Skip to main content

Full text of "Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk"

See other formats


1 


Wåå^ÉBtiålH 






r^mm.(É>9m!UStl^,^*^ 




■ O'* '^^HPjÉT^ - ^HMv^&4 




É;''m!^^k^j^m 




^ 






:s-:^ 



^■1 



';\ ^ 



4..;.^. ^&* 



r:'^f«^::^ 




1j-\ d 



HARVARD UNIVERSITY. 







MUSEUM OF COMPARATIVE ZOÖLOGY. 




'OAnjUCifiju j j lQ(tl, 



f 



BIDRAG 

till 

KÄNNEDOM AF 



FINLANDS NATUR oc. l^GLK. 



U t g i f n a 



Finska Vetenskaps-Societeten. 



Sextionde Häftet. 



=t^ 



—^>- 



-<tE^-^ 



BIDRAG 



till 



KANNEDOM AF 



|INLÄNJ)S NATUR och FOLK. 

U t g j f n a 

af 

Finska Vetenskaps-Societeten. 

Sextionde Häftet 



=^ 



~ Helsingfors, 

Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 
1900. 



INNEHALL: 

1. Numismatiska anteckningar. II. Om mynt funna I finsk jord. Af. 
Wllh. Liiyus. 

2. Bidrag till belysande af det svenska myntets historia i Finland 
sedan år 1808. Af. .7. 1. Talh/visf. 

3. En blick pa Finlands banks utlaningspolitik sedan år 1868. Af. 
J. V. Tallqvist. 



MISMAMA ANTECKNINGAR. 



II. 



OM MYNT 

FUNNA I FINSK JORD. 



WILH. LAGUS. 



INNEHÅLL: 

Sid. 

Förord. 

Inledande öfversigt 1. 

Myntfynd, förtecknade efter tidsföljden 33. 

Re2;i.'<ter 25.'). 



JAN 11 1901 



Förord. 

Redan i dessa anteckningars första häfte, innehållande 
„HistoriJc öfver finska universitetets mynt- och medaljkahiiiett" 
(Stycket 1 & 2, Hifors 1885 & 1888), hänvisas på några 
ställen till den skrift, hvilken härmed sent omsider framträ- 
der i tryck. Fördröjd af särskilda orsaker, har den numera 
hört godtgöra sitt långa utehlifvande genom att upptaga 
jämväl det nya material, som under senare år, om än stundom 
nog ryckvis, tillkommit. 

Arbetets hufvudsyfte är att kronologiskt förteckna och. 
såvidt görligt, närmare heskrifva alla i äldre och nyare tider 
ur finsk jord ^ipphemtade större och mindre myntfynd, om 
hvilka förf. lyckats vinna kännedom. Dertill sluter sig ett 
noggrant angifvande af de källor och Jijelpskrifter, tryckta 
eller otryckta, hvarur meddelade notiser hopsamlats. Inled- 
ningsvis skola, till öfversigtlig belysning af ämnets vigtigaste 
moment, lemnas ej mindre antydningar beträffande de spridda 
fyndens gruppering och letingelserna för deras faktiska före- 
komst än ock de synpunkter, enligt hvilka dylika fynd hlif- 
vit af olika tidsåldrar uppskattade, vare sig i rättsligt eller 
vetenskapligt hänseende. 

Det är visst så, att hithörande spörsmål i sitt frö här- 
stamma från urminnes. Altsedan hedenhös har såväl folk- 
fantasin i myt, saga och tradition ifrigt sysselsatt sig med 



,,nedf/räfda skatter", „f/uldvaktande gripar'', ,,drakgömmor" 
o. d., som ock, mir dessa hennes drömmar och aningar rätt 
mången gäng förverkligades, sjelfva lagarna blandat sig i 
saken, liksom i en angelägenhet för kung och land. Och 
likväl, hvar ära de gamla fynden, om ej ånyo och för all- 
tid försvunna i det okäyida? Försvunna, ty endast vinnings- 
lystnaden tog sekel efter sekel hand om dem. Först mycket 
sent, ja egentligen först i vårt århundrade, lärde sig forsk- 
ningen, skolad af patriotismen, att inse deras sanna varde, 
såsom arf och minnen från förfädrens hängångna dagar, 
och då dröjde lion icke mer, att gifva dem hedersplatser i 
museer och literatur. 

Närvarande framställning pekar mycket direkt på he- 
hofvet af en annan dermed närskyld, hehofvet af en krono- 
logisk-topografisk redogörelse öfver alla öfriga hos oss i jor- 
de7i funna fornföremäl (åtminstone sådana från järnåldern). 
De skulle väsentligt ocJi lärorikt komplettera hvarandra, den 
förra från mimismatiskt, den senare från arkeologiskt håll, 
och båda tillsamman gifva en trognare bild af kidturens 
vandring och bosättning i våra ängdei', än någondera en- 
samt för sig. Men, det förtjenar ihågkommas, redan växa 
numren i samlingarna derhän, att till och med blotta M'va- 
let och systematiseringeji af katalogernas brokiga innehåll 
blir svårare, men tillika nödvändigare, med hvarje dag som 
skrider undan. Må våra unga fornforskare tänka jm saken, 
ju förr dess hellre. 

För sin del eger rådgifvaren, vid den sena ålderdomens 
påminnelser, k^uipt ett ytterst svagt hopp att ens kunna 
infria ett tidigare och med hans arbetes öfvertitel samman- 
hörande löfte. Förevarande anteckningar skulle nämligen, 
så hette det i företalet, af slutas med ett 3:dje häfte, och detta 
lemna bidrag till en finsk mynt- och medaljhistoria. Också 



hafva, för att nämna det, i ämnet allaredan hopbragts eu 
mängd excerpter, citat och annotationer rörande: a) i Åbo 
på 1300—1500 talen slagna mynt, b) mynthus, myntordnin- 
gar och myntmästare i Finland, c) svenska mynt, på hvilka 
Finland namnes, d) medaljer öfver personer och tilldragelser 
i Finland, samt utkast och projekt till dylika, e) finskt se- 
delmynt. 

Enär likväl det insamlade materialet ännu kräfver 
månget tillägg ur handlingar och andra källor, samt arbetet 
är afsedt att åtföljas af illustrationer, och dess slutliga re- 
digering näppeligen läte verkställa sig från landsbygden, 
måste det för undertecknads vidkommande afstanna med livad 
hittils i saken är tillgjordt. Dock äfven detta kan ju, ehuru 
i ofidlständigare skick än önskligt, finna sin användning 
genom annm hand. 

Lojo Lill-Ojamo i juli 1900. 

W. L. 



I. 

Inledande öfversigt. 

I jorden funna mj^nt Iran gångna tider leniua gemen- 
ligen, betraktade som realiteter, värderika bidrag till känne- 
dom om samfärdseln utåt samt odlingens spridning och 
andra kulturela förhållanden i det land, der de anträffats. 
Detta beror ä ena sidan af deras egenskaj) att sjelfva an- 
gifva hvar och när de kommit till, a den andra af sanno- 
likheten, att de i flertalet fall hamnat på sitt gömställe icke 
altför långt efter den i fyndet bevarade yngsta individens 
präglingsår. Gifvetvis blifva sålunda jämväl alla öfriga 
till äfventyrs samman med mynten nedlagda föremål, såsom 
vapen, Imsgeräd, smycken, m. m., åtminstone relativt be- 
stämda till sin ålder, mången gäng äfven till sin här- 
stamning. 

Af särskildt och mest framstående intresse i antydt 
hänseende äro här i norden myntfynden från förkristna 
århundraden, såsom i väsentlig mån ersättande saknaden 
af samtida skrifna urkunder. Alltid upplysande, hafva de 
A unnit (ikad betydelse sedan fornforskningen lärt sig nog- 
grannare bestämma deras inbördes sammanhörighet och 
succession. 

Det första och tilhka afgörande steget mot sagda mål 
togs redan på 40-talet af Sveriges d. v. fräjdade riksanti- 
rivarie Hildebrand senior. Vid ordnande studium af det i 



hans vård anförtrodda statsmuseets rika samlingar fann 
han, att hela den svenska järnålderns jordfynd, eller de, 
hvilka nedlagts under det första årtusendet efter Kristi fö- 
delse och något senare, kunna fördelas i 4 bestämda klas- 
ser, afg-ränsade genom mynten inom vissa tidpunkter. — en 
iakttagelse, hvilken ännu i våra dagar, efter det arkeologiska 
materialets betydliga tillväxt, godt håller streck och lemnat 
djupa spår i nyare arbeten pji fornkunskapens och historiens 
områden. 

Då antydda systematisering har nära tillämpning äfven 
på de äldsta finska fynden, hvilka i denna afhandling komma 
att förtecknas och beskrifvas. synas några kortfattade erin- 
ringar i ämnet här vara på sin plats. 

1. Den romerska klassen. Omfattar romcrsla 
silfvermyid, s. k. denarer från åren 50—200, ytterst sällan ett 
eller annat yngre. Mestadels mycket nötta i följd af flitigt 
omlopp, hafva de på handelns vägar längs de stora flo- 
derna Weichsel, Öder, Elbe införts, väl icke direkt frän 
Rom eller dess provinser, men från dessas nordliga grann- 
folk, till Skandinavien och Sverige. Oftast nedlagda i jor- 
den llere tillsamman, ända till ett par hundra, hafva de ur 
svenska fynd upptagits till ett totalantal af 5,500, deraf 
()fver 4,000 ensamt på Gotland. 

2. Den romersk-byzantinska klassen. Känne- 
tecknas af resf- och i synnerhet öäromersM guldmynt 
s. k. solidi från 5:te till bi)rjan af 6:te seklet. Den skiljes 
således genom en mellantid af hela tvåhundra år från den 
föregående, tydande detta på ett afbrott i den redan gamla 
samfärdseln mellan siidern och norden, hvartill orsaken väl 
är okänd, men nog torde legat djupare än, såsom stundom 
antagits, i en försiggången försämring af denarernes silfver- 
halt och deras dermed fiirlorade efterfrågan som bytesvar- 



den. Högst sannolikt är deremot, att solidi, livilka sällan 
trättas tlere på ett ställe, men ofta samman med guldbrak- 
teater och andra guldsaker, icke utgjort ett allmännare 
rörelsekapital i den skandinaviska handeln, utan förnämli- 
gast burits som smycken, för hvilket ändamål de icke säl- 
lan blifvit i kanten försedda med en iigla. Montelius erin- 
rar trätfande om samtidigheten mellan dessa dyrbarheters 
framträdande i Skandinavien och de vänskapsförbindelser. 
(TOternc vid Donau underhöllo med sina stamförvandter 
kring- Östersjön, samt om de väldiga skatter i guld, de förre 
i sällskap mod Hunnerne indrefvo af kejsarne i Byzant. 
Af sjelfva mynten ha dock icke Here än något öfver 300 
trätfats i Sverige, företrädesvis pä Öland och Gotland. 

3. Den kufiska klassen. Representeras i svenska 
fynd af arahisha silfvennijxf. s. k. dirhemer från hidschrans 
år 79—401 = 698-1010 e. Kr., förutom silfvertenar eller tiä- 
tor, silfverringar och andra prydnadsföremål, hvilka, liksom 
mynten, än hela, än styckade begagnades som köpmedel. 
Upptagna ur jorden till en mängd af öfver 20.000, t. o. m. 
ett par tusen i gången, samt slagna undantagsvis af de 
Umaijadiska kaliferna (regeringstid 661 — 750), men vanligen 
af de Abbasidiska kaliferna (reg-. 750 — 1258, residens Bagli- 
dad) och af de mänga af kalifatet nästan oberoende furste- 
dynastierna, i all synnerhet Samaniderne (reg. 892 — 999, 
residens Samarqand) — hvilka sistnämdes mynt från perio- 
den 892—956 ensamt uppgå till ^/g af samtliga i Sverige 
funna — , bära de vitnesbörd om mycket lifliga handelsför- 
bindelser på Orienten, särskildt med länderna öster om 
Kaspiska hafvet och Oxus floden, inemot Persiens gräns. 
Handeln var dock icke direkt, utan förmedlades i första 
hand af Bulgarerne vid Volga och Kazarerne norr om 
Svarta hafvet, hvilkas köpmän spredo mynten inåt Ryssland, 



der de gingo vidare till Novgorod och trakterna kring- Ne- 
vas mynning" och Finska viken, tils de slutligen öfver haf- 
vet hamnade i Sverige. — hufvudmassan ])å Gotland, resten 
i kustorterna ända upp till Ångermanland. Man kan lätt 
tänka sig, huru mycket denna långväga samfärdsel under- 
lättades derigenom. att sedan 862 i Novgorod herskade en 
skandinavisk ätt (Ruriks), liksom samfärdseln äfven upp- 
hörde under fejdei-na inom samma ätt efter Vladimir den 
stores död (1015). 

4. Den anglosachsisk-tyska klassen (930 till 
början af 12:te seklet). Kunde, tyckes mig. äfven benäm- 
nas den blandade. Ty medan de föregående, åtminstone i 
regeln, endast framte vare sig denarer, vare sig solidi, vare 
sig dirhemer, samt i den nu förevarande aiujlosaclisisla och 
tiisha nhijnt. ej blott tillsamman men hvartdera slaget för sig, 
äro ofantligt öfvervägaude, hittas dock ofta bland dessa 
inströdda, om än alltid i mindre antal, äfven hiändska, 
imgcrslri, araJ)}ska, hi/nanfii/ska och slrindinar/slri. Den om- 
ständigheten, att i fynden samtliga dessa myntslag jämväl 
någon gång uppträda för sig, talar naturligtvis hellre för 
än mot den föreslagna synonymen. 

De angiosacJmsl-a fyndmynten gå från år 950 (ytterst 
sällan ett par deceimier tidigare) till början af 12:te seklet. 
Ojäfaktigt påminnande om Danskarnes plundrings- och er- 
öfringståg till England och om den dryga s. k. Danegälden, 
hafva de ur svenska fynd, åter mest på Gotland, upptagits 
till ungefär lika antal med de kufiska, eller öfver 20,000. 
d. v. s. ymnigare än i sjelfva England och Danmark. Deras 
ojämförligt stiirsta mängde]- äi'0 slagna för konungarna 
Ethelred (979—1016) och Knut den store (1016—1035). 
Bland dem påträtfas stundom äfven samtida irländska. 



Ändå talrikare än de anglosaclisiska förekomma i iyn- 
den fijsla mynt, också de till största del hittade på Got- 
land; man räknar dem till ..mång'a tiotusen", antao^om 30,000, 
ty de ha icke hlifvit nog^arc förtecknade. Inkomna på han- 
delns fredliga väg", äro de slagna dels fiir tyska konung-ar 
och kejsare, Otto I den store (936—973), Otto II (973— 
983), Otto III (983-1002) samt hans farmor och förmyn- 
derska AdeUieid, Henrik II— IV (1002—1106) — tillfälligt- 
vis inblandade äfven för Karl den store (768—814, kejsare 
800) och hans efterträdare — , dels för samtida furstar, of- 
tast böhmiska hertigar frän Boleslaus 1— 111 (938 — 1003) 
till ^'ratislans (1061, konung 1086), dels för biskopar och 
städer, Köln m. ii. De få Kttgershi mynten af åren 1000— 
1063 torde ha införts tillhopa med de tyska. 

De till dcinia fyndklass räknade ninhislri dirhemerna 
måste anses som spridda lenniingar fraii (len nästföregående. 
Deras fördritjda nedläggande i jorden, vanligen bevitnadt 
af stor förslitenhet, härrör troligen deraf, att de såsom re- 
dan styckade voro lämpliga till skiljemynt, eller såsom hela 
tjenat till hängsmyckeu, hvarom ofta öglor eller hal i kan- 
ten antyda. Så omtyckta voro de i och för sistnämda bi-uk, 
att ännu längre fram i medeltiden dertill användes t. o. m. 
(ofta förgylda) efterbildningar af arabiska mynt. 

Om förekomsten al de hithörande hiizantlnsht mi/nten, 
— städse af silfver och fåtaliga samt slagna i pörioden 
från Oonstantinus X Porphyrogenitus (911 — 959) till Basi- 
lius II och (.'onstantinus XI (975—1025). — gäUer förmod- 
ligen det samma som nyss sades om vissa arabiska, i fall 
man icke håller troligare, att de följt med nordbor, hvilka 
återvändt från väringstjenst hos kejsarne i Byzant. Till 
och med en eller annan vestromersl; denar (af Trajanus och 
Hadrianus) namnes i det stora Thomasarfve fyndet på Got- 



land (ar 1838) fråii tiden för denna klass, men veterligen 
ingen solidus. 

Bland skandinaviska fyndmynt förekomma dansla, — 
böljandes med Sven Tveskägg (991 — 1014) intill Erik Eje- 
god (1095 — 1103) — . talrikare än svenska, och dessa tal- 
i'ikare än iiorska. De första svenska mj^nten slog^os, såsom 
käiidt. af engelska myntmästare och efter anglosachsisk 
modell, för Olof Skötkonung (993—1022) och hans son 
Anund Jakob (1022 — 1051), hvar])å utmyntningen i Sverige 
tyckes afstannat tils den först mot midten af följande år- 
hundrade åter vidtogs af Stenkilska (?) samt Sverkerska 
och Erikska ätternas konungar. 



De i Finland funna äldsta, d. v. s. från vår hednatid 
och järnålder öfverkomna mynten, låta osökt inordna sig i 
ofvan beskrifna fyndklasser. Visserligen kunde måhända 
någon anse det material, som här föreligger, vara af ganska 
tillfällig art eller åtminstone af jämförelsevis ringa betyden- 
het, såsom uppvisande gentemot en summa af minst 75.000. 
hvartill, enligt det föregående, liktidiga svenska fyndmynt 
belöpa sig, endast det blygsamma antalet omkr. 4.800 (eller 
blott ungef. 1,400 mer. än ensamt Findarfve fyndet på Got- 
land innehöll), och dessa till stor del längesedan försking- 
lade. Härvid l)ör dock ihågkommas. att medan man i Sve- 
rige redan förut, men synnerligast från Karl XLs tid, i 
Hadorphs, EL Brenners och Koders dagar, ifrigt och för 
det allmänna tillvaratog bland andra fornminnen äfven 
gamla mynt, en dylik åhåga hos oss väl icke alldeles sak- 
nades, men phgtskyldigast öfverlät hvad hon kunde upp- 



jag-a till de kongl. samlingarna i Stockholm (jfr i vår för- 
teckning u:o 15. 19. 23. 25. 31. 39. m. fl.) 

För öfrigt heter det uttryckligen om mänga finska 
järnålders fynd, ur hvilka blott några eller intet mynt blefvo 
räddade, att de ursprungUgen innehöllo „ett stort antal", 
„en mängd", ,,en hel hop". Ja, räknas, såsom tillbörligt är. 
äfven Neva och Ladoga nejderna i deras helhet till det 
finska fyndområdet, så hafva der, enhgt trovärdiga forskares 
utsago, arabiska dirhemer uppgräfts ända till „pudtals" 
(jfr n:o 35. 43). 

Alt detta häntyder mer än nog, att våra förfäder i 
artägset fordom egt ocli i jorden nedlagt rikliga förråd af 
frännnande mynt. Men vill man uogare bestämma dessas 
tids- och ortsförhållanden, så kommer man, med ledning af 
förhandenvarande säkra fakta, ovilkorligen till samma klassi- 
ficering som för de svenska fynden. 

Huruvida redan klassen 1 bör anses företrädd hos oss. 
synes tvifvelaktigt. De enstaka romerska denarer, hvilka 
upphittats i Tammela och Bjerno (n:o 17. 18-4), kunna näm- 
ligen gerna tänkas utströdda af slumpen eller ock ursprung- 
ligen ha tillliört, liksom de i Thomasarfve på Gotland funna, 
något större men förskingradt sambestånd af senare mynt 
eller andra forusaker. 

Säkrare, ehuru icke rikhaltigt, är klassen 2 represen- 
terad på finska sidan. Dit höra. utom fiere guldsmycken 
från Xousis (n:o 25 C. D. E.) och guldringar från Hauho 
(n:o 23). några byzantinska guldmynt från Lillkyro (n:o 39) 
och Vörå (n:o 307). Anmärkuingsvärdt är blott, att någon 
så sen solidus som af kejsar Phokas icke namnes i de mot- 
svarande, mycket talrikare svenska fynden, hvilka icke ga 
längre än till Justinianus (517 — 565). 



8 

Inom klasserna 3 och 4 falla, liksom de llesta svt-nska. 
så ock de flesta finska fyndmynten från järnålderns period. 
Såsom en blott tillfällighet far väl anses, att på Åland 
hittats, äfven i de större fynden, pa ett enda undantag 
när (n:o 183: Åsgårda, der ock ett byzantinskt silfvermynt 
var inmängdt). uteslutande arabiska dirhemer och dessa 
vanligen af tidigt datum (n:o 84. 162. 260. 322. 480), så- 
ledes af 3:dje klassen, men på fasta landet oftast blandade 
sorter, anglosachsiska och tyska m. fl., således af 4:de klas- 
sen (n:o 9. 19. 25. 31. 52. 58. 66. 75. etc). Sjelfgifvet äro 
äfven de isolerade arabiska mynt, hvilka ett par gånger 
upptagits ur grafvar, samt sannolikt många andra dylika 
enslingar (n:o 496. 521), att hänföras till 4:de klassen. 

Frågar man sig, hvadan denna både tiU innehåll och 
klassfördelning så nära öfverenstämmelse mellan de i Sve- 
rige och i Finland skedda myntfynd uppkommit, så ligger 
svaret nära till hands. Kunde ju, i fall andra kriterier 
saknades, blotta namnet „Vikingaböle" för den borgTuin, 
invid hvilkeu en af de rikaste fornskatterna på biland bragts 
i dagen (u:o 260), sägas likt en led fyr belysa hela spörs- 
målet. 

Väl icke på samma vägar som till Sverige, men dock 
från Sverige, eller egentligen från de stora nederlagsplat- 
serna på Gotland. — dit vår äldsta historia så ofta ater- 
visar. — blef genom handel och härnad den i hvarje skildt 
skede af hednatiden cirkulerande „metalliska valutan" in- 
förd till våra kuster. Att dess spridning berott af svensk 
befolknings bosättning på denna sidan hafvet. är uppenbart. 

Sjelfva fyndorternas lägen bevisa detta. De föra 
forskaren utöfver Åland till fasta landets sydvestUga hih-n 
samt vidare uppåt till sydliga Österbotten, äfvensom längs 
Kumos dalsänkniug inåt Tavasthmd ett godt stycke mot 



dettas sammanslutning med Karelen. Först här kan någon 
tvekan uppstå. 

3Ian vet, såsom nyss antyddes, att ej mindre vid 
Volchovs inflöde i Ladoga, der enligt Nestor redan Kurik 
anlagt den liknämda staden, Skandiuavernes fräjdade Al- 
deigja (för Ladeigja) eller Aldeigjaborg, än ock vid Nevas 
utflöde i Finska viken, pa ])latsen för Nyen, det n. v. Peters- 
burg, väldiga massor österländskt mynt blifvit funna (n:o 
35. 43. 50). Lätt förklarligt, ty båda dessa flodmynningar 
voro hamnar tiir (k-t rika Xovgorod. Skandinavernes Holm- 
gård, liufvudliärden för Asiens och Europas varubyte. Helt 
visst böra derför de sistberörda, men troligast likaså de på 
Ladogas motsatta strand och kring Vuoksens månggrenade 
vattendrag anträftade forntida myntfynden fattas som min- 
nen af Xovgorods kommersiela förbindelser med vestern, 
förnämligast Gotland . 

Kunde icke då sammaluiuhi alla öfriga i Finland före- 
komne järnålders myntfynd, deribland främst de arabiska, 
vara minnen af sagda ostvestliga samfärdsel? Svårligen. 
Lokala anknytningspunkter saknas nämligen fullkomligt, 
sålänge man pa vår långa sydkust från Viborgs trakten 
till inemot Abo, och särskildt inom hela Nylands område, 
icke lyckats med säkerhet uppspåra något enda sådant 
myntfynd i). Det synes förty mer än sannolikt, att forn- 
tidens sjöfart, af för öfrigt okända orsaker, hufvudsakligast, 
om ej uteslutande, följt Finska vikens södra sida, hvilket 
ock de i Estland och Östersjöprovinserna ganska talrika 
fynden af 3:dje och 4:de klasserna tyckas vidhandengifva. 
Anlända pa denna väg till Gotland och Sveriges kuster, 



') De arabiska mj^ntskärfvorua frän Kyrkslätt (n:o 589) ega 
härvidlag, åtminstone tilsvidare, knappast något vitsord. 



10 

böi"jade de rörliga gästerna, stundom föregångna, oftare 
efterföljda, ofta äfven beledsagade af andra från söderns 
och vesterns länder, ofördröjligen sitt återtåg mot öster, 
men liunno icke långt på stråten genom våra landamäreu. 
innan de nedbäddades till många sekels hvila i jorden. 

De orter, hvarest man hittils hos oss återfunnit större 
eller mindre antal af dessa vår hednatids turister, angifvas 
i följande sammanställning, a) på Åland: (n:o 1. 40) i Salt- 
vik med Berdtby (n:o 260) och Asgårda (n:o 183), i Fin- 
ström med Godby (n:o 84. 85), i Jomala med Hammarudda 
(n:o 162. 322); b) i egentliga Finland: Pargas (n:o 49), 
Abo (n:o 32. 37. 46), Reso (n:o 19. 20. 37? 58. 103), Lundo 
(n:o 584), Pemar (n:o 58. 76. 380). Halikko (n:o 185? 391), 
Uskela (n:o 9), Bjerno (n:o 184. 496), Vii-mo (n:o 186), Nou- 
sis (n:o 25. 513), Nykyrka (n:o 521), Letala (n:o 399); c) i 
Satakunda och södra Österbotten: Eura (n:o 21? 47. 454), 
Kumo (ji:o 255. 290a), Kjulo (n:o 590), Hvittis (n:o 511 a), 
Vesilaks (n:o 294), Tammerfors (n:o 102), Tavastkyro (n:o 
494), Lillkyro (n:o 39), Vörå (n:o 307); d) i Tavastland: 
T:lms (n:o 512), Hauho (n:o 115. 121), Tuulois (n:o 153), 
Akkas, (n:o 517), Sääksmäki (n:o 78), Lempälä (n:o 40a), 
Pälkäne (n:o 31), Sysmä (n:o 75. 192), Mäntyharju (n:o 
48a), Nastola (n:o 163); e) i Karelen: Ladoga (n:o 43. 50), 
Neva (n:o 35), Kivinebb (n:o 216), Rautus (n:o 52), Kex- 
holm (n:o 77), Kronoborg (n:o 172. 452), Räisälä (u:o 467), 
Björkö (n:o 96), Heinjoki (u:o 262); f) i nordhgaste Öster- 
botten och Lappland: Kuusamo (n:o 523), Kuolajärvi (n:o 
66), — de märkhga fynden derstädes sammanhänga väl med 
birkarlarnes och de ryska karelarnes urgamla pelsvaru- 
handel i trakten norr om Kaj ana. 



11 

Öfvergången från våra förliistoriska mj^utfynd till se- 
nare tiders, ehuru epokgörande, betecknas dock i förstone 
endast af påfallande svaga spår. Hade redan liedna- ocli 
vikingaålderns utländska bj^tesvärden liittat vida omkring 
hos oss, så skulle man vänta, att de ordnade härtåg, hvilka 
föranledde Finlands politiska förening med Sverige, bordt 
öfverliemta mängder af der gängse inhemska och främmande 
m3'ntslag. Detta vill förefalla sa mycket naturligare, som 
den i Sverige, enligt hvad ofvan erinrats, efter Anund Ja- 
kobs död upphörda myntpräglingen allaredan för Sverkerska 
och Erikska (1130—1250) samt Folkunga (1250—1365) ät- 
terna å nyo bedrefs i stor skala. Sagda import tyckes 
dock. att döma af jordfynden, varit ganska ringa, eller ock 
ha hufvudmassorna deraf dels blifvit nedsmälta, dels som 
nedgräfd skatt ännu »j liunnit fram i dagen eller kanske, 
till följd af myntens utomordentliga litenhet och tunnhet. 
förmultnat till stoft i jorden. 

Mlle någon, liksom Bilmark pa tal om de bekanta 
Nousis-fynden, föreställa sig. att <'röfrarnes krigskassa för- 
nämligast utgjorts af mynt li("iraiidc till 4:di' fyndklassen (ty 
de tidigare kunna icke ens konnna i fråga), så strider här- 
emot den omständigheten, att sådana mynt ännu aldrig, 
hvarken i Sverige eller Finland, återfunnits inmängda bland 
Sverkerska och Erikska (än mindre Folkunga) ätternas ^). 
Häraf följer, att de, såsom äfven andra indicier tyda, redan 
före midten af 12:te århundradet voro försvunna ur rörelsen. 

Vi hafva förty till en början endast att räkna med 
Sverker-Erikska och Folkunga „penningar", — helt sma 
och bladtmma silfvermyut, stämplade än ensidigt, s. k. 



') Denna iakttagelse gjordes veterligen först af J. H. Schröder: 
han måste således ansett fynduppgiften (från Vestergötland af 1739) 
i Liljegi-ens n:o 121 (jfr 93 och 296) opålitlig. 



12 

brakteater 1. bleckmyiit ined svårtydda initialer, än t va- 
si di g' t, i hvilket senare tall de ofta bära Folkungarnes 
va])en : ett lejon tvärs öfver trenne strömmar. I Sverige 
funna i oräkiielighet, t. o. m. 24,000 (närmare 8 skalp.) på 
en gång, uppgå de i våra fynd i allo kiiapt till 1,500. 
Dessa äro: oblandade brakteater från Bolstaliolm på Åland 
(n:o 321), oblandade tväsidiga från Abo troligen ock der- 
städes slagna (n:o 108), samt en- och tvåsidiga i blandning 
från Lemland (n:o 71), förutom några enstaka af livardera 
arten från Kjulo (ii:o 240), Orilipää och Urdiala (n:o 429. 
430), Janakkala (n:o 447), samt Vaiiliahiina i Luiido (n:o 
450), Raumo (n:o 473) och S:t Marie (n:o 596). Härtill 
kunde törhända, med afseende å tiden, fogas de otydligt 
uppgifna ..mynten med runskrift*' från Janakkala (n:o 54) 
och det „götiska-' (= gutniska) från Kumo (n:o 127), samt 
de tyska från Lempälä (n:o 40a). 

Följde så Albrekts af Mekleiihurg och unioiisregenter- 
nes jämte riksf(>reståndarenes örtugar (= 8 i)cniiingar 
stycket), ehuru äfven brakteater (tidtals ännu under Gustaf 
I) slogos. Af de sistnäm(k' hittas då och då exemplar ui)p- 
visande ett krinit liufvud med hängande h)ck pa ansigtets 
livardera- sida, hvilka ofta- tillskritvas drottn. Margareta; 
som dock detta skett utan afgiirande skäl, enär samma typ 
är allmän äfven på onekligen mkt. äldre brakteater, hafva 
de upptagits redan ofvanför. Hvad angår detta tidskedes 
örtugar — slagna delvis vid niyntliuset i Åbo. för Marga- 
retas medregent och efterträdare Erik XIII samt Kristofer 
af Baiern, Karl VIII Knutsson (hvars förordning 1453 rö- 
rande bl. a. sagda mynthus häi' ma ihagkommas), Kristian 
I, Johan II („konung Hans") och Sturarne — , så nämnas 
dylika i ficre (stundom tcmligcn i"ikhaltiga) fynd; nämligen: 
frän Loimijoki (n:o 12), Danö i)a Åland (n:o 15), Sysmä 



13 

(ii:o 26). Lempälä (n:o 40a). Niirmijärvi (ii:o 62), Åbo (n:o 
•74), Eura Kiukkais (ii:o 136), Jaiiakkala (n:o 303), Kiistö 
(n:o 352. 479), Pyliämaa (n:o 369), Nadendal (ii:o 388), 
Halikko (ii:o 391), Mulios (u:o 453), Raumo (u:o 473), Kivi- 
iicl)l) (ii:o 504), Karkku (ii:o 515). 

Några af dessa fynd (Åbo, Eura, Mubos ni. fl.) inne- 
hålla jämväl mynt för (^ustaf I och hans närmaste efter- 
trädaren: i andra åter (Lempälä, Nurmijärvi, Janakkala. 
Kustö, Kivinebb) ingår tillika ett fåtal tidigare eller sam- 
tida tyska biskops och svärdsordens eller norska mynt, — 
i Kustf) fyndet (n:o 479) t. o. m. ett guldmynt från 1400 
talet. Eget är, att ehuru, enligt historiska urkunder, revalskt 
och (ifverhufvud de baltiska städernas mynt pa 1400-talet 
ocli iiniiu i medlet af 1500-talet var det i Finland allmän- 
nast gängse, sådant jämförelsevis sällan träifats i fynden. 

Af nästa eller Vasaperiodf^ns olika myntsorter, — utom 
örtugar, de der småningom kommo ur bruk. slagna valörer 
af öre (-.= 3 örtugar), stundom i klip])ings- oftare i rund 
form. mark (= 8 ören) ocii daiei' eller i'iksdaler (=: 4 
mark) samt alla dessas tordelningar, — äro redan fynden 
talrikare (öfver 100) än att här kuinia skildt uppräknas, 
hvarför vi endast hänvisa till registret. Deras område 
sträcker sig öfver hela landet, ända till dess nordligaste 
socknar, Paldamo (n:o 18). Muhos (n:o 453), Kuusamo (n:o 
328) m. fl. Allmännast hittas Johan III:s till otrolighet 
underhaltiga ören (224 i st. f. 32 pa en lödig riksdaler!), 
väl räknade som silfver, men i sjelfva verket bestående 
mest af koppar, livai-till de ock oftast rubriceras i fynd- 
uppgifter. Egentliga kopparmynt slogos dock först för 
Gustaf Adolf och Kristina. Vi hafva af dessa vackra prof 
i flere fynd, synuerligast det märkliga i Jaakimvaara (n:o 
330; jfr n:o 404. 519 från Säter grufvan. 522). vägande 6 



14 

lispuiul. märkligt ätVen emedan deri tillika inga några af 
de tidig-ast under Kristinas regering; präglade egendomliga 
plåtmynten. Äldre mynt än bemälde drottnings träffas 
mycket sällan, hennes deremot olta nog, bland de följande 
regenternas (n:o 120. 267. 335. 384. 448. etc). Ryska d en- 
gas, slagna för storfurstarne Ivan III oeli Vasilj Ivano- 
vitseli, börja visa sig i fynden (nio 2. 55. 105. 189. 198. 
etc). Andra främmande silfvermyut äro redan ganska van- 
liga (n:o 74. 207. 381. 504. etc). Stundom förekomma ock, 
likväl mest enstaka svenska eller utländska guldmynt från 
denna period (n:o 42! 59. 97. 202. 280. 356. 470), änskönt 
det, i brist på bestämuingsgrunder, måste anses ovisst, huru- 
vida de redan inom den samma nedlagts i jorden. 

Fynden af Karl X Gustafs, Karl XI:s och Karl XII:s 
mynt ega enahanda topografiska utbredning som de ofvan- 
stående, och äro jämväl synnerligen talrika (se registret). 
Plåt- och andra kopparmynt befinnas till stor del helt och 
hållet inom förevarande period (n:o 64. 363. 499. etc. hvar- 
ibland märkes en tvådaler af 1701, slagen af koppar frän 
Luossavaara grufva i Torneå svenska Lappmark, n:o 509a), 
men skjuta ännu oftare öfver i den följande (n:o 133. 152. 
214. etc. hvaribland märkas de från två- till tredaler om- 
stämplade i n:o 318 och 320 samt de dubbelstämplade i n:o 
394 och 571). Helt annorlunda ter sig saken med de jäm- 
väl alt ymnigare uppträdande silfvermynten, såväl svenska, 
— nyheter äro Karl XILs karoliner (^= daler V25 1? 2, 
4), äfvensom de Görtzska mynttecknen (= 1 daler s. m. 
i tvångskurs) — , som utländska jämte ryska (nu ock Peter 
Ls rublar), hvilka alla ojämf(Jrligt oftare begränsas af Karl 
XILs regeringsår (no: 38. 57. 79. 120. 129. 130. 383. 431. 
441. etc.) än de ga derutöfver (n:o 179. 211 o. a.). Tidens 
oro påskyndade, såsom ock några guldmyntfynd kunde antyda 



15 

(n:o 100. 190. 245; jfr ofvan). företrädesvis undangömmandet 
af det mer värderika. medan helst något koppar tilsvidare 
hölls i rörelsen. 

Likaså hade man i Finland nnder de 90 åren frän 
Ulrika Eleonoras tronbestigning till (xustaf IV Adolfs af- 
sättning anledningar mer än nog att anförtro sina dyrbar- 
heter i jordens gömmor. Hänsigthga myntfjmds mängd 
och l)eskaffenhet tala i sin mån derom. Vanligen äro de 
mycket blandade, icke allenast i den mening att de förete, 
förutom tidens, brokiga besparingar af äldre mynt, men så- 
som iimehållandc mångahanda slags svenska om hvartannat 
med frännnande. Af silfvermynt förekomma hufvudsakligast 
rublar och riksdalrar med deras delar mycket allmänt (n:o 
143. 145. 234. 346. 450. etc), utländska vida sällsyntare 
(n:o 139. 204. etc). Det sistsagda gäller gifvetvis ännu 
mera guldmynten, af hvilka blott 3 kunna anföras (n:o 68. 
344. 365), i fall icke åtskilliga af de förut omnämda 
hellre höra hit. Plåtmynten, redan talrika från Fredrik I:s, 
nå sitt maximum ocli tillika upphöra under Adolf Fredriks 
regering (n:o 113. 133. 140. 214. 349. 446. etc); de öfriga 
kopparmynten gå ända till periodens slutar, icke sällan i 
massor af llere tusen på en gång (n:o 214. 244. 364. 451. 
459. 502. etc). Fyndorterna fördela sig fortfarande öfver 
hela landet, också dess efter hand frånskilda östra delar 
inberäknade. 

Tilläggom, att våra myntfynds innehåll i några undan- 
tagsfall delvis, måhända, genom tillfällig förblandning, an- 
ger ett senare år än 1809 (n:o 409. 422. 440. 451. 548. 
549. etc: hvaremot uppgifternas oriktighet i n:o 186. 213. 
och 269 är sjelflvlar). Öfverhufvud betecknar dock detta 
år den yttersta tidsgräns, före hvilken samtliga i efter- 
följande förteckning upptagna fynds nedläggning i jorden 



k; 

försiggått, — ett bevis, äfven det i sin mån. att hädanefter 
tryggare förliållanden än fornt nnder någon 90 års period 
varit rådande i landet. 



Hafva i många fall, stnndom till och med vid rättslig 
undersökning, än upphittaren af i jorden nedlagda m,ynt 
och andra värdeföremål, än dessas rätta mängd och be- 
skaffenhet förblifvit okända, så möter ändå mycket större 
svårighet att utröna af hvem, h varför och när deposi- 
tionen skett, helst hemlighållandet här alltid lag i sjelfva 
handlingens syftemål. Alldeles oåtkomliga äro likväl icke 
heller dessa senare omständigheter för forskningen. 

Gemenligen röja uppgifterna angående de i vårt lands 
skilda trakter förekomne myntfynden, att dessas innehåll 
ursprungligen tillhört mindre bemedlade personer, allmoge- 
män, krigsfolk, sjöfarande o. d., hvilka i sina yrken lyckats 
hopbringa någon måtthg sparpenning. Visserligen omtalas 
åtskilliga ganska dyrbara fynd, exempelvis de från för- 
historisk tid (då silfret antages ha galt 20 gånger mera än 
i våra dagar) i Ladoga nejden (n:o 43), Reso (n:o 58, „häst- 
lass"), Lnndo (u:o 584), >sousis (n:o 25. 513), Saltvik (n:o 
260), eller de frän senare sekel i Geta (n:o 16), Ekenäs 
(n:o 36). Sibbo (n:o 42), Gamla Helsingfors (n:o 44), men 
dels höra de till undantagen, dels äro sägnerna derom ofta 
mera sväfvandc, än att de skulle tillåta säkra slutledningar, 
någon gång äfven bevisligen lögnaktiga (jfr n:o 65). Verk- 
liga kapitalister, derest sådane funnos i det af krig och 
utskrifningar ständigt hemsökta landet, torde vanligen nog 
ha förstått att vid behof säkerställa sin egendom på annat 
sätt än exempelvis gamla Wechter i Abo. hvars omsorgs- 



17 

fullt inmurade kassakista dock till sist, efter 80 årig hvila, 
kom fram i dagen (n:o 38), eller öfverste Taube, livars 
skattgömmande bränvinspannor icke ens sänkta i träsket 
fingo fred (se efteråt sid. 19 ). 

Likasom sätten för, voro äfven anledningarna till 
myntnedläggniug mångahanda. Återfunna, dock vanligen 
blott ett och ett jämte andra fornföremål i aflidnes graf- 
var, synas de kommit dit, antingen på grund af någon 
religiös föreställning eller som minnesrelikcr tagna bland 
prydnader, hvilka den hädangångne 1)urit i lifvct i). Erinras 
bör härvid, att dylika fynd, oaktadt de otaliga i Sverige. 
Finland och Östersjöprovinserna öppnade ättehögarne, kum- 
len och gratfälten, föga rikhgt förekommit, och således 
knappast häntyda pä en bindande plägsed; — man känner 
dock några Iran var hednatid, nämligen de i (Lillkyro n:o 
39?), Kumo (n:o 255. 290a). Eura (n:o 454), Bjerno Öfverby 
(n:o 496). Hvittis (n:o 511a) och Nykyrka (n:o 521), samt 
möjligen från kristnat iden, de i Ulfsby (n:o 8) och Räi- 
sälä (n:o 390a): jfr Liljegren n:o 74. 111. 251. 257. 298. 
316 m. fl. Något oftare påträffas offer myn t. också frän 
senare århundraden, nedlagda i offerkistor och heliga käl- 
lor, men alltid af obetydligt penningevärde (n:o 4. 5. 22. 
23. 24. 33. etc.) 

Det vanligaste motivet hos skattgömmaren syftade 
dock endast på en temporär fristad för hans dyrbarheter, 
ehuru dessa, ofta till följd af död eller andra mellaukomna 



*} Adam Bremensis (omkr. 1070) skrifver om Xordens folk: 
..De sepultura paganorum, quanquam non credant i'esurrectionem. 
carnis, hoc tamen est memoriale, quod more antiquorum Eomanofum 
busta et eseqiiias eorum omni veneratione colunt. Ceterum pecii-' 
niam hominis tumulant cum eo avmaque et cetera, qiiae ipse vi- 
vens habuit cariora" (Schol. 140). 



18 

orsaker, helt oförtänkt fått ligf?a, tils de omsider fallit i 
främinaiidc händer. Detta förvariiigssätt, i alla tider mer 
eller mindre bepröfvadt, hade framlör alt i näfrätteus 
dao:ar en mycket utbredd tillämpning', helst bostäder och 
kistlock då ännu voro föga trj^g-ga. Pakalladt af nödvändig- 
heten, återfinnes det derför hos de mest skilda folk på en 
primitivare bildningsgrad. 

Så förtäljes i Snorre Stnrlesons konungasagor (I, 108 
ed. Sth. 1889). hurusom Harald Gråfäll (omkr. 960) vardt 
mycket vred, emedan han och hans bröder, alle ilriga käm- 
par i vester- och österviking, af hofskalden Övind till- 
vitades att förborga „Fr()des trålars mäkl i trollens moders 
sköt", det vill på enkel prosa säga: skatter i jorden. Der- 
vid bar Övind sjelf en stor och god guldring, kallad Molde, 
„hvilken långt dessförinnan tagits ur jorden". Enahanda 
härkomst hade nog äfven, kan man tänka, förutom många 
andra, fyndet vid Vikingaböle på Åland (n:o 260). I Kairo 
hörde Gr. A. A\'allin af arabscheiken Ali, att dennes hustru 
nedgräft de pengar hon ärft, ett bruk, hvilket han sedan 
fann hemma i sjelf va öknen, till och med vid helt små 
summors inkassering; (Reseanteckn. II, 155). Alldeles på 
samma sätt pläga högt uppe i norden Lapparne, enligt 
Högstnim (p. 92), som länge vistats bland dem, förfara 
med livad de anse värderikt; vårt berömda Kuolajärvi fynd 
(n:o 66) med flere smärre bekräfta denna uppgift till fullo. 

Kom nu till denna husliga omtanke mot tjufvar. de 
der, att tala med de gamla lagarnes expressiva språk, 
,.hitta giärna, sva sum klukkarin hitti kalken", dessutom 
krigets hot, så öfverlemnade man än ifrigare sina skatter 
i allmoderjordens skydd. Ja, detta bruk tog ännu sjelfva 
1734 års lag, tvifvelsutan på gammal häfd. under särskildt 
hägn (M. B. XLII, 2) „tå fiende åkommer och tränger 



19 

och något undan sådan fara och nöd bärgadt är-', anses 
tillgreppet deraf för nidingsstöld och den skyldige „varde 
hängd". Vi känna flere sådana herastälda mål strax efter 
1741—42 års krig, hvarå svar ingått till Åbo hofrätt (i 
ms). Exempelvis: 1743 22/12 ur gästgifvaren X. iS:s i skogen 
..undan fienden" nedgräfda kista, stulos 150 daler och 2 
silfverringar ; 1744 Ve: en qvinna manat sina söner att till- 
gripa 57 daler, gömda i skogen ..undan fienden": 1744 V.: 
tvenne drängar stulit ..något penningar'- ur de bränvins- 
pannoi- ("ifvcrste Taube , .undan fienden'* nedsänkt i ett 
träsk; m. fi. 

Lyckhgare gick det med de kyrkopengar, om livilka 
lektor Löugren i Borga 1742 skrifver till biskop Juslenius : 
...Jag väntar på hästar från Tenala, efter jag intet rum 
kunnat fa pa något fartyg cUcr bat för mig och mina sa- 
ker: är dock icke om mer bekymrad än de hos mig lig- 
gande koUektmedel, hvilka jag sökt giimma genom ned- 
gräfvande till thess jag kan få något tillfälle att få 
them undan, om thet mera kan gifvas" (Borgå Gymn. Hist. 
p. 328). Betänker man. att återfinnandet i dylika fall sä- 
kert var regel, ehuru dcrom naturligtvis sällan förljudes, 
och deremot qvarglönimaiidet, hvaraf våra fynd resulterat, 
endast undantag, samt att sa talrika dessa senare äro, dock 
helt visst mänga andra fortfarande vänta på uppdagelse, 
så inses af alt detta, huru allmänt ifrågavarande säkerhets- 
åtgärd i nödens stund plägat tillgripas. 

Sluthgen kan slumpen, livilken man mest alltid far 
tacka för fyndens upptäckande, jämväl ha vållat att de 
kommit i jorden, helst så små tingestar som mynt lätteligen 
falla undan och tappas. Att sådant inträlfat. är aUtid tänk- 
bart der, såsom mycket ofta, enstaka mynt upphittats (n:o 
17. 47. 68. 72. 78. 92. 97. etc). Kedan om de fimias ett 



20 

par tillsamiiiau, ändrar sig- fin-hållaiidot. Men enslingarna 
må icke liellei' förbises. Ty i\n kunna de vara efterl)lifna 
spillror från en f()rut bortförd större samling, än åter peka 
på lokaliteter, der möjligen flere kunde uppspåras eller 
faktiskt, vid senare efterletning, l)lifvit påträffade (n:o 16. 
20. 25. 38. 55. 64. etc.). I odlad mark har plogbillen mån- 
gen gång ej blott öi)i)nat forna ginnmor. men åstadkom- 
mit nyii. 

Att helst närmelsevis kunna fastslå åldern för ett 
gifvet, synnerligast ett från förhistorisk period härstam- 
mande fynd, d. v. s. när det (»fveilemnats åt jorden, vore 
af vigt i arkeologiskt hänseende. Man antager vanligen, 
och säkert med fog, att det skett inom en måttlig tidslängd 
(kanske högst en mansålder?), räknad från året, då fyndets 
yngsta mynt blef slaget, ty längre fram skulle väl detta 
aflösts af något ännu yngre. Beträffande åter fyndets äldre 
och äldsta mynt, vare sig de tänkas komne till den sista 
egaren ett efter annat eller samnum med det yngsta, — 
skilda från detta stundom genom ända till ett par sekel, 
alt efter som de hållit sig i rörelsen, — så kunna jämväl 
de mången gäng genom sin art och samtlighet i någon 
mån uuderhjelpa fixerandet af det lielas nedläggningstermin. 
Förbises deremot det yngsta myntets votum decisivum råkar 
fyndkronologiii lätteligen ut för de godtyckligastc hugskott. 
Så uttalade i bref till referenten en annars i fornfrvågor 
väl bevandrad forskare som sin fiirmodan rörande det om- 
ordade fyndet i Bcrdtby pa Åland af arabiska dirhemer. 
att de blifvit gömda i jorden under stora ofreden, då öns 
befolkning flydde från sina hem, „emedan de väl kunnat 
genom sekler bevaras såsom en sällsam och dyrbar skatt 
f()i' ett bondclius". — i sanning en gammal l)esparing, ty 
det yngsta, äi- af ai- 890! 



21 

En vansklighet ligg"er dock här mycket nära. Huru 
veta, att ett fynd i sin helhet eller åtminstone dess vä- 
sentligaste beståndsdelar och specielt det yngsta deri ur- 
sprungligen befintliga myntet blifvit räddadt? Vi ega san- 
nerligen (itVerflöd på varnande exempel, hvilka tala än om 
allmogens benägenhet att undanhålla 4tminstone någon del 
af (let hittade (n:o 19. 65. 125. etc), än om förskingring 
(n:o 9. 20. 58. 77. 172. etc), än till och med om senare 
klompletteringar (n:o 4Ua. 186. 213. 269). En ganska sä- 
ker ledning skänka visserligen lur järnålderns vidkommande 
de ofvan skildrade fyndklasserna, vunna som de äro genom 
jämfr)rande granskning af ett rikligt och vetenskapligen 
pålitligt material. Så (ivalificerade visa sig tyvärr blott 
sällan vara myntfynd, hvilka ju först i närmaste decennier, 
att ej säga i det sista, blifvit f<»nnial för en rationelare in- 
samling, uppteckning och behandling. Har här det oaktadt 
försökts att likaledes pa vissa tidskeden gruppera de finska 
fynden af senare åldrars mynt, så förefiimes tiertill en be- 
rättigad anledning i deras ofta ganska skönjeliga beroende 
af perioderna i var krigshistoria. 



Hvems äro fynden? och huru har man aktat demy 
Till den förra frågan svarar alla folks och alla tiders rätts- 
medvetande: dens som gitter lagligen bevisa sina anspråk 
dera. Utan sådan bevisning är hvarje fynd en res nullius. 
hvarom råder mycket olika uppfattning hos olika nationer. 

En gammal romersk lag, förnyad i kejsar Leos no- 
vella LI, delar jämt mellan upphittaren och jordegaren 
(vare denne privat man eller kejsaren), men ger alt åt den 



22 

förre, om jorden tillhör honom, samt alt åt den senare, der- 
est upphittaren sökt undanhålla något. På Island fick jord- 
egaren 2/3. ii])phittaren 1/3. De flesta andra äldre lagstift- 
ningar lemna jordegaren lottlös; enligt den germanska er- 
höll konungen eller kronan alt; enligt den fornengelska er- 
höll väl ursprungligen jordegaren alt, men snart öfverflytta- 
des hans rätt på konungen. 

De gamla svenska landskapslagarne tillerkände i all- 
mänhet af ..guld, silfver och andra gripi" (= dyrbarheter), 
som hittas ,,utom gård och grindstolpe", åt konungen två 
lotter och åt upphittaren en, men vid ])ottenfynd åt hvai'- 
dera hälft; se Östg. L. Bygn. B. 37, Söderm. L. Tjufva B. 
15. Magnus Ladulås upptog dessa stadganden såväl i sin 
landslag (stadfäst 1442 af Kristofer) Tjufva B. 32. 36, 
som i stadslagen (stadf 1618) Tjufva B. 11. 14. 

Det inses lätt, att dylika higbud, såsom för hittaren 
mindre fördelaktiga och dessutom besvärliga genom honom 
åliggande lysningsskyldighet, otta måste föranleda till fyn- 
dens döljande och hemliga förstöring, — enkannerligen ge- 
nom guldsmeder, dessa de farligaste myntsamlare. Konun- 
gens andelar kunde det nog lyckas exempelvis en så sträng 
och sniken herre som Gustaf I, att genom nitiska fogdar 
kräfva ut. fast med råga. men icke heller l)lefvo de. och 
än mindre återstoden, dymedels skyddade för tillintet- 
görelse. 

Det gamla nedsmältningsförbudet gälde nämligen, om 
det als lyddes, endast inhemskt, men icke utländskt mynt. 
Det senare lät konungen, livar det kunde hopskrapas, gå i 
degeln, ty för hans stora utmyntning gaf Salabergets silfver- 
grufva visserligen något, men, såsom han 1530 skrifver till 
sin svåger grefve Johan af Hoya, hvilken önskade anlägga 
ett eget myntlms i sin förläning Viborg, icke nog. Dock 



23 

lonmadc äfven Finland sin skärf: år 1521 sändes från Ta- 
vastehus ..penningar, guld och silfver" till mj^ntmästaren i 
Stockholm (Grönblad: Nj^a källor); år 1547 levererades från 
Åland derstädes funnet „ främmande mynt" direkt till ko- 
nungen, som till tack sade sig åstunda mer (n:o 1). 

Enskilda personer uppmuntrades att följa det höga 
förcdiimet. Redan i äldre tider hade biskopar och stormän 
plägat slå mynt, städse dock i regentens eller stadens namn. 
Nu utkommo många tilläggsförordningar i ämnet (hos 
Stiernman). Ar 1524 tillstaddes, att rikets råd ,,må hafva 
theras eget mynt"; samma år berättigades en, och 1527 vu 
annan myntmästare att ..uthaif sitt egit sölf slå ..sina pen- 
ninge marek" eller ock ,,sma håla penningar- (brakteater); 
sist utfärdade Karl IX äi- 1605 „Plakat om frimyntning" 
t'i')v alla rikets undersåtar, „både adel, prester, borgare ocli 
bönder", att pä kronans mynthus „sättia in slagne dalci- 
och sölfver" att myntas efter gängse skrot och korn. 

En djup och bred alioppskanal vardt genom alt detta 
öppnad för silfVerfynden. De i Finland hemmahörande 
behöfde för att rinna bort icke ens omvägen genom Sve- 
rige, då ju Abo längesedan hade sitt eget mynthus, hvilket 
ännu på Gustaf Vasas tid var i full verksamhet. 

Hvad man saknade, var en ideelare patriotism, som 
kunnat motväga det materiela vinstbegäret. F()rst hos 
Gustaf Adolf och lians närmaste män märkes denna lyft- 
ning i tänkesättet. Uppfostrad af Johan Skytte och Johan 
Buraeus, hade konungen tidigt lärt sig älska och vörda 
fäderneslandets minnen. Ett mot förr karakteristiskt om- 
slag i uppskattningen af fornmyntens värde och betydelse 
är det dcrför, da bemälde Skytte i den oration, hvarmed 
han 1617, såsom Sveriges legat till Jakob I i England, till 
intyg af en uråldrig förbindelse mellan de bada rikena. 



24 

fraiiilKUl hurusom ,.ab hoiiiinUtus nostris fuiidos et agTOS 
excolentibus immensi niimorum Britannicoram cumuli superi- 
oribus aiinis in terra reconditi, jaiii in publieum hominiim 
('Oiispectmn producuiitiir" (Götliii). Ja. år 1630 tillsatte 
koimiig-eu icke färre än treiine ..antiqvarii reg-ni-', bland 
hvilka Buraeus utom annat ålades att ,.allehanda g-amla 
mynt utspörja oeh samka", men icke heller Mart. Aschanius, 
ehuru närmast ,,liäfdesökare". underlät att inberga månget 
värderikt myntfynd, hvarom hans (^ftei'lemnadc handskrifter 
(enligt Schetferns) skola vit na. 

Icke mindre deltagande egiiade Gustaf Adolfs lärda 
och snillrika dotter den inhemska häfda- och fornforskningeii. 
Flere antiqvarii regni iiämnas jämväl undei' hennes rege- 
ring, bl. a. skalden Stiernhjelm och Axehjelm. Sjelf egde 
Kristina en myck(»t berömd myntsamling, och kan man taga 
för afgjordt. att deri (liksom framdeles i di-ottning Lovisa 
Ulrikas) ingick månget fynd ur Sveriges jord, ehuiii dess 
beskrifvarc Bartoli och Haverkamp, såsom utläiniingar, icke 
vårdat sig att framhålla detta. Om den nitälskan för alt 
slags antiqvariska undersökningai'. hvilken i Finland, sedan 
Gustaf Adolf inrättat Abo bofrätt och Kristina Al)o aka- 
demi, började göra sig bemärkt och om dess vidare ut- 
veckling, ingå notiser redan i första häftet af närvarande 
anteckningar '). 

Epokgörande för syftena i fiaga var 1666 års ,,Plakat 
och ])abnd om gamla moiuimentei' och antiqvi£eter i riket'' 
med det deraf föranledda stiftandet af ett särskildt „anti- 
([vitets kollegium-' i Upsala (sedan 1692 i Stockholm och 
kalladt antiqv. archivum). De vigtiga arbeten och kraftiga 
väckelser, hvilka utgingo Irån det nya embetsverket (be- 



') Historik, 1, 4. 6 ft". 15. 18 fF. 



25 

stående af ordförande och 6 assessorer) främjades genom 
den lyckliga omstäudiglieten att Sverige samtidigt råkade 
ega flere framstående lärde pa forii forskningens olika om- 
råden. 

Enligt kollegiets reglemente stod ..res monetaria- un- 
der inseende af Hadorph. Han visade sig oförtruten i efter- 
spanande, ick(^ minst i Finland, af gamla mynt. ..Svenske, 
Engelske Mildredis och store Arabiske". Sådana finnas, 
skrifver han, ..ännu som oftast i jorden af bönder och säljas 
i stora liojtar Iioos guldsmederne i landet, det man ahr 1668, 
1670, 1673, 1678 har befunnet här i Stockholm ocli dem uhr 
händerne tagit". Dock sysselsatte sig äfven hans kolleger, 
särskildt Schefferus och Axehjelm, med dylik forskning. 
Snart nog skulie var landsman Elias Bremier, som år 1668 
antogs till kollegiets resestipendiat och tecknare (assessor 
1693) blifva Sveriges och en af Europas främste i denna 
vetenskapsgren. 

Enligt en reseinstruktion iVir Hadorph var kronan nog 
vilhg att kontant betala för alt hvad ..till fäderneslandets 
tjenst meddeladt vai-der-', men konkurrensen med guld- 
smederne och andra fiirkiipare visade sig svår att utstå. Af 
sådant skäl emanerade 1684 Karl XI:s beryktade ,,Plakat 
om allehanda gammalt hittemynt och fynd", hvilket pro- 
gramartade aktstycke väl mera tår anses som konungens 
personliga åsigt i frågan, än som kollegiets. 

Deri föreskrifves att: ..Emedan på åtskilliga orter i 
riket icke allenast gammalt mynt uti myckenhet esomoftast 
finnas, utan ock andre rare stycken, som fordom anten 
vid infalne feydetider elhn- andre vådelige händelser i jor- 
den nedsatte äro att förvaras, men sedan antinucn <i-en<im 
ägandernes dödsfall eller af hvarjehanda annor orsak för- 
gätne och i jorden f|varstaend(>s leninade vai'da. sammaledes 



26 

ock l)otiityii{i i sjöar ... af tliem som tliem påfinna, anten 
försmältas eller till andre bortsäljas" . . . utan anmälan 
och med åsidosättande af gammal lag-, som stadgar „tagi 
Konunge två luthi och tridiung then som hitte*' : altså vele 
,.Vi alfvarligen befallat och ätvarnat hafva alla thera, som 
sådant mynt i silfver eller gull eller annat slikt uppfinna, 
att the ingalunda sig fördi-ista något therutaf att undan- 
dölja, förskingra, försmälta eller på annat sätt förvandla", 
innan de om fyndet underrättat Oss sjelfve eller vare be- 
fallningshafvandc, . . . ..skolande thessa strax på sådan ei-- 
hållen kundskap Oss uti underdånighet tillskrifva och en 
anständig l)erättelse göra, både om sjelfva fyndet och orten 
thei- thet 1'unnit är". — ... då Vi vele tillse att upphitta- 
ren efter lag far sin del och kronan sin, den förre ock, 
såvida lian visat sig redlig, „med något nådetekn ihug- 
komma"; hvaremot ,.then, hvilken så förgäten af sin pligt 
finnes, att han sådant hittadt gods anten alldeles förtiger, 
försmältcr ellei- annorstädes här ocli'ther i riket försäljer 
eller ock utrikes förskickar", skall för försnillningsbrott 
emot Oss och kronan efter lag strängeligen straffas; bö- 
rande slutligen våra och ki'onans högre och lägre betjente 
,.arligen lata hvar a sin ort noga efter sådant spörja, på 
thet slik underslef måtte förtagas, och sådaue gamle lofiige 
ting till fäderneslandets heder, så ock för curiositet skull 
bibehålhie varda. (J ar o lus." 

Detta plakat (i hvilket Calonius klandrar, att konungen 
tillegnar sig 2 delar jämväl af bottenfynd, ehuru lagen blott 
gaf honom hälften), visade sig, trots sin vidlyitighet, föga 
verksamt. Icke ens på den tid, då kollegiet räknade bland 
sina ledamöter tvenne så nitiske och utmärkte myntkäunare 
och samlare som Brenner och Keder, ville de offentliga 
förråden märkl)arare förökas genom hittemynt, såsom nog- 



27 

samt framgår af förteckningarna i Brenners Thesaurns (1 
ed. 1691) och senare fnllständigt hos Liljegren. Men väl 
skall antalet fyndprocesser ^) ha tilltagit i rask fart. 

Fåfängt hemstäldes till kanslikollegiet, nnder hvilket 
antiqvitets arkivet sorterade, att fyndens så ofta inträtfande 
förskingring tvifvelsntan berodde på den ringa ersättning 
hittarene fingo, hvarigenom de förleddes till svek. Det 
svarades: de knnde jn vid redligt förfarande, enligt pla- 
katet, utöfver dem tillfallande andel, hngnas med något 
„nådetecken". Vi känna från Finland blott ett euda sådant 
faU, hvilket här ma relateras nr kongl. bref af 1727 JV;i 
tOl Åbo hofrätt (ms). På öfversten Anders Eriksson Boijes 
gård Läppis hade en guldkedja om 14 dukaters vigt blifvit 
funnen i jorden. Boije ville med ed styrka sin rätt dcrtill. 
emedan efter hans ,.förfader" ingen annan egt garden. 
Hofrätten fann väl edgång vara emot den vid fynd ffire- 
skrifne processen, men gjorde likväl förfrågan på högsta ort. 
Härtill resolverades, att edgång icke tillstädjes. utan erhållc 
den, som hittat 1 och kronan 2 delar, — hvilka dock skän- 
kas öfversten, ..vore någon antiqvitet häruti. skull»' kedjan 
inlösas". 

Så strängt fasthöU man ännu vid konungens dubbla 
rätt, att sjelfva lagkommissionen deri icke vågade större af- 
prutning, än hvad förslaget af 1731 till :\I. B. XLVIII, 2 
innehåller: ,,Af nedgrafvcn skatt, botnfynd eller annat slikt, 
ther ej fins egare til, tage konungen hälft och hälft then 
som hittc".. Vid sådant förhållande synes det nog djärft. 
då sekreta utskottet i stället för anförda förslag tillstyi kte 
ett annat vida radikalare. 



^) Dit hör ock den ransakning angående ett söndeistyckadt 
gullfynd, hvarom Ad. Neovius (i Finskt Mus. 1896 sid. 79) gjort 
ett meddelande nr domboken iör år 1700 med Rautns och Sakkula. 



28 

Detta senare, h vilket ständerna biföllo, blef det be- 
kanta stadgandet i 1734 års lag- M. B. XLVIII, 2: „Af 
nedg-rafven skatt, botnfynd, eller annat slikt, tlier ej öns 
ägare til, tage jordegaren hälft och hälft then som hitte. 
Är thet gammalt mynt, gnll, silfver. koppar, metall eller 
andra konststycken; ta biU- han thet Konnngen biuda. 
Löser Konungen thet iii, gifve honom fulla värdet och en 
åttonde del ther til; then liisen behalle han som hitte." 
Anmälan borde ske genom lysning i kyrka samt vid ting 
eller rädstnfvurätt ; i fall af Underlätelse „gifve åter, och 
biite dubbelt sä mycket som thet värdt var som han hitte, 
eller theraf förtcgadt eller fiirsnillat hafver" (§ 5). Upp- 
tagandet af dessa stadganden, och hela det kapitel dit de 
höra, i Missgärningsbalken, har, enligt Caloiiius, sin grund 
deri, att man icke gerna afvek från ordningen i äldre la- 
gar, der frågan om fynd behandlades i Tjufva balken. Att 
äter jordegaren icke tillerkändes del i lösen, skedde, säger 
han, af omsorg att förekonnna tvist mellan honom och upp- 
hittaren. 

Fulla värdet och Vx derutöfver i stäUet för blott Va 
af fyndet — detta var ju f(»r ..then som hitte*', en god 
nppnmntran till hembnd. 1 fiiljd af samma bestämmelse är 
det ock, som antiqvitets arkivet inhöstat det största för- 
rådet af fyndmynt till sina samlingar (Liljegren). När se- 
dan historien och fornforskniiigeii blefvo föremal för en 
särskild akademi (V. H. A. akademin stiftad 1786) och ar- 
kivets åligganden dit öfv(M'fördes, var äfven uppslaget gif- 
vet till en mer systematisk behandling af alla inslående 
detaljer. När slutligen 1828 ars kongl. förordning „an- 
gående forntida miiinesmäi-kens fredande och bevarandes- 
utkom, kunde det svenska arkeologiska studiet med fasta 



29 

steg- skrida mot den liöiza ståndpunkt, det i våra dåsar 
uppnatt. Finkind bk'f efter. 



Hos oss fortk'fd(^ ännu länge efter 1734 föreställnin- 
g-en att 1684 års plakat med dess njnggliet mot npphittaren 
rar det i fyndsaker gällande. Derför fortbestod äfven 
bhind mrnigiietcn frestelsen till fyndens liemlig-hållande oföi-- 
minskad., hvaraf åter angifvelser och rättegångar liksom 
förut fi-amkallades. Calonius är till oeli med af den mening, 
att sjelfva Abo hofrätt i slika mål förfor altför slapt samt. 
genom sitt cirkulärbref af 1751 1^2 till underrätterna, an- 
gfående straffet för undanhållet fynd orätt utlät sig: ,.för- 
ständig-e Eder, det kroppsplikten i dylika förefallande ären- 
der bör lämpas efter värdet af godset, som blifvit liittadt. 
och ej efter dubbla böterne-. 

Kort derpå uttalade regeringen sitt missnöje att i 
Finland ..it-kc allenast menige man utan ock andre torde 
vara okunnige" om lagbestämmelserna i-örande fynd. An- 
ledningen låg i det som förelupit vid Reso fyndet 1752; se 
härom det närmare i efterfJJljande förteckning n:o 19, hvar- 
est jämväl det i saken tillkomna kongl. cirkuläi-et af 1755 
in extenso meddelas. Sjelfklart måste den påbjudna årliga 
uppläsningen frän ])redikstolarne af sagda cirkulär jämte 
deri ingående erinring om allmänna lagens föreskrifter, 
småningom bringa plakatet af 1684 i tVirgätenhet och der- 
igenom oftare framkalla anmälningar af påträffade hittemynt. 

I sjelfva verket upplyser vår förteckning, att de allra- 
tiesta eller åtminstone de vigtigaste fynduppgifterna af all- 
mogen i frusta hand d(4gifvits (gerna dock med några 
undantag) kronans befalhiingshafvande. Eättegångar i slika 



30 

mål, sådana som den med anledning- af Vedeiiax fyndet 
1839 (n:o 65), bletVo med tiden alt sällsyntare. Xekas kan 
dock icke, att enskilde nppkiipaiv, i synnerhet gnidsmeder 
och samlare alt ännu esomoftast hasta det allmänna i fiir- 
väg-, hvarom käiniedom först långt senare kunnat vinnas 
(jfr i n:o 20. 25 A. 36. 40a. 42. 44. 56. 58. 76. 77A. 172. 
321. 488. m. fl.). Passionerade yurmare söka, under hvilka 
rättsförhållanden som helst, nog gerna att tränga sig- emel- 
lan (jfr i n:o 437. 509a. 518. 595. m. fl.). 

Vid tidpunkten för Finlands hortskiljande från Sv(^- 
rige, återstodo oss, af kända orsaker, visst icke många 
fyndmynt, förvarade som kuriosa i Åbo akadcMuis bibliotek 
(jfr n:o 32. 46.). Men besynnerligare kunde tyckas, att 
deras antal under följande qvartsekel knappast ökades, 
ehuru högskolans damera inrättade myntkabinett redan 1811 
erhöll ett för tiden ganska rundligt årsauslag; ja. föga ens 
några sägner om fynd låta hih-a af sig. 

Saken förklaras af den mycket reserverade åsigt, 
prefekterne och konsistorium hyst(^ angående myntfyndens 
betydelse, annat än när de råkade innehålla nyheter och 
sällsyntheter af allmänt numismatiskt intresse i). Emeller- 
tid gjord(> sig den fosterländskt arkeologiska synpunkt(Mi 
småningom alt mera gällande, da ock universitetets mynt- 
kabinett i afseende å fynden intog den c<'ntrala ställning-, 
det intill senare tider l)ibehallit''=). 

Dernäst l)öra här nämnas bidragen från andra oftent- 
liga eller mer privata håll. Så ega genom enskildes nit- 
fulla initiativ läroverken och de på senare ar bildade lokal- 



») Se Historik I, ()4. 88. 85 f. 11, 78 ff. 

■-) När derför i efterföljande förteckning blott skrifves „in- 
löstes", „gåfva" o. s. v., underförstås: till sagda kabinett. 



31 

museerna i inånga af landets städer, — såsom Borgå. Yi- 
borg, Åbo, Vasa, Sordavala, Kuopio, Bjiirneborg o. a. — 
smärre myntkollektioner, till livilka det är kändt att fynd 
på olika tider inlemnats ^), änskfmt (!•■ vid efterfrågan ty- 
värr ieke alltid befunnits antecknade som sådana i inrätt- 
ningarnas kataloger. Synnerligast har Finska fornminnes- 
föreningen under sin hela landet omfattande verksamhet 
bl. a. hopbragt samt delvis till universitetet öfverlåtit ett 
icke ringa antal mynt. af hvilka åtskilliga, enligt allmoge- 
mäns utsagor, uppgräfts ur jorden och således, enstaka som 
de mest äro, troligen utgöra rester af större men försking- 
rade sambestånd (se förteckningen flerstädes). 

Den sista åtgärden till fromma för här berörda syften 
är tillika den betydelsefullaste. På annat ställe har redan 
erinrats -) om uppkomsten och innebörden af den ..mecl 
ständernas bifall och samtycke" år 1883 2/^ utfärdade öfver- 
hetliga förordningen ,, angående forntida minnesmärkens fre- 
dande och bevarande" — ett sent motstycke till eimhanda 
svenska förordning af 1828 — , med dess följder: en sär- 
skild arkeologisk kommissions tillsättande 1884 jämte 
beslutet upptorande af ett stats- eller nationalmuseum ^) 
till flyttbara antiqviteters herbergerande och hägn. Bland 



') Se n:o 71. 75. 77. 9(). 119. 122. 124. ](i2. 172. 251. 2.52b. ;]21. 
329. 353. 388. 391. 427. 436. 480. 483. 

2) Anförda Historik II, 107 ff. 

■') Har väl ännu icke kommit till stånd, men emellertid hafva 
genom nådiga kungörelsen 1893 "/g till en början universitetets 
historiska samlingar (ehuru fortfarande inhj^sta i sin förra lokal) 
införlifvats med statens och stälts under arkeologiska kommissi- 
onens uppsig-t. Det samma torde väl ock i sinom tid ske med 
myntkabinettet, så snart blott den ifrågavarande museibygnaden 
blifvit en verklighet. Jfr Historik II, 141 ff. 



32 

dessa senare föremål ihägkommer förordningen främst ,,i 
jorden fnnna mynt" och utfäster för deras inlösen i veder- 
lag- fulla värdet ökadt med ^4? ej blott Vs såsom 1734 års 
lag. Alt detta borgar för (livad redan delvis bekräftats), 
att förekommande myntfj^nd icke blott skola ändå villigare 
och rikligare än förut hembjudas samt, så att säga, officielt 
inregistreras, men, i fall af inköp, genom rationel upplägg- 
ning och förvaring jämsides med öfriga samhöriga minnen 
från framfarna tider, märkbarare än i sin hittilsvarande 
afskildhet främja den inhemska fornforskningen. 



II. 

Myntfynd förtecknade efter tidsföljden. 

1. Åland 1547. 

I konimo- Gustaf Ls bref 1547 ^Ve omtalas, erinrar 
Liljegren, gammalt på Åland funnet främmande mynt och 
yttras viclare, att det vore önskligt, om mera kunde upp- 
finnas och bekommas. 

Geitlin förmodar, att detta mynt varit orientaliskt, 
helst sådant ännu i senare tider uppgräfts på sagda ö. 
Häremot bör dock erinras om de ofta derstädes skedda 
fynden af jämväl andra främmande myntslag (anglosachsiska, 
tyska m. fl.) 

Ytterligare kunde betviflas, huruvida mynten i fråga, 
såsom hittils allmänt antagits, blifvit upphemtade ur jorden. 



1. Liljegren: Strödda anteckning-ar om fynd i svensk jord, i 
V. H. A. Akademiens Handll. XIII (Sth 1830), sid. 153-278, n:o 1. 
Efter honom: v. Ledebur: tjb. die in den Baltischen Ländern in 
der Erde gefund. Zeugnisse eines Handels-Verkehrs mit dem 
Orient (Berl. 1840), sid. 37; Geitlin: Om österl. mynt funna i finsk 
jord (H:fors 1848), i F. Vet. Soc:s Acta III, 316; Aspelin, J. E.: 
Suomalais-ugrilaisen muinaistutkinnon Alkeita (Helsing. 1875), sid. 
860. — Om kyrkoplundringen år 1547 jfr J. J. Tengström: Några 
blad ur Finlands häfder för kon. Gustaf I:s regeringstid, (i Suomi 
1859), sid. 58., enl. Arvidssons Handll. VI, 205. Ofvau sid. 10. 23. 

3 



34 

Det åberopade kongl. brefvet, hvaraf referenten genom 
professor C. von Bonsdorffs vänliga hand erhållit ett utdrag- 
ur svenska riksregistraturet, lyder nämligen till hänsigtlig 
del sålunda: 

„Til Torsten Sal. Hindrickson, Svar att han icke känn 
komma hitt till Stocholm. Dat. Stocholm 15 Junij Anno 
etc. 1547. — Vm thett fremandte mynt ther funnenn är i 
Ålandt. Szåm thu och giifwer tilkänne vm thett fremande 
mynt som ther på Ålandt funnenn är etc. Szå är samme 
mynt j sig väll gott, hvar man ther mere thervtaif upfinne 
och bekomme mötte". — 

Att sluta häraf, hörde väl mynten, — kanske hemtade 
ui' katolska offerkistor och helgonskåp, — till det silfver," 
hvilket just detta år 1547 bcfallningsmannen på Kastelholm 
Torsten Henriksson hopbragte från kyrkorna på Åland och 
enligt qvitto af silfverskrifvaren Jochim Olofsson d. ^'j^ 
afgifvit till konungens kammare på Stockholms slott. 



2. Keksholm 1582. 

I ,. Jacob Dirichsons Rechenscap för Kexholms Slott 
pro anno 1582" läses sid. 3: „Är funnet und Jordenn vid 
Kexholms stadh på samma platz som staden hade varit bygd 
opå, Sölf 50 lådh. Enn är upfunnet annan gången: denin- 
gar 550 str", — således det senare fyndet små ryska silfver- 
mynt (dengas) från storfurstetiden. 



2. Meddeladt af d:r Th. .Schvindt ur bandet 5513 i finska 
statsarkivet. — Om Jac. Dirichson — rätteligen Joach. Didriksson 
adlad Brand, för tiden befallningsman på Keksholm, — se Finska 
Adelns Gods och Ätter, sid. 237 f. Ofvan sid. 14. 



35 
3. Åbo 1650. 

Mich. Vexionius nämner om svenslca mynt stämplade 
med tre kronor, hvilka „e terra a fossoribus et affricolis 



b' 



erutae, apud Magnates nonnullos asservantur". 

4. Vasa 1674. 

Vid norra ladugården af forna Korsholms ladugård 
voro synliga rudera af ett gammalt kapell och en omkul- 
liggande offerstock, hvari bl. a. Icopparören af gammalt folk 
hemligen plägade inkastas. 

5. Nerpes 1674. 

Vid vägen till Ostermarlcby ett kummel samt en rund 
bergklint, der 6 Tcoppar halfören funnos „offervis" nedlagda 
af »fåfängt folk". 

6. Alastaro (Lillkyro) 1674. 

Bonden Lars Björnson från Ojaniemi by, längesedan 
död, funnit på kullen Soiniemi vid SelMmäki by vid pass 
ett lisp. gammalt silfver, hvilket allaredan förskingradt, då 
kronobefallniugsman Dan. Wulff å kronans vägnar spanade 



3. Se hans Descriptio Sveciae, Gothiae, Fenningiae (Aboae 
1650) VI, cap. 6. 

4. Bomansson: F. presterskapets berätt. om moniim. o. antiqv. 
i Finland 1667—74 (i Suomi 1859), sid. 136. — Väl stadgades i 
Vesterås Ordinantia 1544, att „ofPerstockar skola bortkastas till dess 
missbruket aflägges", men det fortfor nog derefter i löndom drj^gt 
ett par hundra år. Ofvan sid. 17. 

5. 6. Bomansson, sid. 138. 143. Ofvan sid. 17. 



36 

derefter; i kullen, som uppgräftats till åker, sedermera 
blott påträffats en hop järnspikar „med tu huffvud upå". 

7. Knopio omkr. 1675. 

I berget Metelin hallio vid sjön RuoTcovesi påträffats 
ett större bälte spänne af silfver (intet om mynt). 

8. Ulfsby 1684. 

En fyrkantig- oblatask detta år förfärdigad af silfver 
(mynt namnes ej) funnet i Finckarnes graf. 

9. Uskela 1686. 

I juni d. å. fann bonden å Saaris hemman, Salo by, 
i sin åker en stor mängd, „insignis acervus", gammalt mynt, 
i synnerhet arahiskn och anf/losachsisJca Ethelred, Knut och 
Edvard, men äfveu h/ska från Augsburg, Köln och Regens- 
burg, samt ett och annat hyzantinsht. 



7. Bilmark (resp. Sigfr. H. Porthan) : Descr. paroeciae Cuopio 
(Ab. 1775), p. 11. 

8. Fortelius (prs. Joh. Haartman) : De primis init. Biörne- 
burgi (Ab. 1732), p. 15. Ofvan sid. 17. 

9. Dijkman: Observationer til dhe forna Svenskars o. Göthers 
penninge rächningz beskaffenhet (Sth. 1686), obs. 1 § 4. 5. obs. 3 § 
1; Brenner: Thesaurus nummor. (Sth. 1691), § 10 & ed. 2 (Sth. 1731), 
p. 266; Juslenius: Aboa vetus et nova (Ab. 1700), p. 71; Konsist, 
prot. 1749 '"/lo"' Clevberg: De nuinmis arabicis in patria repertis. 
P. I (Ab. 1755), tab. & p. 4.; Bilmark (resp. A. Paulin): De nummis 
etc. (se i not 25, A); Aurivillius: N. Acta Ups. p. 103 och: De num. 
arab. in Suiogoth. repertis (Ups. 1775), p. 25. — Jfr Grötlin: De 
initiis monetae suecanae (Ups. 1806), p. 4.; Liljegi-en, n:o 31; v. 



37 

Fyndet, h\ålket jii ock till tiden stod kongl. plakatet 
af 1684 ^ '7 ang-. „hittemyut" så nära, väckte mycken upp- 
märksamhet, ehuru, att döma af Liljegrens helt sunnnariska 
citat, endast någon del af de vesterländska mynten torde 
hamnat i antiqvitets kollegiet. Deremot kommo samma år 
1 arabiskt och 2 anglosaclwiska, genom „en frälsebonde ifrån 
Finland", till Dijkman och, genom „en dera orten boende 
adelsman", — utan tvifvel d. v. sekreteraren i riksarkivet, 
slutl. vice presidenten i Äbo hofrätt Sv. Lejonmark, en ifrig 
fornforskare, son af kyrkoherden i Uskela Chr. Agricola, 
— 1 arahisM och några anglosachsiska Etheked till El. 
Brenner, samt senare (år 1749) 11 arabiska till Åbo akademi. 

Ett bland de sistnämda aftecknas i en ofulländad 
dissertation af Clevberg, hvaraf synes, att det var en Sa- 
manid (ej Abbasid såsom Cl. menar) från Alschasch (= Tasch- 
kend), af hidschrans år 283 = 896,? — således antagligen 
samma exemplar, hvilket, uppgräfdt efter Åbo brand, enligt 
Geitlins beskrifning ännu förvaras i vårt universitets mynt- 
kabinett. 



10. Finland 1687. 

„Hadorph begär, det en mängd guld funnet af en 
Finne, måtte inlösas" (Liljegren, n:o 32). Säges ej om 
mynt deribland. 



Ledebur, sid. 37; Geitlin, 1848 sid. 816 och: Beskr. öfver K. Alex. 
univ. muhammedanska myntsamling, Särtryck 1862, sid. 4M, ur F. 
Vet. Soc:s Acta VII; Aspelin, sid. 357; AV. Lagus: Historik öfver 
Finska univ:s mynt- o. medaljkab. (i F. Vet. Soc:s Bidrag, h. 43 & 
47. H:fors 1885 & 1888) I, 15. 17. Ofvan sid. 8. 10. 21. 



38 

11. Padasjoki 1700. 

„För mer än 60 år sedan", skrifver kyrkoherden Li- 
matiiis 1760, „är i Osala by hittat ett fynd; ?if \rva,å mynt- 
sort samma varit, kan man numera ej ehi-hålla någon efter- 
rättelse", — ty vid eftergräfning på samma ställe år 1745 
konimo blott några fornsaker. sådaue som en förrostad 
fältkittel, ett gmlt svärd m. m. i dagen. 

12. Loimijoki 1730. 

Bonden Mich. Michelsson å Korpo hermnan, Siepähälä 
hy, funnit 332 svenska mynt. några från medeltiden. 3 mark 
stycken Gustaf I och Karl IX samt hel- och halfören Jo- 
han III. Karl IX och Gustaf Adolf, äfvensom 1 liten guld- 
ring till 72 dukat. 

13. Åbo 1730. 

Skatt eftersökes å slottet, samt ånyo 1758. Ehuru 
letningarna blefvo fruktlösa, vidhöll folksägen in på vårt 
århundrade, att en skatt derstädes blifvit nedgräfd. Möj- 
ligen, erinrar Leucqvist. hade traditionen uppstått i anled- 
ning af den ..notabilis summa pecuniae", hvilken, såsom 



11. Aron Limatii Berätt. om Padasjoki församl. 1760 Vu 
hos Leinberg: Bidrag till kännedom af vårt land. 1 (Jyväskylä 
1885), sid. .33. Jfr Tirneld: GeogTaphie öfver Finland (Sth. 1826), 
sid. 412. 

12. Liljegren, n:o 96. Of van sid. 12. 

13. (Lencqvist) i Mnemosyne 1823, sid. 47 f; Finsk national- 
kalender (Sth. 1839), sid. 135 f. — Jfr Porthan: Chron. episc. (ed. 
1859) p. 582: Grönblad; Nya källor, sid. 404? 



39 

Jimsten förtäljer. ..iu eodem castro sub deposito erat" vid 
tiden för dess belägring- 1502 af Sten Sture. 

14. Kangasala 1739. 

Ett betydligt fynd å Växiö gård af Johan III mynt. 
(Liljegren, n:o 118). 

15. 16. Åland, Geta 1739. 

Å Däm, en ö under Geta kapell af Finström med 
två hemman och god ankarplats för sjöfarande i Bottniska 
viken, upptog Er. Larsson ur ett stenrös 5 gamla silfver- 
mynt samt hittade något senare d. ^s/^ hans 11 årige son 
Johan, vid letande efter fågelbon, under en sten 7 ä 8 
skålpund gamla svenska silfvermynt, inlagda i en tennkanna, 
hvilka i Stockholm inlöstes för 400 daler k. m. 

Mynten voro enligt Liljegren några Margaretas, Erik 
XIII:s. Kristofers, Kristian I:s och Karl VIII:s, men mest 
Sturarnes hel- och halförtugar. Deremot skrifver censor 
librorum Gust. Benzelstjerna i bref 173921/9 & 23/^^ till sin 
bror. erkebiskop Er. Benzelius, att de då som bäst granska- 
des af sekreteraren i antiqvitets arkivet Joh. Helin, som 
fann dem, delvis rara, sträcka sig från Erik XIII till Sten 
Sture d. y., allenast af Sten Sture d. ä. till ett antal af 
öfver 70, dock många dupletter. 



15. 16. Liljegren, n:o 119. 120; Lidun: Benzeliernes brefvexl, 
(Linköp. 1791), sid. 302. 306; Eadloflf: Beskr. öfver Åland (Åbo 1795) 
sid. 92. Jff~A'. Ledobur, sid. 37; Aspelin, sid. 366; M. Weckström: 
Anteckningar om mj^ntfynd i Finland, ms ( 12 blad 4"), sid. 1, 2. 
(skänkta år 1866 till univ:s myntkab. och anmälda af W. Lagais i 
F. Vet. 8oc:s Öfversigt VIII, 65 &.). Of van sid. 7. 12. 16. 20. 



40 

17. Tammela föra 1743. 

En bonde funnit i sin åker 1 romersM silfvermynt, 
Sabina Augusta [Hadriani 117 — 138]. Det lemnades till 
artillerilöjtnanten i Finland Karl Alex. Adlerheim (f 1743) 
och af denne till professorn, sedermera bisk. Brovallius. som 
beskrifvit och aftecknat det i en dissertation. 

18. Paldamo 1749. 

Två drängar hittat 19 silfvermynt Gustaf I, Erik XIV 
och Johan III. (Liljegren, n:o 140). 

19. Reso 1752. 

Bonden Matts Andersson å Syri l-ronoheninian i Iliala 
hy funnit på hösten, Martini tiden, vid mullskottning från 
en backe till sin åkerteg, vid pass 3 qvarter under jord- 



17. Brovallius (resp. Carling): Observatiunculae, in specie 
nummi Sabinae expositio (Ab. 1745), p. 18. 20; Bilmark, p. 5.; Göt- 
lin, p. 9; Aspelin, sid. 150 med afbildn., samt i Antiquités du Nord 
Finno-Ougrien (utan text), p. 252. Ofvan sid. 7. 19. 

19. Afskrift af det i saken vid häradsrätten tillkomna proto- 
koll, hvarur nedan flera utdrag anföras, har mig i tiden meddelats 
af framl. presidenten i Abo hofrätt baron Th. v. Hellens. — Vid 
rättegången upplästes ock en af kapt. Otto Vilh. Lode 1752 *'/ii 
uppsatt dagorder: „thärutinnan förmäles, att Högvälborne Herr 
Öfversten och Riddaren (Stackelberg) den 22 i bemälte månad, an- 
befalt vederbörande, att uti Compagnie districterne, så väl uti när- 
mast belägna städer med all flit efterspörja om hos någon finnes 
helt gammalt svenskt mynt, af hvad metal sorter de vara må, 
them the borde till Högvälb. H:r Öfversten och Riddaren aflemna, 
hvilkas namn skulle Hans Kongl. Majst i underdånighet tillkänna- 
gifvas." Ofvan sid. 7. 8. 10. 20. 21. 80. 



41 

ytan, 150 — 200 silfvermynt, inlagda uti en förmiiltnad uäfver- 
rifva. De få. hvilka se^nare g'enom guldsmed undersöktes, 
voro 15 lödige och liknade Olof Skötkonungs mynt i Bren- 
ners Thesaurus, hvarjämte på ett kunde läsas Ederei [Ethel- 
redj Eex Ang-1. — således antaghgen äfven de öfrige miglo- 
sachsisla. 

I och för sig anmärkningsvärdt. blef fyndet det ännu 
mera både genom att väcka Here högt- och högstuppsattes 
intresse och genom sina följder så i lagskipnings- som lag- 
stiftningsväg. 

Upphittaren sålde nämligen med biträde af sin granne, 
sergeanten Karl Warg, först 12 och derefter, för 3 öre 
stycket, 136 af mynten till d. v. öfversten vid Åbo läns 
kavalleri, slutligen fältmarskalken baron Berndt Otto Stackel- 
berg på Kustö, hvilken (såsom sedermera under rättegång 
intygades) till manskapet låtit utgå befallning ,,att om någon 
skulle öfverkomma gamla myntslag, så borde han dem hos 
öfversten uppgifva, derföre en sådan så mycket mera hade 
att förvänta heder och ihugkommelse, som öfversten vore 
sinnad dem till Hennes Kongl. Mjst i underdånighet öfver- 
sända, såvida Högstbemälta Hennes Kongl. Mjst skall be- 
slutit anlägga ett myntkabinett". 

Emellertid lick landshufdingeu i Abo J. Ge. Lilljeubcrg. 
sedermera grefve, genom domkapitlet del af Reso kyrko- 
tabell för 1752 och inhemtade derur. hurusom Matts Anders- 
son gifvit fyndet till sergeanten Warg, för att genom öfver- 
sten baron Stackelberg till Kongl. Mjst öfversändas, samt 
inberättade nu 1753 ^y/j, i underdånighet till Kongl. Mjst 
härom, anmälande sin afsigt att „ detta mål vid häradsrätten 
i orten låta ransaka och emot bemälta sergeant och bonde 
behörigt påstående göra". Hvarå Kongl. Mjst i nådigt 
svar af 1754 ^'^/, ..anbefalde hr. landsh()fdingen med dess 



42 

underd. berättelse, Iniru med deima lagsökning aflupit, in- 
komma''. 

Målet, hvari vicelandsfiskaleu Dan. Wolfif enligt för- 
ordnande uppträdde som åklagare, förevar 1754 d. 30 april 
och 1. 2, 3, 4 samt 6, 7, 8 maj vid ,, vintertinget med all- 
mogen och then meniga man af Maria och Reso soknar, 
Nådendahls kyrkjogiäld samt Rusko bohl i Åbo stad". 

Sedan ransakiiingen ändtligen försiggått, vitnen af- 
hörts samt parterna utbytt påståenden, yrkade aktör, till- 
sagd att göra sitt slutyrkande, enligt M. B. 48 cap. och 
Kongl. Placatet om gammalt mynt af 3 juli 1684, laga plikt 
ej mindre ä Matts Andersson för det han utan att anmäla 
fyndet för konungens befallningshafvande eller vederbö- 
rande kronobetjente, användt det samma, hvars verkliga 
storlek han dessutom sökt fiirringa, ensidigt för sig till 
nytta och förmån, än å Warg såsom i brottet delaktig. 

Som vitnen hade af hörts länsmannen And. Tallgren 
och kapellan i Reso Henr. Hortenius. Den förre berättade, 
att då b[in för några veckor sedan å tjenstens vägnar varit 
att undersöka om de funna mynten, Matts Andersson aldeles 
nekat sig ega några slika i behåll, men omsider vid löfte 
om betahiiug framgifvit 2 st. mot ersättning af 9 öre k. m. 
för hvartdera. Detta medgaf äfven M. A. tilläggande, att 
han ännu förvarade 1 hos sig; de hade således i allo ut- 
gjort 151. hvilket antal han sedan under hela ransakningen 
enständigt vidhöll som det rätta, — en uppgift den dom- 
stolen äfven, utan afseende å aktörs gensaga, lät honom 
med ed styrka. 

Kapellanen Hortenius förmälde sig i kyrkotabellen 
antecknat mynten till 200. som ett medeltal, alldenstund 
Matts Andersson vid efterfrågan, kort efter fyndet, sagt 
,.att de varit 200 eller något theröfver med dem, som vid 



43 

upptagandet gått sönder i bitar ooli lian lemnat i mullen", 
hvarhos vitnet. som hört, att M. A. ärnade aflemna samma 
mynt till öfversten Staekelberg, varnat honom att icke göra 
det, innan han, till undvikande af möjligt ansvar i fram- 
tiden, låtit dem alla uppväga; dock vore det vitnet bekant, 
att M. A. icke följt rådet. Svaranden vidgick detta, men 
menade sig vid tillfället blott gissningsvis ha uämt an- 
talet 200. 

Emot aktörs ansvarspåstående genmälde Matts Anders- 
son sig blott handlat af okunnighet om lagens stadgande, 
hvarför någon plikt honom icke borde ådömas. Det 
samma fordrade för sin del äfven sergeanten Warg, så 
mycket hellre, som han endast berömligen efterkommit sitt 
befäls ordres. Att åter så var fallet ville han särskildt 
bensa genom det honom på anmälan om fyndet af kaptenen 
Fr. v. Walhik lemnade skriftUga svar af 1752 21/12. hvilket 
nu i protokollet intogs och var af följande lydelse: „Rö- 
rande det urgamla myntet, som Herr Sergeanten utspanat, 
så emedan ni gjort eder så stor möda därvid, samt till- 
handlat eder deraf några stycken redan, så unnar jag eder 
att derigenom hos Höga Öfverheten gjöra eder recommen- 
derad ; hvarföre ni ock sjelf med det första måste uppvakta 
Högvälborne Herr Baron och Riddaren Stackelberg på 
Kustö, samt uppgifva dessa mynt sorter och om denne fynd 
gjöra berättelse, hvilket äfven kan f()rskaffa Eder Hög- 
välbemältc Herres nådiga åtanka. hvarpå jag gjerna vill 
arbeta, samt skall vara min innerliga fägnad att föi-nimma 
eder lyckas tillväxt'' etc. 

På aktörs anhållan hade rätten redan under d. 1. maj 
till d. 6. inkallat (ifversten Stackelberg. för att i målet 
höras och då, ., tills fallande slut", aflemna de inköpta myn- 
ten, hvilka enligt K. Mjsts till landshr.fd. Lilljenberg aflåtna 



44 

skrifvelse af d. 16. nästgångne januari (se ofvan) ännu ej 
blifvit öfversända. Ett intyg af d. 3 (5?) maj från öfver- 
sten uppvisades, erkännande att han emottagit stämningen 
jämte bref från landshöfdingen, men sjelf uteblef han utan 
angifven orsak. Med anledning häraf äskade aktör ny stäm- 
ning å honom, hvartill ock rätten biföll, dock först till 
„nästa ting''. Emellertid egde aktör framställa slutpåstående 
mot Matts Andersson och sergeanten Warg, hvilket utföll 
såsom ofvanför omnämts. 

Och stannade rätten (såsom man nästan från tvistens 
början kunnat ana) vid det beslut, att målet tager anstånd 
till nästa ting, dertill vice landsfiskalen bör öfversten baron 
Stackelberg „i laga tid instämma lata", då ock Matts Anders- 
son och sergeanten Warg utan ny stämning vid 10 d:r smts 
vite skola sig infinna. Fyndet bör 3 söndagar i Reso kyrka 
kungöras med tillsägelse, att derest någon tror sig vara 
dess egare, han bör sådant för häradsrätten anmäla och 
fulltyga vid nästa ting eller sist efter år och dag sedan 
det således blifvit lyst. 

Emot detta utslag förklarade aktör missnöje, helst han 
bhfvit tillhållen göra sitt slutyrkando, innan öfversten Stackel- 
berg blifvit i saken hörd, då detta yrkande måhända kunnat 
annorlunda utfalla. 

Nästa kända notis om fyndfrågan läses i Kongl. bref- 
vet till Äbo hofrätt 1754 2^/^, af innehåll: 'att landshöfd. 
Lilljenberg hos Kongl. Mjst anmält ett mål ang. någre i 
jorden uppfunne gamla silfverpenningar, hvilket genom be- 
svär öfver häradsrättens utslag hade af aktör, landsfiskalen 
Wolff, bhfvit i hofrätten anhängigt. och oansedt Kongl. 
Mjst förmäler sig icke vilja omedelbart befatta sig med 
samma hos hofrätten anhäugiga mål, dock som nödigt an- 
såges, att i sådana fall ordentligen och enhgt de derom 



45 

utgångne förordningar måtte förhållas, så skulle, sedan an- 
gående alla härvid förelupna omständigheter blifvit under- 
sökt, huru med detta fj-nds ui)i)täckande tillgått, ofvannämde 
besvär skyndsamt afgöras och hofrätten derefter med sin 
berättelse till Konungen inkomma'. 

Ungefär ett år senare eller 1755 20 '^ upplyser oss ett 
nytt Kongl. bref till hofrätten: att 'bonden Matts Anders- 
son Syri i Reso samt sergeanten Warg uppå hofrättens 
hemställan blifvit befriade för vidare lagsökning af ett fynd, 
bestående af gammalt silfvermynt. dermed de efter angif- 
vande icke skola rätteligen förfarit*. 

Sistsagda dag 1755 2*^3 emanerade ock det bekanta 
Kongl. brefvet „Til Landshöfdingarna i Finland, angående 
kungörelsers utfärdande om Fj-nd'-, lydande: ..Adolph Fried- 
rich etc. etc. I anledning af ett Oss förekommit mål ang. 
ett fynd af åtskilliga gamla silfverpenningar. som uti jorden 
blifvit hittadt, men icke efter lag och förordningar hos 
vederbörande vare befallningshaf vande angifvit. är hos Oss 
i öfvervägande kommit, på hvad sätt o ordentligheter vid 
thylika tillfällen hädanefter mage förekommas; Och all- 
denstund 1684 års Placat om fynd, samt allm. lagen uti 
48 cap. 2 och 5 §§ Missg. B. tydeliga fureskrifva alt hvad 
i sådana fall acktas bör, men hvad i ofvannämde mål före- 
lupit gifver anledning, thet icke allenast menige man, utan 
och andre torde vara okunnige om hvad i så måtto stadgat är; 
Förthensskul liafve Vi i nåder funnit godt, thet utaf prediko- 
stolarna en gång om året almänneliga kungöras bör: att 
om någor finner gammalt mynt. gull. silfver, koppar, eller 
andre konststycken, thet vare sig uti eller på jorden, i sjöar 
eller sjöstränder, så skal han thet straxt antingen genom 
kronobetjente eller ock sjelf, våra befallningshafvande til- 
kännagifva. hvilka straxt på sådan erhållen kunskap skola 



46 

förplicktade vara, Oss therom i underdånighet tilskrifva o. 
berättelse göra, både om sjelfva fyndet o. orten ther tliet 
funnit är; tå Wi Oss utan drögsmål i nåder utlåta vele, om 
Wi vilja thet inlösa, i hvilken händelse then som hitte, kommer 
att undfå fulla värdet och en åttonde del thertil. Men then 
som sådant fynd icke således angifver, utan försmälter, 
undandöljer eller til andra bortsäljer, så at Wi icke förr än 
långt therefter komma i kunskap theraf, tå thet anten är 
förskingrat, så at litet hos en eller annan öfrigit finnes, 
eller ock aldeles borto och ur vägen; En sådan skal utan 
lösen mista thet han hitte, samt bota dubbelt så mycket 
som han theraf förtegat eller försnillat hafver. Och är til 
Eder Vår nådige vilje och befallning, thet I om thenna 
Kungörelses utfärdande uti the Eder i nåder anförtrodde 
Län dragen behörig forsorg. Vi befalle'- etc. 

Man lägge märke till, att detta så detaljerade circulär 
endast gäller Finland, ehuru det nog kunnat ha sin tillämp- 
ning äfven i Sverige, äfvensom att orden „utan ock andre 
torde vara okunnige"' etc. uppenbarligen afse baron Stackel- 
bergs och hans officerares ofvananförde förfarande, ehuru 
dessa, besynnerligt nog, blott i häradsrättens protokoll, men 
alsicke i derefter tillkomne hänsigtliga aktstycken tyckas 
bUfvit nämda. 

Hvad beträffar sjelfva det berörda Reso fyndet, hvilket 
gifvit upphof till alla de skildrade rättsliga transaktionerna, 
så är dess slutliga öde okändt, om ock förmodas får, att 
det verkligen, enligt Stackelbergs yttrade afsigt dermed, 
hamnade i den konst och vitterhet älskande drottning Lovisa 
Ulrikas myntkabinett, helst detta, då det framdeles inköptes 
af staten, bl. a. innehöll 328 anglosaclisiska mynt. 



47 

20. Reso 1753? 

Under ransakniugeii i häradsrätten angående sistom- 
ordade Eeso fynd namnes två gånger i förbigående äfven ett 
annat, li\'ilket tyckes skett nngefär samtidigt. Det heter 
nämUgeu vid förhöret med sergeanten Warg. att denne 
sagt sig ega qvar hos sig intet af de gamla mynt, han af 
Matts Andersson erhållit, „men af the som soldaten Hierta 
påfunnit och tiU sergeanten aflemnat. skall sergeanten 
hafva 4 eller högst 5 i behåll, hvilka han förmente så 
mycket mindre höra till detta målil, som om the af Hierta 
funna penningar är särskildt stämdt" [livar?]. 

Och i sitt ofvan anförda vitnesmål upplyser länsman 
Tallgren, att han „ock måst gifva 9 öre k. m. för hvarthera 
af de tvenne han fådt af soldaten Hierta". Dennes fynd, 
hvilket således äfven blifvit rättsligt åtaladt, är icke när- 
mare kändt, hvarkeu till ort, tid eller innehåll. 

21. Eura 1753. 

Kyrkoherden derstädes Joh. Lailiiander nämner i ett 
ms af 1753, utom andra af honom i socknen funna forn- 
saker. äfven dansli och polskt mynt. En senare uttalad 
förmodan, att dessa mynt rätteligen varit anglosachsiska 
och arahiska, är föga bindande. 

22. Kalajoki 1754. 

Offerkälla der, ö. om Rautisby, emot Ylivieska uppå 
ett berg, en mil i ödemarken, hvars vatten, enligt folk- 



21. K. E. F. Ignatius i Hist. Arkisto III, 08 f. 112. Jfr. K. 
Killinen: Ulvilan kihlak. (i F. Vet. Soc:s Bidrag XXXIII), sid. 63 f. 

22. Kalm: Beskr. öfv. Calajoki (Åbo 1754), sid. 25. Ofvan sid. 17. 



48 

sägen blott framspringer så ofta deri offras ett silfver- 
styfverstycTce. 

22 a. Rekola 1755. 

Å ,, Rekola kaplansboställe i T:hus län" (till Hattula?) 
funnos en mängd Johan III:s mynt^ klippingar och runstycken. 



23. Hauho 1756. 

Källor, hvari offrats bl. a. silfverpenningar. Dessutom 
uti Witsiälä by på en holme stora ättehögar, under hvilka 
nyligen blifvit funna stora ringar (betalningsringar?), enligt 
förmenande af guld, och nu till »Stockholm öfversända. 



24. Hvittis 1759. 

I Samhii by. Tal-hda rnsfhåU, ett ställe kalladt 
KappalimnäJci, der fordom en liten kyrka stått och hvarest 
ännu i dessa är funnits offerpenningar, nämligen smått silf- 
ver- och kopparmynt, dock icke äldre än från Gustaf I, 
Erik XIV och Johan III. — Äfven i Kiviranta rusthålls 
åker har man (i senare år?) påträffat mynt från Kri- 
stinas tid. 



22a. Liljegren, n:o 157. 

23. Kalm: Beskr. öfver Hauho (Åbo 1756), sid. 53. 55. Jfr 
Aspelin: Alk. sid. H9. Ofvan sid. 7. 17. 

24. Carenius (praes. P. A. Gadd): Beskr. öfver Hvittis (Åbo 
1759), sid. 4. Jfr Killinen: Loimijoen kililak. i Fornminnesfören. 
tidskr. 11 (1877), sid. 79. 81. Ofvan sid. 17. 



49 
25. Noiisis 1762 etc. 

Såsom käiidt. förvarades Finlands fitrsta apostels. 
bisk. Henriks, reliker ursprungligen i Nousis k)''rka. der 
ock lians praktfulla, i Venedig förfärdigade, grafmonument 
(kenotaphinm) ännu är att skåda. Mj-cket naturligt således, 
att orten under medeltiden utgjorde en besökt vallfarts- 
och marknadsplats, livarom talrika efter hand och ännu i 
våra dagar derstädes uppgräfda anmärkningsvärda forniynd 
bära vitnesbörd. Vi nämna här följande. 

A. Så skrifver Liljegren efter ett bref från prof. 
Clevberg i Åbo till (". R. Berch: ,,År 1762 och tid efter 
annan, äro i Nousis funna Hera betydligare samlingar af 
iiu/itf, hvaraf dock endast 4 aiKjIosachsisla penningar in- 
sändes [till Stockholm], största delen var redan fallen i 
guldsmedernes omilda händer-'. 

B. Sannolikt hörde till samma fynd äfven de mynt, 
om hvilka Bilmark 1769 utgaf en dissertation. Han be- 
rättar nämligen, att ,.ante alicjvot annos" en vän skänkt 
honom 7'^ (/aiiila nujut, erhållna af en bonde från Nousis, 

.enligt hvars utsago de hittats nära kyrkan, pa åstranden. 



25 A. Liljegren, n:o 18(). -Jfr v. Ledebur, sid. 38: Aspeliii. 
Alk. sid. 357; Geitlin 1848, sid. ;!17 menar gissningsvis att i fyndet 
ock ingått (irahiska m^-nt. — B. Bilmark: Do nummis (juibusdam 
antiquis in Finlandia liaud ita pi'idem repertis (Ab. 1709), p. 7. 10. 
11. 12. K). 20. 21; Götlin, p. 9. .)i'r Historik, 1, 20. — C. Inrikes 
Tidn. 1770, n:o 88: bref från Åbo af 'Vio! Calonius: Dissert. de re 
inventa (Ab. 1784), i hans Opera II, 105; Liljegren, n:o 201. Jfr 
Aspelin, sid. 150. 3oG. — Afbildningai', se Montelius: Sveriges 
forntid, sid. 344; Sveriges Hist. I, 190; Aspelin, Antiquités p. 252; 
Atlas öfv. Finland XXXI, fig. 32. Om kopian: N. Pressen 18SG 7,„ 
samt Eckles. exped:s bref till Arkeol. kommiss. 1880 -",„. — D. 
Liljegren, n:o 223. — E. Dens. n:o 239. Ofvan sid. 7.8. 10. K). 20. 30. 

4 



50 

der islika ofta uppslammas, troligen från någ-ot större i vatt- 
net nedgräfdt förråd. 

Sju af dessa mynt beskrifvas omständligt. At dem 
voro 4 nnglosaclislsla — två Ethelred (978 — 1016), två 
Knut (1016—1035) — . 1 anglomnnmidisU Henrik (1100— 
1135), 1 spanskt, trol. Peter 1 af Arraj^onien (1094— 1105), 
och 1 okändt, på livilket dock tydligt kunde urskiljas 
HARAL och bokstäfverna v. c. v. s. F. D. S., äfvensom „iu 
medio duo biachia decussata, in (luoi-um angulis duo orbes, 
unum scutum et tres glohuli", (väl ej rmglosachskkt Harald 
I, t 1039?). De öfriga 5 voro oläslio:a, men enl. Bilmark 
förmodlig"en (itKjIosachsiskd. 

Tyvärr afslutar Bilmai'k sin annars fiirståndiga under- 
sökning- med några vilda hypoteser. Han menar bl. a., att 
bisk. Henrik sjelf nedgräft sin till Fiunarnes omvändelse af 
konung- Erik erhållna skatt, emedan han, då denne åter- 
vände hem, känt sig- mindre trygg, samt vidfogar: „Jag 
förmodar vidare, att den i stranden af Nousis å gömda ur- 
nan inneliallit ungelär 2,000 sådana mynt''; och då man 
får antaga, att i)a de tiderna för 1 öre, hvarmed de funna 
myntstyckena, alla 15 liidige, äro jämngoda, kunde köpas 
lika mycket som nu föi- 10 riksdaler, så följej- deraf, att 
bisk. Henriks skatt i värde» motsvarade omkring 20,000 
riksdaler, — „quo subsidio non solum aedes sacras tunc 
exstruere, sed alias ([U0(iue res praeclaras efficere potuit"! 

^la här äfven efterföljande trenne Nousis-fynd anföras, 
ehuru iW veterligen icke ledsagats af myjit. 

C. Ar 1770 i)å varsoinmaren fann soldaten Joh. Ek- 
bom af Nousis kompani vid dikesgräfning, å dess nära kjT- 
kan belägna tor[)åker en vid pass 3 qvarter lång guldring, 
hvilken. i båda ändarne slutande med ett orm- eller ödle- 
hufvud, fordom trohgen begagnats till hårprydnad. Smycket, 



51 

väg"ande 56 ^ 2 dukater, inlöstes enligt kanslikollegiets bref 
1770^0/10 med 2,016 daler k. m. (nnil. 1.792 för metall- 
värdet och 224 i hittaiiön) af svenska staten, i livars 
historiska musenm det numera, liirvaras. Flerstädes af- 
bildadt, har det ock i galvanoplastisk kopia blifvit af prof. 
Leinberg som skänk inlemnadt till finska arkeologiska 
kommissionen. 

D. Ar 1779 upptog nyssnämde soldat åter i samma 
åkertäppa „en lång tunnt utliamrad (//lUJfei/, af ungefär 10 
dukater, med cirkelprydnader å ena sidan af de bredare 
ändarne'". Kanske afsedt till betalningsmedel vid köp (så- 
som ofta dylika) hellre än till prydnad. 

E. Möjligen hör ock hit det fynd, hvilket „i Äbo 
län" år 1782 en torpare påträifade, nml. en guldring, lik- 
nande en drake med två hufvuden, hvaraf det ena var af- 
bi-ntet. Jfr ofvan C. 

26. Sysmä omkr. 1770. 

I en nära kyrkan belägen backe, kallad Orhnälci, fun- 
nes, „för några och 20 år sedan", skrifves 1792, 2 små silfrer- 
niynt från Sturarnes tid. De kommo till konsist. notarien 
i Borgå Joh. Wallenius. 



27. 3Iustasaari 1773. 

Hittade 394 svenska örestycl:en. (Liljegren, n:o 208). 



26. Ticcander (praes. Gadd): Om Sysmä (Åbo 1792), sid. 33. 
WaUenius egde en större myntsaml. livilken han 1812 sålde för 
130 rdlr till st\id. Sal. Savenius. Jfr Ad. Neovius: Antt. rör. Borgå 
stads o. sockens hist. (Borgå 1877), sid. 106. Ofvan sid. 13. 



52 

2S llskela 1784. 

Af en torpare hittades iiåg-ra gamla svcnsla mipä. 
(Liljegren. ii:o 250). 

29. Viboi'^- 17S7. 

Funna vid staden 12 srensl-a .silfvcnnrpit. Gustaf I 
och Erik XIY. 

30. Finland 1787. 

Åtskilligt smått mynt funnet i Finland. Namnes blott 
sålunda af Hallenbei-g. sid. 120. 

81. Pälkäne 1787. 

Ett större silfverfynd. nämligen iiit/i/f: 65 anglosach- 
s/.ska Ethelred och Knut. 25 irirnidska, 14 fi/skn. 7 arahiska 
hela eller styckade samt 1 (t nu ring: tillhopa vägande 40 
lod. Tnsändt genom socknens kyrkolienle Gust. Nils Id- 
man till Stockholm. 



29. Hallenberg: Berätt. om Kongl. Myntcabinettet. (Sth. 
1S04), sid. 10. Jfr Win-kström, ms sid. ;5, 1. 

.'U. Liljegren, n:o 259: fullständigare hos B. E. Hildebrand: 
Anglos. mynt funna i Sveriges jord (Sth. 1846). sid. LXXll. Jfi- 
v. Ledebur. sid. :jS: Saveljev: Noti/.. . als Ergänz. zu P>aehns to- 
pogr. Ubers. (St. Peter.sb. 1844), sid. 85; Geitlin 1848, sid. 309. 
317. Vidare: Asj^elin i Suomi IX, 154 samt Alk. sid. 858. Armrin- 
gen afbildad hos Heikel i F. Vet Soc:s Bidrag XXXVIII, 88. Ofvan 
sid. 7. 8. 10. 



53 
32. Åbo 1789. 

Akademins hela samling af arabiska ini/id (12, alla 
fynd) utlånades på begäran till V. H. A. akademin i Stockholm. 



33. Åland, Lemland 1792. 

Vid uppgräfning af otferkällan Boda i Lemhöte htj 
funna ^niå kojJjMrmynt Kristina. Jfr nedan n:o 71. 



34. Hauho 1796. 

Ehuru icke uppgifven som jordfynd, må dock om- 
nämnas den stamp till en från Hedlingers afvikande uicdalj 
öfver Sten Sture d. y., hvilkeu Porthan säger sig ha erhållit 
från Hauho. 



35. x\eva 1797. 

I nejden af Nevas mynning på Vasiljostrov vid (^aler- 
liamnen upptogs ett käril med arabiska och anncni.ska mynt: 
de fiirra skola varit Abbasider och Samauider. 



82. Konsist. prot. 1789 ■%§ 4; Historik 1, :]:5. Ofvan sid. 10. ■_>(). 

38. Bilmark: De paroecia Lemkmd (Ab. 1792), p. 12; Rad- 
loff; sid. 121. Ofvan sid. 17. 

84. Bref till Calonius 1796 -7,. .Jfr Historik 1, 2S f. 

35. v. Ledebur, sid. 89 och not 77; Saveljcv, sid. V,. Jfr 
Geitlin, Beskr. sid. 17. Ofvan sid. 7. 9. Kl. 



54 

36. Ekeuäs omkr. 1800. 

Berättas, att i början af vårt århundrade en laudtbo i 
ett berg å Koppslo lägenhet nära staden, funnit en betyd- 
lig skatt i silfrernn/jif. hvaraf ännu vid hans död voro i 
l)ehåll svenska riksdalrar, fyllande en silltunna. 

87. Äbo nejden (Reso?) 1802. 

En lialf mil från staden uppgräfdes några aralnska 
inynf, deribland förutom bitar 2 hela Samauider. det ena 
slaget i Samarqand trol. 363 z= 915. det andra slitet till 
oläslighet. 

Härom skrifvcs i ett bref från Porthan till Hallenberg 
1802 2'/4: „Då en Regementsskrifvare nyligen lät gräfva på 
sitt Boställe, en half mil ifrån staden, för att bereda grund 
till en byggnad, funno hans arbetare några stycken Arabiska 
mynt, som han tillställt mig. fiir at i Academiens samling 
förvaras. Flere af dessa mynt voro förmodeligen förut 
skadade, och nägre blefvo af arbetarena vid gräf ningen 
förderfvade; så at blott 2 äro någorlunda hela. Som jag 
ej kan läsa påskrifterne och vet, at Herr Kongl. Secrete- 
raren sysselsatt sig med dessa saker, tager jag mig den 
friheten at öfversända bägge förenämnde mynt, (till 
hvilka jag för ro skull bilägger någre af Fragmenterne. 
ibland hvilka inga kunnat passas iliop til något helt [!]). 
för at på innehållet erhålla beskrifning samt afskrift af 

."56. Weckström, sid. :'., 2. Jfr i F. Vet. Soc:s Öfversigt 
Vm 65. Of van sid. 16. :50. 

;{7. Bref fr. Porthan t. Samtida ntg. af E. Lagus (1898); 
Hallenberg: Quatuor nionnm. aonea e terra Sueciae eruta (Sth. 
1802), p. 60. Jfr v. Ledebur, sid. :3S f. 29; Saveljev, sid. 35; Historik 
1. 86. Ofvan sid. 10. 



55 

den Arabiska texten, sa vidt sig- g-öra låter. Som vi förut 
äge 12 slike mj^nt, läste och beskrefue både af S. Professor 
rievberg (som utgaf en Disp. om dem) och af Professor 
Malmström; så önskade jag at til dem kunna foga desse." 
Halleuberg lemnade i en ännu samma år utgifven 
skrift den knapphändiga tolkning af mj-nten hvilken redan 
anförts. 

Härför uttr3^cker Porthan sin erkänsla i ett n3'tt bref 
1802 5/»: ..Med Herr Kongl. Secreterarens högtärade skrif- 
velse af 19 sistl. Julii hade jag äran at erhålla så väl 3 
exemplar af boken om de Cufiske ]\[ynten, som de Myiit- 
fragmenter, hvilka jag liade tagit mig frihet at til Herr 
Kongl. Secreterarens dechifrerande öf versända.-' Tack för 
boken, ,.ej mindre än för besväret med de medsände myn- 
tens läsniug: hafvande jag lagt den gunstigt meddelade 
förklaringen till Förtekningen öfver Academiens Myntcabi- 
net. för att tjena dess tilkommande föreståndare, af hvilka 
större delen lära i denna litteraturosgren blifva likadanne 
idioter som jag. til nödig hjelpreda. Det är en i sanning 
märkelig sak, at så månge af desse slags mynt efterhand 
hos oss funnits och finnas i jorden nedgräfne'-. 

38. Åbo stad 1802. 

Gående öfver platsen för akademins nya byggnad, 
det HUV. hofrättsliuset, der grund gräfningsarbeteu förehades, 
stötte söndagen 1802 ^Va drängen Micli. Johansson Caster- 
lund. i tjenst hos dåv. professoren, slutl. erkebiskopen Jak. 
Tengström, på några glänsande ffiremal, mynt. och derefter 



38. Citater i texten; Åbo T. 1804 'V, om stölden. Jlr Biogr. 
Nimikirja s. v, Wechter. Ofvan sid. U. 17. 20. 



56 

på en större i en i-edan förmnltnad träkisia nedlagd silfi-cr- 
nkatt. Af två personer ,,med möda hemburen*', blef den 
genast förseglad och följande dag af bygnadskomitén upp- 
räknad samt å uyo med arkitekten Bassis sigill insatt i dom- 
kyrkans ..inre, mot tjufvar oeh eldsvåda väl försedda Sae- 
ristia att tillsvidare i förvar hållas-'. 

Skatten utgjordes till det mesta af svtnsla silfvennipd, 
karoliner från Karl XLs och Karl XILs tider, eller specielare: 
840 fyramark, 5,190 tvåmark, 1.708 enmark samt 1 dansk 
fyramark, 1 hremisk d:o. 5 (hmslci tvåmark, ,,2 s. k. pjeser" 
=: femören, äfvensom 9 gammalmodiga okontrollerade silf- 
verskedar, tillhopa vägande omkr. 32 lod, de tiesta märkte 
med diverse initialer, men 1 med namnet „Barthold Festing" 
helt och halli't pa baksidan af skaftet ingraveradt. Mj-n- 
ten voro i sjelfva verket något tlere än här, efter första 
i'äkningen, uppgifvits, ty åtskilliga suto fastklibbade vid 
hvarandra. 

Fyndet väckte genast sensation, så vid akademin som 
hos allmänheten, hvilken derom underrättades, ej mindre af 
ryktets många tungor, än genom en i Abo Tidning d. -''/a 
införd notis. Deri sades bl. a. efter myntens uppräknande: 
,,Som sannolikt ingen ägare till detta fynd numera bevis- 
ligen kan uppges, kommer det väl, enligt allmänna lagens 
stadgande i 48 eap. 2 § M. B. att till hälften skiftas emel- 
lan Kongl. Akademien, såsom jordägare, och påfinnareu 
drängen Mich. Johansson". 

Denna förmodan slog dock fel; redan i sitt förut- 
nämda l)ref af 1802 2'/* till Hallenberg skrifver Porthan, 
att ..ganska månge pretendenter till mynten sig anmält". 
Han tillägger: ,,Få se, huru bevisliga de kunna göra sina 
anspråk? Lustigast är, at drängen lät en Advocat (sin 
husbonde oåtspordt) narra sig at såsom et ålderdomslynd 



offerera altsammans Kronan til inlösen, emot hela värdet 
och hittarelön: likasom Kungen behöfde i antiqv. archivo 
gömma Caroliner (af Carl XI och XII) såsom andra rari- 
teter! Det synes nogsamt, at det goda folket ej förstår 
afsigten med den författning- de sig åberopa*'. 

Porthan korresponderade i saken äfven med Giörvell. 
Så nnderrättar han denne 1802 ^i/j^,: ,,Jag- har så länge 
dröjt at återsända Herr Öfverinsp. Xeschers benäget med- 
delade uträkning öfver det på vår Acad. plats gjorda fyn- 
det, emedan jag hoppades oförtöfvadt kunna lämna en på- 
litligare törtekning öfver detta fynd, än den som i hast 
och ungefärl. författades vid det den uptogs och straxt i 
förvar sattes, förseglad och inläst. Näml. som pretendenter 
anmält sig til detta fynd (afl. Rådman Wechters arfvingar, 
hvilkas Farfar förut l)ebodde den gärd, som Acad. nu 
inlöst till byggnadstomt), och dermed altsä måste juridice 
förfaras, så har Cons. Acad. utnämnt någre af sine Ledamö- 
ter, at i preteudenternes närvaro noga upräkna hela skat- 
tens särskilde delar. Men för fuUmägtiges frånvaro, har 
dermed måst uppskjutas den ena gångeu efter den andra 
etc", samt åter 1802 ^^/jji ,,Xär processen om mynten, som 
på Acad. tomt funnos, liinner afgöras, skall jag visserligen 
ej underlåta att derom meddela berättelse". 

En senare upptecknad tradition maler, att borgai-en i 
Abo Henr. ^^"('(•ht( r under sitt salsgolf haft en källare, den 
han pa stora ofredens tider sjelf tillmurat; han skall ock 
innan sin död (1716) låtit antyda sin i Stockholm vistande 
son att blott söka i fädernegården, ,,sa skulle han hafva 
nog". Efter återkomsten påträffade sonen — sedermera 
rådmannen och färgaren Esaias Wechter (t 1776) — verk- 
ligen vid gräfning nära porten en stor gryta fyld med 
kopjifinniiiif, men underlät, i tro att detta vore alt. vidare 



58 

spaningar. När nu silfverskatten upptäcktes, fordrade råd- 
mannens dotter [Brita Johanna], enka efter löjtn. Bäck 
[Balthazar. f 1803 Vn]- deraf för sig en tredjedel, st3-r- 
kande sin rätt dermed, att lion egde skedar, som till in- 
skription fullkomligt liknade de funna. Af krafvet A'ardt 
dock intet. t}', slutar berättelsen, „en oktobernatt, då det 
re.j^iade och stormade förfärligt, gjordes genom domkyrko- 
mureii inbrottstöld i sakristian (dit bisk. Tengström låtit 
föra fyndet), och skatten försvann för alltid, så att den 
minsta upplysning derom sedermera icke kunnat vinnas." 

Den sist anförda uppgiften, för att endast fästa oss 
dervid, innehåller, såsom af det nedanstående skall framgå, 
både sant och osant. StcUden är faktisk, ehuru förlagd 
(måhända genom förvexling med en år 1803 på hösten i 
akademins eget ränteri begången) till orätt tid på året. I 
konsist. protokoll 180421/2 läses nämligen: „Som den obe- 
hagliga händelse sig tilldragit, att tjufvar om natten mot 
d. 17 i denna månad inträngt sig genom fenstret i dom- 
kyrkan liärstädes, och utur den därvarande inre Sacristian, 
den de så väl som den yttre u])brutit, borttagit den å Aca- 
demie byggnadstomten för tvänne år sedan af drängen 
Micliol Jolinnsson fundna skatt, som i berörda rum varit 
förvarad; altsa skulle (parterna) ui)pkallas att härom under- 
rättas, äfvensom berättelse om denna tjufnad, som för Aca- 
dcmien, hvilken såsom ägare af den jord. där skatten "Ijlef 
funnen, var till hälften däraf, i händelse rätter ägare ej 
fmmes. berättigad, medförde en ny förlust, till hans Excel- 
lens Kongl. Academiens Tanceller skulle afgå." 

Pocessen blef härmed ingalunda afskuren, utan l)lott 
fiirlängd och mera invecklad. Först borde frågan om ,.rät- 
ter ägare" afgöras. Det redan instämda målet mellan 
Wechterska arfvingarnes dels fulhnägtige, dels rättsinne- 



59 

liafvare, guldsmeden Karl Fredr. Borgström kärande och 
Micli. Johansson svarande, låg ännu l)land agenda. Det 
upptogs ändtligen och förevar, till följd af handUngarnas 
vidlj-ftighet, vid icke färre än 3 konsistorii sessioner; se 
prot. 1804 27, § 5. Ve § 10 och ^/, § 11. 

När i sistsagda sammanträde öfverlades till beslut, 
var man visserligen ense derom, att Borgströms jTkande på 
ansvar mot Johansson för uraktlåten allmännelig lysning 
i-()rande fyndet l)orde förkastas, då derom såväl notis i 
stadens tidning ingått som kungörelser i stadens kyrkor 
upplästs och till och med hembud till kronan skett; likaså 
underkändes de å kärandes sida förebragta vitnesmäleu 
såsom intetsägande eller blott käringsqvaller; icke heller 
kunde säkrare slutsatser dragas af de funna skedarnes 
namninitialer, hvilka enligt en ledamots yttrande syntes 
lielt slumpvis och oformhgt tillkomna (måhända till och 
med vid rengöring). Men då en hvar yille i dessa och an- 
dra punkter utlägga sina skäl och dessutom meningsolikhet 
i sjelfva hufvudsaken rådde, blef detaljerande omröstning 
af nitden. Vare nog att anföra slutresultatet deraf. 

Fyra ledamöter. Hällström, Mether. Franzén och Haart- 
man. höllo på M. B. XLVIII, § 2. hvilken såsom Ix-kant 
stadgar: ,.Af nedgrafven skatt . . thci- ej fins ägare til, 
tage jordägaren hälft, och hälft then som hitte." Ty pro- 
babiliteten. hvilken ej bestreds, att skatten varit en Wech- 
ters egendom, utgjorde intet laga bevis. Altså borde fyn- 
det skiftas jämnt mellan Johansson och akademin. 

A andra sidan ville jämväl fyra ledamiiter. Hellenius. 
Calonius, Cavander och akademins d. v. rektor Joh. (:)^ado- 
lin, tillämpa M. B. XLVIII. § 1 af innehåll: ,.Hvar som 
något hittar, lian I)iir thet genast kungjöra och lysa lata. . 



60 

Kommer then, som mist hatVer, och visar at thet hiU-er 
honom til; tage sitt åter, och gifve skiälig- hittelön." 

De aiisågo uämligen så många omständigheter på kä- 
randes sida sig förete, att de tunna penningarna omöjligen 
kunde betraktas som en „res nullius-'. Afgörande vigt 
fästes derpå, att det yngsta myntet i fyndet var af 1710 
då borgaren Wechter redan innehade den gärd, som der- 
efter ständigt förl)lifvit i familjens ego tils den af aka- 
demin inköi)tes. Nämde borgare var en förmögen man. som 
1713 S()kt undtly fienden, ehuru han af doinie uppfångades 
och återhemtades. Det syntes således ganska troligt, att 
han dcrvid, af fruktan att blifva spolierad, i sin gård ned- 
gräft någon del af sin tormögenhet. Hans arfvingar vore 
förty ,,rätter ägare" till fyndet. 

Som nu rektor, ordföranden i rätten, delade denna 
mening, uppsattes domen (af ("alonius) i enligliet dermed. 
Akademin gick fullkomligt lottlös, men Mich. Johansson, 
dåmera timmerlärling, borde undfå hittelön. 

1 anledning af kärandens besvär och vidhållna ansvars- 
yrkande, särskildt mot Johansson, åtei-förvisadt, behandlades 
målet å nyo i konsistoi-ium 1805 "/ö, nu jämväl ur de syn- 
punkter stölden framkaUade. ftslaget innehöll i korthet: 
att sedan den omtvistade skatten, värderad till 2,186 riksd. 
21 sk. 11 rst. bco [omkr. 3,900 fm;, bhfvit bortstulen, den- 
samma borde, om den igenfinnas kunde, eller för hvad som 
brister, dess värde, så vidt som ersättning derför af de un- 
der tilltal stälde tjufvars gods kunde blifva att tillgå, de 
Wechterska arfviugarnes rättsinnehafvare tillfalla, med stad- 
gad förbindelse att åt Johansson, som ej vore till ansvar 
skyldig, enär han i allo redligen lorfarit, i samma mån 
fyndet tillrättaskattas eller ersättas kunde, tilldela skälig 
hittelön, den konsistorium, i brist af åsämjande, pä den i 



61 

målet ågångna ställning framdeles ville bestämma. Detta 
utslag-, äfven det iifverklagadt, stadfästes såväl genom x4.bo 
liofrätts dom af 1805 ^Vti -"^om i högsta instans 1806 */i2- 

Härefter hvilade tvisten i flere år, beroende detta på 
inväntad utredning i det dermcd sammanhängande stölds- 
målet, livilket behandlades vid kriminel (lomstol och tyckes 
varit af mycket svårlöst beskaffenhet. Men sedan Borg- 
ström 1812 atlidit och efterlemnat som ensam arfvinge sin 
styfson, en löjtnant A. G. Häll, yrkades mot denne helt 
plötsligt af Johansson, genom inlaga till konsistorium 1813 
**/2. utbekommande af hittelfhi för fyndet, hvilket han påstod 
ha stannat i Borgströms sterbhus. — 

Af motparten uppfordrad att styrka sitt påstående, 
hvartill inga i boet befintliga handlingar gåfve anledning, 
l)lott utbytte Johansson, hvars talan med stor advokatorisk 
skärpa fördes af extranotarien Er. Joh. Grönlund, det- 
samma mot ett annat: att nämligen Borgström kommit i 
åtnjutande af hela fyndets värde, i det tjufvarnes »egen- 
dom, gärd. fartyg och lösören till ersättning af det stulna 
blifvit försåld". 

Härå genmälde Hall i ingifven skrift, att han genom 
Kejs. Mjt:s utslag af 1812 12/.5 tilldömts 33 svenska karo- 
liner, hvaraf, sa snart han tått dem i sin ego, han vore 
villig att åt Johansson hittelön meddela äfvensom utaf alt 
hvad som efteråt kunde af detta fynd tillfalla honom, till- 
kännagifvande derjämte, att han ännu ej kommit i besitt- 
ning deraf och ej heller visste hvarest de vore att afhemta 
och lemnade för iifrigt åt käranden att behörigen utreda 
och styrka om Wechters eller Boi'gströms sterbhus återfått 
någi-a karoliner m. m. 

Konsistorium resolverach' i utslag af 1813 ^'n, att som 
undei' skriftvexlingen inga i hufvudsakeii bindande l)evis 



62 

blifvit anförda, enär käranden t. o. m. underlåtit att från 
vederbörande domstolar, der tjufvarnes brottsmål handlagts, 
införskaffa någon som helst upplysning, så skulle frågan om 
hittelön stå an tils utredt blifver. om och huru mycket af 
det bortstulna fyndet till rätta kommit. 

Öfver detta utslag besvärade sig å Johanssons vägnar 
hans ombud nämde Grönlund. Den slutliga berättelsen i 
målet uppsattes först till konsistorii prot. 1817 '/,, § 20 
(förkoramen ?) 

39. Lillkyro 1802. 

I ett stenr()se funna, förutom större och mindre (jiild- 
ringar samt järn- och messingsbitar hörande till vapen 
eller redskap, äfven 2 Jniz(inihish( giddinynt kejsarenc 
Zeno (474—491) ocJi Phokas (602—610), hvilka „blifvit skic- 
kade till Kongl. Mynt Cabinettet-'. 

40. Laihela 1802. 

I Xifstc 1)1/ jordfynd af 421 större och mindre svenska 
sllfvermynt Gustaf I. Johan III och Sigismund, samt 1 silfver- 
ring, 1 gammalmodig silfrersked och 5 små aflånga silfver- 
hifar. alt tillhopa vägande 2 skalp. 4 lod. 

Ivedan 1770 erhöll akademin fornsaker från samma 
socken, hvilkas beskaffenhet dock icke är angifven. Att 
deribland icke voro mynt synes emellertid troligt af livad 



89. Enligt H. Wegeliiis: Beskr. öfver Lillkyro s:n (ms af 
1802). Jfr Aspelin, Alk. sid. 141 samt Suomeu Asukkaat (Hels. 
1885), sid. IV. Ofvau sid. 7. K». 17. 

40. Liljegren, n:o :»». Om fvndet af 1770 se Historik I, 21. 



63 

C4auaiider skrifver 1782 (i A T.) om steiikuinlen å orten: 
,.Så mycket mig vitterligt är, har liärtills intet nu/ut blif- 
vit funnet i dessa hfigar. livilket tj^ekes bevisa at deras 
ålder bör föras ända til de tider då penningar ej ännu 
hunnit komma i allmänt bruk hos våra förfäder". 

40a. Lempälä 1802. 

Två fysla biskopsmynt anges i den förteckning, som 
åtföljde F. Literatnrsällskapets år 1868 till myntkabinettet 
öfverlatna samling, vara funna år 1802 i Lempälä Kaalcola 
hl/, livilket senare namn dock säkert är misskrifning i st. 
för Kuol-l-ahc och hörde de således till här nedan nämda fynd. 

En bonde å Ja ra hemman, Knol-kala hy, öfverkom år 
1802 vid plöjning i sin åker en större mängd silfvcnnjpif 
inlagda i en kagge, hvaraf. sedan en del genast blifvit för- 
såld till en guldsmed, resten, utgörande flere lod, uppköptes 
af major Ax. Fr. Segercrantz i Vesilaks. Denne lät af de 
mest slitna förfärdiga ett par teskedar, skänkte 2 tysM 
från Köln till possessionaten E. Bergius å Suomela samt , 
försålde några till vicehäradshöfdingeu, slutligen protokolls - 
sekreteraren J. Calonius (f 1863) och år 1879 genom stu- 
deranden A. O. Heikel åter några för en summa af fmk 
10, 5 p., till universitetet, men behöll sjelf återstoden, hvil- 
ken sedermera förskingrats. De till nniversitetet inköpta 
voro: 1 anylosachsiskf Knut d. store, 3 tyska, näml. 1 Fre- 
drik Bar1)arossa och 2 kölnska samt 1 svenskt Erik XIII 
(trol. från skilda fynd!). 



40a. Historik II, 93. 130 (der Erik XIV tryckfel i st. f. Erik 
XIII); W. La.^■^s: handskrifven Inventar i myntkab. n:o 115. 35:?; 
jfr n:o 424; A. O. Heikel: Pirkkalan kihlak. i F. Vet. Soc:s Bidrag- 
XXXVHI, 18 f. Ofvau sid. 10. 12. 13. 21. 30. 



64 

41. Åbo stad 1803. 

Å pKolaUi backen jordfynd af en timmerman: scenshi 
nii/ut Johan III och Sig'ismund samt några äldre, i vigt 5 
skalp. 3 lod. (Liljegren. n:o 321). 

42. Sibbo omkr. 1803. 

A HofyanLs coqi- gjorde f. d. dragonen Stellberg vid 
stockhuggning i skogen ett stiirre fynd. Under en tjockare 
stubbe voro tvenne ])istoler lagde i kors på locket af en 
gryta, hvari en mängd /nujersla didafer gömda. 

„Myntet uppköptes till största delen af dåv. handlan- 
den, sedermera kommerserådet Heidenstrancli i Helsingfors. 
Ännu ar 1839 fuimos några stycken deraf hos upphittaren 
eller hans dotter och 1)lefvo inhista af landshöfdingen 
Stichaeus-' 'stor myntsamlai-e;. ..Da man känner", fortsätter 
sagesmannen, „att ungerska dukater icke präglats sedan 
1500 tah't. är det troligt, att de nu iiämthi utgjort ett byte 
'från 30 ariga kriget." [?j. 

43. Lado^a nejden ISOJI. 

Vid sjöstranden. 12 verst frän \'()h-h()vs inflöde, ett 
ofantligt fynd af (irahisla nitjul, iifver 7 ryska pud; blef 
fiirskiuRradt. 



42. Weckström, sid. 8, 3. Katalogen öfvcr den Stichaeuska 
samlingen upplyser intet härom samt i allmänhet ytterst sällan 
nägot om fyndmynt; se Historik II, 8G. Of van sid. 14. 16. 80. 

43. v. Ledebur, sid. 40; Saveljev, sid. :>4. Jfr Geitlin, Beskr. 
sid. 18. not. Ofvan sid. 7. !». 10. IG. 



65 



44. (iamla Helsingfors långt före 1816. 



Enligt sägen påträifades dorstädes i en bergskrefva 
ett större kärl fyldt af silfverpjeser och miiut. hvarigeuom 
hittareu. en länsman, kommit i välstånd. 



45. Helsingfors före 182(r 

På den plats, der sedan Uaddska garden bygdes. 1 
plåtmynt hittadt. 

46. Åbo 1828. 

Akademins orientaliska myntsamling ntgjordes numera 
af 14 hela och 6 styckade arabiska mynt. alla funna i finsk 
jord och. på ett när. Samanider. Jfr ofvan n:o 32. 

47. Eura 1826. 

I en sandbacke å prestgårdens mark hittades detta 
år 1 arahisM mynt. Samanid, prägladt i Samarqand 305 = 917 



44. Weckström, sid. o; W. Lai^us i F. Vet. Soc:s Öfversigt 
18fi(5. sid. m. Ofvan sid. 16. 30. 

45. Weckström, sid. 4, 4. 

4(j. Enl. adjunkten Karl af Tengströms detta ;ir till Fraelin 
i S:t Petersburg insända förteckning. Se derom Bullet. scientif. 
IX (1841), 332. Jfr Saveljev, sid. 35; Geitlin 1S48 sid. .SOS; Histo- 
rik I, 73. Ofvan sid. 10. 30. 

47. Konsist. prot. 1843 -Vj § 7; Rektors berätt. 1843: Redo- 
görelse i myntkab.; Historik II, 17; Geitlin 1848, sid. 321 och 
Beskr. sid. 53, n:o 48. Jfr G. J. Lindström: Beskr. öfver Eura soc- 
ken (i Siiomi 1849), sid. 184; Aspelin, sid. ;)44. 358; Ignatiu.s i Hist. 
Arkisto 111. 90: Killinen: Ulvilan kililak. i F. Vet. Soc:s Bidrag 

5 



66 

för emiren Nazr ben Alimed. Någ'ot oklara uppgifter deroiu, 
ty det skänktes först 1843, jämte järuspetsen af ett spjut 
och ett 1828 slaget portugisiskt mynt, af kyrkoherden G. 
W. Homén till universitetet, i hvars myntkabinett det ännu 
förvaras. 

48. Yesilaks 1828. 

Vid gräfning- pa Laukko gärd funna små svenska mynt 
1 Erik XIV:s tväöres klipping och 3 Johan IILs ^/x2 ören. 
skänkta af ])rof. Tihngron till universitetet. Jfr n:o 110. 

48a. Mäiityliarjn 1829. 

Å Ritanicn)! till X/inna by hörande och i Nurmijäi'vi 
utskjutande udde fann en herdc^ först „ett af tvenue koppar- 
tenar sannnanvridet kittelhandtag" och vid yttermera gräf- 
ning sjelfva kitteln samt deri „en stor mängd små silfvrr- 
nii/nf och glasperlor". livarfrnutom kol. aska och mennisko- 
heii kommo i dagen. Ehuru underrättad härom vidtog 
f(»rsamling(^ns kaplan higen åtgärd till fyndets räddande. 
Det blef således förskingradt, meji folket erinrade sig ännu 
år 1861, efter- hvad d:r Eeinholm erfor af församlingens 
d. v. kaplan A. E. iiei-ner (som sjelf var född derstädes), 
att mynten „varit snia tunna och runda, de flesta försedde 
med en vidlikld messingsögla för att hängas och bäras", — 
månne arabiska eller anglosaclisiska? 



XXXJIl, 6o. 81 med afbilduiug (efter Aspeliii, Autiqu. sid. 277 ii:o 
l.>91) ni' ett helt aniiat injmt, ur ett Kuino fynd. Ofvan sid. 10. 19. 

48. Redogörelse i myutkab. 1829 -"Vi; Historik I, 75. 

48a. Meddelande ur Eeinholms samlingar i Finskt Museum 
1894, sid. 10 f. Ofvan sid. 10. 



67 

49. Parkas oiukr. 1830. 

Enl. upi)gil't af prostinnan Augusta \\'allenius (född 
Lundahl) innehöll hennes mans myntsamling- 15 arahishi och 
anylosachsislia mynt, utgörande del af ett i Pargas före 
1834 gjordt fynd af förhistoriska mynt. Samlingen såldes 
1869 till handl. C. Michelsoii i Petersl)urg och ingår sanno- 
likt i dennes stora föräring- till universitetet är 1880. 



50. Ladoga 1880 talet. 

Vid Gamla Ladoga funna arahisla ini/itf, lenmade till 
Fraehn. 

51. Kivinebb 1831. 

Vid Ja raraa tio landningsställe hittades på sommaren 
i sanden 7 gamla sllfrer- och 1 kopparauinf, af kapten W. 
v. Qvanten insända genom landshöfd. i Viborgs län till 
tinansexp(»d. i senaten och härifrån till universitetet. 



52. Rautus 1832. 

I kaplansbolets åkrr vid vägen från Kexholm till 
Petersburg, nära stationen Mögr/. gjordes i september ett 



49. Redovisn. fniu Foruniinuesfören. i Hrfors Dagbl. 1879 "^i 
Historik n, 82. 120. Ofvan sid. 10. 

50. Saveljev, sid. 34, n:o 84. Ofvan sid. 9. 10. 

51. Konsist. prot. 1831 •^7„ § 6; v. Qvantens bref 1831 -»/g i 
myntkab. Jfr Historik, I, 84. 

52. Kousist. prot. 1836 "/a § 17 med tackbref till gifvareu; 
Geitlin 1848, sid. 318 och Beskr., sid. 27 saint mynten efter Fraehn 
detaljeradt förklai-ade, sid. 40, 20. 50, 35. 53, 45a. 5(5, (iO. (52, 79. 



68 

intressant fynd af 9 arahisha och 8 vesterländska medel- 
tidsmynt. 

Inköpta af iifversten Alex. Fock, förärades de, jämte 
en öfver de arabiska redan 1832 »o/jj i Petersbnrg af 
Fraehn uppsatt ..Erklärnng", 1836 till universitetet. 

De 9 arabiska, fr)rvarade i vårt universitets mynt- 
kabinett, äro: 1 Abbasid, Baghdad 324== 936; 4 Samanider, 
Enderabe 301 -^ 913 och 360rzr 970, Samarqand 304:= 916, 
samt ett med vidnitad kopparögla med oläslig ort och tid; 
1 Bujid, Bazra 339 1. 349:^950 1. 960; 1 Mervanid, Mija- 
fareqin före ar 1000; 1 Ilekid, Buchara 399^1008; 1 nu- 
nuis biliiiguis af en Usbek i 'rnrkcstaii, sådant, enligt Fraehn, 
förut blott funnet vid Keval och. i styckadt skick, vid Gefle. 

Om de vesterländska saknas hvarje närmare upplys- 
ning, ehuru de trol. hamnat der de förra. Antagligen voro 
de anglosachs/shi •■llcr medeltids fi/>:ka. 



58. Tavastehus län 18811 

Konsistorium besliit inlösa ett derstädes (lokalen ej 
angifven) uppgräfdt jordfynd ,,inneliållande utom andra 
fornlemningar äfven en mängd mllsijiifd mi/iif". Troligen 
afses följande fynd. 



65, 2. 60, 5. 68, 2. 71. 1. .Ifr Historik 1. 85. II, 7; Fraehu: Die Muu- 
zen der Chaue, sid. il. ."•."); Aspeliu, Alk. sid. 379. Redan 1833 inne- 
höll tidu. Sanan Saattaja Wiipurista (n:o 50) en öfversättning" af 
Fraehns Erklärvmg jämte livaijehanda sväfvande tillägg ang. .sjelfva 
fyndet; så ock Borgå Tidn. 1841, n:o 81. Ofvan sid. 8. K). 

i)-.',. Prot. 1833 •«'/3 ^ 7. Anmälan från landshöfd. i T:hus län 
hade genom kansliexped. i senaten öfversändts till konsist. 



69 

54. .laiiakkala 1S:{.'V 

I Tiiremji by af bondesonen Gust. Midielsson Paturi 
timua lornlemningar af silfver, mest finntimmcrs liårpryd- 
nader, ätVeusom .,uiijnt ined niiisJcrift", alt vägande 82 lod, 
inlöstes af universitetet för 82 riksd. b:co. 

55. Jääskis 18811 

Af Bertil Tliomasson Viiolain och llere lians slägtingar 
funjia, furst 1 och småning-om tillsammans 76 (78?) <>'amla 
silfvermynt, deraf 35 större och 48 mindre, till största de- 
len revahla, doypaUka och yiyalsla. Då vidare säges, att 
på 1 af de mindre urskildes duvonsk skrift, är det sanno- 
likt, att äfven rijska dengas ellei- små mynt från storfur- 
starues tid, af finska allmogen kallade „tipoja", ingingo i 
fyndet, hvilket i sin helhet af universitetet inlöstes fijr 20 
rnb. 1). a. Jfr ofvan sid. 20, 

5(). Yöra 1884. 

Bonden Matts Mårtensson Kastus trån Eekipddo by 
påträffat i slutet af maj vid up])tagande af ett potatisland 
på södra sluttningen af den vid pass 300 alnar från byn 



54. Konsist. prot. 1833 "'., S '23 och Redog. i myntkab. efter 
anmälan liks. i föveg. not; Historik I, 85. Ofvan sid. 1"2. 

55. Konsist. prot. 18:};}"/,., § 4 och 1834 «/i ?> 10: Rodog. i 
myntkab. 1834, n:o 11; Historik I, 85, der ock konsist. vid detta 
tillfälle uttalade åsigt om betydelsen af myntfynd refereias. 

56. Beskrifning uppsatt 1834 "/i af t. f. militiebokhallaren J. 
Ingman; Skrifvelse från landshöfd. i Vasa 1834'% och frän kansli- 
exped. 1834 ^Vs. 1835 ^^Vi; Konsist. prot. 18M 'V,o S 'Ji Vn § 2. 1835 
"/•. § 5; Holmberg: Katalog öfv. univer:s etnogr. samlingar {H:fors 
1859), sid. 10; Historik I, 85. Jfr H:fors Tidn. 1841, n:o »57. 



70 

belä<2:na s. k. Kiqjari kullen (der mull åtminstone i en mans- 
ålder pläg-at hemtas) i 4 små högar, dels 1 aln, dels 1 qvar- 
ter under jordytan ett större antal fornlemningar. 

Sannolikt förekommo deribland äfven niynfj ehuru af 
silfvcr nämnas endast 2 Imoppar, tillsamman vägande 6 lod. 
och 3 olika bearbetade rinfjar, alla af 8 tums diameter, 
egnade att vidgas eller minskas, af 30 lods vigt, — dock alt 
detta uppsmält innan fyndet anmäldes. 

Af „metall" förtecknas en 4 alnar lång ked, fem nålar 
eller stift, som åtföljde keden, m. m.; af järn en hjelm, ett 
svärd, en pik, m. m.; dessutom omkr. 80 perlor af olika 
storlek, färg och materic, ,, troligen den afsomnade ridda- 
rens radband". Efter försiggången brefvexling. inlöste 
universitetet, fin- lU 2 i"i^^*'- '>!• '»• hjelmen och ett antal 
perlor. Jfr ofvan sid. 30. 

57. Sagu 1884. 

Pfi prestgårdens egor uppgräfda, blefvo efter vanlig 
anmälan inlösta till myntkabinettet 33 silfrenni/nf, nml. 1 
saelmsk Gyllen 1582, 1 liol ländsk Löwenthaler, 29 svenska 
Karl XI:s tvåmark och småmynt, 2 revalskn Kristina och 
Karl XI, — i allo 7 ^4 lod, lösen 25 rub. b. a. 

58. Reso 1834. 

Ett stort, samt lika intressant som hemlighetsfullt 
fynd, hvari ingingo, såvidt maii känner, till det mesta 

57. SkrifVelser frän kli i Sagu (Gabr. Forteliu.s), — lands- 
höfd. i Åbo och Björnebor<>s län, — kansliexped. (1834 "/12); Kon- 
sist, prot. 1834 -Vvz S 6, 1835 ''/, S 5: Eedog. i myntkab. JIV 
Historik 1, 85; H:fors Tidn. 1835, n:o 12. 

58. Kansliexp. skrifvelse 1835 "/»; Kousist. prot. 1835 'Vio S 4; 
Redogör, i myutkab. för 1835; Universitetets statsbok upptar 1835 



71 

<(uglosacli.s/sk(f, men äfveu tyska medeltids och arabiska mynt, 
äfveusom andra fornsaker af silfver. 

Den veterligen för-sta underrättelsen härom inueliålles 
i kansliexpeditionens till universitetet aflåtna skrifvelse 
1835 22/j,. jämte Iivilkcu, i afseende å inlösen, öfversändes 
,,ett ä Tuomata boställes egor i Mahiitula by af Reso soc- 
ken gjordt fynd, bestående af gammalt silfvermt/nt samt en 
ring och några andra stycken af silfver, i vigt samman- 
taget 69 lod.-' 

Konsistorii protokoll för uästföljande i*/io upplyser, 
att hela försändelsen inlöstes med 172 72 ™^- b. a., efter 
det prefekten, prof. Linsen, erinrat, att om ock ett och 
hvarje deraf redan funnes i samlingarna, dock äfven „många 
sällsynta pjeser" ingingo, och dessutom folket borde vänjas 
att inlemna påträffade fornsaker, ty, tillade han, ,,särskildt 
inträffar vid detta fynd den omständigheten att, enligt hvad 
jag har mig bekant, vederbörande haft stort besvär att 
förmå hittaren att framgifva det, emedan de på alt sätt 
bjudit till att dölja detsamma." 

>sär nu en, för öfrigt bristfällig, förteckning öfver 
myntkabinettets tillväxt året 1835 bl. a. omnämner „inlösta 
618 små silfven)ii/rd, mest anglosaehsisla samt 1 armring 
af silfver", så kaiv dermed icke gerna afses annat än just 
det ifrågavarande fyndet. Till yttermera visso upptager 



^^Vi^ lösen för 08 mynt (25 rub. b. a.) och d. '"/o J:o för diverse 
fomlemning-ar (11 ".^ rub. b. a.) gälla Sagu och Vörå fynden, d. '"/:„ 
"/i och 'Yä antecknas blott prisen fiJr vanliga m^mt- och niodalj- 
inköp, återstår d. */ii såsom i texten anförts; Geitlin 1848, sid. 
317, utan att der eller ens i Beskr. sid. 28 citera konsist. prot. 
m. m.: Hildebrand, sid. LXXll. .Jfr H:fors Tidn. 1835 'Vu (n:o 89); 
Aspelin, Alk. sid. 857; Killinen: Maskun kihlak. i Fmf:s tidskr. ITI 
(1878), 94: Historik I, 85. Of van sid. 8. 10. IG. 21. 30. 



72 

universitetets statsbok 1835 i knbiiiottets konto en utgifts- 
post d. Vu „lösen af ett fynd 172 1/2 ™b. b. a." (jfr ofvan), 
men icke någon, som derutöfver kunde gälla förevarande 
anglosachsiska mynt. 

Mindre säkert, men dock mycket troligt, hör en af 
år 1846 af dåv. svenska riksanti(|varien B. E. Hildebrand 
antecknad notis till detta saninianhang. den nämligen att 
i Reso socken Åbo län under senare åren anträtfats ett 
fynd, ..hvarur d:r IMnelle fiirevisat 17 anglosachsisla och 
28 tysh(^ de flesta af kejsar Otto", samt öfverlåtit af de 
förra 13 och af de senare 10 till kongl. myntkabinettet i 
Stockholm. 

Att sluta liäraf, hade fyndet icke i sin helhet af de 
gensträfvige hittarene öfverlemnats till myndigheterna. 
Detta framgår äiuiu direktare ur (reitlins år 1848 hållna 
föredrag om österländska mynt funna i finsk jord, der det 
heter: ,,F<ir omkring 15 ar sedan fans en skatt af silfver- 
mynt och andra forntida minnesmärken, ibland dem ett 
massivt tungt värjfäste af siifvei'. under gräfning i en backe 
å Tuomala militieboställe i lieso socken, tätt invid stora 
landsvägen ett par stenkast IVån kyrkan. Största delen af 
detta fynd, som ock iiniehallit loipska mynt, skall blifvit 
såld till guldsmeder. Dock torde ett och annat kufiskt 
mynt funnit den lyckligare vägen till en samlares [syftar 
på öfverstelöjtnanten Tamelandersj myntkabinett". Geitlin 
tvekar icke att hålla det för samma fynd, h varom Hilde- 
brand talar. 

Såsom synes äro detaljerna hos Geitlin andra än de, 
hvilka här of\'an ur universitetets handlingar anförts. Ja, 
bevisligen kände han icke ens till dessa senares innehåll. 
Dock voro hans uppgifter de mest avtentiska. Han tilläg- 
ger nämhgen i en not: 



73 

„Att detta i Reso socken år 1834 eller 35 påtiätfade 
rika jord fynd hållits så homlio-t och blott småiiiiif>-om blifvit 
föryttradt, och sålunda skingradt, finner sin f(»rklaring' deri 
att, enligt hvad jag nyligen af någre bland allmo- 
gen på orten erfarit, fi>rhåHandet vid fyndet varit föl- 
jande: Då denna skatt af vallherden Paulin, en gammal 
gubbe, och en liten gosse vid namn Ström ffirst ])åhittades 
(ocli detta, enligt Paulins egen uppgift, till följe af ficre åt 
honom af den osynlige skattvårdaren — Haltia — förun- 
nade syner och uppenbarelser), hade desse båda upptagit 
endast ett mindre antal silfvermynt och begifvit sig upp 
till gården, för att begära häst och kärra till skattens af- 
hemtande. Så snart maji der kommit under fund med sa- 
kens sammanhang, var man ej sen att under lyckönsknin- 
gar f()r de nu pliitsligt riktade skattgräfvarnes välgång, 
undfägna dem med bränvin till den mängd, att de. gliim- 
mande sitt egentliga värf, insomnade. Då de slutligen vak- 
nade erliöllo de oförtöfvadt häst och begåfvo sig till skat- 
ten, som — var försvunnen." 

Till intyg om fyndets förskingiing kan slutligen äfven 
påpekas den omständigheten att för referenten på 1860 
talet af en privat samlare (numera apotekaren i Idensalmi 
och koll. assessoren G. Fr. Ignatius) förevisades, inlagde i 
ett litet konvolut med påskrift „Pemar & Reso fynd*', föl- 
jande mynt: 1 svenskt Anund Jakob (1022—1050,) 2 fijshi 
Henrik V (1106—1125) och Udali-ik af Böhmen (1012— 
1037), samt 1 (n/tjlosnrhsiskf Ethelred. — fynden icke åt- 
skilda. 



74 

5Sa. Finland 1834? 

Om tillkomsten af ett i universitetets myntkabinett 
bevaradt foliohäfte innehållande „Al)drucke von Angelsäch- 
mchen lind alten Dexfschen silbernen ]\Iunzen, welclie in 
Finnland gefimden wordcn sind". har ännu intet säkert be- 
sked kunnat vinnas, lika litet som angående tid och ort 
för fjiidcn. Dock ma en förmodan uttalas, att häftet hört 
till den föräring-, hvarmed kabinettet år 1834 ihågkoms af 
sin gamle fautor grefve Suchtelen, ehuru visserligen uni- 
versit(4('ts tacksägelsebref af 1834 ^^/g blott i allmänhet 
maler om mynt. 

59. Vasa stad 1836. 

Vid gräfning å handl. Joh. Sam. Bergs gård påträffa- 
des 1 gammalt fjHhhui/nt af två dukaters vigt samt 1 min- 
dre silfronnynt och 2 l-oiqmrmynt: det förstn. inlöstes för 
26 V'+ rul). b. il., (h' andra ej. 



60. Lappve.si 1837. 

På hitsten i Haapnjän-i bj^s skogsmark funna 10 plåt- 
mynf vägande 141/2 skalp, inlöstes 1838 för 11 rub. 42 
kop. b. a. 



58a. Jfi- Historik I, 97—99. 

,59. Landshöfd. skriiVelse: Kansliexped. d:o 1836 7e; Kon.sist. 
prot. d. 2- g g 5, "/, ?5 16: Historik II, ö. OiVan sid. 14. 

60. Kansliexped. skrifv. 1838",., 'Vo- Konsist. prot. 1838 'Ve 
§ 3, -^"/e § 1, -V» § 5, «/io § 1'; Historik II, 5. 



75 
f)l. Kaavi 183S. 

Omkr. sagda år skall å Keikantaipale hemman i 
Maarianvaaya by, på Mietunlampis södra strand en bränvins- 
panna fyld med silfvor- och loxipanniint uppgTäfts af 
bonden Matts Räsänen, som derigenom vnnnit en hel för- 
niiigenhet. 

()2. Nurmijärvi 1839. 

A Stor Lahharts hemman, Läpmniä hy. uppgräfts i 
mangarden 340 gamla s/lfvenni/nf, deraf 13 (16?) revcdska 
och rigaiska från stormästarnes tid inlöstes för 1 rub. 30 
kop. b. a., men resten återsändes. 



63. Pyhäjcärvi sjö 1839. 

I denna sjö) inom Viborgs län funna 18 svenska silfver- 
nii/iif. hvaraf inlöstes 12 af ai-en 1666. 81. 86. 91, 92, 93. 
95. 97, 1700. 1703 och 1704 för ett pris af 100 rub. b. a., 
och mästc mynten således varit stora riksdalrar eller 
karolinei-. 



CA. J. Maukoupu: Li|>crin kililak. i Finf:s tidskr. IV 
(187iij, UU. 

62. Kansliexpe<l. skrifv. ls;i9'7n: Konsist, prot. d. 7i2 § 2- 
1840'/., § 11, ■'»/ä § 7; Roktoi-sbpi-ätt. ISlO; TillväxttVirt. 1810: Histo- 
rik U, 5. 

03. Kansliexpe.l. skrifv. 1889 'V^: Konsist. prot. d. "/s S H; 
Rektorsberätt. 1839; Tillväxtfört. 1839 i sainmaiiblandnin,2,' med aii- 
nati Statsbok 1839; Historik H. 5. 



76 

64. Kuopio socken 1839. 

Bonden Klemens Räsäuen å MuriiUa hemman i Kasii- 
rila [ej Kusurih] by låtit, på grund af kongi. circuläret 
1755 20/g, anmäla att, sedan hans son David i augusti må- 
nad vid harfniug på åkern nära bolstaden funnit 1 förrostadt 
pUitmipd (af oläsligt år) och djupare gräfning pa samma 
ställe loretagits, åtskilliga andra fornsaker kommit fram, 
nämligen: 2 dylika plåfmi/nf tvadaler af 1674 och 1676, 
16 l^oppuiinijrä dels en-, dels halfören af 1670 — 90, 1 silfrer- 
liägare af dricksglas storlek med i kanten inslagna namnen 
Pär Larsson 'ruruiicii och Beata Mattsdotter, 1 mindre ,9«7/?;er- 
hägare, synbarligen yngre arbete än den fiirra. med i kan- 
ten inslagna bokstäfverna C. A. S. -^ E. L. D. V. anuo 
1704, och slutlig(Mi 1 sUfrcrsked af antikt utseende med 
rundt blad och trindt skaft, å livars (ifre ända en rosett, 
— alt silfret saiumantaget vägande 16 lod. 

Endast de trcuiic silfverpjescriia. hvilkas rätta vigt 
befans vara 18 hjd, inlöstes för 40 7.2 nib. b. a. 

65. Vederlaks 1839. 

Ur ett af l)oiiden Matts Mattsson Olli fraji Kiishda 
l)y upptaget, men förskingradt stiU-re jordfynd, kommo efter 



64. Guvernörens i Kuopio skrifv. 18B9 '7i2' jämte Kansli- 
exped:s (1:<) 1840'*/,: Konsist. prot. 1840'''/, i< 9, ^"U § 7; Kektors- 
berätt. 1S40: Statsboken 1840; Historik II. 0. 12. 

65. Citater i texten. Myntkabinettets tillväxtförteckning 
lör 1840 meddelar blott i allmänhet att mynt inlösts „hörande till 
ett större förskingradt fynd i Vederlax s:n"; ])riset noteras i Stats- 
boken 1841. Rektorsberättelsen nämner intet i saken. Jfr Histo- 
rik II, 6. Ofvan sid. 16. 21. 



77 

omgångar, för en lösen af 15 rub. 18 kop. b. a., endast 9 
silfvcnm/nf [Gustaf I, Erik XIV och Johan III] — i uni- 
versitetets samling-. Förhallandet dervid var följande: 

Enligt kronofogden And. Oajanders rapport af 1839 */ii 
till guvernören i Viborgs län ocli deinies skrifvelse af d. 
13 /'ii. bilagd kansliexpeditionens d:o af '"^Vn? ^^mt konsist. 
prot. d. ^1 12 § 2 hade ofvannämde bonde, då han d. ^V;» 
var sysselsatt att rödja sin åker, under en större sten fun- 
nit ett metallkärl [af järnbleck], som innehöU gammalt 
silfveniii/nf af omkruig 4 hspunds vigt. äfvensom d. ^Vo i 
samma åker ytterligare öfverkommit 18 stycken af en okänd 
metall, hvarje af 7 a 8 skålpunds vigt. 

Konsistorium, som jämte skrifvelserna emottagit 6 af 
sUfverniynten till prof, anhiill om hela fyndet till påseende. 
Kansliexpeditionens härä 1840 i*/i aflåtna svarsbref innehöll, 
att fyndet vore tyngre än som lämpade sig för en vanlig 
postbefordring, men att universitetet kunde antingen afsända 
någon att det påögna eller ock öfverenskomma med guver- 
nören i Viborgs län om dess insändande. Man besliit sig, 
enligt prot. 1840 72 § 8- för det senare alternativet. 

Gruvcriuirens memorial af d. ^Va i anledning af den 
äskade åtgärden upplyser, att kronofogden i Kymmene hä- 
rad anmält, det Matts Olli allaredan förskingrat Vcderlaks 
fyndet „sålunda att han fiirsålt större delen af det gamla 
silfvenmintef till en okänd g(Mieralsperson i S:t Petersburg 
och (le funna nirtaUstychend till en likah'des okänd koppar- 
slagare i samma stad, samt pantsatt den ringa återstoden 
af det myntade silfret till särskilda personer inom Vederlax 
socken, samt att Matts Olli konnner att vid vederbörlig 
domstol ställas under laga åtal". 

Härom beslöt konsistorium, se prot. d. ''^^/:j § 6, undei'- 
rätta kansliex])editionen. äfvensom att de 6 profmynten 



78 

qvarhållas tils kännedom vunnits, liurn mj^cket äiiiiu kunde 
återfås af det försking-rade. 

Till följd af denna underrättelse? aumanade kansli- 
expeditionen guvernören till strängare förfarande, livarige- 
nom det förskingrade kunde återskaffas. I sitt sålunda 
framkallade memorial af d. '"Aj inberättar nu guvernören: 
..att enligt livad kronoläiismannen i Vederlax Wikeberg 
vid anstäld undersökning, skulle erfarit, det af Matts Olli 
funna silfvennyntet utgjort endast 30 stycken, samt att 
Olli liäraf till finansministerium i S:t Petersburg aflemnat 
11 stycken, livaröfver skriftligt bevis blifvit hos guvernören 
företedt, och a sin hemort pantsatt 3 stycken, hvilka blif- 
vit innehafvarene affbrdrade och guvernörens memorial bi- 
lagde, b varemot om det ännu saknade im/ntet någon ut- 
redning- icke statt att erhållas, äfvensom Matts Olli ej kun- 
nat fiiimas att afgifva närmare upplysningar om de af ho- 
nom funne uirfallsfi/ckfm, än att han desamma till en okänd 
kopparslagare i S.t Petersburg försålt;-' 

„Men som denna emot det fiirut uppgifna förhållandet 
stridiga förklarin»- af <:uv('rnör('n icke ansetts tillfreds- 
ställande, har dombafvandcn i orten blifvit af guvernören 
anmodad, att vid häradsrätten företaga laga undersökning 
till ei-bållandc af tillförlitlig utredning om ifrågavarande 
fynds rätta belojjp, och till hvilka personer Matts Olli det- 
sannna (»fverlatit, samt i afscende a Ollis befordrande till 
laga ansvar inv fyndets fiirskingrande''. 

(icnom kansliexpeditionens skiifvelse af d. ^^'9 under- 
rättadt om ofvanstå(aide, beslöt konsistorium, enligt prot. 
af d. ''^* 10 § 8, att de 3 mynten skulle läggas till de förra 
6, uppdragande at prefekten prof. Linsen att framdeles låta 
konsistorium veta, hvilken utgång- fyndfrågan fått. 



79 

Något vidare i saken innehålla koiisistorii akter icke 
förutom anteckningen i prot. d. ^V'12 § 13, att de 9 inkomna 
silfvermipiten. tillhopa vägrande 6 ^/^ lod, inlöstes för 15 
rub. 18 3/^ kop. b. a. eller 4 rnb. 40 kop. s:r, dock utan 
någfon uppgift om deras art och beskaifenhet. 

Ur de vidlyftiga, referenten i afskrift föreliggande 
protokollen, förda vid flere ting i Vederlaks socken å Taipale 
hemman i kyrkobyn, der målet förevar 1840 12 j^, w^^^ 
1841 20/^^ 13/^^^ 23/^^^ 1842 ^Va- '^^9. ^Vio^ fiirtjenar endast 
anföras följande. 

Tillfrågad berättade Matts Olli, en slipad och föga 
sanningskär karl, att hans qvhifolk, på sätt vi redan känna 
fumiit i allo 22 silfver- och 3 kopparninnt. de förra fyr- 
kantiga af samma utseende som ett nu uppvisadt — en 
Johan IILs klipping af ar 72 — . de senare liknaud*' en- 
kopeks kopparslantar; sjelf hade han blott påträffat en 
opräglad l-opjjarstång af 1 V2 qvarters längd och vägande 
6 1/2 skalp. På en resa till Petersburg sade han sig f(>r- 
sålt 13 af mynten för 32 ^2 ™b. b. a. till finansniinistei-ium 
och kopparstången för 40 kop. skålpundet till en okänd 
kopparslagare. Af de återstående mynten hade länsman 
Wikeberg fråntagit honom 7 rätteligen 6. eller de samma 
som i första remissen till universitetet; och derefter 3 
'den senare remissen till universitetet frän de person<'r. 
hos hvilka han pantsatt dem: 2 eyde lian iiinui i hchnll. 

Delvis afvikande härifrån intygade upphittcrskorna 
att mynten, alla af silfver, varit till antalet 34. nämligrn 
18 fyrkantiga, 7 runda af rubels storlek men tunnare, ocii 
9 smärre af samma storlek med ett 15 kopeks s:i' stycke; 
om funna mynt eller andra föremal af koppar visste <le intet. 

Genom vitnen utröntes, att Platts Olli äfven salt mynt 
till handlanden .jjik. Willström orli boriiaren (irijioiief 



80 

Tomitscheff, båda bosatte i Fredriksliamn. Olli nödgades 
medgifva att så var fallet, i det han till Willström afstått 
tvenne, det ena för 3, det andra för 3 V2 i"ub. b. a.; till 
Gregorief åter hade han leniiiat, utan ersättning, fem, näm- 
ligen 2 fyrkantiga samt 2 större och 1 mindre af de runda. 
De af AVillström inköpta reklamerades och blefvo till rätten 
återstälda, men nr Grigoiiefs sterbhus. ty han hade flyttat 
till Tverska guvernementet och der aflidit. intet. 

På skrifvelse genom guvernihen till finansministerium 
erhölls svaret, meddeladt jn-ot. 1841 2^/4, att af en Finne 
inköpts 11 (icke 13) dlfvenniint till bergsinstitutets museum, 
och voro de alla svensiri, nämligen: I större med påskrift 
å ena sida ,.Gustavus Dei giatia Rex Sveciae-, a den andra 
„Beatus (|ui timct Dominum 1543-': 

6 fyrkantiga fyi"i maik silfvcr hvarje stycke, med 
påskrift å ena sidan ..Dcns i)r()tector noster", å den andra 
J. R. (Johannes Rex); 

3 med i)askrift a ena sidan: ...Tohann Uei gratia Rex 
Sueciae". a dcii andra: „L)eus protector noster"; 

1 med påskrift »Eric XIV Dei gratia Rex Sueciae". 
ä andra sidan „Moneta no va Re val". 

Något ytterligare kunde i målet icke utredas, hvarför 
utslag afkunnades 1842 'Vi o af lydelse: „Sedan det dels ge- 
nom Matts Mattssons egen bekännelse, dels genom den i 
målet fiiretedda bevisning med laga visshet styrkts, att 
Matts Mattsson, utan att hembjuda kronan, förskingrat ett 
fynd af gammalt mynt för ett värde af 10 rub. 85 kop. s:r, 
priifvar häradsrätten förty rättvist, jemlikt 5 § 48 cap. 
M. B. fälla honom att bota det förskingrade myntets värde 
dubbelt med 21 rub, 70 kop. s:r till treskiftes emellan kro- 
nan, häradet och åklagaren Wikeberg eller ock att, i brist 
på tillgång dertill, hållas 8 dagar i fängelse vid vatten och 



81 

bröd; hvarutom Matts Mattsson förklaras skyldig- att utan 
lösen afstä det hittade myntet; som afsades." 

Vid detta slut på den långvariga processen, kan man 
svårligen slippa mistanken, att dock något svek från sva- 
randens sida blifvit ouppdagadt. Ty äfven antaget, att den 
första rapporten om fyndets innehåll och vigt till lispundtal 
berodde på ett blott rykte, uppkommet exempelvis vid den 
marknad i Fredrikshamn, der Olli, enligt ransaknmgen, först 
framvisat någon del af sin skatt, så synes dock den prut- 
man. det rättsliga utslaget statuerade, nästan altför kolos- 
sal. I h varje händelse bevisar den skildrade rättegången, 
liksom många dyUka, huru vanskligt det faller sig att för- 
söka i dess helliet återsamla ett förskingradt myntfynd. 



00. Lappmarken, Kuolajärvi 1839. 

Å gränsmarken mellan Kuolajärvi och Sodanh/lä, altså 
ända upp vid 67 breddgraden, upptogs nämda år ett större 
och i den nordiska arkeologin synnerligen lärorikt jordfynd. 
— Bestående af 174 anglosachsiska och tijsl-a medeltidsmynt 



66. Konsist. prot. 1841 »V, § 20, 1.S42 "/^ § 14 upplj-sa, att 
Hällström erhållit en af de mest förstörda vigterna att kemiskt 
undersökas; Eektorsberätt. 1841, der dock „knappen" nog oigenkän- 
lig-t kallas „giobuius ad continenda vestimenta"; H:fors Tidn. 1841 
1»/^; Hällströms föredrag i F. Vet. Soc:s acta I, 731—740. II, 107— 
118; Hildebrand, sid. LXXH; Geitlin 1848, sid. 319 f. och Beskr. 
sid. 13, not. 2.5; Holmberg, sid. 9; Historik II, 16. 24. (der de tyska 
mynten bortglömts); Aspelin, Alk. sid. 356 f. och Antiqu. sid. 307 
f. fig. 1663—1672; Hj. Appelgren: Kemin kihlak. i Fmf:s tidskr. V 
(1882), sid. 37—41, fig. 47—56; A. H. Snellman: Oulun kihlak. i 
Fmf:s- tidskr. IX (1887), fig. 63—71. Ofvan sid. S. lo. IS. — A) 
Konsist. prot. 1841 V3 § 11; Rektorsberätt. 1841. 

6 



82 

jämte en liten våg med vigter och många andra fornsaker, 
blef det af landskamreraren i Uleåborg', koll. assessoren C. 
G. Bergbom, föräradt till universitetet genom en konsistorii 
prot. 1841 -73 bilagd skrif velse, h vilken såsom i ilere hän- 
syn upplysande här nedan in extenso meddelas. 

.,År 1839 om hösten liar finska nybyggai-eson Joh. 
Korja å gränsen emellan Kuolajärvi och Sodankylä Lapp- 
marker, under hörnet af en större jordfast stenhäll [enl. 
Hj. Appelgren kallad Äafservaine)/ vid Tenniöjärvi inom 
Kuolajärvi rå] funnit ett konvolut af näfver, hvars mot 
jorden liggaiidr del. oaktadt näfi-ets fasthet mot röta, varit 
murken." 

,,Det bclans vid öppnandet innehålla 174 st. alla lika 
små och tunna silfrcnngnf frän en aliägsen tid. med mer 
och mindre tydlig prägel; 1 större flätad ///^/.sy7><_^ af silfver; 
2 ((rmrhtgar af blandad metall; 1 Jtr/sk [spänne] af dylik 
metall; 1 liten vagbalans med leder att hopvikas och bäras 
i fickan, 2 dertill hörande vågskålar, 11 större och mindre 
runda v/gtcr, deraf 8 fullkomligen bibehållne samt 3 af ti- 
den mer och mindre tärda, alla af något slags brons; 1 
knapp med någon okänd text; 3 stycken af sönderbrutna 
beslag spännen?]; 2 smärre stycken af vii"ad silfverten : 1 
utanlås af järn; samt 8 stycken länkar troligen af förgyld 
messing, hvilka varit sammauhållne af järnringar till en ked, 
men hvilka järiningar, lika som något amiat af samma me- 
tjijl och äfven vagsträngarne, samt något tyg, i hvilket alt 
förmodligen varit inlind adt, A'id öppnandet och vidrörandet 
försvunnit till rost och stoft." 

..Alla dessa uppräknade saker, med undantag 'dt hals- 
ringeif, hvilken kommissionslandtmätaren C. E. Barck sig 
tillhandlat, inlöste jag af hittaren under påföljande vinter 
gjorda embetsresor i Lappmarken, för att rädda fyndet un- 



8:^ 

dan dylikt öde, som vederfares andra der ofta fnnna jord- 
skatter från uråldriga tider, älven af betydligare värde, 
hvilka skatter vanligen af s. k. köp-Ryssar, som kring- 
vandra i afseende å skinnliandel, frånlockas njijyggaren till 
silfrets halfva värde." 

,,Och får, sedan H. K. M. oeli kronan, enligt kansli- 
expeditionens af K. senaten för Finland skrifvelse af d. 10 
oktober 1840 Dess lösningsrätt, å uppgifne skäl, i nåder 
Sig afsagt, tiU K. Alexanders Universitetet i Helsingfors 
och dess saniUngar såsom gåfva härmedels öfverlemna, ej 
mindre de af mig inliista miint och småsaker, än, efter an- 
modan, äfven den omnämnda halsrhigen, hvilka aUa åtfölja." 

Till belysning af särskilda nppgifter i deniia skrifvelse 
ma några erinringar om vissa äldre förhållanden i vårt 
lands nordligaste delar anföras. Så förtäljer redan P. Hög- 
sti-öm i sin Beskr. öfver Lappmarkerna (Sth. 1746. kap. IV, 
15) om en hos invånarne derstädes allmän sed att undan- 
gömma hvad de anse värdefullt i jorden. Xamneligen voro 
Kuolajärvi och Sodankjiä boarne, enl. Sam. Chydenius (De 
oecon. et moribus Lapponiae. Ab. 1754. p. 18. 20), redan 
..fordom" berömde bäfverjägare och kloka handlande. Och 
hvad Kraftman på sitt kraftiga språk meddelar (Om hus- 
hållningens upphjelpande i Carelen. Ab. 1756. sid. 10). det 
gäller nog äfven ett godt stycke längre uppåt norden. 

„När ryska köpmän", skrifver han. ..uppehålla sig i 
Cajana några dagar, af hvilkc en del blott hålla sig lustiga, 
en del för syns skull något litet handlat, komma de tillbaka 
hafvande före eller efter sig hästlass af Srci/sl-c plåtar, 
sUfvcrpenningar och kistor fulla med allehanda arbetadt 
guld och silfver, såsom bägare, kannor, skedar, etc. Oster- 
bottningen är fuUcr aldrig så enfaldig, att han utan äisät- 
ning lämnar Ryssen något. Men det blifver emellertid visst. 



84 

att sådane metaller til Sverige ej så snart inkomma, som 
de utfara; ty ryska regeringen har förordnat en vakt långs 
åt gränsen, livilken det skall förhindra." Mot dylika fred- 
liga plundringståg, Hksoni mot de krigiska, har nog den 
omnämda lappska folkseden i sin man verkat, till fromma 
för fornkunskapen. 

Hvad nu beträffar vårt närmast ifrågavarande fynd, 
så har forskningen tiitigt sysselsatt sig dermed. Redan 
ganska snart efter dess öfverlåtande till universitetet lem- 
nade Linsen i-örande de deri ingåeude mynten några upp- 
gifter i och fiir en skrift af Hällström (se nedan). Han fann, 
af hela antalet 174, de anglomchslska utgöra 75, de tysha 
åter 10 furstliga, 65 biskopliga och 24 oläsliga. De förra 
enligt hans dechriffrering präglade under Egbert (år 800 — 
836) 31, Etheh-ed (978—1016)1. Knut (1016—1036) 3, Harth- 
cnut (1040—1042) 3, Henrik I (1100-1135) 24, Henrik II 
(1154_1189) 10 och Henrik III (1216—1272) 3; af de se- 
nare furstliga, under Henrik I (919—936) 2, Otto II (973 , 
—983) 1, Henrik 11 (1002—1024) 1, Henrik IV (1056—1106) 
1 och Henrik V (1106-1125) 5. 

Denna Linsens uttolkning anser Hildebrand i sitt för- 
tjenstfulla arbete om anglosachsiska mynt. der äfven Kuola- 
järvi fyndet beröres, föga pålitlig. Han åberopar det 
kända förhållandet, att de äldsta och yngsta mynten i ett 
och samma fynd sällan skiljas af mera än på sin höjd ett 
sekel, då vi här skulle ha exempel på ett intervall af hela 
400 år! Förmodligen är den anförda Egbert icke den 
anglosachsiska konungen med detta namn, utan någon tysk 
furste eller biskop frän en senare tid, hvilket synes desto 
säkrare, ,,som det icke är sannolikt, att den äldsta re- 
gentens mynt skulle varit talrikare (31) än någon af de 
yngres (högsta antalet 24). Också torde de tre konungarne 



85 

Henrik, livilka turas till Knglaiid .rätteligen biira sökas i 
Tyskland-'. 

Tyvärr kunna taktiska bevis för dessa så befogade 
anmärkningar numera icke vinnas, enär den praxis följdes 
i vårt kabinett, att fyndmynt icke erhöllo någon särplats 
eller annat igenkäuningstecken, utan biandvis upplades jämte 
de öfriga. 

Åt den märkligaste pjesen i fyndet eller den lilla 
vågen, en myntvåg med tillbehör, egiiade Hällström en nog- 
grann undersökning i tvenne föredrag, hållna inför finska 
vetenskapssocieteten 1841 •^/i2 och 1843 c/+. Slålarnc. af 
bronseradt metallbleek och 33 franska liniers diameter, vi- 
sade sig jämnt upp så djupa, att kullstjälpta mot hvaraudra 
kunna inrymma samtUga vigter med den hopvikna balansen, 
ty dennes båda armar, i utsträckning af 56 liniers längd, 
ega leder, för att sammanläggas uppåt tungan; det hela så- 
lunda lämpadt att bäras i fickan eller rensehi. 

Hufvudfrågan gälde att uppdaga den enhet, efter 
hvilken de runda motsides afplattade och punkterade vig- 
terna beräknats. Skarpsinniga kombinationer och väguings- 
föi-sök gåfvo vid handen att besagda enhet motsvarade 4,22 
franska gram eller, med förutsättning af metallens skedda 
nötning, ,,saunolikt varit något litet större". När nu, slutes 
vidare, den urgamla ryska vigtenheten solotnik, den by- 
zantinska so Ii dus aureus, är 4,206 gram och således en- 
dast med 0,o4(i öfverskjuter den förut nämda, anses deraf 
följa, att vigterna i fråga härstamma irån Ryssland. Vid 
denna konklusion förbises blott, att äfven det arabiska vigt- 
systemet, liksom det arabiska myntets valörer och namn 
(guldmynt ..dinar-' = öijfccQior, silfvrrmynt ..dirliem" = 
ÖQcr/jiri) ])avärkats från Byzant. 



86 

Hällström talar ständigt om 12 vigter, ehuru gåfvo- 
brefvet endast nämner 11. Lättförklarligt, ty det senares 
,Mi(q)p med någon okänd text" är uppenbarligen identisk 
med den förres vigtkula n:o 7. .,liyilken på de platta si- 
dorna har sirater, vid hastigt påseende liknande kufisk 
skrift", — en utsirning-, tillägga vi, som ofta äfven anträtfas 
på dylika annorstädes funna vigter och mcgligen hört till 
hvarje vågs fullständiga sats. Vidkommande sluthgen vig- 
ternas material, så är detta smidjärn med bronsöfverdrag, 
hvaraf, såsom Hällstrr»ni påpekar, kunnat inträffa att, der 
det senare afnöts, rost uppstått, vid hvars bortfall vigten 
förminskats. 

De (»friga fornsakerna iugingo icke i undersökningens 
plan. Dock upptyses i förbigående, att vid profning af de 
båda annrniganios hvita metal]l)landning, enligt dess speci- 
fika A'igt, intet silfver deri röjdes, men deremot något litet 
sådant kunde spåras „i ett stycke af två ihoptvinnade h^ita 
metäUtmdai-, hvarmed tvifvelsutan menas gåfvobrefvets „2 
smärre stycken at virad silfverten" . 

Geitlin, å sin sida, anser som afgjordt, att den till 
fyndet hörande halsringcn af silfver är orientahskt arbete, 
och menar detta sannolikt äfven för våfjcn, ,,i synnerhet 
derför, att just de kufiska myiiten (om ock fyndet icke inne- 
höll dylika) företrädesvis gått och galt i Europa, icke efter 
sin stämpel, utan efter vigt" [dock sådant var ju fallet lika 
mycket med de äldre vesterländska myiitenj. Pä dessa, 
man måste medge det, hka svaga som obevisade skäl, för- 
varades länge halsringen och vägningstillbehören i mynt- 
kabinettet, medan resten af fyndföremålen fingo plats bland 
de etnografiska samhngarna. 

I sin 1859 tryckta katalog öfver de sistnämda upp- 
tager Holmberg, i ,,det s. k. Lappska fyndet": a) 3 arm- 



87 

riiig-ar, b) stycken af cl:o, c) 4 fibler, d) st3'ckeii af d:o, e) 
2 tibelnålar, — alt af silfver, (äfvensom den i myntkabi- 
nettet befintliga vågen), med anmärkning att dess andra 
beståndsdelar „nnmera äro förkomne". Vid jämförelse med 
detta och fih-teckniugcn i det ofvananfiirda originala gåfvo- 
brefvet (hvilket Holmberg nppfuljarligeu lika litet som hans 
efterföljare känt till), kan man icke undgå misstanken, att 
sakerna från Knolajärvi blifvit sammanl)laudade med andra. 

Ja, sammanblandningen måste än vidai-e ha fortgått, 
ty annars vore det oförklarligt, huru J. R. Aspeliu, och 
efter honom Hj. Appelgren. till förevaraude fynd hänföra 
2 halsringar, 6 armringar förutom bitar, 6 spännen m. m. 
och säga alt detta bestå af silfver. De ha ock af de flesta 
föremålen, deribland jämväl vågen och dess vigter, lenmat 
afbildningar, h"vilka ytterligare reproducerats af A. H. Snell- 
man, dock utan någon som helst text eller förklaring. 

Må sist och slutligen gissniugsvis antydas, att det i 
gåfvobrefvet uämda ..idanlåset af järn", hvarom derefter 
icke förljudes, möjligen är intet annat, än det kolossala 
hänglås, hvilket. om referentens minne icke sviker, torde 
förvaras undanstr»kadt bland hvarjohanda i ett skåp i uni- 
versitetets myntkabinett. 

A) Det förtjenar måhända erinras, att samtidigt med 
det berörda, äfven ett annat fynd frän Lappmarken förära- 
des till universitetet, — nämligen en derstädes af landshöfd. 
Joh. Abr. Stjernschantz under en resa inköpt konstnärligt 
arbetad, med forntysk inskription försedd kalk eller häyarc 
af silfver, mcijligen ett byte från 30 åriga kriget. 



88 

67. Letala omkr. 1840. 

Berättas att „Matsarkiii tytöt" ungef. pa deuna tid 
funnit i skogen en hel mängd vid hvarandia kedjade 
silfvermynt. 

68. Sibbo 1840 talet. 

På Löparö funnen 1 fransk louisd'or af 1750. (Weck= 
ström. sid. 5, 6). Ofvan sid. 19. 

69. Sysinii 1840. 

I trädgården på Frqwla funna 1 poytvgisisld silfver- 
mynt 1790 och 1 .svenskt kopparmynt 1573; skänkta af 
löjtn. Gabr. Tandefelt. 

70. Lampis 1840. 

Gåfva af kapten O. 1). \. Kraemer å Gammelgård 3 
smärre svenska silfvermynt Erik XIV och Johan III; jordfynd. 

71. Åland. Lemland 1840. 

Ungefär P2 verst från Lcmhöte hy. och således icke 
långt från den förut nämda offerkällan (se n:o 33), fann 



07. Killinen: Vehmaan kihlak. i Fmf:'^ tidskr. VII (1885), 143. 
()9. Konsist. prot. 1840 'Vs § 13; Eektorsberätt. 1840; H:fors 
Tidn. 1S4() n:o (30; Historik II. 7. 

70. Eektorsberätt. 1840 »/j; Historik II, 7. 

71. Åbo Tidn. 1840 n:o 94; Konsist. prot. 1841 -°U § H; 
Eektorsberätt. 1841; Weckström, sid. 4, 5; Vasa gymu. myntkatalog 
(deri bland 1,094 numrer, detta det enda antecknade fjj-ndet!). Jfr 
H:fors Tidn. 1842 n:o 7; Bomansson: Ålands fornminnen (H:fors 



89 

pastorsadj. Er, Klcrck i oktober 1840 bland ruinerna af ett 
gammalt bönehus under altarstenen 270 små ergiga bleck- 
skifA'Oi' [rätteligen silfcerbraliteutey] af tillsannnans 5 ^/g lods 
vigt. På en del lästes någon af bokstäfverna H, L, 8 och 
B med ligurei' bl. a. ett krijiit hufvud med yfviga lockar, 
på åtskilliga voro tecknade koi"s med hjärtan m. m.; slut- 
ligen förekommo ock små runda silfvennynt med olika 
iigurer på hvardera sidan. Of van sid. 12. 

20 af dessa pjeser förärades år 1841 af upphittaren 
till universitetet, samt år 1879 af kronobefallningsman 
Kasini. Liljestrand yttermera 1, hvilket han erhållit (1846 
^/i2) af häradshöfding Broman. Den sistnämde skänkte 
sjelf år 1852 några af samma fynd till Borga gymnasium, 
och ansågos de vara från Margaretas och Erik XIII:s tider. 
Ett antal af 9 hamnade i Vasa gymnasium. Hvart resten 
tagit vägen, är okändt. 

Lemböte omtalas redan på 1200 talet såsom en station 
vid seglatsen från Sverige till Hangö. En sägen förmäler, 
att förenämda bönehus eller kapell fordom burit Olof den 
heliges namn. 



72. Åland, Saltvik 1840. 

Kyrkoherden derstädes K. Detl. Sipelius skänkt ett i 
prestgårdens åker funnet svenskt kopj)armynt 1645. 



1858), sid. 45; W. Lagus, Inventar i myntkab. n:o 355; Historik II, 
24. 123. Om bönehuset: Tärnström: De Alandia (Ups. 1739), p. 36; 
D. F. Malléu (praes. Bilmark): De paroecia Lemland (Ab. 1792), p. 
11; RadlofiP, sid. 121; Bomansson, i Suomi 1859, sid. 57. 

72. Konsist. prot. 1840 7,0 S 14: Rektorsberätt.; Historik II, 7 



90 

73. Helsiiifffors 1841. 



'fe^ 



Vid grimdläggiiing' till eukan Nordbergs hus uppgräf- 
des en rund marmorskifva af 8 tums diameter med bild i 
basrelief samt 1 medalj i järn öfver Karl XI:s död och 1 
gammalt mynt. skänk. 

74. Åbo 1841. 

Vid gräfning d. '^.''- i gården n:o 4 i qvarteret 11 af 
6 stadsdelen påträffades. 7 ahiar i jorden: 5 större och 661 
mindre silfvermynf samt 23 hop2)armynt klippingar. 

Universitetet inlöste för 7 rub. 55 V2 kop., i 2 poster 
18 + 8 = 26 stycken, nml sreudrc 1 Svante Sture 1504, 
3 Gustaf I, 16 Johan III (deribland en tremark 1590) och 
3 Sigismunds ören, samt fi/sla: 2 äldre sachsiska thaler och 
1 Joachimsthalei- (Liiwenthaler) 1611. 

75. Sysmä 1841. 

Pa stranden af en insjö nära NordenliDid hittades på 
hösten 1 amhiskt silfvermynt Samanid, prägladt i Alschasch 
294 = 906 för emiren Isma'il ben Ahmed under kalifen 
Almuktafi. Förärades af kaptenen baron P. Fr. Stjern- 
crantz tiU Borga gynniasium. 



73. Konsist. prot. 1841 -V3 § 21; Eektorsberätt.; Redogör, i 
myntkab. 1841, 1, c; Historik II, 10. 

74. Guvernörens skrifvelse 1841 Vv; Kansliexped. d:o d. Vsj 
Kousist. prot. (samt Eegistraturet) 1841 ^s/^ § 8, ^V» § 10; Rektors- 
berätt.; Redogör, i myntkab.; H:fors Tidn. 1841 n:o 7; Weckström, 
sid. 5, 7; Historik II. 24. Ofvan .sid. 13. 

75. Geitlin i Borga Tidn. 1841 n:o 88. Jfr Geitlin 1848, sid. 
320; Aspelin, Alk. sid. 358. 



91 
76. Pemai' 1S41. 

Äfven af detta stora och intressanta fynd. liksom af 
så många andra, liar blott en mindre del blifvit räddad. 

Upptaget ur SievoJn bj^s mark af rusthällaresonen Karl 
Fingerros. bestod det ursprungligen af minst 200 silfvermynf 
jämte siJfverfråfhir och annat arhrtndf siJfrcr. Det mesta 
kom i en guldsmeds händer och såldes af honom delvis 
till ötVerstelöjtn. Tamclander i Abo. 

Dessförinnan hade dock guveruiiren i Abo och BjiJrne- 
borgs län medels skrifvelse af 1842 2/^ till universitetet, i 
afseende ä inlösen, insändt 9 af de funna silfvermynten. 
Då härå under åratal intet svar afhördes, påminde guver- 
nören i ny skrifvelse af 1854 ^"/^ konsistorium att till Finger- 
ros aflemna antingen mynten eller deras lösen. Det upp- 
dagades då, att hans första remiss, enligt universitetets 
diarium och Helsingfors postkontors intyg, alldeles icke 
framkommit, hvarför utredning i saken borde genom gu- 
vernörens åtgärd införskaffas från postkontoret i Abo. Med 
denna erinran i konsistorii Inef 1854 2^2 afstannade under- 
handlingen: de 9 mynten voro och fitrblefvo på villoväg. 

Långt senare, eller 1871 i srpt.. kommo dock några 
spillror af fyndet i universitetets ego. Den vaksamme 
samlaren borgmästaren Ad. Juselius i Lovisa hade nämligen 
af den återstod Tamelander lemnat, inköpt 27 silfvenmjnt. 
hvilka han nu förärade vårt myntkabinett (de äro aflagde i 
konvolutet 184). Deraf voro 9 (na/losncJisishi Ethelred (4) 
och Knut. 15 fi/sJca från incdfltiden och 3 arah/ska (ett med 



76. Brefregistrat. IHö-l ^7,; Historik II. bi: Konsist. prot. 
1871 "/g § 15; Rektorsberätt. 1S71, sitl. ö!»; VV. Lagus, Inveutar. i 
myntkab. n:o 184 och Myiitfynd i Finland 1871—73 (i Fmf:s tidskr. 
1, -IG) samt Historik U, 98; Aspelin, Alk. sid. 357 f. 



92 

ögla). Dessa sistnämda: 1 Samanid från Samarqand 311 
:= 923 för emiren Nazr ben Ahmed och kalifeu Almuqtadir 
(Tornb. p. 202, n:o 335). 1 Abbasid frän Bazra 325 = 937 
för Abu-lfazhl och kalifen Alrazhi (jfr Tornb. 114, 504 etc.) 
samt 1 otydligt från Mijafarecihi (jfr dock Tornb. 271, 7. 9.) 
Att äfven till andra samlingar ett eller annat af ifråga- 
varande mynt förirrat sig, kan slutas af hvad redan ofvan 
erinrats vid Eeso fyndet (n:o 58 slutet). 

77. Kexholm 1842. 

Ej långt från staden fann en rysk soldathustru i san- 
den vid Vi(oksms strand 2 hela och 1 styckadt arabialia mynt, 
af hvilka först de hela och några ar senare det styckade 
genom oi-tens kyrkolifrdc prosten Adam Höljer förärades 
till Borgå gymnasium. 

Af de förra är det ena en Tmaijad präglad i Vasith 
107 = 725 f()r kalifen Hischam (Toi-nb. 8, 44), det andra 
en Thahirid från Samai(|an(l 217 — 832 (Tornb. 132, 14). 
Fragmentet, prägladt i Destuva. är troh'g('ii en Umaijad och 
af år 96 := 714, således ganska sällsynt (jfr Tornb. 6, 31). 

^4^ Ovisst om wwå detta eller något annat fynd sam- 
manhänger det (inihiskd mynt „från trakten af Kexholm", 
hvilket borgmästaren Ad. Juselius inköpt hos en guldsmed 
och år 1871 i sept. jämte hvad här förut (i ii:o 76) namnes, 
förärade till universitetet. Det är en Samanid, präglad i 
Samarqand 297 = 909 för emiren Ahmed ben Isma^il och 
kalifen Almuqtadir (Tornb. 173. 126). 



77. Borgå Tidii. 1<S4.] 11:0 t)!l. Mynten tolkade af Geitliii i 
samma Tidn. IS-IM n:o TS ocli 1S47 11:0 2!>, äfvensom i hans föredrag 
1848, sid. 321. Jfr Weckström sid. 5, 8; Aspelin, Alk. sid. 859. .4. 
Citat till n:o 76'. Ofvan sid. 21. 30. 



93 

78. Scääxmäki 1843 

Vid Haga rusthåll i en sandgrop funnet 1 arahisM 
mynt, skänktes d. å. af vieelandtmätaren M. K. F. Tudeer 
till universitetet. Det är en Samanid, präglad i Samarqand 
trol. 337 (årtalet otydligt) = 948 för Nuh ben Nazr under 
Mustakfi. 

79. Rovaniemi 1844. 

I en till Kemihaara hy hörande beteshage fann l)on- 
den Hoikkas fosterson under en tufva 107 större oeli min- 
dre silfveiint/iä [samt 2 loppa rmijnt], inlagda i en redan 
förmultnad skinnpung. Insändt till universitetet och gran- 
skadt, blef hela fyndet, bestående af, för samlingarna nya 
47 silfver- och 2 l:opp)anniinf samt 60 dupletter till de först 
nämda, samthga välbehållna och till största delen frän 
Karl XI:s och Karl XII:s tider, i sin helhet inlöst för 45 
rub. 16. kop. s:r. Jfr tiU 1867 & 1873. 

A) Detta fynd är säkert det samma, hvilket Appelgren 
1882 omtalar såsom påti'äffadt „ungefär för 40 eller 45 är 
sedan" i Rovaniemi, Ala Sindari hemman, och hvaraf da 
ännu honom derstädes förevisades 6 silfrcnni/nt, näml. 1 
österrihisM prägiadt för erkehertig Ferdinand, 1 danskt af 
1663, och 4 svenska Karl XI och Karl XII, — således åter 
ett prof pa hemlighållna fyndförcmål. 



78. Konsist. prot. 1843 'V, § 11: Rektorsberätt.; Geitliu 1848. 
sid. .322 och Beskr. sid. 58, n:o G8; Aspelin, Alk. sid. 358; Histo- 
rik n, 24. Of van sid. 19. 

79. Kansliexped:s skrifvelse 1844 "/o; Konsist. prot. d. 'Vio § 
6, '-V,o § 9; Rektorsberätt.;' Historik II, 24. — A) Hj. Appelgren: 
Kemin kihlak. i Finf:s tidskr. V (1882), ()7. 



94 

80. Kristinestad 1844. 

Magistraten insände i vanlig- embetsväg en af den- 
samma nppgjord förteckning öfver åtskilliga i liandl. C. G. 
Hydéns äng ntanför staden funna sUfvcr- och koppannynt 
jämte prof. Då konsistorium afslog inlösen, blef alt, äfveii 
förteckningen, återstäldt, livadan fyndet okäudt till innehåll. 

81. Björkö 1845. 

Kyrkoherden derstädes J. H. Siren förärat till uni- 
versitetet 1 j>l(ifiiti/Hf åttadaler 16(52, vägande l^/^ lisp., 
böttenfynd i Bjiirki) sund. 

82. Laihda 1846. 

I ån invid kyrkogarden uppliemtades 18 plåtmiint 
tvådaler. ett af 1684 de flesta af 1711. Inlösen afslogs af 
konsistorium. ..emedan dylika fiu^ut finnas" i samlingarna. 

83. Finland 184(1. 

Fyndorten blott sålunda uppgifven [Karkku?]. Gåfva 
af stud. K. A. Leidenius: 1 (irahislf .silfvcnnynf, Samanid, 
präglad! i Samarqand 300 = 912 för emiren Ahmed l)en 
Ismail och kalifen Almuqtadir (Tornb. 181, 185). 

so. Guveniörons skri fvelsc 1844 'Vi i- Kansliexped:.s d:o d. ■712; 
Kon.sist. prot. d. -'/,., t; 4, 1840 '»/, ^ 2.5. 

81. Konsist. prot. 1845 '»/.o S l-'^; Historik II, 25. 

82. Kansliexpedrs skrifvelse 1846 7»; Konsist. prot. d. "/, § 
(1; Wcckström, sid. G, !J. 

8."). Geitlin, Boskr. sid. 50, n:o :^2a. Annan än Leidcnii mynt- 
gafva i Konsist. prot. 1845 Vio S 9 och i Historik II, 27. 



95 
84. 85. Älaiid, Finström 1846. 

Gåfva 1848 af soekneus kyrkoherde Fr. P. v. Knor- 
riiiji-: 1 arahisl- Samanid präglad i Alschaseh 334 =r 946 
lur Niili ben Nazr uuder Almustakfi (Tornb. 226, 493). Hit- 
tad i prestgårdsäkern vid kyrkan på en åkerväg, som vå- 
ren förut afskalats från matjorden och der man förgäfves 
efterletat flere. 

Samtidigt förärade apotekaren O. V. ]\Iontell i (uxlhji 
(Finström) derstädes funnen 1 arabisk Abbasid prägkid i 
Baghdad 191 =: 806, således på Harun Alrasehids tid 
(Tornb. 59, 221). 

(xodby by. 6 hemman, mycket gammal kulturort. på 
dess mark Ålands största ättehögar. 



86. Bjeriio 1847. 

Bergsrådet John Julin skänkt 4 smärre sUfver- och 
29 kopparmynt, funna i Maldola (Mondola?) under Näsc- 
gårds egendom lydande äng. 

87. Viditis 1S47. 

Drängen Waldén i Pakkasela by funnit i en nyodling 
invid vägen, som leder till Xuramis, 12 äldre silfvcnnijnf. 



84. 85. Konsist. prot. 1848 >'/,i § 11; Gcitliu 1848, sid. 322; 
Aspelin, Alk. sid. 365; Historik II, 25. Mynten saknas i universi- 
tetets samling. 

86. Konsist. prot. 1.S47 '"/^ j^ 10; Historik 11, 25: Maldola. 
Jfr. Finskt Mus. 1S96 sid. 87. 

87. Kansliexped:s skrifvelse 1847 •'Vs; Konsist. prot. d. -'/g § 
15: Historik 11, 25. 



I 

96 i 

i 

Vägflo 5 lod och inlöstes med 3 rub. 21 kop. s:r. lugeii , 
närmare uppgift. 

88. Tiisby 1847. 1 

Vid nedrifning af ett boningshus i HäMIä by påträf- I 
fats 6 silfvermynt Karl XI tV: Karl XII. Inlöstes ej. 



89. Åland. Sund 1847. 

Inhysingcn Ei'. Klockars i Trän riks by vid gräfning i j 
jorden funnit 5 äldre silfvcrmi/iif. Inlöstes för 65 kop. ' 



JMI. Pargas 1847. 

Funna vid gräfning å Muddals egendom 15 smärre 
silfver- och 16 koppaniiiiiit, skänktes af hofrättsrådct Karl 
Edelsköld till Abo gymnasium. 



91. Äland 1848. 

Därstädes hittades 1 koxrpar [?] klipping Gustaf I och 
1 silfver d:o åttaöre af 1591. 



88. Guvern. skrifvelse 1847 ^Vio,' KansHexped:.s d:o d. ^"/n- 
Konsist. svar d. -'/ij. 

89. Guvern. skrifvelse 1847 -7,0; Konsist. prot. d. '»/i, § 9, 
1848 Vj § 12; Historik H, 25. 

90. Åbo Tidn. 1847 '^»/lo- 

91. AVeckström, sid. 7, 10. 11. 



97 

92. Åland, Saltvik 1848. 

Ett äldre dcrstädes hittadt gnldmijnt inlöstes för 3 
rub. 38 kop. s:r. Intet vidare derora. 

93. Åland, Finström 1849. 

Bonden C. E. Carlström i Knlla by, pa ett berg i 
byns skog upptäckt en rund graf samt deri ett brousspänne, 
diverse emaljerade perlor, lerskärfvor och menniskoben: 
mynt namnes ej. Inlöstes för 3 rub. s:r till etnogr. museum. 

94. Vörå 1849. 

Vid sandtägt från en kulle, kallad GuUdjinf^ i Bcrghi/ 
by påträffats ett förmultuadt messiugsfat, radbandsperlor. 
bronsskedar m. m. samt af silfver: I halsriug, 2 konst- 
stycken af samman virade trådar, men inijnt ej. Silfver- 
pjeserna (44 lod) inlöstes till etnogr. museum för 34 rub. 
65 kop. s:r. 

95. Jääskis 1849. 

Under gamla kyrkans golf hittade 2 silfvenni/nt Johan 
III och Gustaf II Adolf samt 4 .svenska och 12 ryska koppar- 

92. Guvern. skrilvclse 1848 'V„: Konsist. prot. d. 'Vt § Ö; 
Weckström, siil. 7. 12; Historik. Il, 25. OtVau sid. 1!). 

93. Guvern. skrifvelse 1847 "/g: Konsist. prot. d. "V,i § 7 (no.^a 
beskr.); Holmberg-, sid. 10. 

94. Guvern. skrifvelse 1849-76; Konsist. i)i-ot. d. '"/o >? '' (^'t- 
förl.); Holmberg, sid. 9; As|)eliu, Alk. sid. 14:> i'. 

95. Konsist. prot. 1849 7,2 § 21; Historik 11, 41. 



.98 

mynt, de äldsta Karl XII och Peter I, — gåfva af mag. 
H. A. Reiiiholm. 



%. Viborgs Icäu 1849. 

Stiulerauden K. H. Forsberg:, Viburgens, sålde för 40 
rub. s:r till universitetet 180 mest silfvennynt, deribland 
några amhisla, enligt Geitliu sannolikt funna i Finland och 
Viborgs län, nml. Uraaijad från Vasith 131 = 748, Abbasid 
från Tiflis (?) 307 := 919, Samanid från Alschasch 284 = 
897 (Tornb. 158, 19). I):o från Samarqand 302 = 914 
(Tornb. 189, 239). Bujid frän Bazra 339 = 948 (Tornb. 
252. 11). 

97. Kivinebb 1849. 

Sommaren d. å. hittades pa Ahijärvi bj^s egor och 
förärades af kronofogden i Äyräpää härad Söderhjelm till 
uiiiversitetet 1 hrandenhurgsk äulcat. präglad i markgref: 
Kristians tid. aanska sällsynt. 



98. Räisälä 1849. 

Kronolänsman J. M. Krook fiJrärat till universitetet 
1 svensk tvåmark af 1669, funnen pa Hovinsaari holme i 
Vuoxen. 



96. Kousist. prot. 1849 'V, § 20; Geitlin, Beskr. sid. 33, 39, 
4.3, 51, 07; Historik II, 46. Ofvan sid. 10 (Björkö?) 

97. Konsist. prot. 1850 '-/lo § 14; Geitlins Inventar. i mvnt- 
kab. 1850; Historik II, 42. Ofvan sid. 14. 19. 

98. Kousist. prot. 1849 ',',.2 S 21; Historik II, 41. 



99 

99. Sotkamo 1849. 

Enl. AVeckström hittades i oktober d. å. i Alasofkamo 
by vid Rabiojärvi sjö 296 mynt af olika slags, trol. ned- 
gräfda ..vid 1788 års eller någ-on annan ofred". (!) 

100. Helsiiige 1849. 

Jordfynd i augusti å Månsat^ hemman, Aggelhy by, 4 
duhffer, 4 guldringar. 1 silfverring samt särskilda slags äldre 
silfvermynt. Inlöstes endast 3 svenska fyramark af 1698, 
1710 och 1715, vägande 4^4 lod, för 3 rub. 25 kop. 

101. Vasa. Korsholm 1849. 

Vid uedgräfuing af den s. k. Korsholmsvallen invid 
staden jordfynd 25 Jiopparmynt, inlöstes för 3 rub. s:r, må- 
hända deribland ett eller annat plåtmynt, eftersom priset 
så högt. 

102. Tammerfors 1850 talet. 

I trakten af staden i en åker funnet 1 amJ/iskf mynt 
helt ensamt. Hörde tiU prosten Gabr. Wallenii samling, 
h\llken, inköpt af C. Michelson i Petersburg, år 1880 för- 
ärades tiU. universitetet. Myntet skall varit dechifferadt af 
Geitliu; är trol. detsamma enda arabiska, hvilket (såsom 



99. Weckström, sid. 7, 13. 

100. Kaiisliexped:s skrif velse 1849 7io; Konsist. pro t. d. '/,i 
§ 8; Historik, II, 41. Ofvan sid. 15. 

101. Guvem. & Kansliexp:s skrifvelser 1849 7hi 'Vni Konsist. 
prot. d. V,, § 22, 1850 7, § 22; Historik II, 42. 

102. Citaten till n:o 49. 



100 

referenten vill minnas) förvaras i den till unversitetet öfver- 
lemnade Michelsonska kollektionen. 



103. Reso 1850. 

Bonden Matliias Kalkkila från Reso skänkt till uni- 
versitetet 1 tijsht medeltida silfvcrmynt frän Köln samt 2 
svenska ören i silfver, näml. Kristina och Karl X, — an- 
tagligen, åtminstone det förstnämda. en lemning af det 
stora Reso fyndet 1834 (n:o 58). 



104. Tammela 1S50. 

Smeden Isr. Jansson från Mustinla landtbi-uksiiistitnt 
funnit i november, vid nedtagning af en rieugn ä Pietilä 
torp, derinnnder 353 svenska kopjJfirmynt, dels två-, dels 
ettören af aren 1730 — 1768. Inliistes ej. 



105. Parikkala 1S50. 

I Rmdalaks by vid flyttning af en stenhägnad funna 
64 äldre ryska sRfvennyni , dengas fi'ån Ivan III Vasil- 
jevitsch's och Vasilj Ivanovitschs tid, inlöstes för 5 rub. 



KW. Konsist. prot. 1850-/, i? 10; Historik II, 44. 

104. Konsist. prot. 1851 -"/^ S 3: Wookström, sid. 7, 14; Histo- 
rik II, 42. 

105. Kansliexped. 1850 '%„; Konsist. prot. d. V,,§9; Geitlins 
Inventar. 1850; Weckström, sid. 7, 15; Historik II, 42. I mjTitkab. 
förvarade i en mindre tenudosa. Ofvan sid. 14. 



101 
Um. Kiistö ISöO. 

Å Emhoda hemmans mark i en skogsbacke påträflfade 
liofrättsausk. Edv. ]\rolander en större mängd sillVerpjeser, 
dock icke mynf. Inlösen afslogs. 

107. Hattula 1851. 

Pigan Anna Joliansdotter från Ihalampi by i Yli 
Uofila hemmans åker d. ^^/^ påträffat 33 miiidi'e silfvennynt, 
inlagda nti en messingshylsa. Inlöstes ej. 

1(18. Åbo stad 1851. 

Åter ett högst märkligt, men tyvärr spoUeradt fynd, 
hvarom dock underrättelserna något divergera. 

Det första meddelandet är från guvernören i Åbo till 
konsistorium i afseende å inlösen, af 1851 11/5, förmälande, 
att „klockringaren Carl Engblom vid anstäld gräfning uti 
jorden invid pålverket i östra [d. ä. venstra] stranden af 
Aura å upphittat 160 stycken gamla silfvennynt" , så be- 
skaffade som medföljande 10 profmynt utvisa, varande de 



106. Giivem. skrifvelse 1850 -'/t med noggrann förteckning; 
Konsist. prot. d. "/g § 7. 

107. Guvern. skrifvelse 1851 */-; Kanslicxped:s d:o d. 'Vt; 
Konsist. prot. d. V9 § 16; Historik II, 42. 

108. Guvem. skrifvelser 1851 'V» & 'Vio; Konsist. prot. d. "/g 
§ 17 samt brefregistr. för 7b och »Vi,; Historik II, 42; Åbo Under- 
rätt. 1851 "Vii och derom Å. T. d. "/u; Hildebrand i Post o. Inr. T. 
1852 n:o 306; Ehjv.elius: Episcoposc. H, 330; Porthan: Juusten 
Chron. p. 151 (ed. 1859): Stjernstedts katalog n:o 58 — 63. livarnied 
jfr Keder: Mus. Graigerianiim (f. d. El. Bronners samL), Londini 
1728, p. 7; Weckström, sid. 8, 16. Ofvan sid. 12. 



102 

öfriga aflemnade till stadens poliskammare. Hela fyndet, 
fqrtfarande i den försiggångna officiela brefvexlingen upp- 
gifvet till 160 stycken, i vigt till 4 lod, kom verkligen in- 
nan årets slnt i universitetets ego för en lösen af 5 rub. 

Antalet tyckes dock icke blifvit rätt noga räknadt, 
ty prefekten för myntkabinettet, prof. Geitlin, nämner i sitt 
inventarium än 149. än 176 stycken. Hänvisande till Bren- 
ners Thesaurus tab. IV, n:o 6, säger han dem tillhört Birger 
Jarls och kon. Valdemars tid, åren 1250 — 75. De kunna 
icke mer i samlingarna särskiljas. 

Besynnerligt nog innehålla stadens tidningar först i 
slutet af november notiser om fyndet. De mala likväl icke 
om någon enskild upphittare, utan kollektivt om de arbe- 
tare, hvilka f()r tiden vore sysselsatta med kajbyggnaden 
af granit på åns venstra sida, ett stycke nedanom öfra 
bron. IVIyntcn lågo der 5 alnar djupt i sanden. 3 å 4 alnar 
från åbrädden och i nivå med denna. 

De voto, säges vidare. „omkring 400 mindre silfver- 
iin/nf, mestadels s. k. hrakleater och till storlek liknande 
våra nuvarande 5 å 10 kopeks silfverstycken". Dock talas 
äfven om tvåsidiga — hvilka synnerligast företett: på ad- 
versen en öi)pen krona, på reversen ett upprättstående lejon. 
[Af denna sväfvande beskrifning kan man nog ana mynt 
från Folkungarnes tidj. Arbeta i-ne. tillägges det, föryttrade 
en del hos guldsmeder och på krogen, men „omkring 360 
hafva blifvit hembjudiia liöga kronan''. — menas väl de 
160, om hvilka of van? 

Enligt hvad d:r Piuello dolgifvit tidningens redaktör, 
beboddes redan i medeltiden stadens ifrågavarande trakt 
af domkyrkans högre presterskap, biskopar, domprostar 
m. 11.. och blcfvo först efter 1827 års stora brand murarne 
af deras forna ombyggda hus raserade samt dertill hörande 



103 

källare igenfykla vid planering- af det nybildade och ut- 
vidgade torget. Särskildt antyder Pinello, att en af dessa 
rymliga källare, som egdes af framl. kommerserådet Maex- 
montan. var stället för fyndet, livilket förmodligen någon 
prelat der „ förvarat eller nedgräft-'. 

Om sjelfva mynten säger han, att „en vitter antiqvaiie- 
forskare", som tillfälligtvis fått se några af dem, hänfört 
dem tiU Folkungaperioden och ansett dem vara präglade i 
Åbo. Med denna forskare menas utan tvifvel B. Hilde- 
brand, helst vi redan veta (se ofvan), att Pinello i ämnen 
som detta plägade rådfråga hans auktoritet, och dessutom 
Hildebrand sjelf i en redogörelse för 1854 öfver gåfvor till 
antiqvitetsmuseum och andra offentliga samlingar i Stock- 
holm bl. a. upptager: ,,Af filos d:r N. H. Pinello i Abo 6 
svenska silfvennynt från Folkunga regenternas tid, sannolikt 
präglade i Åbo, der de bhfvit funna i större mängd vid en 
kaj byggnad-'. 

Slutligen uttalas ock i Weckströms här ofta citerade 
förteckning en hithörande ganska beaktansvärd hypotes: 
„Märkligt är, säger han, att detta fynd gjordes på samma 
plats <^aflidne kommerserådet Maexmontans tomt före 1827 
års brand), der jag under min studenttid 1823 — 26 hörde 
berättas, att en skatt från äldre tider skulle finnas, och 
för h vilken h varje ny egare af gården borde erlägga någon 
afgift åt afträdaren utöfver den öfverenskomne köpesumman. 
Måhända hade i tiden Abo mynihus stått på samma plats?" 

Numismatikerue äro ense derom, att Äbo första mynt- 
hus inrättades i Folkungaperioden (1250 — 1365). Men un- 
der hvilken regent? YanHgen antages: ffh-st under den sista 
af sagda ätt, eller Magnus Eriksson Smek (1319 If.). Möj- 
ligen skedde det dock redan 1284. då, enligt Rhvzelius. 



104 

biskop -Kettil 1. Catillus, lärer styrkt konimja: Magnus, ,.att 
inrätta ett Möntehus i Äbo". 

Denna uppgift bestrides visserligen af Porthan (senare 
ock af H. Hildebrand) på den grund, att intet sådant läses 
i nämde konungs testamente af 1285. Invändas kunde ock, 
att ju biskopssätet sagda år fortfarande befann sig i Räntä- 
mäki, men det bör icke heller förbises, att flyttningen till 
Abo som bäst ffirbereddes, under det domkyrkobyggnaden 
nalkades sin fullbordan. Ja, man måste till och med deri 
se en positiv bekräftelse af notisen hos Rhyzelius, i fall de 
många hittils obestämda mynten i Stjernstedts katalog med 
legenden ,.Aboae" eller blott X (kunde äfv. vara Arosia 
= Vesterås) med skäl antagas „präglade på 1200 talet". 

Det inses lätteligen,huru mycket en vidare utredning 
af ofvan berörda spörsmål deraf kunnat främjas, i fall före- 
varande fynd blifvit bevaradt i sin helhet, eller åtminstone 
de stycken, h vilka tillfallit universitetet, noggrant och igen- 
känligt beskrifna, innan de hopblandades med annat. 

109. Björneborg.s stad 1852. 

Ur gruset efter stadens brand uppgräfde 4 svenska 
silfvermynt Gustaf I, Erik XIV och Johan III, skänktes 
1862 af häradhöfdingskan E. Wahlberg till universitetet. 

110. Yesilaks 1852. 

Jordfynd på Laulko gård 2 äldre svensJcn silfvermynt 
och 1 loppar niynt, gåfva af arkiater Törngren. Jfr n:o 48. 



109. Geitlins Inventar. 1862: Wekström, sid. 11, 17; Histo- 
rik, II. 69. 

110. Konsist. prot. 1852 3'/, § 12; Rektorsberätt. sid. 35; Geit- 
lins Inventar.; Historik II, 42. 



105 

111. Tavastkyro 1852. 

Nära prest^årdeii in\'i(l Tnrkimitsojn funna 1 böhmisk 
thaler Ludvig I (t 1526) och 1 svenskt tvåöre Karl XI, 
skänkta af stud. Georg' Forsman. 

112. Anjala. före 1853. 

„För många år sedan*' påträffades i Anjala sätesgårds 
mark en dosa fyld med mi/nf, som dock blifvit skingrade. 
Skänk af possessionaten B. S. Gyldéu med åtföljande be- 
skrifuing. ,,Aliång koppardosa med botten och lock af 
messing, det fullgraverade locket, som äfven har årtalet 
1482. upptages för det mesta af en kalender i 7 kolumner 
på 8 tvärrader"; holländskt arbete? Förvaras i etnogr. 
museum. 

113. Tohmajärvi 1853. 

I Värfsilä by, hemmanet n:o "3, vid dikesgräfning i 
äng, arbetskarlen Toropainen i sept. månad hittat 29 plåt- 
mynt 1710-31, näml. 8 fyradaler och 21 tvådaler. hvar- 
öfver guvernören i Kuopio län insänder förteckning. Konsi- 
storium inlöste ett exemplar af hvarje, sålunda: fyradaler 
af 1717, 20. 23. 23. 27, 29 cV: 30, tvådaler af 1710. 11, 12, 
15. 17, 19. 20, 21, 22, 26, 27. 29, 31; i vigt 4 lisp. 71/2 
skalp, betaltes med 20 rub. 12 V/2 kop. 



111. Konsist. prot. 1852 ■">/,. i< Ifi; Roktorsberätt. sid. 36; 
Geitlins Inventar. ; Historik II, 42. 

112. Konsist. prot, 1853 V12 § 15; Rektorsberätt., sid. 37; 
Holmberg, sid. 16; Historik II, 54. 

113. Giivern. 1853 V„; Kansliexp. d. "/,, 1854 >Vb; Konsist. 
brefregistrat. 1854 '^t. ''la', Weckström, sid. 11, 18: Historik II, 54. 



106 

114. Åbo stad 1853. 

Vid kanalgTäfniiig 7 alnar under jordytan påträffade 
2 gamla svensM silfvcr- och 5 lcopparmynt,i gåfva af snickaren 
T. Lindholm. 

115. Hauho 1853. 

Kotfattige Ad. Flink vid harfning i Lehdesrnähi rnst- 
hålls, öster om gården belägna åker liittat en silfver spräng- 
ring med vidhängande lo-oh. Väl var fyndet veterligen 
icke beledsagadt af mynt, nion namnes dock här såsom 
förelöpare till ett annat, i numismatisk hänsyn mycket 
märkligt, hvilket två år senare gjordes på samma ställe 
(se nedan). 

Nu ifrågavarande ring, hvilken enl. uppgift varit af 28 
lods vigt „samt i storlek af ett större dricksglas och tjock- 
lek, som var olika kantig, var af lilltingers tjocklek", har 
försvunnit i obekanta öden. Man har blott utrönt, att den, 
genom generalguvernörskansliet i Helsingfors, i anledning 
af memorial från guvernören i Tavastehus i juni 1854 liem- 
bjudcn universitetet, besynnerligt nog, ansågs ,,obehötlig" 
for dettas samlingar, men sedermera blef försåld (till hvem?) 
för ett pris af 18 rub., hvilken summa i embetsväg genom 
kronolänsmannen i Hauho år 1855 öfverlemnades till kle- 
nodens dåv. egare, rusthållaresonen å Lehdesmäki E. J. 
Michelsson, som ock kallas dess upphittare. 



114. Konsist. prot. l-Sö:) V12 S li>; liektorsberätt. sid. 37; Geit- 
lins Tnventar. 1(S53 /g; Historik, 11, 54. 

115. Skrifvelse från generalguv. kansliet 1854 "/g; Svar dera 
d. '7- i brefregistr; Meddelande af prosten Ad. Siren till Geitlins 
nppsats i Litteraturbl. 1863 n:o 4; Kronolänsman G-. Lagers bref af 
1863 ^/'j till prosten Borenius förvaradt i univ:s myntkabinett. 



107 

116. Ruokolaks 1853. 

Bondedottreu Anna Andersdotter HäniäläiiKni a krono- 
hemmanet n:o 6 i Veherälä by hösten 1853 i åkern funnit 
66 större och 154 mindre svenska kopjMrmi/nf, 8 skalp. 
Inlöstes ej. 

117. Haii^öiidd 1854. 

A SlrmshoJm i maj och juni vid befästningsgTäfningar 
hittades några svenska mynt, bl. a. kopparören af 1657, 
1666, 1667, 1678 och 1724. (Weckström. sid. II.9). 



118. Kyro 1854. 

Skomakaren J. Graström frän Mahnala by vid gräf- 
ning i Laifila boställes mark funnit 1 lisp. 4 skalp, svenska 
skilhugsstycken samt några ryska 1 och 2 kopeks slantar 
inlagda i en påse. Inlöstes ej. 



119. Viborg\s stad 1855. 1856. 

Vid gräfning på skilda ställen derstädes funna 9 äldre 
svenska och 1 ryskf koppar- samt 2 mindre silfverinynt 
Kristina och Karl XL skänktes af timmerman J. Skullbacka 
till stadens gymnasium. (Weckström, sid. ll,2o). 



110. (iiivcrn. skriivelse 1854-74: Kansliexp:s d:o d. 2/.: Kon- 
sist, prot. d. Vj § 13. 

118. Guvern. skrifvelse 1854 "/n; Konsist. prot. d. '7n § 1'^- 



108 

120. Paattis 1855. 

A Urois, smedmästaren Karl Eklund i Abo tillhörigt 
enstaka hemman i Paattis kapell, ]\[arie socken, fann dräng- 
fogden Joh. Johansson i början af oktober vid plöjning- af 
en nyodling 704 äldre svemha silfvermtjnt, tillhopa vägande 
8 1/2 skalp., hvilka jämte förteckning genom länets guvernör 
i hembud tillsändes universitetet. 

Redan i början af påfrdjande november egnade Geitlin 
fyndet ett litet omnämnande i linska vetenskapssocieteten. 
Mynten utgjorde, sade han, 36 svensJca och 1 danskt fyra- 
marksstycke, 161 svensJca tvämark samt 25 enmark, eller 
„inalles 223". hvilka efter all . sannolikhet under storaofre- 
den blifvit gi)mda i jorden, emedan de nästan alla äro präg- 
lade på Karl XI:s och Karl XII:s tider, det yngsta år 1712. 
Endast trenne syntes förtjena inlösas, nml. 1 tvåmark Kri- 
stina utan årtal och följaktligen präglad i Rom, 1 dylik 
Karl XI af 1676 och 1 enmark af 1664. Misstaget i det 
uppgifna totalantalet kan ej förklaras annorlunda, än att 
endast 223 vid tillfället blefvo förevisade. 

Äfven vid behandlingen af denna fyndremiss kunna 
ett par inadvertenser påpekas. Fiirst 1858 erinrade man 
sig, att guvernörens skrifvelse ännu var obesvarad. Det 
skedde nu med ursäktande af driijsmålet, såsom förvålladt 
af samUngarnas borttlyttande under kriget; h varjämte såväl 
alla de 704 mynten som förteckningen återstäldes såsom 
obehötliga för universitetet. Följande år befunnos dock 



120. Guvern. skrifvelse 1855 ^Vio; Geitlin i F. Vet. Soc:s 

Öfversigt 1855 Vu' sid. 45 f; Hans Inventar. 1859 /n; Konsist. skrif- 

velser i Eegistraturet 1858 "/^ och 1859 'Vn; Weckström, sid. 12, 

21; Historik, II, 55. Jfr Killinen: Maskun kihlak. i Fmf:s tidskr. 

II (1878), 84. 



109 

tre till fyudet hörande myut ligga qvar i det s. k. rektors- 
skåpet, hvarfur i löseu för dem insändes 3 rub., d. ä. „mer 
än dubbla metallvärdet". 

Dessa 3 voro säkert desamma, om livilka ofvan nämts. 
Rörande de öfriga stode väl nägon notis att vinnas nr den 
till guvernörsembetet i Abo oeli Björneboros län återsända 
förteckningen. 

121. Hauho 1855. 

Vid harfning till vårsådd af åkern å Lehdesmäki rust- 
liall hittade rusthållarebrodren Joh. Mattsson en 5 qvarter 
lång halsl-edja af sUfver, behängd med silfvermynt och ett 
par andra små silfverprydnader (jfr nedan n:o 512), h\ilken 
skatt han först år 1863 kunde förmås att genom socknens 
kyrkoherde, prosten Ad. Siren, afstå till universitetet mot 
den ringa godtgörelsen af 20 rub. 

Fyndorten, densamma der redan 1853 den förutnämda 
silfverringen påträffades, beskrifves närmare af Siren så- 
lunda: „Lehdesmäki enstaka rusthåll ligger på en hög plats 
samt str»ter på ena sidan, den vestra, till en vik af Roine 
sjö [Iso Roine] och på andra sidan, den östra, till en nu- 
mera obetydlig blefven å. som förenar Pyhäjärvi åt Tuulois 



121. Rektorsberätt. 1863 sid. 36, 1876 sid. 49; Geitlins In- 
ventar. 1863; W. Lagus d:o n:o 279; Geitlins anmälan i F. Vet. Soc:s 
Öfversigt V, 210 och: Aumärkniugsvärdt jordh-nd i Hauho i Litteraturbl. 
1863, n:o -1; A. Siren ett meddelande i Geitlins uppsats; W. Lagus 
i Bulletin du oongrés international des orientalistes ä S:t Pétersb. 
1S76 p. 114 och Travaux du congTés — etc. 1879 p. 367 etc: Historik 
II, 55. m. 115. 122; A. O. Heikel: Hauhon kihlak. i F. Vet.Soc:s Bi- 
drag XXIX (1878), 72. 173; A. Hackman & Ar. Hjelt: Ett silfver- 
fynd från Hauho, i V. Museum 1894 sid. 81—94 med plansch. 



110 



kapell sig- sträckande insjö med berörde Koine. Med rin- 
gaste uppmärksamhet kan tydligen skönjas, att vattnet i 
äldre tider stått högt omkring den kulle, hvarpå rusthållets 
åbyggnader nu äro belägna, och att stället sålunda i äldsta 
tider formerat en hög udde eller troligast varit helt och 
hållet af vatten kringflutet, samt utgjort en holme, särdeles 
beqväm att begagnas som landningsplats för sjöfarande 
emellan Pyhäjärvi och Roine. Af sådan orsak är äfven 
den hos folket genom tradition fortplantade berättelsen, det 
på berörde udde skulle i fordna tidei" stått flere blodiga 
slag, anting(Mi emellan landets h(^dniska invånare eller 
med fremmande inträngande fiender, ganska trovärdig, helst 
en annan folksägen vet berätta, att Birger Jarl förut skulle 
varit sinnad att på ett högt berg kalladt Hyypiänvuori, 
norr om sagde Pyhäjärvi sjö, ungefär V4 niil från Lehdes- 
mäki, uppföra den befästade borg, hvars plats sedermera 
valdes i Tavastehus. På sagda berg finnas ännu genom 
menniskohand hopade stenar, hvilka man i allmänhet åbe- 
ropar såsom bevis på traditionens sanning." 

Beträffande smyckets generela habitus föreställe man 
sig: 16 smäi-re rinyar förenade sinsemellan genom korta 
länkar, en hvai- bildad af trenne tätt till li varandra trängda 
flätor, samt vidare: från ringarna nedhängande små rörliga 
öglor, vid hvilka iniint äro fastnitade, och slutligen: en 
från den öppna kedens slutring utliipande smalare 10 tum 
lång silfversnodd, afsedd att kring bakre delen af den bä- 
randes hals hopknytas vid slutringen å andra ändan, der 
(för detta ändamål?) en mindre med cirklar och prickar 
sirad tunn sUfverskifvn är aubragt. 

Af mynten, hvilka liksom ringarna och öglorna eller 
de små nitbanden ursprungligen voro till antalet 16, återstå 
numera endast 11. T likhet med dessa voro äfven de 5 



111 

saknade: österländska, såsom slutas kaii 1)1. a. af följande 
här beliöfliga notis: 

Ar 1876 i febr. förärades af prosten Siréus son, dåv. 
medicine kandidaten H. Siren, till myntkabinettet 1 från 
„Lehdesmäki fyndet" i den första upphittarens bo länge 
undanhållet amhisld silfvermi/nt, hvilket var genomborradt 
af hål efter en bortfallna nitnageln. Referenten, kabinettets 
dåv. föreståndare, drog derför icke i betänkande att till 
förvar provisoriskt fjättra den återfunna enslingen vid dess 
kamrater. Der sitter han ännu, utgörande n:o 11 i den 
längre ned intagna förteckningen. 

Utom de redan nämda mynten hänga vid kedens 
midtelparti äfven några andra prydnader. De utgöras af 
en liten ornerad silfverlmcUa eller slef med vidnitad ()gla 
och 5 smärre vesterländska silfvenmjnf. nml. 3 anglosnch- 
sislca, 1 svenslct och 1 fyslif. Dessa 6 föremål hafva helt 
konstlöst blif\it medels fina silfvertrådar fästa vid kedens 
flätverk, icke vid dess ringar, hvaraf framgår, att hela ko- 
den då ännu varit oskadd, d. ä. alla dess ringar upptagne 
af de ursprungliga 16 österländska m3mten. Denna slut- 
sats försvagas ingalunda af de vesterländska myntens ålder, 
alldenstund det yngsta bland dessa är endast omkring 50 
år, och kanske icke ens så mycket, yngre än det yngsta 
österländska (se nedan). 

Att ett fornsmycke af antydd sällsynthet skulle ådraga 
sig stor uppmärksamhet, förstås lätteligen. Geithn var 
icke sen att i finska vetenskapssocieteten derom lemna ett 
preliminärt meddelande, utlofvande framdeles för societetens 
acta en afteckning och beskrifning af keden jämte till- 
hörande mynt. Samma afsigt upprepar han kort derefter i 
en i Litteraturbladet införd uppsats: „Anmärkningsvärdt 



112 

jordfynd i Haulio". hvari ämnet något utförligare behandlas 
och särskildt mynten förklaras. 

„Nn frågas billigt", yttrar lian bland annat, ,,huru har 
denna ked med sina orientaliska mynt frän nionde och 
tionde seklet hittat vägen till Lehdesmäki rusthålls åker i 
Hauho?" Vore de orientaliska mynten ensamma, kunde, 
menar han, frågan helt enkelt besvaras med hänvisning pa 
tidens lifliga handelsförbindelser mellan Orienten och norden. 
„Men nu är klart [?], att ifrågavarande smycke först kom- 
mit öfver ända till Skandinavien, dei- ökats med andra 
vesterländska mynt, och sedan återvändt åt öster. Men 
när och af hvad anledning?" 

Härå svaras med förmodan, att någon svensk viking 
begagnat smycket som halsprydnad och dervid ytterligare 
fäst mynt från hemlandet. Ganska möjligt vore, att någon 
af Birger Jarls kämpar burit det under eröfringståget till 
Tavastland. då det måhända ,,vid någon sjödrabbning fallit 
i vattnet, som då synes halva betäckt den åker, hvari fyn- 
det nu anträttats". Man måste väl anse alla dessa raska 
hypoteser nog vanskliga. 

Med alt detta blef Geitlins löfte om en fullständig 
beskrifning af fyndpjeserna icke uppfyldt, — kanske just 
derför, att han med åtskilliga interimsdetaljer hastat sig 
sjelf i förväg. Samma negativa förlopp tog äfven den plan 
i samma syfte, hans efterträdare vid myntkabinettet flere 
år hyste och förberedde. 

Tillfällen saknades ej att inhemta sakkännares mening. 
Ett par må nämnas. Ar 1874 i Stockholm förevisad dåv. 
riksantiqvarien B. E. Hildebrand, väckte vår finska klenod 
hans litiigaste intresse. Smycket, upplyste han, vore unikt, 
utan motstycke i svenska samlingar, och väl i antiqvariskt 
pris värdt en 200 kronor, — icke minst för det till formen 



113 

ovanliga och äfveii annars sällsynta myntet af Anund Ja- 
kob, — dess plåt fyrkantigt utklippt, af någon likhet med 
senare tiders klippingar, — sådant den mångerfarne ganska- 
ren tillförene icke varsnat. 

Da två år senare vid internationela orientalistkon- 
gressen i S:t Petersburg vårt myntkabinett var represente- 
radt genom en liten utställning af de mest sevärda fiire- 
målen i dess österländska samling, märktes deribland äfven 
fyndet från Lehdesmäki. Det tillvann sig mer än en ce- 
leber numismatikers synnerliga uppmärksamhet. Rörande 
sjelfva kedens konstarkeologiska egenart erhölls väl intet 
motiveradt besked, men vissa diskussionsvis framstälda 
yttranden om dess sannolika ursprung, kunde icke undgå 
att inverka pä utställarens sedan dess i frågan vidblifna 
mening. (Se nedan). 

(3fver samtliga de utstälda fornsakerna var uppsatt 
en kortfattad handskriftlig förteckning, hvarur det parti, 
som angår de i Hauho och redan fiirut af Geitliu antydnings- 
vis dechiffrerade mynten, här desto hellre må excerperas, 
som det i alt väsentligt samstämmer äfven med en senare, 
men deraf fullkomligt oberoende och utförligare beskrifning. 

Kedens ö.sterländsa mynt: 1) Samauid från Alschasch 
289 = 901 för eniiivn Ismail ben Ahmed (hos Tornb. 160. 
38; Fraehn 43, 24), — 2) Samanid från Badachschan 321 
= 933 för Nazr ben Ahmed (Tornb. 214, 419), — 3) Bul- 
gharid från Suvar 338 = 949 för Tlialib ben Ahmed (Tornb. 
246), — 4) Samanid från Alchottel 312=: 924 för Nazr 
ben Ahmed (jfr Tornb. 204, 351; guvernörens i staden 
namn Djafar ben Ahmed, som läses på vårt mynt, saknas 
hos Tornb.), — 5) Samanid från Nisabur 309 = 921 fih- 
Nazr ben Ahmed (Tornb. 200, 319; Fraehn 83, 207), — 6) 
Samanid från Samarqand 300 ;=912 för Ahmed ben Ismail 

8 



114 

(Torub. 179ff; Fraehn 64, 114), — 7) Samanid från 
Samarqaiid 362 == 972 för Maiizur ben Nuh, — 8) Samanid 
från Alschasch 295—299 =: 907—911 för Ahmed ben Isma il, 
— 9) Samanid, präglad för Nazr ben Ahmed och kalifen 
Almnqtadir, ett mynt utan framsida och således äfven utan 
årtal, men med lika lydande frånsidor af olika typ. — 10 
& 11) Numi spurii, båda utan årtal, men innehållande emi- 
ren Nazr ben Ahmeds namn, dock orätt skrifvet, äfvensoni 
andra fel mot arabiska språket, utan tvifvel ett falskmynt, 
präg^ladt hos de i det knepet mycket förfarne Volga-Bul- 
g-arerne. 

De vesterländska mynten äro: 3 anglosachsisTca för 
Ethelred 979—1016 (hos Hildebrand, sid. 26, 72) och för 
Knut 1016—1035 (Hildebr. sid. 144, 184 & 186), 1 fysM 
från Miinster för Otto I, II eller III, 936-1002 (hos 
Uannenberg, sid. 296) och 1 svenskt på fyrkantig plåt trån 
Sigtuna för Anund Jakob 1022—1050 (jfr Bremier, p. 5; 
Berch, sid. 17 f.) 

Uernäst blef Lehdesmäki fyndet, hvarom J. R. Aspe- 
lin i sina arkeologiska grunddrag blott tyckes egt en ytlig 
vetskap (sid. 358), bragt till tals af A. O. Heikel i hans 
afhandling om Hauho härads fornlemningar. Väl egnar han 
icke många ord hvarken åt keden eller dervid hängande 
mynt, men har i stället noggrant skildrat både den före- 
varande och andra i nejden af Pyhäjärvi belägna fyndorter, 
det ofvan i Siréiis meddelande omnämda Hyypion vuori 
icke till förglömmandes, äfvensom lemnat en öfversigt af 
särskilda i trakten påträffade antiqviteter, såsom gamla 
vapen m. m. 

ÄndtUgeu har härom året „Silfverfyndet från Hauho" 
framkallat tvenne i Finskt Museum 1894 införda omsorgs- 
fullt utarbetade föredrag, det ena konstarkeologiskt af 



116 

A. Hackman, det andra uiimismatiskt-historiskt af Arthur 
Hjelt. De ha hvardera sjelfständigt, och okunniga om 
tidigare uttalanden i ämnet, skridit till verket. 

Herr A. Hackmans föredrag måste i flere hänseenden 
anses upplysande. Genom anhtande af den kompai-ativa 
metoden, hvilken allaredan äf\'en på fornkunskapeus fält 
lockat så mången sanning fram i dagen, har han vid detalj - 
studium af vår mångomnämda keds särskilda delar och de- 
ras teknik öppnat vyer af ganska omfattande bärvidd. 
Visserligen har materialet för jämförelserna varit nog knapt. 
men derför rör sig ock undersökningen med lofvärd akt- 
samhet. Dock uttalas dess resultat i en någorlunda betonad 
förslagsmening att smycket vore en produkt af gammal 
skandinavisk eller finsk konstslöjd (sannolikare skandinavisk), 
utan att likväl en möjlig inverkan af orientahska mönster 
förnekas. Således ett mycket tidigt lärospån af nordens 
kommersiela samfärdsel med Araberna. 

Med nöje och behållning läser man äfven herr Ar. Hjelts 
föredrag. Den numismatiska utläggningen är exakt och 
ingående nog för säker identifiering af mynten samt der- 
jämte populärt anslående genom bifogade erinringar om 
det af varubytet förmedlade närmandet mellan Orienten och 
occidenten, hvilket under medeltiden egde rum. Anseende, 
utan tvifvel med fog, de vid keden hängande orientaliska 
mynten ursprungligen ha utgjort dennes enda extra sirat, 
yrkar Hjelt ändå bestämdare än Hackman på kedens skandi- 
naviska upphof, helst det är kändt, att ,,nordniännen i sina 
hängprydnader med förkärlek buro dessa silfvermynt", de 
der massvis förekommo i deras hemländer. Beträffande 
åter kedens vesterländska mynt, kunde förmodas att de 
„blifvit dit anbragta af en kristen egare, som genom dessa 
med kristliga symboler — kors och kyrka — försedda pje- 



116 

ser önskade förmildra den hedniska karaktär, de öster- 
ländska mynten med sina muhammedanska trollformler för- 
länade smycket". 

Dessa nya hypoteser om vår keds vesterländska d. ä. 
svenska eller finska härstamning- i all heder, föredrajs^er- 
referenten att vidblifva en annan af honom redan vid 
petersburgska orientalistkongressen och i dess Travaux 
antydd mening- (,.vel Bulgarico artifice"). Medgifves gerna, 
att koden ej kan vara ett rent orientaliskt eller arabiskt 
arbete, såsom Geitlin och efter honom äfveu referenten nå- 
gon tid förmodade; ty huru skulle då de många samtida 
bulgariska mynten, 1 äkta och 2 oäkta (n:o 3, 10, 11), ja 
kanske ännu flere bland de bortfallna, kommit dit? Väl 
icke rimligtvis först i occidenten. Vida antagligare har 
smycket i dess helhet tillverkats hos samma, i silfversmide 
och förfalskningsknep ingalunda oerfarne muliammanske 
Volga-Bulgarer, samt i spåren at desses synnerligen lifliga 
handelsförbindelser pä vestern omsider uppnått Hauhos 
gömda bygder. Nog sant, att motstycken veterligen icke 
kunna ui)pvisas från Volga trakten, men icke heller från 
Skandinavien. 

Må sist och slutligen såväl mot suppositionen om de 
vesterländska myntens tillkomst i fidjd af något slags 
religionsskrupel, som mot förmenandet, att keden prydts 
med dem under ett, alt till Birger Jarls dagar utsträckt 
besök i Sverige, framhållas det enkla faktum, att hela mäng- 
der af vesterländska mynt, och deribland just de nu ifråga- 
varande, att döma af präglingstiderna, långt förr än kristen- 
domen funnit vägen till vart land. 



117 
122. Viborffs stad 1856. 



'h'^ 



Jordfynd vid gräfiiingsarbeteu, 25 utländska smärre 
silfver- och 23 T<o'pparmynt, gåfva till gymnasiet. (Weck- 
ström, sid. 12, 23). 

123. Åland, Pinström 1856. 

Af skräddaren C. A. Mattsson från Pålshöle by i en 
Orelshy kungsgård underlydande åker på hösten funnen 
silfvermedcdj, inliist för 1 rub. 

124. Sääksmäki 1857. 

Vid plöjning å Volpala gårds egor funna 2 svenslca 
silfvermynt Johan III och Sigismund, skänkta till Tavastehus 
gymnasium. 

125. Storkyro 1858. 

Jordfynd d. ^^'^ i ett kyttland i Å''a2)shy innehöll blott 
ett äldre silfver armband (halsband enligt Holmberg) men 
intet mynt. 

126. Lampis 1858. 

Vid gräfning hittadt 1 sUfveröre Gustaf I. (Weck- 
ström, sid. 12, 25). 



123. Guvern. skrifvelse 1857 'V*; Brefregistraturet 1858 'V,,. 
TJteglömd i Historiken. 

124. Weckström, sid. 12, 24. Af kyrkoli. P. A. Hellstedt i 
Brefregistrat. 1859 '72 ^n intressant förteckn. öfver fornsaker från 
Sääksmäki. 

125. Konsist. prot. 1858 '*/„ § 4. 



118 

127. Kumo 1859. 

Pastortadj. Joh. Ad. Lindström förärat till uuiv. 1 
gammalt och sällsynt ..götiskt'', [= Gutniskt?] silfvermynt, 
funnet vid nedrifningen af socknens gamla träkyrka. 



128. Ålborgs stad 1859. 

Till universitetet förärats: a) genom borgmästaren 
R. Örn i augusti vid arbetet å nya kajen hittade 5 silfver- 
mynt af åren 1548, 1665 och 1668 samt 10 kopjmrmynt 
Gustaf II Adolf och Kristina, äfvensom b) genom annan man 
4 silfrcr- och 14 Icoppannynt, jordfynd vid uppgräfning af 
en vall i staden. 



129. Åland, Saltvik 1859. 

T Qvarnho by hittades d. ^Va under gräftning af torparen 
Sjölund 2 hoUändska sUfvennynt af åren 1624 och 1657 
(vägande 4 V4 lod) samt 12 svenska, fyramark af 1684, 
88, 91, 92, 93, 94, 95, äfvensom 2 silfverskedar, på skaftet 
märkta med en krona. De två förstnämda mynten inlöstes 
för 2 rub. 87 kop. till myntkabinettet och skedarna för 4 
rub. 56 kop. till etnograf. museum. 



1-27. Konsist. prot. 1H5!) Vio § 5; Geitlins inventar. 1859 
oktob.; Rektorsberätt. 1859, sid. 64: Weckström, sid. 13,28; Historik 
II, 65. 

128. Konsist. iirot. 1859 "/,2 § 6; Geitlins Inventar. 1859 dec; 
Ilektorsberätt. sid. 64; Weckström, sid. 13, 26. 27; Historik II, 65. 

129. Guvern. skrifvelse 1859 -%, ^7,0; Brefregistrat. d. "/in 
Geitlins Inventar. 1859 nov.; Weckström. sid. 13, 29; Historik 
II, 65. 



119 

130. Viniio 1859. 

Gårdssonen ä Mälilä hemman i Perimis by i ett steii- 
röse liittat 141 njslca altiiinikor Peter I samt 62 små sven- 
ska silfvei-mynt Karl XI och Karl XII, inlöstes för 4 rub., 
„såsom en uppmnntrau till nya hembnd", ehnrn mindre be- 
höflio-a för universitetets samlingar. 



131. Kuuio 1860. 

Derstädes funna 7 g-amla l:oppaymynt, g-åfya af J. A. 
Lindström. 

132. Åbo 1860. 

Xära staden i en åker funnet 1 g^ammalt mynt, g-åfva 
till F. litterat. sällskapet. (Weckström, sid. 13, 30). 



133. Ikalis 1860. 

I slutet af juli bonden David A^ira i Haapmia by och 
Vira hemman vid nedtagning- af ett gammalt fähus funnit 
35 plåtmynt dels halfdaler dels fyradaler 1710-48, vä- 
gande 4 lisp. 17 skalp. Inlöstes ej. 



130. Guvern. skrifvelse 1859 -/si Konsist. prot. d. Vio § 4: 
Brefregistrat. s. d.; Geitlins Inventar. ; Historik II, 65; J. Sjöros: 
Mynämäen kihlak. i Fmf:s tidskr. VUI (1887), 102. 

131. Geitlins Inventar. 1860 "Vo; Rektorsberätt, sid. 64: Weck- 
ström, sid. 15, 35; Historik II, 65. 

133. Guvern. skrifvelse 1860 ^Vg; Brefregistrat. d. "/lo- 



120 

134. Yibor^-s stad 18()1. 

Gåfva genom borgiiiästaren R. Örn, vid raserino- af 
vallar fnnna: 1 pJåfmynt halfdaler 1720 samt 28 diverse 
äldre och nyare mi/nt. 

135. Tyrvis 1861. 

Lekande barn på Jidtus hemman i Liimaja by d. ^^1^ 
hittat tre tum i jorden, der ladugård stått, ^2 svenska silfver- 
ynynt af olika storlek, deribland ett från året 1551, de 
öfriga 1559 — 75, och ytterligare 12 från 1575—89. Inlöstes 
ej. — Ett fynd från okänd tid „i Tyr visnej den" af ifiska 
medeltida biskopsmyut omtalas ock. 

136. Eura, Kiukkais 1861. 

A Isoantti hemman i Mcikelä by af Kiukkais kapell 
påträifades i juli i åker nära åstranden invid en sten, som 
uppbröts, djupt i leran omkr. 300 (nogare 270) sUfvermynt 
— på några årtalen 1591 och 1595 läsliga — , samt stycken 
af en guldring och bitar af en läderpung. Hembjöd os till 
universitetet genom gnvernitren med anmälan att mynten 
befunno sig hos upphittaren å orten. 



134. Geitlins Inv^entar. 18(51 mars; Weckström, sid. 13. 31 ; 
Historik II, 66. 

135. Guvern. skrif velse 1861 'V.,; Brefregistrat. d. "/«; Weck- 
ström, sid. 14, 32. 

136. Guvern. skritVelse 1861-77; Brefregistrat. d. '"/g : Geitlins 
Inventar. 1862 maj; Rektorsberätt. 1862, sid. 34; Weckström, sid. 
14, 33. 34; Historik H, 66; Killinen: Ulvilan kihlak. i F. Vet. Soc:s 
Bidrag XXXIII. 92. 



121 

Inlösen frånsades. Men 1862 i maj erhöll universitetet 
ur samma fynd, som gåfva af possessionaten A. J. Parmen 
Timm, 16 silfvermynt Johan III. deribland en klipping, och 
2 Sturarnes örtugar med påskrift „Sauctus Ericus Rex 
Sueciae-'. Äimu år 1878 funnos en del mynt qvar hos upp- 
hittaren. som då skänkte 6 af år 1593 ät K. Killinen. 



187. Helsinge 1861. 

Ett derstädes (å Tomtbacka?) funnet gammalt silfver- 
mynt, skänkt af auditör Becker till F. litterat. säUsk. 
(Weckström, sid. 15, 36). 

138. Elimä 1861. 

Jordfynd pa sommaren i Ratt nia by: 2 små ^^gtskålar 
af messing jämte 30 \igter af samma metaU. Borgmästaren 
JuseUus förärade 1862 och 1863 båda de förstnämda samt 
efter hand 17 af vigterna till universitetet. Vigterna likna 
klippingar. och hafva på åtsidan hvarjehanda prydnader 
(vapen, sköldmärken, en skrift påminnande om arabisk, m. m.), 
medan nästan allas frånsida inom en fyrkant uppvisa år- 
talet 1617 och derunder G G. Bland dem väga 6 jämt en 
dukat hvarje, 2 = två dukater (knapt), 1 = sju åttonde- 
dels dukat, 1 =: femåttondedels d., 1 =■ trefjerdedels d.. 
2 = tretton sextondedels d. hvardera. Geitlin begärt upp- 
lysning af prof. Holmberg i Kristiania, som forskat rörande 
äldre vigtförhållanden, men okändt är om svar erhållits. 
Aro de myntvigter? 



138. Geitlins Inventar. 1S62 mars o. april, 18G3 febr.; Rektors- 
berätt. sid. 34. 



122 

189. Åbo stad 1862. 

Uerstädes funna och till uniyersitetet förärade: a) d. 
'-^V- vid nedläggning- af gasrör i Eriksgatan nära förmodad 
plats för den forna Helgeandskyrkan: 1 tyskt mynt, präg'- 
ladt i Goslar 1727. 

h) d. 22 . vid gräfning i Klostergatan diverse hoppar- 
mynt mest Karl XI. 

c) i augusti vid gasrörsgräfning diverse gamla mynt, 
deribland 1 silfvcrmynt Johan III (,,Deus protector noster") 
och 1 tyskt S:t Görans kors al koppar. 



140. Itliis 1862. 

Jordfynd 10 plåtmynt af aren 1719 — 55. Ansågos 
obehöfliga för universitetets samlingar. 



141. Parikkala 1862. 

Bonden Saukkonen i Kcmialaks by i jorden under ett 
fähus d. i^/g funnit 130 äldre ryska kopparmynt. Inlöstes ej. 



139. Weckström, sid. 15, M. 38. 39; Historik II, 66. 

140. Guvern. skrif velse 1862 '«/-; Kansliexprs d:o d. »-Vg; Bref- 
registrat. d. '^/g. 

141. Guvern. .skrifvelse 1862 'V»; Kansliexp:s d:o d. -V»; Bref- 
registrat. d. "Yio- 



123 

142. Kemi, Tervola 1862. 

Jordfynd i Tervola: 1 svenslf femöre 1692 samt 1 
j)låtmijnf tvådaler 1711, liittad sommaren 1862 å Paal-Jcola 
hemman vid en mosse 1 verst från kyrkan; skänktes al 
kandid. J. W. Calamnius. 

143. Pielisjärvi 1862. 

Jordfynd af iuhyseskarlen A. Pongalainen å hemmanet 
n:o 7 i Hattusaari by: 8 svenska riksdaler 1776 — 83 och 
12 rysha femkopek 1761—94. Inlöstes för 13 ruh. 15 kop. 

144. rifsby. Xorrmark 1863. 

I Xorrmarks kapell hittades i januari vid rensning af 
en lake i dess buk 1 mindre svenskt sUfvenni/nf af 1778. 

145. Rantasalmi 1863. 

Landthushållaren Aron Lille å skattehemmanet n:o 12 
i Osikonmälå (Pesolanmäki?) by vid sprängning- i maj af 



142. Geitlins Inventar. 1862 dec; Weckström, sid. 16, 41; 
Myntkabinettets katalog under Karl XI; W. Lagiis" Inventar. i 
myntkab. n:o 1; iiektorsberätt. sid. 40; Historik II, 06. 

14:3. Guver^. skrifvelse 1862 "/.o. 1863 'Va; Kansliexp:s d:o 
1862 »Vioi Brefregistrat. d. V12; Geitlins Inventar. 1863 mars; Histo- 
rik II, 66. 

144. Weckström, sid. 16, 40. erinrande om Matth. 17, 27. 
Dylika fynd i fångad fisk omtalar Hbl. 1897 "/^ (25 pennislant) och 
1899 Vio ("^ markstycke). ^ 

145. Guvem. skrifvelse 1863 '<*/,,: Kansliexp:s d:o d. ^^/a; Bref- 
registrat. d. "Vs; Eektorsberätt. sid. 42; W. Lagus" Inventar. n:o 18; 
Historik n, 93; Weckström, sid. 16, 42. 



124 

en jordfast sten, funnit IV2 qvarter i jorden 29 väbehållna 
svenska specieriksdaler och n/.sA/f rublar 1754 —1804. Lösen 
81 mark 56 p. insänd och förteckningen återstäld i skrif- 
velse till kansliexpeditionen. 



146. Helsiiij^fors 1863. 

Diverse svenska koppar tnynt 1744—73 funna vid 
reparation af stenfoten till Salingreska stenhuset vid senats- 
torget, är 1867 lemnade till myntkabinettet. 



147. Pedersöre 1863. 

Vid dikesgräfning nära en gammal gårdstomt å Skruf 
hemman i Bhinäs by hittades i december: 2 silfverniynt, 
det ena svenskt af 1667, det andra tyskf af 1623, samt åt- 
skilliga andra föremål af silfver: 2 smärre bägare, 3 mat- 
skedar, 1 förgyld ring och 1 kiiai)p med stålknopp. Mynten 
inlöstes för 7 fm. 68 p. 



146. Weckström, sid. 17, 48; Kektorsberätt. sid 60; W. La- 
gus' Inventar. 11:0 191 (citeras framdeles blott med n:o); Dens.: 
Myntfynd i Finland 1871—1873, n:o 16, i Fmf:s tidskr. 1,46; Histo- 
rik II, 98. 

147. Guveru. skrifvelse 1863 */r.; Kansliexped:s d:o 1864 ^V, ; 
Konsist. prot. d. ^74 § 4, */« >? 7; Inventar. n:o 15; Rektorsberätt. 
sid. 42; Historik II, 93 (läs Skruf, ej Skrup); Weckström, sid. 17, 
44. Jfr L. H. Sandelin: Pedersöre härad, i Fmf.s tidskr. XIV 
(1894), 7. 



125 
148. Tamuiela 1863. 

På Sanris holme mellan Pyhäjärvi och Kuivajärvi 
fuima 15 gamla svenska kopparmynt, gåtVa till mynt- 
kabinettet af protok. sekret, baron V. De la Chapelle. 

149. Laihela 1863. 

På olika tider funna 1 svenskt sUfvcrmynt af 1688 
och 1 d:o kopparmynt af 1672, gåfva till myntkabinettet af 
kammarskrifvaren Kehl. 

150. Hauho 1864. 

Jordfynd: 2 smärre svenska silfver- och 3 koppar niynt^ 
gåfva af prosten A. Siren. 

151. Ålaud, Saltvik 1864. 

I Berdthy bys åker funna 2 ko'pparmynt. det ena 
kinesiskt. 

152. Hoiikojoki 1864. 

I detta till Kankaanpää hörande kapell hittades d. V9 
i torparen Stefan Lampikoskis åker 80 — 90 plåtmyni lialf-, 



148. Konsist. prot. 1863 */„ § .3; Rektorsberätt. sid. 40; In- 
ventar. ii:o 10; Historik II, 60. 

149. Inventar. n:o 2 & 3; Rektorsberätt. sid. 35: Histo- 
rik IT, 66. 

150. Inventar. n:o 13; Rektorsberätt. sid. 40; Historik II, 92. 

151. Inventar. n:o 22; Rektorsberätt. sid. 43; Historik II, 93. 

152. Guvern. skrifvelse 1864 "/lol Bref regi stråt. d. 'V,,. 



126 

eu- oeli tvådaler 1715-40. Universitetet önskade inlösa 
ett exemplar af hvarje år, men vidare i saken hördes ej. 
Jfr n:o 234. 

153. Tuiilois 1864. 

A Toivaniemi g-årdsplan påti"äffades och skänktes af 
öfverstelöjtn. G. R. Munsterhjelm till universitetet: 1 arabislct 
mynt Abbasid präg-lad i Baghdad 157 = 773 (Tornb. 20, 51). 

Byn, som utgör godset, hette förr Kommilan kyla. 
Enhällig sägen, att der funnits en Ryömän kartauo 1. linna. 
Stundom pä samma plan hittade pil- och spjutspetsar, men 
veterUgen blott 1 nuint från Karl IX:s tid, utom detta. 

154. Ideusaliiii 1864. 

I Salahmi bys Post/la hemmans gårdsplan uppgräfda 
30 diverse siifvermijnt (48 lod) och 1 plätinynt tvådaler 
1744; inlöstes, de förra med 144 fm. 72 p., den senare 
med 3 fm. 56 p. 



155. Tolimajärvi onikr, 1865. 

Vid odlingsarbete ej långt frän Värtsilä järnbruk på 
ungef. 1 alns djup funna 2 lispund plåtmynt, tillvaratagna 



153. Inventar. n:o 25a och 7-4d: Eektorsberätt. 1<S64, sid. 
25; Historik II, 92; Aspelin, Alk. sid. 351. 358; Heikel: Hauhon 
kihlak. i F. Vet. Soc:s Bidrag XXIX, 72; Appelgren: Suomeu muinais- 
linnat, i Fmf:s tidskr. XII (1891), 30. Ofvan sid. 10. 

154. Kansliexprs skrifvelse 1864 79; Brefregistrat. d. "/, och 
"/i-,; Inventar. n:o 32; Eektorsberätt. sid. 43; Historik II, 93. 

155. Reijo Tirronen: Ilamantsin kihlak. i Fmf:s tidskr. VII 
(1885), 68 f. 



127 

af bruksstyrelsen. Pa lika svätvaiicle sätt omtalar traditio- 
nen en mängd andra fynd i socknen. 



150. Vichtis 1805. 

I HaapaJcylä bys Kojjn hemmans åker hittadt 1 koppay- 
mynt, skänkt af landthusliållaren G. A. Straudmau. 



157. Åland, Fiuström 1865. 

I Grelshy kuug-sgärds åker funnen s/lfvennedalj „för 
tapperhet till sjös", gåfva af kronoläusman G. W. Malmström. 

158. Teisko 1805. 

1 kaplansbolets åker funna 3 ryshi dengas, samt på 
skilda ställen i kapellet smärre silf ver mynt och 13 Tcoppar- 
7nynf, skänkta af possessionaten F. Tammelander. 

159. Timsnieini 1805. 

Pastorsadj. A. J. Th. Skogman skänkt derstädes funna 
1 svensM öre af 1655 och 36 rysM dengas. 

160. Hankipudas 1805. 

Å Behu hemman i Jolcilijlä by funna svensl-a silfver- 
mynf, nml. 1 fyramark af 1664 och åtskilliga riksdalrar 



156—159. Inventar. n:o 85. 89. 46. 49; Eektorsberätt. sid. 41; 
Historik II, 92. 

160. Kansliexp:s skrif velse 1865 */9; Inventar. n:o 52; Rektors- 
berätt. sid. 43; Historik H, 93. 



128 

från Gustaf III:s tid. Det förstnämda inlöstes för 4 fm. 
40 p., de senare ej. 

161. Kuhmois lS(i5. 

I Päijälä b3's Kuttila hemman fann afskedade indelte 
soldaten Hök vid gräfning till grundval d. ^'^U: 29 svenska 
silfvermynt (4 större, 25 mindre) Karl XI och Karl XII. 
Inlöstes för 23 fm. 51 p. 



1(52. Åland, Jomala 1865. 

En dagliinare från Oravais fann vid gräftning af 
oodlad buskbeväxt mark meUan ett par åkrar å Hammar- 
udda i närheten af Mariehamn l)elägna hemman, ett stycke 
från hafsstrauden, på obetydligt djup en större mängd 
silfvermynt, hvilka lågo tätt till hvarandra och till största 
del voro styckade. Först sedan han hemkommit till Öster- 



Itll. Brefregistrat. 1865 -'/12; Inveiitar. n:o 5:}; Rektorsberätt. 
sid. 43; Historik II, 98. 

162. Framställningen om detta märkliga fynd och dess öden 
stöder sig hufvudsakligast på ett antal bref från d:r Rancken till 
referenten 1876—1883. Se ock H:fors Dagbl. 1867 V^ samt Vasa- 
bladet m. fl. tidningar; Inventar. n:o 42i); Rektorsberätt. 188.3, sid. 
63; Historik II, 132. Stickels åberopade uppsats ingår i Zeitschr. 
d. D. Morgeni. Gesellsch. 1877. Bd. XXXI, 530 f. Det åt refe- 
renten utlofvade exemplaret af fotografin har aldrig inliändigats, 
men finnes måhända ännu i d:r Ranckens (jvarlåtenskap och kunde 
möjligen blifva till nytta för myntens kontrollering, helst det re- 
dan ordnade fyndet genom en vaktmästares fubbel vid städning i 
kabinettet till någon del kom i blandning med andra arabiska 
mynt, — lyckligtvis då redan f('»rtecknadt. Ofvan sid. H, 10. 



129 

botten, röjde iipphittaren sitt fynd. genom att här och 
hvar försälja det i små partier. Xästan alt kom dock 
slutligen, dels genom köp dels som gåfva. i lektoi-n (l:r .T. 
O. J. Ranckens i Vasa ego. Det bestod af arabiska mynt. 
56 hela och 123 bitar, vägande, de förra 11 ^'2, de senare 
12V'2 lod. 

Redan hade fyndet l)lifvit af den nya egaren anmält 
i finska litteratursällskapets historiska sektion och omnämts 
i flere tidningar, såsom H:fors Dagblad m. fl., då år 1869 
23/- hela det schatull, hvari det jämte en samling äldre 
svenska och andra mynt förvarades, bortstals. Stölden 
annonserades ofördröjHgen såväl i Vasabladet som hos 
traktens kronobetjente och i kringliggande kyrkor, med 
utfäst belöning, särskildt för de arabiska myntens tillrätta- 
skattande, af deras tredubbla metallvärde. Efterspanin- 
garna, energiskt ledda af t. f. länsmannen i Kauhajoki. 
major 31. af Enehjelm, lyckades. Först återfans det upp- 
brutna schatullet i en skogsbacke invid Vasa, samt efter 
hand (under loppet af år 1870?) de på skilda orter af 
tjufven, en redan för stöld afstratfad karl från Kauhajoki. 
försålda arabiska mynten. Att de nästan allesammans kom- 
mit igen, ehuru föi' omkostnader af ungef. 300 fm. öfver- 
tygade sig d:r Rancken genom deras uppvägande. 

Derefter hördes intet i saken tils juli 1876, då refe- 
renten, med anledning af en fyndutställning vid stundande 
orientalistkongress i Petersburg, på begäran erhöll mynten 
till granskning. De befunnos vara af mer än vanlig ve- 
tenskaplig betydelse, hvarför en förteckning uppgjordes 
öfver samtliga ännu igenkänliga och läsliga både hela och 
fragment, ehuru blott ett eller par från hvarje präglings- 
ort medtogos till den i september öppnade kongressen. 



130 

Hvad som genast föll i ög-oiien, var a ena sidan de 
många skilda präglingsorterna för ett relativt icke synner- 
ligen stort antal mynt, å den andra, att de blifvit slagna 
inom en betydligt tidigare period, åren 92 — 234=: 710 — 
848, än den de kufiska fynden i norden merendels tillhiira, 
nml. åren 236 — 391 := 850 — 1000. Dessa omständig- 
heter blefvo af sakkunnige behörigen uppskattade. 

B^örteckningen, uppgjord efter antal, präglingsort och 
ar, meddelas här nedan: 1 Mahi 92 =r 710 (jfr Fraehn 8, 
*29. Tornb. 4, 14 & 5. 23); i Surraq 93? = 711 (jfr 
Fraehn 9, *33. Tornb. 5, 27); 1 Darabdseherd 94? = 71 2 
(jfr Fraehn 9, "*28. Tornb. 5, 20); 1 Hormuz (se nedan); 
4 Vasith 113 — 125 = 731 — 742 (samt 5 fragment); 4 Al- 
kufa 132—146 = 749 — 763; 36 Baghdad 151-204 = 
768 — 819; 1 Arminia 155 = 771; 17 Almuhammadija 160 
-198 = 776 — 813; 1 Alandalus 16+= 776 — 785 (år 163 
Tornb. 125, 2); 2 Dschai 161 = 777; 1 Kerman 167 = 783 
(Tornb. 31, 112); 1 Zerendsch 180 = 796 (Tornb. 45, 165); 
7 Baleh 182 — 193 = 798 — 808 (Tornb. 18, 177); I Ärran 
187 = 802 (Tornb. 55, 202); 1 Ma din alsehasch 190? = 805 
d^ornb. 58, 218); 1 Nisabur 193 = 808 (jfr Tornb. p. 294 
c^' 308); 8 Samarqand 194 — 230 = 809 — 844 (Tornb. 65, 
246); 2 Alsehasfh 226, 234 = 840, 848 (Tornb. 134, 34 & 
136, 49); 1 Sermenra 233 = 847 (Tornb. 86, 349). Härtill 
komma 4 mynt med Fchlvi legender, nml. 2 från Almuham- 
madija och 2 från Samarqand. Till detta fynd höra må- 
hända ock de i nr 322 nämda mynten. 

Altså hafva hittils såsom deschitfrerade antecknats 
100 mynt, deraf 56 hela och 44 större eller mindre frag- 
ment; dock torde bland återstoden af de sistnämde ännu 
någon del helst sannolikt kunna bestämmas. Hvad präg- 
lingsåren angår, har terminus ad qvem icke alltid låtit sig 



131 

exakt angifvas, enär. älven der hundratalet klart framkom- 
mit, än tiotalet än enheten varit oläslig*. De mynt, livilka 
uppnå hidschrans 2 århundratal, äro dock icke flere än 12 
och bland dessa endast 4 från ti'cdje årtiondet, hvilket lur- 
modhgen icke heller ölverskridits af något okändt frag- 
ment. 

Största intresse band sig vid präg-lingsorterua. Flere 
äro visserligen af de allmännaste, såsom Vasitli, Kula, 
Baghdad, Muhammadija. Balch, Samarqand, Sermenra, Al- 
schasch. Men redan Arminia, Dschai, Zerendsch, Ärran, 
samt ännu mera IVIahi, Surraq, Darabdscherd, Kerman före- 
komma jämförelsevis ganska sällan. 

Vidare läses Andalus, d. ä. Spanien, kanske första 
gången på en i Finland funnen arabisk dirhem. Sådana 
utgöra, såsom fyndmynt, äfven annorstädes i norden rari- 
teter, vare sig de äro minnen af vikingarnes hemsökelser 
på Pyreneiska halfön, eller genom resande muhammedanska 
köpmän öfver Afrika bragts till det egentliga österlandet 
och derifrån ända hit bort. 

Slutligen innehiill fyndet jämväl ett unicum, — en 
välbibehållen Umaijad af år 97 från orten Hrsäd Hrmz, 
Il vilken beteckning i förklaringen med frågetecken upptogs 
som någon synonym till det vanligare Eamhormuz (jfr 
Fraehn p. 6 och Tornb. p. 413). Utredning häi-om syntes 
af det intresse, att flere kände numismatiker, bl. a. gehei- 
merådet J. G. Stickel från Jena, baron Wold. Tiesen- 
hausen från Varschau och Mr Henri Sauvaire frän Mar- 
seille utbådo sig, och äfven fingo, afklappningar af myntet 
i fråga. 

Den förstnämde blef ock den, som genom en aret der- 
efter otfentliggjord uppsats bragte säkert ljus i saken, samt 
dymedels uppdagade en fiirut alldeles okänd präglingsort. 



132 

Den sökta lokaliteten heter i punkterad skrift Chosruschad 
Hormuz och låg, enligt Jaqut, östligt från Baghdad. 

Då myntet utgått under kalifen Suleiman ben Abdul- 
maliks korta regeringstid (96 — 99 efter hidschran), bidrog 
äfven demia omständighet till dess enastående sällsynthet. 
Veterligen har något nytt exemplar deraf icke heller på 
de senast förflutna 23 åren upptäckts, utan bibehåller den 
lilla enslingen från Hammarudda ännu sin höga numisma- 
tiska rang. Den fick derför utmärkelsen att framläggas i 
den s. k. Stickelska myntramen i vårt universitets mynt- 
kabinett. 

Nästan hela Hannunrudda fyndet tillhör nämligen nu- 
mera finska universitetet, sedan d:r Rancken, efter långa 
underhandlingar, omsider 1883 dit afstod det för ett pris 
af 350 fm. Hans dervid uttalade önskan, att få sig till- 
stälda exempelvis 4 hela och 4 styckade dirhemer för att 
införlifvas med Vasa lyceums lilla kollektion uppfyldes 
omedelbart genom remiss 1883 ^^ 4, hvari ingingo ur Ham- 
marudda fyndet det äskade antalet fragment och 1 helt 
från Samarqand af 201 samt ur kabinettets diverse förråd 
1 från ]\[uhammadija af 248, 1 från Arminia af 255 och 1 
från Sermeura af 258. 

För (ifrigt bör nämnas, att d:r Rancken i bref af 
1878 Vs till referenten meddelat, det han redan 1876, in- 
nan fyndet utlånades, låtit fotografera ,.6 större och 2 
mindre tablåer" af mynten, dock ,, naturligtvis alldeles 
osystematiskt uppradade". Ett exemplar af tablåerna sä- 
ger han sig ärna insända till provinsial-orientahstkon- 
gressen i Lyon. ett annat skulle afgå till brefvets motta- 
gare, som hade beslutit deltaga i internationela orien- 
talistkongressen i Florens s. å. 



133 
163. Nastola 1S65. 

I Imtnilä b}', pa stället för en g-ammal hustomt d. 
^■-/lo fuiiiia, tätt vid hvaraudra radade 56 anglosachsiska 
mynt, skänktes af vicehäradsli. L. af Forselles, egare af 
Toivanoja. 

1(54. Parikkala 1866. 

Rektor C. W. Ahreiiberg i Viborg medels bref af d. 
^•^/g skänkt 5 njslia dengas. 

165. Abo stad 1866. 

Ä sjömannen Lindholms på Puolala backen belägna 
tomt hittades d. ^s/^ vi(j gräfningsarbete 827 svenska silf- 
cer- och kojjparmynt (d. v. s. underhaltiga s:r mynt), vä- 
gande de förra 15 lod, de senare 3 Va skalp.; h vilka jämte 
förteckning inlöstes, de förra med fm. 28,69, de senare 
med fm. 3,15. Präglingstiden: från Sten Sture d. ä. — 
Sigismimd. 

166. Hansjärvi 1866. 

I Erkhjlä gårds mark funna 3 äldre svenska mijnf, 
inlösta för 50 p. genom stud. K. ¥. Eneberg. 



1(53. Inventar. u:o (Jö; liektorsberätt. sid. 25; Historik II, 92. 
Jfr Aspelin, Alk. sid. 359. Of van sid. 10. 

164. Konsist. prot. 1866 '"/s § <■; Inventar. n:o 61; Eektors- 
berätt. sid. 25; Historik II, 92. 

165. Guvern. skrifvelse 1866 V.-,; Konsist. prot. d. '"/a § 7; 
Brefregistrat. d. *7,o; Inventar. n:o 67; Rektorsberätt. sid. 48; Hi- 
storik II, 9.3. 

166. Inventar. n:o 61; Ilektorsberätt. sid. 25; Historik II, 93. 



134 

167. Birkala 1866. 

I trädgården å LiclaJcs rustliåll fimna 1 litet svenskt 
sUfvcrmynt Kristina och 1 d:o TiopiMnnynt Gust. II Adolf, 
skänktes af fru S. E. Norrmén. 

168. Loimijoki 1866. 

Funna 3 svenska kopparmynt Kristina och Karl XI i 
en backe, Kartanomäki, der lemniugar synliga efter ett, 
enligt sägen, stöirc hcri-esäte. (Arv. Wittenbergs ?). Skänk 
af stud. R. Hertzberg. 

169. Rovaniemi 1S67. 

Ett äldre svenskt kojijmrinynt funnet å Mnorola gård 
af nämdeniaii J. Hoikka; från etnograf. museum d. å. öf- 
verflyttadt till myntkabinettet, men trol. redan 1864 hit- 
tadt. Jfr. n:o 79 c^- 220. 

170. Sääksmäki 1867. 

Då öfverflyttades från etnograf. museum till myntka- 
binettet 13 äldre mynt, funna å Lahis gods och redan 

107. luventar. n:o 09; Rektorsberätt. sid. 25; Historik II, ill». 

lOS. luventar. 11:0 192; Rektorsberätt. sid. 00; W. Lagus, 
Myntf.; Historik II, 98. Jfr Killinen: Loimijoen kihlak. i Fml':s 
tidskr. II, 81. 

10!t. Inventar. n:o 74, b; Rektorsberätt. sid. 25; Historik II, 
92; Appelgren ofvan i n:o 79, A. 

170. Inventar. n:o 74. c: Rektorsberätt. sid. 25; Historik II, 
92. Om Lahis se Finska adelns gods och ätter, .sid. 888 f. 



135 

1864 " y af dess egarinua eukefru A. Tiideer skänkta till 
universitetet. 

171. Sääksmäki 1867. 

Ett .svoi.sli l:ox)parmynt Johan III skänkt af frfiken 
Olga Svinlnifvud med en så lydande annotation: ,.Myntet 
är hittadt om våren 1866 uti ett kålland nära bolstaden ä 
Tiimähl rusthåll i Rapola \>j, i närheten af det ställe der 
åtskilliga hett till kosakpikar dessförinnan i jorden på- 
träffats." 

172. Kronobor^ (Knrkijoki) 1867. 

Vid flyttning af en gammal hoda i KuHppfda hy. he- 
lägen vid Hämeenlaks vik af Ladoga. fann på hösten 1866 
bonden Taskinen (Paakkunainen ?) under hörnstenen en sam- 
ling af ..flera Imndra silfvermyni". Han försålde det allra 
mesta åt en Eysse. 

Dock hlefvo 93 i synnerhet anglosachsiska, men äfven 
Jiölnshi och arabiska mynt aflemnade till hofrådet A^ Etter „f(ii' 
att åt upphittaren utverka en belöning". Sedan deraf 15 in- 
köpts för Borgå gymnasium, uppvisades 1867 återstoden 
genom folkskolläraren J. Bäckman för referenten till gransk- 
ning. Honom ohiirdan hlefvo emellertid endast 35 hela 
och 2 fragment genom rektor inlösta för fm. 10,50 p. Af 
detta antal var största delen anglomchskha Ethelred och 1 



171. Inventar. n:o 7G; Rektorsberätt. sid. 'JO; Historik II, iVl. 

172. ilmarineu l.S()7V2- Finl. allin. tidn. 1807 "', ; luveiitai-. n:o 
77. '2:}4. -JtJl; Winters bref i myntkab; W. Lagus, Myntf. 11:0 2S. 
Historik 11, !)8. J)!>. 121; Aspelin, Alk. sid. 359; Salenius i Dgbl. 1877 
n:o .SS, jfr ock i Siiom. Museo 1898, sid. 59. Ofvau sid. 10. 21. 80. 



136 

(iwJmk Abbasid präglad i Bazra 322 = 933 för Alrazhi 
l)illali. 

Resten, 41 stj^cken, torde återgått till upphittaren. 
Atminstoue skänktes till myntkabinettet 1873 genom finska 
fornminnesföreningen och stud. A. Genetz 2 anglosachsisl-n 
och 1 tyskt medeltidsniynt samt 1875 af kapellanen Karl 
Winter och kandid. G. Heinricius 3 fijskd d:o, — alla dessa 
B uttryckligen angifna såsom härstammande från Kuuppala 
fyndet. 

Men mynten i detta fynd blefvo nog spridda på än 
ticre händer, och bestodo äfven af andra slag än de ofvan 
iippiiänide. Så skall mag. Salenius ha erhållit kölnska och 
(imjlosachsiska, t. o. m. 1 romerskt. Så förtäljer, i ett med- 
delande till J. R. Aspelin, baron Joh. Gripenberg d. y. 
(hvars far i tiden förvaltade grefve Besborodkos stora do- 
nationsgods, dit ock byn Kuuppala hörde, i Kronoborg), 
att fyndet hufvudsakligast innehöll Umaijadiska, anglo- 
sachsiska och ungerska mynt, af hvilka siste han sjclf tillöst 
sig 1 med påskrift: ,,Andreas Rex. Hungariae" (1046—60), 
— en uppgift, den der möjligen kunde gifva anledning till 
följande hypotes. 

Kändt är visst, att i fynd Iran medeltiden ungerska 
mynt stundom äro mängda bland de vida talrikare fitre- 
kommande tyska. ]\len paträtfade, kanske till och med i 
något märkligare antal, i Ladoga trakten och namnehgen 
bärande konung Andreas stämpel, kunde de peka pa ett 
intressant historiskt förhållande. Sagde regent var nml. 
gift med en dotter af Olof Skötkonungs dotter Ingegierd, 
hvilken mnehade gamla staden Ladoga med krmghggande 
område som förläning och, enhgt Sjögren, gifvit namn åt 
hela Ingermauland, Inkerinmaa. Ingegierd sjelf var gemål åt 
storfursten Jaroslav i Novgorod (-|- 1054), hvarför tänkbart 



137 

är, att öfver detta stora handclscentrnm eii direkt sam- 
färdsel egt rum mellan Ungern och Ladoganejden. 

173. Pedersöre 18()7. 

Ett gammalt svensht Txoppannynt funnet 1866 pa den 
plats, der prestgården fordom stått, skänk af stud. T. Hei- 
kel. som berättade, att på något afstånd derifrån äfven 1 
sveMsht silfvermynt Karl X hittats. 

174. Lanipis, Koskis 1867. 

I Laurila egendoms mark hittats 1 svenskt hopimrmynt 
Johan III. 

175. Jääskis 1867. 

I stranden af Jääskijärvi sjös Metelinsilta sund invid 
viken Laukkola (nära prof. Akianders födelseort) funna 8 
gamla svenska silfvermijnf, gafva af kronofogden Alex. 
Bernitz. 

176. Sibbo skär 1867. 

Ur Hongelhys åker upptogs sommaren 1866 ett fyi-a- 
dalers plåtmynt. Inlöstes ej. 

177. Sjmideä 1867. 

På våren hittades i Myrans åker 1 svensk fyramarks- 
klipping, inlöstes för fm. 2. 



178. Inventar. n:o 78; Rektorsberätt. sid. 26; Historik II, 93. 
175. Inventar. n:o 82; Rektorsberätt. sid. 26; Historik II, 93. 
177. Inventar. n:o 89; Rektorsberätt. sid. 28; Historik II, 93. 



138 

178. Äbo 1807. 

Vid gräfiiiiig af källare på lägerplatsen för Bjälo- 
morska regementet påträöacles 357 gamla svensha silfver- 
mynf starkt anlirpna af rost, mest Johan III och Sigis- 
mund, men äfven äldre; inlöstes för fm. 35. 

179. Lovisa 1867. 

Fynd i augusti vid gräfning å tomten n:o 53 12 
stadsdelen: 205 svcnsla dlfvcrmynt 1669—1749. Inlöstes 
(för fm. 43,75 p.): 11 fyraören 1669—1717. 39 femören 
1690-1749. 10 tioören 1739—45, 1 tvåmark 1691 och 2 
yysla rublar 1731. 1735. Resten åtcrstäldes. 

• 180. Jauakkala 1867. 

Invid Enifälä å funnet 1 mindre svenskt silfvermynt, 
gåfva af gästgifvaren därstädes. 

181. Sibbo 1867. 

På hösten 1866 a Lö^xii-ij i kapten Tallgrens potatis- 
land hittadt 1 äldre danslåt silfvermynt, inlöst för 50 p. 



178. Kansliexp:s skrifvelse 1807 ■Vo; Konsist. prot. d. 2' 9 § 3, 
'l868'Vi 5^ 1; Inventar. n:o 90: Eektorsberätt. sid. 28; Historik II, 9:3. 

179. Kansliexp:s skrifvelse 1867 2%: Konsist. prot. d. *7,o § 
1'2: Inventar. n:o 92 med förteckn.; Eektorsberätt. sid. 28; Historik 
n, m (tryckfel 1665 läs 1669). 

180. Inventar. n:o 139; Historik II, 97. 

181. Inventar. nro 106; Eektorsberätt. sid. 29; Historik II, 9:3. 



139 
182. Helsingfors 1869. 

I Gammelstaden å ett ställe ,,kalladt Jericlio" i po- 
tatisland hittats på våren 1 smärre silfvermynt. ink(>pt af 
en gammal (iviuna för 50 p. 

188. Åland, Saltvik 1869. 

Länefs guvernör insändt af torparen A. Mattsson vid 
gräfning- i åker (nära Sjövik) å hemmanet n:o 2 i Äsgårda 
by påträlfade 40 gamla sUfvermijnt jämte några l)itai' — 
rätteligen 43 hela och 17 fragment — . vägande 10 lod. 
Voro mer och mindre brända (af svedjande?) arabiska dir- 
hemer samt 1 styckadt hjizantbisli mynt. Inlöstes för fm. 
28,13 p. 

Underrättad härom, förärade d:r K. A. Bomansson till 
kabinettet ytterligare 20 ur samma fynd å stället 1869 ^"'j- 
inköpta dirhemer, hvilka sammanslogos med de förra. 

I den sålunda uppkomna kollektionen kunde 60-63 
nummer fullständigt eller delvis läsas, de öfriga voro till 
oigenkänlighet skadade. Samtliga tillhöra perioden 282 — 
341 = 895 — 952 och vanliga präglingsorter : Alschasch. 
Samarqand, Balch, Enderabe, Kuta och Bazra, ty läsnin- 
gen Anthakia på ett fragment är mycket problematisk. 

Förteckningen, uppgjord efter myntens antal, präg- 
lingsort och -år samt nummer föi- kapseln i samlingen, äf- 
vensoni, der så synts nödigt, jämväl andra kriterier, lyder: 



182. Tnventar. 11:0 140; Kistorik 11, U'J. 

183. Guvem. skrifvelse 1869 ■-»/,; Konsist. prot. d. " ,„ i? "2; 
Inventar. n:o 141 & 150; Historik II. 5)7. Il!t. — Ett helt exemplar 
af det bysantinska myntet kan sl-s aihildadt t. ex. i Sveriges 
Hist. T, -297. Ofvan sid. 8. 10. 



140 

25 från Alschasch 282 (n:o 1. Toriib. 156, 10), 283 (n:o 2 
c^- 3. Tornb. 157, 13), 285 (ii:o 6 & 7. Toriil). 158, 22), 287 
(n:o 8. Tornb. 159, 29), 28+ (a:o 10, för kalifen Almu tazhid 
279—289), 293 (n:o 11. Tornb. 165, 74), 29+ (n:o 19. 20 & 
23: emir Lsmail ben Ahmed 280—295), 296 (n:o 22: kalif 
Ahnuqtadir 295—320, emir Ahmed ben lsmail 295—302. 
Tornb. 172, 117), 297 (n:o 24. Tornb. 173, 124), 29 " g? (n:o 
26). 298 (n:o 28. Tornb. p. 175), 299? (n:o 30. jfr Tornb. 
179. 173), 300 (u:o 33, 35 & 36. Tornb. 176. 181), 
301 (n:o 39. Tornb. 182, 193), 304 (n:o 43. Tornb. 191, 
254), 3"^+ (n:o 48, 49 & 50: kalif Almuqtadir 259—320, emir 
Ahmed ben lsmail 295—302), 315 (n:o 59: kalif Almuqta- 
dir, emir Xazr ben Ahmed. Tornb. 207, 365); 12 från Sa- 
marqand 283 (n:o 4. Tornb. 157, 18), 284 (n:o 5. Tornb. 
158, 21), 295 (n:o 13: kalif Almucidir, sic pro Almuqtadir. 
Toriib. 172, 115), 29+ (n:o 16: kalif Almutazhid 279—289, 
cmii- lsmail ben Ahmed 280—295), 297? (n:o 25. Tornb. 
174, 128?), 299 (n:o 29. Tornb. 178, 161), 300 (n:o 34. 
Tornb. 181, 185), 302? (n:o 40: kaUf Almuqtadir 295— 320, 
emir Xazr ben Ahmed 302—331. Tornb. 188, 235), 303 
(n:o 41. Tornb. 190, 47), 3^^ (11:0 51: kalif Almuqtadir, emir 
Ahmed ben Lsmail). 3~- (n:o 55: emir Nazr ben . . .), 341 
(n:o 58. Toi-iib. 233, 535); 1 från Balch 293 (n:o 12: ka- 
lif Almutazhid, lsmail ben Ahmed, jfr Tornb. 166. 78); 
6 frän Enderabe 296 (n:o 23. Tornb. 173, 131), 300 (n:o 
32 cC- 37. Tornb. 181, 187. 186, 219), 301 (11:0 38. Tornb. 
183, 204), 304 (n:o 42. Tornb. 185, 215), 307? (n:o 44. 
Tornb. 196, 287?); 1 från Alkufa 314 (n:o 46); 1 från Al- 
bazra? 323 (n:o 54. jfr Tornb. 114. 506?); 1 från Antha- 
kia? (n:o 51 fragment, före 320); 4 präglingsort okänd (n:o 
27 af år 298, n:o 45 fragment af år 308, n:o 52, n:o 53 
fragment af år 325); 9 präglingsort och -år okända (n:o 



141 

14 före 320. ii:o 15 före 295. n:o 47 före 320. ii:o 56 föiv 
343. n:o 57 fiire 334, n:o 60 före 334 jfr Torub. 233. 536 
11: o 63 före 334). 

Det hi/zanf/iislri mj'ntet, livaraf -T '4. återstå är slaget 
under Koiistantiuos Porphj-rogeuuetos och hans son Roma- 
nos II (samreg-enter 948—959). 

184. Bjeruo 1869. 

Pä sonnnaren hittadt 1 lecaiskt m3Mit skänkt af d:r 
H. A. Pieiuhohii. 

A) Andra okhirt omnämda f3'nd pä okända tider: a) 
i Germundsvedja 2 silfvermynt nml. 1 Johan III:s af 1571 
och 1 bärande ,.å ena sidan en bild i halftignr med oläslig- 
omskrift, å den andra en bild med pipskägg samt omskrift, 
hvaraf kunde läsas: Verus Ang"'; hj nära HaUkko viken 1 
romersli m^iit; cj å icke närmare uppgifvet ställe: 2 ro- 
nier.slrt s:r m. för samregenterue Lucius Yerus (161 — 169) 
och Marcus Aurelius (161 — 180). — kanske de i c och h an- 
gifna? 

18.5. Halikko 1869. 

A Aminnegårds egor hittadt 1 svensht Icoxipaymyid 
klipi)ing 1564. skänkt af d:r Reinholm. samt 4 tjisla me- 
deltidsmynt funna dersammastädes vid grundgräfning för 
ett mejeri i niirheten af karaktersbj^ggningen, iulemnade 
(1870) af inspektor E. Hiirtzell. 



184. Inveutar. 11:0 144; Hi.storik II, 97. — A) för a och b se 
F. Sivén i Finl. geolog, unders. 18G9; för h Aspelin: Suom. Asukkaat 
(1885) sid. 46. Ofvan sid. 7. 10. 

185. Inventar. n:o 144. 167; H;fors Dgbl. & Hufvudstadsbl. 
1.S70, n:o 285; Fmf:s tidskr. 1. 15; Historik II. !»:. 



142 

186. Virmo omkr. 1870. 

I åker invid prestgården upplöjdes i slutet af 1860 
eller början af 70 talet ett antal gamla silfvemu/nf mest 
(inglosachsisl-n men äfveu fysl-a från medeltiden. Alla re- 
ferentens f()rsök att förvärfva dem till kabinettet motades 
af socknens dåv. kyrkoherde. Mag\ J. Sjöros, som senare 
utredt, att fyndet bestod af 53 mynt, livaribland äfven ett 
Karl XI:s af 1668 (utan tvifvel inblandadt från något an- 
nat fynd!), lyckades till fornminnesföreningens samlingar 
erhålla 4 anglosachsisl-a Etheh-ed och Knut, samt 1 tiiskf, 
Otto III (983 — 1002), men återstodens öde är okändt. 



187. Eckerö kapell 1870. 

På våren upptogo ur gårdsplanen å hemmanet u:o 14 
i Sfoiht/ by häradsdomaren Er. Bengts diJttrar lo smärre 
och 2 stiirre svenskn silfver- och 426 d:o hopparmyiit, alla 
från 1600 ocli JToo talen; hilöstes för fm. 34,81 p. 



188. Parikkala 1870. 

Under en stiirre sten a bondi-n And. Roihos hemman, 
Koitsanlaks by, liittade 50 (ej 40, ej 63 ss. äfven uppgifves) 
svenska silfveniu/i/f — 1, 2 ocli 3 iiren samt 1, 2 och 4 
mark — af aren 16«'>4 — 1710, äfvensom J ri/sk rubel 1710 



18(5. J. Sjöros: Mynämäen kihlak. i Fmf:s tiilskr. Vill (1887), 
101 f. med 3 mvntbilder. Ofvan sid. 10. 15. 21. 

187. Guvern. skrif velse 187(» ^V^; Konsist. prot. d, '7g S 5^; 
Brefregistrat. d. >7,o; Invantar. n:o 160; Historik II, 99. 

188. Civilexp:s skrifvelse 1870 'Vt, Ve» Vn! Konsist. prot. d. 
" ,» i; -2: Tnventar. n:o 161; Fmt:s tidskr. 1, 45; Historik II, 99. 



143 

och 1 enkel liiigerriiig af sillVer med krusij^a h^irater och 
raka streck (alt 19 V2 lod), inlöstes för fm. 40,20 p., rin- 
g"en (^ 2 lod) f()r fm. ] . 



189. Libelitz 1S70. 

I Li2)eri by å Itmniemi udde och prosten Europaei 
arfvingars skattehemman n:o 74 uppgräfdes på våren af 
bonden P. Kiununen en liten stenkopp med inneliggande 
201 njsT^a dengas (9 lod). Inlöstes ffh- fm. 24,ö0 p. 



190. Limingo, Lumijoki 1870. 

Torparen A. Träff från Lumijoki kapell fann i okto- 
ber vid plöjning i ett kyttland 1 hoUändsk duhat 1654 samt 
36 silfvenn[/)if, nml. 19 ti/sl-a, holländska och polska 1543 
— 1656 och 17 svenska 1640 — 1703. Inlöstes för fm. 
176,96 p. 

191. Reso 1870. 

Ä Ingois gård hittades i decemb. 5 svenska koppar- 
inipd 171 — 13. Inlöstes ej. 



189. Civilexp:.s skrifvelse 1870 V12; Konsist. prot. d. '"/,., § 2; 
Bref regi stråt. 1871 '»/,; Inventar. n:o 1(52 & 171; Hbl. & H;fors Dagbl. 
1870 n:o 285 och .stud. A. Mononens bref om fyndet: Frnf:s tidskr. 
1, 45; Historik H, 99. 

190. Guvern. skrifvelse 1870 ''/in Konsist. prot. d. Vn^ In- 
ventar. n:o 170; Hbl. & H:l'ors Di^-bl. 1870 n:o 285: Fmf:8 tidskr. 1, 
45; Historik II, 99. 

191. Hbl. 187(» '«/,,; jir Fml:s tidskr. 1, 48. 



144 

192. Sysmä 1870. 

A Joufsa räntetorp imder Värilä kaplansbol i Väärä- 
maa by och beläget iuvid Ylimäinen insjö, 3 verst åt sidan 
från Buoppi gästgifveri, der vägen går mot Heinola, fann 
äbon Henr. Johansson i oktober, då han plöjde sved å en 
holme i sjön, ett större antal silfvermyut och annat arbe- 
tadt silfver. Hemlighållande saken för sin husbonde, ha- 
stade mannen till Heinola, der han föryttrade sin skatt ,.åt 
någon, jag vet icke hvem" skrilVer d. ''7ii kaplanen pastor 
E. J. Blom till referenten. Fyndet hade nämligen dåmera 
genom tidningarna blifvit bekant. 

Redan i slutet af oktol)er utbjöds det genom farma- 
ceuten A. Domauder. i konnnission, till myntkabinettet. 
Det utgjordes af: a) en fiirut hopringlad silfvcrten af 3 ^,'2 
([varters längd och ungef. ^'^ tum bred. på inre sidan flat 
ocli stämplad med tvenne /^, på den yttre trekantig, vid 
ena ändan afliuggen. vid den andra slutande i en hake, 
— således af det slag, som i medeltiden begagnades som 
betahiingsmedel; bj 1 silfvemnnrhuj, krusad i spiral med 
sammanvirade ändar; c) hälften af ett hröstsjjcinne, smidt 
af ett stycke liknande tenen, här ocli der med sirater i 
perlform; dj 98 silfveymynt, om hvilka här efteråt. De 
förstnämde trenne föremålen vägde i lod 3 Vs? 1 '^U och ^/^, 
mynten U " y, det hela lö'/«, priset vore fm. 36,10 p. 



Ht2. Inventar. n:o lOG; Hbl. och H:fors Dgbl. 1870 n:o 25<S, 
hvaremot referentens erinran i det senares n:o 259 och i det torras 
n:o 2G0; Pastor E. J. Bloms bref d. ^Vj,; Magistratens skrif velse 
d. 29/ jj; Brefregistrat. d. '/i.; Hbl. & H:fors Dgbl. n:o 285 d. «/i2; 
Fmf:s tidski'. 1, 45; Eektorsberätt. sid. Gl; Aspelin, Alk. sid. 358; 
Historik II, 99. Ofvan sid. 10. 



145 

luuau köpet hunnit verkställas och nn-nten närmare 
granskas, ankom till konsistorium en skrifvelse af d. ^^/n 
frän magistraten i Heinola, som ansåg- sig- i embetsväg 
manad att till inlösen hembjuda de redan i Helsingfors 
l)etintliga pjeserna. Detta blcf blott till vinst för upphit- 
taren, ty fyndet betaltes nu författningsenligt med fm. 
42,86 p. 

Mynten voro: a) 16 anglomclmslia, 15 Ethelred och 1 
Knut, alla välbehållna. h) 76 ///.v/cfr från medeltiden och c) 
6 arabiska, nämligen 

1 Abbasid från Vasith 287 = 900 för kalifen Almu - 
tazhid (Tornb. 105. 448). genomborradt ; 1 Samanid frau 
Alschasch 283 = 896 för kalifen Almu tazhid och emiren 
Isma'il ben Ahmed (Tornb. 157, 1.5), med ögla; 1 d:o från 
d:o 295 =: 907 för Almuktafi Ar Ahmed ben Isma'iL med 
ögla; 1 d:o från Enderabe 305^=917 för Almmitadir & 
Nazr ben Ahmed (Tornb. 192, 266), med ögla; 1 fragment 
hvarpa blott läsligt: 'hd. . "llli. . mhmd. . Abii Nazr (Bekr?). 
jfr Tornb. p. 306 init.. annars hvarken hos honom eUer 
Fraehn en sådan fransida och ordfiirdelning, ej heller Abii 
Xazr; 1 numus spiirius (?). som det tyckes, från Enderabe, 
med ögla. Af de vidnitade (»glorua kan slutas, att mynten 
varit fästa vid något smycke, halsked eller dylikt, hvar- 
ifrån de innan nedgräfningen lossnat. 

193. Hvittis 1870. 

I kyrkobyn vid nedrifning af en äldre badstuga funna 
4 plåtmynt fyradaler, inlöstes för fm. 25,20 p. 



19:1 Guveru. skrifvelse 1870 i»/,.: Brefregistrat. 1871 V.. 
Bortglömda i Inventariet. 

10 



146 

194. Peruo 1871. 

I kj^rkobyns åker fniina (redan på 1850 talet) 2 äldre 
Tcoppannynt, det ena prägladt i Over-Yssel 1741, skänkta 
af mag. V. ()hberg-. 

195. Helsingfors 1S71. 

Vid planering af stndentlinstomten fnunet på våren 
1 mindre sachsiskt silfvermynt 1658. Ett par andra mynt 
skola hittats då stenfoten lades. 



196. Ekenäs 1871. 

I stadens omgifningar funna 1 svensM silfvermynt 1583 
och 2 ryslia Icojiparmynt från 17 seklet, skänkta af hofrådet 
Konst. Wulisma. ^ 

197. Utsjoki 1871. 

TIppgifvet som fynd derstädes 1 större nederländskt 
silfvermynt 1660; inköpt för fm. 4 af befallningsman Lund- 
bohm. 

198. Högland 1871. 

Inlöstes för fm. 20 pa .somrarne 1870 & 1871 derstä- 
des funna: n) a Xorhy eller Suurikylä hemman vid sten- 



194. Inventar. n:o 17-2; Fmf:s ticlskr. 1, Ki. 

195. 196. Inventar. u:o 178. 182; Fmf:s tidskr. 1, 46; Histo- 
rik II, 98. 

197. 198. Inventar. n:o 180. 183; Fmf:s tidskr. 1, 46; Histo- 
rik n, 100. 



147 

brytning 7 svenska silfvermynt Erik XIV och 2 rysJca den- 
gas; hj på holmen Länsiviin i ett kummel, som gossar 
söndrade, 12 svenska kopparmynt 1614 — 75; äfA'en på en 
annan holme. Itäviiri. skola kummel finnas. 



199. Ilomaiits 1871. 

På sommaren jordfynd i Mclaselkä by, hvarur 2 sven- 
ska kopparmynt 1636 t^- 1691 skänktes af gästgifvaren Pii- 
ranen och pastor Albiuski. 

200. Brahestad 1871. 

Jordfynd i nejden 3 svenska koijparmynt Gustaf I, 
skänkta af fröknarna A. Häggström och J. Montin. 

201. Yiborg 1871. 

Af konstförvaudten J. Lindström skänktes 1 svenskt 
silfvermynt 1692 samt 7 svenska och ryska kopparmynt, 
funna i Viborgs stad. 

202. Lojo 1871. 

T Hiiris (trol. Hittis) backen en bonde funnit 1 tur- 
kiskt yiddmynt (prägladt i Damaskus 1604?), hvilket Skall 



19!). Inventar. n:o 185. 186; Konsist. prot. 1871 -1 9 § 15; 
Fmf:s tidskr. 1, 46; Historik II, 98. 

2UU. 201. Inventar. n:o 187. 201; Fmf:s tidskr. 1, 46; Histo- 
rik n, 98. 

202. Inventar. n:o 203; Konsist. prot. 1872 j^; Eektorsbe- 
rätt. sid. 60; Fmf:s tidskr. 1, 47; Historik II, 98. 



148 

legat bland bitar af bernstensringar, såldes till guldsmeden 
J. E. Fagerroos i Helsingfors och skänktes af honom ge- 
nom fornminnesföreningen till myntkabinettet. 



203. Saarijärvi 1871. 

I Paajala by jordiynd i oktober 76 svenska silfver- 
mynt från 1600 och 1700 talen. 



204. Tuusuiemi 1871. 

I kyrkobyn, hemmanet n:o 1. mellan grundstenarne 
till en gammal l)od hittades i maj. dels lösa, dels inlagda 
i en näfverkont, 119 mycket wDiiVi silfvermynt mQ^i svensTca 
riksdalrar och mindre slautai' från Karl XlLs och Grustaf 
IILs tider; inlöstes blott tre, iiäml. 1 holländskt 1620, 1 
svenskt Kristina och 1 ri/skf 1739. vägande 4 '/g lod, för 
fm. 13,16 p. 

205. Uustaf Adolfs socken 1871. 

I maj påträffades i Joufsjru-vis, Koljoki hemmans n:o 
2 åker inlagda i en kopi)arask 21 svenska silfvermynt 1779 
— 82, hvaraf 6, vägande 8^4 lod, inlöstes för fm. 25,38 p. 



20:3. Hbl. 1872 '-/,, i .,Vasa bref"; Anmälan i Fmf. d. 'V,, 
refererad i Hbl. & H:fors Dgbl. ; Fmf:s tidskr. 1, 49 (läs 1871, 
ej 1872). 

204. Konsist. prot. 1872 'V« >^ 7; Jnventar. n:o 219; Fmf:s 
tidskr. 1, 47: Historik II, lOO. 

205. Konsist. prot. 1872 '*/9 § ^; Inventar. n:o 221; Fmf:s 
tidskr. 1, 47; Historik II, 100. 



149 
206. Kuopio 1871. 

I Hatsala boställes åker nära staden funnet 1 svenskt 
loppa rmiinf, aflängt och alldeles utnött. 

207. Jaakimvaara 1871. 

Vid äkerplöjuing i Metsännula by hittades 1 österri- 
kiskt silfvcnnijnt Albertus & Elisabeth af Nederl. (1599 — 
1621), skänktes af prosten G. M. Jäderholm. 

208. Jokkas 1872. 

Funna å Vehmais gårds egor 1 svenskt silfvermynt 
1655 samt 9 svenska och ryska kopparmynt 1635 — 66 och 
1718—93, skänkta af stud. H. Grotenfelt. 

209. Helsingfors 1872. 

För fm. 2 inlöst af en arbetskarl i trädgården å Ka- 
ramsinska villan Hagnäs funnet 1 sachsiskt silfl-ennynt. 



210. Kronoborg- 1872. 

I Savioja by vid åkerplöjning funna i näfveromslag 
4 ryska dengas, skänkta af tuUuppsyningsmannen i Heini- 



200. Inventar. n:o 228; Fmf:s tidskr. 1.47. 

207. Jnveutar. n:o 237, n; Fmf:s tidskr. 1, 4.S; Historik 11, !)9. 

20H. Inventar. n:o 200; Fmf:s tidskr. J, 47: Historik H, 98. 

209. Inventar. n:o 214; Fmf:s tidskr. 1, 47; Historik 11, 100. 

210. Inventar. n:o 215 & 284, b; Fmf:s tidskr. 1, 47 bis; Hi- 
storik II, 99. 



150 

seiimaa ö A. A. Alopa^iis, isamt 23 d:o skänkta (1873) ge- 
nom fornminnesföreningen af stud. Arv. Genetz med erinran 
att dylika mjait af traktens allmoge kallas ,,puolanlehtiä"' 
eller ,.tipoja". 

211. Idensalmi 1872. 

A Salahmi bruks rost il a hemman två fynd, hvardera 
inlagdt i näfverrifva omedelbart under jordytan, tillsam- 
mans 72 sven.sJca silfvcnnijnf 166<) — 1739, nml. 38 tvåmark, 
2 enmark och 32 femören. Inlöstes 67 för fm. 90,9b p. 



212. Storkyro 1872. 

A Vnrjmla kaplansbol i Kyro elfs strand hittad 1 
svensk: sextonöres silfverklipping 1564. inlöstes för fm. 4,40 p. 



213. Knortaiie 1872. 

Klockaren Klemetti skänkt 4 svenska IcopiMrmynt 
1606—1806. funna dels i jorden, dels under kyrkans golf. 
Hans uppgifter opalitUga, ty insändt ock 1 italienskt k. 
mynt af 1861, hvilket han föregaf efterlemnadt af Ryssarne 
i (t. Karleby under orientaliska kriget 1854. 



211. Civilexp:s skrifvelse 1872 "/g; Konsist. prot. d. "/^ § 5; 
Inventar. n:o 218; Fmf:.s tidsk. 1, 47; Historik II, 100 (orätt att 
alla inlösta). 

212. Konsist. prot. 1872 'Va § 6; Inventar. n:o 220; Fmf:s 
tidskr. 1, 47; Historik II, 100. 

213. Inventar. n:o 223; Historik H, 98. 



151 
214. Muhos 1872. 

I kjTkobyn och Anttila hemmans gårdsplan nppgrät- 
des 58 plåt mynt fyra-, två-, en- och halfdaler. af 1710 
— 64, samt 2029 hojrpn vslantar två- och ettiireu af 173o — 
68. Deraf inlöstes för fm. 244,90 p. (inberäknad forslin- 
gen) bland plåtarne 26, nml. fjradaler af 1724, 25, 31, två- 
daler af 1728, 49, 53, endaler af 1727, 30, 40, 45, 46. 52. 
53, 54, 57, 58, 63, 64 och halfdaler af 1735, 41, 45. 46, 
52, 53, 54, samt 32 slantar. 



215. Pielisjärvi 1872. 

I Liehsa hj pä sommaren fnnna 2 svenska sUfvcrmynt 
Johan III Å- Gnstaf III samt 15 njsJca deng-as. 



216. Kivinebb 1872. 

Vid prestgårdens nybyggnad å Linnanmäki funnet 1 
tyskt medeltidsmynt, skänkt (1874) af stud. Hertz. 



217. Salmis 1872. 

I Uusikylä by hittats en massa äldre ryskt koppar- 
mynt, inlöstes ej. 



214. Guvern. skrifvelse 1872 'Vu; Brefregistrat. d. ">/,„ 1873 
"/g; Inventar. n:o 227; Fmf:s tidskr. 1, 47 (ett par smärre tryckfel I); 
Historik II, 100. 

215. Inventar. n:o 235. 237, (i ; Fmf:s tidskr. 1,48; Historik II 99. 

216. Inventar. n:o 256; Historik II, 121. Ofvan sid. 10. 

217. Civilexp:s skrifvelse 1873 "^/s; Konsist. prot. d. ^»/.t § 3. 



152 



218. Juuga 1872. 



Bonden Väyrynen i sin åker i en „trefva" funnit 
61 svensJca riksdaler och 1 tredaler från Gustaf III:s ocii 
IV:s tider. 

219. Temines kapell 1878. 

Vid plöjning- på skilda ställen funna 4 svenshi ören 
af 1666, 1 pohli silfvcnntjid 1593, 1 svensk V12 riksdaler 
1778. De 4 förstnämda hittades å Fimtala gård i}!^ verst 
från Ollila gästgifveri), ett stenkast från elfven, under en 
gammal vedtraf jämte åtskilliga kopparslantar, en söndrig 
läderkask och en svärdsslida. Skänktes af stud. J. Fou- 
dila genom fornminnesföreningen. 

22(1. Rovaniemi 1871]. 

Derstädes funnet 1 koirparmynt, skänk af nämdemau 
J. Hoikka. Jfr n:o 71» X- 169. 

221. Ylivieska 1873. 

Derstädes funna 4 svenska ko-pparslantar Karl XI. 

222. Yiliandi 1873. 

Derstädes funna 2 svenska koiyparinynt^ gåfva af frö- 
ken J. Montin. 



218. Abo tidn. 1873 u:o 161 efter U. S.; Fmi:s tidskr. 1, 49. 

219. Invantar. n:o 284, e. f. g.; Fmf:s tidskr. 1, 47 f. 

220. Inventar. n:o 234, h. 

221-228. Inventar. n:o 237, b-f 238. 239. 242, a. c; Fmf:s 
tidskr. 1, 48; Historik II, 98ff. 



153 

223. Pyhäjoki 1873. 

I Limingoja bys Palus hemman funna på en stor flat 
af jord öfvertäckt sten 10 svenska silfvennynf och omkr. 
35 lopparmijnt, af hvilka senare 8- till myntkabinettet. Dy- 
lika jordfynd skola ofta gjorts å orten. 



224. Kalajoki 1873. 

Jordfynd 1 svenskt kepparmynt klipping Johan 111, 
skänk af arrendatorn Lagström. 



225. Bor^ä socken 1873. 

Å KäUsund vid en källa funna 2 äldre svenska kopj- 
parmijnt. 

. 226. Kumo 1873. 

I Eauta (Ranta?) hemmans åker på sommaren hittadt 
1 litet silfvermynt 1559, inlöst för fm. 1. 



227. Qveflax 1873. 

I Vassor bys mark funnet 1 litet svenskt mynt Kristina. 

228. Sveusksuna 1873. 

I juli upptaget af skepparen S. Bruuila ur fartyg 
sjunket vid Lehinensaari holme invid Svensksund 1 ryskt 
kopparmynt 1772. 



154 

228a. Reso 1873. 

Fynd å Luonomaa ö: 9 sUfvermynt Johan III, Sigis- 
mund och Karl IX samt K) Jiopparmynf, äfvensom 1 silf- 
versked, hronsspänne m. m. Af fornminnesföreningen öf- 
verlemnats till hist. etnogr. museum. 

229. Sibbo 1874. 

Funna i Hinthin/ gårds mark vid plöjning 2 svenska 
lc(rppariniint 1669. Gifvaren baron Ax. Mellin meddelat, att 
ofta förut f3'nd derstädes skett. 

230. Nädeiulal 1874. 

Kantor K. Lignell skänkt 2 smärre svenska sUfver- 
mynt Johan III och Karl XI, hittade i en gammal kista i 
kyrkobodan. 

231. Orihvesi 1874. 

Possessionaten Boisman skänkt 2 svenska kopparmynt 
Kristina och Karl XII, funna å Hohna gårds mark. 

232. Laukas 1874. 

I Särkisalo byamark funnet 1 svenskt sUfvermynt 1617, 
skänkt af bonden Er. Hindikka. 



228a. Rektorsberätt. sid. 71. 

229—233. Inventar. n:o 242. a. 244. 245. 249. 257; Historik II, 
121; Konsist. prot. 1874 Vg- 



155 

238. Helsiugfors 1874. 

T jordeu på Högholmen funnet 1 svenskt mynt 1535. 
skänkt af borgaren S. Xikolajev. 

2IU. Kaukaanpää 1874. 

I Honkajoli b}' vid gräfning" i kaplansbolets åker 
funnos 2 ''2 skalp, hoppannipd, deraf 11 svenska ören och 
skillingar 1719 — 99. resten svenska och njska slantar från 
början af 1809 talet. Inlöstes ej. Jfr u:o 152. 

235. Yederlaks 1874. 

I HäppUä by vid dikesgräfning i åker funna 572 nj><ka 
ferakopeksslantar 1766, 1773 och 1791, inlöstes ej. 

23(). .Taakimvaara 1874. 

I Kalksalo byamark funnet 1 svenskt öre 1634. skänkt 
af tulluppsyningsman A. A. Alop*us genom fornminnes- 
föreningen. 

237. Kexholm 1874. 

I nejden af staden funna '/e svenskt öre 1683 samt 1 
rysk denga, på skihla ställen. 



234. Civilexp:s ski-if velse 1874 "Vio; Konsist. prot. d. "/n § 
5; Brefregistrat. d. "/„; Historik 11, 129. 

235. Civilexp:s skrifvelse 1874 -/,,; Brefregistrat. d. '^'^,; Hi- 
storik n, 129. 

236—239. Invéntar. u.o 258, a— h; Historik 11. 121. 



156 

238. Korpiselkä 1874. 

I kyrkobyn funnen 1 svensk ettöres koppa rklipping 
1625, skänkt af cl:r H. Backman i Impilax. 



239. Pojo 1874. 

I stranden af Ängsholmen i Pojo viken funnet 1 svenskt 
fe Öre 1673, skänkt af fröken A. Pippin^. 



1/ 



240. Kjulo 1874. 

I Kjulo träsk på grundet Kirklcokari 1. Kirkkoluoto 1/2 
aln under jordytan hittade 22 förrostade svenska koppar- 
mynt frän 17 c^ 18 seklen, skänkta af kyrkoherden Kl. Su- 
melius. Afven andra fynd dcrstädes, såsom några små 
silfvermijnt (brakteater?), hvilka vid berörandet sönderföllo 
till grus. 

Enligt traditionen skall pa nämda holme funnits en 
kyrka eller ett kloster till minne af S:t Henriks mord, och 
troligt är, att äfven i senai-e tider offergåfvor der fram- 
buros. 

241. Hirvensalmi 1S74. 

I Lelkola byamark på sommaren i åkern funna omkr. 
20 mynt, deraf 2 svenska Johan IILs silfverkhppingar fyra- 
mark, skänkta af handl. F. V. Pylkkänen. 



240. Inventar. n:o 258, i: Historik n, 121. Jfr Killinen: 
Loimijoen kihlak. i Fmf:s tidskr. II, 97 & Suomi 1860, sid. 308. 
241—243. Inventar. n:o 258, k. 1. 260; Historik H, 121. 



Å 



157 
242. 3louliijäi'vi 1S74. 

Å Suoja hemman i jorden funnet (år 1872) 1 svenskt 
silfvermyni sextonöre 1559, skänkt af boställsinspektör H. 
Hjerppe. 

243. Kiviuebb 1874. 

Kyrkoherden Joh. Hertz skänkt 1 svenskt silfvennynt 
1701, jämte ett antal (17?) dylika och lika välbehållna 
hittade på sommaren i prestgårdens åker. 

244. Räisälä 1875. 

I Markkola by under en af bränd videbuske på en äng- 
nära Heliseva sjö påträffade 14 -^ 4 skalp, svenska qvartören 
från 1700 talet, hembud af bonden Rouhiainen afslås. 

245. Messuby 1875. 

I åkern å HaUiara militieboställe funnen 1 svensk du- 
kat 1668, inlöstes för fm. 11,60 p. + l,45 = fm. 13,5 p. 

246. Helsingfors 1875. 

I botaniska trädgården funnet vid gräfning 1 äldre 
sällsynt ko2)pannynt samt följande år dersammastädes 1 
svensk daler 1715. 



244. Civilexp:s skrifvelse 1875 "/■,; Konsist. prot. d. "/a § 3. 
245-247. Inventar. 11:0 261, a; 271. 255. 272; Historik U, 129. 



158 

247. Sibbo 1875. 

I åker å Murtas hemman, Hangelby by, af bonden 
(). F. Bäckström upplöjda 48 j;^rt^»M/w/, vägande 254 skalp. 
Deraf inlöstes 24 för fm. 131,08 p.; d:r .T. A. Florin köpte 
resten. 

248. Libelits 1875. 

Vid Hiiosiolcunpl hemmans badstuga hittad 1 svenskt 
fyraöre 1672. 

249. Hiitis 1875. 

Vid gräfning- a kaplansbostället funna i mark, som 
burit fullmogen skog, 3 svenska nit/itf^ nämligen tvåören 
1667 och ettöre 1672, skänkte af kyrkoherden Kl. Sumelius 
i Kjulo. 

250. Muhos 1875. 

Funna på skilda ställen 7 svenska silfvenny?it samt 
vid kyrkans reparation (1872), utider dess golf 2 smärre 
silfvermynt och 11 kopxMvimjnt. 

251. Abo 1875. 

Derstädes funna: a) vid gräfniug i underjordiska gån- 
gar under Aura badhusinrättning invid Porthanska sqvären 
5 svenska mynt 1592 — 1720; äfvensom 1 ryskt Peter I och 
3 diverse nyare, under golfvet å samma tomtplats; h) vid 
järnvägsarbete nära slottet: 2 smärre svenska silfvermynt 



248—251. luventar. 11:0 274, b. c. g. h. k. m. o.; Historik II, 
121 f. 



159 

Johan III & Gustaf III samt 4 svenslri och 1 ri/sJc kop- 
parslantar; cj vid gräfning i en trädgård: Ht diwerse sven- 
sTca, ri/sl-a och fi/shc mynt. det äldsta Karl IX, skänkta; 
dj vid ,,Sista StylVern'' på okänd tid fnnna 2 svenska silfver- 
ini/nt af 1575 & 1637, egas af Åbo hist. museum. 



252. Pudasjärvi 1875. 

Funna på hösten i Surajärvi by vid nedrifniug af en 
stugas eldstad 4 plåtmynf tvådaler 1712 it 1747, enda- 
ler 1746, fyradaler 1730, inlöstes för fm. 22,50 p. 



252a. Ruskeala 1875. 

I Kaalamo by dikesgräfvare å brukspatron Arppes 
egor påträffat en stor mängd l-oppfiniij/iif, hvilka de hem- 
ligen försålde till smeder i Sordavala. Tjugu plåtmynt (ur 
samma fynd?), tillvaratagna af förvaltaren Jankovski, sän- 
des delvis till Göteborg. 



252b. Sordavala s:ii omkr. 1875. 

Flera hundra loj^parmyrd från Gustaf II Adolfs och 
Kristinas tid. Ett antal deraf, hvaribland några i Nykii- 
piug slagna ören, eges af Sordavala museum. Jfr n:o 330. 



252. Brefregistrat. 1876 -"/i, -^U; Inventar. n:o 276; Historik 
II, 129. 

252a. H:fors Dgbl. 1876 V2 efter Ilmarinen. 

252b. Meddelande af d:r O. A. Forsström genom lektor K. 
A. Hougberg. 



160 

253. Hausjärvi 1876. 

Nära Hikiä statiou i åker fuima 9 smärre silfvermynt, 
deribland 1 svensh klippiiig 1571 samt 22 äldre hoppar- 
mynt, skäuk af liandl. Gf. E,. Silfverblad. 



254. Pusula kapell 1876. 

Funnet i åkern 1 järnaftryck af adversen till univer- 
sitetets jiibelmedalj, skäuk af stud. W. Heimblirger. 



255. Kumo 187(5. 

Från graffält vid Juupeim- 1. KalvomäM i Köömilä 
by, beläg-en 8 verst från kyrkan, insamlade Killiuen en 
stor mängd, sedermera till universitetets etnogr.-hist. mu- 
seum öfverlåtna fornsaker, d(n-ibland tvenne bronsvigter ä 
33,84 ooli 32,44 gram. samt ett mycket nött, genomborradt 
och således som liängprydnad 1)egagnadt arabiskt silfver- 
mynt, pä livilket man trott sig läsa namnet af Oqailid fur- 
sten Abu Hassan, reg. 996 — 1000 e. Kr. [?]. 



256. Brahestad 1876. 

I åker nära stad<'n funna 6 svenska kopimrmynt 1663 
-1764. 



•258. 254. luventar. n:o 281. 28(3; Historik TI, 122. 

255. Rektorsberätt. sid. 53; Killinen: Loimijoen kihlak. i 
Fmf:s tidskr. II (1877). 65. 121; F. Mus. 1894. Afbildniugar (dock 
ej myntet) hos AspeUn, Antiqii. p. 286 ff. Ofvan sid. 10. 17. 

256-258. Invantar. n:o 289, b, e, f; Historik II, 122. 



161 
257. Haugöiidd 1870. 

Vid fästiiingsarbete fiiuneu 1 tenn polett. 

258. Raiitus 1870. 

I Variksala bys åker funnet 1 svenskt silfvermynt 1665, 
genomborradt, skänktes af kronolänsman Lundgren. 

259. Åbo 1876. 

Vid gTäfning- å gata utanför fabriksfirmans Chrichton 
& C:o mekaniska verkstad funna 88 plåUnijnt 1715 — 1739; 
deraf inlöstes 61, uml. a) tvädaler 1717, 19 (2), 21 (2), 22 
(2), 25, 26, 27, 28 (2j. 29, 30 (2), 32, 35 (2), 36 (2), 39; 
h) endaler 1715 (2), 16 (2), 20 (2), 23 (2), 26, 27 (2), 28 
(2), 29, 30 (2). 32 (2), 33, 34, 35, 36; c) halfdaler 1715, 
20. 21, 22, 23 (2), 25 (2), 26, 27, 28 (2), 30, 33 (2), 36, 
39; tillhopa vägande 6 lisp. 15 skalp., pris fm. 151,88 p. 

260. Aland, Saltvik 1876. 

Ett högst märkligt fynd gjordes härstädcs d. 12 juni 
ä Berdthy bys hemman n:o 3 af bonden Karl Mattssons 



259. Konsist. prot. 1876 -"g § 6; Brefregistr. d. 'Vin Inven 
tar. n:o 290; Historik II, 130; Hbl. 1870 '"/s, n:o 189? 

260. Guvern. skrifvelse 1876 Vt; Konsist. prot. d. '-% § 5 
och Brefregistrat. af s. d.: Historik II, 115 f. 130 (rättelse: myntet 
från Chosruschad Hormuz är ej funnet i Berdtby, utan i Hammar- 
udda, se förut) ; Zeitschr. d. D. Morgeni. Ct esellsch.XXXI, 529). An- 
gående fyndlokaliteten: Eadloflf, sid. 09; Bref från d:r K. A. Bo- 
mansson 1876 ■^'' ,., till referenten; Hj. Appelgren: Muinaislinnat i 
Fmf;s tidskr. XII, 2 f. med teckning af Borgön. — Hr A. Hackman 

11 



162 

tvenne unga söner. Utsände till eu äng efter gärdslen, 
varsnade de vid pass 100 famnar från hemgården och blott 
3 qvartor till venster om kurvägens hjulspår något ur den 
släta marken framskymtande föremål. Ett par tag med 
en hacka bragte i deras händer en söndersprungen, redan 
förvittrad Tcopparfiaska och en stor mängd derur fallna silf- 
vermrjnt. Flaskan mätte i h(3jd ungef. 8 och i diameter 
ungef. 5 tum; dess lock och botten voro loss, det förra 
konstmässigt ciseleradt och försedt med en 2 V2 tums rund 
öppning. Mynten till antal af öfver 800 voro ambisha, 
dels hela, dels styckade. 

Äfveu sjelfva lokaliteten för fyndet är auraärknings- 
väid. Från den omkring 2 kilometer öster om socknens 
kyrka belägna byn leder eu af allmogen s. k. „gata" — 
eller den redan nämda, mellan gärdesgård å hvardera sidan 
strykande och sedan gammalt om sonmiaren flitigt trafike- 
i-ade kiirvägen — mot söder till Andfböle och Borghoda 
byar. På den senares maik uppstiger Borgön, en isolerad 
bergskulle, hvarest lemningar af en forntida förskansning 
benämd ViVmgahölc ännu stå att ses. Dessa lemningar ut- 
göras af en medels hopstaplade grofva stenar bildad mur, 



meddelar mig genom bref (1898 'V*)^ ^tt i H. Hildebrands uppsats 
om Fölhagen fyndet pä Gotland (Antiqv. Tidskr. f. Sverige 1870) 
afbildas ett kopparkärl af „omisskännelig likhet" med det från 
Berdtby. Äfveu i det förra lågo en stor mängd mynt — mest ku- 
fiska från 900 talet och tyska, några få anglosachsiska och b^^zan- 
tinska — samt dessutom smycken af silfver och en liten tacka af 
guld. „ Kärlet har liksom det åländska en halsöppning å locket 
och ungefär samma diameter som vårt. Höjden kuiide ej mera 
angifvas. De olikheter som förefinnas mellan de båda askarna i 
afseende å det sätt, på hvilket sidostycket är fäst vid öfver- och 
understyckena, anser jag mindre väsentliga, då ju huf\Tidformen 
är densamma.'' — — Of van sid. 8. 10. 18. 



163 

hvilken i längd af mer än 50U alnar omgifver berget pä 
alla tillgängliga ställen. 

Redan Borgöns blotta namn anger, att den fordom 
varit kringflnten af vatten, men jämväl traditionen maler 
dei'om i öfverensstämmelse med naturbildningen. Xedautill 
hafva vi på ena sidan den låga och sänka Borgängen, på 
den andra det lilla Andtböle träsket, öfver hvilka hafvet 
tvifvelsutan i fordomtimma strömmade in genom den ännn 
djupt i landet trängande Saltviksfjärden. Ja, för någon 
tid tillbaka sågs till ocli med en i berget inslagen järnring 
vid hvilken, enhgt folksägen, vikingai-ne plägade fästa sina 
skepp. 

På vikingaperioden pekar också sjelfva fyndets ålder 
(se nedan). Måhända får man derför antaga, att skatten 
ursprunghgen varit gömd i strandvattnet och först genom 
markens höjning stannat på det torra, ty amiars låter sig 
dess förekomst så nära jordytan på en måugbesökt stig 
svårligen förklara. 

På vanligt sätt hemltjudet universitetet, inlöstes fyn- 
det, hvars vigt, flaskan oberäknad, utgjorde 5 skalp. 10 
lod, för fm. 471,94 p. Härvid förekommer det egendom- 
liga, att myntens antal uppges i guvernörens memorial till 
„ omkring 700", men i universitetets svarsskrifvelse till 
,,648 hela och 216 styckade*', samt i referentens anteck- 
ningar och dechiffreringskladd till ,,818 dels hela, dels 
fragment". Sistanförda uppgift verificeras af dervid bifo- 
gade specifikation: „hittils (i juli 1. augusti 1876) deehitf- 
rerade 650, återstod, troligen till någon del bestämbar: 58 
med skrift skönjelig pä endera sidan samt 78 med skrift 
skönjelig på båda sidor, deremot 27 alldeles utslitna på 
båda sidor och 4 s. k. plantsar eller små runda silfverplat- 



164 

tor. äunu opräglade, samt eu skärfva af ett pehlevimynt, 
summa 818." 

En detaljerad beskrifning af samtliga ifrågavarande 
mynt blefve här altför vidlyftig, hvarför några allmännare 
antydningar må göra tillfylles. 

De 650 annorstädes dechilfrerade mynten — 507 hela 
och 143 styckade — , på grund af h vilka fyndets ålder tem- 
ligen säkert kan fixeras, tillhöra alla 100 och 200 talen af 
hidschran, uogare åren 122 — 277 = 739 — 890. Men äf- 
ven antaget, att bland de till tidslegendeu defekta, kunde 
uppdagas ett eller annat af senare årsdatum än 277, sä 
finnes dock intet, hvarjiå läses något yngre kalifnamn än 
Almutamid 'alallah, som regerade 256 — 279. Mynten nå 
följaktligen mycket nära intill, men icke in i Samanid pe- 
rioden, och utgöra hksoni ett fiireningsband mellan de två 
åländska fynden i Hammarudda af 1865 och i Asgårda 
1869. Umaijader äro 4, alla präglade i Vasith åren 122, 
124, 125 och 130, de öfriga nästan uteslutande Abbasider. 

Kast nyssnämda 4 från Vasith af åren 122 — 130 mär- 
kas bland resten dechilfrerade: 17 från Alkufa 132—252. 
10 från All)azra 134—252, 14 från Arminia 144—255, 3 
från Alraj året 147, 42 frän Almuhamadija 150 — 251. 156 
från Baghdad 150—261. 4 från Ärran 152-194. 1 från 
Dschaj året 162, 2 från Alharunia år 170, 1 från Sedschi- 
stan år 173 (jfr Fraehn 11* n:o *136 & p. 13* n:o *145), 
1 från Zerendsch år 180, 7 från Balch 182—190, 1 från 
Alrafiqa år 188. 7 (?) från ]\Iadin alschasch 190—200?. 4 
från Nisabur 193—197, 54 frän Samarqand 194—253, 1 
från Herat år 194, 49 från Izbahan 197—251, 1 från Al- 
raqqa år 199, 20 från Merv 225—253 (vidare 1 af år 277?). 
5 från Faris 228-257, 32 frän Sermenra 233—261, 8 från 
Alschasch 247—261. 1 frän (^om år 250, 3 från Xizibin 



165 

251 — 252?, 2 frau Bandscahir 259, ölVer 200 af aren 132 
— 261 (eUer 277, se ofvau 1), pa livilka präglingsorten 
bortnötts eller bortliriitits eller aldrig funnits (se strax 
nedan). 

Slutligen bör såsom något enastående för innehållet i 
detta fynd påpekas, att ett ovanligt stort antal, närmare 
100. dertill hörande mynt utkommit i rörelsen blott half- 
färdiga. Så saknas adversen på 52, och reversen på 40, 
medan, enligt livad redan anförts, 4 äro blotta plantsar. 
Sagda förhållande beki-äftar rikligt det äfven annars kända 
faktum, att vid köpenskap mynten vägdes, ej räknades. 

Ä). Liksom så många andra fynd, blef icke heller 
det i Berdtby påträffade fullständigt angifvet i hembudet 
till kronan. Detta synes deraf, att mer än ett år senare, 
eller i november 1877, doktor Bomanssou på Åland öfver- 
kom 2. enligt uppgift, till detsamma hörande dirhem. hvilka 
han förärade till universitetets myntkabinett. Tyvärr inne- 
hålla dock referentens anteckningar intet vidare härom. 



261. Yiudala 1877. 

I kyrkobyns Lillstrands hemman stötte man vid dikes- 
gräfning ett qvarter under jorden i hård lera på 10 plåt- 
iiu/nt, 6 endaler 1715, 29, 42, 46, 48 (2), samt 4 halfdaler 
af 1716, 46 (3). Inlöstes för fm. 15,50 p. 



261. Konsist. prot. 1S77 '•' g § 16, V,, § 7; Inventar. n:o 293; 
Historik II, 130. 



166 

262. Heiiijoki 1877. 

Assessoren R. Grotenfelt i oktober förärat å hans 
gods RistscpiKilä vid kärrodling funna tijslia medeltidsmynt 
från tiden omkr. 1050, 32 hela och 28 fragment samt 
skärfvor. 

263. Vibor^s socken 1877. 

I Lijyhjlä by vid grundgräfning liittats 1 rysl^ fem- 
kopek 1763, och i Viborgs stad vid gräfning af kanal å 
Jakovlevs gård 2 avenska kopparmynt 1636 & 1671. 

264. Tuusiiicmi 1877. 

T Ohfoninni by funnet 1 litet ryskt silfvermynt Peter I. 



265. Helsliige 1877. 

I Hnnehöle vid gräfninu' af källare funna 1 svenskt 
silfvermynt 1684 och 1 franskt Ludvig XIV:s i messing, 
skänktes af stud. G. E. T.iiidstnim. 



266. Fredrikshaiuii 1877. 

Vid gräfning på bebodd tomt funnet 1 revalskt silf- 
vermynt Kristina, skänkt af d:r R. Ek. 



262. Inveutar. u:o 297; Eektorsberätt. sid. 50; Historik II, 
122. Notis af referenten i H:fors Dgbl. n:o 277 och Morgonbladet 
n:o 238. Ofvan sid. 10. 

263-267. Inveutar. n:o 298. b. 1. o. 299. 303. 306; Historik 
II, 122. 



167 



267. Xådendal 1877. 

Jordfynd nära staden 2 smärre svenslca silfvermynt 
Karl XI och Karl XIL samt 1 d:o hoiiparinynt Johan III, 
skänkta af stud. E. Rindell. 



268. Paavola 1877. 

Å Pekkola bys Lejjjiälä hemman n:o 28 vid mullsläp- 
nhig från ett gammalt pörtställe liittats 10 jMfmj/jit två- 
daler 1711, 12, 13. 14. 20 (2). 22. 32. 43. 47. Inlöstes för 
fm. 47,92 p. 



269. Abo, Lemoudd 1877. 

I två skilda bergskräfvor invid vägen från Al)o till 
Yli-Leino hemman, omkring 1 verst från mangården, nära 
Lemo-udden, hittade d. ^o/. realskoleleven V. Söderlund: r?; 
15 plåtmynt, nml. tvådaler 1712 (1), endaler 1716 (2), 29. 
31, halfdaler (10) 1716. 21, 22, 23 (2), 24, 31, 33 (2), 36: 
h) 1225 Icopparslantnr 1640—1749. Hela fyndet inlöstes 
för fm. 49,50 p. Misstänkligt nog, uppdagades vid räk- 
ning af slantarna äfven en 10 penni af år 1866. 



268. Guvern. skrifvelse 1877 -7,.,; Konsist. prot. 1878 'V2 § 
6; Inventar. n:o ;3U8; Historik II. 1:30. 

269. Qiivern. skrifvelse 1878 "/n ^Vs; Konsist. prot. d. "/j § 
7 och Brefregistrat. för s. d. och 74; Inventar. n:o .309; Historik 
n, 130 (tryckfel: 17;J0 för 1736). 



168 

270. Åland, Bräudö 1877. 

I augusti uppgräldes fräu ängsmark a en holme, kal- 
lad ,,Skären-' och underlydande hemmanet n:o 1 i Aster- 
holme by, 4 plätmynt 1742. Inlöstes ej. 

271. Storkyro 1877. 

En qvinna hittat i jorden a allmän gångstig ungef. 1 
verst bortom Laurola by, 21 svenska silfvennynt, hvilka 
hon försålde till en landthandlande, men, efter att ha läst 
uppsatsen i almanakan, återkräfde och anmälde hos läns- 
mannen. Hembjödos. Inlöstes för fm. 10,13 p. Voro 1 
fyramark 1695, 2 tvamark 1695 & 1699, 18 smärre 1600 
—1710. 

272. Euraaniiniie 1878. 

Jordfynd i Irjante bys Iluikko rusthåll en hel mängd 
svenska kopparmynt från slutet af förra seklet. Inlöstes ej. 

27IJ. S:t Mårtens 1878. 

I Hircos bys äker funna 2 svenska kopparmynt, det 
ena klipping-, samt i Jättälä nybygges åker 1 svenskt silf- 
vermynt 1667 och 1 d:o koppannynt 1668. 



270. Guvern. ski-ifvelse 1878 '7i; Konsist. prot, d. ^•■'/2 § 8; 
Inveutar. n:o 310. 

271. Guvern. skrif velse 1877 "/j.,; Civilexprs d:o 1878 V^; 
Konsist. prot. d. '^/., § 5. 

272. Guvern. skrifvelse 1878 "/s; Brefregistrat d. ^^o- 
278. Invantar. n:o 325, a c; Historik II, 123. 



169 

274. Pöyttis 1878. 

I Kiilhua bys åker fiumeii 1 svensk Tdipping Johan III. 

275. Klemis 1878. 

Jordfj^nd 2 svenska kopparmynt 1635 t^- 1708 samt 1 
ryskt d:o 1739, skänkt. 

276. Ruskeala 1878. 

I kaplansbolets åker hittadt (år 1876) 1 svenskt silf- 
vermynt 1665, skäukt. 

277. S:t iMichel 1878. 

På slagfältet vid Porrassahnl funnet 1 svenskt silfver- 
mynt Karl XI, skänkt. 

278. Hirveusalmi 1878. 

I Kchkola bys åker hittade 4 svenska sUfvcrinynt Jo- 
han III, omlindade med en trasa och gömda i den urhol- 
kade ändan af en mortelstöt. Skänk. 

279. Karis 1878. 
A Supers hemman i Ldpphy liittade 2 plåtmynt två- 



27-1:. Inventar. n:o 325, b; Historik II, 123. Jfr Killinen: 
Maskmi kihlak. i Fmf:s tidskr. III (1878), 79, noten. 

275 — 28U. Inventar. n:o 325, d. g. n. p. q. 32(3; Historik 
II, 123. 



170 

daler 1730 c^: 48 i gamla boiiing-shusets nedrasade mellan- 
taksfyllning-. Skänk. 

280. Rautalampi 1878. 

I Hyfölä hemmans åker hittad 1 holländsk dukat, in- 
löst för fm. 14.18 p. 

281. Valkeala 1878. 

Jordf3'iid i Knfimld ])y en mängd r/jska kopparslantar 
från förra århnndradet; inlöstes ej. 

282. Kimito 1878. 

Af bonden H. Mattsson inlöstes 2 plåtmynt fyradaler 
1729 (^- 30 för fm. 16,10 p. Jordfynd? 

283. Keksholiiis socken 1878. 

Tord fynd vid S/wkinlakfi gård i en simpel koppardosa 
inlagda 220 ri/ska dengas och 10 stycken annat ryskt små- 
mynt från storfurstarnes tid, inlöst för fm. 12,38 p. 

284. Nykyrka, Vibor^s län 1878. 

På en udde i Kankjärvi sjö, der ruiner af ett S:t 
Birgitta helgadt bönehus, funnet 1 svenskt kopparmynt en 



281. Civilexp:s skrifvelse 187^ V,; Brefregistrat. d. "Z^. 

282. luventar. u:o 324; Rektorsberätt. sid. 51; Historik II, 130.' 

283. Inventar. n:o 330: Hi.<^torik II, 130. 

284. Inventar. n:o 331; Historik II, 123; jfr U. Suometar 

1878 n:o 84. 



171 

sjettedels öre 1677. skänkt af lir Z. W. Helén med ski-if- 
velse af d. i- ,o. 

285. kuokolaks 1878. 

Jordf}'nd i Inunolcnijärri hy I 2)laf myn f tyäå-Å\t'V Ull. 
inlöst för fm. 6. 

286. Jokkas 1878. 

Bottenlynd nära stranden af Jukajärvi sjö 1 avenslct 
silfvermijnt Johan III, skänkt af fröken Elin Johnsson. 

287. Pudasjärvi 1878. 

Fnnna i Petäjcikangas hemmans jord 211 svcnslrt lop- 
imrmynf ett öres slantar, mest från 1700 talets två första 
decennier, några ock från 1770 talet. Inlöstes 6 för fm. 
1,25 p. 

288. Kauhajoki 1878. 

I kyrkobyn i odlad nmrk fnnna 26 smärre silfver- och 
74 d:o kop2Kinnynt Karl XI och Karl XII, inlösta för fm. 
7,5 p. 



285. Giivern. skrifvelse 1878 'Vi,; Brefregistrat. d. "/„; In- 
ventar. n:o 334; Historik II, 130. 

286. Inventar. n:o 336; Historik IF, 123. 

287. Guvern. skrifvelse 1878 '/,.,; Konsist. prot. 1879 »V, ?5 
20: Inventar. n:o 339; Historik II, 130. 

288. Civilexp:s skrifvelse 1879 Vn Konsist. prot. d. 'V, § 18: 
Inventar. n:o 340; Historik II, 1.30. 



172 

289. Lillkyro 1878. 

Ur g-årdsplaiien i Saaramivu by uppgTäfda \& plåt mynt 
1711—36. Inlöstes 2 fyraclaler 1726 & 33, 1 tvådaler 1717 
och 1 halfdaler 1711, för fm. 20,53 p. 

290. Vörå 1878. 

A prestgårdens mark i Myrhergslunds kryddgård fimna 
5 smä svenska silfvermynt Johan III, Kristina och Karl 
XI, samt 1 d:o Icopparmynt 1766. Skänk 1880. 

29(l{i. Kumo 1879. 

Pa Aiinälä rusthålls mark, der redan tidigare massor 
af fornsaker — hl. a. en liten våg med 7 vigter af brons 
liknande Kuolajärvi fyndet (se n:o 66) — uppgräfts, gjorde 
prof. J. R. Aspelin 1879 en riklig efterskörd. Särskildt 
liöra hit 2 ((rabisJca silfvermynt, i)räglade, enl. uppgift, det 
ena ar 850 e. Kr. (?), det andra 299 = 911 i Alschasch 
för Samanid emiren Ahraed ben Isma il (jfr Geitlins Beskr. 
sid. 48 n:o 27), hvilka funnos samman med brända ben, va- 
pen och smycken i ett grattält på LeikkimäTci, en 4 verst 
nedanom kyrkan i Knmo elf utskjutande udde. 



289. Civilexp:s skrifvelse 1879 ",,; Konsist. prot. d. »V, § 
19; Inventar. n:o 341; Historik II, loU. 

29U. Inventar. n:o ;'.61, k. 1.; Historik II, 124. 

290a. Eektorsberätt. 1869—72; U. S. 1879; A. Hackman i F. 
Mus. 1897 sid. 87; Aspelin, Antiqu. sid. 274 — 285 der äfven mynten 
( oläsligt samt npp- och nedvända) afbildas, det ena (på samma sätt) 
jämväl i hans Suomen Asukkaat sid. 88 samt, genom misstag, hos 
Killinen (se här ofvan n:o 47). Ofvan sid. 10. 17. 



173 
291. Lojo 1879. 

I Gerhiäs åker liittadt 1 svenskt silfvennynt 1540. in- 
löst för fm. 3,50 p. 

292. Akkas 1879. 

I Pennola gårds åker funnet piugstiden 1 sachsisTct 
silfvenm/nf 1581. skänkt af landtliandl. V. Xieminen. 

293. Sordavala 1879. 

Vid gräfning å gårdsplan i Shikosenlaks by funna 55 
svenska silfvermyuf 1664 — 1705, dels tvåmark, dels enmark, 
dels femöresstycken. Inlöst 38 för fm. 48,10 p. Sägner 
om andra myntfynd i socknen anföras af Killinen. 

294. Vesilaks 1879. 

Vid muUgräfning till en tegelugn på stranden af Sa- 
kois bys Hukari hemman gjordes i augusti ett större och 
mycket intressant fynd af fornsaker — flere i brons såsom 



291. 292. Inventar. n:o :344. 349; Historik IL 130. 123. 

293. Guvern. skrif velse 1879 'Ve,- Civilexp:s d:o d. »/g; Bref- 
i-egistrat. d. "/g; Inventar. n:o 350; Historik II, 130. Jfr Killinen: 
Sortavalan kihlak. i Fmf:s tidskr. XI (1890) 62. 77 f. 

294. Inventar. n:o 352; Historik II, 123; Fyndsakerna afteck- 
nade hos Heikel: Pirkkalan kihlak. i F. Vet. soc:s Bidrag XXXVIII 
(1882) vid sid. 30. 31. och Aspelin, Antiquités p. 290-292; myntet 
redan hos Killinen: Ulvilan kihlak. i F. Vet. soc:s Bidrag XXXIIl 
(1880), 80 — man inser ej på hvad grund, då hans afhandling är 
af år 1878 och dessutom ej berör Vesilaks. Ofvan sid. 10. 



174 

en halsked. en fingerring, eu mindre med leder försedd 
våghalans, m. m. — hvaribland äfven 1 byzantinskt mynt, 
Nicepliorus II (963 — 969) ?; förvaras jämte de öfriga 
lyndsakerna i uuiyersitetets etnogr.-historiska museum. 

295. Periio 1879. 

I kyrkobyn uti prestbolets åker hittade 35 svenska 
silfvermi/nt: a) 30 tjugufjerdedels riksdaler 1777—1780, hj 2 
tolftedels riksdaler 1. åttaörc 1777, cj 2 sjettedels riksdaler 
1779 t^: 1803, dj femöre 1693. Inlöstes ej. 

29(). Libelits 1879. 

Bonden Jak. Leskinen från Tudjumemi by i eu åker 
gjort ett ..bottenfynd" (!) af 22 plåtmynt, nml. 6 fyradaler 
1728. 35. 38, 39, 43, 45, samt 8 tvådaler 1716, 22, 23, 31, 
35, 42, 45, 47, och 8 endaler 1715, 22, 27, 31, 39, 41, 43, 
47. Inlöstes ej. 

297. Kiuruvesi 1880. 

Dels i TikJcala hemmans strand, dels å Kängas hem- 
man i Hautakylä by funna 1 svenskt silfvennynt femöre 
1710, och 3 svenska kojjparmynt 1667 & 1725. Skänk. 

298. S:t Bertils 1880. 

Funnet 1 Gustaf I:s silfvermynf 1541. Skänk. 



295. Kousist. prot. 1879 ^y,o § 3. 

296. Civilexp:s skrifvelse 1879 Vu! Brefregistrat. d. 'Vn- 
297—301. Inventar. n:o 361, a. b. e g. i. v. ; Historik 11, 123. 



175 

299. Euare 188(K 

A Nangoniemi udde funnen 1 sachsislc thalcr 1636. 

300. Muoniouiska 1880. 

I åker vid kyrkan funnet 1 litet danskt silfverniynt 
1645. Skänk. 

301. Lillkyro 1880. 

Under visthuset å Hiiripelto bys Kariypi hemman hit- 
tade 6 svenska kopparmynt 1645 — 1799 (ur ett större fynd), 
och 1 svenskt silfvermynt 1546 hittadt i samma hys Fnisti 
hemman. Skänk. 

302. Pargas 1880. 

I Vidkulla hy å Lelaks ö vid plöjning funnet 1 svenskt 
silfvermynt tvåmark 1666. 

303. .Taiiakkala 1880. 

I stranden af Kervola träsk funna 48 silfvermynt, 
deribl. 18 liviska från stormästarncs tid. 7 rigensiska samt 
1 Stockholms örtug Kristiern af Uldenburg. Skänk af stud. 
A. O. Heikel genom Fmf. Ofvan sid. 13. 

304. Hvittis 1880. 

I Mommola by funnet 1 svenskt kopp)an)iyni 1634, ur 
ett större fynd. Skänk. 



302. Eges af kronofogden K. I. Palin i Pargas. 
303—306. Inventar. n:o 361, o. r. s. u.; Historik 11, 124. 



176 

305. Pälkäne 1880. 

I Lappi by vid plöjning- liittadt 1 äldre svcnskf 'kop- 
parmynt. Skänk. 

806. Ithis 1880. 

I kyrkobyu uti en l)yognads trossbotten liittadt 1 
rysk silfver medalj öfver Peter I i anledning: af Revals er- 
öfring". Skänk. 

307. Vöra 1880. 

I den fornt nämde sandkullen Gidldynt (se n:o 94) 
af en bonde uppgrräfdc 1 guldring och 1 romerskt giddmynt 
Valentinianus III (425 — 55), insände från d:r Rancken ge- 
nom civilexpeditionen, inlöstes för fm. 40,20 p. I f}'ndet 
ingingo yttermera 3 guldrhigar jämte en mängd brons- och 
järnföremål, hnlka på andra vägar öfverlemnades till hi- 
storiskt-etnogr. museum. 

308. Vesilaks 1880. 

Jordf3nid (?) 5 kopparmyut, skänk af fru M. v. Fieandt. 

309. Paavola 188(K 

Jordfynd i en beteshage 45 smärre svenska silfver- 



307. Civilexp:s skrifvelse 1880 "f^; Konsist. prot. d. ^e/^ § 4; 
Inventar. n:o 8G3; Historik II, 1.30; Eektorsberätt. sid. 52 & 56; 
Aspelin, Suomen Asukkaat sid. 50 samt med afbildningar af fjnd- 
föremål i Antiiju. p. 255ff. Ofvan sid. 7. 10. 

308. Inventar. n:o 366; Historik II, 123. 

309. Guvern. skrifvelse 1880 '/t j Brefregistratur d. -°/~ : In- 
ventar. n:o 317; Historik II, 130. * 



177 

mynt fem-, tva- och ettören 1655, 1712, samt 1 liten silf- 
verhägare hvari mynten lagda; inlöstes för fm. 12,16 p. 

310. Viboifts socken 1880. 

Vid akerdikning i Kiejnmjoki — Sydeninaa by hittades 
ett mindre ämbarlikt träkärl, hvari inlagda 495 ryslici Icop- 
parmynt femkopeks slantar 1758—88; inlöstes ej. 

311. Esbo 1880. 

I Bergås rusthålls åker fnnnen 1 bronsmedalj fraii 
Karl XILs tid: skänk af rnsthållaresonen E. Boman. 

312. Kuortane 1880. 

I Heroja hemmans skogsmark funna 12 plåtmynt: en-, 
två- och fyradaler 1715—17. vägande 1 lisp. 18 skalp. 
Inlöstes ej. 

313. Karlö 1880. 

Jordfynd 18 tum djupt i Ojanli/lä bys Iljana hem- 
mans mark 8 j^^åtmynf: 1 halfdaler och 3 endaler 1700 
samt 4 tvådaler 1682, 1711 c^- 1712. Inlöstes för fm. 38.25 
p. Jfr n:o 368. 



310. Civilexp:s skrifvelse 1880 -"I,. 

311. Inventar. n:o 309; Historik II, 123. 

31-2. Civilexp:s .skrifvelse 1880 ^'>/^: Konsist. prot. d. 'Vg § 
7; H:fors Dgbl. 1880 »»/,. 

313. Guvem. skrifvelse 1880 "/„; Kpusi.st. prot. d. ""»/^ § 15; 
Inventar. n:o 369, a; Historik II, 131. 

1-2 



178 

314. Veckelaks 1880. 

Å Villnäs gård nära Fredrikshamn vid upprensning 
af ett åkerdike fuuna 52 mest rysTici silfvermynt Peter I — 
Katarina II, inköpta af prof. Z. Cleve jämte förteckning 
för fm. 184.50 p. 

315. Pielisjärvi 1880. 

I Liclxsa by på ^'2 '"^li^s c^jup i jorden funna 312 Icop- 
pardantar alldeles förrostade, inlöstes ej. 

316. Nnrmis 1880. 

Jordf3^nd i Miijehjärvi bys skattehemman n:o 3 en 
näfverrifva med 14 skalp, svenska kopparmynt en- & två- 
daler; inlöstes ej. 

317. Alastaro 1880. 

Bonden S. Heikkilä skänkt 1 svenskt silfvermynt åtta- 
mark 1605. funnet i hans jord. 

318. Xedertoruea 1880. 

I Älarauma bys Laukila hemmans mark funna 8 2)låt- 
mijnt, näml. 3 tvådaler i mindre format 1727, 46, 47 samt 



314. Konsist. pro t. 1880 -"/o § 15; Inventar. n:o 370; Histo- 
rik II, 131. 

315. .31(3. Konsist. prot. 1880 '7ii § 3. 

317. Inventar. n:o 373; Historik 11, 123. 

318. Guvern. skrifvelse 1880 Vin Konsist. prot. d. ^i/,, § 13; 
Inventar. n:o 374; Historik II, 131. Ofvan sid. 14. 



179 

2 d:o i större format 1711 men 1718 ompräg-lade till tro- 
daler, och 3 fyradaler 1717, 37, 44. Inlöstes för fm. 38,81 p. 

319. HoUola 1880. 

I Sairalckcda bys Ojari hemman, under badstugugolfvet 
i jorden funna 75 svenska silfvenmjnt 1778 — 89 en-, half-, 
tvåtredjedels, entredjedels och ensjettedels riksdaler. In- 
löstes ej. Xytt hembnd genom enskild person af samma 
mynt, men fiirökade till 77, afslogs äfven. 

320. Rovaniemi 1880. 

I oktober å bonden Alasiiutans hemman vid torftägt 
i en beteshage funna 21 (ej 24:?) jMtniynt 1710 — 47. Ueraf 
inlöstes 1 tvådaler. ompräglad utan årtal till tredaler, samt 
2 eudaler 1719 c*c 21. lör fm. 9.84 p.. Resten inköpte d:r 
Florin. 

321. Åland, Geta 1880. 

Genom tidningarna underkunnig, att en torpare å 
Bolsfaholm säteri i oktober nr jorden uppgräft en större 
mängd små silfvermynt „med prägling af åtskilliga slag-', 
anhöll referenten medels skrifvelse af 1881 ^^^ hos guver- 



319. Civilexp:s skrifvelse 1880 ^U; Konsist. prot. d. "/g. 

320. Guvern. skrifvelse 1881 ^/,; Konsist. prot. d. -«/,; In- 
ventar. n:o 875; Historik Ii, 131. Jfr Appelgren: Kemin kihlak.; i 
Fmf:s tidskr. V, 67. 

321. Brefregistrat. 1881 '■',/, & 'U] Guveru. skrifvelse d. 'Va; 
Inventar. n:o 382; Historik II, 131. — 1 Sverige, Östergötland, upp- 
togos år 1786 ur ett enda fynd mer än 24,000 dylika smit mynt el- 
ler ^penningar". Ofvan sid. 12. 



180 

nören i Abo och Björneborgs län om benägen åtgärd der- 
hän, att fyndet blefve universitetet hembjudet. 

Jämte svar härå den påföljande ^Va? innehållande bl. 
annat närmare bcskrifning af fyndstället, insändes 850 (rät- 
teligen 825 hela och 25 styckade) svemha silfverhraMeater 
från medeltiden, 1200 talet, vägande i det närmaste 10 lod. 
De iuliistes samtliga för fm. 35, ty upphittarens begäran, 
att någon del måtte honom återställas, enär enskild person 
,,bj lidit högre pris", kunde med hänsyn till önskvärdheten 
af fyndets möjligast fulltaliga bevarande, icke bifallas. 

Det var dock redan förut, såsom efteråt erfors, mer 
eller mindre spoheradt. Redan innan svarsskrifvelsen an- 
lände, hade stud. Ax. Söderlund å upphittarens vägnar till 
kabinettet af de funna mynten erbjudit tillsammans 11 hela 
och söndriga, hvilka sedan inberäknades i hufvudsumman. 
Något antal skall ock hamnat i Nystad, der handelsbetjen- 
ten iSundgren till elementarskolan skänkt 2 samt flere dy- 
lika åt l)ekanta på orten. 

Fyndplatsen ligger 20 famnar från sjöstranden och 10 
fot (■■)fvcr vattenspegeln i en mycket stenbundeu sandbacke, 
hvilken ännu några ar tidigare var l^eväxt med derefter 
borthuggna 40 till 60 åriga träd. Den närmast intill myn- 
ten mörkare jorden ger anledning förmoda, att de ursprung- 
ligen innelegat i en trälåda, som förmultnat. 

Man har ej höi't om något förut på orten upptaget 
värderikare fynd, men viil förtäljer folksägen, att någonstä- 
des på säteriets egor eller i dess närhet en slcatt vore ned- 
gräfd. 

Vi erinra, att bemälda trakt hör till de på Åland af 
gammalt uppodlade och bebodda, ty Kodbolstad eller Kvod- 
bolstad, såsom Bolstaholm då kallades, egdes redan 1406 
af en viss Olof Andersson; treqvart sekel dessförinnan 



181 

eller 1328 namnes i Geta, hvilket senare blef kapell under 
Finström, en viss Kettil som vitne fur ett ffåfvobref. 



322. Åland, Jomala 1881. 

Af bonden V. Helenius i äkerte;^ å hemmanet n:o 2 
af Hammarudda by funna 3 V2 arabiska mynt, deraf 2 
präglade i Vasith 123 & 129, inlöstes för fm. 4. Antagli- 
gen från samma fynd är ock den i Vasith präglade välbe- 
hållna arahisM dirhem, hvilken referenten flyktigt påögnat 
hos kronofogden K. J. Palin i Pargas. Alt lemningar från 
fyndet i n:o 162? 

323. Borga 1881. 

Vid uedrifniug af ett hus i staden fann timmerman 
Nybäck 1 plåtmynt eudaler 1734. Inlöstes för fm. 2. 

324. Sibbo 1881. 

Vid gräfuing på gårdsplan i Borghy hittadt 1 sverislct 
silfvermynt Karl XI; inlöstes för öO p. 

325. Pidisjärvi 1881. 

I stranden af Kalajoki elf inom Välikylä bys egor 
funna 7 gamla svenska silfvermynt inlöstes för fm. 2,25 p. 



322. Guvern. skrifvelse 1881 >'/,; Brefregistrat. d. 'Vj; Rek- 
torsberätt. sid. 56: Inventar. n:o 379; Historik II, 131. 

328. 324. Inventar. n:o 376. 384; Historik II, 131. 

325. Guvern. skrifvelse 1881 ^Vt; Brefregistrat. d. '«/»; In- 
ventar. n:o 385; Historik II, 131 (orätt: Vähikylä). 



182 

326. Liivia kapell 1881. 

Vid gräfning" af källare hittadt 1 svenskt li02)parmynt 
1603, skänkt af stud. J. G. Hollmén. 



327. Töfsala, Vahto 1881. 

I Vahto kapells Parvo by i potatisland hittadt ..all- 
deles nytt" svenskt silfvermynt fyramark 1693, inlöstes ej. 



328. Kimsamo 1881. 

Af bonden Petter Turmönen i juU vid dikning i Tör- 
mösenlahti mosse en aln under jordj^tan påträffade M sven- 
slca silfvermynt Gustaf I och hans närmaste efterträdare 
samt 1 större sUfverriug och 1 sUfverslied, vägande 7 1/2 
-j- 2 + 3 lod, inlöstes för fm. 20. 



329. Kurikka 1881. 

A Alas('hitil hemman i en mer än 100 är gammal 
byggnads vindsfyllning påträffades 6 falska svenska specie- 
riksdalrar 1776 etc. Vasa gymu., numera lyceum, eger 1 
exemplar af året 1781. Fyndet omtaladt i tidningarna, 
Tampereen Sanomat m. fl. 



326. Inventar. n:o 386; Historik II, 1-24. 

328. Guvern. skrifvelse 1881 'V9; Brefregistrat. d. -^j^; In- 
ventar. n:o 387 : Historik II, 131. Ofvan sid. 13. 



183 
330. Jaakiiiivaara 1881. 

Vid gTäfniuo' i åker å hemmanet n:o 7 i Mcfsämigus 
by påträffade iiilij-siiigen Hyöppinen i en gammal, mycket 
lappad kopparkitel inlagda 5 jjlätniynt fyra-, två- och en- 
daler 1649 — 53 samt 707 lopparslantar Gustaf II Adolf och 
Kristina. Alt tillsammans vägande 6 lisp. inlöstes för fm. 
135,50 p. Mynten sannolikt nedlagda under Karl X Gustafs 
krig i östra Finland. 

331. Sippola 1881. 

I Encjärvi by i gårdsplanen å bonden Porvaris hem- 
man funna 30 j^lfif^ni/nt 1712 — 48; deraf inlöstes 1 halfda- 
ler 1715, 3 endaler 1712, 37 & 40, 5 tvådaler 1716, 21 (2), 
24, 42, — för fm. 28,27 p. 

332. Alastaro 1881. 

Vid vårplöjningen i Mälläis by fimnen 1 svensk silf- 
verUipping 1577, skänkt af Vilh. Brusila. 

333. Uleä 1881. 

Vid dikesgräfning å Harjus hemman Korppa by i juli 
påträffade 39 plåtinynt 1715 — 03; inlöstes: fyradaler 1721, 



330. Guvern. skrif velse 1881 '%; Brefregistrat. d. ^Vs &'Vi2; 
Inventar. n:o 392; Historik II, 131. Ofvan sid. 13. 

331. Brefregistrat. 1881 7,,. "Ai!. 1882 'V^; Inventar. n:o 393; 
Historik U, 131. 

332. Inventar. n:o 393 a; Historik U, 124. 

333. Guvern. skrifvelse 1881 "/g; Brefregistrat. d. 'Vo. Vu' 
"/„; Inventar. n:o 391; Historik II, 131. 



184 

22, 23, 38, tvädaler 1724, 34, 50, halfdaler 1742, 47, 48, 
— för fm. 46,50 p. Resten inköpte d:r Florin för fm. 
66,35 p. 

334. lleä 1881. 

Vid lertägt å PuTiki hemman, Uleåsuu by, funna 18 
plåtmynt fyradaler 1721 & 24, tvådaler 1674 (2), 75, 76, 
1713, 16 (2), 18, 20 (5), 21, 24, 27. vägande 4 lisp. 3 
skalp. Lilöstes för fm. 93,38 p. 

335. Karlö 1882. 

Vid reparation af en gammal stuga å Tcro hemman, 
Ojakylä by, funna 4 små svenska silfver- och 5 Icoppanmjnt 
— , 1 Johan III, 7 Karl XI, 1 Karl XII; inlöstes för fm. 2. 

336. Nära S:t Petersburg' 1882. 

Vid kanalgräfning funna 2 smärre svenslca mynt slagna 
i Reval 1537, samt 17 rijslca och 1 fnmskt kopparmynt — 
alla från midten och slutet af 1700 talet; skänkta af civil- 
ingenieur F. E. Edelheim. 

337. Helsingfors 1882. 

På 2Timkholmen in\id staden, der benmjölsfabriken 
anlades, hittade arbetskarlen E. Lindström under en sten 



334. Guvern. skrif velse 1881 •*/», 'Vi-J Brefregistrat. d. ^s/^, 
1882 ^o/,; Inventar. n:o 388. 394; Historik II, 131. 

335. Guvern. skrifvelse 1882 'Vi! Brefregistrat. d. '",; In- 
ventar. n:o 396; Historik H, 131. 

336. Inventar. n:o 397. 401; Historik II, 124. 



185 

omkr. 4 lisp. rijsVa och svenska kopparslantar från 1600 och 
1700 talen (sist 1789?). Inlöstes ej. 



338. Siikajoki 1882. 

Af torparen And. Tnrpeinen i MafJieiki torps åker vid 
plöjning funna 5 scenska silfveniiynt ören 1674, 92, 94, 99, 
1711. Inlöstes för fm. 2,25 p. 



339. Borga 1882. 

Utbjödos 3 plåtmynt 1710, 15, 21, funna ioY flera år 
sedan i stadens närhet. Inlöstes ej. 



340. Öfverkimiugi 1882. 

Af gossen Parttunen i stenröse a bonden Wäänenens 
åker i april funna 15 plåtmnnt fyradaler 1721, 22, tvådaler 
1675 (2), 78 (2), 82, 83, 1716, 17, 18, 19, 22, 27, 32 — 
vägande 3 lisp. 11 skalp. Inlöstes för fm. 79,88 p. 



341. Vesilaks 1882. 

Vid rågskörd å Rautila rusthålls åker alldeles på jord- 
ytan funnet 1 svenskt öre Johan III, inlöst för fm. 1. 



888. Guvern. skrif velse 1882 "U; Bref regis trät. d. !«„; In- 
ventar. n:o 403; Historik II, 181. 

340. Guvern. skrif velse 1882 "A; Brefregistrat. d. »»A, 7»; 
Inventar. n:o 405; Historik II, 132. 

341. Inventar. n:o 406; Historik II, 182. 



186 

342. Säresiiiemi 1882. 

I Weneheitto b}', Pcho mosse, fimnet 1 större silfver- 
mynt 1622, inlöst för fm. 4,50 p. 

343. Hausjärvi 1882. 

A Lemmola hemman nära Ois järnvägsstation i gräft- 
lancl, ett qvartcr nncler jordytan, uti ett förmultnadt skynke 
inlagda 121 svenska silfvermynl 1770—89 olika riksdalers 
värden, nml. 4, 2/3, "3, Ve? V/e = 16 öre samt blott 16 öre. 
Inlöstes 58 af alla värden och år, dels 1, dels 2, dels 3 
exemplar, för fm. 76,50 p. 

344. Idensalmi 1882. 

1 kyrkobyn vid potatis upptagning- funnet 1 ryskt 
guldmynt 5 rubel 1772, inlöstes för fm. 20. 

345. Idensalmi 1882. 

I Ulmola by vid bortflyttning af en gammal spanmåls- 
boda, under denna i en söndrig butelj funna 74 svenska 
riksdalrar och sinäniynt 1775 — 78 samt 6 d:o kopparmynt 
1719 — 1808 äfvensom 3 plåtmynt 1730, 45, 47. Inlöstes 
endast endalersplåten af 1745 för fm. 3. 



342. Guvern. skrifvelse 1882 ^i/.; Brefregistrat. d. "Vg; In- 
ventar. n:o 407; Historik II, 182. 

343. Inventar. n:o 408; Historik U, 1;}2. 

344. Civilexp:s skrifvelse 1882 '»/lo; Brefregistrat. d. 'Vio; 
Inventar. n:o 412; Historik 11, 132. 

345. Civilexp:s skrifvelse 1882 ^-/m; Brefregistrat. d. '*/io. 
^-/i.>; Inventar. n:o 414; Historik II, 132. 



187 
346. Lapinlaks 1882. 

I Pajujärvi by ur stranden af den liknämda sjön upp- 
tagne 21 ryska silfverrnhlar 1783 — 1808, 3 svenska ^ ! ^ v\\i^- 
daler 1777 — 1806, samt 86 ryska och svenska kopimrslaniar 
1739—1805. Inlöstes ej. 



347. S:t Mårtens 1882. 

Vid reparation af en stenkällare å Krouvl rust- 
håll påträffades i väggen inlagda, i två messings askar, 
65 silfvermynf 1673 — 1804, nml. 1 dansk riksdaler 1725, 1 
sachsisk d:o, 4 svenska d:o 1767 — 82, samt 59 dels V 12, dels 
V24, dels i/e riksdaler, dels ^U rdr =: 16 öre, dels ,,"\'I einen 
Thaler Ad. Fr. Kex Svec. 1761", dels 5 och dels 1 ören, 
vidare 30 kopparmynt svenska, danska, rj^ska, äfvensom 1 
guldring, med bokstäfverna I. F. P. och 2 af messing. In- 
tet inlöstes. 

348. Helsiu^fors 1882. 

Vid gräfning i gärden n:o 2 8ödra Esplanadsgatan 
funna 92 ryska kopparslantar kopeker, och 7 utnötta 
smärre ryska sUfvermynt. Inlöstes ej. 



346. Civilexp:s skrifvclse 1882 V,o; Brefregistrat. d. 'Vio; In- 
ventar. n:o 413. 

347. Civilexp:s skrifvelse 1882 Vio; Brefregistrat. cl. "/,o. '/12; 
Inventar. n:o 415; Finl. A. Tidn. 1882 '»/s- 

.348. Civilexp:s skrifvelse 1882 -/ni Brefregistrat. d. 'Vn^Vui 
Inventar. n:o 417. 



188 

349. Riiiiito 1882. 

A Eshola hemmau, Salo by, vid gräfiiing nära bo- 
ningshus, påträffades 10 plåtmynt alla fyradaler 1724 — 41. 
Inlöstes 5: 172G, 27, 34, 35, 41, vägande 35 72 skalp, för 
fm. 40. 

1)50. Tlomants 1883. 

I åkern å hemmanet n:o 3 af Toh-ojärvi by funna 
1068 svenska koppaymynt en- och tvåöreu 1746 ff. Inlöstes 
60 för fm. 3,80 p. 

351. Libelits 1883. 

I kyrkobyns hemman n:o Ii åkern funna 800 sven- 
ska kopparmynt dels en-, dels enqvart ören 1628 & 29. In- 
löstes 6 för fm. 5,50 p. 

352. Kustö 1883. 

Vid ntgräfning af slottsruinerna påträffade d:r R. Hau- 
sen och förärade sedermera till myntkabinettet: a) 1 Vesterås 
örtuy Sten Sture 1470, h) 9 Severin Xorbys Visby mynt, 
c) 1 norsk s. k. korsvid, präglad sannolikt i Bergen eller 



349. Civilexprs skrif velse 1882 V,,; Brefregistrat. d. ^V,,; In- 
vantar. n:o 418; Historik II, 132. 

350. Civilexp:s skrifvelse 1883 'Vi! Inventar. n:o 419; Histo- 
rik H, 132. 

351. Civilexprs skrifvelse 1883 "/, ; Inventar. n:o 420; Histo- 
rik II, 132. 

352. Skrifvelse från d:r Hausen; Inventar. n:o 422; Historik 
n, 124. Ofvan sid. 13. 



189 

Oslo under koimiig" Hans regering' (1483 — 1513); på dess 
ena sida har statt ett H under krona med omskrift i b 
n s D. G. E. NORWEI. på den andra norska lejonet med 
yxan i framtassarue och omskrift MONETA NORWEI. 

353. Pemar 1888. 

A Meldola gård vid nj-odling funna 121 svenska silf- 
vermynf 1561—1609, mest Johan III och Sigismund, 
skänkta af possessionaten E. Hedenberg till Åbo stads 
museum. 

354. Eempälä 1883. 

I KuoJchoIa b3's åker funnet 1 litet svensJct silfvennynt 
Johan III, genom prof. Aspelin inköpt af den ifrige sam- 
laren allmog'emannen Wilskman. 



355. Tavastkyro 1883. 

I prostgårdens åker hittadt 1 litet svensM silfvermynt 
Karl XI, inlöst Uksom det föregående af nämde Wilskman 
för fm. 1,50 p. 

35(). Björneborg' 1883. 

I en vid landsvägen från staden till Koivisto belägen 
åker hittades (år 1875) 1 östcrrUcisld (juUlmynt 1630; nu 
inlöst för fm. 27. 



353. Hifors Dgbl. 1883 'V,; A. Björck: Piikkiöu kihlak. i 
Fmf-.s tidskr. VUI, 54. 

354. 355. Inventar. nro 424. 425; Historik II, 132. 

356. Tidningania 1883 /,o; Inventar. n:o 427; Historik 
II, 132. 



190 

357. Hauho 1883. 

I HahMala egendoms åker tunna 1 mindre silfver- 
och 2 Icoiiparmiint från midten af 1600 talet, skänkta af 
öfverstel(3jtn. Alfr. ( 'harpentier. 

358. Tohmajärvi 1883. 

Å Värtsilä bys hemman n:o 5 i gårdsplanen funna 
2,887 svenska en- och tvåören 1739 — 89; inlöstes ej. 

359. Tohmajärvi 1883. 

A samma bys hennnan n:o 1-4 i åkern funna 4 plät- 
mtjnt fyradaler 172(5 och 1755, tvädaler (2) 1750; inlösta 
för fm. 21,r)() p. 

360. 3Iiihos 1883. 

Jordfynd i maj i Kijhnelä by 14 plåtmynt fyradaler 
1727, endaler 1715 och 1752 (ej 1725!), halfdaler 1710, 46, 
47, 48, 52, 54, 56; iidösta för fm. 43,44 p. 

301. Sjuiidea 1883. 

I Blesahy funnet 1 l-opparslant \/i2 öre 1779, inlöstes ej. 



357. Inventar. u:o 4:50; Historik II, 124. 
858. Civilexp:s skrifvelse 1883 ^74- 

359. Civilexp:s skrifvelse 1883 ^-/4; Inventar. n:o 431; Histo- 
rik U, 132; Eektorsberätt. 1896—99 sid. 97. 

360. Guvern. skrifvelse 1883 'Ve; Inventar. n:o 433; Historik 
n, 132. 



191 
302. Paldamo 1888. 

På sommaren i Murfomäki bj^s Ohtomäkl hemmans 
åker funna 352 svenska ett- och tvåöreu 1719 — 67, samt 1 
njsk femkopek 1725. Inlöstes 59 för fm. 8. Äfven omta- 
las ett pa kyrkoudden följande år funnet kopparmynt från 
Karl XI:s tid. 

363. Paattis 1883. 

Å Auvermäki \)y^ AnfHla hemman vid plöjning på- 
träffade 7 plåtmynt tvådaler 1710, 11 (2), endaler 1711. 
halfdaler 1710 (2), 12; inlösta för fm. 21.10 p. 



363a. Piippola 1883. 

I Ahonki/lä h}' vid odlingsarbete i okt. påträffade 17 
svenska mynt 1666, 1677. (X. Pr. 1883 ^o/^^). 



364. Hanho 1884. 

En bonde i Tuicola by vid gräfning i sin ladugård 
stött på en järngryta, hvari inlagda 1633 svenska koppar- 
inynt ett- och tvåiiren 1743—67, vägande 4 lisp. 13 skalp. 
Inlöstes ej. 



362. Guvern. skrifvelse 1884 Vi 5 Inventar. n:o 443; Historik 
II, 132. 

363. Guvern. skrifvelse 1884 -'/i; Inventar. n:o 444; Historik 
n, 132. 

364. Civilexp:s skrifvelse 1884 '/s- Ofvan sid. 15. 



192 

305. Riuiito 1884. 

Arrendatorn af Maanpää rustliåll vid sjöstranden hit- 
tat 1 srensk giiWmcdalj med påskrift ,,40 fiendtliga far- 
tyg eröfrade d. 15 maj och 53 d. 9 juli 1790", jämte vid- 
hängande guldked. Inlöst för fm. 81.25 p. 



366. Åbo 1884. 

Trenne ynglingar d. ^/g å det s. k. Dragonfältet vid 
stadens södra utmark hittat 291 äldre svenska silfvermynt, 
vägande 43 lod. Inlöstes för fm. 107,50 p. 



367. Replot 1884. 

I kyi'kobyn vid Vikarsskatfjärdeus norra strand å 
grundt ställe i vattnet upptog (i juli 1880) kronolänsman 
H. E. A. Sjöberg 3 svensM lvop])armynt 1666 & 1669. 



368. Karlö 1884. 

Tid dikesgräfniiig i Ojankylä by påträffade 2 xMtmynt 
endaler 1711 & 1712, inlöstes för fm. 6,56. Jfr N:o 313. 



3G5. CiviJexp:s skrifvelse 1884 'Ve; Inventar. n:o 446; Histo- 
rik II, 132; H:fors Dgbl. 1884 »/e- 

366. Civilexp:s skrifvelse 1884 -"j^; luventar. b:o 447; Histo- 
rik II, 132; Hrfors Dgbl. 1884 V^- 

367. Civilexprs skrifvelse 1884 "/,; Inventar. n:o 448; Histo- 
rik n, 124. 

368. Guveru. skrifvelse 1884 "/lo; Inventar. n:o 451; Historik 
II, 132. 



193 



369. Pyhämaa öförsamliug 1884. 

Två gossar hittat d. Vn i ^n liten åkerbacke å Kur- 
sila Kalklcari hemman öfver 200 srcnsM silfvermynf Erik 
XIII — Gustaf I (1528), af hvilka dock flere vid upptagnin- 
gen sönderföllo, liksom äfveu den förmultnade läderpung, 
hvari de varit gömda. TiU universitetets myntkabinett ge- 
nom rektor K. A. Kajander och fornminnesföreningen af- 
lemnade 181 hela och några skärfvor, vägande 10 1/2 lod, 
inlöstes för fm. 20. 

Befunnos vara örtugar slagna i Stockhohn 127. i Ve- 
sterås (=Aros., af någon förvexladt med Abo) 48 och i 
Åbo 6. uml. 22 för Erik XIII (1396—1439), 2 för Kristo- 
fer (1440—1448). 6 för Karl VIII Knutsson (1448—87, 64 
—65, 67—70). 60 för Sten Sture d. ä. (1471—97, 1501 — 
1503), 1 för Johan II (1497—1501), 46 för Sten Sture d. 
y. (1512—20). 44 för Gustaf I (deribland 3 af åren 1522 
och 1528). Bland Abo mynten 1 för Erik XIII och 5 för 
Karl VIII, bland Vesterås mynten 48 för Sten Sture d. ä., 
alla öfriga Stockholmska. 



370. Petalaks 1884. 

Jordfynd d. Vu i kyrkobyu \ plåt mynt ixkåaXev 1710, 
inlöst för fm. 6.80 p. 



369. Inventar. n:o 455; Ristorik II, 1.52: H:fors Dgbl. 1884 
"/ii och N. Pr. ^Vu efter Aura. Ofvau sid. 13. 

.370. Civilexp:s skrif velse 1884 "/,i; Inventar. n:o456; Histo- 
rik II, 133. 

13 



194 

371. Säkkjärvi 1884. 

I Ristsalmi bys hemman ii:o 1 vid pUijning d. Ve på- 
träifade 34 plåimynt 1716—50. Inlöstes 19 tvådaler, eu- 
daler och halfdaler. 

372. Kalvola 1884. 

I åkerteg å Kuurila egendom på sommaren hittadt 1 
lyhskt silfvermynt 1559, vigt 2 lod, inlöst för fm. 5. 

372a. Ulfsbv 1884. 

Upplöjdes på hösten på prestgårdens mark af torpa- 
reu Anton Santala 11 svenska silfvermynt Gustaf III. (N. 
Pr. 1885 « 2)- 

373. Haugö hy 1885. 

Af skepparen O. W. Lindblom funna 3 äldre rysTca 
'kopparmynt. 

374. Sippola 1885. 

A hemmanet n:o 1 i HirvcUi by under golfvet tiU ett 
gammalt agnskjul af bonden Erik Langa påträffade 16 
'plcUmynt fyradaler 1728, 30, 35, 40, tvadaler 1710 & 11, 



371. Oiivern. skrifvelse till arkeol. kommiss. 1884 Vn; In- 
rentar. n:o 457: Historik II, 133. 

372. Guveni. skrifvelse 1885 U; Inventar. n:o 459; Historik 
II, 133. 

373. Inventar. n:o 458; Historik H, 124. 

374. Guvern. skrifvelse 1885 *!.-, Inventar. n:o 460; Historik 
II, 133. 



195 

endaler 1723, 29. 30, 32, 46, 47 (2), halfdaler 1720, 36, 43, 
— inlösta för fm. 67,50 p. 



375. Borga 1885. 

I nejden af staden funna 2 järnmednljonger af Gustaf 
II Adolf och Kristina, skänkta af skolläraren V. L. Ca- 
jauder. Ungef. samma år hittades i den s. k. Borghacken 
vid staden 1 mynt från Karl XII:s tid. 



376. Siikajoki 1885. 

I kyrkobjai å Toppila hemman i byggnadsfyllningen 
funnet 1 plåtmynt fyradaler 1739; inlöst för fm. 8,75 p.; 
på upphittarens enträgna begäran till honom återstäldt. 



377. Lojo 1885. 

I Mongola hemmans trädgård funnet 1 mindre svenskt 
silfvermynt, skänk af d:r J. M. af Tengström. 



378. Korpilaks 1885. 

A Hietala hemman, Miiumma by, i ett urholkadt och 
förmultnadt trästycke bland gödseln funna 51 svenska 



375. Inventar. n:o 461; Historik II, 124. 

376. Giivern. skrif velse 1885 '"/j; Inventar. n:o 461a; Histo- 
rik II, 117, not. 

377. Inventar. n:o 466; Historik U, 124. 

378. Guvern. skrif velse till arkeol. kommiss. 1885 '/o; Iii- 
vantar. n:o 468. 



196 

silfvermynt 1776 — 82, riksdalrar och smärre st jycken, alla 
oslitna. Inlöstes ej. 

379. Sahalaks 1885. 

1 Isoniemi by i bergskrefva å en backe, vidpass 1 
verst från bolbyu, påträffade, utan omslag nedlagda 2 
svagt förgjida tumlare och 5 mindre ringar af 5?7/V-er samt 
4 svenska silfver- och 37 d:o kojjparmynt 1731 — 1803. In- 
löstes till arkeologiska kommissionen. Jfr n:o 385. 

380. Pemar 1885. 

En dräng hos kapellanen Anton AVilén vid gräfning 
i en kapellansbolet underlydande beteshage funnit 2 silf- 
verarmrirtgar. sannolikt icke prydnader, utan bytesvärden. 
Inlöstes till universitetets historiska museum, liksom senare 
(1887?) äfveu 1 spiralvridet silfverarmband funnet i samma 
socken. 

381. Mietois 1885. 

En torpare i Pyhäranta enstaka hemman under gräft- 
ning invid sin bostad å skogsmark i närheten af den s. k. 
Kestis vägen och Lctala sockens rå påträffat 4 stora öster- 



379. Guvern. skrifvelse 1885 "/e! Inventar. n:o 469. 

380. Inventar. n:o 470; Eektorsberätt. sid. 71: om armbandet. 

381. Guvern. .skrifvelse 1885 »/,; Civilexp:s skrifvelse d. ^^g; 
Inventar. n:o 471; Historik II, 133. Jfr J. Sjöros, sid. 102, som ock 
nämner enl. Eeinholm om ett, för öfrigt okäudt, myntfynd i samma 
kapells Kettula (läs Kélitula) by, — utan tvifvel det samma, hvilket 
O. Eancken (i F. Mus. 1894 sid. 173) säger ha skett på 1850 talet 
coh bestått af en mängd små ryska silfverklippingar (dengas). 



197 



rikiska och sveizisTca silfvermijnt, alla tlialrar af ar 1621 , 
vägaDde 8* '2 lod, inlöstes för fm. 21. 



382. Yambuia 1885. 

Vid nedrifning af en gammal boda å AlaMnnä rust- 
håll i SiiviTckala by, i jorden derunder funna 26 plidmynt 
1711—53; deraf inlöstes 16, mnl. 12 fyradaler 1723—53, 
2 tvådaler 1734 & 38, 2 endaler 1715 & 48, för fm. 88. 



383. Kajaua 1885. 

Vid dikesgräfning å Miettula hemman i kapellförsam- 
lingen påträffades d. ^Ve- (^^ "^10 små njska silfvennynf, 
dengas, hj 23 svenska silfvermynt, eumark samt ett-, två- 
och femören 1666 — 1711, c) 25 svenska kopparmynt, ett-, 
enqvart och ensjettedels ören 1656 — 83. Endast dengas 
inlöstes, 15 lod, för fm. 37.50 p. 

384. Gustaf Adolfs sockeu 1885. 

En vallflicka frän Sepp)älä torp på sommaren funnit i 
Nipiili trakten i en bergskrefv^a 55 svenska silfver- och 
119 d:o kopparmynt tvåmark, fem-, två-, ett-, enqvart ören, 
det äldsta 1636, det yngsta 1708. Hembjudna på enskild 
väg, inlöstes ej. 



382. Civilexp:s skrifvelse 1885 ^V^; Inventar. n:o ill: Histo- 
rik II, 133. 

383. Guvern. skrifvelse 1885 '/o! Inventar. n:o 473: Historik 

n, 133. 

384. Inventar. efter n:o 473. Jfr tidn. Finland 1885 «/.. 



198 

385. Sahalaks 1885. 

I en ängsbacke nära Isoniemi funna 2 silfverhägare 
och några d:o ringar samt ett antal mynt från förra år- 
hundradet. Hembjödos foruminuesföreningen. Jfr n:o 379. 

386. Björneborg 1885. 

Ä Saikkii sågs mark vid elfstranden funna 20 svenska 
sUfver- och 5 d:o Mipimigs Icopparmynt 1580 — 1625 Johan 
III. Sigismund, Karl IX, Gustaf II Adolf. Afven 1 mynt- 
fragment med slavonsk skrift. Lemnade till fornmiunes- 
furening(Mi. 

387. Bromarf 1885. 

En torpare från Baclca hemman, Wctflals by, under 
gräfning vid en nedbruten gärdesgård, på sommaren funnit, 
några tum under jorden, 2 j^lätmynt tvådaler 1710 & 11. 



388. Reso, Nädendal 1885. 

I stadens omnejder, särskildt å Luonomaa ö (SaJcsila 
lägenhet), funna omkring 200, mest svenska mynt Erik 
XIII, Kristofer, Sten Sture, Gustaf I och andra regenter 
intill senare tider, skänkta, jämte andra fornfynd af frii- 
ken Granberg till Åbo stads historiska museum. 



385. Inventariet; N. Pr. 1885 "Ve efter Tamp. Sanomat. 

386. Finl. 1885 »/g efter Björneb. T. 

387. Inventariet; N. Pr. 1885 -"/t. 

388. Inventariet; N. Pr. 1885 '"/,. Jfr Killinen: Maskim kih- 
lak. i rmf:s tidskr. Hl (1878), 94. Ofvan sid. 13. 



199 
389. Vetil 1885. 

Å Pallari hemmans torp fimiien i jordea 1 hbjstainii 
med årtalet 1831. trol. aftedd att auvändas vid tillverk- 
ning af gångbart svenskt mynt. Inlöst för fm. 4. 

390. Rautus 1885. 

Bonden And. Staffansson Nnija från Diidernitsa by vid 
gräfning ntanför sin stuga på en alns djup d. ^e/^. påträf- 
fat ett knyte innehållande 15 oslitna svensla silfveniiynt, 
nml. 12 tvåmark 1665—96, 1. fyraraark 169-4 och 2 två- 
mark 1700 c»c 1703. 

A) På samma ställe bondedottren Agneta Nuija funnit 
7 oslitna svensM silfvennynt, nml. 1 Kristinas tvåmark af 
oläsbart år samt 6 Karl XLs fyramark och tvåmark 1666 
—95. — Båda f3^nden inlösta till arkeolog, kommissionen. 
Jfr nedan n:o 414. 

39(la. Räisälä 1885. 

I en f()rstörd gammal grafplats å Räisälä gårds mark 
fann d:r Schvindt bl. a. ett förrostadt, till årtalet oläsUgt, 
svensTit mynt från Johan IIIis tid (nu i hist. mus. n:o 2490: 
5), liggande på ett multnadt trästycke, trol. lenuiing af 
likkista. (Fmf:s tidskr. XIII). 



389. Civilexp:s skrifvelse 1885 'Va; Inventar. n:o 474; Histo- 
rik II, 183. 

890. Guvern. skrifvelse till arkeol. kommiss. 1885 "A. "A: 
Inventariet efter n:o 474. 



200 

891. Halikko 1885. 

I åker invid Äminne vid potatisupptaguing funna i 
en förmultnad läderpimg 20 svenska silfvermynt örtugar 
och halförtugar Erik XIII— Sten Sture d. y., präglade 11 
i Stockholm, 9 i Vesterås. Skänktes af grefve G. Armfelt 
till Åbo stads museum. 

Påtaghgen annat än det af d:r Hj. Appelgren omtalade 
fyndet i Bikala, ursprungligen till Amhme hörande rusthåU, 
om än Reinholms uppgift att deri bl. a. ingått 2 arabiska 
mynt opålitlig. 

392. Kyrkslätt 1885. 

A Bavalls hemman i Ofvcyhij by vid dikesgräfning 
på våren funna af torparen Gust. Nordström 8 smärre 
silfveritujnf, inlösta för fm. 3,50 p. 



39l{. Kan^asala 1885, 

Bondedottren Ylinikkilä från Suorarna by vid pota- 
tisupptagniiig hittat 1 rijskt silfuennynt Katarina II:s 20 
kopek af 1761, inlöstes för fm. 2. — Om detta rara mynt 
se Rcichel n:o 2285 och Schubert sid. 200. 



391. Tidningarna, Finl. 1885 'Vjo efter A. T., m. fl.; Inventa- 
riet. Jfr Hj. Appelgren: Suomen muinaislinnat i Fmf:s tidskr. XII 
(1891), 63 f. Ofvan sid. 10. 13. 

392. Inventar. n:o 476; Historik II, 133. 

393. Guvern. skrifvelse 1885 "/lo? Inventar. n:o 477; Histo- 
rik II, 133. 



201 
394. -Helsinge 1885. 

På hösteu vid pir»jniiig i BipnJnj fauna 10 'pUdimjnt, 
alla endaler 1716 — 1735, iulöstes 1 med dubbelstämpel 
1716, 1 af 1725 och 1 af 1727. 



395. Harjavalta 1886. 

I bonden Fr. Ylinens akcr a Näyhölä rusthall funnen 
(redan 1883) 1 svensk TcopparUipping 1625; skänk. 



390. Kiukkais 1886. 

I ett potatisland funnet 1 svensM silfvernif/id ensjette- 
dels öre 1667; skänk af folkskolläraren Abel Limataineu. 



397. Replot 1886. 

Jordfynd i kyrkobyn: 1 plåt mynt endaler 1725 och 
1 'kopparslant ettqvartöre 1655. Inlöstes för fm. 2,70 p. 



398. Raumo 1886. 

Vid hamnen funna 20 svenska silfvermynt Johan III 
och Sigismund, deraf 7 skänk af konsul Granström. 



394. Inventar. n:o 480; lliötorik II, 13;J. 

395. Inventar. n:o 479; Historik II, 124. 

396. Inventar. n:o 479; Historik 11, 124. 

397. Civilexp:s skrifvelse 188(5 'Vm Inventar. n:o 481; Histo- 
rik U, 133. 

398. Inventar. n:o 483; Historik II, 125. 



202 

399. Letala"188r). 

Under gTästorfveii på den s. k. Folkskolebacken i 
kjTkobyn uppdagade d:r Hj. Appelgren ett i flere förliisto- 
riska århundraden användt graifält, synnerligen rikt på 
kringströdda brända ben och eld skadade fornföremål, hvar- 
ibland äfven fragment af 2 arabiska mynt, Samanider från 
burjan af 900 talet. Mynten i hist. mus. under n:o 2496: 
136 och 182. 

400. Pyhäjoki 188(1. 

I PohjanJcylä by vid upptagning af åker funna 20 
plåtinynf 1717 — 25. Inlöstes ej. 

401. Muhos 1886. 

I åker å AlapnlmMa hemman af torparen And. Ho- 
loppa funna 63 srenslca silfver- och 13 d:o Icoppanmjnt, 
Karl XL samt 2 hriclxor, 1 ring och 2 knappar af silfver, 
inlöstes för fm. 17,50 p. 

402. Öfverkimiu^i 1886. 

Jordfynd af 9 lisp. 3 skalp, svenska kopiparslantar 
ett- och tvåöreu 1742 — 62; inlöstes ej. Se n:o 410. 



399. Lokaliteten för fynden skildras lifligt af A. Hackman i 
F. Mus. 1897 sid. 82ff. Ofvan sid. 10. 

400. Guvern. skrifvelse 1886 ^Ve! Inventar. n:o 484. 

401. Guvern. skrifvelse 1886 *Ve; Inventar. n:o 485; Historik 
II, 133: H:fors Dgbl. & N. Pr. 1886 ^Vc- 

402. Guvern. skrifvelse 1886 /g ; Inventariet. 



203 

403. Kirvus 1880. 

I kj^rkobyn af bonden Joh. Ovaska vid åkerplöjning- 
påträffade 3 pUdmiint en- odi halfdaler 1715. 16. 27. In- 
löstes ej. 

404. Hiitola 1886. 

I Veijala by af bonden Andrei KUmoff vid åkerplöj- 
ning påträffade 230 svenska kopimnnynt Kristina och Gn- 
staf II Adolf, inlösta ffh' fm. 19.70 p. 

405. Öfvertorueä 1886. 

Af bonden Rantio i FcUo by vid gräfning å sin gård 
nj^Mgen funnen 1 plåtimpd fyradaler 1720, inlöstes ej. 

406. Jokkas 1886. 

I en torpares åker under rusthållet 5 i Suuriniemi 
by funna 40 svenska silfvermynt, nml. 3 Johan III 1. hert. 
Johan af Östergötland under Gustaf II Adolf. 22 Revals, 2 
Göteborgs, 2 Kalmars oeh 10 regni Suec, äfvensom 110 
svenska ko])parmynt, en del klippingar. Inlöstes för fm. 
17,65 p. 



40:>. Guvern. skrif velse till arkeol. kommiss. 1886 Ve! Inven- 
tariet. 

404. Guvern. skrifvelse till arkeol. kommiss. 1886 ^1-/, Inven- 
tar. n:o 485a; Historik II, 138. 

405. Guvern. skrifvelse 1886 -^j-,; Inventariet. 

406. Guvern. skrifvelse till arkeol. kommiss. 1886 "/o". Invcn- 
tar. n:o 485a; Historik II, 133. 



204 



407. Sääminge 1886. 



Bonden And. Kervinen nära åbyggnaderna å hemma- 
net n:o 7 i Otavanniemi by i stenröse på åkern hittat 209 
gamla silfvermynt, inlöstes för fm. 33,81 p. 



408. Replot 1886. 

I kyrkobyn å hemmanet FågelJclo och annorstädes på 
skilda tider i jorden hittade 2 svenska silfvermynt ettöre 
1750, tvåöre 1762 samt diverse l-opparmyni 1666—1806. 
Hembjudna genom länsman Sjöberg, inlöstes ej. 



409. Strömfors 1886. 

I en ])acke inom Vastila by påträffade 255 ryska kop- 
parmynt femkopeker 1833, inlöstes ej. 



410. Öfverkimingi 1886. 

Bonden Wääuänen i Karakka by funnit under golfvet 
i en gammal boda 9 lisp. 3 skalp, svenska kopparslantar 
ett- och tvåören; inlöstes 22 tvåören 1743—1768 och 27 
ettören 1719—69 för fm. 3. Se ii:o 402. 



407. Guvern. skrif velse till arkeol. kommiss. 1886 Vg) Invan- 
tar. n:o 4:85b; Historik II, 133. 

408. 409. Civilexp:s skrifvelse 1886 ^Vg; inventariet. 

410. Guvern. skrifvelse 1886 "/s; Inventar. n:o 486; Historik 
IL 133. 



205 

411. Tyrnävä 1886. 

Derstädes fuunet 1 svensTct silfvermynt riksdaler 1643, 
inköptes. 

412. PaMamo 1886. 

A Kiiskilä hemmans mark, Otenna by, funnet svensTct 
silfvermynt Karl IX markstj^cke, inköptes. 

413. Muhos 1886. 

I ValJcola hemmans åker funnet 1 litet svenskt silfver- 
mynt Johan m, inköptes. 

414. Rantus 1886. 

I åker i Dudernitsa hy påträifade 7 svenska silfver- 
viynt tvåmarksstycken 1690—1702. Inlöstes ej. Jfr ofvan 
n:o 390. 

415. Haapajärvi (Haapavesi) 1886. 

Diverse dels i Autionmnta hy. dels i Micluskoski hy, 
dels i Jämsänranta by och PeJcola hemman, dels i kyrko- 
byn å Järvenpää gård, på olika tider funna ett tiotal 
smärre svenska silfver- och kopparmynt 1671 — 93 samt 1 
danskt och 1 ryskt 1701. o^enom stud. J. W. Castrén in- 



4:11— 41:3. Inventar. n:o 487; Historik II, 1.33. Tillsammans 
betalte med fm. 6,50 p. 

414. Guvem. skrifvelse till arkeol. kommiss. 1866 ''/lo; ^^- 
ventariet. 

415— 41«J. Inventar. n:o 488; Historik II, 133f. 



206 

lemnade till kabinettet, jämte följande 4 fynd (n:o 416 — 
419), för ett pris af fm. 5. 



416. Pielavesi 1886. 

A Kol-l-ola hemman. Lampaanjärvi hj, funna 10 sven- 
bka lioppanmjnt q vartören 1634—36. 



417. Pulkkila 1886. 

A Tiitto hemman funnet 1 svensM Jcopparmynt ett- 
öre 1719. 

418. ridisjärvi 1886. 

A Ojalehto gård funnet 1 litet svenskt silfvermynt 1779. 

419. Kiimivesi 1886. 

A Mattila hemman i lioncsh//, för 10 år sedan hit- 
tade 70 svensl-a qvartören, af hvilka blott 1 bevaradt, se- 
dan af de öfriga förfärdigats en kittel. 

420. Vederlaks 1886. 

I Orslals by nära hafsstrandcn funna 4: plåtmynt i\k' 
och halfdaler 1716—30. 



420. Guvern. skrifvelse till arkeol. kommiss. 1886 "/n; In- 
ventariet. 



207 
421. rieaborg- 1880. 

Nära staden i åker af arbetskarl funna 12 plåtmynt 
halfdaler 1715 — 31; inlöstes 4 för fm. 4,55 p. 

421a. Sordavala 1886. 

I stadens närhet i Wcd-kosadnl uppgräfdes en hop, 20 
till 30 sfcnsh( Icopparmijnt Kristinas ^1^ ören. Likaså 
följande år på Kymölä seminariets mark 22 svenska silf- 
vermynt, nml. 20 Karl XI:s enmark och 2 Karl XII:s 
fyramarksstycken. Båda fynden förvaras i stadens mu- 
seum. 

422. Euo 1887. 

A hemmanet 3 i Nesterinsaari by, i mullbänken efter 
en nedrif\-en stuga, påträffats en korg- med inneliggande 
412 svenska och njslca hopparmynt ören, skillingar, kope- 
ker 1744—1812. Inlöstes ej. 

423. Xummis (^ S:t Karin) 1887. 

Från Kakkerais boställes egor omtalas ett par obe- 
tydliga fynd af svenska mynt, t. ex, daler af 1746 m. m. 
Likaså från major Alex. Jacks egendom Koristo. 



421. Guvern. skrifvelse 1886 ^"/ji; luventar. n:o 491; Historik 
TI, 134. 

421a. Meddelande liksom i 252b. 

422. Civilexp:s skrifvelse 1887"/,; Inventariet. Ofvan sid. 15. 

423. A. Björck: Piikkiön kihlak. i Fmf:s tidskr. VIII (1887), 18. 



208 

424. Tenala 1887. 

Vid mullsläpning- på åkeräng underlydande prostgår- 
den, ej långt från hafs viken funna 12 smärre svensla silf- 
vermynt från slutet af 1500 talet, så tätt sammanklibbade 
att de måste skiljas med knifsudden. Inlöstes för fm. 4,38 p. 



425. Piikkis 1887. 

På prostgårdens mark nära sjöstranden funna 2 sven- 
ska Icojjparmynf Johan III. 



426. Yläiie 1887. 

Å Gammelgård vid rasering af en gammal boda bland 
taknäfret funna 71 svenska silfvermynt tio-, fem- och fyra- 
ören 1675 — 1742; inlöstes 2 tio-, 7 fem- och 1 fyraören, 
för fm. 7,50 p. 



427. Pemar 1887. 

I Yista by å klockarbolets mark funna åtskilliga sven- 
ska mynt, det äldsta 1668; förvaras i folkskolans samling. 



424. Guvern. skrif velse 1887 »Vs; Invantar. n:o 492; Historik 
n, 134; N. Pr. 1887 V2 efter E. Nyh. 

425. A. Björck, sid. 29. 

426. Civilexp:s skrif velse 1887 »Vs; Inventar. n:o 493; Histo- 
rik n, 134; Folkvännen 1887 »/a efter Å. U. 

427. A. Björck, sid. 51. 



209 
428. Yirmo 1887. 

Vid gräfiiing å Kauru hemmans i Haapais by gamla 
numera obebyggda gårdstomt i juni upptagna 69 svenska 
silfvermynt af valörerna Va? ^'-.s och Vu ^'^^'- specie. Inlö- 
stes ej. 

429. Orlhpää 1887. 

I kyrkans gamla, helgonskåp funna 6 små svenska 
silfvermynt, nml. 4 af 1547 (Insign. regis Sv. Got. Va. 
Gustavus D. G. Rex Svec), 1 Moneta Stockh. med S. un- 
der krona och 1 brakteat (hufvud med lockar, Margareta?); 
af mag. E. Nervänder förärade till kabinettet. 

430. Urdiala 1887. 

Från kyrkans gamla helgonskåp 3 små svenska silf- 
vermynt. 1 Erik XIV 1564 (Semiora, Brenuer p. 81), 1 
Johan III 1573, 1 brakteat: S. Samma gifvare som i uäst- 
föreg. n:o. 

431. Lokalaks 1887. 

I T/rkkola boställes beteshage i september hittades 
dels under, dels ofvan jordytan 1 österrikiskt (Fei-dinand) 
och 15 svenska silfvermynt 1670 — 1711 samt 1 silfversked 
med initialerna lA och j\IH. Blott mynten inlöstes för 
fm. 32,50 p. 



428. Guvern. skrifvelse 1887 "'/.; Inventariet. 

429. 430. Historik II, 125. Ofvan sid. 12. 

4.>1. Civilexp:s skrifvelse 1887 Vin Inventar. n:o 496; Rek- 
torsberätt. sid. 75; Historik TI, 1.j4. 

14 



210 

432. Kaukaaiipää 1887. 

Bonden J. Puusku a sitt liknämda hemman i Vihtel- 
järvi by i åkern d. ^^/g påträiiat 9 plåtmynt fyrsidaler 1717 
—43; inlöstes 5: 1725, 27, 30, 31 & 33 för fm. 43,75 p. 

433. Lleiisalmi 1887. 

I åkern ä Mähöne?i hemman, WaJlceis by, funna 130 
svenska sUfvermynt Gustaf I och Johan III. Inlöstes 127 
för fm. 45,16 p. 

434. Åland. .Tomala 1887. 

Bonden Karl Alfr. Karlsson å Klemcs hemman i Inghy 
by i oktob. hittat 1 srensli sHfrermynt tvåöre 1666 mycket 
välbehallet. 

435. Karlö 1887. 

A Päätalo hemman funnen 1 plåtmynt tvådaler 1684^ 
inlöstes fiir fm. 7,90 ]). 

436. Abo 1887. 
Vid nedläggning af gasriir kring Brahesqvären på- 



432. Civilexp:s skrifvelse 1S87 Vnj Inventar. n:o 497; Rek- 
torsberätt. sid. 75; Historik II, 184. 

433. Civilesp:s skrifvelse 1887 "/lo; Invantar. n:o 498; Eek- 
torsberätt. sid. 76; Historik II, 134. 

434. H:fors Dgbl. 1887 'Vu efter Å. T. 

435. Guvern. .skrifvelse 1887 '7,,; Inventar. n:o 499; Rek- 
torsberätt. sid. 76. 

436. H:fors Dgbl. 1887 »/., & 'V, efter Å. T. 



211 

träffades gamla grundmurar, svenska mynt från 1660 och 
1700 talen, m. m. Lemnades till stadens museum. 

487. Uskela 1887. 

SUfversmycken från medeltiden. Dyrbart fynd af 
uuiv. inköpt för fm. 200, men af enskilda eftersträfvadt 
för 500, 700 ända till 1,000 fm. 

438. Ofvertoruea 1888. 

A Alio hemman i en gräslinda funna 2 plåtmynt två- 
(hiler, 1720 & 31, den senare inlöstes för fm. 4,55 p. 

439. Nykyrka 1888. ' 

Under gräftning i kärr å bonden Pihanperäs hem- 
man, VeUua hy, påträffades 50 svenska silfvermynt alla Gu- 
staf III och (rustaf IV Adolf, förutom 1 tvåmark 1752. 
Inlöstes ej. 

440. Jurva 1888. 

Bonden H. Mäuty vid nedrifning af en gammal stuga 
funnit 80 äldre ryska silfver- och kopparmynt rublar och 



437. Ilbl. 1888 '% efter A. T. ]M;inne det, som namnes i 
Rektorsberätt. 1884 87 sid. 63.' 

438. Guvern. skrif velse 1888 *%; luventar. n:o 502; Eektors- 
berutt. sid. 70. 

439. Civilexp:s skrifvelse 1888 -Vi; Inventar. n:o 503; Rek- 
torsbei-ätt. sid. 77. 

440. Guvern. skrifvelse 1888 -V;,; Civilexp:s skrifvelse d. */s; 
Inventar. n:o 505; Rektorsberätt. sid. 77. Ofvan sid. 15. 



212 

kopeker 1767, 73, 98, 1807—1837 (!) samt 1 svensl riks- 
daler. Inlöstes ej. 

441. Kembele 1888. 

Boiideu K. Juusula i dikeskanten af sin bolåker d. 
2*/6 uppgräft 145 mest svenska silfvermynt de allra flesta 
Karl XI och Karl XII. Inlöstes: 1 Sic^ismund?, 1 Karl 
XI:s åttamark. 1 hert. Henrik af Brauns cliweig- 1609 och 
1 Sachsisk thaler 1640; vigt 9 lod. 

442. Kristinestad 1888. 

Dräng-en J. Härman, da lian upprensade ett ängsdike 
vid stadens vestra rålinje, funnit 34 silfvermynt af rubels 
storlek och aren 1769. 1791 etc. alldeles utnötta. Inlöstes ej. 

443. Kimin^n 1888. 

A Huru hemmans mark 1 (ivarter under jordytan 
funnen 1 iMtunjnt tvådaler 1712. Inliistes ej. 

443a. Impilaks 1888. 

I Kolckoselä hy i en gammal stuguruin 13 plåt mynt 
två- och endaler Karl XI. Ktt par stycken i Sordavala 
museum. 



441. Guvern. skrifvelse 1888 ^"/r,; Inventar. n:o 506; H:fors 
Dgbl. 1888 V,. Eektor.^benitt. sid. 76. 

442. Guvern. skrifvelse 1888 -"/o; Eckles. exp:s skrifvelse d. 
"/,: Inventar. n:o 507; Eektorsberätt. sid. 77. 

443. Gnvern. skrifvelse 1888 'Vi^\ Inventar. n:o 508. 
443a. Meddelande liksom 252 b ocli 421 a. 



213 
444. Lokalaks 1889. 

A Harrais boställe vid gräftning- (i maj 1887) fumia 
2 svenska silfvermynt Erik XIV sextonörcs klipping 1564 
och 1 fyraörc 1678; blott den förra inlöstes f()r fm. 2,25 p. 

445. Nystads laudsförsaml. 1880. 

Egaren af Salmis säteri R. W. Hammar på hösten 
1888 vid dikesgräfuing- funnit 1 äldre kyrklig tijslc medalj; 
inlöstes ej. 

44(;. Liinin<;o 1889. 

Å Kilola hemman i kyrkobyn d. Vg ^'id gräftning 
funna 7 plåt mynt endaler 1744, 46 c^ 47. Inlöstes ej. 

447. .Taiiakkala 1889. 

Vid Hakoisten Unna nära Haya sätesgård af d:r Hj. 
Appelgren funnet 1 litet svenskt silfrermynt Birger JcivH?). 

448. Tohinajärvi 1889. 

Å Värtsilä bys hennnan ii:o 20 i åkern funna 50 sven- 
ska och ryska silfver- och 200 kopparmynt, de förra : 6 Kri- 



444. Guvern. skrifvelse 1888 ^/^] Eckles. exp:s skr. 1S89 
"Ya; Inventar. n:o 510; Rektorsberätt. sid. 76. 

445. Guvern. skrifvelse 1888 **/io; Eckles. exp:s skrifvelse 
1889 »73. 

446. Guvern. skrifvelse 1889 '»/b. 

447. Hj. Appelgren: Suomen muinaislinnat sid. XXX. 

448. Eckles. exp:s skrifvelse 1889 -*!■,; Inventar. n:o 513; 
Rektorsberätt. sid. 76. 



214 

Stinas ettören 1634 ff. 6 Karl XI tvåören 1664—74, 23 
fjTaören 1667 — 75 och 1 riksdaler präglad i Xarva 1671. 
14 rysha dengas; de senare öresmynt 1654 — 77. Af de 
förra inlöstes Kristinas ettören samt Karl XI:s fyraören 
och Narva mynt; af de senare 18 stycken, allt för fm. 
5,24 p. 

449. Åbo stad 1889. 

Invid fiskarhamnen nära det ställe, der stadens for- 
dom enda bi-o var l)elägcn, ur nmddrct upphemtats en 
mängd .svenslrt och n/sÅ-a koppaydautar frän 16, 17 och 
början af 18 hundratalet. 

• 45(1. Lundo 1889. 

Å Mauri hemman. Tnmmentalat by, vid ncdrilning af 
ett gammalt visthus funna i en urgröpt golfbjälke 126 
svenska och rysM silfvenni/nf riksdalrar och rublar 1768 
— 89. Inlöstes ej. 

.1 ) Kilhnen nämner om ett tidigare mycket stort, men 
f()rskiHgradt och ej närmare kändt myntfynd å Nnolinga 
henuuan — ett af de öde gods. hvilket af bisk. Magnus 
Tavast skänktes till Helga lekamens koret i Abo dom- 
kyrka. 

B) D:r Hj. Appelgren förevisat några å Vanhalinna 
år 1889 funna svensTca mynt från Sverkerska och Erikska 
tiden (1130-1250). 



449. N. Pr. 1889 ^i/, efter Å. T. 

450. Eckles. exp:s skrif velse 1889 'Vio", Inventariet; N. Pr. 
1889 ^Vg efter Aura. Jfr Killinen: Maskun kihiak. i Finf:s tidskr. 
111 (1878), 79; Hj. Appelgren: Suomen muinaislinnat sid. XXIX. 



215 

451. Ilomaiits 1889. 

Eu l)ond(' i kyikobyn funnit i åkern nedoTäfda 23 
skålpund r/y-yÄYr tvåkopeks slantar af 1811. Inlöstes ej. 

452. Krouobor^- 1889. 

Ungefär 4 verst i söder om kj^rkan och V2 i iiorr 
om Kannansaari hemman (midtemot det frirut nänida Kim- 
2Jala) på Hämeen vikens strand uppgräfde i augusti d:r Hj. 
Appelgren ur en af de många stenbetäckta kullar, hvilka. 
hörande till Linnan vuori, utmärka trakten, bland mänga 
andra fornsaker äfven en skärfva af ett arabiskt mynt sla- 
get i hidschrans 2 århundrade, trol. en Samanid från Sa- 
mar(iaud, samt i en aimau dyhk kulle 2 tyska medeltids- 
mynt, det ena slaget i Thiel för kejsar Henrik II (1002— 
24), det andra för friesländska grefven Egbert II (1068 — 90). 

453. 3Iulios 1889. 

Inhysingen Joh. Tervos hustru d. Vio fuunit i en 
skogsmark underlydande ÄlaraxJiKiaa hemman i Xiska by 
923 svenska silfvermynt 1522—44. Deraf insändes och in- 
löstes 117 ffir fm. 100, nml. en mark 1543. 11 lialfmark 
1541—44. 25 Stockholms iirtugar 1522—33. 6 tvaören 



451. Eckles. exp:s skrifvelse 1889 '*/,o; Inventariet; Rektors- 
berätt. sid. 77. Ofvan sid. 15. 

452. Hj. Appelgren: Suomeu muinaisl. sid. 1:54 f. med mynt- 
bilder; N. Pr. 1889 V,,. Ofvan sid. lU. 

45.3. Guvem. skrifvelse 1889 "/n? Inventar. n:o 515: Eektors- 
berätt. sid. 7(5: X. Pr. 1889 **/io- Westerlunds samling, hvari äfven 
mynt frän Vaala fyndet, utbjuden till salu hösten 1899 i 8th. 



216 

1536—41, resten ören och örtngar ocli lialförtiigar af Karl 
Knutsson — Kristian II och (Tustaf I. 

På förfrågan erhölls det svar, att fyndstäUet var den 
s. k. Baappana saari, belägen 2 V2 verst nedanom Vaala 
hamn och 335 alnar från Uleå elfs norra strand. 

Tillägg. Såsom ref. senare erfarit, skall en del af 
mynten gått sönder vid rengöringen, ett större antal kom- 
mit till tullförv. O. Sevons i Yillmanstrand samling och 
några till intendenten T. Waenerberg i H:fors. Med ledning 
af dessa skilda bidrag har ingeniör A. F. Westerlund i 
Stockholm beskrifvit fyndet (i Numismat. Meddelanden 
XIV. Sth. 1896), eller rigtigare dess 366 olika typer och 
varianter — slagna för Erik XIII Kristofer, Karl VIII 
(äfv. en Åbo örtug), Kristian I. Sten Sture d. ä. (äfv. en 
Åbo örtug), Johan II. Svante Sture, Sten Sture d. y., Gu- 
staf Vasa samt 2 samtida utländska (1 dansM Kristian II 
och 1 mccklenhiirgskf, hert. Albrekt. 



453a. 



Soiiiero 
Veckclaks 
^'alkeahi 
Jokkas 



I881J. 



Diverse fynd af mynt frän förra seklet hembjödos 
arkeol. kommissionen, men ausågos obehöfliga. 



454. Eura 1890. 

Vid undersökning af förhistoriska grafplatser i sand- 
sluttningarna Lcmhicm- 1. Kofovamiomäli och Osmanmakij 



•454. Hj. Appelgren i Fmf:s tidskr. XII, 149; Analecta ar- 
cheol. fenn. II (1895) p. XVI. XXV f. Jfr om fynden A. Hack- 
mans intressanta uppsats (i F. Mus. 1897) „0m likbränning i bå- 
tar" passim. Ofvan sid. 10. 17. 



217 

påträffade d:r Schvindt i skilda grafvar. bland rester af 
obräuda ben, vapen ocli smycken ni. ni.. 4 amhisl^n mynt, 
— nml. å det förra stället (enl. deschiffrering" af mag. H. 
(Trenman): 1 Samanid präglad i Samarqand omkr. år 900, 
å det senare: 1 d:o samt 2 d:o f(»r emiren Xazr ben Ah- 
med (914 — 942). — Yttermera inköptes (1894) genom ma*g. 
A. Hackman 1 amhisli mynt Samanid från Samarqand 
präglad för emiren Isma'il ben Ahmed år 287 = 900 (hos 
(xeitlin p. 44 n:o 8), livilket hittats i en förstörd graf med 
obrända ben å samma Osmanmäki. Samtliga dessa 5 mynt 
föryaras nnmera i hist. mns. nnder n:s 2698: 32, 2700: 1, 
50. 66 och 2995: 23. 



455. Lcppävirta 1890. 

Skräddaren M. Knronen skänkt 1 sven^Jct sllfvermynt 
ettöre 1667 funnet i Pmihilahfi bys åker. 



450. Raseborg 1890. 

Vid slottets restaurering funna, utom annat. 2 loppar- 
mynt från 1700 talet. (X. Pr. 1890 20,^,). 



457. Replot 1890. 

I Nabh hemmans potatisland funnet 1 litet svenskt 
silfvenmjnt Karl XI 1689. Inlöst för fm. 1. 



455. Inventar. n:o 517; Rektorsberätt. sid. 75. 
457. Guvern. skrifvelse 1890 */e; Inventar. 11:0 520. 



218 

458. Kiviiiebl» 1890. 

I Kurl-ela (KarholaY) by på vägen mellan Hiirela 
och Oinala qvarnar. längs en sträcka af 3 verst af 10 till 
15 famnars bredd npplockades under flere dagars tid af 
en mängd personer gångbart ryslct Icoijeksmynt, blott ett 
eller annat i silfver, resten i l<0'ppar. Summan på några 
dar stigande till 50 rubel. Äfven hittades ett furg3idt 
skrin, hvari pengarna antagligen förvarats. All utredning 
saknas. 

459. Pojo 1S90. 

l'nder en stubl)e på arbetaren Joh. Sjöholms n3'b3'g- 
ges mark. hörande till Billnäs bruk, funna 1,122 svenska 
Tcoppayinynt endaler och ettören från början och midten af 
förra arhuiidradrt. Inlöstes ej. 

460. Satakniida 1890. 

Landtbrukssällskapets kringresande trädgårdsmästare 
Söderberg i sitt distrikt under planeringsarbeten hittat 16 
svenslca Tiopparuiynt från Gustaf I:s till senare tider. (N. 
Pr. 1890 1*', efter B. T.). 

4G1. Salmis 1890. 

I Yaipaselä by funna 360 nfsTca hopparmynt 1731 & 
1734, inlöstes ej. 



458. Hbl. 1890 -% efter W. S. Om samma fynd N. Pr. »V^. 

459. Guvern. skrifvelse 1890 »y,; Inventariet; N. Pr. 1890 Vt 
efter P. L. Otvaii sid. 15. ■. : . . " 

461. Guvern. skrifvelse 1800 -*/„: Inventariet. 



219 

462. Saarijärvi 1890. 

Å Vanhamäli hemman, Mahli/ by. i jordfii funna 25 
plåtmynt fyradaler 1712—43; inlöstes några för fm. 17.85 p 

463. TJleahorg- 1S90. 

Vid o-räfuing- uti vattencivarneu funna ,.tlere tiotal" 
silfver- och 'kopparnujnt, det äldsta 1635. (X. Pr. 1890 -■\\) 

464. Pielavesi 1890. 

Å hemmanet n:o 7 i HeinämäH by under plöjning af 
kärr funna 2 bägare. 3 askar och 4 skedar, alt af silfver. 
samt 112 sUfvermijnt (50 svenska ett, två och fyramarks- 
stycken 1608—1673 samt 62 holländska, österrikiska, pol- 
ska, hraimsclweigska, hamburgska och andra ff/ska 1581 — 
1660). Af de sistn. inlöstes 36 för fm. 157.50 p. 

465. Pöyttis 1890. 

Under plöjning å prestbolets åker funna 125 svenska 
kopparmynt, några från midtcn och slutet af 1700 talet, 
de flesta från 1802. 



462. Guvem. skrifvelse 1890 '7„; Inventar. n:o 521; Rek- 
torsberätt. sid. 77. 

464. Eckles. exp:s skrifvelse 1890 "/m; Inventar. n:o 523; 
Rektorsberätt. sid. 77; N. Pr. 1890 »V9 efter S. K. 

4G5. N. Pr. 1890 'Vio efter Å. U. 



220 

4()6. Vasa 1890. 

Vid gTussläpning- i gamla Vasa till Vasklotbanau hit- 
tades bl. a. eu mängd gamla mynt samt en rostig sabel. 

4(;7. Räisälä 1890. 

Vid nppgräfniug- på hösten af en gammal källare på 
Tiurin Linnasaati ungefär 10 verst från kyrkan, vid en 
vik af Vuoksen, fann handl. P. Paavilainen bland eu mängd 
andra fornsaker 2 (ircdnsht iiii/nf, slagna (enl. mag. H. 
(^renman) i Samaniand eller Alsehaseh, det ena mellan år 
894—902, (let andra 976 1. 977 e. Kr. Inlöstes till histo- 
riska museet. 

468. Ylistaro 1890. 

A Karhu hemman, HuMola by, i tobaksland hittade 
13 svenska hopparmyiit tvä-, en- och halfdaler 1729 — 63. 
Inlöstes ej. 

469. Uj^uiiiemi 1890. 

En bondhustru vid linblekning i den fuktiga jorden 
funnit en näfverask fyld med gamla svenska kopparmtjnt, 
,,första siffran var 8", således trol. från 1580 talet. 



466. N. Pr. 1890 -«/, efter V. T. 

467. Hj. Appelgren: Suomen iiuiinaisl. i Fmf:s tidskr. XII 
(1891) 102. 106; Th. Schvindt: Tietoja Karjalan rautakaudesta i 
samma tidskr. XUI (1893), 88, med afbildningar (olUsliga). 

468. Guvern. skrif velse 1890 "/^; Inventariet; N. Pr. 1890 'Vg. 

469. N. Pr. 1890 V,o efter P. L.; Killinen: Sortavalan kihlak. 
i Fmf:s tidskr. XI (1890), 95 f. 



221 

Ä) Äldre iiupifff/ml och sJiaffer, alldeles apokryfiska. 
omtalas ock. 



470. Helsin^e 1890. 

Vid dikesgräfuing å Mallhy majorsboställe funnet 1 
svenskt giddmyni Johan III:s sexmark 1590 (jfr Brenner 
p. 23), inlöst för fm. 30. 



471. Viborg 1890. 

Under reparationsarbeten a slottet på sommaren funna 
„delvis mj^cket gamla mynt". (Hbl. 1890 ^''9). 



472. Helsingfors 1891. 

A Turlwhn funnet 1 srensli l^oppannynt Kristina, 
skänkt af fi-öken Karolina Borg-striim. 



47:J. Raumo 1891. 

I Kalfhagen. fr)rut kallad Kloster- 1. Stallbackeu, hit- 
tades af d:r Hj. Appelgreii, vid efterforskning af platsen 
för det forna Franciskaner klostret, ett antal svenska silf- 
vermynt, det äldsta Sten Stures, det yngsta från 1600 ta- 
let, samt dessutom en hmkfcnf. (Hl)l. 1891 " ,;). 



470. liiventar. n:o 524; Eektorsberätt. sid. 77. 
472. Inventar. ii:o 526; Rektorsberiitt. sid. 70. 



222 

474. Kuopio socken 1891. 

I Tyyrinmciki by vid reparation af stenfoten till ett 
fähus funna, 2 ^l^ fot under jordytan, 12 plåtmynt fyrada- 
ler 1713, 25, 31, 37, 41 odi 43, tvådaler 1722, 34. 38, 47, 

48 och 53; inlöstes Töv fin. 76,88 p. 

475. Vibor^- 1891. 

Vid sprängningsarbete i närheten af Kelkkala traf- 
bana påträffades d. ^ji under en stor sten 160 svenska silf- 
ver- och lojiparDiynf, dels runda dels fyrkantiga, från de 
första Vasa konungarnas tid, ovanligt väl bibehållna. (Hbl. 
1891 '1 4). 

470. Piippola 1891. 

Tvänne vallflickor funnit i skogen 2 plåtmynt tvåda- 
ler 1710. (X. Pr. 1891 V:)- 

477. Åland, Sund 1891. 

Vid restaurering af Kastelholms ruiner hittade 4 sven- 
ska koppiarmynt, ett från Clustaf II Adolfs tid, ett af 1718. 
(Hbl. 1891 '^ ,). 

478. Vibor^- 1891. 

Vid gräfningar i slottet på 25 fots djup funna bl. a. 
några gamla mynt. (N. Pr. 1891 ^/g). 



474. Eckles. exp:s skrifvelse 18!>1 'Vh! Jnventar. n:o 528; 
Rektorsberätt. sid. 77. 



223 

479. Kustö 1891. 

Vid slottsruinernas uppgräfning- funna 1 fijslä gidd- 
inynt från 1400 talet, af ungef. ett 20 niarksstyckes stor- 
lek, samt tiere svenska silfver- och koppaniit/nf [?] från 
unionstiden, mest präglade i Yesterås. (Hbl. 1891 Vs)- 

480. Alaud 1891. 

Ett derstädes funnet arabiskt mynt, skänkt af konto- 
risten R. Lundh till Abo stads historiska museum. (N. Pr. 
1891 16 12 efter Å. T.). 

481. Nurmis 1891. 

Å , hemmanet n:o 1 i Swakkavaara by vid pliijning 
fuiniet ett antal svenska koppaDnynt 1735 — 60; inlöstes ej. 

481a. Sordavala 1891. 

I Rantu by hittades flere hundra små njska silfvcr- 
inynt (dengas?). På annan ort ett fynd af mynt från 
1600 talet, inlöst af arkeol. kommissionen 1892. 

482. Helsingfors 1892. 

I Kaisaniemi park på sommaren hittades 1 svenskt 
kopparmynt öre af 1724. — Äfven på senare år då och 



481. Eckles. exi3:s skrifvelse ISDI ^-V 
481a. Meddelande liksom i 421a. 

482. Inventar. n:o 534 (härifrån fortsatt af d:r .Artli. FTjelt) 



224 

då ur stadens mark vid g-rundg-räfning' upptagits enskilda 
mynt, mest från förra seklet, deribland några genom mag. 
A. Hackman skänkta och eu svensh f3'ramark af 1606 in- 
löst till universitetet. 

483. Vasa 1892. 

I Gamla ^^asa 1 sveml medalj Kristina 1644 hittad 
af en järnvägsarbetare. (X. Pr. 1892 ^^/^ efter Vl)l.). 

A) En mängd i Gamla Vasa funna inytit förvarade 
hos prof. Rancken, som ifrar för bildande af ett stads- 
museum. (N. Pr. 1892 15/7 efter Ybl.). 

484. Kuortauey 1892. 

I Pihlajavaara b3's mosse Sikanolho fann på hösten 

1891 bondesonen El. Rautiainen 1 ^jM^y«7/7z^ 167ö. (Hbl. 

1892 1^2 efter Kaiku). 

485. Lehtimäki (Alajärvi) 1892. 

På hösten 1891 af l)on(leii Leppänen hittade 5 sven- 
sla riJcsdfdcrsti/clrn Gustaf III. (Hbl. 1892 1V2 efter Vbl.). 

486. Kymmeue 1892. 

Nyligen vid gräfning i Sunila sågs mark funna 54 
svensJca l-opparmynt ören 1730—60. (X. Pr. 1892 V?)- 

487. Yeckelaks 1892. 

I Villnäs l)y upplöjdes 1 större svenskt silfvermynt 
Karl IX 1607. (X. Pr. 1892 i^/e). 



225 

488. Kerimäki 1S92. 

I Siniamdd by dräugeii Autti Karvinen pa sommaix'ii 
i ett svedjelaud påträffat, inlagda i en näfverväska, 8 
plåtmynt och omkr. 1.600 I- 02)j)ar slantar 1739, 5<) oeli Bo. i 
snn-g- af upphittareu försålda, beslagtagna af kronobetje- 
uingen. (X. Pr. 1892 ^^ 4 efter U. 8.). 

489. rieabor^ 1892. 

"\'id gräfning i närheten af läneresidenset påträffade 
„B loppardaler" från år It3l4" (?). 

490. Karlö 1892. 

Torparen P. Nissilä vid gräfning å sitt torps mark i 
Ojakylä by påträffat 4 daler och åtskilliga örestycken från 
slutet af 18 seklet. Inlöstes af arkeol. kommiss. (Hbl. 
1892 31 ^^ efter Kaikn). 

491. Vasa 1892. 

Arbetskarlen Gust. Hermansson Saarikoski vid gräf- 
ning i (iamla ^'asa 1891 2' j^ funnit 770 svensM silfvermi/ni 
lt)<')ö — 1745; inlöstes 163 för fm. 199.00 p.. nml. 7') tva- 
och enmaik loriö — 1711. 65 fenKhcn 1690—1745. 22 fyi-a- 
ören 1667 — 1716. 



489. N. Pr. 1892 '•/„ efter Ubl.: Analect. archeol. Ii. XLIIl. 

490. Hbl. 1892 »V,o efter Kaiku; Analect. archeol. II. XLllI. 
4itl. Inventar. n:o 535; Rektorsberätt. sid. 77. 

15 



226 

492. Hausjärvi 1892. 

Ungefär 1 kilometer från Hijvinye statiou vid biväg 
till Ristijärvi i en sandbacke för 5 år sedan funnen 1 
ö.sterrikisk medalj slagen 1721 öfver Karl VI, inköptes. 

493. Hdsin^n' 1S93. 

Efter kyrkans brand \rA våren funna 4 svenshi kop- 
pannynf af 1708, 85, 90, 1821, skänkta af fröken Jenny 
Fogelberg. 

494. Tavastkyro 1893. 

Derstädes funnet 1 hyzantinslct sUfvcnnijitt, till forn- 
n)inuesföreningen inköpt genom rektor J. Stolpe. (X. Pr. 
1893 '^-^1,). 

495. Åland, Suud 1893. 

I Kdstclholiiifi ruiner funnet 1 svensJct sUfvennynt Jo- 
han 111 1578, skänkt till fornmiiniesföreningen af stud. J. 
Liipola. (N. Pr. 1893 '-^5/3). 

496. Bjerno, Öfverby 1893. 

A'i(l undersiikning af bednagralvar, de yngsta sanno- 
likt frun tiden omkr. är 1100, beiintliga i den nyl. utvid- 



492. Inveutar. n:o 586; Rektorsberätt. sid. 77. 

493. Inventar. n:o 544. 

496. N. Pr. 1893 »/^ och 1898 --/,; F. Mus. 1897 sid. 60 och 
1898 sid. 26 fi'., der brakteaten (hvars nummer i hist. mus. är 2912: 
106) finnes afbildad i d:r Appelgrens intressanta uppsats „Barba- 
riska efterbildninear af orientaliska mynt". 



227 

g-;ide delen af OtVerby (Yliskylä) kapells kyrkog-ård, upp- 
tog d:r Hj. Appelgren, förutom eu mäugd andra fornsaker 
isåsom fragment af q vinnod rägter, bronsspännen m. m.), 1 
vesterländskt hislcops))ujnt och 1 silfverbrakteat utan in- 
skrift, men för öfrigt omisskänligt, ehuru otympligt, efter- 
bildande ett (imhiskt mynt, hvilken, att döma af vidfäst 
ögla, begagnats som hängsmycke. Jfr nedan 517. 



497. Kangasala 1893. 

I Växiö säteris åker funna diverse gamla svenska silf- 
vermynt från slutet af 1700 talet. (Hbl. 1893 i-gj. 



498. Karstula 1893. 

Ä Aufio gård en liten gosse funnit, under hörnstenen 
till en uppbrunnen smedja, en gryta, hvari 148 gamla sven- 
ska silfvennynt riksdalrar, vägande 2 kilo. 



499. 3hiiisala 1893. 

Bonden Joh. Gästgifvars i Mona by uppgräft från 
sin gårdsplan 9 plåtmynt tvådaler och halfdaler 1674 — 83; 
inlöstes för fm. 75. 



498. N. Pr. 1893 «/, efter Vbl.; Sägner i Karstula och Kivi- 
järri om nedgräfcla skatter af koppar-, silfver- och guldmynt, se 
A. E. Snellman i Vmi:s tidskr. XVH (1897) sid. 60 f. 

499. Inventar. n:o 547; Kektorsberätt. sid. 85. 



228 

500. Kanhajoki 1893. 

I Houja bj' fimua 11 'plåtmynt tvådaler och endaler 
1723-43, inlöstes för fm. 30,50 p. 

500a. Kemijärvi 1S93. 

I Isohjlä l)y funna 13 2'låtmynt inlöstes af arkeol. 
kommissionen. (Analeet. archeol. Il, 21). 

501. Velmio 1S94. 

Inhysingen Joh. Falck i ett ängsdike å Fiilois g-årds 
egor funnit 13 små svenska silfvermynt Johan III och Si- 
gismund fyra-, tva-, ett- och half(»ren; inlöstes för fm. 
10,25 p. 

502. Vcsilaks 1894. 

Jordfynd i maj vid dikesgräfning å liyönä hemman. 
Vakkola by, 1,839 svenska koppaDnynt två- och ettören 
samt ett par mynttecken, alt från 171U — 1768. Inlöstes 
70 stycken för fm. 8.40 p. 

503. Limiu^o 1894. 

I kyrkobyn å Ojanperä ^ård funna 5 xAåtmynt enda- 
ler 1722. 26. 31. 39 och 42; inlöstes ffir fm. 12.50 p. 



500. Inventar. n:o 552. 

501. Inventar. n:o 565; Rektor.sberätt. sid. 86. 

502. Inventar. n:o 566; N. Pr. 1894 '-'*/,,: Hbl. 'Vk.; -Rektors- 
berätt. sid. 86. 

.503. Inventar. n:o 567 ; Rektorsberätt. .sid. 86. 



229 

504. Kivmebb 1S94. 

Arbetaren And. Rouliiaineii d. •*<> '3 i Terijoki by (Rai- 
vola'^) vid dikesgräfuiug funnit i en förmultnad trälåda 
gömda 260 tusla silfvennijnt, denarer och qvartdenarer. 
slagna för Utländska stormästare och biskopar 1471 — 1542 
i Remi, Dorpat och Riga; 235 inlöstes för fm. 50. 



505. Pielavesi 1894. 

Vid gräfning af brunn a Hnftnla gårdsplan i Fahhi- 
■mäki by funnet 1 plåtmynt tvådaler 1742. inlitst för fm. H. 



50H. Meiisalmi 1894. 

Derstädes funnet 1 f/irkis-Jd loppar mynt, inlöst för 
fm. 5. 



507. Leiiio. Villnäs 1894. 

Å Villnäs begrafningsplats af bonden Anton Isojaak- 
kola vid gräfning funna i en förmultnad läderpung mest 
väl bibehållna 54 svcnsla silfvciinynt 1580 — 99, marker 
och ören, de flesta Johan III: inlöstes af arkeol. kommiss. 



5U4 Inventar. n:o ötji»; Ilbl. ISiM '♦',,, l'^!»^ 7,; V- S. 1894 
'Vh artik. (af Art. Hjelt): Kallisarvoinen rahalöytö: Eektorsbe- 
riitt. sid, 86. Ofvan sid. 13. 14. 

505. Inventar. n:o 570. 

506. Inventar. n:o 570; Rektorsberätt. sid. 8(5. 

507. N. Pr. 1894 ''/„ »Vj efter Å. T. 



230 

508. Mustasaari 1894. 

I Martois I)}' under en sten upptäcktes en ,,drak- 
gömma", livad funnos 190 små ryska och svenska koppar- 
mynt. (G. Karleby T. 1894 i' 4). 

509. Kurikka 1894. 

Arbetskarlen Is. Kyrfjnpää under ^räfning i åker d. 
23/s hittat 10 svenska kopparmynf öi'en från 15- ocli 1600- 
talen. (Hbl. 1894 »"/e)- 

509a. Lappmarken 1894. 

Sällsynt svenskt p)låtmynt tvådaler 1701. prägladt af 
koppar från Luoppjavaara (månne ej lAiossavaara? Jfi- 
Hillphers, Vestei-b. sid. 261, u) grufvor. nyligen inköpt i 
Finland till apotekaren G. Cavallis i Sköfde stora samling. 

510. Mustasaari 1894. 

I Karparö by d. "^^ 9 hittades 5 plåtmynt tvådaler 
1710. 11, 13. (Hbl. 1894 i^io)- 

« 
511. Vasa 1894. 

Torparen Karl Sjöberg frän den s. k. Htråkaii pä 
Vesterö vid Ryssberget, der under stora ofreden 7 rj-ska 
galerer strandade, hittat 12 j^^åtniynt. Äfven andra fj^id 
från nejden (kanonkulor, en silfverbägare m. m.) omtalas. 

509a. Hbl. 1894 "/,„ efter svenska Aftonbl. 

511. Hbl. 1894 '« u- 1895 ■'•% efter V. T. och Vbl. 



231 

51 la. Hvittis 1894—95. 

Sedan bondeu Vähäkäki i Sampu bj- på hösten 1894 
från en inom lians åker belägen backe, kallad HixTcl-avaimo 
1. Hiul-l-amäli, upptagit och kronan hembjndit ett 50 tal 
fornföremal, blef stället följande sommar och h("»st noggrant 
undersökt af statsarkeologen Aspelin ocli d:r A. O. Heikel. 
tSagda backe befaus vara en i sekel begagnad hednagraf- 
plats. ötVerraskande rik på lemniugar af vapen, smycken, 
nitnaglar, delar af en våg med vigter. lergodsskärfvor m. 
m. bland Inanda ben. Äfven spridda mynf hittades, nml. 
1 fi/skf slaget för Adelheid, kejsar Otto III:s farmor och 
förmynderska (omkr. 985). 2 anglosachsisM Etheked (998 — 
1016) och Knut d. store (1018—85). 1 arahislf ..och några 
andra eldskadade". 



512. Tavastehus 1894. 

Fynd i maj månad å Linnaniemi udde nära Tihus 
vid dikesgräfning på 40 — 42 cm. djup: «> en halskedja af 
dlfver (jfr Hauho och Nousis fynden, här n:o 121 o. 513). 
sammansatt af 15 par korta tiätade kedjor, förenade ge- 
nom 16 ringar, med från ringarna och kedjorna hängande 
9 silfvermynt, — nml. 4 arahiska från åren 890 och 914 
— 943, 1 pehlevi från perioden 640 — 700, 3 anglosaehsiska 
(Knut, Harald I. Edvard Confessor) och 1 danskt (Sven 
Estridsson), — jämte 4 andra prydnader; />) ett ringspänne 
af silfver med facetterade knappar och nål; cj 56 sUfrer- 



511a. Se artikeln „8tor grafplats fnin hednatidon" i N. l^r. 
1S98 'Vji; ilist. museets katalog-: 8140 etc. 

512. F. Mus. 1896 sid. 45. Beskr. af d:r Art. Hjelt i Fuit. 



232 

mynt, nml. 28 arahiska fråu åren 901 — 997, 1 pehlevi före 
673, 12 amjlosachsisha (Ethelred, Knut o. a.), 14 tyska fråu 
perioden 983-1056, 1 damkt (Waldemar I 1157—1182 och 
biskop Absalon f 1201); dessutom i närheten: en järnj^xamed 
spår af silfverkrusteringar äfvensom eu spjutspets af järn 
med holk. Alt insändt af sågförvaltaren K. F. Söderholm 
till fornminnesföreningen. 

513. Noiisis 1895. 

Stort silfverfynd anti-äftadt på sommaren vid byg-gan- 
det af en ria å NikkUä hmn, Koljola by. Bestående af 
1,475 hela oeh 213 styckade silfvermynt, nml. tyska från 
Metz, Trier, Köhi etc., anglosachsiska, fornsvenska (Olof 
Skiitkonung och Anund Jakob) och arahiska samt 1 hals- 
kedja (jfr n:o 512. 121) sammansatt af parvis anordnade 
tlätade kedjor och ringar med ett vidhängande hymntinskt 
silfvermynt. Vidare hörde till fyndet: 4 ringspännen, 2 
.spiraltingerringar, 3 små öppna ringar, sönderhackade frag- 
ment af armringar, fingerringai-, tunna tenar och en fili- 
gi-anpärla. 

514. Ruskeala 1895. 

A Rautiaiuens hnni i Kirkkoseppälä by funna 132 
ryska koppar aiynt, det yngsta 1756, inlöstes ej. Flere icke 
närmare kända äldre mynt- och skattfynd omnämnas af 
Killiuen. 



513. Hbl. 18i)5 • „ Vio t^iter A. T.; F. ]\Ius. 18»6 sid. 40. Be- 
skr. af Art. Hjelt i Fmf. Ofvan sid. K). 16. 

514. Hbl. 1895 '"g; Killinen: Sortavalan kihlak. i Fmf':s 
tidskr. XI (1890), 101, 105: Kirkko-Leppälahti (!); Kektorsberätt. 
1896—99 sid. 97. 



233 
514a. Luumäki 1895. 

I Oflcola bys skogsmark hittades d. 2«/^ i en grop 
omkr. 1,000 rijsTca lojjparslantar eu- och tvåkopeker af 
1771—1813. (Ö. F. 1895 Vo)- 

515. Karkku 1895. 

Ä Keisari hnm, KntaUi by, under mossan på en sten 
i skogen funna 55 svenska silfvermi/nf, större och mindre, 
Sten Sture [?], Johan III, Karl IX och Gustaf II Adolf. 
Väl samma Karkku fynd, ur hvilket univ. inlöst 7 fyra-, 
två- och enmarker 1604—17, samt 48 åtta-, två-, ett- och 
halfören 1583 — 1622. 

516. Piikkis 1895. 

Vid dikesgräfning på åker underlydande Raadelma 
gård d. ^Ve funna 2 svenslca silfverören af 1634 och 68. 
samt 52 Icoppartnijni från 1634 — 76. 

517. Akkas 1895. 

I närheten af Toijnla järnvägsstation gjorde lokomo- 
tiveldaren Salonen vid gräfning af grund för en eldstad i 
sin stuga ett märkligt fynd af fornsaker (som åot tyckes 



515. Hbl. 1895 Vio t>tter A. L.; N. i^-. 1895 •'/,i efter A. T.; 
Kektorsberätt. sid. 86; Inventar. n:o 008. 

516. Hbl. 1895 -'/g efter Å. U.; Inventar. n:o 597; Art. iljelt 
i Suomen Museo 1896 sid. 10. 

517. Hbl. 1895 Vio; i^- ^ns. 1896 sid. 42 o. 189s sid. 24 ff., 
der brakteaterna afbildas i d:r Appelgrens redan nämda n])psats. 



234 

från 1] eller 12 årli.). deribland en silfverring, glaspärlor, 
en liten vågsMl m. m., 2 silfverbrakteater barbariskt imi- 
terande arnhisha viynf. Fyndsakerna förvaras numera i 
hist. mus. n:o 3131: 10—19. Jfr n:o 496. 



518. (i. Karleby 1895. 

^ En uppköpare af svenska pMfnw*^^ öfverkom 3 sådana 
och betalade ett pris af 12 — 18 fm. stycket.. Han hade i 
de nordligare trakterna tillhandlat sig än flere och för de 
äldre Ijetalt ända till 26 fm. st3Tket. (Hbl. 1895 27/^ efter 
N. P.). 

519. Piikkis 1895. 

Fogden Krusell vid dikningsarbete ä Salvela päträtfat 
öfver 200 svenska mynt Kristinas ören slagna i Säter, de 
flesta 1635 och 1636, det yngsta 1642. 

A) I samma sockens Salvela gårds Vähäherrasmanni 
äng uppgräfde torparen Huhdenpaltta i augusti 33 svenska 
ko^iparmynt från 1600 talet; ur hvilket fynd univ. inlöste 
11 öresmynt, nml. 1 af 1634 samt 10 af 1664—76. 



520. Veckelaks 1895. 

Vid dikning i Saarenmaa by hittades 3 svenska 2)låt- 
mynt endaler och halfdaler från Fredrik I:s tid. (Hbl. 
1895 /12). 



519. N. Pr. 1895 «/, efter Ä. T. — A) N. Pr. 1896 "/i efter 
A. T.; Inventar. n:o 607; Rektorsberätt. sid. 87. 



235 

52(la. KärsUinäki 1895. 

Jordfynd 81 svensÅ-a lojypnmuint två-, ett- och (jvart- 
(»reu 1645 — 84, inlöstes af univ. Fyndet skedde 1894 ^'^j^^ 
å bonden H. Tulppas hnin i kjTkobyu. 



520b. Yalkeala 1895. 

Bonden Mäkelä frän Toikkala by vid dikesgräfning 
påträffat ett antal ryska silfver- och hopparmynt rnbelstyc- 
ken 1728 m. ti. samt 25 kopeksslant 1787, en silfversölja 
och en silfverring. Till fornminnesföreningen. 



521. Nykyrka (Åbo län) 1896. 

I Hidln by Fiefilä gards])lan, rik på forngTafvar, 
hvari d:r Schvindt och mag. A. Hackman fnnnit rester af 
brända lik samt vapen, smycken, nitnaglar, lås med nyck- 
lar m. ni., eii qvinnoprydnad med ett arahislt mynt Sa- 
manid, präglad för Ahmed ben Ismail (907—914). Myntet 
i hist. mus. 3336. 

A) I sanniia l)ys LnLLahi Imm omtalas af Killinen 
äfyen andra myi/ffynd, dock utan närmare uppgifter. 



520a. Rektorsberätt. sid. 8(). 

5-20b. F. Mus. 1896 sid. 47. 

521. N. Pr. 1896 "/g efter rudenk. S.: A. Hackman i F. Mus. 
1897. sid. 87. — A) Killinen: Vehmaau kililak. i Fmt':s tidskr. VII 
.1885), ISO. Ofvan sid. S. 10. 17. 



236 



522. Ugimiemi 1896. 



I ett kärr, tillhörigt boiideu Matti Muukkoueii i kyrko- 
byn, hittade i augusti egareus dotter, medan hon vallade 
korna, i jorden en mjölkflaska af trä, hvari 50 — 60 kilo 
eller 1,262 stycken suensl-a ettören (xustaf II Adolf och 
Kristina 1627—1652. Kärret hade redan 2 ggr blifvit 
plöj dt, utan att skatten up])märksammats. Af fyndet inlö- 
stes till univ. 1,167 ettören för fm. 145,85 p. 

521). Kuusamo. (ej Kuhmouiemi) 1896. 

Under höbärgning a en odlad äng i Pyhäjärvi öde- 
mark vid en vik af Kuusamojäi-vi hittade d. -V: backstugu- 
sonen Herm. Nikka i en mossig tufva 720 fiUfcermynt, 
mycket tunuslitna, och en mängd bitar af samma slags 
mynt. Vid pass 50 meter frän fyiidstället synas spår at 
eldstaden till ett hus. (Hbl. 1896 i+4 efter Louhi, som 
orätt nämner Kuhmoniemi. (.ItV K. Mus. 1896 sid. 94). 

Muntlig berättelse af en resande från Kuusamo julti- 
den 1896: „Under höbärgning senaste sommar på ett un- 
gefär 5 verst från Kuusamo kyrka invid Jaapanlahti vik 
af Kuusamojärvi beläget ställe, kalladt Puufenhjlä (eme- 
dan endast bebodt af fattigt folk), patriiffades i en ängs- 
tufva af en inhysing omkr. 500 gamla, tunna, mycket slitna 
silfvcnnynt af 5<J pennislants storlek, icke svemhi, och 
gåfvo i inlösen 100—150 fm.: pa stället spår af forna lapp- 
boningar." Enl. ungef. beskrifning tyckes mynten varit 
cmglosachsiska eller fi/ska. 



522. Hbl. 1890 ^Vs, '7io i-'f'tei- Vib.bl.; Inventar. u:o 0*2; Rek- 
torsberätt. sid. 97. 



237 
524. rieaboi'^ 1896. 

Bottenfynd (1895 ^/-) i elfm^^uningeu 1 plåtmynt en- 
(laler 1656, inlöst för 32 fm. af univ. 

525. Åland, Saltvik 1896. 

Ur ett på hösten 1895 i Berdthij hy gjordt fynd af 
svenska silfvermynt mark- och örestyckeu, inlöste universi- 
tetet 42 ettören från åren 1665 — 1733. 

526. Pielavesi 1896. 

.Tordfynd i Heinämälci by 20 svenska dels silfver-, dels 
koppa nniiiit, ören från åren 1666—1720. inlöstes af uuiv. 

527. Sotkamo 1896. 

Jordfynd af forstm. G. Vasastjerna, derur univ. in- 
Ifiste 11 platimjnf fyra-, två- och endaler 1713 — 1754. Jfr 
nedan n:o 550. 

528. Rovaniemi 1896. 

Jordlynd: 1 danskt silfvermynt 1714. inlöst af univ. 

529. Tammela 1896. 

Jordfynd: 1 öre 1610. inliist af univ. 



524. Eektorsberätt. sid. 87; Inventar. n:o 598; Art. Hjelt i 
Suomen Mu.seo 1896 sid. 11. 

525—530. Rektorsberiltt. sid. 87. 88; Inventar. n:o 599. ()04. 
fiOfi. filT. 620. 621. 



238 

530. Tushy 1896. 

Jordfynd: 17 svenska silfvennynt eumarker af 1591 
och 1592. iulöst af irniv. 



531. Kuolemajiirvi 1896. 

Joi^Uyiid i maj vid dikesgräfniiig å åker uti Laasola 
by af bonden And. Hietanen: 8 plåtnujnt, 1 åtta-, 2 fyra- 
ocli 5 eudaler från Kristinas regeringstid, deiui' uiiiv. in- 
löste för 165 fm. åttadalern af 1652 (för 7o fm.) samt 
1 fyradaler af s. å och 4 endaler af 1650, 52, 53. 54. 



532. Ruovesi 1896. 

Funnet i prt^stg. trädg. v^ öre af 1636, skänkt af 
kyrkoh. Schihiberg till nniv. 



533. Hirvensalnii 1896. 

Fynd i MdtHl-kald bys åker: svenska silfvermynt ^1^ 

rdl. 1789 samt 16 koppanni/nt ett- och tvåören 1732 — 63; 
blott det första inlöstes. 



534. Rirkala 1896. 

Ur ett fynd af 103 svenska silfver- och kopparmynt 
från åren 1634 — 1712 å Pifkänicmi militärbostiilles mark, 



531. N. Pr, 1896 '^n; Eektorsberätt. 1896-99 sid. 97. 
532 — 543. Eektorsberätt. sid. 96 ff; Anteckningar af d:r Art. 
Hjelt. 



239 

inlöste universitetet för fm. 12,90 p. omkr. 70 dels mark-, 
dels örestycken. 

535. Kiistö 1890. 

Funnet vid åkerplöjning å Blankas hemman i Joensuu 
by 1 svenskt silfvermynt tvåöre 1664. 

536. Ruokolaks 1896. 

På okänd tid vid plöjning af ett kärr funna (i om- 
hölje, som genast sönderföll) 118 svensJca silfvermynt, deraf 
30 Kristinas \ ^ ören 1633 — 54 skänkta till universitetet af 
prof. E. G. Palmen. 

537. Hyrynsalmi 1896. 

I Hoikhi hemmans åker funnen 1 holländsk thaler 
frän Geldern af 16.54, inlöst tUl universitetet. Äfven förut 
har i samma åker påträffats gammalt mynt. 

538. Reso 1896. 

Fynd i Gerttula by i november: 142 njska kopeks o. 
svenska öresmynt af åren 1748 — 1805; derur inlöstes till 
miiversitetet 5 tvåkopeker af 1797—1801 och 1 ettöre af 
1802. 

539. Solf 1896. 

Af inhysessonen Jak. Er. Erkas funnos nära jord- 
ytan vid gräftning i en åkerbacke hörande till Knholm 
hemman, Öfra Sundoni by, 8 silfver- och 5 koppanmpif 
frän Kai-1 XI:s och Karl XII:s tid. Inlöstes till universitetet. 



240 

540. In^-a 1896. 

Här hittad svensk ettöreslant af 1575, inlöstes till 
imiA'ersitetet. 

541. Libelits 1896. 

Ur ett på sommaren 189(5 i Taipale hy gjordt större 
fynd (1,012 st.) svenska kopparmynt från Gustaf II Adolfs 
och Kristinas tid inliistes 441. dels ettören. dels qvartören 
af åren 1630—54. 

542. Fojo 1896. 

Jordfynd vid järnvägsbyggnad: 1 njskt och 2 svenska 
kopparmynt från början af detta och slutet af förra år- 
hundradet, öfverlemnade af ingeniör K. Snellman till iiniv. 



548. Salo köpin»;- 1896. 

Jordfynd: 1 svenskt sjettedelsöre af 1666 inlöst till 
universitetet. 

544. Rimito 1896. 

I Kinttida l)ys till Pohjantalo hörande och förut i 
vatten liggande strand på sommaren funna, först 7 och 
kort derofter 9 plåtmynt tvådaler 1710 — 13. Inlöstes ej. 
liksom icke heller de följande numren 545 — 557. 



545. Lapinlaks 1896. 

A bonden David Sonninens hemman vid åkerplöjuing 
funnet lyradalers plåt mynt af 1721. 



544—557. Anteckningar af d:r Art. Hjelt. 



241 

546. Nastola 1896. 

Fynd i Immilä by: ett plåtmynt fyradalcr 1727. 

547. Kauhava 1896. 

I Mähjlä bys KallionkosYi hemman vid nedrifning af 
ett uthus funna 2 plåtmynt endaler 1748 och halfdaler 1746. 

548. Ikalis 1896. 

I november två skilda fynd. det ena i kyrkobyn på 
SarMcilanjärvi strand 1 plåtmynt fyradaler, det andra i 
Jämijärvi kapell och bj' en mängd njslt silfver småmynt 
af åren 1830 — 40 och öfver 2 kilo d:o kopparmynt. 

549. Eno 1896. 

A hemmanet n:o 6 i Nesterinsaari by fann bondesonen 
H. Tanninen d. 11 sept., vid gräfning af en källare, 27 
'kopparmynt, mnl. svenska ören och njska kopeker af åren 
1759 — 1818, hvarom Kuopio läns guvernfh- i embetsskrif- 
velse inberättar. Jfr ofvan n:o 422. 

550. Sotkamo 1896. 

Bonden Jaak. Heikkinen å Riihilahil hcnnuan \xi Ala- 
sotkamo by fann i sept. på en gammal tomtplats ett fyra- 
dalers p)låtmynt 1737. Jfr ofvan n:o 99. 527. 

551. Sakkola 1896. 

I bonden Matti Paasos åker funna 30 ryska silfver- 
mynt af åren 1760 — 80, deribland 15 rubelstycken. 

l(i 



242 

552. Kesälaks 1897. 

Arbetskarlen Pekka Ikoueu vid plöjning af åker i 
Varmonniemi by funnit 5 plåimynt af åren 1711, 19, 21, 
24 och 49. 

553. Jomala 1897. 

Skepparesonen A. Sagulin i Torphii gårdsplan funnit 
1 halfdalers plåtmynf af 1736. 

554. Euraaiiiinnc (Eiirajoki) 1S97. 

Derstädes funna (i joideu?) 3 svenska riksdalrar af 
åren 1775, 7(), 81. 

555. Kuiiu» 1897. 

Lekande barn i Hintikkahi by fuinio i sept. vid gräf- 
ning i en källare, vid pass 1 qvarter under jordytan, 54 
svenska kopparmynt^ ettiiren af 1719 — G8, samt 7 otydliga 
jämte 4 mynttecken af 1715 och 1718. 

55f;. Idensalmi 1897. 

Kuopio läns guvernör inberättar i skrifvelse af 19 
nov. att arbetskarlen (311i Timonen d. 8 i samma månad i 
Palois gårds åker funnit in summa 105 under Gustaf IV 
Adolf och Karl XIV Johan präglade svenska skilUngsmynt 
(hvilka specificeras) jämte 10 diverse svenska och ryska 
småmynt (ettöre från 1748, kopeker från 1788 m. ti.). 



24Si 
&57. KuhiiKilaks 1897. 

inhysingen A. Dunder från Pohja by upphittat 496 
gamla lojjparmynt. Deraf insändes år 1899 en del till fin- 
ska fornminnesföreningen och befunnos innehålla svenska 
smthiujnt från Karl XI:s tid, nml. 293 ensjetted elsören och 
3 ettören. 

558. Helsin^e 1897. 

A Nordsjö egor funna 2 kopparmynt, af arbetaren 
Grön skänkta till fornminnesföreningen. (Hbl. 1897 Vio)- 

559. Kymmeue 1807. 

Vid vägbyggnad till prostgården fuimos på en plats, 
der en stuga stått, 1 1 i en rifva förvarade rysl-a och sven- 
sha silfvennynf, nml. 1 tjugukopek af 1771, 1 femtonkopek 
ai 1784, 3 tiokopeker af 1787, 90 och 90 samt 1 femkopek 
af 1757 „med ett vikingaskepp och fläkt örn samt mono- 
grammet A. F. på hvardera sidan"; dessutom 1 ettfire s:r 
m. af 1770 med monogram A. F., 2 entolftedels riksdaler af 
1772 och 1779 samt 2 entjugufjerdedels d:o af 1779. (Hbl. 
1897 Vn). 

560. S:t Marie 1897. 

A Korois hemman, beläget pä landtungan mellan Ma- 
rie och Aura åars sammantliuien, der ock Åbo stad först 



5fl0. F. Mus. 1897 sid. 95. .Hr .1. If. Aspolins iVirodrag „Ko 
roisteii Tmkii Häntäniäellii" (med plantcckning), Suoni. Museo 1898 



244 

varit anlagd, funna och af prostinnan J. M. Tallgren in- 
sända: 1 revalsM sllfvcnnynt ocli 47 hopparmijnt. 



560a. Birkala 18!)7. 

På en holme hörande till Ala VUlilä rusthäll funna 
under en sten, inlagda i papper, 37 silfvermynt från detta 
århundrade, fmnska, italiensha, schveiziska, ödernhiska och 
svenska. (N. Pr. 1897 ^Vt)- 



561. Asikkala 1897. 

Jordfynd: 1 svensk urtug af 1075, skänkt af prof. J. 
N. Lang. 

562. Yäna 1897. 

Jordfynd: 1 liflämlskt silfvermynt från 1500 talet, 
skänkt af folkskolcläraren Y. Saarinen. 



563. fiamlakarleby 1897. 

Vid uppmuddring af kanalen funna i lack aftryckta 
4 svenska öresmyni af 1635, 1059, 1662 och 1663, inlöstes. 



564. Ruskeala 1897. 

Vid grundgräfning å sitt hemman i Kaalamo by fann 
nämdeman A. Kupiainen, 1 aln under jordytan, 66 svenska 



561— 57G. Eektorsberätt. sid. 96-98; D:r Art. Hjelt. 



245 

silfvehnijnt ören och halföreii, hvaraf läiigTC fi-ani på som- 
maren, sedan emellertid 9 förskingrats, universitetet inlöste 
de 57 återstående, hvilka voro af åren 1578—1625. I 
närheten af fyudstället en ftist sten, hyari fordom inhuggna 
streck tydligen visa mot det håll, der skatten var gömd. 
Jfr n:o 252a. 

565. Enonteki 1897. 

I sanden invid en backe, kallad ,,Lompolan törmä", 
hörande till Vuontisjärvi gård, funno mot slutet af maj 
nämdoman Joel Välitalos minderåriga barn 10 stycken 
danska en- och tvåskillingar af åren 1677 — 1784. Veter- 
ligen hafva der icke påträffats andra fornsaker. 



566. Larsmo 1897. 

A det s. k. „Nygrundet" i yttre skärgården gjorde 
bonden Joh. Kaptens från Engmo by ett bottenfynd af 12 
plåtmynt af fyra, två och halfdalers valör, de flesta helt 
förrostade, dock kunde årtalen 1716, 1720 och 1721 skön- 
jas. En fyradaler af 1720 inlöstes. Enligt sägen skall ä 
nämda grund ett fartyg förlist, lastadt bl. a. med mynt. 



567. Lappvesi 1897. 

I aug. fann arbetskarlen Otto Mankönen vid ängs- 
dikniiig hos bonden M. Pusa, på ungefär 10 tums djup, in- 
lagda i en förmultnad påse 40 svensha silfvoDii/nt (öre- 
stycken af valörerna 4, 2, 1) och 80 koppayniynt, V2 och 
1 (iren; bland de föiTa tvenne frän Kristinas regeringsår 
1649 och 1653, men hela den ölViga mängden från Karl 



246 

XI:s reg-eringsår 1667 — 1680, en del präglade i Reval. 
Universitetet inlöste (för fm. 7,50 p.) af de förra 29, af 
de senare endast 2. 

5H8. Kembele 1897. 

Arbetskarlen .1. Pakuri fann vid dikning å ett gräft- 
land ungefår i/.^ kilometer från KoJckola hemman 10 2Jlåt- 
mynt två- och endalrar 1710—14. Universitetet inlöste 
(för fm. 25) 1 tvådaler af 1714 och 1 endaler af 1711. 

569. Tohniajärvi 1897. 

Vid plöjning å en till Vä rf sila hnik hörande åker på- 
träffades i maj 8 i)lutmtint, nml. 7 tvadalrar af 1713, 1719, 
1720, 1730, 1734 och 1735 samt 1 lialfdaler af 1735. De 
2 sistnämda inlöstes till universitetet för fm. 15. 

570. Helsingfors 1898. 

I taket å ett hus vid Brunnsgatan funnen svensk fyra- 
mark af 1600 inlöstes. 

571. lN'räseiniijoki 1898. 

Inlöstes 1 plåtmynt, endaler af år 1715 (motstämp- 
lad 1718), hvilket en kopparslagare i llmajoki fått till re- 
paration af en kittel. 

572. Rautalam]>i 1898. 

I Siikal-oshi by å en nämdeman (Tal)r. Waris hemman 
ii:o 1 funna 9 plåtmynt af åren 1715—55. Inlöstes 1 två- 



247 

daler af 1715, 1 endaler af 1739 samt 3 halfdalrar af 
1720, 1729 och 1755 för tillsammans fm. 55. Ett annat 
fynd i samma by och Horola hemman af qvartörcn från 
Kristinas tid inlöstes ej. 



573. Pihtipudas 1898. 

Bonden Antti Hotakeineu fann ä Alamäki hemmans 
gårdstomt i Munmsjärvi by 9 två-, en- och lialfdalers ^j^r?f- 
mijnt af åren 1716—88. Inlöstes tvådalern af 1744, en- 
dalern-af 1758 och 2 halfdalrar af 1716 och 1750, för till- 
sammans fm. 34. 

574. Nurmis 1898. 

I Haapalylä by påträffats 1 endalcrs plåtmyfit af år 
1755 samt 682 kopparören, Fredrik I:s och Adolf Fredriks. 
Blott platmyntct inlöstes. 



575. Sordavala 1898. 

I Nuladtalaliti by funno i sept. några barn 826 styc- 
ken små ryska silfvermynf, dcngas och kopeker (vägande 
tillsammans 550 gram) från 1600 och 1700 talen. Inlöstes 
för fm. 100. 

570. Jomala 1898. 

I Torphy pa marken liittats ett nyare österländskt 
mynt. Inlöstes. 



248 

577. Töfsala 1898. 

Husboudeii å Mikola hemman i Ingeranta by hittade 
i april vid sprängning af en större sten i sin åker (1/2 ki- 
lometer från gården), under densamma 126 i ett halfförvitt- 
radt kreaturs horn inlagda små svenska hoppannynt, ören 
(och några daler) af åren 1715 — 39. Fyndet, äfvensom 
de följande till och med n:o 583 blefvo icke inlösta. 



578. Nykyrka 1898. 

A Pcre hemmans åker i Kylänhiisi by påträffades vid 
gräfniug af sten 175 svenska öremynt från Kristinas tid. 



579. Lemlaud 1898. 

A Eödhamn i vattnet vid stranden hittades på som- 
maren 97 poHetmynt jämte en guldring. Den senare in- 
löstes af arkeologiska komissionen. 



580. Masku 189S. 

Torparesonen Heikkilä fann i juni a den till Nåden- 
dal ledande vägen 21 svensl-a ören af 1(591 — 1742 samt 89 
kopparmynt, svensl-a och rysla, från förra seklet, — alt 
förvaradt i en läderpung. 



577 — 583. Anteckningar af d:r Art. Hjelt. 



249 

581. Karstula 1898. 

Bondesonen Verner Mattson Krook faun vid aker- 
arbete på sin faders hemman 13 lopparmynt från 1700 
talet samt bit af en V2 daler af 1743. 

582. Bor^-ä sockeii 1898. 

Torparen Helenius å Murarstorp under Venzelgård 
säteri i Parlis by påträffade d. 30 oktob. vid upplöjning 
af en mossbelupen nj^odling 265 kopparmynt af åren 1715 
— 39, nml. ören och några mynttecken. 

583. Muhos 1898. 

Bonden Juho Kinnunen i Muhos by fann i sin åker 
på 1 fots djup 2 tvådalers plåtmynt af åren 1667 och 1710. 
Inköptes af d:r Floriu. 

584. Lundo 1898. 

På en till Auttila hennnan hörande hiijd, kallad Antti- 
lanmciki och belägen ej långt från den gamla borgplatsen 
Wanhalinna, men skild från denna genom Aura å, gjordes 
vid alDielgontiden af arbetskarlen Thom. Stolt ett större 
silfverfynd, bestående af „ minst 860" tyska, anglomchsisl-a, 
hyzantinsl-a och arahiska medeltidsmynt samt fragment af 
en med mynt behängd silfverked af samma slag som de ti- 
digare kända från Hauho, Tdius och Xousis (se 11:0 512. 
513), jämte två ändstycken af en halsring. Sedan fyn- 



584. N. Pr. 1898 'Va- "/e; Hbl. 1898 'V,. Of van sid. 10. 10. 



250 

det, först försåldt till en guldsmed i Åbo, geuom åtgärd 
af statsarkeologen inlösts till liist. museet, blef fyndplatsen 
närmare undersökt af d:r A. O. Heikel, som därstädes äf- 
ven fann skärfvor af den lerkruka, hvari det varit ued- 
lagdt, äfvensom i mullen, som af honom sållades, ytterli- 
gare ett mindre antal mynt. Fullständigare uppgifter och 
redogörelse öfver detta vigtiga fynd motses med intresse. 

585. Bor^ä 1898. 

Vid kajgräfning fram till Xikolaigatan talrikt funna 
mest svenska Tiopimrmyut, de äldsta från Karl IX:s och 
Gustaf II Adolfs tid. 

586. Siiomeuniemi 1898. 

I akcr vid Kohkohi hy hoiiden Mikko Saalasti hittat 
307 femkopeksslantar från åren 1778—80. 

587. Vichtis 1898. 

I Vanjärvi backe funna lo .sfc;^s/,rt mynt af åren 1710, 
47, 1801, 02, 08, 11 och 40. 

588. Yederlaks 1898. 

Dan. Riihelä och Anton Dufva i Home bys mark fun- 
nit 31 njslca kopparmynt af åren 1760—1803. 



585. N. Pr. 1898 -^U efter B. N. T. 

586. N. Pr. 1898 ^-Ve- 

587 — 594. Meddeladt al' intendenten Th. Waenerberg ur an- 
teckningar i hist. museet. 



251 
589. Kyrkslätt 1898. 

Bitar af urabif>l:t sllfvcnnynt limna redan 1894 af 
fiMiken Jenny Nnmmeliu på Hästö holme vid Hvitsands 
ångbåtsbiygga nära Porkala. Ofvau sid. 9. 

590. Kjiilo 1898. 

I Tukkanummi funnet styckadt arabiskt mynt. Ofvan 
sid. 10. 

591. Pielisjärvi 1898. 

Torparen Olli Heikkinen i Vedensuu by, hemmanet 
n:o 5, funnit 586 ryska ovahi silfvermynt från 1600 talet 
(deng-as). 

592. Keuni 1899. 

I L/lijamo gårds Räsälä torps åker funnet ett 2 öre 
af 1744. 

593. Helsingfors 1899. 
Funnet 2 öre af 1769. 



594. Östersundom 1899. 

I Husf) trädgård funnet 1 ryskt kvpparmynt. 

595. Esbo 1899. 

I november fiireg. år en gosse liittat å mark under- 
lydande Sökö hemman i en bergsskrefva 4 platmynt. nml. 



595. N. Pr. 1899 '»/g 



252 

tvådalrar af åren 1721, 1733, 1738, 1742. Hembjudas kro- 
nan; enskilde utlofvat 25 fm. stycket. 

596. S:t 3[arie 1899. 

Vid af kommerserådet v. Eettig bekostade ocli under 
ledning af d:r Hj. Appelgren i juni månad utförda gräf- 
ningar på Korois udden funnes, jämte andra fornsaker, så- 
som pilspetsar, nitnaglar m. m., äfven 7 svenska silfvermijnt 
brakteater från förra hälften af 1300 talet. 

597. Elimä 1899. 

Bonden Erik A\^esti å Sorvan hemman i Baussila by 
i augusti vid gräfning af potatisgrop påträffat 722 svenska 
kopimrmijnt daler- och örestycken från åren 1710—68. 
8kulle erbjudas uagot museum till inlösen. 

598. TiMumes 1900. 

Några i papper inlindade srenshi in>/nf (deribland 
iiiininas '2 '^i"e s. m. af 1718 och 1 öre k. m. af 1720, för- 
utom en jetton öfver Ludvig XVI:s död) funna i slutet af 
mars vid rasering af prestgårdens gamla stall jämte en 
.anigefär-' (!) så lydande anteckning pa svenska: „Den som 
iinner detta unnar jag gärna fyndet, och beder honom väl- 
signa mina i jorden hvilande ben. Jag har på egen be- 
kostnad byggt stallet. Må hästarna trifvas i det väl och 
må det stå i hundra år till nvtta för mina efterkommande 



596. N. Pr. 1899 V, efter A. T. Ofvan sid. 12. 

597. N. Pr. 1899 ^'/j. 



253 

och till prydnad för iJigenheten. Kågra gångbara mynt 
nedlägger jag här den 3 juli 1807 för att sparas åt efter- 
verlden. Landet Hder brist på näring och skarlakansfebcr 
har passerat. Krig pågår emot Frankrike i Pommern. 
Carl Constantin Hildén, kongl. hofpredikant, fil. mag. och 
fr)r8tc prest i Yli Temmes." — NB. Depositor. fiidd 1762, 
student 1782. kaplan i Temmes 1800, kyrkoherde i Vesi- 
laks, 7 1822. var ej mag. (Hbl. 1900 9/^, n/,). 

599. Lappo 1900. 

Vid gi'äfuingar a socknens gamla begrafningsplats 
funna )n//nf från 1600 talet. 

600. Lihelits 1900. 

Af en qvinna derstädes å en tillandning nyligen funna 
Aid pass 1,000 sUfvermynt från 1600 talet, lemnade till or- 
tens länsman. (Hbl. 1900 V,). 



599. Hbl. 1900 '7o. .Jfr ofvan sid. 17. 



Register. 



Aatsei"vainen kulle. Kuolajärvi 66. 
Ahijärvi by, Kivinebb 97. 
Aho hmn, Torueå 438. 
Ahonkviä bv, Piippola 363a. 
Akka.s''292. o 17. 
Alajiirvi 485. 

Alakännä rusth., Vambula 382. 
Alamäki hmn, Pihtipudas 573. 
Alapuhakka limn, Muhos 401. 
Alarappana hinn, Muhos 453. 
Alarauma by, Torneå 318. 
Alasotkamo by, Sotkamo 99. 550. 
Ala.stafo 6. 317. 332. 
Alasuutari hmn, Rovaniemi 79. 

320. 
Alasäntti hmn, Kiirikka 329. 
Ala Villilä hmn, Birkala .56()a. 
An(ltb()le by, Saltvik 26U. 
Anglosach.siska mynt 1. 9. 19. 21. 

25. 31. 40a. 48a.*^ 49. 52. 58. 58a. 

66. 76. 121. 163. 172. 186. 192. 

511a. 512. 513. .523. 584. 
Anjala 112. 

Anttila hmn, Mulios 214. 
Anttila hmn, Lundo 584. 
Anttila hmn, Paattis 363. 
Arabiska mynt 1. 9. 21. 31. .32. 35. 

37. 43. 46. 47. 48a. 49. 50. 52. 58. 

58a. 75. 76. 77. 78. 83. 84. 96. 

102. 121. 153. 162. 172. 183. 192. 

255. 260. 290a. 322. 38(1.391.399. 

452. 4.54. 467. 480. 496. 511a. 512. 

513. 517. 521. 584. 589. 590. 
Asikkala 561. 

Asterholms by. Brandö 270. 
Autio ^ård, Jvarstula 498. 
Autionranta by, Haapajärvi 415. 
Auvesmäki bv, Paattis 363. 



Backa hmn, Bromarf 387. 
Baltiska i][iypt (Dorpat, Narva, 



Reval, Riga) 55. 57. 62. 65. 184. 

266. 303. 336. 448. 504. 560. 562. 
Berdtby by, Saltvik 151. 260. 525. 
Bergås rusth., Esbo 311. 
Bergby by, Vörå 94. 
Billnäs bruk, Pojo 459. 
Binnäs by. Pedersöre 147. 
Birkala 167. 534. 560a. 
Bjerno 86. 184. 49(). 
Björkö 81. 

Björneborg 109. 356. 386. 
Blankas hmn, Kustö 535. 
Blesaby by, Sjundeå 361. 
Boda ofterkälla. Lemland 33. 
Bolstaholm gård, Geta 321. 
Borgbacken vid Borgå 375. 
Borgboda by. Saltvik 260. 
Borgby, Sib'bo 324. 
Borga 225. 323. 339. 375. 582. 585. 
Borgön, Saltvik 260. 
Braiiestad 200. 256. 
Bromarf 387. 
Bränd() 270. 
Byzantinska mynt 9. 39. 183. 294. 

494. 513. 584. 

Danska mynt 21. .38. 79. 120. 181. 
300. 347. 415. 453. 512. 528. 565. 
Dudernitsa by. Rautus 390. 414. 
Dånö, Geta 15. 

Eckerö 187. 

Ekenäs 36. 196. 

Elimä 138. .597. 

Emboda hmn, Kustö 106. 

Enare 299. 

Enejärvi by, Sippola 331. 

p]ngmo bv, Lasmo 566. 

Eno 422. ^549. 

Enonteki .565. 

Erkkylä gård, Hausjärvi 166. 

Esbo 311. 595. 



256 



Eskola hmn, Rimito 349. 
Eura 21. 47. 136. 454. 
Euraåminne (Eurajoki) 272. 554. 

Finland 10. 30. 58a. 83. 
Finström 15. 84. 93. 123. 157. 
Franska mynt 68. 265. 336. 560a. 

598. 
Fredrikshamn 266. 
Frasti hmn, Lillkyro .301. 
Fågelklo hmn, Replot 408. 

Gamlakarleb}- 518. 563. 
Gammelgård, Lampis 70. 
Gammelgård, Yläne 426. 
Gerknäs gård, Loj o 291. 
Germundsvedja, Bjerno 184. 
Gerttula by, Reso 538. 
Geta 15. 3^1. 
Godby, Finström 84. 
Grelsby kimgsgård, Finström 123. 

1.57. 
Gulldvnt kulle, Vörå 94. 307. 
Gustaf Adolf s:n 205. 384. 

Haapajärvi by, Lappvesi 60. 
Haapajärvi s:n 415. 
Haapais by, Virmo 428. 
Haapakylä by, Nurmis 574. 
Haapavesi 415. 
Haapima by, Ikalis 133. 
Haapkylä hy, Vichtis 156. 
Haga rusth., .Sääksmäki 78. 
Haga sätesg., Janakkala 447. 
Hagnäs A'illa, H:fors 209. 
Hahkiala, Hauho 357. 
Hailiara bost., Messuby 245. 
Hakoisten linna, Janakkala 447. 
Halikko 185. 391. 
Halhi by. Nykyrka 521. 
Hammarn dda hmn, Jomala 162. 

322. 
Haneböle, Helsinge 265. 
Hangelby by, Sibbo 247. 
Hangö 117. 257. 373. 
Harjavalta 395. 
Harju limn, Uleå 333. 
Harrais bost., Lokalaks 444. 
Hatsala by, Kuopio 206. 
Hattula 22a. 107. 
Hattusaari by, Pielisjärvi 143. 
Hauho 23. 34. 115. 121. 1.50. 357. 364. 
Haukipiidas 160. 
Hausjärvi 166. 253. 343. 492. 
Hautakylä by, Kiuruvesi 297. 
Heinjoki 262. 



Heinämäki by, Pielavesi 464. 526. 
Helsinge 100. 137. 265. 394. 430 

493. 558. 
Helsingfors 44. 45. 73. 146. 182. 

195. "209. 233. 246. 255. 337. 348. 

472. 482. 570. 593. 
Heroja hmn, Kuortane 312. 
Hiekari hmn, Vesilaks 294. 
Hietala hmn, Korpilaks 378. 
Hiiripelto by, Lillkyro 301. 
Häris 1. Hiitis backe, Lojo 202. 
Hiitis 249. 
Hiitola 404. 

Hikiä b}', Hausjärvi 253. 
Hindsby gärd, Sibbo 229. 
Hintikkala by, Kunio 555. 
Hirvelä by, Sippola 374. 
Hirvos by, S:t Mårtens 273. 
Hirvensalmi 241. 278. 5.33. 
Hofgård, Sibbo 42. 
Högland 198. 

Hoikka hmn, Hvrynsalmi 537. 
Holländska mynt "57, 129, 190. 194. 

197. 204. 207. 280. 464. 537. 
Hollola 319. 

Holma gård, Orihvesi 231. 
Home by, Vederlaks 588. 
HongelbV, Sibbo 176. 
HonkojoTki 152. 234. 
Houja by, Kauhajoki 500. 
llovinsaari, Räisälä 98. 
Hukari hmn, Vesilaks 294. 
Hiikkohi by, Ylistaro 468. 
Huosiolampi hnni, Libelits 248. 
Huru hmn, Ivimingi 443. 
Huttula gård, Pielavesi 505. 
Hvittis 24. 193. 304. 511a. 
Hyrynsalmi 537. 
Hvtelä hmn, Rautalampi 280. 
Hy vinge by 492. 
Hästö, Kvrk.slätt 589. 
Häkiilä by, Tusby 88. 
Häppilä fey, Vederlaks 235. 
Högholmen, Helsing-fors 233. 

Idensalmi 154. 211. 344. 345. 433. 

5(t6. 556. 
Ihala by, Eeso 19. 
Ihalampi by, Hattula 107. 
Ikalis 133. 548. 
Iljana hmn, Karlö 313. 
Ilomants 199. 350. 451. 
Immilä by, Nastola 163. 
Immolanjärvi by, Ruokolaks 285. 
Impilaks 443a. 
Ingby by, Jomala 434. 



257 



Ingeranta by, Töfsala 577. 

Ingois gård, Reso 191. 

Ingå 540. 

Irjante by, Euraåminne 272. 

Isoantti iimn, Kiukkais 136. 

Isokylä by, Kemijärvi 500a. 

Isomemi by, Sahalaks 379. 385. 

Italienska mynt 560a. 

Ithis UO. 306. 

Itraniemi udde, Libelits 189. 

Jaakimvaara 207. 236. 330. 
Janakkala 54. 180. 303. 447. 
Jara hnin, Lempälä 40a. 
Joensuu b}', Kustö 535. 
Jokikvlä bV, Haukipudas 160. 
Jokkas 208". 286. 406. 453a. 
Jomala 162. 322. 434. 553. 576. 
Joutsjärvi by, G. Ad. s:u 205. 
Jultus hmn, Tyrvis 135. 
Jurva 440. 
Jnuga 218. 

Juupelinmäki, Kumo 255. 
Juvarautio, Kivinebb 51. 
Jämijärvi 548. 

Jämsenranta b}', Haapajärvi 415. 
Järvenpää, Haapajärvi 415. 
Jääskis 55. 95. 175. 
Jättälä nybygge, S:t Mårtens 273. 

Kaakola by, Lempälä 40a. 
Kaalamo iDy, Ruskeala 252a. 
Kaavi 61. 
Kaiana 383. 

Kakkerais bost., S:t Karin 423. 
Kalajoki 22. 224. 
Kalksalo by, Jaakimvaara 236. 
Kallionkoski Iimn, Kauhava 547. 
Kalvola 372. 
Kalvomäki, Kumo 255. 
Kängas hmn, Kiuruvesi 297. 
Kangasala 14. 393. 497. 
Kankaanpää 152. 234. 432. 
Kannansaari, Kronoborg 452. 
Kappaliuniäki, Hvittis 24. 
Karakka by, Öfverkimingi 410. 
Karhu limn, Ylistaro 468. 
Karis 279. 
Karkku «3. 515. 
Ivarkola by, Kivinebb 458. 
Karlö 313. 335. 368. 435. 490. 
Ivarparö by, Mustasaari 510. 
Karppi hmn. Lillkyro 301. 
Karstula 498. 581." 
Kartanomäki backe, Loimijoki 
168. 



Kastelholm 1. 477. 495. 

Kasurila bv, Kuopio 64. 

Kauhajoki''288. 500. 

Kauhava 547. 

Kaukjärvi 284. 

Kauru hmn, Virmo 428. 

Kehkola by, Hirvensalmi 278. 

Kehtula by, Mietois 381. 

Keisari hmn, Karkku 515. 

Keistantaipale bv, Kaavi 61. 

Keksholm 2. 77.' 237. 283. 

Kembele 441. 568. 

Kemi 142. 

Kemiliaara by, Rovaniemi 79. 

Kemijärvi 50ba. 

Kerimäki 488. 

Kervola, Janakkala 303. 

Kesälaks 552. 

Kettula by, Mietois 381. 

Keuru 592. 

Kiepunjoki by, Viborg 310. 

Kiiskala by, Vederlaks 65. 

Kiiskilä hmn, Paldamo 412. 

Kilola hmn, Limingo 446. 

Kimingi 340. 402. 410. 443. 

Kimito 282. 

Kinttula by, Kimito 544. 

Kirkkokari^i Kjulo 240. 

Kirkkoseppälahti bv, Euskeala 

514. 
Kirvus 403. 
Kiukkais 136. 396. 
Kiuruvesi 297. 419. 
Kivijärvi 498. 

Kivinebb 51. 97. 216. 243. 458. 504. 
Kiviranta, Hvittis 24. 
Kjulo 240. 590. 
Klemes hmn, Jomala 434. 
Klemis 275. 

Koitsanlaks by, Parikkala 188. 
Kokkola by, Suomenniemi 586. 
Kokkola hmn, Kembele 568. 
Kokkola hmn, Pielavesi 416. 
Kokkoselä by, Impilaks 443a. 
Koljoki hmn, G. Ad. s:n 205. 
Koljola by, Xousis 513. 
Koppsko, Ekenäs 36. 
Kopu hmn, Vichtis 156. 
Koristo gård 423. 
Korois hmn, S:t Marie 560. 596. 
Korpilaks 378. 
Korpiselkä 238. 
Korppi b}', Uleå 333. 
Korpo hmn, Loimijoki 12. 
Korsholm 4. lOl. 
Koskis 174. 

17 



258 



Kristinestad 80. 442. 

Kronoborg 172. 210. 4.52. 

Krouvi hmn, S:t Mårtens 347. 

Kufiska m^-nt, se Arabiska. 

Kvihmalaks 5.57. 

Kuhmois 161. 

Knhmoniemi 523. 

Kiilhua by. Pö^^ttis 274. 

Kulla by/ Finström 93. 

Kumo 127 131 226. 2.55. 290a. 

.555. 
Kiiokkala by, Lempälä 40a. 354. 
Kuolajärvi 66. 
K uolema järvi .531 . 
Kuopio 7. 64. 21)6. 474. 
Kuortane 213. 312. 484. 
Kupari kulle, Vörä 56. 
Kurikka 329. ,509. 
Kurkela by, Kivinebb 458. 
Kurkijoki "172. 210. 
Kursila hmn, Pvhämaa 369. 
Kustö 1(16. 3.52.^479. .535. 
Kusurila by, Kuopio 64. 
Kutala by, Karkku 515. 
Kuttila limn, Kuhmois 161. 
Kuuppala by, Kronoborg 172. 452. 
Kuurila hmn, Kalvola 372. 
Kuurula by, Valkeala 281. 
Kuusanio 328. 523. 
Kylmelä by, Muhos 360. 
Kylänhiisi by, Nykyrka 578. 
Kymmene 486. 5.59. 
Kymölä 421a. 
Jvvrkshttt 392. 589. 
Kvro 118. 

Källsund, Borga 225. 
Kärsämäki 52Ua. 
Köömilä by, Kumo 2.55. 

Laasola by, Kuolemajärvi 531. 
Labbart hmn, Nurmijärvi 62. 
Ladoga 43. 50. 
Lahis, Saäksmäki 170. 
Laihela 40. 82. 149. 
Laitila bost., K3a-o 118. 
Lampaanjärvi by, Pielavesi 416. 
Lampis 70. 126. 174. 
Lapinlaks 346. 545. 
Lappi by, Pälkäne 305. 
Lappmarken 66. .509a. 565. 
Lappo 599. 
Lappvesi 60. 567. 
Larsmo 566. 
Lfaukas 232. 

Laukila hmn, Torneå 318. 
Laukko gård, Vesilaks 48. 110. 



Lauhiaumäki, Eura 454. 
Laurila gård, Koskis 174. 
Laurola bj', Storkyro 271. 
Lehdesmäki rusth., Hauho 115. 

121. 
Lehmensaari holme. Svensksund 

228. 
Lebtimäki 485. 
Leikkimäki, Kumo 290a. 
Lelax ö, Pargas 302. 
Lelkola bv, Hirvensalmi 241. 
Lemböte hy. Lemland 33. 71. 
Lemland 3'å. 71. 579. 
Lemmola hmn, Hausjärvi 343. 
Lemo .507. „ 
Lemoudd, Abo 269. 
Lempälä 40a. 3.54. 
LeppäUl hmn, Paavola 268. 
Leppävirta 455. 
Letala 67. .399. • 
Libelits 189. 248. 296. .351. .541. 

600. 
Lieksa bj', Pielisjärvi 215. 315. 
Lielaks rusth , Birkala 167. 
Lillkyro (i. 39. 289. 3ril. 
Lillstrand hmn. Vindala 261. 
Limingoja by, Pyhäjoki 223. 
Limingo 190". 446. 5Ö3. 
Linnaniemi udde, T:lius 512. 
Linnanmäki, Kivinebb 216. 
Linnauvuori, Kronoborg 452. 
Liperi by, Libelits 189. 
Loimijoki 12. 168. 
Lo jo 202. 291. 377. 
Lokalaks 431. 444. 
Loppi by, Pälkäne 305. 
Lovisa 179. 

Lukkala hmn. Nykj-rka 521 
Lumaja by, Tyrvis 135. 
Lumijoki 190. 
Lundo 450. 584. 
Luonomaa ö, Eeso 228a. 388. 
Luoppavaara grufva, Lappland 

5( I9a. 
Luumäki 514a. 
Luvia 326. 

Lyykylä by, Viborg 263. 
Länsiviiri holme. Högland 198. 
Lappby by, Karis 279. 
Läpsämä by, Nurmijärvi 62. 
Löparö, Sibbo 63. 181. 

Maanpää rusth., Eimito 365. 
Maarianvaara bv, Kaavi 61. 
Mahittula by, Éeso 58. 
Mahly by, Saarijärvi 462. 



259 



Mahnala bv, K^to IIS. 
Makkola by, Eäisälä 244. 
Mak3'lä by, Kauhava 547. 
Mallby bost., Helsinge 470. 
Manilckala bv, Hirvensalmi 533. 
Martois by, ^lustasaari 508. 
Masku 580. 

Marttila hmn, Kuopio 64. 
Matti la hmn, Kiuruvesi 419. 
Mauni hmn, Lunilo 450. 
Melaselkä b^-, Ilomants 199. 
Mcldola gåi-d, Pemar 353. 
Mellby by, Helsinge 470. 
Messiiby '245. 

^letalinsilta sund, Jääskis 175. 
Metelin kallio, Kuopio 7. 
Metsämigus by, Jaakiinvaara 330. 
MetsänmiJa by, Jaakimvaara 207. 
Mieluskoski bv, Haapajärvi 415. 
Mietois 3S1. 

^liettula hmn. Kajana 383. 
Mietunlampi, Kaavi 61. 
Mommola by, Hvittis 304. 
Mongola hmn, Lojo 377. 
Mona by. Munsala 499. 
Mouhijärvi 242. 
Muddais gärd. Pargas 90. 
^ruhos 214. 250. 360. 4nl. 413. 453. 

583. 
Mujehjärvi by, Nurmis 316. 
Munkholmen, H:fors 337. 
Munsala 499. 
.Muonioniska 300. 
Mnorola hmn, Rovaniemi 169. 
Murtas hmn, Sibbo 247. 
^Furtamäki hy, Paldamo 362. 
Mustasaari 27. 508. 510. 
Mustiala 104. 

^luuramaa by, Korpilaks 378. 
Myrans gård, Sjundeä 177. 
Muurasjärvi by, Pihtipiidas 573. 
Myrbergs lund, Vöra 290. 
Maiisas hmn, Helsiuge 100. 
Mähihien hmn, Idensalmi 433. 
Miikelä by, Kiukkais 136. 
Miikilä hmn. Virmo 130. 
.Mäkvlä by, Kauhava 547. 
.Miillfis by, Alastaro 332. 
Mänt^diarju 48a. 
Mögri station, Eautus 52. 

Xabb hmn, Replot 457. 
Xangoniemi uclde, Enare 299. 
Xapsljy, Storkj-ro 125. 
Nastola 163. 546. 
Nedertornea 318. 



Nerpes 5. 

Kesterinsaari, Eno 422. 549. 

Neva 35. 

Nikkilä hmn, Xousis 513. 

Nipuli, Gust. Ad. s:n 384. 

Niska by, Muhos 453. 

Nordby hmn. Högland 198. 

Nordenlund, Sysmä 75. 

Nordsjö, Helsiuge 558. 

Norge, mynt 352. 

Norrmark 144. 

Nousis 25. 513. 

Nukuttalahti b}^ Sordavala 575. 

Nuramis 423. 

Nuolinga hmn, Lundo 450. 

Nuriua b3% Mäntj-harju 48a. 

Nurmijärvi 62. 

Nurmis 316. 481. 574. 

Nvkvrka 439. 521. 

Nykyrka, Vib. län 284. 578. 

Nj-stad 445. 

N3-ste bv, Laihela 4U. 

Nådendal 23ii. 267. .388. 

Näsegård, Bjerno 86. 

Näyhölä rusth., Harjavalta 395. 

Ohtomäki hmn, Paldamo 362. 
Ohtoniemi by, Tuusniemi 264. 
Ojalehto gård, Pidisjärvi 418. 
Ojaniemi bv, Lillkvro 6. 
0'iankvlä bv, Karlö 313. 335. 368. 

'490."^ 
Ojanperä bv, Limingo .503. 
Ojari hmn,'^Hollola 319. 
Ois station 343. 
Orihpää 429. 
Orihvesi 231. 

Orimäki backe, Sysmä 26. 
Orkola bv, Luumäki 514a. 
Orslaks By. Yederlaks 420. 
Osala by, Padasjoki 11. 
Osikonmäki by, Eantasalmi 145. 
Osmanmäki, Lura 454. 
Otavaniemi b}', Siiiiminge 407. 
Oterma by, Paldamo 412. 

Paajala by, Saarijärvi 2u3. 
Paalckola "^hmn, Tervola 142. 
Paattis 120. 363. 
Paavola 268. 309. 
Padasjoki 11. 

Pahkainiiki by, Pielavesi 505. 
Pajujärvi bv, Lapinlaks 346. 
Pakkasela hv,- Virhtis 87. 
Paldamo 18." 362. 412. 
Palois gärd, Idensalmi 556. 



260 



Pallari hmn, Vetil 389. 

Palus hmn, Pyhäjoki 223. 

Paro-as 49. 90. 302. 

Parikkala lO.ö. 141. 164. 188. 

Parkis bj, Borga s:o 582. 

Parvo by, Vahto 327. 

Pedersöre 147. 173. 

Pehkola by, Paavola 268. 

Pehlevi mynt 162. 260. .012. 

Pekola hmn, Haapaiärvi 415. 

Pello by, Torneå 405. 

Pelso mosse, Säresniemi 342. 

Pemar 76. 353. 380. 427. 

Penuola gård, Akkas 292. 

Pere hmn. Nykyrka 578. 

Perno 194. 2(i0. "295. 

Perpois by, Virmo 1-30 

Peräseinäjoki 571. 

Pesolanmäki by, Rantasalmi 145. 

Petalaks 370. 

Petersburg 336. 

Petäjäkangas hmn, Pudasjärvi 287. 

Pidisjärvi 325. 418. 

Pielavesi 416. 464. 505. .526. 

Piclisjäryi 143. 215. 315. .591. 

Pietilä torp, Tammela 104. 

Pietilä gård, Xykyrke 521. 

Pihlajavaara b}-, 484. 

Pihtipudas 573". 

Piikkis 425. 516. 519. 

Piilois gård, Vehmo 501. 

Piippola 363a. 476. 

Pitkäniemi hmn, Birkala 5.34. 

Plåtmynt, svenska 45. 60. 64. 65. 

66. 81. 82. 101. 113. 133. 134. 

140. 142. 1.52. 1.54. 155. 176. 193. 

214. 247. 2.52. 252a. 2.59. 261. 268. 

269. 270. 279. 282. 285. 289. 296. 

312. 313. 318. 320. 323. 330. 331. 

333. 334. 339. 340. 345. 349. 359. 

360. 363. 368. 370. 371. .374. 376. 

382. 387. 394. .397. 4(X). 403. 405. 

420. 421. 432. 4.35. 438. 441. 443. 

443a. 446. 462. 474. 476. 484. 488. 

489. 490. 499. .500. 500a. 503. 505. 

509a. 510. 511. 518. .520. .524. .527. 

531. 544. 545. 546. .547. 548. 5.50. 

5.52. .5.53. 566. 568. 569. 571. 572. 

573. 574. 583. .595. 
Pohja by, Knhmalaks 557. 
Pohjankylä by, Pyhäjoki 400. 
Poio 239. 459. 542". 
Polska mynt 21. 190. 219. 300. 464. 
Porkala udd 589. 
Porrassalmi slagfält 277. 
Portugisiska mynt 69. 



Postila hmn, Idensalmi 154. 211. 

Pudasjäryi 2.52. 287. 

Pukki' hmn, Uleä 334. 

Pulkkila 417. 

Putala gård, Tepimes 219. 

Puolala backe, Abo 41. 165. 

Pnrtialahti bj-, Leppäyirta 455. 

Pnsnla 254. 

Piinska hmn, Kankaanpää 432. 

Puutenkvlä, Kuusamo 523. 

Pyhäjokr 223. 400. 

P^-häiäryi sjö 63. 

P3'häjäryi ödemark, Kunsamo 523. 

Pjdiämaa 369. 

Pyhäranta hmn, Mietois 381. 

Pålsböle by, Finström 123. 

Päijälä by, Kuhmois 161. 

Päfkäne 31. 305. 

Päätalo hmn, Karlö 435. 

Pöyttis 274. 465. 

Qvarnbo, Saltvik 129. 
Qveflax 227. - 

Raadelma gård, Piikkis 516. 

Raivola, Kivinebb 504. 

Eantasalmi 145. 

llapola by, Sääksmäki 171. 

Rapola gård, Sysmä 69. 

Raseborg 456. 

Eattula gård, Elimä 138. 

Raiimo 398. 473. 

Ranssila b}', Elimä 597. 

Rauta hmn, Knmo 226. 

Rautalampi 280. 572. 

]?autalaks by, Parikkala 105. 141. 

Rautila rustli., Vesilaks 341. 

Rantis by, Ivalajoki 22. 

Rautns .52. 2.58. 390. 414. 

Ravalls limn, Kyrkslätt 392. 

Rehu hmn, Hankipudas 160. 

Rekipeido by, Vörä .56. 

Rekola boställe 22a. 

Rt>mesby, Ivinruvesi 419. 

Replot 367. 397. 408. 457. 

Reso 91. 20. 37. 58. Iii3. 191. 228a. 

388. 538. 
Riihilahti limn, Sotkamo 5.50. 
Rikala rusth., Halikko 391. 
Rimito 349. 365. 544. 
Ripu by, Helsinge 394. 
Ristsalmi b}', Säkkijärvi 371. 
Ristseppälä gods, Heinjoki 262. 
Romerska mvnt 17. 39. 172. 184. 

.307. 
Rovaniemi 79. 169. 220. 320. .528. 



261 



Ruikko nisth., EuraÄminne 272. 
Ruokolaks 116. 285. 536. 
Ruokovesi sjö, Kuopio 7. 
Euovesi 532. 

Euskeala 252a. 276. 51-i. 564. 
liyska mynt, a) äldre 2. 55. 105. 

'119. 141. 158. 159. 164. 189. 198. 

210. 215. 237. 283. 381. 383. 448. 

481a. h) nyare (Peter I etc.) 95. 

118. 130. 143. 145. 179. 188. 196. 

201. 204. 208. 217. 228. 234. 235. 

251. 263. 264. 275. 281. 283. 306. 

310. 314. 336. 337. 344. 346. 347. 

348. 362. 373. 393. 409. 415. 422. 

440. 442. 448. 449. 450. 451. 4.58. 

461. 508. 514. 514a. 520b. 538. 

548. 549. 551. 556. 559. 575. 580. 

586. 588. 591. 
Evönä hmn, Vesilaks .502. 
Eäikilä, Janakkala 180. 
Eäisälä 98. 244. 39(Ja. 467. 
Eäntämäki, se S:t Marie. 
Eödhamn, Lemland 579. 

Saarenmaa by. Veckelaks 520. 

Saarijärvi 203. 462. 

Saaris hmn, Uskela 9. 

Saaris holme, Tammela 148. 

Saarensivu by, Lillkyro 289. 

Sag-u 57. 

Sahalaks 379. 385. 

Saikkii sag-, Björneborg 386. 

Sairakkala by, Hollola 319. 

Sakkola 551. 

Sakois by, VesUaks 294. 

Saksila gård, Eeso 388. 

Salahmi bruk, Idensalmi 154. 211. 

Salmis 217. 461. 

Salmis säteri, Nvstad 445. 

Salo bv, rskela''9. 

Salo by, Eimito 349. 

Salo köping 543. 

Saltvik 72. 92. 129. 151. 183. 260. 

525. 
Salvela, Piikkis 519. 
Sambn b v, Hvittis 24. 511a. 
Sankt Bertil 298. 

— Karin 423. 

— Marie 560. 596. 

— Michel 277. 

— Mårten 273. 347. 
Sarajärvi by, Puda.sjäi-\-i 252. 
Sarkkilanjärvi i Ikalis 542. 
Satakimda 460. 

Savioja by. Kronoborg- 210. 
Schweiz, mynt 381. 56<Ja. 



Selkimäki bv, Lillkvro 6. 

Sibbo 42. 68. 176. "181. 229. 247. 

324. 
Siepähälä by, Loimijoki 12. 
Sievola bv, Pemar 76. 
Siikakoski bv, Eautalampi 572. 
Siikajoki 338. 376. ^ 
Siivikkala (?) by, Vambula 382. 
Sikanolko mosse 484. 
Simauala by, Kerimäki 488. 
Sinkosenlaks by, Sordavala 293. 
Sippola 331. 374.^ 
Sista Styfvern, Abo 251d. 
Sivakkavaara bv, Nurmis 481. 
Sjmideå 177. 36l. 
Skansliolm, Hangö 117. 
Skrufs hmn, Pedersöre 147. 
Sodankylä 66. 
Soiniemi kulle, Lillkyro 6. 
Solf 539. 
Somero 453a. 
Sordavala 252b. 293. 421a. 4Sla. 

575. 
Sorvari hmn, Elimä 597. 
Sotkamo 99. 527. .550. 
Spanska mynt 25B. 
Storbv by, Ekenäs 187. 
Storkyro 125. 212. 271. 
Stråkan, Vasa 511. 
Strömfors 409. 
Strömsholm 144. 
Sund 89. 477. 495. 
Sundomby, Solf 539. 
Sunila säg 486. 
Suoja hmn, Mouhijärvi 242. 
Suokinlaks b}^ Kexholm 283. 
Suomenniemi 586. 
Suorama b}', Kangasala 393. 
Supers hmn, Karis 279. 
Suurikylä hmn. Högland 198. 
Suuriniemi b}^ Jokkas 406. 
Svenska mvnt, a) Olof Skötk.— 

Kridian II, 3. (i. 12. 13. 15. 19. 

22a. 26. 33. 34. 40a. 41. 54 (?). 

58. 71. 74. 108. 114. 121. 127. 

136. 165. 240. 303. 321. 352. 369. 

388. 391. 429. 430. 447. 450. 453. 

473. 479. 513. 515. 561. 596; h) 

Glist. T— Kristina, 12. 14. 18. 24. 

27. 29. 33. 40. 41. 48. 57. 65. 67. 

70. 72. 74. 91. 95. 103. 109. 110. 

119. 120. 124. 126. 128. 135. 136. 

139. 147. 1.53. 159. 165. 166. 167. 

168. 169. 171. 173. 174. 175 177. 

178. 184. 185. 19(1. 196. 198. 199. 

200. 204. 208. 212. 213. 215. 224. 



262 



225. 226. 227. 228a. 230. 231. 232. 
233. 236. 238. 241. 242. 251. 252b. 
253. 263. 266. 267. 269. 274. 275. 
278. 286. 290. 291. 298. 301. 3(J4. 
305. 309. 317. 325. 326. 328. 330. 
332. 335. 336. 341. 342. 3,53. 354. 
366. 375. 384. 386. 388. 390. 390a. 
395. 397. 398. 404. 406. 411. 412. 

413. 416. 421a. 424. 42.5. 429. 430. 
433. 441. 444. 448. 449. 453. 460. 

464. 469. 470. 472. 473. 475. 477. 
482. 483. 487. 489. 495. 501. .507. 
509. 514. 515. 516. 519. 520a. .522. 
526. 529. .530. .531. 534. 536. 540. 
.541. 561. 563. 564. 567. 570. 572. 
578. 585; c) Karl Gtist.—Karl 
XII, 38. 57. 63. 64. 73. 79. 88. 
98. 100. 103. 111. 117. 119. 120. 
129. 130. 139. 142. 147. 149. 160. 
161. 168. 173. 179. 186. 187. 188. 
190. 191. 198. 199. 201. 203. 204. 
208. 211. 219. 221. 229. 230. 231. 
237. 239. 240. 243. 244. 245. 246. 
248. 249. 251. 255. 2.56. 258. 263. 
265. 267. 269. 271. 273. 275. 276. 
277. 284. 287. 288. 290. 293. 297. 
301. 302. 805. 309. 311. 324. 327. 
335. 338. 3.55. 357. 363a. 367. 375. 

377. 383. 384. 388. 390. 396. 401. 

414. 415. 417. 419. 421a. 426. 427. 
431. 434. 436. 441. 448. 455. 457. 
459. 464. 465. 477. 491. 502. 516. 
519. .520a. .525. 526. 530. 534. 5.35. 
539. 543. 555. 557. 563. 567. 577. 
580. 597. 598; d) Diverse 1. 3. 4. 
5. 22. 2.3. 27. 28. 36. 38. 104. 114. 
116. 118. 119. 143. 144. 145. 146. 
148. 150. 154. 157. 160. 180. 182. 
187. 196. 204. 205. 206. 213. 214. 
21.5. 218. 219. 222. 223. 234. 250. 
269. 272. 287. 290. 295. 316. 319. 
329. 337. 343. 345. .346. 347. 350. 
351. 3.58. 361. 362. 364. 365. 372a. 

378. 379. 389. 392. 393. 402. 408. 
410. 418. 422. 423. 426. 427. 428. 
436. 439. 440. 449. 450. 459. 464. 

465. 468. 481. 482. 485. 486. 488. 
493. 497. 498. 508. 51 T. 520. 522. 
523. 525. .533. 538. .542. 549. 5.54. 
555. 5.56. 559. 574. 577. .580. 581. 
582. 587. 592: e) Plåimynt. s. d. 

Svensksund 228. 
Syri hmn, Reso 19. 
Sysmä 26. 69. 75. 192. 
Säkkjärvi 371. 



Säresniemi 342. 
Särkisalo by, Laukas 232. 
Sääminge 407. 
Sääksmäki 78. 124. 170. 171. 
Sökö hiHn, Esbo 595. 



Taipale by, Libelits 541. 
Takkula, Mvittis 24. 
Tammela 17. 104. 148. 529. 
Tammentaka by, Lundo 450. 
Tanimertors 102. 
Tavastehus .53. 512. 
Tavastkyro 111. 355. 494. 
Teisko 158. 
Temmes 219. 598. 
Tenala 424. 

Tenniöjärvi sjö, Kuolajjirvi 66. 
Terijoki by, Kivunebb 504. 
Tero hmn, Karlö 335. 
Tervola 142. 

Tiimälä rusth., Sääksmäki 171. 
Tiitto hmn, Pulkkila 417. 
Tikkala hmn, Kiiiruvesi 297. 
Tirkkola bost., Lokalaks 431. 
Tiurhi linnasaari, Käisälä 467. 
Tohmajärvi 113. 155. 358. 359. 448. 

569. 
Toijala 517. 

Toikkala by, Yalkeahi 520b. 
Toivaniemf gård, Tuuiois 153. 
Toivola by, Hauho 364. 
Tokrojärvi by, llomants 350. 
Tomtbacka, lElelsinge 137. 
Toppila hmn, Siikaioki 376. 
Torneä 318. 405. 438. 
Trauviks by, Sund 89. 
Tudjuniemi b3% Libelits 296. 
Tukkanummi, Kiulo 590. 
Tuomala bost.. lieso 58. 
Tuiengi by, Janakkala 54. 
Turliolm, Helsinge 472. 
Turkiskt mynt 202. 506. 
Tusby 88. 530. 
Tuuiois 153. 

Tuusniemi 159. 204. 264. 
Tyrnävä 411. 
Tyrvis 135. 
Tyska mynt a) meäeliiden (Köln. 

"etc.) 9. 31. 40a. 52. 58. 58a, 66. 

103. 121. 135. 172. 185. 186. 192. 

216. 262. 452. 479. 496. 504. 511a. 

513. 523. 584; h) nyare (Bran- 

denbtn-g-, Bremen, Braun- 

schweig, Böhmen, Hamburg, 



263 



Liibeck, Mecklenburg, Sachsen) 

38. 57. 7-i. 97. 111. 139. 147. 190. 

195. 209. 251. 292. 299. 347. 372. 

441. 445. 453. 464. 584. 
Tyyrinmäki bv, Kuopio 474. 
Töfsala 327. 577. 
Törmösenlahti mosse, Kmisamo 

328. 



Uguniemi 469. 522. 

Uleå, Uleåborg 333. 334. 421. 463. 

489. 524. 
Uleåsuu by, Uleå 334. 
Ulfsby 8. 144. 372a. 
Ulmola by, Idensalmi 345. 
Ungern, mynt 42. 172. 
Urdiala 430. 

Urois hmn, Paattis 120. 
Uskela 9. 28. 437. 
Utsjoki 197. 
Uusikylä by, Salmis 217. 



Vaala hamn, Muhos 453. 
Vahto 327. 

Vakkola by, Yesilaks 502. 
Vakkosalmi 421a. 
Valkeala 281. 453a. 520b. 
Yalkeis by, Idensalmi 433. 
Yalkola hmn, Mnhos 413. 
Vambula 382. 

Vanhalinna gård, Lundo 450. 584. 
Vanhamäki hmn, Saarijäryi 462. 
Variksala by, Eautiis 258. 
Varmonniemi by, Kesälaks 552. 
Varpaselä by, Salmis 461. 
Varpula hmn, Storkyro 212. 
Vasa 4. 59. 101. 466. 483. 491. 511. 
Vassor by, Qyeflaks 227. 
Vastila by. Strömfors 409. 
Veckelaks 314. 453a. 487. 520. 
"Vedensuu by, Pielisiäryi 591. 
Vederlaks 65. 235. 420. 588. 
Veherälä by, Enokolaks 116. 
Vehmais gård, Jokkas 208. 
Vehmo 501. 
Veijala by, Hiitola 404. 
Vcllua by, X3'kyrka 439. 
Veneheitto by, Säresniemi .342. 
Venzelgärd, Borgå s:n 582. 
Vesilaks 48. 110. 294. 308. .341. 

502. 
Vesterö, Vasa 511. 
Vetil 389. 



Vettlaks by, Bromarf 387. 
Viborg, stad och socken, 29. 96. 

119. 122. 128. 134. 201. 263. 310. 

471. 475. 478. 
Vichtis 87. 156. 587. 
Vidkulla by. Pargas 302. 
Vihandi 222. 

Vihteljärvi b}*, Kankaanpää 432. 
Vikingaböle skans, Saltyik 260. 
Villnäs kapell .507. 
Villnäs gård. Veckelaks 314. 487. 
Vin dala 261. 
Vira hmn, Ikalis 133. 
Virmo 130. 186. 428. 
Visby m^^nt 352. 
Vista by, Pemar 427. 
Vitsiälä by, Hauho 23. 
Voipala gård, Sääksmäki 124. 
Vuoksen 77. 

Vuontisjärvi gård, Enonteki 565. 
Vånå 562. 

Välik^dä by, Pidisjärvi 325. 
Värilä hmn, S^-smä 192. 
Värtsilä by, Tohmajäryi 113. 155. 

358. 3.59." 448. .569. 
Växiö gård, Kanga.sala 14. 497. 
Väärämaa by, Sj^smä 192. 
Vörå 56. 94. 290. 307. 



Ylilemo hmn 269. 

Yliskylä kapell 496. 

Ylistaro 468. 

Yliuotila hmn, Ilattula 107. 

Ylivieska 221. 

Ylänä 426. 



Abo 3. 13. 32. 37. 38. 41. 46. 74. 

108. 114. 132. 139. 165. 178. 251. 
„ 259. 269. 366. 436. 449. 
Aggelby by. Helsinge 100. 
Aländ 1. 1.5. 33. 71. 72. 84. 89. 91. 

92. 93. 12.3. 129. 151. 157. 162. 

183. 260. 270. 321. 322. 434. 477. 
„ 480. 495. 525. 

.^minnegård, Halikko 185. 391. 
Asgårda by. Saltvik 183. 



Äimälä rusth., Kumo 290a. 
Ängsholmeii, Pojo 239. 



Öfverby kapell, Bjerno 496. 



264 



Öfverbv by, Kvrkslätt 392. 

Öfverkimingi 340. 402. 410. 

Öfvertorneå 405. 438. 

Österländska mynt 1. 202. 496. 
512. 576., se ock Arabiska, Tur- 
kiska. 



Östermarkby, Nerpes 5. 
Österrike, mynt 79. 207. 356. 381. 
.. 431. 464. 492. 560a. 
Östersjöprovinsernas mynt, se Bal- 
tiska. 
Östersundom 594. 



B I D RAG 



TILL RKLYSANDK AF 






VENSKA ITM 



TFIT 



ORIA 



I FIN LAND 



SEDAN AR 1808 



J. V. TALLQVIST. 



ijiiiiisii. 






HELSIN(IF()|{S l'.)Ou. 

H E L S 1 N (i F o K S C F. N I' i; A I. T U V r K K i; 1. 



TT 

L^ ndcr studier i Finlands cho)ioniish( fö rliålJ anden i det 
nittonde århundradet har jag (intriiffat ndi/ra niaterial, 
hvilka är o egnade att Ijehjsa det srenska nupitets historia i 
vårt land efter skiljsniessan från Srerige. Jag har sam- 
manstält dem å följande blad utan att göra anspråk på att 
i detalj hafra redogjort för samtliga pioner neJi förslag, 
som under århundradets tidigare del kanna hafra upp- 
kastats t sgfte att årägabringa en reform af landets dåva- 
rande penningc.förhållanden. Materialen äro för det mesta 
hemtade nr senatens ekonomiedepartemcn/s äfrensom desspleni 
j)rotokoll. sfatssekrefariatets å statsarkiref förrarade hand- 
lingar samt Finlands Jhnks ofrgekta räkenskaper m. m. 
Dessutom har jag med benäget begifrandc af rirc-ordföran- 
den i ekonomiedepartementet varit i tillfälle att anlita den 
under åren 1840--1S42 rid senaten tillsatta temporära 
a fdeln ingens protokoll oeJi Öfriga handlingar, hrilka för- 
raras bland senatens sekreta altstgeken. 

Helsingfors den 20 mars 1000 

J. y. Jallqvist. 



KAPITKI. I. 

Inledning. Det ryska myntets invasion samt 
befästande i värt land. 

Med vapenmagt ryktes Fiiilaiid \ö> fiaii Sveriiies rike. 
Yax sekler gammalt politiskt saiiilif slocknade. Eii ny statlig 
organisation erhöll visserligen sin daning och .•-in sanktion 
genom en högsinnad monarks regentföisäkran och ständeiiia> 
honom hemlmina hyllning, men de nya i)olitiska förhållande- 
nas tryck inedgaf ej ])a läng tid framåt en friare ocli rikare 
utveckling af våit samhällslif. och till ocli med sjelfva med- 
vetandet om denna nationella tillvaro trängde blott långsamt 
in i folkets led. Stor. outgrundlig och fruktansvärd tedde 
>ig kolossen i öster, och med oro förbichles hvad landets uya 
tVii-ening l)ar i sitt skcite. Det tinska folket kumle i)a hinge 
ej slita sig löst frän minnet af det förtlutna. Det hiingaf sig 
at ganda >ympatier och förskansnde siu liakom f;i(k'i-iie;iif"dn 
institutioiiei'. 

Det ekonoiuiska utliytet ITh iiiedlades \id (Iciiiiii lid lio> 
<le flesta nationer i Kuroi)a med tillhjelp af ett oinhisltart 
})appersmynt. hvars värde och cirkulationsförmaga hos all- 
mänheten förutsatte och närmast hvilade pä det förtroemU' 
den hyste till statens förmåga och goda vilja att. sävidt pa 
den aid<om. u])pfylla Itetingelserna för bevarandet af myntets 
köpkraft samt att i en fiamtid niöjliggöra dess utvexiing 
mot klingande mviit. Derest staterna icke redan tilltöreiie 



inslagit denna lätt antnidda \i\vi att förmedels ntgifvande af 
penninuesniTouat förskaffa si.u ressiirser i stnndens ffirläj^en- 
liet, så liade de skridit derliän under trycket af de långvariga 
ki-ig som revolutionen och Xa])oleon frandvallat. och som 
ansträngde nationernas krafter till (h-t \ttei'sta. Ofveralt 
(^ller så godt som (UVeralt lierskade sedelmyntet för kortare 
eller läiiLire tid i dt ii inre i'örelsen. och de ädla metallernas 
roll i samfärdseln inskränkte sig i Imfvudsak till att. såvidt 
kri.Licn det medgåfvo. och ofta i smyg. underhålla den tynande 
handeln mellan folken. 

Det lika Dritaniiicn nt^tälde vexlar i)a Englands l>aid<. 
för att erhålla medel ;itt med -uhsidier hiträda Österrike i 
de>s kamp mot Xajioleon. llanktMi instälde sin sedclinlöseii 
ai' 17i'7 och ;iteru])i)to,L; (leii>amma fr»rst ]x2\. 

Den (»sterrikiska statsbaidvcn. käml under namnet Wiener 
Stadtbank. hade samma ar som Englands Bank upi)hört att 
invexla sina sedlar, och under krigen mot den franska eröf- 
laicn stegrades emissionen, s;i att baid<noternas värde sjönk 
till en ticttondedel. 

Eiaid<rikes Hank förskiH ar 1)^06 medel ät Napoleon 
att fcira fälttatict mot 1'renssen och instälde derpå sina betal- 
nimiar för kortare tid. 

Trenssen a sin >ida iu>tade >i,ii till motvärn med till- 
hjelp af utgifna skattkammarbiljetter. som staten snart ej 
mäLitade inl()sa. 

Den danska Assi^nations-. \'exel- och Lånebanken», 
sedermera vanhgen kallad Kurantbanken, hade sedan år 1757 
föl- en kort tid lilifvit frikallad från skyldigheten att inlösa 
sina sedlai-. och denna tid fortvarade ända till 1840. Kriget 
ls(»7_isi4 -te-zrade sedelstocken tVan 27 miljoner riksdaler 
till 142 miljoner ai- ]x\-2. och medlarnas värde sjönk, så att 



It Ml iiks(l;il<T ^])ecic som f(»rstii;iiu(l;i ar hade >vaiar mot 
l.")2% riksdaler kurant, ar 1.^12 uälde ITOt». 

1 Sveriiio liade folket sedan län.ue '»lifvit förtroget med 
I>api>ersmyiiTet och de olyckor som tVHjde dess utuitVande i 
spåren. 

Redan 174ö hade Rikets Ständers Rank i tViljd af för- 
sträckninyar ujorda at staten under 1741 — 174:') ars kriii 
samt ett alt iov lil»eralt undei-stödjande af niirinuaiiia nrxl- 
,uats inställa silfvei'ntvexlin:uen. 

(ienom den sa kallade realisationen af ar J77ii (ippna- 
des visserli,uen bankens luckor ånyo för sedelinnehafvarena. 
men medlarnas värde liade >junkit till hälften. 

Kriget under aren 1 78n — 171H) medförde nya st("»rin,uar 
i i)enniut»ecirkulationen. Ai- 17Sy be,uynte Riksuäldskontorets 
sedlai- utströmuia i rörelsen. Den utelöi)ande sedelstocken 
i riket föiduhblades inom två år. och redan på' det andra 
aret instäldes riksgäldssedlaiiias iidr)sen. Tiider dessas fort- 
gående kursfall, tlydde l)anko- samt specieriksdalerna ni- 
rörelsen, och det depreciei'ade sedelmvntet blef fr)rlierskan<le 
l»a marknaden. 

F-n ny realisation tog sin l)r)rjaii ar 1S():1. Innehafva- 
reiia af riksgäldssedlarna tillerkändes två tredjedelar af deras 
nominella värde. Eller med andra ord en riksdaler banko 
ell(M' specie gähU^ framgent (mi och en lialf liksdaler riksgälds. 

Realisationen liad(^ ännu icke hlifvit slutf("»rd. da det 
tin>ka kiiget tog sin l)örjan. rmler ai'en jsos odi ISOli 
fVnstiäckte banken at regeringen f(»r kriget 7 inilj(»ner riksda- 
l(i-. till livilken >umma nmiei- de tre följande ai"en ytterligare 
fouade- 4.21tl.'.i4;! rik^laler. Kikets hela utelöpande sedelstock. 
beräknad i bankomynt. steg i fiiljd häi'af Jifvensom }»a gi'und 
af lifriga utlaiiingai' och en ny. olotligt f(»retagen emission at 
riksgäldssedlar, ban M.-^öIi.ikmi likxlaler \id utgången af ar 



4 



1S(I7 till 2(;.s21/.)(i() riksdalci- vid samma tid ar ISOIL at 
hvilken summa 4.127.1KK) riksdaler uti>jordes af riksgälds- 
sedlar '). 

Emellertid fortgick under aren 1S()S och 1809 sedlar- 
nas inl()sen. och deras förtroende lios allmänheten var oför- 
kränkt. Utfärdade ej l»lott a liksdalrar. utan äfven å skillin- 
gar. till en niinimivair»r af s ^killing lianko och 12 skilling 
riksgälds — motsvai'andc ej fullt !•;") ])eiini i nuvarande finskt 
mynt — dominerade sedlaiiia i r()i'elsen, sa hos oss, som ])u 
andra sidan Uottenhafvet. och silfret fungerade hufvudsakli- 
gen l>lott såsom smäi-i'e skiljemynt. Föi'st en tid efter fre- 
dens återställande upplxu-de >ilfveiiit\('\lingen. Ar ISK» 
inskränkte hanken sedlarnas inlri-^cn till minimala lielopp, 
och liksgäldssedlarnas realisation instäldes. De följande aren 
inskränktes silfverutvexlingen yttermera, till dess att den är 
ISIS ofticielt helt och hållet instäldes. De stigande kur- 
serna a utländska metalliska \alut()i- ut\isade mattet af riks- 
dalerns sjnnkamle värde. \'e.\elkursen pa llaml)ui'g. som 
ISOS utgjorde i medeltal r)4 ' ._, skilling föi- en riksdaler 
hamhurger haidso. steg iso!) till (iiMj- '^^'^^^ till 7'J och ISll 
till 112V.2 skilling. 

Kriget, som gjorde finlaiid till en valplats f('»r de sven- 
>ka och lyska härarna, niedfjrde äfven en kollision mellan 
det svenska och ryska myntet inom vara landamären. 

Tva strfhumar af ])ai»i)ersmyiit scikte sig vid krigets 
inbrott väg till vart laml. Den ena. trängande frän vester i 
hirening med den svenska ai'mén. förstärkte den cirkulerande 
massan af riksdaler- och skillingssedlar i Fiidaiid. Den amli-a. 

Vi Skdiiiaan. Aiitcckiiinuar om Rikets f^täiMJcis J)auk. Fihra 
dolon sid. Ill (K-li senare (lelcii sid. lT)- :!0. — Aoardh och Ljungberg-, 
Fcirsök lill (Il Statsckonomisk statistik öfv(>r i^vorig-c. Första tiolon, 

livdjc hfilti^t. >iil. si. 



koiiiiiiaiKlc fiaii ('»>t('i'. uioidc >iii ima-ioii nll>aiimiaii> med 
i|(ii fientliga liiircii och lu^autc det iTska iiiyiitcr i vait laiul. 

Iiinevananic i det >\('iiska Finland sauo nu tVir fftrsta 
ii;åni!.en di; ryska hanko-assignationfM-na. Det var förposterna 
af en stor pappersai-nié. som tillväxande ai' fnv ar och trJin- 
gande filtret at sidan hade undcrlaut >iu del vida ryska 
sandiällcr och ini sr)kte siii en ny niarknads|»lat> i j''inlan(l. 
De äldsta af (h'ni (kiterath' >iu t<irhäii(hi tVan ITSd. ai'et (ki 
Assignationshankcn ginndats. tVh-enande i siu Kvsslands 
tvenne äldsta sedolhankcr af ai' ITds. De flesta voro likväl 
frän en senare tid. En (h-l af dem hade sändts uti fält för att 
understfHJja Suworow i hans kaniji mot den franska iinolutio- 
ncns armcei'. Annn tlcic hade sett dagen sedan isoö. da kam- 
pen l)egynte' mot Napoleon. Aid slutet af ar isos voro 477 mil- 
jonei' rul>el hanko-assignationcr i iiiielsen. men tillväxten fort- 
gick livart ai-. till dess man ar lsl7 i-äknade So6 miljoner rnhcl. 

Dank(»-a»ignation('iiia utlof\adc at inneliafvai'en. som- 
liga lii'i. andra öd. 2."). lo eller ."> i'uliel i koppannyiit. Ty- 
vän- hade likväl Assignationsbanken redan tVan tVirsta aret 
af >in verksamhet stängt sina kassaluckor. Sedlarnas kur> 
uti >ilfver -jiink. alteftei'som deras antal föi'ökades. Ar 17^7 
var )ta])|)ersrul)elii> \;irde enlmt Wirth '.•7 '■ „ af silfverrulieliis. 
är ls<i4 7<.i.:j: dereftei- gick det neråt ar för ar. Ar iso,") Hnna 
vi 77 r„. ISOt) 7;'>"/„. is(»7 Im.:. '"„. L^os ."):;.: "/„ Namt jsoi» 
44.6 '^/,i. De frdjande aicn fortgick kuiseii i samma i'iktning. 
isio återstod af sedlarna> metallvärde blott ;;;;.:;. isi 1 iVu",,. 

Den svenska armén di-og sigtillbaka. Innan l-sos ai-s slut 
hade den lemnat Finland. Svenska sedlar strcnnmade under 
krigets fortgani: ut ur lau(l<'t i betydlitit >tr»ire mänizd ;iu 
vid dess Ixirjan iid\ommit deri. 

Den retirerande luiren fr>rde med sig de >umm(M- .-om 
till -mäii-e belopp funm»- inueli.L^Liande i siii-skilda ränteriei'. 



<; 



Uesiilratct af 1?^U<S ars UioiioupplKud i lleahor.us län öfver- 
tVudcs till Sverige ^). Fruktande fieiuleMs rofuirighet bragte 
-oniliga ])rivata personer sina kontanter i säkerhet i)å andra 
>idan JJottenhafvet. Andra sfikte at dem gönislen i eget 
land. Svenska fordringar i Finland n])jisades. Den svära 
niiss\ä\t. som ai-ct ISOS di-ahitadc >ärskildt norra Fiidand. 
f(»raid('d(le frtnnodliiicn handlande i dessa traktei att verk- 
stiilla >|)Mnmal>u|)])krtj) i Sverige. Medan landet under ki-iget 
igenom tlere vägar blef uthlottadt ])a svenskt mynt 2). utbredde 
si^' de iTska sedlarna umler den flammande härens franitäg 
öfver större delen af landet. 

De ma.utegande s()kte befnimja deias ondo]»]» genom 
att å banko-as>i,tznatioiienia fastställa en alttVir li()ii kurs i 
fViihallande till silfverrubeln och det svenska myntet. 

1 promemoria af den 12 april isos bestämde grefve 
liuxlioevden ai^iot a silfxcn-ulxdn till ')<> koixd^'. oeh en riks- 
daler iiksgiil(l> hiiklaiade» i enliuliel denned svara mot en 
och en lialf rubel banko, under det att up))gälden a silfver- 
rubeln enligt arets medelkurs i S;t l*(;teisbur,u behijtte sig 
till S() kopek, i enliuhet h\ armed en riksdaler riksgälds 
motsvarade 1 rubel 7() ko])ek i banko-assignationer. 

Snait upplnijdes det ry>ka myntet till rang och vilrdig- 
het af landet> laiili.ua mynt. 

Den iV) a])iil tillkänna.uafs allaredan att de ryska banko- 
sedlarna nu)ttoge^ i kronans upjibrud till föi'bemälda kurs, 
och d<'n .">(» derpaföljande maj birkuiuiades tilljefterrattel.se. 
att alla ki'onoutskvlder fi'amdeles komme att betalas i 
slika sedlar, hvarvid dock saxmi en säi>kild tavör medgafs 



M Npoviiis, Ruoiiicn raha-asiaiii iärjcstuiiiisosrä sid. (iS och SO. 
"-') (■heffii för fmanjsoxjicditioncii (J. I-. ven Haartmaiis utlåtande 

vid ri<()ni>nii<d(|)arlriiiinf("ts |il(iiiuii dm 7 iiovfiidur 1S12. 



;itt, om lui^oii iiiiiiflie tV»iiii(vuT'ii l)('tal;iii(l{' ej däniied \()\v 
iVirsedfl . kiiiidc \\ö'j.>\ liidtva afuitrcii uti >v('ii>ka >edlar fa 
li(|vi(leras. 

T lUixhoevdens kungörelse af den i?2 augusti sauinia 
ai" f()iel)a(las riksuäldssedlanias stundande invexling. Det 
talas ej mer (ini iiagi^a undantagsfall i livilka skatternas erläg- 
gande i svenskt mynt kunde medgifvas. vEmedan. heter det i 
kungörelsen, igenom de uti Finland \ov Kejserliga Arniéens 
behof u]){)kr»])te f(>rnödenheter. i^edan en nivckeidiet Ivejser- 
liga r»anco Sedlar kommit uti landet, och detta antal dage- 
ligen förökes. sä komma alla kronans inkomster uti sistnämde 
mynt liädanefter att !)etalas. ocli Kejserlige IJaneo Sedlarne, 
Jemte ett tillräckligt tVniad af kopjiar skUJemynt hlif\er det 
uti landet framdeles gangKara myntet, som uti all handel och 
vandel skall ciiculera . Hvad åter beträffar silfverruheln 
säges i samma föi^ordniiiL;. att den ej kan annorlumla anses, 
iin som ett m\iit. hvainied lians Kejserliga Majestät aller- 
nadigst gynnat en del af dess Ofticerare och kan (den) således 
(j ])a ett uteslutande sätt uti penninge-rörelsen fo!'(li'as . 

llmellertid st(>tte ])äl»udets genomförande pa svarighe- 
tei-. Ansökningar iidujio till Buxhoevden frår olika hall om 
tillstand att erlägga det löpande arets kronout>kylder i svenskt 
mynt. Emedan, heter det i kungörelse af den 1'.» oktoliei- 
ISOS. denna Ix-giiran är förenad med rättvisa, sa Infalles den . 

För att stagnation ej matte ui)itsta i upplxirden ^). med- 
gaf Finlands fr>i-ste generalguv(Mnr>r Si)rengtporten i ski'if- 
vel>e till guvein("M('rna af den -Jl februari I sol) en hvai' rätt 
att atbörda sina utskylder i den myntsort han behagade. 
Tillika nedsattes det ryska i»ai>persmyntet< \;irde i uuLiefärlig 



') He ^ rjri .Manim S|)icn>:l[ini icii'iii vir;illi*l:i kirjcv jiililna vv. 
ISOS— ISO!» sill. ny/:!. 



8 



öfveiensstäiuiiielse med da radande kurs till tva rul)el l)aHko- 
assipnationer pä en nihel silfvei". Icke desto mindre förbiet' 
det af l)uxli()evden fastslälda förhållandet mellan riksdalern 
och assignaterna oförändradt. och skulle altsä fortsät.tnin,usvis 
en riksdaler rikstiiUds. hvilken enliiit anförda kurs hos det 
iTska ])ai»]»ersmyntet. var v;ird 1 luhel >>'.» kopek banko. 
Itlott svai'a mot en och en halt lulxil. Hveni helst viiprade 
mottaua det ryska myntet efter denna beräkning skulle till 
ans\af ställas. 

Under bii)ehallaud(! af enahanda kiirsbestämninpar för- 
oidnade deremot S])r(m.<itportens efterträdare Uaiclay de Tolly 
den ]."> september samma ai'. att alla kronoutskylder skulle 
iiäldas i ryskt mynt '}. 

Den hö.ua kursen ä det ryska myntet hade till följd att 
l)ank(»-assipiiati()nerna dominerande tränade fi'am i upi)ljör- 
deii särskildt i de s(')dra delarna af landet ■■^). Statens inkom- 
ster minskades i befydli.u urad och embetsmännen. iivilka 
erliiHIo sina l<»nei- i det (UVerskattade ryska sedelmyntet, sago 
en stor del af sina inkomster tVirsvinna. Men deras ])rotester 
IjTido förgäfves ^). 

Landets stämler. samlade i IJor.ua. saiio inueii m()ili,uhet 
att tillltakavisa denna invasion af ruitler ,ocli kojjeker. Upp- 
fordrade att afiiifva utlåtande Itetriifiande oidnandet af Fin- 
lands mynt- och i>ennin,ueveik. fi;nnh('>llo de hurusom, under 
saknad af en egen IJank-lurättning, ett föi- Landet härtills 



') Ofvaiianförila tTiroidiiiiiuai' atcrtiiiiuis delvis i Attioarijia iiiin- 
tiMi (Hcisinfrfors ISDO). dels äio de till iiiiicliallol atcrgifiia i laiidshöf- 
(liiijiariias tryckta kuiij;(")r(lscr. 

-) Se t. i'\. I knii(iiiii((l('|iart('mciit<'ts protokoil tVir den 11 iiovoni- 

IXT ISll. 

'l .]\v i'kuiiiiiiiicdc|tarl(iiiciHct< |>nil(iknll IVir dcii |o ndvrinlicr 1S12. 



9 



freuiinaiulc iiiyiitsla.u iKHlviiiidi.ut iiiastc tVir hiitVudiiiyiit anta- 
{»■as\ och lienistälde i anledning liäraf att den rvska silfvei- 
rnl)eln matte såsom landets grund- eller Imfvudiuyiit fast- 
ställas, l)öi'ande i följd liäiaf alla slags sa i)nl)lika som enskilda 
läkenskaper och afhandlingar efter specie-rubel och kopek 
uppsättas. Dock skulle icke blott det ryska koi)parmyntet 
och banko-assignationei'na utan äfven de i landet \aran(k> 
svenska myntsoiterna fortfarande få gälla och mottagas sa i 
d(Mi i)iivata rörelsen som i kronans uppbörd, det ryska myn- 
tet enligt kurs, det svenska till ett af ständerna utrönt värde 
af 'V'] skilling 7 runstycken l)anko för en silfverrubel. 

Emellertid ansågo ständerna, att de åtgärder, som sålunda 
föreslagits, icke kunde l)lifva gällande för längre tid än till 
dess landet erhållit en egen National ^'exel- och Låne-l>ank , 
hvilken egde att låta ju-ägla och åt landet anskatfa ett eget 
silfvermynt. Detta mynt. hvilket innehade rul)elns skrot och 
korn och bure dess namn. skulle å ena sidan i)rydas med 
Finlands vapen, a den andra med Kejsar Alexanders bröst- 
bild. P^örst sedan denna anstalt vidtagits, skulle (le oredoi\ 
hvilka af >äiskilda Rikens pa en gäng cirkulerande myntslag 
uppkommit-, fulleligen förebyggas och athjelpas. 

(ienom utfärdandet af ett kejserligt manifest (kn\ i^l» 
december 1809 gingo ständernas önskningsmal i uppfyllelse, 
såtillvida att den ryska silfverrubelii förklarades för landets 
hufvudmynt. 

D('i'('mot fann den ryska regeiingen icke skäl att bifalla 
till stiuidciiias liemställaii om det svenska myntets bilx^hal- 
lande i r^irelsen och cmottagande i kronoui)i)brtrden. sa 
mycket mindre som regeringen vid denna tid umgicks med 
j)lan('ii i»a en storartad reform af myntväsendet i riket, en 
refoini gaemle ut \rd att atei' upptaga >eillaiiias inhiseii och 
biiuLia >ilfvci- i ciikulafion. 



K) 



Frainliallaiidc luuusoiu Hcic myntslags oinlopi» i landet 
(»uiulvikiiiien iiiedfördo inah!;!,a svai'i,ulioter, »såväl iör CanuMal- 
Werkets räkniiigai- som Hnv den skattskvldige. men isynncrlict 
för Allmogen . äfvensom att Ryska såväl silfvermyntet som 
P.nnkosedlaine nästan nti tvenne år varit allmänt nyttjade 
ocli vunnit egenskaji af Landet^ mynt . samt hänvisande ytter- 
mera till i^idderskapets oeli adelns vid liorga landtda.u i 
d(Min;i jiunkt afdfna frän de andra ståndens beslut skiljaktiga 
mening, f()rkunnade manifestet, att frnn ]<S10 års böljan alla 
kronans inkomster skulle ui)i)l)äras emiast i kejserligt silfver- 
niynt eller i baid\o-sedlar. kommande dervid f(')i- jiimnlietens 
skull silfverrubeln i bhliallamlc till svenskt mynt att i värde 
giUla .').') skilling 4 iMinstyckeii. 

Till liittnad i'i')v handeln, industrin och i)enniugerr)rel- 
sen emellan Finlands Inbyggare ringe deremot svenskt mynt 
af enskilda personer fritt nyttjas till den 1 januari isll. 
livarjämte det svenska myntet tillsvidai-e. och intill dess 
annorlunda ITirordnades. fcirblefve gällande i betalningen at 
enskildes dåvarande och intill den 1 januari isll obetaladc 
sknldei-. 

livad äter betriilfai' det lyska pappersmyntet. hvars 
vjirde ai- ISOli pa hr>steii i medeltal utgjort i)lott 44.fi kopek 
>ilfver. fi'tid<larade manifestet, att t\a rubel baid<o-assigiiatio- 
ner skulle anses såsom en i'nl>el sp(;cie. 

Ktt ar senare såg sig i-egeringen ncid.-^akad att fastst.älla 
ett nytt värdefcåhallamle i kronans upjilxud och hhiebetal- 
ningai' mellan det iTska siltSci- och pa])|)(M'sinyntet. 

Den ryska statsmagtens försiik att medels försäljning 
a t domäner samt upptagande af ett inrik<'s lån M erhålla medel 
att leducera den utelöpande sedelstocken frän ;'>;>.') miljoner 



'Se inanitotrii al ilm '2 tcliniaii ni-h l*, maj (uUi stilen) islo. 



11 



i-iil)t'l. till livilkcr belo[)i) den stc-.u vid >liiTet af ar lS(>'i. till 
2rK> iiiiljoner och sålunda aterbrinua lianko-assignationcrna 
till (l('ia> ui>itrun,i'li,ii'a värde, uick fnllständiut om intet. 

Assignaternas väide sjönk nnder tort.yängen af regerin- 
gens refornisträfvanden. Ar ISOJ) näi,|(. jiappersrnboln. såsom 
ofvan anf()rdt är. i medeltal 44.G ko])ek silfvei-. ar isio blott ,').'».n 

1 regeringskonseljens jilennni den 'Jl novendxM' Is^lo i'(>re- 
teddes af finansexpeditionen en uträkning öWrv agiot a silf- 
vei'rubeln. enligt livilken detsannna fr»r aret derintills beluiiit 
sig till 2(is kopek Itanko-assignationer. livarjämte meddelades 
att l)emälda ni)[tgäl(l fortsättningsvis vore i >tigande. Ehuru 
tTirhallandet vore sådant, ansåg konseljen lik\;il. att vid be- 
stiimmandet af silfverrubelns v;ii'de fVir snart instundande ar 
a ena sidan afseende borde fästas a »landets ])enningetill- 
gangar. dess en tid hämnwde handelsrörelse, förfallna jord- 
bruk samt genom krig och missväxt i en del norra orter 
utblottade tili>tand . i f(')ljd hvai'af sagda vilrde ej ivunde 
fastställas luigre än 'M){) kopek l>anko-assiginitioiier : livar- 
jänite konseljen a andra sidan, med hänsyn till kronans 
iid^omster och löntagarnes ställning, icke ansåg sig kunna 
föreslå ett mindre belopp. T enlighet med detta förslag fast- 
-tiddes i kejserliga f()roi-dnin,uen af den 11 febrnaii isll.nrt 
^ilfvcirnbeln framdeles skulle ;u;illa lic a>signatioii('r banko. 

Al- 1>^11 sjönk pai)])ersmyntets väi-de ytterligare <»ch 
utgjorde 1 medeltal blott L^").4 ko])ek silfvei-. Ar iSll' belTtpte 
det >ig till 2ii.4 ko])ek. Den »dHeiella km->en a silfverrul>eln 
-tegrade> likvid icke. Tvärtom be>ir»t reueringskonseljeu den 
r.» no\em!ier 1>112. eftei' onn-r>stning. att inga till nioiiaikeii 
med lieiiivtiillan om ett återgående tdl den gamla kurxii af 
\\:\ i-ul)el Itaiiko-assignationer pa en rubel silf\er. 

I-Tn-aiiledningarna till detta l)eslut stå i främsta rummet 
att sr>kas i rciici-ingens sträfvan att lindia de skattdrai^andes 



12 



Ixiidor. livilka hlihit käiinhait tVirrikade. sa liciioni fcirlHiinin- 
.ucn af siltveiiulM']ns ofticiella Viirde fVåii två till tro nibel 
hanko-assiunationei-. uiulcr det att iirisstemriii.uen ])a iiiark- 
iiadcn icko toituatt i saumia ])i(»,ui'tssi<)n. som ^eiioiii hii- 
stcii |)a ivskt mynt. livilkct de skattdraiiande vanliiitvis 
till r)t\('i'|)ii> iKidLiadcs tilir»sa >iu Ik» vexlare emot svenska 
sedlar, livilka >inid<it i väidc :iii .siialtbare än de iTska assiji- 
natei'na. Såsom exempel linrn skattetrycket tilltauit anf<)rde 
IJentciskjöld i ekonomiedei)artementets plenum den K) noveni- 
l)er \><\'J. att ])assevolan('en. det ;ir den kontanta vakansat- 
uittc^ii fVan ett instliall. Iivilkcn under >ista svenska tiden 
eiiad('> med s iik>d;d('r Hi >kiilin,L; banko eliei' ll^ riksdaler 
'24 skilliuL; iik>L;;ild>. damcra. tVirvamlladt i ry>kt mynt. 
utL;i(»i'd<' ]'J i'ubel >ill'\('r ellei' ;><! lubel banko-assiunationer. 
Iivilkel äter ä :'>4 skillin^ rik^,^älds. »som at ])emiin,ueväxlare 
liiii- i staden med beuärliiiliet cibjudes . stejz till ieke mindre 
;in 2") iik>dalei' 1*4 >killiiiL; rik>n;ilds. 

llaitill kom att lamlet ånyo ar 1S12 hemsökts af en 
svar niis>v;i\t. Iivilkcn ("xlelade lamltmannens ekonomi och 
reducerade lians ^kattciietalniniistVirma.ua. 

Umier sådana f(>i'liallaiiden. och da l»anko-assi,uiiationer- 
nas jiris a b("n>en i S:t i'eter>bui-u under hcistens lopj) ansen- 
ligt sti.uit. >a att auiot a >iltveri-ubeln. hvilket i brujan af 
juli var ."Un kopek, under loi)pet af novend)er lUMlyick till 
24(> kojiek. Ii\ilken omständiuliet framkallade f(irhoi)pnin^'ai" 
om en foitsatt viirdeste.urinii a ])api)ei-smyntet. trodde den 
inhemska re.ueriiiiien siu tillgodose landets bästa ,i>enom att 
f(ti'eslä en steinrinii af banko-assi.miationerna^ officiella välde M. 



') Se roficiiii^skonscljoiis j)loni[)r()t(ik()Il tVir dcii 7, 10, Ki och 19 
iKivcmlxT ISl".^ iifvcnsom koiiscticns liciiiställan ni sisfanförda datuiu 
l>laiiil stattssckrctariatcts Iiuii(lliiii;ai''. 



Ke.ueriniiskoiiseljciis lK'iii>tällaii tTii^aiilcddc ciiiellci-tid 
ej till iiHiion åtgärd, sä mycket iiiiiidic >uiii det ryska i)ap- 
|»ei>iiiynt('t> värdesteLii-iiiu' var af liastiut r>t'v('i'.Lia('iid(' ai't. 
licdaii vid nyåret \x\'.\ steg agiot till 2iM) k(>i)ek. ocli assig- 
tuitenia> silfvervärde iiiidei' ar Is'].') iitgj()i'de i medeltal blott 
2i).-2 ko]»ek. 

Undei' den tVdjamle tidrymden, fiiida till de>> myiitreali- 
sationen i Ilyssland gaf at ]ta|)|»ei'smyntet ett stadigt viirde. 
vexlade det ai-liga medelagiot mellan 'Mx oeli '2^)4 kopek ^). 
\'i(l kionans ni)])!)r)i'd och löneiithetalningar vidtogs det oak- 
tadt ingen tVn^iindrinu i l)er;ikningen af silfverrnl)e]ns värde 
ända till ar 1S4<>. ntan f(»rl»lef det samma såsom tilltVirene 
staemle vid ti'e rniiej l>aid\o-assignatiom'i-. ellei' betydligt 
lägre ;in knr>en \ni marknaden utvisade. 

Or.sakerna härtill toide till en del sta att söka i rege- 
ringens fortsatta omsorger om de skattdragandes hasta, till 
en del i dess sti'äfvan att nit])rätthalla viss staldlitet uti sta- 
ten.^ hu-lialhiiiig. de>> inkom>ter och utgiftei-. 

Dels äter påverkades regeringens politik i antydd rikt- 
ning: al en allmän a>tundan att ge!H)m en hr>gt asatt kurs 
a l»anko-a^sigiiationerna i kronans n])]ilir»rd i >in man bidraga 
till uppehåHaudet af det ciiknlerande ry>ka >edelmyntet> 
efterfrågan och väide i \art land. 

Kn >ärskild spoire häitill fann i-egerinuen i den (Hii- 
stiindigheten att den utgiining af >ma>edlar. >oiii tillkom 
det ai' isil inrättade \'e.\el-. Laiie- och I)eposition>-k(mtoi-et. 
vai' beioende af tillgången pa baid\o-a>signationer idVensom 
af det iy>ka -ilfverskiljemviitets utträngande ni' rörelsen. 



I Se (len som liili.-uiL: \ idtnnjnlc Inliclliii. 



14 



En oiiirCtstiiinu i sciintcii af deii (i (leceinlicr IS/U är i 
detta afseeiide l)('l>>aiid(' \'i)v dcii iidiciuska i-e.ucriii liens mynt- 
politik. 

Fiandiållande hninsoni allmogen i östra Finland, hvilken 
utsatte sina laii(ltnianna])r()dukter i S:t Petersbui-g. i betal- 
ninii' för dessa vaior till en del saue sig föranlåten att mot- 
taga ryskt ^ilfvenuynl efter den knis som i allmänna i'()relseii 
der \ar gjillande. ii\areni(»t sauda mynt \i<l kronoupjtlMMMlen 
i Finland ej tiiiL!e mottagas annuiluiida än efter lter;äkning 
af tre iiiliel ltanko-a>signationer a silfverrubeln. eller vida 
nnder de>^ verkliga viirde. fr)i('>log dåvarande chefen för 
tiiian>e.\i)e(litionen Sackleen. att till>tand hoi^de utveikas U')v 
de skatt^kyldige att fl•amdele^ betala >ina ntskylder i ryskt 
silfvermynt enligt en af >enaten t'(")r livai-je ;ir säi-skildt fast- 
stäld knr>. beräknad efter >i!fveri iil)elns i allmänna rr)i-elsen 
gångbara \äi'de. Inilken knrs enligt Sackleens f(irslag f(">i' da 
in.^^tnndaiide ar knnde fastställa-- till ."'> rnliel (>(• kopek banko- 
assignationer \ny en specieiubel. ( )fvanstaend(,' liemstiillan 
blef af -enateii efter omröstning tVirkastad. hvarvid som motiv 
f('»r majoritetens afstyrkamle ntlatande särskildt frandiöllos de 
vådor en slik best-innnnu skulle medföra tVir L"iidamls r>aid<. 
Det befarades mindigen att. i händelse under ett ars frM-lopl» 
banko-a.ssignationernas ku is i f(">i-liailande till silfverniyntet 
betydligt stege, landet skulle r)fversvänimas af ryskt silfvcr 
och särskildt skiljemynt. Iivaraf följden blefve att bankens 
smasedlai- alldeles uttiiiugdes frän rörelsen och presenterades 
till inl(>seu till det belopp att baid<en icke. utan statens 
bistand. kunde honorera sina hiibindelser. hvarf(')i'iitom i 
l)etraktande äfveii boide tagas de förlnstei- banken genom 
åtföljande minskning i sin utlåning skulle asandvas. 

För statens inkomster, hvilka sa godt som nteslntamle 
intlöto i sedelmvnt. betvdde deicmot den under tre decennier 



15 



f()ir,ii;u'ii(l(' ;ilttV'u' iKiua ii|)])>l<atTiiiii,uc'ii al' lianko-assi.iiiuitio- 
iiciiia utan tvitVel cii hctydaiidc föi-lust. Tv visserligen erla- 
ilcs viil ('iiil)('rsiii;iiiiu'iis ir>ii('i- i liaiiko-assignationer efter 
eiialuinda heriikning. men vid andra kronans utbetalningar 
gälde assignat('i'iia endast cftci- sin pa marknaden asatta 
iägi'e kurs. 

I-ji lägre beräkning af banko-assignationenia gjordes 
likvisst gällande i Tnllui»i)b(")i(len sedan tullafgifterna begynt 
fastställas i siltVer. I förordning af den li^ juni isili b(^stäni- 
des silfverrubelns kurs till 4 iiibel banko-assignationer. Detta 
v;ii(lef(irliallande ändrades \x\\K da genom niinisterstatsseki'e- 
terarens bref af den 15 februaii meddelades att kursen fast- 
>tälts till .") rnl)el *><» ko})ek. livilket v;n(lef()rliallande sedan 
Itlef Ijestaende ända till realisationen. 

Silfveri'ubeln hade sålunda i Finland tre värden sam- 
tidigt: ett vid kronoutskvlders erläggande och löners utbetal- 
ning, da den gälde '.'> rubel banko-assignationer: ett annat 
vid tullu[»iib(irden. der den motsvarades än af 4 rubel än af 
'.) laibel t)(» kopek i pappersmynt. samt ett tredje enligt dagens 
kurs i handel och transaktioner M. 



') ( )läii('iili('Icrn;i :it (l(ss;i nlika vnrilflirstäniniiipir syntes ficiio- 
rali;uvci'ii("irs-;iilj(iiiitrii Tlicslctf s;i stura att liaii viil ckoiiDiiiicdciiailc- 
iiioiitcts plomiiii (lon '2'.) fclu-uari IS:}!) altsa blott tyra luaiiaih r iiiiiaii 
iiiaiiitcstft aiigaoiide niyiilfcaiisatieiicii iittäfdados i Kysslaiid tVaiii- 
kciiii med del kuriösu fVifslagot, att haiiko-assijiiiatiniicfiia i aiisccndL' 
till deras enkelhet och litifviidsaklifiast dei-fufo att deras eicdir tinder en 
tidfiiljd af tjii<;n i\r varit i jeinnt sti<iando. iWira såsnni den lämplinaste 
myntsort IVlr Finland taslställas, livar oeli en likväl ul>etai:et att etter 
eget i;o<lttinnande realisera ncli omsätta >ina ea|iifaler i ^nld-, siltvor- 
eller platinamyiit \ 



16 



KAPITEL TT. 
Det svenska myntets försvarskrafter i Finland. 

Imi invasion af niltlcr och kopeker hade under krij^et 
eiz\ ruin i vårt hmd. Tviks(hUrar ooh skillinsiar hade till någon 
del dratiit siu un(hin. Några öfvei-hetliga ]»al»nd hade pres- 
sat fram banko-assignationeina i kronoui»])l)()rdeii. T^tt kej- 
serligt manifest förklaiat ruheln i'öv landets enda lagliga 
mynt M. 

F()r sondiga personei'. hvilka voi'o främmande t'(»r vara 
fr)rhållanden och okunniga om det svenska myntets f(ti'skans- 
ningar och fcirsvarskiafter i vårt land, för de ryska medleni- 
niarmi i den ^'inländska kommissionen, för generalguvernören 
l»arclay de ToUy tcirhihida '^). kiuule det synas såsom om det 
svenska myntets dagar i vårt lam! numera vore räknade, utan 
att regeringen hade l)ehof att skrida till mera omfattande 
åtgärder föi' dess invexling och förvisande ur vårt laiui. ,Ia 
till och med l)land ui»i)satta inhemska män saknades icke de, 
hvilka delade en sådan tro om det svenska myntets spontana 
utströmning ur vart land ^). 

Man bygde sina fihhoppningar om de svenska sedlai'nas 
utträngande ur icMclsen säiskildt ])a de atgiirder. som skulle 
vidtagas af den planlagda bankinriittningen äfvensom i)a den 

') Knliul tiirmrnjmdf at Icdaiiiotcii i iciiciiiigskoiiscljcii Kroniiis 
vai- (ict Kyska myntet, efter krificts slut, till det masta .aåiifihart i 
landet ». 8e ckoiioniiedepartemeiilets protokoll för ilen lo novoniher ISI:^. 

-) 8eNoovius, Huomen vaha-asiain järjestämisestä sid. IIS. 12;! m. ti. 

' So t. px. Tan(lef(>I(lt< nllatande i ekonomiedeiiaitementets |»le- 
iium (len ]-! novemlier ISI j. 



n 



stora utförsel af svenskt mynt som sedan 18 U) för>iu.L;ick 
till .iiäldande af särskilda privata skulder i Sveri.ue. 

Det våldsamma sönderslitandet af de politiska I »and 
livilka förenade vail land med Sverige, hade izjoit slut |)a 
en mänj^d kreditförbindelser, i livilka tinske män >tatt till 
särskilda inrättningar derstädes. 

En mängd kassoi* och bankiuriittinngar ujjjoade }>a en 
ganu sina utestående fordringar i Finland. 

Diskonten i Åbo. hvars aktionärer nästan utc-lutande 
utgiordes af svenska kapitalister, hade vid kiiget> bfn-jan 
upphrut med sin verksamhet. Dess utestående lan. för det 
iiie>ta placerade i Plnland. stego vid utgången af ar 1808 
till (;i!i.49<» riksdaler lianko V), ['ndcr loppet af år isjo 
blefvo ännu utestående fordringar indrifna. och stoia remissei- 
till Sverige egde i anledning deraf rum. 

Vid samma tid inkasserade Riksdiskonten sina tillgodo- 
hafvanden i Fndand. Den 31 oktober 1811 innehade- ännu 
1 finska fastigheter interknade fbi'dringar af Rikets Stäiuh rs 
l>;5id<. Arméns Pensionskassa. \'adstena Krigsmanshus-kassa. 
Militie-boställs-kassan. Vadstena Adliga Jungfrustifts-kassa. 
Allmänna Enke- och Pupill-kassan. Riddarhus-kassan idVen- 
som .lustitia' Collegii och P'(")nuyndare-kammaren till ett sam- 
niaidagdt l)elopp af 101.^41 rikxlalci' baidxo. Inilka iid)eta- 
lades under detta äfvensom de närmast påföljande aren -). 

Den 7 november 1812 meddelade finanschefen voii 
Haartman i regeringskonseljen, att till denna tid Finlands 



*7 As]», l)ic ( icM-JiiclUc lies tiiiläiKlichcii I>:iiik- mid .Miiiizucsciis 
»is isn.'). Htrassl)urg LSiKS. 8id. 20. 

"^ Bcfiillniäfitigado svoiisko (Hnltudcl l^)nin('i()iui> rcdngrji-clscr, 
(inilratiiiii i rcgoringskdiisHjcii dcii 1 ncli 27 ;ui;:usti >aiiit 14 dccoin- 
tcr IMl. ähcnsoiii '.'>** iaimari ISl:^. 



18 

innevånare till ^ven^ka jmblika kassor atii(|vi(lerat privata 
skulder till ett heloj))) af nära en miljon riksdaler banko. 

Alla dessa betalningar måste verkställas i svenskt niyiit. 
ocli bristen derpa var under ar ISK) ,<>anska kännbar. 

Men snart stannade det ryska myntet i sitt segerlopp. 
Reaktionen mot inkiäktaren hade allaredan begynt. 

Knapt hade fred ;iterväiidt. förrän det svenska myntet. 
framtrJidaiide ur sina gömmoi'. ånyo tl()t in i gamla kanalei-, 
och' köp och försäljning mellan enskilda såsom tillf("»i-ene upp- 
gjordes i svenska penningar. 

Den svenska sedelstockens i-eduktion genom remisserna 
till moderlandet vai' blott tcmitoriu-. och den stora efterfrågan 
gaf at riksdalrar och >killiiiL;ar ett högre värde i allmänhe- 
tens ögon '-). 

Allmogen vägrade att mottaga ryskt mynt. Härigenom 
liragt i tVhlJigenliet. anförde den i landet förlagda ryska niili- 
täi-en, hviiken erhr)ll sin atlcining i sådant mynt. klagomal 
hos generalguvernören. Itegeringskonseljen, till hvars behand- 
ling saken hänskjutits. ansåg sig böra påskynda verkställig- 
heten af bestiimningarna i myntmanifestet. 1 kungörelse af 
den \-J oktober \><U) förordnades att beräkningen af svenskt 
mynt nunu^ra borde ujiplnM^a. och att hädanefter all handel 
>kulle afslutas. alla varupriser bestämmas, och all debitering 
af den säljande ske utan undantag i ryskt mynt, åliggande 
det samtliga landshöfdingar och städernas magistrater, men 
isynnerhet alla dem underlydande kronobetjente och tiskalei' 
att (ifver efterlefnaden häraf hålla den nogastc tillsyn. 

L;inge töfvade det ej föirän de afltrutna handelsförbin- 
delserna med det ganda moderlandet anknötos ånyo. Sti- 
mulerad af en uod afsättninu efteiv tvennc års stagnation. 



.ttr (■kuiiDiuicdcpurtciiiciitcts tirolokoll fru- dcii Kl iiovcinlxT 1S12 



19 

ste.u exporten till Svei'i,ue till aiiseiiliji;i belopi) och t'(»i'>t;irk- 
tes yttermera uenoiii försäiKliiinizeii af varor, som tiiiska 
liaiidlaiKle eftei' tV(MU>liit('t i hetvdainlc iiiäii^d och med 
synnerlig förmon > appkcipt i llvsslaiid för att atsätta pa 
Sverige M. Snart voro d(> hickor xmh remi>>e]iia till Sverige 
åstadkommit i cirkidatioiieii atcr tVlda. Det iy>ka myntet 
dei-emot hade till >töv>\;\ del Hiitit tillhaka till Kysslaiid tT.r 
inko}) af spanmal och andra viktualier samt k("»i)mannavai'or. 
Missväxten ai- isju i norra Kinhiiid ähensom de dåliga skör- 
darna i Sverige aren 1^11 och lsii> stegrade sj)anmalsui)p- 
k»)pen i Kiga och S:t Petersbnrg. 

Redan ar l^^ll var sitnationen helt och hållet föi';iii(h'ad. 
Den i statens uppbörd uiideiskattade si)eciernbeln fans icke 
mer i rörelsen. Pä banko-assignationer rådde stor bi-ist. Sä 
godt som all handel skedde i svenskt mynt. I sitt i i-ege- 
i'ingskonseljen den II november I SI] afgifna betänkande 
angående utvägar till aflijelpande af svårigheterna, vid krouo- 
nppbörden af brist i)a ryskt mynt förmälde ledaimiterna, 
Tulindberg och Nordensvan. att. oaktadt de försiggangiui utbe- 
talningaina till Sverige, landet likviil för det närvarande vore 
sa nppfyldt af Svenska, sedlar, att dessa tyckas utgöra det 
enda i(»relse capitalet. hvaremot Ityska myntet snart sagdt 
blifvit osyidigt i ;d]m;inhet». "'') 

Det ni)penbara(le sig då att i verksamhet förefunnos 
faktorer, vid hvilkas betydelse t(')i- bestiimmandet af penninge- 
cirkulation<>n i vårt land ständerna vid IJorgå landtdag alla- 
i"edan till en del fäst uppni;irk>andieleii. men h\ilka r(?geringen 



') ]Ckoiiiuiii( (l('|);iilrinriilcl> pi-oiiiknll tVir (len II ocli II iiKvcm- 
licr ISII samt 7 novoiuhoi' ISli. 

-1 Se fkonomiodopartonicnlcls protokoll iru- dcii 1 1 dcli II iki- 
vcmiIkt ISIL 



20 

vid utfiirdaiKk' af iiivp.tiiianifestet icke hade ta^iiit i beliöri.ut 
beaktande. Der reste sig krafter af en oanad styrka, livilka 
IkHIo de svenska sedlarna (|vai' nti ondo])]) i vart land. Andra 
krafter arbetade pä att fylla de kickor i den utelöjjande sedel- 
stocken, soin särskilda orsakei- tid efter annan knnnat ästad- 
koninia. samt att än vidai'e (ika cii'knlationens stoiiek. 

Af kollisionen mellan dessa konserverande och tVirnyande 
kiaftcr samt legeringens atgiirder och tViibnd ni)])sto(l en 
kani]) <»m det svenska och ryska myntet i vart land. en kamp 
som. fortgående nnder ett tredjedels sekel, höll värt pennin- 
geväsende i exempelvis fVhvii-iing. förlamande inverkade pä 
liaiidel och iViretagsamhet samt särskildt (»fver de lägre klas- 
serna lii-agte mångfaldiga lidanden i fViljd af de skattskyldi- 
gas svai'ighet att föi-skatlä sig ryskt mynt till kronontskyl- 
dernas betalning och deras utsättande för ))enningeve\larns 
ändlösa ])i-eierier. 

1 denna kaiu]) kom det i IVästa och friimsta rummet an 
l)a liefolkningens och säi>kildt de djn])a ledernas hållning, deras 
d(!ciderade f('»rkärlek och motsti-iifvighet. deras v;ird(!sättning 
och misstro(Mide. Det gidde f<»r menige man icke blott en fräga 
om myntens lieiKimninii och form. deras ntseende och inskrip- 
tionens s])i'ak. iiidchiiim och stoiiek. om rulielräkning eller 
riikning i riksdahar. Det gälde fastmer ett afgöi'ande mellan 
tvenne länder^ de])recierade ])ai)])ersinynt. mellan svenska 
banko- och iiks<iäldssedlar a ena sidan samt ryska banko- 
assignationer och deras ställföj^efrädare. den finska bankens 
småsedlar, a den andra. Det giUde den tilltro, den kredit 
livaraf. eiiiiut menige man> (biiikla ni)])tättnnig. den svenska 
och den ryska staten kunde komma i åtnjutande. 

Redan liiiige hade svenska bankens och riksgäldskon- 
torets sedlar varit i omlo])]i i landet. Folket hade vant sig 
vid dem. lärt sig i dem ii]>]iskatta ])risen och afslnta alla 



21 



iirtaici'. I 'lider .ueneratioiuMs törtiogenliet med >veiiskt sedel- 
mynt hade detta hos oss förvärfvat sin kredit. De för ett 
))atriotiskt ändamål utLiitiin liksuäldssedlainas (l(']trecJatioii 
hade icke kunnat iipjjhätVa detta förtroende, och om hank- 
sedlarnas värdetTirsiimrin.u eftci- jsnil hade den hn>ka allmo- 
ueii län.ue iniieii kimska]). 

Nu ville man med det tViimmaiide IhTiavrddct ;it\('ii 
iiifr»ra en tiämmande stats (Jinl^»^litia sedlar, tVrniimandc till 
valfM- och t'r»rsedda med en inskiii)tion. hvars ord in^eii kunde 
läsa och tTtrsta. sedlar om hvilka ryktet visste t'(>riii;da atv 
inan.u,a voro sa tint förfalskade att det för den oinviude vore 
oinöjligt att skilja dem frän iikta M. Ett rykte som tvifvels- 
ntan icke saknade grund. 1 iland fihfalskare näindes Napo- 
leon, hvilkeii vid sitt infall i ry^ka riket hade f(>rstäi'kt sina 
ressurser tr»rmedels tillverkniuLi och utpranglande af ryska 
hanknoter. Att dylika sedlar i l)etydande mängd funnit väg 
äfven till \art land. framuai- till e\emi)el deraf. att under 
ärcii isi.")— IHIJI ä särskilda postkontor härstädes heslag- 
togs sedlar, hvilka misstänktes vara af tVansk tillverkning, 
till ett helopp af .'5.1 ;50 rubel för att (dVersändas till Assig- 
nationsbanken i S:t Petersburg, hvilken sedermera ersatte 
dem med äkta >edlar '^). 

Il\ad \ar detta ryska >edelmynt viiidtV IlNilket för- 
troende kunde man hysa till detsammaV Menige man stälde 
sig des>a frågor f<)rgäfves. De betraktade de fViimmande 
sedlarna med missti-oende. Och sä stort var detla niiss- 
troeiide. sa stor \anans niagt och tillti-oii till det svenska 



') I5aiik(liri'kti()iHii- -krilvdx- till lians .Majcsnii al dcii .".1 ja- 
nuari ISIS. 

-| Kkononiicdcpartciiniitct.- |)r()f(jk<ill IVir ilcii I janiiaii -aiiil It 
l.ltniari 1 si>_>. 



22 



myntet, att detta iiiidei- l<)i)i)et al" en .ucneration lörblef den 
allmänna fchniedlaien i transaktioner mellan enskilda perso- 
ner, och att folket atVäiJde alla i'e,ueriniiens vid särskilda 
tilltallen gjorda t'öi'sök att ntvexla det mot ivskt mynt. Först 
när lianko-assianationerna atlystes och siltv(!rrul)ler trädde i 
deras ställe. ui)])lir)rde folkets motstånd, och det lät sina 
slitna svenska sedlai' utltyta> mot iMihlci'. l)äi'ande den tve- 
hr>l'd;i(l(' ryska (niieii^ >t;im]tel. 

J)eskart'eidieten af de handelsrelationer i hvilka vart 
land stod med sina liada grannai' eii)iöd ät det finska folket 
en l)e(|v;ini nt\;ig att afl»(")rda sig det främmande ondopjjs- 
medel. som rcgeiingen ville patrnga detsamma, äfvensom att 
genom infVirscl fVan Sverige icke blott hihehalla det svenska 
myntet i cirknlntioii. utan ;if\('M f<"»i>t;ii-ka det med n(»diga 
(jvantiteter. 

Finlands cxiioit \ar vid tiden fV)i- landets tVirening med 
det r\ska liket sa godt >om ute.vlntande riktad vesternt. Kn 
stor del af ntf()rselii fVu-siggick till Sveiige. 

1 st('id af fredsf()rdraget i Fredi-ikshamn tingo alla l)evis- 
ligen finska |irodnkter fortsättningsvis och tillsvidare införas 
i Sverige ntaii att betungas med annan afgift än före kriget 
vaiit \aiilig. I handeistVadraget mellan Kyssland ncli Sverige 
af den 1 december 1>^17 Jindiades visserligen förliällandet 
<lerh;iu. att för finska ])rodid<tei- i Sverige erlades hälften af 
den tull. som derstädes ujiiibars fru- vai-or inföi'da frän andi'a 
länder. ]\len des>;i lindliga tull>at>er. Inilka något modifie- 
rades genom konventionen af <leii 2<') februari \X'Jx. lade 
intet k;innl)art hindei' i vjigeii frtr den finska exportens fort- 
satta förkofran. För>t frän ar \x:U. da den protektionistiska 
jiolifiken i Sverige tog rdveiiiand. och genom handelskon- 
ventioncn af den 'J'.\ juni sagda ar intVirselafgiftej-na jia finska 
ladugärdsi)i-odnkter betydligt stegrades, hvarjämte tull lade^ 



23 



pa tiii>k >itaiiiiial. lifuyiitc den Hiiska iitf(»r>elii till Svcri.ue 
atr lida afhräck. 

\ar officiella statistik (»fvci- handeln med Bveriiie sträc- 
ker sig vi.sserli,uen icke längre ;iii till lS-14). men af Sveriges 
handelsstatistik framgår, att importen af landtmannavaror och 
särskildt ladugardsprodukter frän Finland vai' synnerligen 
stor under de ffh^sta årtiondena af detta arhiiiidi-ade. 

Fiidaiid e\portei-ade lefvaiide !<rearur. kr)tt. sni«»r. talg, 
hudai-. ti>k. ved. tjäi-a. träkärl, lärfter samt oberedt lin och 
hami)a. Det införde dereniot frän Sverige jern och stal, 
-ocker, tobak och torkad fi>k. Importen understeg i regeln 
exporten. Det uppstod en (»fverskjutande fordran pä Sveriue, 
som impoi't(>rerna i detta land hade att betala ])a sätt eller 
annat. De finska exportörerna mottogo gerna betalning i 
svenska sedlar, hvilka de sedan liragte i ondopp i vart land. 

^led handeln i)a Ryssland förhöll det sig pa annat sätt 
Imi)urten frän detta land öfversteg ständigt exporten. 

Den ryska spanmalen hade alltid stor efterfrågan hos 
oss. Under dåliga år steg införseln till högst ansenliga be- 
lopp. Införseln af hudar och läder, af ljus. tvål. tagvirke 
och väfnader. gynnad af den finska tullfriheten, vai' >tadd i 
foi-tgäende tillväxt. 

()ni varuför>ändningen till l!ys>land var deicmot till en 
b(irjan icke mycket att tala. De enda exjiortrirei-iia voi'o 
brmderna i några socknar vid uränsen. hvilka bragte sina 
prudidvter till salu i»a S:t Petersburgs toi'g M. Iiuievanarna i 
Savolax och norra Karelen f('»ryttrade sina vai'or pa norra 
()sterl)Ottens marknadsidatser. och ännu mot >lutei af 1sl>()- 
talet vindade det af SavoHunai- pa torgen i de vestra och 

'; So fk(>noniir'(l('|iiirtcmi'iiti'l- inotoknll rr.rdni 11 iidvcimImt Isll. 



24 



norra städeiiia. under det att köjtniäiinen i Österbotten .ujorde 
sina motbesiik i Kuopio. S:t Michel och Kajana. 

Smaninuoni diou, visserligen den ryska metropolen 
handeln i ('».'-trä Finland till sig frän alt vidsträcktare områ- 
den. Pä ls;}0-talet strömmade dit redan allmänt landtmanna- 
produkter från hela \"il)orgs och Kuoi)io samt en del af S:t 
Mich(>l> län. Ryska och osthnska upi)k()paix' Ixii^jade visa 
sig till och med i Kajana. Uleaborg och Tornea '). l\Ien hvarje 
är måste det oaktadt fortfaiande stora betalnnigar verkställas 
i Ryssland. Dessa försiggingo vanligen i ryska banko-assigna- 
tionei'. 

!\Ian har velat i dessa handelsförhållanden finna den 
enda och tillfyllestgörande förklaringen till de svenska sed- 
laiMias långvariga och (lominerand(! förekoniSt i väi't land. 
Men i Itetraktande Ixir tagas att dessa fihiiällanden. huru 
gynnsamma de än voro f(>r det svenska myntets fortsatta 
cirkulation, i och för sig icke medhirde något tvång för expor- 
törerna till Sverige att indraga sina fordringar i svenskt mynt. 
Till besvarande (jvarstår alltid frågan: livad hirmadde trah- 
kanterna att till landet införa de svenska sedlarna V 

Dessa trafikanter bestodo. det är sant. till en del af 
allmogei)ersoner IVan kustortema i Al)o och IJjörneborgs län 
med Äland. en del af ()sterI)otten äfvensom en mindre del 
af Nyland. Dessa sjöfarande allmogemän bragte med sina 
l)atar hufvnd>akligeii egna pn)(bd<r('r till salu i Sverige, leve- 
rerande dem i smiiiic i)ai-tiei\ och såväl denna handels detal- 
jerade natur som skeitparnes okunnighet i vexeltransaktioner 
tillät dom ej att i betalning mottaga annat än kontanter. 
Dock torde, derest efterfrågan föiefunnits på iTskt mynt. 



') Se i llrlsiiigtors Ti<liiini;;ir 1S44 11:0 2'> artikeln •Om (icii 
>»'(pnl- och Vcsr-Finsk;i luiiuldii . 



25 



oötverstigliga hiiidci- icke luitVa iinUt tVtr ic.uciiii.ucn att i 
Stockholm arrangera en invexlin.u at svenska sedlar tVir (k-ii 
tratikerande allmänhetens hehof. M. 

Härtill kommer att det sålunda af allmogen indragna 
svenska sedelmyntet, enligt vittnesbörd af en kompetent då- 
tida ])crson. tinanschefen Sackleen -). utgjorde en höust ringa 
anpart. måhända icke (ifvei- en tioiuledel af lida FiiilamU 
rörelsekapital, och att blott obctvdliut deraf spreds till det 
inre af landet, hvars innevånare med allmogen i skärgarden 
ej hafva någon direkt communication . Anmärkningsväidt 
vore för öfrigt. förmäler vai- >agesnian. att den ofta (ifver- 
klagade bristen pa ry.-kt mynt till krono-iit>kylderna> betal- 
ning alltid försports vida niindi-e ifrån >a,uda kustorter, iiu 
ifrån de inre och norra delarna af Landet, hvarest den skatt- 
dragande likväl ej med Sverige har någon omedelbar berihing». 

Det svenska myntets sprhlning till sistnämda landsde- 
lar ina>te deremot. enligt Sackleens mening, liäiicda- trän 
städernas handel. Köpmännen derstädes indrogo vid denna 
tid ick(,' betalningen för sina till Sverige expedierade varor 
genom vexlar. såsom sedvanligt var vid (ifrig utrikeshandel. 
utan föredrogo att införa svenska sedlar. Hvarhhy lliit- 
vudsakligen emedan dessa svenska sedlar voro efterfrågade 
af allmänheten i landet och stäldes Inigt i kius. Af samma 
orsak inträtfade det ej sällan, att betalning för varor, expor- 
terade till andra utrikesorter. med hhkärlek indrogs i vexlar 
pä Sverige eller i svenska sedlar. Detta var den allmänna 
regeln i norra Finland, der. enligt en samtidas vittne>i)»"ird. 



*) Beträffande fiirofinrliga idaiicr i dcmiii liktiiiii;/ se (i. I",, v. 
Haarlinaiis l)etänkan(lc af don .'! decenilxT Is] 2 aniiacndc statsiörslafict 
för ar ISl!!. .Statssekretariatcts handlingar. 

'") Ek(in(inn'('<lc))artenuiitfrs jirutnkull för den 7 nklolier Is:!.'!. 



2<; 



vid export till aiidiji utrikes oiter än svenska, för alla för- 
vttrade skepjtslaster viixlai- ta.uas uteslutande endast pa Stock- 
liolni .M 

Det ;ii\ säiiei' Saekleen. en följd af sakens natur, att 
Handlande i ett Land skola dit införa det mynt som der äi- 
.uånghart ocli de med mesta f('>rdel kunna afsätta; och sådant 
iir nu fallet med det Svenska sedelmyntet i Finland. Dettii 
mynt i\v lios oss iiånghart: men icke deitTire att det igenom 
handeln mdraues: utan det införes derhire att det hos män,u- 
(len af Lamlets invånare har förtroende och i följe deraf äi- 
jiångbart. Sanninticn h;ii-af. ifall den skulle betviflas. visai- 
sig' bland annat af det olika frtrhallande som i ber(")i-de af- 
seende ägei' rum emellan de tvänne nära intill hvarannan 
belägne Städerne Lovisa och Fi-edrikshamn. Desse bägge 
Städer drifva emdianda slags hamlel ocJi dei'as hufvudsakli- 
gaste e.\])ortartiklar bestä i brädei- och ])lankor. dem de \)i\ 
samma utrikes orter afsätta. ]\len som allmogen i \'iborgs 
Län ej inottager annat än Kyskt mynt i betalning för siiu' 
landtmannaproduetei-. sa hnnes i Fredrikshamn ej heller annat 
än sådant mynt i allmiinna rörelseji: hvaremot endast sju 
mil derifran i Lovisa föga annat mynt linnes i omlop]) än 
de Svenska l>anco orli Iviksgäldssedlai-ne. hvilka af allmo- 
gen, som der afsättei- sina produeter. begäi-ligt emottagas och 
af de Hamllande nied fördel utgifvas . 

Kfinmännen inf()rde svenska sedlai' i betalning föi' sina 
exporterade varor sä mycket hellre, som de i regeln voro i 
tillfälle att åter utge desamma till ett f("»i')nonliiiai-e väi-de. 



y M(iiiMii;il. (!:it(i-ii(It ri(;ilH)r<:- dcii 27 juli ls:{:!, af t. f. laiHlslKit- 
tlingpii H. \V . l>!iui'ili(iri:'. Adressaten onäiiid. sannolikt <ronoral<iUv<'r- 
iiörsadjoinlcn 'riicslctf. Skrifvclson ITuvaras i ckDnnniicdcpartPinontots 

kansli. . ,. .-, 



'^i 



Det svenskil sedeliiiyntets värde toittor att sa ^odt soui 
oafbrutet gä nedåt ända till iiitiädaiidet af ls;;4 års realisation. 
\'('xelkiii>('n pa IlauiliurL;. som undei' aren ISOI — isos j 
medeltal utujort ^y2\i skilling banko samt ISO*.)— ISK) 01)^ + 
.•-killing t(»i- en lianil)nrger banko-iiksdaler. steg under aren 
1X11— isif) till Its. isi(i-^-lS2o till 117' 4. 1821—1825 till 
124^/4. 182(;-ls:;() till 12!i3^ samt ls;;i— 18;?3 till 14:5 »'2 
skilling banko. 

Medan nu de svenska sedlarnas metalliska värde raskt gick 
nedåt ni)})a börsen och i de större sta])elstäderna. der valutor 
i klingande mynt till tVtrmedlande af handeln på främmande 
länder kiijttes ocli frir>al(le>. (»cli i frdjd deraf |iri>cn ]ia varor, 
importerade frän ländei- der metallisk myntfot vai- i-adande. 
likasom pa exportartiklar till dessa ländei- skyndsamt stego 
i höjden, sa fortplantades återverkningarna liäraf. sa i afseende 
a sedlarnas u])pskattning i ädel metall, som i afseende å 
varornas ])iis blott långsamt i landsbygderna. Dlott lång- 
samt spi-ed sig också den nnder krigsaren hastigt uppsväl- 
lande sedelströmmen ut (ifver landet ocii l)ragte genom (')kad 
efteitVagan varuprisen att stiga. I de atlägsnare orterna, der 
kommunikationerna voi-o dåliga och >amfärdseln ringa, gjorde 
sig sjunkandet i sedlai-na> kr)pkraft sist iVnnimbart. I det 
inre af Fiidand. dit pa liiiige i-yktet icke ti'ängt om de viirde- 
f<»rämliingar som timat pa den stoia marknaden, bevarade 
de sitt värde längst, sa i föi'hållande till varor som specie- 
niynt och ry>k;i banko-assignationei'. 1 jiiniförelse till de 
-i>tn;inida eihiiHo do >venska >edlaiii;i i den dagliga rcirelsen 
ott konventionell värde, hvilket visserligen under arens lojtp 
>maningom föi-ändrades och gick nedåt, sa att en iiil)el i)ap- 
]iersmynt. som en längre tid gälde ."i2 skilling riksgälds, 
-edermera ansågs motsvara .'Jii och 4<» skilling. Men minsk- 
ningen i de >venska sedl;irna> kijpKiaft pa b(»i>en ilade dock 



•>s 



l»est;in(li<4t i förväg, till (h^ss dci^as viirdo uiuler åren l-Sol — 
\X'.y.) nådde sitt niinimuui. da i)api)ersiulielii liotingade sig 
ett pris af mer än 4;) skilling i-iksgidds. 

Dessa kurs- och prisförliallanden ninebnro en lockande 
premie för importen af svenska sedlar till Finland. Snikna 
penningevexlaie. livilka öfverkommit de svenska hanko- och 
riksgäldsnotcrna till lau kurs. ])ressade dem ut i rr»i-elsen 
hos oss till ett li(),ure värde, och k(")])män. livilka under h<),ua 
l)ristV)i'hallanden atsatt sina varor pa den svenska mai'knaden. 
np])k()pte med de iid^asserade sedlarna, tinska landtmanna- 
produkter till la.ua ])ris. 

Korteliiieii. de sveuska >edlariia bevarade sin kredit 
längst och l»ä>t i Finland och dertV"»r xikte de sig här en 
k(ipmai'kna(l i stoia massor. 

IJctolkhiiigcns troget bevarade tilHt till det svenska 
sedelmyutet under fortgaeude kursfall ]»a den stoi'a mark- 
naden (»ch eu r»t'vei'>kjutande varuexpoit till Sxciige ätVen- 
>om kr)piiiänneiis vinstbegär — se der de förnämsta fak- 
toicr >om paralyserade regeringens bemödanden att förjaga 
detsamma, sa länge som 1'egeringen icke hade ett tillförlitli- 
gare omloppsmedel att sätta i stiillet än de oinlr»sliga och 
de])i'ecierade bauko-assiguatiouerna. Dessa faktorer satte sa 
mycket lättare hinder i vägen f(»r realiserandet af styrel- 
sens i)laner. som dennas energi småningom slappades, och 
den f(")r en läng tid mijde sig med att passivt foga sig i de 
bestaemle frirhallaiidena. 



2H 



KAriTKL III. 

Det svenska och ryska myntets kamp om öfverväldet 
under aren 1811—1821. 

Den iieriodiska vcxlini: i iiitriisitetcii af sa dticiitliu- 
som i)iivar företa<>saniliet. som ^i pa tieit- olika omradni 
l<uiiiia konstatera i vart folks lii>toiia under innevarande 
sekel, röjer siu under denna tidrymds förra hälft äfven i 
styrelsens vexlande nit och tidtals äterkomniaude bemöchm- 
den att förjajia det svenska myntet ur vart land för att 
om>id('r luin.iia ett shit \k\ ]»enningeväsendets olidliga tr»r- 
vii'i-in,u. 

Alt itVan kriget ända till lS2()-talets ingång fortsatte 
regeringen att med större- eller mindre energi arbeta i)a reali- 
serandet af detta mal. Derefter afstannade för ett och ett 
tredjedels decennium helt och liallet dess beniö(himlen att 
tillkäm]»a det lyska myntet seger i vart land. Men mot 
medlet af is:;()-talet. und(>i' en tid af småningom giTende 
ny hfaktighet i vart land. tou.v myntfragan äter till tals f(»r 
att sedeinu-ra. undei- intlytande af ])enningeväsendets omge- 
staltning >a i Sveiige som i Ityssland. äfven hos oss erhålla 
sin lösning. 

?'i'an ingången af ar ]sll hade i kraft af bestämniii- 
.uaiiia i myntnumifestet af den 21' dccendier jsoii det ryska 
mMitct lioidt allena \ara i ondop]) i vart land. 

I vcrkliglicten cirkulciadc deicmot nä>taii endast sven- 
ska penningar. 

Det som af det lyska myntet återstod i landet upp- 
handlades af köi)män och penningevexlare samt deras utskic- 
kade f<"»i- att sedan äter vid kroiioni»plirii(|en afytti-as at de 



m 



skattskvldiiic til! höixt pris. :>I)a,uli.ua erfaren heten iiityiiiir - - 
så yttrar sig en samtida — att sedan Silfver Rul)larne ur 
allniiiiina rfirelsen f/ii-svuiinit. liar Kyska odi Svenska sedel- 
myntet lilitVit likasom en handelsvara, hvarmed Ockrare och 
Agioteurer efter omstiindiiiheterne oeh Conrsens stigande 
eller fallande föistått att till egen vinning med ringa patrie- 
fisme umgås ^.M' 

Den okunniga alluKigeii \ar det mest beklagansvärda 
offret fr>r dessa prejerier. \'id äfventyr af utmätning nöd- 
gades den inv kronoutskyldernas (Mliiggande förskaffa sig ryskt 
mynt. Inilket icke var i ondopp. till ett af ockrare hestämdt 
pris. ellei' också siika föi-ma uit|)l»r>rdsmännen att i)å egen 
i'isk och under haida vilkoi- mottaga svenska penningar. 

Knapt hade iiiyntiuauifestet trädt i gällande kraft, förrän 
den inhem>ka reucringeu allai-edan sag sig nödsakad att \ni 
eget l)evag bevilja vissa lokala eftergifter från föreskrifterna 
om skatternas gäldaiule i ryskt mynt. 

1 rieaborgs län hotade upi)liör(len ar ISJO flerstädes 
att afstanua i f(»ljd af biistaude tillgäng pa rikets mynt. 
Lamlshöfdingen >ag >ig tvungen att låta svenskt mynt inflyta 
i länteriet. och regeringskonseljen visste intet annat råd än 
att lata dei-vid tTnldi : intill utgången af juni månad sagda 
ar >kull(' kr<Mian> skattei- i riealiorgs län få levereras i 
sv(Miska i)enningar -). 

Fr)i'i'å(let af ryskt mynt i noria Finland tillväxte ej. 
F.tt ar senare nöduades legeringen medgitva innevånarne i 
Toiiiea hiiiad tillstånd att erlägga sina ntskylder till kronan 
i svenskt mviit ^). 



') Pvkoiioniifdfpartfiiiriitfts protokoll ilcii 14 noveiiibor 1811. 
-) Ekoiiomi('(lo]mrtoiiiontots protokoll tVir den 1(5 maj 1810. 
') Ri^skiipr af ilcii iV) april Is]]. 



;;i 



Khiiiouial i Miiledninm' af luyiitiiiaiiifestet iiilr»i)t(' alla- 
i-('(laii ifiaii hela landet. Belijertando nlliiio<ien> iicid. licin- 
-räldc re.ueriiitiskonseljeti den is novcnihcr isii tjU li.m.. 
niajestät om begifvando. att svenskt ni\iit lills\i(larc skulle 
fa inottagas i kronans npplxjrd. 

Innan svaret ä berörda lienistiiUau ankommit, tick i-ege- 
rinuskonseljen genom ordförandens i komitén \'uv de tinska 
äiendei-na baron Armfelts till generalguvei-iuu-en atlatna -krit- 
velse af den 2'2 december samma ar helt otVirmodadt mot- 
taga nndei-1'ättelsen, att kejsaren, som inliemtat. att den 
nästan totala l)risten pa Iv.vska Sedlar, och deremot öfver- 
tlödet af Svenskt mynt uti Fiidand. icke allenast förorsakat 
tiere betydliga olägenheter och ledsamheter tTir den adniini- 
sti"ativa Styrelsen derstädes. utan äfven hotat de fattigare 
folk Classerne med många olyckor och underkastat dem 
snikne Köpmänners och Agioteurers samt egennyttige T"i)p- 
bördsmäns veld och orättvisa», beslutit att till invexling af 
de svenska sedlarna at regei'ingskonseljens tinansexpeditio.i. 
tVhskjuta en summa, stor on miljon femhundratusen rubel 
lianko-assignationer, af hvilken summa till en brnjan fem- 
hundratusen öfversändes. hvaiemot ;iterstoden i tvenne om- 
gängar komme att af tinan>ministern utbetalas, alteftersom 
en lika stor >uiiiiiia ir»r livai'je gjordt föi'skott äter till den- 
nes disi)osition intiutit. A finansexi)editionen ankomme att 
i samråd med regeringskonseljen fördela den försträckta sum- 
man emellan länen, under iakttagande af folkmängden i hvaije 
län samt deras större eller mmdre l)ehof af ryskt mynt. 
\'e\lingen .-kulle försiggå vid riiiiteiieiiia och iiiedL;af> at en 
livar rättighet att livarje dag utbyta ända till hundra riks- 
dalei' banko mot ryskt mynt efter det viirde >(Mn de liada 
myntslagen enligt Petersburgska Tidningarna och Stockholms 
Posten hade i fcirhållandc till hvarandra. Dock >kiille b(»ii- 



:v> 



<loi'iia samt de tatti^aic folkklasserna tVaintör andra ega föro- 
liiidc vid denna vexlinii'. 

Den näi-niaie liefattniniicn ined vexeloperationen anföi- 
troddes. i anseende till den män.ud af tiöromål som öfver- 
li()))a chefen tor P^inance K\i)editionen . åt dennes adjoint 
(i. K. von Haartman. 

Detta sålunda af I lans Majestät i \ader vidtaiine 
medel till Svenska Sedlariies iiiviixlin.u ur allmänna r()relsen 
;ir. siiiiei' Armfelt i itVa.uavarande skrifvelse, det enda som 
uti näivarand(! oniständiKlieter kan förekomma de fattigare 
folk klassernas totala nnderi-an.u. Hans Majestät har icke 
fastat Siii' vid de primitiva oisakei-ne till denna brist pa 
Kyska Sedlar uti I'"iiilaiul. >a mycket mera som Hans Maje- 
stät Kejsaren iir (ifvertygad. att dessa orsaker nu mera skola 
upplniia att verka, da fVhtroendet och ordningen utplanat 
s])åren af ett kiig. som oaktadt Kegentens och Befälets väl- 
vilja, dock (tuiidvikeliiicn skulle liafva ledsamma följder > ^). 

Dessa frulioppniiiuai' skulle likväl komma pa skam. 
Knapt hade 1'egeringskonseljen. enligt ett af Maaitman ujij)- 
gjordt föi'slag, f()r(lelat de femliundratusen rubel banko- 
assignationer mellan de särskilda länen, sålunda att Åbo län 
tillföll 14(i.(i(M» rubel. \'asa och Nylands jämte Tavastehus 
län IKMKH) hvartdera. Uleäborgs län S(».(MH) och Heinola samt 
Kuopio län ett hvait .')().()(»(> rubel. äfvensom u])pfordi'at 
lamlslKifdingarna att yttermera repartisera den f()r hvarje 
liiu beviljade summan pa dith<irande socknai-. under utsät- 
tande af viss vexlingsteniiiii IVir li\arje. hvaijämte landsluif- 
dingarna förständigats tillse, att ui)pbördsstämmorna icke 
finge hållas före den lö febi-uari. ])a det att allmänheten 

') Öfvf rsärrinn<; at A niitclts skrit velse af don '"/j, dcfciiilKT IMl 
till ( ;riirrali:iiveni(>rcii Siciiilicil. 



3; 



mätte hinna i läntciienia tillvexla si.ii rv>kt mynt. IVirrän 
Haartman af laiha^ua tor (lr()jsmal i vexlin.uens foitganii'. säg" 
sig föranlateu att i en till Arnifelt ölVeisänd not väcka för- 
slag om att svenskt mynt i ui)pl)()r(len måtte få mottagas, 
der tillgäng å ryskt icke funnes. Regeringskonseljen, till 
hvars utlåtande ärendet hänsköts, uttalade sig likväl efter 
omröstning deremot ^). 

I sjelfva verket gick vexlingen trögt. Ehuru kejsarens 
välvilliga afsigter blifvit för allmänheten framhållna, så genom 
kungöi-elser i kyrkorna som genom annons i Åbo Allmänna 
Tidning, betjenade den sig likväl blott i ringa antal af det 
erbjudna tillfället att bekomma ryskt mynt. Innevånarna i 
aflägsnare landsdelar funno i vägens längd tillräcklig orsak 
att hålla sig undan. 

För att afhjelpa sagda olägenhet fihordnade regeringen 
i kungörelse af den Is mars 1S12. att vexlingen numera 
finge försiggå äfven hos kionofogdarna, hvarjämte i anseende 
till svårigheten att bestämma kursen efter de utländska 
tidningarna vid en tid, da all communication emellan Sve- 
rige och Hamburg helt och hållet är afbruten». stadgades 
att banko-assignationerna hädanefter finge utvexlas eftei- ett 
visst väi-de af IS skilling S runstycken banko eller '2X skil- 
ling riksgälds för rubeln 2). 

Xexlingen synes genom dessa tillgöranden icke tagit 
raskare fart. \'i(l ekonomiedepartementets sammanträde den 
K) juli fiMinäles, hurusom landshöfdingaina. hvilka fr>rplig- 
tats att med hvarje afgående ])ost till finansexpeditionen 
insamla redogörelse för de föregående dagarnas utvexling. 

') Ek()ii()iiii('ilfi);irtiiiiciitots prnidkdll liii' den !J ocli 21 janiiaii 
samt ."). 20 odi 22 fol)niari 1S12. 

-) Armfolts skrifvolso till liciicraliiiiviTiirMin den 2(1 trlntiari 1S12. 
relaterad i ekonoinicdcjjartciiifiitcts |iiot(ik(ill tVir den is mars >amma :ir. 



34 



med iiii(l;iiitaii' allenast af liöfdinjien i Nylands och Tavaste- 
Ims län. niaktlåtit att insända alla ui)|»lysnin^ar om opera- 
tionens foitjianiLi'. I S:t Petersburg heiiynte man blitVa ota- 
lig. Anmodad af tinansministern att vidtaga nödig åtgärd i 
afseende ii den tVirsträckta lialfva miljonens snara utvexling 
mot svenskt mynt äfvensom dettas (»fversändande till Stock- 
holm i och för vexelkr))). nppmanade statssekreteraren i skrif- 
velse af den 4 sei)teml)(M' t. f. generalguvernören Armfelt att 
anbefalla regeiingskonseljen att med det skyndsammaste 
inkomma med fnllständig li(|vi(l eller åtminstone med under- 
rättelse om vexlingens f()rloi)ii och l)elo|t|)et af de till Sverige 
(ifversända summor, hvarjämte statssekreteraren hemstälde, 
huruvida icke landslKihlingaina i nödfall kunde vid ansvar 
förständigas att inom kort tid afgifva skyldig redovisning. 
Plågan om landshiUdingaiiias frMsummade rerlovisning 
fr)revar i anledning liäraf iiiinu Ucniic gangei' till behandling 
i regeringskonseljen. ^len tTnst den H» december IS 12 var 
llaartman i stånd att inlemna en sluträkning öfver vexlingen. 
Det framgår af denna att vexlingen. som drog ut frän 
ftsbruari ända till novemi»er manad, inbragte inalles 170,52S 
i'iksdaler 11' skilling 7 runstycken l)aid<o. hvilken summa lik- 
väl icke till hela sitt beloj)!) invexlats hos allmänheten, utan 
till en mindre del härstammade fi'an företintliga tillgångar 
])å svenskt mynt i statens ränterier. I de (»lika länen intlöto 
f(">ljande belopp: 

riksdiiler. skill. rst. 
i Åbo och Rjörneborgs län .■52.4(»() :>i) K) ^ 

i Nylands och Tavastehus ;51.7!>7 'M) S 

i Kymmenegards i'.i..")()7 24 1 

i Kuopio » IIM);')^ .'Jo — 

i \asa » :');■).( )S,S 42 S 

1 rieai)oniS » ;'.2.(tl4 41 4 



De svenska sedlarna iIll^)^t('s till en iMii-jan till ett jnis 
af en luiicj haiik(t-as>i,unati(MUM- f(»r L^i > >killin,Li banko, men 
nnder vexeloperationens fortgånii- steg det svenska myntets 
l)ns, sa att för lulteln erhölls blott l>'-/:j skilling. De in- 
vexlade sedlai-na försändes i och för vexelui)i)köi) till ryske 
generalkonsuln Hon,ul)erg i Stockholm. Af de beviljade vexlings- 
niedlcn ;it('i'>t()(l oanviindt "s.fjiKi i-nbcl M. 

Kedan den 7 novemljer hade von Haartnian i regerings- 
konseljen uttalat sig beträffande resultatet af vexeloperationen 
derhän. att det högt beprisehga understöd , som hans maje- 
stät förunnat Finlands fattigare allmoge genom de hit lemit- 
tei-ade vexlingsmedel. icke uppfyllt >itt luiga påräknade 
ändamål, utan jemte de förluster coursens förändringar kun- 
nat förorsaka, ej sällan töranledt missbruk dem inuen tVusik- 
tighet kunnat förekomma . 

I S:t Petersl)urg fann nian on(')digt att hit (ifversända 
de återstående tva tredjedelarna af de beviljade vexlings- 
medlen. Härtill kom att den lyska statens finanser, svårt 
medtagna under kriget mot Napoleon, icke niedgafvo ytter- 
ligare ffirsträckningar. 

Penningevexlingen af ai' \x\'J leinnade icke efter sig 
mi"irkbara >]»ar. Det ry>ka myntet var ej allmännai'e i omlop]) 
än f()rr. Tvärtom minskades det yttermeia. Den svära miss- 
växt, som äter under anförda ar hemsr)kte landet och sär- 
skildt dess nordliga delar. ffti^anhMlde en betydande införsel 
af iTsk >paninal och uttiinidc alla de tillgängai' af Ryskt 
mynt h;ir kunnat äua rum -). 

') Roficriii.i:>-l<ip|i-cljin.- skiitvcl-c till Aimlili ilin 17 ilcccniliir 
ISli* jäiiiti' * J. !•',. \i>ii I l;i;iitni;in- iiml. innniMijil al ilen Hl i saiiiiiKi 
iiiiinad. Fruviiiiis Itlantl siat.^sckrclariiilcts liaiidliiiiiar a Slalsarkivci. 

'-) Boräiikaiulc at<;it'\('t i rc^criiiuskoiiscljcii den 7 iinvoiiibor I.S12 
atClitfcii tVir riiiansfx|i('(liti(Hicii \nii I laaii man. 



8() 



Till regeriugskonseljeii iiiliipo från liuidsliöfdingarna i 
alla utom ^iboigs län underrättelser deioni. att hos allmo- 
gen ej funnes tillgång på Ryskt mynt, icke en gång till 
undgående af exeeutioner f()r de fcirra årens innestående 
restantier. än mindre till afbördande af det löpande årets 
räntor . Lan<lsh()f(lingen i Kuo])i() liin förmälde, att utlysta 
exekutiva auktioner alldeles fruktlöst atiupit endast i brist 
på ryskt mynt. Landshöfdingen i Uleaboi'g. att ett betydande 
antal kronoheniman råkat i ödesmål endast pä grund af oli- 
qviderade kronoutskylder. 

En del af utskylderna blefvo i f()ijd af den omordade 
l)risten å ryska ])enningar innestående. en annan del ncidga- 
des uppbördsmännen mottaga i svenskt mynt för att skatta 
kronan någon siikerhet föi- restantierne . Sålunda intiöto 
ansenliga summor svenskt mynt i ränterierna. Det mesta 
af kionans Ik')- och sjuuimaUräntor iifvensoni l)riinvinsarrende- 
afgiften ingingo in natura. hvaraf äter brist pa reda pennin- 
gar uppstod vid statsutgifteiiias b(>stridande. Fi'ån alla håll 
förnams klagan uWcr det tilltagande armodet hos allmogen, 
hvars skatteutlagor. h()gt u|»pdrifna i ett dejorecieradt mynt. 
stego dess högre, som den luulgades tillösa sig detta mynt 
af vexlare utöfver dess verkliga värde'). 

(lifvande vika f()r omständigheternas kraf och den all- 
männa opinionens tryck, hemstäldc regeringskonseljen den 
Ii) iiovend)er 1S12. huiiivid:i icke det svenska myntet tills- 
vidare finge mottagas \ id kronoui)pb()rden fifvensom anviin- 
das till statsutgifteinas betäckande, liifall härtill utverkades 
och faststäldes i kungörelse af don ;>;) december 1S12, att 
innehafvare af skatte- och kj-onojoid jämte landbönder, tor- 



') Till otvaiislnciKlc .-c (■l<iiiioiiiic(l(|i;iit(iu('iit('ts ])iotoknll fVir dcii 
20 fchniari samt 7 orh 11 ihivciiiIkt iSli* ;ilv<'nsoin 27 januari ISK!. ' 



]);ir('. inliysiiiiiai" och liaiultvei-kare a landet fiiiue iiiuler lojjpct 
af ;ir ISi:) erlägga >iiia iitskylder i svenskt mynt, livilken 
rättighet deremot ieke tillkoiunic (»tViga Jordegare eller stii- 
deinas innevånare, sasoni egande lättare tillgång till lyskr 
mynt. \'id upnhörden komme '2\ skilling 4 rnnst3'cken banko 
eller '.VJ skilling riksgälds att i värde svara mot en ruhel 
banko-assignationer. hvilkas kuis dervid nppsattes högre än 
den pä marknaden iör tillfället i^adande i syfte att föi'ma all- 
mogen att l)etala sina ntskylder i ryskt mynt. 

1'nder loppet af är 181 :> nndergiek sitnationen ingen 
synnerlig förändring. Regeringen säg sig nödsakad att i 
kungörelse af den 24 september sagda år tillsvidare utsträcka 
den en del skattskyldige beviljade tillåtelsen att erlJigga sina 
utlagor i svenskt mynt. 

Oaktadt dessa medgifvanden uiipgaf regeiingen likväl 
icke sina planer att fr)rjaga det svenska myntet ur landet. 

Dess sträfvanden gingo närmast ut pä att reducera 
massan af de omlöpande svenska småsedlarna, och den stälde 
i sådant afseende förhoppningar i)ä det nyligen inrättade 
\'exel-. Låne- och Depositions-kontoi-et. 

Ar 1S12 hade kontoret begynt utgifva snuisedlar lydande 
l)a 2n. .■)(> (»ch 7;") kojx^k banko-assignationer. Förmenande 
att de sniäri'e svenska sedlarna numera och i ti^amtiden kunde 
uti allmänna lörelsen i Finland umbäras, förbjöd regeringen 
redan den 21 september 1812 vid äfventyr af konfiskation 
införsel till landet af alla svenska sedlar af mindre val(>r än 
två i'iksdalei- banko. 

Regeringens stiiifvandeii att med tillhjel}» af bankens 
sedlar uttränga de svenska småsedlarna ur rörelsen syntes 
tdl en b()rjan krcinas med framgång. Den höga kursen å 
ryskt mynt i kronans uppbörd fungerade som en premie, 
bvilkcn lockade lublcr och kopeker i i'()i-elsen. Enligt iTir- 



n8 



<>rdnin<i'ei] af den ■•() december isii? iiiotsx ärade, såsom ofvaii 
iiämdt äi-, en rnbel banko-assignatioiier vid iitskyldernas 
erläggande 21 skUling 4 runstycken lianko. enligt Ijörsnote- 
ringarna sjönk deremot pappersrubelns värde i svenskt banko- 
mynt, ar 1.S1.-5 till 1!» skilling K» runstycken, är isU till is 
skilling Ii runstycken samt ar isif) till 17 skilling -"» run- 
stycken ')• 

Den finska iKinkcn (bog vinst af dessa förliällanden. 
Utfärdade ä snui belo])}) (»cli försedda med finsk och svensk 
texjt vora baidvens sedlar mera begärliga än de ryska assig- 
naterna. ocli dess utelöpandc emission (ikades är för är. I 
sina l)ei';ittelsei' för aren 1S12 — Isijf) rejietei-ai' direktionen i 
vexlande ordalag ^amma sak: åtgången pa smäsedlai- tilltar 
altjämt. ocli svenska sedlar af liten valör trängas undan. 
Ännu vid ISKi ars revision fVirmäler direktionen, att det 
tillgängliga fr»ii'adet af kontoi-ets sedlar flere gängei' uiulei' 
arets bipp lilifvit i följd af det ti';ingande beliofvet uttönidt. 
Den t!tel(»])an(le sedelstocken nådde ultimo mai's sagda ar 
l.ööS.OUO rubel. 

Redan ar is 14 ansåg regering>konseljen ställningen sa 
gynnsam, att den i cirkulärbref af den K» november erinrade 
lan(lsh()fdingarna om efterlefnadeii af kungör(;lsen den \'J 
oktober isio. dessmedels all beräkning af svenskt mynt 
äfven mellan enskilda ])ei-soner borde up])li(Ma. l)örande iands- 
liöfdingarna genom iiskalerna jämte (ifiiga vederbörande noga 
vaka deröfver. att berörda stadganden icke öfverträddes. 

De frtrliojipniiigar beträffande de svenska smäsedlarna.- 
utträngande ur rfjielsen. som anknötos vid spridandet af 
bankens småsedlar, skulle likväl snart besvikas. Emissionens 
maximum var snai't nädt. \'id slutet af nuirs ISIT uppvi- 



') Se (len l)iF<)i:;i(lc talicllcn. 



;v.i 



sade (len utestående sedelstocken samma stoilek som ett ai- 
tillförene. Vid revisionen 181S liade den redan ned.uatt till 
l.oOO.Tol inbel. UiHikens direktion klauar. att dess utlåning: 
aftagit i anseende till dagelitien (ikad tillgäng i)ä svenska 
småsedlar, livilka i betydelig niohn minskat allmänna hehofvet 
af skiljemynt, och således utträngt dehiten [ni P^inska Ban- 
kens små sedlars ^). 

Hvad hade häiidty 

De svenska sedlainas värde hade sedan är ISKi sjun- 
kit a börsen med oroväckande liastighet. Medelkursen pa 
Hamburg, som ISIA var 10') skilling banko, utgjorde 1^1(5 
114. 1S17 11)'. t och ISIS 110 skilling samt nådde ISlii 12i>i , 
och 1S2() i;u skilling. 

Samtidigt befann sig det ryska i)a|)i)ersmyntets kredit 
i stigande. Under aren 1817 — 1823 i-educerades den utelö- 
])ande sedelstocken förmedels regeringens inköp af utelöpande 
banko-assignationer frän circa S(Mi miljoner till .")*•,") milj(nier 
rubel -\ Agiot ä silfverrubeln sj('>id< frän :]\x koi)ek år 1810 
och oOf) koi)ek år ISKl till 2.s:i kopek ar is 17. 2S1 nr isis 
och 272 år ISlii. 

Ranko-assignationernas pris i svenskt sedelmynt ökades 
ar för ar. Det utgjorde är ISKi 2<» skilling 10 runstycken 
banko och steg är lsl7 till '22 skilling 1 lunstycke. år 1818 
till 22 skilling :> innstycken >amt ar lsi«i till 24 skilling 3). 

Tnder sådana f(trhallanden drogo banko-assignationerna 
och deras ställföreträdaie, den finska bankens småsedlar, siti' 



")' Hiiiikilirckrioncii- lierat tcisc tVir ar IS],- ISIS. 

-) A history of haiikiiii:- iii all llic Irailiiii:' iiatiiiii> \'()|. II. Ncw- 
^'ork IS!H). A liistoi-y ol' liankinii in tln' iii>^ian iiii]iii'i' iiy. A. K. 
Jloru sid. 31!). 

■') Hc ätföljaiiiic tahfll. 



40 



undan, ocli kiouans kassor fykles vid upplMJrdsstämniorna 
med svenskt mynt. I\ö])männen, alltid stadda på si)anin.u' 
efter ett lä.ulijit tilltalle att förskaffa sig vinst, drogo stora 
svenska sedelmassor in i landet, vare sig för att afyttra dem 
till de skattdragande något ölver deras kursvärde, eller för 
att dermed tillösa sig landtmannavaror af allmogen, hos hvil- 
ken sedlaina Jinnu voro i hoittning af ett oförminskadt väide. 

Regeringens förhud af den '2\ septemlicr lsi:> att inf()ra 
svenska småsedlar i landet visade sig ha förhlifvit utan 
l)aföljd. T sin IxMättelse afgifven år 1S17 konstaterade bank- 
direktionen, att l)land de i omlopp varande svenska sedlarna 
befunno sig en stor del sådana som voro datei'a(le något 
af aren isi;v lsl7. I syfte att äter stegra afsättningen pa 
bankens småsedlar föi-cslog direktionen, att de ar ISK) eller 
senare stämi)lade svenska smasedlai'. som liefunno sig i röi-el- 
sen. skulle konfiskeras. 

Regeringen gick ännu ett steg längre, Medgifvande att 
föi'budet af år 1^12 mot införsel af svenska småsedlar icke 
åstadkommit dermed atsedd vei-kan. utfärdade regeringen den 
12 december islT en drakonisk hirordning. hvilken med ett 
slag skulle fördrifva alla de besvärliga svenska småsedlaina 
ur landet. Samtliga omtVhniälda sedlar af mindre vahir än 
tvä riksdaler banko, af hvilket årtal de än voro, förklarades 
förbjudna att cirknlera i landet efter utgången af år 181 S: 
derefter iiotades innehafvaren med konfiskation, h varhelst 
sedlarna i rörelsen anträffades. 

Direktionen gaf uttryck åt sin ])elätenhet. »Verkan af 
denne författning, yttrar den sig, beledsagad med straff af 
confiscation hos förbrytai-en, synes numera ofelbar. Direc- 
tionen föresei- med visshet, att behofv(*t af Finska Småsedlar 



41 



skall ökas i saimiia iiiohn som de Svonska ur alliuiinna lörel- 
sen här i Landet försvinna . M 

Redan don 2s ajjril ixjs kunde direktionen i sjelfva 
verket inherätta. att utdömda svenska småsedlar till den 
mänpd influtit i l)anken i)å statens depositionsräkning att för- 
liigenhet ujtpstatt om rum för deras säkra förvarande. Direk- 
tionen anliöll förty, att åtgärder måtte vidtagas till deras 
iitvexling mot svenska sedlar af stfirre valr)r. Senaten hifrtll 
och uppdrog den 11 juni samma ar \exliimeus ombesörjande 
at svenska generalkonsuln IJruncrona •^l. 

Savidt ur senatens protokoll framgår, blefvo sålunda 
under loppet af åren 1>^1H och 1S19 svenska småsedlar i 
Stockliolni utvexlade mot dylika af större valör till ett sam- 
iiianlagdt belopp af ITS.o^d riksdaler banko ^l. Det var icke 
mycket i förhallande till totalbeloppet af dem som funnos i 
ondopp. Af bankdirektionen skattades vid denna tid det i 
landet cirkulerande svenska sedelmyntet, egande en valör af 
luiudic ;in tva riksdaler liaid<o. till tre miljoner riksdaler 
riksgälds, motsvarande två miljoner riksdaler banko *). 

\'id samma tid hade. i anledning af det svenska myn- 
tets yttermera sjunkna värde, genom kejserligt reskript af 
den lö augusti 181 K all utlåning i svenskt mynt ur milite- 
fonden samt krigsmanshus- och militieboställskassorna instälts 
uch senaten anbefalts att till lianko-assignationei- utvexla i 
-aiida kassor l)etintligt svenskt mynt ;ifven>()m framdeles 

') Bankdircktidiieiis skrifvdsc till liiiiis iiuijcsläl ilen :il j:i- 
miari LSLS. 

-) Ekonouuodopartcmciitets jjrotokdll drii 1 i jiiiÉi islS. 

■') Ekonomiedcpartemcntots protokoll IVir dcii !» sci>(ciiil)cr islS 
-anir 27 maj och 22 jidi LSlll. 

*) Bankdiroktionon? sknf'vcl:;c till hajis ujajcslät dcii :!1 ja- 
iuiai-i ISIS. 



42 

skeende iiil)etaliiiii,uai- i dylikt. I aidediiinu liiiraf utvexlades 
under ar isis ;i(K).(MK> riksdaler banko M. 

lMiiellei'ti(l måste re.ueriniicii vidtaga åtgärder till f(>re- 
konnnande af de ölägenheter, som de svenska småsedlarnas 
ui)i)liörande gangbarhet och deras delvis försiggångna indrag- 
ning medförde för allmänheten. Den 10 oktober ISIS beslöt 
senaten att f()r svenskt mynt hr)i'and(' till statsfondens be- 
hållna medel >kulle anskaffas ,')(i(i.(i(M) i^nltel banko-assigna- 
tioner fiir att omsättas till bankens iui)el- och kopeksedlar. 

Koit efter det utvexhngen af de svenska sedlarna i)å- 
böijat. inl)erättade finanschefen till senaten att dessa ])egynf 
liastigt sjunka i väide. Operationen afbrr)ts i midten. Af 
de 3(>0.tMMi rubel pa])i)er>mynt som skulle anskatfas. inköptes 
blott 2(»4.:)r)r). deraf 14().tK}() rul)el förmedels vexlar köpta i 
Stockholm, atei-sfoden i Ål)o. Piiset för i"nbeln understeg 
obetydligt 24 skilling. 

Den ."> december isis bestämde senaten, att af de in- 
vexlade l)ank<)-a>>igiiationerna 1 (».">.( M)0 rubel skulle omsättas 
till finska l)ankeiis medlar. Dessa sedlar fördelades, efter det 
f()i'modade behofvet. till utvexling mot svenskt inynt i)a de 
ohka länen. föi'ntom \'iborgs län. sålunda att Åbo län erhöll 
15,000. Nyland- och Tavastelius län ;)r).non. Heinola län 
20.(KM). Kuopio län 2o.(Hi(). \asa l;in ;):).(MH» samt Uleäborgs 
län 4«UI0<> ini)('l. \'exlingen skulle vidtaga den 2 januari 
ISIH samt tVirsigga vid ränterierna eller, efter landshiifdin- 
gens begifvande. hos kronofogdarne eller hos enskilda per- 
sonel-. Kursen faststäldes till 24 skilling banko i)ei- rubel. 
och det högsta bel(»])p. som till en person finge utvexlas, 
bestänules till tjugu lubel. ^'exlingeu v(U'e icke afsedd för 



') Ekdnomicdciiiirtcnicntots protokoll föi' don 2S septoinbor, 24 
(»ktolxT ocli iio IluVllulxT ISIS. 



48 



städernas innevånare, livilka lättare befunne si<^ i tilltiille att 
förskatta siu rvskt mynt. utan eiienteliaen ämnad till landt- 
boernes och jordbiukaienes lijelp . 

Den till invexlinu crbiudnM >umman var af mättli.u 
storlek, efterfraiian dock ännu mindre. Allmouens och Landt- 
männens ]\åix. att tillväxla siu- Kyskt Mynt eller begagna 
det dertill lemnade tillfälle var sa ringa, att icke engäng 
denne summa under fjoiton månaders frirli)!)]» })a Iläuterierne 
åtgick, ehuru äfven i I.audsorternc växlings anstalter af Lands- 
höfdingaine voro inrättade > V). 

Försöket att fördrifva de svenska >masedlarna >anit 
ersätta dem uumI bankens sedlar hade till >t(>rsta del miss- 
lyckat-. De svenska >killiiig>- <»ch riksgäldssedlarna cii-ku- 
lerade alt ännu i det inre af lamlet. I Osterl)otten var det 
ryska myntet sällsynt. Hidands Banks sedelemission hade. 
oaktadt de föi- statens räkning ar ISIS utgifna Klö.noo laibel. 
likväl under redovisningsåret Isis — is];) ökats lilotr med 
bis.oiin lubel eller frän l.:;!i().7;;i till 1.41ts.71i» ]-ubel. Sam- 
tidigt som staten förordnadc nm utvexling af bankens sed- 
lar, nödgades den medgifva allmogen yttei-ligare f()i'längd rätt 
att under vintern och våren ar lsi«) erlägga sina kronout- 
skylder i svenska småsedlar ^). 

Inseende omöjligheten att förmå alhiKiucii att afhjinda 
sig de svenska sedlarna samt det \aiiskliga i f()r>r)ket att. 
undei- det i förordningen af den ."i' > deccndjer iSliMaststälda 
värdeförhållande mellan svenskt och ryskt mynt. utestänga 



') Cliofciis för tiiiaiis('.\|»t(litiMn i<(liern<l.-c \i'>v \c.\cIo|m raliuniii 
(lon 2!] sc])t('nilHT ].S2o. Se iitvcii (•kdiKiiuifdciciilrnniitcts protokoll 
(Icii 10 oktoljor och 2S novfiiilx r isis iirvcii-om senatens pleiii proto- 
koll (len :» »locoiii])rr sistn;iin<la ar. 

'-j Sonatfiis jilemim déii '■'> (lee('iiilicr IsjM. 



44 

(let föiTci fraii iij)i)b()i(l(:'ii, skred regennjicii till eiieriiiska 
ätgär(l(!r f()r att locka det rvska myntet fram i iii)i)l)ör(len 
samt vidtou tillika nya och omfattande vexlinjisanstalter för 
att lätta cirkulationen pa svenska sedlar. 

Den r.t juni \><\\^ utkomnm pa en iiån.ii' ti^enne sär- 
skilda ])äl)ud i niyiittVai;an. 

(ienom ett af dessa päliud Ixniljades visserli.uen de i 
knnuörelsen af den '.M) deceird)ei' IS] 2 nämda skattskyldiga, 
fruaitom sådana i Xiliorgs län. rätt att ännu i nägra. högst 
tr(! ars tid ei'l;igga sina ntskyldei' i svenska l)ankose(llar 
lydande ä tva liksdaler lianko eller högre valör, men tillika 
öfv(!rlemnades at senaten att hestämma kronokiirsen ä de 
ryska sedlarna så högt r»fv(M' den vid niarkegångssättnin- 
gcn gidlande \('\elkursen -~ dock ej i något fall med större 
uppgäld än tva skilling hanko a livaije rnhel l>aid<o-assigna- 
tioner att den skattskyldige derigenom matte tVuMnås att 
erlägga sina utskvlder i ryskt mynt. 

I enlighet härmed liestännle >enaten uti kungörelser af 
(l(!n 17 november ISIH äfvensoni den 2 (leceml)er 1820 det 
ryska papi)ersmyiitets kur>värde f('»r mirmast instundande ar 
till 2(P ;, skilling haid^o eller 4() skilling riksgälds, undei- det 
att det samma enligt iHirsuoteriiigarna i 8:t Petersburg och 
Stockholm sj()nk ]wr till 2-i^ .^ skilling ar 1820 samt till 22^2 
skilling år 1S21. 

Statens Icintagait'. hvilka härtills lidit fiirlust, savidt de 
nppinirit sina hiner i ett dejjrecieradt svenskt mynt efter en 
ui)pdrifven kurs af 21 ' 3 skilling banko för rul)eln, sågo ge- 
nom denna förordning l)erörda inkomster, stiga med en fjer- 
dedel; de skattdragandes ntskyldei' ökades deremot med lika 
många procent, såvidt de fortsättningsvis äskade betala dem 
i svenskt mvnt. 



45 



I eii aniiaii kmijicirelse till>ta(l(les Finlands lUuik att 
utuiiVa sedlar af on. tvä och fyra rubels valör, hvarisenoiu 
allniänlictcii crlijrxU en ersättninii för de af lysta riksgälds- 
sedlarna a en oeli t\a i'iksdaler. 

Slntliuen anhetäldes senaten att till ryska sedlar utvexla 
det svenska mynt. som utöfver aj-sbeliofvet funnes att tillsiä i 
stats- oeli luilitiekassorna. äfvensom till kronan under de föl- 
jande tre aren inflytande svenska banko>edlar. 

\'exlin,i'en verkstäldes ar 1820 genom Finlands Bank 
med liitriidc af senatorerna af Seliultén och Ladau. I sär- 
skilda i)o>tei- öfverlämnade staten ät banken i utbyte mot 
dess nya rubelsedlar ett belopp af tillsammanlagdt 704,774 
1'iksdalei- 1 >killiiig T) runstycken banko. IJankens utelöpande 
sedelstock tillsvälde i följd häraf hastigt. Vid slutet af mars 
]X\\) hade den utgjort 1.40s.71() rubel. 18i>] vid samma tid 
var den 2.1(')(>.707 rul)el. 

F(tr det svenska myntet invexlade banken ryska sedlar, 
det mesta genom upi)kr)p af vexiai- i Stockholm, hvilka yo;\\\- 
serades i S:t Petersburg, en mindre del förmedels inkcip af 
lyskt mynt hos enskilda personer i eget laiul. Medelkursen 
vid vexlingen utgjorde 2.") skilling 7 " 2i runstycke ])er rubel. 
Det realiserade beloppet steg till 1.4>;!M)<)i) lubel 12 kopek. 
Af detta belo))p deponerade banken en miljon i-ubel i Kiks- 
komniersbaiikcn mot ö 7o 1'änta M. 

Sedan vexlingen lyckligen slutförts, trodde senaten sig 
i sm deröfvei' till kejsaren afgifna berättelse ^i kunna anmäla 
att. efter lt\ad arets räkenskapei' utvisade och uti dageliga 
handelsi-örelsen erfarits. Landets invånare äga tillräckeliu 
tillgäng pa Ilyskt mynt till l\ronoutskyldei-s och ränte- 

M Bankfiis Itorättolsf (ifvcf iilvrxliimcii. atiritvcn dcii 7 maj ls21. 
-) Kkoii()iiii('(lc]»ailcniciit('ts prolokdll iuv den '2'.'> maj 1S21. 



46 



betalningars afbördande . och henistiilde senaten pa .urnnd 
deraf att, under ftirkortande af iWn iöv det svenska myntets 
mottagande i kronans upi)li(»rd i kungörelsen af den 19 juni 
1S19 utsatta maximiterminen, frän ingången af ar 1822 alla 
utskylder mätte ei'läggas endast i lyskt mynt. livilken hem- 
ställan stadfästades genom kungörelse af den 27 juli 1821. 



47 



KAITIKL I\'. 

Stillestand i kampen mot det svenska myntet 
1822-1832. 

Efter de stora ansträngningarna under äreii isi')— ls21 
samt föregående år att tillkämpa seger åt det ryska myntet 
i vart land, syntes regeringens utvägar vara slut, dess energi 
uttömd. Intill medlet af IsiJO-talet upi)gjordes af donsamma 
icke vidare nauon i)lau att f()rdrifva det svenska myntet ur 
rtirelsen. 

Den mångåriga kanii)en mellan det ryska och svenska 
omloppsmedlet hade visserligen skenbart och i sä måtto ändat 
med det förras seger, att det alt framgent utgjorde det enda 
lagligen berättigade mynt uti landet, och att de partiella pri- 
vilegier, som under en följd af ai- beviljats (k^t svenska myntet, 
blifvit ui)phäf(Ui. 

P"öi'ordi)ingen af den 21» december ISOlt. innefattande 
tVhbud nu)t det svenska myntets begagnande i handel och 
transaktioner mellan enskilda i)ersoner. egde alt fortfarande 
gällande kraft utan livaije iiiskiänkning. Likaså fortforo kun- 
liörelsen af den '21 septembei- \X\2 angående förbud för 
införsel af svenska sedlar under tva riksdalers valör äfven- 
som påbudet af den 12 december 1^17 om dylika sedlars 
ko!itiskation att c^a laglig uiltighet. 

Men bemjilda IVh-ordniiii^ai- hade lakat i glr>mska och 
efterlefdes ej. 1 svenskt mynt ingångna k(»pe- ocji laneaftal 
åtiijöto rättsligt skydd, och l)lott något enstaka exempel pa 
svenska småsedlars konfiskation af en nitisk tjensteman erin- 
rade om antyd(l;i i»;ibuds fortsatta bestand. 



48 



I verkligheten utiiiyiinade striden mellan de båda 
myntslagen i en tyst konii)ronn'ss. i stöd af hvilken det ryska 
myntet förbiet" herskande i kronans njjjjbörd och iitl)etalnin- 
yar. under det att det svenska, hkasoni tillförene. dominerade 
i den fria rörelsen pä marknaden. 

Att nppdrifva det ryska myntet [tå marknaden för att 
tillfredsställa kronans kiaf medförde emellertid för de skatt- 
skyldi.ua orli särskildt \'nv ailniouen betydliga svåi"ig'heter, och 
rnbehis herravälde, sä vid upjtbciiden som vid bestridande af 
statens utgifter. f()rbk>f u'ke oantastadt. 

Ett intyg pa de svårigheter, hvilka den skattebetalande 
allmänheten hade att ntsta för att förskaffa sig nödigt ryskt 
mynt af lämpliga valöicr. hiina vi till exempel uti borger- 
skapets i Å1)0. af landsliöfdingen derstädes i memorial af den 
25 augusti 1S2] tillstyrkta, ansökning om inrättandet af ett 
vexelkontor i nämda stad till afhjelpande af dess äfvensom 
uärgränsande orters liehof af ryska banko-assignationer samt 
finska bankens småsedlar, hvilket kontors verksamhet, enligt 
Iterörda memorial, äfven kunde utstifiekas till invexling af 
svenskt mynt mot ryskt. 

Berörda ansökan blef, efter det utlåtande inhemtats af 
direktionen hir Finlands IJank. af senaten afstyrkt. hvarvid 
såsom motiv anfördes, dels att det föreslagna vexelkontoret, 
hvilket oundvikligen borde underlyda Finlands Bank, såsom 
a annan ort beläget icke kunde behörigen kontrolleras, dels 
att öfriga mera atlägsiia städer af ansökningens beviljande 
skulle taga sig anh'diiing att för sin del anhålla om dylika 
kontor, hvarfchutom senaten än mindre kunde tillråda bifall 
till den föreslagna invexlingen af svenskt mynt, »då, enligt 
livad erfarenheten ådagalagt, en slik invexling sällan utan 
kostnad och förlust aflöper» ^). 



^) Ekononii('do|)artciu(nt<'ls protokoll tt'>r drii l:'> mars 1S22. 



49 



I ineddolndt afslap" å oiiiförniälda ansökan fcirklarade 
regerin.uen likväl, att. derest i följd af of('>rutsodda omstiin- 
digheter en så allmän brist pä ryskt mynt iiitiättade. att den 
skattskyldiga allmogen icke utan oskäliut lictnngaiidc kunde 
f()rskaffa sig dylikt till utskyldernas erläggande. senaten egde 
vidtaga sådana åtgärder, att Finlands Hank tillhandaginge de 
skattskyldige med mindre summor i utbyte mot svenska 
bankosedlar ^ ). 

Uti aflägsnare trakter voro naturligtvis svårigheterna 
för de skattdragande att förskatta sig föreskrifvet ryskt mynt 
än stöi-re än i södra och vestra delarna af landet. 

Under år med normala skördeförhällanden redde sig 
allmänheten ])å sätt eller annat ur den förlägenhet, hvaii 
regeringens ]),il»u(l ocli de bestående ])enningeförhållan(lena 
försatte den. Den fiirskaftade sig ofta föv tillfället det ryska 
mynt den beli()fde genom att uppkcipa det hos köi)män och 
vexlare mot ei'läggande af diTg i)rovision, eller den förmådde, 
såsom ej sällan var fallet, uppbördsmännen att mottaga svenskt 
mynt mot ett tillskott af någi^a i)rocent '^). Såvidt görligt 
var, föredrog allmänheten likväl att l)etala. livad betalas kunde, 
in natura. 

När dei'(Mnot missväxt instundade. näi- frän ls;*,()-t;ilets 
början nrxlen i de nordliga och östra delarna af landet under 
en följd af år blef permanent, och sjiannial ej faii> atr tillgå 
till brödföda. än mindre till gäldande af kronans räntor, fun- 
gerade det häfdvunna systemet ej mer. och irgeringen såg 

'i (icacralguvfrnrirnis skritvcisc till sciialfii al den 7 ajnil ls2!! 
jänito statssekrctprarfiis brol' af den 7 mars saiiiina ar. Se ckononiic- 
<lr])artf'nK'ntf'ts protokoll tVir dcu '.t april aiitVinla ar. 

'-) Se till ixiiiipfl ckonoiiiirdcparliMiicntct- protokoll tVir doii 20 
maj 18:^3. 



50 



siji' nödsakad att bevilja särskilda lokala eftergifter från pahu- 
(let om skatternas betalning i ryskt inyiit. 

Redan den 20 maj 1828 hade senaten i skrifvelse till 
landshöfdingen i Kuopio liin medgifvit sagda läns innevånare 
rätt att erlägga 1827 års utskylder jämte föregående årens 
restantier ni. m. med svenskt mynt eftei- en kui-s af 24 skil- 
ling banko för rnbeln. 

Två ai' senare vände sig Kemi soekneb(»r i aidcdning 
af felslagen årsväxt med anhållan till i'egeringen att antiii*i;en 
undfå tillåtelse att atbörda sig sina kronoutskylder i svenskt 
bankomynt, eller ock att i Ileal)orgs ränteri tillfälle måtte 
beredas dem att tillvexla sig så mycket ryskt mynt som för 
sagda ntskylders betalande erfordi-adcs. 

Sedan saken föi-elagts till högsta afgöiaiide, tillkäiina- 
gafs at senaten i statssekreterarens skrifvelse af den 2 febrnari 
18;)< >. att kejsarens vilja vore att dess undersatar i Fmland 
mage efter möjligheten förhjelpas ntur den förlägenhet hvari 
de för det närvai-ande sig betinna genom svårigheten att för- 
skaffa sig ryskt mynt till kroiiontskyldernas erläggande , och 
anbefaldes senaten att afgifva yttiamle deröfver. iiuruvida till 
sagda olägenhets förekommande lämpligt vore att i landt- 
ränterierna i de liln. der tillgång på ryskt mynt mest sak- 
nades, eller åtminstone i lHeåborgs, Vasa och Kuopio rän- 
terier. alltid matte hallas de skattskyldige tillhanda ryskt 
mynt till utvexling mot svenska bankosedlar efter en viss 
knrs, som för npjjliördsai-ct borde för hvarje landsort sär- 
skildt af senaten bestämmas, hvarefter det derigenom infly- 
tande svenska myntet kunde genom regeringens försorg »an- 
tingen medels ministeriel underhandling emellan Kejserliga 
lyska och Kongliga svenska hofven eller ock genom vexlar 
l)a en gång till iTskt mynt fcirvandUis». 



51 



Senaten kände .sig tur sin del icke tilltalad af detta trä- 
slag att åt staten anvisa en riskabel funktion soni allniänhe- 
tens pennin.uevexlaie. I sitt svar erinrade den till en början 
deroni. Imrnledes, altsedan Alexandei- 1. i anledning af stän- 
dernas vid JJorga landtdag gjorda hemställan, till förekom- 
mande af oreda i landets driitsel och penningeväsende, för- 
klarat ryska myntet tVtr landets Jinfviidmynt. regeringens 
sträfvan gått ut pa att utestänga det svenska myntet frän 
kronans ni)itbör(l och bereda det ryska terräng. I betrak- 
tande liäraf och då det svenska pappersmyntet fortfarande 
försämrats och till sitt värde vore sä vacklande, att någon 
viss knrs ej kunde förutses, än mindre bestämmas: dä äfven- 
tyrligt vore att blottställa staten fVir f()rändrin garna i ett 
främmande lands myntpolitik: dä utvexlingen af det svenska 
mynt som intill ar 1S22 mottogs uti upi)bör(len skett med 
10 procents förlust, änskönt dess knrs vid mottagandet var 
bestämd till tva skilling per rubel öfver det da gångbara 
Ijriset; da vidare statsanslagen måste utgå i ryskt mynt och 
icke talte uppskof. intill dess vexhng på ett eller annat sätt 
hunnit verkställas, såvida statens inkomster cy lenmade 
betydligt öfverskott (UVer utgifterna: och då slutligen någon 
trängande nödvän(hghet. enligt senatens förmenande icke hel- 
ler förefunnes att tillåta skatternas betalning i svenskt mynt, 
emedan de hufvudsakliga räntorna finge in natnra erläggas, 
samt de skatt>kyldige dessutom för sina viktnalievaror, skogs- 
pi'oduktei' och hsk af städernas handlande, iivilka egentligen 
bes<)rjde ut>keppningen och med mindic omkostnadei' i\\\ 
kronan gjorde alla vexlingsoperationer, kunde betinga sig 
lyskt mynt till atbördande af sina öfriga mindre Ijetydande 
kronoafgifter: sä ansåg senaten sig böra i allo afstyrka det 
väckta förslaget om ifitl IVir de skattskyldigc att inleverera 
svenskt mvnt. 



52 

Dock hemstälde senaten att. i händelse allmän missväxt 
ä en eller annan ort skulle inträtia. och de skattdrafiande 
sålunda urständsättas att in natura erlä^iga sina räntor till 
kronan samt i (»friut ej heller vore i tillfälle att förse sig 
med ryskt mynt. hans majestät täcktes sub secreto tillåta 
senaten att- i sådana fall. efter vederbörande landshöfdings 
anmälan om liehofvet. meddela l)ifall till kronoskatternas be- 
talning efter utsJittaiKh' kurs i svenskt mynt. hvilket senaten 
sedan egde att till fyllande af statsanslagen efter möjligheten 
fä använda ' ). 

Bifall till senatens föihcirtrda hemställan meddelades i 
statssekreterarens skrifvelse till generalguvernören af den K» 
a]»ril anförda nv'^). hvarvid öfverlemnades åt senaten att, efter 
anmälan af landshöfding. vidtaga de vid sagda tillfällen ifråga- 
kommande åtgärder. 

I stöd af detta begifvande uttärdade senaten särskilda 
gånger tillåtelse till kronoutskyldei'nas betalning i svenskt 
mynt: den 2S ai)ril 1X))0 föi- Kemi socknebor i anledning af 
ofvannämda af (h'ni inlcmnade ans(ikan. till en kuis af 24 
skilling Itaidvo för en rubel papjiersmynt: den 1") decembei' 
samma ar för aUmogen i Flaborgs län i allmänhet till gäl- 
dande af kronoutskylderna> lialfva belopp: den O november 
is;')l för Uleåborgs läns allmoge utan undantag äfvensom 
för allmogen i de tiaktcr af \'asa län. der svårare missväxt 
inträffat, samt den 14 uoveiubcr ]>^:V2 föi- allmogen i Uleå- 
borgs och ^'asa län utan undantag. Det svenska myntets 
kurs faststäldes deivid till 2<')- .5 skiUing för rubeln. De 
svenska sedlar som intlr»to i kronans kassor användes till 



^) KkoiKnuicdopartcnifntcts i)i()tok(ill IVir den Ki t'pl)niari 1S:^U. 
-) Fiifvara- i fkniKmiiiHlcpartcniciitcts kaiisii. 



53 



till bestiidaude af sär,>ldl(la .^tätens uthetainiii^ar och ströin- 
made sålunda äter ut i rörelsen ^). 

Under lS20-talets förlopp och föria delen af 1830-talet 
syntes den doniinerande ställning som det svenska myntet 
intog i cirkulationen uti större delen af vart land. laniitifian 
att försvagas, tvärtom yttermera befästas. 

De luckor, som den ar, isi>() f(>retagna utvcxhngen af 
svenska sedlar medtVht i i'r)r('lsen. fyldes ganska snart, och 
tillgången i)å det främmande myntet befann sig äter i sti- 
gande. Någon enstaka af regeringen senare företagen mindre 
iitvexling af det svenska mynt. som influtit i statskassan. 
hade föga att betyda. Lika litet den utbetalning af löCUXlO 
riksdaler l)anko. som tinska staten hade att verkställa i anled- 
ning af konventionen den Ki juli 1824 angående liqvidering 
af Finlands och Sveriges, pa grund af fredstraktaten i Fred- 
rikshamn ömsesides egande fordringsanspråk. Af ifrågava- 
rande summa remitterades blott 80,0rj0 riksdaler i svenskt 
mynt. återstoden medels vexlar. köi)ta i S:t Petersburg 2). 

Den tinska exporten stördes under denna tid icke af 
några betydligare förändringar i Sveriges tulli)olitik. Den 
befrämjades deremot af riksdalerirs långvariga och starka 
kursfall. Det svenska sedelmyntets värdeförminskning fort- 
gick under iiela det tredje aitiondet och nådde sitt kulmen 
ar lSo2, da medelkursen a Hamburg steg till 14(') skilling 4 
runstycken (se sid. 27). Verkningarna häraf gjorde sig lång- 
sammare märkbara på varuprisen å den tinska landsl)ygden 
än ])a marknaden i Stockhohn. \ arue\])orten frän Finland 



') 8c chefen*; för fLnansexpcditioiicn utlåtande an<;acn(lc niynt- 
fragan, afiiifvet vid ekononHcilcpartcnientcts ]»lcnuni den 7 oktolx r iSil.'!. 
äfvciisoni senatens hemställan i sagda ärende den 1) dcccnil)cr IS;!."). 

") Ekon<)miede}>iirtenifntofs protokull fiir den 1') noveinher >aiiii 
1") dcccinl)cr 1S24. 



54 



var liiiriueiioiii ])i-('iiiit'ra(l: l)etaliiiii<:'eii> lieintörande i svenska 
sedlar likaså i följd af dessas relativt höga värde å den 
inhemska niaiknadeii i förhallande till de lyska lianko-assigna- 
tioneriia. 

Härtill kom att de np])repade tillåtelser, som medgäf- 
vos inbviigarne i I^leåhoi-gs och \'asa län att erlägga sina 
ntskvlder i svenskt mynt. yttermera befästade dess herskande 
ställning uti ifrågavarande landsdelar. 

I ofvan anfVirdt memorial, dateradt Uleåborg den 27 juli 
1><)n». frandiallei' K. W. Lagerborg, hurusom den åt innevå- 
narne i (leåborgs län Icmiiade tillåtelsen att i svenskt mynt 
fa afbörda skatterna till kionan i så måtto haft en skadlig 
inflytelse a Allmouen. att det IJyska myntet nn hos den föi-- 
lorat allt viirde samt till stor del kommit utur omlopp, och 
att derföre da Kronans riintor äter blifva anbefallde att upp- 
tagas i Banco Assignationer. anses det allmänt som en ny 
onera och mera ti-yckande att atei' intVira. ju längre tid före- 
nämnde tillåtelse vai'at.» 

Kidigt flere samstäuimiga uttalanden frän förra delen 
och medlet af ISoO-talet. var det svenska myntet — såsom 
livar man sades veta — det egentliga rörelsekapitalet i lan- 
det, åtminstone ])a de flesta orter. Den svenska bankens 
sedlar å tva ocli tre i-iksdaler ,s])elade i cirkulationen den 
mest betydande i-oU. lUott i Aiborgs län hhblef det ryska 
myntet, såsom förut, i obestiidt herravälde M- 

Det långvariga och oafbrutna aftagandet af den finska 
bankens sedelemissioii gaf ett troget vittiicsbr)i'd om den 
svenska myntstockens fortgående tillväxt i vart land. 

'i Sft Sacklccn-, .M(lliii>, 'ilic^lctts (»h Klink<>\vstrr>ins iitlatandcn 
i senaten den 7 och L'l oktober samt I november LS!!;} ätveiisoia sena- 
tens hemställan al den '.t deeenil>er Is:!.") anplende vidtaiiande af åt- 
gärder lör indraiiiiinii- af det sven-ka sedelmvntet. 



Finlands liaiik. >(>iii iiiidci- ls2(i jus vexeloperatio- 
nor med reiieriii.uciis biträde inom kort tid pressat ut 
stora sedelniassor i rörelsen, liade sett dem lika >iialit äter 
strömma tillbaka till liaiikens luckor. Den uteirtpande sedel- 
stooken. >nm den .'U mars Is;^] nådde iM<)(MHK) rubel 
hade redan den sista december 1S22 sjunkit till l.OTöXK» 
rubel och utujorde vid 182o års utgång- ej mei- än l..')ll.(HX( 
riiliel. eller ungetar lika mycket som föi-e vexlingens bfirjan. 
Den miljon rui)el lianko-assiunationei-. h vilken banken såsom 
liy})otek för de utgifna rubelsedlarna mot god ränta depone- 
rat i Rikskommersbanken. smalt ännu hastigare ihop. \'id 
1S21 ai-s utgång hade den reducerats till XOO.iHMi rubel. vid 
samma tid 1822 återstod ej mer än !;")(),< KR) rubel. Den 
under sistnämda år betydligt stegrade laneefteifrågan i ban- 
ken hade i sin man bidragit till detta resultat. 

Minskningen i bankens utelöpande sedelstoc afstannade 
likvid ej. näi' irnclsen äterlemnat de sedlar som regeringen 
sökt påtvinga densamma. 

Det svenska sedelmyntets långvariga värdeförminskning 
pa böisen. som dref riksdalrarna i stora massor in i vårt 
land. uick parallelt med och beledsagades af en fortgående 
reduktion af bankens utelöpande sedelstock^). Ar för ar gick de 
finska småsedlarnas antal nedåt, till dess att år IKVA. da 
riksdalerns kursfall var djupast, i omlopp återstodo blott 
S28,()(K) rubel. Man måste gå tillbaka till bankens tidiaaste 
verksamhetsår, till 1^12. ]x\:] (»ch 1X14. tV»i' att tinna en 
mindre sedelstock. Den iin'-i,a företagsamheten i landet, hvil- 
ken vid 1 x:',( )-talets början befann sig i sin nadii. bidrog 
visserligen i sin man att inskr;iid<a mänLidcn af bankens ute- 
löpande sedlai. 

') So talirllcli. 



56 



KAPITEL y. 

Förnyade anfallsplaner mot de svenska sedlarna samt 
deras aflägsnande från Finland. 

riider loi)pet af 18;)0-talet beoynte. så i våra urami- 
länder som hos oss. en stöi-re aktivitet göra sig gällande i 
niyntpolitiken. 

Redan vid is;;(i-ars riksdag liade i Sverige tåttats l)e- 
slnt angående sedehnyntets inlöscni mot silfver enligt en kurs 
af 2 '\ 3 riksdaler banko eller 4 riksdaler riksgälds för en riks- 
daler specie. Men först den 1 oktober IS-U såg sig regerin- 
gen 1 stånd att vidtaga med >ilfverntvexlingen. Bankosed- 
larnas värde steg hastigt. Ar is;*,;) var kursen på Hand)nrg 
144 skiUiiig. is;54 blott i:UV,. is;).") 129 1/3 skilling och 
osfillerade iöv tramtiden kring sistnämda nivå. 

Det svenska myntet, som hos oss i handeln småningom 
erhållit ett sådant konventionelt värde, att fyratio skilling 
riksgälds ansågos svara mot 011 rnbel i papper, steg. eidigt 
livad senaten i sin hemställan nti myntfragan af den 9 decem- 
ber 18;>r) förmäler, undei- lo])i)et af anförda år i pris sålunda, 
att en rnbel icke gälde mer än omkring tretiosju skilling. I 
följd häiaf — säges i bemälda hemställan — hade det sven- 
ska sedelmyntet hos mängden af Landets invånare blifvit 
ännu mera begärligt, och det till den grad. att, åtndnstone 
å denna ort, nästan alla varupriser i handel enskilte personer 
emellan upi)gifvas och bestämmas i nämnde myntsort, stri- 
dande emot livad Förordningen af den 12 October 1<S1() 
uttryckligen stadgar, samt att allmogen icke sällan till och 
med vägrar att i betalning för sina ])ro(Jucter emottaga Ryskt 



i) I 

mynt. eliiiiu (let.saiiiiiia etter dess veiklipi viirde dem ei- 
bjudes». 

Emellertid trädde vid denna tid särskilda faktorer i 
verksamhet, livilka synas i nägon man hafva försvagat den 
dominerande ställning', som det svenska sedelmyntet intoii, i 
cirkulationen i vårt land. Icke sa att iniitoi-ten af svenska 
sedlar skulle hafva ui)i)liört. Att denna fortfarande spelade 
en stor roll — och sannolikt l)ety(lhgt öfversteg exporten — 
framgår till exempel deraf, att genom Åbo postkontor inför- 
des svenska sedlar är 1838 till ett belopp af 424,* »i K) riks- 
daler samt ar is;;',) till ett värde af 4ss.s:)4 riksdaler banko M- 
Men omständigheter tinnas hvilka antyda, att den svenska 
sedelstockens expansion icke försiggick lika laskt som till- 
förene, under det att det lyska myntet samtidigt vann ökad 
terräng. 

Under tidernas lopp kn(>tos intimare handelsiVh-bindelser 
mellan vårt land och den ryska grannstaten, under det att 
de ganda affärsrelationerna med Sverige småningom l)egynte 
att försvagas. Denna förändring i handelsfcHliallandena med 
grannländerna gjorde sig särskihlt föijiimbar under 18o()-talet. 

I östra Finland begynte vid denna tid haiidchi altmera 
draga sig åt Ryssland. Ej blott i Viborgs, utan äfven i Kuopio 
och en del af S:t Michels län sände landtmännen numera 
sina produkter till försäljning pa marknaden i S:t Petei-sburg 
(se sid. 24). och rublerna spredos i följd liäi-af vi(hi ikring i 
den tiiiska landsbygden. De vunno der sa mycket lättare 
insteg, som under tidernas lopp och under inflytan(U; af de 
ryska sedlarnas jämförelsevis små värdeförändringar allmo- 



') Bctäiikaiiilc atgifvct af den tVir det svenska iiiynlri< iil vcxliiii:- 
(Icii 14 iiovoiiilxT 1S39 nedsatta koniitrii, rclaicrailt af K. SchylxTjiSdii 
i Finsk Ti<l-kritt hand :i^. artikeln .Mviilreaii-alii>nen ar 1S|(I. 



58 



i^eiis inisstroeiide mot dotta oinloijpsmedel sniåningoiu börjat 
att liifva vika. 

Enligt (len för invexliniisfrågans Ijcliandliiig är 1S3!) 
tillsatta koniiténs betänkande bestämdes prisen vid denna tid 
i r»stia Finland, ända till Kuopio. S:t Michel och Borgå, i 
banko-assignationer. nndei' det att befolkningen i öfriga delar 
af landet sades ännu icke hafva allmiint (tfvergifvit den gamla 
vanan att nj)i)skatta varnj)risen i svenskt mynt. samt i Öster- 
botten och Abo län äfvensom gränstrakterna af Nylands och 
Tavastehns län det svenska myntet uppgafs förherska i cir- 
ku]ation(Mi och förmedla nästan all handel, så att det ryska 
myntet hiifvndsakligen blott kom till anviindning vid kronoupp- 
bcirden och betalning af impoi-terade ryska handelsvaror ^\ 

Dock äfven i vcstj-a Fiidaiid nndergingo han(lelsf()i'hal- 
landena vid (h-nna tid en markliar fiirändring. 

Under det att östi-a Finlands samfärdsel riktades pa 
S:t Petersburg, led handeln ])å Sverige ett betydanck; afl)räck 
undei- inflytande af den i)rotektionistiska tulltariff, som den 
svenska regeringen sedan är ls;)4 till;inii)ade vid varuinför- 
iseln fraii vart land (se sid. 2'2). Detaljerna af den svenska 
handelsstatistiken föi' denna tid iiro icke })ublicerade, hvarför 
det icke låter sig göra att noga faststidla verkningarna af 
tVirenäuula tulltai'iff. Dock framgår af de uppgifter, som 
Fjungberii i Försiik till en statsekonomisk statistik (»fver 
Sverige'-^) för enskilda är meddelai' angående införseln af 
finska ladngardsprodukter till sagda land. att en högst ansen- 
lig reduktion af den finska exporten på Sverige vid ifråga- 
varande tid eiit rum. 



^) So K. ScliyiKTiisoii a aiiiiirdt slällc 
-) Fjordo (Icicii sid. :!()— 32. 



59 

Sjellva (Icii svensk;i iiiyiitiealisatioiicii. livilkeii uat åt 
(le nötta riksdalei- ocli skillin.^sedlarna ett säkert och ooni- 
tvistliiit metalliskt värde samt ökade deras eftersökthet lio> 
den tinska allmogen, var i visst afseende ogynnsam för deras 
tillströmning till vart land äfvensom bevarandet af deras 
dominerande ställning i cirknlationen. 

Riksdaleins knrsstegring och det stabihi värde den nn- 
mera atnjr>t l)err)fvade de expoiterande köpmännen den extra- 
vinst de tidigare nnder omständighetei' knnnat betinga sig 
genom det im])orterade svenska sedelmyntets ntdebitering i 
vårt land till ett högre värde iin det i)a exportorten innehade, 
och härmed bortföll en sporre, scnii i >in man eggat tdl inför- 
.-krifvande af svenska sedlar. 

Härtill kom att det svenska myntets stadgade värde 
bj()d innehafvarena att i eget intresse, såvidt som mfijligt. 
nppfievara och skrinlägga detsamma samt verkställa förefal- 
lande betalningar i värdeosäkra ryska sedlar, hvaraf följden 
var att dessa trängdes i ondopp i rikligare mängd äii till- 

torene. 

Ktt betydande inti'ang syne^ vid fiirevarande tid hafva 
eut rnni i de svenska småsedlarnas cirknlation i Fiidand. 
Kort efter myntrealisationen- genomförande ntfärdades af 
svenska regernigen en knngörelse. daterad den 14 februari 
IBoö. enligt hvilken de i rörelsen utelöpamle riksgäldssed- 
larna, hvilka till stor del voro utgifiia i snia valörer, borde 
presenteras till inlösen innan utgången af ar lS4r). Fa grund 
häi-af nnnskades den uteir»i)ande riksgäldssedelstocken hastigt. 
Från (■).2sr).(MHi riksdaler Iianko ai- ISIU nedgick den i vilide 
till blott r)Sl.(Mi() riksdaler banko ar 1S4(). 

I följd hiiraf och da betalningen fr>r varuexporten till 
Sverige tvifvelsutan tdl «»fvervägande del iiidi'og> i str»rre 
sedlai-. hvarhhutoni sveii>ka småsedlar sedan gaimiialt icke 



CO 



kniule intTnas med posten, kom det siii', att de sistnämda vid 
ls:')0-talets utjiaiii^ lios oss si>elade en jämförelsevis mindre 
l)et3'dande roll. så i tVuhällande till de svenska sedlarna af 
större valör, som i f(")ihnllande till den tinska bankens ute- 
lö})an(le småsedlar. 

Af de svenska sedlar, sa l»anko som iiksi>älds. upp- 
gående till ett sammaidaudt liclojtp af r),214.<)*.i7 liksdaler 21 
skilling S runstycken haidvo. hvilka umler åren 1841 — 184o 
lemitterades till Stockholm för att utvexlas, utgjordes, såvidt 
af bankens riikenskajjer framgår, blott ;)10,42O riksdaler 35 
.>kilHng <■) runstycken eller r).;).") i)rocent af sedlar inneliafvande 
en vair)r af S — k; skiiling banko, medan deremot totalsum- 
man af Rikets Ständers Banks utestående sedlar med sagda 
valörtal ar ls;5«> be]öi)te sig till i>,4U).ir)2 riksdaler ^). hvilket 
i törliallande till l)ank('ns hela da utelöi)ande sedelstock, stor 
2»),r)2().4ir) riksdaler, utgjorde H.n' ]uocent. Beträffande riks- 
gäldssedlai'na. af hvilka vid dciina tid blott ett ringa beloj)p 
utestod, har samma kalkyl, i tVHjd af bristande tillgäng å 
siflerdata, icke kunnat af mig vei-kställas. men antagligt är, 
att. om sagda sedlar kunnat inberäknas. de utelöpande små- 
sedlarnas procentuella beloj)]) befunnits stiga till en ännu 
något högre sit!i-a. 

Till belysande af den relativa freqvensen af de svenska 
småsedlarna å S— lii skillings vahir i (dika landsdelar må 
anföras, att det belopp, som af sagda sedlai- vid ifrågavarande 
tid å säiskilda stiillen invexlades. i tTirhallande till totalanta- 
let inhista sedlar steg vid banken i Helsingfors till (i49 pro- 
cent, i Abo till 0.94. i Vasa till 4.50. i Uleåborg till 1>.40. i 
Tavastehus till I0.97 samt i Kuopio till 1.38 procent. 



^j Ag;u'(lli iich T^juiiglierg, Stiitsckdiioini^k st:ili.-tik. iMirsta dolon, 
irc(\]v hiWtct sid. 7!). 



(il 

1 (len num de svenska småsedlarna droiio siu nndan. 
intouo finska bankens rubel- ocli kojjeksedlar deras i)lats i 
lörelsen. Efter det att l)ankens sedelemission nnder tolf års 
tid befunnit sitt i ett kontinuerligt sjunkande, så att den år 
IS;').'; icke utujorde mer än s:>s.(H)e) rubel. begynte den från 
och med ai- ls:U irå ui)])åt. Inom sex är stegrades den med 
inemot .V.i jjrocent och nådde vid utgången af ar \X'.VJ 
l.:514.(i()(> rubel. Den sedan UKMJlet af ISIJO-talet småningom 
atervaknande företagsamheten bidrog i sin man till a>tad- 
kommande af detta resultat. 

Af bankens utelöpande sedelstock utgjorde kopeksed- 
jarna. livilkas valörer till värde närmast motsvarade de 
svenska S å K) skillingssedlarna. den mest betydande delen. 
Deras l)elopp steg år 1S:V.» till l.()in.(;^i2 rubel. motsvarande 
i värde 1.165.(XK» finska mark. under det att summan af 
förenämda svenska småsedlar, enligt anförd beräkningsgrund, 
i värde l)elöi)te sig till i)lott r)47.»HH) mark. 

Medan det svenska myntets dominerande ställning under 
förbemälda omständighetei-s tryck i någon mån försvagades, 
begynte den inhemska regeringen aterupi)taga sträfvandena 
att förjaga det svenska cirkulationsmedlet ur landet samt 
bringa ordning i landets fr»rviirade myntförhållanden. Efter 
tolf års låt-gåpolitik såg sig senaten föranläten att åter taga 
myntfrågan i dess helhet till behandling. Det var år 1SH;>. 
Iviksdalonis värdeförminskning hade da nått sitt lägsta sta- 
dium. baid<('ns sedelemission niMUjunkit till en obetydlighet. 
och regeringen under en följd af ar sett sig tvungen att 
mottaga det svenska myntet i statens kassor. Atgiirder 
måste vidtagas. Men h vilka y 

Den 1^0 maj omförmiilda ar väcktes frågan till tal> i 
senatens ekonomiedei)artement af generalguvernörsadjoiiitcn 
Thesleff. ^'id ärendets vidare bcliaiidliiiLi den 7 och l'1 okto- 



62 



IxM' samt 1 1 iinveiiihci- yrkade iiiiiioiitotcii. <leril)lan(l Tliesloff. 
pa utfärdande af lörliud f(»r det svenska myntets vidare liäni;- 
Itailiet i landet äfvensoni pa åtgärders vidtagande till dess 
snara ntvexling. eventuelt med biträde af ett utaf den ryska 
kronan ntverkadt lån. Majoriteten deremot. förenande sig om 
chefen för finansexpeditionen Sackleens förslag, ansåg för när- 
varande intet annat kunna i saken tillgöras. än att föiord- 
ning utfärdades (U^roni. att f()r framtiden endast ryskt mynt 
tiuge mottagas i kronans uppbörd, dock med det undantag 
><)m i afseende a \'asa och rieaborgs läns innevånare ännu 
för ett är möjligen kunde af behofvet påkallas, hvarjämte det 
svenska mynt som sålunda ännu kunde intlyta i kr()nan> 
kassor borde, i stället för att utgifvas till bestridande af 
statsanslagen, omsättas till ryskt mynt. 

Den ökade kredit, livaraf de svenska sedlarna kommo 
i åtnjutande efter den i Sverige företagna realisationen, för- 
mådde senaten att ånyo till behandling upi)täga frågan om 
det svenska myntets afhysande. änskönt kejserligt svar a 
senatens fcirenämda anhållan icke ankommit. 

\'id i)lenuni den *.» december li<iV) beslöt senaten hem- 
ställa till hans majestät, huruvida ej landets innevånare ge- 
nom alliuiin kungörelse kunde förständigas att för framtiden 
ol)rottslig('n efterlefva de beträffande myntfrägan utfärdade 
f(»i-fattningar och att. i enlighet med bestämningarna i dessa, 
iifven mellan enskilda personer all handel skulle afslutas, 
alla priser liestämmas och all debitering af den säljande ske 
endast i ryskt mynt, samt att svenska sedlar af lägre valör 
än två riksdaler banko icke finge vid äf\ entyr af konfiskation 
i landet infihas eller der ciiknlera. Likväl >och till före- 
kommaiule af det lidande, som för tlere af Landets innevå- 
nare kumle föranledas genom en alltför hastig brytning uti 
det nuvaramle förhallandet . ansåg senaten siu' I)öra föreslå. 



att iiDicliahanie af iiiiiiida siiiäiro sedlai' tiii.izc intill den 1 
juli l''^;)*) a räiitei'ienia och liaiikcn omsätta dcni mot haid<o- 
assignatioiier eller hankens småsedlar, hvarvid enliiit senatens 
mening >de svenska småsedlarna, jämförda med en ruhel 
hanco assignationer. syntes kunna nedsättas en eller högst 
tvä skilling hanco under deras verkliga värde, pa det. enär 
desamma genom styrelsens fr)rsorg skola till Sveiige sändas 
och ryskt mynt i stället indragas, någon tVulust genom 
vexhngsop(Tationen icke ma statsverket tillskyndas . 

Senatens f(")rslag till myntfragans lösning innel)ar intet 
nytt. ingenting som icke 1'edaii ti<ligare hhfvit ftirsökt. icke 
heller voro omständigheterna i väsentlig mån gynnsammare 
än förut f(')r de föi'eslagna åtgäi'dernas genomförande. 

\'ai- det i följd af vunnen erfarenhet rörande vansklig- 
heten att under da radande pappersregim i kejsardcunet söka 
tränga det svenska myntet at sidan, eller var det emedan 
l)lanerna till en myntrcalisation redan då förhereddes hos- 
Rysslands ledande finansiella personer, efter hvilken refoims 
genomfiirande ntsigterna för ett framgångsrikt upptagande 
af kampen mot de svenska sedlarna i Finland syntes större 
än för det niirvaramle. altnog regeringen fann sig icke föran- 
låten att vidtaga någon atgiird i aidcdning af senatens om- 
tVirmälda hemställan ^). Frän senatens sida väcktes icke heller 
undei' de tViljande åren något nytt f()rslag om medel att tVn-- 
visa (le svenska kreditsedlarna ur vart land. Frai^an <im 
penningeväsbndets ordnande syntes äter slumra in och v\k>- 
dalerns ])osition liWltli oantastad af styrelsens åtgärder, 

') Botniffaiulc tiHliaiiilliiipiriKi iiioiii diii :it K. Scli\ licrgsoii ä 
oiiit<inii;il(h >t;illc i Finsk 'l'iil~kritt Dimiiiiiiilii komilr. som ;ir ls:?(} 
under niinistorstatssokrclcrarciis urdirnandcska]) var nedsatt i S:t Po- 
lersbiirjr tVir att öfverväjia ant;ående nieilcl U'>v inyntväseiidels ordnande, 
hatva nayra incddelniidin icke -l:itl niii; till liiid>. 



64 



I sjelfva verket nalkades dock niyntfräoan sin lösninu. 
och lösnin.uen kom tVan Kyssland. En oniiiestaltning af det 
ryska myntväsendet bragte silfverrulieln i assignaternas ställe. 
Denna betydelsefulla i'eform var egnad att skingra återstoden 
af det misstroende, som den tinska l>efolkningen sedan gam- 
malt närde mot det ryska myntet, och under trycket af de 
åtgärder en kraftfull inhemsk regering vidtog flydde de sven- 
ska sedlarna nr rörelsen, lemnande plats för rubler och 
kopeker. 

Altsedan grefve ("anciin är 1S:^4 öfvertagit tinansport- 
iVHjen i kejsardcMuet. hade den ryska regei'ingen iakttagit en 
]tassiv ])olitik i fru-hallande till ])a])persmyiitet. Nägon indrag- 
ning af baidvo-assignationer företogs ej mer. och den ute- 
stäende sedelstocken f(")rblef oförändradt stor. Assignaternas 
värde steg långsamt. Agiot minskades från 274 kopek ar 
1S24 till 2r)4 år IHoS. och silfver l)egynte småningom visa 
sig i rörelsen. Emellertid vai- pa})persmyntets metalliska 
viiide undeikastadt ständiga flnktnationer. det varierade äfven- 
ledes betydligt från en af rikets ])rovinser till den andra. 
Detta i föreninti med giUlande bestämningar angående silfver- 
myntets viudc vid kioiiontskyldernas erläggande. d(Mvid det- 
samma mottogs enligt en kurs. som faststäldes olika vid 
olika skatters uppbörd, dock så att åt pa))persmyntet dervid 
tillerkändes ett högre värde än det i)a marknaden innehade, 
gaf anledning till ständiga spekulationei- och framkallade ett 
ändl()st virrvarr. som omsider <)fvertygade ('anci'in om nTxl- 
vändigheten af baidvo-assignationernas indragning. 

Uti manifest af den 1 juli 1880 faststäldes att silfver- 
myntet skulle ntgöra rikets »löpande hnfvudmynt» och silf- 
verrubeln vara den lagliga och oförändeidiga hufvudmått- 
stocken för alla uti riket i omlopj) befintliga mynt». Banko- 
assignationei'na skulle, så länge de i rörelsen qvarstode. 



65 



beräkna?- efter en kurs af :'> rubel öo kojjek fcir en silfver- 
rubel. Deras invexling föranstaltades vid ränterierna. till en 
början dock. i nian af tillgångar, i >nninior ej (ifverstigande 
hundra rubel silfver för livar person. Den 1 januari 1840 
öppnades vid Eikskonimersbanken en depositionskassa, livil- 
ken genom utgifvande af sedlar mot insättningar i guld och 
silfver förskaffade banken l)etydande summor ädel metall. 1 
manifest utfärdadt den 1 juni ls4:» förordnades slutligen, att 
så depositionsbiljetterna som banko-assignationerna skulle 
invexlas mot kreditsedlar inhisbara i silfver. Invexlingen 
skulle vara fullbordad inom den 1 januari 1848. 

\'id realisationens genomförande i Finland >yntes tiden 
vara inne att på allvar angripa det svenska sedelmvntet och 
åvägabringa enhet i landets penningeväsende. 

Föl' att förbereda dessa båda ärenden tillsatte regerin- 
gen den 14 november 188*) tvenne sekreta komitéer. hvar- 
dei'a under L. (r. von Haartmans ordförandeskap och (Udvis 
bestående af samma ledamöter. Den ena. hvilken som med- 
lemmar räknade senatorerna Sackleen och Hising äfvensom 
kammarrådet von Bonsdorff och advokattiskalen Trajip. hade 
i ui)i)drag att uppgöra förslag rörande grunderna för mynt- 
reaUsationeus genomförande i Finland äfvensom betiiiffaiide 
de publika inrättningars organisation och verksamhet, hvilkas 
föremål är underlättande af jicnningerörelsen. Den andra. 
hvai's ledamöter utgjordes af Sackleen och von Bonsdorff. egde 
att .afgitva betänkande angående de lämpligaste utvägaina 
till afiijelpande af den oreda i Finlands p('niiinLiefr>iliallanden, 
hvilka framkallades af ett främmande sedelmynts omlopp, 
äfvensom till dess utbytande mot rikets grundmynt. Ixiran- 
des Comiténs öfverläggningar och beslut i obrottslig tysthet 
bevaras, samt i)rotokollet vid Comiténs sammanträden för- 
denskull föras af en ibland dess ledamöter*. 



'66 



Redan den 24 febiiuui 1X40 atuaf senaten sitt utlåtande 
i realisation sfrägan efter inhenitande af förstbeniälda komités 
betänkande. Den !• a])ril samma är utkom manifestet »an- 
tiående inyntrealisationen i Storfnrstendömet Finlands, i enlit:- 
het livarmed densamma, i hufvudsaklig öfverensstämmelse 
med de i manifestet af den 1 juli l-SHO faststälda grundei-, 
skulle iid'r>ras i P^iuland frän inuangen af är 1841. I följd 
liäraf komme från sagda tid alla skatter och afgifter samt 
alla pris att bestämmas i verkligt silfvei-mynt. Dock tinge 
muntliga öfverenskommelser emellan enskilda stipuleras i 
banko-assignationer, sä länge denna myntsort i landet funnes 
i omlojtp. livaijämte någon tVirpligtelse att verkstiiUa alla 
utbetalningar ovilkorligen i silfvermynt icke förelåge, utan 
bei'ättigad(\s livar och en att bestrida desamma med silfver- 
sedlar. ryskt guld- eller kojjparmynt. eller ock med banko- 
assignationer, enligt den för dessa faststälda kursen. 

Åtei-stod att bringa realisationen i verkställighet äfven- 
som att vidtaga de för det svenska myntets förvisande ur 
rörelsen ncHliga åtgärder. 

Genom kungörelse utfärdad den 2\ april 184U öfver- 
lemnades ät Finlands Bank att under tinansexpeditionens 
inseende utiifva veikställigheten af myntrealisationen, såvidt 
fråga vore om allmänna penningerörelsen och densammas 
underlättande. F()rmedels kejserligt reskript af den 1 der- 
jtåfrdjande maj tillsattes, i betraktande af nödvändigheten 
att med möjligaste skyndsamhet vidtaga åtgärder för mynt- 
realisationens bringande till verkställighet i Finland samt 
uti andra dermed gemenskap ägande Finance frågor, äfven- 
som angående Bankens nya organisation», uti senaten en 
särskild temporär afdelning, hvilken i senatens stad och ställe 
egde att pröfva och afgöra förberiuda frågor i alla sådana 
tall. då finansexpeditionen icke ansåge sig tillkomma att derom 



67 



besluta. 'J'ill utdelningens ordturande kallades L. (i. von 
Haartnian. till ledamöter senatorerna !>. U. Björksten och 
K. E. af llenrlin ')• 

Undei- von llaartuian> Icdninu skred den temporära 
afdelniniien till verket steg tor steg. systematiskt oeli med 
stor energi. 

Dess ansträngninuar koncentrerade sig till en hrti-jan 
l)å sträfvan att utvexla de ryska l)anko-assignatioii('nia nn)t 
silfver samt att förskaffa at hanken tillräcklig metallisk valuta 
att deri)a kunna basera ntgif ningen af inlösbara sedlar, med 
livilkas biträde sa de ryska som svenska sedlarnas atiägs- 
iiande ur rörelsen kunde beträmjas. 

Uti förlierörda kungörelse af den '21 a\)\\\ 1>!4(> hade 
grund lagts för en ny organisation af Finlands I.ank. Dess 
emission af småsedlar, garanterade i ryska banko-assigna- 
tioner. skulle med realisationens ingång upphöra. 1 stället 
undfick banken rätt att mot nedsättningar i silfver utgifva 
depositionssedlar a tre. fem. tio och tjugufem rubels valör, 
hvarjämte banken, till inlösen af statens skuld till lyska 
kreditanstalterna, uppkommen i anledning af fästningsbygg- 
naderna pa Åland och uppförandet af Nikolaikyrkan i Hel- 
singfors, befogades att under öfverhetens garanti npi)taga 
län hos enskilda personer mot utfiirdande af föiskiifningar. 
lydande a trehundra och nioliundra i'uhel >ilfver. Iivilka löpte 
med fyra jjiocents ränta pa i'änta och voi-o iidr)sbaia in(»m 
trenne dagar efter sigt. Vnv liaid\ens utlaningsverksandiet 
l)lefvo samtidigt nya principer faststälda, och i Abo, \'asa 
samt Kuopio inrättades banken undei'lydande vexclkontor. 
hvilka egde såväl »tillfredsställa allmänna ivirelsens behof af 



') Senatens [ilcniin-otdkoll ticii ') maj I.S-lo. 



68 



<le olika inyntsla^en, genom deras utvexlinu mot livaiannan:. 
som på föreskrifvet sätt biträda vid bankens lånerörelse. 

För att förskaffa åt banken klingande mynt till att vid- 
taga med dess nya fnnktioiiei' vidtogs en serie åtgärder af 
olika slag. 

Alla lån mot borgen ni' liypoteksfonden fVir småsedlarna 
sknlle enligt den anförda kungörelsen npi)liöra, fondens samt- 
liga utestående fordringar indrifvas. ocli dess redan egande 
eller framdeles erhållande tillgångar i baid<o-assignationei' 
omsättas till silfver. 

Samtidigt föi^ordnades att. till myntrealisationens under- 
lättande, det lan å 8(K),()CK) rubel l)anko-assignationer, som 
banken förskjutit till statsverket i afseende å de år 1S27 
brandskadade innevånarenes i .Mu» undsättning |y|. borde inom 
tre 'äv> tid till l)ankcn återbetalas'). 

Till den metalliska kassans förstärkande föranstaltades 
vid banken äfvensom å räntei-iet i A'il>orgs län en invexliug 
af i omlopp varande lyskt silfvermynt mot bankens småsedlar, 
hvilken invexling fortgick tVan den 1.") Juni ls4(» till årets 
slut 2). 

Något senare tillstaddes I^inlands Rank ocli dess kontoi- 
att i enahanda syftemål mot i allmän u])i)b()rd gångbart mynt 
invexla särskilda uppräknade slag af utländskt silfvermynt^). 

Åt trafikanter medgafs rätt att erlägga tullumgälderna 
i utländskt silfviTinvnt eftei- för ändamålet faststäld kurs *). 



') Rcskrij)! af dcii 21 april ISto. 8e tomporära aF(lcliiiii<ieiis 
protokoll fi")r dfii 2t> maj saniina iir. 

-) Tfiiiiiorära at'(lflnin<i(ii> prutokoll tVir den 2!) inaj 1840 äivon- 
som baakciis rapixirtcr aiigåeiidc invoxliiigcii. 

*) T('iu[)orära atdelniniiciis protokoll för dcii 1!) augusti lS4li. 

*) Temporära afdolnimicns protokoll tVir den 2:i juli 1S4I). 



69 

De l)olo]ii) i silfvei. som tTninedels otVannäiiula ät gärder 
indrogos. egde hanken nedsätta i liypoteksfonden fur dess 
depositionssedlar till uruini för fiamtida sedelutgifnin<>- M. 

För att yttermera befästa allmänhetens förtroende till 
bankens depositionssedlar samt förekomma uppkomsten af 
ett agio mellan dem och ivskt silfver- samt ki-editmynt be- 
reddes af regeringen tillfälle till deras invexling ej blott vid 
banken och dess kontor, utan äfven vid ränteriet i Viborg"-^) 
samt hos l)ankens ombud i S:t Petersburg G. Sterky och Son ^). 

St(Kld i)a omförmiilda åtgärder kunde l)anken i lugn 
försätta sina sedlar i rörelse. 

^ledan Finlands IJank vidtog de förberedande anstal- 
tern;i till landet> tVh-seeiide med ett inhemskt penningesur- 
i'ogat. str(")mmade de ryska lianko-assignationerna i stora 
massor ut ur landet. Sedan juni månad år 1S4(» sändes 
genom bankens försorg de disponibla tillgångarna i ryskt 
sedelmynt fr»rvaiade uti statens särskilda fonder äfvensom i 
?bankens hypoteksfond \nv småsedlarna för utvexling till S:t 
Petersbuig. (lenom bemedling af bankens ond)ud dcrstädes 
blefvo sålunda undei' arets lopj) utvexlade 049,1)75 rubel 
l)anko-assignationer tillhöriga smådelsfonden äfvensom 1,490,920 
rui)el tillhörande statsverket eller inalles 2,040,Xl»r) rubel 
(dei-af S1),1KS5 rubel i Kommersbankens siltVersedlar). Vexlin- 
gen skedde dels mot klingande mynt. dels — och föi- det 
mesta — mot Kikskommeisbankens räntebärande siltVer- 
sedlar *). 



') Tciiiporiifu ;itdcliiiii;i(ii< pindikoll dcii 21 iiovniihcr IMO. 
-) Temporära afdoliiinjicns protokoll dcii 14 (IccciiilMr 1S4(I. 
^} Toiuporära afdoliiiiifions protokoll den 7 april 1.S41. 
*) So Temporära af'(leliiiii<_n'iis protokoll för den "itl maj ISJO 
ätvcii~-(>iii liaiikcii^ li|-cl till siiii(l;i .■irdcliiiiiL;-. 



70 



Sii;iit kallades sä bankxT.s depositionssedlar som dess 
småsedlar till lijoli) \'uv att biti-iida vid det ryska sedelmyn- 
tets indragning. 

Enligt temporäi-a afdelniiigens beslnt af den 2(5 novem- 
ber \x4L) anbefaldes samtliga länestyielser. förutom den i 
Viborg, att från början af ar 1S41 till banken remittera sina 
disponibla tillgångar i lyska sedlar af 5, K» och '2^) rubels 
valöi- och skulle banken Icuiua dem ersättning till tvä tredje- 
<lelar i siua dcitositionsscdlar. till en tredjedel i ryskt silf- 
vermynt. 

Vöy att bei'('(la banken iit\;igai' att v(,'rkställa de anbe- 
falda silfverutbetaliiiiigariia stiildcs till dess dis})osition dels 
det silfvor. som fian S:t Petersburg intiöt genom verkstäld 
utvexling af de disponibla tillgångarna i ryska sedlar uti 
\'il»orgs ränteri. dels äter tvenne särskikla finska statsver- 
kets hos ryska maiinstyrelsen äfvensom riksskattkammaren 
och kejserliga kabinettskassan egande f(»rdi'ingar, i värde sti- 
gande till sammanlagdt .")( i.").7s( ) rnbel r)()V2 kopek banko-ft 
assignationer. F()r att äter erhålla betäckning för de utgifna 
depositionssedlaina egde banken låta i S:t Petersburg utvexla 
de inkduma banko-assignationerna äfvensom i l)anken depo- 
nerade medel nr stats- och miiitiefonden mot iTskt silfvermynt. 

Vid samma tid gjorde legeringen ett grei)p i bankens 
småsedelsfond för att fvlla den befarade bristen på småmynt 
vid den instundande invexlingen af de svenska småsedlarna. 

Piedan den T) februari birhandeuN ärande år hade sena- 
ten pä framställning af dåvarande finanschefen Sackleen be- 
slutit i antydt syfte anbefalla guvernörerna att vid utbetal- 
ningar af löner och öfriga statsanslag utgifva minst en tion- 
dedel i bankens småsedlar, i hHjd hvaraf länens styresmän 
egde besörja derom att tilliäcklig tillgäng å dylika sedlar 
funnes i ränterierna att tillgå. Detta beslut ändrades på 



71 



tinaiLsclietens försla,u den (i derpäföljande maj dcrhiiii. att 
minst en femtedel af ifråua varande utbetalningar skulle verk- 
ställas i nämda sedelslag. Samma anordning iakttogs, i kiaft 
af temporära afdelninuens beslut, äfveii under aren 1S41 
och 1X42'). 

Den teiiii)oräi'a afdelningen faiui likväl, att dessa atgiir- 
der icke voro tillfvlles till att >;da'rstrdla rr»relsens l»eliof af 
skiljemynt efter de svenska småsedlarnas athsande. Det 
belopp i silfver som vid vexlingen stod till buds var icke 
tillräckligt att till fullo ersätta det indragna lägre sedelmyntet. 
Fruktaiule för en brist pa ciikulationsmedel af mindre valör, 
livilken lätteligen kunde åstadkomma stagnation i varuom- 
sättningen samt en skadlig prisstegring, säg sig regeringen 
föranlåten att vid tiden för vexlingens ])åbörjande yttermera 
söka bistånd hos bankens småsedelfond. 

Emellertid u]ti)liörde fondens rätt att utgifva rubel- och 
kopeksedlar vid aiets slut. i samma ögonltlick som de svenska 
sedlarnas invexling vid banken skulle taga sin början. Fiir 
att förse sig för kommande behof ujjptog den inhemska rege- 
ringen på eget bevåg ett lån hos banken att utbetalas i dess 
småsedlar. 

\u\ t('mporiii'a afdelningen> saninianträde den '2\ novem- 
ber beslöt senaten, att bankens direktion förskottsvis skulle 
utanordna och sub secreto remittera till ränterierna af hyjio- 
teksfondens sedlar ett belo])p a tillsammantaget en miljon 
rubel iianko-as.Niuiiationer. att utua till fvra femtedelai- i en- 



'j 80 fkoiioiiiicdcpartciiniitct.- ]ir(itiikoll tTir den ."> tclinuiii <icli (i 
maj 1840, tomporära afdoliiinfions protokdil <lrii .21 hovcihImt satimia ;ii- 
äfvonsom tomporära afdolninjrons >;krifvt"lsc till kejsaren at den :il tle- 
ecmber 1(S42, innetattaiule redogörelse fr>r departementets tilijiiiranden 
')eh viiltatiiia åtgärder (Temporära atdelningens lintkniKM pi l 



och tvårubelssedlar samt till en femtedel i kopekssedlar, för 
att inom länen utvexlas mot ryska banko-assignationer, och 
koninie banken att för detta förskott efterhand undfå ersätt- 
ning af de vid vexlingen inflytande medlen. Ofvanstående 
belopp ökades i My\ af senare fattadt beslut med 400,000 
rubel, och blefvo i f()ljd häraf under loppet af december 
manad 1M40 till länestyrelsei'na försända inalles 1,400,000 
rnl)el. deraf till Al)o ränteri 2r)( ).()()(). till Viborgs ränteri 
2<X),(XM), till Tavastehus, S:t :\Iichels. Kuopio. Vasa och Uleå- 
borgs ränterier 1(K>.00() iul)el för ett hvart äfvensom till 
Nylands ränteri 4r)().oO() lubel. Iivaraf sedermera en del stäl- 
des till ränterieiiias i A bo. \il>oig. \'asa och Uleäborg 
disposition. 

(jenom kungörelse underrättad om att småsedlar fun- 
nos ;i länterierna att tillgå, begagnade sig allmänheten af 
det erl)judna tillfället i den utsträckning, att ränterierna undei" 
lopi)et af ai- 1X41 kunde i banko-assignationer, remitterade i 
särskilda poster, till (övervägande del återbetala sina lån tiil 
banken. lUott i S:t Michels och Kuopio län utestod vid årets 
slut för banken en fordran a sammaidagdt t>0,{K)0 rubel 
lianko-assignatioiKT. livilkct hclo])}) till fullo återbetalades 
år 1842^). 

Bankens utelöpande småsedlar, hvilkas belopp vid utgån- 
gen af år lS;3i) utgjort l,ol8,i)lH rubel. ökades i följd af 
ofvannämda åtgärder under loppet af ar 1S40 med mer än 
1,800.000 rubel, så att den utestående emissionen vid slutet 
af sagda år hade ett samnianlagdt värde af ;),ir)2,l*lj7 rubel 
Itanko-assignationer. Sedlarnas kredit hos allmänheten var 



^) Toinporiira nldclniniions pvotDknll fVli- don 21 novcinhci' och 14 
(Icccinhrr 1S40 samt (i >(])tciiil)('r LS4] iitvriisom (»aiikciis IxTättplsor 
och liiitvudlKk-kcr. 



73 



obestridd. Först långsamt vände de äter till hanken och 
ersattes i rörelsen af silfvennynt. \'id shitet af år 1^41 
qvarstodo i cirkulationen 2.914.siii rubel. ar \x42 ännu 
2,729,425, är 1843 2,226,S3!i ruhel hanko-assignationer. Först 
år 1845 hade det tillskott i emissionen, som uppstod vid 
realisationen, äter försvunnit. År 1852 var omsider småsed- 
larnas indragning afslutad. Oinlösta äterstodo blott 1G2,2S1 
rubel banko-assignationer. utg()rande till stiirsta del sedlar 
hvilka i rörelsen förkommit, banken till motsvaiande \\u>\. 

Den 1 januari 1^41 var P^inska Bankens nya organisa- 
tion fulländad. Vexelkontoren voro inrättade, depositions- 
sedlar lågo färdiga att utträda i rörelsen, i bankens särskilda 
fonder funnos silfvermynt att tillgå till ett sammanlagdt be- 
lopj) af 1<;5,035 rubel specie. Finlands Bank var så genom 
-det ena som andra redo att biträda vid de svenska sedlarnas 
invexling. Öfriga förberedelser härför hade redan sedan länge 
och med omsorg vidtagits af regeringen. 

Denna började sin kamp mot de svenska sedlarna genom 
att den 2() maj 1840 utfärda ett generelt förbud mot införsel 
af utländskt sedelmynt. 

Xagot senare skred regeringen till utvexling af de i 
banken äfvensom ränterierna förefintliga svenska sedeltillgån- 
liarna. 1 följd af temporära afdelningens beslut af den 27 
juni äfvensom 19 augusti remitterades de genom bankens 
f<)rsoi'g till ränteriet i Abo. \'exlingens verkställande i Stock- 
holm anförtroddes ät kommerserådet i Abo Al)r. Kingelin. 
hvilken vidtog med operationen i augusti månad ^). 

Nästa steg gälde vidtagande af ftirberedande åtgärder 
t<)i- indragningen af de i omlojjp vaiande svenska sedlarna. 

') Toiiiporära atilcliiiiificns protokoll för don 27 juiii, 2:5 juli och 
Ii» aujitisti 184(1. 



74 



Dervid voio svårigheterna af särskilda slag att ötVer- 
viiiiia. Den största svårigheten syntes hota från svenskt 
håll. der ryktet om de förestående stora silfvevanspråken å 
likshanken väckte regeringens bekymmer och farhågor, sä 
mycket mer som den dåvarande starka politiska op])ositionen 
i Sverige begagnade sig af denna sak i sin kamp mot rege- 
lingen. hvarför denna sag sig föranlåten att å diplomatisk 
väg göra föreställningar mot myntrealisationens genomförande 
i Finland. 

Till den svenska opinionens Ingnande föi'eslog von 
Ilaartman. att knngr)rels(! nJirmast borde ntfardas endast 
angående de svenska småsedlainas inlösen, hvaremot med 
invexlingen af de större sedlarna tillsvidare sknlle anstå ^). 
De \T)v vcxlingens genonilVMandc tillbuds stående medlens be- 
gränsade belojjp talade utan tvifvel äfven till försvar för dess 
föranstaltande småningom och i särskilda repriser. 

Vöv att anskatia nödiga tillgångar i silfvermynt till 
vexlingsoperationernas underlättande hade den för penninge- 
väsendets ordnande nedsatta komitén föreslagit, att hos ryska 
statsverket matte aiis(»kas om ett lan a en half miljon rubel-). 
Den 11> augusti meddelade von Ilaartniaii vid temporära afdel- 
ningens sammanträde, att .'liiO.dOd rubel silfver blifvit bevil- 
jade att som räntefritt lan utgå frän riksskattkainmaren i 
lyra särskilda serier, en livar a 7r),0()0 rubel. och vore detta 
1,111 hhfallet till betalning inom ett och ett hälft år efter ntan- 
oidningen af livarje serie. 



') Bctnitfaiidc (tfvaiislacii(lc >c !•!. ScliyixTiison a anlViidl ställe. 
-) E. Schyl)orgsoii a anirndl >l;illc. livaivst redoiiöros Hir iiiiic- 
]ialli'l i kniiiit('iis l)r't;inkaii(lc. 



\[d saimiKi tid cinaiieradc tveniu' föioi-diiiiitiar aii.uaendc 
invexlings föranstaltande af det svenska sedelniyntet. den ena 
dateiad den is. den andra den H> auiiusti ls4<>. 

(lenoni den förra af dessa aternpplifvades det för.uätna 
fr)rl)U(let mot svenska småsedlars onjlopi) i landet. At han- 
ken iiafs tuilniaiit att. sä i Helsingfors som vid dess kontor 
i Al)o. \'asa ocli Knojno. invexla innan ar 1S4() ntgifna små- 
sedlar, livilka ])resenterades till inlTiscn inom de fyra första 
månaderna af ar 1^41. Kursen faststäldes för jämnhets sknll. 
men äfven i syfte att iov vexlingsopei-ationerna tillvinna all- 
mänhetens fr»rtr(»ende (X'h l)efordra deras skyndsamma genom- 
tViranile h. till tre kopek silfver hir fyra skilling riksgäld.-. 
hvilket motsvarade I rubel 44 ko])ek ITtr specieriksdalern. 
under det att denna- parivärde var blott 141.3 ko])ek. hvar- 
förutom vexlingskostnader voro att tagas i betraktande. De 
små sedelinnehafvarena l)ekommo vid vexlingen en ringa i)re- 
mie i>a kronans bekostnad. 

I den senare kungörelsen åtog sig kronan äfvenledes 
att invexla svenska sedlar af alla valörer frän .'52 skilling 
banko ellei- en riksdaler riksgälds till och med lo riksdaler 
banko. Ivui-sen vid dessa sedlars invexling bestämdes mindre 
gynnsam f(»r iunehafvarena. i det att sjjecieriksdalein liei-äk- 
nade> blott till I rnltel 40 kopek. 

Summan utotaende sedlar a högst tio riksdalers valör, 
sa i Sverige som l''inland. steg vid denna tid i värde till 
något utöfver hälften af svenska riksbanken.- och iik>g;dd>- 
kontorets utelöp;inde sedelstock. 

Enligt senatens beslut af den i^l derpåföljande novem- 
ber skulle invexlingen af f(>ren;imda .-('(Ilar dcrjänite f(')rsiggä 



') Tciuporiira utdcliiiiiurii- lill kijs;u-<'ii ;il't:itn;i licriilli-isc den :il 
(l('('cnit>fT 1S4"2. 



7() 



vid landträiiteiierna i Tavastehus och Uleåborg. hvarvid det 
svenska myntets inlösen bestämdes att ega rum i bankens 
småsedlar. 

Dock skulle jämlikt senatens föreskrift vid vexlingens 
verkställande, sä i ränterierna som vid banken och dess kon- 
tor, en och samma i)erson eller samma handelshus icke med- 
gifvas att tillösa sig ryskt mynt till högre l)elopi) än föi- 
fem riksdaler riksgälds i småsedlar och femtio riksdaler i 
stcirre sedlar. 

Återstod att vinna den allnuinna opinionen för företa- 
gets genomförande. 

För att i möjligaste man bryta allmogens befarade mot- 
sträfviglict iiiipnianade regeringen genom länestyrelserna sä 
presterskapet som kronolänsmännen att upplysa densamma 
om anledningen till hans majestäts förordnanden samt för- 
khira myntrealisationens ändamål. 

(ienom kungörelser i kyrkorna erinrades tillika befolk- 
ningen om den svenska regei-ingens förordnande af den 14 
feiiruari is;];"), i enlighet hvarmed riksgäldssedlarnas inlösen 
med är 1X40 skulle upphöra, hvarföruton» presterskap och 
i\i()nol)et)ening anbefaldes att i)aminna den mindre ui)plysta 
delen af allmiiiihcten om iKidviindigheten att i tid, med begag- 
nande af de utvägar styrelsen i sådant afseende beredt, eller 
pa ajinat sätt, bortvexla de af dem innehafda riksgäldssedlar, 
pa det att desamma ej, genom innehafvarnes försummelse 
att i)resentera dem till inlösen i rätt tid. måtte föi-|oi-a alt 
värde i). 

Kedan före den i kungörelsen utsatta tiden tog invex- 
lingen af de svenska småsedlarna sin början enligt senatens 
l)eslut af den 10 september. Den verkstäldes i bankens 



'j Tcmpni-iira atdcljiiimciis inntdkoll dfii l!l :iu<:iisti 1.S40. 



77 



småsedlar vid dcs.s kontor i llelsingfors. i Abo lios bank- 
direktör von Troil äfvensoni vid räntorierna i Tavastehus, 
Vasa och Uleålioru,'. Dock torsisgick den ti-ö,ut. Af de innan 
årets slut inlösta sedlar, tillsannnans med statens innestaende 
medel i svenskt mynt, remitterades genom förmedlin^i' af kom- 
merserådet Kingelin under seglationeus fort.uan.u" till utvexlinu 
i Stockholm inalles 4o,2(K) riksdalei- banko. Återstoden af 
förenämda rilluanuai' försändes till liankcns nyinrättade kontor 
i Åbo. dit till arets slut ankom i^T.'),')!) riksdaler 47 skilling M. 

Med ingången af ar 1S41 begynte invexhngen bedrifvas 
i stor skala i landets olika delar, med undantag af Viborgs 
län, der svenskt mynt ej fans i omlop]) 2). Det svenska myn- 
tets plats i rörelsen ersattes dels och för det mesta med 
bankens depositionssedlar, dels åter med klingande mynt. 
dels äfven vid ränterierna med bankens småsedlar. Till någon 
mindre del ersattes slutligen det indragna svenska myntet 
med Finska Bankens laneobligationer ^). 

Vexlingen fortskred med en framgång utöfver all f()r- 
niodan . Emellertid kunde den icke afslutas inom den i kun- 
görelsen af den IH augusti 1.S40 påbjudna knappa tiden 
Sådant hade icke heller legat inom regeringens afsigt. ehuru 
den till operationens påskyndande utsatt en kort vexlings- 



') < imcrnrirciis i Al><^ ski-ifvclsc till temporära atdclnin^cii. ilatc- 
rad (len lo novoinbcr 1840. äfvensoiii A1)0 voxolkoutors l^rcf till safida 
afdeliiinji al don 11 januari 1S41. Handliiifiarna förvaras i ckononiic- 
departemontots kansli. 

'-) fndtT <ii kfirtaiT tid in\cxla<lcs s\cn>ka sedlar al iiiiiidre valiir 
älven i Taniniei"tors och Hjiirnehor^'. 

') Temporära afdeliiinuens rf'(loi:;()relse tiir sin veik-amliet, i skrjl- 
vclse till kojsaren af den .!! deei^mher 1842. 



78 



termin samt till det sista heniligliöU sitt beslut om vexlin- 
gens fortsättning deriitöfver M. 

(ienom kungörelse af den 7 ai)ril \X4\ utsräcktes tiden 
för småsedlarnas invexling till årets slut. oeli kursen ned- 
sattes till 1 luliel ;*)S koi)ek för specieriksdalern. Efter ena- 
handa kuis och inom samma tids förloi)p skulle äfveu sedlar 
af högre valör, nändigen från 2 riksdaler banko ända till 
oeli med W)'^'j riksdaler mottagas i utbyte. 

Tiden iör bcmfilda str)rre sedlars invexling utsträcktes 
yttermera genom kungörelse af den 2!) december samma år 
till den 1 juni 1842 och medgafs tillika, att äfveu sedlar af 
högre valör än l()''/.j riksdalei- banko under lo])i)et af ar 1842 
tinge af banken till invexling nu^ttagas. 

Samtidigt tihklarades de svenska banksedlarna af tvä 
och tre riksdalers valör frän och med den 1 juni 1842 vai'a 
uteslutna från ondo})}) i landet. 

Likväl medgafs i kungöi-else utfärdad den 17 juni sagda 
ål' yttermeia, att sedlar af förenämda valörtal tinge fortfaramle 
Invexlas i banken och dess konto i- intill årets slut. hvarjämte 
at banken samtidigt meddelades tillåtelse att än framdeles 
och intill den 1 september anförda år af menige man till ett 
sammanlagdt belopp af .■),()<)() riksdaler banko mottaga sven- 
ska sedlar i sädana valörer, hvilkas allmänna invexling dåniera 
upjiliTirt 2). 

Ilela den i lamlets olika delar insamlade svenska sedel- 
massan — med undantag af r)(),0(X) riksdaler, livilka sändes 
frän banken direkte till Stockholm — remitterades småningom 
till bankens vexelkontor i Al)o. hvilket öfversände medlen 



') So tciiijMiiära ntdclniimciis inotdknll för ilen 7 april 1841. 
'-) T('iii|)<)i-:ir:i :it(](liiini:ciis pnitokull den 17 juni 1842. 



79 

till bankens omlmd i Stockliolni herrar Tottie och ArtVedson 
samt C. R. Forsurcii. Dessa presenterade sedlarna tiil inlö- 
sen i riksbanken eller uiipkripte för dem vexlar a marknaden 
samt öfversände valntorna till (iustaf Sterkv och Son i S.t 
Petersburg, som för bankens räknin.u realiserade växlarna 
och bragte silfret till urmyntning i ryska rul)ler. 

f^mellertid fortgick landets handel med Sverige likasom 
förut under ett ärligt öfverskott fr)r den finska exporten, 
och de utvexlade svenska sedlarna hotade att äter strömma 
tillbaka i betalning för utförda varor. Till att förekomma 
denna olägenhet, och da för öfrigt infcirseln af svenska sed- 
lar — förutom med posten — var fr»i'bju(len. sökte rege- 
ringen, pa temporära afdelningens förslag, bereda den pa 
Stockholm trahkerande allmogen strirre lätthet att fr)rskaf[a 
sig svenskt speciemynt genom att hos ryska generalkonsuln 
derstädes Lavonius föranstalta om invexling af svenska sedlar. 
Meddelande härom gafs i statssekretariatets skrifvelse till 
generalguvernören af den .")•> mars 1x41 M. 

För att yttermera uppmuntra den på Sverige handlande 
allmänheten, hvilken icke nu)ttog vexlar i betalning för sina 
derstädes föi-sålda varor, att till landet infr)ra svenskt silfver- 
mynt och dymedels bidraga till (»kände af landets j-örelseka- 
pital i silfver. beviljades samtidigt at densamma tillstand att 
tillsvidare icke Idott erlägga sina tullumgälder utan äfven 
från och med år 1S42 betala öfriga kronoutskylder i svenska 
>l)eciei-iks(lalrar ^X 

Mot medlet af ar \x-i-2 hade iiidi^agiiingen af de svenska 
-edlai'na allai'edan foi't>kiidit sa långt, att regeringen ansåg 



') Tiini)(ir;ir;i atdcliiiiiiiciis jnotokdll den l:i Icluuaii m-h 
a|iril 1.S41. 

-) Tf'in])or;ira al(li'liiiiii:rii> iimiokdll ihii 7 :i|iril ls||. 



80 



sijLi' kunna sätta slutstenen pa verket genom att förbjuda 
samtliga svenska sedlars cirkulation frän och med ingången 
af år 184;}. Kungörelse härom utfärdades den 2 juni 1842. 

Den temporära afdelningens fortbestånd befans numera 
onödigt. I reskript af den 7 december sistanförda är för- 
klarades att, »med afseende å den framgång, hvarmed invexlin- 
gen af Svenska Sedelmyntet i Finland blifvit verkstäld», den 
temi)orära afdelningen vid årets slut skulle upplösas, samt 
att hela o])erationen vidkommande de svenska sedlarnas f()r- 
sättande ur omlopj). skulle, intill dess densamma borde ui)p- 
liöra. öfverlemnas at Finska Baidien. 

1 den redogörelse, som den tcmjiorära afdelningen vid 
afslutande af sin vei'ksamhet afgaf till kejsaren öfver sina 
tillgöranden, framhöll den med tillfredsställelse, hurusom 
myntrefo]'men lyckligt och oi)åräknadt snabt blifvit genom- 
förd, något som. enligt dei)aitementets uppfattning, hade 
mrtjliugjoils genom det förtroende som befolkningen under 
decennier lärt sig att hysa till regeringen och dess åtgärder. 

>Under förutsättande af svårigheter och uppehåll vid 
verkställigheten, hvilka det sedermera lyckats att undanrödja . 
liad(! — säges det i anfcirda berättelse — regeringen hos 
ryska riksränteriet utverkat ett lån till vexlingens genomfö- 
i'ande. Då emellertid »de öfriga tillgångar, hvilka Finance 
Expeditionen under vexlingens fortgång beredde Banken för 
densammas genomförande, voi-o dertill fullt tillräckelige». 
l)lef (let icke allenast m()jligt att pa ett räntebärande sätt i 
Kommersbanken i)lacera en del af detta förskott, utan kunde 
l)anken jemväl i följd häraf lemna en summa stor 142,8r)7 
vui)el 14 koi)ek silfver, som staten af sina öfverskottsmedel 
för enahanda ändamål stäJt till l)ankens disposition, helt och 
hållet oanlitad samt deponera älven dessa medel i Kommers- 
banken. (Jenom dessa åtgärder hade banken tillskyndats en 



81 



vinst. li\ ilkeii ytterinera ökades (leii,uen(nii att sjelfva ve.\lin.u.>- 
operatinnen. i stället för att, såsom paiäknadt var. leda till 
tVh-lust. icke blott täckte omkostnaderna, utan äfven leninade 
en icke obetydlig behållning. 

Trots vexlingens gynnsaninia tVirlopi» (par^todo likviil 
vid den tid. da den temporära afdelningen atsliitade sin verk- 
sandiet. fortfarande icke obetydliga ({vantiteter svenska sedlar 
i rörelsen, och prisbestämningen a varorna fortgick äiinn 
mångenstädes i riksdaler och skillingai-. Särskildt var detta 
förhållandet i trakterna vid svenska och norska riksgränsen, 
mellan K'cnii och Torneå samt Muonio elfvar. hvarost en 
iiHig alhiiogehandel bedrefs i)å Sverige, och exportens konti- 
nuerliga r)fve)skott öfver importen försedde befolkningen med 
>täinligt ny;; ITirrader af svenskt mynt. Pa temjtorära atdel- 
ningens framställning om dv oberäkneliga oredor samt men- 
liga följder f()i- befolkningens välstånd som skulle uppstå, 
derest fr)rbudet mot det svenska myntets gångbarhet frän 
den ] januari \x4'.\ skulle i sagda landsdelar träda i kraft 
och göras gällande samt mvexlingen af det svenska myntet 
med detsamma inställas. f(>roi'diiade regeringen den 2i' mars 
1S4.'>. att invexlingen af de svenska sedlar, som i sagda trak- 
ter befunne sig i omlopp, ännu i några år finge fortgå samt 
verkställas i bankens nyinrättade kontor i Uleåborg efter 
beräkning af öl ^/^ ko))ek tVir en liksdaler baiikd. iiiotsva- 
landc I niliel ."Js ko])('k t(»r <'n s]K'ciei'iks(laler. 

Afvcn vid banken samt l^dutoren i Abo, ^'asa och 
Kuoi)io fortgick, i stöd af särskilda finansexpeditionens begif- 
vandeii. ännu under några åis förlopp en invexling i mindre 
skala af allmogen tillhöriga svenska sedlar. I Tleaborg 
fortfor det svenska sedelmyntet> indragning under hela lo- 
och ;")( I-talet. 



82 



Innan utgången af ar \x4y> var emellertid vexlingen i 
största delen af landet i liufvudsak genonifr>rd. Till Stock- 
holm remittei'ades under aren is4(t— 1S4;>. f()r att omsättas 
i vexlar eller klingande mynt. en summa stor 5.257,s97 riks- 
dalei- 21 skilling s runstycken banko, deraf 4o,2(H) riksdaler 
statsmedel utvexlade är \>>4i) genom kommerserådet Kinge- 
lins f()rsorg. 

Den svenska iik>l>anken lalvadc i följd af de stora an- 
fordringar, som genom sedlarnas pkHsliga inströmning stiUdes 
l)ä dess kassa, i en l)rydsam ställning. Till situationens 
belysande må anföras, att den utelöpande stocken af svenska 
banko- och riksgäldssedlai- un(h'i- aren 1^40 — 1S4.") min^kades 
med (i.l'.»2.(K)(» lik.-dalcr banko. >a att den fiaii 27.4r)2.< K K > 
riksdaler vid utgången af ai- ls4ii nedgick till 21.2()(MKM) 
liksdaler vid samma tid ai' \xV.). Hankens metalliska kassa, 
som vid fr>i'stnänula datum uppgick till ().S,'57.<H)() riksdaler 
specie, utgjorde tre ai- senare blott 2.'.l()4.(MM> riksdaler. Ifrå- 
gavarande minskning, hvilken utgjoide :».S7;>,0(H) riksdaler 
silfver. nujtsvarande 1(>.:>2S.(K>() riksdaler banko, härledde sig 
likvid till icke obetydande del deraf. att riksbankens kassa 
vid samma tid togs i anspråk af stora försändningar till Ham- 
burg och Lulteck äfvensom r)fiig:i utrikes orter än Finland, 
uppgående, enligt beräkning, till ett sammanlagdt belopp af 
l.sn4.()()(» riksdaler specie ^}. 

Tnder aren 1S44 — ISöo remitterades yttermera genom 
vexelkontoi-et i Abo till Stockholm S41.0()8 riksdaler 1 skil- 
ling 4 i-unstycken banko, dciat JKirrcMande från invexliugen 
vid koiitoi'et i Uleåboru' sol.iUS i^iksdaler 2>! skilling. 



M Sko^iiiiin. AnrcckiiiiiLiiir «>iu Itikcis Stäiulcrs Bank. Scdiiarc 
(Iclci) sid. 7S, 7',l, i)S. 



83 



Totcill)c'loi)pt't svenska sedlar, hvilka till och med ar 
|s."»<» sändes för iitvexlinu Till Stockliolni. ste,-:- till C.oiUl.sor) 
1'iksdaler i^'» >killin,i: lianko. Inilken >iiiiiiiia i Mirdc motsva- 
rade ;;.171.(i<in ndicl >iltVer eller 12.()S4.( K H I tiii>ka mark. 

Härtill kniiiiiK» ytterligare de tVirmodligen ansenliga 
]>cnnin,uesummni-. li\ilka till okändt helopp af ])rivata ])erso- 
iiei' öfverf()rde> till Sverii^c \'i)r att irdiisas. I betraktande 
liöra äfvenledo ta.uas de sveir-ka sedlar, livilka den ti^atike- 
raiide ullmouen lios .uenei'alkoii>nl f.avoiuus i Stockholm 
invexlade mot -veiiskt speciemynt. Deras l»elo])]i sten för 
aren ls41 Is4;; till ildL^dC riksdalei- :)-J skillin.u' baid^o. för 
hvilken >umma i landet indrogs 24<i.47r) riksdaler silfver ^). 
För vexlingens storlek nndei- de itatViljande aren >aknas redo- 
görelse i bankens arkiv. 

Tnvexlingens fortgång och totalresultat vid olika vexlings- 
ställen i landet äfvensom de till Stockholm verkstälda remis- 
serna af >venska >edlar framgå ur vi(lsta(>nd(i tabeller 2). 

'■) (Iciicnilkdiisiil J^avoiiiiis" In» luuikiii atlauila rcdopirclscr. 

'-) Talirllcnia äni saiiiiiiaiisrälda med ledning- af voxclkoiitorcts i 
A1pi> Räkiiiiiiiar (Uvcr iiillutct, rciuittoraih samt iiivcxladt svenskt scdcl- 
iiiyiii iiii till (»rli ilVjui \':i.\elkniit(nvi i Alm <la(l U'<v aren ISll 185U, 
ilejM)sitif)iiss('(leH(iii(leiis veritikatiojici' lu. II. i lianknis arkiv irirvarade 
liikeiiskapcr äfvensom temporära afdeliiinpiis Jiaiidliiii^ar. 



84 



Tablå öfver beloppet svenskt sedelmynt 








I vfxelkontorct 




V i d ö f r ] 


Ii- a 


v X e 1 a n s 


t a 1 1 e r 




i Abo äfvensom 

iir 1840 i rän- 

tcriot (Icr- 




Ar 


Finl:iu.l> UiiHKTict i V<'xclk(.ntorot 
Hank 1 Hrl- j^,,,,,^,,!,,,, j k,,,,,,;,, 

siii;.iliir> 


Kdr. ! sk.ji>t. 


Kdr. sk.rst.i Kdr. sk. rst. Edr. sk-jrst. 


1,S4<) .... 


n,242 -) 


3 






1 
— ! 2,666 


32 


] 






1S41 . 








1,022,915 


35 


10 


490,800 


— 


— jl 116,683 


4 


- 77,989 


42 


8 


1S42 . 








1,107,425 


2 


•) 


208,371 


8'j 


— 35,453 


37 


4i 
1 


127,153 


— 


— 


]S4:i . 








38,808 


8 


— 


— 


— 


— ! — 




1 


54,583 


16 


— 


' 1.S44 . 








1 ,765 


16 


— 


— 


— 


— — 


- 


— 


— 


— 


— 


is4r) . 








2.y2o' 32 






— 


— ' — 


— 


ii 


— 


— 


1S4() . 






2,.ö80 


— 


— 


366| 32 


— 1 — 


— 


— i — 


— 


— 


1.S47 . 








— 


— 


— 


— 


— 


i — 


— 


1 


. 


— 


1848 . 






— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


— 




— 


— 


— 


1840 . 






— 


— 


— 


— . 


— 


- 




— 


— 


— 


— 


— 


IS.")!.! . 








— 


1 


_ ■ __ 1 _ 


— 


— 


— 


— 


) Suii 


111 


lii 




2,lS7,(j57 


■j 


■j 


()!)!:l.537 


40 




J54,S03 


25 


4 


25! ). 721 i 


10 


8 



'j Doraf 5(i,n(Kj riksdaler rciiiittcradr diickt:> rill Stockholm. 



som invexlats under åren 1840 1850. 



85 



s a 111 1 r ( 


■111 i I 1 i^i a (h ti 


I \ 


X f 1 k o 11 1 


ret 


i Ab 


o 






^,T ,1 , , i> • . • . • l{iiiitt'ri(>t och 
v exelkoiitoiTt Kaiitcnct i 

• -TT ,. voxc kontorot 

1 v asa \ asa 

1 1 leaborg 


I Tanimcr- 

fors hos apo- 

tokarori 

Tennliorp; 


Siiinma 


Rclr. sk. rst. K.lr. ,sk.i-st. Rdr. ! sk.jrst. 


R.lr. jsk. rst., Kdr. |sk.|!>t. 




3,589 32 




4,762 


; 






— 22,260 


21 


B 


728,586 


36 - - — 


— 


229,174 


— 


— 


— 


— 


■ 112,666,149 


22 


6, 


636,707 


23; 4 


— 


89,889 




— 


6,674 


I 


4 1)2 ,21 1,673 


24 





22.014 


32'-" ' 


178.9.56; 16 


— 


— 





— : 294,362 


24 


— 


— —i- 91,523 


— 


— 


— 


— 


— 


93,288 


16 


— i 


— :— —'■ — — | — 


144.794 


45 


4 


— 





— 


147.715 


29 


4| 


27,70l| 4 — — —i — 


190,741 


32 


— 


— 


— 


— 


221,389 


20 


- 


_ ^ _ _ _!_j 


196,2.50 


32 


— 


• — 


— 




196,250 


32 


— ' 


_ __ ._ _ ^ 


162,134 


32 — 


— 


— ■ 


— II 162,134 


32 


— ; 


— — - ^ _'_! 13.336 


32 — 


— 


— 


— 13..3.36 


32 


— 1 


— - : s,3i4 


— — 


- 


- 


— S.314 


— 


— 



.415,0(19' 47 I 4 3.589| 32 I— |l, 309,876^45 1 4 6,674 l| 4 6,036,875 13| 3 





Beloppet svensl 


(a sedlar af 8 18 s 


killings valör 


som 


invexlats 








under åren 1840—1841 i 










Rdr. 


sk. 'rst.' 








Hclsiiisilois 


45,415 


2(j 


4 








Al)() 


12i),540 


27 


5 








Tavaslcluis 


21,(332 


4 


— 








Kuopio 


;5,589 


2 


8 








Vasa 


62,C(J3 


26 


8 








Iloiibniy. . 




47.:523 


34 


8 






Suiiiuia :i](i,l(54 i 25 , 9 | 




Beloppet svenska sedlar remitterade under åren 1840 1850 1 




till Stockholm för att invexlas. ^ 1 




Frän voxrlkont-orct i Alm 


Fraii Al K) 
räiitcri <i('ii()iii 




Siiiuiiia 


Ar 


Invcxlii 

liicdc 


k. 


Stalsvcrkcl 

lilllKMiua 

Jiicdcl 11). 111. 


koiniiU' 

(let Kil 

af stal 

kels 11 


■scra- 
uoliii 
■^vcr- 
0(1(4 

k.ivl. 


Fraii l)aiik 

IMr. i sk. 


rll 




R<lr. I> 


rst. l^dr. sk.lrst. 


IMr. s 


rst 


. IMr. Isk.rst. 


INKI 




i| 






4:!,2(H) — 








43,200 






1841 


2,2:59,4:59 :i-i 


1 " 20,251 


25 


!) 


— — 


— 


— — 


— 


2,2.59,(591 


12 


10 


1842 


2.r)70.997 ;i2 


10 — - 


— 


— — 


— 


50,000 


— ' — 


2,(520,997 


32 


10 


184:} 


:s:'.4,<Mi8 24 


— i; — 


— 


— 


— ■' — 


— 


— 


— ' — 


334,008 


24 


— 


1844 


80,934 32 


— ;■ — 


— 


— 


— ' — 


— 


— 


— ! — 


80,934 


32 


— 


184.1 


112,277|13 


4 




— 


— 


— ' — 


— 


— ■ 


— ! — 


112,277 


13 


4 


184() 


123,1891 16 


— 


— 


— 


— 


— 1 — 


— 


— 


— i — 


123,189 


16 


— 


1847 


24(5,550 — 






— 


— 


— j — 


— 


— 


_ _ 


24(3,550 


— 


— 


1848 


225,042 4 


— 


— 


— 


— 


— 1 — : — 


— 


— 




225,042 


4 


— 


184!) 


44,94(i! — 


— 


— 


— 


— 


— — 1 — 


— 


— 


— 


44,94(5 







1800 


9,028 ;52 


— 




— 


^_ 


— 


— 


— 


9,028 32 — 


S:ma 


5.98(5,413 45 ' 3 20.251125' 9 


4:> 9(1(1 — — 


50,000 — 




(5,099.8(J5' 23! — 


































' 





ST 

]\I(m1 iiiyiiTiealisati()ii('ii> uciioiiitiMaiKlc och det »vcii^ka 
sedeliiiyiitots utvcxliiiii försij^^^ick i landets iteiiiiingeväsen en 
stor i'evoliitioii. 

SiltVet. som under en mansAlder af torvirrint;' i alla 
penningeaffärer, sökt si.u- en tilltly.ut till bättre tider i enskil- 
das *iöninior. eller drifvits nr landet af särskilda deprecie- 
rade ])ennin,izesurro^at. livilka k(»iikiu lerade med h\ai-an(lra 
om f()reträdet ])a marknaden, hade mimera vändt tillhaka 
och äter förliinat landet en möjligast stabil värdemätare. 

S(Hn omlojiitsmedel hade detsamma trädt i stället för 
de svenska liksgäld;-- och bankosedlarna af lägre valör äfven- 
som för den finska bankens småsedlar. Till Iteräknande af 
det belöp]) silfvermynt som vid denna tid triidde i cirkula- 
tion, ma anföras, att af det silfver. som indragits genom 
bankens försorg, under aren 1S4(I— ls42 utgick i allmänna 
rörelsen ett belopp af ungefär 7(mi.()(K) rnbel, deraf 42:).()imi 
rubel i smått silfver. Härtill kummo de summor som för- 
varades i statens kassoi- äfven>om i banken V). \\d general- 
konsulatet i Stockholm invcxlades. såsom ofvan nämdt är, 
under aren 1S41— 1S4;) af den trafikerande allmänheten 
svenskt s])eciemynt. i värde motsvarande ungefär .'WJT.tMM» 
rnl)el >ilfver. Da vidare antagas b(h-. att äfven i t>frigt icke 
obetydande belojiji silfver af enskilda personer, vare sig 
genom vexling eller varuförsäljning, indrogos i landet, livar- 
förutom specicriksdalrar sedan gammalt voro ett lio> os> 
gerna anlitadt besparingsiiiedel. kan den i omlopi» \araiide 
silfverma->a]i i Fiidand vid utgången af ar 1^4."», da det 
svenska sedelmvntets utvexliug till (»fvervägande del var full- 



') Tciiiiioriirii iit'(lclnin<;ciis skritvcisc till luui- iiiajcstiit (ini -51 
• Ifccnii.cr 1X42. 



88 



iindad. anslås till iiiinst l.KMMMM) rubel. men sannolikt till 
ett betydli.ut hö.are beloj)!). 

Den största delen af det inströmmande silfret hade 
lik\äl lioi)at sig i Finlands Banks hvalf. 

Hankens metalliska kassa steg frän 1.18o.(J(J() rnbel är 
1S41 till 2.0()2.0rK» rubel är 1843 samt nådde år 1847 med 
L\41."».<in() rubel sitt maximum för en tid framåt, flärtill 
kommo särskilda af banken iuuehafda valutor, livilka kunde 
realiseras till metalliskt mynt, l)estaende förnämligast af 
Kommersbankens obligationer, riksskattkammarens biljetter 
äfvensom tillgodohafvandeu hos bankens utländska ombud. 
r.el()l>l)et steg är 1S4;5 till inalles 1.288.(HMi rubel. 

(iaranterade af ofvananförda tillgångar cirkulerade i 
rörelsen l)ankens (lei)ositionssedlar till ett belopp, som 1>^4.'> 
steg till 2.74!».(»i»(i rubel och ar 1847 nådde :).l)(;8.()(Hi rubel. 

r>a!)keus utelTtpande emission af småsedlar, hvilkeii äiuiu 
ar 1S4;> i väi'de steg till (;:>(;.()( )(i rubel silfver. var stadd 
under indragning och minskades ai' fr»- ar. 

Föl' att med säkerhet bestämnui belo^jpet af det ryska 
sedelmynt, scim före realisationens början befann sig i om- 
lojtp i landet, saknas exakta och kontrollerbara data. 

Finge vi tillmäta st(>rre betydelse ät de siffror, som 
bankutskottet vid 18(5:]/ 1S04 ars lan<ltdag i sitt betänkande 
n:o 1 i anledning af kejserliga propositionen angående sty- 
relsen och förvaltningen af P^inlands Bank meddelar i stöd 
af vid banken fcir iindanuilet uppgjoida beräkningar, så befun- 
nes det i omloi))) f()refintliga ryska sedelmyntet vid utgån- 
gen af aren 1840 och 1S41 haiVa i värde uppgått till 2,r)(X).(KK) 
rubel silfver. eller till lika värdebelopp som det, hvartill l)an- 
ken i förenämda kalkyler uppskattai- det svenska sedelmyntet 
vid samma tid. För ai-en 1>^42 till och med IXbö uppges 
dersammastädes den lyska ciiknlationeu till tva miljonei' rul)el. 



89 



Da emellertid värdet af de eirkuleiaiide svenska sed- 
larna, enligt livad ofvan utredts. sannolikt betydligt (ifversteg 
tre miljoner rnbel silfver. ocli i betraktande tillika bör tagas 
att. enligt livad tidigare omförmälts, under ar 1S40. af staten 
tillhöriga medel, ryska sedlar till ett l)eloi)i) '^^ ungefär 
1 .4( K ).( K K ) rubel banko-assignationer. inotsvai-ande 4n().(K)(> 
lubel silfver. ger.om ])ankens försorg försändes till S:t Peters- 
l)urg fiu' att iitvexlas. äfveiisom att under -avou ]X4\ och 
ls42 mot l)ankens småsedlar i landet invexlades banko-assig- 
nationei' till ett lika högt belopp, hvilka, jämte öfriga dis- 
ponibla medel i lyskt sedelmynt. remittei-ades till S:t Petei-s- 
bnrg i enahanda syfte, torde vi icke öfverdritva. om vi. under 
anknytning till bankntskottets ofvannämda kalkyler, skatta 
det före realisationen i ondoi)p varande ryska sedelmyiitet 
till inemot tre miljoner rubel silfver. Denna sedelstock redu- 
cerades under 1840-talets början med närmai'e en miljon rubel. 

Det svenska sedelmyntet, som ännu ar \XM^ iiadc fyll 
cii-kulationens kanaler till mer än d(M-as lialfva omfång, 
hade inom loppet af tre ar strömmat äter till >itt hcndand. 
och blott enstaka lemningar funnos vid 1S4.') ars utgång 
ännu qvar i vårt land. De svenska bankosedlarna hade 
kommit till os> uiuler tidernas lopp. somliga mottagna till 
ett värde af fyratioåtta. andra till fyrntio. till tictio. till tjnuu 
skillin.u i >ilfvermynt: de vände äter i utbyte mot aderton 
skilling. och äfven riksgäldssedlarna inlöstes med en lika 
stoi' i'abatt. Skilnaden mellan hela den (•irivulciaiidc sedel- 
mängdens iiikrii)s- och alyttrinusjiiis : dertill värdet ;if de 
-edlar. hvilka utan tvifvel till aiiseidi.^t belopp undei' cirkula- 
tionen i vart land gått tVu-lorade och aldrig vände äter till 
inlösen: den liintevinst slutligen som Rikets Ständers Hank 
tillgodogjort sig förmedels de hos oss gratis upplåiiade kapi- 
talen — se der ti'e faktorer, hvilka tillsamuiantaiiMa koM>ti- 



90 



tuerade den \'m>\. xmi den svenska riksbanken och don 
svenska staten skihdat pa sedlarnas lan.uvariLia kredit lios 
vårt folk. Vöv vart land niedfTirde de en motsvarande f()rlust. 
Det tinska ])enniniieväseiulets heroemle af den svenska 
statens tinansiella i>olitik hade i (»ch med utvexlinfien npp- 
hört. Dess l)eioende af den ryska niyntpolitiken fortfor. 
]*'mellertid var den uenoni nlika myntsorters samtidi.ua om- 
lopp framkallade langvari.ua ITtrvirrinuen i landets penninge- 
förhallanden till ända: silfret var för en tid återstäldt såsom 
landets lagliga mynt : ir>r hand(d oeh ki'edit voro dermed 
skapade möjligheter till förkofran. \ art lands ekonomiska 
utveckling inslog en raskare fart. 



91 



Tablå öfver det ryska och svenska sedelmyntets värde- och 

kursförhållanden äfvensom Finlands Banks utelöpande 

småsedelstock under tidrymden 1808—1840. 





> 

c' 


s" 3: ~. 

1 i - 1 












^ 


^ r+ =: _^ 






Fiiihiiuls Banks utoståendo | 


Ar. 


1 


Ptll 


^^ ^ — ^ — 


H r"' ?r ^. "- 


soiiolstock 


1 




o 


— S-S" r^ 


i? r'5'-"' c 






i 










". ?r :r* Q er 1 








c 1 


m i 


g <; 2 (t; 


« £: - i? 

7 p — 








' ' 






-■' 








Skill. 


Skill. 


Skill. 








Kopok 


haiiib. b:ko 


sv. b:ko 


sv. btko 


Rubel bankoassi:.:]! 


atiouer 








sk. rst. 


sk. jrst. 






1808 


— , 


— 


54 ■ () 


— 1 — 


— 




1809 


— 


— 


()0 () 


— — 


— 




1810 


17!)-^J 


l(J.ä3 


79 ! •- 


17 4 


— 




1811 


296 


8.4.-, 


112 1 (y 


• J9 ! 10 


— 




1 1812 

1 


283 


ll.s;» 


S9 I — 


21 1 


Iö2.070nit.iimr 


<1S13 


1813 


29() 


in.jo 


!)1 C, 


19 10 


423,340 » 


1814 


1814 


29r) 


9.21 


9() i; 


18 (3 


1,071,825 » » 


1815 


1815 


318 


S.:U 


1(K) - 


17 4 


1,5.58,000 » 


LSKi 


: 1810 


305 


8.77 


114 ,— 


20 10 


1,558,(K)5 » > 


1817 


! 1817 


283 

1 


i 1.7;; 


109 — 


22 1 1 


1,390,731 » " 


1818 


1818 


281 1 


9.78 


110 


— 


22 5 


1.498,710 » 


1819 


1819 


272 


9.42 


122 


() 


24 - 


1,()80,790 « 


1820 


[ 1820 


274 


9.(12 


]:!l 


— 


24 7 


2,1(50,707 » 


1821 


! 1821 


277 


,S.S7 


122 


— 


22 (i 


2,138.792 ; 15 ( 


loc. 1821 



*) SiltMTiuhcliis iv/xn ;il\cii.-i()iii rysk';! kui">i'ii ;i liimiliuri: iiro lic- 
läkiiinlc ufiKMii :i1t tiijiii iiicdcltalct :it do tVirsta iiotoriii<;;iirn!i tVir livaiji 
manad a lirn-cn i S:l Pctf rshur.i;. Xotcrinjiarna äro .■iamiiiansi-ilda iii 
.\li(i Ailiiiiiniia 4'idniii;:- >aiiil Fiiilamls Alliiiäiiiia Tidiiiiij:. 

'") NolcrinpiiMia iKiiitTna ,-i<;- ciidasl lili arets älta tiifsia iiiaiiadcr 



92 



Ar. 


:? o o 5.^3 
2 , ■'' ~ 2. ~ ? 

5" ^4 ^ c" oc 


Kurs på Hamburg 

i Stockholm. 
Pris å en riks('alor 
liamburgei' banko i sven- 
ska banko-skillingar. 


Värdet af en rubel 
bankn-assignationor i 
svenska banko-skillin | 
gar, borUknadt enligt 
kurserna på Hamburg. 


Finhuuls Banks uto.stäende 

sedelstock. 1 


,. , Skili. 
Ivopok. ,ja„iij. ij:ko 


Skill. 
sv. b:ko 


SkilJ. j 
sv. b:ko ( 


Rubel banko- assignationer. 






."^k. [rst. 


1 sk. 


rst 




1S22 


274 


S. '.).-. 


124 — 

1 


2.3 


i! 


1,675,432 


1823 


272 


8>- 


124 6 


23 


— 


1,510,832 


1824 


274 


S.CT 


128 1 6 


23 


2! 


1,. 504,49.? ; 


1825 


272 1 


9.12 


124 : 9 


23 


«; 


1,418,557 


1826 


272 : 


8.70 


130 : — 


23- 


ii 


1,396,462 


1 1827 


273 


9.26 


136 9 


: 26 


f)' 


1,2.50,690 


i 1828 


271 I 


9.44 


126 1 9 

1 


; 24 


11 


1,11 7,1 )9S ult. (loccmbor 


1S2!» 


269 


9.69 


124 1 6 


25 


2' 


1,082,313 


1830 


270 


9.71 


130 < 9 


26 


5 


978,813 


1831 


273 


9.89 


139 11 


28 


10 


894.178 


1832 


267 9.r.7 


146 ] 4 


29 


2 


845,()-_'3 


1833 


2()1 1 9.G5 


144 5 


29 


__. 


828,053 


1834 


259 


9.65 


134 5 


27 


— 


997,(;73 


1835 


258 


9.55 


. 129 4 


25 


9 


1,088,338 


183G 


257 


9.62 


126 


9 


'25 


5 


1,227,763 


1837 


255 1 9.:-.8 


■ 129 


6 


25 


10 


1,271,178 


1838 


254 i).7ö 


i 130 


( 


2() 


6 


1,209.608 


1839 


1 
_ 1 — 


1 1'^^ 


9 


— 





1,313,618 


i 1840 




1 _ 
p 


128 


S 


.1 — 




3,152,937 



INNEHALLSFÖRTECKNING. 



KAPITEL I. 

Inledning. Det ryska myntets invasion samt befästande 
i vårt land. 

Sid. 

Finlands skiljsmossa tmn Sverige. Ktt oini(')sli<it scdchnynt cirku- 
lerade vid denna fid i de flesta länder. Myntförhällandena 
i Sveriiic Ki-igets inflytande. Det ryska sedelmyntet och 
dess kollision med tlet svenska myntet i vint land. .Vtgärder 
vidtagna under kriget till att befordra det ryska myntets 
omlopp i Finland. Borgå landtdags hemställan i myntfragan. 
Förordningen af den 2!) december ISoi). .^iltvcrndiclns \ärdi' 
i pa|)persmynl li(ijes ar 1811 från två till tre rubel. Kege- 
ringskonseljen hemställer år 1812 om återgång till den gamla 
kursen. \':ird(tr)rhailandcr nicllan spcciei-ulieln och lianko- 
assignationerna Inbehailes ohirändradt vid kronans upplxird 
och löneutl)etalningar trots kursvexlingarna. Orsaker till 
regeringens förfarande. Silfven iilieln hade samtidigt trenm 
\;irden i ])ap])ersinynt 1 



K'.\i'rn:i. ii. 

Det svenska myntets försvarskrafter i Finland. 

FörhopjMiingar om det svenska myntets spontana ntstnWnning ut- 
landet. Teiupoi-ir minskning af svenska sedelstocken efter 
kri";el genom -kulder- atlielaliiin<; i Sverii;(\ Det svenska 



94 



Sid. 
iiiyntcf strr)iiuiiailc sii:irl tillbaka, och luisl uppstod pa ryskt 

iiiyiil. Faktorer som vidiiiafithrdlo det svenska inyiitots om- 
lopp i I''inlaiid. I''olk(ts ((irtrocndc l("ir de svonska, miss- 
tiociide till de ryska sedlarna. F(")rfaiskad(' hanko-assifiiia- 
tionor. Bcskafffnhoten af handolsrclatioiici-na mod Svori<io 
ocli med liysslaiid. A llmouchandclii ]ia SvciMiir. Orsaker 
livartiir k(")[)mamicn vid export l)elin<j;ade sij^- l)efaliiinfi' i 
svenska sedlar. Del svenska s(>delmyntets t'oi-t,uäende kurs- 
fall. Del bevarade liiniist sin kicdil i l''iidand. Dess infiir- 
sel \ar premierad lö. 



KAi'i'ri:i, III. 

Det svenska och ryska myntets kamp om öfverväldet under 
aren 1811 1821. 



Ixojicriniicns periodiska l)em(idanden att alläusna dri >\(iiska mynlel. 
.MImoii-ens svariiiheter att Itiiskatfa si^- ry.-kt mynl tVir krono- 
ulskylderna. Lokala etleriiiltei- beviljas. Kejsaren tViiskjuler 
i deeember Isll 1 .:>( h i.( li i(i rubel banko-assiuiiationer till de 
svenska sedlarnas iincxlinj;. liloti Irrdjcdclen hilrenntleras, 
li\ilkrn suuuna ej i dess helhet kom till aii\äiidnini;'. IJriston 
j>a ryskl mynl torttar. Oläucnheter diiat. I kuni;r»relse 
den :;() deeendier ISIJ meiiiiafs särskilda lolkklasser i-ätl att 
erläfiga kronoutskylderna i svenskt mynl. l-'r)r>(")k att lill- 
bakafriiniia de mindiv svenska sedlarna ucnom l''inska 
r.ankcns småsedlar. \'e.\land<' IVamuaii^' beroende al' det 
varierande l(irhallandel mellan banko-assiiiiiationeriias upp- 
börds- sanil marknadskurs. Fr)rl)ud all använda svenska 
smäsedlar \ id siratl' af konfiskation. Itvexlini:- i Sverii^e af 
dylika mol ^iTure >edlar ar iNlS och ]Sl<,). rive.xlinu- af 
svenskt mynl mol lyskt. Fiusrik ar ISI!) all birma allmän- 
lieleii alt tillvexla siu bankens smasedlai'. Del ryska inyii- 
tels \ärde i iiiiliallande lill del »venska ujipsättes vid 
kroiioupplxirden (ifver dess marknadskurs. rtvexJin<i- af 
svenskt mynt är 1S2(). Fndast ryskt mynt mottas i uppl)()r- 
deii trän ar ]S22 29. 



95 



K.\riTi:i, \\\ 

Stillestånd i kampen mot det svenska myntet 1822 1832. 

Si(i 
"tridcn luclliui det svensk';! (icli ryska uiiil()j)i)siuc(ll('t ändas i en 

lysi koiuproiniss. Ansökan om iin-ättandc al ett vuxolkon- 
r<)i- i Al»o. Svariahrtor fen- de skattdiaiiandc siirskildr inidcr 
niissviixlai'. Ansr)knin,i:ar mw cllcruitl Iran skyldii:liften cr- 
liijiga skatterna i svenskt mynt. Hcjicrinycns hallninii'. Se- 
naten lieviljas tillstand att \ id inträdande missväxter med- 
dela iiitall till ut>ky!dernas betalande i svenskt mynt. I 
anlednini; hiirat' beviljade efteriiiftei'. Den svenska sedelstoc- 
ken liilviixer foi'tt'afande pa "id-talel oeli brirjan af :!n-talet. 
()rsaki'r. I jämnbredd bärmed min>kas belo|i]iet at I"inska 
Hankens nteirtjiande småsedlar ar fVir ar ända intill ]S:;i. . 47 



KAIMTKL V. 

Förnyade anfallsplaner mot de svenska sedlarna samt deras 
aflägsnande från Finland. 

IJealisationen i Sveriiic Alerverknin<;ai' i {-"inland. Faktoi-er hvilka 
[('irsvapi det svenska myntets dominei-ande sliilbiinu' härstä- 
des. Handeln tillväxer pa Kys-land. attai" )ia Sveriiic. Kiks- 
dalerns kurs>teiirin^' i Sveri<i-e och derpabiljande >tabila viirde 
n|)|ihätvei- premien ir)r sedelintrirseln till Finland. Skrirdägii- 
iiinu. I!ik>^;ilds>edlainas IxMJande indraiiiiint:. IJinjia niänji'd 
svenska småsedlar i ["inland. l-"inska l>ankens sedelemission 
stiller. Myntfrapnis beliandlini: i -eiiaten ar IS.'!.'!. Hem- 
ställan al den '.) deeember IS.;."). Den ryska myntpolitiken. 
Manifestet om mynt realisationen at i\ri\ 1 jnli is'!'.). Mynt- 
reformens ;ienond(irand<' i l'"inlaini. I*"ji temporiir ablelnin^- 
inrättas vid senaten. I"inlands I)anks nya or^anisalion. .\l- 
j;';ii'(ler att fr)r>kafbi banken klinizainle mynt. De|io>itions- 
xillarna inlösas i \'iborji- oeli S:I 1'etersbnrji'. Ttvexlin;^ al 
>taien- >amt baidcens tillfiiinjiar i banko-assiiiiiatioiK r. l'"(")r 
att lylla lietarad lirist- pa småmynt ntbctala- en del al IT)- 



96 



Sid. 
iifrna och (tfniia slatsaiislaji- i l>arikrii> sninsedlar. Kcfroriii- 

gcn liiiiar af l)ankcn l,40(l,0(i(i lulicl hanko-assifinationor i 
(loss sniäscdlai', hvilka vid riiiircricnia utvc^xlas mot rvska 
haiiko-assigimtioiier. Fiiräiidriiijiar i bankens utelöpamlo sma- 
sedolstofk. Utvoxlinfi' af staton tilllKirijia svenska sedlar ar 
l(S4(l. l'(iliti>ka svariiilietei' vid utvexliii^cn af det cirkule- 
rande svenska myntet. Liin uj)[)tas hos ryska .staten. Vör- 
ordnintiar an<ia(Mi(le de svenska sedlarnas invexlin<i'. All- 
miinna opinionen l)earl)etas. lnve.\lini;-en luirjar luisten 1S40. 
Yexlini;stid(Mi törlänfics särskilda gängei'. Det svenska myntet 
remitteras till Stockholm och silfverruhler indras frän S:t 
P(^lersl)ur,::. \'exlino af svenska sedlar mot sj)i'cierik>dalrai' 
hos ryska {ieneralkonsuln i Stockholm. InfVirseln af svenskt 
silfvermynf l)efi'ämjas. Tenqiorära atdelninjion npiiluM-. Yex- 
lin<ions iivnsamma fVirlo])}). Invexliiiucn fortpir i rieal)ori>' 
under hela Hl- och .lO-talet. iMirändrinjiar i svenska riks- 
bankens sedelstock och kassa. \'exlini:ens storlok i Stock- 
liolm. Talilaer (ifvor invexlinjicn i i'inland samt remisserna 
till Stockholm under åren 18-10 — ISöd. Rovolutionen i landets 
ponninjiet'("n]iMl!anilen. lioräknina af i oinlo]ip varande silfvor- 
mynt samt ryskt sedelmynl. Landels tVirlustoi' ])ä de s\-cn- 
ska sedlarnas cirkulation. riNexJinucns betydelse .... .")(». 

Tablå öfver det ryska och svenska sedelmyntets värde- och 
kursförhållanden äfvensom Finlands Banks utelöpande 
småsedelstock under tidrymden 1808 1840 itl. 



EN BLICK 



NLANDSBAlSÖTLANINGSPOLim 



SEDAN AR 1868 



J. V. TALLQVIST. 









}IELST\(;F<ji;s 1 !)(»(). 

H F, L S I X o 1" o R R C I", N T R A L T R Y C K K 1.' I. 



INLEDNINd. 

Vexlande strömningar i Finlands Banks utlånings- 
politik. 

Så läiiue Finlands Bank statt luuler ständernas garanti 
och vård. har den vid reglerandet af sina räntesatsei" och 
vilkoren föi sin ntlaniiig i öfriut i högre elle;- lägre, men 
ständigt i betydande grad, tagit hänsyn till de t'oi'di'ingar 
som i l)ankcns eget äfvensom i statens tinansiella intresse 
stälts på den samma, att den i sin lånerörelse måtte bereda 
sig en aftarsmässig vinst under iiiiprätthallnndc af iirMliga 
garantier fiir bankens obestridicira soliditet. 

Intresset för bankens vinst, icke mindre iin omsorgen 
om. att banken ständigt måtte spela en betydande rcdl i)a 
den inhemska kreditmarlvnaden. hafva afhållit banken fraii art 
skäi'pa laiievilkoren i en gi^ad. som kunde afskräcka ;dliii;iii- 
heteii fiaii anlitandet af dess biträde. Samma intresse föj' 
bankens vinst, likasåväl som omvårdnaden om dess soliditet, 
hafva äfvenså i viss mån utgjoit en hämsko mot de åter- 
kommande sträfvandena att. till de prod)d<tiva näringarnas 
befrämjande. nedtiTcka räntefoten uiulci' d<'s> jia marknaden 
rådande nivå. 

Intlnerad af affärsmässiga ])rinciper och utrustad med en 
organisation, hvilken gör banken vida mera känslig än i forna 
tider för förändringarna pä marknaden, har baid<en umlei- de 



senaste tre a tyia deceiiiiierna vid liestäiiiiiiaiidet af sin laiiepo- 
litik i betydligt större nian än tillföi^ene tagit intiyck af kon- 
junkturernas tinktuerande vagsvall. I dess föränderliga ränte- 
satser och länestipuktioner afspegla sig i luifvudsak troget de 
stoi-a periodiska vexlingarna i kapitalens anbud och efterfrågan 
i vart land. Och den, som söker att utreda bestäniningsgrnn- 
derna för omkastningai-na i denna lånepolitik under ifråga- 
varande tid. hai' utan tvifvel att i ti-Jinista rummet konstatera 
affärslifvets pendelslag mellan uppsving och kris samt jien- 
ningennirknadens parallelt dermed skiftande faser. 

I Finlands lianks låneverksamhet under seklets senaste 
tredjedel afsjjegiar sig likvid fifven inflytandet af faktorer af 
ett annat slag. de dei- icke lata sig förklaras ur l)ankens af- 
färsmässiga omsorg om sitt eget l)ästa och sin soliditet. 

Finlands Wauk är ett statsinstitut och har såsom sådant 
sig tilldelad en bestämd ujjpgift att fylla till befrämjande af 
det allniiinna bästa. 

Dankens nu gällande reglemente — hvilket till denna 
del härstammai- frän ar l-STö — innehåller visserhgen beträf- 
fande ifrågavarande ui)pgift icke något sådant stadgande, som 
kumle al)eropas till stöd för ledandet af Ijankens lånepolitik 
i någon l)estämd direktion, vaie sig en eller annan. Det 
heter blott, att Finlands IJank har till uppgift att ui)prätt- 
hålla stadga och säkerhet i landets i)enningeväsende samt att 
befordra och underlätta i)enningeom>ättningen i landet». Än- 
skcMit formuleringen af det andra monicntet i denna dunkelt 
atfåttadc bestämning är nog vag att förhka sig äfven med 
vidtgaende yrkanden i)å en af föregifna allmänna synpunkter 
ledd understödjande lånepolitik, kan häri dock i intet fall 
läsas någon anvisning för Ijankens styrelse att mslä en låne- 
politik, hvilken afveke frän den >tiikta omsorgen om i)an- 
kens bästa. 



3 



^len altsedaii dcii tid. d;i iiiidcishidijiiidc och IViniiyu- 
daiide ])iiii('ii)or iöv Fiidands Hanks lancvei-ksainlict voro 
()pi)et uttalade i dess i-eulenieiite. har. om ock i t'<')rsva^ad 
form. vidmaiithallits en tradition derom. att (h'n kredithehöf- 
vande atiärsverlden hos statsbanken egde göra anspråk pa 
en särskild ))rotektion af dess läneintressen. Personer, livilka 
skyla egna intressen med tal om ;dhu;int hiista. ställa, säi'- 
skildt i tider af ekonomiskt betryck, fortinrjiiide pietensioner 
jȊ Finlands Jkinks laneverksandiet, hvilkas uppfyllande livar- 
ken låter sig förenas med bevakandet af bankens pekuniära 
fördel eller med ett sorgfälligt beaktande af tVirsigtighetens 
kraf })a liu>li;dlniiig med bnidcens ressurser. fcti- iitt den 
samma ma kunna sta bi \ id inträtfaude eveiitu;dit(>ter ;if mer 
eller mindre kritisk mitur. 

Stälda mellan kollideiande fordringar pa ett rikligt till- 
godoseende af atfärsverldens kreditbeliof till billiga vilkor och 
l)a ett tillv.iiatiigande i största möjliga giad af bankens egna 
intressen, hafva dess principaler och styi-esmiin vid bestäm- 
mande af bankens lanepolitik mer eller mindre omedvetet 
och oförmärkt tagit intryck af tidens fVirherskande idéer be- 
träifande innebörden och utsträckningen af statens mission 
äfvensom l)eträftaiide den individucll.-i >iclflii('lpens förträff- 
lighet. 

rp))fattinngen angående dessa frågor har under seklets 
senare del, sa hos oss som annorstädes, hos den stora all- 
mänheten undergått betydliga fVMjindringar. De lii>er:da idé- 
erna tiiingde vid tidr\md('ii> bin-jan segerrikt fram i våit. 
land, men den statsförmyndande reaktionen, som grydde i 
mellersta Kurojja i)å 187()-talet. uppkastade snai't äfven hos 
oss dammar f<»r tVihetsstrfiminnuai-nas lifgifvaiidc vårflod. 
Opinionerna froäiidiades småningom, och fifvcii mänga af 
dem. Iivilka ornlibliiit hirblcfvo trogna sin tillit lill >jelfverk- 



.sanilietens och sjelfaiisvarishetens omätliga betydelse för vårt 
folk såsom hörnstenai-iia för dess fortskridande, sågo sina 
äsigter i särskilda detaljer modifieras under trycket af tidens 
förherskande tendenser och omständigheternas kraf. 

Finlands Banks verksandiet har icke förblifvit oberörd 
af dessa skiftande stiömningar i den allmänna uppfattningen 
af ])rin(iperna för det ekonomiska lifvets gestaltande. De stora 
vexlingarna i de praktiska idéernas verld hafva åtföljts och 
markerats af motsvarande omkastningar i bankens lånepoli- 
tik. Den libei'ala tidsandans herravälde visade sig pa ISiK) 
och 7()-talet i sträfvanden att åt Finlands Banks verksam- 
het gifva en affärsmässig prägel. Men under inflytande af 
den inträdande reaktionära strömningen vaknade på 80-talet, 
vid en tid af allmänt betryck i affärslifvet. erinringar från 
bankens forna fcirmyndande och understödjande verksamhet, 
och vi se socialpolitiska motiv i viss grad vinna insteg vid 
bestiimmande af bankens lånerörelse. Relationerna om ban- 
kens styrelse och förvaltning äfvensom ständernas handlingar 
tillåta oss att följa denna omkastning tdl dess förlopp samt 
att i viss mån göra dess bärvidd och betydelse till föremal 
för bed(»maii(!e. 



KAPITEL I. 
Den gamla regimen. 

Iiiiijiii jau ii-cW att IVilja voxliii.uariia i Kinlaiuls IJaiiks 
laiu'i)()lirik, sådana de .uestaltat sit>' sedan hanken ta.uits nnder 
ständernas ^ai-anti ocli vai-d. vill jau \'öv kontrastens skull i 
minner återkalla bilden af Finlands P.ank. i den skei)nad den 
l»resentei-ade sig- för den lansökande allmänheten nndei- den 
lty]';ikratiska organisationens. underst()(ls]»olitikens och }iri- 
vilegiernas tid. Latom oss fV)i' ett ögonhlick tTn-tlytta oss 
tillhaka till Itrtrjaii al' Alexander II:s i'egerin,u'. 

livad se vi da? 

\'i se ett af statens end)etsverk. ntrnstadt med exkhisiv 
befogenhet till hediifvandc af bankaffärer, vidlyftigt regie- 
iiienteradt och själlöst i -in ledning, tungt och klunii»igt i 
sina funktionei-. \i se luiblikcn nalkas detta myndiga och reser- 
verade organ för den statliga förvaltningen under iakttagande 
af vederljöidigen fiireskrifna formaliteter. Laneansökningarna 
ske skriftligen, en läng serie haiullingar af olika slag är i 
särskilda fall bifogad. Paiiprcn iiilcmnas \i(l hank('ii> kontor 
i Helsingfors föi-e khickaii tolf pa dagen. Direktionen bråd- 
skar icke med sitt svar: d(!t står att aflienita> tTire klockan 
tolf påföljande dag. Ans(>kningai- kunna äfveii iidemnas vid 
något af bankens fem kontoi- a landsorten, deribaii de efter 
en fr)i'beredande granskning insiindas till liuf\ iidkontor<'t. pa 



livilket (let aiikoiniiior atr i äioiidct fatta beslut. Emellertid 
vänta de låiis("tkaiide pa ])()steii. som efter nätjra dagar eller 
l)ai' veckor iiifver dem hesked. lUniljas lån mot inteoknintj. 
eller är frå.ua om mottauaiidc af särskilda andra i instruktio- 
]iei ujtpräknade meddelanden fian hanken. erlä,ui;er motta- 
liaren protokoUsirtseii. 

Från den I till den 14 januari iiro hankens döiTar 
slutna. Deiinne ])a.uai- levision: dernte väntar aftarsverlden 
talmodiiit att hankens kassor skola r)pi)nas. 

15ankens rörelse har äter vidtagit, ^'i se direktörerna 
— de äro tyia till antalet, något >om väl torde hafva för- 
slagit till skötande af hankeirs små affärer — leda dess 
verk-amliet. Dock tinua vi vid n;ii-mai'e skärskådande, att 
deras ledande roll till uod del är mera skenhar än verklig! 
En ]'ad af instrnktioiu'!' och f()i-oi(lningar reglera alt som vid 
hankens f(»i'valtning är af stTure vigt. Alt är förutsedt. alt 
på fVhiiand hestämdt. f(')reskrifter Hnnas som säga, niir och 
till livad ämlamål och till Inilka \ilk(u- utlåning skall ske. 
DirektioiU'ns roll äi' reducerad till det minsta nu^ijliga. 

Dispositionen af hankens medel vid utlåningen är m)ga 
förestafvad. liankeii >öndei fallei- i frän hvarandra afskilda 
fonder, den ])rinntiva fonden. liv])oteksfonden. jordbruksfon- 
den och manufakturfonden. lianken ondiesr»rjer derfcuaitom 
utlåningen ui- särskilda stats- och militieverket tillhöriga fon- 
der, nändigen fattig- och ai-hetshusfonden. ki'igsmansliuskassan 
samt militiehoställskassan. Ilvai-je fonds medel utlånas blott 
f()i' vissa ändamål, hvilka i hankens instruktion äro niirmare 
bestiinula; för andra syften utlånas de icke. 

Ifall trängande konkurrens ladei' mellan de s()kande om 
bekommandet af lån ur en och sjimnia fond. äro i särskilda 
iall allmängiltiga bestämnhigai- tillhands, hvilka befria direk- 
tionen frän bekymren och ansvaiet vid medlens lämj)liga hir- 



(Icliiiiiu. J)(Mt'>t. lietcr det mi1uii(1;i i fiiroidiiiimcii ;if dcii l.'i 
jiinil isf)!» i> 1<) l)eti'ärtan(le utlaninucii iii- ])iiiiiitiva fonden. 
Hcra sr»kaii(lo pa vn uaiii; annuila >il; till ciiiallaiidc af lan. 
;in att alla. i anseende till f(ind('ii> ITtr tillfallet di.>i)()nil»la 
tilliianiiar deinied kunna itetienas. l»(>r den sökande ä,ua före- 
träde, livilken befinnes liafva företauit förhättriiiii' af sin egen- 
dom. Liciioni \e.\el eller ko]»])ell)rnk. åkerjordens afdikning 
medelst underjordiska stendiken eller drainerinu;. änuarnes 
odlinii med foderväxter, eller livilken synnerli.uen vinnla.nt siii' 
om en ordnad skoiishusliallnin,u. utmärktare kreaturs- och 
fårskötsel eilei' annan allmiint nyttiu landtnianna indu.^-tii och 
näring:. I>eträftande beviljaiulet af diskontlan nr liyi)oteksfon- 
dens medel bestämmes i sj '.VJ af sagda förordning, att vid 
valet emellan olika kredit- oeli lanepapjjei'. som till diskon- 
tering anmälas. I)(')i- inländsk vexel. såframt emot säkerheten 
eljes icke finnes något att anmärka, äga företräde framför 
anvisning ocji iriji.nide fVtrskrifning . Till lan ur jordhrnks- 
foiiden cga joi'(lbrukare i de inre delarna af landet fr»reträde, 
och Im")]- vid j)rr)fningeii af ansöknmgar om sagda län före- 
träde i allmänhet leninas den. hvars odling af oländig maik. 
med användande af lika kostnad, anses gifva stön-e afkast- 
ning. än odlandet af lägeidiet med siimre gi'nnd. hxaraf fr>r- 
im)neii i framtiden alltid blifver niindic säkiM' att jiaräkna; 
men d;i understöd l)egäres till nttajipning och odlande af 
oländiga mo>>oi-. myror och träsk, hvilka. belägna nära bohl- 
städer och åkrar, genom (ifversvämningar eller frost kunna 
fVii()r>aka skada och sjukibtniar. b(ir. när fruhallamlet beli("u"i- 
gen utrede>. lanebidrag. f'('>r >adant iindamäl. a dylika olän- 
diga lägenheter framfTir andi'a be\iljas ''). 

För laneitelo|)])ens storlek äro fasta grJin.^ei' nt>atta. 



*j Kfjsorli^a iii^li-iiktiniKMi ir.i- I-"iii~kii lliiiikni mI dm Is iinvcin- 
])or 1H40 i^ij ()(; och 7n. 



8 



Föl' lån ur i)iiiiiitiva fonden är niaxiniuni 1U,U<A) inbel silt- 
ver. Iivilket heloj))) ar ISölJ ocli l^öi» liöjdes, så att det sist- 
niimda år ste^' till l\M)()() rnbel: niininmin är faststäldt till ^Ck) 
rnhcl. För lån ur liyi)otekstonden iir inaxiniiini (5,000 rubel, 
niiniinuni ](»() i'ultol. Föv lån ui' joi-dbruksfonden maximum 
."».(M»(>. minimum l.öOO rubel; IT)!' lan ur mannfaktnrtonden 
maximum -l.öoo i'ubel. 

Lane- f)cli ani(»ito)'in,i;stiderna äio likaså fastslagna en 
gäng för alla. Lan ur liyi)()teksfonden — f<)r att blott taga 
ett exempel l)evil)as at enskilda personel' icke ])a kortare 
tid iin sex månader, ej heller pa längre tid ;in tva år, at 
meniglieter och associationei' deremot pa tio ar. 

Afven liiiitan ;h- reglenientsenligt faststidd, till olika be- 
löp]» ti»i- de olika lanearterna. f()i' lan ur i)rimitiva fonden 
till I ]»rocent. föi- lan at enskilda ur hypoteksfonden likaledes 
till 4 procent. tTtr lan at menigheter och associationer till T) 
juocent. Lan ui- joidlnuk^- och manufakturfonderna l(')])a 
med 2 i)roc(!nts riinta. Samma ;ii' tVirhallandet med de sedan 
1^4;") utgifna odling>- och associationslånen, medan äter de i 
stöd af föroidningen den 27 maj l^.")!) beviljade skei)i)sbygg- 
nadslånen under ti-e års tid iiro läntefria, hvaicftei' de löpa 
med 2 i)i'occiit> ränta. 

Denna mekaniskt ledda bank. som ai'betar så tungt och 
som sa föga tar hänsyn till publikens be(ivänilighet och an- 
])assar sig eftei- dess önskningsmal, är likväl intet annat än ett 
organ f(>r regeringens hu-myndande och välvilliga omsorg om 
allmäidietens bästa. Länkens u})i)gift är ej att bediifva affärer 
och göra vinst. Dess roll iir fi-amföialt och i främsta rummet 
att främja och ui)pmuntra de jiroduktiva näringar, af hvilka 
regeringen väntade sig stch-sta tVomma föi- landets förkofran. 

Finlands Länk. heter det i instruktionen af den IS no- 
vember ]S4<). liar till f(iremal att under dess. till rörelsens 



9 



utvid.uaiule . . . föiäiidiade organisation, dels ujjplana tiuktltist 
lijijjAande cai)italer, dels. genom vanliga lUink-opeiationer ocii 
lånebidrag till Landets inncvanari'. atlijeli)a enskildes pennin- 
gebeliof. underst()dja och l)et'oi'{lra joidbiukets. handelns, fa- 
brikeis och näringai's ni)i)k()nist och Icirkofran. samt fTtr me- 
nigheter och associationer underlätta företag af allmänna 
byggnader och andra nyttiga anläggningar, äfvensom att. i 
sammanhang härmed, bereda enhet och säkerhet i Landets 
penningeväsende;. 

En livar af bankens fonder har sitt särskildt angifna 
allmännyttiga ändamål. Så heter det till exemjjel i en f(h- 
ordning af den 1(5 februari LS48 beträffande lån ur hypo- 
teksfomlen. att de hafva l>lifvit tillåtna endast och allenast 
i afsigt att underlätta handeln och manufacturnäringen^. och 
angående diskontrörelsen säges i anförda förordning af den 
1.'5 april 1.S59. att med den : egentligen åsyftas handlandes, 
joidbrukares, fabrikanters och öfriga näringsidkares under- 
stödjande;-. Den j)rimitiva fonden är l)estäm(l iöv fastig- 
hetsegares på landet beliof. jordl)ruksfonden till beviljande af 
lan för oländig marks up])tagning och odling, manufaktur- 
fonden anslagen till understöd för manufakturister och fa- 
briksidkare i brancher som i kungörelsen af den 27 maj 
185() iii'o upprid^nade. 

Af dessa understödjande syftemål dikteras den låga rän- 
tan, som stundom är betydelselös, stundom ingen, men i 
regeln understigei- den sedvaidiga rJintaii i landet. Deiaf 
de långa lånen, de förmanliga afbetalningsvilkoren. seden att 
bevilja omsättningar. Deraf bestämningarna om lanemaxinia. 
hvilka ej blott förklaras ur reglementeringslusta och omsorg 
om bankens säkerhet, utan iifven af omtanke derom. att. sa 
vidt möjligt, ingen af de lanbehöfvande ma blifva lottlös. 



10 



Följaiule fadeili.tia i)i-inci])ei' i sin utlåniiiii' vet l)anken 
äfven att straffa dem. som .ujort sit; ofiirtjeiita af dess yn- 
nest. Den krätVer oniedelbait sina i)enningar tillbaks af 
dem. som användt dem till ändamål, föv livilka de icke blif- 
vit i)eviljade. Den låter fiäldenärer. som försummat att veik- 
ställa sin betalning' i rattan tid. erlät>'^a en straffriinta. dub- 
belt liö,t>i'e än den vanliga. 

Men lika>()iii fa(lers(")i;'at ej alltid fallei- lika bevaget \)ii 
alla barnen, ocli fadershanden undei-stiindom ej öppnar sig 
lika gifmildt för dem alla. >a liade äfven Finlands Uank sina 
utvalda gnnstlingai'. hvilka tramför andra kommo i åtnjutande 
af dess understöd. Hankens ressurser voro inskränkta, de 
kunde ej tVWsla f(')r alla: l)aiik('ii kunde blott bevilja särskilda 
])rivilegiei'. Att erhålla lån ur banken var en rättighet, som 
tillkom sondiga klassei- och ai-ter af lansökande. men som 
ITniiekades andi^a. Till lan utui' jordbruksfonden, heter det 
sålunda uttiyckligen i 1<S4() äis insti-uktion >; (iO. äi' livaije 
besutten laudtmau berättigad, egentliiicn lill fciretagande af 
odlingar a oländig mark samt aftapi)ning af sjöar, mossor, 
myroi' och triisk. dock kunna län äfven till nyttig cultur och 
förl)ättring af mera odlingsl)ar jord beviljas, när tillgängarne 
sådant medgifva». 

Frän att koiuma i åtnjutande af dessa rättigheler \'oro 
dereniot de facto uteslutna alla de ])ersoner. bosatta i den 
artägsnare landsorten, hvilka af vägarnas längd och affärernas 
brådskande beskatfeidiet hindrades viinda sig till banken. 

Uteslutna voro likaså de jure alla de. hvilka tilläfven- 
tyrs f<)r sii\a låneansökningars beviljande icke kunde hänvisa 
till något i bankens reglemente godkändt ändamål. Uteslutna, 
genom bestämningaina om lånens minimil)elopp äfvensom 
särskilda stipulationer till de stora företagsidkarnes och län- 
taiiaiiies föiniån. en mänud små lånsökande. 



11 



De stora lansökandcna voro (UVorhiifvud gviinade tVaiii- 
l(ir (le små. Så heter det om de i kungörelsen af den IT) 
maj 1>'44 omförmäkla odlingslånen, att de äio beviljade till 
större landtl)ruk>företag i Fiiil;m(l . Knliut kungörelse af 
den 27 maj ISöl) berättigas till lan ur manufakturfonden 
förutom innéhafvare af fai^iikei- och manufakturer äfven 
iigare af sådana handtverkei-ier. hvai'est tillverkan bediifves 
fabriksenligt och i större omfång . lieträtfande lan ur pii- 
mitiva fonden fastställes det i samma kungörelse, att de sö- 
kande skola ha företräde, hvilka äro i behof af låneunderstöd 
till utlösen af samarfva föi- en större egendom och till dess 
bibehållande inom slägten . 

Vid besagda lan ur den jirimitiva fonden atnjttTo inne- 
hafvai'e af frälse säteriei' och licuimaii en iTirdel framtTir in- 
néhafvare af berustade siitorier och annan skattejord. --.■i till- 
vida att a förenämda fastigheter beviljades inteckning till en 
fjeidedel eller högst två tredjedelar . å de senare till en femte- 
del eller li(")ust hälften af den summa. Ii\;irtill egendomen 
\ id laga Nihderiug blifvit njtjtskattad. ehuru vid ifrågavaramle 
viirdering alla frän fastigheten utgående räntor och utskvlder 
blifvit åtdragna: hvarförutom är att märka, att den :itersta- 
ende inkomsten för frälsegods kapitaliserades efter fem. tVir 
()fi'iga liigenheter derenK)t eftei- sex fr»r hundra. 

Huru onnlömet än ma utfall;i (»fvei- denna Finlands 
Uanks förgångna oiganisation och verk>andiet. ^a torde dock 
icke kunna fiii-nekas. att det hela präglaihis af vis> konse(|vens 
iicli en viss stil. som stod i harmoni med den gamla regi- 
iiieii> byråkratiska karaktei' och frtiniymler>ka]>liga anda äf- 
xcnsoni sandiällets .•>tand.^niä>siua. af >;nskilda prix ilegiei' 
>kyddade. daniin:. 

Finlamls l>aid< var ett oigan bland andra f(">r uli»l\ ande 
af ett statligt f(")rmynder-ka|). ett organ pa li\iiket det an- 



12 



kom att, ciilii-t r>fverhetli<it faststälda iioi-nier. frainkalla och 
understödja sådana företag, af livilka regeriiiiien väntade sig 
största möjliga gagn \'ih- det allmänna bästa. 

Den var ett klumpigt organ, det är sant. likasom sa 
mänga andra veliiklar \'i')v den gamla faderligt danade sam- 
hällspolitiken i vart land. ett organ hvilket genom trögheten 
i sin funktionering. sina trakasserande formaliteter och bristen 
pa affiirsmässiglict till >t(»r (U'l hiimmade vei'kan af de väl- 
villiga intentionei-. hvaraf (hl i >in lanei)olitik besjälades. 

Men medgifvas l)öi- tillika, att om bankens låga ränte- 
satser iiade en tendens att utöfva ett konstladt tryck pa ränte- 
foten i landet och understundom, vid vaknande lifaktighet inom 
atlarsverldcii. kuiulc understödja uppkomsten af osunda före- 
tag, sa funno a aiuha >idan iifviMi dessa dåliga tendenser sin 
motvigt just i baid<eu> bristfälliga organisation och dess fe- 
laiuh» an])assningsförniaga. icke mindre än i lanetillgangarnas 
knapt tillmätta storlek samt understödens i)rivilegieartade natur. 

iMiicllcitid lag i Finlands Hanks välg()rande laiicpolitik 
under den ganda reginicii> tid icke så mycket en sjjojtc till 
lifvad företagsamhet och affärsmannaspekulation. som dels ett 
understöd för upprätthallandet at en i sina metoder och till 
sin oi-ganisation eftei-blifven och tVu-sotfad iiiiiingsverksandiet. 
hvilken hade svart att b('>ta i konkurrensen med alstren af 
en i anryckande stadd storindustri, dels en uppmuntran till 
eu lättsinnig skuldsättning \ov inproduktiva ändamål. 

När så nödårens tiyck. under hvilka landets kapitaltill- 
gångar ansenligt reducerades o(^h Finlands IJanks låneverk- 
sandiet hämmades, gallrade ut eu mängd på gammal slen- 
trian bygda fr»retag. så skördade baid<en bittra frukter af sin 
långvariga understödsiiolitik. i det konkurs hoi)ades på kon- 
kui"s och mer än sex miljoner mark af bankens fordringar 
måste öfverlåtas till utsfikning. 



i;} 



KAPITEL II. 
Nydaningen. 

De tiisiiiiiade stWMunin.iiania hade i segertåg gått genom 
Euioiia. De komino omsider till våra bygder, bringande ljii> 
ocli lio[»i). ett aternpplifvadt konstitntionelt statsskick ocli 
friska impulser åt hela vårt andliga och materiella lif. 

Fiiilaiid> i)Oiiiiiiige- och bankviiseiide ber(>rdes djupt af 
dessa str(")mningar. Tudei' trycket af en serie yttre omstäu- 
digheter, som det ia>kt fortskridande ekonomiska och poli- 
tiska lifvet framkallat, undergick Finlands IJanks organisation 
den mest uenomgripande omgestaltningsprocess. Den nya 
tidsandan träuudc likaså reformeramle in i bankens styrelse 
och föi'valtning. För Fiidands llaidxs utlaningsveiksamhet 
li/irjade en ny pei-iod. cii period af nydanini; eidiut aftäi-s- 
mässiga gruiulsatser. 

Först se vi luirusom ^taten^ (tkade ]i('nniiigebehof. frani- 
kalladc uciiom byggaudct af Sainia kanal iifvensoni ]»al»r>r- 
jandet af lan(h't> första järnväg, triidde i kollision med den 
traditionella uiHlerstödsi)olitike!i. Den till giddande af sta- 
tens lan ar Isö!) bildade amortissementsfondciii slukade jämte 
en del andra tillgångar i Finlands P)ank tvenne af dess fomlei-. 
nämli.Licn jordltruks- och nianufaktnrfondcii, ^amt ur primi- 
tiva fonden den miljon rubcl banko-assignationer. som af stats- 
veiket i)lifvit till densamnni vid bankens iiiuinlläg^ning för- 
skjuten. Samtidigt med joi-dbi'uks- och manufakturlanen upj)- 
hörde äfven assosiation,■^- >amt >kei)psl»yggnagslånen att utges. 



14 



Ti- l)ank(Mi töisviiiino deriued alla dessa lan till 2 procent. ' 
livilka tVainf()i' andra .uåtVo åt banken en karaklei" af välgii- 
renlietsinrättnin.u. Återstodo lui i banken blott t va fonder, 
den ])riniitiva- samt liy|)()teksfoiid('n. den f()rra betydliiit redn- 
cerad. den senare till sin f()rvaltnin|L!,' ntvecklad i atfärsniässi.u' 
riktning- liXMioni iiitTnaiide af ntlåninu' ])å kassakreditivriUaiin.u. i 

S;i kom nnder l)örjan af (lo-talet konkurrensen med de j 
]»rivata kreditinrättniiiuar. xnii det ekonomiska u])i)svinft'et I 
frnnd<a]lat (icli en liberalare laustiftninu mr)jli<>nj,)i-t. F(ire- ' 
ningsbanken och liypoteksfrncninuen trädde bada i verksam- i 
het år \XiVJ. och urunden lades härnu'd till en fortskiidande i 
arbetsdelninu' nå bankväsendets onn-åde. Stäld i dessa nya 
f()rliållanden och inciterad af det njipvaknade aifärslifvets ■ 
ste,i»i'ade kiaf. nTidiiadcs fiidands Wuuk i sin utlåning å ena ' 
sidan bctlita sig om en st(irre r(>rlighet och anpassning efter 
attiirsverldens beliof: a amira sidan kunde den ej lika bekyni- 
mei-slöst som torr fortgå i sin tiaditionella umlerstödspolitik. 
så framt (U'ii ick(^ ville (iviifva det gryende privata bankvä- 
sendet i d('>s limla. 

Den !.") niais |S(;(; vidtog baid<en> >ilfverutve.\ling. och 
för att s;d<erst;dla denna var banken tvungen att vinnlägga 
sig om korta samt s;iki'a placeringai-. Afveii i följd häraf 
måste välgörenlietsprincii)erna träda at sidan. T kraft af för- 
ordningen af den '.• decend)er ISiiT npi)hr>rde länen ur den 
l)rimitiva fonden, och de>> tillgangai- placerades i obligationer. ] 

I (U'tta reorganiserade skick, med sedelutgifningen ba- 
serad ])a metallisk valuta och med reformerade utlåningsprin- 
ciper, tiiidde banken nndei' ständernas garanti och våi'd. 

\'id 1S72 ars landtdag antogo dessa ett nytt reglemente 
f(')r l)ankeii. hvilket stadfästades genom förordningen af den 
2(! juli IST.'). i 



15 



I)(Mina l'()i'()r(liiiiiii l»il(l;ir i tioi'e afseeiidcii cpdk' föv Wjiii- 
kens utlaningsverksainhet. 

Der talas ej mer oiii att liaukcn rillkoimiie cii uiulcr- 
stödjaiide uppgift pa iiäiiugslifvets område. 

l:»aiikeiis retilemonte är lättadt på eii stoi- luii-last. 
Redan med upphörande af foiidsiiidelniiigeii hade en miiiigd 
bestämningar om hlnens syftemål och vilkor föi'sviiiiiiit. 
r.orta firo numera iifveu he>t;imniug;iiii;i om lanerfiutaus h(>jd 
(sedan 1867), om stratiränta, om maxima och miniuia. Stad- 
gandet i förordningeji af den '.» decemlier ISiiT. enligt hvilket 
ingen såsom ansvarig för vexelskuld tinge häfta i l)anken IVir 
mer än 2(KMXX) mark, återfins ej i i-eglementet af år 1870, 
icke heller stadgandet i l'^;")!» års f()i'ordning angående han- 
kens organisation om ett maximum för kassaki-editiv stort 
120,()(K) mk. Af de foina privilegierna för särskilda grupjier 
af låntagare atertins blott ett enda. nämligen l)estämnin,i:en 
(U'rom. att kassor och inrättningar med allmännyttigt syfte- 
mal ;iro befriade från erläggamle af inträdesafgift vid ö\)\)- 
nande af kassakreditivräkning. livilken undantagsförnuin seder- 
mera ni)phäfts genom förordningen af den 28 maj 1S8<». 

Tvenne mindre lämi)liga lånearter försvunno ur Fin- 
lands l)anks r()re]se. Den ena vai' lan mot inteckning i 
fastighet, hvilket placei'ingssätt icke harmonieiade uhmI ban- 
kens ställning som sedelntgifvanck' institut. Den andia var 
meddelandet af kassakreditiv mot varnsäkerhet. hvilkcn rr>reUe 
aldrig spelat en nämnvärd roll i banken. 

Rankens fnid^tioiuMing t<>r('iikla(h's samt anpassades i 
särskilda stycken bättre eftei- atfärsverldeus bchof. Den sa 
kallade bankovärderingen vid fastighetsinteckningar divilka 
fortfarande förekommo vid kreditivlan). med dess (ifverlnifvan 
stora omgångar och omkostnader, ersattes med enklare meto- 
dei". \"id vaiadan medgafs åt låntagaren rätt att mot efter- 



16 

liaiid skeende afbetalniii.uar utbekomma partier af varan. Rätt 
beviljades ät banken att belåna skoiisalster förvarade äfven 
å annan ort än ntskeppninjisplatsen. 

Den vi.uti.ua^te iiestämnin.uen var dock den. att afdel- 
ningskontoren erhöllo rätt att diskontera vexlar samt utgifva 
lån mot guld. silfver, obligationer och aktier, hvilken utlä- 
ningsrätt frtrfuUständigades genom förordningen af den 22 
december 1S.S2. 

Genom förenämda stadganden blef Finlands Banks verk- 
sandiet mera vidsträckt, mera harmonierande med bankens 
karakter af ett sedeliitgifvande institut, mera förmögen att an- 
passa sig efter i'()relsens l)eliof, mera affärsmässig än fciiut. 
Samtidigt liefriadcs liankfr»ivaltningen från omsorgen om 
stats- och militi('V('rk('t> fonder och hittades derigenom tVau 
en stor Ixuda. 

Redan tidigare luuh» bankens styrelse inslagit nya banor 
i sin utläningspolitik. Tron pa visheten af bankens undei- 
strxljamle och fönuyndande verksandiet hade slappats. Den 
mägtigt ui)pspirande företagsandieten kände sig ej heller i 
l)ehof af undei-st()d och i)rivilegier. Den uppfattning gjorde 
sig vid denna tid altmer gällande, att Finlands Bank fram- 
deles borde styras efter ekonomiska principer. Den boide 
vara ett alfärsinstitut. icke en välgörenhetsinrättning. »Ban- 
kens säkerhet och f()rdeF, bankens och det allmännas gemen- 
samma bästa framhöllos ledan i förordningen af den D de- 
cember ISOT såsom de synpunktei'. hvilka bankens fullmägtige 
borde taga till ledti-ad. 

De vid ISIIT ars laiidtdag utsedda bankfulhnäktige fram- 
lade i sin berättelse, afgifven vid 1S72 års ständermöte. de 
principer, enligt hvilka fullmägtige handhaft sitt viirf. De 
frandialla, att om under en föregående tid någon annan 
synpunkt varit iöv ledningen af l)ankens utlåning bestäm- 



17 

mande, än bankens ejien fördel och säkerhet, sä har i sjelfva 
verket från den tid bankfulhiiägtige trädt i ntöfning af den 
befogenhet öfver bankens förvaltning, som Bankfiillmägtige till- 
kommit, en principförändring skett i så måtto att Bankfnllniäg- 
tige, enligt gällande lag och instrnktion, äfven i denna del 
bordt uteslutande taga hänsyn till bankens > säkerhet, bestand 
och förkofran»». En dyrköpt erfarenhet, hvarom de stora afskrif- 
ningarna och osäkra fordiingarna buro vittne, hade, säga 
bankfullmägtige, ådagalagt nödvändigheten att strängt vid- 
hålla denna synpunkt, emedan den uppgift Finlands Bank 
framför allt hade att fylla, nämligen cirkulationsmedlets ujip- 
rätthållande på metallisk bas, endast derigenom med säker- 
het stode att vinnas, likasom ock näringsverksamhetens 
intressen blott sålunda kunde varaktigt befordras. 

Dessa principer voro i sjelfva verket i vidsträckt mån 
bestämmande för bankens länepolitik. 

Bankfullmägtige begynte sin verksamhet med att under 
aren 1868 — 1870 på osäkra fordringars räkning öfverföra 
äfvensom afskrifva betydande fordringar, hvilka fylde bankens 
l)ortfölj med värdelösa papper. 

Den pä enskilda händer högt ui)i)drifna utlåningen min- 
skades. De som för vexlar häftade i banken iöv en summa 
öfverstigande det i förordningen af den 9 december 1867 
taststälda maximibeloi)pot af 2<)0.(XX) mark fingo genom efter- 
hand skeende afbetalningar nedbringa sin ansvarighetssumma 
till nämda belopp. 

Trots de reglementsenliga bestämningarna beträffande 
länetidernas längd och förbud mot omsättningar hade en stor 
del af bankens utestående forditngar erhållit karakteren af 
stående lån. 

Vid \><'1'2 samt 1877 års landtdagnr fiandirdlo bank- 
fullmägtige i sina berättelser, hurusom de. för att förskaffa åt 

2 



18 



banken korta och säkra vexlar samt andra tordringsbcvis med 
förfallotid ej öfversti,gande ett är, hade hållit räntesatserna 
f()r dylika vexlar ocli räntepapper ej obetydligt lägre än de 
i landet eljes gäUande. hvarförutom i sistnämda berättelse 
framhålles, att banken genom olika bestämningar om pan- 
ters belånings värden sökt draga till sig de för en cirkula- 
tionsbank fördelaktigaste säkerheter. Placeringar pä lång tid 
och af tvifvelaktig beskatfenhet hade deremot sorgfälligt und- 
vikits. Under åren 1871 — 1.S77 diskonterades i anfördt syfte 
vexlar med under tre månaders löj>tid en procent billigare än 
dylika med hing fihfallotid. 

I l)ankens kassakreditivrörelse iakttogs den största för- 
sigtighet. Aren 18()8 och 1869 beviljades als inga nya lån, 
en äterhällsamhet om hvilken 1872 års bankutskott säger, 
att den icke syntes varit af nödvändigheten påkallad. För 
åren 1870 — 1870 faststäldes en öfverföringsafgift af en V* 
l)rocent att upi)bäias vid kreditivs förnyande. Trots alla 
vexlingar i bankens räntesatsei- i öfrigt bibehölls kassakre- 
ditivräntan oförändradt vid 5 procent ända till är 1881. Följ- 
derna af denna poHtik äfvcnsom af ett lågt faststäldt maximi- 
värde visade sig deri, att det å kreditivräkning utestående 
l)eloppet nedsjr)nk till en obetydlighet. Det hade vid års- 
slutet 1865 stigit till 4.6 miljoner mark: 1874 utgjorde det 
blott 1.3 miljoner mark. 

Bankfullmägtiges försigtiga och öfverhufvud af affärssyn- 
punkter motiverade jjolitik visade sig äfven till en del i arten 
af de betänkligheter de uttalade beträffande utsträckandet af 
bankens utlåningsverksamhet, så genom fullständigt likställande 
af afdelningskontoren med hufvudkontoret som genom inrät- 
tandet af nya filialer. Finlands Banks uppgift vore ej att 
dominera all bankrörelse i landet. I sin berättelse till 1872 
års bankutskott uttalade sig bankfullmägtige dels derhän. att, 



19 



om afdelningskontnien i alla laiieäieiiden gjordes oberoende 
af direktionen, så skulle den iitviduade lånerörelsen motverka 
uppkomsten af privatbanker, genom hvilka orternas behof i 
fråga torde kunna lämpligare fyllas; dels åter fruktade de en 
dyr förvaltning utan motsvarande föi'del för banken .. Bank- 
fullmägtige afstyrkte de ansökningar, som ar 1S7G inkommit 
från Borgå samt 1S77 frän Kristinestad och .loensuu om 
inrättandet af afdelningskontor på iijimda orter i syite att 
atfärsmännen derstädes måtte komma i åtnjutande af de för- 
maner, som Finlands Bank beviljade sina kunder. 

Bankutskottet vid 1872 års landtdag gillade i alla väsent- 
liga punkter bankfullmägtiges åtgöranden, Utskottet fram- 
höll, hurusom banken endast dä kunde utgöra en fast grund 
för landets affärsverksamhet, när den iakttoge försigtighet 
och moderation jemväl under sådana tider, då goda skördar 
och lyckliga konjunkturer ökade den spekulativa företagsam- 
heten. 1.S77 års l)ankutskotts uttalanden giugo i samma 
riktning. 

Emellertid förl)lofvo bankens styrelse och förvaltning 
vid ledningen af dess verksamhet på 1870-talet icke i allo 
sina försigtiga och affärsmässiga prmciper trogna. 

Efter 1860-talets stora kalamiteter rådde i landet en 
långvarig depression. Stiltjen på lånemarknaden fortgick in 
på 70-talet. Finlands Banks ])ortfölj, som 1861 och 1862 
steg öfver lo miljoner mark, hade år 1870 sjunkit ner till 
;j V2 miljon, liyi)otekslånen nedgått från 9.7 miljoner mark 
år 1867 tUl 5 1/2 miljon under åren 1S71 — 7/). Föranledd af 
detta långvariga tillbakagående i bankens utlåningsrörelse 
samt töihända äfven gifvande vika för den traditionella lusten 
att underlätta- affärslifvet i landet genom en låg räntefot, 
sänkte banken successivt sina räntesatser under åren 1S68 — 
1870, så att diskontot tian o(;h med år l'S71 utgjorde 4 å ;j 



20 



procejit och låneräntan frän ingången af 1.S72 4 '^ a 5 
procent. 

Dessa räntesatser, livilka Iilefvo bestående för inemot ett 
hälft decennium, understego betydligt de ute på marknaden 
rådande. Föreningsbanken beräknade sedan januari 1870, då en 
nedsättning af diskontot egde i-uni. för vexlar 4 V 2 a 5 pro- 
cent, för län 6 procent, hvarvid dock. enligt hvad Heikel 
upplyser i sin bok om Finhmds bank- och penningeväsen, 
tillkom en vexelprovision af 1 ä 2 procent. Samtidigt var 
F()rcningsbankens ränta för sex månaders depositioner lika 
hög som Finlands Banks diskonto tor korta vexlar. 

Trots dessa laga räntesatser synes det tryck, som Fin- 
lands IVduk utöfvade på räntan å den fria marknaden, varit 
jämförelsevis ringa. Föreningsbanken såg sig ej föranlåten 
att yttermera sänka sitt diskonto. Blott låneräntan nedgick 
ar 1872 till ö })rocent. 

Orsakerna till detta förhållande voro Here. 

Först böra vi komma ihåg, att de l)illiga lån Finlands 
Baidv b(!viljade sina kunder de facto hade karakteren af ett 
privilegium, af iivilkct affärsmännen å alla orter i landet ej 
i lika mån kunde komma i åtnjutande. All upplåning i Fin- 
lands Bank skedde ännu denna tid genom hufvudkontorets 
bemedling, och den tidsutdrägt, som var förknippad med 
denna omväg, gjorde det svårt för landsortens affärsmän, sär- 
skildt i atlägsuare trakter, att betjena sig af Fallands Bank, 
i synnerhet dä det gälde vexeldiskontering. 

Undei- det att derför Finlands Bank synes beherskat 
vexelrörelsen i Helsingfors och å närliggande orter, spelade 
Föreningsbanken en dominerande loll i den aflägsnare lands- 
orten och kunde der diktera diskontosatserna efter eget 
godttinnande. 



21 

År 1871, (let sista år för Iwilket Föreningsbanken med- 
delar upplysningar om beloppet af l)ankens affärer vid olika 
kontor, steg bankens vexelportfölj till 8,911,000 mark. Af 
denna summa kom pä kontoret i Helsingfors blott 030,000 
mark eller 10.4 procent. De återstående H9.6 procent föUo 
på landsortskontoren, deraf på filialerna i de jämförelsevis 
obetydliga orterna Tavastebus. Borgå, Lovisa, S:t Michel. 
Fredrikshanm och Ekenäs. å hvilka Finlands Bank saknade 
kontor. 2.845,000 mark ellei' ;»2 procent, det är mer än tre 
gånger så mycket som på hufvudstaden. För jämförelses skull 
vill jag tillägga att år 1883. det första år. för hvilket. efter 
det diskontkomitéer vid afdelningskontoren blifvit inrättade, 
data förefinnas beträfiånde Finlands Banks diskontering vid 
olika kontor, diskonteringarnas belopp vid hufvudkontoret 
steg till 21) procent af totalsumman. 

Hvad hypotekslänen beti-ätfar, så gestaltade sig visser- 
ligen förhållandena på landsorten såtillvida gynsammare ftir 
Finlands Bank än vid diskonteringen, som en kortare tids- 
utdrägt vid transaktionens uppgörande för de lånsiikande i 
regeln lietydde mindre än för utställarne af korta afiarsvexlar 
Men a andra sidan inskränktes Finlands Banks konkurrens- 
förmåga med privatbankerna, så i Helsingfors som å lands- 
orten, trots de låga räntesatserna, vid de fiesta lånearter af 
en mängd omständigheter, hvilkii öfverhufvnd hafva JnndraT 
liyi)otekslånerörelsen i Finlands Bank att taga ett st(»n-e 
ui)psving. och för hvilkas beskatfenhet jag i Ijerdo kapitlet 
skall redogöra. 

Antydda om^itändigheter tillika med den stora ateiliall- 

samhet som Finlands Bank länge iakttog vid utlåningen under 

det friska intrycket af de stora förlusterna på 18(i0-talet 

förklara, hvarför banken, trots sina låga räntesatser, till en 

Örjan icke drog lånerörelsen till sig i samma grad som 



22 



P^öreningsbanken och tvang densainina att i någon större män 
sänka sina räntesatser. 

Den konkurrens, livarnied Hnlands Bank genom sin låga 
räntefot hotade de privata bankerna, gestaltade sig för en 
tid framåt fastmer till en arl)etsdelning vid utlåningsverksam- 
heten, så på hypotekslänens som — såsom redan antydt — 
i lokalt afseende pä diskonteringens område. Finlands Bank 
drog sig under förra delen af ISTO-talet altmera bort från 
fastighetsbeläningen. hvilken frän 4.7 miljoner mark är 1868 
sjönk till 1.4 miljoner mark år 1870, äfvensom från varubelå- 
ningen, hvilken från inemot 1.7 miljoner mark år 1870 ned- 
gick till 468,(XX) mark är 1874. Deremot tillväxte beloppet 
af de pantsatta obligationerna ar för ar. År 1871 belöpte sig 
ifrågavarande lån knapt till 300,000 mark, år 1875 stego de 
till 4 miljoner mark. Samtidigt strömmade åter varor och 
aktier till Föreningsbanken. 

1871 och 1872 voro stilla år i affärslifvet. Förenings- 
banken såg sig likväl i stånd att öka sin utlåningssumma 
med 11.3 procent, 'under det att Finlands Bank, tack vare 
sin återhållsamhet, sina maxima och sin mindre grad af affärs- 
mässighet fann sina inhemska fordringar nedgå med 12.8 
procent. 

Men förhållandena undergingo småningom den ena för- 
ändringen efter den andra. Efterfrågan pä länemarknaden 
blef alt litligare. Finlands Bank glömde en del af sin för- 
sigtighet. Bankens organisation och verksamhetssätt under- 
gingo genom 187ö års reglemente en djupt ingripande för- 
ändring. De låga räntesatserna, som synts, så oskyldiga, blefvo 
numera medel att ytterligare egga företagsamheten samt sti- 
mulera till spekulation. Finlands Bank drog hufvudparten 
af de lånsökande till sig; men när penningebrist och kris 
inträdde, ledo dess ressurser mot sitt slut. 



23 

Åren 1S7.H och 1^74 rädde en liHiii verksamhet pa oHka 
affärsområden. Trävaruspekuhitionen. framkalhid af ypper- 
Hpi konjunktui-er på verldsmarknaden och niird af de låga 
pris, till hvilka de under nödåren skuklsatta bönderna afytt- 
rade sina skogar, grep ikring sig med rasande fart. Trä- 
varuexporten, som år 1S70 i värde utg^jor* I0.2 miljoner mark. 
steg 1>^77 till 5!^.8 miljoner mai'k. 

Finlands Bank drogs med af det allmänna uppsvinget. 
Den täflade med Föreningsbanken om att utsträcka sin utlå- 
ning. Densamma steg under de båda aren i Finlands Bank 
med oO.o. i Föreningsbankeu med 27.7 procent. 

Ar 1K75 grepo de dåliga konjunkturerna i)å verlds- 
marknaden på ett störande sätt in i vårt lands ekonomiska 
uppsving. Trävaruexporten hämmades och fraktfarten afstan- 
nade. Stora penningesummor strömmade ut. och en viss 
knapphet uppstod på rörelsemedel. Föreningsbanken höjde 
i anledning deraf redan den <> mars sitt diskonto till 5 å 
5 ^li procent. Finlands Bank deremot bibehöll sina ränte- 
satsei- oförändrade till årets slut. Under sådana förhållanden 
vände sig låneefterfrågan med all sin styrka till denna. 
Diskonteringarna, lånen mot obligationer, mot aktier och 
varor, kassakTeditivlånen — alt var i stigande. Hela utlå- 
ningssumman (ikades i Finlands Bank med <).200,00() mark 
eller 42.4 procent, i Föreningsbanken samt Nordiska Aktie- 
l)anken blott med 2,()(XMMHl maik eller H.i procent. 

Först vid u*^gången af år 187ö skred Finlands Bank 
till en generel ränteförhöjning om ^'., procent. Men sam- 
tidigt trädde bankens nya reglemente i verksamhet. Afdel- 
ningskontoren erhöllo diskonteringsrätt. och Finlands Bank 
drog under år 1S7<) väl lika mycket vexlar till sig som 
Föreningsbanken och Nordiska Aktiebanken tillsammantagna. 
Dess vexelportfölj tillväxte med 29.7 procent, privatbankernas 



24 



blott med 14.3 procent. Utlåniniiens totalsumma steg i Fin- 
lands Bank med 9,o procent, i privatbankerna med 12.5 procent. 

Ar 1877 inträdde det stora bakslaget. Pä trävarumark- 
naden rådde stort prisfall. Rubelns värde sjönk från 3 mark 
26 penni vid årets början till 2 mark 43 penni vid dess 
slut, och deraf ledo alla näringsgrenar som exporterade pä 
Ryssland. 

Privatbankernas ressurser togo slut. Affärsverlden sökte 
i Finlands Bank en hjelpare i nöden. Denna gick beredvil- 
ligt deras önskningar till mötes och fortsatte liberalt sin utlå- 
ning, om ock till stegrade räntesatser. Vexelportföljen öka- 
des år 1877 ytterligare med inemot tre miljoner mark. Ut- 
låningen i dess helhet steg med 25.6 procent, medan den i 
privatbankerna minskades med 7 i)rocent. Belåningen af 
varor, som 1874 knapt belöpte sig till en half miljon mark, 
reste sig år 1878 upp till 5 miljoner, 1879 till 5.2 miljoner mark. 

År 1878 om hcisten nådde krisen sin höjdpunkt, Fin- 
lands Banks utländska valutor, som är 1874 stego till ett 
l)elopp af 50.3 miljoner mark, nedgingo vid årsslutet 1878 
till 1().4 miljoner mark. Dess kassa minskades under samma 
period från 27.8 miljoner mark till 24.6 miljoner mark. Befa- 
rande att ressurserna skulle uttömmas, inskränkte banken 
sin utlåning. Inom affärsverlden förnams klagan öfver omöj- 
ligheten att erhålla län älven mot fullgoda säkerheter. Ett 
antal trävaruspekulanter instälde vid denna tid sina betal- 
ningar. 

Återstod att aiiöi-a banl^ens förluster. Härmed fortgick 
under en följd af år, och från är 1<S7S till och med år 1884 
afskrefvos fordringar, af hvilka förmodligen det mesta här- 
stammade fi-än 70-talet, till ett belopp af 3.482,(X)0 mark 
eller i medeltal per år 497,0(X) mark. Det var kolossala 
summor, de der under senare år ej ha sin like i Finlands Bank. 



25 



Bankfulhiiägtige irauiluiUa i sin vid ls,S2 års ständer- 
möte afgifna berättelse, att under den senaste femårsperioden 
vid utlåningen »verkliga felgrepp förekommit , livilka säga 
de, »hafva en icke ringa anpart i de ovanligt stora sitfror 
som bankens riikningai- för afskritna eller på domstolsätgärd 
eller konkursutreduing beroende fordringar ui)ptaga>. 

Dessa förluster, som hufvudsakligen inträffat vid linfvud- 
kontorets diskontoverksamliet. l)erodde enligt fullmägtige, icke 
på bristande omsorg och god vilja hos direktionen. 

Det är, säga de, en gammal och allmänt vitsordad 
sanning att de missräkningar för livilka statsbanker äro ut- 
satta vid beviljande af kredit, hufvudsakligen l)ero derpå att 
ett l)etraktelsesätt, som ej mindre vid den allmiinna ledningen 
än vid hvarje affär för sig uteslutande låter åtgärderna be- 
stämmas af bankinstitutionens enskilda fördel och säkerhet, 
vanligen icke förmår hos statsbankernas styrelser göra sig 
gällande, samt att äfven förutsättningarna för de personliga 
egenskai)er och den utbildning som erfordias för f()i-mågan 
att ur det enskilda intressets synpunkt säkert pröfva hvarje 
affäi", äro svåra att i dylika statsanstalters organisation åstad- 
komma:. Den allmänna meningen, heter det vidare, under- 
stödde äfven mindie berättigade anspråk på Finlands Bank, 
och statsbankernas förmåga att motsätta sig förlustbrin gande 
inlåtelser, när dessa förmått gifva sig skenet af allmänt sam- 
hällsintresse, hade städse och öfveralt visat sig otillfreds- 
ställande. Denna bristande motståndskraft hade ej l)lott 
genom för stor kreditbevillniug at enskilda personer. l)ragt 
banken förluster, utan äfven uppehållit en afveckling, som. 
i tid verkstäld, ijlifvit mindre olycksbringande. 

För att bana väg för en mera affärsmässig u])i>fattning 
af kreditoi)erationerna äfvensom en större sakkännedom och 
erfarenhet föreslog bankfullmäktiges majoritet inrättandet af 



26 



en diskontkoniité vid hufvudkontoret, ett törslag som likväl 
af ständerna afböjdes. 

Den andel son» Finlands Banks långvariga låga ränte- 
satser och den liberala utlåningen under de goda åren haft 
i uppammandet af spekulationen samt i framkallandet af 
dermed sammanhängande penningebrist och inträdande trång- 
mål för Finlands Bank, förbigås deremot med tystnad så i 
bankfullmägtiges berättelse vid ]ss2 som vid 1X77 års 
landtdag. 

Af skadan vis fortsatte l)anken sedan slutet af 1X70- 
talet sin utläningsi-örelse med dubbel försigtighet. 

Utlåningen i Finlands Bank sjönk från 2S.4 miljoner 
mark ar 1X77 till 17.2 miljoner mark år 18X0. Under in- 
trycket af detta stora nedåtgående nedsatte visserhgen bank- 
fulhnägtige sedan augusti sistnämda år varsamt räntesat- 
serna. Men oaktadt. i eidighet med bankutskottets af 1X82 
utsago, räntan i Finlands Bank icke var »högre utan i 
allmänhet lägre än i de i)rivata bankerna», förblef utlånin- 
gen i Finlands Bank i stagnation, medan den i privatban- 
kerna under år IXXl steg från 32.3 till 38.6 miljoner mark. 
Orsakerna till dessa förhållanden såg utskottet dels i den 
starkji utvecklingen af privatbankerna, till hvilka år 1879 
\'asa liank sällat sig, dels åtei' i den större återhållsamhet 
och försigtighet, som Finlands Bank iakttog vid sina kredit- 
bevillningai". 

Då emellertid affärsföretagsamheten mot slutet af år 
1881 åter begynte lifvas och penningeefterfrågan ökas, visade 
sig inflytandet af Finlands Banks låga räntesatser i en stegrad 
utlåniny'. hvilken under de tre första månaderna år 1882 
betydligt gick uppåt. Varnade häraf skyndade sig bankfull- 
mägtige redan den 12 april samma år att åter höja så diskontot 
som låneräntan. 



27 



Utlänin.ueii ur banken ui)phui(le med detsamma att 
stiua och förblef under ett hälft decennium ganska stabil, 
under det att ])rivatbankernas utlaningsrörelse tilltog till och 
med år 18S4. I tiiljd af sin försigtiga politik undgick Fin- 
lands Bank att röna synnerligt menligt inflytande af den 
kris, som 1S83 utbröt ])ä trävarumarknaden samt drabbade 
exporten pä Ryssland, en kris livilken tillskyndade två af de 
privata liankerna betydande f()rluster. 

Blickande tillbaka pä Finlands Banks framfarna ledning 
undei- ständernas egid framhålla bankfullr.ägtige i sin till 
ISS:^ ars l)ankutskott afgifna bei-ättelse. icke utan skäl att 
banken, som fcire IHilT utgjort organ för en främmande finans- 
politik, sedan dess i flera afseenden frigjoi't sig från de för 
statsanstalter egendomliga, men för en bankinrättnings verk- 
sandiet hinderliga former, som under föregående utvecklings- 
skeden utmärkt Finlands Bank, samt mera sökt tillegna sig 
egenskapen af ett atfärsinstitut». 

I sjelfva verket hade under denna tid l)ankstyrelsens 
och bankförvaltningens likasom ständernas intentioner gått i 
antydd riktning. Dessa intentionei- hade visserligen inga- 
lunda alltid blifvit utan afvikning efterföljda. Men bankens 
säkerhet och förkofran hade i princip erkänts såsom enda 
ledträd för dess verksandict. orli dess organisation hade blif- 
vit omdanad enligt mera affärsmässiga grundsatser. 



28 



KAPITEL III. 
Motströmningar. 

En ny fas inträder mot medlet af 80-talet i Finlands 
Banks utlåningspolitik, eller, om man så vill, en anmärknings- 
värd skiftning gör sig i den samma skönjbar. Nya principer 
uttalas, 0('li försök g("»ras att sätta dem i vej-ket. Äfven l)land 
de ledande personerna i Ijankens styrelse och förvaltning 
eger ett större ombyte rum. Tre af bankfullmäktige afgä vid 
1882 ål-s landtdag. Två år senare besattes äfven ordförande- 
platsen i direktionen med en ny i)erson. 

I d(! sanihiillsekoHomiska idéernas vcrld hade en inträ- 
dande brytning med de liberala maxnnerna sedan 70-talet 
gjort sig allmiuit bemärkt uti Euro])a. 

De långvariga strömningar, som under århundradets 
loji]) arl)etat så pa individernas som ])a undertryckta natio- 
neis emancipation, hade vid denna tid i stöire delen af Eu- 
lopa afiupit med seger. Individernas ekonomiska frihet hade 
i de flesta länder blifvit tiyggad. deras sjelfansvarighet pro- 
klamerad. Tvenne stora nationer hade nått målet för sina 
sj elfständighetssträfvanden . 

I det återförenade Tyskland gafs under dessa förhål- 
landen en ny lösen för det sociala och ekonomiska lifvets 
gestaltande. Den liberala individualismens era förklarades 
vara tilländalupen. ocii gentemot det dominerande krafvet på 
tillgodoseende af individernas intressen och sjelf bestämnings- 
rätt restes idealet om nationens magt och förkofran. Hand 



29 



i hand deniied uppstäldes foitliingar jiäende ut pä. att staten 
dirigerande skulle ingripa i det ekonomiska lifvets gång och 
utöfva en förniyudande verksamhet öfver individerna. De 
industriella arbetarnes nödstälda läge och hotande hållning 
hade redan derförinnan i det vestra Europa banat väg för 
en ökad intervention af staten i den ekonomiska verlden. 
Det allmänna affärslägets beskaffenhet på 70- och SO-talet 
utöfvade inflytande i samma riktning. 

På verldsmarknaden visade sig vid ifrågavarande tid 
ett anmärkningsvärdt fenomen, som tilldrog sig sä affärs- 
männens, som ekonomisternas och den stora allmänhetens 
litiiga uppmärksamhet. Den stora liflighet som, af bruten en- 
dast af några skarpa men korta kriser, fortgått derstädes 
under decennier, hade mot medlet af 70-talet ändats uti en 
depression, hvilken småningom tilltog så i omfång som i in- 
tensitet och på 80-talet nådde sin höjdpunkt. Prisen på alla 
betydande marknadsartiklar — på metaller och stenkol, på 
byggnadsmaterial ocli textilämnen, på spanmål och fabrikater 
med mera skyndade nedåt. Arbetarne klagade öfver bristande 
arbete och låga löner. Arbetsgifvarne att företagsvinsten 
leducerats i ännu större grad än lönerna. Båda parterna 
voro benägna att rikta sina l)lickar till staten under anhål- 
lan om dess bistånd. 

Under sådana förhållanden funno de statligt-förmyn- 
dande idéerna en gynsam jordman att gro och spredo sig 
med rask fart i Europas olika länder. Protektionismen reste 
åter sitt hufvud. Den statssocialistiska })olitiken gjorde sitt 
inträde hos den ena nationen efter den andra. Kn niiingd 
stnimningar med mångfaldig innebörd och vexlande slutmål, 
men livilka alla resulterade i att ställa ökade anspråk pa 
staten och dess inskridande i samt förmyndande öfver det 



30 



privata ekonomiska lifvet. triini^de fiain i den frisinnade och 
af sjelfansvarighetskänsla burna i individualismens ställe. 

Sedan början af SO-talet läto de nya idéerna förnimma 
sifi' äfven i Finland. Den frisinnade strömning, hvilken på 
()0- och 7( »-talet lossat så många band, hvilka hämmat det 
ekonomiska lifvets utveckling, möttes af en alt mägtigare op- 
l)Osition. Från och med 1S82 års landtdag stöta vi, sä till 
exemi)el. vid ständerförsamhngarna ])ä en stigande flod ])eti- 
tioner, hvilka gå ut på frand<allande af statens intervention 
på säi'skil(la af det privata lifvets onn-åden. Det är petitio- 
ner af de mest vexlande syftemål och af olika betydelse, pe- 
titioner af hvilka en del r()nt ett viUvilligt mottagande och 
funnits vär(hi beaktande, under det andra icke utan vägande 
skäl at1)<")jts. \'i antiätfa sida vid sida petitioner om åvä- 
gabringande af en arbetareskyddslagstiftning, om lag beträf- 
fande arbetsgifvares ansvar för skada som i arbete drabbar 
arbetarne samt petitioner om åstadkommande af kännbara 
inskränkningar i den kort förut promulgerade näringslagen, 
yrkanden på inföi-andet af en maximalarbetsdag samt på 
tvångs utöfvande på arl)etarne till att förmå dem att göra be- 
sparingar. Petitioner om åtgärder till förbättrande af den 
lösa befolkningens ställning återkomma landtdag efter- landt- 
dag. Petitioner om odlingslån ej mindre ofta. Yrkanden på 
intrång i landthandelns frihet vid särskilda ständermöten ; 
särskilda petioner om tull å spanmål och mjöl med fiere 
\aror vid 1888 års landtdag — med mera. 

Förhållandena inom arljetareverlden hade uti vårt land 
icke tillspetsats i samma oroväckande grad som i de stora 
industriländerna och gåfvo icke anledning till en vidtgående 
intervention i statssocialistisk riktning. 

Den protektionistiska strömningen hämmades i sin ut- 
veckling af vårt lands säregna politiska ställning och mäg- 



31 



tade icke framkalla några mera betydande handelspolitiska 
förändringar till den inhemska näringsflitens beskyddande. 

Deremot visade sig det offentliga intresset för den i 
betryck stadda näringsverksandieten sedan medlet af 80-talet 
uti ledningen af Finlands Banks lånerörelse äfvensom i hus- 
hållningen med statens kapitaliserade fonder. På båda dessa 
områden tTtrmärktes tendenser, som i viss man l)ildade en 
återgång till förgångna tiders statliga understödspolitik. 

På 70-talet hade under inHytande af hos oss da ra- 
dande förmyndarefientliga strömningar en reaktion begynt 
göra sig gällande gentemot statens inhemska utlåning ur 
sina kapitaliserade fonder. Man l^egynte vid denna tid ned- 
lägga en del af amortissementsfondens disponibla tillgångar 
i obligationer. Medan sagda fond den 1 januari ISiiT inne- 
hade skuldsedlar till ett belopp af 0.577,000 mark. men inga 
obhgationer, sä besatt fonden den 1 januari 1^77 obligatio- 
nei- till ett värde af 3,372,000 mark. medan skuldsedlarnas 
belopp nedgått till 5,228,000 m ark, deraf 4,(358,000 mark i säkra 
fordringar. Under de derpåföljande svåra åren för landets 
affarsvei-ld stegrades utlåningen något, så att den vid utgån- 
gen af år 1880 utgjorde 6,601,000 mark, medan deremot obhga- 
tionsförrådet nedgått till 2.044.00<:) mark. 

Statsutskotten vid 1877 och 1882 års landtdagar oppo- 
nerade sig med eftertryck mot fondernas förräntande genom 
inhemsk utlåning. 

Erfarenheten synes gifva vid handen, säger bemälda 
utskott vid 1877 års ständei-möte. beträffande utlåningen ur 
amortissementsfonden, att densamma icke kunnat med fram- 
gång bedrifvas, och att detta sätt för fruktbargörande af fon- 
dens tillgångar måste anses icke väl motsvara iindamalet med 
dess inrättning». Utskottet anser, att fondens kapital icke 
mera bör ökas, samt finner det vara af /fondens säkerhet 



32 



och ändamål betingadt att de summor, som ä fondens for- 
dringar infl3^ta. företrädesvis må placeras i goda obligationer». 

Särskildt skarpt uttalar sig 1882 års statsutskott mot 
den inhemska utlåningen ur amortissementfonden. »Den ut- 
låning, säger utskottet, al fondens medel, som fortfarande 
eger rum. synes utskottet föga tidsenlig. Under äldre tider, 
då landet hade brist på kreditinrättningar, kunde det vara pä 
sin plats, att staten med sina tillgångar kom näringarna till 
hjelp. .Men numera ih sådant icke blott onödigt, utan äfven 
skadligt, enär staten såsom långifvare står utom konkurrens 
med enskilda bankinrättningar, samt i följd liäraf de utgifna 
lånen ofta nog få karakteren af upi)muntringar. nådebevis- 
ningar m. m. d.» »Med afseende härå, heter det i betänkan- 
det, synes det Utskottet mest motsvara de nuvarande förhål- 
landenas kraf. att utlåningen ur amortissementsfonden upphör 
och dess tillgångar, såvidt de äro disponibla eller kunna fri- 
göras, användas till nya företag, såsom jernvägsbyggnader 
eller andra dylika ändamål». 

Detta förslag lyckades likväl icke vinna gehör hos stän- 
derna, och äfven i statsutskottens uppfattning under de när- 
mast i)aföljande ständermötena gjorde sig en tydlig omsväng- 
ning skönjbar. En kritik af statsverkets inhemska utl^ining 
a statsutskottets sida förekommer visserligen ännu vid 1885. 
1888 och l>ti)l års landtdagar, men densamma blir alt mera 
hofsam och inskränker sig till några partiella anmärkningar 
samt bortfaller slutligen vid 1894 års landtdag helt och 
hållet. 

Så uttalar 18S5 års statsutskott, utan att ingå på en 
granskning af statsverkets utlåning i öfrigt, blott sitt ogil- 
lande deröfver. att från öfverskottsstatsmedelsfonden bety- 
, dande summor bundits uti intecknings- och amorteringslån. 



33 



livarii^enoin dessa medel vid f(iret'allaiide l>eli(»f icke kunde 
göras disponibla. 

Statsutskottet vid 1.S88 års landtdag konstaterar med 
tillfredsställelse», att ändamålet med utlåningen ur statsver- 
kets föregående år liildade gemensamma utlåningsfond i 
främsta rummet vore att hetjena kommuner och meniglieter 
med lån för byggnadsföretag för allmänna beliof, livaremot 
lan för enskilda nybyggnader skulle meddelas endast, dä syn- 
nerliga skäl påkallade företagets underlättande. Utskottet 
frandiåller derjämte till den nyinrättade fondens favöi'. att 
afsigten med dess bildande icke synes liafva varit att kon- 
kurrera med existerande kreditanstalter, utan att fylla kredit- 
behof. som tillsvidare ej af dessa tillgodoses». 

I samma riktning gå uttalandena hos statsutskottet vid 
181)J års ständermöte. Utskottet framhåller, att statsverket> 
lan för enskilda nybyggnader, ehuru stigande till ett ganska 
betydligt beloj)]). öfverhufvud j)äkallats af särskilda omstän- 
digheter, livad äter angår hnien åt fabriker och bruk anser 
utskottet visserligen, att en synnerlig urskilning bör utötvas. 
f()r att icke genom dessa lån en del inrättningar må beredas 
särskilda tVirmaner. eller konkui-rensen försvaras för dem som 
ej kunna komma i åtnjutande af slika fcuinanei-. men har 
utskottet för sin del dock intet att anmärka mot att statslån 
komma sådana industriel- till godo. som äro i iteliof af under- 
stöd för att kunna utveckla sig. hvarjämte utskottet finner 
statsverkets lån vara i)å sin plats, da det gäller att tillfreds- 
ställa kreditbehof. som ej af fr>refintliga kreditanstalter till- 
godoses». 

T 1804 års statsutskotts betänkande i aidedning af rela- 
tionen om statsverkets tillstånd tinna vi en oj)position mot 
statsverkets utlåning framträda blott i en reservation, afgifven 
iif en bland ridderskapets och adelns ledamöter. 



34 



1 sjeltVu verket icke blott fort.uiek uthuiiiiiieii lu- sta- 
tens fonder, utan den to.u' ätVen under senare delen af 
SO-talet ny fart. Anslau beviljades för en mängd nya låne- 
ändanial: fiir meddelande af i)rivata odlingslän är 1884, för 
handtverks- och industi'ilän samma år. för befordrande af 
(|vai'iiiin'ättningar till s])anniälshandelns befrämjande är 1889, 
IVir liildaiide af konnuuiiala lånefonder, till utgifvande af 
odliiiuslan iifvensom tdl u])i)lijeli)ande af den obesuttna be- 
folkningens ställning, till ni)i)r;ittande af en länefond föi- ego- 
styckning och jordafs()ndring. 

Den inhemska utlåningen ui' statens aHmänna fonder 
tilisammaiitagna.. som vid utgängen af ar 1884 utgjorde 
18.74i».<i(M) mark .sinit vid samma tid ar 1S87 ID.Oll.OOO 
mark. tillsviilde hastigt under de näi-mast i)åföljande aren, så 
att den ls!>(» l)elöi)te sig till 27.()8S.(K>u mark. Obligations- 
förrådet minskades samtidigt med ))ar miljoner, eller frän 
21.(><»1.(HM» mark ar 1SS4 tdl 2(U-10.<KM) mark ar 1S87 och 
UMiTs.iO» mark ar isiiii. \id slutet af är lX\)o nådde den 
inhemska utlaningxMi ett Ijeloj)]» af 2!t.21(>.(X)0 mark. under 
det att obligationsföi'iädet i följd af missväxterna och de dåliga 
konjunkturerna nedgick till blott 11,201,000 mark. År 1890 
hade utlåningen äter något minskats. Den steg dä till 
27,G57,0(X.) mark. medan statsvej'ket innehade obligationer 
till ett belopi) af 2(».;»()().(XK) mark. 

Likartade strömningar som de, hvilka sedan medlet af 
sO-takit sträfvade att göra sig gällande vid förräntandet af 
statens fonder, framtriidde vid samma tid med full tydlighet 
i ledningen af Finlands Danks styielse och förvaltning samt 
synes i någon man äfven ha influerat pä tidens banklag- 
stiftning. 

Huiu oklaia och motsägelsefulla dessa nya strömningar 
iin visade sig i sina yttringar |)a l)anki)olitikens område, så 



3ö 



gingo (le (lock i liiitviidsak ut ))a alt. under (»kände af Fin- 
lands Banks bofoueidiet. ressurser och verkninuski-ets. bereda 
at banken en ledande ocli dominerande .stiillninL': i)a iseiininiie- 
inarknaden. sa att banken icke blott i )n(>jli!»aste man knmlo 
reglerande inverka i)a denna, utan ätVen tillika vara ett organ 
tör ett lil)eialt understiidjande af den betryckta affärsverlden. 

Sträfvaiidena att stärka Finlands Banks ställning i Un- 
ballande till iirivatbaid<('rna. icke mimb-e ;in niissti-oii till des- 
sas förmåga att med uTxlig försigtighet Itednfva sedelnirelse 
äfvensom omsorgen om statsbankens ])eknniära vinst, med- 
verkade utan tvifvel i sin man till u])])komsten af ISSii ar> 
t'()ror([ning angående banki-cirelse som af bolag idkas, genom 
hvilken i)i-i\atbanl\t'riia b(M-r)fvades den sedelutgifningsi^ätt. 
son» en af dem utöfvade. och som en efter 18S2 ars landtdag 
i ärendet nedsatt komité yttermera velat utvidga. 

Af de m()ti\' som i kejserliga propositionen anf('»rdes 
f()r ifrågavarande lestriktion framgår nämligen, att man ej 
blott liy>tc farJKmoi' t()r ett (UVerhöfvan stort utsträckande af 
sedelemissionen med ty åtföljande ekonomiska rubbningar 
vid kristider, dä sedelstocken våldsamt krym])er ihop, äfven- 
som fruktan för att Finlands Bank under noiinala tider skulle 
äsandvas större ko>tna(lei- IVir guldkassans upprätthållande 
vid stadgadt l)elopp. utan att nian (ierjfimte bcfai^ade att Fin- 
lands Banks sedlar skulle utträngas genom privatbankernas — 
hvarigenom naturligtvis äfven följden blefve att Finlamls 
Bank förlorade i betydelse. Denna up))fattning beträHamlc 
senast anf(")i(la om>rändi,uhet såsom niotiv f(»r styrelsens 
afb()jande hållning i frayan om ]n'i\atbaid\ernas s(!delemi>- 
sionsrätt uttalas äfven i den reseivation som atfCdjer iss') 
års bankutskotts betänkande i anledning af bemiilda pro- 
position. Styrelsens aflxijande hållning säucs der till en 
d(;l ha t()ranle(lts dcraf. att komit(''ii> tVirslag t(»rde liatva an- 



30 



setts koimiia att för privatbankenui" uiöjligiiöra en alt för 
stor konkurrens med Finlands l^)ank. 

Samma sträfvanden att ät Finlands Bank bevara en 
ledande ställning på penninp;eniarknaden samt att möjliggrira 
ett lil)eralt utsträckande af dess utlänin.u' till atfarsverldens 
fromma medverkade i förening med omsorgen om hankens 
säkerhet att fiamkalla de u])piepade yrkanden, som vid 1.S88, 
JH!»! och 1S94 ars landtdagar gjordes j)a (ikande af bankens 
fonder, samt spelade äfveii en loll i de återkommande fordrin- 
garna i)a utvidgande af bankens sedelutgifningsrätt. 

Men framf<»ralt och pä ett i (^gonen fallande sätt visade 
sig antydda tendenser i de pi'inciper. som af ständernas bank- 
utskott samt bankfuUmägtige fiandiiillos med afseende ä samt 
gjorde sig gällande i ledningen af bankens utlånings- och 
iäntei)olitik äfvensom i utgrenandet af bankens läneverksam- 
het genom inrättandet af nya afdelningskontor. 

Reminiscenser fraii Fiidnnds lijiiiks undei-stödjaiide ntla- 
ningspolitik under den gairda regimens tid. hvilka man redan 
trodde gratlagda. tingo nytt lif. r>aidvens fördel och säkeiliet 
skulle visserligen icke hellei' nu lemnas ur sigte. \'isst icke. 
Men de förslogo icke allena till Icdti-ad föi- Finlands IJanks 
utlaningsverksamhet. .liuiite synpunkter af privatekonomisk 
natur borde allmänn;) sociali)olitiska syftemål tagas i betrak- 
tande. Hvilka deremot dessa allmänna syn]»unkter och syfte- 
mål voro, som Finlands Bank vid sin utlåning l)orde beakta, 
och huru de skulle förenas med omsorgen om bankens egna 
intressen — derom kom man icke alltid till en (ifverensstäm- 
mande uppfattning. Och under bcunrxlandena att taga hän- 
syn till motsatta önskningsmal och ])rincipci- erlnill bankens 
ledning en viss vacklande karakter. 

Om vi vilja lära känna de intentioner beträffande led- 
ningen af bankens länei)olitik. som sedan medlet af .SO-talet 



37 



gjorde sig gälhuide hos i-epresentatioiieii. hatVa vi fraiuförait 
att genomgå bankutskottens betänkanden i anledning af voik- 
stäld granskning af bankens styi'else vid säiskilda landtdauai- 
frän och med ar issö. 

Huiu olika än dessa uttalanden gestaltat sig undei' in- 
flytande af Itankutskottets vexlande sammansättning vid olika 
landtdagar samt de vexhunh' situationer i hvilka Itanken l)e- 
funnit sig, så gå de dock, särskildt vid ISSS. \H\)\ och ls<)4 
års landtdagai'. i betvdande ]iunkter i samma riktning. 

Finlands 15aid\ är icke ett lent atfärsinstitut, betonar 
redan l^^sö ars bankntskott. Den l)<)r ej siika största m()j- 
liga vinst, eller åtminstone höv ej denna sträfvan utgöra 
något hufviuhiiotiv. >u]iitlera bankutskotten af 1.S8S och IsDl. 

Finlands liank l)ör bestämma sin räntepolitik med hän- 
syn till de i)roduktiva näiinuarnas och atfärsverldens bästa. 
Den böi-. savidt möjjiut. hälla läiitan låg. 

]S'är sålunda, undei' en tid af riklig i)enningetillgång. 
bankfullmägtige mot slutet af issc minskade räntesatserna, 
sä finner fs^^S års bankutskott, att det encUi lialll)ara motivet 
för den generella räntenedsättningen lag deri. att penninge- 
tillgången i landet var rikligare än på länge varit fallet, och 
att full aidedning kunde tViretiunas att uiuler da i-adande 
konjunkturei- söka utrdVa ett tiyck pa den allmänna ränte- 
foten för att' derigenom i någon mon bispiinga och uu(h'r- 
lätta- landets industrier och den allmänna atfäisverksandieteii . 

När äter, vid inträdande stor penningeefteifrågan. Fin- 
lands liank i mais IstK» vidtagit en första stegring af l)aii- 
kens räntesatser med ^,2 %. försvarade 1><1M ars baid<utskotr 
den måttliga steglingen bland annat dermed. att den i)rivata 
räntefoten i vart land i motsats till hvad i åtskilliga an(ha 
länder äi' fallet, städse ställer sig h()gre än dou noiiiigif- 
vande. af l''inlaiids jiaiik iiotei'ade räntan och att r.ankeii> 



ns 



räiitel)cstäiiniin,u diiifT)!' li()r ske tiiidei' stiii-sta ni<')jlima hänsyn 
till (le produktiNa iiärin,uanias intressen och heliof . »I våra 
jämförelsevis snia förhållanden, säger utskottet i annat sani- 
inanhani;; är det ock af särskild vi,ut att Finlands 15ank ijenoni 
att bedrifva utlåning till de af dess styrelse faststälda och för 
allmänheten kungjorda räntesatser motverkar (Wn hos privat- 
Itankeiiia hitt fruklarliga sti'äfvan att ii;dhi krediten dyr . 

När slutligen, efter öfverstadd kris. hankfuUmägtige 
åter, (kn 1 decend)er ISH)). skridit till en nedsättning af 
i'äntesatserna. anhir bankutskottet vid is',14 ars landtdag. alt 
un(h'i- ogillande af att Finlands I^ank tagit initiativ i denna 
sak. och jiiinlc erinringar om niidvändigheten af en hirsigtig 
]'änte])olitik. icke desto niiiithc såsom ui's;ikt iöv bankfull- 
mägtiges tillvägagaende. bland annat, att (hiskvjii^dheten att. 
sa vidt annars var möjligt. tillgo(lo>e sJirskilda niiringsgre- 
nars ol)estridhga l>ehof af liilligare ui)|)laning kunnat hafva 
ett b('i-;ittigadt iiifiytamh' pa bankfiilim;iktig(;s beslut . 

Åusk(">nt nu Fiidands liaidv enhgt de f(')i'enämda utskot- 
tens enstiimmiga. om också icke af alla lika skai'i)t fälda 
utlåtanden, har en speciel. den siiiskildt tillkommande mis- 
sion att \ id tillfälle trycka, ner räntefoten i landet för att 
dymedels bispringa aftäi-sveildcn och de produktiva, intres- 
sena, sa tr)ljei- d('i'af. eldigt beir)r(la utskotts asigt. hkväl 
ingalunda att banken itör forcera >in utlåning. 

Sa erinrar l-^ss ars liankutskott. pa tal om de UHijliga 
(»lägenheter, som den generella räiitenedsiittningen ar issi; 
kunde medföra fr»r bankens stiillning. att ifrågavarande ned- 
sättning i och för sig icke nödvändigt behöfde framkalla 
stegrad utlåning och att banken frän tidigare ar haft erfa- 
renhet i denna riktning, isil] ars utskott frandiåller för 
sin del fastmer, att baid<en utan tvifvel bör iakttaga större 
återhållsandiet i sin utlåning än privatbaid<erna och aldrig 



lata sig tViras iii i lilltalli.ua koiijiiiiknircis >ti(tiii{lia,y . I 
euahanda riktiiiiifi ua iiftalaiidciia hos ls!i4 ms utskott. 

Ti'Ots sina l;ii>a rruitcsatsci' och det af >f;iii(U'riia lucd- 
iiifna (■)kad(> antalot afd(dniii,uskoiitor. tar Fiidaiids Hank icke 
hcHcr konkurrci-a med i>rivathankeriia. »sa att deras xcrk- 
saiiihet och vidare utveckliiiii' försvåras . samt deras kapital- 
.-amiaiide fiiiiktioiier st()ras. Sa heter det i isss ars iit>kotts- 
Iietänkande angående Finlands Hanks styrelse, och i samma 
i-iktning uå uttalandena i iss.') ocii ISiU ar> utskottsl)et;in- 
kanden. Fiidands llank \>öv fastmer vid sidan af sin direkta 
ntlaiiing at nlhiiänheten \ara hetänkt ]>a att i kritiska tidei' 
l>isj)ringa i)ri\athaid<erna likasaväl som atiarsverldcMi. 

Finlands IJank Ixir r)tVerluif\ ud intaua en ledande och 
dominerande ställning a i)enningemarknaden — deri stämma 
haidaitskotten så vid isSS och 1S<M som vid ls!i4 ars landt- 
dagar tiindigen v;il r»f\('rens. 

Den \)öv s(»lva att reglera |)enninger()relsen och under 
kriser, da j)rivatl)ankenias ressurser äro slnt. utgifva lan och 
återställa den allmänna krediten — i denna riktning uttalar >ig 
1H88 års hankutskott. Den i)öi- tillika söka att utjämna riiii- 
tan säger IS!IJ ars l)ankutskott. 'J'v eliniii haid<ens tillgångar 
;ii'o liegränsade. fVHjei' deraf icke att icke i)aid<en skulle kunna 
iitöfva en nuxleieraiule och i viss man normerande inverkan 
l)a räntefoten i landet. Men förutsättningen för att Itanken 
må kunna giii-a detta. ;ii' att haidvcn. da i)enningetillgangen i 
landet är riklig och riintaii liallei' pa att >)nnka umler det 
normala. Iielli'e drar sig något tillbaka och niin>kar >iii inhem- 
ska utlåning, tiir att sedan, da fr>r;indra(le frniiallamh-n inträda 
och i';intaii stiger, atei' r)ka den . 

Se d<M- de liufvudsakliga piinciper >om MidamU liank. 
enligt l)aid<utskottens anvisningar, hörde lägga till izrnml hir 
>in ntlaniiru'sr()i'else. Det tillkommer hanken att pa en gäng 



40 



utöfva ett tryck \rci läiitan och likväl vara återhållsam i sin 
utlåning för att sainla ressurser för en liberal utlåning undei- 
dåliga är. Det tillkoiiinier densamma att hålla räntan lägre 
än de enskilda bankoi-na och likväl underlåta att konkuriera 
med dem och tränga dem at sidan. 

L()sningen af dessa stridiga uppgifter innel)ar utan 
tvifvel betydande svårigheter. Det vore oi-ätt att säga. att 
hankutskotten för sin del lemnat dessa svårigheter obeaktade. 
De sökt(^ lösningen i den riktning, att bankens liberalitet i 
utlåningen borde förenas med ett sorgfälligt urval af dess 
kunder och en begränsning af det lokala området för dess 
verksamhet. 

I f()renämda afseende uttalar sig 181)1 års bankutskott. 
1 det att detsamma frandiåller. hurusom det har hlifvit sagdt, 
att Ständerna borde till ledning för bankfiirvaltningen upj)- 
ställa någon regel, innefattand(! en rationel begränsning af 
Bankens utlåningsverksamlict. Utskottet — hetei- det vi- 
dare — måste dock anse det vanskligt att i detta syfte 
framställa något förslag, som Ijefunnes tilläuipligt pa de 
mångskiftaiule förhållandena i en bankrörelse och särskildt i 
vexeldiskontcringen. En sådan i-egei. hvars riktighet ej torde 
bestridas, vore t. ex. den. att statsbanken ej bör bevilja i)er- 
sonlig kredit åt nya tirmoi'. hvilkas soliditet och skicklighet 
icke ännu äro bepröfvade. Men 1'tskottet finner ej, att fak- 
tiska anledningar till en dylik erinran skulle ha förekommit. 
Revisorernas berättelser f(')r de senare åren intyga, att erkän- 
nansvärd varsandiet i rörelsens bedrifvande blifvit iakttagen . 

Utan att här inlåta mig pä frågan om betydelsen för 
F^inlands Bank af ett omsorgsfullt urval af kreditpappei-, sy- 
nes det mig dock böra påpekas, hurusom, vid anställandet 
af ett dylikt urval under izähande låga riintesatser i P^inlands 
Bank. fara alltid ligger till hands att ett godtyckligt fcirfa- 



41 



rande gentemot l)anken.s kunder ej kan helt och hullet und- 
vikas, hvarigenoni anlitandet af banken lätt får karakteren 
af ett oberättigadt privilegium fr»r den ene pa den andres 
bekostnad, ett privilegium som erhåller dess större värde och 
betydelse, ju lägre Finlands Hank fr>r tiden håller sina ränte- 
satser under de pa marknaden radande. 

Särskildt anmärkningsväiil är den ställning ständerna 
intogo i frågan om utgreningen af bankens verksandiet genon» 
inrättande af nya afdelningskontor. 

Den faktiska förmånsställning, som sedan gammalt en 
ilel af atiärsverlden a orter, hvilka erbjuda lätt tillfälle till 
anlitande af Finlands Bank. under i'ådande låga räntesatser 
i denna, åtnjutit fi'amom sina koidvurrenter å andi-a ortei- 
genom denna sin förmåga att i banken fa sina kre(litl)ehof 
fvlda till billiga vilkor. hade efter de betydande räntenedsätt- 
ningar. som egde )um i Finlands Bank år 18H6, yttermera 
skärpts, oeh frän flere hall i den tillhakasatta laudsoiten 
inlujx) inom kort tid till baid<fullmägtige ansökningar om 
upprättandet af nya afdelningskontor. 

188<s ars bankutskott syntes klart medvetet såväl derom. 
att erhållandet af lån i Finlands Bank vore att betraktas som 
en förman, hvilken de facto ej i lika man kduinie vcider- 
häftiga lånsökande i alla traktei- till dtd. som ock beträffande 
nödvändigheten af att dylika företintliua lokala uudantaus- 
förnianer måste bibehållas. 

Utskottet meddelar, att sasoni liulVudskäl till de in- 
gångna ansökningarna om nya kontor i de t1e>ta fall anfiirts. 
att allniiinheten ])a landsorten vaiit tvungen att eilii.uga vida 
högre ränta till privatbankerna än den af i^Mnlamls Wimk 
noterade. A'isserligen fi-andiåller utskottet såsom sin mening, 
att ui)pgifterna om dessa höga räntesatser torde vara något 
<>fverdrifna. i ty att enligt eiliallna iipply>iiiii,i:ar. de allinäiit 



4:^ 



anförda >itiV()rn;i 7 a S% (UVoiiuitX ii<l läi-a iiiskriiiika siu till 
säxlana affärer som aiis>'tts vai'a iVh-enado mod större risk 
och livilka således ej alls skulle af Fiidaiids Mank f()rmedlas». 
Men tillika betonar utskottet. liui-usf>m det är alldeles omöj- 
ligt att Finlands IJank. som fVir närvarande med omkrinjx en 
tredjedel delta.uer i samtliga bankers utlänin.u- i landet, skall 
kunna hctjena hela den laiix^ikande allmänheten i lamlet. och 
det kan således ej undvikas — tillägger utskottet — att. 
sä län.uc Finlamls I>ank haller sina räntesatser lägre än medel- 
räntan i landet, för en stor del lan en liö,i>re ränta måste 
erläpii"as. Da det väl dessutom far antagas att. i den man 
l»rivatl»ankv;iseiulet utvecklar siu. äfven de enskilda hankei- 
na^ utlänin<»sränta skall mer och mer modereras, borde det 
anfiinla skälet ej föranleda Finlamls I'>ank att inrätta nya 
kontor . Dock (inskar utskottet synbarli.iien. att vid eventuelt 
iniiittaiHle af nya kontoi- billiuliet(Mis och i'iittvisans fordrinuai- 
såvidt möjli.ut matte tilfiiodoses. i d(4 att särskildt de oiter. 
som iiro jänd(»relsevis atiiiuset belägna frän städer, dei' \\:m- 
ken redan har kontor, itorde iliåiikommas . 

StiUda mellan allmänhetens pretensioner pa en vidstiiickt 
och libcMal utlåning samt l)aid<utskottens maningar till f("»r- 
sigfighet och siirskilda (Uriga vexlande anvisningai-. hade ban- 
kens styrelse samt fiirvaltning helt sid<eit ingen lätt uppgift 
att fullgöra. Det tillkom dem att beakta en mängd olikar- 
tade och svart f<»renliga omstämligheter. l>ankens egen fördel 
och s;ikei'het. ])i'0(;uc('nternas och (ifriga lansökandes IVu-del. 
de enskilda bankernas och den kapitalsandande allmänhetens 
fördel, några och dock. savidt möjligt, alla landsortsstäders 
bästa. Produktionens stimuleiande genom låg ränta och 
uppbesparande af bankens ressursei- till dåliga tider, ränte- 
fotens m()jligaste utjämnamle under olika konjunkturer med 
mera. . - .. 



4:j 



P'raiiilialln> \>i\v dock. att l)aiikiit>kott('ii> uttalanden 
näi'iiiast liaiitTirdo siii till bankens tTnUntna politik samt att 
d('ia> undci-lundoni i något sväfvandc ordalau meddelade 
)-ad och anvisningar ofta kommo t'()r sent tTn- att liafva ett 
aktueit intresse, liankfiillniägtige hade dert'()r ganska IVia 
liiindei' att liandhafva hankens styrelse efter eget go(Ufinnan(k'. 
Kniellertid atertinna vi i fulhnägtiges herättelser (ifver han- 
kens styi'else och föivaltning i liuf\iidsak samma socialiioli- 
tiska giamdsatser f(»i' ledningen af hankens ])olitik. \'i skola 
se hnru desaninia frauiträd(k^ och i hvilken man de gjorde 
sig gällande under fortgången af hankens vci-ksandiet samt. 
savidt gr)i'ligt, pröfva verkningania af (ie>> nya politik. 

Det nedåtgående i Finlaiid> llank> utlåning, som fiir- 
märkes under slutet af Ti »-talet, hade sedan so-talets ingång 
öfvergått i en stagnation, som fortgick intill hörjan af ai- ]ss7. 

Redan uiulcr loppet af ar ISS,", hade l)ankfulluiägtige 
vidtagit säiskilda nedsättuingar af läntesatserna. utan att 
likvid några verkningar häiaf fiirmärktes i utlåningen. Den 
s a])ril issc, ('n(|(. en paitiel rJtntenedsättning laim. och den 
.■)' • iiovend)er sagda ar sänktes samtliga i'äntesatser ytterli- 
gare. \'id ingången af ar IssT utgjorde räntan f(»r samtliga 
laneai-ter 4. 4 ^:\, och ;"> pi-ocent. Kreditivafgiften hade >änkts 
till * 4 piocent. Dessa räntesatser äio de lägsta Finlaiuls 
Uauk. alt >edan den öfvei-tagits af ständerna, har noteiat. 

Såsom motiv för förenämda räntenedsättningar hänvisas 
i hankfulhnJigtiges hei-ättelser icke till iiankens egen fr>rdel 
och >äkerliet . hvilka synpunkter fullmäktige pa 7< »-talet hade 
frainstält sasoni enda riktiga ledtråd för haukpolitiken. liank- 
fullinägtige vädja numei-a friimst till syftemål af allmännyttig 
ellei- social])olitisk art. \ id iss.') ai> landtdag frandiigga 
haid<fullmägtiu(' de nya urumlsat>erna ännu med vis.s mode- 
ration. De IVainhalla l»lott att haid<en. sa\idt nu-d >unda 



44 



ekonomiska principer ansetts (ifverensstäniniande, sökt under- 
lätta icirelsen ^cnoni att efter omständigheterna nedsätta så- 
väl utläninus- som diskonträntan;. 

Vid 1S<S(J ars läntenedsättnini»- har deremot bankens 
socialpolitiska mission blitvit ni)penl)ar sä för baid<fullmägtige 
som för direktionen. 

\'i(l fiiliinäutiu(>s sammanträde den 'M) noveml)er 188(1 
frainhr»]! (brektionen att afsigten med den föreslagna gene- 
rella räiitenedsättningen voi-e närmast att utöfva ett ti-yck 
pä den allmänna räntefoten i landet, att nedbringa densamma 
till ett belo])]) som motsvarade det sjunkna varuvärdet». 
»Åtgärden vore — bette det — icke framkallad i syfte att 
r)ka utlåningen. Direktionen motsäge tvärtom *att genom 
räntenedsättningen bankens vinst skulle nedgå några tiotal 
tusen mark. enär det icke vore antagligt att utlåningen i 
iiämnviud grad koiiiiiic att ökas. men da Finlands Banks 
biitvii(hip])gift icke v(tr(' att >kr)i'da st()rsta vinst, knnde någon 
nppotfring af l)ankeiis vinstmedel väl försvaras, emedan landet 
i dess helhet genom åtgärden erluille betydliga föi'delar». 

I hufvudsak i samma anda uttalade sig l)anktullmägtige. 
-Dä, säga (b', den iclativt \\i)<x:\ i-äntefoten i landet, som 
delvis u])pehallits genom Fiidands Hanks räntesatser, tyngde 
pa affäisrctrelsen och icke nu'r motsvarade det finansiella läget 
öfverhufvud. hafva IJankfullmäktige ti-ott tiden vara inne att 
söka åvägabringa en allmän sänkning af densamma;. I sam- 
l»aiul liärmed frandKillo l>ankfullniägtige bland annat, hurusom 
de föl' uii(b'rh'ittan(le af ex])ortr(")i'elsen > i andra kategorin 
af panter för hypotekslan up])tagit de tre fVirnämsta export- 
artiklarna säd. jern och ti'ävaror. hvilka dertills jämte (ifriga 
varupanter klassificerats under tredje kategorin. 

ISSS ars bankutskott gillade fnllkomligt den partiella 
räntenedsättningen af den S mars IS^f). hänvisande dervid 



45 



bland aiiiiut till den oniständigiieten att inaii.ua af l)anken> 
gäldenärer under föregående ogynnsamma koiiJMnktiirer endast 
småningom kunnat infria sina f()rl)in(lelser. iifvcnsom att den 
höga varnlaneräntan beredde större lätthet at en del industri- 
idkare och affärsmän att erhålla rcnelsekapital. hvarfVnutom 
jeniväl kreditivafgiften otvifvelaktigt taldo reduktion. 

Äfven beträffande den genei-ella nedsättningcn af den 
;>0 november samma är hade utskottet inucii betydande an- 
märkning att göra. 

Efter det att Finlands IJank ar I880 begynt sänka sina 
räntesatser, inlupo till Itankfullniägtige från särskilda lands- 
ortsstäder ansökningai'. om att derstädes matte inriittas afdel- 
ningskontor. 

Önskan att erhålla dylika kontor var numera sä mycket 
lifligare. som genom förordningen af dvn '2'2 december 1SS2 
afdelningskontoren erhållit rätt att bedrifva alla de utlånings- 
operationer som förekommo vid hufvudkontoiet. 

Redan i oktober ISs;] förordade bankfullmägtige inrät- 
tandet af ett i)iovisionelt kontoi- i .loensuu >;för underliit- 
tande penningerörelsen i nämnda landsdel», efter det att en 
tidigare ansökan i enahanda syfte år isso af fnllmägtige 
blifvit afböjd. Jyväskylä. S:t Michel. Sordavala ansågo sig 
ej mindre förtjenta att ihogkommas. Ansökningar inkommo 
från dessa orter under åren ]SS4 -iss(;. lUmkfullmägtige 
funno de af dervarande affärsmän uttalade (inskningsmal att 
komma i åtnjutande af den l)illigare ränta Finlands Uank 
erl)j(»(le i jämf()relse med ])i-ivatbaiikeriia fullt l>ei'ätti,uad. 
Hvad äter beträffar fi-agan om de i)rojekterade åtgärdernas 
förhållande till bankens egen fr»rdel. fTjrmenade fnllmägtige 
att den paiiiknade utlåningen sannolikt konuue att lietäcka 
kostnaderna för ifrågakomna kontors underhall, förutsatt att 
nödig sparsamiiet (ler\id iakttages . Kontoren ("•])|)ua(le> 



46 



piovisioiielt Un- allniiinlieteii. det i S:t Michel deii 1 juli, <let 
i Jyväskylä och Soi-davala den 1 sei)teinheF 1SS7. 

Kiia])t hade f(">ieiiäinda itetitioiiei- ledt till asyftadt re- 
sultat, och baidvens nya exceptionelt laga räntesatser frän 
1SS7 ars inuånu trädt i verksandiet, förrän en hel skara 
nya aiis()knin,uar om afdelningskontoi" strfunuuide in till 
banken. Tavastehus. ^'illnlanstl•and. Kajana. Tornea, (ramla 
Karlehy och Kexliolm — alla ville de ha del af de tVh-mäner 
som ^'inlands Hank beviljade sina kunder. 

liankfullmäutige blefvo tveksamma. De framhålla i sin 
berättelse vid isss ars landtdag. hurusom, oafsodt den om- 
ständidieten. att de jiatäidvta kontoren knappast kunde bära 
kostnaderna, det voi-e og(»i'liiit att vidare utveckla bankens 
veiksamhet i landsorten utan utvidgande af bankens sedel- 
utgifningsrätt och hh-stärkande af dess fonder. Fullmägtige 
ansago sig derhir nftdsakade att vända sig till ständerna för 
att eihalia anvisning, i hvilken riktning bankens ])olitik i 
itVagavaraude afs(!ende borde gä. 

Stiiiulerna godkände bankfullmägtiges åtgärd beti-ätiande 
de nyinrättade kontoren, om också med ett af i)ankutskottet 
foi-muleradt tillägg att beslutet om kontorens inrättande 
niaJiända kunnat verkställas vid en liimpligare tidpunkt». 
Deremot yrkade ständerna såsom ofvan nämdt är |)ä största 
varsandiet vid iniiittande af nya kontor. Einelleitid tillkom 
ytterligare ett kontoi- ar 18i)0, nämligen det i Kotka. 

Väi)nad med de laga räntesatserna och opererande med 
tolt kontor inom landet, diog Finlands Hank uikUm' ar 1S87 
stfhie delen af utlaningsrörelsen till sig. 

Privatliankernas kunder gingo öfver till Finlands Bank. 
Dit strrnnmade enligt npi)gift af 1888 ars bankutskott, lån- 
tagare i de offentliga kassorna. Affärsmännen qvitterade sina 
utländska lifilder iikmI lan ur Fiidauds Bank. Särskildt be- 



47 



.uynte trävanu^xportrjrenia. af hvilka iiiaiiua sedan uauiiiialt 
<)])ererii(le med utländskt kapital, heua.una si^' af den laga 
räntan i Finland> liank tdl att r»t\ert1ytta sina fi')il)indelser 
till eget land. An>kr)iit atliir.-vciksandieten (ifverinifvnd under 
är L^^^T knai)i)ast vi^ad(' några tecken att resa sig ur sin 
langa dvala. oeli en r)kad litiigliet blott föi-niärktes pa bvgg- 
nadsverksandietens (icli lainltliushallningens område, der meje- 
rierna l)egynte skjuta upp. tilltoi: likväl Finland> l')ank> ut- 
låning för aret trän 21.n44.(i(M! mark till 2i;.7s().( m in mark 
det är med T) ^i\ miljoner mark eller i?7.:; procent, under det 
att stegringen i privatbankerna tillsammantagna, till hvilka 
Nylands Aktiebank under aret tillkommit, var blott ."> inil- 
jonei' mark eller In.i pi-occiit. 

Särskildt >tark var lanetill>tr('»mningen i Finlands Bank 
nndei' arets sista (ivartal. >edan de nya afdelningskontorcn 
trädt i verksandiet. Ftlaningen ökades nämligen under dessa 
tre månader med ;5.7<)7.(J(J<) mark eller H).4 procent, medan 
stegringen under arets nio ftirsta månader \ar blott 1.'. K il ».(HK) 
mark eller 1».4 i)rocent. 

Privatl)ankerna syna> framdeles l)öra l)ereda sig pä 
en stö]-re konkuii-ens frän stat>-l»ankens sida . ^krifver 
Nordiska Aktiebankens direktion i sin berättelse tVir ar 1SS7. 

Emellertid hade de enskilda bankerna iMistat sig till 
motvärn. 

¥öv depositioner med läng npi)siigningstid. hvilka vid 
ingången af ar \XHi) öfverhutvnd godtgjorts med 4 ' ^ \no- 
cent, e)'lade baid<ei'na mot aret> ^lut blott '.) ^/.^ j)rocent. till 
hvilkeii laga iii\a depo>itiou>r;iiitan tilltViiciU' icke hade .sjun- 
kit. Ftlaningsräntan följde i den förras ^par. 

Ar isss voro ])rivatbankerna fullt redo att upptaga 
konkurrenskami»eu med Fiidands Hank. Deras IienKidanden 
kröntes med seger, sa mvcket liittare >oni i"'iulaud> Hank 



48 



vid denna tid drabbades af en stark utstrcinming af sina 
metalliska valutor, framkallad genom ogynnsamma tullförhäl- 
landen i Ryssland äfvensom ett hastigt kursfall ä rul)eln, 
hvilka omständigheter nedtryckte expoi'ten till kejsardömet, 
under det att importen var i stigande. I följd liäraf och på 
grund af den mägtigt stegrade utlåningen trycktes sedel- 
reserven vid utgången af januari månad 1S88 ner till blott 
IM/2 miljoner mark. llckymrad i anledning af l)ankens för- 
.sämrade läge, säg sig direktionen föranlåten att i cirkulär- 
bref till kontoren af den 24 februari 18S8 fästa »uppmärk- 
samheten på n()dv;iiidigheten att afböja eller endast med stort 
urval emottaga s. k. kon.>umti()ns- och lanevexlar . under det 
att någon iiiskninkniiig icke borde ske i diskonteringen af 
vexlai-. hvilka re[)resenterade verkliga artärer eller för hvilka 
valutan vore afsedd att komma affärsverksandieten tillgodo. 
Med afseende å ryska kursens dåvarande tendens att fort- 
farande nedgå, föreskref direktionen deijämte fVir att före- 
komma befarade s])ekulationer i ryska ])apper. att lån till 
större belo])]) mot säkerhet i dylika papper icke finge af 
kontoren beviljas utan särskild telegrafisk hemställan. Den 
20 november samma är stegrades räntan för vexelomsättnin- 
gar med ^1.2 procent, hvarjämte en partiel f<)rh<)jning af kassa- 
kreditivräntan egde rum samt kreditivafgiften ökades till ^U 
pi'ocent. 

l-Hiuru räntesatserna i Finlands Bank i öfrigt förblefvo 
([varståcnde vid sina låga l)elopj). verkade dock dessa i)ar- 
tiella stegringar och ofvananförda restriktioner äfvensom en 
större återhållsamhet i utlåningen i öfrigt, i fVhening med 
l)rivatbankernas större formäga att accommodera sig efter 
rörelsens behof. att dessa senare under aren 1888 och 18S(> 
äter vunno försteget på länemarknaden. 



49 



Förenämda tvenne år stegrades utlåningen i Finlands 
Bank! med 12.6 procent, i privatliankerna deremot med 36.-.' 
procent. 

Emellertid hade verkningarna af den under Finlands 
Banks tryck åstadkomna låga räntefoten fortplantat sig i 
tvenne riktningar. 

Den låga uppläningsräntan i i)rivatl)ankerna hämmade 
för en .tid tillströmningen af nya. depositioner. Efter att se- 
dan l'S7!» hafva stigit år för år. förblefvo depositionerna under 
året 1SS7 stående vid ungefär öO miljoner mark. 

Af de lediga ka})italen fann en del ])la('ering i 1886 
års statslån, stort IT.GOO.UOO mark, af hvilket intill utgången 
af år l'S87 inemot 4 miljoner mark genom Finlands Bank> 
bemedling placerades inom landet, deraf l)ortåt en miljon 
mark hos enskilda ])ersoner. Andra s()kte sig väg till ut- 
landet. Enligt livad Nordiska Aktiebanken i sin berättelse 
för 1887 förmäler, hade många större kapitalister föredragit 
;att köpa utländska värdei)apper eller (ifvertiytta sina dispo- 
nibla penningar i form af depositioner till annat land. li vari- 
genom don undoi- aret 1SS7 inträffade betydliga minskningen 
uti bankernas tillgodohafvanden i utlandet till någon del torde 
finna sin förklaring:. 

Samtidigt som den låga räntan bragte kapitalen att tly 
och minskade landets disponibla tillgångar, begynte densamma 
långsamt men omotståndligt stimulera till företagsamhet och 
spekulation. 

De rikliga ])enningesumni()r. som genom 1SS!> ars stats- 
län å 40 miljoner mark strömmade in i landet, bidrogo 
yttermera att li()> alltiiäiiheten l)efästa tion pa en varaktig 
period af låg räntefot. Dessa förväntningar spelade utan 
tvifvel en stor. om ock svårt i)reciserbar, roll 'i affärsverl- 
dens kalkyler för framtiden och derpå baserade spekulationei-. 

4 



50 



Missnöjda med den låga vinst de utlånade kapitalen 
afkastade, sökte mera driftiga personer placeringar i indu- 
striella äfvensom andra produktiva företag. I liufvudstaden 
uppblomstrade byggnadsföretagsamheten och spekulationen. 

Aktieväsendets uppsving vid denna tid påverkades utan 
tvifvel i viss män af depressionen i räntefoten. Den inkom- 
pletta statistik öfver stadfästade bolagsstadgar, som spo- 
i'adiskt ingår i berättelserna afgifna af särskilda senatsex- 
peditioner, medger visserligen icke att anställa några histo- 
riska jämförelser öfver aktiebolagsrörelsens utveckling i värt 
land. Men ge vi akt pä aktiebcläningens fortskridande i 
i bankerna, sä finna vi att begynnelsen till det stora upp- 
sving, som bolagsföretagsamheten pä senaste tider tagit hos 
oss, daterar frän senare delen af SO-talet. Aktiebeläningen 
i bankerna, hvilken pä 70-talet i sitt maximum nådde 4 '/v 
miljoner mark samt derpå år 1881 sjönk ner till 2 Vg miljon, 
har sedan sistnämda är varit stadd i oafl>rutet stigande. Åi" 
1886 hafva vi ännu blott ungefar T) miljoner mark (beloppet 
för Vasa Bank ai)})roximativt). är 1S<);} doiomot 11. e miljoner, 
är 1898 35.5 miljoner mark. 

Till belysande af denna lifvade företagsamhet pä aktie- 
bolagens område under slutet af 80-talet och vid 90-talets 
ingång mä i förbigående nämnas, att af det nominella aktie- 
kapital, stort 24,990,800 mark som de under åren 1888 — 
1890 pä föredragning af handels- och industriexpeditionen 
stadfästade aktiebolagen hade att uppvisa (bankaktiebolagen 
ingå icke här), icke mindre än 15,929,000 mark eller 63.74 
procent föll pä Nylands län, deraf otvifvelaktigt det mesta 
pä Helsingfors. Alla konstituerade bolag för byggnadsföre- 
tag och dermed i samband stående industrier såsom tegel- 
bruk, kakclfabriker m. m., med ett sammanlagdt kapitalbelopp 
pä 5,238,000 mark, tillhörde detta län. 



51 



Såsom S3'mptom på omfånget af atfärsuppsvinget i dess 
helhet vid denna tid må här endast framhållas, att banker- 
nas utlåning under åren 1887 — 1890 stegrades från 71.5 
miljoner mark till lo7.o miljonei- mark. 

Redan under förra delen af år 1890 böljade i)enninge- 
tillgången i bankerna, som nyss synts så outtömlig, blifva 
knapp. Privatbankerna skyndade sig att höja utlåningsrän- 
tan, hvilken de icke utan protester mot Finlands Banks pres- 
sion hade faststält till ett exceptionelt lågt belopp. Något 
senare höjdes depositionsräntan. Nylands Bank hade redan 
länge betalat 4^/2 procent, i slutet af mars 1890 oftentlig- 
giorde Vasa Bank och Kansallispankki samma räntesats, och 
äfven Föreningsbanken, som ännu vid denna tid annonserade 
högst o '2 procent, såg sig tvungen att innan årets slut ut- 
lofva 4 '/2 procent. 

Tillbakahällen af den stegrade räntefoten i privatban- 
kerna vände sig den svällande läneefterfrågan till Finlands 
Bank. Då fann sig äfven denna föranlåten att den 17 mars 
1890 h()ja sina räntesatsei- med ^j^ procent.' Med denna åt- 
gärd afsågs likväl icke, säga bankfullmägtige, »att nedbringa 
utlåningen, utan fastmer att Finlands Bank skulle försättas i 
tillfälle att i likhet med de enskilda bankerna, tillgodogöra sig 
de inträdda gynsammare affärskonjunkturerna och den deraf 
betingade högre handelsvinsten». Detta här anförda motiv, 
något enstaka i sin art uti bankfullmägtiges uttalanden vid 
denna tid, framkallade en ogillande anmärkning af 1891 års 
bankutskott. 

Den måttliga räntestegringen visade sig, såsom afsedt 
var, icke stor nog att afhålla de lånsökande från Finlands 
Bank. Utlåningen steg under årets förra hälft raskare än 
någonsin. Vexel portfölj en ökades från 18.7 till 23.G miljoner 
mark. hypotekslånen från 7.5 till 9.7 miljoner, do utostaondc 



52 

kassakreditiven från o.o till 4.6 miljoner mark. Hela utlå- 
ningen — (le primitiva lånen frånräknacle — steg på ett hälft 
ål- med 7,741.000 mark eller 25.7 procent. 

Samtidigt nedgick bankens metalliska valuta för sedel- 
utgifning från 54,531,000 mark den ol januari till 50,225,000 
mark den 30 juni, och sedelreserven sjönk från 17,160,000 
mark till blott 0,800,000 mark. Den långvariga generösa 
länepolitiken hade altså allaredan före krisens inträde bragt 
banken i en situation, vid hvilken dess ressurser hotade att 
taga slut, och en omöjlighet snart syntes förestå att vidare 
betjena den affärsverksamhets behof, som banken genom sin 
liberala utlåning hade bidragit att stimulera. 

Dä tillskyndade ytti-e omständigheter, som ytterligare 
försämrade l)ankens ställning och ökade knappheten på den 
inhemska penningemarknaden. 

Konjunkturerna på verldsmarknaden begynte under 
sommaren ISIK) förmörkas och visa tecken till annalkande kris. 

Ett hastigt prisfall på den utländska trävarumarknaden 
försvårade trävaruutskeppningen under sommaren 1890. Expor- 
ten af sagda vara sj(>nk i värde fi"ån 44 miljoner mark 1889 
till 33.7 miljoner mark 1>^9(). Den (|vantitet sågade trävaroi-, 
säger 1891 års bankutskott, som vid seglationens upphörande 
(jvarlåg oafskepi)a(l, öfversteg med )50 a 40 procent det före- 
gående årets öfverliggande förråd, hvarförutom de befintliga 
stockförråden beräknades vid 1890 års utgång ha varit 40 ä 
50 procent större än iss») vid samma tid. 

För att kunna tillfredsställa sågegarnes kreditbehof belå- 
nade privatbankerna sina innehafda obligationer hos Finlands 
Bank. Obhgationslänen stego derstädes under årets lop]) 
från 2,920,000 mark till 5,708,000 mark. Samtidigt ökades 
varulånen i Finlands Bank frän 505,000 till 1,251,000 mark. 



53 

p]iiielleiti(l bibehöll Finlands IJank sina jämförelsevis 
låga räntesatser oförändrade, hvilken omständighet natur- 
ligtvis äfven verkade fördröjande pä räntestegringen i privat- 
bankerna. Först mot årets slut, den G oktober och 17 
november skred banken till en successiv förhöjning af ränte- 
satserna, h vilka ett år senare don 1 december 1S<)1 ytter- 
mera ökades, så att de utgjorde 5 V2 och (> procent. 

Det var hög tid. När bankfuUmägtige mot slutet af år 
1890 funno sig föranlåtna att genom stegrad ränta söka hämma 
penningeefterfrågans tillväxt i Finlands Bank. skedde detta 
icke i följd af några aflägsna farhågor f(>r fi-amtiden. utan 
emedan bankens ressurser allaredan, i följd af den länge 
fortsatta liberala räntepolitiken, befunnos vara otillräckliga 
för ett trygt utsträckande af bankens utlåning. Samtidigt som 
l)anken stegrade sina räntesatser, såg den sig föranlåten att 
anhålla om främmande l)istånd. 

Ultimo oktober 1S1»0 hade sedelreserven nedgått till 
7.5 miljoner mark. Fruktande för nödvändigheten att ski'ida 
till en större indragning af krediter», sägo sig bankfuUmäg- 
tige nödsakade att den 20 november anhålla hos stateii om 
ett lån å ö miljoner mark till förstärkancU; af bankens sedel- 
reserv, en anhållan som senaten redan en vecka senare skyn- 
dade att bevilja. 

För tillfället hade sålunda ställningen lilitVit uj^phjelpt 
genom statens mellankomst. 

Dock först under aren ISill — ISil.H begynte svårigheteina 
liopa sig. Marknadskonjunkturerna försämrades ytterligare. 
Ivxporten öfverhufvud vai- lidande. Sägegarne reducerade 
produktion och utfVirsel. Missväxten i Kysslnnd föranledde 
1892 års förbud för hafreexport. Tullkri.uct lS<i;', med 
Tyskland. <>cli kiiraiitäiisatKiifdei' 1 fr.ljd ;if kolcrnfaiiin redu- 
cerade samfärdseln vtterli^are. Missväxterna ls'.il ..ch ]><\)2 



54 

drelVo stora kapital ur landet för spanmålsuppköp. År 1889 
hade importerats spanmål för 21, 1890 för 22 miljoner mark: 
1891 steg importvärdet till 28, 1892 till 48, 1893 till :59 
miljoner mark. 

Ultinio juni 1892 konstaterade Finlands Banks direk- 
tion, att bankens metalliska valuta under senaste årsperiod 
hade nedgått med mera än 7 miljoner mark. Ett motsva- 
rande tryck på sedelreserven hade visserligen icke inträffat 
förnämligast, emedan, såsom det i fullmägtiges berättelse nå- 
got eufemistiskt heter, direktionen under samma tid »kunnat 
minska de inhemska placeringarna» med inemot fyra miljo- 
ner mark. 

Allarmerade af ntsigten att det starka inströmmandet 
af bankens sedlai- kunde ha till följd en ytterligare minsk- 
ning af bankens metalliska tillgångar och befarande, att en 
betydligare inskränkning af l)ankens länerörelse kunnat liafva 
till påföljd, »att såväl handel som näringai' skulle hämmas 
och många personor derigenom beröfvas sin utkomst», ansägo 
bankfullmäktige i likhet med direktionen, att en större 
indragning af bankens fordringar hos allmänheten då icke 
borde komma i fråga, och beslöto fullmägtige i anledning 
derat hemställa om ui)])tagande af ett kreditiv i utlandet å 
tio miljoner mark till tien metalliska valutans förstärkande. 

Detta kreditivlån, som i följd af dåvarande politiska 
förhållanden och dyrhet å penningemarknaden, endast med 
svårighet och till jämförelsevis ofördelaktiga vilkor ])å sär- 
skilda häll och i smärre poster kunde uppnegocieras, kontra- 
herades under loppet af oktober år 1892. 

Änskönt nu l)ankens ressurser genom krcditivlånet 
vunnit en l)etydlig förstärkning, ansåg direktionen likvid för- 
sigtigheten bjuda att icke använda dessa medel i någon större 
mån i den inhemska utlåningen. I skrifvelse till l>ankfull- 



oo 



mägtige af den 15 noveniber 1892 framhöll direktionen, att 
efterfrågan pä penningar för tiden vore större än förut, i 
följd livaraf direktionen dagligen såge sig nödsakad att af visa 
kreditsökande — icke alltid derför att den erbjudna säker- 
heten skulle befunnits otillfredsställande, utan emedan åter- 
hållsamhet i följd af bankens inskränkta tillgångar ansetts 
nödvändig. 

]Medan Finlands Bank, som genom sin liberala ränte- 
jiolitik under goda år inciterat företagsamheten och spekula- 
tionen, drog sig tillbaka under omsorg om sin säkerhet och 
under begrundande af bestämningarna i sitt reglemente samt 
lemnande affärsverlden i sticket, uppträdde privatbankerna 
såsom räddare i nöden. 

(ienom att under en följd af år betala 5 procents ränta 
på depositioner framlockade privatbankerna gömda kapital 
i ökade massor. Under de kritiska åren 1891 — 1893 stego 
depositionerna och sparkasseinsättniogarna är för år. De 
belöpte sig vid årsslutet 1890 till 89 miljoner mark, år 1893 
till 118 miljoner mark, 1894 nådde de 132 miljoner mark. 
Under det att Finlands Bank år 1891 stegrade sin utlåning med 
blott ^/2 procent, och derpå såg den oaf brutet nedgå. 1892 
med 5.2, 1893 med ().2, 1894 med 10.3 procent, fortforo pri- 
vatbankerna att äfven under krisåren ställa ständigt ökade 
kapital till atfarsverldens tjenst. År 1890 steg utlåningen i 
dessa banker till 98, 1891 till 111. 1892 till 115, 1893 till 
118, I8"i4 till 14() miljoner nuuk. Privatbankernas och Fm- 
lands Banks roller i fråga om ett liberalt bispringande af 
atfärsverldens lånebehof hade under kristiden blifvit ombytta. 

Numera kunna vi öfverskäda följderna af baidvens un- 
derstödjande utlåningspolitik. 

Efter det Finlands Bank. under en tid af depression 
pa maiknnden. lieiioiii laua räntesatser och utvidgandet af 



56 



sin utlåningsverksainhet på landsorten, sökt komma den be- 
tryckta atiärsverlden till lijelp. hade trycket af räntefotens 
nedsättande fortplantat sig ute pä marknaden, och räntesat- 
serna öfverhufvud stälde sig exceptiouelt låga i landet. 

Af kapitalen hade en del tagit sin tillflygt till utlandet. 
Anilra hade uti eget land sökt sig en bättre remuneration 
genom i)lacering i nya produktiva företag och aktieköp. 
Affärsverksamheten hade stimulerats, spekulation uppstått 
här och dei-. Alt syntes ga bra, och den låga räntan lof- 
vade godt för framtiden. 

Men snart växte de lifvade affärs- och marknadsförhål- 
landen, som Finlands Hank sjelf efter förmåga bidragit till 
att befrämja, banken öfver Imfvudet. Finlands Bank. som 
l)örjat såsom lanomarknadens diktator, som i två repriser 
utvidgat sin utlåning pä privatbankernas bekostnad, så att 
den inom loppet af fem år fördubblats, fann sina ressurser 
lida mot slutet, innan ännu uppsvinget på marknaden afstan- 
nat. När så de kritiska tiderna instundade, såg den sig 
oföi'mögen att vidare utsträcka sin utlåning, den såg sina 
klienter utan kredit eller nödsakade att söka sin räddning 
hos privatbankerna pä hårda vilkor, sig sjelf tvenne gånger 
under vädjan till landets regering anhållande om främmande 
bistånd, men oaktadt erhållen hjelp icke destomindre oför- 
mögen att fylla affarsverldeus legitima behof. 

Finlands Bank, som en följd af år tjenat affärs verldens 
intressen under visst tillbakaskjutande af sina egna, såg sig 
plötsligt föranlåten att taga sina egna intressen i beaktande på 
bekostnad af affarsverldeus. Bankens reglemente, med dess 
bestämningar angående sedelutgifningens ordnande i förhål- 
lande till den metalliska valutan äfvensom beträffande ban- 
kens skyldighet att hålla en minimikassa, fungerade härvid 
såsom den mekaniskt verkande regulator, hvilken tvang Fin- 



Di 



lands Bank att iiiuler kiitiska förhällanden taga den hänsyn 
till bankens säkei-het och inti-essen som dess undei-stöds- 
politik nnder en rad af gvnnsannna ar i viss män skjutit 
at sidan. 

Frukterna af den liberala utl;uiiiigsi)olitiken hade mognat. 

Finlands Bank hade velat ntöfva ett tryck pä ränte- 
foten, som de i)rivata bankerna sades sträfva att hälla för 
hög. För nägra är syntes denna elastiskt lata pressa sig 
ihop, men blott för att derpä än mera elastiskt äter springa 
upp till en betydligt större höjd än den förut innehaft. 

Under mer än tre ars penningeknapphet återbetalade 
atiarsverlden de oförtjent åtnjutna ränteförmånerna fian iViie- 
gäende år genom allmän fin-lägenhet och mängas ruin. 

Byggnadsindustrin i hufvudstaden. som af den rikliga 
])enningetillgängen och billiga räntefoten lockats till att an- 
lita krediten i vidsträcktaste mån, fann oförmodadt kapitalen 
tryta, och en krach inträdde, som föranledde en mängd fastig- 
heters försäljning pä exekutiv auktion. Affärsverlden öfver- 
hufvud hade svara tider att utstå. Konkursernas antal steg 
från löi) år 1«S9 till 285 år 1891, 44S år 180l>. och 41:5 
är 1898. 

De för det mesta sma kapitalisterna i landet, livilka 
genom trägna besi)aringar förskafta privatbankerna deras 
depositioner och atiarsverlden dess förnämsta röi-elsekapital. 
hade fått bära kostnadei-na för aftärsveildens tem|)oräia l)i- 
springande genom en låg räntefot. Finlands Banks under- 
stödjande lånei)olitik innel)ar i sjclfva vei-ket ett. lat vara 
omedvetet, försök att genom ett ingrei)p i ränteinkomsten 
understödja en af sandiällets klasser på en annans bekost- 
nad. Den skilde sig frän tidens statssocialistiska striifvan- 
deu blott deri. att sandiällets understödstagare i detla fall 
icke voi'0 arbetarnc. utan afljiisuiänncu. de >t()ia och de 



58 

små. hvilkas vinst under inflytande af den långvariga depres- 
sionen på marknaden gått nedåt, och hvilka hos oss mindre 
än i de flesta andra länder kunnat åt sig utverka nya tvif- 
velaktiga förnioner af en protektionistisk lagstiftning. 

Kapitalisterna sågo inkomsten från sina i bankerna 
jilacerade penningar tryckas ner frän 4 ' '2 till 3 ^'2 procent, 
och i)å den privata lånemarknaden inträffade ett analogt 
nedåtgående. Visserligen erbjöd den exceptionelt höga depo- 
sitionsräntan å ö procent under åren 1891 — 1894 äfvensom 
i'äntofotens stegring i öfrigt en kompensation. Men bland 
kapitalisterna funnos äfven de, som derförinnan lockats 
att nedlägga penningar i osäkra eller föga renderande före- 
tag. I hvarje fall sågo de sina inkomster undergå starka 
och oberäknehga förändringar, livilkn icke kunde undgå att 
medföra mer eller mindr(> kiinnliaia lulilmingar i deras 
ekonomi. 

Ännu ofördelaktigare gestaltade sig understödspolitikens 
resultat för Finlands IJank sjclf. 

Den ledande ställning, som banken för en tid innehaft 
l)å i)enningeniarknaden. och efter hvilken den fikade, hade äter 
gått förlorad. P^inlands lianks betydelse sjönk under krisen. 
])rivatbankei'nas steg. De dominerade räntefoten. Det för- 
ti'oende. som affärsverlden satt till liaid<ens bispringande för- 
måga, h(k under krisåren en svår stöt. 

Den ökade vinst, som bankens till en början starkt 
stegrade utlåning kunnat föi'skatla at densaninia. reducerades af 
den lågt tilltagna räntefoten. Räntor och i)rovisioner å ban- 
kens båda upptagna lån åstadkom mo äfven deri ett afdrag. 
Följde så betydande förluster på bankens kunder, hvarom 
öfverförin garna på osäkra fordringars i-äkning torde gifva en 
föi-eställnins. Under åren 1888 — 1S91 hade dessa i årligt 



59 



medeltal stigit blott till ;")!.( « k) mark, 1S92— 1895 nådde de 
deremot 215,000 mark för ar. 

Slutligen bör framhållas att den stora stegring i ban- 
kens rörelse, som, påverkad af dess liberala utlaningspolitik. 
egt rum sedan år 1887, föranledde ständerna vid 1SS8 års 
landtdag att besluta om en ökning af bankens fonder med 
fem miljoner mark, hvartill. enligt 1891 och 1.S94 års stän- 
ders beslut yttermera fogades ett lika stort bcloi)p. Men 
med enahanda summor minskades den direkta vinst staten 
skördade af bankens rörelse och till motsvarande belopp såg 
den sig nödsakad att förskaffa sig ressiirser på annat håll. 



Efter krisen vid 189U-talets ingång liai- ett syiiliart af- 
bräck inträdt i Finlands Banks understödjande utlanings- 
politik. 

Orsakerna härtill lia vi förniimligast att s()ka i fcHjande 
omständigheter. 

Efter den långvariga tid af relativ depression, som Iran- 
sedt kortare uppsving, varat tvenne decennier, har under de 
senaste åren en rask utveckling egt rum i affärslifvet. hvil- 
ken i intensitet och omfång tätlar med den som egde rum i 
medlet af 70-talet. 

Gynnad af fleråriga fördelaktiga afsättningskonjiiuklurer 
i utlandet och en länge ostörd ekonomisk utveckling inne i 
landet, hai' atfärsvei-lden icke varit i behof af uiKJcistrMl ui- 
Finlands Bank i foiin af en konstladt låg låneränta, livad 
den begärt har blott varit en riklig och jämn kredit. Detta 
kreditbehof har dels tillgodosetts genom den starka tillström- 
ningen af kapital från utlandet sedan år 1895. dels åter 
genom en storartad utveckling af det piivata b,inkv;i>('ndet. 



60 



Nya banker och kreditinstitut, delvis förrättande nya funk- 
tioner, ha tillkommit. Bankkapitalen ha mägtigt tillväxt. 
Depositionerna fördubblats. 

Stäld inför denna storartade expansion af det privata 
bankväsendet, har Hnlands Bank, om den sä ville eller ej^ 
måst nöja sig med en relativt mera inskränkt och mindre 
.•iml)iti(">s roll än förut. \'ida mindre än förr har den kunnat 
tänka på att intaga' en dominerande •ställning ä penninge- 
marknaden samt reglei-a kreditens pris. 

\'isserligen gick banken nu som alltid efter afslutandet 
af en kris i spetsen för räntenedsättningen. En första åtgärd 
"i denna liktning vidtogs af l^ankfullmägtige den 1 december 
1S<);5. ^'iKserligen nedtryckte bankfullmägtige efter en serie 
smärre ränteminskningar, den 3 oktober l^Oö diskontot till 
resp. 4, 4 ^/j och 5 samt låneräntan till 4 och 4 V'2 procent, 
hvarigenom, såsom par gånger förut, lägsta diskont- samt 
hineräntan i Finlands Bank ej kom att öfvei-stiga de privata 
bankernas upplåningsränta. Men de enskilda bankerna funno 
sig icke, såsom fallet var vid läntenedsättningen i december 
ar ISSn. föranlåtna att följa Finlands Banks föredöme. \'id 
denna tid steg Finlands Banks utlåning, trots den stagnation 
som deri länge vaiit rådande, ännu till inemot ^50 procent 
af bankeiiias hela utlåning: nu deremot till blott 18 procent. 
Enda följden af räntenedsättningen i Finlands Bank var en 
temporär stegring af bankens utlåning, hvarpå bankfullmäg- 
tige redan den 2(> oktober ISIX! åter läto en generel förhöj- 
ning af räntesatserna inträda med ' 2 procent. 

Om vi frånse frän dessa, som det vill synas svårt und- 
vikliga försök hos Finlands Bank att fresta liuru lågt ban- 
kens räntefot kan nedtryckas, utan att åstadkomma kalami- 
teter, synes bankens ntlåningsi)olitik besjälats af stor försig- 
tigliet. såsom ju äfven efter de två föregående pröfvande kriserna,. 



Cl 



den pä 60- och den på 7U-talet, varit fallet. Till en sådan 
försigtighet manade äfven IJ^UT års bankntskott. Ingenting 
i dess betänkanden ger en antydan om bankens socialpoli- 
tiska och understödjande mission. Då under loppet af år 
1899 penningeknapphet gjorde sig gällande pä marknaden 
och bankens metalliska valuta minskades, stegrades bankens 
räntesatser successivt, och faststäldes den 2H oktober sa 
diskontot som låne- och kreditivräntan till (5 och (i ^ 2 pi"0- 
cent. livilka] äro de högsta räntesatser som Finlands Bank 
noterat, sedan den öfvertogs af ständerna. Finlands Iknk 
har tagit en jämförelsevis ringa del i den nu pågående expan- 
.sionen af bankernas utlåning. 

Ar 1895. då bankens utlåning pa 9( »-talet var lägst, steg 
den — de primitiva länen frånräknade — till 3 1,349 ,00(» mark. 
I oktober år 1899 nådde den 50,778,0(X) mark. Tillväxten 
utgör 62 procent, under det att den inhemska utlåningen 
under samma tid i de enskilda bankerna tillsammantaget 
ökades med 109 ])rocent. 

Äfven ofvannämda stegring i Finlands IJanks lånerö- 
relse beror Ijlott till en del jiå den direkta utlåningen åt 
affärs verlden. utan har i betydande mån sin grund i redi- 
skontering samt belåning af i)rivatl)ankernas obUgationei". 
De i Finlands Bank lediskonterade vexlarna stego i oktober 
1899 till ett belopp af 4,902,fXK) mark. 

Utgör denna försigtiga jiolitik. som Finlands Bank un- 
der senaste tiderna inslagit, ett förebud deitill, att banken 
<lefinitivt ernår öfvergifva den socialpolitiska mission den jiii 
80-talet stälde för sig att utöfva" tryck på räntan, undei- 
stödja affärsvei'lden och på så sätt spela dess fih-syn samt 
att den för framtiden, vid fullgörande af de säregna funk- 
tioner, hvartill dess organisation soiu landefs enda sedelut- 



62 



gifvande institut hänvisar den. blott skall taiia hänsyn till 
sin egen säkerhet och fördel V 

Att på dessa frågor söka afgifva ett svar är vanskligt. 
Men lika visst som det å ena sidan synes vara att Finlands 
Bank, så länge den förblir uteslutande en statsinstitution, alltid 
skall vara utsatt för frestelsen att i sin utlåningspolitik låta 
sig influeras af sådana i)rinciper, hvilka för tillfället i sam- 
hället, eller hos dem som ha väi-den om Finlands Bank om 
hand, g/h-a sig gällande, lika visst synes mig ä andra sidan vara, 
att bankväsendets vidare utveckling i landet — sävidt ej 
oförutsedda händelser tillstöta — skall sätta alt mer svåröfver- 
stigliga hindei' i vägen för Hnlands ]^ank att tillämpa under- 
stödjande utläningsprinciper, äfvensom att dessas praktiska 
betydelse skall vara alt mindre. 

Det privata bankväsendet är stadt i en fortgående ut- 
veckling, hvars gränser, såvidt vi kunna bedöma, bestämmas 
allena af kapitalbildningen och kreditbehofvet i landet. Fin- 
lands Bank är icke förmögen af en lika storartad expansion. 
Huru mycket man tilläfventyrs än må öka dess fonder, be- 
tyda de dock ringa i förhållande till de svällande penninge- 
massor, hvilka i form af depositioner söka sig väg till de 
enskilda bankeina. Utvecklingen af Finlands Banks utlåning 
l)eror af möjligheten att (ika dess sedelstock. Men denna är 
begränsad af landets behof af cirkulationsmedel, detta behof 
åter tillväxer ej i samma proportion som affärsrörelsens stor- 
lek, än mindre som kredittransaktionernas utveckling. Fin- 
lands Banks sedelemission har visserligen under de senaste 
åren stigit till ett betydligt större belopp än förr. På 70- 
talet, då sedelraassan i följd aflifiig affärsrörelse och höga 
pris hade svält betydligt, uppgick den, om vi frånse från de 
sedlar som för statens räkning förvarades i bankens hvalf, 
men afskildt från bankens tillhörigheter, och hvilka på konst- 



(53 



ladt sätt uppdrefvo den utelöpande sedelniänjiden, enli.fft be- 
räkningar aiistälda af 1S97 åi's bankutskott, till i medeltal 
42.3 miljoner mark för är. Under åren 1890— -1898 steg 
medeltalet vid årssluten till 5(5.0 miljoner mark. 

Den sammanlagda ärliga utlåningen i bankerna har 
deremot samtidigt ökats från 47.3 miljoner mark på 70-talet 
till 1V)2.8 miljoner mark under åren 1890 — 1898. (Städernas 
hypotekskassa äfvensom Förenings- samt Nordiska Aktie- 
bankens liypoteksafdelningar liafva dervid lemnats ät sidan). 
Utlåningen har altså stigit med .'>07.g i)rocent. sedelmängden 
med Idott 33.8 procent. 

Ju fullständigare depositionsbankerna samt sparbankerna 
uppsända alla lediga cirkulationsmedel i landet, ju mer in- 
sättning i)å löpande räkning för kassaförvar vinner insteg 
hos allmänheten och checkväsendet utvecklas, med ju mindre 
tidsutdrägt penningen förllyttar sig från en hand till en an- 
nan, ju mer cirkulationen af särskilda kreditpapper befrämjas, 
dess mindre blir den utelöpande sedelstockens storlek i förhäl- 
lande till kredittransaktionernas mängd, törhända mindre äfven 
absolut taget. Dess mindre måste äfven Finlands Banks utlå- 
ning bli i förhållande till privatbankernas. Dess mindre kan 
den tänka på att spela en dominerande roll på penningemark- 
naden och godtyckligt fastställa räntefoten. Dess mera måste 
den i sin utlåningsverksamhet specialisera sig pä för den 
lämpliga rörelsegrenar. Omständigheternas tvång skall, från- 
sedt alla uppsåt och föresatser, nödsaka den att vid sin ut- 
låningspolitik mera taga hänsyn till sin egen ställning och 
fördel än fika efter vidtsväfvande och chimäriska socialpoli- 
tiska nud. 



64 



KAPITEL l\. 

Förändringar inom Finlands Banks vexel- och 
låneportfölj. 

Trots vexlinji«n i de syiii)unkter som iiiuler de senaste 
<lecennierna intluerat }»ci bestämmandet af Finlands Banks 
räntesatser och utlåningsvilkor i (ifriiit. fchinärkes i bankens 
ntläningsrörelse, sådan den gestaltat sig nnder ständernas 
egid, sedd i stort, en utveckling i sådan riktning, att banken 
företrädesvis alt mer dragit till sig vissa slag af skuldförbin- 
delser, specialiserande sig dervid öfverhufvud på kreditpapper 
af sådan art och beskaifenhet. som ej mindre i afseende å 
säkerhet än kort förfallotid bäst lämpa sig för bankens ställ- 
ning som landets enda sedelutgifvaiide institut och derigenom 
bidraga till att förläna den ökad fasthet och styrka. 

Förändringar vidtagna i bankens reglemente och be- 
stämiiingai' nhande dess lånevilkor. (]en ökade tillgången å 
marknaden pä särskilda slag af krediti)apper, hvilka i banken 
kunna belånas, dessa omständigheter, äfvensom den pres- 
sion, som Finlands Bank underkastats genom privatbanker- 
nas ständigt stigande konkun-ens, hafva samverkat till att 
leda dess lånerörelse i antydd liktning. 

På den inhemska lånemarknaden visar sig i samband 
härmed en fortskridande arbetsdelning mellan statsbanken 
och de enskilda bankerna, hvarvid hvardera parten på det 



(35 



liehi ta.uet siiiaiiiugoin alt mera öfvertagit funktioner, som 
l)äst harmoniera med deras säregna organisation och verk- 
samlietsmöjligheter. 

Finlands IJaidc har (UVerlmtViid hållit sin utläningsränta 
jämförelsevis låg. understundom i en mer eller mindre tyd- 
ligt uttalad afsigt att nedtrycka räntefoten i landet för korta 
lån f<)r att dymedels understödja en kreditbehöfvande affärs- 
veiid. för det mesta, synes det, likväl blott och bart i syfte 
att kunna draga till sig de för banken fördelaktigaste vexlar 
och säkerheter. 

De laga räntesatserna hafva nämligen i Finlands Bank 
öfverhufvud erhållit en åtminstone partielt verkande motvigt 
i de stränga vilkor som banken i öfrigt plägat fastställa för 
utlåning, hvarförutom tilläggas bör, att till hämmande af de 
lånsökandes altför stora tillströmning i sin män bidragit den 
ringa förmåga att accommodera sig efter den lansökande 
aftarsverldens vexlande önskningar och l)ehof, som alltid pä 
ett ofördelaktigt sätt åtskilt den reglementerade statsbanken 
från de af konkurrensen sporrade och i sin verksamhet 
obundna privata l)ankerna. 

Likasom emelleitid Finlands Banks låga räntesatser 
under olika tider visat sig ut(")tva ett olika inflytande i)å be- 
stämmandet af de lånsökandes relativa tillströmning till stats- 
l)anken äfvensom privatbankerna, så hafva desamma äfvenså, 
på grund af lånevilkorens olika stränghet i öfrigt, ådagalagt 
sig ega en mycket olika förnuiga att draga till banken sär- 
skilda arter af kreditpapi»ei-. 

Diskontot liar i Finlands Bank regelbundet håUits lägre 
än i luivatbankerna, ehuruväl de senare, såsom kändt är, åt 
några betydande och solida kunder i)läga bevilja lika gynn- 
samma räntevilkor som statsbanken. 

5 



6Q 



En viss niotvigt till de laga diskontsatserna i Finlands 
Bank ligger visserligen sä i reglementets bestämning deroni, 
att de mottagna vexlarna skola vara accepterade, som i den 
jämförelsevis låga maximalkredit, hvilken statsbanken, i för- 
hällande till hvad fallet är hos de enskilda bankerna, torde 
bevilja sina kunder, äfvensom i bankens större motsträfvighet 
mot omsättningar samt dess understundom iakttagna afvi- 
sande hållning geiitemot accommodationsvexlar. Men dessa 
försigtighetsåtgärder äro i regeln icke mägtiga nog att helt 
och hållet paralysera den attraherande verkan, som bankens 
lindriga diskontsatser utöfva på den kreditsökande allmänheten. 

Trots privatbankernas mägtiga uppblomstring, fortfar 
derför Finlands Bank att spela en betydelsefull roll på vexel- 
marknadcn. Sedan de förra pä L^^OO-talet i tider af knapp 
l)enningetillgång alt mer begynt ftirstärka sina ressurser ge- 
nom rediskonteringar i Finlands Bank, står uppsvinget i 
vexelrörelsen derstädes till och med i direkt beroende af och 
samband med diskonteringarnas tillväxt i de öfriga bankerna. 
Under åren 1890 — 08 kommo på Finlands Bank 24.85 pro- 
cent af totalbelopi)et i samtliga banker diskonterade vexlai'. 

I Finlands l>anks utlaningsi-örelse intager diskonteringen 
decennium efter decennium ett alt mei- betydande och raskt 
tillväxande rum. 

Procent i förhällando 
till bankens hela utlå- 
ning (primitiva lånen 
frånräknade) 

38.99 
48.15 
56.65 
62.32 



År 


Inrikes vexlar i 
portfölj ]ier är 
i tusental mark 


1802—1869 


7,504 


1870—1879 


8,879 


1880—1889 


12,751 


1890—1898 


23,229 



Vid tvenne ti(l])inikter har Fiiilaiuls liank iitöfvat en 
särskildt stor dragiiiiigskiaft pa detta hall. Under åren 
1872 — 1877 (ikades vexelportföljcn i Finlands l>ank med 
11,599.(MK» mark eller 27;).4 proeent, medan den i ])rivatl)an- 
kerna tillväxte blott med 8,tl4().(KK) mark eller .s*).3 ])rocent. 
ITnder åren 1880- -1890 ökades diskontlänen i statsbanken 
med 14.17o,00() mark eller 126.2 procent, i privatbankerna 
åter med 19,898,00(^ mark. utgörande blott 71.9 i)roeent. 

Diskontlänens relativa betydelse i förhållande till sum- 
man af samtliga utlåningar har i privatbankerna icke under- 
gått en märkl)ar förändring i samma liktning, som sä tydligt 
prononceras i Finlands Bank. De utestående vexelfordrin- 
garna stego i förhållande till de inhemska lånefordringarnas 
totalbeloi)p under åren 1862 — 1869 till 43.92 procent: 1870 — 
1879 tillväxte de visserligen till 53.3 procent, 1880— 1889 till 
54.99 procent, men 1890—1898 sjönko de åtei' till blott 45.16 
procent. 

Medan Finlands Bank alt mer koncentrerat sig på 
diskonteringsrörelsen, hvilken utlåningsgren, med afseende 
fäst ä lättheten för fordringarnas indrifvande, måste anses 
väl egnad för en sedelbank, har omfånget af dess hypoteks- 
låneverksamhet undergått blott små förändringar, under det 
att denna rörelsegrens relativa betydelse i bankens utlåning 
ansenligt minskats. 





T^tcståonde hypo- 


Procent i förhål- 


År 


tekslåii por ar i 


lande till bankens 




tusental niaik 


hela uthinini;- 


1862—1869 


7,974 


41.11 


1870—1879 


7,689 


41.70 


1880-1889 


6,796 


30.19 


1890-1898 


9,538 


25.59 



68 



I (le enskilda bankerna ha deremot länen absolnt taget 
mägtigt tillväxt säiskildt under senaste decennium. De be- 
löpte sig 1862- 1S6<) till 0,450.000 mark. 1870—1879 till 
9,619,000 mark, 1880-1889 till 14,414.000 mark samt 1890— 
1898 till 45,476.000 mark årligen, utgcirande respektive 40.29, 
o3.30, 29.52 och 29.23 procent af hela utläningsbeloppet. Här- 
vid hör dock märkas, att posten »inrikeskorrespondenter», 
som under föregående decennier spelat en jämförelsevis ©be- 
tydande roll i privatbankernas liilanser, under den senaste 
tidrymden upptog 9.98 procent af sagda bankers inhemska 
utlåning. 

Ilufvudorsaken till att do laga läntesatserna i Fin- 
lands Bank i regeln icke fTiniiatt utöfva samma dragnings- 
kraft på de af hvpotek garanterade skuldsedlarna som pä 
vexlarna, torde förnämligast stå att sökas i de, i förhållande 
till livad; fallet torde vara vid privatbankerna, relativt låga 
maximibelåningsvärden, hvilka Finlands Bank plägat fast- 
ställa för de flesta slag af panter. Ihogkommas bör äfven 
att] den direkta fastighetsbeläningen, som i privatbankerna 
är af stor och växande betydenhet, i statsbanken upplnh-t vid 
medlet af 70-talet. 

Ehuruväl hypotekslänerörelsen, tagen i sin helhet, i Fin- 
lands Bank ])å 189()-talet spelade en betydligt mindre roll 
än tillförcne, så i förhållande till bankens utlåningsverksamhet 
öfverhufvud. som i förhållande till samtliga bankers lond:)ard- 
och inteckningskredit, så gäller detta likväl icke om hvarje 
särskild art af lån mot hypotek som banken bedrifver. 

Obligationer torde öfverhufvud i Finlands Bank belånas 
ungefär lika högt i fr)rhållande till sitt effektiva värde som 
i privatbankerna. Finlands Bank spelar pä detta låneom- 
råde en lika stor och' dominerande roll i förhållande till 
öfriga banker som förut, trots dessas enormt ökade res- 



69 



surser. I föi-liållande äter till de öfripa låiicartei-. som i Fin- 
lands Bank förekomma, intaga obligationslånen derstädes nu- 
mera ett synnerligen stort rum. 



År 


Utestående obliga- 
tionslån per år i 
tusental mark 


Proeent af hanken; 
samtliga liypoteks- 
" lån 


1871—1879 


2,272 




29.33 


1.980—1889 


3,245 




47.74 


l,q90_1898 


4,009 




42.03 



Ingen gren af ltanken> utläningsrörelse är i afseende a sin 
storlek underkastad så stora och plötsliga förändringar under 
årens lopp som utlåningen mot pant i obligationer ocli depo- 
sitionsbevis, livilka båda lånearter äro i liankens räkenskai)er 
sammanförda. \iå tider af penningeknapphet och annalkande 
kris str()mma ifrågavarande säkerheter i stora skaror till 
Finlands IJank: särskildt pantsätta i)rivatbankerna der sina 
obligationsförråd. Finlands Banks utlåning sväller hastigt 
till: men snart reduceras obligationstillgångarna genom för- 
säljningar i utlandet; äfven det akuta penningebehofvet i 
privatljankerna går småningom öfver. och ett bakslag visar 
sig i bankens obligationsbelåning, ;iii moi- plötsligt och skarpt 
än ui)psvinget. som inträdde derförinnan. 

Ar 1S71 hade bankens lån å denna räkning nedgått 
till don obetydliga summan af 297 000 mark. Men under 
lifvad företagsamhet, stigande penningeefterfrågan och derpä 
inträdande kris reste sig beloppet snabt och muUlo 1S77 
4,732,a)(> mark. Redan ls79 återstodo blott 969,000 mark. 
År 1*^90 vid en tid af ny penningeknapjdiet på marknaden 
se vi ol)ligationslånen svinga sig \\\)\) till ett belopp af 
5,708,000 mark. År 1894 utestå fordi-ingar blott för 1.716,000 



70 



mark, men sedan går utlåningen åter hastigt uppåt och når 
1898 (3,515,0(T) mark. 

I förhållande till samtliga l»ankei's obligationsbelåning 
belöpte sig Finlands Banks lån mot denna säkerhet under 
åren 1893—1898 till 06.72 procent. 

I än betydligare grad, än fallet är med ol)ligationslänen. 
har Ijelåningen af aktier ökats i Finlands Bank. Denna till- 
växt står i samband med den hastigt svällande flod af aktie- 
företag, som under de två senaste decennierna sökt sig niiring 
I)ä ])enningemarknaden. 

Finlaiuls Bank konkurrerade under 80-talet samt början 
af 90-talct på detta område med framgång med privatban- 
kerna. Altsedan 1881, då bankens aktiebelåning sjunkit till 
det låga beloppet på ()S1,(MM) mark. befann den sig i oaf- 
brutet stigande ända till 1S«.)3, då den nådde 4,072,000 mark. 
Sedermera har Finlands Baidv intagit en mer reserverad 
liållning, under det att privatbankernas aktielän stigit i oanade 
dimensioner. Från 0,940,000 mark år 1893 höjde sig utlå- 
ningen i dessa till 31,254,000 mark ar 1898. 





UtL'S 


taeiidc aktieliin 


l'roci'iit at bun- 


År 


2)or 


år i tusental] 


kens samtliga hy 






mark 


potckslån 


1871—1879 




1,217 


15.71 


1880-1889 




1,507 


22.17 


1890—1898 




3,805 


39.90 



Lån mot inteckning i fastighet, hvilka ännu vid 70-talets 
början hade stor betydelse i Finlands Bank, upphörde att 
utges i stöd af 1875 års reglemente. Belåningen af inteck- 
nade skuldsedlar fortgår, men visar tendens att aftaga i vigt. 



Utestående lån mot in- 



71 



Procent af ban- 



teekning och intecknadt 

Ar 1 11 n kc'>^ sanitlij^a 

sknldsccllar ]>rr ar i '^ 

tusental mark hypotekslän 

1871—1871) 2,083 26.89 

1880—1889 1.091 16.og 

1890—1898 1.1 < k; 12.22 

Under saimiia Tid liafva iiiteckiiingslånen i j)nvatl)aii- 
kerna. sä absolut taget som i förhållande till hela laiierr»i'el- 
sen betydligt tillväxt. De utgjorde 1871 — 1879 i Förenings- 
banken 39.14 procent. 187G — ^1879 i Nordiska Aktiebanken 
29.44 procent, ls91 — 1S98 deremot i privatbankerna tillsani- 
mantagna 56.62 procent eller i inedeltal årligen 27,150,000 mark. 

^'exlingarna i varubelåningens storlek beherskas af trä- 
varukonjunkturerna och sågegarnes dermed varierande kredit- 
behof. Under goda år ringa, sväller utlåningen vid dåliga 
marknadsförhållanden hastigt till i omfång. Fiuhmds P)anks 
försträckningar mot varupant hafva tvenne gånger under 
ifrågavarande tidrymd erhållit mera betydande dimensioner. 
Den ena gängen under 1870-talets stora kris, då banken 
under ansträngande af sina tillgångar ui)pträdde till den nöd- 
stälda sagindustrins skydd. Från 4()S.O()0 mark är 1874 
stegrades dä varubelåningen till 5.224.(KM) mark ar 1S79. 
från hvilken exceptionelt uppdrifna hr)jd den hastigt äter 
sjönk ned. tills den är 1885 icke belöpte sig till mer än 
24.3,000 mark. Under de tryckta trävarukonjunlvturerna i 
i början af 1890-talet egde en ny stegring i utlåningen rum. 
ehuru af jämförelsevis mindre betydelse. Läneb(!loppet nådde 
dervid iir 1893 1,393,(X)0 mark. ]\Ien redan påföljande år 
sjönk det äter ner till blott 129,(TX) mark. hvari)a varubelå- 
ningen i Finlands Hank under åren 1895 — 1898 helt och 
hållet upphörde. 



72 





Utestående varulAn 


Procent af ban- 


År 


per 


år i tusental 


kens samtliga hv- 






mark 


])Otekslån 


1871-1879 




2,167 


27.97 


1880—1889 




953 


14.01 


1890—1898 




548 


5.75 



I sill kassakreditivrörelse har Finlands liank följt en 
vexlande och något ombythg pohtik. 

Införd år 1859 såsom en skihl låneart vid hypoteks- 
fondeii. tilltog kreditivrörelsen till en början med rask fart, 
sä att år 1805 å denna räkning utestod ett lyftadt belopp å 
4,595,000 mark af beviljade 5,()58,(X)0 mark. 

Under inflytande af ofvan (sid. 18) anförda restriktiva åt- 
gärder och försigtighetsmått, hvilka banken vidtog sedan 1808, 
sjönk kreditivrörelsen mot medlet af 70-talet ned till en ringa 
storlek. F()rst vid 1X77 ärs kris, da privatbankernas ressurser 
togo slnt, föruiärktes en ansenligare stegring i bankens utlå- 
ning å denna räkning. 

Under 1880-talet inslog banken en anniiaii pohtik. Lika 
betänksam den varit under förra delen af 70-talet vid i)evil- 
jandet af nya kreditiv iifvensom konservativ i sina räntean- 
språk, lika förekommande mot allmänheten uppträdde den 
nu så i ena som andra afseendet. Räntan sänktes och fast- 
stäldcs mot slutet af år 1880 till samma låga belopp som 
gälde vi<l vexellån. Redan något tidigare hade kreditivaf gif- 
ten nedsatts till blott '/^ procent. F'inlands Bank uppträdde 
såsom en farlig konkurrent med privatbankerna. 

Kreditivbevillningen, som sedan 1883 varit stadd i till- 
växt, stegrades i en hast under aren 1880—1888 från 0,292,000 
mark till 9,964,0()0 mark. Det utestående lånebeloppet öka- 
des från 2,597,000 mark år ISSO till 5,950.000 mark är 1892 
eller tilltog 2 ^/^ gäng inom lojipet af sex år. 



73 



Sedan l.^it2 har Finlauds Bank åter smånint-oui dragit 
sig tillbaka, lemnande rum fr»r juivatbankerna. Det beviljade 
kreditivbeloppet nedgick från 10,034,000 mark sistanförda är 
till 5.282XK)0 år 1897, medan de utestående lånen minskades 
från 5,956,000 mark till 2,781,000 mark. Tillväxten under 
åren 1898 och 1899 har, trots den stora penningeefterfrågan, 
varit blott obetydlig. 

Kreditivrörelsens betydelse under olika peiioder fram- 
går af följande tabell. 





Utestående ä ka 


ssa- 


Proc 


•ent af ban 


År 


kieditivräkninsi- 


per 


ken; 


« hela utlå- 




år 


i tusental ui 


lark 




ning 


l.%2-1869 




3,861 






19.90 


1870-1879 




1,872 






10.15 


1880—1889 




2.963 






13.16 


1890-1898 




4,505 






12.09 



I privatbankerna utgjorde kreditivlånen 1862—1869 
2,140.(HX) mark för år, 1890—189-^ 24.312.r)O0 mark årligen, 
motsvarande 15,79 samt 15.G3 procent. 

Med afseende å den utsträckning, i hvilken de af Fin- 
lands Bank beviljade kreditiven anlitats af sina innehafvare. 
hafva under tidernas lopp betydande förändringar timat. 

Från 1867 till medlet at 70-talet försiggick i detta af- 
seende en revolution i bankens kreditivrörelse. Förenämda 
år voro å kreditivbeloppen lyftade i medeltal 83.84 pi-ocent, 
år 1873 blott 43.79 procent. Under åren 1865 — 1869 uttogs 
i medeltal 78.17 procent. 1870 — 1879 51.00 procent. Antydda 
minskning fortgick ännu på SO-talet, då det lyftade beloppet 
steg till V)lott 47.38 procent af kreditiven s storlek. 

Mod !H)-talet inträdde deremot en anmärkningsvärd 
reaktion i denna utvecklingsprocess. A kriMlJtiven lyftades 



74 



iiiuler åren 1890 — 1898 i medeltal 58.80 roceiit. Orsakerna 
till denna betydliga stegring i kreditivens anlitande stå möj- 
ligen i någon mån i saml)and dermed. att i kreditivrörel- 
sen vid denna tid inteckningslänen begynte spela en större 
roll än förr. Dels stå de töi"hända i någon mindre grad att 
söka i den omständigheten, att år 1889 kassor och allmän- 
nyttiga inrättningai- npphörde att vara befriade från erläg- 
gande af kreditivafgift, något som kan hafva af hållit somliga 
af bankens tidigare kunder att der söka kreditiv utan trän- 
gande behof. I r)fvervägande grad toi-de förklaringen likväl 
framgå ur den jiiinförelsevis stora penningeefterfrågan som 
rådde under stor del af ifiågavarande period. 

Beträffande den utsträckning, i hvilken de beviljade 
kreditiven anlitats, förmärkas i privatbankerna i hufvudsak 
parallela vexlingar med dem i Finlands Bank. Så var i 
Föreningsbanken under åren 18()ö — 1869 å de beviljade be- 
]()])])eii i medeltal uttaget 7o.82 procent. 1870-- 1879 62.88 
procent. 1880—1889 iy2A2 procent. 1S90— 1898 deremot 72.08 
procent. 

Af ofvananförda data framgai-. att kreditiven i Finlands 
Bank altsedan 70-talet varit betydligt mindre anlitade] än 
fallet är i Föreningsbanken. På enahanda sätt gestaltar sig 
äfven förhållandet för Finlands Bank. om vi jiimföra den med 
Nordiska Aktiebanken. Iläri ligger utan tvifvel en fördel 
för statsbanken ur synpunkten af de utestående kreditiv- 
fordringarnas säkerhet. Deremot medföra de stora olyftade 
kreditivbeloppenj såvidt de l)idi-aga till ökande nf bankens 
eventuella ansvarighet och inskränkande af dess i lag medgifna 
sedelutgifningsrätt, en olägenhet, hvilken kan erhålla betydelse 
under tider, dä bankens tillgångar äro strängt anlitade. 

Äfven i kassakreditivrörelsen hai- med afsende ä belå- 
ningen af olika slag af säkerhetei- i viss mån en rollfördelning 



éO 



inträdt mellan Finlands Dank och i)rivatl)ankerna, clmruväl 
utvecklingen pä detta håll icke framträder lika prononcerad 
som fallet är vid haid^ernas lånerörelse. 

Kreditivrörelsen med säkerhet i fartyg samt köpmanna- 
varor, hvilken pä 00- och 70-talet i mindre omfattning be- 
diefs i Finlands Bank. har helt och hållet upphört samt 
(»fverlemnats at jtrivatliankerna. 

Finlands Hank har aldrig l)eviljat kreditiv mot borgen, 
undei' det att anförda art af säkerhet vid sidan af inteck- 
ningssäkerheterna i privatbankei"na svingat sig upp till den 
främsta platsen. 

I kr(Mlitivr(»rolsen mot pant af obligationer intar P'iii- 
lands Bank en förherskande ställning. Dock är att märka, 
att ifrågavarande säkerheter under sistförflutna årtionde icke 
innehaft en lika betydande plats i l)ankens kreditivrörelse som 
tillförene. Under åren 1875 — 1879 — tidigare data saknas — 
beviljades i Finlands l>ank i medeltal per är kreditiv mot 
obligationssäkerhet till ett lielopp af 1,438,000 mark, 1880— 
1889 för 2,479,000 mark, 1890— 1S98 för 2.108.000 mark. 
hvilka summor motsvara för 1870 — 1879 34.64 procent, för 
ISSO— 1889 89.63 procent samt för ISOO— 1898 blott 27.55 
pi'ocent af samtliga kreditivs total! )elopp. 

Obligationerna hafva under senaste decennium till en 
del trängts undan af inteckningssäkerheter, en utveckling 
hvilken icke torde kunna (ivaliticeras såsom en ändamålsenlig 
förändring i bankens kreditivrörelse. 

Kreditivl)evillningai'na mot inteckning och intecknade 
skuldsedlar begynte att stiga vid medlet af 80-talet. Särskildt 
betydande var stegringen under åren ]^>^1 — 1892. dä sagda 
kreditiv ökades från 2.013,000 mark till 0.25r),( MKJ mark. 
Under åren 1)-!*.>1 och 1.^92 synes tillväxten uteslutande hafva 
härrört frän utlåning' i hufvudstaden. 



76 



Årliga medelbeloppet af beviljade kreditivlän mot iiiteck- 
ningssäkerhet belöpte sig under åren 1870— IM71) till l.SlO.rHX) 
mark. ISSO— 1SS9 till 2,GUaXHJ0 mark, 1890— 189.S till 4,730,000 
mark, motsvaiaiide respektive 43.60, 4.->.06 samt (31.81 procent 
af kreditivbevillningens totalbelop]). 

Deremot visar kreditivbevilliiingen mot aktiesäkerliet — 
livilken rörelsegren är jämförelsevis ringa utvecklad sa i 
Finlands Bank som i i)rivatbankerna — i den förra en ten- 
dens att minskas. Under åren 1875 — 1879 beviljades i Finlands 
IJank kreditiv af anfördt slag till ett belopp af 1,042,(XX) 
mark årligen, 1880-1889 till 1,077,000 mark. 1890-1898 till 
blott 814.(MX) mark. Aktiekreditivens Ijclopj) i förhållande 
till do beviljade kreditivens totalsunima har betydligt nedgått 
och utgjorde 1^75— 1879 25.10, 1SS0-~1889 17.22, 1890—1898 
10.64 i)rocent. 

Medan fiirändringar af ofvananfördt slag försiggått inom 
Finlands Banks utlåningsrörelse med afseende å fordrings- 
garnas art och de presterade säkerheternas beskaffenhet, 
hafva l)ankens hithörande placei-ingar samtidigt erhållit en 
Itetydligt större rörlighet än förr. 

Den metod som statt mig tillbuds föj- att beräkna de af 
l)ankeii diskonterade vexlarnas utestående löptid äfvensom de 
utgifna länens tidslängd, nämligen genom att jämföra beloi)i)et vid 
årsslutet utestående fordringar med den under årets lopj) 
l»evilja(le utlåningens summa, tillåter oss ej att utsträcka 
iakttagelserna till slutet af (5()-talet. vid livilken tid bankens 
tillgångar på konstladt sätt iijipdrefvos af ett ansenligt Ijelop]) 
oafskrifna men värdelösa fordringar. 

Inskränka vi deremot våi-t studium till de tre senaste 
årtiondena, finna vi. att de i banken diskonterade vexlarnas 
utestående löptid ansenligt föikortats. Densamma utgjorde 
enligt anfö]'da beräkningssätt, under åren 1870 — 1^79 i 



i i 



medeltal Uf) da-ar. 1880—1881) 132 dagar. 181lU-18i)s 
117 dagar. 

Ännu märkligare är reduktionen af de beviljade lånens 
tidslängd. Denna steg nändigen pä 70-talet till 287 dagar. \n\ 
80-talet till 140 dayar samt under åren 1890 — 1898 till 114 
dagar. 

Älven inom kassakreditivräkningen fr>rmärkos en ten- 
dens till stegrad rörlighet. De uttagna summorna återbeta- 
lades på 70-talet efter i medeltal GG dagar, pä 80-talet 
dereinot efter öi; dagai-. För tiden 1890 — 1898 förniärkes 
en liten stegring. Länetiden utgjorde då öS dagar. 

Den ansenliga minskning i utlåningstidens längd, som 
gjort sig gällande i Finlands IJank. är så mycket mer an- 
märkningsvärd, som en ringa tendens i samma riktning hos 
landets äldsta priv-3tbank gjort sig förmärkbar blott med 
af seende ä diskontlånen. 

De i Föreningsbanken diskonterade vexlarnas åter- 
stående ondoppstid var på 70-talet 132 dagar, eller något 
kortai-e än de diskonterade vexlarnas löptid i Finlands Bank. 
pa sO-talet 128 dagar, 1890—1898 121 dagar. 

Länen beviljades under det förstanförda decenniet jia 
158 dagar, under det andra pa 1G2. under aren 1890 — 1898 
på 1(')G dagar. 

Uttagningarna a kreditivräkuing äter inbetalades 1870 — 
1879 efter 55 dagar, 1880—1889 efter Gl dagar samt 1890 - 
1898 efter 78 dagar. 



INNEHALLSFÖRTECKNING. 



INLEDNING. 

Sid. 

Vexlande strömningar i Finlands Banks utlåningspolitik ... 1. 



KAPITEL I. 
Den gamla regimen. 

Bankens byråkratiska organisation. Formaliteter \-id läne-ansök- 
iiingar och bevillningar. Direktionens ledande kall ringa; 
bankens verksamhet regleras till stor del mekaniskt genom 
instruktioner och ffirordniiigar. Särskilda fonder, enhvar 
med sitt speciella allmännyttiga ändamål. Bestämningar 
rörande medlens fördelning vid konkurrens mellan flore lån- 
sökande i samma fond. Föreskrifter om lånens maxima ocli 
minima, om lånetiderna, oiu räntan. Finlands Bank var ett 
organ för regeringens förmyndande omsorg om näringslifvet. 
Understödjande och faderliga utlåningsprinciper. Rättsliga 
och faktiska privilegier för somliga slag af lånsökandc att 
anlita banken ; andra uteslutna. Stora lånsökare gynnade 
framom små ; iimehafvarc af friilsejonl framom cgare af 
skattejord vid intcckningslån. Bankens organisation och 
verksamhet i harmoni med den gamla samfundsregimens 
anda och karakter. Bankens betydelse fr»r näringsUfvet i 
landet. Understödspohtikens bankrutt under iKklai-eii . . 



80 



KAPITEL II. 
Nydaningen. 



Sid. 



Do fnsinnado strömningarna nå vrtra hyjider. l^n ny period bör- 
jar för Finlands Bank. Statens iikade ])enningpl)(^hof träder 
i kollision med underst()ds])olitiken. Konknrrensen med de 
j)rivata kredit inriil t lungarna. Silivorntv(\\lingen vidtar. Pri- 
mitiva fonden indras. Reglementet af den 2G juli 1875. 
Kedan tidigare hade en ])rineii)förändring inträdt i bankens 
utlaningsjiolilik. (irnndsatser uttalade i iTiroi-dningen af den 
9 (leeend)er ISIiT. 15aiikfullmägtige fcirklara i sin 1872 af- 
gifna l)erättelse, att bankens fcirdel och säkerhet varit allena 
l)estämmande vid ledningen al l)ank(>ns utlåning. Bankens 
ntlåningsrörelse i)räglas sedan är IStiS till en början af stor 
försigtighet. Depressionen pä marknaden. Längvarigt nedåt- 
gående i bankens utlåning. Sueeessiva räntencdsättningar. 
Närujare oeh fjiirniare fViljder af den låga räntefoten. F()r- 
delning af vexel- samt lanerr)relsen mellan Fiidands Bank 
och Föreningsbanken. A ffiirs verksamheten lifvas sedan 1873. 
Finlands Bank drar under en fiiljd af år större delen af de 
lånsökande till sig. Bankens roll under 1877 — 1878 års 
kris. Förluster. Bankfullmägtiges uttalande röi-ando ban- 
kens ledning under krisen. Fcirsigtighet i bankens utlänings- 
riirelse under förra delen af 80-talet. Banken hade, sedan 
den (ifvertogs af ständerna, .sökt tillegna sig egenskapen af 
ett affärsinstitut» 13. 



ICAPITEL III. 
iVI o t s t r ö ni n i n g a r. 

En skiftning i princii)erna fiir bankens ntläningspolitik förmärkes 
sedan medlet af 8()-tale(. Brytningen med de liberala sam- 
hällsekonomiska principerna i Europa. De nationella och 
statsförmynderskapliga idealen. Den långvariga depressionen 
pä vcrldsmarknaden fifimjar anspråken på statens interven- 



81 



tion. ])(• nvH id(XTna> iiiträilc i Finland. Sedan 1882 års 
landtdag en sti<iandc flod petitioner om stålens inskridande 
l>a särskilda områden af det ekononn"ska lifvet. Det offent- 
liga intresset fiir den lietivckla niiringsverksamlieten visar 
sig i linshålbiiiigen med statens kapitaliserade fonder samt 
i vården och ledningen af Finlands Bank. Reaktionen mot 
>tal(ns inlieniska utlåning |ia 7i t-t:det. Statsutskottets kritik 
vid 1877 oeh 1882 års ständernKiteii. Kritiken mattas vid 
de f()ljande landtdagarna samt upphör småningom helt och 
hållot. Utlåningen tager ny fart under senare delen af 80- 
talei. Xya strrmmingar på hanklagstiftningens område; 
prixatljaukernas sedel utgifningsrått upphäfs. Sträfvauden 
att <")ka statshankens fonder oeh sedelemissionsrätt. Soeial- 
])olitiska uppgifter för Finlands Bank vid sidan af de privat- 
ekonomiska. Principer för bankens utlfinmgspolitik uttalade 
af l)ankutskotten vid 1885, 1888 och 18!)1 års ständermöten. 
Bankon tillägge.s en mission att nedtrycka och moderera 
läntefoten för att bispringa affarsverlden. Stridiga synpunk- 
ter. 1888 ars hankntskotts ståndpunkt i frågan om inrät- 
tande af nya afdelningskontor. Bankfullmägtiges ])olilik. 
Motiv f(')r råntenedsättningarna år 1883. Exceptionclt låga 
räntesatser fastställas den 3(1 november 1886. Direktionens 
nioliv. bankfullmägtiges motiv. Talrika ansökningarom inrät- 
tande af afdelningskontor i landsortsstäderna f("»r att sätta 
affärsmännen derstädes i stånd att profitera af statsbankens 
liilliga lauevilkor: i>ankfulhuägtige finna en del af dessa (Jusk- 
ningsmål »fullt berättigade-; bifalla. Finlands Bank drar 
under ar 1887 stöjrre delen af de lans(ikande till sig. Trycket 
pa räntan i iirivatbankerna. Slatsbankeiis sedeb-eserv sjun- 
ker; restriktioner och återhållsamhet i utlåningen 1888. 
Verkningar af ilen låga räntefoten. Slagnation i depositions- 
Wirelsen 1887. Placeringar i statslän, i utländska värdepap- 
per, hos utländska banker. PViretagsamhet och s])ekulation 
stinuderas. Aktieväsendets uppsving. Stegringen i Itankernas 
utlåning. Penningeknapphet hiträder vid br)rian al ar 18SKI. 
Privatbankerna lika utlåningsräntan. Måttlig räntestegring i 
Finlands Bank. ulan afsigt att iicdlirinua utlaiiiiiiicn. I5ankens 



82 



Sid. 



ullaiiinji' stiger iiiKler tVirra liiilttcii at ar JNllO med 2.1.7 [ 
cent. Dess ställnin";- lulrjjir lilifva aiisträii<;d. Trävanmt- 
ske])]>iiingen stagnerar. Pemiingcefterfrägaii i statsbaakou 
skarpes ytterligare. J\Iot årets slut hrtjer hanken räntesat- 
satserna. Samtidigt är den nödsakad att lill sedelrcservens 
förstärkande upptaga lån hos staten. Konjunkturerna under 
åren 1891—1893. Utländskt kreditivlån kontraheras i okto- 
l)er 1892. Banken ieke desto mindre dagligen nödsakad att 
af\isa lånsökande. rri\atbankerna bistå affärsverlden geiioni 
att utsträeka sin utlåning. Ofverbliek (ifver följderna af 
statsbankens utlåningspolitik: med atsceiide a räntetoleu i 
landet, för l)yggiiadsindustrin i liutvudstaden oeh affärsverl- 
den (ifverhufvud, fcir banken sjelf, iör staten. — Efter krisen 
inträder ett afbrott i de understödjande utlåningsprineiperna. 
()r>akei-. Rask utveckling af affärslifvcl. i*rivatl)ankv:isen- 
dets utveckling. Finlands Banks roll vid utlåningen mindre 
än förr. Den ringa verkan af de låga r;intesats(M-na fast- 
stälila i oktolier 189.1. Fr)rsigtigbet i l)ankens utlånings- 
nirelse. Tilltagande rediskontering samt belåning af privat- 
l)ankeiTias obligationer. Växande svårigheter ffir ett fram- 
lida tilläinpande at inidri>tr)djaiidc jirinciper vid Finlands 
i>anks utlaninu' 28, 



K.\rrn:L i\'. 

Förändringar inom Finlands Banks vexel- och låneportfölj. 

Tendcn> till uflaningsnirelsens specialisering samt lill arbetsdelning 
med privatbankerna. \'erkan at laga i'äntesatser i tVirening 
med stränga utlånings vil kor i (ifrigt. Diskonteringarnas 
växande betydelse i statsbanken. P'örhållandet i privatban- 
kerna. Uelativ stagnation i Finlands Banks hypotekslane- 
rtirelse öfverhufvud. Orsaker. ()]>iigation.sbelåningens stora 
och växande betydelse samt vexlijigar. Aktiebelåningens 
stegring. Intecknings- äfvensom varulånens aftagande bety- 
delse. Vexlinaar i kassakreditivriirelseii. Frirändriniiar med 



83 



:ifso('iRl(> il (len iitsträckiiiiiji-, i Inilkni krcditivcii anlitats. 
Jäiiitiirclsc med |irivatliaiik(-riia. Kreditiv mot olika slair at 
säkorhctcr. ^liiiskiiiiifi- af de i Finlands Bank diskontoradc 
vexlarnas utestäendo liiptitl, af lanetidens längd samt af tidon 
tVir do| lyftadc krciliiivhcloiipons utestående. Förändrinjiar 
hoträftandc utlaniiiustidcns Ijinud i Föroninosbanken ., . . (')4. 



Som liihaiig nudfrilja sju diagraiu 



t'/.^ 

y 

































N:o 1 
[DISKONTERADE 


VEXLAR 
































_^ 1 






' 1 


' 
































1 
1 




































1 






































! 


— i- 






























































1 


1 


-X- 


— ^ 

































































! :' 




! 


■ i 


















































1 




1 •'' 








— { 




























! 






1 1 

1 


1 














1 


i 


i/| 




~ 
































































-[ 


• 1 
































































' 




f 

— c 


1 




~ 






























































1 


^/^ 
















1 






















































-^i 


ä\ 




1 
























































:::: 




































































1 
















1 




















































1 / 












.' 


/' 






















































1 / 




U 






-h 


f ! 




; 














































i / 




V 


/! 






1 


' 
















































/ 


1 

— \ — 


\ 




-Pj- 


1 




! 














































J 


ii 




'\ 


/ // 






1 
















































\ 


7t\. 1 .Kl 






















































/ . 


•■/ 


\/- 




























! 




























4- — i 




"¥ 




— 1 — 


























i/ 


i 1 


\ 


















L 


h' 




._ 


1 




\ 






























A 


y 


\ 










^ 


'"k 


1 




:y 










1 




























/ 






/ ** 




\ 








,-■•' 




\\ 


1 








i_ 


! 




— 






v 






















/ 






K; 


\ 






/ 








r- 


'" , 










— i — 




1 




-\ 






















/ 










'^'\ 


/ 




^ 


i . 


■r^ 




. 1 














i 


10,000,000 


\ 


















/ 










■A 


V 












■••■I-- ■ 




















— 




n 








1 








/ 




j 






















^ 


1 




















i 






/ 




! 


I 
























1 


















i 
















I 










/ 
































/\ 


/] 












/ 




























- 
























f~\' 












/ 


/ 












/ 
























i — 














t 


TT^ 




^ 


1 






/ 


























































I 




iX 


T' 






































1 








\^ 








+~ 


.' 












1 


























1 






! 


1 




1 




— r- 














• 
















































1 










































1 


1 


1 u 


62 




1 


36S 






_ Fl 


NLA 


370 
NOS 


BA 


NK, 




1 


876 

__ 


FÖR 


ENIf 


IGS 


1 
JAN 


580 
KEN 






.... 


1 

NOR 


986 
DIS» 


CA t 


KTI 


EBA 


1 
NKE 


MM 

N 








1895 




18 



o •< 

Z J 





-- 








1 














""x 






















*-i 












- 





— 


^_^ 












\ 


N 









































\ 










^ 


^ 




















o» 























.....K 


,-4... 






"-^ 




















'^ 






















! 








^ 










































\ 


^v. 




< 




































i 






1 
1 
















! 






























\ 


1 




















8 




























1 
1 




■~-^ 




-, ---I 








— 


--- 




" 




























\ 


^ 






/ 






































\ 






\ 
















































■"^4, 


\ 
















































\ 




S- 












g 
































/ 




/ 






•■■■ 








-' 




































\ 




\ 














































1 


^•^N, 


















































1 
I 






N 














































1 




^ 


^ 












% 




































y 


/ 


/ 














T-4 


































y 




/ 














































\ 




/ 




















































x 


A 
















































y\ 










■■• 








S 


































i 


\ 


u ^ 








































1 










-^ 


\ 








■■-. 1 




























1 










1 / 










































1 






1 


. 














1 




























// 














S 
























1 








' 


/. 














" 




































Å 




















































/ 


/ v 


h. 


















































s 


N 




'^N.^ 






















































^ 


1 

1 












.« 




































^ 






\ 


> 








•ii 




































\ 








*-■. 


••>^ 


■», 


i 




























1 










\ 












\ 


S 



CO 



> 

Q 
UJ 

q: 
< 

CO 
(O 

< 

o ^ 
Z u, 

Q 

Z 
u 
•< 

H 
(0 
u 

D 









'•• 


•..rt""^- 


"~-~__^ 








\ 
S 




i 




'k. 










/ 


f 
















"'■••i. 




\ 
\ 

\ 


1 


/ 














1 


1 \ 


( 

; 


y 
















! ./ 


/ 










1 










*•.. 


\ 


1 


; 




! 












•._ 


v 




















! 


'■••.. 




N 


























' 


■•.\ 


/ 

vi 































'21:4 


1 














— I 










K 
\ 


N 


l\ 


j 






















\ 1 N 






















\ 

\ 


k 


1 










i 












\ 


\ 












1 














\ ; 

v - 
























//: 




















1 


i 


/( ; 




































' 


j 
t 










\ ! ^N 


\ 








1 
1 


i 






/ 

/ 




\ 






1 










1 
l 




\!\ 


■ i 




















\ 

\ 

\ 




\ 










1 














\ 




























\ 


/ 


























;/ 








. 






















/ 


























y 


A 


























/ 


1 
1 


! 


























i 


1 
























/ 


/ 

s 


^N, 














1 






|\ 










! 














•s 


•^N^ 






1 












\ 

i \ 






\ 



O 

IL 



X 
UJ 

z 
g 

< 
g 

-I 

O 



u 

I 
ac 

UJ 

:< 
(O 

H 
O 

z 









v 




















■■••• 


/ 
































v 










t 
1 






~^^ 










\ 


\ 
\ 
\ 


[ 


















\ 


\ 




i 


1 
1 
1 


















i 


^ 


r" 


^ 




> 
























1 








f: 






















y 










r. 














^ 


















Y 


> 












' — — 






-, 




1 
1 


: 


1 
1 




















---" 










/ 


1 
1 . 

1 










■ 


< 


\, 














; / 


' 














\ 














• \ 

: \ 




i 


i 










\ 












: 1 
• 1 

; / 


















/ 










/ 


















/ 










. 


/ 








i 










^ 


k^ 








































/ 


/ ; 
























^ 


\ 


; 1 
1 1 

L i ' 
































X. 
























i 




\ 


I / 






























/ 
























■^ 


' ' 






1 
1 
1 
























^ 


^ 






1 
1 
1 
\ 


















— 






^ 








\ 
\ 


\ 
































\ 






























\ 


( 

1 
1 
































^ 


s^ 






























/ 
/ 
































1 
1 
































1 
1 






























1 
1 






























/ 



UJ 

I 
cc 

.< 

(O 

I- 
O 

z 
•< 







— t^ — 


— ■ 




-... 


S 


\ 


1 


1 






' 




t ^-~- 




'-. 


\ 








i 


1 








'••. 


\^^ 


.^ i 




1 


1 

1 




































/ 


i 


- \ 
\ 


\ 




1 










\ 






/ 














N 


\, 


\ 
\ 




. 




1 
! 


1 


1 
i 






1 


K 
1 


v 


\ 

\ 
\ 










i 










\, 


^'1 •' 


1 














i 


\ 


*, 


] 




1 




1 


1 

1 


1 






f\t 


; 






I 




1 


1 




I 


1 


/ 

1 


1 


: 




i 1 
















> 




\ 




i 




! 










h 


/ 


! 


1 








; 








1 




) 




\ 1 


1 


i 








1 


1 


j 






'i\ 


'i 






















\^ 


1 








! 


1 


! 








— 1 — 

1 
\/ 


/ 






! 
i 














i 




r-r 

/ 
/ 










' 














/ 


/ 


















1 


/ 

! / 


\ 




-^— 




! 












1 


1/ 
/ 


/( 








j 






1 




\ 

; \ 
1 \ 


1 


1 
















1 
1 

1 


^^^ 








i 


1 




i 




1 "• 


^x 




1 


i 


1 


1 
1 




1 




1 


— h — 

\ 1 
1 


/ 








i 




' 






1 


1 
1 


\ 






1 






i 


1 








J 


/ 
1 








1 










] 






1 
1 


1 1 

/ j 


! 


i 






















1 






i 




















1 
1 
1 








! 


i 






1 


1 












\ 
v 

\ 









00 y 

Ul 

z 
< 
m 

(O 

o 

z 



CD 



H 

lU 

I 
q: 

lU 
(O 

I- 
o 

z 



cc 

< 

-I 

Q 
U 
<0 
O 

-I 
3 

i£ 

(O 

Ui 
Q 

< 

z 
^^ 
o 

U 

I- 

z 

X 

o 
o 

< 
o 

z 

z 

o 
u 

h 
z 






r 












,• 


--r 


I 


















\ 


















\ 
\ 


^ 










































\ 




























— , 


...^ 


«_ 


>•-»•*« 


— 




■ ... 




















1 






'^(^ 
























•. i 










i 






























1 
1 
1 






*••• 


.... 


•-.. 


.,^ 


































/ 
/ 
/ 














••., 








/ 
























\ 
\ 

\ 
















\ 






^ 




















^ 


















.._ 




^ 






















**""* 


~~~ 


— • 












■••.. 


\ 


\^ 














1 

! 










"^v. 


"^v 










'•.. 


■•] 
















i 










"v 










■•-^ 






























\ 


■v i 






: 
































( 


/ ! 






\ 


































X 














































\ 






': 








































/ 
1 






\ 


/ 


































'1 

1 






^ 


'' 
























1 








/ • 






















i 




















\ i 


















1 
























// 


































\ 

' \ 






1- 




































\ 


^ 




/ 










































^ 


^ 










































/i 










































A' 
















— 




























A 


/ 




































/ 












































^ 


^ 






































/ 














1 






















\ 


\ 


\ 






































\ 




"^ 


■"-^. 


^^ 







m 



:.":iii< 

\im 



m 

;:;;l!ii 



>f:::.:ff.: 
S';:;||jj 



iliiiji! 



"1 



te 

o 

< 

> 



»- 

I 
tu 

lU 
(O 

o 



z 
•< 













, ...- 


'■ ;/ 














1 

j 


i 
1 






1 






1 














'. 


1 \ 














\\ 


1 


\ 


/ 






, 




'•■ 


"*■- '' <^ 




! 


1 


! 


1 




/ V 


\ 1 

\ ; 


[ 








! 




r. 


\ 


\ 


! 


1 












\ X 




















1 


VK 




1 - 








! 












: 






/•' 










i 

1— — 

1 






1 V 


— 






— \ — 




i 

i 


i 


■?r" 












i 


1 / 


y 










1 






y?"^ 


: 








i 




^ 


v 

1 








i 






1 


/ 


\ 


\ 
\ 
v 


















-^ 




\ 


» 




1 
i 




\ 
















f 


/ 
1 
1 












i 












: 


/ 


















\, 




'7- 


...^ 




















s 


\/ 


,.•' 


1 




















"K 


■^ 


















"n 


j 








1 






! / 


A 














! 




j \ 


\ 

1 

1 

1 














— 






/ 


M 


; 
/ 
/ 
\ i 

\ ! 














y 






\ ! 








1 






X 






\ . 








1 




\ 




/ 
/ 




i 


1 




\ 




/ 
/ 



Pris: 4 Mark. 



p^:n 



^P V4 



.<^*^ ■*: 



i^.-a^i 







^ ■*"-t 



■^ K 



>-^ /. 



>->~ 



\* .-^A 



f^vi%... 









l^i 



rB