(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Biodiversity Heritage Library | Children's Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk"

\l% 



\ fö' 7 



Ifibråru 



mm 







COMPARATIVE ZOOLOGY, 

MCZ Llör: 

AT HARVARD COLLEGE, CAMBRIDGE, MASS. 



The gift of 






No. -S35 



BE)RAG 



KÄNNEDOM AF 



FINLANDS NATUR och FOLK. 



TJtgifna 



Finska Vetenskaps-Societeten. 



Fyrationdefjerde Häftet. 



Helsingfors, 

Finska Litteratur-sällskapets tryckeri, 
1887. 



INNEHALL: 

Sid. 

Jordltfsningen och dess cirkulation i den odlade jorden. Af E. J. 

Bonsdorff 1. 

Om de arkaiska bildningarna i nordöstra delen af Jaala socken. Af W. 

Hamsay 33. 

Journal du general J. Keith pendant la guerre en Finlande 1741 —1743. — 

General J. Keith's dagbok under kriget i Finland 1741—1743. 

Utgifven af Aug. J. Hjelt 59. 

Matériaux pour servir ä la oonnaissance des crånes des peupies Finnois 139. 

Ett Kalevala-ord. Af A. Berner 157. 

Anteckningar gjorda under en Antiqvarisk forskningsresa sommaren 1876 

i Östra Nyland af Reinhold Hausen 165. 

Studier rörande södra Finlands lerlager af Axel Fredrik Tigerstedt, 289. 



JORDLÖSNINGEN 



OCH 



AF 



E. J. BONSDORFF. 



Lill I 



-^- 



Med jorälösning fijrstås det vatten, som förekommer 
i den odlade jorden, och innehåller den således, ntom de ämnen, 
som förefinnas i meteor- och förvittring-s-vattnet, äfven sådana 
af den odlade jordens beståndsdelar, livilka äro lösliga i 
vatten. Häraf följer således, att jordlösningens kemiska 
sammansättning måste vara ganska omvexlande, och inne- 
hålla, så väl till qvantitet som qvalitet, olika ämnen, allt 
efter mängden af de ämnen, som ingå i jordens kemiska 
sammansättning i sådan förening, att de äro lösliga i det 
vatten, som tillföres jorden, Häraf inser man lätt, att jord- 
lösningen i en väl vårdad och gödslad åkerjord inneliåller 
en större qvantitet salter ra. fl. kemiska ämnen än det vat- 
ten, som förefinnes i en vanvårdad och icke gödslad jord. 
Då nn växterne knnna npptaga närande ämnen endast i 
upplöst form, är det klart, att denna så kallade .| ordlösning 
är den källa, från hvilken växterne hemta sina närande äm- 
nen, och således med skäl kan kallas vegetations vatten eller 
växternes näringsvätska. Qvantiteteu och qvaliteten af de 
växtnärande ämnen, som ingå i vegetations vattnets kemiska 
sammansättning, utöfvar således ett positivt inflytande på 
växternes fullständiga utveckling, då de yttre vilkoren, såsom 
nödig grad af värme och ljus, icke saknas. Tillföres den 
odlade jorden en större qvantitet vatten genom regn m. m., 
så är det klart, att vegetations vattnet är mindre koncen- 
treradt, äfveusom attjordenaf detta vatten icke kan qvarhålla 
större qvantitet än den, som erfordras för att kapillariskt mätta 
densamma. Det öfriga tränger såsom hydrostatiskt vatten 



till djupet eller bortflyter från jordens 5^ta, allt efter d e 
lokala förhållanden, som förekomma. Vegetations vattnet kan 
således, med fästadt afseende å dess vig-t för den vegetabi- 
liska utvecklingen, jemföras med blodet, li vilket inom djurkrop- 
pen afgifver materialet för de animaliska väfnadernes nutrition. 
Vegetations vattnets cirkulation. Hos djuren represen- 
tera blodkärlen ett vidt utgrenadt rörsystem, som genom 
kapillär-kärlen förmedlar blodets fördelning i alla de delar 
af kroppen, hvarest ämneomsättning äger rum. I jorden 
saknas sådana rör, hvilka här representeras genom större 
och mindre mellanrum, som bildas mellan de partiklar, som 
konstituera jorden. Vi kunna betrakta dessa mellanrum, 
under 2:ne hufvudsakliga former: hapillära och icke kapil- 
lära mm eller rör, om vi sålunda få uttrycka oss. Låtom 
oss nu antaga ett regn, som fullständigt genomdränker jor- 
den. Vattnet tränger i detta fall, i öfverensstämmelse med 
de hydrostatiska lagarne, genom de båda arterne af rör, 
dervid en del af de växtnärande salter, som innehållas i 
jorden i löslig form, upplösas, och med vattnet tränger till 
de djupare lagren i jorden. Denna lösning stannar, der ett icke 
genomsläppande jordlager möter, hvilket kan vara beläget på 
större eller mindre djup af jorden. Då regnet upphör, är det 
klart, att vattnet af dunstar från jordens yta i samma förhål- 
lande, som jordens temperatur är högre än luftens. Då nu det 
öfversta lagret af jorden sålunda torkar, stiger jordlösniugen 
från det underliggande fugtiga lagret och fördelas, enligt 
kapillaritets lagarne, i det närmast belägna torra jordlagret. 
Vid fortfarande upphålls väder stiger jordlösningen mer och 
mer från djupet till ytan enligt samma lagar och då denna 
lösning innehåller upplösta växtnärande ämnen, fördelas dessa 
i de öfre torra jordlagren, som binda ämnen genom den så 
kallade ytattraktion. Följden häraf är, att en kemisk vexel- 



verkan framkallas, såsom omedelbar följd af denna jordlus- 
ningens kapillära cirkulation, enligt samma lagar, som gälla 
för vexelverkau mellan blodet i kapillarkärlen och de 
dessa omgifvande vätskor i de animala väfnader, hvarest 
ämneomsättning äger rum. Denna vexelverkan sker enligt 
de endosmatiska lagarne, och samma förhållande äger äfven 
rum vid den vexelverkan, som inträder mellan vätskor i 
jordens kapillar-rum och växternas här belägna rötter; t}', 
då rötterne utveckla sig med sina fina bihang, de såkallade rot- 
håren, genom ökad cellbildning, kunna dessa späda organer 
icke genomtränga fast och styf jord, utan framskjuta i så- 
dan riktning, der intet motstånd för deras förlängning före- 
kommer, d. ä. i kapillär-rummen. I dessa utvecklas desamma 
sedermera i ganska mångfaldiga olika riktningar beroende 
af kapillarrörens form och utsträckning. Klart är, att en 
riklig utbildning af rötterne utgör ett vilkor för växtens 
frodiga utveckling, då man besinnar, att rötterne äro de 
organer, genom hvilka växterne upptaga närande ämnen från 
jorden. Genom denna jordlösningens fortfarande kapillära 
cirkulation i jorden förnyas oaf brutet den vätska, som i 
kapillarrummeu omgifver växternes rötter, hvaraf följden 
är, att de oaf brutet erhålla nytt närande material. Sedan 
växternes rötter upptagit vissa ämnen, stiger lösningen vi- 
dare till ytan och träder i vexelverkan med de ämnen, som 
här förekomma bundna genom ytattraktion och kommer dess- 
utom i beröring med den atmosferiska luftens syre. Följden 
häraf är en kemisk omsättning af de ämnen, som förefinnas, 
i öfverensstämmelse med lagarne för den kemiska frändska- 
pen. Af hvad vi anfört, finner mau, att, då djuren, som 
äro begåfvade med fri rörelse, äro hänvisade att söka sin 
näring hvarest de kunna finna densamma, deremot regnet 
och jordytans afdunstning från större eller mindre omfång 



tillföra växternes rötter de ämneu, som äro nödiga för deras 
utveckliug. Då nu denna cirkulation närmast är beroende 
af afdunstniugen från jordens yta, inser man lätt, att jord- 
lösningens uppstigande från djupet är Migast den tid af 
djgnet, då jorden mest uppvärmes af solljuset *), och att 
således denna tid af dygnet, den rikligaste näring tillföres 
växternes rötter, likasom att samtidigt den lifligaste kemiska 
vexelverkan emellan de ämnen, som förekomma i det öfre 
jordlagret, och de, som " uppstiga med jordlösuiugen från 
djupet, äger rum. Men härvid bör tagas i betraktande, att 
det öfversta jordlagret, genom fortfarande afdunstning, för-' 
lorar en del af sitt värme, så att dess temperatur blir mer 
och mer lika med luftens, livaraf följden är, att afdustnin- 
gen från ytan blir svagare. Följden häraf åter är, att jord- 
lösningens kapiUära uppstigande äfven försvagas, till följd 
hvaraf åter de närande ämnen, som innehållas i den jordlös- 
ning, som omgifver växternes rötter, fullständigare kunna 
upptagas af dessa och sålunda kunna tillgodogöras. Att 
den luft, som intränger i det torra jordlagret, åter afgifver 
sjTe, hvarigenom den kemiska rörelsen i jorden befordras, 
anmärka vi endast i förbigående. Om natten afkyles livad 
som afdunstar från jorden, och öfvergår från dunstform till 
droppbart flytande, under form af dagg, som betäcker jordens 
yta. Äfven härigenom försvagas jordlösniugeus kapillära 
uppstigande mot jordens yta, till fördel för växterne, som 
sålunda erhålla tid att genom sina rötter till egna sig de 
närande ämnen, som erfordras för deras utveckling. Efter 
solens uppgång öfvergår den om natten fallna daggen åter 



*) Detta är den naturliga orsaken till växternes hastigare ut- 
veckling i nordliga länder än i sydliga, emedan natten i nordliga län- 
der är ganska kort i förhallande till de sydliga. Erfarenheten lär, 
att kornet i norden är moget för skörden 6 veckor efter sådden. 



i dimstform. livarefter, i sammauliaiig med jordens uppvärm- 
iiiug-, afdimstiiiugeu fi'åii jordeus .yta åter blifver lifligare. med 
påskyndad kapillarcirkulatiou af jordlösniugen såsom ome- 
delbart l()ljd. Om mi torr väderlek är fortfarande, uppsti- 
ger jordlösuing-en från tilltagande djup. och inträftar det. att 
upphållsvädret och yärmen fortfara sä länge, att jordlösniu- 
gen inom jordens kapillära stignings-zon blir slut, afbrytes 
denna för växterne nödvändiga kapilläi^a rörelse, med väx- 
tens långsamt skeende aftyning och död såsom följd. Tiden 
åter, inom hvilken detta inträffar, beror af jordens olika 
beskaffenhet i afsenude å dess kapillära verksamhet, i livil- 
ket afseende vi endast anmärka, att växterne torka eller 
fcirvissna tidigare i sandjord och sednast i lerjord, ett för- 
hållande, som lätt förklaras derigenom, att, då lerjordens 
kapillära stignings zon är IV2 ^ 2 fot, densamma i strö- 
sand icke utgör mer än 8 tum. 

Om nu ett nytt regn faller, bringas alla de ämnen, som 
genom kapillariteten från de djupare lagren uppstigit till 
jordytan och icke blifvit af växterne använda, tillbaka längs 
växternes rötter samma väg de uppstigit, till de djupare 
jordlagren i öfverensstämmelse med de hydrostatiska lagarne. 
De hafva dock, såsom man lätt inser, i det ytliga jordlagret 
genom det atmosferiska syrets inflytande blifvit omsatta 
till andra föreningar genom den för denna verksamhet ut- 
märkande oxiderande processen, och äro nu mera åter eg- 
nade att. då de i motsatt riktning passera växternes rötter 
till de djupare jordlagren, afgifva för dessa nödiga närings- 
ämnen. Denna tribut kan dock icke uppskattas till den 
({vantitet som vid den uppstigande kapillära rörelsen, eme- 
dan lösningen till följd af det högre hydrostatiska trycket 
hastigare passerar växtrötterne, så att den för ett fullstän- 
digt upptagande af närande ämnen nödiga tiden saknas. 



8 

Man iuser af hvad vi i detta afseeude anfört, att en 
verklig cirkulation i jordlösningen äger rum, och att denna 
cirkulation med fullt skäl kan jemföras med blodets cirkula- 
tion hos djuret. Denna utmärker sig, såsom väl bekant, 
derigenom att arterielt närande blod genom artererne inom 
det stora kretsloppet tillföres alla animaliska väfnader. hva- 
rest detsamma ytterst fint fördelas i kapillarkärlen, genom 
hvilka, i öfverensstämmelse med lagarne för diasmosen, vexel- 
verkan äger rum mellan blodet och den vätska, som genom- 
dränker väfnaderne (parenkymatös vätska). Sedan utbyte 
af ämnen skett, öfverföres blodet i venerne, som vidare trans- 
portera detsamma till hjertat och genom detta medelst det 
så kallade lilla kretsloppet till lungorne, hvarest det för 
kroppens underliåll otjenliga venösa blodet kommer i berö- 
ring med den yttre luftens syre samt härigenom syrsattes och 
omsattes till arterielt närande blod. Detta arteriella blod åter- 
vänder till hjertat, har sålunda fulländat det lilia kretslop- 
pet och afsändes åter från hjertat genom det stora krets- 
loppet till de animaliska väfnaderne, som nu erliålla nytt 
material för sin utveckling. 

Om vi nu jemföra detta kretslopp med jordlösningens 
cirkulation, så inser man lätt, att regnvattnet, som trätfar 
jorden, då det passerar matjordslagret, från detta upptager 
växtnärande ämnen, som äro lösliga och genom jordrummen 
tränger till det djupare lager, som icke genomtränges af 
vattnet. Dessa jordrum kunna jemföras med artererne 
hos djuret. Jordlösningen uppstiger nu, då afdunstningen 
från jordytan begynner, genom de fina kapillarrummen i 
jorden och träder här i vexel verkan med de fina i kapillar- 
rummen belägna växtrötterne, afgifver till dessa växtnärande 
ämnen och uppstiger sedan till det öfversta torra jordlagret, 
der det stadnar och ingår en kemisk vexelverkan med de 



9 

ämueu, som här biudas af ytattraktioneu, syrsattes genom sin 
beröring- med atmosferiska luften, som inträngt i detta lager, 
sedan vattnet blifvit aflägsnadt. Man inser lätt, att denna 
afdelning af jordlösningens cirkulation kan jemföras med det 
lilla kretsloppet lios djuren. Vid inträtfande regn öfverföres 
denna syrsatta jordlösning, som kan jemföras med det arte- 
riella blodet hos djuren, åter till de djupare lagren i det, 
om vi så få uttrycka oss, stora kretsloppet, som afslutas i 
jordens kapillarrum på samma sätt, som arterernes förgre- 
ning hos djuren afslutas i kapillarkärlen. Djuren, som äga 
fri rörelse, hafva ett hjerta, som är den centrala drifvande 
kraften för hela blodcirkulationen. Växterne, som äro bundna 
vid jorden genom sina rötter, sakna en sådan central appa- 
'rat, och jorden innehåller icke heller någon sådan. 

Här är det regnet, solljuset och afdunstningen från 
jordens yta, som utgöra de fysiska vilkoren för möjliglieten 
af den cirkulation, som vi i största korthet velat framställa, 
men som är af lika vigt för möjligheten af växtens lif. som 
den oafbrutna blodcirkulationen är det för djurets lif. Af- 
brytes den ena eller andra cirkulationen, äfventyras djurets 
och växtens lif. 

Växterne kunna endast genom de fina rötterne eller de 
så kallade rothåren, hvilka ntveckla sig i jordens kapillära 
rum, träda i vexelverkau med vegetationsvattuet, sålunda, 
att, enligt de endosmatiska lagarne, ett utbyte af ämnen, 
som ingå i vegetationsvattnets och växtsaftens kemiska 
sammansättning, äger rum. Vid detta utbyte äger det för- 
hållande rum, att de båda vätskornes olika koncentrations- 
grad spelar en vigtig roll i det hänseende, att den mindre 
koncentrerade vätskan till större qvantitet genomtränger 
den tunna membran, som bekläder de fina rötterne, då lik- 
tidigt ämnen, som ingå i växtsaftens kemiska sammansätt- 



10 

ning-, uttränga. Emedan nu, vid ett inträffande regn, vatt- 
net, enligt hydrostatiska lagar, tränger in i jorden, blir ve- 
getations vattnet mindre koncentreradt och intränger till följd 
af detta förliällande till större qvantitet genom den tunna 
membran, som bekläder rothåren. Detta är den f^^siska or- 
saken till den hastiga vegetation, som är den omedelbara 
följden af ett regn, om eljest jordlösningen innehåller nödig 
qvantitet af de ämnen, som äro nödiga för växtens lif. *) 
Ifrån rötterne stiger sedermera den absorberade vätskan 
till alla de delar af växten, hvarest ämneomsättning äger rum. 

Af livad vi ofvanföre anfört kan man, för det prak- 
tiska jordbruket, draga följande resultat: 

l:o) Att en rationell jordbrukare bör tillföra den jord 
han odlar nödig qvantitet oorganiska ocli organiska växtnä- 
rande ämnen i löslig form, för att sålunda vinna material 
för bildning af normalt vegetationsvatten eller växtnärings 
vätska i jorden. 

2:o) Att^ genom jordens omsorgsfulla bruk till nödigt 
djup och omsorgsfiUl mekanisk sönderdelning af gröfve jord- 
partiklar, bilda ett rikt nät af kapillära rum i jorden^ eme- 
dan härigenom de odlade växtefmas fidlständiga rotbildning, 
och vegetationsvattnets cirkulation i jorden befordras till för- 
mån för växternas fidlständiga utveckling. 



*•) Dessa äro kiselsyra, lerjord, kali, natron, kalk, magnesia, 
oxider af jern och mangan, svafvelsyra, fosforsyra, klor, kolsyra och am- 
moniak. Det relativa förhällandet mellan qvantiteten af dessa äm- 
nen utöfvar ett bestämmande inflytande ])ri graden af växtlighet. 



OM YIGTEN 



AF 



DE mmm EESTleSDELiEI 



ri 

il Ij 



I DEN ODLADE JORDEN. 



AF 



E. J. BONSDORFF. 



Såsom väl bekant, var det Berzehus och de Saussure, 
som fastade synnerlig vigt vid åkerjordens organiska be- 
ståndsdelar. I senare tider har det likväl, sedan Liebig 
bekämpat denna nppfattning, till förmån för hans minera- 
liska växtnärande ämnen, varit en modesak, att icke alle- 
nast betvifla, ntau rent af förneka de organiska ämnenas 
betydelse för växternes utveckling- i den odlade jorden, utan 
att man ansett sig böra gifva några giltiga bevis, för rig- 
tigheten af denna nya lära. Att denna lära är beqväm för 
jordbrukaren finner man lätt. men man måste beklaga den 
öfverdi'ift, som denna ensidiga läras förkämpar låtit komma 
sig till last. Denna lära innefattar ett misskännande af den 
ordning, som gifver sig till känna i naturens visa hushåll- 
ning ; ty redan en ytlig betraktelse af den odlingsbara jor- 
dens ursprung genom bergarters förvittring, utvecklingen af 
lägre växter å denna pulfverformiga massa, dessas under- 
gång och förmultning, med humus ämnen såsom produkt, 
matjordens bildning och förökande genom de vegetabiliska 
kropparnes sönderdeluing å det ställe, der de utvecklat sig, 
måste väl redan gifva tillräcklig anledning, att betrakta 
denna omvexling af lif och död i naturiillståndet, såsom 
icke varande verk af en tillfällighet, utan såsom uttryck af 
positiva, verksamma naturlagar. Den odlingsbara jordens 
och den så kallade matjordens uppkomst och sammansätt- 
ning af organiska och oorganiska sönderdelade ämnen, väx- 
ternes kemiska sammansättning af till hvardera riket hö- 



14 

I-ande ämneu, gifva dock tillräcklig- anledning åt den upp- 
märksamma forskaren, att tillägg-a de oorganiska och orga- 
niska ämnen jorden innehåller en positiv och gemensam be- 
tydelse för växternes ntveckliug. Då nu på den odlade 
jorden odlas växter för andra ändamål, än att öka matjords 
lagret, är det klart, att denna jord icke kan betraktas så- 
som hörande till samma kategori, som den jord, hvilken be- 
finner sig i sitt naturtillstånd, der den växfmassa, som ut- 
vecklat sig, på samma ställe hemfaller till förgängelsen. Det 
ständiga aflägsnandet af den växtmassa en jord frambringat, 
måste förr eller senare medföra en störing af den naturliga 
ordningen, genom den brist på oorganiska och framför allt 
organiska förmultnade ämnen, som häraf måste blifva den 
naturliga följden. Att jordens större eller mindre rikedom 
på dessa ämnen utöfvar ett positivt inflytande på den tid. 
som jorden ännu kan afgifva alla de ämnen, som äro nödiga 
för växternes behöriga utveckling, inser man lätt. Men den 
ensidighet, som gifver sig tillkänna genom antagandet af 
vissa af dessa växtnärande ämnen, såsom uteslutande nödiga 
för den vegetabiliska utvecklingen, liafva hvarken Liebig 
eller hans skola velat erkänna. 

Den utmärkte holländska kemisten Mulders stora 
förtjenst är, att, då den såkallade humus theorin af Liebigs 
skola stämplades med förakt, hafva. i öfverensstännnelse 
med Berzelius och de Saussure, upprätthållit och förfäk- 
tat de organiska ämnenas stora betydelse för växternes nt- 
veckliug. Utan att underkämia den atmosferiska luftens 
vigt ocli betydelse för den vegetabiliska utvecklingen, får 
man icke med Liebig af denna fordra, att den skall afgifva 
alla de ämnen, som skola nära växterne, utan att dessa med 
sina rötter från jorden skola hemta största delen af de 
ämnen, som skola utveckla desamma. 8m upptaga äfven 



15 

djuren sina iiäriiigvsämuen g-euom cliyliis-kärleii frjiii dige- 
stionsorganeriia. i livilka de i ventrikeln införda födoämnena 
blifvit underkastade den kemiska omsättning-, som är nödig, 
för att de skola kunna upptagas af cliylus-kärlen. Hvarken 
djuret eller växten kan vinna näring för sin kroppsliga ut- 
veckling ur luften, så vigtig densamma ock är för möjlig- 
heten af hvarderas lif, emedan luftens syre möjliggör den 
kemiska omsättningen i växtens och djurets kropp. 

Den kemiska omsättning af de njutna födoämnena, som 
äger rum i djurets digestionsorganer, såsom skärskildt för 
detta ändamål konstruerade, för sig går i den odlade jorden, 
utan att sådana särskilda för detta ändamål bestämda or- 
ganer förefinnas. Denna kemiska omsättning vinnes genom 
jordens omsorgsfulla kultur, till hvilken äfven måste hän- 
föras tillförsel af alla de växtnärande ämnen, livilka icke 
eller till allt för ringa qvantitet förefinnas i åkerjorden. 
Dessa växtnärande ämnen, de må nu såsom konstituerande 
beståndsdelar till större eller mindre (ivantitet ingå i väx- 
tens kemiska sammansättning, måste alla betraktas såsom 
lika vigtiga för den invecklade kemiska process i jorden, 
som möjliggör deras upptagande af växternes rötter, af 
livilka de fina rötterne jemte de så kallade rothåren måste 
jemföras med chylus-kärlens begynnelse i tarmkanalens slem- 
hinna hos djuren. Så väl hos växten som hos djuret äger 
en ämneomsättuing rum såsom produkt af en kemisk verk- 
samhet, som kan förliknas med en förbrännings process. 

Resultatet af denna ämneomsättning är bildning af 
näringsvätska, hvilken innehåller alla de ämnen, som erfor- 
dras för den fysiska utvecklingen hos såväl djuret som växten. 
Under denna verksamhet återstå, såsom sista produkten af 
ämneomsättniugen. ämnen, som, otjenliga för den fysiska ut- 
vecklingen, aflägsnas genom lungorna, den yttre huden, nju- 



16 

rama m. m., då syre upptages från den j-ttre luften, för att 
möjliggöra den förbrännings process, som karaktiserar denna 
omsättning. Samma lagar gälla äfven för växtens fysiska 
utveckling ; ty. natura non facit saltus. Växten saknar sär- 
skilda organer, som afsöndra vätskor, livilka upplösa de 
njutna födoämnena. 

Humus med dess organiska syror är det medel, ge- 
nom Iwilket denna upplösning sker i den odlade jorden och 
saknas midlkropparne helt och hållet, eller förekomma de 
samma i den odlade jorden till allt för ringa qvantitet, sak- 
nas äfven lösningsmedlet för de mineraliska växtnärande 
ämnen åkerjorden innehåller, och följden häraf är, att det 
växtnärande kapital jorden innehåller i samma förhållande 
icke är aktivt. 

Emedan mullkropparne spela en så ytterst vigtig roll. 
skola vi här meddela livad den utmärkte Mulder *) i 
öfverensstämmelse med Berzelius och de Saussure anför 
om desamma. 

Mullkropparne äro, såsom väl bekant, den sista åter- 
stoden af förmultnade organiska ämnen, de må nu härstamma 
från växter eller djur, och saknas aldrig i en åkerjord, som 
gör anspråk på atf anses god. Växtdelar som falla ned på 
jorden och införlifvas med densamma, undergå en kemisk 
förändring och genomgå en serie af metamorfoser, hvar 
under de utöfva ett inflytande, som är af den vigtigaste 
betydelse för verksamheten i de unga rötterna af den ge- 
neration af växten, som uppträdt på de förgångnes ruiner. 
Samma förhållande äger äfven rum med de animaliska äm- 
nen, hvilka, såsom återstod af maskar, insekter, m. m., hem- 
fallit åt föro-äng-elsen och underkastas en kemisk meta- 



*) Pe Sclieikunde der Bauiibare Aarde. 



17 

morfos. Den sista fasen af denna sönderdelning är deras 
sönderfallande i kolsyra, vatten och amoniak, men, förr än 
de uppnå detta sista stadium, bilda desamma sjelfständiga 
ämnen, som äro af brun eller svart färg. Beskaffenheten af 
den kemiska sammansättning-en af de ämnen, som förekomma 
i en jord, pä hvilken växter utveckla sig, är oändigt olika, 
beroende af den längre eller kortare tid qvarlefvorna af 
växter eller djur varit införlifvade med jorden. Om man 
nu ocksä icke fäster vigt vid dessa organiska ämnens be- 
tydelse, såsom närande ämnen för växterne, spela de redan 
i det hänseende en j^tterst vigtig roll, att de i åkerjorden 
underhålla en fortfarande kemisk verksamhet. 

MuLDER betraktar dessa fasta, oftast brunaktiga äm- 
nen, sådana de förekomma i åkerjorden, såsom vigtiga, icke 
allenast genom deras närvaro, utan äfven derigenom, att deras 
uppkomst, deras öfvergång från en substans till en annan 
och deras slutliga förstöring framkallar i åkerjordens tj^sta 
inre en fortgående kemisk verksamhet, som från en viss 
synpuukt kan kallas lefvande, då den framkallar en inbör- 
des rörelse mellan de ämnen, som ingå såsom konstituerande 
beståndsdelar af den odlade jorden. Man kan uppkasta den 
frågan, om, utom dessa bruna ämnen, icke andra organiska - 
substanser förekomma i åkerjorden. Man har, såsom väl 
bekant, under de senare åren i åtskilliga vatten på jordytan 
vunnit kännedom om egna, i kemiskt hänseende väl karak- 
teriserade, flygtiga syror, som kunna härledas från dessa 
bruna ämnen, och, om man ännu tillför animaliska gödnings- 
ämnen, så uppträda i densamma en stor mängd fasta, dropp- 
bart flytande och flygtiga sönderdelningsprodidi:ter af dessa 
animaliska ämnen, hvilka icke hafva med den såkallade hu- 
mus någonting gemensamt, men utöfva ett afgjordt infl\'- 
tande på växternes fullständiga utveckling. Efter denna 

2 



18 

inledning öfvergå vi till eu betraktelse af de olika ämnen, 
som hänföras till åkerjordens organiska beståndsdelar. 

Ulmin och Humin ämnen. 

Dessa ämnen utgöra väl icke de vigtigaste af alla hit- 
hörande ämnen, men innehållas dock i åkerjorden till största 
qvantiteten, och äro produkter af samtliga växtdelars för- 
störing, samt bildas äfven af animaliska ämnen, som hem- 
fallit till förmultning. TJlmin ämnen benämner Mulder de 
bruna och humin ämnen de svarta ämnen, som, såsom be- 
kant, förekomma i de mera ytliga och de djupare lagren af 
torf-jord. Bägge sönderfalla, genom inverkan af alkalier, 
i en olöslig och indifferent samt en löslig och sur bestånds- 
del, af hvilka hvardera för sig bibehåller den ursprungliga 
färgen. De bruna bilda sig först, och utgöra, enl. Mulder, 
den första hållpunJcten af cellulosans liksom andra org. äm- 
nens sönderdelniug; de svarta uppstå härefter, hvarför 
han benämner deras bildning den ajidra liåUimnMen af 
den org. sönderdelningen. Bildningen af dessa bruna ämnen 
sker i omedelbart sammanhang med upptagande af syre och ut- 
veckling af kolsyra, hvilket dock icke skall förstås sålunda, 
att i f()ljd af denna process en på syre och väte rilcare produkt 
skulle qvarblifva. Stärkelse, gummi, socker, cellulosa, de så- 
kallade inkrusterande ämnena i växternes vedceller färgas vid 
humifikation bruna, upptaga syre och afgifva kolsyra, men 
förlora liktidigt vattnets element (syre och väte). Detta 
är orsaken dertill, att de ursprungliga ämnena, oaktadt bild- 
ning af kolsyra, blifva rikare på kol och derjemte äfven 
fattigare på väte och syre. Denna omsättning varar så 
länge, till dess ett visst j emu vigtstillstånd inträdt och nya 
grupper hafva bildats, hvilka äga eu viss stabilitet och 



19 

denna i högre grad än de substanser, ur hvilka de hafva 
bildats. De bruna ämnena bildas företrädesvis på torra 
lokaler, under luftens tillträde, under det de svarta Inifvud- 
sakligen bildas under vatten, vid saknad af luftens tillträde. 

De ämnen, som Mulder benämt liumin och humin- 
syra, af hvilka den förstnämde är olöslig, den andra löslig 
i alkalier, förekomma till största qvantitet i torf, äfvensom 
i tillbörlig grad förmultnade växtdelar och kunna äfven 
genom konst framställas af samma beskatfenhet, som de 
hvilka bildas i naturen. Förr än de likväl uppstå, bildas 
hiina och svarta ämnen. De bruna innehålla väte såsom 
det tinnes i Humussyrau C^-^ H^ 0^. Anmärkniugsvärdt är 
att dessa bruna ämnen, likasom de svarta, genom alkalier 
sönderdelas i en löslig och en olöslig del, och att de vid 
denna behandling icke ffjrlora den större qvantitet väte de 
innehålla, hvaraf man kan draga den slutsats, att denna 
ökade qvantitet väte icke beror af en tillfällig tillblandning 
af ett främmande ämne. Dessa bruna ämnen har Mulder 
benämnt ulmincimnen. 

Ehuru analysen af ulmin och huminsyi-a ådagalagt, 
att de äro bestämda kemiska substanser, så äger dock en 
stor olikhet rum, i afseende å deras vattenhalt, eu olikhet 
som är beroende af deras olika ursprung. I närmaste sam- 
manhang härmed står äfven deras olika mättniugskapacitet, 
löslighet och andra egenskaper. Om ett af de anförda 4 
organiska ämnena, i fugtigt tillstånd befinner sig i beröring 
med en substans, som är inbegripen i en kemisk verksamhet, 
så bildar den, under upptagande af syve, en ny grupp, 
Imlken i vatten löses lättare än ulmin och huminsyra, 
och som af Berzelius blifvit upptäckt i källvatten. Detta 
är nu den t)-edje hållpunJden vid de organiska ämnenas ke- 
miska söuderdelning. 



20 

Denna likaledes bruna substans kallades af dess upptäc- 
kare (Berzelius) källsatssyra eller apohrensyra (Muldek) 
och kan afskiljas från ocki^a, åkerjord och vatten. Den 
kan äfven framställas genom konst. Jemte apokrensyra fin- 
nes äfven alltid^ till större eller mindre qvautitet, en hvit 
gelatinös substans, som Bekzelius benämnde källsyra och 
MuLDER krensyra. Denna livita syra färgas till brun, då 
den är i beröring med syre. Den kan omväudt bildas af 
apokrensyra och åter öfverföras till krensyra, beroende deraf, 
om den utsattes för desoxiderande eller oxiderande inflytelser. 

Hvilka förändringar de bruna ämnena ännu undergå, 
är icke noga bekant, så mycket känner man dock, att syre 
upptages. Den bruna apokrensjTau blir genom väte in 
statu nascendi fullkomligt färglös. På olika lokaler af åker- 
jorden äger en tvåfaldig, alldeles motsatt verksamhet rum, 
ueml. oxidation och reduktion. Oxidation äger rum, då 
luften äger fritt tillträde till jorden, reduktion deremot, 
då detta icke är fallet, såsom i lägre belägna delar af 
åkerjorden, hvarest jorden är mindre lucker, eller på så- 
dana ställen, som äro utsatta för en högre grad af fug- 
tighet. Då den oxiderande verksamheten i åkerjorden är 
den, hvilken befordrar växternes fullkomliga utveckling, är 
det klart, att en rationell jordbrukare bör från sin åkerjord 
aflägsna alla de förhållanden, som mer eller mindre inskränka 
denna oxidation. 

Ulmin och Ulminsyra. 

Såsom resultat af sina undersökningar af mullkrop- 
parne har Mulder erhållit, att de bruna och svarta humus- 
ämnena skilja sig från hvarandra endast i det hänseendet, 
att ulminämnena innehålla mera väte (H^) än humin 
kropparne. Han antager, att huminbilduing alltid föregås 



21 

af ulminbildning, hvarvicl ett olösligt och ett i alkaUer lus- 
ligt ämne bildas, livilka bägge innehålla mera väte, än som 
erfordras for det förhandenvaraude syre att bilda vatten. 

Humin och Huminsyra. 

Om man längre tid utsätter socker, cellulosa, stär- 
kelse, växtslem eller gummi för inverkan af s^vqy, erhålles 
icke ett brunt, utan ett svart ämne, och samma ämne före- 
kommer äfven i de djupare torflagren, i livilka de vegeta- 
biliska ämnen, som gifvit upphof åt torfbildniugen, äro ut- 
satta för likartad inflytelse, vid hindradt lufttillträde. Vi 
anse det öfverflödigt, att här meddela resultaten af de 
analyser, som blifvit verkställda fijr utredningen af dessa 
elemäntära ämnens sammansättning, och sammanfatta endast 
hvad man, enligt Mulder, känner om humuskropparne i 
åkerjorden under följande 4 punkter: 

l:o) Vegetahiliska ämnen färgas, under upptagande af 
sgre och afgifvande af kolsyra, i jorden hruna, och hilda en 
grupp af kroppar, hvilka innehålla en i alkcdier Vöslig och 
en i desamma olöslig heståndsdel. 

2:o) Förhlifva dessa ämnen längre tid under samma 
inflytanden^ iinder hvilka de hlifvit hildade, öfvergå desamma 
till en grupp af ämnen, som, utmärkande sig genom mörk- 
hrun eller svart färg, äfven innehålla en i cdkcdier läslig 
och en i desamma olöslig heståndsdel. 

3:0) Den i alkcdier lösliga delen är, cdlt efter de ämnen 
från hvilka den leder sitt ursprung, något olika. Den vä- 
sentliga karakteren af dessa ämneyi är dock öfverensstäm- 
mande, så att icke större olikhet dem emellan äger nmi, än 
mellan de olika arterne af socker. Scisom dessa innehålla 
äfven humussyrorna olika qvantitet vatten. 



22 

4:o) I åkerjorden äro hwmissyrorna till en del före- 
nade med baser. Deras stora henägenhet att förena sig med 
ammoniak, och den kraft, med hvilken de vid sig binda 
ammoniaken, är en egenskap, som gifver dessa ämnen en 
högst vigtig betydelse för åkerjorden. 

Humussyrade salter. 

Då hvaije år, genom qvarlefvor af eu tidigare vege- 
tation och gödningsämnen, vegetabiliska och animaliska äm- 
nen tillföras åkerjorden, är det klart, att härigenom i vatten 
olöslig humns bildas i jorden. Denna skiljes genom kolsy- 
rade alkalier i olöslig Inmiin och huminsi/ra. hvilken ge- 
nom de kolsyrade alkalierues inflytande omsattes sålunda, 
att antingen dubbelt kolsyrade alkalier och kolsyradt alkali, 
eller endast humussyradt alkali bildas. Detta salt är väl 
lösligt i vatten, men härvid äger dock det förhållande rum. 
att en ganska ringa qvantitet deraf löses i åkerjorden, eme- 
dan detta salt till en del genom ytattraktiou ganska hård- 
nackadt qvarhålles af de organiska ämnen, som innehållas i 
åkerjorden. I eu jord, som är rik på humus, kan af sådan 
orsak icke kolsyradt alkali äga ett fortfarande bestånd. Den 
humussyrade ammoniak som finnes i åkerjorden, förlorar i 
densamma under intet vilkor ammoniaken, utan förhåller 
sig gent emot andra baser nästan såsom en syra, så att 
densamma med dessa bildar dubbelsalter. Likaså kan icke 
fri ammoniak äga bestånd i åkerjord, som innehåller i alka- 
lier löslig humussyra, emedan denna syra fullkomligt bin- 
der ammoniaken, och fortfarande upptager detta ämne från 
luften. Tillföres ammoniak genom gödningsmedel, bindes 
densamma genast af humussyran, om densamma förefinnes 
till nödig qvantitet. vSåsom Berzelius meddelat upptager 



23 

deii lösliga humiissjTau i förening med alkalier syre och 
afgifver kolsyra, hvilket väseudligt befordras genom närvaro 
af ammoniak. Säkert är, att åkerjordens humussyra omsattes 
till apokrensyra, förr än den sönderdelas i kolsyra och vat- 
ten, ehuru det icke är med säkerhet utredt, huruvida hela 
den (ivantitet humussyra, som linnes i jorden, genomgår 
denna omsättning. 

Lösliga kalk och magnesia salter omsättas genom 
åkerjordens upplösta kols^Tade alkalier till svårlösliga dul)- 
belföreningar af ImmussjTad ammoniak kalk och humussy- 
rad ammoniak magnesia. Detta är äfven förhållandet med 
lösliga jernoxid- och oxidul-salter, äfvensom med salter af 
mangan. Sålunda finner man, att humussyrau binder ba- 
serna vid åkerjorden, så att de icke från densamma aflägnas 
med regnvattnet. Kolsyrade alkalier äga i hög grad för- 
måga att sönderdela humussyrans dubbelföreningar med 
kalk, magnesia och metalloxider, emedan de afskilja baserna 
och bilda lösliga humussyrade alkalier. Med lerjorden bil- 
dar humussjTan ett i vatten ganska svårlösligt salt, som 
ändock såsom kalk och magnesia salterna är lösligt i kol- 
syrade alkalier. Af hvad som blifvit anfört inser man lätt. 
att humussyran spelar en vigtig roll vid den kemiska om- 
sättningen i åkerjorden i det hänseende, att den vid den 
samma binder de växtnärande salter, som innehållas i den- 
samma, och att således den qvantitet humussyra, som finnes 
i åkerjorden, bör betraktas såsom ett vigtigt kapital, som 
konserverar jordens växtnärande ämnen för kommande behof. 

Apokrensyra. 

Alla humusämnen omsättas, enligt Mulder, utan un- 
dantag, genom inverkan af salpetersyra, till apokrensyrad 



24 

ammoniak. Detta förhållande är af vigt, för kännedomen 
om den invecklade kemiska verksamhet, som äger rnm i 
jorden, i hvilkeu, genom dö gödningsämnen m. m., som till- 
föras densamma, salpetersyra fortfarande bildas. Eesnltatet 
häraf är, att humussyran omsattes till apökrensyrad ammo- 
niak, hvilken sedermera bildar dubbelsalter med de oorga- 
niska baser, som innehållas i åkerjorden. 

Krensyra. 

Denna syra, som icke ki^istalliserar, har icke, såsom 
fallet är med den bruna apokrensyrau, kunnat genom konst 
framställas, men saknas ändock enl. Mulder icke i någon 
åkerjord, utan den förekommer förenad med ammoniak. 
Krensyran är, likasom dess salter med alkalier och jordar- 
ter, färglös, och omsattes i fugtigt tillstånd lätt till apo- 
krensyra, livar vid syre upptages, men icke någon kols3Ta 
bildas. Utsattes apokrensyrau för sådana inflytelser, som 
verka reducerande, omsattes den åter till krensyra. 

Salter af Krensyra och Apokrensyra. 

De humussysade salterna förekomma i förhållande till 
andra salter till ganska betydlig qvantitet i åkerjorden. De 
apokrensyrande salterna äro bruna, de krensyrade hvita. 
Begge lösas lika lätt i alkalier, men de apokrensyrade sal- 
terne upptagas af alkaliska jordarter mindre lätt än de 
krensyrade. Fria från ammoniak förekomma de aldrig i 
åkerjorden, hvilket äfven gäller om kali, natron, kalk, och 
magnesia salterna. Dessa salter måste således betraktas 
såsom dubbelsalter, af hvilka den ena länken är ammoniak 
saltet. Krensyrade salter med kalk, magnesia och jern- 



25 

oxidul äro lösliga, de med jernoxid och magnesia der- 
demot svårlösliga, ett förhållande, som gifver dessa kren- 
syrade salter ett framstående värde. 

Beträffande åter humussyraus och apokrensyrans sal- 
ter har MuLDER erfarit, att dessa syrors salter med kalk, 
magnesia och metalloxider erfordra kolsyrad ammoniak eller 
kolsyrehaltigt vatten, för att upplösas. Öfveralt, hvarest 
krensyra innehålles i åkerjorden, kunna kalk, magnesia, jern 
och mangan upplösas äfven utan kolsyrad ammoniak och 
kolsyrehaltigt vatten, endast genom rent vatten. Man finner 
häraf lätt, att denna krensyrans egenskap är af ganska stor 
vigt, emedan denna syra alltid finnes i åkerjorden, och att 
således i följd deraf rent vatten kan utöfva de verkningar, 
för hvilka man ansett närvaro af kolsyrehaltigt vatten ab- 
solut nödvändig. Häraf följer, att kalk, magnesia, jern- 
oxidul och mauganoxidul i form af krensyrade salter upp- 
lösas och således kunna upptagas af växterne och att så- 
ledes icke något annat lösningsmedel är af nöden i åkerjorden, 
då denna alltid innehåller krensyra, om den skall kunna 
anses god. Detta gäller äfven beträffande fosforsyrad 
kalk och fosforsyrad ammoniak magnesia, hvilka bägge 
med lätthet lösas i krensyra. 

Tager man nu i betraktande hvad som blifvit anfördt 
om de krensyrade salsernes löslighet, så kan man lätt utreda 
orsaken dertill, att under och efter ett regn, om nödig vär- 
megrad icke saknas, växterna utveckla sig raskt, icke alle- 
nast derföre, att de erhålla vatten, utan äfven derföre, att 
liktidigt bildas en syra i jorden, hvilken bringar de växtnä- 
rande ämnen jorden innehållen- i upplösning, så att de kunna 
upptagas af växternes rötter. Klart är, att den större eller 
mindre växtmassa, som af denna ökade vegetation är en 
följd, står i förhållande till den qvantitet af dessa växtnä- 



26 

rande ämueu som innehållas i jorden, och att således det 
kolsyrehaltiga vattnet, hvars vigt och värde icke får under- 
kännas, dock icke spelar en så uteslutande roll i detta hän- 
seende, som allmänt antages. 

Sönderdelnings produkter, hvilka icke höra till 
Humusämnen. 

De qvarlefvor af odlade växter, som åter tillföras den 
odlade jorden, likasom de gödningsämnen, hvilka användas 
för att öka jordens förmåga att frambringa en rik vege- 
tation, innehålla ägghvita, och denna ägghvita, under livil- 
ken form den ock må förekomma, sönderdelas i %gtiga och 
icke flygtiga produkter. Ehuru man icke närmare känner 
dessa produkters beskaffenhet och sättet huru desamma bil- 
das i jorden, anmärka vi angående dessa endast, att ägg- 
hviteämnen i jorden sönderdelas och bilda följande ämnen 
såsom 'produkt af förnmltningen: leiicin, smörsyra, vale- 
riansyra, metacetonsyra, propionsyra, smörättiksyra, m. m. 
Dessa ämnen förekomma i synnerhet der, hvarest Imi och 
limgif vande ämnen i jorden öfvergå till förruttnelse. Den 
i jorden uppträdande ättiksyran, sönderdelas i kolsjTa och 
vatten. Citronsyra och vinsyra, hvilka med många växt- 
qvarlefvor tillföras jorden, sönderdelas närmast i oxalsyra 
och ättiksyra, hvilka åter sönderdelas i kolsyra och vatten. 
Appelsyran omsattes, vid förruttnelse i jorden, till bernstens- 
syra och smörättiksyra, och socker, som aldrig saknas i de 
gödningsämnen, som tillföras jorden, sönderdelas i densamma 
till mjölksyra och smörsyra. Att dessa utöfva inflytande 
på de växtnäraude baser, som innehållas i åkerjorden och 
sålunda ingripa i den kemiska process, som i densamma äger 
rum, må här endast i förbigående anmärkas, emedan den 



27 

uärmare processen härvid äunii icke är pä ett tillfredstäi- 
laude sätt utredd. 



Åkerjordens flygtiga syror. 

Yi anse oss icke här beliöfva vidröra det sätt, pu livil- 
ket dessa liygtig-a syror afskiljas från jorden, och anmärka 
äfven i förbigående, att under olika omständigher flygtiga 
ämnen af omvexlande beskaffenhet kunna erhållas från jor- 
den. I åkerjorden samlas allt, livad växterne och djuren, 
äfven utan tillförsel af gödningsämnen; afsöndra ifrån sig. 
och såsom sönderdelnings produkter af dessa ämnen måste 
de flygtiga syrorna betraktas. Det är väl bekant, att viå 
högre temperatur många ämnen, som sönderdelas, afgifva 
flygtiga syror såsom produkt af denna sönderdelniug, hvaraf 
följer, att de äfven måste förekomma i åkerjorden, då dessa 
ämnen här förruttna, om ock måste medgifvas, att de kunna 
uppträda under annan form än den de samma innehafva. 
då de bildas under afvikande yttre förhallanden. vSäkert är, 
Mt öfverallt hvarest gödningsmedel tillföras jorden, fl^^gtiga 
organiska syror äfven med densamma införlifvas, och att 
deras funktion är att verka såsom lösningsmedel samt så- 
lunda understödja den verkan man fornt velat uteslutande 
tillägga det kolsyrehaltiga vattnet. 

Men, om desamma sålunda, då de i åkerjorden före- 
komma till ringa qvantitet, såsom lösningsmedel verka för- 
delaktigt, måste äfven medgifvas, att desamma, om de till- 
föras jorden till allt för stor qvantitet. relativt till baserue, 
på vegetationen utöfva en motsatt verkan. 

Man har, enligt Mulder, funnit dessa flygtiga syror, 
såsom ättiksyra, proprionsyra, smörsyra, myrsyra, capron- 
syra, bernstenss^Ta, stearinsyra, m. fl. i vatten från olika 



28 

orter. Detta förhållande är af ganska stor vigt, emedan 
man deraf är berättigad till den slutsats, att desamma bil- 
dats i jorden och från denna blifvit atlägsnade med det 
genomträngande vattnet likasom att de bildats genom för- 
miiltning af de organiska ämnen, som, under form af qvar- 
lefvor af växter och djur, blifvit införlifvade med jorden. 
Visserligen måste medgifvas, att närvaron af dessa sjTor i 
jorden är öfvergående, emedan de alla, under inflytande af 
syre, sönderdelas till kolsyra och vatten. Säkert är, att, 
om de uppträda endast under vegetationstiden, och om de 
innehållas i gödningsmedlen, man deraf kan draga den slutsats, 
att de organiska ämnenas funktion i den odlade jorden icke 
än inskränkt endast till den som man tillagt humus, utan 
att denna måste uppskattas högre. Väl bekant är, att en 
god åkerjord reagerar alkaliskt, men i jorden förekommer 
en kemisk verksamhet, som verkar ett jemnvigts tillstånd 
mellan alkalierna och syrorna i åkerjorden, ett tillstånd, 
som, på ett tillfredställande sätt, förklarar denna åker- 
jordens alkaliska reaktion, oaktadt närvaro af syror i den- 
samma. 

Hvad vi ofvanföre anfört om de organiska bestånds- 
delarne af åkerjorden kan i korthet sammanfattas sålunda. . 

Genom furmidUiing af allmänt i åkerjorden förekom- 
mande ämnen, som härstamma från växt- och djurriket, bil- 
das ett hrunt pulver {idmin), som utvecklar karakteren af 
en syra {nlmhisyra), hvilken kan innehålla olika qvantiteter 
syre och väte och hvars sammansättning uttryckes genom, 
formeln C^* IP O". Af denna bildas, genom inflytande af 
syre, en ayinan syra {apokrensyra) likaledes af brun färg, 
hvars sammansättning uttryckes genom formeln C^^ B^ 0^-. 
Af a])okrensyran bildas, under sådana inflytanden, som be- 
fordra oxidation, en tredje, färglös syra (krensyra) C^^ H^- 0^^, 



29 

Iwilken genom j-ediildlon kan återgå Ull apokrcnsyra. Sal- 
ter af dessa 3 syror förekomma i hvarje god åkerjord och 
en utmärkande egenskap hos dessa salter är att de upptaga 
ammoniak. Denna egenskap tillägger desamma ett högt 
värde för åkerjorden, emedan den för vegetationen vigtiga och 
i handeln dyrköpta ammonialcen genom desamma bindes, så 
att den icke fråyi jorden aflägsoias med regnvattnet. Men 
dessa salters höga betydelse för åkerjorden ökas genom de- 
ras egenskap, att vid jorden binda äfven andra baser, och 
deras synnerliga benägenhet att bilda mångbasiska scdter. 
Dessa mångbasiska salter spela åter å sin sida en mång- 
faldig och vigtig roll, så till vida, att de l:mo antingen 
binda ytterligare baser eller 2:do, vid sönderdelning af de- 
ras organiska syror till kolsyra och vatten, utsätta dessa 
salter för inflytande af kolsyrehcdtigt vatten, hvarigenom de- 
samma up>plösas, eller 3:o upplösas dessa salter sjelfva genom 
öfverskott af kolsyra och ammoniak, så att de kunna upp- 
tagas af de odlade växterne. 

Af livad ofvauför blifvit aufördt beträffaude de orga- 
niska ämnenas vigt och betydelse för frambringande af en 
rik vegetation, kan man således draga följande för det 
praktiska jordbruket vigtiga slutsatser. 

l:o) Att humus ämnen i den odlade jorden äro ett 
nödvändigt vilkor för växternes frodiga utveckling, emedan 
genom dessa ämnens sönderdelning i kolsyra och vatten samt 
organiska syror, lösningsmedlet bildas för de mineraliska 
växtnärande ämnen, som, icke lösliga i vatten, tillföras åkei'- 
jorden, och hvilka, om de icke upplösas, således icke kunna med- 
föra den verkan j;å vegetation, som med desamma åsyftas. 
2:o) Att en rationell jordbrukare bör upprätthålla ocli 
i fall af behof föröka den nödiga qvantiteten humus i åke^-- 
jorden, så att den icke uttömmes, hvaraf följden skidle blifva 



30 

en inskränkt kemisk verksamhet i den odlade jorden, med 
lägre jordtemjjeratur såsom omedelbar följd, och i samma för- 
hållande försvagad vegetation, om ock ökad qvantitet mine- 
raliska gödningsmedel skulle införlifvas med jorden. 

3:o) Att sättet., att vid odling af kärrmark bränna 
jorden, bör förkastas, såsom ett onödigt slöseri med den dyr- 
bara mulljorden, och att den gödande askan efter bränning 
bör ersättas genom miner aliska gödningsämnen, i hvilka kali 
salter och fosforsyra sj^ela Mffviidrollen, hvaraf följden 
är en ökad kemisk verksamhet, som höjer jordens af naturen 
låga temperatur till förmån ■ för de växter som odlas i den- 
samma. 

4:o) Att den ganska allmänt i Finland förekommcinde 
seden, att genom beredning af kompost, i hvilken kärrjord 
sjjelar hufvudrollen, {fållspillning) öka spillnings förrådet 
på gården ocli åkerjordens midlämnen från kemisk synpunkt 
är fullkomligt rationell. 

5:o) Att tillblandning af kärrmylla till den animaliska 
spillningen är rationell, emedan härigenom den dyrbara am- 
moniaken bincles af humussyran, ock humusqvantiteten i 
åkerjorden ökas till förmån för den under den varma års- 
tiden oafbrutet fortgående kemiska omsättning, som äger rum 
i en väl vårdad åkerjord. 

6:0) Att tillförsel af större qvantitet bränd kalk till en 
odlad jord, som icke innehåller öfve7'skott af midlämnen, är 
irrationell, emedan humusämnen genom kalkens inflytande 
till allt för stor qvantitet sönderdelas i kolsyra och vatten, 
som afiägsnas från den odlade jorden till stor skada för 
oegetationen under följande år. 

7:o) Att uteslutande användning af konstgjorda gödnings- 
ämnen uttömmer jordens humiisämnen till skada för skör- 
den under följande år. 



31 

8:o) Att, i öfverensstämmélse liärmed, henlimningen af 
konstgjorda gödningsämnen såsom hjeljygödnmg, är fullkom- 
ligt rationell. 

9:o) Att kärrjord, genom tillförsel af lerjord och fält- 
spat-sand, såsom material för bildning af den zeolitiska 
beståndsdelen i jorden, med tiden upphö jes till heder och 
värdighet af bolåker, *) som utmärker sig genom en högre 
temperatur och minskad fara för nattfrostens härjningar. 

Slutligen tillägga vi endast, att de välbekanta vatten- 
kultur-försöken tydligt och klart ådagalägga: 

l:o) Att af oorganiska ämnen i jipplöst form växterne 
kunna utveckla sig fidlständigt. och således af oorganiska 
ämnen bilda organisk väfnad. 

2:o) Men icke, att humus ämnen icke äro af någon be- 
tgdelse för den vegetabiliska utvecklitigen i naturen; ty alla 
minercdiska gödningsämnen kunna icke lösas endast i vatten, 
utan i kolsyra och vatten, eller organiska sgror, hvilka äro de 
sista prodiditerna af de organiska ämnenas sönderdélning i 
jorden. 

Detta är den vigtiga roll, som luimusämnena spela i den 
odlade jorden. Hvilken skön ordning uppenbarar sig icke 
här, i det afseeude, att växterne af oorganiska ämnen bilda 
organiska, hvilka åter af djuren, som icke kunna lefva af en- 
dast oorganiska ämnen, användas för deras fysiska utveckling. 

Odlad jord, som genom upprepade skördar, hvilka af- 
lägsnas från jorden, utan att jordens förlust af växtuärande 
ämnen ersattes, måste förr eller senare, förlora sitt värde för 
kulturen. Detta blir det slutliga resultatet af det extensiva 
jordbrukssystem, som blifvit infördt i Amerika och södra 
Ryssland, hvilka länder, utmärkta genom sin rika jordmån, 



") Förutsatt, att vattnet frän kärret tuUständigt kan aflägsnas. 



32 

nu exportera ofantliga qvantiteter säd ; men då detta inträf- 
far, kan jorden icke mera frambringa den qvautitet säd, 
som är nödig för befolkningen. Brist på mineraliska göd- 
ningsämnen kan numera lätt ersättas genom konstgjorda 
gödningsämnen, men, för att ersätta humus ämnen i åker- 
jorden, då de blifvit uttömda, dertill fordras decennier och 
tillgång till kärrmylla, hvilken icke linnes att disponera på 
alla jordlägenheter. 

Ja, vi afsluta dessa betraktelser med att uttala den 
åsigt, att en jordägares moraliska pligt är, att icke från den 
jord, öfver hvilken han med fullägande rätt disjyonerar, ut- 
tömma dess förråd af organiska beståndsdelar, till skada för 
kommande generationer. 



Ols/L 



m ARKAISKA BILDNINGARNA 



I NORDOSTEA DELEN 



JAALA SOCKEN. 



■^^T. I^-A.IvlS-A.^S'. 



-»'\/V^.6)u'VVN— 



Om de arkaiska bildningarna i nordöstra 
delen af Jaala socken. 

Under sommaren 1883 undersöktes för det geologiska 
kartvärkets räkning af stud. J. Sederholm och mig bland 
annat nordöstra delen af Jaala socken. Då det torde räcka 
något tiotal år eller mera innan de då gjorda iakttagelserna 
publiceras af vårt lands geologiska kommission, kan en ti- 
digare redogörelse af denna trakts omväxlande bärgforma- 
tioner möjligen vara af intresse. Redan fönit (Finska vet. 
soc. förh. XXVI Mineralogiska och petrografiska medd. IX,43) 
har herr prof. F. J. Wiik beskrifvit några basiska eruptiv 
frän detta ställe. 

Jaala socken är ett gränsområde mellan det nordvästra 
hörnet af det sydflnska rapakivigebitet och omgifvande äldi-e 
bildningar. I likhet med förhållandet på flere andra sådana 
ställen är omväxlingen äfven här mycket stor såväl mellan huf- 
vudslagen af bärgarter som hos samma species. Öfver hufvud 
taget är detta område en eruptivterräng; af de skiffiriga 
bärgarterna kan endast en del betecknas såsom gneis i egent- 
lig mening; de öfriga hafva en mycket problematisk natur. 
Denna mångfald och olikformighet hos bäi^arterna försvå- 
rar mycket bestämmandet af deras geologiska sammanhörig- 
het och åtskilnad. En annan omständighet, som värkar 
menligt på afgörandet af massornas inböi"des förhållanden. 
är de lösa bildningania, som täcka bärggrunden. Endast 



36 

på få ställen liafva kontakt- och gångbildningar kunnat iakt- 
tag^as. De vig"tigaste grunderna för fastställande af bärg- 
arternas relativa ålder äro därför deras uppträdande i stort, 
sådant det synes på kartan, och deras petrografiska egen- 
skaper. 

De massformiga bärgarterna utgöras af flere slag af 
graniter och basiska eruptiv. Af de förra finnas repräsen- 
tanter för alla de tre grupper, i livilka prof, Wiik (i Öfver- 
sigt af Finlands geologiska förhållanden) anser att de iinska 
graniterna böra indelas, nämligen gneisgraniter, porfj-rgra- 
niter och gånggranit. De kristalliniskt skitfriga bärgar- 
terna däremot intaga en mycket svår bestämbar ställning. 
Under det en del synas vara värkliga laureutiska lager, 
äldre än större delen af de eruptiva formationerna, visa andra 
ett otvätydigt samband med de massformiga bärgarterna. 

I. De äldre g^raniterna. Gnelsg'ranitepna. 

Östra delen af det undersökta området mellan Pal- 
jakka i norr, Mäkelä, Puolakka och Hartola i söder samt en 
mindre terräng mellan Linnajärvi och Salajärvi vid gränsen 
emot Heinola socken upptagas af massformiga bärgarter, hvil- 
kas uppkomst sammanfaller med bildningstiden för andra i 
de älsta laurentiska lagren uppträdande granit- och gneis- 
granit-arter. För detta talar icke blott den petrografiska 
likheten med dessa, utan äfven deras förekomstsätt. De äro 
nämligen icke öfverallt fullständigt massformiga, utan förete 
flerestädes en mer eller mindre utpräglad parallelstruktur. 
Strykningsriktningen är nästan densamma inom hela oim'å- 
det: N 40"-60o O, d, v, s, den för gneisskikten i södra Fin- 
land gemensamma. Vidare hafva i ingen af de omgifvande 
bärgarterna gångar af de i fi'åga varande anträffats. 

Dessa äldre massformiga bärgarter utgöras af ortoklas- 



37 

gneitgranit och granit samt en sträckad granit mellan Linna- 
och Salajärvi, som till sammansättning något afviker från 
de föregående, 

Ortoklasgranit och gueisgranit. Denna bärgart inta- 
ger större delen af ofvan beskrifna terräng. Den bildar af- 
rundade, stnndom starkt förklyftade, ganska vidsträckta och 
höga bärg. Den är medelkornig, af ljusröd färg och består 
hufvudsakligast af kvarts ocli fältspat. Kvartsen är grå, stun- 
dom ametistfärgad. De i massan tämligen jämt fördelade 
kornen sakna hvarje tecken till kristallformer och uppnå en 
storlek af 1 till IV2 m- ni- i diameter. Den ljusröda fält- 
spaten, som ger bärgarten dess färg, är den öfvervägande 
beståndsdelen. Den är af två slag: ortotom och mikroklin ka- 
lifältspat. Äfven den saknar tydliga kristallytor. De en- 
skilda kornen uppnå en längd af 2 m. m. Den tredje af 
granitens beståndsdelar, glimmern, är biotit. Den förekom- 
mer sparsamt inströdd som bladiga massor, som ofta få en 
ganska stor utsträckning (4 — 5 m. m.) i spjälkbarhetens rikt- 
ning. Skarpt skilda från den ljusröda massan framträda tal- 
rika mörkröda, nästan svarta fläckar. De hafva en storlek 
af V2— 1 cm. i diameter och äro på ett afstånd af 2—5 cm. 
från hvarandra. Till största delen utgöras de af kornig 
mörkröd granat utan tydliga ki^istallformer; därtill ansluter 
sig dikroit, som är mycket förvittrad och ofta har öfver- 
gått i pyi-argillit, samt något muskovit (?). Äfven kvarts- 
korn finnas i granatmassan. 

Bärgarten har ett i hög grad likformigt utseende inom 
hela området. Strukturen är granitens vanliga rent kristal- 
liniska, men endast sällan fullkomligt massformig, utan of- 
tast antagande ett sträckadt utseende. Parallelstrukturen 
åstadkommes i främsta rummet af glimmern, men äfven de 
andra beståndsdelarnas uppträdande står i ett visst sam- 



38 

band därmed. De stora granatpartierna äro ordnade i ra- 
der parallela med skiffrig-heten äfvensom något utdragna i 
denna riktning. Likaledes visa kvartsen och fältspaten en 
öfvervägande utbildning i strj^kningsriktningen hos gneis- 
graniten. 

Vid Santalahti kunde kontakt iakttagas mellan denna 
bärgart och diabasen på Lautaniemi. Grraniten har där nå- 
got omvandlats. De stora karaktäristiska granatfläckarna 
hafva försvunnit närmare diabaseu. 

Oligoklasgranit och gneisgranit. Denna bärgart fin- 
nes i mindre partier inom den röda ortoklasgneisgraniten. 
Den visar ej så stor likformighet på skilda ställen som denna 
bärgart. Såväl till struktur som sammansättning kan den 
inom ett litet område växla betydligt. En för de skilda va- 
rieteterua gemensam beståndsdel är utom kvartsen och mag- 
nesiaglimmern fältspaten. Den utgöres uteslutande af en 
gul eller grå plagioklas, som har spec. vigten 2,64 samt op- 
tiska förmörkningslinien på basiska planet lutande cirka 3'' 
mot kanten ^ och brakypinakoiden -|- 10^ mot samma kant. 
Den är således en tämligen normal oligoklas, till samman- 
sättning liknande dem, som förut anträffats i de äldre pri- 
mitiva bildningarna hos oss (t. ex. vid Sillböle m. fl. ställen; 
jämt. min. medd. VIII, 32 af F. J. Wiik), men skild från 
den som förekommer t. ex. i rapakivi. Oligoklasen förekom- 
mer i individer utan kristallformer. Storleken hos kornen 
varierar mycket; i allmänhet äro de 1 — 3 m. m. i genom- 
skärning, men uppnå t. ex. i en porfyrartad oligoklasgneis- 
granit från Huhdasjärvi en diameter af c. 3 — 4 cm. Kvart- 
sen är grå till färgen och finnes i mj-cket stor ehuru väx- 
lande mängd i de skilda slagen af oligoklasgneisgranit. Gra- 
nat finnes i små runda korn i nästan alla varieteter af denna 
bärgart. Stundom kan dess kristallform iakttagas och vi- 



^9 

sår sig då vara ikositetraedern (äfveu hos de skififriga ar- 
terna). I den gneisartade oligoklasporfyren norr om Huh- 
dasjärvå saknas detta mineral helt och hållet. 

Fullkomligt massformig oligoklasgranit finnes endast i 
ett mindi-e parti söder om Huhdasjärvi samt i östra delen 
af området mellan Vuohijärvi och Lahnajärvi. På alla andra 
ställen har denna bärgart antagit ett flasrigt, gneisartadt 
'utseende, Detta betingas af glimmern, som antingen jämt 
fördelad inom massan har bladen parallela med skiffrighe- 
ten eller, såsom i den profyrartade oligoklasgneisgraniten 
vid Huhdasjärvi är koncentrerad till stora bladiga massor, 
hvilka liksom mörka band i strykningsriktuiugen genomdraga 
bärgarten. Oligoklasgneisgraniten har samma stryknings- 
riktning som ortoklasgneisgraniten. Stupningen är söder 
om Huhdasjärvi mot NV, i det nordliga området 25° — 30" 
mot SO. 

Kontakt mellan de båda bärgarterna har på några 
ställen kunnat iakttagas. På alla dessa ställen ligger orto- 
klasgneisgraniten öfver oligoklasgneisgraniten eller har in- 
trängt som lagerstockar i denna. Inga ställen finnas, som 
tala för att den förra blifvit upplyftad af den senare. 

Mellan Linnajär^å och Salajärvi på gränsen mot Hei- 
nola socken finnes en kvit medelkornig granit, som har ett 
något skiftrigt utseende i följd af glimmerns och några andra 
l)eståudsdelars anordning i parallela band och strimmor. Den 
innehåller två slag af fältspat, mikroklin och oligoklas, i 
Ungefär lika mängd. Kvarts finnes i stora klara korn med 
talrika vätskeporer. Fjäll af biotit finnas glest inströdda i 
hela massan. Likaså anträftas här och där små partier af 
■mörkgrönt hornblende. En vigtigare beståndsdel är kordie- 
riten och dess för\åttringsprodukter. Den uppträder i ganska 
stora individer, hvilka vanligen förekomma flere tillsammans 



,40 

"bildande mörka fläckar och strimmor i den ljusa bärgarten. 
Den är i tunnslipadt präparat klart g-enomskinlig, icke el- 
ler endast svagt dikroitisk och i följd af förvittriug grum- 
lig kring spjälkningsspringorna. På kordieritens afsöndrings- 
ytor finnes muskovit. 

Då denna bärgart anträffas i så ringa mängd i denna 
socken och dess uppträdande utom denna är obekant, har 
det varit svårt att afgöra dess ställning till andra. Jag har 
ansett den höra till gneisgraniterna dels på grund af dess 
petrograflska egenskaper dels emedan den har samma stryk- 
ningsriktning som dessa. 

2. Rapakivlformationens bärg-arter. 

Det sydflnska rapakiviområdet har förut (af Holm- 
berg, Wiik) antagits sluta i littis socken något norr om Sal- 
pausselkä. Vid 1883 års geologiska undersökningar visade 
det sig att gränsen sträcker sig ända till Heinola socken. 
Såsom förut nämdt ligger den i fråga varande delen af Jaala 
socken vid detta områdes nordvästra gräns. Oaktadt i all- 
mänhet stor enformighet är rådande inom ett rapakivigebit, 
erbjuder det likväl vid gränsen en ganska stor omväxling. 
I Jaala socken anträffas utom rapakivi och en medelkornig 
röd syenitgranit äfven två andra slag af porfyrartade gra- 
niter och en kvartsfältspat-porfyr. 

Rapakivi. Den typiska „rapakivi" benämda granitpor- 
fyren sträcker sig i en halfcirkel från Mäkelä by vid Vuo- 
hijärvi längs områdets södra och västra sida med ett mindre 
afbrott mellan Linnajärvi och Salajärvi till Pökelä by i nord- 
ligaste delen af denna socken. Den liknar i alt förut be- 
skrifna rapakiviarter från andra trakter. I en fin — eller me- 
delkornig massa af grå kvarts, rödbrun kalifältspat, såväl 
mono- som trikliu, svart magnesiaglimmer, samt något mörk- 



41 

grönt hornblende äro ellipsoidiska c. 2—3 cm. i genomskär- 
ning stora fältspatpartier åtskilda. Dessa utgöras af enkla 
individer af ortoklas, omgifna af ett ljusgrönt oligoklasskal, 
som vid förvittring blir hvitt. I södra delen af området öster 
om landsvägen anträtias en annan varietet af rapakivi. Den 
saknar den finkorniga gruudmassan och oligoklasen, som om- 
sluter ortokiasen; den mörka glimmern förekommer i mindre 
mängd. De liufvudsakliga beståndsdelarna äro stora kött- 
röda mikroklin-individer och ganska tydligt kristalliserade 
kvartskorn af en ärts storlek mellan dessa. Rapakivi har 
öfveralt en fullkomligt riktningslös struktur. 

På någja ställen har kontakt mellan denna bärgart 
och andra kunnat iakttagas. Gränsen är alltid skarp, men 
några gångar af rapakivi hafva ej varseblifvits. Söder om 
Puvlakka innesluter rapakivi ett stiirre' parti af den röda 
ortoklasgraniten. 

Syenitgranit. Om i rapakivi de porfyriskt afskilda 
fältspatindividerna aftaga i storlek så att de öfvergå i grund- 
massan, och hornblendehalten tilltager på glimmerns bekost- 
nad, så uppkommer en medelkoruig rapakivisyenit, som är 
en mycket vanlig följeslagare till rapakivi, i synnerhet vid 
dess gränser. I Jaala socken bildar denna röda syenitgra- 
nit ett större område mellan Kelesjärvi och Pökelän Wää- 
räjärvi. Den består af klara afrundade kvartskorn, mörkt 
hornblende med mycket kantiga konturer och brunröd rapa- 
kivifältspat, som här är mikroklin, starkt förvittrad och in- 
prägnerad af järnoxider. Dessa hafva inträngt utifrån eller 
inkommit vid de andra mineralens törvittring, ty i tunnsli- 
padt präparat kan man ännu i midten af större fältspat- 
iudivider se en ganska klar och frisk kärna. 

Granitporfyr. I beskrifningeu till kartbladet N:o 7 af 
Finlands geologiska undersökning omnämnes, att den rådande 



42 

bärg-arten inom Pernå socken vid rapakivig-ebitets västra 
;gräns är en så kallad „fältspatporfyr", som närmare beskrif- 
ves. Tämlig-en lik denna bärgart, ehuru betydlig-t storkor- 
nig-are, är den, som intager centrum af i fråga varande del 
af Jaala socken. Ehuru hörande till samma formation som 
rapakivi är den likväl skarpt skild från denna bärgart. Un- 
der det den förut beskrifna „rapakivi" i detta område upp- 
träder i ganska små och låga kullar bildar granitporfjTen, 
i s^amerhet vid gränserna, stora, branta bärg, som redan 
till färgen skilja sig från rapakivi. Den rödbruna ortokla- 
sen är här ersatt af en hvit. En makroskopisk undersök- 
ning visar att denna bärgart består af en grofkornig massa af 
öfvervägaude hvit fältspat ock grå kvarts samt något svart 
glimmer, mörkgrönt hornblende och obetydligt af violetta 
granater bland de två föregående mineralen, samt i denna 
grundmassa porfyriskt utbildade stora (4—5 cm. långa, 2—3 
cm. breda) kännspaka karlsbadertvillingar af ortoklas, h^dlka 
här i motsats till förhållandet hos rapaki\i äro öfvervägaude 
utbildade i klinopiuakoidens riktning. Äfven något kordierit 
tyckes ingå i denna bärgart. Liksom rapakivi är den i all- 
mänhet fullständigt massformig. På några ställen finnes 
dock en antydan till parallelstruktur, i det de skilda be- 
ståndsdelarna hafva sin största utbildning i samma riktning. 
Detta intiäifar i några bärg på Huhdasjärvi sidan, där stryk- 
ningen är N 40° O. 

Euritporfyr. På södra stranden af Maajärvi finnes ett 
mindre område, som uppf3^11es af en porfjTisk, gi-anitisk bärg- 
art, euiitporfjT. Dess gräus mot alla omgifvande bärgarter 
är mycket skarp. Den är en finkornig, granitisk, af kali- 
fältspat, kvarts och magnesia glimmer sammansatt bärgart, 
i hvilken kvarts och fältspat äro porfyriskt utbildade. Kvarts- 
afbskiljningarna äro dels enhetliga individer del kristalli- 



43 

niska ag-gregat af flere små korn. Den ur grundmassau ut- 
kristalliserade fältspaten är röd ortoklas. som bildar afruu- 
dade individer med en diameter af 1 cm. 

Vid Linnajärvi, Markkinajärvi. norr om Hartola b}' m. 
fl. ställen g-enombr3'tes den livita granitporfyren af gång-ar 
af kvartsfältspatpo7'fyr, som fullkomligt liknar den, som förut 
auträflats i andra rapakiviterränger. I en röd tät felsitisk 
grundmassa äro fältspat, kvarts och giimmer portyriskt af- 
skilda. Fältspaten, som är ortoklas, uppträder antingen som 
enkla individer eller karlsbadertvillingar, livilka hafva ut- 
kristalliseradt med flere afbrott. att döma af den skålformiga 
sammansättningen och de främmande ämnen, som finnas mel- 
lan de skilda lagren. Såväl fältspaten som kvartsen och 
glimmern hafva mycket väl utbildade kristallformer. Fält- 
spaten uppnår en storlek af ända till några centimeter i den 
största utsträckningen, kvartsen och glimmern endast 1 ä V-j^ 
ra. m. I grundmassau finnas talrika ådror och fläckar af 
en brun substans, som antingen är en förändrad giimmer 
eller nägot slags järnoxid. 

3. De basiska massformig^a bärg'arterna. 

I likhet med förhållandet i Satakunta m. fl. granitpor- 
f}Ttenänger i vårt land, har äfven vid gränserna af det vi- 
borgska rapakivigebitet basiska massformiga bärgarter blif- 
vit observerade. Ehuru af myckel olika sammansättning på 
de olika fyndorterna hafva de troligen likväl samma gene- 
tiska ursprung och deras eruptionstid torde öfver liufvud ta- 
get vara senare än granitporfyrens. De olikheter, som de 
visa, måste till stor del antagas vara förorsakade af lokala 
förhållanden, såsom beskafienheten af den genombrutna bärg- 
arten, eruptionsterrängens utsträckning, inflytande af senare 
utbrutna massor m. m., eller ock bero de därpå, att erup- 



44 

tionen af så stora massor icke skett i ett ögonblick utau 
småningom med större eller mindre afbrott. De vid olika 
tillfällen- utbrutna massorna liafva därvid varit utsatta för 
förändradt tryck, afsvalningshastigliet m. fl. olika yttre in- 
flytelser. Troligen hafva de också redan vid sitt utbrott 
haft en något skiljaktig sammansättning. Redan inom ett 
ganska litet område kunna dessa växlingar i sammansätt- 
ning och struktur vara ganska stora, om ock ej sä betydande 
att de föranleda en geologisk åtskilnad. Härpå lemna de 
basiska eruptiven inom Jaala socken flere exempel. Prof. 
Wiik liar tidigare (1. c.) beskrifvit några af dessa. 

De basiska eruptiven i Jaala socken genombryta alla 
på föregående sidor beskrifna bärgarter. De bilda tvänne 
större zoner, den ena med sydostlig, den andi^a med syd- 
västlig riktning, livilka utdragna skulle skära hvarandra vid 
Kuoppalampi, samt ett mindre parti med sydsydvästlig sträc- 
ning, som utgår från samma punkt som de två andra. Dess- 
utom finnas vid Karijärvis strand på gränsen mellan de båda 
granitporfyrerna små gångar af basiska bärgarter. — Dessa 
grönstensarter bilda i allmänhet små låga afrimdade bärg; 
endast på få ställen såsom i nordvästra delen af Lautaniemi, 
nära Kelesjärvi och vid Paljakka få de en större utbredning. 
De äro starkt torvittrade på ytan och omgifvas af ett ros- 
tigt brunt grus, som mycket liknar sönderfrätt rapakivi. På 
Kuisaari och den sydöstra ändan af Lautaniemi visar bärg- 
arten en parallel förklyftning i riktningen N 100—12" V. 

Hufvudmassan af bärgarten i dessa zoner utgöres af 
grofkorniga, mycket fältspatrika, ofta porfyrartade diabas- 
ocli gabbroarter. Fältspaten är labrador af spec. v. 2,7 och 
utsträckningsvinkeln på brakypinakoiden — 19". Denna fält- 
spat, igenkännelig äfven på sina svarta nålformiga mikrokli- 
ter, finnes lios alla grönstensarter i Jaala socken, huru för- 



45 

ändrade och olika Iivaraudra de för öfrigt äro. Den andra 
bestånsdeleu, pyroxenmiueralet, växlar däremot mjcket i 
bärgarter från skilda ställen. Det liar nämligen anträffats 
flere slag- af säväl rombisk som monoklin pjToxen, ofta flere 
arter inom samma bärgart. En accessorisk beståndsdel, som 
finnes i nästan alla varieteter af de basiska massformiga 
bärgarterua är titan- (och magnet-) järn. 

De fältspatsrika plagioklas-pyroxen-bärgarterna intagna 
större delen af områdena Kuisaari — Lautaniemi och Paljakka 
Pökelä. Bärgarten från Kuisaari, olirinnorit eller hypersten- 
lahradorit, är beskrifven af prof. Wiik (1. c). På större 
delen af Lautaniemi är den likartad, men mot gränsen till 
den röda gneisgraniten blir den först medelkoruig och när- 
mast denna finkorntg samt förändras samtidigt tillsamman- 
sättningen. En mikroskopisk undersökning af en medelkor- 
nig varietet från västra sidan af Lautaniemi visar att den 
är cjlimmerhaltig gahhro. Den består af ungefär lika mäng- 
der af långsträckta polj^syntetiska labradorindivider med de 
karakteristiska, hufvudsakligen med makropinakoiden paral- 
lela mikroliterna och mörka, i genomskinaude ljus brungula, 
afrundade diallagindivider. Glimmern som förekommer till- 
sammans med diallagen. är en i oregelbundna bladiga mas- 
sor uppträdande mörk biotit. Fältspateu har ofta en gul 
färg i följd af järnhaltiga infiltrationer på dess sprickor. 
Magnetit saknas i bärgarten från detta ställe eller finnes 
endast i obetj-dlig mängd. — Den finkorniga modifikationen 
vid områdets gräns mot gneisgraniten vid vSantalahti liknar 
den medelkorniga nästan helt och hållet till sammansättning. 
Den innehåller likadan fältspat och pyroxen samt glimmer 
i samma proportioner, men dessutom anträffas i den afrun- 
dade magnet- (el. titan-) järnkorn i mycket stor mängd. Vi- 
dare är i den finkorniga varieteten diallagen ställvis ersatt 



af grönt, tradigt, uralitartadt hornblende. Denna dioritiska 
glimmergahhro har såsom förut är nämdt (sid 36) influerat 
på den angränsande gneisgraniten sålunda, att de karaktä- 
ristiska granatfläckarua hos denna till större delen försvun- 
nit vid kontaktzonen. 

I det norra området har bärgarten fått en mera por- 
fyrisk karaktär. Den grofkorniga diahasporfyren från Pal- 
jakka, som är beskrifven af prof. Wiik (1. c.) är den rå- 
dande bärgarten inom östra delen af detta område. I Pö- 
kelä-trakten åter har labradorporfyreu en sammansättning, 
som närmar den till Kuisaaritypen. I en titanjärnhaltigy 
grofkornig, synnerligen labradorrik grundmassa, där pyroxe- 
nen är af två slag, rombisk, metalliskt skimrande hypersteu 
och grön, monoklin augit, som omgif ver iden -förra och i ådror 
genomdrager fältspaten, äro stora, ända till 3 — 4 cm. långa 
labradorindivider utkristalliserade. I områdets sydvästli- 
gaste del är bärgartens grundmassa mörkare, tätare och 
förändrad till sin sammansättning. Den utgöres nämligen 
här af en mycket finkornig glimmerdiabas (gahbro), som fort- 
farande är en labrador-porfyr. En mikroskopisk undersök- 
ning af en stuff från stranden af Kuoppalampi visar, att den 
svarta grundmassau innehåller fältspat, gröngul diallag, mag- 
netik-korn i mängd och något biotit. De porfjTiskt fram- 
trädande, utdragna, polysyntetiska plagioklasindividerna, ofta 
sammansatta efter två skilda tvilliugslagar, uppnå en längd 
af cirka 1 cm. De äro i synnerligt hög grad inprägnerade 
af de nålformiga mikroliterna, hvilka i två riktningar ge- 
nomdraga det ljusa mineralet, på hvars sprickor en grön 
substans stundom afsatt sig. Biotiten finnes dels som små 
runda fjäll i grundmassan, dels porfyriskt afskild och bildar 
då bladiga partier med ganska oregelbundna konturer. Grund- 
massan med de afrundade diallagindividerna, magnetiten och 



47 

biotiteji liknar mycket deu finkorniga bärgarten från Santa- 
laliti; men liär förekommer diallagen i något större propor- 
tion, och de uralithaltiga partierna saknas. 

De glimmerhaltiga grönstensarterna, i livilka diallagen 
och äfven andra beståndsdelar i motsats till det vanliga för- 
hållandet hos de eruptiva massorna förekomma med afrnn- 
dade former, anträffas vid de stora områdenas gränser mot 
de omgifvande bärgarterna. De äro troligen nppkomna ur 
de grofkorniga diabasarterna, som äro de rådande inom ge- 
biten, genom inflytande af de angränsande bärgarterna och 
af andra obestämbara orsaker. Dessa förändringar hafva, 
på sina ställen gått ännu längre, hvarom mera vid beskrif- 
ningen af de kristalliniskt skiffriga bärgarterna. 

Vid Neuloppenjärvi finnes den tredje af de på kartan- 
utmärkta gångstockarna. Den har en betydligt mindre ut- 
sträckning än de två andra och har troligtvis i följd däraf 
varit lättare utsatt för en genomgående förändring af hela 
massan. Prof AViik har redogjort för bärgartens samman- 
sättning och den intressanta metamorfos, på grund hvaraf 
den visar sig hafva uppkommit ur en ursprungligen mera 
basisk bä]*gart. Med afseende på dess blandade sammansätt- 
ning har han kallat den kvartshaltig gabhrosyenit. De stora 
porfyriskt uppträdande labradorkristallerna äfvensom de 
hvUka ingå i grundmassan äro af alldeles samma slag som 
i de förut beskrifna basiska eruptiven. 

I de små gångarna vid Karijärvis strand finnas de af 
prof. Wiik omnämda minett- dch kersanton-artade bärgar- 
terna. Dessa gångar äro endast få till antalet (3 observe- 
rade) och hafva en mycket obetydlig utsträckning i riktnin- 
gen 'NY — SO, som blii- ännu mindi-e, emedan de till största 
delen täckas af lösa bildningar. Nära Maajärvis utlopp fin- 
nes en sådan gång, där kontakten mellan rapakivi och gång-. 



48 

arten kan iakttagas. En beskrifning af sammansättningen 
af denna gångart, som upptagit beståndsdelar ur den genom- 
brutna bärgarten, finnes i den citerade uppsatsen af prof. 
Wiik. — I en annan gång, belägen mera åt N Y har bärg- 
arten ett något annorlunda beskaffat utseende. Den har icke 
en fullkomligt riktniugslös-struktur såsom den förra, utan har 
sannolikt i följd af de omgifvande porfyrgraniternas tryck 
blifvit skifFrig med strykningsriktningen N Y — S O. Yid mi- 
kroskopisk undersökning' befinnes den mörka fiukorniga bärg- 
arten innehålla diallag, hornbleude, biotit, plagioklas och 
kvarts. I denna glimmerhaltiga diorit-diahas äro diallageu. 
hornblendet och biotiten utdragna i skiffrigheteus riktning. 
Diallageu är ljusgrön, tradig, sprickig och starkt angripen. 
Biotitstänglarua äro ofta böjda och sönderbrutna. Hornblen- 
det är i tunnslipadt präparat Ijusgult eller brunt och liknar 
mycket en del af biotiten, men skiljes lätt genom sina spjälk- 
niugsspringor, sneda ljusutsträckning och svagare dikroism. 
Fältspaten är endast på få ställen fullkomligt frisk; de flesta 
individer äro förvittrade, uppfylda af korta pelarformiga, 
färglösa mikroliter, och hafva en otydlig tvillingsstruktui*. 
Här och där i den flnkorniga skilfriga massan framträda 
stora ljusgröna labradorindivider, liknande dem från Neulop- 
penjärvi. De äro ända till 1 cm. långa och sammaustr3'ckta 
normalt mot skiffrigheten. Kvartsen finnes som enstaka korn 
på spridda ställen i bärgarten. 

4. Den yng^sta graniten Gångg^raniten. 

Under hela tiden af de primitiva formationernas upp- 
komst hafva inom Jaala socken graniteruptioner ägt rum. 
Först uppträdde gneisgraniterna, sedan granitporfyrerna (in- 
clusive rapakivi) och sist gånggranit, yngre än alla förut 
nämda massformiga bärg arter. Denna bärgart finnes såsom 



49 

gåugart i g-neisgrauit, rapakivi, diabas och g-abbro. I all- 
mäuliet hafva gTauitstockania eu mycket liten utsträckning, 
liögst två fot i bredd, men på några ställen såsom i grun- 
stensarterna på Kuisaari och vid Kelesjärvi hafva de en 
mäktighet af 3 — 4 famnar. 

Denna ljusgröna medel-finkorniga granit liknar mycket 
och är sannolikt af samma slag som den, hvilken så allmänt 
såsom gångar anträftäs i det stora rapakivigebitet. Den be- 
står af en jämt kornig kristallinisk (granitisk) blandning af 
kvarts och mikroklin jämte något biotit, som stundom t. ex. 
i graniten från Kuisaari är förändrad till en mörk, föga ge- 
nomskinande substans. 

Ett annat slag af gånggranit finnes i den gneislika 
bärgarten i Kuparivuori på Hartola bys mark. Den upp- 
träder i några lager och gångar i ringa mäktighet. Den 
medelkorniga bärgarten från en gång af 1 cm. bredd inne- 
håller grumlig, af en gråhvit förvittringssubstans inprägne- 
rad, icke närmare bestämbar fältspat, mindre mängder af 
klara kvartskorn samt glimmar af två slag, eu gulbrun, spric- 
kig, angripen biotit och en finbladig, ljus, föga dikroitisk 
muskovit. Vidare finnas magnetitkorn, som äro ställvis kon- 
centrerade i grupper i biotiten, ett smutsgrönt kloritiskt mi- 
neral och fibrolitnålar i kvartsen. 

5. De kristalliniskt skiffirig^a bärg'arterna. 

De kristalliuiskt skilfriga bärgarterua i den nordöstra 
delen af Jaala socken bilda större och mindre partier, hvilka 
omgifva den i centrum af området befintliga granitporfyr- 
massan. Ehuru de till det yttre öfverensstämma däri, att 
de hafva ett kristalliuiskt skiftrigt utseende visa de likväl 
icke blott i sammansättning och inre struktur, utan äfven i 
sina stratigrafiska förhållanden eu sådan olikhet, att man 



50 

måste autaga att flere alldeles skilda orsaker eller åtmin- 
stone samma orsaker i alldeles olika gr^^-d. medverkat vid 
deras bildning. Somliga visa sig i såväl petrografiskt som 
rent geologiskt hänseende vara värkliga gneiser, andra äter 
hafva en sammansättning, som så nära öfverensstämmer med 
den hos några förut beskrifua eruptiv, att man icke kan 
förneka ett med dessa gemensamt ursprung; en stor del öf- 
riga däremot hafva en så tvätydig karaktär att man icke 
kan komma till någon bestämd uppfattning af dem. 

De förnämsta egenskaper som härvidlag kunna tjäna 
till skiljemedel äro bärgarternas skiktning, lagerföljd och mi- 
krostruktur. I kristalliniskt skiffriga bärgarter, som upp- 
kommit genom tryck af massformiga är sammansättningen 
mycket homogen i riktning norraalt mot skiffrigheten. Det 
ena tunna skiktet är nästan alldeles likt det andra. Härpå 
lämnar den förut beskrifna giimmerhaltiga dioritgabbron från 
Karijärvis strand ett exempel. Inom de egentliga gneiserna 
däremot, förändras de små skikten redan inom ganska små 
gränser. Ännu tydligare framträder skilnaden, då man iakt- 
tager förhållandet på en större sträcka. Inom ett värkhgt 
gueisområde växellagra bärgarter af väsentligen olika mine- 
ralogisk sammansättning, hvilket hos det andra slaget af 
skiffriga bärgarter ej är fallet. — Ett annat medel att skilja 
dem erbjuder som sagt den inre strukturen. Prof. Wiik har 
undersökt en mängd finska och äfven utländska typiska gnei- 
ser och massformiga bärgarter af liknande sammansättning 
och dervid funnit följande åtskilnad (se slutet af den förut 
citerade upps.). I de massformiga bärgarterna hafva de en- 
skilda mineralen vanligen kantiga konturer, hvilka gripa in 
i hvarandra; vidare förekomma somliga af de konstituerande 
beståndsdelarna ofta insprängda eller inneslutna i hvarandra* 
I gneiserna åter äro de enskilda mineralen mycket väl skilda 



51 

frän livaraudra och liafva jämna, .skarpt begTäusade och me- 
stadels afriUKhide konturer. 

Skiffrig ft'liinmergabbro. En gneislik bergart som stär 
i mycket nära samband med de basiska eruptiven, är den, 
som finnes mellan Kuoppalammet och Kelesjärvi. Den inne- 
håller hufvndsakligast plagioklas. diallag, biotit och kvarts. 
Plagioklasen är en labrador med ntsträckniugsvinkeln — 19° 
på brakypinakoiden, således likadan som den, hvilken före- 
kommer i grönstensarterna. Diallagen uppträder i afrundade 
individer af grönbrungul färg och af alldeles samma utseende 
som den, hvilken. anträffats i de glimmerhaltiga gabbroar- 
terna från Lautauiemi och Kelesjärvi. Utom biotiten anträf- 
fas äfveu en annan af deras beståndsdelar, titanjärn, till stor 
del öfvergånget i leukoxen. Kvartsen är deremot en ny be- 
ståjidsdel. Labradortvillingarna, diallagen och de stora bio- 
titbladen med oregelbundna konturer förekonnna tillsammans 
i grupper, sinsemellan förenade af en finkornig mellanmassa, 
som förnämligast består af kvarts och bland denna något 
labrador. Titaujärnet och leukoxenen finnas inströdda i 
alla delar af massan. Bärgartens petrografiska sammansät- 
ning, som så nära öfverensstämmer med den af de förut be- 
skrifua massformiga, dess skilfrighet och egendomliga struk- 
tur samt den kvartsrika finkorniga grundmassan antyda, att 
den bör anses som något slags tuffbildning, uppkommen 
ur de glimmerhaltiga gabbroarterna. Dess strykningsriktning 
är ungefär NV — SO. 

Oueisartad diorit. Längs östi'a sidan af granitporfy- 
ren i områdets centrum mellan Huhdasjärvi och Lahuajärvi 
sträcker sig en zon af en skiffrig bärgart, hvars stryknings- 
riktning är parallel med områdets hufvudsträckning, d. v. s. 
vid Huhdasjärvi N 50" O med stupning mot NV, men mot 
norr öfvergaeude i en mera N-fcS-lig riktning. Af de kristal- 



52 

liuiskt skitfrig-a bärgarterna är deuna deu minst skiffriga. 
Mångenstädes har den en yttre strnktiu^ mera lik en gneis- 
granits än en gneisarts och vid Huhdasjärvi är dess struk- 
tur nästan massformig. Den består af plagioklas, hornblende 
magnesiagUmmer och något kvarts. Plagioklaseu (oligoklas) 
anträffas i stora korn i mycket oHka förvittringsstadier; 
större delen af fältspaten är någorlunda frisk ocli visar en 
tydlig tvillingssträckning, men en annan del är däremot 
ganska angripen och ju längre fijrvittringen fortskridit dess 
otydligare skönjes tvilliugsstrukturen. De vanhgtvis efter 
albitlagen bildade tvillingarna hafva ofta ytterligare sam- 
manvuxit, efter periklinlagen, hvarigenom de skilda lamell- 
knippena bilda ungefär en rät vinkel med hvarandra. På 
några stäUeu i fältspaten finnes långsträckta, icke tydligt 
begränsade interpositiouer, snarlika hålrum, hvilka luta i sned 
vinkel mot tvillingslamellerna. Hornblendet bildar regellösa 
kantiga grupper af flere individer, hvilka fylla rummen mel- 
lan fältspaterna och intränga i dessa. Dessutom finnes detta 
mineral såsom inspränglingar och mikroskopiska interposi- 
tiouer i oligoklasen. Det är mörkgrönt och starkt dikroitiskt 
(i klargrönt och brunt). Den mörkbruna biotiten finnes i 
mindre mängder bland hornblendet. Kvartsen anträffas så- 
som enstaka korn mellan de öfriga beståndsdelarna. — Till 
sin mikrostruktur och sammansättning bör denna bärgart an- 
ses för en dioritisk syenitgranit eller kvartshaltig diorit. Den 
är troligen äfven detta, men har genom tryck eller af andra 
orsaker fått en flasrig struktur. För detta talar dess mindre 
utpräglade skiffrighet och den omständigheten att den san- 
nolikt är äldre än den angränsande granitporfyren. Nära 
denna bärgart finnas nämligen lagerstockar och gångar af 
densamma i den skiffriga. 

Oneisartad fflimmerdiorlt. ]\Iellan det västra Tjalina- 



53 

järvi. Maajärvi och Hiilulasjärvi fiunas laug-smed gräuseu af 
graiiitporfyren uag-ra smärre partier af en skiftVig- Imrgart, 
som visar en mängd egenskapei, li vilka ej fullt motsvara dess 
giieislika utseende. Den består af oligoklas, magnesiaglim- 
mer, och kvarts i något växlande proportioner på skilda stäl- 
len. Oligoklasen är utbildad i oregelmässigt begränsade korn, 
som i friskt tillstånd visa en tydlig tvillingsbildning. Den 
större delen af fältspaten befinner sig likväl i ett mycket 
långt framskiidet förvittriugstillståud och saknar då nästan 
alla strukturfenomeu, som möjliggöra en närmare bestämning. 
En gemensam karaktäristisk egenskap för fältspaten från 
skilda ställen är dess inprägnation af glimraermikroliter, lik- 
nande förhållandet hos glimmersyenit från Ulrikasborg vid 
Helsingfors. Biotit förekommer nämligen såsom fjäll af myc- 
ket växlande storlek, talrikt inspränga i fältspaten, dock i 
varierande mängd på olika ställen. I bärgarten från det 
lilla gneisområdet (Kuparivuori) norr om Hartola by, i livil- 
ken frisk fältspat saknas nästan helt och hållet, äro glini- 
meriuprägnationerna synnerligen öfvervägande, i den från 
Huhdasjärvi däremot jämförelsevis glest inströdda. Mycket 
ofta har på springor i de mindre väl bibehållna fältspaterna 
ett flnstängiigt, tradigt, Ijusgult, icke eller svagt dikroitiskt 
mineral med rombisk ljus utsläckuing uppstått. — Utom så- 
som interpositioner i fältspaten finnes biotit i stora oregel- 
bundna blad, Inilka liksom den inprägnerande glimmeru här 
och där innehålla magnetit. x4.f alla beståndsdelar förekom- 
mer kvartsen i den mest varierande kvantiteten. I bärgar- 
ten från Maajärvitrakteu är detta mineral glest inströdt i 
massan, i den från Hartola, som genombrytes af den på sid. 
48 beskrifna gånggraniten finnes det i större mängd, och 
ännu mera anträåas i Huhdasjärvivarieteten, där halten af 
denna beståndsdel växlar i de olika skikten. Hvad den inre 



54 

strukturen beträffar, så uärmar den sig- i allmänhet den hos 
massformiga bergarter, d. v. s. de enskilda mineralen liafva 
kantiga konturer och äro insprängda i hvarandra såsom exem- 
pelvis bioitit i oligoklas. Till det yttre däremot hafva de ett 
gneislikt utseende ; de äro mycket tydligt skilfriga och kunna 
spjälkas i stora skifvor af ett par m. m:s tjocklek och där- 
under. Till sammansättning liknar det ena skiktet nästan 
alldeles det andra. Ett undantag från det ofvansagda gör 
bärgarten öster om Pitkäjärvi. I den påminna beståndsde- 
larnas inre begränsning mycket om förhållandet hos gnei- 
serna, och i den finnes skikt af olika sammansättning, be- 
roende på den förut omnämnda växlande kvartshalten. 

Om uppkomsten af nyssbeskrifna bärgart, som till sin 
sammansättning och mikrostruktur liknar en kvartshaltig 
glimmerdioritartad bärgart, men till det yttre har utseende 
af en glimmergneis, kan man icke komma till någon viss- 
het. För antagandet att den är en metamorfoserad glimmer- 
diorit talar utom dess sammansättning äfven det förhållande, 
att dessa bärgartskikt finnas på gränsen mellan granitpor- 
fyren och de äldre bildningarna samt hafva en stryknings- 
riktning, som noggrant följer denna. Den är nämligen vid 
Maajärvi N 45^ V med 45*^ stupning mot NO, vid Hartola 
N 700—800 O med stupning mot N SO»— 50" och vid Huh- 
dasjärvi N 60° O med stupning åt NV. 

De egentliga gneiserna bilda ett mindre område på 
nordvästra sidan af Ansalaksviken och ett större, som sträc- 
ker sig åt NO från Ansalaks ända till Kuoppalampi och Ke- 
lesjärvi. Bärgarterna här äro såväl till struktur som sam- 
mansättning fullkomligt analoga med de som äro allmänna 
i den laurentiska formationen, glinnnergneis och hornblende- 
gneis. Här finnas nämligen en röd gneis och en hornblende- 
pyroxengneis. Af dessa är den senare vida vägnar öfver- 



55 

vägande. Den röda g-neisen uppf3dler nästan uteslutande 
det mindre området, liornblendegneisen det större. Dock 
finnes XV om Ansalaks by i den röda gneisen ett bredt 
lager af hornbleudegneis. Den allmänna strykningsriktnin- 
gen är N 40** O med en mycket brant stupning mot SO. 

Röd giieis. Såväl till mikrostruktur som sammansätt- 
ning likna de verkliga gueiser. Den röda gneisen innehål- 
ler afrundade väl begränsade korn af klar kvarts, röd, för- 
vittrad, af järnoxider inprägnerad fältspat och grön klorit, 
som sannolikt uppkommit ur en glimmerart, och äfven nå- 
got mörk biotit. Proportionen mellan beståndsdelarna va- 
rierar mycket i de små skikt livaraf bärgarten är samman- 
satt; somliga äro mycket kloritrika, andra åter bestå huf- 
vudsakligast af kvarts och fältspat. 

Horiibleiidepyroxeugneis. Den nnkorniga hornblende- 
gneisen består af likaledes mycket väl begränsade och af- 
rundade korn af fältspat, hornblende. pyroxen och kvarts i 
underordnad mängd. De enskilda mineralen, specielt horn- 
blende och pyroxen hafva sin största utbildning i skiffrighe- 
tens riktning. Amfibolen är mörkgrön och visar inga kri- 
stallformer utbildade. Pyroxeneu finnes icke jämt fördelad 
inom bärgarten. såsom hornbleudet, utan är ställvis koncent- 
rerad i stiJrre massor. Den liknar mycket de pyroxenarter 
som finnas i kalksten. Den är ljusgrön, i tunnslipadt prä- 
parat nästan ofärgad med ljusgrön uppgrumling kring spjälk- 
ningsspringorna. Fältspaten är ganska klar, mycket spric- 
kig och visar några af sina vanligaste kristallformer. Den 
företer ingen tvillingsstruktur sådan som hos plagioklas, men 
väl synas enskilda individer ofta vara sammanväxta af 
två, hvilkas förmörkningslinier bilda sneda vinklar med hvar- 
andra. Den är sannolik mikoklin. I liornblendegneisen fin- 
nes i områdets norra del ofta lager af o-ueisorauit af 



56 

samma slag som den. livilkeu fiuiias mellan Liuna- och Sa- 
lajärvi. 

Nära" Pöngarelampi i norra delen af denna socken tre 
verst söder om Paljakka i närheten af Vuohijär\i finnes ett 
enstaka bärg, som innehåller en gneisart, som icke står i 
något samband med någon af de öfriga. Den är en kordie- 
ritgneis. Den består nämligen af röd mikroklin. kvarts och 
dikroit. Större delen af kalifältspaten och kvartsen äro kon- 
centrerade i skilda ljusare lager i bärgarten, den öfriga de- 
len bildar jämte kordieriten och dess förvittringsprodukter 
en mörk massa. Kordieriten är af alldeles samma slag som 
i den förut beskrifna gneisgraniten från Linnajärvi. Men 
den är endast föga bibehållen ; nästan hela denna bestånds- 
del har öfvergått i en mörk, mjuk förvittringsprodukt, som 
i tunnslipadt präparat har gröngul färg och företer spjälk- 
ningsspringor i två riktningar, vinkelräta mot livarandra, 
samt mellan korsade nikoler aggregatpolarisation; på af- 
söndringsspringorna och såsom afrundade interpositioner fin- 
nes glimmer. 

I den fasta bärggrunden finnes bland märken från istiden 
räfflor på flere ställen och en jättegryta på norra sidan af 
Karijärvis utlopp i Kaajärvi. Eäfi^lorna hafva följande rikt- 
ningar. 

på Kuisaari och ändan af Lautaniemi 
i Lahnavuori vid sjön af samma namn 
vid nordvästra ändan Maajärvi 
vid Paljakka gästgifveri 
vid landsvägen vid Mäntyharju sockens gräns N 

Jättegrytan finnes i rapakivi den är omkring -'Ii meter 
djup och lika bred vid mynningen. Den finnes i en nä- 
stan lodi'ät mot SV vättande klippvägg, mot hvilken dess 
höjdlinie bildar ungefär en rät vinkel. 



N 


10« V 


N 


20— 40 Y 


N 


150— 180 Y 


N 


8o_ 40 ^^ 


N 


20— 30 Y 



57 

Bland denudationsfenomen erbjuder den ijfverensstäm- 
melse, som rader mellan dalarnas och sjiiarnas längdriktnin- 
gar ett visst intresse. Vuohijärvi. Karijärvi. Xiskajärvi 
Kylmälaliti och Eantalahti. de två sista fortsatta i tvänne 
stiirre dalar, som sträcka sig ända till socknens norra gräns, 
samt en stor del mindre sjöar och dalar inom området hafva 
en sinsemellan parallel och med räfflornas riktning- ungefär 
öfverensstämmande sträckning. Vinkelrätt mot denna rikt- 
ning sträcker sig trån Karijärvi till Vuohijärvi en stor dal, 
i hvilken sjöarna Euuhaisjärvi och Huhdasjärvi ligga. En 
annan dal med samma sträckning tinnes mellan Kuoppalampi 
och Pökelä by. Sjöarna och dalarna, som äro parallela med 
räfflorna hafva sannolikt utgjort botten för istidens jfdclar 
och genom deras slitning fatt sin nuvarande form. Dock 
är det antagligt att dessa dalar och de däremot vinkelräta 
icke ursprungligen äro förorsakade af glaciererna. utan re- 
dan förut funnits såsom rämnor i den fasta jordskorpan och 
åt ismassornas lopp gifvit den riktning, som utmärkes af 
räfflorna. 

Denna undersökning af de aikäiska formationerna i den 
nordöstra delen af Jaala socken, livartiJl anledning varit en 
uppmaning af hr prof. F. J. Wiik att försöka bearbeta det 
ganska intressanta material, som under sommaren 1883 blif- 
vit insamladt från denna socken, har genom hans välvilliga 
ledning vunnit mycket. Dock lider väl arbetet af många 
brister både på grund af dåligt topografiskt underlag för 
detaljundersökningen och rekognosörerues ovana vid arbetet. 
Genom framtida med bättre hjälpmedel utförda iakttagelser, 
skall säkert mycket befinnas tarfva en rättelse, och en när- 
mare bel3'Sniug af de frågor, som nu måste lämnas outredda 
kunna vinnas. 



1'rikeUi-, 



A 



fcUjakVli frjj S 




it ': . 



-vy \ 



Or tu/c la S(/neisf/ ra nif 
Obf^oklaA- n „ 

I Grft/it/por/yr 
SvertiUjrurtil 
EurUportVr 



Dia/Hi.v, t^aSirtj rn. /it. t/.. 
■ S'ti/Tri^ t^/i/u rri/ri/i tMro 



r.'-:-.~-z\ G/ffflvei.rAu/ f/rarrf- 

„ „ i/fitrirnrrc//ori( 

/^/m/ r//tt'/\v 

//ur/iJ)/eii{/cyj>\-ro.r('nanci.i 
/ /y' SÅnJkteri.i .•.•/r\'/i-iu'nff r/f/i xfKjjriinry. j /('u/Y/or 



L__ 



Karta öfver bärggrunden i den nordöstra delen af 

JAALA SOCKEN. 

1883. 

Skala 1:200,000. 



F-LlEWKNnALS TRYCKBRI, HELillNGF' RS 



JOURNAL 

DU GENERAL J. KEITH 



PENDANT 



LA GUERRE EN FINLANDE 

1741—1743. 



GENERAL J. KEITH 'S 

DAGBOK 

UNDER 

KRIGET I FINLAND 

1741 — 1743. 

UTGIFVEN AV 

AU G. J. HJELT. 



i 



Uuder deu för Sverige och Fiulaud så olyckliga och 
nesliga ,. lilla ofreden" framstod särskildt bland de ryska 
truppernas högre befälhafvare den berömde skotten J. Keith, 
som sedan uuder Fredrik II:s fanor vann sina rikaste 
krigslagrar. Under nämda kampanj förde han den dagbok, 
som på följande blad offeutliggöres och, såsom ur denna re- 
pioduktion framgår, har han underkastat sina ursprungliga 
anteckningar en omarbetning. 

Af hvardera redaktionen har troligen funnits åtskilliga 
afskrifter. Kongi. Biblioteket i Stockholm äger trenne så- 
dana. Deu förra redaktionen representeras af en med klar 
och jämn handstil verkstäld afskrift i liten duodec på 81 
sidor, bunden i ett vackert engelskt band; på rj^ggen är 
tryckt ,,Eussian''. Denna Afskrift innehåller „Russische 
Armée 173G und Journal von 1741.'^ Deu har i juli ISTo 
med Konung Karl XV:s bibliotek tillfallit det kougliga. 

De två öfriga exemplaren höra till den senare redak- 
tionen. Det ena skänktes d. 8 mars 1774 åt Gustaf III af 
dåvarande kommendanten på Sveaborg, generalmajoren, grefve 
J. Sparre. Denna afskrift, 82 sidor i folio anger sig på 
titelbladet såsom ..Journal de la Campagne de 1741 teuu 
par un general de larmée de la Eussie", men omfattar i 
sjelfva verket; äfven de följande åren. Det tredje exemplaret 
slutligen är en liten oktav om 96 sid., till titel och innehåll 
öfverensstämmande med det närmast nämda. 



IV 

Olikheterna mellan de närada redaktionerna äro ganska 
betydliga. I den senare, — der förf. öfverallt kallar sig 
„le general Keith", — äro satserna ofta utarbetade; en och 
annan orienterande ortsnotis är tillagd ; en ocli annan retou- 
chering verkstäld. 

För hvem har Keith verkstält denna omarbetning? — 
Den förmodan har uttalats, att det skett för de svenske 
vänners, f. d. fienders räkning, hvilkas bekantskap han 
gjorde under sin vistelse i Sverige såsom chef för de ryska 
hjelptriipperna efter fredsslutet 1743. Osannolikt är detta 
icke. Man ser, att förf. vid omredigeringen uteslutit ett 
och hvarje af mindre intresse för svenske läsare, ett och 
annat, som kunde stöta eller icke förtj enade omtalas för dem. 
Nämde grefve Sparre deltog såsom „Öfveradjutant vid 
svenska armén'' i det finska kriget. Måhända har han, se- 
dan han gjort Keiths bekantskap och hört dennes dagbok 
omtalas, anhållit om en afskrift af densamma. Den af 
Sparre skänkta afskriftens yttre strider ingalunda mot an- 
tagandet, att den härstammar från 1740-talet. 

Läsaren är i tillfälle att sjelf jämföra de tvenne redak- 
tionerna: den tidigare, för året 1741 — det enda som af- 
skriften omfattar — är tryckt under strecket jämsides med 
den öfriga texten, för hvilken de två andra afskrifterna 
jämförts. 

Då afskrifterna voro verkstälda med synnerlig vårds- 
löshet har utg. funnit bäst i att helt och hållet modernisera 
ortografin. Likaså hafva alla mindre bekanta ortsnamn, 
så långt de kunnat återfinnas, erhållit sin nuvarande form. 
Tilläggas må att alla Keiths distansuppgifter afse ryska 
verst. 

Hindrad genom vistelse å utrikes ort att sjelf verkställa 
nyss nämda namnförändringar och läsa korrekturet ber utg. 



att fä tacksamt erkänna den vänliga hjelp han i dessa af- 
seenden erhållit. Likaså betygar han sin varma erkänsla 
för den osparda möda bibliotekarien. d:r H. AVieselgren 
gifvit sig vid granskningen af dagbokens särskilda afskrifter. 



Le general J. Keith, celebre surtout par les services 
qn'il rendit plus tärd au roi Fredertc II. commandait les 
troupes russes peudant la guerre de 1741—1743 contre la 
Suéde, guerre peu honorable pour ce ro3'aume et désastreuse 
pour la Fiulande, qui servait de champ de bataille. Il a 
tenn pendant cette campagne le journal dont suit une re- 
l^roduction. 

Il en reste deux rédactions. La premiére d'entre elles, 
représentée par des annotations faites probablement jour par 
jour et imprimées au bas des pages, ne décrit que les évé- 
uements de Fanuée 1741. L'autre, plus compléte, fait voir 
le désir de Fauteur uon seulement de donner a son récit 
Pair de plus d'objectivité — il s"\^ appelle toujours „le gene- 
ral Keith" — mais encore d'en etfacer des détails inutiles 
ou déplaisants pour des lecteurs suédois, ce qui a donné 
lien å la supposition. qu'il avait destiné cette seconde ré- 
daction a ses amis. ci-devant ennemis suédois, dont il fit la 
couuaissance alors qu'il séjournait en Suéde apres la guerre, 
en qualité de chef des troupes russes auxiliaires. 

La bibliothéque royale de Stockholm posséde une copie 
de la rédactiou premiére sous le titre: ,,L'armée russe 1736 



VI 

et Journal de 1741'', et deux de la seconde qui s'mti- 
tule „ Journal de la Carapagne de 1741, tenu par un general 
de Tarmée de la Russie." Gettes copies ont servi å la re- 
production suivaute dont Torthographe est corrigée selon 
les régles actuelles de la langue. 



Er r ata. 



Pag. 61 rad. 2 nedifr. står essuté 



64 „ 1 „ 
()4, 67 o. a. 
71, 72 „ 
71 rad. 17 nedifr. 
74 „ 6 uppifr. 

85, 87 o. a. 

90 rad. 9 nedifr, 

103 „ 13 „ 

104 „ 9 uppifr. 
116 „ 4 „ 
119 „ 1 



UxcuU 
Moula Muisa 
Fermer 
Le general 
Nefski, Velika- 
loiigski, Nesov 
Lieven 



bör vara essuyé 
„ „ Uxkull 



„ Kourolaks-kirk (?) „ 

19 
„ Soma „ 

n Bralké „ 

Öfriga tryckfel äro icke vilseledande och torde af läsaren benäget 
rättas. 



Muolan metsä 

r er mor 

15. Le general 

Nevski, Veliki- 

loiigski, Nisovski 

Liewen 

6 
Ruokolaks 

18 
Summa 
Brahlé 



Juillet 1741. 

]o. Our les rapports qui viureut de plusieiirs endroits, que 
les suédois augmeutaieut leurs troupes en Fiulaiide. 
et que qiielques régiments étaient déjå sortis de leiivs 
qiiartiers, et s'assemblaieut aiiprés de Friedriclislianm, 
le feltmaréclial comte de Lac}^, donna ordre au ge- 
neral Keith de se rendre incessamment auprés du corps 
qui devait agir sur la frontiére de Finlande, et dont 
' une partie était déjå assemblée å Osinoroche, village 



Juillet 1741. 

13. lOur les rapports qiii viureut de plusieiirs eutli-oits. que les sué- 
dois augTueutaieut leurs troupes en Finlaude, et que quelques ré- 
yiments étaient déjå sortis de leurs qiiartiers, et s'asseml)laient 
auprés de Friedrichsliamn, le feltmaréclial comte de Lacy, me 
donna ordi'e de me rendre incessamment auprés de Tarmée qui de- 
vait agir sur la frontiére de Finlande, et dont une partie était 
déjå assemblée ä Osiuoroche, village envirou å vingt versts de 
St. Petersbourg-, oii je me rendis le méme soir, ayant donné ordre 
au lieutenant general de Bachmetef et au major general de Schi- 

5 



60 

environ å vingt versts de St. Petersbourg, oii il se reu- 
dit le méme soir, aj^aut donné ordre au lieuteuaut 
general de Bachmetef et au major géuéral de Schi- 
poff de s'y reudre eu toute diligeuce, le general ma- 
jor Uxkull étant déjä auprés du corps. — 
14. Le general Keith fit la revue des troupes qui con- 
sistaient eu deux régiments d'infanterie, lugermanlaud 
et AstracaU; et six compaguies de grenadiers détacliés, 
faisant en tout 2657 hommes, non compris les officiers 
et bas officiers, une partie du régiment de Jambourg 
dragons et 2000 dragons détacliés des régiments de 
Kiow, Kasan, St. Petersbourg, Arcliangel et lugerman- 
laud, le tout faisant 2500 dragons et 18 piéces de ca- 
non des régiments, avec 194 canoniers leur apparte- 
nant. Le méme jour arriva au camp un détacliement 
de 50 canoniers, avec quatre piéces de douze livrés, 

poff (le sy reudre en toute dOigence, le géuéral major Uxkull 
étaut déjä auprés du corps. — 

14. Je tis la revue des troupes qui cousistaient en deux régiments 
d'infanterie. lugermanland et Astracan, et six compagnies de gre- 
nadiers détachés, faisant en tout 2657 hemmes, non compris les 
officiers et bas officiers. une partie du régiment de Jambourg 
dragons et 2000 di'agous détachés des régiments de Kiow, Kasan, 
St. Petersbourg, Archangel et lugermanland, le tout faisant 2500 
dragons et 18 piéces de canon des régiments, avec 194 canoniers 
leur appartenant. Le méme jour arriva au camp un détachement 
de 50 canoniers, avec quatre piéces de douze livrés, et j"envoyai 
ordre ä un bataUlon du régiment de Permski et un autrc de 
Viatski de venir me joindre de Cronstadt. 

15. Son Altesse Impérialc avec son frére le Dvxc de Courlande et le 
feltmaréchal Lacy se rendirent au camp, ou ils furent re^us au 
bruit des canons et de la mousquetcrie, et S. A. I. ayant fait le 



61 

et 011 euvoya ordre pour faire mardier im bataillou 
du régimeut de Permski et uu autre de Viatski, les- 
quels avaieut leurs quartiers å Cronstadt. 

15. Séjour. 

16. Ayant requ nouvelles des mouvements des suédois, 
Tordre fut doiiné que rinfaiiterie et Tartillerie se- 
raient prétes å mardier le leudemaiu, pour s'approdier 
de la froutiére, et les dragons de suivre le jour apres; 
uu officier du géuie avec deux quartiermaitres de Tiu- 
fanterie et de la cavalleri furent expédiés sur le diamp 
avec un détadiement pour marquer les camps et pour 
préparer les mardies jusqu' å Vibourg. Ced paraitra 
une précautiou tres uécessaire, quand ou saura, que 
rinégalité du pays, et le uombre des raarais. rendent 
les chemins tres diffidls. 

17. L'mfanterie et Tartillerie marchérent jusqu'ä un 

tour des deux lignes, ordonua ä \m détachement du régiment de 
Casan de faire Texercice, mais pendant quon exergait ayant en- 
tendu tirei" beaucoup de coups de canon du coté de St. Peters- 
bourg il partit ä toute bride et en cliemin reQUt la nouveUe que 
S. A. I. Madame la Grande Ducbesse était beiireusement accou- 
chée d'une Princesse, sur quoi les troupes firent aussitot trois 
salves de canon et de la mousqueterie. 
IG. Ayant recu la nouvelle des mouvements des suédois, j"ordon- 

nais Imfanterie et lartiUerie d'étre prétes ä marcher le lende- 
main pour s'approclier de la frontiére, et les dragons de suivre 
le jour apres; un officier du génie avec deux quartier-maitres, un 
de rinfanterie et un autre de la cavallerie furent expédiés sur le 
champ avec un détachement pour me marquer des camps et me 
préparer les marches jusqu' ä Vibourg. Aujourdhui le bataillon 
de Permski arriva heureusement å Sisterbeck sur les galéres, apres 
avoir essuté uu gros temps dans le passage de Cronstadt jus- 
que lå. 



62 

village nommé Belafstrowskikirck (Valkiasaari) ; le pa3'^s 
est tout bois et fort iuégal, et on employa environ 8 
heures sur la marclie, qiii ii'était qiie de 17 versts; 
les moutagnes avaieut beaiicoup retardé Tartillerie; tout 
le corps campait le long' du grand cliemin sur une ligne. 

18. La cavallerie arriva au camp, aiusi que le bataillou 
de Permski qui fut obligé d'employer 200 hommes 
pour raccommoder le chemiu de Systerbeck jusqu' au 
camp. Il serait nécessaire de mettre ce cliemin, comme 
aussi quelques autres, en état de pouvoir passer la 
cavalleri et Tartillerie, pour avoir des Communications 
entré le haut cliemin de Vibourg et le bas qui passé 
le long de la mer. Systerbeck est un petit bourg, si- 
tué sur le bord de la mer, entré St. Petersbourg et 
Vibourg, ou on fait toute sorte d'armes pour les troupes. 

19. Nous eumes des nouvelles. que les suédois s'assem- 

17. Llufauterie et rartillerie marchéreut ä Bielaostrofskikii-k; 
le paj's est tout bois et fort iiiégal, et on emploj^a euvirou 8 heures, 
sur la marche. qui u'était que de 17 versts; les montagues avaient 
beaucoup retardé Tartillerie; tout le corps campait le long du 
graud chemiu sur uue ligue. 

18. La cavallerie arriva au camp, aiusi que le bataUlou de Permski 
qui fut obligé d'employer 200 hommes pour raccommoder le che- 
miu de Systerbeck jusqu' au camp. Il serait uécessaire de mettre 
ce chemiu, comme aussi quelqiies autres, eu état de pouvoir pas- 
ser la cavalleri et lartillerie, pour avoir des commuuications eutre 
le haut chemiu de Viboiirg et le bas qui passé le loug de la mer. 

19. Séjour. Nous eiimes des nouvelles, que les suédois s'assemblaient 
auprés les villages de Martiala et P('terkii'k. Le deruier est sur la 
froutiére, et lautre en est éloigué environ 40 versts, qu"ils étaieut 
campés, par régimeuts séparés de quelques versts Tuu de Tautre, 
et qu'ou préteudait que les compaguies (qui eu temps de paix 
viveut sépari''meut dispersées chez les paysaus) avaieut été assem- 



63 

blaient auprés les villages de Martiala et Peterkii-k (Jääs- 
kis 1. St. Peters?). Lederuier est sur la frontiére, et Tautre 
eu est éloigué eavirou 40versts, qu"ils étaieiit campés, par 
régiments séparés de quelques versts Tim de Tautre, et 
qiie les compag-uies (qiii en temps de paix vivent sé- 
parément dispersées chez les paysans) avaieut été assem- 
blées eu corps de régiments, pour passer en revue de- 
vant les officiers géuéraiix qii'on attendait de la Snede. 

20. La cavallerie marcha 17 versts, et campa, å Lebedgiepo- 
lié ( Joutselkä by i Kivinebb) ; le chemin est un peu plus 
ouvert et plus uni que la deruiére marclie. et le canip 
beaucoup meilleur, y ayant des fourrages en abondance 
et beaucoup de sources de bonne eau qui tombent dans 
un lac qui est å la queue du camp ; la cavallerie campa 
sur une ligne. 

21. L'infanterie arriva, liormis le bataillon de Permski. 

blées en corps de régiments, pour passer eu revue devant les 
officiers généraux ciu"ou attendait de la Suéde. 

20. La cavallerie marclia 17 verts, et campa, a Lebedgiepolié; le 
claemin est un peu plus ouvert et plus uni que la derniére marclie, et 
le camp beaucoup meiUem-, y ayant des fourrages en abondance 
et beaucoup de sources de bonne eau qui tombent dans un lac qui 
est ä la queue du camp; la cavallerie]campe sm- une ligne. 

21. L'infanterie aniva sons le conimandement du lieutenant gene- 
ral Bachmetef, hormis le bataillon de Permski, qui faute de che- 
vaux fut obUgé de rester dans lautre camp ; le méme jour im 
bataiUon du régiment d'Asopli arriva a Sestrareka, oft il doit 
rester jusqu'au nouvel ordre; les deux compagnies de grenadiers 
des bataUlons de Permski et Viatski, furent incorporées dans 
le corps des grenadiers, et les deux bataiUons furent commandés 
ä NeuMrk, ou ils devaient camper. 

22. La cavallerie avan^a 22 versts, jusqu" au vOlage de Pamppala, 



64 

qiii fante de clievaux fut obligé de rester dans l'autre 
camp. Les deux compaguies de grenadiers des ba- 
taillous de Permski et Viatski, furent incorporées dans 
le corps des greuadiers, et les deux bataillons furent 
commandés a Neukirk, oii ils devaient camper. 

Neukirk est un village sitné entré le liaut chemiu 
de Vibourg et le bas, le long de la mer. 

22. La cavallerie avan^a 22 versts, jusqu' au village 
de Pamppala, Tinfanterie et Tartillerie devant suivre le 
lendemain. Le terrain devient ici beaucoup plus pier- 
reux et plus liaut, on découvre des liauteurs une assez 
grande étendue de pays, mais tout bois, entrecoupé 
de lacs, dont véritablement toute la Finlande est rem- 
plie. 

23. La cavallerie marcha 27 versts, jusqu'a Moulametza, 
oii le méme soir on traqa nu retranchemeut devant un 

rinfanterie et lartillerie devant suivre le lendemain. Le terrain 
devient ici beaucoup plus pierreux et plus haut, on découvre des 
hauteurs une assez grande étendue de pays, mais tout bois, en- 
trecoupé de lacs; comme les chevaux des dragons ne sont pas 
ferrés des pieds du derriére, quelques uns s'en estropiérent; ainsi 
on envoya acbeter du ter å une fabrique qui n'est pas éloignée. 

23. La cavallerie uiarcba jusqu' ä Moula Miiisa, oix le méme soir 
je lis tracer un retrancbemeut devant un moulin, qui se trouve 
sur la petite riviére qui sort du lac de Moula, et ä un verst et 
demi de lä tombe dans un autre lac, qui s"étend jusqu' au grand 
lac de Ladoga, par le moj-en des digues de ce moulin, on peut 
inouder le peut de terrain, qui est entré les deux lacs, et rendre 
le passage impraticable. Marcbe vingt-sept versts. 

24. Ayant laissé le commaudement de la cavallerie au general ma- 
jor UxcuU, je partis pour Vibourg, pour examiner Tétat de la 



65 

moiiliD, qui se tron ve sur la petite riviére qiii sort du 
lac de Moula, et å uii verst et demi de lä tombe 
dans un autre lac, qui s'éteud jusqu'au grand lac de 
Ladoga; par le moyen des digues de ce moulin, on 
peut inonder le peu de terrain, qui est éntre les deux 
lacs, et rendre le passage impraticable. 

24. Le general Keitli partit pour Vibourg, pour examiner 
Tétat de la place et de la garnison, comrae aussi de 
rinfanterie qui campait å Fentour. 

25. Apres avoir visité tout å Vibourg, il retourna au camp, 
et les fourrages étant extrémeraent rares dans ce can- 
tou, on envoya jus(iu'a vingt versts å Tentour, pour 
clierclier du päturage pour la cavallerie. 

20. L'artillerie de campagne arriva, composée de deux com- 
pagnies, aj^ant avec eux quatre piéces de 12 'B, 3 de 

place et de la garnison, comme aussi de Imfauterie de campagne 
qiii campe ä Tentom-. 

25. Apres avoir visité tout ä Vibourg, je men retournais au camp, 
öu je trouvais Tinfanterie sous le commandement du lieutenaut 
general Bachmetef campé auprés de la cavallerie, et voyant que 
les fourrages sont extrémement rares dans ce canton, j'ordonnais 
des officiers qui doivent chercher jusqu' ä vingt versts å Tentour 
des endroits ou les chevaux peuveut päturer. 

26. L ordre fut douué aux troupes d'étre le lendemain sous les 
armes pour chanter le Te Deum et célébrer la uaissance de la 
Princesse Impériale, aujoiuxVhiii rarttUerie de campagne arriva, sous 
les ordres d'un major, et composée de deux compagnies, ayant 
avec eux quatre piéces de 12 a., S de 8 //., 3 de 6 ^., deux hau- 
bitz de 40 a. et vingt cohorus, portauts des grenades ä 6 «. 

27. On chanta le Te Deum poiu' la naissauce de la Princesse Im- 
périale avec trois salves de 31 piéces de canon, et de toute la 
mousqueterie de larmée. 



66 

8 "S, 3 de 6 'B, deux haubitz de 40 'w et viiigt cohorus, 
portants des grenades k Q '^. 

27. Et on travailla au retraucliement devant la digue 

28. et les écluses du moulin, Touvrage devait avoir 240 
toises de tour. 

29. On continua le retraucliement, et on éleva une butte 
et une batterie pour exercer rartillerie des régiments. 

30. Le general Keitli partit pour Kexliolm, oii il visitait 
les ouvrages, et prit les informations nécessaires sur 
la situation de cette frontiére. Un officier du génie 
fut envoyé pour examiner les chemins qui y ménent, 
et pour täclier d'en trouver de nouveaux. 

Aoiit. 

jmier. ^^ retour au camp, il trouva le corps augmenté par 
Tarrivée du régiment Novogrod infanterie, qui était 

28. On cominenQa ä travailler ä un retranchemeut devaut la digue 
et les écluses d'un moulin. L"ouvrage doit avoii- 240 toises de 
tour et on a conunandé six cents liomnies pour le travail. 

29. On continua le retranchemeut commencé avec le méme uombre 
de travailleurs, et on commanda deux cents autres pour elever 
une butte et une batterie poi;r exercer lartillerie des régiments. 

30. Ayant laissé le commandement de larmée au lieuteuant gene- 
ral Bachmetef je partis pour visiter le pöste de Kiviniemi, ou le 
lieutenant general Loubras avait projeté quelques ouvrages pour 
couvrir le passage, et apres avoir examiué le terrain, j"ordonnais 
une ligue depuis Tun lac å lautre, mais de ne pas commencer le 
travail jusqu' ä nouvel ordre. 

31. Je m'eu fus ä Kexliolm, ou je visitais les ouvrages et pris les 
informations nécessaii-es sur la situation de cette frontiére, sur 
laquelle j'envoyais un officier du génie exprés poixr examiner les 
chemins qui y ménent ot pour tiicher d'en trouver de nouveaux. 



67 

en fort bon état. et on re(^ut des uouvelles, que les 
suédois avaient renvoyé une partie de lenrs dragons 
dans leurs qnartiers, pour conper du foin pour Thiver, 
et qu'on dressait tout le long des frontiéres et des 
cötes de la mer des faneaux. 

2. — 10. Sur les nouvelles que les suédois avaient rappelé 
leurs drag-onS; et devaient bientot commencer å assera- 
bler leur armée auprés de Yillmaustraud å 50 versts 
de Vibourg. on attendait avec impatience la déclaration 
de la guerre, et en atteudaut on lit exercer Tartille- 
rie et les troupes tons les jours. 

11. Le feltmaréchal de Lacy avertit le géuéral Keith, 
que la cour, ayant requ confirraatiou de la guerre 
déclarée par la Suéde, avait donné ordre de la pu- 
blier aussi de notre coté, et en méme temps Tordonna 
d'avancer avec Tarmée de Taiitre cöté de Vibourg, et 



Aout. 

1. Jd" revius au camp ovi je trouvais le regim ent de Novoarod 
infanterie arrivé, qiii se trouve eu fort bon état, le méme jour 
j"eus de-ä uouvelles, que les suédois avaient renvoyé uue partie 
de leurs dragons dans leur quartiers, pour couper du foin pour 
riiiver, et quon dressait tout le long- des froutiéres et des cötes 
de la mer des faneaux. 

2. On continua le retranchement avec le méme nombre de travaU- 
leurs, et la cavallerie exerga å clieval, les canons des régimeuts 
entré les escadrons pour accoutumer les chevaux au feu. 

3. Les régiments commencérent ä tirer au blanc premiérement 
homme ä bomma et apres par pelotons. 

4. Comme depuis la visite du pöste de Kiviniemi, javais mieux 
reconuu Timportance du retranchement de Moula Muisa, j'ordon- 
nais d"augmenter le profil, et d'ajouter un chemin couvert bieu 
palissadé, et pour que rouvi'age fiit plutöt fait, j"ordonnais une 
augmentatiou de 200 travailleurs. 



68 



en cas (iiril trouvasse quelqiie corps de Teunemi se- 
paré, ou qiie leurs troupes ue fussent eucore assem- 
blées- en graud uombre, de les attaqiier et de tächer 
d'empéclier leur jouctiou. 

12. On publia la guerre å la tete de Tarmée, qiii la re- 
Qut avec beaucoup de joie et le lendemain elle se 
mit en marche. 

13. Ou marclia 20 versts, jusqii' |au village Perojoki, 
mais comme on aväit marclié tärd, et que les pluies 
qiie nous ayious eues contiuuellement depuis deux se- 
maines avaient entiéiement gäté les cliemins, les équi- 
pages ue piireut avancer et restérent presque tous 
emboiirbés å moitié ciiemin, les troupes étaut obligées 
de passer la uuit saus teutes. 

14. L'aririée défila par la ville de Vibourg et campa 
3 versts de Tautre cöté, auprés du pout d'Abo, et les 

5. Ou commeDQa uiie ligne de Tautre cöté du ruisseau avec une 
redoute ä cliaque boiit, et je fis travåiller å raccoinmoder un fortiu 
ruiné qui se trouvait au centre de la ligue. 

6. Oii continua les ouvrages, et ou me rapporta de Vibourg, que 
les suédois avaient rappelé les di'agons, et devaient bijjutöt coui- 
mencer ä assembler leur armée auprés de Villmaustraiid ä 50 
versts de Vibourg. 

7. Je regus des lettres du feltmaréchal Lacy par lesquelles il ine 
lit savoir qu'un vaisseau, arrivé de Stocldiolm ä Kiga, assurait 
que la guerre contre la Eussie avait été publiquement proclamée 
le 21 juiUet. 

8. J'envoyais au feltmarécbal un état de Tarmée qui consiste de 
18 bataUlons d'infauterie et 16 escadrons de dragons, ne faisant 
en tout qu' onze miUe conibattauts. 

9. L'artillerie, tant de campagne que des régiments, s'exerQa ä 
tirer au blanc; on continua toujours le retrauchement quoique 



69 

6 régimeuts d'infauterie, qui avaient toujours été cam- 
pés aiiprés de la ville, poiir travailler aiix Ibrtiflcations, 
eurent ordres d'étre préts ä mardier le leuderaaiu. 

15. Le general Keith jugea ä propos de détaclier le 
major general Uxkull en avant avec la cavallerie et 
quelques régimeuts d'iufauterie, avec ordre de se poster 
de la fa(;on la plus avautageuse que le terrain le 
permettrait, et le lendemain, ayaut donué ordre pour 
la marclie de Tarmée, il prit le devaut et 

IG. joiguit le general Uxkull, oii trouvant, que le ter- 
rain ne répondait pas au rapport qu'on lui en avait 
fait, ni quil couvenait pour un camp, il euvoj^a ordre au 
lieutenant general Bachmetef, qui marcliait avec le 
reste de Tarmée, de s'arréter ä G versts de lå en ar- 
riére et d'y camper. Ce soir nous eumes uue alarme 
au camp, causée par Tarrivée dim bas offtcier et tam- 

lenteineut, les plnies coutinuelles que nous avious, depuis huit 
jours ayaut beaucoup retardé les ouvrages. 

10. Les régimeuts continuérent lem-s exercises ä 1 ordinake, et tous 
ceux qui u'étaient de garde ou des travaux exer^aient tous les 
jours au feu. 

11. Sur le soir je regus des ordres du feltniaréclial Lacy, par les- 
quels il mavertit, que la cour ayaut veqn coufirmatiou de la guerre 
déclarée par la Suéde, avait douné ordre de la publier aussi de 
notre cöté, et en méme temps il m'ordouna d'avaucer avec larmée 
de lautre cöté de Vibourg, et en cas que je trouvasse quelque 
corps de Teunemi separé, ou que leurs troupes ne fussent encore 
assemblées en grand nombre, de les attaquer, et de tåcher d'em- 
pécber leur jonctiou. 

12. Etant lanniversaire de la uaissauce de TEmpereur, et les troupes 
étant sous les armes pour célébrer la fete apres la messe et le 
Te Deum, je fis publier la guerre avec le bruit des canous et de 
la mousqueterie ä la tete de larmée, qui le regut avec toutes 



70 

bour suédois, lesquels avaieut été expédiés avec un 
paquet de lettres. Ceux-ci avaient pris si mal leur temps. 
qu'ils arrivérent å nos postes avancés au fond de 
la nuit, sans peut-étre s'iraaginer. que notre armée 
s'était avancée déjå si loin; la sentinelle entendant du 
monde mardier et s'entre-parler, sans pouvoir les di- 
stiuguer (tant la nuit était obscure) disait ,.qui va la"? 
Surquoi le bas officier iit bättre Tappel, mais soit 
riieure iudue, soit Tignorance de la seutinelle, qui 
peut-étre ne distiuguait pas le son de tambour et 
le prit pour la marche de Tennemi, elle fit fen et se re- 
tira, disant que Tenuemi avanqait, surquoi Tofficier 
demanda å la seutinelle ou Tennemi était, elle répon- 
dit que Teunemi était tout prés, et le bas officier sué- 
dois avanqant toujours tambour battant, il flt tirer par 
pelotons; par cet accident il y eut un de nos soldats 

sortes de demonstrations de joie. le soir je donnais ordi-e ä Tar- 
mée de marcher le lendemain, en laissant les målades et uu petit 
détaehement de chaqne réglment, comme aussi deux cMrurgiens 
et des médicaments nécessau'es, et comme le reti"anchement n"était 
pas eucore fini, jeuvoyais ordrc ä nu l)ataiIlon de cliaqu'un des 
trois régiments de Vologodski, Permski et Viatski de se rendre 
å Monla Muisa ponr perfectionner rouvrage. 

13. Larmée marclia ä Perojoki vingt versts. mais comme on avait 
marclié tärd, et que les pluies que nous avious eues continuelle- 
ment depuis deux semaines avaient entiérement gäté les chemins 
les équipages ne purent avancer et restérent presque tous emboiu'- 
bés å moitié chemin, les troupes étant obligées de passer la unit 
sans tentes. 

14. L armée défila par la ville de Vibourg et eampa 3 versts de 
lautre cöté, auprés du pont d'Abo, et les G régiments d'intanterie, 
qui avaient toujours été campés auprés de la ville, poiu" travaiUer 
aux fortifications, eurent ordres d'étre préts ä marcher le lendemain. 



71 



du premier rang- tué par celui qiii était derriére lui 
dans le qiiatriéme raug,, le bas officier voyaut (iii"on 
coutinuait å tirer sur lui. et le cheval du tambour 
ayant été tué. il s"en retourna au plus vite, sans reu- 
dre ses lettres. Le comte de Lewenliaupt ayant su 
cet accident tit beaucoup de bruit, et å son arrivée å 
Tarmée s'en plaignit dans une iettre au general KeitU ; 
mais j"ose dire que la faute tombait sur leur cöté, 
voyant que Tobscurité de la nuit. et Tlieure indue 
empéchéreut absolument la seutinelle de les recounaitre. 
Ceci mit pourtant Talarme dans tout le camp et 
toutes les troupes restérent sons les armes, jusqu' å ce 
que le general Uxkull envoya rapport de la cause de 
Talarme, et que les partis détachés pour reconnaitre 
retournéreut avec rapport quil n'y avait point d'ennemi 
de prés. 

Le general inajor Fermer mayaut averti que reunemi n"était 
que deux régiinents å ViUmanstrand et que moitié cliemin il y 
avait uu passage tres important å Kananoja, qui uou seulemeut 
couvrait toutes nos frontiéres, mais aussi uous donuait lentrée 
libre dans le pays ennemi, en cas que nous roccupions les pre- 
miers, j'ordonnais au general major Baron d'Uxkull de mardier 
avec 1200 di-agons, quatre bataillons dmfanterie, et dix piéces de 
canou pour prendre possession de ce pöste, mais quelques lieures 
apres son départ, ayant eu avis par un espiou, que Tennemi était 
onze mille hommes ä ViUmanstrand, je lui envoyais ordre de faire 
halte ä onze versts de Vibourg oii je devais le joindre le leude- 
main avec huit bataillons dlnfauterie, six cents grenadiers des 
dragons, et seize piéces de canon; mais il avait tellemeut pressé 
sa marehe que le courrier le trouva déjä ä Kananoja d"ou il 
m'écrivit quil était posté si avantageusemeut que lenuemi ne pou- 
vait les forcer, qu'il avait envoyé uu détachement sur les fron- 
tiéres de Tennemi, qui n'avait trouvé que deux vedettes qui 



72 

17. Séjour. 

18. Le feltmaréchal Lacy arriva å Vibourg. oii le ge- 
neral Keith Tallait 

19. trouver, examinant les rapports des espious, qui 
coiivenaient tous qu'il y avait 11000 liommes au- 
prés de Villmanstrand, que la ville avait im ram- 
part de terre et un cliemin couvert palissadé, mais que 
le fossé était fort peu de cliose. Et quoique sur les 
premiéres nouvelles, qu'il n'y avait qn'un régiment d'in- 
fanterie et un de dragons, il fut résolu de Tattaquer, 
Tarrivée diin tel reufort avait fait clianger ce projet 
en celui d'attendre jusqu'å ce que nous efimes des 
nouvelles assurées de la force et de la situation de Fen- 
nemi; mais sur le soir il nous arriva deux déserteurs 
de Villmanstrand, qui nous assurérent tous deux, qu'il 
n'y avait que six compagnies d'infanterie, une d'ar- 

s'étaient sauvées ä leiir approclie et qu'il atteuderait mon arri- 
vée lä. 
16. Je marchais avec les troiipes ci-dessus nommées et le generalmajor 

Fermer jusciu'ä Kananoja, ayant laissée le lieutenant general Bach- 
metef et le general major Schipoff avec six bataillons d"iufanterie, 
onze compagnies de grenadiers et donze cents dragons avec Tar- 
tillerie de campagne, poiir attendre les équipages qiii n'étaient 
pas encore tous arrivés, et les escorter jusqu' ;\ Kananoja, ou 
j"arrivai moi-méme le soir, mais ayant visité le pöste, je ne trou- 
vais pas qu"il répondait ä la description quon ni"aYait faite, et 
ayant reconnu un autre cinq versts en arriére, ä Kerpisjärvi. 
beaucoup plus avautageux, je Tenvoyais ordre de s'arréter lä, et 
de faire tracer un camp pour toute Tarmée. Entré dix et onze 
heures du soir nous eumes une alarme. Un pöste avancé de 300 
liommes commandé par un lieutenant colonel, ayant tiré deux pe- 
lotons, il rapporta qu'il avait vu une troupe marchant ä lui dans 
le bois avec un tarabour, que Tayaut appolé ils uavaiont rion ré- 



73 

tillerie, et six de dragons dans la \i\\e, et comme les 
compagnies d"infanterie en Snede sout å löo et les 
dragons ä UK) liommes, on comptait qnil n'y ponvait 
avoir que 1500 liommes, snniuoi 

20. le maréclial se reudit a Tai-mée avec le lientenaut 
general de Stoffeln, alors commandant de Vibom^g, 
laissant le general major de Schipoff dans sa place, 
et apres avoir conféré avec les officiers généraux, 
donna ordre qne Tarmée devait mardier le leude- 
main, laissant les teutes et bagages dans le camp, avec 
les målades, et öo liommes par régiment, sons les 
ordres d'nn lientenant colonel; qne les soldats ne de- 
vaieut prendre que pour cinq jours de pain, et que les 
officiers ne devaient prendre ancune voiture avec eux, 
pour rendre la marclie plus prompte. 

21. L'armée marcha au point du jour composée de 500 

pondu, sur quoi il avait fait feu dessus, (iu'aussit6t ils s'étaient 
retirés, n ayaut tiré que quelques coups de fusil. 

17. Le lieutenant géuéral Bacliinetef firriva å Kerpisjärvi avec le 
reste de rarinée ét j"eus des lettres du ffltmaréchal Lacy qu'il 
partait de St. Petersbourg pour veuir pour quelques jours ä Vi- 
bourg. 

18. J'envoyais quelques dragons pour tächer d'avou' langue de Ten- 
nemi, mals ils reviureut sans avoir rencoutré personne, pas méme 
å ce qu"ils disaient, des paysaus, sur la frontiére. 

19. Je regus un ordre du feltmaréchal de me rendre aussitöt auprés 
de lui ä Vibourg, en conséquence de quoi je partis dans Tinstant 
ayant laissé le commandement de Farniée au lieutenant general 
Bacbmetef; ä mon arrivée le feltmaréchal examina les rapports 
des espions, qui convenaient tous qull y avait 11000 hommes au- 
prés de Villmanstrand, que la ville avait un rampart de terre et un 
cbemin couvert palissadé, mais que le fossé était fort peu de chose. 
Et quoique sur les premiéres nouvelles, qu'il ny avait qu'un ré- 



74 



dragons de chacuu des régimeuts de C*asau. Jambourg- 
et Ingermaiiland, et de 400 de ceux de Kiow, iSt. Peters- 
hom-g et d'Arcliaugel ; riufauterie consistait daus 11 
compaguies de g-renadiers formées eu régimeuts, les ré- 
gimeuts d'Iug-ermanland, Astraclian, Novogrod, Narva, 
Eostow, Nefski, Velikalougski, Absclieronski et Nesov, et 
Tartillerie de campague ; chaque régimeut de campagne 
ayaut outre cela 4 piéces de cauou de 3 S, et chaque 
régimeut de dragons une piéce; comme le pa3'S est 
tout bois, uous défilämes toute la jouruée. et sur le 
soir, apres avoir fait 19 versts, uous campämes daus 
le bois méme des deux cotés du grand cliemiu a O 
versts de Villmaustraud, et pour uous faire un peu de 
place uous coupämes les buissous, les troupes coucliaut 
sur les armes, ä peu prés daus le méme ordre que uous 
avions marclié. Sur les 10 heures du soir il arriva une 



giment (Viufauterie et un de dragons, j'avais résolu de Tattaquer. 
rarrivée d'uii tel venfort avait fait clianger ce projet en celui 
d'attendre jusqu' ä ce que nous eiimes des nouvelles assurées de 
la force et de la situation de rennenii-,'mais sur le soir il nous 
arriva deux déserteui's de Villmanstrand, qui nous assurérent tous 
deux, qu'il ny avait que six compagnies dlnfanterie, une d'artil- 
lerie, et six de dragons dans la ville, et comme les compagnies 
dlnfanterie eu Suéde sont ä 150 et les dragons ä 100 hommes, 
on comptait qull ny pouvait avoir que 1500 honnnes, surquoi le 
feltmaréchal me renvoya aussitöt ä Tarmée. lui-méme me devaut 
suivre le lendemain. 
20. Le feltmaréchal se reudit å larmée avec le lieutenaut general 

Stoffeln, le gönéral major Scbipoff ayant été envoyé ä sa place 
pour commauder ä Vibourg, et apres avoir confcré avec les ofli- 
ciers généraux, donna ordre que larmée devait marcher le lende- 
main ä la poiute du jour, laissaut ses tentes et bagages dans le 
camp, avec les målades, et 50 hommes par régiment, sous les 



ii) 

alarme dans le camp, sans qu'on pouvait savoir d'ou elle 
était venue: tout ce qu"on pouvait apprendre, c'était. 
qu'un soldat dit quil avait vu 4 hommes ([ui avancérent 
sur lui par le bois derriére son réginient, et voyaut qu"ils 
ne lui répondaient pas. ni s"arrétaient. il avait fait feu 
dessus, surquoi les soldats les plus proches de lui, 
avaient tiré aussi, et ce bruit ayant épouvauté les 
chevaux des dragons, ils prirent la fuite et se jetérent 
parmi rinfanterie, qui étant coucliée sur les armes, et 
par rapport de la fatigue de la marclie moitié endor- 
mie, croyait que c'était la cavallerie suédoise qui toni- 
bait sur eux. et fit une salve dessus; par cet accident 
nous eumes uu officier et quatre soldats de tués, et 
12 blessés, conime aussi 50 chevaux de perdus. Le 
feltmaréchal Lacy et le general Keith étant montés 



ordres å\\n lieutenant colonel ; que les soldats ne devaient preudre 
([\\e pour cinq jours de pain, et que les officiers ne devaient 
prendre aucuue voiture avec eux pour reudre la marche plus prompte. 
21. L'année marcha au point du jour composée de 500 dragons de cha- 

cun des régiinents de Casan, Jambourg et Ingermanlaud, et de 40U 
de ceux de Kiow, St. Petersbourg et d'Archangel, d'un régiment 
composé d'onze compagnies des grenadiers des régiments dlngrie 
Astracau, Novogrod, Narva, Eostow, Nevski, Velikilougski, Abche- 
ronski et Nisovski, infanterie et lartillerie de campagne, cbaque 
régiment d'infanterie ayant en outre 4 piéces de canon de .3 //. 
et chaque régiment de dragons 1. Comme le pays est tout bois. 
nous défilämes toute la journée, et sur le soir, apres avoir fait 
19 versts, nous campämes dans le bois méme des deux cötés du 
grand cbemin ä 6 versts de Villmanstrand, et pour nous faire un 
peu de place nous coupämes les buissons, les troupes couchant sur 
les armes, ä peu prés dans le méme ordre que nous avions mar- 
che. Sur les dix heures du soir il arriva une alarme dans le 

G 



76 

å clieval, couriireut par toute la ligne; et dans ime 
demi-heure tout fut tranquil. 
22. Nous marchämes sur les Imit lieures du matin, et ä 
un verst de uotre camp. nous trouväraes un ruisseau, 
et un pont que Tennemi avait rompu, mais en moins 
d'une lieure de temps, nous le rétablimes, et le felt- 
maréchal, ayant trouvé å propos de s'assurer de ce dé- 
filé, y laissa le colonel Eetzanow avec 7(X) dragons et 
quatre piéces de canon, avec ordre de faire une batterie 
auprés du pont, et d'en construire encore deux autres 
sur le ruisseau ; il fit aussi laisser la moitié des munitions 
de notre artillerie de campagne, ne menaut avec nous 
que 60 coups pour chaque canon, et apres une halte 
d'environ trois heures, pour laisser défiler les troupes, 
nous nous remimes en marche. Un moment apres, 
quelques dragons suédois, ayant poussé six de nos 

camp, saus quon pouvait savoir (l'ou elle était venue; tout ce 
qu'on pouvait apprendre, c"était, qu'un soldat dit qu'il avait vu 
■i homnies qui avancérent sur lui par le bois derriére son régi- 
ment, et voyant qu'ils ne lui répondaient pas, ni s arrétaient, il 
avait fait feu dessus. sur quoi les soldats les plus proches de lui, 
avaient tiré aussi, et ce bruit ayant épouvanté les cbevaux des 
dragons, ils prirent la fuite et se jetérent parmi Tinfanterie, qui 
étant couchée sur les armes, et par rapport de la fatigue de la 
marche moitié endormie, croyait que c'était la cavallerie suédoise 
qui tombait sur eux, et fit une sal ve dessus ; par cet accideut nous 
eumes nn officier et quatre soldats de tués, et 12 blessés, comme 
aussi 50 cbevaux de perdus. Le feltmarécbal étant monté aussi- 
töt å cbeval courut par toute la ligue pour remetti-e lordre, et 
dans une demi-beure tout fut tranquil. 
22. Nous marchämes sur les huit heures du matin, et ä un verst 

de notre camp, nous découvrimes un ruisseau, et un pont que 
Tennemi avait rompu, mais en moins dune beure de temps, nous 



77 

(kagous qui marchéreiit un pen avant, un (Veux s'a- 
van^a si loin qu'il fut tait prisoniiier par les notres, 
et coulirma les uouvelles que nous avions eues par les 
(léserteurs; mais il ajouta, (|u'ou atteudait ce méme 
soir un renfort de 7 réginients d'iufanterie, sous les 
ordres du general major Wrangel, et le lendemain 
.") régiments de dragons avec le lieutenant general de 
Budenbrock. Sur cet avis le feltraaréchal fit marcher 
en toute diligeuce pour prévenir Tenuemi. et sur les 
4 heures du soir nous arrivämes å la portée du cauon 
de la ville, dans une plaine au pied d'une liauteur qui 
était entré la ville et nous. Le feltmaréclial et les 
généraux montérent aussitöt sur la liauteur, d'ou ils dé- 
couvrirent la ville et un régiment de di-agons, formé 
sur le pied du glacis. L"endroit oii ils étaient com- 
mandait la ville, mais un pen å leur gauche il y avait 



le rétabliines, et le feltmaréclial, ayaut trouvé å propos de s'assu- 
rer de ce défilé, y laissa le colonel Retzanow avec 700 dragons 
ut quatre piéces de canon, avec ordre de faii-e ime batterie au- 
prés du pont, et d'en construrre encore deux autres sur le ruis- 
seau; il tit aussi laisser la moitié des munitions de notre artillerie 
de campague, ne menant avec nous que 60 coups pour chaque ca- 
non, et apres une halte d'environ trois liniu-es. pour laisser déliler 
les troupes, nous nous remimes en marche. Un moment apres, 
({uelques dragons suédois, ayant poussé six de nos dragons qui 
marchérent un peu avant, un d'eux savanga si loin qu'il fut fait 
prisonnier par les notres, et confirma les nouvelles que nous a-sions 
eues par les déserteurs; mais il ajouta, qu'on attendait ce méme 
soir un renfort de 7 régiments dinfanterie, sous les ordres du ge- 
neral major Wrangel, et le lendemain 5 régiments de dragons 
avec le lieutenant general de Budenbrock, Sui- cet avis le felt- 
maréchal fit marcher en toute diligence pour prévenir Tennemi, 
et sui" les 4 heui-es du soir nous arrivämes å la portée du canon 



78 



im moulin å veut, sur ime liauteur eucore plus prés 
de la ville. Le colonel Lohmau s"eu fut le reconnaitre 
et rapporta qu'il y avait du moude et deux piéces de 
canou, et qu'il y avait aussi plusieurs drapeaux qui 
défilaieut auprés du mouliu. On y counit et Tou vit le 
secours qui arrivait, 8 drapeaux 8'étaient déjå postés 
et les autres défilérent encore quand le feltmaréchal 
y accourut; son premier dessein fut de les attaquer 
dans rinstant. et avaut qu'ils s'eussent formés. mals 
nos troupes n'étaient pas aussi toutes arrivées, et il 
faisait déjå presque obscur; ainsi Tennemi défila sous 
les canous de la ville, et nous nous retirämes dans 
notre camp, oii le feltmaréchal tint conseil de guerre ; 
nous avions déjå manqué notre premier projet. qui était 
de forcer la ville avant Tarrivée du secours, nous aviuus 
vu riufanterie arriver, et il était naturel de croire 



tle la ville, dans uue plaine au pied d'uue hauteur qui était entré 
la viUe et nous. Le feltmaréchal et les généraux moutéreut aus- 
sitöt sur la liauteur, d'ou ils découvrirent la ville et un régiment 
de dragons, formé sur le piéd du glacis, L'endroit oii nous étions 
commandait la viUe, mais un peu ä notre gauche il y avait un 
moulin ä vent, sur une liauteur encore plus prés de la ville. 
Lohman s'en fut le reconnaitre et rapporta qu"il y avait du monde 
et deux piéces de canon lä; comme le feltmaréchal était retourné 
au camp, je m'en fus le reconnaitre, et sur le chemin 1(> colonel 
Lohman me tit dire qu'il voyait plusieurs drapeaux qui déiilaient 
auprés du moulin. A mon arrivée je vis le secours qui arrivait, 
huit drapeaux étaient déjå postés ot les autres défilérent encore 
(luand le feltmaréchal y accourut; son premier dessein fut de les 
attaquer dans Tinstant, et avant quils sYmssent formés, mais nos 
troupes n'étaient pas aussi toutes arrivées, et il faisait déjä pres- 
((ue obscur; ainsi lennemi défila sous les canons de la ville, et 
}ious nous retirämes duns notre camp. ou I-' feltmaréchal tint cou- 



<iue la cavallerie arriverait peudant la nuit; uous 
étious envirou 10000 hommes. et reimemi (supposé (^ue 
les 5 régimeiits de cavallerie étaieat arrivés) clevait 
etre prés de 12000 hommes postés sons les canons 
de la ville, et sur une liauteur, oii il ny avait pas 
moyeu de les attaquer, uous n'avions ({ue pour 3 jours 
de pain, par conséqueut il fallait ou les attaquer le 
leudemaiu ou se retirer. La résolutiou fut prise de 
renvoyer aussitöt nos canons de 12 et de S '^. d'atten- 
dre tout le lendemain pour voir si Fennemi voulait 
quitter son pöste et veuir uous otfrir bataille et en 
cas qu'il restait trauquille, de uous retouruer le sur- 
lendemaiu dans notre aucieu camp. Apres cette reso- 
lution rartillerie de campagne partit, excepté o 
piéces de 6 S et uous passämes la nuit sous les 
armes. 



seil de goierre; uous avious déjä manqué notre premier projet, 
qui était de forcer la ville avant Farrivée du secours, nous avions 
TU rinfanterie arriver, et il était naturel de croire que la caval- 
lerie aniverait pendant la nuit; nous étious environ 10000 hommes 
et Fennemi (supposé que les ö régiments de cavallerie étaient ar- 
rivés) devait étre prés de 12000 hommes postés sous les canons 
de la vUle, et sur une hauteur, ou il u'y avait pas moyen de les 
attaquer, nous n'avions que pour 8 jours de pain. par conséquent 
il fallait ou les attaquer le lendemain ou se retirer. La resolu- 
tion fut prise de renvoyer aussitöt nos canons de 12 et de S (W.. 
dattendre tout le Fendemain poui" voir si Fennemi voulait quitter 
son pöste et venir nous affrrr bataille et en cas qu'il restait tran- 
quille, de nous retourner le surlendemain dans notre ancien camp. 
^4 prés cette resolution Fartillerie de campagne • partit, excepté ."5 
piéces de 6 ^. et nous passämes la nuit sous les armes. 

Aussitöt quil fit gTand jour, le feltmaréchal envoya un officier 
ä un endroit qu'un russ(^ qui avait vécu longtemps ä Villman- 



80 

23. Aussitot qii'il lit graud jour. le feltmaréchal euvoya un 
officier å uu eudroit qu'un russe, qui avait vécu loug- 
temps å Villmanstrand lui enseigua, d'oii on pouvait 
voir le camp des ennemis; ä sou retour il rapporta 
(iu'il pouvait y avoir environ trois régimeuts, et le 
marchaud russe assura positivement qu'il n'y en avait 
pas plus, sur ceci ou resolut de marcher a eux, et de 
les attaquer. malgré la situation avantageuse oii ils 
s'étaient postés. Sur le midi nous nous mimes en 
marclie ayant laissé le colouel Sclieremeteff avec 700 
dragons et quelques soldats tirés de cliaijue régiment 
d'infanterie pour gärder le camp. Nous marcliämes 
sur deux lignes, chacune de 5 régiments d'infanterie ; 
sur les ailes de la premiére il y avait 800 dragons 
et ([uatre cents sur la seconde. Nos régiments diu- 
fanterie (par les détacliemeuts que nous avions laissés 

strand lui euseigua, don on pouvait voir le camp des ennemis; ä 
son retour il rapporta qu'il pouvait y avoir euwon trois régi- 
ments, et le marcliand russe assura positivement .qu"il n'y en avait 
pas plus, sur ceci on resolut de mardier ä eux, et de les attaquer. 
malgré la situation avantageuse o\\ ils s"etaient postés. Sur le 
midi nous nous mimes eu marchc ayant laissé le colouel Schere- 
meteff avec 700 dragons et quelques soldats tirés de chaque ré- 
giment dlnfanterie poiir gärder le camp. Nous marchames sur 
deux lignes. chacune de 5 régiments d'infanterie; sur les ailes de 
la premiére il y avait 800 dragons et quatre cents sur la seconde. 
Nos régiments dlnfanterie (par les détacliements que nous avions 
laissés dans ces différents camps, et les målades) ne montaient 
qu"environ 900 par régiment. Sur une heiu'e apres midi nous ar- 
rivåmes vis å vis de Teunemi que nous trouvämes posté, sa gauche 
appuyée ä la ville, son centre sur une hauteur, ou il y avait une 
batterie de six piéces de canon, et sa di-oite appuyéf å un village, 
un lac derriére sa ligne, et uu bois devant, å une bonne portée 



rm 



81 

dans ces différeuts camps. et les målades) ue moiitaieiit 
(|u'enviroii 900 par réginieiit. ISiir iiue lieiire apres midi 
iious arrivåmes vis ä vis de Feunemi qiie iious trouvä- 
ines posté, sa g-auche appuyée ä la ville, son centre sur ime 
hauteur. oii il y avait ime batterie de six piéces de 
canon. et sa droite appuyée a uu village, uu lac der- 
riére sa ligue. et un bois devaut. å une bonne portée 
de mousquet. Nous vimes alors, que Tennemi était 
plus fort que nous ue Tavions cru, niais comme leur 
canon faisait beaucoup d'ettet sur notre droite et centre, 
Tordre fut donné aussitöt de les cliarger. L'attaque 
connnenca par notre droite, ou nos grenadiers souffrirent 
extrémement par les canons de la ville cliargés å 
cartouclies, aussi bien que par la mousqueterie de 
rennemi. Dans le centre deux régiments suédois, 
appuyés de leur batterie qui tirait par dessus leurs 

de mousquet. Nous vimes ä cette heure que Tennemi était i)lus 
fort que nous les avions cru; y ayant les régiments de Dalecarl<'. 
Sudermannie, Vestbothnie, Tavasthouse, Savolax. et le régiment 
de CaréUe dragons; mais comme leur canon faisait beaucoup 
d'éffet sur notre droite et centre, lordre fut donné aussitöt de les 
charger, L attaque commenca par notre droite. ou nos grenadiers 
souffrirent extrémement par les canons de la ville chargés ä car- 
touches. aussi bien que par la mousqueterie de Tennemi. Dans 
le centre deux régiments suédois, appuyés de leur batterie qui 
tirait par dessus leurs tetes, attaquérent deux régiments de notrt' 
infanterie et les lirent reculer plus de 200 pas, mais étant sout(- 
nus par la secoude ligue et Tennemi étant an-été par le feu d'une 
de nos batteries, nos troupes se remirent en ordre. Pendaut ceci 
nos dragons avaient cbassé sur la gauche les dragons de Tennemi. 
consistant de 7 ä 800 hommes, comme nos grenadiers et quelques 
autres régiments sur la droite avaient aussi enfoncé les troupes 
qui étaient devant eux et les avaient chassées jusque dans la villt>. 



82 



tetes, attaquérent deux régiments de notre iufauterie 
et les fireiit reciiler plus de 200 pas, mais étaut soii- 
temis par la secoiide ligne et Teunemi étaiit arrété 
par le feu d'ime de nos batteries, nos troupes se remi- 
rent en ordre. Pendant ceci nos dragons avaient 
chassé sur la gauclie les dragons de Tennemi, consis- 
tant de 7 ä SOO hommes, comme nos grenadiers et 
([uelfjues autres régiments sur la droite avaient aussi 
enfoncé les troupes qui étaient devant eux et les 
avaient cliassées jusque dans la ville. Sur quoi leur 
centre se retira dans leur premier pöste, auprés de 
leur batterie sur la liauteur, d'ou. ayant été aussi 
chassés. ils abaudonuérent leurs canous et se retirérent 
moitié dans la ville, et moitié par uue laugue de terre 
qui entrait dans le lac qui était derriére eux. Nous 
tournämes leurs canous aussitot contre la ville et. 

Sur quoi leur ceutre se retira dans leur premier pöste auprés de 
leur batterie sur la hauteur, d'ou, ayant été aussi chassés. ils 
abandonnérent leur canous et se retirérent moitié dans la ville, 
et moitié par uue langue de terre qui entrait dans le lac qui était 
demére eux. Nous tournämes leurs canous aussitot contn- la 
ville et, ayant formé uue batterie sur la hauteur qui commandait 
la plaee, nous commeuQämes ä tirer dedaus, pedant que notre 
droite s'était postée au pied du glads, dont la pcntc était si ra- 
pide que les troupes se trouvaient ä couvert du feu des remparts. 
Apres avoir reste t^nviron luie heurc dans cette situation, no:< 
troupes montérent sur le glacis pour aUer ä Tassaut. surquoi len- 
nemi arbora le di-apeau blanc. Mais le general major Uxkull, le 
colonel Lohman et le colonel de BaUmain ayant été dans ce mo- 
ment tués sur les palissades, les soldats les ti'anchirent et, criant 
qu'il fallait venger la mört de leurs officiers, ils grimpcreut sur 
les remparts qui n'étaient que de terre, et se rendirent maltres 
de la ville, ou le feltmaréchal courut aussitot et lit donner la vie 



•sa 

ayant formé iiue batterie sur la hauteur (jui com- 
mandait la place. uous couimencämes å tirer dedaus, 
peudaiit qiie uotre droite s'était postée au pied du 
glacis, dont la pente était si rapide que les troupes 
se trouvaieut ä couvert du feu des remparts. Apres 
avoir reste eiivirou uue lieure daus cette situation, 
uos troupes moiitéreut sur le glacis pour ailer å Tas- 
saut, surquoi Feuiiemi arbora le drapeau blauc. Mais 
le .general major Uxkull, le colonel Lohmau et le 
colouel de Ballmain ayaut été dans ce moment tués 
sur les palissades, les soldats les francliirent et, criant 
(iu'il fallait venger la mört de leurs officiers, ils 
grimpérent sur les remparts qui u'étaient que de terre, 
et se rendireut maitres de la ville, oii le feltmaréchal 
courut aussitöt et fit donner la vie ä ceux qui étaient 
dedaus. T/actiou finit ainsi par la prise de la ville 



il ceux qui étaient tledans. Laction finit ainsi par la prise de la 
vDle sur les 6 heures du sou". Nous perdimes dans Faifaire un 
general major, deux colonels, deux majors et 15 autres officiers 
et 528 soldats ; le feltmaréchal Lacy • fut légérement blessé ä Té- 
paule, le lieutenant general Stoffeln et le general major Albrecht, 

2 colonels, 3 majors et 62 autres officiers et prés de 2000 soldats 
furent blessés. I/enuemi n'était que de 5 ä 6000 hommes, dont 
ils eui-ent envirou 2000 tués et 1500 prisouniers, parmi lesquels 
était le general major Wraugel, qui les commandait, et 3 colonels, 

3 lieutenant colonels, quelques majors, et envirou 60 autres offi- 
ciers; ils perdireut aussi 13 drapeaux et 4 éteudards, et tous leurs 
canons, lesquels étant tous de fer, hormis un. que nous empor- 
tämes, nous brulåmes les alfuts et crevämes les canons et sur le 
soir nous nous retirämes dans notre camp, ayant laissé le general 
major Fermer avec deux régiments dans la vUle. 

24. Le feltmaréchal ayant tenu conseU de guerre sur ce quon de- 

vait faire. il fut résolu de raser et hriiler la vUle et de nous re- 



84 



sur les 6 lieures du soir. Nous perdimes daus Taftaire 
un g-énéral major, deux colonels, deux majors et 15 
autres offlciers et 528 soldats; le lieutenant g-énéral 
Stoffeln, le g-énéral major Albreclit, 2 colonels, 3 ma- 
jors et 62 autres offlciers et prés de 2000 soldats 
fureut blessés. L'ennemi était euviron 5000 liommes, 
dont il eut au dela de 1000 hommes de tués et 1500 
prisonniers, p;;rmi lesquels était le general major 
Wraugel, qui les Commandait, et 3 colonels, »3 lieu- 
tenant colonels. quelques majors, et euviron 60 autres 
offlciers; ils perdirent aussi 13 drapeaux et 4 éten- 
dards et tous leurs canons, lesquels étant tous de fer, 
hormis un, que nous emportämes, nous brulåmes les 
affuts et crevämes les canons et sur le soir nous nous 
retirämes daus notre camp, ayant laissé le general 
major Fermer avec deux régiments daus la ville. 

tirer i)lus prés de nos frontiéres. Les raisons de cette démarche. 
étaient, que noiis n'aYions mené avec nous que pour cinq jours de 
pain, dont il ne nous restait encore que poiu- deux, et que nous 
n>n avions presque point trouvé dans la lille, qu'il ne se trou- 
vait point de fourrage pour la cavallerie, ni ä lentour. ni en avant, 
qu'il fallait renvoyer nos blessés comme aussi les prisonniers avec 
du monde nécessaire pour les mener, et que nayant point de cha- 
riot avec noixs, nous ne pourrions les renvoyer qu'en employant 
tous les clievaux des dragons, ce qui reduisait le corps ä euviron 
öOOO hommes; que la place apres la visite des fortitications qui 
n'étaient pas encore achevées (comme on peut voir par le défaut 
du glacis) n'était pas jugée teuable, si Tarmée séloignait de lä, 
en conséquence de quoi on comnien^a le méme jour ä raser la 
la ville et, apres avoir brult' les palissades, applani la créte dn 
glacis et fait des founaux dans tous les angles de la fortification. 
on mit le feu dedans sur le soir, qui la reduisit en fort peu 
d'heui*es en cendre. Le méme jour nous ramassänies ininron 200 



85 

24. Le feltmaréchal a3'ant tenu conseil de gnerre sur 
ce qivon clevait faire. il fut résolu de raser et bruler 
la ville et de nous retirer plus prés de uos fron- 
tiéres. Les raisons de cette démarclie étaient, que 
nous u'avions mené avec uous que pour cinq jours de 
paiu. dont il ue uous restait eucore que pour deux, et 
(lue uous u'en avious presque point trouvé daus la ville, 
(iu'il ue se trouvait poiut de fourrage pour la cavalle- 
rie, ui å Teutour, ui eu avaut, (iu'il fallait reuvo)'er 
uos blessés comme aussi les prisouuiers avec du monde 
uécessaire pour les meuer, et (jue n'a\'aut poiut de clia- 
riots avec uous, uous ue pourrious les renvoj^er qu'en 
employaut tous les clievaux des drag-ous, ce qui redui- 
sait le corps ä euvirou 5000 hommes; que la place 
apres la visite des fortificatious u"était pas jugée te- 
uable. si Tarmée s'éloiguait de la, eu couséqueuce de 

prisonuiers. qni s'étaient sauvés dans la langue de terre et daus 
les petites iles dans le lac. On clianta aussi le Te Deum avec un 
triple salvf' de canou et de la mousqueterie. 

25. L'armé marcha sur le niidi et campa prés du pout, ou nous 
avions laissé le colonel Retzanow, environ six versts de Villmau- 
strand. 

26. Nous raarcliämes 12 versts. et campåmes ä un village suédois 
appelé Taskula sur les frontiéres, ou le feltmaréchal s'était rendu 
le jour d'auparavaut avec uni' partie de la cavallerie. 

27. Nous renvoyämes tous nos blessés et tous les prisonniers sué- 
ddis h Vibourg, et Tarmée séjourna dans le méme camp. 

28. Séjour. Le feltmaréchal Lacy partit pour Vibourg. 

29. La cavallerie tit un fourrage general sous les ordres du major 
general Lieven, et linfanterie fut jsous les armes pour célébrer le 
jour de nom de Sa Majesté impériab^ On fit trois salves des ca- 
nons et de Tinfanterie et on chanta le Te Deum. Sur le soir le 
general major Lieven revint et rapporta. qn'il avait fouiTagé tout 



86 

(luoi 011 comraeiiQa le iiiémo jour ä raser la ville et. 
apres avoir brulé les palissades, applaui la créte du 
j^lacis et fait des fourraux daus tous les augies de la 
tbrtification, oii mit le feu dedaus sur le soir, qui la 
reduisit en fort peu d'heures en cendre. Le méme jour 
uous ramassämes environ 200 prisonniers, qui s"étaient 
sauvés dans la langue de terre et dans les petites iles 
daus le lac. 

25. L'armée marcha Sur le midi et campa prés du pout. 
oii nous avions laissé le colouel Retzauow, environ six 
versts de Villmanstrand. 

26. Nous marcliämes 12 versts et campämes å un vil- 
lage suédois appelé Taskula sur les froutiéres, oii le 
ieltraaréclial s'était rendu le jour d'auparavant avec 
ime partie de la cavallerie. 

27. Nous renvoyämes tous nos blessés et tous les prisoii- 

le pays et ii'avait trouvé que pour deux jours pour la cavallerie. 
et que 20 versts en avant il n'y eu avait point, sur quoi la re- 
solution fut prise de décamper le lendemain et de niarcher pour 
Kerpisjärvi. 
30. L armée marclia, la cavallerie et une moitié de llufauterie au 

villag'e, uommé Kerpisjärvi, ä 12 versts de lä, Fautre moitié ayant 
campé dans le vieux camp de Kananoja; sur le midi Je recus un 
ordre du feltmaréchal de me rendre incessamm(:'ur auprés de lui ä 
Vil)ourg', oii j'arrivais le méme soir; il me commuuiiiiia des ordres 
iiu'il avait reeus de la cour, ou ou lui proposa d(^ marcher ä Frie- 
driclisliamn pour s"emparer d(^ cette placc Mais apres une coufé- 
rence avec les ofticiers généraux, qui sl' trouvaient en ville le 
feltmaréchal représenta la difticulté de cette marclie å la cour. 
que la distance était de 10 ä 12 marches et que pai- conséquence. 
il uous fallait du moins pour un mois de biscuit avec nous, pour 
les transports desquels nous n"avions pas les chevaux et voiture.< 
nccessaii'es; que la ville ne pouvait étre prise. selon le plan quil 



87 

iiiere suédois å Vibourg-, et rarmée séjourna dans le 
méme camp. 

28. Séjour. Le feltmaréchal Lacy partit poiir Mbour<^. 

20. La cavallerie tit un fourrage general sous les ordres 
du major general Lieven. Sur le soir il revint et 
rapporta, qu'il avait fonrragé tout le pays et n'avait 
trouvé que pour deux jours pour la cavallerie et (lue 
20 versts en avant il n'y en avait point, sur quoi la 
resolution fut prise de décaraper le lendemain et s'ap- 
procher ä Vibourg. 

30. L'armée marclia, la cavallerie et une moitié de lin- 
fanterie au village. nommé Kerpisjärvi. å 12 versts 
de lä. Tautre moitié ayant campé dans le vieux camp 
de Kanan oj a. et le general Keith se rendit a Vibourg. 
pour trouver le feltmaréclial qui avait rei-u des or- 
dres de la cour. oii on lui i)roposa de mardier ä Frie- 

avfiit. saus caiions de batteries et sans ouvrir la traiichée et que 
Tenuemi était campé toiat prés au uombre de 12000 hommes. qiie 
la ville, étant située sur la mer. pouvait étre rafraichie et seeou- 
nie de la flotte et que, notre armée ii'étant que de 16000 hommi-s 
en tout, aiusi on ne pouvait pas répondi-e de la réussite de len- 
treprise et que, si nous attendions Tarrivée des autres régiments, 
la saison serait si fort avancée que les neiges pouiTaient tomber 
avant notre arrivée devant la ville; mais en attendant lordre po- 
sitif de la cour, et pour étre prét ä tout événement, il ordonnait 
qu'on fit cuire pour un mois des biscuits poixr toute Tarmée et 
qu"en cas, que la cour changeät de resolution å Tégard de la marche 
projetée, larmée devait étre postée å quelques versts å rentoui- 
de Viboug- pour fiuir la campag-ne et que la cavallerie devait étre 
renvoyée de bonne beiire dans les quartiers d'hiver, pour étre plu- 
tot en état d'entrer en campagne Tanuée qui vient. 

31. Le feltmaréchal ayaut re^u des lettres de la cour, que la flotte 
ennemie paraissait auprés de Reval, que les régiments qui avaient 



SS 

(Irichsliamn pour s'emparer de cette place. Mais apres 
ime couféreuce avec les officiers généraux, qui se trou- 
vaient en ville, le feltmaréchal représenta la difficulté de 
cette marclie å la cour; que la distance était de 10 å 
12 marclies et que par conséqueuce. il nous fallait du 
molns pour un mois de biscuit avec nous, pour les 
transports desquels nous n'avions pas les chevaux et 
voitures nécessaires ; ({ue la ville ne pouvait étre prise, 
selon le plan qu'il avait, sans canons de batteries et 
sans ouvrir la tranchée, et que Fennemi était campé 
tout prés au nombre de 12000 liomraes, que la ville, 
étant située sur la mer, pouvait étre rafraicliie et se- 
courue de la flotte et que, notre armée n'étant (lue de 
16000 liommes en tout, ainsi on ne pouvait pas ré- 
pondre de la réussite de Tentreprise et que, si nous 
atteudions Tarrivée des autres régiments, la saison se- 

été commandés pour reutbrcer son année avaient été contreman- 
dés et que sa présence était nécessaire å St. Petersbourg, il par- 
tit aussitöt en pöste, mayant laissé le commandement de Tannée, 
pour laquelle je partis en méme temps. 

Septembre. 

1. On dressa 3 batteries å la tete du camp et ou les couvrit d'uu 
abbatis de bois; le méme joui" jenvoyais deux ingénieurs pour ro- 
connaitre les chemins qui ménent de ce camp ä Friedricbshamn 
et aux frontiéres de la Suéde. 

2. Un des ingénieiu's revient, ayaut cté jusq'ä Tervajoki, et rap- 
porta que le chemin était impraticable pour le canon et les équi- 
pages et que la cavallerie passerait avec beaucoup de difficulté; 
un paysan avait assuré, qu'uu détachemeut d mfauterie suédoise 
avait été dans son viUage le jour avant son arrivée. 

3. Le general major Farmer mayant averti que du cOté de Ter- 



89 

rait si fort avancée que les neiges pourraient tomber 
avant uotre arrivée devaut la ville ; mais eu attendaut 
Tordre positif de la cour, et pour étre prét ä tout 
événemeut, il ordounait qii'oii fit cuire poiir uu mois 
des biscuits pour toute Tarmée et qii'eii cas, (j[ue la cour 
changeät de résolutiou å Tégard de la marclie proje- 
tée, Farmée devait étre postée å quelques versts ä 
Tentour de Vibourg pour fiuir la campagne et que la 
cavallerie devait étre reuvoyée de boune heure daus 
les quartiers d'hiver, pour étre plutöt en état d'entrer 
en campague Tannée qui vient. 
11. Le feltmaréchal ayant recu des lettres de la cour, 
que la flotte eunemie paraissait auprés de Eeval, que 
les régiments qui avaient été commandés pour ren- 
forcer son armée avaient été contremandés et que sa* 
présence était nécessaire å St. Petersbourg-, il partit 

vajoki et Vilajoki, villages sur les froutiéres, il y avait beaucoup 
(le fourrage que rennemi pourrait facilement enlever et que de 
notre cöté nous pouvious aussi facilement le transporter å Vibourg 
par le moyeu de bateaux. pourvu qu'on commandät uu détacliement 
considérable pour couvrir les fourrageurs, et qui avait déjä pré- 
paré 30 barques poui- cette expedition. Je lui envoyais 800 dra- 
gons et un ordre de prendre 400 hommes des gardes ä pied, avec 
deux piéces de canon, en cas qu"il le jugeåt nécessaire. 

Le general major Fermer me rapporta qu'il était arrivé ä Ter- 
vajoki avec son commandement et qu'il commengait déjå ä cbarger 
les batiments destinés å transporter les fourrages. 

Il arriva un espion de Friedrichshamn avec la nouveUe de lar- 
rivée du general Lewenhaupt, qui conimande en chef. Selon son 
rapport Tarmée ennemie consiste en un régiment de cavallerie ap- 
pelé Leib-régiment, le Leib-régiment et Neuland-dragons ; infan- 
terie: Nord Vermland, Vestmaland, Estgothie, Upland, Helsing, 
Scaraborg, Estbothnie, Neuland, Abo, gardes ä pied. un bataillon 



90 



aussitot en pöste, ayant laissé au g'énéral Keith le 
commandement de rarmée. 



Septembre. 

j^niier. Q^ (Jressa o batteries å la tete du camp et ou les 
couvrit d'un abbatis de bois; le méme jour on envoya 
deux iug-énieurs pour reconnaitre les cliemins qui iné- 
uent de ce camp å Friedrichsliamn et aux frontiéres. 

2. Un desquels revient. ayant été jusqu' å 20 versts, 
et rapporta que le chemin était impiaticable pour le 
canon et les équipages et que la cavallerie passerait 
avec beaucoup de difflculté; un paysan avait assuré, 
qu'un détacliement d'infauterie suédoise avait été dans 
son village le jour avant son arrivée. 

3. Le general major Fermer ayant averti que du cöté 

(le Kymmenegård, iiu fle Biörneborg, \m de Vibourg. \\a de Vest- 
bothnie et environ 300 homme8 des Dalecarls, qni st' sout sauvés 
de laffaire de Villmanstrand, uiie compagnie dartillerie et iine de 
bombardiers avec dix-ueiif canons de campagne, et qu'on attend 
tous les jowYS de Suéde trois aiUres régimeuts de dragons et trois 
compagnies de lartillerie apres Tarrivée desquels lenr armée sera 
environ 24000 hommes. 

8. Le general major Fermer rapporta, qu'il avait envoyé par les 

bateaux ä Vibourg environ 1000 quinteaux dr foin et qu'il reve- 
nait avec le détacbement. 

7. Ayant avis par un espiou. que Tennemi n'avait point de trou- 

pes il Peterldrk sur les frontiére'S, j'écrivis au general major Sclii- 
poff pour qu'il consultät avec le lieutenant general Stoffeln et le 
general major Albreclit s'il ne sera pas ä propos d"envoyer un dé- 
tacbement de dragons bruler les fourrages le long de cette fron- 
tiére. nos espions nous assuraut que c"i'St par lä quils veuleut 



01 

de Tervajoki et Mlajoki. villages sur les frontiéres 
il y avait beaucoiip de foiirrag-e que rennemi pourrait 
facilemeiit enlever et que de uotre cöté nous pouvions 
aussi facilement le transporter a Vibourg- par le 
moyen de bateaux, pourvu (juNjn coramaudåt un dé- 
tacliement considérable pour couvrir les fourrageurs. et 
qu*il avait déjå préparé 30 barques pour cette expedi- 
tion. On lui envoya 800 dragons et un ordre de 
preudre 400 liommes des gardes å pied (dont un dé- 
tacliement était en raarclie poui- joindre Farmée. et 
campait alors sons Vibourg) avec deux pieces de ca- 
non en cas qu'il le jugerait nécessaire. 
4 et 5. Il arriva un espion de Friedrichsliamn avec les nou- 
velles de Tarrivée du general comte de Lewenliaupt. 
qui coinmandait en chef Tarmée eunemie. Selon son 
rapport elle cousistait en nu régimeut de cavallerie 

tenter une incursiou dans notre pays, ce qu"ils appronvérent. et 
(lemaudevent (luatre cents dragons pour le mettre en exécution. 

8. Ayant trouvé le régiment d"Abschei'onski tres faible. particulié- 
rement en officiers, je le fis mareher å Vibourg pour y éti'e en 
garnison, et envoyai ordre au détachement des gardes ä pied qui 
est campé auprés de cette ville de se rendre au camp. 

9. Il aniva un déserteur suédois, qui dit que le secours qu"on 
attendait de la Suéde était venu ä Friedricsbamu et que leur ar- 
inée était forte, environ 17000 hommes, et qu'on parlait d'entrer 
en Eussie par deux différents endi"oits å la fois. 

10. Il arriva un espion de rarmée ennemie qui confinna les mémes 
uouvelles que nous avions eues auparavant. 

11. Je détacbai le general major Fermor poiu" fourrager dans les 
mémes endroits qu'auparavant. lui ayant douné 800 dragons et 
400 fantassins et 2 pieces de canon pour couvrir les fourrageurs. 

12. Je fis partir un détachement pour réparer le cliemin de \i 
bourg. 



92 

appelé le régiment de corps, le régiment de corps ou 
Neulaud dragon, infauterie Nord Wermland, Westman- 
laiid, Ostgotliie, Uplaud, Helsingsland, Scaraborg, 0st- 
bottuie, Neiiland, Abö, gardes å pied, un bataillon 
de Kjnnmenegård, un de Westerbotn, un de Biörne- 
borg, un de Vibourg et environ 300 liommes de la 
Dalecarlie, qui s'étaient sauvés de Faflfaire de Villnian- 
strand, une conipagnie d'artillerie et une de bombar- 
diers avec 19 canons de campagne et qu'on attendait 
tous les jours de Suéde 3 autres régiraents de dragons, 
et 3 compagnies d'artillerie, apres Tarrivée desquels 
leur armée serait environ 24000 liommes. 

6. Le general major Fermor rapporta, qu'il avait en- 
voyé par les bateaux ä Vibourg environ 1000 quin- 
taux de foin et qu'il revenait avec le détachement. 

7. Ayant avis par un espiou, que Teunemi n'avait point 

13. Le general Fermor revint, ayant renvoyé beaucoup de foin et 
du blc en gerbe par les eaux ä Vibourg. 

14. Les fourrages étant entiérement consuniés ä Fentour quelques 
lieues ån camp ou nous étions, larmée marcha å Ykspää, 7 versts 
de Vibourg, sur le cheniin de Friedricbshamn ; la marcbe était 
quatorze versts. 

15. J'allai voir le détacbement des gardes qui campait å 3 verets 
du camp, que je trouvai au nombre de 1200 hommes, et en fort 
bon état. 

16. 11 arriva uu déserteur, qui nous dit, que reuneiui avait un 
pöste de 140 liommes dmfanterie et 12 dragons ä Vilajoki, ä 28 
versts de notre camp, et que le capitaine qui les commandait 
avait demandc \m renfort, trouvant le pöste peu sur. 

17. Je fis examiner le pöste de Kerstilä et de Hamentova et revins 
le soir au camp. 

18. Je donnais orde pour un fourrage general du cöté de Vilajoki 



93 

de troupes ä Peterskirk sur leur frontiére, on eiivoya 
un (létacliemeut pour briiler les fourrages le long- de 
cette frontiére. 

8 et 9. Un déserteur suédois arriva, qui disait que leur 
secours était arrivé ä Friedrichshamn et que leur 
armée était forte, environ 17000 liomnies, et qu'on par- 
lait d'entrer en Russie par deux differents endroits å 
la fois. 

10 et 11. On détaclia le general Fermor pour fourrager 
dans les mémes endroits qu'auparavant, lui ayant donné 
800 dragons et 400 fantassins et 2 piéces de canon 
pour couvrir les fourrageurs. 

12 et 13. On fit partir un détacliement pour réparer le 
chemin de Vibourg et le general Fermor revint, ayant 
envoyé beaucoup de foin et du blé en gerbe par les 
eaux ä Vibourg. 



et comme je savais que renneini avait im détacliement lä sans 
savoir précisement le nombre, je commandais pour Tescorte deux 
mille fantassins et 200 grenadiers avi^c 4 piéces de canon, 1000 
di-agons, 200 housards, qui arrivérent le méme jour, et 150 co- 
saques de Don, avec un canon. 
19. L"escorte des fourrageurs marchait å Tervajoki, 13 versts du 

camp, et ou fourrageait Tentre-deux, et voulant profiter de ce 
commandemeut pour recouuaitre le pays en avant, je me rendis 
aussi ä Tervajoki, d"oii j'enToyais le méme soir deux partis, un 
pour vou' si Fenuemi était encore ä Vdajoki et Fautre pour en- 
lever quelques paysaus suédois qui pourraient servir de guides. 
Dans la nuit los deux partis revinrent, Tun avec les nouvelles, 
que Feunemi y était encore, qu"il y paraissait seulement 12 ä 15 
feux et que leur nombre ne sui'passait pas 150 liommes; Fautre 
amena 3 paysans, qui dii-ent, qu'on pouvait passer la riviére de 
Vilajoki, 5 versts au dessus de Fendroit oii les suédois étaient 
postés. 



94 

14. Les fourrages étaut entiérement cousumés å rentour 
quelqiies lieiies du camp ou nous étionSj Tarmée marcha 
å "Ykspää, 7 versts de Vibourg-, sur le cliemiu de 
Friedriclislianiu •, la marche était de 4 versts. 

15. Le détacliement des gardes arriva, et en fort bon état; 
leur nombre était de 12000 hommes. 

16. Un déserteur arriva qui nous dit. que Fennemi avait 
un pöste de 140 hommes d'infanterie et 12 dragons å 
Vilajoki. å 28 versts de notre camp. et que le capi- 
taine qui les commandait avait demandé un renfort, 
trouvant le pöste pen sur. 

17 et 18. L'ordre fut donné pour un fourrage general de 
ce coté, et comme ou ne pouvait pas savoir le nombre 
certain du détacliement enuemi, on commandait pour 
escorte 2000 fantassins et 200 grenadiers avec 4 
piéces de cauon. 1000 dragons, 200 liousards et 150 

20. Sur quoi je fis partir le lieutenant culonel Costurin sur los ouzf 
lieures du soir, avec 200 dragons, 150 liousards et 150 cosaques 
de Don, pour les prendre par derriére, par le gaxé que les pay- 
sans avaient découvert. et en méme temps on fit marcher le resti- 
des troupes, pour couvrir le fourrage, qui devait se faire ce jour 
jusqu'ä Vilajoki. 

21. Sur les six lieures du matin, quaud nous fumes envii'on ä 
5 versts de Vilajoki un cosaque revint i^ui dit que rennenii y 
était posté de Fautre cöté de la riviére, et avait rouipu le pont, 
sur quoi je fis avancer 50 liousards que j'avais auprés de moi et 
300 dragons avec un cauon, pour douner le signal uu lientmant 
colonel Costurin, qui avait ordro en Tentendant de les entourcr 
par derriére; aussitöt que les liousards panireut, Tenuenii qui 
était rangé å la gauclie du pont derriére un enclos d(^ bois sui- 
le bord de la riviére, se sépara en deux corps de 150 chacun, ayant 
été renforcé le jour auparavant par IGO hommes tirés des galcrcs; 
Tun restant ou il était, et Tautrc, occupaut quelques maisons. (lui 



95 

cosaques de Dou, (jui étaient arrivés le méme jour au 
camp. 

19. L'escorte des tbuirageurs iiiarchait a Tervajoki, 13 
versts du camp, et le general Keitli, voulant en pro- 
liter pour reconnaitre le pays en avant, s'y reudit, 
d"oii il envoyait ce méme soir denx partis, un pour 
voir si Tennemi était eucore å Vilajoki et Tautre 
pour enlever quelques paysaus suédois (jui pourraient 
servir de guides. Dans la nuit les deux partis revln- 
rent. Tun avec les nouvelles, que Tennemi y était 
encore, quil y paraissait seulement 12 å 15 feux et 
que leur nombre ne snrpassait pas 150 liommes; Tautre 
ameua 3 paysaus, qui direut, qu'on pouvait passer la 
riviére de Vilajoki, 5 versts au dessus du pöste sué- 
dois. Sur quoi 

20. on détacha le lieuteuaut colonel ('osturin sur les 



ötaient alteniautes dti pout, leurs dragons au nombre de 30 se 
tenant sur la di'oire du pont, mais nos housards ayant poussé ä 
toute bride sur le bord du ruisseau, les dragons prii-ent la fiiite, 
et rintauterie apres quelques coups de fusil, ayant abandonué son 
pöste, Toulait se jeter daus le bois, qui était derriére eux, ce que 
nos housards et dragons ne leur dounérent pas le temps de faire, 
car ayant trouvé une espéce de gué, ou on passait le ruisseau 
un ä un, avec beaucoup de difficulté, ils se jetérent sur eux, et 
les dispersérent dans un moment, je fis donner en méme temps 
le signal au lieutenant colonel Costurin, mais il avait troiavé de 
si mauvais chemins sur la route, qu'il n'était pas encore ä portée; 
uous en tuämes envirou 50 et primes 47 prisonniers. panni les- 
quels étaient deux lieutenants, et les fuyards s'étant jetés dans 
le détachement du dit lieutenant colonel, qui avan^ait au plus 
vite par le bois, U tua un officier et environ 60 autres. J'envoyais 
aussitot un détachement dans le pays ennemi, qui brula quelques 
villages. et beaucou]) de foin et de blé, mais qui ne trouva que 



06 , 

onze heures du soir, avec 200 dragons, 150 liousards 
et 150 cosaqiies de Don, pour les prendre par derriére, 
par le gué que les paysaus avaient découvert. et eu 
méme temps on fit mardier le reste des troupes, pour 
couvrir le fourrag-e, qui devait étre fait ce jour jusqu' å 
Vilajoki. 

21. Sur les deux lieures du matiu, quand nous fumes 
environ å 5 versts de Vilajoki uu cosaque re vint, (jui 
dit que Tennemi y était posté de Tautre coté de la 
riviére, et avait rompu le pont, sur quoi on fit avancer 
50 housards, et 300 dragons avec uu cauon, poiu' 
donner le signal au lieutenaut colonel Costurin, qui 
avait ordre eu les eiitendant de les entourer par der- 
riére; aussitot que les liousards parureut, Tennemi qui 
était rangé ä la gauche du pout, devant uu enclos de 
bois sur le bord de la riviére, se sépara en deux corps, 

7 ou 8 fuyarcis, qu'il tua tians les marais. Nous ne perclimes 
quun cosaque, un liousard, et un cosaque fut blessé. 

22. Le general major Fermor qui était avec Tinfanterie et l(^s four- 
rageurs me rapporta, qu'il avait déjä ehargé les bätiments de 
foin et les renvo3'ait ä Vibourg, et qu'il emportait le reste au 
camp, sur les chariots. Sur quoi ayaut laissé le eommandemeut 
du corps au general major Liewen, avec ordre de prendre son 
camp cette nuit ä Tervajoki, et de revenir le leudemaiu au camp. 
Je partis, et arrivai le sou" au camp d'Ykspää. Aujourd"hui dix 
cosaques qui s'étaient avancés prés de trento versts dans le pays 
ennemi revinrent avec 4 prisonuiers et beaueoup de bétail. 

23. Les troupes arrivérent au camp, et le biseuit que nous taisious 
préparer poui- un mois pour Tarmée, étant déjä cuit, je fis revenir 
le détachement de Viboiu-g, qui avait été employé au cuissou, et 
le general Fermor y fut envoyé avec 1000 liommes, pour faire 
quelques unes des fortifications de cette ville, qui n'étaicnt pas en- 
tiérement achevées. 



07 

Tim restant oii il était, et Tautre. occupant quelques 
maisons, qiii étaieut alternantes clu pont, lenrs dragons 
au nombre de 30 se tenant sur la droite du pout, mais 
nos liousards ayant poussé ä toute bride sur le bord 
du ruisseau, les dragons prirent la fuite. et Tinfanterie 
apres quelques coups de fusil. ayant abandonné son 
pöste, voulait se jeter dans le bois, qui était derriére 
euX; ce que nos liousards et dragons ne leiu' donnérent 
pas le temps de faire, car ayant trouvé une espéce de 
gué, oii on passait le ruisseau un å un, avec beau- 
coup de difficulté, ils se jetérent sur eux, et les dis- 
persérent dans un instant ; au méme teraps le signal fut 
donné au lieutenant colouel Costurin, mais il avait 
trouvé de si mauvais cliemins sur la route, qu'il n'était 
pas encore å portée; uous en tuämes environ 50 et 
primes 40 prisonniers, parmi lesquels étaient deux 

24. Ayaut re^u clu feltmarécbal Lacy heaucoup de lettres des pri- 
sonniers snédois pour leurs pareuts et amis ä leur armée, j"en 
voyais nu trompette avec un bas officier et deux. dragons pour 
les porter. 

25. Je détachais 100 dragons, 50 housards et 50 cosaques pour 
fouiller le pays, ou 11 y avait quelques partis ennemis, un desquels 
avait tué deux de nos di-agons. qui étaient en sauve-garde dans 
un moulin. 

26. Le détachement revint, apres avoir brulé quelques villages sué- 
dois, et enlevé quelque bétaU, mais par la fante du capitaine qui 
retint les housards et cosaques trop longtemps. il manqua de 
prendre un espion de Tennemi, qne j"avais ordouné darréter, c"est 
pourquoi je commandais un conseil de guerre sur le capitaine. pour 
n'avoir pas suivi ses instructions. 

27. Eien. 

28. On envoya ä Vibourg par eaux, uno grande quantité d'équi- 
pages. qui fut jugée inutile å Tarmée. 



98 

lieuteuauts, et les fiiyarcls s'étaiit jetés dans le détache- 
ment du dit lieuteiiant colouel, qui avanQait au plus 
vite par le bois, il tua uu officier et envirou 50 sol- 
dats; on envoya aussitot uu détachemeut dans le pays 
eunemi, qui brula quelques villages, et beaucoup de 
foiii et de blé, raais qui ue trouva que 7 ou 8 fuyards, 
([u'il tua daus un niarais. Nous ne perdimes qu'un 
cosaque, un liousard, et uu cosaque fut blessé. 

22. Ayant envoyé tous les bätiments chargés de foiu å 
Vibourg, nous retournämes au camp. 10 cosaques, qui 
s'étaient avancés plus de 30 versts dans le pays eu- 
nemi, revinrent avec quelques prisonniers et beaucoup 
de bétail. 

23. Le biscuit (jue nous avions fait préparer pour uu 
niois pour Farmée, étaut déjå cuit, ou fit revenir le 
détachemeut de Vibourg, qui avait été employé au 

29. La resolution ayant été prise de décamper le lendeiuaiu et de 

marcher ä Kerstilä ou il y avait déjä uu détachemeut de 400 dra- 
gons, le general major Priuce Tscherkaski fut commaudé avee 
150 de chaque régiment de dragons pour occuper les postes du 
nouveau camp e.t escorter Téquipage, qui fut renvoyé en avant. 

'■Vk L'armée décampa au point du jour, mais quoique la marclie 

ue fut que de 14 versts il était prés de minuit avant que les 
troupes arrivérent au camp de Kerstilä, les chemins étant si mau- 
vais quune partie d'équipag'es qui était parti le jour aiiparavant 
narriva pas au camp. 

Oclobre. 

1. Les postes fureut distribués aux ofticiers géuéraux le long du 

lac, qu'on avait résolu de gärder. Le lieutenant general Bach- 
metef avt;c trois régimeuts dlnfanterie, ä savoir Ingermanlande, 
Ladoga, et le bataillon de Permski, Viatski, et le régiment luger- 
maulande dragon, ä la gauclie å Lavola, avec ordre de construire 



99 

cuisson, et le géuéral Fermor y fut envoyé avec 1000 
hommes. pour faire quelqiies imes des fortifications de 
cette ville, (lui u^étaieut pas entiéremeut aclievées. 

24. On envoya a Farmée emiemie im trompette avec 
beaucoup de lettres des prisoiiiiiers suédois pour leurs 
parents et arais. 

25. On détaclia 100 dragons, 50 housards et 50 cosaques 
pour fouiller le pays, oii il y avait quelques partis 
enuemis, un desquels avait tué deux de nos dragons, 
qui étaient en sauve-garde dans un moulin. 

20. Le détacliement re vint, apres avoir brulé quelques 
villages suédois, et enlevé quelque bétail, mais par la 
taute du capitaine qui retint les liousards et cosaques 
trop longtemps, il manqua de preudre un espion sué- 
dois, lequel il avait ordre d'arréter, c'est pourquoi un 

(leux batteries pour lesquelles il lui fut donné cinq piéces de 
6 tt.^ un haubitz de 40 a. et 12 piéces de o //.. Le general major 
Lieweu avec deux régiments dinfanterie, (viz.) Novogorodski et 
Xisovski au centre, ä Tingis Sar, avec huit piéces de 3 n et pour 
la communicatiou par eau entré ces deux postes on leur donna 
deux Ostroski Lotki, portant chacun deux piéces de trois li-vTes, 
et ä la droite vis-å-yis le pont de Kerstilä je me postai avec le 
reste de larmée, ayant fait construire une batterie de trois piéces 
de 8 Ti. trois de 6 ti. et un haubitz de 40 tt. Au bout du pont 
et entré le pöste du general major Liewen et le mien sur un en- 
droit du lac (lui navait queuvirou 100 toises de large, je fis po- 
ster 200 hommes et deux piéces de 3 r/., la distance entré les 
postes des géuéraux étant envii'on trois versts, laquelle est cou- 
verte par le détacliement de ces postes. 
2. J'envoyai3 deux espions pour avoir des nouveUes de lannée en- 

nemie et je détachais une partie de 12 di-agons avec autant 
de liousards et cosaques pour enlever quelqu'uu dans leur pays. 



100 

conseil de guerre fut ordouné sur ce capitaine, pour 
n'avoir pas suivi ses iustructions. 

27. 28. ön envoya a Viboiirg- par eaux, uue grande quau- 
tité d'équipages, qui fut jugée inutile å Tarmée. 

29. La saison étaut trop avancée, pour pouvoir tenter 
aucuiie entreprise sur reuuemi; mais comme le bruit 
courut, qu'il avait euvie, de tenter une iuvasion; le 
seul parti que nous avions å prendre, était de nous 
teuir en état de le bien recevoir: et comme du cöté 
de la mer la forteresse de Vibourg, rendait leur pas- 
sage impraticable, ou jugea å propos de décamper, et 
de mardier å Kerstilä, vis-å-vis de Peterskirk, oii. 
ayant pris les précautions nécessaires en distribuant 
les troupes dans les diiférents passages, qui étaieut 
sujets ä étre tentés par Fennerai; nous y restäraes, 
jusqu' å ce que nous euraes avis, que leur troupes 

3. Le colouel Karkettel fut commandé avec 150 bommes de chatiue 
régiment d'infauterie et tous les dragons, liousards et cosaques 
pour fourrager, avec ordre de ne commeucer ä fourrager qu'å qua- 
torze versts du camp et d'envoyer une partie de 40 dragons 60 hou- 
sards et 50 cosaques dans le pays ennemi, tächer d'enlever quel- 
ques prisonniers et le ruiner autant qu'ils pouvaient les fourrages 
et les blés, en les brulant. Le régiment de Tver et le reste du 
régiment d'Archangel se mirent en marche pour leurs quatiers 
d'liiver. 

4. Le détachement qui avait été envoyé le 2 revint sans pouvoir 
prendre le fils du prétre, tous les bateaux sur la riviére (iu"ils 
devaient passer, ayant été enlevés. 

Le méme soir le colouel Karkettel me rapporta quil avait trouvé 
beaucoup de fourrages, et qu'il n'y avait pas assez de cbevaux 
pour emporter le tout, n'y ayant point de cbariots commandés, ä 
cause des mauvais cbemins. Un paysan qui avait été pris par les 
suédois auprés d'Audrés-kirk, revint et rapporta qulls étaient 



101 

s'étaient séparées, et le froid et les ueiges commeu- 
(^aient ä nous iucommoder. 

Octobre. 

1 7. L'armée se mit en niarclie pour les quartiers crhiver, 
la cavallerie étaut obligée de passer St. Petersbourg. 
ue pouvant pas subsister dans ces cantons, uue par- 
tie de rinfauterie, ayaut Yibourg pour leiir quartier, 
et le reste étaut cautonné dans le pavs voisin. oii en 
cas de besoin elle pouvait se rassembler en tres peu 
de temps. 

Novembre. 

2i). Un ofMcier arriva ä Yibourg avec les nouveiles de leié- 
vation de la Princesse Elisabetli au troue inipérial. 
et en méme temps passa le capitaine suédois Didrou, 

entré dans le pays par eau snr le Vuoksen, qn'il y avait cinq ba- 
teanx sur lesquels il y avait envii'on 50 soldats, qu'on Ini avait 
demandc la force de Tarniée russe, et oii elle se trouvait, et sur 
sa réponse, qu'il y ayait plus d'un an qu'il n'avait été ä Viboui'g 
et qu'il n'en savait rien, on 1 'avait garde si négligeniment qu'il avait 
trouvé moyen de se sauver. Le trompette qui était envoyé å 
larmée suédoise revint de Qvaniby, å six verst.s de Friedrichs- 
harau, oii était le quaitier general. 

ö. Le colonel Karkettel revint avec les fourrageurs et le parti 

qu'il avait envoyé dans le pays ennemi, apres avoir briilé environ 
50 viUages, ramena 65 vaclies. autant de moutons et deux pay- 
sans, sans avoir rencontré aucun parti ennemi dans leur course. 
Le régiment de Casau. dragon, fut envoyé dans son quartier 
d'hiver. 

(i. Le general major comte de Lacy étant arrivé å larmée, eut 

le régiment de Jambourg dragons et les régiments de Narva et 
Sibii-ski infanterio sous son commandement. Comme le temps 



102 

qui avait été pris prisouuier ä Mllmanstaud, portant 
la uotificatiou au comte Lewenhaupt. 
2.*^. Le géiiéral Keith recut ordre de la cour. de suspendre 
toiite acte d'hostilité, et de tenir seulement bonne garde 
sur les frontiéres. pour empécher qiie Fenuemi n'entre- 
prit quelque cliose; les deux corps s'étant convenus 
d'iine suspension d" armes pour trois mois. 

approchait de inettrc los t]-onpes en qitartier (VhivtM'. et qiie les 
easenies å Viboviyg étaient tons remplies (ll^s ijlessés et målades. 
Tordre fut doimé d"employer les chevaux qui étaient déstinés pour 
les fortifications, comme aussi les chevaux des dragons que le ré- 
gimeut des Velikiluki avait (3us pendaut la campagne pour les trans- 
porter ä St. Petersbourg, comme aussi de laver les easernes avec 
du vinaigre et les parfumer. 

7. Je renvoyai les régiments de Kostovski i't Yolikilukski en gar- 
nison å Vibourg et je fis revenir au camp le détachement de mille 
hommes qui avait été commaudc lä pour les travaux. 

8. Il y eut un fourrage general escorté par GOO fantassins. et 
300 clievaux et ime piéce de canou poiir donner le signal aux 
fourrageurs. On me donna avis qu'un parti de Tenuemi était en- 
tré dans notre pays de lautre coté de Vuoksen; niais sans pou- 
voir me dire ni la force, ni de quel coté il avait marché. 

0. Le régiment dlngermanlande dragon fut renvoyé dans son 

quartier d'hiver, et pour mettre le pays ä Tentour dt^ Kexliolm 
plus en sureté, je fis marcker lä le lieutenant colonel du régiment 
de Jambourg avec 200 dragons et 100 cosaques de Don, ayant 
depuis quelques jours envoyé en avant 200 cosaques pour de lä 
faire des courses dans le pays ennemi. 

lu. C)n tint conseil de guerre, tant sur le renvoi des troupes en 

quartier d'liiver, que sur les moyens de faire subsister la cavalle- 
rie dans le camp, et il fut résolu de faire i^ntrer les régiments de 
Ladoga, Nisovski, et Nevski infanterie <^u garnison ä Vibourg, er 
de contiuuer å faire fourrager la cavallerie pour conserver le foin 
qui était dans les magasins. 



lo;; 

11. IIu fspioii reAånt avcc la nouvelle que raiinco ennemie s'était 

séparcc. quil ne rostait que qiiatre régiments dlnfantorie et dtnix 
(le dragons ä Friedrichsliamn avec le general Lewenliaupt, et que 
le reste sons les ordres d(! deux officiers généranx avait pris li- 
chemin de TavasteliiTS et qin' la flotte était partie il y avait 
quelqnes semaines. niais poiir étre plns assuré de (;es nouvelles 
je lis partii' une petite clialoiipe avec six hommes, pour eiilevr-r 
quelques paysans (]ni se sout réfngiés dans des iles sur la imw- 
tiere. 

V2. 11 vint avis. (|ue renuemi avait du monde å Peterskii'k. au 

nombre de mille boinmes. et quon travaillait ä jeter un pont 
sur la riviére de Vuokseu pour fiiire passer plus de troiipes; sur 
quoi j"envoyais ordre au bataillon de Volodga qui était ä Kivi- 
uiemi de se reiulre en totite diligence å Kexhohn. et jc détacliais 
100 gi'enadiers du régiment dt^ Jambourg pour le méme endroit. 

13. Le eomniandant de Kexbolm me rapporta, que le détachement 
des dragons et cosaques qui avait été envoyé dans le pays ennemi 
était revenu. apres avoir reste trois jours, d"ou ils ramenéi-ent 
deux dragons prisouniers. un prétre et quelques paysans. Dans 
leur eourse ils avaient l)n'ilé l)eaucoup d(^ villages et fourrage; 
niais les balntauts ayant eu avis de leur arrivée trois jours aupa- 
ravant, avaient chassé tout leur bétail dans les bois plus éloignés. 

14. Eien. 

1.'. Un espiou revint de Peterskirk avec avis qu'ii n'y avait lä 

quun détacbement de 60 lantassins-, raais qu"ä Kourolaks-kii'k ('?), en- 
virou 50 versts de lä, il y avait 500 di-agons, et 500 fantassins, 
et que le détacbement qui (_'st ä Peterskii'k avait été le 12 dans 
la uuit ä Andréskirk, ou il avait ruiné le pont et quelques vieux 
radeaux qui servaient pour le passage de la Vuokseu, mais n avait 
point toucbé aux paysans, ni leurs effets. Le méme soii' je regus 
orde dti college de guerr(' de renvoyer les troupes dans l(i'urs 
quartiers d'biver; en conséqueuce de quoi je lis donner aussitot 
Fordre (^ue les gardes, les régiments de Xovogrod, Narva. les 
bataillons de Permski et Viatski. et le commaudemeut des dra- 
gons ä pied marchassent le 17 et les régiments, dlngrie, Astracan 
et Sibérie avec les bousards le 18. 
It). J'envoyais ordre aux troupes qui travaillérent ä Moula Muisa 



104 

(le rentrer en quartier (Vhiver, et en méme teinps jc tis paitir 
150 dragons du régiment de Jamboui-g pour renforcer le corps qui 
est ä Kexholm. 

17. La premiére colonne se mit en uiarche, mais les bataillons do 

de Permski et Viatski me rapportérent que le régiment de La- 
doga ne les ayant pas encore rendu les 60 chevaux que je lem* 
avais assignés de ce régiment, ils navaient pu se mettre en 
marche. 

19. Le reste des troupes marchérent du camp pour entrer en quar- 

ticr d'hiver, mais comme on ne pauvait ce jour retirer tous les 
canons qui étaient sur les différentes batteries, un détachement 
de 200 liommes fut laissé jusqu'å ce que Tartillerie fut embar- 
quée. 

Le méme soir le commandant de Vibourg me rapporta, que 
quatre chaloupes suédoises avaient attaqué uotre double clialoupe 
qui était de garde å Tråugsund et Tavaient pris apres une vigou- 
reuse résistance. 

Novembre. 

.3. Je me rendis ä St. Petersbourg pour un conseil de guerre, qui 

devait étre temx, ou je restais jusqu'au 24. 

25. Je revins å Vibourg; ä quelques versts de la ville je recus un 
courrier du lieutenant general Stoffeln, que le comte de Lewen- 
liaupt ayant assemblé treize régiments dlnfanterie et deux de 
dragons. s'était avancé jusqu'å notre frontiére, ä 40 versts de 
Vibourg; sur quoi, ayant envoyé un parti des housards, ils me 
ramenérent trois dragons prisonniers qui confirmérent la méme 
nouvelle. 

26. Un offlcier arriva å Vibourg avec les nouvelles de Télévation 
de la Princesse Elisabeth au tröne impérial, et en méme temps 
passa le capitaiue suédois Didron, qui avait été pris prisonnier å 
Villmanstrand, portant la notification au comte Lewenhaupt. 

28. Je re^us ordre de suspendre toute acte d'hostilité, et de tenir 

seulement bonne garde sur les frontiéres, pour empécher que Ten- 
nemi n'eiitreprit rien; laquelle suspension dura jusqu"au 28. fé- 
vrier 1742. 



105 



Mars 1742. 



ija suspension (1'armes, qui avait été conclue å la fin 
de Taunée passée étant expirée, et la resolution prise de 
continuer la guerre, les ordres furent donnés, de faire 
sortir de leurs quartiers d'hiver les régimeuts qui de- 
vaient composer Tarmée, pour s'approclier de la fron- 
tiére, le reudez-vous devant étre å Vibourg, et le teraps 
marqué pour la fin d^avril, mais la saison ayant été 
fort tardive, et la cavallerie ne pouvaut subsister en 
campagne, on fut obligé de le différer, jusqu'ä la fin 
de mai. 



Mai. 



19. Le feltraaréchal comte de Lacy se reudit ä Vibourg 
oii il fit la revue des régiments d'iufanterie de cam- 
pagne, qui y avaient été en garnison pendant Thiver, 
lesquels par les maladies (causées véritablement par 
quartiers qui étaient trop serrés pour un si grand 
nombre, y ayant outre 3 régimeuts, de garnison) se 
trouvérent reduits 3203 hommes en santé; pendant le 
reste du mois les régiments arrivérent, et 

Jnin. 

1. le premier juin toute Tarmée fut assemblée, consi- 

stant en 3 régiments de cuirassiers, faisant en tout 



106 



1640, six de dragons 42(X), trois de housards 1786. 
2500 cosaques. et im détacliement de gardes å cheval; 
rinfanterie était composée de o batailloiis de gardes 
å pied, et 2.S bataillous des autres régimeuts, et sur 
43 galéres qui arrivérent le 2 jiiin, il y avait emdron 
10000 liommes; ainsi, Farmée tant par mer que par 
terre montait å 35000 liommes. 

L'armée décampa de Vibourg, sons les ordres du felt- 
maréchal Lacy, ayant sons lui les généraux Keith et 
Luventhal, lieutenauts généraux, Stoffeln, Soltikow, et 
le Priuce d'Anlialt Beck, et les généraux majors Bralilé. 
Lieven, Bruce, Wedel, Lacy, Bro^vne, Lapucliin et 
Clientzow, et sur les galéres le general Lavasliow. 
lieutenant general de Brilly et les généraux majors Ki'au- 
low et Kiuderman, le general major Tarudow commau- 
dant Tartillerie consistant en 7 piéces de canon de 
12 ^, 6 de 8 n et 3 de 6 It, 2 mortiers de «0® et 
4 liaubitz de 40 % outre les piéces des régimeuts au 
uombre de 80 de 3 'B. Comme il était résolu de mar- 
dier le bas chemin le long de la mer. pour avoir com- 
muuication avec les galéres, (jui portaient la plus grande 
partie de nos vivres,. le general major Wedel fut dé- 
taclié le méme jour avec (500 dragons, 1000 housards, 
et tous les cosaques, par le liaut chemin de Yillman- 
strand, pour alarmer Tennemi de ce coté, avec ordre 
d'avancer jusqu' å 20 versts de Friedrichshamn. Nous 
marchämes ce jour 7 versts, jusqu' å la riviére d'Ykspää. 

Nous continuämes notre marche; jusqu' å Ter va joki 
14 versts, dans le méme ordre que le jour auparavant, 
la cavallerie légére å la tete, suivie de la cavallerie, 
et la moitié de dragons, apres eux rinfanterie ayant 
Tartillerie ä leur tete. Tautre moitié de dragons fai- 



107 

sant rarriére-g-arde; mais comme le pays et si serré, 
qu'ou est oblig-é de défiler toujours, sur 8 å 10 liommes, 
de front, et quelques fois moins, et qu'il ne se trouve 
jamais des ouvertures assez grandes pour camper toute 
Tarmée ensemble, quatre régiments d'infanterie, et les 
drag-ons de rarriére-garde campaient toujours ä part, 
quelques versts apres les autres. En arrivant dans ce 
camp, un officier suédois nous reucontra allant ä Mos- 
cou, avec des propositions de paix, auquel le feltmaré- 
chal fit voir toute Tarraée (qui était en tres bon état) 
en défilant sur un pont. 

9. Le general major Bralilé fut détaché avec 1000 clie- 
vaux et 1000 fantassins pour faire le camp et pré- 
parer les ponts et les chemins pour la marche du len- 
demain. 

10. Nous marcliäraes dans le méme ordre å Vilajoki, oii 
nous campämes de Tautre cöté de la riviére, å Fem- 
bouclmre de laquelle nous trouvämes nos galéres ä 
Taucre; comme nous avions fait 18 versts, par un che- 
min assez mauvais, et que nos équipages n'arrivérent 
pas, un séjour fut ordonné pour le lenderaain pour les 
attendre. 

11. Il arriva un officier suédois, avec des lettres au felt- 
maréchal, qui voyant par leur contenu, que ce n'était 
qu'un prétexte, pour étre informé de nos mouvemeuts, 
fit renvoyer Tofficier de nos gardes avancées, avec ré- 
ponse que le feltmaréchal était encore ä Vibourg et 
qu'on lui avait expédié les lettres, n'y ayant ici qu'un 
corps de cavallerie, qu'on avait avancé pour la com- 
modité des fourrages. 

12. Séjour. 

13. Nous marchämes 8 versts, ä Säkkjärvi, ici nous en- 

8 



108 

trämes dans le pays enneini, les villages avaient été 
brulés pendant Tliiver, par nos détacliements de hou- 
sards et cosaques pour empécher la subsistance des 
troupes ennemies, et tons les habitants, s'étant sauvés 
avec leurs etfets et leur bétail plus en avant dans le 
pays, de sorte que tout était désert. 

14. Séjour; le general Wedel envoya quelques prisonniers, 
par lesquels nous sfimes, que Tennemi travaillait avec 
quelques milices d'homines å un retranchement ä Ment- 
laks, village situé de ce cöté de Friedrichshamn, en- 
viron å 12 versts de la ville, et que le reste de leur 
armée, composée de 4 régiments de cavallerie, 3 de 
dragons et 19 d'infauterie, était campée ä quelques 
versts de Tautre cöté de la ville. 

15. Nous marchämes 7 versts aujourd'hui; le chemin 
était si étroit, avec des marais des deux cotés, que 
1000 liommes auraient pu boucher le chemin å 10000, 
et avec un abatis de bois, Fauraient pu rendre imprati- 
cable, mais il ne paraissait personne, pas méme le 
moindre détachement pour reconuaitre. 

16. Marche de quatre versts, toujours en défilant, ici 
nous trouvämes le pont brulé, mais comme la riviére 
n'a qu'environ 8 toises de large, nous fimes deux ponts, 
sur des chevalets, et campämes sur Tautre cöté de la 
riviére. 

17. Nous marcliåmes 8 versts; ici nous trouvämes une 
autre riviére, environ de la méme largeur; avec le 
pont brulé, que nous réparämes en 3 heures de temps, 
et campåmes de Tautre cöté, le chemin continue tou- 
jours, en défilant par des bois tres épais, avec un 
fond raarécageux, et il est faft ä la maiu de trois toises 
de large. 



109 

18. Nous marcliåmens åVirojoki, oii uous trouvämes nos 
galéres et galiotes, avec les vi^Tes å Tancre å Tem- 
bouchure de la riviére, qiii peut avoir environ 20 toises de 
large, et qiiiest tiés rapide å l'endroit oii le pont avait 
été, duquel nous trouvämes les fondemeuts au niveau 
de Teau entiers, sur lesquels nous commenQämes aussi- 
tot ä poser des caissons de bois pour former notre pont. 

19. Séjour; un déserteur nous porta la nouvelle, que le 
comte de Lewenhaupt s'était rendu lui-méme å Ment- 
laks, et qu'on assurait, que tout Tarmée suédoise devait 
s'assembler lä, pour nous disputer le passage, sur quoi 
le feltmaréchal, qui avait eu les mémes nouvelles par 
ses espions, ordonna de laisser ä Virojoki tons les gros 
bagages de Tarmée sons Tescorte de 800 liommes de 
troupes réguliéres, et 200 cosaques sous les ordres du 
general major Kiuderman, et de renvoyer tous les må- 
lades par les galiotes ä Vibourg, et de préparer pour 
dix jours de biscuit. Aujoiuxriiui notre pont fut 
achevé. 

20. Séjour. La cavallerie, Tartillerie et les bagages 
passérent la riviére et vinrent camper avec Tinfante- 
rie, qui avait passé sur un petit pont le jour d'aupa- 
ravant, et le feltmaréchal donna ordre au general La- 
vaschow, de tirer deux régiments de grenadiers, et 3000 
hommes détacliés des galéres, avec lesquels il débarqua 
lui-méme, pour reuforcer Tarmée; le méme soir le ge- 
neral Wedel revint avec son détacliement, n'ayant 
trouvé qu'une petite troupe de Tennemi, dont il avait 
tué environ 30 et pris 14 prisonniers. 

21. Séjour. Le feltmaréchal fit avancer le general We- 
del, avec les housards et quelques cosaques pour obser- 
ver les mouvements de Tennemi, et les troupes étant 



110 

débarquées et les galéres postées en sureté Torde fut 
donué pour mardier le lendemain. 

22. Nous marchämes dix versts å Ulla Palasa (?), et le dé- 
tachement qui était la, prit le devant, jusqu'å Ravijoki, 
ici nous eiimes uouvelles, qu'il n'y avait encore ä Ment- 
laks qu'environ 4000 hommes, mais que les galéres 
ennemies étaient ä Tancre å la droite du retranclie- 
ment, d'ou on pouvait tirer du moude, et qu'ou disait, 
que 7000 hommes étaient commandés du camp, pour 
reuforcer ce pöste. Sur quoi le feltmaréchal reuvoya 
le lieutenant general de Brill}- avec ordre, d'armer au- 
tant de galéres qu'il pouvait, du monde qui avait reste 
sur la flotte, et d'avancer, pour éloigner les galéres 
ennemies de ce pöste. 

23. Nous marchämes 10 versts å Eavijoki, laquelle était 
10 versts du retranchement, et les housards, soutenus 

par 1000 dragons avancérent 4 versts plus en avaut. 

24. Au point du jour, un housard vint de la part du ge- 
neral Wedel, avertir le feltmaréchal, que Tennemi était 
sorti de ses retranchements, et marchait avec un corps 
considérable, tant cavallerie qu'infauterie sur nous, et 
que ses housards étaient déjå aux mains avec eux, 
mais qu'å cause de robscurité, et aussi du bois. Ton 
ne pouvait pas savoir au juste leur nombre; sur quoi 
Tarmée eut ordre de décamper dans Tinstant, et mar- 
marcher å leur secours ; mais une demi-heure apres, un 
autre rapporta, que Tennemi avait été repoussé, ayant 
laissé 15 hommes mörts et un officier et 10 hommes 
de prisonniers, par lesquels nous sumes, que le détaclie- 
ment avait été de 300 fantassins et 50 dragons, å des- 
sein d'enlever notre pöste avancé, mais que voyaut, que 
notre régiment d'housard Moldave, avait mis pied ä 



111 

terre, et les chargeait en bon ordre, ils avaient vonlu 
se retirer, mais que lem's dragons, et eusiiite leur in- 
fanterie avaient pris la fuite. 

Nous u'eiimes que 2 housards de tués et un officier 
et 4 housards blessés. Le feltmaréchal ayant fait re- 
connaitre le retrancliement, qui fut trouvé tres fort, 
tant par situation que par Tabatis de bois, fit exami- 
ner les guides, pour voir s'il u'y avait pas moyen de 
les touruer, mais il assurérent tons, qu'il était impos- 
sible, la droite allant å la mer, et la gauche étant 
appuyée å nu lac, qui allait fort en avant dans le bois, 
et au tour duquel il n'y avait point de chemin. Sur 
quoi, le feltmaréchal ayant tenn conseil de guerre, il 
fut résolu de Tattaquer de vive force. Le retranche- 
raent était fait sur le haut d'un ravin, dout les bords 
des deux cotés étaieut presque de rocliers; dans le 
fond, qui pouvait avoir 100 pas de large, il y avait un 
petit ruisseau et un marais rempli de bois, qui occu- 
pait tout la largeur du fond, et qui sortant du lac 
tombait dans la mer. On avait coupé tout ce bois, 
qu' étant tombé dans le marais, formait un abatis pres- 
que impassable; pour arriver au retranchement, il fal- 
lait passer par un bois épais, de sorte que Ton ne 
voyait rien, jusqu'ä ce que Ton fut å la portée du fu- 
sil. Comme le retranchement avait environ 2500 toises 
de long, nous cherchämes å Tattaquer par plusieurs 
endroits, mais il ne se trouvait que deux chemins, le 
grand qui menait prés de leur droite, et un autre sen- 
tier, qui allait å leur gauche. 
25. Ainsi le general Lavaschow fut détaché avec six ré- 
giments d'infanterie, 2 de dragons et 3 canons de G % 
avec oi-dre de sui\Te le petit chemin; le feltmaréchal 



112 

avec le reste de rarmée marchant par Tautre. Comme 
le petit chemiu se troiivait trop étroit, pour le passage 
des canons, Ton se trouvait obligé de Télargir en plii- 
sieurs endroits, en coupant les arbres et les buissons , ce 
qui arrétant la marclie beaucoup, le maréchal envoj^a 
encore reconnaitre Teunemi. L'officier a son retour 
rapporta, qu'il avait été presque å la barriére, mais 
qu'il n'avait vu personne sur le retranchement, et qu'ou 
n'avait pas tiré un seul coup de fusil, et presque au 
méme temps le general Lavaschow envoya avertir, que 
quelques uns des ses housards, avaient poussé jusqu' au 
retranchement, et n'avaient trouvé personne, et que 
Fennemi s'était retiré. Un parti des housards fut dé- 
taché å leur poursuite, mais comme ils étaient par- 
tis pendant la nuit, ils étaient déjå å la ville. Nous 
passämes aussitot le retranchement, et campämes dans 
le camp de Tennemi. En examinant le retranchement, 
tout le monde convenait, que si on Tavait garni seule- 
ment de 7000 hommes et de 20 piéces de canon, pour 
lesquels nous trouvämes aussi des batteries, et plate- 
formes toutes prétes, il nous aurait été fort difficile de le 
forcer, ou bien nous aurions perdu une bonne partie 
de notre infanterie dans Tatfaire. Une telle faiblesse 
de la part de Tennemi, encouragea extrémement nos 
troupes, qui ne demandaient que d'étre menées å eux. 
26. Séjour. Le feltmaréchal fut reconnaitre la ville, qui 
est située sm- une hauteur, a3'ant la mer d'un coté, et 
un lac de Fautre, toute Tespace entré les deux étant 
occupée par les fortifications, qui ne sont que de terre 
et en assez mauvais état, mais comme la situation em- 
péche de pouvoir Tinvestir ä moins d'avoir deux ar- 
mées, lesquelles aussi ne peuvent avoir aucune commu- 



113 

nication Tune avec Fautre, le tom- du lac étant au 
moins 20 versts, et que par couséqueuce, Tennemi peut 
toujours avoir la commuuication libre, entré son armée 
et la ville pai" le cöté qui u'est pas attaqué. Poui" 
cette raison le siége paraissait assez difficile, outre que 
le terrain est si rempli de rochers, qull est presque 
impossible de former un camp å une distance raison- 
nable de la ville. Le feltmaréchal choisit pouitant nu 
endroit pour son carap, et a)'ant reconnu une hauteur 
d'ou on pouvait bättre la ville, il ordonna que 1' armée 
devait marcher le lendemain. A son retour au camp, 
11 trouva que Tennemi, ayant fait rapproclier 3 galéres, 
sur le flanc le plus proche de la mer, Tavait cano- 
nadé, mais sans faii-e aucuu mal, mais nos canons ayant 
endommagé une des galéres, elles se retirérent hors 
de portée. 
27. L'armée avan^a jusqu' au carap, qui avait été mar- 
qué le jour auparavant, mais qui était si inégal, et si 
rempli de rochers, qull n'y avait pas un endroit, oii 
on pouvait mettre un régimeut en bataille, et une par- 
tie de nos dragons fut obligée de se poster si prés de 
la ville, que les canons les incommodaient; mais comme 
Tennemi tirait fort peu, nous n'eiimes qu'un cheval de 
tué. Apres avoir reconnu la place, une seconde fois, 
le feltmaréchal coufia la direction du siége au comte 
de Löwendahl. Et comme il n'y avait pas auprés de 
Tarmée la grosse artillerie nécessaire pour le siége, 
on envoya plusieurs galéres å Vibourg, pour amener 
6 piéces de 18 % et 2 mortiers de 20 le avec Tammuni- 
tion nécessaire. Nous commengames le méme jour ä 
faire des fascines, et le lendemain nous eumes 15000 
prétes. L'artillerie se mit aussi ä couper du bois poui' 



114 

les plate-f ormes ; et comme nous étions campés dans 
un bois de sapins, ces préparations avan^aient fort 
vite. 
28. Le comte Löwendahl fut reconnaitre un endroit pour 
placer notre premiers batterie, sur laquelle nous devions 
commencer å travailler la nuit du 29 å 30. Un ri- 
deau nous couvrait, jusqu' å cet endroit, de sorte que 
nous n'avious pas besoin d'ouvrir la tranchée jusque 
lå; mais comme les ennemis auraient pu nous incom- 
moder par leur galéres, et auraient pris notre batterie 
de revers, le feltmaréchal ordonna de faire couper une 
ile, qui était derriére, et d'y construire une redoute, 
pour éloigner les bätiments; mais toutes ces précau- 
tions furent inutiles, car sur les onze heures du soir, 
on vit un grand fen dans la ville, qu'on crut premié- 
rement étre les faubourgs que le gouverneur, le gene- 
ral major Bousquet faisait bruler, pour nous oter le 
couvert; mais le fen paraissait dans la ville méme, ou 
on envoya quelques housards, pour voir ce que c'était; 
ceux-ci avertirent, que Tennemi Tavait abandonné, apres 
y avoir mis le feu. Sur quoi le feltmaréchal se reudit 
auprés de la ville, on n'osait pourtant pas y entrer; 
Tennemi ayant laissé de barriques de poudre, des 
bombes et des grenades dans beaucoup de maisons, qui 
sautérent å tout moment ; quelques uns de nos hou- 
sards y entrérent pourtant, et rapportérent beaucoup 
d'habits neufs, qu'ils avaient trouvés dans un magasin ; 
mais, quelques autres ayant sauté un moment apres, 
le feltmaréchal défenditqu'on entra dans la ville, et envoya 
un détachement pour suivre Tennemi, qui ramena quel- 
ques målades; les autres étaient déjå loin. La ville 
brula toute la nuit et Tincendie ne cessa que le lende- 



llf) 

deraain, apres avoir consumé plus que trois quarts des 
bätimeuts. Nous trouvämes 10 piéces de canon de 
brouce, å 24 et 18 "S, et euviron 120 piéces de canon 
de fer, de dittérents calibres. Les magasins avaient 
été tous consumés par le fen, ainsi nous ne trouvämes 
que fort peu de vivres, comme aussi de la poudre, n'y 
ayant qu'im mag-asiu, qui n'avait pas sauté, dans le- 
quel nous trouvämes 400 quintaux de poudre et plu- 
sieurs milliers de barriques de g-oudrou, qui furent en- 
voyées å Croustadt, pour Tusage de la flotte. Ce qui 
marquait plus la précipitation, avec laquelle les sué- 
dois s'étaient retirés, était un drapeau du régiment 
d'Estbotnie, quils avaient oublié ; ils avaient aussi chargé 
tous leurs canons presque ä la bouclie, et avaient forcé 
les boulets dedans, dont il ny avait pourtant qu'un 
seul qui avait crevé, plusieurs s'étant pourtant décliar- 
gés. On voyait par les tas de blé, viande salée, pois- 
son salé, pain et autres provisions que la ville avait 
été tres bieu fournée, et quoiqu'eu soi méme elle est 
peu de cliose, ayant pourtant la communication libre 
avec leur armée par derriére, il est étonnant que Ten- 
nemi a pu se résoudre ä Tabandonner si légéremeut. 
Leur garnison avait été composée des régiments de 
Bosquet, Villbrand, Abo, Estbotnie, Savolax, Kymme- 
negård, Neuland et Tavastelius. 

Nous raimes 2000 hommes dans la ville pour la net- 
toyer, et on envoya aussitöt ordi-es ä nos galéres de 
venir se poster dans le port. 
29. Nous célébrämes la fete de St. Pierre, jour du nom 
de Son Altesse Impérial le Grand Duc, avec une triple 
salve de canons et de la mousqueterie, et on chanta 
le Te Deum en réconnaissauce de s'étre rendu maitre 



116 

de la seule place forte de la Finlande, sans avoir per- 
du un homrae. Le soir un détachement de nos hou- 
sards revint avec quelques prisonniers et la nouvelle 
que Tennemi avait passé la riviére de Soma, et cam- 
pait de Fautre coté. 
30. Nous marcliämes 10 versts ä la Summa, et campämes 
dans le camp de Tennemi. Nos housards qui les talon- 
uaient toujours, nous rapportérent qu'ils passérent la 
riviére de Kymmene, et que la plus grande partie de 
leurs armée 1'avait déjä passé. Nous trouvåmes au- 
jourd'hui beaucoup de leurs cliariots sur le grande 
chemin, que nos housards avaient vides, et plusieurs 
corps mörts, parmi lesquels un officier. 



Juillet. 

1. Nous continuämes notre route jusqu'a ä la Kymmene, 

ou nos quartiers-maitres avaient tracé un camp sui* 
le bord de la riviére, apres avoir cliassé un pöste que 
Fennemi avait de notre cöté. Nous eumes un lieute- 
nant colouel des housards et quelques housards blessés 
å cette occasion, apres quoi nous enträmes tranquille- 
ment dans notre camp sans apercevoir de Fennemi que 
quelques petits pelotons, qui se tenaient sur les hau- 
teurs de Fautre cöté; mais aussitot que nos cuii-assiers 
furent démontés dans les rues du camp, Fennemi com- 
men^a å faire feu de tous cötés, de plusieurs petites 
piéces de 3 S qu'ils avaient placées derriére de grands 
pierres de Fautre cöté de la riviére. Le feltmaréchal 
iit remonter aussitot la cavallerie, et les mena dans 
un autre endroit, ou un bois les couvrait du feu de 
Fennemi, et y ayant fait mener quelques piéces de ca- 



117 

noiij uous démontämes le méme soir deiix des leurs, 
n'ayant perdu que trois hommes. 

L'ennerai décampa, raais comme les ponts étaient tous 
rompiis, noiis furaes obligés de faire quelque séjoiu-, 
jusqu' å ce que noiis en eiissions coustruit d'autres, ce 
qui nous couta beaucoup de peiue, la riviére étant ici 
large et rapide, et se séparant en pliisieurs branclies; 
mais aussitöt que tout fut en état. nous nous mimes 
en marche pour poursui\Te Tennemi. 



118 



1743. 

La cour ayant résolu de pousser la guerre avec vi- 
gueur et méme (l'envoyer ime flotte sur les cotes de la 
Suéde, les ordres furent donnés, pour faire réparer et 
mettre en état toutes les galéres sur lesquelles on 
pouvait embarquer le monde nécessaire pour une telle 
expedition ; et comme les suédois assemblaient un corps 
de troupes å Torneå, ville sur la frontiére de la Lapo- 
nie suédoise, avec lequel ils voulureut teuter a re- 
prendre quelques parties de la Finlaude, ou destinait 
de notre cöté un corps pour leur opposer, consistaut 
de la plupart en dragons et cavallerie légére, sous 
les ordres du lieutenant general Stoffeln. Mais comme, 
å cause de la saisou, notre flotte ne pouvait pas se 
mettre en mer avant le commencement du mois de 
mai, les suédois surent en profiter, et Ton voyait leurs 
flottilles paraitre sur les cotes de la Finlaude, méme 
dans le mois d'avril, oii de teraps en teraps ils nous en- 
levérent du monde, et bridérent quelque bois, que nous 
avions destiné pour la construction de quelques nou- 
velles galéres. Mais le general Keitli sur les premiers 
avis de leur arrivée sur les frontiéres, ayant expédié 
les ordres au lieutenant general Croutcliow, qui com- 
mandait a Helsingfors, pour s'embarquer le plus vite 
avec les troupes, sur les IG galéres qui y étaient, et 



119 

en méme temps au general major Bralké å Fredrichs- 
hamn, d'embarquer sur les 5 galéres qui y avaieut 
restées, les régiments de Novogrod et Siberie, et de se 
joindre au lieutenant general, aussitöt qull fut pos- 
posible. 

Mai. 

5. Le lieutenant general Croutchow, partit d'Helsingfors, 

et envoya rapport, qu'il était venu ä la liauteur de 
Hangöudd avec 16 galéres et 2 prames. Sur cet avis 
le general Keith partit d'Abo, et joignit Fescadre de 
6 ä 3 lieures du matin, å une lieue et demie d'Han- 
göudd, et le méme matin ayaut tenn conseil de guerre, 
ou le lieutenant general, les colonels et lieutenants 
colonels, les capitaines et lieutenants de la marine assi- 
stérent; il fut résolu unanimement, que vu que la 
force de Tennemi ne consistait qu'en IG galéres, un 
brigantin, et une double clialoupe de 16 canons, avec 
deux ou trois autres bätiments, nous devious aussitöt 
les chercher et les combattre, avant qu'il leur arriva plus 
de secours de la Suéde. et en conséquence de cette 
resolution, Tordre fut donné de se préparer pour le 
combat, et d'étre prét å faire voile. Le soir nous en- 
tendimes le coup de canon de la retraite de Tennemi 
au veut N.-W. qui paraissait étre éloigné environ 4 
lieues. 

7. Nous levåmes Tancre å 4 beures du matin, par un 

temps cahne, et remarquämes, qu'un de nos prames 
toucha sur un rocher, ce qui nous obligea de jeter 
Tancre, mais Tayant retiré de lä, nous avangämes le soir 
environ une demi-lieue, et jetämes Tancre en pleine 
mer. Le soir nous entendimes 2 coups de canon, et 



120 

vimes une brigantine qui croisait environ å une lieue 
de nous. 

8. Nous partimes sur les 5 heures du matin, le vent 
S.-S.-W. faisant toujours remorquer nos prames å cause 
des quautités des écueils, dont ces endi-oits sont rem- 
plis, et qui nous empécliait de mettre ä la voile, quoi- 
que le vent fut bon. Sur les huit heures la galére de 
Favant-garde fit signal d'avoir découvert Teunemi. Sur 
quoi le general Keith avanga avec sa galére et les vit 
å Tancre environ une lieue de nous, et un moment 
apres ils tirérent quelques coups de cauon ; sur quoi ou 
fit signal ä toute Tescadre d'avancer; mais quand nous 
fumes å une demi-lieue d'eux, ils se mirent å la voile, 
et passérent entré deux iles, ou il n'y avait pas assez 
d'eau pour nos prames, de sorte que nous fumes obli- 
gés de prendre ä gauche, pour touruer Tile et tåcher 
de les joindre, mais le vent ayant sauté tout d'un coup 
au N.-W. et si fort, que nous ne pumes plus remor- 
quer nos prames, nous jetämes Taucre auprés de Hit- 
tis chapelle. Le soir nous n'entendimes pas la retraite 
de Tennemi. 

9. Le vent continua toujours au N.-W. Nous restämes 
å Taucre jusqu'å midi, quand le temps étant devenu 
calme, nous partimes, mais apres avoir fait une demi- 
lieue de cliemin, le vent devint tout d'un coup con- 
traire, et nous obligea a jeter Tancre. Comme on ne 
savait, quelle route Fennemi avait pris, on détacha 100 
hommes dans six chaloupes, tant pour les reconnaitre, 
que pour nous clierclier des pilotes dans les villages 
voisins, n'étant pas possible parmi ces rochers de faire 
un pas, sans avoir de pilotes qui sacbent les chemins. 

10. Nous partimes sur les trois heures du matin, et arri- 



121 

vämes å Jungfersund sm- le midi, ou nos chaloupes 
noiis rejoignireut raais sans pilotes, ayant trouvé tous 
les villages abandonnés; ils nous rapportérent, qu'å la 
sortie de Jungfersund, ils avaient vu un bätiment sué- 
dois, qui s'était retiré ä leur approclie. Nous avanc^ä- 
mes le soir, environ une demi-lieue hors du Sund, 
et jetåmes Tancre. Un peu avant soleil couclié nous 
aperQumes une double clialoupe suédoise qui croisait 
environ ä une lieue de nous au N.-W. 

11. Nous levämes Tancre sur les 3 heures du matin, par 
un temps entiérement calnie, et iirent avant midi trois 
lieues, mais un veut contraire s'étant alors élevé, nous 
jetämes Tancre, et on détaclia quelques chaloupes pour 
reconnaitre, et une autre pour nous chercher des pi- 
lotes. Gette chaloupe nous ramena un canonier suédois, 
qui avait été oblié sur une ile, et nous déclara, que 
Tennemi était fort de 15 galéres (autant d'espings, qui 
sont des bätiments portants dix canons et 20 homraes 
chacuu) et une double chaloupe, et qu'ils attendaient 
ä étre joint å corps par deux galéres, et une prame 
appellée le Hercule, et qu'on armait encore en Suéde, 
8 autres galéres, qui pouvaient étre déjä en chemin. 
Sur le soir notre autre chaloupe revint, ayant trouvé 
une galére ennemie å une-demi lieue de nous, qui se 
retira å leur approche ; ou découvrait aussi du mät de 
nos prames trois galéres, qui se couvraient d'une ile 
euvii-on ä une demi-lieue de nous; nous eumes le vent 
aujourd'hui N.-N.-W. 

12. Le prisonnier ayant déclaré, qu'on était résolu de 
nous attendre en corps, en cas que leur secouis fut 
arrivé, le general Keith, répétait Tordre de débar- 
rasser nos galéres, et de se préparer au combat, et 



122 

pour avoir plus de galéres ä remorquer nos prames, il 
fit partir les bätiments ä charge par ime autre route 
pour Abo, ou ou envoya eu méme temps une chaloupe 
pour porter différeuts ordres. Le vent étant toujours 
contraire, et trop fort pour pouvoir remorquer nos 
prames, nous restämes toute la matinée å Tancre, mais 
sur les 9 heures du matin on fit partir G chaloupes, et 
une kantchibascli pour reconnaitre Tennemi, et poui* 
sondei' les passages en avant, et sur le midi le temps 
étant deveuu calme, la flotte se mit en route, et un 
moment apres, ayant apercu que Tennemi donna la 
diasse å nos chaloupes, avec un galére et deirs doubles 
chaloupes, on fit faire forcer de råmes avec les galéres 
de Tavant-garde pour les soutenir, ce que Tennemi 
ayant a^i il vira de bord, et se retira sous une ile. 
Le vent s'étant renforcé, comme nos prames sortii'ent 
du port, ils furent obligées de jeter Tancre; mais le 
general Keith s'avanQa ä une ile, distante euviron une 
demi-lieue de la, d'ou il découvrit Tarriére-garde de 
Fennenii, composée de 3 galéres et quelques petits bä- 
timents. Sur le soir nos prames arrivérent, et on fit 
aussitöt un détachemeut de quatre galéres^ et toutes 
chaloupes de la flotte pour donner la chasse ä Tarriére- 
garde de Tennemi, qui était å ^U de lieues de nous. 
Ils prirent la fuite, en voyant nos galéres avancer et 
tirérent 8 coups de canon, pour avertir leur flotte, qui 
était å Tancre ä o quart de lieues devant eux. Nos 
galéres se portérent dans Tendroit qu'ils avaieut aban- 
donné, et rapportérent, que la flotte de Fennemi se 
retirait. Le vent aujourd'hui entré N.-W. et N. 
13. On fit signal de partance, å 3 heures du matin, et 
le general Keith partit avec deiix galéres de Tavant- 



123 

garde, å Feudroit oii iios galéres détacliées avaieut pris 
pöste le jour auparavaut, mais avant (^ue nos prames 
avaient leve Taucre, le vent devint si fort, (iu'on ne 
pouvait pas les remorquer, ce qu'ayant duré toute la 
jouruée, ou fut contraint d'y rester. Nous eiimes des 
uouvelles, qiie Teunemi était ä Korpo, et qii'il avait été 
joint par la prame Hercule; le vent N. 
14. Une chaloupe. qiii avait été envo3'ée au general ma- 
jor Bralilé, revint avec la nouvelle, qu'il avait fait 
voile, le jour d'auparavant de Hangöudd, ou par un 
coup de vent, il avait perdu le grand mat de sa ga- 
lére, et qu'il espérait nous joiudre aujourd'liui, quoique 
le vent continua toujours coutraire ; on leva Tancre sur 
les cinq lieures du matin, dans Tespérance d'arriver le 
méme jour å Korpo, ou nous savions que Tennemi était, 
mais apres avoir fait une lieue, nous arrivämes ä un 
• détroit extrémement serré, et rempli de bancs de sable, 
sur lesquels nos prames ayant touche, nous employ- 
ämes toute la journée pour les en retirer, et pour nous 
assurer de Fambouchure du détroit. Le general Keitli le 
passa avec le lieutenant general et 8 galéres, oii il se 
posta vis-ä-vis de Tennemi, qui était a Tancre environ 
6 versts de lui. Sur les 6 heures du soir, le general 
major Bralilé arriva avec les 5 galéres qui passérent 
aussitöt le détroit et se formérent auprés des autres, 
et avant minuit, les deux prames passérent lieureuse- 
ment, et se placérent devant la ligne. Comme la flotte 
était composée, par Tarrivée du general Bralilé de 21 
galéres, le general Keitli fit une nouvelle répartition. 
en o escadres de 7 galéres chacune, ayant donné Ta- 
vant-garde au lieutenant general, Tarriére-garde au 
major general, et se reservant le co]'ps de bataille. 

9 



124 

Nous eumes le veut aujourd'hui variable de X. au 
N.-W. 

15. Au poiut du jour, uous découvrimes le pavillon du 
vice-amiral suédois, euvirou six versts devaut nous, 
comme aussi les mäts de quelques autres galéres, dont 
nous ne pouvions savoir au juste le nombre, parce- 
qu'elles étaient postées entré les iles. On fit aussitöt le 
signal de la niarche; niais nous n'eiimes pas plutöt 
leve rancre, que nous vimes renuemi (jui se retirait 
du coté d' Åland. On détacha aussitöt un lieutenant 
de la marine avec dix clialoupes armées et une kant- 
chibascli soutenues de deux galéres, pour les suivre et 
les reconnaitre, qui rapporta, qu'il avait vu 1 7 galéres, 
une demi-galére, une galiote et deux smaks (?) armées en 
guerre et d''autre petits bätiments, et que le ^dce- 
amiral faisait Tarriére-garde, allant ä råmes, å cause 
du vent contraire. lequel s"étant renforcé sur léS dix 
heures du matin, ce qui nous obligea de jeter lancre, 
sur le méme endroit ou Tennemi avait été la nuit au- 
paravant, et nos prames manquaut d'eau, tous nos bä- 
timents furent employés aujourd'lnii ä cet usage. Ayant 
su par les liabitants, que les suédois attendaient du 
renfort ä tous moments de la Suéde, le general Keith 
envoya une chaloupe au contre-amiral Barscli, qui 
croisait sur les cotes avec une escadre, le priant de lut 
envoyer au plus vite une galiote ä bombes. pour le 
mettre plus en état de poursuivre Tennemi. Nous 
eumes aujourd'hui le vent N. avec beaucoup de neiges 
et des coups de vent. 

16. On rapporta qu''on voyait du haut du grand mät de 
la prame nommée rEléphaut, plusieurs bätiments, qui 
veuaieut du cöté d' A land. Sur (luoi on euvoya le 



125 

lieutenant de la mariiie Kirieff å notre garde avaucée, 
pour les exaininer, lequel ayaut mouté sur ime montag-ne 
auprés de la, découvrit le Hercule avec un autre bati- 
meut qui paraissait aussi une prame, mais moindre que 
le Hercule, et trois galiotes a bombes, qui tous arri- 
vaient, mais les galéres étaut derriére une ile, il ne 
pouvait pas les voir, et qu' il les comptait eu\irou 
20 versts de nous. Sur les dix heures du matin on 
eutendit 4 coups de cauon, aux(iuels on répondait par 
deux, que nous jugeåmes étre la prame qui saluait le 
vice-amiral. Sur le midi, le vent qui avait reste plu- 
sieurs jours au N.-W. et N. se cliangea tout d'un coup 
entré S. et S.-W. avec un fort gros temps et beau- 
coup de pluie, sur quoi il lut ordonné de retirer nos 
galéres un pen de la terre, et placer nos deux prames 
å rembouchure du port, apres (juoi on pennit a la 
moitié des soldats de descendre å terre, et dresser nos 
tentes. Notre arriére-garde envoya Taprés-midi le maitre 
d'une galiote qui venait de Königsberg, allant a Abo, il 
déclara qu' il avait enteudu å Königsberg, qu' il y avait 
une grande mortalité dans les galéres suédoises, et 
qu' on Tattribuait ä leur sorti e en mer trop töt, au 
milieu du raois de mars, et qu' il n'avait vu en mer 
que deux båtimeuts marchands mais aucun vaisseau de 
guerre. 
17. Le vent de vint plus violent, et voyant qu'il était 
impossible de lever Tanere, il fut ordonné de mettre tous 
les målades a terre, et d'en faire la revue, pour en 
cboisir ceux qu'on devait envoyer ä Tliöpital d'Abo, 
qui se trouvaient au nombre de löl. pour lesquels on 
fit préparer des bätiments pour leur transport; sur 
le soir le vent s'étant abaissé. le garde avancé 



126 

tit sou rapport que reimemi restait å Taucre dans 
le méme endroit. oii il avait été le jour auparavant. 
Went W. 
18. Le vent qui contimiait toujours au W. s'étaut beau- 
coup apaisé, le géuéral Keitli fut visiter le Brandwacht, 
pour mieux examiner la situation de leuuemi; il trouva 
uue prame et 5 galéres de notre cöté d'une ile, qui 
était å une lieue et demie de nous, et de Tautre cöté 
il y avait plusieurs mäts de g-aléres et autres bätimeuts, 
et ä la poiiite de Tile trois galiotes å Tancre, uue des- 
quelles se mit pendaut ce temps-lä ä la voile et viut 
droit sur uous. Ou envoj^a aussitot une clialoupe pour 
la reconnaitre, qui rapporta que c'était un yacht qui 
portait Mr. Nolken de Stockholm. Sur quoi le géuéral 
Keith enoya un de ses aides de canip lui faire compli- 
ment et le prier ä diner, mais il s'excusa sur Tempresse- 
ment qu'il avait d'arriver å Abo et demauda permission 
de continuer sa route, ce qui lui fut accordé. Sur les 
huit heures du soir, notre Brandwacht, comme aussi nos 
sentinelles, qui étaint postées sur les montagnes, averti- 
rent que la tiotte ennemie était en mouvement, et du 
haut d'une montagne, ou le géuéral Keith se rendit, 
on la vit marchant en o colonnes, ou flt aussitot bättre 
r assemblée pour ramasser notre monde, dont le plupart 
était å terre ä cuire du pain, et on fit mettre toute la 
tiotte en ordre de bataille, ayaut placé les deux prames 
ä Tembouchure du port, les 7 galéres du corps de ba- 
taille formérent Taile droite, Tavant-garde composée du 
méme nombre Taile gauche, et Tarriére-garde étant six 
galéres, resta pour secourir oii il y aurait besoiu. Sur 
les onze heures, rennemi se raugea sur une ligne ä en- 
viron 1500 toises de nous et se mit a Tancre, et pour 



127 

mieux assurer rembouchure du port, le general Keith 
at faire uue batterie å terre, de 4 piéces de canoii sur 
uue ile im pen en avant, couverte par nn détacliement 
de ,')(MJ liommes. commandés par un lieutenant colonel. 
On fit partir aujourd' liui 40 målades pour riiöpital 
d'Åbo. 

19. Xous eumes un trés-gTOS vent du sud, et les deux 
flottes restérent dans la méme situation, que le jour 
d'auparayant, et on lit travailler å la batterie ä terre : 
outre les canons des régiments ({U' on y avait employé, 
ou ajouta 4 piéces de 8 ft qu' on prit des galéres de 
Tarriére-garde. 

20. Le vent se tourua uue autre fois V. et nous vimes le 
matin plusieurs galéres de 1' ennemi qui sortaieut du 
derriére des iles, oii elles s'etaient mises å couvert de 
Torage qu'il avait fait V^. jour d"auparavant. Sur le 
midi nous vimes faire quelques signaux de la prame 
par quelques fusées et le moment apres elle nous tira 
(luelfjues coups de canon pour essayer la portée. Les 
boulets donnérent prés de la batterie, qui était con- 
struite a rembouchure du port. mais ne parvinrent pas 
jusqu' å nos bätiments. Sur quoi quelques clialou- 
pes furent détachées de leurs galéres pour les remor- 
quer, et sur les trois lieures, nous vimes toute leur flotte, 
composée de 18 galéres, une prame et plusieurs petits 
bätiments avancer en ligne. vis-å-vis remboucliure du 
port. Sur les 4 lieures elle était déjä å uue grande 
portée de canon. et le general Keith, s'étant trouvé sur 
une de nos prames, les officiers lui demandérent la 
permission de faire feu dessus, ce qu'il leur défendit po" 
sitivement, voulaut qu'on ne tirät pas un seul coup de 
canon, avant que nous furaes å la portée du fusil Vnn 



128 



de Fautre, mais ayant vii un moment apres que lenr 
prame se mettait ä Tancre, et sapprétait ä nous pre- 
senter son cöté, i] lit tirer deux canons de la haute 
batterie de nos prames, pour éprom^er leur portée, dont 
le premier la passa et le second donna jnstemeut dans 
sa poupe, sur quoi il ordonna de faire fen de toutes 
les deux batteries des prames et de retirer les galéres 
qui ne pouvaient pas agir sons le couvert de la baie 
des deux cötés des prames, et il se reudit lui-méme ä 
la batterie å terre, qui était avaucée JOU toises de vant 
les prames. Comme Teunemi était rangé sur une ligne, 
vis-ä-vis de Tembouchure du port, nous avions le fen 
de toute leur flotte å essu3'er, au lien que de notre 
cöté, il n'y avait que nos deux prames et trois galéres, 
qui avaient vue sur eux, pourtant apres deux heures 
d'un fen trés-vif, la galére du contre-amiral suédois fut 
obligée de se retirer hors de la ligne derriére une ile, 
qui était å la droite, et la prame se jeta å la gauclie, 
pour se couvrir d'une autre ile. C!omme leur centre se 
soutenait encore, nous dirigeämes tout notre fen sur 
cet endroit, qui une demi-heure apres se recula aussi et 
se jeta derriére des iles, qui n'étaient pas loin de la; 
mais le vent donuaut justement dans remboucliure du 
port, il était impossible de les poursuivre. Le feu 
cessa eutiérement sur les 7 heures du soir. et on flt sor- 
tir une kantchibasch et queL^ues chaloupes, (jui donué- 
rent la chasse å quelques unes de leurs petits båtiraents, 
qui rödaient encore å 1' entour de nous. 

Nous n'eiimes qu'un officier et six soldats ou mate- 
lots de tués et 8 blessés; le soir on ordonna de ren- 
voyer une centaine de målades, que nous avions sur 
la flotte, å Thopital ä Åbo. 



121) 

21. An poiut du jour on rapporta de uotre batterie. que 
rennemi s'était retiré pendaut la nuit. et qu'il était 
déjå presque hors de vue, et le general Keith, ayant 
été lui-méme å notre Braudwaclit. d'ou on découvrait 
fort loin en mer, il ne vit plus rien. Sur quoi il dé- 
tacha deux clialoupes pour avoii- des nouvelles, qui les 
trouvérent ä Tancre prés de Filé de Bocksliare, å cinq 
milles et demi de nous. Nous réparämes aujourd'luii 
nos deux prames, qui avaient re^u plusieurs coups de 
canon å fleur d'eau, conime aussi deux de nos galeres. 
Vent variable entré S. et S.-W. 

22. On retira un ancre et 50 toises de cäble. que Teu- 
nemi avait coupé de leur prame le jour de Faction. 
Aujourd'liui fut assemblé un conseil de guerre, oii il 
fut proposé (lue vu que Teunemi se retirait devant nous 
et que nous lui étions superieurs d'une prame et trois 
galéres, si nous devions le poursuivre jusqu' å Åland, 
ou attendre ici la jonctiou du feltmaréclial Lac}'. Les 
sentiments de tout le monde, tant offlciers de la ma- 
rine que des troupes de terre, était que nous ne de- 
vions pas les perdre de vue, mais contiuuer å les pour- 
suivre, malgré les secours quils avaient recjus; mais 
comme une de nos galéres faisait beaucoup d'eau, par 
Tébranlement des coups (}u'elle avait tirés, il fut or- 
donné qu'on la décliargeät, et qu'ou la réparåt en toute 
diligence pour pouvoir faire voile demain. Aujourd'luii 
le vent se mit ä S.-S.-E. 

23. On travailla toute la journée å raccommoder la ga- 
lére qui était endommagée, le vent étant S.-E. 

24. Le commandant de la galére de Brachet. ayant 
rapporté, qu'on avait trouvé la voie d'eau, et (lue la 
galére était en état de partir, le signal de la marclie 



130 

filt fait å 8 lieures du matiu. par un temps fort calme, 
mais un vent de S.-E. s'étant leve sur les onze heures, 
nous nous mimes åla voile, et sur les trois lieures, ayant 
déjå fait quatre lieues, nous eutendinies un coup de 
canon qiii paraissait étre tiré å peu prés å trois lieues de 
nous. Sur les cinq lieures nous enteudimes eucore deux 
coups de fort prés, et peu de temps apres, nous dé- 
couvrimes Fennenii å Taucre, environ å trois quarts de 
lieues de nous derriére une ile. On fit aussitot le si- 
gnal aux trois colonnes de se rauger en ordre de ba- 
taille, mais pendant que nous nous fermions, Tennemi 
se mit ä la voile. Nous ne piimes découvrir que 8 ou 
7 galéres, dout (luatre remorquérent une frégate, que 
nous u'avious pas vu auparavant; on fit force de råmes 
et de voile pour les poursuivre, mais å une lieue de 
lä nous arrivämes a un endroit étroit, ou il n*y avait 
qu'onze pieds d'eau, de sorte que nos prames ne pou- 
vaient pas passer, ce qui les obligea å jeter Tancre. 
Nos clialoupes qui avaieut été détacliées apres Fennenii, 
ayant dit, qu'elles les avaieut perdu de vue. Nous en- 
teudimes toiitce jour du cöté de la mer un bruit comme 
des coups de canon, mais å cause de réloignement, 
nous ne pouvions pas bien distinguer, si ce n^était 
pas du tounerre. Nous fimes aujourdliui liuit lieues 
jusqu'ä Sottunga. 
25. Nous enteudimes le réveil de renuemi et selon qu*ou 

pouvait juger par le bruit, nos pilotes cnirent, que 
leur flotte devait étre entré Degerby et Fliseberg, 
pour avoir des nouvelles plus sures, le general Keith 
détaclia cinq clialoupes, avec Tinspecteur des pilotes 
pour avoir d'intelligence et pour avoir des pilotes 
dans les iles å Tentour; et ayant résolu de rester ici. 



131 

jusqu'a ce (jivil eiit des avis positifs de la force et de 
la situation de renuenii, il ordouua de coustruire trois 
batteries de quatre pieces de cauon cliacuue å Tem- 
boucliure du port. Il eiivo3^a aussi soii adjutant å Abo 
avec le rapport de sou arrivée ici. Aujourd"hui nous 
eumes le vent S.-E, et S. 

26. Nous entendimes le coup de canon de Teunemi du 
méme endroit, que le jour d'auparavaut. et par le rap- 
port d'un pa3^san, uous sumes qu"ils travaillaient å des 
batteries sur un passage étroit, envirou å trois milles 
devant uous. Xos batteries furent achevées, et les ca- 
nons montés dessus a quatre lieures du soir, et 300 
liommes furent coramandés pour les couvrir. Xos clialoupes 
reviurent aussi, mais sans nouvelles, n'ayant point 
trouvé des habitants prés de nous, mais ayant fait voile 
plus au nord ä Tile de Kumlinge; un paysau leur dit 
que les suédois avaient publié un ordre, pour que tons 
les habitants des iles, et particuliérement d'Alaud, 
eureut å se retirer au plus vite en Suéde, mais que 
pour ne pas obéir, tout le monde s'était sauvé dans 
les bois. En revenant nos clialoupes virent deux ga- 
léres et une galiote qui venaient du cOté du nord, fai- 
saut route pour Fliseberg. Vent S. 

27. On éprouvait la portée de nos difterentes batteries, 
qu'on avait fait coustruire a terre, et le temps se trou- 
vant tres calrae et fort favorable pour le passage de 
nos prames, on les tit reraorquer par des clialoupes, 
au travers les bas fonds, par lesquels ils passérent 
lieiu-eusement, et sur les six lieures du soir, nous les 
mimes a Taucre å Temboucliure du port qui regardait 
rennemi entré nos batteries å ter re. Nous entendimes 



132 

toujours les coups de cauou des suédois du méme en- 
droit qu'auparavaiit. Veut S. 

28. On envoj-a 164 målades ä Thopital d'Abo, par les 
mémes bätiments, qu'on avait mené le jour d'aupara- 
vant 200 greuadiers de lå. Vent S.-S.-V. 

29. On détacha quelques clialoupes pour avoir des nou- 
velles de Tennemi, mais quoiqu' ils approcliéreut fort 
prés de leur Braudwacht, ils ne pouvaient pas vou* la 
flotte qui était å couvert. Vent S.-E. 

30. Le general Keitli fit construire uue autre batterie 
de quatre piéces de canon å rembouchure du port. 
V. S. 

31. La batterie fut achevée, et les canons montés; au- 
jourd'liui le reste du régiment des grenadiers arriva 
avec le colonel d'Abo au nombre de 600 sur trois g-a- 
liotes et quelques bateaux. Sur le soir on avertit du 
Brandwacht, qu'il paraissait une double clialoupe et 
deux clialoupes ä une demi-lieue de lå auxquelles les 
notres donuérent aussitöt la cliasse; mais les ayant 
poursuivi environ une lieue, ils virent une galére en- 
nemie derriére une ile et observéreut ä une lieue plus 
loin plusieurs autres galéres, sur quoi ils revinrent ä 
leur pöste. Vent S. 

Jniu. 

1. Il tit un tres grand brouillard, sur quoi on fit sor- 

tir plusieurs clialoupes å quelques versts a Tentour de 
la flotte, pour étre aux écoutes; sur le midi une 
des clialoupes enteudit le bruit de råmes, et ä son ap- 
proclie voyant ({ue ce n'était qu'une seule clialoupe. 
elle lui donna la chasse, mais craignant å cause de 



133 

robscurité de la poursiiivre trop loin. elle retourua å 
son pöste. V. S. 

Il aniva å uotre Braudwaclit uue clialoupe suédoise 
avec une lettre du comte Gyllenberg pour leurs mi- 
uistres du congrés å Abo, laquelle y fat euvoyée aus- 
sitöt. Veut V.-S.-V. et V. 

On lit deux batteries sur une autre bouche du port, 
laquelle étant fort étroite, on tit tirer un retrauclie- 
raeut le long- du bord, capable de teuir 600 liommes, 
et comme nous avions vu depuis quelques jours plu- 
sieurs de leurs petits bätiments qui voltigeaient å Ten- 
tour. dout quelques uns prennent la route de la mer 
et ne revieuuent plus, on détaclia le soir trois clia- 
loupes par derriére les iles, pour tåclier de les inter- 
cepter, en cas qulls allasseut å leur grande flotte, qui 
s'était postée å Hangöudd, pour empéclier le passage du 
feltmaréclial qui s'y trouvait avec toutes ses galéi-es, 
et dont nous attendions la jonction avec toute impa- 
tience. Vent S. 

x\yant été rapporté, que le réveil de renuemi avait 
été enteiidu ce matin au N.-W. au lien qu'auparavant 
c'était au S.-W. le general Keitli ordonna que six clia- 
loupes et une kantcliibascli, soutenues de quatre ga- 
léres, sous les ordres de Kisarow, capitaine des galéres, 
irait les reeonnaitre, et en méme temps donuer la cliasse 
å quelques uns de leurs petits bätiments, qui se te- 
uaient å Taucre ä o quarts de lieues de nous pour nous 
observer, Les galéres ne fureut pas plutOt hors du 
port, que Fenuemi se retira, quatre bätiments par un 
cliemiu et un seul par un autre, et un moment apres 
parut une chaloupe qui avangait sur nous, portant pa- 
villon blanc et appelaut de tambour. laquelle étant 



134 

menée å la g-alére du capitaiue, rendit deiix lettres 
pour les ministres suédois å Åbo, que le capitaine en- 
voya "au géuéral Keith, qui donna ordre de renvoyer 
rofflcier suédois et de continuer å avancer jusqu'å ce 
qu'on eut vu Tennemi. Vent variable de S.-E. au S.-V. 

5. KisaroAV, qui était revenu pendant la nuit rapporta, 
qu'å une petite lieue de nous il avait trouvé un endroit 
étroit, au milieu duquel il y avait une ile; qu'au sud 
de Tile il avait vu une galére, une brigantine et une 
double chaloupe, et au nord de Tile une chaloupe, la- 
quelle a son approche se retira, la galére et les autres 
bätiments qui étaient avec elle au S.-V. et la chaloupe 
au N.-V. ; qu'ayant passé ce détroit environ une de- 
mi-lieue, il avait trouvé la galére et les autres bäti- 
ments dans un endroit étroit, souteuus de ciuq galéres, 
t|ui étaient ä quelque distance d'elle, et qu'il suppo- 
sait que le reste de la flotte était derriére une ile å 
fort peu de distance de la, ayant vu beaucoup de fu- 
mée sur cette ile; sur (luoi, ayant été seulement com- 
mandé pour reconnaitre Teunemi, il n'avait pas osé 
s'engager panni les iles, ne pouvant pas les recon- 
naitre par ses clialoupes å cause de la galére qui se 
tenait en avant, et s'était retourné sans que Tennemi 
fit aucun raouvement de le suivre. Aujourd'liui nous 
vimes G galéres, faisant route du nord au sud entré 
les iles, dont une se porta å environ une lieue de nous, 
oii elle jeta Tancre. Vent S.-S.-V. 

6. Le general Keith ayant été informé qu'uue galére 
suédoise et deux doubles clialoupes croisaient auprés 
de rile de Varsala, ce qui nous otait la communication 
avec Biörneborg et TEstbotnie, détaclia deux galéres et 
IG bares (?) pour leur donner la chasse, et en méme temps 



135 

donna ordre caclieté au comniandaut, lequel il ne de- 
vait ouvrir qu' ä Varsala. par lequel il lui était or- 
ordonné d'escorter deux galiotes qui devaient le joiudre, 
jusqu'å Christina, ou méme jusqu'ä \\'asa, s'il y avait 
quelques bätiments ennemis dans ces mers. 

Aujourd"hui nous entendimes beaucoup de feu de 
mousqueterie dans la flotte ennemie, qui par sa régu- 
larité paraissait de linfanterie, (jui s'exerc;ait ä notre 
exemple, aj^ant exercé ces trois jours passés nos sol- 
dats au feu. L'aprés-midi on entendit aussi quatre 
coups de cauon et le soir la retraite ä Tordiunaire. 
V. S.-S.-V. 

7. On entendit encore aujourdUiui le feu de mousque- 
terie de rennemi. Le soir les 3 clialoupes qui avaieut 
été détacliées le troisiéme jour du mois present revin- 
reut, sans avoir rieu vu ni su de Fennemi, quoiqu'elles 
eussent croisé tout ce temps-lä sur la route de Hau- 
göudd. Ce matin nous eiimes le vent S.-E. qui se mit 
aprés-midi au N.-X.-V. avec beaucoup de pluie. 

8. Sur les dix lieures du soir on avertit, que du liaut 
du mat d'une de nos prames. on voyait deux bätiments 
ä trois mäts, qui avangaient ä la voile, et que Ten- 
nemi avait allumé plusieurs fanaux sur les iles. Vent 
S.-V. 

9. Il faisait un grand brouillard le matin, lequel s'étaut 
dissipé sur les liuit heures, le general Keitli fut ä notre 
Brandwacht, d'oii il vit 5 ä 6 bätiments ä 3 mäts, o 
desquels paraissaient de oO ä 40 piéces de canon outre 
la prame le Hercule et beaucoup de galéres, dont il 
ne pouvait pas compter le nombre; sur quoi il se re- 
tourna au plus vite a la flotte, et fit passer les galéres 
dans Pordre qu'il avait projeté pour soutenir une attaque. 



136 

et en méme temps fit travailler ä une batterie de 5 
piéces de canoD, pour mieux protéger remboucliure 
du port, qui est å la gauche. L'ennerai resta toiite la 
journée å Taucre sans faire aucun mouvement, quoique 
le vent qui était au S. et un peu V. lui était assez 
favorable. Le soir le general Keitli envoya un courrier 
au feltmaréclial, pour Tavertir de Tapproche de Ten- 
nemi. 

10. La batterie commencée liier fut achevée. et on re- 
tira quelques petites piéces de canon de o livrés qui 
étaient sur les autres batteries, pour en placer des 
piéces de 12 'S^. Le general Keith fit aussi boucher le 
passage å gauche par une chaine de 3 cäbles, qui le 
traversa, et fit passer les (> piéces de canon de 3 ft 
sur le flanc de la cliaine pour empéclier Tabord. L'a- 
prés-midi Tamiral suédois lui envoya un officier avec 
une iettre pour lui. et une pour les ministres suédois 
å Åbo. Vent V.-S.-V. 

11. On eut nouvelles d'Åbo, que le feltmaréclial avait 
heureusement passé Hangöudd avec toute la flotte, oii 
la flotte ennemie Tavait arrété si longtemps ayant fait 
poster deux frégates dans le détroit méme, par lequel 
nos galéres devaient absolument passer, et par ce 
moyen lui avait bouclié le cliemin. Mais Tamiral comte 
Golowin, arrivant avec la flotte impériale, le feltmai'é- 
clial lui envoya ordre, d'attaquer la flotte ennemie, et 
de lui donner par la le moyen de passer avec ses ga- 
léres, et Tamiral lui ayant demandé un renfort de 1000 
hommes pour le service de la flotte, il les tira des 
galéres et les lui envoya sur lö kantchibasclis. L'en- 
uemi les ayant vu sous voile en pleine mer, s'imagina 
que uotre dessein était de vouloir joiudre nos deux 



137 

flottes eusemble et de Fattaquer ; il se préparait å noiis 
recevoir, et fit signal aux deiix irégates qui étaieut 
postées dans le détroit de joindre leur flotte, ce qu'elles 
exécutérent dans Tinstant, mais le feltmaréchal qui se 
trouvait sur une liauteur pour observer les mouvements 
de Teunemi, ne vit pas plutöt ces deux frégates partir, 
qu'il fit signal de partance: ce que Tenuemi ayant re- 
marqué, et voyaut la fante qu'il avait fait de retirer 
les deux frégates, crut la réparer, en les renvoyaut, 
avec ordre de couper le cliemin å notre arriére-garde ; 
mais heureusement un brouillard extrémement épais, 
tombait au point qu'on ne pouvait rien voir å la di- 
stance de 20 pas, ce qui les empéclia d'entrer dans le 
détroit, dont le passage est trés-difficile, étant entonré 
de rochers de toutes cötés, et pour les éviter, il faut 
user bien de précaution, méme dans la plus belle 
journée de Tarmée. Ainsi le maréclml passa avec toute 
la flotte, sans aucune interniption. L'officier qui porta 
ces uouvelles au general Keitli, Fassura qu'il devait 
étre déjä å corps. Sur quoi il envoya d'abord un aide 
de canip, pour lui rapporter la situation de la flotte, 
et pour le féliciter en méme tenips sur son lieureux 
passage. Un moment apres son départ, nous vimes 
Tennemi qui tirait ses gros bätiments en ligne, en 
avangant un pen sur nous, ce qu'il fit savoir au felt- 
maréchal par un autre aide de camp. Vent S. et V. 
12. A trois lieures du matin uu officier arriva de la 

flotte du feltmaréchal avec la nouvelle quil était parti 
de Korpo, et sur les six lieures on avertit le general 
Keith, que la tete de la flotte paraissait, sur quoi il s'en 
fut au devant de lui, et a 1) heures il entra dans le 
port de Sottunga, au bruit de canon de notre escadre. 



138 



L'enuemi ne fit auciin mouvement jusfi"a 4 heiires du 
soir, que nous le vimes tout d'iiii coup lever Taucre et 
se mettre ä la voile. Sur quoi le general feltmaréclial 
ordonna au general Keitli de passer avec son escadre 
et d'occuper Tendroit que Fennemi venait de quitter. 
Il y arriva sur les huit lieures, et Ait Fennemi k Tancre 
å trois quarts de lieues de la, qui nous vo3'ant avancer, 
leva encore Tancre, et se retira. V. S. 



MATERIAUX 



POUR SERMR Ä LA CONNAISSANCE 



DES 



CRÄNK 






Dpira 



S FINNOIS. 



<^>8^<^ 



141 



Crånes lapons d'Enontekis, paroisse de Muonio- 
niska, Gouvernement d'Uleåborg. 

Par 

Emil Hougberg. 

Les dix cräues lapous ci-dessous décrits, ont été re- 
cueillis par M. Backlund dans un aucien ciraetiére, nommé 
Rauuala, situé dans les montagnes de Kirkkotiera, dans le 
district d'Enontekis, paroisse de Muonioniska. 

Ce cimetiére est situé å environ 18 milles finnois (180 
verstes) an nord du villag-e de Muonioniska, et å 2V2 milles 
(25 verstes) au sud du Kilpisjärvi, lac d'ou coule la riviére 
de Muonio. Ce ciraetiére parait avoir été employé exclusi- 
vement par des Lapons jusqu'eu 1789. 

Actuellement Tendroit est couvert de bouleaux et ce 
n'est que par une depression presque insensible de la surface 
du sol que Ton put découvrir les sépultures. Les tombes 
étaient orientées du nord-onest au sud-est; les squelettes 
étaient å environ un métre de profondeur, la tete au nord- 
ouest, et avaient été enveloppés de peaux de renne. Dans 
une des tombes, les os des brås et des jambes étaient sous 
le cräne, comme si le cadavre avait été enterré assis. 



142 



Registre deseriptif. 

N:o 1. Sexe incertain; äge mur; daus le lambda uu os 
vormien, grand, de 24 et 30 mm de longueur; gla- 
belle 2, inion 0. 

N:o 2. Homme; äge adulte; dans le lambda, uu os wormieu. 
moyen; dans les deux branches de la suture lamb- 
doide, des os wormiens moyens; glabelle 1, inion 1. 

N:o 3. Homme; vi eillesse; les arcades alvéolaires, dans lem- 
parties postérieures, atropliiées; glabelle 2, inion 2. 

N:o 4. Homme; vieillesse; cråne défectueux et déformé; 
presque toutes les sutures soudées'; les arcades al- 
véolaires des deux maxilles, dans leurs parties pos- 
térieures, atropliiées; inion 0. 

N:o 5. Femme; äge adulte; dans Tangle entré la ptére. 
Tos pariétal et Técaille du temporal, un os vormieu, 
moyen; glabelle 1, inion 1. 

N:o 6. Homme; äge adulte; cräne défectueux; suture fron- 
tale compléte; dans le ptérion, ä gauclie. un os 
vormien petit; la suture sagittale trés-compliquée 
(N:o 5 d'apres Broca); Técaille occipitale au-dessus 
de la ligne occipitale tres saillante; glabelle O, 
inion 1. 

N:o 7. Femme; äge adulte; cräne défectueux; daus le pté- 
rion, ä gauclie, un os vormien. moyen; dans les 
deux branches de la suture iambdoide, beaucoup 



143 

(Vos vormieus, moyens et petits; glabelle 1, inion 

O, épine uasale 2. 
N:o y. Sexe incertain; äg-e adulte; cräne tres défectueiix, 

eu moreeaux, pas mesurable; dans la branche droite 

de la suture lambdoide, des os vormiens, petits. 
N:o 9. Femme; åge adulte; crane déformé, en morceaux. 

pas mesurable; glabelle 0. 
N:o 10 Cräne en morceaux, pas mesui-able. 



144 



Cränes provenant d'Helsingfors, gouvernement 
de Nylande, 

par 

K. Hallsten. 

Au commencement de 1879, ou troiiva. en pratiquaiit 
des foiiilles pour les fondations de la Banqiie de Finlande sui- 
la place de Narinck, huit squelettes Immains enterrés en une 
rangée, prés les uns des autres. Il n'y avait pas de traces 
de cercueils; Tabsence de tout fragment métallique, et le 
fait que les tetes des squelettes étaient enveloppées de ban- 
delettes d'écorce de bouleau, semblent indiquer quils n'ont 
pas été enfermés dans des cercueils. Ces squelettes étaient 
pour la plupart en morceaux, mais rien n'indiquait que ces 
défectuosités aient pu provenir de violeuces subies de leiu' 
vivant. 



145 



Registre deseriptif. 

iS:o 1. Sexe iucertain; les deuts de sagesse de la mandi- 
bule pas eucore sorties de leurs alvéoles et la suture 
basilaire ouverte ; dans Faugle entré le ptére, la por- 
tion écailleuse de Fos temporal et le pariétal, un os 
vormien, petit; glabelle O, épine nasale 2, inion 1. 

N:o 2. Homme; age adulte, les dents trés-usées, mais les 
sutures pas soudées; au lambda, trois os vormiens, 
moyeus et un petit; glabelle 3, épine uasale 3, 
inion 1. 

N:o 3. Homme; äge mur; glabelle 2, épine nasale 2, inion 1. 

N:o 4. Homme; äge mur; la suture frontale, sagittale et 
lambdoide presque tout-å-fait soudées; glabelle 2, 
épine nasale 2; inion 1. 

N:o 5. Homme; äge mur; cräue tres lourd; suture métopique 
compléte; entré la ptére et le pariétal, ä droite, dans 
la suture ptéro-pariétale, un os vormien, moyen; 
dans les deux branches de la suture lambdoide, quel- 
ques os vormiens; glabelle 2, épine uasale 2, inion 2. 

N:o 0. Homme; cräue défectueux; les os de la face man- 
quent; les dents de la mandibule tres usées et les 
alvéoles des deuts de sagesse atrophiées. 

]S':o 7 & 8. Cränes en morceaux, tres défectueux et défoi'- 
més, pas mesurables. 



146 



Cränes savolaksiens, provenant de la paroisse de 
Leppävirta, gouvernement de Kuopio. 

Par 

K. Hallsten, 

Les collections de rUniversité vienuent de nonveau^ 
par Tentremise de M. le Dr. Eahm, de s'enrichir de cränes 
de la province de Savolaks; ils ont été recueillis å Leppä- 
virta, lieu d'ou provenaient déjä les cränes savolaksiens 
précédemment décrits ^). Ils sont au nombre de vingt-un, dont 
cinq ont été trouvés dans le vieux cimetiére, déja cité; les 
autres proviennent du cimetiére actuel. 

Ces cränes, comme les précédents de la méme prove- 
nance, sont assez bien conservés, mais la mächoire inférieure 
manque ä presque tous. 



') Bidrag till Känned. af Finl. Nat. o. Folk, lläft 40. Helsing- 
fors 1885. Dernier artide. 



147 



Registre deseriptif. 

N:o 1. Homme; åge mur; usure des dents N:o 1 å 2 
d'aprés Broca; la suture ptéro-frontale des deux 
cutés soudée. Glabelle O, inion 0. épine nasale 3. 

N:o 2. Homme; vieillesse. Glabelle 1, inion 1. 

X:o 3. Homme; äge mur; les dents tres usées, N:o 2 a 3. 
La suture entré le pariétal et la ptére, å gauche, 
de 8 mm. de longueur, å droite, de 11 mm. Gla- 
belle 3, inion 2, épine nasale 2. 

N:o 4. Femme; äge mur. Glabelle O ou 1, inion U. épine 
nasale 2. 

N:o 5. Femme ; vieillesse ; dans la suture lambdoide, ä droite, 
prés de Tastérion, un os vormien^, grand, de 18 mm 
de diamétre. Glabelle O, inion 1, épine nasale 2. 

N:o C. vSexe incertain; vieillesse; dans la suture lambdoide,. 
des os vormiens, moyens. Glabelle 1, inion 0. 

N:o 7. Femme; äge mur; sur la ligne médiane de la voute 
palatine, une voussure (saillie médio-palatine). Dans 
la suture coronale, des deux cOtés. des os vormiens, 
petits. Glabelle 2, inion 1, épine nasale 1. 

N:o 8. Homme; äge miir; dans la suture coronale, ägauche, 
des os vormiens, petits; dans la suture sagittale, 
prés du lambda, un os vormien, grand. Glabelle 
1, inion 1, épine nasale 2. 

N:o 9. Sexe incertain; äge mur; cräne défectueux. Gla- 
belle 1, inion 1. 



148 

N:o 10. Sexe incertain; äge mur; dans la suture lambdoide, 
å droite, quelques os vormiens, moyens et petits. 
Glabelle 1, inion 1, épiue nasale 2. 

N:o 11. Femme, jeunesse; les dents de sagesse sorties de 
leurs alvéoles, mais la suture basilaire pas encore 
fermée. Glabelle O, iuion 0. 

N:o 12. Sexe incertain; äge adulte; cräne tres défectueux, 
écaillé sur toute la surface extérieure, pas mesurable. 
La suture sagittale presque tout-å-fait soudée, toutes 
les autres ouvertes. 

Nio 13. Sexe incertain; äge mur; au ptérion. å gauclie. 
un os vormieu de 18 mm de longueur et de 8 mm 
de largeur ; au lambda un os Avormien, moyeu. Gla- 
belle O, inion O, épine nasale 2. 

N:o 14. Sexe incertain; äge mur; cräne défectueux. Gla- 
belle O, inion 0. 

N:o 15. Sexe incertain; äge adulte; cräne tres défectueux, 
pas mesurable. 

N:o 16. Sexe incertain; premiére enfance ; cräne défectueux ; 
suture métopique incompléte, ä la bosse nasale. Gla- 
belle O, inion O, épine nasale 2. 

N:o 17. Sexe incertain; äge adulte; cräne défectueux; la 
suture basilaire ouverte; sutui^e métopique compléte. 
Glabelle O, inion 0. 

N:o 18. Sexe incertain; äge mur; cräne défectueux. Gla- 
belle O, inion O, épine nasale 1. 

N:o 19. Sexe incertain; äge adulte; cräne défectueux; les 
os de la face a droite manquent ; le ptérion, ä di'oite, 
de 9 mm de longueiu*; dans le lambda, un os triau- 
gulaire, symétrique, dont les cötés ont des longueurs 
de 39, 39 et la base de 50 mm; c'est presque un 
épactal. Glabelle O, inion 0. 



149 

N:o 20. Homme; äg-e mur; les os de la face, å droite, dé- 
fectueiix. Glabelle 0. 

N:o 21. Sexe incertain; äge adulte; cräne défectueux, 
écaillé sur presque toute la surface ; daus le lambda, 
un os vormieu, moyeu, et daus les deux branches 
de la suture lauibdoide. beaucoup d'os vormieus, 
mo3'ens et petits. Glabelle O, iniou 0. 



150 



Cränes touvés en Carélie, dans la paroisse de 
Lappvesi, gouvernement de Wiborg. 

Par 

K. Hallsten. 

Dans le voisinage de la ville de Willmanstrand, des 
travaux de terrassement amenérent, dans Tautomne de 1884, 
la décoiiverte d'uu ancien lieu de sépulture, complétement 
tombé dans Toubli et qu'on juge avoir servl de cimetiére 
å la ville de Willmanstrand et å la paroisse de Lappvesi. 
Les mieux conservés des cränes qu'on y trouva furent re- 
cueillis, au nombre de 24, par M. le docteur Hj. Ilmoni et 
envoyés å TUniversité pour y prendre place dans ses col- 
lections. On trouva en méme temps en cet endroit deux 
boulets de canon en fer, ce qui pourrait faire croire d'abord 
que ces cränes sont ceux de guerriers tombés dans quelqu'un 
des combats livrés dans ces environs. Mais comme le quart 
de ceux qu'on nous a envoyés sont des cränes de ferame, 
nous considérons comme probable qu'il ne s'agit que d'un 
cimetiére ordinaire. 

Comme on le voit par le registre, on n'a pu recueillir 
et mesurer que sept mächoires inférieures. 



151 



Registre deseriptif. 

1. Homme; vieillesse; les sutiires presque partout 
soiidées. Les deiix crétes temporales, en desceu- 
dant sur les cötés du froutal, divergent uu peu. au 
lieu de couverger; la position de la ligne sus-orbi- 
taire et de ropliryon a été par suite détermiuée ä 
Taide de la position de la face supérieure de la 
voute orbitaire. Glabelle 1, inion 1, épine nasale 0. 

2. Homme; äge adulte ou mur. La suture ptéro- 
pariétale, å droite, de 9 mm de longueur, å gauclie 
de 13. Glabelle 1, inion 1. 

o. Homme; jeuuesse. Au ptériou. a gauclie, un os 
vormien. triangulaire, petit. ä droite un os vormien. 
grand, qui sépare la ptére tout-å-fait du pariétal. 
Aux os pariétaux et ä Toccipital couleur de bronze. 
Glabelle 1, inion 1. 

4. Homme; äge adulte; au bord temporal du jugal, 
de chaque coté, uue courbure extraordinaire. Gla- 
belle 2, inion 1, épine nasale 2. 

5. Femme; vieillesse. Glabelle 1, inion 1. 

6. Sexe incertain; vieillesse. Dans les sutures lamb- 
doides, des deux cötés, des os vormiens, moyens. 
Glabelle 1, inion 1, épine nasale 2. 

7. Femme; vieillesse. Dans la suture ptéro-pariétale, 
ä gauclie. uu os vormien, moyen. Glabelle O, 
inion 0. 



152 

N:o 8. Femme; vieillesse. Au ptérion, un os vorraieu, 
grand å gauclie, petit å droite. Glabelle O, inion 0. 

N:o 9. ■ Homme; äge adulte. Au lambda, un os vorraien 
ovale, grand, de 42 et 30 mm pour le plus grand 
diamétre en longueur et en largeur. Glabelle 2. 
inion O, épine nasale 2. 

X:o 10. Ferame; vieillesse. Le ptérion, des deux cotés, 
retourné, en K. Dans le voisinage de la suture 
coronale. des deux cötés, couleur de bronze. Au 
lambda un os vormien, moyen. Glabelle O, inion 
O, épine nasale 2. 

N:o 11. Homme; äge mur. Suture métopique compléte; au 
ptérion, å gauche, un os vormien, moyen; dans les 
deux branches de la suture lambdoide et au lambda, 
beaucoup d'os vormiens, grands, moyens et petits. 
Glabelle O, inion 1. 

N:o 12. Sexe incertain; åge mur ou plutot vieillesse. Au 
stéphanion, å droite, un os vormien, moyen; a la 
suture écailleuse, des deux cotés, quelques os vor- 
miens, petits; au lambda et aux deux branches 
de la suture lambdoide, beaucoup d'os vormiens, 
grands, moyens et petits; équilibre postérieur mas- 
toidien. Glabelle 1, inion 1. 

N:o 13. Homme; äge adulte. Au ptérion, å droite, un os 
vormien, moyen. Glabelle 1, inion O, épine na- 
sale 2. 

N:o 14. Femme; äge mur. Dans le voisinage de la suture 
coronale, deux taclies avec couleur de bronze; dans 
la suture lambdoide, å droite, prés du lambda, quel- 
ques os vormiens, moyens. Glabelle O, inion 0. 

N:o 1.5. Homme; jeunesse. Cräne défectueux. Glabelle 2, 
inion 0. 



153 

Femme; ä^e adulte. Cräne défectueux; les os de 
la face, ä droite, manquent tout-å-fait; suture mé- 
topique compléte; au ptérion, de cliaque cöté, un os 
vormien, grand, <iui sépare tout-å-fait la ptére du 
pariétal; dans les deux sutures lambdoides, des os 
vormieus, moyens et petits. Glabelle O, inion O, 
épine nasale 1. 

Sexe incertain; age adulte. Cräne défectueux. 
Inion 1, épine nasale 2. 

Sexe incertain; äge adulte. Cräne défectueux, les 
os de la face manquent tout-å-fait. La pointe de 
Técaille occipitale remplacée par deux os vormiens, 
grands et presque triangulaires, dont les cötés ont 
42, 33 et 30 mra de longueur. Glabelle 1, inion 1. 
Femme; äge mur. Cräne défectueux, les os de 
la face manquent presque tout-å-fait. Glabelle O, 
inion 0. 

Homme; äge mur. Cräne en morceaux et défec- 
tueux. Les deux ptérions rétournés, en K ou 
plutot en X. Inion 0. 

Homme; äge adulte ou mur. Glabelle 1, inion O, 
épine nasale 2. 

Femme; äge adulte. Cräne défectueux. Dans la 
sutui'e lambdoide, des deux cötés, des os vormiens, 
moyens. Glabelle O, inion O, épine nasale 0. 
Homme; äge adulte. Dans les deux sutures lam- 
doides, des os vormiens, petits et moyens. Gla- 
belle 2, inion 1. 

Homme; vieillesse. Cräne défectueux, les os de 
la face manquent tout-å-fait. Inion 1. 



154 



Gränes trouvés en Carélie dans les paroisses de 

Hiitola et de Räisälä, gouvernement 

de Wiborg. 

Par 

K. Hallsten. 

Les seize cränes décrits ci-dessous ont été recueillis 
Tété deruier (1885) par rexpédition envo3'ée dans la Fin- 
lande orientale par le corps des étudiants pour des recherclies 
ethnograpliiques. L'im de ces cränes, le n:o 16, vient de 
Räisälä, les autres sont tous de Hiitola. Ils ont été trouvés 
avec d'autres ossements dans d'anciemes sépultures de fa- 
mille, depuis longtemps abandonnées. Le D:r Edv. Wey- 
man a décrit il y a quelques années ces sépultures dites 
„de famille" *). Les propriétés dont dépendaient autrefois 
les sépultures dont il est ici question ont été exactement no- 
tées par Texpédition. Ainsi les cränes 1 et 3 provieunent 
du tombeau de famille de Kopsala, le n:o 2 de Nehvola, les 
4, 5, et 15 de Hannola, les 6 et 7 de Mustala-Pajamäki, le 
8 de Kilpola-Kauppilanmäki-Koivumäki, le N:o 9 de Kilpola- 
Savolaisenmäki, les 10 et 11 de Tenliola, le N:o 12 de Tiu- 
rala, le 13 de Haapalahti-Omenanmäki, et le 14 de Päijälä. 



*) 1. JEdv. Weymarn Cränes trouvés en Carélie, dans la pa- 
roisse de Ruokalaks; Bidr. till Känned. af Finl. Nat. o. Folk, Haft 
35, Helsingfors 1881, page 99. 



hV) 



Registre descriptif. 

N:o 1. Homme; åge adulte; les dents usées, N:o 2 d'apres 
Broca, mais les sutures pas soiidées; dans les deux 
brauches de la suture lambdoide des os vonnieiis, 
moyens. Le glabelle divisé en deux (suture méto- 
pique incompléte). Glabelle 1, inion O ou 1. 

N:o 2. Homme; åge mur. Cråne platycéphale, défectueux, 
les os de la face nianquent presque tout-å-fait; dans 
la branche gauche de la suture lambdoide, un os 
vormien, moyen N:o 3 d'apres Broca; glabelle 2, 
inion 0. 

N:o 3. Femme; åge adulte; Toccipital tout-å-fait détaché; 
glabelle O, inion 0. 

N:o 4. Femme; åge adulte; glabelle 1, inion 0. 

N:o 5. Femme: åge mur; glabelle O, inion 0. 

N:o 6. Sexe incertain. Cräne défectueux et déformé; la 
suture basilaire ouverte; Tusure des dents N:o 1 
et 2, mais les dents de sagesse pas sorties de leurs 
alvéoles ; suture métopique compléte, dans la partie 
supérieure tres dentelée, N:o 4; dans le lambda et 
les deux branches de la suture lamdoide, beau- 
coup d'os vormiens, petits moyens et grands, Inion 0. 

N:o 7. Sexe incertain; åge mur ou vieillesse. C-råne dé- 
formé. Inion 0. 

N:o 8. Sexe incertain; åge adulte. Cråne déformé; dans 



löG 

la branche droite de la suture lanibdoide, quelques 
os voriniens, petits et moyens, N:o 2. Inion 0. 

N:o 9. Sexe incertain; premiére enfance; les os sont en 
partie détachés les uns des autres; dans le lambda, 
un os vormien, petit, et aussi prés les astérions, 
dans les sutures lambdoides. Glabelle et inion 0. 

N:o 10. Homme; åge mur. Cräne tres-grand et lourd. Gla- 
belle 3, inion 1. 

N:o 11. Sexe incertain;, åge adulte, le dents trés-usées, N:o 
3 pour plusieurs d'entre elles. Crane défectueux, 
en partie en morceaux. 

N:o 12. Femme; vieillesse. Cråne défectueux; épuilibre pos- 
térieur mastoidien. Les arcades dentaires atrophiées 
presque partout. Presque toute les sutures soudées. 
Glabelle 1, inion O, épine nasale 0. 

N:o 13. Sexe incertain; åge adulte. Cråne déformé et dé- 
fectueux; les os de la face, du coté droit, manquent- 
La suture ptéro-frontale, a gauche, de 7 mm. de 
longueur, å droite de 11 mm. Inion 0. 

N:o 14. Sexe incertain; åge adulte. Cråne défectueux. Dans 
la suture ptéro-frontale (ou ptérion) de chaciue coté, 
un os vormien, grand, qui sépare complétement la 
ptére et le pariétal; dans les deux bränches de la 
suture lambdoide, quelques os vormiens, petits, 

N:o 15 & 16. Sexe incertain. Crånes en morceaux, pas 
mesurables, et sans intérét special. 



Cränes trouvés en Laponie. 



Hommes. 








ä Enontekis 


, parolsse 


(le Muouioiiiska, goiiveruemcnt (ruieåborg. 








Region 


cranieiine. 


2! 

i 


■g 


Diamétres 


Indices cianiens 


Diamétres 


fr 


Tiou 
occipital. 






Courbe médiano 


1' 




Courbe 
transvers. 


Courbe 
horizontale. 


Pr 

T' 


ojection 


Angle 


i- 1- 


P-' 


P^ 


If 


f 


1 1 t 


1 


Il 




fp 
1 


£ 
f^ 


1 


■i 


t^ H 


i 




1 i 1. 

II!' 


il 




2 
1- 




. i 1 1 
n ■ r ' u-v 


1 1 . 

1 \ 1 

X w+x 


^ i ? 

T Z 


A B 


c 1 n 


E 


100? 


ioo-i„„c 


-"'-i 


v c. 


H I ,1 


K I. 


,„„J; 




P Q 


P-Q 


2 


1470 


176 — 


128 


101 


122 


_ 


72., 






172 130 




n.i 


'J7 


T,fi 


30 


HO.no 


23 1 125 


127 


105 1 62 43 


314 


357 


491 


440 


305 


518 j 246 


272 


100 


98 198 


73 j -1- 5 


3 


1550 


177 : 148 


130 


100 


124 


R3,6i 


73,« 


87,S3 67,56 


83,78 


170 132 


— 


113 


100 


38 


33 


86,84 


27 


122 


125 


115 75 40 


322 


362 


500 


448 


310 


.520 


245 


275 


98 


89 ] 183 


77 |- 1 


4 


ISöO 




— 


98 


— 


— 


— 


— — 




— 128 


— 


118 


103 


39 


34 


87,15 


— 


_ 


130 


107 57 50 




— 


— 


450 


320 


— 


_ 




92 


90 i 182 


— '■ — 


Ii 


1400 


180 : — 


123 


102 


124 


- 


08,33 


- — 




172 129 


- 


— 


93 


37 


30 


81,07 


22 


127 


128 


113 74 39 

1 


329 


368 


498 


438 


308 


520 


240 


280 


91 


90 187 


— — 


Femmes. 


























































5 


1330 


170 1 - 


122 


92 


110 


— 


71.-6 


_ _ _ 


10,1 12.8 


_ 


_ 


92 


38,5 


30 


77,»2 


28 


117 


124 


102 56 


46 


297 


343 


473 


425 300 




92 


90 i 182 


76 — 


,i 


1300 


174 — 


120 


~ 


_ 


_ 


W,x 


— — — 


If.O , 124 


— 


Kin ! (14 


311 


31,5 


SO,70 


22 


125 


126 


100 1 60 


40 


311 


331 


484 


416 294 


500 


240 


200 


88 


93 i 181 


— — 


Sexe incertain. 






























































1 1 i3on 


lin 1 - 


127 


93 


- 


- 


70, »s 


- 


- : - 


,04 117 , - 


112 


9ö 


35 


30 


8..,7, 


22 


123 1 104 

1 


126 


84 


42 


311 


353 


483 


420 


300 


490 ' 234 


256 


90 


85 


175 


81 — 


K. 




- - 


— 


- 


— 


— 


_ 


— 


— 


- 




— 


- 


— 




— 


- 


— 




_ 


— 


- 


— 


— 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 




- 


- - 



Cränes irouvés en Laponie. 



Hommes. 












ä Enontekis, paroisse de Mnouioniska, gouvernement <l'Uleåborg 














Region faciale. 




Largeur. 


3 
O. 

s 


Hauteu 


r. 


Orbites. 


3 


Region nasale. 


i 


Region au- 
riculab-e. 


Rugion palatine. 


Mandibule. 1 


Biorbitaiie. 


1 


I 


f 




B- 
1 


of 

Ib- 


: 


Nez. ] Lignes. 


Largaur. 


HauUiQc. 


Corde. 


Branche. 


fl 


Angle. 1 


1 


1 




t 


il 

■ §■ 


il 


r 


1 


1 


ill 


Ill 


1 1 1 II 




t 


a 
II 




1 


ii 


s5 

If 


r 


% 




il 




A 


B 


c 


D 


E 


ioo| 


F 


G 


H 


I 


.T 


K 


loo \ 


h 


M ' K « 


l'«-N 


p 


« 


R S j T 


U 


v 


X 


Y 


•'■ 


« 


|3 


■/ 


S 


* 


ä 


v 


., 


107 


101 


112 — 






j 
94 17 


25 


23 


39,5 


35,5 


8!l,9 




— 54 


■>- . 


.■iO,'C 


1 

3 1 03 


58 


41 


40 




102 


48 


37 


30 


94 


30 


65 


37 


205 ' 120 


80 


3 


108 1 100 


104* — 


136 


— 


_ _ 


20 


_ 


_ 


_ 


_ 


49 


_ ' _ 


27 


_ 


24 07 


_ 


41 


45 


122 


109 


45 


— 


25 


80 


33 


51 


30 


185 117 


— 


4 


— 1 — 


_ ' — 


_ 


_ 


_ , _ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


1 


_ 


_ 


09 


4S : 42 ] 40 


_ 


105 


44 


27 


24 


85 


34 


53 


30 


182 j 126 


65 


'■ 


107 93 


- ' - 


- 


- 


87 , 19 


23 


- 


- 


- 


- 


52 


- - 


- 


- 


Ijö 


4S 1 33 


40 


- 


107 


44 


30 


26 


87 


30 


40 


33 


182 ; 118 

i 


73 


Femmes. 




















































! 




.=. 


- 1 93 1 - , - 


_ 


_ 


93 19 


19 


_ 


_ 


_ 


_ 


45 




20 


_ 


_ 


07 


52 34 


38 


_ 




43 


31 


23 


- 


31 


- 


28 


- \ - 


- 


7 


— ] — ; — 1 — 


_ 


— 


84 


17 


22 


_ 


— 


_ 


_ 


- 




— 


- 


— . 


63 


43 1 36 


39 


— 


— 


37 


— 


24 


— 


31 


— 


31 


— — 


— 




- , - i - : - 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- - 


- 


- 


- 


- 


- - 


- 


- 


105 


45 


- 


24 


86 


— 


51 


32 


182 123 

1 


69 


Sexe incertain. 


























































1 


_ 1 _ 


_ ■ _ 


_ 


_ 


82 


19 


19 


21 


37 


32,5 


87,8 


_ 


_ 


43 


_ 


_ 


27 


63 


48 37 


41 


_ 


93 


44 


29 


22 


77 


31 


40 29 170 1 131 


- 


s 


— ' — 


— 1 — 


_ 


_ 


_ 


_ 


21 


_ 


_ 


_ 


_ 


— 


— 


- 


-. 


— 


— 


— 


_ ' — 


— 


— 


105 


45 


_ 


24 


86 


— 


51 32 182 ; 125 


69 


10 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 1 


- I 


- 


- 


- 1 



Cränes provenant d'Helsingfors, 



Hrtiniiiep. 


















6oiiveriiPiiieiit de Nylaiide. 


















Region 


cranienne. 




o 
■o 


Diamétres 




Indices craniens 




Diamétres 




Trou 
occipital. 


o a. 
S.S 

•2. o. 








Courbe médiane 






(Jourbo 
transvera. 


Courbe 
horizonta 


[e. 

k 


Projection 


Angle 




i^ i-" Ii 
i> |=- äa 


II 
II 




1 


S 

1 


f 

1 


1 


2j 


j! 




s. 


° 


1 'l 


Sto 


I! 


3 

i 


1 

■2. 


g 


ig 


|| 


|l: ' -i 


s is 

P' 


1 ! lä 

^ 1 5 


Ii 


1 '^ 
1 ^ 








A B 


D 


E 


100 ? 
A 


< 


ioo|j™|j,»| 


F 


a 


H 




j 


K 1 L 


•4 


M 


N 





p 


Q 


P.Q 




; 


S T 


v v 


r-v 


w 1 


X ' w+x 


Y 2 


2 


1470 


184 


143 


129 


104 


118 


77,71 


70,10 


90,21 


72,7S 


82,51 


177 


129 


137 


_ 


99 


43,5 


35 


80,16 


15 


123 


136 


104 


68 


36 


327 


363 


505 


433 ' 300 


526 I 250 


276 


93 


98 


191 


I ■- 

74+2 


3 


1390 


180 


144 


128 


96 


U8 


80,tio 


71,11 


88,88 


66,68 


81,94 


173 


124 


140 


113 


101 


33 


28 5 


8(1,36 


18 


123 


128 


111 


66 


45 


317 


362 


496 


435 305 


514 j 242 


272 


105 


97 


202 


74+2 


i 


1340 


180 


133 


123 


93 


102 


73,ss 


68,33 


92,« 


69,9! 


76,69 


178 


120 


125 


113 


101 


39 


30,5 


78,20 


16 


118 


128 


110 


62 


48 


308 


356 


496 


410 287 


508 ! 240 


268 


97 


96 


193 


74 1 


5 


1440 


174 


142 


135 


99 


123 


8l,c, 


77,M 


95,07 


69,7! 


86,6! 


171 


128 


142 


108 


101 


35,-. 


32 


90,13 


14 


132 


120 


110 


61 


49 


313 


362 


498 


450 315 


515 256 


259 


91 1 


94 


185 


77 ! +5 


6 


- 


180 


146 


121 


94 


115 


81,1. 


67,!i 


82,S7 


64,3» 


78,76 


179 


136 


144 


IIU 


— 


36,5 


32 


87,07 


20 


125 


121 


114 


70 


44 


110 


360 


— 


441 i 305 


520 


250 


270 


— 1 


— 


- 


- ! - 


Sexe incertain. 






























































j 


i 


' 1 


lä-iO 


179 


138 


136 


99 


120 




75,07 


98,55 


71,74 


86,95 


173 


122 


- 


107 


106 


34 


30 


88,,3 


11 


137 


129 


110 


66 


44 


332 


376 


516 


435 317 


513 


255 


258 


98 i 


95 


193 


73+8 



Cränes provenant d'Helsingfors. 



Hommes. 




















Gonvernemeiit de Nylaiide. 
















Region 


faciale. 






Largeur. 


3 
1 


Hanteur. 


Orbites. 


a. 

1 

? 


Region nagale. 




Region au- 
viculaire. 


Region palatine. 












Mandibule. 










Bioibilaire. 




1 


I 
1 

2; 


• g- 


> 1 
1 


a 
■g 






Ne7. 1 Lignfrs. 




Largenr. 




Hautenr. 


Corde, 


Branohe. 


3 


AnglB. 1 




i 


r 


a 
i 

f 


^1 
■ s 


fl 


1 1 1 


ill l|l 


_ 1 


Ii 


-B 

il 


a 
t 


I| 


tf 


1 
3 


1-? 
Il 


It 


1 


i 


*{ 


a 

3| 






A 


B 


c 


D 


E 


< 


F 


B 


H 


I J 


K 


K 
J 


I, j M 1 N ! 


™S 


P 1 . 


K S 


T 


u 


v 


X 


Y 


z 


« 


Ii 


■/ 


s 


' 1 ^ 


n 


2 


105 1 97 


105 


110 


133 


1)0,14 


SO 


17 


23 


23 38,5 


34,5 


8961 






52 


28 


50,00 


31 




I 

47 38 ' 39 


126 


107 


45 


30 


29 


! 

89 1 35 


64 


33 


I 
190 j 115 


_ 


:! 


108 99 


109 


119 


131! 


65,11 


89 


23 


25 


24 39 


34,5 


88.16 


25 


16,5 


49 


24 


48,99 


29 


71 


51 40 


47 


120 


107 


47 


33 


29 


84 ■ 39 


64 i 36 


185 125 


77 


4 


102 94 


103 


112 


130 


66,33 


85 


23 


22 


20 37,5 


31,5 


84,00 


23 


19 


49 


26 


53,06 


34 


64 


48 36 


45 


109 


101 


43 


27 


27 


87 I 31 


62 


33 


188 111 


73 




103 96 


106 


116 


138 


60,17 


84 


20 


24 


29 36 


31 


86,11 


24 


19 


52 


27 


51,82 


29 


68 


45 36 


40 


125 


109 1 


46 


33 


25 


89 1 30 


62 


35 


195 ' 119 


63 


'■ 


101 i 90 




- 


- 


- 


- 


- 


- 


- - 


- 


~ 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- ' - 


— 


— 


99 i 


46 


29 


20 


84 


31 


58 


31 


188 ! 120 


63 


Scxe incertain. 




























































1 


102 


94 


100 


109 


124 


62,...i 


78 


19 1 


21 


20 


40 


34,5 


80,25 


22,5 


15 


50 


19 


38,00 


28 


69 


48 i 37 


45 


107 


9i . 


45 


28 


30 


80 


34 


63 


35 


183 


111 


78 



Cränes trouvés en Savolaks, 



Horames. 




paroisse 


le LeppäTirta, 


gonvernement 


de Knopio 
















Region cranienne. 


2 

1 
3 


1 


Diamétres 


Indices craniens 




DiamétreB 




occi 


pital. 


o &. 








Courbe médiane 








Courbe 
transvera. 


Courbe 1 
horizontale. 


Projection 


Augle 1 


I.- 


1 


|p 


ii 


n 


i 


J 


100 5 


1 
100 5 


Il 
100 1 


it- 


a 


H 


{• 


j 


K 


1 


If 

?' 

M 


H 


1 


i 


jf 


l| 


¥ 




V 




h 


1 


1 
f 


i.„ 


1 


i 


1 




'.' 





D 


E 


100 1 


100 2 


p 


p 


Q 


P-(J 








8 


T 





v 


D-T 


w 


I 


W+I 




Z 

- 7 


I 


1490 


179 


140 


125 


101 


123 


78,J, 


69,83 


89,18 


72,14 


87,99 


173 


128 


139 


108 


105 


35 


28 


80,00 


12 


127 


123 


107 


67 


40 


317 


357 


497 


438 


308 


520 


255 


265 


98 


92 


190 


84 


2 


l.ilO 


185 


143 


131 


95 


118 


77,19 


70,91 


91,61 


66,4] 


82,91 


173 


119 


134 


109 


99 


34 


31,5 


02,65 


21 


135 


130 


121 


76 


45 


341 


386 


519 


438 


318 


524 


235 


289 


87 


108 


195 


_ 


+ l9 


3 


I48,i 


173 


_ 


136 


97 


124 


_ 


78,ti 


— 


— 


— 


165 


124 


— 


104 


99 


35 


31 


88,57 


19 


128 


125 


110 


65 


45 


318 


363 


497 


443 


320 


510 


246 


264 


98 


90 


IflS 


77 


+ 1 


s 


1375 


183 


138 


135 


94 


116 


75,41 


73,77 


97,81 


68,11 


84,05 


178 


118 


129 


102 


98 


35 


27,5 


78,57 


21 


130 


142 


113 


65 


48 


337 


385 


518 


433 


317 


512 


253 


259 


94 


100 


194 


82 


+ 6 


20 


- 


172 


141 


124 


92 


114 


81,97 


72,09 


89,94 


65,1» 


80,85 


170 


120 


- 


113 


93 


34 


27 


79,11 


20 


130 


124 


118 


65 


63 


309 


372 


499 


430 


307 


500 


235 


265 


- 


93 


- 


- 




Femmes. 










































































i 


1420 


175 


139 


128 


94 


116 


79,« 


73,14 


92,08 


67,81 


83,45 


170 


110 


- 


106 


100 


31,9 


30 


95,13 


20 


130 


127 


110 


65 


45 


322 


367 


498 


427 


303 


505 


246 


259 


87 


86 


173 


84 


_ 


5 


1230 


172 


137 


123 


91 


— 


79,.5 


72,t7 


91,14 


66,41 


— 


171 


120 


— 


109 


97 


35 


30,5 


87,14 


21 


127 


117 


112 


61 


51 


305 


346 


478 


423 


296 


494 


240 


254 


97 


94 


191 


78 


+ 5 


7 


1220 


181 


135 


129 


85 


103 


74,M 


71,19 


95,S3 


62,96 


76,11 


177 


118 


124 


109 


98 


33 


28 


84,85 


24 


130 


123 


118 


67 


51 


320 


371 


502 


420 


297 


504 


238 


266 


99 


99 


198 


82 


- 5 


11 


1290 


169 


134 


127 


90 


109 


79,js 


75,14 


94,77 


67,16 


81,34 


163 


115 


132 


105 


95 


37 


28 


75,67 


13 


122 


123 


102 


64 


38 


309 


347 


479 


420 


301 


482 


236 


246 


93 


94 


189 


- 


- 1 


Sexe incertai 


n. 








































































6 


1370 


180 


140 


_ 


93 


— 


77,n 


_ 


— 


66,43 


— 


171 


126 


- 


107 


- 


— 


30 


- 


20 


129 


128 


113 


70 


43 


327 


370 


_ 


435 


310 


313 


250 


263 


_ 


_ 


_ 


81 


_ 


9 


1425 


167 


- 


133 


93 


119 


— 


79,94 


— 


— 


— 


165 


126 


— 


112 


97 


37,9 


28,5 


76,00 


20 


120 


127 


115 


62 


33 


309 


362 


496 


435 


309 


500 


237 


263 


— 


87 


— 


_ 


+ 3 


10 


1500 


173 


— 


135 


93 


113 


— 


78,03 


— 


— 


— 


166 


121 


— 


— 


98 


33 


31,5 


95,41 


15 


130 


115 


120 


78 


42 


323 


385 


316 


440 


315 


506 


236 


270 


96 


90 


186 


80 


- 2 


13 


1383 


180 


139 


126 


92 


117 


77,13 


70,09 


90,64 


66,18 


84,17 


— 


120 


- 


109 


98 


36 


30 


83,33 


20 


122 


— 


— 


— 


— 


— 


360 


494 


423 


297 


510 


240 


270 


90 


98 


188 


79 


+ 3 


14 


— 


166 


— 


129 


91 


116 


— 


77,71 


— 


— 


— 


154 


112 


— 


— 


»4 


32 


27,5 


85,94 


12 


120 


127 


114 


66 


48 


313 


361 


487 


420 


307 


485 


232 


253 


— 


92 


_ 


_ 


+ 4 


16 


- 


- 


- 


- 


82 


105 


— 


— 


— 


— 


- 


— 


— 


— 


103 


- 


35 


29,5 


84,19 


12 


110 


102 


98 


62 


36 


274 


310 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


_ 


_ 


_ 


_ 


n 


1370 


- 


- 


— 


- 


- 


— 


— 


- 


— 


— 


— 


- 


— 


119 


— 


35,5 


33 


92,95 


— 


126 


113 


113 


— 


- 


— 


352 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


- 


- 




18 


— 


176 


138 


— 


— 


99 


78,., 


— 


— 


— 


71,74 


163 


112 


125 


103 


— 


— 


- 


— 


23 


124 


129 


— 


78 


— 


331 


— 


— 


410 


301 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


74 




19 


1465 


178 


141 


126 


96 


121 


79,11 


78,78 


89,36 


68,09 


85,91 


168 


120 


137 


109 


94 


34,5 


27,5 


79,71 


17 


127 


— 


_ 


_ 


45 


— 


373 


501 


437 


316 


316 


238 


278 


_ 


92 


_ 


-1 -1 


21 


- 


177 


134 


135 


87 


114 


75,70 


76,16 


- 


- 


- 


164 


- 


- 


103 


96 


37 


29 


78,99 


14 


133 


130 


115 


75 


40 


338 


378 


511 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


96 


- 




-1 



Cränes trouvés en Savolaks, 



Hommes. paroisse de Leppävirta, gonvernement de Knopio. Region faeiale. 


B 


Largeur. 


3 


Hauteur. 


Orbites. 


St 

cr 

1 


Régiou nasalc. 


P; 


Region au- 
riculaire. 


Region palatine. 


Mandibule. 


BiorMtiiT.. 1 


1 


{ 


B. 


H .ig 


1 1 


Ne». 


LiSJ"". 


Urjen. 


Hutem. 


Corde. 


Bnidie. 


'1 


i»Bl.. 1 


f 


f 


=.1 

n 

B- 


1 
3 


1 


|1 
'1 


il 


fl 


1 


f 




P 


iil 


m 


r 


I 


So 


'^ 


I 


r[ 


Ulf 


51 

I? 
Il 


1? 


f 


f 


■^1 


■4 


A 


B 


C 


D 


E 


100^ 


F 


a 


H 


I 


j 


« 


100? 


I- 


M 


K 





"*N 


p 


Q 


B 


s 


T 


u 


v 


X 


T ! Z 


« 


? 


y 


S 


• 


i 


1 


2 
3 
8 
20 

F 

4 
5 
7 
11 

s 

6 
9 

10 
13 
14 
16 
17 
18 
19 
21 


106 
104 
105 
102 
99 

emme 

100 
97 
98 
99 

;xe in 

98 
99 
99 
100 
94 
82 

103 
93 


97 

91 
97 
93 
92 

S. 

94 
91 
93 
91 

certai 

91 
93 
89 
93 
86 
77 

94 
88 


107 
104 
106 
101 

98 
107 
100 

n. 

100 

105 
104 
93 
79 


114 
110 
116 
110 

107 
111 
107 

106 

112 
108 

87 


133 
123 

124 

124 
122 
122 

127 
100 


60,10 
66,11 

67,74 

66,31 
63,11 

7,71 


81 

83 
82 

SO 
84 
81 
77 

78 
86 

79 


16 

18,9 

19 

16 
17 
18 
18 

13 

17 

14 


22 
22 
18 
25 
19 

19 
23 
25 
23 

23 

25 
20 
18 
14 

23 
24 


23,5 

21 

20,5 

22 

20,5 

22,5 
22 

20 

19,9 

21,9 

18,9 

19,9 

18 

14,5 

20 


40 
38 

38 

37,9 
34,5 
37,5 
38 

36,5 

37,9 

36,9 
38,5 
35 
33 

36 
40 


33 

28,5 

31 

30,5 

31 

32 
30,5 
29 
35 

31,5 

30,9 
30,5 
34,9 

30,5 

28,5 
32,9 


87,50 
75,00 

8I,S8 
85,33 

88,41 

77,39 

92,10 
86,30 

81,33 
83,69 

84,61 
92,41 
79,16 

81,15 


25 

18,5 

23,9 
21 

23 

22 
22,5 

21,5 
19,5 

24,5 

18 


16 

16,5 
17,5 
16,9 

19 

16,5 

16 
14 

12,5 


51 
48 
47 
44 
43 

44 
45 
47 
45 

46 

49 
52 
45 
37 

45 


25 

23 
26 
24 

23 
26 
26 
22 

23 
24,9 
23 
21 

19 

24 


49,01 

48,93 

59,09 
55,81 

52,17 

37,79 

53,31 

48,9. 

50,00 
46,91 

40,99 
51,35 
53,33 


29 
32 

29 
29 

26 
30 
23 

30 
31 

30 

27 
30 


70 
61 
64 
71 

64 

67 
68 
68 
63 

71 
68 
69 
67 
62 
55 
03 
60 
65 
66 


45 

53 
48 

45 
50 
48 
47 

47 
50 
48 
44 

30 

43 


40 
37 
36 
37 

34 
40 
43 
35 

40 
36 
37 
38 

30 
35 


46 
39 
40 
41 

45 
44 

46 
42 

46 
41 
40 


124 


102 


45 
44 


28 

23 

_ 


26 


83 

82 

- 


38 
41 


60 
56 


32 
31 


180 


122 

135 


72 



Cränes trouvés en Carélie, 



Hommes. 












dans la paroisse de Lappvesi, gouvernpment de Wiborg. 












Region cranienne. 


1 
3 


o 

1 


Diamétres 




Indices ci-aniens 


Diamétres 


Trou 
occipital. 


il 

B 


Courbe médiane 


Courbe 
transvere. 


Courbe 
horizontale. 


Projection 


Angie 


1 > 


}i 


|. 


Il 

ii 


t{ 


1 


S 

E 


i 


1 


il 

sr 




^ 


1° 


lo 


ff 


1 
P 


f 


{i 




1 


f 


tf 


il 


P 


|| Il 


i 


I? 


1 


1? 


|f 


1 


f|} 


? \L 






A 


B 





D 


E 


100 = 


looo- 


< 


■»B- 


.00 1 


F 


« 


■> 


I 


J 


K 


^ 


lool 


M 


N 





P 


Q 


P-Q 




! 


« 


T 





V 


D-V 


w 


X [ w+x 


T 


Z 


1 


1430 


173 


139 


130 


91 


114 


80,34 


75,u 


93,5! 


65,16 


82,01 


162 


121 




110 


92 


37 


32 


86,i'j 


17 


120 


132 


117 


74 


43 


326 


369 


498 


427 


304 


497 


216 


281 


— 96 




80 


+ 3 


v 


1510 


187 


139 


140 


102 


115 


72,19 


74,86 


103,70 


75,55 


85,ie 


174 


120 


— 


110 


107 


33,5 


28,5 


85,07 


27 


133 


132 


117 


75 


42 


340 


382 


522 


410 


317 


516 


250 


266 


_ 1 — 


_ 


_ 


_ 


10 


1710 


185 


142 


143 


98 


- 


76,,s 


77,» 


99,30 


69,01 


- 


120 


127 


- 


114 


101 


38,5 


30,5 


79,1! 


23 


143 


136 


121 


74 


47 


353 


400 


539 


468 


333 


528 


253 


275 


99 


104 


203 


84 


+ 1 


Femmes. 








































































3 


_ 


— 


_ 


_ 


97 


116 


_ 


_ 


_ 


_ 


— 


_ 


_ 


- 


108 


- 


32 


29 


90,62 


20 


130 


124 


114 


71 


43 


325 


368 


- 


— 


_ 


_ 


_ 




_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


4 


Hön 


Ififi 


128 


131 


94 


112 


77,1. 


78,91 


102,31 


73,43 


87,50 


160 


116 


— 


100 


90 


34,5 


29 


84,05 


22 


126 


121 


109 


62 


47 


309 


356 1 480 


416 


300 


478 


228 


250 


_ 


89 — 


78 


+ 2,5 


5 


1140 


170 


126 


123 


92 


106 


74,11 


72,35 


97,61 


73,0. 


84,1! 


163 


114 


119 


102 


94 


3li 


29 


80,55 


24 


114 


126 


106 


63 


43 


303 


316 


476 


408 


295 


483 


236 


247 


— 


92 - 


77 


- 3 


12 


- 


- 


136 


- 


94 


- 


- 


- 


- 


69,1. 


- 


- 


111 


129 


- 


— 


36 


28 


77,7» 


25 


132 


127 


107 


65 


42 


324 


366 


- 


445 


315 


497 


250 


247 


97 


96 ! 193 


76 — 


Sexe ineertain. 






































































ö 


_ 


- 1 - 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


- 


_ 


- 


_ 


_ 


122 


112 


- 


- 


— 


- 


— 


— 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ _ 


7 




_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


— 


— 


— 


— 


112 


— 


38 


33 


86,8. 


— 


130 


125 


US 


— 


— 


— 


370 


- 


— 


— 


_ 


_ 


_ 


_ 


97 


_ 


_ 


_ 


8 
S 


- 


- 


- 


137 


88 


110 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


— 


104 


: 


33,5 
32 


31 
28,5 


92,53 

89,06 


8 


127 
113 


122 

123 


116 
107 


66 


— 


302 


365 
343 


— 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


11 


- 


- 


- 


- 


93 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


108 


- 


- 


- 


- 


23 


128 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


14 


- 


— 


— 


— 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


121 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


— 


- 


— 


— 


_ 



Cränes trouvés en Carélie, 



Hommes. 


















dans la paroisse de Lappvesi, 


gouvernement de Wiborg. 












Region faciale. 


s 
B 

i 


Largenr. 


1 


Hanteur. 


Orbites. 


s 
9' 


Region nasale. 


g 


Region au- 
riculaire. 


Region palatine. 


Mandibule. 


BioibilainL 




f 


to 


1 


1 




11 

u 

■ ? 


H 




N«!. 


Lignes. 




Largenr 




Hantoor. 


Corde. 


Bnncbe. 


il 


A»gle. 1 


f 


g 

i 


1 


r 

.i 


f 


1 


Ill 




I 


1 
b" 


T 


"I 
u 


i 






II 

il 


Il 


1 


f 


'1 


-f 

ii 


A 


B 





D 


E 


F 
™E 


F 




H 


■ 


^ 


K 


100? 


L 


M 


N 


< 


p 





K 


X 


« 


y 


S 


. 


i 


v 


1 


100 


92 


102 


111 


129 




_ 




17 


22,5 


38 


29 


80,55 






42,5 


27 


63,5! 


31 


63 


45 37 


44 


























2 


112 


101 


101 


— 


— 


— 


— 


— 


- 


— 


— 


- 


— 


— 


— 


- 


— 


- 


— 


75 


— — 


— 


_ 


_ 


— 


_ 


_ 


_ 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


in 


- 


- 




- 


- 


- 


90 


23 


25 


- 


39 


28,5 


73,07 


- 


- 


50 


- 


- 


- 


68 


49 1 39 


44 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


37 


- 


- 


- 


Femmes. 


































































3 


101 1 92 


- 


— 


- 


— 


80 


14 


— 


20,5 


38 


35 


92,10 


_ 


_ 


47 


21 


44.68 


_ 


_ 


_ 


- 


_ 


_ 


_ 


42 


23 


_ 


_ 


_ 


_ 


31 


_ 


_ 


73 


4 


102 


92 


- 


- 


- 


— 


77 


- 


19 


19 


37 


32 


86,48 


— I — 


— 


26 


— 


- 


64 


46 ' 38 


41 


— 


— 


41 


25 


22 


— 


35 


— 


32 


— 


128 


60 


5 


102 


95 


— 


— 


— 


- 


88 


18 


- 


18,5 


— 


— 


— 


— 1 — 


43 


24 


50,00 


- 


65 


- 37 


— 


_ 


— 


44 


29 


28 


78 


35 


59 


31 


— 


123 


64 


12 


103 


94 




— 


- 


- 


- 


- 


- 


21 


37 


32 


86,48 


- 1 ~ 


54 


27 


50,00 


- 


71 






- 


- 


- 


- 


24 


- 


93 


35 


58 


32 


- 


130 


- 


Sexe ineertain. 


































































6 


- 


- - 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ 


_ , _ 


50 


40 


_ 


_ 


_ 


46 


27 


25 


80 


31 


56 


31 


_ 


117 


70 


'' 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 




25 


— 


37,5 


30 


80,00 


- 


— 


- 


- 


— 


- 63 


47 


37 


39 


_ 


— 


_ 


— 


_ 


_ 


— 


— 


— 


- 


— 


— 


9 
11 


91 


85 


87 


- 


- 

- 


- 


87 




20 

_ 


- 


- 


- 


- 


= 


- 


- 


- 


- 


- - 


50 


39 


41 


- 


: 


40 


23 


21 


62 


- 


45 


28 


- 


- 


- 


13 
14 


- 


- 


- 


- 


_ 


: 


: 




~ 


~ 


~ 


— 


- 


— 


- 


- 


: 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


- 


30 


26 


- 


32 


- 


28 


- 


131 


69 



I s I L. 



I i 



I i I I 2 
I I I 1 I 



g '[BpBJ ÖDipUI 



[B 'ajiamod «[ oq 






■9Ji«liq.io oaipui 









-oiXpnoo 
-JOdoäaoq 



5 = ;:=■. g= !j 


z ^. z z X - o. ^ 


:r SS 


2g-S = «^o>^_ 


■so.,„.,,vi 


i 

s 

i" 
i- 

1 

il 

i. 


xe in 

1340 
1470 


S § S B 


o o 


1 1 


o o Ö o Cl- 


'vlJiaBClBO 


- 
certa 

174 

177 

174 


1 1 1 Ei 2 5 5 ■ 
1 1 1 S S 1 t 


1 s 


1 


1 S 5 1 S s 5 2 


> 


i T a 


1 


1 s 5 i ■ 1 


1 i 


1 1 


1 i g 1 1 1 i S 


. 


■»nuia 


i g s i 1 


1 1 1 g i Bi 


1 S 


1 


1 S i 1 isis 


= 


•1«.!V»A 


S £ S S 1 


SI £ S S S S 


1 s 


S 


g S 1 2 g g £ § 


= 




1 1 1 1 i 


1 1 s r, r 1 i 


1 5 


i 


5 S 1 S i = £ 1 


„ 


■enbni 
-midpiB 


1 1 1 1 


1 1 ' f -s ' "s 


1 1 




03 -J -J -i 


i 


■enbijwiJK) 


St 

i 

i 


-g ' -3 -s 


1 1 ^ m -? 


1 -g 




1 II 1 Ulf 


8 


1TO3I91 J9:x 


1 1 f -? 


1 1 1 1 1 1 f 


S 




1 f 1 1 1 1 1 1 


i 




1 1 I 1 


' ' ' g "s ' f 


a 




1 1 1 1 1 1 1 1 


i 


1 1 1 1 


1 1 1 f 1 1 I 


1 ." 




1 1 1 1 1 1 1 1 


i 


■anbin 


i 1 i g 


1 1 1 £ i i i 


1 5 




1 i S 1 5 i 5 5 


-enLBim 

•jT a 




1 g £ s 


1 1 1 s s s 5 


1 S 


2 


1 5 s 1 S H S S 


1 Tum 

o -naimBiq 

1 -a 


1 1 1 1 


1 1 1 1 g 1 i 111 


1 1 1 1 1 1 g t 


_, -Twodraöiiq 
1 ■« 


i 


1 i i £ 


o o — rt o 3 — 


= = 


= 


' 1 m oi o: OD o I^ ' 


■eobuMM 


S £ i £ 


2 1 1 g £ S g 


o ca 


1 


1 1 ssigggs 


- 




W O !t^ ^ 


W 03 CO OJ Cd OS w 

^^ ut CO ^ w en CO 


SS 


g 


z> w j^ j~i ^ — -a-i cs 




2.H 
•2.3 


o ro -j) j;j 


! o os ^i-' K o cs 


1 " 


1 


coMMosrococoMM 
c;< -^ j» o MS *- M. fts «> 


c- ' ■jnaSj^T 


§ S S 2 


1 f f 1 I I 1 


S £ 




Sg^^SSSS^S 


>)!tH noi^ np dJtpa] 


S g B S 


s c 




SSSgSSSES 


g 1 S 3 


:; s 1 s 2 s; s £ 


1 S 


X 


1 o Öd 1 «■ CO o o CS 


" -mog 





S 1 S i 


SiSSsSsS 


1 S 


i 


1 Biiiiisi 


- 


•em»» 


1 i i S 


; S 5 i 1 5 S 1 


s § 


i 


B i s 1 1 S 5 £ 1 


o -»mjuM 


1 2 5 S 


3 i 5 i 1 s i 1 


i 5 


5 


B 5 i 1 1 I i s 1 


^ -eTOäusO 


i§s§ ssäsiass 


S Si 


o 


S 2 £ 1 1 g £ £ 1 


■»TOdpra 
*■ -ms 

■;a -sra»! 


B 
I 


I^St StSSSSSfel 


s s 


S 


oco«..a<,u«k,fk.,b-<^ 


1 1 £ s 


isis 1 is 1 


1 = 


s 


1 si 1 1 SSk 1 


-oraj 




i 1 i 3 


^sissiSi 


1 i 


s 






glis 


si 1 g 1 g 1 


1 i 


1 


1 1 i s = i = 1 e 


■|«1»1 -P?» 


1 Ils 


1 1 selsi 


£i fe 


i 


1 S S 1 S 5 1 1 


» 


■epjox 


1? 


1 5 i i 


1 1 3 g g g o 


i i 


p 


1 i s 1 i s 5 s 


■ajniin^unii 


« cr 


1 i i i 


1 1 I i 1 ii i 


' o 


g 


1 1 1 1 3 5 = 1 


a 1 ■«m»i. 


II 


Isis 


I 1 fesiis 


1 i 


s 


1 s 1 1 i i £ i 


^ -^^^ 


1 såi 


1 1 2 S i i s 


1 i 


s 


I 2 I I i i 5 i 




1 1 1 £ 


1 1 1 S £ 1 S 


I s 


1 


1 S £ i S 1 3 £ 


^ -wtieuMiiv 


t 


1 S § S 


1 1 1 g £ S 2 


1 i 


1 


1 g 2 g g i g g 


M -amftiis^oj 


1 i 1 5 


1 1 1 s i 1 s 


1 i 


1 


1 i SS i 1 SS 




1 1 1 s 


1 1 S Si 1 1 g 


1 S 


s 




«j 'PipM 


> 


1 1 11 


111=!:,: 


, + 


1 


+ 11 + + 1 1 


H 


■aojoequBa 





ETT KALEVALA-ORD. 



AF 



A, BERNER. 



11* 



I). 



'a \\'äiiiäiiiuiiieu l)eg'at' sig pu giljarefänl till I*ulijola he- 
ter (let om liouom i Kalevalas 6:te rimo vv. 5 och 6: 
Otti olkiseii oriliiu. 
Heruevartiseu licvosrii. 
\n[ hvars rygg han sedan färdades icke allenast längs Ka- 
levalas moar, utan äfven öfver det öppna hafvet och de vida 
fjärdarna. Och lika l)eskattäd beskrifves den häst ha varit, 
som samme heros enligt Kalevalas första upplaga (l:sta ru- 
non v v. 117 och 118) dagen efter sin födsel smidde sig. 

Dä olkinen och hernevartincn i detta sammanhang icke 
kunna ha några af deras allmännare betydelser, har denna 
beskrifniug på ^^'äinämöinens springare förorsakat öfversät- 
tare och tolkare af Kalevala-sångerna ett icke så litet bry- 
deri. En del af dem har, synbarligen vid tanken på färden 
öfver böljorna, ansett, att dessa bestämningar antyda hästens 
lätthet. Så återgifver Le Diic ifrågavarande beskrifniug i 
sin på prosa gjorda öfversättning af Kalevalas första upplaga 
(öfversättningen af andra upplagan har jag icke varit i till- 
fälle att se) med: „un coursier léger comme la paille, un 
coiu'sier svelte comme la tige du pois de senteiir" (!), och 
Schiefner öfversätter : 

Nahm sti-hi Ross, clas strolihahnleichte, 

DifS seiu erbsenstengelgleiclies. 

Så väl Le Duc som Schiefner stöda sig härvid tydligen im 
Castrén, som i företalet till sin Kalevala-öfversättuing (pag. 



160 

VI) gifver uttryck åt en sådau iippfattuiug, ehuru liaus egeu 
öfversättning: 

Smidde sig i'n lialmlik fåle, 
Häst som liknar ärtans stäugvl. 

autyder deu åsigt, att beskrifuingeu liäuför sig till hästens 
yttre skepnad. — Andra åter, bland dem CoUan, som åter- 
gifver dessa verser med: 

Tar en fåle, gul som lialmen, 

Tar sin ridlnngst, ärtskaftfärgad, 
och efter lionom Paul, öf versättande : 

Nabm seiu erbseufarbenes Fiillen. 

Seinen Reuner, so gelb wie Stroh, 
ha antagit att ifrågavarande attribut utmärka färgen på 
springaren *), dervid man då vid Itenievartinen sannolikt 
hade att tänka sig ett redan öfvermoget ärtris, ocii sålunda 
båda dessa bestämningar såsom fullkomliga synonymer. — 
I ungaren Barnas öfversättning: 

Vevé szalmäs paripäjåt, 

Babos-labu derék lovat 

återgifvas ifrågavarande ord med ^.mlmås {= ,,mit Stroh 
pestreut") och hahos-låhft, hvilket senare här närmast torde 
motsvara: den med apelkastade ben försedda. — Och slutli- 
gen ha dessa ord någon gång förklarats, i öfverensstäm- 
melse med Castréns nyss anförda öfversättning, utgöra eu 
bild för hästens gestalt, dess smärta former. 



*) Det bar uppgifvits, att Lönnrot varit af denua åsigt, ocb att 
han dertill föranledts af en tolkning, som någon runosåugare gifvit dessa 
verser. Också har Lönnrot i sitt Finskt-svenska lexikon under ordet 
hernevartinen upptagit betydelsen ..ärtrisfärgad" ocb omedelbart derpä 
anfört: A. hevonen. Bland betydelser för olkinen har detta lexikon äfveu 
den af „halmfärgad", men uppgifver intet talesätt, der ordet kunde ha 
denna bemärkelse. Om man afser från ifrågavarande vers i Kalevala, 
torde det väl äfveu vara omöjligt att i språket finna ett uttryck, som 
kunde gifva uågou anledning till en sådan uppfattning. 



161 

Ingen af (les.sa sig eniellau sji olika tolkiiiugar kau 
dock auses tillfredsställaude. Le Ducs och fScliiefners öt- 
versättuingar behandla Kalevalas text alltför fritt, deras 
tolkuiug är sökt. Om rimosangarene geuom olklnen och 
hernevartinen velat åskådliggöra hästens lätthet, så hade i 
dikten äfveu mastat ingå nfigot ord, som autydt detta. Så- 
som orden nn stå, kunna de icke utan vidare få denna be- 
tydelse. Dertill saknar enligt den i Kalevala-sångerna rå- 
dande uppfattning den genom en sådan tolkning springaren 
tilldelade egenskapen allt värde såsom förklaring för Wäi- 
nämöinens ridt öfver hafvet. Ty runosångarene, uppammade 
under inflytande af magins verldsåskådning, voro ingalunda 
nödgade att fråusäga hästen ponderabilitet, för att inse att 
denne kunde ila öfver böljorna utan att dess liofvar dervid 
fuktades. — Hvad sedan beträffar den åsigten att dessa 
attribut innebära en färgbestämning, sä må deremot anmär- 
kas, att icke fornsångerna. lika litet som några andra vitt- 
nesbörd, veta förmäla att isabellfärgen i fråga om hästar 
eller andra föremål hos forufinnarne stått i anseende. Visst 
är åtminstone, att hos allmogen i sydöstra Finland de ljusa 
färgerna för hästar ännu i denna dag icke äro några favo- 
ritfärger, utan tvärtom föremål för ringaktning '■'). Deremot 
äro hos denna allmoge likasom i Kalevala-sångerna bruna 
och svarta hästar väl ansedda. Och synes en ljusare teck- 
ning hos en sådan mörk höja dess anseende, i hvilket af- 
seende här må erinras om de i fornsångerna förekommande: 
laukJci, UinalKirja, suklcajalka o. d. Men dertill lider denna 
tolkning af samma stora fel som föregående: att hos runo- 
sångarene förutsätta en 1 i c e n t i a p o e t i c a, så afvikande 
från det vanliga språkbruket, att Kalevala-sångerna icke 



Så t. ex. i ordspråket: uiies rukka, valkea lievoueu. 



162 

torde lemua uägot exempel derpå. De af Löuurot kallade 
adjektiva relativa på -inen kimiia uemligeu icke fä bety- 
delsen af- färgbestämuiug- i den meuiug, att ett sädaut ad- 
jektiv utau vidare komme att augifva deu färg, som det fö- 
remål eger, livars benämuing utgör stamordet till det här- 
ledda adjektivet. Lika litet derföre som heinänen kan be- 
t3'da: gräsfärgad och Jiiirinen: mössfärgad, loetjåer oIk(ne}i: 
halmfärgad, gul. — Då Barnas uppfattning här utan vidare 
kan förbigås, återstår slutligen att nämna om den förkla- 
ringen, att runosångarene genom ifrågavarande bestämnin- 
gar sökt gifva en bild af hästens skapnad. Denna tolkning 
— som i förbigående sagt kunde lemna ett ypperligt bevis 
för den finska folkdiktens på vissa håll till ett axiom blifua 
„formlöshet" — visar sig icke heller hållbar. Det förefaller 
redan högeligen betänkligt att antaga, att dessa sångare 
icke hittat på någon bättre bild för gestalten på en stolt 
springare än små föremål ur växtriket. Men det är allde- 
les omöjligt att tänka sig, att desse framstält den kraftfulla 
Wäinämöinen ridande på en häst, som såg ut som ett halm- 
strå eller en ärtstängel, såvida de icke önskat ställa sin 
nationalhjelte i ohjelpligt löjlig dager, till hvilket antagande 
dikten naturligtvis ej lemnar någon anledning. 

Om sålunda ingen af dessa olika tolkningar kan anses 
ha löst frågan, lemna deremot talesätt i folkspråket och ett 
af våra finska ordspråk nyckeln till en fullkomligt osökt för- 
klaring af hvad oJJdnen och liernevartmen på anfördt ställe 
betyda. Härvid må först anmärkas, att den senare bestäm- 
ningen synes vara den, hvarpå vigteu hufvudsakligen här 
ligger, äfvensom att olkinen närmast torde ha allittei'ation 
och parallelism att tacka för sin förekomst här. Till stöd 
för en sådan förmodan kan anföras: i samma G:te runo omtalas 
huru Wäinämöinen, sedan Joukahaineu skjutit hans springare: 



163 

Kiisiu kääutyi laiiiplicspn. 
Kouiin ku(tliu"nn koliahti. 
Sclästil .<ii7iisen hirven, 
Hernevartisen hevosen. 

Versen ,,se]äst;i sinisen hirven" — elniru förekommande sA- 
vjil i fCtrsta upplagan af Kalevala som i flere varianfer — 
liar uppenbart ingen gemenskap med skildringen af ^^'äinä- 
mJuiiens häst. utan har den inkonnnit frän någon. f<)i' denna 
skildring ursprungligen fremmande säng. Om man pa denna 
grund frånser tVan densannna. ([varstar sålunda den senare 
versen med lionierarthwn såsom den ursprungliga. Här- 
emot kunde väl invändas, att Lömirot fiJr den torkortade 
upplagan af Kalevala begagnat en icke ensamstående va- 
riant, som har: 

Otti olkismi ovihin. 

Biirenkarvaisen lifvosfii. 

Men denna sammanställning, som i sin orimlighet trotsar 
hvarje försök till en förnuftig förklaring, visai* att hiiren- 
Irirvainen för sin dervaro har att tacka missuppfattning och 
f()rvrängning af nägon sämre sångare. Det ord. som för- 
vrängts, är tydligen hernevartinen. Att en sådan förvräng- 
ning jemförelsevis lätt kunnat gå för sig, förklaras deraf. 
att liiircnliarvainen förekommer i annat sammanhang i va- 
rianter, som äro mjxket nära beslägtade med dem, hvilka 
legat till grund för l:sta runan i första upplagan af Kale- 
vala. Så heter det i en sång, som af mig upptecknats i 
den rysk-karelska byn Jyväälahti, belägen nordost om Wuok- 
kiniemi: 

Tako rautaseu oroseii, 

Hiirenkarvasfu heposini. 
Denna sammanställning, deri liiirenkarvainen har en natur- 
lig förklaring i det föregående raufanen, har antagligen 
förskaffat ordet ett, om ock sentida, inträde i runospråket. 



164 

Ty också sist nämnda verser i denna ocli dermed beslägtade 
varianter bära tydliga spar af sin nppkomst under en se- 
nare tid, då en n^^ktrare verldsuppfattning än den, livarun- 
der de ursprungliga Kalevala-sångerna sågo dagen, fordrade 
att vid hästens smidande äfven det material borde användas, 
som vanligen utgör föremålet för smedens verksamhet. 

För antagandet af hernevartinen som hufvudbestäm- 
ning talar i någon mån äfven den omständigheten att va- 
rianter, om också mycket sparsamt, förekomma, som lia ut- 
Itytt oJhinen såsom attribut till ori mot oimio"^). 

Hvad betyder då hernevartinen i detta sammanhang? 
Det antyddes redan, att härmed analoga talesätt finnas i 
språket. Så är man i södra Karelen i tillfälle att höra 
kmiranen hevonen, hvilket användes i betydelsen af: en med 
hafre utfodrad häst, särskildt då hästens uthållighet skall 
framhållas, såsom i försäkran: ,.se on kauranen hevonen, se 
ei väsy". Och i ordspråket: ,,Heinänen hevonen, olkinen 
härkä" beteckna liemanen och ollhien födoämnet för 
liästen och oxen **). I analogi härmed betyder herneiMrtinen 
hevonen sålunda: en med ärtskaft utfodrad häst, 
och då ärtskaft enligt folktron är ett synnerligen kraftigt 
kreatursfoder: en stark, uthållig häst, en sådan det 
eguar och anstår forndiktens väldiga lieros att färdas med. 



') Ambu oinuon oriliin, 
Henievartiseii lieljosen. 

Föv mpddplandpt af (lenna variant står jag- i tacksamhet till iiiag-. A. A. 
Borenius. 

**) Sp Ahlqviat, Valittuja Suomon kansan Sananlasknja. pag'. 112 
nrh Lönnrot. Finskt-svMiskt lexikon under ordet olkinen. 



Anteckningar 



gjorda under en 



Antiqvarisk forskningsresa 



sommaren 1876 



Östra Nyland 



Keiohold Hausen. 



FÖRORD. 

Efterföljande anteckningar^ frukten af en för mer än 
tio år sedan på nyländsha studentaf delning ens hehostnad före- 
tagen resa i Östra jagland, äro att betraktas som en fort- 
sättning till ett af förf. tidigare utgifvet häfte behandlande 
de kyrkliga fornminnena i vestra delen af detta landskap. 
På några få undantag när hafva samtliga Nylands kyrkor 
blifvit i dessa samlingar uppmärksammade. Af de inom detta 
område belägna hvilken förf. ej varit i tillfälle att besöka, 
har åtminstone Tenala kyrka — den enda af dessa som i 
anseende till sin byggnad och rikedom på fornminnen eger 
ett större intresse — blifvit af annan person {artisten G. 
Berndtsson) i bild och ord bcskrifven, {manuskr. i nyl. stud. 
afd:s arkiv). 

Vid utgifvandet af föreliggande arbete har förf. haft 
oturen att genom en brand som helt och hållet förstörde den 
anstcdt åt hvilken reproduktionen af hithörande plancher var 
anförtrodd, förlora samtliga original af bildning ar. Lyckligtvis 
blefvo stenarnc, å hvilka den lithografiska techiingen i det 
närmaste, men ej fullständigt, var slutförd, räddade och med 
ledning af bevarade duplett fotografier och konceptritningar 
har det varit möjligt att å annan anstalt slutföra arbetet. Ett 
par plancher hafva dock pä intet sätt kunnat ersättas {med 
mindre än genom ett nytt besök på resp. orter) och detta 
förklarar ofullständigheten af den å pl. X fig. 38 meddelade 
teckningen. 



För benäget meddelade upplysningar är förf. särskildt 
förlunden frih. V. M. von Bom äfvensom pastor A. Lindgren 
i Mörskom. 

Helsingfors den 10 Januari 1887. 



165 



Askola kapellkyrka. 

Denna kyrka är uppförd af trä mellan åren 1797 — 99. 
Dess grundplan bildar ett likarmadt kors med en längd af 
135 och bredd af 33 fot å hvartdera skeppet. Templet har tre 
ingångar, i gafvelväggarna af norra, södra och vestra kors- 
armarne, samt upplyses af aderton stora fönster förutom af 
några mindre ofvanför läktarne. 

På altaret står en större altarprydnad arbetad i 1600 
talets vanliga stil. Den utgöres af tvänne mellan kolonner 
infattade, öfver hvarann stälda taflor, af hvilka den nedra och 
större framställer Kristus i örtagården, den öfra himmels- 
färden. Det hela slutar öfverst med ett krucifix. — Under- 
till läses följande: 

3Ied Herr Majoren och Riddaren Wälhorne 

Wentzel Fredric Rotkirclis ^ pakostnad är denna 

Tafla otn målad Ar 1803. 

AF, IOH:PET:KIHLMARCKs. 

På korväggen hänga två mindre taflor, den ena före- 
ställande nattvarden, den andra Kristi nedtaguing från korset. 
— Samtliga taflorna sakna konstvärde. 



1 Född på Stensböle i Borgå socken 1727 f, död dersamma- 
städes 1814 y. Deltog i 1741—43 årens finska krig äfvensom i Pom- 
merska fälttåget. Gift 1770 med Christina Lagerhjelm (f. 1741, d. 1810). 
Anrep, Adl. ätten Rotkirch, n:o 175, tab. 34. 

12 



166 

Predikstolen är likaledes af den vanliga antika for- 
men från 1600 talet och prydd med i trä sknrna bilder af 
Kristns och fem apostlar. Den uppbars i gamla kyrkan 
(som äfven var af trä och stod der n. v. materialbodan har 
sin plats på kyrkogården) af en träbild, som nu ligger i 
klockstapeln. Detta af furu ytterst groft tillhuggna beläte 
framställer en vid knäna afskuren man med mustascher, 
stora utstående ögon och knottrigt hår samt iklädd en 
lång, kring halsen urringad drägt, hvilken om lifvet samman- 
hålles af ett bälte, hvarvid framtill och något på venstra 
sidan en liten väska är fästad. Axlarna äro uppdragna, 
högra handen lagd frampå bältet och den venstra deröfver 
på bröstet ^ Bildens höjd 3,8 fot. 

I sakristian anträffades en gammal katholsk, antagligen 
af moderkyrkan skänkt eller från annan församling inköpt 
messhake af blått, blommigt sammet '< På ryggen är ett 
stickadt kors med dera broderade helgonfigurer: å stammen 
af korset står öfverst, på en halfmåne, jungfru Maria ^ med 
barnet på vensta armen och en spira i högra handen, derun- 
der ett qvinligt helgon med etts värd (Catharina af Alex.?) samt 
nederst ett likaledes qvinligt helgon med en kalk i handen 
(Barbara?) — de två sistnämda qvinnofigurerna under bal- 
dakiner och på rutiga mattor eller mosaik-golf; på kor- 
sets tvärarmar två halffigurer, den ena föreställande en engel 
med språkband, den andra ett helgon läsande i en bok. 



^ Det hela gör intryck af en man ansatt af svåra magplågor. 

* Finnes numera bland universitetets historisk-etnografiska sam- 
lingar. 

^ Auf der Mondsichel stehend als Virgo purissima, „ Gottes 
Magd". Otte, Handbuch der kirchlichen Kunst-archäologie des deut- 
schen Mittelalters. Leipzig 1868, p. 940. 



167 

Messliaken, som äfveii på framstycket har ett kors, af 
gult, blommigt sidentyg, är mycket medfaren och urblekt. 

I sakristian fans jämväl ett på pergament affattadt 
sköldebref^ utfärdadt af dr. Kristina i Stockholm den 
8 Augusti 1653 för .,\vår troo tiänare och capiten för ett 
tyskt compagnie footfolck så ock ingenieur widh staten, 
guarnisoner*. och fästningarne utlii hertigdömet Brehmen, Oss 
elskeligh, ehrlig och manhaftigh Johan Oorries" 2. Med 
denna nådebevisning vardt han hugnad för det hau ,, ifrån 
sin ungdomb dygdh och ähra eftertrachtat, och, till at late 
den så mycket mehre komma i dagzliuset, först slaget sin 
hugh och sinne till studier, lagt derj gode fundamenta, och 
giordt sköne progresser, och sedan för een rumbligh tijdh be- 
gifuet sigh vnder Wår och chronones militie och krigzwä- 
sende i Tysklandh, giordt derwidh gode, nyttige och oför- 
trutne tienster, och uthj alle anpraesenterade occasioner för- 
hollet sigh troligen och wäl, som een rättskaffens soldat 
ägnar och bör, inkombne recommendationer och witnesbörder 
om sådant hans gode förhållande betyga, och hans till oss 
och chronan dragande vnderdåuige devotion och skyldigheet 
hafuer warit eenliget; eftersom han och föruthan thette 
hafuer förwärfuat sigh godh förfarenheet uthj jngenieiu'- 
konsten, och icke mindre widh Wår armee dersammastädes 
förrättat huad honom deruthinuan hafuer warit committerat, 
medh dexteritet, flijt och ofötrutet arbete, ähn sedan widh 



^ Numera föräiadt till statsaikivet. 

^ Gorries von Gorgas var generalqvartermästare under Carl X:s 
danska krig. Hans fader skall hafva varit kapten i dansk tjenst, men 
sedermera af Carl XI blifvit antagen att å kort atfatta de norska 
passen. Johan Gorries sonson var furir vid Nylands dragoner. Schle- 
gel & Klingspor, Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset 
introducerade svenska adelns ättartaflor; adl. ätten Gorries von Gorgas. 



168 

Wår Brelimiske stat, fästningar och guarnisoner, och, till ett 
märckeliget prob deraf, giorclt och bracht till perfection eeu 
nätt och wäl elaboreradt landtcharta öfuer bägge hertigh- 
dömen Brehmen och Vehrden." 

Sköldemärket, hvilket burits redan af hans förfäder, 
finnes i brefvet med färger utfördt (Pl. IV bild 14) och sålunda 
beskrifvet: „Een fördeelt sköldh, huilckens högre cleel är 
guhl; dernthj finnes een half suart flecJä örn; och den wänstre 
huijt, uthj huilcken står een grön lindh, medh een gyldene 
chrono nidh widh sm root. Of van opå skölden een öpen 
tornerehielm ; täcket och crantzen medh guJilt, hiiitt, grönt 
och suart fördeelte; öfuan opå hielmen een gyldene chrona, 
uthur huilcken opstår een grön lindh, emellan tuenne örne- 
ivingar." 

Vid brefvet är fäst en rund masurdosa, inneslutande 
ett rödt vaxaftryck af rikssigillet; plakatet är undertecknadt 
af Kristina. 

I klockstapeln hänga tvänne klockor, af hvilka den 
större bär denna påskrift, å ena sidan: 

TULKAT HERRAN C AN SA I A 
CUULKAT HERRAN SANOIA 

samt å andra sidan: 

ASKOLAN KIRKON KELLO VALETTU 
VUONNA 1753 DUOMIO PROVASTIN 
GABRIELL FORTELIUXEN lA SEURACUN 
NAN CUSTANUXELLA. 

A den mindre klockan läses 
öfverst: 

GUDS NAMP[N] TILL ÄHRA OCH ASCULA C APEL TILL 
PRIDNAT ÄHR DENNE KLOCKA GUTE[N]. 



169 
samt nedtill: 

GLORIA IN EXCELSIS DEO ME FECIT HOLMI^ GER- 
HARDT MEYER ANNO 1704. 

Vidkommande kyrkoarkivet, så begynner såväl kyrko- 
bokeu som boken öfver födda och döda med år 1740. 



Mäntsälä kyrka. 

^^ybygd? af tegel, med torn i vester; invigd 1 advent 
1866. Altartaflau, målad af artisten Reinhold, framställer 
Kristus i krabban. I kyrkans kassahvalf förvaras följande 
fyra vapensköldar: 

1) ätten Thetvitz\ med påskrift i; 

KONGL : MAYST : TROO : TIENARE : OCH W^L 

BESTELTER : ÖFWERST : LEVTNANT : TIL : H.EST : OFVER : 

DE[N] : SVENSKA : OCH : FINSKA : ADELSFANAN : OCH : VNDER 

HER : BARON : OCH : ÖFVERSTENS : MÖRTEN : LINDHIELMZ : 

REGEMENTE : DEN ' HÖGW^LBORNE : HER : lOHAN : 

THEVIS ^ : HERRE : TIL • N^S • OCH SOLLIHGE : AFSO 

MNADE : IHERRANOM : DEN : 8 SEPT . A." 169 1 : OCH . 

BLEF : BEGRAFVEN . I . M^NS.ELE : KYRCKIA 

D 7 APRILIS:A'' 1695 

2) Vietinghoffs, hvarunder läses: 

KONL : MAYST : TRO : TIENARE : OCH • 
LEVTNANT : VNDER : CAWALLERY : VNDER : 



* Det inom [ ] stäkla är tillsatt efter „Presterskapets redogö- 
relser om forntida minnesmärken i Finlands kyrkor, samlade af Å. A. 
von Stjerman samt (i Finska vetenskaps societetens „Bidrag" 38 h.) 
utgifna af R. Hausen", sid. 204 — 205. 

* Härstammade från Livland; adlad 1674 '/; gift med Ehha 
Catharina Falkengren, som var född på 1630 talet, men b vars dödsår 
är obekant Anrep, adl. ätten Thewitz u:o 856. 



170 

WELBORNE : HER : ÖFWERSTENS : BYTBERYS 

REGEMENTE : DEN : EDLE : OCH WELBORNE 

HER : EWOLT : GUSTAF : WON : WITTING 

HOF 1 : BLEF : BEGRAFWEN : i MENSELA :KYR 

KIA : ANNO : [16J74 : DEN : 10 lANVARY 

3) Nassokins, med underskrift: 

Hans Kongl : May:tz wår allernådigaste 

Konnunges och Herres trotienare och wälbestelte JRijttniestare 

öffuer eet Compagnij Cauallerij den Eäle och Wälh:H: 

PETTER 

NAS ÅKEN till Mensela och N[ickhy]^ afsomnade i 

Herranoni Anno 1679 och Ueff hegra[fven d. 1] Janua 

rij Anno 1680 gudh honom medh alla Christrogna een 

frögdeful upståndelse förläne. ^ 

4) Möllersvärds, med påskrift: 

Hans Kongl Maijitz wår allernådigaste konnunges 
och Herres trotienare och [vjälbestelte Fendrik öffuer eett 

Comimgnij 



^ Förnamnet Evolt antyder att han tillhörde stamhiiset Pernigél 
af den i Livland bosatta ätten, inom hvilkeu gren detta namn var 
förherrskande. Måhända var han en son till den Evold Vietinghoff 
som 1648 förvärfvade Fossenberg. — Ofvan anförda vapen visar den 
olikhet mot den introdncerade ättens, att balken är belagd med 3 
kulor i st. f. musslor. Denna afvikelse iakttages äfveu på de äldre 
sigillen. (Benäget meddeladt af numera aflidne arkivarien C. Russ- 
wurm i Reval). 

* „och Nickby" saknas i presterskapets förenämda redogörelser. 

' Skref sig äfven till Gammelgård i Borgå socken; erhöll 1668 
introduktion å riddarh.; blef s. å. af Åbo hofrätt dömd till 700 dalers 
böter (af konungen lindrade till 100) för det han år 1666 skällsordat, 
slagit och fängslat sin oäkte broder, korporalen Göran Persson, att 
denne deraf inom året dog. Gift med Anna Henriksdotter Hennings- 
husen. An rep, adl. ätten Nassokin n:o 740, tab. 13. 



171 

Infanteiij den edle och rvelh. [herr Anders Möllersvärd ^] 

till [Korfivenjtaka och 
Lmdenhoff hivilcken] afsoninade i Herranom anno 1675 

och hleff 
hegraffuen den 14 Januarij Anno 16[80 . Ond] honom medh 
cdla Christrogna een frogdefidl uppståndelse förlane(!). 

I sakristian står ett krucifix, 3.4 fot högt: Kristus 
död. med armarne nästan rakt utsträckta, de böjda knäna 
riktade framåt och fötterne korslagda; det något nedlutade 
liufvudet töruekrönt, pannan blodig och på kroppens högra 
sida ett gapande sår, från hvilket blod neddroppar. Skynket 
om midjan utan knut och med, på högra sidan, slätt ned- 
hängande ändar. Korset svart med spår af afhuggna grenar; 
på korsarmarues äudor f^a-bladiga taflor, ämnade att inne- 
hålla sinnebilder af evangelisterne. 

På samma ställe finnes äfven en annan kristusbild. 
3 fot hög, stående under en baldakin. Kristus framställes 
här lefvande, med törnekrona på liufvudet och sår på hän- 
der och fötter; armarne äro upphöjda och tr3'ckta till 
kroppens sidor, händerna uppräckta. Skynket om midjan 
utan knut, förgyldt och med kort ända nedhängande på 
högra sidan. Hela kroppen jämte ansigtet blodbestänkt, 
hvarvid dropparne städse förekomma tre och tre tillsamman. 
Bakom hufvudet på bakstycket en gloria. 

I tornet hänga trenne klockor, af hvilka den största 
är helt ny och gjuten i Stockholm 1873. — På den till stor- 
leken mellersta klockan finnas initialerne 



^ Gift med Anna Margareta Nassokin (dotter af Peter Nasso- 
kin, f 1679, och Anna Henningshusen); lefde enka ännu 1697. Deras 
son, ryttmästaren Carl Henrik Möllersvärd var gift med Maria Thewitz, 
dotter af den ofvanuämde Johan Thewitz, f 1691, och Eba Falken- 
gren. Anrep, adl. ätten Möller eller Möllersvärd n:o 645, tab. 2 o. 3. 



172 

B M S K • 
Z H S • 
samt årtalet ANNO i643. 

På den minsta klockan läses öfverst: 

GLORIA • IN • EXELSIS • DEO • 

samt nederst: 

IVRGEN . PVTENSON • ME FECIT • ANNO • 1648 • 

Bland kyrkans silfver finnas tvänne kalkar (af enkel 
form), som genom sina inskrifter ådraga sig intresse. På 
foten af den större kalken äro följande namn inristade: 

H. Carll HinricJi Wrede ^ F. Martha Fleming Anno 1655 
Friherre till 
Elin lä 

Paténen bär samma inskrift. 
På den mindre kalken läses: 

Johajines : O. Nappenius ^ ; Maria Jacobs Dotter Jnsidana 
Narna A" 1691 

På paténen ses ett s. k. signaculum, ett malteserkors 
inom en ring. 

De äldsta handlingarue i kyrkoarkivet äro: 



^ Deltog i 30 isriga kriget; assessor i Svea hofrätt; 1653 ut- 
nämd till landshöfding i Åbo län, men tillträdde aldrig ämbetet. 
f 1655 ^■^• Gift 1635 med Martha Fleming, dotter af viceamiralen och 
landshöfdingen Plenrik Fleming (f 1650 och begrafven i Wirmo kyrka, 
der ett dyrbart monument är uppsatt) samt Ebba Bååt. Martha Fle- 
ming dog 1666. Anrep, Friherrl. ätten Wrede af Elimä n:o 44, tab. 5. 

* Finsk pastor i Narva 1685— 1697, men tillika predikant vid öfverste 
Funcks regemente; f 1697. Gift med Maria Insulaua, dotter af pas- 
torn i Mäntsälä Jacobus Magni (V) Insulanus. som dog 1689. Näppe- 



173 

Biskopsvisitatioiisakter för åreu 1698, 1702, 1708 och 
1750 äfvensom prostevisitationsakter fr. 1700 och 1745; 

Kommimionbok fr. 1734; 

»Historiebok" (bok öfver vigda) fr. 1671; 

Bok öfver döde fr. 1690, samt 

Historiska anmärkningar rörande Mäntsälä socken år 
1811, af prosten Asp, (se bilagorna). 

Pukkila kapellkyrka. 

Korskyrka af trä, med torn på vestra korsarmeu; upp- 
förd 1814. Den lilla altartaflan, ett dåligt arbete, före- 
ställer korsfästelsen. På korväggen hänger, öfver altar- 
taflan, ett stort krucifix. Frälsaren törnekrönt, armarne 
nästan rakt utsträckta och fötterna korslagda, knäna böjda 
och riktade framåt; det slutna såret på högra sidan; skynket 
utan knut och med ändorna slätt nedhängande; korsets 
färg mörkbrun; Kristus i naturlig storlek. Predikstolen, 
gammalt groft arbete, är blå målad med frälsaren och 5 
apostlar ^, alla förgylde, i grunda ruudbågiga föi'djupningar. 

I tornet finnes en oljemålad t af la framställande en 
prestfamilj samlad omkring Kristi kors. Man ser här far 
och mor med sina barn — en son samt fem döttrar jämte 
en hvars kön icke så noga kan bestämmas. Ett afskyvärdt 
„kluddverk"! 



nä son, Peter, blef lektor vid Borgå gymnasium. Aki änder, Bidrag 
till kännedom om evangelisk-lutherska församlingarne i Ingermanlands 
stift, sid. 71, samt hans herdaminne för forna Wiborgs och n. v. Borgå 
stift, II, sid. 51 — 52. 

* S. Lucas med en bok, S. Johannes med en kalk, Salvator 
mundi med ett korsprydt klot, S. Marcus med en staf och en bok, 
S. Matheus med korsprydd staf och en bok samt S. Petrus med nyckel 
och en bok. 



174 

I sakristian förvaras en simpel kalk af silfver; å foten 
iinnas inristade initialerne 

C. H. W. M F 1 

samt ANNO 1664 

I tornet, livarifrån man har utsigt öfver den täcka 
lilla ådalen, hänga tvänne nästan lika stora klockor. Den 
ena bär följande påskrift: 

å ena sidan: 

SEN CULUISAN lA CORKIAN CUNINGAN 

GUSTAVUXEN III VIDENNALLA HALLITUXEN 

VUODELLA TULIN MINA VASTUDEST VALETUXI 

lA LISÄTYXI bST nNEN LEIVISKEN PAINAVAXI 

BORGÅN PITEIESSÄ PUCKILAN CAPPELIN KIRKON KÄLLO 
WALETTU STOCKHOLMISA G : S :MEIERILDA 1775. 

å andra sidan: 

• COHTA COSKAS KELLON CAUNIN 

CULET CORKIAST CORVISSAAS 

TULE TEMPLIN TAITAYASTI 

TAIVAN TIETÄ TUTKIMAN, 

SIELÄ SIELU SYNNIN SISUST 

SIVIÄSTI SIRTÄTÄN, 

RAVITAN RATK RACKAHASTI 

RUMIST RAUHAN RUHTINAN 

A den andra klockan läses, på ena sidan: 

COSCA CUULO CUMAIAPI HELISE HELYÄ 

KÄLLO, VORELLA VOIMAN lOMALAN, 
TAIVAN HERRAN IIONEHESSA, RIENNÄ, 



^ Beteckna utan tvifvel Carl Henrik Wrede och Martha Fleming 
(se sid. 172). Kalken skulle alltså vara skänkt efter Wredes död af 
enkan, som dog 1666. 



175 



TOSI THEMPELIHIN, lACOBlN lALON lU- 

NALAN HÄNSUL TIENSÄ ILMOITAPI 

VALOL TAIVAN VALISTAPI ES : CAP : 2 . V : 3 . 5 . 

samt på motsatta sidan: 

UDESTA WALETTU, lA KIRKON RAHALLA, 
LISÄTTY 9STÄ LP : 13NEN LEIVISKÄN VONNA 1772 

GUTEN AF GERH : MEYER I STOCKHOLM . 

Kj^rko arkivet: 

Mortalitetstabeller fråu år 1749, 

Förteckuiufif öfver födda, döda och viofda fr. 1699. 



Orimattlla kyrka 

uppförd af gråsten, är helt nj^ (färdigvorden år 1867) ^. 
Den nya altartaflan (Kristus, efter Thorvaldsen) är målad 
af Löfgren. Den gamla taflan, ^ af underhaltigt värde och fram- 
ställande Kristus i örtagården, hänger i sakristian. Uti för- 
stugan, som leder från nedra tornrummet till kjTkans inre, 



^ Vid biskopsvisitationeu 1664 säges att „kyrkan är aff nijo 
vpbygdt", men redan 1696 klagas att den är något förfallen i det att 
„väggiarne börja på någodt att gee sig uth och fördy i tijdli fodra 
tienlig boot. På sijderwäggiarne och på gaflen är 5 loffter hvardera 
niedh 6 fönster uti, som alle äre hele: vidh stora dörren, åfvan fur 
lecteru är 2 st. godhe och hele fönster. I sacristian är allenast 1 helt 
fönster." Vid 1737 års b. visit, beslöts att kyrkan, för att bereda 
bättre utrymme, skulle „utlänges på den östra ändan", hvilket dock ej 
torde blifvit utaf, ty 1739 ^omtalades fuUer att kyrkan är för liten 
och skulle betarfwa att till henne skulle läggas något i längden. Men 
som tiderna äro svåra" uppsköts dermed. 

- Möjligen densamma som 1665 förärades af öfverslöjtnanten 
Diedric von Essen (f 1678). 



176 

hänger en äldre messings ljuskrona som upptill slutar med 
en morsk kämpegestalt. På orgelläktaren står en stor och 
prydlig, men mycket medfaren vapensköld, i tiden uppsatt 
öfver en friherre Wrede af Elimä. På sidorna derom stå 
tvänne stamträd ^ med små vapensköldar, utvisande hans 
fäderne och möderne anor 2 (Pl. I, bild 1 & 2). Att sluta af de 
två öfversta an-vapnen, d. ä. fadrens (Wrede) och modrens 
(Taube) vapen, är hufvudbaneret antagligen uppsatt öfver 
friherre Gustaf Johan Wrede af Elimä '^. 



^ Före branden 1702 sågos i LTpsala domkyrka tvänne dylika 
stamträd öfver fältmarskalken Christer Horn (f 1692). Se afbildn. 
i Peringskiölds Monumenta Ullerakerensia, sid. 103. 

* Af öfriga anvapen tillhöra, af fäderne: d ätten Nöding (?), 
e Ungern-Sternberg, f Hastfehr, h Vietinghoff; af möderne: a Taube, 
b Maidel, d och h Nöding (?), e Yxkull, f Anrep (?). — Fäd. a och 
mod. g hafva bortfallit. De öfriga för förf. tillsvidare obekanta. 

' Överste; född 1643; son af kaptenlöjtnanten baron Casper 
Wrede (f 1667) och friherrinnan Sophia Taube af Carlöö, Han var 
gift med frih. Brita Creutz (dotter af den olycklige amiralen Lorentz 
Creutz, som omkom 1676) i hennes 2:a gifte (Anrep, friherl. ätten Wrede 
af Elimä n:o 44, tab. 2 & 3). Stadd på resa från sitt boställe vid Nyslott 
till Wiborg dog han i näsblod på Ruokolaks prestgård den 4 decemb. 
1695. (Wieselgren, De la Gardie'ska arkivet XIV, sid. 48). Inne- 
hade Ruha gård i Orimattila socken, (Nylands och Tavastehus läns 
jordebok för 1695 i Statsark.). Sannolikheten att ofvannämda vapen är 
uppsatt öfver honom styrkes genom ett i kyrkans äldre inventarie- 
längder intaget bref från hans dotter Elsa (gift med öfversten Adam 
Johan Giertta till Billstad, f 1739) till kyrkoherden Gustaf Tönnerus, 
dat. V 1740, deruti hon beder den sistnämde att, vid ett stundande 
besök hos henne, medtaga kyrkoboken, på det hon må öfvertyga sig 
att han verkligen i nämda bok infört hennes förordnande, att grafven, 
hvaruti hennes faders och mans lik hvilade, aldrig skulle få försäljas 
eller afstås jämte Ruha gård, i händelse denna egendom genom köp 
öfverginge till främmande person. 



177 

Trenne klockor hänga i tornet, och är den största 
gjuten 1853. Å den till storleken mellersta klockan läses 
följande, öfverst: 

GLORIA IN EXELSIS DEO 

derunder å ena sidan: 

KONL : MAY : TRO MANN 

BARONEN OCH ÖFWERSTEN 

HOGWELB : HERR GUSTAF WREDE 

SAMPT 

CAPITAINEN 

WELBORNE HERR DIDRICH lOH : V . ESSEN 

samt å andra sidan: 

DENNE ÅREMATTELA 

SOCHNE KLÅCKA ÄR MED 

FÖRSAMBLINGENS OMKOSTNAD 

OCH NÅGRAS AF FÖRSAMBL . 

TILHIÄLP UPKIÖPT OCH BETINGAD 

AF HANDELSMANNEN HARWED KULLBERG. 

och slutligen vid nedre kanten: 

GUTEN I STOCKHOLM AF lACOB BIRMAN A : 1695 . 

Den minsta klockan bär denna påskrift: 
öfverst : 

SOLI DEO GLORIA ANNO 1685. 

derunder, å ena sidan: 

GUDZ H : NAMPN TILL ÄHRA OCH ORIMATTILA 

FORSAMBLING TILL PRYDNAT ÄHR DENNE KLO 

CKAN MEDH FÖRSAMBLINGENS EGEN BEKOSTNAT 

OMGUTEN» OCH 8 L. 11 M.MALM TILLAGDT WEGER 15 L. 



^ Omkostnaden härför steg till 300 dal. k. m., hvilken summa 
skänktes till kyrkan af frili. Gustaf Joh. Wrede. — 1658 namnes en 



178 

samt nedtill: 

ME . FUNDERAT HOLMI^ MICHEL BADER 

Kyrkosilfret är nytt ^ 

I kyrkoarkivet begynna 

biskops visitationsprotokoller med år 1653, 

kommunionbok 1746, 

bok öfver födda, döda och vigda . .1697 samt 
inventarielängder 1658. 



Art sy ö kapellkyrka 

är bygd af trä och invigdes år 1840 I Altartaflan (för- 
ärad af afl. minister-statsseki-eteraren grefve Armfelt) är 
målad af Lindh och föreställer Kristns i örtagården. Den 
gamla taflan (ett uselt arbete), framställande nattvarden, 
finnes i ett kontor, och har densamma of vantill följande 
inskrift: 

Denna Tafla äkr föräratt aff Gabriel Söörman och 
Erich Was Oiits hus till prijdnat den 12 Ap : Anno 1677 



klocka såsom „köpt af wälb. Arfwed Fårbus (Riksråd, f 1665) för 
50 tr spanmål". (Visit, prot.) 

* År 1690 anmärkes att kalken af silfver var mycket gammal 
och sliten, och lofvade kapteulöjtnanten Diedric Jon von Essen att 
ombeställa densamma. 1693 säges kyrkans inventarium vara „för. 
bättradt med en vacker förgyld kalk, i hvilken den förre lille kalken 
är tillsatt". (Visit, prot.) 

- Uti en i kyrkoarkivet befintlig och af kapellanen (1658 — 1672) 
i Lappträsk Carolus Bartholdi Ithimseus författad relation (dat. Art- 
järvi Storby V 1664) om Artsjö kyrka säges en äldre kyrka blifvit 
uppförd af trä år 1636. Sedan denna första kyrka blifvit nedrifven 
1663, torsdagen näst efter påsk, uppbygdes en ny träkyrka, som af 
Ithimseus invigdes innan den ännu erhållit tak. 



179 

I öfra torurummet stAr eu äldre (1600 talets) altar- 
prydnad af trä. Deu består af tre delar, livarvid nedersta 
och största stycket (ö,? fot bredt och 5,2 f. liijgt) innefattar 
trenne taflor, af livilka den mellersta eller Imfvudtaflau fram- 
ställer Kristi korsfästelse, den högra Maria och Josef vid 
det i krabban liggande barnet samt den vänstra de vise 
männens besök. Under den mellersta faflan ses det Preutz's'ka 
vapnet och höger derom läses namnet catarina VON 
PREV[TZ]EN ^ inom en af en friheniig krona krönt lager- 
krans. Mellan denna och vapnet (båda tecknade med gult 
och svart) har funnits eu målning, hvilken dock nu är så 
utplånad, att man med möda han urskilja att den f(3restält 
en samling menniskor. — Det andra eller mellersta stycket 
(4,5 b. och 3,3 h.) omfattar en tafla framställande uppstån- 
delsen, och det öfversta och minsta stycket (2,i b. och 2,3 h.) 
likaledes en målning, himmelsfärden. Till denna altarpryd- 
uad höra äfven några nu afsides liggande, mycket tarfliga 
träbilder (Kristus, Moses och euglar). De ofvannämda 
taflorna (på trä) äro jämförelsevis bättre utförda. 

En gammal predikstol, utan något konstvärde, står 
i det förutnämda kontoret. 

Tvänne klockor hänga i tornet, och är den större 
gjuten 1829. Den mindre klockan (upp- och nedvänd) bär 
följande långa påskrift: 

DEN ÄDLE OCH WELBORNE ARFVEDH FORBUS TILL ARTSIÖ 
OCH lAKARBY BESTELT ÖFWERSTE . 



^ Catharina von Preutz, född Svirimj, dotter af råd- och han- 
delsmannen i Nyköping Henrik Sviring och Brita Danckwardt samt 
gift på 1670 talet med kommersei-ådet Nidas Preutz, nohil. von Preutz, 
som skref sig till Artsjö och dog 1696 ^ i Stockholm, der han ligger 
begrafven i Maria kyrka. Ätten utdog med deras son. An rep, adl. 
ätten von Preutz n:o 9.35, tab. 2. 



180 

OFWER ET REGEMENTE HOHTYSKE SOLDATER OCH ET 

REGEMENTE NORLENINGAR TIL FOT SOM 
OCH ÖFWERCOMENDANT FÖR PUMERN OCH STROLSUND 

HAFWER FORÄRT DENNE KLOKAN . 
TIL DENNE FÖRSAMLING OCH KAPEL GUDI TIL ÄRO GUD 
MED OS ALLE ÄR GUTIN I STROLSUD . 
AF lOCHIM EBERLINCK DEN 30 AUGUSTI ANNO 1644. 

Härföriitom läses å ena sidan: deo SOLI GLORIA. 
Å motsatta sidan ses Forbe'ska ocli Boije'ska vapnen med 
öfverskrifterna arfwedh F0RB[ES] ^ och margreta boye. 

Kyrkoarkivet: 
Bok öfver födda från år 1695; 
„ „ döda „ „ 1740; 
„ vigda „ „ 1730; 
Sockenstäramoprotokoll från år 1739; 
Mortalitetstabeller „ „ 1749; 

Biskopsvisitationsprotokoll från år 1723. 



Ej långt från kjTkan är possessionaten E. Dunckers 
naturskönt belägna egendom Kinttula, å livars mark finnes 

* Arvid Forbes, baron Forbus; född 1598 \^ på Ånäs i Borgå 
socken; tjente sig upp från soldat till general; friherre 1652; riksråd 
1653; t 1665 V! gi^ med Margaretha Boije af Crennäs (dotter af 
öfverste Hans Boije, f 1617, och Anna Hordéel, samt enka efter 
öfverste Henrik Horn af Kanckas, t 1629) född 1604, död 1668. De 
ligga begrafna i präktiga kopparkistor (prydda med deras och 16 
anors vapen) i den, antagligen af honom inköpta, s. k. Forbusska eller 
De la Gardieska grafven under altaret i Riddarholmskyrkan. Anrep, 
Friherl. ätten Forbus n:o 35; Svenskt Biografiskt Lexikon, ny följd, 
IV, sid. 64 ff. Rothlieb, Beskrifning öfver Kongl. Riddarholmskyrkan 
sid. 82 — 83, I sistnämde arbete äfvensom i Uglas Svea rikes råds- 
längd (V. 33) uppgifves att Forbus dött den 29 maj. 



181 

eu åldrig" fornlämiiing, Linnamäld kallad ^ Går man 
nämligen från gården åt nordost, kommer man inom kort 
till en skogbevuxen ndde, der en afplattad, vidsträckt 
knlle uppbär nämda forulämning-. Denna utgöres af eu 
inhägnad, bildad af vid kullens branter i form af en mur 
hopade rullstenar, af hvilka en betydlig del dock så nedrasat 
att murens egentliga bredd nu är omöjlig att bestämma 2. 
Samma osäkerhet gäller äfven de i murens vestra och norra 
delar befintliga öppningar {om dessa ens varit sådana). Pa 
östra sidan synes kullens något brantare sluttning gjort en 
hägnad öfverflödig. Den omringade platsen utgör en jämn 
gräsplan, bevuxen med höga vackra björkar, hvilka göra 
stället oändligt täckt. Att denna fornlemning skulle varit 
en befästning är mindre troligt. Redan markens naturliga 
beskaffenhet tillbakavisar en sådan förmodan, ty kullens 
ringa och sluttande höjd har för en fiende icke kunnat er- 
bjuda något väsendtligt hinder. Ej heller har murens klena 
beskaffenhet ^ varit egnad att tillbakahålla ett fiendtligt an- 
grepp. Sannolikare är att man här har för sig någon forn- 
tida tingsplats *. 

Mörskom kyrka 

är år 1803 uppförd af trä i korsform, med de inre hörnen 
afskurna. Midt öfver är ett litet rundt torn omslutande ett 
kupolhvalf. Hvartdera skeppet 112 fot långt och 30 fot 



^ En afbildning häraf gick vid den i förordet nämda tryckeri- 
branden förlorad. 

* Detta är isynnerhet fallet med den sydvestra delen. 

^ frånsedt dess nu förfallna tillstånd. Dess största höjdnppgsir 
ej mer än till 2 å 3 fot. 

* Måhända har en å midtcn af planet befintlig sten utgjoit 
domarens säte. 

13 



182 

bredt. 18 fönster upplysa kyrkan ^. — Intet af inredningen 
eger antiqvariskt intresse. 

I vestra förstugan finner man en större samling vapen- 
sköldar, nämligen: 

1) ett stort 5o2)'e-vapen med påskrift: 

Kongl: Maif^ ivår allernådigeste Konnungs 

och Herres Trooman och tvälbestäUe Maior öffwer 

Dragoner, den Wälhorne Herre, Herr Hans Boije, till 

Lahhy, Oamblegård och Lahentacka, födder den 2 Maij 

Åhr 1650, i Herranom saligh affleden den 16 

Decemhris, Anno 1688 . 

2) Ett stort vapen tillhörigt adl. ätten Forhes N:o 249. 



* Bland dess handlingar finnes en äldre bok (i 4:o format), 
innehållande bland annat följande anteckning rörande socknens upp- 
komst och dess första kyrkors byggnad: „Anno 1604 om winteren ähr 
Mörskom körckia först funderat och vpbygdt af Mörskom by allena 
ex consensu episcopi Aboensis, reverendissimi et clariss. m. Erici Erici, 
sampt och med desse edle och wälborne herrars förlåff och eenhälliga 
samtyckie, n. edle wälb : Arved Tönsons till Tiusterby, edle wälb : 
Hans Båijes till Isnääs, edle wälb. Samuel Arfwedsons till Gamellby. 
— Och ifrån den tijden när kiörckian bleff färdigh om sommaren, 
predikade Perno prästerna ther vthi huar tridie söndagh in till åhr 
1633. Tå. affsöndrade episcopus Aboensis admodum rev. dns magister 
Jsaacus Rothovins Mörskom ifrån Perno, och förårdnade så Michaélem 
Mathipe Buscherum till Mörskom, att han skulle ther vara pastor, och 
sedan bleff detta confirmeratt a Regia Majestate Christina, Regina 
Svecise, et regni Svecite proceribus A** 1636 den 26 Julij. Adsit ad in- 
ceptum tota Sancta Trinitas etc. 

Anno 1639 ähr kiiirckian på nytt vpbygt och större giordt 
igenom öfversten then edle och wälb. Mathise Forbus idkelige till- 
skyudan och begäran. Och hafva desse offterskrifne byar vpbygdt 
henne. n. Mörskom, Skommarböhle, Backböhle, Kanckböhle. Öfwittz- 
böhle, Labbom och Greeunäss." 



183 

På hvardeia sidau en upprättståeude björn som sköldhållare. 
Under vapnet följande inskrift: 

Hans Komjl. May^^ Wåh- alle)' nådigeste 

[Konungs]'^ och Herres Troo Man och Öffrverste öffwer 

[Ett regemenjte Infanterie Den Wälhorne Herr 

[Ernst Forhes ^ till] Mörshiäs Ydelax Porlom 

Och [Forhoff?] Huilken i Her7~anom a[fleclen ähr A" 1677 

Den 19 Octohris, Och hleff hegraffiven den 23 Féb. 

Anno 1679. 

De öfrige vapensköldarne äro an-vapen, som genom 
sköldarnas, löfverkets ocli kronornas olika beskaffenhet skilja 
sig i två grupper, af livilka den ena utgöres af dessa vapen: 

a) En röd kräfta på tvären i blått fält (Pl. II, fig. 6) h, 
hjelmtäcket rödt och blått. 

h) Fyrdelt sköld; i l:sta fältet tre (2. 1) med svarta 



^ Det inom [ ] stälda är ä vapnet utplånadt. 

* Född på Jackarby i Pärnä 1624 -j%) död på Mörskaäs (Mörskom 
gård) i Mörskom socken. Liket begrofs först i Åbo domkyrka i bög- 
koret, meu flyttades sedan till Pärnå kyrka, der dess af koppar 
gjorda kista än i dag finnes (se derom längre fram). Han gifte sig 
1652 %* med Christina Boije af Gennäs, i hennes andra gifte. An rep. 
adl. ätten Forbes n:o 249 tab. 3. Hon begrofs jämte en sin lilla dot- 
terson (von der Pahlen) den 2:dra advent 1695 i Borgå kyrka, hvav- 
ifrån begges lik sedan flyttades till kyrkan i Mörskom. Deras dotter 
Brita gifte sig 1680 i-§(?) med ofvanuämde major Hans Boije (Anrep. 
a. st.) och begrofs 1695 -.,- i Mörskom kyrka (kyrkoarkivet). I samma 
kyrka fick äfven öfverste Mathias Forbes (fader till förenämde Ernst) 
sin hvilostad. (II ip pin g, beskrifn. öfver Perno, sid. 54). 

' Samma vapen med initialerna K . M . D . fans fordom uppsatt 
äfven i Borgå kyrka. — Se „Afbilduiugar af vapensköldar for- 
dom uppsatta i Finlands kyrlcor" n:o 276. 



184 

grimmor försedda björnhufvud af silfver i blått; i 2:dra 
fältet tre (2. 1) röda d:o i guld; i 3:dje fältet tre (2. 1) 
liggande, - röda, obildade lialfmåuar i guld, samt i 4: de fältet 
tre (2. 1) fembladiga rosor af silfver i blått (Pl. 11^ fig. 8)^; 
hjelmtäcket med guld, silfver, rödt och blått. 

c) En harneskklädd höger-arm från venster, hållande 
i en på öfre änden med en slags (hulliugar liknande) betäck- 
ning försedd guldstaf i blått fält (Pl. II, fig. 10); hjelmtäc- 
ket med guld; silfver och blått. 

(T) Tre med stjelkarne från en liggande af huggen 
stam rätt uppväxande ollon i en af silfver och blått delad 
sköld (Pl. II, fig. 12). 

e) En med tre afllånga silfver-lod belagd blå balk 
öfverlagd tre stolpvis stälda silfverkaflar i rödt fält (Pl. U, 
fig. 11); hjelmtäcket med silfver, rödt och blått. 

f) Björnramska vapnet (svartbruna björnramar, klub- 
borna förgj^lda; hjelmtäcket af guld, rödt och blått). 

De till andre gruppen hörande an-vapnen (otvifvelaktigt 
den ofvanuämde Ernst Forbes') äro följande: 

a) adl. ätten Fm^hes' n:o 249; under vapnet läses: 

Her Jacob Forbes, Imre 

Till [Corsindae]. 

F , N . 1 . 

b) en af tre aflåuga hål i rad genomborrad blå bjelke 
åtföljd af tre röda utböjda kors, 2. 1 i silfverfält (Pl. II. 
fig. 5); hjelmtäcket med guld, rödt och blått. Vapnet har 
denna underskrift: 



' De i vapnet förekommande björnhufvud en ocli halfmånarne 
påminna om adl. ätten Forbes n:o 240. Måhända fördes detta vapeu 
af någon gren i Skotland, hvarifrån de svenska ätterna Forbes här- 
stammade. 



185 

Fru Helena Liindi Frijher- 

redåtter a/f [Cusiknai]. 

F . N . 2 . 

c) en vensterväiid gripfot öfver eu liggande obildad 
balfniåne i blått fält; lijelmtäcket med guld och ? ^. Af 
underskriften kan läsas endast 

Fru Anna Duhhe 



F . N [4 (O ] 

d) Creutz^ska lijert-vapnet med påskrift: 

Matz Knutson Creutz 

Till Sfarflax] . . . 

M . N . o (o: 1?) 

e) Ett hängande silfver (?) ankar mellan två sexuddiga 
guldstjernor i blått fält (Pl. II, fig. 9); hjelmtäcket med 
guld och blått. Den utplånade inskriften torde varit: 

Fru Bengta 
Lydekesdotter 

M . N . 2 . 

f) Ett med spetsen åt höger vändt guld horn med 
tvänne öfvergående sexuddiga guldstjernor i rödt fält (Pl. U, 
fig. 7); hjelmtäcket med guld och rödt. Den likaledes ut- 
plånade underskriften torde varit: 

Fru Elisabeth Boos 

Till 

M . N . 4^ 



^ Ett dylikt vapeu fördes äfven af adl. ätteu Ram u:o 155. 

* Att Elisabeth Boos fört detta vapen uppgifver Anrep. (adl. 
ätt Jägerhorn af Spurila n:r 114. tab. 8). Ättens vapensköld å rid- 
darbuset visar åter en liggande balfniåne under tvänne stjeruor. Vi 



186 

g) En sexbladig- röd ros i guld; hjelmtäcket med guld 
och rödt (?) 

h) Wildemanslm vapnet ^, hvarpå läses: 

Her Olof W Urnan til 

Tiuster och Oammelhy 

M . N . 3 . 

i) Flemingska vapnet, hvars numera utplånade under- 
skrift bör hafva varit: 

Fru Anna Fleming 

Till Oammelhy (?) 

M . N . 6 . 

k) En upptill stympad trädstam med ett skaftadt ovalt 
blad från midteu af hvardera sidan i en af blått och rödt 
delad sköld; på hjelmeu två korslagde armar (som hållit 
numera bortfallna fjäderknippor); hjelmtäcket blått och 
rödt. Är det gamla jPV/^/e-vapnet 2. Den med undantag af 
nedersta raden utplånad inskriften har antagligen varit 

Herr Matts Frille 

Till Hapanemi 

M . N . 7 . 

I södra förstugan finnes en slät brädtafla, hvarpå äro 



skulle här alltså igeutinua samma metamorphos som vi tidigare iaktta- 
git beträffande det Carpelanska vapnet (se mina anteckn. från 
Egeutl. Finland, o. Åland sid. 30). Besynnerligt nog skall i 
Bjerno kyrka funnits ett Elin Johansdotter Boos tillhörigt vapen vi- 
sande en (att sluta af hjelmtäckets färger) röd fembladig ros i guld 
fält (se Afbildn. af vapensk. n:r 372), således nästan detsamma 
som det här närmast följande auvapnet. 

^ Hänger i södra förstugan. 

* Det gamla Frillevapnet, som är väsendligt olikt den å riddar- 



187 

målade Forbes'ka och Boije'ska vapueii under eu gemensam 
krona. Nedtill läses följande: 

Oudz nanipn till ähra, och denne kyrckia till prydiiadt 
hafuer Öfiversten Wälborne ERNEST FORBES till Mör- 

skom^''' 
medh sin k. Husfru Wälb:"' CRIS TINA BOTE låtit inåhla 
denne kyrckian och cdtartavlan : Anno 1682^. 

I kyrkan förvaras eu vacker förgyld si If ver kalk (Pl. 
X, fig. 38 2) jämte patén, skänkta af öfversteu Matliias For- 
bes och hans fru Brita Creutz, såsom synes af de pa patéuen 
ingi*averade Forbes'ska och Creutz'ska vapnen med initia- 
lerna M . F . och B . C . Kalkens sexflikiga fot, med ett litet 
krucifix, öfvergår i ett sexkantigt skaft med en sirligt utar- 
betad knapp, hvarå finnas sex kantiga utsprång med följande 
bokstäfver: 

THS" V D W -I- M 

Skålen är slät utan alla sirater. — Paténen. äfvenledes 
af förgyldt silfver, har i midten inom en cirkel ett utböjdt 
kors med urrundade ändar (signaculum). 



huset under n:o 133 introducerade ättens vapen, men deremot har 
större likhet med de danske Frillarnes, är ofta omöjligt att, annor- 
lunda än genom underskriften, skilja från ätten N:o 143 Lindelöfs va- 
pen, som med detsamma till teckning, stundom ock till färger, visar 
den största öfverensstämmelse. Jfr vapnet i Pärnå kyrka samt „Af- 
bildningar af vapensköldar i Finlands kyrkor" n:ris 91, 312 
och 337, äfvensom de tvänne i Sagu kyrka (se mina anteckningar från 
Egentl. Finland och Åland sid. 15 och 20) befintliga vapen liknande 
det ofvanbeskrifna anvapnet (k). 

^ Ernst Forbes hade dock allaredan 1677 afiidit. 

- Af bildningen hann tyvärr ej fullbordas förrän den förenämda 
branden förstörde originalteckningen. 



188 

Af de tvänne i klockstapeln hängande klockorna bär 
den större följande påskrift: 

Öfverst: ÄRA WARE GUD I HÖIDEN 

och derunder å ena sidan: 

DENA KLOCKAN 

TILHÖRER MÖRSKOM 

FÖRSAMLINGS KlYRKA 

samt å motsatta sidan: 

GUTEN I STOCKHOLM 

HOS lOHAN lAC . MÅRTENSONS ENCK A 

ÅR 1794 

Å den mindre klockan läses, öfverst: 
SOLI DEO GLORIA -GUTEN AF GERH.MEYER I STOCKHOLM 
derunder å ena sidan: 

1669 
ERNEST FORBUS 
CHRISTINA BOYE 

samt ä motsatta sidan: 

1769 

FÖRBÄTTRADT 

CHRIST : GOELMEUS . 

De älsta handlingarna i kyrkoarkivet äro: 
Bok öfver födda från 1757. 

„ „ vigda „ 1737. 

„ ., döda „ 1736. 
Kyrkoräkenskaper från 1765. 
Mortalitetstabeller frän 1774. 
ProstevisitationsprotokoUer från 1729. 
En historisk afhaudliug om Mörskom kyrka. 
Denna sistnämda handskrift (i 4:o format) är inbun- 
den i hvitt pergamentbaud och har på inre sidan af främre 



189 

permen deiiua auteckuiug: ,,Denne boock älir kiöpt anno 
1680 den 16 Julij i Ståckliållra, för kiörchioues penningar, 
och derför gifwit 3 dr koppar mynt. Gudz huus i Mörskom 
till nytta och Gndj till älira. — Här vthi skola alla kiör- 
chiones saker, handlingar och intrader ahntächnas och vp- 
skrifvas. Herren Gudh han styrkie" etc. 

Boken begynner med en redogörelse för socknens upp- 
komst (se ofvan noten å sid. 174), hvarefter följer en kopia 
af drottning Kristinas bref af den 26 Juli 1636, hvarigenom 
Mörskom gjordes till eget pastorat. Vidare finner man här 
en förteckning på alla de gafvor, hvarmed enskilda personer, 
isynnerhet medlemmar af ätten Forbes, ihågkommit kyrkan. 

Ofversten Mathias Forhes uppgifves hafva förärat 
bland annat nedanstående saker: 

Ar 1638, en liten ryssklocka ,,med ryske bokstäfver 
uppå'^ 

S. å. en förgyld kalk jämte patén med hans och hans 
frus vapen. 1 

Av 1639, 11 st. stora fönster ,,med dess vapen uppå". 

Öfverstinnau Brita Creiitz (Mathias Forbes' fru) har 
gifvit följande gåfvor: 

Ar 1641, en predikestol med rödt kamlott omkring 
och silfver spetsar, 

äfvensom ,,liifärgadt taft framför altaret med sal. öf- 
verstens och fruns namn på, M . F . B . C . och årtalet 1642". 

År 1643, en silfver oblat-ask om 187* lod. 

År 1653, ett altarkläde af rödt och- brunt sammet „med 
deras namn och årtalet 1653". 

År 1660 skänkte hon gemensamt med sin son ofversten 
Ernst Forbes ,,den mellersta klockan om 12 h% vigt." 



Desamma, som ännu begagnas. 



190 

Ernst Forbes säges ock hafva förärat: 

År 1642, en messliake af grönt halfsiden med silfver- 
kors och årtalet 1642, äfveusom en „messesärk" prydd med 
grön dammast. 

År 1653, ytterligare en messhake af „blommeradt 
atlask" med silfver spetsar och galloner samt bokstäfverna 
I . N . E, . I . och E . F . C . D . ^ , äfv^enså af silfver galloner. 

År 1665 lät han på egen bekostnad hvälfva kyrkan 
(bräderna dock undantagna). 

År 1668 lät han renovera „den lilla kalken, som herr 
riksrådet och presidenten högvälb. herr Ernest Creutz gaf 
till kyrkan" förutom en kalkduk med silfver och rödt silke 
sampt vapnen och E . I (o: L ?) . C . (= Ernst Larsson? Creutz) 
påsydt. (Paténen var en gåfva af riksr. Lorens Creutz). 
— S. å. lät Ernst Forbes förfärdiga en predikstol. 

År 1669 bekostade han kyrkans målning samt för- 
ärade ett krucifix. 

En klocka, som Hans Boije (till Isnäs) och Mörskom 
by samfäldt hade till kyrkan inköpt, blef af Forbes utbytt 
mot en större, hvilken remnade vid ringning och 1676 för- 
des till Stockholm att på hans bekostnad omgjutas, hvarvid 
någon mahn blef tillagd. Som denna nya klocka dock icke 
egde den tillbörliga klangen, förde han henne åter till Stock- 
holm att för andra gången omgjutas sedan ytterligare något 
malm tillagts, och blef denna klocka sålunda då kyrkans största. 

År 1680, om julaftonen, skänkte öfverstinnan Christina 
Boije till kyrkan en ljuskrona, som upphängdes i koret. 

År 1682 förärade hon en „skön altartafla'% samt 



' Sista bokstafven äi- tydligen en misskrifniiig för B. — Dessa fyra 
initialer beteckna nämligen Ernst Forbes och Christina Boije. 



191 

ar 1685, efter siu hemkomst från Stockholm, en mes- 
sings ljuskrona (å 60 dal. k. m.) att upphängas midti kyrkan. 

År 1692 skänkte majorskan Brita Fen-bes (gift med 
den förut nämde Hans Boije, ett par ljusstakar af engelskt 
tenn „för sin sal. herres lik". 

Utom dessa nu uppräknade gåfvor. nämnas en mängd 
andra af mindre betydenhet. 

Lappträsk kyrka. 

Utvändigt rappad korskyrka af trä, uppförd är 1743 
— 44 ^ På altaret står ett krucifix (i st. f. altartafla, som 
saknas) ; Kristus törnekrönt och död, med korslagda fötter och 
knäna böjda samt något skjutna åt sidan; om midjan ett stort 
skynke med knuten pä högra sidan; såret på motsatt sida. 
På korsarmarnes ändar en fyrbladig tafla, den nedersta med 
bilden af en dödsskalle. 

En i vestra förstugan befintlig stor kista innehöll föl- 
jande saker af intresse: 

1) en äldre m ess hake af rödt siden med silfverbrode- 
rier och initialerne: 

I N R I 

E F C B^ 

16 6 7 

2) en äldre messhake af rudblommigt siden med ett 
krucifix af rödt sammet med guldstickade sirater; vid kor- 
sets fot broderadt ett vapen (Pl. III fig. 17) visande en 
fyrdelad sköld, livars första fält är af rödt och hvitt (silf- 
ver) deladt genom en sågskura; andra och tredje fältet hafva 
en med tre bysantiner belagd hvit balk i blått; fjerde fältet 

* Siréns matrikel sid 29. 

- Betyda otvifvelaktigt Ernst Forbes och Cliristina Boije. 



192 

visar en af rödt ochhvitt fyrdelad fana, balkvis stäld i blått; 
öfver vapnet, som saknar hjelm, löper ett livitt baud, hvarpå 
läses årtalet 1605 ^ Enligt benägen nppgift af riksheraldi- 
kern Klingspor i Stockholm tillhör detta vapen fiu-stbisko- 
pen af Wiirtzenburg (1573 — 1613) Julius Echter von 
Mespelbrunn, och torde messhaken således utan allt tvif- 
vel vara ett under 30 åriga kriget taget byte 2. 

3) en katholsk messhake af rödt, blommigt sidensam- 
met. Såväl på fram- som bakstycket är broderadt ett gaf- 
felkors med helgonfigurer under rundbågiga baldakiner. Fi- 
gurerna på framsidan äro öfverst frälsaren och till venster 
om honom, på korsarmen, en man med ett numera utplånadt 
attribut; till höger, på andra korsarmen, en man med en 
staf som upptill slutar i ett kors (Johannes?). Under Kri- 
stus står Andreas med sitt kors, och nederst en man med 
en uppslagen bok. — På bakstyckets kors står öfverst Pe- 
trus med nyckeln och till venster om honom, på korsarmeu 
Thomas med en lans; på högra korsarmen Paulus (?) med 
ett svärd. Under Petrus står Maria med barnet och under 



* Sista siffran tvifvelaktig. 

'^ Denna förmodan vinner stöd deraf att i Upsala bibi. finnes en 
i hvitt pergamentsband inbunden volym innehållande Lu do visi Le- 
mosii in libros Galeni de morbis medendis coramentarii 
(Salraanticfe MDLXXI) samt Francisci »Salinse de musica libri 
sep t em (Salmantica; MDLXXVII) och som på frampermen har 
samma vapen i färger inpressadt. Boken togs i Okt. 1631 af sven- 
skarne som krigsbyte från furstbiskopens af Wiirtzburg bibliotek. 

Uti Afbildn. af vapensköldar i Finlands kyrkor tin- 
nes (under Borgå kyrka och n:o 280), med små olikheter, samma va- 
pen med initialerna I . E . H (o: M ?) . F . O . D . (= Julius Echter 
Mespelbrunn Franeia; Orientalis Dux). Det är troligt att härmed 
afses ofvannämda broderi, att, med andra ord, berörda messhake 
förut tillhört Borgå kja-ka. 



193 

lieuue Auna med Maria som baru på armeu, samt uederst 
eu man med en bok och ett svärd. — Figurerna äro bro- 
derade med gult, blått, grönt, brunt, hvitt och två sorters 
rödt silke. 

4) ett altarkläde af blommeradt rödt siden med silfver- 
snörsbroderier kring kanten samt initialerne: 

F I G 

G N D 

ANNO 

1 ti 8 3 

Ofvanför dörren som leder till sakristian satt vid väg- 
gen fastspikad en tafla ^, föreställande den botfärdiga Ma- 
ria Magdalena. Taflan (3,8 x 5,4 fot) är sannolikt italienskt 
original från 1600 talet. Huru densamma hitkommit är 
obekant. 

Under sakristigolfvet hittades vid senaste k3Tkorepa- 
ration en liten, ätten Björnram tillhörig, vapensköld af 
förtenuadt järnbleck fastnitad vid ett bräde; nedanför va- 
penskölden lästes: 

Här Nedan före Hwilar 

Fändrichen af Nylands Infanteri/ 

ivälhorne 

Härr Lars Fredrich Björnram 

Född d. 6 Marta 1730 

Död d. 19 December 1763. 

Af de två i klockstapeln hängande klockorna har 
blott den mindre påskrift och lyder denna sålunda: 

LAPPTRÄSK FÖRSAMLINGS KLÄCKA 
OMGUTEN OCH TILÖKT 1759 DÄ MAG . 



^ Numera såsom gåfva af församlingen öfverflyttad till finska 
konstföreningen. 



194 

PETTER AND . KEAFTMAN VAR KYRKOHERDE 
GERII.MEYER FECIT HOLMI^E 

a motsatta sidan af klockan läses bibelspråket Esa. 2 v. 3. 
Bland kyrkans silfver förvaras en förgyld kalk med 
7-bladig fot och ett litet krucifix deruppå; den runda knap- 
pen med 7 små kantiga iitsprång. På nedersta kanten af 
foten läses: 

ARFE TÖNISON X ANNA HANSDOTTER ' 

Den tillhörande patéuen har i midten, inom tvänne cou- 
eentriska cirklar, ett lam med en korsfana. Mellan cirklarue 
inskriften: AGNUS DEI ANNO 1615. På kanten det vanliga 
signaculura, ett utböjdt kors inom en cirkel. A paténens 
undra sida läses: 

V^ÅR NÅDA STOL , ÄR SELVER lESVS CHRISTUS 

En silfver oblatask visar på lacket (drifvet arbete) 
tvänne piltar lekande i en park; den ene sitter på en 
fascin(?) och söker lyfta en tung- autik hjelm på sitt huf- 
vud, den andre ligger på marken och räcker ut ett äple. 
.V andra sidan af asken finnes denna inskrift: 

Oudh till ära 
har Cattarina Gierdes 
Förärat denne asJc till Lapträsk kyrka 
A" 1703. 
Kyrkoarkivet: 
Socknestämmoprotokoller från år 1738, 
Historiebok (öfver födda, döda och vigda) fr. 1692. 

> Arvid Tönnesson Wildeman till Tjusterby i Pärnå; lag- 
inan i Karelen samt ståthållare på Nyslott, Kexholm och Nöteborg; f 
1 1)17. Gift med Anna Hansdotter Björnram, dotter af amiralen Hans 
Larsson till Isnäs och hans l:sta fru Anna Pehrsdotter Ollon. Anrep, 
adl. ätten Wildeman N:o 8!), tab. 3. 



195 

Kommuuionbok fr. 1762. 
Mortalitetstabeller fr. 1749 
Prostevisitationsprotokoller fr. 1780. 

Den finska kyrkan, fyrkantig byggnad af trä, står 
några steg* åt vester från den svenska. Saknar allt intresse. 

Liljendals kapellkyrka. 

Denna numera utdömda, år 1740 såsom bönehus uppförda 
kyrka 1, är en aflåug-, fyrkantig-, i hög- g-rad ruskig träbygg- 
nad med vapenlius i söder och sakristia på norra sidan. Öfver 
altaret hänger en. af en laudtmätare målad, stor tafla (Kristus 
på korset), hvars konstvärde motsvarar kyrkans otrefliga inre. 

I ett kontor anträffades deremot en äldre, vida för- 
tjenstfullare altartafla äfveuledes föreställaude Kristus på 
korset, hvilket ai'bete enligt en konstkännares antagande 
torde vara af inhemskt ursprung, synbarligen af den Ehren- 
strahlska skolan. Taflan har af församlingen förärats till 
finska konstföreningen, der den nu finnes. 

De två klockorna- i stapeln bära samma påskrift, 
nämligen : GUTEN . AF . GERH . MEYER . 

T . STOCKHOLM . ANNO . 1754 . 

Det enda anmärkningsvärda bland kyrksilfret är en 
äldre, innantill förgjid kalk jämte patén. Kalkens fot är 
rund, liksom äfven skaftet och knappen. Kring skålens kant 
löper denna inskrift: SANGUIS + DOMINI + NOSTRI + lESU 



^ Siréus mati'ikel sid. 25. 

- Skänkta af general -löjtuantea Henrik Johan Aminoff (f 
1758 \ på Liljendals öfversteboställe), som dertor erhöll till gårds- 
klocka den lilla klockan, som begagnades vid kyrkan och ..som for- 
dom varit i bruk vid moderkyrkan, der den existerat allt ifrån påf- 
vetiden". Hipping, beskrifning öfver Perno Socken, sid. 10'2. 



196 



+ CHRISTI + EMUNDAT -r NOS + AB + OMNI + PECCATO + 
I + lOHANES + I ^ . 1621 . 

På "paténen finnes det vanliga signaculum. 

Handlingarne i kyrkoarkivet äro ganska nya: 
Bok öfver födda, döda ocli vigda från år 1794, 
Mortalitetstabeller från s. å. 
Kommimionbok fr. 1748, 
Biskopsvisitationsprotokoller fr. 1796. 



Elimä kyrka 

uppförd i korsform af trä år 1678 enligt en i taket be- 
fintlig inskrift: Denna kyrkas byggmästare är Petter Lo- 
man 1678. 

Kyrkan har i söder ocli vester en förstuga samt i nord- 
östra korsvinkeln sakristian. 12 fönster upplysa helgedomen. 

Altarta fl an, framställande Kristus i örtagården, är 
målad af Ekman. På norra väggen i koret hänger en äl- 
dre altarprydnad i 1600 talets stil, 14 fot hög och nedtill 
6,3 fot bred. Den utgöres af tvänne inom en vidlyftig om- 
fattning öfver hvarann stälda, på trä målade taflor, af hvilka 
den nedra och större framställer Kristus på korset och den 
öfra hans uppståndelse. Öfverst ses en träbild föreställande 
den triumferande Kristus med korsprydd staf, och på sidorna 
derom, öfver hörnen, ätterna Wredes och Taubes vapensköl- 
dar. Mellan taflorna läses på tyska senare hälften af 7 vers 
i I Joh. kap. 1, samt ANNO 1632. Under den nedra taf- 
lan finnes följande inskrift: 

DEN 10 SEPTEMBER HABEN IHRE EDLER GESTRENGER 

MANHAFTER UND 



' Bör vara 7:de versen. 



197 

GEACHTETEK CASPER WREDE ' UND DIE WOHLEDLE VIEL 

TUGENHAF 
TE FEAU SOPHIE TAUBE, ERBGESESSEN ZU PEIPOLA, DIESEN AL 
TAR ZUR GOTTES VEREHRT UND AUFSETZEN LASSEN. 

Af eu aunau uagot yngre altarpryduad finnes i sakri- 
stian numera blott ett fragment (4 f. bredt, 3,7 f. högt), 
utgörande en mellan ett par kolonner infattad trätafla, fram- 
ställande å ena sidan Marie bebådelse och å motsatta (bak-) 
sidan Josef och Maria vid barnet i krubbau. Öfver taflan 
läses ANNO 1666. 

Predikstolen är äfvenledes utförd i 1600 talets 
stil. Fälten i de ruudbågiga fördjupningarna äro besatta 
med bladsirater i stället för de vanligen förekommande 
apostlabilderna. — Lemningar af eu gammal predikstol fin- 
nas på södra läktaren. 

Norr i koret ligger en grafsten (7,3 x 5 fot), hvarå lä- 
ses följande inskrift under en dödsskalle: 

CRISTUS ÄR MITT LIF OCH DÖDEN 

ÄR MIN WINNING. PHIL. Gap. I. V. 21 

TY 

DEN SOM DÖR FÖRR ÄN HAN DÖR 

HAN DÖR INTET NÄR HAN DÖR 

DENNA GRAF 
HAFWER lAG lACOB F0B8ELL - 

1 Baron Wrede af Elimä; född i slutet af 1590 talet; kapten- 
löjtnant; son till den bekante Henrik Wrede och far till den vid Ori- 
mattila kyrka omnämda Gustaf Johan Wrede; f 1667. Gift med 
friherrinnan Sophia Taube af CarUu. Anrep, friherrl. ätten Wrede 
af Elimä N:o 44, tab. 2. Riddarhusstamtaflans uppgift om året (1640) 
för hans äktenskaps ingående står i strid med senast anförda inskrif- 
ter, af hvilka det uttryckligen framgår att han redan 1632 i septemb. 
var gift med nyssnämda friherrinna Taube. 

2 Jakoh Forsell, nohil. af Forselles; kommerseråd; adlad 1767; 
gaf 1745 första förslaget till anläggandet af staden Lovisa; f 1768 V 

14 



198 



FÖDD D. 17 AUG. 1696 

ASSESSOR OCH BORGMÄSTARE 

I STAPELSTADEN LOVISA 

LÅTIT FÖRFÄRDIGA 

ÅT MIG OCH MIN KÄRA HUSTRU 

JOHANNA ULRIKA SCHULTS 

FÖDD D. 3 DECEMB. 1732 

SAMT WÅRA KÄRA ARFWINGAR 

OM GUD SÅ BEHAGAR. 

I klockstapeln hänga två klockor, och bär den större 
följande påskrift; 

öfverst : SOLI • DEO • GLORIA • ANNO • 1685 . 

derunder å ena sidan: 

LORENZ • CREUTZ » • FRIIHERRE 
TIL • CASARITZ • HERRE • TIL 
SARWELAX • TIVSTERBY • OTTINGE 
OCH • TYKE • LANDZHOFDINGE • OWER 
ABO • OCH BIORNEBORGZ • L^HN • MEDH 
ÅLAND • SAMPT • VICE • PRJESIDENT • I • DET 
KONGLIGE • BERGZ • COLLEGIO : 



och bcgrafven i denna kyrka. Gift med Johanna Ulrika Schults, 
t 1790 J| i Stockholm; dotter af direktören Joh. Christian Schultz 
i Stockholm och Johanna Margaretha Alandt fr. Hamburg. Anrep, 
adl. ätten af Forselles N:o 2018, tab. 1. Anreps uppgift om födelse- 
året för hvardera af makarne är oriktig. 

* Född på Sarflax 1646 V> t i Stockholm 1698 | och begraf- 
ven i en med svart sammet öfverdragen kopparkista uti Tottska 
graf koret i Åbo domkyrka der hans vapen uppsattes. Gift l:o 1671 
med Ebba Maria Fleming, f 1678, och 2:o 1684 i Stockholm, i ko- 
nungens och drottningens närvaro, med Hedvig Eleonora Stenbock, 
f. 1666, t n^ö; dotter af riksrådet Gustaf Otto Stenbock och gref- 
vinnan Christina Catharina De la Gardie. Anrep, friherre ätten 
Crcutz, N:o 48, tab. 2. Lindmans Anteckningar om Åbo domkyrka 
och dess fornminnen, sid. 50. 



199 
och å motsatta sidau: 

HEDEVIC . ELEONORA . STENBOCK . 
GREFWE . DOTTER . TIL . BOGESUND 
FRIIHERRE . DOTTER . TIL . CRONEBJilCK 
OCH ÖRESTEEN . ETC . FRIIHERRINNA . 
TIL . CASARITZ . FRW . TIL . SARVVELAX . 
TIVSTERBY . OTTINGE . OCH . TYKE 

samt slutligen nederst vid kanten : GLORIA . IN . EXCELSIS . 

DEO . ME . FVSIT . ABO^ . M . MARTIN . MYCK i 1685. 

A den mindre klockan läses 

å ena sidan: herr AN SAN AN SULOISUTTA 

MINA KUTZUN CUULEMAHAN * 

ELIMÄSSÄ ELÄMÄHÄN 

ARMORSA (!) lA AUTUDESSA 

k motsatta sidan: 

cosca tämä kello vuonna 1764 
vahingosta halkeis on se IÄL- 

LENS UUDEST VALETTU IA IOTAKIN 
LISÄTTY PITÄJN MAXOLLA HR ASSES- 
SORIN HR lACOB PORSETTIN RACKA- 
HALLISEN TOIMITUXEN CAUTTA. 
COSCA KIRCKOHERRA OLI HR PROVASTI 
DAVID STARCK IA CAPPALAINEN HR 
VICE . PASTOR SALOMON GESTRIN . 
G . MEYER FECIT HOLMIiE . 

Vid nedra kanten dessutom ett bibelspråk. 

Kyrksilfret är jämförelsevis nytt; en stor, invän- 
digt förgyld kalk, af enkelt arbete, har denna påskrift: 
Förärad af Cornmerce Råclinnan 
Wälborna Fru Johanna TJlrica af 
Forcelles till El^me Kyrka, Anno 1790. 



Det prickade är med tjära öfverstruket och derför oläsligt. 



200 

Kyrkoarkivets äldre haudliugar äro: 
Kommiinionböcker Mn år 1761, 
Historieböcker fr. 1786, 

Biskops visitationsprotokoller fr. 1723 (utan intresse) samt 
Mortalitetstabeller fr. 1749. 



Anjala kyrka, 

liteu korsbyggnad af trä, uppförd år 1750, under kriget 
1789—90 sköflad och invändigt förstörd, men sedan återistånd- 
satt 'genom en år 1791 öfver hela riket uppburen kollekt. ^ 
Altarta fl an (Kristus i örtagården) är utförd af Fredr. 
Westin och har nedtill denna påskrift: 

1 Chrön. XXIX. IX Konung GUSTAF IIF^^' Nåd 

och 

Svea Folkets Oifmildhet till Åminnelse 

med 

Collecte Medel UpJcöpt och Hitsatt 

År MDCCXCVI 

Den större af de två i klockstapeln hängande kloc- 
korna bär denna påskrift; 

å ena sidan: 

ÅR 1792 

ANIALA KYRCKA TILHÖRIG 

NÄR DENNA KLOCKA UPKIÖPTES LEFDE 

HÖGWÄLBORNE HERR BARON OCH COMENDEUREN 



' Siren. Borgå stifts matrikel, sid. 18. — Enl. nämda arbete 
skall här förut funnits ett emot slutel af n:de seklet uppfördt bö- 
nehus. Hornborg uppgifver i sin matrikel 1748 som byggnadsår 
för den n. v. kyrkan. Måhända påbörjades arbetet då. 



201 

AF KONGL. WASA ORDEN RABE GOTTL : WREDE ^ 
OCH DES FRU FÖD GREFVINNA EVA CHRISTINA CREUTZ 
ÄGARE TILL ANIALA GÅRD OCH VÄRDIGE SINE SAMTIDAS 
OCH EFTERKOMANDES MINNE. 

och å andra sidan: 

DA 

G : A : HOUGBERG VAR PROST OCH KYRKOHERDE 

I LOVISA 

OMGIÖTS 

DENNE KLOCKA I STOCKHOLM 

AF 

GERHARD HORNER 

1816. 

Å den mindre klockan läses: 
å ena sidan: 

ANIALA KYRCKA TILLHÖRIG 

UFKIÖFT ÄR 1792 MED DE MEDEL SOM AF 

KONUNG GUSTAF IIPiE i NÅDER 

BLIFVIT BEVILIADE OCH ÖVER HELA RIKET 

SAMLADE GUDS HELIGA NAMN TILL ÄRA 

OCH HANS FÖRSAMLING TILL NYTTA 

samt å motsatta sidan: 

ÅR 1792 

BLEF DENNA KLOCKA GUTEN 

I STOCKHOLM HOS lOH lAC MÅRTENSON[S] 

ENKA 

Den enda äldre silfverpjes kyrkan eger är en enkelt 
arbetad och innantill förgyld kalk med påskrift: 



1 Född 1742 V; löjtnant; f på Anjala 1828'f . Gift l:o 1771 
med frih. Beata Sophia Stjerncrona och 2:o 1776^10 med gref. Eva 
Christina Creutz, född 1757-2^^, f på Malmgård i Pärnå 1796y; dot- 
ter af grefve Johan Carl Creutz och frih. Eva Sofia von der Pahlen. 
Anrep. Frih. ätt. Wrede af Elimä N:o 44, tab. 18. 



202 

Glid Till ära och Anjcda Kyrka Tilhörig ålir 1793. 

På fönsterrutor i Anjala gamla kjTka skall ock för- 
utom ståndspersoners namn funnits namnet Hochti, tillhörigt 
en i Anjala bosatt s. k. knap-adels slägt, som utgången ur 
bondeståndet numera återgått till sin ursprungliga samhälls- 
ställning. ^ 

Kyrkoarkivets äldre handlingar inskränka sig till 
biskopsvisitationsprotokoller från år 1780 samt kommunion- 
böcker fr. 1798. 

Slppola kyrka, 

liten korskyrka af trä, är uppförd år 1737.2 Altart af lan 
(Kiistus på korset) saknar konstvärde. På sidan om denna 
tafla hänger ett krucifix af trä; Kristus framstäld som död 
och något hängande på armarne; fötterne korslagde, knäna 
böjda och något skjutna åt höger; såret på venstra sidan; 
skynkets knut på samma sida, men något bakåt; hufvudet 
lutande åt höger. Hela kroppen försilfrad, men törnekro- 
nan och skynket förgylda. Under fötterne en dödsskalle 
och derunder ett timglas. Frälsarens längd omkr. 4 fot. 

Predikstolen gammal, men utan intresse. 

En från taket nedhängande ljuskrona af trä har denna 
påskrift: Förärt af Herr Landt-Commissarien C. M. Ave- 
narius Åhr 1774. 

Af de i stapeln hängande två klockorna har den 
större denna påskrift å ena sidan: 

WUONNA 1776 
WALETTIN 



^ Lagus, Finska adelns gods och ätter, sid. 414. 
^ Siren, Borgå stifts matrikel, sid. 184. 



203 

TÄMÄ SIPPOLAN KIHKON KELLO 

WALAIALDA 

lOHAN MARTIN POIALDA 

TUKKIHOLMISÖA 

A andra sidan läses förra hälften af 17 versen ur Predikare- 
bokens 4 kap. 

Den mindre klockan åter har följande påskrift; 
å ena sidan: sippullan CAPPELLIN 

TOIMITETTU MARTIN WICK- 
MANNILDA WUONA 1753 
samt å motsatta sidan: G. MEYER FECIT HOLMI^. 

De enda äldre handlingar i kyrkoarkivet äro kyrko- 
räkenskaperna, begynnande med år 1763 samt kommunion- 
bok fr. 1779. 



W^ekkelaks kyrka 

helgad åt Maria ^, eger efter den stora branden som 1821 
öfvergick kyrkan och staden, föga af intresse 2. Uppförd 

^ Wikman, Fredrikshamns historia, sid. 12. 

* Det uppgitVes att under kyrkoherden Jacobi Laurentii tid 
(1587—1613) för Wekkelaks församling en ny kyrka 1588 blifvit upp- 
förd, hvartill hans maj:t, enligt kongl. bref af 22 sept. 1587, skcänkte 
den klocka socknen hade köpt af en Olof Eriksson. (Akianders her- 
daminne I, sid. 127 — 128). En sådan nybyggnad förefaller dock nå- 
got besynnerlig, ty den 1821 afbrunna kyrkan skall hafva varit en 
af våra gamla medeltids stenkyrkor. Måhända var det blott en 
grundlig reparation som 1588 utfördes. — Wekkelaks nämnas redan 
tidigt i urkunderna. Uti ett bref, dat. klostret Vrovenberch 1336\^ 
meddelar fogden på Wiborg Peter Jonesson (Bååt) borgarene i Reval 
frihet att handla på de tre finska köpingarne (in tribus civitatibus) 
Wyborch, Wechélax och Wyrlax (Wederlaks). Bugne, Liv-, Est- 



204 

på det afbrunua templets lämningar är den en långkyrka 
med torn i vester och två rader pelare som uppbära främre 
sidorna af de längs hela norra och södra miirarne löpande 
läktarne. Kyrkans inre betäckning- utgöres af ett tunn- 
hvalfslikt basiliketak. Midt öfver altaret utskjuter trän 
väggen predikstolen, och på hvardera sidan om denna hän- 
ger på samma Y&gg en tafla. den ena föreställande Kristi 
korsfästelse, den andra hans uppståndelse. 

Uti D. Tilas' genealogiska samling i svenska riksarki- 
vet finnes bland hans anteckningar rörande de s. k. Wek- 
kelaks knaparne ett utdrag af häradsrättens protokoll af 4 
Decemb. 1769 (se bilag. III) innehållande ett vittnesmål 
att i Wekkelaks kyrka i början af 1700 talet en Olof [Eriks- 
son] Husgafvels ^ vapenbild funnits målad på ett fönster, 
hvilket sedermera jämte förenämda målning krossats då 
krutkällaren vid stadens öfvergång (d. 28 Juni 1742) af den 



uucl Curlänclisches Urkundenbuch II, sid. 299. Något senare om- 
nämnes Wekkelaks i ett af Karl Ulfsson (Sparre) till Tofta utfärdadt 
fastebref, dat. Croneborg 21 mars 1396, på några gods som höfdin- 
gen på Wiborg Eringisle Nilsson sålt åt Erik Larsson, 7uhndeman i 
Wekkelaks. (Tilas' genealogiska saml. i sv. riksark. samt Lagus, 
F. a. gods och ätter, sid. 557). — En sägen förmäler att kyrkan va- 
rit ämnad att byggas å det 9 verst vester om staden vid allmänna 
strandvägen belägna Suurenhuoneeraäki, samt att den blifvit uppförd 
af munkar. Wikman, sid. 32. 

1 En son till befallningsmannen i Kymmenegårds län, seder- 
mera slottsfogden på Koporie, Erik Jönsson. Var »fänrik under 
hästefolkct" och egde en lägenhet i Bredskall och en d:o i Sandby, 
hvilka han förlorade vid stora reduktionen, men sedan genom kongl. 
resolution af 1681 återfick mot rustning Kallas i kongl. kommissio- 
nens protokoll 1682 „utfattig". Var fiere gånger, och senast 1693 
som ombud för de s. k. Wekkelaks knaparne öfverrest till Sverige 
för att der försvara sina och deras intressen (Tilas' saral.). 



205 

aftågande svenska armén sprängdes. En samlingen bilagd 
teckning (Pl. IH fig. 15) utan någon uppgift ]ivarifrän den- 
samma är tagen, visar en guldliårig och guldvingad ängel i en 
liffärgad klädning med utbredda armar omfattande en fram- 
för stående sköld med Husgafvelska vapenmärket och med 
ett underlöpaude språkband hvarå läses: „Ohiff Eric k 
Son [16]94'". Måhända är denna teckning en bevarad 
afbildning af förenämda förlorade målning. En annan af 
samme Tilas bevarad, af Åbo akademie ritmästaren And. 
Dahlsteen d. 5 Decemb. 1769 verkstäld teckning (Pl. III 
fig. 13) visar oss det Husgafvelska vapnet sådant det fans på 
en denna familj tillhörig grafsten uti iMgavaraude kyrka. 
En tredje af samme tecknare gjord afbildning i färger 
af knapslägten Poitz vapen (Pl. III fig. 16) har på bak- 
sidan denna anteckning: Det å andra sidan stående vapnet 
wara rätteligen af et i Weckelax sockn kyrka hängande 
baner aftagit intygar på edelig forplichtelse 

And. Dahlsteen 

Fredrichshamn d. 5 Kong. Åbo academie 

Decemb. 1769. rittmästare. 

Detta wara af ritmästaren Dahlsten egenhändigt för- 
färdigat intygar under magistratens jnsegel. Fredrichshamn 
d. 5 Decemb. 1769. 

(Fredrikshamns J. L. I. Elfving 

stads sigill.) Sect^ civil. Fredr. 

I samma af Tilas gjorda samling finnes dertill ännu 
en „Afskrift utaf inscriptionen på en tafla uti 
Weckelax sokn kyrckia i Fredrichshamn", så ly- 
dande : ^ 



* Början af densamma finnes felaktigt aftryckt i Abo Tidnin- 
gar 1793, N:o 15, med hänvisning till Palmsköldska saml. Topogr. 
61, Karelen, samt Brenners Antiqv. Finnon, p. 43. 



206 

Anno 1571 uti Martij monat kom ryssen til Wäderlax 
och brände Kymmenegårdh och Borgå kyrckian och ward 
til Helsingfors. 

A" 1577 ward ryssen vnder Raval (!). 

A" 1581 brände ryssen Weckelax kyrckian. In Julij 
pä samma året fick herr Puutus De la Gardie Kexholm in. 

A*' 1582. Fick herr Puntus De la Gardie Narfven, 
Iwangrodh, lama och Caporio in. 

A° 1587 blef Weckelax kyrckian igen täckt. 

A" 1610 uti Martij monat blef denne kyrckian hvit- 
lijmat med Sigfredh Jonssons Hvilckens ^ omkostnadt af 
Tavastby 

A'' 1700 blef krigh mellan ryssen och svensken. 

A" 1710 blef denne kyrckiones klockor conserverat af 
kyrckiå wärden Matz Huusgafwel, hvilcken är son efter 
ofvan nambde Sigfred Jonsson i tridie led. 

A** 1721 d. 30 Augusti blef frid sluten emellan ryssen 
och svensken i Nystadh. 

A° 17 . . blef her Arved Condelin (o: Candelin)^ propst 
i Weckelax kyr[k]ian. I samma åhrena blef desse twenne 
lächtare på nor och söder sijdan bygdt i denne kyrckian. 

* Egde enligt Jesper Mattsson Kruus' förteckning (hos Lagus 
sid. 83) i skatt frälse uti Bredskall (i Wekkelaks) och 1 skatt skatt- 
jord i Tavastby (i Kymmene socken) och hade derför hållit en häst 
nnder adelsfanan. Slägten Wilken hade, enligt Henrik Flemings på 
lagmanstinget den 14 maj 1618 gifna bevis, till sköldemärke „en eld- 
gaffel och en röd eldhana" (a. st.) — Att en Hans Wilken dock 
fört ett annat vapen ses af det följande i texten. En Heydeu (eller 
Heyn) Wilcken, som 1614 var befallningsman öfver Borgå län, hade 
i sitt sigill endast ett bomärke (Tjusterby arkiv), 

2 Blef pastor här 171G och dog 21 April 1739. Akianders 
herdaminnen, sid. 128. 



207 

A" 1723 biet' Weckelax staden nämpt til Fridrichs- 
hamn efter Friedrich den förstes namn. 

A" 1730 hafwer kyrckio wärden Nils Huusgafwel. 
livilcken är son efter Sigfred Jönsson i fierde led, låtit denne 
taflau upsättia med des omkostnad af Bredskall och Sandby, 
Gudi til älira. Guds hus til prydna samt honom til heder 
och cimiunelse. 

En vapensköld hvilken Lagus ^ uppgifver ännu vid 
medlet af detta århundrade funnits i denna kyrka, kunde 
ej päträtfas. Den skall hafva förestält tvänne half björnar 
och haft denna påskrift: De7i ädle och Wälhome Herr Bengt 
Danielson. Major öfver Finske Dragoner, i Herranom af- 
somnad den 22 Oktober (December?) 1683 och begrafwen 
den 17 Martii 1685. — Tvänne äfvenledes numera förstörda 
sköldar, som fordom varit uppsatta i denna kyrka, ses uti 
Afbildn. af vapensk. i Finlands kyrk. n:o 225 och 226. 
Den ena som var uppstäld öfver en Hans Wilken, visar 
främre hälften af en betslad häst i blått fält och på hjel- 
men en sexuddig stjerna mellan två strutsfjädrar. Den an- 
dra med initialerna K. H[aus] D[otter] tillhör ätten Jäger- 
horn af Sforbg-. Slutligen finnas uti Gott lunds Otawa 
I pl. XYm, fig. 2 och 4 meddelade ett par af E. Brenner 
tagna af teckningar af l:o tvänne på eu denna kyrka till- 
hörig kalk graverade vapensköldar, som omslutna af en ge- 
mensam cirkel, inom hvilken öfver vapnen ses årtalet 1506 
samt nedtill mellan desamma ett \}, visa, det högra (herald.) 

^ F. a. gods och ätter, sid. 5G5. 

* Detta vapen skiljer sig såtillvida från det på riddarhuset att 
hornet är rödt och vändt med spetsen åt venster. Ett dylikt vapen 
med svart horn (a. a. n:o 410) var uppsatt i Pargas kyrka öfver 
Philip Mårtensson Jägerhorn, som äfvenledes tillhörde Storby grenen 
af denna ätt. 



208 

ett fyrstyckadt fält och det venstra ea bjelke; 2:o af ett 
par vapensköldar som fimnits pä ett altarkläde i samma 
kyrka ocli af livilka det högra framter eu stor sparre med 
trenne derunder öfver hvarann stälda fritt sväfvande små 
spärrar och det venstra ett tre gånger deladt fält. 



Kymmene kyrka 

är bygd af sten i korsform med ett torn öfver vestra kors- 
armen. Färdigvorden 1850 ^ kallades den S:t Johannes. 
Altarta fl an, målad af Godenhjelm, föreställer Kristus i 
örtagården. På sidan derom hänger en äldre tafla - fram- 
ställande de vise männens besök. 

I tornet hänga tvänne klockor 3. A den större ses 
å ena sidan Creiitz'ka vapnet med öfverskrift: CARL lOH : 
CREUTZ DEN ÄLDRE*. Under vapnet läses: ANNO 1736 
samt denna varning: 

O MENNISKIA NÄR TU HÖRER MITT 

LIUD SÅ KOM V^ÄL IHOG TEN YTTERSTA 

BASUNENS SKAL TÅ TU MÅSTE RÄKENSKAP 

GIÖRA FÖR ALLA TINA TANKAR ORD OCH GERNINOAR 



^ Redan före pastoratets 1660 skedda bildning fans en kyrka 
vid Kymmenegård hvarest fästningen nu st:u". 1727 nppbygdes en 
ny trä kyrka som 1837 förstördes genom mordbrand. Sedan ytter- 
ligare en 1843 färdigvorden af samma orsak gått upp i lågor, upp- 
fördes d. n. af sten. Siren, Borgå stifts matrikel, sid. 195. 

* Förut uppsatt i gamla kyrkan. 

' Tillhörde förut Forsby bruks kyrka i Pärnå, men inköptes 
af Kymmene församling till den nya kyrkan. 

* Född 1688; vice landshöfding i Nylands och Tavastehus län; 
död 1757. Gift l:o med Beata Charlotta Wrede af Elimä odi 2:o 
1744 med Hedvig Juliana Stackelberg f 1763. Anrep, frih. ätten 
Crcutz N:o 48, tab. 8. 



209 

A motsatta sidan är Forsby kyrka med dess toru af- 
bildad, och läses under densamma: FORSBY BRUKS KYRKA, 
samt LABOREM PR^STITIT (AB) 

ER NÄSMAN ROLMilJE.]. ^ 

På hvardera sidan om denna inskrift ses rättvisans 
sinnebild, en qvinna som i ena handen håller en våg-skål 
och i den andra ett svärd. 

A den mindre klockan ses samma afbildningar och in- 
skrifter med undantag- af att de varnande orden på förra 
klockan här äro utbytta mot nedanstående rader: 

lAG ROPAR ÖFVER SKOG MARCK SIÖ BERG 
OCH DAHLAR O MENNISKA KOM OCH HÖÖR 
HWAD HERREN GUD TAHLAR. 

Denna vers har fått sin plats under kyrkoafbildningeu, 
hvaremot tillkännagifvandet om fabrikanten läses under år- 
talet nedanför vapnet. 

Kyrkosilfret erbjuder ej något särdeles märkvärdigt. 
A en enkelt arbetad kalk läses senare hälften 1 Joh. 1: 7 
samt: den 24 Julii 1770. A bottnet af en oblatask finnes 
denna inskrift: Zum andenken Kuemensche Kirhe von Jn- 
genieur oherst Leutenad Carl von Kuhhnan, Rolshensalni (!) 
d. Sten Januari 1806. 

De enda äldre handlingar i kyrkoarkivet äro biskops- 
visitationsprotokoller från år 1725, samt kommunionböcker 
fr. 1781. 



* Inskriptionerna ej rätt återgifna af Hipping (Beskr. ötVer 
Perno, sid. 106). 



210 

Pyttls kyrka 

(se titelplanchen) 

helgad åt S:t Henrik ^ är en af gråsten uppförd aflång- 
fyrkantig byggnad, 84 fot lång och 45 fot bred. Åtta 
fyrsidige pelare af skilj a ett mellan- och två sidoskepp; 
det förras betäckning utgöres af stjernhvalf (af hvilka ko- 
rets är mångstråligt), de senares af korshvalf. De tre 
vestligaste pelarne på manfolks- och de två d:o på (iviu- 
folkssidan hafva tvåsprångiga hörn med afrundade kanter. 
Hos de nästföljande pelarne är detta fallet endast med de 
östra hörnen, hvaremot de öfriga äro blott afrundade. Sista 
qvinfolkspelaren åt vester är enkelt fyrkantig med alla hör- 
nen afrundade. Föreningsbågarne, af pelarnes bredd, äro 
spetsige, tvåsprångige och skarpkantade ; skilje- och kors- 
bågarne äro spetsige, staiformige och skråkantige, samt upp- 
bäras på pelarne äfvensom på norra och södra omgifuings- 
murarne af kragstenar, bildade af fyra livarandra åt alla 
tre sidor öfverskjutaude fyrkantiga plattor. På gafvel väg- 
garne saknas deremot kragstenar, hvarför bågarne här ome- 
delbart uppstiga ur väggarne. 

Fönstren, sju till antalet, utmärka sig för sin skön- 
het; af dem inrymmer norra muren två, södra tre samt 
hvardera gafvelmuren ett. De äro spetsbågiga med ut- och 
invändigt sneda smygar, livars omfattning på yttre sidan 
är tresprångig. Korföustret har tvänne midtposter af sten, 
som upptill förgrena sig i hvarandra, bildande bågar och 



^ Wikraan, Fredriksliamns historia, sid 12. Tyttis socken 
namnes första gången uti ett vid Aby kyrka (i Östergötland) den 
26 februari 1380 utfärdadt bref, livarigenom di-otseten Bo Jonsson 
skänker till Wadstena kloster sitt gods Kymmene i Pyttis sotken. 
Svenska riksarkivets pergamentsbrcf, I, sid. 463. 



211 

rosverk; tvärslårua äro af järn och rutorna små i bly infat- 
tade fyrkanter öfver hörn (Pl. II fig. 4). De öfriga fönstren, 
med undantag af det vestra i norra muren, äro utförda i 
samma stil, blott att de hafva endast en midtpost (Pl. X fig. 36). 
Det nyssnämda undantaget skiljer sig sä till vida från de 
öfriga fönstren att det upptill har rak afslutning och i det 
deröfver befintliga fältet, som upptill begränsas af smygens 
spetsbåge, ett cirkelrundt, med glas besatt hål. — Af kyr- 
kans tvänne ingångar är den ena belägen i vester, den 
andra i söder. Den f(3i'ra har spetsig betäckning och dess 
yttre omfattning utgöres af en hålkäl, som omgifves utåt 
af två och inåt af tre hörusprång, af hvilka det innersta 
är afrundadt; en rundstaf upptager andra vinkeln på hvardera 
sidan om hålkälen (Pl. IV fig. 25 b). Dörröppningens inre 
omfattning är tvåsprångig. A sjelfva dörren finnes en järn- 
ring med ett prydligt beslag (Pl. IV fig. 19). Den södra dörr- 
öppningen som inleder från vapenhuset, är lågspetsig och dess 
omfattning har utvändigt två hörnsprång samt en hålkäl; 
språngens yttre vinklar besättas af en rundstaf (Pl.IVfig. 25 a). 
Vapenhuset, som förut varit grafkor för den Creutz'ska fa- 
miljen S är en fv'rkantig stenbyggnad utvändigt täckt af 



* Vid en sockenstämma år 1756 frågade pastorn församlingen 
om den ville bekosta en reparation af „grafven som till taket allde- 
les förfallen är", hvartill församlingen svarade nej. I sockenstäm- 
moprotokollet för 2 juni 1773 finnes antecknadt: „åstundade veder- 
börande blifva underrättade huru med den häruti kyrkoförstugan 
befintliga Creutziska grafvens vårdande framdeles förblifva skall, 
den de med vederhörigt tak och fönster intill närvarande tid för- 
sett", hvarpå pastor svarade att samma graf är för afl. Ståthåll. 
Baron Natt och Dags skuld till kyrkan härstädes, bestående al 12 
Rubel 71 kopeker, pantsatt, enligt konkursrättens i Fredriksham 
utslag "af_30 oktober 1750". — Vid stämman den 22 decemb. s. å. 



212 

en kantig-, kalottlik kupa. I södra muren är en modärn, 
rundbetäckt dörröppning- och i livardera af östra och vestra 
murarue «tt likaledes rundbetäckt fönster med små i bly 
infattade rutor öfver hörn. Till höger om ingången som 
leder till kjTkan är en fyrkantig murfördjupning. — Inre 
betäckningen utgöres af ett stjernhvalf, likt meUanskeppets. 
I östra hälften af norra kyrkomuren är en dörröppning 
med spetsbågig betäckning och, åt det inre af kyrkan, tre- 
språngig omfattning. Denna dörröppning leder till sakri- 
stian, som är en fyrsidig stenbyggnad, utvändigt täckt af 
ett kroppåstak på vederlag i öster och vester. Inre be- 
täckningen är ett stjernhvalf. I östra och norra murarne 
är ett f3Tkantigt fönster med sned, rundbetäckt smyg. I 
vestra väggen finnes en fyrkantig, skåplik fördjupning lik- 
som äfven i den södra finnas tvänne sådana, en på hvar- 
dera sidan om dörren. Kyrkan, som utvändigt täckes af 
ett brant stupande och spånbelagdt kroppåstak, är liksom 
vapenhuset och sakristian, såväl ut- som invändigt helt och 
hållet hvitmenad. Nischfördjupningar pryda gafvelrösten, 
af h vilka det östra i midten har en fyrbladig sådan, of- 
vanom hvilken ses tre spetsbågiga nischer i bredd; den 
mellersta, som är obetydligt högre än de andi*a, har öf- 
ver sig en liten cirkelrund fördjupning. Ytterom nyss- 
nämda tre nischer och den f3Tbladiga fördjupningen ses 
på hvardera sidan en dubbelnisch, hvars inre spetsbåge 
något öfverskjuter den yttre. Nederst är en nisch be- 
täckt af trenne spetsbågar, af hvilka den mellersta är dub- 



erbjöd sig possessionaten Nikolaiis Claijhils att erlägga ofvannämda 
summa mot att få ega nämda graf, hvilket anbud församlingen skulle 
taga i öfvervägande. — 1790 väcktes fråga att öppna „dörren till 
södra förstugan den grefve Creutz låtit tillsluta". Detta utfördes 
år 1793. 



213 

belt högre än de på sidorna. Hos samtliga dubbelnisclier 
utgöras de inre bAghälfternas gemensamma vederlag af en 
fyrkantig tärning. Vestra gafvelröstet visar en murfördjup- 
ning i form af ett latinskt kors med korsade armar och 
öfverstycke (ett s. k. korsadt kors). I hvardera öfre vin- 
keln af hufvudkorset är en fyrbladig fördjupning och of van 
öfverstycket finnes tre mindre, spetsbågiga nischer, den mel- 
lerstas bas i jämnhöjd med sidonischernas spetsar. Under 
hufvudkorsets armar och på begge sidor om stammen ses 
tvänne höga, spetsbågiga nischer, till hvilka ytterst, vid 
rostets hvardera kant, ansluter sig en dubbelnisch med den 
inre bågen öfverskjutande den yttre. Under korsändan och 
livar och en af de nedra nischerna finnes en cirkelrund för- 
djupning, hvartill kommer ännu en sådan på hvardera än- 
dan af denna rad (till antalet således 9), under Imlken 
omedelbart löper ett tandsnitt upptagande hela bredden på 
midten af rostet. Under och paralelt med detta tandsnitt 
löper en slät baudlik fördjupning af nj^ssnämda snitts bredd 
och längd. Häremellan och stora gafvelfönstret finnes en 
mindre, rundbetäckt ljusöppning, som till vinden insläpper 
en sparsam dager. Mellan sydvestra murhörnet och när- 
maste fönster i södra muren ses upptill en fyrbladig för- 
djupning liksom äfven mellan de två andra föusteröppnin- 
garne i samma vägg. 

Sköfladt af fiender och i saknad af nödigt underhåll 
var templet nära sin undergång då riksrådet frih. Lorentz 
Creutz (f 1676) på egen bekostnad 1671 återstälde kyrkan 
ur dess förfall. Minnet härom bevaras i följande med guld- 
skrift utförda rader, hvilka läsas å en ofvan korfönstret 
befintlig och mellan några hvalfvets här korsande bågar 
infattad svart tafla: 



15 



214 

SOLI 

DEO HONORI 

ILLUSTRISSIMU 

REGNI SENATOR DO 

MINUS LAURENTIUS 

CREUTZ ECCLESI^ 

HUIUS PATRONUS 

TECTA H^C ET 

PARIETES AB 

ULTIMA RUI 

NA SUMPTI 

BUS SUIS 

RESTI 

TUIT 

1671. 

På det af trä uppförda altaret står en större altar- 
prydnad, förfärdigad i 1600 talets stil och förmodligen en 
gåfva af nyssnämde frih. Creutz. Den utgöres af tvänne 
afdelniugar, en öfra och en nedra, båda på hvardera sidan 
omgifna af ett par kolonner samt bildande omfattningar till 
tvänne taflor, som nu mera förkommit. På sidorna om den 
den nedra afdelniugen stå bilder af Moses och Johannes i 
naturlig storlek och särdeles väl utarbetade. Tvänne miudre 
bilder af Petrus och Paulus (?) omgifva den öfra afdelniu- 
gen. En nyare altartafla', målad af Desarnaut och före- 
ställande Kristus spisande med lärj ungarne i Emaus, intager 
nu den nedra taflans plits, men fyller det härför afsedda 
rummet endast till hälften. I öfra afdelningen åter är upp- 
satt ett smaklöst krucifix. Kristus törnekrönt framställes 
som död med utmerglad kropp och såret på venstra sidan 
samt koislagda fötter. 

I koret förvaras några helgonbilder, af hvilka tvänne 
genom sin mindre vanliga formfulläudning häntyda på ut- 



215 

ländsk tillverkning-. Den ene af dessa bilder (3,9 fot hög) 
föreställer kyrkans skyddshelgon, biskop Henrik, i full 
skrud och med Lalli liggande vid sina fötter. Helgonets 
högra hand och venstra arm äro på midten af brutna; den 
förra synes varit uppräckt till välsignelse^ den senares hand 
har troligen omfattat kräklau ^ I^alli ligger framåtvänd 
stödd på venstra armen och uppräcker med den högra sin 
mössa, visande huru vid densammas aftagande hufvudsvålen 
medföljt (Pl. VI fig. 28). 

Den andre bilden (3,5 fot hög till hjessan; (Pl. VI fig. 29) 
föreställer ärkeängeln Michael iklädd humerale och alba. 
i)fver hvilken löper en stola, som, korsande sig på bröstet 
och trädd under det lifvet omgifvande cingulum, nedfaller 
pä hvardera sidan. Ytterst bär han en kappa som öfver 
bröstet sammanhålles af en fyrbladig agraff. I högra han- 
den som är lyftad öfver hufvudet har han troligen hållit 
ett svärd: den venstra underarmen är af bruten; möjligen 
liar han med densamma uppburit vågskålar 2. Vid ängelns 
fötter ligger ett odjur (något liknande en hund), en sinne- 
bild af den onda makten. 

Utom dessa två bilder skurna i ek finnes en grupp 
(3,6 f. bred och 3 f hög) utarbetad af samma träslag. Den 
framställer jungfru Maria liggande på knä med händerna 
framför bröstet hoplagda till bön; på hvar sin sida om henne 
sitta Gud fader och sonen, den förre med krona på hufvu- 
det och verldsklotet i famnen, den senare med törnekrona 
och sår efter spikarne. Begge utsträcka sin ena hand väl- 
signande öfver Maria. 



^ I denna välsignande ställning framställas ofta de andlige. Se 
Otte, kirch. arkhäol. s. 854 och 858. 

- Wesseley, Iconographie Gottes and der Heiligen, sid. 160. 



216 

Ett mindre altarskåp af furu (5,6 f. högt) visar Anna 
hållande i famnen Maria, på hvars knä Kristusbarnet (naket) 
sitter, gripande efter ett klot som Maria håller i handen. 
Den från bakstycket utgående baldakinens underkant ut- 
göres på hvarje sida af en åsneryggig spetsbåge, som upp- 
bär ett med dess spets jämnhögt gallerverk, hvarpå hvilar 
ett framsprang, som krönes med en rad af uppspirande kors- 
blommor (? söndriga). Vid bakstycket äro fastade tvänne 
brutna dörrar, hvilka kunnat ^ sammanslås kring den fyr- 
kantiga baldakinen sålunda inneslutande äfven bildgruppen. 

Tvänne hvitmålade madonnabilder (3,8 och 2,2 f. höga) 
vittna ej om synnerligt konstuärsskap. 

Ännu en bild finnes bevarad, men på ett något ovan- 
ligare ställe. Granskar man nämligen predikstolens af bän- 
kar skymda underlag finner man detsamma utgöras af en 
på bakre sidan urhålkad träbild föreställande en sittande 
man i fotsid drägt med vida ärmar och 7 (3 större och 4 
mindre) runda bucklor på bröstet samt en staf (afbruten 
kräkla ?) i venstra handen. Fötterne, som döljas under golf- 
plankorna, hvila uppå en på venstra sidan liggande man, 
som med högra handen fattar i mössan. Bilden (4 f. hög), 
tvifvelsutan föreställande helige Henrik, är mycket illafaren. 
och allt vittnar om att man vid predikstolens uppställande 
begagnat sig af en gammal helgonbild. 

Predikstolen, utförd i 1600 talets vanliga stil, 
är mångkantig och besatt med kolonner, mellan hvilka 
apostlabilder stå i rundbetäckta, grunda nischer. Till fär- 



* En senare tids vandalism har (af obegripliga skäl) spikat 
ribbor tvärs öfver baksidan af dörrarna, hvarigenoin dessa ej mer 
kunna hopvikas Föröfrigt har en usel målare företagit sig att pa 
insidan af dörrarna framtsälla mindre lyckade sinnebilder. 



217 



gen är den blå med livita och förgylda ornament. På fram- 
sidan af takhimmeln äro anbragta Creutz'ska och DuwalPska 
vapensköldarne, hvilka utvisa att denna predikstol är en 
skänk af oftanämnde frih. Creutz och hans fru, friherrinnan 
Elsa Duwall. 

I sakristian förvaras en äldre messhake af rödt siden- 
sammet; på ryggstycket är broderadt med guldtråd ett kru- 
cifix, och på sidorna deraf läses: 





FORiER 




AT . AFF . 




GREGORI 




VS . ERICH 




SONS . 




ARFW 




IN 




GER 


samt undertill 




A.NNO 








163: 


1. 



På altaret står en stor sexarmad ljusstake af messing; 
en å densamma anbragt liten plåt har denna inskrift: Hin- 
ricli Gottsman Margareta Erichsdotter Bodelia A" 1688; 
på samma plåt ses äfven deras inom hvarandra flätade 
namnchilfer under en friherrlig krona (!). 

En öfver korsgången hängande äldre messingsljuskrona 
har å klotet ingraverade friherrl. Creutz'ska och Sparre'ska 
vapnen, under h\ilka läses: 

Johan Creutz 

Anna Margreta Sparre 

Anno 1688 K 



^ Johan Creutz var född 1651^: Riksråd och president i Abo 
hofrätt; upphöjd till grefve 1719; död 1726'/ i Åbo. Gift 1677lo med 
frih. Anna Margareta (enligt Anrep Anna Johanna) Sparre: född 
1657; död 1712. Anrep, grefl. ätten Creutz N:o 68, tab. 1. — Att 
denna friherrinna Sparre hetat Margareta och icke Johanna är allde- 
les påtagligt, ty man kan väl ej gärna antaga att ett orätt namn 
tilldelats henne uti en samtida inskrift på en af henne förärad sak. 



218 

Ljuskronans armar bildas af ett krönt, skäggigt huf- 
vud, livars hals i en båge böjer sig bakifrån öfver hufvudet 
och derpä- nedgår framför ansigtet lÖr att åter med en böj- 
ning uppåt sluta med pipen. 

I koret ligga Infattade i golfvet trenne grafstenar. 
Af den äldsta är blott ungefär hälften (4,2 x 3,9 fot) i be- 
håll (Pl. V fig. 27). De tvänne oskadde hörnen å densamme 
äro prydda med en sexbladig ros inom en dubbelcii-kel. 
Längs kanterne af stenen löper en inskrift utförd i 1400 talets 
muukminuskler. Denna inskrift är dock så utplånad att 

man kan urskilja endast orden clni olaui hrodeftson 

curato (!) m pitis .... amefnj. På stenens midt ses några 
otydliga konturer. 

En något yngre grafsten (6.1 x 4 f.) har å midten 
inhuggen en kalk med en oblat deröfver (Pl. VIII hg. 30). Kan- 
terne åtföljas af denna inskrift, äfvenledes i muukminuskler : 

Anno m[d] ^ xvil die odaua epifanie ohiit domi- 

nus Olauues vicecuratus in procliia pvitis cuius aia reqiescaf 
in pace A MEN. 

Såsom af inskrifterna synes äro dessa båda grafstenar 
lagda öfver tvänne Pyttis församlings föreståndare. 

Den tredje stenen slutligen (7,3 x 4,3 f.) har på mid- 
ten ett kors, hvarunder läses bibelspr. Joh. 3 kap. 14 och 
15 v., samt i hörnen evangelisternes sinnebilder. Äfven 
denna sten har längs kanterne en inskrift, som lyder: 

Ao 1612 [?] DEN 8 lANVARI AFSOMNADE I GVDHI OLVF JA- 



Oafsedt dessutom den mindre välljudande sammanställningen af Anna 
och Johanna så framträder under den äldre tiden hos denna friherrl 
Sparre ätt (N:o 11) det senare namnet ej en enda gång, hvaremot 
Margareta är en ofta återkommande benämning. 
1 Detta d är å stenen utplånadt. 



219 



COPSON[S] TIL STENSNÄS KÄRE HWSTKO : TH EDLE OCH 
DYGDERIKE ANNA ANDERS D » GVD 

Blott tvänue vapensköldar finnas i denna kjTka npp- 
satta. nämlig-en, på första qvinfolkspelaren frän koret det 
Mellin'ska vapnet med påskrift: 

Den EdJe och Wälborne Herre H: BERN- 
HARD T lOHAN MELLIN till Tessiö Fanhra Wassewit? 
och XJrpala föddes hittill werden Anno 1669 den 24 No- 
vember afsomnade j Herranom den 5 Martij 1685 
och hleff begraven den 19 Septembei' 1686 ^. 



' Anna Andersdotter, hustru till samme Olof Jakobsson, som 
genom Karl IX:3 mandatbref af 25 juli 1606 erhöll, förutom skölde- 
märke, ett kronohemman i Pyttis att brukas under frälse, för det 
han med en häst ville låta bruka sig i kriget mot rikets fiender. 
Sköldemärket var det för mandatfrälsemännen gemensamma, „en blå 
och gul skiöld fördeelt, och derutij en försilfredh wepnadh arm och på 
hjelmen två försilfredh wederhorn och tre Cronor". Genom frälse- 
brefvet af 28 juli s. å. tilldelades Olof Jakobsson två skatter jord 
i Stennåst (Stensnäs?) i Pjttis samt fiere andra lägenheter mot det 
att han ekulle tjena med två hästar. Sköldemärket ändrades äfveu 
så till vida att hornen på hielmen utbyttes mot tvänne försilfi'ade 
och beväpnade armar, Lagus, sid. 505 — 556. 

^ Denne yngling är i ättartaflorna alldeles okänd; dock gifva 
namnen på de gods till hvilka han å vapnet uppkallas, en antydan 
om föräldrarne. Tessjö gård förlänades nämligen af kronan under 
Norrköpings besluts vilkor 1650 åt öfverstlöjtnanten, sedermera kom- 
mendanten på Diinaburg, Hans Johansson WiUignian. Då denne 
1656 vid försvaret af nämda fäste dog hjeltedöden efterleninade han 
blott en dotter, Elisabeth Dorothea, hvilken genom kongl. bref af 
26 maj 1682 derefter innehade Tessjö sätesgård. Hon blef gift med 
öfverstlöjtnanten Herman MeUin (friherre 1691; f ITOl), hvarigenom 
egendomen öfvergick till denna slägt. Deras dotter Christina (gift 
med majoren Carl Binder) fick äfvenledes tillstånd att besitta Tessjö, 
hvilket efter hennes död 1760 återföll till kronan och derefter an- 



220 

Öfver södra utgången hänger friherrl. ätten Sparres 
vapen med följande anvapen på hjelmtäcket: 

Fäderne: Möderne: 

Sparre Fleming 

Trolle Hand 

Brahe Horn af Kånkas 

Stenbock Stålarm 

Baner Bååt 



slogs till boställe för kommendanten i Lovisa. Man ser således att 
ofvannämde Herman Melliu är den ende manlige ättling afMellinska 
slägten som innehaft Tessjö gård. Utan tvifvel var han alltså far 
till den ifrågavarande döde. Hvad åter modren vidkommer, kan 
hon ej vara någon annan än den förutnämda Elisabeth Dorothea 
Willigman, ty de enligt Norrk. besl. vilk. donerade godsen fingo ej 
gä i sido- eller bakarf, hvarför ej heller ifrågavarande yngling kun- 
nat skrifva sig som arfvinge till Tessjö, såvida han ej varit son till 
denna Elisabeth Willigman. — Huruvida Herman Mellin före sitt 
äktenskap med henne varit gift, är osäkert. Anrep (friherrl. ätten 
Mellin N:o 92, tab. 7) uppgifver att Mellins första fru hetat Dorothea 
von Kahlden, hvilken Lagus, sid. 87, åter säger varit gift med of- 
vannämde Hans Willigman. Hvilkendera har rätt är ännu ovisst. 
Men att Anreps uppgift om Mellins andra gifte med Christina Ram- 
say är falsk lider intet tvifvel, ty hon uppgifves 1692 hafva lefvat 
enka efter Claes Michelsson Fogelhufvud (f 1681), med hvilken hon, 
förut ogift, 1661 ingick gifte. Nu kallas emellertid Mellin redan 
1671 „salig öfverstlöjtnanten Hans Willigmans måg" (1671 års landt- 
bol^ i statsarkivet), och då Elisabeth Willigman öfverlefde Mellin 
och dog först 1724, är det klart att ingen tid återstår för Mellins 
äktenskap med Christina Ramsay. 

Vapnet skiljer sig så till vida från det på sv. riddarhuset, att det 
i Uått fält visar en sparre sammansatt af på hvarandra i enkel rad 
lagda guldqvadrater åtskilda genom svarta streck; på hjelmen tre 
strutstjedrar. Att vapnet är adligt förklaras deraf att tadren först 
efter sonens död upphöjdes i friherrligt stånd. 



221 

Bjelke Lilje af Ökna 

Sture 1 Criius af Edeby 

Lejonhufviid Stake 

Vapenskölden har, besynnerligt nog-, denna under- 
skrift: 

SOLI DEO HONORI 

ELLUSTRISSIMUS REGN[I]SENAT- 

OR DOMINUS LAURENTIUS CREUTZ 

ECCLESIiE HUIUS 

PATRONUS 

1671. 

Anvapnen visa alla de 16 anor, livarifrån, i fjärde led, 
en son eller dotter till riksrådet och presidenten i Åbo hot- 
rätt Erik Larsson Sparre (f 167^) samt frih. Barbro Fle- 
ming härstammar. Måhända är det deras dotter, den tor- 
utnämda friherrinnan Anna Margareta Sparre, som låtit 
uppsätta sitt vapen med denna underskrift till ära för hen- 
nes svärfader, kyrkans frikostige gynnare, Lorentz Creutz. 

Sju andra vapen som fordom funnits uppstälda i 
denna kyrka ses i „ Af bildningar af vapensköldar i Finlands 
kyrkor" n. 227 — 233. Af dessa hafva åtminstone NUs Stål- 
arms (n. 227), hans hustrus, Elin Djäkeusdotters (n. 229, 
upprätt och likarmadt livitt kors i rödt fält) vapen, Sparre 
(?) vapnet (n. 230, hvit sparre i blått fält), vapnet med 
en gående fågel (n. 231) samt Tottska vapnet, enligt Elias 
Brenners i Gottlunds Otawa, del. I, pl. XVI u. 2—4 införda 
afteckningar, jämte Mårten Skyttes (?) vapen (a. a. pl. XVI 
n. 5, silfver spets i blått) förekommit som glasmålningar i 
fönstren. De tvänne öfriga tillhöra Hartikala slägten (? n. 



^ En af svart och blått delad sköld med, i nedra fältet, en 
från nedra venstra hörnet utgående hvit hörnspets. 



222 

228, en balk vis stälcl gren med 2. 1 löf) samt en Knut 
Glad (n. 232, en båt). 

I den söder om kyrkan 1808 uppförda stapeln (till 
nedra hälften af sten) hänga tvänne klockor, hvardera 
dock saknande påskrift. Att döma af formen och slitningen 
synes den ena vara gammal. 

Bland kyrksilfret finnas flere anmärkningsvärda 
saker : 

1) en innantill förgyld vinkanna, som framtill har 
Oreutz'ska och Duwairska vapen inristade jämte initialerna 
L . C . F . T . C . (d. v. s. Lorentz Creutz friherre till Cas- 
saritz) samt E . L) . (Elsa Duwall). 

2) en simpel innantill förgyld kalk (om 49 lod) med 
tvänne vapen (Pl. IV fig. 23 & 24) ingraverade å foten. 
Det högra (herald.) är otvifvelaktigt det Willigmanska med 
initialerna H. W., d. v. s. den i noten å sid. 210 nämda 
Hans Willigman. Det venstra, antagligen hans hustrus va- 
pen, visar i skölden ett korthornadt och skäggigt ansigte 
med uträckt tunga. På hjelmen ett ansigte (liknande en 
löjlig teckning af en fullmåne) och dervid initialerna D . V . R 
Nedtill mellan vapnen ses, eget nog, årtalet 1804. 

3) En invändigt förgj^ld mindre kalk, som har ett in- 
ristadt vapen, föreställande tvänne mot hvarann vända och 
med ändarna korslagda c-formige lager(?)-qvistar, inom 
hvilka ytterligare tvänne hvarandra korsande grenar bilda 
en 8. Öfver skölden en krona med fem blad af hvilka det 
mellersta och de yttersta äro större än de andra. På undra 
sidan af den hithörande patenen ses denna, i cirkel löpande, 
inskrift: V . 1 . K . M . Camer lunck : C : V : Sievers ver- 
éhret : d : 1. lan : A'^ 1744 : zu Oottes Ehren . 

4) På locket af en stor innantill förgyld oblatask ses 



223 

Creutz'ska och Du\\airska vapuen samt ins;krifteii : Her Lo- 
rentz Crentz. Fru EJssa Duval 1673. 

5) En invändigt förgyld dopskäl liar undertill denna 
inskrift: Eva Jnsenstierna, Eva Elisabet Dancktvardt. 

6) A en liten vinkanna (egentl. stånka; af ett slags 
silfverkomposition) afbildas en mängd piltar spelande pa 
allehanda musikaliska instrument. Kring kannan löper föl- 
jande inskrift: Fredericus Backman uxorque Elisabeth A. 
IS 2 9 Templo Ecdesim Pyttiensis, Pia mente. 

K ja-ko arkivets handlingar sträcka sig ej särdeles 
långt tillbaka. De äldsta äro: 
Förteckning öfver födda fr. 1703. 
„ vigda ,, 1702. 

„ ,. döda „ 1695. 

K}Tkoräkenskaper ,. 1796. 

Socknestämmoprotokoller „ 1749. 



Är 1782 sågs vid kjTkogårdens södöstra sida en gam- 
mal träkyrka, som blifvit begagnad till finsk gudstjenst in- 
nan församlingen genom Åbo freden år 1743 blef delad ge- 
nom riksgränseu utmed Abborforsgrenen. 

A Mogenpört holme, hvarest Malms hemman nu är 
beläget, fans fordom en träkyrka med begrafningsplats, och 
skall det närbelägna kyrksundet deraf hafva sitt namn. 
Denna kyrka begagnades af skärboerne. Det n. v. Malms 
frälsehemman skall hafva utgjort prestbol för predikanten 
vid denna kyrka ^. 



' Prosten Cremers anteckninsrar i kyrkoarkivet. 



224 



Strömfors kyrka ^ 

är en åttkantig träbyggnad ^ med ett torn midt öfver. Of- 
vanom altaret hänger en tafla framställande Kristus på 
korset. A ena sidan om denna tafla finnes en haDdskrifven 
„minnesvård" öfver Andreas Andersson Norström (född 
1713, död 1758) egare af Strömfors jernbruk. A andra si- 
dan hänger en tryckt stam tafla öfver Forselles'ska slägten. 
De två i tornet hängande klockorna äro från slutet 
af förra seklet- De äldsta handlingarne i kyrkoarki- 
vet äro: 

Historiebok från år 1774. 

Biskopsvisitationer fr. 1753. 

Socknestämmoprotokoller fr. 1764. 



Lovisa kyrka 

är en ny af tegel år 1865 uppförd vacker korskyrka med 
ett högt torn öfver vestra korsarmen 3. Altarpryduaden ut- 
göres här af en stor bildstod af Kristus (efter Thorvaldsen). 
Det enda antiqvariskt märkvärdiga föremål är en stor 
(2,2 X 1^25 fot) silfvertafla af drifvet arbete och föreställande 
nattvarden efter Leonardo da Vinci ^. Taflan är skänkt af 
en Brunström, som skall hafva erhållit den i Eyssland. 



* Till följd af särskilda oinständigbeter kunde endast en flyk- 
tig stund egnas åt undersökning af densamma. 

^ Färdigvordeu enligt Siréns matrikel, sid. 19, år 17G8, enligt 
Hornborgs d:o, sid, 201, år 1772. 

^ Den förra kyrkan af träd uppfördes 1782. 

* Strålglorian kring Kristi hufvud är senare tillsatt. 



fe 

1^ 



5^ 




225 



Kyrkoarkivets äldre handlingar äro; 
Historiebok från år 1726, samt 
Kyrkostäramoprotokoller fr. 1750. 
Kommunionbok fr. 1750. 



Pärnå kyrka. 

(Se vidstående afbildning.) 
Uppbyg-d 1 af gråsten och helgad åt S:t Michael 2 ; 
mäter invändigt 98 fot i längd och 45 fot i bredd. Tio 
pelare i två rader dela kyrkan i trenne skepp; det meller- 
sta täckes af stjernhvalf, af hvilka de två mest åt öster 
belägna franite en genom korsbågarnes raångtal rikare form; 
korshvalf bilda sidoskeppens betäckning. Pelarne, som van- 
ligt, utan sockel och kapitel, äro af tvänne slag, i det de 
sex östra äro åttkantiga, de fyra vestra deremot fyrkantiga 
och på hvarje sida förstärkta med en grof halfrund staf, 
liknande skaftet af en halfkoloun. Denna staf fortlöper 
sedermera på de breda skarpkantade och spetsige förenings- 
bågarne. (På de åttkantige pelarne utgår den samfäldt 
med föreniugsbågarne). Skiljo- och korsbågarne äro smala 
och flerkantige. Hvarje pelare motsvaras å omgifningsmu- 
rarne af en tvåsprångig pilaster: hörnpilastrarna äro der- 
emot ensprångiga. De af pilastrarna å norra och södra 
murytorna uppburna kantbågarne äro lindrigt spetsige, hvar- 
emot de å östra och vestra väggarne, äfvensom samtlige 
skilj obågar, hafva en skarpt spetsig form. Genom en egen 
anordning har den sydöstra hörnpilastern kommit att för- 

• Byggnadsåret fans fordora på kyrkväggen utfördt i svarta 
hoTistäfver, men dessa öfverströkos vid en reparation i medlet at 
1700 talet. Hipping, beskrifning öfver Perno socken, s. 11. 

* A. a. sid. 113. 



226 

sviima i det att rummet mellan denna och det bakre fram- 
språuget af närmaste pilaster å korväggen blifvit ut- 
lyldt till- en jämn väggyta, dock så att nederst vid golf- 
vet bildats en rundbetäckt väggniscli af 6 fots höjd, 10 fots 
bredd och 1 fots djup. 

Kyrkan upplyses af sju fönster med höga bröstningar 
samt ut- och invändigt skråa smygar med förtryckt rund- 
bågiga betäckningar. Korfönstret, som bibehållit sin ur- 
sprungliga fo]'m har trenne lufter, afskilda genom två staf- 
var, hvilka med hvarandra och posterna bilda tre rakspet- 
siga bågar, hvarje med ett litet blad upptill. På dessa 
bågar hvila tvänne cirkelfönster omgifna af sviklor (Pl. lY 
tig. 18). Stafverket och posterna af sten. Af de öfriga 
fönstren finnas 3 i södra muren, 1 i den vestra och 2 i 
norra. Af de två sistnärada är det vestra betydligt mindre 
och smalare än de öfriga, hvilka, med undantag af korfön- 
stret, i senare tid blifvit utvidgade. Ofvan korf^Jnstret är 
en liten cirkelrrund ljusöppning till vinden. Templet har 
tvänne ingångar, den ena i vester, den andre i söder, h var- 
dera med lågspetsig betäckning. Genomskärningen af den 
förras yttre omfattning visar Pl, IV flg. 26 a, den senares 
åter flg. 26 b. Framför södra portalen är ett vapenhus af 
gråsten, med stengolf men mellantak af trä. Den yttre por- 
talen här har samma utseende som den i kyrkans vestra 
rum. I vapenhusets östra mur finnes ett litet aflång-fyr- 
kantigt, rakbetäckt fönster med tresprångiga inre sidoomfatt- 
ningar och rakt botten. Invändigt har förstugan norr om 
detta fönster en större fyrkantig rakbetäckt nisch, 7 fot 
iiög, 3 fot bred och 2 fot djup. Den å kyrkans norra sida 
belägna sakristian, till hvilken en tvåsprångig och rundbe- 
täckt dörröppning från kyrkan inleder, är äfvenledes af grå- 
sten samt täckes af ett korshvalf; dagern inkommer genom 



227 

tväniie touster. det ena i uorr och det andra i öster, livar- 
jämte eu dörröppning* i vester leder ut till grafg-ården, 
Golfvet i kyrkan är af trä. Utvändigt är templet livitstru- 
ket samt har spånbelagdt kroppåstak. Yttre nordvestra 
hörnet förstärkes af en grof sträfpelare. Kyrkans och 
sakristians gafvelrösten prydas af miirfurdjupningar visande 
ett likarmadt kors omgifvet på kyrkans gafvel af enkla och 
dubbla nischer, tandsnitt och cirklar, på sakristians af cirklar, 
aflånga smärre rektanglar samt tandsnitt. 

Altaret är muradt af sten. På detsamma står en af 
Desarnaut målad t af la föreställande nattvarden. Bak i kyr- 
kan står en äldre altartafla af högst underhaltigt värde; 
den föreställer kyrkans skyddshelgon, ängeln Michael, i 
kamp med draken, och är utförd af en målare Lindström i 
Borgå 1. 

På begge sidor om korfönstret ^ äro uppspikade delar 
af en triptych (altarskåp), livaraf midtpartiet hänger på 
norra, och de två sammanfogade dörrarne på södra sidan. 
Det inre af venstra flygeldörren framställer ofvantill Kristus 
på väg till Golgatha dignande undes korset, samt nedtill 
Pilatus tvående sina händer; midtpartiet visar korsfästel- 
sen 3, samt högra dörren slutligen, ofvan Kristus nedtagen 
från korset och undertill hans grafläggning, allt i rikt för- 
gyldt bildhuggeri. Grupperna täckas af korshvalf, framtill 
besatta med galler af smakfulla bladornament. På dörrar- 
nes yttersidor halva funnits målningar, numera så utplånade 



^ Hippiug, sid. 113. En numera förkommen altartafla hade 
1728 blifvit målad af en studerande Ambrosius Bedingren, ..som på 
högre befallning reste omkring landet". A. a., sid. 77. 

^ Koret afstängdes ännu i början af detta sekel från den öt- 
riga delen af kyrkan genom ett skrank. A. a , s. 108. 

' Ingalunda Kristi intåg i Jerusalem; se Hipping, s. 113. 



228 

att man kan urskilja endast en madonnabild äfveusom en 
man (?) som i handen håller en uppslagen bok. Skåpet har 
(med uppslagna dörrar varit 5,5 fot högt, 7 bredt och 0,6 
djupt); blef 1653 renoveradt af öfverste Ernst Forbes, som 
derunder lät sätta följande inskription: Hoc epitaphimn utut 
jmu divisum renovatum 1653 ^ 

Någonting utmärkande för minnesmärket vid törsta 
påseendet är en sammangyttring af gestalter, som låter en 
först genom ett nogare betraktande uppfatta ämnet i de 
skilda grupperna. Den lefvande och konstfulla behandlingen 
vittnar om utländskt arbete, och traditionen vet äfven för- 
tälja att skåpet hitkommit under 30-åriga kriget, en hän- 
delse som den gärna anknyter vid utmärktare fornsakers 
förekomst. Ehuru något skadadt förtjenar det en plats 
bland våra historiska samlingar. 

Altarbordet höljes af ett antependium af sammet, 
besatt med Forbes'ska och Creutz'ska vapensköldarne gra- 
verade på silfverplåtar. Öfver det förra ses bokstäfverna 
M F (= Mathias Forbes) jämte ett språkband hvarå läses 
st andfas t, öfver det Creutz'ska vapnet [B] ^ K (= Brita 
Creutz); under vapnen gemensamt läses: AO 163[8], allt af 
silfver. Å ett annat altarkläde finnas bokstäfverna T P M 
(= Thomas Perman) samt årtalet 1684. 

Några synnerligen gamla messkläder finnas ej numera, 
men i 1643 års inventarieläugd är upptagen en gammal ut- 
sliten „ kurkoppa". 



^ A. st. — Hipping kallar Forbes general major; enligt vapnet i 
Mörskom (se föreg.) innehade han vid sin död 1677 endast öf- 
verste titel. 

^ Det inom [ ] satta är bortfallet, men genom ljusets inverkan 
har det qvarlemnat aftryck på tyget. 



229 

Mellan sista pelarparet i öster har man i st. f. det 
gamla korskranket uppfört af trä ett slags triumfport 
af ganska simpelt utseende. På densamma hvilar ett stort 
krucifix, hvars öfre ända medels en ketting är fästad i 
hvalfvet. Kristus, i naturlig storlek, framställes såsom ännu 
lefvande, liufvudet, omslutet af trenne långa nedhängande 
lockar krönes af en törnekrans ; armarne äro rätt utsträckta, 
knäna något böjda och riktade framåt, fötterna korslagda: 
såret på venstra sidan; om midjan sitter ett bredt skynke 
utan knut, långt nedhängande på venstra sidan. I ändan 
af hvarje korsarm är en grund fördjupning ämnad att 
innesluta bilden af en evaugelist. Under fötterna är en 
liten tafla med ett par bibelspråk i modäi'n skrift. På 
sidorna om korset stå, ytterst på portens hörn, tvänne 
mindre träbilder, troligen föreställande Maria och Jo- 
hannes. 

Predikstolen i 1600-talets stil. flerkautig samt prydd 
med kolonner och bildhuggerier af frälsaren och några 
apostlar i grunda rundbetäckta nischfördjupningar, är skänkt 
af amiralen Lorentz Creutz och hans fru Elsa Duwall S 
hvilket skönjes af de på takhimmeln anbragta vapnen. 

Nära altaret står på ett muradt underlag vid norra 
pilastern på korväggen en simpel dopfunt af gråsten, 2, .5 
fot hög. Foten, nedtill aflångt fyrkantig med afrundade 
hörn, sammandrager sig uppåt till en af en ruudstaf omgif- 
ven rund hals, på hvilken skålen hvilar. Skålens diameter 
(till ytterkanterna) 2,5 fot. Ännu i medlet af förra århun- 



^ Enligt en gammal inventarielängd i kyrkoarkivet skedde 
detta år 1652. På en äldre, numera förstörd predikstol, som begag- 
nades i finska kyrkan, fans Wildemanska vapnet måladt Hipping, 
sid. 44. 

16 



230 

dradet fimnos „ 3 dertill hörande ovala stenar, trefallighets 
stenar fordom kallade" ^ 

I midten af kyrkan hänger en större messings 1 j u s - 
krona, skänkt af assessorn Jakoh ForselP i Lovisa en- 
ligt hvad följande å klotet graverade inskrift utvisar: 

DENNA LIUSCRONA 

ÄR FÖRÄRT ÅT PERNO KYRKJA 

SÅSOM EN ÄRE SKIÄNK 

FÖRGRAF STÄLLET 

AF 

ASSESSORN OCH BORGMÄSTAREN I STAPEL STADEN LOUISA 

JACOB FORSELL 

D : 25 JULII ÅR 1762. 

Fram i kyrkan hänga tvänne nyare kronor af glas. 
Kyrkan har likväl egt flere kronor ; sålunda upptages i 1643 
års inventarielängd en ljuskrona af messing med 20 pipor 
såsom skänkt af ståth. Arvid Tönnesson Wildeman. Vidare 
vet man att rådmannen i Stockholm Thomas Pehrman (som 
var född i denna socken) 1684 förärat „en stor messings 
ljuskrona af 3 omgånger med förgylda knoppar" ^, äfvensom 
att en stor krona blifvit skänkt af öfverstlöjtnanten Peter 
Golawitz*. Förskräckt af ryssarnes framtåg 1712 nedgräfde 
man i jorden fyra stora ljuskronor, och finnes arbetslönen 
härför upptagen i kyrkans räkenskaper. Då gömstället var 
bekant antagligen endast för några få som under kriget 
dogo, förblefvo troligen kronorna i jorden, ty de omnämnas 
ej sedermera ^ 



* „Presterskapets redogörelser", sid. 207. 

- Nobil. af Forselies. — Se grafstenen i Eliraä kyrka! 

* Hipping, sid. 64. 

* A. a. sid. 56. 

* A. a. sid. 67. 



231 

I sakristian föiTaras ett par stora silfver ljusstak ar, 
på livilka fiunes ingraveradt Creutz'ska vapnet med initia- 
lerna B . C , ofvan samt undertill inskriften: 

CHRISTINA BOYEi 

A" 1081. 

I deu gamla, förutnämda inventarieboken är upptaget 
„ett par större ljusstakar af messing om två L%, gifne af 
sal. wälb. Ernst Creutz". 

Kyrkan liar flere grafstenar af stort intresse. Den 
älsta (3,7 X 7,1 fot) har sin plats i södra sidoskeppet och 
midt för utgången till vapenhuset, sålunda utsatt att tram- 
pas af de flesta kyi-kogåugare. Den är derför mycket sliten 
och den kring kanten löpande, i munk-minuskler ^ utförda 
inskriften endast till en del läslig. En af E. Brenner år 
1691 gjord afbildning af stenen har lyckligtvis till våra da- 
gar blifvit bevarad ^. Den visar i hällens midt en vapen- 
sköld med en stående fågel samt längs kanterna denna in- 
skrift, i h varje hörn af bruten af ett roslikt ornament: Anno 
'lomini m tf x ix die concepcionis virginis [marie ohiit 



^ Hipping (sid. 55 — 56) omnämner att ett par stora silfver- 
Ijusstakar blifvit skänkta af Ernst Forbes' fru, Christina Boije, hvil- 
ken härtill skulle tagit silfver från sin svärfaders, Mathias Forbes' 
likkista, men debiterat (såsom kyrkoräkenskaperna utvisa) socknen 
för arbetslön. Härmed måste förstås några andra stakar, ty om hon 
sjelf låtit förfärdiga dessa ljusstakar, är det obegripligt hvarför hon 
låtit ingravera sin mors (Brita Creutz') vapen och namninitialer och 
icke, såsom brukligt var, sitt eget vapen; snarare måste man anse 
att hon mottagit dem i arf efter sin mor och skänkt dem till kyr- 
kan efter att under modrens vapen hafva tillagt sitt eget namn 
jämte årtal. 

" Af samma karaktär som på Pyttis grafstenen af år 1517. 

•^ Se Gottlunds Otawa, tom. I, pl. XV. 



232 

discretus armiger ericus petri de terfiveioki cuijus anima 
requiescat in j^^ic^ amen ^. 

Vapenhuset inrymmer treune grafhällar, af hvilka den 
största (8,3x6,0x0,0 fot, Pl. VII % 32; i upphöjdt arbete 
framställer ståthållaren Arvid Tönnesson Wildeman^ i kri- 
g'arrustniug och hans fru Anna Hansdotter Björnram iklädd 
den tidens qvinuodrägt, båda med öfver bröstet till bön 
hoplagda händer. Upptill på stenen läses bibelspråket 11 
Joh. 25—26 mellan Wildemanska och Björnramska vapnen. 
Hvad det senare beträffar så visar det en betj^dlig afvikelse 
från det vanligen förekommande. Skölden är nämligen här 
tuledad med tremie upprätta björnramar i öfra fältet, hvar- 
jämte hjelmprydnaden utgöres af tvänne sådana ramar. — 
Under bilderna finnes följande uthugget: 

[DENNA (?)] STEEN HÖK[ER(?) DE]N EDLE OCH WÄLBOR : 

DO . . M . . ARVID TÖNNESON [T]I[L] TIVSTERBY 

TILL . . S . . . [F]OR SIGH (?) SIN KÄRE HWSFRW 

ANNA HANS DOTTER OCH BEGGEfS] THERES 

K[Ä]RE BARN ANNO DOMINI MDCX . 

Den andra stenen i ordningen (7,7 fot x 5,9) är så sli- 
ten att hvarken den rundtomkring löpande eller den inuti 
på fyrkantiga taflor affattade inskriften kan läsas. Stenen 
måste hafva varit ganska vacker. 

Den minsta grafsteneu (6,8 x 4,6 x 0^4 fot) har i sin 
öfre del tvänne fyrkantiga taflor med denna delvis utplånade 
inskrift : 



* Det inom [ J är numera oläsligt. Terfweioki är n. v. Tervik 
i Pärnå. — Hipping, som antagit att stenen blifvit lagd „till minne 
af någon märkvärdig händelse" och som töröfrigt ej kunnat rätt läsa 
inskriften, uppger att stenen i början af detta sekel haft sin plats 
på andra sidan tröskeln, uti förstugan (a. a. sid. 100). 

« Se noten å sid. 194! 



233 



HÄB : lilGER : BEGRAF 
V 



E i' 

VE : I : EVIGHET : OCH : 
GIVI : HÅNÄM : EN : HVNELIG ; 
VPSTONDELSE : OCH ; AFSOM 
NADE : HAN : DEN : 2 MAI ANO 1584 



lAGir : WEET ; AT : MIN : FÖR 



GW . I NHÅNÅM KAL ... 
MIGH : SEE : OCH MYNOCHON SKÅ 
LA SKODA HONO^OCH IGEN ANNAN 



Nedra hälften utgöres af eu éuda stor fyrkant med 
en refflad kolonn pa hvardera sidan och mellan dessa ko- 
lonner: 

T. O. B. H. 

(Wiltlemanska vapnet). (Risbifska vapnet 

se pl. VI, %. -21.) 

(En dödskalle ötVer 

ett horisontalt ben). 

HVMUS ET PVLVIS 

15 SWMWS 84. 

Stenen tillhör, enligt hvad man af vapensköldarne och 
initialerna deröfver kan finna, ståthållaren på Wiborg- Tönne 
Olofsson Wildemcm^ död. såsom i inskriften finnes angifvet, 
2 maj 1584, samt hans hustrn Brita Henriksdotter Risbit, 
som lefde enka 1586. ^ 

Uti Sarflax' på kyrkogården belägna af sten nppmu- 
rade grafkor står en stor prydlig, 7 fot hög och 6,75 d:o 
bred grafhäll^ som, egande påfallande likhet med och såle- 
des antagligen utgången från samma verkstad som före- 
nämda Wildemanska grafsten, framställer i upphöjdt arbete 
bilderna af ståthållaren Ernst Larsson Creutz - och hans 

^ Anrep, adl. ätten Wildeman, tab. '-2. 

- Ernst Larsson Creutz till Sarflax, Malma (Malmgård) samt 
Cassaritz; Landshöfding i Norrland samt Öster- och Westerbotten: 



234 

fru Katarina Hess von Wiclidorff. Längs sidorna äro nia- 
karnes anvapeu aubrag-ta, nämligen på stenens högra sida 
(uppifrån nedåt): 1) Creutz (farfaderns), 2) Wildemans 
(morfaderns), 3) Jägerhorns (farmoderns), 4) Frilles (mor- 
moderns); samt på venstra sidan: 1) Hess von Wichdorffs 
(farfaderns), 2) Aureps (morfaderns), samt 3) Plesses (farmo- 
derns). Det sista (mormoderns, Oberlacli af Lauamets) har 
till följd af en här å stenen skedd skada gått förloradt. 
Under namnen läses inom en fyrkantig omfattning: 

HÄR LiaGER BEGRAFFWEN DHEN EDLE 
WELBORIGE OCH MANHAFTIGHE ERNEST 
CRYTZ TIL SARFFLAX OFFWERSTE HWI 
LKEN AFSOMFNADE I GVDHI DHEN 

ANNO 
HWILKENS SIÄL GVDH GLEDIE . 

samt under hustrun: 

HÄR LIGGER BEGRAFFWEN DHEN EDLA 
OCH WÄLBÖRDIGHE CATARINA HESS 
VON WICHDORF AFFSOMPNAT I GUDHI 
DHEN ANNO GUDH 

FÖFLÄNE EEN GLADEFULLE UPSTAN 
DELSE . 

För att återgå till sjelfva k3'rkau, finnes ofVanför den 
numera igenmurade dörröppningen (öster om stora utgången 
i södra muren) till det forna Isnäska grafkoret, infattad i 
väggen en slipad stenskifva med denna inskrift i guld: 



tillika ståthållare på Gefle och Uleåborg; ihjälslagen 1635 af Peter 
Dufva till Munkeby; gift med Catharina Hess von Wichdorffs dotter 
af hertig Magni i)å Ösel råd Johan Johansson Hess von Wicli- 
dorff med Margaretha Anrep. Anrep, adl. ätten Creutz N:o 92. 
tab. 4. 



235 

HÄR VILAR FÖRGÄNGELKiA DELEN 

AF 

FRIHERRE CARL GUSTAF AEMFELDT i 

COMMENDERANDE GENERAL ÖFVER FINSKA OCH lÅMTLÄNDSKA 

ARMÉERNA CHEF FÖR NYLANDS INFANTERI, UTI 

KONUNG CARL DEN XIITes TIENST. 

FRIHERRE TILL ISNÄS och SARSALÖ, 

FÖDD 1666, DÖD 1736, och DESS HUSFRU 

LOVISA AMINOFFS STOFT. 



STENEN UPREST AF DERAS ÄLDSTA SONS SONASÖNER 
GENERALEN och RIDDAREN GREFVE GUSTAF OCH ÖFVERSTE- 
LIUTENANTEN och RIDDAREN FRIHERRE AUGUST. ARMFELDT. 

Ett auuat epitaphium finnes inmuradt i östra väggen 
af samma sidoskepp: äfven detta monument utgöres af en 
slipad stenskifva, upptill besatt med en förgyld urna om- 
gifven af en feston: derunder läses i guldskrift följande: 

OTTO. WILHELM . DE . GEEE . 

FRIHERRE, 

KONG . MAYSTS. quh SWEA. RIKETS . 

HÖGSTBETRODDE . MAN . OCH . RÅD . 

COMMENDEVR . AF . SWÄRDS . ORDENS . STORA . KORSS . 

F : 1710 . D : 25, DECEMB : D : 17G9 . 24. MARTII . 

^ Den bekante karolinen; född IGGö,?, på sin faders gård i In- 
germanland; general af infanteriet och chef för trupperna i Finland; 
t 1736-f$ på Isnäs. Han var gift med Lovisa Aminoff (född 1685, 
drunknade 1741). med hvilken han hade ej mindre än nitton barn, 
af hvilka tio fullvuxne söner buro fadren till grafven. An rep, fri- 
heiTl. ätten Armfelt N:o 213, tab. 1. Hipping, sid. 71. — Armfelt 
hade den 20 april 1728 tillhandlat sig detta krafkor af grefve Rein- 
hold Carlsson Nieroth och Hedvig Ulrika Creutz (hvilka då egde 
Forsby egendom i Pärnå). Hipping, sid. 72. 



236 

HANS FRU 

ANNA . DOROTHEA . MUHL . 

FRIHERRINNA . 

TIL. TERWIK. TIUSTERBY. MOLMBY . 

WILMANSGÅRD . PERENIEMI . och . RATTULA . M. M. 

F : 1728 . D : 8 . OCTb . D : 1778 . D : 2C . I ANUAR : ' 

HAN. HAR. 

INRIKES . UTRIKES . I . KRIG . I . FRID . TIENT . MED . HEDER . 

59 . ÅR . WANDRAT . REDELIGEN . 

HON . WAR . 

ÄLSKAD . MAKA . HULD . MODER . PRYDNAD . FÖR . SITT . KIÖN 

50 . ÅR . LEFWAT . TIL . EFTERDÖMME . 
MED . BÄGGES . NAMN . ÄR . DERAS . ÅMINNELSE . BEWARAD . 

STENEN . RESTES . 
AF . DESS . EFTERLEMNADE . BARN . 

RBT WHM ANA CHRL DRTA CHST OCH QTLNA ULR DE . GEER . 

Härunder ses de förgylda De Geer'ska och MuliVska 
vapensköldarne under en gemensam friherrlig krona. En 
feston nedtill afslutar det hela. 

Söder om kyrkan, på grafgården, står ett gammalt 
stenkors (Pl. IX fig. 35), 2,i fot högt och bredt, 0,3 tjockt, 
om hvilket sägnen vet förtälja att det vore upprest öfver 
kyrkans byggmästare ^. Korsets ena arm är afbruten. 

Under kyrkans golf finnas murade grafvar. För 
deras undersökning lät numera aflidne prosten Hofdahl, som 
för forskningsarbetena visade det lifligaste intresse och på allt 
sätt sökte underlätta desamma, framför koret upptaga några 



* Jfr riddarliusstamtaflans uppgift beträffande makarnes fö- 
delse- och dödaår (Aurep, friherrl. ätten De Geer af Tervik, N:o 
•271, tab. 1). 

* Märkligt nog finnes på Åland, å Sunds kyrkogård ett all- 
deles dylikt stenkors, om hvilket samma berättelse går. 



237 

golftiljor. Det visade sig då att gratVarue väl voro fulla 
af likkistor, men alla i saknad af påskrifter. De flesta 
kistor voro dessutom antingen söndriga eller multnade. 

I den nya klockstapeln förvarades deremot tvänne lik- 
kistor af koppart A den ena (Pl. VIII tig. 31) läses å 
lockets hufvudända : 

Kongl. May. . Troo Man 
Och Ofwerste af ett Regemente 
Infanteri Den Edle och Wälh : Her- 
ren Ernst Forhes Herre till Mor- 
[sknäs] Fårhåf nch ijdelax 
är [född AJNNO 1624 den 7 octoher 
Och i Herranoni Salligen af- 
somfnad den 19 ocjtober 1677 -. 

Derunder ses a sjelfva kistan Forbes'ska vapnet. A 
kistans långsidor finnas afbildade mellan krigiska sinnebil- 
der Forbes'ska och Creutz'ska vapnen ^ under en gemensam 
adlig krona. Äfven lockets långsidor äro prydda med samma 
krigiska emblem, mellan hvilka läsas några bibelspråk. ()f- 
veret är ett kors afbildadt. Samtliga ornament och vapen 
äro framstälda genom förgyllning på den naturliga koppar- 



^ Efter författarens besök i Pärnå kyrka, hatva vid en repa- 
ration för 3 ä 4 år sedan ej blott dessa kistor utan ock samtliga i 
det följande uämda vapensköldar med vederbörandes begifvande af 
frih. V. M. von Bom, n. v. egaren till Sarflax säteri, blifvit förflyt- 
tade till kyrkans vapenhus, der de blifvit i systematisk ordning 
uppstälda. 

^ Se not. 2 å sid. 183. 

' Den dödes tadei-ne- och möderne vapen. 



238 

grimden. Kistan, hvarifrån liket är bortvräkt, var ej känd 
af Hippiug' och upptogs från den numer raserade, utanför 
k^a^kans sydöstra hörn belägna s. k. Wrede'ska grafven. 

Den andra kopparkistan har å lockets hufvudända denna 
påskrift: 

„KongL May*' till Swerige Tro Man och 
Öfwerste Lieutenant Edle och Wälb : e Petter Oålawitz 
Till Degerhy, Kugguni och Jernhöhle Ahr födder pä sin fäder- 
nesOård Fansnääs i Pärm Sochn alir 1606 och afsomjmadhe 

i Herra- 
noin 2)å sin Gård Degerhy den SO Septemhr AJir 1673 ^ 

Hans vapen finnes härunder, på kistans hufvudända, 
utfördt i färger. Hvardera af kistans långsidor är besatt 
med en rad af åtta till hvarandra slutna upprätta ovaler, 
af hvilka de 3:dje och 4:de i ordningen från hufvudändan 
upptagas af den dödes fäderne- och mödernevapen, det se- 
nare framställande en upprätt bock i blått fält. De öfriga 
ovalerna innehålla bibelspråk, för det mesta numera utplå- 
nade. På fotändan ses en dödskalle öfver korslagda ben. 
Locket är belagdt med ett s. k. klöfverbladskors. 

Den 4 Sept. 1763 „beslöt församlingen på professor 



* Han härstammade från en gammal rysk adlig slägt och var 
gitt med Brita Ruth (dotter af Diedrik Pedersson Ruth i Finland, 
N:o 125 och Angoria Silfversijarrc) med hvilken han hade en son 
Johan, en liderlig och otuktig sälle, som orsakade sin fader mycken 
sorg och som slutligen för utkastade svåra men ogrundade beskyll- 
ningar mot riksrådet frih. Lorentz Creutz och en dennes ogifta dotter 
dömdes från lifvet, hvilket straff dock mildrades till evig landsflykt. 
Fadren, som han hotat mörda, förklarade kort före sin död honom 
ovärdig att kallas hans son. An rep, adl. ätt. Golawitz N:o 383. 
Hipping, sid. 56. 



239 

Krooks^ iurådaii (!) att använda den (7ola\vitz\ska koppar- 
kistan, såsom varande till hinder (sic!), till något nyttigt 
behof uti kyrkan"; och skulle man härtill begära konsistorii 
bifall -. Mot förmodan uteblef detta bifall och hela 
saken fiirföll. — men herr ..professorn" had€ genom sitt 
förslag på ett föga ärofullt sätt för alltid bundit sitt namn 
vid detta minnesmärke. — Denna kista (hvarifrån liket län- 
gesedan är undanskaffadt) hittades 1745 uti den s. k. 
Golawitz'ska eller Degerby grafven. Bredvid lågo „tvänne 
dyrbara likkistor, af hvilka den ena innehållit ett balsame- 
radt (!) lik. den andra ett fruntimmer med ett barn pa ar- 
men. På locket var ett metall cruciflx", antagligen det- 
samma som numera förvaras i ett skåp i kyrkan 3. Lektorn 
i Borgå, magister Anders Kraftman * som tillhandlat sig 
Degerby gård. lät ur grafven. som förmodligen ingick uti 
köpet, upptaga liken, men ålades af ett socknestämmobeslut 
att återföra dem i sitt hvilorum ''. 

Då k3Tkogolfvet 1812 reparerades blef under altaret 
funnen en barnlikkista med inskription: Michael Hieronymi 
obiit 1626. Liket skall hafva varit väl bibehållet och svep- 
ningen oskadd''. 



^ Då varande kyrkoherden i Pärnå; f 17 70. 
- Socknestämmoprotokollen. 

* Der gömmes ock ett af siltVertråd broderadt, men af tiden 
mycket angripet kors, en gåfva efter frih. Lorentz Creutz d. ä. af 
dennes arfvingar. 

* t 1791; bekant som en bland de största kaffevänner, i det 
hau en tid dagligen förtärde minst 40, oftast 60 koppar af denna 
dryck. Alopseus, Borgå gymnasii historia, sid. 428. 

' Hipping, sid. 91 — 92. 
^ A. a. sid. 40. 



240 

Följande vapensköldar funuos ^ i kyrkan uppsatta: 
Under vestra fönstret i norra väggen: tvänne stora 
vapen tillhöriga friherrl. ätten Creutz. Påskrifterna äro nä- 
stan utplånade; dock kan man å det ena vapnet läsa: 

Hans Kongl. Mai/^ tvär alclra nådigaste 
Konnungs och Herres fordom höghetrodde man 
Rikets råd och President uthi den Kongl [Hofrätt] i Stor 
furstendömet Finland den högvälborne Herre H. Ernest 
Johan Crexitz^ friherre till Cassaritz, herre till Malmgård Sitmd 
hy och Tammerfors, hlef födh på Sarfwlax gård A" 1619 d. 

20 Maj {Mars?) 
Såmbnade i Herranom 1684 den 25 Maj (?) och hlef begraf- 
wen uthi denna kilrMa den 25 Januari Ar 1685. 

Af skriften på det andra vapnet är följande läsligt: 

KONGL MAYST. TROOTIENARE OCH 
WELBESTELTER RYTMESTARE VNDER HER 
BARON OCH ÖFVERSTENS FRITZ WACHTMES- 
STARES REGEMENTE HÖGWÄLBORNE HERR BA[R] 
ON AXEL CREUTZ « FRIIHERRE HERRE TILL 
MALMGÅRD, SAM AFSÅMNADE DEN 22 . . . 

Ao 1693 OCH WAR BEGRAFVEN 

. . . ANNO .... 1695 

A en pilaster på södra väggen: det Oolawit/ska vapnet^. 
men utan någon språktafla. 



* Se noten 1 :\ sid. 237. 

' Son till föregående, var född ll)77 och dog i arrest på Wi- 
borg3 slott samt begrofs i Pärnå kyrka. Han satte sig upp mot sin 
öfverste, frih. Wachtmeister, och blef dcrföre 1691 fängslad och dömd 
från lifvet, men fick nåd, dock så att han skulle sitta tre år på Wi- 
borgs fästning. Anrep, a. st. der dock dödsåret uppgifves vara 11)92. 

* Antagligen Peter Golawitz'. Se det föreg. ! 



241 

Af uedaustäeiide auvapen fimnos eu del upphängda å 
kyrkans pelare, en annan del förvarade i klockstapeln: 

a) adl. ätten Creutz' med underskrift: CREUTZ AF 

SARWALAX, F. No 1. 

b) en sköld med ett guld horn (spetsen åt venster) öf- 
ver två förgjlda G uddiga stjeruor i rödt fält; hjelmtäcket 
rödt och guld, på hjelmen tre strutsfjädrar; underskrift: 
GYLLENHORN, F. No 2 '. 

c) anvapnet F. N:o 3 saknas, men bör hafva varit 
"Wildemanska vapnet med underskrift: Wi Ideman af Tiv- 
sterby F. N:o 3. 

d) uti en af blått och rödt delad sköld ett träd med 
tregrenig rot och från midteu tuklufven stam, hvardera gre- 
nen slutande med ett hjertformigt blad; hjelmtäcket rödt. 
blått och silfver, på hjelmen tvänne korslagda armar, hvar- 
dera hållande i tre strutsfjädrar; underskrift: FRILLE AF 
HAPANEM, F. No 4. 

e) ett silfverhalster i rödt falt; hjelmtäcket rödt och 
silfver; underskrift: HESSE AF WICHTORF, F. No 5. 

/) en med tre förgylda sneda rutor belagd röd balk i 
silfverfält; hjelmtäcket rödt, guld och silfver; på hjelmen 



^ Vapnet är i dubbelt hänseende oriktigt, t}- först och främst 
visar denna ätts vapen blott ett gnidhorn med gehäng i blått fält, 
samt på hjelmen ett dylikt horn mellan tvänne elefantsnablar, till 
hälften vexelvis belagda med blått och guld. För det andra borde 
detta an vapen vara icke det Gyllenhornska, xitan det Jägei-hornska. 
vapnet. Mäi'kvärdigt nog finnes bland „Afbild. af vapensk. i 
Finl. kyrkor" under N:o 285 (Helsinge kyrka) ett vapen fullkom- 
ligt likt det ofvanbeskrifna anvapnet med undantag af att hornet i 
det tecknade vapnet har gehäng Äfven minnas vi från Mörskom 
kyrka samma anvapen, dock med hornet omsvängdt och under 
stjemorna. 



242 

en dylik rutbelag-d balk mellan tvänne buffelhorn, vexelvis 
till hälften af rödt och guld; underskrift: hylser AF EKEI.N, 

F. No 6. . 

/y) Aurepska vapnet; påskriften som bör hafva varit 
ANREP AF SOOR F. N» 7 är fullkomligt utplånad. 

Il) ett åt venster vändt upprätt, krönt, svart lejon i 
silfverfält; på hjelmeu två bockhorn mellan tvänne björn- 
ramar (?); underskrift: OBERL[ACH] AF LANAMETZ^ F. N- S. 

i) DuwalFska vapnet med påskrift: duwall T [IL] 
M[ACKERSTON]. M N» 1. 

Ii) tre (2. 1) blå svinhufvuden i silfverfält; hjelmtäcket 
blått och silfver: på hjelmen ett svinhufvud; underskrift: 
NISBE[TH] M. No 2. 

J) ett vapen liknande ätten Blanckenfiells N:o 319 med 
den skilnad att sköldemärket är rödt med förgj^lda pinnar, 
och att hjelmprj^dnaden utgöras af en ur kronan uppsti- 
gande bock; hjelmtäcket rödt och silfver: underskrift: bke- 
DAW. M. No 3. 

m) en åt höger springande svart tjur i guldfält; hjelm- 
täcket svart och guld; underskrift: PLESSE. M. N" 4. 

n) en klufven sköld, hvaruti från ett med tre stolpvis 
ginstyckade och styckade silfverbjelkar belagdt rödt fält ut- 
växer en svart örn i silfverfält; hjelm täcket rödt, svart och 
silfver; på hjelmen en på ofvannämndt säst styckad bjelke 
mellan två svarta örnevingar; underskrift: BERG AF S AGG AR. 

M: No 5. 

o) ätten Lodes vapen ^ underskrift: L[Oi)E) AF KEl>P 

H M: No 6. 



* Auvapnct visar den olikhet med vapnet på sv. riddarlmsot 
att ramarne här iiro vända framufc. 



243 

p) adl. ätten von Rosens vapen ^ ; pa hjelmen numera 
endast tre strutstjädrar; underskrift: [ROSEN] AF GKOS 
[ROOP] MAIAN [M:] N» 7 samt slutligen 

q) adl. ätten Diickers vapen ''^: underskrift: dvkkk 
AF KAtJU M: No 8. 

Såsom af fäderne- och mödernevapuen N:o 1 framgår, 
måste den dödes föräldrar hafva varit riksrådet och amira- 
len frih. Lorentz Creutz (f 1676) och dess maka fru Elsa 
Duwall (f 1675). Dessa an-vapen torde således höra till 
det i klockstapeln numera lig-gande hufvudbaneret som, att 
döma af en löst liggande språktafla, hvarä man endast kan 
urskilja 20 (1. 26) April 1667, tillhört frih. Jakoh Creutz, 
hvilken enl. uppgift i riddarhusgeneal. blef begrafven i denna 
kyrka och hvars vapen (enl. ,, Pr ester skåpets redogör.") fans 
härstädes uppsatt. 

Förutom flere af de nu beskrifna an-vapueu funnos i klock- 
stapeln ännu några andra vapensköldar, men dessa antingen 
saknade språktaflor eller hade inskriptionerna alldeles utplå- 
nade. Af dessa vapen tillhörde tre adl. ätten Forhes å^:o 249 ^ 



• Endast venstra hälften är i behåll. 

^ Vapnet visar den olikhet mot de introducerade ätternas atr 
skölden är blott 7 gånger delad af guld och blått, hvarförutom hjelin- 
täcket bär samma dessa färger. 

* Alla tre utmärkta genom tvänne björnar som sköldhållare: 
ett dylikt vapen med öfvertecknadt „Mathias Forbus" finnes bland 
andra vapensköldar fr. Pärnå kyrka, iinder N:o 237 uti „ Af bildningar 
af vapensköldar i Finlands kyrkor", hvilken omständighet gör det 
otvifvelaktigt att ett af de tre Forbes'ska vapnen i tiden blifvit 
uppsatt öfver öfverste Mathias Forhes (f 1640); de två andra vap- 
nen tillhöra måhända sonen öfverste Ernst Forbes och någon den- 
nes i ungdomen aflidne broder. 



244 

och ett adl. ätteu Boije ^ Slutlig-eu påträffades, dels uti 
klockstapeln dels i uppgång-en till kjTkviuden, sidofragment 
af ett stort, obekant vapeu. Uti öfra fältet af den delade 
skölden funnos tvänne i hörnen tofsprj^dda dynor; nedre fäl- 
tet sjTites varit belag-dt med ett liggande andreas-kors. 

Fordom funnos i kyrkan ännu följande, numera fijr- 
komna vapensköldar, näml. ätterna Stålarms (se „Afbildnin- 
gar af vapensk." N:o 246), adl. ätten Tavasts N:o 64 (a. a. 
N:o 244), Stubbes (N:ö 248) och Jägerhorns (? K:o 240) 2 
äfvensom några sköldar, hvilka uti förut ofta anförda „Pre- 
sterskapets redogörelser", sid. 206, beskiifvas sålunda: „Stånd- 
fast 3 stycken; det första hafwer underskriften af Job. 19. 
25; til det andra är underskriften tagen af Phil. 1, 21; 
under det tredie läses T. 4. 9.^ Tre stycken med 3 gyllene 
omwända skålar i blåt fält å högra sidan af skölden och 
å den wänstra et oxehufvud i silfwer- och 3 stiernor i blåt 
fäldt. Underskrifterne äro å alla 3 af tiden så förtärde 



1 Antagligen samma vapen som, med öfvertecknadt ,,Erich 
Boije", under N:o 239 finnes afbildadt i förenämda saml. såsom be- 
fintligt i Pcärnå kyrka. Denne Erik Boije, som skref sig, bland an- 
nat, till Isnäs i Pärnå, var öfverstlöjtnant vid infanteriet och dog 
1648. Han biet" engång för en obetydlig kärleksförseelse utesluten 
frAn riddarhuset. Var gift l:o med Anna Fleming (f 1(532), hvars 
vapen äfven fans i denna kyrka (a. a. N:o 249) och 2:o med Beata 
Warhtmeister i hennes 2:a gifte. Anrej), adl. ätten Boije af Gennäs 
N:o 16, tab. 11. 

- Vapnet visar ett med spetsen ät venster vändt horn med 
gehäng; öfver skölden två ()-uddiga stjernor. 

' Afse antagligen de förenämda, i klockstapeln påträffade, trenne 
Forbe3'ska vapnen. Denna ätt torde möjligen haft till valspråk 
..stanfast." (Se altarantcpendiet!) 



245 

att icke en bokstaf synes. Ett. som äi- mycket högt up- 
satt, A liwilket ock inscription är tämelig-en förtärd, utgif- 
wer en underofficer wed Jönköpings regemente, wed namn 
Janston, tor sin families wapn". 

Elias Brenuer har föröfrigt skänkt oss teckningar af 
några tydhgen från medeltiden härrörande vapenaf bildningar 
i denna kyrka ^ För atom Krummedikarues vapen samt 
Stålarmska eller Tavastska vai)nen visar en hans teckning- 
oss en qvinna knäböjande framför tvänne öfver hvarann stälda 
rundlar, af hvilka den öfre innehåller Kristusbarnet liggande 
midt på en sol. samt den undre en sköld med en båt. 

Fti den på en höjd österom kyrkan af tegel nyligen 
uppförda stapeln ^ hänga tvänne klockor. Den mindre 
har å ena sidan afbildad en kyrka 3, hvaröfver läses : 
PERNÅ MODER KYRCKIA. Under bilden ses tvänne mensk- 
liga figurer i fotsid drägt och med ett djur (oxe?) vid 
sina fötter; nedanför läses bibelspr. Luc. 8: 8. Klockans 
motsatta sida bär följande påskrift mellan tvänne rättvi- 
sans sinnebilder, en qvinna med ett svärd i ena och våg- 
skålar uti andra handen: 

MED PERNÅ FÖRSAMLINGZ I NYLAND OCH 
DES EGEN BEKOSTNAD FÖRFERDIGA LÅTIT 
I STOCKHOLM AF E^ NÄSMAN ÅHR EFTER 
CHRISTI BÖRD ANNO 1735. 

Häröfver läses på hebräiska „Jehovah". 

Den större klockan har öfverst den vanliga inskriften : 

GLORIA • IN • EXCELSIS • DEO • ET • IN • TERRA . FAX 

På nedre kanten läses: lavdate . DOMINVM • IN • CYM- 



1 Se Gottlunds Otawa I, pl. XVII, N:o 2, 3 och 5. 
* Den gamla stapeln var från år 1661. Hipping, sid. 64. 
' Dock icke Pärnå stenkyrka, men måhända den gamla, nu- 
mera nedrifna träkja-kan. 

17 



246 

BALIS (IN • CYMBALIS) BENESONANTIBVS • HOLMLE • ME . 
rVNDEBAT • lOHAN • MEYER • ANNO 1675. DeSSUtom finnes 

å klockan afbildad en menniskofigur hållande i högra han- 
den ett kors samt i den venstra en bok. 

Icke liten skada erfor kyrkan då den nnder stora 
ofreden förlorade sina klockor. 1710 blefvo nämligen dessa, 
för att icke falla i fiendens händer, på landshöfdingens be- 
fallning förda till Helsingfors, derifrån de antingen brag- 
tes till Stockholm eller borttogos af ryssarne. Mast grämde 
man sig öfver förlusten af den stora klockan som 1661 hade 
blifvit skänkt af amiralen Lorentz Creutz, antagligen till 
hans moders begrafning som försiggick samma år, och länge 
visade allmogen för barn och barnabarn det ställe uti sta- 
peln der klockan haft sin plats ^ 

En liten klocka ända från medeltiden fans fordom 
här, men flyttades till Liljendal, der den först begagnades 
vid kyrkan men slutligen hamnade som matklocka på öf- 
verste-bostället 2. 

Uti sakristian förvaras en del af kyrkans silfver, 
hvaribland finnas följande anmärkningsvärda saker: 

1) en större kalk med inskrift: 
TJiomas Perman 
Margareta Permans 
Anno 1684 ^. 



^ Hipping, sid. 44—45 samt 40 — 47. Klockan vägde ej mindre 
än IIV2 skeppund och hade kostat 4140 daler k. m. En af försam- 
lingen för 2015 dal. inköpt mindre klocka vägde SVa skeppund. Vid 
medlet af 1600 talet hade kyrkan fyra stora klockor i stapeln samt 
två mindre i kyrkan (gamla inventariilängden). 

2 Hipping, sid. 102. 

^ Samme Perman hade utom mycket annat till kyrkan förärat 
en vinkanna, en ask, en tallrik (allt af silfver) samt en stor ljuskrona. 
A. a. sid. 64. 



247 

2) en (lopskAl med tva Teetska vapen, af livilka det 
ena på lijelmen har ett lijortlmfvud med en 6:nddi;^ stjerna 
mellan hornen. Ofvanför vapnet initialerna I. T. {— Johan 
Teet) K 

3) ett par silfverljnsstakar, (se sid. 231). 

På prestgården förvaras det öfriga silfret, ntgörande: 

4) en söndrig, förgyld patén. På bottnets öfra sida 
är ingraveradt ett lam med en korsprydd fana; öfver det- 
samma läses: AGNVS : DEI Och nndertill: ANNO : 1G12. På 
nndre sidan af patenens kant löper denna inskrift: [DETTA] 
GVL • OC • SÖLF • ÄR • FÖRSTA • BROBET • AF • BÄRGET • I • 
FÅRSBYN • VTI • FÄRNO • SOKN • VTH • TAGIT • KYRKIAN • 
TIL • GVDZ • ÄHRA • GIF VIT • SAMT • MED • KALKEN • SOM • 
HÄR • TIL • LYDER ^ 

5) en äldre förgyld kalk med patén, hvilka begagnats 
i finska kyrkan. 

Uti en äldre inventariilängd säges en altarsilfverkanna 
1652 blifvit skänkt af „frn Margareta Boije till Jakareby, 
öfverste Johan Eidders enka" ^. Kannan, på hvilken skall 



* Johan Teet, nohil. Stjerncreutz till Tetom; född på 1590 talet; 
stadsmajor i Dorpt; adlad 1648 och kallad Stjerncreutz efter det 
gamla Teetska vapnet. Anrep, adl. ätten Stjerncreutz N:o 436, tab. 
2. — Man känner icke med hvem han varit gift, men såvida vapnen 
på skålen, såsom troligt är, beteckna tvänne makar, skulle äfven 
hans hustru varit af Teefska slägten. — Ifrågavarande dopskål, som 
Hipping (sid. 22) eget nog säger vara förkommen, tinnes i en gam- 
mal inventariilängd upptagen såsom 1652 skänkt af „wälb. Johan 
Teet StjernCreutz." 

2 Kalken, hvarpå voro inristade namnen Ärfe Tönneson och 
Anna Hansdotter (en gåfva således af dessa personer!) har i senare 
tid blifvit bortstulen, Hipping, sid. 41. 

' Margareta Boije var dotter af öfverstlöjtnanten Erik Boije 
tfll Isnäs (t 1648) och hans l:sta fru Anna Fleming. Hon var gift 



248 

hafva fuimits Ritters vapen och namn, är ej mer till. Likasji 
saknas en i 1725 års förteckning intagen siltVerkauna, som 
skulle haft „Creutzarnes vapen och uampn E. C." (= Ernst 
Creutz) samt vägt 85 lod. Såsom gammal och obruklig bort- 
auktionerades den år 1735 och inropades af generallöjtnan- 
ten baron Carl Gust. Armfelt för 282 dal. 20 öre kmt. — 
Vid medlet af 1600 talet egde kyrkan ej mindre än fyra 
silfverkalkar med paténer K 

År 1709 inpackades kyrkans penningar och silfver uti 
kyrkokistan och fördes till Malmgärd i förvar, men alltsam- 
mans borttogs af fienden. En del af silfret hade dock ka- 
pellanen Justus Totilius (1696--1726) medtagit på fl3'kten. 
Vid hans återkomst återfordrades det förgäfves. Han dog 
under processen 1726 och arfvingarne dömdes att betala ska- 
dan 2. Några saker måste kyrkan dock återfått, ty det silf- 
ver som ofvan blifvit beskrifvet såsom ännu förefintligt, är 
allt från en tid, äldre än denna ofred. Af en handling i 
Sarflax arkiv framgår att en af kyrkans kalkar år 1716 
blifvit i Stockholm pantsatt för 259 dir. s. m. samt 1723 
genom bemedling af grefve Johan Creutz utlöst." 

I vapenhusets nisch står ett gammalt, svartmåladt, pri- 
mitivt träskåp med spetsigt tak; hade förut sin plats i 
sakristian och användes till att förvara kyrkans silfver^. 

Till Pärnå kyrkas fornminnen hör ock ett bland uni- 
versitetets samlingar numera befintligt, 6 fot högt, 4,2 fot 



med öfversten för Tavasthus läns infanteri, Johan Olausson Ritter 
von Reitagshausen. som dog 1652. Anrep, adl. ätten Boije N:o 16 
tab. 11. 

^ Gamla inventariilängden. 

* Hipping, sid. 67 och 76. 

' Hipping, sid. 108. 



249 

bredt järnkors ^ som IS 72 vid en reparation uedtog-s från 
kyrkans tak och dervid befans å livardera sidan ega en, 
med stami) inlingg-eu både till språk och typer slavonsk in- 
skrift så lydande: 

/(rtj;* c.iaebi IcijCo Xpucmoco nuna 
eller i öfversättning: 

Ärans konung Jesus Kristus segrar. 

Af kyrkoarkivets äldre handlingar torde de flesta 
under krigstid gått förlorade. De nuvarande älsta äro: 

Bok öfver födda, döda och vigda från år 173G. 

Tabellböcker frän 1749. 

Visitationsprotokoller fr. 1732. 

Socknestämmoprotokoller fr. 1726, samt slutligen den 
ofta anförda gamla inveutariiboken som begynner med 
år 1643. 

Bland denna kyrkas handlingar finnes ock ett ofta ci- 
teradt, af flere författare aftryckt- ..Transumt af et wed 
Malmgård befiudteligit vidimerat skrifteligit Document. 

Een adelsman ifrån Skottland, benembd Teett af Peruå, 
tiente Börje Jarl i krig, den tid han intog Tawasthus och 
Nyland under Sweriges crono a" 1250. Därigenom blef han 
en arthod man i Finland och lät byggioo Pernå kyrka i 
Nyland och nembde sochnen och kyrkan efter sitt fäder- 
liga säte Pernå i Skottland. Han förde rödt sanct Anders 
korss uti hwidt fiäl och ^,\ af fiället åfwan korsset rödt, 
däruti 3 försölfrade stiernor och ofwan på et hjorte huf- 
Avud med en stjerna emellan hornen. Hans son heet Jöns 



^ Afbildadt och beskrifvet af A. O. Freiulenthal i Finska fornm. 
för. tidskr. I. sid. 71. 

* T. ex. af Hipping, a. a. sid. 9 samt af Akiander i hans herda- 
minne, sid. 136. 



250 

Teett, som war Håkans fader til Teettou {!). Ex vidimato 
vidi Georg Lagus" ^. 

Originalliaudlingeu. som torde varit från en jämförel- 
sevis senare tid, stöder sig på en vidt utbredd famOje- 
sägen '^. 

Äfven bland allmogen går en sägen om Pärnå kji-kas 
byggnad, nämligen „att den först skulle uppbyggas på en 
malm vid Malmgård ^, men blifvit för sitt obeqvämliga läge 
för skärboerne flyttad till Sarflax. samt slutligen, då jättarne 
om natten nedrifvit livad man bygt om dagen, flyttad dit 
der den nu står" *. 

Ar 1689 uppfördes för finsk gudstjenst en liten trä- 
kyrka som nedtogs vid medlet af detta århundrade. 

På samma höjd, der det nya tornet reser sig, finnas 
söder om detta låga lemningar af en aflångf3Tkantig jord- 
förskansuing, kanhända ett minne från de dagar i juli 
1742 då ryska och svenska arméerna här vid Pärno kjTka 
mot hvarandra intogo befästa ställningar. 



På Tjusterby närbelägna herresäte finnas, ett st)'cke 
från karaktärsbyggnaden, ett par underjordiska, af gråsten 
uppförda massiva källare (Pl. X fig. 42), hvilka tillhört en 
äldre, längesedan förstörd byggnad. Längs en sluttande 



^ Denne Lagus var 1756 nådårspredikant i Pärnå och dog 1793 
som kontraktsprost i Wichtis. Hipping, sid. 9, A ki and ers her- 
daminne II, s. 273. 

^ Se Hulphers Samlingar till en beskrifning ötVer Norrland, 
l:sta saml. sid. 71. Ifrågavarande Teet säges i förnamn hetat Henning. 
Hipping, s. 22. 

* På Tetom (fordom tillhörigt Teefska ätten) helt nära Malm- 
gård skall finnas en stensättning som påstås varit grundvalen till en 
kyrka — måhända samma kyrka som Teet skall hafva uppfördt. 

^ Hipping, sid. 11. 



251 

gång och derpå följande trappa nedkommer man först i ett 
mindre, 20 fot långt och 18 bredt rum, der mellan den 
långt framspringande trappan och södra väggen en väggfast 
bänk af gråsten utskjuter 4,4 fot. Från detta yttre rum 
träder man genom en 4 fot bred och 7 fot hög dörröppning 
med stickbågig betäckning i en stor, 27 fot lång och 18 fot 
bred inre källare, hvilken liksom den 3'ttre täckes af ett af 
gråsten muradt tunnhvalf, åt södra ändan dock förstärkt af 
en antagligen i senare tider uppdragen tegelbåge. I norra 
väggen finnes ett par 2,4 fot breda, 1,8 djupa och 2,3 höga, 
rakslutna nischer och öfver hvardera af dessa en 2,2 fot 
bred och ungefär 4 fot hög ljusöppning med spetsig betäck- 
ning. Påtagligen hafva ännu flere härmed sammanhängande 
källare förefunnits, hvilka längesedan instörtat. 

På samma egendom förvaras ett literärt aLster af säl- 
S3'ntare slag, en för hand på pergament präntad bönbok 
på tyska med talrika inströdda religiösa afbildningar utförda 
med klara aqvarellfärger (äfven guld). Boken, 10 ctm. lång 
och 7,5 d:o brecl, innehåller 361 blad och är inbunden i svart 
läderband med raessingsbeslagna knäppen af läder och med 
en i hvarje af permarnes hörn äfvensom på deras midt inpres- 
sad lilja. De uämda atT)ilduingarna, till antalet 28 och all- 
tid hänförande sig till innehållet af den vidstående bönen, 
äro följande: 

1) Gud fader med krona och omgifven af änglar, sol 
och måne sväfvar i skyn öfver ett landskap (en flod be- 
gränsad af bärg och vid stranden en liten med murar och 
torn befäst ort) '. 



' Denna bild utgör bokens första blad. Den dertill hörande 
bönen föregås af en sålydande anmärkning (präntad med rödt): Hie 
nach volget ein oflfnen beycht, die söll man alle tag fleysiglichenn 
mit andacht knyendt sprechenn ee man andere gebett sprechenu vnnd 



252 

2) Densamme, iklädd röd mantel samt med äple och spira, 
sittande i ett molnliölje på en tron. Under bilden tväune 
vapensköldar (P\. X, lig. 39 & 40), af hvilka den ena förestäl- 
ler ett mot en stäng- (?) npprättstående gyllene lejon i svart 
fält, den andra ett af gnid och blått deladt fält med ett 
hälft rödt hjul ofvan och en half (?) lilja nedan. Undra delen 
af sköldarne har vid bokens inbindning blifvit bortskuren ^ 

3) Kristus på korset, död och hängande på armarna, 
knäna något böjda och skjutna åt liögra sidau, fötterna kors- 
lagda (den högra öfver), om lifvet ett tunt skynke, på huf- 
vudet törnekrona och der bakom en fin strålgloria, såret på 
högra sidan; korset, s. k. Antonius-kors (T), har vid foten 
en dödskalle; till venster en qvinna i guldstickad klädning, 
som höljes af en blå kappa, hennes hufvud svept i ett hvitt 
dok, händerna framför bröstet hoplagda till bön. Till höger 
om korset en Ijuslagd yngling i grön, fotsid drägt, öfver 
hvilken hänger en röd kappa fastknäpt om iialsen; under 



bettenn Avill. — Sjelfva bönen åter lyder till sin början sålunda: O du 
aller oberster babst du warer beycht vattcr lieber herre Jhesu ci'iste 
Jch armer sundiger mensch, ich vall heutt tur dich vnnd nayg mich 
fur deine göttliche fiisz vnnd ich ertzayge mich deiner gruntlossenn 
genad vnnd barmhertzigkaytt mein schuldige gewiszenn die dir allayn 
bekant ist, mer dann dir mein gedeneken öder mein synn vergehen 
kunnen o. s. v. 

^ Enligt benägen upplysning af riksheraldikern Klingspor till- 
hör det förra vapnet det 1134 grundade cistercienser abbotstiftet 
Sahnansweiler (.äfven kalladt Salem), nu underlydande storhertigdö- 
raet Baden, det senare åter den Niirnbergska patriciefamiljen Volcka- 
mer, som ännu lefver i Bayern. — Den till bilden hörande texten 
börjar så: Hie nach volgenn siebenu schöuer gebett die man durch 
die gantzenn wochenn sprechenn und pettenn sol, dar durch der 
mensch vil genaden vonn gott erlangen mag. An dem sontage sprich 
das erst gebett mitt gantzer andacht. 



253 

högra armen, li varmed liau framför lifvet sammanhåller man- 
teln, bär han en röd bok; hufvudet lutar han sörjande i 
venstra handen; i fonden en mängd träd och derbakom Je- 
rusalems stadsmur. 

4) Kristi intåg- i Jerusalem, Frälsaren iklädd en grå- 
blå fotsid drägt rider på en åsna, framför hvilken en man, 
som jämte många andra personer trädt ur ett närbeläget 
hus, utbreder ett grönt kläde. Efter Kristus följei' en mängd 
folk; i ett vid vägen växande träd har en man uppkrupit. 

o) Kristi bön i Gethzemaue. Frälsaren i samma drägt 
som å föregående bild knäböjer framför ett klipp-parti, på 
livars krön en liten gyllene kalk är synlig. Ångestsvetten 
dryper från pannan. I förgrunden till venster sitter Petrus 
sofvaude med svärdet bredvid på marken, bakom honom 
slumra de tvänne andre lärjungarne. Längst bort örtagårds- 
porten, genom hvilken Judas inträder med sitt följe; fram- 
för dem en liten rödklädd mensklig figur som allt livad ty- 
gen hålla sätter i väg öfver eu gräslinda. 

De öfriga målningarna föreställa i korthet sagdt föl- 
jande: 

6) Kristi fängslande (Judas iklädd ljusgul drägt med 
röd pung vid sidan). 

7) Hans törnekröning. 

8) Kristus, på väg till afrättsplatsen, dignande under 
korset. 

9) Kristi nedtagning från korset. 

10) En qvinna visande en veronica-duk. 

11) Kristi nedtagning från korset af en munk (!). 
Bakom korset en förgyld kräkla på golfvet. Vid foten af 
korset Cistercienser ordens vapensköld, en af silfver och rödt 
rutad balk i svart fält (Pl. X, fig. 41). 

12) Anna och Maria. 



254 

13) Maria genomstungen af fem svärd (mäter dolorosa). 

14) En ängel med ett tomt språkband. 

15) Kristoffer bärande Kristus ufver floden. 

16) S:t Erasmus med uppskuren buk liggande bunden 
pä en bänk. 

17) S:t Hieronj^mus, ur hvilkeu några personer utvinda 
tarmarne. 

18) Maria Magdalena tvår Jesu fötter. 

19) S:ta Barbaras halshuggning. 

20) S:ta Ursula. 

21) S:ta Helena. 

22) ett slags fontän med tväune behållare; ur midteu 
af den öfre reser sig korset med frälsaren, hvars utström- 
mande blod, efter att hafva f^^llt den öfre behållaren, genom 
rundt om densamma anbragta lejongap nedrinner i den nedra, 
i hvilken bada en hop troende dem tvänue från himlen ned- 
komna änglar efterhand upptaga. 

23) Nattvarden meddelas i en kyrka åt en på knä 
liggande mansperson. — Hör till en bön som man bör läsa 
vid detta sakraments annammande. 

24) En evaugelist sitter vid en pulpet och läser i 
en bok. 

25) Tvänne knäböjande änglar uppbära en monstrans. 

26) Marie bebådelse. 

27) Marie kröning. 

28) Anna med Maria och Jesus. 

Många af dessa målningar äro ganska väl utförda, 
och samtliga utmärka sig genom sina klara färger. Tex- 
tens öfverskrifter äro utförda i rödt, men begyunelsebok- 
stäfverna i bönerna uti olika färger, vanligen rödt eller blått. 



255 



Borg-å domkyrka 



måste till följd af pågående skriftskola och andra ogyn- 
samma omständig-heter lemnas oimdersökt. Dock aftecknades 
eu g-ammal oblat ask (pyxis; Pl. X, fig. 23 & 24) med föl- 
jande i mimk-majuskler utförda inskrift: HOSTIA • SACRA . 

IHESYS • ANIME • FIT • HIC ■ OPTIMVS : ESVS f. En kyrkan 
tillhörig praktfull medel tid sk al k finnes af bildad och be- 
skrifven af E. Aspelin i 7:de häftet af finska fornmin. för:s 
tidskrift. 33 fordom här upphängda vapensköldar ses uti 
„Afbildn. af vapensk. i Finlands kyrkor" n. 250—282. Uti 
„Prestersk. redogörels." sid. 220 upptagas ytterligare tvänne, 
Erik Eamsaj^s och Christ. Conr. Bildsteins. De fåtaliga 
hittills bevarade sköldarne lära vid en för några år sedan 
verkstäld kyrkoreparation blifvit undanskaffade på vinden — 
och der fått förblifva. 



Sibbo kyrka 

är uppbygd af gråsten och mäter invändigt 76 fot i längd 
och 38 V2 fot i bredd. Sydöstra och sydvestra hörnen för- 
stärkas hvartdera utvändigt af en fyrkantig sträfpelare som 
slutar vid hörnens halfva höjd. Templet har tvä dörröpp- 
ningar, den ena i vester, den andra i söder, båda spetsbågiga, 
utvändigt tresprångiga samt hafvaude inåt en lindrig rät- 
vinklig smyg med stickbågig betäckning. Till södra ingån- 
gen leder ett vapenhus af sten med likartad dörröppning; 
det saknar fönster samt har golf och tak af trä. Dess 
vestra y-ågg eger innantill en stor stickbågig uischfördjup- 
ning; en dylik men mindre fördjupning finnes äfveu i östra 
väggen som dertill har ett litet qvadratiskt väggskåp. Då 
golfvet såväl här som i kyrkan är ovanligt högt, få samt- 



256 

lige döiTöppDing-ar och till g-olfvet sig sänkande väggför- 
djnpuiugar ett förtryckt utseende. 

Det inre af sjelfva kyrkan företer en alldeles egen- 
domlig anordning. Såsom af måtten framgår, är grundpla- 
net tvåqvadatiskt. Den östra qvadrateu eller koret afskil- 
jes genom tvänne i genomskärning qvadratiske pelare från 
den öfriga delen af kyrkan, h vilken del åter två andra, aflång- 
fyrkantige pelare dela i tvänne lika stora skepp. Från 
östra väggen kasta sig två föreningsbågar till korpelarne, 
hvilka åter sända livar sin båge till midtpelaren. Denna 
sammanbindes genom en bredare båge med den sista pela- 
ren i vester, som slutligen sänder två divergerande bågar 
mot vestra omgifuingsmuren. Till följd häraf blir kyrkans 
betäckning något ovanlig. Koret täckes nämligen, som of- 
tast är fallet, på midten af ett mångstråligt stjernlivalf och 
på sidorna af enkla korshvalf. Men den följande af delnin- 
gen (mellan korpelarne och midtpelaren) har ett tresidigt 
korshvalf mellan tvenne stjernhvalf i form af trapezoider. 
Den tredje afdelningens betäckning utgöres af två fyrsidiga 
stjernhvalf, och slutligen den sista afdelningens i vester (lik- 
som andra afdelningens) af ett tresidigt korshvalf mellan 
tvänne trapezoidformiga stjernlivalf Förenings bågarne äro 
lindrigt spetsiga, breda och skarpkantade samt ensprångiga, 
förutom den mellan de två vestra pelarne spända bågen, 
hvilken är tvåsprångig liksom äfven de pelarsidor den sam- 
manbinder. Skilje- och korsbågarne äro smala, skarpkantade 
och lågspetsiga. Samtliga hvalf utom korets och det när- 
gränsande tresidiga hvalfvet hatVa korsbågarnes skärnings- 
punkter besatta med låga cylinderformiga stenar. En dj^lik 
slutsten har äfven korets stjernhvalf Ännu en egenhet 
hafva vi att anmärka och det beträffande de två senast 
berörda aflångfyrkantige pelarne. Desse hafva nämligen 2,8 



257 

fot ötVer g-olfplauet samt i liktuiiig- fråu öster till vester en 
hög och smal (i midtpelareu 4.9x1 och i den yttre 3,7 xi) 
rätvinklig genombrytning med skarpt spetsbågig betäckning. 
Genom dessa öppningar kan man från vestra ingången se 
altaret och tvärsom. Fråu bottnen af genombrytuingarue 
löper nti pelarues frän hvarann vända sidor en framtill 
öppen, i genomsnitt (O.5) (jvadratformig fåra ned till golfvet. 
Kyrkan har sex fönster, deraf ett i östra muren, tre i södra, 
ett i norra samt ett mindre i den vestra. Samtliga dessa 
ljusöppningar äro i senare tid utvidgade. Längs kyrkans 
väggar löper en vanprydande läktare, smyckad med profet- 
och apostlaafbildniugar af det vanliga slaget. Genom en i 
norra muren befintlig dörröppning med halfrund betäck- 
ning och tresprångig omfattning inträder man i sakristian, 
som äfvenledes är af gråsten och invändigt täckes af ett 
korshvalf. Ett fönster i östra väggen upplyser rummet som 
i norr har egen utgång till grafgården. 

Altaret i kyrkan är af sten med afrundade kanter. 
Som altarprydnad tjenar ett större försilfradt krucifix af 
nyare arbete. Ett äldre denna kyrka tillhörigt stort kruci- 
fix af trä hänger nu på korväggen i finska kyrkan. Kristus, 
törnekrönt, är död, fötterna äro korslagda, armarne nästan 
rakt utsträckta, såret, från hvilket något blod neddroppar. 
på högra sidan, om lifvet ett bredt skynke med ändan ned- 
hängande framtill. Sjelfva korset har armarne — med runda 
taflor, hvars målningar äro utplånade, på ändarne — något 
upphöjde. Ännu ett äldre bildverk finnes, hvilket hänger 
uppspikadt på norra väggen. Taflan, som är utförd i bild- 
huggeriarbete i 1600 talets vanliga kyrkostil, föreställer 
Kristi uppståndelse. A en bredvidhängande, hithörande 
brädtafla läsas följande rader: 



258 

Här ligger denne församlingz fordom 

iväl meriterad kgrkioheerdc ivyrdige man 

Herr Lars Pamjjineus ^ medh sin hustru och larn 

hegrafwen och hafwer föräh^t detta Epita- 

phium till Jcyrkian åhr 1657. 

I sakristian förvaras eu trepipig ljusstake af messing 
med denna inskrift på foten : h • • GUSTAF • • ADOLF • • MEL- 

LiN 2 . . jp . . . MARGRETA • • • CREVTS • • • ANNO ■ • • 1690 • • ■ 

Följande vapensköldar äro i kyrkan upphängda, 
nämligen på midtpelareu: 

a) ätten Patkulls vapen, prydligt utarbetadt med 
tvänne qvinnofigurer som sköldliållare. Under vapnet läses 
följande: 

Der Hoch Edelgehohrner Ge- 
strenger Grossfest und Mannhaffter Herr Wofltjer 
Adolph Patkul Ihr Königl. Maijttz zu Schweden 
wohlmeritirter Capitain von des H Baron und Ohersten 
Rehhinders Regiment zu Fuss, ist Ayino 1658 den Maij 
in diese Welt gehohren und Anno 1692 den 
20 Decemler in Gott sehlig Entschlaffen 
Seines Alters 34 Jahr; 7 Monat 
und 4 Tage. 
h) det Blåfjeld'ska vapnet, en med ett gyllene sol- 
ausigte (med utsträckt röd tunga och tandad omkrets) be- 
lagd blå, upprat, låg spets i silfver (?) falt (Pl. IV, fig. 22) ; 
hjelmtäcket blått och silfver (?). Underskriften är till större 



^ Kyrkoherde i Sibbo 1635-1670. Gift l:o med Kirstin Hen. 
riksdotter och 2:o med Agneta Jakohsdotter Bröijer, som dog 1694. 
Ak i änders herdaminne, II, s. 272. 

- ÖiVerstlöjtn. vid B:borgs regem., sedan öfverste för Wiborga 
regem. f 1708äg''. G. m. 3/rtr^. Crewi^^, dotter af amiral Lorentz Creutz 
och Elsa Duwall. An rep, frih. ätten Mellin N:o 92, tab. 9. 



259 

(leleu utplånad, dock kan man urskilja att vapnet tillhört en 
j.Blolield" som afsomuat den 20 ... . 1693 ocli blifvit be- 
grafven i denna kyrka den 24 September (samma ar?) ^ 

C) ätten Nassokins vapen, som fordom egde denna 
underskrift: Hans Kongl. Maif' tvär Ällernådigste Konungs 
Tro Tlenare och icälbestälte Lieutenant öfiver Dragunar under 
Öfiversten Wälborne Herr Arne Forhus Regemente, den Edle 
och wälborne herr H. Fromholt Joh : Nasaken till Nickby, 
afsomnade i Herranom d. 16 Decenib. åhr 1682 och hlef 
hegrafwen d : 25 Jcmuarij åhr 1685. Gud honom med alla 
cliristtrogna en frögdefull upståndelse förläne 2. 

På pelaren längst i vester hänger ett Blåfjeldskt 
vapen (i allo likt det nyssbeskrifua på midtpelareu) med 
denna påskrift: 

Kongl. 2Iaif' Trotienare och ivälhestelte Cornett 

under Cavallerij och ivälborne Herr Öfiverstens 

PER MANNERSKÖLDS Regem' den ädle och wälb . HER 

PETTER 
BLaFIELD Ull Saustcda och Mashy huilken afsomnade 



^ Löjtnanten vid Abo läns kavalleri Iwar Blåfjeld till Massby 
och Saustila, f barnlös 1693. Skall varit gift med en Wunsch. 
An rep, adl. ätten Blåtjeld N:o 245, tab. 23. Enl. Lagus' gods och 
ätter sid. 542 hette BlåQelds hustru Brita och var dotter till pro- 
viantmästaren i Helsingfors Simon Amhrosiison (Grek), hvilken så- 
som Sigismunds anhängare afrättades i nämda stad 1599 af hertig 
Karl. Jämför Lagus Abo hofrätts historia, sid. 199. — Ifrågava- 
rande vapensköld är en barbarisk efterbildning (troligen enligt bild- 
huggaren lemnad beskrifning) af ättens på riddarhuset befintliga 
eller af det hvarmed hans stamfader, Bengt Jönsson, 1476 af Sten 
Sture belönades, och hvilket vapen föreställer ett lejonhufvud med 
uträckt tunga i blått fålt. 

* Se Presterskapets redogör, om forntida minnesmärk, i Fin- 
lands kyrkor, sid. 207. 



260 

i gudhi den 10 Martij Ahr 1700 och bleff hegrauen samma 

äfir den 26 Augusti, gudh honom med alla Christ- 

trogne en fröjdefidl upståndelse förläne, 

I cleuna kyrka liafva dessutom fimuits uppsatta rytt- 
mästaren Gustaf Blåfjelds (f 1662) äfvensom landshöfdingen 
Anders Erik Eamsays (f 1734) vapeu ^ men dessa äro nu 
mer ej till. 

På medlet af 1700 talet fans i kyrkan en grafsten 
med inskrift: Herr Baron ocli Öfversten Gustav Adolph 
Mellins och des arfwiugars Graf, anno 1706 2. 

Af kyrkans tvänne klockor, som hänga uti en vester 
om kyrkan befintlig- stapel, är den större ny och saknar 
Inskrift. A den mindre deremot läses å ena sidan: 

UNDER GUSTAF III REGERING, OCH ÅRET 
EFTER DET TREÅRIGA BLODIGA KRIGET 
MED RYSSLAND, ÄR DENNA KLOCKA 
EFTER EN UNDER KLÄMTNINGEN FÖR- 
ORSAKAD REMNA MED ETT SKEPPUNDS 
TILLÖKNING, OMGIUTEN I STOCKHOLM 
AF GERHARD S. MEYER ÅR 1791. 

samt å andra sidan: 

SIBBO FÖRSAMLINGS KYRKO KLOCKA BESTÄLT 

AF 

FREDR : BOCKSTRÖM. 

Efter författarens besök har denna gamla kyrka blif- 
Adt utdömd och en ny af tegel uppförd. 

Kyrkans silfver äfvensom arkiv var föiiättareu icke i 
tillfälle att bese. 

Finska kyrkan, uppförd af trä i ladustil. saknar allt 
intresse. 



Lagus, F. a. gods och ätter, sid. 254 o. 424. 
Presterskapets redogörelser, sid. 207. 



261 



Thusby kyrka 

är eu enkel korsbygguad af trä, uppförd enligt inskriften 
å en öfver förstugudörren spikad tafla, ar 1732 ^ Tvänne 
al t artaflor. den ena föreställande yttersta domen och må- 
lad 1777, den andra Kristus på korset, sakna allt konst- 
värde. På korväggeu hänger ett krucifix af trä med ini- 
tialerna A. 1. S. och årtalet 1G93. Likaledes finnes upp- 
hängd en gammal af bruten värja i läderslida. I det skildt 
uppförda klocktornet stå fyra vapensköldar, deraf två 
tillhöra ätten Stålhane. Den enas inskrift är utplånad men 
å den andra läses: 

KONGL : MAIJ : TROO : TIENARE : OCH : LIEVTENAMPT : 

VNDER : DET : CARELSKA : INFANTERIE : REGIEM : 

ENTE : DEN : EDLE : OCH : WiELB : HERRE H ERICH 

STOHLHANA : TILL : GAMMELBY : OCH : 

KOTKANIEMY : BLEEF : BEGRAFVEN : 

VTHI : TVVSBY : SOCHN : KYRCKIA : 

D 29 lANVARY : ANNO : 

1693. 

Det tredje vapnet, ätten Ku him ans, har denna un- 
derskrift : 

Konglij Maijstz Troo Man och maiår 

den Edle och Wäl¥ Herre Her HENDRIK Kuhl 

Man till Flattn Berg och Mälkiäis Bleff 

Begraffuen ivtij tusz By Sochen Kyrckia 

den 2 Decemher ANNO 1694. 

Den fjärde vapenskölden visar en krigsman med högra 
handen svängande en sabel öfver hufvudet och hållande i 



* En äldre kyrka uppbyggdes 1()43: Siréns matrikel, sid. 44. 

18 



262 

(len venstra ett läng- och rakskaftadt sjöblad (Pl. IV, fig. 
20). Såväl färger som inskrift alldeles utplånade. 

Den större klockan bär ofvantill denna påskrift: 

GLORIA IN EXCELSIS DEO ET IN TERRA PAX INNOM (!) 
BON^ VOLVNT. samt lägre ned årtalet 1647. 

Den mindre klockan skall ursprungligen hafva varit 
matklocka (ganska ansenlig!) på Gammelby, men blifvit 
skänkt till kyrkan af en Stålhane. A densamma läses en- 
dast: ANNO 1630. 

Eäkeuskaperna i kyrkoarkivet begynna med år 1781, 
sockenstämmoprotokollen äro från 1756 och boken öfver 
födda, döda och vierda från 1722. 



Helsing-e kyrka, 

gammal, åt S:t Lars helgad ^, gråstensbyggnad, mäter in- 
vändigt 93 fot i längd och 52 fot i bredd. 8 f3Tkantiga, 
i hörnen tvåsprångiga tegelpelare afdela densamma i ett 
hufvud- och två sidoskepp. Betäckning å det förra utgöres 
i choret af ett sammansatt stjernhvalf, föröfrigt af enklare 
stjernhvalf. Sidoskeppen täckas af enkla korshvalf. De 
breda tvåsprångiga skiljobågarne och de smalare kantbå- 
garne äro lindrigt spetsiga. Korsbågarne stödjas på pelare 
och väggar af kragstenar bildade af hvarandra trappformigt 
öfverskjutande plattor. Kyrkan uppl3^ses af gammalt af ett 
stort korfönster samt af 3 höga fönster i södra samt af 2 
sådana i norra väggen äfvensom af ett mindre i den vestra 
i nyare tid hafva ytterligare två mindre fönster, ett i norra 
och ett i södra väggen, tillkommit. Tvänne ingångar, den 
ena i vester ocli den andra i söder, hvardera med lindrigt 

* Se bretVct af 1401 i kyrkans arkiv. 



263 

spetsig bågbetäckning-, leda till templet. Deu senare, till 
hvilken man kommer genom ett vapenhus, prydes på yttre 
sidan af en rundstaf mellan tveune hörn och omfattas 
inåt kyrkan af en grund nisch med stickbågig betäck- 
ning. Det fOrenämda vapenhuset, af sten och troligen af 
samma ålder som kyrkan, har ett mellantak af trä. Invän- 
digt har detsamma i östra väggen tvänne stickbågigt be- 
täckta tvillingsnischer. En qvadi-atformig nischfördjupning 
finnes ock i norra väggen öster om ingången till kyrkan. 
Framför templets vestra ingång har en stenförstuga i 
nyare tid tillkommit. Den på norra sidan belägna sa- 
kiistian, som ock är från senare tid, afskiljes från kyrkan 
genom en aflångfyrkantingt förrum af sten. Utvändigt för- 
stärkes kyrkan i alla hörnen utom det nordvestra af en 
gråstens sträfpelare, som prydas af spetsbågiga tvillings- 
nischer, äfvensoni på södra långväggen och korväggeu af 
tvänne klenare sträfpelare, enhvar med en enkel spetsbågig 
nischfördjupning. Gafvelröstena prydas af de vanliga orna- 
mentfördj upniugarna . 

Altaret är af sten men beklädt med trä. Som kor- 
iönstret icke intager midten af väggen utan är draget nå- 
got åt söder, har altaret ej fått sin plats midt för detta 
fönster. 

A It ar ta f lan föreställer nattvarden. 

Predikstolen, vid] andra pelaren på norra sidan, 
är af den vanliga stilen med Kristus och 5 apostlar i små 
nischfördj upningar. 

Längs norra, vestra och södra väggarne löper en 
läkt ar rad. som på södra sidan slutar vid andra pela- 
ren frän koret. På denna läktare (som i vester uppbär 
ett orgel verk) är of vanför predikstolen uppsatt en svart trä- 
tafla, hvarå läses i förgyld skrift: 



264 



ANNO 1649 



[Vapensköld.] ^^^ ^^ ^^^.^.. [Vapensköld.] 

Hat die Edle vnd wollgeborn 
Frau F. Barbara Höpken 
Weijlant selil: herrn Georg 
von Bonliard erb herren 
daff (?) Kirrcher Corbell vndt 
Biörnvijck Ehliche Nachge- 
lassene ivittibe diesen Cantzell 
Gott zu éliren dieser 
Kirchen zum ornament 
Ihrem selil. man vndt 
Nachgelassen erben zum 
Testament verehrett. 

Upptill, på livardera sidan om årtalet ses en vapensköld, 
af livilka författaren kunde uppfatta endast den till höger, 
som visade trenne hvarann korsande med spetsarne uppåt- 
vända pilar. 

I kyrkan hänga tvänne större kronor af messing. På 
den ena läses: 

HENRICH lOHAN WVNSCH 
ANNO 1651. 

På den andra kronan finnes inristadt: 

Bådman 

George Wilh. ClaijhiUs 

Anna Märg . HocJischild 

Anno 1744 Den 30 l:\ov[e]mher 

Ägare till Bothby 

BustJiåld Råns 

' Kallat. 



265 

På vapeuliusvindeii låg-o några träbilder, nämligen 
tvänne krucifix, samt en grupp af Anna, Maria och Kristus, 
fordom fästad vid ett ryggbräde med baldakin och flygel- 
dörrar, liksom äfven en bild hvilken visar frälsaren i sit- 
tande ställning med armbågarne tryckta till kroppens sidor 
och nnderarmarne upplyftade liksom skulle lian bära något 
på händerna; kroppen betäckt med bloddroppar, hvilka städse 
förekomma 3 tillsammans. Dessa bilder sakna allt konst- 
värde. Väl utarbetad är deremot en från denna kyrka till 
universitetets historiska museum numera öfverflyttad träbild 
foreställande Lazarus (naken och ötVertäckt af sår) sittande 
framåtlutad på en sten och med kinden stödd af venstra 
handen medan den högra hvilar på motsvarande knä. 

Vapensköldar finnas numera ej i denna kyrka. De 
som fordom funnits här ses uti förut oftanämda .,Afbildniu- 
gar af Vapensköldar i Finlands kyrkor" N:ris 287 — 293, och 
äro biskop Olai Magni, Jolian Gyllenärs, fru Elin Horns, 
ätten Svärds samt Nokia-slägten (?) äfvensom tvänne vapen 
af hvilka det ena visar en ur hafvet stigande nymf och det 
andra ett jägarhorn under tre sexuddiga stjernor. Dessa 
vapen förekomma under rubriken ,,Helsing sockn kyrkia". 
Närmast förut upptagas under „Helsing kyrkia'' fyra vapen- 
sköldar, nämligen: Albrecht Frideric v. Diben, Abraham 
Illes samt Tönne Henrikssons äfvensom en visande ett jä- 
garhorn öfver två sexuddiga stjernor. 

Bland kyrkans silfver förvaras en enkel kalk med 
denna inskrift: 



266 

Förärad med dess Patén af 

Handelsmannen i Helsing 

fors Johan 8eder1iolm och 

des Fru Maria Magä : 

Wendelia den 

13 octoher 

1769. 

äfvensom eu större kanna, kalk med patén samt oblatask 
förärade 1811 af fältkamrer Weckström. 

Uti klockstapeln, som till nedersta delen är murad af 
gråsten, till mellandelen af tegel ocli öfverst har en trä- 
byggnad, hänga tväune klockor, af hvilka den mindre är 
gjuten 1850. Å den större läses: 

DENNE KLOCKA HÖRIG HELSINGE SOCKNS 
KYRCKA : ÄR GENOM HERR DOCTOREN OCH 
PROBSTEN ZACH : CAIANDERS FÖRANSTALTANDE 
OMGUTEN I STOCKHOLM ÅR 1799 AF C : S : M : 

Uti kyrkoarkivet: 
Historieboken fr. 1722. 
Socknestämmoprotokoller fr. 1784 samt 
Visitationsakter fr. 1839 

äfvensom en 1661 affattad kopia af ett Anders' i Reckhals, 
Hans Madelins och Michels i Helsinge gåfvobref af 1401 å 
en skattmark jord i Reckhalsböle till S:t Lars' kjTka i Hel- 
singe. 

På kyrkogården ett muradt gr af hus med Carl Olof 
Cronstedts och Beata Sofia] Wr ängels vapensköldar öfver 
dörren. 



267 



BILAGOR. 

I. Utdrag ur prosten Asp's „liistoriska anmärkningar 
rörande Mäntsälä*. 

^Uti en af de äldre kyrkoböckenia st är autecknadt: 
Armo 1585 är Mäntmlä kyrkan funderat. Hvarpå deuua 
uppgift g-rimdar sig är obekant. Likaså om den omuämde 
år funderade kyrkan varit den första. Den nu [1811 1 stå- 
ende kyrkan är uppbygd 1775 uti den år 1746 ganska oskick- 
ligt uppförda kyrkans ställe. Den nu varande kyrkan be- 
kläddes invändigt med Blaggarn 1791. 

Ännu år 1616 då högstsalig Hans Kongl. Maj* i Sve- 
rige på behaglig tid, uppå derom gjord underdånig ansö- 
kan, i nåder beviljat prästen i församlingen sex tunnor säd 
årligen till hjelp och underhåll, war detta ett kapell under 
Borgå socken, men redan 1657 har denna församling haft 
egen pastor, neml. Henricus Jacobi Sticko eller Stichaeus. 

Ibland menige man anmärkes här bonden Sigfrid Si- 
pilä i Saaris b}^, h^\ilcken altsedau fastlags söndagen 180S. 
då 6,000 man af ryska armeen anlände till denna socken, 
icke begått H. H. nattward, och har den fulla föresats^ at 
icke träda till denna nattvards nyttjande, innan Finland blir 
befriat från Ryskt välde och hvar käft af rysse lämnat lan- 
det. Första åren afhöll denne besynnerlige man sig äfveu 
ifrån Guds hus, men sedermera har han bivistat den al- 
männa gudstjensten. Ifrån förenämde tid har han äfveu 
aflagt rakknifvens bruk, låtit skägget växa och bär det nu 



268 

till alla ryssars heder. Denue man äter ej heller svinkött. 
han anser det för orent, ehuru han föder goda svinki-eatur. 
Eljest är- han i sitt väsende stilla och beskedlig samt mera 
boksynt än vanliga bönder, och sysselsätter sig vid lediga 
stunder helst med läsning och forskande i bibeln. 

Icke långt från socknekyrkan wid Soldatetorps åkrarne 
var ett offerställe, som besöktes ännu för 20 å 30 år sedan 
[således på 1780 eller 90 talet] äfveu af folk i från längre 
afstånd, hvilka sökte bot för svåra sjukdomar och skede- 
stånd för lidna olyckor etc. Men nu har detta besök redan 
råkat i sådan förgätenhet, at sjelfva rummet, hvarest off- 
randet skedde, ej med säkerhet kan uptees. 

Nu tyckes den tidpunkt vara inne då gamla bruk böra 
afläggas. Bondens svarta vallmars jacka — lång enda til 
smalbenet på hvilken fants ingen knapp — blir förbytt i frack, 
af flere färgor, med de mest glimmande knapprader på alla 
möjeliga ställen, och qvinnornes hufvudbonad, en egen sort 
för denna socken, och hvaraf ett exemplar skulle förtjena 
at förvaras till efterkommandenas beundran, börjar förbytas 
i grannt utsydda bindmyssor med stycken af den finaste 
spets af Eaumo tillverkning. Förr red bonden till kyrkan, 
nu kommer han med hustru och barn åkande i en grant 
målad courier kärra samt om vintern i en släda, som ådra- 
ger sig invåuarenas i andra orter upmärksamhet. Dessa 
åkdon äro af bondens egen tillvärckning ; sjelf gör han trä- 
värcket, hans smed beslår den, och hans granne målar den- 
samma, äfvensom det länder qvinfolcket till beröm at de 
sysselsätta sig med at tilvärcka och förfärdiga sjelfva sina 
grannlåter. Knapt något hushåll finns, hvarest icke knyppe- 
(lynan sysselsätter de yngre qvinfolcken. 

Beklagligen tyckes goda seder vara mera i af- än till- 
tagande jämte böjelsen för starcka drycker, tillika med alla 



269 

de laster, som dermed liafva sammanhang'. Vidskepelse och 
vantro äro i aftagande ; men här äro dock ännu några häxe- 
mästare, som inbilla den enfalldige, at han med läsning kan 
bota åkommor och sår på kroppen etc. Sedan ryssarnes 
ankomst har weneriska smittan, som förr var okänd, ut- 
bredt sig bland allmogen. CTrotva brott äro beklagligen ej 
sällsynta. 

Bland sällsynta händelser anmärkes att år 1750 den — 
då fröken Charlotta Möllersvärd ^ christnades på Mentzelä 
gård, hände sig at under en påstående stark åska en 
wäderhvirfvel dref vattnet under sjelfva förrättningen in 
uti samma rum där döpelsen förrättades, ifrån ån in genom 
det öppna fenstret och det i tämmelig myckenhet, hvarvid 
åskan äfven slog presten Nordström, som förrättade dopet, 
så att han klagade ai ai och nödgades stödja sig vid en 
där nära intill stående stolkarm 2. 

„År 1822 Började en del menniskjor i denna församling, 
i synnerhet i Ohkola och Kaakalammi byar att besinna huru 
illa de gjordt då de ej med fullt alfwar ställt den underrät- 
telsen, som Guds ord gifver, sig till efterlefnad och förbätt- 
rade sin förra vandel. Nu uppträdde och en skomakare Nyman 
vid namn, boende i Helsingfors, som en allmän lärare, reste 
ikring och underviste folket och fick ett stort anhaug. Men 
de mera stadgade Christne började misstänka honom för en 
irrlärig man. Ty han hade ifrigt påstått at all den gudstjenst 



» Charlotta Christina, död 1826 V på Mäntsälä gård; dotter af 
kaptenen Carl Johan Möllersvärd (f 1766) och Maria Helena Salow. 
Anrep, adl. ätten Möllersvärd N:o 645, tab. 4. 

- Stället der byggnaden stod ligger på en backsluttning vid 
åstranden och flere famnar öfver vattnet; också tillägger förf., pro- 
sten Asp, försigtigt: min sagesman är Herr Landshöfdingen och Rid- 
daren Möllersvärd (f 1828). 



270 

vi härtills förrättat lände oss till fördömmelse ocli ej till sa- 
lighet af orsak at vi i våra böuer och med vår gudstjenst 
härtils nalckats Gud Fader och hans Son Jesus X^ hvilcket 
oss, som syndare ej var tillåtet, i anseende till deras hög- 
het och vår ringhet, utan borde vi härnäst, om vi ville göra 
Gud en behaglig tjenst, med våra böner endast träda fram 
för den Heliga Anda, hvilcken såsom en ringare Gud skulle 
sedermera föra våra åligganden till Fadren och Sonen; at 
han. Nyman, är den hvilcken var magt gifveu at i Guds 
stad och ställe på jorden förlåta synderna och äfven för- 
ordna vissa personer, dem han dertill ansåg skickliga att i 
sin frånvaro göra detsamma". Denne Nyman hade blifvit 
afstraffad för försummelse att infinna sig vid två års batal- 
jons möten. 



II. Anteckningar uti Mäntsälä kyrkas 
visitationsakter. 

Anno 1696 begynttes dett stora hungers åhret först i 
Tawastlandh och sedan 1697 här i Nylandh, så att dett 
åhret blefwå i denne lilla försambling dödhe 339 personer, 
rätt fåå undantagandes som ej af hunger dödde. Ofvan- 
nämbde hungers åhr föregiugo efterföljande sällsamma ting : 
Tåpparne leeto af att gaala: Göökarne blefwo den somma- 
ren mast alla dödlia: Looarne trängde sigh när åth, ja in 
i byarne: Fooglar och haarar förswunno ifrån desse orter. 
Rottor, dem man ej förr här på bygden sågh, kommo då 
grufweligen i någre byar och gjorde stor skada. 

Anno 1698 war igen den warma och wackra hösten 
så att man sågh icke dett ringaste rijmfrost förr än den 
10 Oktobris lika som 1690; Och wäxte dett åhret alle- 



271 

hända frucht liär på oorten rätt ymnigt och wäll: (föruthan 
koorn som slogh något feelt, Gudh må wetha oorsaken!) 
Anno 1699 war dett ymniga fågell åhret så att man i 
manna minen ej seedt eller fångit så mycket skogsfåglar 
som om den höösten. 



III. 

„Utdrag af häradsrättens dombok, hållen vid laga 
hösteting med Weckelax och en del af Kymmene 
sochnars tingslag, hos underskrefwen domare i Fre- 
drichshamns stad d. 16 etc. IVov. 1769. 

Den 4 December eftermiddagen. 

Studiosen ifrån Fredrichshamns stad, Carl Hnsgafwel 
företrädde och i anledning af sin faderhroders, camererens 
Husgafwels bref til honom med anmodan att upspana om 
icke någorstädes här å orten funnes Husgafwelska adels- 
wapnet aftagit, berättade sig nyligen hafwa af bonden ifrån 
Bredskall by och denna Weckelax sokn Mårten Johansson 
Sigwart fådt förnimma, det uti sidsta swenska tiden funnits 
sådant wapen på en fönster ruta uti den i Fredrichshamn 
stad belägna hnska stenkyrckau med färgor ritadt, anhål- 
landes att denne Sigwart måtte häröfwer edeligen höras, 
på det Husgafwelska familleu kunde så mycket mer betiäna 
sig af Sigwarts witnesmål i den ansökning, hvaruti sagde 
famille nu skal på kongl. swenska sidan stå om renovation 
af sitt gamla adelskap. Och som rätten ej skiäligen kunde 
et sådant witnes förhör afslå. denne Sigwart ej heller höres 
hvarken bära namn af Huusgafwelska famillen eller annars 
wara med nåffon af Husg-aflarne ff)r nära i skvld. ty aflade 



272 

han eden och efter erhållen förmaning at achta sig tor mened 
intygade: 

at han är ongefer femtijo siu år gammal och at han. 
ifråå det han något mins, sedt på en fönster ruta i Wecke- 
lax stenkyrkan et mäladt wapn det han af den anledning 
kommit oftast at betrackta at han suttit i bänk. just midt 
emot på den sidan af kyrckan der rutan warit, sä at han 
ännu mins, det öfwerst af wapnet warit et sådant teckn 
I en bomärkslik förvrängning af det Husgafvelska vapen- 
märket] med hvarjehanda ritningar och krus deromkring, 
under och på sidorne, deras utseende han ej påminner sig. 
Och som han då äfven hade lärdt sig känna latinska bok- 
stäfver tryckta, dem han ock ännu wid anstäldt prof igen- 
kände; ty hade han tillika esomoftast och aldeles tydeligen 
läst under sagde wapen det namnet: Olof Husgaficel. Men 
hela denna regeringstid har han ej mer sedt denna ruta, 
ty fönstren hafvva säkert gå dt i kras, då krutkällaren vid 
stadens öfwergång sprang, hälst sielfwa kyrckan derigenom 
på flera ställen rämnat. Mer ej; upläst och widkändt. 

Mer war ej heller af witnet at frågas, hvarföre på be- 
gäran behörigt utdrag häraf meddelas skall. Tid och ort 
föreskrefne. 

På häradsrättens wägnar 
Andr. Gudseus.'' 

(Härtill har Tilas fogat:) 

Föregående witnesmål wil ingenting säga mera än at 
Olof Husgafwels wapen eller bomärcke warit målat pa en 
ruta, men hurudant det sedt ut, derpå blir man af witnet* 
släta imagiuation ej särdeles slug. 

Men Husgafwelske wapnets rätta utseende är deremot 
så mycket tydeligare upgifwit af academie ritmästaren ifrån 



273 

Åbo And. Dahlsteeii, som detsamma af Husg-afwelske famil- 
lens gfrafsteen i Weckelax sokii steenkyrcka i Fredrichs- 
hamns stad eg-eiiliändigt med edelig förbindelse afritadt den 
5 December 1769. innehållandes: en skiöld af röd t felt och 
deruti en fritt stående något spitzig S2)arre af gull samt tivärts 
öfwer densamma en hlå halfmåne: ofivanjM en öpen krönt 
tornerhielm hwaröfwer emellan tice^ine strufsfiedrar af silf- 
iver lyser en femuddig stierna af gidd: och löfiverket omkring 
är af gidl och rödt. 

Husgafwelske familjens g-raf som sades [wara | i Weck- 
lax kyrckia innom Fredrichshamns stad. derom lyder dom- 
probsteu Gudsei attest sålunda: 

„At intet någ-ot lijk af Husgawelske familjen, under 
hela detta ryske kejserliga wäldets tid kunnat begrafwas 
här i landskyrckan uti deras egen tilhöriga graf af orsak 
at et utkonnnet allmänt öfwerheteligit förbud hvarken tillå- 
tit eller ännu tillåter något lijk ifrån landet at til staden 
inhämtas och innom fästningen, hvarest landskyrckan är be- 
lägen, begrafwas, utan har den Husgawelske familjen warit 
nödsakad, at hela tiden låta begrafwa alla sina lijk wid det 
under denna Weckelax moderkyrcka lydande capell, Sippola 
kallat, sådant warder härmed uppå begäran wederbörligen 
intygat. Friedrichshamn d. 28 November g. st. 1769. 

Fabian N. Gudseus 

Archi pra'p. & past. in Friedriclisliaran 
et AVeckelax.'- 

Sluteligen anmärkes at et Avapn öfwer en af ätten 
Poitz N:o 246 sitter i förenämda kyrcka upsatt, hvarå den 
nämde academie ritmästareu And. Dahlsteen äfwen lemuat 
ritning, aldeles sådant som det i wapenboken finnes afteck- 
nat med den ganska ringa skillnad at i wapnboken föres 
den bewäpnade armen ofvan på hielmeu. swärdet något till- 



274 

baka lutande, men här deremot framlutande emot höger, 
hvaraf man bör giöra det slut, at i sin rätta heraldiska 
ställning bör swärdet på detta wapen stå lodrätt [?]. Denna 
ätt har eljest med Weckelax knaparne warit befryndad och 
derifrån härstammande, hvadan ock ännu ett hemman bär 
namn af Poitzila, antingen att ätten tagit namnet af går- 
den eller gården fådt namnet af ätten. 



Innehåll. 

9id. 

Anjala kj-rka 200. 

Artsjö kapellkyvka 178. 

Askola „ 165. 

Borgå domkyrka 255. 

Elimä kyrka 196. 

Helsinge „ 262. 

Kymraene kyrka 208. 

Lappträsk ., 191. 

Liljendals kaytellkyrka 195. 

Lovisa kyrka 224. 

Mäntsälä „ 169. 

Mörskom „ I8l. 

Orimattila „ 175. 

Pukkila kapellkyrka 173. 

Pyttis kyrka 210. 

Pärnå „ . 225. 

Sibbo „ 255. 

Sippola „ 202. 

Strömfors kyrka 224. 

Thusby ., 261. 

Wekkelaks „ 203. 

Bilagor: 

I. Utdrag ur prosten Asps ,, historiska anmärkningar rö- 
rande Mäntsälä" 267. 

IL Anteckningar uti Mäntsälä kyrkas visitationsakter . 270. 
IIL Utdrag ur häradsrättens dombok hållen vid laga höste- 
ting med Wekkelax och en del af Kymmene socknars 

ting.slag i Fredrikshamn den 16 etc. Nov. 1769. . . 271. 



Register. 



Aminoff, Henrik Joh., sid. 195. 

„ Lovisa, 235. 
Anders i Reckhals, 266. 
(Ankar), Bengta Lydikesdotter, 

185. 
Anrep, 234, 242. 
Armfelt, August, 235. 

„ Gustaf, 235. 

„ Karl Gustaf, 235, 248. 
Artsjö, 179. 
Avenarius, C. M., 202. 
Bader, Michel, 178. 
Backman, Elisabeth, 223. 
„ Fredrik, 223. 
Baner, 220. 

Bassewitz, se Wassewitz! 
Berg af Saggar, 242. 
Bildstein, Christ. Conr., 255. 
Birman, Jakob, 177. 
Bjelke, 221. 
Björnram, 184. 

„ Anna Hansdotter, 194, 

232, 247. 

Lars Fredr.. 193. 
Björnvik, 264. 
Blåfield, Gustaf, 260. 

„ Ivar, 259. 

„ Petter, 259. 
Bockström, Fredr., 260. 
Bodelia, Margr., 217. 



Bogesund, 199. 
Boije, Erik, 244. 
,. Hans, 182, 190. 
„ Kristina, 187, 188, 190, 191, 

231. 
„ Margreta, 180, 247. 
von Bonhard, Georg, 264. 
Boos, Elisabet, 185. 
Botby, 264. 
Brahe, 220. 
Bredaw, 242. 
Bredskall, 207, 271. 
Brodersson, Olaus, 218. 
Brunström, 224. 
Butberg, 170. 
Bååt, 220. 

Cajander, Zach., 266. 
Candelin, Arvid, 206. 
Claijhills, Georg, Wilh., 264. 
Corbell, 264. 
Corsindae, 184. 
Creutz, 234, 241. 
Axel, 240. 
Brita, 187, 189, 228. 
Ernst, 190, 231, 233, 234, 
240, 248. 
„ Eva Kristina, 201. 
„ Jakob, 243. 
,, Johan, 217. 
„ Karl Joliau d. ä., 208. 



277 



Creutz, Lorentz, 190, 198, 214, 
221—223, 229, 243, 246. 
,, Margreta, 258. 
., Matts Kuutsson, 185. 
Croiistedt, Carl Olof, 266. 
Cruus af Edeby, 221. 
Cusiknai, 185. 
Dahlsten, And. 205. 273. 
Danielsson, Bengt, 207. 
Dankwardt, Eva Elisabet, 223. 
De Geer, Anna Charl., 236. 

Doroth. Christ., 236. 

,, Otiliana Ulr., 236. 

,, Otto Wilh., 235. 

„ Robert Wilh., 236. 
Degerby, 238. 

von Diben, Albrecht Fredr., 265. 
Djäkensdotter, Elin, 221. 
Dubbe, Anna, 185. 
Diicker af Kauu, 243. 
Duwall af Mackerston, 242, 

„ Elsa, 222, 223, 229, 

243. 
Eberlinck, Jockim, 180. 
Echter von Wespelbrunn, Julius, 

192. 
Ericus Petri de Terwejoki, 232. 
Eriksson, Gregorius, 217. 
von Essen, Didr. Joh., 177. 
Fansnäs, 238. 
Flattenberg, 261. 
Fleming, 220. 

„ Anna, 186. 

„ Märta, 172, 174. 
Forbcs, 184, 244. 

„ Brita, 191. 

„ Ernst, 183, 187—191, 237. 



Forbes, Jakob, 184. 

„ Matthias, 187, 189, 228. 
Forbus, Arvid, 179, 180. 
Forhoff, 183, 237. 
Forsby, 247. 
Forsell (adl. af Forselles), 224. 

„ Jakob, 197, 230. 
Fortelius, Gabr., 168. 
Frille, 234, 241. 

„ Matts, 186. 
Gammelby, 186, 261. 
Gammelgård, 182. 
Gestrin, Salomon, 199. 
Gjerdes, Katarina, 194. 
Glad, Knut, 222. 
Godenhjelm, Berndt Abr., 208. 
Goelmeus, Christ., 188. 
Golawitz, Petter, 230, 238, 240. 
von Gorgas, Joh. Gorries, 167. 
Gottsman, Hinrich, 217. 
Gudseus, Andr., 272. 

„ Fabian, 273. 
Gyllenhorn, 24 J. 
Gyllenär, Joh., 265. 
Haapaniemi, 186. 
Hand, 220. 

Hartikalaslägten, 221. 
Hess von Wichdorff, Katar,, 234, 

241. 
Hochschild, Anna Märg., 264. 
Hohti, 202. 
Horn af Kånkas, 220. 

,, Elin, 265. 
Horner, Gerh., 201. 
Hougberg, G. A, 201. 
Husgafvel, 271—273. 
;, Karl, 271. 

19 



278 



Husgafve], Matts, 206. 

„ Nils, 207. 

„ . Olof, 204, 205, 272. 
Hulser af Ekeln, 242. 
Höpken, Barbara, 264. 
Idlax, 183, 237. 
lUe, Abraham, 265. 
Insenstjerna, Eva, 223. 
Insulana, Maria, 172. 
Isnäs, 235. 
Jackarby, 179, 247. 
Jakobsson till Stenanäs, Olof, 

218—219. 
Janston, 245. 
Jernböle, 238. 
Jägerhorn af Storby, 207, 234, 

244. 
Kaakalammi, 269. 
Kasaritz, 198, 199. 240. 
Kihlmarck, Joh. Pet., 165. 
Kinttula, 180. 
Kircherr (?), 264. 
Korven taka, 171. 
Kotkaniemi, 261. 
Kraftman, Anders, 194, 239. 
Kronebäck, 199. 
Krummedik, 245. 
Kuggum, 238. 
von Kuhlman, Henrik, 261. 

„ Karl, 209. 

Kullberg, Harwed, 177. 
Kymmenegård, 206. 
Labby, 182. 
Lahdentaka, 182. 
Lejonbufvud, 221. 
Lilje af Ökna, 221. 
Lindenhof, 171. 



Lindhjelm, Mårten, 169. 
Linnamäki vid Kinttula, 181. 
Lode af Kelp, 242. 
Loman, Petter, 196. 
Lundi, Helena, 185. 
Lydekesdotter, Bengta, 185. 
Madelin, Hans, 266. 
Masby, 259, 

Malmgård, 240, 248—250. 
Mellin, Bernh. Joh„ 219. 

„ Gust. Adolf, 250, 260. 
Meijer, 174. 

„ Gerhard, 169, 175, 188, 194, 
195, 199, 203, 260. 

„ Johan, 246. 
Michael Hieronymi. 239. 

,. i Helsinge, 266. 
Muhl, Anna Doroth., 236. 
Mårtensson, Joh. Jak., 188, 201. 

203. 
Mälkiäis, 261. 
Mäntsälä gård, 170, 269. 
Möllersvärd, Anders, 170. 

„ Charlotta, 269. 

Mörsknäs (= Mörskom gård), 183, 

187, 237. 
Mörskom gård, se Mörksnäs! 
Nappenius, Joh., 170. 
Nassokin, Fromh. Joh., 259. 

„ Petter, 170. 

Nickby, 170, 259. 
Nokia slägten (?), 265. 
Nordström, And., 224. 
Nyman, 269, 270. 
Näs, 169. 

Näsman, Er., 209, 145. 
Oberalch af Lanametz, 234, 242. 



279 



Ohkola by, 269. 

01au3, vicecuratus in Pyttis, 218. 

Magni, 265. 
Ottinge, 198, 199. 
Pampineua, Lars, 258. 
Patkul, Wolter Adolf, 258. 
Perman, Margreta, 246. 

„ Thomas, 228, 230, 246. 
Plesse, 234, 242. 
Poitz, 205, 273. 
Porlom, 183. 
Porsett, Jakob, 199. 
von Prentz, Katarina, 179. 
Putensson, Jurgen, 172. 
Ramsay, Erik, 255. 

„ Anders Erik, 260. 
Reckhals, 266. 
Risbit, Brita, 233. 
Ritter von Reitagshausen, Joh., 

247. 
von Rosen af Gross-Roop-Maian, 

243. 
Rotkirch, Wentzel Fredr., 165. 
Ruotsinsalmi (Svensksund), 209. 
Saaris, 267. 
Salmansweiler, 252. 
Sandby, 207. 
Sartlax, 185, 198, 199, 234, 240, 

250. 
Sarfsalö, 235. 
Saustala, 259. 
Schultz, Joh. Ulrika, 198. 
Sederholm, Joh., 266. 
Siewers, C. V., 222. 
Sigwart, Mårten, 271. 
Sipilä, Sigfrid, 267. 
Sjundby, 240. 



Skytte, Mårten, 221. 
Sollihge, 169. 
Sparre, 220, 221. 

„ Anna Margr., 217, 221. 

„ Erik Larsson, 221. 
Stake, 221. 
Starck, David, 199. 
Stenbock, 220. 

„ Hedvig Eleon., 199. 
Stichseus, Henrik, 267. 
Stjerncreutz, se Teet! 
Stubbe, 244. 
Sture, 221. 
Stålarm, 220, 244, 245. 

„ Nils, 221. 
Stålhane, 262. 

,, Erik, 261. 

Svensksund (Ruotsinsalmi), 209. 
Sviring, se von Preutz! 
Svärd, 265. 
Söörman, Gabr., 178. 
Tammerfors, 240. 
Taube, Sofia, 197. 
Tavast, 244, 245. 
Tavastby, 206. 
Teet, 247, 249. 

„ Håkan, 250. 

„ Johan, 247, 249—50. 
Terwik (Terwejoki), 232. 
Tessjö, 219. 
Thewitz, Joh. 169. 
Tjusterby, 186, 198, 199, 250. 
Totilius. Justus, 248. 
Tott, 221. 
TroUe, 220. 
Tyke, 198, 199. 
Tönne Henriksson, 265. 



280 



Urpala, 219. 

Wachtmeister, Fritz, 240. 
Wahnrow (Fanhra), 219. 
Was, Erich, 178. 
Wassewitz (Bassewitz), 21 
Weekström, 266. 
Wederlaks, 206. 
Wendelia, Maria Magd, 2G6. 
Westin, Fredr., 200. 
Wickman, Martin, 203. 
Wildeman, 234, 241. 

„ Arvid Tömiesson, 194, 

230, 232, 247. 

„ Olof, 180. 



Wildeman, Tönne Olofsson, 233. 
Wilken, Hans, 207. 

„ Sigfrid, 206, 207. 
Willigman, Hans, 222. 
von Vitinghoff, Evald. Gust., 170. 
Volckamer, 252. 
Wrangel, Beata Sofia, 266. 
Wrede, Gustaf Joh., 176, 177. 

„ Karl Henrik, 17'^, 174. 

„ Kasper, 197. 

„ Rabbe Gottl., 201. 
Wunsch, Henrik Joli., 264. 
Öresten, 199, 



Förklaring öfver planeherna. 

Pl. I fig. 1&2: frih. Gust. Joh. Wredes anvapen i Orimattila 

kyrka Se sid. 176. 

„ II „ 4: korfönstret i Pyttis k:a 211. 

„ „ „ 5—12: Anvapen i Mörskom k:a 183 — 186. 

„ III „ 13: knapslägten Husgafvels vapen i Wekkelaks k:a 205. 

„ ,, „ 14: Joh. Gorries von Gorgas vapen på hans sköl- 

debref 168. 

„ „ „ 15: Olof Husgafvels vapen (i Wekkelaks k:a ?) . 205. 

„ „ „ 16: knapslägten Poitz vapen i Wekkelaks k:a . . 205. 

„ ,, „ 17: furstbisk. Echter von Mespelbrunns vapen på 

en messhake i Lappträsk k:a 191. 

„ IV „ 18: korfönstret i Pärnå k:a 226. 

„ „ „ 19: dörrbeslag i Pyttis k:a 211. 

„ „ „ 20: vapensköld i Thusby k:a 262. 

„ „ „ 21: Brita Riabits vapen å en grafsten i Pärna k:a 233. 

,, ,, „ 22: Blåljeldska vapnet i Sibbo k;a 258. 



281 

Pl. IV lig. 23 & 24: vapen graverade å en kalk i Pyttis k:a . . 222, 

., „ ,, 25&26: portalgenomskärningar i Pyttis k:a .... 211. 

,, ,, „ 26 & 27: d:o d:o i Pärnå k:a . . . . 226. 

., V „ 27: grafsten i Pyttis kyrka 218. 

„ VI „ 28&29: bilder af S:t Henrik och ängelen Mikael i 

Pyttis k:a . . . 215. 

., VII „ 32: Arvid Wildemans och Anna Björnrams gral- 

sten i Pärnå k:a 232. 

„ VIII „ 30: grafsten i Pyttis k:a 218. 

., „ ., 31: Ernst Forbes likkista i Pärnå k:a .... 237. 

„ IX „ 33 & 34: oblatask i Borgå domk:a 255. 

„ „ „ 35: stenkors vid Pärnå k:a 236* 

., X „ 36: sidofönster i Pyttis k:a 211. 

,, ,, „ 37: kalk i Pärnå k:a 247. 

„ „ ,, 38: (teckn. ofullbordad): kalk i Mörskom k:a. . 187. 
„ „ „ 39 — 41: vapen i en bönbok å Tjnsterby säteri i 

Pärnå 252—253. 

„ „ ., 42: källare till en förstörd gammal byggnad å 

Tjnsterby säteri 250. 



Rättelser: 

Sid. 170 rad. 1 står: BYTBERYS läs: BVTBERYS 
„ 233 ., 16 „ se pl. VI, ,, se pl. IV, 

., 237 ., 11 ., nch ,, och 

., 247 ., 16 tillsättes: (Pl. X, tig. 37> 



Tillägg och rättelser till författarens reseanteckningar från 
vestra Nyland samt Egentl. Finland och Åland*. 

Esho kyrka: 1775 funnos i Esbo tvänne kyrkor, den ena af sten och 
hvälfd med 6 st. lösa pelare samt egande tre dörrar och smyckad 
med „munkmålningar", den andra, vester om den förra, liten, 
af trä, med en enda dörr och upplåten för finsk gudstjenst. 
(Se Leinberg, Bidrag till kännedomen af vårt land, I, sid. 78). 
Följande vapensköldar hafva enl. „Prestergkapets redo- 
görelser öfver forntida minnesmärken i Finlands kyrkor", sid. 
153 — 155 funnits i Esbo kyrka: öfverstlöjtnant Daniel von 
Schlegelns (t 1679), löjtnant Johan Bengtsson Hammarstjernas 
(t 1680), Carl Silfversvans (f 1683), kapten Isak Svahnfelts 
(t 1669) samt enligt „Afbildn. af vapensk. i Finlands kyrkor", 
n. 294 o. 295 (ej 291 o. 292**) ätterna Totts och Stjernkors' (jfr. 
Gottlunds Otawa, I, pl. XIV, 2). — Enligt „Prestersk. redogör." 
hafva föröfrigt i Esbo kyrka blifvit begrafna: majoren Henrik 
Johansson Sölfverarm (f 1667), fru Anna Reijer (f 1670) samt 
hennes trenne barn Jakob, Märta och Brita Silfversvan (samt- 
liga döda vid späd ålder). 



* Anteckningar gjorda under en antiqvarisk forskningsresa sommaren 1870 
i Vestra Nyland (Hifors 1872) samt Anteckningar etc. sommaren 1871 i Egentliga 
Finland samt på Åland (H:fors 1873). 

** Oriktigheten af de här och framdeles förekommande citaten af dessa 
teckningar beror derpå att vid dessas offentliggörande vapensköldarnes inbördes 
ordningsföljd, som vid första aftcckningen ej vardt iakttagen, blifvit rättad i en- 
lighet med den ordning de hafva i originalet. — I förbigående m;\ nämnas att 
gamla samtida kopior af dessa originaltockningar finnas såväl i kongl. bibi. som 
i riksarkivet i Stockholm. 



283 

Kyrkslätts ki/rJca: I koret har fiiunits en grafsteu med årtalet 1621 

och namnet Svenno Ostgotus (Prcstcrsk. red. sid. 156). 
Sjuiideå IcyrTca: Afbrann om sommaren 1617. (Waaranen, Handl. 
upplys. Finlands hist. under Gustaf II Adolfs tid, II, sid. 24f)). 

Den öfver en af ingångarne fordom synliga inskriften 
lästes ock öfver en steglucka vid Täby kyrka i Uppland och 
uppgifves vara författad af Adolf Magnus Klingspor (f 1701 
som öfverste för nyländska kavalleriet). — Se Klingspor, 
Om Belista äldre egare (aftr. ur Stockholms dagbl.) sid. 14, 
äfvensom Upplands fornminnesförenings tidskr. II, sid. 192- 

En numera förkommen altartafla var målad 1633 och 
förestälde Kristi korsfästelse, begrafning och uppståndelse. 
(Prestersk. redogör, sid. 157). 

De på kyrkvinden upplagda anvapnen tillhöra liksom 
sannolikt äfven det i klockstapeln befintliga stora Creutz'ska 
baneret en son till frih. Ernst Johan Creutz och Anna Silfver- 
sparre. Fulltaliga hafva de utgjorts af följande sköldar: 

Creutz; fäderne N;o 1 (pl. IV, fig. 11). 

Jägerhorn; fäderne N:o 2 (saknas). 

Wildemaii; fäderne N:o 3 (fig. 16). 

Frille; fäderne N:o 4 (saknas). 

Hess von Wichdorft'; fäderne N:o 5 (tig. 10). 

Hiilser af Ekeln; fäderne N:o 6 (fig. 12). 

Anrep af Soor; fäderne N:o 7 (fig. 9). 

Oberlach von Lanametz; fäderne N:o 8 (fig. 15). 

Silfversparre: möderne N:o 1 (fig. 13). 

Bölja; möderne N:o 2 (fig. 7). 

Baner, möderne N:o 3 (fig. 8). 
? möderne N:o 4. 

Fleming; möderne N:o 5 (fig. 5). 

Hand; möderne N.o 6 (fig. 14). 

Horn; möderne N:o 7 (fig. 6). 

Stålarm; möderne N:o 8 (saknas). 

(Jfr. Prestersk. redogör, sid. 158 — 159). 

En i koret fordom befintlig graf skola Tottarne låtit mura 
(A. a. sid. 159). 



284 

Om Reuterholmska momumentet, se Sanders arbete 
om Fransesco Piranesi (Stockh. 1880). 

Angående frih. Maria Gyll en stj ernås begrafning i denna 
kyrka, se Ehrenströms hist. anteckn., utg. af Boetius, sid. 
18 och följ.; jfr. ock sid. 17! 

Verserna som 1793 afsjöngos vid det Reuterholmska mo- 
numentets uppresande skola varit författade af A. N. Edel- 
crantz. Ljungren, Sv. vitterh:s häfder III, 113. 

Om en af samme Reuterholm till denna kyrka skänkt 
kalk, se Ehrenströms anteckn. II, sid. 321. 
Lojo kyrJca: Enligt „Prestersk. redogör." sid. 146 — 148 funnos fordom 
i denna kyrka dessa vapensköldar: ryttraästaren Lorens Sabel- 
stjernas (f 1G81), assessor Erik Rosendahls (f 1690 och här 
begrafven), sekreteraren Petter Rosendahls (f 1685), ett va- 
pen med ett ljusterjärn i fältet och ett dylikt mellan tvänne 
bockhorn pa, hjelmen, Nils Dufvas (t 1669), öfverstlöjtnant 
Carl Rennerfelts (f 1696) och ryttmästaren Otto Jean Wellingks 
(t 1688). — Förenämde Rennerfelt begrofs jämte sina tre 
fruar i denna kyrka. (An rep, adl. ätten Rennerfelt N:o 572, 
tab. 1). — Enligt E. Brenners afritningar (Gott lunds 
Otawa I, pl. XIV, 1) tans här ock Tönne Eriksson Totts va- 
pensköld. — Uti „Prestersk. redogör." (sid. 148) nämnas dess- 
utom 4 st. „hängande fanor", tvänne i koret (på den ena Lju- 
sters vapen) och tvänne öfver korbalken, af hvilka sistnärada 
den ena visade ett vapen med ett gyllene berg och 7 pilar 
med dubbla hakar samt bokstäfverua F. B. S. L. (= Erik Ber- 
tilsson Ljuster) A» 1641. 
Iiiyo kyrka: Skörtades af danskarne 1509 (Grönblad, nya källor 
till Finlands medeltidshist. sid. 436). 

En kalk skänktes 1622 till denna kyrka af en Johan 
Jakobsson (Stubbe V) och hans hustru Ingeborg, hvilka i kyr- 
kan låtit mura sig en graf (Lagus, F. a. gods och ätter, 
sid. 522). 

På kransen af en fordom befintlig korbalk funnos frih. 
Gustaf Flemmings och hans hustru grefvinnan Märta Posses 
vapen „utstuckne" med angifvande att de 1674 låtit förfäi-diga 
nämda korbalk (Prestersk. redogör, sid. 164). 



285 

Karis kyrka: Tak och väggar voro ännu på medlet af 1700 talet 
prydda med ..Jätte-bilder". (A. a, sid. 1G4). 

Det ena af de ätten Lewen (eller Löwe) tillhöriga vap- 
nen torde måhända vara identiskt med det vapen som (enligt 
a. st.) på medlet af ITOO talet fans uppsatt öfver en kapten 
Reinhold Lifven. — Vapenskölden, tig. 30 å pl. XIV, tillhör 
antagligen en löjtnant Jakob Johan Berg som var gift med 
en dotter till öfversten vid Abo läns regemente Axel Stålarm 
och Karin Boije. (Lagus, F. a. gods och ätter, sid. 501; jfr. 
ätten Bergs vapen i Pärnå kyrka). — Enl. Lagus, a. a., sid. 
48(i hafva de här uppsatta Björnramska och Stålarmska vap- 
nen tillhört Krister Björnram och Karin Stålarm. — Om andra 
hufvudbaner som här funnits uppsatta, se .^Afbildn. af vapensk." 
n. 302—324 (ej 299—321). — Uti denna kyrka hafva begraf- 
vats Nils Grabbe och hans begge fruar (Tigerstedt, Ur 
Per Brahes brefvexling, sid. 6) äfvensom hans dotter Beata 
Nilsdotter, gift med Erik Arvidsson Stålarm. (Anrep, adl. 
ätt. Stålarm, N:o 32, tab. ö). 

Kyrkan plundrades 1713 af ryssarne på sin skrud och 
egendom (Prestersk. red. sid. lUS). 
Pojo kyrka: Af vapensköldar torde det under punkten 7 upptagna 
Gjös'ska vapnet hafva tillhört kapten Erik Gjös till Nygård, 
död 1656 (a. a. sid. 163). — Fordom här uppsatta vapen ses 
uti „Afbildn. af vapensk." n. 325—340 (ej 322—337). 

I denna kyrka har blifvit begrafven Elin Eriksdotter 
Stålarm, gift med Lasse Torstenssou. (Anrep, adl. ätt. Stål- 
arm, N:o 32, tab. 5). 

På en gammal prästbänk skall hafva funnits framtill 
„två målade ståndare med rundelar ofvantill och i dem en ut- 
skuren Stenbock med två vådig påfve myssa öfver hufvudet 
samt två målade stenbockar med lika myssor" (biskop Kon- 
rad Bidz' vapen). „Pre3tersk. red." sid. 163. 

I kyrkan hav funnits en grafsten tillhörig någon af ätten 
Boije samt en dito öfver en pastor Simon Nurch. (A. st.) 
Kimito kyrka: Af brann 1700 samt 1702 (Rhyzelii Brontolog. sid. 94 
& 96). Att den är helgad åt Andreas bestyrkes af en i s\\ riks- 
arkivet befintlig gammalinventariilängd samt ^Prest. red. "sid. 175. 



286 

Om de många fordom här befintliga grafvar, grafstenar 
och vapensköldar se „Prestersk. redog." sid. 171—176 äfven- 
som „Afbild. af vapensk." n. 381—405 (ej 378—402). 

I koret stod fordom ett skåp med bilden af hel. Andreas 
i naturlig storlek. — I sakristian åter förvarades ett rökelse- 
kar af koppar (Prest. redogör, sid. 175). 

Sid. 9 rad. 14 står: den senare — läs: vapenhuset 
Sagu Tcyrha: På de gamla s. k. munkläktarne funnos utom de än 
bevarade snidade vapnen ännu följande: en brun sköld med 
tre horisontalt liggande hvita stjernor med röd schattering; 
en gul sköld med en hvit uppspänd båge med pil uppå samt 
slutligen en. hvit sköld innehållande tvänne hopvridna qvistar 
med löf på hvardera spetsen och tvegrenig stjelk (A. a. sid. 
119). Beträffande de Galleska anvapnen se a. a. sid. 120 — 121. 

Inskriptionen å vapnet sid. 22 bör enligt a. a. sid. 123 
vara Johan Mårtensson Anno 1599. Nämda person tillhörde 
ointrod. ätten Lax till Bussila. (Se Schlegel & Klingspor!). 
— Axel Ivarssons till Kärknäs vapen beskrifves i „Prestersk. 
redogör." sid. 124 såsom till öfre delen gul med ett rödt an- 
dreaskors samt till nedre delen blå med en gul stjerna. Enligt 
samma källa skall Nirots förnamn på hans i denna kyrka for- 
dom befintliga vapen hafva varit Hemminck (ej Henrik). För- 
teckningen upptager för öfrigt följande numera förkomna va- 
pensköldar: en med underskrift: Hans Hansson Lindestubhe 
Ao 1601; en annan på hvilken lästes: Mårten Mårtensson Lind- 
rot; vidare Tönne Göranssons (till Högsjögård) samt ett va- 
pen med ett hvitt fält ocli deruti tvärsåt ett afhugget träd 
hvarvid tvänne qvistar med löf Enl. Lagus' F. a. gods och 
ätter (sid. 222 och 233) funnos här ock uppstälda Per Jakobs- 
son Svärds och Hans Persson Lindelöfs vapen. 

Om Henrik Simonssons till Karuna och hans hustrus 
grafsten samt Galleska grafstenen äfvensom generallöjtnanten 
Johan Galles och ryttmästaren Klas Galles utsirade koppar- 
likkistor se „Prestersk. redogör." sid. 125. 
Töfsala kyrka: Äfven väggarne skola fordom varit prydda med bil- 
der (A. a. sid. 195). 

Om gamla predikstolen, se a. a. sid. 193. 



287 

Vapnet med oxIuitViulet skall enl. a. a. sid. 100 hatVa 
haft initialerna J. A. R. — I denna kyrka begrofs Dorotliea 
von Rappen (f 1652), andra hustru till ståth. på Abo Klas 
Fleming. (Anrep, adl. ätt. Fleming, tab. 19). — Om Lars 
Carpelan den yngres sorgefana, se „Prest. red." sid. 190. — 
Enligt samma källa sid. 191 fans i kyrkan fordom ett vapen 
(eller en fana) med bokstäfverna J. G. S. samt årtalet 1610. 
Öfver Ivar Stjernkors var upphängdt ej ett vapen utan en 
fana med anförd påskrift. A. a. sid. 191. 

Om delvis andra här fordom befintliga vapen, se ,,Af- 
bildn. af vapensk." n:o 67 — 87 (ej 66 — 86). 

Om grafstenarne öfver prosten Bergius samt trenne 
fröknar Horn, se a. a. sid. 193. 

Gustaf Ivarsson Stjernkors skall till denna kjn'ka skänkt 
en präktig mässhake som han under tyska kriget tagit i ett 
preussiskt kloster. (Anrep, adl. ätten Stjernkors, tab. 7. 

Här skall ock funnits ett „silfver hvete ax med 3 knän 
som liknar halm". „Prest. red." sid. 193. 

De på Wias förvarade delarne af en rustning hafva blif- 

vit skänkta och öfverförda till Abo stads hist. museum. I finska 

konstföreningen hafva ock hamnat de derstädes funna taflorna. 

Saltviks kyrka är helgadt åt Maria (enl. ett bref af 1422 y i Revals 

rådhus). 
Registret: Insattes: Boos, Thomas II, 19. 

Footangel, Erik, står. 71 bör vara 51. 
Lindelöf. står: Hans, bör vara Henrik. 
Insattes: Ljuster, I, 48 

„ von Ungern, Gärdt. II, 19. 



Pil. 




^ 




-. '% 



■ rf \ ' 



(^1 



Åi^ 



\3 









d 

Sm 
:0 




-VHfiiT^.V <* 



G4;i 







S3S^ bv 



d 



Qösiå Sandmans {itOQrJtslisr, k-for^. 



m.ii. 










?ösis Sandmans ntcor.-JIte!;sr, hfor^. 




/v. ///. 



1 -v v' 1 /4 






i / 



"^ä^ . ^ 






'/-T 






./y '/-'i ou'S 




/7 



Qösu Sunimans HtoarJlteiisr, r(:forä- 



PLIV 




WoM^ 



ri 95 h 




u 96. b 



lösta Sanhmans HtoarJltelisr h^för^. 



^^. v. 




27. 



QösU Sundmans HtoarJltelier. n:(or^. 



j.'l Tä 



t 




o; 




Qöste $ur>hmms Hto^r.-Jltelier, Utforä. 



l'l. IIZ 




•Jk. 



3ösiä San c)m ans Sto or Jl K Ii er, ri.-:crA. 



Fl. vm. 



/\uuo uiD ruu öif ocmuQ e:pUaiun 




jio- 



ulU 91U\n giUdrt DiUjOIri 



JÖ. 



'S.^» '-.T<=^»*''»M*a-_^"z:i.r^.„ ~ 



*^ j5 i y y K» ») .■ ■■ f . , >..MPK--- 







«^'- (jösta Sunimans iJtoqr.Jltelier, hl- (or/i. 



0i-> 



IPl.lX. 







(7^cf>/5 Sunimans HtogrJlteiJer, H:tor^^ 



I-L. X 




Ij-w 



^ 1 



•%<^ ; 






c 



/() fd JO , 



K-^-i r 



^/? 



I I 



■^öslå Sanémans ntoqr Jlrslisr, U:fhr^. 



STUDIEE 



EUEANDK 



SÖDRA FINLANDS LERLAGER 



AXEL FREDRIK TIGERSTEOT. 



studier rörande Södra Finlands lerlager. 

Under senaste sommars geologiska undersökningar i 
trakterna mellan Tavastelius och Lalitis hade jag- särdeles 
g-ynsamma tillfällen till ett framgångsrikt studium af de 
(I vartära bildningarne, isynnerhet lerorna. Ju längre jag 
fortskred uti hithörande specialundersökningar först på fäl- 
tet och sedermera uti litteraturen, dess flere nya idéer och 
synpunkter erbjödo sig, dess mera visade det sig, att hittills 
gällande uppfattningar och åsigter icke voro riktiga, samt 
af hur stor vigt en klarare och rationellare uppfattning 
vore i s. för de geologiska undersökningarne. 

Den första anledningen till ifrågavarande undersöknin- 
gar gafs af de egendomliga leror, som förekomma uti Hat- 
tula och Wånå, jemförelsevis lågt belägna socknar. Upp- 
märksamheten fästes pä dem isynnerhet genom de vackra 
och betydliga lertag, som tegelindustrin förauledt längs stran- 
den af det i NNV-lig rigtning förbi Tavastehus strykande 
vattendraget. Till det yttre visade de alla en förvillande 
likhet med hvad man hittills kallat glaciallera, samma hvarf- 
vighet, samma hårdhet, samma färg o. s. v. Vid noggran- 
nare skärskådande fann jag emellertid, att de ofta innehöllo 
betydliga qvantiteter organiska ämnen, förmultnade rester 
af växter — ja, efter långvarigt sökande lyckades det mig 
slutligen att finna lemningar af blad, som åtminstone hade 
qvar hufvudnerverna och med säkerhet kunde bestämmas 



292 

såsom tillhörande större löfträd, förmodligeu al. Atmiustoue 
de öfre lagren af ifrågavarande leror måste således beteck- 
nas såsom svämleror. — Dessa livarfviga lerors mägtigliet 
från dagen var sällan större än 1,5 — 1,7 meter, hvaruuder 
följde en blåaktig, än vattenhaltig och lös, än fastare lera, 
som sträckte sig ända ned till krossgruset eller fasta kl^i- 
ten. Denna senare var särdeles skarpt skiljd från de öfver- 
lagrande hvarfviga lerorna, så att den redan vid första 
ögonkastet kunde urskiljas såsom en särskild formation. I 
motsats till de öfverlagrande lerorna var den alltid absolut 
fri från alla organiska rester, ytterligt plastisk, fet och fin, 
under det att hvarfvigheten i vått tillstånd gaf rum för en 
ytterst fin skiktning. Torkad framträder hvarfvigheten 
visserligen, men har då ett helt annat utseende än den hos 
de hvarfviga lerorna vanligen förekommande. Ofvanstående 
iakttagelser voro nu början till de ihärdiga specialunder- 
sökningar, med livilka jag fortgick uppåt längs Puujokls 
dalgång, som liksom omslingrar hela kartbladet och seder- 
mera äfven öfveralt inom undersökningsterrängen. Min 
första tanke var, att ofvannämnde svämleror, såsom hittills 
städse sjTits vara fallet, skulle hålla sig närmare längs vat- 
tendraget. Då jag emellertid fortskred vinkelrätt mot detta, 
för att bestämma svämlerornas utbredning, faun jag snart, 
att de uppfylde hela dalen mellan Hattelmala åsen i vester 
och den höjdsträckning, längs hvilken rån mot Hauho socken 
löper i öster, en rät sträcka af öfver 15 kilometer i bredd. 
På bottnet af 1 meters djupa gropar hittades ofta bitar at 
kol och en gång äfven trä, under det att leran till utseen- 
det visade sig identisk med den längs vattendraget anträf- 
fade. Emellertid täcktes den hvarfviga leran alltid af ett 
nära nog konstant 0,3 — 0,4 meter tjockt lager oskiktad lera. 
— H varför betecknades nu ej denna lera såsom åkerlera? 



293 

Naturligtvis derför att deu undei-lagrades af svämlera, och 
den oskiktade strukturell måste tänkas vara sekundär och 
uppkommen af regnets och växternas gemensamma infly- 
tande. Nere vid de flacka stränderna, som ännu för ett 
tiotal år tillbaka stått under vatten, gick hvarfvigheten ofta 
ända upp i dagen, höjde sig deremot der midt uti en kulle, 
kunde man vara säker på att finna hvarfvigheten förstörd 
ända till 0,(i meters djup vid pass, humusj orden iuberäknad. 
Hela deu ifrågavarande dalsänkan ligger tämmeligen jemu- 
högt, om man undantager de deri belägna bergsklackarne. 
Deras krossgrustäckta sidor befunnos städse direkt under- 
lagra svämlerorna. under det att ofvannämnda blålera till 
2 å, 3 meters djup underlagrade dera, på de lägre belägna 
ställena (se fig. 1). För att emellertid afgöra om någon 
oskiktad lera skulle underlagra svämleran högre upp, lät 
jag gräfva en famns djup grop, midt uti ett åkerfält, belä- 
get tämmeligen högt bland de krossgrustäckta klackarne 
(se Pekola). Fältet kunde vara fem meter öfver vatten- 
ytau. På en famns djup nåddes krossgrus och fast klyft. 
Alt der ofvan var tydlig svämlera, och på gropens botten 
hittades tofvor af gräs i ännu stående ställning såsom de 
växt i tiden och bibehållande en blekgul-grönaktig färg. 

En dylik undersökning vinkelrätt mot vattendraget i 
Wånå socken visade deremot något ändrade förhållanden. 
Sålänge terrängen höll sig på c. 83 meters nivå öfver haf- 
vet. voro förhållandena som ofvan. På 89 och ännu mer 9.5 
meters höjd öfver hafvet voro de märkbart förändrade. Först 
på 0,6—0,9 meters djup, vidtog den hvarfviga leran, som i 
allmänhet ej heller vav så utprägladt hvarfvig. Öfvergån- 
gen mellan deu oskiktade betäckningen och den hvarfviga 
leran derunder skedde småningom och utgjordes af en slags 
bitlera, och samma förhållande fann jag sedermera ega rum 



294 

öfveralt inom kartbladet, såsnart höjden öfverskred 89 me- 
ter. Mina undersökningar fortskredo nu steg för steg längs 
det vattendrag, som rinner förbi Tavastehus, Leppäkoski, 
Eyttylä oph Ois stationer, och har sitt hufvudsakligaste ur- 
sprung uti Pääjärvis stora och djupa vatten i Lampis socken. 
Uti Janakkala, som gränsar närmast till Wånå socken, före- 
kommer ett vidsträckt vattensystem, som ännu i denna dag 
i s. vid vårflödena, men äfven efter starka regn, upptager 
lager af svämleror inom sina stränder. Också befunnos 
traktens leror snart vara identiska med de inom Hattula 
och Wånå förekommande, således till stor del svämleror. 
Längs vattendragen och analoga lågt belägna ställen voro 
de alltid hvarfviga, ända upp till 0,3 meter från dagen och 
inueslöto der växtlemningar, ehuru ej så tydliga som i Hat- 
tula. På högre nivåer, livilka en längre tid varit utsatta 
för atmosferilierna, gick livarf vigheten ej fullt så högt. 
Emellertid hittades äfven der, vid en gräfning ett aftryck. 
som hade den största likhet med ett blad af björk. — Vid 
Leppäkoski och Ryttj^lä funuos nu utmärkta tillfällen att 
studera hithörande förhållande uti der varan de väldiga ler- 
tag, som alla voro belägna i närheten af Puujokis vatten. 
Dessa voro neddrifna ett godt stycke i den blåa leran, som 
oaktadt den länge och väl varit blottad, dock fortfarande 
bibehöll sin färg och öfriga karaktär och skarpt skilj de sig 
från de öfverliggande lerorna. Öfvergången var så skarp, 
att endast en par från 2—8 centimeter mägtiga lager hvarf- 
vig lera förekommo i blåleraus öfversta del. Framför sig 
säg man här lodräta väggar af 1,8 — 6,i meters höjd uppta- 
gande hela serien leror från blåleran, som genom djupborr- 
ningarne visade sig hafva en mägtighet af 1.» — 4,8 meter, 
ända till de yngsta svämlerorna uppe i dagen. Hade nu 
den redan omnämnda i Wånå och annorstädes uppträdande 



295 

oskiktade lerbetäckningen varit åkerlera. sA hade den väl 
här om någonsin bordt nppträda mellan den moderna sväm- 
lerau och den från alla organiska spår fria blå- eller glacial- 
leran. Så var emellertid ej fallet, här lika litet som i Hat- 
tnia, Wånå eller annorstädes. En sak förtjenar dessutom 
att anmärkas. Blålerans ufre g-räns visade sig ej vara pa- 
i"allel med dagytan utan varierade i läge frau 1,8 meter ocii 
mindre till 5,4 meter och mera. Detta tillsammans med det 
sätt, på hvilket hvarfviga leran öfverlagrar blåleran, visar 
t3'dligt, att vi hafva att göra med 2 distincta formationer 
och förkastar tanken på att de hvarfviga lerorna genom 
grundvattnets in%tande skulle liafva erhållit ett främmande 
utseende (se fig. 2). 

Följa vi nu vidare Puujokis lopp uppför, möta oss föl- 
jande bet3'dliga lertag först vid Ois station. Genom gräf- 
ningar hafva vi emellertid redan dessförinnan varit i till- 
fälle att återigen mångfaldiga gånger iakttaga, att på en 
höjd af 89 meter och deröfver den tydliga hvarfvigheten 
fiirst framträder på 0,6 — O.o meters djup, under det att den 
\id sjelfva floden stiger lika högt upp i dagen som någon- 
sin förut. Man kan således anse såsom konstateradt, att 
hvarfvigheten här blifvit förstörd till ju större djup ju längre 
den ifrågavarande leran stått öfver vatten. De högre be- 
lägna lerorna måste ju vara äldre, men likväl ej dess äldre, 
än att de inrymmas inom en formation af högst 5,4 meters 
mägtighet tillsammans med de yngsta svämlerorna, från 
hvilka de vid vertikala snitt knapt nog kunna skiljas. 

De tvänne väldiga lertagen vid Ois gifva nu en vi- 
dare inblick i förhållandena och nya lärdomar. Det östra 
lertaget är c. 5 meter djupt, hvaraf O.c meter blå lera. 
Denna är i allo som ofvan beskrifvits. I vått tillstånd mär 
ker man en ytterst fin skiktning, och endast en otydlig 



296 

livarfvighet, som föi-st framträder vid torkniug och ej ens 
då visar samma skarpt begränsade sand- och lerskikt, som 
den egentliga hvarfviga leran. I den blottade delen före- 
kom då och då ett tunt sandskikt. Dess öfre gräns var 
ytterst skarp. De öfverlagrande metren utgöra en enda 
serie hvarfviga leror, som nästan i intet skilja sig från 
hvarandra, om man undantager de understa centimeterua. 
som voro något sandiga. Med undantag af dessa kunde 
man emellertid tycka, att lerskikten voro öfvervägande i de 
nedre lagren, under det att sandskikteu predominerade i de 
öfre. Hvarfvigheten gick upp till 0,3 å 0,+ meter under 
dagen. Ett högt berg låg just ofvanför lertaget. De andra 
lertagen ligga ungefär V2 kilometer vesterut. Mägtigheten 
är här 2,4 meter, då blålera vidtager, som vid borrningen 
befanns fortsätta 3,6 meter nedåt. En fin grå sand mötte 
der och efter ytterligare 0,9 meter anträifades fast klyft. 
V^ariationen af sand- och lerskikten är här ej så tydlig, 
hvarfven mera likartade och likfärgade. Då hvarfvigheten 
här således från första stund varit mindi'e utpräglad, är det 
ingalunda underligt, att skiktningen här blifvit förstörd på 
ett större djup. Också finna vi fullt tydlig hvarfvighet först 
pä 0,5 — 0,7 meters djup — öfvergången småningom och be- 
stående af redan förut omnämda bitlera. (granskar man 
denna noggrant ser man, att alltid tvänne af bitarnes ytor 
ligga i skiktningens plan, de andra foga sig i ostördt läge 
i hvarandra. De organiska lemningarne äro i hvardera ler- 
tagen mycket sparsamma, men finnas dock. Vi se här så- 
ledes tvänne lertag på ungefär satuma nivå och sanmia läge 
med till utseendet likartade lemn ingår, men det oaktadt 
olika i anseende till hvarfvigheten och lerans dei-af betin- 
gade utseende. Det är ingalunda svårt att inse, att närhe- 
ten till det höga berget hos lerorna kring det östra lertaget 



297 

utvecklat en starkare livarfvighet än hos det vestra ler- 
tagets leror, som afsatt sig längre från de forntida strän- 
derna. vSamma furhållande har sedan mångfaldiga gånger 
iakttagits, att i närheten af branta berg och på deras slutt- 
ningar hvarfviglieten är mer utpreglad och dertor äfven går 
högre upp i dagen än annorstädes. Detta har emellertid 
hittills oriktigt ofta tolkats, såsom om den äldre hvarfviga 
eller glaciala leran der skulle sticka fram under den fi'»r- 
modade yngre oskiktade aflagringen, åkerleran. 

De ostligaste af alla de lertag, som erbjudit så ut- 
märkta tillfällen för studiet af våra leror, förekomma vid 
Järvelä station. Den här torekommaude leran synes emel- 
lertid vara af helt annat slag än de hittills iakttagna le- 
rorna. Den är fastare, sönderfaller mindre lätt i vertikala 
sprickor, har betydligt tjockare och vida mer oregelbundna 
hvarf, som dessutom ej visa samma skarpa skilnad mellan 
sand- och lerskikten. Den företer slutligen ett mycket rent 
och snygt utseende, något som härrör af den fullständiga 
frånvaron af organiska lemningar. Oaktadt ifrigt sökande 
kunde jag der ej hitta några sådana; endast några högst 
egendomliga aftryck på skiktytorna fäste min uppmärksam- 
het. Så när som på den blåa färgen syntes leran tämme- 
ligen väl öfverensstämma med den hittills iakttagna blå- 
leran i s. då den senare är torr. Huru som helst så tyder 
dock lerans hela karaktär på, att vi här hafva framför oss 
en äkta glacial bildning. Hvarfvigheten gick upp till 0,0 
meter från dagen, något som ej var underligt med hänsyn 
till lerans ytterst tina och för vatten ogenomträngliga natur. 

Lerorna i kartbladets östra del visa samma förhållande 
som hittills, med undantag endast, att svämlerorna, så van- 
liga i den vestra delen, här saknas. I stället hafva vi häi' 
hvarfviga leror, som i allmänhet upptills förvandlats till 



298 

0,6 — 0,9 m. mägtig dag- eller bitlera, om man så får kalla 
dessa omvaudlingsprodukter. Här och där förekomma emel- 
lertid smärre arealer, der livarfvigheten är mer utpreglad 
och derför äfv^en går mer i dagen. På en par ställen torde 
kanske äfven verklig glaciallera gå i dagen. Midten af 
bladet består af ett högland, m3'cket bergigt och med i all- 
mänhet trånga och slingrande dalar. Dessa innehålla ofta 
ett tredje slag, en ännu icke omnämd lerart, en svämlera. 
hvilken dock icke är hvarfvig, som de föregående sväm- 
lerorua. Den bildas ännu i denna dag då bäckarue om vå- 
rarne öfversvämma ängarne i de trånga dalarne. H varje 
vår aflagrar sig ett tjockt slamlager, och gräset blir små- 
ningom begrafvet i stående ställning. Sålunda återfinnes 
det der ännu på bottnet af metersdjupa gropar, ofta ännu 
bibehållande en viss friskhet och eu blekgrön färg. — 
Större lerfält äro deremot sällsynta, och der de förekomma 
utgöras de af samma slags hvarfviga leror, hvilkas hvarfvig- 
het i allmänhet till 0,6 — 0,9 m. från dagen blifvit förstörd, 
om man undantager enstaka arealer vid bergens slutt- 
ningar. 

Vid gräfning uti ett af dessa fält, beläget på c. 120 
meters höjd öfver hafvet, hittades pä bottnet af en c. 1,2 
m. djup grop en mängd växtlemningar. Dessa bestodo af 
långsträckta blad eller strån, ännu tänuneligen friska och 
sega, samt äfvenledes de af en blek gulgrön färg. 

Hela det hittils beskrifua området ligger norrom södra 
Finlands väldiga vattendelare Salpausselkä, och det vore 
möjligen att förvänta, det förliållandena söder om den- 
samma vore annorlunda. Detta syntes emellertid icke vara 
fallet, utan tycktes de mig tvärtom nära nog i allo iden- 
tiska med de hittills beskrifua. Sammanfatta vi nu förhål- 
landena inom området så komma vi till följande konklusioner: 



299 

Den äldsta leraflagrinf/en uti hela området är: blA- 
leran (Öfverlagrancle den g-laciala sanden). Blåleran måste 
anses vara en glacial djupvattensbildniug och afsatt under 
landets sänkning. 

Den utgör en mycket mägtig och öfver hela kartbla- 
det utbredd formation och begränsas skarpt mot deu öfver- 
lagrande hvarfviga leran, något som tyder på en hastig 
landhöjning eller hastigt ändrade förhållanden. Det för- 
modandet ligger nära till hands, att denna höjning stod i 
sammanhang med ismassornas försvinnande. 

Hvarfviga leran har bildats under landets höjning och 
innesluter inom sig uti en kontinuerlig serie alla lager, som 
afsatte sig från isens försvinnande ända till våra dagars 
hvarfviga svämleror. 

Af såväl blålerans som hvarfviga lerans förekomst på 
ända till 120 meters höjd kunna vi sluta, att landet redan 
under slutet af blålerans och början af hvarfviga lerans 
bildning sjunkit till största delen under hafvet. hvarur en- 
dast de alra högst belägna trakterna, sådana som i midten 
af bladet med ända till 150—160 meters höjd, framstucko 
såsom holmar och skär. Dessa kunna omöjligt mer hafva 
utgjort härdar för några glacierer, hvarför vi vid tiden f(>r 
iivarfviga lerans begynnande aflagring måste tänka oss där 
ett vidsträckt haf i förbindelse med polarhafven och med 
föga annat klimat än det nuvarande ishafvets. Men landet 
steg, klimatet blef mildare, och i enlighet dermed finna vi 
alt talrikare spår af organiska lemniugar, ju längre ned vi 
gå exempelvis längs Puujokis dalgång, tills vi slutligen 
komma till lerorna från i går, sväralerorna i Hattula och 
Wånå. 

Jemföra vi nu ofvanantorda uppfattning med den hit- 
tils i allmänhet rådande huru onaturlig förefaller icke den 



300 

senare! Utau att alls taga hänsyn till den underliggande 
blåleran med dess skarpa gräns och skiljaktighet från den 
hvarfviga- leran, anser den utan hevis hvarfvigheten såsom 
ett kriterium pä egenskapen af att vara glacial, under det 
att åkerleran likaledes utan bindande skäl gått och galt 
såsom en särskild formation af oskiktade leror, bildad un- 
der landets höjning med 0,0—0,2 m. ufverlagrande nästan 
alla andra leraflagringar. Hvarför skulle väl en hel forma- 
tions leror vara oskiktade eller sakna hvarfvighet, i. s. som 
den alra yngsta bildningen, svämleran återvunnit denna på 
ett så märkvärdigt vis förlorade egenskap? Och har man 
väl det ringaste skäl att anse ett godtyckligt täcke af 
0,6 — 0,9 m. från dagen såsom en särskild formation? Redan 
kälan går ofta djupare och dess söndersprängande verkan 
lär oss ju redan tysikens första grunder. Med vida mer 
skäl skulle man kunna antaga, att hvarfvighet och skikt- 
ning borde vara regel, saknad deraf undantag, och beroende 
af lokala inflytanden. 

För att emellertid gifva ofvanstående bevis en allmän- 
nare giltighet har jag genomgått större delen af beskrif- 
ningarne till Finlands och äfven Sveriges geologiska under- 
sökning jemte en mängd annan hit hörande litteratur och. 
såsom jag förmodade, äfven funnit min uppfattning om för- 
liållandena belaäftad. Uti hela vestra delen af Nyland har 
hvarfviga leran en medelmägtighet af O.n— 1.2 m. och under- 
lagras af en blå. än lös. än fastare lera till ofta okända 
djup. 

Den öfverlagrande oskiktade åkerleran säges hafva 
en medelmägtighet af O.n m. till och med l.s m.. men vida 
stöi-re mägtigheter omnänuias äfven såsom 12 meter, 45, 7,-,, 
o meter. — På alla dessa ställen omtalas dock, att leran 
på djupet blifvit blå och lagren varierat till sin konsistens. 



301 

Deu förmodan ligger således nära till hands att största de- 
len af dessa betydande mägtigheter nt gjorts af hvarfvig lera 
och blålera. ^Märkvärdigt är, att hvarfviga leran jnst i 
s-käreu på de flesta ställen synes gå i dagen. Så t. ex. i)a 
(irranö i Östersundom, der dessutom det mh-aknlösa faktum 
omnämnes att hvarfviga leran mot stranden öfverfjår i sväm- 
lei-a. Här eger således samma förhållande rum som i kart- 
bladet Tavastehus. Hvarfviga lerans öfversta lager äro mo- 
derna bildningar, dess nedersta lager postglaciala fullkom- 
ligt likartade hvarfviga leror utan någon mellanliggande 
särskiljbar länk. Här och på många andra ställen inom 
Finlands geologiska undersökning omnämnes dessutom ett 
tunt sandlager, åtskiljande den blåa och den vanliga brun- 
gnla hvarfviga leran, pa samma sätt som uti lertageu vid 
Ois. l'ti hela Östra Nyland synes åkerlerans mägtighet 
inskränka sig till 0,3—1,2 meter, alt mägtigheter. som 
mycket väl kunna tillskrifvas vara atmosferiliernas verk, 
och väl älven i sjelfva verket i de flesta fall äro det. 
Märkligt är äfven här. att uti socknar som ligga så nära 
hafvet som Pernå och Borgå, mägtigheten uppgår till en- 
dast 0,1 — 0.3 m.. oaktadt man enligt deu gamla uppfattnin- 
gen just här hade att vänta de mägtigaste lagren åkerlera. 
Här omnämnes dessutom ett ytterst intressant förhållande. 
Hvarfviga leran blir här mot djupet stj^f, brun, fast och 
utan någon hvarfvighet. Man ser således att hvarfvigheten 
icke är någon absolut nödvändighet äfveu inom den s. k. 
hvarfviga lerans formation och således icke kan vara ett 
kriterium för någon viss formation vare sig glacial, pre- 
glacial eller postglacial. Skulle nu händelsevis sådan oskik- 
tad lera förekomma i dagen, gåfve den enligt hittils gäl- 
lande uppfattning anledning till kolossala mägtigheter för 
den hypotetiska åkerleran. Såväl gryn- som bitleror om- 



302 

nämnas flerfaldiga g-ånger — men att dessa endast äro om- 
vandlingsprodukter af hvarfviga leran har redan lilifvit ledt 
i bevis. 

Sammanfattar man alla uppgifter, som Finlands geolo- 
giska undersökning samlat, finner man, att den lerart som 
hittils betecknats med namnet åkerlera, utbreder sig som 
ett täcke c. 0,3 — 1,2 m. mägtigt, öfver största delen af de 
sydfinska lerslätterna. 

Af de ställen der större mägtigheter observerats torde 
största delen äfven kunna inrangeras inom nyssnämnda re- 
gel. Återstår sålunda jemförelsevis få ställen, der en verk- 
ligt oskiktad postglaciallera skulle inneliafva större utbred- 
ning och mägtighet. Jag vill emellertid framhålla, att jag 
för ingen del vill påstå att sådana ej funnes, endast att de 
ej utgöra en särskild formation, åkerlerans, som i sig dess- 
utom skulle innesluta den dag-, bit- och gryn-lera, som ju 
måste uppkomma på och betäcka hvarje fält. 

Betrakta vi nu förhållandena i mellersta Sverge, dei- 
ett vida större material redan hunnit samla sig, finna vi 
dem nästan fullkomligt identiska med våra, och identiteten 
vinner yttermera i tydlighet genom nyss anförda betrak- 
telsesätt. 

Anmärkningsvärdt är, att i Sverge likasom här äfven 
i yttersta skären hvarfviga leran går i dagen. Så t. ex. i 
skären S. om Stockholm samt på Rådmansö, kartbladet 75. 
D:r Svedmark omnämner der, att hvarfviga leran är den 
allmännaste jordarten, som derför på kartan intager stora 
arealer. Längre inåt landet är det oskiktade täcket tjockare. 
Svedmark är dessutom den ende, som tyckes hafva tagit 
med i beräkning, att hvarfvigheten af atmosferilierna för- 
störes, ty han omnämner i beskrifningen till kartbladet Råd- 
mansö, att den öfversta 0,9 metern ej visar hvarfvighet, 



hvilket likväl ej föranledt honom att anse leran såsom åker- 
lera. Andre svenske geolog-er tala ofta om 0,3, 0,6, 0,o ni. 
mägtig åkerlera, öfverlagrande livarfviga leran. Att* såle- 
des ej heller de svenske geologerne ernått ett gemensamt 
betraktelsesätt af hvad som egentligen borde betecknas så- 
som det ena eller det andra, synes häraf. Att den livarf- 
viga leran i Sverge lika litet som här har någon synnerli- 
gen stor mägtighet synes öfveralt. Ja på en mängd stäl- 
len äro förhållandena analoga med de i vestra Nyland rå- 
dande. Sålunda säger D:r Palmgren, kartbladet 50. att 
livarfviga lerans mägtighet ej öfverstiger 1,2 — 1,5 m., under 
det att den deremot underlagras af ända till 15 meter mäg- 
tig hvarfvig mergel. Denna senare är blå till färgen ofvan- 
till hvarfvig, undertill lös, samt har en viss svag lukt af 
svafvelväte. Fullkomligt likadant är förhållandet med den 
lera jag kallat blålera. Af ven hos oss är den hvarfvig i sin 
öfversta del, lösare i sina undre lager, der dessutom livarf- 
vigheten synes gifva vika för en viss fin skiktning. Men 
likheten fortsattes ännu mer, då det sätt beskrifves, på hvil- 
ket mergeln öfvergår i hvarfvig lera. Den hvarfviga leran 
upptager i sin undre del ränder och hvarf, som äro kalk- 
haltiga, på samma sätt, som hos oss hvarfviga leran uppta- 
ger tunna hvarf af den redan vid första påseendet så ka- 
rakteristiska blåleran. Afven andre författare såsom D:r 
Hummel och Liunarson omnämna i beskrifningarne till bla- 
den 54 & 50 den hvarfviga lerans brunröda och mergelns 
blåa färg. Att den blåa färgen icke är sekundär, har re- 
dan bevisats. Men man kan gå ännu längre och paralleli- 
sera denna blågråa färgton med samma färg hos bottenmo- 
rängruset. Af Svenska geologiska undersökningens analyser 
ser man, att den blåa färgen härrör hufvudsakligast af jer- 
nets närvaro i form af oxidul. Så snart leran glödgas blir 



304 

den alt brunare och antar slutligen samma färg- som li varje 
annan glödgad lera. Bottenmoräugrusets färg och lägre syr- 
sa ttningsgrad låter lätt förklara sig af dess uppkomstsätt 
ock läge under ismassorna, som skyddat detsamma för luf- 
tens oxiderande inflytande i motsats till ytniorängruset. Den 
lera, som urvaskats ur de under isen rinnande vattnen och 
afsatt sig uti det djupa vattnet framför glaciererua, har då 
landet under den tiden befann sig i ett stadium af sjun- 
kande, således också undgått oxidation och bibehållit sin 
ursprungliga färg. Detta förklaringssätt vinner yttermera 
stöd deraf, att bottenmoräugruset i Sverge ofta är kalkhal- 
tigt under det att ytmorängruset aldrig är det. Hur skulle 
också ett grus kunna vara det, som så länge prisgifvits åt 
urlakuiugen. I enlighet dermed har också blåleran i Sverge 
blifvit kalkhaltig och fått namn af mergel. Att blåleran 
alltid är ofantligt mycket finare, än äfven de närmast lig- 
gande lagren af hvarfviga leran, finner äfven sin förklaring 
uti det så mycket finare och lerigare material, ur hvilket 
den härstammar. Mergeln i Sverge underlagras slutligen 
oftast af glacialsand liksom blåleran hos oss med krossgrus 
och fast kl3'ft som yttersta underlag. 

Af alla anförda fakta torde det kunna anses som be- 
visadt: 

Att hvarfviga mergehi i Sverge och hlåleran hos oss 
är o eqvivalenta. 

Att de deröfver liggande hvarfviga lerorna likaledes 
äro eqvivalenta och bildade till stöjsta delen under en höj- 
ning af landet sedan isen försvunnit — således postglaciala. 

Den hvarfviga leran innesluter i sin aflagring alla varia- 
tioner af klimatet, från det som nu råder vid Nordkap och 
Beeren- Island till det vi numera lefva i, och innesluter så- 
ledes i sig uti en kontinuerlig serie, såväl moderua sväm- 



305 

leror, som åkerleror af vexlande ålder. Huru mycket osau- 
nolikare förefaller då icke det gamla åskådningssättet, en- 
ligt livilket alla de andra, ända till 15 m. i mägtighet och 
mer uppgående lerorna skulle tänkas afsatta under landets 
sänkning, undantagande ett tunt täcke, sällan öfverskridande 
0.9 — 1.2 m. från dagen. 



m 






<k3 

CS 
od 



CO 

CD 

Oh 
CD 



>■ 



II i 



p-l 

O- 



\lil!'ll|j|(!|!|f 




KARTA 
utvisande lerornas, krossgrusets och åsarnes utbredning 

inom det undersökta området: Tavastehus — Lahtis. 



Blått = krossgrus, grönt = rullstensgrus, gult med gröna prickar = mosand, 

gult = postglaciallera (åkerlera), gult med karminstreck = modern lera (svämlera), 

^fult med svarta streck = glaciallera (blålera). 




3 2044 rSrTrS 






.1