Full text of "Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk"

mät 



Sf 






IT 






'^mM.v 



-'/y^/sk^Hr 



\l% 



I »'-7 



^ibråru 



^um 




OP 



ocT - 7 i9e; 

COMPARATIVE ZOÖLOGY, 

MCZ LÅtlr: 

AT HARVARD COLLEGE, CAMBRIBGE, MASS. 



The gift of cÅjl ^xyruAcu yULn 
No. -U5-J) 



BIDKAG 



till 



KÄNNEDOM AF 



FINLANDS NATUR och FOLK. 



Utg-ifna 



af 



Finska Vetenskaps-Societeten. 



Fyrationdetrcdjc Häftet. 



Helsingfors, 
Finska Litteratui-sällskapets tryckeri. 
- 'U886. 



INNEHALL: 



Sid. 



Numistnatiska anteckningar. 1. Historik ötVer iinska universiteteta 

mynt- och medaljkabinett. Förra stycket. Af Wilh. Lagus. 1. 

Finlands Leprosorier; I: 1. S:t Jörana hospital, 2. Hospitalet på 

SjähU», 3. Hospitalet pä Gloskär. Af L. W. Fagerlund. 107. 



NUMISMATISKA ANT 




I. 

HISTORIK 

ÖFVER 

FINSKA UNIVERSITETETS 
MYNT- OCH MEDALJKABINETT. 



FÖRBA STYCKET. 



AF 



WILH. LAGUS. 



J^örord. 

Från lika ohcmärld som ringa och tillfällig hörjan har 
finska högskolans mynt- och medaljkabinett, under tidernas 
lopp, vunnit en ganska heaktansvärd utveckling. En pragma- 
tiskt hållen och på fahta stödd redogörelse härom synes förden- 
sktdl desto mera påkallad, som sjelfva heskaff enhet en af de of- 
ficiela källskrifter, — digra protokolls- och statshöcker jemte 
hrefregistratur och hvarjehanda spridda förteckningar, — hvariir 
hänsigiligt material, stycke för stycke, måste hopletas, för en 
hvar försvårar, för mången till och med omöjliggör, deras 
omedelbara rädfrågande. 

Emellertid är det långt ifrån, att ämnets intresse ute- 
slutande, eller ens hufvudsakligast, vore bundet vid dess spe- 
cifikt numismatiska data: ty dessa, må det påpekas, lemna 
jemförelsivis sällan nya bidrag eller uppslag för det exklusiva 
fackvetandet. Här i fråga kommande samlingar, ehuru inga- 
lunda saknande numrer af högt både vetenskapligt och metall- 
värde, låta dock ur sådan synpunkt knapt nämna sig utjemte 
dylika, hvilka i öfriga nordiska länder, särdeles vid museerna 
i S:t Petersburg, Stockholm och Köpenhamn, med stora kost- 
nader sammanbragts. Jemförelscn kan blott vara rättvis, der 
(om någonstädes) en offentlig kollektion af lika omfattning 
med den finska högskolans, i lika minim grad tagit allmänna 
medel i anspråk. 

Hvad deremot historiken om den sistnämnda i rikt mått 
erbjuder, är anknytningspunMer, å ena sidan, till de ofta ödes- 
digra skiften, hvilka öfvergått hela det finska lärosätet, samt, 
å den andra, till det tysta men ihärdiga odlingsarbete, hvil- 



ket der, under all tidernas och händelsernas vexling, i den 
onda som. i den goda dagen, fortbestått och fortgått. 

Efterföljande hlad skola gäng efter annan påminna, hu- 
rusom, sedan öfver hufvud den antiqvarislca forskningens all- 
männa och fosterländska hetgdelse erkänts, så väl talrika lands- 
m,än som lärda samfund och mecenatiskt sinnade högmän hos 
våra båda politiska brödrafolk, genom välvilliga och upprepade 
fordringar skänkt, först initiativ och derefter fortfarande med- 
verkan till vår inhemska samlings uppkomst och förkofran. 
Under tiden såg sig ock styrelsen föranlåten att förmedels 
anslag för ändamålet legalisera „Mynt-, Medalj- ocJi konstkabi- 
nettet"' såsom en till universitetet organiskt hörande veten- 
skaplig institution. 

Man finner lätt, att med en årssumma af några hun- 
dra mark intet storverk, och allra minst någon approximativ 
fidltalighet, kan å väga bringas på ett så ändlöst område, 
som det förevarande. Icke för ty hafva, genom framsynt an- 
vändande af tillbuds stående ressursa, i förening med dona- 
torers oförminskade frikostighet, åtminstone vissa afdélningar, 
såsom den romerskt antika, den österländska, den svenska och 
den ryska, efter hand hunnit derhän att cdlaredan erbjuda 
stoff för ganska ingående studier. Bära de öfriga sektionerna 
vida starkare intyg om sitt sporadiska, nästan blott af gåf- 
vor förmedlade upphof, så är dermed för ingen del sagdt, 
att ju icke jemväl de innesluta värdefulla, ptrydliga och säll- 
synta pjeser. Antydda förhållande skall, synnerligast med af- 
seende å de schveiziska och belgiska mynten och medaljerna, 
närmare styrkas och belysas i fortsättningen till nu utgå- 
ende häfte. 

Ledsamt dock cUt vår historik äfven blir skyldig att, 
som frånsidor till berörda framsteg och förtjinster, blotta ett 
par af kabinettet begångna försummelser, de der, tyckes det, 



Ull och med vid ännu inslcränktare hjelpmedel hm't hunna 
undvikas, — sär^kildt om tidsåsigterna varit gynsammare. 
Så måste det, för det första, väcka iqjpmärksamheten att mynt- 
fynd, hemtadc ur fosterjordens sköte, ända till ingången af 
senaste halfsekel hlott undantagsvis, men också derefter nog 
sällan, genom inlösen hamnat i våra vitrincr. Och dock om- 
nämnas sådana redan i äldre tider ganska ofta och från 
skilda orter i landet. Denna fråga har då och då, vid gif- 
ven anledning, kommit till tals redan i närvarande häfte, men 
skall i ett följande allsidigare behandlas. 

Äfvenså förbehålla sig våra anteckningar att i ett skildt 
häfte af denna samlingsskrift, efter råd och lägenhet godtgöra 
den andra af de påsyftade uraktlåtelserna. Vi mena den: att 
lika litet i kabinettets vitriner, som ens inom litteraturen, nå- 
got driftigare bemödande röjt sig att till ett afslutet helt sam- 
manställa exemplaren eller intygen af och om mynt och me- 
daljer, hvilka antingen präglats i vårt eget land eller annars 
Jiänföra sig till dess historia. Materialet är likväl äfven på 
detta håll, redan från långt flydda tider, rikligare än man 
troligen ansett sig Jiafva skäl förutsätta. Derjemte har en slik 
likgiltighet för det inhemska uppenbarligen berott på den ring- 
aktning, det famlande och det lägervall, hvari fornforskningen 
i gemen så länge hos oss befann sig. 

Anklage man icke ensidigt härför den inrättning, hvars 
öden och fortbildning här komma att skärskådas. Ty har i 
sistberörda hänseende en ändring till ett bättre inträdt, så 
cger äfven hon sin goda andel deri. Hennes iippgift vid hög- 
skolan var blott altför sammansatt, att hon kunnat verka mera 
direkt. Det är emellertid just hon, som värnat vår fornforsk- 
}iings barndom, och första utveckling. 

Eedan många decennier innan sin påbjudna förening 
med hvad man benämnde „Konstkabinettet,"' hade hon sjelf- 



mänt i sitt hägn emottagit Jwarjehanda forn- och Iconstsalcer, 
hvilka dock med numismatiken hafva intet att ska/fa. Hög- 
skolans mynt samling, som sjelf i sina tidigaste år inlogerats 
,,i en låda på biblioteket,^' fick i sin tur, vid vuxnare ålder, i 
sitt bo herbergera och med sina medel understödja de husville, 
ofta rätt massive tingesterna af många titlar från äldre 
kidtur stadier. 

Sä höll man länge ut, tvungen af omständigheterna. 
Men omsider blef det gemensamma hemmet altför trångt. Ut- 
flyttning och boskifte måste ske. Då uppstodo, efter hvar 
andra, såsom skilda inrättningar, universitetets „Etnografiskt 
historiska museum"' och dess antik- eller ^Skulptur samling.'" 
Nu vårda dessa redan sjelfständigt, och med stigande preten- 
sioner, sina intressen, men skola säkert med ständig tacksam- 
het erkänna förbindelserna till sin sekelgamla fostermor, — 
mynt- och tnedaljkabinettet. 

Så har familjen, till allsidig fördel, blifvit skingrad. 
En återförening är icke mera tänkbar eller önskvärd, om icke 
under det ännu blott, som ett framtidshopp, hägrande hägnet 
af ett allmänt finskt „National-" eller „ Statsmuseum''' . 

Helsingfors den 15 december 1885. 

W. L. 



Innehåll: 

Sid. 

I. Inledning: några blickar p;i var inhemska fornforsknings all- 

männa utveckling 1. 

II. Perioden 1040 — 1778. Vexionius. Brenner. Juselius. Gäfvor 

af Tessin. Scarin, Myrin, Upsala universitetet m. fl. Nu- 
mismatiska skrifter af Brovallius, Clevberg och Bilmark. Vi- 
dare skänker. Antiqviteter samlade af Reinius. Arcken- 
holtz' donation 14. 

III. Perioden 1778 — 1804. Porthans verksamhet som prefekt for 

myntkabinettet. Föräringar af Fredenheim, Scliiirer m. fl. 
Porthans katalog af 1796. Hans numismatiska korrespon- 
dens. GMva och bref från rikskanslern Sparre. Medalj uf- 
ver Porthan. Inköp, äfven af hela samlingar. Anslag. . . 25. 

IV. Perioden 1804—1827. Wallenius prefekt. Kriget 1808. Grefve 

van Suchtelen och universitetet. Ny stat 1811. Akademi- 
ska minnespenningar. Inköp af Ncscher o. a. Wallenii be- 
rättelse 1819. Blads samling inlöses. Gåfvor. Ny lokal för 
myntkabinettet. Abo brand 43. 

V. Åren 1828—30. Kabinettets återupprättande i Helsingfors, v. 

Becker t. f., Linsen ordinarie prefekt. Nedsmältning af ska- 
dade mynt och medaljer. Gåfvor af Kejsar Nikolai, Veten- 
skapsakademin i S:t Petersburg, m. fl. D:r Blads stora sam- 
ling inköpes. Konstkabinettets första år 07. 

VI. Aren 1831-35. Fortgående tillväxt. Jordfynd. Inköp. Stora 

fordringar af universitetets Kansler, af handlanden Boning 
och af grefve Suchtelen. Smärre gåfvor. Ny lokal för ka- 
binettet. Relation om samlingarna till Kansler 83. 



I. 

Inledning: några blickar på vår inhemska fornforsknings 
allmänna utveckling. 

Hvarkeu i finska imiversitetets äldsta stat. hvilken till 
väseudtliga delar fortbestod ufver hundra år, nämligen in- 
till 1743, eller i dess äldsta statuter, de så kallade konsti- 
tutionerna af 1655, livilkas giltighet först 1828 fullständigt 
upphörde, namnes ännu något anslag i och för vetenskap- 
liga samlingars bildande och underhåll. Till och med be- 
hofvet af ett bibliotek för den lärda institutionen tillgodo- 
sågs under hennes första sekel endast nödtorftligen genom 
tillfälliga gåfvor af enskilde eller det allmänna. Allra minst 
funnos då, eller ens långt senare, medel disponibla för en 
så speciel och kostsam inrättning som ett mynt- och medalj- 
kabinett vid högskolan. 

Icke för ty förekomma allaredan från sagda period 
många bevis derpå, att så väl styrelsen som private, efter 
framfarna åldrars fullkomliga likgiltighet i denna hänsyn, 
börjat uppskatta betydelsen af de fosterländska och veten- 
skapliga syften, hvilka fornforskningen sedermera i alt hö- 
gre grad erkänts kallad att företräda. 

Impulsen till denna nya rigtning i åsigterna utgick från 
ingen mindre man än Gustaf II Adolf, i det han 1629 till- 
satte en särskild riksantiqvarie, — sin lärare, den margkun- 
nige runskriftstolkaren Johan Buraeus. Visserligen hade 
också några föregående regenter, i synnerhet Karl IX, la- 



tit, dels i kongliga biblioteket, deLs i riksarkivet uppsamla 
handskriftligt material till belysning; af fäderneslandets häf- 
der, men nu mera och hädanefter sträckte sig omvårdnaden 
äfven till alla öfriga slag af ålderdomsminnen. 

Bland annat borde riksantiqvarien, — hvad här närmast 
förtjenar påpekas, — „allehanda gamla mynt och penningar 
utspörja och samka". Dermed åsj^tades naturligtvis något 
helt annat, än då Gustaf I, i anledning af en på Åland 
1547 uppgräfd skatt af ,,främmande mynt", förklarade „önsk- 
ligt om mera kunde uppfinnas och bekommas", — förstås 
till bottensats i den kongiiga smältdegeln. 

Sedan början sålunda var gjord samt fornstudiet ytter- 
mera vunnit i anseende genom drottning Kristinas deråt 
egnade höga sympatier ^), togs det äfven af lagstiftningen 
i hägn. Ar 1666 ^Vn emanerade ett i berörda angelägen- 
het grundläggande „Kgl. Plakat och Påbud om gamla Mo- 
nument och Antiqviteter i Riket", hvarpå genast följde ej 
mindre särskilda i ämnet 1666 ^*/i2 aflåtna kgl. cirkulär till 
samtliga befallningshafvande och domkapitel, än Antiqvitets 
Kollegiets stiftelse 1667. Ständerna vid riksdagen 1668 
uttryckte sin tacksamhet för dessa åtgärder till fädernes- 
landets „heder och namnkunnighet", lofvande, att hvad de 
efter påbudet kunna gifva kännedom om eller „sjelfve hafva 
i sina gömmor", troligen meddela åt dem K. M. sådant 
uppdroge. Kändt är, hvilken högsint omhugsan konung Karl 



') Hennes skrifvelse härom till konsist. i Upsala 1647 refere- 
ras af Arckenlioltz I, 326, hvilken jeniväl redogör för hennes eget dyr- 
bara myntkabinett (särskildt beskr. i ett stort verk af Ilavercamp) 
samt öfriga konstsamlingar, äfvensora de öfver henne sjelf slagna me- 
daljer, I, 346. II, 323 f. 330 f. IV, 176 f. — Här ofvan i texten åbe- 
ropade förordningar finnas samlade i Dals öfvcrs. af Loccenius; jf. 
ock B. E. Hildebrand i Antiqv. Tidskr. I. 



XI personligen och hans rikskansler grefve Magnus Gabriel 
De la Gardie skänkt i fråga varande ärenden. 

Inflytelserna af alt detta läto icke vänta på sig. Fram- 
trädande å ena sidan i de rika samlingar af litterära samt 
konstnärliga och andra fornminnen, hvarmed rikets stormän, 
en De la Gardie, en P. Brahe m. fl., hastade att pryda 
sina slott, skönjas de, å den andra, i banbrytande verk af en 
Loccenius^ en Schaefferus, en Stiernhöök, en Ha- 
dorph, en Dahlberg, en Elias Brenner, hvars Thesau- 
rus Xummorum utkom i sin första upplaga 1691, o. a. 

Plakatet af 1666 uppräknar bland rörliga antiqviteter, 
som borde angifvas och tillvaratagas, äfven ..gammalt mynt". 
Detta inskärpes närmare i en reseinstruktion af 1676 för 
riksantiqvarieu Hadorph sålunda: „ Gammalt mynt eller an- 
nat tänkvärdt uti jorden funnit eller ock eljest af förnämt 
folk samladt och förvaradt", med tillägg: — „så förståen- 
des, att H. K. M. icke begärar något eganderne emot deras 
vilja afhända, utan att hvad sålunda till fäderneslandets 
tjenst meddeladt varder, skall hvarjom och enom igen lefve- 
reras eller betalas". 

Afsigterna voro, som vi se, de bästa. Men korttänkt 
nog fixerades snart derefter, genom ett n;yi;t allmänt plakat 
af 1684 V?; ersättningen för „hittemynt" och andra jord- 
fynd, med uppfriskande af ett uråldrigt stadgande i Lands- 
lagen, till endast Vs af värdet. Följden blef, att ».egan- 
derne", vid den ringa faran der bevisföringen för åklagaren 
var ytterst svår, esomoftast förbi kronan sökte sina af- 
nämare. 

Antydda misstag rättades ändtligeu, ett hälft sekel se- 
nare, då 1734 års lag införde bestämningen: „Löser konun- 
gen thet in, gifve fulla värdet och en åttonde del ther til". 
Först hädanefter började samlingarna i Antiqvitets Arkivet, 



såsom vederbörande embetsverk då mera kallades, och sedan 
till deras fördel många öfverlietliga erinringar utfärdats, 
många rättegångar anstalts, att något ymnigare öka sig 
jemväl genom inlemnade jordfynd, vanligen museernas läro- 
rikaste numrer. 

Särskildt tillvann sig i Sverige under frihetstiden den 
numismatiska forskningen lifligt deltagande. Medan, föl- 
jande El. Breuners spår, Keder, Ziervogel och Berch 
(f 1777) genom talrika skrifter belyste ämnets teoretiska sida, 
samt dess artistiska betydelse häfdades af den utmärkte medalj- 
gravören Hedlin ger och hans lärjunge Fehr man, grundla- 
des, i täflan med statens, betydliga privata myntkollektioner 
af v. Bromell, Er. Benzelius d. y.. Gr. Klasson Eålamb, 
Ehrenpreuss, K. G. Tessin (f 1770), m. fl. An mera ut- 
vecklade sig denna specielare, liksom alla öfriga grenar af 
fornkunskapen, efter det slutligen Antiqvitets Arkivets funk- 
tioner öfverlåtits med vidgade fullmagter till den 1786 ny- 
bildade Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademin. 

Finland förblef icke oberördt af de tendenser, hvilka 
sålunda i moderlandet gjorde sig gällande. Tidigt vardt 
Åbo Hofrätt ^) ett stamhåll för historisk-antiqvarisk lärdom. 
Eedan under dess första decennier utmärkte sig häri den 
rike och Ij^sande presidenten Jöns Kurck (1631 — 52) och 
vicepresidenten Olof Bure (1633 — 55), frände till Gustaf II 
Adolfs riksantiqvarie, samt af öfrige medlemmar assessoren 
Joh. Stiernhöök (1630 — 46), sedermera författare till det 
högtansedda arbetet De Jure Sveouum et Gothorum vetusto 
(XJps. 1672), och sekreteraren Joh. Axehjelm (1633). Den 
sistnämnde, hvilken såsom tecknare i ungdomen åtföljt Joh. 
Buraeus på resor i Sveriges skilda provinser, blef till 



*) Se W. G. Lagus, Åbo Hofr. Hist., passim. 



och med vid Autiqvitets Kollegiets inrättande befordrad till 
ledamot och slutligen till ordförande (1672) i det samma. 
Icke mindre ifrige och förfarne fornforskare voro, i en föl- 
jande tid, vicepresidenten (1701 — 21) Sven Lejonraarck 
från Uskela och hofrättsrådet Simon Lindheim, äfven han 
infödd Finne (f 1756). 

Beaktansvärda förtjenster inlade i dessa stycken vårt 
Presterskap. Den omförmälda rundskrifvelsen af 1666 angå- 
ende gamla monument och antiqviteter innebar härtill en 
ki*aftig uppfordran. Dessförinnan låter sig i bygderna blott 
undantagsvis något fornintresse spåra; såsom då El. Bren- 
ner förtäljer ^), att han „alt ifrån barndomen" (i Nykar- 
leby och Björneborgs skolor, 1654—62) „fattat ett särdeles 
behag" i samlande och undersökande af gamla mynt^, detta 
utan tvifvel var påverkadt af hans fader, kyrkoherden i 
Storkyro Isak Brenner^, fordom Messenii discipel i Ka- 
janeborg. 

Hvad för öfrigt åberopade cii-kulär vidgår, så främ- 
jades dess syftemål direkt genom de uppdrag af Antiqvitets 
Kollegiet, livilka bemälte El. Brenner åren 1671—72 ut- 
förde i Österbotten samt Abo, Tavastehus och Viborgs län. 
Ännu förvarar Stockholms kgl. bibliotek så väl en samling 
af hans på nämnda resa förfärdigade teckningar af minnes- 
märken ^) som åtskilliga antiqvariska relationer ^), samtidigt, 
åren 1667—74, uppsatta af pastorer i skilda finska k^T- 
kogäll. 

Sedan vidare sjelfva kyrkolagen af 1686 (kap. 26 § 6) 
antydt församlingarnas lärare att noga tillse och annotera 



') I ed. 1 tillegnan, samt ed. 2 företalet. 

*) Af Gottlund en del publicerad i Otava, eu annan del i af- 
bildn. förärade till univ. i H:fors. 

*) Utgifna af K. A. Bomansson i Suomi 1858, p. 117—148. 



6 

livad i templen eller ock i deras omnejder knude tjena „till 
de urgamla tiders iliågkommelse", skedde det till och med 
ganska vanligt, att stiftstyrelserna af en eller annan privat 
eller officiel anledning vädjade till undertydandes nit för 
fornliäfd. Så anmodade, på Scarins begäran, kapitulares i 
Borgå genom cirkulär 1726 pastorerne att efterspana manu- 
skript af Juustens biskopskrönika. Så infordrade 1749 samt 
yttermera 1752 samma myndighet så väl i Abo som i Borgå, 
för att tillmötesgå v. Stiernmans önskan, af vederbörande 
clerus underrättelser om „ minnesmärken, som i hvarje försam- 
ling kunna finnas", till främjande, heter det, af „vår egen 
landsorts lustre igenom upptecknande af det, som hittills 
kunnat ligga i mörker" — en appel, hvilken synnerligast 
från Abo stift erhöll ganska innehållsrika svar*^). 

Sällsynta voro icke heller de fall, då vårt presterskap 
till följd af emanerade K. M:ts, kanslikollegiets eller lands- 
höfdingarnes kungörelser rörande fornlemningar, jordfynd ^) 
o. d. admonerades om sakens fosterländska vigt och bety- 
delse. Ännu år 178<S ^^4 kringsände Borgå domkapitel eu 
sådan påminnelse i stiftet. 

För sin del blef landets Högskola icke till baka. Mi- 
kael Vexionius, hennes förste professor i historia, utgaf 
1650 i Abo en Descriptio Sveciae, Gothiae, Fenuingiae, 
der icke få rent antiqvariska detaljer behandlas. Om 
Stiernhöök, på en gång hofrättens och juridiska fakultetens 
prj^dnad, nämndes nyss. Teologen Petrus Bång, slutligen 
biskop i Viborg, svärmade, som mången lärd i Sverige på 
denna tid. för runstenar och lät i sin fantastiska Historia 



«) Utgifna af R. Hausen i F. Vet. Soc. Bidrag XXXVIII (1882) 
p. 109—234. 

'') Derom särskildt i ett följ. Lufte af dessa anteckningar. 



ecclesiastica (xVbo 1675) af bilda ett antal sädaiia, utan att 
dock lyckas väcka tycke för detta slags studium hos oss. 

Man kunde vänta att de liög-trafvande enkomier. livar- 
med från midten till slutet af 1600 talet så många unga 
författare vid högskolan illustrerat sina hembygder **), enkan- 
nerligen dessas mer eller mindre ärorika ålderdomsminnen 
ihågkommits. Så är likväl icke händelsen; de prisa lika 
stereotypiskt som hyperboliskt lokaliteternas sunda klimat 
och andra naturförmåner, men omnämna sällan, om ej för 
kuriositetens skull, en eller annan fornsak. — exempelvis 
den kittel, hvari Knut Posse tillredde ,,Viborgska smällen". 

Grundligare tagas spörsmålen i D. Juslenii förstlings- 
skrift Aboa vetus et uova, som utkom på det nya seklets 
första år. Väl är tonen alt ännu den omtyckta lokalpane- 
gyriska och innehållet öfvervägande statistiskt. Dock inströs 
redan åtskilliga antiqvariska notiser. Vare nog att påpeka 
de om Abo domkyrka och dess tillförene nära nog obeak- 
tade gamla monument, med hvilkas beskrifvande derefter 
månge gi^epo sig an, samt om stadens forna mynthus och 
egna mynt (efter Brenner). 

Ännu märkbarare framsteg, ja ett nytt skede i vår forn- 
forskning, betecknar Algot Scarins långvariga verksamhet 
vid högskolan. En lärjunge af 01. Celsius och Er. Ben- 
zelius d. y., befordrades han till historiarum professor i Åbo 
(sedermera tillika bibliotekarie) kort efter det Xystadska 
freden beröfvat Sverige dess stormagtsställuing, men, som 
en omedelbar följd deraf, all patriotismens sträfvan tagit en 
mera inåtvänd syftning. Hand i hand med arbetet för lan- 



*) Såsom Wargius 1643 och Julenius 1686 Österbotten, Kauthe- 
lius 1657 och Justander 1673 Åbo, Hasselgren 1662 och Alander 1677 
Åland, Lepus 1663 Nystad, Leander 1664 Lethala, Paulinus (sedan 
grefye Lillienstedt) 1678 Finland i allmänhet. Haveman 1694 Viborg. 



8 

(lets materiela upphjelpaude efter krigets liärjningar fram- 
trädde ett rastlöst bemödande att lära känua dess kultiir- 
miunen, af livad form och ålder de voro. 

S Carins tillgöranden liär vid lag, — redan af samtida 
vitsordade i de honom tilldelade hedersepiteten „vestgöta 
polyhistorn", „vår vidtfräjdade antiqvarins" (Kalm), „den 
grimdlärde författaren" (Gjörvell) o. d. — låta öfverskåda 
sig ur dubbel synpunkt. Till en början åsyftade han intet 
mindre än ett samlingsverk öfver hela Finlands fornhäfder, 
livilket, såsom vi läsa i en uppmuntrande kanslersskrifvelse 
af Arv. Horn 1726 22/^, skulle behandla „Monumenta vetera 
ecclesiae et historiae fennicae". 

Denna afsigt, i och för h vilken han underhöll en vid- 
sträckt brefvexling på Sverige och Finland — med Bi örn er. 
Nettelbladt, Dalin, Stiernman, Berch, Vargentin m. fl. 
— krympte dock så småningom i hop. Till sist återstod som 
dess residuum endast ett antal smärre dissertationer, om- 
fattande speciela kapitel, ömsom i den allmänt nordiska hi- 
storien (om Attila och Huunerne, om Varegerne, om Holm- 
gård — respondent Bilmark 1750), ömsom i den finska kyr- 
kohistorien, såsom rörande Juustens biskopskrönika, Peters- 
penningen, S:t Henrik (ett ännu läsvärdt arbete), Nådeudals 
kloster, Abo katedral (blott början, — resp. N. Tur din 
1748). Man måste beklaga, att i samtliga dessa af handlin- 
gar hjelpmedlen af sakliga minnesmärken i bredd med de 
skriftliga urkunderna så sparsamt anlitats. 

Till någon urskuld, och som bevis på de svårigheter, 
hvarmed inslående undersökningar ännu på denna tid voro 
förknippade, må anföras följande. Fullt erkännande bris- 
terna i nyssnämnda dissertation om Finlands vördnadsvärda 
domkyrka, företog sig Scarin (eller kanske hellre, under 
hans inseende, Tur din) några år senare en förnyad bear- 



9 

betning af ämnet, för livilket äfven konung Adolf Fredrik, 
vid sitt besök å orten 1752, yttrat intresse; och skulle deri 
bl. a. helgedomens kor-altaren och dyrbara monument nog- 
grant afbildas, — ty han lät gerna sina antiqvariska skrif- 
ter åtföljas af teckningar. Ända från 1752 tiD in på 60 
talet, befinnes han träget hafva andragit sitt önskningsmål 
än hos generalguvernören grefve Fr. v. Rosen, än hos kon- 
sistorium, än hos kansler, den koustälskande grefve K. G. 
Tessin, med begäran om en måttlig subvention^). Fagra 
löften gåfvos på alla håll, men det var också alt. Arbetets 
text, fyllande 17 j^tterst tätt skrifua ark, hade under tiden 
fulländats, men kunde vid den åldrige författarens död 
(1771), enligt Bilmark, som inköpte hans efterlemnade ma- 
nuskript och boksamling, icke mera återfinnas. 

Den andra sidan af Scarins förtjenster om våra auti- 
qviteter sammanhänger på det närmaste med uppkomsten 
af dessa skildringar öfver enskilda orter i landet, h vilka 



») Bref till Kosen 1752 Vg (tryckt i Sv. Merc. 1760 p. 18—24); 
dennes svar ^'/s? Qis.; 1754 ^Va kansli kollegiets bref; kanslers skrif- 
velse till Åbo 1754 7*; 1758 '7g bref till Berch, ms. — K:ni, som ofta 
både förr och senare fick utlåta sig i saken, yttrade redan 1755 '7io 
(i protokollet) med viss otålighet bl. a.: ,,Likväl förefaller den svå- 
righeten å ena sidan att här icke tinnes någon ritmästare, som med 
vederbörlig accuratesse kan slika monumenter aftaga, och å andra 
sidan åter är hvarken vid akademin eller hos auktoren någon fond 
att tillgå till en ritmästares införskrifvande och belönande; . . . för- 
säkrande emellertid att sjelfva disputationen, som är väl författad och 
innehåller kyrkans ålder, dess tid efter annan skedde tillbyggnader 
samt innanrede, så väl som de ännu förekommande gamla och nyare 
tiders märkvärdigheter, förtjenar den föreslagna omkostnaden, så myc- 
ket mera som jemväl arbeten och monumenter af mindre betydelse 
blifvit för detta på svenska sidan uppå publici bekostnad aftagna. 
Och skulle tyckas, att när ett justitieråd ifrån Danmark för något mer 
än ett år sedan aftecknat de samma, sådant jemväl här hos oss borde 
ske". — Bemälte justitieråd var den berömde Langebeck, om hvars 
besök i Åbo 1754 några bland de citerade brefven tala. 



10 

sedermera, icke utan lämpliga aumaniugar af kanslikolle- 
giet, ända .till seklets slut intogo ett så framstående rum i 
vår disputationslitteratur ^•'j. Betydligt lialtrikare än ofvan- 
för nämnda tidigare små försök i samma väg, lida dock de 
under hans inseende utkomna topografierna, icke annorlunda 
än dermed samtida och ännu långt senare lingvisters och etno- 
grafers skrifter, af ett hejdlöst etymologiserande i Rudbecks 
maner, ett jägtande att dymedelst, om möjligt, tränga upp 
till sjelfva urtiden, medan en närmare forntid och realmin- 
nenas vitnesbörd icke alltid så noga, som man kunde önska, 
beaktats. Det låter be\åsa sig, att många å de beskrifna 
orterna då redan gjorda fornfjiid samt derstädes ännu i dag 
befintliga fornlemningar undgått den lärda mannens och 



'") Hit höra dissertationerna af Scarin (& L. O. Hallborg) om 
Åland 1730; (& G. A. Hallenius) om Wirmo 1731, 38; (& J. Snellman) 
om Uleåborg 1734, 38; (& Eng. Rancken) om Nådendal 1744, 45: 
(& H. Forsius) om Helsingfors 1754, 57; — af Hassel (& M. Halle- 
nius) om Norrfinne 1732; (& Chr. Limnell) om Tavastland) 1748; — 
af Haartman (& P. Fortelius) om Björneborg 1732; — af Gadd om 
Satakimda 1749 (Sth. 1751); (& E. Carenius) om Hvittis 1759; (& L. 
Palander) om Kulsiala 17(37; om Nyland och Tavastehus län 1789; 
(& J. F. Bucht) om Hollola 1792; (& Ticcander) om Sysmä 1792; — 
af Kalm (& Gavander) om Sagu; (& E. Höckert) Nystad 1753; (& G. 
Calamnius) Kalajoki 1753; (& Kr. Salmenius) om Kalajoki 1754; (& E. 
Castréu) om Kajaneborgs län 1754; (& Jak. Chydenius) om G. Karleby 
1754; (& E. Cajanus) om Kronoby 1755; (& Kr. Herkepseus) om Hauho 
1756; (& S. A. Salovius) om Orihvesi 1757; (& K. Bergman) om Eke- 
näs 1760; (& H. H. Aspegren) om Pedersöre 1763; (& K. P. Borenius) 
om Somero 1774: (& G. R. Appelgren) om Paldamo 1775; (& J. Si- 
melius) om N. Österb. 1778; — af Bilmark (& Sv. Mellenius) om 
Raumo 1770, 72; (& P. Elmgren) om Nådendals kloster 1775; (& S. 
Porthan) om Kuopio 1775; (& II. Backman) om Lovisa 1776; (& A. 
Laurseus) om grafkapellen i Åbo domk. 1778; (& G. H. Törnroth) om 
altarena i d:o 1782; (& D. Backman) om Åland 1792; (& Mallen) om 
Lemland och Lumparland 1792; (Se G. Stolpe) om Åbo domk. 1800,01. 
— Ang. denna för Sverige och Finland egendomlige antiqvariska litte- 
ratur läsas lofordande reflexioner hos Arckenholtz I, 306. 



11 

lians respoudenters uppmärksamhet eller kanske icke an- 
sågos värda ett omnämnande. 

Af ung-efar enahanda art och beskaffenhet äro de orts- 
beskrifuiug-ar, för hvilka Gadd och K alm samt Bilmark pre- 
siderat. Dock framträder hos de två förstnämnde, såsom 
ock vanligen sjelfva titlarna på deras skrifter antj^da, ett 
förherskande, att ej säga uteslutande, praktiskt ekonomiskt 
syfte. Bilmark deremot kan i hela sitt mycket produktiva 
skriftställen, så i val af ämnen som i behandlingssätt, kal- 
las en descendent i rakt nedstigande led af Se ar in, hvars 
lärostol han äfven intog. Något mindre Eudbeckian till 
åsigter och -metod, är han icke derför mindi^e rik på lätt- 
vindiga hugskott och antaganden. 

Genom att vidare fortgå i inslagen rigtning skulle vår 
foruforskning ohjelpligen råkat på villospår. Det var godt, 
att hon i landet lyckats väcka ett visst deltagande för sina 
uppgifter, det var godt, att hon för egen räkning gjort be- 
kantskap åtminstone med ett flertal af de frågor och före- 
mål, som fålla under hennes utredning, men mer än be- 
tänkligt hade hon, ej så mycket af brist på källor, som af 
oförmåga att begagna dem. och dock åtrående mer stor- 
slagna resultat än de enkla fakta tillstadde, hemfallit åt 
fåfängan att på hypotesernas mark resa sin Babelsbj^ggnad. 

Porthan tillkommer äran att hafva förebygt vådorna 
af denna missrigtning. Det gick nästan oförmärkt och utan 
direkt polemik. Redan under Bilmarks kraftperiod och pa- 
rallelt med honom agnande sig åt bearbetande af inhemska 
ämnen, tillämpade han dervid, så att säga helt oreflekteradt, 
samma kritiska förfarande, han lärt under sitt fackstudium, 
den klassiska, särskildt den romerska filologin. Hvarje obe- 
visad sats, hvarje osofrad detalj aflägsnades — detta var 
den negativa sidan af hans metod, den positiva lAg i be- 



12 

mödaudet att samla och ordna alt brukbart material, äfven 
det obetydligaste. Mången gång uttryckte han sjelf fruktan 
för sin mikrologi, men universaliteten i hans lärda begäf- 
ning räddade derifrån. Så lades genom honom den grund, 
hvarpå arbetet i våra äldsta både kyrkliga och verldsliga 
häfder kunde fortskrida med trygga steg. 

Det var af vigt, att den nitiska och ansedda läraren 
icke blott i sina på latin .författade dissertationer utan ock 
i Åbo Tidningar, hvilka snart nästan helt och hållet besjä- 
lades af hans inflytande, vidhöll den strängt kritiska me- 
toden vid framställning af fosterländska ämueu. Derigenom 
uppfostrades allmänhetens omdöme, i synnerhet medan ett 
växande antal yngre medarbetare i bladet alt vidare inslog 
samma rigtning. Så bildades en historisk skola. Man hör 
honom stundom i sina förtroliga bref från seklets sista de- 
cennium, liksom till sin egen tröst, hänvisa på de lyckliga 
resultat, hvilka hans „miuutier'' medfört, och hvilka vore 
skönj eliga i hans mer framstående lärjungars uppfattning 
och behandling af historiska spörsmål. 

Hade sålunda våra urkundliga fornminnen omsider blif- 
vit föremål för en sant vetenskaplig utredning, så dröjde 
det deremot ännu länge, innan de sakliga, de egentliga anti- 
qviteterua, vunno tillbörlig uppmärksamhet. En del af lan- 
dets minnesmärken hade visserligen, åtminstone i förbigående, 
notei-ats, men i en sammanhangslös, snart kringströdd och 
svåråtkomlig partikel-litteratur. En annan del, ofta den 
värdefullaste, nämligen jordfynden, fick lagenligt icke ens 
stanna i landet, utan bortfördes, icke sällan i processväg, 
till museerna i Sverige. Bevarades derigenom åt kommande 
dagar mångt och mycket, som annars, under de oss ständigt 
hemsökande krigen, kunnat gå förloradt, så måste dock in- 



13 

tresset för vara inhemska fornlemning-ar under dylika för- 
hållanden försvag^as. 

Må man derför kalla det hittadt, att åtminstone en 
gren af fornstudiet, den num is ma tiska, jemförelsevis tidigt 
tog fäste vid högskolan. Här vilja vi blott förskottsvis an- 
tyda, att sagda faktum väsendtligen berodde på tillfällig- 
heten af enskilda föräringar och kännedomen om några i 
landet händelsevis qvarblifua jordfynd, äfvensom att till den 
i förstone helt obetydliga kollektionens successiva tillväxt 
ingalunda ett uteslutande antiqvariskt, utan jemväl, samt. 
särdeles med hänsyn till medaljerna och de antika mynten, 
ett allmännare historiskt eller derjemte artistiskt intresse 
medverkade. 

Altnog, de privata initiativen buro frukt. Vid univer- 
sitetet omtalas till en början vår „lilla myntsamling", för- 
varad i en låda i biblioteket, sedermera benämd „m3'nt- 
kabinettet", hvarmed vid tillfällen hvarjehanda andra forn- 
ting förenades, derpå ,,mynt-, medalj- och konstkabinettet", 
vidare „mynt-, medalj- och konstsamlingarna", hvarifrån 
emellertid det „ etnografiska museum" afskilts, samt slutligen 
„mynt- och medaljkabinettet" vid sidan af „historiskt-etno- 
grafiska museum" och „skulptursamliugen". Huru och på 
livad sätt den äfven af dessa titlar betecknade utvecklingen 
försiggått, derom skola efterföljande kapitel lemna en när- 
mare redogörelse. 



14 



n. 

Perioden 1640 — 1778. Vexionius. Brenner. Juslenius. Gåfvor af 

Tessin, Scarin, Myrin, Upsala universitet m. fl. Numismatiska skrifter 

af Brovallius, Clevberg och Bilmark. Vidare skänker. Antiqviteter 

samlade af Reinius. Arckenholtz' donation. 

Universitetets handlingar från dess första århnndrade 
innehålla, i likhet med den samtida akademiska litteraturen 
öfver hufvud, ytterst få upplysningar för vårt föreliggande 
ämne. Vexionius omförmäler visserligen i sin förbemälta i 
Abo 1650 utgifna Descriptio gamla svenska mynt, hvilka 
blifvit uppgräfda ur jorden och genom sina emblem gåfvo 
bevis, att Sveriges riksvapen redan ,.ante multa secula" ut- 
gjorts af tre kronor, men han tillägger „asservantur apud 
magnates nonnullos", således i privat ego. Att akademin 
icke ännu 1680 ^o/^ eller ens 1692 '^!^ var i besittning af 
dylika pretiosa, kan nogsamt slutas af då uppgjorda inven- 
tarier öfver hennes mycket anspråkslösa tiUhörigheter. 

I sjelfva verket hade, enligt rådande tidsåsigter, hög- 
skolan som sådan intet att beställa med numismatiska eller 
andra konst- och fornting, utan blott med den bokliga un- 
dervisningen. Annars skulle väl äfven hon på samma sätt 
ihågkommits, som då K. M. lät jemte skrifvelse af 1693 ^Vs 
tillställa domkapitlen ^i) sagda års jubelmedalj öfver litur- 
gins afskaflfande, „med nådig befallning att den samma på 
något säkert rum ... i godt förvar lägga". Nog utdelades, 
se vi af konsistorii protokoll 1693 ^Vv, vid högtidlig sam- 
mankomst i domkyrkans korskor, exemplar af minnespennin- 
gen äfven åt rektor och professorer, men blott för deras 
enskilda del. 

^^) Jf. M. J. Alopajus, Borgå gymn. lust. p. 272. 



15 

Emellertid hade El. Breuners Thesaurus Nummorum 
1691 sett dagen. Helsadt både i Sverige och i utlandet 
med största loford, väckte detta arbete beaktande älven i 
författarens hemland. Intet under, ty dess innehåll berörde 
i ett par afseenden Finland ganska direkt, såsom lemnande 
uppgifter icke mindre om ett högst märkligt fynd af arabi- 
ska, auglosachsiska och tyska medeltidsmynt i Uskela 1686, 
än om alla dittills kända i Åbo präglade mynt. Båda dessa 
notiser blefvo, synbarligen med stort nöje, refererade i Jus- 
lenii år 1700 utgifna dissertation Aboa vetus et nova, hvar- 
est till och med Åbo mynten kopieras, ehuru fijga artistiskt, 
på en bifogad tabell. 

Vid första ögonkastet kunde förmodas, att Juslenius 
haft tillgång till någon myntsamliug, vare sig privat eller 
akademin tillhörig, eftersom han afbildar äfven Gustaf I:s 
tvenne Abo ören af 1523 och 1524, hvilka icke förekomma 
i Brenuers Thesaurus, förr än i dess andra edition 1731. 
I denna sistnämnda befinnes dock den hänsigtliga plåten 
bära årtalet 1696. När vidare konsistorii protokoll 1708 
^Vii omförmäler, att biblioteket fått af Brenner i föräring 
emottaga ett exemplar af Thes. nummor. „ansenligen tillökt 
och förbättradt", så kan detta icke annorlunda förstås, än 
att Brenner efter hand till akademin insäudt de kopparstick, 
hvilka han med ledning af nytt material graverat som sup- 
plement till sitt berömda verk. Konsistorium kände sig, 
att döma af dess tacksägelsebref ^^^^ mycket smickradt af 
den celebre författarens sålunda ådagalagda patriotism. 



") Det lyder: „Den särdeles godhet och benägenhet som Hr. 
Assessoren behagat bevisa denna kgl. akademin, i det Hr. Assessoren 
det af sig tillförene till dess bibliotek förärade vidtberömde verk, nu 
så ansenligen tillökt och förbättradt hit återsändt hafver, jemte Ima- 
gine Politici Christiani, kan k:m ak. icke utan skyldig tacksamhet upp- 
taga och erkänna: skolandes ock icke underlåta något af det som det 



16 

Någon omedelbarare följd af dessa ansatser hann dock 
icke framträda, innan högskolans verksamhet för mer än 
ett decennium helt och hållet tillintetgjordes genom stora 
ofreden och „fuga prior", samt efter ,, restaurationen" 1722 
å nyo stördes genom kriget 1741—42 och „fuga posterior". 
Men väl förmärkes att uppfattningen af hennes ställning till 
alla vetandets och bildningens spörsmål under tiden blifvit 
en annan, mer praktiskt fosterländsk, att så säga. Våra 
inledande antydningar härom med häns}!! till foruforsknin- 
gen i gemen, och närmast under den Scarinska perioden, 
bestyrkas till fullo äfven från det specielare myutstudiets 
sida. 

Som ett framsteg måste onekligen anses, att nu mera 
vid högskolan äfven början till en numismatisk kollektion 
gjordes, skedde det ock helt småningom samt hellre på grund 
af tillfälligheter, än af klarare iusedt behof. Skulle fråga 
väckts om inköp af någon redan färdig till och med mindre 
samling, så är det ganska visst, att svaret utfallit lika gen- 
sträfvigt och af böjande, som de upsaliensiske kollegernes ^^) 
i dylikt mål 1733. Skänker deremot hvarken kunde eller 
ville man visa till baka. 

Endast sådana voro till en början och länge framåt 
alla de förvärf, hvarigenom myntsamlingen i Åbo uppväxte. 
Det veterligen första utgjorde den medalj, hvilken Upsala 
universitet 1747 lät pregla med anledning af kronprinsen 
sedermera konuna* Adolf Fredriks derstädes åtagfna kausle- 



Hr. Assessoren till beröm och tjenst utse kan; stannar fördenskull 
i trogen önskan till Hr. Assessorens och dess förnäma omvårdnads 
långliga välmåga, att ock denna ort af en så namnkunnig patriot sig 
länge fägna kunde och förblifver" etc. 

") Jf Liden, Benzeliernes brefv. p. 133. Dock uppges af Götlin 
(Num. Cuf. p. 4), att Upsala akad. redan 1694 egde 354 mynt, deribl. 
11 grek., 258 romerska och 3 arabiska. 



17 

riat (Berch p. 299, 15; Hildebr. II, 90, 12). Ett exemplar 
deraf tillstäldes samma år -•^/y, genom grefve K. G. Tes- 
sius försorg-, den af honom i egenskap af kansler patro- 
cinerade finska högskolan. 

Nästa gåfva egde ett ojemförligt större vetenskapligt 
värde. Derom läses i protokollet 1749 ^Vio: „Prof. Se ar in 
framgaf 11 st. nrgamla arabiska silfver myntesorter med 
berättelse att prof. C 1 e v b e r g them samma til bibliotheket 
förährat, hvilket med tacksamhet npptogs'^ De mynt, om 
livilka här är fråga, hade ursprungligen ingått i förenämnda 
Uskela fynd 1686 och blefvo framdeles beskrifna af gifvaren. 

Efter åter 2 års mellantid kom den i ordningen tredje 
skänken, gjord, enligt konsistorii protokoll och tacksägelse- 
bref 1751 Vo? af krigsfiskalen W. Myr in, bestående af ,,rara 
myntsorter" (förutom „ vackra böcker"). En förteckning med- 
följde, hvilkeu omnämnes ännu vid bibliotekets inventering 
1777, men derefter gått förlorad, hvarför gåfvans storlek 
och innehåU icke kunna närmare angifvas. 

Under hela det följande decenniet 1760 — 69 veta käl- 
lorna icke af flera än 5 till samlingen inkomna nya numrer. 
Dessa voro medaljer, hvilka i Sverige präglats dels öfver 
Upsala universitets kanslerer grefvarne Ehi-enpreus (1759, 
B. 344, 54; H. 141) och Höpken (B. 346, 67; H. 223, 3) 
samt dennes efterträdare, kronprinsen sedermera konung 
Gustaf III (1764, B. 314, 3; H. 142, 6), dels med anledning 
af samma kronprins' uppnådda myndigålder (1761, B. 304, 
37; H. 106, 34), dels till posthumt minne af Åbo akademis 
grundläggning (B. 127, 16; H. 257, 7). Då den sistnämnda 
medaljen, graverad af Hedlinger redan 1733, icke förr än 
1765 ingick i akademins ego, och det som gåfva af enskild 
person, vår framdeles så fräjdade matematiker A. J. Lexell, 

2 



18 

så kan häraf slutas, att den numismatiska åhågan lios oss 
ännu ej var särdeles liflig ^^). 

Vissa omständigheter verkade dock redan något mera 
manande härutinnan. Så var den nyssnämuda medaljen E li- 
re n p r e u s, i och för sig ett memento, hurusom vid Upsala 
universitet genom hans ifrån och frikostighet inom kort tid 
ett ansenligt myntkabinett uppstått och föreläsningar enkom 
deröfver liöllos (af Ziervogel). Sådant kunde blott egga 
till täflan. 

Äfven i Abo öppnades utsigter åt samma håll. Den be- 
römde Helsingforsaren Joh. Arckenholtz fann sig nämligen? 
i betraktande af „de stora föi-läuiugar, som akademierna i 
Sverige verkligen åtnjuta", uppfordrad att genom testamente 
af 1768 Vio för sitt hemlands högskola anslå, jemte stipen- 
dier, största delen af sina vetenskapliga och konstsamlingar, 
deribland äfven en myntkollektion, — sålunda uppfyllande ett 
redan 1754 åt sin gamle vän Scarin gifvet löfte. Det töf- 
vade dock ännu ett tiotal år, innan sjelfva öfverlåtelsen skedde. 

Också några mer teoretiska impulser kunna spåras. 
Redan 1745 hade Brovallius (respond. C ar lin g) i en 
dissertation' beskrifvit och afbildat ett i Tammela funnet 
romerskt mynt (en Sabina) samt inledningsvis utbredt sig 
öfver myntningskonsten i äldre tider. Afhandlingen, till sin 
speciela del ganska brukbar, innehåller väl för öfrigt, sär- 
skildt livad de svenska mynten före Gustaf I angår, endast 
trivialiteter, hopplockade ur Brenner, Keder och Er- 
Benzeiius, men bidrog säkert på sin tid att framhäfva 



") Eget nog blef dock denna medalj deu första, för bvilken 
pengar utgåfvos, ty som det Lexellska exemplaret 1777 vid invente- 
ringen frän bibliotekarien Ilyllén icke kunde återfinnas och han icke 
uppfylde sitt löfte att godtgöra förlusten, lät akad. år 1787 i Sth. 
genom Clevberg (Edelcrantz) inköpa ett nytt exemplar. 



19 

ämnet. Deu hör i alla fall till de tidigaste monografierna 
öfver lokala myntfyud. 

Tio år senare skref vår framstående orientalist C. A. 
C le v berg- (respond. Lnndbeck) en dissertation ,,De 
Nummis arabicis in Patria repertis". Han stälde sin upp- 
gift ganska högt, eller att undersöka: ,.quid inde lucis histo- 
riae. cum . orientis, ecclesiasticae vel politicae vel litterariae, 
tum patriae, quin et chronologiae aut geographiae accedat". 
Af detta arbete, om hvars författare Tychsen fäller omdömet 
,,interpretis partes ex asse explevit", har dock ty värr en- 
dast första partikeln utkommit, innehållande beskrifniug af 
ett Antiqvitets Kollegiet i Stockholm tillhörigt arabiskt mynt 
(det äldsta då ännu i vesterlanden kända) från hedschrans år 
79 = 698, 9. Följande partiklar skulle sysselsätta sig med de 
ofvannämnda i Åbo akademi förvarade och till Uskela fyndet 
hörande arabiska dirhemen. Att samtliga dessa varit Sama- 
uider sjiies framgå af vissa förskottsvis meddelade legender, 
äfvensom af den vid dissertationen fogade planchen, på 
hvilken äfven ett af dem af bildas, — om ock af Clevberg, 
genom namnförvexling, kalladt en Abbasid. Nederst på 
planchen läses ,,I. H. S. sculps.", hvarmed sannolikt be- 
tecknas akademins ,,pitscher- och kopparstickare" Johan 
Henrik Seeliger, om hvilken stundom i handlingarna 
talas 15). 

Dernäst framlade äfven Bilmark (respond. Paul in) 
1769 en liten skrift „De Nummis quibusdam antiquis in Fin- 
landia nuperius repertis". Väl var han ännu blott 3 år 



") Kanslersbr. 1750 »Vj samt protok. ITöO "/^ § 19, V^ § 6, 
1752 "/„ Vii, 1753 V2 § 3, 1754 "/^^ etc. Jf. Pipping, Om Boktrycke- 
riet i Finl., i F. Vet. S:s Acta T. VI p. 149, VIII, 2 p. 254. — Af 
Clevberg skall Antiqvitets Arkivet ega en handskrifven förklaring öfver 
93 dirhemer, enl. Tornberg, Numi Cufici p. LXXVIII. 



20 

förut ^^) en stor skeptiker beträffande möjligheten att ut- 
ransaka våra fbrnhäfder, alldeustiind. menade han, landets 
hedniska minnesmärken af dess första apostlar sannolikt 
förstörts eller bortförts samt „quod ad nummos attinet, qui 
ex visceribus terrae apud nos interdum effodiuntm-, atque 
peregrinam indolem vel arabicam vel britannicam luculenter 
produut, ex illis uil fere (!), quod ad antiquitatem gentis 
nostrae illustrandam pertiueat, colligi potest, quum dubium 
valde sit, an maj öres uostri, vel Gothi etiam per has öras 
domum reversi, vel aliae denique gentes eosdem secum attu- 
lerint". Nu deremot framhålles vältaligt betydelsen af ett 
i Nousis gjordt myntfynd, h varur han egde 12 stycken, alla, 
såvidt prägeln kunde urskiljas, vesterländska, de flesta an- 
glosachsiska. 

Beskrifningen är klanderfri, men kostliga de slutsatser, 
hvilka, för att öka ämnets vigt, dragas af sjelfva fyndet. 
Det låter ännu åtminstone icke alldeles orimligt, då han 
förmodar, att pjeserna hört till en skatt, hvilken Erik den 
helige, vid återresan till Sverige torde lemuat åt den tro- 
ligen i Nousis bosatte biskopen S:t Henrik för att användas 
vid Finlands omvändelse. Men författaren går än längre 
och menar sig till och med kunna beräkna, det hela skat- 
tens ursprungliga penningevärde varit omkring 20,000 riks- 
daler, — „quo subsidio non solum aedes sacras tunc ex- 
struere, sed alias quoque res praeclaras efficere potuit" (! !). 

Vi känna icke, om egaren lemuat dessa så märkliga 
reliker ifrån sig. Men visst är att, sedan ändtligen vid aka- 
demin en samling förefans, denna, såsom i dylika fall plä- 
gar ske, började utöfva en tilltagande dragningskraft. Kring 



^*) Se hans diss. De caussis defectuum quibus laborat hist. fenn. 
1766, p. 15. 



21 

den lilla i bibliotekslokalen förvarade myntkollektionen som 
medelpunkt hopade sig efter hand äfven hvarjehanda andra 
konstföremål och autiqviteter. 

Ja, sedan staten år 1743 delvis förbättrats, vågade 
man till och med det dittills oerhörda att någon gång in- 
köpa slika ting, exempelvis förtjente landsmäns, helst dock 
kanslerers och prokanslerers porträtt. I protokollen från 
denna tid är ofta fråga derora, synnerligast efter det Sca- 
rin 1747 tillträdt bibliotekarie befattningen; 1760 kunde 
Hiilphers i sin finska resa uppräkna icke fäiTe än 15 
sådana i biblioteket, förutom dem, hvilka hängde i konsistorii 
sessionssal. 

På andra minnesmärken af hvad slag som helst ville 
patres icke kasta bort pengar, men emottogo gerna hvad 
som skänktes. För gåfvor af antiqviteter stå antecknade 
biskop Me nu an der 1766 och kapellanen I sr. Eeinius 
i Laihela 1770. Den sistnämndes föräring, Imlken kan 
sägas ha utgjort den egentliga grundplåten för universite- 
tets historiskt etnografiska museum, tyckes, att döma af 
tacksägelsebrefvet ^'^), varit af ganska stort värde. För- 
teckning medfjljde väl, men har icke kunnat återfinnas. 

Under åren 1770—78 ökade sig myntgåfvorna betyd- 
ligt — ja, genom ofvanuämnda Ai^ckenholtzska donations 



") 1770 Vs? uppsatt af M. Calonius, lyder: „Genom stud. Joh. 
Kreander har K:m akad. erhållit de flera ålderdomsminnesmärken, 
som i Österbotten på särskilda order blifvit igenfunne och dem Hr 
Komministern behagat k:m tillsända för att uti kgl. akademins bi- 
bliot. förvaras. Denna föräring utgör ett hedrande bevis af Tit. be- 
römvärda uppmärksamhet öfver forntidens häfder och af Tit. oför- 
trutne nit att till så väl fäderneslandets antiqviteters upplysning, som 
till kgl. akademins förmån och prydnad medelst dess samlingars ökande 
bidraga. K:m har derföre icke kunnat underlåta" att uttrycka sin 
erkänsla och bedja Tit. yttermera uppmärksamma de antiqviteter, som 
deri orten kunna uppspanas. — Mennander gaf ett par antika byster. 



22 

effektiva förvärf äuda derliäu, att måuge först i och med 
denua datera vårt uiiniismatiska kabiuets egeutliga uppkomst. 
Vi liafva bland medaljerna att som de anmärkningsvärdaste 
inregistrera följande 5, nämligen: af kanslirådet, slutligen 
rikskansleren, baron Fr. Sparre 1, den han låtit slå vid 
sin morbroder, Abo akademis kansler grefve K. G. Tessins 
begrafning (B. 346, 63 ; H. 166, 13) och, jemte en vidlyftigt 
förbindlig tacksskrifvelse med anledning af akademins öf- 
ver denne hållna parentation, öfversände att förvaras i hen- 
nes j.kabinett" — hvilket namn nu förekommer för första 
gången i kousistorii protokoll 1770 *^U § 9; ^f fältmarskal- 
ken grefve A. E h r e n s v ä r d 2 olika af honom under pom- 
merska kriget slagna, men sedermera indragna och nedsmälta 
tapperhets-jetouer ^^)\ af Upsala universitet 1 öfver dess 
kansler grefve K. Eudenschöld (B. 347, 70; H. 203. 1); 
samt af professor A. J. Lexell 1 öfver Vetenskapsakade- 
mins i S:t Petersburg 50 års jubileum 1776. 



") I en förteckning af 1796 skrifver Porthan om dessa jetoner: 
1 ^Kriget i Pommern, jfr Berch p. 304 N:o 36. Nb på denna stär 
FÄDERNESLAND. Skänkt af fältmarsk. gr. Aug. Ehrensvärd, 
som lät slå den i Stralsund, såsom kommenderande general att utdelas 
åt tappre soldater", samt 2: „Dito. FÖR FÄDERNESLANDET. 
En runsten jemte några träd; bredvid ligger en värja. På frånsidan: 
HEDERLIGE SÅR. Skänkt af Hr fältm. gr. Ehrensvärd, som i 
Stralsund låtit slå den samma för att utdelas åt förtjente soldater- 
Men anledning af deröfver förmärkt missnöje hos de då styrande, lät 
han indraga och hopsmälta dessa pg:r. Den senare omnämnes alldeles 
icke hos Hr Berch, som jemväl angående den förra har en orätt giss- 
ning. Jfr. pag. 303 och 304, n:o 35 och 36". — Dessa notiser afvika 
icke blott från Berchs, utan äfven från Hildebrands (p. 175) beskrif- 
ningar. De torde dock vara pålitliga, ty Porthan, som vid akademin 
parenterat öfver Ehrensvärd, hade på ort och ställe så mycket lättare 
tillgång till säkra uppgifter, som Ehrensvärd bodde i grauskapet (Saa- 
ris i Virmo) samt, enligt egen anteckning, räknade till sina närmaste 
vänner i Åbo landshöfdingen Kr. Rappe och med. prof. Joh. Haartmau. 



23 

Hvad särskildt beträffar Arckeulioltz'. efter hans 
död (1777 1- c) genom Fredenlieim insända donation, så 
sakna vi tj- värr bestämda nppgifter om dess olika poster. 
Hans testamente finnes till och med flera gånger dels af- 
skrifvet dels refereradt i universitetets handlingar, dock all- 
tid med tomrum för siffror, hvilka han ärnat men underlåtit 
att ifylla ^^). I detta skick är det ock tryckt bland våra 
stipendiförfattningar, och lyda de oss här intresserande. mo- 
menten sålunda: 

„§ 14. Vid deras (böckernas) afsändande till Abo 
följer ett fyrkantigt Cabinet med mässings beslag, uti livil- 
ket finnes öfver . . . stycken gamla romerska medaljer i brons, 
och koppar, från Julii Caesaris tid till och med kejsar Ho- 
norius, samt . . . stycken sådane original medaljer i silfver, med 
dertill hörande kronologiska förteckning; såsom ock... stycken 
grekiska mynt i brons jemte den rara och af mig för äkta 
ansedda Aristotelis medalj, tillika med den sällsynta och 
förmenta K. Attilas guldpenning, kallad Patella Iridis eller 
Kegenbogen-Schlusslein ; tillika med ett litet guldmynt af 
kejsar Justinianus; och ändtehgen... stj-ckeu större och min- 
dre så kallade Bracteater eller Blechmilntz". 

„Kännare af dylike rariteter i vårt land blifva strax 
varse, att dessa små samlingar äro nog ofullkomliga hvar 
i sin art; men så kunna de till en början och i brist af 
mera gifva något ljus om den gamla numismatiken. Till den 
ändan bilägges en särskild låda öfver . . . stycken diipletter 
af romerska mynten, af dem de brukbaraste kunna sättas 



**) Eul. J. Tengström, Örat in Mem. Porthan (p. 58) : „praeter 
propter DL numismata antiquiora praesertim romana". Detta antal 
uppger äfven Wallenius i en handskrift af 1819 ^V' (se nedan), men 
tillägger: „samt 354 st. med tunnt tennfolium öfverdragne vaxaftryck 
af likaledes antika mynt". — Testamentets original tinnes ej. 



24 

hvar och eu i siu orduiDg, eller ock vid tillfälle emot an- 
dra utbytas". 

„Förutan det ' föregående sändes tillika ett annat Ca- 
binet, som innehåller en del af professor Lipperts i Dresden 
Dactyliothek, och består af 500 stycken sköna aftryck utaf 
de gamles äkta Kärnastenar, Gemmae och Camayeux kallade. 
Af dessa senare finnes ock i Mynt-cabinettet 25 originaler, 
änskönt icke utaf det finaste arbetet". 

„Jemte detta följer ock ett mitt portrait med spegel- 
glas före, måladt år 1731 i Paris uti pastel eller torra fär- 
ger, utaf hr hofinteudenten Lundberg, och bilägges derhos 
sjelfva plåten af mitt i koppar stuckne portrait, som hr De 
Marées, född i Stockholm och hofråd uti Churfurstens i Bayern 
tjenst, målade i Cassel år 1753". 

Föräringens ankomst till Åbo tillkännagafs i konsi- 
storium 1778 20/g genom Porthan. Rörande dess numisma- 
tiska beståndsdel innehåller det i ärendet förda protokol- 
let bl. a.: 

„Öfver alt detta har icke någon förteckning medföljt, 
utan har professoren tagit den utväg att jemföra dessa sam- 
lingar med sjelfva den skriftliga donationen, hvarvid pro- 
fessoren funnit att i myntcabinettet åtminstone ett guldmjiit 
eller s. k. Patella Iridis saknas, och att ibland de original- 
gemmae, som enligt testamentet böra vara till antalet 25, 
två stycken ej finnas;" samt slutligen: 

„För öfrigt förbehöll sig professoren att, så snart han 
hunnit genomse och bringa i ordning dessa samlingar, hvilka 
i öppna lådor och mycken oreda hit ankommit, få framdeles 
om deras beskaffenhet och dervid förefallande omständighe- 
ter afgifva en nogare berättelse". 



25 



III. 



Perioden 1778—1804. Porthans verksamhet som prefekt för mynt- 
kabinettet. Föräringar af Freclenheim, Schiirer m. fl. Porthans 
katalog af 1796. lians numismatiska korrespondens. Gåfva 
och bref från rikskanslern Sparre, Medalj öfver Porthan. 
Inköp, äfven af hela samlingar. Anslag. 

Efter sistaiiförda protokollsiitdrag innehålla universi- 
tetets akter på flera år intet om dess myntsamliug". Denna 
tystnad antyder likväl mindre, att de källor totalt sinat, 
Iivarur samlingen dittills emottagit sina tillskott, än att till- 
börliga anmälanden försummats. Sådant kunde nog väntas 
af erkeslarfven Se ha Ib er g, som 1778—79 var bibliote- 
karie. Men äfven hans efterträdare A. N. C 1 e v b e r g (Edel- 
crantz) faller här vid lag under samma dom. Sedan lian 
nämligen vid ständiga besök och litterära framgångar i 
Stockholm fattat tycke för lifvet der, glömde han ofta sina 
åligganden i Abo, särdeles efter att 1783 ha för andra upp- 
drags skull benådats med permission, som successivt för- 
längdes ända till 1794, då han för alltid skildes från oss. 

Lyckligtvis blef Porthan engagerad i saken. Han 
var så redan förut i egenskap af bibliotekarie intill slutet 
af 1778, men derefter och såsom professor i romerska litte- 
raturen, dels genom sitt löfte att ordna den Arckenholtzska, 
mest af antika mynt bestående kollektionen, dels genom 
tidtals förnyadt åtagande att bestrida Clevbergs tjenst ^o), 
dels och förnämligast genom sin varma nitälskan för den 
fosterländska fornforskningens och akademins förkofrau i 



'^^) Se i min skrift Kellgrens Finska Lefnadsminnen kap. om 
Clevberg (Edelcrantz) sid. 286, slutet. 



26 

livarje afseende. Sålunda vände man sig- småningom att i 
honom se den egentliga stödjepelaren för, om ej grundläg- 
gareu af, vårt myntkabinett. 

Fördenskull säger ock J. Tengström i sitt minnes- 
tal, vid uppräknande af lians förtjenster, bl. a. (p. 56): 
„Testatur eaudem ejus propensam in nos mentem Numo- 
phylacium, quod jam ejus maximam partem curis instruc- 
tum atque adornatum tenet academia nostra . . .; in quo non 
modo academiae sumtibus nonuumquam conquisitis augmen- 
tis, verum etiam, et potiori ex parte, tam suis quam aliorum 
appositis donis amplificando, et ad regulas artis ordinando, 
eximio et alacri studio versatus est". 

Icke desto mindre synes äfven han af en eller annan 
orsak ända till 1785 hafva låtit inrättningen sköta sig sjelf, 
så godt det gick. Men börjandes från detta år, då han i 
konsistorium {22/9 § 10, 11) framhöll den oordning, hvari 
biblioteket råkat, och fortsättningsvis alt till hans eget sista, 
äro akademins protokoll åter esomoftast inne på numisma- 
tiska angelägenheter, vanligen väckta eller anmälda af honom. 
Man kan, af skäl som nedanför skola skönjas, livad Por- 
than rörer, dela följande öfversigt i tvenne skiften, sträc- 
kande sig det första intill 1796, det andra från detta år 
till 1804. 

Hvad som efter Porthans förnyade inskridande främst 
faller i ögonen, är mindre att föräringarnas storlek, än att 
äfven deras antal tillväxte. Må vara, att detta skett förnäm- 
ligast, såsom T e n g s t r ö m (p. 58) låter förstå, genom hans 
„iudefessis studiis et commendationibus, ne dicam prensa- 
tionibus", så röjer sig dock häri äfven ett hos allmänheten 
stigande deltagande. Af bevarade protokoll och andra an- 
teckningar ådagalägges, att akademins samling under nu 



27 

förevarande tidsskede på sagda sätt redan ihågkommits 
från de mest olika liåll. 

Så lemnades (1785—95) skänker: af Upsala universitets 
konsistorium (medaljerna öfver dess kanslerer grefve G. F. 
Creutz och hans efterträdare, sedermera konung- Gustaf I V Adolf; 
jf. H. 213, 3; II, 231, 1), äfvensom af dervarande Finska 
nation (medalj öfver dess inspektor Tornb. Bergman; jf. H. 
208, 1); samt vidare: af Borgarståndets vid riksdagen 1789 
kansli (H. II, 192, 73); af Stockholms Borgerskap (H. II, 
192, 74); af di^ Blad; af enkefru U. F. Bremer; af 
kanslirådet A. N. E d e 1 c r a n t z ; af slutligen öfverhofinten- 
denten K. Fr. F r e d e n h e i m ; af pastor J. G a d d ; af bi- 
bliotekarien G j ö r v e 1 1 ; af enkeb iskopinnan H a a r t m a n ; 
af professoren G. E. H a a r t m a n ; af professoren K. N. 
Hellenius; af kaptenen P. K alm (en Sten Stures riks- 
daler 1512; Br. p. 43; B. 39; H. 8); af baron G. Kothen; 
af kandidaten A. E. Martin; af prosten, sedermera bisko- 
pen K. G. Nordin (44 „gamla svenska mynt-'); af bruks- 
patron Pasch i Norrköping; af professoren H. G. Por- 
than; af sekreteraren S c h Ii r e r i Neapel; af kansler baron 
K. S p a r r e ; af revisionssekreteraren Fr. v. T r o i 1 ; af ma- 
gister G. Tihleman. 

Bland dessa föräringar, — livartill kunde läggas ett 
antal värdefulla, äldre och nyare numismatiska-i) samt anti- 
qvariska skrifter, skänkta företrädesvis af baron K. S p a r r e, 
J. E. Berch, K. Fr. Fredeuheim, Pir an es i i Eom 
och J. H. Liden, — voro särskildt de genom Freden- 
heim erhållna anmärkningsvärda. Liksom sin fader, erke- 
biskop Men nan der, nitisk att på alla sätt främja aka- 
demins nytta och anseende, hade han så väl under sina 



*') Jf. Porthan, Hist. Bibi. aboens. § 33. 



28 

resor förmedlat ofvannämnda gåfvor af svenska resideuten 
Piranesi. i Eom och kousulatsekreteraren Schiirer i 
Neapel (392 antika mynt), som för egen del gång efter 
annan insändt skänker, bl. a. 78 medaljer i silfver och brons 
samt „särskilda stampar rörande drottning Kristina". Ty 
värr saknas angående besagda stampar närmare uppgifter 
(i prot. 1790 ^/ii § 18), men de hörde utan tvifvel till svi- 
ter, hvilka drottningen sjelf låtit gravera i Rom, eller voro 
åtminstone efterbildningar af dessa 22). 

Näst allmänhetens tillfälliga bidrag och Porthaus 
omhugsan kommo äfveu andra omständigheter den numis- 
matiska forskningen hos oss till bistånd, B r o v a 1 1 i i, C 1 e v- 
bergs och Bilmarks ofvannämnda skrifter efterföljdes i 
Upsala af Au ri vi 11 ii för sin tid mycket förtjenstfulla 
dissertation ,,De Numis arabicis in Sviogothia repertis" (1775) 
samt denna åter af Adlerbeths 1786 hållna och 1789 
utgifna Inträdestal i V. H. A. Akademin, — en samman- 
ställning, hvilken genom sin populära och anslående form 
väsendtligt bidrog att i vidsträckta kretsar stadga öfver- 
tygelsen om vigten och värdet af denna del af forukun- 
skapeu. 

Man erinrades härom ännu närmare, då V. H. A. Aka- 
demin, på grund af § 9 i hennes statuter, — åläggande att 
„författa en fullständig beskrifniug på de mynt, medaljer 
. . ., som finnas i Sverige, vare sig i konungens eller akade- 
miernas förvar, med dertill lämpliga anmärkningar och ut- 
läggningar", — hos konsistorium i Abo lånade (se prot. 
1789 10/3 § 4) de af Clevberg till vårt bibliotek förärade 
arabiska mynt, hvilkas beskrifning han icke hunnit slutföra. 



") Jf. B. E. Hildebrand, Sveriges o. Sv. Konungahusets Minnesp. 
I. (1874), 301 not **, och här ofvan n. I. 



29 

Uppdraget rörande ej mindre de sistnämnda, än de 
762 (enlig-t Tornberg*: 783 dirhemer och 4 dinarer) an- 
dra då för tiden i kongl. kabinettet befintliga knfiska myn- 
ten var, på Adlerbeths förord, lemnadt åt den kunnige 
orientalisten, docenten P. Malmström från Upsala; och 
borde han desto helke fijrmodas skola med besked verk- 
ställa det, som han samma år befordrades till linguarum 
professor i Abo. Må dock anmärkas att deraf vardt intet. 
Lika lat som intrigant, begagnade han endast tillfället att 
år efter år (t. o. m. då han var rektor) aflägsna sig till 
Stockholm i och för „orduandet af K. M:s österländska sam- 
lingar", samt fick äfven 1795 anställning derstädes, sam- 
tidigt med det docenten G. T ih lem an från Abo nämndes 
till riksantikvarie. Båda dessa herrar voro dock så slarfvige, 
att kongl. myntkabinettet, när det 1803 inventerades till 
Hallenberg ^^), befans i den grufligaste oordning. Lyck- 
ligtvis hade de akademin i Abo tillhöriga mynten, antag- 
ligen på Porthans erinran, dessförinnan blifvit till henne 
återstälda. 

Vi annotera såsom ett godt omen för vårt myntkabi- 
nett, att till dess behof allaredan till och med direkta ut- 
gifter om en eller annan riksdaler ur fiscus vedervågades. 
Exempelvis: till inköp 1787 af Hedlingers förkomna 
medalj öfver akademins stiftelse, samt 1792 af åtskilliga 
icke närmare angifna gamla svenska mynt, hörande till „Ve- 
sterås fyndet"; ja 1795 utanorduades på en gång hela 50 
riksdaler i och för beställning af minnespenningar, som kunde 
erhållas från kongl. Myntet. Såsom sitt ombud i Stockholm 
vid dylika transaktioner begagnade vanligen Porthan, se- 



") Se hans Berätt. om Kgl. Mynt Cab. Sth. 1804, sid 3, 249, 
257 f. — Om Malmström se ock Tornberg, Numi cufici p. LXXIX 
samt i V. H. A. Ak. Handl., Del 21 sid. 70. 



30 

dan medlet af 90 talet, en särdeles förfaren numismatisk 
samlare, stadsfysikern dr Anders Blad från Vasa. 

Att man hos oss nog önskade gå framåt i dessa ange- 
lägenheter synes för öfrigt äfven deraf att, då 1793, efter 
grefve K. A. Wachtmeisters val och utnämning till 
kansler, fråga om ett nytt hus för akademin först väcktes, 
en särskild lokal deri bl. a. för myntsamlingen stäldes in 
petto 2*)^ — samt i sinom- tid äfven kom till stånd. 

I synnerhet från och efter 1796 egnade Porthan, 
ehuru ifrigt upptagen af andra vetenskapliga arbeten, myc- 
ken tid åt akademins i hans vård ex nobili officio gångna 
myntkollektion. Konsistorii protokoll för 1796 ^s/g innehålla 
i § 7 härom nedanstående: 

»Professor Porthan förmälte, att som den ganska 
ringa början af en liten myntsamling, som genom tillfälliga 
föräringar uppkommit, sedermera småningom genom flera 
benägna skänker hunnit tillväxa till den betydlighet, att 
professoren tyckt skäl vara att tänka ej mindre på dess i 
ordning ställande och behöriga förtecknande, än ytterligare 
sorgfålliga formerande (till hvilken ände k:m jemväl, på sätt 
protokollet utvisar, sistförlidet år om våren på professorens 
anmälan beviljat en summa af 50 riksdaler): Så har pro- 
fessoren dels under sin vistelse i Stockholm, dels och genom 
en pålitlig kommissionär derstädes, hr doktor Blad, upp- 
handlat åtskilliga äldre mynt ocli skådepenningar, när läm- 
pelige tillfällen sig yppat, och derhos begynt att öfver hela 
samlingen författa vederbörliga kataloger, i hvilka ej alle- 



") Se prot. 1793 ^Viu och i registraturet brefvet af samma dag, 
uppsatt af Poitlian, som klagar att under då rådande förhållanden 
„sådant alt [samlingarna] måste merendels i professorernes privata 
hus, både med stor våda för denna publika egendom, ocli ej ringa 
olägenhet vid nytjandet, förvaras". 



31 

nast myuteu i kronologisk ordniug- blifvit upptagna, utan 
ock silfrets vigl och, dA de blifvit köpte, deras pris äro bi- 
fogade, samt, då de blifvit skänkte, gifvarenas namn anteck- 
nade, undantagande dem professoren sjelf förärat, vid livilka 
hvarken namn eller pris var utfördt". 

„Af dessa kataloger inlemnade nu professoren att vid 
konsistorii protokoll förvaras den första delen, innehållande 
förteckning på de i akademins myntsaraling befintelige sven- 
ska Medaljer och Jetoner, korteligen upptagne, med anvis- 
ning på hr kanslirådet och riddaren Berchs beskrifuing 
öfver Svenska Mjiit och Skådepenningar, då de hos honom 
linuas, och ordeuteligen beskrifna, då de äro nyare, eller 
af honom fijrbigångne, vägande 16474 lod i silfver; för hvilka 
akademin betalt blott 30 riksdaler 40 skil. och alt det öf- 
rige till skänks erhållit". 

„Och lofvade professoren att likaledes efter hand in- 
lemna dylika förteckningar: 

2: o) öfver svenska gångbara mynt från äldre tider 
intill den närvarande; 

3:o) öfver de få utländska skådepenningar, som aka- 
demin härtills till skänks bekommit; 

4:o) öfver andra rikens gångbara mynt och 

5:o) öfver den vackra samling af grekiska och romer- 
ska mynt, livaraf akademin förmedelst framl. hr hofrådet 
A'rckenholtz's, hr öfverintendenten och riddaren Fre- 
denheims samt hr sekreteraren Sch ur ers benägna fri- 
kostighet är egare, hvilken sista dels i ordning ställande 
dock ännu fordrade längre tids möda". 

„Ofvannämnde förteckning, som här intogs, var åtföl- 
jande lydelse ^s) " 



'") Altför vidlyftig att in extenso meddelas, må dock förteck- 
ningen liäi" excerperas. N 1. Katarina Jagellonica, jf. Berch p. 70, 2. 



32 

Huru vida Porthan före sin död liuunit fullända alla 
här omförmälda kataloger, kan nu mera icke med säkerhet 
afgöras. Så mycket är dock visst, att T en g ström, den 
egentlige utredningsmannen af den hädangångne älskade 
lärarens bo och litterära qvarlåtenskap, vid konsistorii session 
1804 21/^2 (§ 14) aflemnat en funnen förteckning öfver mjiit- 
kabinettet, hvilken öfverfördes till biblioteket. Med det 
sistnämnda blef den sannolikt ett rof för lågorna vid Åbo 
brand. 

Emellertid vitsorda j em väl många andra intyg med 
livad nit Porthan fullföljde sitt åtagna ganska arbetsdryga 
värf. Vi tillägga, att detta hans föredöme äfveu verkade 
indirekt såsom eggelse till den håg att samla inslående 
konst- och fornsaker, — synnerligast minnespenningar, — 
hvilken liktidigt gör sig märkbar hos de bildade å orten. 
Både hans enskilda brefvexling och våra akademiska käll- 



mea af 9 stoil. [jf. Hildebr. p, 41, 15]; N:o 2—10: Giist. II Adolf, jf. 
B. 85, 1. 86, 6. 87, 9. 10. 101, 66, 67. 105, 82. 107, 91. 121; N:o 11—15: 
Kristina, jf. B. 127, 16. 128, 20, 22. 132, 36 (gjuten, af 11 el. 12 storl., 
samt d:o af 8 storl. slagen); N:o 16 — 21: Karl Gustaf, jf. B. 149, 4. 
150, 8. 152, 19, 20. 153, 21. 158, 4; N:o 22—27: Karl XI, jf. B. 165, 8. 
11. 167, 17. 18. 178, 68. 193, 3; N:o 28—33: Karl XII, jf. B. 205, 16. 
209, 32. 219, 80. 239, 171. 172. 240, 180; N:o 34—35: Ulr. Eleonora, 
jf. B. 271, 9. 273, 19; N:o 36—38: Fredrik I, jf. B. 275, 2. 276, 6. 
286, 57; N:o 39—46: Adolf Fredrik, jf. B. 299, 15. 301, 23. [N:o 41 
et 42 se ofvan n. 18]. 304, 37. 306, 47. 307, 50. 308, 54; N:o 47—58: 
Gustaf III, jf. B. 314, 3. 7. [forts. jf. Hildebr. 167, 37. 173, 46. 182, 60. 
213, 116. 211, 113. 209, 109. 192, 74. 202, 94. 204, 99. 95]; N:o 59— 
60: Gust. II Adolf [jf. H. 231, 1. 232 2]; N:o 61 Gust. II Adolf af 
Hartmans jetonlängd, jf. B. 327; N:o 62 — 76: Privatorum skådepen- 
ningar, Ehrenpreus, jf. B. 344, 54; Tessiu, jf. B. 346, 3; v. Höpken, 
jf. B. 346, 67; Rudenschöld, jf. B. 347, 70; Creutz [jf. H. 213. 3]; 
Alströmmer, jf. B. 354, 108; Bergman [jf. H. 208, 1 & 2]; M. Strö- 
nier [jf. II. 161]; Joli. Hisinger [jf. H. 225]; Georg Stjernhjelm [jf. 
H. 35]; J. II. Liden [jf. H. 231]; Sam. Troilius [jf. H. 147]: J. K. 
Kellgren [jf. H, 237, 1]. 



33 

skrifter lemna i autydt afseende tillförlitliga notiser, livaraf 
några, sä minutiösa de ställvis äro, här nedanför intagas. 

Bland annat skrifver han redan 1794 1712 tillfälligt- 
vis till C a 1 o n i u s, som då vistades i Stockholm säsom leda- 
mot i Högsta Domstolen: ,,Af Alopaeus inväxlade jag en 
Eiksdaler af vår nuvarande Kungs. Hvilken stympare har 
med den stämpelns smidande vanhedrat svenska prägelns ära? 
Till på köpet stå der bokstäfverna O. L., så att en okun- 
nig kunde tro, att vår döde, så utmärkt snälle L j u n g b e r- 
g e r gjort den usla stämpeln, som är försmädeligt att tänka, 
om ock kronologin ej skulle strida deremot". 

Ett par år senare börjar hans korrespondens med den 
frånvarande lärda kollegan alt oftare innehålla dylika de- 
taljer. ,,Plägar Bror", frågar han 1796 "^^U, „nånsin råka 
dr Blad? Om så händer, helsa honom mycket och berätta, 
att jag af en lustig händelse ifrån Tavastland erhållit Stam- 
pen till en jetton öfver riksföreståndaren Sten Sture d. y., 
hvaraf jag bifogar ett aftryck. Medaljörens namn är väl 
ej utsatt, men jemförelsen med en jetton öfver samma riks- 
föreståndare, hörande till Hedlingerska sviten öfver svenska 
konungarne, öfvertygar mig, att den är af samme store 
mästare; dock är emellan begge någon åtskilnad (förutom 
det att Hedlingers namn ej är utsatt, såsom i den rätta 
jettonen). Fråga huru han vill förklara denna sak? Månne 
min stamp (som verkel. ej sjiies vara alldeles färdig?) blif- 
vit af mästaren casserad, och en annan i stället förfärdigad ? 
Eller livad skall man derom döma? Ansigtet är alldeles det 
samma, som på den rätta jettoneu, men i ridd. märket etc. 
märkes skilnad. Denna stamp har en trädgårdsmästare, 
hemma ifrån Stockholm, haft med sig och för 1 rdr pant- 
satt hos en sockenskolmästare i Hauho, som efter trädgårds- 
mästarens återresa var högel, förlägen med hans pant, och 

3 



34 

ausåg för en välg-erning, att han mot dess aflemnande åter- 
fick sin riksdaler 20)" 

I sammanhang härmed kan annoteras, att Calonius 
äfven för egen del egnat ett dylikt numismatiskt spörsmål 
liflig uppmärksamhet. I ett till honom stäldt bref 1796 27. g 
säger sig nämligen Porthan hafva afsändt till Stockholm 
,,den Bror tillhöriga Estampen öfver vS:t Katarinas förlof- 
ning med Frälsaren, om hvilken emellan Bror och F r e d e n- 
Jieim varit tvist, på det att den må bli slntel. debatterad, 
ty han har ändteligen velat se den". Väl kunna vi för 
tillfället hvarken redogöra för berörde stamps vidare öden 
eller närmare beskaifenhet, men förmoda mindre, att den 
hänfört sig till svenska S:t Katarina (S:t Brigittas dotter), 
först 1479 kanoniserad, än till någondera af de tvenne ut- 
ländska helgonen af samma namn, helst Abo domkyika re- 
dan 1370 egde ett S:t Katarinas altare med underlydande 
prebenden. 

En annan gång, 1796 ^e/^^ finna vi honom geuom Ca- 
lonius ha bestält hos vår landsman E. Cainberg, som 
arbetade i målareakademin i Stockholm, icke fårre än 2 
dussin af „ Kungens medaljong", — troligen i gipsaf tryck, 
— ty „åtskillige bekante här hafva bedt mig skaöa dem 
den". De ankomna exemplaren beskrifvas i hans bref 1796 
i'/io sålunda: „Konuugen är förestäld med alldeles samma 
coiifure som på dem, hvilka jag förra gången [hösten 1795] 
erhöll; utan ringaste ändring äro de aftryckte i samma form. 
Hade coiffuren blifvit moderniserad, så hade ingen tvifvel 



**) Metallaftryck af förevarande stamp torde icke funnits. Åt- 
minstone hafva sådana saknats i de samlingar, på grund af hvilka 
Berch (p. 322) och Hildebrand (p. 8, 1) uppsatt sina beskrifningar. 



35 

varit, det de i alla afseendeii öfvergått Buglins arbete, 
som ej heller nu kan dermed jeraföras"' '^'). 

Än vidare läses i hans bref sporadiskt : 1797 -'7-: ,,Med 
förra posten hade jag den fägnaden att erhålla . . . asken 
med de af Fredenheim skänkta mynten;" ^y,; „Freden- 
heim lär, för att skona stamparne, måst taga sina medaljer 
i bly 28): jag vet att vederbörande ej gerna gå in på att 
stämpla dem i koppar, man vägrade mig det på Myntet, 
och ville nytja silfver;" 'Vt: „Var gunstig och sänd bilagde 
bref till dr Blad, som åter haft besvär att förskatfa vår 
myntsamling en vacker tillökning;" ^Vs: »Mycken tacksä- 
gelse för mynten! De voro ganska kärkomna. Jag håller 
nu just på att sätta vårt lilla kabinett i ordning". 

1798 22/^^: „Plägar Bror råka dr Blad? Huru skola 
vi employera den present som f. d. rikskanslern Sparre 
gjort oss af stamparne till de af gr. Tessin påkostade 
medaljer och jettouer; fråga Blad till råd derom? De äro 
deponerade på Myntet. Om de bli der qvar, så kan knapt 
sägas att vi ega dem; tagas de hit öfver, så äro de här 
onyttige: om man ej vill säga, att de kunna öfversändas, 
då man vill låta nytja dem. En del skola ock vara sön- 
driga. Såsom ett monument kunna de i alla fall tjena" (jf. 
nedan p. 37); 1799 ^2/12: ?;I stället för honorarium har Bo- 
realiska Nationen haft det infallet att regalera mig med 
en medalj ; den är gjord af Enhörning, men hvarken för 
bildens likhet eller arbetets fägring prisvärd, hvaremot den 



") Afses här en vanlig medalj, lärer man böra tänka på den 
af 1792, som slogs med anledn. af Gust. IV Adolfs utropande till kon- 
ung och var graverad af Enhörning (se Hildebr. 233, 4). I sådant 
fall är Buglins namn ett addendum till uppgifterna om den vid samma 
tillfälle i utlandet präglade medaljen hos Hildebr. 233, 3. 

-*) Om drottn. Kristinas medaljer jf. prot. 1797 "/g. 



36 

prismedalj han till Finska Hushållningssälskapets behof för- 
färdigat, är väl arbetad" (jf. p. 39); ^Vi-i: »Härnäst skall 
jag ytterligare öfversända pengar till några medaljers in- 
lösande, om hvilken kommission jag anmodat dr Rut- 
ström" (jf. p. 39). 

Jemte Calonius plägade i enahanda ärenden åtskil- 
liga andra bland Porthans Stockholmska bekante anlitas. 
Väl ega vi ingen direkt lemning från hans i det föregående 
påpekade korrespondens med Fredenheim, Blad och 
Rutström. Man vet dock, att den sistnämnde, icke min- 
dre än Blad, var en ifrig myntsamlare, samt att han, lik- 
som Fredenheim. sedan sin anställning i Åbo varmt 
tillgifven dervarande akademi, ofta på andra sidan hafvet 
utförde uppdrag för dess vetenskapliga inrättningar. Der- 
emot kunna ur Porthans sakrika brefvexling med Hal- 
lenberg och Gjörvell några specialiteter för vårt ämne 
till godo göras. 

Såsom kändt, trycktes den arabiska texten till H al- 
lenbergs „Collectio Nummorum Cuflcorum" i Abo, der 
bättre typer funnos att tillgå än i Sverige. Porthan, 
som genom våra yngre orientalister (förnämligast Fat t en- 
bor g) ombesörjt korrekturet samt flitigt derom inberättat 
i bref till utgifvaren (1800 ^V.,, •'Vt, ^Vs, 'Vu, Vi2)r fick 
framdeles anledning att begära och uppbära en atertjenst. 
Man fann i trakten af Abo några kufiska mynt. Öfversäu- 
dande dessa med skrifvelse 1802 '-^Va till Halleuberg att 
dechiftreras, hade han någon tid derefter (Vs) nöjet betyga 
sin erkänsla med underrättelse, att han ,,lagt den gunstigt 
meddelade förklaringen till Förteckningen öfver akademins 
myntkabinett för att tjena dess tillkommande föreståndare, 
af hvilka större delen lära i denna litteraturgreu blifva lika- 
dane idioter som jag, till nödig hjelp". 



37 

Af intresse äro jemväl hans skrifvelser samma år (1802) 
till så väl Hal len berg- som i synnerhet till Gjörvell, 
dels angående en vid gräfning* å akademins nya tomt på- 
träffad betydlig skatt af svenska silfvermynt, dels rörande 
den minnespenning, hvilken högskolan sjelf lät prägla i och 
f()r det festliga tillfälle, då grnndstenen till hennes stora 
nybyggnad nedlades (1802 '^^'-). Dock synas fullständigare 
redogörelser om bada dessa notabla händelser lämpligen spa- 
ras till efterföljande häften af denna skrift. 

Ofvauberörde, liksom öfver hufvud alla af Porthan 
gjorda privata meddelanden från liögskolau, stå vanligen i 
förklarande ömsesidighet till hennes liktidiga ofticiela hand- 
lingar. För vårt närvarande ändamål synes likväl nog att 
nr de senare upptaga endast ett eller annat märkligare par- 
allelställe till föregående excerpter. 

Nämnda gåfva från rikskanslern S p a r r e (p. 35) at- 
fUjdes af ett till ^\bo akademis prokausler och professorer 
stäldt längre bref, dagtecknadt Åkeröö 1798 ^**/^. Upply- 
sande i sak, förtjenar det dessutom såsom karakteristiskt 
för mannen och hans egendomliga skrifsätt att läsas i sitt 
sammanhang. Det lyder: 

„Framledne Hans Exc. Hr Riksrådet m. m. Grefve 
Karl G u s t a f T e s s i n, min Moderbroder, lät. som bekant 
är, prägla flera jettoner, dels honom sjelf dels andra rörande, 
dels och föreställande skjämtsamma ämnen. Sammantagna, 
tjena de, att visa åtminstone ett snille, hvars eld och mun- 
terhet bibehöllo sig, nnder de vigtigaste och mest bryd- 
samma värf. Både dessa jettoner, och den, som slagen öf- 
ver Sal. H. Exices död, har jag åstuudat bereda det bästa 
förvarings rum åt, hos den Akademie, hvars vård utgjorde den 
afledne Herrens angenämsta giöromål och omsorger, hvilcka 
ömnogt belöntes af henne med känslor tillbakars för honom. 



38 

som icke slutade sig- med haus bortgång-, enär de bj^g-de 
voro på det värde, hon altid behagat sättja på Sal. Hans 
Ex:ces kärlek för vetenskaper, för vitterhet och fria kon- 
ster '^ 

„Jag tager mig derföre härmedelst den frihet tillägna 
Kongl. Akademien i Åbo hela den samling af stämplar till 
dessa jettoner och minnespenningar, såsom dess ägendom. 
sådan som jag den, enligt härhos bilagda förteckning'-^). 
låtit i Kongl. Myntet i Stockholm för dess räkning ned- 
sättja". 

;,Mig bör icke dölja, hur särdeles angenämt det äfven 
vaiit för mig, att ock härutinnan till möte gå Herr Öfver- 
intendentens och Eiddareus Fredenheims mig bet3^gade 
önskan, i afseende på den inbördes tillgifvenhet, som under 
gemensamt bemödande för Kongl. Åbo Akademies bästa, för- 



^') Lydde som följer: „Tessinska Jettoustämplar: 47 
[enl. Berch] Bildstämpel N. Tessin med revers: Recti et Candidi Dec; 
56 Tessinska lejonet i sköld, Coustanter et Sinoere, med revers: Jet- 
ton de M:r le Comte de Tessin i en krans; 57 Jetton de M:r le Comte 
de Tessin, med revers: Mutare vel Timere sperno ; 58 Bildstämpel Carol. 
Gust. Tessin Com. et R. Sv. Senator med följande revers, nml.: Constan- 
ter et Sincere, nedanföre Suura Cuique ; 59 Arctos ubique scopos ; 60 
Requie redivivus; 62 D. 5. Oct. 1761 En Cirkel som gjordt sin ring; 
63 Superis gråtas et imis; 64 Carol. Gust. Tessin et Ulrica Ludov. Sparre 
Conjuges 1752, med revers: Concordes egimus annos; 65 C. G. Tessin 
ägare til Penningby och Clasdorp etc. med revers : U. Lovis. Sparre 
ägare til Sandby etc; 108 Invigt H. C. R. och Riddaren Ahlströmer 
etc. med revers: Til hembygdens fördel; 196 Jetton de Mad:lle La 
Comtesse Brig. Christ. Sparre 1760, med revers: La vertu me fixe; 
197 O Poules en voyant vos traits et vos appas, med revers: Quel 
est le coq qui ne chanteroit pas; 200 Den gjärna sofvande Annika 
Lars Dotter, med revers: Lagom, en vagga och ris 1744. — Af före- 
nämnde stämplar äro ätskillige spruckne och satte. Förenämnde 24 
Jettonstämplar äro till Kongl. Myntet inlemnade att förvaras. Stock- 
holm den 21 augusti 1798, Olof Lidiiu". — Då medaljerna voro 14, 
synes att antalet 24 anger åt- och frånsidor, af hvilka senare således 
4 saknades. 



39 

baut Hans Sal. Hr Fader, den all vördnad värde framhue 
Ärckje Biskopen Herr Dr Meunander med Sal. H:s Ex. 
cell:ce Hr Grefve T ess in, liksom den sedermera förbundit 
Sonen med mig-, under en ny mindre lung- tid, uti det värck, 
jag- uyl:n lämnadt. Med enahanda nöye nyttjar jag- tillfäl- 
let här .yppas för mig, att hembära Kongl. Akademien någ-ot, 
ehuru svagt, vedermäle af den utmärkta aktning- och kär- 
lek, hvarmed jag oaf brutit finnas skall Högvördige etc. — 
Hörsamme Tjenare Frie dr. Spar re, Sveriges R. Cantzler". 

Konsistorii häraf förranledda beslut innehöll, enligt 
dess prot. 1798 ^/c, § 2, det „skulle akademins i Stockholm 
varande kommissiouär, sekreteraren Olof S u n d e 1 1, genom 
bref anmodas att af en del utaf nämnde jettoner, sådana uml. 
som i akademins myntsamling förut icke finnas, efter af rektor 
skeende uppgift, låta å Kongl. Myntet i silfver på fisci rec- 
toris bekostnad aftrycka exemplar, och dem sedan jemte 
alla ofvaunämnde stämplar till akademin öfverstyra". Oför- 
utsedda mellankommanden gjorde dock, att de äskade af- 
trycken, — ett af hvarje jeton, — först i slutet af föl- 
jande år (se prot. 1799 20/^2 § 3), och sedan Rutström 
tagit saken om hand, kunde effektueras. Äfveu stamparne 
insändes, och fiugo jemte andra dylika sin plats i kabi- 
nettet 30). 

Vidkommande minnespenningen öfver Porthan sjelf 
må, för att komplettera hans egen korta notis här of van 
(p. 30), ur konsistorii protokoll 1799 1^12 § 9 tilläggas: 



*") Ännu i ett inventerings protokoll af 1829 "/9 läses under 
N:o 57: „En låda innehållande 24 af riksr. Fr. Sparre till U:tet förärade 
Stampar till medaljer och spelpenningar förmältes vara depo- 
nerad i U:tets aerarium". Hvart de öfriga tagit vägen, är mig obekant, 
men rigtig är notisen hos Hildebrand 166, 12 rörande medaljen D. 5 
Oct. 1761 att ^Frånsidans stamp förvaras i U:tets Histor. Museum i 
Helsingfors'-. 



40 

,,Rektor anmälte, att sedan Borealiska Natiou härstädes till 
betygande .af sin tacksamhet och erkänsla mot dess förtjente 
inspektor professoren Porthan, låtit öfver bemälte in- 
spektor slå en medalj, så hade Nation af samma medalj till 
rektor inlemnat ett exemplar i silfver, att bland akademins 
samling-ar förvaras". Hänvisande till en på annat ställe ^i) 
i ämnet lemnad fullständigare redogörelse, erinra vi dock 
att ungdomens val af just detta slags hedersbevisning för 
sin vördade lärare förnämligast motiverades af hans förtjen- 
ster som vårdare af akademins numismatiska samling. 

Främjad af föreståndarens omsorger, fortgick tillväxten 
i kabinettet oafbrutet. Utom förberörde och upprepade gåf- 
vor af F r e d e n h e i m, S p a r r e, Blad och Borealiska na- 
tionsföreniugen, inkommo sådana under nu förevarande tids- 
skede äfven från konsistorium i Upsala (medaljen öfver dess 
kansler, hertigen af Södermanland; H. II, 279), frånFabriks- 
societeten (H. II, 241), från majoren baron Säck, från ma- 
joren Reutercrona, från kansler grefve K. A. Wacht- 
meister med bref 1803 7.5 (den jeton han „sjelf vann" vid 
tornerspelet i Sth. 1777, — jf. H. II, 168, — samt dylika 
af 1799 och 1800), ocli troligen många i de akademiska 
handlingarna utelemnade. 

Samtidigt visar sig tillökningen genom inköp ganska 
ansenlig. Man känner knapt mer igen vårt hushållsaktiga 
konsistorium, då det för slika ändamål befinnes åter och 
åter öppna än sin s. k. besparingskassa, än liscus rectoris. 
De särskilda posterna stego visserligen, såsom räkenska- 
perna från 1796 och följande år ange, endast tOl något tio- 
tal, högst ett hälft hundra riksdaler för gången^ — bortsedt 
från kostnaden för ofvannämnda minnespenning af 1802, 



»1) Se i Strödda Blad II, 29 f. 



41 

hvilken, såsom föranledd af högskolans nybyg-gnadsföretag-. 
bestreds ur de till detta ändamål anslagna medlen, — men 
märkas bör, att de utgåfvos trots en mängd andra konkur- 
rerande beliof. Var det en hedersskuld att låta afprägla 
de skänkta stämplarne af drottning Kristinas och Tessins 
medaljer, så skyddes dock icke heller den frivilligare inlö- 
sen af tillfälligtvis öfverkomna enskilda pjeser eller till och 
med hela kollektioner. 

De nyss antydda privata myntsamlingarna, hvilkas 
förekomst i och för sig förtjenar påpekas, voro veterligen 
åtminstone tveune. Ur den ena, tillhörig löjtnant Brelin^ 
blefvo, på hans hembjudan och Port hans förslag, enligt 
förteckning (se prot. 1798 ^4 § 9 samt ^Vs § 2), 27 styc- 
ken för ett pris af 30 rdr 7 sk. med akademins kabinett in- 
förlifvade ^~). Den andra utgjorde en sorglig rest af ett 
ursprungligen vida större antal, hvilket dåvarande skolrek- 
tor N. Tur din i Åbo, redan på Scarins tid en ifrig 
fornforskare, under mödor och försakelser sammanbragt. Den 
gamle mannens vanartige söner tilläto sig dock deri så 
starka ingrepp ^^), att han såg sig nödsakad föryttra åter- 
stoden till akademin. Inköpspriset beräknades (se prot. 1799 
Vi § 2) efter värdet af inalles 80 lod silfver, men specifi- 
kationen af de skilda numren har gått förlorad. 

Vid högskolans mycket begränsade inkomster måste dy- 
lika extra utgifter ofta åstadkomma förlägenhet. Men man 



") Man kan ej annat än förvånas öfver det låga priset, ty sam- 
lingen innehöll, utom ett Karl XII:s i guld samt smärre mynt från Gu- 
staf I — Kristina, ganska värderika medaljer rörande Karl XI — hert. 
Karl, äfvensom enskilda personer (Elvius, Nyström, Dahlberg, Bellman). 

*^) Porthan skref om honom till Calonius 1798 Va bl- a.: „bägge 
hans söner hafva ej allenast esomoftast plundrat sin far i löndom, utan 
ock stundom med våld, åtm. hot, tvungit honom att ge sig pg:r, så att 
af gubbens myntkabinett ej mycket lärer vara i behåll". 



42 

uppskattade redan syftet såsom ett af de fullt berättigade. 
Också ljusnade utsigterna småningom : en stillsam och i sitt 
enskilda lif j^tterst husliållsaktig mans frikostighet var dertill 
främsta orsak. Bilmarks efterlemnade testamentariska 
disposition satte nämligen konsistorium 1803 i tillfälle (se 
prot. iVe § 8 och 29/g § 3) att af derui^ inflytande årlig 
räutevinst om 900 rdr banko använda ända till 600 för bi- 
bliotekets och resten för öfriga vetenskapliga samlingars ge- 
mensamma behof. Denna anordning bestämdes med kanslers 
bifall att gälla för 6 år, börjandes från 1804, efter hvilkas 
utgång „fördelningen biblioteket och de andra inrättningarna 
emellan, efter sig då företeende omständigheter, komme att 
jemkas". — Ödesdigra voro i sanning de tilldragelser, hvilka 
innan denna termiuus ad quem öfvergingo så akademin som 
hela landet. 

Såsom allmänt resultat af Porthans här ofvau i 
detalj skildrade verksamhet qvarstår, att akademins från eu 
nästan omärklig början uppväxta myntsamling vunnit an- 
seende af en för hennes vetenskapliga uppgifter erforderlig 
inrättning. Ur sådan synpunkt väcktes, enligt livad vi sett. 
redan 1793 fråga om att åt högskolans numismatiska kabi- 
nett bereda ett eget, från biblioteket afskildt förvarings- 
rum; ett decennium senare blef jemväl behofvet af stabilt 
anslag för samma inrättning erkändt. En icke aflägsen 
framtid skulle åt båda dessa önskningsmål bringa en upp- 
fyllelse utöfver all förväntan. 



43 



IV. 

Perioden 1804—1827. Wallenius prefekt. Kriget 1808. Grefve van Such- 
telen och universitetet. Ny stat 1811. Akademisiia minnespenningar. 
Inköp af Nescher o. a. Walleuii berättelse 1819. Blads 
samling inlöses. Gäfvor. Ny lokal för myntkabi- 
nettet. Åbo brand. 

Efter Port ha US död (1804 ^^/r^) och vid det redaii 
nämnda tillfälle (se p. 32), då den bland hans qvarlåten- 
skap funna förteckning-eu öfver akademins „M3'ut- och Me- 
daljekabiuett" inlemnades, beslöt konsistorium, enligt proto- 
kollet: ..Denna katalog- skulle tillställas bibliotekarien, hvil- 
ken komme att hafva värden å dessa samlingar tills sär- 
skildt rum för dem blefve att tillgå. Imedlertid som nödigt 
ansågs att dessa samlingar, såsnart väderleken i nästa vår 
det kunde tillåta, måtte behörigen inventeras, så uppdrogs 
detta göromål åt rektor och professoren Franzén''. Bi- 
bliotekarie var på denna tid, eller åren 1802—1807, Joh. 
Bonsdorff, h vilken dock h varken för bok- eller m^-ntsam- 
liugen särdeles intresserade sig. Af okända skäl fördröjdes 
den beramade förrättningen icke blott till „nästa vår" men 
ännu ett helt år derutöfver, då äfven förrättningsmännen 
voro andre än de först utsedde. 

Ändtligen förekom ärendet åter i konsistorium 1806 
^Vö § 17: hvarvid »Professor Wallenius gaf tillkänna, 
det professoren jemte bibliotekarien Bonsdorff börjat 
genomgå akademins myntkabinett medelst jemförande af 
de deri befintliga mynt och medaljer med de öfver dem 
förut uppgjorda förteckningar, men att professoren der- 
vid funnit en eller annan af de i samma förteckningar 
upptagne pjeser för det närvarande saknas i samlingen, 
och att åter andra tillkommit, som icke ännu voro förteck- 



44 

nade, samt att så vida de flesta lådor hittills icke blifvit så 
inrättade, " att mynten och medaljerna ens kunnat ordentli- 
gen placeras och g-anska många pjeser dessutom ännu voro 
oexaminerade, någon fullständig inventering icke på annat 
sätt kunde ske, än att mynten och medaljerna först range- 
ras och ånyo dels förtecknas, dels beskrifvas, hvarom, på 
konsistorii anmodan, professoren Wallenius, i den mån 
tid och tillfälle småningom medgåfve, åtog sig att besörja. 
Och skulle kabinettet äfven under tiden förblifva under pro- 
fessorens vård och tillsyn, samt inventeringen för denna 
gång blott så vida fullföljas, att de till hands varande för- 
teckningar jemföras med kabinettet och hvad som till äf- 
ventyrs kan saknas, annoteras, hvarom sed^n i konsistorium 
skall anmälas". 

Summan af detta långdragna beslut blef den, att ka- 
binettet helt oförtänkt kom under AV all en i i spira, men 
hvad protokollet för öfrigt innehöll;, det trängdes af om- 
ständigheterna väl icke alldeles i glömska, men modifiera- 
des af dem till väsendtligaste delar. De 22 år den nye, i 
många stycken lika nyck- som insigtsfulle prefekten innehade 
sin befattning, höra nämligen till de händelserikaste och be- 
tydelsefullaste i det iinska universitetets annaler. 

Till en början förelupo kabinettets små angelägenhe- 
ter efter vanligheten. Än namnes någon myntgåfva, såsom 
af uumismatikern Fr. Silfver stolpe den medalj han lå- 
tit slå öfver sin hustru (H. p. 243); än inregistreras mynt- 
köp, såsom, för modiga 99 rdr G sk. b:ko, 91 stycken från 
en auktion i Stockholm, — vid sådana tillfällen man plä- 
gade passa på (prot. 1805 ^Via, 1806 ^^12); än underhand- 
las om inlösen af någon utbjuden samling, såsom löjtnant 
Jägerskjölds i Åbo (prot. 1807 ^Vi)? <^- s. v. Icke säl- 
lan faller talet och bekymret på akademins så långsamt 



45 

fortskridaude nybyg-g^nad. der bättre trefnad för hennes skilda 
inrättningar otåligt väntades. 

Men en ny tid bröt in med 1808. Krigets askor mul- 
rade. I sjelfva landets hufvud- och universitetsstad resi- 
derade frän slutet af mars den kärfve grefve Buxhoevden- 
Ryska flaggan hissades den 8 maj öfver Sveaborgs vallar. 
Mannen, som både i synlig och osynlig måtto åstadkommit 
detta, fick nu tid att infinna sig, äfven han, i Abo. Med 
J. P. van 8 u c h t e 1 e u s ankomst öppnades der en hel rad 
af artigheter, man ville nästan säga en ny belägring, hvars 
hufvudföremål var högskolan. 

Syntes något egnadt att vinna den lärda korporatio- 
nen, visst var det Suchtelens personliga egenskaper. 
Sjelf högtbildad som vetenskapsidkare, bibliognost och sam- 
lare af mynt och konstsaker, fattade han för vårt gamla 
lärosäte en välvilja, hvars djupaste motiv tvifvels utan var 
något helt annat än kalt beräknande politik. Det låg ju 
icke fjerran för en man af hans insigter och karaktei* att 
sympatisera med och för en institution, som nyss egt en 
P o r t h a n, som ännu egde en J. T e n g s t r ö m. en C a 1 o- 
n i u s. en J o h. G a d o 1 i n. en Franzén o. a. 

Man hade vid den främmande generalens besök på 
universitetet höfligt förevisat honom dess bibliotek samt 
mynt- och öfriga samlingar, äfvensom fört honom kring i 
det vackra vishetstempel, hvars inredning af brist på medel 
måst afstanna. Intrycket af hvad han sett och erfarit gaf, 
under ingående nya förhållanden, upphof till en mellan ho- 
nom, särdeles i egenskap af numismatiker och bokkännare, 
och universitetet i Åbo sluten litterär samfärdsel af verk- 
ligen sällspord art. I en lång följd af år, och icke minst 
efter sin anställning som rysk minister i Stockholm, kan 
han sägas hafva täflat med sjelfva rikskanslern Rumäuzov 



46 

i vetenskaplig bevågenhet mot det gamla lärosätet vid Au- 
ras strand. 

Bekantskapens första akt hade flera scener. Omedel- 
bart efter nämnda besök förärade Suchtelen till dess 
myntsamling 40 antika mynt, — af det förråd, han till och 
med under brinnande krig hade hos sig. Man mottog dem 
visserligen med erkänsla. — på konsistorii anhållan munt- 
ligt frambm-en af prokansler, — men ville icke stanna i 
någon tvetydig skuld, helst godt tillfälle till en gengåfva 
yppat sig. Den beläste krigaren hade vid genomögnande 
af bibliotekets duplettkatalog utmärkt ett antal äldre verk, 
med förfrågan om de stode till köps. Efter öfverläggning 
erbjöd konsistorium dem till skänks =**). 



^*) Det saknar icke sitt intresse att af denna bokgåfva erfara, 
åt livilket håll Suchtelens antiqvariska håg redan och under kriget 
stod. Enl. k:i prot. 1808 ^^s § 6 utgjordes skänken af följande verk: 
1) In folio: Villalpaudi & Pradi in Ezechielem explanationes, Romae 
1596 — 1604; Valeriani Hieroglyphica, Basil. 1556; Verelii manuductio 
ad Runographiam, Ups. 1675; 2) In q u art o: Schefferi De militia 
navali veterum, Ups. 1654; Bioerner De Varegis et primis Russiae dy- 
nastis, Holm. 1743 (hvilket ämne Rumänzov sedan utsatte till pristäf- 
lan) ; Oernhielm Vita Ponti de la Gardie, Lips. 1690; Erici Olai Hist. 
Suecorum, ed. Messenius, Holm. 1615; Herb. de Cherbui-y De religione 
gentilium, Amsterd. 1663; Vastovii Vitis Aquilonia, ed. Er. Benzelius, 
Ups. 1708; Boecleri Hist. belli Danici, Holm. 1676; Arnkiel Cimbrische 
Heyden Religion, Hamb. 1690; Cochlaei Vita Theodorici, ed. Pering- 
skiöld, Sth. 1699; Meursii Solon, Hafn. 1632; Exegesis de causis qui- 
bus . . . Sigismundum diademate exueruut, Holm. 1610; Chronica Sla- 
vorum Helmoldi et Arnoldi; Action emot generalerne Levenhaupt, Bud- 
denbrock m. fl. Sth. 1743; Zeelands Law, Kjobenh. 1576; 3) I n o c- 
tavo: Scheringham De Anglorum gentis origine, Cantabr. 1670; Löf- 
lings resa, Sth. 1758 ; Paulini Grammatica Hebraea, Aboae. 1692; Bergii 
De statu religionis et eccles. Moscoviticae, Holm. 1704; Kempi Hist. 
Gustavi 1, Strengnäs 1629; Celsii Hist. bibliothecae regiae Stockholm- 
ensis, Holm. 1751; — alla dessa i sitt slag högst märkliga skrifter. — 
Framdeles i Sth. slog sig Suchtelen på hopbringande af äldre 
svensk och finsk disputations litteratur, och det så nitiskt, att denna 
dyrbara samling, då den 1836 af Kejs. Nikolai inköptes och förärades 



47 

Öfverraskad af tillmötesgåendet, lofvade S u c h t e 1 e ii, 
att samtliga mjiit och medaljer, hvaraf dupletter kunde fin- 
nas i hans eget kabinett i S:t Petersburg, men h\ålka sak- 
nades i universitetets, skulle stå detta till tjenst som gåfva. 
De efterskickades ofördröjligt, hvarpå Wallenius derur 
utvalde icke färre än 300 numrer ^^). Resten återsändes, 
beledsagad från konsistorii sida af ett förbindligt tackbref 
])å latin. — det första i den korrespondens, hvilken under 
arens lopp då och då egde rum mellan vår högskola och 
hennes nye fautor, — äfvensom ett exemplar af den Hed- 
lingerska medaljen öfver Abo akademis stiftelse. Atei 
kom i b3^tesskänk ett antal af 20 antika mynt. 

Alt det anförda läses i öppna akter (prot. 1808 ^Ve § 
3, -V7 § 3, V9 § 4, 12/9 § 6, 1809 p. 291 samt brefregi- 
strat.). Men att Suchtelen med sitt stora anseende, så till 
sågandes, också bakom kulisserna verkade, — åtminstone 
vida mer än Buxhoevden (medan Rumänzov ännu ej 
deciderat sig). — till vårt bästa i alla, och synnerligast i de 
hänseenden, som mest lågo honom sjelf om hjertat, lider 
intet tvifvel. Sannolikt stod han icke ens främmande för 
kejsar Alexanders nådiga reskript redan 1808 ^Ve till pro- 
kansler, hvari segraren äskade upplysningar om akademins 
„brister och behof", förklarande „såsom en angenäm för- 
pligtelse (oöflsaHHocTt) att sörja för denna berömda inrätt- 
nings bestånd och utvidgning". 



till U:tet i Helsingfors enl. uppgift innehöll 30,000 häften. — Hans be- 
kanta historia öfver finska kriget 1808—1809 är efter hans antecknin- 
gar samnianstäld af sonen P. Suchtelen. 

") I sin redogörelse här nedanför (p. 55) har Wallenius begått 
några smärre misstag; vi följa originalprotokollen. — I en senare skrift 
— k:i tackbref till Suchtelen 1827 ^^7 — föres Suchtelens första mynt- 
skänk till 1809 i st. f. 1808. 



48 

Väl afböjcle de vare. då reskriptet på Buxhoevdens 
enträgna fordran föredrogs i Konsistorium (^Vu och Vt)^ i ett, 
till denne rig-tadt svarsbref, livarje uttalande rörande hufvud- 
saken. Ja, icke ens vid Kejsarens eget besök 1809 2/4 i 
universitetet '^^), hvarunder lian bl. a. tog- i särskildt betrak- 
tande „de]s åtskilliga ryska manuskript, dels svenska me- 
daljer och andra märkvärdigheter", besvärade man honom 
med de suppliker, h vartill det höga initiativet ganska direkt 
uppfordrat. 

Först sedan freden var sluten, ansåg sig konsistorium 
kunna i afgående bref af 1809 ^Vi2 till sin nye upplyste och 
ädelt sinnade kansler Speranski fritt hemställa om åtgärder 
till afhjelpande af akademins „ brister och behof''. Ösknin- 
garna voro ingalunda små, — bl. a. i årligt anslag för bi- 
blioteket 1000 rdr riksg., för myntkabinettet, som dittills 
egt intet sådant, 200 rdr s. m., samt alt öfrigt i samma pro- 
portion, — och dock skulle de öfverträttäs af uppfyllelsen. 
Genom kejserlig skrifvelse 1811 '-^^/^ mer än fördubblades 
universitetets stat 2^), och det med tillägg att kunna „jemväl 
i framtiden vidare ökas, alt eftersom föremålen lör akade- 
mins verksamhet utvidgas och fullkomnas". Ensamt på un- 
derhållet af myntkabinettet föll en årssumma af 192 rub. sr. 
Att alla anslag utgingo ur landets egna medel, var sjelf- 
gifvet, men dock en gåfva. 

Verkningarna af 1811 års nya stat voro i uumisma- 
tisk hänsyn, att här endast mala derom. synnerligen an- 

ä*) Se derom Åbo Tidn. 1809 n:o 27 (apr. 5). 

") Ett referat derom uppsattes enl. k:i uppdrag af Wallenius 
att införas så väl i utländska som i Åbo Tidn. (1811 n:o 42 o. 44). 
Dessutom firade univ. en särskild fest 181 1 "/g med tal bl. a. af A. J. Lagus, 
— sedermera utarbetadt till en af de förnämsta skrifter rörande finska 
högskolans historia. 



49 

märkuing-svärda. De voro så, för det första, emedan kon- 
sistorium fann sig manadt sjelft slå en medalj till uttryck 
af sin erkänsla för de universitetet nådigst förunnade för- 
månerna. Ända från 1811 ^^a? då motion i sådant sj^fte 
väcktes, till 1817 ^1/2, då slutliqviden med gravören och 
myntverket i kejsarstaden uppgjordes (belöpande sig till 
16,899 rub. 51/2 kop. b:ko ass.), äro våra akademiska proto- 
koll och brefböcker öfverfylda af detaljer i denna angelä- 
genhet. 

Under tiden, och uppmuntradt af det bifall nyssnämnda 
minnespenning skördat, hade den lärda konseljen redan 1816 
- g hunnit besluta yttermera en medalj, nämligen med anled- 
ning af storfursten, sedermera kejsar Nikolais utnämning 
till universitetets kansler. De mångahanda transaktionerna 
rörande den välmenta och högvederbörligen godkända hyll- 
ningsgärden, hvilken dock, efter att 1822 '^V4 hafva levere- 
rats från mjiitverket i S:t Petersburg (för en kostnad af 
omki^ing 7,500 rub. ass.), plötsligen och af icke fullt kända 
orsaker inhiberades, fylla åter en mängd blad i våra offi- 
ciela papper. En mer uttömmande historik af hvad hit hörer 
skall i annat häfte meddelas. 

Följderna direkt för myntkabinettet af det undfångna 
statsanslaget, hvilket naturligtvis icke anlitades för ofvan- 
berörde tvenne minnespenningar, trädde genast och på ett 
slående sätt i dagen. Aret 1811 hann icke gå till ända, 
imian prefekten föreslog och konsistorium biföll inlösen af 
tvenne utbjudna samlingar. Den förra förtjenar mindre med 
fästadt afseende å innehåll och kostnad, — 75 ryska me- 
daljer i tennaftryck för inalles 25 rdi- b:ko — att nämnas, 
än såsom utgörande ett af den förändrade politiska ställ- 
ningen betingadt reqvisitum. Den andi-a bestod af svenska 
medaljer till pris af 300 rdr b:ko. Handlingarna upplysa 

4 



. 50 

väl icke, huru vida denna verkligen kom att i kabinettet 
ingå, meii transaktionen derom vitnar i alla fall, att man 
icke mera så kargt som fordom kalkylerade utgifterna. 

Det sistsagda sannades snart i än högre grad. Ar 
1812 i maj anmälde Walleuius, att den kände mynt-, 
bok- och handskriftssamlaren, vinhandlaren och tullmannen 
D. G. N e s c h e r i Stockholm önskade föryttra en numisma- 
tisk samling '•^^) af 934 ' uumrer för 1060 rdi- b:ko. Utan 
minsta tvekan antogs anbudet. Efter en liten nedprutning 
af priset till 1025 rdr b:ko hade konsistorium i oktober 
nöjet konstatera det då nyss anlända dyrbara förvärfvets 
öfverensstämmelse med förteckningen deröfver, ^ hvilken 
senare likväl gått förlorad. 

Belåten tyckes äfven N e s c h e r å sin sida varit, ty i 
december samma är utbjöd han ytterligare 2 kollektioner, 
— hvari bl. a. 275 svenska samt 61 utländska medaljer, — 
för en summa af 861 rdr b:ko. Äfven detta köp afslöts 
raskt. Konsistorium kunde nämligen i dessa negociatiouer 
tillvägagå med desto större förtroende, som dess bepröfvade 
gynnare S u c h t e 1 e n 3^), då mera rysk minister i Stockholm. 



**) I Sv. Biogr. Lex. IX, 357 namnes, pA tal om Neschers sam- 
lingar, allsicke dem han försålt till Åbo. 

^^) Af de flera bvef vårt krm och Suchtelen vexlat med hvar 
andra vilja vi meddela följande som prof. Krm skrifver 1812 ^*/2 ^»'^"'o 
perillustri . . . libero Baroni J. P. Sachtelen S. P. D. Acad. Aboens. 
In eo constituti, ut cum spectatissimo apad Holmenses viro D. G. Ne- 
scher de numismatum, maximam partem argenteorum atque in Svecia 
cnsorum, hand parva coUectione Numophylacio academico acquirenda 
denuo contrahamus, duo sensimus aut jam adcsse aut facile incidere 
posse impedimenta, quae felicem negotii exituin iucertum reddant aut 
saltem remorentur. Neque enim audemus iniquo quod jam regnat anni 
tempore navigationis itinernmque periculis objicere tliesaurum haud 
exigui pretii et Imperatoriae liberalitatis fructibus redimendum; neque 
ignoramus vetitum in Svecia, per edictum Regium die 9 octobris 1811 
datum, esse, ne major pecuniae aurcae argenteaeve vis e regno a quo- 



51 

clervicl. på anliallan, med råd och dåd biträdde. Se prott. 

1t!l9 26' 5/ 11/ 14/ S V". 1/ 23/ 11/ « q mi'^ '^3/ 

samt bref- och statsböckerua. 

Samtidigt voro ett par smärre uiuuismatiska iukiip å 
baue. Ett sådant effektuerades for IS rdr b:ko i Stockhohii 
genom prof. Hällstrfjm. som ock hade bestyret med den 



quam exportetur. Postrema hac ratioue iiiducti ijetiimus jam ante aliquot 
raeuses a pcrillustri, qui res Iiiiperii Russici Holmiae tum curabat, 
Legato, generosissimo Dn. Libero Barone Paulo de Nicolaj-, ut, quos 
etiam tunc comparassemus, haud paucos argenteos aureosque uumos 
suae custodiae mandari tamdiu siueret, douec per tabellarios Caesarea 
auctoritate munitos et commeatu libero utentes perferri ad nos pos- 
sent. Anuuebat vel sponte desideriis nostris egregia generosissimi viri 
Lumanitas; sed majora etiam, si opus esset, a Te, vir Excelleutissime, 
sparare jubet iusignis, (jua et Tu ipse rem nostram nummariam dudum 
auxistij muniflcentia. Patiaris igitur, propensi iu nosmet Augusti no- 
stri vestigia secute Maecenas, Tuae quoque curae custodiendas com- 
mitti novas Numoi^hylacio accessuras Aboensi gazas; nec aegre feras, 
id Tibi a nobis injaugi molestiae, ut faventiore quondam mitioris tem- 
pestatis opportunitate easdem ad nosmet transmitti facias. Quod re- 
liquura est, ex animo vovemus, ut, et per eum, quem mox auspicabi- 
mur, anaum, et per iasecuturos alios bene multos, salvum Te atque 
incolumem et quovis prosperitatis genere cumulatissimum praestet Deus 
Optimus Maximus. Dabamus Aboae die 18 Decembris 1812". — Härå 
svarade Sucbteleu 1813 ^^i^ »Viris clarissimis . . . S. P. D. Such- 
teleii. Quas ad me misistis die 18 Dec. anni praeteriti literas quum 
accepissem, statim sedulo cogitavi, quomodo iiegotium istud de numis 
hic et in Dania [V] ad Kumophylacium vestrum augeudum coémtis, 
tuto ad Vos trausmittendis, optime coufici posset. Instruxi igitur col- 
legam vestrum, virum clarissimum Bonsdorffium [medic. prof.] eodem 
quo tabellarii caesarei gaudent, libero commeatu, ut sine ullo impe- 
dimento numos hosce ultra Sveciae fines secum exportare ipsi liceret, 
et nullus dubito, eos sine ulla fractura ad Vos perlatum iri. — Quum 
simili quo Vos, clarissimi Viri, literarum studio in universum, et in 
specie rei nummariae tenear, mognopere Vos exhortor, quaecunque 
ad florentem academiae vcstrae statum opera meä conferri possunt, 
curae nostrae demandare ne dubitetis; praesertim quum sciam, me in 
eo liberalissimam ia literis fovendis voluntatem Imperatoris nostri, omni 
laude majoris, exsequi. Valeatis igitur V. C. et juventuti bonis artibus 
instituendae cum summi Numinis favore, ut hucusque, sic et in poste- 
rum, feliciter iucumbatis. Holmiae 7i5 Januarii, anni 1813". 



52 

Nescherska liqviden derstädes (prot. 1812 -%)• Deremot 
afslogs en i Abo för 60 rub. till salu anmäld kollektion, 
såsom innehållande „flera särskilda nationers mynt, hvilka i 
framtiden blefve dels svår dels kostsam att komplettera" 
(prot. 1812 21/g § 20), — en principiel uppfattning, hvilken 
framdeles icke alltid tillbörligen vidhölls. Det kan ock sät- 
tas i fråga, huru vida W a 1 1 e n i u s handlade rätt klokt, da 
han strax från början så ifrigt pådref tillökningen i kabi- 
nettet, medan detta ännu saknade ordentliga kataloger och 
förvaringsrum samt öfver höfvan skuldsattes genom nr uni- 
versitetets andra fonder upptagna förskott, till belopp långt 
utöfver årsanslaget. 

Antydda olägenheter förde med sig. att samlingens 
utveckling under närmaste tidrymd 1813—18 märkbart re- 
tarderades. Derom är då mera sällan tal, — men så mycket 
oftare om bestyren för ofvanberörda, af akademin sjelf slagna 
minnespenningar, deras utdelning o. s. v. 

Hvad konsistorii handlingar från sagda år meddela 
rörande kabinettet, inskränker sig förnämligast till notiserna : 
alt en eller annan skänk ingått (sådana dock sedan några 
år blott tillfälligtvis pläga i konsistorium omnämnas), såsom 
genom baron Amin of f den af upplösta linska arméns officers- 
kår 1811 slagna medaljen, genom professor Eabenius. 
vid hans besök i xVbo 1815, minnespenningen öfver svenska 
kronprinsens utnämning till Upsala universitets kansler, ur 
sinnessvage studeranden J. G. Hornborgs bo reklamerade 
30 konvolut, innehållande föräringar, hvilka han underlåtit 
att aflemna (prot. 1816 i^/a)? samt af professor Afzelius 
och arkidiakonen M. Nord q vi st (obetydligheter); att 
Suchtelen utlofvat såsom gåfva afstå alla sina egande 
dupletter af mynt och medaljer (prot. 1816 -Vio § 10); att 
N e s c h e r åter iinskat sälja en myntkollektion, men fått 



53 

afslag (prot. 1815 ^%); att spekulationen om inköpande af 
Tyclisens i Eostock bibliotek och numismatiska samling för- 
senats (prot. 1816 •*/i2); att den af Svenska Akademin 1810 
slagna medaljen öfver Bengt Oxenstjerna. fordom Åbo aka- 
demis kansler, inköpts (prot. 1818 V12); f^^*^ bibliotekets nu- 
mismatiska litteratur skulle, mot vederlag, öfverflyttas till 
myntkabinettet (prot. 1817 Vs)- 

Innehållsrikare är historiken för 1811). Sedan nämligen 
kansler, efter det ändtligen färdiga nya universitetshusets 
högtidliga invigning (1817 ^Vio):' genom skrifvelse 1818 Vi 
förordnat, att redogörelser öfver de deri inhysta vetenskap- 
liga samlingarna borde till honom ärligen insändas, måste 
ock Wall en i US gripa sig an med en sådan. Han har 
daterat sin skrift i januari (16) 1819, men i sjelfva verket 
l)roducerades den i konsistorium, efter påminnelser, först 
påföljande 2 april. Ett något fullständigare utdrag ur detta 
i sitt slag första officiela aktstycke förtjenar så mycket 
hellre att här intagas, som det bidrar att komplettera och 
sammanbinda åtskilliga i det föregående berörda enskild- 
heter. 

W a 1 1 e n i u s skrifver *<>) : ..Till underdånigt följe af . . . 
Ehuru före ar 1811 akademin, för inrättning och underhål- 
lande af ett Numophylacium, alldeles icke egde någon sär- 
skild fond,, och hennes öfriga ytterst sparsamma och knappa 
inkomster icke heller medgåfvo att till en slik samlings be- 
liof ofta eller i betydlig mån bidraga, begynte dock efter 
medlet af sist utgångna sekel, och egentligen från den tid 



*") Konceptet har händelsevis blifvit bevaradt bland hvarjehauda 
papper i kabinettet ; är alldeles lika lydande med sjelfva framställnin- 
gen, hvilken, liksom äfven insända tillväxt-förteckningar för åren 1821 
och 1822 samt några andra numismatiska handlingar för tiden före 
Åbo brand, varit förf. tillgängliga ur Kanslersembetets arkiv. 



54 

bibliotekets och de dermed ännu då förenade samlingar.s 
vård af akademins store, oförgätlige lärare, framledne kansli- 
rådet och riddaren P o r t h a n tillträddes, en sådan här 
förut knappast mer än önskad eller af någon sannolik för- 
hoppning förutsedd och väntad kollektion att småningom 
tillskapas. Visserligen hade äfven före honom en eller annan 
åtminstone inhemsk penning eller medalj blifvit till akademin 
skänkt och af henne värdig aktad att förvaras; men ingen 
verklig samling existerade före honom, och ingen hade förr 
eller mer än han, så till sägande, aflockat än vänskapen, 
än medborgerligheten och välviljan mot vetenskaperne, så- 
daue offer, hvarigenom efter hand en slik samling kunde 
uppkomma, eller medelst talrikare egna gåfvor bidragit till 
dess förökande". 

„L3^ckligtvis lättades j em väl i denna väg hans nitiska 
bemödanden genom en skänk i stort och af klassisk art 
från en värdig landsman, framl. Landtgrefl. Hessiske Hot- 
rådet Johan A r c k e u h o 1 1 z *^), som, i en nio år före 
sin död under den 6 oktober 1768 gjord testamentarisk för- 
fattning ihågkom denna akademi, utom andra icke obetyd- 
liga föräringar, äfven med (dupletterna oberäknade) om- 
trent 550 gamla, till större delen romerska, silfver- och 
kopparmynt samt 354 st. med tuunt tenufolium öfvei'dragne 
vaxaftr3'Ck af likaledes antika mynt. till största delen tagne 
efter romerska imperatorers denarier och riuinarier; och 
ehuru, efter hans död, just ej alla de sällsyntaste verkeligen 
kommo akademin till hända, utan andra mera allmänna blif- 
vit i dessas ställe lemnade, var och blef dock samlingen i 
alt afseende sin gifvare värdig". 

„Mera oförväntad och följaktligen ännu mera välkom- 



') Jf. ofvan p. 18 och 23 ff. 



55 

men, var den gåfva af 395 antika, grekiska och romerska 
mynt (hvaribland 102 i silfver) akademin i maj månad 1794 
fick af kougi. svenske legationssekreteraren i Neapel Fred- 
rik Sch lire r emottaga" (jf. of van p. 28). 

„llnder min förvaltningstid hafva, före 1811, tvenne 
betydligare acqvisitiouer skett: den ena år 1807, genom 
ifrån Sveriges rikes Ständers bank inköpte 91 svenska me- 
daljer i silfver; den andra år 1808, genom gåfva af Hans 
Excelleuce kejserl. ryska generalen en chef och ministern 
vid hofvet i Stockholm baron Johan Peter van Snch- 
t e 1 e u, som, sedan han, kort efter Finlands samma ar skedda 
occupation. här besett, ibland annat, äfven akademins nu- 
mismatiska samling, lät än samma år från St. Petersburg 
liit hämta samteliga sina dupletter af antika mynt, med 
anmodan till undertecknad att af dem utvälja alt hvad aka- 
demin förut icke egde, och hvarmedelst akademin, såsom 
ett utaf de första bevisen af sina nj^blefue landsmäns väl- 
vilja, förvärfvade en tillökning af 340 mest romerska mynt 
(jf. ofvan p. 47), samt deribland af 240 sådane i silfver". 

,.Nu mera tillstundade också för denna samling en viss 
och påräknelig utsigt till framtida förkofran. Genom kej- 
serl. staten af den ^%2 februari 1811 anslogs till dess för- 
ökande en årlig summa af 192 rubel silfver, hvilka således 
till dato ingått, för år 1811 med 163, SSVa, för åren 1812 
— 1818 ä 192 rubel med 1344, summa rubel silfver 1507, 
33^3? och utgör denna summa till banko assignationer enligt 
här i Finland gällande tariff, förvandlad, rubel 4522, eller i 
svenskt banko mjiit rdr 2009, 37 sk. 4 rst., samt är ej 
allenast redan till fullo använd, utan ock ännu derutöfver. 
på innevarande och några följande års inkomst, betydliga 
medel af akademins andra fonder förskutna". 

„Sällsyntare mynt och medaljer, och än mer hela sam- 



56 

lingar af dem, stå icke, uär en samlare vill, till köps: de 
måste tagas, då de fås, och de drygare utgifter eller till 
och med auticipatiouer, som då blifva nödvändiga, med an- 
tingen redan skedda eller framdeles skeende besparingar 
betäckas och godtgöras. I enlighet med denna princip hafva, 
på räkning utaf den redan nära åtta åriga mynt- och me- 
daljfonden, följande acqvisitioner och utbetalningar egt rum : 

Ar 1811, 75 st. ryska medaljer i tenn af- 

Uyck rdr b:ko 25. 

Åren 1812 och 1813, tre st. större samlin- 
gar *'-^) af moderna, mest svenska, mynt 
och medaljer 3410. 23. 0. 

År 1816, diverse mynt och medaljer, ä 39 rub. 

40 kop. = i svenskt mynt 17. 24. 6. 

S:a Rdr b:ko 3453. — — 

»Utgifterna äro således, utöfver inkomsten, 1443 rdr 
10 sk. 8 rst. svenskt banko, som motsvara 1082 rub. él-'-i 
kop. silfver, eller vid pass fem års och åtta månaders in- 
komst, d. v. s. intill i augusti månad 1824: vid hvilkeu 
beskaffenhet det följaktligen varit och ännu är nödigt att 
på någon tid inställa åtminstone alla betydligare tillköp. 
och emellertid låta fonden dels afbörda sig sin skuld, dels 
samla styrka till nya utgifter'-. 

„ Alldeles utan förkofran har likväl samlingen ej ens 
de 2:ne senaste åren varit. Ännu hafva då och då smärre 
frivilliga gåfvor bidragit att den föröka; och som redan i 
flera år jag haft den erfarenhet, att dels vid marknaderne 
i landet, dels och ännu mera vid uppräkningen af de i kyv- 



*-) Nämnda här ofvan, men inköpssumman slår icke in, livarken 
enl. det före», eller enl. statsboken. 



57 

konie iusamlade liåfmedel. flere merendels nya dock säll- 
syntare men tillika äfven äldre, och nagongäng till och med 
klassiskt antika mynt förekommit, och vanligen endast blif- 
vit efter nngefärliga metallhalten eller storleken, d. v. s. 
obetydligt, skattade, begärte och utverkade jag, genom herr 
erkebiskopen doktor T e u g s t r ij m , som, ehuru icke mera 
akademins prokansler, likväl ännu fortfar att henne både 
älska ocli gynna, hos detta Stifts högvördiga domkapitel, 
en befallning till församlingarnas pastorer, att, när bland 
liåfmedlen främmande, ovanligare eller alldeles okända mynt 
funnos, de då måtte till akademins kabinett, emot ersättning 
af det värde h vartill dessa mynt eljest man emellan skulle 
hafva blifvit ansedda och emottagne insända". 

^Finlands andra domkapitel, det i Borgå, har jag af 
den grund förment mig icke kunna om en dylik åtgärd an- 
moda, att, i fall den också der skulle blifvit pröfvad antag- 
lig, ft»rmauen deraf förmodligen skulle, och med skäl, pröf- 
vats snarare böra tillfalla Borgå och Wiborgs gymnasiers 
samlingar; men dels genom stundom föranledda, stundom 
opåkallade gåfvor, dels från någon liten del af erkestiftets 
församlingar (huru länge, och från huru många eller huru 
få delar af stiftet denna förvärfningskälla må komma att 
räcka, är ännu ovisst) hafva, under loppet af nästledne år 
1818, genom de förra naturligtvis alldeles gratis, och genom 
de senare mot ännu obestämd ersättning, till myntkabinettet 
influtit följande bidrag: ■^^) — — 

„ Härmed slutas för denna gång lorteckuingen öfver 
det akademiska mynt- och medalj kabinettets tillväxt. Til- 



") Specielt förtecknade, utgöra iu summa diverse sr. m. af min- 
dre valörer 60 (sveaska 32 från åren 1573 — JS09, danska 20 från åren 
11545—1800. olika tyska 8 från åren 1704—1802), d:o koppar m. 115 
(ryska, svenska, danska m. fl., men intet antikt). 



. 58 

läggas bör dock. att visserligen icke alla å samma förteck- 
ning upptagna mj-nt verkeligen äro alldeles nya rekryter, 
utan till en del rättare tillhöra duplettlistan ; men sådant är 
ännu för det närvarande icke möjligt att till fullo urskilja". 
»Trängseln och otillräckligheten, samt ännu derutöfver 
den mindre tjenliga beskaffenheten utaf de skåp, i livilka 
mera nämnde samling hittills måst inrymmas, har icke til- 
låtit att alla dertill hörande pjeser fullständigt rangera och 
förteckna; och de nya rymligare och anständigare skåp, 
som förledet år blefvo hos snickaren färdiga, befinna sig 
ännu under inredning, Iivilken, för att blifva så noggrann 
och ändamålsenlig som vederbör, än fordrar både tid och 
i sina särskilda delar en särskilt beräkning, sorgfällighet 
och tillS3'n. Abo den 16 januari 1819. 

Joh. Fre dr. Wallenius". 

Visade kabinettets konto 1819 det ledsamma resultatet 
af en skuld stor 1082 rub. s:r, till hvars gäldande med in- 
flytande årsanslag, enligt prefektens förslag, alla större ut- 
gifter ända till aug. 1824 borde undvikas, så uppstod snart 
en ändå kinkigare fråga. Blott några månader efter redo- 
görelsens afgång inlopp nämligen från universitetets gamle 
vän, då mera professor Blad i Stockholm anbud att för ett 
pris af 1850 rdr b:ko, eller ungefar blotta metallvärdet, 
afstå en myntsamling, bestående af 847 pjeser, 17 i guld. 
630 i silfver och 200 i koppar, tenn och jern. Blad måste 
föryttra den. emedan han råkat i knipa. 

Älven W a 1 1 e n i u s rakade i ett svårt dilemma. Lyck- 
ligtvis hade han dock i sin officiela skrift betonat yrkandet, 
att värderikare acqvisitioner „ måste tagas då de fås". Denna 
sats, ursprungligen anfird såsom urskuld för det förgångna, 
blef också nu bestämmande. i 



59 

Då fräg-au 1819 -Vs förevar i konsistorium, förordade 
Walleniiis inköpet. Hans lang-a andragande innehåller 
liufvudsaklig-ast, att anbudet var synnerligen fördelaktigt, 
helst samlingen egde bl. a. ..en guldbrakteat om 5 dukaters 
vigt. af hvilka hittills endast 6 exemplar blifvit fundna" 
samt 5 af silfvermynten voro ,.sådana. som ehuru till metal- 
len icke dyrare än 1 specie rdr, dock plägade samlare emel- 
lan gälla till 20 rdr stycket", äfvensom slutlig-en att om 
ock kabinettet måste låna yttermera 1387 rub. 50 kop. s:r 
och således, enär dess arsanslag f. n. blott utgjorde 192 
rub. s:r, motsvarande 250 rdr banko, först i oktob. 1831 
kunde blifva skulden qvitt, ,.hvarje akademisk inrättning 
vore ett barn af en och samma moder, hvarföre den rikare 
[syftas på besparingskassan] borde för den mindre rika för- 
skjuta medel till hennes bestånd och förkofran". 

Den qvistiga öfverläggningen hade till resultat, att 
konsistorium beslöt ej blott hos kansler iuberätta. men till- 
styrka anbudet, i sa måtto att nödigt förskott skulle tagas 
ur besparingskassan, ,,'rill grund för detta underdåniga 
tillstyrkande låge nämligen ej allenast de af prof. och ridd. 
Wallenius anförda konsiderationer, utan ock den att 
prof. Blad redan länge dokumenterat sig såsom en utmärkt 
och verkelig röst egande häfdatecknare". att hans samlingar 
följaktligen ej tiuge likställas med en vanlig dilettants, att 
lian ofta ihågkommit universitetet med gåfvor. samt att da 
han nu på sin ålderdom nödgas af ekonomiska skäl skilja 
sig vid sin samling, han naturligtvis helst såge den tillfalla 
det lärosäte „der han sjelf såsom född Finne först studerat". 

Efter något betänkande biföll kansler genom skrifvelse 
af 1819 ^Vi2 konsistorii hemställan. Wallenius sjelf öf- 
verreste följande sommar till Stockholm, der han med Blad 
afslöt köpet. Äter uppdykade dock svårigheter vid bort- 



60 

förande ur riket af ädla metaller, hvarför Suchtelens 
mmisteriela medling måste anlitas. Han icke blott lemnade 
den, utan visade dessutom sin välvilja genom att för sin 
del till universitetet åter förära en kollektion antika mynt. 
24 i silfver och 158 i koppar (prot. 1820 "/g, ^Vo, ^% § 14 
med förteckning). Ändtligen kunde vid konsistorii session 
1820 '-^Vii ^en Bladska samlingen tillkännages såsom till 
orten anländ. Någon katalog deröfver är ej bevarad. 

Kabinettet stod nu med ett debet stort 2469 rub. 91'f ... 
kop. silfver. Vid detta ledsamma förhållande kunde uppen- 
barligen för en längre framtid icke vidare spekuleras pa 
samlingens förökande genom inköp. Icke heller af höres 
något annat sådant, än det af Hedlingers och Fehrmans 
konungalängd, under alla de 8 år universitetet ännu qvar- 
blef i .Vbo. Deremot omnämnas från samma period åtskil- 
liga, delvis mycket värderika föräringar, och med erfarenhet 
af våra i denna väg ingalunda uttömmande protokoll samt 
de då ännu mycket ofullständiga rektorsberättelserna, kan 
man tryggt antaga, att ändå flera inkommit utan särskildt 
tOlkännagifvande. 

aVren 1819 — 1827 anmälda gåfvor: af F. Hushållnings- 
Sällskapet dess belöningsmedaljer både på svenska och fin- 
ska, den senare jemväl i aftryck af dess första å frånsidan 
telaktiga stämpel, „att såsom en sällsamhet förvaras, emedan 
de flesta exemplar deraf blifvit indragna" (prot. 1819 Vt § 
15); af kejs. Senaten medaljen med anledning af 1817 års 
reformationsfest (prot. 1819 ^Vn); wi" pi'of M.Holmbergs 
till univei'sitetet delvis testamenterade (ivarlåtenskap, jemte 
hans porträtt, några jetoner (1819 Vio); ^f grefve Such- 
telen 182 antika mynt (år 1820, se ofvan); af dr L. J. 
Prytz 30 diverse silfvermynt (deribland 1 turkisk grusch 
af hedschrans år 1187); af andre ej namugifne 10 koppar- 



mynt; från Pojo och Eura kyrkor ett antal smärre silfver- 
och kopparm.ynt: af assessorskau Julin, född Lindsay, di- 
A'erse eng-elska mynt i silfver ocli koppar; af Finska Natio- 
nen i Upsala medaljen öfver dess inspektor arkiatern Af- 
zelius; af f. d. presidenten, baron A. Tandefelts arf- 
vingar, liofrättsrädet baron A. F. Tandefel t och hä- 
radshöfdingen lagman K. H. Adlercreutz, 400 antika 
silfvermynt (nogare: 2 konsulär- samt 41 familje- och 352 
kejsarmynt) och 42 bronsmedaljer, mest svenska, ryska och 
påfliga (prot. 1822 Vu § l-"i nied långt andragande af 
Wallenius; jf. äfven förteckningen i kanslersarkivet): 
af prof. Bonsdorff 44 gamla mynt (prot. 1825 -Vg); af 
universitetet i Göttingen dess medalj öfver Stromeyer, Bln- 
menbach och Eichhorn; af prosten Tolpo 4 moderna silf- 
vermynt; af ryske finansministern grefve C an er in 4 nya 
kejserliga medaljer (prot. 1827 V.-,); af prosten P. II. F. 
Sadelin 7 kopparmynt, funna, enligt uppgift, i det gamla 
Karthago; af grefve Suchtelen, på färd till S:t Peters- 
burg. 400 mest antika silfver- och kopparnn-nt (prot. 1827 
^•V: § 15). 

Den oupphörligt, än genom föräringar än. och isyn- 
nerhet efter den nya staten af 1811, genom inköp fort- 
gående tillväxten i kabinettet gjorde behofvet af egen lokal 
för detta mer och mer trängande. Vi minnas, att fråga 
derom väcktes redan under Portlians förvaltningstid. 
Sedan dess hade man i hvarje hänseende hunnit ett godt 
stycke längre. Alt eftersom partier af det under inredning 
varande universitetshuset funnos användbara, togos de af 
prefekterne i besittning för särskilda inrättningars ändamål. 
Wallenius var en altför fordrande och sjelfrådig herre, 
att icke också han skulle bevakat sin rätt. 

Man hör lionom esomoftast puttra deröfver, att numo- 



G2 

I)liylacium, t}' så kallar hau det helst, icke hade alt så som 
vederborde, hvarkeu hvad skåp eller lokal angick. Redan 
år 1813 fick han visserlig-en göra boskiluad med biblioteket 
och öfverflytta till ett för myntsamlingen enkom inredt rum 
i det nya huset. Det tyckes, som hade något mankemang 
dervid förehipit ty sagda år Vn läses i protokollet: Prof. 
Walleuius hemstälde ,,om icke akademins egande samling 
af mynt och medaljer, hVilken af prof. blifvit i ordning stäld 
och katalog öfver densamma jemväl till en del författad, 
kunde hädanefter som hittills få förblifva under professorens 
närmaste vård; hvartill konsistorium faun skäl i så måtto 
bifalla, att denna samling kommer att till allmänt begag- 
nande tills vidare uppställas i det rum på öfra botten, som 
är beläget strax till venster om östra trappan, hvartill det 
derföre kommer att behörigen inredas och med tjenliga skåp 
förses". 

Här trifdes Wallenius dock icke, ty rummet var 
mörkt, såsom egaude blott ett feuster, lådorna obeqväma 
o. s. v. Eektor skaffade honom 4 nya skåp, men genom- 
dref deremot, att rymligare lokal ej bestods (se prot. 1818 
•^7io § 12). Var det för att taga revanche, men då inven- 
tering skulle ske, befans det ogörligt, emedan myntsamlin- 
gen ännu ej blifvit uppstäld (se prot. ^Vi2)- Ja, i ett nytt 
konsistorium under en ny rektor förde han sin sak till den 
mest lysande seger. 

I konsistorii session 1820 1%; ordade prefekten vidt 
och bredt, hurusom den inrättning, han vårdade, hittills blif- 
vit förfördelad och egt blott ett rum af 12 aln 7 tum i 
längd och G aln 10 tum i bredd. Uetta missförhållande 
borde nu af hjelpas. Visserligen skulle det varit tillbörligast, 
om numophylacium skulle placeras blott en trappa upp, dock, 
som lokalerna i hufvudvaniugen redan voro disponerade, 



63 

kunde det nöja sig" med att flyttas upp till öfversta bottens 
nord-östra sida. Der fiinnos 2 salar, hvardera försedd med 
2 fenster; den ena. livari de nya skapen borde ställas, höll 
i läng-d IV/i aln, i bredd lO-V^ aln; den andra, som skulle 
användas vid prefektens arbeten och föreläsningar samt in- 
hysa de gamla skåpen, mätte i längd 12, i bredd 10 aln 
13 tum. Dessutom fans liär ett förrum, som var behöfligt 
för betjeningen; samt en tambur om llVi alns längd och 
4V4 alns bredd, högst nödvändig ;,vid förefallande arbeten 
med mjmtlådornas beklädniug, rums utskärande för pjeserna 
och annan mekanisk eller handtverkare åtgärd"; vidare en 
skrubb, hvilken gjorde gagn som undaustädniugsplats ; och 
slutligen en mörk korridor för bättre kommunikation. Summa 
6 större eller mindre lägenheter! 

Derhän hade pretensionerna vidgående det förr så an- 
språkslösa kabinettet stigit, att det ansågs böra hugnas med 
mångfaldt större utrymme och bekvämligheter, än det mer 
än ett hälft sekel senare här i Helsingfors lyckats vinna 
för sina mångfaldt vuxna samlingar! Ty, förunderligt nog, 
W a 1 1 e n i i motion gick, trots ett par f. d. rektorers invänd- 
ningar, igenom; konsistorium fann godt, att den föreslagna 
lokalen, under sommarens lopp, skulle för ändamålet i stånd 
sättas. Så skedde ock. 

Om något, så bevisar väl denna utgång af tvistefrågan 
både AV a 1 1 e n i i stora myndighet, och hvilket afseende man 
redan fäste vid universitetets numismatiska kabinett. I hvad 
mån inuaudiimet bar syn för saga, måste lemnas oafgjordt. 
Nödiga vitnesbörd stå, efter den katastrof, som strax skall 
omnämnas, icke mer till buds. Vi ha icke ens kunnat öfver- 
tygas om förefintligheten af något så när fullständiga kata- 
loger. Icke heller synes prefekten hafva lifligare vinnlagt 
sig om någon viss del af myntforskningen, åtminstone icke 



64 

som skriftställare. Vore det icke, vid källornas bristfälliga 
skick, altför vågadt, kunde någon känna sig frestad för- 
moda, att han, och troligen jemväl andre, mindre betrak- 
tade samlingen ur strängare vetenskaplig synpunkt, än som 
en yttre ambitionssak. en prydnad för den nya ståtliga aka- 
demin, en ögonfägnad att uppvisa för resande och allmän- 
heten. 

Erkännas måste dock att samlingen, dels genom till- 
fälligheter dels genom vidtagna åtgärder, gått framåt i 
tvenne bestämda rigtningar, den ena omfattande svenska 
medaljer, för h vilka man hyste ett ärfdt förtycke, den andra 
omfattande antika, i synnerhet romerska mynt. I båda 
dessa brancher förefans, såsom af det föregående redan in- 
hemtats, ganska betydliga förråd; af det förra slaget hade 
man kommit i besittning af bl. a. de N e s c h e r s k a och 
B 1 a d s k a kollektionerna, af det senare hade ensamt S u ch - 
t el en skänkt omkiing 900 stj^cken, Tandefeltska arfvin- 
garna 400, o. s. v. Man får ock föreställa sig, att de voro 
uppstälda med samma prj^dno, Wallenins veterligen äl- 
skade med hänsyn till sina egna vetenskapliga tillhörighe- 
ter, vid sina böckers inbindande, ordnande o. s. v. 

Att under all dessa tiders numismatiska äflan så godt 
som intet afhöres, vare sig om bemödanden att hopbringa 
äldre svenska penningslag, helst de i -Vbo präglade, eller 
att taga vara på medeltida orientaliska och andra m^iit- 
fynd, får icke mycket klandras, då äfven senare dagars 
forskning hos oss i dessa för vår inhemska fornkunskap 
vigtiga stycken visade en påfallande Ijumhet. 

W al le ni i förtjenster, det åtminstone intyga handlin- 
garna, blefvo icke förbisedda. Mycket svag tor beröm, 
helst då det kom från förmän, fick han derför taga ät sig 
någon del af den tillfredsställelse kansler i nådig skrifvelse 



65 

1821 ^4 behag-acle för konsistorium uttrycka med anledning- 
af åtskilliga inrättning-ars skick. — g-älde ock detta väl- 
beliag, livad beträffade mj-ntkabinettet, specielt den frikostig- 
liet Su ellt el en bevisat, och för hvilken kansler förmäler 
sig- till honom hafva aflåtit ett särskildt tacksäg-elsebref. 
Huru förmånligt dock äfven Wallenii tillgöranden upp- 
skattades på högre ort, fick man förfara, när han 1826 V« 
hugnades med afsked som emeritus, men dervid tillika 
hans begäran bifölls, att mjnitkabinettet alt framgent skulle 
stå under hans uppsigt. 

Kom så det ödesdigra året 1827. Universitetets hyg- 
nadskomité hade, vid synegången på våren, anordnat ovanligt 
omfattande remontarbeten i de särskilda inrättningarna, att 
utföras till hösten. Synnerligast uppsnj^ggades myntkabi- 
nettets lokal, hvilken ock erhöll nya möbel jemte många 
andra rekvisita för beqvämligheten (se prot. 1827 ^5 § ^)- 
Dess åldrige prefekt fick jemväl tillfredsställelsen att den 9 
juli helsa dess utmärkte gj-nnare grefve Suchtelen. som 
befann sig i staden på genomresa till S:t Petersburg, samt 
af honom för kabinettet emottaga den dyrbara skänk, hvarom 
här ofvan nämts (p. 61), äfvensom att, omedelbart derpå, 
författa den långa, vältaliga tacksägelse, konsistorium till 
honom aflät. — med slutönskan: ,,Sint nobis qualis Tu fuisti 
esseque adhuc pergis, Maeceuates: non deerunt ipsis ullo, 
quantumvis sero. saeculo Marones!" (se brefregistr. för den 
12 juli). Stämningen vid hela universitetet höll sig glad 
och festlig, ty i dagarne (^Vt) fli'ades der äfven promotion. 
Ferierna tycktes ingå under de löftesrikaste auspicier. 

Då man till höstterminen åter samlades vid högskolan, 
var Abo gamla universitetsstad till det mesta blott en hop 
förbrända ruiner. 

Vådeiden den 4—5 september hade förstört alla uni- 

5 



66 

versitetets samlingar, med undantag endast af största delen 
af arkivets och ränteriets handlingar, hvilka, redan illa 
svedda, undanryckts lågorna. 

Ödsligt gapade det nyss uppförda och helt nyss up- 
putsade akademiehusets torna fensteröppningar ur svartnade 
murar. Endast de sistnämnda stodo qvar; tak och golf med 
samtlig inredning i alla våningarna lågo i aska och förkol- 
nade, ännu länge rykande bränder. 

Myntkabinettets förteckningar voro uppbruuna, dess 
metallskatter hade ända från öfversta bottnen störtat ned i 
glöden och gruset. 

Med en energi, som förtjenar helt annat eftermäle än 
besinniugslösheten under sjelfva branden, vidtog räddningen af 
livad ännu bergås kunde. Konsistorium höll täta rådplägnin- 
gar i observatorium uppe på Vårdberget, dit elden icke nått. 

När glöden svalnat, började efterletuiugarna af de 
nödstörtade mynten. Öfvervakade af studeranden F. W. 
H i u s b e r g , Aboensis, hopbragte de ett antal af 4503 mer 
eller mindre skadade pjeser. Man torde ta antaga, att hela 
beståndet vid olyckan åtminstone uppgått till omkring 6 
tusen mynt och medaljer af olika metall. Hinsberg be- 
lönades, vid konsistorii session 1827 "^"'l^, med 100 rubel 
assign. i gratifikation. 

W a 1 1 e n i u s var redan altför ålderstigen, att af honom 
kunnat väntas några raskare åtgärder i det bekymmersamma 
läget. Att han dock höll kabinettets angelägenheter i sigte, be- 
visas af hans i konsistorii session -Vi i väckta förslag om inköp 
af en guldsmeds i Stockholm till salu annonserade myutsamling, 
— icke större likväl, än att den kunde gäldas med 20 rdi* b:ko. 

Detta var den första nya acqvisitionen för kabinettet 
efter branden, och den sista före universitetets öfverfiyttning 
till Helsingfors. 



67 



V. 

Åren 1828 — 30. Kabinettets återupprättande i Helsingfors, v. Becker 

t. f., Linsen ordinarie prefekt. Nedsmältning af skadade mynt och 

medaljer. Gåfvor af Kejsar Nikolai, Vetenskapsakademin i S:t 

Petersburg, m. fl. D:r Blads stora samling inköpes. 

Konstkabinettets första år. 

Ett kejserligt manifest 1827 ^i/^^, hade befalt att, sedan 
efter vådeidens härjningar „af akademin i Abo knapt annat 
återstod än dess i liäfderna fräjdade minne, dess lärare- 
personal och grnshögarne af vetenskapernas helgedom", detta 
aldiiga lärosäte, under namn af Alexanders-universitetet, 
skuUe förläggas till landets unga hufvudstad Helsingfors. 
Genast derefter föreskrefs, att undervisningen på sistsagda 
ort (ty endast konsistorii sammanträden och examina fort- 
gingo tills vidare i Åbo) åter borde vidtaga 1828 Vio? samt 
att byggnader för högskolans behof oförtöfvadt skulle upp- 
föras. På utsatt dag öppnade universitetet, med en enkel 
liögtidlighet, sin vei'ksamhet härstädes; 1832 ^Vc blef dess 
nya prydliga hufvudbyggnad festligt invigd till sin bestäm- 
melse. 

Konsistorium, fakulteterna, de särskilda vetenskapliga 
inrättningarna, biblioteket, auditorierna, räuteriet m. fl. hade, 
till en början och sä länge byggnadsarbetena pågingo, pro- 
visionela lokaler, dels i det s. k. inspektörs- (nuvarande ge- 
neralguvernörs) huset, dels i senatsborgeus östra flygel. 
Myntsamlingen förvarades först i arkivet, flyttades derefter 
till ett litet enstaka rum, beläget mot gården åt höger från 
ingången i nyssagda flygels bottenvåning, samt slutligen 
(1832) till universitetets nya liufvudbyggnad. 

Högskolans i så många hänseenden bekymmersamma 
bosättning och reorganisation på denna ort försiggick, i 



68 

synnerhet imder de tre första åreu, med nästan feberaktig- 
ifver. Uppmuntrande och hedrande var dervid den hand- 
räckning henne gafs, sä väl af vår inhemska stjTelse och 
enskilde landsmän som från kejsardömets och äfven utlan- 
dets sida, genom föräringar, mest till biblioteket, men ock 
till öfriga samlingar, hvilka alla af vådeiden tillintetgjorts. 
Hvarje blad i dessa tiders universitetshan dliugar kunde bära 
till öfverskrift det Vergilianska ,,fervet opus",**). Äfven 
historiken om myntkabinettets återupprättande sannar detta. 
Eedan vid konsistorii session 1828 Vio togs bl. a. den 
numismatiska kollektionens sorgliga återstod under öfver- 
läggniug. Hvad vore med den att göra? Samlingens 
auktoriserade föreståndare tycktes ärna som professor eme- 
ritus qvarstanna i Åbo. Man utsåg derför till hans vikarie 
d. v. liistoriarum adjunkten R. v. Becker, hvilken ock, 
sedan Wallenius på skiiftlig förfrågan omsider, i slutet 
af november, frånsagt sig befattningen, dertill ad interim 
hos kansler anmäldes. Enär dock § 155 i de kort derpå 
promulgerade nya statuterna af 1828 ^Vi2 iunehöllo. att 
myntkabinettet borde stå under tillsyn och vård af en pro- 
fessor, kunde konsistorii hemställan icke ens tagas till om- 
pröfning (prot. 1829 ^Vi § 8). Vid anstäldt val 1829 '^Vi 
tillföllo flesta rösterna professoren i vältaligheten J. G. 
Linsen, som derjemte uppmanades att påskynda den så- 
lunda honom ombetrodda samlingens uppläggande; emedan 
besök pä orten af H. M. Kejsar Nikolai sades vara att 
snarligen förvänta ■^^). 



") Jf. härom författarens Miuuestal (1868) öfver J. Fr. Pippiug, 
p. 15 f. och Program (1876): Några Blad ur finska Högskolans Kanslers- 
bok, p. 41 f. 

*") Blef först af 1830 "/g, då visserligen myntkabinettets upp- 
visande icke kom i fråga, men deremot ett par andra numismatiska 
åtgärder, hvarom i ett följande häfte af dessa anteckningar. 



69 

Uuder cleu korta tid v. Be ek er vårdade kabinettet, 
utfördes i dettas tjenst ett godt stycke arbete. Härom 
vitua ej blott haus många till konsistorium ingifna fram- 
ställning-ar ocli förslag-, utan äfven åtskilliga ännu i kabi- 
nettet förvarade redogörelser, dels öfver samlingens tillstånd 
efter branden, dels öfver dess tillväxt åren 1828 och 1829. 
Då jemväl sistsagda årsberättelse tyckes skrifven med hans 
hand, torde få antagas att han, ehuru redan i nådigt kan- 
slersbref af 1829 ^Vi ^^d ,,synnerlig bevågenhet och er- 
känsla" aftackad, ännu hela detta år, om ej på eget ansvar, 
dock såsom biträde åt Linsen verksamt deltagit***) i ka- 
binettets angelägenheter. 

Hvad som främst kom i fråga, var en närmare gransk- 
ning af de brandskadade pjeserna. I tvenne sakrika memo- 
rial 1828 ^-°^p ^ inberättar v. B e c k e r härom till konsisto- 
rium. Bortskiljande bland silfvermynteu hvad som ej mera 
kunde i kabinettet användas, fann han att detta, ..ehuru 
hvarje äldre och sällsyntare exemplar äfveusom mycket för- 
derfvadt tills vidare i samlingen bibehållits", likväl i vigt 
utgjorde ända till 1 lisp. 8 skalp. Han hemstälde „om icke 



**) Detta uttalas under förutsättning, att den strax nedanför 
nämnda förteckningen 1829 "/j och redogörelsen för tillväxten 1829 
blifvit uppsatta af samma person. Den förra är uppenbarligen förfat- 
tad af v. Becker, eftersom den bär lians underskrifna namn, om ock 
handstilen, såsom redan Geitlin anmärker (Alex. Univ. Muhammed. 
Myntsaml. p. 29, not 51), är „förvillande lik prof. Linsens". Efter 
närmare granskning af v. Beckers handstil, sådan den ter sig i åtskil- 
liga hans samtida inlagor till krm, kan jag dock icke finna ännämnda 
förteckning vara skrifven af honom, — utan sannolikast blott efter 
hans, nu mera förkomna, original kopierad af Linsen i och för någon 
afsedd samling af myntkabinettet rörande kataloger. Geitlins uppgift 
(anf, st. p. 27), att äldre accessionskataloger efter branden blott finnas 
för åren 1829, 39—45 är icke exakt, ty sådana finnas ock för 1828, 
30 — 35, ehuru inbundna bland handlingar i universitetets etnograf.-hi- 
storiska museum, som fordom var förenadt med myntkabinettet. 



70 

tjenligast vore att detta silfver såsom varande dels af ganska 
åtskillig halt, dels med andra metaller och hvarjehanda 
grus sammansmultet och ihopgyttradt, skulle till utrönande 
af dess verkliga värde och för att bereda dess framtida 
användande, genom afdrifniug på test rengöras". Konsisto- 
rium instämde, och åtog sig kemie professoren v. Bons- 
dorff att verkställa afdrifningen. 

Beträffande de öfriga mynten och medaljerna, så i 
ädel som oädel metall, föreslogs, att de, såsom „nästan alla 
af vidhängande aska, ärg och smuts orena och otj^dliga". 
skulle af guldsmed genom glödgande och kokning upputsas. 
Äfven detta godkändes. En af v. Be ek er 1829 27/2 upp- 
satt förteckning öfver de sålunda rengjorda och ,.tills vidare 
i kabinettet bibehållna pjeserna" anger, dupletterna inberäk- 
nade, A) antika mynt: i silfver 197, i koppar 1440, samt 
B) nyare mynt och medaljer: i guld 40, i silfver 1062, i 
koppar och annan oädel metall 1202, förutom 3 svenska 
dalersplåtar i koppar*^). Af detta totalantal 3944, nämli- 
gen i guld 40, i silfver 1259 och i oädel metall 2645, erinra 
ännu hela sviter, i synnerhet bland medaljerna, (ehuru åtskil- 
liga under tidernas lopp utbyts mot bättre exemplar), genom 
sitt förbrända och skadade skick, om den bedröfliga kata- 
strof de genomgått. 

Anmärkas kunde, att ofvanstående siffror på långt när 
icke gifva den slutsumma eller 4503, hvartill de omedelbart 
efter branden uppgräfda mynten och medaljerna belöpte sig 



") Geitlin (anf. st. not 51) har lika litet som G. Rein (i sitt 
program 1851 "/i) observerat summorna för de antika mynten, — deraf 
skiljaktigheten i våra uppgifter. — Af de räddade mynten må sär- 
skildt antecknas 16 anglosacbsiska, "^1 arabiska, persiska och turkiska, 
omkr. 15—20 äldre tyska (Kölnska etc.) samt 232 namuk. svenska 
mäns och fruntimmers skådepenningar (deraf 199 i silfver), o. s. v. 



71 

(jf. p. 66). Detta låter dock utan svårighet förklara sig. 
Högst sannolikt representerar nämligen differensen 559 an- 
talet af de pjeser, livilka vid nogare pröfning blifvit kas- 
serade eller, så vidt de voro af silfver, ingått i den till 
uppsmältning afskilda massan. 

Resultatet af uppsmältningen lemnade. i sammanförda 
smärre poster, 27 skalp. 2473 lod, d. ä. blott några lod 
mindre än vid första vägningen, hvaraf kan slutas att ma- 
terialet sedermera ökats. Såsom sakenligaste användande 
af det sålunda vunna silfret anhöll konsistorium genom rek- 
tors memorial 1828 ^o/^^ hos kansler om utverkande af H. 
M. Kejsarens tillstånd att få emot det samma, till kabinet- 
tets förstärkande, tillbyta ett motsvarande värde ,,utaf de 
ifrån Persien till rikets skattkammare njdigen ankomna 
österländska mynten". Härmed syftades på den krigsskade- 
ersättning, Persien enligt fredsfördraget i Turkmantschai 
1828 22/.^ nödgades erlägga, — till det nätta beloppet af 
pud 709 i guld och 3000 i silfver (inalles 1800 säckar, i 
hvarje 2900 eller till hopa öfver 5 miljoner myntstycken). 

Tvenne bifallande svarsskrifvelser följde härpå. Den 
ena af 1828 V12 innehöll, att finansministern grefve Cancrin 
lofvat sitt förord å högsta ort, hvarför det afdrifna silfret 
borde till S:t Petersburg öfversändas; den andra skrifvelsen 
af 1829 9/1 underrättade om Kejsarns samtycke till utbytet, 
dock först sedan F r a e h n , som var sysselsatt .med den 
persiska kontributionens genomgående, slutfört detta uppdrag. 

I fråga varande transaktion med dertill hörande fram- 
ställningar, nitiskt ledd i S:t Petersburg af t. f. kansler 
g-refve Rehbinder, tillsk}iidade universitetet och särskildt 
dess myntkabinett en hel rad af fördelar. Yi nämna genast 
(ehuru slutliqviden skedde något senare, eller först 1831), 
att det nedsmälta silfret,. af skäl. som nedanför skola an- 



72 

gifvas, alldeles icke behöfde tillgripas. Reiibiuder fauu 
derför bäst att försälja det till myntverket i S:t Petersburg, 
hvarvid erhölls, — „sedau silfret undergått ny omsmältning 
och probering samt befunnits utgöra 28 funt 51 solotuik af 
87 V2 profvet, svarande emot 26 funt 46 delar rent silfver", 
— efter faststäldt pris, 591 rubel 61 kop. silfver. Denna 
summa, invexlad i banko assignationer, efter 3 rub. 69 kop. 
pro silfver rubel, blef följaktligen med ett belopp af 2183 
rub. 24 kop. till universitetet återstäld. (Se kanslersbr. 

1831 -^Vii). 

Rehbinders kommunikationer med höge vederbö- 
rande hade eggat deras mecenatism. Ryska upplysnings- 
ministern furst Lie w en, f. d. medlem i komitén för gransk- 
ning af universitetets nya statuter, ihågkom dess så plötsligt 
förolyckade numismatiska kollektion med en gåfva af 4 
silfver myutstänger ^^) om 2 skålpund, jordfynd från Räsan- 
ska guvernementet. Kort derefter meddelade kansler (i skrif- 
velse 1829 ^Va)? att Kejsar Nikolai af det i Turkmantschai- 
ska fredstraktaten af Persien erlagda guld och silfver i 
nåder skänkt åt Alexanders-universitetet 5 persiska guld- 
medaljer samt 3 guld- och 5 silfvermyut, i skrifvelsen för- 
tecknade och värderade af bergdepartementet •^^). Endast 
Europas största kollektioner torde prydas af lika värdefulla 
stycken, som en hvar af de nämnda medaljerna, samtliga 



") Kallade på ryska Cjhtkh (Fransosernes »Lingots"). Om fyn- 
det af 100 sådane i Räsaa nära de helige Boris och Glebs graf (år 
1828) se Chaudoir Oöoapinie PyccKHXT. Jl^eneri. I, 97 och hans Apergu I, 
89. Dessa groft gjutna silfvertackor böra hellre anses för gamla in- 
hemskt ryska myntvärden, än, såsom äfven uppges, vara af orientaliskt 
ursprung. 

") Numismatiskt beskrifna hos Geitlin, anf. st. p. 127 ft". — 
En dylik Kejserlig gåfva till Vet. Akad. i St. Petersburg, se Dorn, 
Das Asiat. Museum, d. K. Akad. d. Wissensch, p. 53. 55. 



73 

präglade i Telieraii 1795 och 1796 samt vägande, den största 
öfver 94, treuue omkring 38 och den minsta öfver 18 solot- 
nik, d. ä. till sammaus öfver 2 ryska fimt, sålunda mot- 
svarande ett penninge värde utöfver 3400 finska mark ^^). 
Eget nog vågade konsistorium icke anförtro denna skatt i 
kabinettets förvar, utan blef den för många år undangömd 
i aerarium! 

Fraehu, den fräjdade orientalisten och numismati- 
keru, som på hög befallning utvalt nämnda gåfva, visade 
äfven annars sin välvilja för vår samlings uppkomst. Eedan 
före branden, under de år han utarbetade sitt grundläggande 
verk öfver Ibn Fozlan, hade han vid efterspanande af in- 
slående material stält sig i kommunikation med högskolan 
i Åbo och af d. v. adjunkten K. af Tengström erhållit för- 
teckning öfver der befintliga österländska mynt ^^). Många 
voro dessa visserligen icke, endast 14 hela och 6 fragment, 
alla, på ett kalifmynt när, Samanider. Så mycket angeläg- 
nare lät han sig nu vara att bidraga till detta ringa för- 
råds förökelse, och gjorde det med den framgång, att man 
föi'st från denna tid kan tala om en orientalisk afdelning i 
vårt kabinett. 

Om hans tillvägagående härutinnan upplyser en skrif- 
velse, hvilken han 1829 ^Vi rigtade till konferensen för Pe- 
tersbm-gska Vetenskapsakademin, af lydelse '2) : ., Von dem 
Hrn. Grafen v. Rehbinder weiss ich, dass die ehemalige 
Universität zu Åbo in dem letzteu ungliickliclien Bi-aude 



5») Nogare utgör deras gemensamma vigt 2 funt, 40 solotnik, 72 
doli; hvarvid märkes att 1 funt = 96 solotnik (— 409.,5 gramm), 1 so- 
lotnik = 96 doli, 1 gram fint guld i penningevärde = 3 fm. 4472 penni. 
Ett svenskt skälpund är något större än 1 rysk funt, nml. 425 gramm. 

°') Jf. hans afhandl. i Bulletin Scientif. T. IX, 332. 

") Hos Dorn, anf. st. p. 400; jf. p. 30. 56. 



74 

auch ilir Mlmzkabiuet eingebiisst hat, und dass S. Majestät 
der Kaiser gesonneu ist, derselbeu aus den Persischeu Ent- 
schädigiingsgelderii eiue kleine Sammkmg wieder zuzuwen- 
den. Dadurch veranlasst erlaube icli mir die Anft-age, ob 
die Akademie, welche der gedacliteu Universität bereits eine 
so achtbare Bereiclienmg ihrer Bibliotliek verheisseu hat, 
derselben nicht etwa auch eine von den kleinen Oiientalischen 
Munzsammhingen, die ich einst aus den Doubletten des 
akademischen Kabinettes formirt, von denen nur erst fiinf 
verkauft Avorden siud, und die alle zu verkaufen, bei dem 
gegenwärtigen Stande der Dinge, doch vielleicht nie möglich 
seyn diirfte, zura Geschenk machen wolle? Ich wiirde zu 
dem Behufe N:o X der erwähnten Sammlungen, Avelche 152 
verschiedene Miinzen zählt und dreihundert und achtzig Rub. 
B. von mir taxirt worden ist, vorschlagen. Die Allerhöchste 
Genehmiguug wiirde auch dieser freiwilligen Abtretung von 
Seiten der Akademie an die ehemalige Aboer Universität 
gewiss nicht entstehen". 

Akademins konferens öfverlemnade med förbindlig skrif- 
velse af 1829 ^V? besagda så väl mynt- som bokföräring till 
R e h b i n d e r , som i sin tur remitterade den till universi- 
tetet. Vid remissen Vg yttrade han mycket paternelt, såsom 
han plägade, bl. a.: „Jag gör mig förvissad att konsist. 
akad. icke underlåter att med första uti afgående svarsbref 
betyga Kejserl. Vetenskapsakademin den tacksamhet, hvar- 
med Alexanders-universitetet alltid bör erkänna en sä ut- 
märkt rik och dyrbar gåfva af den förnämsta ibland ryska 
kejsardömets litterära inrättningar", — en antydan, hvilkeu 
punktligt uppfyldes. De sålunda erhållna särskilda exempla- 
ren, 142 i silfver och 10 i koppar, uppnämnas •'- ^) i en af 



*- a) Och beskrifvas af Geitlin, p. 43 S.: Samanider: 1, 2.4—7. 
-10. 11—16. 18—22. 24—27. 29—32. 33. 34. 36—39. 40. 41 (?). 42. 



75 

Fraelin egenhändigt skrifv^en och ännu förvarad katalog: 
„X. Collectio nummonim Muhammedanorura CLII numero. 
maximam partem ab emiris Samanidicis [52] et Chauis Or- 
dae Aureae [86] cusorum''. 

Så visst kabinettet för sin hastiga nybildning, åren 
1828 — 29, allra förnämligast hade att tacka hittills berörda 
åtgärder och storartade gåfvor, böra dock icke heller för- 
gätas de bidrag (hvaribland ett och annat ganska beaktans- 
värdt), hvilka samtidigt inkommo från flera håll. Upp- 
räknade i kronologisk ordningsföljd efter v. Beckers för- 
teckningar, hvilka i dessa st3'cken visat sig fullständigare 
än andra källor, voro gifvarene: Universitetet i Wilna (dess 
då nyligen präglade större medalj i silfver); lagman Ad- 
lercreutz, redan nämd förut, (74 romerska silfvermynt. 
deraf 36 familje- och 38 kejsarmynt); vice häradshöfdiug v. 
Christiersson (1 äldre ryskt och 1 turkiskt mynt) ; pro- 
fessor J. A. Törngren (jordfynd å Laukko, 4 smärre 
silfvermynt, Erik XIV och Johan III); professor J. M. af 
Tengström (19 svenska, det äldsta Johan Hl, samt 10 
utländska mj^nt); prosten Frosterus i Kalajoki (160 ur 
kollektmedel afskilde kopparmynt, mest svenska, det äldsta 
Gustaf II Adolf); grefve Eehbinder (1 i Berlin af Lass 
graverad rysk silfvermedalj öfver krigsförklaringen mot Tur- 
kiet); furst Liewen (utom de ofvan p. 72 omnämnda stän- 
gerna, på skilda ställen ur jorden uppgräfda 44 ryska ko- 
peker i silfver); ingeniör-löjtnant Schweder (16 smärre 



43. 45. 46. 47. 49. 50. 52. 53. 55. 56. 57. 58. 59. 61; Djutschider p. 
81, 2, 3. 82, 1, la. 83, 2, 4. 84, 7, 8, 9. 85, 10—12. 86, 13—15. 87, 18, 
19. 88, 1. 89, 2 (?). 90, 1, 2, 3. 92, 1, 1. 93, 2, 1, 2, 3, 4. 94, 5, 6, 7. 
95, 9, 10, 11. 96, 15—18. 97, 19—23. 98, 1. 99, 1, 2, 3, 4 (?). 100, 2, 
3, 6, 1, 2. 101, 1, 2. 102, 2, 1, 2; Sefider: 119, 4. 121, 10 (?). 122, 11, 
12, 13. 125, 25, 26, 27. 126, 36; Osmanider: 138, 29. De öfrigas iden- 
tifiering är osäker. 



76 

ryska silfvermynt) ; handlanden Gadd i Helsingfors (2 
större tyska silfvermynt af 1539 och 1690); tuUförvaltaren 
Lundmark i Lovisa] (1 persiskt silfvermynt); äfvensom 
följande år, att med ens upptaga detta: prosten L. A. 
Borgström i Pojo (24 kopparmynt m- kollektmedel), och 
öfversten G. Eneholm (9 antika mjnit, 5 i silfver, 4 i 
koppar). — Summa 379, deraf i silfver 166, i koppar 213. 

På samma triennium inlöstes summa 161 mest svenska 
och ryska mynt och medaljer, 99 i silfv^er, 60 i koppar, 
bland de förra 7 öfver fälttåget mot Turkarne, bland de 
senare Hedlingers konungalängd. Några anmärkningsvärdare 
eller rarare stycken omförmälas icke, utan synes valet för- 
nämligast berott af slumpen. Ehuru inköpsprisen icke spe- 
cielt antecknas, synes af deras belopp, omkring 260 rub. s:r, att 
blott någon qvot af årsanslaget, hvilket i den nya staten 
af 1828 afrundats till jemt 200 rubel silfver (= 600 rub. 
b:ko assign.), behöft tillgripas. Besparingarna kommo kabi- 
nettet till godo i ett särdeles notabelt fall. 

Mot utgången af 1829 utbjöd universitetets nitiske 
kund ända från Porthans dagar, professor A. Blad i 
Stockholm, en ännu större kollektion till salu än 1819. An- 
budet syntes dubbelt beaktansvärdt på en tid, då man som 
bäst vinnlade sig om kabinettets återställelse, hvarför i 
konsistorium alla de skäl, som talade för eller mot inköpet 
noga öfvervägdes. Slutligen och sedan underhandlingar med 
säljaren föranledt honom ansenligt nedpruta det ursprungli- 
gen fordrade priset, beslöt man sig för en hemställan i 
saken till kansler. Skrifvelsen, författad af Linsen, af- 
gick i slutet af mars 1830 och innehöll: 

„En aktningsvärd svensk medborgare, till sin härkomst 
Finne, professoren dr Anders Blad i Stockholm har un- 
der en lång följd af år med flit och urval gjort en för dess 



77 

sällsynthet mycket berömd samling- af mynt och medaljer. 
Denna frukt af sin numismatiska insigt och möda har han 
nu vid en mer än åttie-ärig ålder beslutit försälja, helst så 
att den till K. Alexanders-universitetet måtte inköpas. En- 
ligt prof. Blads egen uppgift utgöres samlingen af 3200 
antika, 900 nyare, eller till sammans 4100 särskilda mynt 
och medaljer, af hvilka 26 äro präglade i guld, 1150 i silf- 
ver, de öfriga i koppar. Bland de antika skola, utom åt- 
skilliga högst sällsynta, finnas åtminstone 50 af den märk- 
värdighet, att de förut icke äro kända eller någonstädes 
beskrifna. Afven många mycket rara nyare medaljer öka 
samlingens värde. Då på ena sidan universitetet saknar 
medel att inlåta sig i denna handel, så vida det årliga an- 
slaget för Mynt-, Medalj- och Konstkabiuettet utgör endast 
200 rubel silfver, och behållningen uti nämnda inrättnings 
fond, enligt en af universitetets kamrerare uppgjord och 
härjemte i underdånighet bilagd uppsats, för det närvarande 
uppgår till endast 2491 rub. 35 kop. b:ko assign. och 71 
rdr 40 sk. 5 rst. svensk b:ko ■^•^), men på den andra ett så 



") Den senare posten borde enl. räkenskaperna rätteligen lyda 
74 rdr 16 sk. 5 rst. Här vilja vi dock anmärka, att bokföringen i 
U:tets statsbok för dessa tider är ytterst oklar och invecklad, till följd 
af de blandade myntsorterna — riksdaler b:ko och riksgäld, rubel 
b:ko assign, och nominel rubel silfver (= 3 rub. b:ko assign.) — samt 
den varierande kursen mellan svenskt och ryskt mynt, äfvensom de 
tekniska termernas oegentlighet. Antaget att nöfverlefverering" pä 
debetsidan betyder „ skuld" eller „saldo förlust", så var denna (ovisst 
om med eller utan ränta) för myntkabinettet ultimo december 1830 — 
1051 rub. 78 kop. s:r; 1831 = 142, 3; 1832 = 948, 10; 1833=1032, 10; 
1834 = 1196, 61; 1835 samt hvarje följande år till och med 1841 = 
1241, 62. Från och med 1842 föras räkenskaperna blott i verklig 
silfver rubel (= 4 rub. b:ko assign., hvadan årsanslaget då mera och 
från 1841 upptages till 171, 50 i st. f. 200); med samma år upphör 
ock „öfverlefvereringen", hvilken dittills städse gått parallell med en 
större eller mindre „behållning kontant". 



78 

ypperligt tillfälle, som närvarande, att återuppsätta Mynt- 
kabinettet ej å ny o torde erbjuda sig, har konsistorium trott 
det vara sin skyldighet att till E. K. H. i underdånighet 
härom inberätta och derjemte anhålla, det E. K. H. med 
sitt höga förord ville utverka att H. K. Mj:t nådigt täcktes 
sätta Alexanders-universitetet i tillfälle att inlösa i fråga 
varande myntsamling. Det af prof. Blad först bestämda, 
visst icke öfverdrifna pris," 5500 rdr sv. b:ko, har han dock 
sedermera beqvämt sig att, af tillgifvenhet för sin förra 
fosterbygd, nedsätta till 4500 rdr. Hvarje pjes komme så- 
ledes att kosta föga mer än 1 rdr b:ko, ett så mycket bil- 
ligare köpevilkor, som 640 aftryck af antika hufvudeu i 
svafvel, lack och ädla stenar åtfölja myntsamlingen". 

Något officielt svar på denna framställning förekommer, 
besynnerligt nog, icke i handlingarna. Verkligen var anhål- 
lan om extra subvention för inköpet föga motiverad, då ju 
kabinettets kontanta behållning, förökad af det nedsmälta 
silfrets värde (2183 rub., se p. 72), hvilket likväl först i 
slutet af följande år till universitetet inflöt och följaktligen 
ej ännu i skrifvelsen kunde åberopas, nära nog täckte hela 
behofvet. Oväntad är deremot upplysningen om just de 
förefintliga kontanterna, alldeustund, enligt Wallenii of- 
van anförda beräkning (p. 59), kabinettet icke förr än 
1831 bordt blifva skuldfritt. En afskrifning af de år 1819 
ur besparingskassan förskotterade medlen tyckes således ha 
skett ''*). 

Köpet afslöts i juni 1830 och blef för universitetet 
desto fördelaktigare, som säljaren icke blott medgaf särdeles 
liberala betalningsvilkor, 2500 rdr vid skeende öfverlåtelse 



") „Öfverlefvereringen" var år 1827 på debetsidan 1720 rub. 62 
kop. s:r, uiimnes 1828 blott på kreditsidan, men 1829 på ingendera 
sidan, tills den 1830 uppträder såsom ofvan sades (se föieg. not). 



79 

och resten inom 2 år derefter. — utan dessutom frivilligt 
ökade samlingen med några hundra numrer. Anländ till 
orten i påföljande oktober, befans den bestå af inalles 4300 
numrer, hvaraf A) antika mynt 3342, — i guld 15, i silfver 
875, i koppar 2444, i tenn och bly 8, — samt B) moderna 
mynt och medaljer 958, — i guld 11, i silfver 459, i kop- 
par 385 jemte 1 svensk plåt, i messing 60, i tenn och bly 
38, i jern 5, förutom C) 25 aftryck i sköldpadd, 63 skurna 
ädla stenar och 675 aftryck af gemmer i lack och svafvel. 

Man måste beklaga, att en specielare katalog öfver 
den dyrbara nya acqvisitionen icke medföljde eller ens efter 
emottagandet, till igenkännande af dess innehåll, uppgjordes. 
Ty väl föreskref framdeles ett kauslersbref 1833 ^Vi2j vid 
fråga om universitets-lokalernas inredning och möblering, 
att åt förevarande samling en särskild pulpet borde anbrin- 
gas „längs med ena väggen af kabinettet*', — utan tvifvel 
n. v. vitrinen A, om ej hellre de båda sammanhörande 
B och C, hvari samtliga romerska mynt befinnas inordnade. 
I dessas välförsedda, men ty värr ännu icke närmare be- 
skrifna rader får således åtminstone det förnämsta, eller an- 
tika, partiet af den Bladska kollektionen sökas, ehuru icke 
ensamt, utan hopfördt med sä väl qvarlefvorna af de redan 
före branden af Arckenholtz, Schiirer, Suchtelen 
och A d 1 e r c r e u t z , som med de derefter af den sistnämnde 
erhållna gåfvorna. Resten har deremot, så att säga, namn- 
löst eller utan hvarje anvisning utskiftats inom de moderna 
myntens och medaljernas många fack, troligen hufvudsakli- 
gast det svenska. 

Aret 1830 anger så till vida en vändpunkt i kabinet- 
tets öden, som genom då skedda stora inköp, dess vid 
branden lidna förluster, äfven i yttre numeriskt afseende, 
blefvo godtgjorda, och mer än som så. Sammanräknadt steg 



80 

nämligen nu mera de skilda pjesernas antal i det allra när- 
maste till 9000. Att de i penningevärde representerade en 
mångfaldt större summa, än den forna samlingen i Åbo. 
behöfver efter alt det förut sagda knappast påpekas. Ändt- 
ligen skulle en jemförande vetenskaplig uppskattning, derest 
den vore möjlig, helt säkert leraua lika fördelaktigt resultat. 
Sjelfva olyckan hade således, genom det handlingskraftiga 
deltagande deraf framkallats, hellre främjat än hämmat ka- 
binettets förkofran. 

Men äfven i annan än rent numismatisk hänsyn gick 
inrättningen på sin nya ort en betydelsefull utveckling till 
mötes. Vi syfta derpå, hurusom det redan sporadiskt in- 
trädda förhällandet, att med myntsamlingen vid tillfällen 
förenats hvarjehanda andra antiqvariska och konstsaker, 
gemmer, stamper m. m. (jf. p. 21. 24. 38), upphöjdes till lag- 
stadgad regel, då 1828 års nya statuter under kollektiv 
rubrik sammannämude „Mynt-, Medalj- och Konstkabinettet". 
Följderna visade sig snart nog. 

Sjelfgifvet fattades sistanförda uttryck mindre i este- 
tisk mening (hvilken synpunkt dock ingalunda helt och 
hållet undansköts, der alster af måleri eller skulptur till- 
fälligtvis företeddes), än såsom en blygsam sj^nonym af livad 
man vanligen förstår, vare sig med ett kuriositets-kabinett, 
vare sig med ett historiskt-etnografiskt och arkeologiskt 
museum. Kortligen: åt hithörande föremål och syften 
inrymdes nu för första gången en officiel plats vid hög- 
skolan. 

En detaljerad framställning om Konstkabinettets 
uppkomst och successiva utbildning fölle utom gränserna för 
närvarande historik. Endast ämnets hufvudmoment skola i 
regeln, ock under vår framställnings fortgång, uppmärksam- 
mas, synnerligast för så vidt de tillika beröra myntkabinettet. 



81 

Stälda under samma föreståndares omvårdnad ocli reparti- 
serande ett gemensamt statsanslag, kunde respektiva sam- 
lingars intressen, änskönt väsendtligen skilda till sina objekt, 
icke undgå ett visst, stundom ganska märkbart beroende af 
livar andra. Betraktades dervid tills vidare den numisma- 
tiska afdelningen som den egentliga frun i huset, så vann 
äfven den etnografiskt-antiqvariska i en kommande tid både 
sjelfständig tillvara och månget ändå större prerogativ. 

Emellertid hopade sig, enligt prefektens redogörel- 
ser^^') och andra handlingar, under ett antal år, de olikar- 
tade föremålen i konstkabinettet, äfven under dess nya titel, 
endast trögt, rj^ckvis och planlöst. Af det redan dessförin- 
nan ringa förrådet återstod efter branden blott ett enda 
nummer, nämligen kopparplåten (jf. p. 24) till ett porträtt 
af Arckenholtz, myntkollektionens förtjente gruudläg- 
gare. Dertill kommo under trienniet 1828—30 i föräriugar: 
af prosten Sadelin en mosaikstuif; af f. d. handlanden K. 
B ir eks te dt en runstaf; af ingeniör K. G. Holm ett 
häfte teckningar af österbottniska fornlemningar (lemuadt till 
biblioteket); af titulärrådet A. Grenqvist klädedrägt från 
Kaliforniens vildar; af kapten Etholén (som redan förut 
till akademin i Abo förärat dylika) ett större antal vapen 
m. m. från Aleutiska öarne; af landshöfding Stjern- 
schantz i Uleåborg åtskilliga fornsaker, delvis jordfynd, 
från Sotkamo, Pudasjärvi, Muhois och Lappland. 

För kontanta utgifter till den nya afdelningens förö- 
kelse, drog man sig ännu, såsom det tyckes, äfven af oviss- 
het i livad rigtning denna borde utbildas. Visserligen för- 
värfvades med den Bladska myntsamlingen de redan ofvan- 
för p. 79 under litt. C angifna aftrycken af gemmer m. m., 



") Bevaras nu i etnogr. Iiist. museum. 



82 

men liksom endast på köpet. Väl inlöstes för god betalning 
några förgiftade pilar från Java (1830 3*/^), men kort derpå till- 
bakavisades en af amiralskan Schismarev för måttligt pris 
till salu utbjuden mycket värdefull kollektion af samma slag, 
hvartill den Etholénska redan lagt en så god grund. Icke 
dock så mycket afslaget i och för sig, som fast hellre de 
derför åberopade motiven förtjena här framhållas. 

Efter att hafva erinrat, det resp. fond, hvilken huf- 
vudsakligast vore af sedd för myntkabinettets behof, redan 
stode i betydlig skuld, ntlät sig nämligen prefekten, hvars 
åsigt af konsistorium godkändes (se prot. 1830 V? § 16): 
„Också synes man mindre böra brådska med anskaffande af 
vildarnes konsteffekter, emedan sådana utan svårighet 
alltid kunna erhållas [?] och dessutom ej äro så vigtiga, som 
de odlade folkslagens, dem universitetets konstkabinett 
ännu nästan alldeles saknar." 

Det var först af de omständigheter nästa kapitel skall 
omförmäla, vederbörande föranleddes att öfvergifva detta 
sväfvande och kosmopolitiska betraktelsesätt, hvars realise- 
rande skulle kraft helt andr-a medel än de till buds stående, 
och började på konstkabinettets angelägenheter tillämpa ett 
efter hand .alt mer bestämmande fosterländskt synmått. 



83 



VI. 



Åren 1831 — 35. Fortgående tillväxt. Jordfynd, Inköp. Stora förä- 
ringar af universitetets Kansler, af handlanden Boning och 
af grefve Suchtelen. Smärre gåfvor. Ny lokal 
för kabinettet. Relation om samlin- 
garna till Kansler. 

Man skulle vänta, att den så raskt tillskapade inrätt- 
ningen allaredan fått emotse en lugnare period, en välbe- 
höflig anståndstid, att så säga, både till vinnande af inre 
ordning och till upplijelpande af dess genom den Bladska 
kollektionens inlösande starkt medtagna materiela ressurser. 
Icke för ty erbjuder dithörande angelägenheters gång, ännu 
under närmast följande fem år, en ganska stor onivexling 
och rörlighet. Såsom ofvan erinrats, inflöt ändthgen 1831 
en temligen betydlig summa för det nedsmälta silfret, hvar- 
igenora årsauslaget erhöll temporär förstärkning. Opåräk- 
nadt rikliga föräringar inkommo fortsättningsvis. En om 
ej alldeles ny, dock dittills föga gifvande förvärfskälla upp- 
lät sig ock för samlingarna i och genom nu mera och hä- 
danefter alt oftare och regelmässigare till inlösen eller som 
gåfvor anmälda jordfynd. Också daterar sig från slutet af 
näranda qvinqvennium den första i embetsväg sammanstälda 
öfversigten öfver kabinettets öden efter branden. Alt detta 
gör förevarande tidskifte nog händelse- och innehållsrikt att 
behandlas i ett kapitel för sig, låt vara som supplementär 
anslutning till det näi^mast föregående. 

Hvad främst de ur finsk jord upphemtade Fynden an- 
går, hafva vi visserligen för afsigt att, så vidt deras innehåll 
varit numismatiskt, deråt egna en mer uttömmande fram- 
ställning i ett skildt häfte. Till den del de införlifvats med 



84 

högskolans samlingar böra de dock äfven här åtminstone i 
korthet beröras. 

Ofvanför har detta ämne blott en eller annan gång kom- 
mit till tals, — af det enkla skäl, att i äldre tider antiqva- 
riskt hittegods endast alldeles slump- och undantagsvis ham- 
nade i universitetets värjo (jf. p. 12, 17 ff. 21.) Först om- 
kring början af 30-talet, men då nästan lika plötsligt som 
märkbart, ändrade sig förhållandet. Hvadan detta egentli- 
gen haft sin upprinnelse, kan väl blifva vanskligt att söka 
utreda, dock; synas förnämligast tveune omständigheter der- 
till medverkat. Medan nämligen, ä ena sidan, 1828 års sta- 
tuter anvisade för fyndföremål ett offentligt förvaringsrum 
i högskolans hägn, underlättade, å den andra, hennes för- 
flyttning till landets hufvudstad kommunikationen från och 
med vårt högsta styrelseverk, dit landshöfdingarnes rapporter, 
om „ anmärkningsvärda tilldragelser" inom länen, i och för 
vidtagande åtgärder, författningsenligt ingingo. 

Bland jordfynd öfverlemnade af enskilde under sagda 
tidsskede till universitetet hafva gåfvorna af professor Törn- 
gren 1829 från Laukko och af landshöfding S t j e r n - 
schantz 1830 från landets nordligaste län redan i annar 
sammanhang omnämts (p. 75. 81). År 1831 tillkommo ytter- 
ligare ej mindre åtskilliga i en åker i Kuhmois uppgräfda 
gamla vapen, än ett antal i sjöstranden vid Juvarautio land- 
ningsställe i Kivinebb hittade gamla mynt (7 i silfver, 1 i 
koppar), förärade, de förre af muusterskrifvaren Fl o or. 
de senare af kapten W. v. Q v an t en. Här må ock an- 
tecknas det fynd af bl. a. 9 delvis särdeles rara orientali- 
ska och af Fraehn ofördröjligen beskrifna mynt ^''a), hvil- 



^''a) I „Kurze Erklärung der 9 Oriental. Silbermunzen, die 80 
Werst von St. Petersb. auf dem Wege nach Kexholra unweit der Sta- 
tion Mögri gefundea worden", original ms. betiutl. i viut kabinett. IIos 
Geitliu p. 40, 20. 50, 35. 53, 45, a. 56, 60. 62, 79. 65, 2. 66, 5. 68, 2. 71, 1. 



85 

ket 1832 gjordes i Kautus kapellausbols åker, elmru det 
först några år senare genom öfverste Alex. F o c k insän- 
des till universitetets samlingar. 

Vida rikhaltigare var gemenligen det i officiel väg, och 
mestadels i sista hand genom K. Senatens kansliexpedition, 
i afseeude å inlösen delgifna hittegodset. Än bestående en- 
dast af mynt, — såsom fynden 1833 i Jääskis (76 gamla 
estländska silfvermynt) och 1834 å Sagu prestgårds mark 
(33, mest svenska silfvermynt från början och slutet af 16- 
hundratalet), — än blott af andra fornsaker, såsom fyndet 
1834 ä Kekipeldo bys egor i Wörå (en jernhjelm och perlor 
hörande till ett radbaud), — än åter af blandadt innehåll, 
såsom fynden 1833 i Janakkala sockens Turengi by (frun- 
timmers hårprydnader jemte några ,,mynt med runskrift", 
alt af silfver och vägande 82 lod) samt det högst anmärk- 
ningsvärda 1835 i Eeso sockens Mahittula by, Tuomola bo- 
ställe, (618 medeltids, mest anglosachsiska mynt jemte en 
armring m. m. af silfver), — inköptes de erbjudna fJJremå- 
len (för inalles omkring 120 rub. s:r), dels fullständigt, dels 
efter urval, såsom lämpande sig för kabinettets endera af- 
delning. 

Det lider intet tvifvel, att ju konsistorium i allmänhet 
erkände fyndens vigt för forskningen. Någon gång fram- 
hållas till och med de dervid bestämmande synpunkterna. 
Så antecknades i protokollet (1833 28/^2 §4), med anledning 
af kausliexpeditionens skrifvelse rörande den i Jääskis på- 
träffade skatten, att „Ehiiru prefekten för kabinettet, som 
dessa till större delen Revalska mynt redan tillförene besett, 
nu tillkäunagaf att endast trenne af dem förut icke finnas 
i myntkabinettet och att de samtligen hvarken i anseende 
till sällsynthet eller metallens vigt äro af högre värde, kon- 
sistorium dock beslöt, uppå bemälte prefekts derom gjorda 



86 

framställniug och på det äfven andra, som hädanefter kunna 
öfverkomma dylika eller andra fynd, måtte uppmuntras att 
dem åt universitetet erbjuda, alla dessa mynt skulle inköpas." 
Dylikt yttrades vid anmälan (1835 '*/io § 4) om Reso fyndet. 

Emellertid kan icke nekas, att just detta tal om 
myntens nyhet för samlingen, om deras sällsynthet i och 
för sig o. s. v. låter något eftertänkligt; ty deraf synes 
framgå, att sjelfva fyndens värde uppskattades mera efter 
numismatisk, än efter historisk eller rent arkeologisk mått- 
stock. Detta bekräftas yttermera, då man finner, att endast 
nykomlingarna i bästa fall plägade instickas i ledet, men 
återstoden hvarken skildt bevaras eller helst noggrannare 
förtecknas. Otaliga fyudrayut hafva på detta sätt, försking- 
rade i kabinettets olika fack och gömmor, undanryckts ett 
ingående studium och bedömande, utan att vi om dem ega 
annan vetskap, än de vanligen mycket knappa och sväf- 
vande primär-uppgifterna som åtföljt försändelsen. Lättare 
kunna naturligtvis antiqviteterna af andra slag återfinnas, 
att identifieras såsom hörande till det eller det ursprungliga 
sambeståndet, men de voro, såsom af det ofvanstående fram- 
går, ännu ganska fåtaliga. 

Härtill kommer att kabinettets angripna kassa gjorde 
sparsamhet, så i det ena som andra hänseendet, nödvändig. Dess 
utgifter stego derför under hela qviuqvenniet endast till sam- 
manlagdt omkring 330 rub. s:r (förutom den nämnda summan 
för fyndens inlösen, 120 rub. s:r). Derför hände ock, att 
andra fonder, utan godtgörelse, fingo träda emellan, såsom 
då 1832 vid landshöfding Snellmans auktion Porthans 
bronserade gipsbyst öfverkoms, denna, till ersättning för det 
i Åbo lörand förlorade Sergellska marmorexemplaret, ini-opades 
på byggnadsmedlens konto, men öfverantvardades till myntka- 
binettet, om hvilket Porthan i lifstiden inlagt så stora förtjenster. 



87 

Väl voro, såsom antydts, inköpen under de nämnda 
åren, icke stora, — de utgjordes, enligt handlingarna, en- 
dast af 139 mjmt och medaljer, hvaraf 6 i guld, 107 i silf- 
ver, 26 i oädel metall, — men vitna i allmänhet om godt 
urval. Företrädesvis riktades samlingarna med svenska och 
lyska medaljer, synnerligast de förra, troligen äfven att upp- 
läggas i stället för redan förefintliga, men eldskadade exemplar. 

Vi citera särskildt: Svenska Vitterhets-akaderaius pris- 
medalj i guld (H. II, 128, 5) och Blekinge nations minnespen- 
ning öfver Sv. Lagerbring, (H. p. 222), jemväl i guld, — båda 
ur Jak. Tengströms qvarlåtenskap, den förra af honom vun- 
nen i täflan 1780, den senare mycket sällsynt; dessutom 
silfvermedaljerna: öfver det tillintetgjorda försöket att ut- 
vidga konungamagteu 1756 (H. II, 101, 27), öfver revolu- 
tionen i Sverige 1772 (H. II, 152), öfver Gustaf ni:s krö- 
ning (H. n, 150), öfver Gustaf m af adeln 1778 (H. II, 172) 
och af borgarståndet 1789 (H. II, 192), öfver Gustaf IV 
Adolfs födelse (H. II, 173), öfv^er Karl XII såsom kronprins 
1688 (H. I, 482, 2), öfver Porthan 1799 (H. p. 254), öfver 
Ahlman 1801 (H. p. 245), öfver N. v. Eosenstein af finska 
församlingen i Stockholm 1814 (H. p. 301, 2), prismedaljen 
af Societas pro civi sciendis 1794 (H. II, 262); äfveusom 
Kejsar Alexander I:s kröniugsmedalj och upplösta finska mi- 
litärens medalj af 1811; samt bland mynt: Erik XIV:s da- 
lar 1562, Gustaf Adolfs d:o 1632, silfverrublar af Peter I. 
af Anna 1733, af Elisabet 1743; m. fl. — Inköpen af Eck- 
hels Doctrina Nummorura och af Schmieders uumismatiska 
Handwörterbuch må ock anföras, såsom varande första bi- 
dragen till renovation af kabinettets lilla bibliotek. 

Långt anmärkningsvärdare framstår tillväxten genom 
gåfvor. Ännu fortlefde icke mindre på högsta ort, än hos 
allmänheten en Mig hågkomst af universitetets genom bran- 



88 

den lidna förluster. Men äfven en gladare anledning till 
deltagande " för det samma inträdde, då dess nya, rjmliga 
och vackra hufvudbyggnad hunnit så långt att den kunde 
högtidhgen invigas, hvilket skedde den 19 juni 1832. 

Kejsar Nikolai, Åbo akademis forne kansler, uttryckte 
sin fägnad öfver det under hans auspicier fullbordade ver- 
ket icke blott genom tDlsändande af en nådig välönskan, 
men genom en föräring af inemot 3000 volymer (den me- 
dicinska delen af v. Rehmans boksamling) till det återupp- 
rättade lärosätets bibliotek. Hans höge son, universitetets 
d. v. unge Kansler, som redan så ofta varit i tillfälle att 
af sitt upplj^ste biträde grefve Rehbinder emottaga an- 
mälningar om betydliga skänker till vårt mynt-, medalj- och 
konstkabinett, behagade nu äfven för egen del till inrättnin- 
gen öfverlemna en sådan, — den första yttre gärden af hans 
sedermera i en lång följd af år den finska högskolan egnade 
omsorger. 

Bland annan af lågorna förstörd egendom var ock den 
del af Lipperts berömda Daktyliotek, hvilken Arckenholtz 
fordom testamenterat till akademin i Abo (j£ p. 24). Denna 
mistning kunde ingalunda anses ersatt af det appendix (jf. 
ofvan p. 79, litt. C), som medföljde Bladska samlingen. 
Den blef det deremot, i rågadt mått, då Kansler lät sin 
lyckönskan vid sagda invigningsfest åtföljas af ett fullstän- 
digt och särdeles väl konditioueradt exemplar af det dyi*- 
bara arbetet, inueliållande 3000 gipsaftryck af forntida gem- 
mer jemte beskrifning ^^). 

liksom det egentliga myntkabiu ettet ett par år tidi- 
gare, så hade nu mera dermed förenade samling af konstfö- 
remål fått sina refvor botade. Inrättningen i sin helhet 



»«) Se kanslersbrefvet 1832 '»/g samt Finl. Allm. Tidn. 1832 n:o 
145; jf. mitt Piogr. 1875, sill. 44. 



89 

kan således sägas hädanefter hafva beg-ynt novo conto, livarpå 
debet från olyckan i Åbo icke mera tyngde. 

Att jemväl enskilde patrioters välvilja för högskolan 
skuUe lifvas från den stund hon åter vann ett stadigt hem- 
vist i eget hus, synes naturligt. Alla hennes samlingar och 
inrättningar hade deraf märkbar uppkomst. Man drog, i 
täflan med styrelsen, försorg, att de föi- universitetets behof 
nybygda, prydliga lokalerna icke heller till sitt innehåll 
skulle stå efter tidens och vetenskapens fordringar. Mynt- 
och konstkabinettet glömdes dervid ingalunda, utan var tvärt 
om från nu och länge framåt företrädesvis i stöten. 

Främst och särskildt harbiand högskolans donatorer från 
denna period handlanden i Reval G. Fr. Boning, adlad 
von Boning h, förtjeut en hågkomst i hennes historia. Till- 
hörande en redan i medlet af 1600 talet till Poj o nejden in- 
flyttad adlig, men icke på svenska riddarhuset introducerad, 
lifläudsk ätt och född i Ekenäs 1790, hade han i unga år 
blifvit kontorist i Eeval, samt 1826 erhållit translators be- 
fattningen för svenska språket vid landsrätten derstädes. Hug- 
nades 1830 med en briljanterad ring och 1834 med guldme- 
dalj att bäras kring halsen, nämndes 1835 till finsk handels- 
ombudsman i Reval, upphöjdes 1839 i finskt adligt stånd, 
1857 riddare af S:t Stanislai ordens 3 klass, 1859 kollegi- 
assessor, 1864 hofråd; -J- 1866. Det lider intet tvifvel, att 
ju äfven hans många föräringar väsendtligen bidragit till 
förenämnde för en trafikant mindre vanliga utmärkelsei\ 

Utan att någonsin hafva varit vid vårt universitet in- 
slcrifven, hj^ste han dock varmt deltagande för dess öden 
och utveckling. Efter olyckan i Abo besluten att söka, i 
sin mån, lindra dess för högskolan menliga följder, började 
han å sin ort hopbriuga numismatiska och andra f3remål 
af vetenskapligt eller konstvärde. Dessa samlingar hade 



90 

vid tidpunkten för nyss omförmälda invigning af den nya 
hufvudbygguaden, nått en omfattning att synas kunna blifva 
ett godt tillskott till universitetets egna, livarom han äfven 
vid personligt besök härstädes, sommaren 1832, öfvertygade 
sig. Den första remissen ankom 1832 i augusti och utgjorde 
1409 numrer, derpå följde flera andra, så att innan årets ut- 
gång hela antalet steg till 1926, innan slutet af 1833 till 
2358 och ett decennium derefter, till omkring 2500 num- 
rer. Detta blott i mynt och medaljer, men derjemte fiugo 
äfven våra andra inrättningar, i synnerhet biblioteket och 
mineraliekabinettet, emottaga många mer eller midre dyr- 
bara gåfvor af hans hand. 

Så notoriskt det är, att de Böuingska föräringarna va- 
rit ganska betydliga, råkar man i stort bryderi vid försök 
att nu mera nogare ange deras innehåll. I kabinettet liar 
visserligen återfunnits omkring ett trettiotal förteckningar "), 
uppsatte af gifvaren sjelf, mestadels på lösa pappersrimsor, 
men utan strängare sortering efter länder eller tider, och 
troligen endast som fakturor hänförande sig till askarna, 
hvari pjeserna vid öfversändandet förvarats. Det röjer sig 
dervid, att mindre en numismatiker ex professo, än en dilettant, 
för den goda sakens skuld, hos mynt- och kuriositetshand- 
lare inhöstat livad för tillfället kunnat fås, hvilket icke hin- 
drat, att ju många rara och intressanta saker påträffats. 

Såsom prof, och till styrkande af det sagda, meddelas 
här ordagrant katalogen öfver hans första sändning, hvilken 
föredrogs i konsistorium 1832 ^Vs § 10, jemte ett par bifo- 
gade speciallistor. Den förra lyder: „l:o) 25 cartons in- 
nehållande 1409 mynt och medaljer, dels silfver, koppar, 



") Stundom samma förteckning nästan ordagrant in diiplo. t. 
ex. en undertecknad 1832 »/jo och en annan '7io- 



91 

brons och metall (sic!); 2:o) Gamla pappersmyut . . ; 7 
blad kopparstick af medaljer slagna öfver Karl XILs segrar 
m. m.; 3:o) Runstaf; 4:o) 1 carton stalaktiter; 5:o) 30 car- 
tons med 1755 aftryck af sigill; 6:o) 1 kakel nied Karl XI:s 
namnchiffer; 7:o) 1 kopparstick föreställande fasaden af uni- 
versitetshuset i Dorpat; 8:o) 1 exemplar af musslan Venus 
Dione; 9:o) 1 st. gediget guld från Ural; 10:o) 116 st. kop- 
parstick öfver märkvärdiga personer; ll:o) 59 st. facsimiles 
af berömde förstår, fältherrar, statsmän, litteratörer, konst- 
närer, m. m.; 12:o) 1 st. Esox Bellona i spiritus viui; 13:o) 
80 st3^cken böcker." 

En af åberopade 25 cartous inneslöt: „Silfver: 28 
st. smärre mynt, ikiing ränderna åtskilliga af årtalen 1542,. 
1565, 1673, 1764, 1750. 1760, 1774, 1776, 1711, 1766, 1688 
etc; 1 indiskt mynt med hebraisk skrift, Jerusalem etc; 1 
Friedr. Wilh. 1684; 1 turkiskt m.; 1 persiskt d:o; 1 obe- 
kant d:o; 1 Sigismund polon.; 1 Friedr. W. Borossor. 1805; 
1 d:o d:o 1785; 1 Franc. D. G. Imp.; 1 Civitatis Eigensis 
1565; 1 d:o d:o 1567; 1 d:o Eevaleusis under Härföraren 
Gotthardt 1560; 1 d:o under S. Gallens regering 1553; 1 d:o 
d:o mycket sällsynt 1554; 1 d:o d:o under Härför. Herman 
1557; 1 lithauiskt m. 1540; 1 Hamburger d:o, Ferdinand 
II, 1562; 1 Christian 1665; 1 Sigismundus primus Eex po- 
lon., mycket sällsynt 1528; 4 F. II suum cuique 1692 etc; 1 
Stauislaus August 1792; 1 Tolf stycken en Rdr. courant 1801; 
1 Stanislaus August 1794; 1 Berbiu'ger m. 1716; 1 Furstlig 
Hessens 1768; 1 Tolf en Dir 1685; 1 d:o d:o 1692; 1 d:o 
Friedr. III, 1692; — 60 stycken." 

En annan: „11 st. Görtzka kopp. mynt; 1 Karl XII, 
Revers Stupendo debuit. Stupendo floret. Ad:an. 1703 in se- 
pentem [bör heta: Stupeudos debuit stupendo flores. Ab a. 
1708 in sequentem; = den 1 s. k. Aloe medaljen, syftande på 



92 

Karl XII:s bedrifter; jf. Berch p. 334, 86 et H. I, 561, 138]; 
1 Oddo eller Otto med en kapellbyggnad; 1 original antiqva 
från Regensburg, medomskrift Henricus dux — Revers: Civitas 
Regina; 1 de äldste svenska mynt, förmenas från Sten Stu- 
rens tid; 1 af de äldste ungerska mjmt, till märkandes 
från Matliias Corvinus, som regerade från 1463 till 1490; 
1 sällsynt Sdiweizer V* daler, Canton Basel, med prospekt af 
dess underliggande länder, och orter — Revers : staden Basel 
i prospekt; 1 Sardinisk skådepenning af fint bronce, med 
konung Victor Amadaeus bröstbild — Revers : Mauritius den 
helige; 1 fin bronce skådep. öfver bergverken i Hartz; 1 
silfver antiqve ordinis apitianis [?] 1213; 1 ryske storfui'Sten 
Wasil Wasilievitsch bröstbild; 1 Quartrino Romani; 1 Riga 
mynt, med vanliga stadsvapnet — Revers: nycklarue i kors; 
1 Hamburger mynt 1675; 1 antiqve; 1 Arboga fyrk; 1 A. J. 
M: 5 öres polett, med n:o 5939 [jf. Stjernstedt p. 183]; 1 
Dormsjö — 1 lass q malm [jf. Stjernst. p. 49]; 1 Dalmat. et 
Alban.; 1 Hieronimus V*; 1 ^'arl Hispania 1686; 1 India et 
Batavia; 38 åtskillige andre kopparmynt. — 71 stycken 
inalles." 

Dessa och dylika uppgifter, afsedda endast för en yttre 
kontroll, fjdla inga strängare vetenskapliga anspråk. Men 
det samma är ock fallet ej mindre med respektiva i kabi- 
nettet befintliga och inför konsistorium producerade redogö- 
relser, än med den anmälan öfver förstberörda och ett par 
andra af Boning, under loppet af året 1832 (Vo och^Vio' 
insända föräringar, hvilken konsistorium i slutet af decem- 
ber (se prot. 29/j2 § 5) aflät till Kansler. 

Sistsagda aktstycke innehåller en dylik generel kata- 
log, som den vi nyss afskrifvit, blott med den skilnad, att 
antalet mynt och medaljer nu mera stigit till 1926, samt 
fortsätter derpä: ,,Af denna gåfva är i synnerhet mynt- 



93 

samliiigeu. hvaröfver specifik Förteckuiug- härhos i uiiderda- 
nigliet bilägges, af högt värde. Den innehåller nämligen 
det i förhållande till samlingens storlek betydliga antal af 
trettiotvå st. sällsynta mynt, samt utgöres i afseende å me- 
tallen af närmare 60 st. stora medailler och mynt, öfver 50 
medelmåttiga och flere hundrade smärre i silfver, och böi' 
relativt till universitetets samling skattas högt, så vida af 
de rarare mynten nästan alla, och af de öfriga en betydligt 
större del i sistnämnda samling förut icke funnits. Särdeles 
dyrbar anser konsistorium i öfrigt denna gåfva genom gif- 
varens frikostighet och välvilja att afstå hvad han med stor 
möda och kostnad en längre tid har samlat." 

Bemälte förteckning ^^), hvilken är undertecknad af 
Linsen, uppvisar rubrikerna : Antika mynt (19 st. „Eo- 
nierska. i brons, funna vid utgräfuingen af Herculanum"). 
Nyare mynt och medaljer: 1 Eyska, Polska, Estli- och Lif- 
ländska, Lithaniska (till samman G 12); 2 Svenska (summa 
189); 3 Danska, 4 T3'ska, Holländska, SchAveiziska, Ungerska : 
5 Preussiska och Brandenburgska ; 6 Anglo-Saxiska (summa 
9) och Storbritanniska; 7 Franska; 8 Syd-Europeiska; 9 Ö- 
sterländska (1 arabiskt, 1 persiskt, 9 turkiska, 3 hebreiska 
och 3 kinesiska); 10 Hvarjelianda annat (såsom 1 frimurare 
tecken, spelpenningar, m. m.). Totalantalet utgör endast 
1100, — således ett godt stycke under 1926. 

Också finner man vid närmare granskning, att denna 
s. k. „specifika förteckning" icke är uppgjord med ledning 
af sjelfva pjeserna, utan endast temligen godtyckligt samman- 
stäld i rubriker efter Bonings listor, hvarför dessutom åt- 
skilliga oegentligheter deri insmugit sig. Något omsorgsful- 



**) Förf. benäget meddelad från Kanslersembetets arkiv (jf. j). 
53); ty den saknas i universitetets härvarande handlingar. 



94 

lare har gifvareu specificerat sina 1833 ''/i och ^o/^ inlem- 
nade myiitskäiiker, hvilka slöto sig, den ena på 128, den an- 
dra på 300 skilda numrer. Alldeles opålitlig visar sig der- 
emot prefektens uppgift rörande kabinettets tillväxt 1834, i 
hvad der åter omnämnas, under 38 numrer, gåfvor af B ö - 
ning, ty hvarken detta eller det närmast följande året be- 
finnes han, enligt handlingarna, hafva insändt sådana, utan 
äro de upptagna blott till supplement, att godtgöra vissa ti- 
digare förbiseelser, medan likväl andra defekter qvarstå. 

Af så beskaifadt katalogiseringsmaterial kan icke myc- 
ket göras, i synnerhet som beskrifningarna, alltid ofullstän- 
diga, dessutom ofta äro origtiga. Vi måste nöja oss med 
en ungefärlig öfversigt, helst af de märkligaste partierna. 
Ty väl utgöra i fråga varande föräringar i allmänhet ett 
brokigt hvarjehanda, men deriu' låta dock omställa sig vissa 
företrädesvis välförsedda grupper, hvaraf vårt kabinetts när- 
varande bestånd i dessa delar ganska väseudtligen bildats, 
hvarför ock slutyttrandet i kousistorii of van anförda anmä- 
lan behåller sin fulla giltighet. 

Rikligast är den Ryska numismatiken företrädd, näm- 
ligen af öfver 600 numrer (serien kopparslantar ensam in- 
emot 250), de flesta mynt af olika valörer — ända från de 
äldste storfiirstarnes små ;,dengas" till senare tider, — ett 
mindre antal medaljer. Såsom „sällsynta" betecknas: 1 silf- 
ver skådepenning att lösskrufvas, hvari kanslern Bestuschefs 
bröstbild, 1 Katarina 11:8 silfverkopek med j-ysk och tatarisk 
inskrift „då Tatariet förenades med Ryssland", 1 sibirisk 
kopek 1728, 1 d:o deunuska 1768, 1 qvart kopek från Ka- 
tarinas tid, 1 Peter IIis halfrubel, 1 Elisabets halfdukat, m. 
m. Näst de ryska må här anföras 55 mynt från det ännu 
fria Lithauen (det äldsta af storfursten Alexander 1394) 
och konuns-ariket Polen, mest Sisismund. 



95 

På insamlande af Östersjöprovinsernas mynt 
hade Boning synbarligen nedlagt mycken flit; listorna ^^) 
upptaga inalles omkring 350, slagne dels af biskopar (de äld- 
sta med årtalet 1335), dels af härförarne, talrikast Waltlier 
af Plettenberg och Gotthardt Kettler, dels af de svenska 
regenterne från Erik XIV till Karl XII, förnämligast i Dor- 
pat, Eeval och Eiga samt ett par i Narva (Karl XI) och 1 
i Hapsal. Såsom rara nämnas bland dessa: det Hapsalska 
(från härförare tiden), 2 Dorpats, det ena af erkebiskop Adam 
1475 — 86, det andra af erkeb. Johan II 1499—1506, samt 
1 Eigas af erkeb. Wilhelm 1540, 3 Revals af härföraren 
H. v. Gallen 1553 — 55, äfveusom 2 i Riga präglade medal- 
jer, den ena öfver Gustaf n Adolf i anledning af stadens 
eröfring 1621 (jf. Hildebr. 1, 105), den andra öfver Karl X 
Gustafs förmälning 1654 (H. 1, 345, 20). Slutligen bifogas 
ock 2 jordfynd frän Estland 1820 om 183 Revalska myut^ 
nämligen 26 Erik XIV:s af åren 1564 — 68 och resten Johan 
nirs af åren 1574—78. — Summa summarum omkring 350. 
Mindre märkliga äro förteckningarnas endast 195 Sven- 
ska (nyss berörda specifikt baltiska oberäknade) mynt och me- 
daljer, — de äldsta numren från Sturetideu, de öfriga, i oaf- 
bruteu regentföljd, från Erik XIV till Karl XIV Johan. 
Framhållas kunna dock deribland så väl Visby mynten (10) 
och skådepenningarna öfver Gustaf II Adolf med anledning 
af Upsala universitet förlänade nya förmåner 1624 (H. I, 
106), öfver samme konungs död (H. I, 190, 186), öfver Karl 
X Gustaf och Hedvig Eleonora samt Karl XI (H. I, 366, 62), 



") Det „Register iib. beifolg. Miinzen," som finnes i kabinettet, 
och hvari bl. a. ett större antal baltiska mynt upptages, hänför sig ej 
till de Böniiigska gåfvorna, utan uppenbarligen till ett inköp af stu- 
deraiiden Forsberg 1849 i maj, såsom slutas kan af Geitlins Beskrif- 
ning p. 29 och 33 n:o 3, m. fl. ställen. 



96 

öfver Karl XII:s bedrifter (jf. p. 91 f.), öfver hans död (H. I, 
593, 197), "öfver P. W. Wargentin (H. p. 204) samt H. v. TroUe 
(H. p. 205), som ock, fur att nytja förteckning-ens ord: „Ett 
exemplar af de nu mera sällsynte 5 kopeks stycken, som 
under Gustaf ni:s tid blefvo slagne i Stockholm och vid 
krigståget i Finland 1788 vid ett bekant tillfälle begagna- 
des, väl åtskilde från de under samma årtal i Eyssland slagne 
5 kopeker, i synnerhet frånsidan" «o). Ovisst är. huru \dda 
en „Afteckning af gamla mynt funne i Skåne 1816", hvil- 
ken omförmäles både i en af listorna och i årsredogörelsen 
1834, bör identifieras med de 4 i kabinettet ännu befint- 



*") Man jemföre härmed Stjernstedt, Om kopparmyntningen i 
Sverige (V, H. A. Akad. Handl. D. 23 Sth. 1863), p. 26: „Det är ett 
allmänt kändt ocli genom bindande omständigheter styrkt förhållande) 
att under är 1788 vid Avestad skrodats och präglats Ryska femko- 
peksstycken af koppar. Öfver de verkliga orsakerna, som kunnat för- 
anleda en sådan myntnings företagande, hvilar en slöja, som det hit- 
tills icke lyckats och troligen ej heller någonsin skall lyckas att af- 
lyfta. Väl har påståts att denna kopekmyntning stått i sammanhang 
med Gustaf III:s tilltänkta fredsbrott med Ryssland, för att vid infal- 
let öfver gränsen det skulle finnas någon tillgång i fältkassan pä i 
Ryssland gångbart mynt, under det att derigenom tillika bereddes till- 
fälle till användande af den å utländska marknaden då trögsålda kop- 
paren; men måhända bör man ej gifva en så stor och allmän utsträck- 
ning åt de till denna kopekmyntning verkande orsakerna, utan alle- 
nast snarare antaga, att densamma blott var en meni enskild handels- 
spekulation eller industriföretag. Alltnog, denna kopekmyntning lör- 
siggick i Avestad 1788. Stämplarne dertill stuckos äfven i Sverige, 
men ovisst är om de förfärdigades vid Avestad eller icke måhända 
snarare vid den å Drottningholm samtidigt inrättade skedvattensfa- 
briken, hvilken sedermera allmänt benämndes Ryska myntet, enär 
der under ledning af kapten mekanikus Appelqvist och bokhållaren Berg- 
klint skall tillverkats så väl Ryskt guldmynt som Ryska sedlar. Det 
första profmyntet (not: Detta profmynt kom i öfverceremonimästaren 
v. Hauswolffs ego och förvaras nu i Författarens myntkabinett) af år 
1787, till dessa femkopekstycken, saknar" etc, — Om ofvannämnde 
Bergklint, som var Finne, och hans deltagande i falskmyntningeu se 
min skrift: J. II. Kellgrens Finska Lefnadsminnen, p. 205 ff. 



97 

liga. öfverskrift saknande 4 ([vartblad "i). livarpa afstämplats 
14 biskopliga mynt från Reval oeli andra baltiska städer 
samt 1 storfurstligt från Novgorod (men intet svenskt). 

De Danska mynten nppgå till omkring 40, de Ty- 
ska (jemte några Schweiziska, Ungerska och Hol- 
ländska) till inemot 170, deraf endast ett fåtal medeltida 
från Mainz, Köln, Osnabriick, Eegensburg. De Anglo- 
sachsiska. af Etheked, Edvard, Knut d. store och Ha- 
rald, äro några och 30, — stundom utan närmare indicier 
betecknade som ,.mycket sällsynta". Namngifna moderna 
dels silfver-, dels koppannynt och medaljer från Eng- 



*') Dessa blad äro mig äunu en gåta, icke mindre iln jemväl i 
kabinettet bevarade flera snygga foliohäfteu, upptagande 1) „Abdrucke 
von Angelsächsischen" — , „von alten Deutscben ii. Cölnischen Bischöf- 
lichen" — och „von alten Deutschen silbernen Miinzen — , welche in 
Finnland gefnnden worden siud", samt 2) dylika aftryck dels af äldre 
danska och tyska, dels, ocli fullständigast, af 3) svenska mynt och me- 
daljer ända från Olof Trätälja till och med Ulrika Eleonora 1720, äf- 
veusom en med dessa sistnämnda sammanhörande, pä tyska, omsorgs- 
fullt författad katalog (767 numrer), hvilken går ända till Gustaf III:s 
tid (1791), och hvaröfver med blyerts tecknats „Verzeichniss der schwed. 
Gold. Silb. & Kupf. Miinzen u. Medaille befindlich auf dem Mttnz- 
oabinett des [sic!] Helsing. Alexanders Universität", och slutligen 4) 
i skilda dylika häften. „Verzeichniss Russisch." (senaste nummer af år 
1839) ■ — ,,Dänisch. u. Norweg." (senaste nummer af år 1825) — ^Li^'- 
länd. — Bischöfl. u. Erzbischöfl." (148 numrer, det senaste af år 1565), 

— „Livländ. zu Heer-Meisters-zeiten" (254 numrer, senaste är 1572), 

— „ Polnisch." — „Portugisch." — „Brandenb. u. Preuss." — .,Holländ." 

— nFranzösischer Miinzen u. Medaillen." Jag har hört förmodas, 
att alla dessa, synbarligen af en och samma person reuskrifna och 
upplinierade förteckningar sannolikt hänföra sig till Böningska gäfvor, 
men visst är blott, att de mycket fördelaktigt utmärka sig både till 
yttre och inre halt framför hans egenhändiga listor. Dessutom röjer 
sig ingen egentlig samstämmighet, till innehåll, antal o. s. v., mellan 
de sist- och de förstnämnde. En supposition, att univ. sjelft vid något 
tillfälle låtit, af någon tysk uumismatiker, uppsätta ännämnda förteck- 
ningar, — helst den öfver de svenska mynten nära korresponderar 
med J. Calonii katalog (se nedan, i stycket 2), — försvåras eller omöjlig- 
göres deraf, att intet resp. honorar linnes annoteradt i räkenskaperna. 

7 



98 

land, Frankrike, Spanien, Portugal. Italien 
och Grekland belöpa sig- till öfver 120, särskildt flera 
slagna i Kyrkostaten, deribland 1 med Urban Vllrs bröst- 
bild 1590, hvarvid annoteras, ;,mycket sällsynt, emedan denna 
påfve endast regerat 13 dag-ar, på reversen (framställes han) 
utdelande välsignelsen 1590." Bland Antik'a märkas: 1 
från Olbia samt ungefär 30 romerska (Augustus, Antoniner- 
ne). Af omkring 20 Österländska anges 1 vara ara- 
biskt, några persiska, turkiska, hebreiska och kinesiska. Un- 
der rubrikerna ..obekanta" och „åtskillige kopparmynt" kunna 
räknas inemot 250 numrer. — Tvenne frimuraretecken, det 
ena för logen Isis, det andra „ mycket sällsynt, till yttre form 
/\ med matematiska figurer" etc, äfvensom några „gemmer" 
samt gamla papperssedlar o. d. hafva ock fått plats i mynt- 
listorna. Dupletter äro ingenstädes åtskilde. 

Hade universitetet i Boning vunnit en ny och nyt- 
tig skaffare. hvars frikostiga hand j em väl ofta framdeles och 
ända in på 40 talet, upplät sig, så glömdes det icke heller 
af sin gamle „Mseceuas" från Åbo tiden, grefve van Such- 
telen. Efter den stora myntgåfvan 1827. hvilken jemt 
hann anlända för att gå med i elden, afstannade hans rela- 
tioner med finska högskolan ända tills 1832, då biblioteket 
af honom erhöll tvenne större verk. Derpå fick 1834 hans 
speciela skyddsling myntkabinettet emottaga en sändelse af 
111 arabiska, persiska, turkiska och tatariska mj-ut. 5 i 
guld. 71 i silfver och 35 i koppar, — ett värdefullt tillskott i 
dess raskt sig ökande österländska samling. Konsistorii tack- 
sägelsebref anknyter sig vältaligt till hågkomsten af äldi-e 
förbindelser *^'^). 

'-) „Favoris singularis, quo jam dudum nostium coniplecteiis Athe- 
naeuni, et numero et praestantia adeo extant documenta, ut niemo- 
ria eonim fido usqvc renovata pectore fons iiobis sit voluptatis ju- 



99 

Suclitelens föräring riktade tillika kabinettet med 
ännu ett minne af tidens störste mimismatikers högtfräjdade 
penna- Här bevaras nämligen en myntforteckning- på G ([vart 
blad, Iivarimder läses „E,aptim scripsit C. M. Fraehn Pe- 
tropoli d. 17 Sept. 1822." Redan Geitlin har erinrat, 
att denna handskrift, ehuru titellös, hänför sig- till of- 
van nämnda österländska mynt, och författats samtidigt med 
ett tillfälle, när den berömde mannen, på 8 u c h t e 1 e n .> 
uppmaning, ur dennes kollektion för asiatiska museets i S:t 
Petersburg räkning utvalde derstädes förut obefintliga exem- 
plar. Resten återgick med förteckning till egaren, hvilken 12 
år senare öfverlät bäggcdera som gåfva till vårt universitet. 
Vid jemförelse mellan F r a e h n s uppsats och Geitlins be- 
skrifning af universitetets muhammedanska m37ntsamliug ^■^) 
befinnas samtliga numrer, till stor del äfven i och för sig 
sällsynta, hafva varit nykomlingar för vårt kabinett. 

För öfrigt ingingo under loppet af nu förevarande år 
till kabinettet äfven åtskilliga smärre föräringar. Så skänkte 
Universitetet i Upsala dess 1818 präglade silfvermedalj öf- 



cundissimae. Cumulasti liaec, Comes lUustrissime, recenti aiictn. Mis- 
sum est a Te Numophylacio nostro clonum honoiificum uumismatum 

• Splendebit etiam liocce Timm benelicium iu Univeisitatis 

Fennicae annalibus: justa scilicet Camoenis ejiis gloriaudi caiissa. Tu 
vero" etc— Se Registr. 1834 -y^. 

") I denna hänföra sig p. 33, 1. 3ö, 4. 37, 7. 9. 38, 10. 13. 39, 
14 f. 42, 1. 43, 3. 48, 28. 51, 41. 52, 44. 72, 1. 2. 3. 74, 1. 77, 3. 77, 4. 

79, 1 (?). 80, 1. 81, I. 82, 1. 83, 3. 86, 16. 87, 20. 89, 2. 101, 1 (Tschegreh). 
102, 3. 4. 5. 104, 5:a. 105, 8 f. 105, 1. 3. 106, 4. 5. 6. 109, 1. 2. 110, 
3. 4. 5. 111, 6. 8. 112, 9. 10. 11. 12. 13. 113, 16. 17. 114, 19. 20. 115, 
25. 118, 1. 119, 2. 3. 4. 120, 6. 7. 8. 121, 9. 122, 15. 123, 16. 17. 18. 124, 19. 
20. 21. 125, 22. 23. 25. 127, 38 (?). 132, 1. 2. 133, 5. 134, 7. 8. 135, 11. 
136, 12. 14. 21. 137, 25. 138, 26. 29. 142, 51. 143, 56. 57. 145, 70. 146, 

80. 147, 91. 149, 102. 103. 171, 2. 3. 172, 8. — såsom af Frahns för- 
teckning kan inhemtas, — till Sucbtelens gåfva, ehuru Geitlin under- 
låtit att specielt ange det. 



100 

ver kansler kronprinsen Oskar (H, II, 403); professor P. A. 
v. Bonsdorff 1 tysk bronsmedalj och diverse (9) nyare silf- 
vermynt; geheimerädet Falck silfvermedaijerna öfver Karl 
XI:s förmälning- (H. I, 427). öfver samme konung-s död (H. 1, 
452) och öfver jubelfesten 1693 (H. 1, 445) samt 2 tj^ska 
silfverrayut frän 16 hundra talet; professor Ilmoni 1 na- 
turforskaremötets medalj; professorskan Argelan der 1 
österrikisk silfvermedalj, ,.armorum primitiae" 1702; stude- 
randen L. Y. Tamelin 1 svensk medalj i jern öfver Ul- 
rika Eleonoras afsägelse af regeringen till förman för sin 
gemål (?); k3Tko]ierden Sadelin 10 diverse mj^nt, hvar- 
ibland ett persiskt ; Kanslersembetet 1 exemplar i brons 
af den 1830 slagna belöningsmedaljen för idoge finskelaudt- 
män; lifmedikern Ekström 1 exemplar i brons af svenska 
läkaresällskapets medalj öfver jubeldoktorn arkiater P. v. 
Afzelius 1835 (H. p. 333, 2). — Summa 31 stycken. 

Parallet härmed ökade sig den etnografiskt-historiska 
och konstsamlingen. Vi ha redan anfört, förutom inlösta, 
åtskilUga hit hörande gratis erhållna fornfynd (p. 84). Der- 
till böra yttermera läggas: en gammal silfversked, inlemnad 
af geheimerådet Falck samt en d:o, med påskrift Bartho- 
lomaeus Schwartz, af öfverste Kr a em er (prot. 1833 "/12 ''■V9); 
en ridsadel från drottning Kristinas tid af handlanden 
Birckstedt (prot. 1833 28/^2 § 29); en runstaf af profes- 
sor v. Be ek er (prot. 1834 '^V^ § 19); en stenyxa af säll- 
skapet pro fauna et flora fennica (prot. 1834 ^sy^ § 17)- en 
bronsmedaljong öfver kejsarinnan Maria Feodorovna af; kol- 
legiradet Wulff ert (prot. 1834 -^o § 13); diverse autiqvi- 
teter från Rom af professor Ilmoni (prot. 1834 -Vo § 18); 
egj^ptiska antiqviteter i gipsaftryck, af d:r J. Buchart i 
Reval (prot. 1834 ^Vio § 10); en medaljong i jern öfver 
Berzelius af lektor Otta (prot. 1835 -% § 16); äfveusom 



101 

diverse i de Böuingska sänduiugariia (jfp. 91) iugäeude 
fornsaker. 

Derliäu hade efter liaud, sedan fl^-ttningeu till deuua ort, 
olika och delvis skrymmande föremål hopat sig i kabinettet, 
att de började träugas om utrymme. Detta inträffade desto 
hellre, icke blott i det lilla, helt och hållet provisiouela rummet 
(jf. p. 67), men ock derefter, enär den numismatiska och konst- 
samlingens behof af egen lokal, besynnerligt nog, alldeles för- 
bisetts, dä det sedermera faststälda förslaget (se Engels 
planritning å universitetet) till den nya hufvudbyggnaden 
uppgjordes. Lyckligtvis fans dock här, i norra fasadens 
mellersta våning ett större hörnrum med fem fenster odis- 
poneradt, dit ock vid den allmänna flyttningen, 1832 på vår- 
sommaren, kabinettet öfverfördes (jf. prot. "/c § 3- ^Ve § 1'^)» 
— och der det ännu är inhyst. Ja det kunde redan vid hu- 
sets högtidliga invigning, samt ännu mer vid Kejsar Niko- 
lais höga besök, påföljande år den 10 juni, visa sig i pryd- 
ligt skick och således med universitetets öfriga inrättningar 
taga sin andel af det yttrade nådiga välbehaget för ,.god 
ordning" ''*). 

Det oaktadt behöfdes nog en grundligare uppstädning. 
Äfven Eehbinder, som var med både vid invigningen 
och \åd Kejsarens besök, torde hafva märkt det. Åtminstone 
föreskref ett kanslersbref 1833 ^V^., rörande hufvudbyggna- 
dens inredning bl. a.: ,.att till myntkabinettet skall anskattas 
en ny pulpet längs med ena väggen, för Bladska samlingens 
uppställande ^■'), äfvensom ett skåp till åtskilliga antiqviteters 
förvarande, alt af faneradt mahogeny, i likhet med den 
derstädes förut befintliga pulpeten." Deruäst lät konsisto- 



**) Jf. angående Kejsarens besök, bl. a. på universitetet. F. A. T. 
1833 n:o 134. 

«5) Se ofvan p. 79. 



102 

rium (se prot. 1834 20/g § 17) nu ock föryttra all den i ka- 
binettet obrukbara och endast skräpande kopparn, vare sig- 
mynt eller andra föremål, livilka uppgräfts efter branden 
eller sedermera tillkommit. Slutligen ansågs en ändå mera 
genomgripande åtgärd i ordningens intresse påkallad. 

I synnerhet vissa af de i kabinettet med mynt- och 
medaljsamlingen sammanförda etnografiska föremålen intogo 
der, till olägenhet för den förra, altför stort rum. Anmä- 
lande härom i konsistorium 1835 ^Vs, yrkade prefekten, att 
annan lokal borde för kabinettet anvisas. Hans förslag gick 
äfveu, i något modifierad form, igenom; man stannade näm- 
ligen vid beslutet (§ 10), att medan den numismatiska kol- 
lektionen fortfarande borde förblifva der den var, ,,det ena 
af de rum uti nedersta våningen af universitetshuset, som 
härintills begagnats för gymnastik inrättningen", skulle upp- 
låtas till förvarande af „de forntida märkvärdigheter, samt 
åtskilliga nyare i aflägsna länder boende, samt mindre kända 
folkslags vapen, klädedrägter, prydnader m. ni., som härin- 
tills dels uti myntkabinettet, dels uti [zoologiska] museum 
blifvit förvarade." 

Denna fördelning var så till vida vigtig för framtiden, 
som den medförde första steget till en successivt inträdande 
fullkomlig separation af de tvenne till art och beskaffenhet 
så heterogena samlingarna. Derom närmare i det följande. 

Afsigterna med alla dessa tillgöranden voro de bästa, 
men det samma kan icke obetingadt sägas om resultaten. 
Den brådstörtade tillväxten och ständiga omflyttningen i 
kabinettet förde med sig, att katalogiseringsarbetet lemna- 
des altför mycket på efterkälken, — en försummelse, hvilken 
år för år blef svårare att godtgöra. Träget upptagen af 
sin ordinarie tjenst samt dessutom ofta sjuklig, kunde pre- 
fekten endast nödtorftligen befatta sig med detaljerna af 



103 

den honom ombetrodda inrättning-ens värd, dervid hvarken 
något som helst biträde eller arfvode var att påräkna. Öf- 
ver liufvnd gälde då ännu, och länge derefter, af sparsam- 
hetsskäl, den uppfattningen, att universitetets professorer, 
uäi" behof föreföllo, borde ex nobili officio utan afseende på 
lust och fallenhet åtaga sig, vare sig vikariat eller andra 
mer praktiska uppdrag, — huru vida alltid till det allmän- 
nas verkliga båtnadf må här lemnas osagdt. 

Redan ofvanför har på tiera ställen nämts om spridda 
ansatser till en katalog, såsom man kunde kalla de öfliga 
årsredogörelserna i förening med de nu och då inkomna par- 
tiela uppgifterna öfver det eller det förvärfvet. Vid när- 
mare granskning, och jemförda med det icke heller i och för 
sig uttömmande material, som kan hemtas ur kousistorii pro- 
tokoll, lemna emellertid så de förra som de senare mycket 
öfrigt att önska, hvad fullständighet och pålitlighet be- 
träffar. 

Bäst voro synbarligen de romerska och i allmänhet an- 
tika mynten deran; v. Be ek er förtecknade deras qvarlefvor 
från Abo och Linsen omhuldade företrädesvis dem. troli- 
gen med god ledning så väl af den specifikation, hvilken 
måste förutsättas hafva åtföljt Bladska samlingen, som af 
Eckhels för ändamålet inlösta stora verk. Vi antaga gerna. 
ehuru afgörande bevis saknas, att också alla öfriga folkslags 
mynt och medaljer, helst de i ädla metaller, plägade upp- 
läggas fackvis; åtminstone var detta fallet med de sveuska. 
En noggrannare ordningsföljd låter likväl icke tänka sig vid 
saknad af specialkataloger och i den besvärliga trängseln. 
Det hände till och med, att förefintliga, från kompetentaste 
håll härrörande anvisnmgar helt lättvindigt behandlades. 
Så blef enligt Geitlin **•*) den af Fraehn förtecknade. 

") Anf st. p. 24, not 48. 



104 

ocli i nnmrerade omslag inlagda orientaliska myntskänken af 
vetenskapsakademin i St. Petersburg, vid Kejsar Nikolais 
1833 väntade besök, ..för att uppställas på parad", framtagen 
ur hylsorna, då dessa jämmerligen blandades om hvar andra. 

Lyckosammare för kabinettet än detta mellanfall var 
följande. Grrefve E e lib i n d e r , som i egenskap af minister- 
statssekreterare borde afgifva sin, sedermera (1836) äfven 
tryckta, »Berättelse angående StorfurstÄidömet Finlands till- 
stånd och förvaltning 1826 — 1835", eller första decenniet 
af Kejsar Nikolais regering, infordrade i början af höstter- 
minen 1835 från konsistorium redogörelse öfver univer- 
sitetets utveckling under samma tiderymd. Genom sam- 
arbete af rektor och föreståndarene för de särskilda inrätt- 
ningarna och samlingarna åstadkoms en omfattande relation 
i ämnet (expedierad till kansler 1836 ^Vi); hvarur visserligen 
endast de allmännaste dragen kunde upptagas i E. ehbin- 
ders arbete, men hvilken i och för sig utgör ett värderikt 
bidrag till kännedomen af vår högskolas historia under be- 
sagda händelserika period. 

Plvad kapitlet om .,Myut-, Medalj- och Konstkabinettet'- 
anbelangar, kan relationen visserligen icke godtgöra sakna- 
den af en katalog, och innehåller för öfrigt inga för vårt 
ändamål nya upplysningar; men en deri inryckt, i kolumner 
ordnad öfversigt af de särskilda föremålens indelningsrubri- 
ker och antal eger dock intresse nog att här bredvid med- 
delas. Se följande sida. 



105 



Beloppet 

vid slutet 

af 1835. 



1835. 



1834. 



1833. 



se 

o 

^ I 



a 



1832. 



lO ^i — CC 

— lO o* r- 






I I 



" 1 



I I 



-^ r- CO 



— CO — o Xi 



eri ce ■« 



1831. 



IH30. 
182'J. 

1828. 

Tteiiflf 

efter 
branden. 



I I I 



CO r- — 



I I I 



I I I 



I :^ - 



-H CO r» — 



•»-< QO lO 



»o CO »o 



1 I 



I I I I I I I I I 






f:D a> ^ ^^ M 



w 






^ 


cu 








c3 






"^ 




Oh 


rt 


■^ 








•T-! 


p 




rz3 


O 


o 




öc 


M 


-« 


s 



e •«> «s rs i- 



>~. ;i, 



a 2 =- 



j-. .:«] cJ ^ 



3 a Ä -I- 



a, c3 .2 









« .fr K 



r-J ^ 



s 



>1 s 



cö "S 3 



<^ -3 



3 <! :« 



J S W -< O 



lO CO {■» QO c; o — ev» 



106 



Beloppet 

vid slutet 

af 1835 



1835. 




1832. 
1831. 
1830. 

1829. 



I I I I 



I I I I 



I - 



— ' «v« CO -^ 



1828. 



I behåir 

efter 
branden. 






O) 



I I I 
I I I 



"5 5c -ft 



^ •: O) 2 ^j 



a 


r3 


ef, 




C 


Js! 




cä 


r^ 


00 


's 


X3 


w 


OJ 


o ^ E 


.... 


<: 



I I I I I I I 






F-2 t» iw a 



cS .t^ 



C4 P^ 



■r. 'ö > ^ 



a> n c s 
S fe <5 Ph 



PO -^ lO !:S 



ill 
o o o 



9 ea 03 ■-- 

2 2 2 I 

:<3 > t> <j 






-^^^-= ■■a - <v 



ci t: 






c 3 



Ji 


an 


' 


rt 












o 






OI 


ei 


c/3 


S 


ooT 


G 


S 


t-. 


« 






oi 


rr^ 


;_ 








<u 






P 


C^ 


OJ 



S X,r 



.2? öc 



(-. 


Jsä 


.— 


'fi? 


cS 


M 




i— i 


:« 


jj 


*<1 


^ 






(1> 


oS 




.fi 


> 


rr; 














"an 


CO 




cd 


ao 


03 


"•^ 



-id .iä! ::; =; 



fl) 


c 


c/J 








^ 








Tf 


o 






bn 


. 


bf) 


o 






TS 


> 




0) 




■r> 




T 


a> 


•a 


5? 


ÖC 

a 


Oj 



Rättelse: 

Noten 21 på sidan 35 bör strykas, ty namnet Bugliii är origtigt 
läst i stället för Biiglia, hvilken person, såsom jag nu mera finner, var 
en simpel, kringresande italiensk ,,gipsfabrikör", hvilken ock i Åbo 
liöU sina arbeten till salu. Se Åbo Tidn. 1796 N:o 37. 



Finlands Leprosorier. 



I. 

1. S:T JÖRy\NS HOSPITAL. 

2. HOSPITALET PÄ SJÄHLÖ. 

3. HOSPITALET PÅ GLOSKÄR. 



AP 

L. W. FAGERLUND. 



■K : o» 



1. S:t Jörans hospital. 

. S:t Juraus hospital invid Åbo är icke blott Finlands 
äldsta leprosorium, utan torde ock vara landets äldsta sjuk- 
vårds inrättning i allmänliet. När det uppstått är visserligen 
okäudt. men redan 1355 omnämnes det i ett testamente ef- 
ter presbyteren HenrikTempil, genom h vilket det erhöll ett 
psalterimn och ett legendarium sig tilldelade ^), och 1396 ut- 
färdar biskop Bero 11 Balk ett bref, hvarigenom 40 dagars 
aflat utlofvas åt dem, som hvarje Onsdag besöka hospitalet 
för andakts utöfning och bön ^). Dessa besök, hvilka troligt- 
vis närmast gällde det kapell, som hörde till detta hospital, 
tillförde utan tvifvel icke så ringa inkomster åt hospitalet 
i form af allmosor, men redan tidigt hade det äfven erhål- 
lit sig tillförsäkrad en stadig inkomst, till hvilken hvarje 
hjonelag i Åbo stift bidrog med 4 penningar. I ett af erke- 
biskop Nils i Upsala, riksföreståndaren Karl Knutson och 
Uplauds lagmannen Bengt Jönsson utfärdadt bref, dat. 14 
Oktober 1440, förmäles uemligen, att dessa penningar äfven 
af Åbo biskopsdöme, på samma sätt som annorstädes i riket. 



^) Åbo domkyrkas Svartbok, fol. 102 v. och H. G. Porthans 
skrifter i urval utgifna af finska litteratur sällskapet. Del I pag. 236 

not. Helsingfors 1859. — Orden lyda: Jtera hospitali j psalte- 

rium commune sanctorum et j legendarium cum historiis ab adventu 
dominj vsque ad iiij diem penthecostes 

-) Abo domkyrkas Svartbok, fol. 70 och H. G. Porthans skrif- 
ter i urval utgifna af finska litteratursällskapet. Del I pag. 347 not. 
Helsingfors 1859. 



108 

af ålder uppbiirits till uppehälle för de fattige, ;;Som Gudi 
taeckis at" ploga met spitiilatsooth", men att de sedermera 
under en tid icke blifvit uppburna „fore nogra saka sculd 
tlier almogen wart owiljogher aff worden tiil the for: de 
im penniuga at utgöra." Då emellertid såsom följd liäraf 
inträifat, att många af den ,, oorena sottena besmittade . . . 
fara wilrodhe kringom biscopsdömit jblandh alraoghen tliy 
at the haöua eij swadaua uppehelle at the kunno pa noghou 
stadh blilfua tiil samans frön almoghen othskilda", så påbjöds 
nu genom detta bref, att dessa peningar åter skulle uppäras 
af livart bjonelag i hvarje socken af Abo stift „oc antwar- 
das twem skelligom borgharom j Abo, som biscopen ther i 
biscopsdömit oc höffuidzmanuen pa Abo hws ther tiil siepa '^y. 
Dessa penningar, hvilka merendels gingo under namn af 



^) Åbo Domkyrkas Svartbok, tbl. 19 och 256. — Jemtor Abo 
tidningar 1783 pag. 371 och Finska läk. sällsk. handl. Band I pag. 
174 not. Såsom varande af synnerligt intresse må detta bref här in 
extenso meddelas (enl. Svartb. fol. 19): 

„Super leprosorio. 

Wij Nicies met Gudz nad erchibiscop j Vpsala, Karl Kmitzson 
marsk oc ricsens forstondare j Swerie, Bent Jönsson lagman j 
Vpland oc rickzens rodh j Swerige, helsora ider alle bode frsels- 
men oc mena almoghen j österlandora j Abo biscopsdöme kerlige 
met worum herre. Gode wener j wethen wel, som wi formodhom, 
at en god sedwaenia hafuer atf aldir waret ouer alt Swerigis rike 
före tess fatigis folksens vpha^lle som Gudi tjrckis at ploga met spi- 
tiilat sooth som ey kunno jbland almogan vmga ffore thenna fara 
sooth sculdh som the sotten met sig [hafvver] art" synne besmitteliga- 
hetz wcgna at hwart hionelagh otiuer alt Rikit skal aarliga wtgöra IIII 
sewenska penniga Oc then sama sedva?nian hultz oc ena stund i Abo 
biscopsdöme som anderstadz j rikit en tlio at hon war nederlagd 
före nogra saka sculd thor almogen wart owiliogher aflf vndhen (o:wor- 
den) tiil the forida IIII penniga at utgöra. Nw haftVom wi forstondit 
at ther j landit met ider, au-w thy werr mongc som an-a aff the oorena 
sottena besmittade, oc fara wilrodhe kringom biscopsdömit j blandh 
almoghen thy at the haffua eij swadana uppehelle at the kunno pa 
noghon stadh blilfua tiil samans frön almoghen othskilda. Thy lerw 
wi nw swa offuerens wordne oc wiliom thet a^werdeliga wiidh höxte 



109 

„spetals peuingar-' ■*) eller uågongång äfven beuämiides 
„sancte Birgittes penuiDgar" ^), synas, såvidt mau af de 
ofullständiga hospital räkenskaperna kan finna"), kommit 
hospitalet tillgodo ända till dess ufverflyttuing till Sjählö. 
En fast inkomst egde hospitalet derjemte af de gods, 
hvilka förnämligast genom testamenten tillfallit hospitalet 
och hvilka voro utarrenderade åt landbönder. Sådana gods 
egde hospitalet till antalet tre, nemligen S:t Jöraus gård 



bud at hwart liionelag ouer Abo biscopsdöme scal aarliga her epter 
vtgöra IIII sraa peninga som ther nu gengis serw, eller framdeles 
genge warda knuna Och the scula vpbseras j huario sokn oc antwar- 
das twem skelligom borgharom j Abo, som Biscopen ther j biscops- 
dömit 00 höffuidzmannen pa Abo hws ther tiil siepa Oc the sculw 
them framdeles bewenda thy fatiga folkeua til bergningh oc vppe- 
helle oc göre för:de biscopenom hans capitulo oc fogtanom aff 
Abo hws skiel oc rekenskap ther aff, oc all ting holda epter theres 
rodhe Wij wiliom met Gudz hielp thet swa forswara at ther sculu 
eij swadana forfal vthij koma som förre giort war Tho thenne 
sedwsenian afflagdis ther met ider. Datum in curia regia Swartsio, 
Anno domini M. C. D. qvadragesimo Die beati Kalixti pape Sub Si- 
gillo Eegni nostri Suecie". 

*) Finlands statsarkiv N:o 268 foU. 3, 11, 21. N:o 270 a, fol. 
2 v. N:o 271 fol. 1 v — 2 v. N:o 272 fol. 1 v. N:o 273 fol. 2. N:o 
274 föll. 6 v, 23. N:o 276 föll. 22, 29. 

«) Finl. statsarkiv N:o 275 föll. 1, 3. 

'^) De förnämsta handlin£,ar rörande detta hospital, äro dess 
räkenskaper. Af dessa finnas, förutom ett „vtspijsaingz register" från 
J603, numera i behåll endast för åren 1557 — 1559, 1568, 1570—1572, 
1598, 1600, 1601. Ur dem framgå, att under dessa år inflöt af spetals- 
penningarna: 



1557: 152 




if 


6 




öre 


8 


pen. 






1558: 217 




n 


2 




n 


8 


n 






15ä9: 204 




51 


5 


% 


B 


— 


n 






1568: 312 




n 


6 




„ 


— 


n 






1570: 308 




n 


3 




n 


4 


n 






1571: 308 




;> 


3 




n 


4 


V) 






1598: 107 ' 


72 


n 


— 




!5 


— 


n - 


= 26 Daler 3 Vä i^ 


— 


1600: — 




j) 


— 




« 


— 


n 


21 „ - „ 


4 öre. 


1601: — 




n 


— 




n 


— 


v 


64 „ - „ 


3 „ 



Huru mycket af dessa peningar inflöt ifrån hvar socken visar bilagan N:o I. 



110 

i Wårfrukyrcko (S:t Marie) socken, hvilkea gård en „burg- 
mester j" Åbo fordom leetli wpptaga aff ödis marek och 
byggde till fatiges behoff" ^), Kähärä gård (nu Kähärlä) 
i samma socken, hvilken gård en „skattebonde hade giffltt 
till testamentt vnder de fatige" ^), samt Ragnestela gård (nu 



') Finl. statsarkiv. — Tillägg till handlingar och räkenskaper 
rörande Åbo slotts län 1540—1633. Ett oinbundet häfte med tittel: Een 
lengd oppå alle Landbönder wthi 3 Sochnar sam äre Pöytte, Wårffru- 
kircke och Sancte Karins sokner Inge undantagne Eehwem the tillhöre 
sampttligh och synnerligh A:o 1557", fol. 9. — Gården beskrifves på 
följande sätt: Ligger för 6 stenger, stongen gäller 15 march, sås på 
stången 3 spän 3 fjerdingar. Eng till 7 capper lass, Skog, Muulbett 
intet annet en stalbacken, watuquern heller quernstond intet, weder- 
quern 1. — Såsom gårdens inventarium upptages: Oxe — 3 st., 
Köör — 2 st., Stuutt (2 års g:l) — 1 st., Qvigo (2 års g:l) — 1 st, 
Fåår — 2 st., — Den inkomst hostipalet hade af denna gård utgjorde 
under de år, för hvilka räkenskaper finnas: 

1568: Råg — 8 pund, Malt — 2 pund 8 spän, Hvete — 3 fjerdingar. 
1570: Råg — 2 pund, Malt — 1 pund, Smör — 2 L'B, Drottninge 

pengr. — 2 if, (till slagt:) Ko — 1 st., Gerdfår — 1 st. 
1571: Råg — 2 pund 1 spän. Korn — 1 72 pund. Smör — 1 V2 LS') 

Tjur (års g:l) — 1 st. Lam — 1 st. 
1572: Råg — 10 spän, Malt — 9 spän, Hvete — V2 spän, Hafra — V2 

spän, Smör — 2 L'B, Ko — 1 st., Får — 1 st. 
1598 upptages som stadgadt inventarium: Oxe — 1 st.. Ko 1 st. 
Får — 2 st., samt såsom stadgad ränta: Råg — 5 t:or, Malt 
4 t:or, Hvete V2 spän, Hafra — 1 spän, Smör — 1 L'^, Ull — 
4 1^, Dagsverker — 12 d., Wed — 4 lass. 
1600: Råg — 6 tor, Malt — 2 t:or. Smör — 1 L??, Ull — 2 i^ 

Kalf — 1 st. 
1601: Inventarium likasom 1598 hvartill nu kommer 1 st. Werkklip- 
pare (arbetshäst), äfven räntan är densamma, men för detta år 
är dessutom upptaget till slagt „2 åhr åslagh:" Ungnöt — 1 
st., Får — 1 st. — A gården utsås "allehanda säd — 8 t:or.'' 
1610 Inventarium: Oxar — 1 par. Ko — 1 st. Får — 1 st, — Ran- 
tar: Spanncmåll — 7 t:or, Hafra — 1 t:a, Koosmör — 1 L® — Ull 
— 2 :^, Wed — 4 lass. Till slagt: årligen 1 lam och hvart- 
annat år 1 st. ettårs ungnöt — Utsås: 8 t:r säd. 
*) Finl. statsarkiv; samma längd, som anföres i föreg. not fol. 9 
v. — Denna gård beskrifves på följande sätt: Ligger för 12 stänger, 
stången gäller 15 marchcr, sås på stången 1 spann. Eng till 15 



111 

Raunistula) likaledes i Wårfrukyrko socken. När de två 
förstnämde gårdarna tillfallit hospitalet är okändt, men 
den sistnämnde erhöll det genom ett af borgaren i Stock- 
holm Raumo Jönss utfärdadt gåfvobref dat. Stockholm 
den G Oktober 1544 ^). Denna gård blef emellertid redan 



capper lass, Skog muulbett och andre wttägor liika med dee andre 
fatiges landbönder. Är skipttis gods. — Gårdens inventarium uppta- 
ges till: Oxar — 1 par, Kor — 3 st., Quigo (2 års g:l) — 1 st., 
Quigo (års g:l) — 1 st.. Får — 5 st. — Gården inbragte åt hospitalet : 
1568: Råg — 2 pund V2 spän, Malt — 1 pund, Smör — 2 L®, Oxe 

— 1 st. (i st. f. 6V2 spän råg). Ungnöt — 1 st., Får — 2 st. 
1570: Råg — 3 pund 2 spän, Malt — 2 spän, Hafra — 2 spän. Smör 

— 1 L®, Drottninge pengr. — 2 ^, Stut — 1 st.. Får — 1 st.. 
Gerdlam — 1 st. 

1571: Råg — 2V2 pund, Malt — V2 pund, Hafra — 1 pund, Smör — 

IV2 L®, Ko — 1 st., Får — 1 st. 
1572: Råg — 9 spän, Malt — 2 spän, Hvete — 1 fjerd:g, Bönor — 

3 fjärd:ar, Hafra — 1 pund, Smör — 2 L®, Får — 3 st. 
1598 upptages som stadgadt inventarium: Oxar — 1 par, Ko — 1 st., 

Får — 2 st., samt såsom stadgad ränta: Råg — 1 pund, Malt 

— 2 spai^ Hafra — 1 spän. Bönor — V2 spän. Smör — 1 L@, 
Ull — 1 1^, Dagsverken — 12 d., Wed — 4 lass. 

1600: Råg och malt — 6 t:or, Smör — 1 L® Ull — 2 1^, Nöt (ett 

års) — 1 st. 
1601: Råg — 4 t:or, Malt — 1 t:a 20 capper, Hafra — 20 capper, 
Smör — 1 L®, Ull 4 i^, Dagsverken — 12 d., Wed — 4 
lass, (till slagt årligen:) Ungnöt — 1 st. Får — 1 st. — Å 
gården sås „allehanda säd — 6 t:or." 
1610: Spanmål — 5 t:r, Hafra — 1 t:a, Koosmör — 1 L@, Ull — 4 
1^, Wed — 4 lass. Till slagt: årligen — 1 får, hvart annat år 
1 ettårs ungnöt. — Utsås : 6 t:r — säd. Såväl om detta gods, 
som om S:t Jörans anmärkes: „hvad belangar dagsverker derpå 
ingen viss stadga kan vara för den skull att de dagligen mötte 
vara om åhret i hospitals arbett när så behöffves och haffve 
varitt wane fhå vthspissning när de äre i hosspitals arbete." 
Finl. statsark N:o 1546 fol. 43 — 45. — Namnet skrifves än Kä- 
härä, än Kähärlä och Kedherle. 

•) Åbo tidningar 1796 N:o 22; Finsk. läk. sällsk. haudl. Band 
I pag. 172 not. och Arvidsson, A. I. Handlingar till upplysning 
af Finlands häfder. Band VI pag. 259. — Denna gård (som benämnes 
än Ragnestela, än Ragnilstada, Ragnistala och Eawnistela) hade 



112 

före 1598 af kouuugeu öfverlemuad i föiiäuiug- ät Christer 
Clausson- Horn till Aminue och i vederlag anslogs till hos- 
pitalet (i pnnd spaumål årligen af norra Finlands ränta ^*'). 
Testamenten till förmån för hospitalet voro för resten 
icke så alldeles ovanliga och antalet af dem, som icke kom- 
mit till vår kunskap, måhända vida talrikare än dem vi 
känna. Redan ofvan liafva vi nämnt Henrik Tern pils te- 
stamente af 1355, äfvensom dem, genom hvilka nyss anförda 
gårdar tillfullo hospitalet. Dessutom finnes sådana uppgjorda 
af Henrik Classon (Djekn) 1449, 1452, t)ch 1453 ^i); samt 
af hans hustru Lucia Olofsdotter 1449, 1452 och 145512); 
af Hartwik Japsson (Garp) 1486 ^^Y, af Magnus 
Frille 1508 i*); af Clemet Howenskel 1512 15); m. fl. '^). 



Raumo Jönss erhållit i arf efter sin broder Anders Jakobi, kanik 
vid Åbo domkyrka. Under donators lifstid skulle årligen af gården 
levereras till hospitalet: Råg — 1 pund, Korn — 1 pund, Slagtnöt 
(2 års g:lt) — 1 st. Gårdens inventarium upptages till: Oxar — 

I par, Kor — 4 st., Får — 6 st. — Den inbragte hospitalet: 
1557 & 1558: Råg — 6 pund. 

1567: Råg — 4 pund, Korn — IV2 pund, Hafra — Vj pund. 
1568: Råg — 4 pund, Korn — IV2 pund, Hafra — 3 spän. 
1570: Råg — 31/2 pund, Malt — 2 pund, Hafra — V2 pund. 
1571: Råg — 4 pund, Malt — IV2 pund, Hafra — 7., pund. 

1») Finl. statsarkiv N:o 274 fol. 18. 

") Arvidsson, A. I. Handlingar till upplysning af Finlands 
häfder. Band VI pagg. 21, 34 och 39. — Henrik Djekns första 
testamente af den 24 Decemb. 1449 upptager för hospitalet „ena 
koo, II faar, I pund rogh"; det samma ingår i hans andra testa- 
mente af den 8 Maj 1452, men enligt hans tredje testamente af d. i 
Mars 1453 tilldelas hospitalet „II köör, II faar, II pund rogh och 

II flaesk". 

'^) Arvidson, A. I. Handlingar till upplysning af Finlands 
häfder. Band VI pagg. 357, 25, 42. — Hvart och ett af dessa upp- 
tager till förmån för ^spitalen: I par oxar, II köör'". 

") Arvidson, A. I. Handlingar 0. s. v. Band. VI pag. 69. 

— Testamentet upptager: „spetalet j Abo IIII flesk". 

'*) Arvidsson, A. I. Handlingar o. s. v. Band. IX pag. 8. 

— „Spetalet III pund rogh, ett pund korn". 



113 

Det, som genom dessa testamenten tillföll hospitalet var 
dock af föga, betydenhet. 

Till förmån för hospitalet uppbars äfv^en vid de all- 
männa giidstjensterna uti Åbo domkjTka frivilliga gåfvor ^'), 
Il värj em te äfven under några år medel inflöto från Åbo vin- 
källare i«). 

Redan i medlet af 1500-talet stod S:t Jörans hospital 
i nära samband med en annan inrättning, som ofta äfvenle- 
des går under namn af Åbo hospital, nemligen det s. k. 
helge ands huset eller helge ands sjukstuga i Abo ^^). En 



^^) Arvidsson, A. I. Handlingar o. s. v. Band. Yl pag. 122. 
— Till „spetalen: II pund rogh". 

") Finl. stats arkiv N:o 268 tbl. 3 och N:o 270 a föll. 3 och 38, 
N:o 27(3, tbl. 33. — Dessa hospitalsräkenskaper upptaga i testamen- 
ten efter Lorentz Prydzoch Göstaff Eskilssonn 1557: 30 ]^; 
efter Cleniet bryggare 1568: 20 1^ och efter Abraham Eriksson 
i Rimito 1601: en ung oxe, men ovisst är huruvida dessa gåfvor va- 
rit afsedda för S:t Jörans hospital eller helge ands huset. 

") Dessa uppgjorde 1557: Hofue pengr — 27 :i^ 5 öre. 





Bysse 


n 


- lov^i^ 


1558: 


Hatte 


n 


— 23 1^ 2 öre. 


1559: 


— 


v 


- 27 i^ 2 „ 


1568: 


— 


,. 


— iO if 


1570: 


— 


)) 


— 180 :^ 


1571: 


— 


v 


— 305 ^ 


1572: 


— 


„ 


— 197 1^ 


1598: 


Bysse 


)? 


— 17 Dal. 14 öre, 


1600: 


— 


n 


- 115 . ' „ 


1601: 


— 




— 21 „ 27 „ 



De synas dock icke uteslutande hafva tillfallit hospitalet, utan torde 
hafva fördelats emellan detta och helge ands huset. 1598 erhöll nemligen 
„ Simon W ägare gamble borgare, som tigger i fattiges bysso udi 
Abo Domkyrkie om åhret 1 par skor". — Finl. Stats ark. N:o 268, föll. 
3 v, 11 v. N:o 269 fol. 2v. N:o 270 a, fol. 2 v. N:o 271 fol. 1 v., N:o 
272 fol. 1 v. N:o 273 fol. 1 v. N:o 274 fol. 6 v, 10 v. N:o 275 fol. 
2 v., N:o 276 fol. 30 v, 

^*) 1570 tillföll hospitalet af Åbo vinkällare 12 -^ och 1572: 20 
%[ — Finl. statsark. N:o 271 fol. 1 v., N:o 273 fol 1 v. 

'*) Närmare underrättelser om helge ands huset meddelas i 
bilagan N:o II. 



114 

tillflyktsort för fattiga, ålderstigna, vanföra och bräckliga 
motsvarade det närmast ett fattighus och stod vid nyss- 
nämnde tid under uppsigt af samma föreståndare som S:t 
Jörans hospital. Af denna gemensamhet, som fortfor ända 
till hospitalets och helge ands husets flyttning till Sjählö, 
bära äfven räkenskaperna tydliga spår i så måtto att in- 
komsterna och utgifterna för de båda inrättningarna icke 
fullt åtskiljas, hvarföre det mången gång blir omöjligt att 
afgöra, livad som med rätta tillkom den ena eller andra af 
dem. Emellertid synes det som om man, då något brast 
på det ena hållet, utan vidare anlitade den andra inrätt- 
ningens resurser att fylla bristen. Äfven gemeusamhe- 
ten i namnet (Abo hospital) vållar otydlighet, och man 
stadnar derföre ofta i villrådighet o*n hvilketdera hospitalet 
det är, som af ses. 

Det kan väl vara möjligt och äfven sannolikt att dessa 
anstalter redan från äldsta tider varit förenade under ge- 
mensam förmyndare, men antydningar finnas dock om, att de 
åtminstone tidtals egt hvar sin sådan. Sålunda omnämnes 
Dirich Hansson 1504 såsom „välboren man, fougde på 
Åbo slott, häradshöfdinge i Mascho härede, rådman i Abo stad 
och the fattiges förmyndere i helge ands huset" -^') och 1522 
d. 22 September utfärdar konung Kristian II ett bref 
hvarigenom han öfverlemnar åt sin kapellan E r i c h Simons- 
sen „\vort 00 krönens hospitale Sancti Jergen, wden före wor 
kiobstadt Aaboo i Fyndtlandt liggendis, met alle syne ren- 
the oc retthe tilliggelsse jncthit vndertaget, at haflue, nyde, 
bruge ochbeholde [i] sijn liflfstidt, dog met saa skell, hann skall 
holde the fattige siwge menneske ther sammesteds wedt 
then prouenthe oc retthighet, som them bor och pleige, at 



2") H. G. Port hans skrifter i urval utgifna af finska littera- 
tursällskapet. Del II pag. 070 not. Helsingfors löG'^. 



115 

haffue effter fimdatzseus lydelse, ocli holde capellet oc gor- 
deu ved maght oc thet gotz tlier tilligir oc tienerne paa 
g-odtset boo wedt Siierigis loug- oc icke forhugge ffougterue 
ther tilliger 2i)«. 1523 deu 22 Oktober förläuade Gustaf I 
i sin tur „spettalen Avten for Aboo'' åt „mester Jesper" 22) 
och den 5 Juni 1525 utfärdades åt „Albriictli Toolk ith for- 
.laeningxbreff i lians liffstiidt på spettalen wiidt Aaboo" ^^). 
Hvad dessa förläningar månde liafva inbringat sina 
innehafvare är numera omöjligt att utröna, men det vill sy- 
nas, som om det icke kunnat vara särdeles mycket, då man 
redan 1568 finner hospitalet, oaktadt det nästan årligen va- 
rit ihågkommet med icke så obetydliga gåfvor^*), vara 
bragt i sådant trångmål att d. v. föreståndaren Nils Lars- 
son Lipainen, efter att först hafva tillskjutit åtskilHgt af 



-') Grönblad, Edvard. Nya källor till Finlands medeltids- 
historia. Första samlingen, pag 731. Köpenhamn 1857. 

") Granlund, V. Konung Gustaf den förstes registratur B. I 
pag. 170. Stockholm 1861. 

-') Granlund, V. Konung Gustaf den förstes registratur B. 
II. pagg. 14J, 155. Stockholm 1804. 

-*) Genom bref af den 18 September 1554 hade styrelsen alla- 
redan ihogkommit hospitalet med ett tillfälligt understöd af 6 pund 
råg, hvilket understöd åtminstone ännu 1559 kom detsamma till del 
och 1561 uppbar hospitalet såsom kongl. förläning 10 lester spanmål. 
Hendric Classon Horn till Kånkas förärade 1558: 2 kor, 1559: 1 
ko och 1568: Råg — 4 Yj spän, Malt — 3 spän, Ko — 1 st., Flesk — 1 
sida. — Herman Fleming 1558 och 1559: 1 oxe och 1568: Råg — 
1 pund och Ko — 1st. Clas Christiernson Horns till Aminne fru 
1568: Ungnöt — 1 st, och Lasse Michelsson 1568: 8 ]^ penningar. 
— Dessutom lefvererades nästan årligen af Abo slott än något pen- 
ningar, än fisk, salt, spanmål m. m. hvarjemte hertig Johan åtmin- 
stone under några år gjorde liknande föräringar. — Finl. Statsarkiv. 
N:o 559 fol. 3 v. N:o 694 fol. 28. N:o 698 fol. 61 v. N:o 268 föll. 12, 
21 v, 22. N:o 270 a, föll. 2 y, 3. N:o 896 fol. 44 v.N:o 958 fol. 28 v. 
N:o 991 fol. 16 v. N:o 1015 fol. 29. N:o 1095 fol. 13 v. N:o 717 fol. 
17 v. N:o 938 fol. 15 v. m. fl. — Handlingar till Sveriges refor- 
mations och kyrkohistoria under konung Gustaf I. Band II pag. 416. 
Stockholm 1844. 



116 

egna resurser, såg sig tvungen att resa öfver till Stock- 
holm att för de högsta myndigheterna skildra den nöd, som 
rådde såväl i hospitalet som helge ands huset och af dem 
söka utverka medel till dess afhjelpande. Under förestån- 
darens frånvaro tilltog emellertid nöden ytterligare så, att 
biskop Paul Juusten, till hvilken de sjuka och fattiga i sin 
öfvergifna Ijelägenhet vände sig, finner för godt att d. 25 
Maj 1568 utfärda ett lejdebref för Anders Wainisari (helge 
ands hus landbo) att „ draga Avth till ährlige gådt folk 
äddele ock adell här i Åbo läen, som haffua rådh till adh 
liielpe them medh itth eller anuet för Gudz schuld" ^'^). 
Återkommen medförde föreståndaren ett af hertig Johan d. 
2 Juni 1568 på Svartsiö slått utfärdadt bref till biskop 
Juusten 26) j hvari denne förständigas att tillhålla presterna 
att i rattan tid lefverera „spetals penningarna" hvarjemte 
Addare „tlie fa tiga siuke och forlammade personer wdj Åbo 
hospitall" genom ett kongl. bref af den 16 November 1568, 
till hjelp och årligt underhåll erhålla 2 punde lester spanue- 
mål af tionden i Piikis härad =^'). Under de närmaste åren 
kom också detta understöd dem rigtigt till godo, hvarjemte 
äfven gåfvorna till hospitalet sj^nes hafva varit något rikli- 
gare än förut, men 1573 anföra de ånyo klagomål öfver att 
en del af den anslagna spannmålen icke kommit dem till- 
handa, hvarföre Johan III den 6 Juni 1573 utfärdar ett 
bref, hvari han förständigar häradsfogen att så framt han 
ville undvika konungens ogunst, ,anedh thet aller förste" 
lefverera dem den lialfva lest spanmål han dem förhållit 2«). 



") Finl. statsark. N:o 1106 fol. 42 v. 

") Johan III:s registratur för 15(i8 fol. 142, enl. en afskrift i 
Finl, statsark. 

") Finl. statsark. N:o 1202 fol. 71 v. 

^^) Finl. statsark. N:o 1243 fol. 27 v. 



117 

1575 deu 9 Augusti anslås ytterligare 2 lester spaumål af 
Piikis härad till förmån för hospitalet ^f) och från 1578 
erhöll såväl hospitalet som helge ands huset dessutom regel- 
bundet till jul och påsk från Abo slott en gåfva. vanligen 
bestående af en eller annan tunna bröd, öl, (,.herr öl och 
Svenne öV) skinka, kött, fisk, harar m. m., en gåfva, som 
ännu åtminstone 1612 kom dem till deP*^). Dessutom upp- 
bar hospitalet i förening med helge ands huset redan före 
1591 något ved från Reso och Rusko socknar. Nyssnämnde 
år anföras nemligen klagomål öfver att deu ved, som ko- 
nungen några år dessförinnan beviljat hospitalet af Eeso 
socken icke blifvit af häradsfogden levererad. I följd häraf 
utfärdar Johan III den 12 Juli 1591 ett bref hvari han vid 
hotelse af „högsta onåd och straif" tillsäger fogden att icke 
göra hospitalet „på samma skatteved här efther något hinder 
eller förfång" 3^). Emellertid finna vi att hospitalsförestån- 
daren Jakob Eskilsson vid 1610 års sommartiug med Eeso 
och Wårfrukyrko (S:t Marise) socknar åtalar de bönder i 
Reso och Rusko, som „ efter konungens bref åhrligen hafwe 
warit wane adt föra till hospitallet" sin skatte ved. Då de 
emellertid förklara att de denna vinter aflemnat den till 
Abo slott, blef domen den, att de skola „förskaffa sig besked 
wid slothet huad thijt fördt är och ther bestås. Der kan 
han annorstedes få wederlagh före, men allt huad hoos them 
rester, skole the siellf bethalle och före till hospitallet '•^^). 



") Finl. statsark. N:o 1335 fol. 55 v. N:o 1521 tbl. 67. N:o 1551 
fol. 83. N:o 1561 fol. 92. N:o 1580 tbl. 108. 

^o) Finl. statsark. N:o 1352 fol. 18. N:o 1366 föll. 19, 26 v. 42 v. 
N:o 1413 fol. 21. N-o 1415 fol. 47. N:o 1427 fol. 11. N:o 1445 fol. 62 
v. N:o 1457 fol. 14. N:o 1471 fol. 97. N:o 1550 fol. 27 v. N:o 1579 
fol. 57. v. N:o 1639 fol. 29. N:o 1655 fol. 39 v. N:o 1664 fol. 41 v. 

31) Finl. statsark. N:o 1771 fol. 156. 

^P Finl. statsark. Tillägg till handlingar och räkenskaper rö- 
rande Åbo slotts län 1540—1633 N:o 222 a, fol. 16 v. 



118 

I den stat, som af hertig Carl och Sveriges rikes råd 
den 23 Augusti 1595 utfärdades för „presterskapedt vid 
Åbo domkyrkie och thes capitell" ihågkommes äfveu hospitalet 
i Åbo med auslag. För detsamma anslås nemligen „Papu- 
mäki gods i Reeså socken, enn af Södrefinlandh hundrade 
nijtie tj^å t:nor, af Nårfinlandh tjugufyre t:nor, alle åhriige 
renttan" ^^). Papumäki beläget i Rusko kapell hade alla- 
redan genom ett af Johan III utfärdadt bref af den 12 Julij 
1591 blifvit förlänadt „de fattige uti xibo hospital" 3*) och 
denna förläning synes härmed endast ytterligare blifvit stad- 
fäst. Ehuru det egentligen räknades såsom tillhörande helge 
ands huset (såsom sådant upptages det 1610) ^5) synes i all- 
mänhet på denna tid någon bestämd åtskilnad icke mera gjorts 
emellan hospitalets och helge ands husets inkomster, hvarföre 
nyssanförde spannmålsränta tillkom hvardera inrättningarna 
gemensamt och räntan från såväl Papumäki som öfriga helge 
ands huset tillhöriga gods efter behof äfveu kom hospitalet 
till del. 

Men äfveu denna stat synes hafva varit alltför knapp 
och sannolikt var det ock i följd häraf, som gåfvorna till 
hospitalet inflöto så mycket ymnigare. Särskildt under 1598 
voro de synnerligen rikliga och bland gifvarena anträffa vi 
icke blott „fru Karin till Liuxela", biskop Erik, åtskilliga af 



^3) Finl. statsark. N:o 1583 fol. 33 v. — Tengström, J. Af- 
handling om presterliga tjenstgöringen och aflöningen i Abo erke-stift. 
Del II pag. 34—36, Åbo 1821, anför äfven detta bref, men i flera 
afsecnden olikt det å anförda ställe i Finl. statsark. förefintliga. 
Icke blott att han upptager brefvets datum till den 27 Augusti, utan 
han skrifver äfven det till Abo hospital donerade godsets namn 
Pajumäki, ehuru uti nyssanförde bref tydligen står Papumäki. 
Namnet skrefs dock emellanåt äfven Favumäki och Paunmäki. 

=>*) Finl. statsark. N:o 1802 fol. 81 och Finlands copiebok N:o 
4 fol 217 v. 

'^) Finl. statsark. N:o 154t) fol. 45. 



119 

landets stormän äfvensom en och annan prest, utan äfven 
borgare i Åbo och bönder från olika trakter '^^). De rik- 
liga gåfvorna oaktadt nödgades likväl ståthållaren på Abo 
slott Tönne Jörgensson samt kamereraren Bertil Hans- 
son den 24 Ang. 1601 förordna att „it vist manfall blifwe widh 
huart hospitall, her widh Åbo sextio siucke personer, föru- 
than them, säm skola skötta them", och „föruthan hvad dem 
tilförende ähr tildelt hooss fougterne till wnderhold", anslogs 
nu ytterligare „af tullen i Abo salt nio och en half t:nor, 
af öfre sategunden smör 2 V2 t:iia, köör sexton stycken, 
fåår ett stycke och torfisk fyre schippundh, af Norrefinlandt 
strömmingh aderton t:nor" ^'^). Under sin vistelse i Åbo 
afgifver vidare Gustaf II Adolf ett confirmationsbref af d. 
30 April IG 14 för ,,Åbo stadz hospital" på besittningsrätten 
till ;,alle dhe jordagodz och landbönder, som dhe tilf orene 
och hertill innehaft" samt beviljar derjemte till deras under- 
håll årligen hundrade t:nor „vthj nedre Sategunden'' ^'^). 
Emellertid utfärdar GustafllAdolfi Helsingfors den 4 Fe- 
bruari 1616 en nj stat för ., biskopen, capitularibus och pre- 
sterskapet vthi Åbo. Raumo och Biöruebårgh*' och uti 
denna förordnas bland annat att: „dhe fattige vthi hospitalet 
j Abo skole bekomma åhrligen afi' Sagu siwtio t:r, aff 
S. Mårtens socken fyretijo t:r, aff Kimito femptijo t:r, aff Eufra 
sextijo t:r, Oriwessi trettijo t:r, aff Rauhåia fierdingh som 
liger till Palkone kyrckia tiugu tunnor" ^s). Under de få 



*«) Finl. statsark. N:o 274 fol. 23 v. — 25. 

") Finl. slatsark. N:o 2464 fol. 89 — Waa rånen, D:r Johan 
E. Handlingar upplysande Finlands historia under Karl IX:s tid. 
Del I pag. Jöl. 

'*) Finl. copiebok N:o 4 fol. 99 v. i Finl. statsark. — Med 
„Abo stads hospital" afsågs utan tvitVel såväl helge ands huset som 
S:t Jörans hospital. 

»»; Finl. copie bok 1556—1638 fol. 35. i Finl. statsark. Finl. 



120 

år hospitalet härefter existerade kom detta anslag- också 
detsamma till godo samt ufvergick sedermera till det i följd 
af ett kongl. patent af d. 15 Juli 1619 upprättade hospita- 
let på Sjählö, livilket endast utgjorde en direkt fortsättning 
af de till en inrättning förenade S:t Jörans hospital och 
helge ands huset. 

Om det sålunda är temligen få underrättelser vi ega 
om hospitalet och dess, så att säga, yttre organisation, så 
äro uppgifterna om dess inre förvaltning och hfvet inom 
detsamma ännu knapphändigare. Från tidigare år sakna 
vi sålunda livarje uppgift om antalet af i hospitalet intagna 
personer; först 1568 anträffas en uppgift härom och utgjorde 
detsamma då 39 personer*^) 



i598 


utspiss 


ides 








50 


personer ^^). 


1600 


55 










54 


„ '') 


1601 


;; 




under Maj 


m 


åuad 


54 


55 '■') 


5) 


55 




„ Juni 




r? 


50 


55 


55 


55 




„ Juli 




/V 


50 


55 


55 


!> 




„ Augusti 




55 


50 


51 


55 


55 




„ September 




1! 


50 


55 



copie bok N:o 5 Ibl. 44. — Tengström, J. Athandliug om prester- 
liga tjenstg. och aflön. i Åbo erke-stift Del II pag. 39—41. Abo 1821, 
anför älven detta bref, men har på pag. 40 ujiptagit Kenhola Ijer- 
ding i st. f. Rauhåla. — Älven detta anslag torde väl böra anses 
såsom för S:t Jörans hospital och helge ands huset gemensamt. 

■*») Finl. statsark. N:o 270 a fol. 5. — Uti N:o 270 h utgörande 
en dublett af föregående räkenskap angifves väl antalet till 59, men 
detta torde bero på något misstag, ty i N:o 270 a, som är fullstän- 
digare och tydligen utgör det officiella exemplaret, finnes denne 
siffra, jemtc några andra poster tydligen rättade. — Under samma 
och derpå följande år inneslöt helge ands huset 18 personer. 

*') Finl. statsark. N:o 274 fol. 11. Ovisst är dock huruvida 
icke i detta antal också helge ands personerna äro inberäknade. 

«) Finl. statsark. N:o 275 fol. 8. 

") Finl. statsark. N:o 276 fol. 4 — 17 v. 



121 

1601 utspisades under Oktober måuad 

„ November 

„ „ „ December ,, 

1602 „ „ Januari „ 
„ „ » Februari „ 
„ }, » Mars „ 
„ „ » April 

1603 „ „ Maj „ 41 „ **) 
„ „ „ J^ui 
„ j? » J^^li » 
„ » » Augusti „ 
„ „ » September ,, 

„ „ Oktober 

„ „ „ November „ 

,, „ „ December „ 

1604 „ ;, Jauuari „ 
„ „ „ Februari „ 
„ „ „ Mars „ 

„ » April 

Hvad sjelfva kosten och utspisuiugen vidkom, så er- 

höllo de 50 personer som 1598 voro i hospitalet intagna: *^) 

iKött — 2 Vo hU 
Hvarje Söndag: |g„^^^ _ 3 ,^^ ^^^^^^^ hospitale«). 

„ Måndag: Färsk fisk — V-t t:na. 
„ Tisdag: Torr fisk — 15 ^ 

jTill grötmjön 

„ Onsdag: Råg ^»^mt kokmjöP/ — 21 capper hospitale. 

löfvex' veckan.) 



56 


personer 


56 


>; 


55 


» 


55 


n 


55 


)i 


53 


)i 


44 


5? 


41 


55 


41 


» 


45 


?5 


42 


?; 


42 


?? 


50 


n 


50 


5) 


50 


5? 


50 


» 


53 


« 


56 


)? 


57 


« 



") Finl. statsark. N:o 277 fol. 2—8 v. 
«) Finl. statsark N:o 274 fol. 11. 

") Finl, statsark. N:o 274 fol. 4 linnes anförd följande tabell: 
„22 hospitals capper giöra — 1 t:a skatt. 

1 hospitals cappa giör — 1 Vu capper skatt. 

Hospitals bisman är lijka stoor med Abo bisman." 



122 



liospitale *^). 



Hvarje Torsdag: = Söndag. 
„ Fredag: Intet. 
„ Lördag: = Onsdag. 
Dessutom erliöllo de livar vecka: 

Till grötsofvel: 
Öl — 50 stop *') och Mjölk — 50 stop. 

Till bröd och spisöl: 
Råg — 50 capper 
Malt — 6 capper 

Till koksalt: 
Salt — 2 LS 4 ^ 
Derjemte utdelades åt dem hvarje månad: 

Salt fisk (merändels strömming) — ^/i t:ua. 
Vidare erhöllo de till Julen en extra förplägning be- 
stående af: 

V2 t:na 
6 t:nor 
1 V2 LS 
1 L'S 18 *^ 

1 sida 

2 Lit 
4 st. 
1 1/2 L% 
3/4 t:na 
15 iif. 

På S:t Henriks dag, påskdagen, pingstdagen, mormessa 
och allhelgone dag erhöllo de till hvarje högtid: ''^) 



Hvete (till bröd) 
Malt .... 
Humla . 
Smör . 
Fläsk . 
Kött . 
Harar . 
Torrfisk 
Färsk fisk 
Ljus . , 



(till öl). 



*') Af ölet räknades 48 kannor på tunnan, Fiul. statsark. N:o 
274 fol. 11. 

**) Härom anmärkes att under detta år var det „12 wekur, 
som the inga capper hafwe bekommit för then orsaken skuldh att 
underhåld och årsens upbörd haflVer inthet tillrächt." — Finl. stats- 
ark. N:o 274. fol. 11. 



Malt . 


. 6 t:nor 


Humla 


. 1 V2 LS 


Smör . 


. 1 LS 18 


Fläsk , 


. 1 sida. 



123 

till öl. 



Denna spisordning- (som gälde äfveu helge ands huset) 
iakttog-s ock under de derpå följande åren ocli S3"nes i 
liufvudsak liafva blifvit iakttagen redan långt tidigare, som 
ses af den som bilaga N:o III meddelade utspisningslängden 
från 1558. En påfallande egendomlighet härvid är den från 
medeltiden ärfda seden att fasta på fredagen. Redan den 
tidigaste utspisningslängd vi känna (den från 1558) visar 
denna egendomlighet och i den senaste (den från 1603) ^^) rå- 
der allt fortfarande samma förhållande, hvilket sannolikt 
fortbestod, sålänge hospitalet egde bestånd. Äfven fastlagen 
högtidlighölls med sträng fisk-diet. 

Vår kännedom om de i hospitalet intagna personerna 
och deras hemorter är äfven högst ringa. Allt hvad derom 
är bekant, är att: 
1568 inkommo 3 personer från Kimito socken. 

(Nummis). 



55 




?? 


2 „ 


v 


S:t Karins 


1570 




» 


1 dreng 


5J 


Pargas 


» 




?» 


1 hustru 


» 


Kimito 


5? 




« 


1 hustru 


n 


Tenala 


1571 




v 


1 dreng 


y 


— 


n 




w 


1 hustru 


r 


— 


» 




)5 


1 dreng 


v 


Kimito 


1600 d. 


^Vxi„ 


1 qvinna 


» 


Mustasaari 



") För ifrågavarande år (1598) var det dock under en af nämnde 
högtider de gingo miste om extra förplägning medan „underhållet 
inthet tilrächte." I stället tilltvungo de sig under 1601 smör extra 
till Abo domkyrko messa d. 17 Juni och till midfasto. — Finl. Stats 
ark. N:o 276. fol. 19. 

«») Finl. Stats ark. N:o 277. 

9 



124 



1600d.28/xiinkomino 1 liustru från Mustasaari socken. 


!5 )? 


55 


Chirstin „ 


— — 


28/v 


5? 


Jöns Madsson „ 


Sagii 


5? 5i / X 


j; 


Elin Michels- 








dotter „ 


Nagu „ 


1605 d.2o/i 


55 


Marcus Madzon „ 


Sagu 

(Kerknäs). 


>? 55 ^/iV 


55 


1 qvinna „ 


(Ravattiila) — 


. 5, ^VVII 


;; 


Pavall Michells- 




5, „ ^VlX 


55 


son „ 
Karin Andersdot- 


Kimito „ 

(Westankärr). 






ter (hustru) „ 


Korpo socken (Söder- 



Jurmo). 

Då de inkommo till hospitalet förde de vanligen med 
sig en ko eller dess värde. Sannolikt voro de då äfven ut- 
rustade med något gångkläder, ty i räkenskaperna finnes 
ingen antydan om, att hospitalet skulle bekostat sådana. 
Visserligen uppbars årligen litet ull, men denna qvantitet 
var så obetydlig att den icke på låtigt när kunde förslå att 
deraf förfärdiga kläder åt de intagna. Deremot erhöUo de 
enhvar årligen 2 par skor. Af en antydan från hospitalet 
på Sjählö, der ett liknande förhållande en tid egde rum, 
torde man dock få antaga att hospitals hjonen erhöllo åt- 
minstone en del af utspisnings persedlarna in natura, med 
hvilka de sedan på bästa sätt fingo hushålla så att en be- 
sparing uppstod, genom hvars försäljning de erhöllo medel 
till anskaffande af kläder åt sig. 

Hospitalet och dess angelägenheter vårdades af en före- 
ståndare (äfven benämnd förmyndare), hvilken tillika var 
föreståndare för helge ands huset ^^). Derjemte var en 



•') Föreståndaren uppbar „till underhäld för sitt omak" 1557: 
Råg — 6 spann, Korn — 2 Vj spann, Hafra — '/i spann, Bönor — V2 



125 
prest''^) anställd, äfvensom en klockare^^), en dreng^^) och 



spann. 1568 synes han hafva erhållit endast 15 st. larskin och nödga- 
des dei*till för den stora nöd, som detta år rådde i hospitalet för- 
sträcka det åtskilliga förnödenheter af egna förråd. 1572 omnämneg 
endast att föreståndaren erhöll en hud till skor. 1598 uppbar han i 
årslön: Råg — 4 t:nor, Malt — 2 t:nor, Smör — 3 L®, Ull — 8 :^, 
Ved — 6 lass, Dagsverken 12, Ungnöt — 1 st., Får — 2 st. hvarjemte 
han för sig och sin hustru (som måhända gjorde tjenst som de fat- 
tigas stugukona i helge ands huset) erhöll 8 par skor (4 par på per- 
son) samt kost för 2 personer. 1600 uppbar han årskost för 4 per- 
soner, men sannolikt var dreugens och pigans kost häri inberäknad. 
— En förteckning öfver föreståndarena så vi dt de kunnat utrönas 
finnes meddelad i bilagan N:o IV. 

^^) Äfven presten synes åtminstone under senare delen af hos- 
pitalets tillvaro derjemte tjenstgjort vid helge ands huset. Med un- 
dantag af konung Kristian II:s kapellan Erik Simonssen, hafva 
endast följande hospitalsprester anträffats: 
Her O luff omnämnd 1568 
„ Henrik omnämnd 1577 

„ Anders Bertoldi omnämnes redan 1577 och lefde ännu 1580. 
„ Dionysius omnämnes 1598. 
„ Nils omnämnes 1600. 

„ Erich Bartholli omnämnes redan 1605 och afled emot slutet af 
1617. Gift med 3Iargaretha Ludovichsdotter, som öfverlefde 
honom; från 1613 var han tillika föreståndare. 
„ Benedictus Matthiae, omnämnes 1618 och dog 1624 samt 
begrofs 29 Febr. i Åbo Domkyrka. Hans hustru hette Cicilia. 
Till lön och underhåll uppbar presten: 1568 „i årslön:" pennin- 
gar — 15 ^, Råg — 4V2 spann samt 2 par skor; 1570, 1571, 1572: 
.jårskost", bestående af: Råg — 6 Va spann, Malt — 13 spann, Korn (för 
gryn) — 2 V^ spann, Bönor — 2 V2 spann, Humla — 1 V2 L^, Salt — 2 
L®, Smör — 1 L® 16 i^, Kött — 3 Lti. 18 ^, Fläsk — 3 LS 18 ^ 
Strömming — 1 fjerd. Torsk — Va ^'^^, Dubbelskor — 4 par; 1577 
uppbar hospitals presten under 6 månader sitt underhåll från Åbo 
slott; 1598, 1600 och 1601 erhöll han i årslön penningar — 4 dal:r, 
fårskin — 5 st., årskost för 2 personer samt dessutom en fjerdedel 
af alla skänkte persedlar samt vidare 2 öre af hvar daler, som före- 
ståndaren uppbar af „kyrkiobullan" (d. ä. afde fattiges „bysso" i Åbo 
domkyrka). 

^^) Klockaren omnämnes endast 1598 och erhöll då 3 par skor. 

^*) Drengen uppbar i lön 1568: Penningar — 10 i^ och 6 par 

skor; 1570—1572: Penningar — 12 ^, 1 unghud till stöflar, 4 par 



126 

en piga^^). Vidare omnämnes en „utridare ^^), som nträttar 
ärender hos prester och fogdar", en mjölnare^"), en „rie- 
vächtare'' ^^), en fäherde ^^), och en ängsvakt^"). För 
räkenskapernas uppgörande hade föreståndaren dessutom 
sig till biträde en skrifvare '^^). 

1571 omnämnes „ny spettalet", hvarmed torde afses 
endast en nyuppförd byggnad för de sjuka, men fcjröfrigt 
namnes intet om deras bostäder. Föreståndaren och presten 
hade hvar sin stuga och af öfriga bj^ggnader omnämnes en- 
dast en kokstuga, en ,,melthe bastuw", en „liten badstugu". 
en „fällbod" samt en väderqvarn. Ännu 1571 användes perga- 
ment i fenstren å hospitalet ^^), men redan 1598 användes så- 
dana af glas ^^}. Invid hospitalet var 7^ spannland jord, hvilkeu 
årligen brukades till kålland och 1598 afkastade 10 tunnor kål. 



skor och 2 skjortor; 1598: Penningar — 6 :^, Ull — 14 :^, Skoor 

— 4 par samt kost. 

*'') Pigan (emellanåt äfven benämnd kokerska och rededeija) 
uppbar i lön 1558: Penningar — 3 Vz ^; 1559: Penningar — 5V2^; 
1568: Penningar — 5 i^, 1570—1572: Penningar — 6 i^ och 4 par 
skor; 1598: Penningar — 6 :^, Ull — 14 i^, Skor — 4 par och 
kost; 1600: Råg — 1 t:na, Skor — 4 par, Ull — 1 i^ samt kost. (De 
fattigas stugukona uppbar 1598 i lön: Råg — 1 t:na, Ull — 2 i^, Skor 

— 4 par). 

''•') Utridaren uppbar 1598 i lön: Råg — 1 t:na, Malt — 1 t:na, 
Ungnötsliud — 1 st., Skor — 4 par. 

") Mjölnaren uppbar 1568: Skor — 2 par „tAvesolat" och 1 par 
„en8ålat". 

") Riväktaren uppbar 1568: Skor — 3 par „twe3olat". 

*') Fäherden uppbar 1568: Skor — 1 par ,,cnsolat". 

"") Ängsvakten omnämnes endast 1568 och uppbar som lön 1 
L@ salt. 

*^) Skrifvaren, som 1568 var en Her „Nedhener" uppbar detta 
år i lön 20 if; 1571: 40 :^; 1572: Råg och malt — 3 t:nor; 1598: 
penningar — 2 dal:r, Råg — 1 t:na, Malt — 1 t:na. 

''^) Finl. stats ark. N:o 1161 fol. 41. Bland utgiften på Åbo 
slott för „hudar till pergament" upptages nemligen under ofvannäranda 
år „10 st. nötzluidar till spetall vdi fenstre." 

") Finl. statsark. N:o 274 fol. 10. 



127 

I det bref livarig-euom konung- Kristian II 1522 öfver- 
lemuade S:t Jörans hospital till sin kapellan Erik Simonssen 
omnäranes äfven att ett kapell fanns vid hospitalet. Uti de 
i behåll varande räkenskaperna namnes intet om kapellet. 
Emellertid aflönas en prest och för 1568 upptager inventa- 
rie längden för „S:t Jörens huus: altarkläde — 1 par, 
messesärk — 2 st., casuler — 2 st., kalck — 1 st., tenn- 
iiaska — 1 st., koppar liusstaka — 1 st., järn liusstaka — 
1 st., böcker — 2 st., manuale oc missale, latine ambo" '^^), 
under det inventarie längden för helgeandshuset under samma 
år upptager endast „en lithen rökilsens kaar", såsom det 
enda, som påminner om att äfven vid detsamma någongång 
i • tiden messor hållits. Ett kapell (kyrka) bör sålunda hafva 
funnits vid hospitalet (en kyrkogård namnes äfven) och 
utan tvifvel var det samma kyrka, som 1624 blef flyttad 
till Sjählö. 

Då hospitalet på Sjählö begynte blifva färdigt, bestäm- 
des nemligen genom ett bref af Gustaf II Adolf till Carl 
Oxenstierna utfärdadt d. 18 December 1622 ..att alle dhe, 
som med den fahrlige siukdomen spettelschann behäftade 
äro, skole sendas ifrån Abo hospital och till Nafwo sochn, 
der en synnerlig hospital för dem oprettadt är och inga så- 
dana sedan där intages. Så är wår nådige befalningh, att 
i så mycket timber tillföhra låthen, som en ny spetal kan 
der af vpbygd warda och den gamble i brand stijcken, att 



**) Finl. statsark. N:o 270 a fol. 43. — 1599 års invent rie längd 
upptager: messekalk (förgylt) — 1 st., pateen (förgylt) — 1 st., ca- 
sular — 2 st., messe särker — 2 st., stolae — 2 st., humerale — 2 
st., manipulae — 1 st., cingulum — 1 st., altarkläde — 2 st, hand- 
kläde — 1 st., messings liwsstakor — 2 st, järn liwsstakar — 2 st., 
rökilsekar af koppar — 1 st, liten ten flaska fyrkantig — 1 st, Mi- 
sale — 1 st., handbook Pauli Justeni, 1 st, bönebook Michselis Ag- 
ricolse — 1 st, bönebook Jacobi Petri — 1 st, de 4 sistnämnde på finska. 



128 

icke uågen anting-en af dhe fattige eller elliest vthaf staden 
skall af samma siukdom inticierat ocli besmittadt warda ^5).'- 
Från denna förstöring undantogs dock hospitalskyrkan, tj' 
i en af ståthållaren på Åbo slott till borgmästarene i Åbo 
utfärdad skrifvelse af den 10 Juli 1624 påbjudes ,.att vthan 
någen lenger vppehåldning j dagh eller om måndagh til dett 
aldensidste the fattigas kyrckio, som ennu på deras 
gamble wåhnings platz emellan stadhen och slåtett 
qwarblefven är. måtte blifAva nedtagheu och sedhau til 
Corpo (Nagu) sokn til then ortt. ther the fattigas wåhnin- 
gar och bj^ggningar nu vpbygges, eller vpsettes, komma lå- 
ter^*')".... Då ifrågavarande kyrka tj^dligen var belägen 
utanför stadens d. v. område, är det klart att härmed icke 
afses den 1588—1590 nyuppbyggda lielge ands kyrkan, 
hvilken var belägen inuti staden**"). Wasströms uppgift 
om ett hospital beläget på södra sidau om Aura å, hvilket 
sedan blifvit flyttadt till Sjählö i Nagu**^), torde sannolikt 
afse S:t Jörans hospital, men enl. nj-ss anförda skrifvelse 
framgår otvifvelaktigt att detta varit beläget emellan sta- 
den och slottet och sålunda norr om ån och måhända icke 
långt från samma plats der sedermera vid medlet af 1600 
talet ett fattighus (hospital) med sin kyrka blef uppbj-gdt. ^^) 



«5) Eiksregistr. för 1022 fol. 397 v. enl. en af d:r Waaraneu 
gjord afskrift förvarad i Finl. statsark. 

*') Bidrag till Åbo stads historia utgifna på föranstaltande af 
bestyr, för Abo stads hist. museum haft. II pag. 175. 

*') Se närmare härom i bil. II. 

**) Wasströra, N. Ekonomisk beskrifning öfver Åbo stad, pag. 
17, (praes. C. Fr. Mennander) 1749. 

*') Någon karta öfver den utsträckning, som S:t Jörans hem- 
man, på Jivars mark hospitalet enligt all sannolikhet varit uppfördt, 
tidigare egt, har tyvärr icke kunnat anträffas. För att dock i någon 
mån lemna en antydan om hemmanets ungefärliga belägenhet, bifogas 
en karta öfver detsamma, uppgjord »845. Originalet, hvarå jernvägen 
senare är uppdragen, förvaras ä landtmäteri öfverstyrelsen. 



129 



2. Hospitalet på Sjählö. 

Hospitalet på Sjählö grundlades geuom ett af Gustaf 
II Adolf utfärdadt „patent" af den 15 Julij 1619, livilket 
är af följande Ij-delse: ^ 

„Wij Gustaf etc. Göre vitterligit, att effter dett wij 
förnimme att den smittesamme plåga ocli siukdom Spetelskau 
i Finlandh (dy werre) sigh ^Yidgar och öfverhanden tager, 
serdeles för dett att hon af Gudi ett syndastraff är, såsom 
och icke mindre der igenom, att de som medh den behäf- 
tade äre, Ytan någon försyn medh andre helbregde umgå och 
iblandh dem boo och wistas; dock likväl att sådant, så 
mycket meniskligit och möieligit är, må förekommes och af- 
wäries: Så hafve wij de arme och usle menniskior till af- 
söndrende ifrån andra hällbregdes vmgäuge, såsom och till 
att wist vppehålla för godt och rådsampt ansedt, att för 
dem ett hospital vpå — — öön, effter hon afsijdes är be- 
lägen, må ock skall opbygges, der tiU wij de kränka till 
vppehälle een wiss ränta hafwe gifwit och förordnat; där- 
iämpte och så belefvet, att alle de sigh der ingifve, då 
skole de hospitaled till godo medh sigh ingifva 20 daler 
peninger eller dess värde. Och om de sielfve icke så för- 
mögne äre, eij heller deras föräldrar, att de be:te 20 daler 



^) Riksregistraturet för 1619 fol. 227 enl. en i Finl. statsark. 
förvarad af dr. Waaranen gjord afskrift. — Jemför Stiernman, 
A. A. von, Samling af kong. bref, stadgar och förordningar, Del. I 
pag. 706. Stockholm 1747. 



130 

åstadkomma kunne, så skall staden eller socknen, dädan de 
komma och vthi bodt hafwa, wara förplichtade att skiuta 
så myckit tillliopa; hvilke peninger sedan, effter som de 
kunna tillwäxa, af hospitalens föreståndare skole sätties på 
ränta hospitalens iukompst dermedh att formera. Gifwe för- 
denskuld här medh tillståndh såsom och alfwarligen befale 
här medh alle, dett ware sigh de, som vti städerne i hospi- 
talen allerede äre, eller och opå landet kunna wistas och 
sigh medh förb:te siuka befinna beladde wara, att de sigh 
opå förb:de wilkor dijt in begifwa och sigh sedan der sta- 
digt förhålla, vndvijkandes aldeles deres slächt och wenners 
såsom och elliest alle andre helbregdes vmgänge. Wij be- 
fale och här medh wåre stadthollere och fogder, att de medh 
flijt der effter i landet låta ransaka, och der de förnimma 
någen i så måtto vmgå dem, som äre besmittede och en 
gångh i hospitaled intagne, då skole de, när det blifver 
kunnigt, förbinda honom att hafwa något vmgänge med 
andre på åhr och dag tillgörendes, så länge man fåår see, 
om han är frij eller icke och dett widh högsta straff och 
bota hospitaled till godo, om någen beslagen warder, som 
här emot bryter. De andre, som besmittede finnes och en 
gångh äre intagne, skole icke tillstädies att begifwa sigh 
igen antere till städerne eller och opå landet, att gå om- 
kringh och tiggie, effter vij dem medh nödtorftigt uppe- 
hälle hafve lätet försörie. I sjTinerheet skall presterskaped 
widh högsta straff och böter här medh förmant och warnat 
wara, att de ett flitigt vpseende, både vti städer och på bygden 
här medh hafwa och så lagadh, att så snart de förnimma 
någen Avara infiscieret, skole de stadtholleren och befal- 
ningsmannen här om gifwa tillkenna, att den besmittade 
i tijdh ifrån andres vmgänge må afsyndres och i hospitaledh 
intagen blifwa. Hwarvtöfwer förb:de wåre stadthollere och 



131 

befaluingzraän medli alfwar och llijt furpliclitede wara skole 
liand att liolla och iw serdeles ett noga inseende hafwa, att 
medh deu rentan, som de siuka till vppehälle är förordnat, 
troligen må haudles och så. delas och skifftés, att de in- 
tagne siuke icke någon nödii vthi deres nödtorffter lijda. 
Der sigh alle synnerligen och samptligeu hafwe etc". 

Några dagar senare (den 18 Juli) utfärdade konungen 
vidare ett „ memorial vthi deerendersom K. M:t hafwerombe- 
trodt herr Johan Skytte, herr Carl Oxenstierna, Jo- 
c h i m B e r e n d s och JohanOttessoui Finlandh att förretta" 
uti hvars ll:te punkt det bland annat heter: ,,Ei!'ter dy och den 
spetelske siukan tager fast öfwerhanden i Finlandh, och ser- 
deles widh siösijdan och kringh Aboo: Derföre skole de 
late ransaka och förfara någon Öö, som låge afsijdes eeu 
Mijl eller twå ifrån Aboo, hvarest någon engh wore att 
hoUa boskap och der förordue att en spetelsk hospital blef- 
we opbygdt, så stor att ett hundrade man kunde der blifwa 
underholdne, och så laga att den nu strax blefwe stält i 
werket såsom och läggie der till de renter, som K. M:t 
der till hafwer deputeret; sätiendes der öfvver en föreståu- 
dere; och sedan befallendes att alle de som med spetelskan 
ära kränkte i Aboo hospital flytie dädan och in på be- 
mälte Öö, såsom och förbinda att de icke korame till Åbo 
igen, eij heller gifwa sigh kringh landet att tiggia eller i 
annat folks vmgänge"^). Den 8 November samma år kunde 
de nämnde kommitterade inberätta att „spetalshuset" är 
„på Skjälö i Nagu s[ocken] förordnadt på två bonde hem- 
man och förordningen dertill gjord och derhos gifvet besked, 
som instructionen förmäler, huru med dem skall hand- 
las" 3). 



^) Riksregistr. för 1619 fol. 257 enl. en i Finl. statsark. för- 
varad af dr Waaranen gjord afskrift. 



132 

Den 11 November s. å. utfärdar konung-en vidare ett 
bref till ståthållaren på Åbo slott Carl Oxenstierna hvari 
denne förständigas att noga vaka deröfver att det om hos- 
pitalet utgifna patentet till „alle sine punkter må exeque- 
ras och efterkommet varda" på det att de spetelska „medh 
allersnaraste mage komma tillsammans" och „icke wid- 
liare mage besmitta andre medh sigh, det wij förnimme 
(gudh bettret) mera än nogh skiedt wara". En särskild 
uppsigt bör dessutom hållas deröfver att „de spetelske, som 
nu icke straxt kunna komma in i hospitaledt, icke fara och 
flyttia kring om landet, vthan blifve stille der de äre, till 
dess vij och för dem någon lägenheet kunne låtha vpsökia. 
Wij wele och elliest att nu i winter låtha vndersåtherne 
effter den förgjorde ordningen framköra timber, dermed hos- 
pitalet vpbygias skall och så latha sielive bygningen före- 
tagas i tillkommande wår, det första som mögeligit ähr" *). 
Ganska rigtigt synes äfven hospitalet begynt uppföras föl- 
jande år samt bygnaden fortgått under de derpå närmast 
följande. 1620 utanordnas nemligen från Abo slott något 
spanmål och victualier åt „Ha.ns Bångh b3'gemestare och 
tilsijare vid den nya hospitalen som byggdes på Sälön i 
i Nafuo socken'^) och under 1622 kom till detsamma 96 
t:or kalk och 2000 tegel samt från Piikis härad 1055 72 dags- 
verken ^). Huru länge det dröjde innan hospitalet blef så 
färdigt att de sjuka kunde intagas uti detsamma är ovisst; 



^) Acta Fennica i kongl. sv. kamraarark. enl. en i Finl. stats- 
ark, förvarad af dr. Waaranen gjord afskrift. 

*) Biksregistr. för 1619 fol. 421 v. enl. en i Finl, statsark. för- 
varad at dr. Waaranen gjord afskrift. 

«) Finl. statsark. N:o 1817 fol. 18. 

«) Finl. statsark. N:o 1819 fol. 99, N:o 1824 fol. 46. — Till- 
sijare var då Lasse T ho mas son. 



133 

måhäuda skedde det redau 1623, ehiu'ii den första i behåll 
varande räkenskap för detsamma begjimer först d. 2 Sep- 
tember 1624. Uti denna benämnes det „Abo hospital på 
Siällöö i Nagu socken" "). 

Den ö som sålunda blifvit utsedd till hemvist för 
de sjuka och fattiga, Sjählö ^), är belägen i skärgården utan- 
för Åbo på ett afstånd af 3 mil i sydvestlig rigtning ifrån 
nämnda stad. Den norra udden af ön, på hvilken kyrkan 
nu är belägen, går fortfarande under benämningen „sjuk- 
holmen"'. Den var vid ifrågavarande tid afskild ifrån den 
öfriga ön genom ett smalt och gruudt sund, efter hvilket 
spår ännu äro synliga. På denna holme (sjukholmeu) upp- 
fördes vid uyssanförda tid 4 stugor samt en bagarstuga 
och en badstuga för de spetelska, äfvensom den från Abo 
hit transporterade hospitalskyrkan. På sjelfva ön åter upp- 
fördes 1 stuga jemte bagarstuga och badstuga för helge 
ands personerna, 2 stugor jemte bagarstuga och badstuga för 
kyrkoherden samt en stuga med 2 kamrar för sysslomannen. 
Härtill kom stall, fähus, fårhus, proviautbod och väder- 
qvarn. Af gammalt fanns en ria med lada, visthus, båt- 
hus, väderqvarn och 6 st. hölador, deraf 3 på ön och 3 
på några under Sjählö lydande holmar. Snart fann man 
dock att de uppförda byggnaderna icke voro tillräckliga, 
hvarföre antalet inom kort ökades. — Stallet och ladu- 
gården inrymde en häst, en oxe, en tjur, 5 st. koi- 
(ökades snart till 9), 10 st. får, 7 st. lam, en bock, 4 st. 
getter och 2 st. kalfvar. 

Samtliga anslag, hvilka S:t Jörans hospital och helge 



') Finl. statsark. N:o 278. 

*) Namnet skrifves ganska olika. Följande former hafva an- 
tecknats: Sjählö, Siählö, Siählöö, Siällöö, Siällö, Siälöö, Siälö, 
Seelöö, Skjälö, Skiählö, Skälö, Sielö, Sieglö, Sälö, Sälöö. 



184 

auds huset egde till underhåll, öfverfördes tiU Sjählö hos- 
pitals stat. De betydligaste af dem utgjorde de af styrelsen 
beviljade andelarna af häradsräntorna. Dessa voro fördelade 
på sådant sätt, att hospitalet erhöll: 9) 

Aff Pijkie häradh 

Penningar 16 Dal:r 28 öre 8 Vs pen. 

Spanmäll . 120 t:or 

Strömming 10 t:or 

Flesk 20 sidor 9 LS 16 ^^ 

Spettfisk 100 st. 

Stut 1 st. 

Ung Nött 3 st. 

Höö 30 åm. 

= 416 Dal. 27 öre. 

Aff Masko häradh 

Strömming 20 t:nor 

Spanmål 112 t:nor 

= 332 Dal. 

Aff Haliko häradh 

Spanmåll 200 t:nor 

Aff Nedre Satagunden 

Spanmåll 200 t:nor 

Smör 6 V2 Lffi 

Fåår 100 st. 

Kiött 100 Lff 

= 817 Dal. 2 öre. 

*) Finl. statsark. N:o 278 tbll. 3, 18, 27 v. 33 v. 39 o. s. v. — 
Denna anordning är under åren 1633, 1634 och 1635 i så måtto förän- 
drad, att anslaget från Haliko härad under dessa år utgår från Kimito 
friherreskap med resp. 150, 180 och 149 t:or spanmål. — Uti den stat 
som linnes uppgjord för Finland „ifrån Johannis 1623 till Johannis 
1624" upptages anslaget för hospitalet något olika. Deri angifves 
nemligen att 



135 

En icke obetydlig och stadig inkomst utgjorde äfveu 
den s. k. landboräntan, d. ä. de från hospitalets gods infly- 
tande arrende summorna. Dessa gods voro följande: 

S:t Mariae eller Wårfrukyrko socken. 
S:t Jöran, enstaka hemman, 1 gammalt mantal, frälse. Till- 



Till Abo hospital behöfves 2112 Dal. 16 öre 
Aff Maska Häradt 
Strömmingh 15 t:or 

Aff Pijkie Häradt 

Spanmåll 227 tror 23 c. 

Smör 20 LS 10 ]^ 

Kiöt 14 LS 

Fcår 20 

Wedh 200 st:n 

S[alt] Fisk 12 tor 

T[orr] Nors 3 L^ 3 i^ 

= 722 Dal. 19 »/j pen. 

j— 20 LB' 8 ]^ Humbla 
J— 10 LW 16 ff Salt 
*or|_ 3-g L^. 167, ^ Kiöt 
V — 15 st. oxar. 

Penningar 11 Dal. 17 öre 19 V» pen. 

S. Flesk 20 Sijdher 

P. Flesk 10 V4 L® 

T. Nors 10 L® 

Spetfisk 140 st. 

Köör 2 

Stutar 2 

Salt Fisk 6 t:or 

Får 20 

Höns 20 

Egg 200 

Höö 70 å[mar] 

Ull 11 L® 

Brödh 15 Knal. 

Stockar 1720 

= 476 Dal. 29 öre 7 ^j. pen. 

Aff Hallikkå Häradt 

Spannemåll 167 t:or 27 V3 c. 

= 37 Dal. 25 öre 1 42/3 pen. 



136 

hörde förut S:t Jörans hospital och blef genom ett kongl. 
bref af d. 8 November 1650 förlänt till evärdelig egen- 
dom åt borgmästare och råd i Åbo stad ^^). I stället 

Aff Nedre Sattegunden 

Spannemåll 87 t:or 18 c. 

= 197 Dal. 3 öre i'U pen. 
Aff Öfre Sattegunden 

Penningar 53 Dal. 3 öre 18 ^s pen. 

Spannmåll 44 t:or 27 '/s c 

Får ... 100 st. 

Kött 66 L^. 

= 278 Dal. 21 öre 9 Vs pen. 
Finl. statsark. N:o 397 fol. 61 v. 

*") Kongl. brefvet af d. 8 November 1 650 utgör svar och förkla- 
ring ,,uppå borgmästare och rådz sampt menige borgerskapetz uthi 
Aboo underdånigst inlefvererade petita" och dess 13 punkt är af 
följande lydelse: „Sidst på dedh Borgmestare och Rådh mage så 
myckit bättre kunna vthföra och förrätta sina ombetrodde ämbeten 
till stadzens nytta vallfärd och skiälige oppkompst, och stadzens 
till wexandc sålunda eftter handen kunna lända Kongl. Maij:t och 
Cronan till nytta och fromma; då hafwer Kongl. Maij:t her medh 
nådigst welat förunna och cffterlåta under staden desse effter- 
skrefne hemman vthi Abo lähn Masko häradh och Wårfrukyrkie 
sockn som ähre Raunistula Jacob Bertilsson mantal ett, Thomas Ja- 
cobsson ibidem mantal ett, Kastu Grels Thomasson mantal ett, Ha- 
lis Markus Komoinen mantal ett, Bertil Erichson ibidem mantal ett 
Ruohonpä Clemet Sigfredsson half ottonde öres skatt mantalet ett, 
Pyhehengie Jacob Jöransson mantal ett, S:tJ öra n Thomas Anders- 
son mantal ett, hwilke hemman Borgmestare och Rådh in communi 
och uthan fordelningh skole må niutha och behålla quitte och frije 
för alle wisse och owisse der af gående vthlagor, till Ewerdelig 
ägendomb dock kyrckio fienden medh alla extra ordinarie contribu- 
tioner vndantagne. Sammaledes gifwes och staden her medh ex- 
pectance på det crone hemmanet lille Corpis eller Koistis som Bis- 
pen i Aboo på lifztijdz rätt nu besitter att ner then expirerar der 
till må träda och thet på lika conditioner och Avilkor som the andre 
ofwan berörde hemman niutta och behålla: her emot skole Borg- 
mestere och Rådh serdeles wara förplichtade alt Maijmeserij der i 
staden effter den af Herr General Guvernören giorde lörordningh 
till att afschaffa, och bryggerien till deras fullkomblige gångh in- 
rätta låta". — Bland städernas besvär i kong. sv. riksark. enl. en i 
Finl. statsark. förvarad afskrift. Ingår äfven i riksregistraturet. 



137 

öfverlemnades enstaka ki'onohemmanet Spink i Nagu 
socken åt hospitalet ^^). 

Kähärlä, enstaka hemman, 1 gammalt mantal frälse. Till- 
hörde förut S:t Jörans hospital och utgör fortfarande 
ett af Sjählö hospitals hemman. 

Aningos, 1 gammalt mantal, frälse. Upptages ännu i räken- 
skaperna för 1633 — 1634 såsom tillhörande hospitalet, 
men försvinner derefter och dess plats intages af Py- 
hähengi. Redan 1630 anträffas Aningos icke mer i 
jordeboken, men nyssnämnde år och så allt framgent 
finnes Pyhähengi upptaget i dess ställe. Sannolikt är, 
att samma gods afses ehuru namnet ombytts ^^). 

Pitkämäki, hemmanet N:o 3, Simons, 2/3 gammalt mantal, 
frälse. Tillhörde förut helge ands huset och utgör 
fortfarande ett af Sjählö hospitals hemman. 

Pitkämäki, hemmanet N:o 4, Vähätalo, ^2 gammalt man- 
tal. Erhölls 1691 i utbyte emot Papumäki i Eusko, 
hvilket afhändes hospitalet ^^). Utgör fortfarande ett 
af Sjählö hospitals hemman. 

Pyhähengi inom Åbo stads afgränsade område belägna hem- 



^^) Abo och Björneborgs läns verifikationsbokför 1664 fol. 1827 
samt från år 1675 framåt. 

12) Finl. statsark. N:o 280 fol. 15. N:o 1827 fol. 54. Åbo och 
Björneborgs läns jordebok för 1649 föll. 61 v. och 874. 

'*) Abo och Björneborgs läns verificationsbok för 1692 pag. 
5001 i Finl. statsark. — Öfverlåtelsebrefvet är af följande lydelse: 
Emedan Hans Kongl. Maij:t medelst des allernådigste bref af den 
18 Junij nästledne, hafwer täckts eft'terlåta någon at Siählöö hospital, 
med des landh bönder sökt ändringh och omväxling; warandes, till 
allerunderdånigste föllie dheraf, ett des före detta innehafde hemman, 
Paumäki benämbt, j Rusko kyrkiogiäldh beläget, på militien indehlt, 
med nästledne åhrs räntta. Altså warder hospitalet i des ställe 
här medh immiteradt, medh samma åhrs räntta uthj det i Pittkä- 
uääkj by och Wårfrukyrkie sockn befinttelige crono oindehlte hem- 
manet hwilcket dy till bättre lägenheet och nedre widh siöön lig- 
ger, hafwandes dhet och förr detta ett annat hemman j bemälte by 



138 

man (måliända detsamma, som äfven kallades Aningos). 
Tillhörde förut lielge ands huset och blef genom ett 
kongl. bref af d. 8 November 1650 förlänt till evärdelig 
egendom åt borgmästare och råd i Abo stad ^°). I ut- 
byte erhöll Sjählö hospital ett hemman i Piparby i 
Nagu socken ^i). 

Masku socken. 

Danila, enstaka hemmah, 1 gammalt mantal, frälse. Till- 
hörde förut helge ands huset och utgör fortfarande ett 
af Sjählö hospitals hemman. 

Eusko kapell. 

Papumäki, kronohemman. Tillhörde förut helge ands huset 
och blef 1691 lagt som augment under Lähtemäki 
rusthåll. Genom landshöfdingens bref af den 28 April 
1691 lemnades hospitalet i utbyte ett hemman i Pitkä- 
mäki by i S:t Maria socken ^^). 
Eeso socken. 

Pahaniemi, hemmanet N:o 3, Keskitalo, 1 gammalt mantal, 
frälse. Tillhörde förut helge ands huset och utgör fortfa- 
rande ett af Sjählö hospitals hemman. 

Pantsio, hemmanet N:o 2, Vähätalo, 1 gammalt mantal, 
frälse. Tillhörde förut helge ands huset och utgör fort- 
farande ett af Sjählö hospitals hemman. 

Waisari, hemmanet N:o 3, Ylhäis, 1 gammalt mantal, frälse. 
Tillhörde förut helge ands huset och utgör fortfarande 
ett af Sjählö hospitals hemman. 

Petas mäki, kronohemman. Var tidigare prebende gods un- 
der Nykors altare i Åbo domkyrka, förlänades sedan ge- 



och bör befallningzmannen j häradet Hospitalet här widh hand- 
hafwa. Datum Abo Slott den 28 Aprilis Anno 1691. 
Lorentz Creutz. 

And. Biörckegren. 



139 

nom ett kougl. bref af den 2 April 1614 åt en spetelsk 
man Elrik Eskilsson ^*) samt torde vid hans och hans 
hustrus död, som inträffade omkr. 1624, tillfallit Sjählö 
hospital. Hemmanet öfverläts sedan af grefve Pehr 
Brahe åt borg-mästaren i Abo Mårten Sigfridsson 
för hans lifstid, hvilken donation konungen bekräftar 
genom ett bref af d. 16 Oktober 1651^5), Spiuk hem- 
man i Nagu torde hafva betraktats såsom vederlag 
både för S:t Jöran och Petäsmäki. 
Hals t il a äng invid Pahaniemi; tillhörde förut helge ands 
huset. Vid en emellan bönderna i Pahaniemi b}^ och 
Sjählö hospital 1672 utbruten egotvist omnämnes, att 
denna äng ännu då „häffdas under hospitalet een- 



'*) Flerstädes finnes väl angifvet (s. s. Finl statsark. N:o 1835 
fol. 22 v., N:o 1841 tbl. 46 v., 1637 års räkninge bok för Åbo och 
Björneborgs län tol. 43, m. fl.) att också Petäsmäki skulle blifvit 
underlagdt helge ands huset genom ett kongl. bref af samma datum 
som det hvarigenom Papumäki öfverlemnades, d. ä. af den 12 Juli 
1591. Såsom synes i det under beskrifningen af helge ands huset 
i not en 6 meddelade kongl. brefvet rörande Papumäki, omnämnes 
i detta bref intet annat gods och något kongl. bref af samma 
datum rörande Petäsmäki, har icke heller någonstädes anträffats. Äf- 
ven i riksregistr. i kongl. sv. riksark. finnes intet bref af nämnda 
datum härom. Deremot anträffas i Finl statsark. N:o 1771 fol. 52 och 
ls:o 1828 fol. 19 ett kongl. bref af följande lydelse: „Wij Gustaff 
Adolph med Gudz nåde etc. Giör witterligidt atteffterGudh allzmech- 
tigh haffuer hemsökt denna breftVijsare Er ich Eskillssonn, sampt 
hans hustru med en förfarligh smitteligh siukdom derföre haffve wij 
aff gunst och nådhe, vndt och efiterlathet, såsom wij och nu medh 
detta wårtt öpne breff vnne och eflfterlathe honom thet hemman, som 
han siellflf aff ödhe haffver vptagit vdi Petismäki by i Reso socken, 
Irijtt och qvitt för alle pertzeler att niutha bruka och beholla vdj 
sin och sin hustrus lifztijdh der wårtt cammar rådh cammarere 
tougdter och alle andra wethe sigh effterrätta. AfF Åbo slott then 
2 Aprilis Ähr 1614. G. A. — In margine: „Lyder på Petesmäki godz 
i Resa socken, som en spetellsk man benempdt Erich Eskellsson 
effter H. K. M. bref niuttha får". 

") Abo och Björneborgs läns jordebok för 1649 fol. 66 v. 

10 



140 

skijlt" 1^), men sedermera anträffas den ej särskildt om- 
nämnd, hvarföre den numera torde ingå bland de under 
hospitals hemmanet i Pahaniemi by lydande egor. 
Piikis socken 

Ruopa eller Waivasten niittu äng belägen invid Hepo- 
joki by och emellan Piikis och Lundo socknars rår. 
Tillhörde förut helge ands huset och utgör fortfarande 
hospitalets tillhörighet. 

Nagu socken 

Sjählö, bebrukades tidigare af två kronobönder och ut- 
sågs, som ofvan blifvit nämdt, 1619 till plats för hospi- 
talet. Utgör nu ett kronohemman, Fogdeby beuämndt, 
om 2 gamla mantal. Under hemmanet hörde hol- 
marna Wallmo, Majholm, Nurmis och Kaskis, af hvilka 
dock den sistnämnde 1691 blef anslagen under Prost- 
vik, men de öfriga tillhöra fortfarande hospitalet. Går- 
den bebrukades tidigare af föreståndaren för hospitalets 
räkning, men sedan 1753 har densamma emot arrende 
varit öfverlåten åt föreståndarne. 

Pipa r by, kronohemman, 1 gammalt mantal anslogs 1650 
till hospitalet, i utbyte emot Pyhähäugi, hvilket hem- 
man, såsom liggande inom Abo stads staket, nyss- 
nämnde år öfverlemnades åt Abo stad *'). Sedan med- 



*^) Finl. statsark. Äbo och Björneborgs verificationsbok för 
1680 tbll. 2564 och 2566. 

") Finl. statsark. Abo och Björneborgs verificationsbok för 
1650 fol. 406. Öfverlåtelsebrefvet är af följande lydelse: Helsan mcdh 
Gudh alzmechtigh nu och altidh. Eft"ter dedt Jacob Matzson at II. 
K. M:t nådigest hafuer donerat et hemman ibland andra her under 
staden, Pyhehängi be[nämn]dt, som her till hafuer warit under hos- 
pitalet, huilket och inom stadzens staket är beläget, hvarlöre eder 
beliiles at i inrymme hospitalet till wcderlagh, Erich Clemetzsons 
hemman i Piparby och Nagu sochn, medh detta innevarande åhrs 



141 

let af 1640-talet öde, iubragte Piparby hemmau under 
många år hospitalet intet annat än några åmar hö. 
Slutligen öfvertogs hemmanet af d. v. hospitals sysslo- 
mannen Erik Gottskalk, som genom ett af lands- 
höfdiugen d. 30 Mars 1677 utfärdadt bref, erhöll 13 
års frihet från utskylder till hemmanets uppbrukande. 
Blef 1698 rustliäll och gick då ifrån hospitalet, som i 
stället erhöll ett hemmau i Hafverö. 

Spink, enstaka kronohemman, 1 gammalt mantal. Öfver- 
lemnades 1650 till Sjählö hospital i utbyte emot S:t 
Jöran och Petäsmäki hemman i^' i^). Tillhör fortfa- 
rande hospitalet. 

Hafverö, kronohemmanet N:o 3, Söderby, ^4 gammalt man- 
tal. Lemnades hospitalet 1698 i utbyte emot Piparby 
och utgör fortfarande att af Sjählö hospitals hemman. 
Lundo socken 

Pyhäldö, ki'onohemmanet X:o 3, Kallonen, Vs gammalt 
mantal. Blef genom ett af grefve Pehr Brahe d. 24 
Maj 1651 utfärdadt bref^^) anslaget under det i Abo 
omkr. 1646 upprättade s. k. hospital eller domkyrko- 
fattighus. Detta hospital blef, sedan dess byggnader 
förfallit och genom offentlig auktion d. 26 April 1782 
försålda samt hospitalshjonen inqvarterade hos stadens 
borgare, 1789 upplöst och dess egendom öfverlemnad 
till Sjählö. Härvid tillföll äfven Pyhäldö Sjählö hospi- 
tal. Detta hemmau räknades förut till S:t Mårtens 



ränta uthi wisse och owisse partzeller, under frelse conditioner, 

lijka som dhet förriga nutit och possiderat hafwer, detta i eder effter- 

rättandes warder Gudi befallandes. Datum Abo den 4 December 1650. 

Lorentz Cr eutz. 

Elias Jönnsson. 
") Kongl. sv. riksark. Handlingar rörande hospitalen i Finland. 



142 



socken, men blef omkr. 1830 öfverfördt till Lundo 
socken ^^). 



") Landboräntan utgjorde årligen emellan 1624 — 1635: Span- 
mål — 65 ^/g t:na, Hafra — 6 Vs t:na, Smör — 13 L@, Afrads ull — 
1 L® 14 ]^, Ko (årligen) — 1 st., Nöt (2 år gammalt, årligen) — 1 
st., Nöt (1 år gammalt, livar annat år) — 7 st., Får — 6 st, Lam — 
3 st, Wed — 42 lass. Härtill kom afkastningen af Själilö gård som 
t. ex. under året 1626 Vix — 1627 7ix utgjorde: Råg — 9 t:r, Korn — 
3 t:r, Hafra — 3 t:r, Smör — 4 L®, Kalfvar — 2 st.. Lam — 20 st., 
Killingar — 3 st.. Ull — 1 L^, 6 %[, Hö — 26 åmar, Halm — 70 
kerfvr. — 1675 utgjorde landboräntan (utom Sjählö gårds afkast- 
ning): Penningar — 29 Dal. 21 öre ö^^/so P-. Spanmål — 52 t:r V32 c., 
Hafra — 5 t:r 13 V,g c.. Smör — 13 L® 6 Vg i^, Kött — 16 "/j^ ■^, Ström- 
ming — 4 L® 9 Va if, Ull — 1 L@ 8 1^, Nöt — 6 st. Ko — 1 st. 
Unga får eller lam — 8 st, Hö — 5 åmar, Wed — 6 lass. — 1750 
(utom Sjählö gård) : Penningar — 43 Dal. 26 öre s:mt., Spanmål — 44 
t:r 2 V2 c., Smör — 1 LIS, Får — 1 st. Ull — 6 if. — 1800 (med 
Sjählö gård): Penningar — 152 Rdr 43 sk. 8 rst specie. Spanmål — 43 
t:r 20 ''V32 c. — 1850 (med Sjählö gård, men räntan från de wiborgska 
lägenheterna icke inberäknad): Penningar — 298 Rbl. 64 kop. silf: 
Råg. — 64 t:r 24 c., Korn — 64 t:r 24 c. — Af denna ränta utgjorde 
Fogdeby: Råg — 4 t:r 16V2 c., Korn — 4 t:r 16 '/^ c.. Potatis — 
15 t:r, Kålrötter — 15 t:r, Sötmjölk — 312 kannor. Surmjölk — 700 
kannor. — Vidare voro landbönderna skyldige att förrätta dags- 
verken vid hospitalet, men hvad dem „ belangar, deroppå ingen wiss 
stadga kan wara, för den skull at the dagligen måtte wara om åhret 
i hospitalls arbeet, när så behöfves och hafwa warit wahne, fåå 
maat och nttspissningh när the äre i hospitals arbeet". Då de 
upprepade gånger anföra klagomål öfver att många dagar åtgå till 
deras resor fram och åter, „ särdeles när de komma att liggia för 
motwind och stora stormväder", så beviljade landshöfdingen genom 
bref af d. 13 Aug. 1725 att hospitals föreståndaren finge lega folk 
för dem, hwaremoth de åtaga sig att en hvar årligen i 3 århs tijd be- 
tala 20 dal. k. mt. (Abo och B:borgs läns verifications bok för 1728 
fol. 4896). Denna öfverenskommelse blef sedan flera gånger förnyad. 
— Genom ett af Pehr Brahe 1648 utfärdadt bref erhöllo de ock fri- 
het från extra ordinarie räntors utgörande äfvensom från krigshjelpeu 
och 1650 beviljades dem äfven frilict från skjutsfärds peningarnas 
utgörande, på den grund att de voro nödsakade att årligen höstetid 
till Sjählö transportera „allt dett spannemåll och andra pertzeder, som 
fougdcrne på dheras anordningar lefwerera". (Abo och B:borgs läns 
veriticationsbok för 1678 fol. 2547 och 2548). — 1759 föreslogo lands- 



143 

Sedau denna inrättning redan nppliört att såsom lepro- 
sorium användas, tilldelades densamma genom ett Kejs. bref 
af d. 5 Nov. 1816 20) (le i Wiborgs socken belägna hemman, 
livilka tidigare tillhört Maria Magdalena hospital invid Wi- 
borg, emot vilkor att, så vidt utr^inmet medgåfve sinnes- 
svaga personer äfven från Wiborgs län intages i hospitalet. 
Dessa hemman voro: 

Al as o mes, hemmanet N:o 1, Savolais. 

Eikkoila enstaka hemman. 

Räisä eller Laiharauda hemman. 

Alasomes äng eller Waivasten uiittu^i). 

De 1440 påbjudna „spetalspenniugarna, hvilka temli- 
gen regelbundet influtit så länge S:t Jörans hospital egde 
bestånd, tillföllo hospitalet på Sjählö allt sparsammare. Sista 
gången de iuflöto tyckes hafva varit emellan 1628 ^/ix och 



höfdingen och biskopen att hospitalets hemman skulle försäljas till 
skatte enl. 1723 års skatteköps förordning och köpeskillingen skulle 
bilda en ständig fond, hvaraf intresset antingen genom utlåning eller 
förwandling till låne banco capital årligen kunde öka hospitalets in- 
komst, men detta förslag vann ej hospitals deputationens bifall. (Hosp. 
ark. på Sjählö). — 1779 anhålla Sjählö hospitals landbönder om be- 
sittningsrätt för sina arfvingar å de hemman de åbo. Genom bref 
af d. 10 December 177!) afslår Gustaf III denna deras ansökan och 
förständigar seraphimer ordens gillet att tillse, att hospitalernas fria 
disposition öfver sina hemman icke i någon måtto blifver inskränkt. 
(Från seraphim. gillet till kongl. sv. riksark. ank. kongl. bref 1773 — 
1780 fol. 335). 

'^'*) Rabbe, F. J. Finlands Medicinal författningar Del. II pag. 
279. Helsingfors. 1836. 

'^') Af dessa hade väl Räisä hemman tillhört Maria Magdalena 
hospital, men enl. ett meddelande från landshöfdinge embetet i Wi- 
borg af d. -'/x 1817 till Sjählö hospitals direktion omnämnes att Räisä 
hemman „blifvit framledne grefve Schuvalov till evärdelig tid done- 
radt," (Medicinalstyrelsens arkiv.) hvarföre föga troligt är att Sjählö 
haft någon inkomst af detsamma, ehuru så upptages i räkenskaperna 
för Sjählö hospital 182 1 Vv — 1822 Vv. (Finl. statsark.) — Årliga 
arrendet utgjorde 1825 för Savolais och Rikkoila tillsamman 6 Rub. 
12 kop. silf. samt för Alasomes äng 58 Rub. 67, kop. silf. 



144 

1629 2/ix 22). Deremot inflöto de fattigas tomtören från Åbo 
stad reg-elbimdet 23). Huru länge detta skedde är dock 
omöjligt att afgöra i anseende till bristfälligheten af de i 
behåll varande räkenskaperna 2*). Likväl kan det förtjena 
omnämnas att „de fattigas föreståndare på Sälöö, wällärde 
herr Zacharias" den 11 No v. 1644 hos borgmästare och 
råd i Åbo anhåller om „adsistens till att utbekomma dee 
fattiges tomptören hos någre, som der medh tillbaka stodo ^■^). 
Bland hospitalets inkomster, bör äfven omnämnas de 
s. k. inlösnings penningarna, hvilka enligt patentet af d. 15 
Juli 1619 utgjorde 20 Dal. s:mt för hvarje person. Deremot 
kommo allmosor, hvilka temligen rikligt tillfallit S:t Jörans ho- 
spital och helge ands huset, endast året 1624 Vix — 1625 2/ix ho- 
spitalet på Sjählö till del, och då utdelades de omedelbart åt 
de inlösta. Äfven den vanliga gåfvan till jul och påsk från 
Åbo slott erhölls icke vidare; likaså litet ifrågakom det nu- 
mera att i Åbo domkjTka uppsamla collectmedel för detta 



^^) Spetalspeningar inflöto från södra Finland: 1624 — 8 7* 
Dal., 1625 — 25 Dal., 1626 — 5 Dal. 16 öre samt från Österbotten 
1628 — 72 Dal. — Måhända medverkade det vid denna tid upprät- 
tade hospitalet i Kronoby till spetalspenningarnas upphörande. 

^^) Emellan 1624 — 1635 inflöt årligen i tomtören från Åbo 
stad 6 Dal. 30 öre. 

''*) Uti Finl. statsarkiv anträffas räkenskaper för hospitalet på 
Sjählö för 1624 Vix— 1629 Vix, 1633 Vix— 1636 '/ix, l664Vix— 1672 Vix, 
1674 Vix- 1 697 Vix, 1709 Vix-1710 Vix, 1711 »/ix— 1712 Vix, 1722-1726, 
1728—1729, 1731, 1733—1736, 1738—1741, 1744—1746, 1810— 1878. — De 
ingå merändels ibland verificationerna till Åbo och Björneborgs läns 
räkenskaper; för 1810—1840 förekomma de dock skildt under rubrik 
^hospitals räkenskaper" samt ingå efter 1840 bland direktionens för 
dårvårdens räkenskaper. — I kongl. sv, riksark. förekomma räken- 
skaper för Sjählö hospital (från serafimer ordens gillet öfverlemnade) 
1757, 1760—1774, 1777, 1782, 1784, 1786, 1790. 1793—1797, 1799— 
1802. — Dessutom finnas i hospitals arkivet på Sjählö concepten till 
räkenskaperna för 1746—1777, 1779—1841. 

") A bo stads dombok för 1645 pag. 60. 



145 

hospital, såsom det i tiden skedde för S:t Jöraus och helge 
ands husen. Den qvarlåteuskap, som i hospitalet inlöst per- 
son efteiienmade eller en sådan tillfallet arf, erhöll hospita- 
let. De summor, som härigenom tillkom hospitalet voro dock 
temligen obetj^dliga, utom år 1776 då denna uppgick till 
10812 Dal. 8 V3 öre s:mt. 

Slutligen må det omnämnas, att Clas Munk och An- 
ders Hare 1623 ådömdes att till försoning af de våldsbrag- 
der, hvilka de låtit komma sig till last, erlägga tillsamman 
500 Dal. s:mt till det ,,spetaliske hospitalet ^e)." 

I allmänhet synes förvaltningen af hospitalet på Själilö, 
äfvensom förhållandena inom detsamma utgjort en direkt 
fortsättning af de förhållanden, som varit rådande vid S:t 
Jöraus hospital och helge ands huset i Åbo. Äfven utspis- 
ningen, tjenstemännens aflöning m. m. var densamma ända 
till 1635. men nämnda år den 22 Okt. utfärdades en af 



-*) Riksregistr. för 1623 fol. 419 i kongl. sv. riksarkivet. — 
Det kongl. brefvet härom dat. Stockholm den 17 Dec. 1623 må, så- 
som erbjudande ett allmännare intresse, här meddelas enl. en af d:r 
Waaranen gjord afskrift, förvarad i Finl. statarkiv. — Till H. Nils 
Bielke om Claes Munek och Anders Hare. — Gustaf Adolph 
etc. Wij wele eder, H. Niels Bielke, nådeligen icke förholla oss 
hafwa bekomidt eder skiufwelse sampt med dhe domar, som öfwer 
Claes Munck och Anders Hare af hofrätten där i landett fäldtte 
äro, och befinne samma domar wara vthj sigh sielfwe rättwijse och 
gode nogh. Men alldenstundh hofrätten där i landzorthen nyligen 
anstifftat är och man i förstone rigorem juris icke aldehles effterföllia 
skall, hafwe wij nådigst effterlåthet, att den förra Claes Munck må 
beholla lifwedt och derföre gifwa till dhe fattige vthj dett spetali- 
ske hospitalet 400 daler, såsom och recompensera och betala sin 
wederpart all skadhan, som dem kan skedt wara. Och sedan denn 
andre Anders Hare för det fengelse, han tilldömbdt är, må gifwa 
till samma hospital 100 daler. Och der dhe icke strax wele gifwa 
samma penningar vth, skole i låthe settie dem i fengelse så lenge 
och inn till dess dhe dem tillfyllest erlagdt hafwe, och om dhe sigh 
godhwilligen der till befinna låthe, månge i vthan någon wij dåre söhn 
och plicht då strax gifwe dem frije och löse, såsom dhe tillförene 



146 

commissarien JohanAppelgren uppgjord ny stat för hospi- 
talets inre förvaltning-. Enligt denna erhöll hvarje person: 2") 
„Till Månadskost: 
10 cappar spanmål 
1 M- smör 
8 ¥ kiött 

1 cappe spanmål för torr iisk 
5 #■ ströming 
4 1^ salt. 

Högtidskåsten: 
3 cappar spanmål 
1 M- smör 
V2 ^ humla 
1 ^ kött 

V2 cappe spanmål för torr fisk. 
Högtidskost utdelades till jul, påsk och pingst och 
denna spisordning följdes ända till 1695. 

Den till hospitalets underhåll anslagna tionde spanmå- 
len synes småningom hafva influtit allt mer och mer oregel- 
bundet, hvarföre grefve Pehr Brahe fann nödigt att 1650 
d. 8 Maj utfärda ett bref livad det heter „att emedan Sjählö 
hospital utlii Nagu sochen hafver för detta intet haft nå- 
gon viss anordning på dess underhåld vthi spanmåhl, hvaraf 
den skole tagas, så att spanmåhlen åhrligen kunde gå visst 
uth, på dhet hospitalet deruthinnan eij måtte lijda någon 



waridt hafwe. Och på det at det stora öfwerwåldh och orett, som 
der i landet hafwer alltidh i sAvangh och bruiik waritt, må en gångh 
dempatt och förtagen warda, lagh och rätt Avidh macht hollen, är 
vthi h'jka motto wår nådige betalning, att i granneligen om flere så- 
dane wåldzwerkare ransaka och der dhe finnas, genom fiscalen Jo- 
han Ottesson för retta saken emott dem vtföhra och domb på 
tage. Gudh befallandes. Actum. 

") Abo och Björneborgs läns verificationsbok för 1668 fbl. 2104, 
i Finl. Statsark. 



147 

brist eller afkortiiiug, som detta åhr skieclt älir, så borde 
följande kyrkotiondeu i Åbo län, med afseeude å lands- 
liöfdingens uppgjorde förslag öfver livad de ränta, Sjählö 
hospital tillslås, sedan alla sedvanliga afkortningar först 
blifvit afdragne, neml. i öfre Sataguuden : Birkala med Mes- 
suby 112 tunnor, Kangasala 112 t:r, Orilivesi 60 t:r; I 
Masku härad och Rimito socken 34 t:r; I Piickis härad 
och Nagii socken 45 t:r; I Halicko härad och Pemar soc- 
ken 67 t:r, Bjerno 74 t:r, Kisko med Somero kapell 42 t:r, 
summa 546 tunnor spanmål i struket mål. Skulle dessa 
socknars tionde vid uppbörden stiga högre, borde öfver- 
skottet komma kronan till godo, och af fogdarna redovisas. 
De vid sjökusten belägne socknar borde redan om hösten 
med båt framforsla spanmålen till hospitalet, men de lång- 
vägade först på vintertalet -'^)". 

Hospitalets inkomster ökades vidare 1672 med 200 Dal. 
s:mt utgående af Ålands ordinarie ränta, hvilken summa 
förut varit anslagen till underhåll af det 1651 inrättade 
hospitalet på Gloskär i Föglö socken. Detta hospital indrogs 
nemligen förstnämnde år och de derstädes intagna öfverflyt- 
tades till hospitalet på Sjählö. Dessa 200 Dal. inflöto se- 
dan till hospitalet så vidt vi kunnat finna till och med 1776. 

Redan 1670 anföres „att alle dhe huus, som vedh 
Siälöö hospital för een lång tijdh sedhan ähre vphuggue, 
skola wara så förfalldne, at dhe sinka med stoor mödlia 
kunna sigh där utj bärga för kiöldh och owädher; Eliesst 
medh ähro dhe bj^ggdhe så hart wedh kyrckian, så at där 
någon af dem kuudhe itändas, at och kyrckian medh dhet 
samma skule blifva lagdh utj aska, som medh stoor be- 
kåstnadh ähr vpbygdh; hvarföre hafver man för gått fun- 



^*) Tengströra, J. Athandling om presterliga tjenstgöringen 
och aflöningen i Abo erke-stift Del. II pag. 178 Åbo 1821. 



148 

nit at nya huus effter medhgifueu afrijtningh på annat 
ställe skulle blifua upbygdhe, effter som dhe siuka dagligen 
mehr och mehr sigh yppa och inkomma; Altså skall före- 
ståndaren OlufHenderssonså laga, at fyra stugur af hospi- 
tals besparade medhell nästkommande såmmar blifua till dhe 
förrige twå vpsatte, så och andre tarfwelige huus så at dhe 
ingen nödh af kiöldhen må lijdha" ^^). Genom denna åt- 
gärd möjliggjordes intagningen af de 23 spetelska. som ef- 
ter upphäfvandet af hospitalet på Gloskär från Åland hit 
öfverflyttades. I följd af kort derpå inträffade „dyi'ä och 
svåra tider" blef emellertid „de fattiga och spetelskas" till- 
stånd vid Själilö hospitahl i Juli 1677 sådant „att dee nu 
mera slätt intett hafua att subsistera utaf. Denna nöd 
aflijelptes dock derigenom att de erhöllo 834 Dal. s:mt. till 
sofvelvarors inköp '^'^). 

Konung Carl XI, som i så många andra afseendeu in- 
grep omgestaltande i landets ekonomiska förvaltning, såg sig 
äfven föranlåten att den 6 Maj 1695 utfärda en ny stat för 
Själilö hospital. Denna är af följande innehåll: ^^) . 

„Stat och Spijs ordning för Siählöö Hospithal, hwar- 
efter så wäl dee fattiga, hwilka der utj äre eller härefter 
blifwa intagne, som bitienterne sin löhn och underhåld skola 
hafwa att åtniuta. Nembl. 
Till liwar fattig bestås om Månaden: 
11 cappar Spannemåhl 
8 M- Kiött 
4 M- Salt 



-«) Detta bret; dat. Abo den 10 October 1G70 samt underteck- 
nadt af landsliöfding Harald Oxe återfinnes i Abo och Björne- 
borgs läns alkortningsbok för ItiGO tol. 1875, i Finl. statsark. 

^") Abo och IJjörncborgs läns verificationsbok för 1679 fol. 2877, 
i Finl. statsark. 

'' Hospitals arkivet på Själilö. 



149 



9: 


28: 


IS 75 


3: 


19: 


4V5 


1: 


6: 


9 V.-. 


— : 


31: 


4V.3 


— : 


24 


— 


16: 


IS- 


14 Vs 



5 M- Smör 

5 '¥■ Ströming-, som belöper hela året 
4 T:r 12 cappar Spanne- 

måhl ä 2 V4 D:r- 
4 LS 16 :iä!f^ Kiött . . 

2 L« 8 ^ Salt . . 
— 12 ¥ Smör . . 

3 L^ Strömins: . . . 



Jtem till Högtidz kast 

3 cappar Spanumåhl 

2 M- Kiött 

1 ^ Smör 

V2 ^ Humbla 

1 öre fiske peningar 

I 3 Högtider 

9 cappar Spaunmålil 

6 ¥ Kiött. . . . 

3 ^ Smör .... 

1 V2 ^ Humbla . . 

Fiske penningar. . 



— 


21 


142/5 


— 


7 


4V5 


— 


7 


19 V5 


— 


3 


142/5 


— 


3 


— 


1 


11 


4V5 



Dito 1 V2 straudfambn tall wed 
till kook och bränneweed 
ä 8 öre 

Än skopenniugar för fattige . 

S:ma 



18 



12 
23 



28 



3 7.3 



Som belöper på 60 Personer .... 

Ehuru wähl Kongl. Maij:t intet welat 
ändra eller förminska något på dee fattigas 
underhåld, som dee tillförne warit wane att 
åtliniuta utan sådant uti denna Stat låtit 



1132: 24: 



150 

upföra. Men lijkwähl som det är så rimdeli- 
gen uppfördt, altså är Kongl. Maij:tz willja 
och befallning att allt det som här vijd utli- 
spiijsningen kan besparas, och intet ntgår 
bör som en annan inkomst utij rächenskaperna 
vptagas och för gewinst eller besparing beräch- 
nas. Skulle någon härwjd otroligen handla 
så skall den derför exemplariter blifw^, be- 
straffat som en crono tyf. 

Till wijn och oblater uti Hospitalet och Kyrkan 12: — : — 
Till Jul-lius samaledes V2 L^ talg .... — : 26: — 
Åbo Stads Hospitals fattige bestås årligen af 
detta hospitals inkomster 

50 T:r Spannemåhl å 2 V4 Dal. . . . 112: 16: — 
Kyrkioherden i hospitalet bestås i ett för allt 
till kast och löhn 

Penningar 132: 16: — 

30 T:r Spannemåhl a 2 V4 Dal. 67: 16: — 2OO: — : — 
Föreståndaren sammaledes 

Penningar 103: 24: — 

25 T:r Spannemåhl å2V4 Dal. 56: 8: — 
Än till Papper och Bläck 

iukiöp 5: — : — 165: — : — 

Klåckaren, som är en prästman i lika måtto 

Peningar 39: — : — 

1 6 T:r Spannemåhl a 2 V4 Dal. 36: — : — 75; _; _ 
Dränge fogden, som är uthrijdare till löhn . . 12: 4: — 
Mölnaren bekommer i ett för alt 4 T:r Span- 
målil och deremot skall mala alt hwad 
widh hospitalet behöfwes uthan någon 

afgift af de fattige 9: — : — 

Smeden bekommer 2 T:r Spannemåhl. ... 4: 16: — 



151 



2:ne Drängiar sampt Deija och en Piga till 

hospitals gårdens brukande, bestås hwar- 
dera till kast om åhret 

4T:rSpannemåhlä2V4Dal. 2: — : — 
V2 st. Slagtnöt till kiöt och 

skooläder .... 2 

2 LS 8:^ Salt .... 1: 6: 93/5 

- 12 :^ Smör .... — : 31: 4V5 

4:LU 16 if Ströming . 1: 6: 9V5 



S:ma 14 

Som belöper på 4 Personer 57 
Jtem löhn till hvardera drängen 

Penningar 5 

Stedsell 1 

2 Skiortor för 1 

3 ^ Strump och Avant ull 

ä 5 V3 öre . . 
1 par arbets handskar 



12 



16 



Belöper för 2 drängar 
Löhnen för hwardera Pijgan 
Penningar .... 

Stedzell 

Lärefft 

2 M- Strump och want ull 

S:i 
Belöper för 2:ne Pigor . 



S:ma 8 



16 



16 

8 



3 


10 


16 


— 


16 


— 


1 


8 


— 


— 


10 


16 


ma 5 


13 


8 


. 10 


26 


16 



Upsyningsmannen för de reena fattiga, hvil- 
ken är sielf en fattig och niuter kast hoos 
dem, bekommer för hufvudsvagas skiö- 
tande i dårhuset 



84: 10: 16. 



6: — : — 



152 

Upsyningsmannen hoos de orene eller Spe- 

telske sammaledes 4: — : — 

Kupis Huswachtaren i Åbo bestås i ett för alt 

3 T:r spaniiemålil ä 2 V^ Dal 6: 24: - 

Till de fattigas döde kistor å 21 Va öre 
s:mt sampt reparationer wid kyrkian och hos- 
pitalet med flere små afkortningar, som wid 
gårdsbruket kunna behöfvas bestås så mycket 
som nödwändigheten fordrar och med richtig 
rächning wijses wara betalt. 

Och ehuru wähl i denna Staten allenast 
60 personer fattiga äro upförda så tillåtes 
lijkwähl landshöfdingen tillijka med biskopen 
flera personer och så många att intaga, som 
medlen kunna tåhla, dock så att der wijd bru- 
kas sådan försigthigheet, det alltijd af hospi- 
talts medell och inkomster något öfver skiuter 
som för ett capital till hospitalet kan förwa- 

ras och emot säker pant på int resse utlånas. 

Summa S:mt 1824: 24: 16: 
Till förbemälte stat hafuer Hospitalet tilgåå fölljaude 
inkomster : 

Siählö hospitals bönders räntta bestående i åt- 
skillige persedlar .... 196: — : — 
Item inkomsten af hospitalsgården 42: 44: — 
För hvilket lijkwähl giöres åhrligen 
räckning och belöper ungefär . . . 238: 24: — 
Af Mantals penningarna i Abo höfdiugedöme 
som vtj Kongl. Statz Contoiret åhrligen 

blir anslagit 1037: 16: — 

Af Kyrckio tijenden i Abo lähn sammaledes 

450 t:r Spauuemåhl å 2 V* Dal. . . . 1012: 16: — 



153 

Af Alllands ordinarie räntta 200: — : — 

Intresser af det till Abo domkyrka uthlånte 
2000 Dal. s:mt. capitalet å 6 procento 

belöper 120: — : — 

Arrende af hospitals eng-en emellan Lnndo 
och Pijke socknar, sampt öfvermåhlet på 

böndernas rente spanmåhl 9: 9: 8. 

Sammaledes de förärdringar, som af privat 
personer, hospitalet åhrligeu kan tillfalla 
och här intet till någon wiss snmma 
kunna uthsättias. 

Jnlösnings penningarna, som de fattiga betahla till 
hospitalet, när de deruti först blifva intagne, uembl. 20 
Dal, s:mt för hvar person, skola förwaras tillika med alt 
det öfriga som af föregående inkomster åhrligen kan bespa- 
ras och blifver i behåld hospitalet till ett capital at emot 
säkerhet låhnas på intresse. Men de intresser som deraf 
jnflytta kunna blifva till föregående Staz förnöjande, lijka 
som de öfriga inkomsterna anslagna, öfwer hwilket tillijka 
med alt det föregående jembwähl och om något utj opbör- 
den igenom förvandlingen eller andra händelser kunde ökas, 
hwar om icke allena all nödig försorg dragés, uthan och 
deröfver alb richtig räckning giöres, och till landz contoiret 
åhrligen inlefwereras. Stockholm den 6 Maij 1695. 

Carolus". 
Denna stat var gällande ända till 1814. 

Vid betraktande af denna stat kan man bland annat 
icke undgå att lägga märke till, att å densamma äfven fin- 
nes upptagen aflöning för en vakt vid Kuppis brunn invid 
Åbo. Denna omständighet fordrar i sjelfva verket en när- 
mare förklaring. 



154 

Sedan arcliiater Ur bau Hjärne i Sverige hade fästat 
uppmärksamheten vid landets egna helsovatten, upptog pro- 
fessoren i medicin vid Åbo universitet Elias Tillandz till 
allmänt begagnande Kuppis helsobrunn (S:t Henriks källa) 
samt pröfvade dess vattens helande kraft vid olika sjukdo- 
mar. Då vid denna tid ett antal fall af spetelska yppade 
sig i skärgården utanför Åbo, ingick landshöfdingen, till 
styrelsen med en anhållan om, att de spetelske, hos hvilka 
sjukdomen ännu icke tagit öfverhanden, kunde någon tid 
undergå en af läkare anordnad kur vid Kuppis brunn, in- 
nan de afsändas till Sjählö. På denna framställning medde- 
lade konungen ett så lydande svar: 

„Till landshöfdingen Lorentz Creutz swar om dhe 

spetälskes skiötzell i Åbo lähn. Datum Stockholm den 

16 April 1688". 

„Carl etc. Wår ynnest etc. Tro Man etc. Wij hafwe 
undfått Eder underdåniga skrifwelse af d. 31 Martij sidstl. 
hwaruthur såsom Wi förnimmer att den smlttosamme siuk- 
domeu Spetälskan der i landet sig mehr och mehr yppar 
och tilltager, så att föruthan det uti Siälö hospital, ett täm- 
meligit antahl af slijke siuke finnas skola der uti Töft^ala 
sochn, och andre i flere andre sochnar vara dermed behäft- 
tade, hoos hvilka en delil lijkwähl siukdomen eij aldeles 
tagit öfverhanden, tyckandes det wara samwetzwärk om dhe, 
hvilka stodo att lijelpa heerefter som förr efter Doctor 
Tillandz inrådande skulle för tillstundaude sommartijd blij 
förde till hospitalet, att iusättias ibland dhe andre spetell- 
ske hälst emedan medicus från Åbo för dess perfections 
och andre patienters skuld icke kan afkomma att curera 
dhem wid hospitalet, som ligger 3 mijlil siöledes ifrån Abo. 
Ty approbere Wij nådel. edert dherwidh gifne underdånige 
förslagh, att strax wid staden Abo må byggias ett huus 



155 

hwarest slike, som först för en sådan smittosam siukdom 
blij angifne, någou tijd mage skiötas under Doct:es Medi- 
cinae cur på det dhe som stode att rätta och bota icke 
mage ibland dhe andre helt obotelige försmächta eller som 
härtills till dödedagar uiiita frij förtäringh fast än dhe äre 
friske vordne, uthau hospitals medlen derigenom uti något 
besparade 32). 

Carolus". 

Under 1688 och de närmast derpå följande åren upp- 
fördes sålunda vid Kuppis nödiga byggnader för de spetel- 
skas berbergerande. brunnen ombyggdes, ja det vill till och 
med synas som om en ny källa upptagits för de spetelskas 
räkning ^^), en badstuga uppsattes (sannolikt en s. k. „finsk" 
badstuga, men den innehöll äfveu ett „karbadskar") ^*) hvar- 
jemte hela det område, som blifvit upplåtet för de spetelska 
omgafs med ett plank „till umgänges betagande emellan 
de besraittade och andra" ^■'). Huru denna kur var anord- 
nad, resultaten af densamma, antalet af dem, som sålunda 
årligen undergick den m. m. s., derom saknas hvarje un- 
derrättelse 36). 



»') Riksgegistr. för 1688 Del II foI. 598 v. i kongl. sv. riksark. 

") Reparation af „nya källan" utföres neml. 1691 på Sjähiö 
hospitals bekostnad. — Abo och Björneborgs lähns^ medh Alandz 
afkortningzbok för 1691, fol. 4255, i Finl. statsark. A samma ställe 
fol. 4287 omnämnes att „källan dersammastäcles" ombygdes 1690. 

^*) Åbo och Björneborgs lähns med Alandz atkortningz bok 
för 1691 fol. 4259, i Finl. statsark. 

^^) Åbo och Biörneborgs lähns medh Ålands verificationsbok 
för 1692 fol. 5106. 

^') Om verkan af Kuppis bruns vatten vid lepra lemmar prof. 
H. D. Spöring 1729 följande meddelande i Acta Literaria et Scien- 
tiarum Sveciae Vol. III pag. 14. Upsaliae Anno MD C C XX XVIII. 

Observatio de Elephantiasi aqva martiali fontis Kupis, prope 
Aboam, curata An. 1729. 

11 



156 

Emellertid egde inrättningen bestånd ända till omkr. 
1713. Under de oroliga „fejdetider", som derpå följde^, 
uppbrändes byg-gnaderna och blefvo efter fredslutet icke vi- 
dare uppförda. En s. k. kuppis brunsvakt fortfar dock att 
allt framgent ända in på detta århundrade aflönas af Sjählö 
hospital, men hans tjenst består härefter i att för hospita- 
lets räkning i Åbo uppköpa erforderliga förnödenheter. 

Intet skifte i vårt lands historia visar ett tillstånd af 
så allmän upplösning, förvirring, hjelplöshet och nöd, som 
det under de senare åren af stora ofredens hemska tider. 
Äfven hospitalet på Sjählö kunde icke undgå att blifva be- 



Henricus Andrese, rusticus Wirmoensis, incipiente laborat 
Elephantiasi ; totvim enim corpus tumidum variae magnitudinis obsi- 
debant tubera, dura, sub cute facile mobiba, fusca primo, mox livida, 
sensu nullo, durius licet compriraerentur, praedita. Nasus interne 
ejusdem indoHs scatebat tuberculis, unde per os tantnm difficilem 
trahere spiritum cogebatur. Vox rauca et sibila. PiU in mento et 
superciliis rari et decidui. Fauces et uvula et linguae radix gran- 
dinosis repletse erant tuberculis flavis aliis, aliis lividis. Suus ocu- 
Us deerat nitor, ipsique sub iride liumores turbidi et obscuri. 
Cutis universa arida, aspera, rugosa, livida, inter pruriendum findeba- 
tur, Isesaque pars sangvinem fundebat aterrimum, instar vernicis 
splendentem. Tubera, quibus referta corporis superficies, lividiora 
prsesertim, sna sponte rimas agebant, sangvinemque paucum admo- 
dum, priori similem sudabant. Pedes plus reliquo corpore tumidi 
exulcerationes nonnullas leviores planas patiebantur cum sensu quo- 
dam stuporis. In sinistro cubito ejusdem genei'is sed prioribus latio- 
rem exulcerationem gerebat. Haec mali facies. Huic raedelam anxie 
quferens miser Henricus, fontem qui Henrico sancto nomen debet 
alias Kupis dictum, mox in vicinio urbis situm adire jussus, salubri- 
que hoc latice perfundere venas. Praeparato itaque, ut decebat, cor- 
pore, primo raane integrum mineralis aqvx cantharnm ingurgitavit, 
ebrius hinc factus, bene tamen habuit; altero måne cautharura cum 
dimidio, tertio vero duos et quod excurrit hausit, quam dosin postea 
quotidie per 4 septimanas strenue potando observavit. Elapso hoc 
tempore mox corpus detumescere, oculi vividiores apparere, exulcera- 
tiones exsiccari, tubercula, elevata antea, jam subsidere, in latas plä- 
gas lividas diflfundi, evanescere. Hoc modo pristina' restitutus sani- 
tati, aquis valedixit, proximo, ut monui, vere V. D. rediturus. 



157 

rördt liäraf. Lemuande hospitalet åt sitt öde^, begaf sig d. 
v. föreståudaren Henrik Bäär 1713 öfver till Sverige, fö- 
rande med sig- kj-rkans skrud och klockor, „livilka han eij 
uthan beswär och omkåstnad, ifrån den ena orten till den 
andra flyttade'". Likaledes flydde äfven deras själasörjare, 
pastoren Harald Alftan och äfven en och annan af 
de „rena" hospitalshjouen lyckades skaffa sig- öfver till 
Sverig-e, men en stor mängd af de intagna, särskildt de 
spetelska, nödgades stanna qvar och möta, hvad komma 
kunde. Och onda dagar kommo, kommo många. Visserligen 
hade comministern Michaél Frosterus stadnat qvar, men 
såsom sjelf blind och bräcklig var han föga egnad att föra 
deras talan eller egna dem någon omvårdnad. Från 37 
spetelska och 43 hufvudsvaga och bräckliga, som hospitalet 
inneslöt 1712, hade antalet nedgått 1719 till 8 spetelska och 
7 hufvudsvaga och inrättningen var stadd „hardt nära sin 
upplösning". I särskilda bref af d. 15 Sept. 1717 och d. 13 
Aug. 1719 anhåller domkapitlet i Abo hos grefve Douglas 
..det måtte hospitalet, som nu ej mera. såsom tillf orene 
njöt af kronan något underhåll, få ostördt behålla den ringa 
jord. som var förunnad till dess och dess själasörjares be- 
gagnande, utan och kronofogdarue åläggas, att uppbära 3 
kapp. spanmål af hvarje hemman till de där inkvarterade 
usslingars underhåll" ^'^). Derjemte anmanades presterskapet 
af domkapitlet genom utsända circulärbref „att efter görlig- 
lieten befremja slika sammanskott". Biskop Tengström, 
som omnämner dessa förhållanden, anmärker vidare : 3^) 
„att dessa af consistorium vidtagna anstalter icke heller 
varit utan all verkan, ses bland annat deraf, att consist. i 
aflåtna skrifvelser af den 9 Julii 1719 till befallniugsmäu- 



^^) Tengström J. Handlingar till upplysning i Finlands 
kyrkohistoria, haft. 6, pag. 41 & 42 Abo 1827. 



158 

nerne Hafverman och In gm au, betackar dem för deras 
hafda möda wid framskaifandet till Sjählö hospital af de i de- 
ras härader gjorda spanmåls collekter till Sjählö hospital, sa 
att de fattige ej måtte svälta ihjäl i hungersnöd, ehuruväl 
slika sammanskott ej än från alla socknar inkommit; hvar- 
förutan consist. i href af d. 11 Nov. s. år erini^ar kapel- 
lanerua And. Ravonius, i Rimitto och Nils Wessmani 
Wirmo, att, på det de eländige i Sjählö hospital ej måtte 
af hunger omkomma, oförtöfvadt till berörde uslingars uppe- 
hälle insända den tunna råg, hvartill de hvardera, för sina 
grofva förseelser blifvit af consist. pliktfällde". 

Hurudan t tillståndet i sjelfva verket var på Sjählö 
och hvad allt de olycklige derstädes nödgats utstå, framgår 
nogsamt ur det memorial, som den efter fredslutet tillsatta 
föreståndaren Jöns Castin (Bäär hade dött under flyk- 
ten och comminister Frosterus afled i April 1721) d. 11 
Aug. 1722 inlemuade till Landshöfdingen. Häri ^^) klagar han 
att „Avid Siählöö hospitahl är så jämmerligen medfarit, at 
hvarken fönster, taak, spijsar, dörrar eller golf mehr är i' 
behåll", hvarföre han anhåller om att en allmän husesyn och 
examen här måste anställas, huruledes med hospitals huusen 
under rj^ska wäldet är disponerat och medfarit, emedan 
det spargeres största ruin af wåra egna omilda menniskior 
wara föröfwat. Han anför vidare att ..til Nago prestegård 
är under Rj^ska tiden aftort en hoop hospitalet tilhörige 
fönster, som der ännu qwar äro" ^^), att „eu bonde ifrån Nago 
s:n och Piparby, Hindrich benämnd, skall under ryska ti j- 
den tagit ifrån hospitalet tije st. fönster och en häst", att 



^^) Hospitals arkivet på Sjählö. 

3") Vid härads tinget d. 13 Febr. 1723 upplystes om att 6 fen- 
ster tagits från föreståndaregården på Sjählö och förts till Nagu 
prestgård, som lidit skada genom vådeld; socknen betalade fenstren. 



159 

,,föiTige mölluareu Olof Andersson, ... illa huserat uti fö- 
reståndare gården, ...och att aflidne ålderman Jöran Ja- 
cobsson,... under händer haft all järnredskap dårhuset til- 
hörig, sampt tegel, kalck, näfver och bräder, hwaraf icke 
det ringaste nu igeniinnes". Comministerns sahl. Michaél 
Frosteri enka åter hade „tagit en af hospitals miölkkor 
til sig, williandes den behålla för sin mans löhns fordran". . . 
..Under ryska tiden'- berättar Castin vidare, „äro liiit an- 
kombne 2:ne spetelska qvinspersoner ifrån Tenala sochn 
Anna Mattsdotter och Anna Jöransdotter ätwenwäl 
och en Imfvudsvag qvinsperson ifrån Norrbotten W ålborg 
Hindrichsdotter, hvilkas iulösningspeuningar hr prob- 
sten Jacob Ritz emottagit, ty förfrågas i ödmiukhet, om 
åfvanbemälte (ivinspersoner skohla få blifvva qAvar weed 
hospitalet *^). Berättas och här altid hafwa warit för 
Hospitals folkets förnödenhet tijo st. miölkekor, och när 
icke en uu mehra igenfinnes, ty förfrågas i ödmiukheet, 
om man får låf enär medlen infalla, at efterhand igen 
opphandla creatur^^). AUdenstund här nu nödvändigare 
pröfwades en smed, än som i förra tider, sedan husen äro 
till all järnredskap förlorade, hwilket med fast mindre 
beswär och omkåstnad kunde låta sig giöra än sådana järn- 
redskap af andra smeder oppkiöpa, icke allenast til husens 
reparationer, utan och hwad som til dårhuset fordras och 
till dårars fängslande, ty anhålles aldra ödmiukast det en 



*<*) Resolution: Härom skall bref afgå till her baron och lands- 
höfdingen i Nylands lähn, at her probsten Ritz sig häröfver för- 
klarar. Jmedlertid måste wäl ofwannämnde siuka der möijeligast 
skiötaa. Åbo Landscancelli d. 25 Sept. 1724. — O. R. Uxkull. — 
Sjählö hosp. arkiv. 

*') Resolution: Medan få fattiga Avid hospitalet för tijden äro, 
altaå kunna ock allenast tree koor nu i begynnelsen anskaflfas. Åbo 
Landscancellie d. 25 Sept. 1722. — O. R. Uxkull. — 1. c. 



160 

sådan smed hijt kunde förordnas, emedan den förra är ännu 
qvar i Swerige och lärer intet mehr hijt komma *2). . , . 
Sahl. föreståndaren h:r Hendrich Bahr [skall] wed sitt 
flychtande undan fienden haf^^a tagit alla de uti föreståndare 
gården tillhörande spiell jämpte och några st. låås . . . [och] 
allmogen uti Nagu sochn hafver under ryska tiden tilgripit 
åtskilliga huus hospitalet tilhörige, hvilka huus de affört 
till Abo stad, som äro efterföljande nembl. en ny stuga 
ifrån prestegården med all tillbehör, jämbwäl och en ny 
boda, ifrån föreståndare gården en siööbod, såsom och en 
ny bagarstuga med all tillbehör hafva de nederrifwit och 
sedermera i stället för wed är den af omilda menniskior 
oppbränd, såsom och ifrån spetelske hållmen en heel ny 
stuga med all tilbehör nedrifwit och bortfört och öfwat ett 
så obarmhertijgt wärk, att de sinka uti kallaste wintern 
blifwit af dem utdrifna. . . . Sahl. h:r Michaéls enka skall 
hafwa tilfogat stor orätt de eländige, som de högel, sig der- 
öfwer beswära, säij andes det hon under ryssens tid den 
dehlen som Christmilde menniskior til deras underhåld be- 
hagat försända och meddehla, innehållit, besynnerligen på 
engång etthuudradeåtta dahler kopp., m:t som hon bordt 
ibland de fattiga utdehla, men hon allt för sin mans löhn 
innehållit, och der emot som sig bordt hwarken i sin mans 
lifstid ingen präst i hans svaga tillstånd och blindhet, 
mycket mindre effter hans död hållit för dera, utan de 
måste warit som fåår utan herde, ehuruväl probsten h:r Ja- 
cob Ritz henne härom tilsagt at hålla en nåde åhrs präst 
för sig der hon wille niuta nåde åhr, men hon dock intet 



") Resolution: Den förre slottssmedeu Asikalaincn, torde wäl 
beqwäma sig denna förrättning, hälst öfvcr någon tijd, och till wi- 
dare, at antaga. — 1. c. 



161 

efterlefwat utau fur siu maus lölm och uådeålir största delen 
för de fattiga afkortadt" ■^^). 

Vid den undersökning-, som, med anledning af de un- 
der ofreden från Själilö bortförda stugorna, företogs vid hä- 
radstinget i Nagu den 13 Febr. 1723, berättade länsmannen 
tillika med nämnden och tingslaget „att en r^-sk capten 
benämnd Arkarot, som haft att säja öfwer denna Nagu 
sochens skatt och uthgilfter, innan som befallniugsman till- 
förordnad blef, utskickat eeu dragoon med befallning, att 
låtha nedertaga och föra till Abo, till ryska weldets tienst 
nödige huus, i följe hwaraf sochnens inwånare måste såsom 
twungue föllja med dragoon till Siählöö, hwarest dragoon 
drifwit och tillhållit dhem att nederrifwa å prestgården 1 
ny ophuggen stugu under taak, men eij trossning eller in- 
nandöme, samt en gammal bodh hvarpå taket genom wädret 
warit bortfördt, och från föreståndare gården 1 siöbodh och 
1 bagarstuga, samt ifrån spetelske hålmen 1 dugelig stugu 
med all tillbehör försedd, hwarifrån dhe siuke genom drago- 
nen uthdrefne blifwit, warandes begge prestegårdens huus 
så och siöboden til föreståndare gården samt stugun å spe- 
telske hålmen förde till Åbo och där af soclmens innevånare 
uppsatte och förfärdigade men det 5:te huus, som warit 1 
stugu å föreståndaregården, har blifvit qvarliggande efter 
dragoon casserat densamma, för det ståckarne varit till stoor 
dehl ruttnade, förmenandes länsman tillijka med nämbden och 
tingslaget, socknen icke wara skyldig att ersettia desse huus, 
emedan hwad dhe i så måtto giordt, sådant skiedt genom 



") Resol. För detta framl. her Michaels enkas framfarande 
böör hon lagforas om där till fullt skiähl och bewisning är. — Emel- 
lertid innehåller häradsrättens protokoll för detta och följande år 
intet härom, hvarföre „fullt skiähl och bevisning" för sanningen af 
hvad henne p åhördas icke torde hafva förefunnits och lagfarten 
således uteblifvit. — 1. c. 



162 

twång af Ryska weldet, socknen och dessutom skaffat och 
fördt till Åbo ryska Aveldet till godo 3 st. stugur, den ena 
från ett ödes hemman i Berghamn och 2 stugor från ett 
annat ödeshemman, i Strandby belägit, förfärdigandes samma 
hus till alle nödvändigheter" .... ^*). 

Den 28 Juni s. å. hölls sedan husesyn vid hospi- 
talet. Det vid denna förrättning förda protokollet^*) lem- 
nar nogsamt en tydlig bild af den förödelse som öfverallt 
var rådande. Att i detalj skildra denna skulle föra oss för 
långt; det kan derföre vara nog med att anföra att å de 
byggnader, som ännu stodo qvar, voro skorstenarna meren- 
dels nedfallna, taken till större eller mindre del borta, fen- 
stren dels bortförde dels söndrade, trappor, golf och väggar 
mer eller mindre förruttnade o. s. v. Endast på sjukholmen, 
der de spetelske bodde, kan det icke vara ur vägen att kasta 
en närmare blick. Här upptages: 

„En spetelsk stugu med farstugu framföre. I stugun 
3 glasfönster med bogar af föreståndaren lagade, det ena 
ånyo, de 2:ne andra med nytt bly omsatte, gålfvet läges 
med 3 tillior, bakugnen bör repareras och en ny pipa föras 
ofwan om taket, som bör försees med ny takwed och 3 klåf- 
war näfver. 

Gient emoth denna stugun har förr stådt en annan 
stugu, som under ryska tijden, effter ryska wäldets befallning 
af Nagu sochnemän är förder till Abo, i hvilkens ställe byg- 
ges en ny stuga ä 15 alnars längd inom knutarna . . . med 
3 fönster, bakugn och spijs, spiäld, 15 sängiar och annat 
nödigt innandöme under godt uäfvertak. 

2 st. gient emoth hwarandra odogel. och aldeles för- 
falne stugur, att på dem någon reparation eij kan pröfvas, 



**) Hospitals arkivet på Sjählö. 



163 

uti hwilkas ställe uu fur tiden andra att opsättias icke äro 
nödige. 

1 badstugu med mältelafwa uti och dogel. ugn. Nytt 
golf anskaffas och till stockars fordrande, som tagit någon 
röta anslås V2 tolft bräder. Taket gammalt och odogeht; . .. 
nytt af näfver och takwed. 

1 annan badstugu g[amma]l pröfvvas och nu för tiden 
onödig på denna sidan. 

1 brunn, hwarom kistan är odogelig. 

1 wäderqwarn till annat innandöme färdig, men ste- 
narna små, uthnötta, och derföre odogelige, hörandes nya 
anskaffas. En qwarnwägg rutnad, bör dy giöras å nyo. Root 
stackarna fördärfwade och ruttnade, 4 st. nya i stället. Till 
en kädia och haka 1 L'S järn. 

Bron emellan Siählö och siukholmen bör ånyo upp- 
byggas." 

Vidare kan det förtjena anföras att för de „hufvud- 
svagas" räkning fuuuos uppförda „på »Siählö holmen" 2 st. 
dårhus ,,gient emot hwarandra, i hwardera 4 rum. Gålfven 
doglige i alla rum. 1 dörr med gångjern och lås giöras 
till hwardera, så och 5 st. Inkor med gångjärn, och järnrin- 
gar samt järnbohm och uthanlåås för hwar luka;" nytt 
tak, nya spiäll och skårsteuspipor. För de bräckliga och 
stillsamma hufvudsvaga omnämnas „2 st. crono stugor gient 
emoth hwarandra med farstugu emellan." Om kyrkan, som 
var lika förfallen som de öfriga byggnaderna, må det endast 
nämnas, att redan vid den af biskop Johannes Gezelius 
d. 18 Febr. 1709 hållna visitation i hospitalet anmärkes „at 
klockorna med fahra stå uti tornet uppå kyrckan, hvilket 
är swagdt och illa grundat, hvarföre å kyrkbacken någon 
ringa ställning skulle giöras och de deruti opsättias." I of- 
van anförda husesyns protokoll af 1723 anmärkes bland annat 



164 

att „hospitals kyrkians 2:ne klockor äro ännu i Stockholm 
oafliemtade .". ., doch är giordt anstalt om deras hitskaffande 
igen ; är för den skull nödigt att en ny ställning blifver bygd, 
hvaruti desse 2:ne klåckor, jemte den 3:dje lilla klåckan, 
som nu är i tornet opsätties." Detta synes emellertid icke 
hafva skett, ty vid den proste visitation, som 1725 d. 30 
Ang. hölls på Sjählö föredrog comministern Johannes Alf- 
ta nus „huru såsom honom åligger att draga bekymmer om 
klåckor och ringningen. Men som klåckorna äro opsatta 
uti ett litet torn rätt öfver rummet der de besmittade sittia, 
sk att ingen af de obesmittade kan förordnas til at skiöta 
om klåckor och ringningen och derföre auliölt det Brita Ras- 
ni onsdotter, som redan åhr 1709 kommit at åtuiuta en 
enkel portion, efter det hon varit och ännu är af svagt för- 
stånd, och som hon allt ifrån barndomb med sina besmittade 
men numera aflidna föräldrar omgåts, har hon äfven blifvit 
förordnad att skiöta om de andra besmittade sinka emedan 
hon för sitt med de smittosamma öfvade umgänge då ej 
kunnat eller framdeles ej kan admitteras tillsammans med 
de helbregde, måtte påläggas att hon såsom den friskaste 
utaf de besmittade framdeles skulle skiöta och draga för- 
sorg om ring- och klämtningarna å behöriga tider/' hvilket 
äfven beviljades *^). 

I likhet med hospitalet hade äfven dess laudbönder 
nödgats utstå krigets härjningar. Deras boskap hade blif- 
vit bortförd och grödan dels af fienden dels af missväxt för- 
störd. Under sådana förhållanden uteblef ock under de för- 
sta åren efter fredsslutet allt arrende från dem till hospita- 
let. Den allmänna nöd, som rådde i landet, gjorde äfven 
sitt till, att den åt hospitalet anslagna krono tionde spann- 



') Nagu sockens kyrkoarkiv. 



165 

målen endast delvis inflöt. Under sådana förhållanden kunde 
icke heller den i 1695 års stat påbjudna utspisuiugen följas, 
utan ända till 1725 nödgades hospitalets innevånare åtuöja 
sig med en vida knappare kost. De 10 st. kor, hvilka ho- 
spitalet tidigare egt, men hvilka under kriget förkommit, 
anskalfades icke widare, utan i stället fick hvarje inlöst per- 
son uppbära 6 öre s:mt i månaden. Den på staten upptagna 
deijan, som sålunda blef öfverflödig, blef dock fortfarande 
antagen, men hennes åliggande bestod enligt landshöfdingens 
och biskopens förordnande numera i att koka åt och sköta 
om de usla, ,,hvilka icke kunna vårda om sig och sin kost, 
på det de icke i mangel af nödig skötsel må förgås i elände 
och uselhet", hvarvid hon tillika bör se till „att af deras 
kost må årligen blifva någon besparing till nödiga kläder för 
dem" *6). 

Knappt uppbygdt och åter försatt i skick hemsöktes 
hospitalet af vådeld. Denna härjade dock endast i förestån- 
dare gården, der en s. k. främmande sal, en stuga med en 
kammare i gafveln, en bod, ett brännhus, två fähus och två 
foderlador blefvo lågornas rof. Eldsvådan, som timade sön- 
dagen d. 13 April 1729 strax efter gudstjeustens slut, hade 
uppkommit genom gnistor från främmande salens skorstens- 
pipa, hvilka antände det af näfver och takved bestående 
taket till nämnda sals bj-ggnad och i följd af den starka 
blåst, som var rådande, kunde de närstående byggnaderna 
icke skyddas. — Så vidt vi kunnat finna har derefter endast 
en gång en alvarsammare eldsvåda timat på Sjählö. Detta 
inträffade d. 25 Augusti 1746, hvarvid ett dårhus med 12 rum 
under samma tak, en bagarstuga med två kamrar, planket 
kring en stor „fånge gård", jemte porten (som till nätterna 



') Hospitals arkivet på Själilö. 



166 

slöts med en jernbom) samt vidare en uti capellansgården be- 
lägen bagarestuga med 2:ne camrar vid gafveln, en boda, ett 
fähus med foderlada, två bakstugor och två bodar, „som de 
inlösta med egen bekostnad derstädes uppsatt" lades i aska. 
Denna gång hade elden kommit lös på sådant sätt, „att en 
af de inlösta vid namn Caisa Hielt haft eld i spisen uti ba- 
garestugau och wärmt math med en gryta liwarunder warit 
höga fötter och sedan maten blifwit upwärmd, fört grytan 
på gården, hvarest tå än efter bygnan woro höfvelspon, 
som förmenes, at antingen med sielfva grytan följt någon 
eld kall eller och af grytfötterna, som utan tvifvel varit 
heta, itänt uti spånor, som sedan uti den starka wäst nordan 
stormen fört elden först på dårhusväggen, som låg under 
wädret och så vidare öfver the thäromkring närmaste husen, 
så at inom en handvändning elden stått öfver alla huus" *^). 
Vid den tionde indelning, som i följd af en kongl. re- 
solution af 1731 företogs i landet erhöll Sjählö hospital åt 
sig anvisade vissa hemman, af hvilka hospitalet framdeles 
egde uppbära tionde spanmålen. Enligt denna indelning, 
hvilken ännu i dag är gällande, äro dessa hemman spridda 
i följande socknar och sålunda fördelade att: 



Ä.f Lemo i 

Nagu 
Rimito 
Pargas 
Bierno 
Kimito 
Wårfrukyrko 
Reso 
Masku 



ckei 


1 utgår . . 


51 


T:r 4 kap 


?? 


55 


47 


28 

55 -'^ 11 


» 


5? 


49 


„ 23 „ 


55 


„ . . 


64 


„ 10 „ 


r- 


55 


79 


94 

55 -* 55 


•• 


>5 


130 


55 28 „ 




55 


22 


„ 6V2,, 


tJ 


., 


2 


„ 24 V2,, 


» 


55 


1 


„ 2 „ 




S:ma 


450 


T:r — — 



167 

Under det krig-, som 1741 — 1743 hemsökte landet, led 
hospitalet jemförelsevis ringa. I bref af d. 24 Sept. 1742 
förordnar general Keit att „tlietta krono hospital Siählö blif- 
wer nu som till förene, med the therwid warande betiente, 
privilegier förmaner och rättigheter i alla delar bibehåldne; 
åliggandes för then skull föreståndaren och inspectoren 
thersammastädes J. Castiu. att till hospitalets förnödenhet 
incassera, then uthi sochnarne för hospithalet innestående 
spanmåhl." Visserligen inflöto hvarken från landbönderna 
eller från de för hospitalet indelade hemmanen räntorna till 
fullo, hvarföre de inlösta under en del af 1743 erhöllo en- 
dast hälften af hvad de borde erhålla af köttet smöret och 
mjölkpenniugarna, men inom kort kunde allt utgå som förr 
och det som afdragits utdelades senare då bättre tider in- 
träifade. 

Redan från hospitalets begynnelse hade landshöfdin- 
gen och biskopen i Abo sig anförtrodd högsta uppsigten 
öfver samt styi-elsen af hospitalet. Från 1756 nödgades de 
dock dela den med den då tillsatta „riksens ständers hospitals 
deputation" (från 1767 benämnd öfverdirektiou) och från 
1773 med de till en „öfverst3Telse för hospitalerna och barn- 
husen i riket" utsedda herrar serafimer riddare. Pastor i 
Nagu ålåg äfven att tid efter annan inspektera hospitalet 
och vaka öfver förhållandena derstädes. Å landshöfdin- 
gen och biskopen ankom att bevilja såväl inträde i ho- 
spitalet '^"), som understöd af dess medel åt utom detsamma 
varande personer. Sådana understödstagare voro dock tem- 
ligen få och understöden obetydliga. 



") Om eu qvinna, som intogs 1632 d. 21 Sept., finnes dock an- 
tecknadt att detta skett efter biskopens hustrus mundtliga befall- 
ning. ~ Finl. statsark. N:o 279 fol. 1 v. 



168 



Antalet af de i hospitalet intagna personerna, gestaltar 
sig för de skilda åren på följande sätt: *^) 



1624 d. 2 September funnos intagna . . 
Inkomna emellan ^ix 1624— */ix 1625 
Aflidna „ „ „ 

1625 d 2 September qvarstodo .... 
1625 2/ix — 1626 ^/ix saknas uppgifter. 

1626 d. 2 September funnos intagna . . 
Inkomna emellan -/ix 1626 — -/ix 1627 
Aflidna „ „ „ 

1627 d. 2 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan ^/ix 1627 — -/ix 1628 
Aflidna „ ^ „ 
Utskrifna (skilda) „ „ 

1628 d. 2 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan -/ix 1628— 7ix 1629 
Aflidna „ „ „ 



Spetel- 
ska 



Helge 'TilUam- 
andsper-ll ^^^11 
Boner 



S iS 



50; 14 6 20;3l!39 
4 1 5:io| 4 

l! 2— 2 3 — 



3; 9, 



22 36 5816 7:23 38 43 81 



2947 



2 6, 
6 12' 4 



17 



522 35 

1 l| 4 
1' 510 



16 25411 131 518 29 



3' 3 

3! 1 



6|! 5 5|10| 8 
4i— — — 3 

- lU f! 1 



34 69 

3 7 
717 



30|59 
816 

1. 4 
— 1 



il6 27,43,17 10i27i33 37 70 

" 3, 2 öJ 7| 71411 9 19 

6 713! 31— 3i 9 7 16 



**) I de förteckningar öfver hospitalets innevånare, som finnas 
vidfogade räkenskaperna, npptagas de från 1624 till 1672 såsom va- 
rande dels spetelska, dels helgeands personer. Under denna tid är 
dock sist anförde rubrik ett år utbytt emot „obesmittade, med annan 
siukdom beladne, som ähre halte, blinde och eliest wahföre" samt 
under några år emot „gamble cronones tienare och andre älendighe 
personer." Efter 1672 till 1722 göra förteckningarna åtskilnad emel- 
lan „finska spetelska folket, reena folket och åländska spetelska fol- 
ket." 1722 äro de rubricerade såsom,, sjuka och spetelska" samt„rena 
personer af åtskilliga fel och bräckligheter besvärade." Från 1724 — 
1766 anträffas „spetclska" och „rena hufvudsvaga af åtskilliga fel 
och bräckligheter besvärade." Från sistnämnda år är den senare 
rubriken delad så att de „hufvud3vaga" och de „sjukliga och el- 
jest bräckliga nämnas skildt för sig och från 1777 upptages endast 
„ behållna personer." — För enhetens skull har rubriken helge ands 
personer bibehållits hela tabellen igenom. 



169 



Spetel- I Helge xillsam- 

8ka I ands per-, ^j^^ 

söner h 



B 'P: 

3 1° 



-• g :^S 



13 22 35 21 17138 34 39175 



1633 



1416 30 2318 



16 



8 3 7 



6 



41 37 34 
10 i 810 

Ii 3 4 



71 

18- 

7 



16,32 26 24 5042 40 82 



1629 (1. 2 September qvarstodo 

1629 ^/ix — 1633 "/viii saknas uppgifter 
(1. 13 Augusti funnos intagna .... 
Inkomna emellan 'Vviii 1733— -/ix 1634 
Aflidna „ „ „ 

1634 cl. 2 September qvarstodo 

1634 Vix— 1635^/ix saknas uppgifter . 

1635 d. 2 September funnos intagna . . . 
Inkomna emellan 1635 -/ix— 1636 Vix . 
Aflidna „ „ „ 

1636 d. 2 September qvarstodo 

1636 Vix— I66471X saknas uppgifter 

d. 1 September funnos intagna . . 

Inkomna emellan 1664 '/ix — 1665 \/ix 

Aflidna „ „ 

d. 1 September qvarstodo .... 

Inkomna emellan 1665 Vix— 1666 Vix 

Aflidna 

d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1666 Vix — 1667 Vix 
Aflidna 

d. 1 September qvarstodo 19 29 481113 24 30 42 72 



1664 



1665 



1666 



1667 



1420:3427 22 49 4142 83 

i 8' 3'll| 2! 4' 610| 717 

4 4 8 2 2 4 6i 612 

1819 3727 24 5145 43 88 

[26 31 57! 6 131932 44 76 



i: 5I 9jl4j ll- 

11012 22 — — 



Ij; 6, 9 15 

— !10il2'22 



212849 7 

I 6| 7jl3 — 
' 6 3| 9 — 



13 20 28 4169 

— |— ;| 6j 7 la 
2I 2 6 511 



132 53, 7|1118j28 43 71 
61 8l4 4 3I 7||10,ll|21 
8 11 19-1 1' 1'' 8!l2'20 



Vix— 1668 Vix 



511 

81^ 



1 3, 

2— I 

1 2; 



7 8,15 

8 8'l6 

l!2!3 



19 26 45; 91423 2840 68 



-1669 Vix 



^M ii 1 



Inkomna emellan 166 
Aflidna „ „ 

Frånskiljda „ „ 

1668 d. 1 September qvarstodo 
Inkomna emellan 1668 Vix 
Aflidna „ „ 
Afsöndrat sig (rymt?) 

1669 d. 1 September qvarstodo i21,23'44 913 22 30 36 66 

Inkomna emellan 1669 Vix— 1670 Vix .il 5' 5il(^| ij— I ijj 6, 5|n 
Aflidna „ „ „ .j 6^ 7I13,— | 1, Ij! ej 8:14 

1670 d. 1 September qvarstodo 20 21 41|10|l2l22 30 33 63 

Inkomna nmellan 1670 Vix— 1671 Vm .jl Ii 4 5—' 2| 2 l| 6 7 
Aflidna „ „ „ Ij i!_| ilL;_!_|i 1 _■ ] 



2; 

i> I I 
2 2'!— i— 



3 2 

Ij 4J 
- 2' 



170 



1671 d. 1 Mars qvarstodo 

Inkomna emellan 1672 '/m— 1672 '/ix 
Aflidna „ „ „ 

1672 d. 1 September qvarstodo .... 
1G72 Vix— 1671Vix saknas uppgifter 

1674 d. 1 September funnos intagna . . 
Inkomna emellan 1674 ^/ix— 1675 7ix 
Aflidna „ „ ,, 

1675 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1675 7ix — 1676 -/ix 
Aflidna „ „ ;, 

1676 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1676 »/ix— 1677 '/ix 
Aflidna „ „ „ 
Rymd „ „ „ 

1677 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1677 Vix— 1678 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1678 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1678 Vix— 1679 '/ix 
Aflidna „ „ „ 

1679 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1679 Vix— 1680 '/ix 
Aflidna „ „ „ 

1680 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1681 Vix— 1682 Vix 
Aflidna ,, ,, „ 

1681 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1681 Vix— 1682 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1682 d. 1 September qvai-stodo .... 
Inkomna emellan 1682 Vix— 1683 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1683 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1683 Vix— 1684 Vix 
Aflidna „ 



Spetel- 

ska I 


Helge 
ands per- 
soner j 


Tillaam- 
juan 




< 

a 
B 



3 ,^ 

S » 


Summa 
Qvinnor 

Män 
Summa 
Qvinnor 


20 25:45 10 14 24 30,39;69 


5 4 9 1 1 


2 6 


511 


j 5 7 12 l! 1 


2 6 


8114 


20 


22 421014 24 30 36 66 

M' i 1 I 


33 


27 60 915 24*42 42 84 


7 


11 18— 2^ 2' 7 13,20 


IIOIOI2O' 2— 22210:32 


'30 28 58; 7|17.2437 45 82 


5 3 81 1 — 1] 6 3, 9 


5 813i 2— 2I 7| 815 


30 23 53; 617 23 36 40 76 


,5- 5'! 1- 51- 5 


10 515 10! 515 


ij- l|_|_-;l|-i 1 


24 18 42 1 617 23 30 35 65 


41115 2l— 2 61117 


2, 3 5|— i 2 2 2 5 7 


26 26 52; 815 23^4 4175 


5' 5 10— 1 1 5I 6 11 


7: 1 8;i 1 1 2 8 2|10 


24 30 54 


715 22 3145 76 


11 12 23 


1- 11212 24 


8!l5|23l 1 l| 2 9^16 25 


27i27 54i 7 


14 21344175 


7' 512 — 


1 1 7 613 


10; 313| 1 


— lin 314 


24 29 53 


6 


15 21 30 44 74 


4 4' 8 


1 


— 15 4 9 


7 815 




7 815 


21 2344: 7 


15 22!28 38 66 


9'—' 9'- — 9—; 9 


2' 6 si—' i 2 6, 8 


2817 45 7|15 22 35 32 67 


3 7,10 — 


_1_ 


3 7 10 


4 


5 


9 — 





4 5 9 


— 


— 





1| 1 


- 1 1 



171 



1684 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1684 Vix — 1685 '/ix 
Aflidna „ „ „ 

1685 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1685 Vix — 1686 Vix 
Aflidna „ „ „ 
Rymd „ „ „ 

r na „ „ „ 

1686 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1686 Vix— 1687 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1687 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1687 Vix— 1688 Vix 
Aflidna „ „ „ 
Frigifne „ „ „ 

1688 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1688 Vix— 1689 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1689 d. 1 September qvarstodo .... 
1689 Vix— 1690 Vix saknas uppgifter 

1690 d. 1 September funnos intagna . . 
Inkomna emellan 1690 Vix— 1691 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1691 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1691 Vix— 1692 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1692 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1692 Vix— 1693 Vix 
Aflidna „ „ „ 
Frikände (af 

D:r Med.) „ „ 

1693 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1693 Vix— 1694 Vix 
Aflidna 



Spetel- I Helge ! 
ska \^^^^ Per- 
souer I 



I 

2719 

2 4 
5 6 



17 41 
511 
2 
1 



Tillsam- 
man 






14121 134 
l' 
2 



7 
1 
2- 



14 



3 2 



20 '30 



QQ 



Si 



33;67 

4j 7 
613 



3161 
511 
6 



4 2 

-I 1 

3| 2i 5 



261945 
9 7\1Q 
7 4|ll 



28 22 50 

I 3| el 9j 

I 3; 2 5 

i 2' 2 4 



3121529 3l!60 

2'— I 2'illl 7 18 
-I—!— il 7| 4|ll 



51217:83 84 67 



3| 31 6^ 
1 — 1 



6| 9115 

4 2^ 6 

2i 2 4 



26l24'50; 
5' 8!l3 

5' 7!l2' 



71522 33 



1' 1 

k-^ 1 



39|72 
915 

8:13 



126 2551' 



123 19 

I 4 
11 6 



42 



815 23 3440 74 



9 9 

2! 2 

l|— 



18 32i28 
4 6 6 



1 12 618 



161733 

ii sj 3! 6 
il 4' 9il3 



1011 

—i 1 
3I 3 



2126 28 54 
1 3 4 7 

6 7 12 19 



1126, 

ö! 7| 
l| 3 



2 2 



7j 9 
4 3 



16fe2!20|42 

el 8|i4 

2! ii 3 



! : 9; O 



1513 281112 2326,25 51 



3|12|15— i 1 
3| 4' 7 1 - 



3J1316 

4 4' 8 



12 



172 



1694 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1694 Vix— 1695 Vix 
Aflidna „ „ „ 
Rymd „ „ „ 

1695 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1695 Vix — 1696 Vix 
Aflidna „ „ „ 
Utgått sjelfmant „ „ 

1696 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1695 Vix — 1696 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1697 d. 1 September qvarstodo .... 
1697 Vix— 1709 Vix saknas uppgifter 

1709 d. 1 September funnos intagna . . 
Inkomna emellan 1709 Vix— 1710 Vix 
Aflidna „ „ „ 
Frigitna „ ., „ 

1710 d. 1 September qvarstodo .... 
1710 Vix— 1711 Vix saknas uppgifter 

1711 d. 1 September funnos intagna . . 
Inkomna emellan 1711 Vix— 1712 Vix 
Aflidna „ „ „ 
Rymd „ „ ,, 

1712 d. 1 September qvarstodo .... 
1712 Vix— 1722 '/i saknas uppgifter 

1722 d. 1 Januari funnos intagna . . . 

Inkomna under 1722 

Aflidna „ „ 

1723 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1723 

Aflidna ,, „ 

1724 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1724 

Aflidna „ „ 

1725 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1725 

Aflidna „ „ 



Spetel- 
ska 



<o 



Helge 
ands per- 
soner 



361018 



11 



2 1 

il— 

il- 



Tillsam- 
man 



1 



,25 34 
6 8 
1 — 
1 — 



28.471014 
öj 8;| 4| 5 
6ill 

l|- 



17 



27 44 
2 5J 
4 7; 



24^|29,42,71 
7|l0|l7 
5| 6!ll 

1 - 1 



13.19 32 30 46 

Il 3I 41' 4! 5 



712 



254212 



13122 
511 
4 



19 



3520 26 

2 1 
l| 2 
—I 2 



31:29 44 



^- 



73 



14125,39 20 



1024:34 



22 



3 5 



11 



26 



23 



37i 



21122 



2 5 



410|l4' 

3I 2I 5' 
3 3 6; 



913 

3 6 

3 5 



43 3445 



82 



42 32 M'76 



6i 8 
2 
1 



43 32 48 



3 2 a 
- 2 2 



411 
6l 5 






80 



7 7 14'21 
5 4I el 10 

1 41 3 7 



811 7 17|24 
4I 8,1 7I 7 14 
2I 3] S\ 5 8 



5 9 

—I 7 
Il 2 



lå 6,10 

7! 4 5 

3 2 1 



1611 

3 



19 30 
r2ll6 

3| 6 



17-; 



172(5 d. 1 Januari qvarstodo .... 

Inkomna under 17'26 

Aflidna „ „ 

Frigifven „ „ 

1727 d. 1 Januari qvarstodo .... 
1727 Vi_1728 Vi saknas uppgifter 

1728 d. 1 Januari funnes intagna . . 

Inkomna under 1728 

Aflidna ,, „ 

Utgått „ „ . ..•.•• 

1720 d. Januari qvarstodo 

1729 Vi — 17'}1 Vi saknas uppgifter 

1731 d. 1 Januari funnos intagna . . 

Inkomna under 1731 

Aflidna „ ,, 

1732 d. 1 Januari qvarstodo .... 
1732 V^— 1733 Vi saknas uppgifter 

1733 d. 1 Januari funnos intagna . . 

Inkomna iinder 1733 

Aflidna „ „ 

1734 d, 1 Januari qvarstodo .... 

Inkomna under 1734 

Aflidna „ „ 

Hemsänd „ „ ..... 

1735 d. 1 Januari qvarstodo .... 

Inkomna under 1755 

Aflidna ., „ 

17.3G d. 1 Januari qvarstodo .... 

Inkomna under 173G 

Aflidna „ „ 

Rymd „ „ 

Hemsänd „ ., 

1737 d. 1 Januari qvarstodo .... 
1737 ^'i— 1738 Vi saknas uppgifter 

1738 d. 1 Januari funnos intagna . . 
Inkomna under 1738 . . . . " . 
Aflidna „ „ ..... 
Hemsänd „ „ 



Spetel- 
ska 



\£> 

S 2. 



Helge 
ands per- 
soner 



18 8 
lo! 7 
3 

-ill 



TiUsam- 
man 



2212 2840 

912 7 19 



3| 4 
1 



16 25 11316 29 22 32 M 



152011412 

l| 1| 3| 6 

2l 2—1 1 



2619-27 46 



3| 7|10 
-1 3 3 



14(19 



1216 

5 



16,17332131 



1721 
31 7 
7, 2 2 



38 21 

10 3 
4'! 6 



52 



33 54 

12|l5 
511 



14 14J18 26 



5 



1840 



58 



113:142423 4725 36 61 



2: 2\ 4. 21 2] 4 
i 3 il 2, 3! 



4| 4 8 
1! 5 6 



12 
2 

4| 5; 



25 23 48,28 35 63 



5| 7 3 

3! å 2 

-I i|l 1: 



7110 
9 
1 



10:13:125 25 502835 63 



4 4j 2; 6 5 5 10 

5:i 4 2' 6 5 6 11 



12 25 25 50 28 
3,1 3' 2 5 4 



2- 
_{ 2 

— 1 



1| 1—; 3 

—i 2 2j— 

—I 1' 1 — 



12 24l25!49 28133 

5 5 
3 5 



16 
2 7 

1 r 



174 



1739 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1738 . 
Aflidna „ „ 

1740 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1740 . 
Aflidna ,. „ 

1741 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1741 . 
Aflidna „ „ 
Hemsänd „ „ 

1742 d. 1 Januari qvarstodo 
1742 Vi -174471 saknas uppgifter 

1744 d, 1 Januari funnos intagna 
Inkomna under 1844 
Aflidna „ ,, 
Hemsänd „ „ 

1745 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1745 
Aflidna „ „ 

1746 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1746 
Aflidna „ „ 

1747 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1747 
Aflidna „ „ 
Entledigade „ 

1748 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1748 
Aflidna „ „ 
Entledigade „ 

1649 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1749 

Aflidna „ „ 

1750 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1750 

Aflidna 



Spetel- 
ska 



Helge xillsam- 
andB per- , m^n 
aoner 



6 8 

5j 2 
- 1 



24 2347 

6 5|ll 
3 1 4 



30 81 

ni 7 
2 



11 9,2027 

1 3 4 5 
4 1 5 6 



1119 26 

3! 4 3 

4 4 

—I 1 



27 5438 36,74 
3 8 6: 6jl2 

l' 710' 212 



29 55 

Ii 4' 

2|6! 



6 13 19 24 28 52 



411 

1 3 



I2i29 

i!i 
2! 3 

— 1 



30 4171 

26|40|66 

2| 4 6 
4I 51 9 

-111 



12 1521 26 47 



24!38!62 



— '— ! 2— j 

— 1 1 1! ii 



2—1 
12^ 



3 



3;il|l4 '22 25147 ^5i36i66 






21113 22:25 47 



2,- 



11— 1 



24|36J60 

5 5 
1 4 



9,20 22 

-!l 3 1 
2'|— I 2 



21 



30 51 

I 4! 4 



212142' 
3I 2 5 
1' 1 i 



122 27 
3 
1 



6fi3,22j45,24 
1 2 2 4 2 
1 2 1 31 2 



27I5I 



2 4 



175 



1751 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1751 
Aflidna ,, „ 

1752 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1752 
Aflidna „ „ 

1753 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1753 
Aflidna „ „ 

1754 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1754 
Aflidna „ „ 

1755 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1755 
Aflidna ,, „ 

1756 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1756 
Aflidna „ „ 

1757 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1757 
Aflidna „ „ 

1758 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1758 
Aflidna „ „ 

1759 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1759 
Aflidna „ „ 
Rymd 

1760 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1760 
Aflidna „ „ 

1761 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna emellan 1761 '/i — 1761 Vv 
Aflidna 



Spetel- 
ska 



112 



Helge liTillBam- 
andsper-h m^n 
goner i 



23 



46124 28 

6 6 

- ii 1 



- 4 4j29i23 52.29 27 
._ LlL il i_ 1 

- — — !i 2^ 1 3 2 1 



—I 4i 4J^27i23 50 27:27|54 



2 2j 

-! 1 il 



- 1 

4' 1 



-I 3 3 
41 2 6 



— 1 



5 23j23 46 23 28 51 
1 2 3J 5 2 41 6 
- Ii- 1 l!-| 1 



6 6 24 26 50, 2432 56 



1 — I 1 — j 1 
- 1 1 3 1 J 



2 — 2 

3 2 5 



1 5 6,22 25'47|23'30 53 

-I— Il 4-1 4 4- 4 
ij 2! 3| 11 ij ^1 2i 3 5 



3| .^:2524|49''25'27 

5| — I 5' 5] — 

4 ii é 4 1 



3| 3!26|23!49|26l26 

1 i| 2! 2 4 2I 3I 



52 
5 

21 3i &} 2! 3i 5 



4]'26 22'48'l26'26!52 



1| 2 2 4'| 3 2 

--lU 1 5 4 1 
Ii 1 - 1 1 - 



5|l23j23'46 
—ii 3 11 4 



2 2 

-I 1 



24 27'51 

3I1 4 
1 2 

11- 



25 22 47i25 26 



— 2 
o! 



2—: 



176 



1761 



1762 



1763 



1764 



1765 



1766 



1767 



1768 



1769 



1770 



1771 



d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

Utgått 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

Utgått 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 



qvarstodo 

emellan 1761 Vv— 1762 Vv 

qvarstodo 

emellan 1762 Vv— 1763 Vv 

qvarstodo 

emellan 1763 Vv— 1764 Vv 

qvarstodo 

emellan 1764 Vv— 1765 Vv 

)) 55 55 

qvarstodo 

emellan 1765 Vv— 1766 Vv 



55 55 

5) :5 



qvarstodo 

emellan 1766 Vv— 1767 Vv 

15 55 55 

55 55 55 

qvarstodo 

emellan 1767 Vv— 1768 Vv 



55 55 



qvarstodo 

emellan 1768 Vv— 1769 Vv 



55 55 



qvarstodo 

emellan 1769 Vv— 1770 Vv 

55 55 55 

qvarstodo 

emellan 1770 Vv— 1771 Vv 

55 55 55 

qvarstodo 

emellan 1771 Vv — 1772 Vv 



55 55 



Spetel- 


B 


elg 


e 


Tillsam- 


Bka i^^^^ Per- 


man 


1 Boner 






Ä> 


CO 1 Lo 


1 




o 


m 


g 


5' 


2 p: ö 


c 
B 


g 


< 




c 
B 


P 


o 

H 


3 


a 


o 
n 




13 


a 
o 

n 


B 

8» 


_ 


4 


4 


23 


24 


47 


23 


27 


51 


— 


— 


— 


5 


1 


6' 


5 


1 


6 


— 


— 


— 


3; 1 


4 


•3 


1 


4 




4 


4"25|24 


49 25|28 


53 


— 


— 


- 5 


1 


6 5 


1 


6 


— 


1 


1 4| 4| 8| 4 


5i 9 



3 306 2147 26:2450 



1 3| 7— 7| 9 1 10 

Ij l'! 2| 2i 4] 2I 3! 5 



531 



-\ 



1 1 2|1 



19:5033j22 55 

il 21 1 1 2 

-I 1| 2! 1| 3 



2! 3 

— I 1 

Il 3' 



2051; 

2 5; 

1 3| 
— 1' 



32 22 54 
4=1 2,1 6 
4! 2'! 6 

r- 1 



131121 

— 3I 1 

- ^r 

- 1 1 



31 
3 
2 

1! 1 



22 53 

1 4 

— 2 



1 11312152 
— — 3 3 d 
-l-i 2 4' d 



31,22 

3 3 



53 
6 

2I 4! 6 



1 1 322052 
-- 1 1 2: 
-- 1 - 1 



32 21 j 53 

11 11 2 

1 - 1 



il ll32|2ll53]32!22|54 

-!-!| ij-i ij i|-! 1 



1| 1131121 523122153 



'! 3| 2 5| 3' 2; 5 



- 1 



12819 47,08 20 48 



-! 1 2I 31 Ii 2| 3 



177 



1772 

177:5 
1774 
1775 

1776 

1777 

1778 
1779 

1780 

1781 

1782 



d. 1 Maj 

Inkomna 

Afliilna 

Utgått 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

Utgått 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

1778 Vv- 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Atlidna 



qvarstodo 

emellan 1772 Vv-1773 Vv 



)j )i 



qvarstodo 

emellan 1773 Vv— 1774 Vv 



qvarstodo 

emellan 1774 Vv— 1775 Vv 

qvarstodo 

emellan 1775 Vv — 1776 Vv 



)) >) 



qvarstodo 

emellan 1776 Vv-1777 V^ 



)) )5 



qvarstodo 

emellan 1777 Vv— 1778 Vv 



qvarstodo 

-1779 Vv saknas uppgifter 
funnos intagna .... 
emellan 1779 Vv— 1780 V'^ 

qvarstodo 

emellan 1780 Vv— 1781 Vv 



qvarstodo 

emellan 1781 Vv— 1782 Vv 
11 11 1' 

qvarstodo 

emellan 1782 Vv-1783 Vv 



11 11 



Spetel- i Helge ; Tillsau 

ska llandsper-! ^^^^ 

Boner 







i 


M,i 


■o 


1 
tn i 


g ''S 




« 


P ' 'i »: 


a 


q ' 


B i| = 




B 1 


il 




"i 



2717 



27 



18 



45 



164125[17i42 

411 7| 4lll 

5 l' 4 5| ii 6 



_ 1 21 8 



II l|27|l9!46|^7 20|47 

1 1 

— 2 



1 1 



r 1 ' 

2 — 2 



20' 



Ii25jl9[44 
- 4-1 4 



25|20 45 

-I 1 1 
4l— I 4 



1 12120 4122:2142 



- 1 



120i 18138 



20 19,39 



1 11721138 

11 2| 3; 

— — 2I il 31 



11622 38: 



11 1 



1 2 3 



16 



22 89 

2 3 
1 3 



23 39 



II 1 



I- 1 



116121137 16|22|38 
JL! ii i|!_! 1 1 



1 17|20l37i:17|21|88 



— 1 11 21 3 il 2! 3 



178 







Spetel- 
ska 


Helge- 
ands per- 
soner 


Tillsam- 
man 




g 
§= 


5' 
a 
o 


op 

3 
B 


v- 
a 


< 

a 
a 

o 


B 
B 


g t. 

f 1 E3 


CO 

s 
B 
B 


1783 d. 1 Maj qvarstodo 


— 


1 


II 

1 1R 


18aiifi 


19 
2 
4 


S^S 


Inkomna emellan 1783 Vv— 1784 Vv 
Aflidna „ „ „ 




_ 


4 

1 


2 
4 


6 4 
5 1 


6 

5 


1784 d. 1 Maj qvarstodo 


— 


1 


1 


19 

1 


16 


3519 

1 1 


16.36 


Inkomna emellan 1784 7v— 1785 Vv 
Atlidna „ „ „ 




1 


1 


l| 2 


1785 d. 1 Maj qvarstodo 


— 




— 


18 


16!34'l8ll6;34 



I ofvanstående förteckning liar under rubriken spe- 
telska upptagits äfven ett antal personer, livilka icke egent- 
ligen kunna räknas såsom sådana. Enligt i behåll varande 
läkare intyg (från slutet af 1600-talet fordrades merendels 
läkareattest innan inträde i hospitalet beviljades) framgår 
nemligen, att några personer intagits, hvilka helt allmänt 
uppgifvas lida af en smittosam och obotelig sjukdom, andra 
af morbo galhco, scorbut, kräfta o. s. v. Under de skilda 
åren gestalta sig dessa förhållanden på följande sätt: 



179 





B_ 
o 

B 
B 

o 

o 

c 
o 

cS" 
F 


so" 
o 

o- 

ij_ 
»' 

6 

o- 
c: 

B 

85 


Q 

3 

3 
K' 

B 


o 
•1 

o* 

c 

»3 
o' 


p P^W 
5 3 1^ 

-« 2 

" a » 
o - c 

a "• a> 
t? o CO 

til 

o- - C: 

l^s 

a "■ s- 

£1, m 2, 
? ;;'P 


5 
p: 
p 

&. 
o 

C 

3 

P 
O. 
_P 


P 

c" 


w 

H 
P 
P 




m.j q. 


m. q. 


m.j q. 


m. Cl. 


m. q 


m. <[. 


m.^ p. 


m.j q. 


1709 '/ix— 1710 Vix intogs 

1711 Vix-1712 Vix „ 

1722 

1723 

1724 

1725 

1726 

1731 

1733 

1734 

1735 

1736 

1738 

1740 

1741 

1742 

1754 

1758 

1759 

1763 


5 
3 
3 
5 

1 

1 

1 

1 

1 
o 


6 
1 
3 

2 

2 
3 

2 

1 
1 
1 
1 

1 
1 


1 


1 

1 
1 


— 


1 


1 
1 




1 

1 
1 
1 

1 




1 


— 


_ 
1 


— 


1 


— 


1 
1 



Kastar mau en blick på först anförda tabell, kan man 
icke undgå att fästa sig vid den omständighet, att ända 
in på stora ofredens tid de spetelskas antal merändels var 
dubbelt så stort som de renas. Efter nämnda tid blir för- 
hållandet deremot alldeles förändradt. De spetelskas antal 
aftager allt mera och mot århundradets slut upphör Sjählö 
att vidare hysa sådana, hvaref ter inrättningen blir uteslutande 



180 

ett dårhus. Den sista här intagna person behäftad med 
verklig- spetelska afled redan 1766 den 26 April. Derefter 
bebos de spetelskas stuga under många år endast af en 
gammal qvinna frän Euraåminne, hvilken redan 1734 
inkommit och, enligt läkare attest smittosam, måste 
vistas skild ifrån de rena. Hon dog den 6 April 1785, 73 
år gammal. Äfven hennes uppnådda ålder gör det troligt 
att hon icke varit spetelsk, men hon var dock den sista af inne- 
vånarena i leprosoriet på Sjählö. Efter hennes död lemna- 
des ock den byggnad de smittosamma innehaft att förfalla 
och ett några år senare gjordt försök att i hospitalet bereda 
rum för en spetelsk man, vållade endast en lång skriftvex- 
ling, h varm ed dock föga uträttades. 

Fallet var nemligen att hos kougl. serafimer or- 
dens gillet 1792 anhölls om att trumslagaren Ambro- 
sius Lundberg, som en tid varit intagen i armens 
flottas sjukhus å Sveaborg „för en art af utslag, lik- 
nande elephantiasis, med grufligt ansigte samt små upp- 
höjda knölar på åtskilliga ställen deraf, äfven på låren, 
sårnader i svalget och näscaviteten och för dessa åkom- 
mor någon särdeles förbättring genom brukade läkemedel 
icke vunnit", måtte emot vanlig inlösen intagas i Sjählö 
hospital. Serafimer ordens gillet finner emellertid i bref af 
d. 7 Aug. 1792 för godt förordna att L. först bör intagas 
på Åbo lasarett „på försök, om han genom professor Berg- 
mans bekanta skickelighet i läkarekonsten och anordnade 
tjenlige botemedel möij eligen kan återställas till hälsan" *^) 
Då Lundberg emellertid icke förbättrades under sin vistelse 
i Abo lasarett, biföll serafimer ordens gillet d. 19 Sep t. 1794 



") Öfverdirektioneng för hogp. och barnhusen registrat för 
1792 fol. 539 i kongl. sv. riksark. 



181 

till chefsem betets vid armens flottas finska esquader för- 
nyade anhållan om att L. såsom ,,besvärad af obotelig spe- 
telska" må intagas uti hospitalet på Själilö „så snart det 
rum, som för slika personer tillf orene varit nyttjadt hunnit 
behörigen repareras" ^^). I bref af d. 9 Okt. s. å. under- 
rättar landshöfdingen hospitalsföreståndaren härom och för- 
ständigar lionom att genast insända förslag öfver kostnaden 
af detta hus iståndsättande och strax „deruppå föranstalta 
om bristfälligheternas botande så att rummet till förenämnde 
behof nyttjas kan". Denne förklarar emellertid att ifråga- 
varande stuga är så i grund förfallen att den icke \idare 
kan repareras samt föreslår, att en ny stuga uppbygges i 
dess ställe. Landshöfdingen meddelar detta åt serafimer 
ordens gillet, som i bref af d. 19 Dec. 1794 förklarar att 
det „icke kunnat bifalla till den föreslagna nyb3'ggnaden i 
stället för stugan N:o 3 på chartan ^i), utan som ibland de 
flera wed hospitalet befintelige husen det på chartan täckande 
rummet N:o 80 i Aväster från hospitalet skall för detta va- 
rit en afliden hospitals drängs hus och nu stå öde, så bör 
denna stuga användas till spetelska hospitalshjon och N:o 3 
såsom numera odugelig på auktion försäljas •''^). Härom gif- 
ver landshöfdingen order åt föreståndaren d. 5 Januari 1795. 
Denna föranstaltar nu om auktion å det förfallna spetelske 
huset, men anmäler tillika hos landshöfdingen om att det af 



*°) Hospitalsark. på Sjählö. 

*^) Vid den „afmätDing och chartläggning af å Sjählö befin- 
telig åbyggnad och hustomter", som skedde d. 15 — 19 Dec. 1792 
upptogs under N:o 3 „ett gammalt hus, hvarutinnan med spetelska 
behäftade menniskor för detta haft sin boning". — Hospitals ark. på 
Sjählö. 

"-) Öfverdir. för hosp. och barmh. registrat för 1794 fol. 980 i 
kongl. sv. riksark. 



182 

serafimer ordens gillet utsedda huset „icke någonsin tillhört 
hospitalet, utan har en gammal hospitals dreng med egen 
kostnad uppsatt förenämnda rum för sin enskilda räkning 
och bärgning, hvilket för hospitalets räkning således icke 
kan disponeras". Nu synes dock landshöfdingens tålamod 
tagit slut, ty i bref af d. 19 Mars 1795 förklarar han att 
„som tillfälle wid hospitalet icke bör fela till den med spe- 
telska besvärade föiTa trumslagaren Ambrosius Lundbergs 
hysande, til des något särskildt rum för honom kan hinna 
inredas, så har jag nu fogat anstalt derom at han enl. kongl. 
seraphimer ordens gillets förordnande med första varder till 
hospitalet afsänd, hwilket jag derföre welat Eder härigenom 
förständiga med antydan, at honom Avid framkomsten emot- 
taga och på sätt med slika personer förut Avanligt warit 
behörigen sköta och underhålla" ^o). Emellertid afled L. in- 
nan detta kom till utförande och härefter blifver icke vi- 
dare någon fråga om att inrymma spetelska i hospitalet 
på Själilö. 

Följande spetelska personer hafva anträffats intagna i 
hospitalet: ■^'') 





Namn och stimd. 


Hemort. 


Intagnings- ! Dödsår. 


JVI 


Socken. 


By. 


ar och dag. 1 och dag. 

i 


1 

2 


Knut Mårthenson 
Jacob Brynnelson 


— 


— 


— 01626Vxn 

— \) 162G7X 



*') Ur denna förteckning äro alla de, som inkommit med 
den mångtydiga diagnosen „ smittosam" uteslutna. Sjelffallct är att 
äfvcn de, tör hvilka läkareattesten upptager någon annan sinkdom 
än spetelska, eller blifvit såsom friska utskrifna (hvilket varit fallet 
med 2 qvinnor och 1 man) likaledes blifvit bortlemnade. 

>) Intagen före 1624 Vix. 



183 





Namn ocli stånd. 


Hemort. 


Intagnings 


- 


Dödsår 


m 




Socken. 


By. 


år och da 


O". 

o 


och dag. 


3 


Henrich Pauw 




_ 





') 


- ') 


4 


Bertil Michelson 


— 


— 


1618 





— *) 


o 


Ageneta Michelsdotter . . 


- "0 


6 


Brita Erichsdotter . . . . 


— 


— 


— 


') 


- ') 


7 


Gertrud Michelsdotter °) . . 


[ Kisko 


— 


1618 




163671 


8 


Karin Hindrichsdotter . . 


1 


— 


— 





- ') 


9 


Brita Andersdotter . . . . 


Pemar 


— 


1622 




- *) 


10 


Staffan ' 


Rimito 








') 
') 


1625 *Vvm 


11 


Oluf Sigfridsson 




— 


— 


12 


Karin Olufsdotter . . . . 


— 


— 


— 


') 


1626 "/VII 


13 


Micliiel Jöransson . . . . 


— 


— 


1624 ^Vx 




I62927V 


14 


Margareta Thomasdotter . 


Pargas 


Giesterböle 


— 


') 


- ') 


15 


Michiel Grelsson 





__ 





1) 


— ') 


16 


Erich Andersson . . . . 


— 


— 


— 


') 


1625^7x11 


17 


Margareta Mårtensdotter . 


— 


— 


— 


') 


- ') 


18 


Brita Johansdotter Heiduk . 


— 


— 


— 


') 


1627 V VII 


19 


Agneta Erichsdotter . . . 


— 


— 


— 


') 


- ') 


20 


Ursella Hansdotter . 




— 


— 


— 


') 


- ') 


21 


Gertrud Bertilsdotter 




— 


— 


— 


') 


- ') 


22 


Hindrich Andersson 




— 


— 


— 





1628 17V 


23 


Eskil Michielson . 




(Kar ku?) 


— 


— 


-) 


1627 7ni 
1627 Viii 


24 


Kahrin Tomasdotter 




25 


Simon Andersson . 




— 


— 


— 





- ') 


26 


Eskil Andersson. . 




— 


— 


— 


') 

') 




27 


Mårthen Erichson . 




28 


Erich Mårtenson. . 




— 


— 


— 


') 
') 


— ^) 


29 


Magdalena Michilsdotter . . 




30 


Margareta Clemetsdotter 


— 


— 


1624 Vxi 




- "■) 


31 


Karin Jacobsdotter. . . . 


Korpo 


— 


— 


')\ - ') 


32 


Margreta Sigfridsdotter . . 


Pargas 


— 


— 





- ') 


33 


Karin Michelsdotter . . . 


Pargas 


— 


— 


') 


- ') 


34 


Helga Mattsdotter . 




Kimito 


— 


— 


') 


1616 "/xi 



-) Afliden emellan 1625 7ix— 1626 Vix. 
'') Afliden emellan 1629 7ix— 1633 17VI11. 
*) Afliden emellan 1634 Vix— 1635 7ix. 

') Från 1628 7ix är hon ständigt upptagen i förteckningarna under namn at 
Gertrud Hindrichsdotter. 



184 



JVj 

35 

j 

36' 

37| 

38 

39 

40' 

41' 

42 

43| 

44 

45j 

46{ 

471 

48' 

49} 

50' 

51 

52; 

53 

54: 

55 

56 

57; 

58, 

59 

6(1 

61 ; 



Nftmn och stånd. 


Hemort. 


Intagnings- 


Dödsår 




Socken. 


By. 


år och dag. och dag. 


Bertil (var d. Vix 1624, två 












mån. 6 dag. gammal) . . 


Kimito 


— 


— 




- ') 


Valborg Statfansdotter . . 


— 


— 


— 




- ^) 


Karin Mattsdotter .... 


— 


— 


— 




1627 


Margaretha Simonsdotter . 


— ' 


— 


— 




- ^) 


Kristina Grelsdotter . . . 


— 


— 


— 


,, 


- ') 


Brita Tomasdotter Kalsiö . 


— 


— 


— 




1629 Viii 


Margreta Simonsdotter . . 


— 


— 


— 




1626 /XII 


Margreta Jöransdotter . . 


— 


— 


— 




1628 


Brita 


— 


— 


— 




— ^) 


Anna Simonsdotter . . . 


- ^) 


Brita Sigfridsdotter Polvi . 


Reso 


— 


— 




- ^) 


Brita Jönsdotter 


Piikis 


— 


— 




- ') 


Brita Mårtensdotter (faderlös) 


— 


— 


— 




1629 "/ix 


Jöran Tainme 


— 


— 


— 




- 


Anna Jöransdotter") . . . 


— 


— 


— 




1626 i^x 


Frans (pojke) 


— 


— 


— 


1) _ -i) 


Karin Sigfridsdotter . . . 


— 




— 


1) 1625 »Vix 


Brita Bertilsdotter .... 


Pargas 


Malö 


— 


1629 "/v 


Thomas Mårthensson . . . 


— 




1624 "/x 


1629 


Agnes Mårthensdotter . . 






1624 ^Vx 


1628 ^Vxii 


Sigfrid Thomasson .... 


Helsingfors 


— 


1624 Vxi 


1625 Vix 


Brita Staphansdotter . . . 


Helsingfors 


— 


1624 7x1 


1629 Vii 


Matts Eskielsson .... 


— 


— 


1624 Vxi 


- ') 


Hindrich Eskielsson . . . 


— 




1625 Vix 




1628 -Vxii 


Bengt Olufson 


— 





1625 Vviii 




1626 Vvii 


Agneta Jacobsdotter . . . 




— 


— 




1628 7iv 


Elsa Cleraetsdotter .... 




— 


— 




1627 


Margareta Eskilsdotter . . 


— 


Järvis 


— 


■)i 1628 


Marthen Jacobsson .... 


Björneborg 


— 


— 


7)1 _ .) 


Margareta Jacobsdotter . . 


— 


— 


— 




- ') 


Margareta Andersdotter . . 


— 


— 


— 




1626 "XII 


Michel Persson (pojke) . . 


— 


— 


— 




1628 "/x 


Johan Fransson 


Nagu 


— 


— 




- ") 


Henrik 


Wirmo 


— 


— 




1627 "/IV 


Simon Andersson .... 


— 


— 


— 




1626 '7x11 



•) Äfven „bråttfalling" (d. ä. lidande af epilepsia). 
') Intagen emellan 1625 7ix och 1626 7ix. 



18') 



Namn och stånd. 


! Hemort. 


Intagnings- 


Dödsår 


j^; 


Socken. 


By. 


år och dag. 


och dag. 


70 


Eskil Andersson 





_ 


- ') 


1627 7vi 


71 


Magdalena Michelsdotter 


Korpo 


— 


- ') 


- ') 


72 


Sara Andersdotter . . . . 


Pargas 


Muddais 


1626 "/ix 


1627 i>/iv 


73 


Bengt Mattsson 


— 




1626 Vxi 


1636 »/v 


74 


Anders Hansson 





Rislax 


1626 7x1 


- ') 


75 


Frans Markusson . . . . 


— 


— 


1626 '»/XII 


- ') 


76 


Magdalena Thomasdotter . 


— 


— 


1627 'Viii 


- ') 


77 


Thomas Eskilsson . . . . 


Uskela 


— 


1627 'ä/iii 


1629 -/i 


78 


Mårten Eriksson 


— 


— 


1627 Vix 


1627 Vix 


79 


Frans 


S:t Karins 


Pisu 


1627 '-/IX 


1628 "/ix 


80 


Brita Magnusdotter . . . 


Åbo 


Tegelsalen 


1627 "/xi 


1629 ^Vv 


81 


Jöran Bertilsson 


— 


— 


1627 ^Vxii 


1629 7v 


82 


Elin Matsdotter 


Kaxkerta 
kapell 


— 


1628 Vi 


1629 "/VII 


83 


Karin Sigfridsdotter . . . 


— 


— 


1628 ^Viv 


- ') 


84 


Margreta Simonsdotter*) 


Nagu 


Spink 


— 


- ») 


85 


Margareta Simonsdotter . . 


Korpo 




1628 Vix 


- ') 


86 


Gertrud Grelsdotter . . . 


Eimito 


— 


1628 Vix 


- ') 


87 


Arfwed Biörson 


Kimito 


— 


1628 ^7x 


- ') 


88 


Abraham Thomasson . . . 


Åbo 




16287x1 


- ') 


89 


Matts Sigfridsson . . . . 


Rimito 


Pulkala 


1628^7x1 


- ') 


90 


Margreta Andersdotter 












(piga) 


Korpo 


— 


1629 171 


- ') 


91 


Brita Rasmusdotter . . . 


Lundo 


Pinomäki i 


1629'-7iii 


- =•) 


92 


Walborg Hansdotter . . . 


Nagu 


Kråkö ' 


1629 


1630 


93 


Walborg Eriksdotter . . . 


Rimito 


— 


1629 


- ») 


94 


Jokan Hindersson i i .. , 
T" TI- 7 \ broder. 
Joran Hmdersson / 


Tenala 


— 


1680 


1636 ="7111 


95 


Tenala 


— 


1630 


- ») 


96 


Jöran Sigfridsson .... 


Nagu 


Nötö 


1630 


1634 "/ii 


97 




Pojo 


— ! 


1630 


1634 >7v 


98 


Barbro Pedersdotter . . . 


Åbo 


— ' 


1631 


- *) 


99 


Agnis Mattsdotter .... 


Rimito 


— 


1631 


1634 "/IV 


100 


Anders Wellamson .... 


Åbo 


— 


1631 


- ») 


101 


Valborg Andersdotter . . 


Rimito 


— 1 


1631 


- •) 


102 


David Erichsson 


Pargas 


_ 


1631 


- •) 



*) I ransakningslängden för d. 13 Aug. 1633 (se Finl. Statsark. N:o 279 fol. 1) 
är antecknadt: ,, Inkommen för 10 åhr" d. v. s. 1623, men det oaktadt anträffas hon 
icke i förteckningarna förr än 1628. 

") Afliden emellan 1636 Vix och 1664 Vix. 



186 





^Jimti nrli «if;mf! 


Hemort. 


Intagnings- 


Dödsår. 


JV» 


XlUlIiU V/ 1^11 OLciUU* 


Socken. 


By. 


år och dag. 


och dag. 


103 


Elisabet Jöransdotter . . . 


Sagu 


. 


1631 


1639 >Vxn 


104 


Elisabet Hinclersdotter . . 


Rimito 





1631 


1636 1»/"^'" 


105 


Markus Andersson .... 


Nagu 


Takork 


1631 "/VIII 


- ») 


106 


Jöran Thoniasson . . , . 


Nagu 


Samslax 


1631 'Vix 


- ') 


107 


Jöran Märthensson . . . . 


Rimito 





1632 


- ') 


108 


Brita Mårthensdotter . . . 


— 





1632 ^Vix 


- ') 


109 


Elin Pedersdotter . . . . 


Wirmo 





1632 lo/x 


~ ') 


110 


Agnes Mattsdotter . . . . 


Pargas 


Muddais 


18;B3 "/i 


- ») 


111 


Margareta Isaksdotter . . 


— 





1633 Vii 


- ») 


112 


Mårten Sigfridsson . . . . 


— 





1633 Viii 


- ') 


113 


Jacob Tliomasson . . . . 


Ruovesi 





1633 Vi v 


1636 "/i 


114 


Jacob Thomasson . . . . 


— 


__ 


- '') 


1634 lo/ii 


115 


Mårthen Jacobsson ") . . 


Ulfsby 





- '") 


1634 »» v 


116 


Margreta Albertsdotter") . 


— 


— 


- ">) 


— ') 


117 


Margreta Jöransdotter . . 


— 


— 


1633 "o/vili 


- ') 


118 


Henrik Andersson . . . . 


Rimito 


— 


1633 Vxi 


- ') 


119 


Michel Persson (gl, båtsman) 


Rimito 


— 


1633 ^Vxi 


- ') 


120 


Karin Andersdotter (hustru) 


Korpo 


Hatträsk 


1633 "/XII 


- '') 


121 


Karin Brusiusdotter . . . 


Åbo 





1684 ^Vi 


- ») 


122 


Grels Andersdotter . . . 


Poijo 


— 


1634 Viv 


- ") 


123 


Johan Elia^son 


Töfsala 


— 


1634 "/vi 


1636 »Vv 


124 


Nils Erichsson . , . . . 


Töfsala 


— 


1634 ^Vvii 


- '') 


125 


Karin Mårtensdotter . . . 


— 


— 


- '*) 


- ') 


126 


Walborg Hindrichsdotter . 


— 


— 


- '*) 


- ») 


127 


Karin Svensdotter . . . . 


— 


— 


- ") 


- ') 


128 


Erich Jacobsson 


— 


— 


- ") 


- ') 


127 


Beata Staffansdotter . . . 


— 


— 


- ") 


— *) 


130 


Walborg Erichsdotter . . 


— 


— 


- '*) 


1636 "/v 


131 


Walborg Påwelsdotter . . 


— 


— 


- ") 


- ') 



'") Inkommen före 1633 'Vviii. 

") Vid den ransakning som hölls i hospitalet d. 13 Aug. 1633 anmärkas om 
Mårthen Jacobsson från Ulfsby att: „denne hafver bclegrat enn spetelsk pigha, som 
nu dödh är; vijses ibland dhe spetelske, ähr medh samma siukdom besmittat". 

") Vid samma ransakning anmärkes om Margreta Albertsdotter: „deune seges 
vara tlie spetelskes hwskona målcher åth dem och elicst achtar deras saker, vises 
dageligen ibland dem. Bekommer åhrs löhn med sin månadskost". 

") Afliden emellan 1634 Vix och 1635 Vix. 

'*) Intagen emellan 1634 Vix och 1635 Vix. 



187 



Namn och stånd. 



}(> 



Hemort. 



Socken. 



132 
133 
134 
135 
136 
137 
138 
139 
140 

141 
142 
143 
144 
145 
146 

147 
148 
149 
150 
151 
152 
153 
154 
155 
156 
157 
158 
159 
160 
161 
162 
163 



Brita Jöranadotter . . 
Gertrud Olofsdotter 
Gudmund Hermansson 
Gertrud Hermansdotter 
Sven Henriksson . . 
Sara Mattsdotter . . 
Henrik Henrichsson 
Eskil Sigfredsson . . 
Berthil Henrichsson (gl båts 

man) 
Jacob Jönsson .... 

Erich Ollsson 

Jacob Jönsson .... 

Erich Olsson 

Lisbeta Henriksdotter 
Simon Påwelsson . . . 

Margareta Jacobsdotter . 
Josef Marcusson .... 
Anders Olufsson (gl. soldat) 
Dorte Henriksdotter . . 
Karin Zakarsdotter . . 
Johan Nilsson (litet barn) 
Agnes Sigfridsdotter . . 
Valborg Jörensdotter . . 
Michil Salmusson . . . 
Simon Jacobsson . . . 
Margret Thomasdotter . 
Thomas Mattsson . . . 
Walborg Eskilsdotter . . 
Grels Mattsson .... 
Hebla Hansdotter . . . 
Walborg Clemetsdotter . 
Elin Henriksdotter . . . 



\ 



164' Hans Danielsson 



Korpo 
Lappo (in- 
vid Raumo) 

Pemar 
Pyhämaa 

Åbo 
Nagu 
Björneborg 
Kumo 
Kumo 
Korpo 

Eura 

Eura 
Pargas 

Piikis 

Nagu 
Bjerno 
Kumo 
Kakskerta 
kapell 
Korpo 



By. 



Intagnings- 
år och dag. 



1635 '°/ix 
1635 ^Vix 
1635 "/ix 
1635 7x1 

1635 «/xi 

1636 «/ii 
1636 ^»/iii 

1636 Vvii 
1636 "/VII 
1636 Vviii 
1636 ^"/vii 
1636 Vviii 



Dödsår 
och dag. 



1636 '»/v 



1636 Vi v 



- ") 

- ") 

- ") 

- •) 
1664 Vix 
1664 ^-Vix 



1664 
1664 
1664 
1665 
1665 
1665 
1665 
1665 
1665 
1665 
1665 

1665 
1665 
1665 
1665 
1665 



^Vxi 

»7x11 

-7x11 

Vi 

"/i 

7iii 

7iv 
171V 

16/lv 

^Viv 
-71V 
- ") 

"/V 

"/v 

31/y 

»Vvii 

"/VIII 



^«) lutagen emellan 1636 7ix och 1664 Vix. 
") Fördes till Pargas 1665 Vv. 



— 15) 1669 '-Vxii 



13 



188 





Nanin och stånd. 


Hemort. 


Intagnings- 


Dödsår 


A^ 




Socken. 


By. 


år och dag. 


och dag. 


165 


Margareta Thomasdotter . 


Tyrvis 





- '') 


1667 *7iv 


166 


Margareta Mattsdotter Ma- 












koinen 


— 


— 


16\ 


1669 ^Vxii 


167 


Walborg Jacobsdotter . . 


. Ulfsby 


— 


15\ 


1668 Viv 


168 


Lars Erichsson 


Bjerno 


— 


15\ 


1668 ^Vn 


169 


Elin Erichsdotter .... 


Kakskerta 
kapell 


— 


15\ 


1665 "vill 


170 
171 


Sigfrid Sigfridsson .... 
Margreta Knutsdotter Löj- 


Kumo 


— 


15\ 


1678 ^Viv 




tene 


Reso 


— 


15\ 


1679 ^^ IX 


172 


Blasius Bengtsson (liten poj- 












ke) 


Korpo 
Piikis 





18\ 


1671 "y'x 


173 


Margreta Hindersdotter . . 


— 


15\ 


1675 "ii 


174 


Margreta Jörendotter . . . 


Kisko 


— 


15\ 


1667 •-« XII 


175 


Margreta Hindersdotter . . 


Kisko 


— 


15\ 


- '1 


176 


Walborg Staffansdotter . . 


Kimito 


— 


15\ 


1669 •^'', XII 


177 


Lissbeta Hindersdotter . . 


Kumo 


— 


15v 


1667", III 


178 


Jacob Jacobsson .... 


Nykyrka 


— 


15\ 


1666 '^viLi 


179 


Håkan Erichsson .... 


Töfsala 


— 


15\ 


1666^", III 


180 


Erich Andersson (liten pojke) 


Piikis 


— 


13\ 


- ") 


181 


Margareta Persdotter ") . . 


— 


— 


16\ 


1670 « III 


182 


Sara Jacobsdotter (prest- 












enka) 


— 


— 


lö\ 


1669 « VII 


183 


Henrik Mårthensson . . . 


Kimito 


— 


15\ 


1666 '', VII 


184 


Anna Persdotter .... 


Ruovesi 


— 


15\ 


1669 *Vni 


185 


Anders Hansson (liten pojke) 


— 


— 


lö\ 


- ") 


186 


Margreta Erichsdotter . . 


— 


— 


lö\ 


- ") 


187 


Bertil Sigfridsson .... 


Töfsala 


— 


15\ 


- ") 


188 


Erich Larsson 


Ulfsby 


— 


15\ 


1668 «/iv 


189 


Gertrud Jacobsdotter . . . 


Ruovesi 


— 


15\ 


1685 ^ VI 


190 


Jacob Mattsson 


Åbo 


— 


1S\ 


1667 >», II 


191 


Birgitta Bertilsdotter . . . 


Sagu 


— 


1S\ 


1665 -/IX 


192 


Walborg Markusdotter . . 


Töfsala 


— 


lö\ 


1694 1», VIII 


193 


Walborg Clementsdotter 


Kumo 


— 


1S\ 


1665 'VvH 


194 


Johan Mattsson 


Nystad 


— 


lä) 


1665 -^xn 


195 


Margreta Eskilsdotter . . 


Kimito skär 
(Hiitis) 


— 


15\ 


1677'^/ 1 



") Afliden emellan 1672 '/ix och 1674 Vix. 
'") Tillika blind. 



180 



JVs 



Namn och stånd. 



Hemort. 



Socken. 



By. 



Intagnings- 
år och dag. 



Dödsår 
och dag. 



196 
197 
198 
199 
200 
201 
202 

203 

204 

205 

206 

207 

208 

209 

210 

211 

212 

213 

214 

215 

216 

217! 

2181 

219! 

220 

221 

222I 

223: 

224 

225 

226 

227 

228 

229 

230 
231 



Anna Hansdotter . 
Erich Michelsson 
Johan Erichsson . . 
Gertrud Fransdotter 
Erich Hindersson . 
Karin Erichsdotter . 
Simon Johansson . 



Henrik Persson . . 
Margreta Hansdotter 
Malin Larsdotter 
Michel Andersson . 
Bertil Bertilsson . . 
Margreta Johansdotter 
Margi-eta Bengtsdotter 
Margreta Albrechtsdotter 
Jöran Mattsson . . 
Johan Knutsson . 
Henrik Fransson 
Walborg Eriksdotter Isanuo 

Gertrud Eriksdotter / strar. 
Helga Henriksdotter 
Gertrud Markusdotter (flicka) 
Henrik StaiTansson . . 
Johan Mattsson . . . 
Gertrud Markusdotter 
Anders Andersson , . 
I Karin Hindersdotter . 
[ Anna Mattsdotter . . 
Walborg Hindersdotter 
Elin Gertrudsdotter (flicka) 
Jacob Thomasson . 
Karin Wulff . . . 
Lars Mattsson . . 
Brita Germundsdotter 

Matts Andersson . 
Clas Skälm . . . 



Ulfsby 

Wirmo 

Åbo 

Loimijoki 

Kumo 

Halikko 

Kakskerta 

kapell 

Hwittis 

Töfsala 

Åbo 

Töfsala 

Masku 

Piikis 

Åbo 

Wirmo 

Wirmo 

Kumo 

Wirmo 

Kumo 

Kumo 

Kimito 

Åbo 

Ruovesi 

Raumo 

Åbo 

Euraåminne 

Rusko 

Pargas 

Sagu 

Halikko 

Nousis 

Åbo 

Uskela 

Nagu skär 

(Nötö) 

Töfsala 

Pargas 



i«) 1667 'o/iv 
'') 1667 'Vi 
'»);1668Vvii 
'*) 1668 3»/vi 






1672 ">Jv 
1666 »Viii 
1665 Vix 



- '') 


1668 ^o/m 


1664 'Vxi 


1667 'Viv 


1664 "/xi 


1667 'Vvii 


1664 18/xi 


1665 -Vv 


1664 'Vxi 


- ^') 


1664 Vxii 


1668 Vviii ■ 


1665 'Vii 


1666 Vx 


1665 "/ii 


1665 Vv 


1665 "/ii 


1667 "/iv 


1665 Viii", 


1674 '/XII 


1665 >Viii 


1665 Viv 


1665 «/iv 


- '') 


1665 «/iv 


- '') 


1665 '-Vvi 


1665 Vix 


1665 Vix 


- '') 


1665 Vix 


1667 "/v 


1665 Vix 


1689 -^Vv 


1665 7x 


1667 3'/iii 


1665 'Vx 


1666 'Vv 


1666 "Vi 


1667 Vii 


1666 Viii 


1676 ^Vv 


1666 "/iii 


1671 Vx 


1666 'Vill 


- '") 


1666 ^Vin 


1667 'Vviii 


1666 Vvi 


1667 V v 


1666 Vvi 


1667 'Vv 


1666 'Vvi 


- '1 


1666 Vviii 


1670 »/v 


! 1666 Vix 


1 1667 'Vii 



") "Hafver sigh sielf afsöndrat från hospitalet [rymt?] 1669 ^Vin-" 
"^ 1669 Vvii. 



190 





Namn och stånd. 


Hemort. 


Intagnings- 


Dödsår. 


m 




Socken. By. 


år och dag. 


och dag. 


232 


Anders Nijlson 


Bjerno — 1666 Vx 


1667 ^»/m 


233 


Walborg Henriksdotter . . 


Lappo (in- — 1667 »*i 
vid Raumo) 


1668 *Vii 


234 


Sara Grelsdotter .... 


Nagu — 1 


1667 ^V 


- ") 


235 


Margreta Henriksdotter . . 


Pemar 


— 


1667 '5 VI 


1669 1* x 


236 


Birgitta Michelsdotter . . 


Pemar 


— 


1667 '/VII 


- '') 


237 


Walborgh Andersdotter . . 


Pemar 


— 


1667 'VII 


- '') 


238 


Hans Sigfridsson .... 


Rimito 


— 


1667 ^Vvii 


1668 \m 


239 


Ingborg Mattsdotter . . . 


Nystad 


— 


1667 -Vvii 


1668 »/vill 


240 


Erich Jörensson 


Nystad 


— 


1667 29 VII 


1670 "/VIII 


241 


Simon Jacobsson ... 


Reso 





16671*/ VIII 


- '0 


242 


Martha Larsdotter .... 


Lappo (in- 
vid Raumo) 


— 


1667 ^-«/ VIII 


1668 ^ VII 


243 


Henrik Jacobsson (liten poj- 












ke) 


Reso 


— 


1667 -'/VIII 


- ") 


244 


Carin Jöransdotter .... 


Töfsala 


— 


1667 "/XI 


1672 ^'/viii 


245 


Margreta Thomasdotter . . 


Töfsala 


— 


1667 '\'xi 


1668 2» VII 


246 


Erich Hindersson . . . . 


Sagu 


— 


1668 30/1 


1669 "XI 


247 


Thomas Sigfridsson . . . 


Lundo 


— 


1668 Vii 


1668 * III 


248 


Margreta Pålsdotter . . . 


Eura 


— 


1668 i^ii 


1672 -', III 


249 


Walborg Michelsdotter . . 


S:t Marie 


Hirvensaloö 


1668 " II 


1669 2« XI 


250 


Jöran Isaksson 


Kisko 


— 


1668 Viii 


1670 >-, VII 


251 


Mårthen Mårthensson . . . 


Rimito 


— 


1668 \m 


1675 ^ I 


252 


Brita Sigtridsdotter . . . 


Lappo 


— 


1668 -/III 


1670 '^ VII 


253 


Johan Larsson (ryttare) . . 


Bjerno 


— 


1668 3/ni 


1672 »Viv 


254 


Anders Grelsson 


Nagu 


— 


1668 


- '') 


255 


Sigfrid Larsson 


Töfsala 


— 


1668 -* XI 


1669* VI 


256 


Hans Mattsson 


Ulfsby 


— 


1669 " I 


1679 '»/vi 


257 


Margareta Mårtensdotter . 


Rimito 


— 


1669 */ii 


1669 -'v 


258 


Axel Hindersson 


Lundo 


— 


1669 "/VII 


1676 "IX 


259 


Martha Marcusdotter . . . 


Kimito 


— 


1669 \ VIII 


1675 "/IX 


260 


Karin Johansdotter . . . 


Uskela 


— 


1669»«;ix 


1671 'Viii 


261 


Markus Christopherson . . 


Töfsala 





1669 ''jix 


1670" VI 


262 


Walborg Erichsdottcr . . 


Töfsala 





1669 ", X 


- '') 


263 


Margareta Thomasdotter 


Kimito 


— 


1669 '»XI 


1075 "/vm 


264 


Sigfrid Jacobsson . . . . 


Nystad 


— 


1670 ',111 


1671 "/XI 


265 


Walborg Olufsdotter . . . 


Nykyrka 


— 


1670 '/III 


- ") 


266 


Matts Jörensson 


Nykyrka 


— 


1670 "/III 


- '-•) 


267 


Per Sigfredsson 


Rimito 


— 


1670 i»/iv 


1677 Vv 


268 


Mats Michelsson 


Letala 


— 


1670 Vviii 


1677 »Vvii 



191 



JV» 



Namn och stånd. 



Hemort. 



Socken. 



By. 



Intaj^nings- 
år och daif. 



Dödsår 
och dag. 



Kirstin Larsdotter . . 
Malin Thomasdotter . 
Walborg Persdotter . 
Lisbeta Eriksdotter 
Maria Eriksdotter . . 
Niels Rosenkrantz . . 
Thomas Mattsson . . 
Bengt Sigfredsson . . 
Erich Olofsson . . . 
Per Nilsson .... 
Anna Olofsdotter . . 
Anna Olofsdotter . . 
Elin Sigfredsdotter . . 
Mårthen Jacobsson . , 
Margreta Mattsdotter . 
Brita Andersdotter . . 
Eskil Simonsson . . . 
Erik Eskilsson-') . . 
Brita Sigfridzdotter . 
Agnis Mattzdotter . . 
Gertrud Mattzdotter ") 
Erich Erichsson . . . 
Mattz Matzson . . . 
Karin Matzdotter (hustru 
Hans Erikson") . . 
Sara Pålsdotter . . . 
Erich Nilsson .... 
Mattz Thomasson . . 
Karin (hustru) . . . 
Walbor Erichzdotter . 
Karin Sigfridzdotter . 
Karin Larsdotter (hustru 
Erich Erichsson Busk. 
Matz Isaksson . . , 
Oluf Persson .... 



Rimito 

Masku 

Töfsala 

Bjerno 

Bjerno 

Pemar 

Piikis 

Hwittis 

K or po 

Kumo 

Bjerno 

Pemar 

Åbo 

Töfsala 

Eckerö 

Eckerö 

Jomala 

Jomala 

Sund 

Kumlinge 

Kumlinge 

Finström 

Sund 

Föglö 

Föglö 

Lemland 

Eckerö 

Sund 

Eckerö 

Jomala 

Jomala 

Kumlinge 

Jomala 

Finström 

Finström 



^) Son till föregående. 
^) Syster till föregående. 
') Son till föregående och 



Halkilais 



Finnbo 

Torp 

Ödanböle 

Odanböle 

Tosarby 

Jurmo 

Jurmo 

Bamböle 

Grundsunda 

Stentorpa 

Stentorpa 

Westeräng 

Bölö 
Svenskbölö 

Storby 

Vestansunda 

Ytterby 

Fiskö 

Östergeta 
Svartmara 



1670 »Vvm 
1G70 -/IX 
1670 -^ix 
1670 2 XI 

1670 2, XI 
1670 ', xu 
1671 « VI 

1671 'Vvi 
1671 'V VI 

1671 * vm 
1672 1* n 

1672 ^ m 
1672 */ VI 
1672 2»/vu 
1672 'Vvm 
1672 '2/ vm 
1672 12, vm 
1672 i-/vin 
1672 'Vvm 
1672 'Vviii 
1672 'Vvm 
1672 1^ vm 
1672'- vm 
1672 '^vm 
1672 '^ vin 
1672 'Vvm 
1672 'Vvm 
1672 '^/ VIII 
1672 '-/VIII 
1672 '-/VIII 
1672 "/vm 
1672 '-/ vm 
1672 '2/xm 
1672 'Vvm 
1672 'Vyui 



- '') 



1672 «/ v 
1671 '-hv 
1676 '"/IX 
1675 "/IX 
1671 'm 



1672 
1679 



1675^ 
1675^ 



") 
") 



- '') 



1675 -Vv 
1677 'Viv 

1676 "/IV 



- 'O 

- ") 



1680» VI 



- '') 



1676 «- IX 
1676 '"/II 



- '1 

- n 

1676 2 VI 

1677 -2 v 

- '^) 

- '') 
1676 V vm 
1675 ^Vvui 
1675 '"/VII 



född den 7 Febr. 1672. 



192 



Namn och stånd. 



Hemort. 



m I 



Socken. 



By. 



Intagnings- 
år och dag. 



Dödsår 
och dag. 



304 

305 
306 
307 
308 
309 
310 
311 
312 
313 
314 
315 
316 
317 
318 
319 
320 
321 
322 
323 
324 
325 
326 
327 
328 
329 
330 
331 
332 
333 
334 
335 
336 
337 
338 
330 
340 



Anna, Hindrik Erikssons hu 

stru 

Erich Hindersson . . 
Dorotea Eskilsdotter . 
Margareta Henriksdotter 
Walborg Andersdotter 
Hendrik Jacobsson . . 
Hindrik Mattsson 
Anna Mattsdotter . . 
Lisbeta Andersdotter . 
Nils Eriksson .... 
Mårthen Michelsson 
Agneta Eskilsdotter . 
Krister Gabrielsson 
Jacob Mattsson . . . 
Walborg Andersdotter 
Michel Johansson . . 
Brita Mattsdotter . . 
Gertrud Jacobsdotter . 
Walborg Eskilsdotter . 
Eskil Jöransson . . . 
Margareta Simonsdotter 
Sigfred Simonsson . . 
Anders Sigfredsson 
Olof Persson .... 
Jören Hindersson . . 
Olof Bengtsson . . . 
Simon Hendersson . . 
Clemet Nielsson . . . 
Herman Markusson 
Anna Eriksdotter . . 
Matts Eriksson . . . 
Karin Jacobsdotter. . 
Matts Staffansson . . 
Martha Hendersdotter . 
Knut Eriksson . . . 
Elsa Sigfredsdotter 
Brita Jöransdotter . . 



Finström 

Finström 

Ruowesi 

Åbo 

Pemar 

Reso 

Nagu 

Euraåminne 

Kimito 

Piikis 

Åbo 

Pargas 

Kimito 

Töfsala 

Kimito 

Kakskerta 

Nykyrka 

Sagu 

Åbo 

Åbo 

S:t Marie 

S:t Marie 

S:t Marie 

Hammarland 

Eckerö 

Hammarland 

Hammarland 

Finström 

Eckerö 

Sagu 

Åbo 

Jomala 

Töfsala 

Kimito 

Töfsala 

Töfsala 

Nykyrka 



Oisnäs 
Oisnäs 



Sjählö 



1672 
1672 
1672' 



-/vm 

'vin 

- ")' 

- '') 

- '') 

- '-*) 

_ 24) 

- ") 



1673 \'ix 



Kråkböle 

Postad 

Enbolstad 

Björnhofda[?J 



- '') 

- '') 

- '') 

- '*) 

- '-*) 

- '') 

- '') 

- '') 

- ") 

- -*) 

- '') 

- ") 

- '') 

- '*) 



1674 
1674 
1674 
1674 
1674 
1674 
1674 
1675 



'/IX 

28 v 

/X 

*XI 
"/XI 

"/xi 

"/XI 



1677 ='- m 

1677 1-/IV 
1690 

1678 2-/vin 

1678 ^«/Xu 
1677 20/m 
1675 i^/vi 

1683 Vm 
1687 8 II 

1680 1* IX 

1674 18 IX 

1681 ' I 
1675' X 
1684*' vm 

1675 "/vi 
1680 30/xii 
1675 ^ v 
1680 " I 

1682 "IV 
1675 »^xu 
1675 i/xi 

1679 ^Vvi 
1675 1» X 
1679" VIII 
1675 Viv 
1675» vm 
1675 « VII 
1675" v 
1677 5 IV 

1680 ^ I 

1681 -' vm 

1682 -^ jv 
1680 "Vm 
1679 "/IV 
1675 "/VIII 

1684 "/vm 



*) Intagen emellan 1672 '/ix och 1674 Vix. 



193 





Natuu och stimd. 




Hemort. 


Intagnings- 
år och dag. 


Dödsår 


A= 




Socken. 


By. 


och dag. 


340 


Karin Jacobsdotter . . . 


Åbo 





1675 Vii 


1680 ^Vn 


341 


Johan Hindersson . . 




Bjerno 


— 


1675 Vri 


1680 ^Vi 


342 


Marta Karlsdotter . . 




Bjerno 


— 


1675 Vu 


1679 ^Vxn 


343 


Grels Markusson . . 




Lundo 


— 


1675 "/u 


1676 "/vi 


344 


Margreta Andersdotter 




Euraåminne 


— 


1675 2/in 


1682 ^8/xn 


345 


Josef Hcndersson . . 




Wirmo 


— 


1675 Vm 


1677 '^Vv 


346 


Karin Markusdotter '. 




Kumo 


— 


1775 ^Vm 


1676 "/u 


347 


Walborg Jöransdotter 




Pemar 


— 


1675 »Vm 


1675 '-'/IX 


348 


Walborg Bertilsdotter 




Töfsala 


— 


1675 */v 


1675 7ix 


349 


Michel Andersson . . 




Korpo 


— 


1675 \, VI 


1677 »Vn 


350 


Johan Jacobsson . . 




Töfsala 


— 


1675 1', X 


1677 "/v 


351 


Mårthen Joliansson . . 




Töfsala 


— 1675 " X 


1677 ^Vi 


352 


Mårthen Sigfridsson . 




Rimito 


— 1675 i/ix 


1678 "/IX 


353 


Beata Danielsdotter . 




Föglö 


— 


1675 Vxi 


1677 1^ vu 


354 


Samuel Bertelsson . . 




Nagu 


— 


1675 ^Vxn 


1691 -7vu 


355 


Gertrud Andersdotter 




Oripää 


— 


1676 13/m 


1680 -Viv 


356 


Margreta Mårtensdotter 




Björneborg 


— 


1676 Vvm 


1678 "/x 


357 


Jacob Mattsson . . . 




Töfsala 


— 


1676 •''/IX 


1692 ^Vm 


358 


Johan Mattsson . . . 




Töfsala 


Iniö 


1676 Vix 


1677 ^Vvm 


359 


Knut Sigfredsson . . 




Ulfsby 


— 


1677 "/IV 


1685 7v 


360 


Lars Mårthensson . . 




Kimito 


— 


1677"/ VI 


1687 3 IX 


961 


Bertel Sigfi-edsson . . 




Pargas 


— 


1677 ^ vu 


1683^1 


362 


Johan Erson .... 




Piikis 


— 


1677 "/XI 


1679"-, IX 


363 


Maria Olofsdotter . . 




Piikis 


— 


1677 i'/xi 


1686 -Vv 


364 


Malin Mattsdotter . . 




Mas ku 


— 


1678 Vu 


1678 1-/IV 


365 


Daniel Trotsson . . . 




Hammarland 


— 


1678 3"/ IV 


1680 -»/n 


366 


Margreta Larsdotter . 




Hammarland 


— 


1678 ='7iv 


1679 ^i;ix 


367 


Karin Larsdotter . . 




Hammarland 


— 


1678 ä"/iv 


1684 Viv 


368 


Simon Sigfredsson 




Masku 


— 


1678 "/V 


1680 Vvu 


369 


Walborg Jöransdotter 




Kimito 


— 


1078 -«, v^ 


1680 i«/ii 


370 


Lisbeta Bertilsdotter . 




Töfsala 


— 


16781 V VII 


1680 >«/m 


371 


Brita Larsdotter . . 




Töfsala 


— 


1678 ^Vvn 


1680 -°/u 


372 


Lisbeta Sigfridsdotter 




Åbo 


— 


1678 ^-/vni 


16822'/iv 


373 


Nils Simonsson . . . 




Kumo 


— 


1678 ^Vvm 


1679 Viv 


374 


Karin Hansdotter . . 




Jomala 


— 


1678 2"/ vui 


1681 Vvm 


375 


Lisbeta Matsdotter . . 




Jomala 


— 


1678 =»/ vm 


1684 "/XI 


376 


Brita Olufsdotter . . 




Saltvik 


— 


1678 ^o/ix 


1681 1"/ v 


377 


Märta Mattsdotter . . 




Sund 


— 


1678 -Vix 


1682 "y IX 


378 


Hindrich Hindersson . 




Pyhämaa 


— 


1678 äs/x 


1682 1^'iv 


379 


Jacob Erson Lindu 




Abo 


— 


1678 "/XI 


1680 'Vu 



194 



• 


N^iiiTin {"»pil ^f'iTi<i 




Hemort. 


Intagnings- 
år och dag 


Dödsår 


.N» 


XlCtiUlJl WII oLtbllvla 


Socken. 


By. 


och dag. 


380 


Jacob Påvelson 


Uskela 


1 
— 1679 ^Viv 


1680 ^Vn 


381 


Margreta Jöransdotter 




Åbo 


— 1679 -/v 


1681 "/x 


382 


Lisbeta Michelsdotter 




Kimito 


— 1679 "/v 


1685 17 X 


383 


Per Larsson .... 




Töfsala 


— i 1679 'Vvi 


1681 27VI 


384 Matts Jacobsson , . . 




Euraåminne 


— 


1679 ^-i/vi 


1680 7iv 


385 


Karin Jacobsdotter . . 




1 Kimito 


— 


1679 Vvm 


1688 ^ X 


386 


Malin Hiudriksdotter . 




i Pyhämaa 


— 


1679 Vx 


1680 7v 


387 


Karin Staftansdotter . 




1 Merimasku 


— 


1680 ^Vv 


1683 -"/ V 


388 


Walborg Mattsdotter . 




Ruovesi 


— 


1679 '-/x 


1680 -^^/u 


389 


Karin Jacobsdotter. . 




Töfsala 


— 


1679 -7x 


1680 V v 


390 


Hindrik Mattsson , . 




Töfsala 


— 


1679 7x1 


16841"/ VI 


391 


Göstaf Hindersson ^*) . 




Bjerno 




1680 =«'/i 


1680 1»/ vm 


392 


Dårdhea Jöransdotter 




Björneborg 


— 


1680 Vn 


1686 "/v 


393 


Thomas Ersson . . . 




Piikis 


— 


1680 ^n 


_ 2.) 


394 


Lisbeta Eriksdotter . 




S:t Marie 


— 


1680 "/m 


1682 •^', v 


395 


Brita Holgersdotter . 




Kumlinge 


— 


1680 Vvi 


- ''■) 


390 


Margreta Jörensdotter 




Nystad 


— 


1680 7vu 


1684'-ä/v 


397 


Lastica Clemetsdotter 




Pargas 


— 


1680 i-/vn 


1682 ^Vv 


398 


Jacob Markusson . . 




Töfsala 


— 


1680 »7vu 


1687 >7ii 


399 


Maria Headriksdotter . 




Töfsala 


— 


1680 "/vm 


1681 •■^7x 


400 


Mårthen Larsson . . 




Töfsala. 


— 


1680 i«/vm 


- -'') 


401 


Jacob Simonsson . . 




S:t Marie 


— 


1680 -^ VIII 


1682 i»/i 


402 


Hindrik Jönsson . . 




S:t Marie 


— 


1680^-* vm 


16813» X 


403 


Jöran Karlsson . . . 




S:t Marie 


— 


1680 -Vvm 


1685 1711 


404 


Mats Andersson , . . 




Pargas 


— 


1680 "/vm 


- '') 


405 


Hindrik Hindrichsson . 




Finström 


— 


1680 "Vvm 


1681'-«,ii 


406 


Anna Michelsdotter . 




Finström 


— 


1680 ^Vvui 


1682 !«/ XII 


407 


Michel Mattsson . . . 




Finström 


— 


1680 »«/ viu 


1680 ^^ XII 


408 


Erik Simonsson . . . 




Eckerö 


— 


1680 '7ix 


1681 '" VI 


409 


Nils Nilsson .... 




Eckerö 


— 


1680 171X 


1681 ■-7v 


410 


Anna Larsdotter . . 




Eckerö 


— 


1680 '7ix 


1682 "/ VIII 


411 


(Jlemct Clemetsson . . 




Wemo 


— 


1680 »,x 


1081 -7vi 


412 


Matts Hindersson . . 




Lemland 


— 


1680 '*/x 


1680 -7x1 


413 


Beata Hindersdotter . 




Kumlinge 


— 


1680 'Vx 


1682 7v 



^*) „Druncknade enähr som han skulle motcra orononos boskap ifron ena hol- 
men till den andra". 

-») AHiden emollan 1097 '/ix och 1709 '/ix. 
■^') Adiden emellan 1089 Vix och 1690 '/ix. 



195 



JV» 



Namn och stånd. 



414 

415 
41G 
417 

418 

419 
420 
421 
422 
423 
424 
425 
426 
427 
428 
429 
430 
431 
432 

433 
434 
435 
436 
437 
438 
439 
440 
441 
442 
443 
444 

445 
446 
447 

448 
449 



Lars Simonsson . . 
Gertrud Sigtridsdotter 
Jeremias Mårthensson 
Margreta Eskilsdotter 
Matts Mårthensson . 

Rassmus Nilsson 
Karin Larsdotter 
Sigrid Andersdotter 
Matts Knutsson . . 
Walborg Thoraasdotter 
Johan Jacobsson 
Agnes Mattsdotter . 
Nils Ersson . . . 
Lisbeta Mattsdotter 
Erik Gabrielsson 
Hendrik Thomasson 
Anders Statfansson 
Jacob Mattsson . . 
Eskil Hindersson . 



Markus Mattsson Saar 
Jacob Mårthensson , 
Helga Johansdotter 
Elin Hindrichdotter 
Gertrud Hindriksdotter 
Erich Hindersson 
Margreta Henriksdotter 
Brita Mårthensdotter 
Brusius Larsson . . 
Lars Sigfridsson 
Brita Mattsdottor . 
Majsa Jacobsdotter 

Gabriel Erson . . 
Walborg Michelsdotter 
Brita Mårthensdotter 
Gertrud Olofsdotter 
Mårthen Clemetsson 



Hemort. 



Socken. 



By. 



Intagnings- 
år och dag. 



Kimito 
Masku 
Töfsala 
Kimito 
Lappo (in- 
vid Raumo) 
Kumo 
Sund 

Lemland 
Oripää 
Eckerö 

Lokalax 
Åbo 

Finström 
Kimito 
Kimito 
Korpo 
Töfsala 
Letala 

Kakskerta 
kapell 
Nystad 
Töfsala 
Töfsala 
Töfsala 
Eura 
Jomala 
Sund 

Töfsala 
Töfsala 
Letala 
Lappo (in- 
vid Raumo) 
Korpo 
Kimito 
S:t Marie 

Åbo 
Pargas 



Inii 



Iniö 
Iniö 
Iniö 



Runsala 
Iniö 
Iniö 



1680 Vxi 
1680 Vxi 
1680 Vxi 

1680 Vxi 

1681 '-Vviii 

1681 Vii 
1681 ^Vvi 
1681 Vix 
1681 Vix 

1681 Vx 

1682 '-V v 
1682 "/vi 
1682 'Vvi 
1682 ^Vvii 
1682 Vx 
1682 ^Vx 
1682 ^Vx 

1682 Vxi 

1683 Vni 

1683 Vv 
1683 ^Vv 
1683 Vix 
1683 Vix 
1683 Vix 
1683 ^Vix 
1683 ^Vix 
1683 Vx 
1683 Vx 

1683 Vx 

1684 "/i 
1684 ^Vv 

1684 ^Vx 

1684 ^Vxi 

1685 ^Vv 
1685 ^Vvi 
1685 "/VIII 



Dödsår 
och dag. 



1689 Vi 

1690 Vx 
1682 Viv 
1681 *Vxi 

1681 Vx 

1684 Vii 
1687 iVviii 

1684 Vvi 

1685 23/v 

1691 ^'Vix 
1685 Viv 

1682 Vxi 

1682 "/XII 
1690 -Vix 
1687 «/iv 
1687 ^Vv 
1687 "/XII 
1687 "/XII 

1684 Vvin 

1685 "/v 

1683 "/ix 

- •") 

1684 ^Vxi 

- '') 
1687 Vv 

1684 ^Vv 

1686 -Vii 

- ") 

1685 »Vv 

1687 ^Vix 

1686 "/v 

1688 »Vvi 

1689 ^Vii 



*8) Rymd d. "/vii 1686. 



196 





^amn opb atji.Tifl 


Hemort. 


Intagnings- 


Dödsår 


jV» 


JL^uiUill Xjy^ki. iji^CbklXA* 


1 

1 Socken. 


By. 


år och dag. 


och dag. 


450 


Jacob Jacobsson . . . . 


Töfsala 


_ 


1685 ='»/xi 


- ") 


451 


Henrik Mattsson 


Töfsala 


— 


1685 'o/ix 


1686 Vv 


452 


Gertrud Markusdotter . . 


Saltvik 


— 


1685 Vx 


- ") 


453 


Johan Mattsson 


Kimito 


— 


1685 7x1 


- ") 


454 


Gertrud Hemmingsdotter 


Kimito 


— 


1685 Vxi 


1687 ^Vv 


455 


Johan Hindersson . . . . 


Kakskerta 
kapell 


■ — 


1685 '-»/XI 


1691 'Vxii 


456 


Johan Erson 


Uskela 


— 


1686 '-«/ii 


1686 Vv 


457 


Majsa Lars dotter . . . . 


Nykyrka 


— 


1686 -^Vii 


— -') 


458 


Lisbeta Mattsdotter . . . 


Kumo 


— 


1686 ^7iv 


1687 'Vvii 


459 


Beata Jacobsdotter . . . 


Töfsala 


— 


1686 ^Vv 


1692 ^Viv 


460 


Hindrik Grelsson . . . . 


Wemo 


— 


1686 iVvi 


1689 ^Viv 


461 


Lars Hindersson . . . . 


Töfsala 


Iniö 


1686 7ix 


- '1 


462 


Pehr Olofsson 


Kumlinge 


— 


1686 ^ IX 


- '') 


463 


Matts Staflfansson . . . . 


Kumlinge 


Iniö 


1686 7'ix 


1691 'Vv 


464 


Påll Hindersson 


Nystad 


— 


1686 9/ix 


1687 Vix 


465 


Mats Simonsson 


Töfsala 


— 


1686 i«/ix 


1692 '-Viv 


466 


Chirstin Mattsdotter . . . 


Kimito 


— 


1686 ai/ix 


26\ 


i67 


Ragnill Mattsdotter . . . 


Sund 


— 


1686 ^Vx 


1688 "/x 


468 


Olof Hindersdotter .... 


Sund 


— 


1686 "/x 


1696 30/ VIII 


i69 


Brita Olofsdotter .... 


Hammarland 


— 


1686 '7x 


1689 -Viii 


470 


Maria Knutsdottcr .... 


Oripää 


— 


1687 Vii 


1691 -Vix 


471 


Anna Clemetsdotter . . . 


Töfsala 


— 


1687 "/III 


1692 ^Viv 


t72 


Jöran Abrahansson . . . 


Nousis 


— 


1687 "/III 


1688 "/XII 


173 


Michel Mattsson 


Oripää 


-— 


1687 ^Viii 


1696 -Vv 


174 


Valborg Mårtensdotter . . 


Kimito 


— 


1687 7iv 


1688 ", vm 


175 


Margareta Clemetsdotter . 


Merimasku 


— 


1687 Viv 


1688 -Viii 


176 


Matts Mårthensson .... 


Rimito 


— 


1687 Viv 


1687 "/vi 


177 


Brita] Bengtsdotter .... 


Wemo 


— 


1687 Viv 


- ") 


178 


Maria Thomasdotter . . . 


Pargas 


— 


1687 Vv 


1687 Vx 


179 


Karin|Hindriksdotter . . . 


Kimito 


— 


1687 Vvi 


1694 »/in 


180 


Kristin: Månsdotter . . . 


Töfsala 


_ — 


1687 '-Vix 


1693 ^Vxi 


181 


Matts Nilsson 


Töfsala 


— 


1688 >Vii 


1688jVix 


182 


Matts Thomasson .... 


Björneborg 


— 


1688 >Vv 


1691 Viv 


183 


Matts Bengtsson .... 


Eckerö 


— 


1688 "/vi 


1689 "/vii 


184 


Maria Jöransdotter (piga) . 


Åbo 


— 


1688 "/vii 


1691 ^Vix 


185 


Gertrud Eriksdotter . . . 


Åland 


(Bagholm) 


1688 «/vii 


- ") 


186 


Anna Jacobsdotter .... 


Kumlinge 


— 


1688 »Vviii 


1689l»-iv 


187 


Anna Mattsdotter .... 


Kimito 


— 


1688 Vix 


1691 ^Vvii 


188 


Lisa Hermansdotter . . . 


Björneborg 


— 


1688 Vix 


1695 "/viii 



197 



Namn och stånd. 



Hemort. 



Socken. 



By. 



Intagnings- 
år och dag. 



Dödsår, 
och dag. 



Hindrik Larsson . . . 
Margreta Thomasdotter 
Simon Mattsson . . 
Johan Hindersson . 
Karin Johansdotter 
Anna Grelsdotter . 
Hindrik Larsson . . 
Margreta Jörensdotter 



Erik Andersson . , . 
Karin Thomasdotter . 
Karin Hendriksdotter 
Matts Mårthensson . . 
Hans Påhlsson . . . 
Arvid Gabrielsson , . 
Mårthen Hindersson . 
Jacob Larsson . , . 
Anders Hindersson 
Malin Hindersdotter . 
Isak Andersson . . . 
Matts Mårthensson . . 
Anna Simonsdotter . . 
Walborg Hindersdotter 
Walborg Clemetsdotter 
Matts Jacobsson . . . 
Abraham Andersson . 
Brita Jacobsdotter . . 
Clemet Thomassonl 
Jacob Thomasson / 
Lisbeta Michelsdotter 
Margareta Henriksdotter 
Johan Persson . . . 
Margreta Bertilsdotter 
Henrik Andersson 
Philip Simonsson . . 
Lisa Mattsdotter (hustru till 

för eg.) . . 
Klas Hindersson 



bröder 



Töfsala 
Kimito 

Sund 
Töfsala 

Åland 

Reso 

Uskela 

Kakskerta 

kapell 

Sund 

Åbo 

Åbo 
Korp o 
Töfsala 
Kimito 

Nagu 
Kangasala 
Kimito 
Töfsala 
Kimito 
Töfsala 
Björneborg 
Åland 
Åland 
Töfsala 
Töfsala 

Nyby 

Töfsala 

Töfsala 

Nystad 

Kumlinge 

Sund 

Sagu 
Kimito 
Ulfsby 

Ulfsby 
Kimito 



Iniö 



Luonomaa 



Gyltö 



1688 '7ix 
1688 "/ix 
1688 Vx 
1688 "/x 
1688 Vxi 

1688 i/xii 

1689 »7m 
1689 "/iv 



1689 
1689 
1689 



26/yjji 



29) 
29) 
29) 
29) 
29) 
29) 
29) 
29) 
29) 
29) 



1690 
1690 
1690 
1690 
1690 
1691 
1691 
1691 
1691 
1691 
1691 
1692 
1692 



Vviii 

7'x 

»Vx 

»Vxi 

»Vxi 

Vvi 

Vvi 

»Vviii 

»Vx 

»Vx 

Vxi 

Vv 

Vviii 



1692 Vviii 
1692 Vix 



1696 ^Vvii 
1691 -^Vv 

1691 Vxii 
1691 "/ X 

1689 "/vi 



27) 



27) 



1691 Vvi 



- ") 
1695 *Vx 

1691 »Viii 

1692 "/v 

1690 Vix 

1691 »Vii 
1691 »V) v 
1691 »»/v 

1693 »/VII 
1691 '»/III 

1691 -Vxii 
1691 "/v 
1691 »Vv 

1695 "/x 
1691 »Vvi 

1694 »Viii 

_ 26) 

1691 'Vx 

1696 ^Vviii 

1693 Vi 

1692 3'/viii 

1694 Vv 

- '') 



») Inkommen emellan 1689 »/ix och 1690 »/ix. 



198 





Namn och stånd. 


Hemort. 


Intagnings- 


Dödsår 


}^ 




Socken. 


By. 


år och dag. 


och dag. 


525 


Anna Andersdotter . . . 


Åland 





1692 "/ix 


1696 ^Vviii 


526 


Henrik Markusson .... 


Pyhämaa 


— 


1693 "/III 


_ 26) 


527 


Valborg Mattsdotter . . . 


Åland 


— 


1693 "/vi 


- '') 


528 


Anna Andersdotter. . . . 


Åland 


— 


1693 "/vi 


1693 "/x 


529 


Elin Bengtsdotter .... 


Åbo 


1 


1693 Vvii 


1694 "/I 


530 


Brita Larsdotter 


Åbo 


1 


1693 Vvii 


1710 'Viv 


531 


Margreta Hindersdotter . . 


Töfsala 


— 


1693 Vix 


- '') 


532 


Maria Mårtensdotter ... 


Halikko 


— 


1693 Vix ! 


- '") 


533 


Elisabet Mattsdotter . . . 


Åland 


— i 


1693 ^7ix 


- '') 


534 


Brita Mattsdotter .... 


S:t Mårtens 


— 


1693 'o/ix 


- '') 


535 


Gustaf Andersson .... 


Kimito 


— 


1693 Vx 


1696 ^Vii 


536 


Brita Jöransdotter (hustru) 


Åbo 


— 


1693 i^/x 


- "-•) 


537 


Matts Jöransson 


Kumo 


— 


1693 Vxii 


1694 "/i 


538 


Hendrik Jacobsson .... 


Lokalax 


— 


1694 "/m 


_ 26) 


539 


Anna Michelsdotter . . . 


Åbo 


— 


1694 'Viii 


_ a«) 


540 


Anna Simonsdotter. . . . 


Åland 


— 


1694 >Vv 


- '') 


541 


Margreta Larsdotter . . . 


Åbo 


— 


1694 »7v 


- '-") 


542 


Maria Fransdotter .... 


Åbo 


— 


1694 ^"/vi 


1733 Vni 


543 


Agnes Hindersdotter . . . 


Åland 


— 


1694 ^Vvi 


1697 "/v 


544 


Margreta Andersdotter . . 


Åland 


— 


1694 "/vi 


1696 ";'iv 


545 


Brita Olofsdotter .... 


Åland 


— 


1694 "/viii 


1697 -Vv 


516 


Jacob Eriksson 


Kimito 


— 


1694 ^7ix 


1697 '-Vviii 


547 


Hebbla Hendersdotter . . . 


Rimito 


— 


1694 Vxi 


1723 'Vxil 


548 


Maria Pehrsdotter .... 


Nagu 


— 


1695 Vii 


- '") 


549 


Maria Michelsdotter . . . 


Sagu 


— 


1695 ^Vii 


- ") 


550 


Petter Berndtson .... 


Åbo 


— 


1695>«/iii 


_ «) 


551 


Maria Mattsdotter .... 


Korpo 


— 


1695 i«/iii 


1697 ^Viv 


552 


Thomas Simonsson. . . . 


Åbo 


— 


1695 Vvii 


- ") 


553 


Helga Thomasdotter . . . 


Töfsala 


— 


1695 Vviii 


- '') 


554 


Karin Mattsdotter . . . . 


Sund 


— 


1695 "/vi 


- '') 


555 


Walborg Hendersdotter . . 


Åland 


— 


1695 'Vviii 


- ■'') 


556 


Olof Persson 


Kumlinge 


— 


1695 -"/viii 


- "-") 


557 


Karin Jespersdotter . . . 


Bjerno 


— 


1695 ^"/ix 


1696 ^Vviii 


558 


Erik Johansson 


Åland 


— 


1696 Vvii 


- '-') 


559 


Malin Olofsdotter . . . . 


Åland 


— 


1696 Vvii 


- '-«) 


560 


Anders Mårthensson . . . 


Åland 


— 


1696 "/VII 


_ .») 


561 


Anders Jörensson . . . . 


Kumlinge 


— 


1696 '»/VIII 


- '') 


562 


Jacob Hindersson . . . . 


Töfsala 


— 


1696 Vx 


- ■'') 



">) Afliden emellan 1712 '/ix och 1722 Vi- 



199 





Namn och stånd. 


Hemort. 


Intagnings- 


Dödsår 


m 




Socken. 


By. 


år och dag. 


och dag. 


563 Mårthen Thomasson . . . 


Kakskerta 
kapell 


— 


1696 '7x 


- '") 


564 Hindrik Eriksson .... 


Kimito 


— 


1696 'Vxi 


1696 ^Vvm 


565 


Hebbla Arvidsdotter 






Kimito 


— 


1696 "/XI 


_ 26) 


566 


Matts Mårthensson . . 






Nagu 


— 


1697 271 


1697 '"/vni 


567 


Walborg Jörensdotter 






Åbo 


— 


1697 "/ui 


- '') 


568 


Anna Persdotter 






Åland 


— 


1703 


1710 'Vvi 


569 


Lisa Eriksdotter . . 






— 


— • 1704 


30\ 


570 


Elisabet Hendersdotte 


i* . 




— 


— 


1706 


1709 'Vvra 


571 Agnis Jörensdotter . 






— 


— 


1706 


- '') 


572 Anders Jörensson . 






— 


— 


1706 


- '') 


573 


Ebba Erichsdotter . 






— 


— 


1706 


30\ 


574 


Anders Pehrsson 






— 


— 


1706 


- '") 


575 


Olof Nilsson . . . 






— 


— 


1707 


1710 "/vu 


576 


Simon Mattsson . . 






— 


— 


1707 


1710 ''*liv 


577 


Matts Hansson . . 






— 


— 


1707 


30\ 


578 


Anna Sigfridsdotter 






— 


— 


1707 


30\ 


579 


Kirstin Kristersdotter 






Åland 


— 


1707 


1710 "/v 


580 


Elin Jörensdotter . 






Töfsala 


— 


1708 


1728 '-Vin 


581 


Bertil Jacobsson. . 






— 


— 


1708 


1712 ^Viv 


582 


Kirstin Sigfridsdotter 






— 


— 


1708 


30\ 


583 


Anna Hendersdotter 






— 


— 


1708 


- '') 


584 


Erik Eskilsson . . 






— 


— 


1708 


30\ 


585 


Maria Hindersdotter 






Reso 


— 


1708 


1733 ^ vm 


586 


Hendrik Hendersson 






Åland 


— 


1708 


- '') 


587 


Johan Persson . . 






Åland 


— 


1708 


- ^') 


588 


Jöran Bengtsson . 






Åland 


— 


1708 


30\ 


589 


Karin Hendersdotter 






Åland 


— 


1708 


30\ 


590 


Johan Mattsson . . 






Åland 


— 


1708 


1710 2«/v 


591 


Gertrud Mattsdotter 






Åland 


— 


1708 


- '») 


592 


Brita Mattsdotter . 






Åland 


— 


1708 


1710 »« v 


593 


Jngrid Jonasdotter. 






Åland 


— 


1708 


30\ 


594 


Jören Michelsson . 






Åland 


— 


1708 


30\ 


595 


Erich Erichsson . . 






Åland 


— 


1708 


30\ 


596 


Karin Hendersdotter 






— 


— 


1709 


1710 Vv 


597 


Brita Rassmusdotter 






Åbo 


— 


1709 


1748 '»/IX 


598 


Markus Mattsson . 






— 


— 


1709 


30'» 


599 


1 Margreta Zachrisdotte 


r 




i — 


— 


1709 


30\ 



') Afliden emellan 1710 Vix— 1711 Vix 



200 



Namn och stånd. 



Hemort. 



Socken. 



By. 



Intagnings- 
år och dag. 



Dödsår 
och dag. 



Brita Hendersdotter (piga) . 
Karin Thomasdotter (bonde 

hustru) . . . 
Anna Pehrsdotter 
Lisa Simonsdotter 
Walborg Johansdotter (qvins 

person) 

Pehr Sigfredsson . . . 
Johan Mattsson (båtsman) 
Erik Hendersson (bonde) 
Karin Henriksdotter 
Karin Johansdotter 
Sofia Eriksdotter . 
Erik Johansson . . 
Anna Johansdotter . 
Anders Andersson . 
Anders Jacobsson . 
Maria Andersdotter 

person) .... 
Erik Simonsson . . 
Brita Pehrsdotter (hustru) 
Catharina Johansdotter Eri 



(qvi 



Brita Jöransdotter . . . 
Margareta Johansdotter (pi 

ga) 

Maria Kruus (q vinsperson) 

Ageneta Eskilsdotter . . 

Henrik Grelsson .... 

Brita Sigfridsdotter . . 

Karin Michelsdotter . . 

Walborg Mattsdotter (piga) 

Walborg Mattsdotter (hu- 
stru) 

Gertrud Eriksdotter (enka) 

Jöran Mattsson (bonde) . . 

Jacob Mattsson 

Walborg Eriksdotter (qvins- 
person) 

Annicka Hansdotter (flicka) 



Saltvik 

Bjerno 
Åland 
Rimito 

Letala 
Åland 
Kimito 
Kimito 
Nykyrka 
Kimito 
Tenala 
Tenala 
Tenala 
Kimito 
Piikis 

Nykyrka 

Rimito 

S:t Marie 

S:t Marie 
Pöytis 

Kimito 

Åbo 

Åbo 

Kumlinge 

Rimito 

Bjerno 

Nykyrka 

Finström 
Rimito 
Rimito 
Bjerno 

Kimito 
Bjerno 



Ofvanåker 



Kynämäki 



Kyrkoby 



Granböle 



Miskiär 



Pahlela 

Saramäki 

Wirusmäki 
Korpi kapell 

Lammala 



Åkalla 



1709 "/x 

1709 o/xi 
1710 

1710 "/vn 

1710 ^Vvm 
1711 

1711 i^xu 
1711 »/xu 
1719 
1719 
1720 
1720 
1720 
1722 Vv 

1722 ^Vvm 

1723 ^Vm 
1723 Vvn 
1725 ^Vi 

1725 171 
1725 "/i 

1725 äo/iv 

1725 ^Vvin 

1726 ^Vm 

1727 Vix 

1728 »Vvm 

1729 Vni 
1729 -Vm 

1729 '^Vvi 

1729 "/ix 

1730 Vvi 
1732 

1732 
1733 '»/vu 



1710 ^Vvu 



30\ 
30\ 
30 \ 
3(V) 



1722 "/vn 
1729 ^Vx 
1724 Vxu 
1722 30/ vn 
1733 ^Vvm 
1722 Vix 

1727 Vxi 

1726 "/IX 
1724 '^Vix 

1728 Vvn 



1729 
1729 



Vx 
Vm 



1731 "/I 
1727 17x1 
1735 -7n 

1730 -°/ix 

1731 Vvu[ 
1734 7vi 
1730 Vxi 

1729 '7ix 
1730 17m 
1751 **, I 
1734 Vvn 

1734 ^',u 
1739 Vu 



201 



JV» 



Namn och stånd. 



Hemort. 



Socken. 



By. 



Intagnings - 
år och dag. 



Dödsår 
och dag. 



6.S3 
634 
635 
636 

637 

638 
639 
640 
641 
642 

643 

644 

645 
646 
647 
648 
649 

650 

651 

652 
653 

654 

655 

656 

657 
658 
659 



Sara Bahn (enka) . . . . 

Johan Hindriksson (dreng) . 

Jöran Jöransson (dreng) 

Kierstin Isaksdotter (bonde- 
hustru) 

Lisa Sigfridsdotter (bonde- 
hustru) 

Anua Johansdotter (piga) . 

Henrik Reen (ryttare) . . 

Hans Erichsson 

Maria Mattsdotter enka . . 

Jöran Jöransson Lillja (sol- 
dat) . 

Anna Andersdotter (qvins- 
person) 

Hendrik Jöransson (bonde- 
tåg) 

Maria Jöransdotter (piga) . 

Matts Printz (f. d. soldat) . 

Simon Johansson (bonde) . 

Johan Simonsson (bondeson) 

Anders Johansson (bonde- 
son) 

Maria Magnusdotter (bonde- 
hustru) 

Annicka Olofsdotter (båts- 
mans hustru) 

Anders Andersson (dreng) . 

Malin Jöransdotter (brofog- 
de hustru) 

Maria Flöger (fältväbels hu- 
stru) 

Walborg Erichsdotter (hu- 
stru) 

Gertrud Henriksdotter (bon- 
dehustru) 

Anders Jöransson (dreng) . 

Margareta Eriksdotter (enka) 

Maria Simonsdotter (bonde- 
hustru) 



Kimito 
Kimito 
Pargas 

Kökar 

Kimito 
Korpo 
Pargas 
Bjerno 
Kimito 

Reso 

Töfsala 

Euraåminne 

Euraåminne 

Euraåminne 

Kumlinge 

Sund 

Töfsala 

Bjerno 

Pargas 
Töfsala 

Reso 



Bjerno 

Kumlinge 

Åbo 

Kimito 

Pargas 



Wesklax 
Muddais 

Finby 

Norrsundvik 

Aspö 

Antala 

Bastböle 



Westerby 

Sittalax 

Handby 

Handby 

Enklinge 

Svensby 

Anawais 

Kal sjö 



Norrby 



Siksalo 



Kyrkoby 



17.83 ^Vviii 
1733 -Vix 
1735 'Viv 

1735 "/ix 

1735 30/x 

1736 Vix 

1736 "/xi 

1737 Vi 

1737 ^Vxi 

1738 Vm 

1738 7x1 

1739 7 VI 
1739 7vi 
1739 7vi 
1739 Vviii 
1739 7ix 

1739 7x 

1739 ^7x11 

1740 ■^Vni 
1740 3 Vv 

1740 17VI 

1741 -7vi 

1744 27U 

1744 i7vi 
1744 Vviix 
1744 ^Vxi 

1750 Vx 



17.34 27X 

1746 "/i 
1740 -7vii 

1750 -7x 

1738 7i 

1736 i»/xii 

1737 171V 

1743 "/XII 
1742 17111 

1740 ^Vv 

1740 -7111 

1740 '7v 
1745 "/XII 
1751 37V1 

1740 '-7x11 

1741 7i 

1741 '-7111 

1747 7i 

1744 7iii 
1744 -7vi 

1741 Viv 

1742 */xi 

1747 1711 

1749 ^7ix 
1744 7x11 
1751 ^7ix 

1753 7x 



202 



J\i 



Namn och stånd. 



Hemort. 



Socken. By, 



660 Maria Persdotter (landbo 
hustru) 



661 

662 
663 



Kerstin Eriksdotter (båts- 
mans enka) . . . . 
Erik Andersson (dreng). 
Henrik Andersson . . . 



Pargas 



Kimito 
Bjerno 
Rimito 



Mennas 
säteri 



Intagnings- 
år och dag. 



1758 'Vix 



1753 'Vix 
1755 7ix 
1766 >Viv 



Dödsår 
och dag. 



1765*8/xi 



1765 '-»/xi 
1756 ^»/i 
1766 ^Viv 



Rörande sjelfva sjukdomens uppkomst och beskaffenhet 
saknas nästan alla underrättelser. Om en man (intagen 
1633) namnes att han „belägrat en spetelsk piga" samt der- 
efter sjelf blifvit spetelsk ^s). Om en annan, en 18 årig dräng, 
(som intogs 1722) berättas att han för mer än „10 åhr se- 
dan begynt aufächtas af spetelsko, det man i förstone så eij 
kunnat förstå, men [densamma] seder mehra under ryska öfwer- 
wäldet, då ej both warit att tillgå, så tilltagit, att nu mehra alt 
hopp skall wara uthe till förbättring, effter som icke alle- 
nast både ansichtet utan och ena handen sampt ena foten 
skola wara oboteligen förderfwade" ^^). — För de spetelska 
aflönades under större delen af 1600-talet en stugukona, 
som „målcker åth dem och eliest achtar deras saker och 
wises dageligen ibland dem" 3*). Från 1695 trädde i hen- 
nes ställe en uppsyningsman, som sjelf var spetelsk, men 
föröfrigt rörlig och för uppdraget lämplig. 

Någon af läkare anordnad kur eller behandling erhöllo 
de icke. På uppdrag af landshöfdingen besökte väl pro- 



32) Finl. statsark. N:o 279 fol. 1 v. 

") Åbo och Björneborgs läns verificationsbok för 1722 pag. 
3659 i Finl. statsark. 

**) Utom fri kost uppbar hon i lön för sin möda 1 t:na span- 
mål, 4 1^ ull OQh 4 par skor. 



203 

fessor E. Tillaudz domesticimi medicine studiosus J oliauues 
Ericius hospitalet 1686 för att åderlåta uågra af de spetelska 
samt för att tillika se åt huruvida bland dem kuude finnas några. 
,.som framdeles kunde derifrån demitteras.""'^) Vid den visitation. 
som af biskop Herman Witte 1725 hölls i hospitalet var 
väl professoreu. med. d:r P. Elfving- samt provincial fältskären 
H. L. Ge i tel närvarande, men af visitations akten framgår 
ej att de vid densamma åtgjort något för de spetelska och vid 
l)rostevisitationen 1731 framställdes visserligen af hospitals- 
föreståndaren förslag om. „att de sinka och brächlige i ho- 
spitalet skulle åhrligen i Majo eller annau berivämlig tid 
blifva åderlåtna, hvartill provincial feltsiern torde finnas wil- 
1ig, om han finge för sådant sitt arbete något Avist," men 
detta förslag, sj^ues icke hafva ledt till någon vidare 
påföljd. 

Huruvida eller på hvad sätt de spetelska voro skyldige 
att varna friska personer för att komma i deras närhet, 
derom ega vi intet meddelande, men deremot voro de för- 
pligtade, att, om de köpte något, kasta penningarna i vat- 
ten och säljaren upptaga dem ur detta ^^). 



'") Åbo och Björneborgs läns verifieationsbok för 168(i pagg. 
3400 och 3473 — För sin resa och sitt besvär uppbar han 2 Dal. 3: lut. 

'^) Såsom belysande detta förhållande må följande ur hospi- 
tals arkivet på Sjählö hemtade aktstycke, utfårdadt före 173l>, medde- 
las:, ,§8. Så skola och en part af de näst omliggiande bj'ar Avara så 
obetänckte, att de understa sig att kiöpa spanmåhl och andra Pert- 
zedlar af Hospitahls fattige, intet besinnandes att der är någon fara 
medh, som dem en obotelig skada kan påbörda, så att de och de- 
ras barn och folck derigenom kunna besmittade blifva, det aldeles 
hermedh förbiudes, att ingen skall understa sig att handla med de 
fattiga om någre Perzedlar, isynnerhet det de siuke hatwa haft hän- 
der emellan, men der de siuka icke skulle månadteligen behöfva hela 
deras kast, så skall Föreståndaren der han icke sjelf will gifwa dem 
penningar derföre sådant till allmogen försällja och när det är för- 
.såldt straxt letVerera penningarna till wederbörande att de derföre 

14 



204 

8åsom exempel på den hänsynslöshet man ådagalade emot 
dem, som råkat blifva angripna af spetelska och icke skyn- 
dade att söka sig in i hospitalet, må följande bref. utfärdadt 
af landshöfdingen i Åbo Harald Oxe d. 10 Nov. 1670, an- 
föras: „Ehuruwäll, OlufHendhersson, Jagh ätskillige f ör- 
malmingar hafwer låtit afgå, att Nills R o sen kr an t z pä 
Hallkilais i Pemar Sochn, skole sigh vthj Hospitalet inställa, så 
hafwer han sådant inthet achtadt, vthann lätteligen kan be- 
smitat sina systrar, som medh honom dageligen omgåås och 
dhe medh sitt Imns hållit hela församlingen; så opå dhet 
att man må bringa honom till hörsamheet, att effterlefwa 
dhet honom blif[it] pålagdt, dy skohle ålldhermannen tillijka 
medh säx dhe starkaste karlar, som besmittadhe ähro, skic- 
kas medh een bååt der heen, och låtha honom medh gewalt 
taga uthur gårdhen, och dher någon sätter sigh emot dhem 
till moothvväran, så skulle dhe sådant inthet achta, uthan 
lijkwijst foortfara och dhen mootwillige sedan augifwa, som 
derföre skall sedan stratfat blifwa" ^'). Slutligen må det 
anföras huru mycket hufvudbry en spetelsk mans hustru 
förorsakade domkapitlet i Abo. 1673 d. 15 Dec. förfrågar 
sig nemligen pastor i Björneborg hos domkapitlet „om liu- 
strun till den spetelska bonden Hans Mattsson, som sedan 



få kiöpa sig tarsk fisk, miölk och annat färskt af allmogen, då de 
siuka ock skole efter gamla plägseder kasta deras penningar i watt- 
net föran sälljaren dem till sig tager; beträdes någon handla här- 
emot, då skall köparens hästar och båtar med godzet, som han kiöpt 
hafwer conösceras till hospitahlet eller och der han dermed wore 
undkommen då för rätta angifwas och plichta med 40 i^ silf. ra:ts. 
böter för hwar gång han bryter, hvaraf beslagaren en trediedehl för 
sitt omak skall hafwa, och de andra twå dehlar till hospitalets be- 
stå användas, men den fattige, som den frenimande emottager, eller 
i någon handel med honom inlåter miste en månads kost första gån- 
gen och der han oftare igenkommer, fördubblas straffet till dess han 
wänder igen. 

*') Abo och Björneborgs läns afkortningsbok för 1670 fol. 2404. 



205 

1668 warit i hospitalet, far gifta sigli raedh en botzman, 
som henne nu echta begerar? — Vota: Tammelinus (rec- 
tor scholae cathedr.) skjöth denne saken under andres om- 
döhme ; är dock ej deremoot att de gifta sigh, efter in Con- 
sistorio Regni (presteståndet vid riksdagarna) är tilstond 
gifwit dheruthi att dispensera. — Tunander (theol. prof.) 
considererade 1. att hoos hennes man är nulla spes restitu- 
tionis ifron lepra. 2. Gudh hafver sielf åthskilt dhem, och 
är han civiliter raortuus. 3. lepra est morbus incomparabi- 
lis, in Vet. T:to leprosi segregabantur. 5. hon lenge allo- 
redon wentat. 6. Han henne lof gifwit att gifta sigh; ty 
saratychte han att hon får gifta sig medh en annan. — 
Bång (theol. prof.) considererade in conjugio actum mysti- 
cum, physicum & moralem, och att nullus horum in lioc casu 
per lepram est sublatus. 2. at dispar ratio fiiit leprae vet. 
T:ti. 3. att Christus lijknar suam confederationen cum Eccle- 
sia medh conjugio, ideoque non facile divortium admitten- 
dum. 4. hon lijder icke stor nödh, efter hon en båtzman 
begerar. Ergo negavit till hennes gifte medh en annan så 
lenge hennes man lefver. — Enewaldus (Swenonius, dom- 
probst). Emedan här är mysterium, så är dett icke tutum 
för conscientia att dhem skillia, utan dermedh må wara till 
nesta Eijksdagen. — Episcopus (doct. Joh. Gezelius den 
äldre) sade sigh icke hertildags tillåtit, likwel 2:ne exempel 
skedt i Nylandh; lofvade ransaka wijdare circumstantier in 
Visitatione. — Resol. Det skrifwes till Pastorem, att han 
henne öfwertahlar icke ståå efter någon Man, såsom och att 
sigh hoUa tuckteliga ^s). 



") Åbo tidningar 1793 N:o 27. — Strödda anteckningar ur Con- 
sistorii ecclesiastici Aboensis äldre protocoller. 



.206 

I det föregående hafva vi egnat vår uppmärksamhet 
åt hospitalet på Sjählö endast såvidt det utgjort ett hem- 
vist för personer lidande af spetelska, men för fullständig- 
lietens skull må vi ytterligare lemna en kort öfversigt äfven 
öfver den del deraf, som utgjorde, så att säga, en fortsätt- 
ning af helge ands huset i Abo. — De från Åbo hitbragta 
helge ands personerna synas uteslutande hafva utgjorts af 
gamla, bräckliga, halta, blinda, lytta och lama personer. 
Om bland dem förekommit äfven någon ,,hufvudsvag", fram- 
går ej ur förteckningarna. Den första sådan, som anträf- 
fas, är deras predikant Carl Pictorius, som omkr. 
1633 nödgades lemna sin tjenst, intogs på hospitalet 
och åtnjöt der underhåll och vård till sin död. Vid den 
ransakning, som 1633 d. 13 Augusti hölls å Sjählö be- 
funnos af de då intagna 41 helge ands personerna 12 vara 
blinda, 2 „wettwilliugar", 1 ^bråttfälling^^) och wettAvilliug"', 
1 „bråttfälling och bårdttagen". 2 döfva, 1 „döf och dumb-', 
1 halt och 1 „ orörlig". Med tiden synes dock de hufvud- 
svagas antal hafva ökats och' 1689 omnämnes att ett dår- 
hus „med 4 rum och 3 hänglås före" blifvit uppfördt och 
sannolikt var det för de ursinnigas räkning, som 1697 an- 
skaffades „ett fotjärn med 2:ue bojor, ett par handklåfvar 
med 2:ue låås samt ett par iijlar att brukas när dhe fäng- 
slade lössläppas" *o). Efter stora ofredens tid blifva de 
hufvudsvagas antal allt mer och mer öfvervägande i hospi- 
talet och under århundradets senare hälft utkommo derjemte 
några kongl. bref och förordningar, hvarigenom anbefalles 
att i främsta rummet dårar skulle i hospitalet intagas *i). 



^*) Lidande af epilepsia. 

*") Åbo och Björneborgs läns verificationsbok lur 1710, Band 
II pag. 7277. 

") Bl. a. kongl. brcf. af d. 18 Sept. 1755, kongl. förordningen 



207 

Såsom tilläg-g- till den förut meddelade tabellen må anföras 

att de hufvuds vagas antal utgjorde: 

1767 d. 1 Maj: 45. 1773 d. 1 Maj: 36. 1780 d. 1 Maj: 33. 



1768 „ 


H 


45. 


1774 „ 


)? 


37. 


1781 „ 


)5 


32 


1769 „ 


;; 


44. 


1775 „ 


n 


35. 


1782 „ 


1J 


33 


1770 „ 


» 


43. 


1776 ,, 


?i 


36. 


1783 ,, 


57 


30 


1771 „ 


;> 


39. 


1777 „ 


n 


34. 


1784 „ 


)J 


30 


1772 „ 


n 


36. 


1779 „ 


n 


33. 









Efter det hospitalet upphört att herberga spetelska 
och andra smittosamma personer qvarstodo den 1 Maj 1785, 
5 ålderstigna och bräcklige samt 29 hufvudsvaga personer. 
Af de senare voro 15 män och 14 qvinnor. Under de härpå 
följande åren utgjorde deras antal: 









Män 


Q vin. 


Summa 


1785 d. 1 Maj qvarstodo 


15 
1 
2 


14 29 
1 2 

— ! 2 


Inkomna emellan 1785 Vv— 1786 Vv 
Aflidna „ „ „ 






1786 d. 1 Maj qvarstodo 


1 ^^ 


15 29 
1 1 


Inkomna emellan 1786 Vv— 1787 Vv 
Atlidna „ „ „ 






1787 d. 1 Maj qvarstodo 


14 
1 


16 


30 

1 


Inkomna emellan 1787 Vv— 1788 Vv 
Aflidna „ „ „ 






1788 d. 1 Maj qvarstodo 


15 
1 


16 
2 


31 
1 
2 


Inkomna emellan 1788 Vv— 1789 Vv 
Aflidna „ „ „ 






1789 d. 1 Maj qvarstodo 


16 


14 
1 


30 

1 


Inkomna emellan 1789 Vv— 1790Vv 
Aflidna „ „ „ 




1790 d. 1 Maj qvarstodo 


16 

1 
i 1 


13 


29 

1 
1 


Inkomna emellan 1790 Vv— 1791 Vv 
Aflidna „ „ „ 







af d. 11 Dec. 1766 och instruktionen för seraphimer ordens gillet 
af d. 28 April 1791. 



208 



1791 



1792 



1793 



1794 



1795 



1796 



1797 



1798 



1799 



1800 



1801 



1802 



d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 



qvarstodo 

emellan 1791 Vv-1792 Vv 

qvarstodo 

emellan 1792 Vv— 1793 Vv 



qvarstodo *2) . '. . . . 
emellan 1793 Vv— 1794 Vv 



» n 



qvarstodo 

emellan 1794 Vv— 1795 Vv 



qvarstodo 

emellan 1795 Vv— 1796 Vv 



5J J) 



qvarstodo 

emellan 1796 Vv-1797 Vv 



j) >) 



qvarstodo 

emellan 1797 Vv— 1798 Vv 
)) )) >> 

qvarstodo 

emellan 1798 Vv— 1799 Vv 

qvarstodo 

emellan 1799 Vv— 1800 Vv 
1» » 11 

qvarstodo 

emellan 1800 Vv— 1801 Vv 



qvarstodo 

emellan 1801 Vv— 1802 Vv 

qvarstodo 

emellan 1802 Vv— 1803 Vv 



)» )) 



Män Qvin. |Summa 



16 
1 
1 



19 



17 
3 
1 



17 

2 
4 



15 
3 
2 



17 
3 



20 
3 
1 



22 

o 



13 
1 



16 14 
4 

1 I — 



14 



11 
1 
1 



19 I 11 
1 I 1 
3 i 3 



17 9 

3 1 

3 1 



11 
1 
2 



16 10 
4 1 

3 1 



10 

2 



12 
3 
3 



12 
1 
1 



29 
2 
1 



30 
4 
1 



33 



28 
4 
2 



30 
2 
6 



26 
4 

4 



26 

5 
5 



26 
4 
4 



26 

5 
4 



27 



32 
6 
4 



34 
3 



«) Sedan den sista af de ^bräckliga" attidit d. 12 Sept. 1792 
innehåller hospitalet härefter endast dårar. 



209 



1803 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1804 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1805 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1806:d. 1 Jlaj 
Inkomna 
Atlidna 
d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 



qvarstodo 

emellan 1803 Vv— 184 Vv 



)) j) 



qvarstodo 

emellan 1804 Vv— 1805 Vv 



)) 1) 



qvarstodo 

emellan 1805 \Iy— 1806 Vv 



1807 



1808 



1809 



1810 



d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

1811 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1812 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1813 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 



qvarstodo 

emellan 1806 Vv— 1807 Vv 

)i » )> 

qvarstodo 

emellan 1807 V v— 1808 V v * 

qvarstodo 

emellan 1808 Vv— 1809 Vv 



qvarstodo 

emellan 1809 Vv— 1810 Vv 

)j )) )) 

qvarstodo 

emellan 1810 Vv— 1811 V"^ • 

)) )) )i 

qvarstodo 

emellan 1811 Vv— 1812 Vv 

» 1) 11 

qvarstodo 

emellan 1812 Vv— 1813 Vv . 



)) )) 



qvarstodo 

emellan 1813 Vv— 1814 Vv 



, Män 


Qvin. 


Summa 


19 


12 


31 


5 


3 


8 


3 


1 


4 


21 


14 


35 


4 


2 


6 


3 


— 


3 


22 


16 


38 


4 


— 


4 


1 





1 


25 


16 


41 


2 


3 


5 


1 


— 


1 


26 


19 


45 


1 


2 


3 


1 


2 


3 


26 


19 


45 


1 


— 


1 


5 


1 


6 


22 


18 


40 


3 


1 


4 


2 


1 


3 


23 


18 


41 


3 


— 


3 


1 


— 


1 


25 


18 


43 


2 


1 


3 


5 


5 


10 


22 


14 


36 


_ 


2 


2 


2 


2 


4 


20 


14 


34 


1 


~ 


1 


5 


1 


6 



*') Den 28 Febr. 1808 intogs derjemte en dreng från Wirmo 
behäftad med obotlig venerisk sjukdom och för hans räkning iordnin- 
ställdes ett särskildt rum, i hvilket han skulle hållas instängd till af- 
böjande af smittans utbredande bland hospitals hjonen. Han afled d. 
29 Nov. 1814. 



210 



Qvin. 



Summa 



1814 (1. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1814 Vv— 1815 -/v 
Aflidna „ „ ., 

1815 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1815 Vv— 1816 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1816 d. 1 Maj qvarstodo ...... 

Inkomna emellan 1816 Vv— 1817 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1817 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1817 Vv —1818 Vv 
Aflidna „ „ „ 

Hemsänd „ „ „ 

1818 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1818 Vv— 1819 Vv 
Aflidna „ „ „ 

Rymd „ „ „ 

1819 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1819 Vv— 1820 7v . 
Aflidna „ „ „ 

Rymd „ „ „ 

1820 d. 7 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1820 7v— 1821 Vv . 
Aflidna ,, „ „ 

Rymd „ '„ „ 

1821 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1821 Vv— 1822 Vv , 
Aflidna „ „ „ 

1822 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1822 Vv— 1823 Vv 
Aflidna „ „ „ 

LösgitVen „ „ „ 

1823 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1823 Vv— 1824 Vv 
Aflidna „ „ „ 

Hemsänd „ „ „ 

1824 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1824 Vv— 1825 Vv 
Aflidna „ „ ,. 



16 
2 
2 

"l6~ 
1 

It" 

6 

1 

22 
1 
1 
1 

21 

2 

2 

1 
20 

2 

3 

1 

18 

I 

1 

1 
17 

6 

1 

22 
o 



23 
2 

"iT 

2 

1 



18 
2 

Is" 

2 
3 



19 
1 



29 
4 
2 

31 
3 
3 



14 i 31 

3 j 9 
— 1 



17 

2 
1 

Ii" 
1 
1 

"ii" 
1 
1 

Ii" 

2 3 

1 2 

— 1_ 

19 i 36 
1 7 

1 I _2_ 
41 
2 

1 
1 



39 
3 
2 
1 

39 
4 
3 
1 

38 
3 
4 
1 

36 



15 
1 

1 



41 

4 

1 

36 

3 



211 



1825 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1825 '/v— 1826 '/v 
Aflidna „ „ „ 

1826 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1826 »/v— 1827 \ v 
Aflidna „ „ ,, 

1827 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1827 Vv-1828 '/v 
Aflidna 



T) )> 



1828 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1828 Vv— 1829 '/v 
Aflidna „ „ 

1829 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1829 Vv —1830 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1830 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1830 Vv —1831 Vv 
Aflidna „ „ 

1831 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1831 Vv —1832 Vv 
Aflidna 



)> 11 



1832 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1832 Vv-1833 Vv 
Aflidna „ ,, „ 

1833 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1833 Vv — 18:34 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1834 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1834 Vv— 1835 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1835 d, 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1835 Vv-1836 V v 
Aflidna „ „ „ 

1836 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1836 Vv— 1837 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1837 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1837 Vv— 1838 Vv 
Aflidna 



Män 


yvin. 


Summa 


22 


15 


17 


■ — 


3 


3 


1 


— 


1 


21 


18 


39 


1 


2 


3 


— 


— 


— 


22 


20 


42 


1 


— 


1 


1 


1 


2 


22 


19 


41 


1 


1 


2 


1 


1 


2 


22 


19 


41 


1 




1 


2 


1 


3 


21 


18 


39 


1 


1 


2 


1 


2 


3 


21 


17 


38 


2 


— 


2 


5 


2 


7 


18 


15 


33 


5 


— 





j! 3 


2 


5 


1 20 


13 


33 


3 


2 


5 


— 


— 


— 


23 


15 


38 


1 


1 


2 


1 


! 1 


2 


\ 23 


15 


38 


2 


1 


3 


1 


1 


2 


24 


16 


39 


2 


— 


2 


— 


— 


— 


26 


1 15 


41 


\ 1 


— 


1 



212 





Män 


Qvin. 


Summa 


1838 d 1 Maj qvarstodo . 


25 
2 

4 


15 

2 


40 
4 
6 


Inkomna emellan 1838 »/v— 1839 Vv . . . 
Aflidna „ „ „ 


1839 d. 1 Maj qvarstodo 


i 23 1 15 


38 
3 


Inkomna emellan 1839 Vv— 1840 Vv . . . 
Aflidna „ ,, » • • • 


1 


2 


1840 d. 1 Maj qvarstodo . . > 

Inkomna emellan 1840 7^—1841 Vv . . . 
Aflidna „ „ „ ... 


24 
1 


17 


41 
1 


1841 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1841 Vv— 1842 Vi ") • • 
Aflidna „ „ „ ... 
Atsända till kuranstalten vid Helsingfors . 


1 23 

t ^ 
2 

1 6 


17 
5 

1 
1 


40 

8 
3 

7 


1842 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1842 

Aflidna „ „ 

Afsänd till Åbo 


i 18 

1 5 

1 


20 
1 
3 


38 
6 
3 
1 


1843 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1843 

Aflidna „ „ 


22 

6 

i 11 


18 
3 
2 


40 

9 

13 


1844 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1844 

Aflidna „ „ 


17 19 36 
7 5 12 

4 5 9 


1845 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1845 

Aflidna „ „ 


20 
2 
4 


19 39 
1 3 

1 i 5 ! 


1846 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1846 

Aflidna „ ,, 

Afsänd till kuranstalten vid Helsingfors . 


18 
2 

1 


19 37 
5 7 
2 2 

— 1 


1847 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1847 

Aflidna ,, „ t 

Afsända till kuranstalten vid Helsingfors . 


19 
3 


22 
2 
1 
o 


41 

5 
1 
2 


1848 d, 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1848 

Aflidna „ „ 


22 

4 
6 1 


21 
6 
6 


43 
10 
12 



**) Af dessa voro 3 män ooh 3 qvinnor, livilka den 30 Juli 
1841 inkommo från Kronoby upplösta liospital. 



213 





Män 

20 

■ 4 

5 


Qvin. 


Summa 


1849 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1849 

Aflidna „ „ 


21 41 

4 8 
1 6 


1850 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1850 

Aflidna ,, „ 


19 24 43 
2 4 6 
2 4 6 


1851 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1851 

Aflidna „ „ 

Hemsänd „ „ 


19 

13 

3 


24 

7 

1 


43 

20 

3 

1 


1852 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1852 

Aflidna „ „ 


29 
3 


30 1 59 
5 1 8 
2 ! 2 


1853 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1853 

Aflidna „ „ 

Hemsänd ,, „ , 


32 
14 

7 


33 

5 

o 

1 


65 

19 

10 

1 


1854 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1854 

Aflidna „ „ 


39 34 

— 4 

1 2 


73 
4 
3 


1855 d. 1 Januari qvarstodo") 

Inkomna under 1855 

Aflidna „ „ 


38 36 
1 1 

7 1 5 


74 

2 

12 


1856 d. 1 Januari qvarstodo **) 

Inkomna under 1856 

Aflidna „ „ 

Hemsänd *^) „ „ 


32 

7 
2 


32 
3 

1 


64 
10 

2 

1 


1857 d. 1 Januari qvarstodo *^) 

Inkomna under 1857 

Aflidna „ „ 


37 34 71 
2 2 4 
1 2 3 


1858 d. 1 Januari qvarstodo *^) i 

Inkomna under 1858 1 

Aflidna ., „ 


38 34 72 
8 19 
5 4 9 



**) Af dessa vårdas 5 män och 2 qvinnor utom hospitalet. 
*') Hemsänd som frisk, men fick af hospitalet uppbära för sin 
fattigdom 2 t:r råg årligen ända till sin död d. ^7^^ 1859. 
*'') Af dessa vårdas 5 män utom hospitalet. 



214 



Män I Qvin. Summa 



1859 d. 1 Januari qvarstodo *') 
Inkomna under 1859 
Aflidna „ „ 

1860 d. 1 Januari qvarstodo *') 
Inkomna under 1860 
Aflidna „ „ 

1861 d. 1 Januari qvarstodo *') 
Inkomna under 1861 
Aflidna „ „ 

1862 il. 1 Januari qvarstodo") 
Inkomna under 1862 
Aflidna „ „ 

1863 d. 1 Januari qvarstodo") 
Inkomna under 1863 
Aflidna „ „ 

1864 d. 1 Januari qvarstodo ") 
Inkomna under 1864 
Aflidna „ „ 

1865 d. 1 Januari qvarstodo ") 
Inkomna under 1865 
Aflidna „ „ 

1866 d. 1 Januari qvarstodo *') 
Inkomna under 1866 
Aflidna „ „ 

1867 d. 1 Januari qvarstodo*') 
Inkomna under 1867 
Aflidna „ „ 

1868 d. 1 Januari qvarstodo*') 
Inkomna under 1868 
Aflidna ,, „ 

1869 d. Januari qvarstodo*' 
Inkomna under 1869 
Aflidna „ ,, 

1870 d. 1 Januari qvarstodo*') 
Inkomna under 1870 
Aflidna 



41 

2 



31 
4 
2 



72 

6 
10 



35 


33 


68 


2 


6 


8 


1 


7 


8 


36 


32 


68 


5 


1 


6 


1 


1 


2 


40 


32 


72 


2 


— 


2 


2 


1 


3 


40 


31 


71 


1 


2 


3 


2 


2 


4 


39 


31 


70 


5 


— 


5 


1 


2 


3 


43 


29 


72 


2 


— 


2 


3 


— 


3 


42 


29 


71 


1 


3 


4 


— 


1 


1 


41 


31 


72 


1 


_ 


1 


— 


1 


1 


42 


30 


72 


— 


— 


— 


42 


30 


72 


2 


3 


5 


3 


3 


6 


41 


30 


71 


2 


3 


5 


b 


1 


4 



**) Af dessa vårdas 4 män utom hospitalet. 

**) ^ „ „ 4 „ och 1 qvinna utom hospitalet. 



215 



1871 d. 1 Januari qvarstodo *») i 

Inkomna under 1871 \ 

Aflidna „ ,, 

1872 d. 1 Januari qvarstodo ^<') i 

Inkomna under 1872 

Aflidna ,, „ 

1873 d. 1 Januari qvarstodo *") 

Inkomna under 1873 

Aflidna „ „ 


Män Qvin. iSnmma 


40 
2 
3 


1 

32 72 

— 2 

3 6 


39 
3 
6 


29 68 

4 7 
2 8 


36 
3 
1 


31 i 67 

2 I 5 

1 i 2 


1874 d. 1 Januari qvarstodo*') 

Inkomna under 1874 

Aflidna „ „ i 


38 
6 
3 


32 
2 


70 
6 
5 


1875 d. 1 Januari qvarstodo *') 

Inkomna under 1875 1 

Aflidna „ „ 

Hemsänd „ ., • . 


41 30 
4 — 

2 ! 1 
1 \ — 


71 
4 
3 
1 


1876 d. 1 Januari qvarstodo ^'^) 

Inkomna under 1876 

Aflidna „ „ 


42 1 29 
2 1 
1 1 


71 
3 
2 


1877 d. 1 Januari qvarstodo '') 

Inkomna under 1877 

Aflidna „ „ 


43 29 72 

8 1 - ! 8 
6 1 2 1 8 


1878 d. 1 Januari qvarstodo *') 

Inkomna under 1878 

Aflidna ,. „ 


45 
1 
1 


■ 27 


72 
1 , 
1 . 



1879 d. 1 Januari qvarstodo*') 
Inkomna under 1879 . . 
Aflidna „ „ . , 
Hemsänd „ „ . . 

1880 d. 1 Januari qvarstodo *') 
Inkomna under 1880 . . 
Aflidna „ „ . . 

1881 d. 1 Januari qvarstodo **) 
Inkomna under 1881 , . 
Aflidna „ „ . . 
Hemsänd „ „ . , 



45 
5 
5 



27 
1 
2 



72 



1 


— 


1 


i ^ 


26 


70 


i 1 


2 


3 


1 2 


2 


4 


43 


26 


69 


! 2 


2 


4 


1 — 


1 


1 


i 1 


— 


1 



") Af dessa vårdas 3 män och 1 qvinna utom hospitalet. 

M 4 1 

') r « „ 4 „ „ 2 qvinnor „ 

') r r r 5 » « 1 qvinna ,, 



216 





Män 


Qvin. jSuinma 


1882 d. 1 Januari qvarstodo ") 

Inkomna under 1882 

Aflidna „ „ 


44 
2 
2 


1 

27 71 
1 3 
1 3 


1883 d. 1 Januari qvarstodo*^) 

Inkomna under 1883 

Aflidna „ ^ 


44 27 I 71 
2—2 
1—1 


1884 d. 1 Januari qvarstodo ") ' 

Inkomna under 1884 

Aflidna „ „ 

Hemsänd „ „ 


45 
2 
2 
1 


27 


72 

2 
2 
1 


1885 d. 1 Januari qvarstodo "*) 

Inkomna under 1885 

Aflidna „ „ 


44 

2 
1 


27 71 
1 3 
1 2 


1886 d. 1 Januari qvarstodo ^■^) 


45 


27 1 72 



Genom ett bref från öfverdirektionen för hospitalen 
och barnhusen i riket af d. 27 Okt. 1768 bestämdes att an- 
talet underhållstagare i Sjählö hospital bör minskas ifrån 
63 till 50, på så sätt att då någon med döden afgick, platsen 
skulle lemnas obesatt. Tillika infordrades yttrande derom, 
huruvida, icke tjenstepersonalens antal under sådana förhål- 
landen kunde förminskas samt huru många fattiga barn genom 
den vunna besparingen skulle kunna födas och underhållas ^*). 
Ehuru någon minskning af betjeningen icke synes hafva skett, 
underhöllos likväl efter denna tid ett vexlande antal barn från 
Åbo och Björneborgs län på hospitalets bekostnad. De in- 
ackorderades hos bönder, som för deras underhåll uppburo 
några riksdaler om året af hospitalet. Sålunda underhöllos : 
1795: 65 barn 1799: 41 barn 1805: 75 barn 

1796: 41 „ 1800: 35 „ 1807: 75 ,, 

1797: 41 „ 1801: 35 „ 1808: 75 „ 

1798: 42 „ 1802: 28 „ 



*) Hospitals arkivet på Sjählö. 



217 

Af de personer, som från helge ands Imset i Abo öfver- 
flyttades till Sjählö blef en f. d. båtsman vid namn Lars Nebb 
„för det förargeliga och wederstyggeliga lefwerne. som lian 
dersammastädes förer (effter som de ransakninghar och doomar 
som öfver honom gängne äre thet nogh sanibt wthwijsa)" ge- 
nom ett af landshöfdingen d. 6 Februari 1635 utfärdadtbref^^) 
anbefalld att begifva sig ifrån hospitalet. Ehuru han be- 
skrifves såsom „en rörlig person, som medh styrande åth 
Räfle, Rijga och Stockholm heele sommaren genom sigh bruka 
låter och där medh såwidht sitt uppehälle noghsambt för- 
tiena kan," beviljades honom dock till underhåll 3 tunnor 
spanmål af Masku härads kronotionde. At hans hustru, som 
äfven var intagen och nu var nödsakad att följa mannen 
beviljades intet särskildt underhåll, emedan hon är en 
„wngh och fliöör qwinna", som kan ,,födhe sigh medh siue 
händer." Det hus han vid hospitalet åt sig uppsatt inlöstes 
för hospitalets räkning ^'^). 



*^) Masku härads räkning för 1635 fol. 211, i Finl. stats arkiv. 

**) Af livad slag Lars Nebb egentligen var, framgår bland 
annat ur en ransakning, som hölls med honom inför rådstufvurätten 
i Abo 1628. I Abo stads dombok för nämna år förekommer nemli- 
gen följande: 

Den 19 Julij blef Lasse Näbb ifrå Siällöö hospitall framkallatt 
af welborne ståtthollaren Jönss Kurck ochtilfrågades för en sittiande 
rätt huru och igenom hvad sätt, han war blifwen lam och haltt på 
sitt been, där till han swarade att han för nogre åhr sedan om wint- 
teren hadhe kommit ifrå Sancte Mårtenss sochn, der han sadhe sig 
hafwa warit att fordra opå wirke till cronones skipszbygning, och 
hijtt till Abo, där han då hadhe sitt hemwijst och sadhe han nu, att 
han då hadhe om Natte tidh på Klostergatun kört sigh lam; fråga- 
dess honom emoth hvadh, swarade han, iagh weett icke emoth huadh 
dett war. Nu emedan bem:te Lasse Näbb af heele menigheten biet 
ahngifwen, att han hafwer waritt och är en stoor Drinkare och oro- 
ligh karll, war och nu allas meningh, att han hafwer warit full och 
drucken, då han bem:te sitt fall bekommitt hadhe, synnerligen och 
för den orsak skuldh att han nu sadhe, att han icke wiste, emoth 



218 

1664 finnes äfven antecknadt att Eric Blind, „someen 
tijdh för sina exessser hafver ifrån liospitalet warit uthslu- 
ten". ånyo beviljats inträde. 

1726 anhåller föreståndaren om att kongl. förordningen 
om bränvinsbräuuande af råg och hvete måtte uppläsas äf- 
ven i hospitalskjTkau på Sjählö „på det att missbruket, som 
widh Siählöö tagit öfverhandeu med bränwiins brännande 
af deras underhålls spanmåhl, må vara hämmad." Så skedde 
och härefter synes detta oskick hafva upphört, men 1736 
anför han åter klagomål deröfver att ..sedan bran vins brän- 
nande allom blef tillåtit ett fast oanständigt brämvins nyt- 
tiande ther i hospitahlet öfverhandeu tagit, eij allenast hos 
dem. som äro wid sitt förnuft, utan och de andre thärstä- 
des inlöste liwaraf esomoftast skall förorsakas slagsmåhl och 
faselige swordomar; och ehuruwähl han till dess förebyg- 
giande af allt sådant all flijt anwändt, så skall likwist ifrån 
the therintill belägne sochnar och byar. så af the inlöste, 



hvad han sigli skenade; Widere biet' ocli nu bein:te Lasse Näbb ahn- 
klagader af saligli H. Bengtz (fordom liospitalssin'äst)eftteilefwerska 
Imstro C is ila, att han henne vthan någon gifwen orsaak i sijn drycken- 
skap och öfwerdådighet hadhe slagitt och kinpustatt, på gatun för 
hennes portt, detta han och medlr skääll eiJ emoth seija kundhe nthan 
och sielff bekende, att han henne ett raunslagh slagith hadhe: Derföre 
han och nu blef saakfeltt till 6 i^ treeskifttess, efter 12 Caprtt Såår- 
måla B. raedh willije i Stadzlagen. Ytterligare blef och nu Lasse 
Näbb, af M a t z T y s k dhe fattigess föreståndare beklagader attLasse 
hadhee nu nyss slagitt Matzess hustru, som och nu är dhe fattigess 
rededeija på Siällöö och att oftteb:te Larss sigh fast otilbörligen 
och illa steller emoth hvar Mann där i spettalen, hAvilkett ärende och 
saak blef skuttit härifrå rätten eftter 12 cap:tt i Rådstugu Balken 
till Lagh å Tingh att förliöress, ransakass och dömass. Nu uthi en 
summa, blef nu här i rätten omtalatt, att bem:te Lasse Näbb, icke 
wore wäll wärdigh att få någon allmosa, emedan han är en bruke- 
1ig karl och låter sigh ännu bruka tVir en styrman och hyra såsom 
en båtzbyggiare där medli lian wäll kan förtjona sitt daghligitt brödh 
enär han -w-ill. 



219 

som en dehl betiänte, lönligen bränwin uti hospitahlet både 
emot penning-ar och bröd, som och spanmåhl inpractiseras . . . 
På det slik ogudachtig- samt öfverflödighet måtte före- 
kommas, samt enkannerligen the hufvudsvaga therigenom 
icke blifwa till sina sinnen ännu mehra förwirrade, och så- 
ledes större beswär och äfventyr förorsaka „har landshöf- 
dingen ej kunnat undgå att förordna att" emedan de siuke 
och eländige till sin kropps styrkio nödvändigt något be- 
tarfwa. så tillåtes hospitals föreståndaren allena bränwijn, 
för the samma till salu hålla, och bör för den skuld till 
bränwijnets försälljande en tillf örlitelig person hafva, som 
högst om dagen för 2 eller 3 öre k:mt till dem aflåter, sko- 
landes then som bränwijnet kiöper straxt uti berörde sälja- 
res närwaro thet förtähra och ther någon wore så eländig 
sampt wanför, att then icke förmådde sielf gå till bränne- 
wijns säljaren, så bör en sådan tå igenom ålder och upp- 
syningsmannen eller någon annan beskelig, thet afhemta låta, 
men ingalunda ingenom någon dåre, på det ej något under- 
slef förlöpa må, och then ena i thens andras namn mehra 
taga och förtähra, än förmält är . . . ." 

Det sorgligaste och mörkaste minne i hospitalets hela 
historia är likväl förbundet vid namnet Olof Norman. Bland 
de separatister, hvilka i medlet af 1700-talet förorsakade pre- 
sterskapet och myndigheterna i Österbotten mycket bråk, om- 
nämnes äfven enkan efter framlidne kronolänsmannen i Ny- 
karleby Lorentz Nordman, jemte sonen Erik Nordman") 
Till samma slägt och religiösa sekt hörde äfven Olof Nor- 
man (namnet skrifves äfven Nordman, men oftast Norman). 
Såsom förvaltare på en egendom i Skåne hade han derstä- 
des råkat i delo med presterskapet samt slutligen blifvit iu- 



") Akiander, Matth. Historiska upplysningarom religiösa 
rörelser i Finland, Del. I Helsingfors 1857. 

15 



220 

satt på Kalmar slott. Genom ett bref af konimg Fredrik I 
(lat. (len 24 JuU 1741 '''^) anbefalles emellertid landshöfdin- 
gen i Kalmar Staél v. Ho 1st ein att med det första försända 
Norman tiU Stockholm, för att derifrån befordras till Åbo. 
dit ock hans hustru och barn finge följa honom. Samma dag 
utfärdade konungen äfven ett bref i samma sak till öfver- 
ståthållaren i Stockholm. 

Likaledes erhåller landshöfdingen i Åbo baron O. E. 
Uxkull genom ett kungl. bref af d. 23 Juli 1741 såväl un- 
derrättelse om Normans ankomst, som ock närmare instruk- 
tioner, om huru med honom vidare skall förfaras. Brefvet är 
af följande l3'delse: ^^) 

„Till Landshöfdingen Baron Uxkull, at Olof 
Norman må intagas uti Skiälöö Hospital och 
therstädes niuta dubbel portion. 
,,Friedrich etc. Uppå Cahnare slott är en. Olof Nor- 
man benämnd, för sine, från wår rätta ewangeliska lära, se- 
paratistiske och skilj aktige hysande meningar, några år wor- 
den hållen, så wäl till hans underwisning, at bringas från sina 
wlllosatser, som ock at wara under inseende, på det att han 
icke måtte bibringa androm samma sine meningar; men som 
det icke lägUgit fäller at hafwa honom längre på Calmare 
slott, så hafwa Wij fallit på de tankar, at låta honom, som 
eljest är af ett saktmodigt och stilla wäseende, föras till Åbo, 
därstädes i Skiälöö hospital att intagas och niuta nådebröd 
i sin öfriga lifstid, dock under inseende af hospitalsprästen 
och föreståndaren, att ifall han skulle förmärkas Avilla be- 
tyda androm sine wilfarande meningar, sådant honom för- 



") Justitie revisionens registratur lör l'J4l fol. 334 i kongl. 
sv. riksarkivet. 

*') Justitie revisionens registratur tör 1741 tol. 331 i kongl. sv. 
riksarkivet. 



221 

menes; låtandes Wij jämwäl Wår befallning- afgA till Bisko- 
pen och Consistorium icke allenast därom, utan och låta ho- 
nom, af någon upbyggelig präst, af de swänska prästerne, då 
och då besökas, som söker til at än ytterligare i saktmodig- 
het, af Guds ord, öfwertyga honom om sin wilfarelse. Det 
är för den skul wår nådige wilja, at I icke allenast fogen 
den anstalt, af ofvannämnde Norman, när han härifrån dit 
anländandes warder, blifwer i Siälöö hospital intagen, att 
therstädes niuta huswarelse och uppehälle, til dubbel portion, 
utan ock Oss förut i underdånighet wid handen gifwen, hwad 
som till hospitalet vanligen ärlägges, för en person, som 
till en portions åtnjutande, där inköpes, at Wij betalningen 
för denne Normans inkiöpande kunna anordna. Och ehuru 
wäl Wij hafwa tillåtit, at bem:te Normans hustru och barn 
må wara honom följaktige, om de så willa; så komma de 
dock icke at niuta någon förplägning wid hospitalet; utan 
kunna de med tieuster och arbete hos godt folk, elliest til- 
städjas at förtjena deras uppehälle. Och Wij etc. Stockholm 
i Rådkammaren d. 23 Julii 1741. 

Friedrich." 

Huruvida det kort derpå utbrutna kriget eller andra 
orsaker vållade uppskof med Normans öfversändande är obe- 
kant, men visst är att han först på hösten 1744 öfverkom 
till Åbo och blef den 20 Oktober nyssnämnde år insatt på 
Åbo slott. Derstädes vistades han till den 11 Maj påföljande 
år då han öfverfördes till Sjählö. ^") Enl. landshöfdingens 
bref af d. 13 i samma månad skulle han i hospitalet „niuta 
dubbelt underhåll.... i hela sin lifstid". En särskild bygg- 
nad hade här blifvit för honom i ordning stäld, men då den 



•**) Åbo och Björneborgs läns verificationsbok tor 1746, Band 
II, fol. 4249. 



222 

befanns vara för trång, emedan han hade „ett stort hushåll 
och nog husgerådssaker'', så uppfördes ännu samma år en ny 
byggnad för hans räkning. 

Tyst och stilla förflyta några år, men 1751 ådrager han 
sig ånyo vederbörandes uppmärksamhet. Den 4 Juli nyss- 
nämnda år hade nemligen ett af hans barn aflidit, och tro- 
gen sina åsigter hade han sjelf redan samma dag begrafvit 
det i en kryddgårds täppa. Hospitalsföreståndareu inrappor- 
terar händelsen till landshöfdingen och biskopen och när- 
maste följden häraf var en skrifvelse af den 19 Juni 1751 
till prosten i Nagu Abraham Miödh, livari det bland an- 
nat heter: ^^) „ehuruwäl . . . . consistorium jemwäl för detta 
antydt såwäl Tit. som presterskapet på Sjählö, att hafva å 
denne Norman och dess företagande ett vaksamt öga, har 
dock consistorium igenom denna af inspectorn Li t an der 
afgifna rapport måst falla på de tankar, att å bemälte se- 
partist och dess förehafvaude ej torde hafvas ett så alfvar- 
samt inseende, som dess person och företagande fordra. 
Consistorium föranlåtes altså, att härmed infordra såväl 
Tit:i som presterskapets på Själö utlåtande, huruvida emot 
merbemälta Nordmans sjelfsvåld såväl i den delen, hvad 
dess aflidne dotters begrafvaude, som hvad dess eljest plä- 
gade bekantskap och umgänge med närmare eller fj armare 
forsamlings ledamöter angår, vederbörliga mått och anstal- 
ter blifvit tagne . . . ." Det affordrade utlåtandet afgafs, 
men åtgärderna befunnos så otillfredsställande, att biskopen 
och landshöfdingen sågo sig föranlåtue att den 31 Juli 
1751 utfärda följande skrifvelse ^^): 



") Akiander, Matth. anför detta bref I. c. Del. I pag. 148, 
men namnet skrifves här Bor man i st. f. Norman. 
**) Hospitals arkivet på Sjählö. 



223 

„Uti nedannämnda Mål hafva vederbörande att 
ställa sig följande til efterrättelse: 

l:o) Som catechismi förhörens försummelse i Siählö är 
i sig sielf en oförsvarlig] efterlåtenhet ; ty böra prästerska- 
pet hädanefter en så angelägen deras ämbetes pligt bättre 
bevaka och samma förhör framdeles med all eftertryckel[iga] 
nit och högsta vinläggning drifva och skiöta. 

2:o) Beträifande Normans dotters begrafning i en krydd- 
gårdstäppa, tvärt emot kongl. kyrkolagens 18 Cap. 4 §, så 
bör thetta mål hos vederbörande domare i orten vid nästa 
ting af föreståndaren anmälas och thess utlåtande häröfver 
afwaktas. 

3:o) Hafva prästerskapet tillika med föreståndaren at 
noga tilse, det ingen af de resande främmande hädanefter 
må med Norman conversera, til h vilken ända föreståndaren 
har at straxt tillsäja them som vilja inn til Norman, det 
sådant icke är tillåteligt, såsom ock warna Norman sielf. 
att icke umgås med någon annan. Men skulle någon emot 
föreståndarens förbud lika fult tränga sig inn till Norman, 
el:r Norman icke akta en sådan prästerskapets och förestån- 
darens varning, så äger föreståndaren at befordra och aflef- 
verera then tergiverserande till nästa kronobetient, hvilken 
har att forsla en sådan til Landscancelliet härstädes; men 
för Norman sielf bör föreståndaren i sådant fall och ther 
han på åtvarning ei håller sig från umgänge med andra, in- 
nehålla af dess månadskost efter det som i kongl. kyrko 
ordningens 28 cap. Ii § stadgas. Dock håller man ännu för 
betänkligt, at om thenna sak utfärda några publi(iue var- 
ningslysningar till socknarne omkring hospitalet. 

4:o) Finner man fördelaktigt icke allenast at N or mans 
barn äga frihet, utan ock skulle gierna see at the ville be- 
gifva sig ifrån sine föräldrar och hos annat folk antaga tienst. 



224 

5:o) Thet numera moderlösa flickebarnet Lisa ved namn, 
som Norm a il at upfödas uptagit, åligger föreståndaren at 
fodersammast tilbakars skaffa til thes fader dragonen på 
Häppilä rustshåll i Hirfsala öö eller på något annat godt 
ställe, och ingalunda låta thet af Norman ytterligare upfost- 
ras. Åbo d. 31 Julii 1751. 

Jean Georg Lillienberg. Joh. Browallius. 

Under denna stränga uppsigt, hvilken i många af- 
seendeu är egnad att i minnet återkalla sagan om den så 
kallade jernmasken, framlefde Norman sina dagar ända till 
den 16 maj 1773, då han ändteligen afled vid 85 års ål- 
der. Hans hustru Maria öfverlefde honom samt förunnades 
i kraft af ett af biskopen och landshöfdingen utfärdadt bref 
af d. 30 Augusti 1773 att i sin öfriga lifstid, få „niutaden 
ena af de fattigkoster, som dess man i lifstiden åtnjutit, 
samt äfven förblifva vid den i hospitalet inbragta egendo- 
men ostyckad, dock under vederböraudes tillsyn emot all 
förskingring deraf tills den framdeles efter hennes död helt 
och hållet hospitalet hemfaller'-. Hon afled vid 80 års ålder 
den 23 November 1780. Hennes efterlemuade egendom sål- 
des derefter på auktion samt iubragte hospitalet hela 28 
Rdr. 36 sk. 2 rst. specie. 

Så lång denna sorliga historia. Den visar nogsamt 
huru ett hänsynslöst trosnit kunde gestalta lifvet för en sakt- 
modig och stilla medborgare, livars enda fel var att han 
tänkte annorlunda än hans samtida samt icke kunde förmås 
att vika från den (ifvertygelse, som skänkte honom den stör- 
sta tillfredsställelsen. 

Då Finland skildes från Sverige upphörde äfven kongl. 
seraphimer ordens gillets öfverinseende öfver hospitalet och 
detta åliggande anförtroddes åt kejs. regeringsconseljeiis can- 



225 

sliexpedition ^'■^). I egenskap af chef fur denua företog grefve 
Carl Manne rheim åtföljd af ref erendarie sekreteraren me- 
dicine doktor Fr. W. Radloff den 17 Juli 1809 ett besök 
på Sjählö. Ur den öfver detta besök upsatta och till rege- 
ringsconseljen inlemnade berättelsen må några utdrag med- 
delas : •**) 

— — — „Hospitalsgården är belägen på en höjd. 
husen ställde i fyrkant, med ett slutit plank af bräder emellan. 
Gårdsplanen vid pass 50 aln lång och 36 aln bred. inom 
hvilkeu finnes 

1:0 Ett stenhus, 28 aln långt 12 aln bredt, hvari- 
genom är ingång till gården, består af ett kök, 12 aln i 
fyrkant, som tillika är bagarstuga, samt 2:ne kamrar och 
en rymlig och ljus vind ofvanpå. 

2:0 Ett stenhus till veuster, 36 alnar långt 12 alnar 
bredt med farstuga, en kammare midt uti för hospitalsdren- 
gen, samt på ömse sidor ett rum för dårarne, hvaruti en 
gång 3 V2 aln bred med afplankade 5 celluler på hvardera 
sidan, tillsammans i begge rummen 20 celluler af 3 V2 alns 
längd och 3 alns bredd, försedd med små högt uppsatte 
fenster, de flesta utan galler. Uti hvardera rummet blott 
en kakelugn midt på gången. 

3:0 Ett stenhus midt emot köksbyggningen, 12 al- 
nar i fyrkant, med 6 celluler af samma storlek och beskaf- 
fenhet, som de förra utom att fönstren äro med jerngaller 
försedde. — Dessa tvenne stenhus äro för några år sedan 
genom seraphimer gillets försorg uppbyggde efter meddelad 



*') Landshöfdingen och biskopen utgjorde hospitalets „di- 
rektion". 

**) Finl. statsark. Nyare handlingar rörande Sjählö hospital. 



226 

ritning för en kostnad af 4000 Edr. K. G. S. och befunnos 
i godt stånd. ^^) 

4:o En träbyggning- till höger gammal och förfallen, 
men kan genom brädfordring och andra smärre reparationer 
ännu flera år blifva för sitt ändamål tjenlig. Till indelning 
af densamma alldeles af samma beskaffenhet som den mot- 
svarande venstra flygeln och innehåller 20 celluler. Af dessa 
byggnader äro de trenne förstnämnde brandförsäkrade och 
afgiften erlagd till och med år 1808. 

Utom gården befindtliga byggnader, som tillhöra hospi- 
talet: 

1:0 Här vid hospitalsgården är en gammal bod af vid 
pass 8 aln i fyrkant. 

2:0 Icke långt derifrån en rymlig 2 vånings byggning, 
likväl mycket förfallen, som för detta varit bebodd af en så 
kallad klockare prest, men sedan af seraphimer gillet inlöst 
och ämnad till boningsrum för sysslomannen. 

3:0 Nedre vid sjöstranden en vanlig badstuga af trä 
nyligen uppförd. 

4:0 Hospitalspredikantens boningsrum belägna i vä- 
ster från hospitalet, ännu brukbare, men fordra flera repa- 
rationer, 

5:o Spanmålsmagasinet belägit på en särskild halfö bredvid 
kyrkan, tycktes vara ganska förfallit och behöfver reparation. 



^^) Dessa byggnader uppfördes under åren 1801 — 1803 och ut 
gjorde kostnaden enl. entreprenad contraktet af den 15 Julii 1800. 

För kokhuset 1170: 46 

,, koppelhuset 846: 43 

„ dårluisbyggnaden 2197: 10 

,, inkörsporten samt ett hemligt hus 40: 30 



8 



Summa Rdr. r. g. s. 4255: 30. — 
Härtill kom. 200 Rdr. r. g. s. utgörande kostnaden för en i 
kontraktet icke upptagen källare, som byggdes under kokhuset. 



227 

6:0 Kyrkan af träd är också betydeligt förfallen och 
kyrkog-ården saknar alldeles stängsel. ^^) 
7:0 Trenne väderqvarnar. 



*") I sammanhang härmed må några ord nämnas om. denna 
kyrka. Den från xVbo 1624 hitflyttade hospitalskyrkan egde bestånd 
ända till 1733, då den nedrefs och en ny, ännu bestående kors- 
kyrka af trä uppfördes. A en i kyrkan uppsatt tafla är antecknadt 
att byggandet begyntes den 1 Juni 1733, fullbordades d. 23 Aug. 
samma år, samt invegs den 26 Aug. af Magister Henrik Alanus. 
Vid detta tillfälle voro 3 ^houboister" hemtade från Åbo, hvilka 
jerate den i hospitalet intagna studenten Johan Zadler „mu3ijsera- 
de Gudi till ähra och kyrkian till prydnad". Kyrkan, uppförd i kors- 
form med ingång i ändan af södra korsarmen, är försedd med 9 fen- 
ster (af hvilka 8 st. ännu 1841 voro med bly och 1 med trä bå- 
gar), ljus och rymlig. Altaret i ändan af östra korset, altartaflan i 
Sweidels maner föreställer nattvardens instiftelse och vid predik- 
stolen finnes en oljetafla (kluddverk) föreställande en engel besö- 
kande en sjuk, med påskrift C ar o lus Joh. von Holthusen dona- 
vit A:o MDCCXXXIIII. Kyrkans vestra korsarm är afstängd ge- 
nom ett högt genombrutet träskrank, innanför hvilket en skild liten 
altarkrans tinnes och bänkar af enklaste slag. Det var här de spe- 
telska tingo bivista gudstjensten. Ingången hit är genom en liten 
dörr (icke olik en ladas) i ändan af denna korsarm. Midt under kyr- 
kan linnes en af hospitalsföreståndaren Erik Lithander omkr. 1759 
uppbygd murgraf, i hvilken det 1841 förmäles att ännu i senare tid, 
lik blifvit nedlagda. Norra korsarmen är genom en tät brädvägg åtskild 
trån kyrkan och använd som sakristiga. Här förvaras kyrkans skrud 
bestående af; en messhake af svart sammet med silfver galon, en 
messhake af blå atlas med Kristus på korset i gammalt broderi; (har 
sannolikt tillhört S:t Jörans hospitals kyrka). En messhake af blått 
dammast med Kristus på korset i gammalt broderi (öfverlemnad lti6l 
från Nagu kyrka till Sjählö). En messhake af gulbrokig dammast 
utan kors. 1691 d. 21 Dec. förärade Henrik Bäär till kyrkan en 
messings ljuskrona och erhöll derför sig tillförsäkrad grafställe i kyr- 
kan „rätt under funten". Ty värr dog han i Sverige. — Invid kyrkan 
en kyrkogård. — Kyrkans kärl, som sedan 1841 förvaras hos före- 
ståndaren, bestå af: l:o en invändigt förgyld kalk med patén af silf- 
ver vägande tillsamman 36 lod. På kalkens fot Carl XI:s namn. 
skiffer och på kanten af patenet ett S:t Georgs kors i hvars midt sy- 
nes en ur molnen sig sträckande arm med två tingrar, på den annars 
knutna handen, utsträckta. Förfärdigades 1688 at guldsmeden i Abo 
Hans Meyar för ett pris af 43 Dal. 21 öre 8 p. s:mt(Abo och B:borgs 



228 

Utom dessa hospitalet tillhörige hus äro i granskapet 
en mängd g^amla stug-or, mer och mindre förfallne, som be- 
bos af åtskillige inhyseshjon och hospitals betjeutes efter- 
lämnade hustrur och barn. En billig- farhåga för eldsvåda 
synes fordra att desse onyttig-e hus bortskaffades och för 
framtiden dylika missbruk förbödos. Hospitals sysslomannen 
bor nu i dess efter utsago egne hus på hemmanet, som är 
belägit några hundrade alnar från hospitalet. Hemmanet 
syntes annars vara försedt med vanlig åbyggnad. 

Antalet af hospitalshjonen var för närvarande 43 per- 
soner, hvaraf 24 mankön och 19 qvinkön. 40 voro på stäl- 
let närvarande, 2:ne hafva seraphimer gillets tillstånd att 
utom hospitalet njuta underhåll, och en var frånvarande i 



läns verificationsbok för 1689 fol. 6201). 2:o En kalk med patén af 
silfver helt och hållet förgylda, vägande tillsamman 25 lod. Nedanom 
bägaren i munkstil JHESUS CHRISTUS. På derunder utstående 6 
st. knappar JHESUS (en bokstaf på hvar knapp); nedanför dessa: 
sone maria. På foten linnes ett upphöjdt crucefix och på ömse si- 
dor derom inom hvar sin sköld ett 1 och ett h. Nederst kring foten: 
lårens — hannes — son — cristin — thomas — walborg — ihesus — 
maria. (Har sannolikt förut tillhört S:t Jörans hospitals kyrka). 3:oEn 
kalk med patén af förgyld koppar på svarfvad träfot med följande 
inskriptioner i munkstil: G [o tt] hi[lf] un[s] samt nedanför denna: hi[lf] 
m[a]ri[a], (Blef 1661 från Nagu kyrka öfverlemnad till Sjählö). 4:o 
En liten kalk med patén af tenn. — Kyrkans klockor äro upphängda 
i en liten stapel af resvirke på planen utanför kjTkan. Den större af 
dem vägande 11 L© 17 % bär upptill inskriften GLORIA IN EXCELSIS 
DEO. På ena sidan linnes svenska riksvapnet och på den andra si- 
dan: LIB: BARO: LORENTZ CREUTZ; EPISC: AB: D. JOH. GEZE- 
LIUS; WÄLLÄRDE HER ERICH STODIUS; WÄLBETRODDE 
HENRICH BÄÄR. Den mindre klockan visar upptill: JEHOYA ANNO 
1660. Nedtill: LAURENT PETRI HOFFMANN. Då genom Kejs- 
förordningen af d. 4 Febr. 1840 hospita]si)restens tjenst indrogs, an- 
sågs kyrkan öfverflödig och bestämd att neddrifvag. Den stod derpå 
oanvänd ända till 1865 då den ånyo iståndsattes, sedan i följd af ett 
kejs. bref af d. 15 Juni 1865 gudstjenster påbjödos att af Nagu soc- 
kens prästerskap hållas derstädes 3 å 4 gånger om året. 



229 

Nagu sockeu utau tillstAnd. En dåre underhålles af sine 
slägtiugar, är icke i förteckningen upptagen ; han är hemma 
från Lemo socken i Åbo län och såsom förmögen förmode- 
ligen icke af slägtingarna inlöst, af orsak att hans egendom 
efter författningarne då borde tillfalla hospitalet. Utom en 
karl som är behäftad med obotelig venerisk sjukdom äro alla 
öfrige svagsinte. 8 å 9 äro i hög grad galne, de öfriga 
hafva frihet att gå omkring på öu. utau att någon olägen- 
het af dem förorsakas .... 

Ehuru den anslagna staten .... tjxkes vara mer än till- 
räckelig, befanns dock detta hospital för närvarande uti ett 
beklagansvärdt och uselt tillstånd. De olyckliga varelser som 
der med dj^r kostnad underhållas sakna, utom födan, hvar- 
öfver ingen klagade, alla öfrige lifvets beqvämligheter. Långt 
ifrån att behandlas med det ömma medlidande, som deras 
belägenhet äger rätt att påkalla, synes man nästan glömt 
att de äro af samma slägte, som deras uppsyningsmän. In- 
neslutna i trånga, högst olämpliga kattor, utan afseende på 
mer eller mindre vansinnighet, skall väl deras tillstånd, 
långt ifrån att förbättras, snarare öfvergå till förtviflan och 
deras elände tidigare slutas, än naturens vanliga ordning 
kräfver. Snygghet och vädervexling var i dessa hålor allde- 
les törsummad och ehuru raidt i sommaren, funnos fönsterne 
ständigt tillslutne, hvarigenom stanken ökades till en nästan 
pestilentialisk grad. Uti träbj^ggningen till och med perso- 
ner af olika kön om hvarannan boende. De flesta af hospi- 
tals hjonen funnos halfnakna och några äfven försedde en- 
dast med få trasor att dermed skyla vissa delar af kroppen. 
Icke en gång halm att ligga på, endast bräder gjorde de- 
ras nöd vida sämre än missdådares i allmänna fängelser. 
Sysslomannen förebar väl till sin ursäkt att .... på staten 
icke något finnes anslaget till anskaffande af gång- och säng- 



230 

kläder; och ehuru det äfven så förhåller sig, tyckes dock 
utspisningen vara så högt tilltagen, att utan en nog synbar 
egennytta ett öfverskott till fyllande af dylika nödvändiga 
behof bordt uppkomma, hvartill så mycket mera anledning 
torde finnas i nuvarande sysslomannens företrädares uppfö- 
rande, som utan att ställa en sådan utgift i fråga, sielf haft 
omsorg om hospitalshjonens förseende med deras nödvändi- 
gaste behof .... Ehuru hospitalets betjening borde vara mer 
än tillräcklig för behofvet, nyttjas densamma troligen mera 
till sysslomannens egit gårdsarbete och andra sysslor, än till 
den för inrättningens ändamål nödige uppassning. Mer än 
en dreng och en piga syntes åtminstone icke nu närvarande 
och mölnare, smed samt inköpare, ehuru i staten upptagne, 
funuos efter berättelse alldeles icke. Läkarevård saknas helt 
och hållet, och om någon insjuknar måtte den i elände 
förgås. 

Enligt den af seraphimer gillet utfärdade instructioneu 
äro landshöfdingen och biskopen hospitalets öfver förestån- 
dare, men den närmare tillsynen är uppdragen kyrkoherden 
i Nagu socken, dock som denna syssla tör närvarande är le- 
dig, så är vid inrättningen ingen tillsyn och sysslommannen 
utan all controll." 

I följd af denna berättelse afläts d. 3 Sept. 1810 ett 
kejs. bref till landshöfdingen och biskopen, med uppdrag att 
med biträde af någon skicklig läkare uppgöra project till en 
ny organisation af hospitalet, hvarjemte föreståndaren anbe- 
faltes att innan vinterns ankomst förse hospitalshjonen med 
nödiga kläder samt halm och täcken för deras sängar. I för- 
ening med professoren vid Åbo universitet med. d:r Gabriel 
Erik von Haartman uppgjorde nu landshöfdingen och bisko- 
pen det ��skade projektet, hvilket insändes till kejs. regerings 
conseljen d. 18 Dec. 1811, jemte ett af prof v. Haartman 



231 

uppgjordt förslag till en uy spisordning- för inrättningen. I 
bref af den 9 Juni 1812 meddelas nådigt bifall till de af 
hospitals direktionen föreslagna reparationerna och ändrin- 
garna af hospitalets byggnader, det gamla dårhusets m. 
fl. byggnaders försäljning, den af prof. v. Haartman 
uppgjorda spisordningen skulle antagas, samt ifrån den 
l:sta Sept. införas, (införandet sedemiiera uppskjutet till 
d. 1 Maj 1813) de inlöstas antal skulle tillsvidare utgöra 
endast 40 personer, säng- och gångkläder skulle genom en- 
treprenad auktion anskaffas. Rörande renligheten och ord- 
ningen vid hospitalet egde direktionen inkomma med „för- 
slag till ett förbättradt reglemente i denna del, lempadt tills- 
vidare efter hospitalets närvarande beskaffenhet .... [och] 
ehuruväl en läkares tillförordnande vore af särdeles angelä- 
genhet ansågs dock med hemställan derom än böra anstå 
till dess hospitalets stat närmare blifvit utredd och den slu- 
teliga regleringen med hospitalet försiggått". Förslag till 
ett nytt reglemente och en ny stat för hospitalets tjenste- 
män och betjente uppgjordes nu och sedan de genom ett 
kejs. bref af d. 15 Februari 1814 blifvit godkända, blef så- 
väl reglementet och staten den 14 derpå följande Mars af 
hospitals direktionen utfärdadt samt trädde i gällande kraft 
den 1 Maj 1814. (Se bilagan N:o VI). 

Hospitalets utvidgning och förbättring utgör emellertid 
fortvarande föremål för regeringens omvårdnad och öfver- 
läggningar. Gång efter annan infordras hospitalsdirektionens 
utlåtande och betänkande rörande hospitalet och slutligen 
afgifver direktionen d. 24 Februari 1819 ett omfattande förslag 
om dess utvidgning och dess försättande i ett äudamålsenli- 
gare skick. I stället för bifall till detta förslag fick hospi- 
talsdirektionen emottaga ett nådigt bref af den 20 Aug. 
1822, hvari bestämdes att hospitalet skulle flyttas ifrån Själilö 



232 

till xibo stad eller något tjenligt ställe derinvid. «') Valet 



'"') Det kejs. brefvet härom förvaradt i Medicinalstyrelsens arkiv 
bland till hospitalsdirektionen ankomne kejs. bref är af följande lydelse: 
„Till Direktionen för Sjählö hospital angående hospitalets flyttning. 
Alexander etz. Wi hafve i nåder låtit oss föredraga Edert under- 
dåniga memorial af d. 24 Februari 1819 angående Sjählö hospitals 
utvidgning och förbättring jemte Edert tillfölje af Wår den 6 April 
meddelte nådiga remiss under den 9 sistl. Nov. i samma ämne ytter- 
ligare afgifne underdåniga utlåtande, men som Wi dermed af före- 
komne skäl, funnit hospitalet för framtiden böra ifrån Sjählö till Abo 
stad eller något tjenligt ställe derinvid förläggas; Altså och jemte det 
vid denna beskaffenhet närmare utlåtande öfver hvad I sålunda hem- 
stält, för det närvarande förfaller, vele Wi härmedelst i nåder hafva 
Eder anbefalt att till oss inkomma med underdånigt förslag angående 
såväl tjenligaste stället för hospitalets anläggning och sättet för flytt- 
ningens verkställande, samt bestridandet af den dertill erforderliga 
kostnad, såsom och huru de hospitalet nu tillhörige och å Sjählö be- 
findteliga byggnader må för kronans och hospitalets räkning, för- 
monligast kunna användas. Wi befalle etz. Helsingfors den 20 Au- 
gusti 1822. — Enligt H. K. M:ts eget beslut F. Steinheil, C. Man- 
nerheim,Carl Walleen, Gustaf Ladau,G. v. Kothen,A. Fin- 
k en berg. — De motiv som förestafvat en sådan flyttning synas, enl. 
ett i Finl. Statsark. befindtligt memorial härom, hafva utgjorts af att 
hospitalet såsom beläget afsides och på en under vissa årstider otillgäng- 
lig ö icke kan tillbörligen öfvervakas, att en läkare, som för inrätt- 
ningen är oumbärlig, icke kan utan stora kostnader der stationeras, 
hvarjemte hela inrättningens underhåll är vida kostsammare der än 
på ett annat lämpligare ställe. — Försök hade visserligen gjorts att 
erhålla läkare anställd vid hospitalet. Redan 1813 då sysslomannatjen- 
sten anslogs ledig ingick i annonsen härom, att sökande borde „med 
bepröfvad redlighet, drift och pålitlighet förena nöjaktig kännedom och 
skicklighet uti läkare konstens utöfning i allmänhet. (Abo tidn. 1813 
N:o 73). Ehuru ingen så qvalificerad sökande då infann sig upptogs 
dock en liknande bestämning i § 2 af det reglemente för inrättnin- 
gen, som uttärdades den 14 Mars 1814 och då tjensten härefter d. 28 
Juni 1819 ånyo anslogs ledig (Åbo allmänna tidn. 1819 N:o 82) in- 
gick åter samma bestämmelse i annonsen härom. Bland andra sö- 
kande anmäite sig denna gång äfven bataljonspredikanten, fllosotie 
och medicine doktoren Erik J. Cummenius. Sedan han med ho- 
spitalsdirektionen öfverenskommit om att jemte föreståndarelönen tå 
uppbära äfven en del af predikantens lön emot vilkor att förestå 
begge dessa tjenster samt dessutom tillhandagå de inlösta med uö- 



233 

af härför lämplig plats blef allt annat än lätt. Till en bör- 
jan föreslogs att detsamma skulle uppföras på Kähärlä hem- 
mans maik, men denna plats förkastades, sedan det blifvit 
ådagalagt att derstädes icke fanns tillgång till godt vatten. 
Härefter stadnade vederbörande i sitt val vid en till Lill 
Heikkilä kungsgård hörande äng, belägen emellan Sotalais by 
och Korpolais udde invid Åbo å, hvarvid det för hospitalet 
utsedda området skulle sträcka sig ända till den lilla bäck, 
som i närheten af sistnämnda udde inflyter i ån. Under- 
handlingar om platsens afträdande inleddes med d. v. inne- 
hafvarene af nämnda kungsgård baron Knut v. T ro i Is arf- 
vingar och allt syntes låfva en god utgång, då Abo brand 
1827 inträfiade. Vid den efter branden företagna reglerin- 
gen af stadens område inrymdes det för hospitalet ifråga- 
satta området i den nya stadsplanen och blef för stadens be- 
hof inlöst. Sedan sålunda äfven denna plan strandat, väcktes 
fråga om att flytta icke blott Sjählö hospital, utan äfven Kro- 
noby hospital samt förlägga begge inrättningarna till Abo 
slott. Då emellertid såväl landshöfdingen, collegium medicum 
och intendenten för allmänna byggnaderna, hvilkas utlåtande 



dig läkarehjelp, utnämndes han d. 5 Dec. 1819 till de nämnda före- 
nade tjensterna samt begaf sig omedelbart härpå till Sjählö för att 
öfvertaga befattningen. Framkommen dit fann C. emellertid kyrko- 
herden i Nagu tältprosten M i ch. Ave lian bortrest, samt befallnings- 
mannen S. Wessel sjuk, och då någon af- och tillträdes syn eller 
inventering utan deras närvaro icke kunde försiggå, begaf sig C. 
efter några dagars vistelse på Sjählö derifrån till Hvittis. 1 följd 
af de besvärligheter han på återresan från Sjählö nödgades utstå, 
ådrog han sig emellertid lunginflammation och derpå acut reumatism, 
hvarföre han i bref af den 10 Jan. 1820 hos hospitalsdirektionen an- 
håller om att icke behöfva tillträda tjensten föran den 1 Maj, h var- 
till direktionen vid sitt sammanträde d. 12 April 1820 besluter att 
då „d:r C. sig så förhållit att direktionen icke vidare kunde till ho- 
nom hafva något förtroende, skulle detta memorial till dii*. öf- 

riga handlingar läggas, dock skulle C. om sitt entledigande under- 
rättas". (Hosp. dir. prot. i Medicinal styr. arkiv). 



234 

härom infordrats, enstämmigt förklarat att slottsbyggnaderna 
i Abo „såväl för deras beskaifenhet samt otjeuliga och osunda 
läge, som i anseende till granskapet med ufriga i slottet be- 
flndteliga inrättningar, blifva för ett ändamålsenligt dårhus 

olemplige, samt dessa byggnaders iståndsättande till 

sagde behof icke annorledes än medelst nästan fullkomlig 
ombyggnad och dryga kostnader kunde ske", fijrföll äfven 
denna plan. Under hela den tid dessa öfverläggningar om 
hospitalets flyttning och framtida placering pågingo, måste 
dock hospitalet på Sjählö underhållas, lid efter annan in- 
kom derföre dess direktion till styrelsen med betänkanden rö- 
rande hospitalets behof och förslag till deras fyllande. I 
hvart och ett af dessa framhålles behofvet af läkarevård för 
de derstädes inlöste och 1830 föreslås bl. a. att till dess 
hospitalets flyttning kunde försiggå „en af Abo stads läkare 
skulle engageras att så ofta som möjligt, men åtminstone 
en gång i veckan besöka dårhuset för att anordna om då- 
rarnas skötsel och vård, en åtgärd visserligen icke tillräck- 
lig dock så gagnelig, . . . att många uslingar, de der nu un- 
der närvarande vanvårdnad (såvida de sakna all medi- 
cinsk vård) icke allenast icke fiirbättras till sitt förstånd, utan 
bestämt försämras, kunde blifva botade". Då emellertid alla 
de föreslagna åtgärderna endast voro afsedda att aflijelpa 
de mest trängande behofven, men blott i ringa mån till- 
fredsställde tidens stegrade kraf på sinnesjukas vård och 
behandling, då behofvet af utvidgade dårvårdsanstalter blif- 
vit allt mer trängande. , , sedan dårar ligga öfverallt i landet 
till fara och styggelse fiir andra;" då Sjählö hospitals fl3^tt- 
ning till Åbo mött oväntade svårigheter och då efter Abo 
brand och universitetets samt collegii medici flyttning till 
Helsingfors landets förnämsta läkare krafter numera be- 
funno sig derstädes, anbefaltes t. f generaldirektören för me- 



235 

diciiialverket g-euom ett kejs. bref af d. 9 Dec. 1832 såväl 
att föreslå en lämplig lokal för en dårvårdsiurättuiiig- uti el- 
ler invid Helsingfors, som att uppgifva storleken beskaffen- 
heten och inredningen af de i sådant afseende erforderliga 
byggnaderna m. m. Den 12 .Sept. 1833 afgifver äfven t. f. 
generaldirektören det fordrade förslaget, h varefter ett kejs. 
bref utfärdas d. 23 Aug. 1836, genom hvilket anbefalles att 
ett dårhus för 70 sjuka skulle uppföras på en udde vid lapp- 
viken nära intill Helsingfors, *'^) hvarjemte ett kejs. bref af 
d. 4 Febr. 1840 '^^) (hvarigenom landets dårvård öfverhufvud 
ordnas) vidare bestämmer att hospitalet på Sjählö skulle för- 
ändras till förvaringsställe för sådana dårar, hvilkas olyck- 
liga tillstånd icke medgifver hopp om förbättring". Genom 
samma förordning fastställes äfven en ny stat för sistnämnde 
hospital '°), den förra hospitalsdirektionen upphäfdes och 
anstalten stäldes under inseende af den genom samma för- 
ordnings 30: de § tillsatta „ direktionen för dårvården i Fin- 
land". Hospitalets kapital och inkomster 'i) förenades med 
den nu stiftade dårhusfonden, hvarvid likväl landboräntorna 
fortfarande skulle uppbäras af hospitalssysslomannen, hvilken 
äfven ålåg att å hemmanen anställa ekonomiska besigtnin- 
gar. Tillika bestämdes att å hospitalet skulle förvaras 40 
inlöste och 6 för någon tid inackorderade dårar och livad 
läkarevårdeu vidkom stadgades att vederbörande proviucial- 
läkare må, på sysslomans kallelse, besöka hospitalet så ofta 



*^) Rabbe, F. J. Finlands medicinal författningen Del. III pag. 
653. Helsingfors 1846. 

"") Rabbe, F. J. 1. c. Del. III pag. 721. 

">) Rabbe, F. J. 1. c. Del III pag. 734 Se bilagan N:o VII. 

'*) Genom ministeriel bemedling utbetaltes 18Uettvid fredsslutet 
1809 uti allmänna hospitals och barnhusfonden i Sverige innestående 
Sjählö hospital tillhörigt kapital af 601 Rdr. 33 sk. 5 rst. hvilket ka- 
dital under hospitals direktionens förvaltning så förökades att vid 

16 



236 

uåg*on af de der förvarade dårar, är i behof af läkarevård. 
På deuna fot stod läkare vården derstädes ända till 1857 då 
vid regleringen af provincialläkare distrikten i landet stad- 
gades att provincialläkaren i Rimito distrikt vore skyldig 
att äfven handliafva sjukvården vid hospitalet på Sjählö och 
genom kejs. bref af d. 25 Augusti 1858 bestämdes att han 
såvidt årstiden kan medgifva en gång i månaden bör besöka 
nämnda hospital. 

Sedan generaldirektören för medicinalverket uti sin för 



nämnde direktions upplösning denna kunde 1841 till dårvårdsfonden 
öfverlemna en summa af 21,163 Rbl. 37 kop. silf. Härtill hade dock 
det nämnda kapitalet svårligen kunnat bringas såvida icke hospitalet 
genom ett kejs. bref af d. 4 Februari 1817 erhållit sig tillförsäkradt „att 
den afgift, som af ofrälse män för rättigheten till säteriers besittande 
enligt författningarna erlägges och under svenska regeringen ingått 
till Gustaf Adolfs hospital, skall tillfalla ensamt fonden för Sjählö 
hospital". — Hospitalets inkomst utgjorde föröfrigt 1840: 



Råg. 



Korn. 



Silfver 



T:or kap 



Hemmans och lägenheters arrenden 

i Abo län 64 

Kronotionden 225 

Intressen å utlånade medel . . Jj — 
Till sofvelvarors inköp ... .1 — 
Hemmansräntor från Wiborgs län:i 
Rikkoila och Savolais hemmans- 1 

ränta i — 

Arrende för Alasomes äng . 
Extra inkomst: 
Pensionsmedel för en inlöst qvinna 
Lönerättigheter för en inlöst prest 

Saköres medel • 

Afkastning från hospitalets länder: 
10 T:or 7 kap. potatoes ä 64*/^ 

kop I) Rbl. 65 k.i 

2 LS 5 "B tobak s- 

ä 83 Vt k- blader 1 „ !)3 „ 



24 



T:or 



kap. 



Rbl. 



64 
225 



24 



206 

1,682 
254 



5 
50 

3 

41 

144 



kop 



13 

94 
57 



24 
30 

32 
46 



8 58 



237 

1842 afgifiia berättelse om berörde verks tillstånd framhål- 
lit beliofvet af ett ukadt antal platser för obotliga sinnes- 
sjuka vid Sjählö hospital och dårvårdsdirektionen i skrif- 
velse af d. 14 Februari 1845 afgifvit sitt betänkande här- 
om, anbefaltes genom ett kejs. bref af d. 23 Nov. ls47 '"-) 
att hospitalet skall utvidgas så att i st. för det faststälda 
antalet af 40 dårar, 67 dylika framdeles skulle derstädes inta- 
gas och underhållas, att en ny byggnad af sten med utrymme 
för 27 dårar, finge å den plats på hospitalsgården, hvarest 
en gammal och obrukbar träbyggnad är belägen uppföres 
samt att i anseende till det större antal dårar, som sålunda 
komme att i inrättningen emottagas, utöfver den dervid an- 
ställda betjeningeu. en uppsyningsman och 2 dårvaktare må 
antagas. Den 20 Febr. 1849 utfärdas derjemte en ny ut- 
giftsstat för hospitalet. '3) 

Den genom kejs. brefvet af d. 9 Juni 1812 påbjudna af 
prof. G. E. v. Ha ar t man uppgjorda spisordningen infördes 
vid hospitalet den 1 Maj 1813. Emellertid synes den icke 
hafva tillfredsställt hospitalets innevånare, hvarföre predi- 
kanten och t. f. s3"sslomannen Abr. Gottskalk i början af 
1814 inkom till direktionen med förslag till en liten modi- 
fikation af densamma, och den sålunda förändrade utspis- 
ningen antogs till införande från den 1 Maj 1814. Derpå 
vidtogs årligen smärre förändringar i densamma ända till 
1818 då hospitals direktionen finner för godt att återgå till 
utspisningen sådan den var 1815, (se bilagan N:o IX) och 
denna följdes sedan ända till 1844 då en ny spisordning, 
fastställd af generaldirektören för medicinalverket d. 14 Nov. 



■'-) Rabbe F. J. Finlands medicinalförfattningar Del. IV pagv 
7 Helsingfors 1874. 

") Rabbe F. J. 1. c. Del. IV p. -^6. Se bilagan N:o VIII. 



238 

nyssnämnda år infördes (se bilagan N:o X). Från d. 1 Ja- 
nuari 1885 följes en af medicinalstyrelsen d. 3 Dec. 1884 
fastställd spisordning- af följande utseende: 

„Söndag- 

Morgon: V* '^ salt sill eller liafssik och 1 W potatismos, af- 
redd med tre kannor sötmjölk och nödigt salt (är be- 
räknad för full personal eller 76 personer). 

Middag": Ett stop köttsoppa kokt på ^/^ % färskt kött med 
tillsats af 4 lod koruhelgryn, 12 lod potatis och 3 lod 
kålrötter för hvarje portion samt nödiga krydder, men 
då tillgång på färsk kål finnes, 3 LS kål och 9V2 ® 
korn helgryn för full personal. Köttet, som efter för- 
siggången kokning frigöres från ben åtföljer portionen 
och innehåller i vikt V2 '^^ 

Afton : 3 qvarter gröt på korn- hafre- eller bohvetegryn och 
ett qvarter mjölk till dopp. 

Måndag 

Morgon: 1 % potatis med Vi '^ kokt salt strömming. 

Middag : V4 ® kall kokad potatis och 3 lod kokad salt ström- 
ming samt ett stop välling kokt på sex lod korn- 
eller hafregryn och ^4 qvarter sötmjölk för hvarje 
portion och afredd med I % siktadt råg- eller korn 
mjöl (7 Vs kanna mjölk för full personal eller 76 per- 
soner). 

Afton: 3 qvarter rågmjölsgröt med ett qvarter surmjölk till 
dopp. 

Tisdag 

Morgon: 1 % potatis med V* ® kokt salt strömming. 
Middag: Ett stop bensoppa, kokad på 3 S köttpylsa och 
17 S ben från lördags ärt- och söndags köttsoppa, 12 



239 

lod potatis och 3 lod kålrötter för livarje portion och 
afredd med 3 'U siktadt räg- eller koru-mjöl. 
Afton: Ett stop välling-, kokt på sex lod korn- eller hafre- 
gryn och V4 qvarter sötnij()lk för hvarje portion, och 
afredd med 10 % siktadt råg- eller korn mjöl (för full 
personal 7 Vs kanna mjölk). 

Onsdag 

Morgon: 1 B potatis eller 1 U kålrötter och 7+ ^ kokt 
salt strömming. 

Middag: Ett stop ärtsoppa, kokt på 1 qvarter ärter V2 ^ färskt 
eller salt kött för hvarje portion och afredd effter be- 
hof med siktadt råg- eller kornmjöl. Köttet som efter 
kokningen frigöres från ben åtföljer portionen. 

Afton: 3 qvarter korn- bohvete- eller hafregrynsgröt med 
ett (^varter mjölk till dopp. 

Torsdag likasom om Måndag. 
Fredag 

Morgon: Likasom om Tisdag. 

Middag: Ett stop bensoppa, kokt på 3 ?fc köttpylsa och ben 
från onsdags ärtsoppa och läggben tillsamman 11 % 
med tillsats af 12 lod potatis 4 lod korn helgryn och 
3 lod kålrötter för hvarje portion och afredd med 3 W 
siktadt mjöl. 

Afton: likasom om Tisdag. 

Lördag likasom om Onsdag. 

Tillägg 
Hvarje hospitalshjon erhåller dessutom dagligen: 
Karlar: IV2 'tt surt rågbröd 
Qvinnor: 1^4 "S af samma brödsort 
och 2 lod smör, utbredt på frukost brödportionen, samt 



240 

efter beliof svagdricka, afdrageu efter 20 kannor uppå 

en kappe korumalt. 

Till jul- påsk- och piugst högtiderna gifves brödet i 
samma mängd osyradt. Svagt sjuka erhålla sådan kost pa- 
tientens helsotillstånd påkallar. Under de tider på året då 
tillgång pä färsk fisk finnes, kan livilket mål som hälst i 
veckan utbytas emot 1 % färsk fisk, kokad till soppa med 
12 lod potatis och 3 lod kålrötter för livarje portion och af- 
redd med tre kannor mjölk och sigtadt råg- eller kornmjöl. 

Till jul och nyårsdags middagen vanlig portion fläsk 
och kött stufvad med potatis. 

Då helgdagarna inträifa på måndag och torsdag be- 
stås till välling dubbel qvantitet sötmjölk.'" 

Wid den genom kejs. förordningen af d. 29 Januari 
1878 skedda omorganisation af medicinalstyrelsen, upplöstes 
den förutvarande dårvårdsdirektionen och de åligganden, 
som förut tillkommit denna öfverlemnades åt medicinalsty- 
relsen. Äfven dårhusfouden stäldes under dess förvaltning och 
fortfar att vara det ända till 1880 då genom en skrifvelse 
från kejs. senatens civilexpedition af d. 15 Januari bestäm- 
des, att dårvårds inrättningarna tillfallna och derstädes in- 
flutna inkomster skola hädanefter likställas med dem, som 
inflyta vid de öfriga sjukhusen i landet. 

I skrifvelse af den 27 Okt. 1883 hemställer nu medicinal- 
styrelsen om behofvet af nödig ombyggnad och förändring af 
den äldsta af de vid hospitalet befintliga hufvudbyggnaderna, 
jemte andra nödiga förbättringar. Sedan byggnadsöfversty- 
relsen, anbefalld att inkomma med förslag till de ifrågasatta 
förändriugarna, funnit den ifrågavarande byggnaden full- 
komligt oduglig och omöjlig att genom ombj^ggnad försättas 
i ett tillfredsställande skick, föreslog densamma att omför- 
mälte byggnad skulle nedrifvas och en ny tidsenligare upp- 



241 

föras pä ett litet afståud från dess plats. Medicinalstyrel- 
sens betänkande häröfver infordras och sedan u. v. provin- 
cialläkaren i Eimito distrikt d:rFr. Söderling-s ntlåtaude in- 
hemtats och denne till medicinalstyrelsen insändt såväl utlå- 
tande i fråg-an. som förtydligande planteckuiug-, förenar sig 
medicinalstyrelsen i hufvndsak om hans förslag samt föror- 
dar i skrifvelse till kejs. senaten af d. 8 Juli 1885 detsamma 
till utförande. Enligt detta skulle i den gamla byggnadens 
ställe uppföras en ny sådan af sten i två våningar afsedd 
att inrymma 43 personer. Härigenom skulle antalet platser 
vid anstalten ökas från 67 till 90. Byggnads öfverstyrelseu 
hörd, kunde dock icke godkänna de bifogade planritningarna, 
hvarföre den i sin tur insände ett nytt förslag till hvars 
realisation kostnaden antogs komma att uppgå till 300,000 å 
350,000 F. mk. I skrifvelse från kejs. senatens civilexpedition 
af d. 6 April 1886 underrättas medicinalstjTelsen emellertid om 
att „kejs. senaten funnit att någon större utgift till nybygg- 
nader och förändringar vid Sjählö hospital icke kunna ifrå- 
gakomraa och denna utgift icke ens uärmelsevis böra uppgå 
till det af byggnadsöfverstyrelsen i ofvanstående måtto för- 
slagsvis beräknade högst ansenliga belopp .... I följd häraf 
samt i afseende dera, att . . . en ny anstalt för sinnessjuka 
kommer att inrättas i Kexholm med 61 platser för manliga 
och 60 platser för q vinliga patienter, förutom en skild af- 
deluing för kriminal dårar med elfva platser och afsedd en- 
dast för män, har kejs. senaten velat hafva medicinalstyrel- 
sen anbefald att till kejs. senaten inkomma med fullständig 
framställning innefattande ej mindre uppgift å det slag af 
sinnessjuka, möjligen endast af qvinkön, för hvilka hospita- 
let å Sjählö framdeles lämpligast kunde användas utan äfven 
meddelande hm-uvida icke skäl vore att inskränka platserna 
till det antal, som finge utrvmrae i de två under senare 



242 

tid uppförda sjukbyg-gnaderna, hvilka kunde genom ändrin- 
gar och nagbn nödig mindre tillbyggnad göras för sjukbe- 
liandlingen mera ändamålsenliga, hvarförutom beliofvet till- 
äfventyrs erfordrade inrättandet af några få platser för kri- 
minal dårar af qvinnokön, iföljd livaraf sedan ofta nämnde 
äldre byggnad, såsom aldeles otjenlig till sjukrum, derest 
densamma icke kunde till annat behötligt ändamål användas, 
borde undanskaffas, utan att en ny byggnad i stället uppfördes." 
Den stat, som för närvarande följes vid hospitalet 
är endast en provisorisk sådan faststäld d. 31 Oct. 1877 att 
t. v. gälla från d. 1 Januari 1878, samt är af följande ut- 
seende : 



1. Syssloman lön 

1. Upsyningsman d:o 

(i. Betjente, städsel, lön och utspisning för- 
slagsvis 

1. Timmerman förslagsvis 

Presterligt biträde förslagsvis 

Pension för betjente d:o 

Kosthfdlningen för sinnessjuka förslagsvis . 
Underhåll för utackorderade förslagsvis . . 
Medikamenter d:o . . 

Ved d:o . . 

Ljus och lampolja d:o . . 

Inventariers underhåll d:o . . 

Byggnaders d:o . . 

Diverse utgifter d:o . . 

Summa 



Råg Korn i Silfver 



Tror 



T:or 



yiL 



1,200| - 
6001 — 

2,950 — 

208i — 



18,000 
1,500 

200 
3,000 

250 
5,000 
3,000 
2,092 



38,000! — 



Anm. I. Förestående anslag utbetalas af allmänna 
statsmedel, såvidt utgifterna för dåranstalterua icke kunna 
från inflytande dagafgifter och andra för dårvården afsedda 
inkomster bestridas. 



243 



Anm. IL Sysslomannen innehar fortfarande Fogdeby 
hemman såsom boställslägenhet, nppsyningsmannen och be- 
tjeningen åtnjuter fria rum och ved vid anstalten. '*) 

I följd af ett kejs. reskript af den 27 Mars 1B79 be- 
stämdes att sysslomannen vid vårdanstalten på Sjählö fram- 
dels i likhet med öfriga sysslomän egde uppbära i lön 1,800 
F. mk. och såsom arvode 600 F. mk.. hvarjemte honom al- 
laredan genom kejs. brefvet af d. 25 Juni 1842 tillerkändes 
rätt att för embetsresor beräkna skjuts och dagtraktamente. 
En förteckning sysslomän eller föreståndare, som varit vid 
hospitalet anställda, meddelas i bilagan N:o XI. 

Hvad tjenstemän och betjente för öfrigt vidkomma må 
det nämnas att genom ett af kejs. senatens civil exped. ut- 
färdadt bref af d. 4 Februari 1879 beviljades att „för be- 
vakningens noggrannare handhafvande och sålänge behof 
deraf göres ytterligare tvenne vårdare hngo vid inrättuin- 



■'*) I den för 1886 g<ällan(le staten för medicinalverket i Fin- 
land finnes upptaget att bl. a. för dårvårds inrättningarna bestämda 
äldre anslag ingå till kronan : 



Abo och Björneborgs län: 

Hemmans räntor 129 tunnor 18 kap. spanmål 

efter medel markegång med forlön . . 3,025 52 

Krono tionde 450 tunnor spanmål efter medel 

markegång 10,505 25 

Stadgad ränta kontant 1,670 82 

Wiborgs län: 

Hemmansräntor af de i länet iörut vordne hos- 
pitals hemmanen Rikkola och Savolais, 
hvilka blifvit anslagna för Sjählö hospi- 
tal, utgående af kronotionde . . . . , 

Arrende af Alasomes kronoäng likaledes ansla- 
gen Sjählö hospital förslagsvis ... 



27 92 



200 — 



Guld. 



15,201 



59 



227 i 92 
15,4291 51 



244 

gen anställas." Hvad prester och klockare åter vidkomma, 
så omnämnes en prest vid liospitalet redan före 1627, men 
en klockare anträffas icke nämnd förr än 1635, då tjensten 
bestrides af Mat li i as Benedicti, en 1633 i hospitalet in- 
löst döf person. Han förestod tjensten ända till 1667, samt 
erhöll i följd af landshöfdingens bref af d. 5 Maj för sin 
återstående lifstid uppbära kost för 3 personer. Han af- 
led 1674. Efterträdaren Johannes Ce restes fick till 
lön uppbära kost för endast 2 personer, emedan han 
var en „ung och frisk karl som kan med arbete sigh 
och dhe sine ährnära emellan dhe tider när han icke 
wedh kyrckian och gudztjensten behöfves." 1673 klagar 
pastoren Johannes Montanus deröfver att sedan det 
åländska hospitalet blifvit till Sjählö transporteradt hans 
arbete blifvit betydligt tillökt, i det han numera måste för- 
rätta icke allenast om söndagarna tvenne predikningar pä 
svenska och finska utan och alla söknedagar bönestunder 
hålla uthj begge språken, i följd hvaraf honom beviljas ge- 
nom landshöfdingens och biskopens bref af d. 10 Sept. 1673 
att härefter åtnjuta måuatligen twenne månadskoster, hvar- 
jemte vid C er es tes' afgång från klockare sysslan 1677 en 
prest förordnades att öfvertaga densamma emot åtnjutande 
af 3 månadskoster såsom lön. Emellertid reglerades dessa 
löneförhållanden kort derpå genom staten af d. 6 Maj 1695, 
som tillika bestämmer att klockaren framdeles äfven skall 
hafva aflagt prestexamen. Detta förhållande fortfar sedan 
ända till 1790 då tjensten på seraphimer ordens gillets be- 
fallning af d 4 Dec. 1790 indrogs. På derom af hospitals- 
predikanten Abraham Gott s kalk gjord framställning be- 
viljar seraphimer ordens gillet likväl d. 30 April 1807 ett an- 
slag af 8 tunnor spanmål årligen, att utgå till aflönande af 
en ,,betjent för kyrkosången . . . | den der tillika] efter pro- 



245 

vincial medici intyg-ande finnes äga nödig- insig-t ej allenast 
nti åderlåtning-, konsten att förbinda sår ocli läka utvärtes 
skador, med flera chirurgiska operationer ntan ock vacine- 
ra." I den 1814 utfärdade staten för hospitalet förenades 
klockaretjensten med uppsyniug-smanuens och så fortfor ända 
till 1840, då såväl klockare, som predikanttjensten indrog-s 
och endast en liten summa auslog-s för jordfästning- af lik. 
Genom kansliexpeditionens i kejs. senaten bref af d. 15 Juni 
1865 beästmdes dock omsider att presterskapet i Nagu skulle 
emot åtnjutande af särskild ersättning- 3 ä 4 gång-er om året 
under den varmare årstiden förrätta g-udstjenst vid hospita- 
let och detta förhållande består allt fortfarande. En förteck- 
ning öfver såväl hospitalspredikanterna, som klockare-pre- 
sterna meddelas i bilagan N:o XII. 



246 



3. Hospitalet på Gloskär. 

Vid de visitationer, hvilka prosten i Saltvik socken på 
Åland Boétius Muuri egenskap af kontraktsprost öfver 
Åland årligen förrättade, anträffade lian här och der i sock- 
narna icke så få personer behäftade med spetelska. I den 
..kladd"/) som af honom fördes öfver dessa visitationer, 
upptages år efter år icke blott antalet af dessa olyckliga, 
utan derjemte meddelas äfven en och annan beskrifning öf- 
ver de S3'mptom, under hvilka sjukdomen visade sig; samt 
de åtgärder, som vidtogos för att konstatera densamma och 
förekomma dess vidare utbredning bland befolkningen. Dessa 
i sitt slag ensamstående notiser erbjuda intresse icke blott 
för den förträffliga bild de lemna af ifrågavarande förhål- 
landen på Åland, utan äfven emedan de meddela di^ag, 
hvilka äro karakteristiska för behandlingen af de spetelska 
öfverhufvudtaget på den tiden. Några utdrag ur denna 
kladd må derföre här meddelas. 

,,1637 d. 29 October hölts visitatio j Föglöö-', 



O Då förf. under sommaren 1875 genomgick Korpo sockens 
kyrkoarkiv anträffades händelsevis derstädes en diger, handskrifven 
foliovolym med tittel: „Kladd på acta visitatoria uthi Boe- 
tij Murenij tijd", Följande vår införlifvades den med Finlands 
statsarkiv. Den omfattar åren 1637—1666 samt år 255 folio stark. 
Har sannolikt kommit i tiden till Korpo genom Boetij Murenij 
svärson och efterträdare Georg Prytz, då denne 1685 från Saltvik 
erhöll transport till Korpo. 



247 

„Uthj Kökar äro två unga bröder spetelska, som vistas 
i huus tillhoopa med annat folk. Bleff sagt, at the skola vara 
i uthhuus, huar icke, moste the plichta, som them hyj^sa."^) 

„1G40 d. 23 & 24 Februari hölts visitatio j Lemlandh." 

j.Cnut i Lemböte, dömer sochnen wist wara spetelsk, ty 
han förwärras meer och meer och witnades honom någorlunda 
hålla sig effter sententzen. Befaltes att pastor folier orderna 
om honom och hustrun, (senare tillagt:) som 1639 års kladd 
förmäler." ^) 

„0m then finska poiken Olle är allas mening wara spe- 
telsk. Thenne bleff genom prsepositi dispensation försörgd 
medh huus och födha till öpen watn, så at han haft loff gåå 
till gårdz porttarna heela dagen, men moot aftonen laga sig 
till sitt hybbele. (Senare tillagt:) Thenne är nu reest af 
landet."*) 

,,1640 d. 27 Februari. Kökar." 

..Spetelsk qvinnan i Carlby, skall eij löpa i sin stool, 
uthan stå wid kyrkiodören något affsijdes."^) 

,,1640 d. 29 Februari & 1 Martij hölts visitatio j Föglö". 

„Hustru Kaarin i Httmmelsöö, som misstänckes wara 
spetelsk, wittnas nu, att hennes h}'}'' är förwandlat, suartlag- 
dot och pussot i ansichte och ligger nu til sängz i samma 
stugu som husfolket wistas. Berättas att hoon ingalunda wil 
söndra sig ifrån them. Her Erich, Her Gabriel och några 
andra gode män befaltes reesa dijtt, tilståndet och meeningen 
wist förnimma, och praeposito med första notificera. (Senare 
tillagt:) Martij 2. D:n Ericus skrifuer sig hafva henne besökt 
och af henne wara bekendt, siukdomen stå i huwudet och 



-) Kladd på acta visitatoria uthi Boetij Mureuij tijd, tbl. 10 § 12. 
=*) 1. c fol. 16. § 3fi. För 1639 innehåller denna kladd intet. 
*) 1. c. fol 16. § 37. 
») 1. c. fol. 18. § 10. 



248 

fötterna och lofuade hon sigh effter Legem Levit. 13 et 14 
wilia lefua afsyndrat uthj huus för sig sielff, men på målet 
fans föga feell. Manen wil intet syndra sigh ifrån huusfolket. 
utan när them blifua."**) 

,,1640 d. 22 & 23 Martij hölts visitatio j Jomala." 

„0m Spitelska. Madz Larsson i Torp är för sigh sielff 
uthom gården." 

„Märtha i Odhningby hafuer hållit sigh i tu åhr ifrån 
kyrkian och tvviflas wara spetelsk. Bleff sagdt, att hon skall 
ställas på kyrkie wallen, att höra hennes bekännelse om sina 
brister och ther frijas eller fällas". 

„Pighan i Möklöö skall sändas till hospitalet [Sjählö] 
strax ypit blifwer, och pastor procurere hoos befallningsman 
commeatum. Grannarna klagade på Jören och hustrun, hvilka 
hafua pighan i sin badstuffuu, att the baada ther, och umgå 
hvarom annan och i theras frånwaro hafuer hoon i några we- 
kor stillat och molkat booskapen. Bleff sagdt, att pastor i 
allés theras närwaro förfaar om sanningen, effter hustrun eij 
kom tilstädes wederparten att suara, och lins thet så, skola 
the för olydnan hålla sigh ifrån sina stoolrum och annat folkz 
umgänge en tidh framåt." '^) 

,,1640 d. 25 Martij hölts visitatio j Hammarland." 

„J Strömma är en spetelsk hustro i sängh och maat- 
lagh medh sin man, och mann[en] reeser allestädes i bygden, 
hvilken eij hemma nu i sochnen waar. Bleff sagdt, att pastor 
gåår effter the order, som therom giorda äro."**) 

,,1642 d. 20 Tebruari. Jomala." 



«) 1. c. tbl. 19. § 24. — Her Ericli, kyrkoherde i Föglö; Her 
Gabriel, kapellan i Kökar. 
■') 1. c. fol. 24 v. § 10. 
«) 1. c. fol. 27. § 19. 



249 

„Spettelska : Lasse i Torp och en pijga i Odningeby 
hålla sig effter ordningen." ^) 

,,1642 d. 13 Februari. Lem me land." 

Then spetelska Cnut i Lemböte klagar brödren bonden 
i gården at han gåår i wisthuuseu om nätterna, synnerligen 
när bonden är borta, eliest fåår han inthet tienstfolk för hans 
skul. Item, wittia . ryssor. Remitteras til befalningsmannen 
at han skaifar honom af landet till hospitalet,, [Sjählö]. ^^) 

,,164-2 & 1644 Hammarland."!') 

„Erik Markusson i Torp oc Jöns Michilson i Westmijla 
spittelsk och mykit oförwägen i umgänge, ty han är i gården 
i badstugan eller i fähuset och thenna för 8 dagar sedan sat 
i klockare stugun, blef sagt at pastor pådrifuer the enteligen 
föras till hospitalet" [Sjählö]. ^2) 

,,1642 & 1644 Jomala." 

„Spittelska procederar pastor efter H. K. M. ordning 
med. Jtem tiggiare." ^'■^) 

,,1646 d. 29 Januari Lomparland." 

„Blef afsagt at Erik i Norboda, som icke kan sig hoos 
medicos schaffa frijbreff för spittelsko skal boo i vthuss al- 
deles söndrat ifrå umgenge och arbete, och förböds aldeles at 
bruka hanskmakerij. Ar olydno, tå brukes politicorum ad- 
sistence at han rättar sig efter konunglig ordning at sig iu- 
Stella i hospitalet" [Sjählö]. ^^) 

„Sammaledes [gafs besked] om efterfoliande spittelska : 



«) 1. c. fol. 34. § 11. 

") I. c. fol. 35. § i:^. 

") In margine: „tvenne åhrs visitationsakter äi"o tillhopa drag- 

1. c. fol. 36. 

") 1. c. fol. 63 v. § 10. 

") 1. c. fol. 44. § 3. 

") 1. c. fol. 45 v. § 3. 



250 

En i Oningby. En i Jomala. En i Offuerby, En i Biorsby. 
Jtem en brotfelling i Jomala by som faller 6 eller 7 resor om 
dagen. Thessa woro eij alla tilstädes som borde swara och 
efter thet blef witnat at somliga hafua slekt och något för- 
råd och somliga hafua intet wederwåga befaltes utransakas 
wid tinget huar saak för sig och thet som brister soknen 
sammanskiuta, så at the tillijka med sin medfolgd afschaffas 
til Nagu hospitaal tå första ypne watn blifuer i wåår." ^'') 

,,1647 Lomparland." 

,,Spittelska: Erik i Nottö, och i Norboda skal retta sig 
efter förra visitations acten." ^'^) 

,,1648 d. 21 Februari hölts visitation i Sund." 

„Kaisa Hind i Månstekta är spittelsk, men fattig; dock 
har hon huus, jord och grödan obetalt hoos brödren Maths 
Hind, som besitter hemmanet. Blef sagt huad wärderingen 
eij förslår at sochnen thet öfriga uthan drögsmål afiegger. 
En annan hustru Märta i Finneby benämnd är i stora miss- 
tankar för spittelsko och berätta grannarna Peer Larson, "Wal- 
demar och Peer Jacobsson i Finby, at hon har sat mykit af 
målet, huilket och flera sade i sielfua ransakningen. Hon 
sjelf beklagade sig hafua en stoor werk tuert genom båda öro- 
nen, och när hon skulle swara til thet i ransakningen fråga- 
des, krakade och kryste hon sig svåra. H3'yn sade almogen 
något wara förändrat uthi blåa bruuu ferga. Blef sagt at 
hon schal til prooff på åhr eller hälft wara söndrat ifrå alt 
folks umgenge och begifua sig uhr gården at boo i pörthet 
på backen och i kyrkian stå på ett rum för sig sielf wid 
wester gaflan, aktandes att hon eij blandar sig med någon i 



i«) 1. c. fol. 50 v. § 12. 
") 1. c. fol. 57. § ö. 



251 

ingående och utgående, eij heller hemma med sin man och 
barn." i^) 

„1648 Hammarland." 

„Witnades at Clemetz son i Marby wid pass 12 åhr 
gammal är spittelsk och är tilhopa med en annan benämnd 
hustru Brita i vthuus, huilken är mistenkt för samma siuka. 
Oansedt nu inthet göras kan til thenna blandelse som af ofor- 
sichtiga ordre kommin är inconsulto prseposito; dock är sä 
beslutit at quinnan blifuer i samma sin stugu til prooff på 
åhr och dag eller något lengre efter gifwin underwisning och 
poijken tillijka med andra spittelska afföres. Men efter för- 
samblingen är svag och poijkens förvanter oförmögne som the 
sades. Begärandes brotfellingeu som the 50 dal. opboros åt 
i fiooll mötte anvendas til poijkens medfogld och hon blifua 
quar itt skeede än i församblingen. Thenna poijke är suåx'a 
oförwägen och lyder intet förbod vthan löpev ibland barnen 
i byyn folkena til bedröfvelse och rädhoga." 

„En dreng i Hammarlands Torp är spittelsk, men boor 
itt uthuus afbygdt itt stycke ifrån gården och bedia folket 
at han får blifua quaar efter ingen fahra är för honom, ty 
han går aldrig närmare in på någon gårdh eller folk än itt 
röörskot." 

,,En piga i Posta benämnd Maria witnes wara fååne och 
hafua spittelska tekn sielfua hyyn belangande. Thenna wet- 
har för ingen, vthan löper i munnen på folket. Huar bonde 
lofwade gifwa 5 öre k. m. och thet öfriga sade brödren we- 
lia gifua." ^^) 

,,1648 Lemeland." 

„Witnades Erik Jönsson i Notö för halffierde åhr hafua 



") 1. c. fol. 63 v. § 2. 
i«) 1. c. fol. 68 v. § 15. 

17 



252 

fåt then wanskapeliga hyya i ansikte, derföre han på 2 åhr 
har warit afsöndrat ifrån hustru, barn och annat folk, 
Thenna kunde huarkeu frias eller fellas til spittelsko : något 
är han tiockare i ansikte och något fallerar målet stundom 
mehr och stundom mindre doch gör han eij tilfyllest at en 
wist wetta kan. Sattes til proff än på half åhr tillgörandes 
och gafs order i alt thet för honom och för androm nödigt 
fans att wetta." 

„Erich i Norboda witnades eij wara nu så sullin, som 
han först war och thet aflupna skegget myckit igen wexa och 
hyyn mykit forbettrat och på målet alzinga feel. Thenna 
sattes än til proff at wara som han warit har på itt halfft åhr 
tilgörande." ^^) 

,,1648 Föglö.-' 

,,01uf Mathsons son i Hasterboda spittelsk. Fadren lo- 
fuade 10 dal. och Soknen 40 dal. på huart mantal 2 i^ och 
thessa penningar skola wara hoos en man i beredskap til 
första yppenwatn, at han kan jempte the andra på landet 
afföras." 

„En annan kona benembd Kaisa född i Lomparland och 
tient någon tijd i Föglö, har warit til proof afsöndrat i 3 åhr 
och berättas at ansiktet förwerras, kroppen fiällas, men målet 
icke så mykit. Blef sagt at hon skal tillkommande söndag 
sig presentera på kyrkiowallen och församblingen tå noga 
förfara om [hon] är spittelsk eller hon lenger skal stå til proff 
och nekade aldeles församblingen wela någon pening göra 
henne til hielp om hon schal afschaffas, uthan remittera henne 
tijt hon är född." 20) 

,,1649 Lomparland." 



i«) 1. c. fol. 69. § 8. 
-«) 1. c. fol. 70 v. § 7. 



253 

,,Erik i Norboda kunde the huarken befrija eller fälla til 
spittelska och berättades at skegget är igenwext, och stundom 
synes han i ansikte wacker, men under tider mechta suUin 
och målet något förvandlat. Blef sagt at han skulle än wara 
en tid til proff på forna sett och tages besked på tinget om 
födan, efter then unga bonden, som är bebrefuat til hemmanet, 
förnekar." -i) 

,,1649 Ekerö." 

„ Spittelska som hållas wara och församlingens doom 
schal gifuas på, äro en änkia i Marbj^ Vthi moorkyrkian 
(Hammarland) åter: Marcusson i Torp, soldats dottern och 
en båtsman casserat i Posta." ^-) 

,,1649 Kmblinge." 

,,Then spittelska pigan i Segiinge skal afföras efter ord- 
ningen." 23). 

,,1649 Kökar." 

„Then älendiga -^) pigan skal afföras til hospitalet [Sjählö] 
och gifues 20 dal. af kyrkian til hielp af wrak penningarna 
för folkhens fattigdom." 

,,1649 Sund sochn". 

„Hinder Hindersson i Finby bekende sig sielf wara 
spittelsk och gafs order. Men hustru Märta i Finby som 
1648 sattes til proff, moste ännu stå en tijdh til proof effter 
församblingens doom." ^s) 

,,1649 Hammarlands". 

,,Gaffs order om the spittelska som är drengen ^ 



-') 1. c. fol. 72. § 8. 
2-) 1. c. fol. 73 v. § 14. 
2») ]. c. fol. 75 v. § 5. 

-*) 1. c. fol. 70 v. § 12. Har ursprungligen stått ,,spittel8ka", 
men detta ord är öfverstruket och „älendiga" skrifvet i stället. 
-») I. c. fol. 77. § 3. 



254 

Torp soldats dottren. Men båsmannen i Posta sattes til 
prooff." 26) 

,,1650 d 3 Februari holts visitation i Sund". 

„Cnuts hustru i Fiuby som i 3 åhr har warit sat til 
prooff, moste besiktas af the män som lensmannen forordnar 
at the kunna göra besked om hj^yn, målet och lemmarnes be- 
skaffenhet, the stellen, ther spittelskan har sitt säte. När 
thetta är bestelt schal thet schrifuas til prsepositus". 

„Anna i Månstekta som är kommen i roop och folket 
i kyrckiobenken shyy före. Ahr sagt at hon schal afträda 
kyrkiobenken och stå för sig sielff akter i kyrkian. Eliest 
har hon loff wara tilhopa med annat folk i fördzlor och gårds 
arbete til en tijd framåt, til thes man får see huad Gud 
gör". 27) 

„Then spittelska Hindrich moste länsmannen med p. pa- 
store drifua at fougten efterhörer uthan drögzmål höga ofuer- 
heetenes befalning om medfolgden och afförelsen." 28) 

,,1650 Föglö." 

,,Kaisa konan, som i fem åhr har warit i prooff skal 
besiktas om söndag och anten frijas eller fellas för smittosam 
siukdom och strax prseposito aviseras. Moste och på tinget 
afdömas anten Lemmeland eller Föglö skola försöria henne 
och förskaffa medfolgden om hon skal afföras, Hasterboda 
drengen som spittelsk är äro 50 dal. opbui-ne och fog- 
ten anmodas af länsmannen om afförelsen til hospitalet" 
[Sjählö.] 29) 

,,1650 Lemmeland". 

,, Spittelsk Erich Jönsson i Nottö och befaltes penningar 



26) 1. c. fol. 78. § 7. 

■'') 1. c. fol. 78. § 2. 

28) 1. C. fol. 78 v. § 3. 

*») 1. c. fol. 80. § 4. 



255 

wara i parat, och förwenta afförelse terminen och ordre wij- 
dare af befalningsinannen." ^O) 

„Maths Christerson har warit i jiroffuet ett åhr och be- 
faltes tilkommande söndag försam blingen schulle honom gran- 
neligen besikta och sin mening praeposito avisera. Sammale- 
des om Erich i Norboda på Lomparland söndagen ther efter 
så framt han orkar gå til capellet. Förbödz både män och 
quinnor köpa efter thenna dag hanskar, som han inlagar selia, 
eij heller skal någon låta honom göra af sina egna skin. 
Presterna och lensmannen skola inspection hafua och strax 
tingföra om the någon befinna." ^i) 

,,1650 Hammarland och Ekerö." 

„Spittelska hustru Brita i Marby utfattig. Men thet sa- 
des af bönderna at länsmannen Anders Jacobson skal hafua 
inne hoos sig sådana penningar något som han för emottagit 
hafuer. Anna en piga spittelsk tilhåller i Hammarland utfat- 
tig som Johan i Nifzeby hemförde." ^^) 

,,16.50 d. 7 Februari Lemland." 

„Salute officiosissima et officijs benevolentissimis prse- 
missis prsepositi et humanissimi viri, pastores et comministri 
per totam Alandiam attentissimi amici et fratres amantissimi. 
Jag gifuer i dag vänligen tilkenna, \v:tat befalningsmannen 
hafuer mig tillskickat, uthi thenna visitation, som iagh i dag 
håller i Lemland lijkasom een copia af H. K. M:tz strenga 

befalning:"' ,,2. Om spetelska att hwar försambling skall 

gifua them sin doom utan någon försummelse åhrligen ther så 
behöfues alldrigh wenttandes effter proweste ting och strax 
åter öfverskicka til prowesten med wiss berättelse om tijdhen 
när han är dömd och huru förmögenheten sig sträcker till 



">) 1. c. fol. 81 § 6. 
ä') 1. c. fol. 81. § 7. 
^-) 1. c. fol. 82 v. § 9. 



256 

the 50 dal:r kopper m:t medfolgd. Sedhan är prowestens 
plicht thenna att protocollera domen och datum när han fick 
och när han öfwerlefwererar w:t befalningsmannen, att han må 
gifva sedan wijdhare order om medfolgdens vptagellse och 
presternas afförelse. Och när tå- the afforas skole skall pa- 
stor loci verificera alt med sin skrifft. Finnes någon sokn 
eller particular person försumligh eller hindersam uthj thesse 
bemälte punkter, så sware hwar vthi sitt foro till olydnan." 
,,In Christo valete feliciter. Ex visitationi Lemlandensi 

7 Feb. A:o 1650." 

„Boétius Muur." 3"3) 

,,1650 Kumlinge." 

,,0m then spittelska pigans i Seglinge medfolgd och 
afförelse bestelles på tinget, allenast presterna trösta och be- 
sökaa henne med sakramentet," ^4) 

,,1651 d. 27 Januari Hammarland." 

,, Befalningsmannen moste påminnas at låta afföra then 
spittelska pigan och henne i Marby i wåår igen effter han 
någre åhr är therom påmint." '■^^) 

,,1651 d. 28 Januari Ekerö." 

,, Spittelska Brita i Marby efter ordre." ^^) 

,,1651 d. 29 Januari Fögel". 

„Spittelsk piga en." '^'^) 

,,1651 d 30 Januari Lomparland." 

„Erik i Norboda är spittelsk." ■^^) 

,,1651 d. 31 Januari Lemmeland." 



^') 1. c. tbl. 84 v. och 85. 

^*) 1. c. fol. 88. § 11. 

■'«) 1. c. tbl. 92 v. § 10. 

^') 1. c. fol. 93 v. § 10. 

•") I. c. fol. 94 v. § 11. 

") I. c. fol. 95 § 14. 



257 

,,Spittelsk Erich Jönsson i Notöö och Matz Christierns- 
son i Norby." »9) 

,,1651 d. 5 Februari Sunds moorkyrkia." 

,, Hustru Märta dömdes spittelsk och Anna pigan skall 
än stå i proff." ^o) 

,,1651 d. 6 Februari Kumblinge." 

„Spittelsk piga i Seglinge." ^^) 

1652 Lemmeland. 

„Spittelska Maths Christersson och Erich Hindersson i 
Norby. *2) 

,,1652 Jomala," 

„Spittelska: flika 1 och dreng 1 och till pi-off 1." *3) 

,,1652 Hammarland." 

„Spittelska: en piga och en båsman i Posta." ''*) 

Såsom af ofvanstående synes, vållade de spetelska icke 
så ringa svårigheter och bekymmer såväl för befolkningen, 
som för presterskapet och kronobetjeningen, livarföre man 
tid efter annan di'og försorg om deras öfverförande till 
Sjählö hospital i Nagu. Då denna fristad emellertid var 
temligen aflägsen, kunde icke en hvar, hos hvilken sjukdo- 
men blifvit konstaterad, genast afsändas dit, utan skedde 
transporten vanligen först sedan ett större antal fanns att 
på en gång öfverföras. Att ett särskildt hospital måtte 
upprättas på Åland för dessa olyckliga var derföre en ön- 
skan, som sjeffallet måste uppstå, och behöfligheten af 
ett sådant framhåller prosten Muur också redan 1648. 
Nyssnämnde år den 21 Februari anhåller han nemligen om 



*») 1. c. fol. 95 v. § 5. 
"; 1. c. fol. 99 § 5. 
") 1. c. tol. 100 § 9. 
*-) 1. c. fol. 101 v. § 3. 
") 1. c. fol. 102 v. § 14. 
") 1 c fol. 103. § 10. 



258 

att „Consistorium ville och befalla föreståndaren i hospitalet 
at hijt sendä en stoor bååt och folk efter the ordre iag af 
welborne landzhöfdingeu format har, huilken föreståndare iag 
och tilschrifuit har, at aiföra af ladet the spittelska som i 
soknarna myket ökas. The som äro och bör judicera om 
theras sinkdom i tijd, gå nödigt therpå och wilia wara för- 
skonte med sådant ofnerlop, thet doctores medicine i Stock- 
holm snarat hafiia: derföre dröijer thet alt för lenge föran 
en dristar afsondra them och än tå lengre för än the bort- 
komma. Tå thet afseijes at the skola til protf wara i ut- 
huus för sig sjelfua aldeles afskilde på någon tijd, så är so- 
melstans hielplösa, soraelstans äre the alt försmå, soraelstans 
är hustrun sielf spetelsk och har huset fult med små barn, 
och en part hjoonlag färrän the wilia så giffua sig ifrån sina 
små barn til proff, förr wilia de heller draga sitt lass och 
sträfva till det yttersta. Gud weet hur suårt iag har at be- 
grunda och at förminska thenna plågan som här i landet 
åhrligen yppas, oansedt monge äre undankomue och goda ordre 
gifne. Wore icke så snår tijd, så behöfdes wel sökia höga 
öfwerheten, at på landet opprättas mötte Hospitaal." *^) 

Om också tiden för en formlig anhållan om ett eget 
leprosorium för Åland sålunda ännu icke ansågs lämplig 
blef likväl behofvet af ett sådant år efter år allt mer kän- 
bart. Redan 1649 meddelas nemligen följande „lengd på 
spittelske", *^) för hvilka proster Muur „2 gånger i Februari 
gifvit befalning att låta bestella om medfolgden och aiförelsen." 
,.Aö' Saltwijk: en gifft bonde i Laby." 
„Aff Sund: Hinder Hiuderson i Finby.'' 
„Aif Kumblinge: en piga i Segliuge.'' 



") 1. c. fol. 64 v. § 11 (vid visitation i Sund). 
«) 1. c. fol. 76 v. 



259 

,,Aflf Kökar: en älendigh piga.'' 

„Aff Fög-lu: eu son i Hasterboda. Jtem en piga född 
i Lomparland och en lougli tijd tient i Föglö." 

,,Aif Lemmeland: en bonde i Notö." 

„Af Hammarland socken: en dreng i Torp. Noch 
Johan i Nifseby förde en piga ifrån Stockholm, som ther en 
liten tijdh har tient tilbaka igen emoot praepositi lofuen och 
sitt egit lotte. Prsepositns lofuade schaffa Johan 50 dal. 
igen om han Aville ntleggia och bestella med hospitals före- 
ståndaren at hon emottoges. Thet lofuade han. Har han 
icke lofuat så har praepositus kunnat med andra låta bestella." 

„Aff Ekerö: en enkia i Marby." 

NB. 1648 fördes eu stor hoop til hospitalet genom prae- 
positi stora omak och ännu är några satta til proff här och 
thär i soknarua.'' 

Och 1G50 i Februari blef följande „lengd på the spit- 
telska öfwerantwardat Av:t befalniugsmannen genom D. Nico- 
laus Hieronjmi at bestella i tijd om medfolgden och af- 
förelsen." ^") 

„Sund sokn: Hindrich i Finby." 

„Föglö sokn: En dreng i Hasterboda.-' 

„Lemmeiand s.: Erich Jönsson i Notöö." 

..Hammarland s.: Anna som boor på kyrckiobackan.** 

., Ekerö s. : Hustru Brita i Marby." 

j.Saltwijk s.: Bengt i Laby." 

„Kumblinge s.: En piga i Segliuge, lyder huarken 
prester eller bönder at låta besikta sig." 

I följd häraf anhöll också prosten Muur omsider hos 
d. v. generalguvernören öfver Finland grefve Pehr Brahe, 
att ett hospital måtte å Åland inrättas till hämmande af 

*■) 1. c. fol. 84 v. 



260 

oftanämuda sjukdom, dertill grefveu äfven d. 10 September 
1651 biföll *^). Ungefär samtidigt framförde d. v. befallnings- 
mannen (kronofogden) öfver Åland Staffan Hansson 
en liknande anhållan frän allmogen, på hvilken grefven den 
19 November nyssnämnda år meddelar följande svar och re- 
solution : *^) 

„Swar och Resolution på någre fråge 
puncter, som befallningsman pä Alandh, 
Staphan Hansson inlagt hafuer. Datum 
Stockholm den 19 Nowemberis Anno 1651. 

I. att dem må effterlåtas, der pä landet ett hospital 
att oprätta. effter som der ähre många vssla och elendige 
spetelska, de och dagligen det Gudh bettre mer och mer 
tiltaga, af dett tillfellet, att de mjxket med de siuka som 
de sålunda j sine gårdar hafua, umgå måste, beklagandes 
att de vtlian någen försyn taga och bruka deres grannars 
och råågrannars bååtar och åhrar, och annan fiske redskap, 
utj deres fråuAvaro, dem de sedan effter dem medh fruchtan 
handtera måste. — Resolutio: 

Befallningsman på Alandh warder detta ährendet medh 
almogen på wisse stembningar öfverleggiandes, huad som 
till ett hospitals oprättande kan betarfuas. Huilket almo- 
gen skall godwilligen der till vthgiöra, på det att sådan 
farlig och smittosam siukdomb icke må aldeles taga öfuer- 
handen. 

II. att de fattiga j hospitalet må effter låtet till oppe- 
hälle alle saakörerne som der falla kunna, b�