Skip to main content

Full text of "Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk"

See other formats 


\l% 


\  fö'  7 


Ifibråru 


mm 


COMPARATIVE    ZOOLOGY, 

MCZ  Llör: 

AT  HARVARD  COLLEGE,  CAMBRIDGE,  MASS. 


The  gift  of 


No.  -S35 


BE)RAG 


KÄNNEDOM    AF 


FINLANDS  NATUR  och  FOLK. 


TJtgifna 


Finska  Vetenskaps-Societeten. 


Fyrationdefjerde  Häftet. 


Helsingfors, 

Finska  Litteratur-sällskapets  tryckeri, 
1887. 


INNEHALL: 

Sid. 

Jordltfsningen    och    dess    cirkulation    i    den    odlade  jorden.     Af  E.  J. 

Bonsdorff 1. 

Om  de  arkaiska  bildningarna  i  nordöstra  delen  af  Jaala  socken.   Af  W. 

Hamsay 33. 

Journal  du  general  J.  Keith  pendant  la  guerre  en  Finlande  1741  —1743.  — 

General    J.    Keith's  dagbok   under   kriget   i    Finland   1741—1743. 

Utgifven  af  Aug.  J.  Hjelt 59. 

Matériaux  pour  servir  ä  la  oonnaissance  des  crånes  des  peupies  Finnois     139. 

Ett  Kalevala-ord.     Af  A.  Berner 157. 

Anteckningar  gjorda  under  en  Antiqvarisk  forskningsresa  sommaren  1876 

i  Östra  Nyland  af  Reinhold  Hausen 165. 

Studier  rörande  södra  Finlands  lerlager  af  Axel  Fredrik  Tigerstedt,    289. 


JORDLÖSNINGEN 


OCH 


AF 


E.  J.  BONSDORFF. 


Lill  I 


-^- 


Med  jorälösning  fijrstås  det  vatten,  som  förekommer 
i  den  odlade  jorden,  och  innehåller  den  således,  ntom  de  ämnen, 
som  förefinnas  i  meteor-  och  förvittring-s-vattnet,  äfven  sådana 
af  den  odlade  jordens  beståndsdelar,  livilka  äro  lösliga  i 
vatten.  Häraf  följer  således,  att  jordlösningens  kemiska 
sammansättning  måste  vara  ganska  omvexlande,  och  inne- 
hålla, så  väl  till  qvantitet  som  qvalitet,  olika  ämnen,  allt 
efter  mängden  af  de  ämnen,  som  ingå  i  jordens  kemiska 
sammansättning  i  sådan  förening,  att  de  äro  lösliga  i  det 
vatten,  som  tillföres  jorden,  Häraf  inser  man  lätt,  att  jord- 
lösningen i  en  väl  vårdad  och  gödslad  åkerjord  inneliåller 
en  större  qvantitet  salter  ra.  fl.  kemiska  ämnen  än  det  vat- 
ten, som  förefinnes  i  en  vanvårdad  och  icke  gödslad  jord. 
Då  nn  växterne  knnna  npptaga  närande  ämnen  endast  i 
upplöst  form,  är  det  klart,  att  denna  så  kallade  .| ordlösning 
är  den  källa,  från  hvilken  växterne  hemta  sina  närande  äm- 
nen, och  således  med  skäl  kan  kallas  vegetations  vatten  eller 
växternes  näringsvätska.  Qvantiteteu  och  qvaliteten  af  de 
växtnärande  ämnen,  som  ingå  i  vegetations  vattnets  kemiska 
sammansättning,  utöfvar  således  ett  positivt  inflytande  på 
växternes  fullständiga  utveckling,  då  de  yttre  vilkoren,  såsom 
nödig  grad  af  värme  och  ljus,  icke  saknas.  Tillföres  den 
odlade  jorden  en  större  qvantitet  vatten  genom  regn  m.  m., 
så  är  det  klart,  att  vegetations  vattnet  är  mindre  koncen- 
treradt,  äfveusom  attjordenaf  detta  vatten  icke  kan  qvarhålla 
större  qvantitet  än  den,  som  erfordras  för  att  kapillariskt  mätta 
densamma.    Det  öfriga  tränger  såsom  hydrostatiskt  vatten 


till  djupet  eller  bortflyter  från  jordens  5^ta,  allt  efter  d  e 
lokala  förhållanden,  som  förekomma.  Vegetations  vattnet  kan 
således,  med  fästadt  afseende  å  dess  vig-t  för  den  vegetabi- 
liska utvecklingen,  jemföras  med  blodet,  li vilket  inom  djurkrop- 
pen afgifver  materialet  för  de  animaliska  väfnadernes  nutrition. 
Vegetations  vattnets  cirkulation.  Hos  djuren  represen- 
tera blodkärlen  ett  vidt  utgrenadt  rörsystem,  som  genom 
kapillär-kärlen  förmedlar  blodets  fördelning  i  alla  de  delar 
af  kroppen,  hvarest  ämneomsättning  äger  rum.  I  jorden 
saknas  sådana  rör,  hvilka  här  representeras  genom  större 
och  mindre  mellanrum,  som  bildas  mellan  de  partiklar,  som 
konstituera  jorden.  Vi  kunna  betrakta  dessa  mellanrum, 
under  2:ne  hufvudsakliga  former:  hapillära  och  icke  kapil- 
lära  mm  eller  rör,  om  vi  sålunda  få  uttrycka  oss.  Låtom 
oss  nu  antaga  ett  regn,  som  fullständigt  genomdränker  jor- 
den. Vattnet  tränger  i  detta  fall,  i  öfverensstämmelse  med 
de  hydrostatiska  lagarne,  genom  de  båda  arterne  af  rör, 
dervid  en  del  af  de  växtnärande  salter,  som  innehållas  i 
jorden  i  löslig  form,  upplösas,  och  med  vattnet  tränger  till 
de  djupare  lagren  i  jorden.  Denna  lösning  stannar,  der  ett  icke 
genomsläppande  jordlager  möter,  hvilket  kan  vara  beläget  på 
större  eller  mindre  djup  af  jorden.  Då  regnet  upphör,  är  det 
klart,  att  vattnet  af  dunstar  från  jordens  yta  i  samma  förhål- 
lande, som  jordens  temperatur  är  högre  än  luftens.  Då  nu  det 
öfversta  lagret  af  jorden  sålunda  torkar,  stiger  jordlösniugen 
från  det  underliggande  fugtiga  lagret  och  fördelas,  enligt 
kapillaritets  lagarne,  i  det  närmast  belägna  torra  jordlagret. 
Vid  fortfarande  upphålls  väder  stiger  jordlösningen  mer  och 
mer  från  djupet  till  ytan  enligt  samma  lagar  och  då  denna 
lösning  innehåller  upplösta  växtnärande  ämnen,  fördelas  dessa 
i  de  öfre  torra  jordlagren,  som  binda  ämnen  genom  den  så 
kallade  ytattraktion.   Följden  häraf  är,  att  en  kemisk  vexel- 


verkan  framkallas,  såsom  omedelbar  följd  af  denna  jordlus- 
ningens  kapillära  cirkulation,  enligt  samma  lagar,  som  gälla 
för  vexelverkau  mellan  blodet  i  kapillarkärlen  och  de 
dessa  omgifvande  vätskor  i  de  animala  väfnader,  hvarest 
ämneomsättning  äger  rum.  Denna  vexelverkan  sker  enligt 
de  endosmatiska  lagarne,  och  samma  förhållande  äger  äfven 
rum  vid  den  vexelverkan,  som  inträder  mellan  vätskor  i 
jordens  kapillar-rum  och  växternas  här  belägna  rötter;  t}', 
då  rötterne  utveckla  sig  med  sina  fina  bihang,  de  såkallade  rot- 
håren, genom  ökad  cellbildning,  kunna  dessa  späda  organer 
icke  genomtränga  fast  och  styf  jord,  utan  framskjuta  i  så- 
dan riktning,  der  intet  motstånd  för  deras  förlängning  före- 
kommer, d.  ä.  i  kapillär-rummen.  I  dessa  utvecklas  desamma 
sedermera  i  ganska  mångfaldiga  olika  riktningar  beroende 
af  kapillarrörens  form  och  utsträckning.  Klart  är,  att  en 
riklig  utbildning  af  rötterne  utgör  ett  vilkor  för  växtens 
frodiga  utveckling,  då  man  besinnar,  att  rötterne  äro  de 
organer,  genom  hvilka  växterne  upptaga  närande  ämnen  från 
jorden.  Genom  denna  jordlösningens  fortfarande  kapillära 
cirkulation  i  jorden  förnyas  oaf brutet  den  vätska,  som  i 
kapillarrummeu  omgifver  växternes  rötter,  hvaraf  följden 
är,  att  de  oaf  brutet  erhålla  nytt  närande  material.  Sedan 
växternes  rötter  upptagit  vissa  ämnen,  stiger  lösningen  vi- 
dare till  ytan  och  träder  i  vexelverkan  med  de  ämnen,  som 
här  förekomma  bundna  genom  ytattraktion  och  kommer  dess- 
utom i  beröring  med  den  atmosferiska  luftens  syre.  Följden 
häraf  är  en  kemisk  omsättning  af  de  ämnen,  som  förefinnas, 
i  öfverensstämmelse  med  lagarne  för  den  kemiska  frändska- 
pen.  Af  hvad  vi  anfört,  finner  mau,  att,  då  djuren,  som 
äro  begåfvade  med  fri  rörelse,  äro  hänvisade  att  söka  sin 
näring  hvarest  de  kunna  finna  densamma,  deremot  regnet 
och  jordytans   afdunstning  från  större  eller  mindre  omfång 


tillföra  växternes  rötter  de  ämneu,  som  äro  nödiga  för  deras 
utveckliug.  Då  nu  denna  cirkulation  närmast  är  beroende 
af  afdunstniugen  från  jordens  yta,  inser  man  lätt,  att  jord- 
lösningens  uppstigande  från  djupet  är  Migast  den  tid  af 
djgnet,  då  jorden  mest  uppvärmes  af  solljuset  *),  och  att 
således  denna  tid  af  dygnet,  den  rikligaste  näring  tillföres 
växternes  rötter,  likasom  att  samtidigt  den  lifligaste  kemiska 
vexelverkan  emellan  de  ämnen,  som  förekomma  i  det  öfre 
jordlagret,  och  de,  som "  uppstiga  med  jordlösuiugen  från 
djupet,  äger  rum.  Men  härvid  bör  tagas  i  betraktande,  att 
det  öfversta  jordlagret,  genom  fortfarande  afdunstning,  för-' 
lorar  en  del  af  sitt  värme,  så  att  dess  temperatur  blir  mer 
och  mer  lika  med  luftens,  livaraf  följden  är,  att  afdustnin- 
gen  från  ytan  blir  svagare.  Följden  häraf  åter  är,  att  jord- 
lösningens kapiUära  uppstigande  äfven  försvagas,  till  följd 
hvaraf  åter  de  närande  ämnen,  som  innehållas  i  den  jordlös- 
ning, som  omgifver  växternes  rötter,  fullständigare  kunna 
upptagas  af  dessa  och  sålunda  kunna  tillgodogöras.  Att 
den  luft,  som  intränger  i  det  torra  jordlagret,  åter  afgifver 
sjTe,  hvarigenom  den  kemiska  rörelsen  i  jorden  befordras, 
anmärka  vi  endast  i  förbigående.  Om  natten  afkyles  livad 
som  afdunstar  från  jorden,  och  öfvergår  från  dunstform  till 
droppbart  flytande,  under  form  af  dagg,  som  betäcker  jordens 
yta.  Äfven  härigenom  försvagas  jordlösniugeus  kapillära 
uppstigande  mot  jordens  yta,  till  fördel  för  växterne,  som 
sålunda  erhålla  tid  att  genom  sina  rötter  till  egna  sig  de 
närande  ämnen,  som  erfordras  för  deras  utveckling.  Efter 
solens  uppgång  öfvergår  den  om  natten  fallna  daggen  åter 


*)  Detta  är  den  naturliga  orsaken  till  växternes  hastigare  ut- 
veckling i  nordliga  länder  än  i  sydliga,  emedan  natten  i  nordliga  län- 
der är  ganska  kort  i  förhallande  till  de  sydliga.  Erfarenheten  lär, 
att  kornet  i  norden  är  moget  för  skörden  6  veckor  efter  sådden. 


i  dimstform.  livarefter,  i  sammauliaiig  med  jordens  uppvärm- 
iiiug-,  afdimstiiiugeu  fi'åii  jordeus  .yta  åter  blifver  lifligare.  med 
påskyndad  kapillarcirkulatiou  af  jordlösniugen  såsom  ome- 
delbart l()ljd.  Om  mi  torr  väderlek  är  fortfarande,  uppsti- 
ger jordlösuing-en  från  tilltagande  djup.  och  inträftar  det.  att 
upphållsvädret  och  yärmen  fortfara  sä  länge,  att  jordlösniu- 
gen inom  jordens  kapillära  stignings-zon  blir  slut,  afbrytes 
denna  för  växterne  nödvändiga  kapilläi^a  rörelse,  med  väx- 
tens långsamt  skeende  aftyning  och  död  såsom  följd.  Tiden 
åter,  inom  hvilken  detta  inträffar,  beror  af  jordens  olika 
beskaffenhet  i  afsenude  å  dess  kapillära  verksamhet,  i  livil- 
ket  afseende  vi  endast  anmärka,  att  växterne  torka  eller 
fcirvissna  tidigare  i  sandjord  och  sednast  i  lerjord,  ett  för- 
hållande, som  lätt  förklaras  derigenom,  att,  då  lerjordens 
kapillära  stignings  zon  är  IV2  ^  2  fot,  densamma  i  strö- 
sand  icke  utgör  mer  än  8  tum. 

Om  nu  ett  nytt  regn  faller,  bringas  alla  de  ämnen,  som 
genom  kapillariteten  från  de  djupare  lagren  uppstigit  till 
jordytan  och  icke  blifvit  af  växterne  använda,  tillbaka  längs 
växternes  rötter  samma  väg  de  uppstigit,  till  de  djupare 
jordlagren  i  öfverensstämmelse  med  de  hydrostatiska  lagarne. 
De  hafva  dock,  såsom  man  lätt  inser,  i  det  ytliga  jordlagret 
genom  det  atmosferiska  syrets  inflytande  blifvit  omsatta 
till  andra  föreningar  genom  den  för  denna  verksamhet  ut- 
märkande oxiderande  processen,  och  äro  nu  mera  åter  eg- 
nade  att.  då  de  i  motsatt  riktning  passera  växternes  rötter 
till  de  djupare  jordlagren,  afgifva  för  dessa  nödiga  närings- 
ämnen. Denna  tribut  kan  dock  icke  uppskattas  till  den 
({vantitet  som  vid  den  uppstigande  kapillära  rörelsen,  eme- 
dan lösningen  till  följd  af  det  högre  hydrostatiska  trycket 
hastigare  passerar  växtrötterne,  så  att  den  för  ett  fullstän- 
digt upptagande  af  närande  ämnen  nödiga  tiden  saknas. 


8 

Man  iuser  af  hvad  vi  i  detta  afseeude  anfört,  att  en 
verklig  cirkulation  i  jordlösningen  äger  rum,  och  att  denna 
cirkulation  med  fullt  skäl  kan  jemföras  med  blodets  cirkula- 
tion hos  djuret.  Denna  utmärker  sig,  såsom  väl  bekant, 
derigenom  att  arterielt  närande  blod  genom  artererne  inom 
det  stora  kretsloppet  tillföres  alla  animaliska  väfnader.  hva- 
rest  detsamma  ytterst  fint  fördelas  i  kapillarkärlen,  genom 
hvilka,  i  öfverensstämmelse  med  lagarne  för  diasmosen,  vexel- 
verkan  äger  rum  mellan  blodet  och  den  vätska,  som  genom- 
dränker  väfnaderne  (parenkymatös  vätska).  Sedan  utbyte 
af  ämnen  skett,  öfverföres  blodet  i  venerne,  som  vidare  trans- 
portera detsamma  till  hjertat  och  genom  detta  medelst  det 
så  kallade  lilla  kretsloppet  till  lungorne,  hvarest  det  för 
kroppens  underliåll  otjenliga  venösa  blodet  kommer  i  berö- 
ring med  den  yttre  luftens  syre  samt  härigenom  syrsattes  och 
omsattes  till  arterielt  närande  blod.  Detta  arteriella  blod  åter- 
vänder till  hjertat,  har  sålunda  fulländat  det  lilia  kretslop- 
pet och  afsändes  åter  från  hjertat  genom  det  stora  krets- 
loppet till  de  animaliska  väfnaderne,  som  nu  erliålla  nytt 
material  för  sin  utveckling. 

Om  vi  nu  jemföra  detta  kretslopp  med  jordlösningens 
cirkulation,  så  inser  man  lätt,  att  regnvattnet,  som  trätfar 
jorden,  då  det  passerar  matjordslagret,  från  detta  upptager 
växtnärande  ämnen,  som  äro  lösliga  och  genom  jordrummen 
tränger  till  det  djupare  lager,  som  icke  genomtränges  af 
vattnet.  Dessa  jordrum  kunna  jemföras  med  artererne 
hos  djuret.  Jordlösningen  uppstiger  nu,  då  afdunstningen 
från  jordytan  begynner,  genom  de  fina  kapillarrummen  i 
jorden  och  träder  här  i  vexel verkan  med  de  fina  i  kapillar- 
rummen belägna  växtrötterne,  afgifver  till  dessa  växtnärande 
ämnen  och  uppstiger  sedan  till  det  öfversta  torra  jordlagret, 
der   det   stadnar  och  ingår  en  kemisk  vexelverkan  med  de 


9 

ämueu,  som  här  biudas  af  ytattraktioneu,  syrsattes  genom  sin 
beröring-  med  atmosferiska  luften,  som  inträngt  i  detta  lager, 
sedan  vattnet  blifvit  aflägsnadt.  Man  inser  lätt,  att  denna 
afdelning  af  jordlösningens  cirkulation  kan  jemföras  med  det 
lilla  kretsloppet  lios  djuren.  Vid  inträtfande  regn  öfverföres 
denna  syrsatta  jordlösning,  som  kan  jemföras  med  det  arte- 
riella  blodet  hos  djuren,  åter  till  de  djupare  lagren  i  det, 
om  vi  så  få  uttrycka  oss,  stora  kretsloppet,  som  afslutas  i 
jordens  kapillarrum  på  samma  sätt,  som  arterernes  förgre- 
ning hos  djuren  afslutas  i  kapillarkärlen.  Djuren,  som  äga 
fri  rörelse,  hafva  ett  hjerta,  som  är  den  centrala  drifvande 
kraften  för  hela  blodcirkulationen.  Växterne,  som  äro  bundna 
vid  jorden  genom  sina  rötter,  sakna  en  sådan  central  appa- 
'rat,  och  jorden  innehåller  icke  heller  någon  sådan. 

Här  är  det  regnet,  solljuset  och  afdunstningen  från 
jordens  yta,  som  utgöra  de  fysiska  vilkoren  för  möjliglieten 
af  den  cirkulation,  som  vi  i  största  korthet  velat  framställa, 
men  som  är  af  lika  vigt  för  möjligheten  af  växtens  lif.  som 
den  oafbrutna  blodcirkulationen  är  det  för  djurets  lif.  Af- 
brytes  den  ena  eller  andra  cirkulationen,  äfventyras  djurets 
och  växtens  lif. 

Växterne  kunna  endast  genom  de  fina  rötterne  eller  de 
så  kallade  rothåren,  hvilka  ntveckla  sig  i  jordens  kapillära 
rum,  träda  i  vexelverkau  med  vegetationsvattuet,  sålunda, 
att,  enligt  de  endosmatiska  lagarne,  ett  utbyte  af  ämnen, 
som  ingå  i  vegetationsvattnets  och  växtsaftens  kemiska 
sammansättning,  äger  rum.  Vid  detta  utbyte  äger  det  för- 
hållande rum,  att  de  båda  vätskornes  olika  koncentrations- 
grad  spelar  en  vigtig  roll  i  det  hänseende,  att  den  mindre 
koncentrerade  vätskan  till  större  qvantitet  genomtränger 
den  tunna  membran,  som  bekläder  de  fina  rötterne,  då  lik- 
tidigt   ämnen,  som  ingå  i  växtsaftens  kemiska  sammansätt- 


10 

ning-,  uttränga.  Emedan  nu,  vid  ett  inträffande  regn,  vatt- 
net, enligt  hydrostatiska  lagar,  tränger  in  i  jorden,  blir  ve- 
getations vattnet  mindre  koncentreradt  och  intränger  till  följd 
af  detta  förliällande  till  större  qvantitet  genom  den  tunna 
membran,  som  bekläder  rothåren.  Detta  är  den  f^^siska  or- 
saken till  den  hastiga  vegetation,  som  är  den  omedelbara 
följden  af  ett  regn,  om  eljest  jordlösningen  innehåller  nödig 
qvantitet  af  de  ämnen,  som  äro  nödiga  för  växtens  lif.  *) 
Ifrån  rötterne  stiger  sedermera  den  absorberade  vätskan 
till  alla  de  delar  af  växten,  hvarest  ämneomsättning  äger  rum. 

Af  livad  vi  ofvanföre  anfört  kan  man,  för  det  prak- 
tiska jordbruket,  draga  följande  resultat: 

l:o)  Att  en  rationell  jordbrukare  bör  tillföra  den  jord 
han  odlar  nödig  qvantitet  oorganiska  ocli  organiska  växtnä- 
rande  ämnen  i  löslig  form,  för  att  sålunda  vinna  material 
för  bildning  af  normalt  vegetationsvatten  eller  växtnärings 
vätska  i  jorden. 

2:o)  Att^  genom  jordens  omsorgsfulla  bruk  till  nödigt 
djup  och  omsorgsfiUl  mekanisk  sönderdelning  af  gröfve  jord- 
partiklar, bilda  ett  rikt  nät  af  kapillära  rum  i  jorden^  eme- 
dan härigenom  de  odlade  växtefmas  fidlständiga  rotbildning, 
och  vegetationsvattnets  cirkulation  i  jorden  befordras  till  för- 
mån för  växternas  fidlständiga  utveckling. 


*•)  Dessa  äro  kiselsyra,  lerjord,  kali,  natron,  kalk,  magnesia, 
oxider  af  jern  och  mangan,  svafvelsyra,  fosforsyra,  klor,  kolsyra  och  am- 
moniak. Det  relativa  förhällandet  mellan  qvantiteten  af  dessa  äm- 
nen utöfvar  ett  bestämmande  inflytande  ])ri  graden  af  växtlighet. 


OM  YIGTEN 


AF 


DE  mmm  EESTleSDELiEI 


ri 

il  Ij 


I  DEN  ODLADE  JORDEN. 


AF 


E.  J.  BONSDORFF. 


Såsom  väl  bekant,  var  det  Berzehus  och  de  Saussure, 
som  fastade  synnerlig  vigt  vid  åkerjordens  organiska  be- 
ståndsdelar. I  senare  tider  har  det  likväl,  sedan  Liebig 
bekämpat  denna  nppfattning,  till  förmån  för  hans  minera- 
liska  växtnärande  ämnen,  varit  en  modesak,  att  icke  alle- 
nast betvifla,  ntau  rent  af  förneka  de  organiska  ämnenas 
betydelse  för  växternes  utveckling-  i  den  odlade  jorden,  utan 
att  man  ansett  sig  böra  gifva  några  giltiga  bevis,  för  rig- 
tigheten  af  denna  nya  lära.  Att  denna  lära  är  beqväm  för 
jordbrukaren  finner  man  lätt.  men  man  måste  beklaga  den 
öfverdi'ift,  som  denna  ensidiga  läras  förkämpar  låtit  komma 
sig  till  last.  Denna  lära  innefattar  ett  misskännande  af  den 
ordning,  som  gifver  sig  till  känna  i  naturens  visa  hushåll- 
ning ;  ty  redan  en  ytlig  betraktelse  af  den  odlingsbara  jor- 
dens ursprung  genom  bergarters  förvittring,  utvecklingen  af 
lägre  växter  å  denna  pulfverformiga  massa,  dessas  under- 
gång och  förmultning,  med  humus  ämnen  såsom  produkt, 
matjordens  bildning  och  förökande  genom  de  vegetabiliska 
kropparnes  sönderdeluing  å  det  ställe,  der  de  utvecklat  sig, 
måste  väl  redan  gifva  tillräcklig  anledning,  att  betrakta 
denna  omvexling  af  lif  och  död  i  naturiillståndet,  såsom 
icke  varande  verk  af  en  tillfällighet,  utan  såsom  uttryck  af 
positiva,  verksamma  naturlagar.  Den  odlingsbara  jordens 
och  den  så  kallade  matjordens  uppkomst  och  sammansätt- 
ning af  organiska  och  oorganiska  sönderdelade  ämnen,  väx- 
ternes  kemiska  sammansättning   af  till  hvardera  riket  hö- 


14 

I-ande  ämneu,  gifva  dock  tillräcklig-  anledning  åt  den  upp- 
märksamma forskaren,  att  tillägg-a  de  oorganiska  och  orga- 
niska ämnen  jorden  innehåller  en  positiv  och  gemensam  be- 
tydelse för  växternes  ntveckliug.  Då  nu  på  den  odlade 
jorden  odlas  växter  för  andra  ändamål,  än  att  öka  matjords 
lagret,  är  det  klart,  att  denna  jord  icke  kan  betraktas  så- 
som hörande  till  samma  kategori,  som  den  jord,  hvilken  be- 
finner sig  i  sitt  naturtillstånd,  der  den  växfmassa,  som  ut- 
vecklat sig,  på  samma  ställe  hemfaller  till  förgängelsen.  Det 
ständiga  aflägsnandet  af  den  växtmassa  en  jord  frambringat, 
måste  förr  eller  senare  medföra  en  störing  af  den  naturliga 
ordningen,  genom  den  brist  på  oorganiska  och  framför  allt 
organiska  förmultnade  ämnen,  som  häraf  måste  blifva  den 
naturliga  följden.  Att  jordens  större  eller  mindre  rikedom 
på  dessa  ämnen  utöfvar  ett  positivt  inflytande  på  den  tid. 
som  jorden  ännu  kan  afgifva  alla  de  ämnen,  som  äro  nödiga 
för  växternes  behöriga  utveckling,  inser  man  lätt.  Men  den 
ensidighet,  som  gifver  sig  tillkänna  genom  antagandet  af 
vissa  af  dessa  växtnärande  ämnen,  såsom  uteslutande  nödiga 
för  den  vegetabiliska  utvecklingen,  liafva  hvarken  Liebig 
eller  hans  skola  velat  erkänna. 

Den  utmärkte  holländska  kemisten  Mulders  stora 
förtjenst  är,  att,  då  den  såkallade  humus  theorin  af  Liebigs 
skola  stämplades  med  förakt,  hafva.  i  öfverensstännnelse 
med  Berzelius  och  de  Saussure,  upprätthållit  och  förfäk- 
tat de  organiska  ämnenas  stora  betydelse  för  växternes  nt- 
veckliug. Utan  att  underkämia  den  atmosferiska  luftens 
vigt  ocli  betydelse  för  den  vegetabiliska  utvecklingen,  får 
man  icke  med  Liebig  af  denna  fordra,  att  den  skall  afgifva 
alla  de  ämnen,  som  skola  nära  växterne,  utan  att  dessa  med 
sina  rötter  från  jorden  skola  hemta  största  delen  af  de 
ämnen,   som   skola   utveckla   desamma.    8m  upptaga   äfven 


15 

djuren  sina  iiäriiigvsämuen  g-euom  cliyliis-kärleii  frjiii  dige- 
stionsorganeriia.  i  livilka  de  i  ventrikeln  införda  födoämnena 
blifvit  underkastade  den  kemiska  omsättning-,  som  är  nödig, 
för  att  de  skola  kunna  upptagas  af  cliylus-kärlen.  Hvarken 
djuret  eller  växten  kan  vinna  näring  för  sin  kroppsliga  ut- 
veckling ur  luften,  så  vigtig  densamma  ock  är  för  möjlig- 
heten af  hvarderas  lif,  emedan  luftens  syre  möjliggör  den 
kemiska  omsättningen  i  växtens  och  djurets  kropp. 

Den  kemiska  omsättning  af  de  njutna  födoämnena,  som 
äger  rum  i  djurets  digestionsorganer,  såsom  skärskildt  för 
detta  ändamål  konstruerade,  för  sig  går  i  den  odlade  jorden, 
utan  att  sådana  särskilda  för  detta  ändamål  bestämda  or- 
ganer  förefinnas.  Denna  kemiska  omsättning  vinnes  genom 
jordens  omsorgsfulla  kultur,  till  hvilken  äfven  måste  hän- 
föras tillförsel  af  alla  de  växtnärande  ämnen,  livilka  icke 
eller  till  allt  för  ringa  qvantitet  förefinnas  i  åkerjorden. 
Dessa  växtnärande  ämnen,  de  må  nu  såsom  konstituerande 
beståndsdelar  till  större  eller  mindre  (ivantitet  ingå  i  väx- 
tens kemiska  sammansättning,  måste  alla  betraktas  såsom 
lika  vigtiga  för  den  invecklade  kemiska  process  i  jorden, 
som  möjliggör  deras  upptagande  af  växternes  rötter,  af 
livilka  de  fina  rötterne  jemte  de  så  kallade  rothåren  måste 
jemföras  med  chylus-kärlens  begynnelse  i  tarmkanalens  slem- 
hinna  hos  djuren.  Så  väl  hos  växten  som  hos  djuret  äger 
en  ämneomsättuing  rum  såsom  produkt  af  en  kemisk  verk- 
samhet, som  kan  förliknas  med  en  förbrännings  process. 

Resultatet  af  denna  ämneomsättning  är  bildning  af 
näringsvätska,  hvilken  innehåller  alla  de  ämnen,  som  erfor- 
dras för  den  fysiska  utvecklingen  hos  såväl  djuret  som  växten. 
Under  denna  verksamhet  återstå,  såsom  sista  produkten  af 
ämneomsättniugen.  ämnen,  som,  otjenliga  för  den  fysiska  ut- 
vecklingen, aflägsnas  genom  lungorna,  den  yttre  huden,  nju- 


16 

rama  m.  m.,  då  syre  upptages  från  den  j-ttre  luften,  för  att 
möjliggöra  den  förbrännings  process,  som  karaktiserar  denna 
omsättning.  Samma  lagar  gälla  äfven  för  växtens  fysiska 
utveckling ;  ty.  natura  non  facit  saltus.  Växten  saknar  sär- 
skilda organer,  som  afsöndra  vätskor,  livilka  upplösa  de 
njutna  födoämnena. 

Humus  med  dess  organiska  syror  är  det  medel,  ge- 
nom Iwilket  denna  upplösning  sker  i  den  odlade  jorden  och 
saknas  midlkropparne  helt  och  hållet,  eller  förekomma  de 
samma  i  den  odlade  jorden  till  allt  för  ringa  qvantitet,  sak- 
nas  äfven  lösningsmedlet  för  de  mineraliska  växtnärande 
ämnen  åkerjorden  innehåller,  och  följden  häraf  är,  att  det 
växtnärande  kapital  jorden  innehåller  i  samma  förhållande 
icke  är  aktivt. 

Emedan  mullkropparne  spela  en  så  ytterst  vigtig  roll. 
skola  vi  här  meddela  livad  den  utmärkte  Mulder  *)  i 
öfverensstämmelse  med  Berzelius  och  de  Saussure  anför 
om  desamma. 

Mullkropparne  äro,  såsom  väl  bekant,  den  sista  åter- 
stoden af  förmultnade  organiska  ämnen,  de  må  nu  härstamma 
från  växter  eller  djur,  och  saknas  aldrig  i  en  åkerjord,  som 
gör  anspråk  på  atf  anses  god.  Växtdelar  som  falla  ned  på 
jorden  och  införlifvas  med  densamma,  undergå  en  kemisk 
förändring  och  genomgå  en  serie  af  metamorfoser,  hvar 
under  de  utöfva  ett  inflytande,  som  är  af  den  vigtigaste 
betydelse  för  verksamheten  i  de  unga  rötterna  af  den  ge- 
neration af  växten,  som  uppträdt  på  de  förgångnes  ruiner. 
Samma  förhållande  äger  äfven  rum  med  de  animaliska  äm- 
nen, hvilka,  såsom  återstod  af  maskar,  insekter,  m.  m.,  hem- 
fallit  åt   föro-äng-elsen   och   underkastas   en    kemisk    meta- 


*)  Pe  Sclieikunde  der  Bauiibare  Aarde. 


17 

morfos.  Den  sista  fasen  af  denna  sönderdelning  är  deras 
sönderfallande  i  kolsyra,  vatten  och  amoniak,  men,  förr  än 
de  uppnå  detta  sista  stadium,  bilda  desamma  sjelfständiga 
ämnen,  som  äro  af  brun  eller  svart  färg.  Beskaffenheten  af 
den  kemiska  sammansättning-en  af  de  ämnen,  som  förekomma 
i  en  jord,  pä  hvilken  växter  utveckla  sig,  är  oändigt  olika, 
beroende  af  den  längre  eller  kortare  tid  qvarlefvorna  af 
växter  eller  djur  varit  införlifvade  med  jorden.  Om  man 
nu  ocksä  icke  fäster  vigt  vid  dessa  organiska  ämnens  be- 
tydelse, såsom  närande  ämnen  för  växterne,  spela  de  redan 
i  det  hänseende  en  j^tterst  vigtig  roll,  att  de  i  åkerjorden 
underhålla  en  fortfarande  kemisk  verksamhet. 

MuLDER  betraktar  dessa  fasta,  oftast  brunaktiga  äm- 
nen, sådana  de  förekomma  i  åkerjorden,  såsom  vigtiga,  icke 
allenast  genom  deras  närvaro,  utan  äfven  derigenom,  att  deras 
uppkomst,  deras  öfvergång  från  en  substans  till  en  annan 
och  deras  slutliga  förstöring  framkallar  i  åkerjordens  tj^sta 
inre  en  fortgående  kemisk  verksamhet,  som  från  en  viss 
synpuukt  kan  kallas  lefvande,  då  den  framkallar  en  inbör- 
des rörelse  mellan  de  ämnen,  som  ingå  såsom  konstituerande 
beståndsdelar  af  den  odlade  jorden.  Man  kan  uppkasta  den 
frågan,  om,  utom  dessa  bruna  ämnen,  icke  andra  organiska  - 
substanser  förekomma  i  åkerjorden.  Man  har,  såsom  väl 
bekant,  under  de  senare  åren  i  åtskilliga  vatten  på  jordytan 
vunnit  kännedom  om  egna,  i  kemiskt  hänseende  väl  karak- 
teriserade, flygtiga  syror,  som  kunna  härledas  från  dessa 
bruna  ämnen,  och,  om  man  ännu  tillför  animaliska  gödnings- 
ämnen, så  uppträda  i  densamma  en  stor  mängd  fasta,  dropp- 
bart  flytande  och  flygtiga  sönderdelningsprodidi:ter  af  dessa 
animaliska  ämnen,  hvilka  icke  hafva  med  den  såkallade  hu- 
mus någonting  gemensamt,  men  utöfva  ett  afgjordt  infl\'- 
tande   på  växternes   fullständiga   utveckling.    Efter  denna 

2 


18 

inledning  öfvergå  vi  till  eu  betraktelse  af  de  olika  ämnen, 
som  hänföras  till  åkerjordens  organiska  beståndsdelar. 

Ulmin  och  Humin  ämnen. 

Dessa  ämnen  utgöra  väl  icke  de  vigtigaste  af  alla  hit- 
hörande ämnen,  men  innehållas  dock  i  åkerjorden  till  största 
qvantiteten,  och  äro  produkter  af  samtliga  växtdelars  för- 
störing, samt  bildas  äfven  af  animaliska  ämnen,  som  hem- 
fallit till  förmultning.  TJlmin  ämnen  benämner  Mulder  de 
bruna  och  humin  ämnen  de  svarta  ämnen,  som,  såsom  be- 
kant, förekomma  i  de  mera  ytliga  och  de  djupare  lagren  af 
torf-jord.  Bägge  sönderfalla,  genom  inverkan  af  alkalier, 
i  en  olöslig  och  indifferent  samt  en  löslig  och  sur  bestånds- 
del, af  hvilka  hvardera  för  sig  bibehåller  den  ursprungliga 
färgen.  De  bruna  bilda  sig  först,  och  utgöra,  enl.  Mulder, 
den  första  hållpunJcten  af  cellulosans  liksom  andra  org.  äm- 
nens sönderdelniug;  de  svarta  uppstå  härefter,  hvarför 
han  benämner  deras  bildning  den  ajidra  liåUimnMen  af 
den  org.  sönderdelningen.  Bildningen  af  dessa  bruna  ämnen 
sker  i  omedelbart  sammanhang  med  upptagande  af  syre  och  ut- 
veckling af  kolsyra,  hvilket  dock  icke  skall  förstås  sålunda, 
att  i  f()ljd  af  denna  process  en  på  syre  och  väte  rilcare  produkt 
skulle  qvarblifva.  Stärkelse,  gummi,  socker,  cellulosa,  de  så- 
kallade  inkrusterande  ämnena  i  växternes  vedceller  färgas  vid 
humifikation  bruna,  upptaga  syre  och  afgifva  kolsyra,  men 
förlora  liktidigt  vattnets  element  (syre  och  väte).  Detta 
är  orsaken  dertill,  att  de  ursprungliga  ämnena,  oaktadt  bild- 
ning af  kolsyra,  blifva  rikare  på  kol  och  derjemte  äfven 
fattigare  på  väte  och  syre.  Denna  omsättning  varar  så 
länge,  till  dess  ett  visst  j  emu  vigtstillstånd  inträdt  och  nya 
grupper  hafva   bildats,   hvilka   äga   eu   viss   stabilitet  och 


19 

denna  i  högre  grad  än  de  substanser,  ur  hvilka  de  hafva 
bildats.  De  bruna  ämnena  bildas  företrädesvis  på  torra 
lokaler,  under  luftens  tillträde,  under  det  de  svarta  Inifvud- 
sakligen  bildas  under  vatten,  vid  saknad  af  luftens  tillträde. 

De  ämnen,  som  Mulder  benämt  liumin  och  humin- 
syra,  af  hvilka  den  förstnämde  är  olöslig,  den  andra  löslig 
i  alkalier,  förekomma  till  största  qvantitet  i  torf,  äfvensom 
i  tillbörlig  grad  förmultnade  växtdelar  och  kunna  äfven 
genom  konst  framställas  af  samma  beskatfenhet,  som  de 
hvilka  bildas  i  naturen.  Förr  än  de  likväl  uppstå,  bildas 
hiina  och  svarta  ämnen.  De  bruna  innehålla  väte  såsom 
det  tinnes  i  Humussyrau  C^-^  H^  0^.  Anmärkniugsvärdt  är 
att  dessa  bruna  ämnen,  likasom  de  svarta,  genom  alkalier 
sönderdelas  i  en  löslig  och  en  olöslig  del,  och  att  de  vid 
denna  behandling  icke  ffjrlora  den  större  qvantitet  väte  de 
innehålla,  hvaraf  man  kan  draga  den  slutsats,  att  denna 
ökade  qvantitet  väte  icke  beror  af  en  tillfällig  tillblandning 
af  ett  främmande  ämne.  Dessa  bruna  ämnen  har  Mulder 
benämnt  ulmincimnen. 

Ehuru  analysen  af  ulmin  och  huminsyi-a  ådagalagt, 
att  de  äro  bestämda  kemiska  substanser,  så  äger  dock  en 
stor  olikhet  rum,  i  afseende  å  deras  vattenhalt,  eu  olikhet 
som  är  beroende  af  deras  olika  ursprung.  I  närmaste  sam- 
manhang härmed  står  äfven  deras  olika  mättniugskapacitet, 
löslighet  och  andra  egenskaper.  Om  ett  af  de  anförda  4 
organiska  ämnena,  i  fugtigt  tillstånd  befinner  sig  i  beröring 
med  en  substans,  som  är  inbegripen  i  en  kemisk  verksamhet, 
så  bildar  den,  under  upptagande  af  syve,  en  ny  grupp, 
Imlken  i  vatten  löses  lättare  än  ulmin  och  huminsyra, 
och  som  af  Berzelius  blifvit  upptäckt  i  källvatten.  Detta 
är  nu  den  t)-edje  hållpunJden  vid  de  organiska  ämnenas  ke- 
miska söuderdelning. 


20 

Denna  likaledes  bruna  substans  kallades  af  dess  upptäc- 
kare (Berzelius)  källsatssyra  eller  apohrensyra  (Muldek) 
och  kan  afskiljas  från  ocki^a,  åkerjord  och  vatten.  Den 
kan  äfven  framställas  genom  konst.  Jemte  apokrensyra  fin- 
nes äfven  alltid^  till  större  eller  mindre  qvautitet,  en  hvit 
gelatinös  substans,  som  Bekzelius  benämnde  källsyra  och 
MuLDER  krensyra.  Denna  livita  syra  färgas  till  brun,  då 
den  är  i  beröring  med  syre.  Den  kan  omväudt  bildas  af 
apokrensyra  och  åter  öfverföras  till  krensyra,  beroende  deraf, 
om  den  utsattes  för  desoxiderande  eller  oxiderande  inflytelser. 

Hvilka  förändringar  de  bruna  ämnena  ännu  undergå, 
är  icke  noga  bekant,  så  mycket  känner  man  dock,  att  syre 
upptages.  Den  bruna  apokrensjTau  blir  genom  väte  in 
statu  nascendi  fullkomligt  färglös.  På  olika  lokaler  af  åker- 
jorden äger  en  tvåfaldig,  alldeles  motsatt  verksamhet  rum, 
ueml.  oxidation  och  reduktion.  Oxidation  äger  rum,  då 
luften  äger  fritt  tillträde  till  jorden,  reduktion  deremot, 
då  detta  icke  är  fallet,  såsom  i  lägre  belägna  delar  af 
åkerjorden,  hvarest  jorden  är  mindre  lucker,  eller  på  så- 
dana ställen,  som  äro  utsatta  för  en  högre  grad  af  fug- 
tighet.  Då  den  oxiderande  verksamheten  i  åkerjorden  är 
den,  hvilken  befordrar  växternes  fullkomliga  utveckling,  är 
det  klart,  att  en  rationell  jordbrukare  bör  från  sin  åkerjord 
aflägsna  alla  de  förhållanden,  som  mer  eller  mindre  inskränka 
denna  oxidation. 

Ulmin  och  Ulminsyra. 

Såsom  resultat  af  sina  undersökningar  af  mullkrop- 
parne  har  Mulder  erhållit,  att  de  bruna  och  svarta  humus- 
ämnena skilja  sig  från  hvarandra  endast  i  det  hänseendet, 
att  ulminämnena  innehålla  mera  väte  (H^)  än  humin 
kropparne.    Han  antager,   att   huminbilduing  alltid  föregås 


21 

af  ulminbildning,  hvarvicl  ett  olösligt  och  ett  i  alkaUer  lus- 
ligt  ämne  bildas,  livilka  bägge  innehålla  mera  väte,  än  som 
erfordras   for  det  förhandenvaraude   syre   att  bilda  vatten. 

Humin  och  Huminsyra. 

Om  man  längre  tid  utsätter  socker,  cellulosa,  stär- 
kelse, växtslem  eller  gummi  för  inverkan  af  s^vqy,  erhålles 
icke  ett  brunt,  utan  ett  svart  ämne,  och  samma  ämne  före- 
kommer äfven  i  de  djupare  torflagren,  i  livilka  de  vegeta- 
biliska ämnen,  som  gifvit  upphof  åt  torfbildniugen,  äro  ut- 
satta för  likartad  inflytelse,  vid  hindradt  lufttillträde.  Vi 
anse  det  öfverflödigt,  att  här  meddela  resultaten  af  de 
analyser,  som  blifvit  verkställda  fijr  utredningen  af  dessa 
elemäntära  ämnens  sammansättning,  och  sammanfatta  endast 
hvad  man,  enligt  Mulder,  känner  om  humuskropparne  i 
åkerjorden  under  följande  4  punkter: 

l:o)  Vegetahiliska  ämnen  färgas,  under  upptagande  af 
sgre  och  afgifvande  af  kolsyra,  i  jorden  hruna,  och  hilda  en 
grupp  af  kroppar,  hvilka  innehålla  en  i  alkcdier  Vöslig  och 
en  i  desamma  olöslig  heståndsdel. 

2:o)  Förhlifva  dessa  ämnen  längre  tid  under  samma 
inflytanden^  iinder  hvilka  de  hlifvit  hildade,  öfvergå  desamma 
till  en  grupp  af  ämnen,  som,  utmärkande  sig  genom  mörk- 
hrun  eller  svart  färg,  äfven  innehålla  en  i  cdkcdier  läslig 
och  en  i  desamma  olöslig  heståndsdel. 

3:0)  Den  i  alkcdier  lösliga  delen  är,  cdlt  efter  de  ämnen 
från  hvilka  den  leder  sitt  ursprung,  något  olika.  Den  vä- 
sentliga karakteren  af  dessa  ämneyi  är  dock  öfverensstäm- 
mande,  så  att  icke  större  olikhet  dem  emellan  äger  nmi,  än 
mellan  de  olika  arterne  af  socker.  Scisom  dessa  innehålla 
äfven  humussyrorna  olika  qvantitet  vatten. 


22 

4:o)  I  åkerjorden  äro  hwmissyrorna  till  en  del  före- 
nade med  baser.  Deras  stora  henägenhet  att  förena  sig  med 
ammoniak,  och  den  kraft,  med  hvilken  de  vid  sig  binda 
ammoniaken,  är  en  egenskap,  som  gifver  dessa  ämnen  en 
högst  vigtig  betydelse  för  åkerjorden. 

Humussyrade  salter. 

Då  hvaije  år,  genom  qvarlefvor  af  eu  tidigare  vege- 
tation och  gödningsämnen,  vegetabiliska  och  animaliska  äm- 
nen tillföras  åkerjorden,  är  det  klart,  att  härigenom  i  vatten 
olöslig  humns  bildas  i  jorden.  Denna  skiljes  genom  kolsy- 
rade  alkalier  i  olöslig  Inmiin  och  huminsi/ra.  hvilken  ge- 
nom de  kolsyrade  alkalierues  inflytande  omsattes  sålunda, 
att  antingen  dubbelt  kolsyrade  alkalier  och  kolsyradt  alkali, 
eller  endast  humussyradt  alkali  bildas.  Detta  salt  är  väl 
lösligt  i  vatten,  men  härvid  äger  dock  det  förhållande  rum. 
att  en  ganska  ringa  qvantitet  deraf  löses  i  åkerjorden,  eme- 
dan detta  salt  till  en  del  genom  ytattraktiou  ganska  hård- 
nackadt  qvarhålles  af  de  organiska  ämnen,  som  innehållas  i 
åkerjorden.  I  eu  jord,  som  är  rik  på  humus,  kan  af  sådan 
orsak  icke  kolsyradt  alkali  äga  ett  fortfarande  bestånd.  Den 
humussyrade  ammoniak  som  finnes  i  åkerjorden,  förlorar  i 
densamma  under  intet  vilkor  ammoniaken,  utan  förhåller 
sig  gent  emot  andra  baser  nästan  såsom  en  syra,  så  att 
densamma  med  dessa  bildar  dubbelsalter.  Likaså  kan  icke 
fri  ammoniak  äga  bestånd  i  åkerjord,  som  innehåller  i  alka- 
lier löslig  humussyra,  emedan  denna  syra  fullkomligt  bin- 
der ammoniaken,  och  fortfarande  upptager  detta  ämne  från 
luften.  Tillföres  ammoniak  genom  gödningsmedel,  bindes 
densamma  genast  af  humussyran,  om  densamma  förefinnes 
till  nödig  qvantitet.    vSåsom  Berzelius  meddelat   upptager 


23 

deii  lösliga  humiissjTau  i  förening  med  alkalier  syre  och 
afgifver  kolsyra,  hvilket  väseudligt  befordras  genom  närvaro 
af  ammoniak.  Säkert  är,  att  åkerjordens  humussyra  omsattes 
till  apokrensyra,  förr  än  den  sönderdelas  i  kolsyra  och  vat- 
ten, ehuru  det  icke  är  med  säkerhet  utredt,  huruvida  hela 
den  (ivantitet  humussyra,  som  linnes  i  jorden,  genomgår 
denna  omsättning. 

Lösliga  kalk  och  magnesia  salter  omsättas  genom 
åkerjordens  upplösta  kols^Tade  alkalier  till  svårlösliga  dul)- 
belföreningar  af  ImmussjTad  ammoniak  kalk  och  humussy- 
rad  ammoniak  magnesia.  Detta  är  äfven  förhållandet  med 
lösliga  jernoxid-  och  oxidul-salter,  äfvensom  med  salter  af 
mangan.  Sålunda  finner  man,  att  humussyrau  binder  ba- 
serna vid  åkerjorden,  så  att  de  icke  från  densamma  aflägnas 
med  regnvattnet.  Kolsyrade  alkalier  äga  i  hög  grad  för- 
måga att  sönderdela  humussyrans  dubbelföreningar  med 
kalk,  magnesia  och  metalloxider,  emedan  de  afskilja  baserna 
och  bilda  lösliga  humussyrade  alkalier.  Med  lerjorden  bil- 
dar humussjTan  ett  i  vatten  ganska  svårlösligt  salt,  som 
ändock  såsom  kalk  och  magnesia  salterna  är  lösligt  i  kol- 
syrade alkalier.  Af  hvad  som  blifvit  anfört  inser  man  lätt. 
att  humussyran  spelar  en  vigtig  roll  vid  den  kemiska  om- 
sättningen i  åkerjorden  i  det  hänseende,  att  den  vid  den 
samma  binder  de  växtnärande  salter,  som  innehållas  i  den- 
samma, och  att  således  den  qvantitet  humussyra,  som  finnes 
i  åkerjorden,  bör  betraktas  såsom  ett  vigtigt  kapital,  som 
konserverar  jordens  växtnärande  ämnen  för  kommande  behof. 

Apokrensyra. 

Alla   humusämnen  omsättas,  enligt  Mulder,  utan  un- 
dantag,  genom  inverkan  af  salpetersyra,  till  apokrensyrad 


24 

ammoniak.  Detta  förhållande  är  af  vigt,  för  kännedomen 
om  den  invecklade  kemiska  verksamhet,  som  äger  rnm  i 
jorden,  i  hvilkeu,  genom  dö  gödningsämnen  m.  m.,  som  till- 
föras densamma,  salpetersyra  fortfarande  bildas.  Eesnltatet 
häraf  är,  att  humussyran  omsattes  till  apökrensyrad  ammo- 
niak, hvilken  sedermera  bildar  dubbelsalter  med  de  oorga- 
niska baser,  som  innehållas  i  åkerjorden. 

Krensyra. 

Denna  syra,  som  icke  ki^istalliserar,  har  icke,  såsom 
fallet  är  med  den  bruna  apokrensyrau,  kunnat  genom  konst 
framställas,  men  saknas  ändock  enl.  Mulder  icke  i  någon 
åkerjord,  utan  den  förekommer  förenad  med  ammoniak. 
Krensyran  är,  likasom  dess  salter  med  alkalier  och  jordar- 
ter, färglös,  och  omsattes  i  fugtigt  tillstånd  lätt  till  apo- 
krensyra,  livar  vid  syre  upptages,  men  icke  någon  kols3Ta 
bildas.  Utsattes  apokrensyrau  för  sådana  inflytelser,  som 
verka  reducerande,  omsattes  den  åter  till  krensyra. 

Salter  af  Krensyra  och  Apokrensyra. 

De  humussysade  salterna  förekomma  i  förhållande  till 
andra  salter  till  ganska  betydlig  qvantitet  i  åkerjorden.  De 
apokrensyrande  salterna  äro  bruna,  de  krensyrade  hvita. 
Begge  lösas  lika  lätt  i  alkalier,  men  de  apokrensyrade  sal- 
terne  upptagas  af  alkaliska  jordarter  mindre  lätt  än  de 
krensyrade.  Fria  från  ammoniak  förekomma  de  aldrig  i 
åkerjorden,  hvilket  äfven  gäller  om  kali,  natron,  kalk,  och 
magnesia  salterna.  Dessa  salter  måste  således  betraktas 
såsom  dubbelsalter,  af  hvilka  den  ena  länken  är  ammoniak 
saltet.    Krensyrade   salter   med   kalk,   magnesia    och  jern- 


25 

oxidul  äro  lösliga,  de  med  jernoxid  och  magnesia  der- 
demot  svårlösliga,  ett  förhållande,  som  gifver  dessa  kren- 
syrade  salter  ett  framstående  värde. 

Beträffande  åter  humussyraus  och  apokrensyrans  sal- 
ter  har  MuLDER  erfarit,  att  dessa  syrors  salter  med  kalk, 
magnesia  och  metalloxider  erfordra  kolsyrad  ammoniak  eller 
kolsyrehaltigt  vatten,  för  att  upplösas.  Öfveralt,  hvarest 
krensyra  innehålles  i  åkerjorden,  kunna  kalk,  magnesia,  jern 
och  mangan  upplösas  äfven  utan  kolsyrad  ammoniak  och 
kolsyrehaltigt  vatten,  endast  genom  rent  vatten.  Man  finner 
häraf  lätt,  att  denna  krensyrans  egenskap  är  af  ganska  stor 
vigt,  emedan  denna  syra  alltid  finnes  i  åkerjorden,  och  att 
således  i  följd  deraf  rent  vatten  kan  utöfva  de  verkningar, 
för  hvilka  man  ansett  närvaro  af  kolsyrehaltigt  vatten  ab- 
solut nödvändig.  Häraf  följer,  att  kalk,  magnesia,  jern- 
oxidul  och  mauganoxidul  i  form  af  krensyrade  salter  upp- 
lösas och  således  kunna  upptagas  af  växterne  och  att  så- 
ledes icke  något  annat  lösningsmedel  är  af  nöden  i  åkerjorden, 
då  denna  alltid  innehåller  krensyra,  om  den  skall  kunna 
anses  god.  Detta  gäller  äfven  beträffande  fosforsyrad 
kalk  och  fosforsyrad  ammoniak  magnesia,  hvilka  bägge 
med  lätthet  lösas  i  krensyra. 

Tager  man  nu  i  betraktande  hvad  som  blifvit  anfördt 
om  de  krensyrade  salsernes  löslighet,  så  kan  man  lätt  utreda 
orsaken  dertill,  att  under  och  efter  ett  regn,  om  nödig  vär- 
megrad icke  saknas,  växterna  utveckla  sig  raskt,  icke  alle- 
nast derföre,  att  de  erhålla  vatten,  utan  äfven  derföre,  att 
liktidigt  bildas  en  syra  i  jorden,  hvilken  bringar  de  växtnä- 
rande  ämnen  jorden  innehållen-  i  upplösning,  så  att  de  kunna 
upptagas  af  växternes  rötter.  Klart  är,  att  den  större  eller 
mindre  växtmassa,  som  af  denna  ökade  vegetation  är  en 
följd,    står  i  förhållande  till  den  qvantitet  af  dessa  växtnä- 


26 

rande  ämueu  som  innehållas  i  jorden,  och  att  således  det 
kolsyrehaltiga  vattnet,  hvars  vigt  och  värde  icke  får  under- 
kännas, dock  icke  spelar  en  så  uteslutande  roll  i  detta  hän- 
seende, som  allmänt  antages. 

Sönderdelnings  produkter,  hvilka  icke  höra  till 
Humusämnen. 

De  qvarlefvor  af  odlade  växter,  som  åter  tillföras  den 
odlade  jorden,  likasom  de  gödningsämnen,  hvilka  användas 
för  att  öka  jordens  förmåga  att  frambringa  en  rik  vege- 
tation, innehålla  ägghvita,  och  denna  ägghvita,  under  livil- 
ken  form  den  ock  må  förekomma,  sönderdelas  i  %gtiga  och 
icke  flygtiga  produkter.  Ehuru  man  icke  närmare  känner 
dessa  produkters  beskaffenhet  och  sättet  huru  desamma  bil- 
das i  jorden,  anmärka  vi  angående  dessa  endast,  att  ägg- 
hviteämnen  i  jorden  sönderdelas  och  bilda  följande  ämnen 
såsom  'produkt  af  förnmltningen:  leiicin,  smörsyra,  vale- 
riansyra,  metacetonsyra,  propionsyra,  smörättiksyra,  m.  m. 
Dessa  ämnen  förekomma  i  synnerhet  der,  hvarest  Imi  och 
limgif vande  ämnen  i  jorden  öfvergå  till  förruttnelse.  Den 
i  jorden  uppträdande  ättiksyran,  sönderdelas  i  kolsjTa  och 
vatten.  Citronsyra  och  vinsyra,  hvilka  med  många  växt- 
qvarlefvor  tillföras  jorden,  sönderdelas  närmast  i  oxalsyra 
och  ättiksyra,  hvilka  åter  sönderdelas  i  kolsyra  och  vatten. 
Appelsyran  omsattes,  vid  förruttnelse  i  jorden,  till  bernstens- 
syra  och  smörättiksyra,  och  socker,  som  aldrig  saknas  i  de 
gödningsämnen,  som  tillföras  jorden,  sönderdelas  i  densamma 
till  mjölksyra  och  smörsyra.  Att  dessa  utöfva  inflytande 
på  de  växtnäraude  baser,  som  innehållas  i  åkerjorden  och 
sålunda  ingripa  i  den  kemiska  process,  som  i  densamma  äger 
rum,   må   här  endast  i  förbigående  anmärkas,  emedan  den 


27 

uärmare   processen   härvid  äunii  icke  är  pä  ett  tillfredstäi- 
laude  sätt  utredd. 


Åkerjordens  flygtiga  syror. 

Yi  anse  oss  icke  här  beliöfva  vidröra  det  sätt,  pu  livil- 
ket  dessa  liygtig-a  syror  afskiljas  från  jorden,  och  anmärka 
äfven  i  förbigående,  att  under  olika  omständigher  flygtiga 
ämnen  af  omvexlande  beskaffenhet  kunna  erhållas  från  jor- 
den. I  åkerjorden  samlas  allt,  livad  växterne  och  djuren, 
äfven  utan  tillförsel  af  gödningsämnen;  afsöndra  ifrån  sig. 
och  såsom  sönderdelnings  produkter  af  dessa  ämnen  måste 
de  flygtiga  syrorna  betraktas.  Det  är  väl  bekant,  att  viå 
högre  temperatur  många  ämnen,  som  sönderdelas,  afgifva 
flygtiga  syror  såsom  produkt  af  denna  sönderdelniug,  hvaraf 
följer,  att  de  äfven  måste  förekomma  i  åkerjorden,  då  dessa 
ämnen  här  förruttna,  om  ock  måste  medgifvas,  att  de  kunna 
uppträda  under  annan  form  än  den  de  samma  innehafva. 
då  de  bildas  under  afvikande  yttre  förhallanden.  vSäkert  är, 
Mt  öfverallt  hvarest  gödningsmedel  tillföras  jorden,  fl^^gtiga 
organiska  syror  äfven  med  densamma  införlifvas,  och  att 
deras  funktion  är  att  verka  såsom  lösningsmedel  samt  så- 
lunda understödja  den  verkan  man  fornt  velat  uteslutande 
tillägga  det  kolsyrehaltiga  vattnet. 

Men,  om  desamma  sålunda,  då  de  i  åkerjorden  före- 
komma till  ringa  qvantitet,  såsom  lösningsmedel  verka  för- 
delaktigt, måste  äfven  medgifvas,  att  desamma,  om  de  till- 
föras jorden  till  allt  för  stor  qvantitet.  relativt  till  baserue, 
på  vegetationen  utöfva  en  motsatt  verkan. 

Man  har,  enligt  Mulder,  funnit  dessa  flygtiga  syror, 
såsom  ättiksyra,  proprionsyra,  smörsyra,  myrsyra,  capron- 
syra,  bernstenss^Ta,  stearinsyra,  m.  fl.  i   vatten  från  olika 


28 

orter.  Detta  förhållande  är  af  ganska  stor  vigt,  emedan 
man  deraf  är  berättigad  till  den  slutsats,  att  desamma  bil- 
dats i  jorden  och  från  denna  blifvit  atlägsnade  med  det 
genomträngande  vattnet  likasom  att  de  bildats  genom  för- 
miiltning  af  de  organiska  ämnen,  som,  under  form  af  qvar- 
lefvor  af  växter  och  djur,  blifvit  införlifvade  med  jorden. 
Visserligen  måste  medgifvas,  att  närvaron  af  dessa  sjTor  i 
jorden  är  öfvergående,  emedan  de  alla,  under  inflytande  af 
syre,  sönderdelas  till  kolsyra  och  vatten.  Säkert  är,  att, 
om  de  uppträda  endast  under  vegetationstiden,  och  om  de 
innehållas  i  gödningsmedlen,  man  deraf  kan  draga  den  slutsats, 
att  de  organiska  ämnenas  funktion  i  den  odlade  jorden  icke 
än  inskränkt  endast  till  den  som  man  tillagt  humus,  utan 
att  denna  måste  uppskattas  högre.  Väl  bekant  är,  att  en 
god  åkerjord  reagerar  alkaliskt,  men  i  jorden  förekommer 
en  kemisk  verksamhet,  som  verkar  ett  jemnvigts  tillstånd 
mellan  alkalierna  och  syrorna  i  åkerjorden,  ett  tillstånd, 
som,  på  ett  tillfredställande  sätt,  förklarar  denna  åker- 
jordens alkaliska  reaktion,  oaktadt  närvaro  af  syror  i  den- 
samma. 

Hvad  vi  ofvanföre  anfört  om  de  organiska  bestånds- 
delarne af  åkerjorden  kan  i  korthet  sammanfattas  sålunda. . 

Genom  furmidUiing  af  allmänt  i  åkerjorden  förekom- 
mande ämnen,  som  härstamma  från  växt-  och  djurriket,  bil- 
das ett  hrunt  pulver  {idmin),  som  utvecklar  karakteren  af 
en  syra  {nlmhisyra),  hvilken  kan  innehålla  olika  qvantiteter 
syre  och  väte  och  hvars  sammansättning  uttryckes  genom, 
formeln  C^*  IP  O".  Af  denna  bildas,  genom  inflytande  af 
syre,  en  ayinan  syra  {apokrensyra)  likaledes  af  brun  färg, 
hvars  sammansättning  uttryckes  genom  formeln  C^^  B^  0^-. 
Af  a])okrensyran  bildas,  under  sådana  inflytanden,  som  be- 
fordra oxidation,  en  tredje,  färglös  syra  (krensyra)  C^^  H^-  0^^, 


29 

Iwilken  genom  j-ediildlon  kan  återgå  Ull  apokrcnsyra.  Sal- 
ter  af  dessa  3  syror  förekomma  i  hvarje  god  åkerjord  och 
en  utmärkande  egenskap  hos  dessa  salter  är  att  de  upptaga 
ammoniak.  Denna  egenskap  tillägger  desamma  ett  högt 
värde  för  åkerjorden,  emedan  den  för  vegetationen  vigtiga  och 
i  handeln  dyrköpta  ammonialcen  genom  desamma  bindes,  så 
att  den  icke  fråyi  jorden  aflägsoias  med  regnvattnet.  Men 
dessa  salters  höga  betydelse  för  åkerjorden  ökas  genom  de- 
ras egenskap,  att  vid  jorden  binda  äfven  andra  baser,  och 
deras  synnerliga  benägenhet  att  bilda  mångbasiska  scdter. 
Dessa  mångbasiska  salter  spela  åter  å  sin  sida  en  mång- 
faldig och  vigtig  roll,  så  till  vida,  att  de  l:mo  antingen 
binda  ytterligare  baser  eller  2:do,  vid  sönderdelning  af  de- 
ras organiska  syror  till  kolsyra  och  vatten,  utsätta  dessa 
salter  för  inflytande  af  kolsyrehcdtigt  vatten,  hvarigenom  de- 
samma up>plösas,  eller  3:o  upplösas  dessa  salter  sjelfva  genom 
öfverskott  af  kolsyra  och  ammoniak,  så  att  de  kunna  upp- 
tagas af  de  odlade  växterne. 

Af  livad  ofvauför  blifvit  aufördt  beträffaude  de  orga- 
niska ämnenas  vigt  och  betydelse  för  frambringande  af  en 
rik  vegetation,  kan  man  således  draga  följande  för  det 
praktiska  jordbruket  vigtiga  slutsatser. 

l:o)  Att  humus  ämnen  i  den  odlade  jorden  äro  ett 
nödvändigt  vilkor  för  växternes  frodiga  utveckling,  emedan 
genom  dessa  ämnens  sönderdelning  i  kolsyra  och  vatten  samt 
organiska  syror,  lösningsmedlet  bildas  för  de  mineraliska 
växtnärande  ämnen,  som,  icke  lösliga  i  vatten,  tillföras  åkei'- 
jorden,  och  hvilka,  om  de  icke  upplösas,  således  icke  kunna  med- 
föra den  verkan  j;å  vegetation,  som  med  desamma  åsyftas. 
2:o)  Att  en  rationell  jordbrukare  bör  upprätthålla  ocli 
i  fall  af  behof  föröka  den  nödiga  qvantiteten  humus  i  åke^-- 
jorden,  så  att  den  icke  uttömmes,  hvaraf  följden  skidle  blifva 


30 

en  inskränkt  kemisk  verksamhet  i  den  odlade  jorden,  med 
lägre  jordtemjjeratur  såsom  omedelbar  följd,  och  i  samma  för- 
hållande försvagad  vegetation,  om  ock  ökad  qvantitet  mine- 
raliska  gödningsmedel  skulle  införlifvas  med  jorden. 

3:o)  Att  sättet.,  att  vid  odling  af  kärrmark  bränna 
jorden,  bör  förkastas,  såsom  ett  onödigt  slöseri  med  den  dyr- 
bara mulljorden,  och  att  den  gödande  askan  efter  bränning 
bör  ersättas  genom  miner aliska  gödningsämnen,  i  hvilka  kali 
salter  och  fosforsyra  sj^ela  Mffviidrollen,  hvaraf  följden 
är  en  ökad  kemisk  verksamhet,  som  höjer  jordens  af  naturen 
låga  temperatur  till  förmån  ■  för  de  växter  som  odlas  i  den- 
samma. 

4:o)  Att  den  ganska  allmänt  i  Finland  förekommcinde 
seden,  att  genom  beredning  af  kompost,  i  hvilken  kärrjord 
sjjelar  hufvudrollen,  {fållspillning)  öka  spillnings  förrådet 
på  gården  ocli  åkerjordens  midlämnen  från  kemisk  synpunkt 
är  fullkomligt  rationell. 

5:o)  Att  tillblandning  af  kärrmylla  till  den  animaliska 
spillningen  är  rationell,  emedan  härigenom  den  dyrbara  am- 
moniaken  bincles  af  humussyran,  ock  humusqvantiteten  i 
åkerjorden  ökas  till  förmån  för  den  under  den  varma  års- 
tiden oafbrutet  fortgående  kemiska  omsättning,  som  äger  rum 
i  en  väl  vårdad  åkerjord. 

6:0)  Att  tillförsel  af  större  qvantitet  bränd  kalk  till  en 
odlad  jord,  som  icke  innehåller  öfve7'skott  af  midlämnen,  är 
irrationell,  emedan  humusämnen  genom  kalkens  inflytande 
till  allt  för  stor  qvantitet  sönderdelas  i  kolsyra  och  vatten, 
som  afiägsnas  från  den  odlade  jorden  till  stor  skada  för 
oegetationen  under  följande  år. 

7:o)  Att  uteslutande  användning  af  konstgjorda  gödnings- 
ämnen uttömmer  jordens  humiisämnen  till  skada  för  skör- 
den under  följande  år. 


31 

8:o)  Att,  i  öfverensstämmélse  liärmed,  henlimningen  af 
konstgjorda  gödningsämnen  såsom  hjeljygödnmg,  är  fullkom- 
ligt rationell. 

9:o)  Att  kärrjord,  genom  tillförsel  af  lerjord  och  fält- 
spat-sand,  såsom  material  för  bildning  af  den  zeolitiska 
beståndsdelen  i  jorden,  med  tiden  upphö jes  till  heder  och 
värdighet  af  bolåker,  *)  som  utmärker  sig  genom  en  högre 
temperatur  och  minskad  fara  för  nattfrostens  härjningar. 

Slutligen  tillägga  vi  endast,  att  de  välbekanta  vatten- 
kultur-försöken tydligt  och  klart  ådagalägga: 

l:o)  Att  af  oorganiska  ämnen  i  jipplöst  form  växterne 
kunna  utveckla  sig  fidlständigt.  och  således  af  oorganiska 
ämnen  bilda  organisk  väfnad. 

2:o)  Men  icke,  att  humus  ämnen  icke  äro  af  någon  be- 
tgdelse  för  den  vegetabiliska  utvecklitigen  i  naturen;  ty  alla 
minercdiska  gödningsämnen  kunna  icke  lösas  endast  i  vatten, 
utan  i  kolsyra  och  vatten,  eller  organiska  sgror,  hvilka  äro  de 
sista  prodiditerna  af  de  organiska  ämnenas  sönderdélning  i 
jorden. 

Detta  är  den  vigtiga  roll,  som  luimusämnena  spela  i  den 
odlade  jorden.  Hvilken  skön  ordning  uppenbarar  sig  icke 
här,  i  det  afseeude,  att  växterne  af  oorganiska  ämnen  bilda 
organiska,  hvilka  åter  af  djuren,  som  icke  kunna  lefva  af  en- 
dast oorganiska  ämnen,  användas  för  deras  fysiska  utveckling. 

Odlad  jord,  som  genom  upprepade  skördar,  hvilka  af- 
lägsnas  från  jorden,  utan  att  jordens  förlust  af  växtuärande 
ämnen  ersattes,  måste  förr  eller  senare,  förlora  sitt  värde  för 
kulturen.  Detta  blir  det  slutliga  resultatet  af  det  extensiva 
jordbrukssystem,  som  blifvit  infördt  i  Amerika  och  södra 
Ryssland,  hvilka  länder,  utmärkta  genom  sin  rika  jordmån, 


")  Förutsatt,   att  vattnet  frän  kärret  tuUständigt  kan  aflägsnas. 


32 

nu  exportera  ofantliga  qvantiteter  säd ;  men  då  detta  inträf- 
far, kan  jorden  icke  mera  frambringa  den  qvautitet  säd, 
som  är  nödig  för  befolkningen.  Brist  på  mineraliska  göd- 
ningsämnen kan  numera  lätt  ersättas  genom  konstgjorda 
gödningsämnen,  men,  för  att  ersätta  humus  ämnen  i  åker- 
jorden, då  de  blifvit  uttömda,  dertill  fordras  decennier  och 
tillgång  till  kärrmylla,  hvilken  icke  linnes  att  disponera  på 
alla  jordlägenheter. 

Ja,  vi  afsluta  dessa  betraktelser  med  att  uttala  den 
åsigt,  att  en  jordägares  moraliska  pligt  är,  att  icke  från  den 
jord,  öfver  hvilken  han  med  fullägande  rätt  disjyonerar,  ut- 
tömma dess  förråd  af  organiska  beståndsdelar,  till  skada  för 
kommande  generationer. 


Ols/L 


m  ARKAISKA  BILDNINGARNA 


I  NORDOSTEA  DELEN 


JAALA  SOCKEN. 


■^^T.    I^-A.IvlS-A.^S'. 


-»'\/V^.6)u'VVN— 


Om  de  arkaiska  bildningarna  i  nordöstra 
delen  af  Jaala  socken. 

Under  sommaren  1883  undersöktes  för  det  geologiska 
kartvärkets  räkning  af  stud.  J.  Sederholm  och  mig  bland 
annat  nordöstra  delen  af  Jaala  socken.  Då  det  torde  räcka 
något  tiotal  år  eller  mera  innan  de  då  gjorda  iakttagelserna 
publiceras  af  vårt  lands  geologiska  kommission,  kan  en  ti- 
digare redogörelse  af  denna  trakts  omväxlande  bärgforma- 
tioner  möjligen  vara  af  intresse.  Redan  fönit  (Finska  vet. 
soc.  förh.  XXVI  Mineralogiska  och  petrografiska  medd.  IX,43) 
har  herr  prof.  F.  J.  Wiik  beskrifvit  några  basiska  eruptiv 
frän  detta  ställe. 

Jaala  socken  är  ett  gränsområde  mellan  det  nordvästra 
hörnet  af  det  sydflnska  rapakivigebitet  och  omgifvande  äldi-e 
bildningar.  I  likhet  med  förhållandet  på  flere  andra  sådana 
ställen  är  omväxlingen  äfven  här  mycket  stor  såväl  mellan  huf- 
vudslagen  af  bärgarter  som  hos  samma  species.  Öfver  hufvud 
taget  är  detta  område  en  eruptivterräng;  af  de  skiffiriga 
bärgarterna  kan  endast  en  del  betecknas  såsom  gneis  i  egent- 
lig mening;  de  öfriga  hafva  en  mycket  problematisk  natur. 
Denna  mångfald  och  olikformighet  hos  bäi^arterna  försvå- 
rar mycket  bestämmandet  af  deras  geologiska  sammanhörig- 
het  och  åtskilnad.  En  annan  omständighet,  som  värkar 
menligt  på  afgörandet  af  massornas  inböi"des  förhållanden. 
är   de  lösa  bildningania,  som  täcka  bärggrunden.    Endast 


36 

på  få  ställen  liafva  kontakt-  och  gångbildningar  kunnat  iakt- 
tag^as.  De  vig"tigaste  grunderna  för  fastställande  af  bärg- 
arternas  relativa  ålder  äro  därför  deras  uppträdande  i  stort, 
sådant  det  synes  på  kartan,  och  deras  petrografiska  egen- 
skaper. 

De  massformiga  bärgarterna  utgöras  af  flere  slag  af 
graniter  och  basiska  eruptiv.  Af  de  förra  finnas  repräsen- 
tanter  för  alla  de  tre  grupper,  i  livilka  prof,  Wiik  (i  Öfver- 
sigt  af  Finlands  geologiska  förhållanden)  anser  att  de  iinska 
graniterna  böra  indelas,  nämligen  gneisgraniter,  porfj-rgra- 
niter  och  gånggranit.  De  kristalliniskt  skitfriga  bärgar- 
terna däremot  intaga  en  mycket  svår  bestämbar  ställning. 
Under  det  en  del  synas  vara  värkliga  laureutiska  lager, 
äldre  än  större  delen  af  de  eruptiva  formationerna,  visa  andra 
ett  otvätydigt  samband  med  de  massformiga  bärgarterna. 

I.    De  äldre  g^raniterna.    Gnelsg'ranitepna. 

Östra  delen  af  det  undersökta  området  mellan  Pal- 
jakka  i  norr,  Mäkelä,  Puolakka  och  Hartola  i  söder  samt  en 
mindre  terräng  mellan  Linnajärvi  och  Salajärvi  vid  gränsen 
emot  Heinola  socken  upptagas  af  massformiga  bärgarter,  hvil- 
kas  uppkomst  sammanfaller  med  bildningstiden  för  andra  i 
de  älsta  laurentiska  lagren  uppträdande  granit-  och  gneis- 
granit-arter.  För  detta  talar  icke  blott  den  petrografiska 
likheten  med  dessa,  utan  äfven  deras  förekomstsätt.  De  äro 
nämligen  icke  öfverallt  fullständigt  massformiga,  utan  förete 
flerestädes  en  mer  eller  mindre  utpräglad  parallelstruktur. 
Strykningsriktningen  är  nästan  densamma  inom  hela  oim'å- 
det:  N  40"-60o  O,  d,  v,  s,  den  för  gneisskikten  i  södra  Fin- 
land gemensamma.  Vidare  hafva  i  ingen  af  de  omgifvande 
bärgarterna  gångar  af  de  i  fi'åga  varande  anträffats. 

Dessa  äldre  massformiga  bärgarter  utgöras  af  ortoklas- 


37 

gneitgranit  och  granit  samt  en  sträckad  granit  mellan  Linna- 
och  Salajärvi,  som  till  sammansättning  något  afviker  från 
de  föregående, 

Ortoklasgranit  och  gueisgranit.  Denna  bärgart  inta- 
ger större  delen  af  ofvan  beskrifna  terräng.  Den  bildar  af- 
rundade,  stnndom  starkt  förklyftade,  ganska  vidsträckta  och 
höga  bärg.  Den  är  medelkornig,  af  ljusröd  färg  och  består 
hufvudsakligast  af  kvarts  ocli  fältspat.  Kvartsen  är  grå,  stun- 
dom ametistfärgad.  De  i  massan  tämligen  jämt  fördelade 
kornen  sakna  hvarje  tecken  till  kristallformer  och  uppnå  en 
storlek  af  1  till  IV2  m-  ni-  i  diameter.  Den  ljusröda  fält- 
spaten,  som  ger  bärgarten  dess  färg,  är  den  öfvervägande 
beståndsdelen.  Den  är  af  två  slag:  ortotom  och  mikroklin  ka- 
lifältspat.  Äfven  den  saknar  tydliga  kristallytor.  De  en- 
skilda kornen  uppnå  en  längd  af  2  m.  m.  Den  tredje  af 
granitens  beståndsdelar,  glimmern,  är  biotit.  Den  förekom- 
mer sparsamt  inströdd  som  bladiga  massor,  som  ofta  få  en 
ganska  stor  utsträckning  (4 — 5  m.  m.)  i  spjälkbarhetens  rikt- 
ning. Skarpt  skilda  från  den  ljusröda  massan  framträda  tal- 
rika mörkröda,  nästan  svarta  fläckar.  De  hafva  en  storlek 
af  V2— 1  cm.  i  diameter  och  äro  på  ett  afstånd  af  2—5  cm. 
från  hvarandra.  Till  största  delen  utgöras  de  af  kornig 
mörkröd  granat  utan  tydliga  ki^istallformer;  därtill  ansluter 
sig  dikroit,  som  är  mycket  förvittrad  och  ofta  har  öfver- 
gått  i  pyi-argillit,  samt  något  muskovit  (?).  Äfven  kvarts- 
korn finnas  i  granatmassan. 

Bärgarten  har  ett  i  hög  grad  likformigt  utseende  inom 
hela  området.  Strukturen  är  granitens  vanliga  rent  kristal- 
liniska,  men  endast  sällan  fullkomligt  massformig,  utan  of- 
tast antagande  ett  sträckadt  utseende.  Parallelstrukturen 
åstadkommes  i  främsta  rummet  af  glimmern,  men  äfven  de 
andra   beståndsdelarnas   uppträdande   står   i  ett  visst  sam- 


38 

band  därmed.  De  stora  granatpartierna  äro  ordnade  i  ra- 
der parallela  med  skiffrig-heten  äfvensom  något  utdragna  i 
denna  riktning.  Likaledes  visa  kvartsen  och  fältspaten  en 
öfvervägande  utbildning  i  strj^kningsriktningen  hos  gneis- 
graniten. 

Vid  Santalahti  kunde  kontakt  iakttagas  mellan  denna 
bärgart  och  diabasen  på  Lautaniemi.  Grraniten  har  där  nå- 
got omvandlats.  De  stora  karaktäristiska  granatfläckarna 
hafva  försvunnit  närmare  diabaseu. 

Oligoklasgranit  och  gneisgranit.  Denna  bärgart  fin- 
nes i  mindre  partier  inom  den  röda  ortoklasgneisgraniten. 
Den  visar  ej  så  stor  likformighet  på  skilda  ställen  som  denna 
bärgart.  Såväl  till  struktur  som  sammansättning  kan  den 
inom  ett  litet  område  växla  betydligt.  En  för  de  skilda  va- 
rieteterua  gemensam  beståndsdel  är  utom  kvartsen  och  mag- 
nesiaglimmern  fältspaten.  Den  utgöres  uteslutande  af  en 
gul  eller  grå  plagioklas,  som  har  spec.  vigten  2,64  samt  op- 
tiska förmörkningslinien  på  basiska  planet  lutande  cirka  3'' 
mot  kanten  ^  och  brakypinakoiden  -|-  10^  mot  samma  kant. 
Den  är  således  en  tämligen  normal  oligoklas,  till  samman- 
sättning liknande  dem,  som  förut  anträffats  i  de  äldre  pri- 
mitiva bildningarna  hos  oss  (t.  ex.  vid  Sillböle  m.  fl.  ställen; 
jämt.  min.  medd.  VIII,  32  af  F.  J.  Wiik),  men  skild  från 
den  som  förekommer  t.  ex.  i  rapakivi.  Oligoklasen  förekom- 
mer i  individer  utan  kristallformer.  Storleken  hos  kornen 
varierar  mycket;  i  allmänhet  äro  de  1 — 3  m.  m.  i  genom- 
skärning, men  uppnå  t.  ex.  i  en  porfyrartad  oligoklasgneis- 
granit  från  Huhdasjärvi  en  diameter  af  c.  3 — 4  cm.  Kvart- 
sen är  grå  till  färgen  och  finnes  i  mj-cket  stor  ehuru  väx- 
lande mängd  i  de  skilda  slagen  af  oligoklasgneisgranit.  Gra- 
nat finnes  i  små  runda  korn  i  nästan  alla  varieteter  af  denna 
bärgart.    Stundom   kan  dess  kristallform  iakttagas  och  vi- 


^9 

sår  sig  då  vara  ikositetraedern  (äfveu  hos  de  skififriga  ar- 
terna). I  den  gneisartade  oligoklasporfyren  norr  om  Huh- 
dasjärvå  saknas  detta  mineral  helt  och  hållet. 

Fullkomligt  massformig  oligoklasgranit  finnes  endast  i 
ett  mindi-e  parti  söder  om  Huhdasjärvi  samt  i  östra  delen 
af  området  mellan  Vuohijärvi  och  Lahnajärvi.  På  alla  andra 
ställen  har  denna  bärgart  antagit  ett  flasrigt,  gneisartadt 
'utseende,  Detta  betingas  af  glimmern,  som  antingen  jämt 
fördelad  inom  massan  har  bladen  parallela  med  skiffrighe- 
ten  eller,  såsom  i  den  profyrartade  oligoklasgneisgraniten 
vid  Huhdasjärvi  är  koncentrerad  till  stora  bladiga  massor, 
hvilka  liksom  mörka  band  i  strykningsriktuiugen  genomdraga 
bärgarten.  Oligoklasgneisgraniten  har  samma  stryknings- 
riktning som  ortoklasgneisgraniten.  Stupningen  är  söder 
om  Huhdasjärvi  mot  NV,  i  det  nordliga  området  25° — 30" 
mot  SO. 

Kontakt  mellan  de  båda  bärgarterna  har  på  några 
ställen  kunnat  iakttagas.  På  alla  dessa  ställen  ligger  orto- 
klasgneisgraniten öfver  oligoklasgneisgraniten  eller  har  in- 
trängt som  lagerstockar  i  denna.  Inga  ställen  finnas,  som 
tala  för  att  den  förra  blifvit  upplyftad  af  den  senare. 

Mellan  Linnajär^å  och  Salajärvi  på  gränsen  mot  Hei- 
nola  socken  finnes  en  kvit  medelkornig  granit,  som  har  ett 
något  skiftrigt  utseende  i  följd  af  glimmerns  och  några  andra 
l)eståudsdelars  anordning  i  parallela  band  och  strimmor.  Den 
innehåller  två  slag  af  fältspat,  mikroklin  och  oligoklas,  i 
Ungefär  lika  mängd.  Kvarts  finnes  i  stora  klara  korn  med 
talrika  vätskeporer.  Fjäll  af  biotit  finnas  glest  inströdda  i 
hela  massan.  Likaså  anträftas  här  och  där  små  partier  af 
■mörkgrönt  hornblende.  En  vigtigare  beståndsdel  är  kordie- 
riten  och  dess  för\åttringsprodukter.  Den  uppträder  i  ganska 
stora  individer,  hvilka  vanligen  förekomma  flere  tillsammans 


,40 

"bildande  mörka  fläckar  och  strimmor  i  den  ljusa  bärgarten. 
Den  är  i  tunnslipadt  präparat  klart  g-enomskinlig,  icke  el- 
ler endast  svagt  dikroitisk  och  i  följd  af  förvittriug  grum- 
lig kring  spjälkningsspringorna.  På  kordieritens  afsöndrings- 
ytor  finnes  muskovit. 

Då  denna  bärgart  anträffas  i  så  ringa  mängd  i  denna 
socken  och  dess  uppträdande  utom  denna  är  obekant,  har 
det  varit  svårt  att  afgöra  dess  ställning  till  andra.  Jag  har 
ansett  den  höra  till  gneisgraniterna  dels  på  grund  af  dess 
petrograflska  egenskaper  dels  emedan  den  har  samma  stryk- 
ningsriktning som  dessa. 

2.    Rapakivlformationens  bärg-arter. 

Det  sydflnska  rapakiviområdet  har  förut  (af  Holm- 
berg, Wiik)  antagits  sluta  i  littis  socken  något  norr  om  Sal- 
pausselkä.  Vid  1883  års  geologiska  undersökningar  visade 
det  sig  att  gränsen  sträcker  sig  ända  till  Heinola  socken. 
Såsom  förut  nämdt  ligger  den  i  fråga  varande  delen  af  Jaala 
socken  vid  detta  områdes  nordvästra  gräns.  Oaktadt  i  all- 
mänhet stor  enformighet  är  rådande  inom  ett  rapakivigebit, 
erbjuder  det  likväl  vid  gränsen  en  ganska  stor  omväxling. 
I  Jaala  socken  anträffas  utom  rapakivi  och  en  medelkornig 
röd  syenitgranit  äfven  två  andra  slag  af  porfyrartade  gra- 
niter och  en  kvartsfältspat-porfyr. 

Rapakivi.  Den  typiska  „rapakivi"  benämda  granitpor- 
fyren  sträcker  sig  i  en  halfcirkel  från  Mäkelä  by  vid  Vuo- 
hijärvi  längs  områdets  södra  och  västra  sida  med  ett  mindre 
afbrott  mellan  Linnajärvi  och  Salajärvi  till  Pökelä  by  i  nord- 
ligaste delen  af  denna  socken.  Den  liknar  i  alt  förut  be- 
skrifna  rapakiviarter  från  andra  trakter.  I  en  fin  —  eller  me- 
delkornig massa  af  grå  kvarts,  rödbrun  kalifältspat,  såväl 
mono-  som  trikliu,  svart  magnesiaglimmer,  samt  något  mörk- 


41 

grönt  hornblende  äro  ellipsoidiska  c.  2—3  cm.  i  genomskär- 
ning stora  fältspatpartier  åtskilda.  Dessa  utgöras  af  enkla 
individer  af  ortoklas,  omgifna  af  ett  ljusgrönt  oligoklasskal, 
som  vid  förvittring  blir  hvitt.  I  södra  delen  af  området  öster 
om  landsvägen  anträtias  en  annan  varietet  af  rapakivi.  Den 
saknar  den  finkorniga  gruudmassan  och  oligoklasen,  som  om- 
sluter ortokiasen;  den  mörka  glimmern  förekommer  i  mindre 
mängd.  De  liufvudsakliga  beståndsdelarna  äro  stora  kött- 
röda mikroklin-individer  och  ganska  tydligt  kristalliserade 
kvartskorn  af  en  ärts  storlek  mellan  dessa.  Rapakivi  har 
öfveralt  en  fullkomligt  riktningslös  struktur. 

På  någja  ställen  har  kontakt  mellan  denna  bärgart 
och  andra  kunnat  iakttagas.  Gränsen  är  alltid  skarp,  men 
några  gångar  af  rapakivi  hafva  ej  varseblifvits.  Söder  om 
Puvlakka  innesluter  rapakivi  ett  stiirre'  parti  af  den  röda 
ortoklasgraniten. 

Syenitgranit.  Om  i  rapakivi  de  porfyriskt  afskilda 
fältspatindividerna  aftaga  i  storlek  så  att  de  öfvergå  i  grund- 
massan, och  hornblendehalten  tilltager  på  glimmerns  bekost- 
nad, så  uppkommer  en  medelkoruig  rapakivisyenit,  som  är 
en  mycket  vanlig  följeslagare  till  rapakivi,  i  synnerhet  vid 
dess  gränser.  I  Jaala  socken  bildar  denna  röda  syenitgra- 
nit ett  större  område  mellan  Kelesjärvi  och  Pökelän  Wää- 
räjärvi.  Den  består  af  klara  afrundade  kvartskorn,  mörkt 
hornblende  med  mycket  kantiga  konturer  och  brunröd  rapa- 
kivifältspat,  som  här  är  mikroklin,  starkt  förvittrad  och  in- 
prägnerad  af  järnoxider.  Dessa  hafva  inträngt  utifrån  eller 
inkommit  vid  de  andra  mineralens  törvittring,  ty  i  tunnsli- 
padt  präparat  kan  man  ännu  i  midten  af  större  fältspat- 
iudivider  se  en  ganska  klar  och  frisk  kärna. 

Granitporfyr.  I  beskrifningeu  till  kartbladet  N:o  7  af 
Finlands  geologiska  undersökning  omnämnes,  att  den  rådande 


42 

bärg-arten  inom  Pernå  socken  vid  rapakivig-ebitets  västra 
;gräns  är  en  så  kallad  „fältspatporfyr",  som  närmare  beskrif- 
ves.  Tämlig-en  lik  denna  bärgart,  ehuru  betydlig-t  storkor- 
nig-are,  är  den,  som  intager  centrum  af  i  fråga  varande  del 
af  Jaala  socken.  Ehuru  hörande  till  samma  formation  som 
rapakivi  är  den  likväl  skarpt  skild  från  denna  bärgart.  Un- 
der det  den  förut  beskrifna  „rapakivi"  i  detta  område  upp- 
träder i  ganska  små  och  låga  kullar  bildar  granitporfjTen, 
i  s^amerhet  vid  gränserna,  stora,  branta  bärg,  som  redan 
till  färgen  skilja  sig  från  rapakivi.  Den  rödbruna  ortokla- 
sen är  här  ersatt  af  en  hvit.  En  makroskopisk  undersök- 
ning visar  att  denna  bärgart  består  af  en  grofkornig  massa  af 
öfvervägaude  hvit  fältspat  ock  grå  kvarts  samt  något  svart 
glimmer,  mörkgrönt  hornblende  och  obetydligt  af  violetta 
granater  bland  de  två  föregående  mineralen,  samt  i  denna 
grundmassa  porfyriskt  utbildade  stora  (4—5  cm.  långa,  2—3 
cm.  breda)  kännspaka  karlsbadertvillingar  af  ortoklas,  h^dlka 
här  i  motsats  till  förhållandet  hos  rapaki\i  äro  öfvervägaude 
utbildade  i  klinopiuakoidens  riktning.  Äfven  något  kordierit 
tyckes  ingå  i  denna  bärgart.  Liksom  rapakivi  är  den  i  all- 
mänhet fullständigt  massformig.  På  några  ställen  finnes 
dock  en  antydan  till  parallelstruktur,  i  det  de  skilda  be- 
ståndsdelarna hafva  sin  största  utbildning  i  samma  riktning. 
Detta  intiäifar  i  några  bärg  på  Huhdasjärvi  sidan,  där  stryk- 
ningen är  N  40°  O. 

Euritporfyr.  På  södra  stranden  af  Maajärvi  finnes  ett 
mindre  område,  som  uppf3^11es  af  en  porfjTisk,  gi-anitisk  bärg- 
art, euiitporfjT.  Dess  gräus  mot  alla  omgifvande  bärgarter 
är  mycket  skarp.  Den  är  en  finkornig,  granitisk,  af  kali- 
fältspat,  kvarts  och  magnesia  glimmer  sammansatt  bärgart, 
i  hvilken  kvarts  och  fältspat  äro  porfyriskt  utbildade.  Kvarts- 
afbskiljningarna   äro   dels   enhetliga   individer  del  kristalli- 


43 

niska  ag-gregat  af  flere  små  korn.  Den  ur  grundmassau  ut- 
kristalliserade fältspaten  är  röd  ortoklas.  som  bildar  afruu- 
dade  individer  med  en  diameter  af  1  cm. 

Vid  Linnajärvi,  Markkinajärvi.  norr  om  Hartola  b}'  m. 
fl.  ställen  g-enombr3'tes  den  livita  granitporfyren  af  gång-ar 
af  kvartsfältspatpo7'fyr,  som  fullkomligt  liknar  den,  som  förut 
auträflats  i  andra  rapakiviterränger.  I  en  röd  tät  felsitisk 
grundmassa  äro  fältspat,  kvarts  och  giimmer  portyriskt  af- 
skilda.  Fältspaten,  som  är  ortoklas,  uppträder  antingen  som 
enkla  individer  eller  karlsbadertvillingar,  livilka  hafva  ut- 
kristalliseradt  med  flere  afbrott.  att  döma  af  den  skålformiga 
sammansättningen  och  de  främmande  ämnen,  som  finnas  mel- 
lan de  skilda  lagren.  Såväl  fältspaten  som  kvartsen  och 
glimmern  hafva  mycket  väl  utbildade  kristallformer.  Fält- 
spaten uppnår  en  storlek  af  ända  till  några  centimeter  i  den 
största  utsträckningen,  kvartsen  och  glimmern  endast  1  ä  V-j^ 
ra.  m.  I  grundmassau  finnas  talrika  ådror  och  fläckar  af 
en  brun  substans,  som  antingen  är  en  förändrad  giimmer 
eller  nägot  slags  järnoxid. 

3.  De  basiska  massformig^a  bärg'arterna. 

I  likhet  med  förhållandet  i  Satakunta  m.  fl.  granitpor- 
f}Ttenänger  i  vårt  land,  har  äfven  vid  gränserna  af  det  vi- 
borgska  rapakivigebitet  basiska  massformiga  bärgarter  blif- 
vit  observerade.  Ehuru  af  myckel  olika  sammansättning  på 
de  olika  fyndorterna  hafva  de  troligen  likväl  samma  gene- 
tiska ursprung  och  deras  eruptionstid  torde  öfver  liufvud  ta- 
get vara  senare  än  granitporfyrens.  De  olikheter,  som  de 
visa,  måste  till  stor  del  antagas  vara  förorsakade  af  lokala 
förhållanden,  såsom  beskafienheten  af  den  genombrutna  bärg- 
arten,  eruptionsterrängens  utsträckning,  inflytande  af  senare 
utbrutna  massor  m.  m.,  eller  ock  bero  de  därpå,  att  erup- 


44 

tionen  af  så  stora  massor  icke  skett  i  ett  ögonblick  utau 
småningom  med  större  eller  mindre  afbrott.  De  vid  olika 
tillfällen-  utbrutna  massorna  liafva  därvid  varit  utsatta  för 
förändradt  tryck,  afsvalningshastigliet  m.  fl.  olika  yttre  in- 
flytelser. Troligen  hafva  de  också  redan  vid  sitt  utbrott 
haft  en  något  skiljaktig  sammansättning.  Redan  inom  ett 
ganska  litet  område  kunna  dessa  växlingar  i  sammansätt- 
ning och  struktur  vara  ganska  stora,  om  ock  ej  sä  betydande 
att  de  föranleda  en  geologisk  åtskilnad.  Härpå  lemna  de 
basiska  eruptiven  inom  Jaala  socken  flere  exempel.  Prof. 
Wiik  liar  tidigare  (1.  c.)  beskrifvit  några  af  dessa. 

De  basiska  eruptiven  i  Jaala  socken  genombryta  alla 
på  föregående  sidor  beskrifna  bärgarter.  De  bilda  tvänne 
större  zoner,  den  ena  med  sydostlig,  den  andi^a  med  syd- 
västlig riktning,  livilka  utdragna  skulle  skära  hvarandra  vid 
Kuoppalampi,  samt  ett  mindre  parti  med  sydsydvästlig  sträc- 
ning,  som  utgår  från  samma  punkt  som  de  två  andra.  Dess- 
utom finnas  vid  Karijärvis  strand  på  gränsen  mellan  de  båda 
granitporfyrerna  små  gångar  af  basiska  bärgarter.  —  Dessa 
grönstensarter  bilda  i  allmänhet  små  låga  afrimdade  bärg; 
endast  på  få  ställen  såsom  i  nordvästra  delen  af  Lautaniemi, 
nära  Kelesjärvi  och  vid  Paljakka  få  de  en  större  utbredning. 
De  äro  starkt  torvittrade  på  ytan  och  omgifvas  af  ett  ros- 
tigt brunt  grus,  som  mycket  liknar  sönderfrätt  rapakivi.  På 
Kuisaari  och  den  sydöstra  ändan  af  Lautaniemi  visar  bärg- 
arten  en  parallel  förklyftning  i  riktningen  N  100—12"  V. 

Hufvudmassan  af  bärgarten  i  dessa  zoner  utgöres  af 
grofkorniga,  mycket  fältspatrika,  ofta  porfyrartade  diabas- 
ocli  gabbroarter.  Fältspaten  är  labrador  af  spec.  v.  2,7  och 
utsträckningsvinkeln  på  brakypinakoiden  —  19".  Denna  fält- 
spat,  igenkännelig  äfven  på  sina  svarta  nålformiga  mikrokli- 
ter,  finnes  lios  alla  grönstensarter  i  Jaala  socken,  huru  för- 


45 

ändrade  och  olika  Iivaraudra  de  för  öfrigt  äro.  Den  andra 
bestånsdeleu,  pyroxenmiueralet,  växlar  däremot  mjcket  i 
bärgarter  från  skilda  ställen.  Det  liar  nämligen  anträffats 
flere  slag-  af  säväl  rombisk  som  monoklin  pjToxen,  ofta  flere 
arter  inom  samma  bärgart.  En  accessorisk  beståndsdel,  som 
finnes  i  nästan  alla  varieteter  af  de  basiska  massformiga 
bärgarterua  är  titan-  (och  magnet-)  järn. 

De  fältspatsrika  plagioklas-pyroxen-bärgarterna  intagna 
större  delen  af  områdena  Kuisaari — Lautaniemi  och  Paljakka 
Pökelä.  Bärgarten  från  Kuisaari,  olirinnorit  eller  hypersten- 
lahradorit,  är  beskrifven  af  prof.  Wiik  (1.  c).  På  större 
delen  af  Lautaniemi  är  den  likartad,  men  mot  gränsen  till 
den  röda  gneisgraniten  blir  den  först  medelkoruig  och  när- 
mast denna  finkorntg  samt  förändras  samtidigt  tillsamman- 
sättningen. En  mikroskopisk  undersökning  af  en  medelkor- 
nig varietet  från  västra  sidan  af  Lautaniemi  visar  att  den 
är  cjlimmerhaltig  gahhro.  Den  består  af  ungefär  lika  mäng- 
der af  långsträckta  polj^syntetiska  labradorindivider  med  de 
karakteristiska,  hufvudsakligen  med  makropinakoiden  paral- 
lela  mikroliterna  och  mörka,  i  genomskinaude  ljus  brungula, 
afrundade  diallagindivider.  Glimmern  som  förekommer  till- 
sammans med  diallagen.  är  en  i  oregelbundna  bladiga  mas- 
sor uppträdande  mörk  biotit.  Fältspateu  har  ofta  en  gul 
färg  i  följd  af  järnhaltiga  infiltrationer  på  dess  sprickor. 
Magnetit  saknas  i  bärgarten  från  detta  ställe  eller  finnes 
endast  i  obetj-dlig  mängd.  —  Den  finkorniga  modifikationen 
vid  områdets  gräns  mot  gneisgraniten  vid  vSantalahti  liknar 
den  medelkorniga  nästan  helt  och  hållet  till  sammansättning. 
Den  innehåller  likadan  fältspat  och  pyroxen  samt  glimmer 
i  samma  proportioner,  men  dessutom  anträffas  i  den  afrun- 
dade magnet-  (el.  titan-)  järnkorn  i  mycket  stor  mängd.  Vi- 
dare är  i  den  finkorniga  varieteten  diallagen  ställvis  ersatt 


af  grönt,  tradigt,  uralitartadt  hornblende.  Denna  dioritiska 
glimmergahhro  har  såsom  förut  är  nämdt  (sid  36)  influerat 
på  den  angränsande  gneisgraniten  sålunda,  att  de  karaktä- 
ristiska granatfläckarua  hos  denna  till  större  delen  försvun- 
nit vid  kontaktzonen. 

I  det  norra  området  har  bärgarten  fått  en  mera  por- 
fyrisk  karaktär.  Den  grofkorniga  diahasporfyren  från  Pal- 
jakka,  som  är  beskrifven  af  prof.  Wiik  (1.  c.)  är  den  rå- 
dande bärgarten  inom  östra  delen  af  detta  område.  I  Pö- 
kelä-trakten  åter  har  labradorporfyreu  en  sammansättning, 
som  närmar  den  till  Kuisaaritypen.  I  en  titanjärnhaltigy 
grofkornig,  synnerligen  labradorrik  grundmassa,  där  pyroxe- 
nen  är  af  två  slag,  rombisk,  metalliskt  skimrande  hypersteu 
och  grön,  monoklin  augit,  som  omgif  ver  iden -förra  och  i  ådror 
genomdrager  fältspaten,  äro  stora,  ända  till  3 — 4  cm.  långa 
labradorindivider  utkristalliserade.  I  områdets  sydvästli- 
gaste del  är  bärgartens  grundmassa  mörkare,  tätare  och 
förändrad  till  sin  sammansättning.  Den  utgöres  nämligen 
här  af  en  mycket  finkornig  glimmerdiabas  (gahbro),  som  fort- 
farande är  en  labrador-porfyr.  En  mikroskopisk  undersök- 
ning af  en  stuff  från  stranden  af  Kuoppalampi  visar,  att  den 
svarta  grundmassau  innehåller  fältspat,  gröngul  diallag,  mag- 
netik-korn  i  mängd  och  något  biotit.  De  porfjTiskt  fram- 
trädande, utdragna,  polysyntetiska  plagioklasindividerna,  ofta 
sammansatta  efter  två  skilda  tvilliugslagar,  uppnå  en  längd 
af  cirka  1  cm.  De  äro  i  synnerligt  hög  grad  inprägnerade 
af  de  nålformiga  mikroliterna,  hvilka  i  två  riktningar  ge- 
nomdraga det  ljusa  mineralet,  på  hvars  sprickor  en  grön 
substans  stundom  afsatt  sig.  Biotiten  finnes  dels  som  små 
runda  fjäll  i  grundmassan,  dels  porfyriskt  afskild  och  bildar 
då  bladiga  partier  med  ganska  oregelbundna  konturer.  Grund- 
massan med  de  afrundade  diallagindividerna,  magnetiten  och 


47 

biotiteji  liknar  mycket  deu  finkorniga  bärgarten  från  Santa- 
laliti;  men  liär  förekommer  diallagen  i  något  större  propor- 
tion, och  de  uralithaltiga  partierna  saknas. 

De  glimmerhaltiga  grönstensarterna,  i  livilka  diallagen 
och  äfven  andra  beståndsdelar  i  motsats  till  det  vanliga  för- 
hållandet hos  de  eruptiva  massorna  förekomma  med  afrnn- 
dade  former,  anträffas  vid  de  stora  områdenas  gränser  mot 
de  omgifvande  bärgarterna.  De  äro  troligen  nppkomna  ur 
de  grofkorniga  diabasarterna,  som  äro  de  rådande  inom  ge- 
biten, genom  inflytande  af  de  angränsande  bärgarterna  och 
af  andra  obestämbara  orsaker.  Dessa  förändringar  hafva, 
på  sina  ställen  gått  ännu  längre,  hvarom  mera  vid  beskrif- 
ningen  af  de  kristalliniskt  skiffriga  bärgarterna. 

Vid  Neuloppenjärvi  finnes  den  tredje  af  de  på  kartan- 
utmärkta  gångstockarna.  Den  har  en  betydligt  mindre  ut- 
sträckning än  de  två  andra  och  har  troligtvis  i  följd  däraf 
varit  lättare  utsatt  för  en  genomgående  förändring  af  hela 
massan.  Prof  AViik  har  redogjort  för  bärgartens  samman- 
sättning och  den  intressanta  metamorfos,  på  grund  hvaraf 
den  visar  sig  hafva  uppkommit  ur  en  ursprungligen  mera 
basisk  bä]*gart.  Med  afseende  på  dess  blandade  sammansätt- 
ning har  han  kallat  den  kvartshaltig  gabhrosyenit.  De  stora 
porfyriskt  uppträdande  labradorkristallerna  äfvensom  de 
hvUka  ingå  i  grundmassan  äro  af  alldeles  samma  slag  som 
i  de  förut  beskrifna  basiska  eruptiven. 

I  de  små  gångarna  vid  Karijärvis  strand  finnas  de  af 
prof.  Wiik  omnämda  minett-  dch  kersanton-artade  bärgar- 
terna. Dessa  gångar  äro  endast  få  till  antalet  (3  observe- 
rade) och  hafva  en  mycket  obetydlig  utsträckning  i  riktnin- 
gen'NY — SO,  som  blii-  ännu  mindi-e,  emedan  de  till  största 
delen  täckas  af  lösa  bildningar.  Nära  Maajärvis  utlopp  fin- 
nes en  sådan  gång,  där  kontakten  mellan  rapakivi  och  gång-. 


48 

arten  kan  iakttagas.  En  beskrifning  af  sammansättningen 
af  denna  gångart,  som  upptagit  beståndsdelar  ur  den  genom- 
brutna bärgarten,  finnes  i  den  citerade  uppsatsen  af  prof. 
Wiik.  —  I  en  annan  gång,  belägen  mera  åt  N  Y  har  bärg- 
arten ett  något  annorlunda  beskaffat  utseende.  Den  har  icke 
en  fullkomligt  riktniugslös-struktur  såsom  den  förra,  utan  har 
sannolikt  i  följd  af  de  omgifvande  porfyrgraniternas  tryck 
blifvit  skifFrig  med  strykningsriktningen  N  Y — S  O.  Yid  mi- 
kroskopisk undersökning'  befinnes  den  mörka  fiukorniga  bärg- 
arten innehålla  diallag,  hornbleude,  biotit,  plagioklas  och 
kvarts.  I  denna  glimmerhaltiga  diorit-diahas  äro  diallageu. 
hornblendet  och  biotiten  utdragna  i  skiffrigheteus  riktning. 
Diallageu  är  ljusgrön,  tradig,  sprickig  och  starkt  angripen. 
Biotitstänglarua  äro  ofta  böjda  och  sönderbrutna.  Hornblen- 
det är  i  tunnslipadt  präparat  Ijusgult  eller  brunt  och  liknar 
mycket  en  del  af  biotiten,  men  skiljes  lätt  genom  sina  spjälk- 
niugsspringor,  sneda  ljusutsträckning  och  svagare  dikroism. 
Fältspaten  är  endast  på  få  ställen  fullkomligt  frisk;  de  flesta 
individer  äro  förvittrade,  uppfylda  af  korta  pelarformiga, 
färglösa  mikroliter,  och  hafva  en  otydlig  tvillingsstruktui*. 
Här  och  där  i  den  flnkorniga  skilfriga  massan  framträda 
stora  ljusgröna  labradorindivider,  liknande  dem  från  Neulop- 
penjärvi.  De  äro  ända  till  1  cm.  långa  och  sammaustr3'ckta 
normalt  mot  skiffrigheten.  Kvartsen  finnes  som  enstaka  korn 
på  spridda  ställen  i  bärgarten. 

4.    Den  yng^sta  graniten  Gångg^raniten. 

Under  hela  tiden  af  de  primitiva  formationernas  upp- 
komst hafva  inom  Jaala  socken  graniteruptioner  ägt  rum. 
Först  uppträdde  gneisgraniterna,  sedan  granitporfyrerna  (in- 
clusive  rapakivi)  och  sist  gånggranit,  yngre  än  alla  förut 
nämda  massformiga  bärg  arter.    Denna  bärgart  finnes  såsom 


49 

gåugart  i  g-neisgrauit,  rapakivi,  diabas  och  g-abbro.  I  all- 
mäuliet  hafva  gTauitstockania  eu  mycket  liten  utsträckning, 
liögst  två  fot  i  bredd,  men  på  några  ställen  såsom  i  grun- 
stensarterna  på  Kuisaari  och  vid  Kelesjärvi  hafva  de  en 
mäktighet  af  3  —  4  famnar. 

Denna  ljusgröna  medel-finkorniga  granit  liknar  mycket 
och  är  sannolikt  af  samma  slag  som  den,  hvilken  så  allmänt 
såsom  gångar  anträftäs  i  det  stora  rapakivigebitet.  Den  be- 
står af  en  jämt  kornig  kristallinisk  (granitisk)  blandning  af 
kvarts  och  mikroklin  jämte  något  biotit,  som  stundom  t.  ex. 
i  graniten  från  Kuisaari  är  förändrad  till  en  mörk,  föga  ge- 
nomskinande  substans. 

Ett  annat  slag  af  gånggranit  finnes  i  den  gneislika 
bärgarten  i  Kuparivuori  på  Hartola  bys  mark.  Den  upp- 
träder i  några  lager  och  gångar  i  ringa  mäktighet.  Den 
medelkorniga  bärgarten  från  en  gång  af  1  cm.  bredd  inne- 
håller grumlig,  af  en  gråhvit  förvittringssubstans  inprägne- 
rad,  icke  närmare  bestämbar  fältspat,  mindre  mängder  af 
klara  kvartskorn  samt  glimmar  af  två  slag,  eu  gulbrun,  spric- 
kig,  angripen  biotit  och  en  finbladig,  ljus,  föga  dikroitisk 
muskovit.  Vidare  finnas  magnetitkorn,  som  äro  ställvis  kon- 
centrerade i  grupper  i  biotiten,  ett  smutsgrönt  kloritiskt  mi- 
neral och  fibrolitnålar  i  kvartsen. 

5.  De  kristalliniskt  skiffirig^a  bärg'arterna. 

De  kristalliuiskt  skilfriga  bärgarterua  i  den  nordöstra 
delen  af  Jaala  socken  bilda  större  och  mindre  partier,  hvilka 
omgifva  den  i  centrum  af  området  befintliga  granitporfyr- 
massan.  Ehuru  de  till  det  yttre  öfverensstämma  däri,  att 
de  hafva  ett  kristalliuiskt  skiftrigt  utseende  visa  de  likväl 
icke  blott  i  sammansättning  och  inre  struktur,  utan  äfven  i 
sina   stratigrafiska   förhållanden   eu  sådan  olikhet,  att  man 


50 

måste  autaga  att  flere  alldeles  skilda  orsaker  eller  åtmin- 
stone samma  orsaker  i  alldeles  olika  gr^^-d.  medverkat  vid 
deras  bildning.  Somliga  visa  sig  i  såväl  petrografiskt  som 
rent  geologiskt  hänseende  vara  värkliga  gneiser,  andra  äter 
hafva  en  sammansättning,  som  så  nära  öfverensstämmer  med 
den  hos  några  förut  beskrifua  eruptiv,  att  man  icke  kan 
förneka  ett  med  dessa  gemensamt  ursprung;  en  stor  del  öf- 
riga  däremot  hafva  en  så  tvätydig  karaktär  att  man  icke 
kan  komma  till  någon  bestämd  uppfattning  af  dem. 

De  förnämsta  egenskaper  som  härvidlag  kunna  tjäna 
till  skiljemedel  äro  bärgarternas  skiktning,  lagerföljd  och  mi- 
krostruktur. I  kristalliniskt  skiffriga  bärgarter,  som  upp- 
kommit genom  tryck  af  massformiga  är  sammansättningen 
mycket  homogen  i  riktning  norraalt  mot  skiffrigheten.  Det 
ena  tunna  skiktet  är  nästan  alldeles  likt  det  andra.  Härpå 
lämnar  den  förut  beskrifna  giimmerhaltiga  dioritgabbron  från 
Karijärvis  strand  ett  exempel.  Inom  de  egentliga  gneiserna 
däremot,  förändras  de  små  skikten  redan  inom  ganska  små 
gränser.  Ännu  tydligare  framträder  skilnaden,  då  man  iakt- 
tager förhållandet  på  en  större  sträcka.  Inom  ett  värkhgt 
gueisområde  växellagra  bärgarter  af  väsentligen  olika  mine- 
ralogisk sammansättning,  hvilket  hos  det  andra  slaget  af 
skiffriga  bärgarter  ej  är  fallet.  —  Ett  annat  medel  att  skilja 
dem  erbjuder  som  sagt  den  inre  strukturen.  Prof.  Wiik  har 
undersökt  en  mängd  finska  och  äfven  utländska  typiska  gnei- 
ser och  massformiga  bärgarter  af  liknande  sammansättning 
och  dervid  funnit  följande  åtskilnad  (se  slutet  af  den  förut 
citerade  upps.).  I  de  massformiga  bärgarterna  hafva  de  en- 
skilda mineralen  vanligen  kantiga  konturer,  hvilka  gripa  in 
i  hvarandra;  vidare  förekomma  somliga  af  de  konstituerande 
beståndsdelarna  ofta  insprängda  eller  inneslutna  i  hvarandra* 
I  gneiserna  åter  äro  de  enskilda  mineralen  mycket  väl  skilda 


51 

frän  livaraudra  och  liafva  jämna,  .skarpt  begTäusade  och  me- 
stadels afriUKhide  konturer. 

Skiffrig  ft'liinmergabbro.  En  gneislik  bergart  som  stär 
i  mycket  nära  samband  med  de  basiska  eruptiven,  är  den, 
som  finnes  mellan  Kuoppalammet  och  Kelesjärvi.  Den  inne- 
håller hufvndsakligast  plagioklas.  diallag,  biotit  och  kvarts. 
Plagioklasen  är  en  labrador  med  ntsträckniugsvinkeln  — 19° 
på  brakypinakoiden,  således  likadan  som  den,  hvilken  före- 
kommer i  grönstensarterna.  Diallagen  uppträder  i  afrundade 
individer  af  grönbrungul  färg  och  af  alldeles  samma  utseende 
som  den,  hvilken.  anträffats  i  de  glimmerhaltiga  gabbroar- 
terna  från  Lautauiemi  och  Kelesjärvi.  Utom  biotiten  anträf- 
fas äfveu  en  annan  af  deras  beståndsdelar,  titanjärn,  till  stor 
del  öfvergånget  i  leukoxen.  Kvartsen  är  deremot  en  ny  be- 
ståjidsdel.  Labradortvillingarna,  diallagen  och  de  stora  bio- 
titbladen  med  oregelbundna  konturer  förekonnna  tillsammans 
i  grupper,  sinsemellan  förenade  af  en  finkornig  mellanmassa, 
som  förnämligast  består  af  kvarts  och  bland  denna  något 
labrador.  Titaujärnet  och  leukoxenen  finnas  inströdda  i 
alla  delar  af  massan.  Bärgartens  petrografiska  sammansät- 
ning,  som  så  nära  öfverensstämmer  med  den  af  de  förut  be- 
skrifua  massformiga,  dess  skilfrighet  och  egendomliga  struk- 
tur samt  den  kvartsrika  finkorniga  grundmassan  antyda,  att 
den  bör  anses  som  något  slags  tuffbildning,  uppkommen 
ur  de  glimmerhaltiga  gabbroarterna.  Dess  strykningsriktning 
är  ungefär  NV — SO. 

Oueisartad  diorit.  Längs  östi'a  sidan  af  granitporfy- 
ren  i  områdets  centrum  mellan  Huhdasjärvi  och  Lahuajärvi 
sträcker  sig  en  zon  af  en  skiffrig  bärgart,  hvars  stryknings- 
riktning är  parallel  med  områdets  hufvudsträckning,  d.  v.  s. 
vid  Huhdasjärvi  N  50"  O  med  stupning  mot  NV,  men  mot 
norr  öfvergaeude  i  en  mera  N-fcS-lig  riktning.  Af  de  kristal- 


52 

liuiskt  skitfrig-a  bärgarterna  är  deuna  deu  minst  skiffriga. 
Mångenstädes  har  den  en  yttre  strnktiu^  mera  lik  en  gneis- 
granits  än  en  gneisarts  och  vid  Huhdasjärvi  är  dess  struk- 
tur nästan  massformig.  Den  består  af  plagioklas,  hornblende 
magnesiagUmmer  och  något  kvarts.  Plagioklaseu  (oligoklas) 
anträffas  i  stora  korn  i  mycket  oHka  förvittringsstadier; 
större  delen  af  fältspaten  är  någorlunda  frisk  ocli  visar  en 
tydlig  tvillingssträckning,  men  en  annan  del  är  däremot 
ganska  angripen  och  ju  längre  fijrvittringen  fortskridit  dess 
otydligare  skönjes  tvilliugsstrukturen.  De  vanhgtvis  efter 
albitlagen  bildade  tvillingarna  hafva  ofta  ytterligare  sam- 
manvuxit, efter  periklinlagen,  hvarigenom  de  skilda  lamell- 
knippena bilda  ungefär  en  rät  vinkel  med  hvarandra.  På 
några  stäUeu  i  fältspaten  finnes  långsträckta,  icke  tydligt 
begränsade  interpositiouer,  snarlika  hålrum,  hvilka  luta  i  sned 
vinkel  mot  tvillingslamellerna.  Hornblendet  bildar  regellösa 
kantiga  grupper  af  flere  individer,  hvilka  fylla  rummen  mel- 
lan fältspaterna  och  intränga  i  dessa.  Dessutom  finnes  detta 
mineral  såsom  inspränglingar  och  mikroskopiska  interposi- 
tiouer i  oligoklasen.  Det  är  mörkgrönt  och  starkt  dikroitiskt 
(i  klargrönt  och  brunt).  Den  mörkbruna  biotiten  finnes  i 
mindre  mängder  bland  hornblendet.  Kvartsen  anträffas  så- 
som enstaka  korn  mellan  de  öfriga  beståndsdelarna.  —  Till 
sin  mikrostruktur  och  sammansättning  bör  denna  bärgart  an- 
ses för  en  dioritisk  syenitgranit  eller  kvartshaltig  diorit.  Den 
är  troligen  äfven  detta,  men  har  genom  tryck  eller  af  andra 
orsaker  fått  en  flasrig  struktur.  För  detta  talar  dess  mindre 
utpräglade  skiffrighet  och  den  omständigheten  att  den  san- 
nolikt är  äldre  än  den  angränsande  granitporfyren.  Nära 
denna  bärgart  finnas  nämligen  lagerstockar  och  gångar  af 
densamma  i  den  skiffriga. 

Oneisartad   fflimmerdiorlt.    ]\Iellan  det  västra  Tjalina- 


53 

järvi.  Maajärvi  och  Hiilulasjärvi  fiunas  laug-smed  gräuseu  af 
graiiitporfyren  uag-ra  smärre  partier  af  en  skiftVig-  Imrgart, 
som  visar  en  mängd  egenskapei,  li vilka  ej  fullt  motsvara  dess 
giieislika  utseende.  Den  består  af  oligoklas,  magnesiaglim- 
mer,  och  kvarts  i  något  växlande  proportioner  på  skilda  stäl- 
len. Oligoklasen  är  utbildad  i  oregelmässigt  begränsade  korn, 
som  i  friskt  tillstånd  visa  en  tydlig  tvillingsbildning.  Den 
större  delen  af  fältspaten  befinner  sig  likväl  i  ett  mycket 
långt  framskiidet  förvittriugstillståud  och  saknar  då  nästan 
alla  strukturfenomeu,  som  möjliggöra  en  närmare  bestämning. 
En  gemensam  karaktäristisk  egenskap  för  fältspaten  från 
skilda  ställen  är  dess  inprägnation  af  glimraermikroliter,  lik- 
nande förhållandet  hos  glimmersyenit  från  Ulrikasborg  vid 
Helsingfors.  Biotit  förekommer  nämligen  såsom  fjäll  af  myc- 
ket växlande  storlek,  talrikt  inspränga  i  fältspaten,  dock  i 
varierande  mängd  på  olika  ställen.  I  bärgarten  från  det 
lilla  gneisområdet  (Kuparivuori)  norr  om  Hartola  by,  i  livil- 
ken  frisk  fältspat  saknas  nästan  helt  och  hållet,  äro  glini- 
meriuprägnationerna  synnerligen  öfvervägande,  i  den  från 
Huhdasjärvi  däremot  jämförelsevis  glest  inströdda.  Mycket 
ofta  har  på  springor  i  de  mindre  väl  bibehållna  fältspaterna 
ett  flnstängiigt,  tradigt,  Ijusgult,  icke  eller  svagt  dikroitiskt 
mineral  med  rombisk  ljus  utsläckuing  uppstått.  —  Utom  så- 
som interpositioner  i  fältspaten  finnes  biotit  i  stora  oregel- 
bundna blad,  Inilka  liksom  den  inprägnerande  glimmeru  här 
och  där  innehålla  magnetit.  x4.f  alla  beståndsdelar  förekom- 
mer kvartsen  i  den  mest  varierande  kvantiteten.  I  bärgar- 
ten från  Maajärvitrakteu  är  detta  mineral  glest  inströdt  i 
massan,  i  den  från  Hartola,  som  genombrytes  af  den  på  sid. 
48  beskrifna  gånggraniten  finnes  det  i  större  mängd,  och 
ännu  mera  anträåas  i  Huhdasjärvivarieteten,  där  halten  af 
denna  beståndsdel  växlar  i  de  olika  skikten.    Hvad  den  inre 


54 

strukturen  beträffar,  så  uärmar  den  sig-  i  allmänhet  den  hos 
massformiga  bergarter,  d.  v.  s.  de  enskilda  mineralen  liafva 
kantiga  konturer  och  äro  insprängda  i  hvarandra  såsom  exem- 
pelvis bioitit  i  oligoklas.  Till  det  yttre  däremot  hafva  de  ett 
gneislikt  utseende ;  de  äro  mycket  tydligt  skilfriga  och  kunna 
spjälkas  i  stora  skifvor  af  ett  par  m.  m:s  tjocklek  och  där- 
under. Till  sammansättning  liknar  det  ena  skiktet  nästan 
alldeles  det  andra.  Ett  undantag  från  det  ofvansagda  gör 
bärgarten  öster  om  Pitkäjärvi.  I  den  påminna  beståndsde- 
larnas inre  begränsning  mycket  om  förhållandet  hos  gnei- 
serna,  och  i  den  finnes  skikt  af  olika  sammansättning,  be- 
roende på  den  förut  omnämnda  växlande  kvartshalten. 

Om  uppkomsten  af  nyssbeskrifna  bärgart,  som  till  sin 
sammansättning  och  mikrostruktur  liknar  en  kvartshaltig 
glimmerdioritartad  bärgart,  men  till  det  yttre  har  utseende 
af  en  glimmergneis,  kan  man  icke  komma  till  någon  viss- 
het. För  antagandet  att  den  är  en  metamorfoserad  glimmer- 
diorit  talar  utom  dess  sammansättning  äfven  det  förhållande, 
att  dessa  bärgartskikt  finnas  på  gränsen  mellan  granitpor- 
fyren  och  de  äldre  bildningarna  samt  hafva  en  stryknings- 
riktning, som  noggrant  följer  denna.  Den  är  nämligen  vid 
Maajärvi  N  45^  V  med  45*^  stupning  mot  NO,  vid  Hartola 
N  700—800  O  med  stupning  mot  N  SO»— 50"  och  vid  Huh- 
dasjärvi  N  60°  O  med  stupning  åt  NV. 

De  egentliga  gneiserna  bilda  ett  mindre  område  på 
nordvästra  sidan  af  Ansalaksviken  och  ett  större,  som  sträc- 
ker sig  åt  NO  från  Ansalaks  ända  till  Kuoppalampi  och  Ke- 
lesjärvi.  Bärgarterna  här  äro  såväl  till  struktur  som  sam- 
mansättning fullkomligt  analoga  med  de  som  äro  allmänna 
i  den  laurentiska  formationen,  glinnnergneis  och  hornblende- 
gneis.  Här  finnas  nämligen  en  röd  gneis  och  en  hornblende- 
pyroxengneis.    Af  dessa  är  den  senare  vida  vägnar  öfver- 


55 

vägande.  Den  röda  g-neisen  uppf3dler  nästan  uteslutande 
det  mindre  området,  liornblendegneisen  det  större.  Dock 
finnes  XV  om  Ansalaks  by  i  den  röda  gneisen  ett  bredt 
lager  af  hornbleudegneis.  Den  allmänna  strykningsriktnin- 
gen  är  N  40**  O  med  en  mycket  brant  stupning  mot  SO. 

Röd  giieis.  Såväl  till  mikrostruktur  som  sammansätt- 
ning likna  de  verkliga  gueiser.  Den  röda  gneisen  innehål- 
ler afrundade  väl  begränsade  korn  af  klar  kvarts,  röd,  för- 
vittrad, af  järnoxider  inprägnerad  fältspat  och  grön  klorit, 
som  sannolikt  uppkommit  ur  en  glimmerart,  och  äfven  nå- 
got mörk  biotit.  Proportionen  mellan  beståndsdelarna  va- 
rierar mycket  i  de  små  skikt  livaraf  bärgarten  är  samman- 
satt; somliga  äro  mycket  kloritrika,  andra  åter  bestå  huf- 
vudsakligast  af  kvarts  och  fältspat. 

Horiibleiidepyroxeugneis.  Den  nnkorniga  hornblende- 
gneisen  består  af  likaledes  mycket  väl  begränsade  och  af- 
rundade korn  af  fältspat,  hornblende.  pyroxen  och  kvarts  i 
underordnad  mängd.  De  enskilda  mineralen,  specielt  horn- 
blende och  pyroxen  hafva  sin  största  utbildning  i  skiffrighe- 
tens  riktning.  Amfibolen  är  mörkgrön  och  visar  inga  kri- 
stallformer utbildade.  Pyroxeneu  finnes  icke  jämt  fördelad 
inom  bärgarten.  såsom  hornbleudet,  utan  är  ställvis  koncent- 
rerad i  stiJrre  massor.  Den  liknar  mycket  de  pyroxenarter 
som  finnas  i  kalksten.  Den  är  ljusgrön,  i  tunnslipadt  prä- 
parat  nästan  ofärgad  med  ljusgrön  uppgrumling  kring  spjälk- 
ningsspringorna.  Fältspaten  är  ganska  klar,  mycket  spric- 
kig  och  visar  några  af  sina  vanligaste  kristallformer.  Den 
företer  ingen  tvillingsstruktur  sådan  som  hos  plagioklas,  men 
väl  synas  enskilda  individer  ofta  vara  sammanväxta  af 
två,  hvilkas  förmörkningslinier  bilda  sneda  vinklar  med  hvar- 
andra.  Den  är  sannolik  mikoklin.  I  liornblendegneisen  fin- 
nes   i    områdets    norra    del    ofta   lager   af  o-ueisorauit   af 


56 

samma  slag  som  den.  livilkeu  fiuiias  mellan  Liuna-  och  Sa- 
lajärvi. 

Nära"  Pöngarelampi  i  norra  delen  af  denna  socken  tre 
verst  söder  om  Paljakka  i  närheten  af  Vuohijär\i  finnes  ett 
enstaka  bärg,  som  innehåller  en  gneisart,  som  icke  står  i 
något  samband  med  någon  af  de  öfriga.  Den  är  en  kordie- 
ritgneis.  Den  består  nämligen  af  röd  mikroklin.  kvarts  och 
dikroit.  Större  delen  af  kalifältspaten  och  kvartsen  äro  kon- 
centrerade i  skilda  ljusare  lager  i  bärgarten,  den  öfriga  de- 
len bildar  jämte  kordieriten  och  dess  förvittringsprodukter 
en  mörk  massa.  Kordieriten  är  af  alldeles  samma  slag  som 
i  den  förut  beskrifna  gneisgraniten  från  Linnajärvi.  Men 
den  är  endast  föga  bibehållen ;  nästan  hela  denna  bestånds- 
del har  öfvergått  i  en  mörk,  mjuk  förvittringsprodukt,  som 
i  tunnslipadt  präparat  har  gröngul  färg  och  företer  spjälk- 
ningsspringor  i  två  riktningar,  vinkelräta  mot  livarandra, 
samt  mellan  korsade  nikoler  aggregatpolarisation;  på  af- 
söndringsspringorna  och  såsom  afrundade  interpositioner  fin- 
nes glimmer. 

I  den  fasta  bärggrunden  finnes  bland  märken  från  istiden 
räfflor  på  flere  ställen  och  en  jättegryta  på  norra  sidan  af 
Karijärvis  utlopp  i  Kaajärvi.  Eäfi^lorna  hafva  följande  rikt- 
ningar. 

på  Kuisaari  och  ändan  af  Lautaniemi 
i  Lahnavuori  vid  sjön  af  samma  namn 
vid  nordvästra  ändan  Maajärvi 
vid  Paljakka  gästgifveri 
vid  landsvägen  vid  Mäntyharju  sockens  gräns  N 

Jättegrytan  finnes  i  rapakivi  den  är  omkring  -'Ii  meter 
djup  och  lika  bred  vid  mynningen.  Den  finnes  i  en  nä- 
stan lodi'ät  mot  SV  vättande  klippvägg,  mot  hvilken  dess 
höjdlinie  bildar  ungefär  en  rät  vinkel. 


N 

10«  V 

N 

20—  40  Y 

N 

150— 180  Y 

N 

8o_  40  ^^ 

N 

20—  30  Y 

57 

Bland  denudationsfenomen  erbjuder  den  ijfverensstäm- 
melse,  som  rader  mellan  dalarnas  och  sjiiarnas  längdriktnin- 
gar ett  visst  intresse.  Vuohijärvi.  Karijärvi.  Xiskajärvi 
Kylmälaliti  och  Eantalahti.  de  två  sista  fortsatta  i  tvänne 
stiirre  dalar,  som  sträcka  sig  ända  till  socknens  norra  gräns, 
samt  en  stor  del  mindre  sjöar  och  dalar  inom  området  hafva 
en  sinsemellan  parallel  och  med  räfflornas  riktning-  ungefär 
öfverensstämmande  sträckning.  Vinkelrätt  mot  denna  rikt- 
ning sträcker  sig  trån  Karijärvi  till  Vuohijärvi  en  stor  dal, 
i  hvilken  sjöarna  Euuhaisjärvi  och  Huhdasjärvi  ligga.  En 
annan  dal  med  samma  sträckning  tinnes  mellan  Kuoppalampi 
och  Pökelä  by.  Sjöarna  och  dalarna,  som  äro  parallela  med 
räfflorna  hafva  sannolikt  utgjort  botten  för  istidens  jfdclar 
och  genom  deras  slitning  fatt  sin  nuvarande  form.  Dock 
är  det  antagligt  att  dessa  dalar  och  de  däremot  vinkelräta 
icke  ursprungligen  äro  förorsakade  af  glaciererna.  utan  re- 
dan förut  funnits  såsom  rämnor  i  den  fasta  jordskorpan  och 
åt  ismassornas  lopp  gifvit  den  riktning,  som  utmärkes  af 
räfflorna. 

Denna  undersökning  af  de  aikäiska  formationerna  i  den 
nordöstra  delen  af  Jaala  socken,  livartiJl  anledning  varit  en 
uppmaning  af  hr  prof.  F.  J.  Wiik  att  försöka  bearbeta  det 
ganska  intressanta  material,  som  under  sommaren  1883  blif- 
vit  insamladt  från  denna  socken,  har  genom  hans  välvilliga 
ledning  vunnit  mycket.  Dock  lider  väl  arbetet  af  många 
brister  både  på  grund  af  dåligt  topografiskt  underlag  för 
detaljundersökningen  och  rekognosörerues  ovana  vid  arbetet. 
Genom  framtida  med  bättre  hjälpmedel  utförda  iakttagelser, 
skall  säkert  mycket  befinnas  tarfva  en  rättelse,  och  en  när- 
mare bel3'Sniug  af  de  frågor,  som  nu  måste  lämnas  outredda 
kunna  vinnas. 


1'rikeUi-, 


A 


fcUjakVli  frjj  S 


it  ':     . 


-vy  \ 


Or  tu/c  la  S(/neisf/  ra  nif 
Obf^oklaA-     n  „ 

I  Grft/it/por/yr 
SvertiUjrurtil 
EurUportVr 


Dia/Hi.v,  t^aSirtj  rn.  /it.  t/.. 
■  S'ti/Tri^    t^/i/u rri/ri/i tMro 


r.'-:-.~-z\  G/ffflvei.rAu/  f/rarrf- 

„  „  i/fitrirnrrc//ori( 

/^/m/  r//tt'/\v 

//ur/iJ)/eii{/cyj>\-ro.r('nanci.i 
/      /y'        SÅnJkteri.i  .•.•/r\'/i-iu'nff  r/f/i   xfKjjriinry.  j  /('u/Y/or 


L__ 


Karta  öfver  bärggrunden  i  den  nordöstra  delen  af 

JAALA    SOCKEN. 

1883. 

Skala  1:200,000. 


F-LlEWKNnALS  TRYCKBRI,  HELillNGF'  RS 


JOURNAL 

DU   GENERAL  J.  KEITH 


PENDANT 


LA  GUERRE  EN  FINLANDE 

1741—1743. 


GENERAL   J.    KEITH 'S 

DAGBOK 

UNDER 

KRIGET   I   FINLAND 

1741 — 1743. 

UTGIFVEN    AV 

AU  G.    J.    HJELT. 


i 


Uuder  deu  för  Sverige  och  Fiulaud  så  olyckliga  och 
nesliga  ,. lilla  ofreden"  framstod  särskildt  bland  de  ryska 
truppernas  högre  befälhafvare  den  berömde  skotten  J.  Keith, 
som  sedan  uuder  Fredrik  II:s  fanor  vann  sina  rikaste 
krigslagrar.  Under  nämda  kampanj  förde  han  den  dagbok, 
som  på  följande  blad  offeutliggöres  och,  såsom  ur  denna  re- 
pioduktion  framgår,  har  han  underkastat  sina  ursprungliga 
anteckningar  en  omarbetning. 

Af  hvardera  redaktionen  har  troligen  funnits  åtskilliga 
afskrifter.  Kongi.  Biblioteket  i  Stockholm  äger  trenne  så- 
dana. Deu  förra  redaktionen  representeras  af  en  med  klar 
och  jämn  handstil  verkstäld  afskrift  i  liten  duodec  på  81 
sidor,  bunden  i  ett  vackert  engelskt  band;  på  rj^ggen  är 
tryckt  ,,Eussian''.  Denna  Afskrift  innehåller  „Russische 
Armée  173G  und  Journal  von  1741.'^  Deu  har  i  juli  ISTo 
med  Konung  Karl  XV:s  bibliotek  tillfallit  det  kougliga. 

De  två  öfriga  exemplaren  höra  till  den  senare  redak- 
tionen. Det  ena  skänktes  d.  8  mars  1774  åt  Gustaf  III  af 
dåvarande  kommendanten  på  Sveaborg,  generalmajoren,  grefve 
J.  Sparre.  Denna  afskrift,  82  sidor  i  folio  anger  sig  på 
titelbladet  såsom  ..Journal  de  la  Campagne  de  1741  teuu 
par  un  general  de  larmée  de  la  Eussie",  men  omfattar  i 
sjelfva  verket;  äfven  de  följande  åren.  Det  tredje  exemplaret 
slutligen  är  en  liten  oktav  om  96  sid.,  till  titel  och  innehåll 
öfverensstämmande  med  det  närmast  nämda. 


IV 

Olikheterna  mellan  de  närada  redaktionerna  äro  ganska 
betydliga.  I  den  senare,  —  der  förf.  öfverallt  kallar  sig 
„le  general  Keith",  —  äro  satserna  ofta  utarbetade;  en  och 
annan  orienterande  ortsnotis  är  tillagd ;  en  ocli  annan  retou- 
chering  verkstäld. 

För  hvem  har  Keith  verkstält  denna  omarbetning?  — 
Den  förmodan  har  uttalats,  att  det  skett  för  de  svenske 
vänners,  f.  d.  fienders  räkning,  hvilkas  bekantskap  han 
gjorde  under  sin  vistelse  i  Sverige  såsom  chef  för  de  ryska 
hjelptriipperna  efter  fredsslutet  1743.  Osannolikt  är  detta 
icke.  Man  ser,  att  förf.  vid  omredigeringen  uteslutit  ett 
och  hvarje  af  mindre  intresse  för  svenske  läsare,  ett  och 
annat,  som  kunde  stöta  eller  icke  förtj enade  omtalas  för  dem. 
Nämde  grefve  Sparre  deltog  såsom  „Öfveradjutant  vid 
svenska  armén''  i  det  finska  kriget.  Måhända  har  han,  se- 
dan han  gjort  Keiths  bekantskap  och  hört  dennes  dagbok 
omtalas,  anhållit  om  en  afskrift  af  densamma.  Den  af 
Sparre  skänkta  afskriftens  yttre  strider  ingalunda  mot  an- 
tagandet, att  den  härstammar  från  1740-talet. 

Läsaren  är  i  tillfälle  att  sjelf  jämföra  de  tvenne  redak- 
tionerna: den  tidigare,  för  året  1741  —  det  enda  som  af- 
skriften  omfattar  —  är  tryckt  under  strecket  jämsides  med 
den  öfriga  texten,  för  hvilken  de  två  andra  afskrifterna 
jämförts. 

Då  afskrifterna  voro  verkstälda  med  synnerlig  vårds- 
löshet har  utg.  funnit  bäst  i  att  helt  och  hållet  modernisera 
ortografin.  Likaså  hafva  alla  mindre  bekanta  ortsnamn, 
så  långt  de  kunnat  återfinnas,  erhållit  sin  nuvarande  form. 
Tilläggas  må  att  alla  Keiths  distansuppgifter  afse  ryska 
verst. 

Hindrad  genom  vistelse  å  utrikes  ort  att  sjelf  verkställa 
nyss  nämda  namnförändringar  och  läsa  korrekturet  ber  utg. 


att  fä  tacksamt  erkänna  den  vänliga  hjelp  han  i  dessa  af- 
seenden  erhållit.  Likaså  betygar  han  sin  varma  erkänsla 
för  den  osparda  möda  bibliotekarien.  d:r  H.  AVieselgren 
gifvit  sig  vid  granskningen  af  dagbokens  särskilda  afskrifter. 


Le  general  J.  Keith,  celebre  surtout  par  les  services 
qn'il  rendit  plus  tärd  au  roi  Fredertc  II.  commandait  les 
troupes  russes  peudant  la  guerre  de  1741—1743  contre  la 
Suéde,  guerre  peu  honorable  pour  ce  ro3'aume  et  désastreuse 
pour  la  Fiulande,  qui  servait  de  champ  de  bataille.  Il  a 
tenn  pendant  cette  campagne  le  journal  dont  suit  une  re- 
l^roduction. 

Il  en  reste  deux  rédactions.  La  premiére  d'entre  elles, 
représentée  par  des  annotations  faites  probablement  jour  par 
jour  et  imprimées  au  bas  des  pages,  ne  décrit  que  les  évé- 
uements  de  Fanuée  1741.  L'autre,  plus  compléte,  fait  voir 
le  désir  de  Fauteur  uon  seulement  de  donner  a  son  récit 
Pair  de  plus  d'objectivité  —  il  s"\^  appelle  toujours  „le  gene- 
ral Keith"  —  mais  encore  d'en  etfacer  des  détails  inutiles 
ou  déplaisants  pour  des  lecteurs  suédois,  ce  qui  a  donné 
lien  å  la  supposition.  qu'il  avait  destiné  cette  seconde  ré- 
daction  a  ses  amis.  ci-devant  ennemis  suédois,  dont  il  fit  la 
couuaissance  alors  qu'il  séjournait  en  Suéde  apres  la  guerre, 
en  qualité  de  chef  des  troupes  russes  auxiliaires. 

La  bibliothéque  royale  de  Stockholm  posséde  une  copie 
de  la  rédactiou  premiére  sous  le  titre:  ,,L'armée  russe  1736 


VI 

et  Journal  de  1741'',  et  deux  de  la  seconde  qui  s'mti- 
tule  „ Journal  de  la  Carapagne  de  1741,  tenu  par  un  general 
de  Tarmée  de  la  Russie."  Gettes  copies  ont  servi  å  la  re- 
production  suivaute  dont  Torthographe  est  corrigée  selon 
les  régles  actuelles  de  la  langue. 


Er  r  ata. 


Pag.  61  rad.  2  nedifr.  står  essuté 


64     „      1        „ 
()4,  67  o.  a. 
71,  72       „ 
71  rad.  17  nedifr. 
74     „      6  uppifr. 

85,  87  o.  a. 

90  rad.  9  nedifr, 

103  „    13       „ 

104  „      9  uppifr. 
116     „      4        „ 
119     „      1 


UxcuU 
Moula  Muisa 
Fermer 
Le  general 
Nefski,  Velika- 
loiigski,  Nesov 
Lieven 


bör  vara  essuyé 
„       „      Uxkull 


„  Kourolaks-kirk  (?)  „ 

19 
„      Soma  „ 

n     Bralké  „ 

Öfriga  tryckfel  äro  icke  vilseledande  och  torde  af  läsaren  benäget 
rättas. 


Muolan  metsä 

r  er  mor 

15.  Le  general 

Nevski,     Veliki- 

loiigski,  Nisovski 

Liewen 

6 
Ruokolaks 

18 
Summa 
Brahlé 


Juillet  1741. 

]o.  Our  les  rapports  qui  viureut  de  plusieiirs  endroits,  que 
les  suédois  augmeutaieut  leurs  troupes  en  Fiulaiide. 
et  que  qiielques  régiments  étaient  déjå  sortis  de  leiivs 
qiiartiers,  et  s'assemblaieut  aiiprés  de  Friedriclislianm, 
le  feltmaréclial  comte  de  Lac}^,  donna  ordre  au  ge- 
neral Keith  de  se  rendre  incessamment  auprés  du  corps 
qui  devait  agir  sur  la  frontiére  de  Finlande,  et  dont 
'    une  partie  était  déjå  assemblée  å   Osinoroche,   village 


Juillet  1741. 

13.  lOur  les  rapports  qiii  viureut  de  plusieiirs  eutli-oits.  que  les  sué- 
dois augTueutaieut  leurs  troupes  en  Finlaude,  et  que  quelques  ré- 
yiments  étaient  déjå  sortis  de  leurs  qiiartiers,  et  s'asseml)laient 
auprés  de  Friedrichsliamn,  le  feltmaréclial  comte  de  Lacy,  me 
donna  ordi'e  de  me  rendre  incessamment  auprés  de  Tarmée  qui  de- 
vait agir  sur  la  frontiére  de  Finlande,  et  dont  une  partie  était 
déjå  assemblée  ä  Osiuoroche,  village  envirou  å  vingt  versts  de 
St.  Petersbourg-,  oii  je  me  rendis  le  méme  soir,  ayant  donné  ordre 
au  lieutenant  general  de  Bachmetef  et  au  major  general  de  Schi- 

5 


60 

environ  å  vingt  versts  de  St.  Petersbourg,  oii  il  se  reu- 
dit  le  méme  soir,  aj^aut  donné  ordre  au  lieuteuaut 
general  de  Bachmetef  et  au  major  géuéral  de  Schi- 
poff  de  s'y  reudre  eu  toute  diligeuce,  le  general  ma- 
jor Uxkull  étant  déjä  auprés  du  corps.  — 
14.  Le  general  Keith  fit  la  revue  des  troupes  qui  con- 
sistaient  eu  deux  régiments  d'infanterie,  lugermanlaud 
et  AstracaU;  et  six  compaguies  de  grenadiers  détacliés, 
faisant  en  tout  2657  hommes,  non  compris  les  officiers 
et  bas  officiers,  une  partie  du  régiment  de  Jambourg 
dragons  et  2000  dragons  détacliés  des  régiments  de 
Kiow,  Kasan,  St.  Petersbourg,  Arcliangel  et  lugerman- 
laud, le  tout  faisant  2500  dragons  et  18  piéces  de  ca- 
non  des  régiments,  avec  194  canoniers  leur  apparte- 
nant.  Le  méme  jour  arriva  au  camp  un  détacliement 
de  50  canoniers,  avec  quatre  piéces  de  douze  livrés, 

poff  (le  sy  reudre   en   toute   dOigence,  le  géuéral  major  Uxkull 
étaut  déjä  auprés  du  corps.  — 

14.  Je  tis  la  revue  des  troupes  qui  cousistaient  en  deux  régiments 
d'infanterie.  lugermanland  et  Astracan,  et  six  compagnies  de  gre- 
nadiers détachés,  faisant  en  tout  2657  hemmes,  non  compris  les 
officiers  et  bas  officiers.  une  partie  du  régiment  de  Jambourg 
dragons  et  2000  di'agous  détachés  des  régiments  de  Kiow,  Kasan, 
St.  Petersbourg,  Archangel  et  lugermanland,  le  tout  faisant  2500 
dragons  et  18  piéces  de  canon  des  régiments,  avec  194  canoniers 
leur  appartenant.  Le  méme  jour  arriva  au  camp  un  détachement 
de  50  canoniers,  avec  quatre  piéces  de  douze  livrés,  et  j"envoyai 
ordre  ä  un  bataUlon  du  régiment  de  Permski  et  un  autrc  de 
Viatski  de  venir  me  joindre  de  Cronstadt. 

15.  Son  Altesse  Impérialc  avec  son  frére  le  Dvxc  de  Courlande  et  le 
feltmaréchal  Lacy  se  rendirent  au  camp,  ou  ils  furent  re^us  au 
bruit  des  canons  et  de  la  mousquetcrie,  et  S.  A.  I.   ayant  fait  le 


61 

et  011  euvoya  ordre  pour  faire  mardier  im  bataillou 
du  régimeut  de  Permski  et  uu  autre  de  Viatski,  les- 
quels  avaieut  leurs  quartiers  å  Cronstadt. 

15.  Séjour. 

16.  Ayant  requ  nouvelles  des  mouvements  des  suédois, 
Tordre  fut  doiiné  que  rinfaiiterie  et  Tartillerie  se- 
raient  prétes  å  mardier  le  leudemaiu,  pour  s'approdier 
de  la  froutiére,  et  les  dragons  de  suivre  le  jour  apres; 
uu  officier  du  géuie  avec  deux  quartiermaitres  de  Tiu- 
fanterie  et  de  la  cavalleri  furent  expédiés  sur  le  diamp 
avec  un  détadiement  pour  marquer  les  camps  et  pour 
préparer  les  mardies  jusqu'  å  Vibourg.  Ced  paraitra 
une  précautiou  tres  uécessaire,  quand  ou  saura,  que 
rinégalité  du  pays,  et  le  uombre  des  raarais.  rendent 
les  chemins  tres  diffidls. 

17.  L'mfanterie    et    Tartillerie    marchérent   jusqu'ä    un 

tour  des  deux  lignes,  ordonua  ä  \m  détachement  du  régiment  de 
Casan  de  faire  Texercice,  mais  pendant  quon  exergait  ayant  en- 
tendu  tirei"  beaucoup  de  coups  de  canon  du  coté  de  St.  Peters- 
bourg  il  partit  ä  toute  bride  et  en  cliemin  reQUt  la  nouveUe  que 
S.  A.  I.  Madame  la  Grande  Ducbesse  était  beiireusement  accou- 
chée  d'une  Princesse,  sur  quoi  les  troupes  firent  aussitot  trois 
salves  de  canon  et  de  la  mousqueterie. 
IG.  Ayant  recu  la  nouvelle   des  mouvements  des  suédois,  j"ordon- 

nais  Imfanterie  et  lartiUerie  d'étre  prétes  ä  marcher  le  lende- 
main  pour  s'approclier  de  la  frontiére,  et  les  dragons  de  suivre 
le  jour  apres;  un  officier  du  génie  avec  deux  quartier-maitres,  un 
de  rinfanterie  et  un  autre  de  la  cavallerie  furent  expédiés  sur  le 
champ  avec  un  détachement  pour  me  marquer  des  camps  et  me 
préparer  les  marches  jusqu'  ä  Vibourg.  Aujourdhui  le  bataillon 
de  Permski  arriva  heureusement  å  Sisterbeck  sur  les  galéres,  apres 
avoir  essuté  uu  gros  temps  dans  le  passage  de  Cronstadt  jus- 
que  lå. 


62 

village  nommé  Belafstrowskikirck  (Valkiasaari) ;  le  pa3'^s 
est  tout  bois  et  fort  iuégal,  et  on  employa  environ  8 
heures  sur  la  marclie,  qiii  ii'était  qiie  de  17  versts; 
les  moutagnes  avaieut  beaiicoup  retardé  Tartillerie;  tout 
le  corps  campait  le  long'  du  grand  cliemin  sur  une  ligne. 

18.  La  cavallerie  arriva  au  camp,  aiusi  que  le  bataillou 
de  Permski  qui  fut  obligé  d'employer  200  hommes 
pour  raccommoder  le  chemiu  de  Systerbeck  jusqu'  au 
camp.  Il  serait  nécessaire  de  mettre  ce  cliemin,  comme 
aussi  quelques  autres,  en  état  de  pouvoir  passer  la 
cavalleri  et  Tartillerie,  pour  avoir  des  Communications 
entré  le  haut  cliemin  de  Vibourg  et  le  bas  qui  passé 
le  long  de  la  mer.  Systerbeck  est  un  petit  bourg,  si- 
tué  sur  le  bord  de  la  mer,  entré  St.  Petersbourg  et 
Vibourg,  ou  on  fait  toute  sorte  d'armes  pour  les  troupes. 

19.  Nous   eumes   des  nouvelles.  que  les  suédois  s'assem- 

17.  Llufauterie  et  rartillerie  marchéreut  ä  Bielaostrofskikii-k; 
le  paj's  est  tout  bois  et  fort  iiiégal,  et  on  emploj^a  euvirou  8  heures, 
sur  la  marche.  qui  u'était  que  de  17  versts;  les  montagues  avaient 
beaucoup  retardé  Tartillerie;  tout  le  corps  campait  le  long  du 
graud  chemiu  sur  uue  ligue. 

18.  La  cavallerie  arriva  au  camp,  aiusi  que  le  bataUlou  de  Permski 
qui  fut  obligé  d'employer  200  hommes  pour  raccommoder  le  che- 
miu de  Systerbeck  jusqu'  au  camp.  Il  serait  uécessaire  de  mettre 
ce  chemiu,  comme  aussi  quelqiies  autres,  eu  état  de  pouvoir  pas- 
ser la  cavalleri  et  lartillerie,  pour  avoir  des  commuuications  eutre 
le  haut  chemiu  de  Viboiirg  et  le  bas  qui  passé  le  loug  de  la  mer. 

19.  Séjour.  Nous  eiimes  des  nouvelles,  que  les  suédois  s'assemblaient 
auprés  les  villages  de  Martiala  et  P('terkii'k.  Le  deruier  est  sur  la 
froutiére,  et  lautre  en  est  éloigué  environ  40  versts,  qu"ils  étaieut 
campés,  par  régimeuts  séparés  de  quelques  versts  Tuu  de  Tautre, 
et  qu'ou  préteudait  que  les  compaguies  (qui  eu  temps  de  paix 
viveut  sépari''meut  dispersées  chez  les  paysaus)  avaieut  été  assem- 


63 

blaient  auprés  les  villages  de  Martiala  et  Peterkii-k  (Jääs- 
kis  1.  St. Peters?).  Lederuier  est  sur  la  frontiére,  et  Tautre 
eu  est  éloigué  eavirou  40versts,  qu"ils  étaieiit  campés,  par 
régiments  séparés  de  quelques  versts  Tim  de  Tautre,  et 
qiie  les  compag-uies  (qiii  en  temps  de  paix  vivent  sé- 
parément  dispersées  chez  les  paysans)  avaieut  été  assem- 
blées  eu  corps  de  régiments,  pour  passer  en  revue  de- 
vant  les  officiers  géuéraiix  qii'on  attendait  de  la  Snede. 

20.  La  cavallerie  marcha  17  versts,  et  campa,  å  Lebedgiepo- 
lié  ( Joutselkä  by  i  Kivinebb) ;  le  chemin  est  un  peu  plus 
ouvert  et  plus  uni  que  la  deruiére  marclie.  et  le  canip 
beaucoup  meilleur,  y  ayant  des  fourrages  en  abondance 
et  beaucoup  de  sources  de  bonne  eau  qui  tombent  dans 
un  lac  qui  est  å  la  queue  du  camp ;  la  cavallerie  campa 
sur  une  ligne. 

21.  L'infanterie   arriva,  liormis   le  bataillon  de  Permski. 

blées  en  corps  de  régiments,  pour  passer  eu  revue  devant  les 
officiers  généraux  ciu"ou  attendait  de  la  Suéde. 

20.  La  cavallerie  marclia  17  verts,  et  campa,  a  Lebedgiepolié;  le 
claemin  est  un  peu  plus  ouvert  et  plus  uni  que  la  derniére  marclie,  et 
le  camp  beaucoup  meiUem-,  y  ayant  des  fourrages  en  abondance 
et  beaucoup  de  sources  de  bonne  eau  qui  tombent  dans  un  lac  qui 
est  ä  la  queue  du  camp;  la  cavallerie]campe  sm-  une  ligne. 

21.  L'infanterie  aniva  sons  le  conimandement  du  lieutenant  gene- 
ral Bachmetef,  hormis  le  bataillon  de  Permski,  qui  faute  de  che- 
vaux  fut  obUgé  de  rester  dans  lautre  camp ;  le  méme  jour  im 
bataiUon  du  régiment  d'Asopli  arriva  a  Sestrareka,  oft  il  doit 
rester  jusqu'au  nouvel  ordre;  les  deux  compagnies  de  grenadiers 
des  bataUlons  de  Permski  et  Viatski,  furent  incorporées  dans 
le  corps  des  grenadiers,  et  les  deux  bataiUons  furent  commandés 
ä  NeuMrk,  ou  ils  devaient  camper. 

22.  La  cavallerie  avan^a  22  versts,  jusqu"  au  vOlage  de  Pamppala, 


64 

qiii  fante  de  clievaux  fut  obligé  de  rester  dans  l'autre 
camp.  Les  deux  compaguies  de  grenadiers  des  ba- 
taillous  de  Permski  et  Viatski,  furent  incorporées  dans 
le  corps  des  greuadiers,  et  les  deux  bataillons  furent 
commandés  a  Neukirk,  oii  ils  devaient  camper. 

Neukirk   est  un  village  sitné  entré  le  liaut  chemiu 
de  Vibourg  et  le  bas,  le  long  de  la  mer. 

22.  La  cavallerie  avan^a  22  versts,  jusqu'  au  village 
de  Pamppala,  Tinfanterie  et  Tartillerie  devant  suivre  le 
lendemain.  Le  terrain  devient  ici  beaucoup  plus  pier- 
reux  et  plus  liaut,  on  découvre  des  liauteurs  une  assez 
grande  étendue  de  pays,  mais  tout  bois,  entrecoupé 
de  lacs,  dont  véritablement  toute  la  Finlande  est  rem- 
plie. 

23.  La  cavallerie  marcha  27  versts,  jusqu'a  Moulametza, 
oii  le  méme  soir  on  traqa  nu  retranchemeut  devant  un 

rinfanterie  et  lartillerie  devant  suivre  le  lendemain.  Le  terrain 
devient  ici  beaucoup  plus  pierreux  et  plus  haut,  on  découvre  des 
hauteurs  une  assez  grande  étendue  de  pays,  mais  tout  bois,  en- 
trecoupé de  lacs;  comme  les  chevaux  des  dragons  ne  sont  pas 
ferrés  des  pieds  du  derriére,  quelques  uns  s'en  estropiérent;  ainsi 
on  envoya  acbeter  du  ter   å  une  fabrique  qui  n'est  pas  éloignée. 

23.  La  cavallerie  uiarcba  jusqu'  ä  Moula  Miiisa,  oix  le  méme  soir 
je  lis  tracer  un  retrancbemeut  devant  un  moulin,  qui  se  trouve 
sur  la  petite  riviére  qui  sort  du  lac  de  Moula,  et  ä  un  verst  et 
demi  de  lä  tombe  dans  un  autre  lac,  qui  s"étend  jusqu'  au  grand 
lac  de  Ladoga,  par  le  moj-en  des  digues  de  ce  moulin,  on  peut 
inouder  le  peut  de  terrain,  qui  est  entré  les  deux  lacs,  et  rendre 
le  passage  impraticable.    Marcbe  vingt-sept  versts. 

24.  Ayant  laissé  le  commaudement  de  la  cavallerie  au  general  ma- 
jor UxcuU,  je   partis   pour   Vibourg,   pour  examiner  Tétat  de  la 


65 

moiiliD,  qui  se  tron  ve  sur  la  petite  riviére  qiii  sort  du 
lac  de  Moula,  et  å  uii  verst  et  demi  de  lä  tombe 
dans  un  autre  lac,  qui  s'éteud  jusqu'au  grand  lac  de 
Ladoga;  par  le  moyen  des  digues  de  ce  moulin,  on 
peut  inonder  le  peu  de  terrain,  qui  est  éntre  les  deux 
lacs,  et  rendre  le  passage  impraticable. 

24.  Le  general  Keitli  partit  pour  Vibourg,  pour  examiner 
Tétat  de  la  place  et  de  la  garnison,  comrae  aussi  de 
rinfanterie  qui  campait  å  Fentour. 

25.  Apres  avoir  visité  tout  å  Vibourg,  il  retourna  au  camp, 
et  les  fourrages  étant  extrémeraent  rares  dans  ce  can- 
tou,  on  envoya  jus(iu'a  vingt  versts  å  Tentour,  pour 
clierclier  du  päturage  pour  la  cavallerie. 

20.  L'artillerie  de  campagne  arriva,  composée  de  deux  com- 
pagnies,  aj^ant  avec  eux  quatre  piéces  de  12  'B,   3  de 

place  et  de  la  garnison,  comme  aussi  de  Imfauterie  de  campagne 
qiii  campe  ä  Tentom-. 

25.  Apres  avoir  visité  tout  ä  Vibourg,  je  men  retournais  au  camp, 
öu  je  trouvais  Tinfanterie  sous  le  commandement  du  lieutenaut 
general  Bachmetef  campé  auprés  de  la  cavallerie,  et  voyant  que 
les  fourrages  sont  extrémement  rares  dans  ce  canton,  j'ordonnais 
des  officiers  qui  doivent  chercher  jusqu'  ä  vingt  versts  å  Tentour 
des  endroits  ou  les  chevaux  peuveut  päturer. 

26.  L  ordre  fut  douué  aux  troupes  d'étre  le  lendemain  sous  les 
armes  pour  chanter  le  Te  Deum  et  célébrer  la  uaissance  de  la 
Princesse  Impériale,  aujoiuxVhiii  rarttUerie  de  campagne  arriva,  sous 
les  ordres  d'un  major,  et  composée  de  deux  compagnies,  ayant 
avec  eux  quatre  piéces  de  12  a.,  S  de  8  //.,  3  de  6  ^.,  deux  hau- 
bitz  de  40  a.  et  vingt  cohorus,  portauts  des  grenades  ä  6  «. 

27.  On  chanta  le  Te  Deum  poiu'  la  naissauce  de  la  Princesse  Im- 
périale avec  trois  salves  de  31  piéces  de  canon,  et  de  toute  la 
mousqueterie  de  larmée. 


66 

8  "S,  3  de  6  'B,  deux  haubitz  de  40  'w  et  viiigt  cohorus, 
portants  des  grenades  k  Q  '^. 

27.  Et  on  travailla  au  retraucliement  devant  la  digue 

28.  et  les  écluses  du  moulin,  Touvrage  devait  avoir  240 
toises  de  tour. 

29.  On  continua  le  retraucliement,  et  on  éleva  une  butte 
et  une  batterie  pour  exercer  rartillerie  des  régiments. 

30.  Le  general  Keitli  partit  pour  Kexliolm,  oii  il  visitait 
les  ouvrages,  et  prit  les  informations  nécessaires  sur 
la  situation  de  cette  frontiére.  Un  officier  du  génie 
fut  envoyé  pour  examiner  les  chemins  qui  y  ménent, 
et  pour  täclier  d'en  trouver  de  nouveaux. 

Aoiit. 

jmier.  ^^  retour  au  camp,  il  trouva  le  corps  augmenté  par 
Tarrivée   du   régiment  Novogrod  infanterie,  qui  était 

28.  On  cominenQa  ä  travailler  ä  un  retranchemeut  devaut  la  digue 
et  les  écluses  d'un  moulin.  L"ouvrage  doit  avoii-  240  toises  de 
tour  et  on  a  conunandé  six  cents  liomnies  pour  le  travail. 

29.  On  continua  le  retranchemeut  commencé  avec  le  méme  uombre 
de  travailleurs,  et  on  commanda  deux  cents  autres  pour  elever 
une  butte  et  une  batterie  poi;r  exercer  lartillerie  des  régiments. 

30.  Ayant  laissé  le  commandement  de  larmée  au  lieuteuant  gene- 
ral Bachmetef  je  partis  pour  visiter  le  pöste  de  Kiviniemi,  ou  le 
lieutenant  general  Loubras  avait  projeté  quelques  ouvrages  pour 
couvrir  le  passage,  et  apres  avoir  examiué  le  terrain,  j"ordonnais 
une  ligue  depuis  Tun  lac  å  lautre,  mais  de  ne  pas  commencer  le 
travail  jusqu'  ä  nouvel  ordre. 

31.  Je  m'eu  fus  ä  Kexliolm,  ou  je  visitais  les  ouvrages  et  pris  les 
informations  nécessaii-es  sur  la  situation  de  cette  frontiére,  sur 
laquelle  j'envoyais  un  officier  du  génie  exprés  poixr  examiner  les 
chemins  qui  y  ménent  ot  pour  tiicher  d'en   trouver  de  nouveaux. 


67 

en  fort  bon  état.  et  on  re(^ut  des  uouvelles,  que  les 
suédois  avaient  renvoyé  une  partie  de  lenrs  dragons 
dans  leurs  qnartiers,  pour  conper  du  foin  pour  Thiver, 
et  qu'on  dressait  tout  le  long  des  frontiéres  et  des 
cötes  de  la  mer  des  faneaux. 

2. — 10.  Sur  les  nouvelles  que  les  suédois  avaient  rappelé 
leurs  drag-onS;  et  devaient  bientot  commencer  å  assera- 
bler  leur  armée  auprés  de  Yillmaustraud  å  50  versts 
de  Vibourg.  on  attendait  avec  impatience  la  déclaration 
de  la  guerre,  et  en  atteudaut  on  lit  exercer  Tartille- 
rie  et  les  troupes  tons  les  jours. 

11.  Le  feltmaréchal  de  Lacy  avertit  le  géuéral  Keith, 
que  la  cour,  ayant  requ  confirraatiou  de  la  guerre 
déclarée  par  la  Suéde,  avait  donné  ordre  de  la  pu- 
blier  aussi  de  notre  coté,  et  en  méme  temps  Tordonna 
d'avancer  avec  Tarmée  de  Taiitre  cöté  de  Vibourg,  et 


Aout. 

1.  Jd"  revius  au  camp  ovi  je  trouvais  le  regim ent  de  Novoarod 
infanterie  arrivé,  qiii  se  trouve  eu  fort  bon  état,  le  méme  jour 
j"eus  de-ä  uouvelles,  que  les  suédois  avaient  renvoyé  uue  partie 
de  leurs  dragons  dans  leur  quartiers,  pour  couper  du  foin  pour 
riiiver,  et  quon  dressait  tout  le  long-  des  froutiéres  et  des  cötes 
de  la  mer  des  faneaux. 

2.  On  continua  le  retranchement  avec  le  méme  nombre  de  travaU- 
leurs,  et  la  cavallerie  exerga  å  clieval,  les  canons  des  régimeuts 
entré  les  escadrons  pour  accoutumer  les  chevaux  au  feu. 

3.  Les  régiments  commencérent  ä  tirer  au  blanc  premiérement 
homme  ä  bomma  et  apres  par  pelotons. 

4.  Comme  depuis  la  visite  du  pöste  de  Kiviniemi,  javais  mieux 
reconuu  Timportance  du  retranchement  de  Moula  Muisa,  j'ordon- 
nais  d"augmenter  le  profil,  et  d'ajouter  un  chemin  couvert  bieu 
palissadé,  et  pour  que  rouvi'age  fiit  plutöt  fait,  j"ordonnais  une 
augmentatiou  de  200  travailleurs. 


68 


en  cas  (iiril  trouvasse  quelqiie  corps  de  Teunemi  se- 
paré,  ou  qiie  leurs  troupes  ue  fussent  eucore  assem- 
blées-  en  graud  uombre,  de  les  attaqiier  et  de  tächer 
d'empéclier  leur  jouctiou. 

12.  On  publia  la  guerre  å  la  tete  de  Tarmée,  qiii  la  re- 
Qut  avec  beaucoup  de  joie  et  le  lendemain  elle  se 
mit  en  marche. 

13.  Ou  marclia  20  versts,  jusqii'  |au  village  Perojoki, 
mais  comme  on  aväit  marclié  tärd,  et  que  les  pluies 
qiie  nous  ayious  eues  contiuuellement  depuis  deux  se- 
maines  avaient  entiéiement  gäté  les  cliemins,  les  équi- 
pages  ue  piireut  avancer  et  restérent  presque  tous 
emboiirbés  å  moitié  ciiemin,  les  troupes  étaut  obligées 
de  passer  la  uuit  saus  teutes. 

14.  L'aririée  défila  par  la  ville  de  Vibourg  et  campa 
3  versts  de  Tautre  cöté,  auprés  du  pout  d'Abo,  et  les 

5.  Ou  commeDQa  uiie  ligne  de  Tautre  cöté  du  ruisseau  avec  une 
redoute  ä  cliaque  boiit,  et  je  fis  travåiller  å  raccoinmoder  un  fortiu 
ruiné  qui  se  trouvait  au  centre  de  la  ligue. 

6.  Oii  continua  les  ouvrages,  et  ou  me  rapporta  de  Vibourg,  que 
les  suédois  avaient  rappelé  les  di'agons,  et  devaient  bijjutöt  coui- 
mencer  ä  assembler  leur  armée  auprés  de  Villmaustraiid  ä  50 
versts  de  Vibourg. 

7.  Je  regus  des  lettres  du  feltmaréchal  Lacy  par  lesquelles  il  ine 
lit  savoir  qu'un  vaisseau,  arrivé  de  Stocldiolm  ä  Kiga,  assurait 
que  la  guerre  contre  la  Eussie  avait  été  publiquement  proclamée 
le  21  juiUet. 

8.  J'envoyais  au  feltmarécbal  un  état  de  Tarmée  qui  consiste  de 
18  bataUlons  d'infauterie  et  16  escadrons  de  dragons,  ne  faisant 
en  tout  qu'  onze  miUe  conibattauts. 

9.  L'artillerie,  tant  de  campagne  que  des  régiments,  s'exerQa  ä 
tirer   au   blanc;  on   continua   toujours    le  retrauchement  quoique 


69 

6  régimeuts  d'infauterie,  qui  avaient  toujours  été  cam- 
pés  aiiprés  de  la  ville,  poiir  travailler  aiix  Ibrtiflcations, 
eurent  ordres  d'étre  préts  ä  mardier  le  leuderaaiu. 

15.  Le  general  Keith  jugea  ä  propos  de  détaclier  le 
major  general  Uxkull  en  avant  avec  la  cavallerie  et 
quelques  régimeuts  d'iufauterie,  avec  ordre  de  se  poster 
de  la  fa(;on  la  plus  avautageuse  que  le  terrain  le 
permettrait,  et  le  lendemain,  ayaut  donué  ordre  pour 
la  marclie  de  Tarmée,  il  prit  le  devaut  et 

IG.  joiguit  le  general  Uxkull,  oii  trouvant,  que  le  ter- 
rain ne  répondait  pas  au  rapport  qu'on  lui  en  avait 
fait,  ni  quil  couvenait  pour  un  camp,  il  euvoj^a  ordre  au 
lieutenant  general  Bachmetef,  qui  marcliait  avec  le 
reste  de  Tarmée,  de  s'arréter  ä  G  versts  de  lå  en  ar- 
riére  et  d'y  camper.  Ce  soir  nous  eumes  uue  alarme 
au  camp,  causée  par  Tarrivée  dim  bas  offtcier  et  tam- 

lenteineut,  les  plnies  coutinuelles  que  nous  avious,  depuis  huit 
jours  ayaut  beaucoup  retardé  les  ouvrages. 

10.  Les  régimeuts  continuérent  lem-s  exercises  ä  1  ordinake,  et  tous 
ceux  qui  u'étaient  de  garde  ou  des  travaux  exer^aient  tous  les 
jours  au  feu. 

11.  Sur  le  soir  je  regus  des  ordres  du  feltniaréclial  Lacy,  par  les- 
quels  il  mavertit,  que  la  cour  ayaut  veqn  coufirmatiou  de  la  guerre 
déclarée  par  la  Suéde,  avait  douné  ordre  de  la  publier  aussi  de 
notre  cöté,  et  en  méme  temps  il  m'ordouna  d'avaucer  avec  larmée 
de  lautre  cöté  de  Vibourg,  et  en  cas  que  je  trouvasse  quelque 
corps  de  Teunemi  separé,  ou  que  leurs  troupes  ne  fussent  encore 
assemblées  en  grand  nombre,  de  les  attaquer,  et  de  tåcher  d'em- 
pécber  leur  jonctiou. 

12.  Etant  lanniversaire  de  la  uaissauce  de  TEmpereur,  et  les  troupes 
étant  sous  les  armes  pour  célébrer  la  fete  apres  la  messe  et  le 
Te  Deum,  je  fis  publier  la  guerre  avec  le  bruit  des  canous  et  de 
la   mousqueterie  ä  la  tete  de  larmée,    qui  le   regut  avec    toutes 


70 

bour  suédois,  lesquels  avaieut  été  expédiés  avec  un 
paquet  de  lettres.  Ceux-ci  avaient  pris  si  mal  leur  temps. 
qu'ils  arrivérent  å  nos  postes  avancés  au  fond  de 
la  nuit,  sans  peut-étre  s'iraaginer.  que  notre  armée 
s'était  avancée  déjå  si  loin;  la  sentinelle  entendant  du 
monde  mardier  et  s'entre-parler,  sans  pouvoir  les  di- 
stiuguer  (tant  la  nuit  était  obscure)  disait  ,.qui  va  la"? 
Surquoi  le  bas  officier  iit  bättre  Tappel,  mais  soit 
riieure  iudue,  soit  Tignorance  de  la  seutinelle,  qui 
peut-étre  ne  distiuguait  pas  le  son  de  tambour  et 
le  prit  pour  la  marche  de  Tennemi,  elle  fit  fen  et  se  re- 
tira,  disant  que  Tenuemi  avanqait,  surquoi  Tofficier 
demanda  å  la  seutinelle  ou  Tennemi  était,  elle  répon- 
dit  que  Teunemi  était  tout  prés,  et  le  bas  officier  sué- 
dois avanqant  toujours  tambour  battant,  il  flt  tirer  par 
pelotons;  par  cet  accident  il  y  eut  un  de  nos  soldats 

sortes  de  demonstrations  de  joie.  le  soir  je  donnais  ordi-e  ä  Tar- 
mée  de  marcher  le  lendemain,  en  laissant  les  målades  et  uu  petit 
détaehement  de  chaqne  réglment,  comme  aussi  deux  cMrurgiens 
et  des  médicaments  nécessau'es,  et  comme  le  reti"anchement  n"était 
pas  eucore  fini,  jeuvoyais  ordrc  ä  nu  l)ataiIlon  de  cliaqu'un  des 
trois  régiments  de  Vologodski,  Permski  et  Viatski  de  se  rendre 
å  Monla  Muisa  ponr  perfectionner  rouvrage. 

13.  Larmée  marclia  ä  Perojoki  vingt  versts.  mais  comme  on  avait 
marclié  tärd,  et  que  les  pluies  que  nous  avious  eues  continuelle- 
ment  depuis  deux  semaines  avaient  entiérement  gäté  les  chemins 
les  équipages  ne  purent  avancer  et  restérent  presque  tous  emboiu'- 
bés  å  moitié  chemin,  les  troupes  étant  obligées  de  passer  la  unit 
sans  tentes. 

14.  L  armée  défila  par  la  ville  de  Vibourg  et  eampa  3  versts  de 
lautre  cöté,  auprés  du  pont  d'Abo,  et  les  G  régiments  d'intanterie, 
qui  avaient  toujours  été  campés  auprés  de  la  ville,  poiu"  travaiUer 
aux  fortifications,  eurent  ordres  d'étre  préts  ä  marcher  le  lendemain. 


71 


du  premier  rang-  tué  par  celui  qiii  était  derriére  lui 
dans  le  qiiatriéme  raug,,  le  bas  officier  voyaut  (iii"on 
coutinuait  å  tirer  sur  lui.  et  le  cheval  du  tambour 
ayant  été  tué.  il  s"en  retourna  au  plus  vite,  sans  reu- 
dre  ses  lettres.  Le  comte  de  Lewenliaupt  ayant  su 
cet  accident  tit  beaucoup  de  bruit,  et  å  son  arrivée  å 
Tarmée  s'en  plaignit  dans  une  iettre  au  general  KeitU ; 
mais  j"ose  dire  que  la  faute  tombait  sur  leur  cöté, 
voyant  que  Tobscurité  de  la  nuit.  et  Tlieure  indue 
empéchéreut  absolument  la  seutinelle  de  les  recounaitre. 
Ceci  mit  pourtant  Talarme  dans  tout  le  camp  et 
toutes  les  troupes  restérent  sons  les  armes,  jusqu'  å  ce 
que  le  general  Uxkull  envoya  rapport  de  la  cause  de 
Talarme,  et  que  les  partis  détachés  pour  reconnaitre 
retournéreut  avec  rapport  quil  n'y  avait  point  d'ennemi 
de  prés. 

Le  general  inajor  Fermer  mayaut  averti  que  reunemi  n"était 
que  deux  régiinents  å  ViUmanstrand  et  que  moitié  cliemin  il  y 
avait  uu  passage  tres  important  å  Kananoja,  qui  uou  seulemeut 
couvrait  toutes  nos  frontiéres,  mais  aussi  uous  donuait  lentrée 
libre  dans  le  pays  ennemi,  en  cas  que  nous  roccupions  les  pre- 
miers, j'ordonnais  au  general  major  Baron  d'Uxkull  de  mardier 
avec  1200  di-agons,  quatre  bataillons  dmfanterie,  et  dix  piéces  de 
canou  pour  prendre  possession  de  ce  pöste,  mais  quelques  lieures 
apres  son  départ,  ayant  eu  avis  par  un  espiou,  que  Tennemi  était 
onze  mille  hommes  ä  ViUmanstrand,  je  lui  envoyais  ordre  de  faire 
halte  ä  onze  versts  de  Vibourg  oii  je  devais  le  joindre  le  leude- 
main  avec  huit  bataillons  dlnfauterie,  six  cents  grenadiers  des 
dragons,  et  seize  piéces  de  canon;  mais  il  avait  tellemeut  pressé 
sa  marehe  que  le  courrier  le  trouva  déjä  ä  Kananoja  d"ou  il 
m'écrivit  quil  était  posté  si  avantageusemeut  que  lenuemi  ne  pou- 
vait  les  forcer,  qu'il  avait  envoyé  uu  détachement  sur  les  fron- 
tiéres  de   Tennemi,   qui   n'avait   trouvé   que   deux  vedettes    qui 


72 

17.  Séjour. 

18.  Le  feltmaréchal  Lacy  arriva  å  Vibourg.  oii  le  ge- 
neral Keith  Tallait 

19.  trouver,  examinant  les  rapports  des  espious,  qui 
coiivenaient  tous  qu'il  y  avait  11000  liommes  au- 
prés  de  Villmanstrand,  que  la  ville  avait  im  ram- 
part de  terre  et  un  cliemin  couvert  palissadé,  mais  que 
le  fossé  était  fort  peu  de  cliose.  Et  quoique  sur  les 
premiéres  nouvelles,  qu'il  n'y  avait  qn'un  régiment  d'in- 
fanterie  et  un  de  dragons,  il  fut  résolu  de  Tattaquer, 
Tarrivée  diin  tel  reufort  avait  fait  clianger  ce  projet 
en  celui  d'attendre  jusqu'å  ce  que  nous  efimes  des 
nouvelles  assurées  de  la  force  et  de  la  situation  de  Fen- 
nemi;  mais  sur  le  soir  il  nous  arriva  deux  déserteurs 
de  Villmanstrand,  qui  nous  assurérent  tous  deux,  qu'il 
n'y  avait   que    six  compagnies    d'infanterie,    une   d'ar- 

s'étaient  sauvées  ä  leiir  approclie   et  qu'il  atteuderait  mon  arri- 
vée  lä. 
16.  Je  marchais  avec  les  troiipes  ci-dessus  nommées  et  le  generalmajor 

Fermer  jusciu'ä  Kananoja,  ayant  laissée  le  lieutenant  general  Bach- 
metef  et  le  general  major  Schipoff  avec  six  bataillons  d"iufanterie, 
onze  compagnies  de  grenadiers  et  donze  cents  dragons  avec  Tar- 
tillerie  de  campagne,  poiir  attendre  les  équipages  qiii  n'étaient 
pas  encore  tous  arrivés,  et  les  escorter  jusqu'  ;\  Kananoja,  ou 
j"arrivai  moi-méme  le  soir,  mais  ayant  visité  le  pöste,  je  ne  trou- 
vais  pas  qu"il  répondait  ä  la  description  quon  ni"aYait  faite,  et 
ayant  reconnu  un  autre  cinq  versts  en  arriére,  ä  Kerpisjärvi. 
beaucoup  plus  avautageux,  je  Tenvoyais  ordre  de  s'arréter  lä,  et 
de  faire  tracer  un  camp  pour  toute  Tarmée.  Entré  dix  et  onze 
heures  du  soir  nous  eumes  une  alarme.  Un  pöste  avancé  de  300 
liommes  commandé  par  un  lieutenant  colonel,  ayant  tiré  deux  pe- 
lotons,  il  rapporta  qu'il  avait  vu  une  troupe  marchant  ä  lui  dans 
le  bois  avec  un  tarabour,  que  Tayaut  appolé  ils  uavaiont  rion  ré- 


73 

tillerie,  et  six  de  dragons  dans  la  \i\\e,  et  comme  les 
compagnies  d"infanterie  en  Snede  sout  å  löo  et  les 
dragons  ä  UK)  liommes,  on  comptait  qnil  n'y  ponvait 
avoir  que  1500  liommes,  snniuoi 

20.  le  maréclial  se  reudit  a  Tai-mée  avec  le  lientenaut 
general  de  Stoffeln,  alors  commandant  de  Vibom^g, 
laissant  le  general  major  de  Schipoff  dans  sa  place, 
et  apres  avoir  conféré  avec  les  officiers  généraux, 
donna  ordre  qne  Tarmée  devait  mardier  le  leude- 
main,  laissant  les  teutes  et  bagages  dans  le  camp,  avec 
les  målades,  et  öo  liommes  par  régiment,  sons  les 
ordres  d'nn  lientenant  colonel;  qne  les  soldats  ne  de- 
vaieut  prendre  que  pour  cinq  jours  de  pain,  et  que  les 
officiers  ne  devaient  prendre  ancune  voiture  avec  eux, 
pour  rendre  la  marclie  plus  prompte. 

21.  L'armée  marcha  au  point   du  jour  composée  de  500 

pondu,  sur  quoi  il  avait  fait  feu  dessus,  (iu'aussit6t  ils  s'étaient 
retirés,  n  ayaut  tiré  que  quelques  coups  de  fusil. 

17.  Le  lieutenant  géuéral  Bacliinetef  firriva  å  Kerpisjärvi  avec  le 
reste  de  rarinée  ét  j"eus  des  lettres  du  ffltmaréchal  Lacy  qu'il 
partait  de  St.  Petersbourg  pour  veuir  pour  quelques  jours  ä  Vi- 
bourg. 

18.  J'envoyais  quelques  dragons  pour  tächer  d'avou'  langue  de  Ten- 
nemi,  mals  ils  reviureut  sans  avoir  rencoutré  personne,  pas  méme 
å  ce  qu"ils  disaient,  des  paysaus,  sur  la  frontiére. 

19.  Je  regus  un  ordre  du  feltmaréchal  de  me  rendre  aussitöt  auprés 
de  lui  ä  Vibourg,  en  conséquence  de  quoi  je  partis  dans  Tinstant 
ayant  laissé  le  commandement  de  Farniée  au  lieutenant  general 
Bacbmetef;  ä  mon  arrivée  le  feltmaréchal  examina  les  rapports 
des  espions,  qui  convenaient  tous  qull  y  avait  11000  hommes  au- 
prés de  Villmanstrand,  que  la  ville  avait  un  rampart  de  terre  et  un 
cbemin  couvert  palissadé,  mais  que  le  fossé  était  fort  peu  de  chose. 
Et  quoique  sur  les  premiéres  nouvelles,   qu'il  ny  avait  qu'un  ré- 


74 


dragons  de  chacuu  des  régimeuts  de  C*asau.  Jambourg- 
et  Ingermaiiland,  et  de  400  de  ceux  de  Kiow,  iSt.  Peters- 
hom-g  et  d'Arcliaugel ;  riufauterie  consistait  daus  11 
compaguies  de  g-renadiers  formées  eu  régimeuts,  les  ré- 
gimeuts d'Iug-ermanland,  Astraclian,  Novogrod,  Narva, 
Eostow,  Nefski,  Velikalougski,  Absclieronski  et  Nesov,  et 
Tartillerie  de  campague ;  chaque  régimeut  de  campagne 
ayaut  outre  cela  4  piéces  de  cauou  de  3  S,  et  chaque 
régimeut  de  dragons  une  piéce;  comme  le  pa3'S  est 
tout  bois,  uous  défilämes  toute  la  jouruée.  et  sur  le 
soir,  apres  avoir  fait  19  versts,  uous  campämes  daus 
le  bois  méme  des  deux  cotés  du  grand  cliemiu  a  O 
versts  de  Villmaustraud,  et  pour  uous  faire  un  peu  de 
place  uous  coupämes  les  buissous,  les  troupes  coucliaut 
sur  les  armes,  ä  peu  prés  daus  le  méme  ordre  que  uous 
avions  marclié.    Sur  les  10  heures  du  soir  il  arriva  une 


giment  (Viufauterie  et  un  de  dragons,  j'avais  résolu  de  Tattaquer. 
rarrivée  d'uii  tel  venfort  avait  fait  clianger  ce  projet  en  celui 
d'attendre  jusqu'  ä  ce  que  nous  eiimes  des  nouvelles  assurées  de 
la  force  et  de  la  situation  de  rennenii-,'mais  sur  le  soir  il  nous 
arriva  deux  déserteui's  de  Villmanstrand,  qui  nous  assurérent  tous 
deux,  qu'il  ny  avait  que  six  compagnies  dlnfanterie,  une  d'artil- 
lerie,  et  six  de  dragons  dans  la  ville,  et  comme  les  compagnies 
dlnfanterie  eu  Suéde  sont  ä  150  et  les  dragons  ä  100  hommes, 
on  comptait  qull  ny  pouvait  avoir  que  1500  honnnes,  surquoi  le 
feltmaréchal  me  renvoya  aussitöt  ä  Tarmée.  lui-méme  me  devaut 
suivre  le  lendemain. 
20.  Le  feltmaréchal  se  reudit  å  larmée  avec  le  lieutenaut  general 

Stoffeln,  le  gönéral  major  Scbipoff  ayant  été  envoyé  ä  sa  place 
pour  commauder  ä  Vibourg,  et  apres  avoir  confcré  avec  les  ofli- 
ciers  généraux,  donna  ordre  que  larmée  devait  marcher  le  lende- 
main ä  la  poiute  du  jour,  laissaut  ses  tentes  et  bagages  dans  le 
camp,   avec  les   målades,   et   50  hommes   par  régiment,  sous  les 


ii) 

alarme  dans  le  camp,  sans  qu'on  pouvait  savoir  d'ou  elle 
était  venue:  tout  ce  qu"on  pouvait  apprendre,  c'était. 
qu'un  soldat  dit  quil  avait  vu  4  hommes  ([ui  avancérent 
sur  lui  par  le  bois  derriére  son  réginient,  et  voyaut  qu"ils 
ne  lui  répondaient  pas.  ni  s"arrétaient.  il  avait  fait  feu 
dessus,  surquoi  les  soldats  les  plus  proches  de  lui, 
avaient  tiré  aussi,  et  ce  bruit  ayant  épouvauté  les 
chevaux  des  dragons,  ils  prirent  la  fuite  et  se  jetérent 
parmi  rinfanterie,  qui  étant  coucliée  sur  les  armes,  et 
par  rapport  de  la  fatigue  de  la  marclie  moitié  endor- 
mie,  croyait  que  c'était  la  cavallerie  suédoise  qui  toni- 
bait  sur  eux.  et  fit  une  salve  dessus;  par  cet  accident 
nous  eumes  uu  officier  et  quatre  soldats  de  tués,  et 
12  blessés,  conime  aussi  50  chevaux  de  perdus.  Le 
feltmaréchal   Lacy  et  le   general   Keith  étant  montés 


ordres  å\\n  lieutenant  colonel ;  que  les  soldats  ne  devaient  preudre 
([\\e   pour   cinq  jours   de   pain,    et   que  les   officiers  ne  devaient 
prendre  aucuue  voiture  avec  eux  pour  reudre  la  marche  plus  prompte. 
21.  L'année  marcha  au  point  du  jour  composée  de  500  dragons  de  cha- 

cun  des  régiinents  de  Casan,  Jambourg  et  Ingermanlaud,  et  de  40U 
de  ceux  de  Kiow,  St.  Petersbourg  et  d'Archangel,  d'un  régiment 
composé  d'onze  compagnies  des  grenadiers  des  régiments  dlngrie 
Astracau,  Novogrod,  Narva,  Eostow,  Nevski,  Velikilougski,  Abche- 
ronski  et  Nisovski,  infanterie  et  lartillerie  de  campagne,  cbaque 
régiment  d'infanterie  ayant  en  outre  4  piéces  de  canon  de  .3  //. 
et  chaque  régiment  de  dragons  1.  Comme  le  pays  est  tout  bois. 
nous  défilämes  toute  la  journée,  et  sur  le  soir,  apres  avoir  fait 
19  versts,  nous  campämes  dans  le  bois  méme  des  deux  cötés  du 
grand  cbemin  ä  6  versts  de  Villmanstrand,  et  pour  nous  faire  un 
peu  de  place  nous  coupämes  les  buissons,  les  troupes  couchant  sur 
les  armes,  ä  peu  prés  dans  le  méme  ordre  que  nous  avions  mar- 
che.    Sur   les    dix  heures  du  soir  il  arriva  une  alarme    dans  le 

G 


76 

å  clieval,  couriireut  par  toute  la  ligne;  et  dans  ime 
demi-heure  tout  fut  tranquil. 
22.  Nous  marchämes  sur  les  Imit  lieures  du  matin,  et  ä 
un  verst  de  uotre  camp.  nous  trouväraes  un  ruisseau, 
et  un  pont  que  Tennemi  avait  rompu,  mais  en  moins 
d'une  lieure  de  temps,  nous  le  rétablimes,  et  le  felt- 
maréchal,  ayant  trouvé  å  propos  de  s'assurer  de  ce  dé- 
filé,  y  laissa  le  colonel  Eetzanow  avec  7(X)  dragons  et 
quatre  piéces  de  canon,  avec  ordre  de  faire  une  batterie 
auprés  du  pont,  et  d'en  construire  encore  deux  autres 
sur  le  ruisseau ;  il  fit  aussi  laisser  la  moitié  des  munitions 
de  notre  artillerie  de  campagne,  ne  menaut  avec  nous 
que  60  coups  pour  chaque  canon,  et  apres  une  halte 
d'environ  trois  heures,  pour  laisser  défiler  les  troupes, 
nous  nous  remimes  en  marche.  Un  moment  apres, 
quelques    dragons    suédois,    ayant    poussé    six   de  nos 

camp,  saus  quon  pouvait  savoir  (l'ou  elle  était  venue;  tout  ce 
qu'on  pouvait  apprendre,  c"était,  qu'un  soldat  dit  qu'il  avait  vu 
■i  homnies  qui  avancérent  sur  lui  par  le  bois  derriére  son  régi- 
ment,  et  voyant  qu'ils  ne  lui  répondaient  pas,  ni  s  arrétaient,  il 
avait  fait  feu  dessus.  sur  quoi  les  soldats  les  plus  proches  de  lui, 
avaient  tiré  aussi,  et  ce  bruit  ayant  épouvanté  les  cbevaux  des 
dragons,  ils  prirent  la  fuite  et  se  jetérent  parmi  Tinfanterie,  qui 
étant  couchée  sur  les  armes,  et  par  rapport  de  la  fatigue  de  la 
marche  moitié  endormie,  croyait  que  c'était  la  cavallerie  suédoise 
qui  tombait  sur  eux,  et  fit  une  sal  ve  dessus ;  par  cet  accideut  nous 
eumes  nn  officier  et  quatre  soldats  de  tués,  et  12  blessés,  comme 
aussi  50  cbevaux  de  perdus.  Le  feltmarécbal  étant  monté  aussi- 
töt  å  cbeval  courut  par  toute  la  ligue  pour  remetti-e  lordre,  et 
dans  une  demi-beure  tout  fut  tranquil. 
22.  Nous  marchämes  sur  les  huit  heures   du  matin,  et  ä   un   verst 

de  notre  camp,  nous  découvrimes  un   ruisseau,  et  un  pont   que 
Tennemi  avait  rompu,  mais  en  moins  dune  beure  de  temps,  nous 


77 

(kagous  qui  marchéreiit  un  pen  avant,  un  (Veux  s'a- 
van^a  si  loin  qu'il  fut  tait  prisoniiier  par  les  notres, 
et  coulirma  les  uouvelles  que  nous  avions  eues  par  les 
(léserteurs;  mais  il  ajouta,  (|u'ou  atteudait  ce  méme 
soir  un  renfort  de  7  réginients  d'iufanterie,  sous  les 
ordres  du  general  major  Wrangel,  et  le  lendemain 
.")  régiments  de  dragons  avec  le  lieutenant  general  de 
Budenbrock.  Sur  cet  avis  le  feltraaréchal  fit  marcher 
en  toute  diligeuce  pour  prévenir  Tenuemi.  et  sur  les 
4  heures  du  soir  nous  arrivämes  å  la  portée  du  cauon 
de  la  ville,  dans  une  plaine  au  pied  d'une  liauteur  qui 
était  entré  la  ville  et  nous.  Le  feltmaréclial  et  les 
généraux  montérent  aussitöt  sur  la  liauteur,  d'ou  ils  dé- 
couvrirent  la  ville  et  un  régiment  de  di-agons,  formé 
sur  le  pied  du  glacis.  L"endroit  oii  ils  étaient  com- 
mandait  la  ville,  mais  un  pen  å  leur  gauche  il  y  avait 


le  rétabliines,  et  le  feltmaréclial,  ayaut  trouvé  å  propos  de  s'assu- 
rer  de  ce  défilé,  y  laissa  le  colonel  Retzanow  avec  700  dragons 
ut  quatre  piéces  de  canon,  avec  ordre  de  faii-e  ime  batterie  au- 
prés  du  pont,  et  d'en  construrre  encore  deux  autres  sur  le  ruis- 
seau;  il  tit  aussi  laisser  la  moitié  des  munitions  de  notre  artillerie 
de  campague,  ne  menant  avec  nous  que  60  coups  pour  chaque  ca- 
non, et  apres  une  halte  d'environ  trois  liniu-es.  pour  laisser  déliler 
les  troupes,  nous  nous  remimes  en  marche.  Un  moment  apres, 
({uelques  dragons  suédois,  ayant  poussé  six  de  nos  dragons  qui 
marchérent  un  peu  avant,  un  d'eux  savanga  si  loin  qu'il  fut  fait 
prisonnier  par  les  notres,  et  confirma  les  nouvelles  que  nous  a-sions 
eues  par  les  déserteurs;  mais  il  ajouta,  qu'on  attendait  ce  méme 
soir  un  renfort  de  7  régiments  dinfanterie,  sous  les  ordres  du  ge- 
neral major  Wrangel,  et  le  lendemain  5  régiments  de  dragons 
avec  le  lieutenant  general  de  Budenbrock,  Sui-  cet  avis  le  felt- 
maréchal  fit  marcher  en  toute  diligence  pour  prévenir  Tennemi, 
et  sui"  les  4  heui-es  du  soir  nous  arrivämes  å  la  portée  du  canon 


78 


im  moulin  å  veut,  sur  ime  liauteur  eucore  plus  prés 
de  la  ville.  Le  colonel  Lohmau  s"eu  fut  le  reconnaitre 
et  rapporta  qu'il  y  avait  du  moude  et  deux  piéces  de 
canou,  et  qu'il  y  avait  aussi  plusieurs  drapeaux  qui 
défilaieut  auprés  du  mouliu.  On  y  counit  et  Tou  vit  le 
secours  qui  arrivait,  8  drapeaux  8'étaient  déjå  postés 
et  les  autres  défilérent  encore  quand  le  feltmaréchal 
y  accourut;  son  premier  dessein  fut  de  les  attaquer 
dans  rinstant.  et  avaut  qu'ils  s'eussent  formés.  mals 
nos  troupes  n'étaient  pas  aussi  toutes  arrivées,  et  il 
faisait  déjå  presque  obscur;  ainsi  Tennemi  défila  sous 
les  canous  de  la  ville,  et  nous  nous  retirämes  dans 
notre  camp,  oii  le  feltmaréchal  tint  conseil  de  guerre ; 
nous  avions  déjå  manqué  notre  premier  projet.  qui  était 
de  forcer  la  ville  avant  Tarrivée  du  secours,  nous  aviuus 
vu   riufanterie   arriver,   et   il   était  naturel   de  croire 


tle  la  ville,  dans  uue  plaine  au  pied  d'uue  hauteur  qui  était  entré 
la  viUe  et  nous.  Le  feltmaréchal  et  les  généraux  moutéreut  aus- 
sitöt  sur  la  liauteur,  d'ou  ils  découvrirent  la  ville  et  un  régiment 
de  dragons,  formé  sur  le  piéd  du  glacis,  L'endroit  oii  nous  étions 
commandait  la  viUe,  mais  un  peu  ä  notre  gauche  il  y  avait  un 
moulin  ä  vent,  sur  une  liauteur  encore  plus  prés  de  la  ville. 
Lohman  s'en  fut  le  reconnaitre  et  rapporta  qu"il  y  avait  du  monde 
et  deux  piéces  de  canon  lä;  comme  le  feltmaréchal  était  retourné 
au  camp,  je  m'en  fus  le  reconnaitre,  et  sur  le  chemin  1(>  colonel 
Lohman  me  tit  dire  qu'il  voyait  plusieurs  drapeaux  qui  déiilaient 
auprés  du  moulin.  A  mon  arrivée  je  vis  le  secours  qui  arrivait, 
huit  drapeaux  étaient  déjå  postés  ot  les  autres  défilérent  encore 
(luand  le  feltmaréchal  y  accourut;  son  premier  dessein  fut  de  les 
attaquer  dans  Tinstant,  et  avant  quils  sYmssent  formés,  mais  nos 
troupes  n'étaient  pas  aussi  toutes  arrivées,  et  il  faisait  déjä  pres- 
((ue  obscur;  ainsi  lennemi  défila  sous  les  canons  de  la  ville,  et 
}ious  nous  retirämes  duns  notre  camp.  ou  I-'  feltmaréchal  tint  cou- 


<iue  la  cavallerie  arriverait  peudant  la  nuit;  uous 
étious  envirou  10000  hommes.  et  reimemi  (supposé  (^ue 
les  5  régimeiits  de  cavallerie  étaieat  arrivés)  clevait 
etre  prés  de  12000  hommes  postés  sons  les  canons 
de  la  ville,  et  sur  une  liauteur,  oii  il  ny  avait  pas 
moyeu  de  les  attaquer,  uous  n'avions  ({ue  pour  3  jours 
de  pain,  par  conséqueut  il  fallait  ou  les  attaquer  le 
leudemaiu  ou  se  retirer.  La  résolutiou  fut  prise  de 
renvoyer  aussitöt  nos  canons  de  12  et  de  S  '^.  d'atten- 
dre  tout  le  lendemain  pour  voir  si  Fennemi  voulait 
quitter  son  pöste  et  veuir  uous  otfrir  bataille  et  en 
cas  qu'il  restait  trauquille,  de  uous  retouruer  le  sur- 
lendemaiu  dans  notre  aucieu  camp.  Apres  cette  reso- 
lution rartillerie  de  campagne  partit,  excepté  o 
piéces  de  6  S  et  uous  passämes  la  nuit  sous  les 
armes. 


seil  de  goierre;  uous  avious  déjä  manqué  notre  premier  projet, 
qui  était  de  forcer  la  ville  avant  Farrivée  du  secours,  nous  avions 
TU  rinfanterie  arriver,  et  il  était  naturel  de  croire  que  la  caval- 
lerie aniverait  pendant  la  nuit;  nous  étious  environ  10000  hommes 
et  Fennemi  (supposé  que  les  ö  régiments  de  cavallerie  étaient  ar- 
rivés) devait  étre  prés  de  12000  hommes  postés  sous  les  canons 
de  la  vUle,  et  sur  une  hauteur,  ou  il  u'y  avait  pas  moyen  de  les 
attaquer,  nous  n'avions  que  pour  8  jours  de  pain.  par  conséquent 
il  fallait  ou  les  attaquer  le  lendemain  ou  se  retirer.  La  resolu- 
tion fut  prise  de  renvoyer  aussitöt  nos  canons  de  12  et  de  S  (W.. 
dattendre  tout  le  Fendemain  poui"  voir  si  Fennemi  voulait  quitter 
son  pöste  et  venir  nous  affrrr  bataille  et  en  cas  qu'il  restait  tran- 
quille,  de  nous  retourner  le  surlendemain  dans  notre  ancien  camp. 
^4 prés  cette  resolution  Fartillerie  de  campagne  •  partit,  excepté  ."5 
piéces  de  6  ^.  et  nous  passämes  la  nuit  sous  les  armes. 

Aussitöt  quil  fit  gTand  jour,  le  feltmaréchal  envoya  un  officier 
ä  un  endroit  qu'un  russ(^  qui  avait   vécu   longtemps    ä  Villman- 


80 

23.  Aussitot  qii'il  lit  graud  jour.  le  feltmaréchal  euvoya  un 
officier  å  uu  eudroit  qu'un  russe,  qui  avait  vécu  loug- 
temps  å  Villmanstrand  lui  enseigua,  d'oii  on  pouvait 
voir  le  camp  des  ennemis;  ä  sou  retour  il  rapporta 
(iu'il  pouvait  y  avoir  environ  trois  régimeuts,  et  le 
marchaud  russe  assura  positivement  qu'il  n'y  en  avait 
pas  plus,  sur  ceci  ou  resolut  de  marcher  a  eux,  et  de 
les  attaquer.  malgré  la  situation  avantageuse  oii  ils 
s'étaient  postés.  Sur  le  midi  nous  nous  mimes  en 
marclie  ayant  laissé  le  colouel  Sclieremeteff  avec  700 
dragons  et  quelques  soldats  tirés  de  cliaijue  régiment 
d'infanterie  pour  gärder  le  camp.  Nous  marcliämes 
sur  deux  lignes,  chacune  de  5  régiments  d'infanterie ; 
sur  les  ailes  de  la  premiére  il  y  avait  800  dragons 
et  ([uatre  cents  sur  la  seconde.  Nos  régiments  diu- 
fanterie  (par  les  détacliemeuts  que  nous  avions  laissés 

strand  lui  euseigua,  don  on  pouvait  voir  le  camp  des  ennemis;  ä 
son  retour  il  rapporta  qu'il  pouvait  y  avoir  euwon  trois  régi- 
ments, et  le  marcliand  russe  assura  positivement  .qu"il  n'y  en  avait 
pas  plus,  sur  ceci  on  resolut  de  mardier  ä  eux,  et  de  les  attaquer. 
malgré  la  situation  avantageuse  o\\  ils  s"etaient  postés.  Sur  le 
midi  nous  nous  mimes  eu  marchc  ayant  laissé  le  colouel  Schere- 
meteff  avec  700  dragons  et  quelques  soldats  tirés  de  chaque  ré- 
giment dlnfanterie  poiir  gärder  le  camp.  Nous  marchames  sur 
deux  lignes.  chacune  de  5  régiments  d'infanterie;  sur  les  ailes  de 
la  premiére  il  y  avait  800  dragons  et  quatre  cents  sur  la  seconde. 
Nos  régiments  dlnfanterie  (par  les  détacliements  que  nous  avions 
laissés  dans  ces  différents  camps,  et  les  målades)  ne  montaient 
qu"environ  900  par  régiment.  Sur  une  heiu'e  apres  midi  nous  ar- 
rivåmes  vis  å  vis  de  Teunemi  que  nous  trouvämes  posté,  sa  gauche 
appuyée  ä  la  ville,  son  centre  sur  une  hauteur,  ou  il  y  avait  une 
batterie  de  six  piéces  de  canon,  et  sa  di-oite  appuyéf  å  un  village, 
un  lac  derriére  sa  ligne,  et  uu  bois  devant,  å  une  bonne  portée 


rm 


81 

dans  ces  différeuts  camps.  et  les  målades)  ue  moiitaieiit 
(|u'enviroii  900  par  réginieiit.  ISiir  iiue  lieiire  apres  midi 
iious  arrivåmes  vis  ä  vis  de  Feunemi  qiie  iious  trouvä- 
ines  posté,  sa  g-auche  appuyée  ä  la  ville,  son  centre  sur  ime 
hauteur.  oii  il  y  avait  ime  batterie  de  six  piéces  de 
canon.  et  sa  droite  appuyée  a  uu  village,  uu  lac  der- 
riére  sa  ligue.  et  un  bois  devaut.  å  une  bonne  portée 
de  mousquet.  Nous  vimes  alors,  que  Tennemi  était 
plus  fort  que  nous  ue  Tavions  cru,  niais  comme  leur 
canon  faisait  beaucoup  d'ettet  sur  notre  droite  et  centre, 
Tordre  fut  donné  aussitöt  de  les  cliarger.  L'attaque 
connnenca  par  notre  droite,  ou  nos  grenadiers  souffrirent 
extrémement  par  les  canons  de  la  ville  cliargés  å 
cartouclies,  aussi  bien  que  par  la  mousqueterie  de 
rennemi.  Dans  le  centre  deux  régiments  suédois, 
appuyés    de    leur   batterie   qui  tirait  par  dessus  leurs 

de  mousquet.  Nous  vimes  ä  cette  heure  que  Tennemi  était  i)lus 
fort  que  nous  les  avions  cru;  y  ayant  les  régiments  de  Dalecarl<'. 
Sudermannie,  Vestbothnie,  Tavasthouse,  Savolax.  et  le  régiment 
de  CaréUe  dragons;  mais  comme  leur  canon  faisait  beaucoup 
d'éffet  sur  notre  droite  et  centre,  lordre  fut  donné  aussitöt  de  les 
charger,  L  attaque  commenca  par  notre  droite.  ou  nos  grenadiers 
souffrirent  extrémement  par  les  canons  de  la  ville  chargés  ä  car- 
touches.  aussi  bien  que  par  la  mousqueterie  de  Tennemi.  Dans 
le  centre  deux  régiments  suédois,  appuyés  de  leur  batterie  qui 
tirait  par  dessus  leurs  tetes,  attaquérent  deux  régiments  de  notrt' 
infanterie  et  les  lirent  reculer  plus  de  200  pas,  mais  étant  sout(- 
nus  par  la  secoude  ligue  et  Tennemi  étant  an-été  par  le  feu  d'une 
de  nos  batteries,  nos  troupes  se  remirent  en  ordre.  Pendaut  ceci 
nos  dragons  avaient  cbassé  sur  la  gauche  les  dragons  de  Tennemi. 
consistant  de  7  ä  800  hommes,  comme  nos  grenadiers  et  quelques 
autres  régiments  sur  la  droite  avaient  aussi  enfoncé  les  troupes 
qui  étaient  devant  eux  et  les  avaient  chassées  jusque  dans  la  villt>. 


82 


tetes,  attaquérent  deux  régiments  de  notre  iufauterie 
et  les  fireiit  reciiler  plus  de  200  pas,  mais  étaut  soii- 
temis  par  la  secoiide  ligne  et  Teunemi  étaiit  arrété 
par  le  feu  d'ime  de  nos  batteries,  nos  troupes  se  remi- 
rent  en  ordre.  Pendant  ceci  nos  dragons  avaient 
chassé  sur  la  gauclie  les  dragons  de  Tennemi,  consis- 
tant  de  7  ä  SOO  hommes,  comme  nos  grenadiers  et 
([uelfjues  autres  régiments  sur  la  droite  avaient  aussi 
enfoncé  les  troupes  qui  étaient  devant  eux  et  les 
avaient  cliassées  jusque  dans  la  ville.  Sur  quoi  leur 
centre  se  retira  dans  leur  premier  pöste,  auprés  de 
leur  batterie  sur  la  liauteur,  d'ou.  ayant  été  aussi 
chassés.  ils  abaudonuérent  leurs  canous  et  se  retirérent 
moitié  dans  la  ville,  et  moitié  par  uue  laugue  de  terre 
qui  entrait  dans  le  lac  qui  était  derriére  eux.  Nous 
tournämes    leurs    canous    aussitot    contre  la   ville   et. 

Sur  quoi  leur  ceutre  se  retira  dans  leur  premier  pöste  auprés  de 
leur  batterie  sur  la  hauteur,  d'ou,  ayant  été  aussi  chassés.  ils 
abandonnérent  leur  canous  et  se  retirérent  moitié  dans  la  ville, 
et  moitié  par  uue  langue  de  terre  qui  entrait  dans  le  lac  qui  était 
demére  eux.  Nous  tournämes  leurs  canous  aussitot  contn-  la 
ville  et,  ayant  formé  uue  batterie  sur  la  hauteur  qui  commandait 
la  plaee,  nous  commeuQämes  ä  tirer  dedaus,  pedant  que  notre 
droite  s'était  postée  au  pied  du  glads,  dont  la  pcntc  était  si  ra- 
pide  que  les  troupes  se  trouvaient  ä  couvert  du  feu  des  remparts. 
Apres  avoir  reste  t^nviron  luie  heurc  dans  cette  situation,  no:< 
troupes  montérent  sur  le  glacis  pour  aUer  ä  Tassaut.  surquoi  len- 
nemi  arbora  le  di-apeau  blanc.  Mais  le  general  major  Uxkull,  le 
colonel  Lohman  et  le  colonel  de  BaUmain  ayant  été  dans  ce  mo- 
ment tués  sur  les  palissades,  les  soldats  les  ti'anchirent  et,  criant 
qu'il  fallait  venger  la  mört  de  leurs  officiers,  ils  grimpcreut  sur 
les  remparts  qui  n'étaient  que  de  terre,  et  se  rendirent  maltres 
de  la  ville,  ou  le  feltmaréchal  courut  aussitot  et  lit  donner  la  vie 


•sa 

ayant  formé  iiue  batterie  sur  la  hauteur  (jui  com- 
mandait  la  place.  uous  couimencämes  å  tirer  dedaus, 
peudaiit  qiie  uotre  droite  s'était  postée  au  pied  du 
glacis,  dont  la  pente  était  si  rapide  que  les  troupes 
se  trouvaieut  ä  couvert  du  feu  des  remparts.  Apres 
avoir  reste  eiivirou  uue  lieure  daus  cette  situation, 
uos  troupes  moiitéreut  sur  le  glacis  pour  ailer  å  Tas- 
saut,  surquoi  Feuiiemi  arbora  le  drapeau  blauc.  Mais 
le  .general  major  Uxkull,  le  colonel  Lohmau  et  le 
colouel  de  Ballmain  ayaut  été  dans  ce  moment  tués 
sur  les  palissades,  les  soldats  les  francliirent  et,  criant 
(iu'il  fallait  venger  la  mört  de  leurs  officiers,  ils 
grimpérent  sur  les  remparts  qui  u'étaient  que  de  terre, 
et  se  rendireut  maitres  de  la  ville,  oii  le  feltmaréchal 
courut  aussitöt  et  fit  donner  la  vie  ä  ceux  qui  étaient 
dedaus.    T/actiou  finit    ainsi   par   la   prise  de  la  ville 


il  ceux  qui  étaient  tledans.  Laction  finit  ainsi  par  la  prise  de  la 
vDle  sur  les  6  heures  du  sou".  Nous  perdimes  dans  Faifaire  un 
general  major,  deux  colonels,  deux  majors  et  15  autres  officiers 
et  528  soldats ;  le  feltmaréchal  Lacy  •  fut  légérement  blessé  ä  Té- 
paule,  le  lieutenant  general  Stoffeln  et  le  general  major  Albrecht, 

2  colonels,  3  majors  et  62  autres  officiers  et  prés  de  2000  soldats 
furent  blessés.  I/enuemi  n'était  que  de  5  ä  6000  hommes,  dont 
ils  eui-ent  envirou  2000  tués  et  1500  prisouniers,  parmi  lesquels 
était  le  general  major  Wraugel,  qui  les  commandait,  et  3  colonels, 

3  lieutenant  colonels,  quelques  majors,  et  envirou  60  autres  offi- 
ciers; ils  perdireut  aussi  13  drapeaux  et  4  éteudards,  et  tous  leurs 
canons,  lesquels  étant  tous  de  fer,  hormis  un.  que  nous  empor- 
tämes,  nous  brulåmes  les  alfuts  et  crevämes  les  canons  et  sur  le 
soir  nous  nous  retirämes  dans  notre  camp,  ayant  laissé  le  general 
major  Fermer  avec  deux  régiments  dans  la  vUle. 

24.  Le  feltmaréchal  ayant  tenu  conseU  de  guerre  sur  ce  quon  de- 

vait  faire.  il  fut  résolu  de  raser  et  hriiler  la  vUle  et  de  nous  re- 


84 


sur  les  6  lieures  du  soir.  Nous  perdimes  daus  Taftaire 
un  g-énéral  major,  deux  colonels,  deux  majors  et  15 
autres  offlciers  et  528  soldats;  le  lieutenant  g-énéral 
Stoffeln,  le  g-énéral  major  Albreclit,  2  colonels,  3  ma- 
jors et  62  autres  offlciers  et  prés  de  2000  soldats 
fureut  blessés.  L'ennemi  était  euviron  5000  liommes, 
dont  il  eut  au  dela  de  1000  hommes  de  tués  et  1500 
prisonniers,  p;;rmi  lesquels  était  le  general  major 
Wraugel,  qui  les  Commandait,  et  3  colonels,  »3  lieu- 
tenant colonels.  quelques  majors,  et  euviron  60  autres 
offlciers;  ils  perdirent  aussi  13  drapeaux  et  4  éten- 
dards  et  tous  leurs  canons,  lesquels  étant  tous  de  fer, 
hormis  un,  que  nous  emportämes,  nous  brulåmes  les 
affuts  et  crevämes  les  canons  et  sur  le  soir  nous  nous 
retirämes  daus  notre  camp,  ayant  laissé  le  general 
major  Fermer  avec  deux  régiments  daus  la  ville. 

tirer  i)lus  prés  de  nos  frontiéres.  Les  raisons  de  cette  démarche. 
étaient,  que  noiis  n'aYions  mené  avec  nous  que  pour  cinq  jours  de 
pain,  dont  il  ne  nous  restait  encore  que  poiu-  deux,  et  que  nous 
n>n  avions  presque  point  trouvé  dans  la  lille,  qu'il  ne  se  trou- 
vait  point  de  fourrage  pour  la  cavallerie,  ni  ä  lentour.  ni  en  avant, 
qu'il  fallait  renvoyer  nos  blessés  comme  aussi  les  prisonniers  avec 
du  monde  nécessaire  pour  les  mener,  et  que  nayant  point  de  cha- 
riot  avec  noixs,  nous  ne  pourrions  les  renvoyer  qu'en  employant 
tous  les  clievaux  des  dragons,  ce  qui  reduisait  le  corps  ä  euviron 
öOOO  hommes;  que  la  place  apres  la  visite  des  fortitications  qui 
n'étaient  pas  encore  achevées  (comme  on  peut  voir  par  le  défaut 
du  glacis)  n'était  pas  jugée  teuable,  si  Tarmée  séloignait  de  lä, 
en  conséquence  de  quoi  on  comnien^a  le  méme  jour  ä  raser  la 
la  ville  et,  apres  avoir  brult'  les  palissades,  applani  la  créte  dn 
glacis  et  fait  des  founaux  dans  tous  les  angles  de  la  fortification. 
on  mit  le  feu  dedans  sur  le  soir,  qui  la  reduisit  en  fort  peu 
d'heui*es  en  cendre.    Le  méme  jour  nous  ramassänies  ininron  200 


85 

24.  Le  feltmaréchal  a3'ant  tenu  conseil  de  gnerre  sur 
ce  qivon  clevait  faire.  il  fut  résolu  de  raser  et  bruler 
la  ville  et  de  nous  retirer  plus  prés  de  uos  fron- 
tiéres.  Les  raisons  de  cette  démarclie  étaient,  que 
nous  u'avions  mené  avec  uous  que  pour  cinq  jours  de 
paiu.  dont  il  ue  uous  restait  eucore  que  pour  deux,  et 
(lue  uous  u'en  avious  presque  point  trouvé  daus  la  ville, 
(iu'il  ue  se  trouvait  poiut  de  fourrage  pour  la  cavalle- 
rie,  ui  å  Teutour,  ui  eu  avaut,  (iu'il  fallait  reuvo)'er 
uos  blessés  comme  aussi  les  prisouuiers  avec  du  monde 
uécessaire  pour  les  meuer,  et  (jue  n'a\'aut  poiut  de  clia- 
riots  avec  uous,  uous  ue  pourrious  les  renvoj^er  qu'en 
employaut  tous  les  clievaux  des  drag-ous,  ce  qui  redui- 
sait  le  corps  ä  euvirou  5000  hommes;  que  la  place 
apres  la  visite  des  fortificatious  u"était  pas  jugée  te- 
uable.    si    Tarmée  s'éloiguait  de  la,  eu  couséqueuce  de 

prisonuiers.  qni  s'étaient  sauvés  dans  la  langue  de  terre  et  daus 
les  petites  iles  dans  le  lac.  On  clianta  aussi  le  Te  Deum  avec  un 
triple  salvf'  de  canou  et  de  la  mousqueterie. 

25.  L'armé  marcha  sur  le  niidi  et  campa  prés  du  pout,  ou  nous 
avions  laissé  le  colonel  Retzanow,  environ  six  versts  de  Villmau- 
strand. 

26.  Nous  raarcliämes  12  versts.  et  campåmes  ä  un  village  suédois 
appelé  Taskula  sur  les  frontiéres,  ou  le  feltmaréchal  s'était  rendu 
le  jour  d'auparavaut  avec  uni'  partie  de  la  cavallerie. 

27.  Nous  renvoyämes  tous  nos  blessés  et  tous  les  prisonniers  sué- 
ddis  h  Vibourg,  et  Tarmée  séjourna  dans  le  méme  camp. 

28.  Séjour.    Le  feltmaréchal  Lacy  partit  pour  Vibourg. 

29.  La  cavallerie  tit  un  fourrage  general  sous  les  ordres  du  major 
general  Lieven,  et  linfanterie  fut  jsous  les  armes  pour  célébrer  le 
jour  de  nom  de  Sa  Majesté  impériab^  On  fit  trois  salves  des  ca- 
nons  et  de  Tinfanterie  et  on  chanta  le  Te  Deum.  Sur  le  soir  le 
general  major  Lieven  revint  et  rapporta.  qn'il  avait  fouiTagé  tout 


86 

(luoi  011  comraeiiQa  le  iiiémo  jour  ä  raser  la  ville  et. 
apres  avoir  brulé  les  palissades,  applaui  la  créte  du 
j^lacis  et  fait  des  fourraux  daus  tous  les  augies  de  la 
tbrtification,  oii  mit  le  feu  dedaus  sur  le  soir,  qui  la 
reduisit  en  fort  peu  d'heures  en  cendre.  Le  méme  jour 
uous  ramassämes  environ  200  prisonniers,  qui  s"étaient 
sauvés  dans  la  langue  de  terre  et  dans  les  petites  iles 
daus  le  lac. 

25.  L'armée  marcha  Sur  le  midi  et  campa  prés  du  pout. 
oii  nous  avions  laissé  le  colouel  Retzauow,  environ  six 
versts  de  Villmanstrand. 

26.  Nous  marcliämes  12  versts  et  campämes  å  un  vil- 
lage  suédois  appelé  Taskula  sur  les  froutiéres,  oii  le 
ieltraaréclial  s'était  rendu  le  jour  d'auparavant  avec 
ime  partie  de  la  cavallerie. 

27.  Nous  renvoyämes  tous  nos  blessés  et  tous  les  prisoii- 

le  pays  et  ii'avait  trouvé  que  pour  deux  jours  pour  la  cavallerie. 
et  que  20  versts  en  avant  il  n'y  eu  avait  point,  sur  quoi  la  re- 
solution fut  prise  de  décamper  le  lendemain  et  de  niarcher  pour 
Kerpisjärvi. 
30.  L  armée  marclia,  la  cavallerie  et  une  moitié  de  llufauterie  au 

villag'e,  uommé  Kerpisjärvi,  ä  12  versts  de  lä,  Fautre  moitié  ayant 
campé  dans  le  vieux  camp  de  Kananoja;  sur  le  midi  Je  recus  un 
ordre  du  feltmaréchal  de  me  rendre  incessamm(:'ur  auprés  de  lui  ä 
Vil)ourg',  oii  j'arrivais  le  méme  soir;  il  me  commuuiiiiia  des  ordres 
iiu'il  avait  reeus  de  la  cour,  ou  ou  lui  proposa  d(^  marcher  ä  Frie- 
driclisliamn  pour  s"emparer  d(^  cette  placc  Mais  apres  une  coufé- 
rence  avec  les  ofticiers  généraux,  qui  sl'  trouvaient  en  ville  le 
feltmaréchal  représenta  la  difticulté  de  cette  marclie  å  la  cour. 
que  la  distance  était  de  10  ä  12  marches  et  que  pai-  conséquence. 
il  uous  fallait  du  moins  pour  un  mois  de  biscuit  avec  nous,  pour 
les  transports  desquels  nous  n"avions  pas  les  chevaux  et  voiture.< 
nccessaii'es;  que  la  ville  ne  pouvait  étre  prise.   selon  le  plan  quil 


87 

iiiere  suédois  å  Vibourg-,  et  rarmée  séjourna  dans  le 
méme  camp. 

28.        Séjour.    Le  feltmaréchal  Lacy   partit    poiir  Mbour<^. 

20.  La  cavallerie  tit  un  fourrage  general  sous  les  ordres 
du  major  general  Lieven.  Sur  le  soir  il  revint  et 
rapporta,  qu'il  avait  fonrragé  tout  le  pays  et  n'avait 
trouvé  que  pour  deux  jours  pour  la  cavallerie  et  (lue 
20  versts  en  avant  il  n'y  en  avait  point,  sur  quoi  la 
resolution  fut  prise  de  décaraper  le  lendemain  et  s'ap- 
procher  ä  Vibourg. 

30.  L'armée  marclia,  la  cavallerie  et  une  moitié  de  lin- 
fanterie  au  village.  nommé  Kerpisjärvi.  å  12  versts 
de  lä.  Tautre  moitié  ayant  campé  dans  le  vieux  camp 
de  Kanan  oj  a.  et  le  general  Keith  se  rendit  a  Vibourg. 
pour  trouver  le  feltmaréclial  qui  avait  rei-u  des  or- 
dres de  la  cour.  oii  on  lui  i)roposa  de  mardier  ä  Frie- 

avfiit.  saus  caiions  de  batteries  et  sans  ouvrir  la  traiichée  et  que 
Tenuemi  était  campé  toiat  prés  au  uombre  de  12000  hommes.  qiie 
la  ville,  étant  située  sur  la  mer.  pouvait  étre  rafraichie  et  seeou- 
nie  de  la  flotte  et  que,  notre  armée  ii'étant  que  de  16000  hommi-s 
en  tout,  aiusi  on  ne  pouvait  pas  répondi-e  de  la  réussite  de  len- 
treprise  et  que,  si  nous  attendions  Tarrivée  des  autres  régiments, 
la  saison  serait  si  fort  avancée  que  les  neiges  pouiTaient  tomber 
avant  notre  arrivée  devant  la  ville;  mais  en  attendant  lordre  po- 
sitif  de  la  cour,  et  pour  étre  prét  ä  tout  événement,  il  ordonnait 
qu'on  fit  cuire  pour  un  mois  des  biscuits  poixr  toute  Tarmée  et 
qu"en  cas,  que  la  cour  changeät  de  resolution  å  Tégard  de  la  marche 
projetée,  larmée  devait  étre  postée  å  quelques  versts  å  rentoui- 
de  Viboug-  pour  fiuir  la  campag-ne  et  que  la  cavallerie  devait  étre 
renvoyée  de  bonne  beiire  dans  les  quartiers  d'hiver,  pour  étre  plu- 
tot  en  état  d'entrer  en  campagne  Tanuée  qui  vient. 

31.  Le  feltmaréchal  ayaut  re^u  des  lettres  de  la  cour,  que  la  flotte 
ennemie  paraissait  auprés  de  Reval,  que  les  régiments  qui  avaient 


SS 

(Irichsliamn  pour  s'emparer  de  cette  place.  Mais  apres 
ime  couféreuce  avec  les  officiers  généraux,  qui  se  trou- 
vaient  en  ville,  le  feltmaréchal  représenta  la  difficulté  de 
cette  marclie  å  la  cour;  que  la  distance  était  de  10  å 
12  marclies  et  que  par  conséqueuce.  il  nous  fallait  du 
molns  pour  un  mois  de  biscuit  avec  nous,  pour  les 
transports  desquels  nous  n'avions  pas  les  chevaux  et 
voitures  nécessaires ;  ({ue  la  ville  ne  pouvait  étre  prise, 
selon  le  plan  qu'il  avait,  sans  canons  de  batteries  et 
sans  ouvrir  la  tranchée,  et  que  Fennemi  était  campé 
tout  prés  au  nombre  de  12000  liomraes,  que  la  ville, 
étant  située  sur  la  mer,  pouvait  étre  rafraicliie  et  se- 
courue  de  la  flotte  et  que,  notre  armée  n'étant  (lue  de 
16000  liommes  en  tout,  ainsi  on  ne  pouvait  pas  ré- 
pondre  de  la  réussite  de  Tentreprise  et  que,  si  nous 
atteudions  Tarrivée  des  autres  régiments,  la  saison  se- 

été  commandés  pour  reutbrcer  son  année  avaient  été  contreman- 
dés  et  que  sa  présence  était  nécessaire  å  St.  Petersbourg,  il  par- 
tit aussitöt  en  pöste,  mayant  laissé  le  commandement  de  Tannée, 
pour  laquelle  je  partis  en  méme  temps. 

Septembre. 

1.  On  dressa  3  batteries  å  la  tete  du  camp  et  ou  les  couvrit  d'uu 
abbatis  de  bois;  le  méme  joui"  jenvoyais  deux  ingénieurs  pour  ro- 
connaitre  les  chemins  qui  ménent  de  ce  camp  ä  Friedricbshamn 
et  aux  frontiéres  de  la  Suéde. 

2.  Un  des  ingénieiu's  revient,  ayaut  cté  jusq'ä  Tervajoki,  et  rap- 
porta  que  le  chemin  était  impraticable  pour  le  canon  et  les  équi- 
pages  et  que  la  cavallerie  passerait  avec  beaucoup  de  difficulté; 
un  paysan  avait  assuré,  qu'uu  détachemeut  d  mfauterie  suédoise 
avait  été  dans  son  viUage  le  jour  avant  son  arrivée. 

3.  Le  general  major  Farmer  mayant   averti  que  du  cOté  de  Ter- 


89 

rait  si  fort  avancée  que  les  neiges  pourraient  tomber 
avant  uotre  arrivée  devaut  la  ville ;  mais  eu  attendaut 
Tordre  positif  de  la  cour,  et  pour  étre  prét  ä  tout 
événemeut,  il  ordounait  qii'oii  fit  cuire  poiir  uu  mois 
des  biscuits  pour  toute  Tarmée  et  qii'eii  cas,  (j[ue  la  cour 
changeät  de  résolutiou  å  Tégard  de  la  marclie  proje- 
tée,  Farmée  devait  étre  postée  å  quelques  versts  ä 
Tentour  de  Vibourg  pour  fiuir  la  campagne  et  que  la 
cavallerie  devait  étre  reuvoyée  de  boune  heure  daus 
les  quartiers  d'hiver,  pour  étre  plutöt  en  état  d'entrer 
en  campague  Tannée  qui  vient. 
11.  Le  feltmaréchal  ayant  recu  des  lettres  de  la  cour, 
que  la  flotte  eunemie  paraissait  auprés  de  Eeval,  que 
les  régiments  qui  avaient  été  commandés  pour  ren- 
forcer  son  armée  avaient  été  contremandés  et  que  sa* 
présence   était   nécessaire   å  St.  Petersbourg-,  il  partit 

vajoki  et  Vilajoki,  villages  sur  les  froutiéres,  il  y  avait  beaucoup 
(le  fourrage  que  rennemi  pourrait  facilement  enlever  et  que  de 
notre  cöté  nous  pouvious  aussi  facilement  le  transporter  å  Vibourg 
par  le  moyeu  de  bateaux.  pourvu  qu'on  commandät  uu  détacliement 
considérable  pour  couvrir  les  fourrageurs,  et  qui  avait  déjä  pré- 
paré  30  barques  poui-  cette  expedition.  Je  lui  envoyais  800  dra- 
gons et  un  ordre  de  prendre  400  hommes  des  gardes  ä  pied,  avec 
deux  piéces  de  canon,  en  cas  qu"il  le  jugeåt  nécessaire. 

Le  general  major  Fermer  me  rapporta  qu'il  était  arrivé  ä  Ter- 
vajoki  avec  son  commandement  et  qu'il  commengait  déjå  ä  cbarger 
les  batiments  destinés  å  transporter  les  fourrages. 

Il  arriva  un  espion  de  Friedrichshamn  avec  la  nouveUe  de  lar- 
rivée  du  general  Lewenhaupt,  qui  conimande  en  chef.  Selon  son 
rapport  Tarmée  ennemie  consiste  en  un  régiment  de  cavallerie  ap- 
pelé  Leib-régiment,  le  Leib-régiment  et  Neuland-dragons ;  infan- 
terie:  Nord  Vermland,  Vestmaland,  Estgothie,  Upland,  Helsing, 
Scaraborg,  Estbothnie,  Neuland,  Abo,  gardes  ä  pied.  un  bataillon 


90 


aussitot   en    pöste,    ayant  laissé   au   g'énéral   Keith  le 
commandement  de  rarmée. 


Septembre. 

j^niier.  Q^  (Jressa  o  batteries  å  la  tete  du  camp  et  ou  les 
couvrit  d'un  abbatis  de  bois;  le  méme  jour  on  envoya 
deux  iug-énieurs  pour  reconnaitre  les  cliemins  qui  iné- 
uent  de  ce  camp  å   Friedrichsliamn   et  aux  frontiéres. 

2.  Un  desquels  revient.  ayant  été  jusqu'  å  20  versts, 
et  rapporta  que  le  chemin  était  impiaticable  pour  le 
canon  et  les  équipages  et  que  la  cavallerie  passerait 
avec  beaucoup  de  difflculté;  un  paysan  avait  assuré, 
qu'un  détacliement  d'infauterie  suédoise  avait  été  dans 
son  village  le  jour  avant  son  arrivée. 

3.  Le  general  major   Fermer  ayant  averti  que  du  cöté 

(le  Kymmenegård,  iiu  fle  Biörneborg,  \m  de  Vibourg.  \\a  de  Vest- 
bothnie  et  environ  300  homme8  des  Dalecarls,  qni  st'  sout  sauvés 
de  laffaire  de  Villmanstrand,  uiie  compagnie  dartillerie  et  iine  de 
bombardiers  avec  dix-ueiif  canons  de  campagne,  et  qu'on  attend 
tous  les  jowYS  de  Suéde  trois  aiUres  régimeuts  de  dragons  et  trois 
compagnies  de  lartillerie  apres  Tarrivée  desquels  lenr  armée  sera 
environ  24000  hommes. 

8.  Le  general  major  Fermer  rapporta,    qu'il    avait  envoyé  par  les 

bateaux  ä  Vibourg  environ  1000  quinteaux  dr  foin  et  qu'il  reve- 
nait  avec  le  détacbement. 

7.  Ayant  avis  par  un  espiou.  que  Tennemi  n'avait  point  de  trou- 

pes  il  Peterldrk  sur  les  frontiére'S,  j'écrivis  au  general  major  Sclii- 
poff  pour  qu'il  consultät  avec  le  lieutenant  general  Stoffeln  et  le 
general  major  Albreclit  s'il  ne  sera  pas  ä  propos  d"envoyer  un  dé- 
tacbement de  dragons  bruler  les  fourrages  le  long  de  cette  fron- 
tiére.    nos    espions    nous    assuraut    que  c"i'St  par  lä  quils  veuleut 


01 

de  Tervajoki  et  Mlajoki.  villages  sur  les  frontiéres 
il  y  avait  beaucoiip  de  foiirrag-e  que  rennemi  pourrait 
facilemeiit  enlever  et  que  de  uotre  cöté  nous  pouvions 
aussi  facilement  le  transporter  a  Vibourg-  par  le 
moyen  de  bateaux,  pourvu  (juNjn  coramaudåt  un  dé- 
tacliement  considérable  pour  couvrir  les  fourrageurs.  et 
qu*il  avait  déjå  préparé  30  barques  pour  cette  expedi- 
tion. On  lui  envoya  800  dragons  et  un  ordre  de 
preudre  400  liommes  des  gardes  å  pied  (dont  un  dé- 
tacliement  était  en  raarclie  poui-  joindre  Farmée.  et 
campait  alors  sons  Vibourg)  avec  deux  pieces  de  ca- 
non  en  cas  qu'il  le  jugerait  nécessaire. 
4  et  5.  Il  arriva  un  espion  de  Friedrichsliamn  avec  les  nou- 
velles  de  Tarrivée  du  general  comte  de  Lewenliaupt. 
qui  coinmandait  en  chef  Tarmée  eunemie.  Selon  son 
rapport    elle    cousistait   en   nu  régimeut   de  cavallerie 

tenter  une  incursiou   dans  notre  pays,   ce  qu"ils  appronvérent.  et 
(lemaudevent  (luatre  cents  dragons  pour  le  mettre  en  exécution. 

8.  Ayant  trouvé  le  régiment  d"Abschei'onski  tres  faible.  particulié- 
rement  en  officiers,  je  le  fis  mareher  å  Vibourg  pour  y  éti'e  en 
garnison,  et  envoyai  ordre  au  détachement  des  gardes  ä  pied  qui 
est  campé  auprés  de  cette  ville  de  se  rendre  au  camp. 

9.  Il  aniva  un  déserteur  suédois,  qui  dit  que  le  secours  qu"on 
attendait  de  la  Suéde  était  venu  ä  Friedricsbamu  et  que  leur  ar- 
inée  était  forte,  environ  17000  hommes,  et  qu'on  parlait  d'entrer 
en  Eussie  par  deux  différents  endi"oits  å  la  fois. 

10.  Il  arriva  un  espion  de  rarmée  ennemie  qui  confinna  les  mémes 
uouvelles  que  nous  avions  eues  auparavant. 

11.  Je  détacbai  le  general  major  Fermor  poiu"  fourrager  dans  les 
mémes  endroits  qu'auparavant.  lui  ayant  douné  800  dragons  et 
400  fantassins  et  2  pieces  de  canon  pour  couvrir  les   fourrageurs. 

12.  Je  fis  partir  un  détachement  pour  réparer  le  cliemin  de  \i 
bourg. 


92 

appelé  le  régiment  de  corps,  le  régiment  de  corps  ou 
Neulaud  dragon,  infauterie  Nord  Wermland,  Westman- 
laiid,  Ostgotliie,  Uplaud,  Helsingsland,  Scaraborg,  0st- 
bottuie,  Neiiland,  Abö,  gardes  å  pied,  un  bataillon 
de  Kjnnmenegård,  un  de  Westerbotn,  un  de  Biörne- 
borg, un  de  Vibourg  et  environ  300  liommes  de  la 
Dalecarlie,  qui  s'étaient  sauvés  de  Faflfaire  de  Villnian- 
strand,  une  conipagnie  d'artillerie  et  une  de  bombar- 
diers  avec  19  canons  de  campagne  et  qu'on  attendait 
tous  les  jours  de  Suéde  3  autres  régiraents  de  dragons, 
et  3  compagnies  d'artillerie,  apres  Tarrivée  desquels 
leur  armée  serait  environ  24000  liommes. 

6.  Le  general  major  Fermor  rapporta,  qu'il  avait  en- 
voyé par  les  bateaux  ä  Vibourg  environ  1000  quin- 
taux  de  foin  et  qu'il  revenait    avec   le    détachement. 

7.  Ayant  avis  par  un  espiou,  que  Teunemi  n'avait  point 

13.  Le  general  Fermor  revint,  ayant  renvoyé  beaucoup  de  foin  et 
du  blc  en  gerbe  par  les  eaux  ä  Vibourg. 

14.  Les  fourrages  étant  entiérement  consuniés  ä  Fentour  quelques 
lieues  ån  camp  ou  nous  étions,  larmée  marcha  å  Ykspää,  7  versts 
de  Vibourg,  sur  le  cheniin  de  Friedricbshamn ;  la  marcbe  était 
quatorze  versts. 

15.  J'allai  voir  le  détacbement  des  gardes  qui  campait  å  3  verets 
du  camp,  que  je  trouvai  au  nombre  de  1200  hommes,  et  en  fort 
bon  état. 

16.  11  arriva  uu  déserteur,  qui  nous  dit,  que  reuneiui  avait  un 
pöste  de  140  liommes  dmfanterie  et  12  dragons  ä  Vilajoki,  ä  28 
versts  de  notre  camp,  et  que  le  capitaine  qui  les  commandait 
avait  demandc  \m  renfort,  trouvant  le  pöste  peu  sur. 

17.  Je  fis  examiner  le  pöste  de  Kerstilä  et  de  Hamentova  et  revins 
le  soir  au  camp. 

18.  Je  donnais  orde  pour  un  fourrage  general  du  cöté  de  Vilajoki 


93 

de  troupes  ä  Peterskirk  sur  leur  frontiére,  on  eiivoya 
un  (létacliemeut  pour  briiler  les  fourrages  le  long-  de 
cette  frontiére. 

8  et  9.  Un  déserteur  suédois  arriva,  qui  disait  que  leur 
secours  était  arrivé  ä  Friedrichshamn  et  que  leur 
armée  était  forte,  environ  17000  liomnies,  et  qu'on  par- 
lait  d'entrer  en  Russie  par  deux  differents  endroits  å 
la  fois. 

10  et  11.  On  détaclia  le  general  Fermor  pour  fourrager 
dans  les  mémes  endroits  qu'auparavant,  lui  ayant  donné 
800  dragons  et  400  fantassins  et  2  piéces  de  canon 
pour  couvrir  les  fourrageurs. 

12  et  13.  On  fit  partir  un  détacliement  pour  réparer  le 
chemin  de  Vibourg  et  le  general  Fermor  revint,  ayant 
envoyé  beaucoup  de  foin  et  du  blé  en  gerbe  par  les 
eaux  ä  Vibourg. 


et  comme  je  savais  que  renneini  avait  im  détacliement  lä  sans 
savoir  précisement  le  nombre,  je  commandais  pour  Tescorte  deux 
mille  fantassins  et  200  grenadiers  avi^c  4  piéces  de  canon,  1000 
di-agons,  200  housards,  qui  arrivérent  le  méme  jour,  et  150  co- 
saques  de  Don,  avec  un  canon. 
19.  L"escorte    des   fourrageurs  marchait  å  Tervajoki,  13  versts  du 

camp,  et  ou  fourrageait  Tentre-deux,  et  voulant  profiter  de  ce 
commandemeut  pour  recouuaitre  le  pays  en  avant,  je  me  rendis 
aussi  ä  Tervajoki,  d"oii  j'enToyais  le  méme  soir  deux  partis,  un 
pour  vou'  si  Fenuemi  était  encore  ä  Vdajoki  et  Fautre  pour  en- 
lever  quelques  paysaus  suédois  qui  pourraient  servir  de  guides. 
Dans  la  nuit  los  deux  partis  revinrent,  Tun  avec  les  nouvelles, 
que  Feunemi  y  était  encore,  qu"il  y  paraissait  seulement  12  ä  15 
feux  et  que  leur  nombre  ne  sui'passait  pas  150  liommes;  Fautre 
amena  3  paysans,  qui  dii-ent,  qu'on  pouvait  passer  la  riviére  de 
Vilajoki,  5  versts  au  dessus  de  Fendroit  oii  les  suédois  étaient 
postés. 


94 

14.  Les  fourrages  étaut  entiérement  cousumés  å  rentour 
quelqiies  lieiies  du  camp  ou  nous  étionSj  Tarmée  marcha 
å  "Ykspää,  7  versts  de  Vibourg-,  sur  le  cliemiu  de 
Friedriclislianiu  •,  la  marche  était  de  4  versts. 

15.  Le  détacliement  des  gardes  arriva,  et  en  fort  bon  état; 
leur  nombre  était  de  12000  hommes. 

16.  Un  déserteur  arriva  qui  nous  dit.  que  Fennemi  avait 
un  pöste  de  140  hommes  d'infanterie  et  12  dragons  å 
Vilajoki.  å  28  versts  de  notre  camp.  et  que  le  capi- 
taine  qui  les  commandait  avait  demandé  un  renfort, 
trouvant  le  pöste  pen  sur. 

17  et  18.  L'ordre  fut  donné  pour  un  fourrage  general  de 
ce  coté,  et  comme  ou  ne  pouvait  pas  savoir  le  nombre 
certain  du  détacliement  enuemi,  on  commandait  pour 
escorte  2000  fantassins  et  200  grenadiers  avec  4 
piéces   de   cauon.  1000  dragons,  200  liousards  et  150 

20.  Sur  quoi  je  fis  partir  le  lieutenant  culonel  Costurin  sur  los  ouzf 
lieures  du  soir,  avec  200  dragons,  150  liousards  et  150  cosaques 
de  Don,  pour  les  prendre  par  derriére,  par  le  gaxé  que  les  pay- 
sans  avaient  découvert.  et  en  méme  temps  on  fit  marcher  le  resti- 
des troupes,  pour  couvrir  le  fourrage,  qui  devait  se  faire  ce  jour 
jusqu'ä  Vilajoki. 

21.  Sur  les  six  lieures  du  matin,  quaud  nous  fumes  envii'on  ä 
5  versts  de  Vilajoki  un  cosaque  revint  i^ui  dit  que  rennenii  y 
était  posté  de  Fautre  cöté  de  la  riviére,  et  avait  rouipu  le  pont, 
sur  quoi  je  fis  avancer  50  liousards  que  j'avais  auprés  de  moi  et 
300  dragons  avec  un  cauon,  pour  douner  le  signal  uu  lientmant 
colonel  Costurin,  qui  avait  ordro  en  Tentendant  de  les  entourcr 
par  derriére;  aussitöt  que  les  liousards  panireut,  Tenuenii  qui 
était  rangé  å  la  gauclie  du  pont  derriére  un  enclos  d(^  bois  sui- 
le  bord  de  la  riviére,  se  sépara  en  deux  corps  de  150  chacun,  ayant 
été  renforcé  le  jour  auparavant  par  IGO  hommes  tirés  des  galcrcs; 
Tun  restant  ou  il  était,  et  Tautrc,  occupaut  quelques  maisons.  (lui 


95 

cosaques  de  Dou,  (jui  étaient  arrivés  le  méme  jour  au 
camp. 

19.  L'escorte  des  tbuirageurs  iiiarchait  a  Tervajoki,  13 
versts  du  camp,  et  le  general  Keitli,  voulant  en  pro- 
liter  pour  reconnaitre  le  pays  en  avant,  s'y  reudit, 
d"oii  il  envoyait  ce  méme  soir  denx  partis,  un  pour 
voir  si  Tennemi  était  eucore  å  Vilajoki  et  Tautre 
pour  enlever  quelques  paysaus  suédois  (jui  pourraient 
servir  de  guides.  Dans  la  nuit  les  deux  partis  revln- 
rent.  Tun  avec  les  nouvelles,  que  Tennemi  y  était 
encore,  quil  y  paraissait  seulement  12  å  15  feux  et 
que  leur  nombre  ne  snrpassait  pas  150  liommes;  Tautre 
ameua  3  paysaus,  qui  direut,  qu'on  pouvait  passer  la 
riviére  de  Vilajoki,  5  versts  au  dessus  du  pöste  sué- 
dois.    Sur  quoi 

20.  on    détacha   le   lieuteuaut   colonel    ('osturin  sur    les 


ötaient  alteniautes  dti  pout,  leurs  dragons  au  nombre  de  30  se 
tenant  sur  la  di'oire  du  pont,  mais  nos  housards  ayant  poussé  ä 
toute  bride  sur  le  bord  du  ruisseau,  les  dragons  prii-ent  la  fiiite, 
et  rintauterie  apres  quelques  coups  de  fusil,  ayant  abandonué  son 
pöste,  Toulait  se  jeter  daus  le  bois,  qui  était  derriére  eux,  ce  que 
nos  housards  et  dragons  ne  leur  dounérent  pas  le  temps  de  faire, 
car  ayant  trouvé  une  espéce  de  gué,  ou  on  passait  le  ruisseau 
un  ä  un,  avec  beaucoup  de  difficulté,  ils  se  jetérent  sur  eux,  et 
les  dispersérent  dans  un  moment,  je  fis  donner  en  méme  temps 
le  signal  au  lieutenant  colonel  Costurin,  mais  il  avait  troiavé  de 
si  mauvais  chemins  sur  la  route,  qu'il  n'était  pas  encore  ä  portée; 
uous  en  tuämes  envirou  50  et  primes  47  prisonniers.  panni  les- 
quels  étaient  deux  lieutenants,  et  les  fuyards  s'étant  jetés  dans 
le  détachement  du  dit  lieutenant  colonel,  qui  avan^ait  au  plus 
vite  par  le  bois,  U  tua  un  officier  et  environ  60  autres.  J'envoyais 
aussitot  un  détachement  dans  le  pays  ennemi,  qui  brula  quelques 
villages.    et   beaucou])  de  foin  et  de  blé,   mais  qui  ne  trouva  que 


06  , 

onze  heures  du  soir,  avec  200  dragons,  150  liousards 
et  150  cosaqiies  de  Don,  pour  les  prendre  par  derriére, 
par  le  gué  que  les  paysaus  avaient  découvert.  et  eu 
méme  temps  on  fit  mardier  le  reste  des  troupes,  pour 
couvrir  le  fourrag-e,  qui  devait  étre  fait  ce  jour  jusqu'  å 
Vilajoki. 

21.  Sur  les  deux  lieures  du  matiu,  quand  nous  fumes 
environ  å  5  versts  de  Vilajoki  uu  cosaque  re  vint,  (jui 
dit  que  Tennemi  y  était  posté  de  Tautre  coté  de  la 
riviére,  et  avait  rompu  le  pont,  sur  quoi  on  fit  avancer 
50  housards,  et  300  dragons  avec  uu  cauon,  poiu' 
donner  le  signal  au  lieutenaut  colonel  Costurin,  qui 
avait  ordre  eu  les  eiitendant  de  les  entourer  par  der- 
riére; aussitot  que  les  liousards  parureut,  Tennemi  qui 
était  rangé  ä  la  gauche  du  pout,  devant  uu  enclos  de 
bois  sur  le  bord  de  la  riviére,  se  sépara  en  deux  corps, 

7  ou  8  fuyarcis,  qu'il  tua  tians  les  marais.  Nous  ne  perclimes 
quun  cosaque,  un  liousard,  et  un  cosaque  fut  blessé. 

22.  Le  general  major  Fermor  qui  était  avec  Tinfanterie  et  l(^s  four- 
rageurs  me  rapporta,  qu'il  avait  déjä  ehargé  les  bätiments  de 
foin  et  les  renvo3'ait  ä  Vibourg,  et  qu'il  emportait  le  reste  au 
camp,  sur  les  chariots.  Sur  quoi  ayaut  laissé  le  eommandemeut 
du  corps  au  general  major  Liewen,  avec  ordre  de  prendre  son 
camp  cette  nuit  ä  Tervajoki,  et  de  revenir  le  leudemaiu  au  camp. 
Je  partis,  et  arrivai  le  sou"  au  camp  d'Ykspää.  Aujourd"hui  dix 
cosaques  qui  s'étaient  avancés  prés  de  trento  versts  dans  le  pays 
ennemi  revinrent  avec  4  prisonuiers  et  beaueoup  de  bétail. 

23.  Les  troupes  arrivérent  au  camp,  et  le  biseuit  que  nous  taisious 
préparer  poui-  un  mois  pour  Tarmée,  étant  déjä  cuit,  je  fis  revenir 
le  détachement  de  Viboiu-g,  qui  avait  été  employé  au  cuissou,  et 
le  general  Fermor  y  fut  envoyé  avec  1000  liommes,  pour  faire 
quelques  unes  des  fortifications  de  cette  ville,  qui  n'étaicnt  pas  en- 
tiérement  achevées. 


07 

Tim  restant  oii  il  était,  et  Tautre.  occupant  quelques 
maisons,  qiii  étaieut  alternantes  clu  pont,  lenrs  dragons 
au  nombre  de  30  se  tenant  sur  la  droite  du  pout,  mais 
nos  liousards  ayant  poussé  ä  toute  bride  sur  le  bord 
du  ruisseau,  les  dragons  prirent  la  fuite.  et  Tinfanterie 
apres  quelques  coups  de  fusil.  ayant  abandonné  son 
pöste,  voulait  se  jeter  dans  le  bois,  qui  était  derriére 
euX;  ce  que  nos  liousards  et  dragons  ne  leiu'  donnérent 
pas  le  temps  de  faire,  car  ayant  trouvé  une  espéce  de 
gué,  oii  on  passait  le  ruisseau  un  å  un,  avec  beau- 
coup  de  difficulté,  ils  se  jetérent  sur  eux,  et  les  dis- 
persérent  dans  un  instant ;  au  méme  teraps  le  signal  fut 
donné  au  lieutenant  colouel  Costurin,  mais  il  avait 
trouvé  de  si  mauvais  cliemins  sur  la  route,  qu'il  n'était 
pas  encore  å  portée;  uous  en  tuämes  environ  50  et 
primes   40   prisonniers,   parmi    lesquels    étaient    deux 

24.  Ayaut  re^u  clu  feltmarécbal  Lacy   heaucoup  de  lettres  des  pri- 
sonniers  snédois  pour  leurs  pareuts   et  amis  ä  leur  armée,  j"en 
voyais   nu   trompette   avec   un  bas  officier  et  deux.  dragons  pour 
les  porter. 

25.  Je  détachais  100  dragons,  50  housards  et  50  cosaques  pour 
fouiller  le  pays,  ou  11  y  avait  quelques  partis  ennemis,  un  desquels 
avait  tué  deux  de  nos  di-agons.  qui  étaient  en  sauve-garde  dans 
un  moulin. 

26.  Le  détachement  revint,  apres  avoir  brulé  quelques  villages  sué- 
dois,  et  enlevé  quelque  bétaU,  mais  par  la  fante  du  capitaine  qui 
retint  les  housards  et  cosaques  trop  longtemps.  il  manqua  de 
prendre  un  espion  de  Tennemi,  qne  j"avais  ordouné  darréter,  c"est 
pourquoi  je  commandais  un  conseil  de  guerre  sur  le  capitaine.  pour 
n'avoir  pas  suivi  ses  instructions. 

27.  Eien. 

28.  On  envoya  ä  Vibourg  par  eaux,  uno  grande  quantité  d'équi- 
pages.  qui  fut  jugée  inutile  å  Tarmée. 


98 

lieuteuauts,  et  les  fiiyarcls  s'étaiit  jetés  dans  le  détache- 
ment  du  dit  lieuteiiant  colouel,  qui  avanQait  au  plus 
vite  par  le  bois,  il  tua  uu  officier  et  envirou  50  sol- 
dats; on  envoya  aussitot  uu  détachemeut  dans  le  pays 
eunemi,  qui  brula  quelques  villages,  et  beaucoup  de 
foiii  et  de  blé,  raais  qui  ue  trouva  que  7  ou  8  fuyards, 
([u'il  tua  daus  un  niarais.  Nous  ne  perdimes  qu'un 
cosaque,  un  liousard,  et  uu  cosaque  fut  blessé. 

22.  Ayant  envoyé  tous  les  bätiments  chargés  de  foiu  å 
Vibourg,  nous  retournämes  au  camp.  10  cosaques,  qui 
s'étaient  avancés  plus  de  30  versts  dans  le  pays  eu- 
nemi,  revinrent  avec  quelques  prisonniers  et  beaucoup 
de  bétail. 

23.  Le  biscuit  (jue  nous  avions  fait  préparer  pour  uu 
niois  pour  Farmée,  étaut  déjå  cuit,  ou  fit  revenir  le 
détachemeut   de  Vibourg,    qui   avait   été   employé   au 

29.  La  resolution  ayant  été  prise  de  décamper  le  lendeiuaiu  et  de 

marcher  ä  Kerstilä  ou  il  y  avait  déjä  uu  détachemeut  de  400  dra- 
gons, le  general  major  Priuce  Tscherkaski  fut  commaudé  avee 
150  de  chaque  régiment  de  dragons  pour  occuper  les  postes  du 
nouveau  camp  e.t  escorter  Téquipage,  qui  fut  renvoyé  en  avant. 

'■Vk  L'armée    décampa  au   point   du  jour,   mais  quoique  la  marclie 

ue  fut  que  de  14  versts  il  était  prés  de  minuit  avant  que  les 
troupes  arrivérent  au  camp  de  Kerstilä,  les  chemins  étant  si  mau- 
vais  quune  partie  d'équipag'es  qui  était  parti  le  jour  aiiparavant 
narriva  pas  au  camp. 

Oclobre. 

1.  Les   postes    fureut  distribués   aux  ofticiers  géuéraux  le  long  du 

lac,  qu'on  avait  résolu  de  gärder.  Le  lieutenant  general  Bach- 
metef  avt;c  trois  régimeuts  dlnfanterie,  ä  savoir  Ingermanlande, 
Ladoga,  et  le  bataillon  de  Permski,  Viatski,  et  le  régiment  luger- 
maulande  dragon,  ä  la  gauclie  å  Lavola,  avec  ordre  de  construire 


99 

cuisson,  et  le  géuéral  Fermor  y  fut  envoyé  avec  1000 
hommes.  pour  faire  quelqiies  imes  des  fortifications  de 
cette  ville,  (lui  u^étaieut  pas  entiéremeut  aclievées. 

24.  On  envoya  a  Farmée  emiemie  im  trompette  avec 
beaucoup  de  lettres  des  prisoiiiiiers  suédois  pour  leurs 
parents  et  arais. 

25.  On  détaclia  100  dragons,  50  housards  et  50  cosaques 
pour  fouiller  le  pays,  oii  il  y  avait  quelques  partis 
enuemis,  un  desquels  avait  tué  deux  de  nos  dragons, 
qui  étaient  en  sauve-garde  dans  un  moulin. 

20.  Le  détacliement  re  vint,  apres  avoir  brulé  quelques 
villages  suédois,  et  enlevé  quelque  bétail,  mais  par  la 
taute  du  capitaine  qui  retint  les  liousards  et  cosaques 
trop  longtemps,  il  manqua  de  preudre  un  espion  sué- 
dois,  lequel   il  avait  ordre  d'arréter,  c'est  pourquoi  un 

(leux  batteries  pour  lesquelles  il  lui  fut  donné  cinq  piéces  de 
6  tt.^  un  haubitz  de  40  a.  et  12  piéces  de  o  //..  Le  general  major 
Lieweu  avec  deux  régiments  dinfanterie,  (viz.)  Novogorodski  et 
Xisovski  au  centre,  ä  Tingis  Sar,  avec  huit  piéces  de  3  n  et  pour 
la  communicatiou  par  eau  entré  ces  deux  postes  on  leur  donna 
deux  Ostroski  Lotki,  portant  chacun  deux  piéces  de  trois  li-vTes, 
et  ä  la  droite  vis-å-yis  le  pont  de  Kerstilä  je  me  postai  avec  le 
reste  de  larmée,  ayant  fait  construire  une  batterie  de  trois  piéces 
de  8  Ti.  trois  de  6  ti.  et  un  haubitz  de  40  tt.  Au  bout  du  pont 
et  entré  le  pöste  du  general  major  Liewen  et  le  mien  sur  un  en- 
droit  du  lac  (lui  navait  queuvirou  100  toises  de  large,  je  fis  po- 
ster 200  hommes  et  deux  piéces  de  3  r/.,  la  distance  entré  les 
postes  des  géuéraux  étant  envii'on  trois  versts,  laquelle  est  cou- 
verte  par  le  détacliement  de  ces  postes. 
2.  J'envoyai3  deux  espions  pour  avoir  des  nouveUes  de  lannée  en- 

nemie  et  je  détachais  une  partie  de  12  di-agons  avec  autant 
de   liousards    et  cosaques  pour  enlever  quelqu'uu  dans  leur  pays. 


100 

conseil  de  guerre  fut  ordouné  sur  ce  capitaine,  pour 
n'avoir  pas  suivi  ses  iustructions. 

27.  28.  ön  envoya  a  Viboiirg-  par  eaux,  uue  grande  quau- 
tité  d'équipages,  qui  fut  jugée  inutile  å  Tarmée. 

29.  La  saison  étaut  trop  avancée,  pour  pouvoir  tenter 
aucuiie  entreprise  sur  reuuemi;  mais  comme  le  bruit 
courut,  qu'il  avait  euvie,  de  tenter  une  iuvasion;  le 
seul  parti  que  nous  avions  å  prendre,  était  de  nous 
teuir  en  état  de  le  bien  recevoir:  et  comme  du  cöté 
de  la  mer  la  forteresse  de  Vibourg,  rendait  leur  pas- 
sage impraticable,  ou  jugea  å  propos  de  décamper,  et 
de  mardier  å  Kerstilä,  vis-å-vis  de  Peterskirk,  oii. 
ayant  pris  les  précautions  nécessaires  en  distribuant 
les  troupes  dans  les  diiférents  passages,  qui  étaieut 
sujets  ä  étre  tentés  par  Fennerai;  nous  y  restäraes, 
jusqu'    å   ce   que   nous   euraes   avis,    que  leur  troupes 

3.  Le  colouel  Karkettel  fut  commandé  avec  150  bommes  de  chatiue 
régiment  d'infauterie  et  tous  les  dragons,  liousards  et  cosaques 
pour  fourrager,  avec  ordre  de  ne  commeucer  ä  fourrager  qu'å  qua- 
torze  versts  du  camp  et  d'envoyer  une  partie  de  40  dragons  60  hou- 
sards  et  50  cosaques  dans  le  pays  ennemi,  tächer  d'enlever  quel- 
ques  prisonniers  et  le  ruiner  autant  qu'ils  pouvaient  les  fourrages 
et  les  blés,  en  les  brulant.  Le  régiment  de  Tver  et  le  reste  du 
régiment  d'Archangel  se  mirent  en  marche  pour  leurs  quatiers 
d'liiver. 

4.  Le  détachement  qui  avait  été  envoyé  le  2  revint  sans  pouvoir 
prendre  le  fils  du  prétre,  tous  les  bateaux  sur  la  riviére  (iu"ils 
devaient  passer,  ayant  été  enlevés. 

Le  méme  soir  le  colouel  Karkettel  me  rapporta  quil  avait  trouvé 
beaucoup  de  fourrages,  et  qu'il  n'y  avait  pas  assez  de  cbevaux 
pour  emporter  le  tout,  n'y  ayant  point  de  cbariots  commandés,  ä 
cause  des  mauvais  cbemins.  Un  paysan  qui  avait  été  pris  par  les 
suédois   auprés   d'Audrés-kirk,  revint  et  rapporta   qulls   étaient 


101 

s'étaient  séparées,  et  le  froid  et  les  ueiges  commeu- 
(^aient  ä  nous  iucommoder. 

Octobre. 

1 7.  L'armée  se  mit  en  niarclie  pour  les  quartiers  crhiver, 
la  cavallerie  étaut  obligée  de  passer  St.  Petersbourg. 
ue  pouvant  pas  subsister  dans  ces  cantons,  uue  par- 
tie  de  rinfauterie,  ayaut  Yibourg  pour  leiir  quartier, 
et  le  reste  étaut  cautonné  dans  le  pavs  voisin.  oii  en 
cas  de  besoin  elle  pouvait  se  rassembler  en  tres  peu 
de  temps. 

Novembre. 

2i).  Un  ofMcier  arriva  ä  Yibourg  avec  les  nouveiles  de  leié- 
vation  de  la  Princesse  Elisabetli  au  troue  inipérial. 
et  en  méme  temps  passa  le  capitaine  suédois  Didrou, 

entré  dans  le  pays  par  eau  snr  le  Vuoksen,  qn'il  y  avait  cinq  ba- 
teanx  sur  lesquels  il  y  avait  envii'on  50  soldats,  qu'on  Ini  avait 
demandc  la  force  de  Tarniée  russe,  et  oii  elle  se  trouvait,  et  sur 
sa  réponse,  qu'il  y  ayait  plus  d'un  an  qu'il  n'avait  été  ä  Viboui'g 
et  qu'il  n'en  savait  rien,  on  1 'avait  garde  si  négligeniment  qu'il  avait 
trouvé  moyen  de  se  sauver.  Le  trompette  qui  était  envoyé  å 
larmée  suédoise  revint  de  Qvaniby,  å  six  verst.s  de  Friedrichs- 
harau,  oii  était  le  quaitier  general. 

ö.  Le   colonel   Karkettel   revint   avec   les   fourrageurs  et  le  parti 

qu'il  avait  envoyé  dans  le  pays  ennemi,  apres  avoir  briilé  environ 
50  viUages,  ramena  65  vaclies.  autant  de  moutons  et  deux  pay- 
sans,  sans  avoir  rencontré  aucun  parti  ennemi  dans  leur  course. 
Le  régiment  de  Casau.  dragon,  fut  envoyé  dans  son  quartier 
d'hiver. 

(i.  Le   general   major   comte   de  Lacy  étant  arrivé  å  larmée,  eut 

le  régiment  de  Jambourg  dragons  et  les  régiments  de  Narva  et 
Sibii-ski   infanterio   sous   son   commandement.     Comme   le   temps 


102 

qui  avait  été  pris  prisouuier  ä  Mllmanstaud,  portant 
la  uotificatiou  au  comte  Lewenhaupt. 
2.*^.  Le  géiiéral  Keith  recut  ordre  de  la  cour.  de  suspendre 
toiite  acte  d'hostilité,  et  de  tenir  seulement  bonne  garde 
sur  les  frontiéres.  pour  empécher  qiie  Fenuemi  n'entre- 
prit  quelque  cliose;  les  deux  corps  s'étant  convenus 
d'iine  suspension  d" armes  pour  trois  mois. 

approchait  de  inettrc  los  t]-onpes  en  qitartier  (VhivtM'.  et  qiie  les 
easenies  å  Viboviyg  étaient  tons  remplies  (ll^s  ijlessés  et  målades. 
Tordre  fut  doimé  d"employer  les  chevaux  qui  étaient  déstinés  pour 
les  fortifications,  comme  aussi  les  chevaux  des  dragons  que  le  ré- 
gimeut  des  Velikiluki  avait  (3us  pendaut  la  campagne  pour  les  trans- 
porter ä  St.  Petersbourg,  comme  aussi  de  laver  les  easernes  avec 
du  vinaigre  et  les  parfumer. 

7.  Je  renvoyai  les  régiments  de  Kostovski  i't  Yolikilukski  en  gar- 
nison å  Vibourg  et  je  fis  revenir  au  camp  le  détachement  de  mille 
hommes  qui  avait  été  commaudc  lä  pour  les  travaux. 

8.  Il  y  eut  un  fourrage  general  escorté  par  GOO  fantassins.  et 
300  clievaux  et  ime  piéce  de  canou  poiir  donner  le  signal  aux 
fourrageurs.  On  me  donna  avis  qu'un  parti  de  Tenuemi  était  en- 
tré dans  notre  pays  de  lautre  coté  de  Vuoksen;  niais  sans  pou- 
voir  me  dire  ni  la  force,  ni  de  quel  coté  il  avait  marché. 

0.  Le   régiment   dlngermanlande   dragon    fut   renvoyé    dans  son 

quartier  d'hiver,  et  pour  mettre  le  pays  ä  Tentour  dt^  Kexliolm 
plus  en  sureté,  je  fis  marcker  lä  le  lieutenant  colonel  du  régiment 
de  Jambourg  avec  200  dragons  et  100  cosaques  de  Don,  ayant 
depuis  quelques  jours  envoyé  en  avant  200  cosaques  pour  de  lä 
faire  des  courses  dans  le  pays  ennemi. 

lu.  C)n   tint   conseil   de   guerre,  tant  sur  le  renvoi  des  troupes  en 

quartier  d'liiver,  que  sur  les  moyens  de  faire  subsister  la  cavalle- 
rie  dans  le  camp,  et  il  fut  résolu  de  faire  i^ntrer  les  régiments  de 
Ladoga,  Nisovski,  et  Nevski  infanterie  <^u  garnison  ä  Vibourg,  er 
de  contiuuer  å  faire  fourrager  la  cavallerie  pour  conserver  le  foin 
qui  était  dans  les  magasins. 


lo;; 

11.  IIu  fspioii    reAånt  avcc  la  nouvelle  que  raiinco  ennemie  s'était 

séparcc.  quil  ne  rostait  que  qiiatre  régiments  dlnfantorie  et  dtnix 
(le  dragons  ä  Friedrichsliamn  avec  le  general  Lewenliaupt,  et  que 
le  reste  sons  les  ordres  d(!  deux  officiers  généranx  avait  pris  li- 
chemin  de  TavasteliiTS  et  qin'  la  flotte  était  partie  il  y  avait 
quelqnes  semaines.  niais  poiir  étre  plns  assuré  de  (;es  nouvelles 
je  lis  partii'  une  petite  clialoiipe  avec  six  hommes,  pour  eiilevr-r 
quelques  paysans  (]ni  se  sout  réfngiés  dans  des  iles  sur  la  imw- 
tiere. 

V2.  11    vint    avis.    (|ue    renuemi    avait    du  monde  å  Peterskii'k.  au 

nombre  de  mille  boinmes.  et  quon  travaillait  ä  jeter  un  pont 
sur  la  riviére  de  Vuokseu  pour  fiiire  passer  plus  de  troiipes;  sur 
quoi  j"envoyais  ordre  au  bataillon  de  Volodga  qui  était  ä  Kivi- 
uiemi  de  se  reiulre  en  totite  diligence  å  Kexhohn.  et  jc  détacliais 
100  gi'enadiers  du  régiment  dt^  Jambourg   pour   le  méme  endroit. 

13.  Le  eomniandant  de  Kexbolm  me  rapporta,  que  le  détachement 
des  dragons  et  cosaques  qui  avait  été  envoyé  dans  le  pays  ennemi 
était  revenu.  apres  avoir  reste  trois  jours,  d"ou  ils  ramenéi-ent 
deux  dragons  prisouniers.  un  prétre  et  quelques  paysans.  Dans 
leur  eourse  ils  avaient  l)n'ilé  l)eaucoup  d(^  villages  et  fourrage; 
niais  les  balntauts  ayant  eu  avis  de  leur  arrivée  trois  jours  aupa- 
ravant,  avaient  chassé  tout  leur  bétail  dans  les  bois  plus  éloignés. 

14.  Eien. 

1.'.  Un   espiou   revint   de  Peterskirk  avec   avis    qu'ii  n'y  avait  lä 

quun détacbement  de  60  lantassins-, raais  qu"ä Kourolaks-kii'k ('?),  en- 
virou  50  versts  de  lä,  il  y  avait  500  di-agons,  et  500  fantassins, 
et  que  le  détacbement  qui  (_'st  ä  Peterskii'k  avait  été  le  12  dans 
la  uuit  ä  Andréskirk,  ou  il  avait  ruiné  le  pont  et  quelques  vieux 
radeaux  qui  servaient  pour  le  passage  de  la  Vuokseu,  mais  n  avait 
point  toucbé  aux  paysans,  ni  leurs  effets.  Le  méme  soii'  je  regus 
orde  dti  college  de  guerr('  de  renvoyer  les  troupes  dans  l(i'urs 
quartiers  d'biver;  en  conséqueuce  de  quoi  je  lis  donner  aussitot 
Fordre  (^ue  les  gardes,  les  régiments  de  Xovogrod,  Narva.  les 
bataillons  de  Permski  et  Viatski.  et  le  commaudemeut  des  dra- 
gons ä  pied  marchassent  le  17  et  les  régiments, dlngrie,  Astracan 
et  Sibérie  avec  les  bousards  le  18. 
It).  J'envoyais  ordre  aux  troupes  qui   travaillérent  ä  Moula  Muisa 


104 

(le  rentrer  en  quartier  (Vhiver,  et  en  méme  teinps  jc  tis  paitir 
150  dragons  du  régiment  de  Jamboui-g  pour  renforcer  le  corps  qui 
est  ä  Kexholm. 

17.  La  premiére  colonne   se  mit  en  uiarche,  mais  les  bataillons  do 

de  Permski  et  Viatski  me  rapportérent  que  le  régiment  de  La- 
doga  ne  les  ayant  pas  encore  rendu  les  60  chevaux  que  je  lem* 
avais  assignés  de  ce  régiment,  ils  navaient  pu  se  mettre  en 
marche. 

19.  Le  reste  des  troupes  marchérent  du  camp  pour  entrer  en  quar- 

ticr  d'hiver,  mais  comme  on  ne  pauvait  ce  jour  retirer  tous  les 
canons  qui  étaient  sur  les  différentes  batteries,  un  détachement 
de  200  liommes  fut  laissé  jusqu'å  ce  que  Tartillerie  fut  embar- 
quée. 

Le  méme  soir  le  commandant  de  Vibourg  me  rapporta,  que 
quatre  chaloupes  suédoises  avaient  attaqué  uotre  double  clialoupe 
qui  était  de  garde  å  Tråugsund  et  Tavaient  pris  apres  une  vigou- 
reuse  résistance. 

Novembre. 

.3.  Je  me  rendis  ä  St.  Petersbourg  pour  un  conseil  de  guerre,  qui 

devait  étre  temx,  ou  je  restais  jusqu'au  24. 

25.  Je  revins  å  Vibourg;  ä  quelques  versts  de  la  ville  je  recus  un 
courrier  du  lieutenant  general  Stoffeln,  que  le  comte  de  Lewen- 
liaupt  ayant  assemblé  treize  régiments  dlnfanterie  et  deux  de 
dragons.  s'était  avancé  jusqu'å  notre  frontiére,  ä  40  versts  de 
Vibourg;  sur  quoi,  ayant  envoyé  un  parti  des  housards,  ils  me 
ramenérent  trois  dragons  prisonniers  qui  confirmérent  la  méme 
nouvelle. 

26.  Un  offlcier  arriva  å  Vibourg  avec  les  nouvelles  de  Télévation 
de  la  Princesse  Elisabeth  au  tröne  impérial,  et  en  méme  temps 
passa  le  capitaiue  suédois  Didron,  qui  avait  été  pris  prisonnier  å 
Villmanstrand,  portant  la  notification  au  comte  Lewenhaupt. 

28.  Je  re^us  ordre  de  suspendre  toute   acte  d'hostilité,   et  de  tenir 

seulement  bonne  garde  sur  les  frontiéres,  pour  empécher  que  Ten- 
nemi  n'eiitreprit  rien;  laquelle  suspension  dura  jusqu"au  28.  fé- 
vrier  1742. 


105 


Mars  1742. 


ija  suspension  (1'armes,  qui  avait  été  conclue  å  la  fin 
de  Taunée  passée  étant  expirée,  et  la  resolution  prise  de 
continuer  la  guerre,  les  ordres  furent  donnés,  de  faire 
sortir  de  leurs  quartiers  d'hiver  les  régimeuts  qui  de- 
vaient  composer  Tarmée,  pour  s'approclier  de  la  fron- 
tiére,  le  reudez-vous  devant  étre  å  Vibourg,  et  le  teraps 
marqué  pour  la  fin  d^avril,  mais  la  saison  ayant  été 
fort  tardive,  et  la  cavallerie  ne  pouvaut  subsister  en 
campagne,  on  fut  obligé  de  le  différer,  jusqu'ä  la  fin 
de  mai. 


Mai. 


19.  Le  feltraaréchal  comte  de  Lacy  se  reudit  ä  Vibourg 
oii  il  fit  la  revue  des  régiments  d'iufanterie  de  cam- 
pagne, qui  y  avaient  été  en  garnison  pendant  Thiver, 
lesquels  par  les  maladies  (causées  véritablement  par 
quartiers  qui  étaient  trop  serrés  pour  un  si  grand 
nombre,  y  ayant  outre  3  régimeuts,  de  garnison)  se 
trouvérent  reduits  3203  hommes  en  santé;  pendant  le 
reste  du  mois  les  régiments  arrivérent,  et 

Jnin. 

1.  le  premier  juin  toute  Tarmée  fut   assemblée,  consi- 

stant  en  3  régiments   de   cuirassiers,   faisant   en   tout 


106 


1640,  six  de  dragons  42(X),  trois  de  housards  1786. 
2500  cosaques.  et  im  détacliement  de  gardes  å  cheval; 
rinfanterie  était  composée  de  o  batailloiis  de  gardes 
å  pied,  et  2.S  bataillous  des  autres  régimeuts,  et  sur 
43  galéres  qui  arrivérent  le  2  jiiin,  il  y  avait  emdron 
10000  liommes;  ainsi,  Farmée  tant  par  mer  que  par 
terre  montait  å  35000  liommes. 

L'armée  décampa  de  Vibourg,  sons  les  ordres  du  felt- 
maréchal  Lacy,  ayant  sons  lui  les  généraux  Keith  et 
Luventhal,  lieutenauts  généraux,  Stoffeln,  Soltikow,  et 
le  Priuce  d'Anlialt  Beck,  et  les  généraux  majors  Bralilé. 
Lieven,  Bruce,  Wedel,  Lacy,  Bro^vne,  Lapucliin  et 
Clientzow,  et  sur  les  galéres  le  general  Lavasliow. 
lieutenant  general  de  Brilly  et  les  généraux  majors  Ki'au- 
low  et  Kiuderman,  le  general  major  Tarudow  commau- 
dant  Tartillerie  consistant  en  7  piéces  de  canon  de 
12  ^,  6  de  8  n  et  3  de  6  It,  2  mortiers  de  «0®  et 
4  liaubitz  de  40  %  outre  les  piéces  des  régimeuts  au 
uombre  de  80  de  3  'B.  Comme  il  était  résolu  de  mar- 
dier le  bas  chemin  le  long  de  la  mer.  pour  avoir  com- 
muuication  avec  les  galéres,  (jui  portaient  la  plus  grande 
partie  de  nos  vivres,.  le  general  major  Wedel  fut  dé- 
taclié  le  méme  jour  avec  (500  dragons,  1000  housards, 
et  tous  les  cosaques,  par  le  liaut  chemin  de  Yillman- 
strand,  pour  alarmer  Tennemi  de  ce  coté,  avec  ordre 
d'avancer  jusqu'  å  20  versts  de  Friedrichshamn.  Nous 
marchämes  ce  jour  7  versts,  jusqu'  å  la  riviére  d'Ykspää. 

Nous  continuämes  notre  marche;  jusqu' å  Ter  va  joki 
14  versts,  dans  le  méme  ordre  que  le  jour  auparavant, 
la  cavallerie  légére  å  la  tete,  suivie  de  la  cavallerie, 
et  la  moitié  de  dragons,  apres  eux  rinfanterie  ayant 
Tartillerie  ä  leur  tete.   Tautre  moitié  de  dragons  fai- 


107 

sant  rarriére-g-arde;  mais  comme  le  pays  et  si  serré, 
qu'ou  est  oblig-é  de  défiler  toujours,  sur  8  å  10  liommes, 
de  front,  et  quelques  fois  moins,  et  qu'il  ne  se  trouve 
jamais  des  ouvertures  assez  grandes  pour  camper  toute 
Tarmée  ensemble,  quatre  régiments  d'infanterie,  et  les 
drag-ons  de  rarriére-garde  campaient  toujours  ä  part, 
quelques  versts  apres  les  autres.  En  arrivant  dans  ce 
camp,  un  officier  suédois  nous  reucontra  allant  ä  Mos- 
cou,  avec  des  propositions  de  paix,  auquel  le  feltmaré- 
chal  fit  voir  toute  Tarraée  (qui  était  en  tres  bon  état) 
en  défilant  sur  un  pont. 

9.  Le  general  major  Bralilé  fut  détaché  avec  1000  clie- 
vaux  et  1000  fantassins  pour  faire  le  camp  et  pré- 
parer  les  ponts  et  les  chemins  pour  la  marche  du  len- 
demain. 

10.  Nous  marcliäraes  dans  le  méme  ordre  å  Vilajoki,  oii 
nous  campämes  de  Tautre  cöté  de  la  riviére,  å  Fem- 
bouclmre  de  laquelle  nous  trouvämes  nos  galéres  ä 
Taucre;  comme  nous  avions  fait  18  versts,  par  un  che- 
min  assez  mauvais,  et  que  nos  équipages  n'arrivérent 
pas,  un  séjour  fut  ordonné  pour  le  lenderaain  pour  les 
attendre. 

11.  Il  arriva  un  officier  suédois,  avec  des  lettres  au  felt- 
maréchal,  qui  voyant  par  leur  contenu,  que  ce  n'était 
qu'un  prétexte,  pour  étre  informé  de  nos  mouvemeuts, 
fit  renvoyer  Tofficier  de  nos  gardes  avancées,  avec  ré- 
ponse  que  le  feltmaréchal  était  encore  ä  Vibourg  et 
qu'on  lui  avait  expédié  les  lettres,  n'y  ayant  ici  qu'un 
corps  de  cavallerie,  qu'on  avait  avancé  pour  la  com- 
modité  des  fourrages. 

12.  Séjour. 

13.  Nous  marchämes  8  versts,  ä  Säkkjärvi,  ici  nous  en- 

8 


108 

trämes  dans  le  pays  enneini,  les  villages  avaient  été 
brulés  pendant  Tliiver,  par  nos  détacliements  de  hou- 
sards  et  cosaques  pour  empécher  la  subsistance  des 
troupes  ennemies,  et  tons  les  habitants,  s'étant  sauvés 
avec  leurs  etfets  et  leur  bétail  plus  en  avant  dans  le 
pays,  de  sorte  que  tout  était  désert. 

14.  Séjour;  le  general  Wedel  envoya  quelques  prisonniers, 
par  lesquels  nous  sfimes,  que  Tennemi  travaillait  avec 
quelques  milices  d'homines  å  un  retranchement  ä  Ment- 
laks,  village  situé  de  ce  cöté  de  Friedrichshamn,  en- 
viron  å  12  versts  de  la  ville,  et  que  le  reste  de  leur 
armée,  composée  de  4  régiments  de  cavallerie,  3  de 
dragons  et  19  d'infauterie,  était  campée  ä  quelques 
versts  de  Tautre  cöté  de  la  ville. 

15.  Nous  marchämes  7  versts  aujourd'hui;  le  chemin 
était  si  étroit,  avec  des  marais  des  deux  cotés,  que 
1000  liommes  auraient  pu  boucher  le  chemin  å  10000, 
et  avec  un  abatis  de  bois,  Fauraient  pu  rendre  imprati- 
cable,  mais  il  ne  paraissait  personne,  pas  méme  le 
moindre  détachement  pour  reconuaitre. 

16.  Marche  de  quatre  versts,  toujours  en  défilant,  ici 
nous  trouvämes  le  pont  brulé,  mais  comme  la  riviére 
n'a  qu'environ  8  toises  de  large,  nous  fimes  deux  ponts, 
sur  des  chevalets,  et  campämes  sur  Tautre  cöté  de  la 
riviére. 

17.  Nous  marcliåmes  8  versts;  ici  nous  trouvämes  une 
autre  riviére,  environ  de  la  méme  largeur;  avec  le 
pont  brulé,  que  nous  réparämes  en  3  heures  de  temps, 
et  campåmes  de  Tautre  cöté,  le  chemin  continue  tou- 
jours, en  défilant  par  des  bois  tres  épais,  avec  un 
fond  raarécageux,  et  il  est  faft  ä  la  maiu  de  trois  toises 
de  large. 


109 

18.  Nous  marcliåmens  åVirojoki,  oii  uous  trouvämes  nos 
galéres  et  galiotes,  avec  les  vi^Tes  å  Tancre  å  Tem- 
bouchure  de  la  riviére,  qiii  peut  avoir  environ  20  toises  de 
large,  et  qiiiest  tiés  rapide  å  l'endroit  oii  le  pont  avait 
été,  duquel  nous  trouvämes  les  fondemeuts  au  niveau 
de  Teau  entiers,  sur  lesquels  nous  commenQämes  aussi- 
tot  ä  poser  des  caissons  de  bois  pour  former  notre  pont. 

19.  Séjour;  un  déserteur  nous  porta  la  nouvelle,  que  le 
comte  de  Lewenhaupt  s'était  rendu  lui-méme  å  Ment- 
laks,  et  qu'on  assurait,  que  tout  Tarmée  suédoise  devait 
s'assembler  lä,  pour  nous  disputer  le  passage,  sur  quoi 
le  feltmaréchal,  qui  avait  eu  les  mémes  nouvelles  par 
ses  espions,  ordonna  de  laisser  ä  Virojoki  tons  les  gros 
bagages  de  Tarmée  sons  Tescorte  de  800  liommes  de 
troupes  réguliéres,  et  200  cosaques  sous  les  ordres  du 
general  major  Kiuderman,  et  de  renvoyer  tous  les  må- 
lades par  les  galiotes  ä  Vibourg,  et  de  préparer  pour 
dix  jours  de  biscuit.  Aujoiuxriiui  notre  pont  fut 
achevé. 

20.  Séjour.  La  cavallerie,  Tartillerie  et  les  bagages 
passérent  la  riviére  et  vinrent  camper  avec  Tinfante- 
rie,  qui  avait  passé  sur  un  petit  pont  le  jour  d'aupa- 
ravant,  et  le  feltmaréchal  donna  ordre  au  general  La- 
vaschow,  de  tirer  deux  régiments  de  grenadiers,  et  3000 
hommes  détacliés  des  galéres,  avec  lesquels  il  débarqua 
lui-méme,  pour  reuforcer  Tarmée;  le  méme  soir  le  ge- 
neral Wedel  revint  avec  son  détacliement,  n'ayant 
trouvé  qu'une  petite  troupe  de  Tennemi,  dont  il  avait 
tué  environ  30  et  pris  14  prisonniers. 

21.  Séjour.  Le  feltmaréchal  fit  avancer  le  general  We- 
del, avec  les  housards  et  quelques  cosaques  pour  obser- 
ver  les  mouvements  de  Tennemi,  et   les  troupes  étant 


110 

débarquées  et  les  galéres   postées  en   sureté  Torde  fut 
donué  pour  mardier  le  lendemain. 

22.  Nous  marchämes  dix  versts  å  Ulla  Palasa  (?),  et  le  dé- 
tachement  qui  était  la,  prit  le  devant,  jusqu'å  Ravijoki, 
ici  nous  eiimes  uouvelles,  qu'il  n'y  avait  encore  ä  Ment- 
laks  qu'environ  4000  hommes,  mais  que  les  galéres 
ennemies  étaient  ä  Tancre  å  la  droite  du  retranclie- 
ment,  d'ou  on  pouvait  tirer  du  moude,  et  qu'ou  disait, 
que  7000  hommes  étaient  commandés  du  camp,  pour 
reuforcer  ce  pöste.  Sur  quoi  le  feltmaréchal  reuvoya 
le  lieutenant  general  de  Brill}-  avec  ordre,  d'armer  au- 
tant  de  galéres  qu'il  pouvait,  du  monde  qui  avait  reste 
sur  la  flotte,  et  d'avancer,  pour  éloigner  les  galéres 
ennemies  de  ce  pöste. 

23.  Nous  marchämes  10  versts  å  Eavijoki,  laquelle  était 
10  versts  du  retranchement,  et  les  housards,  soutenus 

par  1000  dragons  avancérent  4  versts  plus  en  avaut. 

24.  Au  point  du  jour,  un  housard  vint  de  la  part  du  ge- 
neral Wedel,  avertir  le  feltmaréchal,  que  Tennemi  était 
sorti  de  ses  retranchements,  et  marchait  avec  un  corps 
considérable,  tant  cavallerie  qu'infauterie  sur  nous,  et 
que  ses  housards  étaient  déjå  aux  mains  avec  eux, 
mais  qu'å  cause  de  robscurité,  et  aussi  du  bois.  Ton 
ne  pouvait  pas  savoir  au  juste  leur  nombre;  sur  quoi 
Tarmée  eut  ordre  de  décamper  dans  Tinstant,  et  mar- 
marcher  å  leur  secours ;  mais  une  demi-heure  apres,  un 
autre  rapporta,  que  Tennemi  avait  été  repoussé,  ayant 
laissé  15  hommes  mörts  et  un  officier  et  10  hommes 
de  prisonniers,  par  lesquels  nous  sumes,  que  le  détaclie- 
ment  avait  été  de  300  fantassins  et  50  dragons,  å  des- 
sein  d'enlever  notre  pöste  avancé,  mais  que  voyaut,  que 
notre   régiment   d'housard  Moldave,   avait   mis  pied  ä 


111 

terre,  et  les  chargeait  en  bon  ordre,  ils  avaient  vonlu 
se  retirer,  mais  que  lem's  dragons,  et  eusiiite  leur  in- 
fanterie  avaient  pris  la  fuite. 

Nous  u'eiimes  que  2  housards  de  tués  et  un  officier 
et  4  housards  blessés.  Le  feltmaréchal  ayant  fait  re- 
connaitre  le  retrancliement,  qui  fut  trouvé  tres  fort, 
tant  par  situation  que  par  Tabatis  de  bois,  fit  exami- 
ner  les  guides,  pour  voir  s'il  u'y  avait  pas  moyen  de 
les  touruer,  mais  il  assurérent  tons,  qu'il  était  impos- 
sible,  la  droite  allant  å  la  mer,  et  la  gauche  étant 
appuyée  å  nu  lac,  qui  allait  fort  en  avant  dans  le  bois, 
et  au  tour  duquel  il  n'y  avait  point  de  chemin.  Sur 
quoi,  le  feltmaréchal  ayant  tenn  conseil  de  guerre,  il 
fut  résolu  de  Tattaquer  de  vive  force.  Le  retranche- 
raent  était  fait  sur  le  haut  d'un  ravin,  dout  les  bords 
des  deux  cotés  étaieut  presque  de  rocliers;  dans  le 
fond,  qui  pouvait  avoir  100  pas  de  large,  il  y  avait  un 
petit  ruisseau  et  un  marais  rempli  de  bois,  qui  occu- 
pait  tout  la  largeur  du  fond,  et  qui  sortant  du  lac 
tombait  dans  la  mer.  On  avait  coupé  tout  ce  bois, 
qu' étant  tombé  dans  le  marais,  formait  un  abatis  pres- 
que impassable;  pour  arriver  au  retranchement,  il  fal- 
lait  passer  par  un  bois  épais,  de  sorte  que  Ton  ne 
voyait  rien,  jusqu'ä  ce  que  Ton  fut  å  la  portée  du  fu- 
sil.  Comme  le  retranchement  avait  environ  2500  toises 
de  long,  nous  cherchämes  å  Tattaquer  par  plusieurs 
endroits,  mais  il  ne  se  trouvait  que  deux  chemins,  le 
grand  qui  menait  prés  de  leur  droite,  et  un  autre  sen- 
tier,  qui  allait  å  leur  gauche. 
25.  Ainsi  le  general  Lavaschow  fut  détaché  avec  six  ré- 
giments  d'infanterie,  2  de  dragons  et  3  canons  de  G  % 
avec  oi-dre  de  sui\Te  le  petit  chemin;   le   feltmaréchal 


112 

avec  le  reste  de  rarmée  marchant  par  Tautre.  Comme 
le  petit  chemiu  se  troiivait  trop  étroit,  pour  le  passage 
des  canons,  Ton  se  trouvait  obligé  de  Télargir  en  plii- 
sieurs  endroits,  en  coupant  les  arbres  et  les  buissons ,  ce 
qui  arrétant  la  marclie  beaucoup,  le  maréchal  envoj^a 
encore  reconnaitre  Teunemi.  L'officier  a  son  retour 
rapporta,  qu'il  avait  été  presque  å  la  barriére,  mais 
qu'il  n'avait  vu  personne  sur  le  retranchement,  et  qu'ou 
n'avait  pas  tiré  un  seul  coup  de  fusil,  et  presque  au 
méme  temps  le  general  Lavaschow  envoya  avertir,  que 
quelques  uns  des  ses  housards,  avaient  poussé  jusqu'  au 
retranchement,  et  n'avaient  trouvé  personne,  et  que 
Fennemi  s'était  retiré.  Un  parti  des  housards  fut  dé- 
taché  å  leur  poursuite,  mais  comme  ils  étaient  par- 
tis pendant  la  nuit,  ils  étaient  déjå  å  la  ville.  Nous 
passämes  aussitot  le  retranchement,  et  campämes  dans 
le  camp  de  Tennemi.  En  examinant  le  retranchement, 
tout  le  monde  convenait,  que  si  on  Tavait  garni  seule- 
ment  de  7000  hommes  et  de  20  piéces  de  canon,  pour 
lesquels  nous  trouvämes  aussi  des  batteries,  et  plate- 
formes  toutes  prétes,  il  nous  aurait  été  fort  difficile  de  le 
forcer,  ou  bien  nous  aurions  perdu  une  bonne  partie 
de  notre  infanterie  dans  Tatfaire.  Une  telle  faiblesse 
de  la  part  de  Tennemi,  encouragea  extrémement  nos 
troupes,  qui  ne  demandaient  que  d'étre  menées  å  eux. 
26.  Séjour.  Le  feltmaréchal  fut  reconnaitre  la  ville,  qui 
est  située  sm-  une  hauteur,  a3'ant  la  mer  d'un  coté,  et 
un  lac  de  Fautre,  toute  Tespace  entré  les  deux  étant 
occupée  par  les  fortifications,  qui  ne  sont  que  de  terre 
et  en  assez  mauvais  état,  mais  comme  la  situation  em- 
péche  de  pouvoir  Tinvestir  ä  moins  d'avoir  deux  ar- 
mées,  lesquelles  aussi  ne  peuvent  avoir  aucune  commu- 


113 

nication  Tune  avec  Fautre,  le  tom-  du  lac  étant  au 
moins  20  versts,  et  que  par  couséqueuce,  Tennemi  peut 
toujours  avoir  la  commuuication  libre,  entré  son  armée 
et  la  ville  pai"  le  cöté  qui  u'est  pas  attaqué.  Poui" 
cette  raison  le  siége  paraissait  assez  difficile,  outre  que 
le  terrain  est  si  rempli  de  rochers,  qull  est  presque 
impossible  de  former  un  camp  å  une  distance  raison- 
nable  de  la  ville.  Le  feltmaréchal  choisit  pouitant  nu 
endroit  pour  son  carap,  et  a)'ant  reconnu  une  hauteur 
d'ou  on  pouvait  bättre  la  ville,  il  ordonna  que  1' armée 
devait  marcher  le  lendemain.  A  son  retour  au  camp, 
11  trouva  que  Tennemi,  ayant  fait  rapproclier  3  galéres, 
sur  le  flanc  le  plus  proche  de  la  mer,  Tavait  cano- 
nadé,  mais  sans  faii-e  aucuu  mal,  mais  nos  canons  ayant 
endommagé  une  des  galéres,  elles  se  retirérent  hors 
de  portée. 
27.  L'armée  avan^a  jusqu'  au  carap,  qui  avait  été  mar- 
qué  le  jour  auparavant,  mais  qui  était  si  inégal,  et  si 
rempli  de  rochers,  qull  n'y  avait  pas  un  endroit,  oii 
on  pouvait  mettre  un  régimeut  en  bataille,  et  une  par- 
tie  de  nos  dragons  fut  obligée  de  se  poster  si  prés  de 
la  ville,  que  les  canons  les  incommodaient;  mais  comme 
Tennemi  tirait  fort  peu,  nous  n'eiimes  qu'un  cheval  de 
tué.  Apres  avoir  reconnu  la  place,  une  seconde  fois, 
le  feltmaréchal  coufia  la  direction  du  siége  au  comte 
de  Löwendahl.  Et  comme  il  n'y  avait  pas  auprés  de 
Tarmée  la  grosse  artillerie  nécessaire  pour  le  siége, 
on  envoya  plusieurs  galéres  å  Vibourg,  pour  amener 
6  piéces  de  18  %  et  2  mortiers  de  20  le  avec  Tammuni- 
tion  nécessaire.  Nous  commengames  le  méme  jour  ä 
faire  des  fascines,  et  le  lendemain  nous  eumes  15000 
prétes.   L'artillerie  se  mit  aussi  ä  couper  du  bois  poui' 


114 

les  plate-f ormes ;  et  comme  nous  étions  campés  dans 
un  bois  de  sapins,  ces  préparations  avan^aient  fort 
vite. 
28.  Le  comte  Löwendahl  fut  reconnaitre  un  endroit  pour 
placer  notre  premiers  batterie,  sur  laquelle  nous  devions 
commencer  å  travailler  la  nuit  du  29  å  30.  Un  ri- 
deau  nous  couvrait,  jusqu'  å  cet  endroit,  de  sorte  que 
nous  n'avious  pas  besoin  d'ouvrir  la  tranchée  jusque 
lå;  mais  comme  les  ennemis  auraient  pu  nous  incom- 
moder  par  leur  galéres,  et  auraient  pris  notre  batterie 
de  revers,  le  feltmaréchal  ordonna  de  faire  couper  une 
ile,  qui  était  derriére,  et  d'y  construire  une  redoute, 
pour  éloigner  les  bätiments;  mais  toutes  ces  précau- 
tions  furent  inutiles,  car  sur  les  onze  heures  du  soir, 
on  vit  un  grand  fen  dans  la  ville,  qu'on  crut  premié- 
rement  étre  les  faubourgs  que  le  gouverneur,  le  gene- 
ral major  Bousquet  faisait  bruler,  pour  nous  oter  le 
couvert;  mais  le  fen  paraissait  dans  la  ville  méme,  ou 
on  envoya  quelques  housards,  pour  voir  ce  que  c'était; 
ceux-ci  avertirent,  que  Tennemi  Tavait  abandonné,  apres 
y  avoir  mis  le  feu.  Sur  quoi  le  feltmaréchal  se  reudit 
auprés  de  la  ville,  on  n'osait  pourtant  pas  y  entrer; 
Tennemi  ayant  laissé  de  barriques  de  poudre,  des 
bombes  et  des  grenades  dans  beaucoup  de  maisons,  qui 
sautérent  å  tout  moment ;  quelques  uns  de  nos  hou- 
sards y  entrérent  pourtant,  et  rapportérent  beaucoup 
d'habits  neufs,  qu'ils  avaient  trouvés  dans  un  magasin ; 
mais,  quelques  autres  ayant  sauté  un  moment  apres, 
le  feltmaréchal  défenditqu'on  entra  dans  la  ville,  et  envoya 
un  détachement  pour  suivre  Tennemi,  qui  ramena  quel- 
ques målades;  les  autres  étaient  déjå  loin.  La  ville 
brula  toute  la  nuit  et  Tincendie  ne  cessa  que  le  lende- 


llf) 

deraain,  apres  avoir  consumé  plus  que  trois  quarts  des 
bätimeuts.  Nous  trouvämes  10  piéces  de  canon  de 
brouce,  å  24  et  18  "S,  et  euviron  120  piéces  de  canon 
de  fer,  de  dittérents  calibres.  Les  magasins  avaient 
été  tous  consumés  par  le  fen,  ainsi  nous  ne  trouvämes 
que  fort  peu  de  vivres,  comme  aussi  de  la  poudre,  n'y 
ayant  qu'im  mag-asiu,  qui  n'avait  pas  sauté,  dans  le- 
quel  nous  trouvämes  400  quintaux  de  poudre  et  plu- 
sieurs  milliers  de  barriques  de  g-oudrou,  qui  furent  en- 
voyées  å  Croustadt,  pour  Tusage  de  la  flotte.  Ce  qui 
marquait  plus  la  précipitation,  avec  laquelle  les  sué- 
dois  s'étaient  retirés,  était  un  drapeau  du  régiment 
d'Estbotnie,  quils  avaient  oublié ;  ils  avaient  aussi  chargé 
tous  leurs  canons  presque  ä  la  bouclie,  et  avaient  forcé 
les  boulets  dedans,  dont  il  ny  avait  pourtant  qu'un 
seul  qui  avait  crevé,  plusieurs  s'étant  pourtant  décliar- 
gés.  On  voyait  par  les  tas  de  blé,  viande  salée,  pois- 
son  salé,  pain  et  autres  provisions  que  la  ville  avait 
été  tres  bieu  fournée,  et  quoiqu'eu  soi  méme  elle  est 
peu  de  cliose,  ayant  pourtant  la  communication  libre 
avec  leur  armée  par  derriére,  il  est  étonnant  que  Ten- 
nemi  a  pu  se  résoudre  ä  Tabandonner  si  légéremeut. 
Leur  garnison  avait  été  composée  des  régiments  de 
Bosquet,  Villbrand,  Abo,  Estbotnie,  Savolax,  Kymme- 
negård,  Neuland  et  Tavastelius. 

Nous  raimes  2000  hommes  dans  la  ville  pour  la  net- 
toyer,  et  on  envoya  aussitöt  ordi-es  ä  nos  galéres  de 
venir  se  poster  dans  le  port. 
29.  Nous  célébrämes  la  fete  de  St.  Pierre,  jour  du  nom 
de  Son  Altesse  Impérial  le  Grand  Duc,  avec  une  triple 
salve  de  canons  et  de  la  mousqueterie,  et  on  chanta 
le  Te  Deum  en  réconnaissauce  de  s'étre  rendu  maitre 


116 

de  la  seule  place  forte  de  la  Finlande,  sans  avoir  per- 
du  un  homrae.  Le  soir  un  détachement  de  nos  hou- 
sards  revint  avec  quelques  prisonniers  et  la  nouvelle 
que  Tennemi  avait  passé  la  riviére  de  Soma,  et  cam- 
pait  de  Fautre  coté. 
30.  Nous  marcliämes  10  versts  ä  la  Summa,  et  campämes 
dans  le  camp  de  Tennemi.  Nos  housards  qui  les  talon- 
uaient  toujours,  nous  rapportérent  qu'ils  passérent  la 
riviére  de  Kymmene,  et  que  la  plus  grande  partie  de 
leurs  armée  1'avait  déjä  passé.  Nous  trouvåmes  au- 
jourd'hui  beaucoup  de  leurs  cliariots  sur  le  grande 
chemin,  que  nos  housards  avaient  vides,  et  plusieurs 
corps  mörts,  parmi  lesquels  un  officier. 


Juillet. 

1.  Nous  continuämes  notre  route  jusqu'a  ä  la  Kymmene, 

ou  nos  quartiers-maitres  avaient  tracé  un  camp  sui* 
le  bord  de  la  riviére,  apres  avoir  cliassé  un  pöste  que 
Fennemi  avait  de  notre  cöté.  Nous  eumes  un  lieute- 
nant  colouel  des  housards  et  quelques  housards  blessés 
å  cette  occasion,  apres  quoi  nous  enträmes  tranquille- 
ment  dans  notre  camp  sans  apercevoir  de  Fennemi  que 
quelques  petits  pelotons,  qui  se  tenaient  sur  les  hau- 
teurs  de  Fautre  cöté;  mais  aussitot  que  nos  cuii-assiers 
furent  démontés  dans  les  rues  du  camp,  Fennemi  com- 
men^a  å  faire  feu  de  tous  cötés,  de  plusieurs  petites 
piéces  de  3  S  qu'ils  avaient  placées  derriére  de  grands 
pierres  de  Fautre  cöté  de  la  riviére.  Le  feltmaréchal 
iit  remonter  aussitot  la  cavallerie,  et  les  mena  dans 
un  autre  endroit,  ou  un  bois  les  couvrait  du  feu  de 
Fennemi,  et  y  ayant  fait  mener  quelques  piéces  de  ca- 


117 

noiij    uous   démontämes   le  méme  soir  deiix  des  leurs, 
n'ayant  perdu  que  trois  hommes. 

L'ennerai  décampa,  raais  comme  les  ponts  étaient  tous 
rompiis,  noiis  furaes  obligés  de  faire  quelque  séjoiu-, 
jusqu'  å  ce  que  noiis  en  eiissions  coustruit  d'autres,  ce 
qui  nous  couta  beaucoup  de  peiue,  la  riviére  étant  ici 
large  et  rapide,  et  se  séparant  en  pliisieurs  branclies; 
mais  aussitöt  que  tout  fut  en  état.  nous  nous  mimes 
en  marche  pour  poursui\Te  Tennemi. 


118 


1743. 

La  cour  ayant  résolu  de  pousser  la  guerre  avec  vi- 
gueur  et  méme  (l'envoyer  ime  flotte  sur  les  cotes  de  la 
Suéde,  les  ordres  furent  donnés,  pour  faire  réparer  et 
mettre  en  état  toutes  les  galéres  sur  lesquelles  on 
pouvait  embarquer  le  monde  nécessaire  pour  une  telle 
expedition ;  et  comme  les  suédois  assemblaient  un  corps 
de  troupes  å  Torneå,  ville  sur  la  frontiére  de  la  Lapo- 
nie  suédoise,  avec  lequel  ils  voulureut  teuter  a  re- 
prendre  quelques  parties  de  la  Finlaude,  ou  destinait 
de  notre  cöté  un  corps  pour  leur  opposer,  consistaut 
de  la  plupart  en  dragons  et  cavallerie  légére,  sous 
les  ordres  du  lieutenant  general  Stoffeln.  Mais  comme, 
å  cause  de  la  saisou,  notre  flotte  ne  pouvait  pas  se 
mettre  en  mer  avant  le  commencement  du  mois  de 
mai,  les  suédois  surent  en  profiter,  et  Ton  voyait  leurs 
flottilles  paraitre  sur  les  cotes  de  la  Finlaude,  méme 
dans  le  mois  d'avril,  oii  de  teraps  en  teraps  ils  nous  en- 
levérent  du  monde,  et  bridérent  quelque  bois,  que  nous 
avions  destiné  pour  la  construction  de  quelques  nou- 
velles  galéres.  Mais  le  general  Keitli  sur  les  premiers 
avis  de  leur  arrivée  sur  les  frontiéres,  ayant  expédié 
les  ordres  au  lieutenant  general  Croutcliow,  qui  com- 
mandait  a  Helsingfors,  pour  s'embarquer  le  plus  vite 
avec   les   troupes,  sur  les  IG  galéres  qui  y  étaient,  et 


119 

en  méme  temps  au  general  major  Bralké  å  Fredrichs- 
hamn,  d'embarquer  sur  les  5  galéres  qui  y  avaieut 
restées,  les  régiments  de  Novogrod  et  Siberie,  et  de  se 
joindre  au  lieutenant  general,  aussitöt  qull  fut  pos- 
posible. 

Mai. 

5.  Le  lieutenant  general  Croutchow,  partit  d'Helsingfors, 

et  envoya  rapport,  qu'il  était  venu  ä  la  liauteur  de 
Hangöudd  avec  16  galéres  et  2  prames.  Sur  cet  avis 
le  general  Keith  partit  d'Abo,  et  joignit  Fescadre  de 
6  ä  3  lieures  du  matin,  å  une  lieue  et  demie  d'Han- 
göudd,  et  le  méme  matin  ayaut  tenn  conseil  de  guerre, 
ou  le  lieutenant  general,  les  colonels  et  lieutenants 
colonels,  les  capitaines  et  lieutenants  de  la  marine  assi- 
stérent;  il  fut  résolu  unanimement,  que  vu  que  la 
force  de  Tennemi  ne  consistait  qu'en  IG  galéres,  un 
brigantin,  et  une  double  clialoupe  de  16  canons,  avec 
deux  ou  trois  autres  bätiments,  nous  devious  aussitöt 
les  chercher  et  les  combattre,  avant  qu'il  leur  arriva  plus 
de  secours  de  la  Suéde.  et  en  conséquence  de  cette 
resolution,  Tordre  fut  donné  de  se  préparer  pour  le 
combat,  et  d'étre  prét  å  faire  voile.  Le  soir  nous  en- 
tendimes  le  coup  de  canon  de  la  retraite  de  Tennemi 
au  veut  N.-W.  qui  paraissait  étre  éloigné  environ  4 
lieues. 

7.  Nous   levåmes   Tancre   å  4  beures  du  matin,  par  un 

temps  cahne,  et  remarquämes,  qu'un  de  nos  prames 
toucha  sur  un  rocher,  ce  qui  nous  obligea  de  jeter 
Tancre,  mais  Tayant  retiré  de  lä,  nous  avangämes  le  soir 
environ  une  demi-lieue,  et  jetämes  Tancre  en  pleine 
mer.    Le  soir  nous  entendimes  2  coups  de  canon,   et 


120 

vimes  une  brigantine  qui  croisait  environ  å  une  lieue 
de  nous. 

8.  Nous  partimes  sur  les  5  heures  du  matin,  le  vent 
S.-S.-W.  faisant  toujours  remorquer  nos  prames  å  cause 
des  quautités  des  écueils,  dont  ces  endi-oits  sont  rem- 
plis,  et  qui  nous  empécliait  de  mettre  ä  la  voile,  quoi- 
que  le  vent  fut  bon.  Sur  les  huit  heures  la  galére  de 
Favant-garde  fit  signal  d'avoir  découvert  Teunemi.  Sur 
quoi  le  general  Keith  avanga  avec  sa  galére  et  les  vit 
å  Tancre  environ  une  lieue  de  nous,  et  un  moment 
apres  ils  tirérent  quelques  coups  de  cauon ;  sur  quoi  ou 
fit  signal  ä  toute  Tescadre  d'avancer;  mais  quand  nous 
fumes  å  une  demi-lieue  d'eux,  ils  se  mirent  å  la  voile, 
et  passérent  entré  deux  iles,  ou  il  n'y  avait  pas  assez 
d'eau  pour  nos  prames,  de  sorte  que  nous  fumes  obli- 
gés  de  prendre  ä  gauche,  pour  touruer  Tile  et  tåcher 
de  les  joindre,  mais  le  vent  ayant  sauté  tout  d'un  coup 
au  N.-W.  et  si  fort,  que  nous  ne  pumes  plus  remor- 
quer nos  prames,  nous  jetämes  Taucre  auprés  de  Hit- 
tis  chapelle.  Le  soir  nous  n'entendimes  pas  la  retraite 
de  Tennemi. 

9.  Le  vent  continua  toujours  au  N.-W.  Nous  restämes 
å  Taucre  jusqu'å  midi,  quand  le  temps  étant  devenu 
calme,  nous  partimes,  mais  apres  avoir  fait  une  demi- 
lieue  de  cliemin,  le  vent  devint  tout  d'un  coup  con- 
traire,  et  nous  obligea  a  jeter  Tancre.  Comme  on  ne 
savait,  quelle  route  Fennemi  avait  pris,  on  détacha  100 
hommes  dans  six  chaloupes,  tant  pour  les  reconnaitre, 
que  pour  nous  clierclier  des  pilotes  dans  les  villages 
voisins,  n'étant  pas  possible  parmi  ces  rochers  de  faire 
un  pas,  sans  avoir  de  pilotes  qui  sacbent  les  chemins. 

10.  Nous  partimes  sur  les  trois  heures  du  matin,  et  arri- 


121 

vämes  å  Jungfersund  sm-  le  midi,  ou  nos  chaloupes 
noiis  rejoignireut  raais  sans  pilotes,  ayant  trouvé  tous 
les  villages  abandonnés;  ils  nous  rapportérent,  qu'å  la 
sortie  de  Jungfersund,  ils  avaient  vu  un  bätiment  sué- 
dois,  qui  s'était  retiré  ä  leur  approclie.  Nous  avanc^ä- 
mes  le  soir,  environ  une  demi-lieue  hors  du  Sund, 
et  jetåmes  Tancre.  Un  peu  avant  soleil  couclié  nous 
aperQumes  une  double  clialoupe  suédoise  qui  croisait 
environ  ä  une  lieue  de  nous  au  N.-W. 

11.  Nous  levämes  Tancre  sur  les  3  heures  du  matin,  par 
un  temps  entiérement  calnie,  et  iirent  avant  midi  trois 
lieues,  mais  un  veut  contraire  s'étant  alors  élevé,  nous 
jetämes  Tancre,  et  on  détaclia  quelques  chaloupes  pour 
reconnaitre,  et  une  autre  pour  nous  chercher  des  pi- 
lotes. Gette  chaloupe  nous  ramena  un  canonier  suédois, 
qui  avait  été  oblié  sur  une  ile,  et  nous  déclara,  que 
Tennemi  était  fort  de  15  galéres  (autant  d'espings,  qui 
sont  des  bätiments  portants  dix  canons  et  20  homraes 
chacuu)  et  une  double  chaloupe,  et  qu'ils  attendaient 
ä  étre  joint  å  corps  par  deux  galéres,  et  une  prame 
appellée  le  Hercule,  et  qu'on  armait  encore  en  Suéde, 
8  autres  galéres,  qui  pouvaient  étre  déjä  en  chemin. 
Sur  le  soir  notre  autre  chaloupe  revint,  ayant  trouvé 
une  galére  ennemie  å  une-demi  lieue  de  nous,  qui  se 
retira  å  leur  approche ;  ou  découvrait  aussi  du  mät  de 
nos  prames  trois  galéres,  qui  se  couvraient  d'une  ile 
euvii-on  ä  une  demi-lieue  de  nous;  nous  eumes  le  vent 
aujourd'hui  N.-N.-W. 

12.  Le  prisonnier  ayant  déclaré,  qu'on  était  résolu  de 
nous  attendre  en  corps,  en  cas  que  leur  secouis  fut 
arrivé,  le  general  Keith,  répétait  Tordre  de  débar- 
rasser   nos   galéres,   et   de   se  préparer  au  combat,  et 


122 

pour  avoir  plus  de  galéres  ä  remorquer  nos  prames,  il 
fit  partir  les  bätiments    ä   charge  par  ime  autre  route 
pour  Abo,  ou  ou  envoya  eu  méme  temps  une  chaloupe 
pour  porter  différeuts  ordres.     Le  vent  étant  toujours 
contraire,   et   trop   fort   pour   pouvoir   remorquer   nos 
prames,  nous  restämes  toute  la  matinée  å  Tancre,  mais 
sur  les  9  heures  du  matin  on  fit  partir  G  chaloupes,  et 
une  kantchibascli   pour   reconnaitre   Tennemi,    et  poui* 
sondei'  les  passages  en  avant,   et  sur  le  midi  le  temps 
étant  deveuu  calme,  la  flotte   se   mit   en  route,   et  un 
moment   apres,    ayant   apercu   que   Tennemi   donna  la 
diasse  å  nos  chaloupes,  avec  un  galére  et  deirs  doubles 
chaloupes,  on  fit  faire  forcer  de  råmes  avec  les  galéres 
de   Tavant-garde   pour   les   soutenir,    ce   que  Tennemi 
ayant   a^i  il  vira   de  bord,    et   se   retira  sous  une  ile. 
Le   vent   s'étant  renforcé,  comme  nos  prames  sortii'ent 
du  port,  ils  furent  obligées   de  jeter   Tancre;   mais   le 
general  Keith  s'avanQa  ä  une  ile,  distante  euviron  une 
demi-lieue    de   la,    d'ou  il   découvrit  Tarriére-garde  de 
Fennenii,  composée  de  3  galéres  et  quelques  petits  bä- 
timents.     Sur  le  soir  nos  prames  arrivérent,    et  on  fit 
aussitöt   un   détachemeut   de  quatre  galéres^  et  toutes 
chaloupes  de  la  flotte  pour  donner  la  chasse  ä  Tarriére- 
garde   de  Tennemi,  qui   était   å  ^U  de  lieues  de  nous. 
Ils  prirent  la  fuite,    en  voyant  nos  galéres  avancer  et 
tirérent  8  coups  de  canon,  pour  avertir  leur  flotte,  qui 
était  å  Tancre  ä  o  quart   de   lieues  devant  eux.    Nos 
galéres  se  portérent  dans  Tendroit  qu'ils  avaieut  aban- 
donné,   et   rapportérent,    que  la  flotte   de  Fennemi  se 
retirait.    Le  vent  aujourd'hui  entré  N.-W.  et  N. 
13.        On   fit   signal  de  partance,  å  3  heures  du  matin,  et 
le   general  Keith   partit  avec  deiix  galéres  de  Tavant- 


123 

garde,  å  Feudroit  oii  iios  galéres  détacliées  avaieut  pris 
pöste  le  jour  auparavaut,  mais  avant  (^ue  nos  prames 
avaient  leve  Taucre,  le  vent  devint  si  fort,  (iu'on  ne 
pouvait  pas  les  remorquer,  ce  qu'ayant  duré  toute  la 
jouruée,  ou  fut  contraint  d'y  rester.  Nous  eiimes  des 
uouvelles,  qiie  Teunemi  était  ä  Korpo,  et  qii'il  avait  été 
joint  par  la  prame  Hercule;  le  vent  N. 
14.  Une  chaloupe.  qiii  avait  été  envo3'ée  au  general  ma- 
jor Bralilé,  revint  avec  la  nouvelle,  qu'il  avait  fait 
voile,  le  jour  d'auparavant  de  Hangöudd,  ou  par  un 
coup  de  vent,  il  avait  perdu  le  grand  mat  de  sa  ga- 
lére,  et  qu'il  espérait  nous  joiudre  aujourd'liui,  quoique 
le  vent  continua  toujours  coutraire ;  on  leva  Tancre  sur 
les  cinq  lieures  du  matin,  dans  Tespérance  d'arriver  le 
méme  jour  å  Korpo,  ou  nous  savions  que  Tennemi  était, 
mais  apres  avoir  fait  une  lieue,  nous  arrivämes  ä  un 
•  détroit  extrémement  serré,  et  rempli  de  bancs  de  sable, 
sur  lesquels  nos  prames  ayant  touche,  nous  employ- 
ämes  toute  la  journée  pour  les  en  retirer,  et  pour  nous 
assurer  de  Fambouchure  du  détroit.  Le  general  Keitli  le 
passa  avec  le  lieutenant  general  et  8  galéres,  oii  il  se 
posta  vis-ä-vis  de  Tennemi,  qui  était  a  Tancre  environ 
6  versts  de  lui.  Sur  les  6  heures  du  soir,  le  general 
major  Bralilé  arriva  avec  les  5  galéres  qui  passérent 
aussitöt  le  détroit  et  se  formérent  auprés  des  autres, 
et  avant  minuit,  les  deux  prames  passérent  lieureuse- 
ment,  et  se  placérent  devant  la  ligne.  Comme  la  flotte 
était  composée,  par  Tarrivée  du  general  Bralilé  de  21 
galéres,  le  general  Keitli  fit  une  nouvelle  répartition. 
en  o  escadres  de  7  galéres  chacune,  ayant  donné  Ta- 
vant-garde  au  lieutenant  general,  Tarriére-garde  au 
major   general,   et   se   reservant   le   co]'ps  de  bataille. 

9 


124 

Nous   eumes   le   veut   aujourd'hui   variable   de   X.  au 
N.-W. 

15.  Au  poiut  du  jour,  uous  découvrimes  le  pavillon  du 
vice-amiral  suédois,  euvirou  six  versts  devaut  nous, 
comme  aussi  les  mäts  de  quelques  autres  galéres,  dont 
nous  ne  pouvions  savoir  au  juste  le  nombre,  parce- 
qu'elles  étaient  postées  entré  les  iles.  On  fit  aussitöt  le 
signal  de  la  niarche;  niais  nous  n'eiimes  pas  plutöt 
leve  rancre,  que  nous  vimes  renuemi  (jui  se  retirait 
du  coté  d' Åland.  On  détacha  aussitöt  un  lieutenant 
de  la  marine  avec  dix  clialoupes  armées  et  une  kant- 
chibascli  soutenues  de  deux  galéres,  pour  les  suivre  et 
les  reconnaitre,  qui  rapporta,  qu'il  avait  vu  1 7  galéres, 
une  demi-galére,  une  galiote  et  deux  smaks  (?)  armées  en 
guerre  et  d''autre  petits  bätiments,  et  que  le  ^dce- 
amiral  faisait  Tarriére-garde,  allant  ä  råmes,  å  cause 
du  vent  contraire.  lequel  s"étant  renforcé  sur  léS  dix 
heures  du  matin,  ce  qui  nous  obligea  de  jeter  lancre, 
sur  le  méme  endroit  ou  Tennemi  avait  été  la  nuit  au- 
paravant,  et  nos  prames  manquaut  d'eau,  tous  nos  bä- 
timents furent  employés  aujourd'lnii  ä  cet  usage.  Ayant 
su  par  les  liabitants,  que  les  suédois  attendaient  du 
renfort  ä  tous  moments  de  la  Suéde,  le  general  Keith 
envoya  une  chaloupe  au  contre-amiral  Barscli,  qui 
croisait  sur  les  cotes  avec  une  escadre,  le  priant  de  lut 
envoyer  au  plus  vite  une  galiote  ä  bombes.  pour  le 
mettre  plus  en  état  de  poursuivre  Tennemi.  Nous 
eumes  aujourd'hui  le  vent  N.  avec  beaucoup  de  neiges 
et  des  coups  de  vent. 

16.  On  rapporta  qu''on  voyait  du  haut  du  grand  mät  de 
la  prame  nommée  rEléphaut,  plusieurs  bätiments,  qui 
veuaieut   du   cöté   d' A  land.    Sur   (luoi    on   euvoya  le 


125 

lieutenant  de  la  mariiie  Kirieff  å  notre  garde  avaucée, 
pour  les  exaininer,  lequel  ayaut  mouté  sur  ime  montag-ne 
auprés  de  la,  découvrit  le  Hercule  avec  un  autre  bati- 
meut  qui  paraissait  aussi  une  prame,  mais  moindre  que 
le  Hercule,  et  trois  galiotes  a  bombes,  qui  tous  arri- 
vaient,  mais  les  galéres  étaut  derriére  une  ile,  il  ne 
pouvait  pas  les  voir,  et  qu'  il  les  comptait  eu\irou 
20  versts  de  nous.  Sur  les  dix  heures  du  matin  on 
eutendit  4  coups  de  cauon,  aux(iuels  on  répondait  par 
deux,  que  nous  jugeåmes  étre  la  prame  qui  saluait  le 
vice-amiral.  Sur  le  midi,  le  vent  qui  avait  reste  plu- 
sieurs  jours  au  N.-W.  et  N.  se  cliangea  tout  d'un  coup 
entré  S.  et  S.-W.  avec  un  fort  gros  temps  et  beau- 
coup  de  pluie,  sur  quoi  il  lut  ordonné  de  retirer  nos 
galéres  un  pen  de  la  terre,  et  placer  nos  deux  prames 
å  rembouchure  du  port,  apres  (juoi  on  pennit  a  la 
moitié  des  soldats  de  descendre  å  terre,  et  dresser  nos 
tentes.  Notre  arriére-garde  envoya  Taprés-midi  le  maitre 
d'une  galiote  qui  venait  de  Königsberg,  allant  a  Abo,  il 
déclara  qu'  il  avait  enteudu  å  Königsberg,  qu'  il  y  avait 
une  grande  mortalité  dans  les  galéres  suédoises,  et 
qu'  on  Tattribuait  ä  leur  sorti  e  en  mer  trop  töt,  au 
milieu  du  raois  de  mars,  et  qu'  il  n'avait  vu  en  mer 
que  deux  båtimeuts  marchands  mais  aucun  vaisseau  de 
guerre. 
17.  Le  vent  de  vint  plus  violent,  et  voyant  qu'il  était 
impossible  de  lever  Tanere,  il  fut  ordonné  de  mettre  tous 
les  målades  a  terre,  et  d'en  faire  la  revue,  pour  en 
cboisir  ceux  qu'on  devait  envoyer  ä  Tliöpital  d'Abo, 
qui  se  trouvaient  au  nombre  de  löl.  pour  lesquels  on 
fit  préparer  des  bätiments  pour  leur  transport;  sur 
le    soir    le    vent    s'étant    abaissé.    le    garde    avancé 


126 

tit  sou  rapport  que  reimemi  restait  å  Taucre  dans 
le  méme  endroit.  oii  il  avait  été  le  jour  auparavant. 
Went  W. 
18.  Le  vent  qui  contimiait  toujours  au  W.  s'étaut  beau- 
coup  apaisé,  le  géuéral  Keitli  fut  visiter  le  Brandwacht, 
pour  mieux  examiner  la  situation  de  leuuemi;  il  trouva 
uue  prame  et  5  galéres  de  notre  cöté  d'une  ile,  qui 
était  å  une  lieue  et  demie  de  nous,  et  de  Tautre  cöté 
il  y  avait  plusieurs  mäts  de  g-aléres  et  autres  bätimeuts, 
et  ä  la  poiiite  de  Tile  trois  galiotes  å  Tancre,  uue  des- 
quelles  se  mit  pendaut  ce  temps-lä  ä  la  voile  et  viut 
droit  sur  uous.  Ou  envoj^a  aussitot  une  clialoupe  pour 
la  reconnaitre,  qui  rapporta  que  c'était  un  yacht  qui 
portait  Mr.  Nolken  de  Stockholm.  Sur  quoi  le  géuéral 
Keith  enoya  un  de  ses  aides  de  canip  lui  faire  compli- 
ment  et  le  prier  ä  diner,  mais  il  s'excusa  sur  Tempresse- 
ment  qu'il  avait  d'arriver  å  Abo  et  demauda  permission 
de  continuer  sa  route,  ce  qui  lui  fut  accordé.  Sur  les 
huit  heures  du  soir,  notre  Brandwacht,  comme  aussi  nos 
sentinelles,  qui  étaint  postées  sur  les  montagnes,  averti- 
rent  que  la  tiotte  ennemie  était  en  mouvement,  et  du 
haut  d'une  montagne,  ou  le  géuéral  Keith  se  rendit, 
on  la  vit  marchant  en  o  colonnes,  ou  flt  aussitot  bättre 
r  assemblée  pour  ramasser  notre  monde,  dont  le  plupart 
était  å  terre  ä  cuire  du  pain,  et  on  fit  mettre  toute  la 
tiotte  en  ordre  de  bataille,  ayaut  placé  les  deux  prames 
ä  Tembouchure  du  port,  les  7  galéres  du  corps  de  ba- 
taille formérent  Taile  droite,  Tavant-garde  composée  du 
méme  nombre  Taile  gauche,  et  Tarriére-garde  étant  six 
galéres,  resta  pour  secourir  oii  il  y  aurait  besoiu.  Sur 
les  onze  heures,  rennemi  se  raugea  sur  une  ligne  ä  en- 
viron  1500  toises  de  nous  et  se  mit  a  Tancre,  et  pour 


127 

mieux  assurer  rembouchure  du  port,  le  general  Keith 
at  faire  uue  batterie  å  terre,  de  4  piéces  de  canoii  sur 
uue  ile  im  pen  en  avant,  couverte  par  nn  détacliement 
de  ,')(MJ  liommes.  commandés  par  un  lieutenant  colonel. 
On  fit  partir  aujourd'  liui  40  målades  pour  riiöpital 
d'Åbo. 

19.  Xous  eumes  un  trés-gTOS  vent  du  sud,  et  les  deux 
flottes  restérent  dans  la  méme  situation,  que  le  jour 
d'auparayant,  et  on  lit  travailler  å  la  batterie  ä  terre : 
outre  les  canons  des  régiments  ({U'  on  y  avait  employé, 
ou  ajouta  4  piéces  de  8  ft  qu'  on  prit  des  galéres  de 
Tarriére-garde. 

20.  Le  vent  se  tourua  uue  autre  fois  V.  et  nous  vimes  le 
matin  plusieurs  galéres  de  1'  ennemi  qui  sortaieut  du 
derriére  des  iles,  oii  elles  s'etaient  mises  å  couvert  de 
Torage  qu'il  avait  fait  V^.  jour  d"auparavant.  Sur  le 
midi  nous  vimes  faire  quelques  signaux  de  la  prame 
par  quelques  fusées  et  le  moment  apres  elle  nous  tira 
(luelfjues  coups  de  canon  pour  essayer  la  portée.  Les 
boulets  donnérent  prés  de  la  batterie,  qui  était  con- 
struite  a  rembouchure  du  port.  mais  ne  parvinrent  pas 
jusqu'  å  nos  bätiments.  Sur  quoi  quelques  clialou- 
pes  furent  détachées  de  leurs  galéres  pour  les  remor- 
quer,  et  sur  les  trois  lieures,  nous  vimes  toute  leur  flotte, 
composée  de  18  galéres,  une  prame  et  plusieurs  petits 
bätiments  avancer  en  ligne.  vis-å-vis  remboucliure  du 
port.  Sur  les  4  lieures  elle  était  déjä  å  uue  grande 
portée  de  canon.  et  le  general  Keith,  s'étant  trouvé  sur 
une  de  nos  prames,  les  officiers  lui  demandérent  la 
permission  de  faire  feu  dessus,  ce  qu'il  leur  défendit  po" 
sitivement,  voulaut  qu'on  ne  tirät  pas  un  seul  coup  de 
canon,  avant  que  nous  furaes  å  la  portée  du  fusil  Vnn 


128 


de  Fautre,  mais  ayant  vii  un  moment  apres  que  lenr 
prame  se  mettait  ä  Tancre,  et  sapprétait  ä  nous  pre- 
senter son  cöté,  i]  lit  tirer  deux  canons  de  la  haute 
batterie  de  nos  prames,  pour  éprom^er  leur  portée,  dont 
le  premier  la  passa  et  le  second  donna  jnstemeut  dans 
sa  poupe,  sur  quoi  il  ordonna  de  faire  fen  de  toutes 
les  deux  batteries  des  prames  et  de  retirer  les  galéres 
qui  ne  pouvaient  pas  agir  sons  le  couvert  de  la  baie 
des  deux  cötés  des  prames,  et  il  se  reudit  lui-méme  ä 
la  batterie  å  terre,  qui  était  avaucée  JOU  toises  de  vant 
les  prames.  Comme  Teunemi  était  rangé  sur  une  ligne, 
vis-ä-vis  de  Tembouchure  du  port,  nous  avions  le  fen 
de  toute  leur  flotte  å  essu3'er,  au  lien  que  de  notre 
cöté,  il  n'y  avait  que  nos  deux  prames  et  trois  galéres, 
qui  avaient  vue  sur  eux,  pourtant  apres  deux  heures 
d'un  fen  trés-vif,  la  galére  du  contre-amiral  suédois  fut 
obligée  de  se  retirer  hors  de  la  ligne  derriére  une  ile, 
qui  était  å  la  droite,  et  la  prame  se  jeta  å  la  gauclie, 
pour  se  couvrir  d'une  autre  ile.  C!omme  leur  centre  se 
soutenait  encore,  nous  dirigeämes  tout  notre  fen  sur 
cet  endroit,  qui  une  demi-heure  apres  se  recula  aussi  et 
se  jeta  derriére  des  iles,  qui  n'étaient  pas  loin  de  la; 
mais  le  vent  donuaut  justement  dans  remboucliure  du 
port,  il  était  impossible  de  les  poursuivre.  Le  feu 
cessa  eutiérement  sur  les  7  heures  du  soir.  et  on  flt  sor- 
tir  une  kantchibasch  et  queL^ues  chaloupes,  (jui  donué- 
rent  la  chasse  å  quelques  unes  de  leurs  petits  båtiraents, 
qui  rödaient  encore  å  1'  entour  de  nous. 

Nous  n'eiimes  qu'un  officier  et  six  soldats  ou  mate- 
lots  de  tués  et  8  blessés;  le  soir  on  ordonna  de  ren- 
voyer  une  centaine  de  målades,  que  nous  avions  sur 
la  flotte,  å  Thopital  ä  Åbo. 


121) 

21.  An  poiut  du  jour  on  rapporta  de  uotre  batterie.  que 
rennemi  s'était  retiré  pendaut  la  nuit.  et  qu'il  était 
déjå  presque  hors  de  vue,  et  le  general  Keith,  ayant 
été  lui-méme  å  notre  Braudwaclit.  d'ou  on  découvrait 
fort  loin  en  mer,  il  ne  vit  plus  rien.  Sur  quoi  il  dé- 
tacha  deux  clialoupes  pour  avoii-  des  nouvelles,  qui  les 
trouvérent  ä  Tancre  prés  de  Filé  de  Bocksliare,  å  cinq 
milles  et  demi  de  nous.  Nous  réparämes  aujourd'luii 
nos  deux  prames,  qui  avaient  re^u  plusieurs  coups  de 
canon  å  fleur  d'eau,  conime  aussi  deux  de  nos  galeres. 
Vent  variable  entré  S.  et  S.-W. 

22.  On  retira  un  ancre  et  50  toises  de  cäble.  que  Teu- 
nemi  avait  coupé  de  leur  prame  le  jour  de  Faction. 
Aujourd'liui  fut  assemblé  un  conseil  de  guerre,  oii  il 
fut  proposé  (lue  vu  que  Teunemi  se  retirait  devant  nous 
et  que  nous  lui  étions  superieurs  d'une  prame  et  trois 
galéres,  si  nous  devions  le  poursuivre  jusqu'  å  Åland, 
ou  attendre  ici  la  jonctiou  du  feltmaréclial  Lac}'.  Les 
sentiments  de  tout  le  monde,  tant  offlciers  de  la  ma- 
rine  que  des  troupes  de  terre,  était  que  nous  ne  de- 
vions pas  les  perdre  de  vue,  mais  contiuuer  å  les  pour- 
suivre, malgré  les  secours  quils  avaient  recjus;  mais 
comme  une  de  nos  galéres  faisait  beaucoup  d'eau,  par 
Tébranlement  des  coups  (}u'elle  avait  tirés,  il  fut  or- 
donné  qu'on  la  décliargeät,  et  qu'ou  la  réparåt  en  toute 
diligence  pour  pouvoir  faire  voile  demain.  Aujourd'luii 
le  vent  se  mit  ä  S.-S.-E. 

23.  On  travailla  toute  la  journée  å  raccommoder  la  ga- 
lére  qui  était  endommagée,  le  vent  étant  S.-E. 

24.  Le  commandant  de  la  galére  de  Brachet.  ayant 
rapporté,  qu'on  avait  trouvé  la  voie  d'eau,  et  (lue  la 
galére  était  en  état  de  partir,  le  signal  de  la  marclie 


130 

filt  fait  å  8  lieures  du  matiu.  par  un  temps  fort  calme, 
mais  un  vent  de  S.-E.  s'étant  leve  sur  les  onze  heures, 
nous  nous  mimes  åla  voile,  et  sur  les  trois  lieures,  ayant 
déjå  fait  quatre  lieues,  nous  eutendinies  un  coup  de 
canon  qiii  paraissait  étre  tiré  å  peu  prés  å  trois  lieues  de 
nous.  Sur  les  cinq  lieures  nous  enteudimes  eucore  deux 
coups  de  fort  prés,  et  peu  de  temps  apres,  nous  dé- 
couvrimes  Fennenii  å  Taucre,  environ  å  trois  quarts  de 
lieues  de  nous  derriére  une  ile.  On  fit  aussitot  le  si- 
gnal aux  trois  colonnes  de  se  rauger  en  ordre  de  ba- 
taille,  mais  pendant  que  nous  nous  fermions,  Tennemi 
se  mit  ä  la  voile.  Nous  ne  piimes  découvrir  que  8  ou 
7  galéres,  dout  (luatre  remorquérent  une  frégate,  que 
nous  u'avious  pas  vu  auparavant;  on  fit  force  de  råmes 
et  de  voile  pour  les  poursuivre,  mais  å  une  lieue  de 
lä  nous  arrivämes  a  un  endroit  étroit,  ou  il  n*y  avait 
qu'onze  pieds  d'eau,  de  sorte  que  nos  prames  ne  pou- 
vaient  pas  passer,  ce  qui  les  obligea  å  jeter  Tancre. 
Nos  clialoupes  qui  avaieut  été  détacliées  apres  Fennenii, 
ayant  dit,  qu'elles  les  avaieut  perdu  de  vue.  Nous  en- 
teudimes toiitce  jour  du  cöté  de  la  mer  un  bruit  comme 
des  coups  de  canon,  mais  å  cause  de  réloignement, 
nous  ne  pouvions  pas  bien  distinguer,  si  ce  n^était 
pas  du  tounerre.  Nous  fimes  aujourdliui  liuit  lieues 
jusqu'ä  Sottunga. 
25.  Nous  enteudimes  le  réveil  de  renuemi  et  selon  qu*ou 

pouvait  juger  par  le  bruit,  nos  pilotes  cnirent,  que 
leur  flotte  devait  étre  entré  Degerby  et  Fliseberg, 
pour  avoir  des  nouvelles  plus  sures,  le  general  Keith 
détaclia  cinq  clialoupes,  avec  Tinspecteur  des  pilotes 
pour  avoir  d'intelligence  et  pour  avoir  des  pilotes 
dans  les  iles  å  Tentour;  et  ayant  résolu  de  rester  ici. 


131 

jusqu'a  ce  (jivil  eiit  des  avis  positifs  de  la  force  et  de 
la  situation  de  renuenii,  il  ordouua  de  coustruire  trois 
batteries  de  quatre  pieces  de  cauon  cliacuue  å  Tem- 
boucliure  du  port.  Il  eiivo3^a  aussi  soii  adjutant  å  Abo 
avec  le  rapport  de  sou  arrivée  ici.  Aujourd"hui  nous 
eumes  le  vent  S.-E,  et  S. 

26.  Nous  entendimes  le  coup  de  canon  de  Teunemi  du 
méme  endroit,  que  le  jour  d'auparavaut.  et  par  le  rap- 
port d'un  pa3^san,  uous  sumes  qu"ils  travaillaient  å  des 
batteries  sur  un  passage  étroit,  envirou  å  trois  milles 
devant  uous.  Xos  batteries  furent  achevées,  et  les  ca- 
nons  montés  dessus  a  quatre  lieures  du  soir,  et  300 
liommes  furent  coramandés  pour  les  couvrir.  Xos  clialoupes 
reviurent  aussi,  mais  sans  nouvelles,  n'ayant  point 
trouvé  des  habitants  prés  de  nous,  mais  ayant  fait  voile 
plus  au  nord  ä  Tile  de  Kumlinge;  un  paysau  leur  dit 
que  les  suédois  avaient  publié  un  ordre,  pour  que  tons 
les  habitants  des  iles,  et  particuliérement  d'Alaud, 
eureut  å  se  retirer  au  plus  vite  en  Suéde,  mais  que 
pour  ne  pas  obéir,  tout  le  monde  s'était  sauvé  dans 
les  bois.  En  revenant  nos  clialoupes  virent  deux  ga- 
léres  et  une  galiote  qui  venaient  du  cOté  du  nord,  fai- 
saut  route  pour  Fliseberg.    Vent  S. 

27.  On  éprouvait  la  portée  de  nos  difterentes  batteries, 
qu'on  avait  fait  coustruire  a  terre,  et  le  temps  se  trou- 
vant  tres  calrae  et  fort  favorable  pour  le  passage  de 
nos  prames,  on  les  tit  reraorquer  par  des  clialoupes, 
au  travers  les  bas  fonds,  par  lesquels  ils  passérent 
lieiu-eusement,  et  sur  les  six  lieures  du  soir,  nous  les 
mimes  a  Taucre  å  Temboucliure  du  port  qui  regardait 
rennemi  entré  nos  batteries  å  ter  re.    Nous  entendimes 


132 

toujours  les  coups  de  cauou  des  suédois  du  méme  en- 
droit  qu'auparavaiit.    Veut  S. 

28.  On  envoj-a  164  målades  ä  Thopital  d'Abo,  par  les 
mémes  bätiments,  qu'on  avait  mené  le  jour  d'aupara- 
vant  200  greuadiers  de  lå.    Vent  S.-S.-V. 

29.  On  détacha  quelques  clialoupes  pour  avoir  des  nou- 
velles  de  Tennemi,  mais  quoiqu'  ils  approcliéreut  fort 
prés  de  leur  Braudwacht,  ils  ne  pouvaient  pas  vou*  la 
flotte  qui  était  å  couvert.     Vent  S.-E. 

30.  Le  general  Keitli  fit  construire  uue  autre  batterie 
de  quatre  piéces  de  canon  å  rembouchure  du  port. 
V.  S. 

31.  La  batterie  fut  achevée,  et  les  canons  montés;  au- 
jourd'liui  le  reste  du  régiment  des  grenadiers  arriva 
avec  le  colonel  d'Abo  au  nombre  de  600  sur  trois  g-a- 
liotes  et  quelques  bateaux.  Sur  le  soir  on  avertit  du 
Brandwacht,  qu'il  paraissait  une  double  clialoupe  et 
deux  clialoupes  ä  une  demi-lieue  de  lå  auxquelles  les 
notres  donuérent  aussitöt  la  cliasse;  mais  les  ayant 
poursuivi  environ  une  lieue,  ils  virent  une  galére  en- 
nemie  derriére  une  ile  et  observéreut  ä  une  lieue  plus 
loin  plusieurs  autres  galéres,  sur  quoi  ils  revinrent  ä 
leur  pöste.    Vent  S. 

Jniu. 

1.  Il  tit  un  tres  grand  brouillard,  sur  quoi  on  fit  sor- 

tir  plusieurs  clialoupes  å  quelques  versts  a  Tentour  de 
la  flotte,  pour  étre  aux  écoutes;  sur  le  midi  une 
des  clialoupes  enteudit  le  bruit  de  råmes,  et  ä  son  ap- 
proclie  voyant  ({ue  ce  n'était  qu'une  seule  clialoupe. 
elle   lui   donna   la  chasse,   mais  craignant   å  cause  de 


133 

robscurité  de  la  poursiiivre  trop  loin.  elle  retourua  å 
son  pöste.     V.  S. 

Il  aniva  å  uotre  Braudwaclit  uue  clialoupe  suédoise 
avec  une  lettre  du  comte  Gyllenberg  pour  leurs  mi- 
uistres  du  congrés  å  Abo,  laquelle  y  fat  euvoyée  aus- 
sitöt.    Veut  V.-S.-V.  et  V. 

On  lit  deux  batteries  sur  une  autre  bouche  du  port, 
laquelle  étant  fort  étroite,  on  tit  tirer  un  retrauclie- 
raeut  le  long-  du  bord,  capable  de  teuir  600  liommes, 
et  comme  nous  avions  vu  depuis  quelques  jours  plu- 
sieurs  de  leurs  petits  bätiments  qui  voltigeaient  å  Ten- 
tour.  dout  quelques  uns  prennent  la  route  de  la  mer 
et  ne  revieuuent  plus,  on  détaclia  le  soir  trois  clia- 
loupes  par  derriére  les  iles,  pour  tåclier  de  les  inter- 
cepter,  en  cas  qulls  allasseut  å  leur  grande  flotte,  qui 
s'était  postée  å  Hangöudd,  pour  empéclier  le  passage  du 
feltmaréclial  qui  s'y  trouvait  avec  toutes  ses  galéi-es, 
et  dont  nous  attendions  la  jonction  avec  toute  impa- 
tience.    Vent  S. 

x\yant  été  rapporté,  que  le  réveil  de  renuemi  avait 
été  enteiidu  ce  matin  au  N.-W.  au  lien  qu'auparavant 
c'était  au  S.-W.  le  general  Keitli  ordonna  que  six  clia- 
loupes  et  une  kantcliibascli,  soutenues  de  quatre  ga- 
léres,  sous  les  ordres  de  Kisarow,  capitaine  des  galéres, 
irait  les  reeonnaitre,  et  en  méme  temps  donuer  la  cliasse 
å  quelques  uns  de  leurs  petits  bätiments,  qui  se  te- 
uaient  å  Taucre  ä  o  quarts  de  lieues  de  nous  pour  nous 
observer,  Les  galéres  ne  fureut  pas  plutOt  hors  du 
port,  que  Fenuemi  se  retira,  quatre  bätiments  par  un 
cliemiu  et  un  seul  par  un  autre,  et  un  moment  apres 
parut  une  chaloupe  qui  avangait  sur  nous,  portant  pa- 
villon   blanc   et  appelaut  de    tambour.    laquelle    étant 


134 

menée  å  la  g-alére  du  capitaiue,  rendit  deiix  lettres 
pour  les  ministres  suédois  å  Åbo,  que  le  capitaine  en- 
voya  "au  géuéral  Keith,  qui  donna  ordre  de  renvoyer 
rofflcier  suédois  et  de  continuer  å  avancer  jusqu'å  ce 
qu'on  eut  vu  Tennemi.  Vent  variable  de  S.-E.  au  S.-V. 

5.  KisaroAV,  qui  était  revenu  pendant  la  nuit  rapporta, 
qu'å  une  petite  lieue  de  nous  il  avait  trouvé  un  endroit 
étroit,  au  milieu  duquel  il  y  avait  une  ile;  qu'au  sud 
de  Tile  il  avait  vu  une  galére,  une  brigantine  et  une 
double  chaloupe,  et  au  nord  de  Tile  une  chaloupe,  la- 
quelle  a  son  approche  se  retira,  la  galére  et  les  autres 
bätiments  qui  étaient  avec  elle  au  S.-V.  et  la  chaloupe 
au  N.-V. ;  qu'ayant  passé  ce  détroit  environ  une  de- 
mi-lieue,  il  avait  trouvé  la  galére  et  les  autres  bäti- 
ments dans  un  endroit  étroit,  souteuus  de  ciuq  galéres, 
t|ui  étaient  ä  quelque  distance  d'elle,  et  qu'il  suppo- 
sait  que  le  reste  de  la  flotte  était  derriére  une  ile  å 
fort  peu  de  distance  de  la,  ayant  vu  beaucoup  de  fu- 
mée  sur  cette  ile;  sur  (luoi,  ayant  été  seulement  com- 
mandé  pour  reconnaitre  Teunemi,  il  n'avait  pas  osé 
s'engager  panni  les  iles,  ne  pouvant  pas  les  recon- 
naitre par  ses  clialoupes  å  cause  de  la  galére  qui  se 
tenait  en  avant,  et  s'était  retourné  sans  que  Tennemi 
fit  aucun  raouvement  de  le  suivre.  Aujourd'liui  nous 
vimes  G  galéres,  faisant  route  du  nord  au  sud  entré 
les  iles,  dont  une  se  porta  å  environ  une  lieue  de  nous, 
oii  elle  jeta  Tancre.    Vent  S.-S.-V. 

6.  Le  general  Keith  ayant  été  informé  qu'uue  galére 
suédoise  et  deux  doubles  clialoupes  croisaient  auprés 
de  rile  de  Varsala,  ce  qui  nous  otait  la  communication 
avec  Biörneborg  et  TEstbotnie,  détaclia  deux  galéres  et 
IG  bares  (?)  pour  leur  donner  la  chasse,  et  en  méme  temps 


135 

donna  ordre  caclieté  au  comniandaut,  lequel  il  ne  de- 
vait  ouvrir  qu'  ä  Varsala.  par  lequel  il  lui  était  or- 
ordonné  d'escorter  deux  galiotes  qui  devaient  le  joiudre, 
jusqu'å  Christina,  ou  méme  jusqu'ä  \\'asa,  s'il  y  avait 
quelques  bätiments  ennemis  dans  ces  mers. 

Aujourd"hui  nous  entendimes  beaucoup  de  feu  de 
mousqueterie  dans  la  flotte  ennemie,  qui  par  sa  régu- 
larité  paraissait  de  linfanterie,  (jui  s'exerc;ait  ä  notre 
exemple,  aj^ant  exercé  ces  trois  jours  passés  nos  sol- 
dats au  feu.  L'aprés-midi  on  entendit  aussi  quatre 
coups  de  cauon  et  le  soir  la  retraite  ä  Tordiunaire. 
V.  S.-S.-V. 

7.  On  entendit  encore  aujourdUiui  le  feu  de  mousque- 
terie de  rennemi.  Le  soir  les  3  clialoupes  qui  avaieut 
été  détacliées  le  troisiéme  jour  du  mois  present  revin- 
reut,  sans  avoir  rieu  vu  ni  su  de  Fennemi,  quoiqu'elles 
eussent  croisé  tout  ce  temps-lä  sur  la  route  de  Hau- 
göudd.  Ce  matin  nous  eiimes  le  vent  S.-E.  qui  se  mit 
aprés-midi  au  N.-X.-V.  avec  beaucoup  de  pluie. 

8.  Sur  les  dix  lieures  du  soir  on  avertit,  que  du  liaut 
du  mat  d'une  de  nos  prames.  on  voyait  deux  bätiments 
ä  trois  mäts,  qui  avangaient  ä  la  voile,  et  que  Ten- 
nemi  avait  allumé  plusieurs  fanaux  sur  les  iles.  Vent 
S.-V. 

9.  Il  faisait  un  grand  brouillard  le  matin,  lequel  s'étaut 
dissipé  sur  les  liuit  heures,  le  general  Keitli  fut  ä  notre 
Brandwacht,  d'oii  il  vit  5  ä  6  bätiments  ä  3  mäts,  o 
desquels  paraissaient  de  oO  ä  40  piéces  de  canon  outre 
la  prame  le  Hercule  et  beaucoup  de  galéres,  dont  il 
ne  pouvait  pas  compter  le  nombre;  sur  quoi  il  se  re- 
tourna  au  plus  vite  a  la  flotte,  et  fit  passer  les  galéres 
dans  Pordre  qu'il  avait  projeté  pour  soutenir  une  attaque. 


136 

et  en  méme  temps  fit  travailler  ä  une  batterie  de  5 
piéces  de  canoD,  pour  mieux  protéger  remboucliure 
du  port,  qui  est  å  la  gauche.  L'ennerai  resta  toiite  la 
journée  å  Taucre  sans  faire  aucun  mouvement,  quoique 
le  vent  qui  était  au  S.  et  un  peu  V.  lui  était  assez 
favorable.  Le  soir  le  general  Keitli  envoya  un  courrier 
au  feltmaréclial,  pour  Tavertir  de  Tapproche  de  Ten- 
nemi. 

10.  La  batterie  commencée  liier  fut  achevée.  et  on  re- 
tira  quelques  petites  piéces  de  canon  de  o  livrés  qui 
étaient  sur  les  autres  batteries,  pour  en  placer  des 
piéces  de  12  'S^.  Le  general  Keith  fit  aussi  boucher  le 
passage  å  gauche  par  une  chaine  de  3  cäbles,  qui  le 
traversa,  et  fit  passer  les  (>  piéces  de  canon  de  3  ft 
sur  le  flanc  de  la  cliaine  pour  empéclier  Tabord.  L'a- 
prés-midi  Tamiral  suédois  lui  envoya  un  officier  avec 
une  iettre  pour  lui.  et  une  pour  les  ministres  suédois 
å  Åbo.    Vent  V.-S.-V. 

11.  On  eut  nouvelles  d'Åbo,  que  le  feltmaréclial  avait 
heureusement  passé  Hangöudd  avec  toute  la  flotte,  oii 
la  flotte  ennemie  Tavait  arrété  si  longtemps  ayant  fait 
poster  deux  frégates  dans  le  détroit  méme,  par  lequel 
nos  galéres  devaient  absolument  passer,  et  par  ce 
moyen  lui  avait  bouclié  le  cliemin.  Mais  Tamiral  comte 
Golowin,  arrivant  avec  la  flotte  impériale,  le  feltmai'é- 
clial  lui  envoya  ordre,  d'attaquer  la  flotte  ennemie,  et 
de  lui  donner  par  la  le  moyen  de  passer  avec  ses  ga- 
léres, et  Tamiral  lui  ayant  demandé  un  renfort  de  1000 
hommes  pour  le  service  de  la  flotte,  il  les  tira  des 
galéres  et  les  lui  envoya  sur  lö  kantchibasclis.  L'en- 
uemi  les  ayant  vu  sous  voile  en  pleine  mer,  s'imagina 
que   uotre   dessein   était   de   vouloir  joiudre  nos  deux 


137 

flottes  eusemble  et  de  Fattaquer ;  il  se  préparait  å  noiis 
recevoir,  et  fit  signal  aux  deiix  irégates  qui  étaieut 
postées  dans  le  détroit  de  joindre  leur  flotte,  ce  qu'elles 
exécutérent  dans  Tinstant,  mais  le  feltmaréchal  qui  se 
trouvait  sur  une  liauteur  pour  observer  les  mouvements 
de  Teunemi,  ne  vit  pas  plutöt  ces  deux  frégates  partir, 
qu'il  fit  signal  de  partance:  ce  que  Tenuemi  ayant  re- 
marqué,  et  voyaut  la  fante  qu'il  avait  fait  de  retirer 
les  deux  frégates,  crut  la  réparer,  en  les  renvoyaut, 
avec  ordre  de  couper  le  cliemin  å  notre  arriére-garde ; 
mais  heureusement  un  brouillard  extrémement  épais, 
tombait  au  point  qu'on  ne  pouvait  rien  voir  å  la  di- 
stance  de  20  pas,  ce  qui  les  empéclia  d'entrer  dans  le 
détroit,  dont  le  passage  est  trés-difficile,  étant  entonré 
de  rochers  de  toutes  cötés,  et  pour  les  éviter,  il  faut 
user  bien  de  précaution,  méme  dans  la  plus  belle 
journée  de  Tarmée.  Ainsi  le  maréclml  passa  avec  toute 
la  flotte,  sans  aucune  interniption.  L'officier  qui  porta 
ces  uouvelles  au  general  Keitli,  Fassura  qu'il  devait 
étre  déjä  å  corps.  Sur  quoi  il  envoya  d'abord  un  aide 
de  canip,  pour  lui  rapporter  la  situation  de  la  flotte, 
et  pour  le  féliciter  en  méme  tenips  sur  son  lieureux 
passage.  Un  moment  apres  son  départ,  nous  vimes 
Tennemi  qui  tirait  ses  gros  bätiments  en  ligne,  en 
avangant  un  pen  sur  nous,  ce  qu'il  fit  savoir  au  felt- 
maréchal par  un  autre  aide  de  camp.  Vent  S.  et  V. 
12.  A  trois   lieures    du    matin    uu    officier  arriva  de  la 

flotte  du  feltmaréchal  avec  la  nouvelle  quil  était  parti 
de  Korpo,  et  sur  les  six  lieures  on  avertit  le  general 
Keith,  que  la  tete  de  la  flotte  paraissait,  sur  quoi  il  s'en 
fut  au  devant  de  lui,  et  a  1)  heures  il  entra  dans  le 
port  de  Sottunga,  au  bruit  de  canon  de  notre  escadre. 


138 


L'enuemi  ne  fit  auciin  mouvement  jusfi"a  4  heiires  du 
soir,  que  nous  le  vimes  tout  d'iiii  coup  lever  Taucre  et 
se  mettre  ä  la  voile.  Sur  quoi  le  general  feltmaréclial 
ordonna  au  general  Keitli  de  passer  avec  son  escadre 
et  d'occuper  Tendroit  que  Fennemi  venait  de  quitter. 
Il  y  arriva  sur  les  huit  lieures,  et  Ait  Fennemi  k  Tancre 
å  trois  quarts  de  lieues  de  la,  qui  nous  vo3'ant  avancer, 
leva  encore  Tancre,  et  se  retira.    V.  S. 


MATERIAUX 


POUR  SERMR  Ä  LA  CONNAISSANCE 


DES 


CRÄNK 


Dpira 


S  FINNOIS. 


<^>8^<^ 


141 


Crånes  lapons  d'Enontekis,  paroisse  de  Muonio- 
niska,  Gouvernement  d'Uleåborg. 

Par 

Emil  Hougberg. 

Les  dix  cräues  lapous  ci-dessous  décrits,  ont  été  re- 
cueillis  par  M.  Backlund  dans  un  aucien  ciraetiére,  nommé 
Rauuala,  situé  dans  les  montagnes  de  Kirkkotiera,  dans  le 
district  d'Enontekis,  paroisse  de  Muonioniska. 

Ce  cimetiére  est  situé  å  environ  18  milles  finnois  (180 
verstes)  an  nord  du  villag-e  de  Muonioniska,  et  å  2V2  milles 
(25  verstes)  au  sud  du  Kilpisjärvi,  lac  d'ou  coule  la  riviére 
de  Muonio.  Ce  ciraetiére  parait  avoir  été  employé  exclusi- 
vement  par  des  Lapons  jusqu'eu  1789. 

Actuellement  Tendroit  est  couvert  de  bouleaux  et  ce 
n'est  que  par  une  depression  presque  insensible  de  la  surface 
du  sol  que  Ton  put  découvrir  les  sépultures.  Les  tombes 
étaient  orientées  du  nord-onest  au  sud-est;  les  squelettes 
étaient  å  environ  un  métre  de  profondeur,  la  tete  au  nord- 
ouest,  et  avaient  été  enveloppés  de  peaux  de  renne.  Dans 
une  des  tombes,  les  os  des  brås  et  des  jambes  étaient  sous 
le  cräne,  comme  si  le  cadavre  avait  été  enterré  assis. 


142 


Registre  deseriptif. 

N:o  1.  Sexe  incertain;  äge  mur;  daus  le  lambda  uu  os 
vormien,  grand,  de  24  et  30  mm  de  longueur;  gla- 
belle  2,  inion  0. 

N:o  2.  Homme;  äge  adulte;  dans  le  lambda,  uu  os  wormieu. 
moyen;  dans  les  deux  branches  de  la  suture  lamb- 
doide,  des  os  wormiens  moyens;  glabelle  1,  inion  1. 

N:o  3.  Homme;  vi eillesse;  les  arcades  alvéolaires,  dans  lem- 
parties  postérieures,  atropliiées;  glabelle  2,  inion  2. 

N:o  4.  Homme;  vieillesse;  cråne  défectueux  et  déformé; 
presque  toutes  les  sutures  soudées';  les  arcades  al- 
véolaires des  deux  maxilles,  dans  leurs  parties  pos- 
térieures, atropliiées;  inion  0. 

N:o  5.  Femme;  äge  adulte;  dans  Tangle  entré  la  ptére. 
Tos  pariétal  et  Técaille  du  temporal,  un  os  vormieu, 
moyen;  glabelle  1,  inion  1. 

N:o  6.  Homme;  äge  adulte;  cräne  défectueux;  suture  fron- 
tale  compléte;  dans  le  ptérion,  ä  gauclie.  un  os 
vormien  petit;  la  suture  sagittale  trés-compliquée 
(N:o  5  d'apres  Broca);  Técaille  occipitale  au-dessus 
de  la  ligne  occipitale  tres  saillante;  glabelle  O, 
inion  1. 

N:o  7.  Femme;  äge  adulte;  cräne  défectueux;  daus  le  pté- 
rion, ä  gauclie,  un  os  vormien.  moyen;  dans  les 
deux   branches   de   la  suture  iambdoide,  beaucoup 


143 

(Vos   vormieus,  moyens   et  petits;  glabelle  1,  inion 

O,  épine  uasale  2. 
N:o    y.    Sexe   incertain;  äg-e  adulte;  cräne  tres  défectueiix, 

eu  moreeaux,  pas  mesurable;  dans  la  branche  droite 

de  la  suture  lambdoide,  des  os  vormiens,  petits. 
N:o    9.    Femme;    åge  adulte;  crane  déformé,  en  morceaux. 

pas  mesurable;  glabelle  0. 
N:o    10    Cräne  en  morceaux,  pas  mesui-able. 


144 


Cränes  provenant  d'Helsingfors,  gouvernement 
de  Nylande, 

par 

K.  Hallsten. 

Au  commencement  de  1879,  ou  troiiva.  en  pratiquaiit 
des  foiiilles  pour  les  fondations  de  la  Banqiie  de  Finlande  sui- 
la  place  de  Narinck,  huit  squelettes  Immains  enterrés  en  une 
rangée,  prés  les  uns  des  autres.  Il  n'y  avait  pas  de  traces 
de  cercueils;  Tabsence  de  tout  fragment  métallique,  et  le 
fait  que  les  tetes  des  squelettes  étaient  enveloppées  de  ban- 
delettes  d'écorce  de  bouleau,  semblent  indiquer  quils  n'ont 
pas  été  enfermés  dans  des  cercueils.  Ces  squelettes  étaient 
pour  la  plupart  en  morceaux,  mais  rien  n'indiquait  que  ces 
défectuosités  aient  pu  provenir  de  violeuces  subies  de  leiu' 
vivant. 


145 


Registre  deseriptif. 

iS:o  1.  Sexe  iucertain;  les  deuts  de  sagesse  de  la  mandi- 
bule  pas  eucore  sorties  de  leurs  alvéoles  et  la  suture 
basilaire  ouverte ;  dans  Faugle  entré  le  ptére,  la  por- 
tion écailleuse  de  Fos  temporal  et  le  pariétal,  un  os 
vormien,   petit;  glabelle  O,  épine  nasale  2,  inion  1. 

N:o  2.  Homme;  age  adulte,  les  dents  trés-usées,  mais  les 
sutures  pas  soudées;  au  lambda,  trois  os  vormiens, 
moyeus  et  un  petit;  glabelle  3,  épine  uasale  3, 
inion  1. 

N:o  3.    Homme;  äge  mur;  glabelle  2,  épine  nasale  2,  inion  1. 

N:o  4.  Homme;  äge  mur;  la  suture  frontale,  sagittale  et 
lambdoide  presque  tout-å-fait  soudées;  glabelle  2, 
épine  nasale  2;  inion  1. 

N:o  5.  Homme;  äge  mur;  cräue  tres  lourd;  suture  métopique 
compléte;  entré  la  ptére  et  le  pariétal,  ä  droite,  dans 
la  suture  ptéro-pariétale,  un  os  vormien,  moyen; 
dans  les  deux  branches  de  la  suture  lambdoide,  quel- 
ques  os  vormiens;  glabelle  2,  épine  uasale  2,  inion  2. 

N:o  0.  Homme;  cräue  défectueux;  les  os  de  la  face  man- 
quent;  les  dents  de  la  mandibule  tres  usées  et  les 
alvéoles  des  deuts  de  sagesse  atrophiées. 

]S':o  7  &  8.  Cränes  en  morceaux,  tres  défectueux  et  défoi'- 
més,  pas  mesurables. 


146 


Cränes  savolaksiens,  provenant  de  la  paroisse  de 
Leppävirta,  gouvernement  de  Kuopio. 

Par 

K.  Hallsten, 

Les  collections  de  rUniversité  vienuent  de  nonveau^ 
par  Tentremise  de  M.  le  Dr.  Eahm,  de  s'enrichir  de  cränes 
de  la  province  de  Savolaks;  ils  ont  été  recueillis  å  Leppä- 
virta, lieu  d'ou  provenaient  déjä  les  cränes  savolaksiens 
précédemment  décrits  ^).  Ils  sont  au  nombre  de  vingt-un,  dont 
cinq  ont  été  trouvés  dans  le  vieux  cimetiére,  déja  cité;  les 
autres  proviennent  du  cimetiére  actuel. 

Ces  cränes,  comme  les  précédents  de  la  méme  prove- 
nance,  sont  assez  bien  conservés,  mais  la  mächoire  inférieure 
manque  ä  presque  tous. 


')  Bidrag  till  Känned.  af  Finl.    Nat.  o.  Folk,  lläft  40.   Helsing- 
fors 1885.    Dernier  artide. 


147 


Registre  deseriptif. 

N:o  1.  Homme;  åge  mur;  usure  des  dents  N:o  1  å  2 
d'aprés  Broca;  la  suture  ptéro-frontale  des  deux 
cutés  soudée.    Glabelle  O,  inion  0.  épine  nasale  3. 

N:o    2.    Homme;  vieillesse.    Glabelle  1,  inion  1. 

X:o  3.  Homme;  äge  mur;  les  dents  tres  usées,  N:o  2  a  3. 
La  suture  entré  le  pariétal  et  la  ptére,  å  gauche, 
de  8  mm.  de  longueur,  å  droite,  de  11  mm.  Gla- 
belle 3,  inion  2,  épine  nasale  2. 

N:o  4.  Femme;  äge  mur.  Glabelle  O  ou  1,  inion  U.  épine 
nasale  2. 

N:o  5.  Femme ;  vieillesse ;  dans  la  suture  lambdoide,  ä  droite, 
prés  de  Tastérion,  un  os  vormien^,  grand,  de  18  mm 
de  diamétre.     Glabelle  O,  inion  1,  épine  nasale  2. 

N:o  C.  vSexe  incertain;  vieillesse;  dans  la  suture  lambdoide,. 
des  os  vormiens,  moyens.    Glabelle  1,  inion  0. 

N:o  7.  Femme;  äge  mur;  sur  la  ligne  médiane  de  la  voute 
palatine,  une  voussure  (saillie  médio-palatine).  Dans 
la  suture  coronale,  des  deux  cOtés.  des  os  vormiens, 
petits.    Glabelle  2,  inion  1,  épine  nasale  1. 

N:o  8.  Homme;  äge  miir;  dans  la  suture  coronale,  ägauche, 
des  os  vormiens,  petits;  dans  la  suture  sagittale, 
prés  du  lambda,  un  os  vormien,  grand.  Glabelle 
1,  inion  1,  épine  nasale  2. 

N:o  9.  Sexe  incertain;  äge  mur;  cräne  défectueux.  Gla- 
belle 1,  inion  1. 


148 

N:o  10.  Sexe  incertain;  äge  mur;  dans  la  suture  lambdoide, 
å  droite,  quelques  os  vormiens,  moyens  et  petits. 
Glabelle  1,  inion  1,  épiue  nasale  2. 

N:o  11.  Femme,  jeunesse;  les  dents  de  sagesse  sorties  de 
leurs  alvéoles,  mais  la  suture  basilaire  pas  encore 
fermée.    Glabelle  O,  iuion  0. 

N:o  12.  Sexe  incertain;  äge  adulte;  cräne  tres  défectueux, 
écaillé  sur  toute  la  surface  extérieure,  pas  mesurable. 
La  suture  sagittale  presque  tout-å-fait  soudée,  toutes 
les  autres  ouvertes. 

Nio  13.  Sexe  incertain;  äge  mur;  au  ptérion.  å  gauclie. 
un  os  vormieu  de  18  mm  de  longueur  et  de  8  mm 
de  largeur ;  au  lambda  un  os  Avormien,  moyeu.  Gla- 
belle O,  inion  O,  épine  nasale  2. 

N:o  14.  Sexe  incertain;  äge  mur;  cräne  défectueux.  Gla- 
belle O,  inion  0. 

N:o  15.  Sexe  incertain;  äge  adulte;  cräne  tres  défectueux, 
pas  mesurable. 

N:o  16.  Sexe  incertain;  premiére  enfance ;  cräne  défectueux ; 
suture  métopique  incompléte,  ä  la  bosse  nasale.  Gla- 
belle O,  inion  O,  épine  nasale  2. 

N:o  17.  Sexe  incertain;  äge  adulte;  cräne  défectueux;  la 
suture  basilaire  ouverte;  sutui^e  métopique  compléte. 
Glabelle  O,  inion  0. 

N:o  18.  Sexe  incertain;  äge  mur;  cräne  défectueux.  Gla- 
belle O,  inion  O,  épine  nasale  1. 

N:o  19.  Sexe  incertain;  äge  adulte;  cräne  défectueux;  les 
os  de  la  face  a  droite  manquent ;  le  ptérion,  ä  di'oite, 
de  9  mm  de  longueiu*;  dans  le  lambda,  un  os  triau- 
gulaire,  symétrique,  dont  les  cötés  ont  des  longueurs 
de  39,  39  et  la  base  de  50  mm;  c'est  presque  un 
épactal.    Glabelle  O,  inion  0. 


149 

N:o  20.  Homme;  äg-e  mur;  les  os  de  la  face,  å  droite,  dé- 
fectueiix.    Glabelle  0. 

N:o  21.  Sexe  incertain;  äge  adulte;  cräne  défectueux, 
écaillé  sur  presque  toute  la  surface ;  daus  le  lambda, 
un  os  vormieu,  moyeu,  et  daus  les  deux  branches 
de  la  suture  lauibdoide.  beaucoup  d'os  vormieus, 
mo3'ens  et  petits.    Glabelle  O,  iniou  0. 


150 


Cränes  touvés  en  Carélie,  dans  la  paroisse  de 
Lappvesi,  gouvernement  de  Wiborg. 

Par 

K.  Hallsten. 

Dans  le  voisinage  de  la  ville  de  Willmanstrand,  des 
travaux  de  terrassement  amenérent,  dans  Tautomne  de  1884, 
la  décoiiverte  d'uu  ancien  lieu  de  sépulture,  complétement 
tombé  dans  Toubli  et  qu'on  juge  avoir  servl  de  cimetiére 
å  la  ville  de  Willmanstrand  et  å  la  paroisse  de  Lappvesi. 
Les  mieux  conservés  des  cränes  qu'on  y  trouva  furent  re- 
cueillis,  au  nombre  de  24,  par  M.  le  docteur  Hj.  Ilmoni  et 
envoyés  å  TUniversité  pour  y  prendre  place  dans  ses  col- 
lections.  On  trouva  en  méme  temps  en  cet  endroit  deux 
boulets  de  canon  en  fer,  ce  qui  pourrait  faire  croire  d'abord 
que  ces  cränes  sont  ceux  de  guerriers  tombés  dans  quelqu'un 
des  combats  livrés  dans  ces  environs.  Mais  comme  le  quart 
de  ceux  qu'on  nous  a  envoyés  sont  des  cränes  de  ferame, 
nous  considérons  comme  probable  qu'il  ne  s'agit  que  d'un 
cimetiére  ordinaire. 

Comme  on  le  voit  par  le  registre,  on  n'a  pu  recueillir 
et  mesurer  que  sept  mächoires  inférieures. 


151 


Registre  deseriptif. 

1.  Homme;  vieillesse;  les  sutiires  presque  partout 
soiidées.  Les  deiix  crétes  temporales,  en  desceu- 
dant  sur  les  cötés  du  froutal,  divergent  uu  peu.  au 
lieu  de  couverger;  la  position  de  la  ligne  sus-orbi- 
taire  et  de  ropliryon  a  été  par  suite  détermiuée  ä 
Taide  de  la  position  de  la  face  supérieure  de  la 
voute  orbitaire.    Glabelle  1,  inion  1,  épine  nasale  0. 

2.  Homme;  äge  adulte  ou  mur.  La  suture  ptéro- 
pariétale,  å  droite,  de  9  mm  de  longueur,  å  gauclie 
de  13.    Glabelle  1,  inion  1. 

o.  Homme;  jeuuesse.  Au  ptériou.  a  gauclie,  un  os 
vormien.  triangulaire,  petit.  ä  droite  un  os  vormien. 
grand,  qui  sépare  la  ptére  tout-å-fait  du  pariétal. 
Aux  os  pariétaux  et  ä  Toccipital  couleur  de  bronze. 
Glabelle  1,  inion  1. 

4.  Homme;  äge  adulte;  au  bord  temporal  du  jugal, 
de  chaque  coté,  uue  courbure  extraordinaire.  Gla- 
belle 2,  inion  1,  épine  nasale  2. 

5.  Femme;  vieillesse.    Glabelle  1,  inion  1. 

6.  Sexe  incertain;  vieillesse.  Dans  les  sutures  lamb- 
doides,  des  deux  cötés,  des  os  vormiens,  moyens. 
Glabelle  1,  inion  1,  épine  nasale  2. 

7.  Femme;  vieillesse.  Dans  la  suture  ptéro-pariétale, 
ä  gauclie.  uu  os  vormien,  moyen.  Glabelle  O, 
inion  0. 


152 

N:o  8.  Femme;  vieillesse.  Au  ptérion,  un  os  vorraieu, 
grand  å  gauclie,  petit  å  droite.   Glabelle  O,  inion  0. 

N:o  9.  ■  Homme;  äge  adulte.  Au  lambda,  un  os  vorraien 
ovale,  grand,  de  42  et  30  mm  pour  le  plus  grand 
diamétre  en  longueur  et  en  largeur.  Glabelle  2. 
inion  O,  épine  nasale  2. 

X:o  10.  Ferame;  vieillesse.  Le  ptérion,  des  deux  cotés, 
retourné,  en  K.  Dans  le  voisinage  de  la  suture 
coronale.  des  deux  cötés,  couleur  de  bronze.  Au 
lambda  un  os  vormien,  moyen.  Glabelle  O,  inion 
O,  épine  nasale  2. 

N:o  11.  Homme;  äge  mur.  Suture  métopique  compléte;  au 
ptérion,  å  gauche,  un  os  vormien,  moyen;  dans  les 
deux  branches  de  la  suture  lambdoide  et  au  lambda, 
beaucoup  d'os  vormiens,  grands,  moyens  et  petits. 
Glabelle  O,  inion  1. 

N:o  12.  Sexe  incertain;  åge  mur  ou  plutot  vieillesse.  Au 
stéphanion,  å  droite,  un  os  vormien,  moyen;  a  la 
suture  écailleuse,  des  deux  cotés,  quelques  os  vor- 
miens, petits;  au  lambda  et  aux  deux  branches 
de  la  suture  lambdoide,  beaucoup  d'os  vormiens, 
grands,  moyens  et  petits;  équilibre  postérieur  mas- 
toidien.    Glabelle  1,  inion  1. 

N:o  13.  Homme;  äge  adulte.  Au  ptérion,  å  droite,  un  os 
vormien,  moyen.  Glabelle  1,  inion  O,  épine  na- 
sale 2. 

N:o  14.  Femme;  äge  mur.  Dans  le  voisinage  de  la  suture 
coronale,  deux  taclies  avec  couleur  de  bronze;  dans 
la  suture  lambdoide,  å  droite,  prés  du  lambda,  quel- 
ques os  vormiens,  moyens.    Glabelle  O,  inion  0. 

N:o  1.5.  Homme;  jeunesse.  Cräne  défectueux.  Glabelle  2, 
inion  0. 


153 

Femme;  ä^e  adulte.  Cräne  défectueux;  les  os  de 
la  face,  ä  droite,  manquent  tout-å-fait;  suture  mé- 
topique  compléte;  au  ptérion,  de  cliaque  cöté,  un  os 
vormien,  grand,  <iui  sépare  tout-å-fait  la  ptére  du 
pariétal;  dans  les  deux  sutures  lambdoides,  des  os 
vormieus,  moyens  et  petits.  Glabelle  O,  inion  O, 
épine  nasale  1. 

Sexe  incertain;  age  adulte.  Cräne  défectueux. 
Inion  1,  épine  nasale  2. 

Sexe  incertain;  äge  adulte.  Cräne  défectueux,  les 
os  de  la  face  manquent  tout-å-fait.  La  pointe  de 
Técaille  occipitale  remplacée  par  deux  os  vormiens, 
grands  et  presque  triangulaires,  dont  les  cötés  ont 
42,  33  et  30  mra  de  longueur.  Glabelle  1,  inion  1. 
Femme;  äge  mur.  Cräne  défectueux,  les  os  de 
la  face  manquent  presque  tout-å-fait.  Glabelle  O, 
inion  0. 

Homme;  äge  mur.  Cräne  en  morceaux  et  défec- 
tueux. Les  deux  ptérions  rétournés,  en  K  ou 
plutot  en  X.    Inion  0. 

Homme;  äge  adulte  ou  mur.  Glabelle  1,  inion  O, 
épine  nasale  2. 

Femme;  äge  adulte.  Cräne  défectueux.  Dans  la 
sutui'e  lambdoide,  des  deux  cötés,  des  os  vormiens, 
moyens.  Glabelle  O,  inion  O,  épine  nasale  0. 
Homme;  äge  adulte.  Dans  les  deux  sutures  lam- 
doides,  des  os  vormiens,  petits  et  moyens.  Gla- 
belle 2,  inion  1. 

Homme;  vieillesse.  Cräne  défectueux,  les  os  de 
la  face  manquent  tout-å-fait.    Inion  1. 


154 


Gränes  trouvés  en  Carélie  dans  les  paroisses  de 

Hiitola  et  de  Räisälä,  gouvernement 

de  Wiborg. 

Par 

K.  Hallsten. 

Les  seize  cränes  décrits  ci-dessous  ont  été  recueillis 
Tété  deruier  (1885)  par  rexpédition  envo3'ée  dans  la  Fin- 
lande  orientale  par  le  corps  des  étudiants  pour  des  recherclies 
ethnograpliiques.  L'im  de  ces  cränes,  le  n:o  16,  vient  de 
Räisälä,  les  autres  sont  tous  de  Hiitola.  Ils  ont  été  trouvés 
avec  d'autres  ossements  dans  d'anciemes  sépultures  de  fa- 
mille,  depuis  longtemps  abandonnées.  Le  D:r  Edv.  Wey- 
man  a  décrit  il  y  a  quelques  années  ces  sépultures  dites 
„de  famille"  *).  Les  propriétés  dont  dépendaient  autrefois 
les  sépultures  dont  il  est  ici  question  ont  été  exactement  no- 
tées  par  Texpédition.  Ainsi  les  cränes  1  et  3  provieunent 
du  tombeau  de  famille  de  Kopsala,  le  n:o  2  de  Nehvola,  les 
4,  5,  et  15  de  Hannola,  les  6  et  7  de  Mustala-Pajamäki,  le 
8  de  Kilpola-Kauppilanmäki-Koivumäki,  le  N:o  9  de  Kilpola- 
Savolaisenmäki,  les  10  et  11  de  Tenliola,  le  N:o  12  de  Tiu- 
rala,  le  13  de  Haapalahti-Omenanmäki,  et  le  14  de  Päijälä. 


*)  1.  JEdv.  Weymarn  Cränes  trouvés  en  Carélie,  dans  la  pa- 
roisse  de  Ruokalaks;  Bidr.  till  Känned.  af  Finl.  Nat.  o.  Folk,  Haft 
35,  Helsingfors  1881,  page  99. 


hV) 


Registre  descriptif. 

N:o  1.  Homme;  åge  adulte;  les  dents  usées,  N:o  2  d'apres 
Broca,  mais  les  sutures  pas  soiidées;  dans  les  deux 
brauches  de  la  suture  lambdoide  des  os  vonnieiis, 
moyens.  Le  glabelle  divisé  en  deux  (suture  méto- 
pique  incompléte).     Glabelle  1,  inion  O  ou  1. 

N:o  2.  Homme;  åge  mur.  Cråne  platycéphale,  défectueux, 
les  os  de  la  face  nianquent  presque  tout-å-fait;  dans 
la  branche  gauche  de  la  suture  lambdoide,  un  os 
vormien,  moyen  N:o  3  d'apres  Broca;  glabelle  2, 
inion  0. 

N:o  3.  Femme;  åge  adulte;  Toccipital  tout-å-fait  détaché; 
glabelle  O,  inion  0. 

N:o    4.     Femme;  åge  adulte;  glabelle  1,  inion  0. 

N:o    5.     Femme:  åge  mur;  glabelle  O,  inion  0. 

N:o  6.  Sexe  incertain.  Cräne  défectueux  et  déformé;  la 
suture  basilaire  ouverte;  Tusure  des  dents  N:o  1 
et  2,  mais  les  dents  de  sagesse  pas  sorties  de  leurs 
alvéoles ;  suture  métopique  compléte,  dans  la  partie 
supérieure  tres  dentelée,  N:o  4;  dans  le  lambda  et 
les  deux  branches  de  la  suture  lamdoide,  beau- 
coup  d'os  vormiens,  petits  moyens  et  grands,  Inion  0. 

N:o  7.  Sexe  incertain;  åge  mur  ou  vieillesse.  C-råne  dé- 
formé.    Inion  0. 

N:o     8.     Sexe   incertain;  åge   adulte.     Cråne   déformé;  dans 


löG 

la  branche  droite  de  la  suture  lanibdoide,  quelques 
os  voriniens,  petits  et  moyens,  N:o  2.     Inion  0. 

N:o  9.  Sexe  incertain;  premiére  enfance;  les  os  sont  en 
partie  détachés  les  uns  des  autres;  dans  le  lambda, 
un  os  vormien,  petit,  et  aussi  prés  les  astérions, 
dans  les   sutures  lambdoides.     Glabelle  et  inion  0. 

N:o  10.  Homme;  åge  mur.  Cräne  tres-grand  et  lourd.  Gla- 
belle 3,  inion  1. 

N:o  11.  Sexe  incertain;,  åge  adulte,  le  dents  trés-usées,  N:o 
3  pour  plusieurs  d'entre  elles.  Crane  défectueux, 
en  partie  en  morceaux. 

N:o  12.  Femme;  vieillesse.  Cråne  défectueux;  épuilibre  pos- 
térieur  mastoidien.  Les  arcades  dentaires  atrophiées 
presque  partout.  Presque  toute  les  sutures  soudées. 
Glabelle  1,  inion  O,  épine  nasale  0. 

N:o  13.  Sexe  incertain;  åge  adulte.  Cråne  déformé  et  dé- 
fectueux; les  os  de  la  face,  du  coté  droit,  manquent- 
La  suture  ptéro-frontale,  a  gauche,  de  7  mm.  de 
longueur,  å  droite  de  11  mm.    Inion  0. 

N:o  14.  Sexe  incertain;  åge  adulte.  Cråne  défectueux.  Dans 
la  suture  ptéro-frontale  (ou  ptérion)  de  chaciue  coté, 
un  os  vormien,  grand,  qui  sépare  complétement  la 
ptére  et  le  pariétal;  dans  les  deux  bränches  de  la 
suture  lambdoide,  quelques  os  vormiens,  petits, 

N:o  15  &  16.  Sexe  incertain.  Crånes  en  morceaux,  pas 
mesurables,  et  sans  intérét  special. 


Cränes  trouvés  en  Laponie. 


Hommes. 

ä  Enontekis 

,  parolsse 

(le  Muouioiiiska,  goiiveruemcnt  (ruieåborg. 

Region 

cranieiine. 

2! 

i 

■g 

Diamétres 

Indices  cianiens 

Diamétres 

fr 

Tiou 
occipital. 

Courbe  médiano 

1' 

Courbe 
transvers. 

Courbe 
horizontale. 

Pr 

T' 

ojection 

Angle 

i-    1- 

P-' 

P^ 

If 

f 

1   1    t 

1 

Il 

fp 
1 

£ 
f^ 

1 

■i 

t^  H 

i 

0 

1    i  1. 

II!' 

il 

2 
1- 

.       i      1  1 
n    ■    r    '  u-v 

1    1    . 

1    \   1 

X      w+x 

^    i  ? 

T            Z 

A            B 

c    1    n 

E 

100? 

ioo-i„„c 

-"'-i 

v        c. 

H             I             ,1 

K            I. 

,„„J; 

P         Q 

P-Q 

2 

1470 

176      — 

128 

101 

122 

_ 

72., 

172      130 

n.i 

'J7 

T,fi 

30 

HO.no 

23    1    125 

127 

105  1    62        43 

314 

357 

491 

440 

305 

518  j  246 

272 

100 

98       198 

73    j  -1-  5 

3 

1550 

177   :   148 

130 

100 

124 

R3,6i 

73,« 

87,S3       67,56 

83,78 

170      132 

— 

113 

100 

38 

33 

86,84 

27 

122 

125 

115      75        40 

322 

362 

500 

448 

310 

.520 

245 

275 

98 

89    ]    183 

77    |-    1 

4 

ISöO 

— 

98 

— 

— 

— 

—      — 

—        128 

— 

118 

103 

39 

34 

87,15 

— 

_ 

130 

107       57        50 

— 

— 

450 

320 

— 

_ 

92 

90    i    182 

—    '■      — 

Ii 

1400 

180  :  — 

123 

102 

124 

- 

08,33 

-     — 

172      129 

- 

— 

93 

37 

30 

81,07 

22 

127 

128 

113       74       39 

1 

329 

368 

498 

438 

308 

520 

240 

280 

91 

90        187 

—          — 

Femmes. 

5 

1330 

170  1    - 

122 

92 

110 

— 

71.-6 

_      _      _ 

10,1      12.8 

_ 

_ 

92 

38,5 

30 

77,»2 

28 

117 

124 

102       56 

46 

297 

343 

473 

425      300 

92 

90    i    182 

76          — 

,i 

1300 

174       — 

120 

~ 

_ 

_ 

W,x 

—       —      — 

If.O  ,   124 

— 

Kin   !     (14 

311 

31,5 

SO,70 

22 

125 

126 

100  1    60 

40 

311 

331 

484 

416      294 

500 

240 

200 

88 

93    i   181 

—          — 

Sexe  incertain. 

1  1 i3on 

lin  1  - 

127 

93 

- 

- 

70, »s 

- 

-  :  - 

,04      117   ,    - 

112 

9ö 

35 

30 

8..,7, 

22 

123   1  104 

1 

126 

84 

42 

311 

353 

483 

420 

300 

490  '  234 

256 

90 

85 

175 

81          — 

K. 

-     - 

— 

- 

— 

— 

_ 

— 

— 

- 

— 

- 

— 

— 

- 

— 

_ 

— 

- 

— 

— 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

-         - 

Cränes  irouvés  en  Laponie. 


Hommes. 

ä  Enontekis,  paroisse  de  Mnouioniska,  gouvernement  <l'Uleåborg 

Region  faciale. 

Largeur. 

3 
O. 

s 

Hauteu 

r. 

Orbites. 

3 

Region  nasale. 

i 

Region  au- 
riculab-e. 

Rugion  palatine. 

Mandibule.                                                    1 

Biorbitaiie. 

1 

I 

f 

B- 
1 

of 

Ib- 

: 

Nez.           ]         Lignes. 

Largaur. 

HauUiQc. 

Corde. 

Branche. 

fl 

Angle.         1 

1 

1 

t 

il 

■  §■ 

il 

r 

1 

1 

ill 

Ill 

1    1   1      II 

t 

a 
II 

1 

ii 

s5 

If 

r 

% 

il 

A 

B 

c 

D 

E 

ioo| 

F 

G 

H 

I 

.T 

K 

loo  \ 

h 

M      '        K             « 

l'«-N 

p 

« 

R             S      j       T 

U 

v 

X 

Y 

•'■ 

« 

|3 

■/ 

S 

* 

ä 

v 

., 

107 

101 

112       — 

j 
94          17 

25 

23 

39,5 

35,5 

8!l,9 

—         54 

■>-  . 

.■iO,'C 

1 

3 1          03 

58 

41 

40 

102 

48 

37 

30 

94 

30 

65 

37 

205  '    120 

80 

3 

108  1    100 

104*      — 

136 

— 

_         _ 

20 

_ 

_ 

_ 

_ 

49 

_    '     _ 

27 

_ 

24         07 

_ 

41 

45 

122 

109 

45 

— 

25 

80 

33 

51 

30 

185       117 

— 

4 

—    1     — 

_    '     — 

_ 

_ 

_    ,     _ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

1 

_ 

_ 

09 

4S    :     42    ]     40 

_ 

105 

44 

27 

24 

85 

34 

53 

30 

182  j    126 

65 

'■ 

107         93 

-    '     - 

- 

- 

87    ,      19 

23 

- 

- 

- 

- 

52 

-         - 

- 

- 

Ijö 

4S    1     33 

40 

- 

107 

44 

30 

26 

87 

30 

40 

33 

182  ;    118 

i 

73 

Femmes. 

! 

.=. 

-    1      93  1     -    ,     - 

_ 

_ 

93         19 

19 

_ 

_ 

_ 

_ 

45 

20 

_ 

_ 

07 

52         34 

38 

_ 

43 

31 

23 

- 

31 

- 

28 

-  \  - 

- 

7 

—  ]    —  ;   —  1    — 

_ 

— 

84 

17 

22 

_ 

— 

_ 

_ 

- 

— 

- 

—  . 

63 

43    1     36 

39 

— 

— 

37 

— 

24 

— 

31 

— 

31 

—    — 

— 

-  ,    -  i   -  :   - 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

-         - 

- 

- 

- 

- 

-        - 

- 

- 

105 

45 

- 

24 

86 

— 

51 

32 

182       123 

1 

69 

Sexe  incertain. 

1 

_  1   _ 

_    ■     _ 

_ 

_ 

82 

19 

19 

21 

37 

32,5 

87,8 

_ 

_ 

43 

_ 

_ 

27 

63 

48        37 

41 

_ 

93 

44 

29 

22 

77 

31 

40        29        170  1    131 

- 

s 

—  '   — 

—    1     — 

_ 

_ 

_ 

_ 

21 

_ 

_ 

_ 

_ 

— 

— 

- 

-. 

— 

— 

— 

_    '     — 

— 

— 

105 

45 

_ 

24 

86 

— 

51         32        182  ;     125 

69 

10 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

-    1 

-   I 

- 

- 

-    1 

Cränes  provenant  d'Helsingfors, 


Hrtiniiiep. 

6oiiveriiPiiieiit  de  Nylaiide. 

Region 

cranienne. 

o 
■o 

Diamétres 

Indices  craniens 

Diamétres 

Trou 
occipital. 

o  a. 
S.S 

•2.  o. 

Courbe  médiane 

(Jourbo 
transvera. 

Courbe 
horizonta 

[e. 

k 

Projection 

Angle 

i^     i-"  Ii 
i>      |=-      äa 

II 
II 

1 

S 

1 

f 

1 

1 

2j 

j! 

s. 

° 

1     'l 

Sto 

I! 

3 

i 

1 

■2. 

g 

ig 

|| 

|l: '  -i 

s    is 

P' 

1    !  lä 

^     1   5 

Ii 

1   '^ 
1       ^ 

A            B            0 

D 

E 

100  ? 
A 

< 

ioo|j™|j,»| 

F 

a 

H 

j 

K      1      L 

•4 

M 

N 

0 

p 

Q 

P.Q 

; 

S            T 

v        v 

r-v 

w   1 

X    '  w+x 

Y            2 

2 

1470 

184 

143 

129 

104 

118 

77,71 

70,10 

90,21 

72,7S 

82,51 

177 

129 

137 

_ 

99 

43,5 

35 

80,16 

15 

123 

136 

104 

68 

36 

327 

363 

505 

433  '  300 

526  I  250 

276 

93 

98 

191 

I         ■- 

74+2 

3 

1390 

180 

144 

128 

96 

U8 

80,tio 

71,11 

88,88 

66,68 

81,94 

173 

124 

140 

113 

101 

33 

28  5 

8(1,36 

18 

123 

128 

111 

66 

45 

317 

362 

496 

435     305 

514  j  242 

272 

105 

97 

202 

74+2 

i 

1340 

180 

133 

123 

93 

102 

73,ss 

68,33 

92,« 

69,9! 

76,69 

178 

120 

125 

113 

101 

39 

30,5 

78,20 

16 

118 

128 

110 

62 

48 

308 

356 

496 

410     287 

508  !  240 

268 

97 

96 

193 

74  1        0 

5 

1440 

174 

142 

135 

99 

123 

8l,c, 

77,M 

95,07 

69,7! 

86,6! 

171 

128 

142 

108 

101 

35,-. 

32 

90,13 

14 

132 

120 

110 

61 

49 

313 

362 

498 

450     315 

515      256 

259 

91  1 

94 

185 

77   !  +5 

6 

- 

180 

146 

121 

94 

115 

81,1. 

67,!i 

82,S7 

64,3» 

78,76 

179 

136 

144 

IIU 

— 

36,5 

32 

87,07 

20 

125 

121 

114 

70 

44 

110 

360 

— 

441  i  305 

520 

250 

270 

—  1 

— 

- 

- !  - 

Sexe  incertain. 

j 

i 

'  1 

lä-iO 

179 

138 

136 

99 

120 

75,07 

98,55 

71,74 

86,95 

173 

122 

- 

107 

106 

34 

30 

88,,3 

11 

137 

129 

110 

66 

44 

332 

376 

516 

435      317 

513 

255 

258 

98  i 

95 

193 

73+8 

Cränes  provenant  d'Helsingfors. 


Hommes. 

Gonvernemeiit  de  Nylaiide. 

Region 

faciale. 

Largeur. 

3 
1 

Hanteur. 

Orbites. 

a. 

1 

? 

Region  nagale. 

Region  au- 
viculaire. 

Region  palatine. 

Mandibule. 

Bioibilaire. 

1 

I 
1 

2; 

•  g- 

>     1 
1 

a 
■g 

Ne7.            1          Lignfrs. 

Largenr. 

Hautenr. 

Corde, 

Branohe. 

3 

AnglB.         1 

i 

r 

a 
i 

f 

^1 
■  s 

fl 

1               1               1 

ill  l|l 

_    1 

Ii 

-B 

il 

a 
t 

I| 

tf 

1 
3 

1-? 
Il 

It 

1 

i 

*{ 

a 

3| 

A 

B 

c 

D 

E 

< 

F 

B 

H 

I         J 

K 

K 
J 

I,      j      M      1       N     !       0 

™S 

P    1     . 

K              S 

T 

u 

v 

X 

Y 

z 

« 

Ii 

■/ 

s 

'     1    ^ 

n 

2 

105  1     97 

105 

110 

133 

1)0,14 

SO 

17 

23 

23        38,5 

34,5 

8961 

52 

28 

50,00 

31 

I 

47         38    '     39 

126 

107 

45 

30 

29 

! 

89    1     35 

64 

33 

I 
190  j    115 

_ 

:! 

108        99 

109 

119 

131! 

65,11 

89 

23 

25 

24       39 

34,5 

88.16 

25 

16,5 

49 

24 

48,99 

29 

71 

51         40 

47 

120 

107 

47 

33 

29 

84    ■     39 

64    i     36 

185       125 

77 

4 

102        94 

103 

112 

130 

66,33 

85 

23 

22 

20        37,5 

31,5 

84,00 

23 

19 

49 

26 

53,06 

34 

64 

48         36 

45 

109 

101 

43 

27 

27 

87    I     31 

62 

33 

188       111 

73 

103        96 

106 

116 

138 

60,17 

84 

20 

24 

29        36 

31 

86,11 

24 

19 

52 

27 

51,82 

29 

68 

45         36 

40 

125 

109  1 

46 

33 

25 

89    1     30 

62 

35 

195  '    119 

63 

'■ 

101  i     90 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

-         - 

- 

~ 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

-    '     - 

— 

— 

99  i 

46 

29 

20 

84 

31 

58 

31 

188  !    120 

63 

Scxe  incertain. 

1 

102 

94 

100 

109 

124 

62,...i 

78 

19    1 

21 

20 

40 

34,5 

80,25 

22,5 

15 

50 

19 

38,00 

28 

69 

48    i     37 

45 

107 

9i  . 

45 

28 

30 

80 

34 

63 

35 

183 

111 

78 

Cränes  trouvés  en  Savolaks, 


Horames. 

paroisse 

le  LeppäTirta, 

gonvernement 

de  Knopio 

Region  cranienne. 

2 

1 
3 

1 

Diamétres 

Indices  craniens 

DiamétreB 

occi 

pital. 

o  &. 

Courbe  médiane 

Courbe 
transvera. 

Courbe         1 
horizontale. 

Projection 

Augle    1 

I.- 

1 

|p 

ii 

n 

i 

J 

100  5 

1 
100  5 

Il 
100  1 

it- 

a 

H 

{• 

j 

K 

1 

If 

?' 

M 

H 

1 

i 

jf 

l| 

¥ 

V 

h 

1 

1 
f 

i.„ 

1 

i 

1 

'.' 

0 

D 

E 

100  1 

100  2 

p 

p 

Q 

P-(J 

8 

T 

0 

v 

D-T 

w 

I 

W+I 

Z 

-    7 

I 

1490 

179 

140 

125 

101 

123 

78,J, 

69,83 

89,18 

72,14 

87,99 

173 

128 

139 

108 

105 

35 

28 

80,00 

12 

127 

123 

107 

67 

40 

317 

357 

497 

438 

308 

520 

255 

265 

98 

92 

190 

84 

2 

l.ilO 

185 

143 

131 

95 

118 

77,19 

70,91 

91,61 

66,4] 

82,91 

173 

119 

134 

109 

99 

34 

31,5 

02,65 

21 

135 

130 

121 

76 

45 

341 

386 

519 

438 

318 

524 

235 

289 

87 

108 

195 

_ 

+  l9 

3 

I48,i 

173 

_ 

136 

97 

124 

_ 

78,ti 

— 

— 

— 

165 

124 

— 

104 

99 

35 

31 

88,57 

19 

128 

125 

110 

65 

45 

318 

363 

497 

443 

320 

510 

246 

264 

98 

90 

IflS 

77 

+     1 

s 

1375 

183 

138 

135 

94 

116 

75,41 

73,77 

97,81 

68,11 

84,05 

178 

118 

129 

102 

98 

35 

27,5 

78,57 

21 

130 

142 

113 

65 

48 

337 

385 

518 

433 

317 

512 

253 

259 

94 

100 

194 

82 

+   6 

20 

- 

172 

141 

124 

92 

114 

81,97 

72,09 

89,94 

65,1» 

80,85 

170 

120 

- 

113 

93 

34 

27 

79,11 

20 

130 

124 

118 

65 

63 

309 

372 

499 

430 

307 

500 

235 

265 

- 

93 

- 

- 

Femmes. 

i 

1420 

175 

139 

128 

94 

116 

79,« 

73,14 

92,08 

67,81 

83,45 

170 

110 

- 

106 

100 

31,9 

30 

95,13 

20 

130 

127 

110 

65 

45 

322 

367 

498 

427 

303 

505 

246 

259 

87 

86 

173 

84 

_ 

5 

1230 

172 

137 

123 

91 

— 

79,.5 

72,t7 

91,14 

66,41 

— 

171 

120 

— 

109 

97 

35 

30,5 

87,14 

21 

127 

117 

112 

61 

51 

305 

346 

478 

423 

296 

494 

240 

254 

97 

94 

191 

78 

+   5 

7 

1220 

181 

135 

129 

85 

103 

74,M 

71,19 

95,S3 

62,96 

76,11 

177 

118 

124 

109 

98 

33 

28 

84,85 

24 

130 

123 

118 

67 

51 

320 

371 

502 

420 

297 

504 

238 

266 

99 

99 

198 

82 

-   5 

11 

1290 

169 

134 

127 

90 

109 

79,js 

75,14 

94,77 

67,16 

81,34 

163 

115 

132 

105 

95 

37 

28 

75,67 

13 

122 

123 

102 

64 

38 

309 

347 

479 

420 

301 

482 

236 

246 

93 

94 

189 

- 

-    1 

Sexe  incertai 

n. 

6 

1370 

180 

140 

_ 

93 

— 

77,n 

_ 

— 

66,43 

— 

171 

126 

- 

107 

- 

— 

30 

- 

20 

129 

128 

113 

70 

43 

327 

370 

_ 

435 

310 

313 

250 

263 

_ 

_ 

_ 

81 

_ 

9 

1425 

167 

- 

133 

93 

119 

— 

79,94 

— 

— 

— 

165 

126 

— 

112 

97 

37,9 

28,5 

76,00 

20 

120 

127 

115 

62 

33 

309 

362 

496 

435 

309 

500 

237 

263 

— 

87 

— 

_ 

+   3 

10 

1500 

173 

— 

135 

93 

113 

— 

78,03 

— 

— 

— 

166 

121 

— 

— 

98 

33 

31,5 

95,41 

15 

130 

115 

120 

78 

42 

323 

385 

316 

440 

315 

506 

236 

270 

96 

90 

186 

80 

-   2 

13 

1383 

180 

139 

126 

92 

117 

77,13 

70,09 

90,64 

66,18 

84,17 

— 

120 

- 

109 

98 

36 

30 

83,33 

20 

122 

— 

— 

— 

— 

— 

360 

494 

423 

297 

510 

240 

270 

90 

98 

188 

79 

+   3 

14 

— 

166 

— 

129 

91 

116 

— 

77,71 

— 

— 

— 

154 

112 

— 

— 

»4 

32 

27,5 

85,94 

12 

120 

127 

114 

66 

48 

313 

361 

487 

420 

307 

485 

232 

253 

— 

92 

_ 

_ 

+   4 

16 

- 

- 

- 

- 

82 

105 

— 

— 

— 

— 

- 

— 

— 

— 

103 

- 

35 

29,5 

84,19 

12 

110 

102 

98 

62 

36 

274 

310 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

_ 

_ 

_ 

_ 

n 

1370 

- 

- 

— 

- 

- 

— 

— 

- 

— 

— 

— 

- 

— 

119 

— 

35,5 

33 

92,95 

— 

126 

113 

113 

— 

- 

— 

352 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

- 

- 

18 

— 

176 

138 

— 

— 

99 

78,., 

— 

— 

— 

71,74 

163 

112 

125 

103 

— 

— 

- 

— 

23 

124 

129 

— 

78 

— 

331 

— 

— 

410 

301 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

74 

19 

1465 

178 

141 

126 

96 

121 

79,11 

78,78 

89,36 

68,09 

85,91 

168 

120 

137 

109 

94 

34,5 

27,5 

79,71 

17 

127 

— 

_ 

_ 

45 

— 

373 

501 

437 

316 

316 

238 

278 

_ 

92 

_ 

-1      -1 

21 

- 

177 

134 

135 

87 

114 

75,70 

76,16 

- 

- 

- 

164 

- 

- 

103 

96 

37 

29 

78,99 

14 

133 

130 

115 

75 

40 

338 

378 

511 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

96 

- 

-1 

Cränes  trouvés  en  Savolaks, 


Hommes.                                                                                   paroisse  de  Leppävirta,  gonvernement  de  Knopio.                                                                            Region  faeiale. 

B 

Largeur. 

3 

Hauteur. 

Orbites. 

St 

cr 

1 

Régiou  nasalc. 

P; 

Region  au- 
riculaire. 

Region  palatine. 

Mandibule. 

BiorMtiiT..     1 

1 

{ 

B. 

H             .ig 

1          1 

Ne». 

LiSJ"". 

Urjen. 

Hutem. 

Corde. 

Bnidie. 

'1 

i»Bl..        1 

f 

f 

=.1 

n 

B- 

1 
3 

1 

|1 
'1 

il 

fl 

1 

f 

P 

iil 

m 

r 

I 

So 

'^ 

I 

r[ 

Ulf 

51 

I? 
Il 

1? 

f 

f 

■^1 

■4 

A 

B 

C 

D 

E 

100^ 

F 

a 

H 

I 

j 

« 

100? 

I- 

M 

K 

0 

"*N 

p 

Q 

B 

s 

T 

u 

v 

X 

T     !       Z 

« 

? 

y 

S 

• 

i 

1 

2 
3 
8 
20 

F 

4 
5 
7 
11 

s 

6 
9 

10 
13 
14 
16 
17 
18 
19 
21 

106 
104 
105 
102 
99 

emme 

100 
97 
98 
99 

;xe  in 

98 
99 
99 
100 
94 
82 

103 
93 

97 

91 
97 
93 
92 

S. 

94 
91 
93 
91 

certai 

91 
93 
89 
93 
86 
77 

94 
88 

107 
104 
106 
101 

98 
107 
100 

n. 

100 

105 
104 
93 
79 

114 
110 
116 
110 

107 
111 
107 

106 

112 
108 

87 

133 
123 

124 

124 
122 
122 

127 
100 

60,10 
66,11 

67,74 

66,31 
63,11 

7,71 

81 

83 
82 

SO 
84 
81 
77 

78 
86 

79 

16 

18,9 

19 

16 
17 
18 
18 

13 

17 

14 

22 
22 
18 
25 
19 

19 
23 
25 
23 

23 

25 
20 
18 
14 

23 
24 

23,5 

21 

20,5 

22 

20,5 

22,5 
22 

20 

19,9 

21,9 

18,9 

19,9 

18 

14,5 

20 

40 
38 

38 

37,9 
34,5 
37,5 
38 

36,5 

37,9 

36,9 
38,5 
35 
33 

36 
40 

33 

28,5 

31 

30,5 

31 

32 
30,5 
29 
35 

31,5 

30,9 
30,5 
34,9 

30,5 

28,5 
32,9 

87,50 
75,00 

8I,S8 
85,33 

88,41 

77,39 

92,10 
86,30 

81,33 
83,69 

84,61 
92,41 
79,16 

81,15 

25 

18,5 

23,9 
21 

23 

22 
22,5 

21,5 
19,5 

24,5 

18 

16 

16,5 
17,5 
16,9 

19 

16,5 

16 
14 

12,5 

51 
48 
47 
44 
43 

44 
45 
47 
45 

46 

49 
52 
45 
37 

45 

25 

23 
26 
24 

23 
26 
26 
22 

23 
24,9 
23 
21 

19 

24 

49,01 

48,93 

59,09 
55,81 

52,17 

37,79 

53,31 

48,9. 

50,00 
46,91 

40,99 
51,35 
53,33 

29 
32 

29 
29 

26 
30 
23 

30 
31 

30 

27 
30 

70 
61 
64 
71 

64 

67 
68 
68 
63 

71 
68 
69 
67 
62 
55 
03 
60 
65 
66 

45 

53 
48 

45 
50 
48 
47 

47 
50 
48 
44 

30 

43 

40 
37 
36 
37 

34 
40 
43 
35 

40 
36 
37 
38 

30 
35 

46 
39 
40 
41 

45 
44 

46 
42 

46 
41 
40 

124 

102 

45 
44 

28 

23 

_ 

26 

83 

82 

- 

38 
41 

60 
56 

32 
31 

180 

122 

135 

72 

Cränes  trouvés  en  Carélie, 


Hommes. 

dans  la  paroisse  de  Lappvesi,  gouvernpment  de  Wiborg. 

Region  cranienne. 

1 
3 

o 

1 

Diamétres 

Indices  ci-aniens 

Diamétres 

Trou 
occipital. 

il 

B 

Courbe  médiane 

Courbe 
transvere. 

Courbe 
horizontale. 

Projection 

Angie 

1  > 

}i 

|. 

Il 

ii 

t{ 

1 

S 

E 

i 

1 

il 

sr 

^ 

1° 

lo 

ff 

1 
P 

f 

{i 

1 

f 

tf 

il 

P 

||     Il 

i 

I? 

1 

1? 

|f 

1 

f|} 

?  \L 

A 

B 

0 

D 

E 

100  = 

looo- 

< 

■»B- 

.00  1 

F 

« 

■> 

I 

J 

K 

^ 

lool 

M 

N 

0 

P 

Q 

P-Q 

! 

« 

T 

0 

V 

D-V 

w 

X    [  w+x 

T 

Z 

1 

1430 

173 

139 

130 

91 

114 

80,34 

75,u 

93,5! 

65,16 

82,01 

162 

121 

110 

92 

37 

32 

86,i'j 

17 

120 

132 

117 

74 

43 

326 

369 

498 

427 

304 

497 

216 

281 

—        96 

80 

+    3 

v 

1510 

187 

139 

140 

102 

115 

72,19 

74,86 

103,70 

75,55 

85,ie 

174 

120 

— 

110 

107 

33,5 

28,5 

85,07 

27 

133 

132 

117 

75 

42 

340 

382 

522 

410 

317 

516 

250 

266 

_    1    — 

_ 

_ 

_ 

10 

1710 

185 

142 

143 

98 

- 

76,,s 

77,» 

99,30 

69,01 

- 

120 

127 

- 

114 

101 

38,5 

30,5 

79,1! 

23 

143 

136 

121 

74 

47 

353 

400 

539 

468 

333 

528 

253 

275 

99 

104 

203 

84 

+    1 

Femmes. 

3 

_ 

— 

_ 

_ 

97 

116 

_ 

_ 

_ 

_ 

— 

_ 

_ 

- 

108 

- 

32 

29 

90,62 

20 

130 

124 

114 

71 

43 

325 

368 

- 

— 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

4 

Hön 

Ififi 

128 

131 

94 

112 

77,1. 

78,91 

102,31 

73,43 

87,50 

160 

116 

— 

100 

90 

34,5 

29 

84,05 

22 

126 

121 

109 

62 

47 

309 

356  1  480 

416 

300 

478 

228 

250 

_ 

89        — 

78 

+  2,5 

5 

1140 

170 

126 

123 

92 

106 

74,11 

72,35 

97,61 

73,0. 

84,1! 

163 

114 

119 

102 

94 

3li 

29 

80,55 

24 

114 

126 

106 

63 

43 

303 

316 

476 

408 

295 

483 

236 

247 

— 

92        - 

77 

-    3 

12 

- 

- 

136 

- 

94 

- 

- 

- 

- 

69,1. 

- 

- 

111 

129 

- 

— 

36 

28 

77,7» 

25 

132 

127 

107 

65 

42 

324 

366 

- 

445 

315 

497 

250 

247 

97 

96    !   193 

76       — 

Sexe  ineertain. 

ö 

_ 

-    1    - 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

- 

_ 

- 

_ 

_ 

122 

112 

- 

- 

— 

- 

— 

— 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_        _ 

7 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

— 

— 

— 

— 

112 

— 

38 

33 

86,8. 

— 

130 

125 

US 

— 

— 

— 

370 

- 

— 

— 

_ 

_ 

_ 

_ 

97 

_ 

_ 

_ 

8 
S 

- 

- 

- 

137 

88 

110 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

— 

104 

: 

33,5 
32 

31 
28,5 

92,53 

89,06 

8 

127 
113 

122 

123 

116 
107 

66 

— 

302 

365 
343 

— 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

11 

- 

- 

- 

- 

93 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

108 

- 

- 

- 

- 

23 

128 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

14 

- 

— 

— 

— 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

121 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

— 

- 

— 

— 

_ 

Cränes  trouvés  en  Carélie, 


Hommes. 

dans  la  paroisse  de  Lappvesi, 

gouvernement  de  Wiborg. 

Region  faciale. 

s 
B 

i 

Largenr. 

1 

Hanteur. 

Orbites. 

s 
9' 

Region  nasale. 

g 

Region  au- 
riculaire. 

Region  palatine. 

Mandibule. 

BioibilainL 

f 

to 

1 

1 

11 

u 

■  ? 

H 

N«!. 

Lignes. 

Largenr 

Hantoor. 

Corde. 

Bnncbe. 

il 

A»gle.        1 

f 

g 

i 

1 

r 

.i 

f 

1 

Ill 

I 

1 
b" 

T 

"I 
u 

i 

II 

il 

Il 

1 

f 

'1 

-f 

ii 

A 

B 

0 

D 

E 

F 
™E 

F 

H 

■ 

^ 

K 

100? 

L 

M 

N            0 

< 

p 

0 

K 

X 

« 

y 

S 

. 

i 

v 

1 

100 

92 

102 

111 

129 

_ 

17 

22,5 

38 

29 

80,55 

42,5 

27 

63,5! 

31 

63 

45         37 

44 

2 

112 

101 

101 

— 

— 

— 

— 

— 

- 

— 

— 

- 

— 

— 

— 

- 

— 

- 

— 

75 

—         — 

— 

_ 

_ 

— 

_ 

_ 

_ 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

in 

- 

- 

- 

- 

- 

90 

23 

25 

- 

39 

28,5 

73,07 

- 

- 

50 

- 

- 

- 

68 

49    1     39 

44 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

37 

- 

- 

- 

Femmes. 

3 

101  1     92 

- 

— 

- 

— 

80 

14 

— 

20,5 

38 

35 

92,10 

_ 

_ 

47 

21 

44.68 

_ 

_ 

_ 

- 

_ 

_ 

_ 

42 

23 

_ 

_ 

_ 

_ 

31 

_ 

_ 

73 

4 

102 

92 

- 

- 

- 

— 

77 

- 

19 

19 

37 

32 

86,48 

—    I     — 

— 

26 

— 

- 

64 

46    '     38 

41 

— 

— 

41 

25 

22 

— 

35 

— 

32 

— 

128 

60 

5 

102 

95 

— 

— 

— 

- 

88 

18 

- 

18,5 

— 

— 

— 

—    1      — 

43 

24 

50,00 

- 

65 

-        37 

— 

_ 

— 

44 

29 

28 

78 

35 

59 

31 

— 

123 

64 

12 

103 

94 

— 

- 

- 

- 

- 

- 

21 

37 

32 

86,48 

-     1      ~ 

54 

27 

50,00 

- 

71 

- 

- 

- 

- 

24 

- 

93 

35 

58 

32 

- 

130 

- 

Sexe  ineertain. 

6 

- 

-        - 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_ 

_    ,     _ 

50 

40 

_ 

_ 

_ 

46 

27 

25 

80 

31 

56 

31 

_ 

117 

70 

'' 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

— 

25 

— 

37,5 

30 

80,00 

- 

— 

- 

- 

— 

-         63 

47 

37 

39 

_ 

— 

_ 

— 

_ 

_ 

— 

— 

— 

- 

— 

— 

9 
11 

91 

85 

87 

- 

- 

- 

- 

87 

20 

_ 

- 

- 

- 

- 

= 

- 

- 

- 

- 

-         - 

50 

39 

41 

- 

: 

40 

23 

21 

62 

- 

45 

28 

- 

- 

- 

13 
14 

- 

- 

- 

- 

_ 

: 

: 

~ 

~ 

~ 

— 

- 

— 

- 

- 

: 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

- 

30 

26 

- 

32 

- 

28 

- 

131 

69 

I  s  I     L. 


I  i 


I  i  I   I  2 
I  I  I   1   I 


g  '[BpBJ    ÖDipUI 


[B      'ajiamod  «[  oq 


■9Ji«liq.io  oaipui 


-oiXpnoo 
-JOdoäaoq 


5  =  ;:=■.     g=      !j 

z  ^.  z  z  X  -  o.     ^ 

:r  SS 

2g-S  =  «^o>^_ 

■so.,„.,,vi 

i 

s 

i" 
i- 

1 

il 

i. 

xe  in 

1340 
1470 

S   §   S      B 

o     o 

1     1 

o                          o      Ö      o      Cl- 

'vlJiaBClBO 

- 
certa 

174 

177 

174 

1    1    1  Ei  2  5  5    ■ 
1   1   1  S  S  1  t 

1    s 

1 

1  S  5  1  S  s  5  2 

> 

i  T  a 

1 

1  s  5  i    ■        1 

1  i 

1     1 

1  i  g  1   1   1  i  S 

. 

■»nuia 

i  g  s  i          1 

1   1   1  g  i  Bi 

1  S 

1 

1  S  i  1  isis 

= 

•1«.!V»A 

S  £  S  S               1 

SI    £  S  S  S  S 

1   s 

S 

g  S   1    2  g  g  £  § 

= 

1  1  1  1         i 

1  1  s  r,  r  1  i 

1  5 

i 

5  S  1  S  i  =  £  1 

„ 

■enbni 
-midpiB 

1  1  1 1 

1     1    '   f  -s    '   "s 

1  1 

03      -J                                   -J      -i 

i 

■enbijwiJK) 

St 

i 

i 

-g    '   -3  -s 

1     1    ^   m  -? 

1      -g 

1 II 1  Ulf 

8 

1TO3I91  J9:x 

1   1  f  -? 

1    1    1   1  1   1   f 

S 

1  f  1 1  1  1 1 1 

i 

1   1  I  1 

'     '     '    g  "s    '    f 

a 

1 1 1  1  1  1 1 1 

i 

1     1     1     1 

1     1     1    f    1     1    I 

1   ." 

1 1 1  1  1  1 1 1 

i 

■anbin 

i  1  i  g 

1    1    1    £  i  i  i 

1  5 

1  i  S  1  5  i  5  5 

-enLBim 

•jT  a 

1   g  £  s 

1   1   1  s  s  s  5 

1  S 

2 

1  5  s  1  S  H  S  S 

1     Tum 

o       -naimBiq 

1       -a 

1   1   1   1 

1  1   1   1  g  1  i          111 

1  1   1   1   1   1  g  t 

_,      -Twodraöiiq 
1          ■« 

i 

1   i  i  £ 

o    o    —    rt    o    3    — 

=  = 

= 

'         1        m      oi      o:      OD      o      I^       ' 

■eobuMM 

S  £  i  £ 

2   1    1    g  £  S  g 

o    ca 

1 

1   1  ssigggs 

- 

W      O      !t^      ^ 

W      03      CO      OJ      Cd      OS      w 

^^    ut     CO   ^     w    en     CO 

SS 

g 

z>    w   j^  j~i   ^    —    -a-i    cs 

2.H 
•2.3 

o     ro     -j)    j;j 

!       o     os    ^i-'     K    o     cs 

1  " 

1 

coMMosrococoMM 
c;<    -^   j»    o    MS    *-    M.    fts    «> 

c-    '    ■jnaSj^T 

§    S    S    2 

1  f  f  1  I  I  1 

S  £ 

Sg^^SSSS^S 

>)!tH  noi^  np  dJtpa] 

S     g     B     S 

s    c 

SSSgSSSES 

g    1    S  3 

:;  s  1  s  2  s;  s  £ 

1    S 

X 

1        o      Öd       1        «■      CO      o      o      CS 

"          -mog 

0 

S  1  S  i 

SiSSsSsS 

1  S 

i 

1  Biiiiisi 

- 

•em»» 

1  i  i  S 

;  S  5  i   1    5  S   1 

s  § 

i 

B  i  s  1   1  S  5  £  1 

o     -»mjuM 

1    2  5  S 

3  i  5  i  1  s  i  1 

i  5 

5 

B  5  i  1   1  I  i  s  1 

^      -eTOäusO 

i§s§          ssäsiass 

S  Si 

o 

S  2  £   1    1    g  £  £  1 

■»TOdpra 
*■           -ms 

■;a          -sra»! 

B 
I 

I^St              StSSSSSfel 

s  s 

S 

oco«..a<,u«k,fk.,b-<^ 

1    1    £  s 

isis  1  is  1 

1  = 

s 

1  si  1  1  SSk  1 

-oraj 

i  1  i  3 

^sissiSi 

1  i 

s 

glis 

si    1  g  1  g  1 

1  i 

1 

1  1  i  s  =  i  =  1  e 

■|«1»1  -P?» 

1  Ils 

1   1  selsi 

£i    fe 

i 

1    S  S    1    S  5  1  1 

» 

■epjox 

1? 

1  5  i  i 

1     1    3  g  g  g  o 

i  i 

p 

1  i  s  1  i  s  5  s 

■ajniin^unii 

«  cr 

1  i  i  i 

1   1  I  i  1  ii  i 

'      o 

g 

1    1   1     1    3  5  =  1 

a  1    ■«m»i. 

II 

Isis 

I   1  fesiis 

1  i 

s 

1  s  1  1  i  i  £  i 

^       -^^^ 

1  såi 

1   1  2  S  i  i  s 

1  i 

s 

I  2  I   I  i  i  5  i 

1     1    1     £ 

1     1     1    S  £    1    S 

I  s 

1 

1    S  £  i  S   1    3  £ 

^      -wtieuMiiv 

t 

1    S  §  S 

1     1     1    g  £  S  2 

1  i 

1 

1  g  2  g  g  i  g  g 

M     -amftiis^oj 

1  i  1  5 

1    1    1   s  i  1   s 

1    i 

1 

1  i  SS  i  1  SS 

1   1   1  s 

1    1    S  Si   1    1    g 

1    S 

s 

«j          'PipM 

> 

1   1  11 

111=!:,: 

,    + 

1 

+  11      +  +  1   1 

H 

■aojoequBa 

ETT  KALEVALA-ORD. 


AF 


A,  BERNER. 


11* 


I). 


'a   \\'äiiiäiiiuiiieu  l)eg'at'  sig  pu  giljarefänl  till  I*ulijola  he- 
ter (let  om  liouom  i  Kalevalas  6:te  rimo  vv.  5  och  6: 
Otti  olkiseii  oriliiu. 
Heruevartiseu  licvosrii. 
\n[    hvars   rygg  han  sedan  färdades  icke  allenast  längs  Ka- 
levalas moar,  utan  äfven  öfver  det  öppna  hafvet  och  de  vida 
fjärdarna.    Och  lika  l)eskattäd  beskrifves  den  häst  ha  varit, 
som  samme  heros  enligt  Kalevalas  första  upplaga  (l:sta  ru- 
non  v  v.  117  och  118)  dagen  efter  sin  födsel  smidde  sig. 

Dä  olkinen  och  hernevartincn  i  detta  sammanhang  icke 
kunna  ha  några  af  deras  allmännare  betydelser,  har  denna 
beskrifniug  på  ^^'äinämöinens  springare  förorsakat  öfversät- 
tare  och  tolkare  af  Kalevala-sångerna  ett  icke  så  litet  bry- 
deri. En  del  af  dem  har,  synbarligen  vid  tanken  på  färden 
öfver  böljorna,  ansett,  att  dessa  bestämningar  antyda  hästens 
lätthet.  Så  återgifver  Le  Diic  ifrågavarande  beskrifniug  i 
sin  på  prosa  gjorda  öfversättning  af  Kalevalas  första  upplaga 
(öfversättningen  af  andra  upplagan  har  jag  icke  varit  i  till- 
fälle att  se)  med:  „un  coursier  léger  comme  la  paille,  un 
coiu'sier  svelte  comme  la  tige  du  pois  de  senteiir"  (!),  och 
Schiefner  öfversätter : 

Nahm  sti-hi  Ross,  clas  strolihahnleichte, 

DifS  seiu  erbsenstengelgleiclies. 

Så  väl  Le  Duc  som  Schiefner  stöda  sig  härvid  tydligen  im 
Castrén,  som  i  företalet  till  sin  Kalevala-öfversättuing  (pag. 


160 

VI)  gifver  uttryck  åt  en  sådau  iippfattuiug,  ehuru  liaus  egeu 
öfversättning: 

Smidde  sig  i'n  lialmlik  fåle, 
Häst  som  liknar  ärtans  stäugvl. 

autyder  deu  åsigt,  att  beskrifuingeu  liäuför  sig  till  hästens 
yttre  skepnad.  —  Andra  åter,  bland  dem  CoUan,  som  åter- 
gifver  dessa  verser  med: 

Tar  en  fåle,  gul  som  lialmen, 

Tar  sin  ridlnngst,  ärtskaftfärgad, 
och  efter  lionom  Paul,  öf versättande : 

Nabm  seiu  erbseufarbenes  Fiillen. 

Seinen  Reuner,  so  gelb  wie  Stroh, 
ha  antagit  att  ifrågavarande  attribut  utmärka  färgen  på 
springaren  *),  dervid  man  då  vid  Itenievartinen  sannolikt 
hade  att  tänka  sig  ett  redan  öfvermoget  ärtris,  ocii  sålunda 
båda  dessa  bestämningar  såsom  fullkomliga  synonymer.  — 
I  ungaren  Barnas  öfversättning: 

Vevé  szalmäs  paripäjåt, 

Babos-labu  derék  lovat 

återgifvas  ifrågavarande  ord  med  ^.mlmås  {=  ,,mit  Stroh 
pestreut")  och  hahos-låhft,  hvilket  senare  här  närmast  torde 
motsvara:  den  med  apelkastade  ben  försedda.  —  Och  slutli- 
gen ha  dessa  ord  någon  gång  förklarats,  i  öfverensstäm- 
melse  med  Castréns  nyss  anförda  öfversättning,  utgöra  eu 
bild  för  hästens  gestalt,  dess  smärta  former. 


*)  Det  bar  uppgifvits,  att  Lönnrot  varit  af  denua  åsigt,  ocb  att 
han  dertill  föranledts  af  en  tolkning,  som  någon  runosåugare  gifvit  dessa 
verser.  Också  har  Lönnrot  i  sitt  Finskt-svenska  lexikon  under  ordet 
hernevartinen  upptagit  betydelsen  ..ärtrisfärgad"  ocb  omedelbart  derpä 
anfört:  A.  hevonen.  Bland  betydelser  för  olkinen  har  detta  lexikon  äfveu 
den  af  „halmfärgad",  men  uppgifver  intet  talesätt,  der  ordet  kunde  ha 
denna  bemärkelse.  Om  man  afser  från  ifrågavarande  vers  i  Kalevala, 
torde  det  väl  äfveu  vara  omöjligt  att  i  språket  finna  ett  uttryck,  som 
kunde  gifva  uågou  anledning  till  en  sådan  uppfattning. 


161 

Ingen  af  (les.sa  sig  eniellau  sji  olika  tolkiiiugar  kau 
dock  auses  tillfredsställaude.  Le  Ducs  och  fScliiefners  öt- 
versättuingar  behandla  Kalevalas  text  alltför  fritt,  deras 
tolkuiug  är  sökt.  Om  rimosangarene  geuom  olklnen  och 
hernevartinen  velat  åskådliggöra  hästens  lätthet,  så  hade  i 
dikten  äfveu  mastat  ingå  nfigot  ord,  som  autydt  detta.  Så- 
som orden  nn  stå,  kunna  de  icke  utan  vidare  få  denna  be- 
tydelse. Dertill  saknar  enligt  den  i  Kalevala-sångerna  rå- 
dande uppfattning  den  genom  en  sådan  tolkning  springaren 
tilldelade  egenskapen  allt  värde  såsom  förklaring  för  Wäi- 
nämöinens  ridt  öfver  hafvet.  Ty  runosångarene,  uppammade 
under  inflytande  af  magins  verldsåskådning,  voro  ingalunda 
nödgade  att  fråusäga  hästen  ponderabilitet,  för  att  inse  att 
denne  kunde  ila  öfver  böljorna  utan  att  dess  liofvar  dervid 
fuktades.  —  Hvad  sedan  beträffar  den  åsigten  att  dessa 
attribut  innebära  en  färgbestämning,  sä  må  deremot  anmär- 
kas, att  icke  fornsångerna.  lika  litet  som  några  andra  vitt- 
nesbörd, veta  förmäla  att  isabellfärgen  i  fråga  om  hästar 
eller  andra  föremål  hos  forufinnarne  stått  i  anseende.  Visst 
är  åtminstone,  att  hos  allmogen  i  sydöstra  Finland  de  ljusa 
färgerna  för  hästar  ännu  i  denna  dag  icke  äro  några  favo- 
ritfärger, utan  tvärtom  föremål  för  ringaktning  '■').  Deremot 
äro  hos  denna  allmoge  likasom  i  Kalevala-sångerna  bruna 
och  svarta  hästar  väl  ansedda.  Och  synes  en  ljusare  teck- 
ning hos  en  sådan  mörk  höja  dess  anseende,  i  hvilket  af- 
seende  här  må  erinras  om  de  i  fornsångerna  förekommande: 
laukJci,  UinalKirja,  suklcajalka  o.  d.  Men  dertill  lider  denna 
tolkning  af  samma  stora  fel  som  föregående:  att  hos  runo- 
sångarene förutsätta  en  1  i  c  e  n  t  i  a  p  o  e  t  i  c  a,  så  afvikande 
från   det  vanliga   språkbruket,   att  Kalevala-sångerna  icke 


Så  t.  ex.  i  ordspråket:  uiies  rukka,  valkea  lievoueu. 


162 

torde  lemua  uägot  exempel  derpå.  De  af  Löuurot  kallade 
adjektiva  relativa  på  -inen  kimiia  uemligeu  icke  fä  bety- 
delsen af-  färgbestämuiug-  i  den  meuiug,  att  ett  sädaut  ad- 
jektiv utau  vidare  komme  att  augifva  deu  färg,  som  det  fö- 
remål eger,  livars  benämuing  utgör  stamordet  till  det  här- 
ledda adjektivet.  Lika  litet  derföre  som  heinänen  kan  be- 
t3'da:  gräsfärgad  och  Jiiirinen:  mössfärgad,  loetjåer  oIk(ne}i: 
halmfärgad,  gul.  —  Då  Barnas  uppfattning  här  utan  vidare 
kan  förbigås,  återstår  slutligen  att  nämna  om  den  förkla- 
ringen, att  runosångarene  genom  ifrågavarande  bestämnin- 
gar sökt  gifva  en  bild  af  hästens  skapnad.  Denna  tolkning 
—  som  i  förbigående  sagt  kunde  lemna  ett  ypperligt  bevis 
för  den  finska  folkdiktens  på  vissa  håll  till  ett  axiom  blifua 
„formlöshet"  —  visar  sig  icke  heller  hållbar.  Det  förefaller 
redan  högeligen  betänkligt  att  antaga,  att  dessa  sångare 
icke  hittat  på  någon  bättre  bild  för  gestalten  på  en  stolt 
springare  än  små  föremål  ur  växtriket.  Men  det  är  allde- 
les omöjligt  att  tänka  sig,  att  desse  framstält  den  kraftfulla 
Wäinämöinen  ridande  på  en  häst,  som  såg  ut  som  ett  halm- 
strå eller  en  ärtstängel,  såvida  de  icke  önskat  ställa  sin 
nationalhjelte  i  ohjelpligt  löjlig  dager,  till  hvilket  antagande 
dikten  naturligtvis  ej  lemnar  någon  anledning. 

Om  sålunda  ingen  af  dessa  olika  tolkningar  kan  anses 
ha  löst  frågan,  lemna  deremot  talesätt  i  folkspråket  och  ett 
af  våra  finska  ordspråk  nyckeln  till  en  fullkomligt  osökt  för- 
klaring af  hvad  oJJdnen  och  liernevartmen  på  anfördt  ställe 
betyda.  Härvid  må  först  anmärkas,  att  den  senare  bestäm- 
ningen synes  vara  den,  hvarpå  vigteu  hufvudsakligen  här 
ligger,  äfvensom  att  olkinen  närmast  torde  ha  allittei'ation 
och  parallelism  att  tacka  för  sin  förekomst  här.  Till  stöd 
för  en  sådan  förmodan  kan  anföras:  i  samma  G:te  runo  omtalas 
huru  Wäinämöinen,  sedan  Joukahaineu  skjutit  hans  springare: 


163 

Kiisiu  kääutyi  laiiiplicspn. 
Kouiin  ku(tliu"nn  koliahti. 
Sclästil  .<ii7iisen  hirven, 
Hernevartisen  hevosen. 

Versen  ,,se]äst;i  sinisen  hirven"  —  elniru  förekommande  sA- 
vjil  i  fCtrsta  upplagan  af  Kalevala  som  i  flere  varianfer  — 
liar  uppenbart  ingen  gemenskap  med  skildringen  af  ^^'äinä- 
mJuiiens  häst.  utan  har  den  inkonnnit  frän  någon.  f<)i'  denna 
skildring  ursprungligen  fremmande  säng.  Om  man  pa  denna 
grund  frånser  tVan  densannna.  ([varstar  sålunda  den  senare 
versen  med  lionierarthwn  såsom  den  ursprungliga.  Här- 
emot kunde  väl  invändas,  att  Lömirot  fiJr  den  torkortade 
upplagan  af  Kalevala  begagnat  en  icke  ensamstående  va- 
riant, som  har: 

Otti  olkismi  ovihin. 

Biirenkarvaisen   lifvosfii. 

Men  denna  sammanställning,  som  i  sin  orimlighet  trotsar 
hvarje  försök  till  en  förnuftig  förklaring,  visai*  att  hiiren- 
Irirvainen  för  sin  dervaro  har  att  tacka  missuppfattning  och 
f()rvrängning  af  nägon  sämre  sångare.  Det  ord.  som  för- 
vrängts, är  tydligen  hernevartinen.  Att  en  sådan  förvräng- 
ning jemförelsevis  lätt  kunnat  gå  för  sig,  förklaras  deraf. 
att  liiircnliarvainen  förekommer  i  annat  sammanhang  i  va- 
rianter, som  äro  mjxket  nära  beslägtade  med  dem,  hvilka 
legat  till  grund  för  l:sta  runan  i  första  upplagan  af  Kale- 
vala. Så  heter  det  i  en  sång,  som  af  mig  upptecknats  i 
den  rysk-karelska  byn  Jyväälahti,  belägen  nordost  om  Wuok- 
kiniemi: 

Tako  rautaseu  oroseii, 

Hiirenkarvasfu  heposini. 
Denna  sammanställning,  deri  liiirenkarvainen  har  en  natur- 
lig  förklaring   i   det   föregående   raufanen,  har  antagligen 
förskaffat   ordet   ett,  om  ock  sentida,  inträde  i  runospråket. 


164 

Ty  också  sist  nämnda  verser  i  denna  ocli  dermed  beslägtade 
varianter  bära  tydliga  spar  af  sin  nppkomst  under  en  se- 
nare tid,  då  en  n^^ktrare  verldsuppfattning  än  den,  livarun- 
der  de  ursprungliga  Kalevala-sångerna  sågo  dagen,  fordrade 
att  vid  hästens  smidande  äfven  det  material  borde  användas, 
som  vanligen  utgör  föremålet  för  smedens  verksamhet. 

För  antagandet  af  hernevartinen  som  hufvudbestäm- 
ning  talar  i  någon  mån  äfven  den  omständigheten  att  va- 
rianter, om  också  mycket  sparsamt,  förekomma,  som  lia  ut- 
Itytt  oJhinen  såsom  attribut  till  ori  mot  oimio"^). 

Hvad  betyder  då  hernevartinen  i  detta  sammanhang? 
Det  antyddes  redan,  att  härmed  analoga  talesätt  finnas  i 
språket.  Så  är  man  i  södra  Karelen  i  tillfälle  att  höra 
kmiranen  hevonen,  hvilket  användes  i  betydelsen  af:  en  med 
hafre  utfodrad  häst,  särskildt  då  hästens  uthållighet  skall 
framhållas,  såsom  i  försäkran:  ,.se  on  kauranen  hevonen,  se 
ei  väsy".  Och  i  ordspråket:  ,,Heinänen  hevonen,  olkinen 
härkä"  beteckna  liemanen  och  ollhien  födoämnet  för 
liästen  och  oxen  **).  I  analogi  härmed  betyder  herneiMrtinen 
hevonen  sålunda:  en  med  ärtskaft  utfodrad  häst, 
och  då  ärtskaft  enligt  folktron  är  ett  synnerligen  kraftigt 
kreatursfoder:  en  stark,  uthållig  häst,  en  sådan  det 
eguar  och  anstår  forndiktens  väldiga  lieros  att  färdas  med. 


')  Ambu  oinuon  oriliin, 
Henievartiseii  lieljosen. 

Föv  mpddplandpt  af  (lenna  variant  står  jag-  i  tacksamhet  till  iiiag-.  A.  A. 
Borenius. 

**)   Sp  Ahlqviat,  Valittuja  Suomon  kansan  Sananlasknja.  pag'.  112 
nrh  Lönnrot.  Finskt-svMiskt  lexikon  under  ordet  olkinen. 


Anteckningar 


gjorda  under  en 


Antiqvarisk  forskningsresa 


sommaren  1876 


Östra  Nyland 


Keiohold  Hausen. 


FÖRORD. 

Efterföljande  anteckningar^  frukten  af  en  för  mer  än 
tio  år  sedan  på  nyländsha  studentaf delning  ens  hehostnad  före- 
tagen resa  i  Östra  jagland,  äro  att  betraktas  som  en  fort- 
sättning till  ett  af  förf.  tidigare  utgifvet  häfte  behandlande 
de  kyrkliga  fornminnena  i  vestra  delen  af  detta  landskap. 
På  några  få  undantag  när  hafva  samtliga  Nylands  kyrkor 
blifvit  i  dessa  samlingar  uppmärksammade.  Af  de  inom  detta 
område  belägna  hvilken  förf.  ej  varit  i  tillfälle  att  besöka, 
har  åtminstone  Tenala  kyrka  —  den  enda  af  dessa  som  i 
anseende  till  sin  byggnad  och  rikedom  på  fornminnen  eger 
ett  större  intresse  —  blifvit  af  annan  person  {artisten  G. 
Berndtsson)  i  bild  och  ord  bcskrifven,  {manuskr.  i  nyl.  stud. 
afd:s  arkiv). 

Vid  utgifvandet  af  föreliggande  arbete  har  förf.  haft 
oturen  att  genom  en  brand  som  helt  och  hållet  förstörde  den 
anstcdt  åt  hvilken  reproduktionen  af  hithörande  plancher  var 
anförtrodd,  förlora  samtliga  original  af  bildning  ar.  Lyckligtvis 
blefvo  stenarnc,  å  hvilka  den  lithografiska  techiingen  i  det 
närmaste,  men  ej  fullständigt,  var  slutförd,  räddade  och  med 
ledning  af  bevarade  duplett  fotografier  och  konceptritningar 
har  det  varit  möjligt  att  å  annan  anstalt  slutföra  arbetet.  Ett 
par  plancher  hafva  dock  pä  intet  sätt  kunnat  ersättas  {med 
mindre  än  genom  ett  nytt  besök  på  resp.  orter)  och  detta 
förklarar  ofullständigheten  af  den  å  pl.  X  fig.  38  meddelade 
teckningen. 


För  benäget  meddelade  upplysningar  är  förf.  särskildt 
förlunden  frih.  V.  M.  von  Bom  äfvensom  pastor  A.  Lindgren 
i  Mörskom. 

Helsingfors  den  10  Januari  1887. 


165 


Askola  kapellkyrka. 

Denna  kyrka  är  uppförd  af  trä  mellan  åren  1797 — 99. 
Dess  grundplan  bildar  ett  likarmadt  kors  med  en  längd  af 
135  och  bredd  af  33  fot  å  hvartdera  skeppet.  Templet  har  tre 
ingångar,  i  gafvelväggarna  af  norra,  södra  och  vestra  kors- 
armarne,  samt  upplyses  af  aderton  stora  fönster  förutom  af 
några  mindre  ofvanför  läktarne. 

På  altaret  står  en  större  altarprydnad  arbetad  i  1600 
talets  vanliga  stil.  Den  utgöres  af  tvänne  mellan  kolonner 
infattade,  öfver  hvarann  stälda  taflor,  af  hvilka  den  nedra  och 
större  framställer  Kristus  i  örtagården,  den  öfra  himmels- 
färden. Det  hela  slutar  öfverst  med  ett  krucifix.  —  Under- 
till läses  följande: 

3Ied  Herr  Majoren  och  Riddaren  Wälhorne 

Wentzel  Fredric  Rotkirclis  ^  pakostnad  är  denna 

Tafla  otn  målad  Ar  1803. 

AF,  IOH:PET:KIHLMARCKs. 

På  korväggen  hänga  två  mindre  taflor,  den  ena  före- 
ställande nattvarden,  den  andra  Kristi  nedtaguing  från  korset. 
—  Samtliga  taflorna  sakna  konstvärde. 


1  Född  på  Stensböle  i  Borgå  socken  1727  f,  död  dersamma- 
städes  1814  y.  Deltog  i  1741—43  årens  finska  krig  äfvensom  i  Pom- 
merska fälttåget.  Gift  1770  med  Christina  Lagerhjelm  (f.  1741,  d.  1810). 
Anrep,  Adl.  ätten  Rotkirch,  n:o  175,  tab.  34. 

12 


166 

Predikstolen  är  likaledes  af  den  vanliga  antika  for- 
men från  1600  talet  och  prydd  med  i  trä  sknrna  bilder  af 
Kristns  och  fem  apostlar.  Den  uppbars  i  gamla  kyrkan 
(som  äfven  var  af  trä  och  stod  der  n.  v.  materialbodan  har 
sin  plats  på  kyrkogården)  af  en  träbild,  som  nu  ligger  i 
klockstapeln.  Detta  af  furu  ytterst  groft  tillhuggna  beläte 
framställer  en  vid  knäna  afskuren  man  med  mustascher, 
stora  utstående  ögon  och  knottrigt  hår  samt  iklädd  en 
lång,  kring  halsen  urringad  drägt,  hvilken  om  lifvet  samman- 
hålles  af  ett  bälte,  hvarvid  framtill  och  något  på  venstra 
sidan  en  liten  väska  är  fästad.  Axlarna  äro  uppdragna, 
högra  handen  lagd  frampå  bältet  och  den  venstra  deröfver 
på  bröstet  ^    Bildens  höjd  3,8  fot. 

I  sakristian  anträffades  en  gammal  katholsk,  antagligen 
af  moderkyrkan  skänkt  eller  från  annan  församling  inköpt 
messhake  af  blått,  blommigt  sammet '<  På  ryggen  är  ett 
stickadt  kors  med  dera  broderade  helgonfigurer:  å  stammen 
af  korset  står  öfverst,  på  en  halfmåne,  jungfru  Maria  ^  med 
barnet  på  vensta  armen  och  en  spira  i  högra  handen,  derun- 
der  ett  qvinligt  helgon  med  etts  värd  (Catharina  af  Alex.?)  samt 
nederst  ett  likaledes  qvinligt  helgon  med  en  kalk  i  handen 
(Barbara?)  —  de  två  sistnämda  qvinnofigurerna  under  bal- 
dakiner och  på  rutiga  mattor  eller  mosaik-golf;  på  kor- 
sets tvärarmar  två  halffigurer,  den  ena  föreställande  en  engel 
med  språkband,  den  andra  ett  helgon  läsande  i  en  bok. 


^   Det  hela  gör  intryck   af  en  man  ansatt  af  svåra  magplågor. 

*  Finnes  numera  bland  universitetets  historisk-etnografiska  sam- 
lingar. 

^  Auf  der  Mondsichel  stehend  als  Virgo  purissima,  „  Gottes 
Magd".  Otte,  Handbuch  der  kirchlichen  Kunst-archäologie  des  deut- 
schen  Mittelalters.     Leipzig  1868,  p.  940. 


167 

Messliaken,  som  äfveii  på  framstycket  har  ett  kors,  af 
gult,  blommigt  sidentyg,  är  mycket  medfaren  och  urblekt. 

I  sakristian  fans  jämväl  ett  på  pergament  affattadt 
sköldebref^  utfärdadt  af  dr.  Kristina  i  Stockholm  den 
8  Augusti  1653  för  .,\vår  troo  tiänare  och  capiten  för  ett 
tyskt  compagnie  footfolck  så  ock  ingenieur  widh  staten, 
guarnisoner*.  och  fästningarne  utlii  hertigdömet  Brehmen,  Oss 
elskeligh,  ehrlig  och  manhaftigh  Johan  Oorries"  2.  Med 
denna  nådebevisning  vardt  han  hugnad  för  det  hau  ,, ifrån 
sin  ungdomb  dygdh  och  ähra  eftertrachtat,  och,  till  at  late 
den  så  mycket  mehre  komma  i  dagzliuset,  först  slaget  sin 
hugh  och  sinne  till  studier,  lagt  derj  gode  fundamenta,  och 
giordt  sköne  progresser,  och  sedan  för  een  rumbligh  tijdh  be- 
gifuet  sigh  vnder  Wår  och  chronones  militie  och  krigzwä- 
sende  i  Tysklandh,  giordt  derwidh  gode,  nyttige  och  oför- 
trutne  tienster,  och  uthj  alle  anpraesenterade  occasioner  för- 
hollet  sigh  troligen  och  wäl,  som  een  rättskaffens  soldat 
ägnar  och  bör,  inkombne  recommendationer  och  witnesbörder 
om  sådant  hans  gode  förhållande  betyga,  och  hans  till  oss 
och  chronan  dragande  vnderdåuige  devotion  och  skyldigheet 
hafuer  warit  eenliget;  eftersom  han  och  föruthan  thette 
hafuer  förwärfuat  sigh  godh  förfarenheet  uthj  jngenieiu'- 
konsten,  och  icke  mindre  widh  Wår  armee  dersammastädes 
förrättat  huad  honom  deruthinuan  hafuer  warit  committerat, 
medh  dexteritet,  flijt   och   ofötrutet  arbete,  ähn  sedan  widh 


^  Numera  föräiadt  till  statsaikivet. 

^  Gorries  von  Gorgas  var  generalqvartermästare  under  Carl  X:s 
danska  krig.  Hans  fader  skall  hafva  varit  kapten  i  dansk  tjenst,  men 
sedermera  af  Carl  XI  blifvit  antagen  att  å  kort  atfatta  de  norska 
passen.  Johan  Gorries  sonson  var  furir  vid  Nylands  dragoner.  Schle- 
gel  &  Klingspor,  Den  med  sköldebref  förlänade  men  ej  å  riddarhuset 
introducerade  svenska  adelns  ättartaflor;  adl.  ätten  Gorries  von  Gorgas. 


168 

Wår  Brelimiske  stat,  fästningar  och  guarnisoner,  och,  till  ett 
märckeliget  prob  deraf,  giorclt  och  bracht  till  perfection  eeu 
nätt  och  wäl  elaboreradt  landtcharta  öfuer  bägge  hertigh- 
dömen  Brehmen  och  Vehrden." 

Sköldemärket,  hvilket  burits  redan  af  hans  förfäder, 
finnes  i  brefvet  med  färger  utfördt  (Pl.  IV  bild  14)  och  sålunda 
beskrifvet:  „Een  fördeelt  sköldh,  huilckens  högre  cleel  är 
guhl;  dernthj  finnes  een  half  suart  flecJä  örn;  och  den  wänstre 
huijt,  uthj  huilcken  står  een  grön  lindh,  medh  een  gyldene 
chrono  nidh  widh  sm  root.  Of  van  opå  skölden  een  öpen 
tornerehielm ;  täcket  och  crantzen  medh  guJilt,  hiiitt,  grönt 
och  suart  fördeelte;  öfuan  opå  hielmen  een  gyldene  chrona, 
uthur  huilcken  opstår  een  grön  lindh,  emellan  tuenne  örne- 
ivingar." 

Vid  brefvet  är  fäst  en  rund  masurdosa,  inneslutande 
ett  rödt  vaxaftryck  af  rikssigillet;  plakatet  är  undertecknadt 
af  Kristina. 

I  klockstapeln  hänga  tvänne  klockor,  af  hvilka  den 
större  bär  denna  påskrift,  å  ena  sidan: 

TULKAT  HERRAN  C AN SA  I A 
CUULKAT  HERRAN  SANOIA 

samt  å  andra  sidan: 

ASKOLAN  KIRKON  KELLO  VALETTU 
VUONNA  1753  DUOMIO  PROVASTIN 
GABRIELL  FORTELIUXEN  lA  SEURACUN 
NAN  CUSTANUXELLA. 

A  den  mindre  klockan  läses 
öfverst: 

GUDS  NAMP[N]  TILL  ÄHRA  OCH  ASCULA  C  APEL  TILL 
PRIDNAT  ÄHR  DENNE  KLOCKA  GUTE[N]. 


169 
samt  nedtill: 

GLORIA   IN    EXCELSIS   DEO    ME   FECIT    HOLMI^  GER- 
HARDT  MEYER  ANNO  1704. 

Vidkommande  kyrkoarkivet,  så  begynner  såväl  kyrko- 
bokeu  som  boken  öfver  födda  och  döda  med  år  1740. 


Mäntsälä  kyrka. 

^^ybygd?  af  tegel,  med  torn  i  vester;  invigd  1  advent 
1866.  Altartaflau,  målad  af  artisten  Reinhold,  framställer 
Kristus  i  krabban.  I  kyrkans  kassahvalf  förvaras  följande 
fyra  vapensköldar: 

1)  ätten  Thetvitz\  med  påskrift  i; 

KONGL  :  MAYST  :  TROO  :  TIENARE  :  OCH  W^L 

BESTELTER  :  ÖFWERST  :  LEVTNANT  :  TIL  :  H.EST  :  OFVER  : 

DE[N] :  SVENSKA  :  OCH  :  FINSKA  :  ADELSFANAN  :  OCH :  VNDER 

HER  :  BARON  :  OCH  :  ÖFVERSTENS  :  MÖRTEN  :  LINDHIELMZ  : 

REGEMENTE  :  DEN  '  HÖGW^LBORNE  :  HER  :  lOHAN  : 

THEVIS  ^ :  HERRE  :  TIL  •  N^S  •  OCH  SOLLIHGE  :  AFSO 

MNADE  :  IHERRANOM  :  DEN  :  8  SEPT  .  A."  169 1  :  OCH  . 

BLEF  :  BEGRAFVEN  .  I .  M^NS.ELE  :  KYRCKIA 

D  7  APRILIS:A''  1695 

2)  Vietinghoffs,  hvarunder  läses: 

KONL  :  MAYST  :  TRO  :  TIENARE  :  OCH  • 
LEVTNANT  :  VNDER :  CAWALLERY  :  VNDER : 


*  Det  inom  [  ]  stäkla  är  tillsatt  efter  „Presterskapets  redogö- 
relser om  forntida  minnesmärken  i  Finlands  kyrkor,  samlade  af  Å.  A. 
von  Stjerman  samt  (i  Finska  vetenskaps  societetens  „Bidrag"  38  h.) 
utgifna  af  R.  Hausen",  sid.  204 — 205. 

*  Härstammade  från  Livland;  adlad  1674  '/;  gift  med  Ehha 
Catharina  Falkengren,  som  var  född  på  1630  talet,  men  b  vars  dödsår 
är  obekant     Anrep,  adl.  ätten  Thewitz  u:o  856. 


170 

WELBORNE : HER : ÖFWERSTENS : BYTBERYS 

REGEMENTE  :  DEN  :  EDLE  :  OCH  WELBORNE 

HER :  EWOLT  :  GUSTAF  :  WON  :  WITTING 

HOF 1 :  BLEF  :  BEGRAFWEN  :  i  MENSELA  :KYR 

KIA  :  ANNO  :  [16J74  :  DEN  :  10  lANVARY 

3)  Nassokins,  med  underskrift: 

Hans  Kongl :  May:tz  wår  allernådigaste 

Konnunges  och  Herres  trotienare  och  wälbestelte  JRijttniestare 

öffuer  eet  Compagnij  Cauallerij  den  Eäle  och  Wälh:H: 

PETTER 

NAS  ÅKEN  till  Mensela  och  N[ickhy]^  afsomnade  i 

Herranoni  Anno  1679  och  Ueff  hegra[fven  d.  1]  Janua 

rij  Anno  1680  gudh  honom  medh  alla  Christrogna  een 

frögdeful  upståndelse  förläne.  ^ 

4)  Möllersvärds,  med  påskrift: 

Hans  Kongl  Maijitz  wår  allernådigaste  konnunges 
och  Herres  trotienare  och  [vjälbestelte  Fendrik  öffuer  eett 

Comimgnij 


^  Förnamnet  Evolt  antyder  att  han  tillhörde  stamhiiset  Pernigél 
af  den  i  Livland  bosatta  ätten,  inom  hvilkeu  gren  detta  namn  var 
förherrskande.  Måhända  var  han  en  son  till  den  Evold  Vietinghoff 
som  1648  förvärfvade  Fossenberg.  —  Ofvan  anförda  vapen  visar  den 
olikhet  mot  den  introdncerade  ättens,  att  balken  är  belagd  med  3 
kulor  i  st.  f.  musslor.  Denna  afvikelse  iakttages  äfveu  på  de  äldre 
sigillen.  (Benäget  meddeladt  af  numera  aflidne  arkivarien  C.  Russ- 
wurm  i  Reval). 

*  „och  Nickby"  saknas  i  presterskapets  förenämda  redogörelser. 

'  Skref  sig  äfven  till  Gammelgård  i  Borgå  socken;  erhöll  1668 
introduktion  å  riddarh.;  blef  s.  å.  af  Åbo  hofrätt  dömd  till  700  dalers 
böter  (af  konungen  lindrade  till  100)  för  det  han  år  1666  skällsordat, 
slagit  och  fängslat  sin  oäkte  broder,  korporalen  Göran  Persson,  att 
denne  deraf  inom  året  dog.  Gift  med  Anna  Henriksdotter  Hennings- 
husen.    An  rep,  adl.  ätten  Nassokin  n:o  740,  tab.  13. 


171 

Infanteiij  den  edle  och  rvelh.  [herr  Anders  Möllersvärd  ^] 

till  [Korfivenjtaka  och 
Lmdenhoff  hivilcken]  afsoninade  i  Herranom  anno  1675 

och  hleff 
hegraffuen  den  14  Januarij  Anno  16[80  .  Ond]  honom  medh 
cdla  Christrogna  een  frogdefidl  uppståndelse  förlane(!). 

I  sakristian  står  ett  krucifix,  3.4  fot  högt:  Kristus 
död.  med  armarne  nästan  rakt  utsträckta,  de  böjda  knäna 
riktade  framåt  och  fötterne  korslagda;  det  något  nedlutade 
liufvudet  töruekrönt,  pannan  blodig  och  på  kroppens  högra 
sida  ett  gapande  sår,  från  hvilket  blod  neddroppar.  Skynket 
om  midjan  utan  knut  och  med,  på  högra  sidan,  slätt  ned- 
hängande ändar.  Korset  svart  med  spår  af  afhuggna  grenar; 
på  korsarmarues  äudor  f^a-bladiga  taflor,  ämnade  att  inne- 
hålla sinnebilder  af  evangelisterne. 

På  samma  ställe  finnes  äfven  en  annan  kristusbild. 
3  fot  hög,  stående  under  en  baldakin.  Kristus  framställes 
här  lefvande,  med  törnekrona  på  liufvudet  och  sår  på  hän- 
der och  fötter;  armarne  äro  upphöjda  och  tr3'ckta  till 
kroppens  sidor,  händerna  uppräckta.  Skynket  om  midjan 
utan  knut,  förgyldt  och  med  kort  ända  nedhängande  på 
högra  sidan.  Hela  kroppen  jämte  ansigtet  blodbestänkt, 
hvarvid  dropparne  städse  förekomma  tre  och  tre  tillsamman. 
Bakom  hufvudet  på  bakstycket  en  gloria. 

I  tornet  hänga  trenne  klockor,  af  hvilka  den  största 
är  helt  ny  och  gjuten  i  Stockholm  1873.  —  På  den  till  stor- 
leken mellersta  klockan  finnas  initialerne 


^  Gift  med  Anna  Margareta  Nassokin  (dotter  af  Peter  Nasso- 
kin,  f  1679,  och  Anna  Henningshusen);  lefde  enka  ännu  1697.  Deras 
son,  ryttmästaren  Carl  Henrik  Möllersvärd  var  gift  med  Maria  Thewitz, 
dotter  af  den  ofvanuämde  Johan  Thewitz,  f  1691,  och  Eba  Falken- 
gren.   Anrep,  adl.  ätten  Möller  eller  Möllersvärd  n:o  645,  tab.  2  o.  3. 


172 

B    M    S    K  • 
Z    H    S  • 
samt  årtalet  ANNO  i643. 

På  den  minsta  klockan  läses  öfverst: 

GLORIA  •  IN  •  EXELSIS  •  DEO  • 

samt  nederst: 

IVRGEN  .  PVTENSON  •  ME    FECIT  •  ANNO  •  1648  • 

Bland  kyrkans  silfver  finnas  tvänne  kalkar  (af  enkel 
form),  som  genom  sina  inskrifter  ådraga  sig  intresse.  På 
foten  af  den  större  kalken  äro  följande  namn  inristade: 

H.  Carll  HinricJi   Wrede  ^    F.  Martha  Fleming  Anno  1655 
Friherre  till 
Elin  lä 

Paténen  bär  samma  inskrift. 
På  den  mindre  kalken  läses: 

Johajines :  O.  Nappenius  ^ ;  Maria  Jacobs  Dotter  Jnsidana 
Narna  A"  1691 

På  paténen  ses  ett  s.  k.  signaculum,  ett  malteserkors 
inom  en  ring. 

De  äldsta  handlingarue  i  kyrkoarkivet  äro: 


^  Deltog  i  30  isriga  kriget;  assessor  i  Svea  hofrätt;  1653  ut- 
nämd  till  landshöfding  i  Åbo  län,  men  tillträdde  aldrig  ämbetet. 
f  1655  ^■^•  Gift  1635  med  Martha  Fleming,  dotter  af  viceamiralen  och 
landshöfdingen  Plenrik  Fleming  (f  1650  och  begrafven  i  Wirmo  kyrka, 
der  ett  dyrbart  monument  är  uppsatt)  samt  Ebba  Bååt.  Martha  Fle- 
ming dog  1666.    Anrep,  Friherrl.  ätten  Wrede  af  Elimä  n:o  44,  tab.  5. 

*  Finsk  pastor  i  Narva  1685— 1697,  men  tillika  predikant  vid  öfverste 
Funcks  regemente;  f  1697.  Gift  med  Maria  Insulaua,  dotter  af  pas- 
torn i  Mäntsälä  Jacobus  Magni  (V)  Insulanus.  som  dog  1689.     Näppe- 


173 

Biskopsvisitatioiisakter  för  åreu  1698,  1702,  1708  och 
1750  äfvensom  prostevisitationsakter  fr.  1700  och  1745; 

Kommimionbok  fr.  1734; 

»Historiebok"  (bok  öfver  vigda)  fr.  1671; 

Bok  öfver  döde  fr.  1690,  samt 

Historiska  anmärkningar  rörande  Mäntsälä  socken  år 
1811,  af  prosten  Asp,  (se  bilagorna). 

Pukkila  kapellkyrka. 

Korskyrka  af  trä,  med  torn  på  vestra  korsarmeu;  upp- 
förd 1814.  Den  lilla  altartaflan,  ett  dåligt  arbete,  före- 
ställer korsfästelsen.  På  korväggen  hänger,  öfver  altar- 
taflan, ett  stort  krucifix.  Frälsaren  törnekrönt,  armarne 
nästan  rakt  utsträckta  och  fötterna  korslagda,  knäna  böjda 
och  riktade  framåt;  det  slutna  såret  på  högra  sidan;  skynket 
utan  knut  och  med  ändorna  slätt  nedhängande;  korsets 
färg  mörkbrun;  Kristus  i  naturlig  storlek.  Predikstolen, 
gammalt  groft  arbete,  är  blå  målad  med  frälsaren  och  5 
apostlar  ^,  alla  förgylde,  i  grunda  ruudbågiga  föi'djupningar. 

I  tornet  finnes  en  oljemålad  t  af  la  framställande  en 
prestfamilj  samlad  omkring  Kristi  kors.  Man  ser  här  far 
och  mor  med  sina  barn  —  en  son  samt  fem  döttrar  jämte 
en  hvars  kön  icke  så  noga  kan  bestämmas.  Ett  afskyvärdt 
„kluddverk"! 


nä  son,  Peter,  blef  lektor  vid  Borgå  gymnasium.  Aki änder,  Bidrag 
till  kännedom  om  evangelisk-lutherska  församlingarne  i  Ingermanlands 
stift,  sid.  71,  samt  hans  herdaminne  för  forna  Wiborgs  och  n.  v.  Borgå 
stift,  II,  sid.  51 — 52. 

*  S.  Lucas  med  en  bok,  S.  Johannes  med  en  kalk,  Salvator 
mundi  med  ett  korsprydt  klot,  S.  Marcus  med  en  staf  och  en  bok, 
S.  Matheus  med  korsprydd  staf  och  en  bok  samt  S.  Petrus  med  nyckel 
och  en  bok. 


174 

I  sakristian  förvaras  en  simpel  kalk  af  silfver;  å  foten 
iinnas  inristade  initialerne 

C.  H.  W.    M  F 1 

samt  ANNO  1664 

I  tornet,  livarifrån  man  har  utsigt  öfver  den  täcka 
lilla  ådalen,  hänga  tvänne  nästan  lika  stora  klockor.  Den 
ena  bär  följande  påskrift: 

å  ena  sidan: 

SEN  CULUISAN  lA  CORKIAN  CUNINGAN 

GUSTAVUXEN  III  VIDENNALLA  HALLITUXEN 

VUODELLA  TULIN  MINA  VASTUDEST  VALETUXI 

lA  LISÄTYXI  bST  nNEN  LEIVISKEN  PAINAVAXI 

BORGÅN  PITEIESSÄ  PUCKILAN  CAPPELIN  KIRKON  KÄLLO 
WALETTU  STOCKHOLMISA  G  :  S  :MEIERILDA  1775. 

å  andra  sidan: 

•       COHTA  COSKAS  KELLON  CAUNIN 

CULET  CORKIAST  CORVISSAAS 

TULE  TEMPLIN  TAITAYASTI 

TAIVAN  TIETÄ  TUTKIMAN, 

SIELÄ  SIELU  SYNNIN  SISUST 

SIVIÄSTI  SIRTÄTÄN, 

RAVITAN  RATK  RACKAHASTI 

RUMIST  RAUHAN  RUHTINAN 

A  den  andra  klockan  läses,  på  ena  sidan: 

COSCA  CUULO  CUMAIAPI  HELISE  HELYÄ 

KÄLLO,  VORELLA  VOIMAN  lOMALAN, 
TAIVAN  HERRAN  IIONEHESSA,  RIENNÄ, 


^  Beteckna  utan  tvifvel  Carl  Henrik  Wrede  och  Martha  Fleming 
(se  sid.  172).  Kalken  skulle  alltså  vara  skänkt  efter  Wredes  död  af 
enkan,  som  dog  1666. 


175 


TOSI  THEMPELIHIN,  lACOBlN  lALON  lU- 

NALAN  HÄNSUL  TIENSÄ  ILMOITAPI 

VALOL  TAIVAN  VALISTAPI  ES  :  CAP  :  2  .  V  :  3  .  5  . 

samt  på  motsatta  sidan: 

UDESTA  WALETTU,  lA  KIRKON  RAHALLA, 
LISÄTTY  9STÄ  LP  :  13NEN  LEIVISKÄN  VONNA  1772 

GUTEN  AF  GERH : MEYER  I  STOCKHOLM . 

Kj^rko  arkivet: 

Mortalitetstabeller  fråu  år  1749, 

Förteckuiufif  öfver  födda,  döda  och  viofda  fr.  1699. 


Orimattlla  kyrka 

uppförd  af  gråsten,  är  helt  nj^  (färdigvorden  år  1867)  ^. 
Den  nya  altartaflan  (Kristus,  efter  Thorvaldsen)  är  målad 
af  Löfgren.  Den  gamla  taflan,  ^  af  underhaltigt  värde  och  fram- 
ställande Kristus  i  örtagården,  hänger  i  sakristian.  Uti  för- 
stugan, som  leder  från  nedra  tornrummet  till  kjTkans  inre, 


^  Vid  biskopsvisitationeu  1664  säges  att  „kyrkan  är  aff  nijo 
vpbygdt",  men  redan  1696  klagas  att  den  är  något  förfallen  i  det  att 
„väggiarne  börja  på  någodt  att  gee  sig  uth  och  fördy  i  tijdli  fodra 
tienlig  boot.  På  sijderwäggiarne  och  på  gaflen  är  5  loffter  hvardera 
niedh  6  fönster  uti,  som  alle  äre  hele:  vidh  stora  dörren,  åfvan  fur 
lecteru  är  2  st.  godhe  och  hele  fönster.  I  sacristian  är  allenast  1  helt 
fönster."  Vid  1737  års  b.  visit,  beslöts  att  kyrkan,  för  att  bereda 
bättre  utrymme,  skulle  „utlänges  på  den  östra  ändan",  hvilket  dock  ej 
torde  blifvit  utaf,  ty  1739  ^omtalades  fuUer  att  kyrkan  är  för  liten 
och  skulle  betarfwa  att  till  henne  skulle  läggas  något  i  längden.  Men 
som  tiderna  äro  svåra"  uppsköts  dermed. 

-  Möjligen  densamma  som  1665  förärades  af  öfverslöjtnanten 
Diedric  von  Essen  (f  1678). 


176 

hänger  en  äldre  messings  ljuskrona  som  upptill  slutar  med 
en  morsk  kämpegestalt.  På  orgelläktaren  står  en  stor  och 
prydlig,  men  mycket  medfaren  vapensköld,  i  tiden  uppsatt 
öfver  en  friherre  Wrede  af  Elimä.  På  sidorna  derom  stå 
tvänne  stamträd  ^  med  små  vapensköldar,  utvisande  hans 
fäderne  och  möderne  anor  2  (Pl.  I,  bild  1  &  2).  Att  sluta  af  de 
två  öfversta  an-vapnen,  d.  ä.  fadrens  (Wrede)  och  modrens 
(Taube)  vapen,  är  hufvudbaneret  antagligen  uppsatt  öfver 
friherre  Gustaf  Johan  Wrede  af  Elimä  '^. 


^  Före  branden  1702  sågos  i  LTpsala  domkyrka  tvänne  dylika 
stamträd  öfver  fältmarskalken  Christer  Horn  (f  1692).  Se  afbildn. 
i  Peringskiölds  Monumenta  Ullerakerensia,  sid.  103. 

*  Af  öfriga  anvapen  tillhöra,  af  fäderne:  d  ätten  Nöding  (?), 
e  Ungern-Sternberg,  f  Hastfehr,  h  Vietinghoff;  af  möderne:  a  Taube, 
b  Maidel,  d  och  h  Nöding  (?),  e  Yxkull,  f  Anrep  (?).  —  Fäd.  a  och 
mod.  g  hafva  bortfallit.    De  öfriga  för  förf.  tillsvidare  obekanta. 

'  Överste;  född  1643;  son  af  kaptenlöjtnanten  baron  Casper 
Wrede  (f  1667)  och  friherrinnan  Sophia  Taube  af  Carlöö,  Han  var 
gift  med  frih.  Brita  Creutz  (dotter  af  den  olycklige  amiralen  Lorentz 
Creutz,  som  omkom  1676)  i  hennes  2:a  gifte  (Anrep,  friherl.  ätten  Wrede 
af  Elimä  n:o  44,  tab.  2  &  3).  Stadd  på  resa  från  sitt  boställe  vid  Nyslott 
till  Wiborg  dog  han  i  näsblod  på  Ruokolaks  prestgård  den  4  decemb. 
1695.  (Wieselgren,  De  la  Gardie'ska  arkivet  XIV,  sid.  48).  Inne- 
hade Ruha  gård  i  Orimattila  socken,  (Nylands  och  Tavastehus  läns 
jordebok  för  1695  i  Statsark.).  Sannolikheten  att  ofvannämda  vapen  är 
uppsatt  öfver  honom  styrkes  genom  ett  i  kyrkans  äldre  inventarie- 
längder intaget  bref  från  hans  dotter  Elsa  (gift  med  öfversten  Adam 
Johan  Giertta  till  Billstad,  f  1739)  till  kyrkoherden  Gustaf  Tönnerus, 
dat.  V  1740,  deruti  hon  beder  den  sistnämde  att,  vid  ett  stundande 
besök  hos  henne,  medtaga  kyrkoboken,  på  det  hon  må  öfvertyga  sig 
att  han  verkligen  i  nämda  bok  infört  hennes  förordnande,  att  grafven, 
hvaruti  hennes  faders  och  mans  lik  hvilade,  aldrig  skulle  få  försäljas 
eller  afstås  jämte  Ruha  gård,  i  händelse  denna  egendom  genom  köp 
öfverginge  till  främmande  person. 


177 

Trenne  klockor  hänga  i  tornet,  och  är  den  största 
gjuten  1853.  Å  den  till  storleken  mellersta  klockan  läses 
följande,  öfverst: 

GLORIA  IN  EXELSIS  DEO 

derunder  å  ena  sidan: 

KONL  :  MAY  :  TRO  MANN 

BARONEN  OCH  ÖFWERSTEN 

HOGWELB  :  HERR  GUSTAF  WREDE 

SAMPT 

CAPITAINEN 

WELBORNE  HERR  DIDRICH  lOH  :  V  .  ESSEN 

samt  å  andra  sidan: 

DENNE  ÅREMATTELA 

SOCHNE  KLÅCKA  ÄR  MED 

FÖRSAMBLINGENS  OMKOSTNAD 

OCH  NÅGRAS  AF  FÖRSAMBL . 

TILHIÄLP  UPKIÖPT  OCH  BETINGAD 

AF  HANDELSMANNEN  HARWED  KULLBERG. 

och  slutligen  vid  nedre  kanten: 

GUTEN  I  STOCKHOLM  AF  lACOB  BIRMAN  A :  1695  . 

Den  minsta  klockan  bär  denna  påskrift: 
öfverst : 

SOLI  DEO  GLORIA  ANNO  1685. 

derunder,  å  ena  sidan: 

GUDZ  H :  NAMPN  TILL  ÄHRA  OCH  ORIMATTILA 

FORSAMBLING  TILL  PRYDNAT  ÄHR  DENNE  KLO 

CKAN  MEDH  FÖRSAMBLINGENS  EGEN  BEKOSTNAT 

OMGUTEN»  OCH  8  L.  11  M.MALM  TILLAGDT  WEGER  15  L. 


^    Omkostnaden   härför  steg  till   300  dal.  k.  m.,  hvilken  summa 
skänktes   till   kyrkan   af  frili.  Gustaf  Joh.  Wrede.  —  1658  namnes  en 


178 

samt  nedtill: 

ME .  FUNDERAT  HOLMI^  MICHEL  BADER 

Kyrkosilfret  är  nytt  ^ 

I  kyrkoarkivet  begynna 

biskops visitationsprotokoller  med  år  1653, 

kommunionbok 1746, 

bok  öfver  födda,  döda  och  vigda .    .1697  samt 
inventarielängder 1658. 


Art  sy  ö  kapellkyrka 

är  bygd  af  trä  och  invigdes  år  1840  I  Altartaflan  (för- 
ärad af  afl.  minister-statsseki-eteraren  grefve  Armfelt)  är 
målad  af  Lindh  och  föreställer  Kristns  i  örtagården.  Den 
gamla  taflan  (ett  uselt  arbete),  framställande  nattvarden, 
finnes  i  ett  kontor,  och  har  densamma  of  vantill  följande 
inskrift: 

Denna    Tafla   äkr   föräratt   aff  Gabriel  Söörman  och 
Erich  Was  Oiits  hus  till  prijdnat  den  12  Ap :  Anno  1677 


klocka  såsom  „köpt  af  wälb.  Arfwed  Fårbus  (Riksråd,  f  1665)  för 
50  tr  spanmål".    (Visit,  prot.) 

*  År  1690  anmärkes  att  kalken  af  silfver  var  mycket  gammal 
och  sliten,  och  lofvade  kapteulöjtnanten  Diedric  Jon  von  Essen  att 
ombeställa  densamma.  1693  säges  kyrkans  inventarium  vara  „för. 
bättradt  med  en  vacker  förgyld  kalk,  i  hvilken  den  förre  lille  kalken 
är  tillsatt".     (Visit,  prot.) 

-  Uti  en  i  kyrkoarkivet  befintlig  och  af  kapellanen  (1658 — 1672) 
i  Lappträsk  Carolus  Bartholdi  Ithimseus  författad  relation  (dat.  Art- 
järvi  Storby  V  1664)  om  Artsjö  kyrka  säges  en  äldre  kyrka  blifvit 
uppförd  af  trä  år  1636.  Sedan  denna  första  kyrka  blifvit  nedrifven 
1663,  torsdagen  näst  efter  påsk,  uppbygdes  en  ny  träkyrka,  som  af 
Ithimseus  invigdes  innan  den  ännu  erhållit  tak. 


179 

I  öfra  torurummet  stAr  eu  äldre  (1600  talets)  altar- 
prydnad  af  trä.  Deu  består  af  tre  delar,  livarvid  nedersta 
och  största  stycket  (ö,?  fot  bredt  och  5,2  f.  liijgt)  innefattar 
trenne  taflor,  af  livilka  den  mellersta  eller  Imfvudtaflau  fram- 
ställer Kristi  korsfästelse,  den  högra  Maria  och  Josef  vid 
det  i  krabban  liggande  barnet  samt  den  vänstra  de  vise 
männens  besök.  Under  den  mellersta  faflan  ses  det  Preutz's'ka 
vapnet  och  höger  derom  läses  namnet  catarina  VON 
PREV[TZ]EN  ^  inom  en  af  en  friheniig  krona  krönt  lager- 
krans. Mellan  denna  och  vapnet  (båda  tecknade  med  gult 
och  svart)  har  funnits  eu  målning,  hvilken  dock  nu  är  så 
utplånad,  att  man  med  möda  han  urskilja  att  den  f(3restält 
en  samling  menniskor.  —  Det  andra  eller  mellersta  stycket 
(4,5  b.  och  3,3  h.)  omfattar  en  tafla  framställande  uppstån- 
delsen, och  det  öfversta  och  minsta  stycket  (2,i  b.  och  2,3  h.) 
likaledes  en  målning,  himmelsfärden.  Till  denna  altarpryd- 
uad  höra  äfven  några  nu  afsides  liggande,  mycket  tarfliga 
träbilder  (Kristus,  Moses  och  euglar).  De  ofvannämda 
taflorna  (på  trä)  äro  jämförelsevis  bättre  utförda. 

En  gammal  predikstol,  utan  något  konstvärde,  står 
i  det  förutnämda  kontoret. 

Tvänne  klockor  hänga  i  tornet,  och  är  den  större 
gjuten  1829.  Den  mindre  klockan  (upp-  och  nedvänd)  bär 
följande  långa  påskrift: 

DEN  ÄDLE  OCH  WELBORNE  ARFVEDH  FORBUS  TILL  ARTSIÖ 
OCH  lAKARBY  BESTELT  ÖFWERSTE . 


^  Catharina  von  Preutz,  född  Svirimj,  dotter  af  råd-  och  han- 
delsmannen i  Nyköping  Henrik  Sviring  och  Brita  Danckwardt  samt 
gift  på  1670  talet  med  kommersei-ådet  Nidas  Preutz,  nohil.  von  Preutz, 
som  skref  sig  till  Artsjö  och  dog  1696  ^  i  Stockholm,  der  han  ligger 
begrafven  i  Maria  kyrka.  Ätten  utdog  med  deras  son.  An  rep,  adl. 
ätten  von  Preutz  n:o  9.35,  tab.  2. 


180 

OFWER  ET  REGEMENTE  HOHTYSKE  SOLDATER  OCH  ET 

REGEMENTE  NORLENINGAR  TIL  FOT  SOM 
OCH  ÖFWERCOMENDANT  FÖR  PUMERN  OCH  STROLSUND 

HAFWER  FORÄRT  DENNE  KLOKAN . 
TIL  DENNE  FÖRSAMLING  OCH  KAPEL  GUDI  TIL  ÄRO  GUD 
MED  OS  ALLE  ÄR  GUTIN  I  STROLSUD . 
AF  lOCHIM  EBERLINCK  DEN  30  AUGUSTI  ANNO  1644. 

Härföriitom  läses  å  ena  sidan:  deo  SOLI  GLORIA. 
Å  motsatta  sidan  ses  Forbe'ska  ocli  Boije'ska  vapnen  med 
öfverskrifterna  arfwedh  F0RB[ES]  ^  och  margreta  boye. 

Kyrkoarkivet: 
Bok  öfver  födda  från  år  1695; 
„         „      döda       „       „    1740; 
„      vigda     „      „    1730; 
Sockenstäramoprotokoll  från  år  1739; 
Mortalitetstabeller  „      „   1749; 

Biskopsvisitationsprotokoll  från  år  1723. 


Ej  långt  från  kjTkan  är  possessionaten  E.  Dunckers 
naturskönt  belägna  egendom  Kinttula,  å  livars  mark  finnes 

*  Arvid  Forbes,  baron  Forbus;  född  1598  \^  på  Ånäs  i  Borgå 
socken;  tjente  sig  upp  från  soldat  till  general;  friherre  1652;  riksråd 
1653;  t  1665  V!  gi^  med  Margaretha  Boije  af  Crennäs  (dotter  af 
öfverste  Hans  Boije,  f  1617,  och  Anna  Hordéel,  samt  enka  efter 
öfverste  Henrik  Horn  af  Kanckas,  t  1629)  född  1604,  död  1668.  De 
ligga  begrafna  i  präktiga  kopparkistor  (prydda  med  deras  och  16 
anors  vapen)  i  den,  antagligen  af  honom  inköpta,  s.  k.  Forbusska  eller 
De  la  Gardieska  grafven  under  altaret  i  Riddarholmskyrkan.  Anrep, 
Friherl.  ätten  Forbus  n:o  35;  Svenskt  Biografiskt  Lexikon,  ny  följd, 
IV,  sid.  64  ff.  Rothlieb,  Beskrifning  öfver  Kongl.  Riddarholmskyrkan 
sid.  82 — 83,  I  sistnämde  arbete  äfvensom  i  Uglas  Svea  rikes  råds- 
längd (V.  33)  uppgifves  att  Forbus  dött  den  29  maj. 


181 

eu  åldrig"  fornlämiiing,  Linnamäld  kallad  ^  Går  man 
nämligen  från  gården  åt  nordost,  kommer  man  inom  kort 
till  en  skogbevuxen  ndde,  der  en  afplattad,  vidsträckt 
knlle  uppbär  nämda  forulämning-.  Denna  utgöres  af  eu 
inhägnad,  bildad  af  vid  kullens  branter  i  form  af  en  mur 
hopade  rullstenar,  af  hvilka  en  betydlig  del  dock  så  nedrasat 
att  murens  egentliga  bredd  nu  är  omöjlig  att  bestämma  2. 
Samma  osäkerhet  gäller  äfven  de  i  murens  vestra  och  norra 
delar  befintliga  öppningar  {om  dessa  ens  varit  sådana).  Pa 
östra  sidan  synes  kullens  något  brantare  sluttning  gjort  en 
hägnad  öfverflödig.  Den  omringade  platsen  utgör  en  jämn 
gräsplan,  bevuxen  med  höga  vackra  björkar,  hvilka  göra 
stället  oändligt  täckt.  Att  denna  fornlemning  skulle  varit 
en  befästning  är  mindre  troligt.  Redan  markens  naturliga 
beskaffenhet  tillbakavisar  en  sådan  förmodan,  ty  kullens 
ringa  och  sluttande  höjd  har  för  en  fiende  icke  kunnat  er- 
bjuda något  väsendtligt  hinder.  Ej  heller  har  murens  klena 
beskaffenhet  ^  varit  egnad  att  tillbakahålla  ett  fiendtligt  an- 
grepp. Sannolikare  är  att  man  här  har  för  sig  någon  forn- 
tida tingsplats  *. 

Mörskom  kyrka 

är  år  1803  uppförd  af  trä  i  korsform,  med  de  inre  hörnen 
afskurna.  Midt  öfver  är  ett  litet  rundt  torn  omslutande  ett 
kupolhvalf.    Hvartdera  skeppet   112   fot   långt  och  30  fot 


^  En    afbildning    häraf  gick  vid  den  i  förordet  nämda  tryckeri- 
branden  förlorad. 

*  Detta  är  isynnerhet  fallet  med  den  sydvestra  delen. 

^  frånsedt  dess  nu  förfallna  tillstånd.     Dess  största  höjdnppgsir 
ej  mer  än  till  2  å  3  fot. 

*  Måhända    har    en    å    midtcn   af  planet  befintlig  sten    utgjoit 
domarens  säte. 

13 


182 

bredt.     18  fönster  upplysa  kyrkan  ^.  —  Intet  af  inredningen 
eger  antiqvariskt  intresse. 

I  vestra  förstugan  finner  man  en  större  samling  vapen- 
sköldar, nämligen: 

1)  ett  stort  5o2)'e-vapen  med  påskrift: 

Kongl:  Maif^  ivår  allernådigeste  Konnungs 

och  Herres  Trooman  och  tvälbestäUe  Maior  öffwer 

Dragoner,  den  Wälhorne  Herre,  Herr  Hans  Boije,  till 

Lahhy,  Oamblegård  och  Lahentacka,  födder  den  2  Maij 

Åhr  1650,  i  Herranom  saligh  affleden  den  16 

Decemhris,  Anno  1688  . 

2)  Ett  stort  vapen  tillhörigt  adl.  ätten  Forhes  N:o  249. 


*  Bland  dess  handlingar  finnes  en  äldre  bok  (i  4:o  format), 
innehållande  bland  annat  följande  anteckning  rörande  socknens  upp- 
komst och  dess  första  kyrkors  byggnad:  „Anno  1604  om  winteren  ähr 
Mörskom  körckia  först  funderat  och  vpbygdt  af  Mörskom  by  allena 
ex  consensu  episcopi  Aboensis,  reverendissimi  et  clariss.  m.  Erici  Erici, 
sampt  och  med  desse  edle  och  wälborne  herrars  förlåff  och  eenhälliga 
samtyckie,  n.  edle  wälb  :  Arved  Tönsons  till  Tiusterby,  edle  wälb : 
Hans  Båijes  till  Isnääs,  edle  wälb.  Samuel  Arfwedsons  till  Gamellby. 
—  Och  ifrån  den  tijden  när  kiörckian  bleff  färdigh  om  sommaren, 
predikade  Perno  prästerna  ther  vthi  huar  tridie  söndagh  in  till  åhr 
1633.  Tå.  affsöndrade  episcopus  Aboensis  admodum  rev.  dns  magister 
Jsaacus  Rothovins  Mörskom  ifrån  Perno,  och  förårdnade  så  Michaélem 
Mathipe  Buscherum  till  Mörskom,  att  han  skulle  ther  vara  pastor,  och 
sedan  bleff  detta  confirmeratt  a  Regia  Majestate  Christina,  Regina 
Svecise,  et  regni  Svecite  proceribus  A**  1636  den  26  Julij.  Adsit  ad  in- 
ceptum  tota  Sancta  Trinitas  etc. 

Anno  1639  ähr  kiiirckian  på  nytt  vpbygt  och  större  giordt 
igenom  öfversten  then  edle  och  wälb.  Mathise  Forbus  idkelige  till- 
skyudan  och  begäran.  Och  hafva  desse  offterskrifne  byar  vpbygdt 
henne.  n.  Mörskom,  Skommarböhle,  Backböhle,  Kanckböhle.  Öfwittz- 
böhle,  Labbom  och  Greeunäss." 


183 

På  hvardeia  sidau  en  upprättståeude  björn  som  sköldhållare. 
Under  vapnet  följande  inskrift: 

Hans  Komjl.  May^^  Wåh-  alle)'  nådigeste 

[Konungs]'^  och  Herres  Troo  Man  och  Öffrverste  öffwer 

[Ett  regemenjte  Infanterie  Den  Wälhorne  Herr 

[Ernst  Forhes  ^  till]  Mörshiäs   Ydelax  Porlom 

Och  [Forhoff?]  Huilken  i  Her7~anom  a[fleclen  ähr  A"  1677 

Den  19  Octohris,  Och  hleff  hegraffiven  den  23  Féb. 

Anno  1679. 

De  öfrige  vapensköldarne  äro  an-vapen,  som  genom 
sköldarnas,  löfverkets  ocli  kronornas  olika  beskaffenhet  skilja 
sig  i  två  grupper,  af  livilka  den  ena  utgöres  af  dessa  vapen: 

a)  En  röd  kräfta  på  tvären  i  blått  fält  (Pl.  II,  fig.  6)  h, 
hjelmtäcket  rödt  och  blått. 

h)  Fyrdelt  sköld;  i  l:sta  fältet  tre  (2.  1)  med  svarta 


^  Det  inom  [  ]  stälda  är  ä  vapnet  utplånadt. 

*  Född  på  Jackarby  i  Pärnä  1624  -j%)  död  på  Mörskaäs  (Mörskom 
gård)  i  Mörskom  socken.  Liket  begrofs  först  i  Åbo  domkyrka  i  bög- 
koret,  meu  flyttades  sedan  till  Pärnå  kyrka,  der  dess  af  koppar 
gjorda  kista  än  i  dag  finnes  (se  derom  längre  fram).  Han  gifte  sig 
1652  %*  med  Christina  Boije  af  Gennäs,  i  hennes  andra  gifte.  An  rep. 
adl.  ätten  Forbes  n:o  249  tab.  3.  Hon  begrofs  jämte  en  sin  lilla  dot- 
terson (von  der  Pahlen)  den  2:dra  advent  1695  i  Borgå  kyrka,  hvav- 
ifrån  begges  lik  sedan  flyttades  till  kyrkan  i  Mörskom.  Deras  dotter 
Brita  gifte  sig  1680  i-§(?)  med  ofvanuämde  major  Hans  Boije  (Anrep. 
a.  st.)  och  begrofs  1695  -.,-  i  Mörskom  kyrka  (kyrkoarkivet).  I  samma 
kyrka  fick  äfven  öfverste  Mathias  Forbes  (fader  till  förenämde  Ernst) 
sin  hvilostad.    (II  ip  pin  g,  beskrifn.  öfver  Perno,  sid.  54). 

'  Samma  vapen  med  initialerna  K  .  M  .  D  .  fans  fordom  uppsatt 
äfven  i  Borgå  kyrka.  —  Se  „Afbilduiugar  af  vapensköldar  for- 
dom uppsatta  i  Finlands  kyrlcor"  n:o  276. 


184 

grimmor  försedda  björnhufvud  af  silfver  i  blått;  i  2:dra 
fältet  tre  (2.  1)  röda  d:o  i  guld;  i  3:dje  fältet  tre  (2.  1) 
liggande,  -  röda,  obildade  lialfmåuar  i  guld,  samt  i  4: de  fältet 
tre  (2.  1)  fembladiga  rosor  af  silfver  i  blått  (Pl.  11^  fig.  8)^; 
hjelmtäcket  med  guld,  silfver,  rödt  och  blått. 

c)  En  harneskklädd  höger-arm  från  venster,  hållande 
i  en  på  öfre  änden  med  en  slags  (hulliugar  liknande)  betäck- 
ning försedd  guldstaf  i  blått  fält  (Pl.  II,  fig.  10);  hjelmtäc- 
ket med  guld;  silfver  och  blått. 

(T)  Tre  med  stjelkarne  från  en  liggande  af  huggen 
stam  rätt  uppväxande  ollon  i  en  af  silfver  och  blått  delad 
sköld  (Pl.  II,  fig.  12). 

e)  En  med  tre  afllånga  silfver-lod  belagd  blå  balk 
öfverlagd  tre  stolpvis  stälda  silfverkaflar  i  rödt  fält  (Pl.  U, 
fig.  11);  hjelmtäcket  med  silfver,  rödt  och  blått. 

f)  Björnramska  vapnet  (svartbruna  björnramar,  klub- 
borna förgj^lda;  hjelmtäcket  af  guld,  rödt  och  blått). 

De  till  andre  gruppen  hörande  an-vapnen  (otvifvelaktigt 
den  ofvanuämde  Ernst  Forbes')  äro  följande: 

a)  adl.  ätten  Fm^hes'  n:o  249;  under  vapnet  läses: 

Her  Jacob  Forbes,  Imre 

Till  [Corsindae]. 

F  ,  N  .  1  . 

b)  en  af  tre  aflåuga  hål  i  rad  genomborrad  blå  bjelke 
åtföljd  af  tre  röda  utböjda  kors,  2.  1  i  silfverfält  (Pl.  II. 
fig.  5);  hjelmtäcket  med  guld,  rödt  och  blått.  Vapnet  har 
denna  underskrift: 


'  De  i  vapnet  förekommande  björnhufvud  en  ocli  halfmånarne 
påminna  om  adl.  ätten  Forbes  n:o  240.  Måhända  fördes  detta  vapeu 
af  någon  gren  i  Skotland,  hvarifrån  de  svenska  ätterna  Forbes  här- 
stammade. 


185 

Fru  Helena  Liindi  Frijher- 

redåtter  a/f  [Cusiknai]. 

F  .  N  .  2  . 

c)  en  vensterväiid  gripfot  öfver  eu  liggande  obildad 
balfniåne  i  blått  fält;  lijelmtäcket  med  guld  och  ?  ^.  Af 
underskriften  kan  läsas  endast 

Fru  Anna  Duhhe 


F  .  N  [4  (O  ] 

d)  Creutz^ska  lijert-vapnet  med  påskrift: 

Matz  Knutson  Creutz 

Till  Sfarflax]    .     .     . 

M  .  N  .  o  (o:  1?) 

e)  Ett  hängande  silfver  (?)  ankar  mellan  två  sexuddiga 
guldstjernor  i  blått  fält  (Pl.  II,  fig.  9);  hjelmtäcket  med 
guld  och  blått.    Den  utplånade  inskriften  torde  varit: 

Fru  Bengta 
Lydekesdotter 

M  .  N  .  2  . 

f)  Ett  med  spetsen  åt  höger  vändt  guld  horn  med 
tvänne  öfvergående  sexuddiga  guldstjernor  i  rödt  fält  (Pl.  U, 
fig.  7);  hjelmtäcket  med  guld  och  rödt.  Den  likaledes  ut- 
plånade underskriften  torde  varit: 

Fru  Elisabeth  Boos 

Till 

M  .  N  .  4^ 


^  Ett  dylikt  vapeu  fördes  äfven  af  adl.  ätteu  Ram  u:o  155. 

*  Att  Elisabeth  Boos  fört  detta  vapen  uppgifver  Anrep.  (adl. 
ätt  Jägerhorn  af  Spurila  n:r  114.  tab.  8).  Ättens  vapensköld  å  rid- 
darbuset  visar  åter  en  liggande  balfniåne  under  tvänne  stjeruor.    Vi 


186 

g)  En  sexbladig-  röd  ros  i  guld;  hjelmtäcket  med  guld 
och  rödt  (?) 

h)   Wildemanslm  vapnet  ^,  hvarpå  läses: 

Her  Olof  W Urnan  til 

Tiuster  och  Oammelhy 

M  .  N  .  3  . 

i)  Flemingska  vapnet,  hvars  numera  utplånade  under- 
skrift bör  hafva  varit: 

Fru  Anna  Fleming 

Till  Oammelhy  (?) 

M  .  N  .  6  . 

k)  En  upptill  stympad  trädstam  med  ett  skaftadt  ovalt 
blad  från  midteu  af  hvardera  sidan  i  en  af  blått  och  rödt 
delad  sköld;  på  hjelmeu  två  korslagde  armar  (som  hållit 
numera  bortfallna  fjäderknippor);  hjelmtäcket  blått  och 
rödt.  Är  det  gamla  jPV/^/e-vapnet  2.  Den  med  undantag  af 
nedersta  raden  utplånad  inskriften  har  antagligen  varit 

Herr  Matts  Frille 

Till  Hapanemi 

M  .  N  .  7  . 

I  södra  förstugan  finnes  en  slät  brädtafla,  hvarpå  äro 


skulle  här  alltså  igeutinua  samma  metamorphos  som  vi  tidigare  iaktta- 
git beträffande  det  Carpelanska  vapnet  (se  mina  anteckn.  från 
Egeutl.  Finland,  o.  Åland  sid.  30).  Besynnerligt  nog  skall  i 
Bjerno  kyrka  funnits  ett  Elin  Johansdotter  Boos  tillhörigt  vapen  vi- 
sande en  (att  sluta  af  hjelmtäckets  färger)  röd  fembladig  ros  i  guld 
fält  (se  Afbildn.  af  vapensk.  n:r  372),  således  nästan  detsamma 
som  det  här  närmast  följande  auvapnet. 

^  Hänger  i  södra  förstugan. 

*  Det  gamla  Frillevapnet,  som  är  väsendligt  olikt  den  å  riddar- 


187 

målade  Forbes'ka  och  Boije'ska  vapueii  under  eu  gemensam 
krona.    Nedtill  läses  följande: 

Oudz  nanipn  till  ähra,  och  denne  kyrckia  till  prydiiadt 
hafuer  Öfiversten  Wälborne  ERNEST  FORBES  till  Mör- 

skom^''' 
medh  sin  k.  Husfru  Wälb:"'  CRIS TINA  BOTE  låtit  inåhla 
denne  kyrckian  och  cdtartavlan :  Anno  1682^. 

I  kyrkan  förvaras  eu  vacker  förgyld  si  If  ver  kalk  (Pl. 
X,  fig.  38  2)  jämte  patén,  skänkta  af  öfversteu  Matliias  For- 
bes  och  hans  fru  Brita  Creutz,  såsom  synes  af  de  pa  patéuen 
ingi*averade  Forbes'ska  och  Creutz'ska  vapnen  med  initia- 
lerna M  .  F  .  och  B  .  C  .  Kalkens  sexflikiga  fot,  med  ett  litet 
krucifix,  öfvergår  i  ett  sexkantigt  skaft  med  en  sirligt  utar- 
betad knapp,  hvarå  finnas  sex  kantiga  utsprång  med  följande 
bokstäfver: 

THS"   V    D    W    -I-    M 

Skålen  är  slät  utan  alla  sirater.  —  Paténen.  äfvenledes 
af  förgyldt  silfver,  har  i  midten  inom  en  cirkel  ett  utböjdt 
kors  med  urrundade  ändar  (signaculum). 


huset  under  n:o  133  introducerade  ättens  vapen,  men  deremot  har 
större  likhet  med  de  danske  Frillarnes,  är  ofta  omöjligt  att,  annor- 
lunda än  genom  underskriften,  skilja  från  ätten  N:o  143  Lindelöfs  va- 
pen, som  med  detsamma  till  teckning,  stundom  ock  till  färger,  visar 
den  största  öfverensstämmelse.  Jfr  vapnet  i  Pärnå  kyrka  samt  „Af- 
bildningar  af  vapensköldar  i  Finlands  kyrkor"  n:ris  91,  312 
och  337,  äfvensom  de  tvänne  i  Sagu  kyrka  (se  mina  anteckningar  från 
Egentl.  Finland  och  Åland  sid.  15  och  20)  befintliga  vapen  liknande 
det  ofvanbeskrifna  anvapnet  (k). 

^  Ernst  Forbes  hade  dock  allaredan  1677  afiidit. 

-  Af  bildningen  hann  tyvärr  ej  fullbordas  förrän  den  förenämda 
branden  förstörde  originalteckningen. 


188 

Af  de  tvänne  i  klockstapeln  hängande  klockorna  bär 
den  större  följande  påskrift: 

Öfverst:  ÄRA  WARE  GUD  I  HÖIDEN 

och  derunder  å  ena  sidan: 

DENA  KLOCKAN 

TILHÖRER  MÖRSKOM 

FÖRSAMLINGS  KlYRKA 

samt  å  motsatta  sidan: 

GUTEN  I  STOCKHOLM 

HOS  lOHAN  lAC  .  MÅRTENSONS  ENCK A 

ÅR  1794 

Å  den  mindre  klockan  läses,  öfverst: 
SOLI  DEO  GLORIA -GUTEN  AF  GERH.MEYER  I  STOCKHOLM 
derunder  å  ena  sidan: 

1669 
ERNEST  FORBUS 
CHRISTINA  BOYE 

samt  ä  motsatta  sidan: 

1769 

FÖRBÄTTRADT 

CHRIST : GOELMEUS . 

De  älsta  handlingarna  i  kyrkoarkivet  äro: 
Bok  öfver  födda  från  1757. 

„        „      vigda    „      1737. 

„        .,      döda      „      1736. 
Kyrkoräkenskaper  från  1765. 
Mortalitetstabeller  frän  1774. 
ProstevisitationsprotokoUer  från  1729. 
En  historisk  afhaudliug  om  Mörskom  kyrka. 
Denna   sistnämda    handskrift  (i  4:o  format)  är  inbun- 
den i  hvitt  pergamentbaud  och  har  på  inre  sidan  af  främre 


189 

permen  deiiua  auteckuiug:  ,,Denne  boock  älir  kiöpt  anno 
1680  den  16  Julij  i  Ståckliållra,  för  kiörchioues  penningar, 
och  derför  gifwit  3  dr  koppar  mynt.  Gudz  huus  i  Mörskom 
till  nytta  och  Gndj  till  älira.  —  Här  vthi  skola  alla  kiör- 
chiones  saker,  handlingar  och  intrader  ahntächnas  och  vp- 
skrifvas.    Herren  Gudh  han  styrkie"  etc. 

Boken  begynner  med  en  redogörelse  för  socknens  upp- 
komst (se  ofvan  noten  å  sid.  174),  hvarefter  följer  en  kopia 
af  drottning  Kristinas  bref  af  den  26  Juli  1636,  hvarigenom 
Mörskom  gjordes  till  eget  pastorat.  Vidare  finner  man  här 
en  förteckning  på  alla  de  gafvor,  hvarmed  enskilda  personer, 
isynnerhet  medlemmar  af  ätten  Forbes,  ihågkommit  kyrkan. 

Ofversten  Mathias  Forhes  uppgifves  hafva  förärat 
bland  annat  nedanstående  saker: 

Ar  1638,  en  liten  ryssklocka  ,,med  ryske  bokstäfver 
uppå'^ 

S.  å.  en  förgyld  kalk  jämte  patén  med  hans  och  hans 
frus  vapen.  1 

Av  1639,  11  st.  stora  fönster  ,,med  dess  vapen  uppå". 

Öfverstinnau  Brita  Creiitz  (Mathias  Forbes'  fru)  har 
gifvit  följande  gåfvor: 

Ar  1641,  en  predikestol  med  rödt  kamlott  omkring 
och  silfver  spetsar, 

äfvensom  ,,liifärgadt  taft  framför  altaret  med  sal.  öf- 
verstens  och  fruns  namn  på,  M  .  F  .  B  .  C  .  och  årtalet  1642". 

År  1643,  en  silfver  oblat-ask  om  187*  lod. 

År  1653,  ett  altarkläde  af  rödt  och-  brunt  sammet  „med 
deras  namn  och  årtalet  1653". 

År  1660  skänkte  hon  gemensamt  med  sin  son  ofversten 
Ernst  Forbes  ,,den  mellersta  klockan  om  12  h%  vigt." 


Desamma,  som  ännu  begagnas. 


190 

Ernst  Forbes  säges  ock  hafva  förärat: 

År  1642,  en  messliake  af  grönt  halfsiden  med  silfver- 
kors  och  årtalet  1642,  äfveusom  en  „messesärk"  prydd  med 
grön  dammast. 

År  1653,  ytterligare  en  messhake  af  „blommeradt 
atlask"  med  silfver  spetsar  och  galloner  samt  bokstäfverna 
I .  N  .  E, .  I .  och  E  .  F  .  C  .  D  .  ^ ,  äfv^enså  af  silfver  galloner. 

År  1665  lät  han  på  egen  bekostnad  hvälfva  kyrkan 
(bräderna  dock  undantagna). 

År  1668  lät  han  renovera  „den  lilla  kalken,  som  herr 
riksrådet  och  presidenten  högvälb.  herr  Ernest  Creutz  gaf 
till  kyrkan"  förutom  en  kalkduk  med  silfver  och  rödt  silke 
sampt  vapnen  och  E  .  I  (o:  L  ?) .  C  .  (=  Ernst  Larsson?  Creutz) 
påsydt.  (Paténen  var  en  gåfva  af  riksr.  Lorens  Creutz). 
—  S.  å.  lät  Ernst  Forbes  förfärdiga  en  predikstol. 

År  1669  bekostade  han  kyrkans  målning  samt  för- 
ärade ett  krucifix. 

En  klocka,  som  Hans  Boije  (till  Isnäs)  och  Mörskom 
by  samfäldt  hade  till  kyrkan  inköpt,  blef  af  Forbes  utbytt 
mot  en  större,  hvilken  remnade  vid  ringning  och  1676  för- 
des till  Stockholm  att  på  hans  bekostnad  omgjutas,  hvarvid 
någon  mahn  blef  tillagd.  Som  denna  nya  klocka  dock  icke 
egde  den  tillbörliga  klangen,  förde  han  henne  åter  till  Stock- 
holm att  för  andra  gången  omgjutas  sedan  ytterligare  något 
malm  tillagts,  och  blef  denna  klocka  sålunda  då  kyrkans  största. 

År  1680,  om  julaftonen,  skänkte  öfverstinnan  Christina 
Boije  till  kyrkan  en  ljuskrona,  som  upphängdes  i  koret. 

År  1682  förärade  hon  en  „skön  altartafla'%  samt 


'  Sista  bokstafven  äi-  tydligen  en  misskrifniiig  för  B.  —  Dessa  fyra 
initialer   beteckna   nämligen   Ernst  Forbes   och  Christina  Boije. 


191 

ar  1685,  efter  siu  hemkomst  från  Stockholm,  en  mes- 
sings  ljuskrona  (å  60  dal.  k.  m.)  att  upphängas  midti  kyrkan. 

År  1692  skänkte  majorskan  Brita  Fen-bes  (gift  med 
den  förut  nämde  Hans  Boije,  ett  par  ljusstakar  af  engelskt 
tenn  „för  sin  sal.  herres  lik". 

Utom  dessa  nu  uppräknade  gåfvor.  nämnas  en  mängd 
andra  af  mindre  betydenhet. 

Lappträsk  kyrka. 

Utvändigt  rappad  korskyrka  af  trä,  uppförd  är  1743 
— 44 ^  På  altaret  står  ett  krucifix  (i  st.  f.  altartafla,  som 
saknas) ;  Kristus  törnekrönt  och  död,  med  korslagda  fötter  och 
knäna  böjda  samt  något  skjutna  åt  sidan;  om  midjan  ett  stort 
skynke  med  knuten  pä  högra  sidan;  såret  på  motsatt  sida. 
På  korsarmarnes  ändar  en  fyrbladig  tafla,  den  nedersta  med 
bilden  af  en  dödsskalle. 

En  i  vestra  förstugan  befintlig  stor  kista  innehöll  föl- 
jande saker  af  intresse: 

1)  en  äldre  m  ess  hake  af  rödt  siden  med  silfverbrode- 
rier  och  initialerne: 

I  N    R  I 

E  F    C  B^ 

16    6  7 

2)  en  äldre  messhake  af  rudblommigt  siden  med  ett 
krucifix  af  rödt  sammet  med  guldstickade  sirater;  vid  kor- 
sets fot  broderadt  ett  vapen  (Pl.  III  fig.  17)  visande  en 
fyrdelad  sköld,  livars  första  fält  är  af  rödt  och  hvitt  (silf- 
ver)  deladt  genom  en  sågskura;  andra  och  tredje  fältet  hafva 
en  med  tre  bysantiner  belagd  hvit  balk  i  blått;  fjerde  fältet 

*  Siréns  matrikel  sid  29. 

-  Betyda  otvifvelaktigt  Ernst  Forbes  och  Cliristina  Boije. 


192 

visar  en  af  rödt  ochhvitt  fyrdelad  fana,  balkvis  stäld  i  blått; 
öfver  vapnet,  som  saknar  hjelm,  löper  ett  livitt  baud,  hvarpå 
läses  årtalet  1605  ^  Enligt  benägen  nppgift  af  riksheraldi- 
kern  Klingspor  i  Stockholm  tillhör  detta  vapen  fiu-stbisko- 
pen  af  Wiirtzenburg  (1573  —  1613)  Julius  Echter  von 
Mespelbrunn,  och  torde  messhaken  således  utan  allt  tvif- 
vel  vara  ett  under  30  åriga  kriget  taget  byte  2. 

3)  en  katholsk  messhake  af  rödt,  blommigt  sidensam- 
met. Såväl  på  fram-  som  bakstycket  är  broderadt  ett  gaf- 
felkors med  helgonfigurer  under  rundbågiga  baldakiner.  Fi- 
gurerna på  framsidan  äro  öfverst  frälsaren  och  till  venster 
om  honom,  på  korsarmen,  en  man  med  ett  numera  utplånadt 
attribut;  till  höger,  på  andra  korsarmen,  en  man  med  en 
staf  som  upptill  slutar  i  ett  kors  (Johannes?).  Under  Kri- 
stus står  Andreas  med  sitt  kors,  och  nederst  en  man  med 
en  uppslagen  bok.  —  På  bakstyckets  kors  står  öfverst  Pe- 
trus med  nyckeln  och  till  venster  om  honom,  på  korsarmeu 
Thomas  med  en  lans;  på  högra  korsarmen  Paulus  (?)  med 
ett  svärd.    Under  Petrus  står  Maria  med  barnet  och  under 


*  Sista  siffran  tvifvelaktig. 

'^  Denna  förmodan  vinner  stöd  deraf  att  i  Upsala  bibi.  finnes  en 
i  hvitt  pergamentsband  inbunden  volym  innehållande  Lu do visi  Le- 
mosii  in  libros  Galeni  de  morbis  medendis  coramentarii 
(Salraanticfe  MDLXXI)  samt  Francisci  »Salinse  de  musica  libri 
sep  t  em  (Salmantica;  MDLXXVII)  och  som  på  frampermen  har 
samma  vapen  i  färger  inpressadt.  Boken  togs  i  Okt.  1631  af  sven- 
skarne som  krigsbyte  från  furstbiskopens  af  Wiirtzburg  bibliotek. 

Uti  Afbildn.  af  vapensköldar  i  Finlands  kyrkor  tin- 
nes (under  Borgå  kyrka  och  n:o  280),  med  små  olikheter,  samma  va- 
pen med  initialerna  I  .  E  .  H  (o:  M  ?)  .  F  .  O  .  D  .  (=  Julius  Echter 
Mespelbrunn  Franeia;  Orientalis  Dux).  Det  är  troligt  att  härmed 
afses  ofvannämda  broderi,  att,  med  andra  ord,  berörda  messhake 
förut  tillhört  Borgå  kja-ka. 


193 

lieuue  Auna  med  Maria  som  baru  på  armeu,  samt  uederst 
eu  man  med  en  bok  och  ett  svärd.  —  Figurerna  äro  bro- 
derade med  gult,  blått,  grönt,  brunt,  hvitt  och  två  sorters 
rödt  silke. 

4)  ett  altarkläde  af  blommeradt  rödt  siden  med  silfver- 
snörsbroderier  kring  kanten  samt  initialerne: 

F  I  G 

G  N  D 

ANNO 

1   ti  8  3 

Ofvanför  dörren  som  leder  till  sakristian  satt  vid  väg- 
gen fastspikad  en  tafla  ^,  föreställande  den  botfärdiga  Ma- 
ria Magdalena.  Taflan  (3,8  x  5,4  fot)  är  sannolikt  italienskt 
original  från  1600  talet.  Huru  densamma  hitkommit  är 
obekant. 

Under  sakristigolfvet  hittades  vid  senaste  k3Tkorepa- 
ration  en  liten,  ätten  Björnram  tillhörig,  vapensköld  af 
förtenuadt  järnbleck  fastnitad  vid  ett  bräde;  nedanför  va- 
penskölden lästes: 

Här  Nedan  före  Hwilar 

Fändrichen  af  Nylands  Infanteri/ 

ivälhorne 

Härr  Lars  Fredrich  Björnram 

Född  d.  6  Marta  1730 

Död  d.  19  December  1763. 

Af  de  två  i  klockstapeln  hängande  klockorna  har 
blott  den  mindre  påskrift  och  lyder  denna  sålunda: 

LAPPTRÄSK  FÖRSAMLINGS  KLÄCKA 
OMGUTEN  OCH  TILÖKT  1759  DÄ  MAG . 


^  Numera  såsom   gåfva  af  församlingen  öfverflyttad  till  finska 
konstföreningen. 


194 

PETTER  AND . KEAFTMAN  VAR  KYRKOHERDE 
GERII.MEYER  FECIT  HOLMI^E 

a  motsatta  sidan  af  klockan  läses  bibelspråket  Esa.  2  v.  3. 
Bland  kyrkans  silfver  förvaras  en  förgyld  kalk  med 
7-bladig  fot  och  ett  litet  krucifix  deruppå;  den  runda  knap- 
pen med  7  små  kantiga  iitsprång.  På  nedersta  kanten  af 
foten  läses: 

ARFE  TÖNISON  X    ANNA  HANSDOTTER  ' 

Den  tillhörande  patéuen  har  i  midten,  inom  tvänne  cou- 
eentriska  cirklar,  ett  lam  med  en  korsfana.  Mellan  cirklarue 
inskriften:  AGNUS  DEI  ANNO  1615.  På  kanten  det  vanliga 
signaculura,  ett  utböjdt  kors  inom  en  cirkel.  A  paténens 
undra  sida  läses: 

V^ÅR  NÅDA  STOL ,  ÄR  SELVER  lESVS  CHRISTUS 

En  silfver  oblatask  visar  på  lacket  (drifvet  arbete) 
tvänne  piltar  lekande  i  en  park;  den  ene  sitter  på  en 
fascin(?)  och  söker  lyfta  en  tung-  autik  hjelm  på  sitt  huf- 
vud,  den  andre  ligger  på  marken  och  räcker  ut  ett  äple. 
.V  andra  sidan  af  asken  finnes  denna  inskrift: 

Oudh  till  ära 
har  Cattarina  Gierdes 
Förärat  denne  asJc  till  Lapträsk  kyrka 
A"  1703. 
Kyrkoarkivet: 
Socknestämmoprotokoller  från  år  1738, 
Historiebok  (öfver  födda,  döda  och  vigda)  fr.  1692. 

>  Arvid  Tönnesson  Wildeman  till  Tjusterby  i  Pärnå;  lag- 
inan i  Karelen  samt  ståthållare  på  Nyslott,  Kexholm  och  Nöteborg;  f 
1 1)17.  Gift  med  Anna  Hansdotter  Björnram,  dotter  af  amiralen  Hans 
Larsson  till  Isnäs  och  hans  l:sta  fru  Anna  Pehrsdotter  Ollon.  Anrep, 
adl.  ätten  Wildeman  N:o  8!),  tab.  3. 


195 

Kommuuionbok  fr.  1762. 
Mortalitetstabeller  fr.  1749 
Prostevisitationsprotokoller  fr.  1780. 

Den  finska  kyrkan,  fyrkantig  byggnad  af  trä,  står 
några  steg*  åt  vester  från  den  svenska.    Saknar  allt  intresse. 

Liljendals  kapellkyrka. 

Denna  numera  utdömda,  år  1740  såsom  bönehus  uppförda 
kyrka  1,  är  en  aflåug-,  fyrkantig-,  i  hög-  g-rad  ruskig  träbygg- 
nad med  vapenlius  i  söder  och  sakristia  på  norra  sidan.  Öfver 
altaret  hänger  en.  af  en  laudtmätare  målad,  stor  tafla  (Kristus 
på  korset),  hvars  konstvärde  motsvarar  kyrkans  otrefliga  inre. 

I  ett  kontor  anträffades  deremot  en  äldre,  vida  för- 
tjenstfullare  altartafla  äfveuledes  föreställaude  Kristus  på 
korset,  hvilket  ai'bete  enligt  en  konstkännares  antagande 
torde  vara  af  inhemskt  ursprung,  synbarligen  af  den  Ehren- 
strahlska  skolan.  Taflan  har  af  församlingen  förärats  till 
finska  konstföreningen,  der  den  nu  finnes. 

De  två  klockorna-  i  stapeln  bära  samma  påskrift, 
nämligen :  GUTEN  .  AF  .  GERH  .  MEYER . 

T  .  STOCKHOLM  .  ANNO  .  1754  . 

Det  enda  anmärkningsvärda  bland  kyrksilfret  är  en 
äldre,  innantill  förgjid  kalk  jämte  patén.  Kalkens  fot  är 
rund,  liksom  äfven  skaftet  och  knappen.  Kring  skålens  kant 
löper  denna  inskrift:   SANGUIS  +  DOMINI  +  NOSTRI  +  lESU 


^  Siréus  mati'ikel  sid.  25. 

-  Skänkta  af  general -löjtuantea  Henrik  Johan  Aminoff  (f 
1758  \  på  Liljendals  öfversteboställe),  som  dertor  erhöll  till  gårds- 
klocka den  lilla  klockan,  som  begagnades  vid  kyrkan  och  ..som  for- 
dom varit  i  bruk  vid  moderkyrkan,  der  den  existerat  allt  ifrån  påf- 
vetiden".  Hipping,  beskrifning  öfver  Perno  Socken,  sid.   10'2. 


196 


+  CHRISTI  +  EMUNDAT  -r  NOS  +  AB  +  OMNI  +  PECCATO  + 
I  +  lOHANES  +  I  ^  .  1621 . 

På  "paténen  finnes  det  vanliga  signaculum. 

Handlingarne  i  kyrkoarkivet  äro  ganska  nya: 
Bok  öfver  födda,  döda  ocli  vigda  från  år  1794, 
Mortalitetstabeller  från  s.  å. 
Kommimionbok  fr.  1748, 
Biskopsvisitationsprotokoller  fr.  1796. 


Elimä  kyrka 

uppförd  i  korsform  af  trä  år  1678  enligt  en  i  taket  be- 
fintlig inskrift:  Denna  kyrkas  byggmästare  är  Petter  Lo- 
man  1678. 

Kyrkan  har  i  söder  ocli  vester  en  förstuga  samt  i  nord- 
östra korsvinkeln  sakristian.    12  fönster  upplysa  helgedomen. 

Altarta  fl  an,  framställande  Kristus  i  örtagården,  är 
målad  af  Ekman.  På  norra  väggen  i  koret  hänger  en  äl- 
dre altarprydnad  i  1600  talets  stil,  14  fot  hög  och  nedtill 
6,3  fot  bred.  Den  utgöres  af  tvänne  inom  en  vidlyftig  om- 
fattning öfver  hvarann  stälda,  på  trä  målade  taflor,  af  hvilka 
den  nedra  och  större  framställer  Kristus  på  korset  och  den 
öfra  hans  uppståndelse.  Öfverst  ses  en  träbild  föreställande 
den  triumferande  Kristus  med  korsprydd  staf,  och  på  sidorna 
derom,  öfver  hörnen,  ätterna  Wredes  och  Taubes  vapensköl- 
dar. Mellan  taflorna  läses  på  tyska  senare  hälften  af  7  vers 
i  I  Joh.  kap.  1,  samt  ANNO  1632.  Under  den  nedra  taf- 
lan  finnes  följande  inskrift: 

DEN  10  SEPTEMBER  HABEN  IHRE  EDLER  GESTRENGER 

MANHAFTER  UND 


'  Bör  vara  7:de  versen. 


197 

GEACHTETEK  CASPER  WREDE '  UND  DIE  WOHLEDLE  VIEL 

TUGENHAF 
TE  FEAU  SOPHIE  TAUBE,  ERBGESESSEN  ZU  PEIPOLA,  DIESEN  AL 
TAR  ZUR  GOTTES  VEREHRT  UND  AUFSETZEN  LASSEN. 

Af  eu  aunau  uagot  yngre  altarpryduad  finnes  i  sakri- 
stian numera  blott  ett  fragment  (4  f.  bredt,  3,7  f.  högt), 
utgörande  en  mellan  ett  par  kolonner  infattad  trätafla,  fram- 
ställande å  ena  sidan  Marie  bebådelse  och  å  motsatta  (bak-) 
sidan  Josef  och  Maria  vid  barnet  i  krubbau.  Öfver  taflan 
läses  ANNO  1666. 

Predikstolen  är  äfvenledes  utförd  i  1600  talets 
stil.  Fälten  i  de  ruudbågiga  fördjupningarna  äro  besatta 
med  bladsirater  i  stället  för  de  vanligen  förekommande 
apostlabilderna.  —  Lemningar  af  eu  gammal  predikstol  fin- 
nas på  södra  läktaren. 

Norr  i  koret  ligger  en  grafsten  (7,3  x  5  fot),  hvarå  lä- 
ses följande  inskrift  under  en  dödsskalle: 

CRISTUS  ÄR  MITT  LIF  OCH  DÖDEN 

ÄR  MIN  WINNING.     PHIL.  Gap.  I.  V.  21 

TY 

DEN  SOM  DÖR  FÖRR  ÄN  HAN  DÖR 

HAN  DÖR  INTET  NÄR  HAN  DÖR 

DENNA  GRAF 
HAFWER  lAG  lACOB  F0B8ELL  - 

1  Baron  Wrede  af  Elimä;  född  i  slutet  af  1590  talet;  kapten- 
löjtnant;  son  till  den  bekante  Henrik  Wrede  och  far  till  den  vid  Ori- 
mattila  kyrka  omnämda  Gustaf  Johan  Wrede;  f  1667.  Gift  med 
friherrinnan  Sophia  Taube  af  CarUu.  Anrep,  friherrl.  ätten  Wrede 
af  Elimä  N:o  44,  tab.  2.  Riddarhusstamtaflans  uppgift  om  året  (1640) 
för  hans  äktenskaps  ingående  står  i  strid  med  senast  anförda  inskrif- 
ter, af  hvilka  det  uttryckligen  framgår  att  han  redan  1632  i  septemb. 
var  gift  med  nyssnämda  friherrinna  Taube. 

2  Jakoh  Forsell,  nohil.  af  Forselles;  kommerseråd;  adlad  1767; 
gaf  1745  första  förslaget  till  anläggandet  af  staden  Lovisa;  f  1768  V 

14 


198 


FÖDD  D.  17  AUG.  1696 

ASSESSOR  OCH  BORGMÄSTARE 

I  STAPELSTADEN  LOVISA 

LÅTIT  FÖRFÄRDIGA 

ÅT  MIG  OCH  MIN  KÄRA  HUSTRU 

JOHANNA  ULRIKA  SCHULTS 

FÖDD  D.  3  DECEMB.  1732 

SAMT  WÅRA  KÄRA  ARFWINGAR 

OM  GUD  SÅ  BEHAGAR. 

I  klockstapeln  hänga  två  klockor,  och  bär  den  större 
följande  påskrift; 

öfverst :  SOLI  •  DEO  •  GLORIA  •  ANNO  •  1685  . 

derunder  å  ena  sidan: 

LORENZ  •  CREUTZ  » •  FRIIHERRE 
TIL  •  CASARITZ  •  HERRE  •  TIL 
SARWELAX  •  TIVSTERBY  •  OTTINGE 
OCH  •  TYKE  •  LANDZHOFDINGE  •  OWER 
ABO  •  OCH  BIORNEBORGZ  •  L^HN  •  MEDH 
ÅLAND  •  SAMPT  •  VICE  •  PRJESIDENT  •  I  •  DET 
KONGLIGE  •  BERGZ  •  COLLEGIO  : 


och  bcgrafven  i  denna  kyrka.  Gift  med  Johanna  Ulrika  Schults, 
t  1790  J|  i  Stockholm;  dotter  af  direktören  Joh.  Christian  Schultz 
i  Stockholm  och  Johanna  Margaretha  Alandt  fr.  Hamburg.  Anrep, 
adl.  ätten  af  Forselles  N:o  2018,  tab.  1.  Anreps  uppgift  om  födelse- 
året för  hvardera  af  makarne  är  oriktig. 

*  Född  på  Sarflax  1646  V>  t  i  Stockholm  1698  |  och  begraf- 
ven  i  en  med  svart  sammet  öfverdragen  kopparkista  uti  Tottska 
graf koret  i  Åbo  domkyrka  der  hans  vapen  uppsattes.  Gift  l:o  1671 
med  Ebba  Maria  Fleming,  f  1678,  och  2:o  1684  i  Stockholm,  i  ko- 
nungens och  drottningens  närvaro,  med  Hedvig  Eleonora  Stenbock, 
f.  1666,  t  n^ö;  dotter  af  riksrådet  Gustaf  Otto  Stenbock  och  gref- 
vinnan  Christina  Catharina  De  la  Gardie.  Anrep,  friherre  ätten 
Crcutz,  N:o  48,  tab.  2.  Lindmans  Anteckningar  om  Åbo  domkyrka 
och  dess  fornminnen,  sid.  50. 


199 
och  å  motsatta  sidau: 

HEDEVIC  .  ELEONORA  .  STENBOCK  . 
GREFWE .  DOTTER .  TIL  .  BOGESUND 
FRIIHERRE  .  DOTTER  .  TIL  .  CRONEBJilCK 
OCH  ÖRESTEEN  .  ETC  .  FRIIHERRINNA  . 
TIL .  CASARITZ  .  FRW  .  TIL  .  SARVVELAX  . 
TIVSTERBY  .  OTTINGE  .  OCH  .  TYKE 

samt  slutligen  nederst  vid  kanten :  GLORIA  .  IN  .  EXCELSIS . 

DEO  .  ME  .  FVSIT  .  ABO^  .  M  .  MARTIN  .  MYCK i  1685. 

A  den  mindre  klockan  läses 

å  ena  sidan:    herr  AN  SAN  AN  SULOISUTTA 

MINA  KUTZUN  CUULEMAHAN  * 

ELIMÄSSÄ  ELÄMÄHÄN 

ARMORSA  (!)  lA  AUTUDESSA 

k  motsatta  sidan: 

cosca  tämä  kello  vuonna  1764 
vahingosta  halkeis  on  se  IÄL- 

LENS  UUDEST  VALETTU  IA  IOTAKIN 
LISÄTTY  PITÄJN  MAXOLLA  HR  ASSES- 
SORIN  HR  lACOB  PORSETTIN  RACKA- 
HALLISEN  TOIMITUXEN  CAUTTA. 
COSCA  KIRCKOHERRA  OLI  HR  PROVASTI 
DAVID  STARCK  IA  CAPPALAINEN  HR 
VICE . PASTOR  SALOMON  GESTRIN . 
G .  MEYER  FECIT  HOLMIiE  . 

Vid  nedra  kanten  dessutom  ett  bibelspråk. 

Kyrksilfret   är  jämförelsevis  nytt;  en  stor,  invän- 
digt  förgyld  kalk,    af  enkelt   arbete,   har  denna  påskrift: 
Förärad  af  Cornmerce  Råclinnan 
Wälborna  Fru  Johanna  TJlrica  af 
Forcelles  till  El^me  Kyrka,  Anno  1790. 


Det  prickade  är  med  tjära  öfverstruket  och  derför  oläsligt. 


200 

Kyrkoarkivets  äldre  haudliugar  äro: 
Kommiinionböcker  Mn  år  1761, 
Historieböcker  fr.  1786, 

Biskops  visitationsprotokoller  fr.  1723   (utan  intresse)  samt 
Mortalitetstabeller  fr.  1749. 


Anjala  kyrka, 

liteu  korsbyggnad  af  trä,  uppförd  år  1750,  under  kriget 
1789—90  sköflad  och  invändigt  förstörd,  men  sedan  återistånd- 
satt 'genom  en  år  1791  öfver  hela  riket  uppburen  kollekt.  ^ 
Altarta  fl  an  (Kristus  i  örtagården)  är  utförd  af  Fredr. 
Westin  och  har  nedtill  denna  påskrift: 

1  Chrön.  XXIX.  IX  Konung  GUSTAF  IIF^^'  Nåd 

och 

Svea  Folkets  Oifmildhet  till  Åminnelse 

med 

Collecte  Medel  UpJcöpt  och  Hitsatt 

År  MDCCXCVI 

Den   större  af  de  två  i  klockstapeln  hängande  kloc- 
korna bär  denna  påskrift; 

å  ena  sidan: 

ÅR  1792 

ANIALA  KYRCKA  TILHÖRIG 

NÄR  DENNA  KLOCKA  UPKIÖPTES  LEFDE 

HÖGWÄLBORNE  HERR  BARON  OCH  COMENDEUREN 


'  Siren.  Borgå  stifts  matrikel,  sid.  18.  —  Enl.  nämda  arbete 
skall  här  förut  funnits  ett  emot  slutel  af  n:de  seklet  uppfördt  bö- 
nehus. Hornborg  uppgifver  i  sin  matrikel  1748  som  byggnadsår 
för  den  n.  v.  kyrkan.    Måhända  påbörjades  arbetet  då. 


201 

AF  KONGL.  WASA  ORDEN  RABE  GOTTL  :  WREDE  ^ 
OCH  DES  FRU  FÖD  GREFVINNA  EVA  CHRISTINA  CREUTZ 
ÄGARE  TILL  ANIALA  GÅRD  OCH  VÄRDIGE  SINE  SAMTIDAS 
OCH  EFTERKOMANDES  MINNE. 

och  å  andra  sidan: 

DA 

G  :  A  :  HOUGBERG  VAR  PROST  OCH  KYRKOHERDE 

I  LOVISA 

OMGIÖTS 

DENNE  KLOCKA  I  STOCKHOLM 

AF 

GERHARD  HORNER 

1816. 

Å  den  mindre  klockan  läses: 
å  ena  sidan: 

ANIALA  KYRCKA  TILLHÖRIG 

UFKIÖFT  ÄR  1792  MED  DE  MEDEL  SOM  AF 

KONUNG  GUSTAF  IIPiE  i  NÅDER 

BLIFVIT  BEVILIADE  OCH  ÖVER  HELA  RIKET 

SAMLADE  GUDS  HELIGA  NAMN  TILL  ÄRA 

OCH  HANS  FÖRSAMLING  TILL  NYTTA 

samt  å  motsatta  sidan: 

ÅR  1792 

BLEF  DENNA  KLOCKA  GUTEN 

I  STOCKHOLM  HOS  lOH  lAC  MÅRTENSON[S] 

ENKA 

Den   enda   äldre  silfverpjes  kyrkan  eger  är  en  enkelt 
arbetad  och  innantill  förgyld  kalk  med  påskrift: 


1  Född  1742 V;  löjtnant;  f  på  Anjala  1828'f .  Gift  l:o  1771 
med  frih.  Beata  Sophia  Stjerncrona  och  2:o  1776^10  med  gref.  Eva 
Christina  Creutz,  född  1757-2^^,  f  på  Malmgård  i  Pärnå  1796y;  dot- 
ter af  grefve  Johan  Carl  Creutz  och  frih.  Eva  Sofia  von  der  Pahlen. 
Anrep.    Frih.  ätt.  Wrede  af  Elimä  N:o  44,  tab.  18. 


202 

Glid  Till  ära        och  Anjcda  Kyrka  Tilhörig  ålir  1793. 

På  fönsterrutor  i  Anjala  gamla  kjTka  skall  ock  för- 
utom ståndspersoners  namn  funnits  namnet  Hochti,  tillhörigt 
en  i  Anjala  bosatt  s.  k.  knap-adels  slägt,  som  utgången  ur 
bondeståndet  numera  återgått  till  sin  ursprungliga  samhälls- 
ställning. ^ 

Kyrkoarkivets  äldre  handlingar  inskränka  sig  till 
biskopsvisitationsprotokoller  från  år  1780  samt  kommunion- 
böcker  fr.  1798. 

Slppola  kyrka, 

liten  korskyrka  af  trä,  är  uppförd  år  1737.2  Altart  af  lan 
(Kiistus  på  korset)  saknar  konstvärde.  På  sidan  om  denna 
tafla  hänger  ett  krucifix  af  trä;  Kristus  framstäld  som  död 
och  något  hängande  på  armarne;  fötterne  korslagde,  knäna 
böjda  och  något  skjutna  åt  höger;  såret  på  venstra  sidan; 
skynkets  knut  på  samma  sida,  men  något  bakåt;  hufvudet 
lutande  åt  höger.  Hela  kroppen  försilfrad,  men  törnekro- 
nan och  skynket  förgylda.  Under  fötterne  en  dödsskalle 
och  derunder  ett  timglas.    Frälsarens  längd  omkr.  4  fot. 

Predikstolen  gammal,  men  utan  intresse. 

En  från  taket  nedhängande  ljuskrona  af  trä  har  denna 
påskrift:  Förärt  af  Herr  Landt-Commissarien  C.  M.  Ave- 
narius  Åhr  1774. 

Af  de  i  stapeln  hängande  två  klockorna  har  den 
större  denna  påskrift  å  ena  sidan: 

WUONNA  1776 
WALETTIN 


^  Lagus,  Finska  adelns  gods  och  ätter,  sid.  414. 
^  Siren,  Borgå  stifts  matrikel,  sid.  184. 


203 

TÄMÄ  SIPPOLAN  KIHKON  KELLO 

WALAIALDA 

lOHAN  MARTIN  POIALDA 

TUKKIHOLMISÖA 

A  andra  sidan  läses  förra  hälften  af  17  versen  ur  Predikare- 
bokens  4  kap. 

Den  mindre  klockan  åter  har  följande  påskrift; 
å  ena  sidan:  sippullan  CAPPELLIN 

TOIMITETTU  MARTIN  WICK- 
MANNILDA  WUONA  1753 
samt  å  motsatta  sidan:  G.  MEYER  FECIT  HOLMI^. 

De  enda  äldre  handlingar  i  kyrkoarkivet  äro  kyrko- 
räkenskaperna, begynnande  med  år  1763  samt  kommunion- 
bok  fr.  1779. 


W^ekkelaks  kyrka 

helgad  åt  Maria  ^,  eger  efter  den  stora  branden  som  1821 
öfvergick  kyrkan   och   staden,  föga  af  intresse  2.    Uppförd 

^   Wikman,  Fredrikshamns  historia,  sid.  12. 

*  Det  uppgitVes  att  under  kyrkoherden  Jacobi  Laurentii  tid 
(1587—1613)  för  Wekkelaks  församling  en  ny  kyrka  1588  blifvit  upp- 
förd, hvartill  hans  maj:t,  enligt  kongl.  bref  af  22  sept.  1587,  skcänkte 
den  klocka  socknen  hade  köpt  af  en  Olof  Eriksson.  (Akianders  her- 
daminne I,  sid.  127 — 128).  En  sådan  nybyggnad  förefaller  dock  nå- 
got besynnerlig,  ty  den  1821  afbrunna  kyrkan  skall  hafva  varit  en 
af  våra  gamla  medeltids  stenkyrkor.  Måhända  var  det  blott  en 
grundlig  reparation  som  1588  utfördes.  —  Wekkelaks  nämnas  redan 
tidigt  i  urkunderna.  Uti  ett  bref,  dat.  klostret  Vrovenberch  1336\^ 
meddelar  fogden  på  Wiborg  Peter  Jonesson  (Bååt)  borgarene  i  Reval 
frihet  att  handla  på  de  tre  finska  köpingarne  (in  tribus  civitatibus) 
Wyborch,    Wechélax   och  Wyrlax  (Wederlaks).    Bugne,   Liv-,  Est- 


204 

på  det  afbrunua  templets  lämningar  är  den  en  långkyrka 
med  torn  i  vester  och  två  rader  pelare  som  uppbära  främre 
sidorna  af  de  längs  hela  norra  och  södra  miirarne  löpande 
läktarne.  Kyrkans  inre  betäckning-  utgöres  af  ett  tunn- 
hvalfslikt  basiliketak.  Midt  öfver  altaret  utskjuter  trän 
väggen  predikstolen,  och  på  hvardera  sidan  om  denna  hän- 
ger på  samma  Y&gg  en  tafla.  den  ena  föreställande  Kristi 
korsfästelse,  den  andra  hans  uppståndelse. 

Uti  D.  Tilas'  genealogiska  samling  i  svenska  riksarki- 
vet finnes  bland  hans  anteckningar  rörande  de  s.  k.  Wek- 
kelaks  knaparne  ett  utdrag  af  häradsrättens  protokoll  af  4 
Decemb.  1769  (se  bilag.  III)  innehållande  ett  vittnesmål 
att  i  Wekkelaks  kyrka  i  början  af  1700  talet  en  Olof  [Eriks- 
son] Husgafvels  ^  vapenbild  funnits  målad  på  ett  fönster, 
hvilket  sedermera  jämte  förenämda  målning  krossats  då 
krutkällaren  vid  stadens  öfvergång  (d.  28  Juni  1742)  af  den 


uucl  Curlänclisches  Urkundenbuch  II,  sid.  299.  Något  senare  om- 
nämnes  Wekkelaks  i  ett  af  Karl  Ulfsson  (Sparre)  till  Tofta  utfärdadt 
fastebref,  dat.  Croneborg  21  mars  1396,  på  några  gods  som  höfdin- 
gen  på  Wiborg  Eringisle  Nilsson  sålt  åt  Erik  Larsson,  7uhndeman  i 
Wekkelaks.  (Tilas'  genealogiska  saml.  i  sv.  riksark.  samt  Lagus, 
F.  a.  gods  och  ätter,  sid.  557).  —  En  sägen  förmäler  att  kyrkan  va- 
rit ämnad  att  byggas  å  det  9  verst  vester  om  staden  vid  allmänna 
strandvägen  belägna  Suurenhuoneeraäki,  samt  att  den  blifvit  uppförd 
af  munkar.     Wikman,  sid.  32. 

1  En  son  till  befallningsmannen  i  Kymmenegårds  län,  seder- 
mera slottsfogden  på  Koporie,  Erik  Jönsson.  Var  »fänrik  under 
hästefolkct"  och  egde  en  lägenhet  i  Bredskall  och  en  d:o  i  Sandby, 
hvilka  han  förlorade  vid  stora  reduktionen,  men  sedan  genom  kongl. 
resolution  af  1681  återfick  mot  rustning  Kallas  i  kongl.  kommissio- 
nens protokoll  1682  „utfattig".  Var  fiere  gånger,  och  senast  1693 
som  ombud  för  de  s.  k.  Wekkelaks  knaparne  öfverrest  till  Sverige 
för  att  der  försvara  sina  och  deras  intressen  (Tilas'  saral.). 


205 

aftågande  svenska  armén  sprängdes.  En  samlingen  bilagd 
teckning  (Pl.  IH  fig.  15)  utan  någon  uppgift  ]ivarifrän  den- 
samma är  tagen,  visar  en  guldliårig  och  guldvingad  ängel  i  en 
liffärgad  klädning  med  utbredda  armar  omfattande  en  fram- 
för stående  sköld  med  Husgafvelska  vapenmärket  och  med 
ett  underlöpaude  språkband  hvarå  läses:  „Ohiff  Eric  k 
Son  [16]94'".  Måhända  är  denna  teckning  en  bevarad 
afbildning  af  förenämda  förlorade  målning.  En  annan  af 
samme  Tilas  bevarad,  af  Åbo  akademie  ritmästaren  And. 
Dahlsteen  d.  5  Decemb.  1769  verkstäld  teckning  (Pl.  III 
fig.  13)  visar  oss  det  Husgafvelska  vapnet  sådant  det  fans  på 
en  denna  familj  tillhörig  grafsten  uti  iMgavaraude  kyrka. 
En  tredje  af  samme  tecknare  gjord  afbildning  i  färger 
af  knapslägten  Poitz  vapen  (Pl.  III  fig.  16)  har  på  bak- 
sidan denna  anteckning:  Det  å  andra  sidan  stående  vapnet 
wara  rätteligen  af  et  i  Weckelax  sockn  kyrka  hängande 
baner  aftagit  intygar  på  edelig  forplichtelse 

And.  Dahlsteen 

Fredrichshamn  d.  5  Kong.  Åbo  academie 

Decemb.  1769.  rittmästare. 

Detta  wara  af  ritmästaren  Dahlsten  egenhändigt  för- 
färdigat intygar  under  magistratens  jnsegel.  Fredrichshamn 
d.  5  Decemb.  1769. 

(Fredrikshamns  J.  L.  I.  Elfving 

stads  sigill.)  Sect^  civil.  Fredr. 

I  samma  af  Tilas  gjorda  samling  finnes  dertill  ännu 
en  „Afskrift  utaf  inscriptionen  på  en  tafla  uti 
Weckelax  sokn  kyrckia  i  Fredrichshamn",  så  ly- 
dande :  ^ 


*  Början  af  densamma  finnes  felaktigt  aftryckt  i  Abo  Tidnin- 
gar 1793,  N:o  15,  med  hänvisning  till  Palmsköldska  saml.  Topogr. 
61,  Karelen,  samt  Brenners  Antiqv.  Finnon,  p.  43. 


206 

Anno  1571  uti  Martij  monat  kom  ryssen  til  Wäderlax 
och  brände  Kymmenegårdh  och  Borgå  kyrckian  och  ward 
til  Helsingfors. 

A"  1577  ward  ryssen  vnder  Raval  (!). 

A"  1581  brände  ryssen  Weckelax  kyrckian.  In  Julij 
pä  samma  året  fick  herr  Puutus  De  la  Gardie  Kexholm  in. 

A*'  1582.  Fick  herr  Puntus  De  la  Gardie  Narfven, 
Iwangrodh,  lama  och  Caporio  in. 

A°  1587  blef  Weckelax  kyrckian  igen  täckt. 

A"  1610  uti  Martij  monat  blef  denne  kyrckian  hvit- 
lijmat  med  Sigfredh  Jonssons  Hvilckens  ^  omkostnadt  af 
Tavastby 

A''  1700  blef  krigh  mellan  ryssen  och  svensken. 

A"  1710  blef  denne  kyrckiones  klockor  conserverat  af 
kyrckiå  wärden  Matz  Huusgafwel,  hvilcken  är  son  efter 
ofvan  nambde  Sigfred  Jonsson  i  tridie  led. 

A**  1721  d.  30  Augusti  blef  frid  sluten  emellan  ryssen 
och  svensken  i  Nystadh. 

A°  17  .  .  blef  her  Arved  Condelin  (o:  Candelin)^  propst 
i  Weckelax  kyr[k]ian.  I  samma  åhrena  blef  desse  twenne 
lächtare  på  nor  och  söder  sijdan  bygdt  i  denne  kyrckian. 

*  Egde  enligt  Jesper  Mattsson  Kruus'  förteckning  (hos  Lagus 
sid.  83)  i  skatt  frälse  uti  Bredskall  (i  Wekkelaks)  och  1  skatt  skatt- 
jord i  Tavastby  (i  Kymmene  socken)  och  hade  derför  hållit  en  häst 
nnder  adelsfanan.  Slägten  Wilken  hade,  enligt  Henrik  Flemings  på 
lagmanstinget  den  14  maj  1618  gifna  bevis,  till  sköldemärke  „en  eld- 
gaffel och  en  röd  eldhana"  (a.  st.)  —  Att  en  Hans  Wilken  dock 
fört  ett  annat  vapen  ses  af  det  följande  i  texten.  En  Heydeu  (eller 
Heyn)  Wilcken,  som  1614  var  befallningsman  öfver  Borgå  län,  hade 
i  sitt  sigill  endast  ett  bomärke  (Tjusterby  arkiv), 

2  Blef  pastor  här  171G  och  dog  21  April  1739.  Akianders 
herdaminnen,  sid.  128. 


207 

A"  1723  biet'  Weckelax  staden  nämpt  til  Fridrichs- 
hamn  efter  Friedrich  den  förstes  namn. 

A"  1730  hafwer  kyrckio  wärden  Nils  Huusgafwel. 
livilcken  är  son  efter  Sigfred  Jönsson  i  fierde  led,  låtit  denne 
taflau  upsättia  med  des  omkostnad  af  Bredskall  och  Sandby, 
Gudi  til  älira.  Guds  hus  til  prydna  samt  honom  til  heder 
och  cimiunelse. 

En  vapensköld  hvilken  Lagus  ^  uppgifver  ännu  vid 
medlet  af  detta  århundrade  funnits  i  denna  kyrka,  kunde 
ej  päträtfas.  Den  skall  hafva  förestält  tvänne  half björnar 
och  haft  denna  påskrift:  De7i  ädle  och  Wälhome  Herr  Bengt 
Danielson.  Major  öfver  Finske  Dragoner,  i  Herranom  af- 
somnad  den  22  Oktober  (December?)  1683  och  begrafwen 
den  17  Martii  1685.  —  Tvänne  äfvenledes  numera  förstörda 
sköldar,  som  fordom  varit  uppsatta  i  denna  kyrka,  ses  uti 
Afbildn.  af  vapensk.  i  Finlands  kyrk.  n:o  225  och  226. 
Den  ena  som  var  uppstäld  öfver  en  Hans  Wilken,  visar 
främre  hälften  af  en  betslad  häst  i  blått  fält  och  på  hjel- 
men  en  sexuddig  stjerna  mellan  två  strutsfjädrar.  Den  an- 
dra med  initialerna  K.  H[aus]  D[otter]  tillhör  ätten  Jäger- 
horn  af  Sforbg-.  Slutligen  finnas  uti  Gott  lunds  Otawa 
I  pl.  XYm,  fig.  2  och  4  meddelade  ett  par  af  E.  Brenner 
tagna  af  teckningar  af  l:o  tvänne  på  eu  denna  kyrka  till- 
hörig kalk  graverade  vapensköldar,  som  omslutna  af  en  ge- 
mensam cirkel,  inom  hvilken  öfver  vapnen  ses  årtalet  1506 
samt  nedtill  mellan  desamma  ett  \},  visa,  det  högra  (herald.) 

^  F.  a.  gods  och  ätter,  sid.  5G5. 

*  Detta  vapen  skiljer  sig  såtillvida  från  det  på  riddarhuset  att 
hornet  är  rödt  och  vändt  med  spetsen  åt  venster.  Ett  dylikt  vapen 
med  svart  horn  (a.  a.  n:o  410)  var  uppsatt  i  Pargas  kyrka  öfver 
Philip  Mårtensson  Jägerhorn,  som  äfvenledes  tillhörde  Storby  grenen 
af  denna  ätt. 


208 

ett  fyrstyckadt  fält  och  det  venstra  ea  bjelke;  2:o  af  ett 
par  vapensköldar  som  fimnits  pä  ett  altarkläde  i  samma 
kyrka  ocli  af  livilka  det  högra  framter  eu  stor  sparre  med 
trenne  derunder  öfver  hvarann  stälda  fritt  sväfvande  små 
spärrar  och  det  venstra  ett  tre  gånger  deladt  fält. 


Kymmene  kyrka 

är  bygd  af  sten  i  korsform  med  ett  torn  öfver  vestra  kors- 
armen. Färdigvorden  1850  ^  kallades  den  S:t  Johannes. 
Altarta  fl  an,  målad  af  Godenhjelm,  föreställer  Kristus  i 
örtagården.  På  sidan  derom  hänger  en  äldre  tafla  -  fram- 
ställande de  vise  männens  besök. 

I  tornet  hänga  tvänne  klockor  3.  A  den  större  ses 
å  ena  sidan  Creiitz'ka  vapnet  med  öfverskrift:  CARL  lOH  : 
CREUTZ  DEN  ÄLDRE*.  Under  vapnet  läses:  ANNO  1736 
samt  denna  varning: 

O  MENNISKIA  NÄR  TU  HÖRER  MITT 

LIUD  SÅ  KOM  V^ÄL  IHOG  TEN  YTTERSTA 

BASUNENS  SKAL  TÅ  TU  MÅSTE  RÄKENSKAP 

GIÖRA  FÖR  ALLA  TINA  TANKAR  ORD  OCH  GERNINOAR 


^  Redan  före  pastoratets  1660  skedda  bildning  fans  en  kyrka 
vid  Kymmenegård  hvarest  fästningen  nu  st:u".  1727  nppbygdes  en 
ny  trä  kyrka  som  1837  förstördes  genom  mordbrand.  Sedan  ytter- 
ligare en  1843  färdigvorden  af  samma  orsak  gått  upp  i  lågor,  upp- 
fördes  d.   n.   af  sten.     Siren,  Borgå  stifts  matrikel,  sid.  195. 

*  Förut  uppsatt  i  gamla  kyrkan. 

'  Tillhörde  förut  Forsby  bruks  kyrka  i  Pärnå,  men  inköptes 
af  Kymmene  församling  till  den  nya  kyrkan. 

*  Född  1688;  vice  landshöfding  i  Nylands  och  Tavastehus  län; 
död  1757.  Gift  l:o  med  Beata  Charlotta  Wrede  af  Elimä  odi  2:o 
1744  med  Hedvig  Juliana  Stackelberg  f  1763.  Anrep,  frih.  ätten 
Crcutz  N:o  48,  tab.  8. 


209 

A  motsatta  sidan  är  Forsby  kyrka  med  dess  toru  af- 
bildad,  och  läses  under  densamma:  FORSBY  BRUKS  KYRKA, 
samt  LABOREM  PR^STITIT  (AB) 

ER  NÄSMAN  ROLMilJE.].  ^ 

På  hvardera  sidan  om  denna  inskrift  ses  rättvisans 
sinnebild,  en  qvinna  som  i  ena  handen  håller  en  våg-skål 
och  i  den  andra  ett  svärd. 

A  den  mindre  klockan  ses  samma  afbildningar  och  in- 
skrifter med  undantag-  af  att  de  varnande  orden  på  förra 
klockan  här  äro  utbytta  mot  nedanstående  rader: 

lAG  ROPAR  ÖFVER  SKOG  MARCK  SIÖ  BERG 
OCH  DAHLAR  O  MENNISKA  KOM  OCH  HÖÖR 
HWAD  HERREN  GUD  TAHLAR. 

Denna  vers  har  fått  sin  plats  under  kyrkoafbildningeu, 
hvaremot  tillkännagifvandet  om  fabrikanten  läses  under  år- 
talet nedanför  vapnet. 

Kyrkosilfret  erbjuder  ej  något  särdeles  märkvärdigt. 
A  en  enkelt  arbetad  kalk  läses  senare  hälften  1  Joh.  1:  7 
samt:  den  24  Julii  1770.  A  bottnet  af  en  oblatask  finnes 
denna  inskrift:  Zum  andenken  Kuemensche  Kirhe  von  Jn- 
genieur  oherst  Leutenad  Carl  von  Kuhhnan,  Rolshensalni  (!) 
d.  Sten  Januari  1806. 

De  enda  äldre  handlingar  i  kyrkoarkivet  äro  biskops- 
visitationsprotokoller  från  år  1725,  samt  kommunionböcker 
fr.  1781. 


*  Inskriptionerna    ej    rätt   återgifna   af  Hipping   (Beskr.  ötVer 
Perno,  sid.  106). 


210 

Pyttls  kyrka 

(se  titelplanchen) 

helgad  åt  S:t  Henrik ^  är  en  af  gråsten  uppförd  aflång- 
fyrkantig  byggnad,  84  fot  lång  och  45  fot  bred.  Åtta 
fyrsidige  pelare  af  skilj  a  ett  mellan-  och  två  sidoskepp; 
det  förras  betäckning  utgöres  af  stjernhvalf  (af  hvilka  ko- 
rets är  mångstråligt),  de  senares  af  korshvalf.  De  tre 
vestligaste  pelarne  på  manfolks-  och  de  två  d:o  på  (iviu- 
folkssidan  hafva  tvåsprångiga  hörn  med  afrundade  kanter. 
Hos  de  nästföljande  pelarne  är  detta  fallet  endast  med  de 
östra  hörnen,  hvaremot  de  öfriga  äro  blott  afrundade.  Sista 
qvinfolkspelaren  åt  vester  är  enkelt  fyrkantig  med  alla  hör- 
nen afrundade.  Föreningsbågarne,  af  pelarnes  bredd,  äro 
spetsige,  tvåsprångige  och  skarpkantade ;  skilje-  och  kors- 
bågarne  äro  spetsige,  staiformige  och  skråkantige,  samt  upp- 
bäras på  pelarne  äfvensom  på  norra  och  södra  omgifuings- 
murarne  af  kragstenar,  bildade  af  fyra  livarandra  åt  alla 
tre  sidor  öfverskjutaude  fyrkantiga  plattor.  På  gafvel väg- 
garne saknas  deremot  kragstenar,  hvarför  bågarne  här  ome- 
delbart uppstiga  ur  väggarne. 

Fönstren,  sju  till  antalet,  utmärka  sig  för  sin  skön- 
het; af  dem  inrymmer  norra  muren  två,  södra  tre  samt 
hvardera  gafvelmuren  ett.  De  äro  spetsbågiga  med  ut-  och 
invändigt  sneda  smygar,  livars  omfattning  på  yttre  sidan 
är  tresprångig.  Korföustret  har  tvänne  midtposter  af  sten, 
som   upptill   förgrena   sig  i  hvarandra,  bildande  bågar  och 


^  Wikraan,  Fredriksliamns  historia,  sid  12.  Tyttis  socken 
namnes  första  gången  uti  ett  vid  Aby  kyrka  (i  Östergötland)  den 
26  februari  1380  utfärdadt  bref,  livarigenom  di-otseten  Bo  Jonsson 
skänker  till  Wadstena  kloster  sitt  gods  Kymmene  i  Pyttis  sotken. 
Svenska  riksarkivets  pergamentsbrcf,  I,  sid.  463. 


211 

rosverk;  tvärslårua  äro  af  järn  och  rutorna  små  i  bly  infat- 
tade fyrkanter  öfver  hörn  (Pl.  II  fig.  4).  De  öfriga  fönstren, 
med  undantag  af  det  vestra  i  norra  muren,  äro  utförda  i 
samma  stil,  blott  att  de  hafva  endast  en  midtpost  (Pl.  X  fig.  36). 
Det  nyssnämda  undantaget  skiljer  sig  sä  till  vida  från  de 
öfriga  fönstren  att  det  upptill  har  rak  afslutning  och  i  det 
deröfver  befintliga  fältet,  som  upptill  begränsas  af  smygens 
spetsbåge,  ett  cirkelrundt,  med  glas  besatt  hål.  —  Af  kyr- 
kans tvänne  ingångar  är  den  ena  belägen  i  vester,  den 
andra  i  söder.  Den  f(3i'ra  har  spetsig  betäckning  och  dess 
yttre  omfattning  utgöres  af  en  hålkäl,  som  omgifves  utåt 
af  två  och  inåt  af  tre  hörusprång,  af  hvilka  det  innersta 
är  afrundadt;  en  rundstaf  upptager  andra  vinkeln  på  hvardera 
sidan  om  hålkälen  (Pl.  IV  fig.  25  b).  Dörröppningens  inre 
omfattning  är  tvåsprångig.  A  sjelfva  dörren  finnes  en  järn- 
ring med  ett  prydligt  beslag  (Pl.  IV  fig.  19).  Den  södra  dörr- 
öppningen som  inleder  från  vapenhuset,  är  lågspetsig  och  dess 
omfattning  har  utvändigt  två  hörnsprång  samt  en  hålkäl; 
språngens  yttre  vinklar  besättas  af  en  rundstaf  (Pl.IVfig.  25  a). 
Vapenhuset,  som  förut  varit  grafkor  för  den  Creutz'ska  fa- 
miljen S   är   en   fv'rkantig   stenbyggnad  utvändigt  täckt  af 


*  Vid  en  sockenstämma  år  1756  frågade  pastorn  församlingen 
om  den  ville  bekosta  en  reparation  af  „grafven  som  till  taket  allde- 
les förfallen  är",  hvartill  församlingen  svarade  nej.  I  sockenstäm- 
moprotokollet för  2  juni  1773  finnes  antecknadt:  „åstundade  veder- 
börande blifva  underrättade  huru  med  den  häruti  kyrkoförstugan 
befintliga  Creutziska  grafvens  vårdande  framdeles  förblifva  skall, 
den  de  med  vederhörigt  tak  och  fönster  intill  närvarande  tid  för- 
sett", hvarpå  pastor  svarade  att  samma  graf  är  för  afl.  Ståthåll. 
Baron  Natt  och  Dags  skuld  till  kyrkan  härstädes,  bestående  al  12 
Rubel  71  kopeker,  pantsatt,  enligt  konkursrättens  i  Fredriksham 
utslag  "af_30    oktober    1750".  —  Vid  stämman  den  22  decemb.  s.  å. 


212 

en  kantig-,  kalottlik  kupa.  I  södra  muren  är  en  modärn, 
rundbetäckt  dörröppning-  och  i  livardera  af  östra  och  vestra 
murarue  «tt  likaledes  rundbetäckt  fönster  med  små  i  bly 
infattade  rutor  öfver  hörn.  Till  höger  om  ingången  som 
leder  till  kjTkan  är  en  fyrkantig  murfördjupning.  —  Inre 
betäckningen  utgöres  af  ett  stjernhvalf,  likt  meUanskeppets. 
I  östra  hälften  af  norra  kyrkomuren  är  en  dörröppning 
med  spetsbågig  betäckning  och,  åt  det  inre  af  kyrkan,  tre- 
språngig  omfattning.  Denna  dörröppning  leder  till  sakri- 
stian, som  är  en  fyrsidig  stenbyggnad,  utvändigt  täckt  af 
ett  kroppåstak  på  vederlag  i  öster  och  vester.  Inre  be- 
täckningen är  ett  stjernhvalf.  I  östra  och  norra  murarne 
är  ett  f3Tkantigt  fönster  med  sned,  rundbetäckt  smyg.  I 
vestra  väggen  finnes  en  fyrkantig,  skåplik  fördjupning  lik- 
som äfven  i  den  södra  finnas  tvänne  sådana,  en  på  hvar- 
dera  sidan  om  dörren.  Kyrkan,  som  utvändigt  täckes  af 
ett  brant  stupande  och  spånbelagdt  kroppåstak,  är  liksom 
vapenhuset  och  sakristian,  såväl  ut-  som  invändigt  helt  och 
hållet  hvitmenad.  Nischfördjupningar  pryda  gafvelrösten, 
af  h vilka  det  östra  i  midten  har  en  fyrbladig  sådan,  of- 
vanom  hvilken  ses  tre  spetsbågiga  nischer  i  bredd;  den 
mellersta,  som  är  obetydligt  högre  än  de  andi*a,  har  öf- 
ver sig  en  liten  cirkelrund  fördjupning.  Ytterom  nyss- 
nämda  tre  nischer  och  den  f3Tbladiga  fördjupningen  ses 
på  hvardera  sidan  en  dubbelnisch,  hvars  inre  spetsbåge 
något  öfverskjuter  den  yttre.  Nederst  är  en  nisch  be- 
täckt af  trenne  spetsbågar,  af  hvilka  den  mellersta  är  dub- 


erbjöd  sig  possessionaten  Nikolaiis  Claijhils  att  erlägga  ofvannämda 
summa  mot  att  få  ega  nämda  graf,  hvilket  anbud  församlingen  skulle 
taga  i  öfvervägande.  —  1790  väcktes  fråga  att  öppna  „dörren  till 
södra  förstugan  den  grefve  Creutz  låtit  tillsluta".  Detta  utfördes 
år  1793. 


213 

belt  högre  än  de  på  sidorna.  Hos  samtliga  dubbelnisclier 
utgöras  de  inre  bAghälfternas  gemensamma  vederlag  af  en 
fyrkantig  tärning.  Vestra  gafvelröstet  visar  en  murfördjup- 
ning i  form  af  ett  latinskt  kors  med  korsade  armar  och 
öfverstycke  (ett  s.  k.  korsadt  kors).  I  hvardera  öfre  vin- 
keln af  hufvudkorset  är  en  fyrbladig  fördjupning  och  of  van 
öfverstycket  finnes  tre  mindre,  spetsbågiga  nischer,  den  mel- 
lerstas bas  i  jämnhöjd  med  sidonischernas  spetsar.  Under 
hufvudkorsets  armar  och  på  begge  sidor  om  stammen  ses 
tvänne  höga,  spetsbågiga  nischer,  till  hvilka  ytterst,  vid 
rostets  hvardera  kant,  ansluter  sig  en  dubbelnisch  med  den 
inre  bågen  öfverskjutande  den  yttre.  Under  korsändan  och 
livar  och  en  af  de  nedra  nischerna  finnes  en  cirkelrund  för- 
djupning, hvartill  kommer  ännu  en  sådan  på  hvardera  än- 
dan af  denna  rad  (till  antalet  således  9),  under  Imlken 
omedelbart  löper  ett  tandsnitt  upptagande  hela  bredden  på 
midten  af  rostet.  Under  och  paralelt  med  detta  tandsnitt 
löper  en  slät  baudlik  fördjupning  af  nj^ssnämda  snitts  bredd 
och  längd.  Häremellan  och  stora  gafvelfönstret  finnes  en 
mindre,  rundbetäckt  ljusöppning,  som  till  vinden  insläpper 
en  sparsam  dager.  Mellan  sydvestra  murhörnet  och  när- 
maste fönster  i  södra  muren  ses  upptill  en  fyrbladig  för- 
djupning liksom  äfven  mellan  de  två  andra  föusteröppnin- 
garne  i  samma  vägg. 

Sköfladt  af  fiender  och  i  saknad  af  nödigt  underhåll 
var  templet  nära  sin  undergång  då  riksrådet  frih.  Lorentz 
Creutz  (f  1676)  på  egen  bekostnad  1671  återstälde  kyrkan 
ur  dess  förfall.  Minnet  härom  bevaras  i  följande  med  guld- 
skrift utförda  rader,  hvilka  läsas  å  en  ofvan  korfönstret 
befintlig  och  mellan  några  hvalfvets  här  korsande  bågar 
infattad  svart  tafla: 


15 


214 

SOLI 

DEO  HONORI 

ILLUSTRISSIMU 

REGNI SENATOR  DO 

MINUS  LAURENTIUS 

CREUTZ  ECCLESI^ 

HUIUS  PATRONUS 

TECTA  H^C  ET 

PARIETES  AB 

ULTIMA  RUI 

NA  SUMPTI 

BUS  SUIS 

RESTI 

TUIT 

1671. 

På  det  af  trä  uppförda  altaret  står  en  större  altar- 
prydnad,  förfärdigad  i  1600  talets  stil  och  förmodligen  en 
gåfva  af  nyssnämde  frih.  Creutz.  Den  utgöres  af  tvänne 
afdelniugar,  en  öfra  och  en  nedra,  båda  på  hvardera  sidan 
omgifna  af  ett  par  kolonner  samt  bildande  omfattningar  till 
tvänne  taflor,  som  nu  mera  förkommit.  På  sidorna  om  den 
den  nedra  afdelniugen  stå  bilder  af  Moses  och  Johannes  i 
naturlig  storlek  och  särdeles  väl  utarbetade.  Tvänne  miudre 
bilder  af  Petrus  och  Paulus  (?)  omgifva  den  öfra  afdelniu- 
gen. En  nyare  altartafla',  målad  af  Desarnaut  och  före- 
ställande Kristus  spisande  med  lärj ungarne  i  Emaus,  intager 
nu  den  nedra  taflans  plits,  men  fyller  det  härför  afsedda 
rummet  endast  till  hälften.  I  öfra  afdelningen  åter  är  upp- 
satt ett  smaklöst  krucifix.  Kristus  törnekrönt  framställes 
som  död  med  utmerglad  kropp  och  såret  på  venstra  sidan 
samt  koislagda  fötter. 

I  koret  förvaras  några  helgonbilder,  af  hvilka  tvänne 
genom   sin   mindre  vanliga   formfulläudning  häntyda  på  ut- 


215 

ländsk  tillverkning-.  Den  ene  af  dessa  bilder  (3,9  fot  hög) 
föreställer  kyrkans  skyddshelgon,  biskop  Henrik,  i  full 
skrud  och  med  Lalli  liggande  vid  sina  fötter.  Helgonets 
högra  hand  och  venstra  arm  äro  på  midten  af  brutna;  den 
förra  synes  varit  uppräckt  till  välsignelse^  den  senares  hand 
har  troligen  omfattat  kräklau  ^  I^alli  ligger  framåtvänd 
stödd  på  venstra  armen  och  uppräcker  med  den  högra  sin 
mössa,  visande  huru  vid  densammas  aftagande  hufvudsvålen 
medföljt  (Pl.  VI  fig.  28). 

Den  andre  bilden  (3,5  fot  hög  till  hjessan;  (Pl.  VI  fig.  29) 
föreställer  ärkeängeln  Michael  iklädd  humerale  och  alba. 
i)fver  hvilken  löper  en  stola,  som,  korsande  sig  på  bröstet 
och  trädd  under  det  lifvet  omgifvande  cingulum,  nedfaller 
pä  hvardera  sidan.  Ytterst  bär  han  en  kappa  som  öfver 
bröstet  sammanhålles  af  en  fyrbladig  agraff.  I  högra  han- 
den som  är  lyftad  öfver  hufvudet  har  han  troligen  hållit 
ett  svärd:  den  venstra  underarmen  är  af  bruten;  möjligen 
liar  han  med  densamma  uppburit  vågskålar  2.  Vid  ängelns 
fötter  ligger  ett  odjur  (något  liknande  en  hund),  en  sinne- 
bild af  den  onda  makten. 

Utom  dessa  två  bilder  skurna  i  ek  finnes  en  grupp 
(3,6  f.  bred  och  3  f  hög)  utarbetad  af  samma  träslag.  Den 
framställer  jungfru  Maria  liggande  på  knä  med  händerna 
framför  bröstet  hoplagda  till  bön;  på  hvar  sin  sida  om  henne 
sitta  Gud  fader  och  sonen,  den  förre  med  krona  på  hufvu- 
det och  verldsklotet  i  famnen,  den  senare  med  törnekrona 
och  sår  efter  spikarne.  Begge  utsträcka  sin  ena  hand  väl- 
signande öfver  Maria. 


^  I  denna  välsignande  ställning  framställas  ofta  de  andlige.    Se 
Otte,  kirch.  arkhäol.  s.  854  och  858. 

-  Wesseley,    Iconographie  Gottes  and  der  Heiligen,  sid.  160. 


216 

Ett  mindre  altarskåp  af  furu  (5,6  f.  högt)  visar  Anna 
hållande  i  famnen  Maria,  på  hvars  knä  Kristusbarnet  (naket) 
sitter,  gripande  efter  ett  klot  som  Maria  håller  i  handen. 
Den  från  bakstycket  utgående  baldakinens  underkant  ut- 
göres  på  hvarje  sida  af  en  åsneryggig  spetsbåge,  som  upp- 
bär ett  med  dess  spets  jämnhögt  gallerverk,  hvarpå  hvilar 
ett  framsprang,  som  krönes  med  en  rad  af  uppspirande  kors- 
blommor (?  söndriga).  Vid  bakstycket  äro  fastade  tvänne 
brutna  dörrar,  hvilka  kunnat  ^  sammanslås  kring  den  fyr- 
kantiga baldakinen  sålunda  inneslutande  äfven  bildgruppen. 

Tvänne  hvitmålade  madonnabilder  (3,8  och  2,2  f.  höga) 
vittna  ej  om  synnerligt  konstuärsskap. 

Ännu  en  bild  finnes  bevarad,  men  på  ett  något  ovan- 
ligare ställe.  Granskar  man  nämligen  predikstolens  af  bän- 
kar skymda  underlag  finner  man  detsamma  utgöras  af  en 
på  bakre  sidan  urhålkad  träbild  föreställande  en  sittande 
man  i  fotsid  drägt  med  vida  ärmar  och  7  (3  större  och  4 
mindre)  runda  bucklor  på  bröstet  samt  en  staf  (afbruten 
kräkla  ?)  i  venstra  handen.  Fötterne,  som  döljas  under  golf- 
plankorna, hvila  uppå  en  på  venstra  sidan  liggande  man, 
som  med  högra  handen  fattar  i  mössan.  Bilden  (4  f.  hög), 
tvifvelsutan  föreställande  helige  Henrik,  är  mycket  illafaren. 
och  allt  vittnar  om  att  man  vid  predikstolens  uppställande 
begagnat  sig  af  en  gammal  helgonbild. 

Predikstolen,  utförd  i  1600  talets  vanliga  stil, 
är  mångkantig  och  besatt  med  kolonner,  mellan  hvilka 
apostlabilder  stå  i  rundbetäckta,  grunda  nischer.    Till  fär- 


*  En  senare  tids  vandalism  har  (af  obegripliga  skäl)  spikat 
ribbor  tvärs  öfver  baksidan  af  dörrarna,  hvarigenoin  dessa  ej  mer 
kunna  hopvikas  Föröfrigt  har  en  usel  målare  företagit  sig  att  pa 
insidan  af  dörrarna  framtsälla  mindre  lyckade  sinnebilder. 


217 


gen  är  den  blå  med  livita  och  förgylda  ornament.  På  fram- 
sidan af  takhimmeln  äro  anbragta  Creutz'ska  och  DuwalPska 
vapensköldarne,  hvilka  utvisa  att  denna  predikstol  är  en 
skänk  af  oftanämnde  frih.  Creutz  och  hans  fru,  friherrinnan 
Elsa  Duwall. 

I  sakristian  förvaras  en  äldre  messhake  af  rödt  siden- 
sammet; på  ryggstycket  är  broderadt  med  guldtråd  ett  kru- 
cifix, och  på  sidorna  deraf  läses: 


FORiER 

AT  .  AFF  . 

GREGORI 

VS  .  ERICH 

SONS  . 

ARFW 

IN 

GER 

samt  undertill 

A.NNO 

163: 

1. 

På  altaret  står  en  stor  sexarmad  ljusstake  af  messing; 
en  å  densamma  anbragt  liten  plåt  har  denna  inskrift:  Hin- 
ricli  Gottsman  Margareta  Erichsdotter  Bodelia  A"  1688; 
på  samma  plåt  ses  äfven  deras  inom  hvarandra  flätade 
namnchilfer  under  en  friherrlig  krona  (!). 

En  öfver  korsgången  hängande  äldre  messingsljuskrona 
har  å  klotet  ingraverade  friherrl.  Creutz'ska  och  Sparre'ska 
vapnen,  under  h\ilka  läses: 

Johan  Creutz 

Anna  Margreta  Sparre 

Anno  1688  K 


^  Johan  Creutz  var  född  1651^:  Riksråd  och  president  i  Abo 
hofrätt;  upphöjd  till  grefve  1719;  död  1726'/  i  Åbo.  Gift  1677lo  med 
frih.  Anna  Margareta  (enligt  Anrep  Anna  Johanna)  Sparre:  född 
1657;  död  1712.  Anrep,  grefl.  ätten  Creutz  N:o  68,  tab.  1.  —  Att 
denna  friherrinna  Sparre  hetat  Margareta  och  icke  Johanna  är  allde- 
les påtagligt,  ty  man  kan  väl  ej  gärna  antaga  att  ett  orätt  namn 
tilldelats  henne   uti  en  samtida  inskrift  på  en  af  henne  förärad  sak. 


218 

Ljuskronans  armar  bildas  af  ett  krönt,  skäggigt  huf- 
vud,  livars  hals  i  en  båge  böjer  sig  bakifrån  öfver  hufvudet 
och  derpä-  nedgår  framför  ansigtet  lÖr  att  åter  med  en  böj- 
ning uppåt  sluta  med  pipen. 

I  koret  ligga  Infattade  i  golfvet  trenne  grafstenar. 
Af  den  äldsta  är  blott  ungefär  hälften  (4,2  x  3,9  fot)  i  be- 
håll (Pl.  V  fig.  27).  De  tvänne  oskadde  hörnen  å  densamme 
äro  prydda  med  en  sexbladig  ros  inom  en  dubbelcii-kel. 
Längs  kanterne  af  stenen  löper  en  inskrift  utförd  i  1400  talets 
muukminuskler.     Denna   inskrift    är    dock   så    utplånad  att 

man  kan  urskilja  endast  orden clni  olaui  hrodeftson 

curato  (!)  m  pitis  ....  amefnj.  På  stenens  midt  ses  några 
otydliga  konturer. 

En  något  yngre  grafsten  (6.1  x  4  f.)  har  å  midten 
inhuggen  en  kalk  med  en  oblat  deröfver  (Pl.  VIII  hg.  30).  Kan- 
terne åtföljas  af  denna  inskrift,  äfvenledes  i  muukminuskler : 

Anno  m[d]  ^    xvil  die  odaua  epifanie ohiit  domi- 

nus  Olauues  vicecuratus  in  procliia  pvitis  cuius  aia  reqiescaf 
in  pace  A  MEN. 

Såsom  af  inskrifterna  synes  äro  dessa  båda  grafstenar 
lagda  öfver  tvänne  Pyttis  församlings  föreståndare. 

Den  tredje  stenen  slutligen  (7,3  x  4,3  f.)  har  på  mid- 
ten ett  kors,  hvarunder  läses  bibelspr.  Joh.  3  kap.  14  och 
15  v.,  samt  i  hörnen  evangelisternes  sinnebilder.  Äfven 
denna    sten    har   längs   kanterne    en    inskrift,    som    lyder: 

Ao   1612  [?]  DEN   8  lANVARI  AFSOMNADE  I  GVDHI  OLVF  JA- 


Oafsedt  dessutom  den  mindre  välljudande  sammanställningen  af  Anna 
och  Johanna  så  framträder  under  den  äldre  tiden  hos  denna  friherrl 
Sparre   ätt   (N:o   11)   det  senare  namnet  ej  en  enda  gång,  hvaremot 
Margareta  är  en  ofta  återkommande  benämning. 
1  Detta  d  är  å  stenen  utplånadt. 


219 


COPSON[S]  TIL  STENSNÄS  KÄRE  HWSTKO  :  TH    EDLE    OCH 
DYGDERIKE  ANNA  ANDERS  D  »  GVD 

Blott  tvänue  vapensköldar  finnas  i  denna  kjTka  npp- 
satta.  nämlig-en,  på  första  qvinfolkspelaren  frän  koret  det 
Mellin'ska  vapnet  med  påskrift: 

Den  EdJe  och   Wälborne  Herre  H:  BERN- 
HARD T  lOHAN  MELLIN  till  Tessiö  Fanhra  Wassewit? 
och    XJrpala  föddes  hittill  werden  Anno  1669  den  24  No- 
vember afsomnade  j  Herranom  den  5  Martij  1685 
och  hleff  begraven  den  19  Septembei'  1686  ^. 


'  Anna  Andersdotter,  hustru  till  samme  Olof  Jakobsson,  som 
genom  Karl  IX:3  mandatbref  af  25  juli  1606  erhöll,  förutom  skölde- 
märke, ett  kronohemman  i  Pyttis  att  brukas  under  frälse,  för  det 
han  med  en  häst  ville  låta  bruka  sig  i  kriget  mot  rikets  fiender. 
Sköldemärket  var  det  för  mandatfrälsemännen  gemensamma,  „en  blå 
och  gul  skiöld  fördeelt,  och  derutij  en  försilfredh  wepnadh  arm  och  på 
hjelmen  två  försilfredh  wederhorn  och  tre  Cronor".  Genom  frälse- 
brefvet  af  28  juli  s.  å.  tilldelades  Olof  Jakobsson  två  skatter  jord 
i  Stennåst  (Stensnäs?)  i  Pjttis  samt  fiere  andra  lägenheter  mot  det 
att  han  ekulle  tjena  med  två  hästar.  Sköldemärket  ändrades  äfveu 
så  till  vida  att  hornen  på  hielmen  utbyttes  mot  tvänne  försilfi'ade 
och  beväpnade  armar,    Lagus,  sid.  505 — 556. 

^  Denne  yngling  är  i  ättartaflorna  alldeles  okänd;  dock  gifva 
namnen  på  de  gods  till  hvilka  han  å  vapnet  uppkallas,  en  antydan 
om  föräldrarne.  Tessjö  gård  förlänades  nämligen  af  kronan  under 
Norrköpings  besluts  vilkor  1650  åt  öfverstlöjtnanten,  sedermera  kom- 
mendanten på  Diinaburg,  Hans  Johansson  WiUignian.  Då  denne 
1656  vid  försvaret  af  nämda  fäste  dog  hjeltedöden  efterleninade  han 
blott  en  dotter,  Elisabeth  Dorothea,  hvilken  genom  kongl.  bref  af 
26  maj  1682  derefter  innehade  Tessjö  sätesgård.  Hon  blef  gift  med 
öfverstlöjtnanten  Herman  MeUin  (friherre  1691;  f  ITOl),  hvarigenom 
egendomen  öfvergick  till  denna  slägt.  Deras  dotter  Christina  (gift 
med  majoren  Carl  Binder)  fick  äfvenledes  tillstånd  att  besitta  Tessjö, 
hvilket   efter   hennes  död   1760  återföll  till  kronan  och  derefter  an- 


220 

Öfver  södra  utgången  hänger  friherrl.  ätten  Sparres 
vapen  med  följande  anvapen  på  hjelmtäcket: 

Fäderne:  Möderne: 

Sparre  Fleming 

Trolle  Hand 

Brahe  Horn  af  Kånkas 

Stenbock  Stålarm 

Baner  Bååt 


slogs  till  boställe  för  kommendanten  i  Lovisa.  Man  ser  således  att 
ofvannämde  Herman  Melliu  är  den  ende  manlige  ättling  afMellinska 
slägten  som  innehaft  Tessjö  gård.  Utan  tvifvel  var  han  alltså  far 
till  den  ifrågavarande  döde.  Hvad  åter  modren  vidkommer,  kan 
hon  ej  vara  någon  annan  än  den  förutnämda  Elisabeth  Dorothea 
Willigman,  ty  de  enligt  Norrk.  besl.  vilk.  donerade  godsen  fingo  ej 
gä  i  sido-  eller  bakarf,  hvarför  ej  heller  ifrågavarande  yngling  kun- 
nat skrifva  sig  som  arfvinge  till  Tessjö,  såvida  han  ej  varit  son  till 
denna  Elisabeth  Willigman.  —  Huruvida  Herman  Mellin  före  sitt 
äktenskap  med  henne  varit  gift,  är  osäkert.  Anrep  (friherrl.  ätten 
Mellin  N:o  92,  tab.  7)  uppgifver  att  Mellins  första  fru  hetat  Dorothea 
von  Kahlden,  hvilken  Lagus,  sid.  87,  åter  säger  varit  gift  med  of- 
vannämde Hans  Willigman.  Hvilkendera  har  rätt  är  ännu  ovisst. 
Men  att  Anreps  uppgift  om  Mellins  andra  gifte  med  Christina  Ram- 
say  är  falsk  lider  intet  tvifvel,  ty  hon  uppgifves  1692  hafva  lefvat 
enka  efter  Claes  Michelsson  Fogelhufvud  (f  1681),  med  hvilken  hon, 
förut  ogift,  1661  ingick  gifte.  Nu  kallas  emellertid  Mellin  redan 
1671  „salig  öfverstlöjtnanten  Hans  Willigmans  måg"  (1671  års  landt- 
bol^  i  statsarkivet),  och  då  Elisabeth  Willigman  öfverlefde  Mellin 
och  dog  först  1724,  är  det  klart  att  ingen  tid  återstår  för  Mellins 
äktenskap  med  Christina  Ramsay. 

Vapnet  skiljer  sig  så  till  vida  från  det  på  sv.  riddarhuset,  att  det 
i  Uått  fält  visar  en  sparre  sammansatt  af  på  hvarandra  i  enkel  rad 
lagda  guldqvadrater  åtskilda  genom  svarta  streck;  på  hjelmen  tre 
strutstjedrar.  Att  vapnet  är  adligt  förklaras  deraf  att  tadren  först 
efter  sonens  död  upphöjdes  i  friherrligt  stånd. 


221 

Bjelke  Lilje  af  Ökna 

Sture  1  Criius  af  Edeby 

Lejonhufviid  Stake 

Vapenskölden  har,  besynnerligt  nog-,  denna  under- 
skrift: 

SOLI  DEO  HONORI 

ELLUSTRISSIMUS  REGN[I]SENAT- 

OR  DOMINUS  LAURENTIUS  CREUTZ 

ECCLESIiE  HUIUS 

PATRONUS 

1671. 

Anvapnen  visa  alla  de  16  anor,  livarifrån,  i  fjärde  led, 
en  son  eller  dotter  till  riksrådet  och  presidenten  i  Åbo  hot- 
rätt Erik  Larsson  Sparre  (f  167^)  samt  frih.  Barbro  Fle- 
ming härstammar.  Måhända  är  det  deras  dotter,  den  tor- 
utnämda  friherrinnan  Anna  Margareta  Sparre,  som  låtit 
uppsätta  sitt  vapen  med  denna  underskrift  till  ära  för  hen- 
nes svärfader,  kyrkans  frikostige  gynnare,  Lorentz  Creutz. 

Sju  andra  vapen  som  fordom  funnits  uppstälda  i 
denna  kyrka  ses  i  „  Af  bildningar  af  vapensköldar  i  Finlands 
kyrkor"  n.  227 — 233.  Af  dessa  hafva  åtminstone  NUs  Stål- 
arms (n.  227),  hans  hustrus,  Elin  Djäkeusdotters  (n.  229, 
upprätt  och  likarmadt  livitt  kors  i  rödt  fält)  vapen,  Sparre 
(?)  vapnet  (n.  230,  hvit  sparre  i  blått  fält),  vapnet  med 
en  gående  fågel  (n.  231)  samt  Tottska  vapnet,  enligt  Elias 
Brenners  i  Gottlunds  Otawa,  del.  I,  pl.  XVI  u.  2—4  införda 
afteckningar,  jämte  Mårten  Skyttes  (?)  vapen  (a.  a.  pl.  XVI 
n.  5,  silfver  spets  i  blått)  förekommit  som  glasmålningar  i 
fönstren.    De  tvänne  öfriga  tillhöra  Hartikala  slägten  (?  n. 


^  En   af  svart   och   blått    delad   sköld  med,  i  nedra  fältet,  en 
från  nedra  venstra  hörnet  utgående  hvit  hörnspets. 


222 

228,  en  balk  vis  stälcl  gren  med  2.  1  löf)  samt  en  Knut 
Glad  (n.  232,  en  båt). 

I  den  söder  om  kyrkan  1808  uppförda  stapeln  (till 
nedra  hälften  af  sten)  hänga  tvänne  klockor,  hvardera 
dock  saknande  påskrift.  Att  döma  af  formen  och  slitningen 
synes  den  ena  vara  gammal. 

Bland  kyrksilfret  finnas  flere  anmärkningsvärda 
saker : 

1)  en  innantill  förgyld  vinkanna,  som  framtill  har 
Oreutz'ska  och  Duwairska  vapen  inristade  jämte  initialerna 
L  .  C  .  F  .  T  .  C  .  (d.  v.  s.  Lorentz  Creutz  friherre  till  Cas- 
saritz)  samt  E  .  L)  .  (Elsa  Duwall). 

2)  en  simpel  innantill  förgyld  kalk  (om  49  lod)  med 
tvänne  vapen  (Pl.  IV  fig.  23  &  24)  ingraverade  å  foten. 
Det  högra  (herald.)  är  otvifvelaktigt  det  Willigmanska  med 
initialerna  H.  W.,  d.  v.  s.  den  i  noten  å  sid.  210  nämda 
Hans  Willigman.  Det  venstra,  antagligen  hans  hustrus  va- 
pen, visar  i  skölden  ett  korthornadt  och  skäggigt  ansigte 
med  uträckt  tunga.  På  hjelmen  ett  ansigte  (liknande  en 
löjlig  teckning  af  en  fullmåne)  och  dervid  initialerna  D  .  V  .  R 
Nedtill  mellan  vapnen  ses,  eget  nog,  årtalet  1804. 

3)  En  invändigt  förgj^ld  mindre  kalk,  som  har  ett  in- 
ristadt  vapen,  föreställande  tvänne  mot  hvarann  vända  och 
med  ändarna  korslagda  c-formige  lager(?)-qvistar,  inom 
hvilka  ytterligare  tvänne  hvarandra  korsande  grenar  bilda 
en  8.  Öfver  skölden  en  krona  med  fem  blad  af  hvilka  det 
mellersta  och  de  yttersta  äro  större  än  de  andra.  På  undra 
sidan  af  den  hithörande  patenen  ses  denna,  i  cirkel  löpande, 
inskrift:  V .  1  .  K  .  M  .  Camer  lunck  :  C  :  V :  Sievers  ver- 
éhret  :  d  :  1.  lan  :  A'^  1744  :  zu  Oottes  Ehren  . 

4)  På   locket  af  en  stor  innantill  förgyld  oblatask  ses 


223 

Creutz'ska  och  Du\\airska  vapuen  samt  ins;krifteii :  Her  Lo- 
rentz Crentz.     Fru  EJssa  Duval  1673. 

5)  En  invändigt  förgyld  dopskäl  liar  undertill  denna 
inskrift:  Eva  Jnsenstierna,  Eva  Elisabet  Dancktvardt. 

6)  A  en  liten  vinkanna  (egentl.  stånka;  af  ett  slags 
silfverkomposition)  afbildas  en  mängd  piltar  spelande  pa 
allehanda  musikaliska  instrument.  Kring  kannan  löper  föl- 
jande inskrift:  Fredericus  Backman  uxorque  Elisabeth  A. 
IS 2 9  Templo  Ecdesim  Pyttiensis,  Pia  mente. 

K ja-ko arkivets    handlingar   sträcka   sig   ej  särdeles 
långt  tillbaka.    De  äldsta  äro: 
Förteckning  öfver  födda  fr.  1703. 
„      vigda   ,,    1702. 

„  ,.      döda     „    1695. 

K}Tkoräkenskaper  ,.    1796. 

Socknestämmoprotokoller   „    1749. 


Är  1782  sågs  vid  kjTkogårdens  södöstra  sida  en  gam- 
mal träkyrka,  som  blifvit  begagnad  till  finsk  gudstjenst  in- 
nan församlingen  genom  Åbo  freden  år  1743  blef  delad  ge- 
nom riksgränseu  utmed  Abborforsgrenen. 

A  Mogenpört  holme,  hvarest  Malms  hemman  nu  är 
beläget,  fans  fordom  en  träkyrka  med  begrafningsplats,  och 
skall  det  närbelägna  kyrksundet  deraf  hafva  sitt  namn. 
Denna  kyrka  begagnades  af  skärboerne.  Det  n.  v.  Malms 
frälsehemman  skall  hafva  utgjort  prestbol  för  predikanten 
vid  denna  kyrka  ^. 


'  Prosten  Cremers  anteckninsrar  i  kyrkoarkivet. 


224 


Strömfors  kyrka  ^ 

är  en  åttkantig  träbyggnad  ^  med  ett  torn  midt  öfver.  Of- 
vanom  altaret  hänger  en  tafla  framställande  Kristus  på 
korset.  A  ena  sidan  om  denna  tafla  finnes  en  haDdskrifven 
„minnesvård"  öfver  Andreas  Andersson  Norström  (född 
1713,  död  1758)  egare  af  Strömfors  jernbruk.  A  andra  si- 
dan hänger  en  tryckt  stam  tafla  öfver  Forselles'ska  slägten. 
De  två  i  tornet  hängande  klockorna  äro  från  slutet 
af  förra  seklet-  De  äldsta  handlingarne  i  kyrkoarki- 
vet äro: 

Historiebok  från  år  1774. 

Biskopsvisitationer  fr.  1753. 

Socknestämmoprotokoller  fr.  1764. 


Lovisa  kyrka 

är  en  ny  af  tegel  år  1865  uppförd  vacker  korskyrka  med 
ett  högt  torn  öfver  vestra  korsarmen  3.  Altarpryduaden  ut- 
göres  här  af  en  stor  bildstod  af  Kristus  (efter  Thorvaldsen). 
Det  enda  antiqvariskt  märkvärdiga  föremål  är  en  stor 
(2,2  X  1^25  fot)  silfvertafla  af  drifvet  arbete  och  föreställande 
nattvarden  efter  Leonardo  da  Vinci  ^.  Taflan  är  skänkt  af 
en  Brunström,  som  skall  hafva  erhållit  den  i  Eyssland. 


*  Till  följd  af  särskilda  oinständigbeter  kunde  endast  en  flyk- 
tig stund  egnas  åt  undersökning  af  densamma. 

^  Färdigvordeu   enligt  Siréns  matrikel,  sid.  19,  år  17G8,  enligt 
Hornborgs  d:o,  sid,  201,  år  1772. 

^  Den  förra  kyrkan  af  träd  uppfördes  1782. 

*  Strålglorian  kring  Kristi  hufvud  är  senare  tillsatt. 


fe 

1^ 


5^ 


225 


Kyrkoarkivets  äldre  handlingar  äro; 
Historiebok  från  år  1726,  samt 
Kyrkostäramoprotokoller  fr.  1750. 
Kommunionbok  fr.  1750. 


Pärnå  kyrka. 

(Se  vidstående  afbildning.) 
Uppbyg-d  1  af  gråsten  och  helgad  åt  S:t  Michael  2 ; 
mäter  invändigt  98  fot  i  längd  och  45  fot  i  bredd.  Tio 
pelare  i  två  rader  dela  kyrkan  i  trenne  skepp;  det  meller- 
sta täckes  af  stjernhvalf,  af  hvilka  de  två  mest  åt  öster 
belägna  franite  en  genom  korsbågarnes  raångtal  rikare  form; 
korshvalf  bilda  sidoskeppens  betäckning.  Pelarne,  som  van- 
ligt, utan  sockel  och  kapitel,  äro  af  tvänne  slag,  i  det  de 
sex  östra  äro  åttkantiga,  de  fyra  vestra  deremot  fyrkantiga 
och  på  hvarje  sida  förstärkta  med  en  grof  halfrund  staf, 
liknande  skaftet  af  en  halfkoloun.  Denna  staf  fortlöper 
sedermera  på  de  breda  skarpkantade  och  spetsige  förenings- 
bågarne.  (På  de  åttkantige  pelarne  utgår  den  samfäldt 
med  föreniugsbågarne).  Skiljo-  och  korsbågarne  äro  smala 
och  flerkantige.  Hvarje  pelare  motsvaras  å  omgifningsmu- 
rarne  af  en  tvåsprångig  pilaster:  hörnpilastrarna  äro  der- 
emot ensprångiga.  De  af  pilastrarna  å  norra  och  södra 
murytorna  uppburna  kantbågarne  äro  lindrigt  spetsige,  hvar- 
emot  de  å  östra  och  vestra  väggarne,  äfvensom  samtlige 
skilj  obågar,  hafva  en  skarpt  spetsig  form.  Genom  en  egen 
anordning   har   den   sydöstra  hörnpilastern  kommit  att  för- 

•  Byggnadsåret  fans  fordora  på  kyrkväggen  utfördt  i  svarta 
hoTistäfver,  men  dessa  öfverströkos  vid  en  reparation  i  medlet  at 
1700  talet.     Hipping,  beskrifning  öfver  Perno  socken,  s.  11. 

*  A.  a.  sid.  113. 


226 

sviima  i  det  att  rummet  mellan  denna  och  det  bakre  fram- 
språuget  af  närmaste  pilaster  å  korväggen  blifvit  ut- 
lyldt  till-  en  jämn  väggyta,  dock  så  att  nederst  vid  golf- 
vet  bildats  en  rundbetäckt  väggniscli  af  6  fots  höjd,  10  fots 
bredd  och  1  fots  djup. 

Kyrkan  upplyses  af  sju  fönster  med  höga  bröstningar 
samt  ut-  och  invändigt  skråa  smygar  med  förtryckt  rund- 
bågiga  betäckningar.  Korfönstret,  som  bibehållit  sin  ur- 
sprungliga fo]'m  har  trenne  lufter,  afskilda  genom  två  staf- 
var,  hvilka  med  hvarandra  och  posterna  bilda  tre  rakspet- 
siga  bågar,  hvarje  med  ett  litet  blad  upptill.  På  dessa 
bågar  hvila  tvänne  cirkelfönster  omgifna  af  sviklor  (Pl.  lY 
tig.  18).  Stafverket  och  posterna  af  sten.  Af  de  öfriga 
fönstren  finnas  3  i  södra  muren,  1  i  den  vestra  och  2  i 
norra.  Af  de  två  sistnärada  är  det  vestra  betydligt  mindre 
och  smalare  än  de  öfriga,  hvilka,  med  undantag  af  korfön- 
stret, i  senare  tid  blifvit  utvidgade.  Ofvan  korf^Jnstret  är 
en  liten  cirkelrrund  ljusöppning  till  vinden.  Templet  har 
tvänne  ingångar,  den  ena  i  vester,  den  andre  i  söder,  h var- 
dera med  lågspetsig  betäckning.  Genomskärningen  af  den 
förras  yttre  omfattning  visar  Pl,  IV  flg.  26  a,  den  senares 
åter  flg.  26  b.  Framför  södra  portalen  är  ett  vapenhus  af 
gråsten,  med  stengolf  men  mellantak  af  trä.  Den  yttre  por- 
talen här  har  samma  utseende  som  den  i  kyrkans  vestra 
rum.  I  vapenhusets  östra  mur  finnes  ett  litet  aflång-fyr- 
kantigt,  rakbetäckt  fönster  med  tresprångiga  inre  sidoomfatt- 
ningar och  rakt  botten.  Invändigt  har  förstugan  norr  om 
detta  fönster  en  större  fyrkantig  rakbetäckt  nisch,  7  fot 
iiög,  3  fot  bred  och  2  fot  djup.  Den  å  kyrkans  norra  sida 
belägna  sakristian,  till  hvilken  en  tvåsprångig  och  rundbe- 
täckt dörröppning  från  kyrkan  inleder,  är  äfvenledes  af  grå- 
sten samt  täckes  af  ett  korshvalf;  dagern  inkommer  genom 


227 

tväniie  touster.  det  ena  i  uorr  och  det  andra  i  öster,  livar- 
jämte  eu  dörröppning*  i  vester  leder  ut  till  grafg-ården, 
Golfvet  i  kyrkan  är  af  trä.  Utvändigt  är  templet  livitstru- 
ket  samt  har  spånbelagdt  kroppåstak.  Yttre  nordvestra 
hörnet  förstärkes  af  en  grof  sträfpelare.  Kyrkans  och 
sakristians  gafvelrösten  prydas  af  miirfurdjupningar  visande 
ett  likarmadt  kors  omgifvet  på  kyrkans  gafvel  af  enkla  och 
dubbla  nischer,  tandsnitt  och  cirklar,  på  sakristians  af  cirklar, 
aflånga  smärre  rektanglar  samt  tandsnitt. 

Altaret  är  muradt  af  sten.  På  detsamma  står  en  af 
Desarnaut  målad  t  af  la  föreställande  nattvarden.  Bak  i  kyr- 
kan står  en  äldre  altartafla  af  högst  underhaltigt  värde; 
den  föreställer  kyrkans  skyddshelgon,  ängeln  Michael,  i 
kamp  med  draken,  och  är  utförd  af  en  målare  Lindström  i 
Borgå  1. 

På  begge  sidor  om  korfönstret  ^  äro  uppspikade  delar 
af  en  triptych  (altarskåp),  livaraf  midtpartiet  hänger  på 
norra,  och  de  två  sammanfogade  dörrarne  på  södra  sidan. 
Det  inre  af  venstra  flygeldörren  framställer  ofvantill  Kristus 
på  väg  till  Golgatha  dignande  undes  korset,  samt  nedtill 
Pilatus  tvående  sina  händer;  midtpartiet  visar  korsfästel- 
sen 3,  samt  högra  dörren  slutligen,  ofvan  Kristus  nedtagen 
från  korset  och  undertill  hans  grafläggning,  allt  i  rikt  för- 
gyldt  bildhuggeri.  Grupperna  täckas  af  korshvalf,  framtill 
besatta  med  galler  af  smakfulla  bladornament.  På  dörrar- 
nes yttersidor  halva  funnits  målningar,  numera  så  utplånade 


^  Hippiug,  sid.  113.  En  numera  förkommen  altartafla  hade 
1728  blifvit  målad  af  en  studerande  Ambrosius  Bedingren,  ..som  på 
högre  befallning  reste  omkring  landet".     A.  a.,  sid.  77. 

^  Koret  afstängdes  ännu  i  början  af  detta  sekel  från  den  öt- 
riga  delen  af  kyrkan  genom  ett  skrank.     A.  a ,  s.  108. 

'  Ingalunda  Kristi  intåg  i  Jerusalem;  se  Hipping,  s.   113. 


228 

att  man  kan  urskilja  endast  en  madonnabild  äfveusom  en 
man  (?)  som  i  handen  håller  en  uppslagen  bok.  Skåpet  har 
(med  uppslagna  dörrar  varit  5,5  fot  högt,  7  bredt  och  0,6 
djupt);  blef  1653  renoveradt  af  öfverste  Ernst  Forbes,  som 
derunder  lät  sätta  följande  inskription:  Hoc  epitaphimn  utut 
jmu  divisum  renovatum  1653  ^ 

Någonting  utmärkande  för  minnesmärket  vid  törsta 
påseendet  är  en  sammangyttring  af  gestalter,  som  låter  en 
först  genom  ett  nogare  betraktande  uppfatta  ämnet  i  de 
skilda  grupperna.  Den  lefvande  och  konstfulla  behandlingen 
vittnar  om  utländskt  arbete,  och  traditionen  vet  äfven  för- 
tälja att  skåpet  hitkommit  under  30-åriga  kriget,  en  hän- 
delse som  den  gärna  anknyter  vid  utmärktare  fornsakers 
förekomst.  Ehuru  något  skadadt  förtjenar  det  en  plats 
bland  våra  historiska  samlingar. 

Altarbordet  höljes  af  ett  antependium  af  sammet, 
besatt  med  Forbes'ska  och  Creutz'ska  vapensköldarne  gra- 
verade på  silfverplåtar.  Öfver  det  förra  ses  bokstäfverna 
M  F  (=  Mathias  Forbes)  jämte  ett  språkband  hvarå  läses 
st  andfas  t,  öfver  det  Creutz'ska  vapnet  [B]  ^  K  (=  Brita 
Creutz);  under  vapnen  gemensamt  läses:  AO  163[8],  allt  af 
silfver.  Å  ett  annat  altarkläde  finnas  bokstäfverna  T  P  M 
(=  Thomas  Perman)  samt  årtalet  1684. 

Några  synnerligen  gamla  messkläder  finnas  ej  numera, 
men  i  1643  års  inventarieläugd  är  upptagen  en  gammal  ut- 
sliten „  kurkoppa". 


^  A.  st.  —  Hipping  kallar  Forbes  general  major;  enligt  vapnet  i 
Mörskom  (se  föreg.)  innehade  han  vid  sin  död  1677  endast  öf- 
verste titel. 

^  Det  inom  [  ]  satta  är  bortfallet,  men  genom  ljusets  inverkan 
har  det  qvarlemnat  aftryck  på  tyget. 


229 

Mellan  sista  pelarparet  i  öster  har  man  i  st.  f.  det 
gamla  korskranket  uppfört  af  trä  ett  slags  triumfport 
af  ganska  simpelt  utseende.  På  densamma  hvilar  ett  stort 
krucifix,  hvars  öfre  ända  medels  en  ketting  är  fästad  i 
hvalfvet.  Kristus,  i  naturlig  storlek,  framställes  såsom  ännu 
lefvande,  liufvudet,  omslutet  af  trenne  långa  nedhängande 
lockar  krönes  af  en  törnekrans ;  armarne  äro  rätt  utsträckta, 
knäna  något  böjda  och  riktade  framåt,  fötterna  korslagda: 
såret  på  venstra  sidan;  om  midjan  sitter  ett  bredt  skynke 
utan  knut,  långt  nedhängande  på  venstra  sidan.  I  ändan 
af  hvarje  korsarm  är  en  grund  fördjupning  ämnad  att 
innesluta  bilden  af  en  evaugelist.  Under  fötterna  är  en 
liten  tafla  med  ett  par  bibelspråk  i  modäi'n  skrift.  På 
sidorna  om  korset  stå,  ytterst  på  portens  hörn,  tvänne 
mindre  träbilder,  troligen  föreställande  Maria  och  Jo- 
hannes. 

Predikstolen  i  1600-talets  stil.  flerkautig  samt  prydd 
med  kolonner  och  bildhuggerier  af  frälsaren  och  några 
apostlar  i  grunda  rundbetäckta  nischfördjupningar,  är  skänkt 
af  amiralen  Lorentz  Creutz  och  hans  fru  Elsa  Duwall  S 
hvilket  skönjes  af  de  på  takhimmeln  anbragta  vapnen. 

Nära  altaret  står  på  ett  muradt  underlag  vid  norra 
pilastern  på  korväggen  en  simpel  dopfunt  af  gråsten,  2, .5 
fot  hög.  Foten,  nedtill  aflångt  fyrkantig  med  afrundade 
hörn,  sammandrager  sig  uppåt  till  en  af  en  ruudstaf  omgif- 
ven  rund  hals,  på  hvilken  skålen  hvilar.  Skålens  diameter 
(till   ytterkanterna)  2,5  fot.     Ännu  i  medlet  af  förra  århun- 


^  Enligt  en  gammal  inventarielängd  i  kyrkoarkivet  skedde 
detta  år  1652.  På  en  äldre,  numera  förstörd  predikstol,  som  begag- 
nades i  finska  kyrkan,  fans  Wildemanska  vapnet  måladt  Hipping, 
sid.  44. 

16 


230 

dradet  fimnos    „  3  dertill  hörande  ovala  stenar,  trefallighets 
stenar  fordom  kallade"  ^ 

I  midten  af  kyrkan  hänger  en  större  messings  1  j  u s - 
krona,  skänkt  af  assessorn  Jakoh  ForselP  i  Lovisa  en- 
ligt hvad  följande  å  klotet  graverade  inskrift  utvisar: 

DENNA  LIUSCRONA 

ÄR  FÖRÄRT  ÅT  PERNO  KYRKJA 

SÅSOM  EN  ÄRE  SKIÄNK 

FÖRGRAF  STÄLLET 

AF 

ASSESSORN  OCH  BORGMÄSTAREN  I  STAPEL  STADEN  LOUISA 

JACOB  FORSELL 

D  :  25  JULII  ÅR  1762. 

Fram  i  kyrkan  hänga  tvänne  nyare  kronor  af  glas. 
Kyrkan  har  likväl  egt  flere  kronor ;  sålunda  upptages  i  1643 
års  inventarielängd  en  ljuskrona  af  messing  med  20  pipor 
såsom  skänkt  af  ståth.  Arvid  Tönnesson  Wildeman.  Vidare 
vet  man  att  rådmannen  i  Stockholm  Thomas  Pehrman  (som 
var  född  i  denna  socken)  1684  förärat  „en  stor  messings 
ljuskrona  af  3  omgånger  med  förgylda  knoppar"  ^,  äfvensom 
att  en  stor  krona  blifvit  skänkt  af  öfverstlöjtnanten  Peter 
Golawitz*.  Förskräckt  af  ryssarnes  framtåg  1712  nedgräfde 
man  i  jorden  fyra  stora  ljuskronor,  och  finnes  arbetslönen 
härför  upptagen  i  kyrkans  räkenskaper.  Då  gömstället  var 
bekant  antagligen  endast  för  några  få  som  under  kriget 
dogo,  förblefvo  troligen  kronorna  i  jorden,  ty  de  omnämnas 
ej  sedermera  ^ 


*  „Presterskapets  redogörelser",  sid.  207. 

-  Nobil.  af  Forselies.  —  Se  grafstenen  i  Eliraä  kyrka! 

*  Hipping,  sid.  64. 

*  A.  a.  sid.  56. 

*  A.  a.  sid.  67. 


231 

I  sakristian  föiTaras  ett  par  stora  silfver  ljusstak  ar, 
på  livilka  fiunes  ingraveradt  Creutz'ska  vapnet  med  initia- 
lerna B  .  C  ,  ofvan  samt  undertill  inskriften: 

CHRISTINA  BOYEi 

A"  1081. 

I  deu  gamla,  förutnämda  inventarieboken  är  upptaget 
„ett  par  större  ljusstakar  af  messing  om  två  L%,  gifne  af 
sal.  wälb.  Ernst  Creutz". 

Kyrkan  liar  flere  grafstenar  af  stort  intresse.  Den 
älsta  (3,7  X  7,1  fot)  har  sin  plats  i  södra  sidoskeppet  och 
midt  för  utgången  till  vapenhuset,  sålunda  utsatt  att  tram- 
pas af  de  flesta  kyi-kogåugare.  Den  är  derför  mycket  sliten 
och  den  kring  kanten  löpande,  i  munk-minuskler  ^  utförda 
inskriften  endast  till  en  del  läslig.  En  af  E.  Brenner  år 
1691  gjord  afbildning  af  stenen  har  lyckligtvis  till  våra  da- 
gar blifvit  bevarad  ^.  Den  visar  i  hällens  midt  en  vapen- 
sköld med  en  stående  fågel  samt  längs  kanterna  denna  in- 
skrift, i  h  varje  hörn  af  bruten  af  ett  roslikt  ornament:  Anno 
'lomini    m  tf  x  ix    die    concepcionis    virginis    [marie   ohiit 


^  Hipping  (sid.  55 — 56)  omnämner  att  ett  par  stora  silfver- 
Ijusstakar  blifvit  skänkta  af  Ernst  Forbes'  fru,  Christina  Boije,  hvil- 
ken  härtill  skulle  tagit  silfver  från  sin  svärfaders,  Mathias  Forbes' 
likkista,  men  debiterat  (såsom  kyrkoräkenskaperna  utvisa)  socknen 
för  arbetslön.  Härmed  måste  förstås  några  andra  stakar,  ty  om  hon 
sjelf  låtit  förfärdiga  dessa  ljusstakar,  är  det  obegripligt  hvarför  hon 
låtit  ingravera  sin  mors  (Brita  Creutz')  vapen  och  namninitialer  och 
icke,  såsom  brukligt  var,  sitt  eget  vapen;  snarare  måste  man  anse 
att  hon  mottagit  dem  i  arf  efter  sin  mor  och  skänkt  dem  till  kyr- 
kan efter  att  under  modrens  vapen  hafva  tillagt  sitt  eget  namn 
jämte  årtal. 

"  Af  samma  karaktär  som  på  Pyttis  grafstenen  af  år  1517. 

•^  Se  Gottlunds  Otawa,  tom.  I,  pl.  XV. 


232 

discretus   armiger  ericus   petri    de   terfiveioki   cuijus  anima 
requiescat  in  j^^ic^  amen  ^. 

Vapenhuset  inrymmer  treune  grafhällar,  af  hvilka  den 
största  (8,3x6,0x0,0  fot,  Pl.  VII  %  32;  i  upphöjdt  arbete 
framställer  ståthållaren  Arvid  Tönnesson  Wildeman^  i  kri- 
g'arrustniug  och  hans  fru  Anna  Hansdotter  Björnram  iklädd 
den  tidens  qvinuodrägt,  båda  med  öfver  bröstet  till  bön 
hoplagda  händer.  Upptill  på  stenen  läses  bibelspråket  11 
Joh.  25—26  mellan  Wildemanska  och  Björnramska  vapnen. 
Hvad  det  senare  beträffar  så  visar  det  en  betj^dlig  afvikelse 
från  det  vanligen  förekommande.  Skölden  är  nämligen  här 
tuledad  med  tremie  upprätta  björnramar  i  öfra  fältet,  hvar- 
jämte  hjelmprydnaden  utgöres  af  tvänne  sådana  ramar.  — 
Under  bilderna  finnes  följande  uthugget: 

[DENNA  (?)]  STEEN  HÖK[ER(?)  DE]N  EDLE  OCH  WÄLBOR  : 

DO  .  .  M  .  .  ARVID  TÖNNESON  [T]I[L]  TIVSTERBY 

TILL  .  .  S  .  .  .  [F]OR  SIGH  (?)  SIN  KÄRE  HWSFRW 

ANNA  HANS  DOTTER  OCH  BEGGEfS]  THERES 

K[Ä]RE  BARN  ANNO  DOMINI  MDCX  . 

Den  andra  stenen  i  ordningen  (7,7  fot  x  5,9)  är  så  sli- 
ten att  hvarken  den  rundtomkring  löpande  eller  den  inuti 
på  fyrkantiga  taflor  affattade  inskriften  kan  läsas.  Stenen 
måste  hafva  varit  ganska  vacker. 

Den  minsta  grafsteneu  (6,8  x  4,6  x  0^4  fot)  har  i  sin 
öfre  del  tvänne  fyrkantiga  taflor  med  denna  delvis  utplånade 
inskrift : 


*  Det  inom  [  J  är  numera  oläsligt.  Terfweioki  är  n.  v.  Tervik 
i  Pärnå.  —  Hipping,  som  antagit  att  stenen  blifvit  lagd  „till  minne 
af  någon  märkvärdig  händelse"  och  som  töröfrigt  ej  kunnat  rätt  läsa 
inskriften,  uppger  att  stenen  i  början  af  detta  sekel  haft  sin  plats 
på  andra  sidan  tröskeln,  uti  förstugan  (a.  a.  sid.  100). 

«  Se  noten  å  sid.  194! 


233 


HÄB  :  lilGER  :  BEGRAF 
V 


E i' 

VE  :  I  :  EVIGHET  :  OCH  : 
GIVI  :  HÅNÄM  :  EN  :  HVNELIG  ; 
VPSTONDELSE  :  OCH  ;  AFSOM 
NADE  :  HAN  :  DEN  :  2  MAI  ANO  1584 


lAGir  :  WEET  ;  AT  :  MIN  :  FÖR 


GW  .  I  NHÅNÅM  KAL     ... 
MIGH  :  SEE  :  OCH  MYNOCHON  SKÅ 
LA  SKODA  HONO^OCH  IGEN  ANNAN 


Nedra  hälften  utgöres  af  eu  éuda  stor  fyrkant  med 
en  refflad  kolonn  pa  hvardera  sidan  och  mellan  dessa  ko- 
lonner: 

T.  O.  B.  H. 

(Wiltlemanska  vapnet).  (Risbifska  vapnet 

se  pl.  VI,  %.  -21.) 

(En  dödskalle  ötVer 

ett  horisontalt  ben). 

HVMUS  ET  PVLVIS 

15  SWMWS  84. 

Stenen  tillhör,  enligt  hvad  man  af  vapensköldarne  och 
initialerna  deröfver  kan  finna,  ståthållaren  på  Wiborg-  Tönne 
Olofsson  Wildemcm^  död.  såsom  i  inskriften  finnes  angifvet, 
2  maj  1584,  samt  hans  hustrn  Brita  Henriksdotter  Risbit, 
som  lefde  enka  1586.  ^ 

Uti  Sarflax'  på  kyrkogården  belägna  af  sten  nppmu- 
rade  grafkor  står  en  stor  prydlig,  7  fot  hög  och  6,75  d:o 
bred  grafhäll^  som,  egande  påfallande  likhet  med  och  såle- 
des antagligen  utgången  från  samma  verkstad  som  före- 
nämda  Wildemanska  grafsten,  framställer  i  upphöjdt  arbete 
bilderna    af  ståthållaren    Ernst   Larsson    Creutz  -  och  hans 

^  Anrep,  adl.  ätten  Wildeman,  tab.  '-2. 

-  Ernst  Larsson  Creutz  till  Sarflax,  Malma  (Malmgård)  samt 
Cassaritz;   Landshöfding  i  Norrland   samt  Öster-  och  Westerbotten: 


234 

fru  Katarina  Hess  von  Wiclidorff.  Längs  sidorna  äro  nia- 
karnes  anvapeu  aubrag-ta,  nämligen  på  stenens  högra  sida 
(uppifrån  nedåt):  1)  Creutz  (farfaderns),  2)  Wildemans 
(morfaderns),  3)  Jägerhorns  (farmoderns),  4)  Frilles  (mor- 
moderns); samt  på  venstra  sidan:  1)  Hess  von  Wichdorffs 
(farfaderns),  2)  Aureps  (morfaderns),  samt  3)  Plesses  (farmo- 
derns). Det  sista  (mormoderns,  Oberlacli  af  Lauamets)  har 
till  följd  af  en  här  å  stenen  skedd  skada  gått  förloradt. 
Under  namnen  läses  inom  en  fyrkantig  omfattning: 

HÄR  LiaGER  BEGRAFFWEN  DHEN  EDLE 
WELBORIGE  OCH  MANHAFTIGHE  ERNEST 
CRYTZ  TIL  SARFFLAX  OFFWERSTE  HWI 
LKEN  AFSOMFNADE  I  GVDHI  DHEN 

ANNO 
HWILKENS  SIÄL  GVDH  GLEDIE  . 

samt  under  hustrun: 

HÄR  LIGGER  BEGRAFFWEN  DHEN  EDLA 
OCH  WÄLBÖRDIGHE  CATARINA  HESS 
VON  WICHDORF  AFFSOMPNAT  I  GUDHI 
DHEN  ANNO  GUDH 

FÖFLÄNE  EEN  GLADEFULLE  UPSTAN 
DELSE  . 

För  att  återgå  till  sjelfva  k3'rkau,  finnes  ofVanför  den 
numera  igenmurade  dörröppningen  (öster  om  stora  utgången 
i  södra  muren)  till  det  forna  Isnäska  grafkoret,  infattad  i 
väggen  en  slipad  stenskifva  med  denna  inskrift  i  guld: 


tillika  ståthållare  på  Gefle  och  Uleåborg;  ihjälslagen  1635  af  Peter 
Dufva  till  Munkeby;  gift  med  Catharina  Hess  von  Wichdorffs  dotter 
af  hertig  Magni  i)å  Ösel  råd  Johan  Johansson  Hess  von  Wicli- 
dorff med  Margaretha  Anrep.  Anrep,  adl.  ätten  Creutz  N:o  92. 
tab.  4. 


235 

HÄR  VILAR  FÖRGÄNGELKiA  DELEN 

AF 

FRIHERRE  CARL  GUSTAF  AEMFELDT  i 

COMMENDERANDE  GENERAL  ÖFVER  FINSKA  OCH  lÅMTLÄNDSKA 

ARMÉERNA  CHEF  FÖR  NYLANDS  INFANTERI,  UTI 

KONUNG  CARL  DEN  XIITes  TIENST. 

FRIHERRE  TILL  ISNÄS  och  SARSALÖ, 

FÖDD  1666,  DÖD  1736,  och  DESS  HUSFRU 

LOVISA  AMINOFFS  STOFT. 


STENEN  UPREST  AF  DERAS  ÄLDSTA  SONS  SONASÖNER 
GENERALEN  och  RIDDAREN  GREFVE  GUSTAF  OCH  ÖFVERSTE- 
LIUTENANTEN  och  RIDDAREN  FRIHERRE  AUGUST.    ARMFELDT. 

Ett  auuat  epitaphium  finnes  inmuradt  i  östra  väggen 
af  samma  sidoskepp:  äfven  detta  monument  utgöres  af  en 
slipad  stenskifva,  upptill  besatt  med  en  förgyld  urna  om- 
gifven  af  en  feston:  derunder  läses  i  guldskrift  följande: 

OTTO.  WILHELM  .  DE  .  GEEE  . 

FRIHERRE, 

KONG .  MAYSTS.  quh  SWEA.  RIKETS  . 

HÖGSTBETRODDE  .  MAN  .  OCH  .  RÅD  . 

COMMENDEVR  .  AF  .  SWÄRDS  .  ORDENS  .  STORA  .  KORSS  . 

F :  1710  .  D  :  25,  DECEMB  :  D  :   17G9  .  24.  MARTII  . 

^  Den  bekante  karolinen;  född  IGGö,?,  på  sin  faders  gård  i  In- 
germanland;  general  af  infanteriet  och  chef  för  trupperna  i  Finland; 
t  1736-f$  på  Isnäs.  Han  var  gift  med  Lovisa  Aminoff  (född  1685, 
drunknade  1741).  med  hvilken  han  hade  ej  mindre  än  nitton  barn, 
af  hvilka  tio  fullvuxne  söner  buro  fadren  till  grafven.  An  rep,  fri- 
heiTl.  ätten  Armfelt  N:o  213,  tab.  1.  Hipping,  sid.  71.  —  Armfelt 
hade  den  20  april  1728  tillhandlat  sig  detta  krafkor  af  grefve  Rein- 
hold Carlsson  Nieroth  och  Hedvig  Ulrika  Creutz  (hvilka  då  egde 
Forsby  egendom  i  Pärnå).    Hipping,  sid.  72. 


236 

HANS  FRU 

ANNA  .  DOROTHEA  .  MUHL  . 

FRIHERRINNA  . 

TIL.  TERWIK.  TIUSTERBY.  MOLMBY . 

WILMANSGÅRD  .  PERENIEMI .  och  .  RATTULA  .  M.  M. 

F :  1728  .  D  :  8 .  OCTb  .  D  :  1778 .  D  :  2C  .  I ANUAR : ' 

HAN. HAR. 

INRIKES  .  UTRIKES  .  I .  KRIG  .  I .  FRID  .  TIENT  .  MED  .  HEDER  . 

59  .  ÅR .  WANDRAT  .  REDELIGEN  . 

HON .  WAR . 

ÄLSKAD  .   MAKA  .  HULD  .  MODER .  PRYDNAD  .   FÖR  .    SITT  .  KIÖN 

50  .  ÅR .  LEFWAT  .  TIL  .  EFTERDÖMME . 
MED  .  BÄGGES  .  NAMN  .  ÄR .  DERAS  .  ÅMINNELSE  .  BEWARAD . 

STENEN .  RESTES  . 
AF  .  DESS  .  EFTERLEMNADE  .  BARN  . 

RBT   WHM   ANA   CHRL   DRTA   CHST   OCH   QTLNA   ULR  DE  .    GEER  . 

Härunder  ses  de  förgylda  De  Geer'ska  och  MuliVska 
vapensköldarne  under  en  gemensam  friherrlig  krona.  En 
feston  nedtill  afslutar  det  hela. 

Söder  om  kyrkan,  på  grafgården,  står  ett  gammalt 
stenkors  (Pl.  IX  fig.  35),  2,i  fot  högt  och  bredt,  0,3  tjockt, 
om  hvilket  sägnen  vet  förtälja  att  det  vore  upprest  öfver 
kyrkans  byggmästare  ^.     Korsets  ena  arm  är  afbruten. 

Under  kyrkans  golf  finnas  murade  grafvar.  För 
deras  undersökning  lät  numera  aflidne  prosten  Hofdahl,  som 
för  forskningsarbetena  visade  det  lifligaste  intresse  och  på  allt 
sätt  sökte  underlätta  desamma,  framför  koret  upptaga  några 


*  Jfr  riddarliusstamtaflans  uppgift  beträffande  makarnes  fö- 
delse- och  dödaår  (Aurep,  friherrl.  ätten  De  Geer  af  Tervik,  N:o 
•271,  tab.  1). 

*  Märkligt  nog  finnes  på  Åland,  å  Sunds  kyrkogård  ett  all- 
deles dylikt  stenkors,  om  hvilket  samma  berättelse  går. 


237 

golftiljor.  Det  visade  sig  då  att  gratVarue  väl  voro  fulla 
af  likkistor,  men  alla  i  saknad  af  påskrifter.  De  flesta 
kistor  voro  dessutom  antingen  söndriga  eller  multnade. 

I  den  nya  klockstapeln  förvarades  deremot  tvänne  lik- 
kistor af  koppart  A  den  ena  (Pl.  VIII  tig.  31)  läses  å 
lockets  hufvudända : 

Kongl.  May. .   Troo  Man 
Och  Ofwerste  af  ett  Regemente 
Infanteri  Den  Edle  och  Wälh  :  Her- 
ren Ernst  Forhes  Herre  till  Mor- 
[sknäs]  Fårhåf  nch  ijdelax 
är  [född  AJNNO  1624  den  7  octoher 
Och  i  Herranoni  Salligen  af- 
somfnad  den  19  ocjtober  1677  -. 

Derunder  ses  a  sjelfva  kistan  Forbes'ska  vapnet.  A 
kistans  långsidor  finnas  afbildade  mellan  krigiska  sinnebil- 
der Forbes'ska  och  Creutz'ska  vapnen  ^  under  en  gemensam 
adlig  krona.  Äfven  lockets  långsidor  äro  prydda  med  samma 
krigiska  emblem,  mellan  hvilka  läsas  några  bibelspråk.  ()f- 
veret  är  ett  kors  afbildadt.  Samtliga  ornament  och  vapen 
äro  framstälda  genom  förgyllning  på  den  naturliga  koppar- 


^  Efter  författarens  besök  i  Pärnå  kyrka,  hatva  vid  en  repa- 
ration för  3  ä  4  år  sedan  ej  blott  dessa  kistor  utan  ock  samtliga  i 
det  följande  uämda  vapensköldar  med  vederbörandes  begifvande  af 
frih.  V.  M.  von  Bom,  n.  v.  egaren  till  Sarflax  säteri,  blifvit  förflyt- 
tade till  kyrkans  vapenhus,  der  de  blifvit  i  systematisk  ordning 
uppstälda. 

^  Se  not.  2  å  sid.  183. 

'  Den  dödes  tadei-ne-  och  möderne  vapen. 


238 

grimden.  Kistan,  hvarifrån  liket  är  bortvräkt,  var  ej  känd 
af  Hippiug'  och  upptogs  från  den  numer  raserade,  utanför 
k^a^kans  sydöstra  hörn  belägna  s.  k.  Wrede'ska  grafven. 

Den  andra  kopparkistan  har  å  lockets  hufvudända  denna 
påskrift: 

„KongL  May*'  till  Swerige  Tro  Man  och 
Öfwerste  Lieutenant  Edle  och  Wälb :  e  Petter  Oålawitz 
Till  Degerhy,  Kugguni  och  Jernhöhle  Ahr  födder  pä  sin  fäder- 
nesOård  Fansnääs  i  Pärm  Sochn  alir  1606  och  afsomjmadhe 

i  Herra- 
noin  2)å  sin  Gård  Degerhy  den  SO  Septemhr  AJir  1673  ^ 

Hans  vapen  finnes  härunder,  på  kistans  hufvudända, 
utfördt  i  färger.  Hvardera  af  kistans  långsidor  är  besatt 
med  en  rad  af  åtta  till  hvarandra  slutna  upprätta  ovaler, 
af  hvilka  de  3:dje  och  4:de  i  ordningen  från  hufvudändan 
upptagas  af  den  dödes  fäderne-  och  mödernevapen,  det  se- 
nare framställande  en  upprätt  bock  i  blått  fält.  De  öfriga 
ovalerna  innehålla  bibelspråk,  för  det  mesta  numera  utplå- 
nade. På  fotändan  ses  en  dödskalle  öfver  korslagda  ben. 
Locket  är  belagdt  med  ett  s.  k.  klöfverbladskors. 

Den   4   Sept.   1763  „beslöt  församlingen   på  professor 


*  Han  härstammade  från  en  gammal  rysk  adlig  slägt  och  var 
gitt  med  Brita  Ruth  (dotter  af  Diedrik  Pedersson  Ruth  i  Finland, 
N:o  125  och  Angoria  Silfversijarrc)  med  hvilken  han  hade  en  son 
Johan,  en  liderlig  och  otuktig  sälle,  som  orsakade  sin  fader  mycken 
sorg  och  som  slutligen  för  utkastade  svåra  men  ogrundade  beskyll- 
ningar mot  riksrådet  frih.  Lorentz  Creutz  och  en  dennes  ogifta  dotter 
dömdes  från  lifvet,  hvilket  straff  dock  mildrades  till  evig  landsflykt. 
Fadren,  som  han  hotat  mörda,  förklarade  kort  före  sin  död  honom 
ovärdig  att  kallas  hans  son.  An  rep,  adl.  ätt.  Golawitz  N:o  383. 
Hipping,  sid.  56. 


239 

Krooks^  iurådaii  (!)  att  använda  den  (7ola\vitz\ska  koppar- 
kistan, såsom  varande  till  hinder  (sic!),  till  något  nyttigt 
behof  uti  kyrkan";  och  skulle  man  härtill  begära  konsistorii 
bifall  -.  Mot  förmodan  uteblef  detta  bifall  och  hela 
saken  fiirföll.  —  men  herr  ..professorn"  had€  genom  sitt 
förslag  på  ett  föga  ärofullt  sätt  för  alltid  bundit  sitt  namn 
vid  detta  minnesmärke.  —  Denna  kista  (hvarifrån  liket  län- 
gesedan är  undanskaffadt)  hittades  1745  uti  den  s.  k. 
Golawitz'ska  eller  Degerby  grafven.  Bredvid  lågo  „tvänne 
dyrbara  likkistor,  af  hvilka  den  ena  innehållit  ett  balsame- 
radt  (!)  lik.  den  andra  ett  fruntimmer  med  ett  barn  pa  ar- 
men. På  locket  var  ett  metall  cruciflx",  antagligen  det- 
samma som  numera  förvaras  i  ett  skåp  i  kyrkan  3.  Lektorn 
i  Borgå,  magister  Anders  Kraftman  *  som  tillhandlat  sig 
Degerby  gård.  lät  ur  grafven.  som  förmodligen  ingick  uti 
köpet,  upptaga  liken,  men  ålades  af  ett  socknestämmobeslut 
att  återföra  dem  i  sitt  hvilorum  ''. 

Då  k3Tkogolfvet  1812  reparerades  blef  under  altaret 
funnen  en  barnlikkista  med  inskription:  Michael  Hieronymi 
obiit  1626.  Liket  skall  hafva  varit  väl  bibehållet  och  svep- 
ningen oskadd''. 


^  Då  varande  kyrkoherden  i  Pärnå;  f  17  70. 
-  Socknestämmoprotokollen. 

*  Der  gömmes  ock  ett  af  siltVertråd  broderadt,  men  af  tiden 
mycket  angripet  kors,  en  gåfva  efter  frih.  Lorentz  Creutz  d.  ä.  af 
dennes  arfvingar. 

*  t  1791;  bekant  som  en  bland  de  största  kaffevänner,  i  det 
hau  en  tid  dagligen  förtärde  minst  40,  oftast  60  koppar  af  denna 
dryck.    Alopseus,  Borgå  gymnasii  historia,  sid.  428. 

'  Hipping,  sid.  91 — 92. 
^  A.  a.  sid.  40. 


240 

Följande  vapensköldar  funuos  ^  i  kyrkan  uppsatta: 
Under   vestra   fönstret   i  norra  väggen:  tvänne  stora 
vapen  tillhöriga  friherrl.  ätten  Creutz.    Påskrifterna  äro  nä- 
stan utplånade;  dock  kan  man  å  det  ena  vapnet  läsa: 

Hans  Kongl.  Mai/^  tvär  alclra  nådigaste 
Konnungs  och  Herres  fordom  höghetrodde  man 
Rikets  råd  och  President  uthi  den  Kongl  [Hofrätt]  i  Stor 
furstendömet  Finland  den  högvälborne  Herre  H.  Ernest 
Johan  Crexitz^  friherre  till  Cassaritz,  herre  till  Malmgård  Sitmd 
hy  och  Tammerfors,  hlef  födh  på  Sarfwlax  gård  A"  1619  d. 

20  Maj  {Mars?) 
Såmbnade  i  Herranom  1684  den  25  Maj  (?)  och  hlef  begraf- 
wen  uthi  denna  kilrMa  den  25  Januari  Ar  1685. 

Af  skriften  på  det  andra  vapnet  är  följande  läsligt: 

KONGL   MAYST.  TROOTIENARE  OCH 
WELBESTELTER  RYTMESTARE  VNDER  HER 
BARON  OCH  ÖFVERSTENS  FRITZ  WACHTMES- 
STARES  REGEMENTE  HÖGWÄLBORNE  HERR  BA[R] 
ON  AXEL  CREUTZ  «  FRIIHERRE  HERRE  TILL 
MALMGÅRD,  SAM  AFSÅMNADE  DEN  22     .    .     . 

Ao  1693  OCH  WAR  BEGRAFVEN 

.    .     .    ANNO     ....    1695 

A  en  pilaster  på  södra  väggen:  det  Oolawit/ska  vapnet^. 
men  utan  någon  språktafla. 


*  Se  noten  1  :\  sid.  237. 

'  Son  till  föregående,  var  född  ll)77  och  dog  i  arrest  på  Wi- 
borg3  slott  samt  begrofs  i  Pärnå  kyrka.  Han  satte  sig  upp  mot  sin 
öfverste,  frih.  Wachtmeister,  och  blef  dcrföre  1691  fängslad  och  dömd 
från  lifvet,  men  fick  nåd,  dock  så  att  han  skulle  sitta  tre  år  på  Wi- 
borgs  fästning.    Anrep,  a.  st.  der  dock  dödsåret  uppgifves  vara  11)92. 

*  Antagligen  Peter  Golawitz'.    Se  det  föreg. ! 


241 

Af  uedaustäeiide  auvapen  fimnos  eu  del  upphängda  å 
kyrkans  pelare,  en  annan  del  förvarade  i  klockstapeln: 

a)  adl.  ätten    Creutz'   med   underskrift:   CREUTZ  AF 

SARWALAX,  F.  No  1. 

b)  en  sköld  med  ett  guld  horn  (spetsen  åt  venster)  öf- 
ver  två  förgjlda  G  uddiga  stjeruor  i  rödt  fält;  hjelmtäcket 
rödt  och  guld,  på  hjelmen  tre  strutsfjädrar;  underskrift: 
GYLLENHORN,  F.  No  2  '. 

c)  anvapnet  F.  N:o  3  saknas,  men  bör  hafva  varit 
"Wildemanska  vapnet  med  underskrift:  Wi Ideman  af  Tiv- 
sterby  F.  N:o  3. 

d)  uti  en  af  blått  och  rödt  delad  sköld  ett  träd  med 
tregrenig  rot  och  från  midteu  tuklufven  stam,  hvardera  gre- 
nen slutande  med  ett  hjertformigt  blad;  hjelmtäcket  rödt. 
blått  och  silfver,  på  hjelmen  tvänne  korslagda  armar,  hvar- 
dera hållande  i  tre  strutsfjädrar;  underskrift:  FRILLE  AF 
HAPANEM,  F.  No  4. 

e)  ett  silfverhalster  i  rödt  falt;  hjelmtäcket  rödt  och 
silfver;  underskrift:  HESSE  AF  WICHTORF,  F.  No  5. 

/)  en  med  tre  förgylda  sneda  rutor  belagd  röd  balk  i 
silfverfält;    hjelmtäcket   rödt,  guld  och  silfver;    på  hjelmen 


^  Vapnet  är  i  dubbelt  hänseende  oriktigt,  t}-  först  och  främst 
visar  denna  ätts  vapen  blott  ett  gnidhorn  med  gehäng  i  blått  fält, 
samt  på  hjelmen  ett  dylikt  horn  mellan  tvänne  elefantsnablar,  till 
hälften  vexelvis  belagda  med  blått  och  guld.  För  det  andra  borde 
detta  an  vapen  vara  icke  det  Gyllenhornska,  xitan  det  Jägei-hornska. 
vapnet.  Mäi'kvärdigt  nog  finnes  bland  „Afbild.  af  vapensk.  i 
Finl.  kyrkor"  under  N:o  285  (Helsinge  kyrka)  ett  vapen  fullkom- 
ligt likt  det  ofvanbeskrifna  anvapnet  med  undantag  af  att  hornet  i 
det  tecknade  vapnet  har  gehäng  Äfven  minnas  vi  från  Mörskom 
kyrka  samma  anvapen,  dock  med  hornet  omsvängdt  och  under 
stjemorna. 


242 

en   dylik  rutbelag-d  balk  mellan  tvänne  buffelhorn,  vexelvis 
till  hälften  af  rödt  och  guld;  underskrift:  hylser  AF  EKEI.N, 

F.  No  6.      . 

/y)  Aurepska  vapnet;  påskriften  som  bör  hafva  varit 
ANREP  AF  SOOR  F.  N»  7    är  fullkomligt  utplånad. 

Il)  ett  åt  venster  vändt  upprätt,  krönt,  svart  lejon  i 
silfverfält;  på  hjelmeu  två  bockhorn  mellan  tvänne  björn- 
ramar (?);  underskrift:  OBERL[ACH]  AF  LANAMETZ^  F.  N-  S. 

i)  DuwalFska  vapnet  med  påskrift:  duwall  T  [IL] 
M[ACKERSTON].  M   N»  1. 

Ii)  tre  (2.  1)  blå  svinhufvuden  i  silfverfält;  hjelmtäcket 
blått  och  silfver:  på  hjelmen  ett  svinhufvud;  underskrift: 
NISBE[TH] M.  No  2. 

J)  ett  vapen  liknande  ätten  Blanckenfiells  N:o  319  med 
den  skilnad  att  sköldemärket  är  rödt  med  förgj^lda  pinnar, 
och  att  hjelmprj^dnaden  utgöras  af  en  ur  kronan  uppsti- 
gande bock;  hjelmtäcket  rödt  och  silfver:  underskrift:  bke- 
DAW.  M.  No   3. 

m)  en  åt  höger  springande  svart  tjur  i  guldfält;  hjelm- 
täcket svart  och  guld;  underskrift:  PLESSE.  M.  N"  4. 

n)  en  klufven  sköld,  hvaruti  från  ett  med  tre  stolpvis 
ginstyckade  och  styckade  silfverbjelkar  belagdt  rödt  fält  ut- 
växer en  svart  örn  i  silfverfält;  hjelm täcket  rödt,  svart  och 
silfver;  på  hjelmen  en  på  ofvannämndt  säst  styckad  bjelke 
mellan  två  svarta  örnevingar;  underskrift:  BERG  AF  S  AGG  AR. 

M:  No  5. 

o)  ätten  Lodes  vapen  ^  underskrift:  L[Oi)E)  AF  KEl>P 

H M:  No   6. 


*  Auvapnct    visar    den    olikhet  med  vapnet  på  sv.  riddarlmsot 
att  ramarne  här  iiro  vända  framufc. 


243 

p)  adl.  ätten  von  Rosens  vapen  ^ ;  pa  hjelmen  numera 
endast  tre  strutstjädrar;  underskrift:  [ROSEN]  AF  GKOS 
[ROOP]  MAIAN  [M:]  N»  7  samt  slutligen 

q)  adl.  ätten  Diickers  vapen ''^:  underskrift:  dvkkk 
AF    KAtJU  M:  No  8. 

Såsom  af  fäderne-  och  mödernevapuen  N:o  1  framgår, 
måste  den  dödes  föräldrar  hafva  varit  riksrådet  och  amira- 
len frih.  Lorentz  Creutz  (f  1676)  och  dess  maka  fru  Elsa 
Duwall  (f  1675).  Dessa  an-vapen  torde  således  höra  till 
det  i  klockstapeln  numera  lig-gande  hufvudbaneret  som,  att 
döma  af  en  löst  liggande  språktafla,  hvarä  man  endast  kan 
urskilja  20  (1.  26)  April  1667,  tillhört  frih.  Jakoh  Creutz, 
hvilken  enl.  uppgift  i  riddarhusgeneal.  blef  begrafven  i  denna 
kyrka  och  hvars  vapen  (enl.  ,,  Pr  ester  skåpets  redogör.")  fans 
härstädes  uppsatt. 

Förutom  flere  af  de  nu  beskrifna  an-vapueu  funnos  i  klock- 
stapeln ännu  några  andra  vapensköldar,  men  dessa  antingen 
saknade  språktaflor  eller  hade  inskriptionerna  alldeles  utplå- 
nade. Af  dessa  vapen  tillhörde  tre  adl.  ätten  Forhes  å^:o  249  ^ 


•  Endast  venstra  hälften  är  i  behåll. 

^  Vapnet  visar  den  olikhet  mot  de  introducerade  ätternas  atr 
skölden  är  blott  7  gånger  delad  af  guld  och  blått,  hvarförutom  hjelin- 
täcket  bär  samma  dessa  färger. 

*  Alla  tre  utmärkta  genom  tvänne  björnar  som  sköldhållare: 
ett  dylikt  vapen  med  öfvertecknadt  „Mathias  Forbus"  finnes  bland 
andra  vapensköldar  fr.  Pärnå  kyrka,  iinder  N:o  237  uti  „  Af  bildningar 
af  vapensköldar  i  Finlands  kyrkor",  hvilken  omständighet  gör  det 
otvifvelaktigt  att  ett  af  de  tre  Forbes'ska  vapnen  i  tiden  blifvit 
uppsatt  öfver  öfverste  Mathias  Forhes  (f  1640);  de  två  andra  vap- 
nen tillhöra  måhända  sonen  öfverste  Ernst  Forbes  och  någon  den- 
nes i  ungdomen  aflidne  broder. 


244 

och  ett  adl.  ätteu  Boije  ^  Slutlig-eu  påträffades,  dels  uti 
klockstapeln  dels  i  uppgång-en  till  kjTkviuden,  sidofragment 
af  ett  stort,  obekant  vapeu.  Uti  öfra  fältet  af  den  delade 
skölden  funnos  tvänne  i  hörnen  tofsprj^dda  dynor;  nedre  fäl- 
tet sjTites  varit  belag-dt  med  ett  liggande  andreas-kors. 

Fordom  funnos  i  kyrkan  ännu  följande,  numera  fijr- 
komna  vapensköldar,  näml.  ätterna  Stålarms  (se  „Afbildnin- 
gar  af  vapensk."  N:o  246),  adl.  ätten  Tavasts  N:o  64  (a.  a. 
N:o  244),  Stubbes  (N:ö  248)  och  Jägerhorns  (?  K:o  240)  2 
äfvensom  några  sköldar,  hvilka  uti  förut  ofta  anförda  „Pre- 
sterskapets  redogörelser", sid.  206,  beskiifvas  sålunda:  „Stånd- 
fast  3  stycken;  det  första  hafwer  underskriften  af  Job.  19. 
25;  til  det  andra  är  underskriften  tagen  af  Phil.  1,  21; 
under  det  tredie  läses  T.  4.  9.^  Tre  stycken  med  3  gyllene 
omwända  skålar  i  blåt  fält  å  högra  sidan  af  skölden  och 
å  den  wänstra  et  oxehufvud  i  silfwer-  och  3  stiernor  i  blåt 
fäldt.     Underskrifterne    äro    å   alla    3   af  tiden  så  förtärde 


1  Antagligen  samma  vapen  som,  med  öfvertecknadt  ,,Erich 
Boije",  under  N:o  239  finnes  afbildadt  i  förenämda  saml.  såsom  be- 
fintligt i  Pcärnå  kyrka.  Denne  Erik  Boije,  som  skref  sig,  bland  an- 
nat, till  Isnäs  i  Pärnå,  var  öfverstlöjtnant  vid  infanteriet  och  dog 
1648.  Han  biet"  engång  för  en  obetydlig  kärleksförseelse  utesluten 
frAn  riddarhuset.  Var  gift  l:o  med  Anna  Fleming  (f  1(532),  hvars 
vapen  äfven  fans  i  denna  kyrka  (a.  a.  N:o  249)  och  2:o  med  Beata 
Warhtmeister  i  hennes  2:a  gifte.  Anrej),  adl.  ätten  Boije  af  Gennäs 
N:o  16,  tab.  11. 

-  Vapnet  visar  ett  med  spetsen  ät  venster  vändt  horn  med 
gehäng;  öfver  skölden  två  ()-uddiga  stjernor. 

'  Afse  antagligen  de  förenämda,  i  klockstapeln  påträffade,  trenne 
Forbe3'ska  vapnen.  Denna  ätt  torde  möjligen  haft  till  valspråk 
..stanfast."    (Se  altarantcpendiet!) 


245 

att  icke  en  bokstaf  synes.  Ett.  som  äi-  mycket  högt  up- 
satt,  A  liwilket  ock  inscription  är  tämelig-en  förtärd,  utgif- 
wer  en  underofficer  wed  Jönköpings  regemente,  wed  namn 
Janston,  tor  sin  families  wapn". 

Elias  Brenuer  har  föröfrigt  skänkt  oss  teckningar  af 
några  tydhgen  från  medeltiden  härrörande  vapenaf bildningar 
i  denna  kyrka  ^  För  atom  Krummedikarues  vapen  samt 
Stålarmska  eller  Tavastska  vai)nen  visar  en  hans  teckning- 
oss  en  qvinna  knäböjande  framför  tvänne  öfver  hvarann  stälda 
rundlar,  af  hvilka  den  öfre  innehåller  Kristusbarnet  liggande 
midt  på  en  sol.  samt  den  undre  en  sköld  med  en  båt. 

Fti  den  på  en  höjd  österom  kyrkan  af  tegel  nyligen 
uppförda  stapeln  ^  hänga  tvänne  klockor.  Den  mindre 
har  å  ena  sidan  afbildad  en  kyrka  3,  hvaröfver  läses : 
PERNÅ  MODER  KYRCKIA.  Under  bilden  ses  tvänne  mensk- 
liga  figurer  i  fotsid  drägt  och  med  ett  djur  (oxe?)  vid 
sina  fötter;  nedanför  läses  bibelspr.  Luc.  8:  8.  Klockans 
motsatta  sida  bär  följande  påskrift  mellan  tvänne  rättvi- 
sans sinnebilder,  en  qvinna  med  ett  svärd  i  ena  och  våg- 
skålar uti  andra  handen: 

MED  PERNÅ  FÖRSAMLINGZ  I  NYLAND  OCH 
DES  EGEN  BEKOSTNAD  FÖRFERDIGA  LÅTIT 
I  STOCKHOLM  AF  E^  NÄSMAN  ÅHR  EFTER 
CHRISTI  BÖRD  ANNO  1735. 

Häröfver  läses  på  hebräiska  „Jehovah". 

Den  större  klockan  har  öfverst  den  vanliga  inskriften : 

GLORIA   •   IN    •   EXCELSIS   •   DEO   •   ET    •   IN   •  TERRA  .  FAX 

På  nedre  kanten  läses:    lavdate  .  DOMINVM  •  IN  •  CYM- 


1  Se  Gottlunds  Otawa  I,  pl.  XVII,  N:o  2,  3  och  5. 
*  Den  gamla  stapeln  var  från  år  1661.    Hipping,  sid.  64. 
'  Dock  icke  Pärnå  stenkyrka,  men  måhända  den  gamla,  nu- 
mera nedrifna  träkja-kan. 

17 


246 

BALIS   (IN  •  CYMBALIS)   BENESONANTIBVS  •  HOLMLE  •  ME  . 
rVNDEBAT  •  lOHAN  •  MEYER  •  ANNO  1675.     DeSSUtom    finnes 

å  klockan  afbildad  en  menniskofigur  hållande  i  högra  han- 
den ett  kors  samt  i  den  venstra  en  bok. 

Icke  liten  skada  erfor  kyrkan  då  den  nnder  stora 
ofreden  förlorade  sina  klockor.  1710  blefvo  nämligen  dessa, 
för  att  icke  falla  i  fiendens  händer,  på  landshöfdingens  be- 
fallning förda  till  Helsingfors,  derifrån  de  antingen  brag- 
tes  till  Stockholm  eller  borttogos  af  ryssarne.  Mast  grämde 
man  sig  öfver  förlusten  af  den  stora  klockan  som  1661  hade 
blifvit  skänkt  af  amiralen  Lorentz  Creutz,  antagligen  till 
hans  moders  begrafning  som  försiggick  samma  år,  och  länge 
visade  allmogen  för  barn  och  barnabarn  det  ställe  uti  sta- 
peln der  klockan  haft  sin  plats  ^ 

En  liten  klocka  ända  från  medeltiden  fans  fordom 
här,  men  flyttades  till  Liljendal,  der  den  först  begagnades 
vid  kyrkan  men  slutligen  hamnade  som  matklocka  på  öf- 
verste-bostället  2. 

Uti  sakristian  förvaras  en  del  af  kyrkans  silfver, 
hvaribland  finnas  följande  anmärkningsvärda  saker: 

1)  en  större  kalk  med  inskrift: 
TJiomas  Perman 
Margareta  Permans 
Anno  1684  ^. 


^  Hipping,  sid.  44—45  samt  40 — 47.  Klockan  vägde  ej  mindre 
än  IIV2  skeppund  och  hade  kostat  4140  daler  k.  m.  En  af  försam- 
lingen för  2015  dal.  inköpt  mindre  klocka  vägde  SVa  skeppund.  Vid 
medlet  af  1600  talet  hade  kyrkan  fyra  stora  klockor  i  stapeln  samt 
två  mindre  i  kyrkan  (gamla  inventariilängden). 

2  Hipping,  sid.  102. 

^  Samme  Perman  hade  utom  mycket  annat  till  kyrkan  förärat 
en  vinkanna,  en  ask,  en  tallrik  (allt  af  silfver)  samt  en  stor  ljuskrona. 
A.  a.  sid.  64. 


247 

2)  en  (lopskAl  med  tva  Teetska  vapen,  af  livilka  det 
ena  på  lijelmen  har  ett  lijortlmfvud  med  en  6:nddi;^  stjerna 
mellan  hornen.  Ofvanför  vapnet  initialerna  I.  T.  {—  Johan 
Teet)  K 

3)  ett  par  silfverljnsstakar,  (se  sid.  231). 

På  prestgården  förvaras  det  öfriga  silfret,  ntgörande: 

4)  en  söndrig,  förgyld  patén.  På  bottnets  öfra  sida 
är  ingraveradt  ett  lam  med  en  korsprydd  fana;  öfver  det- 
samma läses:  AGNVS  :  DEI  Och  nndertill:  ANNO  :  1G12.  På 
nndre  sidan  af  patenens  kant  löper  denna  inskrift:  [DETTA] 
GVL  •  OC  •  SÖLF  •  ÄR  •  FÖRSTA  •  BROBET  •  AF  •  BÄRGET  •  I  • 
FÅRSBYN  •  VTI  •  FÄRNO  •  SOKN  •  VTH  •  TAGIT  •  KYRKIAN  • 
TIL  •  GVDZ  •  ÄHRA  •  GIF  VIT  •  SAMT  •  MED  •  KALKEN  •  SOM  • 
HÄR  •  TIL  •  LYDER  ^ 

5)  en  äldre  förgyld  kalk  med  patén,  hvilka  begagnats 
i  finska  kyrkan. 

Uti  en  äldre  inventariilängd  säges  en  altarsilfverkanna 
1652  blifvit  skänkt  af  „frn  Margareta  Boije  till  Jakareby, 
öfverste   Johan  Eidders  enka"  ^.    Kannan,  på  hvilken  skall 


*  Johan  Teet,  nohil.  Stjerncreutz  till  Tetom;  född  på  1590  talet; 
stadsmajor  i  Dorpt;  adlad  1648  och  kallad  Stjerncreutz  efter  det 
gamla  Teetska  vapnet.  Anrep,  adl.  ätten  Stjerncreutz  N:o  436,  tab. 
2.  —  Man  känner  icke  med  hvem  han  varit  gift,  men  såvida  vapnen 
på  skålen,  såsom  troligt  är,  beteckna  tvänne  makar,  skulle  äfven 
hans  hustru  varit  af  Teefska  slägten.  —  Ifrågavarande  dopskål,  som 
Hipping  (sid.  22)  eget  nog  säger  vara  förkommen,  tinnes  i  en  gam- 
mal inventariilängd  upptagen  såsom  1652  skänkt  af  „wälb.  Johan 
Teet  StjernCreutz." 

2  Kalken,  hvarpå  voro  inristade  namnen  Ärfe  Tönneson  och 
Anna  Hansdotter  (en  gåfva  således  af  dessa  personer!)  har  i  senare 
tid  blifvit  bortstulen,  Hipping,  sid.  41. 

'  Margareta  Boije  var  dotter  af  öfverstlöjtnanten  Erik  Boije 
tfll   Isnäs   (t  1648)   och  hans  l:sta  fru  Anna  Fleming.    Hon  var  gift 


248 

hafva  fuimits  Ritters  vapen  och  namn,  är  ej  mer  till.  Likasji 
saknas  en  i  1725  års  förteckning  intagen  siltVerkauna,  som 
skulle  haft  „Creutzarnes  vapen  och  uampn  E.  C."  (=  Ernst 
Creutz)  samt  vägt  85  lod.  Såsom  gammal  och  obruklig  bort- 
auktionerades den  år  1735  och  inropades  af  generallöjtnan- 
ten baron  Carl  Gust.  Armfelt  för  282  dal.  20  öre  kmt.  — 
Vid  medlet  af  1600  talet  egde  kyrkan  ej  mindre  än  fyra 
silfverkalkar  med  paténer  K 

År  1709  inpackades  kyrkans  penningar  och  silfver  uti 
kyrkokistan  och  fördes  till  Malmgärd  i  förvar,  men  alltsam- 
mans borttogs  af  fienden.  En  del  af  silfret  hade  dock  ka- 
pellanen  Justus  Totilius  (1696--1726)  medtagit  på  fl3'kten. 
Vid  hans  återkomst  återfordrades  det  förgäfves.  Han  dog 
under  processen  1726  och  arfvingarne  dömdes  att  betala  ska- 
dan 2.  Några  saker  måste  kyrkan  dock  återfått,  ty  det  silf- 
ver som  ofvan  blifvit  beskrifvet  såsom  ännu  förefintligt,  är 
allt  från  en  tid,  äldre  än  denna  ofred.  Af  en  handling  i 
Sarflax  arkiv  framgår  att  en  af  kyrkans  kalkar  år  1716 
blifvit  i  Stockholm  pantsatt  för  259  dir.  s.  m.  samt  1723 
genom  bemedling  af  grefve  Johan  Creutz  utlöst." 

I  vapenhusets  nisch  står  ett  gammalt,  svartmåladt,  pri- 
mitivt träskåp  med  spetsigt  tak;  hade  förut  sin  plats  i 
sakristian  och  användes  till  att  förvara  kyrkans  silfver^. 

Till  Pärnå  kyrkas  fornminnen  hör  ock  ett  bland  uni- 
versitetets  samlingar  numera  befintligt,   6  fot  högt,  4,2  fot 


med  öfversten  för  Tavasthus  läns  infanteri,  Johan  Olausson  Ritter 
von  Reitagshausen.  som  dog  1652.  Anrep,  adl.  ätten  Boije  N:o  16 
tab.  11. 

^  Gamla  inventariilängden. 

*  Hipping,  sid.  67  och  76. 

'  Hipping,  sid.  108. 


249 

bredt  järnkors  ^  som  IS 72  vid  en  reparation  uedtog-s  från 
kyrkans  tak  och  dervid  befans  å  livardera  sidan  ega  en, 
med  stami)  inlingg-eu  både  till  språk  och  typer  slavonsk  in- 
skrift så  lydande: 

/(rtj;*  c.iaebi  IcijCo  Xpucmoco  nuna 
eller  i  öfversättning: 

Ärans  konung  Jesus  Kristus  segrar. 

Af  kyrkoarkivets  äldre  handlingar  torde  de  flesta 
under  krigstid  gått  förlorade.     De  nuvarande  älsta  äro: 

Bok  öfver  födda,  döda  och  vigda  från  år  173G. 

Tabellböcker  frän  1749. 

Visitationsprotokoller  fr.  1732. 

Socknestämmoprotokoller  fr.  1726,  samt  slutligen  den 
ofta  anförda  gamla  inveutariiboken  som  begynner  med 
år  1643. 

Bland  denna  kyrkas  handlingar  finnes  ock  ett  ofta  ci- 
teradt,  af  flere  författare  aftryckt-  ..Transumt  af  et  wed 
Malmgård  befiudteligit  vidimerat  skrifteligit  Document. 

Een  adelsman  ifrån  Skottland,  benembd  Teett  af  Peruå, 
tiente  Börje  Jarl  i  krig,  den  tid  han  intog  Tawasthus  och 
Nyland  under  Sweriges  crono  a"  1250.  Därigenom  blef  han 
en  arthod  man  i  Finland  och  lät  byggioo  Pernå  kyrka  i 
Nyland  och  nembde  sochnen  och  kyrkan  efter  sitt  fäder- 
liga  säte  Pernå  i  Skottland.  Han  förde  rödt  sanct  Anders 
korss  uti  hwidt  fiäl  och  ^,\  af  fiället  åfwan  korsset  rödt, 
däruti  3  försölfrade  stiernor  och  ofwan  på  et  hjorte  huf- 
Avud  med  en  stjerna  emellan  hornen.    Hans  son  heet  Jöns 


^  Afbildadt  och  beskrifvet  af  A.  O.  Freiulenthal  i  Finska  fornm. 
för.  tidskr.  I.  sid.  71. 

*  T.  ex.  af  Hipping,  a.  a.  sid.  9  samt  af  Akiander  i  hans  herda- 
minne, sid.  136. 


250 

Teett,  som  war  Håkans  fader  til  Teettou  {!).  Ex  vidimato 
vidi  Georg  Lagus"  ^. 

Originalliaudlingeu.  som  torde  varit  från  en  jämförel- 
sevis senare  tid,  stöder  sig  på  en  vidt  utbredd  famOje- 
sägen  '^. 

Äfven  bland  allmogen  går  en  sägen  om  Pärnå  kji-kas 
byggnad,  nämligen  „att  den  först  skulle  uppbyggas  på  en 
malm  vid  Malmgård  ^,  men  blifvit  för  sitt  obeqvämliga  läge 
för  skärboerne  flyttad  till  Sarflax.  samt  slutligen,  då  jättarne 
om  natten  nedrifvit  livad  man  bygt  om  dagen,  flyttad  dit 
der  den  nu  står"  *. 

Ar  1689  uppfördes  för  finsk  gudstjenst  en  liten  trä- 
kyrka som  nedtogs  vid  medlet  af  detta  århundrade. 

På  samma  höjd,  der  det  nya  tornet  reser  sig,  finnas 
söder  om  detta  låga  lemningar  af  en  aflångf3Tkantig  jord- 
förskansuing,  kanhända  ett  minne  från  de  dagar  i  juli 
1742  då  ryska  och  svenska  arméerna  här  vid  Pärno  kjTka 
mot  hvarandra  intogo  befästa  ställningar. 


På  Tjusterby  närbelägna  herresäte  finnas,  ett  st)'cke 
från  karaktärsbyggnaden,  ett  par  underjordiska,  af  gråsten 
uppförda  massiva  källare  (Pl.  X  fig.  42),  hvilka  tillhört  en 
äldre,   längesedan   förstörd   byggnad.    Längs   en   sluttande 


^  Denne  Lagus  var  1756  nådårspredikant  i  Pärnå  och  dog  1793 
som  kontraktsprost  i  Wichtis.  Hipping,  sid.  9,  A  ki  and  ers  her- 
daminne II,  s.  273. 

^  Se  Hulphers  Samlingar  till  en  beskrifning  ötVer  Norrland, 
l:sta  saml.  sid.  71.  Ifrågavarande  Teet  säges  i  förnamn  hetat  Henning. 
Hipping,  s.  22. 

*  På  Tetom  (fordom  tillhörigt  Teefska  ätten)  helt  nära  Malm- 
gård skall  finnas  en  stensättning  som  påstås  varit  grundvalen  till  en 
kyrka  —  måhända  samma  kyrka  som  Teet  skall  hafva  uppfördt. 

^  Hipping,  sid.  11. 


251 

gång  och  derpå  följande  trappa  nedkommer  man  först  i  ett 
mindre,  20  fot  långt  och  18  bredt  rum,  der  mellan  den 
långt  framspringande  trappan  och  södra  väggen  en  väggfast 
bänk  af  gråsten  utskjuter  4,4  fot.  Från  detta  yttre  rum 
träder  man  genom  en  4  fot  bred  och  7  fot  hög  dörröppning 
med  stickbågig  betäckning  i  en  stor,  27  fot  lång  och  18  fot 
bred  inre  källare,  hvilken  liksom  den  3'ttre  täckes  af  ett  af 
gråsten  muradt  tunnhvalf,  åt  södra  ändan  dock  förstärkt  af 
en  antagligen  i  senare  tider  uppdragen  tegelbåge.  I  norra 
väggen  finnes  ett  par  2,4  fot  breda,  1,8  djupa  och  2,3  höga, 
rakslutna  nischer  och  öfver  hvardera  af  dessa  en  2,2  fot 
bred  och  ungefär  4  fot  hög  ljusöppning  med  spetsig  betäck- 
ning. Påtagligen  hafva  ännu  flere  härmed  sammanhängande 
källare  förefunnits,  hvilka  längesedan  instörtat. 

På  samma  egendom  förvaras  ett  literärt  aLster  af  säl- 
S3'ntare  slag,  en  för  hand  på  pergament  präntad  bönbok 
på  tyska  med  talrika  inströdda  religiösa  afbildningar  utförda 
med  klara  aqvarellfärger  (äfven  guld).  Boken,  10  ctm.  lång 
och  7,5  d:o  brecl,  innehåller  361  blad  och  är  inbunden  i  svart 
läderband  med  raessingsbeslagna  knäppen  af  läder  och  med 
en  i  hvarje  af  permarnes  hörn  äfvensom  på  deras  midt  inpres- 
sad lilja.  De  uämda  atT)ilduingarna,  till  antalet  28  och  all- 
tid hänförande  sig  till  innehållet  af  den  vidstående  bönen, 
äro  följande: 

1)  Gud  fader  med  krona  och  omgifven  af  änglar,  sol 
och  måne  sväfvar  i  skyn  öfver  ett  landskap  (en  flod  be- 
gränsad af  bärg  och  vid  stranden  en  liten  med  murar  och 
torn  befäst  ort) '. 


'  Denna  bild  utgör  bokens  första  blad.  Den  dertill  hörande 
bönen  föregås  af  en  sålydande  anmärkning  (präntad  med  rödt):  Hie 
nach  volget  ein  oflfnen  beycht,  die  söll  man  alle  tag  fleysiglichenn 
mit  andacht  knyendt  sprechenn  ee  man  andere  gebett  sprechenu  vnnd 


252 

2)  Densamme,  iklädd  röd  mantel  samt  med  äple  och  spira, 
sittande  i  ett  molnliölje  på  en  tron.  Under  bilden  tväune 
vapensköldar  (P\.  X,  lig.  39  &  40),  af  hvilka  den  ena  förestäl- 
ler ett  mot  en  stäng-  (?)  npprättstående  gyllene  lejon  i  svart 
fält,  den  andra  ett  af  gnid  och  blått  deladt  fält  med  ett 
hälft  rödt  hjul  ofvan  och  en  half  (?)  lilja  nedan.  Undra  delen 
af  sköldarne  har  vid  bokens  inbindning  blifvit  bortskuren  ^ 

3)  Kristus  på  korset,  död  och  hängande  på  armarna, 
knäna  något  böjda  och  skjutna  åt  liögra  sidau,  fötterna  kors- 
lagda (den  högra  öfver),  om  lifvet  ett  tunt  skynke,  på  huf- 
vudet  törnekrona  och  der  bakom  en  fin  strålgloria,  såret  på 
högra  sidan;  korset,  s.  k.  Antonius-kors  (T),  har  vid  foten 
en  dödskalle;  till  venster  en  qvinna  i  guldstickad  klädning, 
som  höljes  af  en  blå  kappa,  hennes  hufvud  svept  i  ett  hvitt 
dok,  händerna  framför  bröstet  hoplagda  till  bön.  Till  höger 
om  korset  en  Ijuslagd  yngling  i  grön,  fotsid  drägt,  öfver 
hvilken   hänger   en   röd   kappa  fastknäpt  om  iialsen;  under 


bettenn  Avill.  —  Sjelfva  bönen  åter  lyder  till  sin  början  sålunda:  O  du 
aller  oberster  babst  du  warer  beycht  vattcr  lieber  herre  Jhesu  ci'iste 
Jch  armer  sundiger  mensch,  ich  vall  heutt  tur  dich  vnnd  nayg  mich 
fur  deine  göttliche  fiisz  vnnd  ich  ertzayge  mich  deiner  gruntlossenn 
genad  vnnd  barmhertzigkaytt  mein  schuldige  gewiszenn  die  dir  allayn 
bekant  ist,  mer  dann  dir  mein  gedeneken  öder  mein  synn  vergehen 
kunnen  o.  s.  v. 

^  Enligt  benägen  upplysning  af  riksheraldikern  Klingspor  till- 
hör det  förra  vapnet  det  1134  grundade  cistercienser  abbotstiftet 
Sahnansweiler  (.äfven  kalladt  Salem),  nu  underlydande  storhertigdö- 
raet  Baden,  det  senare  åter  den  Niirnbergska  patriciefamiljen  Volcka- 
mer,  som  ännu  lefver  i  Bayern.  —  Den  till  bilden  hörande  texten 
börjar  så:  Hie  nach  volgenn  siebenu  schöuer  gebett  die  man  durch 
die  gantzenn  wochenn  sprechenn  und  pettenn  sol,  dar  durch  der 
mensch  vil  genaden  vonn  gott  erlangen  mag.  An  dem  sontage  sprich 
das  erst  gebett  mitt  gantzer  andacht. 


253 

högra  armen,  li varmed  liau  framför  lifvet  sammanhåller  man- 
teln, bär  han  en  röd  bok;  hufvudet  lutar  han  sörjande  i 
venstra  handen;  i  fonden  en  mängd  träd  och  derbakom  Je- 
rusalems stadsmur. 

4)  Kristi  intåg-  i  Jerusalem,  Frälsaren  iklädd  en  grå- 
blå  fotsid  drägt  rider  på  en  åsna,  framför  hvilken  en  man, 
som  jämte  många  andra  personer  trädt  ur  ett  närbeläget 
hus,  utbreder  ett  grönt  kläde.  Efter  Kristus  följei'  en  mängd 
folk;  i   ett  vid  vägen  växande  träd  har  en  man  uppkrupit. 

o)  Kristi  bön  i  Gethzemaue.  Frälsaren  i  samma  drägt 
som  å  föregående  bild  knäböjer  framför  ett  klipp-parti,  på 
livars  krön  en  liten  gyllene  kalk  är  synlig.  Ångestsvetten 
dryper  från  pannan.  I  förgrunden  till  venster  sitter  Petrus 
sofvaude  med  svärdet  bredvid  på  marken,  bakom  honom 
slumra  de  tvänne  andre  lärjungarne.  Längst  bort  örtagårds- 
porten, genom  hvilken  Judas  inträder  med  sitt  följe;  fram- 
för dem  en  liten  rödklädd  mensklig  figur  som  allt  livad  ty- 
gen hålla  sätter  i  väg  öfver  eu  gräslinda. 

De  öfriga  målningarna  föreställa  i  korthet  sagdt  föl- 
jande: 

6)  Kristi  fängslande  (Judas  iklädd  ljusgul  drägt  med 
röd  pung  vid  sidan). 

7)  Hans  törnekröning. 

8)  Kristus,  på  väg  till  afrättsplatsen,  dignande  under 
korset. 

9)  Kristi  nedtagning  från  korset. 

10)  En  qvinna  visande  en  veronica-duk. 

11)  Kristi  nedtagning  från  korset  af  en  munk  (!). 
Bakom  korset  en  förgyld  kräkla  på  golfvet.  Vid  foten  af 
korset  Cistercienser  ordens  vapensköld,  en  af  silfver  och  rödt 
rutad  balk  i  svart  fält  (Pl.  X,  fig.  41). 

12)  Anna  och  Maria. 


254 

13)  Maria  genomstungen  af  fem  svärd  (mäter  dolorosa). 

14)  En  ängel  med  ett  tomt  språkband. 

15)  Kristoffer  bärande  Kristus  ufver  floden. 

16)  S:t  Erasmus  med  uppskuren  buk  liggande  bunden 
pä  en  bänk. 

17)  S:t  Hieronj^mus,  ur  hvilkeu  några  personer  utvinda 
tarmarne. 

18)  Maria  Magdalena  tvår  Jesu  fötter. 

19)  S:ta  Barbaras  halshuggning. 

20)  S:ta  Ursula. 

21)  S:ta  Helena. 

22)  ett  slags  fontän  med  tväune  behållare;  ur  midteu 
af  den  öfre  reser  sig  korset  med  frälsaren,  hvars  utström- 
mande blod,  efter  att  hafva  f^^llt  den  öfre  behållaren,  genom 
rundt  om  densamma  anbragta  lejongap  nedrinner  i  den  nedra, 
i  hvilken  bada  en  hop  troende  dem  tvänue  från  himlen  ned- 
komna änglar  efterhand  upptaga. 

23)  Nattvarden  meddelas  i  en  kyrka  åt  en  på  knä 
liggande  mansperson.  —  Hör  till  en  bön  som  man  bör  läsa 
vid  detta  sakraments  annammande. 

24)  En  evaugelist  sitter  vid  en  pulpet  och  läser  i 
en  bok. 

25)  Tvänne  knäböjande  änglar  uppbära  en  monstrans. 

26)  Marie  bebådelse. 

27)  Marie  kröning. 

28)  Anna  med  Maria  och  Jesus. 

Många  af  dessa  målningar  äro  ganska  väl  utförda, 
och  samtliga  utmärka  sig  genom  sina  klara  färger.  Tex- 
tens öfverskrifter  äro  utförda  i  rödt,  men  begyunelsebok- 
stäfverna  i  bönerna  uti  olika  färger,  vanligen  rödt  eller  blått. 


255 


Borg-å  domkyrka 


måste  till  följd  af  pågående  skriftskola  och  andra  ogyn- 
samma  omständig-heter  lemnas  oimdersökt.  Dock  aftecknades 
eu  g-ammal  oblat  ask  (pyxis;  Pl.  X,  fig.  23  &  24)  med  föl- 
jande i  mimk-majuskler  utförda  inskrift:  HOSTIA  •  SACRA  . 

IHESYS  •  ANIME  •  FIT  •  HIC  ■  OPTIMVS  :  ESVS  f.  En  kyrkan 
tillhörig  praktfull  medel  tid  sk  al  k  finnes  af  bildad  och  be- 
skrifven  af  E.  Aspelin  i  7:de  häftet  af  finska  fornmin.  för:s 
tidskrift.  33  fordom  här  upphängda  vapensköldar  ses  uti 
„Afbildn.  af  vapensk.  i  Finlands  kyrkor"  n.  250—282.  Uti 
„Prestersk.  redogörels."  sid.  220  upptagas  ytterligare  tvänne, 
Erik  Eamsaj^s  och  Christ.  Conr.  Bildsteins.  De  fåtaliga 
hittills  bevarade  sköldarne  lära  vid  en  för  några  år  sedan 
verkstäld  kyrkoreparation  blifvit  undanskaffade  på  vinden  — 
och  der  fått  förblifva. 


Sibbo  kyrka 

är  uppbygd  af  gråsten  och  mäter  invändigt  76  fot  i  längd 
och  38 V2  fot  i  bredd.  Sydöstra  och  sydvestra  hörnen  för- 
stärkas hvartdera  utvändigt  af  en  fyrkantig  sträfpelare  som 
slutar  vid  hörnens  halfva  höjd.  Templet  har  tvä  dörröpp- 
ningar, den  ena  i  vester,  den  andra  i  söder,  båda  spetsbågiga, 
utvändigt  tresprångiga  samt  hafvaude  inåt  en  lindrig  rät- 
vinklig smyg  med  stickbågig  betäckning.  Till  södra  ingån- 
gen leder  ett  vapenhus  af  sten  med  likartad  dörröppning; 
det  saknar  fönster  samt  har  golf  och  tak  af  trä.  Dess 
vestra  y-ågg  eger  innantill  en  stor  stickbågig  uischfördjup- 
ning;  en  dylik  men  mindre  fördjupning  finnes  äfveu  i  östra 
väggen  som  dertill  har  ett  litet  qvadratiskt  väggskåp.  Då 
golfvet  såväl  här  som  i  kyrkan  är  ovanligt  högt,  få  samt- 


256 

lige   döiTöppDing-ar   och   till   g-olfvet  sig  sänkande  väggför- 
djnpuiugar  ett  förtryckt  utseende. 

Det  inre  af  sjelfva  kyrkan  företer  en  alldeles  egen- 
domlig anordning.  Såsom  af  måtten  framgår,  är  grundpla- 
net tvåqvadatiskt.  Den  östra  qvadrateu  eller  koret  afskil- 
jes  genom  tvänne  i  genomskärning  qvadratiske  pelare  från 
den  öfriga  delen  af  kyrkan,  h vilken  del  åter  två  andra,  aflång- 
fyrkantige  pelare  dela  i  tvänne  lika  stora  skepp.  Från 
östra  väggen  kasta  sig  två  föreningsbågar  till  korpelarne, 
hvilka  åter  sända  livar  sin  båge  till  midtpelaren.  Denna 
sammanbindes  genom  en  bredare  båge  med  den  sista  pela- 
ren i  vester,  som  slutligen  sänder  två  divergerande  bågar 
mot  vestra  omgifuingsmuren.  Till  följd  häraf  blir  kyrkans 
betäckning  något  ovanlig.  Koret  täckes  nämligen,  som  of- 
tast är  fallet,  på  midten  af  ett  mångstråligt  stjernlivalf  och 
på  sidorna  af  enkla  korshvalf.  Men  den  följande  af  delnin- 
gen (mellan  korpelarne  och  midtpelaren)  har  ett  tresidigt 
korshvalf  mellan  tvenne  stjernhvalf  i  form  af  trapezoider. 
Den  tredje  afdelningens  betäckning  utgöres  af  två  fyrsidiga 
stjernhvalf,  och  slutligen  den  sista  afdelningens  i  vester  (lik- 
som andra  afdelningens)  af  ett  tresidigt  korshvalf  mellan 
tvänne  trapezoidformiga  stjernlivalf  Förenings bågarne  äro 
lindrigt  spetsiga,  breda  och  skarpkantade  samt  ensprångiga, 
förutom  den  mellan  de  två  vestra  pelarne  spända  bågen, 
hvilken  är  tvåsprångig  liksom  äfven  de  pelarsidor  den  sam- 
manbinder. Skilje-  och  korsbågarne  äro  smala,  skarpkantade 
och  lågspetsiga.  Samtliga  hvalf  utom  korets  och  det  när- 
gränsande  tresidiga  hvalfvet  hatVa  korsbågarnes  skärnings- 
punkter besatta  med  låga  cylinderformiga  stenar.  En  dj^lik 
slutsten  har  äfven  korets  stjernhvalf  Ännu  en  egenhet 
hafva  vi  att  anmärka  och  det  beträffande  de  två  senast 
berörda  aflångfyrkantige  pelarne.     Desse  hafva  nämligen  2,8 


257 

fot  ötVer  g-olfplauet  samt  i  liktuiiig-  fråu  öster  till  vester  en 
hög  och  smal  (i  midtpelareu  4.9x1  och  i  den  yttre  3,7 xi) 
rätvinklig  genombrytning  med  skarpt  spetsbågig  betäckning. 
Genom  dessa  öppningar  kan  man  från  vestra  ingången  se 
altaret  och  tvärsom.  Fråu  bottnen  af  genombrytuingarue 
löper  nti  pelarues  frän  hvarann  vända  sidor  en  framtill 
öppen,  i  genomsnitt  (O.5)  (jvadratformig  fåra  ned  till  golfvet. 
Kyrkan  har  sex  fönster,  deraf  ett  i  östra  muren,  tre  i  södra, 
ett  i  norra  samt  ett  mindre  i  den  vestra.  Samtliga  dessa 
ljusöppningar  äro  i  senare  tid  utvidgade.  Längs  kyrkans 
väggar  löper  en  vanprydande  läktare,  smyckad  med  profet- 
och  apostlaafbildniugar  af  det  vanliga  slaget.  Genom  en  i 
norra  muren  befintlig  dörröppning  med  halfrund  betäck- 
ning och  tresprångig  omfattning  inträder  man  i  sakristian, 
som  äfvenledes  är  af  gråsten  och  invändigt  täckes  af  ett 
korshvalf.  Ett  fönster  i  östra  väggen  upplyser  rummet  som 
i  norr  har  egen  utgång  till  grafgården. 

Altaret  i  kyrkan  är  af  sten  med  afrundade  kanter. 
Som  altarprydnad  tjenar  ett  större  försilfradt  krucifix  af 
nyare  arbete.  Ett  äldre  denna  kyrka  tillhörigt  stort  kruci- 
fix af  trä  hänger  nu  på  korväggen  i  finska  kyrkan.  Kristus, 
törnekrönt,  är  död,  fötterna  äro  korslagda,  armarne  nästan 
rakt  utsträckta,  såret,  från  hvilket  något  blod  neddroppar. 
på  högra  sidan,  om  lifvet  ett  bredt  skynke  med  ändan  ned- 
hängande framtill.  Sjelfva  korset  har  armarne  —  med  runda 
taflor,  hvars  målningar  äro  utplånade,  på  ändarne  —  något 
upphöjde.  Ännu  ett  äldre  bildverk  finnes,  hvilket  hänger 
uppspikadt  på  norra  väggen.  Taflan,  som  är  utförd  i  bild- 
huggeriarbete  i  1600  talets  vanliga  kyrkostil,  föreställer 
Kristi  uppståndelse.  A  en  bredvidhängande,  hithörande 
brädtafla  läsas  följande  rader: 


258 

Här  ligger  denne  församlingz  fordom 

iväl  meriterad  kgrkioheerdc  ivyrdige  man 

Herr  Lars  Pamjjineus  ^  medh  sin  hustru  och  larn 

hegrafwen  och  hafwer  föräh^t  detta  Epita- 

phium  till  Jcyrkian  åhr  1657. 

I  sakristian  förvaras  eu  trepipig  ljusstake  af  messing 
med  denna  inskrift  på  foten :   h  •  •  GUSTAF  •  •  ADOLF  •  •  MEL- 

LiN  2  .  .     jp  .  .  .  MARGRETA  •  •  •  CREVTS  •  •  •  ANNO  ■  •  •  1690  •  •  ■ 

Följande  vapensköldar  äro  i  kyrkan  upphängda, 
nämligen  på  midtpelareu: 

a)  ätten  Patkulls  vapen,  prydligt  utarbetadt  med 
tvänne  qvinnofigurer  som  sköldliållare.  Under  vapnet  läses 
följande: 

Der  Hoch  Edelgehohrner  Ge- 
strenger  Grossfest  und  Mannhaffter  Herr  Wofltjer 
Adolph  Patkul  Ihr  Königl.  Maijttz  zu  Schweden 
wohlmeritirter  Capitain  von  des  H  Baron  und  Ohersten 
Rehhinders  Regiment  zu  Fuss,  ist  Ayino  1658  den  Maij 
in  diese  Welt  gehohren  und  Anno  1692  den 
20  Decemler  in  Gott  sehlig  Entschlaffen 
Seines  Alters  34  Jahr;  7  Monat 
und  4  Tage. 
h)  det   Blåfjeld'ska   vapnet,  en  med  ett  gyllene  sol- 
ausigte   (med   utsträckt  röd  tunga  och  tandad  omkrets)  be- 
lagd blå,  upprat,  låg  spets  i  silfver  (?)  falt  (Pl.  IV,  fig.  22) ; 
hjelmtäcket  blått  och  silfver  (?).    Underskriften  är  till  större 


^  Kyrkoherde  i  Sibbo  1635-1670.  Gift  l:o  med  Kirstin  Hen. 
riksdotter  och  2:o  med  Agneta  Jakohsdotter  Bröijer,  som  dog  1694. 
Ak  i  änders  herdaminne,  II,  s.  272. 

-  ÖiVerstlöjtn.  vid  B:borgs  regem.,  sedan  öfverste  för  Wiborga 
regem.  f  1708äg''.  G.  m.  3/rtr^.  Crewi^^,  dotter  af  amiral  Lorentz  Creutz 
och  Elsa  Duwall.    An  rep,  frih.  ätten  Mellin  N:o  92,  tab.  9. 


259 

(leleu  utplånad,  dock  kan  man  urskilja  att  vapnet  tillhört  en 
j.Blolield"  som  afsomuat  den  20  ...  .  1693  ocli  blifvit  be- 
grafven  i  denna  kyrka  den  24  September  (samma  ar?)  ^ 

C)  ätten  Nassokins  vapen,  som  fordom  egde  denna 
underskrift:  Hans  Kongl.  Maif'  tvär  Ällernådigste  Konungs 
Tro  Tlenare  och  icälbestälte  Lieutenant  öfiver  Dragunar  under 
Öfiversten  Wälborne  Herr  Arne  Forhus  Regemente,  den  Edle 
och  wälborne  herr  H.  Fromholt  Joh  :  Nasaken  till  Nickby, 
afsomnade  i  Herranom  d.  16  Decenib.  åhr  1682  och  hlef 
hegrafwen  d :  25  Jcmuarij  åhr  1685.  Gud  honom  med  alla 
cliristtrogna  en  frögdefull  upståndelse  förläne  2. 

På  pelaren  längst  i  vester  hänger  ett  Blåfjeldskt 
vapen  (i  allo  likt  det  nyssbeskrifua  på  midtpelareu)  med 
denna  påskrift: 

Kongl.  2Iaif'  Trotienare  och  ivälhestelte  Cornett 

under  Cavallerij  och  ivälborne  Herr  Öfiverstens 

PER  MANNERSKÖLDS  Regem'  den  ädle  och  wälb  .  HER 

PETTER 
BLaFIELD  Ull  Saustcda  och  Mashy  huilken  afsomnade 


^  Löjtnanten  vid  Abo  läns  kavalleri  Iwar  Blåfjeld  till  Massby 
och  Saustila,  f  barnlös  1693.  Skall  varit  gift  med  en  Wunsch. 
An  rep,  adl.  ätten  Blåtjeld  N:o  245,  tab.  23.  Enl.  Lagus'  gods  och 
ätter  sid.  542  hette  BlåQelds  hustru  Brita  och  var  dotter  till  pro- 
viantmästaren i  Helsingfors  Simon  Amhrosiison  (Grek),  hvilken  så- 
som Sigismunds  anhängare  afrättades  i  nämda  stad  1599  af  hertig 
Karl.  Jämför  Lagus  Abo  hofrätts  historia,  sid.  199.  —  Ifrågava- 
rande vapensköld  är  en  barbarisk  efterbildning  (troligen  enligt  bild- 
huggaren lemnad  beskrifning)  af  ättens  på  riddarhuset  befintliga 
eller  af  det  hvarmed  hans  stamfader,  Bengt  Jönsson,  1476  af  Sten 
Sture  belönades,  och  hvilket  vapen  föreställer  ett  lejonhufvud  med 
uträckt  tunga  i  blått  fålt. 

*  Se  Presterskapets  redogör,  om  forntida  minnesmärk,  i  Fin- 
lands kyrkor,  sid.  207. 


260 

i  gudhi  den  10  Martij  Ahr  1700  och  bleff  hegrauen  samma 

äfir  den  26  Augusti,  gudh  honom  med  alla  Christ- 

trogne  en  fröjdefidl  upståndelse  förläne, 

I  cleuna  kyrka  liafva  dessutom  fimuits  uppsatta  rytt- 
mästaren  Gustaf  Blåfjelds  (f  1662)  äfvensom  landshöfdingen 
Anders  Erik  Eamsays  (f  1734)  vapeu  ^  men  dessa  äro  nu 
mer  ej  till. 

På  medlet  af  1700  talet  fans  i  kyrkan  en  grafsten 
med  inskrift:  Herr  Baron  ocli  Öfversten  Gustav  Adolph 
Mellins  och  des  arfwiugars  Graf,  anno  1706  2. 

Af  kyrkans  tvänne  klockor,  som  hänga  uti  en  vester 
om  kyrkan  befintlig-  stapel,  är  den  större  ny  och  saknar 
Inskrift.    A  den  mindre  deremot  läses  å  ena  sidan: 

UNDER  GUSTAF  III  REGERING,  OCH  ÅRET 
EFTER  DET  TREÅRIGA  BLODIGA  KRIGET 
MED  RYSSLAND,  ÄR  DENNA  KLOCKA 
EFTER  EN  UNDER  KLÄMTNINGEN  FÖR- 
ORSAKAD REMNA  MED  ETT  SKEPPUNDS 
TILLÖKNING,  OMGIUTEN  I  STOCKHOLM 
AF  GERHARD  S.  MEYER  ÅR  1791. 

samt  å  andra  sidan: 

SIBBO  FÖRSAMLINGS  KYRKO  KLOCKA  BESTÄLT 

AF 

FREDR  :  BOCKSTRÖM. 

Efter  författarens  besök  har  denna  gamla  kyrka  blif- 
Adt  utdömd  och  en  ny  af  tegel  uppförd. 

Kyrkans  silfver  äfvensom  arkiv  var  föiiättareu  icke  i 
tillfälle  att  bese. 

Finska  kyrkan,  uppförd  af  trä  i  ladustil.  saknar  allt 
intresse. 


Lagus,  F.  a.  gods  och  ätter,  sid.  254  o.  424. 
Presterskapets  redogörelser,  sid.  207. 


261 


Thusby  kyrka 

är  eu  enkel  korsbygguad  af  trä,  uppförd  enligt  inskriften 
å  en  öfver  förstugudörren  spikad  tafla,  ar  1732  ^  Tvänne 
al  t  artaflor.  den  ena  föreställande  yttersta  domen  och  må- 
lad 1777,  den  andra  Kristus  på  korset,  sakna  allt  konst- 
värde. På  korväggeu  hänger  ett  krucifix  af  trä  med  ini- 
tialerna A.  1.  S.  och  årtalet  1G93.  Likaledes  finnes  upp- 
hängd en  gammal  af  bruten  värja  i  läderslida.  I  det  skildt 
uppförda  klocktornet  stå  fyra  vapensköldar,  deraf  två 
tillhöra  ätten  Stålhane.  Den  enas  inskrift  är  utplånad  men 
å  den  andra  läses: 

KONGL  :  MAIJ  :  TROO  :  TIENARE  :  OCH  :  LIEVTENAMPT  : 

VNDER  :  DET  :  CARELSKA  :  INFANTERIE  :  REGIEM  : 

ENTE  :  DEN  :  EDLE  :  OCH  :  WiELB  :  HERRE  H  ERICH 

STOHLHANA  :  TILL  :  GAMMELBY  :  OCH  : 

KOTKANIEMY  :  BLEEF  :  BEGRAFVEN  : 

VTHI  :  TVVSBY  :  SOCHN  :  KYRCKIA  : 

D  29  lANVARY  :  ANNO  : 

1693. 

Det  tredje  vapnet,    ätten  Ku  him  ans,   har  denna  un- 
derskrift : 

Konglij  Maijstz  Troo  Man  och  maiår 

den  Edle  och  Wäl¥  Herre  Her  HENDRIK  Kuhl 

Man  till  Flattn  Berg  och  Mälkiäis  Bleff 

Begraffuen  ivtij  tusz  By    Sochen  Kyrckia 

den  2  Decemher  ANNO  1694. 

Den  fjärde  vapenskölden  visar  en  krigsman  med  högra 
handen   svängande   en   sabel  öfver  hufvudet  och  hållande  i 


*  En  äldre  kyrka  uppbyggdes  1()43:     Siréns  matrikel,  sid.  44. 

18 


262 

(len  venstra  ett  läng-  och  rakskaftadt  sjöblad  (Pl.  IV,  fig. 
20).    Såväl  färger  som  inskrift  alldeles  utplånade. 

Den   större    klockan    bär   ofvantill   denna   påskrift: 

GLORIA  IN  EXCELSIS  DEO  ET  IN  TERRA  PAX  INNOM  (!) 
BON^  VOLVNT.  samt  lägre  ned  årtalet  1647. 

Den  mindre  klockan  skall  ursprungligen  hafva  varit 
matklocka  (ganska  ansenlig!)  på  Gammelby,  men  blifvit 
skänkt  till  kyrkan  af  en  Stålhane.  A  densamma  läses  en- 
dast: ANNO  1630. 

Eäkeuskaperna  i  kyrkoarkivet  begynna  med  år  1781, 
sockenstämmoprotokollen  äro  från  1756  och  boken  öfver 
födda,  döda  och  vierda  från  1722. 


Helsing-e  kyrka, 

gammal,  åt  S:t  Lars  helgad  ^,  gråstensbyggnad,  mäter  in- 
vändigt 93  fot  i  längd  och  52  fot  i  bredd.  8  f3Tkantiga, 
i  hörnen  tvåsprångiga  tegelpelare  afdela  densamma  i  ett 
hufvud-  och  två  sidoskepp.  Betäckning  å  det  förra  utgöres 
i  choret  af  ett  sammansatt  stjernhvalf,  föröfrigt  af  enklare 
stjernhvalf.  Sidoskeppen  täckas  af  enkla  korshvalf.  De 
breda  tvåsprångiga  skiljobågarne  och  de  smalare  kantbå- 
garne  äro  lindrigt  spetsiga.  Korsbågarne  stödjas  på  pelare 
och  väggar  af  kragstenar  bildade  af  hvarandra  trappformigt 
öfverskjutande  plattor.  Kyrkan  uppl3^ses  af  gammalt  af  ett 
stort  korfönster  samt  af  3  höga  fönster  i  södra  samt  af  2 
sådana  i  norra  väggen  äfvensom  af  ett  mindre  i  den  vestra 
i  nyare  tid  hafva  ytterligare  två  mindre  fönster,  ett  i  norra 
och  ett  i  södra  väggen,  tillkommit.  Tvänne  ingångar,  den 
ena  i   vester  ocli  den  andra  i  söder,  hvardera  med  lindrigt 

*  Se  bretVct  af  1401  i  kyrkans  arkiv. 


263 

spetsig  bågbetäckning-,  leda  till  templet.  Deu  senare,  till 
hvilken  man  kommer  genom  ett  vapenhus,  prydes  på  yttre 
sidan  af  en  rundstaf  mellan  tveune  hörn  och  omfattas 
inåt  kyrkan  af  en  grund  nisch  med  stickbågig  betäck- 
ning. Det  fOrenämda  vapenhuset,  af  sten  och  troligen  af 
samma  ålder  som  kyrkan,  har  ett  mellantak  af  trä.  Invän- 
digt har  detsamma  i  östra  väggen  tvänne  stickbågigt  be- 
täckta tvillingsnischer.  En  qvadi-atformig  nischfördjupning 
finnes  ock  i  norra  väggen  öster  om  ingången  till  kyrkan. 
Framför  templets  vestra  ingång  har  en  stenförstuga  i 
nyare  tid  tillkommit.  Den  på  norra  sidan  belägna  sa- 
kiistian,  som  ock  är  från  senare  tid,  afskiljes  från  kyrkan 
genom  en  aflångfyrkantingt  förrum  af  sten.  Utvändigt  för- 
stärkes  kyrkan  i  alla  hörnen  utom  det  nordvestra  af  en 
gråstens  sträfpelare,  som  prydas  af  spetsbågiga  tvillings- 
nischer, äfvensoni  på  södra  långväggen  och  korväggeu  af 
tvänne  klenare  sträfpelare,  enhvar  med  en  enkel  spetsbågig 
nischfördjupning.  Gafvelröstena  prydas  af  de  vanliga  orna- 
mentfördj  upniugarna . 

Altaret  är  af  sten  men  beklädt  med  trä.  Som  kor- 
iönstret  icke  intager  midten  af  väggen  utan  är  draget  nå- 
got åt  söder,  har  altaret  ej  fått  sin  plats  midt  för  detta 
fönster. 

A  It  ar  ta  f  lan  föreställer  nattvarden. 

Predikstolen,  vid]  andra  pelaren  på  norra  sidan, 
är  af  den  vanliga  stilen  med  Kristus  och  5  apostlar  i  små 
nischfördj  upningar. 

Längs  norra,  vestra  och  södra  väggarne  löper  en 
läkt  ar  rad.  som  på  södra  sidan  slutar  vid  andra  pela- 
ren frän  koret.  På  denna  läktare  (som  i  vester  uppbär 
ett  orgel  verk)  är  of  vanför  predikstolen  uppsatt  en  svart  trä- 
tafla,  hvarå  läses  i  förgyld  skrift: 


264 


ANNO  1649 


[Vapensköld.]  ^^^  ^^  ^^^.^..  [Vapensköld.] 

Hat  die  Edle  vnd  wollgeborn 
Frau  F.  Barbara  Höpken 
Weijlant  selil:  herrn  Georg 
von  Bonliard  erb  herren 
daff  (?)  Kirrcher  Corbell  vndt 
Biörnvijck  Ehliche  Nachge- 
lassene  ivittibe  diesen  Cantzell 
Gott  zu  éliren  dieser 
Kirchen  zum  ornament 
Ihrem  selil.  man  vndt 
Nachgelassen  erben  zum 
Testament  verehrett. 

Upptill,  på  livardera  sidan  om  årtalet  ses  en  vapensköld, 
af  livilka  författaren  kunde  uppfatta  endast  den  till  höger, 
som  visade  trenne  hvarann  korsande  med  spetsarne  uppåt- 
vända pilar. 

I  kyrkan  hänga  tvänne  större  kronor  af  messing.  På 
den  ena  läses: 

HENRICH  lOHAN  WVNSCH 
ANNO  1651. 

På  den  andra  kronan  finnes  inristadt: 

Bådman 

George  Wilh.   ClaijhiUs 

Anna  Märg  .  HocJischild 

Anno  1744  Den  30  l:\ov[e]mher 

Ägare  till  Bothby 

BustJiåld  Råns 

'  Kallat. 


265 

På  vapeuliusvindeii  låg-o  några  träbilder,  nämligen 
tvänne  krucifix,  samt  en  grupp  af  Anna,  Maria  och  Kristus, 
fordom  fästad  vid  ett  ryggbräde  med  baldakin  och  flygel- 
dörrar, liksom  äfven  en  bild  hvilken  visar  frälsaren  i  sit- 
tande ställning  med  armbågarne  tryckta  till  kroppens  sidor 
och  nnderarmarne  upplyftade  liksom  skulle  lian  bära  något 
på  händerna;  kroppen  betäckt  med  bloddroppar,  hvilka  städse 
förekomma  3  tillsammans.  Dessa  bilder  sakna  allt  konst- 
värde. Väl  utarbetad  är  deremot  en  från  denna  kyrka  till 
universitetets  historiska  museum  numera  öfverflyttad  träbild 
foreställande  Lazarus  (naken  och  ötVertäckt  af  sår)  sittande 
framåtlutad  på  en  sten  och  med  kinden  stödd  af  venstra 
handen  medan  den  högra  hvilar  på  motsvarande  knä. 

Vapensköldar  finnas  numera  ej  i  denna  kyrka.  De 
som  fordom  funnits  här  ses  uti  förut  oftanämda  .,Afbildniu- 
gar  af  Vapensköldar  i  Finlands  kyrkor"  N:ris  287 — 293,  och 
äro  biskop  Olai  Magni,  Jolian  Gyllenärs,  fru  Elin  Horns, 
ätten  Svärds  samt  Nokia-slägten  (?)  äfvensom  tvänne  vapen 
af  hvilka  det  ena  visar  en  ur  hafvet  stigande  nymf  och  det 
andra  ett  jägarhorn  under  tre  sexuddiga  stjernor.  Dessa 
vapen  förekomma  under  rubriken  ,,Helsing  sockn  kyrkia". 
Närmast  förut  upptagas  under  „Helsing  kyrkia''  fyra  vapen- 
sköldar, nämligen:  Albrecht  Frideric  v.  Diben,  Abraham 
Illes  samt  Tönne  Henrikssons  äfvensom  en  visande  ett  jä- 
garhorn öfver  två  sexuddiga  stjernor. 

Bland  kyrkans  silfver  förvaras  en  enkel  kalk  med 
denna  inskrift: 


266 

Förärad  med  dess  Patén  af 

Handelsmannen  i  Helsing 

fors  Johan  8eder1iolm  och 

des  Fru  Maria  Magä  : 

Wendelia  den 

13  octoher 

1769. 

äfvensom  eu  större  kanna,  kalk  med  patén  samt  oblatask 
förärade  1811  af  fältkamrer  Weckström. 

Uti  klockstapeln,  som  till  nedersta  delen  är  murad  af 
gråsten,  till  mellandelen  af  tegel  ocli  öfverst  har  en  trä- 
byggnad, hänga  tväune  klockor,  af  hvilka  den  mindre  är 
gjuten  1850.    Å  den  större  läses: 

DENNE  KLOCKA  HÖRIG  HELSINGE  SOCKNS 
KYRCKA  :  ÄR  GENOM  HERR  DOCTOREN  OCH 
PROBSTEN  ZACH  :  CAIANDERS  FÖRANSTALTANDE 
OMGUTEN  I  STOCKHOLM  ÅR  1799  AF  C  :  S  :  M  : 

Uti  kyrkoarkivet: 
Historieboken  fr.  1722. 
Socknestämmoprotokoller  fr.  1784  samt 
Visitationsakter  fr.  1839 

äfvensom  en  1661  affattad  kopia  af  ett  Anders'  i  Reckhals, 
Hans  Madelins  och  Michels  i  Helsinge  gåfvobref  af  1401  å 
en  skattmark  jord  i  Reckhalsböle  till  S:t  Lars'  kjTka  i  Hel- 
singe. 

På  kyrkogården  ett  muradt  gr  af  hus  med  Carl  Olof 
Cronstedts  och  Beata  Sofia]  Wr ängels  vapensköldar  öfver 
dörren. 


267 


BILAGOR. 

I.   Utdrag  ur  prosten  Asp's  „liistoriska  anmärkningar 
rörande  Mäntsälä*. 

^Uti  en  af  de  äldre  kyrkoböckenia  st  är  autecknadt: 
Armo  1585  är  Mäntmlä  kyrkan  funderat.  Hvarpå  deuua 
uppgift  g-rimdar  sig  är  obekant.  Likaså  om  den  omuämde 
år  funderade  kyrkan  varit  den  första.  Den  nu  [1811 1  stå- 
ende kyrkan  är  uppbygd  1775  uti  den  år  1746  ganska  oskick- 
ligt uppförda  kyrkans  ställe.  Den  nu  varande  kyrkan  be- 
kläddes invändigt  med  Blaggarn  1791. 

Ännu  år  1616  då  högstsalig  Hans  Kongl.  Maj*  i  Sve- 
rige på  behaglig  tid,  uppå  derom  gjord  underdånig  ansö- 
kan, i  nåder  beviljat  prästen  i  församlingen  sex  tunnor  säd 
årligen  till  hjelp  och  underhåll,  war  detta  ett  kapell  under 
Borgå  socken,  men  redan  1657  har  denna  församling  haft 
egen  pastor,  neml.  Henricus  Jacobi  Sticko  eller  Stichaeus. 

Ibland  menige  man  anmärkes  här  bonden  Sigfrid  Si- 
pilä  i  Saaris  b}^,  h^\ilcken  altsedau  fastlags  söndagen  180S. 
då  6,000  man  af  ryska  armeen  anlände  till  denna  socken, 
icke  begått  H.  H.  nattward,  och  har  den  fulla  föresats^  at 
icke  träda  till  denna  nattvards  nyttjande,  innan  Finland  blir 
befriat  från  Ryskt  välde  och  hvar  käft  af  rysse  lämnat  lan- 
det. Första  åren  afhöll  denne  besynnerlige  man  sig  äfveu 
ifrån  Guds  hus,  men  sedermera  har  han  bivistat  den  al- 
männa  gudstjensten.  Ifrån  förenämde  tid  har  han  äfveu 
aflagt  rakknifvens  bruk,  låtit  skägget  växa  och  bär  det  nu 


268 

till  alla  ryssars  heder.  Denue  man  äter  ej  heller  svinkött. 
han  anser  det  för  orent,  ehuru  han  föder  goda  svinki-eatur. 
Eljest  är- han  i  sitt  väsende  stilla  och  beskedlig  samt  mera 
boksynt  än  vanliga  bönder,  och  sysselsätter  sig  vid  lediga 
stunder  helst  med  läsning  och  forskande  i  bibeln. 

Icke  långt  från  socknekyrkan  wid  Soldatetorps  åkrarne 
var  ett  offerställe,  som  besöktes  ännu  för  20  å  30  år  sedan 
[således  på  1780  eller  90  talet]  äfveu  af  folk  i  från  längre 
afstånd,  hvilka  sökte  bot  för  svåra  sjukdomar  och  skede- 
stånd för  lidna  olyckor  etc.  Men  nu  har  detta  besök  redan 
råkat  i  sådan  förgätenhet,  at  sjelfva  rummet,  hvarest  off- 
randet skedde,  ej  med  säkerhet  kan  uptees. 

Nu  tyckes  den  tidpunkt  vara  inne  då  gamla  bruk  böra 
afläggas.  Bondens  svarta  vallmars  jacka  —  lång  enda  til 
smalbenet  på  hvilken  fants  ingen  knapp  —  blir  förbytt  i  frack, 
af  flere  färgor,  med  de  mest  glimmande  knapprader  på  alla 
möjeliga  ställen,  och  qvinnornes  hufvudbonad,  en  egen  sort 
för  denna  socken,  och  hvaraf  ett  exemplar  skulle  förtjena 
at  förvaras  till  efterkommandenas  beundran,  börjar  förbytas 
i  grannt  utsydda  bindmyssor  med  stycken  af  den  finaste 
spets  af  Eaumo  tillverkning.  Förr  red  bonden  till  kyrkan, 
nu  kommer  han  med  hustru  och  barn  åkande  i  en  grant 
målad  courier  kärra  samt  om  vintern  i  en  släda,  som  ådra- 
ger sig  invåuarenas  i  andra  orter  upmärksamhet.  Dessa 
åkdon  äro  af  bondens  egen  tillvärckning ;  sjelf  gör  han  trä- 
värcket,  hans  smed  beslår  den,  och  hans  granne  målar  den- 
samma, äfvensom  det  länder  qvinfolcket  till  beröm  at  de 
sysselsätta  sig  med  at  tilvärcka  och  förfärdiga  sjelfva  sina 
grannlåter.  Knapt  något  hushåll  finns,  hvarest  icke  knyppe- 
(lynan  sysselsätter  de  yngre  qvinfolcken. 

Beklagligen  tyckes  goda  seder  vara  mera  i  af-  än  till- 
tagande jämte  böjelsen  för  starcka  drycker,  tillika  med  alla 


269 

de  laster,  som  dermed  liafva  sammanhang'.  Vidskepelse  och 
vantro  äro  i  aftagande ;  men  här  äro  dock  ännu  några  häxe- 
mästare, som  inbilla  den  enfalldige,  at  han  med  läsning  kan 
bota  åkommor  och  sår  på  kroppen  etc.  Sedan  ryssarnes 
ankomst  har  weneriska  smittan,  som  förr  var  okänd,  ut- 
bredt  sig  bland  allmogen.  CTrotva  brott  äro  beklagligen  ej 
sällsynta. 

Bland  sällsynta  händelser  anmärkes  att  år  1750  den  — 
då  fröken  Charlotta  Möllersvärd  ^  christnades  på  Mentzelä 
gård,  hände  sig  at  under  en  påstående  stark  åska  en 
wäderhvirfvel  dref  vattnet  under  sjelfva  förrättningen  in 
uti  samma  rum  där  döpelsen  förrättades,  ifrån  ån  in  genom 
det  öppna  fenstret  och  det  i  tämmelig  myckenhet,  hvarvid 
åskan  äfven  slog  presten  Nordström,  som  förrättade  dopet, 
så  att  han  klagade  ai  ai  och  nödgades  stödja  sig  vid  en 
där  nära  intill  stående  stolkarm  2. 

„År  1822  Började  en  del  menniskjor  i  denna  församling, 
i  synnerhet  i  Ohkola  och  Kaakalammi  byar  att  besinna  huru 
illa  de  gjordt  då  de  ej  med  fullt  alfwar  ställt  den  underrät- 
telsen, som  Guds  ord  gifver,  sig  till  efterlefnad  och  förbätt- 
rade sin  förra  vandel.  Nu  uppträdde  och  en  skomakare  Nyman 
vid  namn,  boende  i  Helsingfors,  som  en  allmän  lärare,  reste 
ikring  och  underviste  folket  och  fick  ett  stort  anhaug.  Men 
de  mera  stadgade  Christne  började  misstänka  honom  för  en 
irrlärig  man.   Ty  han  hade  ifrigt  påstått  at  all  den  gudstjenst 


»  Charlotta  Christina,  död  1826 V  på  Mäntsälä  gård;  dotter  af 
kaptenen  Carl  Johan  Möllersvärd  (f  1766)  och  Maria  Helena  Salow. 
Anrep,  adl.  ätten  Möllersvärd  N:o  645,  tab.  4. 

-  Stället  der  byggnaden  stod  ligger  på  en  backsluttning  vid 
åstranden  och  flere  famnar  öfver  vattnet;  också  tillägger  förf.,  pro- 
sten Asp,  försigtigt:  min  sagesman  är  Herr  Landshöfdingen  och  Rid- 
daren Möllersvärd  (f  1828). 


270 

vi  härtills  förrättat  lände  oss  till  fördömmelse  ocli  ej  till  sa- 
lighet af  orsak  at  vi  i  våra  böuer  och  med  vår  gudstjenst 
härtils  nalckats  Gud  Fader  och  hans  Son  Jesus  X^  hvilcket 
oss,  som  syndare  ej  var  tillåtet,  i  anseende  till  deras  hög- 
het och  vår  ringhet,  utan  borde  vi  härnäst,  om  vi  ville  göra 
Gud  en  behaglig  tjenst,  med  våra  böner  endast  träda  fram 
för  den  Heliga  Anda,  hvilcken  såsom  en  ringare  Gud  skulle 
sedermera  föra  våra  åligganden  till  Fadren  och  Sonen;  at 
han.  Nyman,  är  den  hvilcken  var  magt  gifveu  at  i  Guds 
stad  och  ställe  på  jorden  förlåta  synderna  och  äfven  för- 
ordna vissa  personer,  dem  han  dertill  ansåg  skickliga  att  i 
sin  frånvaro  göra  detsamma".  Denne  Nyman  hade  blifvit 
afstraffad  för  försummelse  att  infinna  sig  vid  två  års  batal- 
jons möten. 


II.    Anteckningar  uti  Mäntsälä  kyrkas 
visitationsakter. 

Anno  1696  begynttes  dett  stora  hungers  åhret  först  i 
Tawastlandh  och  sedan  1697  här  i  Nylandh,  så  att  dett 
åhret  blefwå  i  denne  lilla  försambling  dödhe  339  personer, 
rätt  fåå  undantagandes  som  ej  af  hunger  dödde.  Ofvan- 
nämbde  hungers  åhr  föregiugo  efterföljande  sällsamma  ting : 
Tåpparne  leeto  af  att  gaala:  Göökarne  blefwo  den  somma- 
ren mast  alla  dödlia:  Looarne  trängde  sigh  när  åth,  ja  in 
i  byarne:  Fooglar  och  haarar  förswunno  ifrån  desse  orter. 
Rottor,  dem  man  ej  förr  här  på  bygden  sågh,  kommo  då 
grufweligen  i  någre  byar  och  gjorde  stor  skada. 

Anno  1698  war  igen  den  warma  och  wackra  hösten 
så  att  man  sågh  icke  dett  ringaste  rijmfrost  förr  än  den 
10    Oktobris   lika   som    1690;   Och   wäxte    dett    åhret  alle- 


271 

hända  frucht  liär  på  oorten  rätt  ymnigt  och  wäll:  (föruthan 
koorn  som  slogh  något  feelt,  Gudh  må  wetha  oorsaken!) 
Anno  1699  war  dett  ymniga  fågell  åhret  så  att  man  i 
manna  minen  ej  seedt  eller  fångit  så  mycket  skogsfåglar 
som  om  den  höösten. 


III. 

„Utdrag  af  häradsrättens  dombok,  hållen  vid  laga 
hösteting  med  Weckelax  och  en  del  af  Kymmene 
sochnars  tingslag,  hos  underskrefwen  domare  i  Fre- 
drichshamns  stad  d.  16  etc.  IVov.  1769. 

Den  4  December  eftermiddagen. 

Studiosen  ifrån  Fredrichshamns  stad,  Carl  Hnsgafwel 
företrädde  och  i  anledning  af  sin  faderhroders,  camererens 
Husgafwels  bref  til  honom  med  anmodan  att  upspana  om 
icke  någorstädes  här  å  orten  funnes  Husgafwelska  adels- 
wapnet  aftagit,  berättade  sig  nyligen  hafwa  af  bonden  ifrån 
Bredskall  by  och  denna  Weckelax  sokn  Mårten  Johansson 
Sigwart  fådt  förnimma,  det  uti  sidsta  swenska  tiden  funnits 
sådant  wapen  på  en  fönster  ruta  uti  den  i  Fredrichshamn 
stad  belägna  hnska  stenkyrckau  med  färgor  ritadt,  anhål- 
landes  att  denne  Sigwart  måtte  häröfwer  edeligen  höras, 
på  det  Husgafwelska  familleu  kunde  så  mycket  mer  betiäna 
sig  af  Sigwarts  witnesmål  i  den  ansökning,  hvaruti  sagde 
famille  nu  skal  på  kongl.  swenska  sidan  stå  om  renovation 
af  sitt  gamla  adelskap.  Och  som  rätten  ej  skiäligen  kunde 
et  sådant  witnes  förhör  afslå.  denne  Sigwart  ej  heller  höres 
hvarken  bära  namn  af  Huusgafwelska  famillen  eller  annars 
wara  med  nåffon  af  Husg-aflarne  ff)r  nära  i  skvld.  ty  aflade 


272 

han  eden  och  efter  erhållen  förmaning  at  achta  sig  tor  mened 
intygade: 

at  han  är  ongefer  femtijo  siu  år  gammal  och  at  han. 
ifråå  det  han  något  mins,  sedt  på  en  fönster  ruta  i  Wecke- 
lax  stenkyrkan  et  mäladt  wapn  det  han  af  den  anledning 
kommit  oftast  at  betrackta  at  han  suttit  i  bänk.  just  midt 
emot  på  den  sidan  af  kyrckan  der  rutan  warit,  sä  at  han 
ännu  mins,  det  öfwerst  af  wapnet  warit  et  sådant  teckn 
I  en  bomärkslik  förvrängning  af  det  Husgafvelska  vapen- 
märket] med  hvarjehanda  ritningar  och  krus  deromkring, 
under  och  på  sidorne,  deras  utseende  han  ej  påminner  sig. 
Och  som  han  då  äfven  hade  lärdt  sig  känna  latinska  bok- 
stäfver  tryckta,  dem  han  ock  ännu  wid  anstäldt  prof  igen- 
kände; ty  hade  han  tillika  esomoftast  och  aldeles  tydeligen 
läst  under  sagde  wapen  det  namnet:  Olof  Husgaficel.  Men 
hela  denna  regeringstid  har  han  ej  mer  sedt  denna  ruta, 
ty  fönstren  hafvva  säkert  gå  dt  i  kras,  då  krutkällaren  vid 
stadens  öfwergång  sprang,  hälst  sielfwa  kyrckan  derigenom 
på  flera  ställen  rämnat.    Mer  ej;  upläst  och  widkändt. 

Mer  war  ej  heller  af  witnet  at  frågas,  hvarföre  på  be- 
gäran behörigt  utdrag  häraf  meddelas  skall.  Tid  och  ort 
föreskrefne. 

På  häradsrättens  wägnar 
Andr.  Gudseus.'' 

(Härtill  har  Tilas  fogat:) 

Föregående  witnesmål  wil  ingenting  säga  mera  än  at 
Olof  Husgafwels  wapen  eller  bomärcke  warit  målat  pa  en 
ruta,  men  hurudant  det  sedt  ut,  derpå  blir  man  af  witnet* 
släta  imagiuation  ej  särdeles  slug. 

Men  Husgafwelske  wapnets  rätta  utseende  är  deremot 
så  mycket  tydeligare  upgifwit  af  academie  ritmästaren  ifrån 


273 

Åbo  And.  Dahlsteeii,  som  detsamma  af  Husg-afwelske  famil- 
lens  gfrafsteen  i  Weckelax  sokii  steenkyrcka  i  Fredrichs- 
hamns  stad  eg-eiiliändigt  med  edelig  förbindelse  afritadt  den 
5  December  1769.  innehållandes:  en  skiöld  af  röd  t  felt  och 
deruti  en  fritt  stående  något  spitzig  S2)arre  af  gull  samt  tivärts 
öfwer  densamma  en  hlå  halfmåne:  ofivanjM  en  öpen  krönt 
tornerhielm  hwaröfwer  emellan  tice^ine  strufsfiedrar  af  silf- 
iver  lyser  en  femuddig  stierna  af  gidd:  och  löfiverket  omkring 
är  af  gidl  och  rödt. 

Husgafwelske  familjens  g-raf  som  sades  [wara  |  i  Weck- 
lax  kyrckia  innom  Fredrichshamns  stad.  derom  lyder  dom- 
probsteu  Gudsei  attest  sålunda: 

„At  intet  någ-ot  lijk  af  Husgawelske  familjen,  under 
hela  detta  ryske  kejserliga  wäldets  tid  kunnat  begrafwas 
här  i  landskyrckan  uti  deras  egen  tilhöriga  graf  af  orsak 
at  et  utkonnnet  allmänt  öfwerheteligit  förbud  hvarken  tillå- 
tit eller  ännu  tillåter  något  lijk  ifrån  landet  at  til  staden 
inhämtas  och  innom  fästningen,  hvarest  landskyrckan  är  be- 
lägen, begrafwas,  utan  har  den  Husgawelske  familjen  warit 
nödsakad,  at  hela  tiden  låta  begrafwa  alla  sina  lijk  wid  det 
under  denna  Weckelax  moderkyrcka  lydande  capell,  Sippola 
kallat,  sådant  warder  härmed  uppå  begäran  wederbörligen 
intygat.     Friedrichshamn  d.  28  November  g.  st.  1769. 

Fabian  N.  Gudseus 

Archi  pra'p.  &  past.  in  Friedriclisliaran 
et  AVeckelax.'- 

Sluteligen  anmärkes  at  et  Avapn  öfwer  en  af  ätten 
Poitz  N:o  246  sitter  i  förenämda  kyrcka  upsatt,  hvarå  den 
nämde  academie  ritmästareu  And.  Dahlsteen  äfwen  lemuat 
ritning,  aldeles  sådant  som  det  i  wapenboken  finnes  afteck- 
nat  med  den  ganska  ringa  skillnad  at  i  wapnboken  föres 
den  bewäpnade  armen  ofvan  på  hielmeu.  swärdet  något  till- 


274 

baka  lutande,  men  här  deremot  framlutande  emot  höger, 
hvaraf  man  bör  giöra  det  slut,  at  i  sin  rätta  heraldiska 
ställning  bör  swärdet  på  detta  wapen  stå  lodrätt  [?].  Denna 
ätt  har  eljest  med  Weckelax  knaparne  warit  befryndad  och 
derifrån  härstammande,  hvadan  ock  ännu  ett  hemman  bär 
namn  af  Poitzila,  antingen  att  ätten  tagit  namnet  af  går- 
den eller  gården  fådt  namnet  af  ätten. 


Innehåll. 

9id. 

Anjala  kj-rka 200. 

Artsjö  kapellkyvka 178. 

Askola          „             165. 

Borgå  domkyrka 255. 

Elimä  kyrka 196. 

Helsinge  „          262. 

Kymraene  kyrka 208. 

Lappträsk      .,        191. 

Liljendals  kaytellkyrka 195. 

Lovisa     kyrka 224. 

Mäntsälä      „ 169. 

Mörskom     „ I8l. 

Orimattila    „ 175. 

Pukkila  kapellkyrka 173. 

Pyttis  kyrka 210. 

Pärnå       „          . 225. 

Sibbo       „          255. 

Sippola    „          202. 

Strömfors  kyrka 224. 

Thusby          .,        261. 

Wekkelaks    „        203. 

Bilagor: 

I.     Utdrag  ur  prosten  Asps  ,, historiska  anmärkningar  rö- 
rande Mäntsälä" 267. 

IL    Anteckningar  uti  Mäntsälä  kyrkas  visitationsakter    .  270. 
IIL    Utdrag  ur  häradsrättens  dombok  hållen  vid  laga  höste- 
ting med  Wekkelax  och  en  del  af  Kymmene  socknars 

ting.slag  i  Fredrikshamn  den  16  etc.  Nov.  1769.     .     .  271. 


Register. 


Aminoff,  Henrik  Joh.,  sid.  195. 

„        Lovisa,  235. 
Anders  i  Reckhals,  266. 
(Ankar),     Bengta    Lydikesdotter, 

185. 
Anrep,  234,  242. 
Armfelt,  August,  235. 

„        Gustaf,  235. 

„        Karl  Gustaf,  235,  248. 
Artsjö,   179. 
Avenarius,  C.  M.,  202. 
Bader,  Michel,  178. 
Backman,  Elisabeth,  223. 
„         Fredrik,  223. 
Baner,  220. 

Bassewitz,  se  Wassewitz! 
Berg  af  Saggar,  242. 
Bildstein,  Christ.  Conr.,  255. 
Birman,  Jakob,  177. 
Bjelke,  221. 
Björnram,  184. 

„  Anna  Hansdotter,  194, 

232,  247. 

Lars  Fredr..  193. 
Björnvik,  264. 
Blåfield,  Gustaf,  260. 

„        Ivar,  259. 

„         Petter,  259. 
Bockström,  Fredr.,  260. 
Bodelia,  Margr.,  217. 


Bogesund,  199. 
Boije,  Erik,  244. 
,.      Hans,  182,  190. 
„      Kristina,  187,  188,  190,  191, 

231. 
„      Margreta,  180,  247. 
von  Bonhard,  Georg,  264. 
Boos,  Elisabet,  185. 
Botby,  264. 
Brahe,  220. 
Bredaw,  242. 
Bredskall,  207,  271. 
Brodersson,  Olaus,  218. 
Brunström,  224. 
Butberg,  170. 
Bååt,  220. 

Cajander,  Zach.,  266. 
Candelin,  Arvid,  206. 
Claijhills,  Georg,  Wilh.,  264. 
Corbell,  264. 
Corsindae,  184. 
Creutz,  234,  241. 
Axel,  240. 
Brita,  187,  189,  228. 
Ernst,   190,   231,  233,  234, 
240,  248. 
„        Eva  Kristina,  201. 
„       Jakob,  243. 
,,       Johan,  217. 
„       Karl  Joliau  d.  ä.,  208. 


277 


Creutz,    Lorentz,     190,    198,    214, 
221—223,    229,    243,    246. 
,,        Margreta,  258. 
.,         Matts  Kuutsson,  185. 
Croiistedt,  Carl  Olof,  266. 
Cruus  af  Edeby,  221. 
Cusiknai,  185. 
Dahlsten,  And.  205.  273. 
Danielsson,  Bengt,  207. 
Dankwardt,  Eva  Elisabet,  223. 
De  Geer,  Anna  Charl.,  236. 

Doroth.  Christ.,  236. 

,,         Otiliana  Ulr.,  236. 

,,         Otto  Wilh.,  235. 

„         Robert  Wilh.,  236. 
Degerby,  238. 

von  Diben,   Albrecht  Fredr.,   265. 
Djäkensdotter,  Elin,  221. 
Dubbe,  Anna,  185. 
Diicker  af  Kauu,  243. 
Duwall  af  Mackerston,  242, 

„  Elsa,    222,     223,    229, 

243. 
Eberlinck,  Jockim,  180. 
Echter   von   Wespelbrunn,  Julius, 

192. 
Ericus  Petri  de  Terwejoki,  232. 
Eriksson,  Gregorius,  217. 
von  Essen,  Didr.  Joh.,  177. 
Fansnäs,  238. 
Flattenberg,  261. 
Fleming,  220. 

„        Anna,  186. 

„        Märta,  172,  174. 
Forbcs,  184,  244. 

„       Brita,  191. 

„        Ernst,  183,  187—191,  237. 


Forbes,  Jakob,  184. 

„       Matthias,  187,  189,  228. 
Forbus,  Arvid,  179,  180. 
Forhoff,  183,  237. 
Forsby,  247. 
Forsell  (adl.  af  Forselles),  224. 

„       Jakob,  197,  230. 
Fortelius,  Gabr.,  168. 
Frille,  234,  241. 

„      Matts,  186. 
Gammelby,  186,  261. 
Gammelgård,  182. 
Gestrin,  Salomon,  199. 
Gjerdes,  Katarina,  194. 
Glad,  Knut,  222. 
Godenhjelm,  Berndt  Abr.,  208. 
Goelmeus,  Christ.,  188. 
Golawitz,  Petter,  230,  238,  240. 
von  Gorgas,  Joh.  Gorries,  167. 
Gottsman,  Hinrich,  217. 
Gudseus,  Andr.,  272. 

„         Fabian,  273. 
Gyllenhorn,  24 J. 
Gyllenär,  Joh.,  265. 
Haapaniemi,  186. 
Hand,  220. 

Hartikalaslägten,  221. 
Hess  von  Wichdorff,  Katar,,  234, 

241. 
Hochschild,  Anna  Märg.,  264. 
Hohti,  202. 
Horn  af  Kånkas,  220. 

,,      Elin,  265. 
Horner,  Gerh.,  201. 
Hougberg,  G.  A,  201. 
Husgafvel,  271—273. 
;,  Karl,  271. 

19 


278 


Husgafve],  Matts,  206. 

„         Nils,  207. 

„     .      Olof,  204,  205,  272. 
Hulser  af  Ekeln,  242. 
Höpken,  Barbara,  264. 
Idlax,  183,  237. 
lUe,  Abraham,  265. 
Insenstjerna,  Eva,  223. 
Insulana,  Maria,  172. 
Isnäs,  235. 
Jackarby,  179,  247. 
Jakobsson    till    Stenanäs,     Olof, 

218—219. 
Janston,  245. 
Jernböle,  238. 
Jägerhorn    af   Storby,    207,    234, 

244. 
Kaakalammi,  269. 
Kasaritz,  198,  199.  240. 
Kihlmarck,  Joh.  Pet.,  165. 
Kinttula,  180. 
Kircherr  (?),  264. 
Korven  taka,  171. 
Kotkaniemi,  261. 
Kraftman,  Anders,  194,  239. 
Kronebäck,  199. 
Krummedik,  245. 
Kuggum,  238. 
von  Kuhlman,  Henrik,  261. 

„  Karl,  209. 

Kullberg,  Harwed,  177. 
Kymmenegård,  206. 
Labby,  182. 
Lahdentaka,  182. 
Lejonbufvud,  221. 
Lilje  af  Ökna,  221. 
Lindenhof,  171. 


Lindhjelm,  Mårten,  169. 
Linnamäki  vid  Kinttula,  181. 
Lode  af  Kelp,  242. 
Loman,  Petter,  196. 
Lundi,  Helena,  185. 
Lydekesdotter,  Bengta,  185. 
Madelin,  Hans,  266. 
Masby,  259, 

Malmgård,  240,  248—250. 
Mellin,  Bernh.  Joh„  219. 

„      Gust.  Adolf,  250,  260. 
Meijer,  174. 

„       Gerhard,  169,  175,  188,  194, 
195,   199,  203,  260. 

„       Johan,  246. 
Michael  Hieronymi.  239. 

,.        i  Helsinge,  266. 
Muhl,  Anna  Doroth.,  236. 
Mårtensson,  Joh.  Jak.,    188,    201. 

203. 
Mälkiäis,  261. 
Mäntsälä  gård,  170,  269. 
Möllersvärd,  Anders,  170. 

„  Charlotta,  269. 

Mörsknäs  (=  Mörskom  gård),  183, 

187,  237. 
Mörskom  gård,  se  Mörksnäs! 
Nappenius,  Joh.,  170. 
Nassokin,  Fromh.  Joh.,  259. 

„  Petter,  170. 

Nickby,  170,  259. 
Nokia  slägten  (?),  265. 
Nordström,  And.,  224. 
Nyman,  269,  270. 
Näs,  169. 

Näsman,  Er.,  209,  145. 
Oberalch  af  Lanametz,  234,  242. 


279 


Ohkola  by,  269. 

01au3,  vicecuratus  in  Pyttis,  218. 

Magni,  265. 
Ottinge,  198,  199. 
Pampineua,  Lars,  258. 
Patkul,  Wolter  Adolf,  258. 
Perman,  Margreta,  246. 

„        Thomas,  228,  230,  246. 
Plesse,  234,  242. 
Poitz,  205,  273. 
Porlom,  183. 
Porsett,  Jakob,  199. 
von  Prentz,  Katarina,  179. 
Putensson,  Jurgen,  172. 
Ramsay,  Erik,  255. 

„        Anders  Erik,  260. 
Reckhals,  266. 
Risbit,  Brita,  233. 
Ritter    von    Reitagshausen,    Joh., 

247. 
von  Rosen  af  Gross-Roop-Maian, 

243. 
Rotkirch,  Wentzel  Fredr.,  165. 
Ruotsinsalmi  (Svensksund),  209. 
Saaris,  267. 
Salmansweiler,  252. 
Sandby,  207. 
Sartlax,    185,    198,    199,    234,    240, 

250. 
Sarfsalö,  235. 
Saustala,  259. 
Schultz,  Joh.  Ulrika,  198. 
Sederholm,  Joh.,  266. 
Siewers,  C.  V.,  222. 
Sigwart,  Mårten,  271. 
Sipilä,  Sigfrid,  267. 
Sjundby,  240. 


Skytte,  Mårten,  221. 
Sollihge,  169. 
Sparre,  220,  221. 

„        Anna  Margr.,  217,  221. 

„       Erik  Larsson,  221. 
Stake,  221. 
Starck,  David,  199. 
Stenbock,  220. 

„         Hedvig  Eleon.,  199. 
Stichseus,  Henrik,  267. 
Stjerncreutz,  se  Teet! 
Stubbe,  244. 
Sture,  221. 
Stålarm,  220,  244,  245. 

„         Nils,  221. 
Stålhane,  262. 

,,  Erik,  261. 

Svensksund  (Ruotsinsalmi),  209. 
Sviring,  se  von  Preutz! 
Svärd,  265. 
Söörman,  Gabr.,  178. 
Tammerfors,  240. 
Taube,  Sofia,  197. 
Tavast,  244,  245. 
Tavastby,  206. 
Teet,  247,  249. 

„      Håkan,  250. 

„      Johan,  247,  249—50. 
Terwik  (Terwejoki),  232. 
Tessjö,  219. 
Thewitz,  Joh.  169. 
Tjusterby,  186,  198,  199,  250. 
Totilius.  Justus,  248. 
Tott,  221. 
TroUe,  220. 
Tyke,  198,  199. 
Tönne  Henriksson,  265. 


280 


Urpala,  219. 

Wachtmeister,  Fritz,  240. 
Wahnrow  (Fanhra),  219. 
Was,  Erich,  178. 
Wassewitz  (Bassewitz),  21 
Weekström,  266. 
Wederlaks,  206. 
Wendelia,  Maria  Magd,  2G6. 
Westin,  Fredr.,  200. 
Wickman,  Martin,  203. 
Wildeman,  234,  241. 

„  Arvid  Tömiesson,  194, 

230,  232,  247. 

„  Olof,   180. 


Wildeman,  Tönne  Olofsson,  233. 
Wilken,  Hans,  207. 

„         Sigfrid,  206,  207. 
Willigman,  Hans,  222. 
von  Vitinghoff,  Evald.  Gust.,  170. 
Volckamer,  252. 
Wrangel,  Beata  Sofia,  266. 
Wrede,  Gustaf  Joh.,  176,  177. 

„        Karl  Henrik,  17'^,   174. 

„        Kasper,  197. 

„  Rabbe  Gottl.,  201. 
Wunsch,  Henrik  Joli.,  264. 
Öresten,  199, 


Förklaring  öfver  planeherna. 

Pl.    I    fig.  1&2:  frih.  Gust.   Joh.   Wredes  anvapen  i  Orimattila 

kyrka Se  sid.  176. 

„     II     „          4:  korfönstret  i  Pyttis  k:a 211. 

„     „       „  5—12:  Anvapen  i  Mörskom  k:a 183 — 186. 

„    III     „       13:  knapslägten  Husgafvels  vapen  i  Wekkelaks  k:a  205. 

„      ,,      „       14:  Joh.  Gorries  von  Gorgas  vapen  på  hans  sköl- 

debref 168. 

„      „       „       15:  Olof  Husgafvels  vapen  (i  Wekkelaks  k:a  ?)     .  205. 

„      „       „       16:  knapslägten  Poitz  vapen  i  Wekkelaks  k:a  .     .  205. 

„      ,,       „       17:  furstbisk.   Echter   von  Mespelbrunns  vapen  på 

en  messhake  i  Lappträsk  k:a 191. 

„    IV     „       18:  korfönstret  i  Pärnå  k:a 226. 

„      „      „       19:  dörrbeslag  i  Pyttis  k:a 211. 

„      „      „       20:  vapensköld  i  Thusby  k:a 262. 

„      „      „       21:  Brita  Riabits  vapen  å  en  grafsten  i   Pärna  k:a  233. 

,,     ,,      „       22:  Blåljeldska  vapnet  i  Sibbo  k;a 258. 


281 

Pl.  IV  lig.  23  &  24:  vapen  graverade  å  en  kalk  i  Pyttis  k:a    .    .  222, 

.,     „     ,,    25&26:  portalgenomskärningar  i  Pyttis  k:a   ....  211. 

,,     ,,      „    26  &  27:            d:o            d:o            i  Pärnå  k:a  .     .     .     .  226. 

.,   V     „            27:  grafsten  i  Pyttis  kyrka 218. 

„   VI    „    28&29:  bilder   af   S:t   Henrik   och   ängelen   Mikael  i 

Pyttis  k:a .    .     .  215. 

.,  VII  „  32:  Arvid  Wildemans  och  Anna  Björnrams  gral- 

sten  i  Pärnå  k:a 232. 

„  VIII  „            30:  grafsten  i  Pyttis  k:a 218. 

.,     „     .,            31:  Ernst  Forbes  likkista  i  Pärnå  k:a     ....  237. 

„    IX    „    33  &  34:  oblatask  i  Borgå  domk:a 255. 

„     „     „            35:  stenkors  vid  Pärnå  k:a 236* 

.,    X    „            36:  sidofönster  i  Pyttis  k:a 211. 

,,     ,,     „            37:  kalk  i  Pärnå  k:a 247. 

„  „  ,,  38:  (teckn.  ofullbordad):  kalk  i  Mörskom  k:a.  .  187. 
„     „     „     39 — 41:  vapen    i    en    bönbok    å   Tjnsterby    säteri    i 

Pärnå 252—253. 

„     „     .,  42:  källare    till    en   förstörd  gammal   byggnad  å 

Tjnsterby  säteri 250. 


Rättelser: 

Sid.  170  rad.  1  står:  BYTBERYS    läs:  BVTBERYS 
„     233     .,    16     „       se  pl.  VI,  ,,     se  pl.  IV, 

.,     237     .,     11     .,       nch  ,,     och 

.,     247     .,    16  tillsättes:  (Pl.  X,  tig.  37> 


Tillägg  och  rättelser  till  författarens  reseanteckningar  från 
vestra  Nyland  samt  Egentl.  Finland  och  Åland*. 

Esho  kyrka:  1775  funnos  i  Esbo  tvänne  kyrkor,  den  ena  af  sten  och 
hvälfd  med  6  st.  lösa  pelare  samt  egande  tre  dörrar  och  smyckad 
med  „munkmålningar",  den  andra,  vester  om  den  förra,  liten, 
af  trä,  med  en  enda  dörr  och  upplåten  för  finsk  gudstjenst. 
(Se  Leinberg,  Bidrag  till  kännedomen  af  vårt  land,  I,  sid.  78). 
Följande  vapensköldar  hafva  enl.  „Prestergkapets  redo- 
görelser öfver  forntida  minnesmärken  i  Finlands  kyrkor",  sid. 
153 — 155  funnits  i  Esbo  kyrka:  öfverstlöjtnant  Daniel  von 
Schlegelns  (t  1679),  löjtnant  Johan  Bengtsson  Hammarstjernas 
(t  1680),  Carl  Silfversvans  (f  1683),  kapten  Isak  Svahnfelts 
(t  1669)  samt  enligt  „Afbildn.  af  vapensk.  i  Finlands  kyrkor", 
n.  294  o.  295  (ej  291  o.  292**)  ätterna  Totts  och  Stjernkors'  (jfr. 
Gottlunds  Otawa,  I,  pl.  XIV,  2).  —  Enligt  „Prestersk.  redogör." 
hafva  föröfrigt  i  Esbo  kyrka  blifvit  begrafna:  majoren  Henrik 
Johansson  Sölfverarm  (f  1667),  fru  Anna  Reijer  (f  1670)  samt 
hennes  trenne  barn  Jakob,  Märta  och  Brita  Silfversvan  (samt- 
liga döda  vid  späd  ålder). 


*  Anteckningar  gjorda  under  en  antiqvarisk  forskningsresa  sommaren  1870 
i  Vestra  Nyland  (Hifors  1872)  samt  Anteckningar  etc.  sommaren  1871  i  Egentliga 
Finland  samt  på  Åland  (H:fors  1873). 

**  Oriktigheten  af  de  här  och  framdeles  förekommande  citaten  af  dessa 
teckningar  beror  derpå  att  vid  dessas  offentliggörande  vapensköldarnes  inbördes 
ordningsföljd,  som  vid  första  aftcckningen  ej  vardt  iakttagen,  blifvit  rättad  i  en- 
lighet med  den  ordning  de  hafva  i  originalet.  —  I  förbigående  m;\  nämnas  att 
gamla  samtida  kopior  af  dessa  originaltockningar  finnas  såväl  i  kongl.  bibi.  som 
i  riksarkivet  i  Stockholm. 


283 

Kyrkslätts  ki/rJca:   I   koret  har   fiiunits  en  grafsteu  med  årtalet  1621 

och  namnet  Svenno  Ostgotus  (Prcstcrsk.  red.  sid.  156). 
Sjuiideå  IcyrTca:    Afbrann    om   sommaren  1617.     (Waaranen,  Handl. 
upplys.  Finlands  hist.  under  Gustaf  II  Adolfs  tid,  II,  sid.  24f)). 

Den  öfver  en  af  ingångarne  fordom  synliga  inskriften 
lästes  ock  öfver  en  steglucka  vid  Täby  kyrka  i  Uppland  och 
uppgifves  vara  författad  af  Adolf  Magnus  Klingspor  (f  1701 
som  öfverste  för  nyländska  kavalleriet).  —  Se  Klingspor, 
Om  Belista  äldre  egare  (aftr.  ur  Stockholms  dagbl.)  sid.  14, 
äfvensom  Upplands  fornminnesförenings  tidskr.  II,  sid.  192- 

En  numera  förkommen  altartafla  var  målad  1633  och 
förestälde  Kristi  korsfästelse,  begrafning  och  uppståndelse. 
(Prestersk.  redogör,  sid.  157). 

De  på  kyrkvinden  upplagda  anvapnen  tillhöra  liksom 
sannolikt  äfven  det  i  klockstapeln  befintliga  stora  Creutz'ska 
baneret  en  son  till  frih.  Ernst  Johan  Creutz  och  Anna  Silfver- 
sparre.    Fulltaliga  hafva  de  utgjorts  af  följande  sköldar: 

Creutz;  fäderne  N;o  1  (pl.  IV,  fig.  11). 

Jägerhorn;  fäderne  N:o  2  (saknas). 

Wildemaii;  fäderne  N:o  3  (fig.  16). 

Frille;  fäderne  N:o  4  (saknas). 

Hess  von  Wichdorft';  fäderne  N:o  5  (tig.  10). 

Hiilser  af  Ekeln;  fäderne  N:o  6  (fig.  12). 

Anrep  af  Soor;  fäderne  N:o  7  (fig.  9). 

Oberlach  von  Lanametz;  fäderne  N:o  8  (fig.  15). 

Silfversparre:  möderne  N:o  1  (fig.  13). 

Bölja;  möderne  N:o  2  (fig.  7). 

Baner,  möderne  N:o  3  (fig.  8). 
?       möderne  N:o  4. 

Fleming;  möderne  N:o  5  (fig.  5). 

Hand;  möderne  N.o  6  (fig.  14). 

Horn;  möderne  N:o  7  (fig.  6). 

Stålarm;  möderne  N:o  8  (saknas). 

(Jfr.  Prestersk.  redogör,  sid.  158 — 159). 

En  i  koret  fordom  befintlig  graf  skola  Tottarne  låtit  mura 
(A.  a.  sid.  159). 


284 

Om  Reuterholmska  momumentet,  se  Sanders  arbete 
om  Fransesco  Piranesi  (Stockh.  1880). 

Angående  frih.  Maria  Gyll en stj ernås  begrafning  i  denna 
kyrka,  se  Ehrenströms  hist.  anteckn.,  utg.  af  Boetius,  sid. 
18  och  följ.;  jfr.  ock  sid.   17! 

Verserna  som  1793  afsjöngos  vid  det  Reuterholmska  mo- 
numentets uppresande  skola  varit  författade  af  A.  N.  Edel- 
crantz.    Ljungren,  Sv.  vitterh:s  häfder  III,  113. 

Om  en  af  samme  Reuterholm  till  denna  kyrka  skänkt 
kalk,  se  Ehrenströms  anteckn.  II,  sid.  321. 
Lojo  kyrJca:  Enligt  „Prestersk.  redogör."  sid.  146 — 148  funnos  fordom 
i  denna  kyrka  dessa  vapensköldar:  ryttraästaren  Lorens  Sabel- 
stjernas  (f  1G81),  assessor  Erik  Rosendahls  (f  1690  och  här 
begrafven),  sekreteraren  Petter  Rosendahls  (f  1685),  ett  va- 
pen med  ett  ljusterjärn  i  fältet  och  ett  dylikt  mellan  tvänne 
bockhorn  pa,  hjelmen,  Nils  Dufvas  (t  1669),  öfverstlöjtnant 
Carl  Rennerfelts  (f  1696)  och  ryttmästaren  Otto  Jean  Wellingks 
(t  1688).  —  Förenämde  Rennerfelt  begrofs  jämte  sina  tre 
fruar  i  denna  kyrka.  (An rep,  adl.  ätten  Rennerfelt  N:o  572, 
tab.  1).  —  Enligt  E.  Brenners  afritningar  (Gott lunds 
Otawa  I,  pl.  XIV,  1)  tans  här  ock  Tönne  Eriksson  Totts  va- 
pensköld. —  Uti  „Prestersk.  redogör."  (sid.  148)  nämnas  dess- 
utom 4  st.  „hängande  fanor",  tvänne  i  koret  (på  den  ena  Lju- 
sters vapen)  och  tvänne  öfver  korbalken,  af  hvilka  sistnärada 
den  ena  visade  ett  vapen  med  ett  gyllene  berg  och  7  pilar 
med  dubbla  hakar  samt  bokstäfverua  F.  B.  S.  L.  (=  Erik  Ber- 
tilsson Ljuster)  A»  1641. 
Iiiyo  kyrka:  Skörtades  af  danskarne  1509  (Grönblad,  nya  källor 
till  Finlands  medeltidshist.  sid.  436). 

En  kalk  skänktes  1622  till  denna  kyrka  af  en  Johan 
Jakobsson  (Stubbe  V)  och  hans  hustru  Ingeborg,  hvilka  i  kyr- 
kan låtit  mura  sig  en  graf  (Lagus,  F.  a.  gods  och  ätter, 
sid.  522). 

På  kransen  af  en  fordom  befintlig  korbalk  funnos  frih. 
Gustaf  Flemmings  och  hans  hustru  grefvinnan  Märta  Posses 
vapen  „utstuckne"  med  angifvande  att  de  1674  låtit  förfäi-diga 
nämda  korbalk  (Prestersk.  redogör,  sid.  164). 


285 

Karis   kyrka:    Tak    och    väggar    voro    ännu  på  medlet  af  1700  talet 
prydda  med  ..Jätte-bilder".     (A.  a,  sid.   1G4). 

Det  ena  af  de  ätten  Lewen  (eller  Löwe)  tillhöriga  vap- 
nen torde  måhända  vara  identiskt  med  det  vapen  som  (enligt 
a.  st.)  på  medlet  af  ITOO  talet  fans  uppsatt  öfver  en  kapten 
Reinhold  Lifven.  —  Vapenskölden,  tig.  30  å  pl.  XIV,  tillhör 
antagligen  en  löjtnant  Jakob  Johan  Berg  som  var  gift  med 
en  dotter  till  öfversten  vid  Abo  läns  regemente  Axel  Stålarm 
och  Karin  Boije.  (Lagus,  F.  a.  gods  och  ätter,  sid.  501;  jfr. 
ätten  Bergs  vapen  i  Pärnå  kyrka).  —  Enl.  Lagus,  a.  a.,  sid. 
48(i  hafva  de  här  uppsatta  Björnramska  och  Stålarmska  vap- 
nen tillhört  Krister  Björnram  och  Karin  Stålarm.  —  Om  andra 
hufvudbaner  som  här  funnits  uppsatta,  se  .^Afbildn.  af  vapensk." 
n.  302—324  (ej  299—321).  —  Uti  denna  kyrka  hafva  begraf- 
vats  Nils  Grabbe  och  hans  begge  fruar  (Tigerstedt,  Ur 
Per  Brahes  brefvexling,  sid.  6)  äfvensom  hans  dotter  Beata 
Nilsdotter,  gift  med  Erik  Arvidsson  Stålarm.  (Anrep,  adl. 
ätt.  Stålarm,  N:o  32,  tab.  ö). 

Kyrkan  plundrades  1713  af  ryssarne  på  sin  skrud  och 
egendom  (Prestersk.  red.  sid.  lUS). 
Pojo  kyrka:  Af  vapensköldar  torde  det  under  punkten  7  upptagna 
Gjös'ska  vapnet  hafva  tillhört  kapten  Erik  Gjös  till  Nygård, 
död  1656  (a.  a.  sid.  163).  —  Fordom  här  uppsatta  vapen  ses 
uti  „Afbildn.  af  vapensk."  n.  325—340  (ej  322—337). 

I  denna  kyrka  har  blifvit  begrafven  Elin  Eriksdotter 
Stålarm,  gift  med  Lasse  Torstenssou.  (Anrep,  adl.  ätt.  Stål- 
arm, N:o  32,  tab.  5). 

På  en  gammal  prästbänk  skall  hafva  funnits  framtill 
„två  målade  ståndare  med  rundelar  ofvantill  och  i  dem  en  ut- 
skuren Stenbock  med  två  vådig  påfve  myssa  öfver  hufvudet 
samt  två  målade  stenbockar  med  lika  myssor"  (biskop  Kon- 
rad Bidz'  vapen).     „Pre3tersk.  red."  sid.  163. 

I  kyrkan  hav  funnits  en  grafsten  tillhörig  någon  af  ätten 
Boije  samt  en  dito  öfver  en  pastor  Simon  Nurch.    (A.  st.) 
Kimito   kyrka:  Af  brann  1700  samt  1702  (Rhyzelii  Brontolog.  sid.  94 
&  96).    Att  den  är  helgad  åt  Andreas  bestyrkes  af  en  i  s\\  riks- 
arkivet befintlig  gammalinventariilängd  samt  ^Prest.  red.  "sid.  175. 


286 

Om  de  många  fordom  här  befintliga  grafvar,  grafstenar 
och  vapensköldar  se  „Prestersk.  redog."  sid.  171—176  äfven- 
som  „Afbild.  af  vapensk."  n.  381—405  (ej  378—402). 

I  koret  stod  fordom  ett  skåp  med  bilden  af  hel.  Andreas 
i  naturlig  storlek.  —  I  sakristian  åter  förvarades  ett  rökelse- 
kar af  koppar  (Prest.  redogör,  sid.  175). 

Sid.  9  rad.  14  står:  den  senare  —  läs:  vapenhuset 
Sagu  Tcyrha:  På  de  gamla  s.  k.  munkläktarne  funnos  utom  de  än 
bevarade  snidade  vapnen  ännu  följande:  en  brun  sköld  med 
tre  horisontalt  liggande  hvita  stjernor  med  röd  schattering; 
en  gul  sköld  med  en  hvit  uppspänd  båge  med  pil  uppå  samt 
slutligen  en.  hvit  sköld  innehållande  tvänne  hopvridna  qvistar 
med  löf  på  hvardera  spetsen  och  tvegrenig  stjelk  (A.  a.  sid. 
119).    Beträffande  de  Galleska  anvapnen  se  a.  a.  sid.  120 — 121. 

Inskriptionen  å  vapnet  sid.  22  bör  enligt  a.  a.  sid.  123 
vara  Johan  Mårtensson  Anno  1599.  Nämda  person  tillhörde 
ointrod.  ätten  Lax  till  Bussila.  (Se  Schlegel  &  Klingspor!). 
—  Axel  Ivarssons  till  Kärknäs  vapen  beskrifves  i  „Prestersk. 
redogör."  sid.  124  såsom  till  öfre  delen  gul  med  ett  rödt  an- 
dreaskors samt  till  nedre  delen  blå  med  en  gul  stjerna.  Enligt 
samma  källa  skall  Nirots  förnamn  på  hans  i  denna  kyrka  for- 
dom befintliga  vapen  hafva  varit  Hemminck  (ej  Henrik).  För- 
teckningen upptager  för  öfrigt  följande  numera  förkomna  va- 
pensköldar: en  med  underskrift:  Hans  Hansson  Lindestubhe 
Ao  1601;  en  annan  på  hvilken  lästes:  Mårten  Mårtensson  Lind- 
rot;  vidare  Tönne  Göranssons  (till  Högsjögård)  samt  ett  va- 
pen med  ett  hvitt  fält  ocli  deruti  tvärsåt  ett  afhugget  träd 
hvarvid  tvänne  qvistar  med  löf  Enl.  Lagus'  F.  a.  gods  och 
ätter  (sid.  222  och  233)  funnos  här  ock  uppstälda  Per  Jakobs- 
son Svärds  och  Hans  Persson  Lindelöfs  vapen. 

Om  Henrik  Simonssons  till  Karuna  och  hans  hustrus 
grafsten  samt  Galleska  grafstenen  äfvensom  generallöjtnanten 
Johan  Galles  och  ryttmästaren  Klas  Galles  utsirade  koppar- 
likkistor se  „Prestersk.  redogör."  sid.  125. 
Töfsala  kyrka:  Äfven  väggarne  skola  fordom  varit  prydda  med  bil- 
der (A.  a.  sid.  195). 

Om  gamla  predikstolen,  se  a.  a.  sid.  193. 


287 

Vapnet  med  oxIuitViulet  skall  enl.  a.  a.  sid.  100  hatVa 
haft  initialerna  J.  A.  R.  —  I  denna  kyrka  begrofs  Dorotliea 
von  Rappen  (f  1652),  andra  hustru  till  ståth.  på  Abo  Klas 
Fleming.  (Anrep,  adl.  ätt.  Fleming,  tab.  19).  —  Om  Lars 
Carpelan  den  yngres  sorgefana,  se  „Prest.  red."  sid.  190.  — 
Enligt  samma  källa  sid.  191  fans  i  kyrkan  fordom  ett  vapen 
(eller  en  fana)  med  bokstäfverna  J.  G.  S.  samt  årtalet  1610. 
Öfver  Ivar  Stjernkors  var  upphängdt  ej  ett  vapen  utan  en 
fana  med  anförd  påskrift.     A.  a.  sid.  191. 

Om  delvis  andra  här  fordom  befintliga  vapen,  se  ,,Af- 
bildn.  af  vapensk."  n:o  67 — 87  (ej  66 — 86). 

Om  grafstenarne  öfver  prosten  Bergius  samt  trenne 
fröknar  Horn,  se  a.  a.  sid.  193. 

Gustaf  Ivarsson  Stjernkors  skall  till  denna  kjn'ka  skänkt 
en  präktig  mässhake  som  han  under  tyska  kriget  tagit  i  ett 
preussiskt  kloster.     (Anrep,  adl.  ätten  Stjernkors,  tab.  7. 

Här  skall  ock  funnits  ett  „silfver  hvete  ax  med  3  knän 
som  liknar  halm".     „Prest.  red."  sid.  193. 

De  på  Wias  förvarade  delarne  af  en  rustning  hafva  blif- 

vit  skänkta  och  öfverförda  till  Abo  stads  hist.  museum.    I  finska 

konstföreningen  hafva  ock  hamnat  de  derstädes  funna  taflorna. 

Saltviks   kyrka  är  helgadt  åt  Maria  (enl.  ett  bref  af  1422 y  i  Revals 

rådhus). 
Registret:  Insattes:  Boos,  Thomas  II,   19. 

Footangel,  Erik,  står.  71  bör  vara  51. 
Lindelöf.  står:  Hans,  bör  vara  Henrik. 
Insattes:  Ljuster,  I,  48 

„  von  Ungern,  Gärdt.  II,  19. 


Pil. 


^ 


-.  '% 


■        rf  \    ' 


(^1 


Åi^ 


\3 


d 

Sm 
:0 


-VHfiiT^.V    <* 


G4;i 


S3S^     bv 


d 


Qösiå Sandmans  {itOQrJtslisr,  k-for^. 


m.ii. 


?ösis  Sandmans  ntcor.-JIte!;sr,  hfor^. 


/v.  ///. 


1    -v      v'   1    /4 


i     / 


"^ä^     .      ^ 


'/-T 


./y  '/-'i  ou'S 


/7 


Qösu  Sunimans  HtoarJlteiisr,  r(:forä- 


PLIV 


WoM^ 


ri  95  h 


u  96.  b 


lösta  Sanhmans  HtoarJltelisr  h^för^. 


^^.  v. 


27. 


QösU  Sundmans  HtoarJltelier.  n:(or^. 


j.'l  Tä 


t 


o; 


Qöste  $ur>hmms Hto^r.-Jltelier,  Utforä. 


l'l.  IIZ 


•Jk. 


3ösiä  San  c)m  ans  Sto  or  Jl K  Ii  er,  ri.-:crA. 


Fl.  vm. 


/\uuo  uiD  ruu    öif  ocmuQ  e:pUaiun 


jio- 


ulU    91U\n  giUdrt  DiUjOIri 


JÖ. 


'S.^»  '-.T<=^»*''»M*a-_^"z:i.r^.„  ~ 


*^j5iyyK»  »).■  ■■  f  .,>..MPK--- 


«^'-  (jösta  Sunimans  iJtoqr.Jltelier,  hl- (or/i. 


0i-> 


IPl.lX. 


(7^cf>/5  Sunimans  HtogrJlteiJer,  H:tor^^ 


I-L.  X 


Ij-w 


^ 1 


•%<^  ; 


c 


/()      fd      JO , 


K-^-i r 


^/? 


I        I 


■^öslå  Sanémans  ntoqr  Jlrslisr,  U:fhr^. 


STUDIEE 


EUEANDK 


SÖDRA  FINLANDS  LERLAGER 


AXEL  FREDRIK  TIGERSTEOT. 


studier  rörande  Södra  Finlands  lerlager. 

Under  senaste  sommars  geologiska  undersökningar  i 
trakterna  mellan  Tavastelius  och  Lalitis  hade  jag-  särdeles 
g-ynsamma  tillfällen  till  ett  framgångsrikt  studium  af  de 
(I vartära  bildningarne,  isynnerhet  lerorna.  Ju  längre  jag 
fortskred  uti  hithörande  specialundersökningar  först  på  fäl- 
tet och  sedermera  uti  litteraturen,  dess  flere  nya  idéer  och 
synpunkter  erbjödo  sig,  dess  mera  visade  det  sig,  att  hittills 
gällande  uppfattningar  och  åsigter  icke  voro  riktiga,  samt 
af  hur  stor  vigt  en  klarare  och  rationellare  uppfattning 
vore  i  s.  för  de  geologiska  undersökningarne. 

Den  första  anledningen  till  ifrågavarande  undersöknin- 
gar gafs  af  de  egendomliga  leror,  som  förekomma  uti  Hat- 
tula  och  Wånå,  jemförelsevis  lågt  belägna  socknar.  Upp- 
märksamheten fästes  pä  dem  isynnerhet  genom  de  vackra 
och  betydliga  lertag,  som  tegelindustrin  förauledt  längs  stran- 
den af  det  i  NNV-lig  rigtning  förbi  Tavastehus  strykande 
vattendraget.  Till  det  yttre  visade  de  alla  en  förvillande 
likhet  med  hvad  man  hittills  kallat  glaciallera,  samma  hvarf- 
vighet,  samma  hårdhet,  samma  färg  o.  s.  v.  Vid  noggran- 
nare skärskådande  fann  jag  emellertid,  att  de  ofta  innehöllo 
betydliga  qvantiteter  organiska  ämnen,  förmultnade  rester 
af  växter  —  ja,  efter  långvarigt  sökande  lyckades  det  mig 
slutligen  att  finna  lemningar  af  blad,  som  åtminstone  hade 
qvar   hufvudnerverna   och   med   säkerhet  kunde  bestämmas 


292 

såsom  tillhörande  större  löfträd,  förmodligeu  al.  Atmiustoue 
de  öfre  lagren  af  ifrågavarande  leror  måste  således  beteck- 
nas såsom  svämleror.  —  Dessa  livarfviga  lerors  mägtigliet 
från  dagen  var  sällan  större  än  1,5 — 1,7  meter,  hvaruuder 
följde  en  blåaktig,  än  vattenhaltig  och  lös,  än  fastare  lera, 
som  sträckte  sig  ända  ned  till  krossgruset  eller  fasta  kl^i- 
ten.  Denna  senare  var  särdeles  skarpt  skiljd  från  de  öfver- 
lagrande  hvarfviga  lerorna,  så  att  den  redan  vid  första 
ögonkastet  kunde  urskiljas  såsom  en  särskild  formation.  I 
motsats  till  de  öfverlagrande  lerorna  var  den  alltid  absolut 
fri  från  alla  organiska  rester,  ytterligt  plastisk,  fet  och  fin, 
under  det  att  hvarfvigheten  i  vått  tillstånd  gaf  rum  för  en 
ytterst  fin  skiktning.  Torkad  framträder  hvarfvigheten 
visserligen,  men  har  då  ett  helt  annat  utseende  än  den  hos 
de  hvarfviga  lerorna  vanligen  förekommande.  Ofvanstående 
iakttagelser  voro  nu  början  till  de  ihärdiga  specialunder- 
sökningar, med  livilka  jag  fortgick  uppåt  längs  Puujokls 
dalgång,  som  liksom  omslingrar  hela  kartbladet  och  seder- 
mera äfven  öfveralt  inom  undersökningsterrängen.  Min 
första  tanke  var,  att  ofvannämnde  svämleror,  såsom  hittills 
städse  sjTits  vara  fallet,  skulle  hålla  sig  närmare  längs  vat- 
tendraget. Då  jag  emellertid  fortskred  vinkelrätt  mot  detta, 
för  att  bestämma  svämlerornas  utbredning,  faun  jag  snart, 
att  de  uppfylde  hela  dalen  mellan  Hattelmala  åsen  i  vester 
och  den  höjdsträckning,  längs  hvilken  rån  mot  Hauho  socken 
löper  i  öster,  en  rät  sträcka  af  öfver  15  kilometer  i  bredd. 
På  bottnet  af  1  meters  djupa  gropar  hittades  ofta  bitar  at 
kol  och  en  gång  äfven  trä,  under  det  att  leran  till  utseen- 
det visade  sig  identisk  med  den  längs  vattendraget  anträf- 
fade. Emellertid  täcktes  den  hvarfviga  leran  alltid  af  ett 
nära  nog  konstant  0,3 — 0,4  meter  tjockt  lager  oskiktad  lera. 
—  H varför   betecknades   nu  ej  denna  lera  såsom  åkerlera? 


293 

Naturligtvis  derför  att  deu  undei-lagrades  af  svämlera,  och 
den  oskiktade  strukturell  måste  tänkas  vara  sekundär  och 
uppkommen  af  regnets  och  växternas  gemensamma  infly- 
tande. Nere  vid  de  flacka  stränderna,  som  ännu  för  ett 
tiotal  år  tillbaka  stått  under  vatten,  gick  hvarfvigheten  ofta 
ända  upp  i  dagen,  höjde  sig  deremot  der  midt  uti  en  kulle, 
kunde  man  vara  säker  på  att  finna  hvarfvigheten  förstörd 
ända  till  0,(i  meters  djup  vid  pass,  humusj orden  iuberäknad. 
Hela  deu  ifrågavarande  dalsänkan  ligger  tämmeligen  jemu- 
högt,  om  man  undantager  de  deri  belägna  bergsklackarne. 
Deras  krossgrustäckta  sidor  befunnos  städse  direkt  under- 
lagra  svämlerorna.  under  det  att  ofvannämnda  blålera  till 
2  å,  3  meters  djup  underlagrade  dera,  på  de  lägre  belägna 
ställena  (se  fig.  1).  För  att  emellertid  afgöra  om  någon 
oskiktad  lera  skulle  underlagra  svämleran  högre  upp,  lät 
jag  gräfva  en  famns  djup  grop,  midt  uti  ett  åkerfält,  belä- 
get tämmeligen  högt  bland  de  krossgrustäckta  klackarne 
(se  Pekola).  Fältet  kunde  vara  fem  meter  öfver  vatten- 
ytau.  På  en  famns  djup  nåddes  krossgrus  och  fast  klyft. 
Alt  der  ofvan  var  tydlig  svämlera,  och  på  gropens  botten 
hittades  tofvor  af  gräs  i  ännu  stående  ställning  såsom  de 
växt  i  tiden  och  bibehållande  en  blekgul-grönaktig  färg. 

En  dylik  undersökning  vinkelrätt  mot  vattendraget  i 
Wånå  socken  visade  deremot  något  ändrade  förhållanden. 
Sålänge  terrängen  höll  sig  på  c.  83  meters  nivå  öfver  haf- 
vet.  voro  förhållandena  som  ofvan.  På  89  och  ännu  mer  9.5 
meters  höjd  öfver  hafvet  voro  de  märkbart  förändrade.  Först 
på  0,6—0,9  meters  djup,  vidtog  den  hvarfviga  leran,  som  i 
allmänhet  ej  heller  vav  så  utprägladt  hvarfvig.  Öfvergån- 
gen  mellan  deu  oskiktade  betäckningen  och  den  hvarfviga 
leran  derunder  skedde  småningom  och  utgjordes  af  en  slags 
bitlera,  och  samma  förhållande  fann  jag  sedermera  ega  rum 


294 

öfveralt  inom  kartbladet,  såsnart  höjden  öfverskred  89  me- 
ter. Mina  undersökningar  fortskredo  nu  steg  för  steg  längs 
det  vattendrag,  som  rinner  förbi  Tavastehus,  Leppäkoski, 
Eyttylä  oph  Ois  stationer,  och  har  sitt  hufvudsakligaste  ur- 
sprung uti  Pääjärvis  stora  och  djupa  vatten  i  Lampis  socken. 
Uti  Janakkala,  som  gränsar  närmast  till  Wånå  socken,  före- 
kommer ett  vidsträckt  vattensystem,  som  ännu  i  denna  dag 
i  s.  vid  vårflödena,  men  äfven  efter  starka  regn,  upptager 
lager  af  svämleror  inom  sina  stränder.  Också  befunnos 
traktens  leror  snart  vara  identiska  med  de  inom  Hattula 
och  Wånå  förekommande,  således  till  stor  del  svämleror. 
Längs  vattendragen  och  analoga  lågt  belägna  ställen  voro 
de  alltid  hvarfviga,  ända  upp  till  0,3  meter  från  dagen  och 
inueslöto  der  växtlemningar,  ehuru  ej  så  tydliga  som  i  Hat- 
tula. På  högre  nivåer,  livilka  en  längre  tid  varit  utsatta 
för  atmosferilierna,  gick  livarf vigheten  ej  fullt  så  högt. 
Emellertid  hittades  äfven  der,  vid  en  gräfning  ett  aftryck. 
som  hade  den  största  likhet  med  ett  blad  af  björk.  —  Vid 
Leppäkoski  och  Ryttj^lä  funuos  nu  utmärkta  tillfällen  att 
studera  hithörande  förhållande  uti  der  varan  de  väldiga  ler- 
tag,  som  alla  voro  belägna  i  närheten  af  Puujokis  vatten. 
Dessa  voro  neddrifna  ett  godt  stycke  i  den  blåa  leran,  som 
oaktadt  den  länge  och  väl  varit  blottad,  dock  fortfarande 
bibehöll  sin  färg  och  öfriga  karaktär  och  skarpt  skilj  de  sig 
från  de  öfverliggande  lerorna.  Öfvergången  var  så  skarp, 
att  endast  en  par  från  2—8  centimeter  mägtiga  lager  hvarf- 
vig  lera  förekommo  i  blåleraus  öfversta  del.  Framför  sig 
säg  man  här  lodräta  väggar  af  1,8 — 6,i  meters  höjd  uppta- 
gande hela  serien  leror  från  blåleran,  som  genom  djupborr- 
ningarne  visade  sig  hafva  en  mägtighet  af  1.» — 4,8  meter, 
ända  till  de  yngsta  svämlerorna  uppe  i  dagen.  Hade  nu 
den  redan  omnämnda  i  Wånå  och  annorstädes  uppträdande 


295 

oskiktade  lerbetäckningen  varit  åkerlera.  sA  hade  den  väl 
här  om  någonsin  bordt  nppträda  mellan  den  moderna  sväm- 
lerau  och  den  från  alla  organiska  spår  fria  blå-  eller  glacial- 
leran.  Så  var  emellertid  ej  fallet,  här  lika  litet  som  i  Hat- 
tnia, Wånå  eller  annorstädes.  En  sak  förtjenar  dessutom 
att  anmärkas.  Blålerans  ufre  g-räns  visade  sig  ej  vara  pa- 
i"allel  med  dagytan  utan  varierade  i  läge  frau  1,8  meter  ocii 
mindre  till  5,4  meter  och  mera.  Detta  tillsammans  med  det 
sätt,  på  hvilket  hvarfviga  leran  öfverlagrar  blåleran,  visar 
t3'dligt,  att  vi  hafva  att  göra  med  2  distincta  formationer 
och  förkastar  tanken  på  att  de  hvarfviga  lerorna  genom 
grundvattnets  in%tande  skulle  liafva  erhållit  ett  främmande 
utseende  (se  fig.  2). 

Följa  vi  nu  vidare  Puujokis  lopp  uppför,  möta  oss  föl- 
jande bet3'dliga  lertag  först  vid  Ois  station.  Genom  gräf- 
ningar  hafva  vi  emellertid  redan  dessförinnan  varit  i  till- 
fälle att  återigen  mångfaldiga  gånger  iakttaga,  att  på  en 
höjd  af  89  meter  och  deröfver  den  tydliga  hvarfvigheten 
fiirst  framträder  på  0,6 — O.o  meters  djup,  under  det  att  den 
\id  sjelfva  floden  stiger  lika  högt  upp  i  dagen  som  någon- 
sin förut.  Man  kan  således  anse  såsom  konstateradt,  att 
hvarfvigheten  här  blifvit  förstörd  till  ju  större  djup  ju  längre 
den  ifrågavarande  leran  stått  öfver  vatten.  De  högre  be- 
lägna lerorna  måste  ju  vara  äldre,  men  likväl  ej  dess  äldre, 
än  att  de  inrymmas  inom  en  formation  af  högst  5,4  meters 
mägtighet  tillsammans  med  de  yngsta  svämlerorna,  från 
hvilka  de  vid  vertikala  snitt  knapt  nog  kunna  skiljas. 

De    tvänne    väldiga   lertagen    vid  Ois  gifva  nu  en  vi- 
dare inblick  i  förhållandena  och  nya  lärdomar.     Det  östra 
lertaget   är    c.    5    meter    djupt,    hvaraf  O.c  meter  blå  lera. 
Denna  är  i  allo  som  ofvan  beskrifvits.     I  vått  tillstånd  mär 
ker   man   en   ytterst    fin   skiktning,    och   endast  en  otydlig 


296 

livarfvighet,  som  föi-st  framträder  vid  torkniug  och  ej  ens 
då  visar  samma  skarpt  begränsade  sand-  och  lerskikt,  som 
den  egentliga  hvarfviga  leran.  I  den  blottade  delen  före- 
kom då  och  då  ett  tunt  sandskikt.  Dess  öfre  gräns  var 
ytterst  skarp.  De  öfverlagrande  metren  utgöra  en  enda 
serie  hvarfviga  leror,  som  nästan  i  intet  skilja  sig  från 
hvarandra,  om  man  undantager  de  understa  centimeterua. 
som  voro  något  sandiga.  Med  undantag  af  dessa  kunde 
man  emellertid  tycka,  att  lerskikten  voro  öfvervägande  i  de 
nedre  lagren,  under  det  att  sandskikteu  predominerade  i  de 
öfre.  Hvarfvigheten  gick  upp  till  0,3  å  0,+  meter  under 
dagen.  Ett  högt  berg  låg  just  ofvanför  lertaget.  De  andra 
lertagen  ligga  ungefär  V2  kilometer  vesterut.  Mägtigheten 
är  här  2,4  meter,  då  blålera  vidtager,  som  vid  borrningen 
befanns  fortsätta  3,6  meter  nedåt.  En  fin  grå  sand  mötte 
der  och  efter  ytterligare  0,9  meter  anträifades  fast  klyft. 
V^ariationen  af  sand-  och  lerskikten  är  här  ej  så  tydlig, 
hvarfven  mera  likartade  och  likfärgade.  Då  hvarfvigheten 
här  således  från  första  stund  varit  mindi'e  utpräglad,  är  det 
ingalunda  underligt,  att  skiktningen  här  blifvit  förstörd  på 
ett  större  djup.  Också  finna  vi  fullt  tydlig  hvarfvighet  först 
pä  0,5 — 0,7  meters  djup  —  öfvergången  småningom  och  be- 
stående af  redan  förut  omnämda  bitlera.  (granskar  man 
denna  noggrant  ser  man,  att  alltid  tvänne  af  bitarnes  ytor 
ligga  i  skiktningens  plan,  de  andra  foga  sig  i  ostördt  läge 
i  hvarandra.  De  organiska  lemningarne  äro  i  hvardera  ler- 
tagen mycket  sparsamma,  men  finnas  dock.  Vi  se  här  så- 
ledes tvänne  lertag  på  ungefär  satuma  nivå  och  sanmia  läge 
med  till  utseendet  likartade  lemn ingår,  men  det  oaktadt 
olika  i  anseende  till  hvarfvigheten  och  lerans  dei-af  betin- 
gade utseende.  Det  är  ingalunda  svårt  att  inse,  att  närhe- 
ten till  det  höga  berget  hos  lerorna  kring  det  östra  lertaget 


297 

utvecklat  en  starkare  livarfvighet  än  hos  det  vestra  ler- 
tagets  leror,  som  afsatt  sig  längre  från  de  forntida  strän- 
derna. vSamma  furhållande  har  sedan  mångfaldiga  gånger 
iakttagits,  att  i  närheten  af  branta  berg  och  på  deras  slutt- 
ningar hvarfviglieten  är  mer  utpreglad  och  dertor  äfven  går 
högre  upp  i  dagen  än  annorstädes.  Detta  har  emellertid 
hittills  oriktigt  ofta  tolkats,  såsom  om  den  äldre  hvarfviga 
eller  glaciala  leran  der  skulle  sticka  fram  under  den  fi'»r- 
modade  yngre  oskiktade  aflagringen,  åkerleran. 

De  ostligaste  af  alla  de  lertag,  som  erbjudit  så  ut- 
märkta tillfällen  för  studiet  af  våra  leror,  förekomma  vid 
Järvelä  station.  Den  här  torekommaude  leran  synes  emel- 
lertid vara  af  helt  annat  slag  än  de  hittills  iakttagna  le- 
rorna. Den  är  fastare,  sönderfaller  mindre  lätt  i  vertikala 
sprickor,  har  betydligt  tjockare  och  vida  mer  oregelbundna 
hvarf,  som  dessutom  ej  visa  samma  skarpa  skilnad  mellan 
sand-  och  lerskikten.  Den  företer  slutligen  ett  mycket  rent 
och  snygt  utseende,  något  som  härrör  af  den  fullständiga 
frånvaron  af  organiska  lemningar.  Oaktadt  ifrigt  sökande 
kunde  jag  der  ej  hitta  några  sådana;  endast  några  högst 
egendomliga  aftryck  på  skiktytorna  fäste  min  uppmärksam- 
het. Så  när  som  på  den  blåa  färgen  syntes  leran  tämme- 
ligen  väl  öfverensstämma  med  den  hittills  iakttagna  blå- 
leran i  s.  då  den  senare  är  torr.  Huru  som  helst  så  tyder 
dock  lerans  hela  karaktär  på,  att  vi  här  hafva  framför  oss 
en  äkta  glacial  bildning.  Hvarfvigheten  gick  upp  till  0,0 
meter  från  dagen,  något  som  ej  var  underligt  med  hänsyn 
till  lerans  ytterst  tina  och  för  vatten  ogenomträngliga  natur. 

Lerorna  i  kartbladets  östra  del  visa  samma  förhållande 
som  hittills,  med  undantag  endast,  att  svämlerorna,  så  van- 
liga i  den  vestra  delen,  här  saknas.  I  stället  hafva  vi  häi' 
hvarfviga   leror,   som  i  allmänhet   upptills    förvandlats   till 


298 

0,6  —  0,9  m.  mägtig  dag-  eller  bitlera,  om  man  så  får  kalla 
dessa  omvaudlingsprodukter.  Här  och  där  förekomma  emel- 
lertid smärre  arealer,  der  livarfvigheten  är  mer  utpreglad 
och  derför  äfv^en  går  mer  i  dagen.  På  en  par  ställen  torde 
kanske  äfven  verklig  glaciallera  gå  i  dagen.  Midten  af 
bladet  består  af  ett  högland,  m3'cket  bergigt  och  med  i  all- 
mänhet trånga  och  slingrande  dalar.  Dessa  innehålla  ofta 
ett  tredje  slag,  en  ännu  icke  omnämd  lerart,  en  svämlera. 
hvilken  dock  icke  är  hvarfvig,  som  de  föregående  sväm- 
lerorua.  Den  bildas  ännu  i  denna  dag  då  bäckarue  om  vå- 
rarne öfversvämma  ängarne  i  de  trånga  dalarne.  H varje 
vår  aflagrar  sig  ett  tjockt  slamlager,  och  gräset  blir  små- 
ningom begrafvet  i  stående  ställning.  Sålunda  återfinnes 
det  der  ännu  på  bottnet  af  metersdjupa  gropar,  ofta  ännu 
bibehållande  en  viss  friskhet  och  eu  blekgrön  färg.  — 
Större  lerfält  äro  deremot  sällsynta,  och  der  de  förekomma 
utgöras  de  af  samma  slags  hvarfviga  leror,  hvilkas  hvarfvig- 
het  i  allmänhet  till  0,6 — 0,9  m.  från  dagen  blifvit  förstörd, 
om  man  undantager  enstaka  arealer  vid  bergens  slutt- 
ningar. 

Vid  gräfning  uti  ett  af  dessa  fält,  beläget  på  c.  120 
meters  höjd  öfver  hafvet,  hittades  pä  bottnet  af  en  c.  1,2 
m.  djup  grop  en  mängd  växtlemningar.  Dessa  bestodo  af 
långsträckta  blad  eller  strån,  ännu  tänuneligen  friska  och 
sega,  samt  äfvenledes  de  af  en  blek  gulgrön  färg. 

Hela  det  hittils  beskrifua  området  ligger  norrom  södra 
Finlands  väldiga  vattendelare  Salpausselkä,  och  det  vore 
möjligen  att  förvänta,  det  förliållandena  söder  om  den- 
samma vore  annorlunda.  Detta  syntes  emellertid  icke  vara 
fallet,  utan  tycktes  de  mig  tvärtom  nära  nog  i  allo  iden- 
tiska med  de  hittills  beskrifua.  Sammanfatta  vi  nu  förhål- 
landena inom  området  så  komma  vi  till  följande  konklusioner: 


299 

Den  äldsta  leraflagrinf/en  uti  hela  området  är:  blA- 
leran  (Öfverlagrancle  den  g-laciala  sanden).  Blåleran  måste 
anses  vara  en  glacial  djupvattensbildniug  och  afsatt  under 
landets  sänkning. 

Den  utgör  en  mycket  mägtig  och  öfver  hela  kartbla- 
det utbredd  formation  och  begränsas  skarpt  mot  deu  öfver- 
lagrande  hvarfviga  leran,  något  som  tyder  på  en  hastig 
landhöjning  eller  hastigt  ändrade  förhållanden.  Det  för- 
modandet ligger  nära  till  hands,  att  denna  höjning  stod  i 
sammanhang  med  ismassornas  försvinnande. 

Hvarfviga  leran  har  bildats  under  landets  höjning  och 
innesluter  inom  sig  uti  en  kontinuerlig  serie  alla  lager,  som 
afsatte  sig  från  isens  försvinnande  ända  till  våra  dagars 
hvarfviga  svämleror. 

Af  såväl  blålerans  som  hvarfviga  lerans  förekomst  på 
ända  till  120  meters  höjd  kunna  vi  sluta,  att  landet  redan 
under  slutet  af  blålerans  och  början  af  hvarfviga  lerans 
bildning  sjunkit  till  största  delen  under  hafvet.  hvarur  en- 
dast de  alra  högst  belägna  trakterna,  sådana  som  i  midten 
af  bladet  med  ända  till  150—160  meters  höjd,  framstucko 
såsom  holmar  och  skär.  Dessa  kunna  omöjligt  mer  hafva 
utgjort  härdar  för  några  glacierer,  hvarför  vi  vid  tiden  f(>r 
iivarfviga  lerans  begynnande  aflagring  måste  tänka  oss  där 
ett  vidsträckt  haf  i  förbindelse  med  polarhafven  och  med 
föga  annat  klimat  än  det  nuvarande  ishafvets.  Men  landet 
steg,  klimatet  blef  mildare,  och  i  enlighet  dermed  finna  vi 
alt  talrikare  spår  af  organiska  lemniugar,  ju  längre  ned  vi 
gå  exempelvis  längs  Puujokis  dalgång,  tills  vi  slutligen 
komma  till  lerorna  från  i  går,  sväralerorna  i  Hattula  och 
Wånå. 

Jemföra  vi  nu  ofvanantorda  uppfattning  med  den  hit- 
tils  i  allmänhet  rådande  huru  onaturlig  förefaller  icke  den 


300 

senare!  Utau  att  alls  taga  hänsyn  till  den  underliggande 
blåleran  med  dess  skarpa  gräns  och  skiljaktighet  från  den 
hvarfviga-  leran,  anser  den  utan  hevis  hvarfvigheten  såsom 
ett  kriterium  pä  egenskapen  af  att  vara  glacial,  under  det 
att  åkerleran  likaledes  utan  bindande  skäl  gått  och  galt 
såsom  en  särskild  formation  af  oskiktade  leror,  bildad  un- 
der landets  höjning  med  0,0—0,2  m.  ufverlagrande  nästan 
alla  andra  leraflagringar.  Hvarför  skulle  väl  en  hel  forma- 
tions leror  vara  oskiktade  eller  sakna  hvarfvighet,  i.  s.  som 
den  alra  yngsta  bildningen,  svämleran  återvunnit  denna  på 
ett  så  märkvärdigt  vis  förlorade  egenskap?  Och  har  man 
väl  det  ringaste  skäl  att  anse  ett  godtyckligt  täcke  af 
0,6 — 0,9  m.  från  dagen  såsom  en  särskild  formation?  Redan 
kälan  går  ofta  djupare  och  dess  söndersprängande  verkan 
lär  oss  ju  redan  tysikens  första  grunder.  Med  vida  mer 
skäl  skulle  man  kunna  antaga,  att  hvarfvighet  och  skikt- 
ning borde  vara  regel,  saknad  deraf  undantag,  och  beroende 
af  lokala  inflytanden. 

För  att  emellertid  gifva  ofvanstående  bevis  en  allmän- 
nare giltighet  har  jag  genomgått  större  delen  af  beskrif- 
ningarne  till  Finlands  och  äfven  Sveriges  geologiska  under- 
sökning jemte  en  mängd  annan  hit  hörande  litteratur  och. 
såsom  jag  förmodade,  äfven  funnit  min  uppfattning  om  för- 
liållandena  belaäftad.  Uti  hela  vestra  delen  af  Nyland  har 
hvarfviga  leran  en  medelmägtighet  af  O.n— 1.2  m.  och  under- 
lagras  af  en  blå.  än  lös.  än  fastare  lera  till  ofta  okända 
djup. 

Den  öfverlagrande  oskiktade  åkerleran  säges  hafva 
en  medelmägtighet  af  O.n  m.  till  och  med  l.s  m..  men  vida 
stöi-re  mägtigheter  omnänuias  äfven  såsom  12  meter,  45,  7,-,, 
o  meter.  —  På  alla  dessa  ställen  omtalas  dock,  att  leran 
på  djupet  blifvit  blå  och  lagren  varierat  till  sin  konsistens. 


301 

Deu  förmodan  ligger  således  nära  till  hands  att  största  de- 
len af  dessa  betydande  mägtigheter  nt gjorts  af  hvarfvig  lera 
och  blålera.  ^Märkvärdigt  är,  att  hvarfviga  leran  jnst  i 
s-käreu  på  de  flesta  ställen  synes  gå  i  dagen.  Så  t.  ex.  i)a 
(irranö  i  Östersundom,  der  dessutom  det  mh-aknlösa  faktum 
omnämnes  att  hvarfviga  leran  mot  stranden  öfverfjår  i  sväm- 
lei-a.  Här  eger  således  samma  förhållande  rum  som  i  kart- 
bladet Tavastehus.  Hvarfviga  lerans  öfversta  lager  äro  mo- 
derna bildningar,  dess  nedersta  lager  postglaciala  fullkom- 
ligt likartade  hvarfviga  leror  utan  någon  mellanliggande 
särskiljbar  länk.  Här  och  på  många  andra  ställen  inom 
Finlands  geologiska  undersökning  omnämnes  dessutom  ett 
tunt  sandlager,  åtskiljande  den  blåa  och  den  vanliga  brun- 
gnla  hvarfviga  leran,  pa  samma  sätt  som  uti  lertageu  vid 
Ois.  l'ti  hela  Östra  Nyland  synes  åkerlerans  mägtighet 
inskränka  sig  till  0,3—1,2  meter,  alt  mägtigheter.  som 
mycket  väl  kunna  tillskrifvas  vara  atmosferiliernas  verk, 
och  väl  älven  i  sjelfva  verket  i  de  flesta  fall  äro  det. 
Märkligt  är  äfven  här.  att  uti  socknar  som  ligga  så  nära 
hafvet  som  Pernå  och  Borgå,  mägtigheten  uppgår  till  en- 
dast 0,1  —  0.3  m..  oaktadt  man  enligt  deu  gamla  uppfattnin- 
gen just  här  hade  att  vänta  de  mägtigaste  lagren  åkerlera. 
Här  omnämnes  dessutom  ett  ytterst  intressant  förhållande. 
Hvarfviga  leran  blir  här  mot  djupet  stj^f,  brun,  fast  och 
utan  någon  hvarfvighet.  Man  ser  således  att  hvarfvigheten 
icke  är  någon  absolut  nödvändighet  äfveu  inom  den  s.  k. 
hvarfviga  lerans  formation  och  således  icke  kan  vara  ett 
kriterium  för  någon  viss  formation  vare  sig  glacial,  pre- 
glacial  eller  postglacial.  Skulle  nu  händelsevis  sådan  oskik- 
tad lera  förekomma  i  dagen,  gåfve  den  enligt  hittils  gäl- 
lande uppfattning  anledning  till  kolossala  mägtigheter  för 
den   hypotetiska   åkerleran.    Såväl   gryn-  som  bitleror  om- 


302 

nämnas  flerfaldiga  g-ånger  —  men  att  dessa  endast  äro  om- 
vandlingsprodukter af  hvarfviga  leran  har  redan  lilifvit  ledt 
i  bevis. 

Sammanfattar  man  alla  uppgifter,  som  Finlands  geolo- 
giska undersökning  samlat,  finner  man,  att  den  lerart  som 
hittils  betecknats  med  namnet  åkerlera,  utbreder  sig  som 
ett  täcke  c.  0,3 — 1,2  m.  mägtigt,  öfver  största  delen  af  de 
sydfinska  lerslätterna. 

Af  de  ställen  der  större  mägtigheter  observerats  torde 
största  delen  äfven  kunna  inrangeras  inom  nyssnämnda  re- 
gel. Återstår  sålunda  jemförelsevis  få  ställen,  der  en  verk- 
ligt oskiktad  postglaciallera  skulle  inneliafva  större  utbred- 
ning och  mägtighet.  Jag  vill  emellertid  framhålla,  att  jag 
för  ingen  del  vill  påstå  att  sådana  ej  funnes,  endast  att  de 
ej  utgöra  en  särskild  formation,  åkerlerans,  som  i  sig  dess- 
utom skulle  innesluta  den  dag-,  bit-  och  gryn-lera,  som  ju 
måste  uppkomma  på  och  betäcka  hvarje  fält. 

Betrakta  vi  nu  förhållandena  i  mellersta  Sverge,  dei- 
ett  vida  större  material  redan  hunnit  samla  sig,  finna  vi 
dem  nästan  fullkomligt  identiska  med  våra,  och  identiteten 
vinner  yttermera  i  tydlighet  genom  nyss  anförda  betrak- 
telsesätt. 

Anmärkningsvärdt  är,  att  i  Sverge  likasom  här  äfven 
i  yttersta  skären  hvarfviga  leran  går  i  dagen.  Så  t.  ex.  i 
skären  S.  om  Stockholm  samt  på  Rådmansö,  kartbladet  75. 
D:r  Svedmark  omnämner  der,  att  hvarfviga  leran  är  den 
allmännaste  jordarten,  som  derför  på  kartan  intager  stora 
arealer.  Längre  inåt  landet  är  det  oskiktade  täcket  tjockare. 
Svedmark  är  dessutom  den  ende,  som  tyckes  hafva  tagit 
med  i  beräkning,  att  hvarfvigheten  af  atmosferilierna  för- 
störes,  ty  han  omnämner  i  beskrifningen  till  kartbladet  Råd- 
mansö,    att   den   öfversta   0,9   metern   ej  visar  hvarfvighet, 


hvilket  likväl  ej  föranledt  honom  att  anse  leran  såsom  åker- 
lera. Andre  svenske  geolog-er  tala  ofta  om  0,3,  0,6,  0,o  ni. 
mägtig  åkerlera,  öfverlagrande  livarfviga  leran.  Att*  såle- 
des ej  heller  de  svenske  geologerne  ernått  ett  gemensamt 
betraktelsesätt  af  hvad  som  egentligen  borde  betecknas  så- 
som det  ena  eller  det  andra,  synes  häraf.  Att  den  livarf- 
viga leran  i  Sverge  lika  litet  som  här  har  någon  synnerli- 
gen stor  mägtighet  synes  öfveralt.  Ja  på  en  mängd  stäl- 
len äro  förhållandena  analoga  med  de  i  vestra  Nyland  rå- 
dande. Sålunda  säger  D:r  Palmgren,  kartbladet  50.  att 
livarfviga  lerans  mägtighet  ej  öfverstiger  1,2  —  1,5  m.,  under 
det  att  den  deremot  underlagras  af  ända  till  15  meter  mäg- 
tig hvarfvig  mergel.  Denna  senare  är  blå  till  färgen  ofvan- 
till  hvarfvig,  undertill  lös,  samt  har  en  viss  svag  lukt  af 
svafvelväte.  Fullkomligt  likadant  är  förhållandet  med  den 
lera  jag  kallat  blålera.  Af  ven  hos  oss  är  den  hvarfvig  i  sin 
öfversta  del,  lösare  i  sina  undre  lager,  der  dessutom  livarf- 
vigheten  synes  gifva  vika  för  en  viss  fin  skiktning.  Men 
likheten  fortsattes  ännu  mer,  då  det  sätt  beskrifves,  på  hvil- 
ket mergeln  öfvergår  i  hvarfvig  lera.  Den  hvarfviga  leran 
upptager  i  sin  undre  del  ränder  och  hvarf,  som  äro  kalk- 
haltiga,  på  samma  sätt,  som  hos  oss  hvarfviga  leran  uppta- 
ger tunna  hvarf  af  den  redan  vid  första  påseendet  så  ka- 
rakteristiska blåleran.  Afven  andre  författare  såsom  D:r 
Hummel  och  Liunarson  omnämna  i  beskrifningarne  till  bla- 
den 54  &  50  den  hvarfviga  lerans  brunröda  och  mergelns 
blåa  färg.  Att  den  blåa  färgen  icke  är  sekundär,  har  re- 
dan bevisats.  Men  man  kan  gå  ännu  längre  och  paralleli- 
sera  denna  blågråa  färgton  med  samma  färg  hos  bottenmo- 
rängruset.  Af  Svenska  geologiska  undersökningens  analyser 
ser  man,  att  den  blåa  färgen  härrör  hufvudsakligast  af  jer- 
nets  närvaro  i  form  af  oxidul.    Så  snart  leran  glödgas  blir 


304 

den  alt  brunare  och  antar  slutligen  samma  färg-  som  li varje 
annan  glödgad  lera.  Bottenmoräugrusets  färg  och  lägre  syr- 
sa ttningsgrad  låter  lätt  förklara  sig  af  dess  uppkomstsätt 
ock  läge  under  ismassorna,  som  skyddat  detsamma  för  luf- 
tens oxiderande  inflytande  i  motsats  till  ytniorängruset.  Den 
lera,  som  urvaskats  ur  de  under  isen  rinnande  vattnen  och 
afsatt  sig  uti  det  djupa  vattnet  framför  glaciererua,  har  då 
landet  under  den  tiden  befann  sig  i  ett  stadium  af  sjun- 
kande, således  också  undgått  oxidation  och  bibehållit  sin 
ursprungliga  färg.  Detta  förklaringssätt  vinner  yttermera 
stöd  deraf,  att  bottenmoräugruset  i  Sverge  ofta  är  kalkhal- 
tigt  under  det  att  ytmorängruset  aldrig  är  det.  Hur  skulle 
också  ett  grus  kunna  vara  det,  som  så  länge  prisgifvits  åt 
urlakuiugen.  I  enlighet  dermed  har  också  blåleran  i  Sverge 
blifvit  kalkhaltig  och  fått  namn  af  mergel.  Att  blåleran 
alltid  är  ofantligt  mycket  finare,  än  äfven  de  närmast  lig- 
gande lagren  af  hvarfviga  leran,  finner  äfven  sin  förklaring 
uti  det  så  mycket  finare  och  lerigare  material,  ur  hvilket 
den  härstammar.  Mergeln  i  Sverge  underlagras  slutligen 
oftast  af  glacialsand  liksom  blåleran  hos  oss  med  krossgrus 
och  fast  kl3'ft  som  yttersta  underlag. 

Af  alla  anförda  fakta  torde  det  kunna  anses  som  be- 
visadt: 

Att  hvarfviga  mergehi  i  Sverge  och  hlåleran  hos  oss 
är  o  eqvivalenta. 

Att  de  deröfver  liggande  hvarfviga  lerorna  likaledes 
äro  eqvivalenta  och  bildade  till  stöjsta  delen  under  en  höj- 
ning af  landet  sedan  isen  försvunnit  —  således  postglaciala. 

Den  hvarfviga  leran  innesluter  i  sin  aflagring  alla  varia- 
tioner af  klimatet,  från  det  som  nu  råder  vid  Nordkap  och 
Beeren- Island  till  det  vi  numera  lefva  i,  och  innesluter  så- 
ledes i  sig  uti  en  kontinuerlig  serie,  såväl  moderua  sväm- 


305 

leror,  som  åkerleror  af  vexlande  ålder.  Huru  mycket  osau- 
nolikare  förefaller  då  icke  det  gamla  åskådningssättet,  en- 
ligt livilket  alla  de  andra,  ända  till  15  m.  i  mägtighet  och 
mer  uppgående  lerorna  skulle  tänkas  afsatta  under  landets 
sänkning,  undantagande  ett  tunt  täcke,  sällan  öfverskridande 
0.9 — 1.2  m.  från  dagen. 


m 


<k3 

CS 
od 


CO 

CD 

Oh 
CD 


>■ 


II    i 


p-l 

O- 


\lil!'ll|j|(!|!|f 


KARTA 
utvisande  lerornas,  krossgrusets  och  åsarnes  utbredning 

inom  det  undersökta  området:    Tavastehus  —  Lahtis. 


Blått  =  krossgrus,  grönt  =  rullstensgrus,    gult  med  gröna  prickar  =  mosand, 

gult  =  postglaciallera  (åkerlera),    gult  med  karminstreck  =  modern  lera  (svämlera), 

^fult  med  svarta  streck  =  glaciallera  (blålera). 


3  2044   rSrTrS 


.1