var 
dess särskilda förbnndsgud, så måste det på samma gång ha 
varit öfvertygadt, att han äfven inför världen skalle nppenbara 
sig såsom en segrande och frälsande Gud. Messias-idéen i vid- 
sträckt mening, d. v. s. tron på Israels segerrika framtid och till- 
kommande härlighet ligger således redan i Israels religion. Vä- 
garne, på b vilka man skall nå det härliga målet och dess när- 
mare gestaltning uppenbaras först så småningom för den profe- 
tiska blicken i samband med Guds ledning af folkets och histo- 
riens öden. Men ingen tid har dock alldeles saknat en mer eller 
mindre bestämd konturteckning af Israels hopp i teokratisk me- 
ning. Och det ligger i sakens natur, att skrifter af detta inne- 
håll skulle för Israel få karakteren af helig literatur framför alla 
andra. Beviset på tillvaron af sådana profetisk-messianska styc- 
knn från äldre tider hafva vi i den s. k. Jakobs välsignelse (Gen. 
49) och i de märkliga Bileamsprofetiorna (Num. 23—24). Den 
förra torde svårligen vara att hänföra till patriarken Jakob, ehuru 
den, som sammanstälde de äldsta historiska urkunderna (J E). 
eller måhända redan någondera af dessa lagt innehållet i patri- 
arkens mun. I sin närvarande gestalt kan den svårligen vara 
äldre än Domaretiden >). Men detta upphäfver icke dess profeti- 
ska karakter. Enligt den sannolikaste tolkningen af det messian- 
ska innehållet i denna gamla urkund, föreligger här en profetia 
ej blott om ett ur Juda stam framgånget konungadöme utan äf- 
ven en uttalad visshet om en kommande gyllene fridstid och Guds 

1 ) Jfr DiUmanm kommentar till Gen. 49, Buhl, Det israel. Folks Uistorie 
§ 28. B. Schultz, Alttest. Theologic*, 710 f. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 51 

rikes fulländniDg, med andra ord messiastankeD i dess enklaste 
gestalt 1). Och den omständigheten, att den finnes i ett skrift- 
styeke af en så hög ålder, visar, att man tidigt närde detta hopp. 
Till detta kunna vi äfven lägga löftena till patriarken i Gen. 
kap. 12, 26, 28 m. fl. 

Bileamsprofetiorna äro säkert i sin nuvarande gestalt af kom- 
plicerad natur, i det såväl J som E synas ha haft hvar sin fram- 
ställning om denna dunkla profetgestait*). Detta visar, att man 
tidigt måste ha sysselsatt sig med hans profetior. Den nästan 
afsiktligt dunkla tonen i talet om »stjärnan, som sträfvar i höjden 
från Jakob» och hänvisandet till bruset af stora folkrörelser, måste 
ha gjort hans ord särskildt ägnade att fästa sig i minnet, och 
den ideala framställningen af Israels kommande storhet och här- 
lighet i förening med dess slutliga seger öfver alla hedningar, 
måste ha gifvit dessa profetior en utomordentlig betydelse i Isra- 
els ögon. 

Med dessa antydningar hafva vi endast velat hänvisa på några 
fakta, på grund af hvilka vi kunna sluta till, att heliga skrift- 
samlingar af större eller mindre omfång redan tidigt måste ha 
funnits i Israel. Dessa kunna dock endast betraktas såsom förbe- 
redelser till kanonbildning, enär de ifrågavarande dokumenten under 
tidens lopp undergått flera förändringar, bestående i redaktionella 
bearbetningar, omställningar, utvidgningar o. s. v. Begreppet 
kanon utesluter nödvändigt sådana förändringar af de en gång 
för alla såsom heliga erkända skrifterna. Det vigtigaste steget 
till en börjande kanonbildning: ha vi säkert uti proklameringen 
af Deuteronomium under konung Josia. När Hilkia hade funnit 
denna bok, och den hade blifvit känd af konung Josia, lät denne 
sammankalla alla äldste i Juda och Jerusalem och drog med 

1) STårigbeten ligger i tolkningen af ▼. 10 n^**)» »a** ^d -ry. Sannolikt 
har man att npplöea n^v , hvilket lynes vara den urspmngliga Iftsarten i 
n^ ^rvm och fatta r;^ liktydigt med i^ . Detta ftr Tidare sannolikt att hånföra 
till subjektet i K-**: till dess han kommer, hvilken spiran tillhörer, jfr Hes. 
21,32: rtvon iV ^tOK »a ^ . S&yftl Septnaginta: tojQ av ^dtf rå dnoKéifAeva 
arr<p som &nnn mer Aqnila: <j» airoMttrat oK^nxQov, gifva stöd åt denna tolk. 
ning, jfr 1 Kr. 6, 2. Symm. och de b&da Targnmerna ha nppfattat nVv g&- 
tom n^^ (Buhl, Kanon u. Text, 289), och Teodot. till Dan. 9, 26 gif?er stöd 
&t denna uppfattning (NestU i Zeitschr. f. alttcst. Wissensob. 1884,247); Stade 
och Wellhaasen, som förklara v. I o såsom en efterexilisk inskjutniog, betrakta 
"^ såsom en glossa och öfversätta: tills han kommer, bvilken folken skola lyda 
Jfr i allmånbet H. SOmiU, Alttest. Tbeol. 716 f. 

2) Jfr t. ex. Dillmann till Nom. 22 H, 



Digitized by 



Google 



52 Om uppkomsten af 

Jadas ocb Jerasalems iDvånare, omgifyeD af prästerna och pro- 
feterna, app till Herrens hus» Där föreläste han inför de försam- 
lade allt, som var skrifvet i »förbundets bok», och ingick med 
folket ett i^rbund inför Herrens ansikte, att de skulle vandra ef- 
ter alla de bud och stadgar, som denna urkund innehöll (2 Kon. 
22 o. f.). Efter innehållet i denna bok reformerades gudstjänsten 
i Jerusalem, och en bildstorm sattes i scen, bvilken utsträcktes 
äfven inpå området för det forna Efraim. Den samtidige profe- 
ten Jeremia, hvilken sannolikt deltog i reformationsarbetet ocb 
predikade i enlighet med det ingångna förbundet på grundvalen 
af den funna urkunden (jfr Jer. 11), har själf rönt stort infly- 
tande af denna bok, och detta inflytande visar sig äfven i histo- 
rieskrifningen, i det att t. ex. författaren-redaktören af Eonnnga- 
böckerna är behärskad af deuteronomistiska tankar och dess upp- 
fattning af Israels histora i det hela. 

Men Deuteronomium var ingen fullstädig kodifikation af alla 
intill den tiden bestående lagar och sedvänjor. Särskildt var 
det ett område, det som i egentlig mening tillhörde prästerna 
och kultritualen, som denna lagbok lämnade ur sikte. Präster- 
liga lagar och sedvänjor existerade naturligtvis, men en fullstän- 
dig samling af dem i den abstrakta, systematiserade form, som 
den s. k. Prästkodex innehåller, torde ej ha kommit till stånd 
före exilen. För att förstå, huru denna lagkodex med sina många 
prästerliga föreskrifter om reningar och offer etc. uppkommit och 
införts såsom gällande lag i Israel, är det nödvändigt att först 
erinra sig exilens betydelse för utvecklingen af Israels religion. 
Medan de 10 bortförda stammarne så småningom uppgingo ocb 
till slut alldeles förlorade sig ibland den hedniska omgifningen, 
fortforo de från Juda bortförda ej blott att bestå såsom ett sär- 
skildt folk, utan undergingo äfven under sin vistelse vid elfvarne 
i Babel en för Israels hela framtid betydelsefull religiös utveck- 
ling. För de trogna bland folket blef Jerusalems och templets 
fall genom de uppträdande profeternas undervisning, framförallt 
den, som gafs af den stora ande, hvilken skrifvit Jes. 40—66, 
ingalunda något tecken på Jahves nederlag i förhållande till de 
hedniska folkens gudar, utan Israels Gud hade endast såsom all 
världens herre begagnat sig af sin makt för att tukta folket för 
dess otrohet mot honom och utföra sina planer med det för hedna- 
världens frälsning. Därför upphör icke den messianska profetian 
utan fortfar att ljuda med ännu större hänförelse, och realiserin- 
gen af Guds frälsningsplaner sammanfattas i teckningen af 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 53 

Jahves tjänare, hvilken skall utföra hans mission både med af- 
seende på den yttre folk världen ocb med afseende Israel själft 
Men vid sidan af denne profet (DeuteroJesaja) möter oss från 
exilens dagar en fOr den följande historien ej mindre betydelse- 
fall gestalt uti Hezekiel, som man ej utan skäl kallat »profeten 
i prästkappan». Hans betydelse ligger däri, att ban upptagit de 
till det israelitiska prästadömet börande bestämningarna ocb in- 
fogat dem i sin profetiska framtidsmålning, i bvilken den till 
prästernas värld börande stränga åtskillnaden mellan rent och orent 
öfverföres på det befriade ocb härliggjorda Israel. De lagar, som 
afsågo att bevara lifvet för naturlig orenbet, de levitiska renings- 
lagarne och de egentliga offerlagarne, afsågo i grunden detsamma, 
att meddela folket en sådan renbet, att Gud kunde bo bos det. 
Och det är dessa grundbegrepp som Hezekiel upptar i sin fram- 
tidsprofetia, kapp. 40—48. Hvad Hezekiel förlade till framtiden, 
öfverförde sedan andra såsom bestående lagar för lifvet under 
väntan på framtiden, i det man genom ett iakttagande af de 
många reningslagarne menade att bevara sig själf för den kom- 
mande härligbeten. Men då största delen af dessa lagar, som 
ja för sitt förverkligande fl^rutsatte templet i Jerusalem, icke 
kunde efterlefvas i exilen, så fann man en ersättning, en »subli- 
merad offertjänst», i den rena teoretiska sysselsättningen med de 
gamla prästerliga traditionerna» bvilka nu samlas, ordnas ocb 
bringas i system, på det sätt som den s. k. Prästkodex erbjuder 
dem. Att många af de bär meddelade lagarne funnos förut, er- 
kännes äfven af de längst åt vänster gående kritici, men den 
stängt systematiska ocb idealiserande form, hvari de nu föreligga, 
är sannolikt en frukt af det i exilen utförda lagstudiet. Denna 
hänförelse för lagen ocb lagstndiet öfverfördes sedan genom Esra 
till Jerusalem, där vi alltså i de s. k. Soferim ha en fortsättning 
af den under exilen utbildade tidssströmningen'). 

Det från exilen återkomna Israel var icke mera något folk 
utan en judisk församling under öfversteprästen Josna ocb konun- 
gaättlingen Serubabel. I omkring ^/4 sekel (538—458) hade 
denna församling ägt bestånd i Jerusalem, då Esra, en präst och 
en skriftlärd (Esr. 7, 6 f.), drog upp ifrån Babylon med »Guds lag 
i sin band» (Esra 7, 14, 25) för att stödja ocb stärka sina tros- 
bröder. Men det var dock först, sedan hans själsfrände Nehemia 
biifvit persisk ståthållare (445), som han på allvar kunde tänka 

1) Jfr t. ex. BvMf Det israelitiske Folks Historie § 76. 



Digitized by 



Google 



54 Om uppkomsten af 

på att låta folkel förbinda sig till en ny lag. På den 10 dagen 
i den 7 månaden (sannolikt år 444) samlades bela folket på tor- 
get framfor Vattenporten, och Esra uppfordrades att hämta fram 
Moses' lagbok (Neh. 8 — 10). Esra besteg en träställning, som var 
byggd för ändamålet, och på hvardera sidan uppställde sig 7 präster. 
Då Esra öppnade boken, uppreste sig alla närvarande, både 
män och kvinnor, och då han inledt akten med ett lofprisande 
af Gud, svarade de alla: amen, upplyfte händerna och bOjde sig 
till jorden. Därefter började Esra att läsa nr boken, och fortfor 
därmed till inemot middagen, sannolikt uppläsande smärre af- 
delningar, som upprepades och förklarades af de bland folket 
uppställda leviterna. Verkan af det hela var mäktig: bela folket 
brast ut i gråt, emedan det viste med sig, att det dittills icke 
åtlydt Herrens ord, och Esra och Nehemia måste trösta de grå- 
tade med att påminna dem, att dagen vore helig och och upp- 
mana dem att styrka sig med mat och dryck. På den följande 
dagen fortsattes läsningen, men du endast inför hufvudmännen 
för de särskilda släkterna, hvarvid ett stycke var särskildt af- 
passadt för tillfället, då det innehöll budet om Löfbyddohögtidens 
firande på den 15 dagen i 7 månaden. Med utomordentlig ifver 
beredde man sig nu att fira denna högtid, hvilken icke hade 
blifvit ordentligt begången alltsedan Josua, Nums sons dagar. 
Under högtiden läste man hvarje dag i lagboken ifrån den första 
till den sista, under en veckas tid (enl. Lev. 23, 39), från d. 
15—22. På den 24:e i samma månad begick man en stor faste- 
dag, klädd i säck och aska. Under en fjärdedel af dagen lästes 
åter ur Herrens lag och under den andra fjärdedelen aflade le- 
viterna i folkets namn syndabekännelse och utbådo sig Quds för- 
barmande. Men detta var blott förberedelser till den stora buf- 
vudakten. Ty sedan några leviter i en längre bön till Gud er- 
inrat om hans nåd och makt, hans utkorelse af Abraham och 
hans trofasta bevarande af förbundet, trots straffdomarna i följd 
af folkets synder, förpliktade sig församlingens världsliga och 
andliga ämbetsmän, 85 till antalet, skriftligen att hålla den före- 
lästa lagboken, medan alla de öfriga af folket, ända ned till 
dörrvaktarne, sångarne och tempeldrängarne, hustrurna och dött- 
rarna med ed förbundo sig att vandra i Guds lag och hålla dess 
bud och rätter. 

Detta är en scen, som erinrar om den förut påpekade 
under konung Josia. Och frågan blifver då: hvilken lagbok var 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamenieis kanon. 55 

det 8om bär förelästes och till bvilkeD folket förpliktade sig? 
Kaenen *) m. fl. hålla före, att det var deo s. k. Prästkodex eD- 
samt, Wellhansen') anser det otvifvelaktigt, att det var hela 
PentateakeDy och DillmanD bar, som mig synes, med öfverty- 
gande skäl bevisat det'). Från denna tid har alltså Lagen, 
Tora, bortsedt från några mindre oväsentliga redaktionsföränd- 
ringar af de skriftlärde^), i det omfång b vari vi äga den, haft 
kanonisk giltighet bland judarna. Genom kanon skilja sig de 
efterexilska jndarne ifrån det gamla Israel. I stället för det fria 
lefvande ordet, träder den i boken skrifna Lagen såsom den eds- 
förpliktade församlinges rättesnöre. Ty äfven sedan Profeterna 
och Hagiografema samlats och blifvit delar af kanon, så lägges 
dock hafvndvikten på Lagen, i det de andra delarna betraktas en- 
dast såsom supplerande förklaring eller tillägg nbnp^). Detta 
Lagens företräde framför de öfriga skrifterna visar sig äfven däroti, 
att i senare tid, ej blott i Talmnd utan äfven i Nya Testamentet 
hela skriftsamlingen benämnes med detta namn, jfr Job. 10, 34; 
12, 34; 15, 25, 1 Kor. 14, 21. 

Fråga vi efter de motiv som varit bestämmande vid faststäl- 
landet af denna förnta del af Gamla Testamentets kanon, så måste 
vi efter den bild, som 2 Konungaboken gifver oss af Denteronomi- 
ums antagande, likasom efter Kronistens berättelse Neh. 8— 10 om 
hela Pentateukens antagande under Esra säga, att det var de le- 
dande männens och det rättrogna folkets längtan att lefva efter 
Jahves vilja. En sådan sträfvan hade väl aldrig saknats inom 
Israel, som ju från första stunden af sin tillvaro såsom folk var 
bestämdt att vara ett folk af Herrens präster. Därför har det sä- 
kert icke heller saknats försök att lägga Guds vilja på folkets 
bjärta genom samlande och ordnande af större eller mindre sam- 
lingar af lagar eller heliga sånger. Det måste ha varit samma 
sträfvan, som gifvit sig uttryck i de äldsta kända historieskrifvar- 
nes (J E:s) bemödanden att skildra folkets historia från äldsta ti- 
der med infogande af dessa gamla lagar och utdrag ur dessa 
sånger. Men Israel i stort var ej förrän efter mycken nöd villigt 
att lyssna bärtill. Då en af dess ädlaste furstar före exilen under 



1) Hist. Krit. Binleitang I, 1887, p. 211, 290, Wildeboer, p. 100. 

2) Proleg. p. 427. 

3) Nnin.- Dent.- Jos. p. 672. 

4) Jfr Dillmarm a. a. p. 689. 

6) Wd)er, Lebren d. Talmnd, 78. £F. 



Digitized by 



Google 



56 Om uppkomsten af 

förutseende af den olycka, som var på väg att drabba folket, åtog 
sig en genomgripande reform af gudstjänsten pi grandvalen af 
en igenfunnen lagsamling, var folket dock i sin helhet ännu icke 
genomträngdt af begäret att helt ^äna Gud. Först under exilens 
lidanden, som gjorde slut på Israel såsom konungadöme och folk, 
hade en församling vuxit fram, som var villig att åtaga sig La- 
gens bud i hela deras utsträckning. Frestelsen till afguderi och 
oren kult, som före exilen haft en så förförisk makt öfver Israels 
sinnen, har nu förlorat mycket af sin trollkraft, och Antiokus' för- 
sök att införa en främmande gudsdyrkan uppkallar nästan hela 
nationen mot honom. Hvilken betydelse Lagen i denna församling 
ägde, framgår måhända tydligast däraf, att själfva den döende pro- 
fetian (Mal. 2, 7 ; 4, 4) uttryckligen förmanar till dess trogna iakt- 
tagande, och af Kronistens världsåskådning, som icke kan tänka 
sig det forna Israel utan denna lag och därför esomoftast hän- 
visar till den (2 Kr. 23, 18; 25, 4; Esra 3, 2). För att förstå 
hvad den varit för enskilda fromma individer under denna tid, 
är det nog att hänvisa till psalmer, sådana som 19 och 119, eller 
till Syr. 24, v. 32 ff. Lagen var ännu ej en död bokstaf, såsom 
den senare blef, utan uttrycket för Guds vilja, såsom man under 
århundraden förut hade uppfattat den. Att man i och med dess 
kanonisering äfven infört tron på den såsom ett verk af Moses, 
kan ej bevisas. Tvärtom tillskrifver Esra 9, 11, där vi återfinna 
Lev. 18, 25, 27 och Deut. 7, 3, dessa befallningar Guds tjänare 
profeterna (jfr Zak. 7, 12), alldeles såsom hade man ännu en 
riktig känsla af, att det skriftliga affattandet af lagarne tillhörde 
profeternas tid och icke Moses. Dock synes redan Kronisten ha 
tänkt sig Moses såsom upphofsmannen till hela lagboken (Neh. 
8, 1, 2 Kr. 25, 4 jfr 2 Kon. 14, 6). 



Kap. 7. 

TJppkomsten och aMutningen af Profeterna. 

Att man på Esras tid skulle ha upphöjt andra skrifter än 
Lagen till samma rang och värdighet som den erhöll, därpå hafva 
vi inga bevis. Den anförda berättelsen i Neh. 8—10 ger ingen 
anledning att tänka på några andra skrifter, och samaritarnernas 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 57 

kaDon gör det osannolikt^ att judarnes egen skulle på denna tid 
ban omfattadt mer än Pentateuken. Att samariterna i en senare 
tid åtminstone äfven ägt en Josnabok, som i väsentliga stycken 
kommit den kanoniska Josnaboken nära, ebnru innehållande åt- 
skilliga apokryfiska tillsatser, och hvilken medels ett hihang fört 
dess historia fram till kejsar Alexander Severns tid^), kan för- 
klaras däraf, att Josnabok, enligt hvad nu i allmänhet antages, 
ursprungligen hörde tillsammans med Pentateuken, äfvensom däraf 
att Josua Tar en framstående person af Efraims stam. En när- 
mare reflektion på förhållandena visar dessutom, att det på Esras 
tid icke kunde vara fråga om någon kanonisering af de historisk- 
profetiska skrifter, som slutligen upptogos och nu bilda den andra 
gruppen af kanon. Dessa skrifter gå, såsom vi sett i den ju- 
diska kanon under ett namn. Profeterna, och det är därför högst 
sannolikt, att de åtminstone till största delen samtidigt upptagits 
däri, vare sig detta skett genom en officiell akt, sådan som den 
hvilken beseglade Lagens kanoniska ställning, eller att de samt- 
ligen så småningom tillvunnit sig denna värdighet. Bland denna 
andra hufvudgrupp finna vi nu skrifter af profeter, som lefde 
samtidigt med Esra och Nehemia, och det kunde naturligtvis ej 
vara tal om att afsluta profet-kanon, förrän profeternas egen 
röst hade förstummats, d. v. s. en lång tid efter Malakias tids- 
ålder. En sådan åtgärd kunde nämligen ej vara motiverad, förr- 
än judarne blifvit medvetna om, att profetians ande utslocknat. 
Men detta var, såvidt vi veta, händelsen först under den gre- 
kiska tiden (1 Makk. 4, 46; 9, 27; 14, 41, jfr de tre ynglingar- 
nea sång v. 14). 

Att profetiska skrifter lästes och skattades högt långt före 
denna tid, var en naturlig sak. Om några skrifter redan från 
första stunden af sin tillvaro bort äga karakteren af heliga, så 
var det väl profeternas verk. Men vi må ej förgäta, att folket 
i stort föraktade profeternas röst allt intill Jeremia, och att det 
endast var en ringa »kvarlefva», i hvilkens ögon deras ord hade 
betydelsen af ett ord från Israels Gud. Och så länge Herren 
fortfor att tala till sitt folk genom nya profeter, som efterträdde 
de gamla, så kunde det icke ligga någon särskild vikt uppå 
att samla eller kanonisera de gamlas skrifter. Profeterna själfva 
lefde och verkade ju äfven närmast för det närvarande. Skrifva 



I) KauUsdi, Hersog u. Pliit, Real-Bncykl. XIII p. 361. 



Digitized by 



Google 



58 Om uppkomsten af 

de nägot, så är det mestadels korta utsagor eller syner på taflor, 
som slås npp på allmänna ställen, så att folket kan läsa dem, 
jfr Jes. 8, 1 ; 30, 8, Hab. 2, 2. Och de flesta af deras skrifter, 
som kommit oss tillhanda, åtgöra väl egentligen endast referat 
af deras tal, såsom Jeremias exempel visar (Jer. 36, 2 ff.). I 
vissa fall torde de själfva ha nppskrifvit några af sina tal vid 
betydelsefulla tillfällen fl5r att öfverlämna dem till en krets af 
vänner eller lärjungar, som slutit sig till dem. Efterföljande 
profeter oeh profetlärjungar torde ej blott flitigt ha läst föregå- 
ende profeters skrifter utan äfven varit angelägna att bevara dem 
till efterkommande. Detta framgår af de många beröringspunk- 
ter i tankegång och uttryckssätt, ja citat från föregående, som 
finnas hos de flesta, delvis äfven hos den olärde herden från 
Tekoa, Amos. I den mån tiden framskred och historiens domar 
bekräftade profeternas utsagor såsom sanna, måste dessa helt 
naturligt ha blifvit mera vördade och aktade, ej blott bland de 
fromme utan äfvon bland folket i sin helhet. Och från denna 
tid har det måhända blifvit vanligare att profeterna sörjde för 
deras bevarande. Det förtjänar i alla händelser anmärkas, att 
Jeremia är den förste, som af Gud fått befallning att skrifva upp 
Herrens ord i en bokrulle (Jer. 36, 2). När kaidéerna hade gjort 
slut på Israels existens såsom folk, och helgedomen låg i grus^ 
då hade profeterna, de förut föraktade, iltt en upprättelse, som 
var ägnad att gifva deras ord ett dubbelt värde. Då hölls tron 
hos de fromma israeliterna uppe genom erinringen, att profeterna 
förutsagt olyckan och äfven lofvat frälsning ur lidandet, och för 
de otrogna och vacklande var exilen en skola, som ej kunde för- 
fela sin verkan. När sedan befrielsens timme slagit och folket 
fått återvända, så kan detta endast ha ökat aktningen och 
kärleken till de gamla profeterna. Beviset på detta omslag lig- 
ger i de efterexilska profeternas vädjan till hvad de föregående 
profeterna sagt (jfr Zak. 1, 4; 7, 7, 12, Neh. 9, 26, 30), och de- 
ras egen nära anslutning till deras tal och den föregående histo- 
rien, Haggai 2, 6 ff. Zak. 1, 12 ff, 3, 8 f. 8, 14, Mal. 3, 7. Jfr 
äfven Esra 9, 6 ff. 11 ff. 

Och på samma gång som profeternas ord nu i följd af Ouds 
domar i historien framstodo i ett nytt ljus, så måste folkets egen 
historia äfven få en ny och ökad betydelse såsom beviset på 
Ouds uppfostrande ledning af sitt folk. Häraf föddes längtan 
att samla de böcker, uti bvilka denna historia var skrifven. Ty 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 59 

till profeternas ord utgjorde denna historia den bästa kommen- 
tar, och utan denna kommentar var en stor del af deras atsagor 
obegriplig. Hvilken betydelse den gängna historien hade för de 
fromma israeliterna, framgår af den stora syndabekännelse, som 
leviterna i folkets namn aflade på den stora bot- och bOnedagen 
år 444^ Neh. 9, och hvilken låter denna historia vara en enda 
stor predikan om Onds nådefnlla barmhertighet och dom. Det 
var därför helt naturligt, att man nn började samla ej blott pro- 
feternas skrifter, ntan äfven de historiska verk, som redan voro 
förhanden. Och här kommer nn den ofvan anförda notisen från 
2 Makk. 2, 13 om Nebemias verksamhet för grundläggandet af 
ett bibliotek, innehållande rå neql %wv fiacilétov xai nQog>rjta5v xai 
tå rov Jafiid xtA, oss väl till pass. Ty att denna notis, rätt fat- 
tad, kan afse ett historiskt faktum, ha vi redan sett, och att den 
med stor sannolikhet gör det, förstå vi i detta sammanhang. 
Men från detta samlande och till profet-kanons afslutning var 
ännu ett betydelsefullt steg. Ett sådant steg togs säkert först 
en lång tid efter Esra. Vi se detta däraf, att Lagen ännu långt, 
efter det hela kanon afslutats, betraktades såsom den förnämsta 
delen, ett förhållande som väl till en del berodde därpå, att den 
länge utgjorde hela kanon. 

Huru länge detta förhållande fortfor, är för närvarande omöj- 
ligt att säga. Det enda säkra beviset på en ändring häri hafva 
vi först uti yttranden från den omkring 200 verkande ben Syrak 
och hans omkring 140 arbetande sonson. Uti företalet till den 
grekiska öfversättningen af sin farfaders verk, gifver sonsonen 
tillkänna, att han kommit till Egypten i det 38 året af Everge- 
tes II:s regering, hvilket motsvarar år 132 f. Kr.^; I detta före- 
tal talar han om skrifter, innehållande den sanna visheten, af 
hvilka Israel är i besittning, och hvilka hans farfader studerat, 
samt nämner den: Lagen, Profeterna och de andra, de efterföl- 
jande böckerna: o vöfAog xai ot nqo^ fixat (at nQog>CT€lai). xai 
ol äXXoc ol xm avrovg i^xokov^tixöveg, rå åXXa natqia ^cfiXia, tå 
lomå tdov pcpXioav. Af det sätt, hvarpå han uttrycker sig, fram- 
går sålnnda, att profetkanon på hans tid verkligen måste vara 
afslutady och att äfven en ny grupp heliga skrifter blifvit tillfogad. 
Att dessa öfriga skrifter, hvilka här nämnas i 3 rummet, utgjort 
de s. k. Hagiograferna, är sannolikt, ehuru vi ej veta någonting 



1) Så Damera efter prof. de Jongs: De psalmis Maccabaicis 1854 p. 71 — 
74, jfr Wildéboer p. 29. 



Digitized by 



Google 



60 Om nppkoni8ten af 

visst om deras antal. Af farfaderns verk se vi, att den andra 
gruppen omfattat, bvad som ingår i den andra hnfvudafdelningen 
af den jadiska kanon. I sin bekanta hymn till fäderna (kap. 44 
ff.) anspelar han nämligen tydligen på händelser, som äro be- 
rättade i Josnab., Samaels- och Konnngaböckerna, och domareti- 
den beröres åtminstone i ett par verser (46, 11, 12). Vidare om- 
talas konkreta drag från Jesajas lif» och han beskrifves såsom 
den der tröstat de öfver Sion sörjande (48, 22—25, jfr Jes. 61, 
3). Jeremia omtalas med uttryck, lånade från hans profetia (49, 
7 Jer. 1, 5 ff.), likaså Hezekiel (49, 8, jfr Hez. 1, 4, 28). Där- 
efter talar han om »de 12 profeterna, som tröstat Jakob och 
och frälsat dem med trosvisst hopp» (49, 10). Han vidrör däref- 
ter Josna och Sernbabel, väl i ordalag som åtgöra en anslutning 
till Haggai och Sakarja (49, 11 ff. jfr Haggai 2, 24, Sak. 3, 1), 
men dock så, att han visar sig äfven känna till Esra och Nehe- 
mia (49, 13), likasom han åtminstone på ett ställe tydligen åsyf- 
tar 1 Krönikeb. (47, 9), och i språk och uttryckssätt har åtskil- 
liga beröringspunkter med vissa psalmer. Ordspråksboken och 
Job. Däremot bar han utelämnat ej blott Job., Daniel, Ester och 
Mardokai utan äfven Esra och Nehemia från listan på de upp- 
räknade berömda personligheterna, kap. 44 f. Det synes oss 
omöjligt att t^rklara detta utelämnande af personer, som under 
den senare tiden erhöllo en så stor vördnad och popularitet, som 
Daniel, Ester och Esra, annat än genom antagandet, att deras 
skrifter ännu icke voro i åtnjutande af samma anseende som de 
öfriga eller med andra ord, ej ännu voro upptagna i kanon. Där- 
emot synes det, i trots af Wildeboers anmärkning^), framgå af 
ben Syraks sätt att tala om de öfriga skrifterna, att ej blott La- 
gen utan äfven de profetiska skrifterna på denna tid hade vun- 
nit kanoniskt anseende. Väl är det sant, att Lagen för honom 
har företrädet och likställes med vishetens källa kap 24 m. fl. 
Men detta är fallet äfven långt senare, i den talmudiska tiden, 
då kanon var afslutad, och bevisar sålunda ingenting. Wildeboer 
anmärker, att ben Sy rak ej ser någon klyfta mellan sig och en 
Jesaja när han skrifver: lu dcåaaxaXCav dg Tigofpijielav éxxew 
xai xataXeCtpa) åvrrjv ug yeveåg alwvo^v^ 24, 33. Men denna an- 
märkning bevisar snarare motsatsen, ty dessa ord äro, såvidt jag 
förstår, här lagda i vishetens (aoipiag) egen mun, och då denna 



1) A, a. p. 2«. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 61 

sägrcr sig »utgjuta lära Båsom profetia» ocb Lagen likställes med 
dess källa, så är bär profetian likställd med lagen. Detsamma 
är äfyen fallet i kap. 39, 1 ff.: ttA^v jov éniåövtog vi^v ^pvxf^v 
€X9Jw€3v xai åiavoovfiivov iv vöfÅip vi/jCctoVj (fog>Cav ndvivDV dgxctlinyi^ 
éxC't^^^^f' ^oi év 7tQog>7jteiaig acr^oAo^ijaérat. 

Att profetkanon på denna tid var afslutad, eller med andra 
€>rd, att de samlade profetiska skrifterna voro likställda med 
Lacl^cd, framgår äfven däraf, att författaren utan vidare i listan 
pä de berömda männen öfvergår från Mose till Josua, domarne» 
Sa^nmel etc. I sammanbang med Hiskias historia nämner ban 
Jesaja, därpå Jeremia ocb Hezekiel, alla på det sätt, att man 
ser, att ban kan bänvisa sina åbörare eller läsare till deras böc- 
ker, ocb till slut anföras de tolf profeterna. Den ordning ban 
följer öfverensstämmer med den talmudiska, med undantag af Je- 
saja, som där sättes efter Hezekiel. För en man, sådan som ben 
Syrak både det väl varit lika lätt att nämna de 12 profeterna, bvar 
ocb en på den plats i bistorien, dit ban borde; men ban gör det 
icke, belt enkelt därför, att ban följer den ordning, som deras 
böcker innebade i skriftsamlingen, ocb på detta sätt innebålla hans 
ord ej blott ocb bart en bekräftelse på, att de 12 mindre profeterna 
d& voro samlade tillsammans med de öfriga profetiska skrifterna, 
atan äfven att denna samling, med den ordning böckerna där både, 
Tedan vunnit en viss bäfd ocb anseende, så att man utan vidare 
kunde bänvisa därtill såsom till något gifvet^). Det måste där- 
för fastbållas såsom ett faktum, att på ben Syraks tid profet- 
kanon varit samlad ocb afslutad, i den omfattning vi nu äga den. 
^tkr denna afslutning ägt rum, eller om den försiggått på samma 
sätt som Lagens fastställande, veta vi icke. Blott så mycket sy- 
nes i alla bändelser vara visst, att den måste ha afslutats en god 
tid före Syracidens uppträdande, då ban kan bänvisa till den så- 
som till någonting allmänt erkänt på hans tid*). Till det förut 
auförda beviset från ben Syraks bok kunna vi lägga Daniel, 
9, 2. Dess affattning torde kunna sättas till omkring 170—165»). 
"^'^ " ' '^ - •' ' ^ - ^ rofetiska böc- 

jrr. 49, 10. dårde 
lenBch. Vill, 156. 

li«t. krit. Kinlrii. 



Digitized by 



Google 



62 Om uppkomsten af 

Hvad vi förat anmärkt angående förberedelserna till samlan- 
det af lagkanon, gäller äfven ocb i ännn högre grad om profet- 
kanon. Den hebreiska literataren ägde flera historiska verk före 
de här nämnda historiskt profetiska skrifterna, hvilka allesam- 
mans visa sig vara af samma komplicerade natur som Pentatenken 
eller Hexateuken. Det torde numera kunna betecknas såsom en 
temligen allmän åsikt bland forskarne på detta område, att alla 
de här ifrågakommande historiska böckerna (Josua-, Domare-, 
Samuels- och Konungaböckerna), såsom de nu föreligga, tillsam- 
mans med Pentatenken bilda ett enda sammanhängande historiskt 
verk, hvilket innehåller berättelser om folkets öden från världens 
skapelse till Jerusalems förstörelse, och därvid ställer hela histo- 
rien under en genomgående religiös pragmatisk synpunkt. Sin 
sista afslutande redaktion kan detta verk i sin helhet icke ha 
fått förr än under exilen, i vissa delar sannolikt först efter exilen. 
Då voro alla yttre och inre betingelser för en sådan storartad af- 
räkning med forntiden för handen. Staten och folket hade gått 
under, och det gällde att med minnet af hvad som en gång varit 
trösta sig för framtiden. Men om denna framtid skulle blifva 
bättre än den närvarande tiden, så gällde det att undvika för- 
fädernas synder. Ty att det var folkets synder, framför allt dess 
kärlek till afgudarne, som dragit olyckan öfver det, det stod nn 
fullt klart för medvetandet. Den föregående historien betraktas 
därför under denna religiöst pragmatiska synpunkt, och alla olyc- 
kor, som träffat folket, förklaras såsom ett straff för dess 
synder: Jerobeams synder ha fört Efraim till undergång, och 
Manasses synd har störtat Juda, trots Josias reformationsarbete. 
På samma gång historien visade detta sammanhang mellan synd 
och olycka, gudsfruktan och välgång i det förgångna, fick den 
äfven ett praktiskt syfte, blef en varning och väckelse att und- 
vika de fel, som förorsakat det förra släktets undergång. Det 
är denna religiösa pragmatism med dess pedagogiska syfte, som 
till slut förlänat dessa historiska skrifter karakteren af heliga. 
Om de endast innehölle en uppräkning af data och fakta, som 
rörde Israels historia, så hade de säkert icke blifvit upptagna 
i kanon. Deras rätt att höra dit är beroende därpå, att de ut- 
veckla och bedöma historien efter Jahves lag och i ljuset af pro- 
feternas läror. Emellertid har denna religiösa synpunkt, som be- 
härskat historieskrifvarne, endast bestämt den allmänna upp- 
fattningen af historiens gång. För de meddelade fakta citeras 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 63 

mer eller miDdre gamla urkunder. I Josuab. ba vi samma källor 
8om i Pentateuken. I de efterföljande historiska böckerna har 
det icke lyckats forskningen att bevisa, att vi äfven där skulle 
ba en Jabvistisk och Elohistisk urkund'). De källor som bär an- 
vändts, torde ha varit andra själfständiga urkunder. Däremot är 
det tydligt, att dessa gamla källor efter Deuteronomiums införande 
undergått en betydelsefull omredigering i deuteronomistisk anda, 
hvarvid dock de arbetande med olika styrka gripit in i de ur- 
sprungliga källorna. Så har denna deuteronomistiska bearbetning, 
såsom man plägar kalla den, efterlämnat betydelsefulla spår i 
Josuabok, Domareboken och Konungab., under det att Samuelsb. 
blifvit behandlad med lätt hand. 

Till samma tidpunkt ledas vi äfven genom en betraktelse af 
de egentligen profetiska skrifternas sammansättning. Jesajas bok 
ionehåller en samling profetior, af bvilka hela partier säkert för- 
skrifva sig från en senare tid. Sä t ex. erkännas nu allmänt 
kapp. 40—66 tillhöra exilens tid, och till samma tidpunkt äro 
äro sannolikt flera andra stycken, såsom kap. 13, 2—14, 23; 24 
—27, 34—35 att hänföra *). En sammanställning af alla dessa 
profetior, som enligt det föregående redan på Jesus ben Syraks 
tid synas ha tillskrifvits Jesaja, kan följaktligen ej ha skett förr 
än efter exilen^). Till ungefär samma tidpunkt om ej senare, 
hänvisar oss äfven Jeremias bok. Få vi, i enlighet med ett nu- 
mera bland vetenskapsmännen vanligt antagande, anse, att de 
många och viktiga afvikelserna från den massoretiska texten hos 
Septuaginta icke bero på okunnighet och slarf, utan på en till 
grand liggande, betydligt annorlunda gestaltad text^), så visar 
detta, att man länge med stor frihet behandlat Jeremias profe- 
tior. Möjligen voro hans profetior ej nedskrifna i en bestämd 
ordning, utan vissa delar eller grupper cirkulerade hvar för sig 
under en viss tid, bvarunder texten fick en mängd korruptioner 
och felaktigheter^). Heeekiel torde vara den enda bland de 

O Jfr BuddCf Richter u. Samael, och emot honom KitUl i Stadien a. 
KriUken 1892. 

2) Jfr Btihlt JesftJB, Drivers och Königs arbeten i inledningsveteoakap. 

3) Om FUrsts (Kanon 15 ff.) åsikt om jadarnes antagande af en Jes. I 
och Jes. II se fFt7c2e&oer, 124, Marx-Dalman a. a. p. 34. 

4) Jfr Warkman, The Text af Jeremia 1889, med förord af Delitzscb, 
som instämmer i förf.-s resaltat, att LXX haft en annan hebr. text framför 
sig än den i våra biblar bevarade, jfr p XXI. 

5) Jfr Driver, Introduction, p. 254. 



Digitized by 



Google 



64 Om uppkomsten af 

Större profeterna, som affattat sin bok i den form och gestalt, 
bvari den kommit till oss^). Men han lefde nnder exilen, och hans 
bok kan natarligtvis ej ha vannit kanoniskt anseende förrän 
efter hemkomsten därifrån. De tolf mindre profeterna utgjorde 
ej blott enligt Baba Batra utan äfven på ben Sjraks tid, såsom vi 
sett, en bok; och det är högst sannolikt, att man redan från bör- 
jan betraktat dem såsom utgörande endast en, då de särskilda 
skrifterna voro för små för att bilda en bok hvar för sig. Från 
de män, hvilka sålunda förenade dessa tolf profetskrifter till ett, 
torde öfverskrifterna t. ex. till Hosea, Amos, Mika, Zefanja här- 
röra likasom de tre likformiga öfverskrifterna i Sak. 9, 1; 12, 1 
Mal. 1, 1 miT» na-r ««tD «). Att Zakarja äfven skalle vara förf. 
till kapp. 9—14 i hans bok, är ett antagande, hvilket numera en- 
dast kan stödjas af den förhandenvarande oenigheten rörande 
tiden för dessa profetiors (k. 9—14) tillkomst. Allt talar dock 
för att vi här ha att göra med profetior af anonyma författare *), 
och att äfven de, som sammanställde de 12 mindre profeternas bok, 
sannolikt icke heller kände deras namn. Kapp. 9 — 1 1 höra tydligen 
ihop såsom en del och likaså kapp. 12 — 14. Nu inleddes kap. 9 med 
uttrycket : mrr» -jst hwo . Detta fattades af dem, som samman- 
ställde de tolf profetböckerna, såsom öfverskrift och i öfverens. 
stämmelse därmed formades öfverskrifterna till kap. 12 och Mal. 
1, 1. Dock beböfver detta ej innebära, att författaren till Mala- 
kias bok var okänd för dem, som sammanställde de 12 mindre 
profetböckerna'). Dessa omständigheter äro af vikt för frågan 
om tiden för affattandet af de 12 mindre profeternas bok. Att 
Malakias bok härrör från tiden efter exilen, framgår ot^irtydbart 
af bokens innehåll. Fråga kan endast vara om boken är skrif- 
ven före eller efter Esras ankomst ^). Skulle hans bok ha varit 
anonym på den tid, då de mindre profeternas bok sammanställdes, 
så måste en lång tid ha förflutit sedan dess affattande. Detsamma 
framgår äfven af tilläggen till Sakarjas bok, under förutsättning, 



1) König, Enleit. 368. 

2) Drwer, iDtrodaoUon, 333. 

3) Jfr Drivers och Kimigs arbeten i inledningsyetenskap Drwer, 334, 
König, 378. 

4) Att namnet på förf. ditsattes efter en riktig tradition och ej endast 
på grund af ordet "^SmVo i 3, I såsom Ewald, Kucnen, Reuss, Stade m. fl. an- 
taga, är sannolikt. 

6) Driver^ Introduction, 334 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 65 

att de, som ditsatte dessa tillägg, betraktade dem såsom härrörande 
sig fråD förf. till Sak. 1—8. Till en temligen långt framskriden 
tid, åtminstone ö:te århundradet >), för oss äfven affattandet af pro- 
feten Jonas bok. Den är uppenbarligen en allegori på grundvalen 
visserligen af ett traditionelt stoff, som dock blifvit behandladt med 
temligen stor frihet i didaktiskt syfte. Alla data och fakta, som 
de profetiska skrifterna själfva gifva vid handen, föra oss så- 
lunda till den efterexilska tiden för frågan om deras slutliga re- 
daktion och samlande. Men ifrån detta samlande och till profet- 
kanons afslutning måste ännu en tid ha förflutit. Vi ledas på 
denna väg åtminstone ett århundrade fram i tiden efter Nehemia. 
För fastställande af en terminus a quo sakna vi tillförlitliga upp- 
lysningar af det enkla skäl, att vi ej veta mycket om denna tid. 
Man kunde visserligen sätta i fråga, om ej Kronisten, hvilken 
skref c:a 300 f. Kr. och utan vidare citerar en annan källa än 
våra kanoniska Samuels- och Konungaböcker, förutsätter, att hans 
verk ej var någonting öfverflödigt, eller med andra ord, att de 
historiskt profetiska skrifterna på hans tid icke hade betydelsen 
af en gång för alla kanoniserade framställningar af Israels historia. 
Vår bristfälliga kännedom af den tidens förhållanden manar väl 
till försiktighet i våra slutsatser. Men då han på grundvalen af 
en för oss nu förlorad urkundsamling gifvit en i mycket från 
Samuels- och Konungaböckerna afvikande historia om den äldre 
tiden, så ligger denna slutsats dock nära till hands. Men om 
profetkanon på hans tid ej ännu var afslutad, så måste den dock 
snart nog ha blifvit det, innan hans verk hunnit göra sig så 
kändt, att det kunde få en plats däri. Likaledes kunde man 
sätta i fråga om ej olikheten mellan Septuaginta och den masso- 
retiska texten i åtskilliga profetiska skrifter såsom Samuelsb. och 
Jeremia, hvilken olikhet förutsätter en mer eller mindre olika 
grundtext hos de grekiska öfversättarne, antyder, att dessa skrif- 
ter ännu vid tiden för deras öfversättning icke vunnit kanoniskt 
anseende. Men detta för oss uppenbarligen för långt fram i tiden. 
Öfversättningen af profetkanon har sannolikt ej förelegat såsom 
ett helt i Alexandria förrän omkring 200 f. Kr., då den första 
öfversättningen under Ptolomeus II Filadelfus (284—247) sä- 
kert blott gällde lagen. Af prologen till ben Syrak veta vi, 
att ej blott Lagen och Profeterna utan äfven åtminstone en 



1) Drwer, 30i. 

SUt9*: G»in]a TeBUnentets kanon. 



Digitized by 



Google 



66 Om uppkomsten af 

del af Hagiograferna voro öfversatta till grekiskan omkring 140, 
ocb det sätt bvarpä ban talar om bibelns 3 delar visar^ att man 
äfven där var medveten om, att den andra afdelningen, Profe- 
terna, bildade ett på visst sätt afslntadt belt i ft^rbållande till den 
tredje gruppen^). Öfversättningen af denna grnpp bar därf{)r 
svårligen knnnat äga ram, förrän den var likställd med Lagen. 
Med andra ord, Profeternas kanonisation måste ba varit ett fak- 
tum före 200. 



Kap. 8. 

TJppkomsten och afslutningen af Hagiograferna. 

Att många af de skrifter, bvilka slutligen upptogos i den 
tredje bufvudgruppen, funnos långt före den tid, då Profeterna, 
den andra delen af kanon, afslutades, såsom t. ex. en stor del af 
Psalmerna, Job, Rut, Klagovisorna, Ordspråksboken, Höga Visan, 
beböfver icke särskildt bevisas. Hafva vi rätt förstått den i 2 
Makk. 2, 13 meddelade notisen om Nebemias verksambet för 
grundläggandet af en boksamling, så fanns i denna samling också 
en del psalmer: tå tov Ja^id. Till denna samling lades sannolikt 
under tidens lopp flera psalmsamlingar äfvensom andra af de 
slutligen bland Hagiograferna upptagna böckerna. Från ocb med 
Nebemias tid till ocb med profetkanons afslutning åtnjöto dessa 
skrifter väl samma anseende som de profetiska, ocb den inbördes 
ordningen var måbända mellan vissa af dessa skrifter ej så 
strängt iakttagen. Ruts bok bar t. ex. måbända såsom bland de 
alexandrinska judarne betraktats såsom ett bibang till Domare- 
boken ocb Klagovisorna såsom ett dylikt till Jeremias bok. Efter 
profetkanons fastställande bänfördes de till de öfriga skrifterna. 
En reminiscens af denna blandning af den andra ocb tredje grup- 
pens skrifter föreligger sannolikt i Septuaginta, där tredelningen 
af kanon är uppbäfd ocb profeter ocb bagiografer stå oro bvarandra. 



1) Ätt öfversättniDgeo af Lagen och Profeterna yar färdig på den tid» då 
ben Syraks bok öfversattes, framgår af sonsonens förord, där han bland annat 
klagar öfver svårigheten att öfversatta från hebreiska till grekiska och hän- 
visar till olikheten mellan den grekiska och hebreiska texten för dessa båda 
skriftgrupper: ålXå nal avtÖQ ovofioi nai ai n^Oiptjteiai ital rå Xotnd twv fiåfiki- 
wv oi fiint^åv txBi xifV Siafpo^^dv tv iavTOtg Xéyofiera, 



Digitized by 



Google 



Gamla TestameDtets kanon. 67 

Sannolikt ha äfven alla böckerna atom Lagen under denna tid gått 
nnder ett och samma namn, och Ketubim upptagits såsom en be- 
teckning på de DÖfriga» skrifterna, först sedan profetkanon blifvit 
fastställd >). Efter denna tid stodo Hagiograferna ännu såsom en 
grupp af obestämdt omfång om än med högt anseende, åtmin- 
stone hvad beträffar vissa af de där upptagna böckerna. Ett be- 
vis på det anseende, som kom skrifterna i den tredje gruppen 
till del, hafva vi i det förut citerade förordet till ben Syraks bok, 
där sonsonen betygar om sin farfader, att han beflitat sig om läs- 
ningen af Lagen, Profeterna och de öfriga fäderneärfda skrifterna 
{Tfjv tov vöfiov xai tohf nQog>rii;(5v xai twv aXXfov naigCiov ficpXimv 
dvdyvwacv). 

Huru många af de närvarande Hagiograferna Syraciden stu- 
derat, är omöjligt att afgöra, då hans bok endast innehåller tyd- 
liga hänsyftningar på Kronistens verk, Psalmerna, kap. 47, 8, 9, 
och Salomos ordspråk v. 17. Att den tredje gruppen, om än i åt- 
njutande af högt anseende, ännu var öppen, och de heliga skrif- 
ternas rad sålunda icke afslutad, synes framgå ej blott af det obe- 
stämda namnet på dessa skrifter, utan äfven och ännu mer af det 
sätt h varpå farfadern enligt sonsonens förord beslöt sig för att 
efter noggrant studium af de heliga skrifterna äfven han skrifva 
något till andras undervisning: nQoijx^ij xai avzog avyyqdtpac ti 
tiSv eig naiåtCav xai aog>iav dvrjxovrmv, on(x)g oi q>tXopLay^elg xai 
tovTODV ivoxoi yevoficvoc noXÅ,^ (xäÅÅov éncnqoa^&atv åcå t^qg éwofiov 
fiiaiaewg. Och att författaren själf äfven haft en dylik afsikt, fram- 
går af hela- hans bok, särskildt af hans inspirerade lofprisande af 
visheten i kap. 24. Profetians ande var icke mer, men den gudom- 
liga visheten, som talade med myndighet såsom från den högstes 
man, lefde dock ännu kvar och inbjöd alla som hungrade att sitta 
ned vid hennes fötter (24, 3, 34)^). Vi sakna hjälpmedel för att 
skaffa oss en närmare kännedom om, hvilka dessa skrifter voro, 
som jämte Lagen och Profeterna hade stort anseende bland ju- 
darne på Syracidens tid. Det förut omnämda brefvet i 2 Makk. 2 
meddelar visserligen äfven den notisen, att Judas Makkabeus lå- 
tit samla de skrifter, hvilka under förföljelsen blifvit skingrade 
och delvis förstörda (jfr 1 Makk. 1, 56; 3, 48, Josef. Antiqv. XII, 
5, 4). Men hvilka böcker som då samlades säges icke. 



1) Jfr Wilddfoer a. a. 129 ff 

2) Jfr BuhlKAnon, p. 14. 



Digitized by 



Google 



68 Om uppkomsten af 

För bestämmandet af tidpuDkteo, när den sista afdelningen i 
den gammaltestamentliga kanon och kanon såsom ett helt afsluta- 
des, äro vi sålunda hänvisade till indirekta bevis. Om, såsom 
Freudenthal visat, den omkring 150 f. Kr. skrifvande Enpolemus 
känt till Eronistens verk både på grekiska oeh hebreiska^), ^^ 
innebär väl detta ett bevis på, att detta då varit i åtnjutande af 
anseende såsom helig skrift. Underskriften till den grekiska öf- 
versättningen af Ester synes efter de senaste undetsökningarna 
antyda, att Septuaginta varit afslutad vid utgången af det andra 
årh. f. Kr. (114)*). Af en viss betydelse är, att Simon ben Sche- 
tach (1 hälften af l:sta årh. f. Kr.) skall ha citerat Predik. 7, 12 
såsom helig skrift^). Tillika förtjänar det att anmärkas, att 1 
Makk. 7, 16 f. citerar Ps. 79, 2 såsom en helig skrift: xatå rov 
Xöyov Sv lyQatpef hvilket är så mycket mera betydelsefullt, om denna 
psalm skulle härröra från Makkabéertiden*). Ty förf. till 1 Makk. 
måste ha lefvat under tiden 100—63 f. Kr.*). Äfven Daniel är 
för författaren bekant, jfr 1 Makk. I, 54; 2, 59, 60, och gäller 
sannolikt såsom helig skrift. 

Vända vi oss till Filo och Nya Testamentet, så finna vi här 
visserligen mera hänsyftningar på kanoniska skrifter, men rö- 
rande omfånget af den tredje hnfvudgrupen lämnas vi äfven här 
i ovisshet. Filo citerar mestadels med uttryckligt angifvande af 
gudomligt ursprung de 5 Moseböckerna, Josna-, Domare-, Sama- 
els- och Konungaböckerna, Jesaja, Jeremia, de mindre profeterna, 
Psaltaren, Ordspråksb., Job och Esra. Däremot förekommer 
icke något citat från Hezekiel, Daniel och de fem Megillot^). 
Detta kan vara en tillfUUigbet och är det helt sannolikt, ty 
Filos kanon är väsentligen densamma som vår. Men en exakt 
upplysning om, hvilka skrifter ansågos heliga på hans tid, har 
han icke lämnat. 

Icke väsentligen ntöfver samma ståndpunkt för oss Nya Testa- 
mentet. Moses och Profeterna läsas hvarje sabbat i synagogorna 



1) SchOrer, Qesoh. etc II, 733. 

2) Jacob, Zeitschr. f. d. alttest. Wissensch. 1S90, p. 279. 

3) Buhh Kadod p. 15. 

4} 8å HUeig och flera äldre såsom Teodoras af Mopsuestia, Teodoretus, 
Atanasias, Apollinaris, Cassiodorus m. fl. Äfven Fr. Bcsthgen hänför den så- 
som ps. 74 till denna tid. 

6) Jfr 8(Mrer, Qesch. II, p. 580. 

6) Jfr Buhl Kanon, p. 15. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 69 

(Apg. 13, 15; 15, 21, Lnk. 4, 17), och hela samliDgen af heliga 
skrifter sammanfattas nnder beteckniDgen Lagen och Profeterna 
(Matt. 5, 17; 7, 12; 11, 13; 22, 40, Lnk. 16, 16, 29,31). Lagens 
prioritet framgår af de fOrnt anförda ställena, där o vöfiog begag- 
nas i betydelse af alla Gamla Testamentets skrifter (Joh. 10, 34; 
12, 34; 15, 25, 1 Kor. 14, 21). Pä ett ställe namnes: o vöfAog 
Movaéwg xal nQo^'^Tai xac y;aXfioi, Lnk. 24, 44, med tydlig hänvis- 
ning pi en tredje grupp atom de båda förstnämnda. Väl kanna 
vi ej fatta de i sista rnmmet nämda Psalmerna såsom beteckning 
för hela den tredje grnppen (pars pro tato)^ men å andra sidan 
går det ej heller an att låta denna utsaga vara ett bevis därpå, att 
på Jesu tid förutom Lagen och Profeterna endast Psalmerna voro 
ansedda såsom heliga skrifter. Ty på det citerade stället söker 
Jesus öfvertyga sina lärjungar, såsom han nyss förut gjort med 
de båda vandrarena på vägen till Emmaus, att Kristus måste lida 
och dö och på tredje dagen uppstå från de döda, och för detta 
syfte hänvisar han dem till de profetiska och förebildande utsa- 
gorna i Gamla Testamentet, hvarvid Psalmerna naturligtvis måste 
få ett särskildt omnämnande. Det är därför lika obefogadt att 
af detta ställe draga den slutsatsen, att Hagiograferna på Jesu 
tid utgjordes endast af Psalmerna, som att betrakta deras om- 
nämnande såsom ett bevis på, att alla Hagiograferna vid denna 
tid hade kanoniskt anseende. Af de kanoniska böckerna före- 
komma i Nya Testamentet citat från alla utom Esra, Nehemia, 
Predikaren, Höga Visan och Ester. Hvad Esra-Nehemia vid- 
kommer, så beror det helt visst på en tillfällighet, att denna 
bok icke namnes, då den i alla händelser säkert åtnjöt lika stort 
anseende som Krönikeboken och i början väl utgjorde tillsam- 
mans med denna en bok. På samma sätt får det väl tillskrif- 
vas tillfälligheten, att Obadja, Nahum och Zefanja icke citeras, ty 
de ingingo ju såsom delar i de 12 mindre profeternas bok. Och 
hvad Predikaren, Höga Visan och Ester vidkommer, så kunde 
Jesus och apostlarne ej hafva många anledningar att använda 
dessa skrifter, hvilkas karakter dessutom utgjorde föremål för all- 
varliga öfverläggningar bland rabbinerna. Att de voro upptagna 
bland de heliga skrifterna, skola vi snart visa. I detta samman- 
hang må det blott ännu erinras därom, att den sannolikt yngsta 
af alla Hagiograferna, nämligen Daniel tydligen citeras såsom 
helig skrift, Matt. 24, 15, och att Krönikeboken förutsattes så- 
som känd, jfr Matt. 23, 35, Luk. 11, 5 med 2 Kr. 24, 20 f. 



Digitized by 



Google 



70 Om uppkomsten af 

Att i JesQ ord på det citerade stället hos Matteus och Lakas 
se en anspelning på hela Oamla Testamentets kanon, är dock 
obefogadt. Jesns talar där om det blod, som utgjutits på jorden 
alltifrån Abel till Zakarja. Nn var emellertid icke Zakarja, som 
dödades under Joas, den siste i Gamla Testamentet omtalade 
martyren, utan Urija, som dödades under Jojakim (Jer. 26, 23). 
Men att af detta citat »från Abel till Zakarja» draga den slut- 
satsen, att Jesus menat »från Genesis till Krönikeboken» där Za- 
karjas mord omtalas, och däruti se ett bevis på, att han haft den 
fullständiga judiska kanon i tankarne, där Krönikeboken stod sist, 
är dock förhastadt. Det kan i bästa fall bevisa att Jesns tänkte 
sig böckerna i samma ordning som de senare judarne. Men om 
han tänkt på alla däri upptagna skrifter, veta vi icke^). Vi må 
nämligen ej förgäta, att Bibeln på denna tid ej var en kodex eller 
en bok, utan en hel literatur, hvilken ej ens ägdes fullständigt 
af alla synagogor, och ännu mindre af några enskilda personer. 
Därför finner man ännu i den talmudiska tiden, att rabbinerna 
diskntera frågan om ordningen af böckerna, och huru många 
kunde skrifvas tillsammans i en kodex ^. 

Om Nya Testamentet sålunda icke lämnar oss några exakta 
uppgifter angående den judiska kanons omfång, så hafva vi 
dock goda grunder för det antagandet, att den gammaltesta- 
mentliga kanon vid tiden för Jesu uppträdande faktiskt var af- 
slntad och bestod af samma skrifter, som vi ännu äga i behåll. 
Redan de namn, med hvilka Gamla Testamentet införes, såsom: 
ij yQag>7J, al yqafpaij yqa^ai aytai^ le^a yQUfifiara, i förening med 
de använda citationsformlerna: xa^' wg yéyga/rraCf yeygafifjiévov 
iativy TO yeygafijiiévovy fl^rutsätta ett klart medvetande om skillnaden 
mellan de så betecknade böckerna och hvarje annat slags lite- 
raturalster, ehuru de som sagdt icke medgifva någon säker slut- 
sats angående antalet af de såsom heliga betraktade böckerna. 
Det är först mot slutet af det första århundradet af vår tideräk- 
ning, som vi möta uppgifter, hvilka möjliggöra en bestämd slut- 
sats rörande omfånget af den judiska synagogans kanon. Den 
ena uppgiften härrör från den förut anförda IV Esra, från kejsar 
Domitianus' tid (81—96), och den andra från Josefus* försvars- 
skrift mot Apion^ författad c:a 93 eft. Kr. I den i kap. 14 af 



1) Wildeboer, a. a. p. 45 f., Buhl, Kanon p. 16. 

2) Jfr Marx-Dalman a. a. p. 28 ff. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 71 

deD fbrstDämda skriften meddelade legenden om Esras återstäl- 
lande af de förlorade skrifterna heter det, att Esra med sina 
skrifvare återställde 94 böcker, af hvilka han offentliggjorde endast 
24 och bevarade hemligen de öfriga 70. Af dessa 70 vill nn IV 
Esra vara en, och de 24 förut offentliggjorda äro inga andra 
än de kanoniska. Detta antal, 24, stämmer fullkomligt med 
det af judarna angifna talet på sina heliga skrifter. Så re- 
dan i Baba Batra 14 b, där utom Lagens 5 böcker uppräknas 
8 profetskrifter och 11 Hagiografer, och sedan genomgående hos 
judarne^). Denna öfverensstämmelse i siffertal på de heliga skrif- 
terna är märklig nog och förutsätter, att den judiska kanons 24 
skrifter måste ha varit allmänt erkända på Jesu och apostlarnes tid. 
Till samma resultat leder oss Josefus med ännu större sä- 
kerhet. Hans uttalanden angå för det första skrifternas antal. 
Utom de ö Moseböckerna räknar han, som redan är nämdt, 13 pro- 
fetiska skrifter och 4 böcker, innehållande hymner till Gud eller 
praktiska föreskrifter för menniskorna, tillsammans alltså 22. För 
att förstå huru Josefus fått detta tal, är det nödvändigt att er- 
inra 088 hans och rabbinernas förut påvisade åsikt om profe- 
terna såsom skrifvare af sin tids historia, enligt hvilken Samuel 
ansågs ha skrifvit äfven Domareboken och But, och Jeremia 
förutom sin bok äfven Klagovisorna. Josefus har säkert räknat 
But såsom ett bi häng till Domareboken och Klagovisorna som ett 
bihang till Jeremias bok. De fyra böckerna, innehållande hymner 
och praktiska föreskrifter, hafva sannolikt utgjorts af Psalmerna, 
Ordspråksboken, Höga Visan och Predikaren, och de 13 profe- 
terna, utom de 8 af judarna så benämda, af Krönikeb., Esra-Nehe- 
mia, Job, Daniel och Ester ^). Det för vår närvarande fråga vikti- 
gaste meddelandet lämnar Josefus i slutet af det åsyftade stället 
Contra Apion. I, 8. Ehura så lång tid förflutit sedan de sålunda 
angifna skrifternas upptecknande, har dock, säger han, ingen vågat 
att foga något därtill eller taga något därifrån eller förändra 
något däri; jndarne hade tvärtom lärt sig att betrakta dem redan 
från nngomen såsom ^eov åöyfiara, vid hvilka de vilja förblifva 
och, om så behöfves, gärna dö : Toaovxov yåq dvmog '^åtj naQipx''^' 
xoTog övre ngoa^elvaC le^ ovåhv övre d^eXelv avrwv ovte fiera- 
^étvac TeröXfATjxev. Jläac åh av^Kprnov éarcv ev&vg éx t^$ nQwtrjg 

1) Marx-Dalman a. a. p. 32 Sträck, Hersog k Plitt, Beal-Encyklopedie, 
VII 43. Weber, Lehren d. Talmud, 80, FUrst, Kanon etc. 3 f. 

2) Jfr föreg. sid. 33^ De 6 öfriga böokerna utgjordes af Lagen. 



Digitized by 



Google 



72 Om uppkomsten af 

yevéffewg 'lovåaiotg to voiii^ecv avta d^eov ååypLona xai tovzocg 
ififiévecv xal vnhQ avtcovy ei åéoc, ^tjifxecv 'qdéwg. Dessa ord äro 
så mycket märkligare, som de jadiska lärde på Josefas' tid äoou 
hyste sina betänkligheter mot vissa af dessa skrifter. Detta vi- 
sar, att det var det egentliga folket, det gudfruktiga Israel, icke 
de ledande skriftlärde, som afgjorde en boks anseende såsom 
helig skrift. Och om aktningen och vördnaden för dessa skrifter 
år 93 var så stor, att Josefas, hvilken härvidlag ej attrycker 
blott sin privatmening atan sina trosförvanters åsikt, förklarar, 
att de äro beredvilliga, att, om så skalle fordras, dö för dem, så 
föratsätter detta med nödvändighet ej blott, att kanon en gång 
för alla var afslatad, atan äfven att den akt, som åtgjorde denna 
afslatning låg ett långt stycke bakom hans egen tid. Såsom re- 
saltat torde vi alltså med BahP) kanna säga, att äfven den tredje 
hafvadgrappen var komplett och afslatad före Eristas. Wilde- 
boer*), W. Robertson Smith'), m. fl. hålla visserligen före, att 
det var först c:a 150 eft. Er., som den gammaltestamentliga ka- 
non erhöll sin afgörande afslatning, enär från denna tid först 
inkasten mot åtskilliga af de apptagna skrifterna började tystna. 
Men dessa meningsskiljaktigheter angående vissa af de bibliska 
böckerna voro endast skolstrider, som säkerligen haft föga in- 
flytande på folkets appfattning. 



Kap. 9. 

Be judiska rabbinernas betänkligheter angående vissa 
böckers kanoniska anseende. 

Om vi på grand af det anf[5rda måste förlägga den jadiska 
kanons afslatning till tiden före Eristi appträdande, så ateslater 
dock icke detta, att åtskilliga böcker änna länge inom de judiska 
rabbinskolorna i första och andra århundradet efter Eristas varit 
föremål för diskussioner och öfverläggningar angående deras 
värde och kanoniska giltighet. Inom vissa kretsar hafva dessa 

1) Kanon, p. 27. 

2) A. a. p. 137 f. 

3) The Old Testament in the jewisch Chnrch, p. 182 ff. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 73 

jadieka koDtroverser om några bland de kanoniska böckerna tol- 
kats så, att kanon, så länge dessa diskussioner fortgingo, ännu 
betraktats såsom öppen, och att en afslutning kan sägas ba ägt 
rum, först när invändningarna mot de ifrågavarande skrifterna 
tystnade. Men detta är tvifvelsutan en förhastad slutsats. Väl 
kunde den omständigbeten, att de skrifter, som äro föremål för 
öfverläggning, delvis sammanfalla med dem, bvilka icke citeras 
af Filo och Nya Testamentets författare, synas ge stöd åt denna 
uppfattning. Men såväl apokalyptikern IV Esras som Josefus' 
uttryckliga angifvande af talet 24 (22) på de heliga skrifterna, 
och framför allt den senares framhållande af dessa skrifters värde 
för judarne visa dock tydligen, att begreppet kanon stod fast 
långt före skolornas afgörande^). Detsamma skall äfven visa sig 
vid en redogörelse för de åsyftade förhandlingarna rörande de 
ifrågavarande skrifterna. 

De omtvistade böckerna böra, hvad flertalet angår, till Ha- 
giograferna. Men man hyste äfven betänkligheter rörande en 
profetisk bok, nämligen Hezekiel. Denna skrift var, såsom vi 
sett, före Syracidens tid upptagen i profetkanon, men vid när- 
mare undersökning fann man, att lagar och föreskrifter, som 
innehöllos i kapp. 40—48, ej stämde öfverens med Pentateukens 
lagstiftning, och på grund häraf var man i begrepp att förklara 
den för apokryfisk, då en viss Chananja ben Hiskia ben Garon upp- 
trädde och förhindrade det. oHvad gjorde han? Han steg upp 
i sitt mm i öfre våningen, och man bar upp till honom trehundra 
krus lampolja, och så han satt där och löste motsägelserna')». 
I>enne Chananja ben Hiskia var samtidig med Hillel och Gama- 
Hel d. ä.^) och har sålunda lefvat vid tiden f[5r Jesu födelse. Att 
han misslyckats i sina försök att förena den prästerliga lagstift- 
ningen i Pentateuken med Hezekiels förordningar, ligger redan 
antydt i den nämda notisen, »ty en barmonistik, som behöfver så 
mycket olja för sin studielampa, fördömer sig själfo^). Man 

1) Åfven Wildeboer erkänner, att Josefas' citerade utsaga, Contra Apion. 
I, 8, visar att, »die allgemeine Uberzeugung yon der Eanonicität dem Beschlass 
der Schnle vorangehtD, p. 42, ehnrn han menar, att man först med detta be- 
slut kan tala om en judisk kanon. 

2) Berättelsen härom finnes på 3 ställen i den babyloniska Talmud. 
SdMbbt 13 b. Chagiga^ 13 a Menachoif 46 a. Några mena, att det Tar Cha- 
nan jas son Bleazar. 

3) Fiirst, Kanon, p. 24. 

4} Frs. DeliUschy Zeitschrift f. kirchl. Wissensch. u. kirohliches Leben 
I (1880) p. 280. 



Digitized by 



Google 



74 Om uppkomsten af 

tröstade sig emellertid med det hoppet, att Ella en gång skulle 
lösa motsägelserna >). 

Medvetandet om det olösta problemet har äfven gjort sig 
gällande längre fram i tiden. Hieronymus säger, att början 
och slutet af Hezekiel äro höljda i dunkel, och bland bebréerna 
får ingen läsa dessa afdelningar eller inledningen till Genesis, 
som ej är 30 år gammaP). Motsägelserna mellan Lagen, den 
heligaste delen af hela kanon, och en profetisk bok, stodo alltså 
kvar, såsom de göra än i dag'). Men kritiken måste ha tyst- 
nat, och de tvistande nöjt sig med hänvisningen till Elias kom- 
mande förklaring. Ty Hezekiel var och förblef en kanonisk 
skrift såsom Jesaja och Jeremia, vid sidan af hvilka man lät 
den stå. Ja, man gick snart så långt, att man citerade från 
denna profet såsom »från Tora» och betraktade hans lagar så- 
som muntligt fortplantade från Moses tid^). Att de nämda in- 
kasten varit allvarligt menade, har man emellertid ingen anled- 
ning att betvifla, äfven om de, som framställt dem icke blifvit 
namngifna, och att på denna grund göra någon skillnad mellan 
de tvifvel, som gjort sig gällande beträffande Hezekiel, och dem 
som framställts rörande några böcker bland Hagiograferna^), är 
obefogadt. Äfven de, som framställt tvifvel mot Ordspråksb., 
namngifvas icke. Väl är det sant, att traditionen om inkasten 
mot Hezekiel förekommer i den babyloniska Talmud, men den 
beror dock på en Barajta^). Blott så mycket torde kunna sägas, 
att tviflen angående Hezekiel, som var en profetisk skrift, sanno- 
likt hade svårare att göra sig gällande och därför varit lättare 
att nedtysta, än de som höjde sig emot den grupp i kanon, hvil- 
ken var af yngre datum än Profeterna, nämligen Hagiograferna. 
De uttalade betänkligheterna angående Hezekiels rätt att höra 
till kanon visa oss emellertid, att tvifvel på en boks kanonicitet 
kunde uppstå, äfven sedan kanon (här profetkanon) var afslutad, 



1) Dessa uppräknas i Meoachot 46^ och utsikten till deras lösning för- 
lägges till Elias återkomst. 

2) Epist. ad Paul., oiteradt af Wildeboer, p. 62. 

3) Det är af intresse att finna, att det pentateukkritiska problemet, i 
hrilket Hez. kapp. 40 — 48 ingå som en väsentlig faktor, varit åtminstone till 
någon del kändt redan af de gamla rabbinerna. 

4) FUrst, i Kanon p. 53. 

6) Så bland andra Wildeboer, a. a. p. 63. 
6) Buhh Kanon p. 30. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 75 

och bäraf följer, att man ej af de framkastade betänklighe- 
terna rörande vissa bland Hagiograferna bar rätt att draga den 
slutsatsen, att denna hafvudgrapp ej var afslntad, förrän dessa 
tvifvel tystnat. 

Om några tvifvelsmål bland rabbinerna rörande andra pro- 
fetiska böcker veta vi intet med bestämdhet. Hvad man i detta 
afseende velat göra gällande om Jonas bok, är grundadt antingen 
på en senare tids lekande med siffror eller på obestämda ntsagor 
i Hischnan. Då ett midraschverk från 12 århundradet^) säger, 
att »denna bok intar en särskild ställning» eller ett kommentar- 
verk från 16 århundradet^) söker förklara detta genom att påpeka, 
att boken sysselsätter sig uteslutande med hedningar, så visar 
detta endast, att man reflekterat öfver denna skrifts egendomliga 
karakter i förhållande till de andra skrifterna, men antyder icke, 
att man på något sätt betviflat dess kanonicitet. Något annat 
visar icke heller ett åberopadt ställe i Miscbnan^), där en utsaga 
af Joel och en af Jona ställas vid sidan af hvarandra, men en- 
dast den förra betecknas med det för Profeterna och Hagiogra- 
ferna i deras motsats till Lagen vanliga namnet Eabbala. Ty 
det visar endast, att Jonas bok icke i samma grad som de andra 
profetiska böckerna kunde gälla såsom en traditionell förklaring 
eller utläggning af Lagen ^). 

De bland rabbinerna omtvistade böckerna inom den tredje 
bufvudgruppen utgjordes af Predikareboken, Höga Visan, Ester 
och Ordspråksboken. Men äfven bär visar det sig, att det icke 
är fråga om att upptaga dessa böcker i kanon, utan endast en 
diskussion om deras värdighet att åtnjuta samma anseende som 
de andra heliga skrifterna. Bland folket voro dessa böcker 
sannolikt i åtnjutande af anseende såsom heliga skrifter, om 
än de på grund af sin egendomliga karakter icke lästes i samma 
grad som t. ex. Psalmerna. Också gifva uppgifterna i den 
rabbiska literaturen vid banden, att Predikareboken, som synes 
ha varit den mest omtvistade under första århundradet af vår tide- 
räkning och därefter, dock af rabinerna själfva betraktats såsom 
helig skrift c:a ett hälft århundrade före Kristus, då citat från 
denna skrift anförts med samma inledningsformel, som användes 



1} Hidr. rabb. till Num. sekt. 18. 

3) Hatnot Kehaoaa, jfr Wildéboer^ p. 66. 

3) Taanit 2, 1. 

4) F. Wéber^ Die Lehren d. Talmod p. 80 Wildeboer a. a. p. 65. 



Digitized by 



Google 



76 Om uppkomsten af 

för citat fråD andra skrifter ^). Men redan förf. till »Salomos Wis- 
het»y hvilken måste ha lefvat före Filo^), låter (2, 1 — 9) de ogud- 
aktiga och gadlösa tala på ett sätt, som så nära anslnter sig till 
Predikarens ord, att man har svårt att värja sig för tanken, att 
han velat gifva en mer eller mindre förtäckt kritik af denna bok. 
Och kort efter midten af det första århundradet af vår tideräk- 
ning synes kritiken ha höjt sig mera oförtäckt gent emot denna 
bok och äfven satt andra böcker under debatt. Så berättas, att 
lärjungarne till de båda berömda rabbinerna Hillel och Schammai 
haft olika åsikter om Predikarens kanoniska anseende, i det de 
förre, som hyllade sin lärofaders mildare åskådning, betraktade 
den såsom kanonisk, under det de strängare schammaiterna för- 
kastade den. Ett afgörande beslut angående Predikarens fattades 
först efter Jerusalems fall på ett möte i Jabne (söder om Jafa) 
omkring 90 eft. Kr., där samtliga skrifternas kanonicitet erkändes 
med särskildt framhållande af Predikaren och Höga Visan. 

Att Höga Visan namnes i detta sammanhang, förutsätter tyd- 
ligen en opposition äfven mot denna skrifts kanonicitet. Af några 
ställen i den babyloniska Talmud framgår, att man efter någon 
debatt måste antaga äfven Rut, Ester och Ordspråksboken, hvilket 
likaledes förutsätter, att deras kanonicitet varit under öfverläggning. 
När deras erkännande ägt rum, är ovisst. Emellertid förstumma- 
des ej ens härigenom kritiken utan fortfor att göra sig gällande 
i l:sta hälften af det andra århundradet, såsom en mängd för- 
hand! igår mellan de då lefvande rabbinerna visa. Bättre blef 
det visserligen, sedan den omkr. 200 redigerade Mischnan hade 
fastställt de heliga skrifternas antal till 24 med uttryckligt fram- 
hållande af Predikaren och Höga Visan. Men ännu i 3:dje årh. 
efter Kristus skall enligt den babyloniska Talmud en rabbin ha 
förkastat Esters bok'). Dessa förhandlingar visa, att striden icke 
gällde de ifrågavarande böckernas äkthet eller ålder, utan hade 
sin grund i vissa anledningar till tvifvel och anstöt i dessa böc- 
kers innehåll, hvilket förutsätter, att begreppet kanon stod fast 
förut, och kunde tjäna såsom måttstock för de fordringar på sed- 
lig och religiös renbet, som en helig skrift skulle uppfylla. Denna 
måttstock fanns långt före Josefus' tid, ty han förklarar, att judar- 
nes heliga literatur ej såsom hedningarnes utgjordes af dtfvfi^ova 



1) Jfr Buhh Eanoo 16 ff. 

2) SchUrer, Geach. II, p. 768. 
S) Buhl, Kanon p. 24. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 77 

xal fiaxofAeva ^cfikCa. Då de ifrågavarande skrifterna väckte tvif- 
velsmål på en sådan renhet och helighet, och man kände sig 
förpliktad att ta dem i försvar, visar detta till fnllo, att deras 
ställning i kanon var afgjord långt fttre rabbinernas förhand- 
lingar om dem i skolorna. Dessa förhandligar knnna därför 
på sin höjd kallas en revision af kanon efter den fornt existe- 
rande dogmatiska uppfattningen af de kanoniska skrifternas 
karakter. Att den ägde ram vid slatet af det första århund- 
radet efter Kristus, sammanhängde med judarnes förändrade lef- 
nadsförbållanden. De hade nu förlorat sitt politiska och reli- 
giösa centrum och voro hänvisade till ett »andligt fädernesland», 
d. v. 8. deras heliga skrifter, hvilket de sökte försvara med så 
mycket större hårdnackenhet gent emot den uppblomstrande 
kristendomen. 

Till belysning af de ofvan refererade förhandlingarne om de 
bland Hagiograferna bestridda böckerna meddelas här några stäl- 
len ur Talmud. I Mischnan, Jadajim, 3, ö heter det^): Alla he- 
liga skrifter göra händerna orena, äfven Höga Visan och Predi- 
karen göra dem orena». Men man hade dock ej vid denna tid 
{^ 200) glömt den förda striden, och därför tillägges det: R. 
Juda ben Ilai (^ 150) sade: Höga Visan orenar händerna, men 
Predikaren är omtvistad. R. Simeon (ben Jochai, samtidig) sade: 
Predikaren hör till de punkter, i hvilka Schammais skola vara 
mildare än Hillels skola (som förklarade den orena händerna). 
R. Simeon ben Azai (svärson till R. Akiba) sade: Jag har 
hört af de 72 gamla på den dag, då de gjorde R. Eleazar 
ben Azarja till ordförande i akademien (då Gamaliel afsattes på 
synoden i Jabne)^), att Höga Visan och Predikareboken orena 
händerna. R. Akiba (den kände ifraren för Bar Kochba) sade: 
Gud bevare, ingen har i Israel tviflat på, att Höga Visan gör 
händerna orena. Hela världen uppväger ej den dag, då Israel 
mottog Höga Visan. Alla Hagiograferna äro heliga, men Höga 
Visan allra heligast, hafva de öfver hufvud stridit, så var det om 
Predikaren. Men R. Jochanan ben Josua, R. Akibas svåger sade: 
Såsom R. Simeon ben Azai refererade, så hafva de stridit och så 
bafva de afgjort. Dessa berättelser förekomma med små afvi- 
kelser äfven i den babyl. Talmud, Megilla, 7 a, där det på tal 
om R. Simeons berättelse om anhängarne af Hillel och Scham- 



1) FUrst, EanoD, 83, B%ihl, Kanon, 28, Wildéboer, 59. 

2) Jost, Geicb. des Jndenthnms II, 30. 



Digitized by 



Google 



78 Oro uppkomsten af 

mai tillfogas: däremot göra Bnt, Höga Visan och Ester hän- 
derna orena. 

Angående Ordspråksboken beter det b. Sebabb. 30 b. : Afven 
Ordspråksboken ville några förklara icke-kanonisk (t3:i), emedan 
den innebölle motsägelser (såsom exempel anföres 26, 4 oeh ö), 
men då det icke skedde, var det emedan man sade: Vi bafva 
genomforskat Kohelet oeb funnit en lösning på motsägelserna, 
därför vilja vi äfven bärefter forska djupare. I Rabbi Natans 
Abot beter det k. 1: I början förklarade man Ordspråken, Höga 
Visan ocb Predikaren apokryfiska, emedan de innehålla bildlika 
uttryck (nnbista); detta varade, tills den Stora Synagogans män 
kommo ocb funno lösningen. Såväl tviflen som afgörandet för- 
lägges bär till den grå forntiden, Såsom exempel på anstötliga 
ställen anföras Ords. 7, 7—20 Höga Visan 7, 12 f. Pred. 11, 9. 

Angående Ester heter det i den babyloniska Gemaran till trak- 
taten Megilla, 7 a: R. Juda säger: Samuel (född 180) bar lärt, 
att Ester icke orenar händerna. Ville Samuel säga därmed, att 
Ester ej var ingifven af den heliga ande? Nej, han menade att 
den väl var ingifven af den heliga ande, men för att läsas, ej för 
att aifattas som skrift. — R. Samuels utsaga gick säkert ursprnng- 
ligen ut på att förkasta boken såsom kanonisk. Men den senare 
förf. ville undanrödja denna stötesten, som beredde honom åt- 
skillig förlägenhet. 

För att rätt förstå betydelsen af dessa förhandlingar angå- 
ende vissa af de heliga skrifterna är det som sagdt nödvändigt 
att behålla i minnet, att begreppet kanon, omfattande 24 skrifter 
fanns på Josefus' ocb apokalyptikern IV Esras tid. Det kan så- 
ledes endast vara fråga om en revision af kanon, ej om ett uppta- 
gande af förut icke- kanoniska skrifter. Detta framgår äfven af 
en granskning af de omtvistade böckernas karakter, hvilken ej 
är ägnad att stödja hypotesen, att de först i och med det, att de 
ifrågavarande betänkligheterna tystnat, vunno en plats bland de 
öfriga heliga skrifterna. Predikareboken, Höga Visan och Ord- 
språksboken betraktades allmänt såsom härledande sig från Sa- 
lomo, och det var därför en naturlig sak, att de alla skulle bafva 
en plats i kanon. Höga Visan är sannolikt den äldsta af alla 
dessa omtvistade skrifter, äfven äldre än Ordspråksboken, betrak- 
tad såsom ett helt, ehuru vissa partier i den senare kunna vara 
och sannolikt äfven äro äldre. Esters bok är sannolikt författad 
ungefär vid tiden för Kronistens uppträdande, och den var på en 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 79 

tid en af jadarne mycket omtyckt skrift, på grund af dess vitt- 
vesbörd om Guds särskilda omvårdnad om hans förskingrade 
egendomsfolk. Den bar till judarne i förskingringen samma Ijnf- 
liga budskap som Ruts bok bar till alla upptagna proselyter. 



Kap. lO. 

Afslutning. 

Esras och Nehemias verksamhet i Jerusalem var af utom- 
ordentlig betydelse för den judiska församlingens följande utveck- 
ling. Därpå är bland annat den senare uppkomna, oriktiga tradi- 
tionen om den Stora Synagogans verksamhet, en tradition hvilken, 
såsom vi sett, hvilar på berättelsen i Neh. 8 — 10, ett slående bevis. 
Såsom man under de betydelsefulla dagarne år 444 uppläste lagen 
styckevis med därtill fogad utläggning, så gjorde man nu allt- 
fort i synagogorna, som från och med denna tid började resa 
sig bär och där i hela landet och snart nog öfverallt, där några 
judar uppehöllo sig. Den af Esra införda riktningen, hvilken, så- 
som vi sett, utbildat sig i Babel och där, fjärran från gudstjänstens 
centralpunkt, fått sin egendomliga prägel, blef utgångspunkten 
för den i jndarnes senare historia så betydelsefulla fariseismen, 
hvars lösen just var att genom studiet och iakttagandet af lagen 
afsöndra Israel från de omgifvande hedningarne. Utan denna 
riktning med dess hänförelse och ifver för att bevara Israel skulle 
judarne efter exilen snart nog ha uppgått i den omgifvande he- 
dendomen. Men det är dess förtjänst att ha tryckt på judarne 
en prägel, en character indelebilis kunna vi säga, som de ännu 
icke förlorat; den har gjort dem till ett internationellt folk, som 
kan lefva och vistas öfver allt, ty lagen och lagstudiet ersätta ännu 
såsom i exilen offertjänsten, och på samma gång till ett exklusivt 
folk, som aldrig förlorar sin egendomlighet. 

Lagen och den fariseiska riktningen, sådan den infördes med 
Esra, har i själfva verket åstadkommit hvad den profetiska för- 
kunnelsen icke förmådde uträtta. Profetian hade gifvit Israel 
en skatt af höga ideal och härliga framtidsbilder, som under 
vistelsen vid elfvarne i Babel hade uppehållit tron och hoppet 
på folkets framtida bestämmelse. Men återkomsten till Jerusalems 



Digitized by 



Google 



80 Om uppkomsten af 

ruiner hade medfört en sådan förlamninfc både i deo religiösa 
hänförelsen och den moraliska kraften att behålla sig obesmittad 
af den omgifvande hedendomen, att folket var på väg att app- 
gifya sin tro på sig själf såsom Guds folk. Profetian fordrade 
nu, att folket genom sin tro allena utan hänsyn till den nedslå- 
verkligheten skulle hålla sig uppe på de ideala höjderna och bida 
messiasrikets annalkande, ehuru det emot de föregående profe- 
ternas förkunnelse dröjde att komma. Men den stora kontrasten 
mellan de stora framtidsförhoppningar, med hvilka Israel brutit 
upp från Babel, och de knappa, ja eländiga förhållandena i Je- 
rusalem verkade starkare än intrycket af en Deutero-Jesajas ande, 
så att man under nära två decennier (538— 520) ej ens kom sig för 
att uppföra templet; och frestelsen att uppgifva sina exklusiva an- 
språk på att vara Guds folk framför andra och inrätta sig efter 
de omkring boende folken, hvilkas gudar väl ej gåfvo löften om 
en sådan härlighet som Israels Gud, men hvilka icke heller voro 
så stränga i sina fordringar som han, var så stark, att judarne, 
sedan templet genom Haggais och Zakarjas verksamhet blifvit 
uppfört, voro på god väg att uppgifva allt och förgäta hela sin 
underbara historia. Men då kom med Esra och Nehemia rädd- 
ningen genom lagen, hvilken gräfde en allt djupare graf om- 
kring Israel och skyddade det bättre än Jerusalems murar, hvilka 
Nehemia uppfört för att kunna genomföra sin reform ^). Genom 
Esras och Nehemias verksamhet fick denna nya andliga riktning 
ett så fast fotfäste ibland folket, att det icke lyckades den mot- 
satta riktningen (den sadduceiska), som fullföljde kosmopoliska syf- 
ten, och hvillken räknade sina målsmän ibland prästerskapet och 
de förnäma, att utrota dem. 

I jämförelse med profeternas vidhjärtade, evigt unga och 
friska lifsåskådning ter sig denna riktning med sin trånghjärtade 
partikularism och sitt pedanteri för oss såsom föga tilltalande. 
Men man må ej vara förhastad i sin dom öfver densamma. Det 
är dock den, som har räddat Israel från att uppgå i hedendomen. 
Dessutom må man ej utan vidare likställa denna riktning med 
fariseismen på Jesu tid. Lagen var ej ännu en död bokstaf eller 
ett ämne endast för teoretiskt studium, såsom den sedan blef. 
Man jämföre de hänförande psalmer, som sjunga lagens lof t. ex. 
119. Det fanns ännu inom denna lagiska riktning en frisk och 



1) Jfr Buhl, Det israel. Folks Historie § 76, 76 ff. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentes kanon. 81 

ädel kärna, som 8Ökte näring och vederkvickelse äfven i det rika 
arfy som profeterna efterlämnat åt Israel, och till dessa af den 
profetiska anden närda och lifvade israeliter hafva vi att hän- 
föra den fortsatta psalmdiktningen. De davidiska psalmerna trös- 
tade de fromme i deras lidande, men mången kände sig äfven 
geoonj dem manad att uppstämma nya sånger. I denna psalmdikt- 
ning når den gammaltestamentliga religionen i vissa afseenden sin 
kulmen. Ju mera de verkligt fromma ledo af Israels yttre förned- 
ring och af förföljelserna från de världsligt sinnade bland folket, 
desto mera lärde de sig att söka sin lycka och sitt högsta goda i 
förbindelsen med Jehovah. Från denna riktning, som vi efter det 
föregående kalla den lagiska, enär lagen och lagstndiet för den- 
samma var det viktigaste, men bvilken sålunda inneslöt den 
fromma delen af folket, som äfven läste profeterna ej blott i 
synagogorna utan jämväl i hemmet och bvilken i psalmerna fann 
ett mot sitt inre svarande eko till Guds egen röst i lagen och 
profeterna, utgingo säkert bemödandena att samla dessa literatur- 
skatter; och här erinra vi på nytt om berättelsen i 2 Makk. 2: 
13 om Nehemias bibliotek. På grundvalen af denna ifver för 
lagstudiet vaknade äfven intresset för den s. k. cbokma-literatu- 
ren, bvilken i Salomos Ordspråk och Jobs bok fått sitt egendom- 
liga uttryck, och i Predikaren och en Jesus ben Syrak nu på 
nytt uppblomstrade. Om än Lagens införande på visst innebar 
en stagnation i Israels andliga utveckling, därigenom att de 
profetiska tankarne icke fingo komma till sin rätt utan stereotype- 
rades i former, som ej räcka till för deras innehåll, så har dock 
den för lagstudiet ifrande riktningen således förtjänsten af att ha 
räddat Israel från att förlora sitt högsta goda, och den har vi- 
dare genom sina ädlare element, hvilka sökte och funno sin nä- 
ring i de profetiska och de öfriga skrifterna förtjänsten att ha 
samlat äfven dessa och gjort dem till delar af religionsurkunden. 
Några närmare bestämningar angående de personer som samlat 
de böcker, hvilka ingå i kanons båda senare delar, och afslutat 
kanon, kunna icke gifvas. Det är sannolikt, att det varit de 
skriftlärde, bärarne af den lagiska riktningen, som utfört detta 
verk, men dessa hafva väl endast bekräftat, hvad som var ett 
faktum bland det fromma folket. De skrifter, hvilka ibland de 
rättrogna judarne aktades högt och lästes till allmän eller en- 
skild uppbyggelse, ha sannolikt af dessa sedan betecknats såsom 
heliga, utan att de så noga gjorde sig reda för de principer, som 

Stavt : OMnla Tettomentets kanon. 6 



Digitized by 



Google 



82 Om uppkomsten af 

bestämde dem vid apptagandet af deo eller deo skriften. Därför är 
det numera omöjligt att närmare bestämma de grandsatser, bvilka 
i hvarje fall ledde de skriftlärde vid deras arbete för samlandet och 
afslotandet af kanon. Sä t. ex. är det svårt att förstå bvarför en 
JesQS ben Syrak ocb 1 Makkabéerboken uteslötos, nnder det att Pre- 
dikaren, Ester och Krönikeboken upptogos. Daniels bok, som san- 
nolikt är en yngre skrift än Syraks bok, torde väl tidigt ba upp- 
tagits såsom helig skrift framför denna på den grund, att man 
hänförde åtminstone en del af dess innehåll till den vise Daniel, 
som lefde vid hofvet i Babel, och Predikaren därför att man 
likställde honom med den vise Salomo. Men ur religiös synpunkt 
står Syraks bok likasom Salomos Vishet icke efter denna skrift, 
och 1 Makkabéerboken innehåller säkert en lika trovärdig histo- 
risk framställning som Ester och Krönikeboken. 

Men häraf följer ock för oss den viktiga slutsatsen, att en 
boks rätt att tillhöra kanon icke får sökas i dess omedelbart re- 
ligiösa innehåll, utan i dess utbredning och anseende inom den 
judiska församlingen^). Så länge man mäter de särskilda böc- 
kernas värde uteslutande efter det religiösa innehållet, så leder 
detta åtminstone hos mera kraftiga och själfständiga naturer till 
nedsättande och förkastande omdömen om vissa enskilda skrifter, 
som ur denna synpunkt ej f<örsvara sin plats i kanon bättre än 
andra, som icke blifvit upptagna. Men de kanoniska skrifterna 
hafva icke tillkommit och deras värde får ej heller mätas efter 
en sådan allmän måttstock. De utgöra en samling skrifter, uti 
bvilka den gammaltestamentliga religionen under olika stadier 
funnit sitt uttryck. Denna religion företedde ej en jämt fort- 
gående utveckling, utan inträdde, sedan den i profeterna och vissa 
psalmförfattare nått sitt kulmen, i en regress för att derunder 
liksom blifva medveten om sig själf såsom ett förberedande sta- 
dium för det nya ocb fullkomligare, som skulle träda i dess 
ställe. De skrifter, som uppkommo under denna tid, då några 
delvis öfvergåfvo fädernas gamla tro utan att dock helt kunna 
bryta med den, därför att det nya, som skulle ersätta den, ännu 
ej var till, eller lämnade en del af profeternas höga ideal för att 
nöja sig med en lägre ståndpunkt, afspeglade ock den israeli- 
tiska andens religiösa lif och hafva sålunda en rätt att tillhöra 
kanon; och det var sannolikt detta förhållande, som skaffade 

1) Jfr till detta och det följande Bahh Kanon u. Text. p. 70 ff. 



Digitized by 



Google 



Gamla Testamentets kanon. 83 

dessa skrifter eu plats blaDd de andra heliga skrifterna. För känne- 
domen af det israelitiska folkets andliga utveckling äro sålunda 
Krönikeboken, Ester och Predikaren af lika stor betydelse som 
Samuels- och Konungabökerna, en Jesaja och Jeremia, och vi kunna 
känna oss tacksamma, att äfven dessa blifvit åt oss bevarade, 
ehuru de i religiöst hänseende beteckna ett betydligt lägre stadium. 
Från denna synpunkt bör man äfven betrakta de s. k. apo- 
kryfiska skrifternas betydelse. Att flera bland dessa t. ex Syrak, 
Visbetens bok och 1 Makkabéerboken mycket väl kunna mäta 
sig med Krönikeboken, Ester och Predikaren, lärer knappt kunna 
bestridas. Men då den judiska synagogan uteslutit dem från sam- 
lingen af sina heliga skrifter, så ligger däri äfven för oss en vink 
därom, att de i stort sedt icke hafva samma betydelse för känne- 
domen af det israelitiska folkets religiösa lif som de kanoniska 
skrifterna. Ty ingen lär väl kunna bestrida, att Israels folk 
själft är den ende kompetente domaren i fråga om hvad som är 
ett troget uttryck af dess andliga utveckling och hvad som inne- 
håller främmande, mer eller mindre modifierande element; en 
närmare undersökning af dessa apokryfer visar äfven, att de 
i stort sedt icke i samma grad gifva uttryck åt den gammaltesta- 
mentliga uppenbarelsens utvecklingsgång. Däremot är det lätt 
förklarligt, att judarne i Egypten, som kommit i en närmare be- 
röring med den världseröfrande bellenismen och fått en mera 
universell blick på historien, likasom den kristna kyrkan, som ej 
var blott en fortsättning af det gamla Israel, utan med sitt nya 
andliga innehåll lösgjorde sig från de gamla formerna fbr att kunna 
upptaga hela menskligheten i sitt sköte, också förstod att upp- 
skatta och värdera en del af dessa utomkanoniska skrifter. Ju- 
darne i Alexandria upphäfde ej blott den gamla tredelningeu 
(Lagen, Profeterna och Hagiograferna) och satte profeter och ha- 
giografer om hvarandra, utan upptogo äfven i följd af ett vid- 
sträcktare inspirationsbegrepp bland dessa en mängd icke-kano- 
niska skrifter, hvilka sedan genom Septnaginta delvis upptogos 
äfven af den kristna kyrkan såsom kyrkliga läseböcker. Deras 
historia tillhör den gammaltestamentliga kanons historia inom 
den kristna kyrkan, hvilken ej ingått i planen för vår framställ- 
ning. För kännedomen af judarnes senare historia äro dessa 
skrifter, om de än i stort sedt ej lika troget afspegla den judiska 
religionens utveckling, dock af stort värde, och vi kunna ur denna 
synpunkt känna oss tacksamma, att man ifrån början i Alexan- 



Digitized by 



Google 



84 Om uppkomsten af Gamla Testamentets kanon. 

dria ryckt in äfven dessa skriffer i kaDon^ en oraständighet, för- 
utan bvilken de väl ej åtminstone i sin helhet skalle ha nått oss. 
Men å andra sidan är det en förtjänst af de protestantiska 
kyrkorna gent emot den grekiska och romersk-katolska, att de 
gifvit församlingen endast de kanoniska böckerna och sålanda 
medgifvit jadarne, de enda verkligt kompetente, rätten att afgöra 
hvad som är ett troget uttryck af deras andliga utveckling. Sin 
toleranta, historiska åskådning gent emot den reformerta kyrkan 
t. ex. en del af det brittiska bibelsällskapet, som gjort utelämnandet 
af apokryferna till ett villkor för samarbete med andra, har den 
lutherska ådagalagt genom att efter Luthers föredöme tillåta, 
att apokryferna upptagas i de tryckta bibelexemplaren såsom 
nyttiga läseböcker. Men då vår kyrka sålunda i denna fråga in- 
tagit en historiskt riktig ståndpunkt, så kan man endast beklaga, 
att hon ej i allt genomfört sin uppfattning och upptagit äfven ja- 
darnes gamla indelning af kanon i Lagen, Profeterna och Hagio- 
graferna. Med judarnes äldsta uppfattning af kanon och dess 
tillkomst hänger denna indelning, såsom vi sett, så nära tillsam- 
mans, att man ej borde gifva rum åt den förra utan att upptaga 
äfven den senare. Att Luther icke gjorde det, berodde säkert 
endast på ett omedvetet inflytande från Septuaginta och Vulgata, 
och efter honom synes man icke vidare ha reflekterat på möjlig- 
heten eller fördelen af en ändring. En sådan ändring vore emeller- 
tid, om den genomfördes — och vi kunna ej se några hinder eller 
betänkligheter därför — en stor vinst. Därmed hade församlingen 
redan i den yttre anordningen af bibelböckerna en fingervisning 
om de särskilda delarnas ålder ocb tillkomsten af kanon i det hela, 
och bekantskapen med denna äldsta indelning af kanon och med 
hvad däraf följer med hänsyn till de olika delarnes religiösa värde, 
behöfde icke då, såsom tyvärr ännu alltfort är fallet, vara inskränkt 
till fackmännens krets. 



Digitized by 



Google 



Bilaga till Kap. 2. 

Ireneus (Conir. Hseres. Lib. III, 216, ed. Mi^ne p. 948): xal ovSév 
yé d-avfnatfTOV, tov Séov tovto (d. v. s. LXX:8 underbara tillkomst) 
évtiQyrjxévac, og y€ xai h xp ini Na^ovxoSov6(TOQ alxnaluaaiff tov 
laov diagf^aQ€iawv %<Sv yqatfnuv, xai fnerå é^Sofiilxovta ittj twv 
loviaimv åveX^ovvmv eig t^v x^^av avTwv, Snnta iv tolg XQOVotg 
^Agja^BQ^ov tov néQtrwv fiatrcXéaog, évéTivevtrev "EaSQf t(p hqel 
ix fqg g>vlfjg Aévi toig tmf ngoyeyovötmv nQO^rjtcov ndvtag dva- 
td^aa^ai loyovg xai djioxataatijaac rq» Xa^ trjv dcå Maxréwg vo- 
fÅOx^tacav, 

Ttrtullianus (De cuitu feminarura I, 3, ed. Mifi^ne I, p. 1308): 
Perinde potait (Noé) abolefactam eam (scripturam Enoch) violentia cata- 
clysmi, in spiritu rnrsua reformare: qttemadmodum et Hierosolymis Ba- 
bylonia expugnatione deletis omne inatrumentum Judaicoe liieraturce per 
Esdram canstcU restauratam. 

Clemens ÅUxandr. (Ström. I, 21, ed. Potter, p. 392): di Sv (Esra) 
yCvetai ij ånoXviQmatg tov laov xai o tdjv ^eonvevatwv dvayvw- 
Qiafibg xai dvaxaivi^aiibg Xoyiwv; (I, 22, p. 410): énei xdv rj Ne- 
^ovxoåovåaoq alxfiahaaCq, iiaq>duQeLa&» twfv yqaipwv xatå tovg 
'Agta^éQ^ov tov nsqamv patftléwg XQ^'^<^^^ ininvovg ''Eadgag o 
Aevitrig o l€Q€vg yevöfjievog ndaag tag naXacåg avx^cg dvaveov^ievog 
nQ0€gnjt€vaé yqaqtdg. 

Origenes (Selecta in psalmos ed. Lommatzach, Tom. XI, p. 371): 
fftoi "EaSqa xai tavta (psalmerna) fxetå toJv akXwv yQaqxSv dnofÅVti- 
liovBvcavtogy rj xai t tiv naq 'E^Qaiocg naXacwv (Soipäv xatå to 
nQOfSneabr éxdatov ty fivrj/uji avXle^afiévwv tovg éfiq>€QOfjiévovg^ d>g 
itvxév téf ttjv Ixd^etrcv avtaöv ånXov<stéqif ScavoCf Ttenoirjfiévwv xe- 
xa^aQfiévrjv, 

BastUus Magnus i breffet till Chilo (ed. Migne, IV, p. 357), 
där han prisar ensamheten: évtav&a to neSlov, év cp dvax(OQ'>joag 
"Eaåqag nd(Sag rag d-eonvevtftovg ^C^lovg n^ofTtdyfiatc i^sov é^rj- 
Qev^ato. 



Digitized by 



Google 



86 Bilaga till Kap. 2. 

Chryaoatomua (Horn. in ep. ad. Hebrseos, cap. V, Hom. VIII, 4, ed. 
Migne Tora. XII, p. 74): vvv åh ovåi otc yQag>ai eiaiv laaai riveg ' 
xaitoc TO nvevfia to aytov roaavta (pxovöfÅijaev, äaxe avtag g>V' 
Xax^'^^^ • *öt^ OQate avwi^ev, tva fxdd^ritb rov %^eov t^v agtatov 
g>cXav%^Q(onCav . événvevae T(p iÅaxaQi(p Mtovaéc, tåg nldxag éxd- 
hiipéj xaxéaxev avtov teaaaqdxovta iqfiéQag éni tov OQOvg, xai 
ndXtv toaavtag étégag^ wara Sovvac tov vo/åov . fxetå tavta ngogfij- 
tag inefÅ^e fivgCa na&övtag Secvd . éntjli^e nöXefnog, dvelXov ndv- 
tag, xatéxoipav, éveTTQtjx^riaav al ^i^Xot . étégcp ndXtv dvdqi x^aif- 
fjiaatip événvevaév^ wate avtag éxi^éadai, t(p "EaåQ^ XéyoDj xai dno 
Xacipdvmv ffvvteiHjvac énoitjae . fiérå åk tovxo (pxovöfÅTiaeVj éQfirj- 
véviHjvac avtag vno twv é^doitiiijxovta. 

Hieronymus (Adversus HeWidiuro, de perpetua virginitate beatse 
Mari», 212, ed. Migne, p. 190): Certe hodiernus dies illius teraporis 
iestiinandus est, quo historia ipaa contexta est, sive Moysen dicere volueris 
auctorem Pentateuchi, sive Ezran ejusdem instauratorem operis, oon 
recuso. 

Teodorttua (In psalm. I, 606, ed. Migne, 864): nqb nevtrjxovta 
Sh xai ixatov trjg éQiÅrjvscag (LXX) évcavTm, x^eCag dvanlijai^eig 
xdQCtog o i^avfidacog ^Eaiqag tåg leqåg dvéyqaipB ^C^lovg^ vno tijg 
TcJyy *Iovåaia)v dfuieleiag^ xai tijg tcöt BafivÅAovCiuv åvtre^eiag, ndlai 
åtagfi^ageCaag. 

Synopsis Scriptura sacra (Pseudo-Atanasius lib. 20, Atanasii opera 
ed. Migne, IV, 332): ^ItrtOQettac Sh xai tovto ncQi tov "Eaåga, 
ottf dnoXofiévwv twv ^l§XCwv iJ^ d/uXeCag twv Xawv, xai diå f^v 
noXvxQovcov aixiuiaXmaCaVf avtag ^EcåQag, g)cX6xaXog wv xai evg>vijgf 
xai dvayvwtftifjg, ég>vXa^€ ndvta xad^ éavtov xai Xocnov nQorjveyxe 
xai näatv éxåéåmxs xai ovtwg åcaffoiC^ac tå ^t§Xia. 

Leontius af Byzans (De éectis. Act. 11^ VIII, ed. Migne, patr. graeci 
LXXXVI: 1, p. 1212): (^Ea^qag) éX^wv etg tå '^ leqoaoXviia^ xai evqwv, 
otc ndvta tå ^c§XCa ijcav xavd^évta^ ^vCxa yxf^^^^^^^V^^"^} ^^^ 
fxvijfirjg Xéyetai avyyQdxpaa^at tå x^'§t^Xla. 

Isidorus Hispalensis (De ortu et obitu patrum cap. LX, ed. Migne 
V, p. 146: Hic (Esdras) sacrse scriptor exstitit historiae, atque alter 
lator legis post Moysen, namque post captivitatem legera incensau ex 
gentibus renovavit. Hebraicarum litterarum elementa invenit. 

Pseudo- Augustinus (De nairabilibus sacr» scripturae, cap. XXXIII, 
Augustini opera, ed. Migne III: 2, p. 2192): Quo teropore Esdras Dei 
sacerdos combustara a Chaldeis in arebivis terapli restituit legem (I 



Digitized by 



Google 



Bilaga till Kap. 2. 87 

Esdr. VI, VII). Nerape qui eodem Spiritu, quo ante scripta fuerat, 
plenas fuerit. 

Beda Venerabilia (In Esdr. et Nehem. proph. allegor. expositio, Lib. 
II, cap. IX, ed. Migne, II, p. 859): Scriba autero velox in lege Moysi 
Esras, eo quod legem quae erat consumpta reficeret; non solum legem, 
sed etiain, ut communis roajorum faraa est, omnem sacrse Scripturae 
seriem, qute pariter igni absumpta est, prout sibi videbatur legentibus 
sufficere, rescripsit, in quo opere fuerunt quia nonnulla verba, quse oppor- 
tuna arbitraretur, adjecerit, e quibus est illud: Et non surrexit propheta 
in Israel, aicut Moyaea, quem nosset Dominus facie ad fadern^ et cetera. 
Qose videlicet verba non nisi is, qui longo post Moysen teropore viverei, 
dicere potuit. Et in libro Samuelis: Olim in Israel sic loquebatur 
unusquisque vadens consulere Deum, Venito et eamus ad videnten. Qui 
enim propheta dicitur hodie, vocabatur olim videns (/ Beg. IX), Non- 
nulla autero integra volumina quab quondam in populo Israel habebantur, 
intaeta reliquit; quorum ideo nunc nil aliud in sacra Scriptura, quam 
nominis tantum memoria habetur — såsom ex. anföres: Liber bellorum 
Damini (Naro. XXI), Lib. Justorum (Jos. X). Därpå säger B., att Esra 
såsom »?elox scriba» uppfann leviores litteras, men att de gamles skrif- 
tecken remanserunt apud Samaritanos. 

Babanus Maurus (De clericor. institut, lib. II, cap. LIV, ed. Migne, 
I, p. 365): Veteris autem Testamenti secundum Hebrseoruro traditionem 
hi scriptores habentur. Primum Moyses scripsit Pentateuchum. Jesu 
Näve ededit librum suum. Judicum autem et Ruth et Samuelis pri- 
mam partero scripsit Samuel: sequentia Samuelis usque ad calcem 
scripsit Da?id. Malachim totum edidit Jeremias: nam ante sparsus 
erat per singulorum regum historias. Job librum Hebrsei Moysen 
scripsisse putant, alii unum ex prophetis. Psalterium yero scripserunt 
decem prophetse, id est Moyses, David, Salomon, Äsaph, Ethnn, Idithun, 
Eman et filii Core, id est, Asir, Elcana, Ephiasab. Sunt qui et Esdram, 
et Ägg^um et Zachariam scripsisse dicant. Salomon scripsit Proverbia 
et Ecclesiasten et Cantica canticorum. Isaias scripsit librum suum, 
similiter et Jeremias cum Lamentationibus ejus. Viri Sjnagogae sapientes 
scripserunt Ezechielem, Danielem, et Paralipomena et Esther. Esdras 
scripsit librum suum. Omnes autem hos libros idem Esdras post incen- 
sam legem a Chaldeis, dum Judaei ingressi fuissent in Jerusalem, divino 
afflatns Spiritu reparavit, cunctaque prophetarum volumina, quae fuerant 
e gentibus corrupta, correxit; totumque Testamentum in viginti duos libros 
constituit, ut tot libri essent in lege quot habentur et litteras. — Omedel- 
bart därpå följer den legendariska berättelsen om Septugintas tillkomst. 



Digitized by 



Google 



88 Bilaga till Kap. 2. 

FoUus (Äd Amphilochium, Qusestio CLII, ed. Migne I, p. 816): 
*H év talg x^eCacg yQaq>alq dad^eia noXXåg Sxu rågaiicag' ngmzov 
fihv oTc xtX, — åéxatov åk otc év xg aixiiaXwauf éfÅnQijad^ecawv tcwv 
^CfiXwv, eha åcanefinövvwv dlliijXocg tcov dnö ' leQovacdijiÅ elg Ba- 
pvXfova rå Xoyca rov i^eov, Xoxoivieg dtpi^qovv tåg fiC^Xovg ' oi åk 
ndXcv åcå avfi^öXoiVf dtv ovx ijåvvato ^évoc i^oetv, (yga^ovy é^ cm» 
ij dadfpua • kmg vöxbqov éfinvevad^elg "Eaiqag naawv éfivtjfiöretHre 
xai YQ^9^i naQoåéåiXixev. 

Rupertua (De ?ictoria Verbi Dei, lib, VII, cap. XXXII, ed. Migne 
III, p. 1380): Esdram dicunt eBse Malachiam, qui in ordine decem 
prophetarum duodecimus est. Iste quantus nobis esse debet? Non enim 
ignorare debemuB, quia legena ipse renovavit, Scripturas saoctas, qaae 
proprise voces sunt Verbi Dei, dispersas, vixque Babylonieo igni super- 
stites ipse congregavit ac reformavit. Quantum hic est aut esse debet 
oninibus ssecuiis? Magnum sit et memorabile quod tam ipsius quam 
ceterorum labore civilas illa, templumque i Hud manufactum restitui vel 
resedeficari potuit. Istud tedificium insolubile, scilicet reformatio sanctae 
Scripturse longioris memorise, majoris gloriae, altioris est et erit semper 
excellentise etc. 

Hugo af S:t Victor (Allegoriae in Vetus Testarn, lib. VIII, cap. 10, 
ed. Migne I, p. 730 f.): Esdras signifieat Christum, qui sanotam Scrip- 
turam renovavit. — Renovayit enim Christus sacram Scripturam. 

Petrus Comestor (Hist. scholastica. Liber Judith, Cap. V, ed. Migne 
p. 1483): Eo tempore (Artaxerxis) Esdram Aaronita legem succensam a 
Chaldseis reparavit. — Novas quoque apices litteraram excogitavit, qui 
faciliores ad scribendum iierent, et ad pronuntiandum, et propterea velox 
scriba dictus est (1 Esdr. VII). Nec est mirandum, si per Spiritum 
Sanctum libros reparavit, cum plures in diebus nostris Psalteriura et 
librum Hymnorum, et plures libros hujusmodi deletos scirent reparare. 
Addidit etiam quaedam de suo, sicut titulos Psalmorum, et plura quse 
leguntur in Pentateucho. Sicque verisimile quaedam, quse superflua in- 
tellexit, ipsum subtraxisse. 

Bellarmin (Disputationes, Tom I, De Verbo Dei, lib. II, cap. 1. 
Paris 1613, p. 67 f.) upptager till granskning den från medeltiden 
kända legenden från Basilius, Ireneus, Tertullianus, Clemens Alexandr., 
hvilka lära: Scripturam sacram periisse tempore captivitatis Babylonicas, 
quando civilas eversa et teroplum incensum fuit, ac deinde ab Esdra 
fuisse rursum reparatam, Spiritu Sancto ei suggerente ac dictante, omnia, 
sicut antea fuerant — — . 



Digitized by 



Google 



Bilaga till Kap. 2. 89 

HasG opinio iroprobabilis nobis videtur. Non enim alio fundamcuto 
nititur quam testimonio libri apocrypbi, id eat, libri quarti Esdr», 
c. 14 etc. Sed hic liber non modo apooryphaa eat, et ab Ecclesia 
Cathoiica nuniquam receptus, sed etiam multis in locis redolet fabalas 
Judaicas, et in hoc ipao capite 14 non aliter loquitur de quibusdam 
libris occultia et perfectioribas, quam omnea Thalmadistae de saa Ca- 
bala. Quare potius testimonium libri hujua detrahit haic sententiae 
fidein, quam afferat; ex libris autein canonicis nil tale ooUigitur . 

Est ergo altera sententia, fuisse quidem Rsdraro librorora sanotorum 
in stan ra to rem, non oronia iternm dictando, sed oolligendo, et ordinando 
Scripturas in unum corpus, qaarum partes variis in locis invenerat, et 
etiam emendando, si quie depravata erant negligentia Scribaram, curo 
toto teropore captivitatis negligeuter lex ser?ata sit, cum non haberent 
Jndsei teroplnm et tabernacnium. 

Andr. Rivetus (Op. Theol. p. II, Rotterdam 1662, Isagoge c. VI, 
n:o 18 p. 877): Qoeestioni quam exoassimus de omissis nonnullis Scrip- 
tnrae libris affinis est alia quam paucis expedieraus: An tempore direpti- 
onis Urbis et Templi Jerosolymitani, incensa fuerint omnium sacrorum 
libromro exemplaria, ita ut nullum plane superfaerit, et post Babjloni- 
cam captiyitatem opus fuerit nova reyelatione, qua illuminatus Esdras 
tam verba ipsa quam res in illis olim contentas merooria recolens, libros 
illos orones restituerit, quibus postea usa est Ecclesia, et qui ad nos 
usque perveneruntP Huic quaestioni occasionero dedit Pseudonymus Es- 
dras, qui cap. 14 lib. qui 4 Fsdrie dicitur, fabalaro narrat, qua se 
taroquam alternro Mosem fuisse cum Deo per 40 dies et noctes jactat, 
quo teropore legero incensaro ante et alios libros sacros, post suraptaro 
potionem a Deo propinataro quinque viris dictafit; qua fabola ineptis- 
sima mimm est iroponere potuisse tot viris alioqui celeberrimis qui 
eam imbiberunt et inde hane opinionem hauserunt libros orones sacros V. T. 
quos habemns post Babylonicam captivitatem, fuisse per roiraculum 
restitutos, qui antea plene oroissi fuerunt. — N:o 22 p. 878: Non est 
tamen negandum operam ntilissiroaro nb Esdra circa libros sacros post 
captivitaten Babylonicam fuisse praestitam, cujus rutione communi omnium 
auctorum tam Judaeorum quam Christianoruro consensu dictus fuit re- 
staurator et reparatör Scriptnrae. Andr. Riv. anför d&refter (i denna 
upplaga) (Pseudo) Augustinus, yttrande, att Esdra bevarade skrifterna 
hemma bos sig och sedan offentliggjorde dera. Därpå anförer han Elias 
Levitas ord i Mossoreth oro Esdra och den Stora Synagans arbete, och 
hänvisar slutligen till Buxtorfs Tiberias, till hvilken han ansluter sig. 

Statt: Oamlft T^itomenteis kinon. G* 



Digitized by 



Google 



90 Bilaga till Kap. 2. 

Joh, Buxtorf (Tiberias, Basel 1666, p. 22 b c. X): nV-tUn n03S ■•»2« 
Sic vocant Hebraei Coiisilium magauin, ab £8dra sacerdote ejus Prae- 
side, post exilium Babylonicum Hierosolyroae congregatum, cujus ope 
et auxilio Ecclesiaro Hierosolymitanam et Judaicam univereain reatau- 
ravit, et a roultiB corruptelis, erroribus ot vitiia in Babylunia attractis, 
repurgavit et reformavit. . . Hi (Esdra et Nehemia) alios ex primoribua 
et sapientioribas populi sibi adjunxerant, ut integrum CoDcilium, seu 
integer Senatns Ecciesiasticus nuroerum compleret centum viginti viro- 
rum, cujus Concilii frequentissima et laudatissima passim apud Hebrseos 
Scriptores, etiam antiqnissimos, est roemoria. Hinc in Chrouioo Jucha- 
sim, fol. 13, de hoc concilio legitur: — 'Äbsolute cum dicitur Consti- 
tutiones, illse sunt ab Esdra. Domus autem Judicii Esrae est illud, 
quod vocatur Synagoga magna seu concilium magnum, quod constituit 
Coronam in antiquum statum*. Corana Hebraeis triplex fuit, Legis, 
Sacerdotii et Regni. Coroiia Legis, id est Sapientiae studium et Legis 
divinaB coguitio, major omnibus fuit, juxta illud: Per me (Sapientiam) 
reges rcgnant, Prov. 8, 15. Hane Coronam Flsra cum sais Collegis in 
pristinum statum reduxit, id ett, Rempublicam ecclesiasticam a sordibus 
et inquinamentis Babylonicis reformavit, pristinaeque integritati restituit, 
et sacram Scripturam a pseudoprophetarum falsis libris omnibusque cor- 
ruptelis repurgavit. 

Pag. 24 a cap. X: Lex vero ipsa Dei totaque 8acru Scriptura, ut 
genuina, integra et incorrupta in populo Dei extaret, essetque discrimeo 
inter pseudoprophetarum multorum scripta et verorum prophetarum Ii- 
bros, et quidquid labis per diuturnae captivitatis difficultates, in sacras 
litteras invectum videri poterat, tolleretur, maturo concilio, provida doc- 
torum, et in sacrae Scripturae lectione exercitatissimorum cura strenuaque; 
opera multorum summe opus erat. Prsesto aderant symmistae divini, 
prophetico spiritn instructi, Haggaeus, Zacharias, Malachias, Nehemias 
quoruro fervorem et ardentissimum studium, ipsorum sacrae conciones 
proclamant; prsesto aderat strenuissimus Dux Zorobabel, cujus genus et 
laudem Christi servatoris genealogia nobilitat; prsesto aderat suromus 
Sacerdos Jeschua, aliique primarii Sacerdotes et Levitae, Ducis Zoroba- 
belis ex Babylonia comites et qnotquot pietatis in populo Judaico fue- 
runt lumina et columina. His adjunguntur ab Esra alii primores et 
antistites, in Scripturis sacris potentes, autboritate praecellentes, nuraero 
centum vigiuti, qui fuerunt vocati •^Vtain nOSD "*?3^7 Vin Synagogte 
magncB, Concilium roagnum, ut de religionis summa pie graviterque 
deliberarent, non tantum ad prsesentis temporis commodum et necessi- 
tatero urgentem, sed etiam et quam maxime, ut saluti posteritatis sub- 



Digitized by 



Google 



Bilaga till Kap. 2. 91 

secutarae seternuin prospicerent, a quo cognoscebant propheticain donutn 
mox ablatum iri. 

Pag. 24 b, cap. XI. Eera convocato synodo, pritnario de Scrip- 
tura aacra ut indubitato fidei veraeque religionis Conone, cognovit ac 
Mosaicos, Propheticos, aliosque libros singularis Spiritus sancti in- 
stinctu con«cripto8, definivit, et quicquid heterogeneoruin Scriptoram ir- 
repserat» rejecit. Faerunt autem propheti» gradus, fuerunt prophetae 
veri, fuerunt prophetiasse, faerunt et faUi prophetae» quorum dicta et 
scripta, etsi vera, utiliaque quandoque; continuerint, authoritatem tamen 
ID ecciesiae non merebantur. Examinati etiam fuerunt iili ipsi libri 
authentici et cononici, ne quid alienuni pravumquc ipais ascriptum con- 
servarent. Nec satis fuerat tradidisse EcclesisB libros authenticos sacros, 
aed et modus eosdem dilucide legendi et expouendi, prudentissime datus 
et praeacriptus fnit etc. 

Pag. 25 a. Priroum enim constituto numero librorum Oanonicorum, 
iisque in ununo Scriptnrse corpus redactis, diviserunt illud in trea partes 
principales nnip Legem a^fc<^33 Prophetas et a^3inS >Scripta tSanda^ 
quae Hagiographa nobis dicuntur. Hsec divisio Christo Salvatori nostro 
nota fuit et indicata eo, quod dictum : oportel impleri omnia qucB scripta 
sunt in Lege, Frophetis et Psalmis, Luk. 24, 44. 

Pag. 26 b. Summa huc redit, Esdram cum viris Synagogae magnse, 
€ui ultimi propbetae interfuerunt, sacrae Scripturae canonem certis libris 
definivisse et in partes tres generales distribuisse, quae inde usque 
semper in ecclesia Judaica obserTatae fuerunt, et etiamnum observantur, 
quod primura Masorae initium circa Scripturam fuit. 

Brian Walton (Biblia Polyglotta, Proleg. IV, 2 ed. London 1667 
p. 30 b): Prima ex maxime celebris librorum Veteris Test. editio erat 
illa Esdrae (quem alteram Mosem yocant Judaei) et Synedrii magni, sive 
virorum magnse Synagogse, post reditum a Babylone. Nam cum toto 
Captivitatis tempore negligenter servata fuerint Sacra Voluraiuu, quia 
nec erat Templum nec Tabernaculum, ubi autbeutica exemplaria erant 
deposita; codices ex variis locis collegerunt, ordinarunt, et in ununi cor- 
pas redigerunt Esdras et socii ; quae fitiata erant, repurgarunt et inte- 
gritati suse restituerunt, et sic Canonem constituerunt. Erat vero hsec 
ipsorum constitutio divinse prorsus auctoritatis, cum in isto Synedrio 
essent non tantum Esdras, sed et Propbetarum ultimi, Haggseus, Zacha- 
rias, Malachias, et (ut quibusdam videtur) Daniel: qui omnes partes 
Canonis ab ipsis sanciti instinctu diviuo scripserunt. 

Hottinger, J. H. (Thesaurus Philologicus, Zurich 1669, Lib. I, Cap. 
II, p. 111: Inconcussum enim hactenus et tam apud Christianos quam Ju- 



Digitized by 



Google 



92 Bilagn till Kap. 2. 

dffiOB åvafA^/ia^firav fuit principium, simul et setnel Canonem V. T. autho- 
ritate prorsus diviiia cotiBtitutum esse ab F^sdra et Mbun T\W2 "^^SK 
viriB Synaj^ogae magnae; p. 114: etBi igitur a vero prorsus abhorreat, 
vel onines in captivitate libros Canonicos interiisse, vel eosdem miracu- 
lose Esram restituisse ; certom tamen esse putamus: I Mosis et Pro- 
phetarum autographa, una cuin ipsa area cseterisque Templi ornamentia, in 
Sanctuario deposita periisse; II Apographa vero, in plebis prtecipue 
usum transcripta, variis roodis, tum temporis injuria, tum etiam Amanu- 
ensium injoria corrupta, vitiisque pluribus defaedata; III Inter ipsos 
Judseos irrepsisse paulatim scripta Pseudepigrapha, quae cum Religionis 
non contemnendo periculo in Israélitarum manibus versabantur; IV 'At- 
que his tandem malis omnibus, post captivitatem Babylonicam, medicam 
manum admovisse Esram cum Synedrio magno. Huic enim universus 
eruditorum, et veterum et recentiorum chorus, unanimi consensu tribuit, 
quod Codices sacros ab adnatis erroribus emuscarit; Scripta Apocrypha 
a Canönicis segregarit, ipsa Canonica vel in ordinem redegerit vel de 
novo collegerit, atque sic tandem operi tam prteclaro ultimam manum 
admoverit. 

Leusden J, (Philologus Hebraeus, Utrecht 1672, Dissert. IX, sect. III, 
Beskrifver den Stora Synagogan på liknande satt som Buxtorf, hvilken 
han citerar, med betonande, att det var ett ConciUum etraordinarium, 
hvitket non diu duravit: ultimus dicitur fuisse Simeon Justus, qui Alexandro 
Macedoni obviam i vit; p. 105: per viros Synagogas magnse intelliguntur 
illi, non qui fuerunt Conoiliorum ordinariorum, sed qui ad Concilium 
illud extraordinarium centum et viginti virorum fuerunt admissi. Hoc 
CoUegium libros Veteris T. in unum volumen redegit, saoram Scripturam 
a Pseudo-prophetarum falsis libris segregavit, et multa alia circa Ec- 
clesise Reformationera, atque circa sacros Libros, eos ab adnatis errori- 
bus emuscando, praestitit. 

Carpzotv (Introductio ad lib. con. Leipzig 1721 pars I, p. 24). 
Neque tamen eapropter fides adhibenda fabulae est, magno patrum, Irenaei 
nimirum, TertuUiani, Basilii, Augustini, Theodoreti consensu licet re- 
cept», et libri Apocryphi 4 Esdr. c. XIV testimonio nixse : Esdram 
sive solum, sive una cum Synagoga magna libros sacros, urbe a Chal- 
deis expugnata, temploque Salomonis incenso, igne absumptos, prorsusque 
deperditos, divino affiatu restituisse universos. 

Pag. 309: certum tamen est quod dispersa, Judaicac gentis clade 
et captivitate, exempla sacri codicis in unum collegerit, invicemque 
emacularit, et cum Pseudo-prophetarum multorum scripta pro genuinis 
et authenticis successu temporis irrepsissent, Mosaicorum, Propheticorum 



Digitized by 



Google 



Bilaga till Kap. 2. 93 

aliorumque librorum, singularis Spiritus S. instinctu conscriptorum, ca- 
Donem defenierit, et quidquid heterogeneoruro scriptorum obtrudebatur, 
rejecerit; tani et ipsos autbenticoa et canonicos libros exaniiuarit, ne 
quid alienum pravumque ipsis adscriptum admisceretur, tandemque ratio- 
nem ac moduin eosdem dilucide legendi et exponendi ecclesiae trade- 
derit. In quo praeclaro perquam et sanctissimo itistituto adjutores ha- 
buit symmistas divinos, Haggieum, Zachariam, Malachiam, Nehemiam, 
aliosque priroores et antittites in Scripturis Sacris potentes et autoritate 
pollentes, numero CXX nVl-JJl PCSSn ^»ÖSfc^ viros aynagogce magncB^ 
CUJU8 ipsum Priesidem ac directorem fuisae ferunt. 



> ■ * m^ ■ < 



Digitized by 



Google 



RATTELSKlt 



Sid 


. 4 


rad. 


13, 17 


står 


: MOv6ro9^ 


läs: 


Kavovos. 




9 




10 




kor. 




Kor. 




P 




27 




korekt 




korrekt 




10 




14 




inderekt 




indirekt 




12 




10 




remiscens 




reminiscens 




13 




14 




Beslej 




Bensley 




D 




19 




dem 




den 




16 




10 




troligt 




trolig 




17 




23 




IV 




IV Esra 




18 




22 




härrskaode 




härskande 




21 




3 




muntliga 




mnntligen 




21 


not 


1. rad. 6 




Midrarch 




Midrascb 




24 


rad. 


19 




ygafiaxlan' 




y^afiftariutv 




26 




81 




i^KolovårjnoTi^ 




I^HoXov&lJKOTt^ 




80 




13 




Gamla Testamentets skrifter lås : Gamla Testament 




31 




23 




sucoesiTt 


läs: 


successiYt 




B3 




38 




Artaxernes 




Artaxerxes 




35 




6 




Bileomo 




Bileamo 




9 1 


not. 


1 




Kobelet är 




Kobelet år såsom Daniel 




36 


rad. 


6 




når mast 




närmaste 




38 




20 




skriftställan 




skriftstålleri 




53 




27 




stängt 




strängt 




54 




13 




▼iste 




visste 




56 




35 




samaritarnernas 




samariternas 




57 




2 




omfattadt 




omfattat 




71 




34 




angomen 




ungdomen 




75 




32 




rabbiska 




rabbinska 




» 




34 




rabinerna 




rabbinerna 




76 




14 




Predikarens 




Predikaren 




77 




23 




vara 




var 


D 


78 




14 




Ords. 




Ordspr. 



Digitized by 



Google 



UPSAU UNIVERSITETS 



ÅESSKRIFT. 



1894. 



JURIDIK. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



li^ 



OM 

UTOMORDENTLIGA PENNINGEHJÄLPER TILL KRONAN 

UNDER 

SEKSTONDE ÅRHUNDRADET OCH BÄRJAN AF DET SJUHONDE 

EFTERLÄMNAD AFHANDLmG 

AP 

P. E. BERGFALK. 



UP8ALA 1893 

AKADBMI8KA BOKTKTCKBRIBT 

RDV. BBBLING. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Om utomordentliga penningelijälper till kronan 

under sekstonde århundradet och början 

af det sjuttonde 

författad år 1882 

af 

den då 84-årige Professor Emeritus 

P. E. Bergfalk. 

I Geijers afbandling om fattigvårdsfrågan ^) tecknas de natur- 
liga och historiska grunddragen af det nordiska lifvet och an- 
märkeSy bland annat, att i Gustaf I:s egenmägtiga förfoganden 
om svensk jord såsom hans egendom framlyser den gamla, adeliga 
godsägarens föreställning, att den svenska odalboo^lcn i själfva 
verket blott är frälsebonde och sitter på det bätre folkets jord: 
en föreställning, som frambryter såsom aristokratiens egen under 
Christinas minderårighet och upprepar sig sedermera i den be- 
kanta distinktionen, att adelsmannen ej egentligen är undersåte, 
men väl allmogen under och genom honomi äfven som att, sedan 
den stora mellanmagten (aristokratien) med sitt till så betydlig del 
vunna herravälde öfver Sveriges jord och odlare var bruten, gafs 
i stället rum för anspråket, att denna jord och dess odlare voro 
och ursprungligen varit kronans och att därifrån all enskild egen- 
domsrätt härledde sig. Ur denna, ehuru hvarken theoretiskt eller 
praktiskt fullt genomförda synpunkt ordnade, heter det vidare, 
den store rikshushållaren (Carl XI) Sveriges rike, så som en 

1) SAiDlade Skrifter. Förra AfdelningeD. Sjätte Bundet. 
Btrgfmik t On BtooMrdeniliga peBniBgehj&lper till kronin etc. 1 



Digitized by 



Google 



2 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

Sträng basfader sitt bos. Detta blef sedao för trångt för den 
siste käoipen^ ocb Sverige sknlle efter bans fall änna en gång, 
lika som vid den bedniska krigsålderns slnt, finna sig på en 
gång drifyet inom sig själft ocb inom sig själft söndradt, en 
brytning^ som varar än i dag — med den skilnad, att det ej mera 
är stammarne, som fejda^ utan korporationerna — nu de bufvnd- 
sakliga mellanmagter i Sverige, sedan Carl XI krossat den gamla 
aristokratien, ocb sedan berörda mellanmagter under vår så kal- 
lade frihetstid väl medbunnit delningen af konungamagtens byte, 
nämligen att bvar för sig till sin enskilda fördel använda ocb 
omskansa de privilegier, som kronan egentligen gifvU sig själf, 
den tid bon till sin förmenta nytta dem först uppammade. 

oDerföre», säger Geijer vidare i denna, 1839 skrifna afband- 
ling, oba vi ock för detta ibågkommit: att det bär i riket en 
»gång skedde ett utkast till en stor monarki, så uti inre, som 
oännu mer i yttre afseende, att med storbeten det på längden ej 
oville sig väl, ej beller så synnerligen med monarkien, men der- 
oemot desto bättre med åtskilligt annat, som bvarken borde till 
»storbeten eller till monarkien eller till folkets väl, ocb likväl 
»nu räknas till vår arfvedel ocb äfven lofordas.» 

Efter denna för mer än fyra årtionden sedan lemnade teck- 
ning fortsätter Oeijer i samma afbandling sålunda: 

»Man skalle efier allt detta ej förändra sig om Sveriges 
»egentliga jordbrukare, de enda odelaktiga af de företrädesrättig- 
obeter, som efter band kommo de öfriga genom privilegier pä 
»ett eller ar^nat sätt till godo, voro ocb förblefvo Sveriges /a/%a, 
»i fall man dermed menar dem, som ej atan den yttersta ansträng- 
»ning kanna fylla lifvets nödtorftigaste bebof. Sä förbåller det 
j^sig ock; eller såsom en gammal anteckning säger: »den sina 
»skor binder med bast, ban får betala laget». Men det var den 
oärliga fattigdomen ^ ocb b vad största delen af Svenska folket uti 
»fordna dagar häratinnan med äran barit, öfvergår lika både deras 
»föreställningar ocb deras förmågor, som nu för tiden klaga öfver 
»fattigdom ocb deröfver (mig sjelf inbegripen) skrifva.» 

Dessa den store bäfdatecknarens ord bafva blifvit stälda i 
spetsen för detta atkast angående en del af de utomordentliga 
skattebördor, bvilka i sekstonde årbundradet ocb början af det 
sjuttonde pålades svenska folkets bårdast arbetande ocb knappast 
lifnärda klasser ocb de dem närmast stående, emedan de äga 
full tillämpligbet på dessa klassers då varande tillstånd, fullare, 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:e. 3 

än man i allmänhet tror, beläst om den tid, dä Gustaf efter 
reformationens införande styrde riket, en tid, som länge, i öfver- 
ensstämmelse med bans egna ytranden, målats med idel Ijnsa 
färger. Oeh ännu torde mången på den grund betvifla svenska 
allmogens betryck under nämnda tid, att det ena af de mest 
privilegierade stånden, det andliga, då förlorat sin magt, och att 
konungen af dess och de under dess vård stående kyrkornas 
egendom och inkomster tillegnade sig och kronan en bOgst betyd- 
lig del, och under samma tid icke hade några långvariga eller 
synnerligen svåra krig att utkämpa. Men härvid förbiser man 
både den stora del af rikets jord, som adeln dels såsom arfve- 
gods och dels såsom förläningar innehade, och den sorgfälligbet, 
Gustaf använde på sitt och sin talrika familjs höjande 5fver den 
mägtiga högadeln äfven i rikedom och ytre glans. Och om en 
stor del af den lösa egendom, han från kyrkan och det andliga 
ståndet tagit för sig, gäller nära nog hvad H. Forssell ytrar om 
det indragna kyrkosilfret. 

Efter redogörelsen för detta silfvers kända belopp och erkän- 
nandet af den därom nu tillgängliga kunskapens ofullständighet 
säger denne grundlige och skarpsynte forskare^): 

»Det här angifna beloppet af vederkändt kyrkosilfver, hvilket 
»efter hvad nyss är anfördt, torde böra icke obetydligt (kanske 
omed hälften?) förhöjas, har säkerligen till allra största delen 

»stannat i konung Gustafs skattkammare. Det fortfor alltså 

»att vara ett dödt kapital; och hela skilnaden mellan dess förra 
»och dess nu varande användning var, att det nu kunde betraktas 
»såsom en reservfond för rikets oförutsedda behof och till betryg- 
ogande af dess säkerhet.» 

»Det hvilade i konungens skattegömmor på Gripsholm eller 
»i Stockholm ända till hans död löste dess ningsel. Då gick det 
»väl med de öfriga skatterna till skiftes bland hans söner, döttrar 
»och magar, eller antvardades af den nye konungen i konstför- 
»fame guldarbetares händer, hvilka visste att smida belgonabilder 
»till konungakronor och kyrkokalkar till kungliga dryckeskärl, 
»eller kom det till underhåll för de storståtliga strider, som förde 
»Sverige till undergångens brant.» 

»För statshushållningen har derför den stora silfversköflingen 
»mindre betydelse; den blef må hända till någon nytta för Sveriges 

1) Hveriges inre historiii från Gnstaf den förste, med särskildt af seende 
på fönraltning och ekonomi, 1: sidd. 222 — 223. 



Digitized by 



Google 



4 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

»rike vid appbyggandef af konaog Eriks flotta eller atrustandet 
x>af baoH drabanter, men såsom allt bvad konaog Gnstaf släpat 
oibop, smälte äfven denna rikedom bort under sonens slösande 
»ocb stridiärdiga bänder.» 

Dock bör tilläggas, att Gustaf under sina senare år kunde 
nöja sig med bvad ban af kyrka oeb prästerskap tillegnat oeb 
tillegnade sig, med den böjda årliga räntan af skatte- oeb krono- 
bemman, samt tidtals återkommande särskilda afgifter af de sist 
nämnda, med konungs- oeb afvelsgårdarnes afkastning samt bana 
många arf- oeb egna bemmans afgäld, med stadsskatten samt 
beskattning af andra näringar, än jordbruket, oeb vinsten af dy- 
lika näringars drift för kronans räkning, till bvilken drift lika som 
till kungs- oeb afvelsgårdarnes skötsel ban godtyckligt ålade all- 
mogen mans- oeb ökedagsverken, samt naturaliegärder, bvaremot 
allmogen blott någon gång betungades med en lokal oeb först år 
1560 med en allmän penningebjälp, den senare likväl egentligen 
en silfverbjälp, till Eriks tillämnade engelska friare-resa, äfven 
som att Erik med bebållningen af denna silfverbjälp, med sitt 
fädernearf, indraget vederlag oob indragna förläningars afkastning, 
fortsättning af den myntförsämring, Gustaf börjat, kronans ordi- 
narie inkomster oeb dryga naturaliegärder (samt lån?) kunde 
föra sina krig oeb sitt slösande lefnadssätt, utan att ålägga landet 
andra allmänna, utomordentliga penningebjälper, än en under 
namn af bröllopsgärd påbjuden brudskatt. 

Men böjningen af den årliga räntan af skatte- oeb krono- 
bemmanen, afvelsgårdarnes inrättning, ingripandet i näringsdriften 
oeb gärdefordringarne tryckte under Gustafs senare år den redan 
förut bårdt betungade allmogen bårdt nog, beldst årliga räntan 
under femtonde årbundradet blifvit ökad med två ganska tryc- 
kande, först då såsom ständiga erkända bördor, fodringen oeb 
dagsverkena. 

Någon skyldigbet att till konungen eller någon annan utgöra 
fodring, det vill säga, att till underbåll mottaga konungens eller 
någon annans kringskickade bästar oeb dem åtföljande svenner 
ålade landskapslagarne icke allmogep. 

I Götalagarne namnes den icke, oeb Svealagarne omtala den 
blott såsom dagligen ålagd. Upplandslagen sade i köpmålabalkens 
10: 2 oeb yngre Vestmannalagen i samma balks 13: 2, att ingen 
berre eller länsman fick låta sina bästar i bundaret löpa så att 
bönderne skulle dem föda. Skedde det, både ban förverkat 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 5 

bästarDe, bvilka tillföUo koDnngen. Och Södermanoalagen stad- 
gade i samma balks 13: 1 samma ansvar för deo berre eller 
länsmaoy som sände sina hästar i hundaret att föda och fodra. 

Men sedan Magnns Erikssons landslag, där detta förbnd icke 
var npptaget, blifvit i de särskilda landskapen antagen, fnnno 
sig väl länsberrarne lika oförhindrade att i Svea som i Göta rike 
nytja det bekväma sättet att låta sina talrika hästar och svenner 
af bdnderne nnderbållas. Och i de län, konnngen själf för sig 
behöll, förfor han troligen pft samma sätt. Och den enes som 
de andras rätt därtill erkändes 1474, i samma års Kalmarerecess, 
bvars sjätte pankt sade, att, om konungens fodring icke räckte 
till i de län, han själf hade i värjo, de hästar, hvilka icke där 
kände födas^ skulle löpa ett år i Uppsala biskopsdöme, andra 
året i Strengnäs och Vesterås biskopsdömen samt tredje året i 
Östergötland, Vestergötland och Småland, hvarvid 4 hästar fingo 
läggas till skattebonde och bondes landbo, och två till krono- 
bonde. Härigenom var årliga fodringen erkänd, såsom hvar läns- 
herres rätt, och den hvart tredje år återkommande kungsfodringen 
införd. Sedan konungen upphört att på gammalt sätt kringskicka 
sina hästar, blef ersättningen för kungsfodringen lika fördelad 
på de tre åren. Enligt en i Carl Sandbergs Samling H. uti kam- 
mararchivet befintlig afskrift af Carls och rådets år 1595 lemnade 
instruktion för underhandling med alla ständer i Norrland var 
sådan fördelning då beviljad, och en i kammararchivets Östgöta 
handling 1604, N:o 12 kopierad fullmagt af den 21 Mars samma 
år för fogden på Stäkeborg och öfver dess län säger ock, att 
lösen för kungsfodringen skulle hvart år med en tredjedel erläg- 
gas. Genom andra punkten af 1474 års anförda recess tilläts, 
för några märkliga rikets ärenders skuld, att frälselandbönderne 
skalle till en tid, att riket kom i bätre stadga, hålla slottsherren 
eller andra goda män, som länen i värjo hade, två foderbästar 
om året. Naturligtvis önskade den adel, som icke var försedd 
med län, att så snart som möjligt få sina landbönder befriade 
från denna tunga. Men länsberrarnes magt var stor, aldra störst, 
när de voro konungar eller riksföreståndare. Och så förgingo 
nära ett hundra tretio år förr än det lyckades adeln att utverka 
sina bönders befrielse från denna börda. 

Det lyckades först år 1604, när Carl mot den af adeln åtagna, 
tämligen höga tre års bevillningen medgaf dess landbönder be- 



Digitized by 



Google 



6 Om utomordentliga penni ngehjälper till kronan 

frielse från dessa två^ årliga hästar^); en befrielse, hvilken senare 
▼äl sattes i fråga, men icke uppbäfdes, atan slutligen bekräftades 
genom adelns privilegier den 8 Oktober 1617 § 18. Men de två 
kangsbästarne, bvilka frälsebönderne ookså blifvit underkastade, 
eftergåfvos fi^rst af Carl XI:s förmyndare genom resolutionen den 
16 September 1668 på adelns besvärj, en befrielse, bvilken dock 
under Carl XI:s egen regering inskränktes till köpegodsfrälset. 

Hvad länsberrarne vid landslagens tystnad tillåtit sig, tilläto 
sig oekså snart fogdar med flere. Ännu i början af femtonde 
årbundradet lära bönderne dock med ovilja fördragit detta miss- 
bruk; och i plakatet den 3 Maj 1403 >) förbjöd Margaretha fogdar, 
ämbetsmän och lakkere^) eller länsmän vid förlust af lif och gods 
att låta sina egna eller sina sveuners hästar gå till bönderne eller 
allmogen gästa. Förbudet kunde dock icke länge göras gällande. 
I Kristofers privilegier den 30 April 1446 för Helsingland med- 
gafs allmogen såsom gunst, att inga fogdar eller ämbetsmän 
skulle gästa den samma vidare, än med seks hästar en natt om 
året; och man kan ej tvifla, att fogdarne i det öfriga riket lika 
så lyckats att påbörda skatte- och kronobönder sina hästars och 
svenners underhåll kortare eller längre tid. Uti andra punkten 
af 1474 års anförda Kalmarerecess förbjöds det landsfogden att 
taga penningar eller (annan) lösen för sin fogdegästning. Denna 
erkändes följakteligen såsom en rätt. Och äfven de 1403 omför- 
mälda, ringare personerne lyckades väl snart nog att saklöst 
lemna förbudet utan afseende. 

Äfven lagmäns och häradshöfdingars rätt till fodring erkändes 
under samma århundrade formligen. Uti nionde punkten af 1483 
års Kalmarerecess säges: »Skall Allmogen i hvart Hserede FrsBlse 
»och Ofralse (tryckfel för Ofrsalse) hålla två Hastar åth theras 
»Hseradshöfdinge om åhret thet ser samtyckt i Calmare och Strssg- 
»nsBS af alt Bijksens Rådh. Die Apostolorum Petri & Pauli.» 
Och tre år förut, år 1480, omtalas lagmansfodringen af riks- 



1) BtiernmaDf Bihang till Riksdagnrfi oob Mötens Beslut, sid, 159. Jfr. 
hiios Riksdagars och Mötens Beslut, 1: sidd. 677—580. 

2} Stiernman, Bihang till Riksdagars och Mötens Beslut, sidd. 428—429. 

3) Hadorph, Bihang till Bjärköaråtten, sid. 36 samt Svenskt Diploma- 
tarium från och med är 1401, N:o 228. 

4) Ringare, lägre personer. Se Pritsner, Ordbog över det gamle norske 
Sprog. Kristiania 1867. Sid. 884, ordet lahr. 



Digitized by 



Google 



änder 16:de århundradet och början af det 17:de. 7 

rådet såsom lagmaiineDS rått*). Då lagmän ocb bäradshöfdiogar 
deo tiden ofta voro riksråd eller annars tillhörde högadeln, är 
deras gynnande af detta råd lätt förklarligt. Ocb att i Norrland, 
där bäradshöfdingar icke fnnnos förr, än långt fram i senare 
hälften af sjuttonde århundradet, de i deras ställe trädande under- 
lagmännen i sekstonde århundradet ansågo sig äga rätt till härads- 
böfdingefodring, synes af en bär nedan anförd, den 2 Juni 1595 
dagtecknad resolution. Att de också under det femtonde gjort 
sådant anspråk gällande är mer än troligt. 

I slutet af sekstonde århundradet inträdde likväl mot dessa 
fogdarnes med fleres anspråk en reaktion. I patent den 10 Ja- 
nuari 1591 sade Johan, till bvars öron väl några af allmogens 
klagomål öfver dess betryck, särdeles af de två nästföregående 
årens hårda beskattning, hunnit, att fogdar ocb fogdeskrifvare 
uti några år, honom ovetande och emot hans vilja, haft sina 
fodringshästar hos allmogen. Han sade denna nu alldeles fri 
från skyldigheten att hålla fogdar eller skrifvare fodringshästar 
eller gifva dem därför något värde. Ocb bland de ärenden, 
hvilka den 9 Januari 1595 föreskrefvos till förhandling vid En- 
köpings marknad, upptogs också, att allmogen icke var skyldig 
utgöra någon fogdefodring, hvarom konung Johan redan för några 
år sedan låtit utgå ett prentadt mandat (patent). I resolution 
den 2 Juni samma år för menige man i Ångermanland, § 2, 
förklarades yterligare, att de skulle få njuta till godo konung 
Johans patent om fodring m. m. ocb undslippa det besvär, de 
baft med att hålla fogdars, underlagmäns och länsmäns hästar 
med hö och halm. Den i sällskap med fogdefodringen tillkomna 
skrifvare- och läasmansfodringen torde väl i följd af dessa ocb 
andra, dylika föreskrifter alldeles upphört, hvilket ock i allmän- 
het torde skett med fogdefodringen. Men att denna dock i flera 
orter bibehållits och att dess lösen där slutligen blifvit en kro- 
nans ordinarie inkomst visar skatteförenklingskommitéens den 30 
April 1847 dagtecknade betänkande, bilagan L*" E, enligt b vil- 
ken då i jordeboksräntan uti Skaraborgs län ingick lösen för 
1886, i Södermanlands län för 135, i Vestmanlands län för 60 
och i Stockholms län för 4 fogdebästar. 



1) Kalmarerecessen af år 1483, nionde punkten låses hos Hadorph, 1. c, 
sid. 60; och riksrådets ytrande om lagmansfodringen i H. Hildebrands Sve 
riges Medeltid, 1: sidd. 2S3— 284. 



Digitized by 



Google 



8 Om atomordentliga penniu((ebjälper till kronan 

HäradfthöfdingefodriDgen är alldeles fbrsvnnDen, och lOsen fOr 
UgmaiwfodriDg fans såsom del af jordeboksräntan 1847 blott i 
Skaraborgs Ifto, där den erlades för 20 hästar. Biskops-, abbots-, 
abbedisse- och priorissefodringen, som förnäme andlige ålagt 
stifts- eller klostergods, tillföll efter reformationen kronan, och 
lösen för biskopsfodring fans år 1847 såsom del af jordeboks- 
räntan blott i Närike, där den utgjordes för 16 hästar. 

Utom nn nämnda fodring förekomma i 16:de århundradets 
räkenskaper äfven andra slag däraf, med hvilka icke är nödigt 
att här uppehålla sig, då af dessa något spår icke nu mera fina 
kvar. 

Däremot utgjorde lösen för årliga och kungsfodringen en 
icke alldeles obetydlig del af jordeboksräntan, så länge denna 
såsom en särskild del af grundräntan upptogs i jordeböckerna. 
Dit hörde ock den i jordeboken för Kronobergs län upptagna 
lösen för 2 slottsbåstar (årliga hästar). 

Medan fodringen icke hade någon grund i lagarne, hade 
dagsverkstungan däremot verkligen en sådan i landslagarne, ehuru 
visserligen icke såsom årlig, ständigt återkommande. 

Dessa lagar tillerkände nämligen konungen i seks fall rätt 
att å landet lägga ny tunga eller ålaga. Dessa fall voro: utländskt 
infall i riket, inländskt uppror, hans sons eller dotters giftermål, 
kröning, eriksgata samt bebyggande af hans befästade slott eller 
Uppsala öd. Men samma lagar föreskrefvo på samma gång, att 
i dylika fall en nämnd i hvar lagsaga skulle öfverväga hvad 
hjälp lagsagans allmoge skulle och måtte (drägligast, tillägger 
yngre landslagen) göra sin konung. Denna pröfning öfvertogs 
snart egenmägtigt af riksrådet, efter hvars beslut åt särskildt 
utskickade eller åt fogdarne uppdrogs att med allmogen under- 
handla; en underhandling, som oftast blef en blott underrättelse 
om konungens och rådets vilja. Detta var likväl blott förhål- 
landet med de fem först nämnda fallen. Med det sjätte inträffade 
ett annat förhållande. I den mån slottens och kangsgårdarnes 
antal ökades och mera arbete fordrades till deras bebyggande 
och underhåll, inträffade det nämnda fallet oftare, slutligen år- 
ligen. Och genom Margarethas redan nämnda plakat af den 3 
Maj 1403 påbjöds, att till konungens fästen och gårdar skulle af 
hvar man (bonde) årligen utgöras ett visst antal dagsverken. 
Detta påbud stod visserligen i uppenbar strid, icke blott med då 
gällande landslag, utan äfven med den tretionio år därefter utfär- 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 9 

dade, nya; men gjorde sig så mycket lättare gällande, som det 
innebar en mildring af gammalt missbrak. Dessa så kallade 
årliga dagsverken ansågos snart som en del af årliga räntan, 
bvarnti de till samma bebof nödiga byggnadsmaterialier troligen 
samtidigt intogos, om de icke redan fornt därnti blifvit intagna. 

Hnm mycket den årliga och knngsfodringen samt de årliga 
dagsverkena i början af Qnstaf I:s regering öfverstego bebofvet 
och barn mycket allmogens rätt genom deras åläggande var 
kränkt, visas af det sätt, bvarpå de då ntkräfdes. Så finnas 
både fodring ocb dagsverkstnnga redan då till stor del förvand- 
lade i penningar eller varor'). Förvandlingen atsträcktes snart 
till bela fodringen ocb äfven till flera årliga dagsverken, ebnra 
kronan fannit sig kanna använda dem alla, sedan den nämligen 
företagit sig att i stort nytja dem till af landslagarne icke af- 
sedda brak, till afvelsgårdars byggnad ocb jordbrak (efter det 
förat införda missbraket af deras begagnande till knngsgårdames 
jordbrak), till allmännings- eller ntängars bergning, till ntmarkers 
odling för bennes egen räkning, till djurgårdars anläggande, 
nnderbåll, atvidgning eller förbätrande, till trägårds- eller djur- 
gårdsbägnad, till bergsbrak, till sten- eller kalkbrytning, till 
skogsAllning, till indostriella verks anläggning eller betjänande, 
eller till dom- eller andra stadskyrkors byggande o s. v. Deras 
förvandling under sådana förhållanden blef möjlig genom det den 
genom förvandlingen nppkomna bristen ersattes genom nya, så 
kallade hjälpedagsverken, dem konnngen efter eget bebag ålade, 
ocb bvilka omsider med ett bestämdt antal infördes i den s. k. 
mantalsräntan. Äfven fodring förvandlades standom i sådana. 

Sådan byggnadsbördan med dagsverken och materialier visar 
sig ati 1530—1533 årens, i det i noten anförda verk tryckta, änder- 
visning, härstammade den säkerligen från femtonde årbnndradet. 
Hvarken de yngre Stnrarne eller^ änder Gustafs första regeringsår, 
han själf hade kunnat egna synnerlig nppmärksambet åt kungs- 
gårdarnes bebyggande ocb jordbrak; ocb b vad något år änder 
denna tid möjligen ålagts till fUstningars iståndsättande eller 
till Salaberget, visar naturligtvis icke denna andervisning. 

Alla de tillägg till denna börda, som änder Qastafs senare 
ocb hans söners bela regering tillkom mo, voro nya, ntomordent- 



I) Se härom Historiska Handlingar, till trjcket befordrade af Koogl. 
Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia. 
Blfte Delen, 1: på många stållen. 



Digitized by 



Google 



10 Om utomordentliga penningebjälper till kronan 

liga pålagor» bvilka redan under den först nämnda tiden bårdt 
tryckte allmogen och nnder Gustafs söners, i synnerhet Johan 
IILs, tid i förfärande grad ökades. Dennes sanslösa byggnads- 
¥urm är allmänt känd; och därom ytrade sig riksräden vid flera 
tillfällen skarpt nog. I rådslaget den 25 Januari 1674 hemstälde 
dCi att med de stora bekostningar på byggnader måtte hafvas för- 
dragy till dess den danska skulden (om hvilken här nedan skall 
förmälas) vore betalad och andra stora utgifter, både till krigs- 
folkets aflöning och andra, vore tillförene mest aflagda. Den 
19 Februari 1680 sades, att den menige mans hjälp både med 
körslor och dagsverken behöfdes till befästningarne och slotten 
vid danska gränsen, hvilket ville falla dem för svårt, med mindre 
de blefve något förskonade med de andra byggningar på någon 
tid till görandes. I Mars 1585 sades, att efter konungen hade 
så ståtliga slott och byggningar och allmogen varit och var där- 
med mycket betungad och de eljest kostade mycket, vore för 
nöden, att konungen ville låta (be)fordra byggningarne efter som 
rikets lägenhet för tiden kunde tillsäga och landet förmå, hvar- 
jämte om skeppsbyggningen uttalades den önskan, att konungen 
icke ville påbjuda eller företaga större sådan, än utan större om- 
kostnad och undersåtarnes tunga och förderf göras kunde. Och 
i den till Sigismund i Revel år 1589 öfverlemnade skrifvelsen 
hette det: De många byggningar vid slott ooh gårdar, desslikes 
ock med stora kyrkor och annat sådant hade ock ingen ringa 
tunga med sig; och ehuru H. K. M:t ofta samtyckt, att både med 
det ena och det andra skulle hållas måttlighet och ordning, skedde 
det likväl intet. I rådslaget den 24 April 1584 hade rådet äfven 
ytrat: vore ock godt, att landet förskonades med de många 
Jyålpedagsverken, 

Hertig Carl, som visserligen icke var rådsherrarnes vän, er- 
kände dock år 1589, att med körslor och dagsverken, som på- 
lades öfver årliga, väl borde hållas måttlighet, synnerligen medan 
fejden påstod; dock, tillade han, voro undersåtame efter lagen 
pligtige hjälpa, när konungen ville Uppsala öde bygga. Han 
medgaf således önskligheten af måtta med bördan, men förbigick 
med tystnad, att hvarken årliga eller hjälpedagsverken af lagen 
omtalades och att allmogen ägde rätt att deltaga i pröfningen, 
hvad hjälp skulle till Uppsala öds byggande göras. Däremot 
tillade han, hvad nog var sant, och icke litet bidrog till allmo- 
gens elände: De bönder, som adeln äro förlänte, varda yter- 



Digitized by 



Google 



under 16:de årbandrftdet ooh början af det 17:de. Il 

mera med körslor och dagsverken plågade, än de, son nnder 
konungens slott och gårdar ligga. Därom hade rådsherrarne 
natarligtvis i sina rådslag tegat. 

Man skalle efter dessa Carls ytrandeo kannat vänta, det 
han i sitt fnrstendöme och, sedan han blifvit konnng, i riket 
skalle mindre betungat allmogen med i lagen icke tillåtna dags- 
verken. Sådant var dock knapt förhållandet. Han slösade min- 
dre med byggnader, än Johan ; men gjorde icke mindre anspråk 
på allmogens biträde vid hans landegendomars skötsel ooh ut- 
vidgande och vid annan näringsdrift för hans räkning, än fader 
och bröder. 

Om öfriga utomordentliga pålagor, med hvilka allmogen un- 
der sekstonde århundradet betungades O, gäller, att de aldra flesta 
utgjordes i varor och husdjur, bland hvilka hästarne kallades 
uigärdshäsiar^ stundom äfven i fartyg, någon gång kallade tU- 
gärdsbåtar. Redogörelsen för dem tillhör icke detta utkast, icke 
ens i de fall, då penningar till en mindre betydande del i de 
samma ingingo, eller då en del af naturalierna utbyttes mot pen- 
ningar. Sådana komma blott undantagsvis, af särskild anledning 
att här nämnas. De länge mera sällan fordrade, men för den 
allmoge, som efter andra utlagors erläggande hade litet eller 
intet att vända i penningar, vanligen än mer tryckande, utom- 
ordentliga penningeskatterna och äfven af dessa hufvudsakligen 
blott de allmänna, hela riket ålagda, blifva lika som de, hvilka 
fordrades i omyntade, ädla metaller, föremål för denna fram- 
ställning, där först må nämnas den silfverskatt, som till det främ- 
mande, under befrielsekriget nytjade krigsfolkets aflöning och 
till betalning af Lybecks fordran åtogs vid Strengnäs' riksdag 
år 1523^ ehuru jag icke har kunskap, hvarken om dess totala 
belopp, eller huru den af de skattskyldiga utgjordes. Att den 
skattskyldiga allmogen också var den samma underkastad, visar 
Gustafs den 9 Mars 1524 till allmogen i Linköpings stift aflåtna, 
utaf Granlund på i not 2 här nedan anförda ställe tryckta bref. Näst 
därefter följde för tåget till Gotland en alternatif fordran af man- 

1) Om förbållandet med dylika ander den del af sekstonde seklet, som 
föregick Gostafs regering, år för litet bekant, att någon framstållning därom 
i detta ntkast kan lemnas. Ocb åfren för Gustafs tid är bvad man om dem 
v<t mycket ofallständigt. 

2) Stiernman, Riksdagars ocb Mötens Beslnt, 1: sid. 2, ocb Granlund, 
Gastaf Ls Begistratnr, I: sidd. 196—197. 



Digitized by 



Google 



12 Om atomordentliga penningehjelper till kronan 

skåp eller penniDgar (eller silfver) från adeln och städerne. En- 
ligt det knngliga bref af den 7 Mars 1624 till Östergötland^), 
som innehåller den enda kftnda, offieiela underrättelsen därom, 
stäldes det i köpstadsmäonens, adliga kvinnors med fleres skön, 
om de i stället fVr hvar dem affordrad krigare ville gifva 20 
mark örtuger eller 20 lod silfver. Men efter detta bref är i riks- 
registratnren införd en af biskop Brasks sekreterare, Hans Spe- 
gelberg gjord, af Granlnnd också tryckt anteckning, att i ett 
annat papper innehölls en äfven af honom meddelad förteckning, 
den Granlnnd likaledes tryckt, öfver i Östergötland till dessa 
krigares anskaffande förpligtade frälsepersoner och städer, hvil- 
ken ock för de ena och de andra jämte det fordrade manskapets 
antal nppgifvit det penningebelopp, hvarmed de från samma man- 
skaps anskaffande fingo friköpa sig. 

Detta är för frälsepersoner, som borde skaffa flera krigarei 
än tvänne, och en frälsekvinna, som blott sknlle skaffa en, ntsatt 
i danskt mynt, väl det i Göta landskapen så kallade, som var 
sämre, än svenskt örtngsmynt, nämligen till 25 danska mark för 
hvar man, som de förra, och till 20 sådana mark för den, som 
den senare borde skaffa, men till 20 mark örtuger för hvar man, 
som de öfriga sknlle prestera. 

Af en stad, som skulle skaffa 30 man, fordrades för hvardera 
16 ^/s och af två städer, som hvar för sig skulle skaffa 10 man, 
20 danska mark för hvar man; men af tvänne, som hvar för sig 
skulle skaffa 40 man, för hvar 15 mark örtuger. För 2 städer 
var närmare öfverenskommelse tillämnad. 

Af adeln voro de uti förteckningen nämnda blott en del. I 
brefvet ålades landskapets riksråd att med dem, konungen icke 
kom ihåg, öfverenskomma om deras deltagande. Att andra 
landskaps frälse och städer äfven måst till detta tåg lemna man- 
skap eller penningar kan väl med säkerhet antagas; och bekant 
är, att silfver därtill fordrats af kyrkor och kloster. 

Med förbigående af en i bref den 16 Januari 1526^) från 
Vadstena omförmäld, icke närmare beskrifven hjälp af städerne 
och en i bref af samma dag och från samma ort') nämnd, all- 
mogen ålagd kröningsgärd må vi något uppehålla oss vid den 



1) Omnland 1. o. 1: flidd. 193—195. 

2) Omnland 1. o. 3: sidd. 18—19. 

3) Gmnlnnd 1. c. 3: sidd. 19—21. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 13 

hjälp, 80ID af StockboImB herredag i Angusti samma år bevilja- 
des att utgå af prästerskap, städer och allmoge i). Den ibrtjänar 
särskild uppmärksamhet fttr det yitnesbdrd, dess beviljande gif- 
ver om landets penningebrist. Äskad till betalning af rikets 
skald, som väl skolat ske i penningar, blef den blott af prä- 
sterskapet till hela beloppet i penningar beviljad, nämligen från 
Uppsala stift med 4,000, från Linköpings med 2,500, från Åbos 
med 3,000, från Strengnäs' med 2,000, från Skaras också med 
2,000, från Vesterås' med 1,000 och från Vexiö med 500 mark. 
Af städerne fordrades blott varor; och af allmogen utgjordes 
aldra största delen i natnralier, uti hvilka Lybeckarne ock föl- 
jande året mottogo en afbetalning, natnrligtvis efter ett pris, 
hvarvid de fnnno sin tVrdel. Några städer ålades gärden i järn, 
andra i hudar. Allmogen i Norrland ålades den också blott i 
varor. I det öfriga rikets flesta orter ålades den, såsom redan 
är nämndt, visserligen till aldra största delen i natnralier, men 
till en helt liten del också i penningar. Sådant var förhållandet 
såväl i Vestergötland och Småland, där tolf skattebönder eller 
tjugnfyra landboar skulle tillsammans utgöra ett värde af tjtigu- 
fyra och tre åttondedélSf i Oöta landskapen så kallade danska 
mark, men däraf blott en sådan i penningar, som i Östergötland, 
Södermanland, Uppland och Närike, där samma antal skattebön- 
der eller landboar skulle utgöra ett värde af aderton mark och 
eU öre örtuger, men däraf blott en mark örtuger i penningar. 
Därjämte skulle samma antal skattebönder eller landboar lemna 
en tom tunna*). Då den i Oöta landskapen räknade danska 
marken icke gälde mera än tre fjärdedels mark örtuger, var såle- 
des värdet af hvad skattebonde eller landbo borde utgöra i de 
seks landskapen nästan det samma; men i penningar erlade han 
i de två först nämnda landskapen blott ^U af det han i de fyra 
andra gaf. Enligt Gustafs utsago uti ett den 19 November 1526 till 



1) Qranland 1. c. 3: sidd. 230—237, äfven som Stiernman, Riksdagars 
och Mötens Beslut, 1: sidd. 42—47. De af Oranland otur riksregistrataren 
meddelade appgifterna äro, såsom de pålitligaste, i det hår följande iakttagna. 

2) I konnngens bref den 10 Augasti till allmogen i Vestergötland, Värme- 
land, Småland, Östergötland, Södermanland, Nårike och Uppland (Granlund 1 c. 
sidd. 236—237) samt i andra kungliga bref, till särskilda orter, likasom i den 
hos Granlund 1. c. 1: sidd. 233-285 intagna förteckningens inledning, samt 
i riksrådens hos Stiemman 1. c. 1: sidd. 46—47 intagna bref lemnas allmogen 
tillåtelse att i brist af vissa varor lemna andra. 



Digitized by 



Google 



14 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

inbyggarDe i HelsiDgland aflätet bref ^) skalle bvad bonde i Helsing- 
land (och i det öfriga Norrland, som skalle åtgöra lika gärd, som 
HelsiDgland) i varor borde erlägga, vara värdt lika mycket, som 
bonde i de sydligare landskapen i varor och penningar var skyl- 
dig att utgöra, dennes andel i marksbråken och den tomma tnn- 
nans värde oberäknade. Också i Finland ansågs väl hvar bonde 
böra ntgöra lika mycket^). 

Genom bref den 28 Oktober 1526 till riksråden i Vestergöt- 
land och ett med det anförda brefvet af den 19 November s. å. 
till inbyggarne i Helsingland skickadt bref till Hans Marthens- 
son^) föreskrefs, att till lindring för fattigare bönder, handtverkare 
borde i gärden deltaga I det sist nämnda tillades, att rikare 
bönder skalle hjälpa fattigare. 

För de då till Vestergötland hörande Dal och Nordmarken 
medgaf Oustaf den 10 Mars 1527^), att till åtgörande af 24 dan- 
ska marks värde 16 skattebönder eller 27 eller 28 hnsfattiga 
landboar fingo sammansättas, och föreskref, att rike bönder äf- 
ven som handtverkare och andra lösningekarlar skalle hjälpa de 
fattige. Här må ock tilläggas, att för Värmelandsberg, som, jämte 
10 andra bergslager, seks städer och flera landsorter, i handlin- 
garne för den 10 Aagasti 1526 namnes atan någon taksering, 
den 11 Aagasti 1527 föreskrefs, att hvar man, som där var bo- 
endes, skalle åtgöra ett hondra järn. 

Städerne Arboga, Vesterås och Enköping sökte förmedling 
af den åsatta skatten, och Gastaf uppdrog^) åt utsedda män att 
pröfva behofvet af den sökta förmedlingen och efter pröfningen 
afgöra frågan. Att någon förmedling erhållits är oss obekant. 

I vissa landsorter, Helsingland och Dalarne, mötte denna 
gärds uttagande, såsom man finner af Gustafs till Helsingland 
den 19 November 1526 och 4 Januari 1527 samt till Dalarne den 
9 Januari, 2 Mars, 14 April och 14 Maj sist nämnda år aflåtna 



1) Granland 1. c. 8: sidd. 324—326. 

2) Eongl. brefvet den 17 Aagosti 1626 till rådaherrarne i FinlaDd. Gran- 
lund 1. c. 3: sidd. 248—249. 

3) Granlnnd 1. o. 1: sidd. 808—309 och sid. 823. 

4) Granland 1. c. 4: sid. 94. 

6) Af de den 30 April 1527 dårom utfärdade kungliga brefven läses ett, 
fullständigt, och ett annat i utdrag hos Granlund 1. o, 4: sidd. 154 — 155. 



Digitized by 



Google 



uDder 16:de århundradet och början af det 17:de. 16 

bref^)y mycken ovilja. I Dalarne bidrog denna väsendtligen till 
den yättlighet, hyarmed den så kallade Daljnnkaren i en del af 
detta landskap mottogs* I den uti kammararchivet förvarade 
räntekammarebok fOr år 1527 öfver den bjälpeskatt, som den 
menige man i riket ntgjort till att betala riksens gäld med, fin- 
nes denna ieke, såsom erlagd, apptagen för Heldingland, Dalame, 
Medelpad eller Ångermanland. Men samma förbållande äger rnm 
med denna skatt från flera andra orter. I saknad af räntekam- 
marebok öfver skatteuppbörden f6v år 1528 måste det lemnas där- 
hän, hnrnvida icke denna skatt då blifvit erlagd af de flesta orter, 
från bvilka den icke näst föregående år ingått. Möjligt är ock, 
att några orter erlagt den senare, så som man vet, att Arboga 
erlagt den, ocb Köping betalat en del däraf år 1529. Men nnder 
oron öfver de i Yestergötland ocb Småland ntbrntna oroligbeter 
eftergaf Gnstaf genom bref den 24 April 1529*) menige man i 
Dalarne den bjälpskatt, som var dem pålagd. Ocb att denna 
hjälpskatt var den här ofvan omförmälda, år 1526 till betalning 
af rikets gäld ålagda, torde icke kunna betviflas, emedan denna 
i början gärd kallade skatt i konungens den 17 Juni 1529 till 
riksdagen i Strengnäs lemnade framställning^), lika som i 1527 
års räntekammarebok, benämnes hjälpeskatt. 

På eU i Augusti 1528 i Lödöse hållet möte beslöts, såsom 
Gustaf i bref den 24 i samma månad ^) meddelade meniga frälset 
i riket, att af all den ränta, detta frälse uppbar af kronans för- 
läningar, hvar tionde mark skulle lemnas till betalning af rikets 
gäld. Erfarenheten vid uppbörden af den L526 allmogen till betal- 
ning af samma gäld ålagda gärden eller bjälpeskatten hade väl 
afskräckt från dess anlitande om ny skatt för detta bebof. Ocb 
två år senare valde man heldre, än att med dylik fordran vända 
sig till allmogen, att af stadskyrkor och de finska kustsocknar- 
nes kyrkor begära en klocka från bvardera, en begäran, som 
följande året utsträcktes till öfriga landskyrkor, med tillägg, att 
där i kyrkornas kistor fans något, som kunde umbäras, äfven 
detta måtte lemnas till kronans bebof, lika som kyrkornas land- 



1) De kanna l&sas i Oranlanda ofta anförda samling. 

2) Granlund 1. c. 6: flidd. 63—55. 

8) Stiernman, Rikadagars och Mötens Beslnt, 1: sid. 106. Qranland, I o. S: 
sid. 160. 

4) Granlund 1. c. 6: sidd. 148— 144, 



Digitized by 



Google 



16 Om uiomordeiitligft penniDgehjälper till kronan 

gille och tionde, med UDdaDtag af bvad som beböfdes till vaks 
ocb vin. Klockorna fingo lösas med koppar, silfver eller pennin- 
gar^ en tillåtelse, som ock gafs städer, i bvilkas kyrkor ioke fan- 
nos flera klockor, än en eller två. För landskyrkor, bvilka icke 
både flera klockor, än en, nedsattes lösen för denna till dess 
balfva värde. Den klocka, som fordrades af kyrkor, som både 
flera, var den näst största eller den största. 

Den långsambet, hvarmed klockskatten från städerna ingick, 
och de oroligbeter, dess ocb andra dyrbarbeters uttagande från 
landskyrkorna vållade, äro allmänt bekanta; och då Oastaf år 
1532 fann sig i bebof af en öfvad bär, måste allmogen anlitas 
om en utomordentlig penningebjälp. 

Den 2 ocb 3 Februari nämnda år uppdrogs åt dem, som vore 
i slottsloven i Stockholm, samt Nils Varg med flera i Uppland 
att med allmogen underhandla om en gärd (skatt) af tolf öre utaf 
b var bonde ^). Ocb ett af Gustaf i April ft^ljande år till Helsing- 
lands inbyggare utflirdadt bref ^) förmäler, att denna gärd (skatt) 
icke blott i Uppland, utan äfven i Vestergötland ocb Småland 
utgjorts med tolf öre af skattebonde ocb en mark (åtta öre) af 
landbo, samt uppmanar belsingarne att, med afkortning fÖr den 
summa, de såsom gärd fl^rut utgjort, erlägga lika mycket^). 

Uti April— Maj 1535 utfärdades till de olika landsorterna 
kungliga bref om en krigsbjälp i penningar till lika belopp, näm- 
ligen tolf öre af skattebonde ocb åtta öre af landbo. 

Dessa åren 1532 ocb 1535 kungjorda penningefordring ar ft^r- 
anleddes af Kristian 11:8 sista försök att återvinna sina förlorade 
kronor ocb af Grefvefejden. Sedan denna var bragt till slut 
ocb Lybeckarne år 1537 erkänt, att deras bos svenska kronan 
ägande fordran var till fullo betalad, skulle man kunnat förmoda, 
att nya, utomordentliga penningebjälper icke så snart skalle 
komma i fråga. 



1) Granland L c 8: sidd. 30—32. 

2) Granlund 1. c. sidd. 203-204. 

3) Åfven andra, i brefyet ioke nämnda, landskap hade v&l utgjort denoa 
skatt. Widmark säger i sin förträffliga Beskrifning öfver pro?iosen Helsing- 
land, 1: sid. 302, att i denna provius för året 1533 uppburits samma gärde- 
penningar, som i andra delar af riket, nämligen af bvar skattebonde 12 och 
af bvar landbo 7 (7) öre, samt att den gärd, belsingarne aret fömt utgjort, 
motsvarade ett ära skatt (ränta, som utgjorde 900 mark). 1633 ärs gärd 
•kall enligt ränt-ekamroarboken utgjort ett tusen mark. 



Digitized by 



Google 



Uncter l6:de århundradet och början af det lt:de, 1? 

Men förhållandet till Dannoark^ som under Grefvefejden af 
Gustaf, utom annan hj^lp» erbållit ett lån, som något sent betala- 
des, var spändt. Och sedan två utländingar, den år 1538 in- 
komne Conrad von Pyhy och den nästföljande året, lö39, hit- 
komne Georg Norman, för sina förslag till finansernas och för- 
valtningens ordnande vunnit Gustafs förtroende och han väl icke 
utan deras råd tilleguat sig än mera af kyrkans egendom och 
inkomster, beslöts på ett möte i Örebro den 27 December 1539'), 
hvaruti nio namngifna personer deltogo, bland bvilka Conrad von 
Pyhy namnes i första rummet och Georg Norman i det näst 
sista, införande af en så kallad landskatt. 

Denna skulle af bönderne utgöras med två öre för hvar häst 
eller okse^ med ett öre för hvar ko eller skjut (stod) och hvart två 
eller tre år gammalt ungnöt samt seks skillingar (^/s dansk eller 
vendisk mark) för hvarje får, get eller gammalt svin, som de 
ägde; af hvar landsköpman med hvar tionde penning af alt han 
ägde i losören och köpenskap; af hvar bandtverkare på landet 
med en mark örtugar; af järnbergsman och annan bergsman, 
som icke hade åker eller boskap, med fjärdedelen af hans årliga 
skait; af hvar husman eller lösningekarl med seks öre; af hvar 
för, helbregda och ogift huskvinna med tre öre; af hvar lego- 
dräng, som af husbonde hade spannland (att så och skörda), med 
en mark örtugar; af hvar och en, som bodde i skärgården och 
icke hade åker eller boskap, men godt fiskeri, med hvar tredje 
mark örtugar (tredjedelen af fiskets afkastning?); af den, som 
icke hade så godt fiske, med tolf öre och af legodräng, som af 
husbonden hade ett godt sköten, med en mark af skötet, 

I städerne skulle besuttne borgare, köpmän och ämbetsmän 
(bandtverkare), som sutto för gästning och all annan daglig tunga, 
af alt^ det de ägde i köpenskap och lösören, undantagande hus, går- 
dar och grund^ gifva hvar tjugonde penning; alla köpsvenner i 
städerne, som här i landet voro hemma, af deras köpenskap, lös- 
ören och alt, det de ägde, så framt de icke sutto för gäst- och 
gångande, gifva hvar tionde penning, och alla de borgare, köp- 



1) StierumaD, Bihang till Riksdagars och Mötens Besiat, sidd. 7—9. 
Synnerligen höga skattefordringar har ntkastets författare här, lika som 

i det följande, karsirerat. Äfyen kursiTeringen af annat, som i utkastet ntur 
offentliga handlingar ftr anfördt, tillhör honom. 

2) Btt undantag, som väl skalle attrycka, det handel med fastighet icke 
Tar underkastad den för annan handel ålagda skatten. 

Btrg/a!k : Om atomordentliga penningelg&lper till kronan etc. 2 



Digitized by 



Google 



Id Om utomorclentHga penningehjälper till kronatl 

svenner eller bönder, som hus, gård eller grund i städerne ägde, 
af hvart hundrade marks värde gifva en mark öringar. 

Troligen är det denna landskatt, som under namn af hjälpe- 
skatt omförmäles uti den nära samtidiga, väl också af Conrad 
von Pyhy föreslagna regementsformen för Vestergölland. 

Dess verkliga uttagande lär mött betänkligheter. I de vid- 
sträckta norra landskapen, där städer icke funnos och hvarken 
landslagens i Köpmb. 6:e pr. innehållna eller godtyckliga, kung- 
liga förbud mot landsköp kunde hindra sådant, underkastades 
visserligen de där oumbärliga landsköpmännen s. k. köpmans- 
penningar, hvilka under sekstonde århundradets fortgång synas 
blifvit ett slags årlig skatt. Men med det år 1539 föreskrifna 
beloppet utgick den dock icke öfver alt och altid. 

Och äfven de i några orter förekommande husmanspennin- 
garne ufgingo med andra belopp, än de år 1539 påbjudna. Till 
andra klassers, än landsköpmäns och husmäns, beskattning efter 
1539 års Örebro-beslut finnas i räkenskaperna än mindre spår. 

Och redan samma år, 1544, då rådet och adeln den 13 Ja- 
nuari samtyckt till Arfiföreningen och, i öfverensstämmelse med 
rådets år 1526 gifna löfte, försäkrat kungliga prinsessor om brud- 
skatt^), bestämde i Linköping samlade rådsherrar och adel den 
17 Juli^) den hjälpeskatt i penningar, hvilken, där fred med så- 
dana måste köpas ^), skulle nästkommande purificationis Maria 
af allmogen öfver hela riket, utom det af Dackefejden förödda 
Småland, där en okseskatt i stället erlades, utgöras, till fyra 
mark af hvar skattebonde och två mark af hvar landbo, dock 
så, att fattige skattebönder skulle gifva mindre, eller det för land- 
bönder i allmänhet bestämda beloppet^ men förmögnare landboar 
det för skattebönder öfver hufvud utsatta. 

På samma gång och för samma fall, att fred måste köpas, 
lofvades ock, att adeln af sitt eget arfvegods skalle, konungen 
och riket till hjälp, gifva för hvar landbo, han ägde, två lod 
silfver, lödiga marken räknad till fjorton lod. Men om konungen 



1) Brölloppsgård var dem genom landslagarne lofvad. 

2) Stiernman, Riksdagars och Mötens Beslut, 1: sidd. 192—195. 

3) Krig hade Sverige icke år 1644. Men om den anledning att befara 
ett sådant, som 1643 års erfarenhet gifvit, kunna läsas Geijers Svenska Fol- 
kets Historia, 2: sid. 101 och Sveriges illustrerade historia, 3:dje delen (af Alin): 
sidd. 191 och 194. 



Digitized by 



Google 



Under léide Århundradet och början af det lt:de, Id 

det året nödgades mot fienden nytja adel, borgare, bönder och 
andra undersåtar, umedh een väldigh Häärskrafft och Krijgzmacht» 
nti marken, både han lofvat att på förenämnda tid förskona adeln 
ocb menige man med sådan bjälpeskatt, och synnerligen till dess 
honom eller hans »Konnngzlige unge Lijffzerfifherskaffter» till 
deras och rikets nödtorft sådan hjälpeskatt ville vara för nöden. 

Dessa ordalag sknlle icke hindrat Gustaf eller hans unga 
lifsarfherrskaper att, där denna hjälpeskatt icke till fredsköp be- 
böfts, utan rådets vidare hörande, när han eller de funno den 
ftSr sin och rikets nödtorft behöflig, upptaga den samma, och 
vitna nogsamt, hvilket begrepp om konungsmagten och dess be- 
skattningsrätt Gustaf då lyckats bibringa råd och adel. 

Att den honom eller hans lifsarfherrskaper sålunda gifna 
fullmagten verkligen blifvit begagnad är dock icke veterligt. 

Lokala penningeskatter finnes Gustaf väl stundom hafva på- 
bjudit, till eksempel till Sala grufvas frigörande från nedrasadt 
gråberg, hvartill Norrland enligt kungligt bref den 26 Mars 1553 
ålades en icke obetydlig penningehjälp. 

Men allmänna, utomordentliga skatter af blott penningar 
ålades under hans senare år, till och med 1559, icke. 

Först under hans sista lefnadsår, 1560, förekom en sådan, 
som likväl, såsom här nedan skall visas, vid allmän riksdag 
beviljades. 

Han fordrade sådana icke ens till det af ryssarne år 1554 
med vilda härjningar började, 1555 med ett misslyckadt, svenskt 
angrepp på Nöteborg, 1556 med ett ryskt tåg till Viborg fort- 
satta och först 1557 slutade kriget, eller till sin äldsta, 1559 
med grefve Edzard II af Ostfriesland förmälda dotter Katbari- 
nas brudskatt. 

Till bestridande af utgifterna för nämnda krig öppnades till 
ocb med Herr Eskils (ge)mak, hvarifrån, enligt i Eammararchivet 
förvarade räkenskaper, till Finland öfversändes tre kistor, som 
likväl tillsammans icke inneböllo mer, än 100,004 mark, 2 öre, 
nämligen : 

den försU 41,481 mark, 6 öre, 

den andra 39,065 mark, 1 öre, 

och den tredje, som likväl af 

hertig Johan annamades 19,457 mark, 3 öre; 
bvarföratan, enligt andra, i samma archiv befintliga räkenskaper, 
såsom H. Forssell uti Anteckningar om mynt, vigt, mått och 



Digitized by 



Google 



30 Oro utomordentliga petiningelijälper till kronati 

varupris i Sverige nnder de första femtio åren af Vasabusets re- 
gering, sid. 64, upplyser, ntnr Gustafs skattegOmmor nnder samma 
tid äfven öfversändes 6,072 lödiga mark och 3 kvintin bergsilfver 
till myntverket i Åbo. Och äfven af det mynt och omyntade 
siifver, som för öfrigt samtidigt till Finland Öfversändes, torde 
väl en icke obetydlig del lemnats från Herr Eskils gemak. 

Eatharina lemnades väl af adel, biskopar och städer ganska 
betydliga brölloppsföräringar af mynt och kärl af ädel metall 
(från Jönköping utom silfverkärl och 20 daler också 20 oksar); 
men brudskatten, 100,000 daler i godt silfver^ lemnade Gustaf 
utur sin skattkammare, utan att därtill af landet fordra någon 
hjälpa). 

Att landet dock för kriget fick vidkännas dryga kostnader 
är otvifvelaktigt. Och anläggningen af de nya, till försvars- 
väsendets förstärkning bestämda afvelsgårdarne blef för allmogen 
så besvärande, att den i flera orter på dryga viikor därifrån 
friköpte sig. 

Den af kriget och brudskatten orsakade minskningen af Gu- 
stafs samlade förråd af mynt och omyntade, ädla metaller bidrog 
väl ock väsendtligen därtill, att för bestridande af kostnaderna 
till Eriks tillämnade friareresa till England fordrades och måste 
beviljas en så kallad silfverhjälp, om hvilken ett i Kammar- 
archivet förvaradt »Mantalsregister öfver hela riket opå then sölf- 
hielp bevilliget KMt uti herredagen i Arboga') til then engelske 
resan anno 60» upplyser: 



1) J. Muhrberg, Berättelse om de tre äldsta, Gastavianska prinsessornas 
utstyr och hemgift, ati Vitterhets. Historie- och Antiq^itets-Academiens Hand* 
lingar, 6:te Delen. Missförstånd har föranledt Mnhrbergd uppgift, att konun- 
gen ioke Tid detta tillfälle af riket fordrat någon brölloppsgärd. Den i fogde- 
räkenskaperne redoyisade Icostgärden var, såsom det i Sandbergs Samling R, 
jämte annat, intagna registret visar, till en del brölloppsgärd. 

2) På herredagen i Arboga, som hölls 1661, beviljades icke denna hjälp, 
som i alla fogderäkenskapeme upptages såsom fordrad år 15G0. Bevillningen 
gafs på Gustaf I:s sista riksdag, som var samlad i slutet af Juni och början 
af Juli 1660. Uti Sveriges rikes Ständers (rätteligen Adelns) beslut och för- 
skrifning den 30 Juni s. å. om trohet mot KMt. och Hertig Erik (Stiernman, 
Riksdagars och Mötens Beslut, 1: sidd. 216^223) läses, 1. c. sidd. 219—220, 
adelns löfte att, efter Konung Gustaf tillåtit Hertig Erik att för en kristelig 
giftermålshandel draga till England, de ville vara Erik i samma kristeliga 

förebafvande i alla måtto till det bästa förforderlige , desslikes sig på 

det högsta vinnläggandes, att den hjälp, som utaf menige riksens inbyggare 



Digitized by 



Google 



under I6:de århundradet och början af det 17:de. 21 

1. att adeln (som icke var skattskyldig, fri?illigt) lemnat 
fyra guldkedjor, som vägde 96 '/2 lod, eo forgyld kredens, som 
vägde 33 lod, en förgyld silfverkanna, som vägde 60 lod, ett 
förgyldt silfverstop, som vägde 21 lod, femton lödiga mark och 
tio lod silfver, fem dubbla dukater, fyrationio och en balf unger- 
ska gyllen, en krona, en emptergyllen, seks rhenska gyllen, 
fyrahundra femtiofyra daler och i penningar fyrahundrasjn mark 
samt vidare fyra kattloar, tio svarta mårdar och två svarta räf- 
var (väl skinn af dessa djur), tjugu tunnor hvete och två hundra 
tunnor malt; 

2. att biskopar och ordinarier gifvit 

penningar 30 mark, 

daler 35 stycken 

och silfver 6 lödiga mark och Vs lod; 

att skolmästare i städerne gifvit 

penningar 14 mark, 

daler b^l2 stycken 

och silfver 4V2 lod; 

att stadsprästerne gifvit 

penningar 91 mark, 

daler 13 stycken 

och silfver 29 lod; 

samt att menige klerkeriet på bygden gifvit 

penningar 544 mark, 

daler 108 stycken, 

silfver 934 Va lod 

och guld 1 rhensk och 1 ungersk 

gyllen; 

hvarförutan fyra klockare i Finland hade gifvit 
penningar 9 mark. 



med EMts. nädigste samtycke var beviljad, utlofvad och Erik tillsagd, måtte 
troligen uppkräfvas och utgöras, Erik till godo. Och uti deo i Riksarchivet 
befintliga, dåligt skrifna obligationen af de tretton närvarande biskopar och 
ordinarier den 3 Juli bekände desse sig skyldige att med meniga rikets under- 
såtare komma Erik i samma saks yterligare förfordring till hjälp och und- 
sättning efter sin ytersta magt. och förmögenhet samt lofvade, att, när Erik 
dem därom beskickandes och tillsägandes vorde, de ville själfve därtill hjälpa 
och hos andra konungens undersätare vinnlägga sig, att samma utlofvade 
hjälp måtte välvilligen och troligen utgifvas. 



Digitized by 



Google 



22 Om utomordentliga penuini^ehJAlper till kronan 

(Öfriga klockare därstädes voro väl, lika som samtliga de 
svenska, inräknade bland allmogen eller stadsboarne.) 

3. att städernes (oadlige, verldslige) inbyggare gifvit 

penningar 4,394 mark och 7 öre, 

daler 51 stycken 

och silfver 53 lödiga mark och 13V a lod. 

4. att fogdar i Finland, Vesterbotten, Ångermanland och Ge- 
strikland samt Nils Birgersson på Kronoberg gifvit 

penningar 144 mark och 1 öre, 

daler 3 stycken, 

silfver 20 lod 

och guld 1 lod; 

att underlagmannen i Ångermanland 
gifvit 6 daler 

och underlagmannen i Medelpad . . 5 mark; 

att femtiosjn landsköpmän i Helsing- 
land gifvit penningar 117 mark och 5 öre 

samt tolf länsmän i Finland gifvit . . 192 mark. 

(Öfriga finska länsmän voro väl, lika som samtliga svenska, 
räknade bland allmogen.) 

5. att allmogens silfverhjälp skulle utgöra 6,467 lödiga mark 
och 5 lod (= 103,477 lod); af hvar skattskyldig ett lod. Af hit- 
hörande 103,477 skattskyldige voro, enligt H. Forssells, uti Sveriges 
Inre Historia från Gustaf den Förste, 1: Bilagan N:o 2, efter an- 
förda Mantalsregister meddelade, men af honom i afseende å land- 
skapsindelningen något ändrade förteckning, de, som bodde 

i Uppland 9,634 

i Vestmanland 2,361 

i Bergslagen och Dalarne . . . 4,306 

i Södermanland 5,111 

i Närike 2,635 

i Östergötland 6,070 

i Småland 15,023 

i Vestergölland 11,784 

på Dal 1,115 

i Värmeland 1,797 

i Norrlanden 10,810 

och i Finland 32,831. . 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 23 

Denoa uppgift å beloppet af allmogens siifverhjälp och å 
antalet af dem, som den samma erlagt, är likväl icke annat än 
ett öfverslag. 

I största delen af Vestergötland utgick från allmogen alls 
ingen siifverhjälp, utan fordrades i dess ställe andra prestationer 
till den tillämnade engelska resan. 

Och öfver alt, där den utgick, erlades den blott till mindre 
del med silfver, till större delen med penningar, och deltogo i 
dess utgörande, där flera till allmogen räknade klasser funnos, 
än de i mantalsregistret upptagna, äfven dessa, t. eks. handt- 
verkare med flera, hvilka uti räkenskaperna för Östergötland 
fullständigast nämnas, såsom busmän, innis- eller inbysesmän, 
löskarlar och mjölnare. Och af de klasser, som i mantalsregistret 
nämnas, upptagas i räkenskaperna långt flera, än i registret. 
Sådant är förbållandet aldra oftast med nybyggare, som af re- 
gistret nästan alldeles förbigås, och med torpare. Af de sist 
nämnda upptager registret för Bankekinds och Hanekinds hära- 
der blott en, medan räkenskapen för Hanekinds härad allena 
uppgifver femton, som voro »i mindre förmögenhet»; och för 
Gullbergs härad uppgifver räkenskapen ock ett vida större >an- 
tal, än de trecne, som mantalsregistret räknar. 

För öfrigt utgjordes denna hjälp af allmogen visst ej, utan 
afseende på ft^rmögenbet, med lika belopp af alla skattskyldiga, 
ej ens inom samma klass. Särdeles skarp visar sig olikheten i 
norra orterna. 

I Dalarne finner man till eksempel i Tuna socken hjälpen 
af olika personer utgjord med 7 mark, 5 mark 3 öre, 5 mark 
2 öre, men ock med vida mindre, ända ned till 7 öre. I Leksand 
finnes en, som utgjort 4 mark, men också en, som utgjort 5 öre. 
I Gagnef erlades af en 9 mark 7 öre, men af en blott 3 öre 
6 penningar; och i Torsång utgjorde en 6 mark 1 öre, men en 
blott 4^2 öre. Och i Ångermanland utgjorde en 6 daler, två en 
daler och två mark hvar, två 1 daler hvar; en utgjorde 5 och 
andra 4 mark hvar; men där fans ock en, som blott upptages 
för 1 öre. 

Denna för Eriks äfventyrliga, engelska giftermålsplan for- 
drade hjälp kom visserligen blott till en del att för den samma 
användas, heldst den så långsamt inflöt, att betydliga restantier 
ännu i 1564 års räkenskaper omförmälas. Men bvad icke för 
det därmed afsedda ändamålet blifvifanvändt kom väl till pass 



Digitized by 



Google 



24 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

för krigsbebofveo. Till dessas bestridande fick väl ock en del 
af de 1561 och 1562 beviljade taverne- eller skjutsfärdspennin- 
garne tjäna. Denna, icke blott för ett eller några få år, utan 
fSr all framtid till befrielse från en synnerligen besvärlig och 
tryckande prestation åtagna skatt sknile naturligtvis icke i detta 
utkast blifvit omförmäld, så framt den blifvit bvad den var äm- 
nad att blifva, allmän ocb ständig. Men då den blef intetdera, 
har den här bort finna ett rum. 

Hvad landallmogen mot denna skatts åtagande lofvades fin- 
nes utsatt uti ett den 8 September 1562 dagtecknadt, kungligt 
bref, som här nedan kommer att vidare nämnas. Därnti förkla- 
rades, att konungens brefdragare, som dagligen af och till med 
hans och rikets värf blefvo förskickade, skulle söka gästgifvarne 
och hos dem betala både öl, mat och annan fordenskap (hvar- 
med före skattens åtagande bönderne måst dem utan vedergäll- 
ning förse) efter det mandats innehåll, som konungen därpå till- 
förene låtit utgå. Men därefter tillägges, att så ofta konungen 
själf med sitt hoflfolk någon vart vorde förresande eller någon 
allmännelig mönstring skulle hållas, (och) lika så då rikets nöd- 
torfter fordrade, att han måste låta sammankalla eller fbrskicka 
en hop krigsfolk tillsamman dit honom heldst syntes, då skulle 
allmogen hjälpa därtill både med öl, mat och all annan nöd- 
torftig fordenskap, efter som de samtyckt och beviljat. 

Att borgerskapet, hvilket utan tvifvel, där ej särskilda pri- 
vilegier för vissa städer dessas borgare från samma prestations- 
skyldighet befriat, varit samma skyldighet i detta hänseende, 
som allmogen, underkastadt, vid den riksdag, där taveruepenniu- 
garne först åtogos, nämligen Arboga riksdag 1561, därifrån mot 
särskild bevillning befriats, är obekant. 

Vid nämnda riksdag bestämdes, såsom ett i Kamroararchivets 
handling 1561 för Norra och Södra Möre härader kopieradt, Flöt- 
sund den 27 Juni samma år dagtecknadt, kungligt bref förmäler, 
skatten till seks öre för skattebonde och tre öre för landbo, en 
benämning, hvarunder, enligt räkenskaperne, blott innefattats 
frälse-, men icke krono-, kyrko- m. fl. landboar, hvilka skattade 
lika som skattebönderne, medan räkenskaperne dock å andra 
sidan visa, att torpare och nybyggare utgjorde mindre, än tre öre. 

Då Erik likväl fann denna skatt otillräcklig att betäcka 
kostnaderne för hans brefdragares förseende med skjuts ocb un- 



Digitized by 



Google 



under 16:(le århundradet och början af det 17:de. 25 

derhåll, beviljade, enligt hvad det redao omnämnda, i riksregistra- 
turen afskrifna, den 8 September 1562 till fogdarne å landsbyg- 
den aflåtna brefvet säger, allmogen vid riksdagen i Stockholm 
samma år, att hvar skattebonde skalle i tavernepenningar årli- 
gen åtgöra två, hvar frälse- och annan landbo en, och hvar 
torpare en hdlf mark. Och vid samma riksdag beviljade, såsom 
ett likaledes i riksregistratnren afskrifvet, den 20 Oktober samma 
år dagtecknadt, kungligt bref till fogdarne i städerne berättar, 
borgerskapet, hvilket väl då först ingick på friköp från skyldig- 
beten att utan vedergällning förpläga och fortskaffa konungens 
brefdragare, att hvar borgare skulle för befrielsen från detta be- 
svär årligen utgöra två mark penningar. 

Men lika som Erik funnit den 1561 af allmogen beviljade 
skatten för bekostande af sina brefdragares underhåll och skjuts 
otillräcklig, fann han snart den 1562 beviljade omöjlig att öfver 
alt i riket och under alla förhållanden uttagas. 

Redan den 29 Oktober 1562 skref han till Michel Helsing, 
att allmogen i Bergslagen och Dalarne skulle vara fri från ta- 
vernepenningarnes erläggande, mot det den lät sig finnas väl- 
villig att befordra bergsbruken. Och den 19 Oktober 1563 be- 
friade han, genom ett i Kammararchivets Norrlandshandling fÖr 
samma år, N:o 9, kopieradt bref, som den 21 i samma månad 
till efterrättelse delgafs Maths Michelsson, allmogen i Helsing- 
land, Medelpad och Ångermanland, i anseende till deras välför- 
hållande under det nyss utbrutna kriget, på en behaglig tid från 
samma skatt, en frihet, som denna allmoge åtnjöt under åren 
1564 — 1568, lika som Vesterbottens allmoge, enligt i samma ar- 
cbivs handlingar åberopade kungliga bref af den 3 Februari 1565 
och den 2 April 1566, för dessa två år erhöll samma frihet. Ge- 
nom ett i riksregistraturen afskrifvet, kungligt bref af den 14 
Maj 1563 befriades ock Gefle borgare för året från dem åliggande 
tavernepenningar och en annan här nedan nämnande skatt, mot 
det de skulle lemna konungen ett väl utrustadt skepp. Dylika 
ettåriga friheter förekomma äfven annorstädes, och hafva här bort 
nämnas. Deras uppräknande torde däremot vara öfverflödigt. 

Hela Smålands allmoge beviljade Erik visserligen aldrig fri- 
het från denna skatt. Men genom ett i Kammararchivets 1563 
års handling för Konga, Kinnevald och Ållbo härader kopieradt, 
den 11 Maj samma år dagtecknadt, kungligt bref nedsattes den 
för hela Smålands allmoge till det vid Arboga riksdag åtagna 



Digitized by 



Google 



26 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

beloppet, en nedsättniDg, som yterligare tillförsäkrades booom 
genom ett i riksregistrataren afskritVet kungligt bref af den 28 
Juli 1564 ocb, utom i ett ocb annat härad, af den samma verk- 
ligen åtnjöts åren 1563 — 1565, där skatten utgjordes. I praxis 
åtnjöts än större nedsättning af halfva hemman och mindre jord- 
lägenheter. De senare åren af Eriks regering, då danska kriget 
blef alt kostsammare, finnas undantagen, säkerligen efter kunglig 
befallning, ökade, flera härader underkastade det högre, 1562 
beviljade beloppet. 

Men å andra sidan fann Erik under åren 1565—1568 nöd- 
vändigt att bevilja flera härader af detta landskap två- eller fler- 
åriga befrielser från hela skatten. En sådan njöt Konga härad 
åren 1565 — 1568 enligt ett åberopadt kungligt bref af den 2 Juni 
1565, som medgifvit friheten så länge fejden dem så hårdt på- 
gick. Genom ett i Kammararchivets Småiandshandling 1565 för 
Östra och Oppvidinge härader kopieradt, kungligt bref af den 
29 Juli samma år till fogden i dessa härader och fogden i Södra 
Vedbo beviljades allmogen i Östra och Södra Vedbo härader, 
enligt dess anhållan, frihet från tavernepenningarnes utgöran- 
de det året och synnerligen så länge fejden påstod. I Södra 
Vedbos räkenskap för året 1565 upptagas inga tavernepenningar, 
hvilket, såsom en räkenskapen bilagd anmärkning visar, grun- 
dade sig på nämnda, kungliga bref. Och de utgjordes troligen 
där icke heller de följande åren, för hvilka räkenskaper saknas, 
men under hvilka fejden, såsom väl är bekant, fortfor. Östra 
härads räkenskap för året 1565 upptager, besynnerligt nog, ta- 
vernepenningar såsom utgjorda; hvaremot den genom brefvet d. 
29 Juli 1565 medgifna friheten åtnjöts de två följande åren, 1566 
och 1567. Året 1568 säger räkenskapen tavernepenniugarne för 
året vara häradet af Johan eftergifna, en eftergift, som väl borde 
åtnjutits i följd af 1565 års anförda bref^ då fejden ännu påstod. 
Vestra härad säges i 1565 års räkenskap vara från tavernepen- 
ningarne fritt, en frihet, som väl äfven de följande åren bibe- 
hölls, då tavernepenningarne icke omförmälas i 1567 och 1568 årens 
räkenskaper, och troligen icke heller nämnts i 1566 års nu sak- 
nade räkenskap. Åren 1566 och 1567 njöts samma frihet af 
Sunnerbo härad, enligt åberopade kungliga bref af den 7 De- 
cember 1565 och den 15 Mars 1567, samt 1567 och 1568 af Östbo 
härad, enligt åberopade bref af den 6 April 1567 och den 26 Juni 
1568, af hvilka det först nämnda skall sagt friheten vara bön- 



Digitized by 



Google 



under 16:de Århundradet och början nf det 17:de. 27 

derne fbrannad på det de skulle dess villigare bålla sio vakt 
vid gränsen ocb göra fienden afbräek. 

De i Swålandsräkenskaperne omförmälda ettåriga fribeter 
från tavernepenningarnes utgörande uppräknas bär lika litet, som 
andra orters dylika friheter, med det enda undantaget för Gefles^ 
i det föregående blif?it uppräknade. 

Så snart Joban under senare delen af året 1568 kommit till 
väldety frikallade ban menige man i Småland, så väl som i Öster- 
götland frfin tavernepenningarnes utgifvande, som dock icke hin- 
drade, att de i räkenskaperne för flera Sroålandshärader upptagas 
såsom år 1568 erlagda, hvilket väl måste förklaras så, att de 
där blifvit uppburna innan frikallelsebrefvet kommit fogdarne 
till banda. 

För att till Salberget erhålla tillräcklig ved utfärdade Erik 
icke sällan bref om utgörande dit af sådan, i stället för taverne- 
penningarne till kronan från orter, från bvilka ban ansåg sådan 
lämpligast kunna fordras. 

Stundom föreskrefs ock för vissa orter denna skatts fullstän- 
diga förvandling i persedlar, som för kriget voro beböfliga. Så 
befaldes genom ett i riksregistraturen afskrifvet, den 13 Oktober 
1563 dagtecknadt, kungligt bref till fogdarne i Öster- ocb Vester- 
götland samt Småland, att för tavernepenningarne ocb öfriga, 
årliga utskylder, äfven som för de så kallade ovissa persedlarne 
skulle uppbäras mjöl, en befallning, som för Småland genom 
ett nytt, kungligt bref af den 26 December samma år ändrades 
därhän, att för tavernepenningar ocb ovissa persedlar skulle upp- 
bäras spanmål, smör ocb humla. Vid bristande tillgång på vissa 
af dessa persedlar torde de väl blifvit delvis ersatta med andra. 

Där Erik ansåg allmogen bafva gjort sig förtjänt, väl ej af 
fullständig, men dock af partiell befrielse från tavernepennin- 
garnes utgörande eller ansäg någon del af de samma mindre 
behöflig än andra förnödenheter, medgaf han större eller mindre 
afkortning å de samma. En ganska betydlig, nämligen af tre 
fjärdedelar, tolf öre, förunnades år 1564 Vesterbottens allmoge 
och allmogen i de fyra Gestrike sockuarne Hille, Ockelbo, Valbo 
ocb Hamrånge. 

Hvilka svårigheter denna skatts uppbärande i flera orter 
mötte ocb den själfrådigbet, Erik därmed nytjade, synes af det 
anförda klart nog. Hvad som framför alt gjorde den förhatlig 
var, att, då gästgifverierna (tavernerna) icke så hastigt, som på- 



Digitized by 



Google 



28 Oro utomordentlJKa penningehjälper till kronan 

bjudet var, kunde öfver alt inrättas, allmoge och kanske äfven 
borgare mångenstädes nödgades skjutsa ocb förpläga konungens 
brefdragare på samma gång, som de erlade tavernepenningar. 
Och Johan fann därföre i slutet af år 1568 i tavernepenningar- 
nes allmänna afskaffande ett synnerligen tjänligt medel att för 
stunden vinna allmoges och borgares välvilja. 

Samma år, nämligen 1562, då tavernepenningarne i Stock- 
holm både af borgare och allmoge beviljades till det anförda, 
höga beloppet, ålades landet ock en tillfällig^ utomordentlig pen- 
ningeskatt. I riksregistraturen finnes nämligen afskrifvet ett den 
16 Oktober samma år dagtecknadt, till präster, köpstadsmän och 
allmoge, som bodde i Uppland, Södermanland och Vestmanland, 
utfärdadt kungligt bref om bröllopp för prinsessan Anna, hvilket 
Erik sade sig vilja hålla den 6 nästföljande December. 

Genom detta bref, med hvilket lika lydande naturligtvis till 
andra orter blifvit utfärdade, fordrades af hvar präst 10 mark 
för hvar 100 marks uppbörd, af hvar köpstadsman 6 mark för 
hvar 100 marks handel samt af hvar skattebonde eller landbo 
4 mark eller deras värde i silfver, daler, smör eller järn. För 
rättigheten till denna skatts åläggande åberopades, märkligt nog, 
icke Gustafs testamente, utan lagen, hvilken väl tillät bröllopps- 
gärdj men als icke nämnde brudskatt^ den benämning, under hvil- 
ken denna skatt allmänt förekommer i räkenskaperne, och hvars 
hufvudsakliga riktighet bevisas af skattens utsättande, i första 
rummet, uti penningar, huru troligt det än må vara, att någon 
mindre del däraf var ämnad till brölloppskostnadernas betäckande. 

Uppbörden däraf mötte dock, lika som den af tavernepennin- 
garne, på flera ställen svårigheter, hvilka föranledde jämkningar. 

De tidigaste klagomålen öfver tyngden af den nya skatten, 
som kommit till vår kännedom, inlupo från Sal bergstrakten och 
föranledde först ett i riksregistraturen afskrifvet, kungligt bref af 
den 19 Februari 1563, som tillät bergsmännen vid Salberget att 
i stället för hjälpgärden till prinsessan Anna, som brudskatten 
där kallas, göra konungen annan hjälp till grufvan; men torpa- 
res begäran om skattens afkortande för dem till 2 mark afslogs 
med förklaring, att äfven de skulle med andra läggas i gärde- 
tal, 16 bönder (som det hette), fattiga och rika i hvar gård och 
hvar af de 16 utgöra efter sin förmögenhet. Härmed voro dock 
bergsmännen icke nöjde. Genom ett nytt, i riksregistraturen 
afskrifvet, den 13 April 1563 dagtecknadt bref underrättade 



Digitized by 



Google 



tinder löcde århundradet Och början af det itrde. 29 

Erik fogden Göran Larsson, att de haft sina bud till honom 
och begärt medel (förmedling) på brudskatten, bvilken han dem 
ock efterlåtit så, att så många, som höllo bergsbrakningen, 
fingo åtgöra (blott) två mark hvar. Dock skalle därom så 
läggas, som annorstädes skedde, så att de lades i gärdetal 
och hvar ntgjorde efter sin förmögenhet, så att samman dock 
blefve till fyllest efter mantalet (32 mark för hvar gärd af 16 per- 
soner). Tillägget visar, att dylik jämkning af skattens belopp 
emellan fattigare och rikare genom de enas och andras samman- 
läggning i gärder redan fierestädes för bönderne blifvit påbjaden. 
Och att så verkligen förhöll sig, att såsom regel var stadgadt, 
det sekston bönder, fattigare och rikare, skalle för brudskattens 
utgörande läggas tillsammans i en gärd, som skalle utgöra det 
för detta antal stadgade belopp, men där hvar och en bidrog 
efter sin förmögenhet, styrkes af flera kungliga bref. Men där- 
jämte tilläts genom i riksregistraturen afskrifna kungliga bref, 
af den 31 Mars 1563 för Östergötland, Tjust samt Kinds och 
Ydre härader, af den 2 April samma år för Södermanland samt 
af den 21 i sist nämnda månad för Vestergötland, att torpare, 
eller faUiga och nybygge$torpare eller torpare och nybyggare, så- 
som de i de olika brefven kallades, skulle erlägga blott hälften 
mot bonde eller landbo. Genom ett den 6 Maj samma år till 
Knut Haraldsson afiåtet, likaledes i riksregistraturen afskrifvet 
bref tillät Erik äfven, att de bönder i Vesterås' då varande län, 
som ville åtaga sig att (i Salberget) hålla grufvedelar, fingo 
njuta samma nedsättning af skatten till två mark, som var be- 
viljad dem, bvilka redan höllo sådana. 

Äfven annan allmoge, än den, som idkade bergsbruk, måste 
Erik bevilja nedsättning af det den samma ålagda beloppet. 

Genom ett i riksregistraturen afskrifvet, den 1 April 1563 
dagtecknadt bref beviljade han bönderne i Småland brudskattens 
nedsättning till tre mark eller deras värde i silfver, daler, smör, 
badar eller skinn för hvar bonde. Och genom det redan i be- 
rättelsen om tavernepenningarne anförda, kungliga brefvet af den 
11 nästföljande Maj förklarades, att, emedan menige man i Små- 
land voro benägne att gifva sig i konungens och rikets tjänst 
samt hade stor nöd och fattigdom, konungen var tillfreds, att 
dem ännu en mark af brudskatten måtte afkortas så, att hvar 
bonde blott utgjorde två mark och torpare halfparten (en mark). 



Digitized by 



Google 



30 Om utomordentliga pefininj^eliJRlper till kronatJ 

Fogderäkenskaperne visa likväl, att sist nämnda nedsättning 
icke i alla Smålands-häraderne verkligen kom allmogen till godo^ 
men också, att i några härader bönder, som innehade halfva 
(landbo)hemman, blott ntgjorde hälften mot andra bönder. Någon 
gång utgjorde torpare blott fjärdedelen mot helbesutna bönder*). 

I Dalarne nedsattes allmogens brudskatt redan den 1 April 
1563 genom ett i riksregistraturen afskrifvet bref till Herr Carl i 
Tuna till två mark örtuger eller deras värde i silfver, dalcr eller 
järn af bvar bonde. Sammanläggningen af IG bönder, rikare och 
fattigare, af bvilka hvar sknlle skatta efter sin förmögenhet, dock 
så, att hela den så bildade gärden erlade tretiotvå mark, före- 
skrefs äfven där. 

Att den Dalarne genom detta bref medgifna nedsättningen 
äfven gälde bergslagen, ses utaf ett den nästföljande 3 April till 
Herr Carl i Tuna aflåtet, också i riksregistraturen afskrifvet bref. 

Uti en af Carl Sandberg gjord, i hans Samling R i Kammar- 
arcbivet befintlig uppsats sägs dock, att brudskatten i Dalarne 
utgjordes af gärder, hvilka bestodo af tio bönder, samt att hvar 
gärd i ofra Dalarne utgjort tjugu^ men i nedra Dalarne fyraiio 
mark. Hvar Sandberg funnit denna upplysning säges icke; men 
då uppgiften är af en sådan man, har den här bort anmärkas. 

Äfven i större delen af Norrland finnes allmogens brudskatt 
nedsatt, dock endast till det i Småland först beviljade beloppet, 
tre niark af hvar bonde. Med detta belopp utgick den, enligt 
i räkenskapen kopierade kvittenser, år 1563 af de fyra sock- 
narne Hille, Ockelbo, Valbo och Hamrånge i Gestrikland. Uti 
Ångermanland utgick den ock, enligt samma års räkenskap, med 
samma belopp af hvar bonde. Och ett i Kammararchivets hand- 
ling för Helsingland år 1564 kopieradt, kungligt bref af den 21 
Mars samma år tillät, i enlighet med förut gifvet löfte, att Hel- 
singebönderne, hvilka besvärat sig öfver, att fogden i brudskatt 
af hvar bonde fordrat fyra mark, fingo därför erlägga tre mark 
och torpare tolf öre hvar. För Medelpad, där det, lika som i 
Ångermanland, genom ett i riksregistraturen afskrifvet, kungligt 



1) Ett i riksregistraturen afskrifvet knngligt bref af den 8 April 1663 
medgaf iifven i vissa delar af Finland brudskattens utgörande med två mark 
af bvar bonde. Men i anledning af Jakob Henrikssons Hästeskos anmälan, 
att ej alle bönder i Finland både råd att utgöra brudskatten befalde Brik 
genom i riksregistraturen afskrifvet bref af den 26 Juli 1664, att den af dem 
skulle utgöras. 



Digitized by 



Google 



Under l6:de århundradet och början af det l7:de. 31 

bref af den 28 April 1563 blifvit allmogen tillåtet att fttr brud- 
skatten erlägga smör eller fläsk, torde väl ock kanna antagas, 
att den samma var nedsatt till samma belopp af hvar bonde, som 
i Ångermanland. Jöns Persson till Rijsolen, som i ett Medelpads- 
handlingen för året bilagdt kvittens säges där bafva uppburit 
brudskatten, om hvilken bandlingen själf icke lemnar någon upp- 
lysning, kallar sig nämligen uti ett af de nämnda, i Gestrike- 
handlingen för året kopierade kvittenserna konungens tillförord- 
nade befallningsman att uppbära brudskatten, tre mark af hvar 
bonde i Norlanden. Uti Vesterbotten utgick brudskatten likväl 
med fyra mark af hvar bonde. 

Afven borgare i stad beviljades nedsättning af brudskatten. 
Genom ett i riksregistraturen afskrifvet, den 20 April 15G3 dag- 
tecknadt bref tillät Erik Norrköpings borgare, i anledning af en 
staden öfvergången eldsvåda, att utgöra, i stället för seks, tre mark 
af bvarje 100 marks handel, som också fingo kollektivt utgöras. 
Flera andra städer beviljades ock ett kollektivt utgörande, som 
väl torde medfört någon nedsättning. Borgerskapet i Vesterås, 
Köping och Arboga förklarade sig icke veta, huru mycket deras 
handel kunde draga om året, samt att de haft främmande pen- 
ningar att handla med och därföre icke kunde utgöra skatten 
så som riksråden därom beslutit. Erik, som heldst ville fä skat- 
ten efter som riksråden beviljat, tillät dock den 12 Mars 1563 
Knut Haraldsson att, om ban ingalunda kunde komma därmed 
till väga, låta dessa städer t vissa summor utgöra så mycket, 
som han kunde tänka dem eljest efter handeln skolat utgöra, 
och så beställa, att konungen därutinnan icke skedde för när. 

Hvad Köping och Arboga i följd af denna tillåtelse erlagt är 
mig obekant; men Vesterås' borgare tilläts genom ett i riks- 
registraturen afskrifvet, kungligt bref af den 6 nästföljande Maj 
att, där de för drägligt pris gjorde tillförsel till Salberget, för 
brudskatten i en summa utgöra seks hundra mark. 

Gefle borgare blef genom det redan i berättelsen om taverne- 
penningarne nämnda brefvet af den 14 i samma månad och med 
där nämnda vilkor, på samma gång som de befriades från årets 
tavernepenningar, tillåtet att erlägga brudskatten med ett tusen 
mark örtuger. 

Troligen fingo ock flera städer på samma sätt utgöra brud- 
skatten. Enligt en i Carl Sandbergs Samling R befintlig, af ho- 



Digitized by 



Google 



32 Oro utomordentliga peiiningebjälper till kronatl 

nom gjord anteckning utgick Enköpings brudskatt med tre hundra 
mark. Summans jämnhet tycks visa ett kollektivt utgörande. 

Slutligen må om denna brudskatt antecknas, att, enligt flera 
kungliga bref prästgårdarnes afkastning icke räknades till den 
uppbörd, hvaraf prästerne skulle utgöra tio procent. 

Andra nya, allmänna penningehjälper, än dessa tvänne, åla- 
des icke under Eriks styrelse landet. De svårigheter, deras ut- 
tagande mött, afskräckte honom troligen från försök med flera. 
Hvarken till den år 1564 förmälda prinsessan Cecilias eller till 
den 1568 förmälda Sophias brudskatt utskrefs någon penninge- 
bjelp. Den krigsgärd i penningar, hvilken Widmark i Beskrif- 
ningen öfver provinsen Helsingland, 1: sid. 332 om för maler såsom 
år 1564 af landskapet utgjord, visar fogderäkenskapen hafva 
varit en rest af 1560 års silfverhjälp. Genom uti tionde delen 
af Ärwidssons Handlingar till upplysning af Finlands historia 
tryckta, kungliga bref af den 25 Februari, 7 Augusti och 14 De- 
cember 1562 tilläts väl att i Finland och genom ett där samma- 
städes tryckt, kungligt bref af den 2 Mars 1563 äfven att i Vester- 
botten till Viborgs befästande uppbära en penningehjälp. Men i 
ett senare, likaledes där tryckt bref af den 17 Maj sist nämnda 
år förklarade Erik betänkligt att upptaga samma hjälp. Och den 
omtalas icke i Vesterbottens räkenskaper, och säkerligen icke 
heller i de finska, hvilka nu mera icke i Eammararchivet finnas. 

Så många flera, ofta flera om året, voro däremot de fordrade 
gärderna af lifsmedel, husdjur, fjäderfä och en mängd olika per- 
sedlar, äfven sådana, som i en tid med mera utvecklad industri 
visserligen icke på sådant sätt anskaffas^). 

1) I norrländska landskap apptogos för krigsbehof är 1663 klockor, uti 
ett jämte gammal koppar, uti tvånne jämte gammalt tenn, som ocksä 1667 er- 
lades af präster i några Upplands-härader och är 1668 af landsköpmän i Ve- 
sterbotteu för resterande köpmanspenningar. Bäde klockorna, kopparen och 
tennet nytjades till gjotning af kanoner. 

Åfven efter Eriks tid finnes tenn 1569 atgjordt af bönder i (Vestmanlands) 
Åkerbo och Vesterrekarne. Och 1670, den 11 Januari, utfärdades fallmagt 
för dem, som skulle förhandla med köpstadsmän, adel, präster och de för- 
mögnaste bönder om en tenngård, för att gjuta en hop skytt. Tennet skulle 
framdeles ersättas. Den 4 Maj 1677 omtalar Johan i bref till Nils Larsson 
på Prösåker, det han begärde någon undsättning med tenn af städemes in- 
^yggi^re i Uppland, Vestmanland och andra landsändar. Den samma dag för 
honom utfärdade fullmagten säger, att han skulle så väl med klerkeriet som 
meniga borgerskapet i Uppsala, Gefle, Öregrund, Östhammar, Enköping, Sig- 
tuna, Vesterås, Köping, Arboga samt Hedemora och Falun i Bergslagen för* 



Digitized by 



Google 



under l6:de århnndradet och början af det I7:de. 33 

Dessa gärder fordrades först ocb främst för krigen, i synner- 
het för det under större delen af Eriks regering förda, danska 
kriget, men väl äfven för hans icke flärdfria lefnadssätt och hof- 
faållning. Hvad man för sådana bebof ej vågade efter hemmans- 
tal ålägga allmogen, begärde man af honom stundom efter hans 
råd och förmögenhet, efter h vilken säkerligen utgjordes det under 
de sista åren af Eriks tid från några Upplandshärader lemnade 
villebrådet (harar, fåglar och någon gång elgar) samt den likale- 
des samtidigt därifrån lemnade färska fisk, det ena och den andra 
väl egentligen ansedda som skänker (tvångsskänker?). 

Och då man icke ens efter råd och förmögenhet eller i form 
af skänker fann rådligt att utan ersättning afTordra allmogen hvad 
man behöfde, ålades honom att mot betalning lemna det. Hvad 
man så fordrade kallades köpegärder^ hvilka i fogderäkenska- 
perne från Eriks tid icke sällan nämnas, och som då, i motsats 
mot det under Johans tid vanliga förhållandet, verkligen betala- 
des. Åtminstone har jag blott i en enda fogderäkenskap från 
Eriks tid funnit anmärkt, att betalningen uteblifvit. Att dessa 
köpegärder dock, om icke altid, likväl stundom, varit för allmo- 
gen tryckande, visar ett i riksfegistraturen afskrifvet, den 29 
Oktober 1564 dagtecknadt kungligt bref, hvarigenom bönderne i 
Snnnerbo härad från en dylik gärd befriades med vilkor, att de 
följande året skulle, efter sitt anbud, för hvarje 10 bönder utgöra 
en gild okse. Ett särskildt slags köpegärder voro de äfven före- 
kommande gärder, för hvilka afkortning å senare förfallande ut- 
skylder lofvades. 

Bland gärderna förekomma också oks- och häst-gärder. Om 
gärder af sist nämnda slag må här några ord tilläggas. 



bandU om iennhjålp efter den ordDing, som var honom medgifven. Att dylik 
förhandling ägt ram äfven i Finland, visar ett Johans bref af den 1 Februari 
I5S3, där bland annat befaldes, att af Ulfsby och Ekenäs uppbära resten af 
1577 års tennJ^jålp. Samma bref innehåller ock befallning om utkräfvande af 
hvad åtskilliga finska städer ännu icke lemnat af det tennf de bort utgöra för 
år 1580 eller 1582 eller bägge åren. Bref af den 26 Januari 1683 befalde ut- 
kräfvande af det tenn, de för hälften af sin skatt bort utgöra 1682, äfven som 
af hvad de icke utgjort af 1677 års tennhjälp. Och så sent, som den 16 
Januari 1692 befalde Hertig Carl Henrik Mathsson att å konungens vägnar handla 
med präster och borgare i östgötastäderne om en tennl^ålp, som af Söder- 
köping skulle utgöras med 10, af Linköping, Norrköping och Vadstena (h var- 
dera) med 8, samt af Skeninge med 6 eller 8 hH, Kvar präst borde gifva 
1 eller Vs mark. Åfven i furstendömet borde hjälpen utgå. 

Berg/ulk: Om utomordentliga pesmogelg&lper till krontn etc. S 



Digitized by 



Google 



34 Om utomordentliga penningelijälper till kronan 

På Stockholms riksdag 1562 beviljades, att en bäst skulle 
utgöras af 4 präster eller 8 köpstadsmän eller 20 skatte- eller 
kronobönder. Genom i riksregistratnren afskrifvct mandat af den 
23 November 1563 fordrades blott af 8 präster, 12 borgare eller 30 
bönder en häst. Men ett likaledes i riksregistratnren afskrifvet, 
den 8 Augusti 1566 dagtecknadt mandat fordrade en häst, värd 
36 mark, af 4 präster på bygden eller 16 bönder. Om stads- 
prästers och borgares hästgärd lära särskilda föreskrifter då blifvit 
meddelade. Räkenskaperne visa nämligen, att hvar stadspräst 
och hvarje åtta borgare ålegat att utgöra en häst. Man ser, att 
1566 behofvet väkst eller antalet af skattskyldiga minskats. 

En så kallad sedel, som med en kunglig skrifvelse af den 12 
Augusti 1566 tillsändes fogden och jämte skrifvelsen är kopierad 
i Kammararchivets handling samma år, för Hille, Ockelbo, Valbo 
och Hamrånge socknar i Gestrikland, är särskildt märkvärdig för 
de höga anspråk, den i fråga om hästgärden stälde på Norr- 
lands landpräster. 

Enligt den samma skulle nämligen utaf »Norlanden» hästarne 
utgöras så, att hvar prästman på bygden, hvar präst i stad och 
skolemästaren lemnade en häst, samt 8 borgare eller 16 bönder 
likaledes lemnade en sådan af 36 marks värde. 

Aren 1563 och 1566 fordrades hästarne för krigsmaterielens 
fortskaffande, och utgjordes icke alltid efter regeln eller å den 
tid, för hvilken de blifvit fordrade, utan lemnades hos de levere- 
ringsskyldige kortare eller längre tid till underhåll. De år 1566 
fordrade lemnades i vissa orter till och med flera år på detta 
sätt kvar hos de levereringsskyldige. Ej sällan tog kronan ock 
i stället för hästarne andra prestationer eller penningar. 

Med nu nämnda olika slags gärder, med från förra innehaf- 
vare indragna tillgångar, med myntförsämring och lån (?) be- 
stred Erik^ såsom förut är anmärkt, utan annan utomordentlig 
penningehjälp, än den enda brudskatten, samt stundom med be- 
gagnande, såsom sådan, af tavernepenningarne, de behof, som 
icke kunde fyllas genom kronans ordinarie inkomster, däribland 
inberäknad afkastningen af de till en del med allmogens dagsver- 
ken skötta kungs- och afvelsgårdarne och drifna, för jordbruket 
främmande, näringarna samt bvad han af fadrens efterlemnade 
guld-, silfver- och penningeskatter erhållit eller hade i behåll af 
den för engelska friareresan sammanskjutna sil/verhjälpen. 



Digitized by 



Google 



tinder 16:de århondradet och början af det 17:de. 35 

Lån, myntförsämringar och indragningar begagnade äfven 
Johan och i långt större utsträckning, än Erik. Och hårdt tryc- 
kande natnraliegärder ålade han skoningslöst allmogen. Men för 
honom blefvo likväl tid efter annan, om än icke så ofta som 
under Carl IX:s tid, återkommande penningehjälper oumbärliga. 
Det första af de lån, han efter Eriks störtande skaffade sig, be- 
viljades honom redan innan Eriks afsättning var af riksdag 
godkänd. 

Uti en af Stiernman, i Riksdagars och Mötens Besiat, 1: sidd. 
279—280 tryckt, af Riksens Råd och Adel den 17 November 1568 
lemnad bevillning förklarade sig desse vilja låna och undsätta 
honom och kronan en femtedel af alla sina lösören^ som de kunde 
hafva i guld^ silfver eller penningar^). Sedan riket kommit till 
rolighet igen, måtte, som det hette, hvar utaf kronans räntor 
hafva att njuta det till godo. 

Vid samma tid eller kort därefter lär Johan ock fbr pen- 
ningars erhållande icke till låns, utan till skänks, hafva vändt 
sig till prästerne och i Finland, hvars hertig han varit, äfven till 
andra, bland hvilka också lågadeln. 

I Eammararchivet fins en af Henrik Mathsson upprättad räken- 
skap för hjälpe- och ovissa penningar, daler och silfver, som ut- 
gjordes 1569, hvilka väl till större delen voro skänker. 

Af denna räkenskap inhemtas, att af präster i Östergötland 
redan i December 1568 lemnats 9 lödiga mark, 15 Vi lod silfver, 
af präster i Södermanland under Mars månad 1569, af präster i 
Uppland under Mars och April, af präster i Ångermanland i April 
och Maj, af präster i Gestrikland och Helsingland i Maj, af präster 
i Medelpad under Juni, af präster i Vesterbotten i Juni och Juli, 
af präster i Närike i Juli månad samma år, silfver eller mynt. 
I Vesterbotten lemnade till och med bönder en liten skänk af 
silfver och dalrar. 

Enligt räkenskapen hade från Viborgs,Nyslotts, Borgå och Rase- 
borgs län i Finland den 21 Juli inkommit ett betydligt belopp af adel, 

1) Oriktigt sade Johao Skytte i riksrådet den 4 November 1627, att, 
Där koDQDg Erik afsattes, beviljades hvar femte penning af löst och fast. Se Kull- 
berg, Sveoska Riks-Rådets Protokoll, 1: sid. 61. Hvad i den nämnda bevill- 
ningen sades om en (af Erik efterlemnad) ståtlig och ansenlig snmma omyn- 
tadt silfver, hvars förmyntande, i anseende till dess förblandning med gnid, 
icke utan förlust knnde äga ram förr, än det blifvit skedadt, innebär väl en 
öfverdrift, ämnad att nedsätta danskarnes hopp titt kunna föreskrifva Sverige 
en sådan fred, som de behagade. 



Digitized by 



Google 



36 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

präster, borgare och länsmän utgjordt silfver och mynt, och näst- 
följande dag sådant från borgare i Åbo. Samma sommar inflöto 
väl ock de utan dagteckning upptagna, af adel, präster och bor- 
gare i Åbo och Kumogårds län samt af adel och präster i Tava- 
stehus län och Mäster Pavel i Åbo lemnade silfvertillskotten. 

Men lån och skänker fylde icke behofven. Och därförc utkräf- 
des under vintern 15G9 — 1570 af Uppland, Vcstmanland, Söderman- 
land, Närike, Värmeland, Bergslagen och Dalarne samt Norrland 
en hjälpeskatt i mynt eller silfver*). 

Den utgick i allmänhet efter förmögenhet. Hvad allmogen an- 
gick hade Johan velat af hvar skattebonde erhålla 8 mark pennin- 
gar eller två lod silfver, och af hvar frälsebonde hälften så mycket. 
Men från denna fordran hade han måst afstå. Enligt af Carl Sand- 
berg gjorda anteckningar för större delen af till konungadömet 
hörande, denna skatt underkastade orter hade alla slags bönder, så 
väl som torpare, husmän, gästmän, nybyggare och husarme måst 
beskattas efter förmögenhet, hvilket Johan tillåtit med vilkor, att 
det heldst skalle ske så, att for hvar skatte- och frälsebonde er- 
hölls hvad han önskat^). Störst visar sig, enligt dessa längder, 
olikheten i böndernes förmögenhet i Norrland, där t. eks. i Torne 
socken 120, i Lule 48, i Bote och Säbrå 40, i Bollnäs 32, i Pite 
och Nordmaling 29 mark äro de förmögnaste påförda, medan i 
Uppland 18 mark blott sällan finnas någon bonde påförda, och i 
Gestriklands högst beskattade socknar ingen utgjorde mer än 14 
mark, medan i andra den högsta bondeskatten var 8, 6 eller ö 
mark och i en alla bönderne voro lika beskattade, nämligen med 
4 mark. Värmdön i Uppland synes blott haft fattiga bönder. 

Bland Norrlands landsköpmän fins i Helsingland en, som 
erlade 200, och en, som utgjorde 100 mark, medan de öfriga ut- 
gjorde mindre. En guldsmed i Helsingland utgjorde 20 och en 
skräddare i Ångermanland 30 mark. 

En underlagman i Helsingland betalade 30 mark, och af tvänne 
i Ångermanland (orätt kallade häradshöfdingar) erlade den ene 
60, den andre 40 mark. En lappfogde i Ångermanland erlade 



1) Af ven i FinlaDd fordrades cd sådan, hvarom jag likväl saknar Där- 
mare kanskap. 

2) I mellersta Sverige, Qestrikland inberäknadt, utgjordes denna skatt af 
allmogen med få undantag endast i rikets gängbara mynt, men i Norrland, 
ofvanför Gcstrikland, till icke alldeles obetydlig del i silfver, samt i nägra fä 
gäll äfven i dalrar. Uti det följande är skatten endust i markmynt utsatt. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 37 

110, och Vesterbottensfogden 100 mark. I mellersta Sverige ut- 
gjorde prästerne, så vidt jag sett, högst 50 mark, vanligen min- 
dre; men i Österdalarne hade 4 tillsammans erlagt 300, och 
prästen i Ume hade utgjort 160, prästen i Pite 120, prästerne i 
Alfta och Bollnäs, hvar, 100 och flera i Ångermanland mer än 
90 mark hvar. 

Af adeln synas blott några få hafva till denna hjälp bidragit. 

De kopparskänker af Kopparbergsmännen, hvaröfver i Sand- 
bergs omförmälda samling finnes en längd, hörde kanske icke 
till denna hjälpeskatt. 

Uppsala stad gaf 1344 mark, 6 daler och 29 lod samt ^'« 
kvintin silfver i stället för 345^^2 mark, 1 V2 daler och 34 lod 
silfver, som den till 1560 års silfverhjälp utgjort. Arboga gaf 
500 mark i stället för 200, och Köping 356 mark i stället för 7 
daler och 25 V 2 lod silfver, som hvardera år 1560 i så kallad 
silfverhjälp utgjort. Därvid får dock icke förbises, att en mark 
penningar 1569 - 1570 blott var värd V/4 lod silfver, men år 1560 
ansågs värd V2 lod. 

Samtidigt försöktes äfven andra medel till penningars an- 
skaffande. Den 28 Februari 1570 gåfvos instruktioner för män, 
hvilka med adel och andra i Vestergötland, Östergötland och 
Småland, som någon förmögenhet hade, och den 22 nästföljande 
April för andra, som med adel, borgare och alla andra i Finland, 
som förmögne voro, skulle förhandla om försträckning i pennin- 
gar, guld eller silfver mot underpant af krono-, kyrko-, kloster- 
eller prebendegoås. De af kriget hemsökta, först nämnda land- 
skapen hade Johan väl icke velat ålägga den 1569—1570 fordrade 
mynt- eller silfverskatten och hoppades väl därföre att där, lika 
som i Finland, finna större benägenhet till den begärda försträck- 
ningen. 

Och Henrik Mathssons räkenskap för konungens räntekam- 
mare år 1570 visar, att mot sådan underpant lån till betydligt 
antal lemnats från Vestergötland och Finland, men till mindre 
från Småland. Från Östergötland erhölls blott ett, och lika så 
från Österbotten. Från Uppland, där enligt instruktionen af den 
28 Februari underhandling om dylik försträckning också var (på 
försök?) anbefald, var något lån Henrik Mathsson icke bekant, 
då räkenskapen uppgjordes. 

I samma räkenskap omförmälas äfven konungen af adel, 
präster och borgare gjorda skänker. Adelns hade kommit från 



Digitized by 



Google 



38 Om ulomordeDtliga penningehjälper till kronan 

Finland och äfven från Uppland, prästernes från Uppland, Söder- 
manland och Finland; men borgarnes blott från finska staden 
Viborg. Skänkerne voro dock hvarken många eller stora. Och 
att icke heller den på vintern 1569—1570 upptagna bjälpeskat- 
ten ocb de erhållna f^rsträckningarne skulle, äfven med tillägg 
af skänkerne, fylla Johans penningebehof, insåg han tidigt, ocb 
inlät sig därföre med rådet och tillstädes varande adelsmän å 
underhandling, bvars resultat kungjordes genom en till adeln 
den 20 Mars 1570 utfärdad skrifvelse. Däruti meddelades, att 
rådet ocb andre närvarande af meniga adeln beviljat konungen 
en sjättedel af all den uppbörd, som adeln hade af sina förlänin- 
gar, en bevillning, som äfven namnes i Henrik Mathssons anförda 
räkenskap. 

Nära slutet af år 1570, nämligen den 13 December, slutades 
ändtligen det dansk-lybska kriget genom freden i Stettin, men 
på vilkor, bvilka nödgade den i Stockholm i Januari 1571 sam- 
lade riksdagen att till Elfsborgs lösen från danskarne åtaga sig 
en utomordentlig, svår penningeskatt, hvilken dock på samma 
gång skulle lemna medel till det genom freden umbärligt blefna, 
främmande krigsfolkets afbetalning ocb andra rikets »innelig- 
gande nödtorfter». Menige mans den 25 Januari 1571 gifna »för- 
seglinghD^) förklarade, att de med menige Riksens Ständer, som 
uti herredagen församlade varit, lofvat och samtyckt att till om- 
förmälda behof utgöra en bjälpeskatt uti silfver ocb penningar 
på det sätt, att alle bönder, bomän och andre, som hemman be- 
sutto, skulle utgöra till rikets bästa i så måtto, som förberördt 
var, et» tiondedel af alla sina lösören uti guld, silfver^ penningar y 
koppar j tenn och boskap. 

Denna hjälpeskatt skulle med det aldra första blifva utgjord 
och dem till banda levererad, som konungen därtill förordnandes 
vorde, efter som seks eller tolf beskedlige män uti bvar socken 
samt med konungens trogne män och utskickade därom rättvis- 
ligen ocb med deras ed kunde ransaka och laga. Efter denna, 
landsbygden angående försegling följer i riksregistraturen: »Itcm 
»till alle städer. The obrände skole utgöre Een Tolflfte deel aff 
»alle lösören. It. Een års opbörd afi* alle legebns och gårder 
»sampt anen räntbe.» 

1) Tryckt i Stiernman, Riksdagars och Mötens Beslut, 1: sidd. 325 — 326, 
men noggrant och med vigtiga bibang först i Forssells : Äldre Bidrag till 
Sveriges officiella Statistik, 1: Sverige 1571. Första Häftet, sidd. 27—30. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 39 

»It. Tbe brände Städer skole ntgöre een Adertonde del, och 
ufindz ordning och värdering i protoeolon pro Anno 1571.» 

I därefter följande ordning eller förslag i>bunilede8 thenn 
»bielpeschatt medh sinn värderiugh och aflf bnadh partzeler hon 
>jskall atgiöres som opå lagdt är aff alle landzänder öffaer heele 
»Riiketo stadgades: 

attafguld^ silfver, daler, penningar, stångjärn, osmandsjärn, 
plåtekoppar och råkoppar skulle utgöras en (Tridiedel, tydligen, 
såsom Forssell anmärkt, felskrifvet för) Tiondedel uti själfva per- 
sedlarne; 

att af spanmål skulle utgöras hvar tionde spann, dock med 
afdrag af afrad, sädeskorn och Salbergshjälpen; 

att för hvarje lispund tenn och messing, det ena, som det 
andra i värde ansedt till 10 mark^ skulle erläggas en mark, och 
för hvarje lispund koppar (utom plåt- och råkoppar) ansedt värdt 
1\% mark, 6 öre; 

att för stål, tackjärn, spik, hästskor och annat smide skulle 
erläggas tiondedelen af det gångbara priset; 

att för en gill okse (värderad till 15 mark) skulle erläggas 
12, för en käflinge (ung) okse (värderad till 12 Va mark) 10, för 
en ko (värderad till 10 mark) 8, för en fyraårig stut (värderad 
till 7 V 8 mark) 6, för en treårig stut (värderad till 5 mark) 4, 
för en tvåårig stut (värderad till 2 ^'a mark) 2, samt för en ett- 
årig stut, en bock eller get, ett svin eller får, hvilka alla åsättas 
ett lika värde, nämligen 1 V4 mark, 1 öre; 

och att för häst eller stod skulle gifvas en tiondedel af deras 
värde. 

Därefter nämnas räntepenningar och barnapenningar utan 
någon förklaring om bvad däraf borde gifvas. En sådan ansågs 
väl onödig, då det borde af sig själft förstås, att också däraf tion- 
dedelen skulle erläggas. 

Denna förenämnda hjälp, säges det vidare, skulle utgöras af 
biskopar, präster, bergsmän, skattebönder, landbönder och frälses- 
landbor, item af fogdar, skrifvare, höfvidsmän, fändrikar, skyttar, 
hofmän (ryttare), knektar, båtsmän och alla, som hemman brukade 
och bohag höllo, så väl adelns tjänare, som Eongl. M:ts tjänare* 

Vidare säges, att skräddare, skinnare, skomakare och äm. 
betsmän (andre handtverkare), som gingo och arbetade hos bön- 
derne och hade ingen varafiftig (stadig) våning, skulle ock utgöra 
(denna hjälp). 



Digitized by 



Google 



40 Ora utomordentliga peiiningehjälper till kronan 

Därefter nämDas dagakarlar, både (på) bygden och i städerney 
samt UDge karlar ocb drängar, som brukade en del af hemmanet 
oeb utgjorde hvarken lika eller rätt någorstädes. 

Handtverkares, dagakarlars, samt de omförmälde unga kar- 
larnes ocb drängarnes beskattning var tydligen öfverlemnad åt 
vederbörande takseringsmän att efter de allmänna grunderna 
fastställa. 

Uti städerne, säges det vidare, skulle af alla köpmansvaror, 
som brukades till handling, både utländska och inländska varor, 
item vildvaror, utgöras efter sin egen värdering, af de obrända 
städer Vi2:del och af de brända Vi8:del, item af alle landsköp- 
män Vio.-del. 

För legohus, brygghus, badstugor, bodar, tomter och gårdar 
skulle erläggas ett års ränta eller hvar tionde, tolfte eller åder- 
tonde penning, efter som beviljadt var. 

Adeln omförmäles, som man ser, uti denna handling icke så- 
som deltagande i där omtalade skatt. Bidrag från den samma 
kunde likväl icke umbäras. Och de erhöllos dels genom en uti 
Johans i en Kammararchivets Upplandshandling för år 1572 kopie- 
rade bref af den 26 November 1571 omförmäld igenkallelse utaf 
en del af rikets inkomster och ränta, som dittills varit förlänad 
både hans gode män af adeln samt andra hans undersåtar och 
tjänare, genom afgift, ålagd för underlåten rusttjänst, genom köpe- 
silfver och genom lån. Angående de sist nämnda må här anteck- 
nas, att ett i Sandbergska samlingen K i Kammararchivet inta- 
get, uti Augusti 1583 uppgjordt gälderegister bland kronans skul- 
der upptager hvad som blifvit försträckt af riksens herrar och 
adel både i Sverige och uti Finland, »thet the hafva en hop jor- 
»dagods uti underpant före och som blifvit levereradt åren 1570, 
»1571, 1572 och 1573». 

Dessa försträckningar sägas hafva blifvit lemnade uti guld, 
silfver, daler och åtskilligt slags mynt; och för alla fyra åren 
steg summan till 16,900 daler, hvarvid i brädden finnes anmärkt, 
att räntan af de hemman, som de hade till underpant, alla per- 
sedlarne förräknade i penningar, lopp 2,944 daler, och att, om 
räknas skulle interesset af de 16,900 daler emot underpantsgod- 
set, så lopp på hvart hundra daler 17 V2 daler om året. Rikets 
herrar och adel hade således för dessa försträckningar betingat 
sig för dem själfva rätt förmånliga, för kronan däremot ganska 
betungande vilkor. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 41 

Att de 1571, 1572 och 1573 af adeln lemuade försträckniD- 
garne gått till Elfsborgs lösen, möjligen med undantag af det 
aldra sista årets, bvilken torde användts för Johans försök att 
skafifa sig pålska kronan, kan väl icke betviflas. 

Att en så tung skatt, som den. år 1571 af ofrälse stånden 
till Elfsborgs lösen m. m. åtagna, icke utan svårighet kunde ut- 
göras, var lätt att förutse och blef snart af erfarenbeten bekräf- 
tadt. Redan den 2 Maj 1571 afläts ett kungligt bref, som upp- 
lyser, att af hjälpeskatten från Stockholm blott en del (2,000 mark 
örtuger) influtit; hvarföre Hogenskild Bjelke och Knut Posse två 
dagar senare, den 4 Maj, uppdrogs att med adel, präster och 
köpstadsmän i Vestergötland (där största interesset för Elfsborgs 
återbekommande kunde väntas) underhandla om försträckning af 
penningar, guld eller silfver mot nogsam försäkran om betalning. 
Och den 15 Juni, då, efter Elfsborgs utrymmande af danskarne, 
första hälften, 75,000 riksdaler, af dess lösen skulle erläggas, ut- 
färdades fullmagt för Kanslern Nils Gyllenstjerna och Öfverste 
skattmästaren Bengt Gylta att med borgmästare och råd samt 
menigheten i Stockholm underhandla om lån. Dem uppdrogs 
att med borgmästare och råd samt meniga borgare och andra, 
eho de heldst vore, som någon förmögenhet hade, underhandla, 
att de ville undsätta konungen och låna honom till en tre eller 
fyra tusen lödiga marker värdt uti guld, silfver och daler; och 
lofvade Johan att, efter tre månader sedan silfret på hans vägnar 
var uppburet, alldeles och till fyllest låta vederlägga och igen 
betala hvar och en, som honom sådan undsättning gjort, med 
lika godt guld och silfver och uti lika vigt; -— — och på det 
hvar och en måtte yterligare vara försäkrad därom, ville Johan 
låta antvarda sina undersåtar i Stockholm, som sådan undsätt- 
ning gjort, så mycket af sin »kredensskifva och sölfgesmido till 
underpant, som sig på den summa belöpte, som af hvar och en 
uppburen och lånad var. Där ock någon lånat gjordt silfver, 
ville han låta betala arbetslönen. Försöket misslyckades. Blott 
fem daler och tvåhundratjugu lödiga marker samt fyra lod silfver 
lära från Stockholm blifvit till låns lemnade. Den 20 i samma 
månad skref Johan därföre till borgmästare, råd och hela menig- 
heten i Stockholm, att en part hade förslaget så uttydt, att konun- 
gen därmed velat lägga Stockholm en ny beskattning uppå, och 
att han därigenom icke kunnat bekomma den begärda undsätt- 
ningen. Att han velat lägga dem någon skatt uppå, var honom 



Digitized by 



Google 



42 Om uioroordentlig^n penningehjälper till kronan 

pådiktadt; och efter han icke förnam någon mer benägenhet ntaf 

dem uti det, som de utan deras skada undsätta kunnat, 

så var han icke till sinnes att låta något i så måtto fordra eller 
begära af dem på denna tid. Och hade han icke behöft att be- 
söka dem om sådan undsättning, hvar han i tid och till fullo 
hade bekommit den tionde penning utaf Rikets Ständer, som 
senast var tillsagdt. 

Följande dag skref han till Bengt Gylta, det han afstått 
från sin begäran af Stockholmarne och att, där ingen annan råd 
funnes, han nödgades låta sönderslå sitt »sölffgesmid», och måtte 
Bengt Gylta nu först låta annama de stora silfverfaten och 
annat »slett» silfver till en trehundra lödiga marker och låta det 
smälta till den andra summan, dock icke ljusstakar eller annat 
sådant »sölffsmid», som konungen för nöden hade. Ett fribytare- 
skepp och därå funnet gods kunde ock försäljas. Med myntet 
skulle blifva bestäldt hvad som behof gjordes. 

Den 14 December 1572, då ännu ett hälft år återstod till 
den 15 Juni 1573, då sista afbetalningen å Elfsborgs lösen skulle 
ske, fann sig Johan, hvilken nog, såsom också Carl, i anledning 
af Rådets i Revel afgifna föreställningar, 1589 erkände, för sina 
egna behof användt en del af den influtna hjälpen, föranlåten att 
af rikets både skattfria och skattskyldiga inbyggare söka få, så 
som han kallade det, hopa hvad till denna slutbetalning behöf- 
des. Han utfärdade därföre fulimagter för män, dem han utsett 
att med menige man i alla landsändar handla om en köps- 
silfvershaU. 

Hvar skattebonde skulle lerana två och hvar krono-, kyrko-, 
prebende- eller kloster-landbo ett lod silfver mot seks mark örtu- 
ger för lodet eller motsvarande afkortning å skatt, afrad eller 
andra utlagor, hvarvid spanmålstunnan icke fick beräknas högre 
än till tolf mark örtuger och smörpundet icke högre än till seks 
sådana mark. Hvar länsman skulle gifva fyra lod. Frälsebön- 
derne borde lemna ett lod silfver hvar, för hvilket de borde få 
afkortning å deras landgille eller afrad till sina husbönder, med 
hvilka Johan skulle låta därom förhandla. 

Adel, präster och köpstadsmän skulle lemna silfver efter sin 
förmögenhet. Den 31 i samma månad förklarades, att prästerne 
skulle taksera efter som de hade underhåll och gäll till, samt att 
adelsmän, som icke utgjorde rusttjänst, skulle erlägga en summa 
penningar, som var bestämd uti ett därom utgånget mandat. Också 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 43 

åberopades en ordning, hvarati var utsatt, bura mycket silfver 
hvar stad skulle gifva mot silfver eller annat*). 

Om detta höpesilfver utfärdades under första hälften af året 
1573 både till städer och landsbygd en mängd kungliga bref. 
Bland dem, som angingo städerne, torde först böra nämnas ett 
af den 5 Januari, emedan därvid är fogad en ordning, som tro- 
ligen är den, hvilken omförmäles i brefvet den 31 December 
1572. Denna ordning är egentligen ett förslag, enligt hvilket 
med städerne i konungadömet skulle förhandlas. Enligt det samma 
borde Stockholm lemna 1000, Åbo GOO, Nylödöse och Kalmar, 
hvardera, 200, Söderköping 160, Gefle 150, Vadstena 140, Vesterås 
120, Arboga 110 lödiga mark silfver; de öfriga mindre, Sigtuna» 
Ekesjö och Falköping minst, hvardera nämligen blott 2 lödiga 
mark. Den för konungadömets samtliga städer föreslagna summan 
var 3200 lödiga mark. 

Förslaget mötte emellertid svårigheter. Åf ett den 5 Mars 
samma år dagtecknadt bref inhemtas, att städerne i Vestergöt- 
land icke efter ordningen utgjort silfret, hvarföre Knut Posse 
fick uppdrag att å nyo med dem förhandla. Och ett bref den 
12 nästföljande April till borgmästare och råd i Stockholm upp- 
manar desse att med största flit utkräfva det resterande köpe- 
silfret, i sammanhang med hvilken uppmaning ordades om för- 
sköning från de femtio knektar, staden dittills underhållit. Upp- 
maningen ledde dock icke till det åsyftade ändamålet. Den 1 
Juni 8. å. skref Johan till ståthållarne på Stockholms slott, att, 
emedan de icke på det guld och silfver, han med Per Eriksson 
dem tillsändt, kunnat bekomma så många daler, som han befalt, 
han låtit med de Stockholms borgare, hvilka af borgmästare och 
råd samt menige man varit till honom utskickade, förhandla, och 
att, ändock han begärt till låns två tusen slagna daler, de icke 
velat tillsäga honom mer än hälft annat tusen, till dess de kommo 
till borgmästare och råd och med dem förhandlade. Konungen 
skickade ståthållarne nu sin försäkring, och pd det ståthållarne 
än vidare skulle kunna med borgmästare och råd förhandla om 



1) Då Carl icke af Johan kunnat utverka furstendömets befrielse från 
detta tvångslån, sammankallade han till Hindersmessan i Örebro 1573 ombud 
för präster och bönder (förmodligen ock för borgare?), hvilka samtyckte till 
lånets utgörande efter den af konungen utfärdade ordningen. G. C. F. West- 
ling, Hertig Karls Furstendöme under åren 1568—1592. Akademisk afhand- 
liQgf tryckt i Sandsvall 1S83, sid. 47. 



Digitized by 



Google 



44 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

samma försträckning, så att de levererade boDom tvåtnsen daler, 
hade han lemnat spatiam (öppet rum) för summan och för betal- 
ningsterminen. Olof Knutsson, sades det vidare, hade berättat 
konungen, att det silfver, hvarmed Hertig Carl lofvat undsätta 
honom till de danskes betalning, var på myntet i Stockholm för 
handen, ehuru Hertigens räntmästare icke ville leverera det, utan 
att ståtbållarne gåfve sin försäkran om betalningen. Detta ansåg 
väl Johan för sig förödmjukande, och befalde, att desse skulle 
taga så mycket af Hertigens silfver, som fattades uti de tvåtusen 
daler, som borgarne borde försträcka, och leverera hans ränte- 
mästare guld igen till underpant. Och om icke konungen igen- 
löste samma guld, skulle Hertigen behålla det efter dess värde. 
Såsom yterligare bevis på det misstroende till löftet om betal- 
ning på bestämd tid, Johan af Stockholms borgare väntade, må 
tilläggas, att i förskrifningen var insatt, att, om borgarne icke 
på sagd dag finge betalningen, Konungen skulle gifva till (ett 
icke utsatt belopp) daler af hvarje hundrade. Det enda mig för 
närvarande bekanta om slutet af dessa låneförsök är, att Carl 
lånat borgmästare och råd i Stockholm tvåtusen daler och att 
Johan af denna summa fått nittonhundra. Riksregistraturen in- 
nehåller hans intyg därom, hvaruti han sade samma borgare 
kvitta och fria från alt ytermera tilltal för samma nittonhundra 
daler. 

Af de för landsbygden utfärdade kungliga brefven rörande 
detta köpesilfver må först nämnas ett den 21 Januari 1573 till 
Bengt Gylta och Lars Jespersson aflåtet med förklaring, att 
konungen icke ville af undersåtarne i Dalarne och ofvan Lång- 
heden fordra något sådant silfver, om de utgjorde så mycket 
mera kol och ved, som sig därå kunde belöpa, i följd hvaraf, 
såsom Kammararcbivets Vestmanlandshandling 1573, N:o 6, upp- 
lyser, bönderne i Öster- och Vesterdalarne för samma sllfverskatt 
utgjort * 2 stafrum ved hvar, men i Tuna, i allmänhet, hvar skattc- 
och krouobonde 2 stigar, och hvar frälsebonde eller nybyggare 
1 stig kol, hvaremot likväl 58 bönder därstädes utgjort hvar sitt 
lod silfver, samt 2 länsmän och 3 köpmän 2 lod silfver hvar. I 
sammanhang härmed må nämnas, att, enligt räkenskapen för 6e- 
strikland, både präster och bönder där takserades olika och att 
i de seks socknar, som lydde under Garpebergets bruk, skatte- 
bönder högst takserades till ett lod silfver samt de fattige, som 
icke haft råd till silfver, för hvart lod utgjort två stigar kol, 



Digitized by 



Google 



under l6:(le århundradet och början af det I7:de. 45 

äfveDSom att i Helsingland, Medelpad, Ångermanland och Vester- 
botten silfver utan betalning, med stöd af gällande förbud mot 
landsköp, uttogs af landsköpmännen. I Helsingland ålades desse 
att för sådan handel erlägga 49 V2 mark lödiga samt 1,000 mark 
penningar; i Medelpad att utgöra 60 lod silfver, i Ångermanland 
att lemna 500 lod oeb i Vesterbotten att erlägga 29 lödiga mark, 
9V2 lod jämte 6 mark af konung Gustafs mynt. 

Dessutom skänkte landsköpmännen i Helsingland Johan tre 
lödiga mark, 13 lod silfver samt tjugu daler. 

Vidare må nämnas ett den 23 Januari utfärdadt, kungligt 
bref till Johan Bjelke med befallning att utan afseende å de be- 
svär, som kunde framställas af adelns landbönder eller andra, 
skyndsamt uppbära silfverskatten i Östergötland, och att äfven 
för andra landskap dylika befallningar gåfvos. Den 5 Februari 
befalde konungen Bengt Gylta att skyndsamt uppbära silfver- 
skatten i Vestmanland utan afseende å enkedrottningens och 
konungens systers föreställningar. Detta bref förtjänar ock upp- 
märksamhet för däruti lemnad upplysning, att Väsby gårds län, 
som hade grufvedelar (i Salberget), icke ville gifva mer än ett 
lod silfver af hvar skattebonde och ett hälft af hvar landbo, men 
dessa ntan vederläggning (vedergällning), ett anbud, som äfven 
antogs. Väsby län utgjordes af Simtuna, Torstuna, Våla och Tjurbo 
härader. Enligt ett den 2 nästföljande Mars dagtecknadt, kungligt 
bref hade bönderne i Möre likaledes begärt att i stället för två lod 
silfver af hvar man få erlägga ett, som de ville skänka konun- 
gen. Ett annat kungligt bref af den 13 Februari förmäler, det 
menigheten i Håbo och Erlinghundra härader ville skänka konun- 
gen köpesilfret, och ett dylikt bref af den 13 Mars biföll allmo- 
gens på Dal anbud att mot frihet från hudegärden afstå från 
betalningen för köpesilfret. I Helsingland gafs, såsom Widmark 
1. c. 1: sid. 340, not XX, förmäler, å landstinget den 25 Januari, 
af landstingsmännen å landstingets vägnar skriftlig försäkran, att 
hvar man, som därtill hade tillgång, skulle utgifva två lod silfver, 
och den, som mindre hade, ett och ett hälft, ett eller mindre, ett 
anbud, som genom Johans bref den 17 Februari till Lage Posse 
antogs. Någon betalning erhölls, såsom Widmark upplyser, och 
som meningen med anbudets antagande väl var, icke. I Ånger- 
manland hade konungen, såsom räkenskapen upplyser, frigifvit de 
fattiga, som ingen förmögenhet hade, från silfverskattens utgörande 
till fyllest; till följd hvaraf var afkortadt 20 lödiga mark, 1 Vs kvintin. 



Digitized by 



Google 



46 Om utoraordentliga penningelijälper till kronan 

De här nämnda och andra möjligen gjorda och antagna an- 
bad att efterskänka betalningen för köpesilfret voro tydligen för- 
anledda af misstroende till Johans löften om betalning: ett miss- 
troende, som icke heller saknade anledning. 

För Elfsborgs lösen ålades väl ock den 1573 påbjudna skatt 
af »enckelta slagne daler») å häradsrätterne, hvilka utgjorde en 
af aristokratiens vigtigaste förläningar. Deras taksering upp- 
drogs den 15 April åt särskildt förordnade män. Och för samma 
behof upptogs äfven den af Johan sist nämnda dag specifikt ut- 
satta skatt, som det ålades fogdarne att uppbära af underlag- 
männen i Norrland, där häradshöfdingar den tiden icke funnos, 
nämligen af underlagmännen i Helsingland, Ångermanland och 
Vesterbotten tio, men af underlagmännen i Gestrikland och Medel- 
pad fem daler, af hvardera. Af räkenskaperna inhemtas, att un- 
derlagmannen i Helsingland för den så kallade häradsräntan er- 
lagt en lödig mark silfver, således 6 lod mer än honom var 
ålagdt, underlagmannen i Vesterbotten af lagmansräntan tjugu lod 
och underlagmannen i Ångermanland för den s. k. häradsräntan 
lika mycket. Dessa två hade således utgjort dubbelt så mycket, 
som dem var ålagdt. 

Alla till Elfsborgs lösen beviljade och fordrade medel voro 
dock i Johans hand otillräckliga att i rätt tid erlägga den samma. 
Den kunde icke år 1573 till fullo gäldas. Af rådslag den 23 
Juni 1574 och den 8 Mars 1575 finnes, att konungen af Danmark 
då ännu hade ostridiga fordringar hos svenska kronan. Och ett 
rådslag af den 14 Maj 1577 förmäler, det samme konung då häf- 
tigt fordrade på den penningesumma, hvartill han ansåg sig 
ännu efter fredskontraktet hafva rätt. Väl menade rådet Sveriges 
konung hafva insagor däremot; men det fann dock rådligt att 
handla vänligen. Olika förslag till danske konungens förnöjande 
framstäldes af rådet. Men huru och när saken slutligen upp- 
gjordes är mig för närvarande obekant. 

Lybeck, som af sin forna magt förlorat för mycket att kunna 
tilltvinga sig sin rätt, erhöll af de det samma i Stettinerfördraget 
lofvade 75,000 riksdaler icke en enda. 

Det var för öfrigt under åren 1571—1573 icke blott till 
Elfsborgs lösen och öfriga vid riksdagen 1571 omförmälda behof, 
som penningar eller silfver behöfdes utöfver hvad som genom de 
ordinarie skatterna, de för kronans räkning drifna näringarne 
och tullarne kunde erhållas. Sådana kräfdes ock för Johans 



Digitized by 



Google 



tinder l6:de århundradet och början af det l7:de. 47 

yppiga hof hållningy uppförandet, underhållet och förbättrandet af 
hans många^ präktiga byggnader, framför alt af kriget mot Ryss- 
land och särskildt 1572 och 1573 af Johans försök att skaffa sin 
son eller sig pålska kronan. 

Angående hofhållningen, för hvilken Johan särskildt af Da- 
larue och norra landskapen fordrade en ansenlig mängd ville- 
bråd, jämte hvilket också höns upptogos, föreslog rådet den 16 
Juni 1572 betjäningens nedsättning till fyrahundra personer och 
hemstälde i November 1573, det hofförtäringen för konungens 
egen disk och hofstat samt drottningens och fröken Elisabeths 
(Johans yngsta systers) behof måtte inskränkas till inalles fem- 
tiotusen daler, till konung Eriks förtäring och deras nödtorfter, 
som honom blefvo förordnade, till tretusen daler samt för Hertig 
Magni underhåll till lika mycket. Johans byggnadsvurm föranlät 
rådet att den 25 Januari 1574 anhålla, att med de stora på- 
kostnaderna till byggnader måtte hafvas fördrag. Och fred med 
Ryssland yrkade rådet under året 1573 flera gånger. Men, medan 
det så vida rådde till afseende å landets ringa tillgångar, till- 
styrkte det likväl den 14 April sist nämnda år Johan att söka 
förvärfva pålska kronan, i hopp att genom detta förvärf vinna 
stora finansiella tillgångar samt kraftigt bistånd i kriget mot 
Ryssland och till ett lyckligt slut därpå. Till de för detta för- 
sök nödiga utgifterna visste rådet dock icke någon annan 
utväg, än lån hos någon förmögen köpman, till dess konun- 
gen kunde förskrifva adeln och andra, som förmögenhet hade, 
för att personligen förhandla om hjälp mot underpant i gods och 
gårdar. Att adeln med nöje skulle begagna tillfället att erhålla 
så vinstrika underpanter, som den tiden beviljades och den kunde 
hoppas att länge, om ej för all tid^ få behålla, kunde rådet väl an- 
taga. För ögonblicket föreslogs, att konungen skulle skrifva till fur- 
stinnan af Braunschweig om undsättning med några tusen daler. 

Hofhållningen, byggnadsföretagen och kriget fordrade emel- 
lertid ej blott penningar, utan ock lifsmedel, andra varor och 
arbetskrafter; och på utomordentliga kraf af sådana sparade Jo- 
han denna tid lika litet, som på dylika fordringar af penningar. 

Bland lifsmedlen var spanmålen ett af de vigtigaste. Och 
undsättning därmed äskade Johan särskildt af prästerskapet. Vid 
tiden af danska krigets utbrott år 1563 hade Erik beskattat 
prästerna genom ständig nedsättning af det vederlag, Gustaf dem 
beviljat. Den 26 November 1571 indrog Johan en del af det 



Digitized by 



Google 



48 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

vederlag, Erik lemnat orördt; och i November 1572 säger sig. uti 
ett då utfärdadt bref, Johan bafva lätit göra en ordning på bvars 
ocb ens anderbålly bvilken någon uppbörd af tionden af konun- 
gen både, uti så måtto, att de, hvar för sig, samma underhåll i 
vissa socknar skulle bekomma. 

Denna ordning säges visserligen hafva omfattat alt, af tion- 
den njutet underhåll, således icke blott prästerskapets. Men den 
anmärkes dock bär, emedan prästerskapet säkerligen af detta 
underhåll hade den ojämförligt största delen. 

Att under samma tid äfven något penningar utgjordes med 
eller i stället för gärder, såsom, till eksempel, att år 1573 af 
skattebonde utgjordes fyra^ af kronobonde iv&^ af frälsebonde ocb 
torpare ett (af fattig torpare stundom blott ett hdlff) öre med den 
i flera orter till bergverkens bebof ntskrifna kudegärden^ med 
bvilken ock prästerne erlade penningar, äfven som att i några 
orter penningar lemnades i stället för utgärdshästar, samt att i 
Vesterbotten en gång under namn af hjälpepenningar en mark 
örtug af hvar man utgjordes, torde för öfrigt icke böra med tyst- 
nad förbigås. 

Äfven må anmärkas, att till gärders fortskaffande dit, där de 
beböfdes, när fortskaffandet icke besörjdes af dem, som de samma 
utgjort, desse vanligen måste utgöra fraktpenningar ^ och att tun- 
nepenningar till inköp af tunnor för levererade lifsmedels inläg- 
gande och förvar också de skattskyldige affordrades. 

Ofta inträffade äfven, att de varor, den boskap eller de hä- 
star, som fordrades, alldeles icke eller åtminstone icke af fordrad 
beskaffenhet kunde af de skattskyldige åstadkommas, och att då, 
efter erhållen tillåtelse eller gifven befallning, måste i stället ut- 
göras penningar. 

Där de af riket i allmänhet fordrade naturaliernas eller pen- 
ningarnes utkräfvande af allmogen visade sig alt för betungande 
i orter, hvarest kronan för någon där för egen räkning drifven 
näring med fördel kunde begagna andra prestationer, rättades de 
utomordentliga skattefordringarna, lika som de ordinarie, årligen 
återkommande, efter kronans ocb allmogens lägenhet. 

Sådant var förhållandet i synnerhet uti de nu till Koppar- 
bergs län hörande orterna, där allmogen fick utgöra de så kallade 
stora kostnaderna (landtågsgärderna) och utomordentliga pennin- 
geskatterna i ved, som dels lemnades där den beböfdes, dels blott 
upphöggs och upptrafvades i skogen, eller i kol eller dagsver- 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 49 

ken^ ocb där bland de lifsmedely som allmogen stundom affordra- 
de8, apanmål sällan förekom. Denna fordrades där vanligen blott 
af prästerne, som af tionden därtill ansågos äga tillgång. 

I Carls furstendöme, där i de mindre, till konungens per- 
sonliga behof fordrade gärdernas ställe kommo dylika till herti- 
gens, finnas de stora gärderna stundom ieke utgjorda oeh, när de 
utgjordes, ej sällan väsentligen ändrade ocb nedsatta; ändringar 
ocb nedsättningar, för hvilka det icke torde vara nödigt att bär 
redogöra. 

Åren 1574 ocb 1575 vågade Joban icke af det genom krig, 
Elfsborgs lösen ocb bans roissbusbållning på penningar utblottade 
landet kräfva någon utomordentlig penningeskatt. Men det sist 
nämnda året försökte ban ånyo att genom indragning af bort- 
förlänad spanmål skaffa sig bvad ban af denna vara beböfde 
utöfver bvad årliga räntan, tionden ocb utomordentlig gärd kunde 
lerona. I ett bref den 22 November till fogden i Simtuna, Torstnna, 
Våla ocb Tjurbo härader (det då så kallade Väsby länet) förmälde 
ban, det ban fOr sina ocb riksens lägenheter på denna tid var 
förorsakad till att låta igenkalla något af det, som dittills af honom 
varit förländt öfver hela meniga riket både af tionden och årliga 
räntan; bvarföre fogden befaldes, att från så många, som hade 
konungens bref ocb tillstånd att uppbära någon spanmål i fogdens 
befallning ocb som konungen på en innelykt sedel nu låtit an- 
teckna, på konungens vägnar vederkännas och igenkalla så mycket, 
som samma register (sedel) visade och förmälde, och det samma 
sedan tillstädes hålla och ingalunda förskingra, till vidare besked 
från konungen. Hvar fogden ock alla redan hade något därut- 
öfver levererat, skulle ban kräfva det tillbaka igen. Men där 
någre andre voro, som i registret icke stodo antecknade och hade 
dock konungens bref ocb tillstånd att uppbära någon spanmål 
uti fogdens befallning, dem måtte fogden leverera till fyllest bvad 
konungen med sitt bref dem tillförene efterlåtit. 

Den i detta bref omförmälda allmänna återkallelse torde väl, 
att döma af det mindre betydande belopp, som i det fogden 
anförtrodda länet enligt sedeln eller registret var återkalladt, 
ieke varit särdeles betydlig. Men bvad därigenom kommit kronan 
till godo, var väl den revocerade spanmål, som enligt original- 
rådslaget af den 6 Februari 1576, 14 punkten, borde öfverföras 
till Lifland. Den fans likväl snart otillräcklig; och om våren 
samma år, då nyss nämnda rådslag var afgifvet, ansåg Joban, 

Btrg/alk : Ola atomordentUg» penningel^ilper till kronan etc. 4 



Digitized by 



Google 



50 Om Qtomordentliga penningehjälper till kronan 

enligt uti andra Vestmanlandsbandlingar i Kammararchivet kopi- 
erade bref af den 31 Maj, då han för sina ocb riksens höga 
nödtorfter behöfde några tusen tunnor spanmål, dem han d& icke 
så hastigt, som lägenheten fordrade, kunde komma till väga, efter 
sitt älskeliga, då hos honom tillstädes varande riksråds betän- 
kande f{)r nödigt att låta »anlanga» hos sina trogna undersåiar 
bfver hela riket, synnerligen klerkerieif som någon spanmålsupp- 
börd af honom och kronan hade, att de ville för tidens lägenhets 
skuld göra honom någon liten hjälp och undsättning med före- 
näronda persedel, efter som hvar ocb en kunde hafva underhållet 
till. Han förklarade därföre sin gunstiga vilja och allvarliga 
befallning vara, det de tillskrifna skulle med de hans undersåtar, 
som på de innelykta sedlarne voro antecknade, handla, att de 
nu stråks måtte undsätta honom med så mycken spanmål, både 
råg och malt, som för hvar och en i synnerhet var föresatt. De 
skulle ock fordra, att de uti sedlarne antecknade ofördröjligen 
utgjorde och levererade spanmålen till Stockholms slott. Och 
efter under näst förutgångna år varit god årsväkst, så att konun- 
gen försåg sig, att de, som vid vissa socknar hade sitt underhåll, 
skulle för år 1575 hafva bekommit mera än tiondeordningen för- 
mälde, skulle de tillskrifna därom fliteligen ransaka ocb, efter 
som hvars och ens uppbörd varit efter lästetalet, skulle tionde- 
tagarne ock hjälpa att utgöra ett pund (4 tunnor) spanmål af 

hvarje läst (48 tunnor), som de öfver ordningen bekommit. 

I det ena brefvet tillägges därefter, att hvar dem ock syntes 
för svårt vara att framföra denna spanmål till förenämnda ort, 
utan de heldre ville utgöra penningar och för dem i Stock- 
holm köpa så mycken säd, som nu påfordrades, de måtte det 
väl göra. 

Med dessa bref öfverensstämde väl de i samma ämne till 
andra landsorter utfärdade, med de olikbeter, som af orternas 
belägenhet och andra förhållanden påkallades. 

Uti trettonde punkten af redan nämnda rådslag af den 6 
Februari i fråga varande år hade rådet, i anledning af väckt 
fråga om markgrefvinnans af Baden brudskatt och den allmänt 
rådande penningeförlägenheten, förklarat denna förlägenhet till 
stor del härröra från den dryga tunga, som af legokarlar, handt- 
verkare och landsköpmän förorsakades menige allmogen, hvarföre 
det föreslagit, att sådana personer måtte påläggas en taksa. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 61 

Detta n^rslag^ hvarined ock var förenadt ett annat, om accis 
på Qtländska drycker, afsåg tydligen, på en gång, undvikande 
af tunga å adelns gods och förläningar eller indragning af någon 
del ntaf de senare, samt skatte- och kronoallmogens f{)rskonande 
från utomordentlig direkt penningeskatt, medan man sökte bi- 
bringa den samma den H^reställning, att den föreslagna skatten, 
långt ifrån att skada, tvärtom skulle gagna den. 

Johan drog emellertid någon tid i betänkande att tillgripa 
denna utväg; och först den 7 Augusti utfärdade han ett mandat 
om handtverkares, deras mästersvenners, ämbetskarlars och lego- 
drängars taksering ^). Det börjar med skarpt klander af legofolks 
och handtverkares anspråk på hög lön af bönderne, äfven som af 
det höga pris, kringvandrande köpmansdrängar och andra lands- 
köpmän fordrade för de varor, de utbjödo, samt med befallning, 
att sådant sällskap för sitt arbete icke skulle taga större lön, 
än i konung Qustafs regeringstid. På det sådan oordning och 
otillbörlig handel måtte i längden blifva afskaffad, påbjöds vidare, 
att de, som sådan deras otillbörliga förtjänst och olagliga handel 
i många år haft och drifvit, måtte därföre gifva konungen och 
kronan en tillbörlig vederkännelse så, att hvar legodräng och 
alle andre, som tjänade både hos präster och bönder på lands- 
bygden, desslikes bos borgare i städerne, äfven som dagsverks- 
karlar, tröskare, både de som tröskade till spannetals som eljest, 
äfven de, som stadde sig till månads- eller veckoiega, och annat 
sällskap, både gifte och ogifte, som icke stodo bo och bohag 
före och (som) voro öfver sekston år, och icke heller gjorde några ut- 
skylder, måtte hvar för sig skatta och utgöra konungen och kronan 
en mark orteg utaf det mynt, som då (sedan Johan år 1574 nöd- 
gats upphöra med sin sanslösa myntförsämring) förmyntadt blef. 
Det kan ej undfalla uppmärksamheten, att de, som tjänade hos 
adel eller stadspräster, icke voro denna beskattning underkastade. 
Undantaget måste naturligtvis skaffa dessa husbönder lättare till- 
gång på tjänare för mindre lön. För öfrigt finner man stundom 



I) Stiernman, Samling af Kongl. bref, stadgar och förordningar angående 
STeriges rikes commerce, politie och oeconomie, 1: sidd. 262 — 256. Troligen 
innehåller det af Höppener anförda, trjckta mandatet af den 21 samma månad 
och år 1. om Tjenstefolk^ 2. om lekm&n och handtrerkare samt deras takse- 
rande, 3. landskiöp, samma best&mmelser. Det har icke lyckats mig att finna 
det samma. 



Digitized by 



Google 



52 Om utomordentliga penningebjälper till kronan 

några drängar, bondesöner och magar samt basmän högre beskat- 
tade, än mandatet föreskref, lika som äfven huskvinnor beskat- 
tade både till 1 mark, samt högre och lägre belopp. För att 
försäkra sig om dessa drängepenningars eller takseringspenningars 
utbekommande af alla, som voro de samma underkastade, tillade 
Johan i mandatet, att, på det sådant sällskap icke måtte hafva 
tillfälle att stinga sig undan för sådana utlagor eller ock sedan 
flytta utaf det ena häradet till det andra^ ifrån den ena landsändan 
till den andra, skulle de först utgöra en mark utaf förbemälda 
nya mynt i det häradet, där de först blefvo funna, och sedan, 
hvart de drogo hädan, där utgöra lika mycket. Penningame, 
hvilka för olika orter äro redovisade i 1576 eller 1577 årens rä- 
kenskaper, tog Johan i sitt eget förvar. 

Handtverkare, guldsmeder, skräddare, skinnare och andre, 
som arbetade hos bönderne (icke de, som arbetade hos adeln m. 
fl.)y hvad namn de hafva kunde, skulle utgöra konungen seks^ 
fyra, två eller en daler, efter som handtverket var och den tid, 
hvar hade arbetat. Dock skulle ingen af samma handtverkare, 
huru ringa han än var, göra mindre än en half daler, ett 
minimum, hvilket dock, såsom räkenskaperna visa, stundom ned- 
sattes. 

Äfven skulle alla landsköpmän blifva takserade och straffade 
efter Sveriges lag*). 

Birkekarlarne skulle ock efter sin handel och förmögenhet 
utgöra mer eller mindre, ingen dock mindre än tjugu daler. 

Dessa afgifter af handtverkare, landsköpmän och birkekarlar 
räknades också till dränge- eller takseringspenningarne. 

Alla fattiga, gamla och förlamade husmän sade sig Johan 
dock vilja för denna skatt hafva förskonade. För öfrigt skulle 
den rike icke takseras mindre, än han borde och utan någon 
besynnerlig besväring kunde göra, och den fattige icke mera 
påläggas, än hans förmögenhet tillsade. 

De uppburna penningarne skulle innan nästkommande jul 
levereras konungen till banda, något, som ytterst sällan var 
möjligt 

Öster- och Vesterdalarne blefvo af Johan från drängepen* 
ningarne frikallade. Och sådana erhöll han icke heller från 
Carls furstendöme, där likväl, såsom Westling i sitt ofvan anförda 



l) Om här äsyftade Ugmm se sid. 18. 



Digitized by 



Google 



nnder 16:de århundradet och början af det 17:de. 53 

verk, sid. 45, upplyser, Carl genom utskickade personer, för sin 
räkning, takserade bandtverkare och dagakarlar efter deras fOr- 
mögenbet. 

En år 1576 af finska st&derne fordrad goldskatt skall längre 
fram omfönnälas. 

Hnru vida någon del af de år 1576 utskrifna drängepennin- 
garne användes till gäldande af markgrefvinnans af Baden i 
rådslaget den 6 Februari samma år ombandlade brudskatt torde 
nu mera icke kunna utredas. Troligt är, att hela beloppet an- 
vändes till Johans egna bebof. Visst är åtminstone, att mark- 
grefvinnan, enligt det redan anförda, i Carl Sandbergs Samling R. 
befintliga gäldregistret, ännu år 1583 på en brudskatt hade att 
fordra 8,189, lika som hertiginnan af Sachsen-Lauenburg 22,534 
daler. Den sist nämnda företog sig en gång att till Helsingland 
skicka två tjänare f5r att af landet skaffa henne en frivillig 
hjälp. Och i tjugutre socknar insamlades verkligen, henne till 
en liten hjälp, såsom det i längderna heter, 13 lod silfver och 
99 '/4 daler. Men, härom underrättad, befalde Johan fogden att 
af helsingarne, till straff för deras oförnuft och lättfärdighet att 
utan konungens eller hans därtill förordnades anfordran erlägga 
utlagor, uppbära en bötessumma af ett tusen daler samt till ko- 
nungen aflemna så väl denna som hvad af de för hertiginnan 
sammanskjutna medlen fans i behåll. Böterna debiterades med 
1 ^/s mark af hvar bonde och 2 — 6 daler af hvar präst. Efter 
denna debitering skulle böndeme utlagt 987 och prästerne 62 
daler; men blott 977 daler inflöto, emedan icke alle bönderne 
deltagit i sammanskottet. Tre präster hade också hvar för sig 
blott erlagt 3 mark^). 

Men samma år, som dessa böter i Helsingland uttogos, näm- 
ligen 1579, fordrades för Johans yngsta systers, Elisabeths för- 
mätning med hertig Christoffer af Mecklenburg till brudskatt en 
icke obetydlig penninge hjälp. För dess utgörande finnes i Carl 
Sandbergs Samling B. två ordningar, den ena för Vestmanland, 
hvilken säkerligen också gälde för de öfriga mellersta och äfven 
för de södra landskapen, den andra för Norrland^. Båda kallade 
sig ordningar, huru förhandlas skulle om brudskatten; men att 



1) Berättelsen härom låses hos Widmark 1. c. 1: sidd. 342—343. 

ä) I Pinlend atskrefs en aaaan, likT&l betydligt lindrigare penningehjälp. 



Digitized by 



Google 



54 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

de däri nppstälda fordringaroa blifvit tillftmpade visa fogde- 
räkenskaperne. 

I den först nämoda ordDingen ftSreskrefs, att klerkeriet på 
laodsbygden skulle utgöra en dalar eller ock ta lod och ett kvintin 
silfver af (för) hvarje sekston bönder att deras prästgäll, samt 
att biskopar, domprostar, kyrkoherdar^ skolmästare och eljest 
andre prästmän i städerne och på landsbygden, som hade spän- 
målsnnderhåll, skulle utgöra tre daler af hvar pundsläst (48 tunnor). 
Dock skulle biskopar, domprostar, kyrkoherdar, skolmästare och 
andre präster, som i städerne bodde och hade socknar eller gäll 
på landsbygden, särdeles göra af dem efter förut skrifna ordning 
för landsprästerne, utöfyer det de skulle utgöra för spanmålsun- 
derhållet. 

Vidare stadgades, att: 

af ett skattehemman skulle uppbäras. . 1 daler 

af ett kronohemman 3 mark 

af ett KMts eller frälsehemman också . 3 » 

och af ett torp 1 » 

Och skulle ingen, som några gårdar eller hemman hade, antin- 
gen (de bodde) i städerne eller på landsbygden, e hvilka de heldst 
vara kunde, som några frihetsbref hade, vara från denna hjälpe- 
skatt fria. 

Slutligen tillades, att alla inhysesmän, dagakarlar, ämbets- 
män (handtverkare) och andra lösa personer, både uti städerne 
och på landsbygden, skulle utgöra en mark hvar, en part fyra 
öre, somliga mer eller mindre, efter som de voro förmögne till. 

Den andra af de nämnda ordningarne, den för Norrland 
utfärdade, öfverensstämmer hufvudsakligen med den först nämnda. 

Där omförmälas väl icke biskopar och domprostar; men så- 
dana funnos där icke. Och efter föreskriften, att af hvar besitten 
bonde skulle uppbäras fyra mark örtugar, tillägges, att de, som 
förmögne voro, skulle komma de fattiga till hjälp, så att dock 
blefve tillfyllest efter mantalet. Någon annan skiinad mellan 
bönderne omförmäles här icke. 

Om den af frihetsbref oberoende, allmänna skyldigheten till 
hjälpens utgörande heter det här, att inga, som något hemman 
på landsbygden hade, det vare sig borgare eller andre, e hvilka de 
vara kunde, som några frihetsbref på deras årliga utskylder hade, 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det I7:de. 55 

voro från denna hjälpeskatt befriade, utan skalle den lika med 
andra undersåtar ntgöra. 

Räkenskaperne för de orter, där dessa ordningar gälde, visa 
dooky att afvikelser från däri gifna regler ägt rum. Men nästan 
allmänt bief genom dessa antingen den påbjndna skatten böjd 
eller ny införd. 

Så finnas torpare vanligen bafva erlagt en och en half mark 
i stället för en. På Dal utgjorde de dels en mark, dels elfva 
eller tolf öre^ dels två mark bvar, och prästerne erlade icke blott 
två öre för hvar bonde i gället, utan ock ett öre för hvar tor- 
pare. Någon gång fordrades dock af fattiga präster blott ett 
öre för hvar bonde i gället. 1 de till Carls furstendöme börande 
Vadsbo och Valle härader höjdes prästernes afgift för spanmåls- 
nnderhållet. 

I nu varande Kopparbergs län och de närmast söder där- 
till gränsande, till större delen af bergslag bestående orterna 
synas i ett eller annat afseende lindrigare ordningar varit gällande. 

I först nämnda landskap gälde den allmänna regeln blott för 
präster och torpare, med hvilka nybyggare likstäldes. Bönderne 
erlade där högst en half daler (2 mark) hvar. I Leksand, Rätt- 
vik, Gagnef och Ål af Österdalarne samt Nås, Flöda och Järna 
af Yesterdalarne utgjorde bonde blott 1 ^'s, i Mora och Orsa af 
Österdalarne samt Malung och Lima af Yesterdalarne blott 1 
mark. I Vesterbergslagen utgjorde silfversmältare och frälse- 
bönder likaledes blott 1 mark hvar, lika som tägtekarlarne i 
Kopparbergslagen. 

Deläga me i Stora Kopparbergsgrufvan erlade för hvar af de 
ett hundra fjärdingarne däruti^) 1 daler. 

Uti de närmast söder om nu varande Kopparbergs län belägna 
orterna erlades af frälsehemman blott 2 mark i stället för trenne. 

Om städernes bidrag var särskildt stadgadt. 

Denna till Elisabeths brudskatt ålagda penningehjälp har i 
detta utkast blifvit utförligare omtalad, emedan några, i Carl 
Sandbergs Samling R. jämte anförda ordningar intagna hand- 
lingar klart visa de svårigheter, utgörandet af denna brudskatt 
mötte, och den tunga, de skattskyldige måste vidkännas för att 
skaffa Gustafs döttrar de furstliga eller furstliga lika äktenskap 



1) OrafTan rar fördelad i par, hvart par i fyra fjärdingar och hvar 
fjårding i fjårdeparter. Deraa antal var föråndriDgar nnderkastadt. 



Digitized by 



Google 



56 Om utomordentliga penni ngebjälper till kronan 

ooh tyska småfurstar svenska brndar med icke blott de konnngs- 
liga, furstliga och ståtliga klädningar, klenodier, silfversmide, 
kistors oob skrins utredning och alla tillbeböringar, utan ock 
med de hundratusen dalers brudskatt, som hans testamente om- 
f»rmäler. 

En i nämnda samling befintlig räkenskap öfver omförmälda 
Elisabeths brudskatt innehåller angående den första därpå afbe- 
talade summan: 

att hertig Carl beviljat att af sitt fursten- 
döme låta leverera 7,000 daler; 

att af namngifna personer i Stockholm i Juni 
månad år 1580 annamats silfver, guld och daler 
(den af konnngadömet upptagna brudskatten?). . 30,000 daler; 

och att en likaledes namngifven köpman i 
Stockholm lemnat, som två också namngifna per- 
soner i Tyskland bestält att (såsom lån?) leverera: 

en gång 10,000 

annan gång 1,000 \ 13,000 daler. 

tredje gång 2.000 



tillsammans 50,000 daler. 

Utur samma räkenskap må bär för öfrigt vara nog att till- 
lägga, det om hösten 1587 i afbetalning å denna brudskatt från 
Stockholms slotts varuhus levererats råkoppar till ett ganska be- 
tydligt belopp, och att äfven andra betalningar ägt rum. Men 
sådant oaktadt förmäler ett af Carl IX den 12 Augusti 1605 
ntfUrdadt, i samma handling och äfven i riksregistraturen af- 
skrifvet bref, att då på (den åtta år förut) aflidna Elisabeths brud- 
skatt återstodo att betala 57,283 daler, en summa, hvaruti natur- 
ligtvis dryga räntor ingingo. 

För denna skulds betalande till Elisabeths dotter, Margaretha 
Elisabeth, påbjöd samma bref en skatt, som Carl väl lärer an- 
sett egentligen af alla stånd böra erläggas med hälften af de 
längre fram omförmälande, i Norrköping 1604 åtagna månads- 
penningarne, men för allmogen dock fann nödigt att lindra. 

Enligt två i ofta nämnda samling intagna ordningar skulle 
nämligen uppbäras 

af hvar skattebonde 4 mark, 

v o half sådan 2 n 

» » torpare 1 « 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 57 

af hvar kronans samt arf och egen bonde . 21 ^/s öre, 

» 9 half sådan 11 » 

» » torpare 5*/f » 

och slntligen: 

af hvar frälsebonde 2 mark, 

x> D half sådan 1 » 

» » torpare .•...-.... */» » 

I brist af penningar, fingo natarapersedlar, beräknade till 
utsatt värde, äfven som silfver lemnas. 

Bergsmän, städer och präster skulle utgöra halfparten mot 
den summa, som beviljats på riksdagen i Norrköping (nämligen 
hälften af årets månadspenningar). 

Af de 1606 års räkenskaper för nuvarande Kopparbergs län, 
som i Kammararchivet finnas kvar, synes dock, att denna hjälp 
i de orter, dessa räkenskaper angå, icke af allmoge och bergs- 
män utgått efter nyss anförda regel. 

I Vesterdalarne och Vestra Bergslagen utgjordes den af all- 
mogen med långved. Uti de till Österdalarne och Kopparbergs- 
lagen räknade socknarne var den jämte en mängd andra skatter 
allmogen genom kungligt bref af den 4 Januari 1606 eftergifven 
mot en stadgad kolleverans, hvilken för de flesta socknarne i 
Österdalarne snart utbyttes mot leverans af ved; och de gamla 
Kopparbergsmännen tilläts genom ett i Hammarströms: Äldre 
och Nyare Märkvärdigheter vid Stora Kopparberget, 1: sidd. 
111—112, tryckt kungl. bref af den 18 December 1605 att af- 
börda sig denna skatt med fyra lispund koppar af h varje fjär 
ding, de i grufvan ägde. De till Vestra Järnbergslagen då räk- 
nade Norbergs och Våla socknar utgjorde hjälpen på sätt för 
denna bergslag var tillåtet. 

Huru vida äfven i andra orter afvikelser från allmänna ord- 
ningarne om samma hjälp ägt rum måste här lemnas därhän, 
lika som huru och när det ändtligen lyckades att blifva kvitt 
efterräkningarne för brudskatten åt Gustafs döttrar. 

Vi återgå till år 1579, då Johan hade att på samma gång 
som för Elisabeths brudskatt sörja för andra utomordentliga be- 
hof. Till dessa kunde dock äfven naturapersedlar användas; och 
lika som han år 1576 före drängepenningarnes utskrifvande för- 
sökt indragning af spanmålsförläningar, var han också nu tidigt 
betänkt på hvad så väl af de egentligen så kallade spanmåls- 



Digitized by 



Google 



58 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

förläniDgarne, som af prästerskapets vederlag sknlle kunna åter- 
kallas. I riksregistraturen fins afskrifvet ett den 30 Jannari 1579 
dagtecknadt bref till alla fogdar i Sverige, hvarati ban erinrar 
om, att ban någon tid ft^rat låtit dem tillskrifva, att de icke 
skalle låta några, bvarken hans tjänare eller andra, bekomma 
något spanmålsunderbåll, HSrr än de från honom erhållit vidare 
besked. Därefter förmäles, det han nu öfversett hvad spanmåls- 
underhåll både hans fOrutskrifne tjänare, som ock hans under- 
såtar af klerkeriet dittills af honom haft, däruti han någon ft^r- 
ändring gjort, och att han nu för sina och riksens lägenheters 
skuld var förorsakad för det året låta igenkalla något af det han 
dittills ftSrlänt och eljest efterlåtit, såsom hvar fogde af den i 
brefvet innelykta sedel hade att förnimma. Han befalde dem där- 
fbre att rätta sig efter det, som i dessa sedlar var fbrmäldt, och 
ingalunda fördrista sig därOfver att göra. Dock skulle fogdarne 
icke göra dem något hinder på deras underhåll, som för året 
förvärfvat sig hans särskilda föreskrifter. 

Samma dag utfärdade Johan äfven till biskoparne bref, af 
hvilka det till biskopen i Vesterås aflåtna är i riksregistraturen 
afskrifvet. Johan säger sig däruti fbr någon tid sedan hafva 
låtit göra en ordning, hvad som hvar af klerkeriet uti städerne 
skulle årligen hafva till underhåll vid vissa socknar; men att, 
efter han nu sedan förnummit, att en part af dem mera varit 
tilldeldt uti socknarne, än som lästetalet hade sig belupit^ han 
nu låtit göra en ny ordning på detta underhåll, som han nn 
biskopen tillsände och hvarefter han ville, att stadsprästerne 
skulle sig därefter och besynnerligen det året rätta. 

Såsom läsaren finner, angingo brefven till fogdarne återkal- 
lelse både från lekmän och präster, men blott för dd varande år 
och brefven till biskoparne blott återkallelse från stadsprästerne, 
besynnerlxgen för det året, 

Hvad återkallelsen från lekmännen angår, kan dock, med 
kännedom af Johans oefterrättlighet, utan särskild undersökning 
antagas, att den i verkligheten blifvit föga betydande. De fleste 
af dessa förläningstagare hade nog vetat förskaffa sig hans sär- 
skilda föreskrifter. Huru länge den nya ordningen för stads- 
prästerne tillämpats, lemnas här också därhän. Men den åter- 
kallade delen af prästernes vederlag behöll kronan äfven den 
följande tiden utom i Skara stift, där den år 1581 återgafs prä- 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 59 

sterne, ocb i särskilda gäll af andra stift, där omständigheterna 
kräfde någon f{)rökning af det 1579 nedsatta vederlaget. 

Nästf{)Ijande år, 1580, fann Johan nödvändigt att med ansprå- 
ken på bidrag till sina behofs fyllande icke inskränka sig till de i 
tidens språk så kallade skattskyldiga, utan äfven vända sig till 
adeln. Denna vågade han väl icke att affordra skatt; men han var 
oförhindrad att indraga mer eller mindre af de fbrläningar, den 
samma af kronan innehade. Bland dessa voro, som förut är anmärkt, 
häradsböfdingeräntorna, hvilka enligt privilegierna nästan ntesla- 
tände innehades af adeln, en ganska betydlig del. Väl voro dessa 
redan förut i några orter använda för kronans behof. Så upply- 
ser Carl Sandbergs Samling Ä., att de flerestädes voro anslagna 
till bergverkens behof, och att deras motsvarighet i Dalarne och 
vissa bergslager var förvandlad i kol och annan hjälp till konun- 
gens bergverk; och 1581 års räkenskaper visa, att häradsböf- 
dingeräntorna från Aska och Memmings härader voro anslagna 
till hertig Magni hofhållning. 

Men nu beslöt Johan att för året tillegna kronan alla de af 
häradshöfdingarne dittills uppburna häradshöfdingeräntor. Qenom 
ett i Östgötabandlingen 1581, N:r 4, i Kanimararchivet kopieradt 
bref af den 6 Juli 1580 till fogden förmäler han, det han för sina och 
rikaens nödtorfter och sina krigssakers förfordring ville hafva 
sig ocb kronan förbehållen eU års ränta af alla häradsrätter ut- 
öfver hela riket, som häradshöfdingarne tillförene varit vane att 
uppbära, och att fogden därföre skulle tillsäga konungens under- 
såtar i fögderiet, att de för ingen del skulle för det året leve- 
rera häradshöfdingarne samma ränta, som fogden i stället på 
föreskrifven tid skulle för konungens räkning uppbära. Härads- 
höfdingesakörena skulle häradshöfdingarne dock fortfarande få 
uppbära och för sig behålla. Att dylika bref äfven till de öfriga 
fogdarne afgått är klart. Allmän blef dock indragningen icke. 
Men att Johan i början endast sparsamt ville bevilja undantag, 
visar ett bref af den 6 Januari 1581, h varigenom han efterlät 
bofjunkaren Mauritz Grip för det året bäradshöfdiogeräntan af 
Hammarkinds härad, men ålade fogden att så laga, det konun- 
gens andre undersåtar och tjänare icke måtte något därom för- 
nimma. Den bär omhandlade ränta var väl den, som genom brefvet 
den 6 Juli 1580 indrogs, men, då brefvet den 6 Januari 1581 
skrefs, icke var uppburen. 



Digitized by 



Google 



60 Oro utomordentliga penningehjälper till kronan 

Andra iodragningar föreskrefvos året 1581. Genom i flera 
Kanimararcbivets handlingar kopierade knngliga bref af den 17 
Mars samma år erinrades fogdarne, burn som konangen för någon 
tid sedan låtit skrifva dem alla till, att de icke sknlle leverera, 
det vare sig bvem som beldst, antingen bans trogne undersåtar 
af adeln, klerkeriet, bans egna tjänare eller andra, någon span- 
mål eller annan ränta, som ban dem till underhåll och förläning 
efterlåtit, fOrr än de fått vidare besked från honom. Nu lät han 
samma fogdar fOrstå, att, efter han fbr sina och riksens lägen- 
beters skuld varit ft^rorsakad att låta afkorta f{)r en part min- 
dre och ftSr en part mera af det, som ban {öv detta närvarande 
år 1581 hade efterlåtit, såsom ock eljest, efter som fogdarne det 
vidare hade att fOrnimma af de i brefven innelykta sedlarne, de 
skulle alldeles och fullkomligen rätta sig efter samma sedlar och 
afkorta så mycket af hvars och ens fi)rläning, som Kr hvar 
och en af dem stod antecknadt. Men därefter tillägges, hvad 
som väl tecknar då rådande finansiella oreda, att beställningarne 
och underhållen sknlle vid detta sättet uppbäras, att de, som till 
fyllest hade uppburit deras underhåll, skulle till fyllest utgöra så 
mycket, som de voro takserade för; men de, som icke hade fått 
det till fyllest, skulle utgöra hvad som kunde belöpa på det, de 
bekommit. Hvad som sedan var öfver af hvars deras underhåll 
skulle fogdarne låta hvar och en i sin stad (som hade hans bref 
och tillåtelse därpå) behålla. 

I några bref tillägges, att hvad de hemman och annat be- 
langade, som konungen med allo ville bafva igenkallade och på 
förenämnda sedlar stodo förmälde, dem skulle fogdarne på hans 
vägnar vederkännas både fOr det året, såsom ock eljest sedan 
uppbära räntan däraf och veta göra där reda och räkenskap för 
uti konungens räknekammare. 

De genom dessa bref anbefalda indragningar träffade hufvud- 
sakligen präster, häradsfogdar, vid bergverken anstälde tjänstemän 
o. s. v., men föga adeln. 

Till betäckande af kostnaderna för de lysande fälttågen i 
slutet af året 1580 och under året 1581 inflöto väl de genom 
1580 och 1581 årens indragningar vunna medlen delvis alt för 
sent, och skulle väl, äfven om de tidigare influtit, varit otillräck- 
liga. Än mindre räckte de till utgifterna för 1582 års olyckliga 
fUlttåg. Och sist nämnda år försökte därföre Johan två olika 



Digitized by 



Google 



under I6:de århundradet och början af det 17:de. 61 

Sätt att skaffa de penningar, som icke genom de ordinarie skat- 
terna och vanliga gärder knnde erhållas. 

Det ena var den bekanta atbjadningen af bötdsrätten till 
åboarne å krono-, biskops-, kyrko-, kloster-, kanike-, prebende- 
och hospitalsbemman samt konungens egna arfvegods i Sverige 
(dock icke i Finland), med skyldighet fbr köparne att fortfarande 
utgöra de vanliga ntlagorna, till och med den hvart sjätte år 
utgående städseln, hvilken dock ej finge höjas, äfven som att, så- 
som förut, hålla konnngen fodernöt. 

Att det var Johans penningbehof allena, som föranledde hans 
den 7 Mars nämnda år kungjorda beslut om detta ntbjudande, 
visar sig redan genom hans den 25 November samma år fogden 
Kristian Nilsson gifna befallning att i fOgderiet låta konungens 
landbönder förstå, att den, som icke innan kyndelsmässotiden näst- 
följande år löst hemmanet för det värde, det kunde äga, skalle 
drifvas därifrån och därefter aldrig få njuta de honom nu till- 
bjudna vilkor; utan ville konungen i sådant fall låta en annan 
åt sig och sina arfvingar lösa hemmanet. Det samma styrkes 
vidare af icke mindre än fem^ den 17 nästföljande December, 
aflåtna kungliga bref. 

Ett af dessa befalde biskoparne att tillsäga prästerne, det 
de, hvar i sin stad, skulle förmana de bönder, hvilka besutto 
landbohemman, att innan kyndelsmässotiden (1583) eller sist in- 
nan fastlagen lösa bördsrätten till sina hemman, dem konungen 
i annat fall ville upplåta åt andra, som voro villiga att lösa börds- 
rätten. Ett annat befalde några af adeln att uppmana landbönderne 
att med det fl^rsta inlösa bördsrätten till sina hemman, hvilket 
efter fastlagen skulle blifva dem förvägradt. Hälften af lösesnm- 
man fick erläggas i järn, osmidd koppar, spanmål eller oksar 
efter deras värde. De adelsmän, som lyckades med detta upp- 
drag^ fingo löfte om frihet från rusttjänsten, hvaremot de, hvilka 
icke gjorde sin flit däruti, hotades med förläningarnes indrag- 
ning. De tre öfriga brefven inneböllo fullmagter fl)r fogdarne att 
förmå dem, som besutto landbohemman, att fl^re fastlagen lösa 
till sig bördsrätten. Och fyra dagar senare vände sig Johan för 
denna angelägenhet till häradshöfdingarne. Dem ålades att råda 
och förmana landboarne, som dittills uraktlåtit bördsrättens inlö- 
sen, att skyndsamt verkställa den, heldst den efter fastlagen skulle 
blifva dem HSrvägrad. Om häradshöfdingarne icke i detta upp- 



Digitized by 



Google 



62 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

drag använde flit, botades de med förlnst af sina häradsrätter 
eller andra förläningar. 

Och änbn den 8 och 9 Januari 1583 skrefs till dem af adeln, 
som fått i fråga varande nppdrag, därom. Då lemnades ock 
konungens egna tjänare, ryttare, knektar, fogdar och andra af 
oadel, präster och köpstadsmän allmän rättighet att köpa börds- 
rätter (hvarifrån adeln var och förblef utesluten). 

Äfven till stadsjord sålde Johan bOrdsrätt, för att därigenom 
erhålla penningar. Den 5 Augusti 1582 skref han till borgmä- 
stare och råd i Norrköping om bördsrättens lösande till kronans 
tomter därstädes. De förmögnare skulle med det första lösa de 
tomter och utjordar, som de innehade, efter det värde, som Lasse 
Andersson och Nils Gregersson bestämde, samt med vilkor att af 
jorden fortfarande till kronan utgöra då åliggande utskylder samt 
icke i framtiden sälja den till frälset De, som voro oförmögne, 
fingo med lösningen anstånd till Martini. Följande dag skrefs 
till Per Olsson för Söderköpings borgare om det af konungen 
dem gjorda anbud att få till sig lösa kronans tomter, vretar, 
lyckor och hagar därstädes. De, som hade råd, skulle genast 
lösa hvad de af kronans ägor besutto. De andra fingo anstånd 
till nästkommande Martini. Borgarne fingo sins emellan sälja 
och köpa hvad de af konungen till sig löst Med dagteckning 
den 8 Oktober 1582 finnas två bref för två Uppsala borgare om 
bördsrättsköp till åker i gärdena vid staden, med förbud att sälja, 
bortbyta eller förpanta den köpta jorden till någon af adeln. 
Och den 26 April 1583 tilläts det borgare i Köping att mot fort- 
satt utgörande af åliggande utskylder och lösens erläggande med 
43 Vs daler få ägande rätt till de af dem brukade vretar. Dessa 
fingo dock icke säljas, förbytas eller pantsättas till adel, präster, 
fogdar eller skrifvare. 

Utan tvifvel förfors äfven i andra städer med bördsrättens 
utbjudande och försäljning på samma sätt. Och ännu långt se- 
nare finnas bördsrättsköp i städer omförmälda, såsom 1587 i 
Vadstena samt 1591 i Enköping och Stockholm. 

Det andra, år 1582 af Johan försökta medlet att skaffa utom- 
ordentlig penningehjälp var ett slags tvångslån. 

Däruti skulle, enligt en för Småland utfärdad, den 1 Maj 
1582 dagtecknad, ordning, hvaraf det till Östra, Vestra och Norr- 
vidinge härader sända eksemplaret fins i Carl Sandbergs Samling 
R., hvar länsman deltaga med två^ hvar skattebonde med en, 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 63 

bvar koDUQgeDS egen eller kronans bonde med en half daler, och 
torpare, som de voro till. 

I ordningen fina ock särskild taksering af bvar präst samt 
fogden och skrifvaren. För bvar ocb en af dessa atsatte nämli- 
gen Joban själf det belopp, ban till låns skulle lemna. 

Om betalningen sades, att präster ocb länsmän skulle på 
bösten fk den samma af kyrkotionden, fogden ocb skrifvaren af 
sakören ocb bönderna af sina egna utlagor. 

Att äfven till andra landskap dylika fordringar med samma 
regler om det fordrade beloppet ocb om betalningen blifvit skic- 
kade, är icke tvifvelaktigt. 

Genom detta försök erböll Joban visserligen lika litet som 
genom bördsrättsförsäljningen så mycket penningar ban beböfde 
ocb väntade ; men däremot fick ban en del af det till låns begär- 
da till skänks. 

I de småländska bärader, bvilkas räkenskaper jag rörande 
detta lån genomsett, nämligen de tre ofvan nämnda, Norra ocb 
Södra Möre, Tjust ocb Tuna län, Eonga ocb Uppvidinge, Allbo 
ocb Kinnevald samt Asboland ocb Sevede, utgjorde präster, läns- 
män ocb bönder blott bälften af bvad Joban begärt, men lem- 
nade det såsom skänk. 

I Medelpad, där länsmännen icke nämnas, skänkte präster 
ocb bönder oeb i Vesterbotten länsmän ocb bönder bälften af 
bvad Joban begärt, mot det andra bälften eftergafs. Äfven i Ån- 
germanland nedsattes böndernes bidrag till bälften, som lemna- 
des till skänks. 

Räkenskapen för Helsingland upplyser, att menige man, 
efter det de blifvit förskonade för salpetersjudares verkstad, som 
där varit, ingen vederläggning (vedergällning) velat begära för 
deras utlånta penningar, bvilka dock lemnats till det af Joban 
begärda beloppet^). 

I andra orter var man icke benägen att skänka. Sådant 
var förhållandet äfven i det till Helsingland gränsande Gestrik- 
land. Men äfven i sådana orter finner man någon gång, att lånet 
ieke utgick alldeles efter den af Joban utfärdade ordningen. 
Detta var t. e. fallet i Simtuna, Torstuna, Våla och Tjurbo hä- 
rader i Vestmanland. Ocb i Bankekinds samt (Östgöta) Åkerbo 



I) 1 Widmarks of?an anförda verk. 1: sid. 344 h&oföras desia lånepen- 
ningar genom missförstånd till år 1678. 



Digitized by 



Google 



64 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

häraders räkenskap sägs, att bvar lånte, som han både råd till. 
Detta gälde bönderoe. Och öfver alt var förbållaodet med tor- 
parne det samma som med bönderne. 

I nn varande Kopparbergs län ntgjorde allmogen inga line- 
penningar, och i Carls farstendöme atgingo några sådana icke. 

Misstroende till Johans löfte oro betalning föranledde natur- 
ligtvis, att en del af det till låns begärda skänktes, mot befri- 
else från hvad som icke kunde sammanskrapas. 

Sist må om denna låneoperation anf5ras, att de hOgst takse- 
rade fogdarne, så vidt jag funnit, lånat 40, de lägst takserade 
skrifvarne 20, och att det fins en underskrifvare, som lånat 10 
daler. 

Dessa år 1582 gjorda försök att erhålla utomordentlig pen- 
ningehjälp vitna tillräckligt oro Johans då ännu fortfarande tve- 
kan att af det genom Elfsborgs lösen, drängepenningarne, brud- 
skatt, äfven som andra, delvis i penningar utgående, både ordi- 
narie och extra ordinarie utlagor, bland hvilka sist nämnda må 
anföras salpeter- och Salbergsbjälperne, på penningar utblottade 
landet öppet fordra nya utomordentliga penningeskatter. 

Men sedan han inlåtit sig i underhandling om det den 5 
Augusti 1583 afslutade stilleståndet med Ryssland, föll han på 
tanken att till en penningeskatt förvandla en år 1562 för kriget 
fordrad båtagärd. 

Härom skref han till fogdarne ett i flera af årets räkenska- 
per åberopadt bref af den 12 Maj 1583. Det till fogden i Kind 
och Ydre härader afgångna är tryckt i Nya Handlingar rörande 
Skandinaviens Historia, 26 delen: sidd. 299—301. Däri säger 
Johan, att, ehuru han året förut låtit befalla, att icke blott hans 
undersåtar i städerne samt menige man på landsbygden, utan 
ock fogdar och häradsskrifvare skulle utgöra båtar, attjbrukas 
mot ryssarne, efter den ordning, som på samma tid var gjord, 
så, efter han väl kunde tänka, att det ville falla dem för svårt 
att icke allenast komma sådana båtar åstad, utan ock det folk 
och de fyra månaders kost samt annat, som därvid ville behöf- 
vas och de därhos skulle utgöra, hade han (i stället för att en- 
kelt afstå från den då mera obeböfliga båtagärden) aktat det 
nyttigare, både n^r dem och sig själf, att bvar och en utgjorde 
honom och kronan en liten hjälp i penningar^ efter som hvar och 
en hade råd och förmögenhet. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århuDdradet och början af det 17:de. 65 

Fogden fick därftre befallning, först att han själf skalle ut- 
göra tre daler och sedan af sin skrifvare ntkräfva en daler, dess- 
likes af prästerne uti fögderiet, somliga fyra, en part halfQärde, 
tre, balftredje eller två mark, efter som hvar hade förmögenheten, 
gälden (gäUet) och uppbörden till, sammaledes af hvar skatte- 
och kronobonde nti fögderiet två och hvar konungens egen samt 
hertig Carls och frälse landbo e$t öre. 

Men halfva bönder och torpare skulle utgöra efter ordnin- 
gen såsom annan gärd. 

Penningarne skulle fogden utan alt dröjsmål och så snart 
han fått brefvet uppbära och med det aldra första, innan den 9 
Juni nästkommande låta komma till Stockholm, konungens tro- 
man och sekreterare Henrik Mathsson till banda. 

Efter den i detta bref gifna regel utgjorde allmogen i sö- 
dra Sverige i allmänhet dessa penningar. Torpare utgjorde i 
olika orter en fjärdedel eller en tredjedel mot skattebönderne. 
1 några Vestgötabandlingar, hvilka jag genomsett, finnas dock 
kronobönder skilda från skattebönderne och skatten betydligt 
höjd, i det 

hvar skattebonde ålades 4 öre 6 penningar 
oeh hvar kronobonde. . 4 o 
hvar frälsebonde . . . 2 » 
samt hvar torpare ...!>» 
1 räkenskapen för Dal finnes hvar skatte- och kronobonde 

debiterad till 3 öre, 

hvar frälsebonde till 1 ^s » 

och hvar torpare till 1 » 

Därefter an märkes, att det var pålagd t 

skatte- och kronobonde 2 öre, 

frälsebonde 1 » 

och torpare 16 penningar 

(«/» öre), 
men att de dock utgjort efter den högre ordningen förr, än bref- 
vet ankom. 

För mellersta Sverige finnes åberopadt ett kungligt bref af 
den 14 November 1683, enligt hvilket denna skatt år 1583 i 
(Vestmanlands) Åkerbo härad samt den till konungadömet hö. 
rande del af Vesterrekarne och år 1584 i Simtuna, Torstuna, 
Våla och Tjurbohärader utgick 

B^rg/miå : Om atonordeiitUga psBiiiiigehjUper till kroMn etc. fi 



Digitized by 



Google 



66 Om utomordeDtlif^a penningehjälper till kronan 

af skattebonde med 4 öre 

o kroQobonde » 3 » 

9 frälsebonde i> 2 » 

och af torpare » lo 

Fogdars, skrifvares och prästers afgifter äro alt för olika att 
bär kanna till redovisning npptagas. 

I Norrland ntgick denna skatt endast i Medelpad och Hel- 
singland med penningar. I först nämnda landskap utgjordes den 
af bvar bonde med två öre^ af prästerne med 4—8 mark, af fog- 
den med 7 och af skrifvaren med 4 mark. I räkenskapen för 
Helsingland npptages blott skattens hela belopp med anmärkning, 
att skrifvaren icke visste, med bvad ordning penningarne voro 
Qppbnrna. Men uti en bilaga med anmärkningar vid räkenska- 
pen, i bvilka den där saknade ordningen infordras, är i brädden 
antecknadt, det skrifvaren menade sig bafva npptagit af bvar 
man tre öre. 

Uti Gestrikland, Ångermanland ocb Vesterbotten ntgjordes 
däremot båtar. 

I Carls fnrstendöme, i nu varande Kopparbergs län och 
några andra in i landet belägna orter utgjordes hvarken båtar 
eller penningar i deras ställe. 

Om städernes båtskatt kan ej mera upplysas, än att den af 
Jönköping utgjordes med 20, af Vestervik med 16, af Skara med 
10, af Ekesjö med 8 och af Brätte med 4 daler. Af Jönköping 
och Linköping nämnas ock, såsom utgjorda, fraktpenningar, bvil- 
ka dock torde tillhöra året 1584, i b vars räkenskaper de äro 
upptagna ^). 

Men lån beböfde Johan äfven nu. I bref den 7 Februari 
1583 till Anders Persson sägs, det konungen måst taga uppbör- 
den af adelns förläningar såsom lån mot framtida ersättning. 
Detta synes dock, enligt bref till fogden i Stranda och Hand- 
börds härader af den 7 Maj blott galt behaglig tids förläningar. 

Men den 27 Juli skref Johan till alla fogdar i Sverige om 



1) I sammanhang med båtapenningarne nämnas ock i Kammararobivets 
Vesigötabandling 16S8, N:o 7, fraktpenningar 

af Falköping 16 daler 

» Hjo. • 16 B 

p Sköfde 20 X» 



8umma 61 daler. 



Digitized by 



Google 



under I6:de århundradet och början af det 17:de. 67 

bjäipepenningar. I detta bref sades, att en stor del af konangens 
landboar redan åtgjort en bjälp både i penningar ocb varor, 
fayarmed de löst bördsrätten till de hemman, de besatte (en naif 
bekännelse om skälet till bördsrätternes utbjudande), och att nå- 
got yterligare därföre icke knnde dem åläggas ntöfver deras 
årliga ntskylder. Men skattebönderne borde ock något hjälpa 
till rikets gagn och bästa. Och därföre hade konungen med rådet 
beslutit, att hvar skattebonde skulle utgöra en, hvar adels- och 
frälsebonde en half daier och hvar torpare en marh^ samt inhy- 
sesmän och fuUvuksna legodrängar en half mark hvar. I stället 
för penningar fick den, som icke ägde sådana, lemna torr råg 
eller smör, hvarvid tunnan råg fick räknas för en daler och ett 
lispund smör för två och en half mark. Fogden tilläts att »for- 
trösta» de skattskyldiga, att, när riket komme till fred och ro- 
lighet igen, hjälpen skulle inräknas i den årliga skatten (hvi)ken 
ju icke utgjordes af alla, från hvilka lånet fordrades?). Att 
detta lån verkligen erhållits, hafva de af mig fl)r detta ändamål 
granskade räkenskaper icke visat. I Finland utskrefs den 22 
Juli, i stället fl^r lån, en utomordentlig penningeskatt. 

Under året 1684 hade man väl stillestånd med rikets ende 
då varande fiende; men de föregångna fälttågen hade efterlem- 
nat skulder, hvilka så mycket mindre af kronans icke bortfOr- 
länade årliga inkomster kunde betalas, som Johans hushållning 
var och förblef oefterrättlig. Han skulle därföre, såsom rådet 
förmälde, tillgripit indragning af alla fbrlåningar och alt under- 
håll för sina tjänare, både ädle och oädle, hvilket rådet den 24 
April ansåg betänkligt. Där nu, ytrade rådet, den unga adel 
och andra, som uti hans kongl. majestäts hof tjänade och hans 
kongl. majestäts eget lif aktade, skulle vara förvägrade nödtorf- 
tigt uppehälle till hästar och tjänare, vore till betänkandes, att 
de uti deras tjänst kunde blifva fluks kallsinniga ocb ändå, där- 
öfver, det Gud förbjude, omträngde (!) alt för få och svaga 
att lita på. Därföre -— — efter hans kongl. maj:t icke kunde 
eller borde vara folk fl^rutan, och det vore ett sådant konunga- 
rike och bögtberömd konung alt fOr när, om så skedde, och emot 
hans kongl. maj:ts eget löfte, gifna privilegier och Quds egen 
ordning, fi^reslog rådet i stället, att på alla förläningar och alt 
underhåll måtte läggas en taksa, hvilken så väl af biskopar 
och de förnämste, med borgläger förskonade prästerne, som af 
alle andre verldslige, skulle under två år utgå med en fjärdedel 



Digitized by 



Google 



68 Om utomordentliga peimingehjälper till kronan 

af förläniogens eller ooderbållets belopp, hvarom förlänings- eller 
anderhållshafvarne skalle, vid äfventyr att förverka altsam mana, 
lemna riktig opplysning. Också andre, som hade spanmålsnnder- 
håll öfver deras tillbörliga lön, skalle på lika lång tid beskattas. 
Af tadlet öfver indragningarne från bofpersonalen sårades Joban 
djapt; och i Jani samma år svarade han därpå, att degode her- 
rar bätre borde bespörja sig, innan de sade, att ban låtit in- 
draga alla förläningar ocb underhåll; men det han gjort någon 
kvarsättning på mesta delen af fOrläningarne, ändock många 
voro undantagna, där hade han haft sina orsaker till. Det ban 
ock någorlunda hade förminskat sitt konungsliga bof i så måtto, 
att ban icke ville därefter hålla hofjunkare ocb andra sina hoftjä- 
nare så många karlar och hästar på besoldning som dittills, därtill 
hade han (ock) nogsam orsak, efter ban hade bvarken heder eller 
gagn af de tjänare och hästar, som icke voro tillstädes, när dem 
borde och han begärde. Han tillade, det honom eljest vore fritt 
att förordna om sitt kungliga bof, som honom syntes, ocb att 
han aktade ingen, bvarken inom eller utom rikes, god nog:^där- 
till, att ban skalle ställa konungen någon »röstning» före eller 
huru många hästar ban borde hålla uti sitt konungsliga bof. Att 
han skulle förhålla sina tjänare deras lön, med sådana ordasätt 
fingo de gode herrar hafva fördrag, så framt de icke ville reta 
honom till vrede; och måtte ban gärna se, hvar det stod uti 
privilegierna, huru han skulle hålla sitt kungliga bof och löna 
sina tjänare. Men det funnes i privilegierna, att adeln icke 
skulle gästa konungens undersåtar utan betalning, hvilket de go- 
de herrar hade förglömt — , däröfver hans undersåtar icke 

litet kvedo och ofta sig beklagade. 

Att under året 1584 indragning af förläningar från högadeln 
ägt rum, intygas af fogderäkenskaperna, och eksempel därpå fin- 
nas ock från år 1Ö83. Om den minskning af den högre hofbe- 
tjäningens aflöning, som särskildt väckt missnöje bos rådet, hvil- 
ket. utan tvifvel gärna skulle sett en minskning af den lägre, 
konungen omedelbart underlydande bofbetjäningens antal ooh 
underhåll, torde icke här behöfva vidare ordas. 

Däremot fordrar rättvisan mot rådet att icke lemna obemäldt, 
att det samma, som ville bibehålla de högre anslagen åt den 
högre hofbetjäningen, den 18 Juli samma år ansåg det för kost- 
samt och helt onödigt att, såsom Johan föreslagit, två hofmästare 
skulle hållas åt hertig Sigismund ocb lika många åt fröken 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 69 

(prioBesBan) Anna, nian trodde en sådau fttr hertigen och en ttr 
prinsessan vara nog. 

De nn omförmälda, året 1584 mellan Johan och rådet om- 
tvistade frågorna om den högre hofbetjäningens aflOning, om 
fOrläningars och underhålls indragning, med rådets förslag om 
denna indragnings utbyte mot fSrläningars och underhålls takse- 
ring samt om hofmästare hos två kungliga personer utgöra lik- 
väl blott en del af hvad som mellan Johan och rådet samma år 
förhandlades under tiden från och med den 24 April till och med 
den 18| Juli, och som väl förtjänar en utförligare framställ- 
ning. Jämte den omförmälda taksan på förläningar och under- 
håll föreslog rådet den 24 April till de trängande behofvens nöd- 
torftiga fyllande äfven andra medel. 

Bland dessa var upphäfvaudet af utförseltullen å järn^), som 
skulle afskaffas, mot det en hjälp med en summa penningar lades 
på städerne samt alla köpmän både i städerne och på landet, 
hvarjämte konungen kunde göra järnköp genom att därtill anslå 
20,000 daler, utan att behöfva göra något allmänt förbud, såsom 
förut skett. Såsom också åsyftande en större näringsfrihet må 
här ock nämnas förslaget, att åt dem, som ville bruka de många 
silfver- och malmstreck, som i riket funnos, mot tionde och ko- 
nungen förbehållen rätt att, när honom syntes, såsom medintres- 
sent inträda, borde 8 å 10 frihetsår lemnas. 

Som rådet väl insåg, att Johans behof ej kunde fyllas genom 
den föreslagna taksan å förläningar och underhåll samt den lika- 
ledes föreslagna hjälpen af städer och köpmän, hemstälde det 
den 24 April också, att en liten hjälp kunde åläggas (det lägre) 
prästerskapet, så framt det förskonades från gästning af krigs- 
folket, och att, som, efter dess tanka, den menige man under 
de två nästföljande åren måste f^skonas från de stora gärderna, 
dem ^ock kunde åläggas en liten hjälp, dock icke i penningar, 
utan i några orter i spanmål, i andra i smör eller, i brist däraf, 
i spanmål. Äfven så ansåg rådet en taksa kunna läggas på alla 



1) Johan hade den 27 Jali 1588 friglfyit den järnhandel, han nnderåret 
dittills sig förbehållit, men därvid fäst det vilkor, att borgare och köpmän 
i städerne, som af bergsmän eller bönder köpte och ntur riket ntförde eller 
annorledes förytrade järn, skulle till krigsfolkets förfordring gifva konungen en 
half dsler af ett fat osmnndsjärn och halftredje mark af ett skeppand stång- 
järn, såsom borgerskapet i Stockholm redan samtyckt. 



Digitized by 



Google 



70 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

gärniDgskarlar, dagsarbetare, drifte- och l08t folk, som icke ville 
städja sig bos bOnderne, hvilket föreslogs icke därföre, att den 
smuDian något synnerligt knnde draga, utan på det att sådant 
parti därigenom blefve nödgadt att tjäna bönderne. 

På dessa takserings- och beskattningsförslag svarade Johan 
i Jnni, att fjärdedelen af alla förläningar och alt underhåll på 
två års tid föga kunde förslå, med mindre han hade en stor del 
af förläningarne, därmed han sedan kunde komma järnhandeln 
till sig. Angående järntullen förklarade han sig nådigst till- 
förene hafva betänkt^ så att han ville eftergifva köpstadsmännen 
samma tull på sådana vilkor, att de skulle bygga stenhus och de, 
som därtill icke hade råd, att de då bygde med ständelsvirke, 
högre och på bätre sätt, än tillförene, eller med trä, dock täckt 
med tegel, hvilket riket vore till ära och dem själfve till gagn. 
Och efter som hans och rikets lägenhet nu kräfde, så ville han 
däremot hafva sig järnhandeln förbehållen till att låta uppköpa 
det järn, som föll vid alla bergsbruken, och ändock han icke 
ville låta göra något förbud på järnköpet, så visste han dock väl 
sätt till att bekomma altsammans utan förbud. Icke heller ville 
han ingå på nyfunna silfver- och kopparstrecks lemnande att 
brukas mot tionde, utan aktade låta bruka dem själf, sig till 
godo. 

Prästerskapet ville han då icke betunga med någon penninge- 
hjälp; och att fordra spanmålshjälp af undersåtarne var icke råd- 
ligt förr, än man fått se, hurudan årsväksten blefve. Men om 
en märklig hjälp till brudskatt åt hans dotter^) ville han fram- 



1) Den då sekstonåriga Anna, hyilken år 1626 afled ogift. Uti den s. k. 
standemea (rätteligen adehis)^ i StierDmans Riksdagars och Mötens Besiat, I : 
sidd. 878—885 tryokta, arf förening den 7 Mars 1590 fick Johan för denna 
dotter (om hon honom öfverlefde) löite om fårdubbUng af den i Gustafs tes- 
tamente för fians döttrar bestämda brudskatten. Henne lofvades nämligen att 
på första året belcomma ett hundra tusen daler »af menige Bijksens Ständers 
tillhielpp, både af de nyss tillvunna landen såsom af alla de andra, som af 
ålder under Sveriges krona lydt och legat hade, och det andra ett hundra 
tusen »slagne daler» af kronans ränta, »ingield» och drätsel på ett år, om så 
möjligt (var) eller längst inom tre års tid näst efter bröUoppet och det af 
vissa landskaper här i Bijket. 

I Johans den 7 Juli samma år dagtecknade testamente (tryckt i Stiern- 
mans Riksdagars och Mötens Beslut, 1: sidd. 886—890) stadgade 4 punkten 
om denna brudskatt, att Sveriges rikes undersåtar skulle utgöra det ena 
hundra tusen daler, och det andra hundra tusen slagna daler skulle prinsessan 



Digitized by 



Google 



under 16:cle århundradet och början af det 17:de. 71 

deles fVrhandla. Af gärningskarlar, basmäQ och annat sådant 
löst parti ville ban icke fordra någon penningeskatt, först emedan 
den skalle f&ga förslå, och vidare emedan samma parti däraf 
knnde taga sig orsak till något obestånd ocb göra sig till skogs- 
tjnfvar ocb röfvare, såsom ock alla redan skett. 

I stället för de af rådet föreslagna ntvägarne att betäcka de 
stora utgifterna ville han afgifva ett annat förslag, att, såsom 
ban sålt bördsrätten till kronobemmanen med rätt f[)r sig att 
återtaga samma hemman, rådet och adeln gjorde på samma sätt 
med sina arfvegods och till sina landbönder sålde bördsrätten 
till de af dem innehafvande hemmanen samt med de i lösen 
för bördsrätten erhållna penningarne kommo honom till undsätt- 
ning, eller ock att de ville bevilja honom två daler af hvarje 
deras landbo eller ock en daler och en tunna spanmål (af hvarje 
sådan); ocb begärde ban en sådan undsättning till lån att beta- 
las på terminer inom tio^) års tid, och där som fejd eller krig 
dessförinnan påkomme, borde samma lån uti vapentjänsten blifva 
afkortadt; men där bägge dessa förslag blefve konungen förväg- 
rade, måste han igenkalla sina förläningar, och besynnerligen 
ifrån dem, som sådan undsättning vägrat. 

Den 15 nästföljande Juli frågade Johan dels, om ban med 
första skulle låta pålägga undersåtarne utgörande af prinsessan 
Annas brudskatt, eller om därmed skulle anstå till dess något 
giftermålsanbud komme i fråga, dels huru afbetalningen skulle 
göras å rikets gäld, förnämligast å brudskatten till tre gifta prin- 
sessor, markgrefvinnan af Baden, hertiginnan af Sachsen och ber- 



bekomma af kronans vissa »ingi&ldh», antingen af kopparbruket eller eljest 
▼issa landskaper uti riket, l&ngst innan tre års tid, såsom af Biksens Ständer 
tillförene Tar samtyckt vordet. 

I ofran anförda arfförening ordades ock om flera fursteliga kvinköns lifs- 
arf?ingars brudskatt, så många, som uti deras faders och broders lifstid icke 
med giftermål blifyit försedda, ock tillades, i sammanhang med löftet att, om 
Vasaåtten på svårdssidan utginge, den ftldsta, ogifta konungadotter, eller, i 
brist på sådan, furstedotter, skulle till regerande drottning antagas, att de 
andra konnnga- eller furstedöttrarne af ätten, som då kunde Tara för handen» 
skulle med en årlig och tillbörlig brudskatt samt annan furstelig tillredelse 
afläggas och förses. Härmed kan ock förtjäna jämföras hvad uti Carl IX:s 
den 12 Augusti 1605 dagtecknade, hos Htiernman 1. c. I: sidd. 694—625 
tryckta testamente om brudskatt sägs. 

1) Rå läses i de två ooncepten och en afskrift. I de två andra afskrift- 
tema läaet: tre. 



Digitized by 



Google 



72 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

tigionan af Mecklenbnrg. Räntan af de län, dessa prinsessor 
innehade, belopp sig för högt. 

I rådets den 18 i sarama månad afgifna svar sades, att fröken 
Annas brudskatt icke då borde upptagas, och om den ena af de 
gifta prinsessornas fordran sades, att där det blefve ransakadt 
hos karoereraren, skulle befinnas, att hon väl fått så mycket, som 
hon i sin brudskatt borde hafva, samt om den andras, att också 
hon vore med län och ränta så väl försedd, att man ock därmed 
väl kunde göra något, när det alt så blefve anlagdt, att det kom- 
me henne i så måtto till gagn. Om den tredjes fordran ytrade 
sig rådet icke då. 

För öfrigt genmäldes, att, som konungen själf (under munt- 
liga förhandlingar?) frångått förslaget om bördsrätternes försälj- 
ning, så rådde han själf öfver förläningarne, om han ville kännas 
vid altsammans eller behålla en tredjedel eller fjärdedel däraf; 
men att för hvart landbohemman gifva en daler och en tunna 
säd syntes dem odrägligt. Dock ville de för sina personer be- 
vilja att förskaffa konungen en daler af hvar bonde, konungen 
och riket till bästa. Det ville därföre vara af nöden, att konun- 
gen då, så väl som eljest ske plägade, läte förhandla med rik- 
sens ständer om samma hjälp, så väl uti fursteudömet, som utan- 

före och där konungen ock ville lägga prästerskapet öfver 

hela riket en hjälp uppå, efter hvars och ens råd och förmögen- 
het, desslikes alla skatte- och kronobönder, kunde de sig med 
ingen fog besvära, efter de högre stånden måste nu hjälpa till, 
hvar i sin stad. 

Rådslaget förklarades dock vara stäldt till konungen, nådigst 
till att förändra och förbätra efter sin egen vilja. Och huru 
Johan begagnade denna rätt, upplyses af ett till Elaes Fleming 
och Anders Reith den följande 19 November aflåtet kungligt bref, 
hvari först säges, att dem var väl veterligt om den tredjedel af 
alla förläningar och alt underhåll, som han för det året för sina 
och riksens nödtorfters skuld hade efter riksens råds betänkande 
låtit igenkalla, såsom ock om den penningehjälp, en daler eUer 
dess värde, som hvar frälse landbo öfver hela riket, efter riksens 
råds samtycke, honom och kronan till hjälp skulle utgöra. Men 
därefter tillägges, att konungen ock ville hafva en tredjedel af 
all lagmans- och häradshöfdingerånta, som tillförene förlänt var. 
Och ändock han aktade därom låta skrifva fogdarne där i Upp- 
land till, så visste han icke, med hvad flit desse vordo därom 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de« 73 

beställandes. Det hade därföre synts honom vara af nöden, så- 
som ock hans nådiga vilja och befallning var, att de (Fleming 
och Beitb) med det aldra första skalle förhandla med hans trogna 
undersåtar af adeln i Uppland om förenämnda hjälp efter den 
fnllmagts lydelse, som han dem lät tillsända, allvarligen tillsä- 
gande fogdarne, att de, hvar i sitt fögderi, med det första upp- 
hare samma tredjedel^ så väl af lagmans- och häradshöfdingeräntan, 
som af förläningarne och underhållet, antingen uti penningar 
eller i spanmål, desslikes en fjärdepart af hans egna tjänares, 
som icke voro af adel, och af alla prästers underhåll, de där (i 
sådant) hade en läst spanmål och däröfver^), sammaledes en daler 
eller dess värde af hvar frälse landbo. Slutligen lemnades före- 
skrifter om levereringen så väl af penningarne, som af spän- 
målen, hvilka, hvad den senare angick, väl voro tillämpliga en- 
dast för Uppland och orter, som, i likhet med det samma, voro 
belägna någorlunda nära Stockholm. 

Öfriga däri innehållna regler, om takseringen af förläningar, 
underhåll samt lagmans- och häradshöfdingeräntor, äfven som 
dalers-hjälpen af frälselandbor, gälde däremot öfver alt, där så- 
dana takseringsföremål funnos, med undantag af Carls fursten- 
döme, där frälselandbohemmanens beskattning dock af Johan an- 
sågs gällande och, såsom Westling i anförda afhandling, sid. 45, 
upplyser, af adeln bifölls, men där anstånd med landbodalerns 
utgörande beviljades genom kungligt bref af den 9 Juli 1585. 

I det årets räkenskaper redovisas ock uppbörden af de i 
brefvet den 19 November 1584 omförmälda kronoinkomster. Här- 
vid må, såsom karakteristiskt för den godtycklighet, äfven andre, 
än konungen, den tiden kunde vid skatts utkräfvande tillåta sig, 
icke ft5rbigås, att i Småland, utom Vista och Sunnerbo härader 
samt Öland, skatte- och kronobönder underkastades utgörande af 
en half landbodaler. 

I de flesta häraders räkenskaper lemnas icke någon upplys- 
ning, huru detta abnorma förhållande tillkommit. Men i Östbo 
och Vestbo häraders räkenskap säges: Hjälpepenningar allenast 
af frälsebönderne, efter som det af Eongl. Maj:t beviljadt var, 
men efter skatte- och kronobönder ne samt torparne hafva ock 
gjort därtill, är därför afkortadt med dem Vs LU smör för hvar 
half daler, som fins vara uti gärd utgifven, och äro samma pen- 



1) Denna inskrånkning gålde blott för pr&steme. 



Digitized by 



Google 



74 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

niDgar uträknade efter samma behållna mantal, som kostgärden. 
Och i räkenskapen för Mörebäraderna anmärkes, att dessa bjälpe- 
penningar sknlle utgå af frälsebönderne efter K. M.-ts bref dat. 
d. 6 Juli 1585. Men därefter sägs vidare: så hafver fogden med 
ståthållarens råd och samtycke pålagt, att skatte- och kronobön- 
derne skalle ntgöra efter den ordning, som härefter förmäles. 

Skalle småländske ståthållaren Nils Gyllenstjerna af rådsla- 
get den 18 Juli 1584 tagit sig anledning till skatte- och krono- 
böndernes omförmälda beskattning, och skalle ryktet om detta 
rådslag hafva spridt sig i Uppland och tT)ranledt fraktan^ att 
skatte- och kronobönder där skulle jämte frälsebönderne åtgöra 
en penningehjälp. Visst är, att skatte- och kronobönderne där 
hyst en sådan fraktan. Johan fann nämligen nödigt att i bref af 
den 15 Jannari 1585 förklara den ograndad. 

I Gestrikland, Helsingland och Vesterbotten ålades väl året 
1585 bönderne en atomordentlig penningeskatt. Men den stod 
icke i sammanhang med landbodalern, atan erlades i stället för 
skeppsbyggnad, eller penningebidrag till sådan, eller segelväf. 

Genom kungligt bref af den 5 December 1584 hade det näm- 
ligen ålagts Gestriklands och Helsinglands allmoge att låta bygga 
skepp eller skuta till rikets försvar, så stor, att 40 eller 50 stora 
hästar däri kunde inskeppas. Och emedan de fl^r menföres skuld 
icke så snart därmed kunnat komma till väga, blef dem genom 
nytt bref den 23 Mars 1585 tillåtet att i stället erlägga 350 daler. 
Dessa fördelades mellan de två landskapen så, att från Gestrik- 
land utgjordes 61 daler, 2 mark, 2 öre, 20 penningar och från 
Helsingland 288 daler, 18 öre (tillsammans 4 öre, 21 p. öfver 
350 daler). I Gestrikland utgjorde hvar man 3 öre 6 penningar, 
i Helsingland 3 öre 4 penningar. Genom bref den 10 Januari 
1585 hade ock befalts, att till det skepp, som i Helsingland 
skulle byggas, hvar man där borde lemna 1^/2 alnar segelväf, 
i hvars ställe hvar man där utgjort 2 öre. 

I Vesterbotten erlade hvar man, till åtlydnad af ett kung- 
ligt, i Eammararchivets Norrlandshandling, 1585, N:r 2, kopieradt» 
bref af den 19 Februari 1584, ett öre. Detta bref ålade nämli- 
gen fogden att ersätta ett enskildt, under (transport af) konun- 
gens gods n^rolyckadt skepp med de penningar, bönderne hade 
inne med sig af den summa, de till Ångermännens skeppsbyggnad 
skolat lemna. Det erlagda beloppet utgjorde 85 daler, 18^1 öre. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 75 

Och under det Gestrikland och Helsingland med penningar befri- 
ade sig från skeppsbyggnaden, förmäler Vesterbottens räkenskap, 
att nndersåtarne därstädes låtit göra och till Stockholms skepps- 
gård leverera en stor skuta med alt tamp och tyg, som därtill 
behOfdeSy utom ankare. 

Om 1585 års nämnda indragningar må här blott tilläggas, att 
tredjedelen af lagmans- och häradshOfdingeräntan^ i anseende till 
det stora antal, af hvilket den ena och den andra utgjordes, samt 
Qärdedelen af oadliga tjänstemäns och med större spanmålsbelopp 
understödda prästers underhåll, i följd af dessa underhållstagares 
talrikhet, lemnade Johan betydlig inkomst. Såsom ekseropel på 
hvad tredjedelen af högadelns förläningar inbragte må nämnas, 
att tredjedelen af Erik Sparres förläningar i två Vestm anländs 
fögderier utgjorde 444^/8 daler, samt att herr Pontus (de la Gar- 
dies) taksering i Kopparbergslagen (!) steg till 480 daler. 

Före öfvergången till den följande tiden må här ock tilläg- 
gas, att bland 1581 och 1583 årens naturaliegärder flirekommer 
en af tägärdshäsiar^ ett slags gärd, som också fl^rut var väl be- 
kant, men dessa år, i anseendetill de fordrade hästarnes bägge 
åren, men i synnerhet det först nämnda, stora antal, blef synner- 
ligen tryckande, ofta omöjlig att utgöra, och därföre, antingen 
med konungens tillåtelse eller efter hans befallning, flerestädes 
måste förvandlas till penningar, för hvilka hästar måste köpas, 
där tillgång på sådana af erforderlig beskaffenhet fans. 

Året 1581 skulle en till krigsbruk dnglig häst, med hvad 
till hans begagnande hörde och jämte honom skulle utgöras, vär- 
derad till 15 daler, skaffas af 30 skatte-, 40 krono- eller 50 land- 
bönder eller 90 torpare, året 1583 däremot blott af 60 skatte-, 
90 krono-, 120 landbönder, eller ett i olika orter olika antal 
torpare. 

Den lösen, som i stället för hästarne med deras utrustning 
erlades, var efter regeln, år 1581, af skattebonde 2 och af krono- 
bonde IVs mark, af landbonde 9 öre 14'/& penningar samt af 
torpare eller nybyggare 5 öre 8 penningar. 1583 utgick samma 
lösen, efter regeln, med 1 mark af skatteboude, b^lz öre af kro- 
nobonde, som dock i några orter affordrades 5^2 till och med 6 
öre, samt med 4 öre af landbo. Torpare utgjorde oftast, hvar, 
2 öre. 

1 Norrland utgjordes år 1581 icke någon hästgärd. År 1583 
erlades såsom lösen därför af hvarje 90 bönder 12 daler. I na 



Digitized by 



Google 



76 Om uiomordeutliga penningehjälper till kronan 

varande Kopparbergs läns och i Carls fnrstendömes räkenskaper 
namnes intetdera året sådan gärd. Där befintliga hästar knnde 
icke från orten nmbäras; och någon lösen för ntgärdshästar om- 
talas där icke^). 

Efter afslntandet år 1583 af det treåriga stilleståndet med 
Ryssland förekom väl 1584 icke ntskrifning af hästar för krigs- 
brak. Men Estland och därintill gränsande, från Ryssland vanna 
landsträckor voro af fiende och vän så härjade, och bristen på 
hnsdjnr var där så stor, att sådana, bland hvilka hästarne voro af 
största värde, måste från Sverige ditskickas. 

För detta behof fordrades då i allmänhet af 32 skatte-, 48 
krono- eller 64 landbönder eller 96 torpare en häst af 30 och en 
ko af 10 marks värde, af hvarje 4 präster ett angstod af 16 och 
en tjnr af 10 marks värde samt af hvarje 4 länsmän en tjur af 
nämnda värde. Uti denna gärd måste äfven Norrland deltaga. 
I dess fyra sydligare landskap erlade hvarje 48 bönder lösen för 
en häst och en ko, hvarje fem präster lösen för ett ungstod och 
en treårig tjur samt hvarje 4 länsmän lösen för en sådan tjar 
med det för hvart djar ofvan nämnda penningebelopp. I Vester- 
botten utgjordes, såsom 1585 års räkenskaper upplysa, djuren 
till en del in natura. 48 bönder utgjorde en häst och en ko 
eller lösen därför. Samtliga prästerne utgjorde tre ungstod och 
tre treåriga tjurar eller lösen därför, och åtta länsmän likaledes 
två treåriga tjurar eller lösen för de samma. Tillgången på pen- 
ningar synes i denna vårt lands aldra nordligaste del då varit 
mindre, än tillgången på de fordrade husdjuren. 

Uti nu varande Kopparbergs län och till där varande vestra 
bergslag då räknade Norbergs och Våla socknar, äfven som i sam- 
ma räkenskap upptagna Skinnskattebergs socken och två i (Vest- 
manlands) Åkerbo härad belägna skogsfjärdingar, fordrades blott 
kor och tjurar, hvilka dock in natura endast utgjordes af Vester- 
dalarne, Vesterbergslagen (i anförda omfattning) samt de i sam- 
ma räkenskap med dessa upptagna, omförmälda orterna. Där 
utgjorde, öfver hufvud, hvarje 36 bönder en ko med P/2 (daler, 
misskrifvet för) mark i fraktpenningar, sju präster och en fattig 



1) Till koDungens verk utgjordes dock i na varande Kopparbergs läaär 
1679 verk hastar, och till Oarls verk utgjordes s&dana i Vadsbo och Valle 
1581. Samma förhällande inträffade väl ocksä i Värmeland, och flera gänger 
äfven i Eriks tid omtalas verkhästar, åtgjorda till konungens verk. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 77 

läDsman tillsammaDS ivk tjurar med 3 naark fraktpenningar samt 
två bergsfogdar, en byfogde och nio länsmän tillsammans fyra 
kor ock 6 mark fraktpenningar. 

I räkenskaperna för Henemora (Hedemora) och Skedvi sock- 
nar samt Dalbyfjärdingen, och för Husby, Grytnäs, Folkärnaocb 
By socknar med Vikafjärdingen och Oarpebergslagen finnas hvarje 
tretiotvå skattebönder (i först nämnda socken äfven bergsmän), 
fyratioåtta kronobönder eller nitioseks torpare debiterade till en 
ko med iVs mark fraktpenningar. Men i stället för ko utgjor- 
des där 12 mark penningar. I öfriga delar af nu varande Kop- 
parbergs län debiterades denna gärd blott i penningar. Skatte- 
bönder och tägtekarlar (i en ort jämväl landbönder) debiterades, 
hvar, 4Vs öre, kronobönderne i allmänhet till 2 öre 6 penningar, 
i en ort till 3 öre, landbönder i allmänhet till 2 öre 6 pennin- 
gar, torpare till IVt — 2 öre. Kopparbergsmännen utgjorde för 
hvar fjärding de ägde i grufvan — 9 öre, prästerne erlade i alla 
orter, där boskap icke in natura levererades, 3 mark 3 öre, läns- 
männen i allmänhet 4Vs> men två i Österdalarne blott 2' /« mark 
hvar. I räkenskapen för Henemora, Skedvi och Dal by fjärdingen 
uppgifves, att två länsmän och en bergsfogde tillsammans utgjort 
13 ^/s mark. Om h vardera häraf utgjort en tredjedel, skulle hvar 
länsman äfven där utgjort 4Vs mark. 

Under sådana förhållanden, som åren 1580 — 1585 ägde rum, 
då adeln tidigt måste ana och snart i verkligheten fullt vidkän- 
nas en betydlig minskning af sina inkomster och de förmåner, 
kronan på den samma slösat, är det naturligt, att rådet måste 
fortsätta föreställningarne om behofvet af fred och af ett någor- 
lunda förnuftigt hushållningssätt med kronans medel, hvilket, på 
samma gång det mindre utarmade allmogen, bibehöll adeln vid 
sina vanliga förmåner. 

Den 19 Februari 1580 hemstäldes således, att konungen skul- 
le oförmärkt, genom någon annan magts bemedling, underhandla 
om fred, äfven som att en bätre ordning måtte hållas med krigs- 
folkets och hofbetjäningens underhåll, samt att gränsfästningarne 
måtte sättas i stånd och uppskof under tiden äga rum med andra 
byggnadsföretag. 

Den 29 Februari 1584 talades om förlängning af det året 
förut afslutna stilleståndet med Ryssland. Den 24 April samma 
år tillstyrktes underhandlingars inledande oro fred före det om- 
förmälda stilleståndets utgång, och den 18 därpå följande Juli 



Digitized by 



Google 



78 Om utomordentliga penningehj&lper till krontn 

afstyrktes, såfiom redan &r nämndt, två hofmåstares anställande 
hos hvart och ett af Johans då ägande barn. Året 1585 af- 
gafs den I Mars å nyo förslag till fred mellan Sverige och Ryss- 
land vid stilleståndets slnt, och den 31 i samma månad hemstftl- 
desy att, emedan i hofvet mycket oskickligt gick till med ntspis- 
ning, månadskoster, många matlag och mycket onyttigt parti, 
som därmed fl^ljde, med hoffttrtäringen måtte blifva hållet som i 
konung Gustafs tid, bvarjämte framställningar gjordes om kon- 
troll öfver hofförtäringen^ om inskränkning af hofpersonalen, att 
icke måtte hållas flera ringare ämbeten, än i konung Gastafs tid, 
om slottsbetjäningens aflöning och underhåll, om indragning af 
öfverflödiga byggmästare samt om inskränkning i slottsbyggandet 
och skeppsbyggeriet. 

Under åren 1586—1588 utskrefs från allmogen icke någon 
allmän, utomordentlig penningeskatt. I särskilda orter betanga- 
des den likväl äfven med sådana skatter, bland bvilka här må 
anf($ras den, som 1586 för skeppsbyggnad ålades Helsingland och 
både 1586 och 1587 Vesterbotten; den, h vilken ålades de Små- 
landshärader, hvilka, enligt Johans befallning, bort deltaga i hof- 
vets underhåll i Kalmar, där han af fruktan fSr stormarne kvarholls 
hösten 1587 och äfven stadnade den följande vintern, men hvilka 
för aflägsenheten från Kalmar befriades från persedlarnes leve- 
rerande, mot det de utgjorde en af Johan själf bestämd ersätt- 
ning i penningar, samt slutligen de två öre, som af hvar bonde 
i Vesterbotten (där de inbegrepos i kostgärden och där äfven 
prästerne i samma gärd erlade tolf öre), i Ångermanland, Medel- 
pad och Helsingland år 1588 utgjordes till den skeppsflottas ut- 
rustning, som skulle återfOra prinsessan Anna från Polen, dit hon 
året förut åtföljt sin broder Sigismund. Till denna utrustning 
bidrogo äfven andra orter, dels med penningar, dels med persed- 
lar, och äfven städer flnnas därtill hafva bidragit. 

Indragning af häradshöfdingeräntor och andra förläningar 
och underhåll begagnades äfven under dessa år. Den indragna 
tredjedelen af Nils Gyllenstjernas fOrläning i Tjust och Tuna län 
år 1588 utgjorde i penningar 179 daler 28 öre och innefattade 
dessutom ved, som in natnra lemnades kronan. 

Särskildt märkvärdig är denna treårstid fÖr Johans försök att 
genom ett slags laga form flJrsäkra sig om en ständig tillgång 
på guldmynt genom städernes förpligtande att i sådant utgöra 
sin ordinarie skatt. I rhenska gyllen hade Lödöse redan år 1541 



Digitized by 



Google 



under 16:de århuDdradet och början af det 17:de. 79 

åtgjort deoDa skatt, och enligt Johans påstående hade Åbo i 
Gustaf I:s tid och äfven sedermera, ehora icke under de året 1575 
närmast föregående åren, med 200 ungerska gyllen erlagt den. 
Och på 1570- och 1580-talen fann han för godt att antaga, det 
städerne i allmänhet borde i sådant mynt utgöra samma skatt, 
på samma gång han dock ansåg sig berättigad att, vid inträffande 
behof, efter behag höja den samma. Den 15 Februari 1576 satte 
han den för finska städerna Åbo, Viborg, Helsingfors, Björneborg, 
Raumo och Nådendal orimligt hög. 

Men huru högt han än tänkte om sin magt såsom nabsolut 
konunyy»^ fann han dock rådligt att skaffa sig ett godkännande 
af anspråket att i ett visst slags guldmynt erhålla samtliga stä- 
dernes ordinarie skatt. 

Om sättet hvarpå, och tiden när, detta skedde finnes uti 
Kammararchivet, i Carl Sandbergs Samling R. en af denne out- 
tröttlige och pålitlige forskare skrifven (afskrifven?) berättelse 
med titel: »1587 i September Herremöte i Calmar och på Borg- 
»holm, som varade in på 1588. Härvid upprättades Taxa öfver 
»Städernes Bevillning i ungerska gyllen, nemhno. 

Därefter följer uppgift å hvar stads s. k. bevillning i sådant 
mynt. Fullständig redogörelse härför torde här vara öfverflödig. 
Det må vara nog att nämna, det alla de i berättelsen upptagna 
städernes bevillning är sammanräknad till 1,883 ungerska gyllen, 
samt att de högst beskattade voro: Stockholm med 300, Åbo med 
220, Nylödöse med 150, Söderköping och Helsingfors, hvardera, 
med 120, Kalmar och Björneborg, hvardera, med 100, Norrköping 
och Gefle, hvardera, med 90, Vesterås och Viborg, hvardera, med 
60, samt Jönköping, Uppsala och Hudiksvall, hvardera, med 50 
sådana gyllen, 

och slutligen att de till grefskap hörande städerne Vestervik, 
Bogesund och Ekenäs lika litet som de till Carls furstendöme 
hörande, i denna berättelse finnas upptagna. De först nämnda 
voro dock guldtaksan underkastade, hvilket däremot, såsom West- 
ling i anförda afhandling upplyser, icke var förhållandet med 
de sist nämnda^). 



1) Förmedlingar och befrielser fannos inom kort tid nödiga. Oefleboarne 
hade redan år 158S begårt att f& erlägga guldtaksan med 70 ungerska gjUen, 
en begåran, aom Johan den 2 Noyember samma &r sade sig redan förat hafva 
afslagit och nn, sedan han året förut låtit på njtt olenkia» skatten eller tak- 



Digitized by 



Google 



80 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

Af Carl ansågs denna gnldtaksa länge nog, lika som den af 
Johan ansetts, för en städerne åliggande, ständig skatt i). 

Men lika som adelns rnsttjänst, fans den mera till namnet, än 
till gagnet Den erlades alldeles icke ordentligt. Och om sådant 
än till någon del bärrört af själfsvåld, som städerne lika väl som 
adeln tilläte sig, kom det säkerligen än mera af armod, takse- 
ringens felaktighet och svårigheten för de icke i handelsförbin- 
delse med utlandet stående städerne att i en tid med så primitiva 
kommnnikationer skaffa sig det främmande myntet. Uti en af 
Carl den 1 Februari 1604 utfärdad fullmagt till nppbärande af 
den guldskatt, städerne i riket varit vana att i konung Johans 
tid utgöra, sägs, att denna skatt i flera år stått tillbaka, där ej 



san för alla städer, å 070 afalog. Men i 1692 års räkenskap sågs stadens 
gnldtaksa rara, genom Carls bref 1593, till en behaglig tid nedsatt till 70 
gyllen. Söderköpings gnldtaksa nedsattes genom Carls bref den S Januari 
1596 till 75 mark, som staden sades i Johans tid hafva utgjort; dock skulle 
den för året åtgöras med guld. I Uppsala privilegier af den 11 Mars 1597 
förklarades staden alldeles fri och förskonad fr&n den gamla guldtaksan. Sta- 
den skulle förblifva Tid den utlaga, som konungen den nådigst gifvit. 

Och dylika förmedlingar eller befrielser torde väl, ungefär samtidigt, 
måst flera städer förunnas. 

1) Utom af hvad här nedan anföres visas sådant af ett i Kammararchi- 
vets östgötahandling 1592, N:r 5, kopieradt, den 1 December samma år dag- 
tecknadt bref af Carl till Vadstena borgare, däruti han säger sig hafva för- 
nummit, att de mycket besvarat sig öfver den guldtaksa, dem så väl som andra 
städer var pålagd att utgöra för den årliga skatten. För året förskona- 
des de därifrån, mot det de i Norrköpings gärdehus för hvar ungersk gyllen 
lemnade halfannan tunna godt, rent och klart hvete. Denna tillåtelse att i 
stället för ungerska gyllen erlägga annat är för öfrigt ej den enda, som i 
tidens handlingar omförmäles. Den 9 Mars 1593 tillät Carl Norrköpings bor- 
gare att för hvar ungersk gyllen erlägga en tunna hvete och den 29 Juni 
samma år Jönköpings borgare att för guldtaksan lemna varor eller slagna 
dalrar, så mycket därpå kunde belöpa. Brefven därom äro afskrifna i riks- 
registraturen. 

Här må ock anmärkas, att det af Sylvander, i Kalmar slotts och stads 
historia, 2: 2: sid. 898 med dagteckning den 28 Juni 1590 tryckta bref är i 
verkligheten dagtecknadt den 28 Juni 1592 och blott innehåller befallning att 
uppbära guldtaksan af Östgöta- och Smålandsstäderne. Beloppet är utsatt i 
en särskild, af Per Andersson undertecknad, 1 Kalmar stads räkenskap för 
samma år intagen förteckning, h vilken för samtlige städerne, utom Vestervik, 
öfverensstämmer med of van anförda berättelse om 1587 — 1588 årens herre- 
möte, hvaruti Vestervik, såsom hörande till grefskap, icke är upptagen. 



Digitized by 



Google 



under lé:de Arhund rådet och början af det lt:de. 8i 

befallDingsmäDDen den uppburit,^utan att därför hafva gjort rä- 
kenskap. 

Med året 1588 gick den tid till ända, noder bvilken Johan 
senast hulpit sig fram utan skatte- och kronoallmogens betun- 
gande med någon allmän, utomordentlig penningehjälp. Då han 
följande år, 1589, med en betydlig krigsmagt begaf sig till Bevel, 
förslogo däremot till hans bebof hvarken kostgärder, indragningar 
eller lokala penningeskatter. 

Då måste han med utomordentliga penningekraf vända sig 
till allmoge, präster med flera i hela riket, hvilka måste utgöra 
en ganska dryg, utomordentlig penningehjälp, på samma gång 
som fruktansvärdt tryckande naturaliegärder. 

I södra och mellersta delarne af riket fordrades, såsom en 
mängd i fogderäkenskaperna kopierade, kungliga bref visa, af 
hvar skattebonde /yra, af hvar krono-, kyrko- eller klosterlandbo 
trcy och af hvar konungens egen, hertig Carls eller frälselandbo 
tvåj af hvar torpare en mark, och vidare af hvar handtverkare 
två samt af hvar legodräng, som antingen tjänade till halfnads 
eller, såsom det ock kallades, till halfdeles till lotte eller sådde 
med bonden, en mark. Lika så skulle ock hvar husman, som icke 
var tiggare, utgöra en mark. 

Hvar länsman borde erlägga två och hvar gästgifvare en da- 
ler. Fogdar, skrifvare, präster med flera takserade Johan själf, 
hvar för sig, till betydliga belopp. I stället för penningar fick 
erläggas silfver, ett lod för två mark penningar. 

I Norrland fordrades, enligt dit börande landskapers, i Kam- 
mararchivet befintliga fogderäkenskaper för året, genom kungliga 
bref af den 8 Februari, af bonde, i allmänhet, blott tre mark, 
men af bvarje legodräng, utan afseende på hans aflöningssätt, 
en mark. För torpare gälde samma regel som i södra och 
mellersta riket; och samma förhållande var i Gestrikland och 
Helsingland med frälsebönder. I Vesterbotten nedsattes, med åbe- 
ropande af konungens bref, halfbesutna bönders afgift till en och 
en half mark. 

Af handtverkare, hvilka fritt fingo bruka sina bandtverk, 
och af husmän, som njöto någon lägenhet hos bonden, antingen 
med jord till att så eller eljest, fordrades där tvåy men af såda- 
na husmän, som icke hade dylik lägenhet, dock eljest voro fria 
och färdiga och hade förtjänst, en mark. Fattiga eller åldriga 
busmän blefvo dock för denna skatt frikallade. 

Berg/Qlk : Om atomordentlig» penningehj&lper till kronan etc. 6 



Digitized by 



Google 



82 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

LftDsraäDneD takserades, lika som fogdarne, skrifvarne och 
prästerne, af Johan 8jälf. Dessa länsmän lära ansetts bätre lot- 
tade än deras likar i andra landskap. Man finner i Helsinglnnd 
fem takserade till fyra och lika många till tre daler, i Ånger- 
manland två till fyra och fem till tre daler, i Vesterbotten alla 
åtta länsmännen tillsammans till tjugufem daler, samt i Gestrik- 
land lika som i Medelpad två takserade till tre daler hvar. I 
Helsingland voro dock tvänne takserade till mindre än de såsom 
allmän regel faststälda två dalerna, nämligen blott till en da- 
ler hvar. 

Bland de i Norrland beskattade nämnas ock nnderlagniän 
samt i Vesterbotten birkekarlar och landsköpmän. I Medelpads 
räkenskap upptages en huskona till en^ en annan till en half 
marks hjälpeskatt. 

I Helsinglands räkenskap säges skrifvaren hafva berättat, 
det han af gärningsmän, husmän och drängar, för deras fattig- 
dom, intet kannat erhålla. 

Äfven i Norrland fick denna hjälpeskatt^ lika som i södra 
och mellersta Sverige, utgöras med silfver i stället för penningar. 

I Öster- och Vesterdalarne utgjorde bönderne blott två mark 
hvar. I de öfriga till nu varande Kopparbergs län hörande or- 
terna utgjorde skatte-, krono- och kyrkobönder samt järnbergsmän 
tre^ frälsebönder två samt torpare, frälse j,ägtekarlar och husarme, 
hvilka två senast nämnda blott på få ställen förekomma, en mark 
hvar. Uandtverkare utgjorde två och huskäringar en mark hvar. 
Länsmännen utgjorde, hvardera, två daler. Präster, fogdar m. fl. 
utgjorde hvad som blifvit dem ålagdt. 

Henemora (Hedemora) stad utgjorde tjugu daler och Kop- 
parbergsmännen för hvar fjärding, de hade i koppargrufvan, 
två daler. 

Uti de till Vesterbergslagen räknade, men utom nu varande 
Kopparbergs län belägna socknarne Norberg och Våla samt Skinn- 
skatteberg och de två skogsfjärdingarne i (Vestmanlands) Åkerbo 
härad utgjordes denna hjälpeskatt i likhet med den öfriga Vester- 
bergslagen. Uti de vestligare belägna Noraskoga och Lindesberg 
utgjordes den däremot, lika som i Näsby, Ervalla och Fellingsbro, 
efter den för mellersta och södra riket gällande, allmänna regeln. 

Från Carls furstendöme erhöll Johan 1589 visserligen också 
ett betydligt penningebelopp; men detta erhölls hufvudsakligen 



Digitized by 



Google 



under 16:de århoDdradet och början af det I7:de. 83 

genom det kostgärden där till en stor del debiterades i pennin- 
gar och slutligen i Värmeland hel och bållen i sådana utgjordes. 
Uti en i Kamniararcbivet befintlig samling anteckningar om 
furstendömet fins ett så kalladt »Summarum», som omfOrmäler 
gärden efter det sättet, Carl ville låta den utgöras af hela fur- 
stendömet, samt efter Johans bref. 

I Södermanland och Närike skulle i penningar utgöras: af 
skattebonde 6 mark 3^/2 öre, af kronobonde 4 mark 2 öre 8 
penningar, af arf och egen samt frälsebonde 3 mark I öre 18 
penningar, af torpare 2 mark 1 öre samt af präst för 64 bönder 
i gället 6^/2 daler. 

I Värmeland samt Vadsbo och Valle härader skulle i pennin- 
gar utgöras: af skattebonde 5 mark 2 öre 6 penningar, af krono- 
bonde 4^2 mark 4 penningar, af arf- och egen eller frälsebonde 
2 mark 5 öre 3 penningar, af torpare 1 mark 6 öre 2 pennin- 
gar samt af präst för 64 bönder i gället 5 daler IV2 mark. 

Men i Värmeland förvandlades, såsom räkenskaperne, Vest- 
götahandlingarne N:ris 13 och 14 visa, hela gärden i penningar. 
I största delen af landskapet utgjorde skattebonde 7 mark b^!i 
öre, kronobonde 5 mark 1 öre, arf och egen eller frälsebonde 3 
mark 6 öre 18 penningar, torpare 2 mark 4^2 öre och präst för 
64 bönder i gället 7 daler 2 mark 7 öre 10 penningar. 

Men dessutom skulle enligt förenämnda »Summarum» hvar 
frälsebonde erlägga 2 mark penningar, hvilka räkenskaperne för 
en del af furstendömet ock redovisa. 

Då rådets förhållande i Revel föranledde Johan att till Fe- 
bruari 1590 till Stockholm sammankalla en riksdag, där de i 
hans onåd fallne herrarne anklagades, var det naturligt, att han 
icke af rådet, utan af riksdagen begärde samtycke till upptagan- 
de af de utomordentliga skatter, ryssarnes härjande infall gjorde 
nödvändiga, heldst rådet i Revel med synnerlig styrka målat 
den utarmade allmogens oförmåga att utgöra nya, utomordentliga 
skatter. 

Den af denna riksdag, jämte den stora kostgärden beviljade 
bjälpeskatten i penningar fördelades enligt en i flera Kammar- 
archivets handlingar för året, bland hvilka här må nämnas Öst- 
götabandlingen N:r 7 och Vestgötahandlingen N:r 2, intagen ord- 
ning, hvilken i den ena af dessa handlingar är både fullständi- 
gare och ofullständigare än i den andra. 



Digitized by 



Google 



B4 Öm utomordentliga penningehjälper till krohäil 

Enligt denna ordning, sådan den finnes i anförda Östgöta- 
handling, skulle 

biskopar, domprostar och andra kyrkans personer i städerne 
för bvar tunna spanmål, de både i underbåll, gifva två öre, men 
skolmästarne, efter de både dagligt arbete ocb bredvid sitt under- 
båll liten bjälp, Ittr denna skatt vara fria. 

De biskopar, domprostar, kyrkoherdar ocb andra prästmän, 
som både socknar på landet, men bodde i städer, skulle gifva 
ett rundstycke (öre) för bvar bel eller balf gård samt bvart torp 
eller nybygge i socknen, lika som landprästerne. 

Kyrkoherdar i städerne skulle för bvart bus eller (bvar) gård 
därstädes, ebvad det (eller den) tillhörde konungens tjänare, 
adelsmän eller andre, så väl (som om den tillhörde) bofaste bor- 
gare, som bodde i städerne, gifva ett hälft (i Vestgötahandliugena 
kopia misskrifvet: ett) rundstycJce, men för bvar tunna spanmål, de 
hade i underhåll, två öre. 

Prästerne på landsbygden skulle utgöra ett rundstycke för 
bvar bonde, som fans i deras gäll, räknandes hela, balfva, tor- 
pare och nybyggare lika. 

Borgare i städerne, som brukade seglats, skulle betala tull 
af utförningen, efter som tullordningen vidare förmälde; men de 
borgare, som ingen seglats brukade, såsom ock allehanda ämbets- 
män (handtverkare), busmän, arbetskarlar, vederlagssvenner, som 
icke gåfvo tull, ocb andre, så väl KMts tjänare som adelsmäns, 
bvilka bodde i städerne och där hade sin näring, skulle KMts 
befallningsmän, med borgmästares ocb råds öfvervägande ocb 
granna ransakning, beskatta bvad som de(m) kunde efter deras 
förmögenhet ocb näring drägligt vara att utgöra till denna fajftlp. 

Menige man på landsbygden skulle utgöra penningarne efter 
detta sättet, nämligen: 

i Uppland, Vestmanland, Östergötland, Vestergötland, Små- 
land med Dal ocb Öland, 

skatte-, kronans, KMts, hertig Carls ocb frälsebönder af bvar 
bel besitten bonde (bvart helt hemman) fyra marky men af bvar 
balfbesitten bonde (bvart hälft hemman) två mark och af bvar 
torpare eller nybyggare (bvart torp eller nybygge) en mark. 

Uti Bergslagen ocb Dalarne skulle skattebonde, stadge-, krono-| 
gillis-landbo och järnbergsman af bvar bel besitten bonde (bvart 
helt hemman) gifva tre, bvar dalkarl, KMts, hertig Carls eller 
frälse landbo två, men alla torpare, kyrkobordsmän eller tägte- 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början nf det 17:de. 85 

karlar en mark hvar. KopparbergsiuäDnen skalle af hvar fjärding, 
de hade i Kopparbergsgrnfvan, gifva två daler. Men HeDeniora- 
(Hedemora) och Lindesbergsboarne skulle utgöra penningar efter 
sin förmögenhet, lika som borgare ocb ämbetsmän (bandtverkare) 
uti de andra städerne, som ingen seglats brukade. (Håra denna 
hjälp i n. v. Kopparbergs län, enligt räkenskapen, verkligen at- 
gjordes, skall här nedan omförraälas.) 

Af räkenskapen i samma handling inhämtas ock, bvad icke 
fins fOreskrifvet i den där intagna ordningen, att hvar länsman 
åtgjorde två och hvar gästgifvare en daler^ äfven som att hus- 
män, bandtverkare och legodrängar på landsbygden voro denna 
skatt underkastade. 

Dessa i Östgötahandlingens ordning förbigångna personers 
skattskyldighet är likväl uti den i Vestgötahandlingen befintliga 
kopia af ordningen nttryckligen stadgad. Men däremot saknas 
där föreskriften om Bergslagens ocb Dalarnes samt Henemora- 
och Lindesbergsboarnes deltagande i denna skatt. 

Sist nämnda ordnings-kopia stadgar nämligen, att hvar läns- 
man skalle åtgöra två daler och hvar gästgifvare lika som en 
bonde (d. ä. fyra mark = en daler), samt att bandtverkare på lands- 
bygden, skräddare, skomakare, smeder, murmästare, timmermän, 
eller bvad namn de bafva kunde, husmän, bondesöner, magar ocb 
legodrängar, som brukade åker eller svedja med bonden, skulle gifva 
fyra, tre, två eller en mark hvar, efter som han var förmögen till; 
men att de legodrängar, som ingen åker brukade och hade intet 
Törvärf, annat än sin blotta lön, skulle för sådan afgift blifva fria. 

Vidare stadgades där ock, att de, hvilka på landet hade 
spanmålsunderhåll eller frihet på några hemman och icke voro 
dagligen i tjänst, skulle af uppbörden gifva en fjärdedel. Konun- 
gens tjänare i hofvet eller på slott och gårdar i städer eller på 
landsbygden, som gjorde daglig tjänst, skulle däremot af sitt 
spanmålsunderhåll gifva två öre för hvar tunna. 

Fogdar och skrifvare, som tillsatt hästar och rustningar, voro 
dock från denna skatt fria. 

De, som hade häradsrätter och icke gjorde daglig tjänst, 
skulle utgöra [*/s misskrifvet för]>) >/tf af samma fodring'); men 

1) Siffrorna Vs ftro tjdliga, men räkenskaperna Tisa, att 3 ftr misskrifvet 
för 6. 

2) Benåmningen häradshöfdingefodring njtjas Yäl s&som liktydig med 
båradshöfdingerånta. 



Digitized by 



Google 



86 Oro utomordentliga penningehjälper till kronan 

de, som voro i daglig tjslnst, en tolftedel däraf. Dock skulle adel 
ocb andre, som utdragit för (mot) rikets fiender, vara därifrån fria. 

Från dessa regler afvika i några delar de, som innehållas 
i den af Carl för hans furstendöme gifna ordning, så som denna 
läses i några Södermanlandsbandlingar för året 1590. 

Så voro skolmästarne i städerne där icke fria från nfgift 
för sitt spanmålsunderbåll, men skulle likväl blott utgöra bälften 
så mycket för tunnan^ som biskoparne, domprostarne ocb andre 
kyrkans personer i städerne^) borde gifva. 

Prästerne på landsbygden skulle för hvar tunna spanmål, de 
hade i vederlag, erlägga två öre. 

Borgare, som ingen seglats brukade, såsom allcbanda äm- 
betsmän (bandtverkare), och de, som icke hade öppna gatubodar, 
samt de, hvilka hade åker- (eller) ängtäppor, skulle gifva e/t, 
men de, som inga täppor hade, en half daler hvar. Deras takse- 
ring var således icke öfverlemnad åt befallningsmän med biträde 
af borgmästare och råd. 

Handtverkare på landsbygden voro icke sammanslagna med 
husmän, bondesöner, magar ocb legodrängar. De skulle erlägga 
fyra mark hvar. 

Husmän, bondesöner, magar och legodrängar, hvilka brukade 
åker eller svedja med bonden, skulle gifva två mark hvar, och 
drängar, som ingen åker brukade och intet annat hade än sin 
lön, voro dock icke från penningehjälpen fria. De skulle erlägga 
en mark hvar. 

Där någon fans å landet boende, som hade spanmålsunder- 
båll, skulle han gifva fjärdeparten af sitt underhåll. 

Hertigens tjänare (som här nämnas i stället för konungens), 
både i hofvet, på slott och gårdar, i städerne och på landsbyg- 
den, som gjorde tjänst, skulle för deras spanmålsunderbåll utgöra 
2 öre af hvar tunna. 

Om häradsrätters innehafvare stadgas det samma som i den 
uti ofvan anförda Vestgötahandling befintliga ordning, med rät- 
telse af Vs till Ve. 

I nu varande Kopparbergs län och de då, lika som 1589, 
i räkenskapen för Vesterdalarne och Vcsterbergslagen upptagna 



1) Geuom misskrifning nämnas hertigens, i stället för hertigens tjäna- 
res, gärdar bland dem, för hvilka stadsprästerne skulle erlägga ett hälft 
rnndstjcke. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 87 

orter ntgjordes denna bjålpeskatt: af Kopparbergsmännen och 
äfven, med andantag af vissa slags i några orter till en lägre 
beskattningsklass nedflyttade bönder, af allmogen efter samma 
regel som nästföregående året. Några slags handtverkare voro 
högre beskattade, än då, nämligen smeder till 4 och skomakare 
till 3 mark bvar, men fem länsmän i Vesterdalarne lägre, till 4 
mark hvar. Hedemora stad ntgjorde na, såsom IbSdy 20 daler. 
Präster, fogdar m. fl. underkastades den allmänna regeln. 

Norrlands allmoge var 1590, lika som den varit 1589, till 
hjälpeskattspenningarne också lindrigare uppskattad, än mellersta 
och södra Sveriges. För helt hemman utgjordes där blott tre mark, 
för hälft blott en och en half. För torpare gälde dock där 
lika som i mellersta och sydliga landet, att de skalle utgöra en 
mark hvar. 

Äfven präster, städernes borgare och öfriga ofrälse inbyg- 
gare, de, som å landet bodde och hade spanmålsunderhåll eller 
frihet på några hemman och icke gjorde daglig tjänst, samt 
konungens tjänare, både i hofvet samt på slott och gårdar, både 
i städer och på landsbygden, som gjorde daglig tjänst, länsmän 
och gästgifvare, handtverkare på landsbygden, husmän, bonde- 
söner, magar och legodrängar voro denna hjälpeskatt underka- 
stade efter samma regel som i det mellersta och sydliga riket. 

Att där bland prästerne icke nämndes biskopar och dom- 
prostar, kom naturligtvis däraf, att sådana ej i Norrland då fun- 
nos. Om fogdar och skrifvare, som tillsatt hästar och rustningar, 
stadgades det samma, som om deras likar i mellersta och sydliga 
riket var stadgadt. 

Birkekarlar och landsköpmän skulle lika som det näst före- 
gående året utgöra fyra, tre, två eller en daler, efter som de voro 
förmögne till. 

Följande året, 1591, måste allmogen skonas från anspråk på 
utomordentlig penningehjälp och till och med, då den samma 
lika som prästerne affordrades en kostgärd, lugnas med löfte 
om betalning därför, ett löfte, som äfven gafs prästerne. 

Den 21 Augusti detta år uppdrogs nämligen åt fogdarne 
att med prästerne och gemene man underhandla om en kostgärd, 
som skulle betalas, så snart konungen hunnit låta förmynta så 
mycket penningar, som därtill behöfdes. Att detta löfte ej alltid 
uppfyldes, visa de i Kammararchivet förvarade fogderäkenska- 



Digitized by 



Google 



88 Om utomordcntHo:» penningehjaTper till kronan 

perne. I Östgötahandlingen 1592, N:r 5, säges: För denna gärd 
lofvades dem penningar och fingo inga penningar; och i Norr- 
landshandlingen för sarama år, N:r 4, silges, att brefven förmälde, 
att Olof Persson skulle förtrösta undersåtarne, att, så snart konun- 
gen hunnit låta förmynta så många penningar, som voro af nöden, 
han skulle i hvar landsända förskicka förtrogna män, som gär- 
den betala skulle; men därefter tillägges: det dock intet är skedt. 
Bönderne i Tveta, Mo, Östbo och två socknar af Vista härad 
erbjödo sig att efterskänka den lofvade betalningen mot befrielse 
från utgörande af den uti gärden fordrade humlan. 

Långt förr än denna underhandling uppdrogs åt fogdarne, 
hade Johan dock befalt användandet af den vanliga utvägen till 
erhållande af hvad icke kunde af allmogen utpressas, nämligen 
indragning af förläningar och underhåll. 

Redan under sommaren år 1590 hade han befalt fogdarne 
att med kvarstad belägga alt hvad han till underhåll eller för- 
läning antingen af kyrkotionden eller årliga räntan hade efter- 
låtit sina undersåtar och tjänare, andliga eller verldsliga, alle- 
nast undantagandes hvad de fattiga uti hospitaler eller ock sjuk- 
hus var förländt och efterlåtet. Och i November samma år ut- 
färdade han från Uppsala slott till samma fogdar bref med under- 
rättelse, att han betänkt sig vilja behålla all den spanmäl, som 
till vinköp och kyrkobyggnad var efterlåten, lika som domkyrko- 
tunnorna och prästerskapets vederlag, såsom ock en tredjedel af 
allas förläningar och underhåll, som af honom kunnat vara för- 
länta på lifstid eller behaglig tid, så väl lagmans- och härads- 
höfdingeräntan som alt annat, intet undantagandes, hvem heldst 
det kunde vara (förländt). Fogdarne skulle därföre uppbära, an- 
tingen seks mark för hvarje tunna af den sålunda igenkallade 
spanmålen, eller ock god, ren säd, hvilket alt de skulle hafva i 
god förvaring till vidare besked ifrån honom. I lika måtto skulle 
de hafva tillstädes all den ränta och tionde, som tillförne varit 
igenkallad från dem af orådel (de honom för de i Revel gjorda 
skarpa föreställningarne förhatliga riksråden) och dem, som uli 
hans onåd voro. Därpå, så väl som på det andra, skulle fog- 
darne med det första gifva honom besked, hvad hela summan 
kunde förslå. Ränta, gärder och annat, som borde utgå af de 
ryttares och knektars hemman, hvilka voro ute mot fienden, skulle 
dock lemnas dessa fritt. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 89 

Räkenskaperne visa, att alla dessa föreskrifter icke efter 
ordalydelsen verkstäldes. Af prästeroes vederlag indrogs blott en 
tredjedel. Afven ses, att i några orter vinsäden blifvit betalad 
med en, till och med en och en balf dalcr för tunnan, äfven 
som att flere förläningstagare af Johan blifvit befriade frän in- 
dragningen. 

Att icke obetydligt penningebelopp genom denna indragning 
erhållits, visa dock samma räkenskaper; men för att erhålla mera 
föreskref Johan den 29 Oktober uppbörd af silfver för adelns 
rnsttjänst, tretio lod för hvarje häst enligt det anbud, som skett 
af dem, hvilka då nyligen varit hos honom. 

Lika som Johan år 1591, för att erhålla en kostgärd, erbju- 
dit sig att betala persedlarne, lofvade han ock 1592 vid indrag- 
ningen af spanmålsnnderhåll från dem, hvilka sådant erhållit, att 
det samma betala. 

Om detta underhåll, som han förut med kvarstad låtit be- 
lägga, förordnade han om våren. Ett den 29 April till fogden i 
Mörehäraderna aflåtet bref föreskref, att konungens tjänare, som 
voro i dagligt bruk, skulle mista en fjärdedel och alle skolmä- 
stare en tredjedel^ sammaledes biskopar, domprostar, kyrkoherdar, 
capitulares och landprästerne, desslikes de, som icke voro i dag- 
lig tjänst, en hal/part af deras underhåll, men domkyrkornas 
byggningskorn skulle altsammans igenkallas. Dock skulle den 
spanmål, som till vinköp och de fattigas underhåll i hospitaler var 
förlänad, icke återkallas. 

Detta bref, som troligen är illa kopieradt, följdes den 11 Maj 
af ett, i samma ämne till andra orter utfärdadt, som innehöll 
ntförligare och klarare föreskrifter, än de i nämnda kopia inne- 
hållna. 

Genom detta förbehöll sig Johan en fjärdedel af alla deras 
spanmålsnnderhåll, hvilka hade det större än tre pund (tolf tun- 
nor) och som antingen tjänade honom uti hans kungliga hof eller 
läto sig brukas mot riksens fiender, men af alla sina andra tjä- 
nares underhåll ville han hafva en tredjedel^ sammaledes af bisko- 
pars, prelaters, (8tads)kyrkoherdars och skolmästares underhåll. 
Men sådana af dessa, som hade socknekyrkor på landsbygden 
eller afvelsgårdar, samt alle landpräster skulle umbära hälften 
af spanmålsunderhållet. Dock på det ingen skulle hafva sig där- 
öfver att beklaga, ville konungen gifva hvar och en fem mark 



Digitized by 



Google 



90 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

penniDgar för hvar tanna, som de således umbära måste. I lika 
måtto ville Johan hafva sig förbehållet all byggningsspanmål, både 
till domkyrkor och sockuekyrkor, hvarför till landskyrkorna skulle 
gifvas fyra mark penningar för hvar tunna. Men vinkoruet samt 
det, som till vaks och oblater var efterlåtet, skulle blifva lösgifvet 
åt kyrkovärdarne att användas församlingarne till bästa. Icke 
heller ville han förminska något af det, han till hospitaler eller 
eljest sjuklamade eller allmosehjon nådeligen af varkunsambet 
unt och efterlåtit. 

Man må dock icke af löftet om betalning för indragen spän- 
mål sluta, att Johans penningebrist då var mindre. Inom en månad 
efter detta löfte utfärdades, den 3 och 4 Juni, bref, som visa 
motsatsen. Med klagan öfver klippingmyntets vanvördande be- 
gärde han då af prästerne i Norrlands fyra nordligaste landskap, 
att de för hvarje sekstiofyra bönder i sina gäll skulle gifva två 
mark penningar; och med samma klagan vände han sig äfven 
till prästerne i det sydligare landet och begärde, att de för lika 
många (i några bref läses, troligen felskrifvet, sekstio) bönder i 
gällen skulle gifva lika mycket. Och i denna del af riket be- 
gärdes ock, genom några af brefven, att bönderne skulle med 
penningar underhjälpa myntförbätringen; dock mot kvittning uti 
på hösten utgående skatt eller afrad. Af hvar skatte- eller krono- 
bonde eller konungens egen landbo skulle uppbäras seks mark 
klippingar, för hvilka pä hösten skulle af skatten eller afraden 
kvittas en tunna spanmål. Af dem, hvilka icke utgjorde sådan, 
fordrades dock endast två mark och två öre, för hvilka skalle 
kvitteras tre årliga hästar. Likaledes skulle af frälsebönderna 
uppbäras klippingsmynt för de två årliga hästar^ hvar sådan bonde 
var pligtig hålla, och för kungsfodringen af dem, hvilka sådan 
det året ålåg. 

Allmänt synas dock dessa penningar icke blifvit af bönderne 
erlagda. 

Under följande Juli månad begärde Johan en annan utomordent- 
lig penninge- eller silfverhjälp. Han sände då till alla landsändar 
trogna undersåtar och adelsmän att fogligen handla med allmo- 
gen (?), så väl präster och köpstadsmän som bönder, icke allenast 
om en allmännelig kostgärd, utan äfven om en hjälp i silfver 
eller penningar, eftersom hans fullmagter medgåfvooch längderne 
utaf hans kungliga räntekammare utviste och innehöllo. 



Digitized by 



Google 



under 16:de Århundradet och början af det 17:de. 91 

Enligt fullmagtsbrefven hade meningen varit att af 8täderne 
begMra silfver, men af prästcrne och menige man på landsbygden 
penningar, spanmål och (andra) ätande varor. Det till Tiohärads 
lagsaga affärdade brefvet fins dock tillagd en efterskrift, hvari 
sägs, det konungen ändrat sin mening häruti, så att köpstads- 
männen skulle utgöra penningar i klippingsmynt. Med underså- 
tarne i efterskrifna köpstäder skulle därför handlas om hjälpen 
efter denna ordning. 

Af Vexiö 100 ^ 

» Jönköping 600 | daler klippingar. 

»> Ekesjö 60 I 

Uti en Kamniararchivets Sniålandshandling, 1592, n:r 12, be- 
fintlig ordning sägs, att det skulle begäras: 

Af Kalmar 1,000 ) daler klip- 

» Vestervik 80 ) pingsmynt. 

Och en i Kammararchivet förvarad, brandskadad Vestmanlands- 
handling för samma år innehåller en ordning, enligt hvilken skulle 
begäras : 

Af Vesterås 700 

» Arboga 600 

D Köping 100 

» Hedemora 200 

Uti samma års räntekammarbok upptagas såsom till ränte- 
kammaren levererade: ifrån Vesterås och Köping anförda belopp, 
men från Uedemora blott 100 daler, och i följande års ränte- 
kammarbok: ifrån Arboga 300 daler klippingar, hvilka två sist 
nämnda summor kanske blott voro afbetalningar, som följdes af 
andra dylika. 

Af 1592 års räntekammarbok inhemtas vidare, att den till 
räntekammaren då inkomna hjälpeskatten från Kalmar var 500, 
från Hudiksvall 400, från Enköping och Öregrund (hvardera) 100 
och från Sigtuna 50 daler klippingsmynt, samt från Nylödöse 
150, från Gamla Lödöse, Skara, Lidköping och Bogesuod (hvar- 
dera) 80, från Hjo 50, från Sköfde 38 samt från Falköping och 
brätte (hvardera) 30 daler. Att äfven dessa Vestgötastäders hjälpe- 
skatt utgått i klippingsmynt, visar summeringen af den från hela 
Vestergötland inkomna hjälpeskatten. Men att dessa summor 
för åtskilliga städer, t. ex. för Nylödöse, blott äro afbetalningar, 
är ganska sannolikt. 



daler klippingsmynt. 



Digitized by 



Google 



92 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

Af Söderköping erlades för bjälpeskatten 

år 1592 600 klippingar, värda 150 dalcr 
och 1593 32 «. 

Kammararchivets VesterbotteDshandling för 1592 visar, att så 
kallade borgare i Uoie s. k. stad ålagts att i bjäipeskatt gifva 
50 daler, nien att denna fordran (som tillkommit af glömska^, 
att Ume icke var stad) år 1593 återkallats af Carl. 1 stället hade 
landsköpmännen i Vesterbotten gjort klippingsmynt till samma 
belopp, nämligen i Kalix 4, i Lule 12, i Pite 10^ samt i Skellefte, 
Löfånger och Bygde (hvardera) 8 daler. De i Julibrefven bön- 
derne affordrade penningarne tyckas erhållits genom utbyte af 
några i den utfärdade gärdeordningen upptagna persedlar; och 
det belopp, hvar bonde erlade, i olika orter varit olika, men ingen- 
städes betydligt. Föga betydligt var ock det af prästerue erlagda 
penningebeloppet. 

På Johans beslut om 1590—1592 årens gärder och penninge- 
hjälper hade Carl säkerligen utöfvat sådant inflytande, att de 
kunna till stor del anses för hans verk. Och den första utomordent- 
liga penuingehjälp, han själf, efter Johans den 17 November 
1592 inträffade död, af det genom persedelgärdér till denna be- 
grafning, Sigisniunds kröning och ryska kriget yterligare tryckta 
landet fordrade och erhöll, visar redan, huru litet han tvekade att 
fordra en sådan till ganska högt belojip. 

Men på samma gång visar sättet, hvarpå den begärdes och 
erhölls, att rådet då, lika litet som år 1590, ansågs äga bevill- 
ningsrätten. Denna förlorade rådet under försvaret för 1587 års 
Kalmareunion och medeltidens aristokratmagt. Då, efter misslyc- 
kade försök att af Sigismund utverka tillsättande af en regering 
med vilja och magt att under hans frånvaro upprätthålla rikets 
enhet och själfständighet, äfven som protestantismen, Carl till den 
29 September 1595 kallat den riksdag, som i Söderköping er- 
kände honom såsom riksföreståndare, var det naturligt, att han, 
lika som Johan år 1590, af riksdagen äskade och fick samtycke 
till nämnda utomordentliga penuingehjälp. Och då han seder- 
mera måste förfara på samma sätt, började den grundsats blifva 
gällande, att riksdagen allena ägde bevilja utomordentliga skatter, i 
all synnerhet sådan penningehjälp. Ätt grundsatsen dock endast 
långsamt stadgades, är bekant. Under Carls tid skedde det så 
litet, att borgareståndet vid 1611 års riksdag fann nödigt begära, 
det inga andra pålagor eller nya tungor måtte dem påläggas, än 



Digitized by 



Google 



Under l6:(ie århundradet och början af det l7:de. 93 

de på allmän riksdag beviljade ^). Men riksrådet erkände 
likväl år 1614^ säsoui Geijer i Svenska folkets historia, 3: sid. 
39, erinrar, att penningebjälp ej kunde af konungen påbjudas 
utan allmän riksdag. Och då sådant likväl sedan skedde, gafs 
samtycket vanligen af utskotts- eller landskapsmöten. De först 
nämnda voro likväl blott det utur lägre klasser förstärkta rådet. 

Efter denna erinran om tillkomsten af en vigtig grundsats i 
vår statsrätt, måste vi redogöra för den vid 1595 års riksdag till 
utgörande under nästföljande året åtagna penningebjälp, enligt 
två af Carl Sandberg uti hans Samling K. i Kammararchivet in- 
tagna ordningar, den ena för Uppland, den andra för Nordlanden. 

Enligt den först nämnda skulle biskopar, kyrkoherdar och 
andra kyrkans personer i städcrne, som hade spanmålsunderhåll, 

(lika som 1590) för hvar tunna gifva 2 öre; 

professorer och skolmästare (såsom 1590 i fursteudömet) för hvar 

tunna dylikt underhåll gifva 1 öre; 

biskopar, kyrkoherdar och andre, som hade sockenkyrkor på lands- 
bygden, för hvart hemman i socknen, litet eller stort, gifva ... 2 öre, 
och präster på landsbygden för hvart hemman, helt, hälft eller 
torp i gället och för hvar tunna spanmål i vederlag och underhåll 
(lika med stadsprästerne), gifva 2 öre. 

Alle borgare i städerne, som brukade någon handel, in- eller 
utrikes, skulle af deras tUförning betala hvar fyrationde penning. 

Alle köpsvenner, både inländske och utländske, skulle af 
deras in' och utförning gifva hvar tretionde penning. 

Af hvart hus eller gård, som ägaren själf besatt, såsom ock 
af legohus, desslikes ock af adelns, prästers, kongl. majits och 
andras tjänare, som hus eller gård hade, skulle erläggas ... 1 daler. 

I lika måtto af hvar gård på malmarne ^) 4 mark. 

Efter månge funnos i Stockholm, både i städerne (staden) 
och på malmarne, som brukade (tifl, felskrifvet) borgarenäring och 
intet funnos med deras handel inskrifna uti tull- eller vägarebokeu 
och dock årligen gjorde deras skatt till staden, skulle de till 
denna hjälp utgöra så mycket, som deras årliga skatt var, mera 
eller mindre, efter som pröfvas kunde, (att) deras näring och 
förmögenhet vore. 



1) Odbner, Bidrag till sfenska städernes och borgerskapete historia 
före 1643, sid. 76 

2) Detta angick väl blott Stockholm. 



Digitized by 



Google 



94 Oro utomordentligfa penningehjälper till kronan 

Uti de andra stöder här i riket, sora icke brakade seglats 
eller köphandel, skalle ataf hvart öre, som man låg i skatt för, 

utgöras 3 mark. 

Vidare skulle utgöras: 

af hvar bod uti städerne .2 mark, 

» bvar vedbod och obygd tomt uti städerne I mark, 

» ett stall på malmarne eller i staden 1 mark, 

» en kålgård 1 mark, 

» en trädgård 2 mark, 

o hvart brygghus i Stockholm och af hvart badhus där 2 daler. 

De, som brukade åkrar i städerne, skulle göra af hvart 

tunnland, så väl det^ som låg i trade, som det, som var i sade, 

så väl af frälses jord, som borgare brukade, som af kronans och 

deras jord 2 mark, 

af ämbetsmän (bandtverkare) i städerne skulle 

en guldsmed utgöra 3 daler, 

eller mera, som han pröfvades vara förmögen till; 

en (guldsmeds) mästersven . . > 2 daler, 

skräddare, skomakare, skinnare, smeder, snickare, 
målare, murmästare, tunnbindare, timmermän och alle 

andre bandtverkare, hvardera, 2 daler, 

deras mästersvenner, hvardera, 1 daler, 

en båskärare (felskrifvet för bårdskärare) 2 dalen 

en (bårdskärares) mästersven 1 daler, 

bagare eller köttmånglare, hvar, 3 daler, 

fördels- och dagsverkskarlar, som icke voro under 

stadens tunga, hvar, 2 eller 1 daler, 

hyrebåtsmän, som hade sitt hemvist i städerne, hvar, . . 2 mark, 

en åkare 2 daler, 

en dragare 2 daler, 

tjänstedrängar, som uppburo årslön, oansedt hvar de 

tjänade, hvar, 2 mark, 

kvinfolk, som läto lega sig ut i arbete, hvar .... 1 mark, 

en lös kona (kvinna) 4 mark, 

pigor och konor (kvinnor), som icke ville tjäna, hvar, . 1 daler. 

Om denna hjälp, som af städerne borde utgöras, skalle 

konungens fogdar, tullnärer (samt) borgmästare och råd med 

stadsskrifvare och seks af menigheten ransaka och den uppbära, 

desslikes hafva den i god förvaring till vidare besked. 



Digitized by 



Google 



under I6:de århundradet och början af det l7:de. 95 

Menige man på landsbygden skalle utgöra: 

för hvart skatte-, stadge- och säuijeheinman 2 daler 

o hvart hälft (sådant) hemman I daler, 

» torp eller nybygge 3 mark, 

» hvart kronans eller kongl. maj:ts hemman 6 mark, 

» hälft (sådant) hemman 3 mark, 

» (sådant) torp eller nybygge 2 mark, 

» hertig Carls och frälsehemman 1 daler, 

B hälft (sådant) hemman 2 mark, 

» (sådant) torp P 2 mark. 

Hvar länsman eller gästgifvare skulle för det hemman, han 
besatt, utgöra 8 eller 6 mark, som andra bönder. 

Där som tvänne, trenne eller flere bodde på ett hemman, 
vare sig bondens måg eller slägt, skulle ej mer än en räknas 
för bonde och utgöra hjälpen, nämligen 8 mark för hvart helbc- 
sittet skattehemman, 6 mark tl)r hvart kronohemman och 4 mark 
af (för) frälsegodset, och de andre utgöra för (som) inhyscsmän, 
nämligen 2 mark hvar. 

Alle husmän, som förmådde arbeta och hade någon förmö- 
genhet, skulle utgöra, hvardera, 2 mark och alle löskarlar och 
drängar, som icke ville tjäna för årslön, hvardera 2 daler. 

Hvar legodräng, som tjänade för årslön, skulle utgöra 1 mark 
och dessutom 2 för hvart spannland, han sådde på åkrar eller 
svedjor; men hvar legodräng i skärgården, som hade fördel8fisk(o) 
med bonden, skulle utgöra 2 mark. Skräddare, skomakare, skinnare, 
målare, snickare, smeder och allehanda ämbetsmän (handtverkare) 

på landsbygden skulle utgöra, hvar, 2 daler 

och deras drängar, hvar, 1 mark. 

Måtte ock förbjudas, säges det vidare, att inga af adeln, präster, 
fogdar eller någon af krigsfolket skulle hafva våld att försvara 
några husmän, ämbetskarlar eller drängar för förenämnda hjälp. 
Denna skulle fogdarne, hvar i sin befallning, samt prästerne 
och kyrkans seksmän i hvar socken uppbära och hafva under 
deras lås i god förvaring till vidare besked. 

Skulle ock förmälas i brefven, att de, som icke förmådde 
ntgifva penningar, så stäldes dem i vilkor att gifva för hvar 
daler antingen två lod silfver, en tunna spanmål, ett och ett hälft 
lispund smör eller skird talg, en god oksebud, tre gilda bockskinn 
eller seks getskinn, men i bergslagen ett lispund råkoppar eller 
två hundra osmundsjärn. 



Digitized by 



Google 



96 Om utomordentliga penningehjälper till kronati 

Till beslut skulle ock uttryckligen förmälas uti de fallmagter 
och påbudsbref, som utskickade blefvo om denna pålagda bjälpe- 
skatt, att den skulle utgöras både af furstendömet, grefskaper 
och friherrar (friherskaper), desslikes af de härader, socknar och 
byar, som enkedrottningarne hade uti deras morgongåfvor eller 
förläningar, såsom ock af alla andras förläningar, ehvad heller 
det vore uti deras lifstid eller behaglig tid, oaktadt om de själfve 
besutto godsen, som dem förlänte voro, eller icke, så att ingen 
skulle för denna hjälp vara fri och sig där fördrista dem (den) 
försvara (eller) inne med sig behålla, utan ovägerligen gifva den 
ifrån sig, när därom tillsagdt och påkräfdt blefve. För proviant- 
föreståndaren och (proviant— ?)skrifvare, stadsskrifvare, vårdskrif- 
vare och brokikare samt slottsfogden och slottsskrifvaren i Stock- 
holm samt för fogdar och skrifvare, med flera, i Uppland utsattes 
i ordningen hvars och ens skatt. 

Proviantföreståndaren och en annan, troligen också i Stockholm 
bosatt man, hvilkens befattning icke är utsatt, samt Bengt Hå- 
kansson i Uppsala borde erlägga tjugu daler hvar och den högst 
beskattade fogden, Stockholms slottsfogde, sekston daler. 

Ordningen för Norrland öfverensstämmer, hvad städerna an- 
går, med Upplandsordningeuy utan andra afvikelser, än att biskop, 
domprost och professorer lika litet som malmar samt brygg- och 
badhus där omförmälas. 

För landsbygden voro olikheterna af större betydelse. 

Hvar birkekarl eller landsköpman i Norrland skulle erlägga 
minst tio daler eller mera efter förmögenheten. 

Helbesitten bonde skulle utgöra seks mark. Lika mycket 
skulle länsman eller gästgifvare erlägga för det hemman, han 
besatt, och samma belopp skulle erläggas lör bergsmanshemman 
eller järnhytta, hvaremot af hvar bergsmans eget bruk skulle 
gifvas ett hundra järn. 

Där som tvänne, trenne eller flere bodde på ett hemman, 
vare sig bondens måg eller slägt, skulle icke flere än en räknas 
för bonde och utgöra hjälpen efter ordningen, nämligen seks mark 
af hvart helbesittet skattehemman, (men)/yra mark af frälsegodset *), 
och de andre utgöra för (såsom) inhysesmän två mark hvar. 



1) Detta Dämnes i Norrlandsordningen först h&r. 

Kanske bör ock aDmärkas, att, enligt en kopia af riksens råds den 30 
November 1695 lemnade svar på Carls dem meddelade punkter, åe för sma 
personer förklarat sig villiga att, såsom han vid Söderköpings mötet föreslagit, 
af f Maningar och underhåll gifva hvar tionde penning. 



Digitized by 



Google 



under l6:(1e Århundradet och början af det l7:de. 97 

I stället för penningar fick här, lika som i Uppland, lemnas 
silfver, spanmål, smör eller skird talg, oksehndar, bock- eller get- 
skinn, men också klar trän, skielspäck (sälspäck) eller gråskinn, 
i bergslagen osniondsjärn. Det smör och den talg, som fick lem- 
nas för en daler, är dock, säkerligen genom skriffel, utsatt till 
ett hällt, i stället för ett och ett hälft lispund. 

Afven i denna ordning är för hvar fogde (dock ej för Ge- 
strik lands och Helsinglands) och skrifvare hans skatt utsatt; 
och lika så underlagmännens. 

En lappfogde i Lule samt en i Torne och Vestersjöns lapp- 
mark åsattes, hvardera, 40, och en i Kemi samt en i Pite lapp- 
mark, hvardera, 20 daler. 

Ordningar, hvilka, åtminstone hafvadsakligen, liknade den 
uppländska, utfärdades väl ock för det öfriga mellersta och södra 
Sverige. För den del af nu varande Kopparbergs län, som icke 
ansågs såsom bergslag, gälde väl en ordning, som närmast öfver- 
ensstämde med den norrländska'). 

Att denna bjälpeskatt var ganska tryckande och, såsom stäld 
till Carls förfogande, Sigismund synnerligen förhatlig, behöfver 
knapt anmärkas. Också förbjöd denne dess uppbörd genom ett 
den 30 Juni 1596 dagtecknadt manifest^), på samma gång som 
han till sin syster Annas brudskatt begärde en hjälp. Denna 
beviljades ock genom Arboga riksdagsbeslut, 3:dje punkten'), så 
vida, att de, som då ännu icke till fullo utgjort den i Söder- 
köping beviljade hjälpeskatten, skulle med återstoden bidraga 
till denna brudskatt, som i öfrigt borde med riksrådets råd och 
ständernes samtycke fyllas af andra rikets drägliga medel. Nå- 
gon brudskatt erlades emellertid hvarken då eller sedermera till 
prinsessan Anna, som aldrig blef förmäld. Och i de af mig ge- 
oomsedda räkenskaper för året 1597 fins icke något bidrag till 
en sådan upptaget. Men väl nämnas, t. eks. i det årets räkenskap 
för Konga och Uppvidinge härader, restantier af hjälpeskatten 
anno 96. Och i Helsingland, där uppbörden af denna bjälpe- 
skatt, i anledning af Sigismunds anförda manifest, såsom Wid- 



1} 1596 års räkenskaper för de till nu varande Kopparbergs län hörande 
orter saknas, lika som 1599 års. 

2) Widmark 1. c. 1: didd. 193 och 359. I Riksarchivet fins en samtida 
afskrift af detta förbud och denna fordran. 

3) Stiernman, Riksdagars och Mötens Beslut, 1: sid. 446. 

Bergfalk t Om ntomordentliga penningelgålper till kronan etc. 7 



Digitized by 



Google 



98 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

mark upplyser, afstadnade och folket till och med återtog det 
redan uppbarna, säger 1599 års räkenskap, att en summa däraf 
var satt till rest i 1600 års räkenskap och skulle föras till upp- 
börd i räkenskapen för 1601 >). 

År 1598 finnes väl ock penningehjälp omförmäld; men den 
fordrades dock blott af stadsboar. 

En sådan fordrades för Sigismunds resa från Pålen till Sve 
rige. Därom fins i riksregistraturen afskrifven en den 12 Juli 
dagtecknad ordning och stadga för invånarne i Stockholm och 
på malmarne (därintill). 

Enligt denna skulle hvar och en, som hade eget hus i sta- 
den, gifva tre, den, som satt i legohus därstädes, och den, som 
på mnlmarne bodde och hade eget hus, en daler. Den, som ingen 
gård hade, skulle gifva en half daler. 

Hvarken konungens eller hertigens tjänare, utan endast knek- 
tar och båtsmän voro härifrån frikallade. Köpsvennerne i staden 
skulle skatta efter deras förmögenhet. 

Att denna hjälp af Stockholm verkligen, då staden nppgafs 
till Lascy, kommit Sigismund till hända, är troligt. 

Om den också blifvit andra städer ålagd, är mig för närva- 
rande obekant; men om så skett, lär den knapt kommit honoro 



1) Om uppbördens afstadnande och återtagandet af det uppbarn a se 
Widmark 1. c. sid. 359. Ett missförstånd bar föranledt bonom att ]. c 1: sid. 
361 antaga, bråd i 1699 års räkenskap omtalas under namn af silfverskatt, 
för en Helsingland det året, utom den då bela riket ålagda penningebjälpen, 
särskildt ålagd skatt. Förhållandet är, att en af Carl utfärdad, i Kammar- 
archivets Norrlandsbandling 1598, n:o 1, omförmäld, befallning att till år 1597 
skaffa besked, huru många (den 1595 ålagda bjälpeskatten underkastade) hus- 
män, lösa karlar, drängar ocb handtverkare m. fl. funnos på ortens landsbygd, 
föranledde upprättande, genom pråsterne, länsmännen och de tolf edsvurne, 
af DMantalet uti Helsingland år 98 effter hvilket silffskatten uthgången är». 
Detta mantal fins i Norrlandshandlingen 1699, n:o 7, hvilken, lika som 1598 
års nyss nämnda handling, uppgifver, att i Helsingland år 1598 funnos 3087 ^s 
hela bönder (i 1598 års handling kallade skattebönder), och att deras silfver- 
skatt utgjorde 46.SI ^U daler, således en och en half daler af hvar bonde 
(bvart helt hemman), hvilket, lika som det af Widmark å nämnda sida, not I, 
riktigt uppgifna beloppet af hvar husmans skatt, 2 mark, af hvar handtverka- 
res, 2 daler, och af hvar drängs, 1 mark, samt af landprästernes, just är hvad 
1695 års ordning för hjälpeskatten förcskref. Det var således den genom denna 
ordning ålagda hjälpeskatten, som under namnet silfverskatt måste, för »åter- 
Btoderncsp skuld, omnämnas i 1599 års räkenskap. 



Digitized by 



Google 



under I6:(le Århundradet och början af det 17:de. 99 

till hända i någon annan stad, än det af honom besatta Kalmar, 
som väl i alla fall fått vidkännas dryga kostnader för hans och 
hans folks underhåll^). 

En annan penningehjälp ifrågasattes genom Carls den 11 
Augusti samma år för fyra befallningsmän utfärdade, också i riks- 
registraturen omförmälda fullmagter att med stadsborgare och 
hans egna i stad bosatta tjänare underhandla, att de till krigs- 
folkets aflöning skulle utgöra en daler för hvar gård. 

Men 1599 fordrades större och allmännare penningehjälper. 

För att icke tala om lokala sådana, såsom den af de från 
skeppsbyggnad befriade Medelpad, Ångermanland och Vesterbot- 
teu fordrade till inköp af ett utaf en Hudiksvallsborgare bygdt 
skepp, må här antecknas, att redan den 27 December 1598 full- 
magt utfärdades för räntmästaren Henrik Andersson att i Upp- 
land uppbära, icke blott alla häradshöfdingepenningar, som där 
nu borde utgå, utom dem, på hvilka hertigen i synnerhet gifvit 
bref, sedan föreningen mellan honom och Sigismund var i Lin- 
köping ingången, utan ock en mark penningar af hvar hel besUten 
frälsebonde och en half af hvar half frälsebonde eller torpare^ 
såsom ock af hvar prästman i hela Uppland upptaga tolf daler 
för hvarje sekstiofyra bönder, han hade i sitt gäll. Så skulle 
ock biskopen och hvar kapitelsman, kyrkoherde, skolmästare och 
annan prästman i städerne, som intet gäll hade, utgöra fem öre 
penningar för hvar tunna spanmål, honom till årligt underhåll 
var indelt. Hvar prästman på landsbygden skulle däremot ut- 
göra tre öre penningar för hvar tunna spanmål, han hade i ve- 
derlag. Penningarne behöfdes till den legation, som skulle (enligt 
LinköpingsfDreningen) till främmande regenter afsändas. Och 
äfven i andra orter uppbars samma penningehjälp. Knut Knuts- 
sons räkenskap för gärder och hjälpeskattspenningar af präster 
och frälsebönder i Vestra och Östbo härader (Kammararchivets 
Smålandshandling 1599, n:o 4) säger, att prästernes penninge- 
hjälp där var utgången efter detta sättet, att den präst, som hade 



1) I Helsingland, Ångermanland, Medelpad och Yesterbotten upptogs, 
enligt Carls bref den 26 Febraari 1698 samt räkenskapen i Eammararchirets 
Norrlandshandling för samma år, n:o 7, till atrastande af en flotta, som skalle 
till Sverige öfverföra Sigismund, åtskillig till underh&ll anslagen, i de tre 
först näronda landskapen äfven behållen, till vissa betalningar och inköp an- 
slagen tionde. Svenska flottan lemnades dock icke till Sigismunds hemfärd, 
utan nytjades emot honom och hans flnska anhang. 



Digitized by 



Google 



100 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

sekstiofyra bönder i sitt prästgäll, skulle däraf utgöra tolf daler 
och hvar landspräst tre öre för livar tunna spanmål, han hade i 
vederlag; men den präst, som var boende i stad, skulle utgöra 
fem öre för hvar tunna, han hade i underhåll. Frälseböndernes 
hjälpeskattspenningar räknades efter behållet mantal, 2 hallVa 
och 2 frälsetorpare räknade mot en hel frälsebonde. Af hvart 
(helt) frälsehemman skulle utgöras en mark. 

Men när det finska fälttåg, som Jönköpings herredag den 5 
Februari 1599 eventuelt funnit nödigt, af Carl ansågs oundvik- 
ligt, fordrades en allmännare och större penningehjälp. Och för 
dess beviljande måste han vända sig till en riksdag, den af Jön- 
köpings nyss nämnda herredag till den 24 nästföljande Maj ut- 
satta, men först en månad senare i Stockholm samlade, som icke 
förr än i Juli kom i verksamhet. Dess beslut är dagtecknadt 
den 24 Juli; och den af den samma till omförmHida fälttåg och 
andra behof beviljade penningehjälpen är utsatt uti tre, den 
26 i samma månad dagtecknade, i Kammararchivet befintliga 
ordningar. 

Enligt den första skulle prästerne utgöra en femtiondedel af 
all sin boskap och andra persedlar efter den i ordningen angifna 
värderingen, nämligen: 

för en tunna spanmål .... 2 örtugar 

x> en gild okse 3 öre 18 penningar 

B en käfiings (ung) okse . . 2V2» 

» en tjur 2 » 

» en stut 2 o 

o en ko 2 & 

» en kviga 1 » G penningar 

» en gammal bock 12 » 

» en risbiter (årsgammal bock) 1 örtug 

o en get 1 » 

» ett gammalt får 1 » 

» ett ungt får V2 » 

» ett gammalt svin 12 penningar 

» ett ungt svin 1 örtug 

D en bäst 5 öre 

» ett stod 2 o 

och i bergslagen af deras årsbruk samt handlingskoppar och järn, 
smidt eller osmidt, 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 101 

för 1 skeppand grytekoppar . . 1 daler 
n » kittlekoppar ... 3 mark 

o o plätkoppar ... 14 öre 

»> » råkoppar .... IP/ 2]^ 

o » stångjärn. ... 2V«» 

»> » tackjärn .... 1 » 

» ett fat osmandsjärn .... 1 o 2 örtagar 
samt vidare bvar femtionde daler af guld, silfver och penningar, 
slutligeft af all deras tertial och nnderhåll samt vederlag, hvar 
femtiondedely såsom ock för en tunnas utsäde, räknandes tre 
tunnor efter hvar tunna, för bvar tunna 2 örtugar. I Norrland, 
bergslagen och Dalarne, Dal i Vestergötland ocb i Värmeland 
skulle dock efter bvar tunnas utsäde blott räknas två tunnor. 

Enligt den andra ordningen^ den för städernes andra (ofrälse) 
inbyggare än prästerne, skulle först utgöras hvar femtionde pen- 
ning af guld, silfver och penningar. 

Därnäst skulle bus, gårdar och tomter värderas, både inom 
staden och ute på malmarne, och däraf utgöras bvar femtionde 
penning. 

De, som hade åker i staden eller afvelsgårdar på landsbyg- 
den, skulle både af åkern Kr den spaumål, som däraf inbergad 
blefve, så ock af deras boskap gifva hvar femtionde penning 
efter den ordning, hvarefter bönderne utgjorde denna penning. 
Äf alt det gods, som borgare sålde till andra i städerne ocb 
icke själfve förde ut, såsom koppar, järn och andra köpmansva- 
ror, skulle de göra hvar femtionde del, efter som ransakas kunde 
på vågen eller tullboden; men för det gods, borgare själfve ut- 
förde, skulle de gifva half tull mot främmande efter den värde- 
ring, som gälde i städerne^). 

Uti den tredje af hemälda ordningar stadgades först, huru 
skatte-, krono- samt arf och egna bönder, äfven som koppar- och 
järnbergsmän, skulle utgöra femtiondedelen af all deras boskap 
och andra persedlar, nämligen efter den värdering, som i ord- 
ningen innehölls, och som, lika med den för prästerne gällande, 
upptog spanmål, husdjur och oädla eller mindre ädla metaller, 
ocb för dem utsattes samma afgift, som var prästerne ålagd. 



1) Umndtrerkare nämnas icke i ordningen, men beskattades som andre 
borgare, efter sin förmögenhet. 



Digitized by 



Google 



102 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

Vidare föreskrefs femtionde peDningcns crläggande af guld, 
silfver och penningar. 

Därefter tillades, att frälsebönderne skulle utgöra hälften 
mindre af alla persedlar, och yterligare, att magar, bondesöner, 
fördelsdrängar eller husmän, som sådde med bonden eller hade 
någon boskap, skulle utgöra lika med bonden efter ordningen, 
samt att ämbetsmän (handtverkare) på landsbygden skulle utgöra 
en daler penningar hvar och, om de sådde något med bonden 
och hade boskap, utgöra lika med andra fördelsdrängar. 

Den efter utsädets beräknade afkastning bestämda afgiftcn, 
hvilken i den för städerne gifna ordningen åberopas såsom bön- 
derne ålagd, är i denna ordning uteglömd, men upptages åtmin- 
stone i flera orters räkenskaper. 

Den i dessa tre ordningar föreskrifna penningehjälpen var 
den sista egentliga sådan, som under sekstonde århundradet åla- 
des hela landet. 

Men sjunde punkten af Linköpings riksdagsbeslut den 19 
Mars 1600^) stadgade, att ett visst antal krigsfolk i hvar lands- 
ände skulle på rikets bekostnad årligen och stadigt blifva under- 
hållet och, där det mot rikets fiender skulle brukas, af orten för 
fälttåget förses med lifsmedel, hvilka dock icke för den ena 
landsorten skulle blifva kostsammare, än för den andra, och i 
nödfall borde fyllas af ortens årliga ränta och uppbörd. Och med 
stöd häraf utskref Carl genom bref, hvilka, så vidt jag funnit, 
äro dagtecknade den 18 Maj samma år, för sitt Estlandståg, en 
persedelgärd, hvars penningevärde anslogs till ^Vss af den före- 
gående år upptagna femtiondedel-skatten, ett värde, hvarefter 
persedlarnc äfven fingo lösas och till en betydlig del löstes. Äfven 
följande året, 1601, upptogs en naturaliegärd^). 

Men jämte natnralier behöfdes penningar, och genom ett i 
Revel den 14 Maj 1601 dagtecknadt bref stälde Carl till präster, 
borgare och bönder den gunstiga och nådiga begäran att få en 
penningehjälp, som skulle utgöras 



1) StierDmaD, Riksdagars och Mötens Beslut, 1: sidd. 510—511. 

2) Afven en hästgärd ålades, som af allmogen utgjordes med en häst af 
20 skatte-, 30 krono- och 40 fröX^ehönder samt, i allmänhet, af 60 skatte-, 90 
krono- och 120 fräl8etorj>are. I hästens ställe fingo dock erläggas och crlades 
10 daler. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 103 

för en bäst med 4 öre 

n ett stod med 2 » 

» en okse med 4 » 

» en ko med 2 » 

o en tunnas utsäde med. . . 1 » 
Hvad bönderne angick, gälde detta dock blott skatte- och 
kronoböndcrne. Frälsebönderne skulle blott utgöra hälften så 
mycket, enligt kvad adliga privilegierna innehöllo. 

Detta sätt till penningars anskaffande var, såsom man ser, 
icke annat, än ett modificeradt upptagande utaf en liten del af 
bvad vid Stockholms riksdag året 1599 blifvit beviljadt. 

Men fyllandet af 1602 års utomordentliga penningebebof på 
det 1599 använda sättet fann Carl orådligt att, äfven med bety- 
dande modifikationer, föreslå de skattskyldiga. Methodcn hade 
varit alt för tryckande och väckt allmän ovilja. 

På samma gång, som han för andra utomordentliga behof 
indrog åtskilliga anslag, föreslog han därföre till de utomordent- 
liga pcnningebehofveos fyllande en helt ny, efter hans tanke, icke 
blott för året utan för en obestämd framtid lämplig beskattning. 

Den nämnda indragningen gälde en sjättedel af förlänadt 
spanmålsunderhåll, en femtedel utaf de prästers vederlag, bvilka 
det samma till fullo erhållit, äfven som hal/va vinsäden samt dom" 
hyrko' och andra byggnadstunnor. Indragningen omförmäles dels 
uti ett i Carl Sandbergs Samling R befintligt register för Upp- 
sala och Stockholm med deras omnejd, dels uti en i samma sam- 
ling befintlig, af Arvid Svahn den 12 Februari samma år för 
Vestergötland och Småland lemnad uppsats, hvilken upplyser, 
att indragningen af vederlaget icke sträcktes till det, som icke 
till fullo bekommits och där vinkornet icke tillräckte, samt att 
den indragna femtedelen skulle gäldas med seks mark för tun- 
nan, hvilka prästerne af sin taksa finge behålla. Där femte- 
delen af vederlaget icke mot den omförmälda vedergällningen 
kunde indragas, skulle, som i uppsatsen tillägges, icke heller 
mer än en tunna tagas af hvar kyrka till bibelns tryckning. 
Närmare utredning af denna indragning tillhör icke detta utkast. 

Året 1602 tillhör möjligen också den indragniog af lagmans- 
och häradshöfdingeräntan, som namnes uti ett i Kammararchivets 
handling för Österdalarne 1602 kopieradt, den 26 Juli 1603 af 
Carl uttardadt bref. 



Digitized by 



Google 



104 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

Om det nya beskattningsförslaget utfärdade Carl från Åbo 
den 1 Februari 1002 ett så kalladt mandat, bvarati förmäldes, 
det honom syntes för undersåtarne vara drägligare, att både med 
utskrifningar och hjälper hölles på det sätt, han då föreslog, och 
att all annan tunga, årliga räntan undantagen, afskaffades. Och 
ändock han, såsom han sade, väl visste, att sådant borde ske 
med och påläggas med de skattskyldiges och andra rikets stän- 
ders rådsamma betänkande och enhälliga samtycke och bevill- 
ning, hade han likväl befalt i mandatet namngitna män att med 
de skattskyldige om samma ärende handla, och begärde han där- 
före, att de skattskyldige skulle sätta tro och lofven till hvad 
dessa män med dem handlade. 

Förslaget rönte icke hos de skattskyldige det tillmötesgå- 
ende, han önskat, och måste därföre å nyo framställas vid den 
till Maj månad samma år sammankallade riksdagen, och antogs 
där icke utan vigtiga ändringar. 

Mot två af Carl gjorda förslag till riksdagsbeslutet kommo 
från ständerne invändningar, bvilka föranledde af honom den 11 
och 15 Jnni afgifna förklaringar^). 

Sjätte punkten af den först nämnda visar, det han var lika 
litet belåten med de i Åbo-mandatet tillsporda borgarnes och bön- 
dernes, som med prästernes svar. Sedan han i den sist nämnda 
förklaringen låtit ständerne veta, det han slätt intet visste yter- 
ligare att förändra uti det heslut, som gjordt var, och hotat att 
nedlägga regeringen, afgåfvo först de tre ofrälse stånden^) och 
slutligen äfven adeln') sina af Stiernman tryckta anbud om den 
fordrade hjälpen. 

Därefter synes ännu en och annan underhandling ägt rnm, 
hvarefter den 27 Juni utfärdades den i riksregistraturen afskrifua 
ordningen, barn såsom årliga räntan och hjälpen i alla landsän- 
dar uppbäras och folket utnämnas (utskrifvas) skulle. 



1) Tryckta i Stiernmans Riksdagars och Mötens Beslut, 1: sidd. 625-— 532. 

2) Borgarnes den 16 Juni dagtecknade samtycke om den hj&lp, som pA* 
lagd var, fins med ett både i titeln och i teksten förekommande tryckfel 
(ständernes i stället för städernes) bos Stiernman 1. c. 1: s. 532. luneh&llct 
af böndernes bevillning är återgifvet i Mandatet den 17 Juni om den hjälp, 
som böuderne bafva beviljat, 1. c. 1: sidd. 541—542. Prästernes biafsked den 
18 i samma månad är tryckt i Stiernman, Bihang till Riksdagars och Mötens 
Beslut, sid. 256. 

3) Stiernmans anförda Bihang, sid. 257. 



Digitized by 



Google 



under 16:(le århundradet och början af det 17:de. 105 

Därnti sägs: 

Forstf att adeln det året skulle fOr sin rnsttjänst bvart kvar- 
tal eller fjärdedels år af hvart helt besittet hemman, som han 
ägde, utgöra en mark, af hvart half besittet hemman en half mark 
och af bvart besittet torp två öre. 

Till det andra skulle af bisper oeh professorer uppbäras två 
öre för hvar tunna spanmål, de det året bekommit till under- 
håll. Desslikes skulle ock alle, som gäll och socknar hade, det 
vare sig bisper, professorer eller gemene präster, af bvart full- 
gärdshemman i socknen utgöra två öre, och sedan efter som 
hemmanen kunde vara till. Härvid må märkas, att biskopars 
och professorers pligt att för hvar tunna spanmåls underhåll er- 
lägga två Öre icke namnes i i prästerskapets biafsked, troligen 
emedan underhållsgifvaren ansåg underhållets beskattning såsom 
sin ensak och denna rätt af underhållstagarne erkändes, äfven 
som att de två örena ibr bvart i socknen beläget fullgärdshem- 
man och i förhållande fbr de mindre i prästerskapets biafsked 
blott för året voro beviljade. 

lor det tredjSf säges det vidare, hade borgerskapet beviljat, 
att de ville hjälpa efter den ordning, som i Åbo gjord var, näm- 
ligen af hvart öre, de lågo i skatt (för), en half mark, för hvar 
stuga, de hade i huset eller gården, två öre, för hvart herberge 
eller visteshns utom gården ett öre, för hvar sjöbod en mark, för 
hvar sädeskvarn två öre, för hvar stallgård en half daler, för 
hvar objgd hustomt tolf öre, för hvar kålgårdstomt en half 
mark, och för hvart åkerstycke, hvarpå man sådde en tunna säd, 
en mark. 

Härvid må, såsom förtjänt af uppmärksamhet, antecknas, att 
Åbo-mandatet för hvart öre, hvarför en borgare låg i skatt, for- 
drade en tnarky i stället för en half^ som borgarne beviljade och 
ordningen af den 27 Juni utsatte, samt att, i fråga om hus- och 
tomtskatten, ordningen icke heller fullt öfverensstämde med Åbo- 
mandatet. Detta fordrade för hvar skorsten ett hälft öre, hvar- 
emot ordningen als icke omförmälde någon sådan afgift, men i 
stället ålade en skatt af ett öre för hvart herberge eller visteshus 
utom gården. Och slutligen må icke heller med tystnad förbi- 
gås, det ordningen icke, i öfverensstämmelse med borgarnes 
samtycke af den 16 Juni, inskränkte hjälpens utgörande till året. 

Till det fjärde^ fortsätter ordningen, efter det bönderne hade 
besvärat sig, att de för deras oförmögenbets skuld icke kunde 



Digitized by 



Google 



106 Om utomordentliga penniugebjälper till kroiinn 

något hjälpa, »å skulle de utgöra deras årliga ränta och där 
uppå gifva bvart fjärdedels år af hvart helt besuttet hemman 
tre mark, af hvart hälft besuttet hemman halfparten mindre och 
så sedan mindre efter som hemmanen voro till. 

Efter en inskjuten bestämmelse, huru stor åkervidd ett hem- 
man i Ångermanland, Medelpad och Helsingland borde äga för 
att anses såsom fullgärdshemman, sägs vidare, att af de pennin- 
gar, hvilka sålunda utgjordes, skulle knektarne, som utnämndes 

(utskrefvos), lönas — och allmogen icke med dem gifva 

några penningar eller någon kost, som året förut. Skatte- och 
kronobönderne hade således icke beviljat någon penningehjälp 
uVofver sina vanliga, årliga utskylder och endast med det vilkor 
åtagit sig att hvart fjärdedels år förskottsvis i penningar utgöra 
en del af de samma, att de befriades från den år 1600 dem ålag- 
da skyldigheten att i fält underhålla de utskrifna soldaterne. 
Carls i Äbo-mandatet framstälda fordran af en hjälp af två ddler 
hvart fjärdedels år af hvarje fullgärdshemman och lika mycket 
för hvarje två halfva hemman samt hvarje fyra torp hade af 
skatte- och kronoallmogcn helt enkelt blifvit afslagen. 

Men om Carl för året 1602 fann sig nödgad att låta bero 
vid detta allmogens afslag, var han dock icke sinnad att för det 
följande året därmed låta sig nöjas. Väl hade han både af skatte- 
och kronoallmogen, af prästerskapet och, för adelns frälsebönder, 
af den samma fått löfte om cu persedelgärd på hösten, samt af 
först nämnda allmoge jämväl löfte att hvarje tretio skatte- och 
kronobönder skulle anskaffa en duglig trosshäst, hvilkens värde 
dock skulle dem varda uti deras utlagor kvitteradt. Men han 
behöfde af den samma penningar utö/ver deras årliga utlagor^); 
och då han vid riksdagen icke kunnat förmå bönderne att efter 
hans fordran bevilja honom sådana, försökte han genom under- 
handling i landsorterne erhålla dem, och uppdrog därföre på 
hösten 1602 åt lagmän, biskopar och befallningsmän att med 
ständerne förhandla, bland annat, om en krigshjälp, hvilken skulle 
af ombuden med kyrkoherdarnes biträde uppbäras samt i kyr- 
korna och å rådhusen förvaras till nästkommande pingst; men 
för den händelse riket under tiden kunde komma till fred, skulle 
hvar och en bekomma sitt igen. Och genom denna förhandling 



1) Montecuculi sade, att till krig behöfdes argent^ de PargetU et encore 
de VargenU 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 107 

lyckades det honom verkligen att år 1603 af allmogen erhålla en 
utomordentlig penningehjälp, väl icke så stor, som han i Febru- 
ari 1602 begärt, åtta daler för året af hvart fullgärds skatte- eller 
kroDohemman och i förhållande därtill af mindre hemman och 
torp samt hälften så mycket af frälsehemman, men likväl i många 
fall dttondedelen däraf eller en daler för fullgärds skatte- eller 
kronohemman och i förhållande af mindre sådana hemman samt 
hälften så mycket af frälsehemman, någon gång till och med lika 
mycket af halfva, som af hela hemman, hvaremot likväl också 
förekomma fall, då han fått nöja sig med tolf öre af fullgärds 
skatte- eller kronohemman och • seks öre af fullgärds frälse- 
hemman. 

Att underhandlingen äfven gäldc städcrnes borgare, kan möj- 
ligen slutas af hvad i uppdraget nämndes om medlens förva- 
rande i rådhusen. Men hvad han af dem erhållit, måsto här lem- 
nas därhän. 

För att erhålla större penningehjälp måste Carl å nyo vända 
sig till en riksdag, som i Norrköping år 1604 sammanträdde, 
och af hvilken han också, i anledning af upptäckta stämplingar, 
möttes med synnerlig offervillighet. 

Adeln ^) lofvade för tre år, räknade från den 1 Maj samma 
år, dock blott så vida det icke emellertid kunde komma till en 
lidelig fred, att hvar månad gifva tre daler för hvar häst, han 
efter privilegierna borde hålla af sina arfvegods, och fyra daler 
för hvar hundra daler, han af kronan hade i förläning, äfven 
som att för hvart helt är lägga fyra marker till den halfva mark. 



1) De särskilda siändcDS bevillningar kunna läsas i Stiernman, Riksda- 
gars och Mötens Beslnt, 1: sidd. 579 — 5S5. De äro samtliga dagtecknade den 
22 Mars 1604. Det Tid riksdagen närvarande krigsbefälet lofyade i själfva 
riksdagsbeslutet (1. c. 1 : sid. 552), både för sig och sina hemma varande med- 
bröder, att gärna Uta sig bruka, hvar konungen pä rikets vägnar det begärde, 
och sig med hästar, värjor och rustningar försörja, som det sig egnade och 
borde, och sig säsom ärlige krigsmän förhälla, sä att riket skulle vara där- 
med tjänt och Carl hafva där nöje ät. Men därtill lägges, att, där nägon bland 
krigsfolket funnes, som större lust hade att vara hemma, än söka fienden och 
låta sig bruka (hvilket de således strafflöst kunde göra), sä var af ständerne 
enhälligt beslutet, att de skulle med de andra rikets undersåtar hjälpa 
till att utgöra den hjälp, som där af alla ständer var beviljad att utföra 
kriget med. 



Digitized by 



Google 



108 Om utomorden(liji;A peiiningehjälper till kronan 

som bvar månad skulle för hvarje hans hela frälsehemman af 
bonden utgöras. 

Prästerne lofvade att för samma tid och med samma vilkor, 
Hom adeln i sin bevillning utsatt, hvar månad nt<;öra: af Upp- 
sala stift, som då äfven innefattade hela svenska Norrland, ett 
hundra sekstio seks daler och tre mark; af Skara stift, som då 
jämte hela Vestergötland innefattade Dal och Värmeland, ett 
hundra tjngusju daler; af Linköpings stift ett hundra sekstioseks 
daler och två mark; af Strengnäs stift ett hundra tjugufem daler 
och fyra öre; af Vesterås stift ett hundra tjugufem daler; af 
Vexiö stift nitioen daler och tro mark samt af Åbo stift, bvilket 
då omfattade hela Finland, tre hnudra tretiotre daler. 

Borgerskapet lofvade för samma tid och med samma vilkor 
att utgöra, hvar månad: af Stockholms stad ett hundra sjutiofem 
daler; af Nylödöse åttatiotre daler och tolf öre; af Söderköping, 
Norrköping och Kalmar (hvardera) sjutio daler; af Gefle femtio- 
två daler och sekston öre; af Jönköping, Vadstena, Linköping 
och Nyköping (hvardera) tretiofem daler; af Hudiksvall tjugunio 
daler och en mark; af Uppsala tjuguåtta daler och en mark; 
af Arboga tjugufem daler samt tre och en half mark; af Vesterås 
tjugufem daler; af Örebro tjugutre daler och tjuguåtta rundstyc- 
ken; af Vexiö tjugutre daler och två mark; af Gamla Lödöse, 
Ekesjö, Vestervik och Bogesund (nu Ulricehamn) (hvardera) sekston 
daler och tre mark; af Lidköping tretton daler och tolf öre; af 
Enköping tolf daler; af Carlstad och Mariestad (hvardera) tio 
daler; af Strengnäs, Torshälla, (Söder)Telge, Köping och Hede- 
mora (hvardera) nio daler; af Hernösand åtta daler och två mark ; 
af Skara och Öregrund (hvardera) åtta daler och tolf öre; af 
Sköfde och Hjo (hvardera) seks daler och tre mark; af Falkö* 
ping, Skeninge, Sigtuna och Mönsterås (hvardera) fem daler. 

Af de finska städerne lofvade Åbo hvar månad femtio daler, 
Viborg tjugufem, Björneborg och Helsingfors (hvardera) sekston 
daler och tre mark, Raumo tretton daler och tolf öre, Borgå 
seks daler och tre mark samt Ekenäs och Nådendal (hvardera) 
fem daler. 

Bönderne åtogo sig att, för samma tid och med samma vil- 
kor, hvar månad för hvart fullsätes skatte- eller kronohemman 
och för hvarje två fullsätes frälsehemman och fyra torpare gifva 
en mark. Läggas till dessa af bönderne för hvart fullsätes frälse- 
hemman för hela året lofvade seks mark de af adeln för hvart 



Digitized by 



Google 



nnder 16:de Århundradet och början af det l7;de. 109 

sådant hemniao fSr samma tid lofvade fyra, steg hvart dylikt 
hemmans månadshjälp för året till tio mark i stället f5r skatte- 
och kronohemmans tolf. Dessa tio mark nämnas ock i rUken- 
skaperne ofta såsom frälsehemmanens månadshjälp. De af adeln 
lofvade fyra uttogos väl i allmänhet från bönderne, hvilka sedan 
fingo afdraga dem å sina ntskylder till jordägarne. 

Vid samma riksdag åtog sig skatte- och kronoallmogen ock, 
mot löfte om frihet från skyldigheten att utan betalning skjutsa 
och förpläga dem, som i kronans värf och ärenden förskickades, 
och förpläga krigsfolket, när det till mönstring eller tåg uppfor- 
drades, att för hvart helt eller hälft hemmai^ eller torp årligen 
utgöra två mark penningar, de så kallade skjutsfUrdspenningarne. 
Detta åtagande gälde, lika som åtagandet af tavernepenningarne 
i Erik XIV:s tid, icke någon viss, kortare eller längre tid, 
Qtan all framtid; och, ehuru kronans löfte icke heller nu kunde 
ordentligt uppfyllas, eftergåfvos skjutsfUrdspenningarne dock 
först 1614. 

Horn tryckande månadshjälpen redan vid åtagandet ansågs, 
visas nogsamt af de friheter, stånden, hvilka för öfrigt, för den 
händelse riket icke kunde inom de tre åren komma till en lide- 
1ig fred, lofvade yterligare hjälp *), sig däremot betingade. Bland 
dessa må här nämnas, att bönderne förbehöllo sig att under tiden 
vara fria från alla gärder och (andra) hjälper, ehvad namn de 
kunde hafva, äfven som att vara fria från alt kraf af hvad de 
under några framledna år voro kronan skyldige vordne. 

Att de af skatte- och kronoallmogen beviljade månadspen- 
ningarne icke stego till högre belopp, än de år 1602 beviljade 
kvartalspenningarne, faller lätt i ögonen; men lika lätt synes, att 
månadspenningarne skulle utgöras utöfver den årliga räntan, hvar- 
emot kvartalspenningarne blott utgjordes såsom förskott å den 
samma. 

Också fans månadspenningarnes utkräfvande af allmogen i 
vissa orter orådligt. Ett öppet bref af den 28 (icke, såsom Wid- 
mark, väl efter någon i tidens handlingar icke ovanlig felskrif- 
ning, nppgifver, den 16) Juni 1604 till undersåtarne i Norrland 
säger, det konungen låtit göra den förordning, att de skulle hvart 
Qärdingsår utgöra sin skatt efter den ordning, som dem därpå 
gifven var, och sedermera vara fria från alla pålagor, hvad namn 



1) StiernmAD, Riksdagars och Mötens Beslut, 1: sid. 662. 



Digitized by 



Google 



110 Om utomordentliga penningebjälper till kronan 

de heldst hafva kunde, samt att de därförc voro blefne förskonade 
från den hjälp, som meniga rikets ständer på sist hållna riksdag 
i Norrköping beviljat, nämligen en mark i månaden af hvar full- 
sätes skatte- eller kronobonde, förlänt eller oförlänt, såsom ock 
af hvarje två fullsätes frälsebönder. 

Detta, sUges det, var dem veterligt; och därföre begärde 
Carl, att de ville samma kvartalspenningar hvart fjärdedels år, 
när det begyntes, till redo hafva. Särskildt begärde han, att, 
efter Johannis tid då förgången var, då det första kvartalet på 
det (finan8-)året 1605 borde ingå, de samma penningar oförsum- 
ligen och utan dröjsmål skulle låta komma in i hans räntekam- 
mare till Stockholm, och efter det andra ijärdingsåret begyntes 
vid Michelsmässotiden, begärde han, att de i lika måtto till den 
tiden hade sina kvartalspenningar redo. Men därefter tillägges, 
att det syntes honom för de skattskyldige drägligare att utgöra 
andra fjärdiugsårets ränta uti fetaliepersedlar, som voro: smör, 
läks, ströming, torkade gäddor och krampsill; och därfÖre be- 
gärde han, att sådana persedlar måtte varda utgjorda och leve- 
rerade till Stockholm, innan Oktober månad ingick; och skulle 
persedlarne utgöras efter följande värdering: ett lispund smör för 
tjugu öre; en tunna ströming för två daler; en tunna laks för 
seks daler; ett lispund torra gäddor för tolf öre och ett lispund 
krampsill eller abborrar för en mark. 

Betecknande för Carls lynne och äfven för den svårighet, 
utomordentliga skatters upptagande mötte i dessa aflägsna orter, 
där konungarne tillegnat sig en stor del af den indrägtigaste 
näringen, fisket, är tillägget: att den, som tredskades, skulle, om 
han var präst, mista sitt underhåll och sättas af gället, men, om 
han var bonde, bota tre mark och få krigsfolk till sig lagdt att 
underhållas, till dess han gaf dem den del ut, hvarmed de kunde 
affärdas (till krigsskådeplatsen?). Med den fattige skulle fogden 
dock hafva skonsmål. 

I öfverensstämmelse med detta bref visa ock räkenskaperne 
för de tre år, för hvilka månadshjälpen i Norrköping var bevil- 
jad, att denna hjälp icke utgjordes i Helsingland, Ångermanland 
och Medelpad. För Vesterbotten upptages den däremot i samma 
årens räkenskaper med det beviljade beloppet, tolf mark eller tre 
daler för mantalet; och att man här icke finner kvartalspennin- 
garne under oriktigt namn, synes redan däraf, att kvartalen eller 
månadspenningarne i 1604 års räkenskap sägas utgjorda utöfver 



Digitized by 



Google 



under l6:de århundradet och början af det 17:de. 111 

den gamla och vanliga räntan, och att i 1606 års räkenskap 
Norrköpings beslut åberopas såsom grund för månadspenningar- 
nes uppbärande. Gestrikland synes icke varit innefattadt under 
namnet Norrland, så som det nytjades i brefvet den 28 Juni 
1604. Uti 1605 och 1606 årens räkenskaper*) för sju socknar i 
Gestrikland förmäles, att efter kungl. brefvet den 24 November 
1604 var efterlåtet och beviljadt, att allmogen i Gestrikland skulle 
utgöra månadsbjälpen efter utsädet, bvaraf ett utsatt belopp 
fordrades för ett helt fullgärdshemman, hvaraf tre daler skulle 
utgöras. 

Att Carl likväl stundom förblandat månads- och kvartals- 
penningar, synes af ett i flera uti Kammararchivet förvarade Norr- 
landshandlingar kopieradt, den 26 Februari 1606 dagtecknadt 
bref, där han säger sig till Gestrikland, Helsingland och Medel- 
pad hafva skickat Sven Larsson att där, bland annat, uppbära 
månadspenningarne. 

Af jordbruket i nu varande Kopparbergs län fordrade Carl 
till en början månadshjälpens utgörande på sätt i Norrköping var 
beviljadt, på samma gång han ålade där idkadt bergsbruk en mot- 
svarande persedelskatt. 

I en den 31 Maj 1604 utfärdad fullmagt för befallningsman- 
nen öfver bergslagen Lars Kristiansson förklarade nämligen Carl, 
att, efter den i Norrköping beviljade hjälpen icke i bergslagen 
kunde utgöras på det sätt, som eljest uti landet, hon skulle i 
kopparbergslagen utgöras efter fjärdingetal och uti järnbergsla- 
gen efter fjärdedels fjärdinge- och hyttedelarne, samt att han 
därföre uti fullmagt och befallning gifvit Lars Kristiansson, att 
han vid Kopparberget skulle uppbära af hvar bergsman, både 
nya och gamla, som hade och brukade en hel fjärding, ett lis- 
pund koppar (i månaden), men att hvar järnbergsman, som bru- 
kade en fjärdedels fjärding i hytta, hammarsmedja och grufva, 
skulle utgöra ett lispund stångjärn om månaden. Alla uti Da- 
larne och Bergslagen, som icke brukade något järn- eller koppar- 
bmky skulle till samma hjälp utgöra en mark penningar hvar 
månad. 

Uti Kammararchivets Vestmanlandshandling för 1606, N:o 7, 
fins en, troligen med denna fullmagt samtidig ordning, af följande 
väsendtliga innehåll: 



1) 1604 års räkenskap för denna ort saknas. 



Digitized by 



Google 



Il2 Om utomordentliga pénningehjiitper till kronan 

Efter detta slitt skall hjälpen utgå af koppar- och järn- 
bergslagen : 

Uti kopparbergslagen skall hvar bergsman utgöra, hvar må- 
nad, som härefter följer: 

Af en hel fjUrding, som hvar brukar i grufvan : koppar 1 L€6. 

» hvar hytta eller kopparsmedja w ^'a .> 

o hvar utbrukare » V2 i> 

w hvart hemman, som bergsmännen besitta, 

penningar 1 mark. 

Uti järnbergslagen skall samma hjälp således utgöras, näm- 
ligen : 

Af hvar fjärdedels fjärding eller hyttedel, som hvar bergs- 
man brukar i grufvor, hyttor eller hammarsmedjor, hvar månad: 
stångjärn 1 L^. 

Af hvar hammarsmed, som smider åt bergsmännen eller åt 
sig själf: stångjärn V2L«. 

Af hvart helt hemman, som de därförutan bruka, 1 mark 
penningar eller 1 LU stångjärn. 

De, som inga grufvedelar, hyttor eller hammarsmedjor bruka 
och hemman besitta, både uti koppar- oeh järnbergslagen, skola 

utgöra, hvar månad : penningar 1 mark 

eller (som det här tillägges) kol 6 stigar om året. 

Häribiand skola hvart år, i de tre år, hjälpen påstår, räknas 
alla de, som några hemman hafva oeh icke äro några ryttare 
eller knektar, som personligen blifva brukade i kronans tjänst, 
vare sig fogdar, lagmän, underhäradshöfdingar, länsmän och fjär- 
dingsman eller andre, som våra och kronans gods besitta. 

Hvar frälsebonde, som fullsutten är, skall utgöra, 

hvar månad: penningar 6 öre 16 penningar. 

Hvad därefter i denna, här utan iakttagande af det föråld- 
rade rättskrifningssättet meddelade, ordning sägs om skjutsfärds- 
penningarne öfverensstämmer med Norrköpingsbeslutet. 

Dessa föreskrifter om månadshjälpens utgörande af jordbru- 
ket i nu varande Kopparbergs län voro dock troligen blott äm- 
nade såsom medel att fbrmå allmogen till dess utgörande på det 
sätt, Carl verkligen önskade. 

Redan två dagar efter den anförda fullmagten för Lars Kri- 
stiansson, eller den 2 Juni 1604, skrefs för honom en tänkesedel, 
hvad Carls vilja och befallning var, att han beställa skulle. Där- 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 113 

nti föreskrefSy bland annat, det han skalle handla med dalkarlarne, 
dels att de till en grnfvas rengOrning ville, hvar man, utgöra 
två öre eller hjälpa (med) ett dagsverke, hvilket skalle dem af- 
räknas uti den hjälp, som i Norrköping beviljad blifvit, dels att, 
efter de, när någon hjälp pålades öfver hela riket, plägade därför 
åtgöra kol och ved, så, all den stånd på sist hållna riksdag i 
Norrköping var af allmogens fullmägtige beviljadt, att de af hvart 
fallgärdshemman ville hvar månad utgöra en mark, hvilket sig 
hela året belöpte tre daler, skulle Lars Kristiansson handla med 
undersåtarne i Dalarne, att de för samma penningar ville gifva 
om året af hvart fullgärdshem man seks stigar kol. 

Och i ett den 5 Februari 1605 till alla dannemän, som åker- 
bruk hade och bodde i Dalarne och Nedra bergslagen, aflåtet bref 
om jordransakning tillades, att de efter den samma skulle utgöra 
månadshjälpen, som var beviljad på riksdagen i Norrköping, af 
hvart fullgärdshemman med seks stigar kol eller stafrum ved, 
och sedan de andra (som mindre hemman hade), hvar efter som 
de hade öresland och jord till. 

Denna regel för månadshjälpens utgörande blef dock endast 
för Vesterdalarne samt Hedemora, Husby, By, Folkärna och Gryt- 
näs socknar jämte Oarpebergslagen gällande på det sätt, att uti 
Vesterdalarne för hvar mark penningars markgäld^), hvartill 
bonden var uppskattad, utgjordes seks stafrum långved, och att 
ati de nämnda socknarne och Oarpebergslagen för hvarje seks- 
ton spannlands (appskattadt) utsäde utgjordes seks stigar kol. 
Bergsmän, som brukade i Bitsbergs- och Vikagrufvorna, åtgjorde 
af hvar fjärding två skeppnnd och åtta lispund stångjärn. I 

1) Jag HD våndor här, lika som Styffe, benämuingeD markgäld, ehura namnet 
margäld också i handlingarne förekommer. Uti det lärorika arbetet: Sveriges 
Medeltid, 1 : sid. 282, anser H. Hildebrand roargäldspenningar felskrifret för 
mardgäldspenningar, hvilka efter hans mening skalle varit en skogsskatt. 
Redan i Underrisningen om rikets ränta 1630—1633, uti Historiska Handlingar, 
till trjcket befordrade af Samfandet för otgifvande af handskrifter rörande 
SkandinaTiens Historia, XI : 1, ser man, att ärliga räntan i öster- och Vester- 
dalarne i allmänhet utgjordes såsom margäldspenningar och gråverk, b vilka 
sist nämnda väl voro en skogsskatt i motsats mut margäld>penningarne. Ocb 
i Kammararchivets handlingar rörande Dalarnes ränta under senare delen af 
16:de århundradet skiljas också markgäldspenningar och markgäldsjäm, b vilka 
benämningar omveksla med margäldspenningar ocb margäldsjärn, från skogs- 
eller skinnskatten. Kanske bör tilläggas, att benämningen mårdsgäld också 
förekommer. 

Bergfalk t Om atomordentliga penningelgålper till kronan etc. 8 



Digitized by 



Google 



114 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

Vesterbergslagen utgjordes månadsbjälpen de första åren efter 
allmäoDa regeln, men förvandlades 1608, besynnerligt nog, till 
en personell skatt, ett öre i månaden (tolf öre för året) för bvart 
hjon öfver sekston år, såsom 1608 års räkenskap säger, således 
samma belopp, hvartill den här nedan omförmälande enöreshjälpen 
år 1606 utgjordes af bvart bjon mellan 16 och 60 års ålder. 

Under senare delen af året 1605 fann Carl emellertid för 
sig, kanske ock för allmogen nti några till nu varande Kopparbergs 
län hörande orter, fördelaktigare att med denna allmoges årliga, 
ordinarie utlagor sammanslå månads-, skjutsfärds- och de samma 
år till utgörande under året 1606 påbjudna brudskattspenningarne 
samt i kol upptaga hela den sålunda sammanslagna skatten. 

Uti riksregistraturen fins afskrifvet ett den 2 Januari 1606 
dagtecknadt bref, som omf[5rmäler, att han därom låtit Lars Kri- 
stiansson underhandla, 8amt att han i anledning af från en icke 
namngifven bergslag (troligen Kopparbergslagen) och Dalarne 
erhållna svar funnit godt, att, jämte andra uppgifna utskylder, 
månads- och skjutsfärdspenningarne samt brudskatten skulle all- 
mogen eftergifvas, mot det för bvart spannlands (uppskattad!) 
utsäde erlades IVs stigar kol, hvarjämte mot betalning i pen- 
ningar eller spanmål en stig kol skulle utgöras af bvart bjonelag, 
som ägde, och af bvarje två sådana, som icke ägde, häst. I 
räkenskaperna fins något kungligt bref med denna dagteckning 
icke åberopadt; och att månads- och skjutsfärdspenningarne samt 
brudskatten i Vesterdalame samt Vestra och Nedra bergslagerna 
icke på där nämnda sätt utgjordes, är säkert. 

Men såsom två dagar senare, den 4 Januari 1606, dagteck- 
nadt åberopas ett kungligt bref, hvarigenom föreslagits Öster- 
dalarne samt Tuna, Vika ocb Torsångs socknar att på förenämnda 
sätt jämte öfriga utlagor utgöra månads-, skjutsfärds- och brud- 
skattspenningarne. Och detta sätt blef, såsom räkenskaperna 
visa, antaget, icke blott i de uti brefvet nämnda orterna, utan 
ock i Svärdsjö ocb Kopparbergs socknar, hvilka, jämte Vika ocb 
Torsång, bildade den så kallade Kopparbergslagen. Alldeles efter 
detta bref utgjordes dock icke den förvandlade skatten i Öster- 
dalarne. Kol omförmälas i 1606 års räkenskap blott för Leksands, 
Åls, Gagnefs och Bjursås socknar, 1607 däremot blott för de 
trenne sist nämnda. För de öfriga socknarne omtalas bägge 
åren, lika som för Leksand året 1607, blott ved. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 115 

I Mora, Orsa, Öret och Elfdaleo ntgjordes för bvarje spann- 
land nppskattadt utsäde blott ei( sta/rum grufveved, i Rättvik för 
hvart sådant spannland tre fjärdedels sta/rum rostved. 

I Skedvi socken samt Dalby och Finstafjärdingarne, hvilka 
jämte Tnna utan bron ntgjorde det så kallade Sätragårdslänet, 
blefy sedan månadspenningarne blifvit för hela riket på yterligare 
ett år till utgörande åtagna, genom ett i räkenskapen för 1608 
åberopadt kungligt bref af den 18 December 1607 ett visst kon- 
trakt gjordt efter den ordning, som Tuna socken, Österdalarne 
oeb Kopparbergslagen tillförene haft, nämligen att bonden efter 
byart spannland, som han var refvad för, skulle årligen utgöra 
IVs stigar kol eller (P/t stafrum ved?) och sedan vara fri från 
uppräknade utlagor, bland hvilka ock nämnas månads- och skjuts- 
f&rdspenningarne. Året 1606 hade månadspenningarne och brud- 
skatten och 1607 månadspenningarne utgjorts med kol, efter 
vindebästames antal. SkjutsiUrdspenningarne hade bägge åren ut- 
gjorts efter den för riket i allmänhet gällande regeln. 

Att månadshjälpen, på hvad sätt den än af allmogen ut- 
gjordes, för honom kändes ganska tryckande, kan icke betviflas. 

Om den svårighet, dess indrifvande af prästerskapet mötte, 
vitna Carls bref till ärkebiskopen Olaus Martini den 3 Juni 1604^) 
och förhandlingarne vid 1605 och 1607 årens riksdagar. 

Och att den äfven af borgerskapet kändes ganska tryckande, 
vitna Gefle stads, likväl genom Carls bref den 13 Maj 1604 af- 
slagna, ansökan om befrielse från den samma och nedsättningen 
af de Vexiö, Lidköping och Gamla Lödöse ålagda beloppen samt 
några städers, af Carl icke ovänligt upptagna, besvär däröfver, 
att de i månadspenningar voro för högt skattlagda^). Det var 
emellertid icke lätt att finna någon mindre tryckande och för 
kronan lika indrägtig penningehjälp. Vid den i Stockholm i 
April — Juni 1605 samlade riksdagen ledde öfverläggningarne om 
månadspenningarne blott till några beslut om tiden för deras ut- 
görande'). Ett af Carl väckt förslag, att biskoparne skulle ut- 



1) HandllDgar rörande SkaDdiDaYiens Historia, 8: sidd. 9—11. 

2) Om oedsättningen af VeziöSi Lidköpings och Gamla Lödöses m&nads- 
penningar se Knngl. bref ven af den 19 Maj 1604 samt 27 och 29 April 1606 
i riksregistratnren. Om städers år 1607 anförda besvär se Nyqvist, pOm riks- 
dagen i Uppsala 1607p. Akademisk af handling, sidd. 26 — 27. 

8) I sin akademiska afhandling om riksdagen i Stockholm 1606 berättar 
Jordan Andersson, sid. 66, det borgarne förbehöUo sig att för månadspenntn- 



Digitized by 



Google 



116 Om utomordentliga peuningehjälper till kronan 

göra ei) efter stiftens storlek bestämd viss, årlig peDningesumma, 
afslogs i prästerskapets den 24 Maj lemnade svar, hvarigenom 
däremot (väl blott för en gång) erbjöds hvar tionde tunna af 
deras underhåll, en skatt, bvilken antingen skulle utgöras in 
natura eller ock i penningar efter i orten gällande pris. 

Året 1605 fick emellertid icke förflyta, innan svenska bärens 
under Carls befäl den 17 September vid Kirkbolm lidna, full- 
ständiga nederlag icke blott nedslog hvarje hopp om ett lindri- 
gare beskattningssätt, utan nödgade Carl att fordra yterligare, 
betydlig penningebjälp. Ocb ej mindre trängande var bebofvet 
af manskap. 

Då länsmän och nämndemän från de Stockholm närmast 
liggande härader och socknar den 1 November förklarade, att 
där ej fans nödig tillgång på krigsdugligt manskap, och därföre 
till en början ansågo sig blott kunna lofva en penningebjälp, 
nämligen två mark af hvar hel bonde till besoldande af det man- 
skap, konungen kunde skaffa, svarade därföre Carl följande dagen 
med det bekanta bannebrefvet^), som slutade med begäran, att 
de gode män ville tala med rikets råd, som då i Stockholm voro 
tillstädes, samt borgmästare och råd i staden, så väl som själfve 
öfverväga saken, samt med löfte, att han själf ville göra dem 
några förslag. Ett sådant med dagteckning den 4 November 
fins i riksregistraturen afskrifvet. Däruti begärde Carl, i stället 
för utskrifning^), att hvarje tio helbesittne skatte- och krono- 
bönder och hvarje tjugu frälsebönder skulle lega en varaktig karl, 
som läte bruka sig i kronans tjänst, samt att, där de icke kunde 
få en sådan, de för hvar arbetsför person från sekston till seks- 
tio års ålder skulle utgöra ett och ett hälft rundstycke (öre) i 
månaden, då man för dessa penningar kunde lega folk. Till 
knektarnes underhåll skulle en persedelgärd utgöras. 

Och, såsom Carl begärt, ägde den 5 ocb 6 i samma månad 
samtal verkligen rum mellan, å ena sidan, dem, hvilkas den 1 

garne vara fria frän den 1 Oktober 1605 till den 1 Maj 1606. Härmed för- 
håller sig så, att borgerskapet uti åttonde punkten af sitt den 16 Maj nfgifna 
STar på Carls framställning förklarade sig icke knnna neka till kontingens 
begäran, att hjälpen skulle om Larsmässan utgöras för seks efterföljande må- 
nader; utan ville det gärna hörsamligen efterkomma och sedan vara fria till 
den 1 Maj tillkommande år 1606. 

1) Nya Handlingar rörande Skandinaviens Historia, 15: sidd. 11 — 16. 

2) Om sättet för utskrifning har i det föregående af denna uppsats icke 
ansetts nödigt att orda. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början of det 17:de. 117 

i månaden afgifna förklaring så uppbragt Carl, och, å andra 
sidan, rikets råd med flera af adeln samt prästerskapet, äfven 
som borgmästare och råd med meniga borgerskapet i Stockholm 
och dess förstäder, hvilka adelsmän, präster och borgare väl 
också af Carl erhållit förslag i frågan. Och genom detta samtal 
kom man till det beslut, som omförmäles uti ständernes i Stock- 
holms län den 6 November 1605 aflåtna skrifvelse till alla lands- 
ändar^), nämligen att dessa ständer for sin del, men med nedsätt- 
ning af de i Carls forslag for hvar arbetsför person mellan 16 
och 60 års ålder äskade ett och ett hälft öre i månaden till ett öre^ 
antagit detta förslag, så att denna penningehjälp skulle utgå från 
den 1 Januari 1606 till samma dag 1607. Om sättet, hvarpå 
denna penningehjälp skulle användas, äro bestämmelserna på 
olika ställen i skrifvelsen något olika. På ett ställe säges, att 
för penningarne knektar skulle legas; men omedelbart därefter 
tillägges, att knektarne först skulle gifvas på handen städje- 
penningar, tio mark, och de andra penningarne levereras riks- 
skattmästaren, hvilken väl till legans fyllande blott använde en 
del däraf. Ty på ett annat ställe sägs om de sam manskjutna 
penningarne, utan undantag, att de skulle utläggas till knektar- 
nes utredning, och på ett tredje, att värjor och kläder skulle af 
samma penningar »försörjas». Att också den i samma skrifvelse 
omförmälda månadssolden till de i fält stående soldaterna antogs 
kunna, åtminstone till en del, af samma penningar bestridas, är 
väl sannolikt. De olika ställena i skrifvelsen uppgifva således 
de olika behof, till hvilka penningehjälpen skulle användas, och 
det är blott genom sammanställningen af samtliga dessa ställen, 
som man finner, hvartill hjälpen fordrades. 

Enligt skrifvelsen skulle en knekt anskaffas af hvarje tio 
hela besittne skatte- och kronobönder och af hvarje tjugu (hel- 
besittne) frälsebönder, lika som, enligt en af riksråden den 23 
nästföljande December gifven förklaring, af hvarje tio präster och 
af hvarje tio borgare. Ingen, sades det vidare i skrifvelsen, 
skulle från denna hjälp eller ordning vara fri, hvarken prästman, 
fogde, skrifvare, lagläsare, hofmän (ryttare), borgare, länsmän, 
Qärdingsmän, fogdetjänare, gästgifvare, husmän eller några äm- 
betsmän (handtverkare), ej heller adelns landbönder under deras 
egna sätesgårdar, efter Hans Eongl. Maj:t hade gifvit adeln fri 



1) Stiernman, Bihang till Bikfidagars och Mötens Besiat, sidd. 269—262. 



Digitized by 



Google 



118 Om utomordoDtliga penningehjälper till kronan 

för deras rusttjänst för detta aret, dock privilegierna oförkränkta; 
och skulle så väl främmande, som här i riket sökte deras näring, 
så som inländske denna hjälpen utgöra. 

Hjälpen förklarades dock icke vara åtagen för andra lands- 
ändar, hvilkas beslutande rätt dem förbehölls, huru vida det 
af de på Stockholms rådstuga samlade, såsom sagdt var, för 
deras (och de af dem representerades) del antagna förslaget fans 
rådsamt, eller om de visste något bätre. Huru vida de för denna 
sak ansågo riksdag vara af nöden eller icke, därom begärdes 
inom tre veckor svar till konungen och dem, hvilka utfärdat 
skrifvelsen. 

I Riksarchivet förvaras på denna skrifvelse afgifna svar från 
Vestmanland, Södermanland, Östergötland och Öland samt från 
städer och härader i Uppland, Vestergötland och Småland. Samt- 
liga öfverensstämma däri, att riksdags sammankallande för denna 
fråga icke ansågs nödigt, och att penniugehjälpen beviljades. 
Södermanlands och Östergötlands svar beviljade hjälpen i all- 
männa ordalag utan att särskildt omnämna manskaps legande. 
I Uppland, Vestmanlnnd, Öland samt Askims och Sävedals hära- 
der undanbad man sig manskaps anskaffande. I stället därför 
erbjödo sist nämnda två härader, utöfver den för hvar månad for- 
drade penningeafgiften, de tio mark handpenningar, hvilka borde 
gifvas hvar knekt (som efter Carls förslag bort efter mantalet af 
bönderne utgöras). Öfriga Vestgöta- och samtliga Smålandshära- 
derna beviljade formligen knektarnes anskaffande. 

Och den 27 December 1605 utfärdade Carl till Sveriges rikes 
ständer en skrifvelse med underrättelse, att han förnummit, det 
de antagit förslaget om månadshjälpens förökande med ett öre i 
månaden för hustru och bonde samt hvart hjon, de hade i gården. 
Härvid måste anmärkas, att af de småländska häradernas skrift- 
liga svar endast Möre häradernas var dagtecknadt före denna 
skrifvelses utfärdande, samt att Värmeland, Dal och Norrland 
troligen icke heller före aflåtandet af denna Carls skrifvelse af- 
gifvit sina svar, äfven som att Carls här ofvan anförda skrifvelse 
af den 2 Januari 1606 visar, att Dalarne och den icke namngifna 
bergslagen anhållit, att deras folk icke måtte dem fråntagas, 
hvarföre Carl uppmanade dem att ingå på den hjälp, de gode 
män i Stockholm beviljat, och åberopade hvad uti alla landsändar 
var beviljad t. Han försåg sig, att de skulle låta sig finnas väl- 



Digitized by 



Google 



undef 16:de århandradet och början af det 17:de. 119 

villige till alt det, de knnde täuka lända 6ad till ära och pris 
samt konnngen och dem till gagn och bästa. 

I skrifvelsen den 27 December anteciperade Carl således flera 
orters samtycke till den i Stockholm beviljade hjälpen, och i 
den samma hemstälde han ock, huru vida de skattskyldige ville 
åtgöra hjälpen m&nad för månad eller i förstone ntgöra den 
för det ena halfåret, som var seks månader, och sedan lika många 
månader vara fria. Dem, hvilka icke hade penningar eller silfver, 
tilläts det att i stället utgöra spanmål, smör, kött och (andra) 
fetaliepersedlar. De, som voro nte mot fienden, frikallades, jämte 
sina hnstrnr, från hjälpens utgörande, men icke deras legofolk 
och hjon, emedan de beviljade örena afdrogos å legan. 

Så ansågs den så kallade enöreshjälpen, som äfven före- 
kommer under andra namn, öfver hela Sverige beviljad. Den 
var så mycket mera tryckande, som hjälpen till fyllande af Elisa- 
beths bmdskatt samtidigt måste utgöras. 

Uti nu varande Kopparbergs län utgick enöreshjälpen dock 
af allmogen enligt allmänna regeln blott i Vesterbergslagen och 
större delen af Vesterdalarne, där dock Lars Kristiansson den 
22 Juli fick Carls befallning att låta Lima- och Malungsbönderne 
i stället hugga ved, samt möjligen i Nedra bergslagen (Husby, 
Hedemora, By, Folkärna och Grytnäs socknar med Garpebergs- 
lagen), för hvilken årets räkenskap nu mera icke finnes. 

I Tuna och Skedvi socknar samt Finsta fjärdingen utgjordes 
i enöreshjälpens ställe och för utskrifningsfrihet knektepenningar, 
fyra (af frälsebönderna i Tuna två) öre af hvart spannlands ut- 
säde, men af Silfverbergsmännen en mark för hvar man. 

I Österdalarne lär knekteutskrifning ägt rum. Åtminstone 
upptagas där, såsom af två personer, hvilka fått behålla sina 
utskrifna söner, utgjorda knektepenningar, fyratio daler. Och 
vid sådant förhållande kunde den egentliga enöreshjälpen där icke 
allmogen åläggas. Såsom för hela året utgjordt omförmäles i 
räkenskapen dock ett öre efter lägenheten af dem, hvilka i 
prästerskapets förseglade längder voro upptagna, samt husarma 
och oförmögna (?). 

Och lika som i Österdalarne måtte utskrifning också ägt 
rum i Svärdsjö och Vika socknar af Kopparbergslagen. I denna 
bergslag, där Kopparbergsmännen efter Carls hemkomst från 
1605 års olyckliga fälttåg till hans understöd sammanskjutit 



Digitized by 



Google 



120 Om utomordentliga penningebjälper till kronan 

sekstioseks skeppnnd koppar^), lär atskrifniDgen dock iDskränkts 
till de nämnda socknarne. För att få behålla sina arbetare er- 
lade däremot Kopparbergsmännen två daler hvar, ett belopp, som 
för samma förmån eller för frihet från att själfve utskrifvas äfven 
erlades af de flesta Torsångsbönderne, medan några af dem till- 
läts att för något lägre afgift vinna samma förmån eller frihet. 

Tägtekarlar och hnsmän erlade för ntskrifningsfrihet också två 
daler hvar. Möjligen erlades dock en del af denna afgift för be- 
frielse från den i sammanhang med enöresbjälpen påbjadna na- 
tnraliegärden, en befrielse, som i Vesterdalarue och Vesterbergs- 
lagen i allmänhet köptes med en afgift af två mark för behållet 
mantal. 

Na varande Kopparbergs läns bidrag till bibehållande af 
Sveriges besittningar söder om Finska viken stodo således nog i 
riktigt förhållande till det öfriga rikets. 

Den i Norrköping beviljade månadshjälpen borde, enligt stän- 
dernes vid dess beviljande fastade vilkor, npphöra den 1 Maj 
1607. Men under året 1606 förmådde Carl genom anderhand- 
lingar i landskapen deras inbyggare att lofva hjälpens utgö- 
rande ett år utöfver den vid dess åtagande i Norrköping be- 
stämda tiden. Den 14 December 1606 kunde han därföre skrifva 
till Lars Kristiansson, det han låtit utgå sina öppna bref till alla 
landsändar och låtit undersåtarne veta, att han icke ännu kunnat 
komma till fred med pålackarne, och att han för den skuld velat 
veta och förfrågat sig hos ständerne, huru han skulle kunna föra 
kriget och göra pålackarne motstånd, all den stund de tre år nu 
voro förflutna, på hvilka hjälpen i Norrköping var beviljad, näm- 
ligen förfrågat sig, antingen de (ständerne) ville blifva vid samma 
ordning, som i Norrköping beviljad blef, eller hvad de eljest där- 
till ville hjälpa, och att ständerne i alla landsändar gifvit sådana 
svar, att de detta året (1 Maj 1607—1 Maj 1608) ville vara vid 
samma ordning. Lars Kristiansson skulle ock det samma handla 
med konungens undersåtar där i Dalarne, så väl som uti Koppar- 
och Järnbergslagen, att de ville låta sig detta året befinnas god- 
villige att samma hjälp utgöra. Och den 21 i samma månad 
skref han till Kopparbergsmännen, att hvad angick det, att Lars 
Kristiansson af dem fordrade månadskopparen för det nu till- 



1) Se 1606 års räkenskap och Carls bref den 10 December 1605, tryckt 
i Hammarströms ofyan anförda arbete, 1: sidd. 111 — 112. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 121 

BtaodaDde året, si väl 8oid för de tre förra åren, så var det hans 
vilja och befallning. Ty hans undersåtar öfver hela riket hade 
beviljat, att de, till att hålla kriget appe, skalle detta året utgöra 
månadspenningarne, så väl som de förra (åren). Och all den 
stånd menigheten öfver hela riket hade det beviljat, försåg han 
sig till Kopparbergsmännen, att de det icke ville atslå eller vara 
de eneste, som sig från de andra afsöndrade. Möjligen ansåg 
sig Carl till dessa underhandlingar särskildt berättigad genom 
det vid ett i Örebro hållet möte af adel, biskopar samt en borg. 
mästare och en rådman från hvarje stad den 24 April gifna löf- 
tet att i striden mot papisterne hafva lif, blod och all annan för- 
mögenhet osparade*). Det genom omförmälda underhandlingar 
utverkade bifallet till månadshjälpens utgörande äfven för året 
1 Maj 1607—1 Maj 1608 blef likväl nära öfverflödigt. 

För Carls länge uppskjutna kröning sammankallades stan- 
derne den 20 December 1606 till en riksdag i Uppsala, hvilken 
var i verksamhet från och med senare delen af Februari månad 
till och med början af nästföljande April 1607. Och vid denna 
väckte Carl själf frågan om hjälp till kriget, efter tiden för den 
treårshjälp, som beviljats i Norrköping, då var ute; hvarvid han 
begärde, att, där ständerne beviljade dennas fortfarande, den då 
icke måtte komma för sent. 

Prästerskapet, med hvars månadsbjälp Carl icke var nöjd, 
anhöll att det året få fttrblifva vid denna hjälp efter Norrköpings 
af handling och som i landsorterna alla redan beviljad var; men 
hvar konungen det icke täcktes, utan krigssakerne en förändring 
ändtligen fordrade, bad det, att konungen efter Sveriges lag 
genom sina trogna män läte i landsändarne ransaka hvar och en 
landsändes vilkor och lägenhet samt vederlaget och taksen, efter 
de af sina medbröder icke voro fallmyndige något i denna sak 
att beslata. Och hvad som då efter hvars och ens uppbörd rätt- 
visligen ransakadt och beviljadt blefve, skulle de samtlige med 

en god vilje i rattan tid utgöra. Dock begärde de , att 

konungen till utlagorna, som lagligen påläggas kunde, icke af 
dem fordrade allenast penningar, på hvilka i samtliga landsändar 
var stort trångmål, utan ville annama och uppbära sådant värde, 
som i hvar landsände kunde åstadkommas. 



1) Sveriges illnstrerade historia, 3: sid. 446. 



Digitized by 



Google 



122 Om utomordentliga penningebjälper till kronan 

På detta prästerDes den 22 Mars afgifna svar geomälde 
Carl den 24 i samma månad, det han lät sig behaga deras an- 
hållan om ransakning i bvar landsände, dock att de utgjorde så 
många penningar af hvart gäll, efter som ordningen dem var 
förelåsen, och vordo fria från de penningar, som i Norrköping 
beviljades. 

Borgarne ville fortfarande åtgöra krigshjälpen sådan, som 
den i Norrköping beviljades, och hoppades, att den i de flesta 
städerne redan var åtgjord. Några städer besvärade sig dock, 
att de voro alt fl^r högt lagde i månadspenningar, och hoppades 
få särskildt utveckla dessa förhållanden för K. Mt. 

Detta svar behagade Carl, och han lofvade att afhjälpa de 
för hårdt takserade städernes besvär. 

Bönderne förklarade sig altid skola befinnas beredvillige att 
äfven för det året utgöra de månadspenningar, som blefvo be- 
viljade i Norrköping. Skulle, det Oud förbjnde, kriget sedan 
fortfara, så ville de alt framgent till fiendernas motstånd utgöra 
gärden i de parzeler, hvar landsände bäst kunde komma ut med. 
Detta svar fann Carl ock behagligt, allenast att de skulle utgöra 
månadspenningarne i inga andra persedlar än penningar. Mynt* 
ning skulle oförtöfvadt ske, så att på penningar skulle ingen 
brist bli. 

Om ntskrifningen ytrade borgerskapet, att, hvar något löst folk 
i städerne funnes, som hvarken ville lefva under borgarerättigheter 
eller taga tjänst hos godt folk, de måtte brukas i kronans tjänst 
som båtsmän. Men bönderne klagade, att den var högst tryc- 
kande, så att eneste drängen togs ifrån dem och bonde ginge 
ut, där dräng icke fans. De anhöllo, att med ntskrifningen måtte 
så förhållas som förut. 

Adeln underhandlade om sina privilegier och ingick, rörande 
dem, i en mängd detaljer; men nämnde icke månadspenningarne^). 

Något af stånden, efter Carls svar på deras framställningar, 
fattadt formligt beslut om månadspenningarnes fortsatta utgörande 
fins icke bland nu tillgängliga handlingar. Men ett sådant var 
likväl af ofrälse stånden medgifvet och af adeln lemnadt obe- 
stridt. Och med det i de särskilda landskapen och vid riksdagen 



1) Nyqvist L o. Pörhandlingaroe med prästerae äro dock här, efter 
BiksarchlTets handlingar, något ntförligare framstftlda. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 123 

erhållDa samtycket nttogos verkligen måDadspenDiDgarne äfveo 
under året 1 Maj 1607—1 Maj 1606. 

Och DU nöjdes Carl icke med månadshjälpens erhållande af 
de orter, där den fbmt utgått. Oenom ett bref, som i riksregi- 
straturen fins afskrifvet med dagteckning den 8, men i Karomar- 
archivets handlingar åberopas såsom utfärdadt den 9, April 1607, 
underkastades Ångermanland denna hjälp, på samma gång det 
fick tillåtelse att i kvartalspenningarnes ställe utgöra persedlar. 
För året bestämdes den landskapet ålagda månadshjälpen till 
blott seks mark af hvart fullgärdshemman, hvartill ock Vester- 
bottens månadshjälp sattes genom ett bref, som i riksregistraturen 
är afskrifvet med dagteckning den 23, men i Kammararohivets 
handlingar anfbres såsom gifvet den 27, Augusti och, besynnerligt 
nog, säger, att de där i landsändan dittills ingen hjälp gjort mot 
det, som i Norrköping beviljats. För öfrigt befriades båda nu 
nämnda landskap från skepps- och pråmbyggnad samt frakt- 
penningar för sina kronoutlagors transport till Stockholm. 

Men utom månadshjälpen fordrade Carl, mig veterligen, icke 
under året 1607 någon allmän, utomordentlig penningehjälp. Då 
till försörjande af den en gång förlorade, men i Juni månad nämnda 
år återvunna fästningen Wittensten (Weissenstein på högtyska) 
behöfdes åtskilliga förnödenheter, begärde han visserligen genom 
bref den 24 Juli af präster, borgare och dem, hvilka på lands- 
bygden utom prästerne ägde någon förmögenhet, därtill hjälp 
och erhöll, enligt Sandbergs Samling R, verkligen en icke obe- 
tydlig sådan. Den utgjordes dock endast i naturalier. 

Men då äfven den tid, för hvilken månadshjälpens fortsatta 
utgörande på ofvan anförda sätt utverkats, närmade sig sitt slut, 
medan Carls penningebehof voro oförminskade, kallade han till 
Januari 1608 sitt riksråd samt biskopar och några andra prelater 
till ett möte i Örebro, hvilket är särskildt märkvärdigt för hans 
därunder gjorda, men misslyckade fOrsök att vinna rådets bifall 
till en lag eller lagar, som för all tid skulle bestämma, hvad hvar 
och en, efter sin samhällsställning och förmögenhet, skulle ut- 
göra i de flesta af de i landslagens konungabalk 4 kap. 6 § om- 
förmälda fall, då konungen ägde fordra utomordentlig hjälp, samt 
till den brudskatt, som Gustaf I tillagt sina döttrar och som ge- 
nom Norrköpings riksdags beslut 1604, § 8, blifvit alla svenska 
konungsdöttrar tillförsäkrad, äfven som till den i samma lagbalks 
10 kap. 2 § omför malda lösen fOr enkedrottnings morgongåfva, 



Digitized by 



Google 



124 Om utomordentliga penning^ebjälper till kronan 

när hon ingick nytt äktenskap. Af den vid detta möte mellan 
Carl och rådet förda, i Riksarchivet förvarade brefveksling må 
följande bär anföras. 

Den 22 Janaari begärde Carl, att berådslås måtte, hvad bjälp 
de ville och kunde göra Sveriges krona i tillkommande sommar, 
och bura dem syntes, att, om man icke kände komma till fred, 
kriget skalle kanna företagas, och hvad hjälp dem och ander- 
såtarne drägligast vore att åtgöra, riket till försvar. 

Därpå svarade rådet den 26 i samma månad sig intet fog- 
ligare medel därtill veta, än som na denna tiden varit, med 
månadspenningarne, och att därom med första måtte blifva med 
andersåtarne i alla landsändar handladt, bara länge de samma 
hjälp bevilja ville; och hvad då blefve beviljadt samtyckte de 
för sina personer, att deras landbönder gjorde hälft mot skatte* 
och kronobönder, efter som tillförene ske plägat. 

Hvad därefter i detta svar lika som i den följande brefveks- 
lingen förekommer om rasttjänsten, behöfver icke här apptagas. 

Följande dag förklarade Carl, det han rådens utlåtande om 
månadspenningarne lät sig behaga, allenast att icke fogdarne 
måtte dem uppbära, såsom dittills skett, utan att därefter för- 
ordnades visse män af rikets råd, adelsmän och ridderskapet, 
som appburo samma penningar och — — levererade dem sedan 
i en summa på en viss tid skattmästaren i händer. Och ville han 
låta göra en ordning och låta riksråden se, huru den kunde vara 
dem behaglig. Hvad sedan däruti kunde blifva samtyckt och bevil- 
jadt, kunde de då ställa i verket, som uti landsändarne och hära- 
derna blefvo förskickade. Den 31 i samma månad svarade riks- 
råden, att, hvad vidkom hjälpen och månadspenningarne, hade de 
öfversett konungens ordning därpå och tyckte för sina personer 
så alldeles godt vara, allenast, efter man förnam, att oksarne blifvit 
mycket dyrare och icke heller så stora och gilla oksar voro till att 
bekomma som förr, bemstäldes, att de landskap, som utgjorde 
oksar, måtte afkomma med så goda sådana, som de kunde till 
väga komma, och att fogdarne samma oksar i befallningen (fög- 
deriet) måtte uppbära och låta leverera hvart konungen syntes 
samt allmogen icke omkostnad därpå använda med driftepen- 
ningar, som dittills plägat ske. 

Därefter lär Carl meddelat dem förslaget till ofvan nämnda 
lag eller lagar, hvarpå riksråden den 4 Februari gåfvo ett und- 
vikande svar. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det I7:de. 125 

De sade sig hafva öfversett bans framlagda punkter ocb däraf 
förDaiuiDit hans mening, på bvad aätt riket skalle kanna kommas 
till bjälp nti sådana fall, som i dessa pankter förmäldes; men 
fortsatte, att ändock de ?äl kände besinna, att när sådana fall 
kände hända, andersåtarne därtill hjälpa måste, voro de dock i den 
tillförsigt, såsom de ock bådo ocb begärde, att, när sådana fall 
kände bända, därom då med allmogen ocb alla andra stånd måtte 
efter lagen bandladt blifva ocb efter som konangen dem vid sin 
kröning ocb eljest lofvat ocb tillsagt. Om bradskatten ytrade 
de sin mening vara, att när sådana fall knnde sig tilldraga, den 
blefve utgjord efter de förra beslut, där uppå gjorda voro. 

Om förläningarne begärdes, att lagmansdömen ocb bärads- 
jätter icke måtte dem för förläningar räknas, utan att de måtte 
dem fria bebålla efter konungens förra gjorda löfte ocb tillsägelse. 
Hvad andra fl^rläningar angick, voro de uti den tillförsigt, som 
de ock bådo, att icke andra persedlar inräknas måtte, än uti 
Uppsala blifvit af konungen beviljadt. 

Med detta svar var Carl naturligtvis icke nöjd. Den 5 Februari 
skref ban: Först angående bjälpen, att därpå ett visst namn 
måtte gifvas och med rikets ständer därom bandlas, på det Sveri- 
ges konungar i förefallande nöd visste bvad de hade att förlåta 
sig på, det var skedt för allas deras välfärds ocb bästas skuld. 
Ville de därtill icke bevilja, lät ban förblifva vid det i lagboken 
var författadt, nämligen att biskop ocb lagman af bvar lagsaga 
ocb seks af bofmän ocb seks af allmogen skulle sins emellan 
väga, hvad bjälp allmogen måtte drägligast göra sin konung. 
Men om de eller deras efterkommande med sin konung icke kunde 
förlikas om samma hjälp eller ock rättvisligen öfverväga, bvad 
de i förekommande fall kunde och ville hjälpa deras konung och 
(om) riket sedan toge där skada af för en eller två, tre, fyra 
eller fleras genvördigbets skuld, efter konungen intet visst haft 
att förlåta sig på, måtte skadan vara deras. — Ocb hade hans 
mening icke varit, att det skulle årligen ske, utan när som 
högsta nöd omträngde, på det konungen visste, så väl som under- 
såtarne, hvad ban skulle hafva att förlåta sig på och bvad under- 
såtarne skulle utgöra. 

Sådana ytranden synas blott kunnat gälla några af de i 
konungabalken 4: 6 omförmälda och af honom till råden, så som 
deras den 9 Februari aflåtna svar visar, hemstälda fall, i hvilka 
han ville göra konungen oberoende af folkets i lagen stadgade 



Digitized by 



Google 



126 Om utomordentliga penningebjälper till kronan 

bevil Iniogsrfttt, Dämligen krig, appror samt fästningsbyggnad ; 
men för sitt ändamål sammanslog Carl med dem äfven andra. 

Om brudskatten sade han i samma skrifvelse sig ieke veta 
något beslut vara gjordt, och begärde han no, att rådet skalle 
namngifva, b vad beslut där skalle göras på till kungliga och farst* 
liga personers brudskatt, så väl som hvad skulle till lösöre (lösen) 
för morgongåfva gifvas drottning, när hon ville till annat gifte 
gånga, efter där ock i lagboken uttryckligen förmäldes, att henne 
skalle gifvas lösöre (lösen). Carl, hvilken fyra år förut lyckats 
att genom 8 § i Norrköpings riksdagsbeslut erhålla* rätt att med 
rikets råd stadga en (för all framtid gällande) ordning, bura 
mycket en hvar efter sitt stånd skulle utgöra till konungadotters, 
till ett hundra tusen daler bestämda, brudskatt, ansåg sålunda, på 
grund af 1590 års här ofvan nämnda arffttrening, äfven till kung- 
liga huset hörande furstedöttrar berättigade att af folket erhålla 
brudskatt, och, enligt rådets uppfattning af hans mening, ansåg 
han folket äfven pligtigt att utgöra den lösen för enkedrottnings 
morgongåfva, när hon ingick nytt äktenskap, som konungabalkens 
10: 2 tillerkände henne, men som väl kunde anses åligga konungen, 
hvilken mot denna lösen återfick den i morgongåfva lemnade 
förläningen med däraf fallande inkomster, att själf utgifva. 

Och för alla dessa furstliga äktenskapsfall fordrade Carl na 
lag eller lagar, som skulle göra konungen oberoende af folkets rätt. 

Hvad förläningarne angick, förklarade sig Carl, i samma skrif- 
velse, till freds därmed, att lagmans- och häradshöfdingeräntan icke 
dit skulle räknas, men begärde däremot, att rådet skulle uttryckli- 
gen och kategorice förklara sig och låta honom veta, om de af 
hvarje ett hundra tjugufem daler ville gifva tjugufem och nu bevilja 
det eller icke; sammaledes, om prästerskapet ville gifva /dr At;ar 
hundra bönder (i deras gäll) tjugufem ddler^ och om for hvar bor- 
gare skulle gifvas tre daler. Om de två följande punkterna i 
denna Carls skrifvelse må här vara nog att nämna, det de an- 
gingo rusttjänst och vapensyn, men att i den första Carl af adeln 
ock fordrade alla kungliga sakören, hvilka ej i Johans privi- 
legier voro den efterlåtna, samt de två årliga slottshästarne. 
Vidare begärde han få veta, om riksråden ville efterlåta honom 
ett tusen t/tan, som han begärde af alla adelns gods, all den stund, 
där han låtit hålla utskrifning, mycket folk slagit sig in på adelns 
gods. Han begärde intet annat än folket. Han ville själf för- 
sörja dem med värjor, kläder, penningar och proviant af det de 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 127 

na hade beviljat. Slatligen begärde ban på hvar pankt för sig 
ett uttryckligt svar, att det en gång måtte komma till ändskap. 

Rådets svar afgafs fyra dagar därefter, den 9 Februari. 
Men det var visserligen icke till Carls nöje. 

Hvad angick den första punkten, hvari Carl förklarat sig för 
allas deras bästas skuld bafva, angående hjälpen som under- 
såtarne skulle lemna, när nöden så kräfde, begärt, att det måtte 
namngifvas, hvad Sveriges konungar skulle vid förefallande nöd 
veta till att förlåta sig nppå, tackade rådet konungen därför; 
men deras svar därpå var, att de i sitt förra svar därpå svarat, 
att de f^r sina personer intet bätre eller fogligare sätt visste, 
än att därom blefve med undersåtarne handladt, att de utgjorde 
efter den ordning, som förmäld var, tolf mark af skatte- och 
kronobonde och seks mark af hvar hel frälsebonde uti pennin- 
gar och persedlar; men hurn länge de det bevilja ville, finge 
man förnima, när nu med dem blefve handladt. Riksråden tvif- 
lade intet, att undersåtarne efter förmögenheten läte sig därtill 
godvillige befinna, efter detta förberörda skulle användas till 
krigssaker ne. 

Den andra pankten om brudskatten belangande, sade råden, 
att ati deras förra svar hade intet annat varit deras mening, än 
efter det stod i konung Gustafs testamente, att hvar konungs- 
dotter skulle hafva till brudskatt ett hundra tusen daler, och uti Norr- 
köpings beslut blef därom så förhandladt, att konungen med rikets 
råd skulle göra en ordning däruppå framdeles, när sådana fall 
sig tilldrogo (en något fri tolkning), så var nu därpå deras 
svar och betänkande, att med undersåtarne måtte handladt blifva, 
att hvar skattebonde gjorde därtill seks mark, hvar kronobonde 
fem mark, hvar frälsebonde tre mark, dock att två halfva och 
fyra torpare mot en hel räknades. Oansedt de icke så mycket 
tillförene därtill ntgifvit hade, syntes riksråden dock rådeligt vara, 
att efter f^rberörda ordning med undersåtarne blefve handladt, 
när sådana fall kunde sig tilldraga. Häruti hade riksråden på 
visst sätt gjort Carl till viljes, hvarefter de fortsatte: 

Men hvad hjälp undersåtarne skulle utgöra uti de andra fall, 
som i konungens punkter förmäldes, nämligen om drottningarnes 
lösöre (lösen), kröning, eriksgata och Uppsala öds byggning, kunde 
de, efter sådana punkter icke voro tillförene proponerade, då uti 
en hast icke så fullkomligen svara därtill; och de bådo därföre, 
att härmed denna gång gjordes nppskof till framdeles, när kon- 



Digitized by 



Google 



128 Om utomordentliga penningebjälper till kronan 

ängen syntes kalla dem ocb några flera af rikets ständer till- 
hopa, därom vidare att berådslå, och nn allenast handlades med 
allmogen, prästerskapet och borgerskapet, hvad de bevilja ville 
om den månadshjälp, som riksråden för sina personer hade aktat 
till rikets värn utgöras skalle. 

Såsom ett försök att mildra Carls vrede öfver riksrådens obe- 
nägenhet för hans radikala förslag i öfrigt och till och med för så 
absolut fastställelse af den i Norrköpings riksdagsbeslut omför- 
malda ordningen för brudskattens utgörande kan väl anses det 
af dem gjorda tillägget, att, efter han nogsamt ihågkom hvad de 
påmint om i Uppsala och han då låtit sig behaga, de begärde, 
det drottningen måtte blifva försäkrad om en sådan förbätring 
på sin morgongåfva, som hennes (nya) stånd kräfde. 

Hvad den tredje punkten, angående förläningarne, beträffade, 
tackades konungen för det han ville unna dem lagmanslöner och 
häradsrätter oräknade. Men på hans fordran, att de af andra 
förläningar skulle för hvarje ett hundra tjugufem daler gifva tjugu- 
fem, svarades, att de för sina personer ville den efterkomma och 
utgifva de tjugufem dalerna, som förberördt var. Dock begärdes, 
att han ville låta göra en sådan räkning därpå, som kunde vara 
dem dräglig, äfven som att alle, som hade förläning, höge och 
låge, inländske och utländske, måtte alla göra lika, konungen 
och riket till hjälp af hvad de till förläning hade. 

Hvad prästerskapet och borgerskapet tillkom (vidkom), var 
riksrådens betänkande, att med dem måtte handlas om hvad de 
efter sin förmögenhet kunde göra. Kiksråden försågo sig visser- 
ligen, att de skulle låta sig finna godvillige efter hvars och ens 
råd och ämne. 

Af riksrådens svar på fjärde och femte punkterna, angående 
rusttjänst och vapensyn, anmärkes här blott deras anhållan att 
få behålla de i fjärde punkten återfordrade sakören och årliga 
hästar. 

På sista punkten om de tusen man, Carl af adeln begärt, 
all den stund mesta folket gifvit sig undan och in på frälset, när 
utskrifningar blifvit hållna, svarades, att riksråden icke visste 
sina bönder för någon utskrifning bafva varit frikallade, utom 
dem, som på en mil nära sätesgårdar voro belägna, (hvilka voro 
fria) efter privilegiernas lydelse. Riksråden tackade konungen, 
som lofvat sig vilja samma privilegier konfirmera och stadfästa, 
hvarom de ock ännu bådo. Men om någon allmännelig utskrif- 



Digitized by 



Google 



uoder 16:de århundradet och början af det 17:de. 129 

ning för rikets högnödiga tarf hållas måste, måtte då, med de 
andre, deras bönder, som längre från sätesgårdarne voro belägna, 
skrifvas efter som tillförene varit sedvanligt. Om sist sagda 
ämne skrefs samma dag ett särskild t betänkande. Därnti på- 
mintes, att i Vestergötland och Småland en allmän ntskrifning 
nyligen varit bållen på alla frälsegodsen så väl som på skatte- 
och krono-, synnerligen i Vestergötland både nnder adelns sätes- 
gårdar och eljest, så att, när mer än en funnits på hemmanet, 
voro där alla (öfriga) utskrifna och den, som minst hade förmått, 
skalle svara till årliga utskylderna. Därföre, om man nu på nytt 
där skalle folk attaga, så blefve hemmanen slätt öde. De då i 
Örebro närvarande riksråden kände därföre, ^e frånvarande ovit- 
terligen, icke därtill samtycka. I konangens betänkande stäldes, 
oro honom täcktes, att de, som atdrogo i landsändarne, därom 
med ridderskapet och adeln handlade. Och där än så vore, att 
på nytt något folk skalle atnämnas (atskrifvas), så vore det dock 
sådant folk, som konangen och riket intet vore tjänlige. Riks- 
råden syntes därföre rådsamt vara, att ati alla landsändar flitigt 
ransakades, hvad varaktigt folk där kunde finnas, först af ryttare 
och knektar, som sutto hemma och hade ingen tjänst, utan voro 
länge sedan af med tjänsten, därnäst (af) alla fogdetjänare, som 
fogdarne brakade i häraderna, som man visste vara varaktigt 
folk, och sedan andra, som sutto i skrubb och tjänte ingen. Om 
det så blefve ransakadt, tviflade de icke, att konungen skulle få 
brukligt och godt folk, som visste och kunde göra fienderne mot- 
stånd. De kunde ock hafva någon förmögenhet och rusta sig 
själfva med kläder och värjor och annat, hvad därtill behöfdes. 

Denna skrifvelse aflemnades dock icke förr än den 13 Febru- 
ari, sedan den, hvaruti rådet besvarat samtliga det samma med- 
delade punkter, redan den 10 i samma månad framlemnats. 
Denna hade måst öfvertyga Carl om nödvändigheten att uppgifva 
sina radikala finansplaner och lemna folkets bevillningsrätt, sådan 
den ännu fans kvar, orörd. Och några därefter vid 1608 års 
Orebromöte mellan honom och riksrådet om denna eller om krigs- 
hjälpen vekslade skrifter har jag icke i Kiksarchivet funnit. 

Men att öfverläggningar om den senare äfven därefter ägt 
rum och ledt dels till den allmogen åliggande månadshjälpens 
utkräfvande äfven af landskap, som dittills den icke utgjort, och 
dels till utbyte af den andra klasser åliggande månadshjälpen 

Bergfalk : Om iitoinord(*niliga penningelgälpt>r till kronan etc. d 



Digitized by 



Google 



130 Om utomordeDiliga penningehjälper till kronan 

mot annao hjälp, där de icke föredrogo att utgöra den samma, 
ådagalägga flera Carl» bref. 

Främst bland dessa böra anföras hans den 29 Februari 1608 
dagtecknade, i Carl Sandbergs samling R, uti original förvarade 
bref till grefvar, friherrar, ridderskap och adel, klerkeri, borger- 
skåp och menige allmoge i Närike och de samma dag till samma 
klasser i Södermanland, Vestergötland och Småland aflåtna, hvilka 
finnas afskrifna, det först nämnda i Eammararchivets Söderman- 
landshandling 1608, N:o 7, det andra (med oriktig dagteckning: 
den 29 Mars) i samma archivs Vestgötahandling 1608, N:o 2, 
och det tredje i archivets Smålandshandling 1608, N:o 23, och 
samtidigt med hvilka dylika väl blifvit utfärdade till Upplands, 
Vestmanlands, Östergötlands och Värmelands inbyggare. I dem 
sägs, att de, till hvilka brefven voro skrifna, väl kommo ihåg 
hvad som på Norrköpings herredag blef afhandladt och beslutet 
och sedan åter igen i Uppsala på (vid) konungens kröning repe- 
teradt och beviljadt, att de hade lofvat och tillsagt, att hvar hel 
besitten krono- och skattebonde, två halfva och fyra torpare räk- 
nandes mot en hel, skulle utgöra om året tre daler och hvar 
frälsebonde tio mark, som kallades månadspenningar. 

Efter omnämnande af skjutsfärdspenningarne sägs vidare, att, 
efter de tre åren, som (för hvilka månadspenningarne) voro bevil- 
jade i Norrköping, då voro förlupna, men kriget med pålackarne 
och littauerne ännu fortfor, konungen måst tänka till de medel, 
huru hans fiender kunde ske ett tillbörligt och manligt motstånd, 
och på det att (emedan) han med herredagar icke ville besvära 
undersåtarne, all den stund sådant icke utan deras stora besvär 

och kostnad kunde hållas, hade han låtit kalla till Örebro 

sitt riksråd samt biskopar och några prelater och gifvit dem 
saken att betänka efter lagbokens lydelse, att de skulle öfverväga 
och berådslå, hvad hjälp undersåtarne skulle drägligast kunna 
förmå utgöra honom till krigshjälp, och att förberörda riksråd 
samt biskopar och prelater intet bätre sätt och medel kunnat 
påfinna, än att man skulle blifva vid den ordning, som uti Norr- 
köping och sedan uti Uppsala var blefven gjord och beviljad, 
och eljest något annat^ hvad dem på denna tid synts godt vara, 
därtill sätta låtit ^), efter som de tillskrifna hade af hans utskic- 



1) Hvad de tillsatt, nämligen: att en hvar prästman för hvar hundra 
bönder, han hade i sitt gäll, hölle en varaktig, stark karl emot fienden eller 



Digitized by 



Google 



änder 16:de århundradet och början af det 17:de. 131 

kade att förnima, bvilket rådslag han låtit sig föreläsas och 
det alldeles behagat. Därefter tillägges, att, emedan han väl 
kände tänka, att de icke hade råd att åtgöra alt i penningar, 
hade han icke velat dem därmed besvära, atan med sitt riksråds 
råd för godt funnit att taga en del i nataralier, hvilka också till 
beloppet utsättas. I stället för att ur brefven anföra hvad därom 
stadgades, införes här en i Sandbergs Samling R och i flera af 
Kammararchivets handlingar också intagen ordning, af följande 
innehåll : 

Efter denna ordning skall månadshjälpen utgöras i lands- 
ändarne 1608. 

En skattebonde eller kronobonde skall utgöra för halfva 
året: penningar fyra mark; mjöl två tjärdingar; malt tre fjär- 
dingar; humle en mark; smör tre mark; kött och fläsk fem 
mark; salt fisk eller kött fem mark; torr fisk fyra mark. 

En frälsebonde: penningar tre mark; mjöl en Qärding; malt 
en och en half fjärding; humle en mark; smör en och en half 
mark; kött och fläsk tre mark; salt fisk eller kött två mark; 
torr fisk två mark. 

Men uti Värmeland, Vestergötland och Jönköpings län i Små- 
land skola hvar seks kronobönder utgöra en gill okse för alla 
fetalieparzeler för halfva året. Sjimmaledes hvarje tolf frälse- 
bönder en okse, räknandes två halfva eller fyra torpare af hvart 
sitt slag mot en hel, lika som skatte- och krono-^). 

Carl hade således måst frångå sin år 1607 på bönderne 
stälda fordran, att de skulle utgöra hela månadshjälpen i reda 
penningar. Särdeles besynnerligt förefaller ock, att frälsebön- 
derne for två mark hvarje halfår i vissa orter erlade föga mer 
än hälften, och i andra endast hälften, af hvad skatte- och krono- 
bönderne för samma två mark måste utgöra. Detta måste hafva 



ock g&ive at tjagofem dsler, såsom ock biskopar, professorer oob sfcadspråster 
gåfTe hvar femte tnnna af deras underhåll, fios i originalbrefvet till närikes- 
boaroe utsatt i brådden, med tecken, att det skolat in(örA<« i teksten, samt 
i brefven till vestgötar och södermanländingar i sjålfva teksten, men saknas 
i brefvet till småländingame, äfven som i riksregistraturons af skrift. 

1) I brefvet till Småland stadgas detta för hela Bmåland, och i flera af 
de i SmålandshaDdlingarne intagna afskrifter af ordningen nämnas ock andra 
småländska läD. I många Smålandshärader utgjordes i stället för en del af 
oksarne viktnalier, någon gång jämte litet penningar. På Dal, hvilket, såsom 
hörande till Vestergötland, icke i ordningen särskildt namnes, utgjordes, i brist 
af oksar, stntar och kor. 



Digitized by 



Google 



132 Om utomordentliga penningebjälper till krooaD 

SID förklaring därnti, att dessa två mark, enligt adelns löfte, af 
den samma borde bönderne ersättas. Riksrådet hade sålunda 
åt adeln atverkat, att den, i stället ffir två mark, endast hade att 
ersätta en mark eller föga därntöfver. 

I de flesta orterna åtgjorde prästerne, i månadspenni ngarnes 
ställe, en mark för hvart helt hemman i gället, d. ä. de tjaga- 
fem daler för hundra hemman, som i Örebro ansetts af dem böra 
utgöras; men i andra utgjorde de ännu månadspenningarne. Att 
någon präst i niånadspenningarnes ställe utgjort en varaktig, 
stark karl mot fienden, är mig obekant. 

I nu varande Kopparbergs län fortforo, i följd af Örebro- 
mötets beslut, de förut gällande stadganden om månadspennin 
garnes sammanslagning med årliga räntan eller särskilda utgö- 
rande af bönder eller bergsmän att tillämpas. 

Fnllmagt att i Gestrikland, Helsingland, Medelpad och Ånger- 
manland med allmogen handla om krigsbjälpen utfärdade Carl 
för två män den 5 Mars 1608. Han förmälde däruti, att han 
den tiden i Örebro haft sitt och Sveriges rikes råd tillhopa och 
gifvit dem i betänkande, hvad utvägar de visste, att man kunde 
komma ut med (till krigsbehofven), och att de gifvit till svar, att 
de inga andra utvägar visste, utan att det måtte blifva vid den 
månadshjälp, som i Norrköping anno 1604 beviljades. Men efter 
dannemännen i nyss nämnda landsändar dittills slätt ingen hjälp 
till krigssakerne hade gjort eller gifvit, utan allenast blifvit vid 
deras kvartalspenningar, som voro deras årliga ränta och skatt, 
hade riksråden för godt ansett, att desse dannemän ock måtte 
hjälpa därtill med. Och efter han visste, att de uti de lands- 
ändarne hade smärre hemman, än de hade här (i nedra landet), 
hade han låtit göra den förordning, att de af ett helt fullgärds- 
hemman måtte gifva så mycket, som de i nedra landet gjorde 
af ett halft, och efter han ock visste, att de hade ondt för att 

bekomma penningar och spanmål därtill, så hade han 

unt och efterlåtit, att de i stället måtte gifva fetaliepersedlar, 
hvilka för hvart fuUgärdshemman bestämdes till fem marker smör, 
seks marker fläsk, åtta marker kött och torr fisk, tio marker läks 
och tio marker strömming. För öfrigt sades det de skattskyldige, 
att de icke skulle frukta för att nödgas frakta ut skepp till samma 
fetalie; utan så snart hon vore kommen till sjösidan, skulle konun- 
gen dit sända sina egna skepp, som henne hemta skulle. Detta var 
samma löfte, som året förut gifvits Ångermanland och Vesterbotten. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 133 

Man finner bär flera anledningar till förundran. En sådan 
är, att Ångermanland, som redan året fornt blifvit månadsbjäl- 
pen, med ett till seks mark af fullgärdsbemmanet nedsatt belopp, 
underkastadt, upptages bland de norrländska landskap, hvilka 
dittills varit från denna bjälp fria. En annan är, att Gestrikland, 
hvars räkenskaper visa, att det 1607 lika som de bägge näst 
föregående åtgjort månadsbjälpen med hela det i Norrköping 
faststälda beloppet, tolf mark eller tre daler af bvart fallgärds- 
mantal, också upptages bland de dittills från denna hjälp sko- 
nade landskapen och underkastas den samma med nedsättning 
till hälften; ett förhållande, som förefaller så mycket besynner- 
ligare, som man i 1608 års räkenskap för nio Gestrikesocknar 
(inner månadspenningarne, hvilka där sägas vara på herredagen 
i Norrköping beviljade och således icke kunna vara oriktigt be- 
nämnda kvartalspenningar, utgjorda med tre daler för hvart full- 
gärdsmantal och i 1609 års räkenskap för åtta Gestrikesocknar^) 
finner månadspenningarne af hvart fullgärdshemman upptagna 
till nio mark, med anteckning, att nedsättningen ägde rum, eme- 
dan hjonelagspenningarne (om hvilka här nedan skall berättas) 
där utgjordes. Gestrikland kom således alls icke till åtnjutande 
af den i fullmagten af den 5 Mars 1608 lofvade nedsättningen. 
I Ångermanland utgjordes de i fullmagten omförmälda persed- 
larne året 1608, men med tillägg af tre mark penningar af hvart 
fullgärdshemman. I Medelpad erlades däremot, lika som i Hel- 
singland, år 1608 blott persedlar; men följande året utgjordes i 
de tre sist nämnda landskapen endast penningar. Och med 
sådana utgjordes denna hjälp i Vesterbotten både 1608 och 1609, 
bvarför åberopas ett kungligt bref af den 27 Augusti sist nämnda 
år. Något bref af dylikt innehåll som det ofvan nämnda af den 
5 Mars 1608 måtte följakteligen icke till Vesterbotten afgått, 
ehuru ett i Norrlandshandlingen 1609, N:o 7, illa afskrifvet bref 
med denna dagteckning har adress till Ångermanland och Vester- 
botten. Och äfven den ofvan nämnda, i riksregistratnren afskrifna 
fnilmagtens adress är oriktig. Möjligt är dock, att Carl, i brist 
af någonting liknande den utredning, som nu föregår regerings- 
beslut, själf föreskrifvit denna oriktiga adress. 

1) En och annan socken af Gestrikland Tar vissa år af dcuna tid för- 
lagd till annat fögderi. 



Digitized by 



Google 



134 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

Landsbygdens skattskyldiga inbyggare och prästerne både i 
städerne och på landsbygden fingo således tidig underrättelse om 
bvad vid 1608 års Örebromöte blifvit för godt fannet om deras 
beskattning till krigsbehofFen^). Längre dröjde däremot Carl 
att lemna de öfriga stadsboarne kanskap om bvad vid samma 
möte blifvit om deras beskattning till samma bebof ansedt godt. 
Väl var brefvet den 29 Februari oekså stäldt till borgarne; men 
om deras beskattning nämndes där intet, och först i skrifvelse 
den 18 Juni lät han borgmästare och råd uti sina köpstäder öfver 
hela riket veta, att, efter han förnummit, att med den i Norr- 
köping beviljade månadsbjälpen fast oriktigt tillgått, så att hvad 
som utgöras bort gått mest öfver de fattiga, och att de, som någon 
förmögenhet haft, gifvit där ringa eller alls intet till; så hade 
han med sitt riksråd förledna vinter i Örebro för godt ansett och 
beslutit, att i stället för månadshjälpen skulle utgöras af hvari 
horgaréhus eller gård (således icke, som han den 5 Februari före- 
slog, for kvar borgare) tre daler om årei, dock så, att de, som 
mera hade och förmögnare voro, skulle mera utgifva och hjälpa, 
och de, som mindre förmögenhet hade, mindre, (dock) så, att det 
likväl lopp tre daler på hvar gård. Och därefter tillades, att, 
emedan en hop af adel och präster samt hans och kronans tjä- 
nare hade hus och gårdar i städerne och de af adeln som ock 
hans och kronans tjänare, som några hus och gårdar i Stockholms 
stad och på malmarne ägde, af en god vilja, krigssakerna till be- 
fordring, beviljat, att adeln denna gång ville hjälpa af hvart hus 
eller gård tio daler och hans och kronans tjänare åtta daler, försåg 
han sig till dem och andra, som några hus och gårdar i andra stä- 
der ägde, att de ock det samma gjorde ; dock skulle med 

deras hus och gårdar så hållas, som om borgarehus och gårdar 
var förmäldt, så att den, som mera hade, skulle gifva mera, och 
den, som mindre hade, mindre, (dock) så, att samma summa lik- 
väl blefve efter gårdatalet full. Men kronans tjänare, som voro 
ute mot rikets fiender och brukades till lands eller vatten, skulle 
för denna hjälpen vara fria, så länge de sålunda uti kronans 
tjänst stadde voro. Carl begärde därföre af undersåtarne, både 
af adel, präster och andra, som några hus eller gårdar i städerne 
ägde, att de ville sig till samma hjälp välvillige finna låta. 

I denna tillförsigt till stadsboarnes benägenhet att i månads- 
penningarnes ställe åtaga sig en så hög hus- eller gårdsskatl 

1) Om stadspr&steme gäller detta likväl endast i deras egenskap af 
löntagare, icke i deras egenskap af gårdsägare i städer. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 135 

fano sig Carl emellertid bedragen. I hvilka städer en dylik 
skatt blifvit åtagen ocb till bvilket belopp, är jag icke i stånd 
att upplysa; men däremot har jag funnit, att år 1608 icke denna 
skatt, utan månadshjälpen i räkenskaperna upptages för Gefle, 
Kalmar, Vesterås, Hernösand, Jönköping, Vexiö, Ekesjö, Hadiks- 
vall, Mariestad, Bogesnnd, Skara och Carlstad. I Stockholm har 
den troligen blifvit utgjord. 

Under Örebromötet, men atan att den oss bekanta skrift- 
vekslingen med rådet därom förmäler, började Carl äfven införa 
en annan finansreform, nämligen järntillverkniugens beskattning 
med tionde och motsvarande befrielse från andra skatter; en 
reform, hvilken han såsom hertig i sitt furstendöme infört. 

Genom ett bland bilagorna till Johanssons: Något om veder* 
laget för tackjärnstionden, sidd. 48—49, tryckt bref den 18 Fe- 
bruari 1608 till Nora, Lindes och Skinnskatte bergslag och ett i 
riksregistraturen afskrifvet, följande dag dagtecknadt bref till do 
två först nämnda bergslagerne föreslog Carl, att bergsmännen, 
mot befrielse från bytte- och bammarskatt, den hjälp, de dittills 
utgjort till månadspenningar, årligt skattejärn och de kol, som 
plägade för järnet utgöras, skulle utgöra hvart tionde pund af 
hvad Gud gåfve dem af berget, efter som de gåfvo vid Koppar- 
berget. Och den 26 näst följande Mars föreslog han allmogen 
i Vesterbergslagen och Bitsbergslagen jämte Skinnskattebergs- 
lagen det samma. I detta bref säges förslaget redan vara af 
Nora och Lindes bergslager antaget. Uti ett i Kammararchivets 
handlingar befintligt bref af den 28 Februari 1609 till Bitsbergs- 
lagen tVrmäler Carl, det han iVr någon tid sedan låtit skrifva 
bergsmännen till om samma förslag, och att han uppdragit åt 
Carl Bonde att därom med dem handla, men förnumit, att de 
icke därpå ville ingå. Denna motvilja förmodade han komma 
från de rikare, men mindre beskattade; och all den stund under- 
såtarne i de andra bergslagerne antagit förslaget och honom där- 
för betackat och han velat veta de fattigas som de rikas gagn 
och bästa och icke visste, med hvad skäl de (bergsmännen i 
Bitsbergslagen) sig därutinnan förvägra kunde, var det hans 
vilje och befallning, att de därefter af deras bruk utgjorde 
tionde, som ordningen utvisade; och hade han befalt sina fogdar, 
att de skulle den uppbära och sedan låta dem vara fria från alla 
andra utlagor. Följande dag, den 1 Mars, skref han ett i riks- 
registraturen afskrifvet, dylikt bref till Bitsbergs- och Nedra 



Digitized by 



Google 



136 Om utomordentliga penniogehjälper till kronan 

bergslagerne, där det också säges, att förslaget af alla de andra 
bergslagerne var antaget, att baos vilje och befallning var, att 
bergsmännen i de två bergslagerne skalle af sina brok utgöra 
tionde, samt att han befalt sin fogde att den uppbära och sedan 
låta dem vara fria från alla de andra utlagorna. 

Med förbigående af vidare detaljer inskränker sig detta ut- 
kast till uppgiften, att år 1611 tiondejärnet utgjordes i alla till 
nu varande Kopparbergs län hörande bergslager. 

Då året 1608 närmade sig sitt slut, och Carl i patent den 
1 December fann sig nödgad att begära en hjälp till det främ- 
mande krigsfolkets underhåll öfver vintern i städerne, en hjälp, 
som i patentet sades redan vara beviljad i Uppsala län, och om 
hvilken i Kammararchivets handlingar åberopas ett mandat af 
den 26 November och ett kungligt bref af den 29 i samma må- 
nad, begärde han af hvart fullgärds skatte- eller kronohemman 
och hvarje två hela frälsehemman, två halfva och fyra torp räk- 
nandes mot ett helt, dels uppgifna persedlar, dels tjugu öre och 
af prästerne för hvarje sekstiofyra bönder i gällen elfva mark. 
I några orter, såsom Ångermanland och Vesterbotten, utgjordes 
till och med hela hjälpen i penningar. Längre fram på vintern 
måste han, den 24 Januari 1609, åt utsedde gode män uppdraga 
att med präster och borgare underhandla om en hjälp till det 
belopp, som de för de sista seks månaderna af året 1608 bort 
i månadshjälp utgöra, och den 4 nästföljande Februari anbefalla 
underhandling med präster och borgare i Norrland om utgörande 
af ett helt års månadshjälp, alt detta på en gång. 

Då Carl emellertid hvarken på det ena eller andra af om> 
förmälda sätt erhållit de penningar, han behöfde, fann han sig 
nödgad att med begäran om ny penningehjälp åter vända sig 
till en riksdag, den i Stockholm på sommaren 1609 samlade, där 
det icke utan mycken svårighet lyckades att sammanjämka hans 
fordringar med det genom två föregångna regeringars misshus- 
hållning och mångåriga krig utarmade folkets fruktan för nya, 
utomordentliga penningeskatter. 

Det var två olika behof, för bvilka Carl af de då samlade 
ständerne den 20 Juli äskade utomordentliga penningebidrag. 
Först hemstälde han nämligen, att legationer skulle afsändas till 
främmande magter för utverkande af deras bemedling för fred 
med Pålen; och ville han, om detta förslag antogs, veta, hvar 
kostnaden till legationerna skalle tagas. Och för det andra frår 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 137 

gade baoy barn kriget, om det icke kunde komma till slut, skulle 
föras. 

Säsom ett indirekt medel att besegra, bland annat, motviljan 
mot utomordentlig penningebjälp till dessa bebof torde väl kunna 
anses det sammanträde, Carl följande dag boll med ständerne, 
där ban ordade först om Gustaf I:s förtjänster, byilka af stan- 
derne erkändes med löfte om bjäip att straffa dem, b vilka talade 
illa om denne konung, ocb vidare om arfföreningen, om Erik 
XIV:s ocb Joban 111:8 regeringar, samt om förbållandet i Revel 
år 1589 mellan sist nämnde konung ocb rådet. 

Hans önskan att fä utomordentlig bjälp till legationernas 
bekostande mötte likväl ett motstånd, som alls icke kunde beseg- 
ras. Redan den 24 Juli svarade ständerne, att bvad till sänd- 
ningebuds utredning ville beböfvas borde tagas af kronans ocb 
rikets uppbörd ocb ränta. Ocb eburu Carl, på samma gång ban 
förklarade sig vilja af rikets bergsbruk ocb årliga ränta därtill 
lägga så mycket, som mest möjligt kunde vara, ytrade fruktan, 
att detta näppeligen kunde räcka till, ocb därföre begärde, att 
ständerne måtte finna på medel, att legationerna med det första 
blefve stälda i verket, upprepade ständerne den *27 i samma 
månad, att kostnaden för legationerna borde efter gammal sed- 
vana af rikets (ordinarie) inkomst bestridas. Ocb efter motta- 
gande af detta svar afstod Carl från vidare yrkande af något 
särskildt bidrag till legationernas bekostande. Med uttalande af 
sin fruktan, att deras bekostande af rikets ränta ocb inkomst 
skulle fördröja deras afsändande, lofvade ban att göra sitt bästa; 
ocb den 1 Augusti förklarade ban sig skola på sin omkostnad 
låta sända dem till de orter, man förmodade kunna ske Sveriges 
krona till gagn. 

Annorlunda gestaltade sig naturligtvis förbandlingarne om 
krigsbebofvens fyllande. Om fred icke kunde erbållas, funno väl 
ständerne, såsom de den 24 Juli ytrade, att krigets utförande 
icke utan undersåtarnes bjälp kunde ske; men begärde på samma 
gång, att konungen ville låta göra en förordning, buru mycket 
godt ocb varaktigt, så väl inländskt som främmande, krigsfolk, 
både till bäst ocb fot, uti Lifland nödtorfteligen beböfdes, ocb 
därtill låta göra en afräkning, bvad det sig kunde belöpa dem 
uti Lifiand öfver vintern att underbålla ocb besolda, ocb sedan 
intet mera främmande krigsfolk beställa bit in i riket, utan att 
bvad folk, som anskaffades till ersättning för i Lifland timad 



Digitized by 



Google 



138 Oin utomordentliga penningehjälper till kronan 

afgång, skickades direkt dit; äfven som att en ordning gjordes 
på fänikornas storlek, hvarigenom befälets antal minskades. 
Där denna ordning blefve möjlig och dräglig, förmodades, att 
alla rikets ständer skulle finnas villige till att därtill utgöra en 
allmännelig hjälp, när månads- och mantalshjälpen blefve där- 
emot afskaffad och de yordo försäkrade att för alla ytermera 
utlagor alldeles blifva förskonade, så väl som ock att vara fria 
från ntskrifningar, med mindre högsta nöden och rikets tarf så 
kräfde. 

Ständerne fordrade således, såsom vilkor (ör ny bevillning, 
planmessig organisation af den aktiva hären, dess kvarstadnande 
på krigsskådeplatsen hela året om, fullständig beräkning af 
kostnaden för dess underhåll därstädes, samt det till afgångens 
ersättning värfvade, främmande krigsfolkets direkta försändande 
dit utan omvägen öfver Sverige. 

Carl, som fann ständernes hjälp till att underhålla ett viset 
antal krigsfolk högnödig, förklarade sig ense med dem, att det 
vore bäst, att det krigsfolk, som skulle brukas mot fienden, blefve 
städse där (i Lifland) kvar och härifrån försörjdes med underhåll. 
Men, efter sådant icke utan undersåtarnes hjälp kunde ske, be- 
gärde han, att riksråden ville öfverväga och betänka, huru myc- 
ket folk, både inländskt och utländskt, som kunde behöfvas till 
att göra fienden motstånd med, och sedan med de andra rikets 
ständer sig sammansätta och förena, hvad hjälp de därtill ville 
göra. Så kunde nndersåtarne blifva förskonade från ntskrifningar, 
dock att något folk af hvar landsände måtte utgöras, som kunde 
hålla vakt och vård om Sveriges fästningar, all den stund man 
på de främmande icke så fullkomligen kunde förlita sig, sum på 
de svenske. 

Förslaget om en ordning rörande fänikornas storlek bifölls. 
Månadspenningarne behöfdes icke, när en viss hjälp blefve bevil- 
jad, däraf krigsfolket kunde hafva sitt underhåll. 

I svaret härpå den 27 Juli begärde ständerne, det konungen 
skulle uppgifva, huru mycket krigsfolk i Lifland behöfdes, och 
erbjödo sig att därefter, som dem och riket kunde vara drägligt, 
utgöra en allmännelig hjälp, som med rikets årliga inkomst kunde 
förslå och därtill allena förvaras. 

Den 29 i samma månad svarade Carl åter, att till kriget 
behöfdes tre tusen främmande till häst samt ett tusen svenske 
och ett tusen finske ryttare, dess likes tre tusen främmande till 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och börjnn af det 17:de. 139 

fot och två tasen svenske knektar, som konde bevaka fästnin- 
garne. Hvad penningar som därpä ville löpa, kunde ständcrne 
låta efterräkna. 

I skrifvelse den 31 i samma månad erkände ständerne, att 
icke mindre folk behöfdes till kriget, än Carl angifvit, men be- 
gärde, det han ville i räkningekammaren låta göra en uträkning 
på deras besoldning. Sedan ville de vidare förklara sig, hvad 
hjälp de därtill kunde göra. 

Afven förnyades deras begäran om konungens försäkran, att, 
så länge samma hjälp blefve beviljad och samtyckt, de måtte 
från alla andra pålagor varda frikallade, och anhölls, att de icke 
af det främmande folket under tillkommande vinter i någon 
måtto med gästning eller annan tunga måtte blifva besvärade. 

Rörande förslaget att i räkningekammaren skulle öfverslås, 
hvad som ville behöfvas till så mycket krigsfolk, som namngifvet 
var, svarade Carl den I Augusti, att man måtte räkna så länge 
man ville, så var ingen annan räkning, än att, hvar det icke 
kunde komma till fred, utan så mycket främmande krigsfolk 
skulle hållas i marken, så ville därtill behöfvas om året seks 
eller sju tunnor guld, och ehvad ständerne ville det öfverlägga, 
eller det blefve i räkningekammaren öfverslaget, skulle det falla 
ständerne besvärligt nog. Men på det därmed icke måtte ske 
lång fördröjelse och ständerne förnima hans goda mening, begärde 
han af dem ingen mer hjälp, än som på sista riksdag i Norr- 
köping varit beviljad, allenast att de ville öka något därpå i 
spanmål och andra ätande varor och hvart l^jonelag öfver hela 
riket^ ingen undantagande, hvarken präster, borgare, krigsfolk 
eller bönder, fogdar, skrifvare eller hvad namn de hafva kunde, 
gifva en daler bonden (mannen) och en haJf hustrun. Sedan Carl 
sålunda ändtligen afgifvit ett bestämdt förslag till den af honom 
nödig ansedda, utomordentliga penningebjälpen, kom ordningen 
till de särskilda stånden att, hvart för sig, därpå svara. De 
gjorde det den 3 Augusti. 

Riksrådet och ridderskapet, som för sina personer och sin 
högst privilegierade fasta, lika som för sin lösa, egendom voro 
skattfria, och äfven för öfrig fast egendom icke själ/ve utgjorde 
skatt, ytrade, att hvad som af allmogen öfver hela riket kunde 
blifva beviljadt, ehvad parzeler det då heldst vara kunde, skulle 
ock deras bönder vara förpligtade att samma hjälp utgöra, efter 
konung Johans privilegier räknandes två hela frälsehemman mot 



Digitized by 



Google 



140 Om utomordentligra penningehjälper till kronan 

en skattegård) dock pä ta åre tid till görandes. Och begärde 
de, att frälsebönderne måtte, så länge denna hjälp oppå stod, vara 
fria från all annan tonga och ålaga, ehvad namn den heldst hafva 
kände. Därpå begärdes Carls försäkran, lika lydande med den, 
han dem i Norrköping gifvit. 

Prästerne uppräknade först, hvad de onder närmast före- 
gångna tid till fyllande af rikets behof bidragit. I städerne hade 
de, jämte bvar nionde tunna, som de af detta års nnderhåll 
skattat, för hvar sekstiofyra tunnor försträckt tio daler. På lands- 
bygden hade de, hvar och en, icke allenast gifvit iör då inne- 
varande år intill nästkommande Filippi och Jakobi den i Norr- 
köping till kriget beviljade månadshjälpen, utan ock årliga taksen 
med åtskilliga gärder och penningar till soldater, och sedan för- 
sträckt en varaktig häst och för hvarje sekstiofyra bönder tio 
daler*). Hvad angick den yterligare krigshjälp, som kunde be- 
höfvas, lofvade de att på ett eller tvägge år på följande sätt 
komma konungen till bistånd. Riskoparne och prästerskapet i 
städerne, som af spanmåls uppbörd hade sitt underhåll^ ville 
taksera efter som konungen kunde tänka dem drägligt vara. 
Hvad professores och skolmästare vidkom, anhölls, att de med 
utlagor, gästningar och andra besvär måtte varda förskonade, 
efter som kyrkoordningen innehöll och en gammal plägsed varit 
hade, på det de dess flitigare deras kall och ämbete skulle kunna 
uträtta. Sedan lofvade gemena prästerskapet på landsbygden, 
att de än yterligare, huru besvärligt det dem kunde vara, ville 
blifva på den föreskrifna (ft^rut skrifna) tiden vid den hjälp, som 
på sista riksdag i Norrköping beviljades. I lika måtto ville de 
under då innevarande år göra den hjälp, som konungen af hustru 
och bonde (man) begärde, nämligen seks mark. Dessutom ville 
de ock utgöra tör hvarje sekston fullgärdshemman, uti de per- 
sedlar, de kunde åstadkomma, så mycket, som en besitten bonde 
för sitt hela hemman till gärd vorde görande. Härvid anhölls 
dock, att de fattige präster, som sutto i (vid) starka (stora) 
landsvägar eller ock tÖr den landsorts skuld, där de bodde, någon 
synnerlig olägenhet eller ringa uppbörd hade, måtte i denna per- 
sedelgärd blott för hvarje tjngufyra fullgärdshemman i socknen 
utgöra så mycket, som en hel besitten bonde i åtskilliga persedlar 

1) TiodAlers-lånet begärde Carl både af stads- och landpräster genoin 
bref af den 28 Maj 1609. Det betalades af 1610 in uppbörd. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 141 

till gärden skoUe utgöra. Slutligen begärdes, det Carl ville låta 
dem blifva vid den försäkra n, som vid riksdagen i Norrköping 
gafs, så att de, så länge de måste undergå sådan besväring och 
tunga, sknlle blifva alldeles fria från årliga taksen, gästningen 
af krigsfolket och alla andra pålagor, såsom ock sina vanliga 
vederlag och stommar okvalde njuta ocb behålla. 

Borgarne upprepade i sitt svar först, b vad Carl den 1 Augosti 
af ständerne i allmänhet äskat, nämligen den hjälp, som på sista 
riksdagen i Norrköping blifvit beviljad (månadspenniugarne), alle- 
nast de ville därpå öka något spanmål ocb andra ätande varor, såsom 
ock af hvarje hjonelag bonden (mannen) en daler ocb en half 
hustrun. Sedan t))rklarade de sig därefter, som dittills, vilja utgöra 
den hjälp, som i Norrköping beviljades, oaktadt både på tull och 
veksel såsom ock många andra besväringar var i städerne mycket 
påökadt. Till förbätring å månadsbjälpen tillbjödo de af bvart 
i städerne besittet hjonelag en daler af bonden (mannen) ocb 
hustrun (i stället tt5r en daler af mannen och en halt af hustrun, 
som Carl begärt). Och därutöfver beviljades en skatt, bvilken i 
Carls skrifvelse af den 1 Augusti icke finnes omtalad, nämligen 
den redan i skrifvelsen den 18 Juni 1608 fordrade, men från 
däri begärda tre daler till en nedsatta fastighetsskatten. Att denna 
skatt till belopp af tre daler nu under hand af Carl blifvit äskad, 
är väl säkert. 

Efter anbudet af denna månads- ocb hjonelagshjälp ocb denna 
fastighetsskatt tillades : och detta på tu års tid, så framt det icke 
emellertid kan komma till fred och fördrag, hvarjänite betingades, 
att utarma, utlefvade och vanföra hjonelag icke med dessa utla- 
gor skulle betungas. 

Ett annat af Carl framstäldt beskattningsförslag möttes där- 
emot den gången med bestämdt afslag. Men, bette det, hvad det 
vidkommer, att de skulle gifva en mark af hvar[t] öre, som de 
voro skattlagde till (efter Stadslagens konungsbal k 19 kap. pr.), 
anhöllo de, att konungen ville hafva dem därför förskonade, heldst 
emedan den föreskrifna (förut omförmälda) hjälpen belopp sig 
icke allenast lika högt som månadsbjälpen, utan ock högre. De 
voro därföre i den tillfOrsigt, att, så länge denna hjälp varade, 
de hvarken med gästning eller andra pålagor i den tillkommande 
vintern eller eljest af det främmande krigsfolket måtte blifva 
besvärade, utan med konungens bref, såsom uti Norrköping skedde, 
varda försäkrade. 



Digitized by 



Google 



142 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

Krigsbefälet ytrade »in mening om hjälpen vara, att, eburn 
uti Norrköpings beslut uttryckligen förmäldes, att (blott) bvar 
någon af krigsfolket funnes, som hade större lust att vara hemma, 
än att söka fienden, han skulle med andra (skattskyldiga) under- 
såtsr hjälpa till att utgöra hvad som kunde blifva beviljadt att 
utföra kriget med, och all den stund de gärna ville låta sig bruka 

— hvar konungen det på rikets vägnar begärde, ville de 

likväl då icke dess mindre, så många som befälspersoner voro, 
förhjälpa därtill (till hjälpen) efter konungens begäran, som var: 
bonden (mannen) en daler och en half daler hustrun, uppå tu 
år allena. Men hvad gemena knektarne tillkomme (vidkomnie), 
hoppades krigsbefälet, att konungen, i anseende till deras fattig- 
dom, ville hafva dem med förberörda hjälp förskonade, dock där- 
med icke menandes dem, som konungen af gunst och nåd efter- 
låtit gården och (som) lågo hemma. De måtte deltaga i samma 
hjälp, undantagandes de, som i fiendeland voro eller nu kunde 
vara mot fienden stadde. Därjämte anhöllo de om en viss ord- 
ning, huru mycket de fattige krigsmän årligen både till lön och 
underhåll kunde hafva att förmoda. 

Allmogen erbjöd sig samma dag att fortfara med månads- 
hjälpen. Dock begärde han, att, i anseende till hemmanens olik- 
het, en jämkning dem emellan måtte ske efter utsädet Vidare 
erbjöd han, i stället för de af Carl fordrade hjonelagspenningarne, 
blott en daler af hvarje fullsätes skatte- eller kronohemman. Där- 
jämte beviljades af hvart sådant hemman en half tunna spanmål, 
två marker smör samt ett hälft lispund kött och fläsk. De af 
allmogen, som uti Norrlanden, så väl som de, hvilka uti skär- 
gården boende voro, begärde dock att, efter de hade små sädes- 
hemman, i stället för säd få gifva salt fisk, torr fisk och andra 
ätande varor, hvartill de kunde hafva råd och förmögenhet. Men 
af Dal och Värmeland beviljade allmogens utskickade, uti alla 
persedlar, med skjutsfärdspenningarne, för hvart fullsittet hemman 
fem daler. Denna hjälp var af samtliga allmogen beviljad på 
ett år allena. Och begärdes konungens försäkran, att, så länge 
denna hjälp varade, de skulle blifva förskonade med det främ- 
mande krigsfolket, som drog af och an i landet och gjorde dem 
mycket öfvervåld och orätt, såsom ock att de där bredevid blefve 
frikallade från alla andra (utomordentliga) pålagor. 

Redan dagen efter den, då dessa ständernes svar voro dag- 
tecknade, var Carl färdig med sina svar å de samma. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 143 

Med ondantag af det till krigsbefälet aflåtna vitna de alla 
om missnöje med de mottagna skrifvelserna. Särdeles synes 
detta missnöje hafva galt bevillningarnes inskränkning till en 
viss, kortare tid. Månadshjälpen, som han den 1 Aagusti äskat 
i hela dess vid Norrköpings riksdag bestämda utsträckning, efter- 
gaf han nn, så vidt krigsbefälet angick, och förkastade han, i 
öfverensstammelse med det i Örebro under vintern 1608 uppgjorda 
förslaget, alldeles i fråga om präste- och borgarestånden. 

Vid adelns förklaring om hjälpen, att hvad som af allmogen 
öfver hela riket blefve beviljadt också af dess bönder skulle utgö- 
ras, efter konung Johans privilegier räknandes två hela frälse- 
bönder mot en hel krono- eller skattebonde, lät han förblifva. 
Men han begärde samma hjälp h varken på ett eller tu år; utan, 
efter det var allas deras välfärd, måtte de själfve veta, när som 
behof gjordes, att mana sig därtill. Han begärde ingen hjälp 
af dem vidare, än som lagboken ntvisade; och voro de för den 
skuld ditkallade, att de skulle öfverväga och berådslå, hvad hjälp 
allmogen förmådde utgöra i de fall, som i lagboken voro för- 
mälda. De måtte för den skuld själfve betänka, hvad hjälp som 
kunde behöfvas. 

Med anledning häraf beviljade rikets råd samt ridderskapet 
och adeln den 6 Augusti^) tiondedelen af deras årliga uppbörd 
(att utgöras) uti penningar, de persedlar allena räknandes, som 
uti privilegierna förmäldes, efter denna värdering: för hvar tionde 
tunna spanmål 14 öre; för hvart tionde fat järn 6 mark; för 
hvart tionde lispund smör 12 öre; för hvar tionde årlig häst 3 
öre. Item af hvar hel frälsegård för månadshjäipen 6 mark, 
hjonelagspenningar 2 mark, spanmål en half spann; kött och 
fläsk fem marker och smör en mark. Af förläningarne hem- 
stäldes i konungens betänkande, antingen han ville alt eller hälft 
igenkalla eller ock den tionde delen. Dock anhöllo de, att lag- 
mans- och häradsböfdingedöme[n] icke måtte blifva räknade, 
såsom konungen tillförene lofvat. 



1) Samtliga ståndens den 6 Augusti dagtecknade beyillningar finnas, 
till ett helt sammanfattade, i Stiernmans Bihang till Riksdagars och Mötens 
Beslut, sidd. 268--270. Där sägs till slut, det hvart st&nd för sig i synnerhet 
begärde, att konungen Yille dem försäkra, att de icke ytermera med några 
ntlagor. så länge donna hjälp nppå stode, måtte blifva bctnngade, och att 
denna förbemälte hjälp af förbemälte samtliga ständer var beviljad i tu år att 
atgöra[s]. 



Digitized by 



Google 



144 Om utomordentliga penniugehjälper till kronan 

Jämtt^relsen mellan denna bevillning och den tre dagar fOrat 
erbjudna visar, att adeln mellan den 4 och 6 Augusti gjort sig 
närmare underrättad om Carls önskningar. 

Och därmed fortfor den äfven de följande dagarne. 

Bland de i Riksarcbivet l))rvarade handlingar angående 1609 
års riksdag fins en, icke af Stiernman bland Riksdagars och 
Mötens Beslut eller i Bihanget till de samma tryckt berättelse, 
som angår samtliga ståndens bevillningar, men har öfverskriften : 
Riksrådens, Ridderskapets och Adelns Svar anlangande hielpen 
till att utföra kriget med. 

Den är dagtecknad den 9 Augusti och innehåller, angående 
adelns bevillning: att, efter konungen genom sekreteraren Peder 
Nilsson gifvit till känna, det han begärde, att adeln skulle bevilja, 
att deras bönder för rikets höga tarf skulle nu denna gången 
utgöra för hvart hjonelag, som på deras gods boende voro, seks 
mark, lika med skatte- och kronobönder, de gärna beviljat, att 
deras bönder för den gången måtte utgifva förbemälde seks mark 
för hvart hjonelag, som på deras gods besntne voro. 

Dock på det att detta icke skulle falla deras bönder besvär- 
ligt, ville rikets råd och ridderskap själfve kvitta de tre mark 
med hvart hjonelag i bondens årliga utlagor. 

Item beviljade de ock, att för hvart helt hemman deras 
bönder af den förra hjälpen (månadspenningarne) skulle utgöra 
seks mark, såsom ock: spanmål en half spann, kött och fläsk 
fem marker och smör en mark. Slutligen tackades konungen, 
för det han ingen yterligare hjälp begärde, antingen af den tionde 
penningen eller af förläningarne, som de tillbjudit. 

Adelns den 6 Augusti lofvade, direkta bidrag till krigsbehof> 
ven hade Carl således efterskänkt mot beviljande af hjonelags- 
penningarne, efter den af honom föreslagna, allmänna regeln, 
äfven af de å frälsehemman boende hjonelagen. Han hoppades 
väl att genom denna bevillning erhålla mera, än genom den af 
adeln förut erbjudna tionde penningen och genom den indragning 
af förläningar, han ansåg möjlig och rådlig. Erfarenheten hade 
lärt honom, att de mest inbringande skatter voro de, som erlades 
af många. 

Hårdheten af den bjonelagen å frälsegodsen sålunda ålagda 
tunga lofvade adeln, som sagdt, lindra genom kvittning i bon- 
dens årliga, till honom erläggande utlagor af tre mark för hjone- 
laget; men han minskade månadshjälpen med de fyra mark, han 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 145 

visserligen lofyat att själf tillägga, men bönderne utgjort och 
bnsbönderne sedan dem till godo räknat. Ersättning för de såsom 
månadshjälp beviljade natnralierna lofvade adeln nu icke att 
lemna sina bönder. 

Prästernes den 3 Aagosti gjorda hemställan, att konungen 
skulle låta taksera biskoparnes och stadsprästernes spanmåls- 
underhåll, efter som honom kunde synas drägligt, afslog han föl- 
jande dagen, med förklaring, att biskoparne och (stads)prästerne 
måtte själfve utgifva hvad de ville och förmådde hjälpa. Ty där- 
före voro de dit kallade, att de med andra rikets ständer sådant 
öfverväga och berådslå skulle. Och landpräslernes förklaring, 
att de ville blifva vid den hjälp, som i Norrköping senast beviljad 
var, mötte han med påminnelse, att dem samtliga var nogsamt 
veterligt, att, efter bland prästerskapet var öfver den ordning, 
som i Norrköping beviljades, besväring, så att en part blefve för 
högt takserad (h varom likväl i skrifvelsen den 29 Februari 1608 
ingen klagan var nämnd), så vardt sedan beviljadt i Örebro, att 
de skulle utgöra efter mantalet, så att de skulle utgifva för 
hvart mantal, de i gället eller socknen hade, en mark; h var- 
före, om de ville låta det vid samma ordning blifva och därtill, 
såsom de tillbjudit, (gifva) af bonden (mannen) och hustrun 
seks mark och öka på med spanmål och (andra) ätande varor 
efter den ordning, de själfve uti deras svar omförmäit, så 
lät han sig det behaga och var därmed till freds. Men hvad 
de besväringar angick, som de anfört om taksering, hästepen- 
ningar och gärder, dess likes (om) professorer nes och skolmästar- 
nes underhåll, så kunde han därtill intet svara förr, än det var 
först afhandladt, som de varit dit kallade för. När det skett, 
ville han på besväringarne så förklara sig, att de intet skulle 
hafva orsak sig däröfver att beklaga. Här uppå ocb, som det 
synes, å några af Carl gifna, bestämdare löften svarade prästerne 
i deras den 6 Augusti dagtecknade bevillning, som hufvudsak- 
ligen innehöll, att biskoparne och prästerskapet i städerne, som 
hade spanmålsunderhåll, af det samma ville gifva hvar femte iunna^ 
att Carl tackades, för det han ville hafva deras fattiga lägenhet 
uti betänkande, som dagligen arbetade uti akademierne och sko- 
lorna, och bads, att det samma måtte ske med dem, som arbetade 
uti församlingarne i några ringa städer, där ganska liten hjälp 
och uppbörd var till att bekomma; vidare, att prästerne på lands- 
bygden beviljade: först mantalspenningar , nämligen för hvart full- 

Herg/alk : Oro otomordeniligft penningel\j&lp<>r till kronan etc. 10 



Digitized by 



Google 



146 Om utomordentliga penningebjälper till kronan 

gärdsbemman eller hel besutten bonde en mark, efter som i Öre- 
bro utlofvadt vardt, äfven som för hvar prästman och hans hnstrn 
seks mark penningar samt slutligen för hvarje sekstiofyra bönder 
och fullgärdshemman, som de hade uti sina gäll, så mycket i gärd, 
som fyra helbesittne skattebönder lofvat utgöra. Och tillade äfven 
landprästerne en tacksägelse till konungen, för det han uti sist 
inlagda skrifter lofvat vilja betänka deras lägenhet, som voro 
boende i fattiga landsändar, där stort mantal var och ganska 
ringa uppbörd, såsom ock deras lägenhet, som uti (vid) stora lands- 
vägar voro boende och intet vederlag hade af kyrkoherberget. 

Denna förklaring säges prästerskapet i ofvan nämnda berät- 
telse af den 9 Augusti hafva förnumit, att konungen låtit sig 
behaga. 

Borgerskapet svarade Carl den 4 Augusti, det han intet be- 
gärde, att de skulle utgöra den hjälp, som i Norrköping beviljad 
blef, utan ville hafva dem därför alldeles förskonade. Men det 
var hans mening, ait de skulle utgöra af hvart hus, gård eller 
tomt, där folk bodde, så väl i staden som på malmarne, en daler, 
och af hvart par folk, som uti städerne eller på malmarne fans, 
både besittne och obesittne, så framt de icke voro husarme, seks 
mark (i stället för de af borgerskapet den 3 erbjudna fyra); dess- 
likes af hvart öre, de lågo i skatt (för), seks rundstycken (i stället 
för de åtta, som borgarne den 3 nämnt såsom af Carl fordrade, 
och hvilka han nu funnit nödvändigt att nedsätta). 

Och där borgerskapet detta beviljade, så begärde han af 
dem ingen yterligare hjälp; utan skulle de då vara fria från hvad 
i Norrköping beviljades. Men det borgerskapet begärde, att de, 
medan samma hjälp varade, icke måtte blifva besvärade med det 
främmande krigsfolket, därtill var hans svar, att hvar borger- 
skapet med andra rikets ständer ville låta sig välvillige befinna 
den del att utgöra, därmed krigsfolket kunde blifva mot fienden 
underhållet och icke nödgas att, när det icke fick den del, det 
skulle hafva, komma hit öfver tillbaka, då kunde de blifva där- 
för förskonade. Och den 6 i samma månad erbjöd borgerskapet 
från städerne utom Stockholm så väl de hus- och tomtpenningar, 
som de hjonelagspenningar och de seks öre för hvart öre, de lågo 
i skatt (för), som han begärt. Men Stockholms borgare anhöllo 
att få blifva vid månadspenningarne och erbjödo till förbätring 
därpå så mycket, som förberördt var (hus- och tomt- samt hjone- 
lagspenningarne), all den stund Stockholms borgare icke voro 



Digitized by 



Google 



under I6:de århundradet och början af det l7:de. 147 

Bkattlagda som andra 8täder[8]. Enligt berättelsen af den 9 Au- 
gusti hade Carl låtit sig behaga detta de öfriga borgarnes svar, 
men icke Stockbolmarnes, hvilka då dock med de andra beviljat 
efter konungens begäran. 

Med krigsbefälets den 3 Augusti gifna svar förklarade Carl 
sig den 4 belåten. De, som sutto hemma och hade kronans går- 
dar, skulle af hvart bjonelag utgöra seks mark. Detta var min- 
dre än den 3 blifvit beviljadt. Och i öfverensstämmelse härmed 
sades i krigsbefälets bevillning den 6 Augusti endast, att så många 
både ryttare och knektar, som hemma voro af tåg och besutto 
några hemman, skulle vara förpligtade att utgöra hjonelagspen- 
ningar, nämligen seks mark, såsom ock alle andre, som hemma 
sutto och brukade gårdar, ingen undantagandes. Och den 9 Au- 
gusti förnam krigsbefälet, att konungen låtit sig deras förra för- 
klaring behaga. 

Bönderne gaf Carl den 4 Augusti det svar, att, efter allmo- 
gens fullmägtige gifvit till känna, att de ville blifva vid den 
hjälp, som i Norrköping beviljad blef, de, efter samma hjälp icke 
räckte till att utföra kriget med, måtte själfve öfverväga, huru 
de kunde komma en sådan hjälp till väga, hvarmed riket kunde 
blifva försvaradt och de behållne varda, det vare sig sedan litet 
eller mycket. 

Han lade dem ingen hjälp appå, utan hade för den skuld 
förskrifvit alla ständer dit, att de måtte själfve betänka, huru 
de kunde försvara sig mot deras fiender. Och såsom han icke 
var orsak till kriget, kunde han utan allas deras hjälp icke heller 
försvara riket. Och därföre hade han slagit dem före, att de 
skulle öka på den hjälpen, som i Norrköping var beviljad, med 
en daler för bonden och en balf för hustrun och något till ätande 
varor, så mycket de kunde tänka, att det ville behöfvas till att 
underhålla en sådan hop folk med, som han senast uti sitt svar 
namngaf. Ty med mindre folk kunde han ej försvara riket. 
Hvad angick besvären om de små gårdar, som lågo i lika tunga 
med de större, kunde ingen ändring däri ske utan en allmän 
skattläggning öfver hela riket; och där allmogen det begärde, 
ville han ställa sådant i verket, så snart säden var kommen i hus. 

Den 6 Augusti beviljade därefter allmogen att af hvart hel- 
gärds skatte- och kronohemman utgöra till (jämte) de tre daler, 
som de tillförene utgjort (månadshjälpen) med de två mark skjuts- 
färdspenningarne, för hvart hjonelag, så många som sutto på 



Digitized by 



Google 



148 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

hemmanet'), en daler (i stället (ör en daler af hvarje fallsätes 
skatte- ocb kronohemman, som den 3 Aagnsti erbjudits) och dess- 
utom af hvart hemman lika mycket spanmål, kött, fläsk och smör, 
som de redan bjudit. Men af Värmeland och Dal beviljades öfver 
de tre dalerna ocb de två markerna skjutsfärdspenningar, att 
utgöra af hvart hjonelag, så många, som i gården bodde, en daler 
och för fetaliepersedlar af hvarje hela sekston skattegårdar en 
okse. Och begärdes, att de, som förlamade och utgamle voro 
och intet brukade, måtte för samma bjonelagspenningar blifva 
förskonade. 

Med en daler för hvart hjonelag, som å skatte- och krono- 
hemman fans, var Carl naturligtvis lika litet belåten, som med 
den halfva daler, adeln den 6 Augusti lofvat såsom hjonelags- 
penningar af hvar hel frälsegård. Och samma berättelse, som 
omförmäler adelns den 9 Augusti gjorda medgifvande af seks 
mark för hvarje hjonelag å frälse hemman, upplyser ock, att 
skatte- och kronobönderne då beviljat de af Carl fordrade seks 
mark för hvarje bjonelag, som på hemmanet var boende, dock 
endast på ett år (lika som adeln inskränkt samma bevillning 
till den gången). 

I denna ofta nämnda berättelse af den 9 Augusti tillägges 
slutligen, att hvart stånd för sig begärde konungens försäkran, 
att de emellertid blefve fria från alla andra (utomordentliga) 
utlagor, såsom ock förskonades för utskrifningar, så mycket som 
möjligt var. Särskildt begärde prästerne, att de måtte blifva 
vid sitt vanliga uppehälle. 

Och sedan Carl så vida genomdrifvit sina fordringar, utfär- 
dade han redan följande dag, den 10 Augusti, ett så kalladt 
biafsked'), hvaruti han förklarade, att vi (konungen och stän- 
derne) oss så förenat, att vi vilja göra pålackarne och littanerne 
ett manligt motstånd^ så mycket efter tidens lägenhet ske kan, 
efter den ordning, som på nu varande herredag af meniga rik- 
sens ständer beviljad och samtyckt är. 

Och på det hans undersåtar, hvart stånd i synnerhet, måtte 
veta, att de med ingen yterligare hjälp eller pålaga skulle blifva 



1) 8å l&ses i Riksarcbiyets Yisserligen icke samtida af skrift. I StiernmaDS 
Bibang läses: sä mänga, som hemman besittia. 

2) Intaget i Stiernmans Bibang till Riksdagars ocb Mötens Beslut, sidd. 
271 — 272. Det här nedan anförande Riksdagsbeslutet kan läsas i bans Riks- 
dagars ocb Mötens Beslut, 1 : sidd. 633 — 636. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 149 

betangade, lofvade och tillsade ban i samma biafsked, att, så 
länge denna bjälp påstod, det vare då ett balft eller belt år, 
ringare eller längre tid, efter som lägen heterne knnde kräfva 
och ständerne ville bevilja till, de sknlle fbr alla andra pålagor 
vara fria och ingen yterligare bjälp af dem begäras, undanta- 
gandes hvad bjälp som uti dagsverken till Kalmar, Jönköpings, 
Elfsborgs, Viborgs och Revels befästningar knnde beböfvas efter 
den ordning, som därpå då var gjord. Uti det fem dagar se- 
nare af ofrälse stånden och krigsbefälet, utan rådets och adelns 
deltagande, utfärdade riksdagsbeslutet förmiiles naturligtvis icke 
något om rådets och adelns bevillning, och namnes icke heller af 
prästernes mera, än den, landprästerne sig åtagit. 

Borgerskapets upptages sådan den i berättelsen den 9 Au- 
gusti omtalas, med ett genom tryckfel (hvar tjenare i stället för 
herretjenare) vanstäldt tillägg om bjonelagshjälpens utgörande 
äfven af icke-borgare. 

Krigsbefälet säger sig hafva samtyckt, att så många af deras 
medel (?) som voro hemma och hade gårdar, skulle utgöra bjone- 
lagspenningar lika med prästerskapet och borgerskapet, nämligen 
seks mark af bvart bjonelag, hvaremot de andre, som ute stadde 
voro f%r riksens fiender eller ock inga gårdar hade, skulle för 
samma bjälp vara frie. 

Allmogens fnllmägtige sade sig för sig och sina medbröder 
hafva bejakat att utgöra, utöfver den hjälp, som i Norrköping 
beviljad blef, af bvart bjonelag, som på hemman fans, det vare 
sig skatte- eller kronohemroan, seks mark. 

Också spanmåls-, kött-, fläsk- och smörgärden omtalas med 
tillägg, att de, som uti Norrlanden och skärgården boende voro, 
skulle för spanmålen utgifva torr och salt fisk, och de, som på 
Dal och (i) Värmeland bodde, skulle för fetatiepersedlarne utgöra, 
bvarje sekston besittne bönder, en laggild okse. 

Någon tid, hvarnnder den beviljade hjälpen skulle utgöras, 
utsattes icke i detta beslut. Och om frihet från andra (utomor- 
dentliga) utlagor, under den tid samma bjälp utgick, talas där 
icke heller, naturligtvis af det skäl, att Carl fem dagar förut 
därom försäkrat ständerne. 

Adelns förhållande vid denna riksdag, så väl i fråga om den 
fordrade hjälpen, som i fråga om de af Carl framstälda förslag 
till nya konunga- och kyrkobalkar af allmänna landslagen, hade 
uppbragt honom. Han tilltalade ståndet med sådan häftighet, 



Digitized by 



Google 



150 Om utomordeutliga penninge hjälper till kronan 

att sinnesrörelsen ådrog honom ett anfall af slag, bvarefter han 
blott med svårighet kunde tala och själskrafterna voro försva- 
gade^). Och den svårighet, antagandet af hans beskattningsför- 
slag mött hos ofrälse stånden, hvilka icke heller i afseende å 
hans nämnda lagförslag gått honom, så som han väntat, till mötes, 
hade säkerligen också medverkat till hans förstämning. 

I frågan om den till kriget nödiga hjälpen hade han dock 
hufvudsakligen vunnit hvad han önskat. Och kort efter riksdagens 
siat utfärdade han för utsända kommissarier fullmagter att, bland 
annat, besörja om debitering och uppbörd af hjonelags- samt hus- 
och tomtpenningarne. 

Dessa fullmagter äro dagtecknade den 18 eller 20 Augusti. 

Med den förra dagteckningen fins i Eongl. biblioteket en 
tryckt fullmagt, ämnad för de till Östergötland skickande, för 
hvilkas namn rum är lemnadt öppet, och i Carl Sandbergs Sam- 
ling R i Eammararchivet en kopia af den för Norrlandskommis- 
sarierne utfärdade; med den senare den i riksregistraturen af- 
skrifna fullmagten för de till Uppland skickade. 

Därutur förtjänar att här omförmälas, först: att seks mark 
hjonelagspenningar skulle uppbäras af de hjonelag, som någon 
del uti ägorna i hemmanet hade att bruka, det vare sig då helt, 
hälft eller torp, skatte-, krono- eller frälsehemman, samt att, där 
på hemmanet icke fans ett par folk, utan antingen enkling eller 
enka, enklingen skulle utgöra en daler och enkan en half: ett 
af Carl egenmägtigt gjordt tillägg till hvad vid riksdagen var 
beviljadt, ett tillägg, som han ville hafva ansedt för en mildring, 
i likhet med den, som verkligen gafs genom skattskyldighetens 
inskränkning till dem, som hade någon del i ägorna att bruka. 
Vidare må anföras befallningen, att med krigsfolket skulle så hand- 
las, att de, som hemma voro och hade gårdar, skulle utgifva 
hjonelagspenningarne för hvart pär folk, som på hemmanet fans; 
och slutligen, att i städerne hjonelags- samt hus- och gårdpennin- 
garne skulle utgöras så väl af dem, hvilka sutto i hyrda hus och 
gårdar, som af dem, hvilka hade egna hus, samt att de först 
nämnda måtte uti deras huslega afkorta så många penningar, 
som de för huset utgifvit, hvar de sig icke annorlunda med sina 
husvärdar förlika kunde, äfven som att hvarken herretjänare eller 



1) Qeijer, Svenska folkets historia» 2: sid. 387. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 151 

andre, som ati städerne bodde, skalle från bjonelagspenningarne 
vara fria, ntan alle, som icke voro basarme, dem åtgöra. 

I nn varande Kopparbergs län äskades i allmänbet kol eller 
ved i bjonelagspenningarnes ställe. 

1 Eammararcbivets Vestmanlandsbandlingar, 1610) N:o 8, ocb 
1611, N:o 21, finnas om bjonelagspenningarnes åtgörande i större 
delen af detta län en ordning, och i bandlingen 1609, N:o 4, 
om deras utgörande i Vesterdalarne ocb Vesterbergslagen en 
dylik. 

Enligt den förra skalle för seks mark bjonelagspenningar i 
Österdalarne oeb Kopparbergslagen åtgöras af dalkarlarne två 
stafram grafveved, men af bergsmännen två stigar kol, dock att, 
där de skattskyldige icke både tillgång till ved eller kol, de 
från konangens kolmilor skalle framföra tre stigar kol. I Bits- 
bergslagen samt Nedra bergslagen skulle däremot för seks mark 
bjonelagspenningar utgöras ett stafrum långved ocb en stig kol. 

Bergsmän, tägtekarlar, bandtverkare ocb köpmän på Falun 
vid Kopparberget skulle däremot utgöra bjonelagsbjälpen i reda 
penningar, äfven som, emedan de, som det heter, räknades lika 
med stadsboar, bus- eller gårdsskatten, fyra mark eller i deras 
ställe en ocb en balf stigar kol. 

I Hedemora stad, som den bär kallas, skulle ock för bvart 
bjonelag åtgöras seks mark ocb för bvar gärd fyra mark. 

I samma ordning apprepas äfven, att för denna bjälp ingen, 
b varken KMts, furstlig eller adelsmäns tjänare, skulle vara fri, 
otan endast ryttare ocb knektar, som voro på tåg mot rikets 
fiender. 

Enligt den andra ordningen skulle för seks mark bjonelags- 
penningar utgöras i öfvergället af Vesterdalarne (Lima ocb Mal- 
ang) två, ocb i yttergället (de nedra socknarne) tre stafrum 
grafveved, men i Vesterbergslagen (Orange samt Norr- ocb Söder- 
bärke) tre stigar kol. 

I bägge ordningarne tillades, att enkling blott skulle utgöra 
fyra ocb enka blott två mark, bvilket i den först nämnda ord- 
ningen sades gälla både för städer ocb bygden. De utgjordes 
på samma sätt som bjonelagens. 

De af 1609 års riksdag utverkade; utomordentliga hjälperna 
visade sig emellertid otillräckliga för bebofven. Den 29 Novem- 
ber samma år skref Carl till riksråden, att han förut talat med 
dem om felen i Norrköpingsordningen ocb till rådens vidare 



Digitized by 



Google 



152 Om utomordentliga penningebjälper till kronan 

betänkande föreslagit, det bvar oeb en skalle bjälpa, efter som 
ban var förmögen till och både hästar, oksar, kor, får ocb annan 
boskap. Na syntes bonom likväl bätre, om bvar gåfve som ban 
både folk. Hans mening var, att månadspenningarne skalle all- 
deles afläggas ocb bonden gifva för bvar dräng bfver femton år 
två mark ocb för bvar piga en mark, ocb den, som intet folk 
både, blott åtgöra bjonelagspenningarne. Hvad för legofolket 
gafs, kände på deras lön afkortas. Ocb rådplägningarne ledde 
till atfdrdande af ett öppet bref den 24 Febraari 1610, bvarige- 
nom månadspenningarne allmogen eftergåfvos, mot det bönderne 
gåfvo två gånger om åreiy första gången na stråks, för sig själfva 
fyra ocb för bastrarna två mark samt för hvar dräng två ocb för 
hvar piga en mark. På bösten skalle lika mycket erläggas. 

Men bvad prästerskap ocb borgerskap angick, stadgades, att 
de skalle blifva vid den ordning, som på berredagen i Stockbolm 
senast blef gjord. Allena (I) skalle de ock lika med allmogen 
gifva för hvar dräng^ de både i gården eller boset, två mark ocb 
för hvar piga en mark^). 

Ocb äfven andra medel till bebofvens fyllande, atom de af 
riksdagen beviljade, fann ban sig 1609 nödgad att påtänka. I 
tryckt patent af den 16 Joli 1610 sade ban sig i detta föregångna 
år bafva genom öpna bref låtit påbjada, att alle, som både 
tiondespanmål i förläning, skalle gifva tredjedelen däraf tillbaka 
igen till krigsfolkets befordring. Ocb ban varnade dem no att 
efter den dagen icke befatta sig med denna tredjedel. Den, som 
det gjorde, skalle mista alt sammans. 

Men äfven dessa atvägar till den tryckande bristens afbjäl- 
pande fann Carl otillräckliga, då ett nytt krig botade från Dan- 
mark, ett krig, så mycket farligare, som Kristian IV med sitt 
råds i Juli 1610 lemnade bifall, rörande tvistefrågorna mellan 
bonom ocb Carl, med tryckta skrifvelser vändt sig till Sveriges 
ständer ocb så medelst sökt genom inre splittring försvaga dess 
motståndskraft. 

Ocb för att erbålla, icke blott de penningar ocb lifsmedel, 
otan äfven ocb framför alt det manskap, som till detta krig 
erfordrades, måste Carl, bvilken på samma gång kände sina 
kropps- ocb själskrafter hastigt aftaga, kalla rikets ständer till 



1) I rikflregistrataren år blott det till Södermanland atfårdade brefret 
afskrifyet. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århaudradei och början af det 17:de. 153 

611 riksdag, hvilken 1610 i slatet af November i Örebro samman- 
trädde. 

Med kännedom om landets genom långa krig och föregående 
regeringars missbnsbållning bårdt medtagna krafter ocb med 
minne af 1563—1570 årens till lands så olyckliga krig förordade 
dessa ständer visserligen genom framställningar, dem Carl otå- 
ligt afvisade, de medel, de ansågo tjänligast till fredens bibebål- 
lande med Danmark, hvilket, äfven om Carl till dessa medels 
brnk samtyckt, torde varit omöjligt, då Kristian sade sig hoppas 
att genom kriget antingen nndertvinga Sveriges rike sin ocb 
Danmarks obediens och dominio eller åtminstone så takta dess 
konang, att Danmarks rike en gång för alla skulle, som ban 
bebagade ytra sig, vara tryggadt mot svenskens skadliga ocb 
listiga praktiker^). Men samma ständer voro å andra sidan en- 
hälliga i föresatsen att till försvar mot Danmark, om detta anföll 
Sverige, anstränga sina ytersta krafter. 

Efter sin vana inskränkte sig Carl den 1 December till en 
allmän fråga om medlen till krigets förande; och därpå svarade 
ständerne lika obestämdt. 

Adeln ytrade den 4 i samma månad, att så mycket krigs- 
folk, som man kunde tänka vara behöfligt ocb rikets ständer att 
appebålla kunde drägligt vara och hädan kunde utan denna 
landsorts ocb gränsens förblottande umbäras, borde sändas till 
krigsskådeplatsen i Lifland och Ryssland ocb de fienden närma- 
ste fåstningarne förses med sina behof, samt att den icke tviflade, 
det bvar ocb en efter råd ocb förmögenhet ville bidraga till 
krigsfolkets nödtorftiga uppehälle. Han synes altså bafva trott 
kriget med Danmark kunna undvikas. 

Uti sin den 6 December till samtliga stånden aflåtna skrif- 
velse ytrade Carl, det han begärde ingen kontribntion utaf me- 
niga rikets ständer, ntan begärde, att de ville blifva vid de hjone- 
lagspenningar, som då pålagda voro, och att, där de därvid 
ville blifva, drängar och pigor måtte skrifvas ifrån deras tio dr, 
samt att adelns bönder måtte af hjonelagspenningarne göra lika 
mot skatte- och kronobönder och deras drängar och pigor (också) 
skrifvas från deras tio år och penningarne därefter utgifvas, 
hvaremot ban ville låta falla rusttjänsten, som adeln af sina arf 
vegods borde hålla. Och den 10 i samma månad uppsatte han 



1) Syeriges illustrerade historia, 3: sid. 457. 



Digitized by 



Google 



154 Om utomordeotliga penningehjälper till kronan 

till ständerne ånyo några pankter, af h vilka den första angick 
hjonelagspenningarne ocb innehöll det samma, som skrifvelsen 
den 6; men den andra äskade, att i rikets tjänst måtte uttagas 
både af frälse-, skatte- och kronobemman i knektetjänsten af 
dem, som minsta hemman besotto ocb ej rantade mer än seks 
mark, ocb att dessa sålunda uttagne knektar skulle hafva sina 
hemman fria, såsom ock vara fria från hjonelagspenningarne 
för sig, hustrur, barn, drängar och pigor, men låta sig brukas, 
bvar konungen dem på rikets vägnar täcktes bruka. Men hvad 
folk, som således blefve uttaget på Åland ocb Öland, uti Tören 
(Södertörn), i Roslagen och på Värmdön, såsom ock i skärgår- 
den längs utmed sjösidan, skulle blifva brukade på skeppsflottan. 
En sådan utskrifning kunde blott vara nödig för ett danskt krig, 
hvarpå Carl sålunda visade såsom oundvikligt. 

Härpå svarade rådet och adeln den 12, att de till allmogen 
hemstälde att betänka hvad angick hjonelagspenningarne och 
den ålder, vid hvilken drängar ocb pigor skulle börja dem 
utgöra; men såsom stridande mot deras privilegier undanbådo 
de sig frälselandböndernes förpligtande att utgöra lika hjälp som 
skatte- och kronobönder, utan anböllo, att uti den hjälp^ som 
dräglig vore och däraf allmogen blefve beviljad och på en viss 
tid vedertagen, två frälse helgärdsbönder måtte blifva räknade 
mot en belgärds skatte- ocb kronobonde och icke, såsom i detta 
år på många orter skett, frälsebönder ne blifva gjorda lika med 
skatte- och kronobönder. 

Vidare sades, att bvar alle frälsebönder, som besutto så små 
hemman, att de icke utgjorde större skatt, än seks mark, skulle 
skrifvas till knektar och sedan njuta frihet för alla utlagor, så 
vore omöjligt, att frälset kunde blifva behållet, särdeles de, som 
i Vestergötland och Småland hade sina gods, såsom där icke 
heller annat ville följa, än att hemmanen blefvo på lyktone öde 
och husbönderne sin årliga skatt och ränta samt kronan sin till- 
börliga rusttjänst kvitte. De försågo sig därföre, att konungen 
ville låta dem, så väl i förberörda punkter, som i alt annat, 
njuta och utan något hinder ocb intrång behålla Sveriges be- 
skrifna lag, alla välfångna privilegier och goda, gamla sedvänjor, 
efter den försäkran ocb löfte, som han hade i Norrköping och 
vid sin kröning meniga rikets ständer och särskildt ridderskapet 
både skriftligen och muntligen gifvit. Men så framt man med 
allmogen kunde handla, att bvarje tio fullsätes krono- och skatte- 



Digitized by 



Google 



under 16:de ftrhandradet och början af det 17:de. 155 

bönder utgjorde en knekt, voro de till freds, att ock deras frälse- 
bönder, byarje tjnga, en knekt utgjorde, ^ock att frälset skrefves 
tillsamman med frälset, och att alle, som till dagsverken änder 
adelns sätesgårdar på en mil (nära) lågo, efter privilegierna med 
Qtskrifning fl^rskonades. 

Med detta svar var Carl naturligtvis icke nöjd, och då han 
icke heller fann de andra ståndens svar tillfredsställande, försökte 
han hvad genom ett mnntligt vädjande till ständernes lojalité, 
liknande det 1609 använda, knnde uträttas. 

Detta skedde den 13 December, då han, omgifven af sina 
bägge söner och hertig Johan, samtalade med ständerne och af 
dem erhöll ny trohetsförsäkran samt därefter lät npptäljas, huru 
mycket krigsfolk Sverige förmådde, både det, som ute brukades, 
och det, som hemma var, och slutligen frågades, hvad hjälp de 
göra ville. 

Det var samma dag, då han mottagit rådets och adelns omför- 
mälda svar; och samma dag gaf han också sitt svar på det samma. 
Han förklarade sig till freds med, att adelns bönder skulle räk- 
nas två mot en skatte- eller kronobonde och därefter utgöra deras 
hjonelagshjälp både iör bonden, hustrun, drängen och pigan, dem, 
som voro öfver deras tio år. Huru mycket en skatte- eller krono- 
bonde utgjorde, det hade rådet och adeln att se af det svar, han 
låtit gifva gemena allmogen. Såsom ett medel att fOrmå adeln 
till större medgörlighet tillade Carl, det han af adeln ville hafva 
igen de årliga hästar, som det på Norrköpings herredag blef 
adeln och ridderskapet efterlåtet att behålla; och därefter fram- 
stälde han ånyo den fordran, att af adelns bönder måtte, lika 
som af krono- och skatte-, tagas i kronans tjänst de, som minsta 
hemman besutto och intet rantade öfver seks mark, hvilka sedan 
skulle vara fria från bjonelagspenningarne, både för sig, hustrur 
och barn samt drängar och pigor, som i de förra öfverlevererade 
punkterna var förmäldt. 

Följande dag, den 14 December, tackade rådet, ridderskapet 
och adeln, för det konungen förklarat sig till freds, att deras 
landbönder, efter som tillförene varit och de voro privilegierade, 
blott skulle utgöra hälften mot skatte- och krono-, samt begärde, 
det sådant måtte blifva häradsfogdarne pålagdt, att de icke där- 
emot gjorde adelns bönder orätt, efter som de sådant både an- 
modat (?) och gjort af eget bevåg. Men de två årliga hästarnes 
indragning begärde de slippa, så länge denna hjälp påstod. När 



Digitized by 



Google 



156 Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

6ad balpe riket till någon stillhet och de pålagor, som då en 
lång tid varit, kände afskaffas, måste adeln nöja sig, där konun- 
gen indroge dessa hästar. Om ntskrifningen kände adeln sig 
icke annorlnnda förklara, än den i sitt förra svar gjort, så framt de 
skalle knnna blifva behållna och konnngen och kronan någon tjänst 
göra. Härmed bådo de konungen vara till freds och icke vidare 
på dem tränga, atan anse deras lägenhet ocb batVa dem med en 
sådan stark och odräglig ntskrifning förskonade, såsom ock låta 
deras landbönder, som på en mil nära sätesgårdarne lågo, efter 
privilegierna fria från ntskrifning. Annars visste de icke, hora 
de skalle kanna braka sina afvelsgårdar, eller bura deras land- 
bönder, som lågo änder sätesgårdarne, skalle kanna blifva be- 
hållna. 

Den 16 sades rådet och adeln, att de skulle utgöra af fräl- 
set den tionde man, så att det lupe till ett tusen man af hela 
ridderskapet och adeln i Sverige, Finland undantagandes. Och 
sedan äfven fordringarne på krigsfolks anskaffande af präster 
och borgare blifvit omförmälda, tillades: och var med denna ord- 
ning så ment, att där en knekt eller båtsman, anten af det ena 
ståndet eller af det andra, dock allmogen undantagandes, blefve 
död, skulle den af adel, den af prästerskap och den (de) af bor- 
gerskap skaffa åter en i staden igen i konungens tjänst, som 
duglig och tjänlig var. Och där aftåg skedde, då skalle hvar 
adelsman föda sin, hvar präst hafva sin knekt till borgeläger 
och hvarje tio borgare sin båtsman försörja. Men däremot skalle 
ridderskapets ocb adelns bönder i den hjälp, som allmogen gjorde, 
vara två emot en skatte- och kronobonde. De två årliga bä- 
starne, som deras bönder borde utgöra, skalle de ock efter Norr- 
köpings beslut blifva fria för. Men rusttjänsten för sina arfve- 
gods skulle adeln hålla och utgöra. 

Dagen därpå, den 17, svarade adeln på Carls fordran, att 
de af sitt frälse skulle utgöra af hvar tio landbönder en knekt 
och denne försörja med kost, kläde och penningar samt, där 
han dog, skaffa en annan i stället. 

De sade sig därpå icke annorlnnda kunna sig förklara, än 
de i de två redan afgifna svaren gjort, att de begärde, det de- 
ras landbönder, så många som under deras sätesgårdar på en 
mil nära till dagsverken lågo, måtte efter privilegierna vara från 
all ntskrifning fria. Eljest där någon laglig och skälig ntskrif- 
ning blefve af allmogen samtyckt, voro de till freds, att deras 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 157 

andra landbOnder, som dem från lägne voro, måtte också blifva 
inräknade och skrifvas af dem, dock med de vilkor, som i deras 
förra svar voro anförda, och att tjugu frälsebönder räknades mot 
tio kronobönder, såsom ock att samma utskrifning måtte ske en 
gång och icke flera, att den utskrifne måtte levereras kronan i 
händer, och icke adeln eller dess landbönder någon yterligare 
kostnad på honom göra, än den allmänna hjälp, som där (i Öre- 
bro på riksdagen) beviljad blefve. Ty att de skulle efter hans 
död skaffa en annan eller något mera på honom kosta, kunde, 
såsom privilegierna och rusttjänstordningen emot, icke bifallas. 
De bådo konungen icke vidare därmed på dem tränga. 

Detta svar lärer den 19 December blifvit lemnadt till Carl, 
hvilken därpå svarade, att han af ridderskapet och adeln intet 
mer begärde, än att de skulle göra sin rusttjänst, som de för 
sina frälsegods pligtige voro. Den tionde af deras frälsebönder 
begärde han dock i sin och rikets tjänst; och den ville han själf 
försörja med kläde, penningar, byssor och värjor. De två årliga 
bästarne ville han nu hafva igen; och sedan skalle ridderskapet 
och adeln af deras bönder ingen annan hjälp göra. 

Den 20 svarade rådet, ridderskapet och adeln, att, efter 
konungen samma dag gifvit allmogen det afsked, att de skulle 
utgöra, kronan till hjälp, hvar skattebonde en tunna spanmål och 
tre mark penningar och sedan blifva från alt annat förskonade, 
vore rådet, ridderskapet och adeln till freds, att deras landbönder 
utgjorde halfparten däremot; men (hvad angick) att en knekt 
skalle utskrifvas af hvarje tio frälsebönder och sedan levereras 
kronan i händer, bådo de, att deras landbönder, som på en mil 
nära deras sätesgårdar till dagsverken lågo, mätte efter privile- 
giernas innehåll och lydelse för all utskrifning vara fria. Att af 
de öfriga, som lågo fjärrar(e) från, hvar tionde skulle utskrifvas 
till knekt, medgafs, dock att det skedde en gång och icke flera, 
såsom ock att till utskrifningen förordnades ärlige, beskedlige 
män, som utan veld och gåfvor stode den samma före, och att 
i fullmagten måtte införas, att hvars och ens gods måtte i hvar 
landsända blifva tillsammans räknade, så, att knektarne måtte 
af hvars och ens gods tagas, efter som han hade många eller få 
tilly och icke all tunga hänga på en, som understundom plägade 
ske. Rusttjänsten ville de efter Sveriges lag och sina adeliga 
privilegier hålla, allenast att, efter de i föregångna år lidit stor 
skada både på sina hästar och rustningar och en part bekommit 



Digitized by 



Google 



158 Om utomordeutliga penningehjälper till kronan 

litet, meHta parten intet tillbaka igeo, konnngen ville i så m&tto 
ramma deras bästa ocb all ting så laga, att de knnde blifva 
bebållne 

Härmed öfverensstäinmer deras samma dag dagteeknade, 
af Stiernman, i Riksdagars och Mötens Besiat, 1 : sidd. 636 — 637, 
intagna försäkran sä vida, att däri ntskrifning medgafs från bvar 
tionde adelns arf- ocb egna gård af en daglig karl, som minsta 
hemmanet besatt, en ntskrifning, som likväl blott fick äga ram 
atom fribetsmilen ; hvarjämte ock lofvades frälseböndernes del- 
tagande till hälften ati den hjälp, som allmogen där på riksda- 
gen beviljat, samt rasttjänstens åtgörande af arfvegodsen efter 
privilegiernas lydelse, när konangen den fordrade. 

Skriftvekslingen mellan Carl och ofrälsestånden var icke 
behagligare. 

Frästeme y t rade den 4 December, att de kände sig skyldiga 
att, så länge fienden till fred var obenägen, så mycket dem möj- 
ligt ocb drägligt var, hjälpa till krigssakerna. Dock bådo de, 
att konangen, såsom han dittills gjort, ville anse bvars och ens 
vilkor och lägenhet; att ntlagorna så måtte påläggas, att bvar 
och en knnde sig ocb sina nödtorfteligen försörja och således göra 
sitt kall och ämbete. Rikets bas och gränser ansågo de böra 
med inländskt krigsfolk nödtorfteligen besättas. Carls samtliga 
stånden den 6 i samma månad gifna svar är redan anfördt. 

I fjärde pankten af hans den 10 författade pankter ytrades, 
att, efter prästerskapet öfver hela Sverige vore sjn bondra tjoga- 
seks, som gäll hade, så begärde han, att bvar präst skalle hålla 
en knekt med kost, kläder och penningar; men med bössor ocb 
värjor ville han själf dem försörja. 

Och efter gäl len voro olika, en part hade stora gäll och 
kände hålla flera (knektar), måtte de därom förlikas så, att den, 
som hade större gäll och mera mantal, halpe dem, som mindre 
gäll och mindre mantal hade. 

Den 11 svarade prästerskapet på denna pankt och på Carls 
svar af den 6, att det gemena prästerskapet på landsbygden 
samtyckte att för bvart fallgärds mantal, som de knnde hafva i 
sina församlingar, åtgöra en mark penningar (de i Örebro 1608 
mindre formligt, men i Stockholm 1609 fällt formligt beviljade 
mantalspenningarne) oeh därtill en gång om året (icke två, så- 
som Carl fordrat) åtgöra hjouelagspenningar, nämligen Kr kyrko- 



Digitized by 



Google 



under 16:de ärbundradet och början af det 17:de. 159 

herden fyra, för bustrnn två, samt för bvart legohjon, de kände 
haCva i sin tjänst, ocb (som) vore femton (icke blott tio) år gam- 
malt, nämligen för en dräng två ocb för en legopiga en mark. 
Ocb all den stund de af sina åbörare för deras fattigdoms skald 
både ringa appbörd, bådo de konangen, att ban med denna bjälp 
läte sig nöja ocb med knektar ocb knektebjälp dem förskonade. 
Hvad den bjälp anginge, som prästerskapet i städerne till krigs- 
sakerna skulle utgöra, bådo de konungen låta sig nöja med hvar 
femte tunna af deras underbåll, efter som i Stockbolm på näst 
förledna riksdag blef beviljadt ocb samtyckt. 

Vidare tackades Carl, för det ban i förledna år efterlåtit, att 
professores i Uppsala ocb skolmästare, rectores ocb conrectores i 
skolorna för sitt mödosamma ocb dagliga arbetes skuld blefvo 
frikallade från all taksering ocb andra pålagor, bvilket de dittills 
icke både njutit, utan, så väl som andre, af sitt underbåll måst 
taksera. Prästerskapet bad därföre, att konungen ville låta dem 
njuta bans kungliga tillsägelse till godo. Än vidare anbölls, att 
capitulares ocb professores i Uppsala skulle få några kyrkober- 
bergen sig tillagda, ocb att det till tretio studenters underbåll i 
Uppsala beviljade anslaget måtte befrias från att däraf, såsom 
under de två sista åren, lemna en tredjedel till kronans bebof. 

Härpå svarade Carl med förnyad fordran^ att prästerskapet 
jämte den erbjudna marken för bvart helt mantal i deras gäll 
ocb socknar skulle i bjonelagspenningar två gånger om året erlägga 
en daler för prästen, två mark för hustrun, två mark för hvar 
dräng ocb en för hvar piga, drängarne ocb pigorna räknade från 
deras tio år, ocb med fordran att prästerskapet för bvarje femtio 
bönder i gället skulle till båtsman på skeppsflottan skaffa en där- 
till duglig ocb tjänlig karl. 

På dessa fordringar förklarade sig prästerne den 14 Decem- 
ber icke kunna ingå. De vidböllo sitt den 11 gjorda anbud af 
mantals- ocb bjonelagspenningar, tillade, att de ville för bvarje 
femtio fullgärds mantal, som de kunde i sina församlingar hafva, 
till båtsmäns ocb skeppsfolks utredning gifva en tunna spanmål, 
och anhöllo, att konungen måtte därmed vara nöjd och tillåta 
dem resa hem till sina församlingar för den stora, tillstundande 
högtidens skuld. 

Denna anhållan uppfyldes dock icke. Den 16 December 
fordrade Carl å nyo, att hvar präst, som hade gäll, skulle till 
kronans tjänst skaffa samt med kost, kläder och penningar hålla 



Digitized by 



Google 



160 Om utomordentliga penningebjälper till kronan 

CD karl, som han ville förse med vapen. De, som hade större 
gäll, skulle biträda dem, som hade mindre. Dock skalle karlen, 
som det nu bette, skaffas antingen till knekt eller till båtsman. 

1 afseende å hjonelagspenningarne fann sig Carl af samtliga 
ofrälse ståndens ihärdiga vägran att ingå på den orimliga for- 
dran af denna skatts erläggande för drängar och pigor, från det 
de fylt tio år, föranlåten att i detta svar höja i fråga varande 
ålder till tolf år. Med mantalspenningarne var han nu, som 
förut, nöjd. 

I skrifvelse den 19 December vidböllo prästerne anbudet af 
mantalspenningarne och beviljade hjonelagspenningarnes utgö- 
rande två gånger om året, men för drängar och pigor dock icke 
förr, än de fylt femton år. Krigsfolk ansågo sig prästerne icke 
i stånd att skaffa, men erbjödo sig i stället att en gång om året 
utgöra den bjälpgärd, som i Stockholm på sist hållna riksdagen 
(1609) blef beviljad, nämligen efter hvarje sekstiofyra fullgärds- 
hemman i deras församlingar två tunnor spanmål, tre lispnnd 
kött och fläsk samt åtta marker smör. Sin begäran att få resa 
hem förnyade de. 

Därpå svarade Carl, att hvar präst öfver hela Sverige och 
Finland skulle antingen i knekte- eller båtsmanstjänsten hålla en 
varaktig karl, den konungen själf ville försörja, löna och bevara. 
Sedan skalle de vara fria för all yterligare hjälp. Men däremot 
ville han hafva hal/parten af all den tionde^ som allmogen gjorde 
prästen. Detta prästerne den 21 December lemnade svar, hvars 
sista punkt naturligtvis slog dem med skräck, aftvang dem den 
förklaring, 

att, efter det konungen förskonat dem med mantalspennin- 
garne, de i stället hade samtyckt, att hvar präst, som gäll besatt, 
skulle utgöra en landsknekt och försörja honom med kost, kläder 
och värjor, så väl på tåg och resor, såsom ock hemma med borg- 
läger, enär han kom hem af tåget, med det vilkor, att de, som 
större gäll hade, skulle vara dem, som hade mindre gäll, be- 
hjälplige. Dock efter många präster funnos, som hade få eller 
inga drängar, begärdes, det konangen skulle gifva befallning, att 
fogdarne med de tolf edsvurne måtte hafva magt att utnämna 
en duglig person därtill, antingen af prästens drängar, så vida 
han några öfverflödiga hade, eller ock andrestads uti hans gäll, 
och sedan, att konungen läte göra en ordning, huru mycket och 
i h vilka persedlar hvar präst skulle gifva knekten om månaden, 



Digitized by 



Google 



under l6:(]e årliundrndet och början af det l7:de. l6l 

medan ban var på tåg. Vidare sade de sig bafva samtyckt att 
utgifva bjonelagspenningar efter som konungen begärt, således 
icke blott två gånger om året^ som de redan den 19 i samma 
månad medgifvit, utan äfven för drängar ocb pigor från deras 
iolf år. 

Uti prästerskapets den 23 December dagtecknade, i Stiern- 
mans Riksdagars och Mötens Beslut, 1: sidd. 637—638 intagna 
försäkring är detta så vida närmare bestämdt, att bvar präst, 
som gäll både ocb besatt, säges bafva tillsagt konungen en dug- 
lig karl, antingen i knektetjänsten eller i båtsmanstjänsten, ocb 
att bålla ocb försörja bonom med kost, penningar, kläder, bössor 
ocb värjor, så länge ban brukades ute på tåg, ocb gifva bonom, 
efter den ordning, konungen därpå låtit göra, tre daler om må- 
naden, så länge ban var ute; ocb när ban åter kom bem igen 
skulle bvar präst bålla sin knekt till borgläger. Doge ock en 
af förbemälte knektar, då skulle den prästman, som honom utgjort, 
skaffa stråks en annan i staden igen. Om de större gällens in- 
nehafvares pligt att härmed hjälpa dem, som hade mindre gäll, 
ocb om hjonelagspenningarne upprepades hvad redan är anfördt. 

Stadsprästernes afgift af sitt underhåll omförmäles icke. 

Borgerskapet förklarade den 4 December om frågan angående 
krigets irrande, att de efter råd, ämne, magten och förmögenhe- 
ten, så mycket dem möjligt ocb drägligt vara kunde, med all 
skyldig, tillbörlig hjälp, bistånd och undsättning därtill skulle 
finnas redcbogne, men anhöUo, att fred stiftades, om den kunde 
erhållas, emedan hos största delen af dem var större oförmögen- 
bet och fattigdom, än de någonsin kunde klaga. 

Det svar, Carl den 6 gaf ständerne i allmänhet, är redan an- 
fördt. I den tredje af hans den 10 dagtecknade punkter begärdes, 
att borgerskapet af städerne, efter som staden var stor till, skulle 
göra folk ut, som på skeppen för båtsmän kunde brukas. 

Den 12 svarade borgarne, att, efter konungen genom sin 
troman ocb hofkansler Nils (Chesnecopberus) för några dagar 
sedan låtit gifva till känna, att ban icke vore till sinnes att 
lägga några flera ålagor uppå, utan att borgarne skulle blifva 
vid de utlagor, som på sist hållna riksdag i Stockholm blefvo 
beviljade, så, ändock det ville falla dem besvärligt att blifva vid 
de utlagor, som året förut voro beviljade, kunde de sig därifrån 
icke undandraga, som var med örespenningar, hjonelags- och 

Bergfalk : Om aiomordentliga penningelgälper till kronan etc. 1 1 



Digitized by 



Google 



162 Om utomordentliga peuningehjhlper till kronan 

husskattepenningar en gång oro året att utgöra. Men all den 
stund i Qord icke vardt beviljadt om folkepenningar (de så kallade 
hjonelagspenningarne för drängar och pigor), hvilka borgarne 
dock redan två gånger utgjort, anhölls, att efter som utlagorna, 
som i Qord vordo beviljade och (som) de ännu samtyckte (att 
utgifva), voro dem nogsamt besvärliga att utgöra, de med folke- 
penningarne måtte blifva alldeles förskonade, emedan deras fattig- 
dom och oförmögenhet icke sådant kunde tillsäga, och att bvad 
som på denna (1610 års) lofliga riksdag allena blefve beviljadt(?), 
att de då med någon yterligare ålaga icke måtte varda besvä- 
rade och betungade. Dock bådo Stockholms borgare, att konun- 
gen ville på örcspenningarne (hvilka de 1609 icke utan motsträf- 
vighet underkastat sig) med dem göra någon lindring, antingen 
att de måtte blifva jämkade lika (till likhet) med månadspennin- 
garne, som de tillförene hade utgjort, eller ock på hvad sätt de 
drägligast kunde utgöras, hvilket konungen bemstäldes, beldst 
emedan han ville besinna, huruledes de i Stockholm framför alla 
andra städer i riket, när något omträngde, voro närmast veder- 
redo, hvilket (!) de ock, när de således af konungen någorlunda 
lindrade blefvo, snarare med alla sina utlagor vederredo vara 
kunde, Och efter de samtlige uti städerne så väl som ock pä 
landet svårligen blefvo besvärade af det främmande krigsfolket, 
som uti landet inkom, — — — — bönföllo de, att det främ- 
mande krigsfolk, som besoldadt blef, måtte genast varda förskic- 
kadt till de orter, som konungen dem hafva ville, och utlagorna 
dit försändas och sedan ibland dem af konungens tillförordnade, 
trogne män fördelas. 

Hvad det folk eller båtsmän anlangade, som konungen be- 
gärde af borgerskapet, att (det skulle) utgöra och (som) sedan på 
skeppen kunde brukas, därtill var deras svar, att, ehuru väl de 
utaf hvarje stad kunde lofva och tillsäga konungen något folk, 
så visste de snarast sagdt dem intet till att bekomma; ty det folk, 
som de dit till dags till konungens bebof hade utgjort, dem både 
de med all som största möda och mycken omkostnad kommit till 
väga. Men där de i den staden skulle taga sina drängar, oan- 
sedt det var en stor del af dem, som inga drängar hade^ så 
kunde de ingen väg komma hvarken med sin handel eller van- 
del och blefve därigenom så försvagade, att, när de intet folk 
hade att pålita, då kunde de ingalunda förmå att utgöra konun- 
gen och kronan den rättighet^ som de eljest konungen pligtige voro. 



Digitized by 



Google 



under 16:(le årliundradet och början af det l^rde. 163 

På detta, som borgerskapet den 13 December öfverlemnat, 
svarade Carl samma dag med sina två fordringar. Den första 
var, att de skalle ntgifva deras buspenningar, öres- och skått- 
penningar, så väl som bjonelagspenningarne, för sig själfva, bn- 
strnr, drängar ocb pigor två gånger om året, samt att drängar 
och pigor, som voro deras tio är ocb därutöfver, skalle bos dem, 
så väl som bos allmogen, skrifvas,. På Stockbolms borgares 
särskilda framställning gjorde ban emellertid afseende. Som 
denna stad, sade ban, mycket mera stod nt med krigssakerna, 
än de andra städerna, ty bvad krigsfolk kom i landet, antingen 
på den ena orten eller den andra, skalle likväl komma till bopa 
i Stockbolm ocb där affärdas, både ban unt dem fria från skått- 
penningarne (misskrifning för örespenningarne) allena; men bas- 
ocb bjonelagspenningarne skalle de gifva så väl som andra stä- 
der, två gånger om året. Hans andra fordran var, att borger- 
skapet i städerne, efter som staden var stor till, skalle åtgöra 
folk till båtsmän å skeppsflottan; ocb ville ban låta göra en 
ordning, bara många båtsmän af bvar stad skalle åtgöras. 

Borgerskapet både således icke blott icke genom sin fram- 
ställning vannit någon lindring i Carls fordringar, atan ock fått 
dem tillbaka med den förfärliga skärpning, att, lika som de 1609 
beviljade ocb de den 24 Febraari 1610 ålagda bjonelagspennin- 
garne redan blifvit fordrade två gånger om året, icke blott dessa, 
utan ock de förstnämnda år beviljade öres- ocb baspenningarne 
framdeles skulle lika ofta utgöras, en fordran, som äfven gjordes 
i afseende å skåttpenningarne. Det svarade bärpå den 14, att 
bvar de på sådant sätt skulle konungen något tillsäga, vore dem 
icke möjligt det att bålla. Ej beller voro de af sina bemma va- 
rande medbröder fuUmägtige gjorde att sådant utlofva, som dem 
omöjligt var att utgifva. De bådo konungen därföre då såsom 
tillförene påbjuda, det utlagorna måtte en gång om året åtgöras, 
efter som på sist bållna riksdag i Stockbolm blef samtyckt ocb 

bejakadt. Om konungen icke satte tro till deras klagan, 

skalle ban befinna sanningen däraf, därest ban sände trogna 
män i landsändarne att låta ransaka i städerne om allas deras 
förmögenhet. 

Hvad drängar ocb pigor vidkom, som deras tio år voro, an- 
hölls, att de icke måtte skrifvas, som voro under deras femton 
år, efter man fast mera måste kosta på dem, än de någonsin 



Digitized by 



Google 



1C4 Oro utomordentliga penningehjRlper till kronan 

förtjäna kunde; ty de räknades för Ofverniaga; ej heller b1ef?o 
de gillade eller för falla dagsverkare räknade, när de skickades 
till att göra något arbete vid konungens och kronans slott och 
gårdar. Belangande det sjöfolk, som konungen begärde att pi 
kronans skepp brukas, anböUo de, att den ordning, som konun- 
gen därpå lät göra, måtte blifva dem föreläsen, på det de sedan 
kunde sig däröfver förklara, om den kunde vara dem dräglig; 
och ville de samma ordning så väl som alt annat, som dem möj- 
ligt var, vedertaga. 

Denna förklaring gafs dock endast af borgarne utom Stock- 
holm. Denna stads borgare afgåfvo samma dag ett särskildt 
svar, hvaruti de tackade konungen, i synnerhet för frikallelsen 
från örespenningarne, och lofvade att efter konungens begäran 
utgöra hus- och hjonelagspenningarne. Dock begärde äfven de, 
att hjonelagspenningarne icke måtte utkräfvas för drängar och 
pigor, som voro under femton år, äfven som att den ordning, som 
konungen ville låta göra om det antal båtsmän^ bvar stad skulle 
skaffa, måtte stråks under den påstående riksdagen varda för 
dem publicerad. Hvad möjligt och drägligt vore, ville de för 
sina personer det icke undfalla. 

Den 16 vidhöll Carl sin fordran, att borgerskapet skalle två 
gånger om året utgöra öres-, hus- och hjonelagspenningarne, meo 
medgaf likväl, att dess drängar och pigor skulle till fylda to^ 
år vara fria från hjonelagspenningarne, hvilken lindring han 
samma dag lofvat prästerskapet. Om båtsmanshållet förklarade 
han nu sin vilja vara, att hvarje tio borgare skolle utgöra, föda och 
kläda en båtsman, äfven som, på sätt ofvan är berättadt, att, 
hvar en båtsman doge, de borgare, som honom utgjort, skulle 
skaffa en annan duglig och tjänlig igen, samt att, när aftåg 
skedde, hvarje tio borgare skulle försörja sin båtsman. 

Den 19 vidhöllo borgarne utom Stockholm sin anhållan, att 
konungen ville låta dem blott en gång om året utgöra öres-, hus- 
och hjonelagspenningarne och för legofolket icke fordra sist- 
nämnda skatt före deras fylda femton år. Eljest, sade de, vore 
dem för besvärligt att sådana utlagor göra, så att, om de ock 
gåfve deras samtycke, kunde de för deras stora fattigdom och 
oförmögenhet dem näppeligen utgöra. Om båtsmanshållet ytrade 
de, att, ändock det samma ville falla dem tungt nog, kunde 
de det samma icke förbigå; dock bådo de, att den tid, båtsmän- 
nen blefvo brukade på konungens och kronans skepp, de då med 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 165 

alla delar mätte af konangen varda försörjda; men om vinterD| 
när de bemma voro stadde, ville borgarne dem hvad till deras 
föda kände beböfvas förskaffa oeb försörja, ocb, när någon af 
dem doge eller omkomme, ville de, som efter mantalet i städerne 
kände finnas, därutinnan, som i all annan måtto, konungens be- 
gäran efterkomma. 

Härpå svarade Carl med vidhållande af sin fordran, att de 
alle skulle göra deras bus-, öres- ocb hjonelagspenningar två 
gånger om året, som Stockholms stad (för hus- och hjonelags- 
penningarne) tillbjudit, ocb med tacksägelse för det de ingått 
på att för hvarje tio borgare hålla och skaffa en karl i kronans 
och rikets tjänst och, när en af dem doge, skaffa en annan i stället. 

Så som borgarnes i Stiernmans Riksdagars och Mötens Be- 
slut, 1: sidd. 639-640 intagna, den 20 December dagtecknade 
försäkring visar, hade Carl dock sintligen låtit anspråket på öres- 
penningarne af samtliga städerne, lika som förut af Stockholm, 
falla, äfven som lofvat att löna båtsmännen, när de om somma- 
ren brukades, hvaremot samtliga städernes borgare medgifvit hns- 
eller gårds- och hjonelagspenningarnes utgörande två gånger om 
året, samt att hjonelagspenningarne för drängar och pigor skulle 
utgöras från dessas fylda tolf år. I det af Stiernman aftryckta 
originalet är ordet tolf skrifvet med annat bläck, än det öfriga 
innehållet, troligen efter radering af ett annat ord. Slutligen 
sägs i denna försäkring, det konungen lofvat och tillsagt, att alle, 
som i städerne boende voro och borgare-handel och näring bra- 
kade, skulle vara lika med borgarne i vakt ocb vård samt alla 
utlagor, äfven som i båtsmanshållet och hvad framdeles kunde 
påbjudas. 

Mera bekymmer, än underhandlingarne med något annat stånd, 
vållade Carl dock underhandlingen med det hårdast tryckta bon- 
deståndet. 

På hans allmänna framställning af den 1 December svarade 
allmogen den 3 i samma månad, att den ville, som tillförene, 
såsom skattskyldige undersåtar egnade och borde, förbjälpa till, 
att polaekarnes onda förehafvanden måtte varda förhindrade; 
dock önskade den fred. emedan stor fattigdom och oförmögenhet 
fans mer då än någonsin tillförene ibland allmogen. 

På Carls nya, redan anförda framställningar af den 6 ocb 
10 December svarade allmogen den 12. 



"Digitized by 



Google 



166 Om utomordentliga pentiingehjälper till kronan 

De kunde, sade de då, koQungen icke förhålla, uti hvad 
fattigdom och eländighet de voro stadde, så att de på det när- 
maste voro så utarmade, att de icke förmådde utlagorna utdraga. 
Ty största parten voro så arme^ att de icke af sitt eget hade 
förmått dittills erlägga utlagorna, utan måst låna af andra det; 
som utlagdt var, och därföre stodo i stor gäld; och därefter be- 
kommo de intet till låns; ty de hade h varken okse eller ko att 
betala med, nödgades för den skuld utan tvifvel vika af gårdarne. 
De bådo därföre, att konungen ville värdigas för deras stora 
eläudighet dem med utlagorna förskona så, att de icke alle inom 
en kort tid blefve »utmarkade» undersåtar. De sknlle gärna 
efter sitt ämne och förmåga utdraga hvad dem möjligt vara kunde. 
Och på det de ännu skulle varda någorlunda behållne, bådo de 
konungen i Jesu namn förskona dem med de hjonelagspenningar, 
hvilka de tre gånger hade utgjort, eller dem så lindra, att de 
icke på hvar gård stege öfver det, som i Norrköping af konun- 
gen och dem var beviljadt. Hvad utskrifningen anlangade, bådo 
de i Herrans Jesu namn måtte lagadt varda, att gårdarne icke 
måtte varda öde och de, som skatt och skuld utgifva skulle, alt 
för få, så framt landet skulle kunna stå vid magt. Ty, där folke^ 
skulle syndras (söndras) och uttagas, kunde icke landet blifva vid 
magt. Gud visste, där hustrun med två eller tre små barn var 
allena, eller ett par utgammalt folk på gården sutto, hvad arbete 
icke gjordes, kunde hvar betänka! Däraf följde, att gårdarne 
vordo förderfvade, utlagorna stodo tillbaka, kronan vardt försva- 
gad och landet förderfvadt. Detta kunde de, fattige, skattskyl- 
dige undersåtar, konungen icke förhålla, bedjandes i Herrans 
Jesu namn, det han ville sådant i betänkande upptaga och så 
med utlagorna laga, att land och folk kunde vid magt blifva. 
De sade i all sanning, att landet var svagare och armare, än 
det någon tid hade varit, ja, än någon kunde tro, det de för- 
numo och förforo i sanning, som utlagorna skulle uppbära, så 
att stor ängslan, gråt och klagan fans i hvarje gärd. Gud, fort- 
for allmogen^ göre därpå en god ände och oss, arme och för* 
svagade undersåtar,^ hjälpe och tröste, och gifve sin nåd, att alt 
måtte vändas hans namn till ära, konungen och hans lifsarfviu- 
gar till berömmelse och oss alla till fred och rolighet. 

Den 13, samma dag, då Carl, omgifven af de unga herti- 
garne, haft det redan omförmälda sammanträdet med ständerne, 
svarade han allmogen, /ör6^ med fordran, att hvar hulpe till krigs- 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af dol 17:de. 167 

sakerna hjonelagspenningar, Bom tillförene voro beviljade, näm- 
ligen af bvar bonde en daler, af huBtran två mark, af hvar 
dräng tvä mark och af hvar piga en mark två gånger om året, 
och att pigor och drängar måtte skrifvas ifrån deras tio år och 
därntöfver. Vidare fordrade han, att gemene man skulle hjälpa 
till befästningarnes proviantering af hvart helt eller fullt mantal 
en half tunna spanmål bredvid hjonelagspenningarne, af hvar 
half gård två fjärdingar spanmål och af hvar torpare en fjärding, 
och det äfven två gånger om året, så att det lopp på en hel 
bonde för hela året en tunna spanmål, å en half bonde en half 
tnnna och å en torpare två fjärdingar; och sist äskades, att de 
måste tagas i kronans tjänst af dem, som ringa hemman hade, 
frälse så väl som skatte och krono, och intet rantade mer än 
seks mark, hvilka sedan skulle hafva både deras hemman fria 
och vara fria från hjonelagspenningarne för sig, hustrur, barn 
och legohjon, pigor eller drängar. 

Härpå svarade bönderne, hvad angick hjonelagspenningarne 
samt dränge- och pigepenningarne, hvilka de, lika som borgarne, 
riktigt ville skilja från hjonelagspenningarne, att, all den stund 
de visste sina hemma varande medbröders stora fattigdom och 
elände, därföre ville dem vara besvärligt att utlofva hvad både 
de och de hemma varande icke förmådde utgöra. De bådo att 
få blifva vid den hjälp, som i Norrköping beviljad var, nämli- 
gen månadspenningarne. Ty då gjorde den mera, som mera hade, 
och den fattige ginge då icke så hårdt uppå, som med denna 
hjälp, som nu fordrades. Och om konungen icke trodde, att de 
så oförmögne voro, anhöllo de (lika som borgerskapet ifrågasatt), 
att han måtte låta sina trogna män därom i alla landsändar 
ransaka. Och var deras medbröders högsta och innerliga begäran, 
att de (riksdagsmännen) deras stora besvär om hjonelagspennin- 
garne skulle för konungen framföra; och, om intet Uddigare me- 
del kunde finnas till sådana utgifter, ville de blifva vid månads- 
penningarne på några år till görande, till dess man finge se, 
huru Gud vidare ville laga. 

Hvad utskrifningen angick, begärdes, att därmed något lide- 
ligare kunde tillgå. 

Det intryck, dessa upprepade böner om lindring i Carls for- 
dringar till en början gjorde på honom, synes varit harm. Den 
16 hade han bönderne uppe hos sig och inlät sig i ett vidlyftigt 
försök att bevisa, det hvar och en af hjonelagspenningarne träf- 



Digitized by 



Google 



168 Om utomordentliga penniDgehjälper till kronan 

fades i riktigare förhållande till sin förmögenhet, än af månads- 
penningarne. Men om allmogen icke ville blifva vid hjonclags- 
penningarne, förklarade han sig till freds med, att de blefve all- 
deles af både med månads- och hjonelagspenningar och sedan 
hulpe till krigssakerna efter den ordning, han nu därpå göra 
låtit, på det den fattige likväl icke skulle ske för när. 

Enligt denna ordning, sådan den, renskrifven, fins bland riks- 
dagshandlingarne i Riksarchivet, skulle hvar bonde utgöra: 

af helt hemman spanmål ^/s tunna, 

» hälft » » 2 fjärdingar, 

» torp » 1 fjärding, 

för hvar tunna spanmål, som utsåddes . . penningar 4 öre, 

» bvart lispund smör 4 » 

D en gild okse 8 » 

» en käflings (ung) okse 6 » 

)o en ko 4 » 

» en kviga 2 » 

» en bock 1 » 

» en get . Va » 

» ett får V« » 

n) ett gammalt svin 2 » 

)o ett ungt svin 1 » 

» en häst 10 o 

» ett stod 6 »*). 

Konungen ville ock tillåta, att, där en part fans i landsän- 
darne, som icke hade råd att gifva alt i penningar, de måtte 
därför gifva spanmål, smör, kött och fläsk och andra persedlar, 
efter billig värdering, som därpå göras skulle. Och de utmed 
sjösidan i Finland och Norrland, som icke hade råd att gifva 
spanmål, de måtte därför gifva smör eller fisk. 

Med bergsmännen vid konungens koppar- och järnbruk skulle 
så hållas, att för hvart skeppund koppar eller järn, som de till- 
blåste, skulle de gifva till hjälp till krigssakerna tu lispund. Men 
dalkarlarne skulle för denna hjälp, de, som hade hästar, göra 



1) Här torde förtjäna att tilläggas, det ett icke renskrifvet, bland samma 
riksdagshandlingar befintligt eksemplar af samma ordning, hvilket troligen 
först varit ämnadt att föreläggas bönderne, kanske till och med först blifvit 
dem förelagdt, till de i. det reuskrifna eksemplare.t uppräknade afgifterna 
lägger 4 öre för en stut eller tjur och fordrar, att de där uppräknade afgif- 
terna skulle erläggas två gånger om året. 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 169 

tre stigar kol eller tre stafrum ved, och de, 8om inga hästar hade, 
hvar man hugga åtta stafram ved. 

Denna ordning sades ingen ny pålaga eller ordning vara; 
atan hade sådant tillförene i riket i fejdetider varit brukadt. 
Hura sant detta var, synes lätt af jämförelsen med hvad här of- 
van är berättadt om 1599 års utomordentliga beskattning. Men 
påminnelsen därom var visserligen icke egnad att minska bön- 
dernes förskräckelse för förslaget. 

Den 18 gaf allmogen därpå sitt korta och enfaldiga svar. 
Emedan, sades det däruti, de ingalunda kunde slippa hjonelags- 
penningarne, med mindre de det odrägliga medel, som senast 
vardt förestäldt, vedertaga skulle, måste de för den skuld på ett 
års tid på nytt undergå hjonelagspenningarne, bedjandes konun- 
gen, att icke under femton år med drängar och pigor skrifvet 
vorde, såsom ock att de fattige måtte med en gång om året 
förskonade varda. Eljest vorde det slätt ute med dem. Hvad 
spanmålen anlangade, bådo de, att de, om möjligt vara kunde, 
måtte förskonade varda; hvar ock icke, så stälde de det uti 
konungens goda betänkande, förmodande, att han deras bästa 
sökande vorde. 

Nu ändtligen synes Carl märkt den fara, han lopp att ge. 
nom öfverdrifna fordringar förlora allmogens tillgifvenhet, som 
han med skäl ansåg för sitt säkraste stöd. Den 19 Decem- 
ber lät han därföre på rådstugan i Örebro allmogen af doktor 
Nils (Chesnecopberus) och Erik Elofsson förehållas, det konungen 
intet mer begärde af allmogen, än att, såsom de lofvat vara ho- 
nom, så länge han lefde, och sedan Gustaf Adolf, sedan Carl 
Filip och lika så Johan hnlde, trogne och rättrådige undersåtar 
och för dem hafva osparda lif och välfärd, de, hvar något fiendt- 
ligt kunde tillbjudas honom eller hans lifsarfvingar, anten af 
konungen i Danmark eller hvem det ock vore, inländsk eller ut- 
ländsk, med lif och blod och alt det i deras förmögenhet vara 
kunde ville hjälpa till (det) att afvärja och därpå göra deras 
försäkring och den försegla och underskrifva låta. Mer begärde 
han intet af dem, antingen i penningar eller någon annan hjälp. 
(Men) för det andra begärdes, att de måtte tagas i kronans 
tjänst, som duglige därtill voro och bodde på de smärsta hem- 
man, som intet mera rantade, än seks mark. Och de skulle se- 
dan vara fria både från hvad som af hemmanen borde utgå och 
från hvad hjälp som framdeles kunde beviljas. 



Digitized by 



Google 



170 Oro utomordentiiga penningehjälper till kronan 

Och allmogen tackade och sade sig den (försäkringen) god- 
villeligen vilja göra. 

Sedan han på detta sätt sökt försäkra sig om den tillgifven- 
het af allmogen^ han märkt sig nära att förlora, vågade han 
å nyo af den samma begära de hatade hjonelagspenningarne^ dock 
icke för det närmast följande halfåret och endast för det fall, 
att något fiendtligt emellertid från något håll skulle riket till- 
bjadas (ett fall, hvars inträffande han med tämlig visshet kunde 
förutse), äfven som för alla händelser och äfven för den närmaste 
framtiden en mindre penningehjälp och spanmålsgärd. 

Den 20 December förklarades nämligen hans mening vara: 

försU att han inga penningar af allmogen begärde, utan 
allenast ville i kronans och rikets tjänst taga dem, som tjänlige 
voro, och de(m), som smärsta hemman besutto, som intet rantade 
öfver seks mark. Ville allmogen sedan utgöra tre mark pen- 
ningar därtill (af hvart mantal), så hemstälde han det; ville de 
ock icke, så var han till freds, att de gåfvo intet. 

Till det andra begärde han till att proviantera gränsfästnin- 
garne och hålla skeppsflottan med, som under sommaren skulle 
brukas, af hvar fullsitten bonde en tunna spanmål, af en half 
gård fem fjärdingar och af hvar torpare två fjärdingar. Och 
frälsebönderne skulle däremot göra, två så mycket, som en skatte- 
eller kronobonde. Och samma spanmål skulle de vara förtänkte 
att föra till sjösidan, hvart konungen ville hafva den. De, som 
bodde i skärgårdarne och utmed sjösidan, anten i Finland eller 
Norrlanden, och icke kunde komma spanmål till väga, måtte 
gifva smör och fisk. Bergsmännen skulle gifva, efter som 
de lofvat hade, tu lispund af hvart skeppand järn, de till- 
blåste, och dalkarlarne blifva vid den ordning med ved och kol, 
som de i fjord gjorde. Och därmed måtte allmogen vara fri 
alt intill tillkommande Johannis 1611. Kunde emellertid något 
fiendtligt tillbjudas riket, anten af konungen i Danmark, po- 
lacken eller ryssen eller ock någon annan, ehvem det ock vara 
kunde, då skulle åter rikets allmoge vara förtänkt om Johannis 
tid att utgöra hjonelagspenningarne för sig, deras hustrur, drän- 
gar och pigor, och drängarne och pigorna skrifvas från tio år. 
På samma gång Carl vidhöll denna orimliga fordran om hjone- 
lagspenniugarnes utgörande för drängar och pigor från det de 
fylt tio år, vågade han dock icke upprepa fordringen, att dessa 
penningar skulle erläggas två gånger om året. Hvar 



Digitized by 



Google 



uuder 16:(Ie århundradet och början af det 17:de. 171 

ock riket emellertid icke uågot fiendtligt tillbjödes, så begärde 
ock konungen ingen vidare hjälp af dem. 

Detta, säges det, vidtog allmogen och lät sig därmed all- 
deles väl nöja, och därpå, beter det vidare, stäldes deras af- 
sked. 

Alldeles så lyder dock icke den samma dag dagtecknade, 
med häradernas sigill beseglade, i Kiksarchivet befintliga, försäk- 
ringen, hvilken i Stiernmaus Riksdagars och Mötens Beslut') 
är tryckt med titel: »Meniga allmogens alio modo». 

Där talas icke särskildt om dem, hvilka bodde i skärgår- 
darue och utmed sjösidan i Finland eller Norrlanden, ej heller 
om skyldigheten att föra gärden till sjösidan. Men däremot om- 
förmäles där allmogens samtycke och bevillning, att konungen 
måtte uttaga af dem, som smärsta hemman besutto och duglige 
karlar voro, uti sin och rikets tjänst så många af hvar lands- 
ända, som han dem af ordningen låtit se, så att de blefvo i allés, 
som landet skulle värja och försvara, 25,000 man, äfven som att 
allmogen, dem till att underhålla, beviljat stråks att utgöra af 
bvart mantal 3 mark penningar och sedan till att proviautera 
gränsrästningarne och hålla flottan om sommaren i sjön med 
beviljat att utgöra af hvart helt hemman en tunna torr råg eller 
malt, af hvart hälft hemman fem fjärdingar och af hvar torpare 
två fjärdingar, samt att frälsebönderne skulle blifva härutinnan 
räknade två mot en skatte- och kronobonde. 

Utaf järnbergslagen hade de till samma hjälp beviljat, hvar 
bergsman 300 osmundsjärn och af kopparbergslagen för hvar 
fjärding fem lispnnd koppar och af hvar tägtekarl två stigar 
kol. Men de af Dalarne skulle blifva vid den ordning, därpå 
gjord var med ved och kol. För all annan hjälp hade konun- 
gen för året 1610 och till nästkommande Johannis 1611 sagt dem 
fria. Men därefter följer det vigliga tillägget, att, där emeller- 
tid något yterligare krig eller fejd kunde riket tillbjudas af en 
eller annan, så ville de åter vara förpligtade tillkommande Jo- 
hannis ICll att träda till hjonelagspenningarne igen och god- 
villigen utgöra till krigssakerna af hvar man 4 mark, för hu- 
strun 2 raark, för hvar dräng 2 och för hvar piga 1 mark; 



1) Samtliga ständerncs vid 1610 års riksdag afgifna försäkringar kunna 
läsas 1. c. 1: sidd. 635-644. 



Digitized by 



Google 



172 Om utomordentliga pcniiingehjalper till kronan 

ocb drängarne ocb pigorna skalle skrifvas från deras tolf^) år 
och därutöfver. 

Också en annan sak förtjänar härvid uppmärksamhet. Denna 
är icke tystnaden om de utskrifnes skattefrihet. Ty denna var dem 
redan tillförsäkrad genom Carls allmogen samma dag gifna för- 
säkring^). Men den är den i Carls nämnda försäkring innehållna 
förklaringen, att de i allmogens omförmälda försäkring lofvade 
tjagufem tasen man skulle vara vederredo att här innanrikes 
värja riket, hvar någon yterligare fiendskap ville honom tillbju- 
das, än som han allaredan hade, undantagandes hvad af Finland 
utnämndes, som skulle värja och försvara lifländska och ryska 
gränserna. Dessa uttryck äro tydliga nog; och meningen be- 
styrkes af den förklaring, som den 9 Januari 1611 gafs af de 
icke till riksdagen framkomna, utaf Savolaksallmogen valda riks- 
dagsmännen och i Riksarchivet förvaras. Däri sägs, att desse in- 
stämde uti hvad på riksdagen blifvit beslutet, att af dem, som 
minsta hemman besutto, skulle uttagas i kronans tjänst duglige 
karlar till tjugufem tusen man af Sverige allena^ förutan hvad af 
Finland skulle uttagas^ som på den ryska och lifländska gränsen 
skulle brukas. Allmogens omförmälda den 20 December 1610 dag- 
tecknade försäkring, där vid bevillningen af de tjugufem tusen män- 
nen icke tillägges, att de skulle uttagas af Sverige allena och där 
allena brukas, var dock beseglad med Vähämä, Maskou, Säxmäks 
och Hollola häraders samt Österbottens jämte öfra och nedra 
Satakunda, så väl som med svenska häraders sigill och skulle 
väl därföre kunna ansetts hafva angått hela riket och det antal, 
som därifrån borde utskrifvas. Men bland 1610 års riksdags- 
handlingar i Riksarchivet förvaras en så kallad afskrift af stän- 
dernes då gifna försäkring, hvaruti ock är intagen en af allmo- 
gen gifven, hvilken, sina fel oaktadt, synes tagen af den, icke 
af mig upptäckta handlingen, som Stiernman i Riksdagars och 
Mötens Beslut, 1: sidd. 641 — 642 tryckt, och h vilken, lika som 
savolaksarnes ofvan nämnda förklaring, säger, att af dem, som 



1) Ordet tolf är i handskriften tillkommet genom ändring af ett förut 
ikrifvet, troligen tio, eller åtminstone skrifvet med annat bläck, än det 
öfriga. 

2) Tryckt i Stiernmans Bihang till Riksdagars ocb Mötens Beslut, sidd. 
273--276. 



Digitized by 



Google 



under l6:(le århundradet och börjnn af det l7:de. 173 

smärsta bemman besutto, skulle i kronans tjänst uttagas duglige 
karlar till tjugufem tusen man af Sverige allena, förutan hvad 
af Frnland skulle uttagas, som på den ryska och lifländska grän- 
sen skulle brukas^). 

Man måste därföre väl antaga, antingen, att den i allmogens 
bär ofvan omt^rmälda, med bäradernes sigill beseglade, försäk- 
ring nämnda, af Carl dem förevisade ordningen angått Sverige 
allena, utom Finland, eburu sådant icke i försäkringen säges, eller 
ock, alt Carl, sedan denna allmogens försäkring redan var med 
sigill bekräftad ocb afgifven, i största hast, möjligen mot med- 
gifvandet, att bjonelagspenningarne för drängar ocb pigor icke 
skulle erläggas för dem, som icke fylt tolf år, skaffat sig allmo- 
gens bifairtill tjugufem tusen mans utskrifning i Sverige allena, 
atom Finland, bvars kontingent lemnades åt bans godtycke att 
bestämma. 

Förbandlingarne vid 1609 ocb 1610 årens riksdagar, de sista 
under Carl IX:8 regering, äro väl egnade att gifva en föreställ- 
ning om det utarmade tillstånd, bvari landet, efter långa förat- 
gångna krig, befans, då det i April 1611 af Danmarks konung 
anfölls med ett nytt sådant, ocb om tyngden af de fordringar, 
Carl då stält på dess återstående tillgångar. 

Att danska krigets utbrott måste öka dessa fordringar var 
naturligt. För att icke uppehålla oss vid mindre naturaliegär- 
der må bär blott antecknas den stora kostgärd, som Carl, sedan 
Kalmar fästning den 3 Augusti 1611 blifvit af Krister Some för- 
rädiskt till danskarne uppgifven, i samma månad och den föl- 
jande måste ålägga landet, bvilken i Östergötland delvis förvand- 
lades till en penningebjälp (värjepenningar), ocb i bvars ställe 
Vesterbotten till ett Jämtlandståg lemnade en hjälp, som det hop- 
pades till en del få ersatt. 

Om samma års skatteförbållanden i nu varande Kopparbergs 
län må här vara nog att anteckna den i véstra järnbergslagen 
skedda jämkning af 1610 års bevillning, att där utgjordes af 
helt hemman 400, af trefjärdedels hemman 300, af hälft 200 och 
af ett fjärdedels 100 osmundsjärn. 

Huru förhatliga bjonelagspenningarne blifvit, sedan under 
detta namn också en personel afgift för drängar ocb pigor, som 



1) I deoDft handling fina för öfrigt, lika som i savolakska riksdagsm&a- 
nens förklaring, löftet om de utskrifoes skattefrihet intaget 



Digitized by 



Google 



174 öm utomonleollijj^a penningolijälper till kronan 

voro tolf år gamla eller äldre, blifvit krilfd, visar deras afskaf- 
fande vid den riksdag, som efter Carls den 30 Oktober IGll in- 
träffade död sammankallades till Nyköping samt där öppnades 
den 10 och slätades den 31 December samma år. 

Prästeme, bvilka då befriades från den 1610 åtagna rote- 
ringen, beviljade då att för bvar fullgärdsbonde, de i sina för- 
samlingar hade, utgöra en mark penningar (de i Örebro 1608 
och i Stockholm 1609 omhandlade mantalspenningarne), af hvil- 
ken skatt hälften skalle utgå till Johannis och återstoden till 
Michaélis nästkommande. Och där Gud inga fredsmedel förlä- 
nade, lofvade de att, när konungen i tillkommande sommar läte 
med dem genom sina goda män i landsändarne handla, komma 
honom till hjälp med en dräglig gärd. Särskildt lofvades, lika 
som 1608 och 1609, att de, som i underhåll hade viss kyrko- 
tionde, skulle däraf gifva hvar femte tunna. De präster, som 
ännu stodo tillbaka med de hjonelagspenningar, hvilka intill 
nästkommande Johannis uti Örebro beviljades, skulle dem dess- 
utom utlägga. 

Borgerskapet lofvade nu, lika som 1604, att utgöra månads- 
penningar till ett för hvarje stad utsatt belopp. Bland de större 
städerne skulle Stockholm hvar månad uteöra tvåhundra daler, 
Norrköping sjutio, Söderköping, Gefle och Åbo (hvardera) sekstio, 
Vesterås och Nyköping (hvardera) fyratio, Linköping och Vad- 
stena (hvardera) tretiofem daler; Björneborg tretio daler och tre 
mark, Uppsala, Örebro, Arboga, Jönköping, Hudiksvall och Vi- 
borg (hvardera) tretio daler. Det i danskt våld komna Kalmar 
och det för danskarnes anfall synnerligen blottstälda och af dem 
i Januari 1612 verkligen intagna Nylödöse nämnas icke. Belop- 
pen voro, såsom jämförelsen visar, Kr större delen af de nämnda 
städerne högre, än de 1604 beviljade. Linköpings och Vadste- 
nas voro oförändrade, och Söderköpings skatt var minskad. De 
mindre städernes månadspenningar torde här icke behöfva upp- 
gifvas. 

För öfrigt lofvade borgerskapet att efter den ordning, som 
i Örebro var beviljad, af hvarje tio borgare skaffa en båtsman, 
där som några felades af dem, bvilka de föregående året be- 
viljat. 

Allmogen lofvade att för hvart fullgärds skatte- och krono- 
bemman, räknandes två fullsätes frälsebönder mot en skatte- och 
kronobonde^ för året utgöra tre daler (samma belopp, som i Norr- 



Digitized by 



Google 



under l6:de århundradet och början af* det llfide. 175 

köping år 1604 beviljades såsom månadspenningar), bvilka till 
nästkommande Jobannis tid skulle utgöras. Ocb därjämte lof- 
vade de att, där Gud dess förinnan inga fredsmedel gifva täck- 
tes, när konungen genom sina goda män med dem i lands- 
ändarne läte bandia, komma riket till bjälp med något yter- 
ligare, som dem kunde vara drägligt. De mantals- (hjonelags-) 
penningar, som intill nästkommande Jobannis tid beviljats i 
Örebro, såsom ock den gärden, som på bösten var pålagd, skulle 
ock erläggas af dem, som de ena eller den andra icke ännu ut- 
gjort. Ocb lika så samtycktes, att uti alla landsändar utskrif- 
ningar måtte bållas ocb, där som tjänligt folk af drängar, lös- 
karlar, inhysesmän ocb andre finnas kunde, så många till rikets 
värn ocb försvar uttagas ocb utskrifvas, som därtill kunde vara 
duglige. 

Gustaf Adolfs godkännande af denna allmogens bevillning, 
utan annat tillägg, än att bondens enda mansbjälp icke vid ut- 
skrifningen finge uttagas, kan väl anses som bevis, att adeln 
icke motsatt sig sina landbönders deltagande i bvad allmogen 
beviljat*). 

Med det af riksdagen sålunda beviljade kunde riket emeller- 
tid icke under året 1612 försvaras idet af Kristian IV det samma 
påförda krig, som Geijer med sin vanliga skarpblick kallat Sve- 
riges sista, stora fara från Danmark. Därtill måste, utom den 
af prästerskap ocb allmoge eventuelt lofvade kostgärden, äfven 
utskrifvas andra. 

Den första ocb allmännaste var den, bvilken den 6 Maj 
1612 utskrefs till skeppsflottans utredning. Bland lokala sådana 
må den, som utskrefs till legaternes underbåll vid fredsunder- 
bandlingen, nämnas. 

Före den riksdag, bvilken på bösten 1612 i Stockbolm sam- 
manträdde, hade danska krigets fara samt Gustaf Adolfs fält- 
berresnille ocb allvarliga föresats att så fort som möjligt på 
samma krig fk slut så klart visat sig, att adeln icke allenast 
allvarligen lofvade att efter lag ocb privilegier utgöra sin rust- 



1) Ofr&lseatADdens deD 81 December 1611 dagteoknade bevillniDgar kanna 
läsas hus Stiemman, i Riksdagars och Mötens Besiat, 1: sidd. 668—662. Oa- 
siaf Adolfs godkännande af allmogens be?illning fins, med titel: Biafsked och 
dagteckning den 2 Febraari 1612, tryckt i Stiernmans Bihang till Riksdagars 
och Mötens Besiat, sidd. 274—276. 



Digitized by 



Google 



ItC Om utomordentliga peiininpchjälpcr till kronan 

tjänst, utan ock uttryckligen förpligtade sina bönder att både i 
penningar och ^^Urder, som af rikets allmoge beviljad och sam- 
tyckt var, utgöra hälften mot skatte- och kronobönderne och 
från denna pligt blott fritog dem, hvilka bodde på en mil nära 
under de sätesgårdar, adeln själf bebodde. Men där några sätes- 
gårdar voro, på hvilka bönder voro satte, fritogos blott dessa 
jämte de åbyggare, som voro på samma sätesgårdars rå och rör, 
hvaremot de andra bönderne därunder på en mil när eller närmare 
skulle utgöra penningar och gärder, som adelns öfrige bönder. 
Och skulle samma penningar utgöras på två terminer, lika som af 
skatte- och kronobönderne. Och lika så biföll adeln, att, hvar 
så hände^ att de icke fingo njuta fred med de danske^ och fä- 
derneslandets åliggande nöd fordrade, dess bönder nästkommande 
Martini anno 1613 skulle utgöra hälften mot skatte- och krono- 
bönderne, af hvad desse dess förinnan beviljandes vorde. 

Prästerne lofvade att för hvar fullsätes bonde i sina l^rsam- 
lingar gifva tolf öre (i stället för 8, som 1611 lofvades), för hvar 
half seks och för hvar torpare tre öre, på två terminer, den ena 
stråks till tillstundande juletid, den andra till nästkommande 
Valborgsmessa, äfven som att för hvarje sekstiofyra bönder uti 
deras socknar utgöra en fjärdedels gärd, nämligen 8 tunnor span- 
mål, 6 lispund kött och fläsk och 1 lispund smör, hvilken fjärde- 
dels gärd stråks skulle utgöras. Dock omförmäles konungens 
löfte, att präster uti de socknar och härader i Småland och Vester- 
götland, som närmast fienderne gränsade och voro antingen af 
fienderne eller af vårt eget krigsfolk förderfvade eller eljest nå- 
gon märkelig skada lidit, måtte, efter som bevisligt vara kunde 
och skadan var stor till, därpå njuta försköning. 

Borgershapet lofvade att förhöja och föröka de vid sist hållna 
riksdag i Nyköping beviljade månadspenningarne med en half- 
part högre att utgöras på nästkommande året 1613 allena, eller 
ock intill dess någon riksdag eller samkväm af konungen, efter 
som rikets lägenhet kunde fordra, blefve beramadt. Och lofvades^ 
att de nu stråks ville leverera två delar och till nästa Kyndels- 
messa tredjedelen. 

Allmogen beviljade fyra daler af hvart fullsätes skatte- och 
kronohemman öfver hela riket, räknandes två fullsätes frälsebön- 
der mot en skatte- och kronobonde, item två halfsätes skatte- 
och kronobönder samt fyra torpare emot en hel skatte- och kro- 
nobonde. Denna hjälp skulle utgöras på två terminer, de samma, 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 177 

som prästerne bestämt för utgörande af sin penningehjälp. Och 
där sk kunde bända, att de icke kunde njuta fred för sina fien- 
der, de danske, eller fäderneslandets åliggande nöd så fordrade 
och Gud förlänade tämlig årsväkst, lofvade allmogen äfven att 
komma konungen yterligare till hjälp och undsättning, efter 
sin förmögenhet och ämne, när han genom sina förordnade goda 
män låtit därom med honom handla. Desslikes ville de ock 
godvilligen utgöra den gärd, som pålagd var och i somliga 
landsändar redan uppburen, uti alla de persedlar, squi den därpå 
gjorda ordningen utvisade. Dock ville konungen förmedla och 
någorledes hafva dem förskonade, som uti de socknar och hära- 
der i Småland och Vestergötlaud närmast fienderne gränsade och 
voro antingen af fienderne eller af vårt eget krigsfolk förderf- 
vade och (eller) eljest någon märkelig skada hade lidit, efter 
som det kunde vara bevisligt och skadan var stor till. 

Kopparbergsmännen beviljade åtta lispund koppar af hvar 
tjärding, som de i koppargrufvan ägde, mot den hjälp i pennin- 
gar, fyra daler och gärden^ som gemene allmogen på landsbyg- 
den utgjorde*). 

Inom två månader efter 1612 års riksdags afslutande kom 
freden med Danmark i Knäröd till stånd, enligt hvilken Elfs- 
borg andra gången, fyraliotvå år efter den första, måste från dan- 
ska konungen återköpas, och detta med en seks och två tredjedels 
gånger så hög köpeskilling, som den förra gången erlagda. Men 
till detta återköp kunde man icke använda de vid 1612 års riks- 
dag beviljade medlen, eller någon del däraf. De åtgingo, samt- 
liga, till andra behof. 

Och till ett sådant, nämligen landets befriande från det efter 
freden med Danmark nmbärliga, främmande, legda krigsfolket, 
måste i Mars och April 1613 en särskild gärd utskrifvas^ äfven 
som lokala hjälper måste ntgöras till iståndsättande af Kalmar 
och Jönköpings fästningar. 

Särskildt må om sättet, hvarpå nti nu varande, fÖr sina då 
varande skatteförhållanden synnerligen märkvärdiga Kopparbergs 
län några af 1612 och 1613 årens utomordentliga hjälpeskatter 
utgjordes, här några ord tilläggas. 



1) Samtliga dessa bevillningar &ro tryckta i Stiernmans Riksdagars och 
Mötens Beslut, 1: sidtl. 676—684. Of rälseståndens och kopparbergsmännens 
ftro dagtecknade den 25 och adelns den 27 November 1612. 

Herg/alk: Om utomordentliga penningehjälper till kronan etc. I" 



Digitized by 



Google 



178 Ora utomordentliga penningehjälper till kronan 

Tredalershjälpen utgjordes där 1612 ölVer alt i persedlar 
eller dagsverken. 

Den år 1612, den 6 Maj, landet ålagda, af Gustaf Adolf i 
penningar till seks mark af helt mantal värderade gärden till 
skeppsutredningen skulle däremot, enligt en i Kammararebivets 
Vestraanlandsbandling N:o 9, för 1612 inlagen, af konungen utfär- 
dad ordning, uti bergslagen och Dalarne, där tillgången på span- 
mål och fetalier var knapp, utgöras med penningar, i bergslagen 
med halfparten och i Dalarne med fjärdedelen af nämnda belopp, 
så att i bergslagen erlades tre och i Dalarne en och en half 
mark af bvart helt mantal, hvarvid såsom sådant borde anses 
fyra öresland eller en häst i vinden. Tägtekarlarne vid Koppar- 
berget skulle, hvar, utgöra fyra öre penningar. Men de, som icke 
kunde komma penningar till väga, fingo utgöra kol eller järn 
efter den värdering, som där i landsändan gälde. 

Kopparbergsmännen skulle af hvar fjärding, de brukade i 
grufvan, utgöra en daler. Men prästerne skulle för hvarje 64 
bönder i gällen utgöra uti bergslagen 12 och i Dalarne 6 mark. 

Enligt räkenskaperna utgjordes denna gärd i Nedra bergsla- 
gen med 6 mark penningar för hvarje 16 spannlands utsäde, samt 
i Österdalarne och balfva Tuna ofvan bron {tiU hiysutredningen^ 
som det i räkenskapen heter) med två öre för bvart spannlands, 
således med fyra mark för 16 spannlands, utsäde. 

I Kopparbergslagen utgjorde kopparbergsmännen (för bvart 
par fyra, således) för hvar fjärding en daler. Tägtekarlarne, hela, 
halfva och torpare lika räknade, (hvar) jämte 4 dagsverken (en 
half mark) 4 öre, och bönderne, hvar, tre mark för åtta spann- 
lands utsäde. Böndernes penningeskatt och tägtekarlarnes dags- 
verken voro väl dock, de förra till en del och de senare till hela 
beloppet, utgjorda till en annan gärd. I räkenskapen sägas näm- 
ligen bägges utlagor utgjorda till gärden, utan närmare uppgift 
om* dennas slag. 

Huru denna hjälp i Öätragårdslänet af allmogen utgjordes, 
kan icke af räkenskapen inbemtas. I Vesterbergslagen utgjorde 
allmogen därför kol och i Vesterdalarne långved. 

Prästerne utgjorde väl i allmänhet hvad omförmälda ord- 
ning föreskref; men i Österdalarne och Tuna utgjorde de för 
64 bönder två daler (8 mark). 

Året 1613 erlades för fyradalershjälpen penningar i Koppar- 
bergslagen och Sätragårdslänet I räkenskapen för den först- 



Digitized by 



Google 



under 16:de århundradet och början af det 17:de. 179 

nämnda sägas bönderne därföre hafva utgjort för hvart spann- 
lands utsäde seks öre, af hvilka dock fyra torde tillhört hjälpen 
till det främmande krigsfolkets bortskaffande, hvartill desse bön- 
der, enligt ett, i Kanimararchivets Vestnianlandshandling 1613, 
N:o 9, inlagdt kungligt bref, borde för hvarje 8 spannlands utsäde 
utgöra en daler, således för hvarje spannlands fyra öre. I samma 
räkenskap sägas ock tägtekarlarne för samma bjälpepenningar 
(fyradalershjälpen) hafva utgjort af hvart helt eller hälft mantal 
seks öre. Denna uppgift torde ock bero på missförstånd, enär 
detta belopp af nämnda kungl. bref ålades tägtekarlarne att ut- 
göra till det främmande krigsfolkets bortskaffande. 

I Sätragårdslänet utgjordes fyradalershjälpen med en daler 
för hvarje 16 spannlands utsäde. I öfriga delar af nu varande 
Kopparbergs län, för hvilka räkenskaperna upptaga denna bjälp, 
utgjordes den med långved eller kol. I räkenskapen för Öster- 
dalarne med halfva Tuna ofvan bron namnes den icke. 

Till det främmande krigsfolkets bortskaffande utgjordes från 
Sätragårdslänet, Nedra bergslagen samt Österdalarne med halfva 
Tuna ofvan bron (till krigssakerna, som det i de två sist nämnda 
orternas räkenskaper heter) för 8 spannlands utsäde en daler. 
Och till samma ändamål utgjordes väl ock den daler, som kop- 
parbergsmännen uti den i flera hänseenden oefterrättliga räken- 
skapen sägas hafva af bvar fjärding utgjort till skeppsutrednin- 
gen, och, såsom redan är anmärkt, de seks ören, som tägtekar- 
larne där sägas hafva af hvart helt eller hälft mantal utgjort 
för fyradalershjälpen, samt en del af det, bönderne i Kopparbergs- 
lagen där sägas hafva till samma hjälp utgjort. Till landets 
befriande från samma krigsfolk fordrade bemälda kungliga bref 
ock af Vestra bergslagen en daler för 8 spannlands utsäde och 
af Vesterdalarne tio öre för hvart markland jord. Men räken- 
skapen nämner hvarkcn den ena eller de andra; hvaremot den 
upptager en i kol eller långved utgjord, så kallad landtågsgärd. 

Frågan, huru den till Elfsborgs lösen nödiga penningehjäl- 
pen skulle kunna af landet utkräfvas, fans så betänklig, att den 
till afgörande förelades, icke en riksdag, utan ett så kalladt möte, 
som i Stockholm i slutet af Juni månad 1613 sammanträdde, men 
där inga bönder och af borgerskapet blott Stockholm borgmä- 
stare och råd voro tillstädes. 

Uti den hjälp, som detta möte i Juli månad för fyra år 
beviljade, måste alla stånd, äfven som konungen, enkedrottnin- 



Digitized by 



Google 



180 Om utomordentliga penningebjälper till kronan etc. 

gen och arffurstarne, taga del; men den var ändock för de lägre 
folkklasserna så tryckande, att man först efter några månaders 
yterligare betänkande kungjorde beslutet. Också utgick den 
hvart år med alt mindre belopp, så att tredje årets uppbörd icke 
var halfparten så stor, som det förstas. Vid Stockholms riksdag 
år 1617 beviljades dess utgörande för ett år öfver de fyra, för 
hvilka den beviljats år 1613; och 1619 blef den efter enkedrott- 
ningens och rådets tillstyrkande ålagd för ännu ett år, det sjätte. 
Men äfven med denna förlänc^ning af tiden för hjälpens utgö- 
rande skulle sista afbetalningen å Elfsborgs lösen icke på be- 
stämd tid kunnat erläggas, där man icke i Holland, Hamburg 
och Lybeck samt hos förmögnare män inom landet därtill er- 
hållit lån>). 

Anm. För Gustaf 1:8 tidigare regeringsår bör jämföras den af 
Emil Hildebrand och Oscar Alin år 1887 utgifna Första Delen af Sven- 
ska Riksdagsakter, af hvilken författarens ålderdom hindrat honom att 
göra nödigt bruk. Dessa akter utgåfvos fem år efter författandet af 
uppsatsen. 



1) Se härom Hallenberg, 8vea rikes historia under konung Gustaf Adolf 
den stores regering, 3: sidd. 662—677 och 4: sidd. 621^622 och 806—810. 



Digitized by 



Google 



UPSALA UNIVERSITETS 



ÅKSSKEIFT. 



1894. 



FILOSOFI, SPRÅKVETENSKAP 

OCH 
HISTORISKA VETENSKAPER. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



L3^' 



OM 



DE ETISKA GRUNDBEGREPPEN 



AF 



HANS EDFELDT. 



^t^åBM- 



UP8ALA 1894 

AKADBMI8KA BOKTRTCKRRIBT 
BDV. BBBLINQ. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 

Af 

H. Edfeldt. 

Af de historiskt gifna moralfilosofiska systemerna framgår^ att 
en viss öfverenstammelse städse egt rum i sättet, hvarpå menni- 
skans högsta goda å ena sidan och hennes väsen och dess innehåll 
å den andra af dem varit uppfattade och bestämda. De moral- 
systeraer, som ha utgått från en låg och ofullkomlig uppfatt- 
ning af roenniskan, ha äfven haft en motsvarande låg och ofull-, 
komlig uppfattning af hennes högsta goda, och i samma grad 
som de ha höjt sig till en fullkomligare uppfattning af menniskan, 
af hennes väsen* och af dess innehåll, ha de äfven blifvit ft)rda till 
en fullkomligare uppfattning af hennes högsta goda. Detta all- 
männa förhållande grundar sig på det nära sammanhang, som eger 
rum mellan menniskans väsen å ena sidan och hennes högsta goda 
eller ändamål å den andra. Dessa äro nemligen till innehållet iden- 
tiska, eller de äro samma sak, sedd från olika synpunkter. Men- 
niskans sedliga ändamål eller högsta goda kan tydligen icke bestå 
i någonting annat än att, så vidt möjligt är, vara och blifva för sig 
sjelf, hvad hon är till sitt egentliga väsen, så att alla de lef- 
vande anlag, krafter och förmögenheter, som i detsamma innehållas, 
komma till sin högsta möjliga utveckling och detta derigenom, att 
de underordnas under menniskans sanna väsen och bestämmas i 
öfverenstammelse med detta. Denna tanke är äfven det rätt för- 
stådda syftet med den ofla upprepade satsen, att menniskans upp- 
gift eller bestämmelse är att vara och handla i enlighet med sitt 
väsen, sitt b^repp eller sin definition. 

Men det är icke endast etiken, som förutsätter antropologiska 
undersökningar eller en rätt uppfattning af menniskan, utan äfven 
andra filosofiska vetenskaper ha i antropologien en af sina vikti- 

Bd/tldt: Om de etisk» grondbegreppea. 1 



Digitized by 



Google 



2 Om (le etiska grundbegreppen. 

gaste förutsättningar. Ty utan att mcnniskan hos sig sjelf, i sitt 
eget väsen, har omedelbart fattat det sannt och egenUigt varande, 
kan hon ieke fatta det egentligt varande inom något annat område 
eller hos något annat väsen. Hvad det egentligt varande samt or- 
saker, lagar oeh ändamål aro i sig sjelfva, fattar hon omedelbart 
hos sig sjelf, i sin egen sjelfmedvetande och viljande ande, och 
först sedan kan hon sluta till hvad de äro inom andra områ- 
den eller hos andra väsenden. Det egentligt varande hos andra 
väsenden fattar hon således i och genom hvad hon omedelbart 
finner vara det egentligt varande hos sig sjelf, som således ar dess 
nödvändiga förutsättning. Hon kan icke heller höja sig till något 
vetande om hvad Gud är, utan att hon först har fattat det egent- 
ligt varande hos sig sjelf såsom varande förnuftigt och personligt. 
Menniskans egentliga och sanna väsen är lyp för uppfattningen af 
det sannt och egentligt varande inom alla områden och således 
äfven af Guds väsen. Hon kan icke på annat sätt höja sig till 
vetande om det absoluta väsendet eller om den absoluta personlig- 
heten, än att hon omedelbart fattar sig sjelf såsom personlighet och 
aflägsnar alla de ofullkomligheter, inskränkningar och negationer, 
med hvilka det personliga lifvet förekommer hos henne sjelf, ty 
derraed är begreppet gifvet om den absoluta personligheten. 

Då uppgiften för närvarande afhandling är att uppvisa och 
närmare bestamma de etiska grundbegreppen och detta i samman- 
hang med sedelärans princip, så ha vi att börja med att angifva 
och bestämma denna. Sedelärans princip är det högsta eller all- 
männaste begreppet om sedelärans föremål, sedligheten. Men en- 
ligt hvad vi ha sett i det föregående, har sedligheten intimt och 
väsentligt sammanhang med menniskans våsen^ med hennes be- 
grepp eller definition. Till sitt allmänna begrepp är menniskan ett 
sinnligt förnuftigt väsen. Hon är i vissa afseenden lik Gud, och 
så till vida är hon förnuftig, men å andra sidan är hon i vissa af- 
seenden äfven en motsats till honom, oeh så till vida är hon sinn- 
lig. Det förnuftiga är således det, som hon till innehållet har ge- 
mensamt med Gud, under det att det sinnliga är det, genom hvil- 
ket hon divergerar från honom eller är från honom åtskild. Det 
är till innehållet, men icke nödvändigt till formen, som hon har 
det förnuftiga gemensamt med Gud, under det att hon genom sinn- 
ligheten är både till innehåll och form från honom åtskild. Det 
förnuftiga kan nemligen hos menniskan äfven framträda i formerna 



Digitized by 



Google 



Oro de etiska grandbegreppen. 3 

kaosla, förestalluiog, instinkt och patologisk kärlek^ hvilka former, 
såsom varande ofullkomliga och växlande, icke kunna tillkomma 
Gud, men innehållet är dock äfven i dessa former, såvida de äro 
förnuftiga, likartadt med Guds eget innehåll och sålunda äfven 
hans tillhörighet. 

Men hvad kan menniskan, som är en ändlig varelse och som 
lefver här i en ändh*g och ofullkomlig verld, hafva gemensamt med 
Gud såsom utgörande hennes likhet och samhörighet med honom? 
Såvida menniskan på egentligt sätt förnimmer det i och för sig 
sjelfl varande, som äfven är i och för Gud, och såvida hon med 
sin vilja och med sina handlingar åsyftar det i och för sig goda 
och rätta, som är den gudomliga viljans innehåll, så är hon deri 
lik Gud och har gemensamhet och samhörighet med honom. Sinn- 
lig åter och derigenom olik Gud är menniskan, såvida hon förnim- 
mer motsatsen till hvad som egentligen är och som af Gud för- 
nimmes och såvida hennes vilja och syftemål äro riktade på an- 
nat än det i och för sig goda och rätta. Häraf följer, att förnuf- 
tet är det egentliga väsendet, det i och för sig sanna, goda och 
rätta och menniskans bestämdhet af detta, under det att det sinn- 
liga är fenomenet och menniskans bestämdhet af detsamma, hvilket 
äfven blir det orätta och onda, såvida det af menniskan göres till 
högsta syftemål för hennes vilja och handlande. Det sinnliga är 
sålnnda, från objektiv synpunkt betraktadt, det i och för sig sjelft 
varande eller sjelfva väsendet, ehuru framträdande för menniskan 
under en annan form än det har i och för sig sjelft eller i be- 
stämningar, som icke uttrycka hvad det ursprungligen är eller är i 
och för Gud, och från subjektiv synpunkt sedt, är det en inskränk- 
ning och relativ negation af menniskans fömuftighet. Sinnlighetens 
causa realis är sålunda det egentliga Väsendet, Gud och det, som 
är i och för honom, och hennes causa formalis är menniskans ofull- 
komligt förnimmande ande. Härmed ha vi äfven undanröjt en för- 
villelse i uppfattningen af menniskans sinnli^et, till hvilken den 
8. k. subjektiva idealismen gör sig skyldig, i det den väl visar, alt 
sinnligheten är ett subjektivt eller ett fömimmelsesätt hos vårt 
medvetande, men låter detta fömimmelsesätt sakna allt substantielt 
innehåll, så att sinnligheten endast blir en väsenlös form. Enligt 
vår uppfattning deremot är sinnligheten substantialiter ett med det 
egentliga väsendet, eller den är sjelfva väsendet, ehuru visande sig 
för oss såsom dess relativa motsats. 



Digitized by 



Google 



4 Om de etiska grundbegreppen. 

Vi ha härmed angifvit den allmäuna betydelsen af den be- 
kanta satsen^ att menniskan är ett sinnh'gt förnuftigt väsen. Dock 
ha vi ännu en anmärkning att tillägga för att bestämma den spe- 
ciela betydelse, som denna sats måste ega, såvida den skall ut- 
trycka menniskans åtskilnad från andra ändliga väsenden, som i 
erfarenheten äro gifna. Sinnlig förnuftighet tages då icke endast i 
allmän och ontologisk bemärkelse såsom innebärande enhet af sinn- 
lighet och förnuft eller af väsen och fenomen utan vidare, ty detta 
är icke någonting specifikt eget för menniskan. Äfven varelserna 
under menniskan eller naturvarelserua äro enhet af väsen och fe- 
nomen och i denna mening sinnligt förnuftiga. Menniskan är icke 
förnuftig i motsats mot naturen och varelserna inom henne såsom 
varande förnuftslösa i den meningen, att det förnuftiga fölle utom 
desamma eller hos dem icke vore närvarande. Förnuftet är öfver 
allt närvarande i sinnligheten, om ock i olika grader af aktualitet, 
emedan sinnligheten är fenomen och emedan fenomenet innehåller 
väsendet, såsom vi ofvan ha visat. Sinnligheten kunde icke ha 
aktuel tillvaro och kraft till sjelfbibehållelse, om den icke inne- 
hölle väsendet och vore substantialiter ett med detta. Sinnlig för- 
nuftighet har en speciel och noologisk betydelse, när den såsom 
utmärkande karakter tilläggcs menniskan. Menniskan är ett för 
sig sjelf sinnligt förnuftigt väsen; förnuftet är aktuelt för henne 
sjelf i motsats mot sinnligheten, hvilket icke gäller om varelserna 
i naturen. Dessa äro icke sjelfva medvetna af det förnuft^ som 
hos dem är närvarande. Förnuftet är här till för en annan, som 
reflekterar öfver de ifrågavarande varelserna och som sluter till 
förnuftets närvaro äfven hös dessa. Menniskan deremot är ak- 
tuelt sjelfmedveten af det förnuft, som hos henne är närvarande, 
och detta är hennes speciflkt egna bestämdhet. Hon är sålunda 
ett för sig sjelf sinnligt förnuftigt väsen. I och för sig sjelft be- 
traktadt, är förnuftet det positiva, det absoluta, det oändliga, under 
det att sinnligheten är det ändliga eller dess inskränkning och re- 
lativa negation. Menniskan är alltså, med andra ord uttryckt, ett 
för sig sjelf ändligt oändligt väsen. Och härmed ha vi äfven an- 
gifvit innehållet i hennes högsta goda eller i hennes sedlighet, ty 
detta är den form af det ändligt oändliga eller af sinnlig fömuf- 
tighet, som för henne är egendomlig. 

Men såvida den sinnliga förnuftigheten skall uttrycka menni- 
skans högsta goda eller hennes sedlighet, måste den ha praktisk 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grun(lbcg;reppen. 5 

och icke endast teoretisk betydelse, såsom förhållandet är, då den 
sages uttrycka menniskans definition När sinnlig fömnftighet ta- 
ges i teoretisk bemärkelse, uttrj^cker den en aktuel enhet af sinnlig- 
het och förnufl utan vidare, eller ett allmänt, obestämdt forhållande 
mellan sinnligheten och förnuftet, ett aktuelt forhållande hvilket 
som helst; men då sinnlig fornuftighet tages i praktisk bemärkelse, 
uttrycker den ett visst, bestämdt, specielt förhållande mellan sinn- 
ligheten och förnuftet, eller det forhållande mellan dessa, som bör 
vara verkligt och som icke är omedelbart eller genom sig sjelft 
gifvet, utan som kommer till stånd endast genom rätt. bruk af 
menniskans moraliskt fria vilja. Sinnlig fornuftighet uttrycker nu 
ett praktiskt böra eller ett ändamål, som menniskan med sin frihet 
har att forverkliga och som eljest aldrig kan komma till verklig- 
het for henne. Sinnlig fornuftighet, fattad i praktisk mening, be- 
tyder således sinnlighetens rätta forhållande till fornuflet, så att 
förnuftet är det i och for sig rätta och det bestämmande och sinn- 
ligheten det föränderliga, som bestämmes till öfverenstämmelse med 
det förra. I denna bemärkelse fattad, är sinnlig fornuftighet se- 
delärans högsta praktiska grundsats eller sedelärans princip. 

Allt, som hör till det sedliga lifvet och som genom sedeläran 
fordrar förklaring, måste nu höra till denna sats' omfång eller vara 
den ifrågavarande satsen på närmare sätt bestämd, ty funnes det 
något moment af det sedliga lifvet, i hvilket denna sats icke in- 
ginge såsom bestämning, så vore den nämnda satsen såsom sede- 
lärans princip otillräcklig, emedan den då icke kunde vara förkla- 
ringsgrund for allt, som hör till det sedliga lifvete sfer. Ingenting 
kan vara logisk förklaringsgrund för det, som det icke har till sitt 
omfång eller som icke hör till dess logiska sfer. Den nämnda 
satsen vore då icke heller den högsta inom den ifrågavarande sfe- 
ren eller den vore icke tillräckligt enkel, utan kunde än vidare 
forenklas och generaliseras. 

Att den ifrågavarande satsen är den högsta inom sedeläran, så 
att det inom henne icke kan gifvas någon än högre och att han 
följaktligen måste ingå såsom den första och enklaste bestämnin- 
gen i alla dess öfriga satser såsom varande dess närmare bestäm- 
ningar, följer deraf, att han till innehållet sammanfaller med men- 
niskans definition och följaktligen har samma logiska sfer som 
denna. Men detsamma kan äfven inses deraf, att han uttrycker 
ett visst forhållande mellan sinnligheten och förnuftet, som är den 



Digitized by 



Google 



6 Om de etiska grundbegreppen. 

högsta af de motsatser^ som falla inom ineDniskao, eller som är 
sjelfva gruDdmotsatscn inom heone, så att alla andra motsatser äro 
speciiicationer och former af denna. Det gifves ingen högre mot- 
sats än denna och derför icke heller något högre och allmännare 
forhållande än det mellan relationslederna i den högsta af alla 
motsatser eller sjelfva grundmotsatsen inom menniskau. 

Uttryckt såsom en praktisk regel eller såsom ett högsta bud 
för den fria viljan, måste derför sedelärans högsta grundsats lyda: 
handla sinnligt förnuftigt, eller handla i syftet af det förnuftiga 
såsom ändamål och af det sinnliga såsom medel och material för 
detsamma. 



Innan vi här gå vidare i vår framställning, skola vi till be- 
svarande upptaga den frågan, huruvida den nu uppstälda moral- 
principen, som är utvecklad ur förnuftet och som endast i detta 
har sin förutsättning, gäller för all sedelära eller huruvida det fin- 
nes något slag af sedelära, som hemtar sin princip och således äf- 
veu sitt innehåll från något annat område än det här angifna eller 
förnuftet. Den art af sedelära, som skulle utgöra en motsats mot den 
filosofiska sedeläran, kan tydligen icke vara en sedelära, som vore 
positiv i den meningen, att hon handlade om etiska lagar, som 
vore påbjudna och faststälda af en yttre dertill auktoriserad myn- 
dighet på samma sätt som de juridiska lagarna, om de också icke 
med fysiska maktmedel och tvångsåtgärder kunde upprätthållas och 
göras gällande på samma sätt som dessa. Dessa i behörig ord- 
ning faststälda sedelagar skulle sedan systematiseras och göras till 
föremål för vetenskaplig behandling af den s. k. positiva etiken. 
En sådan åsigt är allt för orimlig för att här behöfva göras till 
föremål för någon särskild vederläggning. Mau föreställer sig här 
de moraliska lagarna efter analogien af de juridiska och den mo- 
raliska lagstiftningen efter analogi med lagstiftningen i staten. Men 
de moraliska lagarna hafva icke omedelbart afseende på yttre rätts- 
förhållanden, såsom fallet är med de juridiska lagarna, utan de 
hafva omedelbart afseende på det inre, hvarför också den mora- 
liska lagstiftningen är en rent inre lagstiftning, som endast kan ske 
genom den handlandes egen moraliskt fria vilja och icke af en 
yttre myndighet, som för den handlande sjelf vore främmande. 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 7 

Icke heller kan man såsom motsats till åen filosofiska sedeläran 
antaga en historisk eller kouventiouel sedelära^ som skulle handla om 
folkseden och om de grundsatser^ af h vilka folkseden vore ett uttryck. 
En sådan vetenskap är icke en praktisk vetenskap^ emedan den 
icke handlar om det, som genom den moraliskt fria viljan på grund 
af en praktisk idee bör forverkligas, utan endast en teoretisk ve- 
tenskap^ ty om också dess objekt är produkt af frihet, så har det 
dock, såsom redan farverkligadt, endast teoretisk betydelse. En 
konventionel sedelag är en uppenbar orimlighet. Den handlande 
har förbindelse att profva de rådande sederna efler sitt eget indi- 
viduela fornufl såsom sin praktiska lag, i hvilket fall de befinnas 
antingen stå i strid mot detta och vara förkastliga eller ock af 
detta fordrade, hvarvid förnuftet blir hans viljas lag och icke rå- 
dande seder eller ur dem abstraherade grundsatser. 

Det återstår sålunda, att den sedelära, som möjligen kunde 
utgöra en motsats till den filosofiska eller rationela sedeläran, hvilken 
grundar sig uteslutande på förnuftet, vore den uppenbarade sede- 
läran, som hemtar sin princip och sina läror från den gudomliga 
uppenbarelsens innehåll. Den fråga, vi här ha att besvara, är så- 
ledes denna, huruvida den scientifika sedeläran låter indela sig i 
filosofisk eller rationel sedelära å ena sidan, som hemtar sin prin- 
cip och sitt innehåll ur förnuftet, och uppenbarad, positiv eller 
teologisk sedelära å den andra sidan, som hemtar sin princip och 
sitt innehåll från den gudomliga uppenbarelsen, från religions- 
urkunden eller från den yttre, historiska religiösa erfarenheten. 

Att sedeläran låter indela sig i populär och vetenskaplig eller 
scientifik sedelära är tydligt. Att äfven den uppenbarade sede- 
läran indelas i populär och vetenskaplig, behöfva vi här icke taga 
i betraktande. Med den populära eller ovetenskapliga sedeläran 
förstå vi här den, som är ett omedelbart uttryck af det bildade 
sedliga föreställningssättet, och detta måste vara gifvet samt hafva 
nått en viss grad af utbildning, innan den scientifika sedeläran kan 
uppställas. Vetenskapen har nemligen att utgå från det bildade 
och i bestämd form fixerade föreställningssättet om vetenskapens 
föremål, att uttaga det väsentliga i detta och skilja det från det 
tillfälliga samt att fatta det förra klart, i sitt sammanhang och 
såsom följd af en högsta princip i logisk bemärkelse. Förståndet, 
som är en formel förmåga, . ger intet nytt innehåll utöfver hvad 
som är gifvet redan genom föreställningssättet och känslan eller i 



Digitized by 



Google 



8 Om de etiska grundbegreppen. 

och genom erfarenheteD, utan ger endast en klarare och mer sam- 
manhängande uppfattning af detta. Den populära och den scien- 
tifika sedeläran skilja sig derför icke med afseende på sitt innehåll 
utan endast till formen. Den förra innehåller samma läror och 
föreskrifter, som den senare, men denna fattar lärorna i begrep- 
pets form och i logiskt sammanhang, så att de alla inses såsom 
följder ur en högsta princip. 

Deremot måste frågan, huruvida den scientifika sedeläran låt^r 
indela sig i rationel eller filosofisk sedelära å ena sidan och posi- 
tiv eller uppenbarad sedelära ä den andra, göras till föremål för 
en särskild undersökning. Dessa skulle icke skilja sig endast till 
formen såsom varande antingen tanke- eller föreställningssätt af 
samma innehåll, alldenstund båda göra anspråk på att vara veten- 
skapliga, utan de skulle skilja sig med afseende på innehåll och 
giltighetsgrund. 

Den positiva eller uppenbarade sedeläran skulle hemta sitt 
innehåll från den religiösa uppenbarelsen eller från religionsurkun- 
den, under det att den filosofiska eller rationela sedeläran hemtar 
sitt innehåll från förnuftet, från det moraliska medvetandet och 
ytterst från sedlighetens idee, som i detta medvetande är närva- 
rande. Men det är tydligt, att det icke kan gifvas tvänne slags 
innehåll i sedligt afseende eller tvänne slag af sedliga föreskrifter 
och lagar. Ty om dessa komma i konflikt och strid med hvar- 
andra, huru skall menniskan i sådant fall förhålla sig i handlan- 
dets ögonblick? Och måste icke dessa lagar, om de i samma af- 
seende eller i samma situation motsäga hvarandra, förlora sin auk- 
toritet inför menniskan? Dessutom måste detta hafva till följd 
oklarhet och förvirring hos menniskan i sedligt afseende. Eller, 
om det ena innehållet i sådant fall skulle blifva det bestämmande 
och om det andra skulle vika eller förändras till öfverenstämmelse 
med det förra, så vore ju dermed erkändt, att det bestimmande 
innehållet vore ett enda. Antagandet af tvänne slag af sedliga 
föreskrifter och lagar är en omöjlighet. Detta följer dessutom re- 
dan deraf, att det rätta endast kan vara ett enda. 

Vidare skulle den positiva eller uppenbarade sedeläran såsom 
stöd eller grund för sina lärors giltighet åberopa sig på uppenba- 
relsens auktoritet, under det att den rationela sedeläran hade att 
åberopa sig på förnuftet och på den klarhet och motsägelselöshet, 
med hvilkeu innehållet fattas af detta. Men praktiska lagar och 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 9 

föreskrifter, som icke ha annan förutsättning för sin giltighet eller 
annan rättsgrund än auktoritet, aro icke moraliskt förbindande. 
Dessa lagar skulle i sådant fall icke ha moraliskt förbindande kraft 
1 sig sjelfva utan i ett annat och yttre, nemligen auktoritet. Men 
ett sådant antagande står i strid med och upphäfver begreppet af 
praktisk och moralisk lag. Allt, som är absolut förbindande lag, 
måste vara förbindande genom sig sjelft utan afseende på allt an- 
nat, vare sig yttre auktoritet eller yttre följder. Och vidare är ett 
handlande, som stöder sig på grunder, hvilka för den handlande 
ega sin giltighet endast genom yttre auktoritet, utan egentligt sed- 
ligt värde. Endast ett sådant handlande har sedligt värde i egent- 
lig mening, som grundar sig pä ovilkorlig pligt eller på insigt och 
medvetande om det rätta. Den sedlige bör handla efter sitt för- 
nuftiga praktiska medvetande och efter sitt samvete, och alla mo- 
tiver och föreskrifter, som icke öfverenstämma med dessa, äro 
osedliga och förkastliga, äfven om man för deras giltighet åbero- 
par uppenbarelsens auktoritet och helgd, I sedligt afseende får 
man icke handla eft^r grunder, som stödja sig på auktoritet, vore 
det också uppenbarelsens, såvida de strida mot den moraliska la- 
gen. Ingen är genom förebärande af sådana grunder fritagen från 
moraliskt ansvar och skuld. 

Men om ock detta må ega sin riktighet i ett visst afseende, 
så finnes det ju dock äfven en kristlig sedelära, som också kan 
hafva vetenskaplig form och som hemtar sitt innehåll från den 
kristna religionsurkundens sedliga föreskrifter eller från den sanne 
reh'gionsstiftarens egna sedliga läror, ty religionsurkundens förfat- 
tare ha ju haft till syfte att framställa sin herres och mästares 
sedligt religiösa vilja och dermed ytterst äfven Guds vilja, som 
hos honom har varit närvarande och framträdt i hela sin person- 
liga fullhet och konkreta bestämdhet? Såvida dessa föreskrifter 
och bud äro verkligt sedliga, så kunna de inses och bevisas ur 
förnuftet, och i sådant fall äro de sedliga och moraliskt förbin- 
dande, emedan de äro uttryck af detta eller af den moraliska la- 
gen uch icke endast derför, att de äro momenter af religionsurkun- 
dens innehåll eller äro ett po.sitivt bestående, som äfven har en 
viss statutarisk giltighet och auktorisation. Den kristna sedelärans 
innehåll måste sammanfalla med deu filosofiska sedelärans eller 
med det moraliska medvetandets förnuftiga innehåll, såvida det är 
sedligt. Det vore eljest osedligt Häraf följer, att det icke kan 



Digitized by 



Google 



10 Om de etiska ^grundbegreppen. 

gifvas mer än ett slags vetenskaplig sedelära och att denna nöd- 
vändigt är rationel eller filosofisk^ så att dess innehåll kan inses 
och utvecklas ur förnuftet eller ur sedlighetens idce. I annat fall 
vore dess innehåll icke moraliskt eller sedligt. Religionsurkunden 
kan visserligen väcka menniskan till uppmärksamhet på vissa sed- 
liga foreskrifter och läror, men dessa äro giltiga och forbindande 
derigenom, att de öfverenstämma med den moraliska lagen och 
dess fordringar. I sedligt afseende får man icke handla efter grun- 
der, som for den handlande stödja sig endast på auktoritet 
eller på andras utsagor och vittnesbörd, emedan ett sådant hand- 
lande saknar moraliskt värde för den handlande sjelf, om det också 
från en allmännare synpunkt kan hafva ett visst värde och detta 
förnämligast för andra, som äro verkligt sedliga och religiösa och 
h vilkas ändamål äfven genom ett sådant handlande underlättas och 
främjas. 

Men det finnes ju positiv religionslära i motsats mot rationel 
eller filosofisk, och likaså positiv rättslära i motsats mot rationel 
eller filosofisk rättslära? Huru äro dessa möjliga, då någon posi- 
tiv sedelära icke är möjlig i motsats mot en rationel? — En po- 
sitiv sedelära eller etik finnes endast i motsats mot en negativ 
etik, men icke i motsats mot en rationel eller filosofisk. — Detta 
grundar sig derpå, att det finnes stiftad religion och stiflad rätt i 
motsats mot den rationela religionen och rätten, men deremot finnes 
det icke någon stiftad sedlighet i samma bemärkelse. Med af- 
seende på kunskapskällan eller kunskapsgrunden finnes det tvänne 
former af religion och rätt, och derför måste det äfven finnas tvänne 
former af praktiska religions- och rättsvetenskaper, men detsamma 
gäller icke med afseende på sedligheten och sedeläran. Den posi- 
tiva religionsläran handlar om den stiftade religionen eller om den 
religion, hvars kunkapsgrund är religionsstiftaren eller religions- 
urkunden, under det att den rationela eller filosofiska religions- 
läran handlar om religionen i och för sig eller om den religion, 
hvars kunskapsgrund är religionens egen idee såsom närvarande 
i menniskans förnuft. Den positiva religionsläran fattar det vä- 
sentliga i religionsurkunden i systematisk form, på samma sätt som 
den positiva rättsläran systematiserar de i staten gällande lagarna. 
Den positiva rätlsläran åter handlar om den stiftade rätt, som är 
gällande i den faktiskt verkliga staten, eller om den rätt, hvars 



Digitized by 



Google 



Om (le etiska grandbcgreppen. 11 

kuuskapsgruod ar statHofverhufvudets i laga ordning eller form ut- 
tryckta offentliga vilja eller statsförfattningen i vidsträckt mening eller 
rättsnrkundema, lagböckerna, under det att den rationela rättn- 
läran handlar om rätten i och för sig eller om den rätt, hvars 
kuDskapsgrund är rättens eller statens egen eviga idee, såsom 
praktisk bestäm ningsgrund betraktad och såsom närvarande i meu- 
niskans förnufl. Det finnes en form af religion och rätt, som 
framträder genom dertill särskildt auktoriserade organer, nemligen 
religionsstiftaren och öfverhufvudet i staten; men detsamma är 
icke förhållandet med sedligheten^ och derför kan det icke heller 
gifvas mer än ett slags vetenskaplig sedelära. Så väl religionen 
som rätten äro i sig sjelfva högre praktiska idéer än menniskans 
egen idee och nu kunna vissa högre ledande personligheter — 
man kunde kalla dem mensklighetens Genier — uppstå, hvilka 
framställa och göra gällande högre vyer af dessa praktiska ideers 
innehåll, än som är möjligt för hvarje menniska. Dessa högre le- 
dande personligheter äro speciela organer för dessa praktiska idéer 
och blifva derigenom bärare af ett rikare förnuftigt innehåll i re- 
ligiöst och rättsligt afseende, än som är möjligt för hvarje menni- 
ska. I eminent mening gäller det nu nämnda i religiöst afseende^ 
men förhållandet är dock äfven i rättsligt eller politiskt afseende 
detsanima. Detta är skälet, hvarför det icke kan finnas någon stif- 
tad sedlighet i samma mening, som det finnes stiftad religion och 
stiftad rätt, eller någon positiv sedelära i motsats mot en rationel 
eller filosofisk. I sedligt afseende bestämmes hvarje menniska ome- 
delbart af sitt ^et individnela förnuft och samvete, eller af sin egen 
inre andliga erfarenhet, af sitt eget förnuftiga väsendes fordringar, 
ock derför ^er ett annat förhållande rum här än i religiöst och 
rättsligt eller politiskt afseende. 

Men rörande den fråga, som här föreligger, nemligen om för- 
hållandet mellan den filosofiska och den kristliga etiken, är det 
äona en sak, som påkallar uppmärksamhet. Såsom vi ha sett i 
det föregående, är det vanKgt, att man här utgår från motsättnin- 
gen mellan tvänne principer för handlandet eller för hvad som af 
menniskan bör göras, af hvilka den ena skulle vara gifven genom 
förnuftet och utgöra föremål för den filosofiska sedeläran, under 
det att den andra skulle vara gifven genom den sanna religiösa 
uppenbarelsen och utgöra föremål för den kristliga sedeläran. Men 



Digitized by 



Google 



12 Om de etiska grundbegreppen. 

en sådan motsättning är i vetenskapligt afseende ohållbar. Den 
populära kristna religionsläran grundar sig på förnuftet lika väl 
som sedeläran och den filosofiska religionsläran, ehuru den först- 
nämnda grundar sig omedelbart på det i mensklighcten redan för- 
verkligade religiösa förnuftet, pä det religiösa förnuft, som har 
framträdt hos religionens stiftare och hos hans lärjungar och efter- 
följare, hvilka i religiöst afseende ha representerat släktet. Hvar- 
ifrån har religionsstiflaren hemtat sin gudomliga lära, om icke fråu 
sitt förnuft, från sitt djupa och rena religiösa medvetande och frän 
dess innehåll, i hvilket Guds ande har varit närvarande och verk- 
sam? All mensklig religion grundar sig på förnuftet eller på det 
religösa medvetandet och på dess innehåll, såvida den är verklig 
religion eller såvida den innehåller momenter af religiös sanning, 
och ytterst grundar den sig pä Guds ande, som i förnuftet är när- 
varande och verksam. Det osanna och falska åter i religiöst af- 
seende eller allt, som fördunklar och vanställer det religiösa inne- 
hållet, har sin princip i menniskans sinnlighet. Alla menskliga re- 
ligioner äro på olika sätt genom ändligheten brutna strålar af 
samma gudomliga sanning. 

Att religionen icke kan vara en följd af menniskans betrak- 
telse af naturen och dess kosmiska krafter, så att det religiösa 
medvetandet endast vore en potentiering af det sinnliga medve- 
tjindet, såsom många ännu antaga, är tydligt. Genom betraktelse 
af naturen kan mcnniskan endast komma till en allt klarare och 
fullkomligare uppfattning af dess innehåll, d v. s. af natur och 
naturvara, men icke till ett derifrån art«kildt innehåll, som vore 
andligt och religiöst. Denna ståndpunkt upphjetpes icke heller 
dermed, att man tillägger menniskan ett religiöst anlag, som skulle 
ha fått sin utveckling genom hennes förhållande till naturen och 
genom betraktelse af dess ccelesta krafter, dess lagbundenhet och 
ordning. Ett sådant anlag kan aldrig komma till verklighet och 
utveckling endast genom menniskans förhållande till naturen. Det 
är genom menniskans samlif och samverksamhet med andra per- 
soner, eller det är genom menniskans lif och verksamhet i sam- 
hället, då vi deruti äfven inbegripa det religiösa samhället eller 
kyrkan, som de högre menskliga anlagen komma till verklighet och 
utveckling. Det är samhället, som förhjelper individen till bild- 
ning och kultur, till andligt och förnuftigt lif. Tankes samhället 



Digitized by 



Google 



Om (le etiska grundbegreppen. 13 

bort från menskligheten, eller antoge man, att nienDiskan kunde 
lefva för sig sjelf såsom isolerad frän samhället, så skulle deraf 
följa, att hon icke kunde höja sig öfver naturlifvets ståndpunkt. 
Det är genom samhälle och samhällslif, som bildning och kultur 
samt andligt och förnuftigt lif ha kommit till verklighet i verlden. 

Man kan icke heller antaga, att menniskan såsom förnuftig 
väl hade en formel och obestämd förmåga af religion eller ett or- 
gan för religionens mottagande, men att denna förmåga erhölle 
sitt religiösa innehåll på yttre sätt eller genom en »extra ordinär» 
gudomlig uppenbarelse. Det menskliga förnuftet vore i sådant fall 
i religiöst afseende endast en form, en tabula rasa, som mottoge 
sitt innehåll från den särskilda gudomliga uppenbarelsen. En så- 
dan åsigt är sensualistisk. En förmåga, som saknade innehåll och 
som således vore förmåga af intet, innebär motsägelse. Då hvarje 
menniska är anlagd för religion, eller då hvarje menniska ursprung- 
ligen eger förmåga af religion, så måste denna förmåga ursprung- 
ligen äfven hafva ett religiöst potentielt innehåll, af hvilket hon är 
förmåga, och detta innehåll utvecklas på teleologiskt sätt genom 
Guds andes och hans organers närvaro och verksamhet i detsamma, 
och detta icke på något extra ordinärt sätt utan i enlighet med de 
lagar, som gälla för det förnuftigas utveckling i allmänhet hos men- 
niskan. Och då sålunda äfven den uppenbarade religionens etiskt- 
religiösa innehåll grundar sig på förnuftet och på Guds andes när- 
varo och verksamhet hos detsamma, så blifver häraf förklarligt, 
hvarför, såsom vi ofvau hafva visat, äfven religionsurkundens verk- 
ligt sedliga föreskrifter och läror kunna inses ur förouflet såsom 
varande uttryck af den moraliska lagen och hvarför någon mot- 
sättning och konflikt icke kan ega rum mellan dessa och de for- 
dringar, som omedelbart, d. v. s. utan förmedling af den kristna 
religionsurkunden, inses såsom följder af den moraliska lagen. 

För att förtydliga och förebygga missförstånd af den ofvan 
uppstalda moralprincipen, sinnlig förnuftighet, tillägga vi ännu föl- 
jande anmärkningar, som vi anse vara af vikt. Att menniskan är 
sinnligt förnuftig eller att hon lefver ett aktuelt sinnligt förnuftigt 
lif, innebär icke, att hon såsom förnuftig endast stode i förhållande 
till sinnligheten, den yttre sinnligheten eller naturen och den inre 
sinnligheten, begären, drifterna och sin egen kroppsliga bestämd- 
het, som hon hade att beherska och bestämma i öfverenstäm- 



Digitized by 



Google 



14 Om åt etiska grundbegreppen. 

melse med det förra. Detta skulle innebära^ att menDiskan så- 
som förnuftig vore isolerad frän Gud och från Guds rike^), sy- 
stemet af de personliga väsenden, som ha sin högsta och alltom- 
fattande grund i Gud. Till en sådan uppfattning af den sedliga 
menniskan har man stundom blifvit förd af intresset att framhålla 
sedlighetens sjelfständighet, dess oberoende och obundenhet af allt 
annat och dess beroende endast af menniskan sjdf och af hennes 
eget vasen. Men sedlighetens sjelfstandighet kan icke utesluta 
dess afhängighet af Gud och af den förnuftiga verlden i det hela. 
Sedlighetens sjelfstandighet måste låta förena sig med menniskans 
förhållande till och bestämdhet af Gud och alla andra personliga 



1) Guds rike tagcs i trenne bemärkelser* Guds rike eUer Gods verld i 
dess högsta bem&rkelse år idéernas Terld, systemet af Guds föroimmelser 
eUer tankar, från objektiv synpunkt betraktade, — på samma sått som men- 
niskans verld år totaUteten af hennes förnimmelser, betraktade i samma af- 
seende. EUer, betraktadt från innehållets synpunkt, år Guds rike i dess hög- 
sta bemärkelse systemet af de ursprungliga, rent ideela, rent andliga och rent 
förnuftiga eller personliga väsenden, som äro Guds omedelbara innehåll eUer 
hans väsendes s. k. materlela bestämningar. Guds rike i denna bemärkelse 
är sålunda Gud sjelf, sedd från mångfaldens synpunkt, eller betraktad såsom 
allt sannt varandes enhet och allhet. Vidare betyder Guds rike åfven — icke 
systemet af de ursprungliga eller rent förnuftiga väsendena utan — systemet 
af de tillvarande eller ändligt förnuftiga väsendena, betraktade såsom nniver- 
selt bestämda af Gud och af hvarandra. Guds rike i denna bemärkelse är icke 
Gud, betraktad från en viss synpunkt, utan är de ändligt förnuftiga väsen- 
dena, betraktade i förhållande till Gud och såsom af honom bestämda. I 
denna bemärkelse fattadt, betyder Guds rike dels systemet af de andligt för- 
nuftiga väsendena såsom allsidigt bestämda af Gud och af hvarandra under 
sin fortgående utveckling till sitt eviga ändamål, h vilket år nådens rike, och 
dels systemet af de ändligt förnuftiga väsendena såsom bestämda af Gud och 
af hvarandra i deras högsta aktuela lifsform, då all verldsntveckling är af- 
slutad och det eviga ändamålet har blifvit fullt förverkligadt, hvilket är herr- 
lighetens rike i hiromelen. Häraf följer, att, om man någon gång talar om 
Guds rike och dermed menar Guds kyrka och församling på jorden, detta år 
oegentligt. Kyrkan år endast det religiösa menskliga samhället eller är ett 
roenskligt samhälle, betraktadt såsom organ för Gud och för Guds rike. Kyr- 
kan är hvarken öfver-, under- eller sidoordnad med afseende på det mensk- 
liga samhället, utan är det menskliga samhället i alla dess former, såvida 
det jemte sitt specifikt egna ändamål åfven har ett högsta och nniverselt än- 
damål, som är religionens förverkligande. Och häraf följer, att kyrkan i emi- 
nent bemärkelse är det högsta aktuela samhället eller staten, såvida han i 
det nämnda afseendet betraktas. 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 1«5 

väsenden. Det är så långt ifrån att raenniskan förlorar sin sjelf- 
ständighet genom att bestÅmnias af Gud och af den förnuftiga verl- 
deh, att hon tvärtom endast derigenom kan ega sin sanna sjelf- 
ständighet och frihet, sin egen sjelfständiga lag och sitt eget ändamål 
eller en egen form af det förnuftigt goda. Stode menniskan en- 
dast i förhållande till naturen och till varelserna inom henne, sä 
vore hon osjclfständig såsom naturen och endast underkastad dess 
nödvändighet. Hon vore då icke bestämd af andra lagar än na- 
turlagar och af andra ändamål än naturändamål. Och hennes för- 
nuflighet vore då endast en slags naturfömuftighet, d. v. s. en 
högsta form af tillvaro, hvartill naturen utvecklar sig och i och 
genom hvilken hon kommer till medvetande för sig sjelf i menni- 
skan. Men ett sådant förnuft vore icke en reel fömuftighet utan 
endast en potens af det sinnliga eller sinnligheten i dess högsta 
utvecklingsform. 

Enligt en sådan uppfattning anser man, att menniskan kunde 
vara sedlig utan att vara religiös eller utan att demied äfven vara 
bestämd af Gud och utan att aktuelt lefva i honom. Men en så- 
dan åsigt är orimlig. Ingen sedlighet är för menniskan möjlig 
utan religion och ingen religion utan sedlighet. Religion och sed- 
lighet förutsätta hvarandra ömsesidigt eller ega organiskt samman- 
hang med hvarandra, utan att någonderas sjelfständighet derigenom 
upphäfves eller går förlorad. Sedlighet utan religion innebnre för 
det första ett i andligt afseende tomt och innehållslöst lif eller ett 
lif, som vore abstrakt och ofullkomligt, emedan det icke jemväl 
innebure menniskans bestämdhet af Gud, som innehåller all sann 
verklighet eller som är det sannas, skönas och godas eviga grund. 
En sådan sedlighet innebure vidare ett slags egenrättfardighet och 
sjelfviskhet, emedan menniskan nu sökte vara och bestå för sig 
sjelf, oberoende af Gud och det gudomliga eller utan organiskt 
sammanhang med andra förnuftiga väsenden. Detta blifver följden, 
om den högsta bestämningsgrunden för menniskans vilja, lagen för 
hennes handlingar och det goda, som såsom ändamål af henne 
åsyftas, antagas icke vara genom Gud eller hafva del i hans väsen 
såsom tillika varande dess tillhörighet och bestämdhet utan endast 
genom menniskan, genom hennes eget väsen och detta i dess mot- 
sättning mot Gud. I sådant fall hade menniskan endast ett änd- 
ligt mått, med hvilket hon kunde mäta och bedöma allt och efter 
hvilket dess värde bestämdes. Men härigenom skulle menniskan 



Digitized by 



Google 



16 Öm de etiska grundbegreppen. 

föranledas att öfverskatta sig sjelf eller att sätta sig sjelf såsom 
det absoluta och högsta, emedau hon såsom sedlig icke hade att 
underordna sig under ett högre eller under Gud och det, som är 
uttryck och följd af hans väsen. Menniskan betraktar sig nu så- 
som den Stoiske vise eller den Kantiske autonomen, som ansåg 
sig kunna vara sedlig endast genom sig sjelf och genom sin egen 
praktiska förnuftighet utan att bestämmas af Gud eller utan att 
behöfva stöd och hjelp af Gud och det gudomliga. 

Menniskan lefver nu visserligen icke i det sinnliga eller hon 
hemtar icke från detta den högsta bestämningsgrunden och lagen 
för sitt handlande. Hon ställer sig till och med i negativt förhäl- 
lande till allt detta eller till hvarje materielt intresse, till hvarje 
reelt syfte, till allt innehåll såsom innebärande ofrihet och hete- 
ronomi för att derigenom upprätthålla det praktiska förnuftets au- 
tonomi, dess lagenlighet, dess sjelfsländiga och suveräna form af 
allmängiltighet och nödvändighet. Hon lefver således här i det 
högre, i sitt eget praktiska förnuft, som hon söker förverkliga ge- 
nom att negera och undanrödja hindren för dess sjelfständighet 
eller sedliga frihet. Men då detta högre sjelft icke har del i Guds 
eget väsen, så att det derigenom har innehåll och konkret verk- 
lighet, så är det endast en ny form af ändlighet och relativitet, 
som icke kan hafva absolut och objektiv utan endast relativ och 
subjektiv giltighet och som derför icke heller kan vara absolut 
förbindande. Endast Gud och det, som har del i hans väsen eller 
som tillika är hans väsendes innehåll och bestämdhet, kan hafva 
absolut och objektiv giltighet samt vara absolut förbindande. Då 
man här fordrar, att menniskan skall vara sedlig utan att vara 
religiös, d. v. s. utan att dermed äfven vara praktiskt bestämd af 
Gud och af hans väsendes innehåll, så följer deraf, att menniskans 
sedliga lif framstår såsom ett slags andligt öfvermod, såsom sjelf- 
dyrkan och sjelfguderi, emedan det bestämmes af ett förnuft, som 
icke är substantialiter ett med det gudomliga. Och då man nu 
ieke kan undgå att finna svårigheter och ensidigheter i en sådan 
ståndpunkt, så drifves man att genom konstlade och otillfredstäl- 
lande vetenskapliga utvägar och hjelpmedel söka undanrödja dessa 
svårigheter och att dermed uppvisa ett slags skenbart samman- 
hang mellan moralen och religionen, ehuru detta sammanhang här 
i sjelfva principen och utgångspunkten är upplöst. 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grandbegreppen. 17 

Den af oss uppstalda moralpriucipeD kan icke i sina konse- 
qvenser leda till läror likcande detn^ som här i sina allmänna drag 
ha blifvit karakteriserade. Detta torde tillräckligt framgå redan 
af det förnuftigas allmänna begrepp och betydelse^ såsom de i det 
föregående ha blifvit bestämda. Menniskan är icke förnuftig en- 
dast genom sig sjelf, oberoende af Gud och andra personliga vä- 
senden. Förnuftig är menniskan endast derigenom, att hon har 
sitt sanna och eviga väsen i Gud och följaktligen är bestämd af 
honom och af hans innehåll. Förnuftet är icke endast en form 
för ett transcendent eller för oss oåtkomligt innehåll. Afven det 
menskliga förnuftet innehåller all sann verklighet eller är bestämdt 
af Gud och den personliga verlden i det hela^ och detta innehåll 
har menniskan att förverkliga icke genom att negera och döda 
sinnligheten utan genom att låta det sinnliga genomträngas och 
beherskas af förnuftet^ så att sinnligheten^ så vidt möjligt är, blir 
organ och medel för detsamma. Och nu kan menniskan vara re- 
ligiös äfven såsom sedlig och sedlig äfven såsom religiös. Dessa 
b^ge former af praktiskt lif utesluta icke utan förutsätta och full- 
komna hvarandra ömsesidigt, eller de äro ett och samma andliga 
och förnuftiga lif, endast sedt från olika sidor och synpunkter. 

Innan vi öfvergå till vårt egentliga ämne, tillägga vi ännu ett 
par anmärkningar om religionen och sedligheten och deras förhål- 
lande till hvarandra. Religionen har en dubbel betydelse. Man 
måst^ nemligen skilja mellan hvad religionen är i och för sig, i 
objektiv och absolut bemärkelse, och hvad hon är i och för oss 
eller i subjektiv och relativ bemärkelse. Religionen i och för sig 
är Gud eller Guds ande, såvida han betraktas såsom verksam — 
dels omedelbart genom sig sjelf och dels medelbart genom sina or- 
gaoer — i och för menniskans eller alla förnuftiga väsendens hög- 
sta ändamål, som är deras eviga lif och salighet, och såvida man 
ser bort ifrån hvad Gud är i öfrigt. Alla personliga väsenden be- 
traktas nu såsom ett enda helt, såsom ett Guds rike. I detta rike 
har man att skilja mellan dess öfverhufvud, dess monark eller re- 
gent, som är Gud, och dess medlemmar eller undersåtar, som ak- 
tuelt eller potentielt äro alla de ändliga personerna. Då nu Gud 
såsom monaric är verksam, så följer deraf, att den sfer, inom hvil- 
ken han verkar, omedelbart är hans rike eller de ändligt person- 
liga väsendena, betraktade såsom dess medlemmar eller såsom hans 

JSd/4lät: Om d« tiiakm gniBdbefrepp«ii. 2 



Digitized by 



Google 



18 Om de etiska grundbegreppen. 

undersåtar. En monark eller konung utöfvar regeringsverksam- 
heten inom sitt rike och med afseende på dess medlemmar. 

Religionsläran handlar nu i första rummet om hvad Gud så- 
som den absoluta religionen eller, konkretare uttryckt, såsom mo- 
nark i sitt rike dels omedelbart genom sig sjelf och dels medel- 
bart genom sina fralsningsorganer gör for de ändliga väsendenas 
eviga lif och salighet. Religionsläran betraktar sålunda icke Gud 
endast inom sig sjelf utan såsom monark i sitt rike och följaktli- 
gen i forhållande till dess medlemmar såsom dem bestammande 
eller såsom varande i och för dem aktiv och verkande, hvilket 
dock icke utesluter de ändliga väsendenas egen fria sjelfverksam- 
het, emedan förhållandet är organiskt Men religionsläran handlar 
för det andra äfven om religionen i och för oss, om menniskans reli- 
gion eller om religionen i subjektiv bemärkelse, som är menniskan, 
såvida hon är aktuelt bestämd af Gud, dels omedelbart, och dels 
medelbart genom hans organer och i all synnerhet genom hans 
högsta och konstitutiva organ, den sanne religionsstifbaren, verl- 
dens frälsare, ty utan att menniskans sammanhang med och be- 
stämdhet af Gud förmedlas genom honom är hennes religion ofull- 
komlig eller endast såsom en skugga af den sanna religionen. Men- 
niskans religion i sin egeutlighet fattad är derför det personliga 
lif i Gud och i hans rike, som menniskan har genom personligt 
lif i frälsaren, ty genom att aktuelt fatta sig och lefva i honom 
kommer hon till aktuelt lif i Gud. Religionsläran handlar sålunda 
äfven om menniskan, ehuru sedd från en särskild synpunkt, nem- 
ligen såsom en möjlig eller verklig medlem i Guds rike och så- 
som bestämd af dess öfverhufvud och af dess konstitutiva oi^n i 
menskligheten. Religionsläran handlar här om hvad som å menni- 
skans sida fordras för att komma till aktuelt ledamotskap i Gud 
och i Guds rike eller hvad menniskan å sin sida har att göra för 
sitt högsta ändamål, evigt lif och salighet. Här betraktas icke Gud 
utan menniskan såsom bestämmande, aktiv och fritt sjelfverksam 
på samma sätt som i sedeläran, ehuru menniskan betraktas här 
från en särskild synpunkt, nemligen såsom bestämd af Gud och af 
hans rike i och genom hennes bestämdhet af dess konstitutiva or- 
gan i menskligheten, som har andligt sonskap med Gud, eller verl- 
dens frälsare. För aktuelt ledamotskap i Guds rike fordras å men- 
niskans sida ingenting annat än tro i praktisk religiös och vid- 
sträckt mening, ty dermed betecknas hela den subjektiva religio- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 19 

nen. Å menniskans sida fordras^ att hon öppnar sin vilja for re- 
ligionen i objektiv bemärkelse eller att hon omfattar religionen och 
af densamma bindes i sin fria verksamhet. A menniskans sida 
fordras^ med andra ord, att hon gör Guds ande till högsta be- 
stamningsgnind for sin vilja, till lag for sina handlingar och till 
ändamål for sitt lif i det hela, så att alla de fria och fornuflsen- 
Hga verksamheter, som hon i lifvets alla olika förhållanden har att 
foretaga, foretagas och utforas i religiös anda och sinnesförfattning 
eller i den andan och sinnesförfattningen, att de lända till Guds 
rikes förverkligande i verlden. Det kan icke vara endast med 
vissa af sina personliga krafler, med vissa af sina handlingar eller 
endast under vissa stunder af sitt aktuelt personliga lif, t. ex. de 
stunder och tider, då hon deltager i den s. k. gudstjensten eller 
öfvar religiös kult, som menniskan vore religiös, tjenade Gud eller 
fullföljde hans ändamål, under det att hon i öfrigt med sina verk 
samheter endast tjenade verlden och sålunda fullföljde för religio- 
nen främmande syflen eller på sin höjd endast sedliga ändamål, 
som man antoge falla utom de religiösa. Det är icke endast vissa 
menskliga verksamheter, som äro religiösa i motsats mot andra 
förnuftsenliga verksamheter, som vore någonting underordnadt och 
lägre eller som på sin höjd vore sedliga, utan alla menniskans 
med förnuftet enliga verksamheter, de må i öfrigt synas vara höga 
eller låga, viktiga eller mer eller mindre oviktiga, äro alla lika 
religiösa och heliga, så vida Gud är deras högsta motiv, deras lag 
och deras ändamål. Och då menniskan bestämmes af Gud såsom 
lag, så bestämmes hon äfven af de ursprungliga väsenden, som äro 
hans innehåll och således äfven af sitt eget sanna väsen, af sin 
egen idee, hvilken är lag och ändamål for hennes fria verksamhet 
såsom sedlig. Häraf följer, att någon motsats icke kan ega rum 
mellan menniskans religion och hennes sedlighet, utan att de skilja 
sig endast med afseende på den synpunkt, från hvilken hennes lif 
betraktas eller hufvudsakligeu med afseende på den bestämnings- 
grund eller praktiska lag, af hvilken det for tillfallet ses såsom 
varande bestämdt. Religionsläran handlar om religionen i objektiv 
och subjektiv bemärkelse, eller religionslärans hufvudbegrepp är 
Guds rike, emedan hon dels handlar om öfverhufvudet i detta 
andliga rike eller om Guds ande och om hvad han omedelbart 
eller medelbart gör for menniskans eller de ändliga väsendenas 
eviga lif och salighet och dels om Guds rikes undersåtar eller med- 



Digitized by 



Google 



20 Om de etiska grundbegreppen. 

lemmar och om hvad de å sin sida ha att göra såsom Guds rikes med- 
lemmar eller for att blifva delaktige af den eviga saligheten. Reli- 
gionsläran kan derfior äfven sägas vara salighctslära^ emedan hon hand- 
lar om salighetens objektiva och subjektiva forutsättningar och vilkor. 
Betrakta vi nu sedligheten^ så ha vi sett denna vara sinnlig 
fornuflighet i praktisk mening eller menniskans högsta möjliga 
sinnliga fömuflighet. Då nu menniskan är förnuflig endast derige- 
nom, att hon hon har del i det gudomliga förnuftet eller derige- 
nom att hon har sitt sanna väsen i Gud^ så följer deraf, att prin- 
cipen för hennes lif såsom sedlig, d. v. s bestämningsgrunden för 
hennes val, lagen för hennes handlingar och ändamålet för hennes 
lif i det hela, måste vara hennes sanna och eviga väsen i Gud eller 
hennes idee. Och då denna idee innehålles i högre förnuftiga vä- 
senden och i Gud, så är han af dessa bestämd, hvaraf följer, att 
menniskan icke kan vara praktiskt normerad af sin egen idee så- 
som sin omedelbara lag utan att äfven normeras af Gud och af de 
ursprungliga') och rent förnuftiga väsenden, som äro hans mate- 
riela innehåll eller bestämningar. 



1) Vi såga »arsprangliga» och »renti» förnuftiga Tåsenden i motsats mot 
(le tiUvarande väsendena. De T&senden, som omedelbart innebåUas i Gad så- 
som hans våsendes mångfald och konkretlon kaUas nemligen dels »nrsprong- 
liga» och dels »rena» v&senden, dels till formen »absoluta» Täsenden och dels 
slutligen våsenden »i sin sanning», i motsats mot de tiUvarande väsendena, 
som icke åro ursprungliga utan sekundåra väsenden, icke rena väsenden utan 
väsenden, som äro enhet af motsatser, af hvilka den högsta motsatsen är 
motsatsen mellan tillvaro och idee eller sinnlighet och förnuft, icke absoluta 
utan relativa väsenden, som i de förra hafva sina eviga grunder, och slut- 
ligen icke väsenden i sin sanning utan mer eller mindre ofullkomliga väsen- 
den, som genom utveckling och frihet ha att, så vidt möjligt är, närma sig 
sina eviga urbilder i Qud. De förra väsendena kallas äfven »eviga väsenden» 
i motsats mot de tillvarande väsendena, som äro timliga eller hvilkas inne- 
håll är succederande i tiden. De tiUvarande väsendena känna vi genom er- 
farenheten, och från dessa sluta vi till de rena eller absoluta väsendena, ty 
då det finnes ett relativt, så förutsattes äfven ett absolut, som står i relation, 
och då det gifves många relativa väsenden, så förutsattes äfven många abso- 
luta väsenden, som för dem ligga till grund och af hvilka de förra äro feno- 
mener. Det är med utgångspunkt från fenomenet, som vi höja oss till kun- 
skap om väsendet. Dessa satser äro sjelf klara. De relativa väsendena äro 
de ändliga personerna. Varelserna nedom menniskan eller naturvarelserna 
äro icke väsenden, emedan de icke hafva någon tillvaro för sig sjelfva, obe- 
roende af menniskan. Deras vara för sig sjelfva sammanfaller med deras 
vara i och för menniskan såsom hennes bestämningar eller förnimmelser, på 



Digitized by 



Google 



Om de etiska gruDclbegreppen. 21 

Haraf följer, att sedligheten har organiskt sammanhang med 
menniskans religion eller ingår såsom bestämdhet i denna, på 
samma satt som vi förut ha sett religionen hafva organiskt sam- 
manhang med sedligheten. De skilja sig hufvudsakligen dels med 
afseende på det högre, som i hvarje fall ses såsom varande den 
omedelbart bestammande principen för menniskans lif och dels med 
afseende pä det lägre, som i hvarje fall är det omedelbara mate- 
rial, som bör bestämmas. Religiös är menniskau, såvida principen 
för hennes Hf omedelbart är Gud, Guds vilja och derigenom rae- 
delbarligen de rent ideela väsenden, som äro hans innehåll, och 
således äfven menniskans eget eviga väsen. Såsom sedlig åter nr 
principen för menniskans lif omedelbart hennes eget väsen, hennes 
egen idee och medelbarligen genom denna de högre förnuftiga vä- 
senden och Gud, i hvilka ideen innehålles och af hvilka hon är 
bestämd. Och vidare är meuniskan såsom religiös omedelbart be- 
stämd med afseende på sin konkret förnuftiga sida och detta i 
förhållande till andra väsenden, äfven betraktade såsom konkret 
förnuftiga och såsom hörande till Guds rike, och medelbarligen med 
afseende på sina sinnliga krailer, under det att hon såsom sedlig 
är omedelbart bestämd med afseende på de sinnliga krafterna så- 
som material och medelbarligen med afseende på den konkret för- 
nuftiga sida, genom hvilken hon kommer i torhållande till andra 
konkret förnuftiga väsenden. 

Betrakta vi den tillvarande menniskans förnuftiga praktiska 
verksamhet, så framträder denna i trenne former. Den är nemli- 



samma sätt som de arsprangliga eller absoluta Täsendenas vara i och för sig 
sjelfva sammanfaller med deras vara i och för Gud såsom hans bestämnin- 
gar, förnimmelser, tankar eller idéer. Det är endast de relativa eller tilWa- 
rande väsendena, hvilkas vara i och för sig sjelfva är relativt åtskildt frän 
deras vara i och för Qad eller som åtgöra en relativ motsats mot Gud, eme- 
dan de äfven äro sinnliga. Teoretiskt sedt, divergerar menniskan från Gud 
genom sin sinnlighet, — liksom hon i praktiskt afseende iir från honom åt- 
skild genom det moraliskt ouda eller synden. Då de sinnliga varelsernas 
vara i och för sig sjelfva sammanfaller med deras vara i och för menniskan 
såsom hennes relativa bestämningar, så följer deraf, att de såsom sådana eller 
såsom sinnliga endast existera för, med och genom menniskan och försvinna 
med henne. Men då äfven dessa såsom fenomener innehålla väsendet, ehuru 
endast in potentia, så kunna äfven de kallas väsenden, såvida man af ser och 
vill beteckna endast detta och såvida man för tillfället bortser ifrån hvad de 
äro i öfrigt. 



Digitized by 



Google 



22 Om de etiska grundbegreppen. 

gen dels sedlig, dels rättslig och dels religiös, allt efter som den 
går ut på förverkligaDdet af menniskaDS sedlighet i inskränkt bemär- 
kelse eller hennes rättslighet (samhällighet, socialitet) eller hen- 
nes religiositet. I hvar och en af dessa verksamhetsformer ingå 
tväune sidor eller momenter, nemligen dels ett lägre, som genom 
den moraliskt fria viljan är bestämbart och dels ett högre, som är 
bestämningsgrund samt lag och ändamål for det lägre. Det lägre 
har genom sig sjelft eller oberoende af den moraliskt fria viljan 
och redan före hennes aktuela framträdande en viss organisations- 
form, som det tenderar att bibehålla, men det ^er ock möjlig- 
heten af en annan och högre organisationsform, som är enlig med 
den förnufliga bestämningsgrund, med hvilken det är samhörigt. 
Denna högre organisationsform har den moraliskt fria viljan antin- 
gen omedelbart eller genom den sinnliga viljan såsom organ att 
bringa till aktualitet hos det lägre, såvida det skall komma i har- 
moni med bestämningsgrunden samt blifva underlag och material för 
dess förverkligande. 

Vid den sedliga verksamheten är det högre menniskans spe- 
cifikt egna förnuftiga väsen eller hennes egen idee, och det lägre 
är den individuela sinnligheten eller sinnligheten såvida den inne- 
håller en möjlig organisationsform, som det högre för sin aktuali- 
tet fordrar. Den sedliga verksamheten går nu ut på att så om- 
bilda och bestämma de sinnliga kraflema, att de komma i rätt för- 
hållande till menniskans förnufliga väsen såsom bestämningsgrund 
och att menniskan sjelf såsom sedlig vilja kommer i rätt förhål- 
lande till andra menniskor såsom ock varande sedliga viljor, eme- 
dan de äro sinnligt förnuftiga såsom menniskan sjelf, samt äfven i 
rätt förhållande till Gud såsom den absolut förnuftiga individuela 
viljan. Det är endast derigenom, att menniskan är bestämd af 
Gud såsom absolut förnuftig vilja, som hon sjelf har karakteren af 
förnuftighet. 

Vid den rättsliga eller sociala verksamheten åter är det högre 
det i menniskans väsen eller idee liggande rätts- eller socialitets- 
momentet, d. v. s. det menskliga förnuftets bestämdhet af samhäl- 
let i alla dess former, och det lägre är den sociala sinnligheten 
eller sinnligheten såvida den har en predisposition att genom den 
moraliskt fria viljan blifva bestämd med s^seende på detta högre 
såsom bestämningsgrund. Den rättsliga verksamheten går nu ut 
på att gifva de sociala sinnliga krafterna den organisations- och 
aktualitetsform, hvarigenom de komma i rätt förhållande till det i 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 23 

menniskans väsen liggande rattsmomentet och hvarigenom meuui- 
skan sjelf såsom rättslig eller samhällelig vilja kommer i rätt för- 
hållande till andra menniskor såsom ock varande rättsliga viljor 
samt i rätt förhållande till Gud såsom den absolut rättsliga viljan. 
Det är tydligt, att uttrycket rättslig här tages i dess vidsträckta 
och icke i dess formelt juridiska betydelse. 

Vid den religiösa verksamheten slutligen är det högre det i 
menniskans väsen ingående religiositetsmomentet och det lägre är 
den religiösa sinnligheten eller allt det hos menniskan, som genom 
den moraliskt fria viljan är bestämbart med afseende på detta 
högre såsom bestämningsgrund. Då det religiösa lifvet är ett rent 
inre lif i motsats mot lifvet i det yttre eller ett andligt lif i mot- 
sats mot det verldsliga lifvet, ett lif i anda och syfle, så följer 
deraf, att den moraliskt fria bestämbarhetssferen här omedelbart är 
det inre och konkret förnuftiga hos menniskan eller hvad man 
kunde kalla det religiösa sinnet, äfvensom dermed i sammanhang 
stående religiös naturel ; men ytterst är den moraliskt valbara sinn- 
ligheten i det hela bestämbar äfven med afseende på den religiösa 
bestämningsgrunden. Sinnligheten innehåller nemligen äfven en möj- 
lig organisationsform, hvars verklighet förutsattes för aktualisatio- 
nen af det i menniskans totala ändamål ingående religiositetsmo- 
mentet. Den religiösa verksamheten går nu ut på att gifva den 
religiöst bestämbara sinnligheten den form, hvarigenom den kom- 
mer i rätt förhållande till det i menniskans väsen lidande religio- 
sitetsmomentet och hvarigenom menniskan såsom religiös vilja kom- 
mer i rätt förhållande till andra menniskor såsom ock varande re- 
ligiösa viljor samt i rätt förhållande till Gud såsom den högsta 
religiösa viljan eller såsom den absoluta religionen. 

Dessa trenne verksamhetsformer innebära ingen delning af 
menniskans förnuftigt praktiska lif, de utesluta icke hvarandra, eller 
de stå icke i koordinationsförhållande till hvarandra, utan hvar och 
en af dem omfattar menniskans förnuftigt praktiska lif i det hela, 
ehuru betraktadt från en särskild synpunkt. Alla menniskans fria 
förnuftsenliga verksamheter äro sedliga, om sedlighetens idee, rätts- 
liga, om rättens, och religiösa, om religionens idee är deras be- 
stämningsgrund samt deras lag och ändamål. De äro det ena eller 
det andra allt eft;er det moment, som för tillfallet betraktas såsom 
det bestämmande eller såsom det organiska hela, som innehåller 
de tvänne andra momenterna såsom bestämningar. Dessa former 
af menniskans förnuftigt praktiska Hf förhålla sig till hvarandra på 



Digitized by 



Google 



24 Om de etiska grundbegreppen. 

samma sätt, 8om menniskans teoretiska, estetiska och praktiska 
verksamheter och funktiouer förhålla sig till hvaraodra. Det är 
en och samma verksamhet^ som är vare sig det eaa eller det an- 
dra allt efler det syftemål, som för tillfallet betraktas såsom det 
hufviidsakliga eller såsom det öfverordnade, hvarvid de tvänne 
andra syftemålen betraktas såsom underordnade, och detsamma är 
förhållandet äfven här. 

Sedeläran eller etiken handlar om alla dessa tre förnuftiga 
verksamhetsformer. Det är isynnerhet etikens speciela del, som 
har att göra dessa former till föremål för en mer utförd veten- 
skaplig behandling. Dessa förnuftiga verksamhetsformer höra nem- 
ligen till menniskans sedlighet i vidsträckt bemärkelse. Sedligheten i 
vidsträckt bemärkelse omfattar sedlighet i inskränkt bemärkelse samt 
rättslighet eller samhällighet och religiositet. Såväl religionens som 
rättens och sedlighetens idéer innehållas i sedlighetens idee i vid- 
sträckt bemärkelse. Sedeläran betraktar sedlighetens idee såsom 
det hela och de tvänne andra praktiska idéerna såsom dess mo- 
menter eller bestämningar, under det att den filosofiska religions- 
läran betraktar religionens idee såsom det hela eller såsom logiskt 
subjekt och de tvänne andra praktiska idéerna såsom dess momen- 
ter eller bestämningar. Och på samma sätt handlar den filosofiska 
rättsläran om rättens eller, här närmare bestämdt, det offentliga 
samhällets idee såsom det hela, under det att de andra praktiska 
idéerna betraktas såsom dess momenter eller bestämningar. Häraf 
visar sig det innerliga sammanhang, som ^er rum mellan alla de- 
lar af den praktiska filosofien. 

Taga vi nu särskildt religionsläran i betraktande, så har denna, 
såsom också har framgått af vår föregående framställning, ett tvår 
faldigt innehåll i det afseendet, att hon dels handlar om den he- 
lige andes verksamhet hos menniskan eller om hvad han å sin sida 
gör för hennes frälsning och salighet och dels om menniskans egen 
fria sjelfverksamhet för samma ändamål i förhållande till Gud. Men 
då enligt religionsläran principen äfven för menniskans fria sjelf- 
verksamhet, d. v. 8. högsta bestämningsgrunden för densamma, dess 
lag och dess ändamål eller åsyftade goda, omedelbart är Gud, be- 
traktad såsom helig ande, så kan denna menniskans fria sjelfverk- 
samhet och dess yttringar eller momenter äfvren ses såsom jemväl 
varande ett den helige andes verk i menniskan eller hans verkan, 
och, då verkan är identisk med orsaken, såsom varande denne 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 25 

8jelf såsom aktuel eller förverkligad hos henne. Det är denna syn- 
punkt, som har gjort sig gällande^ då man någon gång har sagt, 
att den egentliga praktiska religionslämn icke handlar om »hvad 
de menskliga väsendena för sin del böra vilja och göra utan om 
hvad Gud sjelf såsom helig ande gör och förverkligar uti och ge- 
nom dem eller om hvad han frän sin sida medverkar tjll deras 
frälsning och salighet»^), under det att sedeläran lika uteslutande 
skulle handla om meuniskans fria, af förnuftet bestämda sjelfverk- 
sarahet för sitt sanna ändamål. 

Då förhållandet mellan Gud och menniskan är andligt och 
ideelt eller strängt organiskt, så kan menniskaus religiösa bestämd- 
het betraktas både såsom i sin helhet varande en verkan hos 
henne af den helige ande genom hennes fria vilja och äfven så- 
som varande en fri verkan af henne sjelf genom den helige ande 
och under förutsättning af honom. Man kan icke fatta det så, att 
en del eller, då det andliga icke har några delar, att vissa mo- 
menter af denna bestämdhet vore verkade af den helige ande utan 
att vara fritt och sjelfständigt verkade af menniskan sjelf, och att 
andra momenter åter vore fritt verkade af menniskan sjelf utan 
att vara verkade af den helige ande. Ett sådant betraktelsesätt 
är mekaniskt och oorganiskt, eller ett sådant betraktelsesätt inne- 
bär, att man här begagnar natursynpunkter eller naturkategorier 
eller analogier hemtade från sinnliga förhållanden. Det hela är 
här på samma gång ett den helige andes verk hos menniskan och 
äfven ett verk af hennes ^en fria sjelfbestämning. Den helige 
ande verkar således det hela hos menniskan, men detta utesluter 
icke^ att samma hela äfven kan ses såsom varande fritt verkadt af 
menniskan sjelf, ehuru under förutsättning att äfven den helige 
ande är närvarande och verkande hos henne. Då den helige ande 
bestämmer menniskan eller är hos henne verksam, så upphäfves 
icke dermed hennes egen fria sjelfverksamhet, och då menniskan 
fritt och sjelfständigt verkar, så upphäfves icke den helige andes 
nådesverksamhet, eller så håller Gud icke inne eller tillbaka sin 
allmakt. I en ideel och andlig organism är det hela eller den or- 
ganiska enheten på sjelfständigt sätt närvarande och verkande hos 
organema, och äfven organema eller lemmarna verka sjelfständigt 
och fritt hos det hela, som de tillliöra. Det helas sjelfständighet 



l) Se skrifter af Cbr. Jac. Boström, Del. II, sid. 262. 



Digitized by 



Google 



26 Om de etiska grondbegreppen. 

upphäfver bar icke lemmaniaB sjelfständighet och icke heller lem- 
maroaa sjelfstaodi^et det helas. Det lielas sjelfständighet förut- 
sätter här tvärtom de organiska delamas sjelfständighet och likaså 
omvändt. 

Häraf framgår, att religionsläran handlar både om den helige 
andes verksamhet såsom bestämmande menniskan och äfven om 
menniskans fria sjelfverksamhet såsom bestämd af den helige ande. 
Afven vi erkänna, att religionsläran väsentligen och hufvudsak- 
ligen handlar om den absoluta religionen eller om den helige ande 
och om hvad han vare sig omedelbart eller medelbart gor för men- 
niskans frälsning och salighet. Men religionsläran handlar äfven 
om hvad mennuiskan å sin sida »bör vilja och göra», neniligen i 
förhållande till Gud, ehuru denna synpunkt här är underordnad 
under den förra. Hon bör vilja och göra Guds vilja, ty endast 
derigenom är hon verkligt religiös. Man kan således icke från 
religionsläran utesluta religionen i subjektiv bemärkelse eller men- 
niskans religion, som är hennes fria sjelfverksamhet såsom l)estamd 
af den helige ande eller hennes religiositet, ty så riktigt det äu är, 
att äfven denna är den helige andes verk i menniskan och således 
är han sjelf såsom hos henne förverkligad, så kan dock detta för- 
verkligande icke ske oberoende af menniskans egen frihet och 
sjelfverksamhet utan endast genom och under förutsättning af denna. 
Religiositeten är produkt af frihet odi nåd i förening. Och häraf 
följer, att menniskans fria sjelfverksamhet icke är något specifikt ^et 
objekt för sedeläran, utan att denna sjelfverksamhet äfven tillhör reli- 
gionsläran. Men dock måste man strängt fasthålla, att de synpunkter, 
från hvilka menniskans fria sjelfverksamhet i hvardera af de ifråga- 
varande vetenskaperna betraktas, äro väsentligen olika. I ena fallet 
eller såsom religiös betraktas menniskans fria sjelfverksamhet så- 
som omedelbart bestämd af den helige ande och derigenom afveu 
af hans innehåll, hvartiU jemväl hör menniskans eget sanna väsen; 
i andra fallet åter eller såsom sedlig betraktas samma fria sjelf- 
verksamhet såsom omedelbart bestämd af menniskans eget sanna 
väsen och derigenom äfven af de högre väsenden och ytterst Gud, 
i hvilka menniskans eget väsen ingår såsom bestämning. 

Efler dessa anmärkningar, hvilkas förutskickande vi ansett vara 
af synnerlig vikt, återgå vi nu till betraktelse af den uppstälda 
moralprincipen, som var sinnlig förnuftighet, fattad i praktisk be- 
märkelse. 



Digitized by 



Google 



Om de etiska graudbegreppen. 27 

De bestämningar, som innehållas i den uppstälda moralprinci- 
pen och som följaktligen blifva sedlighetens allmännaste karakterer, 
äro följande. Sedligbeten är 1) en verksamhet, 2) en teleologisk 
verksamhet eller utveckling, 3) en sjelfmedveten och fri utveck- 
ling eller ett handlande, som 4) har förnuftet såsom bestämmande 
princip och 5) sinnligheten till material, så att sinnligbeten förän- 
dras till öfverenstämmelse med förnuftet eller gores till organ eller 
till medel för detsamma. 

Att sedligheten är en verksamhet innebär, att den är en kon- 
tinuerlig förändring. Sedligheten är icke en ren förändring eller 
en ren växling, ty detta skulla innebära, att den framträdde i andra 
bestämningar eller i succederande momenter, som kommo och gingo, 
utan att någon enhet eller något sammanhang mellan dem före- 
funnes. En sådan förändring är endast en abstraktion. Man tager 
ut de succederande momentema från det hela eller ifrån deras en- 
het och betraktar dem i deras isolering från denna. Men en så- 
dan förändring är aldrig i och för sig verklig. All verklig förän- 
dring är enhet af kontinuitet och diskretion eller af lag och lag- 
bestämda förändringar eller verkningar, och det är endast i abstrak- 
tionen, som dessa kunna hållas isär eller åtskiljas. Sedligheten är 
en egentlig och bestämd verksamhet, hos hvilken förändringarna 
sammanhållas och bindas af en kontinuerlig enhet, som är deras 
bestämmande lag. 

Men sedligheten är icke endast en lagbestänid förändring eller 
verksamhet utan äfven en teleologisk verksamhet eller utveckling. 
Sedligheten är en verksamhet-, som bestämmes af ett ändamål och 
som går ut på aktualisationen af detta. Med ändamål förstår man 
en bestämd form af lif, som för ett i och för sig sjelfb verksamt 
väsen är möjlig, i det följande blir verklig genom utveckling och 
som äfven är bestämmande princip för hela utvecklingen. Då nu 
verksamheten är en verklig utveckling, som tenderar till aktualisa- 
tionen af ett bestämdt ändamål, så ingår i hvarje följande rörelse- 
moment ett verkligen nytt innehåll, som i det föregående icke var 
verkligt utan endast till sin möjlighet gifvet och preformeradt De, 
som icke kunna höja sig till uppfattningen af rörelsen såsom va- 
rande en verklig utveckling utan se i all rörelse endast en af 
i tiden föregående orsaker bestämd förändring af ett gifvet mate- 
rial, vare sig realistiskt eller idealistiskt uppfattadt, kunna icke er- 
känna något nytt innehåll i de följande rörelsemomenterna, som 



Digitized by 



Google 



28 Om de etiska graadbegreppeo. 

icke var verkligt i de förgående. Hvarje sådant specifikt nytt 
och bestamdt iDnehåll måste af dem konseqvent förnekas. De se 
i all rörelse samma och likartadt innehåll, som ständigt framträder 
i nya växlingar och former. Och liksom de i de följande momen- 
tema icke kunna uppvisa något nytt innehåll, så kunna de icke 
heller uppvisa någon första orsak eller grund, hvarifrån rörelsen 
utgår och icke heller något bestamdt ändamål, hvartill den fortgår 
eller syftar. Helt annat är förhållandet, om rörelsen är utveckling. 
Rörelsen och dess momenter ha nu en första och gemensam orsak, 
från hvilken de ha sin upprinnelse, nemligen ändamålet, som ideelt 
eller i begreppet föregår utvecklingen och som då är dess orsak 
eller grund, och äfven ett högsta helt, hvartill de syfba, som äfven 
är ändamålet, betraktadt såsom utvecklingens resultat och slut eller 
såsom gifvande denna dess fulländning. Utvecklingen fortgår ge- 
nom en mångfald af lägre och högre former af lif eller grader af 
aktualitet, och de i tiden efterföljande och högre äro väsentliga 
förutsättningar och grunder för de i tiden föregående och lägre. 
Men alla grader förutsätta ett inre helt, af hvilket de äro grader, 
och detta inre hela är det tidlösa och eviga, fattadt såsom orsak 
eller causa finalis för hela utvecklingen, som nu icke är beroende 
af några i tiden föregående orsaker, causse tempore antecedentes. 

Att sedligheten är en sjelfmedveteu utveckling innebär, att 
den faller inom ett väsen, som fattar sig sjelft såsom enhet, prin- 
cip och subjekt för sina bestämningar, eger makt att distinkt skilja 
sig från dessa och att äfven fatta sig i sina rent inre, andliga och 
väsentliga bestämningar i motsats mot allt annat såsom ett lägre, 
tillfälligt och oväsentligt. 

Att sedligheten är en fri utveckling innebär slutligen, att den 
fortgår genom val af gifna soUiciterande bestämningsgrunder. Fri- 
heten innebär väsendets sjelfmedvetna sjelfmakt öfver sina bestäm- 
ningar eller dess sjelfmedvetna sjelfmakt att upptaga en möjlig be- 
stämningsgrund och göra den till verklig bestämningsgrund för sin 
vilja eller ock underlåta detta. I denna viljans sjelfmakt ligger 
dels ett negativt moment eller viljans förmåga att analytiskt regre- 
diera från det lägre, mångfaldiga och periferiska af sitt innehåll 
till det inre, väsentliga och centrala och att ur detta, d. ä. ur sig 
sjelf såsom ett fritt väsen, hemta grunderna för sitt val, och dels 
ett positivt moment eller viljans förmåga att eft^r den gjorda 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 29 

sjelfbestämniDgen syntetiskt progrediera till sitt lägre och peri- 
feriska iunehåll och att successivt upptaga detta och göra det till 
moment af sitt allmänna viljande, hvarigeoom det yttre och lägre 
blir samstämmigt med det inre och högre och menniskan derigenom 
i det hela vinner ökad sjelfständighet och makt. 

Friheten förutsätter för sin möjlighet, att all rörelse i grun- 
den är en sjelfutveckling i och för menniskan af hvad som in po- 
t^ntia finnes i hennes ande eller att all kausalitet är teleologisk och 
gnmdar sig på en causa finalis, som har verkningar i tiden utan 
att sjelf tillhöra tiden eller vara af tiden bestämd. Är allt va- 
rande ett innehåll i menniskans ande, så finnes ingenting, som för 
honom är yttre i den meningen, att det kunde vara en hans vilja 
betvingande makt eller upphäfva hans fria sjelfbestämning. Detta 
måste deremot alltid blifva förhållandet, om man antager, att menni- 
skan och hennes vilja äro beroende af yttre och i tiden före- 
gående orsaker, ty öfver dessa kan menniskan icke ega någon 
makt. Antager man en i tiden varande orsak, så följer af denna en 
oandlig serie af verkningar, som alla fortgå med fysisk nödvändig- 
het och i hvilken hvarje efterföljande verkan har sin nödvändiga 
betingning i den föregående undan för undan. Intet moment i 
denna kausalitetsserie kan vara på annat sätt än det är. Då or- 
saken är gifven, så är ock serien af dess verkningar gifven med 
oföränderlig nödvändighet. Någon frihet kan här icke finnas och 
icke heller någon utveckling eller någon kausalitet, som bestämmes 
af ändamålsorsak. 

Men en sådan empirisk kausalitet visar sig vid närmare gransk- 
ning vara motsägande och orimlig. Det i tiden föregående antages 
här verka det i tiden efterföljande. Orsaken och dess verkan äro 
sålunda med afseende på tiden skilda. Men härmed upphäfves 
och omöjliggöres kausalitetsförhållandet mellan orsaken och verkan, 
ty i den tid, der något icke är, der kan det icke heller verka. 
Orsaken och verkan måst« tankas vara, så att säga, samtidiga, eller 
de måste innehållas i hvarandra, såvida kausalitetsförhållandet mel- 
lan dem skall vara möjligt. Orsaken och verkan måste vara samma 
sak, sedd från olika synpunkter, eller verkan måste vara orsaken 
sjelf såsom framträdd. Men häraf följer, att verkan är en aktuali- 
sation af orsaken och att rörelsen är utveckling eller evolution. 
Allt i tiden varande, det må vara i tiden föregående eller eft«r- 



Digitized by 



Google 



30 Om de etiska grundbegreppen. 

följande, är endast en verkan af ett icke i tiden varande, som är 
orsak. Af dess möjliga innehåll är allt i tiden varande en aktuali- 
sation eller en utveckling. 

Vidare förutsätter kausaliteten för sin möjlighet en första och 
högsta orsak, från h vilken verkningarna utgå. Utan en sådan 
första orsak har kausalitetsserien aldrig börjat Men ett första 
finner man aldrig i tiden. Liksom serien af verkningar enligt den 
empiriska uppfattningen af kausaliteten är oändlig eller gränslös a 
parte post, så är äfven serien af orsaker oändlig eller gränslös a 
parte ante, och man kommer således aldrig till en orsak, som vore 
den första i tiden och i hvilken kausalitetsserien hade sin första 
upprinnelse eller sin början. Man föres här vidare och vidare 
utan gräns i sökandet efter orsak och kommer således aldrig till 
någon orsak såsom den första, i hvilken verkningarna hade sin 
början. Men en kausalitetsserie, som aldrig har börjat, är heller 
icke verklig. Hela denna empiriska kausalitet är sålunda motsä- 
gande och orimlig. Man har här visserligen ett klart medvetande 
deraf, att då verkningarna äro gifna, äfven en orsak förutsattes, 
som är verklig före verkningarna; men det är endast i begreppet, 
som orsaken är verklig före verkningarna, icke i tiden. Men denna 
prioritet i begreppet göra de här till en prioritet i tiden och föras 
derigenom till olösliga motsägelser och svårigheter. Man låter här 
den tidlösa och eviga orsaken representeras af sin i tiden före- 
gående verkan, ehuru denna icke är orsak utan endast vilkor för 
andra verkningars framträdande i tiden senare. Man förväxlar här 
verkningamas tidliga vilkor med deras tidlösa och eviga orsak. 
Till begreppet om orsak hör, att han måste vara sjelfständig, verk- 
lig genom sig sjelf och följaktligen äfven ursprunglig. Men ett 
sjelfständigt och ursprungligt finner man icke i tiden. Allt i tiden 
varande är uppkommet, verkligt genom ett annat och således osjelf- 
ständigt och sekundärt. Man måste gå utom tiden till ett evigt 
och osinnligt för att finna ett första eller för att finna en orsak, 
och af denna kan det i tiden varande icke vara annat än verkan, 
produkt eller fenomen. Verkningarna måste framträda i tiden, 
emedan de äro gifna genom förändring, verksamhet eller utveck- 
ling och emedan denna nödvändigt har tidens form. 

Härmed är ett indirekt bevis gifvet för riktigheten af vår 
uppfattning af rörelsen, att hon i det hela är en utveckling i och 
för menniskan af hvad som in potentia finnes i hennes sjelfmed- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 31 

vetande ande. Och endast om rörelsen så uppfattas, blifver men- 
niskans frihet förklarlig och begriplig. Anledningen, hvarför man 
inom den menskliga bildningens historia icke har kunnat förklara 
frihetens möjlighet utan antingen endast dogmatiskt antagit den- 
samma utan att kunna vetenskapligt rättfärdiga ett sådant anta- 
gande eller ock uttryckligen förnekat densamma såsom varande 
oantaglig och obegriplig, är den, att man icke har kunnat höja sig 
till uppfattningen af all rörelse såsom varande en sjelfutveckling i 
och för menniskan af hvad som på dunkelt och omärkbart sätt fin- 
nes i hennes ande, utan antagit all kausalitet vara empirisk, så att 
det i tiden föregående ansetts med nödvändighet verka det i tiden 
efterföljande, ty med en sådan kausalitet står friheten icke till- 
sammans. Frihet och utveckling förutsätta hvarandra med nöd- 
vändighet. Der frihet finnes, finnes utveckling, och der utveckling 
finnes, finnes frihet åtminstone i någon grad eller i någon ofuU- 
kbmlig form. Utveckling innebär aldrig absolut negation eller från- 
varo af frihet. I all utveckling finnes frihet åtminstone under form 
af det inres sjelfständighet och sjelfmakt med afseende på det 
yttre och lägre, så att det upptager det lägre inom det högres sfer 
och gifver det den ordning, bestämdhet och form, som det högre för 
sin aktuela tillvaro fordrar. 

Friheten förutsätter för sin möjlighet, att all rörelse, som faller 
inom menniskans erfarenhet, således äfven all rörelse och förän- 
dring i den sinnliga verlden, är en utveckling i och för menniskan 
af hennes potentiela innehåll, så att menniskans ande icke blott ar 
utvecklingens subjekt utan äfven doss närmaste grund och ända- 
mål. Man kan icke antaga tvänne väsentligen skilda kausalitets- 
områden, af hvilka det ena vore bestämdt af causae finales och 
innebure utveckling, under det att det andra icke vore bestämdt af 
ändamålsorsaker utan af empiriska orsaker, causae efficientes eller 
caussB antecedentes, och icke innebure utveckling utan endast föiv 
ändring af ett gifvet reelt eller ideelt material. Det förra kausa- 
lit^tsområdet har antagits falla inom medvetandets och viljans ome- 
delbara sfer och sträcka sig så långt, som friheten strädcer sig, 
under det att det andra kausalitetsområdet skulle falla nedom eller 
utom denna sfer och från sig utesluta frihet. Mot en sådan upp- 
fattning anmärka vi för det första, att den är dualistisk eller upp- 
häfver verklighetens enhet och sammanhang. Den gifna verklig- 
heten vore nu icke ett enda sammanhängande helt utan sönder- 



Digitized by 



Google 



32 Om de etiska grundbeg:reppeu. 

föile i tvåDne motsatta verklighetsomr&den, som saknade enhet och 
sammanhang. Det ena verklighetsområdet sammanfölle med med- 
vetandet och dess ideela bestämningar, förnimmelser och viljanden 
och dessas bestamningsgrunder, under det att det andra verklig- 
hetsområdet fölle utom denna sfer och omfattade det varande, som 
icke vore medvetandets och viljans innehall utan ett utom medve- 
tandet varande eller som åtminstone uppfattades i analogi med ett 
utom medvetandet varande. En sådan uppfattning år dualistisk. 
Det varande utgör icke en absolut motsats mot medvetandet och 
dess bestämningar, och så år icke heller den rörelse, som försikar 
hos det varande, absolut motsatt den rörelse, som försiggår hos 
medvetandet och dess innehåll. Det varande eller det, som är, är 
för medvetandet Men vara betyder stå i förhållande till eller be- 
stämma medvetandet och är således dess bestämning. Medve- 
tandets bestämningar åter förnimmas af medvetandet och kallas 
med en gemensam beteckning dess förnimmelser, när de ses från 
medvetandets synpunkt. Det varande är således medvetandets inne- 
håll eller förnimmelse, och medvetandet utgör verklighetens enhet 
och sammanhang. Härmed ha vi uppvisat det ohållbara i det dua- 
listiska antagandet) att det varande vore motsatt medvetandet och 
dess förnimmelser och utgjorde ett eget område för sig, som fölle 
utom det förra. 

Mot det gjorda antagandet af tvänne hvarandra motsatta kau- 
salitetsområden anmärka vi för det andra, att dessa områden, huru 
strängt de än må afsöndras ifrån hvarandra, dock komma att störa 
hvarandra och upphäfva hvarandras möjlighet Dessa begge kausa- 
litetsområden kunna icke bestå jemte hvarandra. Det ena af dessa om- 
råden måste nödvändigt negera och upphäfva det andra. Det ena af 
dessa områden, den empiriska kausaliteten, skulle enligt förutsätt- 
ningen vara oändligt och således utan gräns; men då det har ett 
annat område jemte sig, så är det af detta begränsadt och är så- 
ledes ändligt, emedan det i detta har sin gräns. Och då allt, som 
är begränsadt, är bestämdt af det, i hvilket det har sin gräns, så 
följer deraf, att dessa b^^e områden äfven ömsesidigt bestämma 
hvarandra. Och då de derjemte äro motsatta, så måste de begge 
kausaliteterna jemväl störande inverka på hvarandra och således 
upphäfva hvarandra. Särskildt gäller det med afseende på frihe- 
ten, att den enligt det här gjorda antagandet, att det varandes 
kausalitet vore en väsentligen annan än medvetandets och viljans, 
måste blifva omöjlig. Till begreppet om den fria viljan hör nem- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 33 

ligen^ att hoo är förmåga af fri kausalitet med afseende på det 
yttre eller med afseeude på det varande, om ock deoDa kausalitet 
förmedlas genom hennes underordnade organer; men enligt det här 
gjorda antagandet är det varande icke af den fria viljan bestäm- 
bart. Det varande är här bestämbart endast efter sin egen empiriska 
kausalitet, som är motsatt den fria viljans. Viljan har sålunda här 
intet bestämbart material; hon har åtminstone icke ett sådant ma- 
terial i det varande, i den objektiva verkligheten eller verlden, ty 
då verlden här icke är bestämbar efter teleologiska lagar, så är 
hon icke heller bestämbar efter frihetslagar. Men härmed är be- 
greppet om den fria viljan upphäfdt. Hon eger här ingen makt 
att ingripa inom det varandes sfer eller att bestämma sina kropps- 
liga lemmar så, att de verka såsom organer för viljans ändamål, 
och den yttre naturen och dess krafter så, att de blifva medel för 
samma ändamål. Ett sådant ingripande af den fria viljan inom det 
varandes sfer skulle tydligen upphäfva den kausalitet, som der an- 
tagits vara rådande. 

Vi ha i det föregående uppvisat ohållbarheten af den duali- 
stiska motsättningen mellan tvänne verklighetsområden, af hvilka 
det ena hade en väsentligen annan kausalitet än det andra. Det 
varande är medvetandets innehåll. Detta visar sig redan deraf, att 
verldens former äro medvetandets former, ty då formerna tillhöra 
medvetandet, så måste äfven det, som innehålles i dessa former, 
d. ä. den sinnliga verlden såsom konkret bestämd, vara medvetan- 
dets innehåll. Antagandet, att formerna tillhörde medvetandet, men 
att det, som innehålles i dessa former, fölle utom detsamma, är 
uppenbar motsägelse. Men är sålunda det varande i det hela med- 
vetandets innehåll, och detta följer dessutom redan af det faktum, 
att det förnimmes, så finnes för anden ingen yttre motsat-s, som 
kunde inskränka hans sjelfständighet eller begränsa hans makt så, 
att han derigenom blefve ofri. Det varande måste nu äfven vara 
bestämdt af den kausalitet, som gäller för anden och för hans inne- 
håll i det hela och hvilken kausalitet är teleologisk. Och nu blir 
friheten möjlig och begriplig, ty äfven friheten är teleologisk kausa- 
litet, nemligen en sådan, hos hvilken den inre sjelfmakten är sjelf- 
medveten och yttrar sig genom kontinuerligt val och beslut. 

Men äfven med erkännande af idealismens sanning, eller att 
allt verkligt är andens innehåll och att det varande endast är en 
särskild synpunkt, från hvilken andens förnimmelser ses och be- 

Ed/tldt: Om de etiska grandbegreppen. 3 



Digitized by 



Google 



34 Om de etiska g^rundbegreppen. 

traktas^ nemligen med afseeode på deras innehåll eller hvad som 
bestämmer medvetandet, så finnes det ju dock olika former af rö- 
relse, af hvilka den högsta visserligen är utveckling, men inom an- 
dens lägre innehåll försiggå ju andra former af rörelse, nemligen 
mekaniska och kemiska rörelser och förändringar, som icke synas 
innebära någon utveckling? Äro icke dessa rörelser af annat slag 
än utveckling och är icke frilieten lika verklig, ehuru nedom dess 
egentliga sfer förekomma rörelser och förändringar, som följa an- 
di*a lagar än teleologiska? Några andra rörelselagar kunna icke er- 
kännas än inre, organiska och teleologiska. På samma sätt som 
de mekaniska och empiriska orsakerna icke äro några verkliga or- 
saker utan endast skenorsaker, som man förväxlar med de verk- 
liga, så äro icke heller de s. k. mekaniska lagarna några verkliga 
lagar utan endast fenomer af de verkliga lagarna. Men finnes det 
inga andra orsaker än ändamålsorsaker, causse finales, och inga an- 
dra lagar än organiska och teleologiska lagar, så kan det icke heller 
finnas någon annan rörelse än den, som i grunden är organisk och teleo- 
logisk eller som innebär utveckling. Antagandet af en rörelse eller 
kausalitet, som icke vore teleologisk, skulle ju förutsätta, att det 
funnes orsaker, som icke vore causse finales; men sådana orsaker 
kunna icke tänkas och uppvisas. Men finnes det sålunda endast 
ett slag af orsaker, causse finales, så kan det icke heller finnas mer 
än ett slag af rörelse, nemligen teleologisk rörelse eller utveckling. 
Och till samma resultat kommer man äfven, om man betraktar la- 
garna. Rörelsens lag kan icke stå i något yttre och motsatt för- 
hållande till dess orsak; ett sådant antagande leder till orimliga 
konseqvenser. Lagen måste vara ett med orsaken eller måste vara 
orsaken sjelf, sedd från en viss synpunkt. All lag har ideel verk- 
lighet på samma sätt som orsaken. All lag är inre och andlig 
samt på inre sätt verkande. Inom det yttre finner man inga la- 
gar, på samma sätt som man der icke finner några orsaker. Aro 
således alla lagar och orsaker af ett slag, nemligen inre, andliga 
och teleologiska, så måste äfven all rörelse vara af ett slag, nem- 
ligen organisk och teleologisk. 

Hvad nian kallar mekanisk och kemisk rörelse äro endast 
lägre och ofullkomligare grader af utveckling. Mekanisk och ke- 
misk rörelse fatta vi genom den sinnliga erfarenheten. Men med 
den sinnliga erfarenheten fatta vi icke hvad som är utan endast 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppeD. 35 

hvad som synes vara, hvad som ter sig på ett visst sätt och som 
är motsatsen af hvad som är; vi fatta här det bildliga, det feno- 
menela och tillfälliga, men icke hvad som i egentlig mening är. Så 
förhåller det sig äfven, då vi med erfarenheten fatta rörelsen. 
Denna rörelse synes icke vara utveckling, men detta beror derpå, 
att vi uppfatta henne ofullkomligt och såsom isolerad från sin cen- 
trala enhet, menniskan. Anledningen, hvarfor dessa rörelser icke 
synas innebära utveckling, är densamma, som anledningen, hvarfor t. 
ex. ett enskildt ting icke synes vara förnimmelse eller andens bestäm- 
ning utan den konträra motsatsen till förnimmelse. Anledningen 
är den, att det fömimmes så ofullkomligt, att det afkläder sig sin 
idealitet och framstår såsom en motsats till andens bestämningar, 
ehuru det dock vid närmare undersökning visar sig vara förnim- 
melse. Så förhåller det sig äfven med de mekaniska och kemiska 
förändringarna. Äfven dessa försiggå hos vår ande, i vårt poten- 
tiela sjelfmedvetande, icke utom detsamma, ty detta är orimligt och 
meningslöst, och när de nu ses från sjelfmedvetandets synpunkt, 
så visa sig äfven dessa vara momenter af andens egen sjelfutveck- 
ling af sitt möjliga innehåll. På samma sätt som den oorganiska 
verlden icke utgör någon absolut motsats till eller negation af lif 
och organisk verklighet utan endast en lägre och ofullkomligare 
grad af lifvet, så äro icke heller de mekaniska och kemiska för- 
ändringar, som synas försiggå inom henne, någon absolut motsats 
till utveckling utan endast lägre grader af denna eller dess fe- 
nomener. 

Vi ha sett, hvilka de allmänna bestämningar äro, som till- 
komma sedligheten. Taga vi dessa ytterligare i betraktande, så 
komma vi till följande spccieiare bestämningar eller synpunk- 
ter, från hvilka sedligheten kan betraktas och som äro följder af 
de förra. 

Deraf, att sedligheten är verksamhet, följer, att den kan be- 
traktas dels från enhetens eller kontinuitetens synpunkt och dels 
från mångfaldens eller diskretionens. Men enheten kallas äfven 
bestämmande lag eller verkande kraft, och mångfalden kallas lag- 
bestämd förändring, verkan eller yttring. Förändringarna eller ytt- 
ringarna äro gifna i och genom erfarenheten och från dessa sluter 
man till deras inre enhet, kraft eller princip. Det är yttringarnas 
karakter och beskaffenhet, som för oss bestämma karakteren och 



Digitized by 



Google 



36 Om de etiska grnndbegreppen. 

beskaffenheten af den kraft, från hvilken de framgå, hvaraf följer, 
att, då yttringarna såsom här äro obestämda, äfven kraften for oss 
blir obestämd och endast kan i sin största allmänhet kännas. 

Deraf^ att sedligheten är teleologisk verksamhet åter eller ut^ 
veckling, följer, att den kan betraktas dels såsom förmåga och dels 
såsom funktion. Kraften är nu närmare bestämd: den är lefvande, 
organisk och organiserande eller på inre och sjelfständigt sätt ver- 
kande. Och äfven yttringarna hafva här organisk karakter. De 
äro inre eller på inre sätt förbundna med förmågan. De falla inom 
förmågan sjelf eller inom hennes egen potentiela bestämdhet och 
gå ut på att höja denna bestämdhet till aktualitet. Förmågan är 
det väsende, som utvecklingen tillhör, betraktadt såsom närvarande 
i utvecklingen och såsom varande dess enhet, princip och subjekt. 
Det är tydligt, att, om icke väsendet sjelft, hvars utveckling är i 
fråga, i sin helhet vore närvarande i utvecklingen och i hvarje 
dess moment och genom densamma framträdde till aktualitet, den 
icke kunde sägas vara detta väsendes utveckling I sådant fall 
kunde utvecklingen icke heller ega något substantielt sammanhang 
utan på sin höjd endast ett accidentelt och modalt. Funktionerna 
åter äro de utvecklingsmomenter, i hvilka väsendet på mer eller 
mindre märkbart sätt framträder. 

Taga vi åter i betraktande sedlighetens sjelfmedvetna och fria 
karakter, så kallas förmågan praktisk förmåga eller vilja och funk- 
tionerna praktiska funktioner eller handlingar. Hvarje förmåga, 
som är sjelfmedveten och fri, kallas vilja, och funktioner, som äro 
sjelfmedvetna och fria, kallas handlingar. 

Taga vi slutligen i betraktande sedlighetens karakter att inne- 
bära sinnlig förnuftighet, eller att förnuftet hos densamma är det 
bestämmande och sinnligheten det bestämbara, så följer deraf, att 
förmågan är sedlig praktisk förmåga eller sedHg vilja och funktio- 
nerna sedligt praktiska funktioner eller sedliga handlingar. Dessa 
äro de allmännaste synpunkter, från hvilka sedligheten kan be- 
traktas eller de högsta indelningar, som af densamma äro möjliga. 
Alla andra indelningar äro subdivisioner, som äro underordnade 
under dessa. 

Då vi nu gå att leda oss till de etiska grundbegreppen, så 
utgå vi från den andra af de här angifna hufvudsynpunkterna eller 
den af förmåga och funktion såsom varande mer specifikt bestämd. 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbef^reppen. 37 

Den första synpunkteo^ som är alltför allmän och obestämd, be- 
höfva vi här icke särskildt taga i betraktande. 

Såsom vi ha sett^ är förmåga det sig utvecklande väsendet 
sjelft, betraktadt såsom enhet, princip och subjekt för utvecklingen, 
och funktionen är ett odeladt moment af utvecklingen, som i för- 
mågan har sin nödvändiga förutsättning. De nu nämnda begrep- 
pen äro oskiljaktiga från hvarje utveckling. Lika nödvändigt som 
det är, att hvarje verkligt väsen, när det betraktas i och för sig 
sjelft, oberoende af all utveckling och verksamhet, måste på sam- 
stämmigt sätt innehålla både enhet och mångfald och utan dessa 
icke kunde tänkas ega verklighet, lika nödvändigt är det ock, att 
ett tillvarande väsen, som är i utveckling, måste innehålla både 
förmåga och funktion och att utan dessa dess utveckling h varken 
vore verklig eller möjlig. Förmåga och funktion äro i sjelfva ver- 
ket ingenting annat än den form, under hvilkeu väsendets ideela 
enhet och mångfald framträda såsom varande i utveckling. 

Förmågan kan betraktas dels såsom det, hvarifrån utvecklin- 
gen utgår eller hvari den har sin upprinnelse, och från denna syn- 
punkt sedd, kallas hon utvecklingens grund, och dels såsom det, 
hvarefter utvecklingen fortgår och som leder utvecklingen samt ger 
den ordning och sammanhang, och från denna synpunkt sedd, kallas 
hon utvecklingens lag, och dels slutligen såsom det hela, hvartill 
utvecklingen syftar eller tenderar, och från denna synpunkt betrak- 
tad, kallas hon utvecklingens ändamål. Grund, lag och ändamål 
åro sålunda de hufvudsyn punkter, från hvilka förmågan kan betraktas 
eller dess allmänna tillvarelseformcr eller tillvarelsesätt. Dessa tre 
hnfvudformer äro oskiljaktiga från hvarje förmåga eller höra till 
dess begrepp och äro äfven väsentliga förutsättningar för all ut- 
veckling. All utveckling måste nemligen utgå från en princip eller 
grund, ledas af en lag och syfta till aktualisationen af ett ändamål, 
som är förmågan eller väsendet sjelft i totaliteten af dess bestäm- 
ningar. I ena fallet betrakta vi förmågan såsom verklig före ut- 
vecklingen, och i detta fall är hon den grund, från hvilken utveck- 
lingen utgår; 1 andra fallet såsom närvarande under utvecklingen 
och såsom den konstanta bestämdhet, som leder .och normerar den- 
samma under dess fortgång, i hvilket fall förmågan är utvecklin- 
gens lag, och i tredje fallet slutligen betrakta vi förmågan sådan 
hon är efter utvecklingen och såsom det hela, till hvars förverk- 



Digitized by 



Google 



38 Om de etiska grundbegreppen. 

ligande utvecklingen har fortgått eller fortgår, och i sådant fall är 
hon dess ändamål. Grunden, lagen och ändamålet äro sålunda 
samma sak, sedd från olika synpunkter. Man kan icke tänka dessa 
såsom skilda utan att upphäfva utvecklingens enhet och kontinuitet 
och äfven dess organiska och teleologiska karakter. I sådant fall 
skulle utvecklingen sjunka ned till mekanisk förändring eller ock 
till ren växling. 

Taga vi nu i betraktande funktionen, så kan äfven denna be- 
traktas från trenne synpunkter, som motsvara de tre synpunkter, 
från hvilka förmågan har blifvit betraktad. Funktionen kan nem- 
ligen betraktas dels i sin upprinnelse, dels i sin fortgång och dels 
i sin afslutning eller i sitt resultat. I första fallet är funktionen 
en lifsriktning, i andra fallet ett verkningssätt och i det tredje 
fallet en verkan eller en produkt, ehuru icke i det yttre utan en 
inre och organisk verkan eller produkt. Dessa äro sålunda funk- 
tionens trenne tillvarelseformer eller hufvudformer. Vi ha nu be- 
traktat funktionen inom sig sjelf. Betrakta vi funktionen åter i 
förhållande till förmågans hufvudformer, så är han i förhållande 
till grunden följd, i förhållande till lagen en fordran och i förhål- 
lande till ändamålet ett behof, d. ä. något, som är behöfligt för 
dess förverkligande. Funktionen är sålunda en lifsriktning, som är 
följd af grunden, ett verkningssätt, som är fordradt af lagen och 
en verkan, som är behöflig för ändamålet eller som är uttryck af 
ett oafvisligt behof af detsamma och utan hvilken detta icke kunde 
förverkligas. 

Afven dessa hufvudformer äro en och samma funktion, be- 
traktad från olika synpunkter, ncmligen dels såsom en inre hvi- 
lande modus eller bestämdhet hos lifvet, dels såsom en utåtgående 
verksamhet och dels såsom ett afslutadt resultat eller en i och för 
sig bestående verkan. Lifsriktniugen leder till ett verkningssätt 
eller ger sig uttryck i ett sådant, och verkningssättet går ut på 
konstituerandet af en verkan eller en produkt. 

Vi ha hittills betraktat utvecklingen i allmänhet utan att afse 
densamma såsom varande på något sätt närmare bestämd hvarken till 
form eller innehåll.. Men tydligt är, att hvad som gäller om utveckling 
i allmänhet äfven gäller om densamma i alla dess former eller 
species. Vi skola nu taga i betraktande den sjelfmedvetna och 
fria utvecklingen. Förmågan kallas här, såsom vi ha sett, vilja, och 
funktionen kallas handling. Afven viljan framträder i formerna 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppeo. 39 

graud, lag och ändamål. Men grunden kallas här karakter i for- 
mel eller sinnlig bemärkelse, lagen kallas sinnlig norm och ända- 
målet det (sinnligt) goda. På viljans ståndpunkt är menniskan 
karaktcr i motsats mot det ombytliga, regellösa och godtyckliga 
lifvet eller handlandet, som bestämmes af begären och som foreter 
karakterslöshet. Att menniskan är karakter innebär, att hennes lif 
bestämmes af förutseende och beräkning och derför har enhet, 
sammanhang och konseqvens. Menniskan har nu en sammanhän- 
gande plan för sitt lif Men en sådan plan utgörcs af begrepps- 
grundsatser eller praktiska regler och af ett system af sådana 
grundsatser eller regler. Derför är karakteren förmåga att upp- 
ställa allmängiltiga och nödvändiga grundsatser för lifvet och ett 
ordnadt helt af sådana grundsatser, som afse lifvet 1 det hela samt 
kraft att fasthålla och genomföra dessa grundsatser vid handlandet. 
Men den sinnliga viljan kan icke utbildas till karakter i sträng 
och egentlig bemärkelse dels på grund af den gränslöshet och 
måttlöshet, som utmärker det sinnliga, och dels på grund deraf, att 
det sinnliga är enhet af motsatser. Derför kan den sinnliga ka- 
rakteren icke tänkas såsom ett inom sig slutet samstämmigt helt. 
De sinnliga praktiska grundsatserna kunna aldrig erhålla sträng 
systematisk form. Detta skulle förutsätta, att det funnes en sinn- 
lig grundsats, som vore den högsta, under hvilken alla andra vore 
på samstämmigt sätt underordnade; men en sådan högsta sinnligt 
praktisk grundsats finnes icke. Den sinnliga viljan kunde visser- 
ligen tänkas göra till sin maxim att upprätthålla och göra gällande 
sin egen rena form med uteslutande af allt sinnligt innehåll. Denna 
den sinnliga viljans form är hennes frihet. Och då denna form 
eller frihet här skulle upprätthållas utan afseende på något inne- 
håll, så blefve den fattad i rent negativ bemärkelse. Den sinnliga 
viljans maxim eller högsta praktiska grundsats blefve nu att hålla 
sig oberoende af allt sinnligt innehåll såsom varande oförenligt 
med den abstrakta formen af negativ sjelfständighet och obunden- 
het Men en sådan form är aldrig i och för sig verklig. En så- 
dan form är endast en abstraktion. Såvida den sinnliga viljan 
skall vara verklig, måste hon vara enhet af både form och inne- 
håll. Och äfven de maximer, genom hvilka den sinnliga viljan 
förverkligar sig, måste hafva afseende på eller uttrycka en viss 
förening af form och innehåll. Men nu finnes det hos den sinn- 
liga viljan ingen sådan reel maxim eller praktisk grundsats, som 



Digitized by 



Google 



40 Om de etiska grundbegreppen. 

kunde tänkas vara deo högsta såsom uttryckande den högsta tänk- 
bara föreningen af form och innehåll. Man kan här alltid tänka 
än högre och högre föreningar af form och innehåll och då också 
allt högre och högre praktiska grundsatser och detta utan all gräns. 
Något skäl finnes här icke, hvarför man skulle antaga någon så- 
dan sinnlig grundsats såsom den högsta. Detta kunde endast ske 
genom en akt af godtycke. Detta är en följd af den gränslöshet 
och af den brist på måttbestämdhet, som utmärker det sinnliga. 
Och äfven om man antoge, att någon praktisk grundsats vore den 
högsta, så att alla andra praktiska grundsatser vore nännare be- 
stämningar af denna, så kunna dock dessa grundsatser icke brin- 
gas i fullt systematisk form, så att de utgöra ett inom sig slutet 
helt. Man träifar här oupphörligt grundsatser, som stå i strid med 
hvarandra och som icke kunna förenas till ett helt. Detta är en 
följd deraf, att det sinnliga är enhet af motsatser. Och äfven om 
man antoge, att de sinnligt praktiska grundsatserna kunde bringas 
till ett strängt systematiskt helt, så kunde dock dessa grundsatser 
icke fullt och undantagslöst genomtöras. Man måste alltjemt af- 
vika från de antagna grundsatserna för att undgå de olägenheter 
och konflikter, som deras fulla genomförande skulle hafva med sig 
med afseende på det sinnliga lifvet i det hela. Det finnes ingen 
sinnlig lifsriktning, huru skickligt och väl den än må vara genom- 
tänkt och planlagd, som kan fullt konseqvent genomföras, emedan 
dess fulla genomförande endast kunde ske på bekostnad af andra 
sidor hos det sinnliga lifvet, som äfven måste tillgodoses, för att 
icke det menskliga lifvet i det hela skall gå under. Det finnes 
ingen form af det sinnliga lifvet, som kunde sättas såsom den 
högsta och som konseqvent kunde förvei^ligas, utan att detta ledde 
till det sinnliga lifvets upplösning och förstöring. Och om de 
sinnliga medlen uteslutande användes för denna lifsforms förverk- 
ligande, så blefve andra sidor af det menskliga lifvet eller andra 
sinnliga behof otillfredstälda, hvilket hade till följd det sinnliga lif- 
vets försvagande och slutligen dess undergång. Det är således en- 
dast relativt och med ständiga afvikelser och jemkningar af den 
en gång uppstälda lefuadsplaneu, som en inslagen sinnlig lifsrikt- 
ning kan genomföras och förverkligas. Derför är den sinnliga ka- 
rakteren icke karakter i sträng och egentlig bemärkelse. Den är i 
vissa afseenden karakter, men i andra afseenden äfven karakters- 
löshet. Den är enhet af motsatser såsom allt sinnligt. 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 41 

Taga vi du i betraktande lagen for det sinnliga Hfvet, så är 
denna den sinnliga viljan, betraktad såsom den konstanta bestämdhet, 
som binder och normerar det växlande i det sinnliga lifvet eller de 
sinnliga handlingssätten och derigenom det sinnliga lifvet i det 
hela. Den sinnliga viljan bestämmer nu i hvarje fall, hvilka hand- 
lingar som skola företagas och i hvilken ordning handlingarna skola 
följa på hvarandra, så att de blifva en serie eller ett system af 
handlingar, der hvalje handling har sin bestämda plats i förhål- 
lande till föregående och efterföljande handlingar. Men en sådan 
full lagbundenhet och ordning kan icke genomföras inom det sinn- 
liga. Man stöter snart på momenter i lifvet, då lagen icke kan 
fullt genomföras, utan der afvikelser och rubbningar inträda, hvari- 
genom lagens verkställighet förhindras. En regelbunden ordning 
år icke möjlig inom det sinnliga handlandet på grund af den mot- 
sats, som här eger rum mellan form och innehåll, mellan det all- 
männa och det enskilda. Formen är här gifven genom reflexionen 
och förståndet, och innehållet är gifvet genom sinnlig känsla och 
föreställning eller genom drift och begär, och dessa äro motsatta. 
Handlandet skulle här gå ut på att bestämma det växlande inne- 
hållet, driflema och begären, efter den allmänna formen, men dessa 
äro icke fullt bestämbara efter den allmänna formen. Och derför 
drifves man här snart till afvikelse från lagen. Lagen fordrar en 
annan ordning hos drifterna och begären, än dessa hafva genom 
sig sjelfva, och hvilken ordning är naturordning, såvida den icke är 
rent godtycklig. Handlingssätten äro uttryck af den lagliga ord- 
ningen och gå ut på att införa denna ordning äfven hos det lägre. 
Men den lagliga ordningen och naturordningen bryta sig här skarpt 
mot hvarandra, och derigenom föranledas rubbningar i handlandet. 
Någon strängt regelbunden ordning i handlandet är derför här icke 
möjlig. Skulle man här söka konseqvent genomföra ett system af 
handlingar, som fortginge i en och samma riktning utan afvikelser 
eller jemkningar, så skulle detta slutligen leda till det sinnliga lif- 
vets förstöring, emedan man nu icke gjonle något afseende på de 
kraf, som andra sidor af det menskliga lifvet stälde på bandlan- 
det och hvilka äfven måste tillgodoses, för att icke den jemnvikt 
mellan de sinnliga krafterna, som är nödvändig för det menskliga 
lifvets vidmakthållande, allt för mycket skulle störas. Häraf visar 
sig, att det sinnliga lifvet icke är ett fullt lagbundet lif eller att 



Digitized by 



Google 



42 Om de etiska grundbegreppen. 

en allmängiltig och nödvändig lag, som vore sinnlig, icke är tänk- 
bar och icke låter fullt konseqvent genomfora sig. 

Taga vi slutligen i betraktande det sinnligt goda, så är detta 
den sinnliga viljan, fattad såsom ändamål eller såsom det hela, som 
det sinnliga lifvet har att torverkliga i mångfalden af dess bestäm- 
ningar. De fordringar, som måste uppställas på det goda, är, att 
det förenar bestämningarna verklighet och varaktighet. Men dessa 
bestämningar låta icke förena sig inom det sinnliga. Ty såvida 
det sinnliga är verkligt, d. v. s. konkret och individuelt bestämdt, 
så är det växlande, emedan det innehåll, genom hvilket det har 
konkretion, är gifvet genom sinnet eller genom sinnlig instinkt och 
drift, och såvida det är varaktigt åter, är det abstrakt och sålunda 
overkligt. Inom det sinnliga är endast den genom det sinnliga 
förståndet gifna formen varaktig, men såsom abstrakt är den der- 
emot overklig. Man kan aldrig genom ett växlande och tillfälligt 
innehåll vinna en varaktig verklighet. Då den sinnliga viljan icke 
har något annat innehåll än det, som är gifvet genom sinnet eller 
genom drifterna och begären, så är hon såsom konkret bestämd 
växlande. Eller, det goda eller ändamålet förutsätter medel, ge- 
nom hvilka det vinnes eller genom hvilka det erhåller konkret 
verklighet; men medlen äro här växlande och tillfälligt bestämda, 
emedan de äro gifna genom naturen eller genom naturinnehället, 
och man kan icke endast genom växlande medel erhålla ett kon- 
stant och varaktigt ändamål. Några medel eller något innehåll 
finnes här icke, som står i inre och organiskt sammanhang med 
viljan såsom sådan. Afven här ha vi motsats mellan den abstrakta 
och konstanta formen, som är gifvcn genom sjelfmcdvetandet, och 
det konkreta och växlande innehållet, som är gifvet genom sinnet 
eller genom begären och drifterna samt genom den kroppsliga be- 
stänidheten, och pä grund af denna motsats kunna vi här aldrig få 
ett på samma gäng verkligt och varaktigt godt. 

Men äfven om vi se bort från den nu anmärkta bristen hos 
det sinnliga, sä kan det sinnliga eller den sinnliga viljan icke vara 
ändamål, på den grund att hon är grän.slös. Man kan här gä vi- 
dare och vidare utan gräns utan att någonsin komma till ett ända- 
mål, som är afslutadt, fulländadt och inom sig slutet. Den sinn- 
liga viljan företer endast en oändlig fortgång till ett oupphinneligt 
mål. Ändamålet kan här aldrig blifva fullt verkligt. Den sinn- 
liga viljan kan perfektion eras i oändlighet eller utan gräns. Man 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 43 

har här icke heller något konstant mått för den sinnliga viljans 
fullkomning, ty detta mått skulle vara ändamålet såsom afslutadt 
och fulländadt, men ett sådant ändamål finnes här Icke. Derför 
kan man här egentligen icke tala om någon fullkomning utan en- 
dast om en gränslös process. Denna process kan heller icke kallas 
ett framåtskridande, ty detta skulle förutsätta en fast punkt, ett 
verkligt ändamål, som man närmade sig, men en sådan fast punkt 
finnes här icke. Ändamålet är alltid lika aflägset i det oändliga. 
Man har här endast en empirisk oändlighet, men icke någon verk- 
lig eller rationel oändlighet, emedan man här alltid kan gå vidare 
och vidare utan gräns. Inom sinnligheten finna vi endast en po- 
tentiel oändlighet, som aldrig kan blifva verklig eller aktuel. Men 
en sådan oändlighet hänvisar på ett annat och högre, i hvilket 
sinnligheten har del och af hvilket den är fenomen. Det har nu 
visat sig, att den sinnliga viljan aldrig kan fattas såsom ändamål i 
egentlig mening. 

Taga vi nu i betraktande den sinnliga viljans funktion eller 
den sinnliga handlingen i vidsträckt bemärkelse, så kan denna be- 
traktas dels såsom viljeriktning, nemligen såsom en viljans rikt- 
ning på den bestämningsgrund, som karakteren har upptagit, och 
ytterst på den bestämningsgrund, som har blifvit satt såsom den 
högsta, dels såsom en handling i inskränkt bemärkelse, som i för- 
hållande till föregående och efterföljande handlingar är bestämd af 
lagen, och dels slutligen såsom ett sinnligt godt verk, som är mo- 
ment af det sinnliga ändamålet. 

Vi ha hittills betraktat utvecklingen endast såsom forraelt be- 
stämd eller såsom sjelfmedveten och fri. Tillägga vi utvecklingen 
jemte de nyss nämnda formela bestämningarna äfven de reela be- 
stämningarna, att den är förnuftig eller bestämd af väsendet och 
att sinnligheten är dess material, så att sinnligheten göres till or- 
gan för förnuftet, om det är möjligt, och i annat fall till medel för 
detsamma, så ha vi dermed kommit öfver till begreppet sedlighet 
eller till sinnlig förnuftighet i denna bemärkelse. 

Vi ha i det föregående antydt, hvilket sammanhang som de 
etiska bestämningarna ha med sedlighetens formalprincip eller den 
rena, allmänna och obestämda sinnliga förnuftigheten. Alla etiska 
bestämningar äro den sinnliga förnuftighetens former, d. v. s. de 
äro den sinnliga fömufligheten, bestämd på vissa sätt med bort- 
seende ifrån hvad den är i öfrigt. Alla momenter af det sedliga 



Digitized by 



Google 



44 Om de etiska grundbegreppen. 

lifvet förhålla sig till den rena eller obestämda sinnliga fbrnuftig- 
heten^ pä samma sätt som allt varande förhåller sig till det rena 
eller obestämda lifvet eller sjelfmed vetandet Allt varande är dess 
närmare bestämda former. Inom sedlighetens verld finnes ingen- 
tingy som icke är form af den sinnliga förnufligheten, på samma 
sätt som t. ex. inom förståndets verld allt är form af det rena tor- 
stÄndet eller tänkandet eller pä samma sätt som inom rummets 
verld allt är form af det rena, obestämda rummet Med form för- 
står man dels ett generelt, tänkt i förhållande till ett specielt eller 
konkret såsom varande dess innehåll, och dels det sätt, hvarpå nå- 
gonting i det hela, äfven ett individuelt väsen, är bestämdt, utan 
att detta sålunda nödvändigt tankes vara ett generelt eller ab- 
strakt, som' står i förhållande till ett konkretare, som vore dess 
innehåll. I denna bemärkelse kallas äfven Guds idéer det gudom- 
liga förnuftets (individuela) former. 

Men den sinnliga förnuftigheten är såsom generel form icke 
för sig sjelf bestående och verklig. Den hänför sig till ett kon- 
kret väsen, menniskan, eller den är den sedlige anden med bort- 
seende ifrån hans konkreta innehållsbestämdhet. Fattad in con- 
creto, är den sinnliga förnuiligheten den sedlige anden såsom lef- 
vande ett aktuelt sinnligt förnuftigt lif eller såsom handlande sinn- 
ligt förnuftigt. Och nu måste de bestämningar, som vi ha sett 
tillkomma ett verksamt eller sig utvecklande väsen i allmänhet, 
äfven tillkomma den sedlige anden. Den sedlige anden är derför 
dels organisk enhet i utvecklingen eller förmåga och dels oi^niskt 
moment af utvecklingen eller funktion. Men förmågan kallas här, 
såsom vi ha sett, sedlig vilja, och funktionen kallas sedlig handling 
i vidsträckt bemärkelse. Och den sedliga viljan är dels subjekt och 
grund för det sedliga lifvet, dels dess konstanta lag och dels dess 
ändamål eller goda. Men grunden kallas här sedlig karakter, lagen 
kallas sedelag, och ändamålet kallas det högsta goda. Och dessa 
tre former måste tydligen vara samma sak eller samma organiska 
väsen, sedt från olika synpunkter. Ty vore grunden för det sed- 
liga lifvet ett annat än väsendet sjelft, så vore dess verksamhet 
mekanisk, emedan den vore kauserad af ett annat och yttre och 
den kunde dä icke vara relativt sjelfstäudig och fri. Endast den 
verksamhet, som har sin princip i det verksamma väsendet sjelft, kan 
vara en organisk verksamhet eller en sjelfutveckling, och endast 
den verksamhet) som innebär en verklig sjelfutveckling, kan vara fri. 



Digitized by 



Google 



Oro de etiska grundbegreppen. 45 

Vore verksamheteDS lag åter ett annat än det verksamma vä- 
sendet sjelfl, så vore dess verksamhet heteronomisk, emedan den 
icke vore sin egen lag, och den kunde icke heller då vara relativt 
sjelfständig och fri. Endast en autonoraisk verksamhet, som är 
sin egen lag, kan vara fri. Och vore slutligen verksamhetens ända- 
mål ett annat än det verksamma väsendet sjelft i dess fullständiga 
och sanna bestämdhet, så skulle detta innebära, att verksamheten 
ledde till väsendets egen sjclfupplösning och sjeliförstöring, emedan 
det nu måste förlora sitt eget väsen och öfvergå till ett annat. 
Väsendet kunde icke heller nu i sin verksamhet vara relativt sjelf- 
ständigt och fritt. Verksamhetens grund, lag och ändamål eller 
sedlig karakter, sedelag och det högsta goda äro följaktligen det 
verksamma väsendets egen organiska enhet, betraktad i olika af- 
seenden. 

Den sedliga viljan är alltså dels den grund, frän hvilken det 
sedliga lifvet utgår, dels den lag, som leder det sedliga lifvet och 
dels det ändamål, hvartill det sedliga lifvet bor syfta. Det sed- 
liga lifvet bör betraktas dels med afseende på sin början, dels med 
afseende på sin fortgång och dels med afseende på sitt slut eller sin 
fulländning. Eller, det sedliga lifvet är elt lif ur sig sjelft, enligt sig 
sjelfl och till sig sjelfl. Den första synpunkten är grundens eller den 
sedliga karakterens, den andra synpunkten är sedelagens och den tredje 
synpunkten är ändamålets eller det högsta godas. Den sedliga viljan 
betraktas dels såsom verklig före det sedliga lifvet och är då dess 
subjekt och realgrund eller den princip, från hvilken det sedliga 
lifvet härflyter eller i hvilken det har sin upprinnelse, h vilket är 
sedlig karakter, och dels såsom närvarande under det sedliga lif- 
vet och är då den konstanta bestämdhet, som leder lifvet under 
dess fortgång, i hvilket fall viljan är sedelag, och dels slutligen 
betraktas viljan sådan hon är eller bör vara efter det sedliga lifvets 
afslutning eller fulländning och är då det högsta goda. 

Så kan äfven den sedliga funktionen eller den sedliga hand- 
lingen betraktas från trenne synpunkter, som motsvara de trenne 
synpunkter, från hvilka den sedliga viljan har blifvit betraktad. 
Afven såsom funktion kan sedligheten ses såsom ett lif ur^ enligt 
och till sig sjelfl. Eller äfven den sedliga funktionen kan ses dels 
1 sin upprinnelse, dels i sin fortgång och dels i sin afslutning 
Betraktad i det f5rsta afseendet är den sedliga funktionen en sed- 
lig viljeriktning, i det andra afseendet ett sedligt handlingssätt och 



Digitized by 



Google 



46 Om de etiska grundbegreppen. 

i det tredje afseendet ett sedligt godt verk. Men den sedliga 
viljeriktniugen kallas dygd, det sedliga handlingssättet kallas plikt 
och det sedliga verket kallas det sedligt goda, sedlig produkt, opus 
morale eller sedligt god gerniug. Betraktad i forhållande till den 
sedliga viljan och hennes hufvudformer, är den sedliga funktionen 
dels en viljeriktning, som är följd af den sedliga karakteren, dels 
ett handlingssätt, som är fordradt af sedelagen, och dels ett godt 
verk, som är behöiligt f5r det sedliga ändamålet eller det h^^ta 
goda eller som är uttryck af ett oafvisligt behof af detsamma och 
utan hvilket detta icke kan blifva verkligt i och for menniskan. 

De tre första af dessa hufvudbegrepp, nemligen sedlig ka- 
rakter, sedelag och det högsta goda, ha blifvit kallade etiska idéer 
i motsats mot de praktiska idéerna, som voro religionens, rättens 
och sedlighetens idéer. De praktiska idéerna voro sålunda före- 
målen för den praktiska filosofiens hufvuddelar, den filosofiska re- 
ligionsläran, den filosofiska rättsläran och sedeläran. De praktiska 
idéerna voro de tre formerna af det förnuftigt goda eller begrep- 
pen om de högsta ändamålen för menniskans förnuftiga praktiska 
lif. I motsats mot dessa idéer såsom de praktiska idéerna voro 
begreppen om den sedliga karakteren, sedelagen och det högsta 
goda de tre etiska idéerna. Men alla begrepp, som angå det för- 
nuftiga innehållet i menniskans praktiska lif, äro praktiska idéer. 
Alla begrepp om det osinnliga och förnuftiga kallas idéer i mot- 
sats mot de empiriska och sinnliga begreppen, som icke äro idéer, 
och praktiska äro dessa idéer, om de angå menniskans förnuftiga 
praktiska lif och dess osinnliga innehåll. Och likaså äro alla be- 
grepp, som angå menniskans sedliga lif och dess förnuftiga inne- 
håll, etiska idéer. Äfven de förnuftiga begreppen om dygd, plikt 
och sedligt god gerning eller opus morale äro sålunda etiska idéer, 
likaväl som begreppen sedlig karakter, sedelag och det högsta goda. 
Det finnes således intet skäl att kalla de tre senare begreppen 
etiska idéer mer än andra förnuftiga begrepp, som etiken inne- 
håller, som ju ock äro etiska idéer, liksom alla dessa b^repp äf- 
ven äro praktiska idéer. 

På samma sätt som begreppen sedlig karakter, sedeli^ och 
det högsta goda blifvit kallade etiska idéer i motsats mot de prak- 
tiska idéerna, så har Schleiermacher kallat begreppen dygd, plikt 
och sedlig gerning etiska formalbegrepp i motsats mot etiska real- 
begrepp. Formalbegrepp voro enligt Schleiermacher begrepp, som 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grondbegreppen. 47 

inom sin sfer icke hade andra begrepp öfver sig, af hvilka de voro 
species, under det att realbegreppen voro sädana begrepp, som 
inom sin sfer hade andra begrepp öfver sig, hvilka de voro under- 
ordnade. Liksom formalbegreppen voro de högsta inom sin sfer 
och icke hade några andra begrepp af samma slag öfver sig, så 
voro realbegreppen de lägsta inom sin sfer och hade inga andra 
begrepp af samma slag under sig Liksoro formalbegreppen voro 
sä aflägsna som möjligt frän den konkreta verkligheten, så kommo 
realbegreppen deremot den konkreta verkligheten sä nära som möj- 
ligt. Sä vore plikt i allmänhet ett formalbegrepp, under det att 
t ex. fosterlandskärlekens plikt vore ett realbegrepp plikt o. s v. 
Men denna distinktion är ohållbar. Alla menskliga begrepp utan 
undantag äro formalbegrepp, emedan de äro abstrakta eller gene- 
rela, och ett mer eller mindre af generalitet är här af ingen bety- 
delse och kan icke rättfärdiga den ifrågavarande distinktionen. 

Biberg, som insåg det otillfredställande i det sätt, h varpå 
Schleiermacher sökte förklara betydelsen af termen etiska formal- 
begrepp, gaf sjelf en annan förklaring af den ifrågavarande termen. 
Han kallade dygd, plikt och opus morale formalbegrepp derför, att 
de voro relativt obestämda med afseende på innehållet. Man sä- 
ger dygd lika väl, vare sig man tager dygd i Sokratisk-Platonsk 
eller i Aristotelisk betydelse. Men enligt Sokrates och Plato hade 
dygden förnuftigt, enligt Aristoteles deremot sinnligt innehåll. Då 
sålunda dygd, plikt och opus morale begagnas gemensamt af både 
de rationalistiska och de eudemonistiska moralsystemerna utan af- 
seende på begreppens etiska innehåll, så kallas de derför formal- 
begrepp. De kallas sålunda formalbegrepp, emedan de äro obe- 
stämda med afseende på sitt etiska innehåll 

Men äfven denna förklaring är otillfredställande. Begreppen 
dygd, plikt och opus morale äro icke mer obestämda med af- 
seende på sitt etiska innehåll än andra etiska begrepp eller idéer, 
t. ex. begreppen sedlig karakter, sedelag och det högsta goda. Äf- 
ven de tre senare begreppen förekomma i de eudemonistiska sede- 
lärorna och ha enligt dessa sinnligt innehåll. Af samma skäl skulle 
då alla etiska begrepp kallas etiska formalbegrepp Den ifråga- 
varande termen är sålunda förkastlig. Alla moraliska begrepp äro 
fullständigt bestämda med afseende pä sitt etiska innehåll. De 
hafva alla moraliskt eller etiskt praktiskt innehåll och äro endast 
under denna förutsättning etiska begrepp. Eljest falla de helt 



Digitized by 



Google 



48 Om de etiska grundbegreppen. 

och hållet utom sedeläran^ emedan de blifva begrepp om ett inne- 
håll; som är osedligt. 

För att undgå alla dessa svårigheter kalla vi de tre första be- 
stämningarna, sedh'g karakter, sedelag och det högsta goda, den 
sedliga viljans former, hennes tillvarelseformer, de allmänna sätt, 
hvarpå hon framträder i sin verksamhet, och de allmänna syn- 
punkter, från hvilka hon kan betraktas och betecknas. De tre se- 
nare bestämningarna åter, dygd, plikt och opus morale, kalla vi 
den sedliga funktionens former, dess tillvarelseformer, de allmänna 
sätt, hvarpå den sedliga funktionen framträder och de högsta syn- 
punkter, från hvilka den betraktas och betecknas. 

De nu angifna grundbegreppen äro uttömmande för det sed- 
liga lifvet. Någon ny grundform kan icke tilläggas det sedliga 
lifvet, och icke heller kan någon af dessa grundformer fråntagas 
detsamma. Det gifves intet moment af det sedliga lifvet, som icke 
är vare sig sedlig förm^a eller sedlig funktion, och det gifves 
intet moment af det sedliga lifvet, som icke är att subsumera vare 
sig under någon af förmågans eller ock under någon af funktio- 
nens grundformer. Hvar och en af dessa grundformer för sig om- 
fattar det sedliga lifvet i det hela, betraktadt från någon viss syn- 
punkt eller i något visst afseende. Dessa grundformer äro så- 
lunda fullständiga och uttömmande och omfatta följaktligen det 
sedliga lifvet såväl i det hela som i sina särskilda momenter. 

Vi skola nu angifva det allmänna begreppet om hvar och en 
af dessa grundformer, såväl den sedliga viljans som den sedliga 
handlingens. Hvad förstår man i allmänhet med karakter? Med 
karakter i allmänhet förstår man 1) det fria och medvetna hos 
menniskan i motsats mot naturel, som är det ofria och omedvetna 
eller det, som är material för friheten och som således endast me- 
delbarligen kan af den fria viljan modifieras och beståmmas. Och 
då karakteren är det fria, så är han det, som är produkt af men- 
niskans egen fria sjelfbestämning, hvad hon är genom egen åtgärd, 
genom eget beslut, genom egna föresatser och genom eget arbete i 
motsats dels mot det medfödda eller hvad menniskan är af natu- 
ren och dels hvad hon är genom yttre tillskyndelser. I motsats 
häremot talar man visserligen om folkkarakteren och menar der- 
med ett folks egendomliga naturtypus eller dess individuela med- 
lemmars omedvetna och ofria bestämdheter, såvidt de äro gemen- 
samma och hafva afseende på deras samhörighet såsom medlem- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grandbegreppen. 49 

mar af samma folk. Men detta uttryck är oegentligt. Rättare sä- 
ger man folklynne, folkegendomlighet, nationel naturbestämdhet, 
hvarmed förstås den omedvetna och ofria gemensamheten hos ett 
folks individuela medlemmar. 

Men vidare betyder karakter icke blott det fria i motsats mot 
det ofria och det, som har resulterat af frihet i motsats mot det 
medfödda och det ofritt förvärfvade, som är resultat vare sig af 
lycka, gynsamma yttre förhållanden^ eller ock genom andra menni- 
skors tillskyndelser, utan karakter betyder 2) det af förståndets reg- 
ler och grundsatser bundna, det konseqventa och planmässiga lif- 
vet, som har enhet och sammanhang eller allmängiltig och nödvän- 
dig form och som derför kan af andra till sin allmänna beskaffen- 
het vetas och beräknas, i motsats mot det regellösa och godtyck- 
liga lifvet, som är ombytligt och växlande och som icke bindes af 
några allmängiltiga och nödvändiga normer. Den, som är karakter, 
handlar efter bestämda grundsatser och iakttager sjelfbeherskning 
med afseende på det lägre, så att det ordnas efter ett system af 
allmängiltiga och nödvändiga gnmder. Den, som är karakter, hand- 
lar planmässigt och konseqvent, så att hans lif såväl i det hela 
som i sina särskilda momenter har enhet och sammanhang, under 
det att den karakterslöse deremot bestämmes vare sig af subjek- 
tiva tycken och ingifvelser eller ock af yttre incitamenter och till- 
skyndelser och hvilkens lif derför saknar fasthet och stadga, plan- 
mässighet och konseqvens. 

Vi ha nu bestämt, hvad karakter är i allmän och formel be- 
märkelse. Men hvad är karakter i reel bemärkelse, eller hvad är 
god och sedlig karakter i motsats mot osedlig, dålig eller ond ka- 
rakter? Med god eller sedlig karaktcr förstå vi den sedliga vil- 
jan, såvida hon ger det sedliga lifvet enhet, konseqvens och sam- 
manhang derigenom, att hon bestämmer det efter sedliga grund- 
satser och efter ett system af sedliga grundsateer. Men h vilka 
grundsateer äro sedliga? Sedliga äro de grundsatser, som äro för- 
nuftiga och som, närmare bestämdt, innehålla menniskans eget för- 
nuftiga väsen och dess bestämdhet eller som äro uttryck af men- 
niskans eget förnuftiga väsen samt äro af deteamma fordrade. Eller, 
hos den sedliga viljan är allt gifvet genom val eller genom fri 
sjelf bestäm ning. Denna fria sedliga sjelf bestämning sker enligt 
grunder, som kallas sedliga bestämningsgrunder. Den sedliga vil- 
jan kallas nu sedlig karakter, såvida hon betraktas såsom enhet, 

Bå felat: Om de etiska grandbegrpppen ^ 



Digitized by 



Google 



50 Oin de etiska grundbegreppen. 

princip och subjekt for sedliga bestätnningsgrunder och såvida hon 
ger det sedliga lifvet enhet, konseqvens och sammanhang derige- 
nom, att hon bestämmer det efter sedliga bestämningsgninder. Den 
sedtiga karakteren är den sedliga viljan såsom konstant väljande 
sedliga bestämningsgrunder och såvida hon ger sitt lif enhet och 
sammanhang derigenom, att hon underordnar det under ett helt af 
sedliga bestämningsgi^under De sedliga bestämningsgrundema ha 
systematisk form såsom allt, som är förnuftigt och som är uttryck 
af det förnuftiga. Men ibland de sedliga bestämningsgrunderna 
har man att skilja mellan en bestämningsgrund, som är den högsta 
och som är bestämningsgrund i eminent bemärkelse. Denna be- 
stämningsgrund kan äfven kallas sjelfva maximen, om man tager 
detta uttryck efter ordalydelsen såsom varande det högsta (maxi- 
mum), hvilket allt annat är underordnadt. Den högsta bestämnings- 
grunden är sjelfva förnuftet eller sedlighetens idee. Med denna 
bestämningsgrund böra alla andra och lägre bestämningsgrunder 5f- 
verensstämma. Den högsta bestämningsgrunden är den, for hvars 
skull alla andra bestämningsgrunder väljas. De lägre bestämnings- 
grundema äro sinnligt förnuftiga eller t. o. m. rent sinnliga, men 
dessa väljas icke for sin egen skull, såsom förhållandet är med den 
högsta bestämningsgrunden, eller derfor, att de äro sinnliga, utan de 
väljas derfor, att de öf verensstämma med den högsta bestämningsgrun- 
den eller sedlighetens idee och derfor, att de äro fordrade af denna. 
Den sedliga karakteren är derfor den sedliga viljan såsom kon- 
stant väljande sedlighetens idee såsom högsta bestämningsgrund och 
de underordnade sinnliga bestämningsgrunder, som äro fordrade af 
denna, och såvida hon ger sitt lif enhet och sammanhang derige- 
nom, att det bestämmes i enlighet med dessa bestämningsgrunder. 
Vi ha sagt, att den högsta bestämningsgrunden är sedlighetens 
idee. Men hvad förstå vi med sedlighetens idee, hvad är dess 
innehåll och huru skiljer sig denna idee från andra praktiska och 
sedliga idéer? Är sedlighetens idee det begrepp om sedligheten, 
som hvaije sedligt väsen, hvart och ett efter sitt mått, har att for- 
verkliga och realisera och genom hvars förverkligande det har sitt 
högsta goda eller sin sanna lycksalighet? Sedlighetens idee, så fat- 
tad och bestämd, innehåller ännu en tvetydighet och obestämdhet, 
som måste undanrödjas eller forebyggas Den angifna bestämnin- 
gen af sedlighetens idee utesluter icke, att den ännu kan fattas 
såsom ett generale, som vore ett och detsamma for alla sedliga 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 51 

väsenden. Sedligheten vore nu för alla sedliga väsenden på samma 
sätt bestämd i det allmänna, om den ock for hvarje väsen vore 
på olika sätt bestämd i det speciela, och detta genom det för alla 
olika sinnliga materialet. Sedlighetens förnuftiga bestämdhet hade 
nu icke individualitet genom sig sjelf eller genom sitt eget förnuf- 
tiga innehåll och detta på ett särskildt sätt for hvarje sedligt vä- 
sen utan endast genom det sinnliga materialet. Hvaije sedligt vä- 
sen hade nu icke sin egen individuela sedligft idee att forverkliga, 
utan den sedliga ideen vore gemensam for alla och på lika sätt 
bestämd for alla sedliga väsenden. 

Det är tydligt, att sättet, hvarpå den sedliga ideen blifver upp- 
fattad, måste till väsentlig del blifva beroende af det sätt, hvarpå 
det egentliga väsendet eller Gud och hans innehåll uppfattas och 
bestämmes. Innan vi gä vidare i vår framställning, måste vi der- 
foT framhålla vissa väsentliga synpunkter, frän hvilka Gud bör be- 
traktas. Derigenom skall tydligare framgå, huru man har att tänka 
den sedliga ideen och dess bestämdhet. 

Gud är absolut person. I personlighetens begrepp ingå föU 
jande ideala logiska attributer. Att Gud är person innebär, att 
han är a) enhet af forstånd och vilja samt att han är b) intuitivt for- 
stånd, d. v. s. ett forstånd, hvars tankar icke endast äro former 
för ett lägre innehåll, som faller inom dunklare fornimmelseformer, 
utan hvars tankar såsom sådana äro konkreta och individuela samt 
c) allgod vilja, d. ä. en vilja, hvars innehåll är verkligt och ak- 
tuelt redan dermed, att det är foremål for viljande, utan all suc- 
cessiv determination och forändring. 

Vidare är Gud a) absolut subjekt, d. v. s. ett subjekt^ som 
icke står i relation till sin motsats, medvetslösa och ofria objekter, 
utan hvars materiela bestämningar sjelfva äro ideela subjekter; — hos 
den oändliga personen måste motsatsen mellan subjekt och objekt 
bortfalla, — samt b) absolut person, d. v. s. en person, som icke är 
bestämd af någonting opersonligt eller af ting, såsom forhållandet 
är med de ändliga personerna, utan hvars bestämningar äro rent 
ideela, rent andliga, rent förnuftiga och personliga väsenden och 
således inre, absoluta och positiva bestämningar. Hos den oänd- 
liga personen måste motsatsen mellan person och ting bortfalla. 

Vidare ha vi att angifva några synpunkter, från hvilka Guds 
innehåll, hans mat>eriela bestämningar, de bestämningar, genom 
hvilka han har väsensmångfald och konkretion, bör betraktas. 



Digitized by 



Google 



52 Om de etiska grundbegreppen. 

Dessa bestämningar aro frän en synpunkt ideer, konkreta och in- 
dividuela tankar^ tankar, som äro fullkomliga både till form, inne- 
håll och omfattning. Från en annan synpunkt kan Guds innehåll 
äfven ses såsom varande fullkomliga viljanden, d. v. s. såsom vil- 
janden, som ha sitt innehåll, sina objekter eller afsigter verkliga 
af evighet utan all verksamhet, determination och förändring. Här- 
med är gifvet, att i det gudomliga förnuftet icke finnes något, som 
är abstrakt, inga abstrakta tankar eller ideer och inga abstrakta 
eller ännu icke aktualiserade viljanden. 

Men hvilka äro foremålen for Guds eviga tankar eller ideer 
och for hans fullkomliga viljanden? Föremålen for Guds tankar 
och viljanden måste vara absolut fullkomliga väsenden. Af den 
absoluta fullkomligheten hos Guds tankar och viljanden följer den 
absoluta fullkomligheten äfven hos deras innehåll eller objekter. 
Ty hvarje ofullkomlighet hos de förra innebär en motsvarande ofull- 
komlighet äfven hos de senare. Foremålen Cor Guds tankar och 
viljanden äro följaktligen absolut fullkomliga väsenden eller rent 
ideela, rent andliga, rent förnuftiga och personliga väsenden, såsom 
vi äfven här ofvan ha sett höra till begreppet om den absoluta 
personligheten. Dessa väsenden äro fullkomliga, när de betrakta.s 
till sin form eller med afseende på hvad de äro, när de betraktas 
i och for sig sjelfva, i sin sanning eller i och for Gud. Men då de 
ursprungliga väsendena ha systematisk form, så äro de högre och 
lägre, mer eller mindre innehållsrika, när de betraktas med afseende 
på sitt innehåll och i detta afseende jemforas med hvarandra. De 
framstå då såsom hafvande större eller mindre materiel fullkomlig- 
het, allt efter som de äro mer eller mindre positivt bestämda. Det 
kan nu icke finnas mer än ett väsen, Gud, som har absolut mate- 
riel fullkomlighet, emedan han ensam har alla andra ursprungliga 
väsenden till sina positiva bestämningar, så att han är deras enhet 
och allhet och sjelf icke ingår såsom positiv bestämning i något 
än högre väsen. 

Men att de ursprungliga väsenden, som ingå i Guds enhet 
såsom hans positiva bestämningar eller materiela innehåll, endast 
hafva en relativ materiel fullkomlighet i jemforelse med Gud och 
att det ena af dessa väsenden är materielt fullkomligare än det 
andra, inverkar på intet sätt pä deras absolut formela fullkomlig- 
het, så att denna derigenom på något sätt kunde inskränkas och 
negeras. Tvärtom är deras absolut formela fullkomlighet en nöd- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 53 

vändig förutäättniog för att de skola kunna ingå i Gud utan att 
inskränka och nedsätta hans fullkomlighet. I ett verkligt helt måste 
samstämmighet ega rum mellan det hela eller enheten och dess 
innehåll eller bestämningar, så att^ om det hela till sin form är ab- 
solut fullkomligt, äfven momenterna måste till formen vara absolut 
fullkomliga. Hvarje ofullkomlighet i detta afseende hos de senare 
måste äfven innebära ofullkomlighet hos det förra, emedan de äro 
dess bestämningar eller emedan de äro detta, betraktadt i vissa 
afseenden. 

Vi ha nu sett, att en mångfald af till formen absolut fullkom- 
liga väsenden måste ingå i Gud eller innehållas i hans enhet. Utan 
att en konkret mångfald innehålles i Guds väsen såsom dess be- 
stämningar vore Gud sjelf icke ett konkret väsen utan abstrakt och 
följaktligen i och för sig sjelf overklig. Ingenting kan blifva kon- 
kret derigenom, att det bestämmes af abstrakta bcstänmingar eller 
former. Hvarje väsen är konkret derigenom, att det bestämmes 
af andra konkreta väsenden och af en hel verld af konkreta vä- 
senden, och detta måste följaktligen gälla äfven om Gud. Och utan 
att dessa väsenden till formen äro absolut fullkomliga kan Gud 
sjelf icke vara fullkomlig utan endast ett relativt väsen. Hvarje 
väsen är ofullkomligt och relativt på samma sätt och i samma 
grad, som dess bestämningar äro ofullkomh'ga och relativa. Guds 
materiela bestämningar måste följaktligen vara både konkreta och 
till formen absolut fullkomliga väsenden. 

Men huru förhålla sig dessa väsenden till de tillvarande vä- 
sendena, som äro relativa och ofullkomliga? De absoluta väsen- 
dena äro de relativa eller tillvarande väsendenas eviga grunder, 
sanning och mått. De senare ha i de förra sina ursprungliga och 
sanna väsenden, af hvilka de äro fenomener. De äro sålunda till 
väsendet ett och endast fenomenalit^r åtskilda. Då de ändliga vä- 
sendena äro relativa och ofullkomliga, så måste de vara någonting 
i sin ursprunglighet och sanning. Allt relativt varande förutsätter 
ett absolut, och många relativa väsenden förutsätta många absoluta 
väsenden såsom sina grunder. Så förutsätter ock hvarje ofullkom- 
ligt väsen ett absolut fullkomligt väsen, som i det förra framträder 
med relativ inskränkning och negation. Menniskan har ett ofull- 
komligt lif. Men detta hennes ofullkomliga lif måste ju vara nå- 
gonting i och för sig sjelft, i sin sanning och ursprunglighet. Det, 
som är någonting för en annan, här för menniskan sjelf, måste ju 



Digitized by 



Google 



54 Om de etiska grundbegreppen. 

vara någonting i och för sig sjelfi^ oberoende af detta förhållande 
eller oberoende af det ofullkomliga sätt, bvarpå det framträder för 
henne. Och såsom sådant måste det ju äfven vara i och för Gud 
och innehållas i hans tanke eller idee om det ifrågavarande väsen- 
det. Vi ha härmed angifvit, hvad som utgör de eviga föremålen 
för Guds tankar och viljanden. Gud förnimmer, hvad det ändliga 
är i och för sig sjelft eller i sin sanning. Och detsamma är äf- 
ven det eviga föremålet för Guds viljanden. Guds idee om men- 
niskan innehåller hennes eviga och sanna väsen, och detsamma är 
äfven föremål för hans viljande med afseende på menniskan. 

Häraf framgår nu äfven, hvad man har att förstå med sedlig- 
hetens idee. Sedlighetens idee är ingen väsenios och tom idee 
eller en idee, som vore abstrakt och generel och som vore det 
lika och gemensamma för alla sedliga väsenden och hvilken de 
hade att på olika sätt individualisera i och genom sin sinnlighet. 
Sedlighetens idee är till innehållet menniskans ursprungliga och 
sanna väsen i Gud, och denna idee är sålunda fullt konkret och 
individuel i sig sjelf, emedan i det gudomliga förnuftet icke finnes 
någonting abstrakt. Hvarje sedligt väsen har sålunda sin egen 
individuelt bestämda sedliga idee att förverkliga, och genom dess 
förverkligande förverkligar det, så vidt möjligt är, äfven sig sjelfli, 
sådant det är i och för Gud, för hans tanke och vilja. 

Vi ha nu sett, att sedlighetens idee är menniskans sanna och 
eviga väsen i Gud, tänkt såsom den bestämningsgrund bos men- 
niskans sedliga och moraliskt fria vilja, med hvilken alla lägre och 
sinnliga bestämningsgrunder böra öfverenstämma. Men sedlighetens 
idee bör äfven bestämmas med afseende på de organiska momen- 
ter, som i densamma innehållas. Sedlighetens idee innehåller ett 
sedlighetsmoment i inskränkt bemärkelse, ett moralitets- eller in- 
dividualitetsmoment, som är menniskans specifikt ^na väsen i Gud, 
samt ett rätts- eller socialitetsmoment, som är samhället i alla dess 
former, tänkt såsom närvarande i menniskans idee, och slutligen ett 
religiositetfimoment, som är den absoluta religionen eller religio- 
nens idee såsom närvarande i menniskans idee. Sedlighetens idee 
är ett organiskt helt, och derför är hon bestämd af alla fömuft;iga 
väsenden såsom bestämningsgrunder. Sedlighetens idee ses här 
såsom det hela, och andra fömuft^iga väsenden ses från synpunkten 
af detta hela eller såsom dess innehåll eller momenter. 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 55 

Men hiifvudmomeDterna i sedlighetens idee forutsätta äfven 
olika sferer eller områden^ som genom den moraliskt fria viljan 
med afseende på dem äro bestämbara. De sferer^ inom hvilka den 
sedliga karaktereu genom den moraliskt fria viljan såsom organ är 
verksam, äro följaktligen individualitetssferen, socialitetssferen och 
religiositetssferen, och motsvarighet eger rum mellan dessa olika 
sferer eller material och de hufvudmomenter i sedlighetens idee, 
som för dem äro högsta bestämningsgruuder. 

Sedan vi nu ha betraktat den högsta bestämningsgrunden, sed- 
lighetens idee och dess hufvudmomenter, gå vi nu att äfven taga 
i betraktande de lägre och sinnliga bestämningsgrunder, som skola 
ombildas och renas så, att de kunna upptagas såsom underordnade 
momenter i den högsta bestämningsgrunden. Till sin form äro 
dessa lägre bestämningsgrunder sinnligt praktiska begrepp eller be- 
greppsgrundsatser. De äro också hvar för sig maximer, d. v. s. 
högsta bestämningsgrunder inom sina respektive områden, som hafva 
lägre bestämningsgrunder under sig. Dessa maximers uärmaste 
subjekt är den formelt fria viljan eller den sinnliga viljan. Det 
material, hvarpå den moraliskt fria viljan närmast och omedelbart 
verkar, är den sinnliga viljan och dess innehåll, de sinnliga maxi- 
merna. Och den moraliskt fria viljan betraktar icke den eller den 
sinnliga maximen för sig, utan hon betraktar alla de sinnliga maxi- 
merna eller åtminstone alla de maximer, som höra till ett visst 
mer omfattande område, såsom ett enda helt och bestämmer dem, 
så betraktade, i enlighet med den sedliga viljan och dess bestäm- 
ningsgrund, sedlighetens idee. Den moraliskt fria viljan betraktar 
sålunda det sinnliga lifvet såsom ett enda sammanhängande helt. 
Hon ombildar och förändrar den sinnliga viljan i det hela, så att 
hon blir organ för den sedliga viljan. Den formelt fria viljans 
närmaste material åter är den arbiträrt fria viljan eller den sinn- 
liga begärförmågan. De sinnliga maximerna äro omedelbart begär, 
eller de utvecklas ur begären. Maximerna äro generaliserade drif- 
ter och begär. De äro uttryck för det konstanta, nödvändiga och 
väsentliga hos begären. Det är begären och de under dem fal- 
lande drifterna, som skola ombildas och renas, så att de blifva en- 
liga närmast med den sinnliga viljans maximer och ytterst med den 
sedliga viljan och med hennes bestämningsgrund, som är sedlig- 
hetens idee. Begären och drifterna äro i sig sjelfva hvarken onda 
eller goda. De äro såsom sådana indifferenta för oudt och godt i 



Digitized by 



Google 



56 Oro de etiska grundbegreppen. 

moralisk mening. Men sedan de nått den utvecklingsgrad^ att ett 
moraliskt bedömande af dem blir möjligt, blifva de vare sig onda 
eller goda allt efter den form och bestämdhet, som de erhålla af 
den moraliskt fria viljan. Erhålla de den form, som den sedliga 
viljan fordrar, blifva de lägre, organiska momenter af hennes lif. 
I annat fall verka de i strid mot den sedliga viljan och äro så- 
lunda momenter af osedligt lif. 

De sinnliga maximer, som af deu moraliskt fria viljan ombil- 
das samt upptagas och inforlifvas med den sedliga karakteren, äro 
af trenne slag, allt efter som de tillhöra moralitetens, socialitetens 
eller religiositetens lifsomräden. Den moraliskt fria viljan väljer inom 
moralitetens sfer de sinnliga maximer, hvarigenom menniskans indivi- 
duela sinnliga krafter komma i rätt förhällande till det i sedlighetens 
idee liggande moralitets- eller individualitetsmomentet och hvarige- 
nom menniskan sjelf såsom individuelt sedlig vilja kommer i rätt 
förhållande till andra menniskor såsom ock varande individuelt 
sedliga viljor samt i rätt förhållande till Gud såsom den absolut 
förn ulliga viljan. Vidare väljer den moraliskt fria viljan inom so- 
cialitetens lifssfer de sinnliga maximer, hvarigenom menniskans so- 
ciala sinnliga krafter komma i rätt förhållande till det i sedlig- 
hetens idee liggande socialitetsmomentet och hvarig:enom menniskan 
sjelf såsom social vilja kommer i rätt förhållande till andra menni- 
skor såsom ock varande sociala viljor samt i rätt förhållande till 
Gud såsom varande deu högsta sociala viljan. Menniskan utbildar 
här sig sjelf och sina sociala krafler så, att hon blir duglig och 
skicklig att med andra menniskor kunna aktuelt tillhöra samhället 
såsom dess organ och att med dem samverka för samhällets för- 
nuftiga ändamål. Slutligen väljer den moraliskt fria viljan inom 
religiositetens sfer de sinnliga maximer, hvarigenom menniskans 
religiöst bestämda sinnlighet kommer i rätt förhållande till det i 
sedlighetens idee liggande religiositetsmomentet och hvarigenom 
menniskan sjelf såsom religiös vilja kommer i rätt förhållande till 
andra menniskor, äfven betraktade såsom religiösa viljor, samt i 
rätt förhållande till Gud såsom den högsta religiösa viljan eller 
den absoluta religionen. Genom att verka efter de maximer, om 
hvilka här är fråga, utbildar menniskan sig sjelf och sina sinnliga 
krafler, så att hon blir duglig, skicklig och värdig till ledamotskap 
i Guds rike och att hon med Guds rikes medlemmar kan rätt sam- 
verka till dess förverkligande. På grund af den utredning, som nu 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 57 

har blifvit lemnad af den sedliga karakteren^ kunna vi slutligen be- 
stämma dess begrepp så, att han är den sedliga viljan eller den 
sedliga menniskan sjelf, såvida hon genom den moraliskt fria vil- 
jan och den sinnliga viljan såsom organer och inom de lifssferer, 
inom h vilka dessa framträda och verka, kontinuerligt- väljer de sinn- 
liga maximer, som ofverensstämma med sedlighetens idee och dess 
innehållsmomenter såsom högsta bestämningsgrund. 

Af den utredning, som här.ofvan har blifvit lemnad af den 
sedliga karakteren, har framgått, dels hvilka innehållsmomenterua 
äro i sedlighetens idee, nemligen individualitetens, socialiteteus och 
religiositetens hufvudmomenter, och dels hvilka de lägre sferer eller 
material äro, på hvilka dessa såsom bestämningsgrunder hafva af- 
seende, nemligen individualitetssferens, socialitetssferens och reli- 
giositetssferens sinnliga krafter. Vidare har det äfven framgått, 
hvarpå de sinnliga maximerna syfla eller för hvad de äro maximer. 
De äro maximer dels för de sist augifna sinnligbetsformernas sub- 
ordination under individualitetens, socialiteteus och religiositetens 
hufvudmomenter i sedlighetens idee och dels for menniskans koor- 
dination såsom individuel, social och religiös vilja med andra men- 
niskor, äfven betraktade såsom individuela, sociala och religiösa 
viljor, och dels slutligen för hennes subordiuation såsom indi- 
viduel, social och religiös vilja under Gud såsom den högsta indi- 
viduela, sociala och religiösa viljan. Man betraktar nemligen inom 
sedeläran den gudomliga viljan från samma s}nipunkter, från hvilka 
menniskans sedliga vilja der betraktas. 

Härefter komma vi till den sedliga viljans andra hufvudform, 
nemligen sedelagen, den moraliska lagen. Det är tydligt, att, så- 
vida det sedliga lifvet skall vara en egen och sjelfständig form af 
det fömufligt praktiska lifvet, det äfven måste hafva en egen prak- 
tisk lag, som för detta lif är specifik. Hvarje sjelfständig form af 
förnuftigt praktiskt lif måste hafva sin egen lag, liksom det äfven 
har en egen sfer, inom hvilken detta lif framträder, och ett eget 
ändamål, som genom detsamma förverkligas. Sedelagen måste vara 
den sedliga viljan sjelf, i ett visst afseende betraktad. Vi ha i det 
förgående sett, att, om lagen vore någonting annat än den sed- 
ligt verksamma viljan sjelf, detta skulle innebära, att hennes lif 
innebure heteronomi och dermed osjelfständighet och ofrihet. Sede- 
lagen är derför den sedligt verksamma viljan sjelf, sedd i ett visst 
afseende. Men från hvilken synpunkt betraktas den sedliga vil- 



Digitized by 



Google 



58 Oro de etiska grundbegreppen. 

jan, då hon kallas sedlighetens lag? Till begreppet om en lag hör, 
att han är allmängiltig och nödvändig, konstant och oföränderlig. 
Lagen är åtminstone konstant och oföränderlig i sig sjelf, om 
den också är föränderlig i förhållande till de succederande och väx- 
lande momentema derigenom, att han intager olika ställningar 
och förhållanden till dessa. Säger man, att en lag förändras, så 
kan detta endast betyda, att det är den formulering, som men- 
niskan i ett visst fall eller under gifna förhållanden har gifvit den- 
samma, som förändras; men det kan icke betyda, att lagen i sig 
sjelf undergår någon förändring. Till begreppet om en lag hör 
vidare, att han har afseende på en verksamhet, som bindes och 
normeras af lagen. Det är endast de väsenden, som äro i och för 
sig sjelfva verksamma, hvilka hafva lagar eller som bestämmas af 
lagar. Ett väsen, som icke är i och för sig sjelft verksamt, har i 
det afseendet ingen lag. Och såvida man kallar ett verksamt vä- 
sen kraft eller förmåga i vidsträckt mening, så kan man ock saga, 
att en lag förutsätter en kraft eller förmåga, hvars verkliga eller 
åtminstone möjliga lag han är. Ett väsen, som i intet afseende är 
förmåga eller kraft, har i detta afseende icke heller någon lag. Då 
nu, såsom vi i det föregående ha visat, äfven den sedliga viljan är 
förmåga, så måste hon äfven hafva en lag eller vara af lag be- 
stämd. Men en förmåga, som är verksam, har nödvändigt i sin 
verksamhet äfven någonting tillfälligt och föränderligt eller väx- 
lande. Det är till detta, som lagen hänför sig och som bindes och 
normeras af densamma pä sådant sätt, att det verksamma väsendet 
i det hela deraf bindes i sin verksamhet. Blefve icke det verk- 
samma väsendet i det hela af lagen bestämdt, så vore han icke vä- 
sendets egen lag utan möjligen ett annat väsendes lag eller ock 
endast ett underordnadt moment af dess egen lag. På grund häraf 
måste sedelagen bestämmas såsom varande den sedliga viljan, be- 
traktad såsom varande den i och för sig sjelf konstanta och nöd- 
vändiga bestämdhet, som binder och normerar det föränderliga och 
växlande i det sedliga lifvet och derigenom den sedliga viljans 
verksamhet i det hela. 

Men sedelagen är en praktisk lag till skilnad från teoretiska 
lagar, fysiska lagar eller naturlagar. Hvad utmärker sedelagen till 
skilnad från de senare? De teoretiska lagarna normera det ofria, 
förändringar, som äro gifna genom naturens egen nödvändighet och 
sålunda oberoende af frihet, sjelfbestämning eller val. Sedelagen 



Digitized by 



Google 



Om de eliska grundbegreppen. 59 

deremot vänder sig omedelbart till det fria, till det, som är 
gifvet genom val och beslut af viljan sjelf och normerar och bin- 
der detta. Men fria och afsigtliga forändringar kallas handlingar 
eller handlingssätt. Att sedelagen är en praktisk lag innebär alltså, 
att han är en lag for handlingar eller handlingssätt, under det att 
teoretiska lagar eller naturlagar normera ofria förändringar. Se vi 
åter på den olika nödvändighet, med h vilken lagarna blifva empi- 
riskt verkstälda, så verkställes den praktiska lagen och således äf- 
ven sedelagen med moralisk nödvändighet, under det att den teo- 
retiska lagen blir empiriskt verkstäld med fysisk nödvändighet. 
Den moraliska nödvändigheten är en ideel och andlig nödvändig- 
het eller en fömuftsnödvändighet, i hvilken äfven ingår frihet, så- 
som varande med denna förenlig, och som uttryckes i ett bör, då 
den fysiska nödvändigheten deremot är en ofri nödvändighet, en 
nödvändighet, som utesluter frihet och som uttryckes i ett måste. 
Det väsen, som bestämmes af en teoretisk lag, eger sjelf ingen 
makt hvarken att verkställa lagen eller att förhindra dess verk- 
ställighet, under det att det väsen, som bestämmes af en praktisk 
'%> sjelfl eger makt både att förhindra lagens verkställighet och 
äfven att bringa den till verkställighet, och utan att väsendet sjelfl 
verkställer lagen, blir den icke empiriskt verkstäld. 

Men praktiska regler och grundsatser, som icke äro egentliga 
lagar, normera ju äfven det fria eller fria handlingar och verksam- 
hetssätt^ eller äfven dessa verkställas ju genom val och beslut af 
den fria viljan och blifva eljest icke verkstälda. Huru skiljer sig 
den moraliska lagen från dessa? Den moraliska lagen eller sede- 
lagen är absolut förbindande och detta direkt och omedelbart ge- 
nom sig sjelf utan förmedling af någonting annat, till hvilket han 
hänför sig. De praktiska reglerna deremot äro icke i och genom 
sig sjelfva förbindande. De hänföra sig till ett annat, till ett ar- 
biträrt ändamål, och de förbinda endast genom och under förut^ 
sättning af detta och eljest icke. De praktiska reglerna och de 
handlingar, som de föreskrifva, äro endast vilkor och medel för 
uppnåendet af ett godtyckligt valdt ändamål. De äro sålunda hy- 
potetiskt förbindande. De bestämma ingenting med afseende på 
det ifrågavarande ändamålet^ vare sig såsom giltigt eller icke, utan 
utsäga endast, att, om man vill ändamålet, har man att vilja reg- 
lerna och handlingarna efter dem såsom vilkor och medel. Eller 
ock äro de praktiska grundsatserna förbindande derigenom, att de 



Digitized by 



Google 



60 Om de etiska grundbef(reppeii. 

hänföra sig till verkliga lagar och innehålla och uttrycka deras ab- 
soluta fordringar. Dessa grundsatser äro sålunda lagformler. De 
uttrycka de former och sätt, h varpå menniskan för sig expriinerar 
de förnuftiga lagamas innehåll. Sedelagen deremot är en praktisk 
lag i egentlig mening. Den är absolut förbindande och detta i och 
genom sig sjelf utan afseende på någonting annat. 

Men huru kan sedelagen, som är den sedliga viljans egen kon- 
stanta bestämdhet, vara absolut förbindande. Sedelagen är absolut 
förbindande, emedan han ytterst är i och genom Gud eller har del 
i hans eget väsen. Absolut förbindande är endast Gud och det^ 
som är i och genom honom. Nu har menniskan sitt sanna väsen 
i Gud såsom hans bestämning, och sedelagen är ingenting annat, 
än detta menniskans ursprungliga och sanna väsen, sådant det fram- 
träder och yttrar sig hos henne vid hennes handlande, och derför 
kan han vara absolut förbindande. Sedelagen är menniskans eviga 
väsen i Gud eller sedlighetens idee, tänkt i förhållande till den 
tillvarande menniskan och hennes i tiden framträdande handlingar 
och såsom bindande och normerande dessa. Sedelagen är den sed- 
liga viljans konstanta och nödvändiga bestämdhet, men innehållet i 
denna bestämdhet är menniskans eget sanna väsen, sådant det är 
i och för Gud. Sedelagen kan sålunda ses dels från subjektiv och 
antropologisk synpunkt, i hvilket fall han är menniskans sedliga 
vilja i hennes konstanta och nödvändiga bestämdhet, och dels från 
objektiv och metafysisk synpunkt, i hvilket fall han är menniskans 
eviga väsen i Gud såsom närvarande och verksam i hennes vilja. 
Hade menniskan icke sitt sanna väsen i Gud, så hade hon ingen 
absolut förbindande lag. Hon hade då icke heller någon konstant 
och nödvändig bestämdhet i sin vilja. Hon vore i sådant fall en- 
dast tillfälligt och oväsentligt bestämd. Allt, som är konstant och 
nödvändigt hos menniskan och i hennes verld, är uttryck af Guds 
närvaro. 

Deraf, att sedelagen är menniskans sanna och eviga väsen i 
Gud, följer äfven, att han i sig sjelf är en konkret och individuel 
lag och icke endast en abstrakt och generel lag. Vore sedelagen 
icke i sig sjelf konkret och individuel, så kunde han icke vara för- 
bindande. Det abstrakta kan icke verka och således icke heller 
vara förbindande. Endast det konkreta och individuela kan verka. 
Sedelagen är sålunda en lefvande och konkret lag, emedan han är 
menniskans sanna och eviga väsen i Gud. Hvarje sedligt väsen 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbefi^reppen. 61 

har sin ^en individuela lag, på samma sätt som det har sitt eget 
individuela väsen. Sedelagen är icke en och densamma eller det 
lika och gemensamma för alla sedliga väsenden. Det gifves lika 
många sedelagar, som det gifves sedliga väsenden eller viljor, ehuru 
dessa lagar äro samstämmiga, emedan de alla dock ytterst äro for- 
mer af ett och samma förnuft. 

Vi ha nu angifvit, hvad sedelagen är till sitt egentliga och 
sanna väsen, samt grunden, hvarför han kan vara absolut förbin- 
dande. Likaså hafva vi angifvit, hvad som i den sedliga menni- 
skans lif utgör det föränderliga och växlande, som bindes och nor- 
meras af hennes sedelag. Detta är de sedliga handlingarna, de 
fria och afsigtliga verksamhetssätten. Det återstår oss nu att an- 
gifva, på hvad sätt dessa handlingar och verksamhetssätt bindas af 
lagen. Sedelagen föreskrifver, hvilken handling som i hvarje fall 
med afseende på de för handen varande förhållandena bor före- 
tagas och som leder till den rätta harmonien mellan menniskans be^e 
naturer, den lägre och sinnliga samt den högre och förnuftiga, och ge- 
nom hvilken menniskan således vinner det högsta goda, som hon åsyf- 
tar. Vidare föreskrifver sedelagen, i hvilken ordning handlingarna 
skola följa på hvarandra, sä att de blifva en samstämmig serie af 
handlingar eller ett system af handlingar, der hvarje handling har 
sin bestämda plats i förhällande till föregående och efterföljande 
handlingar. Ingen handling är sedlig, som icke företages i rätt 
ordning, så att hon intager ett visst förhållande till föregående och 
efterföljande handlingar. Detta följer deraf, att det sedliga lifvet 
är ett fullt lagbundet lif. Då en viss handling är företagen och af 
förnuftet fordrad, så är det blott en enda handling, som harmonierar 
med denna och som är af lagen föreskrifven. Endast om denna 
handling företages, kommer menniskan till den rätta harmonien i 
sitt inre. Af den framställning, som nu har blifvit lemnad af sede- 
lagen, framgår, att han är menniskans sedliga vilja såsom konstant 
bestämd af sedlighetens idee eller af menniskans sauna och eviga 
väsen i Gud och såsom bindande och normerande menniskans sed- 
liga handlingar i rätt förhållande till hvarandra och till menniskans 
sedliga lif i det hela, så att de alla bidraga till det sedliga ända- 
målets förverkligande. 

Men vi ha ännu att redogöra dels för de raomenter, som den 
absoluta sedelagen innehåller, och dels för de underordnade sinn- 
liga lagar eller normer, genom hvilka sedelagen blir närmare be- 



Digitized by 



Google 



62 Om de etiska grundbegreppen. 

stämd i och för menniskan. Afven sedelagen innehåller ett indi- 
vidualitetsmoroent^ ett socialitetsmoment och ett reiigiositetsrooinent 
på samma sätt som den sedliga karakteren eller sedlighetens idee. 
Detta följer med nödvändighet deraf, att sedelagen grundar sig på 
sedlighetens idee och derfor till innehållet måste vara bestämd på 
samma sätt som denna. Dessa äro sedelagens hufvudmoment-er. 
Dessa hufvudmomenter förutsätta äfven motsvarande lägre sferer 
eller lagområden, inom h vilka de äro bestämmande. 

Men sedelagen förutsätter äfven en mångfald af underordnade 
lagar, genom hvilka dess sammanhang med de mångfaldiga speciela 
handlingssätten i lifvet förmedlas. Dessa underordnade lagar eller 
normer äro till innehållet sinnliga, men få dock karakteren af la- 
gar deraf, att de öfverensstämma med den högsta lagen eller den 
egentliga sedelagen, som är den sedliga viljan sjelf, och deraf, att 
de äro af denna fordrade. Hos den sedliga menniskan finnas en 
mångfald af sinnliga krafter, som i sin verksamhet äro bestämda i 
öfverensstämmelse med hennes sedelag. Dessa krafter äro hufvud- 
sakligen begär, och begären verka efter sin natur och ha en kon- 
stant form för sin verksamhet. Dessa verksamhetsformer eller 
konstanta verksamhetssätt äro lagar för begärens verksamhet och 
blifva nu upptagna såsom underordnade momenter af sedelagen. 
Dessa lagar äro den sinnliga viljans maximer, betraktade såsom 
begärens verksamhetsnormer. Ty liksom genom den högsta maxi- 
men eller sedlighetens idee en högsta lag är gifven för den sed- 
liga viljan, så följa ock af de sinnliga maximerna motsvarande la- 
gar eller normer för den sinnliga viljan och för hennes organ, be- 
gärförmågan, hvilka lagar blifva upptagna såsom underordnade mo- 
menter af sedelagen. Dessa lägre, underordnade lagar äro af olika 
slag, allt eft^r som de normera handlingar, som framträda inom in- 
dividualitetens, socialitetens eller religiositetens lagområden. 

Men praktiska lagar förutsätta äfven en praktisk lagstiftning, 
genom hvilken de från att endast vara möjliga eller solliciterande 
lagar göras till verkligt gällande lagar, och denna praktiska lagstift- 
ning åter förutsätter en fri vilja, som är sjelflagstiftande. Denna 
sjelflagstiftande vilja är den moraliskt fria viljan. Den moraliskt 
fria viljan upptager eller stiftar den sedliga viljan såsom högsta lag 
och sedan underordnade sinnliga lagar, som öfverenstämma med den 
högsta lagen. Inom individualitetens lifsområde stiftar den mora- 
liskt fria viljan eller hennes organ, den sinnliga viljan, de sinnliga 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 63 

lagar^ genom hvilka individualitetssferens sinnliga krafter komma i 
rätt forhållande till det i sedelagen lidande individualitetsmomen- 
tet och genom hvilka menniskan sjelf såsom sjelflagstiftande indi- 
viduel vilja kommer i rätt forhållande till andra menniskor, som 
ock äro sjelflagstiftande individuela viljor, samt i rätt förhållande 
till Gud såsom den högsta sjelflagstiftande individuela viljan. Inom 
socialitetens lifsområde åter stiftar den moraliskt fria viljan eller 
hennes organ, den sinnliga viljan, de sinnliga lagar, genom hvilka 
socialitetssferens sinnliga krafter komma i rätt förhållande till det 
i sedelagen liggande socialitetsmomentet och genom hvilka menni- 
skan sjelf såsom sjelflagstiftande social vilja kommer i rätt förhål- 
lande till andra menniskor såsom ock varande sjelflagstiftande so- 
ciala viljor samt i rätt förhållande till Gud såsom den högsta sjelf- 
lagstiftande sociala viljan. Inom religiositetens lifsområde slutligen 
stiftar den moraliskt fria viljan samt hennes organ, den sinnliga 
viljan, de sinnliga lagar, genom hvilka religiositetssferens sinnliga 
krafter komma i rätt förhållande till det i sedelagen li^^ande reli- 
giositetsmomentet och genom hvilka menniskan sjelf såsom sjelf- 
lagstiftande religiös vilja kommer i rätt förhållande till andra men- 
niskor såsom ock varande sjelflagstiftande religiösa viljor, samt i 
rätt förhållande till Gud såsom den högsta sjelflagstiftande reli- 
giösa viljan. På grund af den utredning, som nu har blifvit lera- 
nad af sedelagen, kunna vi slutligen bestämma dess begrepp så, 
att han är den sedliga viljan eller den sedligt verksamma menni- 
skan sjelf, såvida hon genom den moraliska fria viljan och den 
sinnliga viljan såsom organer och inom de sferer, inom hvilka dessa 
framträda och verka, kontinuerligt stiftar de underordnade sinnliga 
lagar, som öfverensstämma med den sedliga viljan och hennes inne- 
hållsmomenter såsom högsta lag. 

Den sedliga viljans tredje hufvudform är det högsta goda. 
Det högsta goda är den sedliga viljan, tänkt såsom det, som bör 
förverkligas i totaliteten af dess bestämningar. Det högsta goda är 
sålunda det sedliga lifvets fulländning. Det är den högsta möj- 
liga aktualisationen af menniskans väsen. Man kan nu tänka denna 
aktualisation vare sig i det hela af menniskans iif, hvilket är hen- 
nes ändamål i dess högsta bemärkelse, eller ock i ett visst mo- 
ment af hennes i tiden framträdande Iif, hvilket är ändamål i lägre 
och underordnad bemärkelse. Att det högsta goda är den högsta 
möjliga aktualisationen af menniskans väsen eller hennes högsta 



Digitized by 



Google 



(54 Om de etiska ^rundbegreppeti. 

möjliga sinnliga fornuftighet, 8om är detsamma, innebår, att allt det 
lif, alla de anlag, alla de krafter och förmogenheter, 8om in poten- 
tia finnas hos menniskan, komma till sin högsta möjliga atveckliog. 
Allt, som år möjligt för menniskan, har nu öfvergått till verklig- 
het för henne. Hennes idee eller hennes sanna och eviga väsen i 
Gud har nu öfvergått till verklighet för henne, så vidt möjligt är. 
Hon har nu evigt lif och salighet. Hon har sitt h^ta odi sanna 
lif i Gud, som på samma gång år Guds lif i menniskan och äfven 
menniskans ^et sanna lif i sig sjelf. Den högsta synpunkt, från 
hvilken menniskan har att betrakta sig och det högsta och foll- 
komligaste hela, i hvilket hon har att lefva, är ideemas verld, ty 
i ideemas verld, som är Guds verld, har menniskan sitt sannaste 
och fullkomligaste lif, sin rikaste och fullständigaste bestämdhet, 
hvarför också dess förverkligande, så vidt möjligt är, är menni- 
skans sanna ändamål, hennes högsta goda. 

Menniskans ändamål eller högsta goda kan nu ses från två 
synpunkter, nemligen dels från subjektiv och autropologisk syn- 
punkt, i hvilket fall det är menniskans sedliga vilja, tänkt såsom 
det, som hoc, så vidt möjligt är, bör förverkliga i hela mångfalden 
af dess bestämningar, och dels från objektiv och metafysisk syn- 
punkt, i hvilket fall det är menniskans eviga väsen i Gud och 
dess bestämdhet, tänkt såsom det, som menniskan bör, så vidt möj- 
ligt är, i sitt lif förverkliga. 

Vi ha här talat om den sedliga viljans bestämningar och om 
dessa bestämningars totalitet Derför uppstår frågan, hvilka dessa 
bestämningar äro. Den sedlige anden är fullt konkret och indivi- 
duel. Meu all konkretion och individualitet är konstituerad genom 
bestämningar och genom ett fullständigt helt af bestämningar, som 
sjelfva äro konkreta och individuela och således icke endast mer 
eller mindre abstrakta former. Ingenting kan hafva konkretion 
och individualitet endast genom formela bestämningar. De ab- 
strakta bestämningarna äro former för ett från dem åtskildt inne- 
håll, för hvilket de äro former. Derför behöfva de kompletteras 
med detta innehåll för att blifva verkliga, d. ä. på individuelt sätt 
bestämda. Huru mycket man än må determinera t ex. begreppet 
menniska genom bestänmingar, som endast äro former, så kan ett 
sådant begrepp dock aldrig sammanfalla med den verkliga menni* 
skan. Häraf är tydligt, att, om den sedlige anden väl vore be- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 65 

stämd, meu endast genom formela bestämningar, han icke vore en 
verklig och konkret ande eller ett sedligt individuum utan endast 
en mer eller mindre abstrakt form. Han kunde då icke heller 
vara det högsta och tillfredsställande goda for menniskan. Såsom 
endast varande en mer eller mindre abstrakt form behöfde nu den 
sedlige anden int^reras med ett annat, med ett reelt innehåll, för 
att blifva fullständigt verklig och bestämd. Och vore detta inne- 
håll sinnligt, så blefve anden form endast för det sinnliga. Men 
en sådan ståndpunkt är otillfredsställande och orimlig. Form och 
innehåll betinga hvarandra ömsesidigt och äro nödvändigt af samma 
slag eller homogena. Liksom det sinnliga har sin ^en form, som 
är likartad med det sinnliga innehållet, så har äfven det förnuftiga 
sin egen form, som är likartad med innehållet. Och liksom formen 
förutsätter ett likartadt innehåll, så förutsätter äfven innehållet en 
likartad form. 

Hvilket är nu det innehåll, genom hvilket den sedlige anden 
har konkretion och individualitet? Eller, h vilka äro det sedligt 
godas materiela bestämningar, ty materiela kallas de bestämningar, 
genom hvilka ett subjekt eller ett väsen har reel väsens mångfald 
och dermed konkretion och individualitet? Den sedliga viljan eller 
den sedlige anden är bestämd af alla andra förnuftiga väsenden, af 
alla andra förnuftiga viljor eller förnuftiga andar och har genom 
dem mångfald eller konkretion och individualitet. Den sedlige 
anden har mångfald och individualitet genom den förnuftiga och 
personliga verlden i det hela, af hvilken han är medlem. Intet 
väsen kan vara isoleradt från andra väsenden och dock vara verk- 
ligt. Ett väsen, som vore fristående för sig sjelft och som icke 
hade alla andra väsenden till sina bestämningar, vore icke ett verk- 
ligt och bestäradt väsen utan endast en abstraktion. Inom den 
sinnliga verlden synes väl ett väsen kunna vara och bestå för sig 
.sjelft i sin isolering från andra väsenden ; men inom den förnuftiga 
och personliga verlden deremot, hvarest ett strängare och väsent- 
ligare sammanhang eger rum mellan väsendena, kan intet enda vä- 
sen vara verkligt i sin afsöndring från de öfriga väsendena. Här 
är hvarje väsen verkligt genom det sammanhang, som det har med 
alla andra, och derigenom, att det är af dem bestäradt. Eller, här 
är hvarje väsen verkligt derigenom, att det är bestÄmdt af den verld, 
till hvilken det hör eller af hvilken det är en medlem. Och det- 
samma är i grunden förhållandet äfven inom den sinnliga verlden. 

Ed/eld t: Om de etisk» grandbegreppen. ^ 



Digitized by 



Google 



66 Om de etiska grundbegreppen. 

ehuru detta här icke kan lika omedelbart inses på grund af den 
sinnliga verldens ofullkomlighet. En kropp, som vore afsöndrad 
från de öfriga kropparna och från den kroppsliga verld, till hvil- 
ken han hör, vore endast en abstrakt enhet. Det abstrakta ar i<^e 
endast det generela utan äfven det från andra väsenden relativt 
afsöndrade. 

Den sedlige anden har sålunda konkretion och individualitet 
genom sitt organiska sammanhang med den f5niuftiga verlden eller 
med det moraliska riket och genom ledamotskap i detta. Vore 
den sedlige anden isolerad från andra väsenden, så att han hvar- 
ken i dem innehölles eller vore af dem bestämd, eå vore han en 
abstrakt enhet, som således saknade konkreta och individuela be- 
stämningar. Han kunde då icke heller vara det högsta goda för 
menniskan, emedan han icke hade något innehåll, som menniskan 
kunde med frihet förverkliga i lifvet. Det är endast när den sed- 
liga viljan af oss fattas i våra abstrakta begrepp, som hon för oss 
framstår såsom abstrakt eller mer eller mindre generel. I och för 
sig sjelf deremot är hon konkret och individuel, emedan hon är 
bestämd af den förnuftiga och moraliska verlden, på samma sätt 
som den sinnliga menniskan är konkret och individuel genom sin 
bestämdhet af den sinnliga verlden. 

Vi ha nu sett, att menniskan i sin vilja har ett personligt 
innehåll, som hon med frihet har att förverkliga i sitt lif. Hon 
har att förverkliga den förnuftiga och personliga verlden, som i sin 
helhet är hos henne närvarande. Detta innehåll är i hennes ande 
närvarande på potentielt sätt eller till sin möjlighet och öfvergår 
till verklighet för menniskan genom utveckling. Menniskan är nu 
bestämd af ett verkligt ändamål, af en causa finalis. Ändamålet är 
det förnuftiga innehåll, som finnes i hennes ande. Då detta innehåll, 
ehuru i sig sjelft verkligt, för menniskan är potentielt, så måste 
det för henne tendera till utveckling. Eller, menuiskans ändamål 
är hennes sanna och eviga väsen i Gud och dess bestämdhet så- 
som närvarande och verkande i hennes ande och i hennes vilja. I 
detta väsen har menniskan den drifvande makten och den bestäm- 
mande principen för sin utveckling. Menuiskans utveckling är nu 
icke bestämd af några i tiden verkande orsaker utan har en rent inre 
och tidlös princip, nemligen hennes sanna och eviga väsen i Gud 
och dess bestämdhet, som är den ursprungliga, fömuftJga och per- 
sonliga verlden. Utvecklingen försiggår först oberoende af menoi- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grnndbegreppen. 67 

skaD geDom iDoehållete egen bestammande makt, men slutligen blir 
menniskan sjelfmedveten af sin utveckling, och nu framstår af ven 
det förnuftiga innehållet såsom ett möjligt motiv för hennes vilja, 
som tenderar att göra sig gällande i motsats mot de sinnliga mo- 
iivema eller bestämningsgrundema. Menniskan kan nu sjelf taga sin 
utveckling om hand och med afsigt och frihet leda densamma. 
Det är nu, som den sedliga viljan ^er möjlighet att framträda så- 
som den bestämmande principen för menniskans medvetna och fria 
lif. Och den sedliga viljan, tänkt såsom det, som med frihet bör 
förverkligas i hela totaliteten af sina bestämningar, är menniskans 
högsta goda. Menniskan har att förverkliga sig sjelf, sitt eget 
väsen, ehuru icke i opposition och strid med andra sedliga väsen- 
den och deras ändamål utan i organiskt sammanhang med dessa. 
Den sedliga menniskan ser sitt eget sedliga ändamål såsom när- 
varande i alla andras och alla andras sedliga ändamål såsom när- 
varande i sitt eget, och nu är hon verksam för alla sedliga ända- 
måls förverkligande i sammanhang med sitt eget. 

Men ännu är icke det högsta goda till sitt begrepp fullstän- 
digt bestämdt. Vi ha hittills betraktat den sedliga viljan eller det 
högsta goda endast inom sig sjelft och i sina rent inre och per- 
sonliga bestämningar. Men vi ha ännu icke gjort någon specifika- 
tion af dessa inre bestämningar. Och vidare har den sedliga vil- 
jan äfven en mångfald af yttre och lägre bestämningar, som äro 
hennes sinnliga organer och åt hvilka hon har att gifva en viss 
aktnalitetsform. Äfven dessa den sedliga viljans organer ha vi att 
närmare bestämma. Det högsta goda är den sedliga viljan, tänkt 
såsom det, som bör förverkligas icke endast såsom princip och 
med dess innehåll utan ock i sina organer. Såsom enhet och prin- 
cip har det högsta goda till sitt innehåll dels ett individualitets- 
moment, dels ett socialitetsmoment och dels ett religiositetsmoment, 
och dessa förutsätta äfven olika lifssferer, inom hvilka de förverk- 
ligas i och för menniskan. 

Vidare är den sedliga viljan såsom varande det högsta goda 
en organiserande makt, som ger alla krafter hos menniskan deras 
rätta organisation och deras rätta aktualitet. Betrakta vi nu de sinn- 
liga krafler, som falla under den sedliga viljans sfer och som äro 
hennes organer, så ha dessa en verksamhet inom sig sjelfva och 
då äfven sina specifika ändamål, som de afsc att förverkliga. Dessa 
krafler ha sig sjelfva och sin egen aktualitet till sina ändamål. 



Digitized by 



Google 



68 Om de etiska grundbegreppen. 

Dessa mångfaldiga sinnliga ändamål har den moraliskt fria viljan 
att ombilda och förändra så, att de kunna upptagas såsom under- 
ordnade momenter i den sedliga viljans eget ändamål såsom det 
högsta ändamålet. Genom den sedliga viljan och hennes organ, den 
moraliskt fria viljan, få de sinnliga kraflema den organisation och 
utveckling, att de blifva dugliga i sina egendomliga värf och så- 
lunda kunna fullfölja sina specifikt egna sinnliga ändamål i orga- 
niskt sammanhang med det sedliga ändamålet. Och det är endast 
så vidt dessa krafter erhålla ledning och organisation af den sed- 
liga viljan, som de sjelfva äfven såsom sinnliga kunna vinna sin 
högsta utveckling och fullkomning, ty lemnade åt sig sjelfva utan 
att bestämmas eS förnuftet, erhålla de ett mindre mått af utveck- 
ling och organisation. Det gäller inom alla områden, att det lägre 
genom att bestämmas af det högre och genom att blifva upptaget 
inom dess lifsområdc, erhåller en högre sjelfständighet och sam- 
stämmighet eller högre systematisk form samt högre makt, organi- 
sation och individualitet, än det kunde ^a, om det endast vore be- 
stämdt inom sig sjelft eller inom sitt eget verklighetsområde och 
således vore isoleradt från det högre. 

Vi ha sett, att det är genom en mångfald af lägre och sinn- 
liga ändamål, som det högsta sedliga ändamålet förverkligas i och 
för menniskan. Och dessa lägre ändamål specificeras efter de olika 
lifssferer, inom hvilka de framträda och inom hvilka de genom den 
moraliskt fria viljan och hennes organ, den sinnliga viljan, förverk- 
ligas. Inom individualitetens lifsområde förverkligar den moraliskt 
fria viljan och hennes organ, den sinnliga viljan, de sinnliga ända- 
mål, genom hvilka individualitetssferens sinnliga krafter komma i 
rätt förhållande till det i det högsta goda liggande individualitets- 
momentet och genom hvilka menniskan sjelf såsom individuelt god 
vilja kommer i rätt förhållande till andra menniskor såsom ock va- 
rande individuelt goda viljor samt i rätt förhållande till Gud så- 
som den högsta individuelt goda viljan. Inom socialitetens lifs- 
område åter förverkligar den moraliskt fria viljan och hennes or- 
gan, den sinnliga viljan, de sinnliga ändaoGfål, genom hvilka sociali- 
tetssferens sinnliga krafter komma i rätt förhållande till det i det 
högsta goda liggande socialitetsmomentet och hvarigenom menni- 
skan sjelf såsom socialt god vilja kommer i rätt förhållande till 
andra menniskor såsom ock varande socialt goda viljor och dermed 
äfven i rätt förhållande till samhället samt hvarigenom hon kom- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 69 

mer i rätt förhållande till Gud såsom den högsta socialt goda vil- 
jan. Inom religiositetens lifsområde slutligen förverkligar den mo- 
raliskt fria viljan och hennes organ^ den sinnliga viljan, de sinnliga 
ändamål, hvarigenom religiositetssferens sinnliga krafler komma i 
rätt förhållande till det i det högsta goda liggande religiositets- 
momentet och hvarigenom menniskan sjelf såsom religiöst god vilja 
kommer i rätt förhållande till andra menniskor såsom ock varande 
religiöst goda viljor samt i rätt förhållande till Gud såsom den 
allgoda religiösa viljan. På grund af den utredning, som nu har 
blifvit lemnad af det högsta goda, kunna vi slutligen bestämma 
dess b^repp så, att det är den sedliga viljan eller den sedliga 
menniskan sjelf, såvida hon genom den moraliskt fria viljan och 
den sinnliga viljan såsom organer och inom de sferer, inom h vilka 
dessa framträda , kontinuerligt förverkligar de lägre och sinnliga 
ändamål, som äro fordrade af den sedliga viljan och hennes inne- 
hållsmomenter såsom det högsta sedliga ändamålet 

De sinnliga ändamålen äro, från objektiv synpunkt betraktade, 
sinnliga, organiska krafters aktualitet, så vidt möjligt är, aktualite- 
ten af de lefvande krafter, som praktiskt bestämma menniskan. De 
sinnliga krafter, som bestämma menniskan, utgöra ett organiskt 
helt, i hvilket de lägre äro imderordnade under de högre vare sig 
såsom organer eller ock såsom medel. Hos den sedliga menniskan 
är det den sedliga viljan, som bestämmer förhållandet mellan dessa 
sinnliga krafter och underordnar dem alla och deras speciela ända- 
mål under sig sjelf såsom högsta ändamål. Derför kan det högsta 
goda äfven bestämmas såsom varande den sedligt verksamma men- 
niskan, såvida hon genom den moraliskt fria viljan och den siini- 
liga viljan såsom organer och inom de sferer, inom hvilka dessa 
omedelbart framträda och verka^ så ombildar och bestämmer de 
sinnliga krafterna, att de blifva vare sig organer eller ock medel 
för de lägre, underordnade sinnliga och relativa ändamål, som öf- 
verensstämma med den sedliga viljan sjelf och hennes innehålls- 
momenter såsom högsta ändamål. 

De sinnliga ändamålen, sinnliga s}rften eller viljanden, hafva 
icke moraliskt värde i sig sjelfva utan erhålla moraliskt värde deri- 
genom, att de underordnas under högre och universelare ändamål 
eller syften, som i sig sjelfva äro förnuftiga, och såvida de göras 
till organiska momenter af dessa. Och då de sinnliga eller rela- 
tiva ändamålen upptagas såsom oi^niska momenter af de förnuf- 



Digitized by 



Google 



70 Om de etiska gruodbegreppeo. 

tiga ändamåleDy så blifva äfven de sinnliga krafter, som för de sinn- 
liga ändamålen äro organer och medel, underordnade under de för- 
nuftiga ändamålen och bestämda i öfverensstämmebe med dessa. 
Derför nppstår frågan: hvilka äro de förnuftiga ändamål, under 
hvilka de sinnliga och relativa ändamålen samt deras organer och 
medel hora underordnas såsom af dem bestämda momenter ? Hvarpå 
syfla ytterst de sinnliga ändamålen och deras krafter, på hvad 
böra de hafva afseende, eller på hvad böra de ytt-erst gå ut, såvida 
de skola sedligt bedömas? För den sedliga menniskan hafva de 
sinnliga ändamålen dels afseende på att så ombilda och bestämma 
individualitetssferens, socialitetssferens och religiositetssferens sinn- 
liga krafter, att de komma i rätt förhållande till de i det högsta 
goda ingående individualitets-, socialitets- och religiositetsmomen- 
ten, eller att de underordnas under dessa eller under sina respek- 
tive bestämningsgrunder i den moraliska ideen, och dels hafva de 
afseende på att så bestämma menniskan sjelf såsom individuelt, 
socialt och religiöst sedlig vilja, att hon kommer i rätt förhållande 
till andra menniskor såsom jemväl varande individuelt, socialt och 
religiöst sedliga viljor eller att hon rätt samordnar sig med dessa, 
samt att hon äfven kommer i rätt förhållande till Gud eller under- 
ordnar sig under honom såsom den högsta individuela, sociala och 
religiösa viljan. Endast om de sinnliga ändamålen och de sinnliga 
krafter, som för dem äro verkande organer och tjenande medel, 
bestämmas af dessa högsta och universela syftemål, hade sedlig 
betydelse eller (k de karakteren af aktuel sinnlig fornuftighet. 

Här ha vi endast att tillägga den anmärkningen, att, då de 
sociala viljorna äro medlemmar i det menskliga samhället och de 
religiösa viljorna i det gudomliga samhället eller i Guds rike, häraf 
följer, att, när den sedliga menniskan vid fullföljandet af dessa 
högsta syftemål kommer i rätt förhållande till andra menniskor så- 
som socialt och religiöst sedliga väsenden, hon äfven kommer i 
rätt förhållande så väl till det menskliga som till det gudomliga 
samhället och göres skicklig och duglig att deltaga i dessa sam- 
hällens lif eller att verka äfven för deras förnuftiga ändamål i or- 
ganiskt sammanhang med sitt eget. 

Härmed kunna vi nu äfven lemna ett fullständigare svar pä 
frågan, hvari det sedliga lifvet består, när det betraktas såsom en- 
het, princip och subjekt eller från den sedliga förmågans synpunkt 
Det består i ett kontinuerligt val af rena maximer, i ett kontinuer- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 71 

ligt stlflaade af rättvisa lagar och i ett kontinuerligt förverkligande 
af goda ändamål. Maximemas renhet^ lagarnas rättvisa och syfte- 
målens godhet äro sålunda de allmänna kriterierna på lifvets sanna 
värde. Rena äro maximerna, om de äro valda uteslutande för den 
sedliga ideens skull och icke på grund af något motiv, som blifvit 
koordineradt med denna. Liagarna åter äro rättvisa, om deras rätts- 
grund är den sedliga viljan sjelf och hennes förnuftiga innehåll, så 
att ingen lagstiftningsåtgärd företages, som icke genom denna är 
praktiskt nödvändig. Och slutligen äro ändamålen goda, om de 
företagas på grund af den sedliga viljan sjelf såsom högsta ända- 
mål och om de äro de praktiskt nödvändiga former och sätt, hvarpå 
detta förverkligas. 

Vi komma nu till en närmare redogörelse för de former, i 
hvilka den sedliga funktionen framträder. Vi ha sett, att det sed- 
liga väsendet i likhet med hvarje verksamt eller sig utvecklande 
väsende specificeras i formerna sedlig förmåga eller vilja och sed- 
lig funktion eller sedlig handling i vidsträckt bemärkelse samt att 
hvardera af dessa specificeras i analoga former. Liksom den sed- 
liga viljan framträder i formerna sedlig karakter, sedelag och det 
h(%8ta goda, så framträder den sedliga funktionen i formerna dygd, 
plikt och det sedligt goda, opus morale, sedligt godt verk eller sed- 
lig gerning. Af dessa hör dygden tillsammans med den sedliga 
karakteren, plikten med sedelagen och den sedliga gerningen med 
det högsta goda. Dygden är funktionen betraktad i sin utgångspunkt 
eller upprinnelse, plikten funktionen i sitt framträdande eller i sin fort- 
gång och den sedliga gerningen funktionen i sitt resultat eller i sin af- 
slutning. Dygden är en inre, hvilande modus hos den sedliga viljan 
eller hos den sedliga karakteren, plikten är en utåtgående verksam- 
het och den sedliga gerningen är en afslutad och för sig bestående 
verkan eller eifekt, ehuru icke en eifekt inom det yttre, ett opus 
externum, utan en inre och organisk effekt eller verkan. Opus 
morale eller den sedliga gerningen är den objektiverade eller så- 
som objekt betraktade sedliga handlingen, eller handlingen såsom 
qviescerande. Dygden är en viss viljans inre beskaffenhet, en sed- 
lig anda, en sedlig sinnesstämning eller sinnesriktning, plikten är 
ett moraliskt nödvändigt handlingssätt och opus morale ett sedligt 
godt verk, en sedlig' gerning. Den sedliga sinnesstämningen leder 
tiU ett sedligt handlingssätt, och det sedliga handlingssättet går ut 
på konstituerandet af ett sedligt godt verk. 



Digitized by 



Google 



72 Om de etiska grandbegreppen. 

Vi ha DU betraktat den sedliga funktionen inom sig sjelf utan 
afseende på annat. Betrakta vi åter den sedliga funktionen i för- 
hållande till den sedliga viljans hufvudformer, så är funktionen i 
förhållande till den sedliga karakteren följd af densamma^ i för- 
hållande till sedelagen en ovilkorlig fordran och i förhållande till 
det högsta goda ett andligt behof Dygden är sålunda en sedlig 
anda och sinnesstämning, som är en följd af den sedliga karaktären, 
plikten ett handlingssätt, som är ovilkorligt fordradt af sedelagen, 
och opus morale ett sedligt godt verk, som är behöfligt för det 
högsta goda eller som är uttryck af ett oafvisligt behof af det- 
samma och utan hvilket det högsta goda icke kan komma till verk- 
lighet för menniskan. 

Men den sedliga funktionens hufvudformer måste ännu när- 
mare bestämmas för att kunna skiljas från andra yttringar af den 
fria viljan, som icke äro sedliga, om de också förete ett sken af 
sedlig beskaffenhet. Vi ha sett, att sedlig karakter och dygd för- 
hälla sig till h varandra såsom grund och följd, såsom principen och 
det principierade. Den, som är sedlig karakter, har dygd och den, 
som har dygd, är sedlig karakter. Der sedlig karakter finnes, der 
finnes dygd, och der dygd finnes, der finnes ock sedlig karakter. 
Dygden är oskiljaktigt förbunden med den sedliga karakteren. Den 
ena af dessa kan icke vara för handen utan den andra. Men hvad 
är dygden till sin närmare beskaffenhet? Hvad är det, som är 
för handen och som framträder, der sedlig karakter finnes och som 
saknas, der sedlig karakter icke finnes? Hvad förstår man i all- 
mänhet med ett väsendes dygd? Af vår hittills gjorda framställ- 
ning framgår, att dygden är en mensklig bestämning. Detta följer 
deraf, att dygden väsentligen hör tillsammans med den sedliga ka- 
rakteren, ty karakter och sedlig karakter är en mensklig och per- 
sonlig bestämning. Användt utom den menskliga och moraliska 
sferen, har ordet dygd ingen mening och betydelse. Då man stun- 
dom talar om naturliga och sinnliga dygder, så innebär detta ett 
missbruk af ordet dygd. Dygd har då icke moralisk och sedlig 
betydelse. Med dygd förstår man den sedliga menniskan sjelf så- 
som dygdig och med bortseende ifrån hvad hon är i öfrigt. Der- 
för uppstår frågan: hvad eller hurudan är menniskan, då hon rät- 
teligen säges hafva dygd eller vara dygdig? Hvad är dygden till 
sitt allmänna begrepp, till sin definition? Då vi ha sagt dygden 
vara en sedlig yttring, som är en följd af den sedliga karakteren så- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbejj^reppen. 73 

som grund, sä har dygden blifvit betraktad i relation till ett annat 
och sålunda erhållit en relativ bestämning. Men härmed är ännu 
icke bestämdt, hvad dygden är i och för sig sjelf. 

I och för sig sjelf betraktad, är dygden en sedlig anda och 
sinnesstämning eller sinnesriktning, som är följd af den sedliga ka- 
rakteren. Men den sedliga sinnesstämningen måste ännu närmare 
bestämmas med afseende på sitt innehåll för att kunna skiljas frän 
hvaije annan sinnesstämning, som icke är dygd, om den också före- 
ter skenet af en sådan. Hvarifrån hemtar den sedliga sinnesstäm- 
ningen sitt innehåll, sin moraliska karakter och beskaffenhet? Det 
sedliga lifvet i det hela får sitt konkreta och mångfaldiga innehåll 
från den sedliga ideen, som är meuniskans sanna och eviga väsen 
i Gud, och detsamma måste derför äfven vara förhållandet med 
dygden. Den dygdiga sinnesstämningen är bestämd af sedlighetens 
idee såsom maxim eller högsta bestämningsgrund betraktad och 
har derigenom sitt innehåll, sin moraliska karakter och beskaffen- 
het. Dygden är följaktligen den sedliga funktionen, betraktad så- 
som den anda och sinnesbeskaffenhet, som är en följd af den sedliga 
karakteren och hvars innehåll är sedlighetens idee såsom maxim 
eller högsta bestämningsgrund betraktad. Dygden är nu bestämd 
äfven med afseende på sitt innehåll, som är sedlighetens idee, och 
är derigenom skild från hvarje annan eller icke sedlig sinnesstäm- 
ning, äfven om den företer ett visst sken af att vara utgången 
från den sedliga karakteren. 

Men dygden, fattad såsom sedlig anda och sinnesstämning, 
måste ännu närmare bestämmas. Dygden är nu visserligen be- 
stämd dels med afseende på sin grund och dels med afseende på 
den källa, från hvilken hennes innehåll har sin upprinnelse. Men 
genom dessa bestämningar blir dygden icke fullt determinerad, så 
att hon in concreto kan igenkännas såsom åtskild från allt annat. 
Derför uppstår frågan: genom hvilka konkreta bestämningar kan 
dygden i det verkliga lifvet fattas och igenkännas såsom åtskild 
från hvarje annan sinnesstämning, som ock kunde synas vara ut- 
gången från den sedliga karakteren och innebära uttryck och när- 
varo för viljan af den sedliga ideen, men som likväl icke är verk- 
lig moralisk dygd utan den konträra motsatsen till hvarje sådan? 
Hvarigenom kan dygden i det verkliga menskliga lifvet igenkän- 
nas, eller hvilka äro hennes konkreta kriterier, hennes säkra och 
osvikliga igenkänningstecken? Dygden igenkännes och blir fuU- 



Digitized by 



Google 



74 Om de etiska graDdbegreppen. 

stiodigare fattad och beatfimd genom sina omedelbara följder, som 
äro plikter, samt sedliga prodakter, goda verk, opera moralia. 
Dygden är den anda odi sinnefistämning, i bvilken plikter up|>- 
fyllas och goda verk utföras. All verklig moralisk dygd leder till 
pliktuppfyllelse samt till realisationen af goda verk, opera moralia. 
En dygd, ur bvilken icke plikter utvecklade sig såsom ur sitt frö, 
vore icke verklig dygd utan endast en maktlös egenskap eller be- 
stämning bos den sedliga karakteren. En dygd, som i det verk- 
liga lifvet icke manifesterade sig i plikthandlingar samt i goda 
verk eller gemingar, vore att förlikna med en död tro, som icke 
bar den sanna och lefvande religiösa trons frukter, som äro goda 
gemingar eller Kristi efterföljelse. Dygden är den inre bvilaode 
sedliga sinnesstämning, ur bvilken pliktbandlingar framgå, ocb ge- 
nom plikterna komma goda verk, opera moralia tillstånd. Dygden 
innebär, att menniskan såsom sedlig karakter är så in concreto 
fattad ocb genomträngd af sedlighetens idee såsom maxim, att hon 
i alla lifvets förhållanden är verksam för att uppfylla de plikter, 
som äro fordrade af sedelagen, samt att realisera de goda verk, 
som äro momenter af det sedliga ändamålet Dygden bestämma vi 
alltså såsom varande den sedliga funktionen, betraktad såsom den 
sedliga anda och sinnesstämning, bvars subjekt ocb grund är den 
sedliga karakteren, bvars innehåll är den sedliga ideen såsom maxim, 
ocb bvars omedelbara följder äro pliktuppfyllelse samt realisationen 
af goda verk, opera moralia. 

Men hittills bar dygden blifvit bestämd endast till sin form 
eller till sin förmäla sida. Sedlig anda ocb sinnesstämning eller 
sedlig sinnesbeskaffenhet, sinnesriktning äro endast förmäla be- 
stämdheter. Dygden är derför ännu icke bestämd till sin miU;eriala 
sida eller till sitt reala ocb ideala innehåll. De expressioner, i och 
genom hvilka dygden hittills bar blifvit fattad, lemna endast svar 
på frågan, huru dygden är, men icke hvcui bon är tiU sitt mate- 
riala innehåll, till sin ontologiska och noologiska bestämdhet. Anda, 
sinnesstämning eller sinnesförfattning, sinnets rätta konstitution, 
denna bestämning, bär fattad såsom icke tillhörande den sedliga 
karakteren utan dess yttring ocb följd dygden, uttrycka endast, att 
dygden är ett sjelfständigt, som ock har en viss fullkomligbetsgrad 
och ett visst inre sammanhang och som äfven ger enhet ocb sam- 
manhang åt det lif, som af henne bestämmes, men ännu återstår 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 75 

frågaDy hvad dygden är till sina konkretare sidor eller till sin reala 
och ideala bestämdhet. 

Till sin reala bestämdhet är dygden en viss sedlig viljerikt- 
ningy en viss riktning i den sedliges fria vilja. Derför uppstår 
frågan: hvad hör till begreppet om en sedlig viljeriktning? Vilje- 
riktningen förutsätter 1) ett subjekt, hos hvilket hon är bestäm- 
ning och genom hvilket hon är gifven. Man måste fråga: rikt- 
ning af hvad eller hos hvad? Hvilken är den sedliga förmåga 
eller kraft, från hvilken denna riktning utgår eller som ger sig 
denna riktning och hos hvilken hon är bestämning? Denna sed- 
liga förmåga eller kraft är den sedliga karakteren. Den sedliga 
viljeriktningen är oskiljaktigt förenad med den sedliga karakteren. 
Der sedlig karakter finnes^ der finnes sedlig viljeriktning, och der 
sedlig viljeriktning är för handen, der finnes ock sedlig karakter. 
Den sedliga viljeriktningen förutsätter 2) ett objekt, på hvilket hon 
har afseende, ehuru icke ett objekt inom det yttre; — för h varje 
yttre objekt är dygden såsom viljeriktning främmande. — Den sed- 
liga viljeriktningen förutsätter ett inre objekt eller ett innehåll. 
Man måste fråga: riktning på hvad, ty riktning på intet är mot- 
sägelse. Den sedliga viljeriktningens inre objekt eller innehåll är 
de sedliga eller rätta bestämningsgrunderna och den högsta be- 
stämningsgrunden, sedlighetens idee, som innehåller menniskans ur- 
sprungliga och sanna väsen i Gud. Häraf följer, att dygden är 
den sedliga karakterens eller viljans fria riktning på sedlighetens 
idee såsom maxim eller högsta bestämningsgrund för det sedliga 
lifvet. Såsom oskiljaktig från den sedliga karakteren är denna 
riktning en inre, väsentlig och konstant bestämning hos densamma. 
Dygden är derför den sedliga karakterens konstanta riktning på 
sedlighetens idee såsom maxim eller högsta bestämningsgrund för 
det sedliga lifvet. 

Men med afseende på den sedliga viljeriktningen återstår ännu 
en fråga, som påkallar ett svar. Man måste nemligen fråga: 4) rikt- 
ning till hvad, d. v. s. till hvad tenderar eller leder denna rikt- 
ning, eller hvilka äro hennes omedelbara följder? På hvilket sätt 
manifesterar sig i lifvet eller framträder och yttrar sig i den mo- 
raliska verlden den sedliga viljeriktningeu? Utan att ett tillfreds- 
ställande svar lemuas äfven på denna fråga, är dygden ännu en- 
dast ofidlkomligt och abstrakt fattad och bestämd. Den dygdiga 



Digitized by 



Google 



76 Om de etiska grundbegreppen. 

viljeriktningen manifesterar sig i den sedliga verlden eller i hvad 
man har kallat det moraliska riket genom pliktuppfyllelse samt ge- 
nom realisationen af sedliga produkter, goda verk, opera moralia^ 
hvilka allteå äro hennes omedelbara följder, i enlighet med hvad vi 
ha sett gälla med afseende på dygden, fattad såsom sedlig sin- 
nesstämning. Härmed ha vi äfven angifvit dygdens yttre kriterier 
eller de kriterier, genom hvilka hon igenkännes och åtskiljes från 
hvarje annan eller icke sedlig viljeriktning, äfven om en sådan vilje- 
riktning, när hon betraktas i sin största allmänhet, kunde synas 
vara utgången från den sedliga karakteren och öfverensstämma med 
den sedliga ideen. På grund häraf måste dygden från real eller 
ontologisk synpunkt bestämmas såsom varande den sedliga funk- 
tionen, betraktad såsom en från den sedliga karakteren utgående 
och af sedlighetens idee såsom maxim bestämd konstant viljerikt- 
ning, i hvilken de plikter, som äro fordrade af sedelagen, upp- 
fyllas och de goda verk eller sedliga produkter, opera moralia, som 
äro momenter af det sedliga ändamålet, realiseras. Eller, med an- 
dra ord uttryckt, dygden är den sedliga funktionen, betraktad så- 
som en konstant viljeriktning, hvars grund är den sedliga karak- 
teren, hvars innehåll är sedlighetens idee såsom maxim och hvars 
omedelbara följder äro plikter samt goda verk eller sedliga pro- 
dukter, opera moralia. 

Till slut ha vi att betrakta dygden äfven från ideal eller noo- 
logisk synpunkt. I detta afseende är dygden ett af den sedliga 
karakteren fattadt sedligt beslut. Såsom varande ett fritt viljebe- 
slut är dygden en rent personlig bestämning, ty blott personer eller 
sjelfmedvetua och fria väsenden fatta beslut. Det är tydligt, att, 
då den sedliga förmågan eller viljan är kontinuerligt beslutande, 
hennes yttring eller funktion är att betrakta såsom ett beslut 
Hvarje moment af det sedliga lifvet kan ses ur synpunkten af ett 
fritt beslut, som har sin princip i den sedliga förmågan eller vil- 
jan, och detsamma måst« derför gälla äfven med afseende på dyg- 
den. Men om både dygden, plikten och det goda verket äro att 
betrakta såsom sedliga beslut, så blir frågan, huru de i detta af- 
seende kunna åtskiljas eller närmare bestämmas. Hvilka karak- 
terer eller närmare bestämningar har dygden, fattad såsom ett sed- 
ligt beslut, till skilnad från de karakterer, som det sedliga beslu- 
tet har, då det betraktas såsom plikt och såsom sedligt godt verk ? 
Hvilket beslut är dygden, eller hvad besluter den sedlige, då hans 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 77 

beslut säges vara dygd? Dygden är beslutet att lefva ett sedligt 
eller ett aktuelt sinnligt förnuftigt lif. Dygden är afsikten eller 
beslutet att upptaga och fasthålla förnuftet eller den sedliga ideen 
såsom maxim eller högsta bestämningsgrund^ eller beslutet att i alla 
lifvets förhållanden hafva viljan hänvänd eller riktad på den sedliga 
ideen och dess innehåll. Från ett sådant beslut ha alla det sed- 
liga lifvets närmare bestämda yttringar sin upprinnelse. Ett så- 
dant beslut måste i begreppet föregå all pliktuppfyllelse äfvensom 
realisationen af hvarje sedligt godt verk. Detta beslut är fons 
actionum, källan, hvarifrån plikter härflyta och i hvilken de goda 
verken ha sin upprinnelse. Utan ett sådant beslut vore plikten 
endast död geming och hvarje godt verk endast ett opus operatum. 

Nu kan äfven plikten betraktas ur synpunkten af ett sedligt 
beslut, men det sedliga beslutet ses då från en annan synpunkt. 
Plikten är den sedliga menniskans beslut att upptaga sedelagen i 
sin vilja och att företaga det handlingssätt, genom hvilket lagen i 
det närvarande momentet af menniskans lif vinner sin uppfyllelse. 
Det goda verket åter är det sedliga beslutet, fattadt såsom qvie- 
scerande, eller är det objektiverade, till objekt förvandlade sedliga 
beslutet och dess innehåll. Den sedliga funktionens former för- 
hålla sig icke till hvarandra såsom membra disjuncta eller såsom 
diskreta momenter, så att den ena af dessa former icke på samma 
gång, ehuru från annan synpunkt, äfven kunde vara den andra. 
Det är tvärtom en och samma individuelt bestämda sedliga funk- 
tion, som ses ena gången såsom dygd, andra gången såsom plikt 
och tredje gången såsom sedligt godt verk. Funktionen är det 
ena eller det andra allt efter den synpunkt, som för tillfallet är 
bestämmande eller från hvilken betraktelsen hufvudsakligen sker. 
I ena fallet ses funktionen hufvudsakligen från den sedliga karak- 
terens och maximens synpunkt och är då dygd, andra gången från 
sedelagens synpunkt och är då plikt, tredje gången åter från det 
sedliga ändamålets synpunkt och är då ett sedligt opus. 

Efler dessa anmärkningar återgå vi till betraktelsen af dygden 
såsom sedlig afsigt eller sedligt beslut. Hvilket beslut är dygden, 
eller hvarigenom blir detta beslut närmare bestämdt? Såsom sed- 
ligt beslut blir dygden närmare bestämd derigenom, att vi angifva 
dess subjekt och grund, som är den sedliga karakteren, dess inne- 
håll (beslutets objekt, det, som beslutes), som är den sedliga ideen 
såsom maxim betraktad, samt dess omedelbara följder, som äro 



Digitized by 



Google 



78 Oro de etiska grundbegreppen. 

plikter eller pliktuppfyllelse samt realisationen af goda verk, opera 
moralia. På grund häraf bestämma vi dygden från ideal eller noo- 
logisk synpunkt såsom varande den sedliga funktionen, betraktad 
såsom ett af den sedliga karakteren fattadt beslut, hvars innehåll 
är den sedliga ideen såsom maxim och som leder till uppfyllandet 
af de plikter, som äro fordrade af sedelagen samt till realiserandet 
af de goda verk eller sedliga produkter, som äro momenter af det 
sedliga ändamålet. Eller, kortare uttryckt, dygden är från noolo- 
gisk synpunkt den sedliga funktionen, betraktad såsom ett sedligt 
beslut, hvars subjekt är den sedliga karakteren, hvars innehåll är 
den sedliga ideen såsom maxim och hvars omedelbara följder äro 
plikter samt goda verk, opera moralia. 

Häraf framgår äfven, hvad man har att förstå med kardinal- 
dygder. De s. k. kardinaldygderna äro en och samma odelade 
dygd, sedd dels från formål, dels från real och dels från ideal 
synpunkt. Kardinaldygderna äro följaktligen trenne, såvida man 
ser bort från den metafysiska betraktelsen af dygden. Kardinal- 
dygderna äro den rätta sinnesstämningen, den goda viljeriktningen 
och den konstanta sedliga afsikten eller det af den sedliga maxi- 
men bestämda beslutet. Såsom beslut är dygden närvarande äfven 
i sedlighetens realisation eller utförande, ty utförandet innebär ite- 
rationen af det dygdenliga beslutet. 

Dock kan man äfven på annat sätt indela och bestämma de 
s. k. kardinaldygderna. Så kan man t. ex. bestämma dem med 
afseende på de hufvudsynpunkter, från hvilka förnuftet betraktas i 
praktiskt afseende, nemligen såsom grund, högsta bestämnings- 
grund, såsom praktisk lag och såsom ändamål eller det högsta 
goda. Kardinaldygderna blifva då från formål synpunkt undergif- 
venhet under förnuftet såsom högsta bestämningsgrund, från real 
synpunkt trohet mot förnuftet såsom högsta lag och från ideal 
synpunkt förtröstan på fömuflet såsom det högsta goda för men- 
niskan. 

Härefter öfvergå vi till att göra en allmän explikation af plikt- 
begreppet. På samma sätt som vi gjorde vid behandlingen af dyg- 
den, fråga vi äfven här: hvilken betydelse har man i allmänhet att 
fasta vid uttrycket plikt? Äfven plikten är en personlig och mo- 
ralisk bcstiimuing och har nedom den moraliska sferen ingen me- 
ning och betydelse. Med plikt förstår man närmast en viss for- 
dran, som ställes på det pliktbestämda väsendet. Men pliktfordran 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 79 

måste nannare bestammas och skiljas från andra fordriDgar, som 
icke äro plikter. För menniskan äro olika slag af fordringar gifna. 
Vissa af dessa fordringar äro med afseende på sin grund natur- 
liga eller ofritt gifna, ehuru de genoro en akt af frihet kunna till- 
fredsställas. Sådana fordringar äro de, som ha sin omedelbara prin- 
cip i den lägre sinnliga naturen hos menniskan. Menniskans kropp 
fordrar t ex. lifsmedel eller vissa vilkor for det fysiska lifvets be- 
stånd. Dessa fordringar äro betingade. De hänföra sig till ett 
annat, för bvilket de äro medel. De äro medel for det fysiska 
lifvets bestånd och vidmakthållande. Men det fysiska lifvet är ett 
relativt lif. Det har icke sitt värde i och genom sig sjelft, utan 
genom annat Det är sjelft endast ett medel for ett annat och 
högre. Äfven de handlingar, genom hvilka dessa fordringar vinna 
sin uppfyllelse, äro betingade, eller de äro medel for yttre och re- 
lativa ändamål. De äro medel ytterst for det fysiska lifvets be- 
stånd och ha derfor icke högre värde än detta. Medlet kan icke 
hafva högre värde än det ändamål, för hvars skull det är till. 

Ett annat slag af fordringar, som icke äro att förväxla med 
de fordringar, som kallas plikter, äro de, som följa af fritt up|>- 
stälda sinnliga ändamål eller af de grundsatser eller sinnliga ma- 
ximer, i och genom hvilka dessa ändamål exprimeras. De fordrin- 
gar, som vi nyss betraktade, voro till sin grund naturliga eller 
ofria och nödvändiga. De voro omedelbara uttryck af naturord- 
ningen. Dessa fordringar deremot äro till sin grund fria, ehuru 
endast arbiträrt fria. Alla sinnliga ändamål äro nemligen mer eller 
mindre arbiträra eller godtyckligt valda, och detsamma är äfven 
förhållandet med de grundsatser och handlingar, som af dem äro 
fordrade. Alla dessa fordringar äro betingade eller vilkorliga. Dessa 
fordringar och de handlingar, genom hvilka de tillfredsställas, ha 
icke värde och giltighet genom sig sjelfva utan genom annat, nem- 
ligen genom de arbiträrt valda ändamål, för hvilka de äro medel. 
Och de arbiträra och sinnliga ändamålen åter hänföra sig alla till 
böjelserna och b^ren och ha sin grund i dessa. Men böjelserna 
och begären äro omåttliga och gränslösa och slå allt jemt öfver i 
sin motsats. Eller, de sinnliga ändamålen hänföra sig alla ytterst 
till det sinnliga lifvet eller till den sinnliga lycksaligheten, det sinn- 
liga lifvet såsom ett harmoniskt och tillfredsställande helt, och äro 
vilkor och medel för detsamma. Och så äro äfven de handlingar, 
som af dessa ändamål äro fordrade, endast medel, medel ytterst 



Digitized by 



Google 



80 Om de etiska grundbegreppen. 

för deu »ionliga lycksaligheten. Den »innliga menniskan gör ett, 
derför att hon vill ett annat, för hvilket hennes handlingar äro medel. 
Någon sinnlig handling, som vore giltig genom sig sjelf, utan af- 
seende på annat, och som hade värde i och genom sig sjelf eller 
som vore ändamål i sig, finnes icke. Derför äro alla dessa hand- 
lingar och de fordringar, som för dem ligga till grund, betingade 
eller relativa och vilkorliga handlingar och fordringar. 

I motsats häremot är plikten en obetingad eller ovilkorlig for- 
dran, en fordran, som eger giltighet och värde i och genom sig 
sjelf och icke genom annat och som är ändamål i sig och icke 
endast medel. Plikten är en fordran i praktisk och moralisk me- 
ning, d. v. s. en fordran, som menniskan bör hörsamma eller som 
hon har absolut förbindelse att uppfylla. Plikten är således en 
absolut praktisk fordran och genom denna sin absoluta karakter är 
plikten skild från alla andra fordringar, som hafva en praktisk sida, 
men som äro relativa och betingade. 

Men pliktfordran måste ännu närmare bestämmas. Hvilka 
momenter höra till begreppet om en pliktfordran ? Hvilka äro hen- 
nes allmänna förutsättningar? Plikten såsom absolut fordran för- 
utsätter 1) ett subjekt, på hvilket hon ställes eller för hvilket hon 
är gifven och som har att efterkomma henne och bringa henne till 
verkställighet. En fordran, som till ingen stäldes och som af intet 
bestämdt väsen borde hörsammas och efterlefvas, vore icke en 
verklig fordran, åtminstone icke en praktisk och moralisk fordran. 
Det subjekt, till hvilket pliktfordran hänför sig, kan endast vara 
den fria fömufliga viljan och, närmare bestämdt, den sedliga karak- 
teren. En fordran i praktisk mening kan endast ställas på en 
vilja, som eger fritt val att lyda och hörsamma fordran eller icke, 
och en moralisk fordran eller pliktfordran hänför sig till en sedlig 
vilja, som är sedlig karakter. Ofver allt, der pliktuppfyllelse är 
för handen, der finnes ock sedlig karakter, åtminstone i någon grad, 
om den också icke har nått högre utbildning eller utveckling. 
Pliktfordran förutsätter 2) något, som ställer en sådan fordran på 
subjektet, något, hvarifrån den utgår och i hvilket den har sin 
grund Denna grund kan endast vara en förnuftig praktisk lag. 
Äfven detta följer af pliktfordrans absoluta karakter. De relativa 
och vilkorliga fordringarna ha sin grund i relativa och vilkorligt 
bjudande praktiska principer. Men pliktens absoluta fordran der- 
emot hänvisar på en absolut och ovilkorligt bjudande praktisk lag, 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 81 

hvilken lag, då pliktfordrau är en sedlig fordrau, endast kan vara 
sedelagen. Pliktfordran förutsätter 3) ett innehåll, något, som for- 
dras, något, som bjudes eller befalles och som af det fria väsendet 
bör göras eller utföras. Detta kan endast vara något, som i sig 
sjelfl är rätt eller godt. Äfven detta följer af pliktfordrans abso- 
luta karakter. Ett relativt godt kan endast vara föremål för ett 
vilkorligt bud eller en hypotetisk befallning. 

Det i och för sig goda, som af plikten fordras eller som är 
pliktfordrans innehåll, är det sedligt goda. Genom att uppfylla 
pliktens fordran vinner menniskan ett godt, af hvilket hon eljest 
icke kunde blifva delaktig. Hade plikten icke afseende på ett i 
och för sig godt^ som genom densamma förverkligades och komme 
menniskan till del, så skulle dess absoluta fordran synas obillig och 
hård och endast motvilligt samt genom våld på den menskliga na- 
turen kunna hörsammas och uppfyllas. Plikten har afseende på 
det högsta goda och dess innehåll och går ut på dess förverk- 
ligande. Eller, plikten hänför sig till ett ändamål, som endast ge- 
nom pliktuppfyllelse kan komma till verklighet i menniskans verld. 
Den fordran, som genom plikten ställes på det fria väsendet, är 
att upptaga det sedliga ändamålet i sin vilja, göra det till sitt eget 
och vara verksam för dess förverkligande. Hade plikten icke af- 
seende på ett förnuftigt ändamål, som genom densamma förverk- 
ligades, så skulle den för menniskan framstå såsom ofattlig, obe- 
griplig och oförklarlig, och den skulle då icke heller kunna bli före- 
mid för något djupare intresse från hennes sida. 

Eljest kan man ock säga, att det, som närmast och omediel- 
bart resulterar af plikthandlingen, det, som är hennes omedelbara 
följd eller verkan, är en sedlig produkt, ett sedligt godt verk, opus 
morale. Men opus morale har afseende på det sedliga ändamålet, 
det högsta goda, och är detta i dess realiserade innehållsmomenter. 
Och sålunda har äfven plikten ytterst afseende på det sedliga 
ändamålet och dess innehållsmomenter. På grund häraf bestämma 
vi plikten såsom varande den sedliga funktionen, betraktad såsom 
en ovilkorlig fordran, hvars subjekt är den sedliga karakteren, 
hvars grund är den moraliska lagen och hvars innehåll och ända- 
mål är det högsta goda eller som har afseende på det högsta goda och 
dess innehåll såsom ändamål och går ut på dess förverkligande. 

Men fattad såsom fordran är plikten bestämd endast till sin 
form eller förmäla bestämdhet. Det återstår oss derför att be- 

Eé/eldt: Om de etiska grondbegteppen. 6 



Digitized by 



Google 



82 Om de etiska grandbegreppen. 

stamma, hvad plikten är äfven till sin realitet och idealitet eller 
till sin ontologiska och noologiska bestämdhet. Till sin ontolo- 
giska sida är plikten en handling, en ovilkorligt fordrad handling 
eller ett handlingssätt. Med handling förstå vi en sjelfmedveten 
och fri verkning och med verkning i inskränkt och egentlig me- 
ning förstå vi en förändring, som har sin utgångspunkt och prin- 
cip i väsendets eget inre lif, men som framträder och visar sitt 
resultat i det för väsendet yttre derigenom, att detta bestäm- 
mes till ofverensstämmelse, till harmoni och samstämmighet med 
det förra. 

Handling taga vi här i primär bemärkelse. En handling i pri- 
mär bemärkelse är den individuelt bestämda viljan sjelf, betraktad 
i ett enda odeladt moment af hennes handlande. Handling eller 
funktion i sekundär bemärkelse åter är en sammanfattning till ett 
helt af likartade individuela handlingar. Vid en sekundär uppfattning 
af plikten såsom handling hänför man till ett slag eller till en grupp af 
plikter de plikter, som äro på ett visst likartadt sätt qvalificerade 
eller bestämda, och till ett annat slag af plikter hänför man dem, 
som äro på ett annat gemensamt sätt qvalificerade o. s. v. Man 
hänför t. ex. till ett slag af plikter de plikter, som hafva afseende 
på ett gemensamt objekt eller material, och till ett annat slag 
dem, som hafva afseende på ett annat gemensamt objekt o. s. v. 
Eller, man hänför till ett slag af plikter de plikter, som kunna 
subsumeras under samma regel för handlandet, och till ett annat slag 
dem, som höra under en annan gemensam regel. Slutligen kan 
man ock gruppera och klassificera plikterna derigenom, att de hän- 
föras till olika ändamål eller intressen. De plikter, som hafva af- 
seende på det speciela ändamålet, äro ett slag, och de, som hafva 
afseende på ett annat ändamål, äro ett annat slag o. s. v. 

Vidare anmärka vi, att, då vi här tala om plikthandlingar, vi 
icke afse någon skilnad mellan negativa och positiva plikter. All 
plikt är såsom sådan eller i och för sig positiv. Äfven den plikt, 
som till sin effekt är negativ, är såsom sådan positiv, emedan hon 
innefattar ett positivt viljebeslut I öfrigt är det tydligt^ att, då 
sedelagen är menniskans eget väsendes lag, han måste vara en po- 
sitiv och befallande lag, icke en negativ och förbjudande, hvaraf 
följer, att de moraliska plikterna måste för den handlande vara po- 
sitiva plikter. Man kan visserligen säga, att sedelagen är n^ativ 
i den meningen, att, då han omedelbart har befalt ett, deraf följer, 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 83 

att han förbjuder allt annat, alla andra handlingar, som nu blifva 
negativa plikter. Men denna lagens negativa karakter grundar sig 
endast pä en )rttre reflexion på hvad lagen har befalt Till grund 
för de nu angifna negativa plikterna ligger en positiv plikt, och 
det är denna, som omedelbart följer af lagen. Menniskan har för- 
bindelse att afhålla sig ifrån allt, som är orätt, att lösslita sin 
vilja från det sinnliga, att icke göra det sinnliga till ändamål; men 
detta är en följd deraf, att sedelagen omedelbart bjuder menniskan 
att upptaga förnuftet i sin vilja och att handla i andan af detta 
såsom ändamål. Vidare kan sedelagen äfven i denna mening sar- 
gas vara negativ, att^ om han hänföres till ett lägre område, till ett 
område, som faller under hans egen bestämmande sfer, han för- 
håller sig negativt till de momenter och krafter, som falla inom 
detta område. Han förhindrar ett sådant bruk af de sinnliga 
krafterna, som är storande för förnuftet, men i öfrigt låter han 
de sinnliga krafterna vara och verka efter sin natur. Sedela- 
gen är sålunda negativ, om han bänföres till ett område, som 
faller under hans egen bestämmande sfer. Och då lagen här är 
negativ., så kan man här äfven tala om negativa plikter. Men 
inom den sfer, der lagen är omedelbart bestämmande, är hon en 
positiv lag. Slutligen kan sedelagen äfven sägas vara negativ, om 
han hänföres till andra handlande väsenden, för hvilkas handlingar 
han icke är norm, utan endast en gräns. Det ena väsendets hand- 
Ungar b^ränsas af andras positiva plikter eller af andra väsendens 
lagar. Det ena väsendets positiva plikter äro negativa plikter eller 
förbud för alla andra handlande väsenden, förbud att icke störa, 
hindra eller motverka detsamma vid dess plikters uppfyllande. Man 
kan således tala om negativa moraliska plikter i samma afseenden, 
i hvilka sedelagen kan betraktas såsom varande en negativ lag. 

Till slut anmärka vi med afseende på plikten, att hon är en 
individuel handling, en unitas singularis eller en unitas absoluta. 
Plikthandlingen är fullständigt bestämd i alla de afseenden, i hvilka 
hon kan vara bestämd. Plikten är fullständigt bestämd med af- 
seende på sitt subjekt. Plikthandlingen bör företagas af ett visst 
bestämdt subjekt och kan icke öfverflyttas till ett annat subjekt, 
som kunde företaga henne i det förras ställe. Vidare är hon full- 
ständigt bestämd med afseende på sitt objekt eller material och 
kan icke företagas med afseende på ett annat objekt. Slutligen är 
hon fullständigt bestämd äfven med afseende på tid och rum, med af- 



Digitized by 



Google 



84 Om de etiska grundbegreppen* 

seende på omständigheter och fSrhållanden^ med afseende på satt 
och medel o. s. v. 

Efter dessa anmärkningar återgå vi till den sak, hvarom fråga 
är, nemligen till pliktens bestämmande i ontologiskt afseende. Vi 
sade, att plikten, i detta afseende betraktad, är en handling. Hvad 
förstår man nu med en plikthandling? Hvad utmärker plikten så- 
som handling till skilnad från andra handlingar, som icke äro plik- 
ter? Plikthandlingen hänför sig 1) till ett subjekt, för h vilket hon 
är gifven eller som företager handlingen. Detta subjekt är den 
sedliga karakteren. Den osedlige uppfyller inga plikter eller kan 
såsom sådan icke företaga någon plikthandling. Den osedlige kan 
endast företaga legala handlingar, men icke moraliska och moraliskt 
nödvändiga handlingar eller plikthandlingar. Vore plikthandlingen 
endast ett yttre görande, såsom t ex. en prestation i juridisk me- 
ning, så kunde hon äfven företagas af den osedlige eller hon för- 
utsatte då icke nödvändigt den sedliga karakteren såsom subjekt. 
Men nu är pligten en individuelt bestämd sedlig handling eller hon 
är den sedlige anden sjelf, betraktad i ett odeladt moment af hans 
sedliga lif, och derför har hon nödvändigt den sedliga karakteren 
till sitt subjekt. Och deraf, att plikten utgår från den sedliga ka- 
rakteren, följer äfven, att hon är uttryck af dygd eller af dygdig 
sinnesstämning, som är oskiljaktigt förenad med den sedliga karak- 
teren. Deraf, att plikthandlingens subjekt är den sedliga karakte- 
ren, följer slutligen äfven, att hennes motiv är fömuflet eller sed- 
lighetens idee, emedan den sedliga karakteren är princip, subjekt 
och enhet för sedliga bestämningsgrunder. Deraf följer, att allt, 
som utgår från den sedliga karakteren, måste grunda sig på sed- 
ligt motiv. Plikten grundar sig således icke på något sinnligt mo- 
tiv såsom böjelse, sympati, det naturliga goda hjertat eller fruktan, 
utan dess motiv eller högsta bestämningsgrund är sedlighetens idee. 
Härmed öfverensstämmer äfven den skilnad, som göres mellan 
handlingar af böjelse och handlingar at plikt. PlikthandHngen för- 
utsätter 2) en absolut praktisk princip, på hvilken hon grundar sig. 
Plikten är en moraliskt nödvändig handling och derför förutsätter 
hon en i sig sjelf moraliskt nödvändig eller absolut förbindande 
princip, i hvilken hon har sin grund. Eller, plikten är en ideel 
och andlig befallning och derför förutsätter hon en absolut befal- 
lande princip såsom sin grund. Denna princip kan icke vara nå- 
gonting för menniskan yttre och främmande, utan måste vara hen- 



Digitized by 



Google 



Oro de etiska grundbegreppen. 85 

Des eget inre väsen, hennes egen konstanta förnuftiga natur och 
bestämdhet eller hennes moraliska lag. Häraf följer^ att plikten 
har sitt värde endast och allenast från den viljans maxim eller 
lag, på grund af hvilken hon beslutes och att dess värde och gil- 
tighet icke kan af någonting annat hvarken förhöjas eller förmin- 
skas. Plikten är en handling, som företages af aktning för lag. 
Plikten såsom handling förutsätter 3) ett ändamål, som med hand- 
lingen åsyftas och hvilket utan plikt och pliktuppfyllelse icke kan 
blifva verkligt i menniskans verld. Detta ändamål måste vara ett 
fömufligt ändamål, ett ändamål, som innehåller det i och för sig 
sjelft. rätta och goda och som icke förutsätter något än högre, för 
hvilket det endast vore vilkor och medel. Detta ändamål kan en- 
dast vara det högsta goda och dess innehåll, den moraliska och 
förnuftiga verlden såsom på ideelt sätt närvarande i menniskans 
vilja. Häraf följer, att plikten icke mätes och estimeras efter 
några yttre följder och effekter eller efter hvad som af densamma 
resulterar inom det sinnliga och lägre, utan endast efter sig sjelf 
och hvad som är hennes eget innehåll, hennes egen inre bestämdhet. 
Plikthandlingama äro nemligen det sedliga ändamålet sjelft, be- 
traktadt endast i dess successiva framträdande för menniskan och 
i hennes verld eller betraktadt med afseende på de former och 
sätt, hvarpå det förverkligas, och häraf följer, alt de mätas och 
estimeras endast eftier sig sjelfva och efter sitt eget innehåll. På 
grund häraf bestämma vi plikten från ontologisk synpunkt såsom 
varande den sedliga funktionen, betraktad såsom en handling, som 
utgår från den sedliga karakteren och dygden, som är omedelbart 
befald af den moraliska lagen och med hvilken åsyftas förverkli- 
gandet af det högsta goda och dess innehåll, den moraliska och 
förnuftiga verlden. 

Till sin idealitet eller noologiska bestämdhet är plikten en 
vilja, fattad i bemärkelsen icke af förmåga utan af funktion, som 
är vilja i specielare bemärkelse. Men plikten såsom vilja måste 
närmare bestämmas. Af ven såsom vilja förutsätter plikten 1) ett 
subjekt, som denna vilja tillhör eller från hvilket hon utgår och 
hos hvilket lion är bestämning. Detta subjekt kan endast vara 
den sedliga karakteren. Den osedliges vilja är pliktens konträra 
motsats. Denna vilja är sjelfvisk och egennyttig. Genom en så- 
dan vilja tenderar menniskan att lösslita sig från det organiska 
sammanhanget med den moraliska och förnuftiga verlden, från Gud 



Digitized by 



Google 



86 Om de etiska grandbegreppen. 

ock de personliga väsenden, som innehållas i honom, och att satta 
sig sjelf såsom varande blott sinnlig såsom centrum och medel- 
punkt för sitt lif och detta i opposition mot andra väsenden och 
deras förnuftiga ändamål. Men en sådan vilja leder endast till ett 
periferiskt lif, till ett lif i det lägre och yttre; en sådan vilja le- 
der till ett lif, som innebär söndring, motsats och strid i det inre 
och centrala af menniskans väsen, till ett lif af otillfredsställelse, af 
disharmoni, af olycksalighet. I motsats häremot är plikten en 
vilja, som utgår från den sedliga karakteren, har sedlighetens idee 
till motiv eller högsta bestämningsgrund och som äfven är uttryck 
af dygdig sinnesstämning eller viljeriktning. Den pliktenliga viljan 
förutsätter 2) en absolut praktisk princip såsom sin grund. Denna 
princip kan icke vara endast en abstrakt regel eller en lagformel, 
af hvilken viljan endast är ett ofullkomligt uttryck och som der- 
för aldrig kan lefvande göra. Den pliktenliga viljan grundar sig 
på en lefvande lag och är med denna lag identisk. Till denna 
lefvande lag förhålla sig de abstrakta pliktr^lerna och lagform- 
lerna såsom bokstafven till den inre andan. Denna lefvande lag 
är den moraliska lagen, som således är den pliktenliga viljans ome- 
delbara grund. Den pliktenliga viljan förutsätter 3) äfven ett inne- 
håll, något, som den sedlige vill och åsyflar eller ett ändamål, som 
viljan afser att förverkliga. Detta innehåll eller ändamål kan en- 
dast vara det i och för sig rätta eller goda. Den pliktenliga vil- 
jans innehåll eller ändamål kan icke vara endast ett negativt ända- 
mål, ett ändamål, som endast vore på n^ativt sätt bestämdt eller 
bestämbart. I sådant fall vore den pliktenliga viljan icke riktad 
på ett godt, som hon hade att förverkliga, utan endast riktad på 
ett ondt, som hon hade att negera, eller viljan vore då endast rik- 
tad emot sinnligbeten, mot de sinnliga motivema eller bestämnings- 
grunderna och mot de sinnliga intressena för att negera och upp- 
häfva dessa. Viljan hade nu endast att undanrödja hinder, att af- 
lägsna ett ondt och sedan det onda vore negeradt, återstode för 
henne ingen positiv praktisk uppgifl, som hon hade att fylla. Hin- 
dren undanröjdes nu icke för ett i och för sig godt, som vore po- 
sitivt bestämdt och som förverkligades derigenom, att dess hinder 
aflägsnades, utan den negativa verksamheten vore såsom sådan vil- 
jans ändamål. Men det negativa och blott på negativt sätt be- 
stämbara kan icke vara ändamål. Den n^ativa verksamheten kan 
endast vara ett medel för det positivt bestämda såsom ändamål. 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 87 

Eller, den negativa verksamheten kan endast vara en form eller ett 
satty hvarpå man verkar för ett ändamål eller för ett i och för sig 
godt, som är positivt bestämdt. Den pliktenliga viljans innehåll^ det, 
som af henne viljes och åsyftas, är det i och för sig goda, som är den 
moraliska och förnuftiga verlden såsom potentielt närvarande i 
menniskans ande. Och detta goda fordrar icke, att sinnligheten 
negeras och dödas utan att den ombildas, förändras och organi- 
seras, så att den blir vilkor och förutsättning eller organ och me- 
del för dess aktualisation. På grund häraf bestämma vi plikten 
från ideal synpunkt såsom varande den sedliga funktionen, betrak- 
tad såsom en vilja, hvars subjekt är den sedliga karakteren, hvars 
grund är den moraliska lagen och hvars innehåll eller ändamål är 
det högsta goda och dess bestämdhet, som förverkligas derigenom, 
att det sinnliga göres till organ för detsamma, om det är möjligt, 
och i annat fall till medel för detsamma. 

Vi komma nu till den sedliga funktionens tredje hufvudform, 
som är opus morale. Opus morale kan tagas både i en vidsträck- 
tare och i en inskränktare bemärkelse. Det senare är opus morale 
i etisk och egentlig bemärkelse. Med opus morale i vidsträckt 
mening förstå vi alla de produkter af fri meusklig verksamhet, ge- 
nom hvilka det förnuftiga i någon form har framträdt och blifvit 
förverkligadt i verlden och genom hvilka sinnligheten har blifvit 
ombildad och bestämd i öfverensstämmelse med förnuftet. I denna 
mening äro opera moralia dels teoretiska, dels estetiska och dels 
praktiska. Alla produkter af teoretisk verksamhet, som hafva för- 
nuftet till innehåll eller hvilkas syfte har varit att förverkliga det 
förnuftiga under form af det absolut sanna, äro opera moralia i vid- 
sträckt och teoretisk bemärkelse. Alla de produkter af teoretisk 
verksamhet, genom hvilka den sinnliga verlden på något sätt har 
blifvit uppvisad såsom varande ett fenomen af det förnuftiga eller 
genom hvilka hon har blifvit förklarad såsom följd af väsendet 
eller som på bestämdare sätt ha haft detta till syftemål, äro opera 
moralia i teoretisk bemärkelse. Alla former af verklig spekulation 
äro opera moralia i teoretisk mening. Och alla de former af för- 
nuftig estetisk verksamhet, genom hvilka det osinnliga eller egent- 
liga väsendet har blifvit förverkligadt i menniskans verld under 
form af det sköna, äro opera moralia i vidsträckt och estetisk be- 
märkelse. Alla konstprodukter eller konstskapelser, genom hvilka 
förnuftet under form af det sköna har kommit till verklighet i verl- 



Digitized by 



Google 



88 Om de etiska grandbegreppen. 

den^ äro opera moralia i estetisk bemärkelse. Så äro ock slutiigeo 
alla produkter af praktisk verksamhet^ genom hvilka förnuftet under 
form af det goda har blifvit forverkligadt, opera moralia i vid- 
sträckt och praktisk bemärkelse. I synnerhet äro alla de handlin- 
gar, som i större omfattning ha gått ut på att f5rverkliga det för- 
nuftigt goda i menskligheten och som ha haft stora, universela och 
varaktiga verkningar, verkningar, som sträckt sig genom tider och 
öfver en mångfald af generationer, opera moralia i vidsträckt 
mening. 

Vi afse här ännu icke, att dessa handlingar och produkter äro 
uttryck af sedlig anda och sinnesstämning eller innebära verklig 
pliktuppfjllelse, så att de personer, som företagit dessa handlin- 
gar, varit sedliga. Menniskan kan både i teoretiskt och estetiskt 
och i viss mening äfven i praktiskt afseende stå under förnuftets 
ledning och vara verksam i dess tjenst utan att detta sker af sed- 
lig vilja eller i sedlig anda och sinnesstämning. Det är här för- 
nuftet^ som beherskar och bestämmer menniskan, utan att menni- 
skan ännu med frihet har omfattat förnuftet och gjort det till sin 
egendom och tillhörighet. Menniskan är dock verksam såsom or- 
gan för förnuftet, som hon inför och förverkligar i sin verld, hon 
är redskap för den gudomliga verldsregeringen eller verldsstyrel- 
sen, hon utför och realiserar Guds vilja i verlden, äfven om hon 
sjelf ännu icke är derom fuUt medveten. Det förnuftiga kommer 
dock till verklighet i verlden äfven genom hennes verksamhet^ 
vare sig i teoretiskt, estetiskt eller praktiskt afseende, vare sig 
under form af det sanna, sköna eller goda. Och det förnuft, som 
af henne förverkligas, kommer andra menniskor till godo ; det blir 
en hjelp och ett understöd för dem vid deras verksamhet för samma 
ändamål. Och isynnerhet kommer det den sannt förnuftiga och 
sedliga menniskan till godo, som nu har större lätthet samt rikare 
tillgång till medel för att kunna verka i det förnuftigas tjenst. 
Menniskoma hafva gemensamma högre praktiska uppgifter; de ha 
att samfaldt verka för det ideelas och förnuftigas förverkligande i 
verlden; de hafva gemensamma kulturintressen, som de ha att rea- 
lisera och tillgodose genom samverksamhet. Alla de former af 
fri mensklig verksamhet och samverksamhet, genom hvilka dessa 
kulturändamål, de må vara teoretiska, estetiska eller praktiska, för- 
verkligas, äro opera moralia i vidsträckt bemärkelse. De äro 
opera moralia eller moralisk verk, emedan de hafva afseende på 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 89 

det moraliska i vidsträckt meniDg, d. v. s. det andliga och förnuf- 
tiga såsom ändamål antingen omedelbart eller ock medelbart. 

Opus morale i inskränkt och egentlig bemärkelse förutsätter, 
att sedligt lif är för handen hos den menniska, i och genom hvil- 
ken ett sådant opus är gifvet. Opus morale i denna mening är 
den omedelbara produkten af sedligt handlande. Vi ha nu att när- 
mare bestämma och karakterisera den sedliga produkten såsom en 
form af den sedliga funktionen, som är distinkt skild från den sed- 
liga funktionens tvänne andra former, dygd och plikt. Hvad hör 
till begreppet om en sedlig produkt, ett opus morale? Den sedliga 
produkten fömtsätter 1) en orsak, genom hvilken den är gifven 
eller af hvilken den är en följd eller en verkan. Man måste fråga: 
produkt af hvad? Hvad åstadkommer den produkt^ som kallas 
sedlig? Och här är det icke fråga endast om dess yttersta orsak, 
den sedliga menniskan, utan om dess närmaste och omedelbara or- 
sak eller princip. Den sedliga produkten har sin närmaste eller 
omedelbara orsak i dygd och plikt, i dygdutofning och pliktupp- 
fyllelse. Opus morale är dygdens och pliktens omedelbara ver- 
kan. Af dygden, som är en konstant inre sinnesstämning eller 
viljeriktning framgår en mer i det yttre sig manifesterande verk- 
samhet eller ett handlande, som är plikt^ och af handlandet åstad- 
kommes en viss produkt eller verkan, som är opus morale. En 
sådan verkan är oskiljaktig från det sedliga handlingssättet. Det 
är icke endast alla handlingar samfäldt, som åstadkomma en sådan 
verkan, utan äfven hvaije handling för sig. Hade icke hvar hand- 
ling för sig en viss verkan, så kunde handlingarna icke heller sam- 
fSldt åstadkomma en verkan. 

Den sedliga produkten förutsätter 2) ett lägre, ett objekt eller ma- 
terial, i hvilket den åstadkommes. Man måste fråga: produkt eller 
verkan hos hvad ? All aktion förutsätter reaktion, all verksamhet ett 
verksamhetsobjekt, och följaktligen är äfven hvarje af verksamheten 
resulterad verkan eller produkt framträdd och gifven i ett bestäm- 
bart lägre, hos hvilket den innebär en förändring Derför måste 
man äfven fråga, hvilket det lägre är, bos hvilket dygden och 
plikten har en omedelbar verkan. Detta lägre, detta objekt eller 
material är visserligen, i allmänhet angifvet, sinnligheten, den sed- 
liga menniskans sinnliga bestämdhet, ty sinnligheten är öfver huf- 
vud taget det material, i hvilket den verksamma menniskans alla 
förändringar åstadkommas. Tankes sinnligheten bort hos menni- 



Digitized by 



Google 



90 Om de etiska grundbegreppen. 

skan^ så fioDes bos henne intet bestämbart lägre. Fömuflet är så- 
som sådant icke på något sätt bestämbart. Men den sedliga pro- 
duktens material måste ännu närmare bestämmas. Detta material 
är icke den yttre sinnligheten eller naturen och icke heller menni- 
skans oi^niska kropp eller dess lemmar, tj i sådant fall vore den 
sedliga produkten ett opus externum, icke ett opus intemum. Den 
sedliga produktens material är icke heller omedelbart menniskans 
drifter, instinkter och begär. Den sedliga produkten är omedel- 
bart en förändring hos den medvetna och fria sinnligheten eller 
hos den sinnliga viljan. Det, hvarpå förnuftet och således äfven 
dygd och plikt omedelbart verkar, är på den högre och inre sinn- 
ligheten och endast medelbarligen genom mellanliggande h^re och 
lägre, inre och yttre sferer och aktualitetsgrader verkar förnuftet på 
den rent yttre sinnligheten. Sinnligheten är organiserad i en mång- 
fald af högre och lägre sferer och uti och genom dessa verkar för- 
nuftet på det yttre sinnliga innehållet. Utan att sinnligheten vore 
på detta sätt organiserad och bestämd vore friheten icke möjlig. 
Förnuftet har icke makt att omedelbart förändra och bestämma 
det rent yttre, som är med förnuftet olikartadt. Förnuftet verkar 
direkt på de mer inre och högre sferema af det sinnliga materia- 
let, som ha en viss homogenitet med förnuft;et sjelft, och uti och 
genom dessa verkar det på det mer yttre. Den sedliga produk- 
tens närmaste material är derför den inre och högre, den sjelf- 
medvetna och fria sinnligheten, hvarför också den sedliga produk- 
ten är ett opus internum. 

Slutligen måste 3) äfven frågan besvaras, hvad som är den 
sedliga produktens innehåll till skilnad från det innehåll, som in- 
går i andra produkter eller verkningar. Liksom vi förut ha be- 
svarat frågorna: förändring af hvad? och förändring hos hvad? så 
måste vi äfven besvara frågan: förändring till hvad? På hvad sätt 
förändras och bestämmes det sinnliga och föränderliga materialet? 
Eller, om den sedliga produkten jem väl består deri, att ett visst innehåll 
införes i det föränderliga materialet, så måste vi besvara frågan, 
hvilket detta innehåll är. Förrän äfven denna fråga har blifvit be- 
svarad är den sedliga produkten icke allsidigt utredd och bestämd. 
Hvari består alltså den sedliga produkten eller huru är den sed- 
liga verkan till sitt innehåll eller till sin beskaffenhet närmare be- 
stämd till skilnad från andra möjliga produkter eller verkningar? 
Den sedliga produkten består deri, att förnuftet införes i det sinn- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska gruodbegreppen. 91 

liga materialet såsom en aktuel bestämdhet hos detsamma. Det, 
som omedelbart verkas genom dygd och plikt, är förnuflets aktua- 
litet i sinnligheten. Opus morale är det genom det sedliga hand- 
landet, genom dygd och plikt omedelbart förverkligade eller reali- 
serade förnuftet. Med opus morale förstår man de former af för- 
nuftet, som ha framträdt genom sedligt handlande, genom dygd och 
plikt och som nu bestå för sig sjelfva såsom ett aktuelt helt^ Opus 
morale är således den omedelbara produkten af det sedliga hand- 
landet, genom hvilken förnuftet i dess af menniskan kända former, 
så vidt möjligt är, har blifvit iörverkligadt. 

Vi ha nu bestämt den sedliga produkten från synpunkten af 
det högre, som resulterar af dygd och plikt och som omedelbart 
införes i det sinnliga materialet såsom en aktuel bestämdhet hos 
detsamma. Men den sedliga produkten måste äfven bestämmas 
från synpunkten af det lägre eller det sinnliga materialet genom 
angifvande af den förändring, som detta undergår genom dygd och 
plikt. Sinnligheten förändras genom dygd och plikt, så att den 
icke längre är hinderlig för förnuftiets framträdande. Sinnligheten 
har omedelbart genom sig sjelf en beskaffenhet, hvarigenom den 
utöfvar ett motstånd mot förnuftet. Denna dess omedelbara be- 
skaffenhet förändras och negeras genom ett fortsatt sedligt lif Den 
tendens, som sinnligheten har att motstå förnuftet, att vara hinder- 
lig för detsamma, negeras genom dygd och plikt. Hvarje genom 
sedligt handlande aflägsnadt eller undanröjdt hinder hos sinnlig- 
heten mot förnuftet och dess framträdande är derför en sedlig pro- 
dukt, ett opus morale. Och vidare införes hos sinnligheten en 
ordning, form och bestämdhet, som förnuftet fordrar och hvilken 
derför är en sedlig produkt, ett opus morale. Hvarje genom dygd 
och plikt verkad förändring hos sinnligheten, hvarigenom den har 
blifvit konformerad till öfverensstämmelse med förnuftet och verk- 
sam i dess tjenst, är en sedlig produkt. Eller, sinnligheten blir 
genom dygd och plikt förändrad till organ och medel för förnuf- 
tet, hvilken förändring derför är en sedlig produkt, ett opus mo- 
rale. Vidare få genom itereradt sedligt lif de sinnliga krafterna 
en vana, en benägenhet, en habitualitet att vara och verka under 
och enligt förnuftets ledning, hvilken vana och habitualitet, såsom 
resulterad af dygd och plikt eller såsom varande ett den moraliska 
frihetens verk, är ett opus morale. Sinnligheten, de sinnliga kraf- 
terna, driftierna och begären äro ursprungligen eller genom sig 



Digitized by 



Google 



92 Om de etiska grandbe^reppen. 

sjelfva i strid och tvedräkt med förnuftet och det är icke utan inre 
brytning och kamp, som de kunna bringas under förnuftet och be- 
stammas till verksamhet i öfverensstammelse med detta. Men för 
hvaije gång som de sinnliga kraftemas motstånd brytes, desto sva- 
gare blir detta motstånd och desto ISttare går det att böja sinn- 
ligheten efter förnuftets fordringar. Och vid ett fortsatt sedligt 
lif upphör det sinnliga motståndet mot förnuftet mer och mer, till 
dess slutligen de sinnliga krafterna fk en motsatt tendens, nem- 
ligen en tendens att spontant underordna sig under förnuftet och 
att sjelfvilligt vara och verka i dess tjenst, hvilken tendens såsom 
varande en produkt af det bruk, som menniskan har gjort af sin 
moraliska frihet, är ett opus morale. Det, som genom dygd och 
plikt verkas hos de sinnliga krafterna, är en vana, böjelse och dis- 
position att konformera sig efter förnuftet, eller de få en fallenhet 
och färdighet att vara och verka såsom organer för fömuflet, hvil- 
ken färdighet, såvida den är följd af dygdutöfning och pliktupp- 
fyllelse, är en sedlig produkt, ett opus morale. Den sinnliga vil- 
jan och hennes närmast underordnade organer få genom dygd och 
plikt en tendens att verka i det följande på samma sätt eller i 
samma sedliga riktning som i det föregående. Den genom dygd 
och plikt i den sinnliga viljan såsom material verkade tendensen 
att kontinuera handlingar, som höra till en viss gifven sedlig lifs- 
riktning, är ett opus morale. Och om man kallar denna viljans 
tendens att kontinuera ett gifvet sedligt handlingssätt god sed, så 
är således äfven den goda seden ett opus morale. Och ju mer 
menniskan fortgår i sedligt lif, desto mer kapabel blir sinnligheten 
att tjena förnuftet, eller sinnligheten blir härigenom en allt fullkom- 
ligare spegel af det förnuftiga, som återger det sanna, sköna och 
goda, som tillhör den förnuftiga verlden. 

Den sedliga produkten är sålunda, sedd från det sinnliga ma- 
terialets synpunkt, en viss förändring hos detsamma eller en viss 
bestämdhet af de sinnliga krafterna, hvilken bestämdhet kan på 
olika sätt uttryckas allt efler som den ses från olika synpunkter. 
Den sedliga produkten kan sålunda betraktas dels från det högres 
eller det förnuftigas synpunkt, i hvilket fall den är en form eller 
bestämdhet af det förnuftiga, som genom sedligt handlande, genom 
dygdigt och pliktenligt lif, har blifvit förverkligad, och dels från 
det lägres eller från sinnlighetens synpunkt, i hvilket fall den är 
en förändring och bestämdhet af sinnligheten, som har framgått så- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska (j^rundbegreppeD. 93 

som följd af dygd och plikt och som förauftet för sin aktualitet 
fordrar. 

Men jemte dessa former af opus morale, som äro objek- 
tiva former, gifves det äfven en subjektiv form af opus morale. 
Detta är den känsla af frid^ tillfredsställelse och harmoni^ som är 
följd eller verkan af dygdutöfning och pliktuppfyllelse. Denna har- 
moni är icke endast en liarmoni inom sinnligheten mellan dess 
krafter och momenter, utan den är en mer inre och djupare har- 
moni och tillfredsställelse. Denna harmoni är en harmoni mellan 
hela sinnligheten å ena sidan och förnuftet a den andra, betraktad 
såsom omedelbar följd af dygd och plikt. Genom sedligt hand- 
lande komma de begge naturerna hos menniskan, den sinnliga och 
den förnuftiga, i harmoni med hvarandra, och när denna harmoni 
uppfattas under den förnuftiga känslans form, erfares den såsom 
sinnesfrid och tillfredsställelse. Den sinnliga verldsordningen kom- 
mer genom sedligt handlande i harmoni och öfverensstämmelse med 
den högre och fömufliga verldsordningen och blir ett uttryck af 
denna, af dess sanning och skönhet, och detta verkar hos den sed- 
liga menniskan en känsla af frid, af lycksalighet, af tillfredsstäl- 
lelse och harmoni, som är opus morale, betraktadt från subjektiv 
synpunkt. Men opus morale, fattadt såsom en form af den för- 
nuftiga känslan eller såsom en förnuftig känsla af harmoni, {kr icke 
förväxlas med det goda samvetet, som ock är en förnuftig känsla 
af harmoni. Med samvete förstår man en förnuftig känsla af en 
handlings förhållande till den handlandes ^et individuela förnuft, 
sådant det är aktuelt hos honom och sådant det har blifvit aktuelt 
genom hans förgående handlingar och sådant det tenderar att 
komma till ytterligare aktualitet genom de efterföljande handlin- 
garna, vare sig detta förhållande är harmoniskt eller disharmoniskt, 
hvilket beror på huruvida handlingen i fråga är sedlig eller osed- 
lig. Eller, med andra ord uttryckt, samvetet är det behag eller 
obehag, den harmoni eller disharmoni mellan hela sinnligheten å ena 
sidan och förnuftet å den andra, som man erfar vid en viss hand- 
ling, denna handling må vara förestående, pågående eller öfver- 
stånden och på grund hvaraf handlingen bedömes i ena fallet så- 
som plikt (om man erfar harmoni vid handlingen) och i andra fallet 
såsom synd (om man erfar disharmoni vid densamma). Samvetet är 
sålunda en harmonisk eller disharmonisk förnuftig känsla, som man 
erfar vid en viss handling och som är indicium på huruvida hand- 
lingen är sedlig eller osedlig, eller på grund af hvilken man be- 



Digitized by 



Google 



94 Om de etiska grundbefj^reppen. 

dömer handliDgen såsom enlig eller icke med sedelagen. Men nå- 
gon sådan betydelse har icke den förnuftiga känsla, som man kal- 
lar opus morale subjektivum, hvarför också denna känsla endast är 
harmonisk. Samvete är en förnuftig känsla, som är kriterium på 
en handlings sedliga eller osedliga beskaffenhet, men från detma 
synpunkt betraktas icke den förnuftiga känslan, då hon ses såsom 
varande ett opus morale subjektivum. 

Efler denna utredning gå vi nu att bestämma^ hvad opus mo- 
rale till sitt allmänna begrepp är dels från formål, dels från real 
och dels från ideal synpunkt. Från formål synpunkt är opus mo- 
rale den sedliga funktionen, betraktad såsom en omedelbar pro- 
dukt af dygd och plikt, genom hvilken förnuftet har blifvit för- 
verkligadty så vidt möjligt är, i sinnligheten och sinnligheten förän- 
drad och bestämd såsom förnuftet för sin aktualitet fordrar. 

Från real synpunkt är opus morale ett sedligt godt verk och 
från ideal synpunkt en sedlig gerning. Det är tydligt, att allt, 
som här ofvan har blifvit sagdt om opus morale i allmänhet, äfven 
eger sin giltighet med afseende på opus morale såsom godt verk 
och såsom sedlig gerning. Allt förnuftigt, som införes och för- 
verkligas i sinnligheten genom pliktenligt handlande, är ett sedligt 
godt verk och en sedlig gerning. Och hvarje genom sedligt hand- 
lande uudanröjdt hinder eller aflägsnad fara för det andliga och 
förnuftiga lifvet, äfvensom hvarje förändring, hvarigenom sinnlig- 
heten såsom organ eller medel har blifvit underordnad under för- 
nuftet eller erhållit en tendens, fallenhet och färdighet att konti- 
nuera handlingar, som höra till en viss gifven sedlig lifsriktning, 
äro goda verk och sedliga gerningar. Slutligen är ock hvarje ge- 
nom dygd och plikt verkad känsla af harmoni och tillfredsställelse 
ett sedligt godt verk och en sedlig gerning. Från real och ideal 
synpunkt bestämma vi alltså opus morale såsom varande den sed- 
liga funktionen, betraktad såsom ett godt verk och en sedlig ger- 
ning, som omedelbart följa af dygd och plikt och genom hvilka 
fömuflet i dess af menniskan kända former, så vidt möjligt är, har 
blifvit förverkligadt i det sinnliga och det sinnliga har blifvit för- 
ändradt och bestämdt såsom fömuflet för sin aktualitet fordrar. 

Vi ha sett, huru opus morale skiljer sig från dygd och plikt. 
Dygden är den sedliga karakterens inre konstanta riktning på den 
sedliga ideen eller det inre beslut af den sedliga karakteren, hvari- 
genom den sedliga ideen har blifvit upptagen såsom den högsta 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 95 

bestamniDgsgruDden för meDDiskans lif, plikten är det utåtgaende^ 
af sedelagen fordrade handlandet i enlighet med viljeriktningen eller 
på grund af det fattade beslutet^ och opus morale är det^ som ome- 
delbart resulterar af beslutet och handlandet såsom deras verkan 
och hvarigenom förnuftet har blifvit realiseradt i sinnligheten och 
sinnligheten förändrad och bestämd såsom förnuftet fordrar. Plik- 
ten är sålunda ett faciendum, under det att opus morale är ett 
faktum eller ett aktum. Men huru skiljer sig opus morale från 
det sedliga ändamålet eller det högsta goda? Det högsta goda är 
den sedliga praktiska förmågan eller den sedlige anden såsom prin- 
cip, subjekt och enhet för det sedliga lifvet i det hela, betraktad 
från en viss synpunkt, nemligen såsom det, som ytterst bör för- 
verkligas i totaliteten af sina bestämningar, under det att opus 
morale är ett moment, som af förmågan är principieradt, betrak- 
tadt i ett visst afseende, nemligen såsom verkan eller produkt när- 
mast af dygd och plikt. Från en synpunkt kunna nu opera mo- 
ralia betraktas såsom varande de lägre och intermediära ändamål, 
genom hvilka det totala ändamålet förverkligas och från en annan 
synpunkt såsom varande de momenter af det sedliga ändamålet, 
som genom dygd och plikt ha blifvit realiserade. Tänker man nu 
sedligheten i dess fulländning och idealitet eller tankes det sedliga 
ändamålet vara fiillt förverkligadt, så sammanfalla till ett det sed- 
liga ändamålet och opera moralia. Man kan då endast skilja mel- 
lan den organiska enheten eller subjektet och dess organiska mo- 
menter eller bestänmingar. 

Den fråga, vi nu gå att besvara, är den, huruvida de här of- 
van angifna etiska hufvudbegreppen kunna betraktas såsom va- 
rande momenter af en logisk indelning i vanlig bemärkelse och 
huruvida särskildt den sedliga funktionens hufvudformer, dygd, 
plikt och opuH morale, hvar för sig kunna göras till föremål för 
logiska indelningar. Om lederna i en logisk indelning gäller, att 
de stå i motsatsförhållande till hvarandra. De utesluta hvarandra 
med afseende på innehåll, ehuru de hafva gemensamt genus eller 
sammanhänga genom generela bestämningar. Men i ett sådant för- 
hållande stå icke momentema inom det ideela och andliga eller 
inom det organiska och förnuftiga till hvarandra. Det andliga och 
förnuftiga är en oi^nisk och samstämmig verklighet och derför 
kunna dess momenter icke stå i motsatsförhållande till hvarandra. 
Någon motsats eller något uteslutningsförhållande eger icke rum 



Digitized by 



Google 



96 Om de etiska grundbegreppen. 

mellan den sedliga karakteren^ sedelagen och det högsta goda. 
Dessa äro åtskilda, men icke motsatta. Den sedliga förmågans 
hufvudformer kunna derför icke vara momenter af en logisk in- 
delning. Åntoge man, att dessa voro momenter af en indelning, 
så skulle detta innebära, att, när menniskan vore den ena af dessa 
former, hon icke på samma gång kunde vara de tvänne andra, 
emedan de voro motsatta och emedan den ene uteslöte den andra. 
När menniskan vore sedlig karakter, kunde hon icke på samma 
gång vara sedelag och det högsta goda, och likaså när hon vore 
någon af dessa former, kunde hon icke på samma gång vara de 
tvänne andra. Vore den sedliga karakteren, sedelagen och det 
högsta goda leder i en logisk indelning, så skulle detta innebära, 
att de förhölle sig till hvarandra såsom t. ex. begreppen rätvink- 
lig, trubbvinklig och spetsviuklig triangel, hvilka äro species coor- 
dinatse eller hvarandra uteslutande arter. Detta skulle innebära, 
att den sedlige anden vore enhet af motsatser på samma sätt som 
det sinnliga. Men det förnuftiga är enhet af samstämmigt kt- 
skilda, men icke enhet af hvarandra uteslutande motsatta. Inom 
det förnuftiga finnas inga diskreta delar utan endast organiska och 
samstämmiga momenter af det organiska hela. Så äro ock den 
sedliga karakteren, sedelagen och det högsta goda organiska mo- 
menter af den sedlige anden såsom det hela eller såsom orga- 
nisk enhet. Hvar och en af dessa former äro samma sak eller 
samma subjekt, den sedlige anden i det hela, betraktadt från en 
viss synpunkt. Synpunkterna äro visserligen åtskilda, så att den 
ena synpunkten icke sammanfaller med den andra, men de åtskilda 
begreppen äro derför icke hvarandra uteslutande membra disjuncta 
eller species coordinatse. Det är endast de sinnliga begreppen, 
som stå i ett sådant motsatsförhållande till hvarandra, men icke 
de förnuftiga begreppen. De förnuftiga bereppen stå i samma 
förhållande till hvarandra, som det förnuftigas innehållsmomenter. 
De stå i förhållande till hvarandra af organiskt eller systematiskt 
åtskilda, men icke af hvarandra uteslutande motsatta. Då man 
fattar de förnuftiga begreppen såsom varande hvarandra uteslu- 
tande arter, så öfverflyttar man på det förnuftiga hvad som endast 
gäller om det sinnliga, eller man tänker det förnuftiga i ana- 
logi med det sinnliga. 

Det är isynnerhet dygd, plikt och opus morale, som man har 
sökt logiskt indela. Men hvad nu har blifvit sagdt om det för- 



Digitized by 



Google 



Oro de etiska ^randbegreppen. 97 

Duftiga i allmäDhet och om den sedliga förmågans hufvudformer^ 
gäller äfven med afseende på dygd, plikt och opus morale. Dess- 
utom är det tydligt, att dygd, plikt och opus morale såsom sådana 
icke kunna indelas, emedan de äro konkreta och individuela for- 
mer. Det konkreta och individuela kan blott ses från olika sidor 
och synpunkter, men icke indelas. Det fullt bestämda indelas icke 
utan endast det i något afseende obestämda och bestämbara. For 
att något skall kunna indelas, måste det vara abstrakt och i något 
visst afseende bestämbart, så att det kan i detta afseende närmare 
bestämmas. Men dygd, plikt och opus morale äro såsom sådana 
icke i något afseende obestämda utan fullständigt bestämda och in- 
dividuela och kunna derför icke indelas utan endast betraktas från 
olika konkreta sidor. Så är det icke heller den för åskådningen 
gifna figuren, t. ex. en triangel, som indelas, utan endast det obe- 
stämda begreppet triangel, såvida det i något afseende kan när- 
mare bestämmas. Den för åskådningen konstruerade triangeln är 
icke obestämd hvarken med afseende på sidornas eller vinklamas 
storleksförhållanden till hvaraudra, utan den är i alla dessa afseen- 
den fullständigt bestämd. Man kan icke för sinnet konstruera en 
triangel, som hvarken är rätvinklig, trubbvinklig eller spetsvinklig. 
Den är nödvändigt ettdera, emedan den såsom verklig måste i alla 
afseenden vara fullständigt bestämd. Så är det icke heller den 
enskilda växten, som indelas, utan endast det obestämda begreppet 
växt. Skälet, hvarför den sedliga funktionens hufvudformer såsom 
sådana icke kunna indelas, är sålunda, att de äro individuela. 

Hvar och en af den sedliga funktionens hufvudformer är en 
unitas absoluta. Hvar och en af dessa former är hela den indivi- 
duelt bestämda sedlige anden, betraktad såsom bestämd på ett visst 
sätt, och då den sedlige anden är en och odelbar, så är ock hvar 
och en af dess hufvudformer en och odelbar. Uäraf följer, att, 
om man talar om många dygder och plikter etc., man dermed, så- 
vida man icke tager dygd och plikt endast i sekundär bemärkelse, 
endast kan förstå de olika innehållsmomenterna hos en och samma 
dygd och plikt, hvilka sjelfva äro dygder och plikter. Betraktas 
dygd, plikt och opus morale såsom varande systematiska enheter, 
sä är hvarje reelt innehållsmoment af dem sjelft vare sig dygd 
eller plikt eller opus morale, på samma sätt som ett begrepps 
innehållsmomenter sjelfva äro begrepp, eller pä samma sätt som de 
reela innehållsmomenterna hos en lag sjelfva äro lagar o. s. v. 

Edfrlåt: Om do etiska grandbegreppen 7 



Digitized by 



Google 



98 Om de etiska g:randbegreppen. 

Hvarje dygd har dygder till sitt reela innehåll eller till sina mate- 
riela bestämningar och hvaije plikt har plikter till sitt innehåll 
o. s. v. Detta följer af den artlikhet och samstämmighet, som hos 
det organiska och förnuftiga eger rum mellan det hela och dess 
innehåll eller materiela bestämningar. Hvar och en af den sed- 
liga funktionens hufvudformer är en enda organisk enhet och dock 
mångfaldig, om man ser på innehållet hos denna enhet. 

Vi sade, att dygden, plikten och opus morale icke kunna in- 
delas derför, att de äro individuela. Men hvarför kan icke det 
allmänna begreppet om hvar och en af dessa individuela former 
indelas? Det är ju alltid begrepp, som indelas, och alla menskliga 
begrepp äro ju abstrakta? Hvarje logisk indelning anger ju om- 
fångsmomenter till ett begrepp ur någon väsentlig och närmare be- 
stämbar synpunkt hos detsamma. Hvarför kan nu icke äfveu 
t. ex. begreppet dygd fattas såsom ett genus, som under sig har 
en mångfald af omfångsmomenter, som ur någon viss synpunkt 
kunna ingå såsom leder i en indelning? Skälet är, att indelnings- 
lederna äro motsatta. De äro membra disjuncta eller species coor- 
dinatse, som utesluta hvarandra med afseende på innehållet, ehuru 
de sammanhänga genom generela bestämningar. Men det kan icke 
finnas dygder och plikter och opera moralia, som äro hvarandra 
motsatta och som utesluta hvarandra/ Det kan icke finnas dygder 
etc., som förhålla sig till hvarandra på samma sätt, som t ex. lik- 
sidiga, oliksidiga och likbenta trianglar förhålla sig till hvarandra. 
Detta skulle innebära, att den, som hade en dygd, icke på samma 
gång kunde hafva andra dygder, hvilket tydligen är orimligt. 

Då det förnuftiga är en harmonisk och i alla sina momenter 
samstämmig verklighet, så kan man här icke finna några hvaran- 
dra uteslutande motsatser, såsom förhållandet är inom det sinnliga. 
Hvilka dygder man än tager i betraktande, så finner man, att de 
äro samstämmiga, och detsamma är äfven förhållandet med plik- 
terna. Så äro t. ex. dygderna undei^ifvenhet under förnuftet så- 
som högsta bestämningsgrund, trohet mot förnuftet såsom högsta 
lag och förtröstan på förnuftet såsom det högsta goda samstäm- 
miga. Någon motsats eger icke rum dem emellan. Den, som har 
undergifvenhet^ har äfven trohet och förtröstan och detta med full 
samstämmighet. Och så förhåller det sig äfven med alla andra 
dygder. Någon motsats eger icke rum dem emellan, så att den, 
som har den ena, icke på samma gång skulle kunna hafva den 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. dd 

andra, på samma sätt som den liksidiga triangeln icke på samma 
gång kan vara vare sig oliksidig eller likbent Då man äfven inom det 
fomufliga vill finna logiska indelningsleder^ så tanker man det for^ 
nuftigas form i analogi med det sinnligas. Men det förnuftiga är 
både till form och innehåll skildt från det sinnliga. Det förnuf- 
tiga har sin egen form^ som är skild från det sinnligas form^ lik- 
som det har sitt eget innehåll. 

Att det förnuftiga icke kan indelas^ följer således af dess strängt 
organiska och samstämmiga karakter eller af dess systematiska 
form. Och då det förnuftiga är en fullt samstämmig verklighet, 
så gäller detsamma äfven om de förnuftiga begreppen. Inom de 
förnuftiga begreppen kommer man aldrig till motsatta och hvar- 
andra uteslutande specifikationer, såsom förhållandet är inom de 
sinnliga begreppen. Grunden till detta förhållande är det förnuftigas 
samstämmiga karakter. Det förnuftiga är icke i rum och tid och 
kan derför vara samstämmigt. Momentema falla här icke utom hvar^ 
andra, såsom förhållandet är med de sinnliga tingen, som äro mot- 
satta i rum och tid. Och det, som gäller om det förnuftiga inne- 
hållet, gäller äfven om de förnuftiga begreppen. 

Strängt taget^ äro icke heller de sinnliga begreppen koordine- 
rade utan endast subordinerade under hvarandra såsom högre och 
lägre. Alla begrepp äro högre och lägre, mer eller mindre inne- 
hållsrika, eller de hafva endast större eller mindre materiel full- 
komlighet, när de jemföras med hvarandra med afseende på sitt 
innehåll. De visa sig nu vara mer eller mindre positivt bestämda. 
De begrepp, som hafva mer positivt innehåll eller som ha flere 
positiva bestämningar, äro högre än andra, som ha färre positiva 
bestämningar och flere negativa bestämningar. Sådana sinnliga be- 
grepp som rätvinklig, trubbvinklig och spetsvinklig triangel äro 
icke hvarandra uteslutande och motsatta arter, eller de äro icke 
koordinerade eller sidoordnade, utan de äro endast subordinerade 
under hvarandra, så att de ingå i hvarandra såsom högre och lägre, 
såsom mer eller mindre innehållsrika. Och endast om begreppen 
sä förhålla sig till hvarandra, ha de systematisk form eller utgöra 
de ett enda system. All koordination står i strid med och uteslu- 
ter den strängt systematiska formen. Tingen, som äro i rum och 
tid, äro koordinerade, men så icke tankarna eller begreppen, som 
icke äro i rum och tid. Begreppen förhålla sig till hvarandra så- 
som talen. Det finnes inga koordinerade tal. De äro blott högre 



Digitized by 



Google 



100 Om de etiska grundbegreppen. 

och lägre. Och de lägre talen iogå i de högre undan for undan 
såsom deras positiva bestämningar. Såsom talen förhålla sig till 
hvarandra, så förhålla sig alla begrepp utan undantag till hvarandra. 

Men hvarför säga vi de empiriska begreppen vara species 
coordinatse, om de i verkligheten icke äro koordinerade utan en- 
dast subordinerade under hvarandra såsom högre och lägre, såsom 
varande mer eller mindre positivt bestämda? Vi säga de empi- 
riska begreppen vara koordinerade, när vi icke inse, huru de ingå 
i hvarandras innehåll. Vi kunna icke omedelbart inse, huru be- 
greppen rätvinklig, trubbvinklig och spetsvinklig triangel ingå i 
hvarandra och derför säga vi, att de äro disjunkt koordinerade, 
oaktadt de i verkligheten icke äro koordinerade utan endast stå i 
förhållande till hvarandra af högre och lägre på samma sätt som 
talen och allt annat^ som är ett system. Anledningen, hvarför vissa 
begrepp synas vara koordinerade, är densamma som anledningen, 
hvarför t. ex. en mindre del af en oändligt stor cirkelperiferi synes 
vara en rät linea, ehuru den i sjelfva verket är en kroklinea. Grun- 
den till detta förhållande är vår ofullkomliga uppfattning. Endast 
om begreppen ingå i hvarandra såsom högre och lägre, såsom mer 
eller mindre positivt bestämda, kunna de alla utgöra ett enda sy- 
stem, och endast med detta vilkor kunna äfven vetenskaperna, hvil- 
kas innehåll är begrepp, utgöra ett enda system. 

Då man icke omedelbart inser, huru vissa empiriska begrepp 
ingå i hvarandra såsom högre och lägre, så låter man dem vara 
koordinerade dels af pedagogiska skäl, emedan man på detta sätt 
far en lättare öfversikt öfver dem och lättare kan åtskilja dem ifrån 
hvarandra, och dels emedan man öfverfiyttar på begreppen det, som 
gäller om de ting, om hvilka de äro begrepp. Tingen, som äro i 
rum och tid, falla isär och äro koordinerade, och derför föreställer 
man sig, att äfven begreppen, som ha tingen till sina objekter, äro 
koordinerade. Man tänker sålunda begreppen i analogi med tin- 
gen. Man inser omedelbart, att vissa begrepp, som äro enklare, 
icke äro koordinerade utan ingå i hvarandra såsom högre och lägre. 
Men deremot kan man icke omedelbart inse, huru andra begrepp 
som äro specielare, ingå i hvarandra eller hvilka af dem, som äro 
vare sig högre eller lägre, och derför säger man om dem, att de 
äro koordinerade, eller man fattar dem derför i analogi med tingen. 
Men äfven dessa begrepp måste förhålla sig till hvarandra såsom 
högre och lägre, eljest kunde de icke utgöra ett system och 



Digitized by 



Google 



Oro de etiska grnudbegreppen. 101 

icke heller iiigä såsom momenter i en vetenskap, som är ett sy- 
stem. Koordination står i strid med systemets begrepp^ men icke 
subordi nation, såvida man derined endast menar, att begreppen för- 
hålla sig till hvarandra såsom talen, så att de äro högre och lägre, 
mer eller mindre .innehållsrika eller positivt bestämda eller hafva 
större eller mindre materiel fullkoralighet. Man för icke öfverflytta 
pä begreppen, hvad som endast gäller om tingen. Då man sä- 
ger begreppen vara koordinerade, sä begår man samma fel, som 
dä man t. ex. talar om döda krafter. Man öfverflyttar då på kraf- 
ten, hvad som gäller om materien eller det objekt, hvarpå kraften 
verkar. Man öfverflyttar på det högre hvad som endast galler om 
det lägre, med hvilket det högre har ett visst sammanhang. 

Men gäller det sålunda om alla begrepp, att de äro samstäm- 
miga och ingå i hvarandra såsom högre och lägre, såsom mer eller 
mindre innehållsrika, så måste det äfven och i all synnerhet gälla 
om de förnuftiga begreppen och således jeraväl om begreppen 
dygd, plikt och opus morale. Vi kunna också i de flesta fall inse, 
huru de förnuftiga begreppen ingå i hvarandra såsom högre och 
lägre. Så t. ex. innehälles begreppet meuniska i begreppet sam- 
hälle, och begreppet om de lägre samhällena innehålles i begreppet 
om de högre undan för undan. Och äfven då vi icke fullt se 
sammanhanget mellan de förnuft^iga begreppen, så inse vi dock, att 
de omöjligen kunna vara motsatta och koordinerade, emedan detta 
icke gäller om innehållet hos den verklighet, till hvilken de för- 
nuftiga begreppen hänföra sig eller om hvilken de gälla. 

Vi ha nu sett, att dygd, plikt och opus morale icke kunna 
indelas. Man kan här endast betrakta den organiska enheten och 
dess samstämmiga innehållsmomenter. Endast om dygd och plikt 
tagas i sekundär bemärkelse, kunna de i viss mening indelas. Dygd 
i sekundär bemärkelse är dygden fattad såsom etisk färdighet. 
Eller, dygd i sekundär bemärkelse är dygden fattxid såsom en själs- 
egenskap eller själsbeskaifenhet, som är på visst sätt modifierad 
och bestämd af dygden. Nu kunna dessa etiska färdigheter eller 
själsegenskaper på olika sätt indelas och klassificeras. Man be- 
traktar nu dygden icke i och för sig, i hvilket fall hon är främ- 
mande för hvarje logisk indelning, utan i förhållande till det lägre 
hos menniskan eller såsom framträdande i det sinnliga materialet, 
i hvilket fall den karakter af exklusivitet och motsats, som ut- 
märker det sinnliga, äfven kommer att gälla om dygden. Äfven 



Digitized by 



Google 



102 Om de etiska grundbegreppen. 

dygden framträder du i en mångfald af hvarandra uteslutande spe- 
cifikationer och kan med afseende derpå indelas. Men dessa spe- 
cifikationer angå icke dygden såsom sådan. Dessa specifikationer 
äro egentligen det lägre hos menniskan, betraktadt såsom modifi- 
eradt och bestamdt af dygden. Hvad man bar att förstå med 
plikt i sekundär bemärkelse är angifvet i det föregående I se- 
kundär bemärkelse forstår man med plikt en komplex af likartade 
individuela plikter. Man indelar nu plikthandlingama efler det 
olika sätt, hvarpå de äro qvalificerade och bestämda. Men fattad 
i primär och egentlig bemärkelse deremot, är äfven plikten främ- 
mande för hvarje logisk indelning. Plikt i objektiv bemärkelse är 
den absoluta fordran, som den moraliska lagen ställer på menni- 
skans fria vilja, och i subjektiv bemärkelse är plikten den indivi- 
duela handling, genom hvilken denna fordran vinner sin uppfyllelse. 
Och då denna handling är den individuelt bestämda sedliga viljan, 
betraktad i ett enda odeladt moment af sitt verksamma lif, och 
således är en unitas absoluta på samma sätt som dygden, så kan den 
icke logiskt indelas. 

Vi ha nu sett, hvilka de etiska hufvudbegreppen äro. Med 
dessa begrepp äro de allmänna synpunkter angifna, från hvilka 
hvarje sedelära har att betrakta sitt föremål, sedligheten, såvida 
detta skall blifva allsidigt uppfattadt. Det är först småningom och 
efter en långvarig utveckling, som dessa begrepp inom den veten- 
skapliga sedeläran ha kommit till erkännande. Egentligen är det 
först Schleiermacher, som fullständigt har angifvit dessa b^repp 
och som har yrkat, att de alla böra läggas till grund för sedelä- 
rans vetenskapliga behandling. Före honom hade sedeläran varit 
mer eller mindre ensidigt behandlad, vare sig från synpunkten af 
den ena eller af den andra af dessa bestämningar med uteslutande 
af den eller de öfriga. Alla dessa synpunkter för sedlighetens be- 
traktande hade sålunda före hans tid icke kommit till sitt erkän- 
nande eller till sin fulla rätt. 

Vi skola nu afsluta denna afhandling med en kortfattad hi- 
storisk betraktelse, hvars uppgift skall blifva dels att visa, hvilken 
eller hvilka af dessa bestämningar, som, med mer eller mindre un- 
danskjutande af de öfriga, utgjort hufvmlbegrepp eller varit den 
ledande synpunkten vid hvart och ett af de förnämsta historiskt 
gifna moralfilosofiska systemema, och dels slutligen att redogöra för 
det sätt, hvarpå dessa bestämningar ha blifvit uppfattade och be- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska ji^rundbegreppen. 103 

stämda af Schleiermacher — med de kritiska anmärkningar^ hvar- 
till en sådan historisk framställning kan gifva anledning. 

Att en vetenskaplig sedelära först kunnat uppställas hos gre- 
kerna och icke hos något annat kulturfolk i antiken eller icke inom 
någon annan form af forkristen bildning har ytterst sin grund i 
den grekiska nationalkarakteren eller i den grekiska folkanden och 
i den verldsåskådning, som var egendomlig for grekerna. Denna 
verldsåskådning var sådan^ att den medgaf möjligheten särskildt 
äfven af den praktiska filosofiens framträdande hos grekerna, hvil- 
ket icke i samma grad gäller om den verldsåskådning, som till- 
hörde något annat förkristet folk. Grekerna hade en organisk och 
teleologisk åskådning af verkligheten och lifvet. Verkligt i egent- 
lig mening var enligt grekernas foreställning endast det> som var 
organiskt eller lefvande och som följaktligen var lagbundet och 
ändamålsenligt samt formfulländadt eller skönt och detta endast 
genom sig sjelft utan relation till ett annat och yttre. Välordnad 
och harmonisk tillvaro var såsom sådan uttryck och närvaro af det 
gudomliga. Och då den tillvarande menniskan var det högsta af 
ordnad^ harmonisk och begreppsbestämd tillvaro, så var den natur- 
ligt menskliga formen såsom sådan gudomlig och typen för upp- 
fattningen af det egentligt varande. Derför innebar för grekerna 
det naturligt menskliga lifvet i alla dess intelligenta och samstäm- 
miga former ett celebrerande eller firande af det gudomliga. Det 
gudomliga manifesterade sig i dess organisation, dess måttbestämd- 
bet och skönhet. Häraf följer, att äfven det sedliga och religiösa 
lifvet icke kunde hafva annat innehåll än det naturliga, såvida det 
var ordnadt och formfulländadt. Den naturliga tillvaron omfattade 
här allt äfven det gudomliga, och någon verld fans icke utom eller 
jemte naturen i rum och tid. Det sedliga och religiösa var nu 
en grad, en form eller ett visst sätt af naturligt mensklig tillvaro 
och den högsta af dess möjliga grader och former. Det sedliga 
och osedliga, dygd och last, skilde sig icke till art och innehåll 
utan endast till graden eller formen. Hufvuddygden var enligt 
grekerna awfpQoavvtjy besinning, riktigt och måttbestämdt sätt af 
tillvaro och lif. Och grundsynden var 'v^qic, som öfverskred det 
naturligt menskliga måttet. Nu är det förståndet, som träffar och 
iakttager ordning, måtta och sans, och derför är förståndet den 
högsta sedliga kraften. Motsatsen till sedlighet innebär bristande 
förstånd, bristande insigt. eller en psykisk abnormitet, som gran- 



Digitized by 



Google 



104 Om de etiska grmidbegreppen. 

sade till vanvett, piavia, Lagarna för det naturligt menskliga lif- 
vet voro äfven det sedliga lifvets lagar, i motsats mot den lägre 
naturens lagar, som gåfvo mindre organisation, ordning och har- 
moni. Det sedliga är nu lagenligt handlande eller ett handlande i 
enlighet med den menskliga naturens lagar, som till innehållet 
sammanföllo med de gudomliga. Den sinnligt menskliga naturens 
lagar och former voro sålunda äfven det sedliga och religiösa lif- 
vets lagar och former. 

Men här ha vi att fasta uppmärksamheten på det förhållande, 
att en lägre bildningsform kan i vissa af sina momenter röja drag, 
som tillhöra en väsentligen högre bildningsform, utan att detta dock 
ändrar bildningsformens karakter och beskaffenhet i det hela så- 
som varande en reelt lägre. Detta förhållande röjer sig inom alla 
områden, och grunden till detta förhållande är det organiska sam- 
manhang, som eger rum mellan alla former af menskligt lif och af 
mensklig bildning, eller detta förhållande grundar sig derpå, att i 
allt lägre det högre är närvarande, ehuru i olika grader af full- 
komlighet, och att det derför äfven kan i vissa momenter af det 
lägre frambryta med en viss grad af sjelfständighet 

Vi ha angifvit beskaffenheten af det föreställningssätt eller af 
den erfarenhet^ från hvilken etikens grundläggare, Sokrat^s, hade 
att utgå. Sokrates har rättfärdigat eller gifvit en högre förklaring 
af det organiskt teleologiska åskådningssätt, som var utmärkande 
för grekerna och som hos dem hade undanträngt ett äldre, rent 
naturalistiskt åskådningssätt. Sokrates visade, att den organisation 
och ordning, den harmoni och skönhet, som röja sig hos den sinn- 
liga verlden och isynnerhet hos de högsta af hennes verklighets- 
former, icke tillhöra det sinnliga såsom blott sådant utan förutsätta 
närvaro i detsamma af en verklighet af annan art, som är osinnlig 
och förnuftig och som äfven fattas genom en kunskapsform, som 
är skild från det sinnligas. Den sinnliga verlden är organisk, väl- 
ordnad och skön derigenom, att hon har del i en verklighet af 
annan art, som är osinnlig eller förnuftig och till hvars begrepp 
organiskhet hör. Tankes denna verklighet bort från den sinnliga 
verlden, så upphör hennes organisation, hennes lagbundenhet, ord- 
ning och skönhet och dermed äfven sjelfva hennes tillvaro. Och 
härmed kom Sokrates äfven till en annan och högre praktisk prin- 
cip för ordnandet af det menskliga lifvet i det hela, än som tillhörde 
grekernas naturalistiskt antropomorfistiska verldsåskådning. 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 105 

Till detta resultat fördes Sokrates derigenom^ att han fortsatte 
deo genom Sofisterna började riktningen på det inre, på det mensk- 
iiga subjektet och dess innehåll. Före Sofisterna hade reflexionen 
varit exklusivt riktad på det yttre såsom filosofiens föremål, och 
antagandet så väl af ett absolut vara som af sann kunskap be- 
rodde på antagandet af ett yttre. Men Sofisterna, som hade högre 
formel bildning, insågo, att allt yttre endast hade dogmatisk grund. 
Och då nu det yttre och objektiva upphäfdes, så qvarstod blott 
det inre eller subjektet och dess bestämningar. Men subjektet, 
som nu saknar objektivt och absolut innehåll, ty detta hade fallit 
med det jrttre, var följaktligen endast relativt, sinnligt, godtyckligt 
och växlande. Detta var den subjektivitet, som Sofisterna, h vilka 
voro lärare i mensklig och medborgerlig dygd, gjorde till måttet 
för allt eller till grund, lag och ändamål för det menskliga lifvet. 
Men en sådan ståndpunkt måste leda icke blott till förnekande af 
all sanning utan äfven till upphäfvande af alla band eller af alla 
konstanta normer för Hfvets ordnande och ledning, och härmed hade 
man äfven kommit ifrån hvad som var det väsentliga och det dju- 
past liggande innehållet i det grekiska åskådningssättet, nemligen 
organismen såsom ordnad och bestämd af egna, inre och kon- 
stanta lagar. 

Sokrates uppträdde nu för att rädda filosofien och det sedligt 
praktiska lifvet från undergång. Han visade, att subjektet väl 
innehåller de bestämningar, som Sofisterna hade angifvit eller 
dia^rjaecgy men han visade tillika, att, om man underkastar subjek- 
tet en strängare analys, det äfven innehåller bestänmingar, som äro 
konstanta, nödvändiga och förnuftiga och som till formen äro be- 
grepp. Motsatsen mellan mening och begrepp blef för Sokrates en 
motsats mellan sinnligt och förnuftigt innehall hos själen. Och 
från motsägelselös form slöt han till motsägelselöst och sjelfnöd- 
vändigt innehåll, den förnuftiga och gudomliga naturen hos menni- 
skan. Detta innebär dock icke, att Sokrates i egentlig mening 
skilde mellan form och innehåll, mellan kunskapen och dess objekt, 
mellan perceptio och perceptum, och undersökte den förras möjlig- 
het i förhållande till det senare, utan han antog att kunskap och 
vara med nödvändighet hörde tillsaromans eller att kunskapen för- 
utsatte ett med sig likartadt objekt, med afseende på hvilket den 
egde giltighet. I antiken sysselsatte man sig egentligen icke med 
frågan om möjligheten af kunskapens objektivitet, utan man skilde 



Digitized by 



Google 



106 Oro de etiska grundbegreppen. 

endast mellan olika arter och former af kunskap och bestämde den 
form eller det sått af kunskap, som var den sanna och som inne- 
höll det sannt varande, under det att möjligheten af dess objekti- 
vitet alltjemt förutsattes. 

I det förnuftiga innehållet hos själen fann Sokrates förklarings- 
grunden till den högre och sedliga riktningen i handlandet eller till 
det faktum, att menniskan i praktiskt afseende eller i sitt sedliga 
och religiösa lif var konstant bunden och bestämd. Den lägre och 
osedliga riktningen i handlandet åter hade sin grund i det lägre 
och sinnliga innehållet hos själen. Härmed har Sokrates uppvisat 
ett högre hos menniskan, som i sig sjelft är rätt och godt och som 
är det bestämmande i praktiskt afseende samt ett lägre, det sinn- 
liga innehållet hos medvetandet, som är bestämbart med afseende 
på det förra. Han har härmed äfven uppvisat subjektivitetens ab- 
soluta berättigande i teoretiskt och praktiskt afseende eller han 
har rättfärdigat Sofisternas sats, att menniskan är måttet för allt 
eller grund, lag och ändamål för lifvet. Hon är detta derigenom, 
att hon har ett osinnligt innehåll eller en gudomlig natur, som 
fattas i begreppets form. Sjelf kännedomen förde Sokrates till en 
högre uppfattning icke blott af menniskan i teoretiskt och prak- 
tiskt afseende utan äfven af Gud och af verlden samt af förhål- 
landet mellan Gud, menniskan och verlden; men detta kunna vi 
här icke vidare utveckla. 

Hvilken är nu hufvudbestämningen i Sokrates sedelära, eller 
hvilken är den synpunkt, från hvilken han hufvudsakligen har be- 
traktat sedligheten? Han har betraktat sedligheten hufvudsakligen 
från dygdens synpunkt. Dygden är lagbundet handlande, évnQa^ia, 
eller dygden är ett handlande, som utgår från sjelfkännedomen 
och som således bestämmes af vetande om menniskans gudaartade 
natur. Sokrates har betraktat sedligheten såsom funktion, emedan 
det är lättare att se yttringen och mångfalden än den inre förmåga 
och enhet, i hvilken den har sin princip. Någon utredning af sed- 
lighetens öfriga hufvudbestämningar förekommer icke hos Sokrates. 
Han har icke skilt mellan den sedliga karakteren, sedelagen och 
det högsta goda eller ändamålet å ena sidan samt de olika former 
af den sedliga funktionen, som motsvara hvar och en af dessa den 
sedliga förmågans hufvudformer. å den andra. — Men äfven plikten 
är ju sedlig yttring eller funktion och denna framträder t. o. m. 
såsom mer yttre än dygden. Hvarför har icke Sokrates betraktat 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 107 

den sedliga funktionen äfveu såsom plikt? Att den sedliga funk- 
tionen icke har blifvit betraktad äfven såsom plikt grundar sig 
derpå, att Sokrates icke har kunnat höja sig till något egentligt 
medvetande af den menskliga viljans frihet. Sokrates antager i lik- 
het med Plato, att den, som vet det rätta, äfven gör det rätta 
eller att rätt insigt äfven har till oundviklig följd rätt handlande, 
som är dygd. Enligt Sokrates kan det derför icke förekomma nå- 
gon motsats och strid mellan hvad meuniskan inser vara rätt och 
som hon derför bör vilja och göra, och hvad hon gör pä grund af 
lust och böjelse. Det fordras här ingen ansträngning, kamp och 
strid för att göra insikten gällande geut emot de lägre incitamen- 
ter, som tendera att draga menniskan i en motsatt riktning, och 
derför kan här icke heller förekomma någon lära om plikt. Detta 
kan äfven ses såsom varande en följd af det drag af naturalism, 
som genomgår all förkristen bildning och från hvilket icke ens 
denna bildnings förnämste representanter kunnat frigöra sig. På 
grund af denna naturalism skiljer man icke strängt mellan det ab- 
soluta, eviga och himmelska ändamålet, som menniskan bör vilja 
eller hvars förverkligande ålägges menniskan af plikt, och de rela- 
tiva och naturliga ändamål, som hon faktiskt fullföljer. 

Då Sokrates icke gör subjektet såsom sådant till föremål för 
undersökning, utan endast dess innehåll eller bestämningar, så är 
detta skälet, hvarför icke heller det praktiska subjektet, den sed- 
liga viljan eller den sedliga karakteren, blifvit fixerad och till sitt 
begrepp bestämd. I stället för den sedliga karakteren uppställer 
han vetandet såsom dygdens grund. I stället för att säga: den, 
som är sedlig karakter, har dygd och den, som har dygd, är sed- 
lig karakter, sätter han vetandet om det rätta såsom den princip, 
hvaraf dygden följer. Det är således icke det praktiska subjektet 
såsom sådant utan endast dess innehåll eller bestämdhet, som är 
dygdens grund, hvilket konseqvent leder till determinism. 

Plato har lagt de grunder djupare, på hvilka Sokrates^ sede- 
lära var uppförd. Sokrates hade genom sitt dialektiska förfarande 
hos det menskliga medvetandet skilt mellan tvänne arter af inne- 
håll, af hvilka det ena var relativt, sinnligt och växlande samt 
hade form af känsla och föreställning, under det att det andra var 
absolut, förnuftigt och konstant samt hade form af begrepp Vi- 
dare hade han upptagit det i den grekiska verldsåskådningen lig- 
gande teleologiska föreställningssättet och tillämpat detta, ehuru 



Digitized by 



Google 



108 Om de etiska grundbegreppen. 

visserligen med högre och renare betydelse, med afseende på men- 
niskans sedliga och religiösa lif i det hela. Det var af praktiskt 
intresse, for att visa att Gud är högsta lag och högsta ändamål 
eller allvis och allgod försyn för menniskan samt för att visa möj- 
ligheten för menniskan att blifva delaktig eller aktuelt bestämd af 
Gud och det gudomliga, som Sokrates upptog det teleologiska 
åskådningssättet, enligt hvilket all rörelse till sin form är utveck- 
ling och enligt hvilket rörelsens innehåll och bestämmande princip 
är det ändamål, som tenderar att komma till aktualitet i och ge- 
nom det lägre såsom medel och material. Plato visade nu, hvad 
det högre innehållet i själen är i och för sig sjelft och dermed äf- 
ven, hvad det ändamål är, af hvilket menniskans lif och verld äro 
bestämda. Det högre innehållet i själen måste vara någonting i 
och för sig sjelft, eller det förutsätter ett i och för sig varande ab- 
solut väsen, af hvars närvaro hos menniskan det är uttryck. Detta 
i och för sig sjelft varande är idee och ett system af idéer, och 
den högsta af dessa idéer, det godas idee, som är alla andra ideers 
enhet och allhet, är Gud. Härmed har Plato kommit till den 
högsta förklaringsgrunden till den konstanta bundenheten i hand- 
landet eller till den konstanta ledningen och bestämdheten i men- 
niskans sedliga och religiösa lif De förnuftiga och konstanta be- 
stämningarna i själen eller de sedliga bestämningsgrundenia förut- 
sätta ett urspnmgligt och sjelfständigt varande, som bestämmer 
menniskan, och detta är idéernas verld. Det är de praktiska in- 
tressena, som ha fört Plato till reflexion på det ideela och andliga 
såsom det absolut varande och såsom grund till menniskan och 
hennes verld. Ett ideelt och andligt framträder nemligen och yttrar sig 
i de praktiska intressena, och endast genom det ideela, andliga och 
förnuftiga vinna de sin tillfredsställelse och derför gifva de anledning 
till reflexionens riktning på detta såsom det absolut varande. 

Plato har visat, hvad det goda är i och för sig. Det är idéer- 
nas verld, och det goda i och för menniskan är hennes likhet med 
Gud, så vidt möjligt är, eller hennes verksamhet för att förverk- 
liga idéerna i det sinnliga genom att göra detta till oi^n och 
medel för de förra. Afven i Platos sedelära är dygden hufvud- 
begreppet. Dygdig är den, som är duglig i sitt egendomliga värf. 
Eller, dygden är rätt ordning, rätt förhållande inom det lägre hos 
mennniskan, äfvensom hennes rätta förhållande till andra väsenden 
och till Gud. Principen för denna ordning eller för detta förhäl- 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 109 

lande är vetandet och vetandets innehål), idéerna. Icke heller Plato 
har betraktat sedligheten från alla de synpunkter, från hvilka den 
bor betraktas. Han har icke fixerat och utredt den sedliga karak- 
teren såsom varande dygdens grund. Han har endast fattat 
och bestämt en sida hos den sedliga karakteren, nemligen vetan- 
det, ehuru han i detta afseende har gått längre än Sokrates sä 
till vida, som han har bestämt, hvad vetandet är i och for sig eller 
till sitt innehåll och derigenom höjt sig till en metafysisk eller 
teologisk förklaring af vetandet och dess följd, dygden. Plato har 
sett dygden såsom varande en följd ytterst af ideemas närvaro och 
rerksamhet hos menniskan. Menniskan har att ombilda sin vcrld 
till ett uttryck af idéerna och att dervid äfven bestämma sig sjelf, 
så att hon vinner sin högsta möjliga likhet med Gud och det gu- 
domliga. 

Att Plato icke har utredt den sedliga karakteren beror derpå, 
att han icke har utgått från det hela, från personen såsom va- 
rande princip, subjekt och enhet för alla bestämningar, utan haft 
uppmärksamheten riktad endast pä innehållet. Vetandet är enligt 
Plato en art af innehall^ som jemte sig har en annan art af inne- 
håll, det sinnliga, och nu stöter Plato på svårigheter, när han sö- 
ker fatta dessa begge arter af bestämningar såsom ett enda helt. 
Det förnuftiga vill nu blifva en form, hvars konkreta innehåll 
skulle vara det sinnliga, ehuru detta icke har varit Platos mening. 
Afven i praktiskt afseende blir nu vetandet och dess innehåll, 
idéerna, endast normer och former för det lägres ordning, hvilken 
ordning sjelfmant kommer till stånd, så snart insikten är för han- 
den hos själen. För den, som har insett det rätta, finnas nu inga 
ouppfylda fordringar, emedan den, som vet det rätta, äfven vill 
och gör det rätta. Derför framträder här intet medvetande om 
plikt. Genom vetandet far det lägre en viss form, form af dXijd-uca, 
cfvfifuiQca och xdÅÅog. Sedligheten ses här hufvudsakligen från 
objektiv synpunkt såsom varande en ordning och form, som det 
lägre far genom det högre, genom vetandet eller bereppen. Enligt 
det kristna föreställi^ngssättet deremot är förhållandet ett annat. 
Här är det icke nog med, att det lägre f^r en viss ordning och 
form derigenom, att det bestämmes af förnuftigt vetande. Här 
fordrar man, att det lägre eller att menniskan i det hela, in con- 
ereto skall genomträngas och bestämmas af det förnuftiga. Här 
fordras en andlig nyfödelse hos menniskan. Här fordras, att men- 



Digitized by 



Google 



110 Om de etiska grundbegreppen. 

Diskan till hjerta, sinne^ begär och vilja skall omdanas och genom- 
trängas af det högre. Och det högre är här närvarande icke en- 
dast i begreppets abstrakta form utan äfven i föreställning och 
känsla, i tro och samvete, och sedan det högre innehållet har fram- 
trädt till aktualitet, så framstår det endast såsom ett möjligt mo- 
tiv, som jemte sig har ett annat möjligt motiv, sinnligheten, och 
begge dessa motiver ställa fordringar på raenniskan eller tendera 
att bestämma henne. Sedan förnuftet har framträdt för medvetan- 
det, gör det sig icke sjelft gällande i praktiskt afseende genom sin 
egen inneboende makt. Jemte det att menniskan här är medveten 
om tvänne arter af möjliga motiver, så är hon ock medveten om 
sig sjelf såsom en fri vilja, som eger makt att bestämma sig för 
det ena eller för det andra af dessa möjliga motiver. För att 
menniskan skall blifva god fordras nu, att hon sliter sin vilja lös 
från det sinnliga, riktar henne på det förnuftiga och bestämmer 
sig för detta samt blir verksam för att göra det gällande med af- 
seende på det lägre eller med afseende på sinnligheten. Och om 
menniskan underlåter denna ansträngning och fria sjelfverksamhet, 
så blir förnuftet icke gällande hos henne eller så blifva dess for- 
dringar icke uppfylda Här framträder nu medvetande af plikt 
eller af de absoluta fordringar, som förnuftet ställer på menniskans 
fria vilja och hvilka endast genom hennes fria ingripande och be- 
slut blifva verkstälda, i motsats mot sinnlighetens relativa fordrin- 
gar. Till ett sådant uppfattningssätt kunde Plato icke höja sig på 
grund af sin objektiva ståndpunkt, och derför har han icke heller 
kunnat betrakta sedligheten från pliktens synpunkt. Deremot är 
opus morale ingen för de gamle främmande synpmikt^ ty de be- 
traktade sedligheten från objektiv synpunkt såsom to TéXog, såsom 
högsta ändamål och goda, och dess momenter äro opera moralia, 
ehuru de icke ha distinkt skilt denna synpunkt från andra hufvud- 
synpunkter, från hvilka sedligheten kan betraktas. 

Den höga och rena ståndpunkt^ som Sokrates och Plato in- 
togo i praktiskt afseende eller mom sedeläran, lemnades helt och 
hållet af Aristoteles. Hans ståndpunkt är högre praktisk empirism. 
Äfven Aristoteles betraktade sedligheten dels från synpunkten af 
det högsta goda och dels från synpunkten af dygd eller uf en dug- 
lighet och färdighet att nå detta goda. Dygden hade sin grund i 
menniskans naturliga anlag, som under förståndets ledning borde 
öfvas och utbildas till en viss vana och färdighet. Insiktens sam- 



Digitized by 



Google 



Oro de etiska grundbegreppen. 111 

manhang med naturbestaradheten förmedlades här genom öfningen. 
Då inom alla andra områden fordras ofning, innan man kommer 
till färdighet, så måste detsamma äfven galla med afseende på 
sedligheten. 

I sin lära om den förståndige mannen såsom högsta mått för 
rätt handlande är Aristoteles nära att fatta den sedliga karakteren. 
Men icke heller han fattar den sedliga karakteren såsom sådan 
eller såsom princip, subjekt och enhet för det sedliga lifvet Äfven 
han fattar endast en sida eller en bestämning hos karakteren. Den 
sida hos karakteren, på hvilken han reflekterade, är valet af hand- 
lingssätt i hvarje specielt fall. Aristoteles reflekterar derpå, att 
menniskan öfverlägger, väljer och fattar beslut och att hon således 
har frihet Friheten är således den bestämning eller sida, som han 
fattar hos karakteren. Men att menniskan är fri var endast något, 
som ådrog sig hans uppmärksamhet eller det var endast en empi- 
risk iakttagelse och någon utredning förekommer hos honom icke 
hvarken af fiiheten eller af de grundformer, i hvilka det sedliga 
lifvet framträder och under hvilka det bör betraktas. 

Efter Aristoteles' tid inträdde en skarpare brytning och mot- 
sats mellan det inre och det yttre, mellan anden och naturen eller 
mellan subjekt och objekt och denna brytning gaf anledning till 
reflexionens riktning på subjektet äfven i praktiskt och sedligt af- 
seende, som nu kallades den vise och som var den sedliga karak- 
teren. De uppställa nu en lära om den vise och om den vises 
ideal, som var det sedliga subjektet i dess fullkomlighet. Vid 
denna tid finnes ingen mer utförd etisk undersökning, som icke 
sysselsätter sig med läran om den vises ideal Stoikerna ha mer 
än andra sysselsatt sig med denna lära. Stoikerna äro också de 
förste, som ha uppstält en lära om plikten. Hos dem }rttrade sig 
äfven dels ett religiöst medvetande och dels ett djupare medve- 
tande om motsatsen mellan det onda och det goda. 

Det goda var enligt Stoikerna ett konseqvent lif och då lifvet 
blef konseqvent derigenom, att det var enligt med verldsförnuftet 
och med menniskans ^et förnuft, som var en del af detta eller en 
pars delibata dei, så hade menniskan att lefva i enlighet med för- 
nuftet. Det onda är driftier och begär, nd^ihj xai dQé^eig och ett 
lif, som bestämmes af dessa. Men det onda beror enligt Stoi- 
kerna äfven på ofullkomlig uppfattning. Och då det onda är ofull- 
komlig uppfattning, så måste det goda vara fullkomlig eller klar 



Digitized by 



Google 



112 Om de etiska grundbegreppen. 

uppfattning. En sådan uppfattning eger endast den vise. Den 
vise är fullkomligt affektfri. Han är fri äfven från frestelsen till 
det onda. Detta är den vise genom sin fullkomliga insikt. Men härmed 
har man nu kommit tillbaka till Sokrates ståndpunkt, att klar insikt 
om det rätta medför moralisk fullkomuing och detta såsom oundviklig 
följd. Den, som icke har klar insikt, har ingen möjlighet att vara 
sedlig, emedan han saknar det sedliga lifvete grund, och den, som 
har klar insikt, har iugen möjlighet att vara osedlig, emedan han 
saknar frihet. Någon praktisk verksamhet är nu icke möjlig för den 
vise, emedan han saknar hvarje material för en sådan verksamhet. 
Om den vise är verksam, så är han endast teoretiskt verksam, pä 
samma sätt som äfven verldsfömuftet är teoretiskt verksamt. 

Sedan Stoikerna hade kommit till dessa resultater med af- 
seende på uppfattningen af den vise, så modifiera eller ändra de 
sin ståndpunkt för att undgå vissa hårdheter och paradoxer, som 
följde af deras ursprungliga åsikt, äfvensom för att fa en prak- 
tisk sedlighet. Stoikerna föras nu till den insikt, att den vise be- 
höfver vara praktiskt verksam. Men för att den vise skall kunna 
vara praktiskt verksam, måste han hafva ett material för en sådan 
verksamhet, hvilket han enligt deras ursprungliga uppfattning sak- 
nade. Stoikerna komma nu till en positiv praktisk åsikt, under 
det att deras ursprungliga ståndpunkt var negativ. De fatta uu 
det sinnliga så, att det blir ett material för den vises sedligt prak- 
tiska verksamhet. Den vise har att välja vissa momenter af det 
sinnliga, som kunna främja det förnuftiga, att förkasta andra, som 
med förnuftet äro oförenliga och att förhålla sig arbiträrt till ett 
tredje slag, som i sedligt afseende är indifferent. 

Den vise hade enligt Stoikerna alla fullkomligheter. Han är 
allas konung och ensam fri, under det att alla andra voro slafvar. 
Till de fullkomligheter, som Stoikerna tillade den vise, hörde äf- 
ven sådana tekniskt empiriska färdigheter, som icke äro omedel- 
bart beroende af den fria viljan. Att Stoikerna kunde föras till 
sådana ytterligheter berodde pä den mekaniskt ooi^niska uppfatt- 
ning, som de hade af den vises material. De föreställa sig den 
vises material under en enda sfer. De se icke olika, högre och 
lägre eller dels mer inre och dels mer yttre sferer, grader eller 
former hos materialet. Materialet är här ett allt igenom likartadt 
yttre. Har man deremot en organisk uppfattning af viljans material, så 
att det framträder i en mångfald af högre och lägre sferer, så kan 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grandbegreppen. 113 

viljan tankas vara fri och hafva makt med afseende på de högre 
eller inre sfererna, ehuru icke omedelbart med afseende på de lägre 
sferema, som äro mer aflägsnade från samt heterogena med viljan. 
Med afseende på dessa kan viljan endast medelbarligen hafva en 
viss makt. Men en sådan uppfattning hade icke Stoikerna af vil- 
jans material. Af den oorganiska uppfattning, som Stoikerna hade 
af viljans material, följer, att, om man antager, att den vise har 
någon makt öfver materialet, något skäl icke finnes, hvarfor han 
icke jemväl skulle hafva all makt öfver detsamma och således äf- 
von ega alla de nämnda tekniskt empiriska färdigheterna. Men ett 
sådant resultat är tydligen orimligt. Dessa färdigheter forutsätta 
nemligen dels vissa naturliga anlag, som dock icke alla menniskor 
kunna antagas ega, och dels forutsätta de en viss öfning och ut- 
bildning af dessa anlag. Men det är icke heller gifvet, att alla 
menniskor ha varit i den ställning i lifvet, att de varit i tillfSlle 
att gifva sina anlag en sådan utbildning. 

Med afseende på de sedliga handlingarna skilde Stoikerna 
mellan två slag af sådana, nemligen dels xaiytjxovia réXeia eller 
xai^oQTwfnaFa och dels xa%^ijxovTa fAéaa, Men endast det förra sla- 
get af handlingar äro plikter, emedan endast de äro på samma 
gång enliga med den moraliska lagen samt uttryck af den sedliga 
sinnesförfattningen. De senare dereraot, som endast i yttre af- 
seende eller for en yttre betraktare öfverensstämma med den mo- 
raliska lagen, men icke äro uttryck af den sedliga sinnesstäm- 
ningen, äro icke plikter. De höra endast till hvad man kallar yttre 
borgerlig rättfärdighet Emellertid foreter Stoikernas sedelära ett 
framsteg i det afseendet, att sedligheten af dem har blifvit allsi- 
digare betraktad än af deras föregångare. Stoikerna ha betraktat 
sedligheten icke endast från synpunkten af det högsta goda och af 
^ygd, utan de ha betraktat densamma äfven från synpunkten af 
sedlig karakter, den vise, och af plikt, om ock den utredning, som 
de ha lemnat af de ifrågavarande begreppen är behäflad med många 
ofullkomligheter och brister. 

Hos Neo-Platonikema sker ingen utbildning af det etiska eller 
af de sedliga hufvudbegreppen. Neo-Platonikernas praktiska filo- 
sofi kan sägas vara religionslära så till vida, som det här icke huf- 
vudsakligen är fråga om menniskans egen fria sjelfverksamhet så- 
som bestämd af sitt eget väsendes lag utan om Guds verk- 
samhet for att frälsa menniskan från det onda och göra henne del- 

Ed/eldt: Om de etiska grandbe^eppeo. 8 



Digitized by 



Google 



114 Om de etiska grundbegreppen. 

aktig af det högsta och saliga lifvet, som här icke är menniskans 
sanna lif i sig sjelf, utan hennes försvinnande i det absoluta. Det 
goda är här icke nägot, som kan vinnas genom menniskans egen 
fria sjclfverksamhet. Genom sin egen verksamhet kan menniskan 
här endast förbereda sig och göra sig värdig att mottaga det goda 
såsom en gåfva af Gud eller af högre väsenden, de s. k. mellan- 
väsendena. Det goda äfvensom frälsning från synden och det 
onda kan menniskan här vinna endast genom Guds verksamhet 
och genom mellanväsendenas verksamhet. Det är isynnerhet ge- 
nom en mångfald af fantastiskt konstruerade mellanväsenden, som 
menniskan här vinner det goda eller kommer till lif i det ur-ena. 
Och när menniskan har kommit till lif i det ur-ena eller till ivmai^ 
xaC oqaatg x5 d^ta^ har hon vunnit befrielse från hela sin både 
sinnliga och andliga individualitet Individualitet, mångfald, be- 
stämdhet och konkretion äro här något^ hvarigenom menniskan di- 
vergerar från det gudomliga och sålunda ett ondt, som måste ne- 
geras och utplånas^ för att hon skall blifva god. Man har här 
kommit till insikt om relativiteten i all naturalistisk mångfald, äf- 
vensom i all mångfald, som fattas i analogi med denna, och då 
man nu icke har medvetande om någon annan art af mångfald, så 
föres man till det resultat^ att all mångfald måste uppoffras. 

Under medeltiden förekomma inga sjelfständiga etiska under- 
sökningar Sedeläran behandlas här endast i sammanhang med den 
positiva kristna religionsläran. Och såvida sedeläran någon gång 
behandlas oberoende af denna såsom hos Thomas ab Aquino, så 
sker det äfven då osjelfständigt. 

Under den för-kantiska perioden af den moderna filosofiens 
historia förekommer ingen egentlig praktisk filosofi. De praktiska 
läror, som här förekomma, äro endast applikationer på det prak- 
tiska lifvet af de rådande teoretiska lärorna och sakna följaktligen 
moraliskt praktiskt innehåll. Vilkoren för den praktiska filosofiens 
möjlighet, som äro frihet och ändamål, voro icke heller under 
denna tid erkända. Man nekade här antingen frihet eller ända- 
mål eller ock båda. Efter Cartesius blefvo det goda och det onda 
uppfattade såsom affekter. Men affekter äro teoretiska och ofria 
bestämdheter. Spinoza har väl en rationalistisk ståndpunkt, men 
han nekar både frihet och ändamål. 

Den Lockeska filosofien och de riktningar, som ha mottagit 
inflytande från denna, göra motivema för menniskans handlingar 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 115 

till föremål for undersökning. Härmed har en öfvervägande sub- 
jektiv riktning intradt inom filosofien^ ty det är subjektet och sär- 
skildt det praktiska subjektet^ som bestämmes och ledes af moti- 
ver. Men de motiver, som här uppställas, äro i etiskt afseende 
otillfredsställande. Åfven välviljan, som Engelsmännen uppstälde 
såsom motiv, får endast naturligt-menskligt och sinnligt innehåll, 
om de också icke kunna frånkännas en viss tendens och vilja att 
tilldela henne högre innehåll och högre betydelse. Subjektet, som 
hyser denna välvilja, är den naturliga menniskan, det naturliga goda 
hjertat, och välviljans objekt är medmenniskors naturliga tillvaro, 
icke deras andliga och eviga väl. I öfrigt förekommer hos dessa 
filosofiska riktningar ingen utredning af de etiska hufvudbegreppen. 
Icke heller hos Leibniz och Wolff förekommer någon sådan utred- 
ning. Leibniz har en deterministisk uppfattning af den menskliga 
viljan och Wolff en formel uppfattning af det högsta goda och nå- 
got inlä^ med afseende på lösningen af etikens hufvudfrågor före- 
kommer hos dem icke. 

Först hos Kant förekomma mer sjelfständiga etiska undersök- 
ningar. Kant har betraktat sedligheten hufvudsakligen från plik- 
tens och lagens synpunkt. Plikt är en handlings nödvändighet på 
grund af aktning for lag. Plikten, som skiljes från handlingar, som 
icke äro plikter, hänvisar på en kategoriskt bjudande förnuftig lag 
såsom sin grund, och lagen förutsätter fri vilja. Att menniskan är 
ett förnuftigt väsen, en homo noumenon, följer af det sedliga med- 
vetandets faktum eller af pliktens nödvändighet. Men fomuflet är 
enligt Kant form ut>an allt innehåll. Allt innehåll är enligt Kant 
sinnligt. Hade Kant konseqventare utvecklat sin lära, att hvarje 
sedligt väsen, såsom varande en lagstiftande ledamot af ett syfte- 
målens rike, är bestämdt af detta i det hela, af dess öfverhufvud 
och af dess medlemmar, så skulle han visserligen ha blifvit förd 
till den insikt, att äfven förnuftet har ett konkret innehåll och så- 
ledes icke kan vara endast en form; men till ett sådant resultat 
kunde han dock icke höja sig, hvarfor icke heller hans lära om 
det moraliska riket kunde hafva några väsentligare följder med af- 
seende på hans behandling af de etiska hufvudbegreppen. Kant 
har behandlat icke blott plikten och lagen utan äfven dygden, den 
pligtenliga sinnesstämningen, och det högsta goda eller det prak- 
tiska fomuflets objekt. Men utom det negativa och formalistiska, 
livaraf hans sedelära lider, kommer han äfven till läran om en pro- 



Digitized by 



Google 



116 Om (le etiska grundbegreppen. 

gressus in infinitum med afseende på det sedligt godas förverk- 
ligande. Menniskan har att i oändlighet kämpa mot sinnligheten 
och att dervid upprätthålla det praktiska förnuftets sjelfständighet 
och autonomi. Jemte de nyss angifna bestämningarna har Kant 
äfven berört den sedliga karakteren. Då Kant framhåller, att be- 
stämningsgrundema skola utgöra ett system och att de skola ha 
begreppets form, så angår denna undersökning den sedliga karak- 
teren. De sinnliga bestämningsgrunderna skola enligt Kant er- 
hålla förnuftets form, form af allmängiltighet och nödvändighet. 
Men detta är en form, som det sinnliga på Kants ståndpunkt icke 
kan erhålla. Kant har en dualistisk uppfattning af förhållandet 
mellan sinnlighet och förnuft, äfvensom mellan åskådning och be- 
grepp. Emellertid framhåller Kant ett system af bestämningsgrun- 
der och äfven en högsta maxim eller bestämningsgrund, nemligen 
det praktiska förnuftet sjelft, och dessa bestämningsgrunders enhet 
och subjekt är den sedliga karakteren. 

Men Kants sedelära företer äfven en annan förtjenst af icke 
ringa vetenskaplig betydenhet. Jemte det att Kant har utgått frän 
pliktmedvetandets faktum och ledt sig till menniskans osinnliga 
väsen såsom absolut förbindande lag samt till friheten eller den 
fria viljan såsom lagens subjekt, så har han äfven uppvisat de 
olika förhållanden, i hvilka man från metafysisk synpunkt har att 
betrakta sedligheten, eller de olika lifssferer, i hvilka sedligheten 
framträder. Den sedlige kan nemligen betraktas dels inom sig sjelf 
och med afseende på sina egna sinnliga krafter, i hvilket fall sede- 
lagen gäller såsom en naturlag, och dels i förhållande till andra 
menniskor, som ock äro förnuftiga och bestämda af det kategoriska 
imperativet, i hvilket fall sedelagen ålägger menniskan att akta 
luenskligheten äfven i andras personer såsom ändamål i sig och 
icke endast såsom medel, och dels i förhållande till Gud och alla 
förnuftiga väsenden såsom medlemmar af ett syftiemålens rike, i 
hvilket fall sedelagen ålägger menniskan att vara en lagstiftande 
ledamot af detta rike under Gud såsom högste lagstiftare. Grun- 
den till dessa förhållanden är individualitets-, socialitets- och reli- 
giositetsmomenterna hos den sedliga viljan, ehuru väl Kant icke på 
ett tillfredsställande sätt har utredt dessa sedlighetens innehålls- 
momenter. Det är isynnerhet socialitetsmomentet i sedligheten, 
som från Kants sida icke har varit föremål för någon särskild upp- 
märksamhet. 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grundbegreppen. 117 

Hos Schelling och Hegel förekommer ett mer egendomligt 
drag De framhålla^ att meuuiskan har att lefva såsom organ i 
samhälle och i Gud. Menniskan deltager då i samhällsformernas och 
i verldsaudens realisation. Hufvudbegreppet i Schellings och He- 
gels praktiska läror kan derför sägas vara opus morale och isyn- 
nerhet opus morale sociale eller de olika samsällsformerna, realise- 
rade så vidt möjligt är. Det moraliska riket, som enligt Kant 
hade ideel betydelse, och som var verkligt inom det praktiska för- 
nuftets verld, sjunker hos Schelling och Hegel ned till betydelsen 
af att endast utgöra de empiriskt gifna samhällsformerna eller sam- 
hällsförhållandena. Men menniskan är här osjelfständig i förhål- 
lande till samhällsorganismerna och i all synnerhet i förhållande 
till verldsanden eller Gud, af hvars rörelse och utveckling alla änd- 
liga väsenden endast äro försvinnande momenter. 

Någon praktisk filosofi i egentlig mening kan icke förekomma 
hos Schelling och Hegel på grund af deras panteistiska ståndpunkt. 
Här kan på sin höjd endast förekomma ett slags historiens filosofi 
eller en lära om huru verldsanden har förverkligat och fortfarande 
förverkligar sig i menniskans verld oberoende af hennes frihet. 
Hegel kan icke fasthålla någon konstant skilnad mellan det onda 
och det goda i moralisk mening. Det onda är enligt Hegels ut- 
vecklingslära endast ett lägre stadium, som förmedlar öfvergången 
till ett högre. Vid öfvergången från lägre till högre form af lif 
är det onda nödvändigt. Det onda är enligt Hegel endast en ne- 
gation. Det onda är icke i något afseende ett positivt, som är 
motsatt det goda, utan det onda är endast ett minus. Det goda 
och förnuftiga är enligt Hegel hvad som har haft kraft att göra 
sig gällande och beherska andra krafter, hvaraf följer, att det onda 
endast blir rubbningen i denna kraft. Hos Hegel är det tanke- 
kraften, som tenderar att göra sig gällande. Men kraften stores i 
sin process, på samma sätt som formen hos Aristoteles, och nu 
uppstå vissa rubbningar, som äro det onda. Det onda blir så- 
lunda här hvad som karakteriserar den lägre utvecklingsgraden eller 
ock blir det onda vissa misslyckade försök af den allmänna tanke- 
kraft, som yttrar sig i allt. Allt ondt måste nu blifva ett fysiskt 
eller kosniiskt ondt och något moraliskt ondt kan icke finnas. Nå- 
gon skilnad mellan ondt och godt i moralisk mening kan Hegel 
icke fS äfven af det skäl, att enligt honom något konstant mätt 
icke finnes för en sådan skilnad. Allt verkligt är här inbegripet i 



Digitized by 



Google 



118 Om de etiska grundbegreppen. 

rörelse och process. Någon verklighet, som vore höjd öfver ui- 
veckliugen och som i sig sjelf vore konstant och evig och som 
kunde vara mått för skilnaden mellan ondt och godt i moralisk 
mening eller mellan rätt och orätt, finnes icke. Derför kan här 
icke heller förekomma någon praktisk filosofi 

Det återstår oss nu att taga i betraktande Schleiermachers se- 
delära och särskildt det sätt, hvarpå han har bestämt de etiska 
hufvudbegreppeu. Men innan vi öfvergå till dessa speciela frågor, 
skola vi först taga i betraktande Schleiermachers filosofiska åsikter 
i allmänhet för att se, om de medgifva möjligheten af en praktisk 
filosofi och särskildt af en sedelära Vi anmärka då för det första 
såsom en brist i hans allmänna filosofiska ståndpunkt, att det ab- 
soluta enligt honom icke kan vetas och icke heller vara föremål 
för något viljande. Allt vetande och viljande äro enligt Schleier- 
niacher inskränkta till eller riktade på den sinnliga verlden, som 
är enhet af motsatser, under det att Gud, som är upphöjd öfver 
alla motsatser, äfven är fri från de motsatser, i h vilka förståndet 
och viljan fatta sina föremål. Det absoluta kan enligt Schleier- 
macher endast fattas i och genom den fömuiliga och religiösa 
känslan, och denna känsla kan icke i något afseende utvecklas till 
begrepp eller till af begrepp bestämdt viljande. Men häraf skulle, 
strängt taget, följa, att någon filosofi icke vore möjlig och således 
icke heller någon sedelära. Äfven sedeläran förutsätter möjlig- 
heten af vetande om det absoluta. Sedeläran måste framför allt 
annat yrka, att det högsta motivet för handlandet, såvida dess sed- 
liga karakter icke skall uppgifvas, måste vara det absoluta sjelft 
och det, som med detta är likartadt eller som har del i detsamma, 
och att detta motiv måste distinkt skiljas från alla blott sinnliga 
och sjelfviska motiver. Men detta förutsätter, att det absoluta och 
osinnliga måste i egentlig mening kunna vetas, såvida en sedelära 
skall vara möjlig, ty det är endast genom vetande, som man skil- 
jer mellan det absoluta och det relativa eller mellan osinnligt och 
sinnligt. Sedeläran handlar om de förnuftiga lagarna och ända- 
målen för menniskans lif i det hela och dessa lagar och ändamål 
måste kunna vetas eller i begrepp fattas, såvida en vetenskaplig 
sedelära skall vara möjlig. 

Vidare anmärka vi, att, ehuru Schleiermacher på fullt allvar 
drifver den läran, att det absoluta icke kan vetas, man likväl fin- 
ner, att han anser sig veta rätt mycket om det absoluta, dels hvad 



Digitized by 



Google 



Om de etiska grandbegreppen. 119 

det icke är och dels äfven hvad det i sig sjelfl är, men att de 
bestämningar eller karakterer, som han på detta sätt tilllägger det 
absoluta eller Gud, äro sådana, att de icke öfverensstämma med 
de högsta forutsättningarna för etikens möjlighet. Gud är nem- 
ligen enligt Schleiermacher icke en konkret bestämd absolut per- 
sonlighet, som innehåller allt hvad det ändliga är i och för sig 
sjelfl eller i sin ursprunglighet och sanning, ty personligheten är 
enligt Schleiermacher endast en af de former, i hvilka det rela- 
tiva och ändliga framträder, utan Gud är enligt honom endast den 
absoluta identiteten af motsatsen mellan veta och vara, ideelt och 
reelt, ande och natur eller förnuft och sinnlighet. Men häraf föl- 
jer, att Gud icke är så fattad, att han kan vara praktisk bestäm- 
ningsgrund eller lag och ändamål för menuiskans handlande eller 
vara hennes högsta och sanna goda, ty detta kan icke vara en tom, 
innehållslös och abstrakt enhet utan måste vara ett konkret be- 
stämdt samt inom sig fullt harmoniskt och samstämmigt väsen. 
Och deraf, att Gud är en abstrakt identitet, följer äfven, att men- 
niskan icke har ett sådant sammanhang med honom, att hon kan 
hafva en lag och ett ändamål i sitt eget sanna väsen, jemte det 
att hon är bestämd af Gud såsom högsta lag och ändamål. Endast 
om Gud är en konkret bestämd personlighet kan menniskan hafva 
sitt sanna väsen i honom såsom hans idee eller bestämning, såsom 
det sedliga lifvet för sin möjlighet förutsätter och fordrar. 

Men frånsedt det sätt, hvarpå Schleiermacher har uppfattat 
det absoluta väsendet och menniskans förhållande till detta, lider 
hans åsigt äfven af andra brister, som gö