(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



r,^ii,in^:'m: s 






/;*\'' ■■*<<, 









'^TA 



/ . A ^ .\ 









,1 /^>i^ 



/*^y 



m 






OP 



COMPARATIVE ZOÖLQGY. 

MCZ Ll-JF: .. : 

AT lAKTAU GOLUGI, CillUNI, IM 



The gift of Oy. ^ /-rU-Ao^ T^^tl, - 



r 



BIDRAG 

till 

KÄNNEDOM AF 

FINLANDS NATUR och FOLK. 

Utgifna 

ftf 

Finska Vetenskaps-SocieteteiL 

Fyrationdetredje Häftet 



Helsingfors, 
Finska Litteratur-sällskapets tryckeri, 
^1886. 



INNEHALL: 

Sid. 

I. Historik öfver finska aniversitetets 
mynt- och medaljkabinett Förra stycket. Af WUh. Lagua. U 

I: i. S.-t JOrans hospital, 2. Hospitalet på 
Sjihlft, 3. Hospitalet på Gloskär. M L, W. Fagerlund. 107. 



IMISMATISKA ANTECKNINGAR. 



I. 

HISTORIK 

ÖPVER 

FINSKA UNIVERSITETETS 
MYNT- OCH MEDAUKABINETT. 



FÖRRA STYCKET. 



ÅF 

WILH. LAOUS. 



-^AAAj(aAA/>— 



J^örord. 

Från lika obemärkt som ringa ock tiUfåUig hörjan har 
fmdui högskolans mynt- och medaljkabinett^ under tidemas 
lopp, vunnit en ganska beaktansvärd utveckling. En pragma- 
Uda hdUen och på fakta stödd redogörelse härom synes förden- 
dttfl desto mera påkaUad, som sjdfva beskaffenheten af de of- 
ficida källskrifter^ — digra protokoUs- och statsböcker jemte 
hrefregistratur och hvatjehanda spridda förteckningar^ — hvarur 
hånstgiUgt material, stycke for stycke, måste hopletas, för en 
hfoar försvåroTj för mången till och med omöjliggör, deras 
omeddbara rädfrågande. 

Emdlertid är det långt ifrån, att ämnets intresse ute- 
slutande, eller ens hufvudscMigast, vore bundet vid dess spe- 
dfitt numismatiska data; ty dessa, må det påpekas, lemna 
jemförelsevis sällan nya bidrag eUer uppslag for det exklusiva 
fadcvetandet. Här i fråga kommande samlingar, ehuru inga- 
lunda saknande numrer af högt både vetenskapligt och metaU- 
rnrdcj låta dock ur sådan synpunkt knapt nämna sig uljemte 
dylika, hviUca i öfriga nordiska länder, särdeles vid museerna 
I S:i Petersburg, Stockholm och Köpenhamn, med stora kost- 
nader sammanbragts. Jemfördsen kan blott vara rättvis, der 
(om ndgonstädes) en offentlig kollektion af lika omfattnit^ 
med den finska högskolans, i lika minim grad tagit allmänna 
medel i anspråk, 

Hvad deremot historiken om den sistnämnda i rikt mått 
erbjuder, är anknytnifigspunkter, å ena sidan, HU de ofta ödes- 
digra skiften, hvilka öfvergått hda det finska lärosätet, samt, 
å den andra, till det tysta men ihärdiga odlingsarbete, hvil- 



Teet der, under aU tidemas och händelsemas vexling, i den 
onda som i den goda dagen, fortbestdtt och fortgått. 

Efterföljande blad skola gång efter annan pdminnaj hu- 
rusom, sedan öfver hufvud den antiqvariska forskningens aU- 
manna och fosterländska betydelse erkänts, sd val talrika lands- 
män som lärda samfund och mecenatiskt sinnade högmän hos 
våra båda politiska brödrafolk, genom vähiUiga och upprepade 
fordringar skänkt, först initiativ och derefler fortfarande med- 
verkan till vår inhemska samlings uppkomst och forkofran. 
Under tiden såg sig ock styrelsen föranlåten att förmedels 
anslag for ändamålet legalisera „Mynt-, Medalj- och konstkabi- 
nettet*^ såsom en titt universitetet organiskt hörande veten- 
skaplig institution. 

Man finner lätt, att med en årssumma af några hun- 
dra mark intet storverk, och allra minst någon approximativ 
fuUtalighet, kan å väga bringas på ett så ändlöst område, 
som det förevarande. Icke för ty hafva, genom framsynt an- 
vändande af tillbuds stående ressursef, i förening med dona^ 
torers oförminskade frikostighet, åtminstone vissa afdetningar, 
såsom den romerskt antika, den österländska, den svenska och 
den ryska, efter hand hunnit derhän att allaredan erbjuda 
stoff för ganska ingående studier. Bära de öfriga sektionerna 
vida starkare intyg om sitt sporadiska, nästan blott af gåf- 
vor förmedlade upphof, så är demied for ingm del sagdt, 
att ju icke jemväl de innesluta värdefulla, prydliga och säll- 
synta pjeser. Antydda förhållande skall, synnerligast med af- 
seende å de schweiziska och belgiska mynten och medoijema, 
närmare styrkas och belysas i fortsättningen tiU nu utgå- 
ende häfte. 

Ledsamt dock att vår historik äfven blir skyldig att, 
som frånsidor till berörda framsteg och förtjcnster, blotta ett 
par af kabinettet begångna försummelser, de der, tyckes det, 



tSl ocft med vid ännu inskränktare hjélpmedel bofi kunna 
undvikaSj — sårskildi om tidsåsigtema varit gynsammare. 
8d måste dety for det första, väcka uppmärksamheten att mynt- 
fynd^ hemtade ur fosterjordens sköte, ända titt ingången af 
senaste halfsekel tlott undantagsvis, men också derefter nog 
såUan, genom itdösen hamnat i våra vitriner. Och dock om- 
nämnas sådana redan i äldre tider ganska ofta och från 
dolda orter i landet Denna fråga har då och då, vid gif- 
cen anledning, kommit till tals redan i närvarande häfte, men 
skon i ett följande allsidigare behandlas. 

Äfvensd forhehåUa sig våra anteckningar att i ett skildt 
häfte af denna samlingsskrift, efter råd och lägenhet godtgöra 
den ändra af de påsyftade ttraktlåtelserna. Vi mena den: att 
lika litet i kabinettets vitriner, som ens inom litteraturen, nå- 
got driftigare bemödande röjt sig att tiU ett afslutet helt sam- 
manstäUa exemplaren eller intygen af och om mynt och me- 
daljer, hvilka antingen präglats i vårt eget land eller annars 
hänföra sig tiU dess historia. Materialet är likväl åfven på 
detta håU, redan från långt flydda tider, rikligare än man 
troligen ansett sig hafva skäl forutsätta. Derjemte har en slik 
likgiltighet for det inhemska uppenbarligen berott på den ring- 
aktning, det famlande och det lägervall, hvari fornforskningen 
i gemen så länge hos oss befann sig. 

Anklage man icke ensidigt härför den inrättning, hvars 
Öden och fortbildning här komma att skärskådas. Ty har i 
sistberörda hänseende en ändring tiU ett bättre inträdt, så 
eger äfven hon sin goda andel deri. Hennes uppgift vid hög- 
skolan var blott dtför sammansatt, att hon kunnat verka mera 
direkt. Bet är emellertid just hon, som värnat vår fomforsk- 
nings bamdotn och första utveckling. 

jRedan många decennier innan sin påbjudna förening 
med hvad man benämnde „Konstkabineitet,** hade hon sjélf- 



mänt i sitt hägn emottagit hvarjefuinda fom- och konstsaker^ 
hvilka dock med numismatiken hafva intet att skaffa. Hög- 
skolans myntsamling, som sjelf i sina tidigaste år inlogerats 
„i en låda på biblioteket,^ fick i sin tur, vid vuxfiare ålder, i 
sitt bo herbergera och med sina medel understödja de husvUlCy 
ofta rätt massive tingestema af många titlar från äldre 
kulturstadier. 

Så höll man långe ut, tvungen af omständigheterna. 
Men omsider blef det gemensamma hemmet altfor trångt. Ut^ 
flyttning och boskifte fnåste ske. Dä uppstodo, efter hvar 
andra, såsom skilda inrättningar, universitetets ^Etnografiskt 
historiska museum*^ och dess antik- eller ^Skulptur samling.'^ 
Nu vårda dessa redan sjelfständigt, och med stigande preten-- 
sioner, sina intressen, men skola säkert med ständig tacksam- 
het erkänna förbindelserna till sin sekelgamla fostermor, — 
mynt- och medaljkabinettet. 

Så har familjen, till allsidig fördel, blifvit skingrad. 
En återförening är icke mera tänkbar eller önskvärd, om icke 
under det ännu blott, som ett framtidshopp, hägrande hägnet 
af ett allmänt finskt „National''' eller „ Statsmuseum''. 

Helsingfors den 15 december 1885. 

W. L. 



Innehåll: 

Sid. 

I. InledDing: några blickar på yår inhemska foroforsknings all- 
männa utveckliDg 1. 

IL Perioden 1640—1778. Vexionius. Brenner. Juselius. Gåfvor 
af Tessin, Scarin, Myrin, Upsala universitetet m. fl. Nu- 
mismatiska skrifter af Brovallius, Glevberg och Bilmark. Vi- 
dare skftnker. Autiqviteter samlade af Reinias. Arcken- 
holtz' donation 14. 

III. Perioden 1778 — 1804. Porthans verksamhet som prefekt för 
myntkabinettet Föråringar af Fredenheim, Scharer m. fl. 
Porthans katalog af 1796. Hans numismatiska korrespon- 
dens. Gåfva och bref från rikskanslern Sparre. Medalj öf- 
ver Porthan. Inköp, äfven af hela samlingar. Anslag. . . 25. 

17. Perioden 1804—1827. Wallenius prefekt. Kriget 1808. Grefye 
van Snchtelen och uniTersitetet. Ny stat 1811. Akademi- 
ska minnespenningar. Inköp af Nescher o. a. Wallenii be- 
rättelse 1819. Blads samling inlöses. Gåfvor. Ny lokal för 
myntkabinettet. Åbo brand 43. 

V. Åren 1828—30. Kabinettets återupprättande i Helsingfors, v. 

Becker t. f., Linsen ordinarie prefekt. Nedsmåltning af ska- 
dade mynt och medaljer. Gåfvor af Kejsar Nikolai, Veten- 
skapsakademin i S:t Petersburg, m. fl. D:r Blads stora sam- 
ling inköpes. Konstkabinettets första år 67. 

VI. Åren 1831—35. Fortgående tillväxt. Jordfynd. Inköp. Stora 

föräringar af universitetets Kansler, af handlanden Boning 
och af grefve Suchtelen. Smärre gåfvor. Ny lokal för ka- 
binettet. Relation om samlingarna till Kansler 83. 



I. 

Inledning: några blickar pä vår inhemska fornforsknings 
allmänna atveckling. 

HTuken i finska muvemtetets äldsta stat, hrilken till 
vtendtliga delar fortbestod öf^er hundra år, nämligen in- 
till 1743, eller i dess äldsta statuter, de så kallade konsti- 
tDtumema af 1655, hyilkas giltighet först 1828 fullständigt 
q^rde, namnes ännu något anslag i och för vetenskap- 
liga samlingars bildande och underhåll. Till och med be- 
hof?et af ett bibliotek för d^ lärda institationen tillgodo- 
sågs under h^mes första sekel endast nödtorftligen genom 
tiDfälUga gåfvor af enskilde eller det allmänna. Allra minst 
fmotös då, eller ens långt senare, medel disponibla för en 
A spedel och kostsam inrättning som ett mynt- och meda^- 
kabiuett Tid högskolan. 

Icke för ly förekomma allaredan från sagda period 
många bevis derpå, att så väl styrelsen som private, efter 
framfarna åldrars fullkomliga likgiltighet i denna hänsyn, 
börjat uppskatta betydelsen af de fosterländska och veten- 
skapliga syften, hvilka fomforskningen sedermera i alt hö- 
gre grad erkänts kallad att företräda. 

Impulsen till denna nya rigtning i åsigtema utgick från 
ingen mindre man än Gustaf II Adolf, i det han 1629 till- 
satte en särskild riksantiqvarie, — sin lärare, den margkun- 
nige runskriftstolkaren Johan Buraeus. Visserligen hade 
också några föregående regenter, i sjomerhet Karl IX, lå- 



tit, dels i kongliga biblioteket, dels i riksarkiyet uppsamla 
handskrifUigt material till belysning af fäderneslandets hftf- 
der, men nu mera och hädanefter sträckte sig omvårdnaden 
äfyen till alla öfriga slag af ålderdomsminnen. 

Bland annat borde riksantiqyarien, — hvad här närmast 
f5rtjenar påpekas, — ^allehanda gamla mynt och penningar 
ntspörja och samka". Dermed åsyftades naturligtvis något 
helt annat, än då Gustaf I, i anledning af en på Åland 
1547 nppgräfd skatt af ^främmande mynt'', förklarade „önsk- 
ligt om mera kunde uppfinnas och bekommas'', — fOrstås 
till bottensats i den kongliga smältdegeln. 

Sedan början sålunda var gjord samt fomstndiet jrtter- 
mera vunnit i anseende genom drottning Kristinas derät 
egnade höga sympatier ^), togs det äfven af lagstiftningen 
i hägn. År 1666 ^Vu emanerade ett i berörda angelägen- 
het grundläggande „Kgl. Plakat och Påbud om gamla Mo- 
nument och Antiqviteter i Riket'', hvarpå genast fÖ\jde ej 
mindre särskilda i ämnet 1666 ^Vn aflåtna kgl. cirkulär till 
samtliga befallningshafyande och domkapitel, än Antiqvitets 
Kollegiets stiftelse 1667. Ständerna vid riksdagen 1668 
uttryckte sin tacksamhet för dessa åtgärder till fädemes- 
landets „heder och namnkunnighet", lofvande, att hvad de 
efter påbudet kunna gifya kännedom om eller „&rjelfve hafva 
i sina gömmor", troligen meddela åt dem E. M. sådant 
uppdroge. Eändt är, hvilken högsint omhugsan konung Earl 



') Hennes skrifVelse härom till konsist i Upsala 1647 refere* 
ras af Arckenholtz I, 326, hvilken jemväl redogör för hennes eget dyr- 
bara myntkabinett (särskildt beskr. i ett stort verk af Havercamp) 
samt öfriga konstsamlingar, ifvensom de öfrer henne BJeU slagna me- 
daljer, I, 346. II, 323 f. 330 f. IV, 176 f. — Hår ofvan i texten åbe- 
ropade förordningar finnas samlade i Dals öfvers. af Loccenias; jf. 
ock B. £. Hildebrand i Antiqv. Tidskr. I. 



XI persoDligen och hans rikskansler gref^e Magnus Gabriel 
De la Gardie skfinkt i fråga varande ärenden. 

Inflytelsenia af alt detta l&to icke vänta på sig. Fram- 
trädande å ena sidan i de rika samlingar af litterära samt 
koDStoärliga och andra fornminnen, hvarmed rikets stormän, 
a De la Gardie, en P. Brahe m. fl., hastade att pryda 
ma slott, sköljas de, å den andra, i banbrytande verk af en 
Loccenins^ en Schaefferus, en Stiernhöök, en Ha- 
dorph, en Dahlberg, en Elias Brenner, hvarsThesan- 
res NmnmomiB utkom i sin f5rsta npplaga 1691, o. a. 

nakatet af 1666 uppräknar bland rörliga antiqviteter, 
äom borde angifvas och tillvaratagas, äfven „gammalt mynt". 
Detta inskäri>es närmare i ea reseinstmktion af 1676 för 
nksantiqvarien Hadorph sålunda: »Gammalt mynt eller an- 
sat tänkvärdt uti jorden funnit eller ock e\jest af förnämt 
fdk samladt odi förvaradt'*, med tillägg: — „så förståen- 
des, att H. K. M. icke begärar något egandeme emot deras 
Tifja afhända, utan att hvad sålunda till fäderneslandets 
^6DSt meddeladt varder, skall hvarjom och enom igen lefve- 
reras eller betalas". 

Å&igtema voro, som vi se, de bästa. Men korttänkt 
nog fixerades snart derefter, genom ett nytt allmänt plakat 
rf 1684 Vtj ersättningen för „hittemynt" och andra jord- 
^d, med uppfriskande af ett uråldrigt stadgande i Lands- 
hgm, till endast Va af värdet. Följden blef, att „egan- 
döne", vid den ringa faran der bevisföringen för åklagaren 
?ar jrtterst svår, esomoftast förbi kronan sökte sina af- 
Bäniare. 

Antydda misstag rättades ändtligen, ett hälft sekel se- 
nare, då 1734 års lag införde bestämningen: „Löser konun- 
g&k thet in, gifve fulla värdet och en åttonde del ther til". 
först hädanefter böljade samlingarna i Antiqvitets Arkivet, 



såsom yederbörande embetsverk då mera kaUades, och sedaa 
till deras fördel många öfirerbetliga eriDringar utfärdats^ 
många rättegångar anstSlts, att något ymnigare öka sig- 
jemväl genom inlemnade jordfynd, vanliga museernas liro- 
rikaste numrer. 

Särskildt tillyann sig i Sverige under frihetstiden dea 
numismatiska forskningen lifligt deltagande. Medan, föl- 
jande El. Brenners spår, Keder, Ziervogel och Berch 
(f 1777) genom talrika skrifter belyste ämnets teoretiska sida, 
samt dess artistiska betydelse häfdades af den utmärkte medalj- 
gravören Hedlinger och hans läijunge Fehrman, grundla- 
des, i täflan med statens, betydliga privata myntkollektioner 
af v. Bromell, Er. Benzelius d. y., G. Elasson Rålamb, 
Ehrenpreuss, K. G. Tessin (f 1770), m. fl. Än mera ut- 
vecklade sig denna spedelare, liksom alla öfriga grenar af 
fomkunskapen, efter det slutligen Antiqvitets Arkivets funk- 
tioner öfverlåtits med vidgade fullmagter till den 1786 ny- 
bildade Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademin. 

Finland förblef icke oberördt af de tendenser, hvilka 
sålunda i moderlandet gjorde sig gällande. Tidigt vardt 
Åbo Hofrätt ^ ett stamhåll för historisk-antiqvarisk lärdom. 
Redan under dess första decennier utmärkte sig häri deu 
rike och lysande presidenten Jöns Kurck (1631—52) och 
vicepresidenten Olof Bure (1633—55), frände till Gustaf II 
Adol& riksantiqvarie, samt af ofnge medlemmar assessoren 
Joh. Stiernhöök (1630 — 46), sedermera författare till det 
högtansedda arbetet De Jure Sveonum et Gothorum vetusto 
(Ups. 1672), och sekreteraren Joh. Axehjelm (1633). Den 
sistnämnde, hvilken såsom tecknare i ungdomen åtföljt Joh. 
Buraeus på resor i Sveriges skilda provinser, blef till 



*) Se W. 6. Lagas, Åbo Ho£r. Hist, passim. 



odi med vid AntiqviMs Kollegiets inrftttande befordrad till 
Mamot och statliga till ordförande (1672) i det samma, 
kte mii^re ifiige och förfiurne f(»iif<nidcare voro, i en föl- 
jde tid, vicepresidenten (1701—21) Sven Lejonmarck 
Mb Ud[ela och hofr&ttsrådet Simon Lindheim, äfvea han 
flifodd Finne (f 1756). 

Beaktansvärda förtjenster inlade i dessa stycken vårt 
Pinesterskap. Den omförmftlda nmdskrif^elsen af 1666 angå- 
ende gamla monmnent och antiqviteter innebar härtill en 
knftig njypfordran. Dessförinnan låter sig i bygderna blott 
ondantagsvis något fomintresse spåra; såsom då EL Bren- 
&er fort&ljer <), att han „alt ifrån barndomen^ (i Nykar- 
1% och Björneborgs skolor, 1654—62) ^fattat ett särdeles 
bäiag*' i samlande och undersökande af giunla mynt^ detta 
Etan tvifyel var påyerkadt af hsms fader, kyrkoherden i 
Stofkyro Isak Brenner, fordom Messenii discipel i Ea- 
janäxNTg. 

Hvad för öfiigt åberopade cirkolär vidgår, så främ- 
jades dess 83rftemål direkt genom de uppdrag af Antiqvitets 
Kollegiet, hvilka bemälte El. Brenner åren 1671—72 nt- 
fiirde i Österbotten samt Åbo, Tavastehns och Viborgs lUn. 
Ännn förvarar Stoc^ohns kgl. bibliotek så väl en samling 
af hans på nämnda resa förfärdigade teckningar af minnes- 
oärken *) som åtskilliga antiqvariska relationer % samtidigt, 
åren 1667—74, nppsatta af pastorer i skilda finska kyr- 
kogäU. 

Sedan vidare sjelfva kyrkolagen af 1686 (kap. 26 § 6) 
antydt församlingamas lärare att noga tillse och annotera 



*) I ed. 1 tUlegnan, samt ed. 2 företalet 
^) Af Gotdond en del publicerad i Otava, en annan del i af- 
Mldn. förärade tiU nnir. i Hzfors. 

*) Utgifiia af £. A. Bomansson i Snomi 1858, p. 117—148. 



hyad i templen eller ock i deras omnejder kunde tjena „tiU 
de urgamla tiders ihågk<Mnmelse", skedde det till och med 
ganska vanligt, att stiftstyrelsema af en eller annan priyat 
eller oMdel anledning vädjade till underlydandes nit f5r 
fomhäfd. Så anmodade, på Scarins begäran, kapitulares i 
Borgå genom cirkulär 1726 pastoreme att efterspana manu- 
skript af Juustens biskopskrönika. Så infordrade 1749 samt 
yttermera 1752 sanmia myndighet så väl i Åbo som i Borgå, 
för att tillmötesgå v. Stiernmans önskan, af vederbörande 
clerus underrättelser om ^minnesmärken, som i hvaije försam- 
ling kunna finnas", till främjande, heter det, af „vår egen 
landsorts lustre igenom upptecknande af det, som hittills 
kunnat ligga i mörker" — en appel, hvilken synnerligast 
från Åbo stift erhöll ganska innehållsrika svar«). 

Sällsynta voro icke heller de fall, då vårt presterskap 
till föjyd af emanerade K. M:ts, kanslikollegiets eller lands- 
höfdingames kungörelser rörande fomlemningar, jordfynd ^) 
o. d. admonerades om sakens fosterländska vigt och bety- 
delse. Ännu år 1788 ^^U kringsände Borgå domkapitel eu 
sådan påminnelse i stiftet. 

För sin del blef landets Högskola icke till baka. Mi- 
kael Vexionius, hennes förste professor i historia, utgaf 
1650 i Åbo en Descriptio Sveciae, (Jothiae, Fenningiae, 
der idce få rent antiqvariska detaljer behandlas. Om 
Stiernhöök, på en gång hofi^ttens och juridiska fakultetens 
prydnad, nämndes nyss. Teologen Petrus Bång, slutligen 
biskop i Viborg, svärmade, som mången lärd i Sverige på 
denna tid, för runstenar och lät i sin fantastiska Historia 



*) Utgiiha af B. Haasen i F. Vet. 8oc. Bidrag XXXVm (1882) 
p. 109—234. 

^) Derom sftrskildt i ett fOlj. håfte af dessa anteckoingar. 



(Åbo 1676) aftNUda ett antal sådana, utan att 
dock lyduis vftcka tycke för detta slags stadinm hos oss. 

Han knnde vänta att de högtrafvande enkomier, hvar- 
■ed firån midten till dntet af 1600 talet så många unga 
ib&ttare vid liögdi:<dan iltaiBtrerat sina hembygder ^), enkan- 
■eriigen dessas mer eller mindre ärorika ålderdomsminnen 
ihåg^commits. Så är likväl icke händelsen; de prisa lika 
^»eotypiskt som bypertx^kt lokalitetemas sanda klimat 
och andra natarförmåner, men omnämna sällan, om ej för 
kanositeteiis skall, en ell^ annan fomsak, — exempelvis 
4e& kittel, hvari Enat Posse tillredde „Viborgska smällen^. 

Grundligare tagas spörsmålen i D. Jaslenii förstUngs- 
äaih Aboa vetos et nova, som ntkcmi på det nya seklets 
fiista år. Väl ^ tonen alt änna den omtyckta lokalpane- 
gyräka och innehållet öfvervägande statistiskt. Dock inströs 
r^an åtskilliga antiqvariska notiser. Vare nog att påpeka 
de om Åbo domkyrka och dess tillförene nära nog obeak- 
iaå^ gamla monument, med hvilkas beskrifvande derefter 
Bånge grepo sig an, samt om stadens föma mynthas och 
egna mynt (efter Brenner). 

Ännu märkbarare framsteg, ja ett nytt skede i vår fom- 
imksdngj betecknar Algot Scarins långvariga verksamhet 
Tid högskolan. En lärjnnge af 01. Celsius och Er. Ben- 
zelias d. y., befordrades han till historiaram professor i Åbo 
(sedermara tillika bibliotrt[arie) kort efter det Nystadska 
freden beröfvat Sverige dess stormagtsställning, men, som 
en <MiiedeIbar fö\jd deraf, all patriotismMis sträfvan tagit en 
mara inåtvänd syftning. Hand i hand med arbetet för lan- 



*) Såsom Wargius 1643 och JaleiiitiB 1686 Österbotten, Raathe- 
fias 1657 och Jastander 1673 Åbo, Hasselgren 1662 och Alander 1677 
Åland, Lepos 1663 Nystad, Leander 1664 Lethala, Paulinus (sedan 
grefre Lillieiistedt) 1«7S FuOani i allmånhet, Hareman 1694 Viborg. 



dets materiela upplgelpande efter krigets häijningar fram- 
trädde ett rastlöst bemödande att lära k&nna dess knltor- 
minnen, af hvad form och ålder de voro. 

Scarins tillgöranden här vid lag, — redan af samtida 
vitsordade i de honom tilldelade hed^sepiteten ^vestgöta 
polyhistorn", „vår vidtfräjdade antiqvarius" (Kahn), „don 
grundlärde författaren" (Gjörvell) o. d. — låta öfirerskåda 
sig or dubbel synpunkt. Till en böljan åsyftade han intet 
mindre än ett samlingsverk öfver hela Finlands fomhäfder, 
hvilket, såsom vi läsa i en uppmuntrande kanstersskrifvelse 
af Arv. Horn 1726 ^A, skulle behandla ^Monumenta vetera 
ecclesiae et historiae fennicae". 

Denna a&igt, i och för hvilken han undeAöU en vid- 
sträckt brefvexling på Sverige och Finland — med Biörner, 
Nettelbladt, Dalin, Stiernman, Berch, Vargentin m. fl. 
— krympte dock så småningom i hop. Till sist återstod som 
dess residuum endast ett antal smärre dissertationer, om- 
fattande speciela kapitel, ömsom i den alhnänt nordiska hi- 
storien (om Attila och Hunnerne, om Yaregeme, om Holm- 
gård — respondent Bilmark 1750), ömsom i den jSnska kyr- 
kohistorien, såsom röi*ande Juustens biskopskrönika. Peters- 
penningen, S:t Henrik (ett ännu läsvärdt arbete), NådendaJs 
kloster, Åbo katedral (blott böljan, — resp. N. T ur din 
1748). Man måste beklaga, att i samtliga dessa af handlin- 
gar l^jelpmedlen af sakliga minnesmärken i bredd med de 
skriftliga urkunderna så sparsamt anlitats. 

Till någon undculd, och som bevis på de svårigheter, 
hvarmed inslående undersökningar ännu på denna tid voro 
förknippade, må anföras följande. Fullt erkännande bris- 
tema i nyssnämnda dissertation om Finlands vördnadsvärda 
domkyrka, företog sig Se ar in (eller kanske hellre, under 
hans inseende, Tnrdin) några år senare en förnyad bear- 



9 

beliiiDg af äomet, för hvilket Ufem. k<miuig Adolf Fredrik, 
Tid att besi^L å orten 1752, yttrat intrease; odi skulle deri 
U. a. hdgedoDieiis k<»>altaren och dyrbara nMmmaeiit nog- 
gmit afbjldas, — ty han l&t gema sina antiqyåridEa skrif- 
ter åtföQas af teekningar. Ända Mn 1752 till in på 60 
takt, b^uMs han trftget haf va andragit sitt önakningsmål 
Ib k» g^ieralgSTernörai grefve Fr. v. Rosen, än hos kon- 
aBtarimi, än hos kansler, den konstfilskande grefve K. G. 
Tessin, med beg&ran om en måttlig snbyention ^). Fagra 
liifteii gkfvuB på alla håll, men det var också alt. Arbetets 
text, fyllande 17 ytterst tätt skrifiaa ark, hade under tiden 
ftDändats, men konde vid den åldrige författarens ddd 
a771), mtigt Bilmark, som inköpte hans efterlemnade ma- 
nuskript och boksamling, icke mera återfinnas. 

Den andra sidan af Scarins förtjenster om våra anti- 
qnteter sammanhänger på det närmaste med uppkomsten 
ii dessa skildringar 5fver enskilda orter i landet, hyilka 



•) Bref till Bosen 1752 */• (tryckt i Sv. Merc. 1760 p. 18—24); 
STar "U, ms.; 1754 ^Vt kansli kollegiets Inref ; kanslers skrif- 
TelM tm Åbo 1754 •U; 1758 % bref till Berch, ms. ~ K:m, som ofta 
kade förr och senare fick utlåta sig i saken, yttrade redan 1755 ^Vi« 
(i protokollet) med Tiss otålighet bl. a.: ^LikTål fiVrefall^ den två- 
D^eteB & ena siåan att hår icke finnes någon ritmåstare, som med 
lederbörlig accoratesse kan slika monumenter aftaga, och å andra 
aidaa åter år hrarken Tid akademin eller kos anktoren någon fond 
att tillgå tfll en ritmåstares infftrskrifrande och beltoaade; . . . för- 
såkrande emellertid att ^Ifva dispntationen, som år vål författad och 
iBDehåller kyrkans ålder, dess tid efter annan skedde tiUbyggnader 
smt innaarede, så Tål som de åanu förekommande gamla och nyare 
tidorB Bårkvånngheter, förlgenar den föreslagna omkostnaden, så myc* 
ket mera som jemvål arbeten och monumenter af mindre betydelse 
bMfrit f5r detta på svenska sidan nppå pnblici bekostnad aftagna. 
Och skoUe tf ekas, att når ett jostitleråd ifirån Danmark för något mer 
åa ett år sedan aftecknat de samma, sådant jemvål hår hos oss borde 
dDB*. — Benålto jnstitieråd var den berömde Langebeok, om hvars 
keoök i Åbo 1754 några blaad de dlorade brefren tala. 



10 

sedermera, icke utan lämpliga anmaningar af kanslikolle- 
giet, ända till seklets slnt intogo ett så framstående rum i 
vår dispntationslitteratnr "). Betydligt haltrikare än ofvan- 
f5r nämnda tidigare små försök i samma väg, lida dock de 
nnder hans inseende utkomna topografierna, icke annorianda 
än dermed samtida och ännu långt senare lingfvisters och etno- 
grafers skrifter, af ett hejdlöst etjrmologiserande i Eudbeoks 
maner, ett jägtande att dymedelst^ om möjligt, tränga upp 
till sjelf^a urtiden, medan en närmare forntid och reahnin- 
nenas vitnesbörd icke alltid så noga, som man kunde önska, 
beaktats. Det låter bevisa sig, att många å de beskrifiia 
orterna då redan gjorda fornfynd samt derstädes ännu i dag* 
befintliga fomlemningar undgått den lärda mannens och 



*^) Hit höra dissertationenia af Scarin (& L. O. Hallborg) om 
Åland 1730; (& G. A. Hallenius) om Wirmo 1731, 38; (& J. Snellman) 
om Uleåborg 1734, 38; (& Eng. Rancken) om Nådendal 1744, 45; 
(& H. Forslas) om Helsingfors 1754, 57; — af Hassel (& M. Halle- 
nius) om Norrfinne 1732; (& Ghr. Limnell) om Tavastland) 1748; — 
af Haartman (& P. Fortelias) om Björneborg 1732; — af Gadd om 
Satakunda 1749 (Sth. 1751); (& £. Garenius) om Hyittis 1759; (& L. 
Palander) om Eulsiala 1767; om Nyland och TaTastehns län 1789; 
(& J. F. Bncht) om HoUola 1792; (& Ticcander) om Sysmä 1792; — 
af Ealm (& CaTander) om Sagu; (& £. Höckert) Nystad 1753; (& 6. 
Galanuins) Kalajoki 1753; (& Kr. Salmenius) om Ealajoki 1754; (& £. 
Gastrén) om Eajaneborgs l&n 1754; (& Jak. Ghydenius) om G. Earleby 
1754; (& E. Gajanus) om Eronoby 1755; (& Er. Herkepseas) om Hauho 
1756; (& S. A. Salovins) om OrihTesi 1757; (& E. Bergman) om Eke- 
näs 1760; (& H. H. Aspegren) om Pedersöre 1763; (& E. P. Borenius) 
om Somero 1774; (& G. R. Appelgren) om Paldamo 1775; (& J. Si- 
melius) om N. Österb. 1778; — af Bilmark (& St. MeUenias) om 
Ramno 1770, 72; (& P. Elmgren) om Nådendals kloster 1775; (& 8. 
Porthan) om Enopio 1775; (& H. Backman) om Lovisa 1776; (& A. 
Laorseus) om grafkapellen i Åbo domk. 1778; (& G. H. Tömroth) om 
altarena i d:o 1782; (& D. Backman) om Åland 1792; (& MaUén) om 
Lemland och Lamparland 1792; (<& G. Stolpe) om Åbo domk. 1800, Oi. 
— Ang. denna för Sverige och Finland egendomlige antiqvariska litte- 
ratur läsas lofordande reflexioner hos ArckenkohE I, 306. 



11 

kos resfKMidenters appmirksamket eller kandce icke an- 
slgQs Tirda ett omniiinnaiide. 

Åf nngefiLr enahanda art odi beskaffenh^ Sro de ort»- 
beÉn&ingar, för hvilka Oadd och Ealm aaat Bilmark pre- 
adffat Do<^ framtrftder hos de trå förstaimnfte, a&Bom 
^ Tanligen sjelfTa titlarna på deras skrifter antyda, ett 
fotaskande, att ej säga nteslntande, praktiskt ekonomiskt 
syfte. Bilmark deremot kan i htia sitt mycket prodoktiya 
^nfistinm, så i val af ämnen som i behandlingssätt, kal- 
lis e& descendent i rakt nedstigande led af Scarin, hvars 
lirwtol han äfven intog. Något mindre Bndbeckian till 
aagter och -metod, är han icke derför mindre rik på lätt- 
vindiga hugskott och antaganden. 

Genom att vidare fortgå i inslagen rigtning skalle yår 
MoTsbung ohjelpligen råkat på villofi^år. Det var godt, 
^ bon i landet lyckats väcka ett visst deltagande för sina 
J^Pgifter, det var godt, att hon fihr egen räkning gjort be- 
batäap åtminstone med ett flertal af de frågor och f5re- 
^ som falla nnder hennes utredning, men mar än be- 
^^^i^Uigt hade hon, ej så mycket af l»ist på källor, som af 
ofomåga att begagna dem, och dock åtrående mer stor- 
ma resoltat än de enkla fakta tillstadde, hemfieOlit åt 
^^^[an att på hypotesemas mark resa sin Babelsbyggnad. 

Porthan tillkommer äran att haf^a förebygt vådorna 
^ denna missrigtning. Det gick nästan oförmärkt och utan 
^t polemik. Redan nnder Bilmarks kraftperiod och pa- 
'^H med hon<mi egnande sig åt bearbetande af inhemska 
ämnen, tillämpade han dervid, så. att säga helt oreflekteradt, 
^SDuna kritiska förfarande, han lärt nnder sitt fackstadium, 
^ klassiska, särskildt den romerska filologin. Hvaije obe- 
^ satB, hvarje osofrad detalj aflägsnades — detta var 
i^ negativa sidan af hans metod, den positiva lAg i be- 



12 

mödaodet att samla och <»rdna alt brnkbart material, äff en 
det obetydligaste. Mången gång uttryckte han sgelf fraktan 
för sin mikrologi, men nmversalitd^n i hans lärda begåf- 
ning räddade derifrån. Så lades genom honom den grand, 
hvarpå arbetet i våra äldsta både kyrkliga och veildsliga 
häfder knnde fortskrida med trygga steg. 

Det var af vigt, att den nitiska och ansedda läraren 
icke blott i sina på latin författade dissertationer utan ock 
i Åbo Tidningar, hvilka snart nästan helt och hållet besjä- 
lades af hans inflytande, vidhöll den strängt kritiska me* 
toden vid framställning af fosterländska ämnen. Derigenom 
uppfostrades allmänhetens omdöme, i synnerhet medan ett 
växande antal yngre medarbetare i bladet alt vidare inslog 
samma rigtning. Så bildades en historisk skola. Man hör 
honom stundom i sina förtroliga bref från seklets sista de- 
cennium, liksom till sin egen tröst, hänvisa på de lyckliga 
resultat, hvilka hans ^minutier** medfört, och hvilka vore 
skönjeUga i hans mer framstående lärjungars uppfattning^ 
och behandling af historiska spörsmål. 

Hade sålunda våra urkundliga fornminnen omsider blif- 
vit föremål för en sant vetenskaplig utredning, så dröjde 
det deremot ännu länge, innan de sakliga, de egentliga anti- 
qvitetema, vunno tillbörlig uppmärksamhet. En del af lan- 
dets minnesmärken hade visserligen, åtminstone i förbigående, 
noterats, men i en sammanhangslös, snart kringströdd och 
svåråtkomlig partikel-litteratur. En annan del, ofta deu 
värdefullaste, nämligen jordfynden, fick lagenligt icke ens 
stanna i landet, utan bortfördes, icke sällan i processväg, 
till museerna i Sverige. Bevarades derigenom åt kommande 
dagar mångt och mycket, som annars, under de oss ständigt 
hemsökande krigen, kunnat gå förloradt, så måste dock in- 



13 

tresset för våra inhemska fomlemningar nnder dylika för- 
hånanden försvagas. 

Må man åadöT kalla det Mttadt, att åtaiDstoM en 
gren af fomstodiet, den nnmisma tiska, janfördsevis tidigt 
t^ fäste Tid högskolan. Här vilja vi blott förskottsvis an- 
tyda, att sagda faktum vftsendtligen berodde på tillfällig- 
heten af enskilda föräringar och kinnedomen om några i 
landet hinddaevis qvarbli&a jordfynd, åfvoisom att till den 
i fftrstone helt obetydliga kollektionens socceasiva tiUv&xt 
ingahmda ett uteslutande antiqvariskt, utan jemvfil, samt, 
särdeles med hånsyn till medatj^na och de antika mynten, 
ett allmånnare historiskt ell^ deijemte artistiskt intresse 
medverkade. 

Altnog, de privata initiativen buro frukt. Vid univer- 
sitetet omtalas till en böljan vår „lilla myntsamling", för- 
virad i en låda i biblioteket, sedermera benämd „mynt- 
kabinettet", hvarmed vid tillfällen hvarjehanda andra fom- 
ting förenades, derpå nii^}^^ meda^- och konstkabinettet", 
vidare ^ii^yii^ medalj- o<^ konstsamlingarna", hvarifrån 
emeDertid det ^etnografiska museum" a&kilts, samt slutligen 
„myntr och meda^kabinettet" vid sidan af „historiskt-etno- 
grafiska museum" odi „skulptur8amlingen". Huru och pä 
hvad sätt den fifven af dessa titlar betedmade utvecklingen 
försiggått, derom skola efterfö^ande kapitel lemna en när- 
mare redogörelse. 



14 



n. 

Perioden 1640—1778. Vezioiiiiu. Brenner. jQskmns. Gåfvor ar 

Tessill, SoArin, Myrio, UpiaU oniyeraitet m. fl* Niuiismatieka skrifter 

af Brovallios» Clevberg och Bilmark. Vidare skänker. Antiqyiteter 

samlade af Reinius. Arckenholtz' donation. 

Univemtetets handlingar från dess f5rsta århundrade 
innehålla, i likhet med den samtida akademiska litteraturen 
df^er hufTud, ytterst få upplysningar f&r vårt föreliggande 
ämne. Vexionius omförmäler visserligen i sin förbemälta i 
Åbo 1650 utgifiia Descriptio gamla svenska mynt, hvilka 
blifnt uppgräfda ur jorden och genom sina emblem gåfvo 
bevis, att Sveriges riksvapen redan „ante multa secula'' ut* 
gjorts af tre kronor, men han tillägger „asservantur apud 
magnates nonnullos'*, således i privat ego. Att akademin 
icke ännu 1680 ^|^ eller ens 1692 */? var i besittning af 
dylika pretiosa, kan nogsamt slutas af då uppgjorda inven- 
tarier öfver hennes mycket anspråkslösa tillhörigheter. 

I sjelfva verket hade, enligt rådande tidsåsigter, hög- 
skolan som sådan intet att beställa med numismatiska eller 
andra konst- och fomting, utan blott med den bokliga un- 
dervisningen. Annars skulle väl äfven hon på samma sätt 
ihågkommits, som då E. M. lät jemte skrifvelse af 1693 ^Vs 
tillställa domkapitlen ^) sagda års jubelmeda^j öfver litur- 
gins afskafifande, „med nådig befallning att den samma på 
något säkert rum ... i godt förvar lägga^. Nog utdelades, 
se vi af konsistorii protokoll 1693 "A, vid högtidlig sam- 
mankomst i domkyrkans korskor, exemplar af minnespennin- 
gen äfven åt rektor och professorer, men blott för deras 
enskilda del. 

") Ji M. J. AlopsBas, Borg& gymn. hist p. 272. 



15 

Emellertid hade El. Bränners Thesanrofi Nammonun 
lOl sett dagen. Hdsadt både i Sverige och i utlandet 
■Bd akfiisla loford, yåekte detta arbete beaktande älren i 
ftrbttarens hemland* Intet nnder, ty desa innehåll berörde 
i ett par a&eenden Finland gandui direkt, såsom lenmande 
ippgifter ieke mindre om ett högst märkligt fynd af arabi- 
ska, ang^oeachaska och tyska medeltidsmynt i Uskela 1686, 
iB om alla dittills kända i Åbo präglade mynt Båda dessa 
Boter blefvo, synbarligen med stort nöje, refererade i Jus- 
leiii år 1700 ntgi&a dissertation Aboa vetos et noya, hvar- 
ot tiD och med Åbo mynten kopieras, ehom föga artistiskt, 
på en bifogad tabell. 

Vid f5rsta ögonkastet knnde förmodas, att Juslenius 
taft tiUgång till någon myntsamling, vare sig privat eller 
åbdemin tillhörig, eftersom han afbildar äfven Gostaf Ls 
tr^me Åbo ören af 1523 och 1524, hvilka icke förekomma 
i Brenners Thesanms, förr än i dess andra edition 1731. 
I denna sistnämnda beflnnes dock den hänsigtliga plåten 
kin årtalet 1696. När vidare konsistorii protokoll 1708 
% omförmäler, att biblioteket fått af Brenner i föräring 
eBM)ttaga ett exemplar af Thes. nnmmor. „ansenligen tillökt 
odi förbftttradt*', så kan detta icke annorlunda förstås, än 
ttt Brenner efter hand till akademin insändt de kopparstick, 
Mka han med ledning af nytt material graverat som sup- 
tkmeat till sitt berömda verk. Konsistorium kände sig, 
att ddma af dess tacksägelsebref ^^), mycket smickradt af 
den celebre författarens sålnnda ådagalagda patriotism. 



^ Det lyder: ,,Den särdeles godhet och benägenhet som Hr. 
Aaessoren behagat berisa denna kgl. akademin, i det Hr. Assessoren 
det af dg tillförene till dess bibliotek förärade Tidtberömde verk, na 
lå ansenUgen tfllökt och förbättradt hit återsändt hafrer, jemte Ima- 
pae Politid Christiani, kan k:m ak. icke ntan skyldig tacksamhet upp- 
taga och erkänna: skolandes ock icke underlåta något af det som det 



1($ 

Någon omedelbarare fö^jd af dessa ansatser hann docli 
icke framträda, innan högskolans verksamhet f5r mer &n 
ett decennium helt och billet tillintetgjordes genom stora 
ofreden och »fhga prior'', samt efter ^restaurationen^ 17^2 
å nyo stOrdee genom kriget 1741-- 42 och „ftiga posterior^. 
Men väl förmärkes att uppfattningen af hennes stäUningr till 
aUa vetandets och bildningens ^rsmål under tiden blifvit 
en annan, m^ praktiskt fosterländsk, att så säga. Våra 
inledande antydningar härom med hänQm till fomforsknin- 
gen i gemen, och närmast under den Scarinska perioden, 
bestyrkas till fullo äf^en från det specielare myntstadiets 
sida. 

Som ett framsteg måste onekligen anses, att nu mera 
vid högskolan äf^en början till en numismatisk kollektion 
gjordes, skedde det ock helt småningom samt hellre på grund 
af tillfälligheter, än af klarare insedt behof. Skulle fråga 
väckts om inköp af någon redan färdig till och med mindre 
samling, så är det ganska visst, att svaret utfallit lika gen- 
sträfngt och afböjande, som de upsaliensiske kollegemes ^<) 
i dylikt mål 1733. Skänker deremot hvarken kunde eller 
ville man visa till baka. 

Endast sådana voro till en början och länge framåt 
alla de förvärf, hvarigenom myntsamlingen i Åbo uppväxte. 
Det veterligen första utgjorde den medalj, hvilken Upsala 
universitet 1747 lät pregla med anledning af kronprinsen 
sedermera konung Adolf Fredriks derstädes åtagna kansle- 



Hr. Assessoren till beröm och tjenst atse kan; stannar fördenskull 
i trogen önskan till Hr. Assessorens och dess förnäma omvårdnads 
långliga Tftlroåga, att ock denna ort af en så namnkunnig patriot sig 
l&Qge fågna kunde och förblifver^ eta 

^) Jf Liden, Benzeliemes brefr. p. 133. Dock uppges af Götlin 
(Nom. Oof. p. 4), att Upsala akad. redan l»94 egde 354 mynt, deribl. 
11 grek., 268 romerska och 3 arabiska. 



17 

riat (Berdi p. 299, 15; Hildebr. II, 90, 12). Ett exemplar 
deraf tillstäldes samma år ^Vf* genom grefire E. G. Tea- 
sins försorg, den af honom i egenskap af kanaler patro- 
einerade finska högskolan. 

Nästa gåfva egde ett ojemförligt större vetenskapligt 
värde. Derom iSses i protokollet 1749 *Vio- wProf. Se ar in 
framgaf 11 st. urgamla arabiska silfver myntesorter med 
berättelse att prof. Clevberg them samma til bibliotheket 
fSrährat, hvilket med tacksamhet upptogs^. De mynt, om 
hvilka här är fråga, hade nrsprongligen ingått i förenämnda 
Uskela fynd 1686 och blefvo framdeles beskrifiia af gifvaren. 

Efter åter 2 års mellantid kom den i ordningen tredje 
skänken, gjord, enligt konsistorii protokoll och tacksägelse- 
bref 1751 V»> af krigsflskalen W. Myr in, bestående af „rara 
myntsorter" (förutom „vackra böcker"). En förteckning med- 
förde, hvilken omnämnes ännu vid bibliotekets inventering 
1777, men derefter gått förlorad, hvarför gåfvans storlek 
och innehåll icke kunna närmare angifvas. 

Under hela det följande decenniet 1760—69 veta käl- 
lorna icke af flera än 5 till samlingen inkomna ^a numrer. 
Dessa voro medaljer, hvilka i Sverige präglats dels öfver 
Upsala universitets kansLerer gref^ame Ehrenpreus (1759, 
B. 344, 54; H. 141) och Höpken (B. 846, 67; H. 228, 8) 
samt dennes efterträdare, knmprinsen sedermera konung 
Gustaf m (1764, B. 314, 8; H. 142, 6), dels med anledning 
af samma kronprins' uppnådda myndigålder (1761, B. 804, 
37; H. 106, 84), dels till posthumt minne af Åbo akademis 
grundläggning (B. 127, 16; H. 257, 7). Då den sistnämnda 
medalljen, graverad af Hedlinger redan 1783, icke förr än 
1765 ingick i akademins ego, och det som gåfra af enskild 
person, vår framdeles så fräjdade matematiker A. J. L e x e II, 

2 



18 

så kan häraf slätas, att den nnmismatiska åhågan hos oss 
ännn ej var särdeles liflig ^^). 

Vissa omständigheter verkade dock redan något mera 
manande härutmnan. Så var den nyssnämnda meda^en E h- 
renprens, i och för sig ett memento, hurusom vidUpsala 
universitet genom hans ifrån och frikostighet inom kort tid 
ett ansenligt myntkabinett uppstått och föreläsningar enkom 
deröfver höllos (af Ziervogel). Sådant kunde blott egga 
till täflan. 

Äfven i Åbo öppnades utsigter åt samma håll. Den be- 
römde Helsingforsaren Joh. Arckenholtz fann sig nämlig^iy 
i betraktande af „de stora forläningar, som akademierna i 
Sverige verkligen åtnjuta", uppfordrad att genom testamente 
af 1768 Vio föl* sitt hemlands högskola anslå, jemte stipen- 
dier, största delen af sina vetenskapliga och konstsamlingar, 
deribland äfven en myntkollektion, — sålunda uppfyllande ett 
redan 1754 åt sin gamle vän Scarin gifvret löfte. Det töf- 
vade dock ännu ett tiotal år, innan sjelfva öf^erlåtelsen skedde. 

Också några mer teoretiska impulser kunna spåras. 
Redan 1745 hade Brovallius (respond. Carling) i en 
dissertation beskrifvit och af bildat ett i Tammela funnet 
romerskt mynt (en Sabina) samt inledningsvis utbredt sig 
öfver myntningskonsten i äldre tider. Af handlingen, till sin 
speciela del ganska brukbar, innehåller väl för öfngt, sär- 
skildt hvad de svenska mynten före Gustaf I angår, endast 
trivialiteter, hopplockade ur Brenner, Eeder odi Er- 
Benzelius, men bidrog säkert på sin tid att framhäfira 



>0 £get nog blef dock denna meda^ den första, för hvilken 
pengar atg&f?08, ty som det Lexellska exemplaret 1777 vid invente- 
ringen från bibliotekarien Hyllén icke kunde återfinnas och han icke 
nppfylde sitt löfte att godtgöra förlusten, lät akad. år 17S7 i Bth. 
genom Clevberg (Edelcrantz) inköpa ett nytt exemplar. 



19 

imnet. D^i h5r i alla fall till de tidigaste monografierna 
^er lokala myntfynd. 

Tio år senare skref vår framst&ende orientalist C. A. 
Clevberg (respcmd. Lnndbeck) en dissertation „De 
Nimimis arabiels in Patria r^ertis^. Han st&Ide sin upp- 
gift ganska högt, eller att nndersöka: „qnid inde Inds histo- 
me, cnm.orientis, ecclesiasticae yel politicae vel litterariae, 
tmn patriae, qnin et chronologiae ant geographiae accedat^. 
Af d^^ta arbete, om hvars författare Tychsen fäller omdömet 
^tapretis partes ex asse explevit^, har dock ty yärr en- 
dast första partikeln utkommit, innehållande beskrifhing af 
^ Åntiqvitets Kollegiet i Stockholm tillhörigt arabiskt mynt 
(M. äldsta då finnn i vesterlanden kända) från hedschrans år 
79=698, 9. Följande partiklar skulle sysselsätta sig med de 
olvannftmnda i Åbo akademi förvarade och till Uskela fyndet 
hårande arabiska dirhemen. Att samtliga dessa varit Sama- 
mder synes framgå af vissa förskottsvis meddelade legender, 
ifrensom af den vid dissertationen fogade planchen, på 
kfilken äfven ett af dem afbildas, — om ock af Clevberg, 
genom namnf&rvexling, kalladt en Abbasid. Nederst på 
planchen läses „I. H. S. sculps.^, hvarmed sannolikt be- 
tedsnas akademins „pitscher- och kopparstickare^ Johan 
Henrik Seeliger, om hvilken stundom i handlingarna 

talas ^0- 

DemSst framlade äfven Bilmark (respond. Paulin) 
1769 en liten skrift „De Nummis quibusdam antiquis in Fin- 
laadia nnperius repertis"". Väl var han ännu blott 3 år 



»*) Kanslersbr. 1750 "/s samt protok. 1750 "/4 § 1», */• § «, 
1752 "/i> Vii» 1753 Vi § 3, 1754 "/lo etc Jf. Pipping, Om Boktrycke- 
riet i FinL, i F. Vet 8:8 Acta T. VI p. 149, VIII, 2 p. 254. — Af 
Clevberg skall Anttqvitets Arkivet ega en handskrifven förklaring öfver 
93 dirhemer, enl. Tomberg, Nnmi Gafici p. LXXVIU. 



20 

förut ^^) en stor skeptiker beträffande möjligheten att at- 
ransaka våra fomhäfder, alldenstond, menade han, landets 
hedniska minnesmärken af dess första apostlar sannolikt 
förstörts eller bortförts samt „qaod ad nummos attinet, qui 
ex yisceribns terrae apad nos interdum ^odiuntar, atque 
peregrinam indolem vel arabicam vel britaonicam locolenter 
prodont, ex iUis nil fere (!), quod ad antiqoitatem gratis 
nostrae iUustrandam pertineat, coUigi potest, qunm dnbium 
valde sit, an majores nostri, vel Gothi etiam per has öras 
domum reversi, vel aliae denique gentes eosdem secom atta- 
lerint^. Nu deremot framhåUes vältaligt betydelsen af ett 
i Nonsis gjordt myntfynd^ hvarur han egde 12 stycken, alla, 
såvidt prägeln kunde urskildas, vesterländska, de flesta an- 
glosachsiska. 

Beskri&ingen är klanderfri, men kostliga de slutsatser^ 
hvilka, för att öka ämnets vigt, dragas af sjelfva fyndet. 
Det låter ännu åtminstone icke alldeles orimligt, då han 
förmodar, att pjesema hört till en skatt, hvilken Erik den 
helige, vid återresan till Sverige torde lemnat åt den tro- 
ligen i Nousis bosatte biskopen S:t Henrik för att användas 
vid Finlands omvändelse. Men författaren går M längre 
och menar sig till och med kunna beräkna, det hela skat- 
tens ursprungliga penningevärde varit omkring 20,000 riks- 
daler, — „quo subsidio non solum aedes sacras tunc ex- 
struere, sed alias quoque res praeclaras efficere potuit^ (! !). 

Vi känna icke, om egaren lemnat dessa så märkliga 
reliker ifrån sig. Men visst är att, sedan ändtligen vid aka- 
demin en samling förefans, denna, såsom i dylika fall plä- 
gar ske,, började utöfva en tilltagande dragningskraft. Kring 



^*) Be hans diss. De caussis defectuum quibas Uborat hist fenn. 
1766, p. 15. 



21 

fal liDa i bibliotekslokalen förvarade mjnitkoUéktioiieii som 
nedelpimkt hopade sig ^fter hand äfven hyaijehanda andra 
ioniBtföreniål odi antiqyitater. 

Ja, sedan staten år 1743 delvis förbättrats, vågade 
oan tai odi med det dittills oerhörda att någon gång in- 
kSpa slika ting, exempelvis förtjente landsmäns, helst dock 
kinslerers och prokanslerers porträtt I protokollen från 
d€DBa tid är ofta fråga derom, synnerligast efter det Sca- 
rin 1747 tiUträdt bibliot^arie befattningen; 1760 knnde 
Htlphers i sin finska resa nppräkna icke ftrre än 15 
sådana i Inblioteket, förotom dem, hvilka hängde i konsistorii 
senonssaL 

Pä andra minnesmärken af hvad slag som helst ville 
patres icke kasta bort pengar, men emottogo gema hvad 
sm skänktes. För gåfvor af antiqviteter stå antecknade 
biskop Mennander 1766 och kapellanen Isr. Keinins 
i Laihela 1770. Den sistaiämndes för&ring, hvilken kan 
sigas ha ntgjort den egentliga grundplåten för universite- 
ts historiskt etnografiska museum^ tyckes, att döma af 
tu&sägelsebrefvet 1^, varit af ganska stort värde. För- 
teckning medföljde väl, men har icke kunnat återfinnas. 

Under åren 1770— -78 ökade sig myntgåfvoma betyd- 
ligt—ja, genom ofvannämnda Arckenholtzska donations 



1^ 1770 '/s, uppsatt af M. Calomus, lyder: ^Geiioiii stad. Joh. 
Kreftnder har E:m akad. erhållit de flera ålderdomsmiimesiiiftrkeii, 
»om i Österbotten på sårskilda order blifnt igenfunne och dem Hr 
KoBiiiiiiiistem behagat k:m tillsanda f&r att nti kgl. akademins bi- 
bliot. fdnraras. Denna fOraring utgör ett hedrande beris af Tit., be- 
ränrftrda nppm&rksamhet öfyer forntidens håfder och af Tit of5r- 
trntoe nit att tiH så väl fäderneslandets antiqviteters upplysning, som 
tfll k^. akademins förmån och prydnad medelst dess samlingars ökande 
bidraga. E:m har derföre icke kunnat underlåta** att uttrycka sin 
erkånsla och bedja Tit yttermera uppm&rksamma de antiqyiteter, som 
deri orten kunna uppspanas. — Mennander gaf ett par antika byster. 



22 

effidctiya föry&rf ända derhän, att månge först i och med 
denna (Jatera vårt numismatidca kabinets egentliga uppkomst. 
Vi hafv^a bland medaljerna att som de anmärimingsyärdaste 
inregistrera följande 5, nämligen: af kanslirådet, slutligen 
rikskansleren, baron Fr. Spar re 1, den han låtit slå vid 
sin morbroder, Åbo akademis kansler grefye K. G. Tessins 
begrafiiing (B. 346, 63; H. 166, 1») och, j^nte en vidlyftigrt 
fö):bindlig tacksskrif\relse med anledning af akademins &f- 
yer denne hållna parentation, öfversände att förvaras i hen- 
nes nkabinetf — hvilket namn nu förek(mmier för första 
gången i konsistorii protokoll 1770 V» § 9; af fältmarskal- 
ken grefye A. Ehr ens värd 2 olika af honom under ponoi- 
merska kriget slagna, men sedermera indragna och nedsmälta 
tapperhets-jetoner ") ; af Upsala universitet 1 öfver dess 
kansler grefve K. Rudenschöld (B. 347, 70; H. 203, 1); 
samt af professor A. J. Lexell 1 öfver Vetenskapsakade- 
mins i S:t Petersburg 50 års jubileum 1776. 



^*) I en förteckning af 1796 skrifver Porthan om dessa jetoner: 
1 «Eriget i Pommern, jfr Berch p. 304 N:o 36. Nb på denna står 
FÄDERNESLAND. Skänkt af fältmarsk. gr. Aug. Ehrensvärd, 
som l&t slå den i Stralsund, såsom kommenderande general att utdelas 
ät tappre 8oldater%8amt2: „Dito. FÖR FÄDERNESLANDET. 
En runsten jemte några träd; bredvid ligger en värja. På frånsidan: 
HEDERLIGE SÅR. Skänkt af Hr fältm. gr. Ehrensvärd, som i 
Stralsund låtit slå den samma för att utdelas åt f&rljente soldater- 
Men anledning af deröfver förmärkt missnöje hos de då styrande, l&t 
han indraga och hopsmälta dessa pg:r. Den senare omnämnes aUdeles 
icke hos Hr Berch, som jemväl angående den förra har en orätt giss- 
ning. Jfr. pag. 303 och 304, n:o 35 och 36*. — Dessa notiser afvika 
icke blott Mn Berchs, utan äfven från Hildebrands (p. 175) beskrif- 
ningar. De torde dock vara påUtliga, ty Porthan, som vid akademin 
parenterat öfver Ehrensvärd, hade på ort och stäUe så mycket lättare 
tillgång till säkra uppgifter, som Ehrensvärd bodde i granskapet (Saa- 
ris i Yirmo) samt, enligt egen anteckning, räknade till sina närmaste 
vänner i Åbo landshöfdingen Er. Rappe och med. prof. Joh. Haartman. 



23 

Hvad sftrsldldt betr&fiar Arckenholtz\ efter hans 
död (1777 ^Ve) genom Fredenheim ins&nda d<Hiation, så 
akna vi ty v&rr bestftmda uppgifter om dess oläca poster. 
Håns testam^ite finnes till och med flera gånger dels af- 
dmf^et dels refereradt i universitetets handlingar, dock all- 
tid med tommm f&r siffiror, hvilka han &mat men underlåtit 
att ifylla ^'). I detta skick är det ock tryckt bland våra 
stipendifSrfattningar, och lyda de oss här intresserande .mo- 
laeoten sålnnda: 

„§ 14. Vid deras (böckemas) afeändande tiU Åbo 
fiUljer ett fyrkimtigt Cabinet med mässings beslag, uti hvil- 
ket finnes Ofver . . . stycken gamla romerska medaljer i brons, 
och k<^par, från Julii Caesaris tid till och med kejsar Ho- 
imins, samt. .. stycken sådane original medaljer i silf^er, med 
dertill hörande kronologiska förteckning; såsom ock . . . stycken 
g;rddska mjrnt i brons jemte den rara och af mig för äkta 
ansedda Aristotelis meda^, tillika med den sällsynta och 
fönn^ta E. Attilas guldpenning, kallad Patella Indis eller 
Begenb(^ennSchlusslein; tillika med ett litet guldmynt af 
bgnr Justinianus; och ändteligw... stycken större och min- 
dre så kallade Bracteater eller Blechmflntz^. 

^Kännare af dylike rariteter i vårt land blifva strax 
?ai8e, att dessa små samlingar äro nog ofullkomliga hvar 
i sin art; men så kunna de till en böljan och i brist af 
mera gifva något \jus om den gamla numismatiken. Till den 
bidan bilägges en särskild låda öf?er . . . stycken dupletter 
af romerska mynten, af dem de brukbaraste kunna sättas 



»•) Enl. J. Tengström, Örat in Mem. Porthan (p. 58): „praeter 
propter DL nomismata antiqaiora praesertim romana*'. Detta antal 
oppger åf?en WaUenius i en handskrift af 1819 ^*/^ (se nedan), men 
tiUagger: ^samt 354 st med tunnt tennfolinm öfverdragne vaxaftryck 
af likaledes antika mynt". — Testamentets original finnes ej. 



24 

hvar och en i sin ordning, eller ock vid tillftlle &xkot an- 
dra ntbytas**. 

»Fömtan det 'föregående s&ndes tillika ett annat Ca- 
binet, som inndiåller en del af professor Lipperts i Dresden 
Dactyliothek, och består af 500 stycken sköna aftryck utaf 
de gamles åkta Eftmastenar, Gemmae och Gamayenz kallade. 
Af dessa senare finnes ock i Mynt-cabinettet 25 originaler^ 
ftnskönt icke ntaf det finaste arbetet^. 

»Jemte detta föltjer ock ett mitt portrait med sp^el- 
glas före, måladt år 1781 i Paris nti pastel eller torra fär- 
ger, ntaf hr hofintendenten Lundberg, och bilägges derhos 
sjelfva plåten af mitt i k(q»par stnckne portrait, som hr De 
Marées, född i Stockholm och hofråd uti Churfiirstens i Bayern 
tjenst, målade i Cassel år 1753'*. 

Föräringens ankomst till Åbo tillkftnnagaft i konsi- 
storium 1778 ^/s genom Porthan. BOrande dess nnmisma- 
tiska beståndsdel innehåller det i ärendet förda protokol- 
let bl. a.: 

„Öf?er alt detta har icke någon fBrteckning medföljt^ 
utan har professoren tagit den utväg att jämföra dessa sam- 
lingar med sjelfva den skriftliga donationen, hvarvid pro- 
fessoren funnit att i myntcabinettet åtminstone ett guldmynt 
eller s. k. Patella Indis saknas, och att ibland de original- 
gemmae, som enUgt testamentet böra vara till antalet 35^ 
två stycken ej fimuus;^ samt slutligen: 

^ör öfrigt förbehöll sig professoren att, så snart hau 
hunnit genomse och bringa i ordning dessa samlingar, hvilka 
i öppna lådor och mycken oreda hit ankommit, få framdeles 
om deras beskaffenhet och dendd förefallande omständighe- 
ter afgifva en nogare berättelse". 



35 



in. 

Poiodeii 1778 — 1804. Porthans Terksamhet som prelékt för mynt- 

kalnnettet. Föråringar af Fredenheim, SchQrer m. fl. Porthans 

katalog af 1796. Hans nomismatiska korrespondens. Gåfra 

och bref från rikskanslern Spure. Medalj öfver Porthan. 

Inköp, afven af hela samlingar. Anslag. 

Efter sistanförda protokoUsutdrag innfthÅlto universi- 
tetets akter på flera år intet om dess myntsamling. Denna 
tj^Btiiad antyder likväl mindre, att de källor totalt sinat, 
hyaror samlingen dittills emottagit sina tillskott, än att till- 
teriiga amnftlanden försmnmats. Sådant kunde nog väntas 
af erkeslarfven Schalberg, som 1778—79 var bibliote- 
karie. M^i äfven hans efterträdare A. N. Clevberg (Edel- 
crantz) faller här vid lag under samma dom. Sedan han 
nämligen vid ständiga besök och litterära framgångar i 
Stockholm fattat tycke f5r lifvet der, glömde han ofta sina 
åligganden i Åbo, särdeles efter att 1783 ha för andra upp- 
drags sknU benådats med permission, som successivt för- 
läogdes ända till 1794, då han för alltid skildes från oss. 

Lyckligtvis blef Porthan engagerad i saken. Han 
Tar så redan förut i egenskap af bibliotekarie intill slutet 
af 1778, men derefter och såsom professor i romerska litte- 
raturen, dels genom sitt löfte att ordna den Ardcenholtzska, 
mest af antika mynt bestående kolldctionen, dels genom 
lidtals fömyadt åtagande att bestrida Clevbergs tjenst^^), 
dels och fömämligåst genom sin varma nitälskan för den 
fosterländska fomforskningens och akademins förkoftan i 



'^ Se i min skrift Kellgrens Finska Lefnadsminnen kap. om 
Oerberg (Edelcrantz) sid. 286, slutet 



26 

hvaije a&eende. Sålunda vände man sig småningom att i 
honom se den egentliga stödjepelaren f5r, om ej grondlägf- 
garen af, vårt myntkabinett. 

Fördenskull säger ock J. Tengström i sitt minnes- 
tal, vid uppräknande af hans förtjenster, bl. a. (p. 56) : 
„Testatur eandem ejus propensam in nos mentem Numo- 
phylacium, quod jam ejus maximam partem curis instruc- 
tum atque adornatum tenet academia nostra . . .; in quo non 
modo academiae sumtibns nonnumquam conquisitis augmea- 
tis, verum etiam, et potiori ex parte, tam sms quam aliorana 
appositis donis amplificando, et ad regulas artis ordinando, 
eximio et alacri studio versatus est". 

Icke desto mindre synes äfven han af en eller annan 
orsak ända till 1785 hafva låtit inrättningen sköta sig sjelf, 
så godt det gick. Men böljandes från detta år, då han i 
konsistorium p/» § 10, 11) framhöll den oordning, hvari 
biblioteket råkat, och fortsättningsvis alt till hans eget sista, 
äro akademins protokoll åter esomoftast inne på numisma- 
tiska angelägenheter, vanligen väckta eller anmälda af honom. 
Man kan, af skäl som nedanför skola skönjas, hvad Por- 
than rörer, dela följande öfversigt i tvenne skiften, sträc- 
kande sig det första intill 1796, det andra från detta år 
till 1804. 

Hvad som efter Porthans förnyade inskridande friUnst 
faller i ögonen, är mindre att föräringamas storlek, än att 
äfven deras antal tillväxte. Må vara, att detta skett förnäm- 
ligast, såsom Tengström (p. 58) låter förstå, genom hans 
„indefes8is studiis et commendationibus, ne dicam prensa- 
tionibus'*, så röjer sig dock häri äfven ett hos allmänheten 
stigande deltagande. Af bevarade protokoll och andra an- 
teckningar ådagalägges, att akademins samling under nu 



27 

f&reyanmde tidaskede på sagda s&tt redan ihågkommits 
frän de meet idika hålL 

Så lemnades (1785—95) gkänker: af Upsala universitets 
b«sist(«iiim (medaUema öfver dess kanslerer grefve O. F. 
Crentz och hans efterträdare, sedermera konnng GnstaflV Adolf; 
jL H. 213, 3; n, 281, 1), äfvensom af denrarande Finska 
BftticHi (meday öfyer dess inq)ektor Tomb. Bergman; jf. H. 
208, 1); samt vidare: af Borgarståndets vid riksdagen 1789 
kansli (EL. n, 192, 73); af Stockholms Borgerskap (H. n, 
192, 74); af dr Blad; af enkefru U. F. Bremer; af 
kanslirådet A. N. Edelcrantz; af slutliga öfverhofinten- 
denten K. Fr. Fredenheim; af pastor J. Gadd; af bi- 
blfiot^arieii Gjörvell; af enkebiskopinnan Haartman; 
af professoren G. E. Haartman; af professoren E. N. 
Hellenius; af kaptenen P. Ealm (en Sten Stures riks- 
dalar 1512; Br. p. 43; B. 39; H. 8); af baron G. Kothen; 
af kandidaten A. B. Martin; af prosten, sedermera bisko- 
pen K G. Nordin (44 „gamla svenska mynt^); af bruks- 
patron Pasch i Norrköping; af professoren H. G. Por- 
than; af sekreteraren Schiirer i Neapel; af kansler baron 
K. Sparre; af revisionssekreteraren Fr. v. Troil; af ma- 
gKter 6. Tihieman. 

Bland dessa föräringar, — hvartill kunde läggas ett 
antal värdefulla, äldre och nyare numismatiska^^) samt anti- 
qvaiJska skrifter, sdkänkta företrädesvis af baron K. Sparre, 
J. B. Berch, E. Fr. Fredenheim, Piranesi i Bom 
odi J. H. Liden, — voro särskildt de genom Freden- 
heim eihållna anmäriaiingsvärda. Liksom sin fader, erke- 
bjdcop Mennander, nitisk att på alla sätt firämja aka- 
demins n3rtta och anseende, hade han så väl under sina 



") Jt Porthan^ Hist. BibL aboens. § 33. 



resor förmedlat ofyannämnda gåfvor af svenska resictaiteii 
Piranesi i Bom och konsulatsekreteraren Schtlrer i 
Neapel (892 antika mynt)^ scnn för egen del gång efter 
annan insändt skänker, bL a. 78 medal^i^ i sQfver och brons 
samt „s&rskikla stampar rörande drottning Kristina^. Ty 
värr saknas angående besagda stampar nännare uppgifter 
(i prot. 1790 Vu § IB), men de h&rde utan tvifvel till svir- 
ter, hvilka drottningen sjelf låtit gravera i Som, eller vwo 
åtminstone eft^rbildningar af dessa ^). 

Näst allmänhetens till&lliga bidrag och Porthaus 
omhugsan kommo äfven andra omständigheter den numis- 
matiska forskningen hos oss till bistånd. Brovallii, Clev^ 
bergs och Bilmarks ofvannämnda sinrifter efterföQdes i 
Upsala af Aurivillii för sin tid mycket för<genstfulla 
dissertation „De Numis arabicis in Sviogothia repertis^ (1775) 
samt denna åter af Adlerbeths 1786 hållna och 1789 
utgifiia Inträdestal i V. H. A. Akademin, — en samman- 
stäUning, hvilka g^om sin populära och wslående form 
väsendtligt bidrog att i vidsträckta kretsar stadga öfver- 
tygelsen om vigten och värdet af denna del af fomkun- 
skapen. 

Man erinrades härom ännu närmare, då V. H. A. Aka- 
demin, på grund af § 9 i hennes statuter, — åläggande att 
„författa en fullständig beskrifiiing på de mynt, medaljer 
. . ., som finnas i Sverige, vai*e sig i konungens eller sJcade- 
miemas förvar, med dertill lämpliga anmärkningar och ut- 
läggningar^S — hos konsistorium i Åbo lånade (se prot. 
1789 10/3 § 4) de af Clevberg till vårt bibliotek förärade 
arabiska mynt, hvilkas beskrifhing han icke hunnit slutföra. 



'^) Jf. B. E. Hildebrand, Sveriges o. St. Konangahusets Minnesp. 
I. (1874), 301 not •♦, och här ofyan n. 1. 



29 

Uppdraget rörande ej mindre de sistnämnda, än de 
762 (enligt Tornberg: 788 diriiemer och 4 dinarer) an- 
te då i&r Uåeak i kongL katnnettet befintliga knflika myn- 
ten var, pä Adlerbeths förord, lemnadt ät den kminige 
orientaliBteii, doeenten P. Malmström från Upsala; och 
b^e haa desto hellre föimodas skola med besked rerkr 
lOQa det, aom han samma år befordrades till lingnarom 
pnrfessor i Åbo. Mä dock anmärkas att deraf yardt intet, 
lika lat som istrigant, b^agnade han endast tillfället att 
ir efter är (t. o. m. då han Tar rektor) aflägsna sig till 
Stoddndm i och för ^ordnandet af K. M:s österländska sam- 
Imgar^, samt fick äfven 1795 anställning derstädes, sam- 
tid%t med det docenten G. Tihleman från Åbo nämndes 
tfll rikssBtiqyarie. Båda dessa herrar voro dock så slarfnge, 
att kongL myntkatnnettet, när det 1808 inventerades till 
Hallenberg^), b^ans i den grofligaste oordning. Lyck- 
ligtvis hade de dcadonin i Åbo tillhöriga mynten, antag- 
%eB pä Porthans erinran, dessförinnan blifnt till henne 
återstSlda. 

Vi annotera såsom ett godt omen för vårt myntkabi- 
nett, att till dess behof allaredan till och med direkta utr 
gifter om en eller annan riksdaler nr flscns vedervågades. 
EifiDipävis: till inköp 1787 af Hedlingers förkomna 
aedalj öfver akademins stiftelse, samt 1792 af åtskilliga 
icke närmare angi&a gamla svenska mynt, hörande till ,,Ve- 
steräs fyndet^; ja 1795 ntanordnades på en gång hela 50 
riksdaler i och för beställning af minnespenningar, som kunde 
erfaällas från kongl. Myntet Såsom sitt ombad i Stockholm 
rid dylika transaktioner begagnade vanligen Porthan, se- 



^ 8e hans Berått om Kgl. Mynt Gab. Sth. 1804, sid 3, 249, 
2(7 C — Om Malmsfaröm te ock Tornberg, Nomi cufid p. LXXIX 
i y. £L A« Ak. HandL, Del 21 sid. 7a 



30 

dan medlet af 90 talet, en s&rdeles förfaren nomismatusk 
samlare, stadsfysikem dr Anders Blad från Vasa. 

Att man hos oss nog önskade gk framåt i dessa ange- 
lägenheter synes för öfrigt älF^en deraf att, då 1793, efter 
grefve E. A. Wachtraeisters val och utnAmning till 
kansler, fråga om ett nytt hns för akademin först väcktes, 
en särskild lokal deri bl. a. för mjmtsamlingen stUdes in 
petto ^), — samt i sinom tid äfven kom tiU stånd. 

I synnerhet frka odi efter 1796 egnade Porthan, 
ehuru ifrigt upptagen af andra vetenskapliga arbeten, myc- 
ken tid åt akademins i hans vård ex nobili officio gångna 
myntkollektion. Eonästorii protokoll för 1796 ^Ve ^^^Tifth^Hi^ 
i § 7 härom nedanstående: 

„Professor Porthan förmälte, att som den ganska 
ringa böljan af en liten myntsamliog, som genom tillflUliga 
föräringar uppkommit, sedermera småningom genom flera 
benägna skänker hunnit tillväxa till den betydlighet, att 
professoren tyckt skäl vara att tänka ej mindre på dess i 
ordning ställande och behöriga förtecknande, än ytterligare 
sorgf&lliga förmerande (till hvilken ände k:m jemväl, på sätt 
protokollet utvisar, sistförlidet år om våren på professorens 
anmälan beviyat en summa af 50 riksdaler): Så har pro- 
fessoren dels under sin vistelse i StodJiolm, dels och genom 
en pålitlig kommissionär derstädes, hr doktor Blad, upp- 
handlat åtskilliga äldre mynt och skådq>enningu*, när UUn- 
pelige tillfällen sig yppat, och da*hos begynt att öf\rer hela 
samlingen författa vederbörliga kataloger, i hvilka ej alle- 



**) Se prot 1793 "/lo och i registrataret brcfvet af Bamma dag, 
uppsatt af Porthan, som klagar att under dä rådande förhållanden 
n sådant alt [samlingarna] måste merendels i professoremes privata 
hus, både med stor våda för denna publika egendom, och ej ringa 
olågenhet vid nytjandet, förvaras^. 



81 

nast mynten i kronologisk ordning blifnt npptagna, ntan 
ock sQfrets vigt och, då de blifvit köpte, deras pris äro bi- 
fogade, samt, då de blifvit skftnkte, gif^arenas namn anteck- 
nade, undantagande åem professoren sjelf förärat, vid hvilka 
kvarken namn eller prte var ntfördt^. 

„Af dessa kataloger inlemnade nu professoren att vid 
konsistorii protokoll förvaras den första delen, innehållande 
förteckning på de i akademins mjmtsamling befintelige sven- 
såoL Medaljer och Jetoner, korteligen upptagne, med anvis- 
ning på hr kanslirådet och riddaren Berchs beskrifhiug 
^et Svenska Mynt och Skådepenningar, då de hos honom 
finnas, och ordenteligen beskrifha, då de äro nyare, eller 
af honom förbigångne, vägande 164 Vi lod i silfver; för hvilka 
akad^ain betalt blott 80 riksdaler 40 skil. och alt det öf- 
lige tin ^änks ^hållit''. 

„Och lofvade professoren att likaledes efter hand in- 
lonna dylika förteckningar: 

2:0) öfver svenska gångbara mynt från äldre tider 
intiD den närviurande; 

3:o) öfver de f& utländska skådepenningar, som aka- 
demin härtills till skänks bekommit; 

4:o) öfver andra rikens gångbara mynt och 

5:o) öfver den vackra samling af grekiska och romer- 
ska mynt, hvaraf akad^nin förmedelst framl. hr hofrådet 
Arckenholtz*s, hr öfverintendenten och riddaren Fre- 
denheims samt hr sekreteraren Schiirers benägna M- 
kostighet är egare, hvilken sista dels i ordning ställande 
dock ännu fordrade längre tids möda^. 

„Ofvannämnde förteckning, som här intogs, var af föl- 
jande lydelse **) " 

**) Altför vidlyftig att in extenso meddelas, må dock förteck- 
idogen h&r excerperas. 19 1. Katarina Jagellonica, jl Berch p. 70, 2. 



Hora vida Porthan före sin död hmmit fullfinda alla 
här omförmälda kataloger, kan nu mera icke med säkerhet 
a^ras. Så mycket är dock visst, att Tengström, den 
egentlige utredningsmannen af den hädangångne äldcade 
lärarens bo och litterära qyarlåtenakap, vid koasistorii session 
1804 ^Vi3 (§ 14) aflemnat en ftannen f&teckning öfver mynt- 
kabinettet, hvilken öfverfördes till biblioteket. Med det 
sistnämnda blef den sannolikt ett rof för lågorna vid Åbo 
br^nd. 

EmeUertid vitscnrda jemvftl m&nga andra intyg med 
hvad nit Porthan fiillfö]jde sitt åtagna ganska arbetsdryga 
Yärf. Vi tillägga, att detta hans föredöme äfven verkade 
indirekt såsom ^gelse till den håg att samla inslående 
konst- och fomsaker, — synnerligast minnespenningar, — 
hvilken liktidigt gör sig märkbar hos de bildade å orten. 
Både hans enskilda brefvexling och våra akademiska kfill- 



men af 9 storl. [jf. Hildebr. p, 41, 15]; N:o 2-^10: Gust II Adolf, jf. 
B. 85, 1. 86, 6. 87, 9. 10. 101, 66, 67. 105, 82. 107, 91. 121; N:o 11—15: 
Kristiiia, jf. B. 127, 16. 128, 20, 22. 132, 36 (gjateii,af 11 el. 12 storl., 
samt d:o af 8 storl. slagen); N:o 16—21: Karl Gustaf, jf. B. 149, 4. 
150, 8. 152, 19, 20. 153, 21. 158, 4; N:o 22—27: Karl XI, jf. B. 165, 8. 
11. 167, 17. 18. 178, 6a 193, 3; N:o 28—33: Karl XII, jf. B. 205, 16. 
209, 32. 219, 80. 239, 171. 172. 240, 180; N:o 34—35: Ulr. Eleonora, 
jf. B. 271, 9. 273, 19; N:o 36—38: Fredrik I, jf. B. 275, 2. 276, 6. 
286, 57; N:o 39—46: Adolf Fredrik, jf. B. 299, 15. 301, 23. [N:o 41 
et 42 se ofVan n. 18]. 304, 37. 306, 47. 307, 50. 308, 54; N:o 47—58: 
Gustaf lU, jf. B. 314, 3. 7. [forts, jt Hildebr. 167, 37. 173, 46. 182, 60. 
213, 116. 211, 113. 209, 109. 192, 74. 202, 94. 204, 99. 95]; N:o 59— 
60: Gust II Adolf Qf. H. 231, I. 232 2]; N:o 61 Gast. U Adolf af 
Hartmans jetonl&ngd, jf. B. 327; N:o 62—76: Priyatomm skådepen- 
ningar, Ehrenpreus, jf. B. 344, 54; Tessin, jf. B. 346, 3 ; y. Höpken, 
jf. B. 346, 67; Rudenschöld, jf. B. 347, 70; Creatz [jf. H. 213, 3]; 
Alströmmer, jf. B. 354, 108; Bergman [jf. H. 208, 1 & 2]; M. Strö- 
mer [jf. H. 161]; Joh. Hisinger [jf. H. 225]; Georg Syemlyelm Qjf. 
H. 35]; J. H. Liden [ji H. 231]; Sam. TroUios [jf. H. 147]; J. H. 
KeUgren [jf. H. 237, 1]. 



83 

drifter lemna i antydt afiseende tillförlitliga notiser, hvantf 
lagra, så nunutiösa de ställvis äro, här nedanför intagas. 

Hand annat skrifver han redan 1794 i%2 tillfJUligt- 
^tiD Calonius, som då vistades i Stockholm såsom leda- 
wt i Högsta Domstolen: „Åf A 1 o p a e n s inväxlade jag en 
KWaler af vår nuvarande Kungs. Hvilken stympare har 
idden stämpelns smidande vanhedrat svenska prägelns ära? 
Ti på köpet stå der bokstäfvema O. L., så att en oknn- 
ijkimde tro, att vår döde, så utmärkt snälle Ljungber- 
?er gjort den usla stämpeln, som är försmädeligt att tänka, 
«B od kronologin ej skulle strida deremot". 

Ett par år senare börjar hans korrespondens med den 

Miwrande lärda kollegan alt oftare innehålla dylika de- 

Wjer. ^Plägar Bror", frågar han 1796 ^^U, ^nånsin råka 

fr Blad? Om så händer, helsa honom mycket och berätta, 

^ jag af en lustig händelse ifrån Tavastland erhållit Stam- 

^täl en jetton öfver riksföreståndaren Sten Sture d. y., 

''^jag bifogar ett aftryck. Medaljörens namn är väl 

^Btsatt, men jämförelsen med en jetton öfver samma riks- 

^'sstindare, hörande till Hedlingerska sviten öfver svenska 

^''lungarne, öfvertygar mig, att den är af samme store 

^*tare; dock är emellan begge någon åtskilnad (förutom 

to att Hedlingers namn ej är utsatt, såsom i den rätta 

J«ttonen). Fråga huru han vill förklara denna sakP Månne 

®ifl stamp (som verkel. ej synes vara alldeles färdig?) blif- 

^ af mästaren casserad, och en annan i stället förfärdigad? 

^ hvad skall man derom döma? Ansigtet är alldeles det 

^^flööa, som på den rätta jettonen, men i ridd. märket etc. 

'^es skilnad. Denna stamp har en trädgårdsmästare, 

bemma ifrån Stockhohn, haft med sig och för 1 rdr pant- 

^ hos en sockenskolmästare i Hauho, som efter trädgårds- 

'^^starens återresa var högel, förlägen med hans pant, och 

3 



34 

ansåg för en yälgerning, att han mot dess aflemnande åter- 
fick sin riksdaler^)" 

I sammanhang härmed kan annoteras, att Calonius 
äfven för egen del egnat ett dylikt numismatiskt spörsmål 
liflig uppmärksamhet. I ett till honom stäldt bref 1796 ^U 
säger sig nämligen Porthan hafva afsändt till Stockholm 
^den Bror tillhöriga Estampen öfver S:t Katarinas förlof- 
ning med Frälsaren, om hvilken emellan Bror och Freden- 
heim varit tvist, på det att den må bli slutel. debatterad, 
ty han har ändteligen velat se den^^ Väl kunna vi för 
tillfället hvarken redogöra för berörde stamps vidare öden 
eller närmare beskaffenhet, men förmoda mindre, att den 
hänfört sig till svenska S:t Katarina (S:t Brigittas dotter), 
först 1479 kanonisei^ad, än till någondera af de tvenne ut- 
ländska helgonen af samma namn, helst Åbo domkyrka re- 
dan 1370 egde ett S:t Katarinas altare med underlydande 
prebenden. 

En annan gång, 1796 ^Vs? finna vi honom genom C a- 
lonius ha bestält hos vår landsman E. Cainberg, som 
arbetade i målareakademin i Stockholm, icke färre än 2 
dussin af ^Kungens medaljong*^, — troligen i gipsaftryck, 
— ty „åtskillige bekante här hafva bedt mig skaffa, dem 
den^. De ankomna exemplaren beskrifvas i hans bref 1796 
^Vio sålunda: „Konungen är förestäld med alldeles samma 
coifltare som på dem, hvilka jag förra gången [hösten 1795] 
erhöll; utan ringaste ändring äro de aftryckte i samma form. 
Hade coiffuren blifvit moderniserad, så hade ingen tvifvel 



**) Metallaftryck af fOreyarande itamp torde icke funnits. Åt- 
minstone hafra sådana saknats i de samlingar, på grand af hvilka 
Berch (p. 322) och Hildebrand (p. 8, 1) uppsatt sina heskrifningar. 



35 

Firit, det de i alla a&eenden öfvergått Buglins arbete, 
m ej heDer nu kan dermed jemföras" *^. 

Än yidare läses i hans bref sporadiskt: 1797 ^/j: „Med 
fin posten hade jag den f&gnaden att erhålla . . . asken 
Bedde af Fredenheim skänkta mynten;" ^/^: „Freden- 
ioDi ^, för att skona stampame, måst taga sina medaljer 
i By*) : jag vet att vederbörande ej gema gå in på att 
iilda dem i koppar, man vägrade mig det på Myntet, 
flåviDe nytja silf^er;'' ^V?: wVar gimstig och sändbilagde 
inf tifl dr Blad, som åter haft besvär att förskaffia vår 
syntsamling en vacker tillökning;" ^Vs^ „My(^en tacksä- 
gdK för mynten! De voro ganska kärkomna. Jag håller 
Bl just på att sätta vårt lilla kabinett i ordning". 

1798 »Ao: «Plägar Bror råka dr BladP Huru skola 
^e&oployera den present som f. d. rikskanslern Spar re 
a<vt oss af stampame till de af gr. Tessin påkostade 
^Ujer och jettoner; fråga Blad till råd derom? De äro 
^9ttffade på Myntet. Om de bli der qvar, så kan knapt 
%K att vi ^ga dem; tagas de hit öfver, så äro de här 
^>y%e: om xoan ej vill säga, att de kunna öfversändas, 
<lå man vill låta njrtja dem. En del skola ock vara sön- 
<%• Såsom ett monument kunna de i alla fall tjena" (jf. 
wäanp. 37); 1799 12/12: ni stMlet för honorarium har Bo- 
^^^Isfca Nationen haft det infallet att regalera mig med 
91 medalj; den är gjord af Enhörning, men hvarken för 
Iddens likhet eller arbetets fägring prisvärd, hvaremot den 



") Afses hår en vanlig medalj, Iftrer man böra tanka på den 
^ 1792, som slogs med anledn. af Onst IV Adolfs utropande till kon- 
^ och Tar graverad af Enhörning (se Hildebr. 233, 4). I sådant 
^ år Bnglins namn ett addendom till uppgifterna om den vid samma 
^^e i utlandet pråglade meda^en hos Hildebr. 233, 3. 

**) Om drottn. Kristinas meda^er jf. prot. 1797 **/•• 



36 

prismedalj han till Finska Hushållningss&lskapets b^of f&Mr- 
fårdigat, är vM arbetad" (jt p. 39); ^U^i ^Hämftst skall 
jag ytterligare öfversäada pengar till några medaljers in- 
lösande, om hvilken kommission jag immodat dr But;- 
ström" (jf. p. 39). 

J^nte Calonins plägade i enahanda ärenden åtskil- 
liga andra bland Porthans Stockhohnska bekante anlitas. 
Väl ega vi ingen direkt lenming Mn hans i det föregående 
påpekade korrespondens med Fredenheim, Blad och 
Butström. Man vet dock, att den sistnämnde, icke min- 
dre än Blad, var en iMg myntsamlare, samt att han, lik- 
som Fredenheim, sedan sin anställning i Åbo varmt 
tillgifven dervarande akademi, ofta på andra sidan hafvet 
utförde nppdrag för dess vetenskapliga inrättningar. Der- 
emot kunna ur Porthans sakrika brefvexling med Hal- 
lenberg och Gjörvell några specialiteter för vårt ämne 
till godo göras. 

Såsom kändt, trycktes den arabiska texten till Hal- 
lenbergs „CoUectio Nummorum Cuflcorum" i Åbo, der 
bättre typer funnos att tillgå än i Sverige. Porthan, 
som genom våra yngre orientalister (förnämligast Fatt en- 
bor g) ombesöijt korrekturet samt flitigt derom inberättat 
i bref till utgifvaren (1800 ^A, ^y^, »%, ^Vu, V12), Ack 
framdeles anledning att begära och uppbära en återtjenst. 
Man fann i trakten af Åbo några kufiska mynt. Öf^ersän- 
dande dessa med skrifvelse 1802 ^Vi till Hallenberg att 
dechiffreras, hade han någon tid derefter (Vs) nöjet betyga 
sin erkänsla med underrättelse, att han „lagt den gunstigt 
meddelade förklaringen till Förteckningen öfver akademins 
myntkabinett för att tjena dess tillkommande föreståndare, 
af hvilka större delen lära i denna litteraturgren blifva lika- 
dane idioter som jag, till nödig hjelp". 



37 

Af intresse äro jemv&l hans skrif^Iser samma år (1802) 
tifl så 7&1 Hallenberg som i synnerhet till Gjörvell, 
ié angående en vid gräfiiing å akademins nya tomt på- 
tii&d betydlig skatt af svenska silfvermynt, dels rörande 
da iDiDneq>ennmg, hvilken högskolan sjelf lät prägla i och 
^ det festliga tillfälle, då grundstenen till hennes stora 
nlTggnad nedlades (1802 ^/^). Dock synas foUständigare 
RiD^reber om båda dessa notabla händelser lämpligen spa- 
m till efterföljande häften af denna skrift. 

Offanberörde, liksom öfver hnfvnd alla afPorthan 
gonia {»iyata meddelanden från högskolan, stå vanligen i 
Mlarande ömsesidighet till hennes liktidiga offtciela hand- 
bpr. För vårt närvarande ändamål synes likväl nog att 
v de senare apptaga endast ett eller annat märkligare par* 
^lelstUle till föregående excerpter. 

Nämnda gåfva från rikskanslern Spar re (p. 35) åt- 
^ af ett till Åbo akademis prokansler och professorer 
^ längre bref, dagtecknadt Åkeröö 1798 ^Vs- Upply- 
^ i sak, förtjenar det dessutom såsom karakteristiskt 
^mannen och hans egendomliga skrifsätt att läsas i sitt 
^äflBoanhang. Det lyder: 

ffFramledne Hans Exc. Hr Eiksrådet m. m. Qrefve 
l^arl Gustaf Tessin, min Moderbroder, lät, som bekant 
^) prägla flera jettoner, dels honom sjelf dels andra rörande^ 
^ och föreställande skjämtsamma ämnen. Sammantagna, 
^ de, att visa åtminstone ett snille, hvars eld och mun- 
^^t bibehöUo sig, under de vigtigaste och mest bryd- 
^^^Mna värf. Både dessa jettoner, och den, som slagen öf- 
^cf SaL H. Exices död, har jag åstundat bereda det bästa 
'^'varings rum åt, hos den Akademie, hvars vård utgjorde den 
'flftdne Herrens angenämsta giöromål och omsorger, hvilcka 
^ogt belöntes af henne med känslor tillbakars för honom, 



som icke slutade si^ med hans bortgång, enär de bygde 
voro på det v&rde, hon altid behagat sättja på Sal. Hans 
Ex:ces k&rlek för vetenskaper, för vitterhet och Ma kon- 
ster^. 

„Jag tager mig derföre härmedelst den frihet tillägna 
Kongl. Akademien i Åbo hela den samling af stämplar till 
dessa jettoner och minnespenningar, såsom dess ägendom, 
sådan som jag den, enligt härhos bilagda förteckning ^), 
låtit i Eongl. Myntet i Stockholm för dess rfikning ned- 
sättja'^ 

;,Mig bör icke dölja, hur särdeles angenämt det äfven 
varit för mig, att ock härutinnan till möte gå Herr Öfver- 
intendentens och Riddarens Fredenheims mig betygade 
önskan, i afseende på den inbördes tiUgif^enhet, som under 
gemensamt bemödande för Kongl. Åbo Akademies bästa, för- 



") Lydde som fö^er: „Tessinska Jettonstämplar: 47 
[enl. Berch] Bildstämpel N. Tessin med revers: Recti et Gaodidi Dec; 
56 Tessinska lejonet i sköld, Gonstanter et Sincere, med revers: Jet- 
ton de M:r le Gömte de Tessin i en krans ; 57 Jetton de M:r le Gömte 
de Tessin, med revers: Mutare vel Timere sperno ; 58 Bildståmpel Garol. 
Gast Tessin Gom. et R. Sv. Senator med följande revers, nml.: Gonstan- 
ter et Sincere, nedanföre Suum Guique; 59 Arctos ubiqne scopos; 60 
Reqiiie redivivus; 62 D. 5. Oct. 1761 En Girkel som gjordt sin ring; 
63 Superis gratus et imis; 64 Garol. Gust Tessin et Ulrica Ludov. Sparre 
Goiguges 1752, med revers: Goncordes egimus annos; 65 G. G. Tessin 
ägare til Penningby och Glasdorp etc med revers: U. Lovis. Sparre 
ägare til Sundby etc; 108 Inrigt H. G. R. och Riddaren Ahlströmer 
etc. med revers: Til hembygdens fördel; 196 Jetton de Mad:lle La 
Gomtesse Brig. Ghrist. Sparre 1760, med revers: La vertu me fixe; 
197 O Pooles en voyant vos traits et vos appas, med revers: Quel 
est le coq qui ne chanteroit pas; 200 Den gjärna sofvande Annika 
Lars Dotter, med revers: Lagom, en vagga och ris 1744. — Af före- 
nämnde stämplar äro åtskillige spruckne och satte. Förenämnde 24 
Jettonstämplar äro till Kongl. Myntet inlemnade att förvaras. Stock- 
holm den 21 augusti 1798, Olof Lidiin^ — Då medaljerna voro 14, 
synes att antalet 24 anger åt- och frånsidor, af hvilka senare således 
4 saknades. 



89 

bänt Haas Sal. Hr Fader, den all vördnad värde firaml:ne 
Ärclge Biakopen Herr Dr Mennander med SaL H:s Ex. 
celLce Hr Gref^e Tessin, Wsaom den sedermeara förbundit 
Sonen med mig, under en ny mindre Inng tid, uti det värck, 
jag nyl:n l&nnadt. Med enahanda nöye nyttjar jag tillfäl- 
let här yppas för mig, att hembära Eongl. Akademien något, 
dmru svagt, vedermäle af den utmärkta aktning och kär- 
lek, hvarmed jag oafbrutit finnas skall Högvördige etc. — 
Hdrsumne l^jenare Friedr. Sparre, Sveriges B. Cantzler''. 

Eonsistorii häraf förranledda beslut innehöll, enligt 
dess prot. 1798 V9 § 2, det „skulle akademins i Stockholm 
varande kommissionär, sekreteraren Olof Sundeli, genom 
bref anmodas att af en del utaf nämnde jettoner, sådana nml. 
som i akademins myntsamling förut icke finnas, efter af rektor 
skeende uppgift, låta å Kongl. Myntet i silfver på fisci rec- 
tofis bd^ostnad aftrycka exemplar, och dem sedan jemte 
iOa ofvannämnde stämplar till akademin öfv^erstyra^. Oför- 
utsedda mellankommauden gjorde dock, att de äskade af- 
öyeken, — ett af hvaije jeton, — först i slutet af föl- 
jande år (se prot. 1799 ^As § 3), och sedan Rutström 
tagit saken om hand, kunde effektueras. Äfven stampame 
insändes, och fingo jemte andra dylika sin plats i kabi- 
nettet «>). 

Vidkommande minnespenningen öf^er Porthan qelf 
må, för att komplettera hans egen korta notis här ofvan 
(p. 36), ur konsistorii protokoll 1799 ^V^, § 9 tilläggas: 



**) Ännn i ett inyenterings protokoll af 1829 ^^/, l&ses under 
K.-0 57: .En låda innehållande 24 af riksr. Fr. Sparre till Urtet för&rade 
Stampar till meda^er och spelpenningar förmåltes vara depo- 
nerad i U:tet8 aerariam**. Hvart de öfriga tagit vågen, år mig obekant, 
men rigtig år notisen hos Hildebrand 166, 12 rörande medaljen D. 5 
Oct 1761 att ^Frånsidans stamp förvaras i Uitets Histor. Museam i 
Helsingfors*'. 



40 

^Rektor anm&lte, att sedan Borealiska Nation härst&des tiU 
betygande af sin tacksamhet och erkänsla mot dess f5iijent^ 
inspektor professoren Porthan, låtit öf^er bemUte in- 
spektor slå en medalj; så hade Nation af samma medaJlj tni 
rektor inlemnat ett exemplar i silf^er, att bland akademinfll 
samlingar förvaras''. Hänvisande till en på annat stftlle ^> 
i ämnet lemnad fullständigare redogörelse, erinra vi dodc 
att ungdomens val af just detta slags hedersbevisning för- 
svå vördade lärare förnämligast motiverades af hans förtjän- 
ster som vårdare af akademins nnmismatiska samling. 

Främjad af föreståndarens omsorger, fortgick tillväxten 
i kabinettet oafbrutet. Utom förberörde och upprepade gäf- 
vor af Fredenheim, Sparre, Blad och Borealiska na- 
tionsföreningen, inkommo sådana under nu förevarande tids- 
skede äfven från konsistorium i Upsala (meda](jen öfver dess 
kansler, hertigen af Södermanland; H. n, 279), från Fabriks- 
sodeteten (H. n, 241), från majoren baron Säck, från ma- 
joren Beutercrona, ft*ån kansler grefve K. A. Wacht- 
meister med bref 1803 •/« (den jeton han „sjelf vann" vid 
tomerspelet i Sth. 1777, — jf. H. II, 168, — samt dylika 
af 1799 och 1800), och troligen många i de akademiska 
handlingarna utelemnade. 

Samtidigt visar sig tillökningen genom inköp ganska 
ansenlig. Man känner knapt mer igen vårt hushållsaktiga 
konsistorium, då det för slika ändamål beflnnes åter och 
åter öppna än sin s. k. besparingskassa, än fiscus rectoris. 
De särskilda postema stego visserligen, såsom räkenska- 
perna fi^ån 1796 och följande år ange, endast till något tio- 
tal, högst ett hälft hundra riksdaler för gången, — bortsedt 
från kostnaden för ofvannämnda minnespenning af 1802, 



'O Se i Strödda Blad II, 29 f. 



41 

hvilken, såsom fSranledd af högskolans nybyggnadsf&retag, 
bestreds ur de till detta ftndamål anslagna medlen, — men 
aftiiu» bör, att de ntgåfvos trots en mångd andra konkur- 
refaade bebof. Var det m hedersskuld att låta afprftgla 
de skänkta stämplame af drottning Kristinas och Tessins 
meda^er, sA skyddes dock icke heller den frivilligare inlö- 
sen af tillfälligtvis öfveikomna enskilda pjeser eller till och 
med hela kollektioner. 

De nyss antydda privata myntsamlingama, hvilkas 
förekomst i och för sig förtj^iar påpekas, voro veterligen 
åtminstone tvenne. Ur den ena, tillhörig löjtoant Brelin 
blfifvo, på hans hembjudan och Porthans förslag, enligt 
fÖrte<±ning (se prot. 1798 Vi § ^ samt "/s § 2), 27 styc- 
ken fiHr ett pris af 30 rdr 7 sk. med akademins kabinett in- 
förlifvade ^). Den andra utgjorde en sorglig rest af ett 
nrq^rungligen vida större antal, hvilket dåvarande skolrek- 
tor N. Turdin i Åbo, redan på Scarins tid en ifrig 
fomforakare, under mödor och försakelser sammanbragt. Den 
gamle mannens vanartige söner tilläto sig dock deri så 
stai^a ingrepp ^'), att han såg sig nödsakad föryttra åter- 
stoden tiU akademin. Inköpspriset beräknades (se prot. 1799 
Vi § 3) efter v&rdet af inaUes 80 lod silfver, men specifi- 
kationen af de skilda numren har gått förlorad. 

Vid högskolans mycket begränsade inkomster måste dy- 
lika extra utgifter ofta åstadkomma föriägenhet. Men man 



**) Man kan ej annat ån förvånas öfver det låga priset, ty sam- 
lingen innehöll, utom ett Karl XIIis i guld samt smårre mynt frän Gu- 
staf 1 — Kristina, ganska vårderika medaljer rörande Earl XI — hert. 
Karl, äfrensom enskilda personer (Elvius, Nyström, Dahlberg, BeUman). 

^) Porthan skref om honom till Galonius 1798 Vt 1>1* &-: n^^SS^ 
hans söner hafva ej allenast esomoftast plundrat sin far i löndom, utan 
ock stundom med våld, åtm. hot, tvungit honom att ge sig pg:r, så att 
af gubbens myntkabinett ej mycket lårer vara i behålP. 



uppskattade redan syftet såsom ett af de follt berättigade. 
Också ljusnade utsigtema småningom : en stillsam och i sitt 
enskilda lif ytterst hushållsaktig mans Mkostighet var därtill 
främsta orsak. Bilmarks efterlemnade testamentariska 
disposition satte nämligen konsistorium 1803 i tillfiUle (se 
prot "/e § 8 och »/e § 3) att af derur inflytande årlig 
räntevinst om 900 rdr banko använda ända till 600 för bi- 
bliotekets och resten för öMga vetenski^liga samlingars ge- 
mensamma behof. Denna anordning bestämdes med kanslers 
bifall att gälla för 6 år, böljandes från 1804, efter hvilkas 
utgång ^fördelningen biblioteket och de andra inrättningarna 
emellan, efter sig då företeende omständigheter, komma att 
jemkas"". — Ödesdigra voro i sanning de tilldragelser, hvilka 
innan denna terminus ad quem öf^ergingo så akademin som 
hela landet. 

Såsom allmänt resultat af Porthans här ofvan i 
detalj skildrade verksamhet qvarstår, att akademins från en 
nästan ouiärklig början uppväicta myntsamling vunnit an- 
seende af en för hennes vetenskapliga uppgifter erfordedig 
inrättning. Ur sådan synpunkt väcktes, enligt hvad vi sett, 
redan 1793 fråga om att åt högskolans numismatiska kabi- 
nett bereda ett eget, från biblioteket a&kildt förvarings- 
rum; ett decennium senare blef jemväl behofvet af stabilt 
anslag för samma inrättning erkändt En icke afiägsen 
framtid skulle åt båda dessa önskningsmål bringa en upp- 
fyllelse utöfver all förväntan. 



48 



IV. 

Perioden 1804^1827. Wallenias prefekt Kriget 1806. 6ref?e Tsn Saob- 
telen och aniTersitetet Ny stat 1811. Akademiska minnespeimiiigar. 
Inköp af Nescher o. a. Wallenii berättelse 1819. Blads 
samling inlöses. Gåfyor. Ny lokal för myntkabi- 
nettet Åbo brand. 

Efter Porthans död (1804 ^Va) och vid det redan 
nämnda tUlfiUle (se p. 32), då den bland hans qvarlåten- 
skap funna förteckningen öf^er akademins „Myntr och Me- 
daljekabinett^ inlemnades, beslöt konsistorium, enligt proto- 
kollet: ,J)enna katalog sknlle tillställas bibliotekarien, hvil- 
ken konime att^hafva vården å dessa samlingar tills sär- 
^ildt rum för dem blefve att tillgå. Imedlertid som nödigt 
ansågs att dessa samlingai', såsnart väderleken i nSsta vår 
det kunde tillåta, måtte behörigen inventeras, så uppdrogs 
dfitta göromål åt rektor och professoren Franzén''. Bi- 
bliotekarie var på denna tid, eller åren 1802—1807, Joh. 
fionsdorff, hvilken dock hvarken för bok- eller myntsam- 
Itng^i särdeles intresserade sig. Af okända skäl fördröjdes 
den beramade förrättningen icke blott till „nästa vår^ men 
ännu ett helt år derutöfver, då äfven förrättningsmännen 
Toro andre än de först utsedde. 

Ändtligen förekom ärendet åter i kondstorium 1806 
"/t § 17: hvarvid ^Professor Wallenius gaf tillkänna, 
det professoren jemte bibliotekarien Bonsdorff börjat 
gmomgå akademins myntkabinett medelst jemförande af 
de deri befintliga mynt och medaljer med de öf\rer dem 
förut uppgjorda förteckningar, men att professoren der- 
vid funnit en eller annan af de i samma förteckningar 
upptagne pjeser för det närvarande saknas i samlingen, 
odi att åter andra tillkommit, som icke ännu voro förteck- 



44 

nade, samt att så vida de flesta lådor hittills icke blifvit så 
inrättade, att mynten och medaljerna ens kunnat ordentli- 
gen placeras och ganska många pjeser dessntom ännu voro 
oexaminerade, någon ftdlståndig inventering icke på annat 
sätt kunde ske, än att mynten och medaljerna först range- 
ras och ånyo dels förtecknas, dels beskrifvas, hvarom, pä 
konsistorii anmodan, prof essoren Wallenins, i den mån 
tid och tillfälle småningom medgåfve, åtog sig att besorja. 
Odi skulle kabinettet äfven under tiden förblifva under pro- 
fessorens vård och tillsyn, samt inventeringen för denna 
gång blott så vida fidlföljas, att de till hands varande för- 
teckningar jemföras med kabinettet och hvad som till äf- 
ventyrs kan saknas, annoteras, hvarom seåfin i konsistorium 
skall anmälas^. 

Summan af detta långdragna beslut blef den, att ka- 
binettet helt ofbrtänkt kom under Wall en i i spira, men 
hvad protokollet för öftigt innehöll, det trängdes af om- 
ständigheterna väl icke alldeles i glömska, men modifiera- 
des af dem till väsendtligaste delar. De 22 år den nye, i 
många stycken lika nyck- som insigtsftdle prefekten innehade 
sin befattning, höra nämligen till de händelserikaste och be- 
tydelsefidlaste i det finska universitetets annaler. 

Till en böljan förelupo kabinettets små angelägenhe- 
ter efter vanligheten. Ån namnes någon myntgåfva, såsom 
af numismatikem Fr. Silfverstolpe den medalj han lå- 
tit slå öfver sin hustru (H. p. 248); än inregistreras mynt- 
köp, såsom, för modiga 99 rdr 6 sk. b:ko, 91 stycken från 
en auktion i Stockholm, — vid sådana tillfällen man plä- 
gade passa på (prot. 1805 *Vi2> 1806 ^Vi2); to underhand- 
las om inlösen af någon utbjuden samling, såsom löjtnant 
Jägerskjölds i Åbo (prot. 1807 "/i)> o. s. v. Icke säl- 
lan Jfaller talet och bekymret på akademins så långsamt 



45 

fortskridande nybyggnad, der bättre trefhad för hennes skilda 
ifflr&ttningar otåligt väntades. 

Men en ny tid bröt in med 1808. Krigets ådcor mnl- 
rade. I sgelf^a landets faofvnd- och nniversitetsstad red- 
derade frän slntet af mars den kärfvre grefve Bnxhoevden* 
Byska flaggan hissades den 8 maj öfver Sveaborgs vallar. 
Mannen, som både i synlig och osynlig måtto åstadkommit 
detta, fick nn tid att infinna sig, äfven han, i Åbo. Med 
J. P. van Snchtelens ankomst öppnades der en hel rad 
af artighetei*, man ville nästan säga en ny belägring, hvars 
hnfvndforemål var högskolan. 

Syntes något egnadt att vinna den lärda korporatio- 
nen, visst var det Snchtelens personliga egenskapen 
Sjjelf högtbildad som vetenskapsidkare, bibliognost och sam- 
lare af mynt och konstsaker, fattade han för vårt gamla 
ttrosäte en välvi^a, hvars djupaste motiv tvifv^els utan var 
Ti&got helt annat än kaJt beräknande politik. Det låg ja 
icke Qerran för en man af hans insigter och karakter att 
sympatisera med och för en institution, som nyss egt en 
Porthan, som ännu egde en J. Tengström, en Calo- 
nius, en Joh. Gadolin, en Franzén o. a. 

Man hade vid den främmande generalens besök på 
universitetet höfiigt förevisat honom dess bibliotek samt 
mynt- och öfriga samlingar, äfvensom fört honom kring i 
det vackra vishetstempel, hvars inredning af brist på medel 
måst afetanna. Intrycket af hvad han sett och erfarit gaf, 
under ingående nya förhållanden, upphof till en mellan ho- 
nom, särdeles i egenskap af numismatiker och bokkännare, 
och universitetet i Åbo sluten litterär samfärdsel af verk- 
ligen sällspord art. I en lång följd af år, och icke minst 
efter sin anställning som rysk minister i Stockholm, kan 
han sägas hafva täflat med sjelfva rikskanslern Rumänzov 



46 

i vetenskaplig bevågenhet mot det gamla lärosätet vid Ån- 
ras strand. 

Bekantskapens första akt hade flera scener. Omedel- 
bart efter nämnda besök förärade Snchtelen till dess 
myntsamling 40 antika mynt, — af det förråd, han till och 
med nnder brinnande krig hade hos sig. Man mottog dem 
visserligen med erkänsla, — på konsistorii anhållan munt- 
ligt framburen af prokansler, — men ville icke stanna i 
någon tvetydig skuld, helst godt tillfälle till en gengåfva 
yppat sig. Den belSste krigaren hade vid genomögnande 
af bibliotekets duplettkatalog utmärkt ett antal äldre verk, 
med förfrågan om de stode till köps. Efter öf^erläggning 
erbjöd konsistorium dem till skänks ^). 



^) Bet sakDar icke sitt intresse att af denna bokg&fva erfara, 
åt hvilket bäll Sachtelens antiqvariska håg redan ocb under kriget 
stod. £nl. k:i prot 1808 "/, § 6 utgjordes skänken af följande verk: 
1) In folio: Villalpandi & Pradi in Ezechielem explanationes, Romae 
1596—1604; Valeriani Hieroglyphica, Basil. 1556; Verelii manuductio 
ad Runographiam, Ups. 1675; 2) In quarto: Schefferi De militia 
navali veterum, Ups. 1654; Bioerner De Varegis et primis Russiae dy- 
nastis, Holm. 1743 (hvilket ämne Rumänzov sedan utsatte till pristäf- 
lan); Oemhielm ViU Ponti de la Gardie, Lips. 1600; Erici Olai Hist 
Suecorum,ed. Messenius, Holm. 1615; Herb. de Gherbury De religione 
gentilium, Amsterd. 1663; Vastovii Vitis Aquilonia, ed. Er. Benzelius, 
Ups. 1708; Boecleri Hist belli Danici, Holm. 1676; Arnkiel Gimbrische 
Heyden Religion, Hamb. 1690; Cocblaei ViU Theodorici, ed. Pering- 
skiöld, Sth. 1699; Meursii Solon, Hafn. 1632; Exegesis de causis qui- 
bus . . . Sigismundum diademate exuerunt, Holm. 1610; Chronica Sla- 
vorum Helmoldi et Amoldi; Action emot generaleme Levenhanpt, Bnd- 
denbrock m. fl. Sth. 1743; Zeelands Law, Ejobenh. 1576; 3) In oc- 
t a v o : Scheringham De Anglorum gentis origine, Gantabr. 1670 ; Löf- 
lings resa, Sth. 1758; Paulini Grammatäca Hebraea, Aboae. 1692; Bergii 
De statu religionis et eccles. Moscoviticae, Holm. 1704; Kempi Hist 
Qustavi 1, Strengnäs 1629; Gelsii Hist bibliothecae regiae Stockholm- 
ensis, Holm. 1751; — alla dessa i sitt slag högst märkliga skrifter. — 
Framdeles i Sth. slog sig Suchtelen på hopbringande af äldre 
svensk och flnsk dispuUtions litteratur, och det sä nitiskt, att denna 
dyrbara samling, dä den 1836 af Kejs. Nikolai inköptes och förärades 



47 

Öf?erra8kad af tiUmötesgåendet, lof^ade Suchtelen, 
att samtliga mynt och medaljer, hvaraf dupletter konde fin- 
nas i hans eget kabinett i S:t Petersborg, men hvilka sak- 
nades i nniyersitetets, sknlle stå detta till tjenst som gåf^a. 
De efterskickades ofördröjligt, hvarpå Wallenins demr 
Dtvalde icke färre ftn 800 nnmrer'^). Resten återsändes, 
beledsagad från konsistorii sida af ett förbindligt tackbref 
på latin, — det första i den korrespondens, hvilken nnder 
årens lopp då och då egde mm mellan vår högskola och 
hennes nye fantor, — ftf^ensom ett exemplar af den Hed- 
lingerska meda^'en öfver Åbo akademis stiftelse. Åtei 
kom i bytesskftnk ett antal af 20 antika mynt. 

Alt det anförda låses i öppna akter (prot. 1808 >Ve § 
3, "A § 3, Vs § 4, "/9 § 6, 1809 p. 291 samt brefregi- 
strat). Men att Snchtelen med sitt stora anseende, så till 
sågandes, också bakom knlissema verkade, — åtminstone 
riåA mer än Buxhoevden (medan Rnmänzov ännn ej 
deciderat sig), — till vårt bästa i alla, och synnerBgast i de 
liänseenden, som mest lågo honom sjelf om I\jertat, lider 
iot^ tvifvel. Sannolikt stod han icke ens främmande för 
kejsar Alexanders nådiga jeskript redan 1808 ^Ve tiU pro- 
kansler, hvari segraren äskade upplysningar om akademins 
^brister och behof, förklarande „såsom en angenäm för- 
pligtelse (o6fl3aHHocTi») att söija för denna berömda inrätt- 
nings bestånd och utvidgning^. 



tOl U:tet i Helsingfors enl. uppgift innehöH 30,000 häften. — Hans be- 
kanta historia öfrer finska kriget 1808—1809 ftr efter hans antecknin- 
gar sammanst&ld af sonen P. Snchtelen. 

"^ I sin redogörelse här nedanför (p. 55) har Wallenins begått 
några smärre misstag; vi f61ja originalprotokollen. — I en senare skrift 
— kn tackbref till Snchtelen 1827 ^Vt — föres Snchtelens första mynt- 
akånk till 1809 i st f. 1808. 



48 

Väl afböjde de vare, då reskriptet på Buxhoevdens 
enträgna fordran föredn^ i Eonsistorimn (^Ve och V?)^ i ett 
till denne rigtadt svarsbref, hvarje uttalande rörande hofvud- 
saken. Ja, icke ens vid Kejsarens eget besök 1809 V4 ^ 
nniver^tetet ^), hvaronder han bL a. tog i särskildt betrak- 
tande »dels åtskilliga ryska manuskript, dels svenska me- 
da^er och andra märkvärdigheter", besvärade man honom 
med de suppliker, hvartill det höga initiativet ganska direkt 
uppfordrat 

Först sedan freden var sluten^ ansåg sig konsistorium 
kunna i afgående bref af 1809 ^Vis till sin nye upplyste och 
ädelt sinnade kansler Speranski fritt hemställa om åtgärder 
till afhjelpande af akademins »brister och behof . Ösknin- 
gama voro ingalunda små, — bl a. i årligt anslag för bi- 
blioteket 1000 rdr riksg., för myntkabinettet, som dittills 
egt intet sådant, 200 rdr s. m., samt alt öfrigt i samma pro- 
portion, — och dock skulle de öfverträfias af uppfyllelsen. 
Genom kejserlig skrifvelse 1811 ^2/2 mer än fördubblades 
universitetets stat ^0» 0^^ ^^^ ^^^^ tillägg att kunna Jemväl 
i framtiden vidare ökas, alt eftersom föremålen för akade- 
mins verksamhet utvidgas och fullkomnas". Ensamt på un- 
derhållet af myntkabinettet föll en årssumma af 192 rub. sr. 
Att alla anslag utgingo ur landets egna medel, var sgelf- 
gifvet, men dock en gåfva. 

Verkningarna af 1811 års nya stat voro i numisma- 
tisk hänsyn, att här endast mala derom, synnerligen an- 



••) Se derom Åbo Tidn. 1809 n:o 27 (apr. 5). 

^) £tt referat derom uppsattes enl. k:i uppdrag af Wallenius 
att införas sä Tål i utl&ndska som i Åbo Tidn. (1811 n:o 42 o. 44). 
Dessutom firade univ. en särskild fest 181 1 *Vt ^^^ ^1 ^1- ^* ^^ ^ J* Lagas, 
— sedermera utarbetadt tiU en af de förnämsta skrifter rörande finska 
högskolans historia. 



49 

BirtmiDgsv&rda. De voro så, för det första, emedan kon- 
aBtoiinm tasm sig manadt ^elft sl& exi medalj till attryck 
af msk eiidmla för de universitetet nådigst fömnnade för- 
måneroa. Ända från 1811 ^Vs» då motion i sådant syfte 
Ticktes^ till 1817 ^Va? då slntliqviden med gravören och 
u^ntverket i kejsarstaden nppgjordes (belöpande sig till 
16,899 rab. öVi kop. b:ko ass.)» äro våra akademiska proto- 
koll odi brefböcker öfverfylda af detaljer i denna angelft- 
g^ihet 

Under tiden, och nppmnntradt af det bifall nyssnämnda 
minnespenning skördat, hade den lärda konselijen redan 1816 
^/ft liimnit besluta yttermera en meda^, nämligen med anled- 
ning af storfursten, sedermera kejsar Nikolais utnämning 
till universitetets kansler. De mångahanda transaktionerna 
rOrande den välmenta och högvederbörligen godkända hyll- 
QingG^gärden, hvilken dock, efter att 1822 ^^ hafva levere- 
nts från myntverket i S:t Petersburg (för en kostnad af 
onkring 7,500 rub. ass.), plötsligen och af icke fullt kända 
orsaker inhiberades, fyUa åter en mängd blad i våra ofGi- 
dda papper. En mer uttömmande historik af hvad hit hörer 
skall i annat häfte meddelas. 

Följderna direkt för myntkabinettet af det undfångna 
statsanslaget, hvilket naturligtvis icke anlitades för ofvan- 
berörde tvenne minnespenningar, trädde genast och på ett 
slående sätt i dagen. Året 1811 hann icke gå till ända, 
innan prefekten föreslog och konsistorium biföll inlösen af 
tv^ine utbjudna samlingar. Den förra förtjenar mindre med 
fistadt afseende å innehåll och kostnad, — 75 ryska me- 
da^er i tennaftryck för inalles 25 rdr b:ko — att nämnas, 
än sfisom utgörande ett af den förändrade politiska ställ- 
ningen betingadt reqvisitum. Den andra bestod af svenska 
medaljer till pris af 300 rdr b:ko. Handlingarna upplysa 

4 



50 

väl icke, hurn vida denna yerklig;en kom att i kabinettet 
ingå, men transaktionen derom yitnar i alla fall, att man 
icke mera så kargt som fordom kalkylerade utgifterna. 

Det sistsagda sannades snart i än högre grad. Ar 
1812 i maj anmälde Wallenius, att den kände mynt-, 
bok- och handskriftssamlaren, vinhandlaren och tullmannen 
D. 6. Nescher i Stockholm önskade fÖryttra en numisma- 
tisk samling 3«) af 934 numrer för 1060 rdr b:ko. Utan 
minsta tvekan antogs anbudet. Efter en liten nedprutning 
af priset till 1025 rdr b:ko hade konsistorium i oktober 
nöjet konstatera det då nyss anlända dyrbara förvärfvets 
öfverensstämmelse med förteckningen deröfver, — hvilken 
senare likväl gått förlorad. 

Belåten tyckes äfven Nescher å sin sida varit, ty i 
december samma år utbjöd han ytterligare 2 kollektioner, 
— hvari bl. a. 275 svenska samt 61 utländska medaljer, — 
för en summa af 861 rdr b:ko. Äfven detta köp afslöts 
raskt. Konsistorium kunde nämligen i dessa negociationer 
tillvägagå med desto större förtroende, som dess bepröfvade 
gynnare S u c h t e 1 e n 3^), då mera rysk minister i Stockhohn. 



••) I Sv. Biogr. Lex. IX, 357 namnes, på tal om Neschers sam- 
lingar, allsicke dem han försålt till Åbo. 

'•) Af de flera bref vårt k:m och Suchtelen vexlat med hvar 
andra vUja vi meddela följande som prof. K:m skrifver 1812 *•/« »»Viro 
perillustri . . . libero Baroni J. P. Sachtelen S. P. D. Acad. Aboens. 
In eo constituti, ut com spectatissimo apud Holmenses viro D. G. Ne- 
scher de numismatum, roaximam partem argenteorum atque in Svecia 
casorum, haud parva collectione Numophylacio academico acqnirenda 
denuo contrahamos, duo sensimus aat jam adesse aut facile incidere 
posse impedimenta, quae felicem negotii exitum incertum reddant aut 
saltem reroorentur. Keque enim audemus iniquo quod jam regnat anni 
tempore navigationis itineromque periculis objicere thesaumm haud 
exigui pretii et Imperatoriae liberalitatis fructibus redimendum; neque 
ignoramus vetitum in Svecia, per edictum Regium die 9 octobris 1811 
datum, esse, ne major pecnniae aureae argenteaeve vis e regno a quo- 



51 

dervid, på anhållan, med råd och dåd biträdde. Se prott. 
1812 '•/5, Ve, ^Vt, >Vs, § 15, Vio, ^Vio, "/12, § 3, 1813 ^A 
samt bref- och statsböckerna. 

Samtidigt voro ett par smärre nomismatiska inköp å 
bane. EItt sådant effektuerades för 18 rdr b:ko i Stockholm 
gimom profl Hällström, som ock hade bestyret med den 



quam exportetur. Postrema hac ratione inducti petiimas jam ante aliquot 

menses a perillustri, qui res Imperii Russici Holmiae tam carabat, 

Legato, generosissimo Dn. LiberoBaronePaulo de Nicolay,at,qao8 

etiam tonc comparassemos, haad paucos argenteos aureosque numos 

snae costodiae mandari tamdia sioeret, donec per tabellarios Gaesarea 

anctontate munitos et commeata libero utentes perferri ad nos pos- 

s&sL Annuebat vel sponte desideriis nostris egregia generosissimi viri 

luunanitas ; sed majora etiam, si opus esset, a Te, vir Excellentissime, 

sperare jubet insignis, qua et Tu ipse rem nostram nammariam dudam 

aaxisti, mnniflcentia. Patiaris igitur, propensi in nosmet Augusti no- 

stri Testigia secute Maecenas, Tuae quoque curae custodiendas com- 

mitti novas Numophylado accessuras Aboensi gazas; nec aegre feras, 

\å Tibi a nobis injungi molestiae, ut faventiore quondam mitioris tem- 

festatis opportunitate easdem ad nosmet transmitti facias. Quod re- 

B^om est, ex auimo vovemus, ut, et per eum, quem mox auspicabi- 

Bfir, annum, et per insecuturos alios bene multos, salvum Te atque 

aeolumem et qnovis prosperitatis genere cumulatissimum praestet Beus 

Optimas Maximus. Dabamus Aboae die 18 Decembris 1812''. — Härå 

srarade Suchtelen 1813 "/i- »Viris clarissimis . . . S. P. D. Such- 

teleu. Quas ad me misistis die 18 Dec. anni praeteriti literas quum 

accepissem, statim sedulo cogitavi, quomodo negotium istud de numis 

Mc et in Dania [?] ad Numophylacium vestrum augendum coémtis, 

mto ad Yos transmittendis, optime confici posset. Instruxi igitur col- 

legam vestrum, yirum clarissimum Bonsdorffium [medic. prof.] eodem 

qao tabellarii caesarei gaudent, libero commeatu, ut sine ullo impe- 

dimento numos hosce ultra Sveciae fines secum exportare ipsi liceret, 

et nollos dubito, eos sine ulla fractura ad Yos perlatum iri. — Quum 

siBiill quo Yos, clarissimi Yiri, literarum studio in universum, et in 

spede rei nummariae tenear, mognopere Yos exhortor, quaecunque 

ad florentem academiae vestrae statum opera meå conferri possunt^ 

carae nodtrae demandare ne dubitetis; praesertim quum sciam, me in 

eo liberalissimam in literis fovendis voluntatem Imperatoris nostri, omni 

laode majoris, exsequi. Yaleatis igitur Y. G. et juventuti bonis artibus 

institaendae cum summi Numinis favore, ut hucusque, sic et in pöste- 

felidter incombatis. Holmiae '/is Januarii, anni 1813*'. 



52 

Nescherska liqviden derstädes (prot. 1812 ^/«). Deremot 
afislogs en i Åbo för 60 mb. till sala anmäld kollektion, 
såsom innehållande »flera särskilda nationers mynt, hvilka i 
framtiden blef^e dels svår dels kosteam att komplettera"" 
(prot. 1812 21/g § 20), — en principiel uppfattning, hvilken 
framdeles icke alltid tillbörligen vidhölls. Det kan ock sät- 
tas i fråga, hnru vida Wallenius handlade rätt klokt, da 
han strax från början så ifrigt pådref tillökningen i kabi- 
nettet, medan detta ännu saknade ordentliga kataloger och 
förvaringsrum samt öfver höfvan skuldsattes genom ur uni- 
versitetets andra fonder upptagna förskott, till belopp långt 
utöfver årsanslaget. 

Antydda olägenheter förde med sig, att samlingens 
utveckling under närmaste tidrymd 1813—18 märkbart re- 
tarderades. Derom är då mera sällan tal, — men så mycket 
oftare om bestyren för ofvanberörda, af akademin sjelf slagna 
minnespenningar, deras utdelning o. s. x. 

Hvad konsistorii handlingar från sagda år meddela 
rörande kabinettet^ inskränker sig förnämligast till notiserna: 
att en eller annan skänk ingått (sådana dock sedan några 
år blott tillfälligtvis pläga i konsistorium omnämnas), såsom 
genom baron Aminof f den af upplösta finska arméns officers- 
kår 1811 slagna medaljen, genom professor Rabenius, 
vid hans besök i Åbo 1815, minnespenningen öfver svenska 
kronprinsens utnämning till Upsala universitets kansler, ur 
sinnessvage studeranden J. 6. Hornborgs bo reklamerade 
30 konvolut, innehållande föräringar, hvilka han underlåtit 
att aflemna (prot. 1816 ^^/^, samt af professor Afzelius 
och arkidiakonen M. Nordqvist (obetydligheter); att 
Suchtelen utlofvat såsom gåfva bMå alla sina egande 
dupletter af mynt och meda^er (prot. 1816 ^5/^^ § lo); att 
Nescher åter önskat sälja en myntkollektion, men fått 



53 

itäåg (prot 1815 ^Vs); A^ spekulationen om inköpande af 
Tfcbsens i Bostock bibliotek och nnmismadska samling föi^ 
senats (prot 1816 Vii); att den af Svenska Akademin 1810 
slagna medaljen öfver Bengt Oxenstjerna, fordom Åbo aka- 
åam kansler, inköpts (prot. 1818 Vi,); att bibliotekets nn- 
mismatiska litteratur sknlle, mot vederlag, öfverflyttas till 
myntkabinettet (prot. 1817 •/»)• 

Innehållsrikare är historiken för 1819. Sedan nämligen 
kansler, efter det ändtligen färdiga nya universitetshnsets 
högtidliga invigning (1817 »7io)j genom skrifvelse 1818 Vi 
förordnat, att redogörelser öfver de deri inhysta vetenskap- 
%k samlingarna borde till honom årligen insändas, måste 
ock Wallenins gripa sig an med en sådan. Han har 
daterat sin skrift i jannari (16) 1819, men i ^elfva verket 
pn)diicerades den i konsistorium, efter påminnelser, först 
påförande 2 april. Ett något foUständigare utdrag ur detta 
^ sitt slag första offidela aktstycke förtjenar så mycket 
)Ae att här intagas^ som det bidrar att komplettera och 
»ounanbinda åtskilliga i det föregående berörda enskild- 
beter. 

Wallenins skrifver*<>): „Till underdånigt fö^e af... 
Ehnm före år 1811 akademin, för inrättning och underhål- 
lande af ett Numophylacium, alldeles icke egde någon sär- 
skild fond^ och hennes öfriga ytterst sparsamma och knappa 
inkomster icke heller medgåfv^o att till en slik samlings be- 
bof ofta eller i betydlig mån bidraga, begynte dock efter 
iBedlet af sist utgångna sekel, och egentligen från den tid 



^ Konceptet har h&ndelseviB blifVit bevaradt bland hvaijehanda 
P^PP^r i kabinettet; är alldeles lika lydande med ^elf?a framståUnin- 
^n, hvilken, liksom ftfven insända tillv&xt-förteckningar för åren 1821 
och 1822 samt några andra nnmismatiska handlingar för tiden före 
Abo brand, varit förf. tillgängliga ur Kanslersembetets arkiv. 



54 

bibliotekets och de dermed ännu då förenade samlingars 
vård af akademins store, oförgätlige lärare, framledne kansli- 
rådet och riddaren Porthan tillträddes, en sådan här 
fSmt knappast mer än önskad eller af någon sannolik för- 
hoppning förutsedd och väntad kollektion att småningom 
tillskapas. Visserligen hade äfven före honom en eller annan 
åtminstone inhemsk penning eller medalj blifvit till akademin 
skänkt och af henne värdig aktad att förvaras; men ingen 
verklig samling existerade före honom, och ingen hade förr 
eller mer än han, så till sägande^ aflockat än vänskapen, 
än medborgerligheten och välviljan mot vetenskapeme, så- 
dane offer, hvarigenom efter hand en slik samling kunde 
uppkomma, eller medelst talrikare egna gåfvor bidragit till 
dess förökande". 

„Lyckligtvis lättades jemväl i denna väg hans nitiska 
bemödanden genom en skänk i stort och af klassisk art 
från en värdig landsman, framl. Landtgrefl. Hessiske Hof- 
rådet Johan Arckenholtz*i), som, i en nio år före 
sin död under den 6 oktober 1768 gjord testamentarisk för- 
fattning ihågkom denna akademi, utom andra icke obetyd- 
liga föräringar, äfven med (dupletterna oberäknade) om- 
trent 550 gamla, till större delen romerska, silfver- och 
kopparmynt samt 354 st. med tunnt tennfolium öf^erdragne 
vaxaftryck af likaledes antika mynt, till största delen tagne 
efter romerska imperatorers denarier och quinarier; och 
ehuru, efter hans död, just ej alla de sällsyntaste verkeligen 
kommo akademin till hända, utan andra mera allmänna blif- 
vit i dessas ställe lemnade, var och blef dock samlingen i 
alt afeeende sin gifvare värdig". 

„Mera oförväntad och följaktligen ännu mera välkom- 



*») Jf. ofvan p. 18 och 23 ff. 



55 

men, var den gåfva af 395 antika, grekiska och romerska 
Hiynt (hvaribland 102 i silfver) akademin i maj månad 1794 
fifik af kongl. svenske legationssekreteraren i Neapel Fred- 
rik Schnrer emottaga** (jf. ofvan p. 28). 

^Under min förvaltningstid hafya, före 1811, tvenne 
betydligare acqvisitioner skett: den ena år 1807, genom 
ifrån Sveriges rikes St&nders bank inköpte 91 svenska me- 
daljer i silfver; den andra år 1808, genom gåfva af Hans 
£x(%llence kejserl. ryska generalen en chef och ministern 
vid hofvet i Stockhohn baron Johan Peter van Such- 
telen, som, sedan han, kort efter Finlands samma år skedda 
occnpation, här besett, ibland annat, äfven akademins nu- 
mfematiska samling, lät än samma år från St. Petersburg 
Mt hämta samteliga sina dupletter af antika mynt, med 
anmod^m till undertecknad att af dem utväga alt hvad aka- 
danin förut icke egde, och hvarmedelst akademin, såsom 
ett utaf de första bevisen af sina nyblefne landsmäns väl- 
Tiga, förvärfvade en tillökning af 340 mest romerska mynt 
(jt. ofvan p. 47), samt deribland af 240 sådane i silfver". 
„Na mera tillstundade också för denna samling en viss 
och påräknelig utsigt till framtida förko&an. Genom kej- 
serl. staten af den ^^22 februari 1811 anslogs till dess för- 
ökande en årlig summa af 192 rubel silfver, hvilka således 
till dato ingått, för år 1811 med 163, 33V3, för åren 1812 
— 1818 ä 192 rubel med 1344, summa rubel silfver 1507, 
SS^/a, och utgör denna summa till banko assignationer enligt 
här i Finland gällande tariff, förvandlad, rubel 4522, eller i 
svenskt banko mynt rdr 2009, 37 sk. 4 rst., samt är ej 
allenast redan till fullo använd, utan ock ännu derutöfver, 
på innevarande och några följande års inkomst, betydliga 
medel af akademins andra fonder förskutna^. 

9,Sällsyntare mynt och medaljer, och än mer hela sam- 



56 

lingar af dem, stå icke, när en samlare vill, till köps: de 
måste tagas, då de fås, och de diygare utgifter eller till 
och med anticipationer^ som då blif^a nödvändiga, med an- 
tingen redan skedda eUer framdeles skeende besparingar 
betäckas och godtgöras. I enlighet med denna princip hafra, 
på räkning ntaf den redan nära åtta ånga mynt- och me- 
daljfonden, följande acqvisitioner och utbetalningar egt mm: 

År 1811, 75 st. ryska medaljer i tenn af- 

tryck rdr b:ko 25. 

Aren 1812 och 1813, tre st. större samlin- 
gar *2) af moderna, mest svenska, mynt 
och medaljer 3410. 23. 6. 

År 1816, diverse mynt och medaljer, å 39 rub. 

40 kop. = i svenskt mynt 17. 24. 6. 

S:a Rdr b:ko 3453. 

^Utgifterna äro således, utöfver inkomsten, 1443 rdr 
10 sk. 8 rst. svenskt banko, som motsvara 1082 rub. 412/3 
kop. silfver, eller vid pass fem års och åtta månaders in- 
komst, d. v. s. intill i augusti månad 1824: vid hvilken 
beskaffenhet det följaktligen varit och ännu är nödigt att 
på någon tid inställa åtminstone alla betydligare tillköp, 
och emellertid låta fonden dels afbörda sig sin skuld, dels 
samla styrka till nya utgifter". 

^Alldeles utan förkofran har likväl samlingen ej ens 
de 2:ne senaste åren varit. Ännu hafva då och då smäiTe 
frivilliga gåfvor bidragit att den föröka; och som redan i 
flera år jag haft den erfarenhet, att dels vid marknademe 
i landet, dels och ännu mera vid uppräkningen af de i kyr- 



**) Nämnda här ofvan, men inköpssamman slår icke m,hyarken 
enl. det f5reg. eller enl. statsboken. 



57 

kane insamlade håfiuedel, flere merendels nya dock sftll- 
ptaie men tillika &fven äldre, och någongång till och med 
idasiskt antika mynt förekommit, och vanligen endast Uif- 
vit efter migeffirliga metallhalts eller storleken, d. y. s. 
oMjdligt, skattade, begärte och ntverkade jag, genom herr 
aiebiskopen doktor Tengström, som, ehnm icke mera 
ibdemins prokansler, likväl finnn fortfar att henne både 
ilska och gynna, hos detta Stifts högvördiga domkapitel, 
ei befaMng lill församlingamas pastorer, att, n&r bland 
Ufinedlen främmande, ovanligare eller alldeles okända mynt 
taoB, de då måtte till akademins kabinett, emot ersättning 
al iA Yärde hvartiU dessa mynt e^est man siellan sknlle 
1^ blifvit ansedda och emottagne insända^. 

»Finlands andra domkapitel, det i Borgå, har jag af 
<le& grund förment mig icke knnna om en dylik åtgärd an- 
^^ att, i fall den också der sknlle blifvit pröfvad antag- 
% förmånen deraf förmodligen skalle, och med skäl, pröf- 
^ snarare böra tillfalla Borgå och Wiborgs gymnasiers 
^^liBliiigar; men dels genom standom föranledda, standom 
^#allade gåfvor, dels från någon liten del af erkestiftets 
församlingar (hurn länge, och från huru många eller huru 
& ddar af stiftet denna förvärfiiingskälla må komma att 
*ka, är ännu ovisst) hafvra, under loppet af nästledne år 
1M8, genom de förra naturligtvis alldeles gratis, och genom 
^ senare mot ännu obestämd ersättning, till myntkabinettet 
'^^»tit följande bidrag: *») 

oHänned slutas för denna gång förteckningen öf^er 
'Iftt akademiska mynt- och medatjkabinettets tillväxt. Til- 

**) Spedelt förtecknade, utgöra in snmma diverse sr. m. af min- 
^^ valörer 60 (svenska 32 från åren 1573--J809, danska 20 från åren 
^**5^180O, oUka tyska 8 från åren 1704-1802), d:o koppar m. 115 
(^sh, svenska, danska m. fl., men intet antikt). 



58 

läggas bör dock, att visserligen icke alla å samma förteck- 
ning upptagna mynt verkeligen äro alldeles nya rekryter, 
utan till en del rättare tillhöra duplettlistan; men sådant är 
ännu för det närvarande icke möjligt att till fullo urskilja^. 
„Trängseln och otillräckligheten, samt ännu derutöfver 
den mindre tjenliga beskaffenheten utaf de skåp, i hvilka 
mera nämnde samling hittills måst inrymmas, har icke til- 
låtit att alla dertill hörande pjeser fullständigt rangera och 
förteckna; och de nya rymligare och anständigare skåp, 
som förledet år blefvo hos snickaren färdiga, befinna sig 
ännu under inredning, hvilken, för att blifva så noggrann 
och ändamålsenlig som vederbör, än fordrar både tid och 
i sina särskilda delar en särskilt beräkning, sorgfällighet 
och tillsyn. Åbo den 16 januari 1819. 

Joh. Fredr. Wallenius". 

Visade kabinettets konto 1819 det ledsamma resultatet 
af en skuld stor 1082 rub. s:r, till hvars gäldande med in- 
flytande årsanslag, enligt prefektens förslag, alla större ut- 
gifter ända till ang. 1824 borde undvikas, så uppstod snart 
en ändå kinkigare fråga. Blott några månader efter redo- 
görelsens afgång inlopp nämligen Mn universitetets gamle 
väU; då mera professor Blad i Stockholm anbud att för ett 
pris af 1850 rdr b:ko, eller ungefär blotta metallvärdet, 
afistå en myntsamling, bestående af 847 pjeser, 17 i guld, 
630 i silfver och 200 i koppar, tenn och jem. Blad måste 
föryttra den, emedan han råkat i knipa. 

Äfven Wa Ilen i US råkade i ettsvårt dilemma. Lyck- 
ligtvis hade han dock i sin officiela skrift betonat yrkandet, 
att värderikare acqvisitioner „måste tagas då de fås". Denna 
sats, ursprungligen anförd såsom urskuld för det förgångna, 
blef också nu bestämmande. 



59 

Då frågan 1819 2% förevar i konsistorium, förordade 
Wallenins inköpet Hans långa andragande innehåller 
haf?Qdsakligast, att anbudet var synnerligen fördelaktigt, 
häå samlingen egde bl. a. ^en guldbrakteat om 5 dukaters 
vigt. af hvilka hittills endast 6 exemplar blifvit fundna" 
samt 5 af sflfvermynten voro „sådana, som ehuru till metal- 
len icke dyrare än 1 specie rdr, dock plägade samlare emel- 
laa gälla till 20 rdr stycket", äfvensom slutligen att om 
ö4 kabinettet måste låna yttermera 1387 rub. 50 kop. s:r 
oå således, enär dess årsanslag f. n. blott utgjorde 192 
mb. 8:r, motsvarande 250 rdr banko, först i oktob. 1831 
bmde blifva skulden qvitt, „hvarje akademisk inrättning 
Tore ett barn af en och samma moder, hvarföre den rikare 
[syåis på besparingskassan] borde för den mindre rika för- 
lita medel till hennes bestånd och förkofran". 

Den qvistiga öfverläggningen hade till resultat, att 
^flisistorium beslöt ej blott hos kansler inberätta, men till- 
ika anbudet, i så måtto att nödigt förskott skulle tagas 
ar besparingskassan. „Till grund för detta underdåniga 
dlstyrkande låge nämligen ej allenast de af prof. och ridd. 
Wallenins anförda konsiderationer, utan ock den att 
prof. Blad redan länge dokumenterat sig såsom en utmärkt 
'^ verkelig röst egande häfdatecknare", att hans samlingar 
följaktligen ej finge likställas med en vanlig dilettants, att 
kan ofta ihågkommit universitetet med gåfvor, samt att då 
i^ nu på sin ålderdom nödgas af ekonomiska skäl ski^a 
% vid sin samling, han naturligtvis helst såge den tillfalla 
^ terosäte „der han sjelf såsom född Finne först studerat". 

Efter något betänkande biföll kansler genom skrifvelse 
af 1819 »Vi2 konsistorii hemställan. Wallenins sjelf öf- 
^carieste följande sommar till Stockholm, der han med Blad 
köpet. Åter uppdykade dock svårigheter vid bort- 



60 

förande ur riket af ädla metaller, hvarför Suchtelens 
ministeriela medling måste anlitas. Han icke blott lemnad< 
den, utan visade dessutom sin välviJtja genom att f5r sii 
del till universitetet åter förära en kollektion antika mynt 
24 i silfver och 158 i koppar (prot. 1820 %, ^V», ^Vt § 1^ 
med förteckning). Ändtligen kunde vid konsistorii session 
1820 ^Vii den Bladska samlingen tillkännages såsom till 
orten anländ. Någon katalog deröfver är ej bevarad. 

Kabinettet stod nu med ett debet stort 2469 rab. 91V.^ 
kop. silfver. Vid detta ledsamma förhållande kunde uppen- 
barligen för en längre framtid icke vidare spekuleras på 
samlingens förökande genom inköp. Icke heller afhöres 
något annat sådant, än det af Hedlingers och Fehrmsuis 
konungalängd, under alla de 8 år universitetet ännu qvar- 
blef i Åbo. Deremot omnämnas från samma period åtskil- 
liga, delvis mycket värderika föräringar, och med erfarenhet 
af våra i denna väg ingalunda uttömmande protokoll samt 
de då ännu mycket ofullständiga rektorsberättelsema, kan 
man tryggt antaga, att ändå flera inkommit utan särskildt 
tillkännagifvande. 

Åren 1819—1827 anmälda gåfvor: af F. Hushållnings- 
Sällskapet dess belöningsmedaljer både på svenska och fin- 
ska, den senare jemväl i aftryck af dess första ä frånsidan 
felaktiga stämpel, „att såsom en sällsamhet förvaras, emedan 
de flesta exemplar deraf blifvit indragna^ (prot. 1819 V? § 
15); af kejs. Senaten medaljen med anledning af 1817 års 
reformationsfest (prot. 1819 "Z»); ur prof. M. Holmbergs 
till universitetet delvis testamenterade qvarlåtenskap, jemte 
hans porträtt, några jetoner (1819 Vio); af grefve Such- 
telen 182 antika mynt (år 1820, se ofvan); af dr L. J- 
Prytz 30 diverse silfvermynt (deribland 1 turkisk grusch 
af hedschrans år 1187); af andre ej namngifhe 10 koppar- 



61 

mynt; från Pojo och Eara kyrkor ett antal smärre silf^er- 
oeh kopparmynt; af assessorskan Julin, f&dd Lindsay, di- 
verse engelska mynt i silf^er och koppar; af Finska Natio- 
neD i Upsala meda^en 5fver dess inspektor arkiatem Af- 
zeJJDS; af f. d. presidenten, baron A. Tandefelts arf- 
TQigar, hofrftttsrådet baron A. F. Tandefel t och h&- 
ndshöfding^ lagman K. H. Adlercrentz, 400 antika 
älfremynt (nogare: 2 konsulär- samt 41 fami^e- och 352 
igsaraynt) och 42 bronsmedaljer, mest svenska, ryska och 
paJliga (prot. 1822 Vn § 1^ n^^ Ikugt andragande af 
Wallenius; jf. äfven fftrteckuingen i kanslersarkivet); 
at prot Bonsdorff 44 gamla mynt (prot. 1825 ^/«); af 
nmveraitetet i Göttingen dess medalj öfver Stromeyer, Blu- 
nKobach och Mchhom; af prosten Tolpo 4 moderna silf- 
vmnynt; af ryske Anansministem grefve Cancrin 4 nya 
tejseriiga medaljer (prot. 1827 Vs); af prosten P. U. F. 
Hdelin 7 kopparmynt, funna, enligt uppgift, i det gamla 
^ago; af grefve Suchtelen, på fftrd till S:t Peters- 
^1 400 mest antika silfver- och kopparmynt (prot. 1827 

"/:§15). 

Den oupphörligt, än genom föräringar än, och isyii- 
tteih^ efter den nya staten af 1811, genom inköp fort- 
?äöMle tillväxten i kabinettet gjorde behofvet af egen lokal 
^ detta mer och mer trängande. Vi minnas, att fråga 
^m väcktes redan under Porthans förvaltningstid. 
^^ dess hade man i hvarje hänseende hunnit ett godt 
%ke längre. Alt eftersom partier af det under inredning 
^MBude universitetshuset funnos användbara, togos de af 
I^drteme i besittning för särskilda inrättningars ändamål. 
^Ällenius var en altför fordrande och sjelfrådig herre, 
^ icke också han skulle bevakat sin rätt. 

Kan hör honom esomoftast puttra deröfver, att numo- 



62 

phylaciom, ty så kallar han det helst, icke hade alt så som 
vederborde, hvarken hvad skåp eller lokal angick. Hedan 
år 1813 fick han visserligen göra boskihiad med biblioteket 
och öfverflytta till ett för myntsamlingen enkom inredt mm 
i det nya haset. Det tyckes, som hade något mankemang 
dervid förelupit ty sagda år Vu läses i protokollet: Prof. 
Wallenius hemstälde „om icke akademins egande samling 
af mynt och medaljer, hvilken af prof. blifvit i ordning stäld 
och katalog öfver densamma jemväl till en del författad, 
kunde hädanefter som hittills få förblifva änder professorens 
närmaste vård; hvartill konsistorium fann skäl i sä måtto 
bifalla, att denna samling kommer att till allmänt begag- 
nande tills vidare uppställas i det rum på öfra botten, som 
är beläget strax till venster om östra trappan, hvartill det 
derföre kommer att behörigen inredas och med tjenliga skåj) 
forses". 

Här trifdes Wallenius dock icke, ty rummet var 
mörkt, såsom egande blott ett fenster, lådorna obeqväma 
o. s. v. Eektor skaffade honom 4 nya skåp, men genom- 
dref deremot, att rymligare lokal ej bestods (se prot. 1818 
*Vio § 12). Var det för att taga revanche, men dä inven- 
tering skulle ske, befans det ogörligt, emedan myntsamlin- 
gen ännu ej blifvit uppstäld (se prot. ^Vi2)- Ja? i ett nytt 
konsistorium under en ny rektor förde han sin sak till den 
mest lysande seger. 

I konsistorii session 1820 ^% ordade prefekten vidt 
och bredt, hurusom den inrättning, han vårdade, hittills blif- 
vit förfördelad och egt blott ett rum af 12 aln 7 tum i 
längd och 6 aln 10 tum i bredd. Detta missförhållande 
borde nu af hjelpas. Visserligen skulle det varit tillbörligast, 
om numophylacium skulle placeras blott en trappa upp, dock^ 
som lokalerna i hufvudvåningen redan voro disponerade. 



63 

iisde det nöja sig med att flyttas upp till öf^ersta bottens 
iontöstra sida. Der fonnos 2 salar, hvardera försedd med 
2 feost^; den ^la^ hvari de nya skåpen borde ställas, höll 
iliogd 11 V4 aln, i bredd lO^A aln; den andra, som skalle 
iBTindas vid prefektens arbeten oeli föreläsningar samt in- 
ijsa de gamla skåpen, mätte i längd 12, i bredd 10 aln 
13 tom. Dessatom fans här ett förrum, som var behöfligt 
k betjeningen; samt en tambur om 11^4 alns längd och 
4Vi ahis bredd, högst nödvändig „yid förefallande arbeten 
sed myntlådomas beklädning, rums utskärande för pjesema 
och annan mekanisk eller handtverkare åtgärd" ; vidare en 
äid)b, hvilken gjorde gagn som undanstädningsplats; och 
staUigea en mörk korridor för bättre kommunikation. Summa 
6 stöne eller mindre lägenheter! 

Derhän hade pretensionema vidgående det förr så an- 
språksl^a kabinettet stigit, att det ansågs böra hugnas med 
langfaldt större utrymme och beqvämligheter, än det mer 
Ib ett hälft sekel senare här i Helsingfors lyckats vinna 
Ä^sina mångfaldt vuxna samlingar! Ty, förunderligt nog, 
Wallenii motion gick, trots ett par f d. rektorers invänd- 
ningar, igenom; konsistorium fann godt, att den föreslagna 
}(^aleQ, under sonunarens lopp, skulle för ändamålet i stånd 
sattas. Så skedde ock. 

Om något, så bevisar väl denna utgång af tvistefrågan 
Ude Wallenii stora myndighet, och hvilket a&eende man 
fedaa fåste vid universitetets numismatiska kabinett. I hvad 
min innandömet bar syn för saga, måste lemnas oafgjordt. 
Modiga vitnesbörd stå, efter den katastrof^ som strax skall 
onmanmas, icke mer till buds. Vi ha icke ens kunnat öfver- 
tygas om förefintligheten af något så när fullständiga kata- 
loger. Icke heller synes prefekten hafva lifligare vinnlagt 
% om någon viss del af myntforskningen, åtminstone icke 



64 

som Bkriftställare. Vore det icke, vid källornas bristfiUligra 
skick, aJtför yågadt, kände någon känna sig frestad för- 
moda, att han, och troligen jemväl andre, mindre betrak- 
tade samlingen ur strängare yetenskaplig synpunkt, än som 
en yttre ambitionssak, en prydnad för den nya ståtliga aka- 
demin, en ögonfägnad att uppvisa för resande och allmän- 
heten. 

Erkännas måste dock att samlingen, dels genom till- 
föUigheter dels genom vidtagna åtgärder, gått framåt i 
tvenne bestämda rigtningar, den ena omfattande svenska 
medaljer, för hvilka man hyste ett ärfdt förtycke, den andra 
omfattande antika, i synnerhet romerska mynt. I båda 
dessa brancher förefans, såsom af det föregående redan in- 
hemtats, ganska betydliga förråd; af det förra slaget hade 
man kommit i besittning af bl. a. de Nescherska och 
Bladska kollektionerna, af det senare hade ensamt Such- 
telen skänkt omkring 900 stycken, Tandefeltska arfnn- 
gama 400, o. s. v. Man får ock föreställa sig, att de voro 
uppstälda med samma prydno, Wallenius veterligen äl- 
skade med hänsyn till sina egna vetenskapliga tillhörighe- 
ter, vid sina böckers inbindande, ordnande o. s. v. 

Att under all dessa tiders numismatiska äflan så godt 
som intet afhöres, vare sig om bemödanden att hopbringa 
äldre svenska penningslag, helst de i Åbo präglade, eUer 
att taga vara på medeltida orientaliska och andra mynt- 
fynd, får icke mycket klandras, då äfven senare dagars 
forskning hos oss i dessa för vår inhemska fornkunskap 
vigtiga stycken visade en påfallande ljumhet. 

Wall en ii förtjenster, det åtminstone intyga handhn- 
gama, blefvo icke förbisedda. Mycket svag för beröm, 
helst då det kom från förmän. Ack han derför taga åt sig 
någon del af den tillfredsställelse kansler i nådig skrifveke 



65 

1821 Vi behagade f&r konsistoriam uttrycka med anledning 
tf åtskilliga inrättningars skick, — gUde ock detta väl- 
bebag, hvad beträffade myntkabinettet, specielt den frikostig- 
bet Snchtelen bevisat, och för hvilken kansler förmäler 
sig Ifll honom hafva aflåtit ett särskildt tacksägelsebref. 
HBni fSrmånligt dock äfven Wallenii tillgöranden upp- 
fattades på högre ort, fick man förfara, när han 1826 Ve 
hugnades med afsked som emeritus, men dervid tillika 
hans begäran bifölls, att myntkabinettet alt framgent skulle 
stå under hans uppsigt. 

Kom så det ödesdigra året 1827. Universitetets byg- 
nadskomité hade, vid synegången på våren, anordnat ovanligt 
om&ttande remontarbeten i de särskilda inrättningarna, att 
utföras till hösten. Synnerligast uppsnyggades myntkabi- 
lettets lokal hvilken ock erhöll nya möbel jemte många 
andra reqvisita för beqvämligheten (se prot. 1827 Vs § 5). 
Dfös åldrige prefekt fick jemväl tillfredsställelsen att den 9 
joli helsa dess utmärkte gynnare grefve Snchtelen, som 
be£um sig i staden på genomresa till S:t Petersburgs samt 
af honom för kabinettet emottaga den dyrbara skänk, hvarom 
här ofvan nämts (p. 61), äfvensom att, omedelbart derpå, 
f&rEatta den långa, vältaliga tacksägelse, konsistorium till 
honom aflät, — med slutönskan: „Sint nobis qualis Tu fnisti 
easeque adhuc pergis, Maecenates: non deerunt ipsis ullo, 
quantnmvis sero, saeculo Marones!" (se brefregistr. för den 
12 juK). Stämningen vid hela universitetet höll sig glad 
odi festlig, ty i dagame (^7?) firades der äfven promotion. 
Faiema tycktes ingå under de löftesrikaste auspicier. 

Då man till höstterminen åter samlades vid högskolan, 
var Åbo gamla universitetsstad till det mesta blott en hop 
förbrftnda miner. 

Vådeiden den 4—5 september hade förstört alla uni- 

5 



66 

versitetets samlingar, med undantag endast af största delen 
af arkivets och i^nteriets handlingar, hyilka, redan illa 
svedda, undanryckts lågorna. 

Ödsligt gapade det nyss uppförda och helt nyss np- 
putsade akademiehusets torna fensteröppningar ur svartnade 
murar. Endast de sistnämnda stodo qvar; tak och golf med 
samtlig ini*edning i alla våningarna lågo i aska och förkol* 
nade, ännu länge rykande bränder. 

Myntkabinettets förteckningar voro uppbrunna, dess 
metallskatter hade ända från öfversta bottnen störtat ned i 
glöden och gruset. 

Med en energi, som förtjeuar helt annat eftermäle än 
besinningslösheten under sjelfv^a branden, vidtog räddningen af 
hvad ännu bergås kunde. Konsistorium höll täta rådplägnin* 
gar i observatorium uppe på Vårdberget, dit elden icke nått 

När glöden svalnat, böljade efterletningama af de 
nödstörtade mynten. Öfvervakade af studeranden F. W. 
Hinsberg, Aboensis, hopbragte de ett antal af 4503 mer 
eller mindre skadade pjeser. Man torde få antaga, att hela 
beståndet vid olyckan åtminstone uppgått till omkring 6 
tusen mynt och medaljer af olika metall. Hinsberg be- 
lönades, vid konsistorii session 1827 ^7», med 100 rubel 
assign. i gratifikation. 

W a 1 1 e n i u s var redan altför ålderstigen, att af honom 
kunnat väntas några raskare åtgärder i det bekymmersamma 
läget. Att han dock höll kabinettete angelägenheter i sigte, be- 
visas af hans i konsistorii session ^Vu väckta förslag om inköp 
af en guldsmeds i Stockholm till salu annonserade myntsamling, 
— icke större likväl, än att den kunde gäldas med 20 rdr b.-ko. 

Detta var den första nya acqvisitionen för kabinettet 
efter branden, och den sista före universitetets öf^erflyttning 
till Helsingfors. 



67 



V- 

kim 1828 — 30. Kabinettets återappråttande i HelsiDgfors. ▼. Beoker 

1. 1, Linsen ordinarie prefekt Nedsm&ltning af skadade mynt oeh 

meda^er. Gåfiror af Kc^jsar Nikolai, Vetenskapsakademin i S:t 

Petersborg, m. fl. D:r Blads stora samling inköpes. 

Konstkabinettets första år. 

Ett kejserligt manifest 1827 ^Vio både befalt att, sedan 
efter Tådeldens häijningar „af akademin i Åbo knapt annat 
åttfstod än dess i häfdema fräjdade minne, dess lärare- 
peisonal och gmshogame af veten^apemas helgedom^, detta 
åldriga lärosäte, nnder namn af Alexanders-nniversitetet, 
skaDe förläggas till landets nnga hnfvndstad Helsingfors. 
Gfenast derefter föreskrefs, att undervisningen på sistsagda 
ort (ty endast konsistorii sammanträden och examina fort- 
gingo tills vidare i Åbo) åter borde vidtaga 1828 Vio? samt 
att byggnader för högskolans behof oförtöfvadt skalle app- 
föras. På utsatt dag öppnade universitetet, med en enkel 
U^dlighet^ sin verksamhet härstädes; 1832 ^V« ^^^^ ^^bs 
nya prydliga hufvudbyggnad festligt invigd till sin bestäm- 



Eonsistorium, fakulteterna, de särskilda vetenskapliga 
imrättmngama, biblioteket, auditorierna, ränteriet m. fl. hade, 
till en böljan och så länge byggnadsarbetena pågingo, pro- 
vifiionela lokaler, dels i det s. k. inspektörs- (nuvarande ge- 
notdgavemörs) huset, dels i senatsborgens östra flygel. 
Myntsamlingen förvarades först i arkivet, flyttades derefter 
tiU ett litet enstaka rum, beläget mot gården åt höger från 
ingången i nyssagda flygels bottenvåning, samt slutligen 
(1832) till universitetets nya hufvudbyggnad. 

Högskolans i så många hänseenden bekymmersamma 
bosättning och reorganisation på denna ort försiggick, i 



68 

synnerhet under de tre första åren, med nästan feberaktig 
ifver. Uppmuntrande och hedrande yar dervid den hand- 
räckning henne gafe, så väl af vår inhemska styrelse och 
enskilde landsmän som från kejsardömets och äf^en utlan- 
dets sida, genom föräringar, mest till biblioteket, men ock 
till öfriga samlingar, hvilka alla af vådelden tillintetgjorts. 
Hvaije blad i dessa tiders universitetshandlingar kunde bära 
till öfverskrift det Vergilianska „fervet opus",**). Äfven 
historiken om myntkabinettets återupprättande sannar detta. 
Eedan vid konsistoni session 1828 Vio togs bl. a. den 
numismatiska kollektionens sorgliga återstod under öfver- 
läggning. Hvad yore med den att göra? Samlingens 
auktoriserade föreståndare tycktes äma som professor eme- 
ritus qvarstanna i Åbo. Man utsåg derför till hans vikarie 
d. v. historiarum adjunkten R. v. Becker, hvilken ock, 
sedan Wallenius på skriftlig förfrågan omsider, i slatet 
af november, frånsagt sig befattningen, dertill ad interim 
hos kansler anmäldes. Enär dock § 155 i de kort derpå 
promulgerade nya statuterna af 1828 ^Via innehöUo, att 
myntkabinettet borde stå under tillsyn och vård af en pro- 
fessor, kunde konsistorii hemställan icke ens tagas till om- 
pröfiiing (prot. 1829 ^Vi § 8). Vid anstäldt val 1829 ^Vi 
tillföllo flesta rösterna professoren i vältaligheten J. G. 
Linsen, som deijemte uppmanades att påskynda den så- 
lunda honom ombetrodda samlingens uppläggande^ emedan 
besök på orten af H. M. Eejsar Nikolai sades vara att 
snarligen förvänta**). 

«*) Jf. härom författarens Minnestal (1868) öfver J. Fr. Pipping, 
p. 15 f. och Program (1876): Några Blad ur finska Högskolans Kanslers- 
bok, p. 41 f. 

^) Blef först af 1830 *Vt) <i& visserligen myntkabinettets upp- 
visande icke kom i fråga, men deremot ett par andra numismatiska 
åtgärder, hvarom i ett följande häfte af dessa anteckningar. 



69 

Under den korta tid v. Be eker vårdade kabinettet, 
utfördes i dettas tjenst ett godt stycke arbete. Härom 
Titaa ej blott hans många till konsistoriam iDgifiia fram- 
stållningar och förslag, ntan äfven åtskilliga ännu i kabi- 
nett f&rvarade redogörelser, dels öfver samlingens tiUstånd 
efto" branden, dels öfver dess tillväxt åren 1828 och 1829. 
Då jemväl sistsagda årsberättelse tyckes skrifven med hans 
hand, torde få antagas att han, ehuru redan i nådigt kan- 
dersbref af 1829 "/4 med ^synnerlig bevågenhet och er- 
känsla^ aftackad, ännu hela detta år, om ej på eget ansvar, 
dock såsom biträde åt Linsen verksamt deltagit^*) i ka- 
binettets angelägenheter. 

Hvad som främst kom i fråga, var en närmare gransk- 
ning af de brandskadade pjesema. I tvenne sakrika memo- 
rial 1828 — j|-- inberättar v. Beck er härom till konsisto- 
rium. Bortskiljande bland silfvermynten hvad som ej mera 
kunde i kabinettet användas, fann han att detta, .^ehuru 
hvaije äldre och sällsyntare exemplar äfvensom mycket för- 
derfvadt tills vidare i samlingen bibehållits'*, likväl i vigt 
åtgjorde ända till 1 lisp. 8 skalp. Han hemstälde „om icke 



**) Detta uttalas under förutsättning, att den strax nedanför 
nåmnda förteckniugen 1829 *Vi och redogörelsen för tillväxten 1829 
bliffit uppsatta af samma person. Den förra är uppenbarligen förfat- 
tad af v. Becker, eftersom den bär hans underskrifiia namn, om ock 
haodstileii, såsom redan Qeitlin anmärker (Alex. Univ. Muhammed. 
MjntsamL p. 29, not 51), är ^förvillande lik prof. Linsens". Efter 
aånnare granskning af v. Beckers handstil, sådan den ter sig i åtskil- 
liga lians samtida inlagor till k:m, kan jag dock icke finna ännämnda 
fiteteckmng vara skrifven af honom, — utan sannolikast blott efter 
hans, nu mera förkomna, original kopierad af Linsen i och för någon 
afiiedd samling af myntkabinettet rörande kataloger. Geitlins uppgift 
(aol st. p. 27), att äldre accessionskataloger efter branden blott finnas 
fi^ åren 1829, 39—45 är icke exakt, ty sådana finnas ock för 1828, 
30 — 35, ehuru inbundna bland handlingar i universitetets etnograf.-hi- 
fltoriska museum, som fordom var förenadt med myntkabinettet 



70 

tjänligast vore att detta silfver såsom varande dels af ganska 
åtskillig halt, dels med andra metaller och hvaijehanda 
gros sammansmoltet och ihopgyttradt, skalle till ntrönande 
af dess verkliga värde och för att bereda dess framtida 
användande, genom afdrifning på test rengöras^. Eonsisto- 
rinm instämde, och åtog sig kemie professoren v. Bons- 
dorff att verkställa afdrifaingen. 

Beträffande de öfriga mynten och medaljerna, så i 
ädel som oädel metall, föreslogs, att de, såsom „nästan alla 
af vidhängande aska, ärg och smuts orena och otydliga^ ^ 
skalle af guldsmed genom glödgande och kokning upputsas. 
Äfven detta godkändes. En af v. Becker 1829 ^U upp- 
satt förteckning öfver de sålunda rengjorda och „till8 vidare 
i kabinettet bibehållna pjeserna^ anger, duplettema inberftk- 
nade, A) antika mynt: i silfver 197, i koppar 1440, samt 
B) nyare mynt och medaljer: i guld 40, i silfver 1062, i 
koppar och annan oädel metall 1202, förutom 3 svenska 
dalersplåtar i koppar ^'^). Af detta totalantal 3944, nämli- 
gen i guld 40, i silfver 1259 och i oädel metall 2645, erinra 
ännu hela sviter, i synnerhet bland medaljerna, (ehuru åtskil- 
liga under tidemas lopp utbyts mot bättre exemplar)^ genom 
sitt förbrända och skadade skick, om den bedröfliga kata- 
strof de genomgått. 

Anmärkas kunde, att of^anstående siffror på långt när 
icke gifvra den slutsumma eller 4503, hvartiU de omedelbart 
efter branden uppgräfda mynten och medaljerna belöpte Ag 



*^) GeiUin (anf. st. not 51) har lika litet som G. Rein (i sitt 
program 1851 "/|) observerat summorna för de antika mynten, — deraf 
ski^aktigheten i vara uppgifter. — Af de räddade mynten m& sår- 
Bkildt antecknas 16 anglosachsiska, 21 arabiska, persiska och turkiska, 
omkr. 15—20 äldre tyska (Kölnska etc.) samt 232 namnk. svenska 
mäns och fruntimmers skådepenningar (deraf 199 i silfver), o. s. v. 



71 

(ji p. 66). Detta låter dock atan svårighet förklai*a sig. 
Högst sannolikt representerar nämligen differensen 559 an- 
talet af de pjeser, hvilka vid nogare pröMng blifvit kas- 
9sr9dé eller, så vidt de voro af silfver, ingått i den tiU 
aiqism&ltning a&kilda massan. 

Eesnltatet af uppsmältningen lemnade, i sammanförda 
snärre poster, 27 skålp. 247$ lod, d. ä. blott några lod 
mindre än vid första vägningen, hvaraf kan slutas att ma- 
tmalet sedermera ökats. Såsom sakenligaste användande 
af det sålunda vunna silfret anhöll konsistorium genom rek- 
tora memorial 1828 ^/u hos kansler om utverkande af H. 
M. Kejsarens tillstånd att få emot det samma, till kabinet- 
tets förstärkande, tillbyta ett motsvarande värde „utaf de 
ifrån Persien till rikets skattkammare nyligen ankomna 
Österländska mynten". Härmed syftades på den krigsskade- 
osättning, Persien enligt fredsfördraget i Turkmantschai 
1828 **/2 nödgades erlägga, — till det nätta beloppet af 
pud 709 i guld och 3000 i silfver (inalles 1800 säckar, i 
hvaije 2900 eller till hopa öfver 5 mitjoner myntstycken). 

Tvenne bifallande svarsskrifvelser följde härpå. Den 
ena af 1828 Vi« innehöll, att finansministern grefve Cancrin 
lofvat sitt förord å högsta ort, hvarför det afdrifha silfret 
borde till S:t Petersburg öfversändas; den andra skrifvelsen 
af 1829 Vi underrättade om Kejsarns samtycke till utbytet, 
dock först sedan Fraehn, som var sysselsatt jned den 
persiska kontributionens genomgående, slutfört detta uppdrag. 

I fråga varande transaktion med dertill hörande fium- 
ställningar, nitiskt ledd i S;t Petersburg af t. f. kansler 
grefve Rehbinder, tillskyndade universitetet och särskildt 
dess myntkabinett en hel rad af fördelar. Vi nämna genast 
(ehiira slutliqviden skedde- något senare, eller först 1831), 
att det nedsmälta silfret,, af skäl, som nedanför skola an- 



72 

gifvas, alldeles icke behöfde tillgripas. Rehbinder fann 
åeifév bäst att försälja det till myntverket i S:t Petersburg, 
hvarvid erhölls, — „sedan silfret undergått ny omsmaltning 
och probering samt befunnits utgöra 28 funt 51 solotnik af 
87Vs profvet, svarande emot 26 funt 46 delar rent silfver**, 
— efter faststäldt pris, 591 rubel 61 kop. silfver. Denna 
summa, invexlad i banko assignationer, efter 3 rub. 69 kop. 
pro silfver rubel, blef följaktligen med ett belopp af 2183 
rub. 24 kop. till universitetet återstäld. (Se kanslersbr. 

1831 ^Vii). 

Rehbinders kommunikationer med höge vederbö- 
rande hade eggat deras mecenatism. Ryska upplysnings- 
ministern furst Liewen, f. d. medlem i komitén för gransk- 
ning af universitetets nya statuter, ihågkom dess så plötsligt 
förolyckade numismatiska kollektion med en gåfva af 4 
silfver myntstänger *«) om 2 skålpund, jordfynd från Räsan- 
ska guvemementet. Kort derefter meddelade kansler (i skrif- 
velse 1829 "/a), att Kejsar Nikolai af det i Turkmantschai- 
ska fredstraktaten af Persien erlagda guld och silfver i 
nåder skänkt åt Alexanders-universitetet 5 persiska guld- 
medaljer samt 3 guld- och 5 silfvermynt, i skrifvelsen för- 
tecknade och värderade af bergdepartementet*»). Endast 
Europas största kollektioner torde prydas af lika värdefulla 
stycken, som en hvar af de nämnda medaljerna, samtliga 



**) EaUade på ryska Cjhtkh (Fransosernes .Lingots"}. Om fyn- 
det af 190 sådane i Rasan n&ra de helige Boris och Glebs graf (år 
1828) se Ghaudoir 05o3piHie PyccKHxi ^enen I, 97 och hans Aperga I» 
89. Dessa groft gjutna silfvertackor böra hellre anses för gamla in^ 
hemskt ryska myntvården, ån, såsom åf?en uppges, vara af orientaliskt 
ursprung. 

^') Numismatiskt beskrifna hos Geitlin, anf. st. p. 127 ff. — 
£n dyUk Kejserlig gåfva tiU Vet. Akad. i St Petersburg, se Dorn, 
Das Asiat. Museum, d. K. Akad. d. Wissensch. p. 53. 55. 



73 

prSglade i Teheran 1795 och 1796 samt vägande, den största 
9frer 94, trenne omkring 38 och den minsta öfver 18 solot- 
nik, d. ä. till sammans öfver 2 ryska ftint, sålunda mot- 
svarande ett penningeyärde utöfver 3400 finska mark ^). 
Eget nog Tågade konsistorium icke anförtro denna skatt i 
kabinettets förvar, utan blef den för många år undangömd 
i aerarinm! 

Fraehn, den Mjdade orientalisten och numismati- 
lerBj som på hög befallning utvalt nämnda gåfva, visade 
åfven annars sin välvilja för vår samlings uppkomst. Eedan 
före branden, under de år han utarbetade sitt grundläggande 
verk öfver Ibn Fozlan, hade han vid efterspanande af in- 
gående material stält sig i kommunikation med högskolan 
i Åbo och af d. v. adjunkten E. af Tengström erhållit för- 
teckning öfver der befintliga österländska mynt ^^). Många 
Yoaro dessa visserligen icke, endast 14 hela och 6 fragment, 
alla, på ett kalifmynt när, Samanider. Så mycket angeläg- 
nare lät han sig nu vara att bidraga till detta ringa för- 
råds förökelse, och gjorde det med den framgång, att man 
först från denna tid kan tala om en orientalisk afdelning i 
vårt kabinett. 

Om hans tillvägagående hämtinnan upplyser en skrif- 
velse, hvilken han 1829 ^Vi rigtade till konferensen för Pe- 
tersburgska Vetenskapsakademin, af lydelse**): „Von dem 
Hm. Grafen v. Rehbinder weiss ich, dass die ehemalige 
Universität zu Åbo in dem letzten ungläcklichen Brände 



**) Nogare utgör deras gemeDsamma vigt 2 Aint, 40 solotnik, 72 
doli; hTanrid märkes att 1 funt ~ 96 solotnik (= 409,5 gramm), 1 so- 
lotnik = 96 doli, 1 gram fint guld i peDningevärde = 3 fm. 447s penni. 
Ett syeDskt skålpnnd är något större än 1 rysk fant, nml. 426 gramm. 

") Jf. hans afhandl. i Bulletin Scientif. T. IX, 332. 

»•) Hos Dom, anf. st. p. 400; jf. p. 30. 56. 



74 

anch ihr Mönzkabinet eingeb&sst hat, and dass S. Majestät 
der Eaiser gesonnen ist, derselben aus den Persischen Ent- 
sch&digongsgeldern eine kleine Sammlnng wieder zozawen- 
den. Dadorch yeranlasst erlaube ich mir die Anfrage, ob 
die Akademie, welche der gedachten Universität bereits eine 
so achtbare Bereicherong ihrer Bibliothek yerheissen hat, 
derselben nicht etwa aach eine von den kleinen Orientalischen 
MOnzsammlungen, die ich einst aus den Doubletten des 
akademischen Eabinettes formirt, yon denen nur erst fftnf 
yerkauft worden sind, und die alle zu yerkaofen, bei dem 
gegenw&rtigen Stande der Dinge, doch yielleicht nie möglich 
seyn dfirfte, zum (Jeschenk machen woUeP Ich wflrde za 
dem Behufe N:o X der erwähnten Sammlungen, welche 152 
yerschiedene MUnzen zählt und dreihundert und achteig Rub. 
B. yon mir taxirt worden ist, yorschlagen. Die Allerhöchste 
Genehmigung wlirde auch dieser freiwilligen Abtretung von 
Seiten der Akademie an die ehemalige Aboer Universität 
gewiss nicht entstehen^. 

Akademins konferens öfverlemnade med förbindlig skrif- 
velse af 1829 "A besagda så väl mynt- som bokföräring till 
Rehbinder, som i sin tur remitterade den till universi- 
tetet. Vid remissen Vs yttrade han mycket paternelt, såsom 
han plägade, bl. a.: „Jag gör mig förvissad att konsist. 
akad. icke underlåter att med första uti afgående svarsbref 
betyga Eejserl. Vetenskapsakademin den tacksamhet, hvar- 
med Alexanders-universitetet alltid bör erkänna en så ut- 
märkt rik och dyrbar gåfva af den förnämsta ibland ryska 
kejsardömets litterära inrättningar^, — en antydan, hvilken 
punktligt uppfyldes. De sålunda erhållna särskilda exempla- 
ren, 142 i silfver och 10 i koppar, uppnämnas ^^*) i en af 

•>«) Och beskrifvas af Geltlin, p. 43 ff.: Bamanider: 1, 2. 4—7. 
8—10. 11—16. 18—22. 24—27. 29—32. 33. 34. 36—39. 40. 41 (?). 42. 



75 

Fraehn egenhändigt skriften och ännu förvarad katalog: 
yiK. CoUectio nanunoram Muhammedanomm GUI numero, 
tTimani puiiem ab emiris Samanidicis [52] et Chanis Or- 
dae Anreae [86] cnsorum^. 

Så visst kabinettet för sin hastiga nybUdning, åren 
1828 — 29, allra förnämligast hade att tacka hittills berörda 
åtgärder och storartade gåfvor, böra dock icke heller för- 
gfttas de bidrag (hvaribland ett och annat ganska beaktans- 
ybdt), hvilka samtidigt inkommo från flera håll. Upp- 
iSknade i kronologisk ordningsföljd efter v. Beckers för- 
tec^ningar, hvilka i dessa stycken visat sig faUständigare 
ån andra källor, voro gifvarene: Universitetet i Wilna (dess 
då nyfigen präglade större medalj i silfver); lagman Ad- 
lercrentz, redan nämd förut, (74 romerska silfvermynt, 
deraf 36 familje- och 38 kejsarmynt); vice häradshöfding v. 
Ghristiersson (1 äldre ryskt och 1 turkiskt mynt); pro- 
fessor J. A. Törngren (jordfynd å Laukko, 4 smärre 
sQf^ermynt, Erik XIV och Johan IH); professor J. M. af 
Tengström (19 svenska, det äldsta Johan m, samt 10 
ntlåndska mynt); prosten Frosterus i Kalajoki (160 ur 
kdlektmedel a&kilde kopparmynt, mest svenska, det äldsta 
6ostaf II Adolf); grefve Rehbinder (1 i Berlin af Lass 
graverad rysk silfvermedalj öfver krigsförklaringen mot Tur- 
kiet); furst Liewen (utom de ofvan p. 72 omnämnda stän- 
gerna, på skilda ställen ur jorden uppgräfda 44 ryska ko- 
pdcer i silfver); ingeniör-löjtnant Sch we der (16 smärre 



43. 45. 46. 47. 49. 50. 52. 53. 55. 56. 57. 58. 59. 61; Djatochider p. 
81, 2, 3. 82, 1, 1» 83, 2, 4. 84, 7, 8, 9. 85, 10—12. 86, 13—15. 87, 18, 
1». 88, 1. 89, 2 (?). 90, 1, 2, 3. 92, 1, 1. 93, 2, 1, 2, 3, 4. 94, 5, 6, 7. 
15, 9, 10, 11. 96, 15—18. 97, 19—23. 98, 1. 99, 1, 2, 3, 4 (?). 100, 2, 
3, 6, 1, 2. 101, 1, 2. 102, 2, 1, 2; Sefider: 119, 4. 121, 10 (?). 122, 11, 
12, 13. 125, 25, 26, 27. 126, 36; Osmanider: 138, 29. De öfrigas iden- 
tifiering år osäker. 



76 

ryska silf^ermynt); handlanden Gadd i Helsingfors Q2 
större tyska silfvermynt af 1539 och 1690); tallf&rvaltareii 
Lnndmark i Lovisa] (1 persiskt silfvermynt); äfvensom 
följande fir, att med ens upptaga detta: prosten L. A. 
Borgström i Pojo (24 kopparmynt ur koUektmedel), och. 
öfversten G. Eneholm (9 antika mynt, 5 i silfver, 4 i 
koppar). — Summa 379, deraf i silfver 166, i koppar 213. 

På samma triennium inlöstes summa 161 mest svenska, 
och ryska mynt och meda^er, 99 i silfver, 60 i koppar, 
bland de förra 7 öfver fälttåget mot Turkame, bland de 
senare Hedlingers konungalängd. Några anmärkningsvärdare 
eller rarare stycken omförmälas icke, utan synes valet för- 
nämligast berott af slumpen. Ehuru inköpsprisen icke spe- 
cielt antecknas, synes af deras belopp, omkring 260 rub. s:r, att 
blott någon qvot af årsanslaget, hvilket i den nya staten 
af 1828 afrundats tiU jemt 200 nibel silfver (= 600 rab. 
b:ko assign.), behöft tillgripas. Besparingarna kommo kabi- 
nettet tiU godo i ett särdeles notabelt faU. 

Mot utgången af 1829 utbjöd universitetets nitiske 
kund ända Mn Porthans dagar, professor Å. Blad i 
Stockholm, en ännu större kollektion tUl salu än 1819. An- 
budet syntes dubbelt beaktansvärdt på en tid, då man som 
bäst vinnlade sig om kabinettets återstäUelse, hvarför i 
konsistorium alla de skäl, som talade för eller mot inköpet 
noga öfvervägdes. SlutUgen och sedan underhandlingar med 
säljaren föranledt honom ansenligt nedpruta det ursprungli- 
gen fordrade priset, beslöt man sig för en hemställan i 
saken till kansler. Skrifvelsen, författad af Linsen, af- 
gick i slutet af mars 1830 och innehöll: 

„En aktningsvärd svensk medborgare, till sin härkomst 
Finne, professoren dr Anders Blad i Stockholm har un- 
der en lång följd af år med flit och urval gjort en för dess 



77 

sillsyiithet mycket berömd samling af mynt och meda^er. 
Döma frukt af sin numismatiska insigt och möda har han 
nu irid en mer än åttie-årig ålder beslutit försälja, helst så 
att den till K. Alexanders-universitetet måtte inköpas. En- 
ligt prof. Blads egen uppgift utgöres samlingen af 3200 
astika, 900 nyare, eller till sammans 4100 särskilda mynt 
odi meda^er^ af hvilka 26 äro präglade i guld, 1150 i silf- 
T6r, de öfriga i koppar. Bland de antika skola, utom åt- 
doDiga högst sällsynta, finnas åtminstone 50 af den märk- 
vtrdighet, att de förut icke äro kända eller någonstädes 
bedLrifiia. Åfven många mycket rara nyare medaljer öka 
samlingeiis Tärde. Då på ena sidan universitetet saknar 
medel att inlåta sig i denna handel, så vida det årliga au- 
daget fdr Mynt-, Medalj- och Eonstkabinettet utgör endast 
200 mbel silfver, och behållningen uti nämnda inrättnings 
fcod, enligt en af universitetets kamrerare uppgjord och 
hirjemte i nnderdånighet bilagd uppsats, för det närvarande 
uppgår till endast 2491 rub. 35 kop. b:ko assign. och 71 
rdr 40 sk. 5 rst. svensk biko^^), men på den andra ett så 



**) Den senare posten borde enl. räkenskaperna rätteligen lyda 
74 rdr 16 sk. 5 rst. Här vi^a t! dock anmärka, att bokföringen i 
n:tet8 statsbok f5r dessa tider är ytterst oklar och invecklad, till fö^d 
af de blandade myntsorterna — riksdaler b:ko och riksgäld, rubel 
b^ assign. och nominel rabel silfver (= 3 rub. b:ko assign.) -— samt 
dea TArierande kursen mellan svenskt och ryskt mynt, äfvensom de 
t^miska termernas oegentlighet Antaget att »öfverlefverering* på 
éebetsidan betyder ^skuld** eller »saldo f&rlust**, sä var denna (ovisst 
gm. med eller utan ränta) iör myntkabinettet ultimo december 1830 = 
i051 rnb. 78 kop. s:r; 1831 = 142, 3; 1832 = 948, 10; 1833 = 1032, 10; 
1834 = 1196, 61; 1835 samt hvarje födande är till och med 1841 = 
1241, 62. Från och med 1842 föras räkenskaperna blott i verklig 
olfrer rubel (= 4 rub. b:ko assign., hvadan årsanslaget då mera och 
Ma 1841 upptages till 171, 50 i st. f. 200); med samma år upphör 
ock gdfrerle^ereringen^, hvilken dittills städse gått parallelt med en 
stOrre eller mindre ^behållning kontant*. 



78 

ypperligt tillfälle, som närvarande, att åtenippsätta Mynt- 
kabinettet ej å nyo torde erbjuda sig, har konsistorium trott 
det vara sin skyldighet att till E. E. H. i underdånigrhet 
härom inberätta och deijemte anhålla, det E. E. H. med 
sitt höga förord ville utverka att H. E. Mj:t nådigt täcktes 
sätta Alexanders-universitetet i tillfälle att inlösa i fr&ga. 
varande myntsamling. Det af prof. Blad först bestämda, 
visst icke öfverdrifiia pris, 5500 rdr sv. b:ko, har han dock 
sedermera beqvämt sig att, af tillgifvenhet för sin förra 
fosterbygd, nedsätta till 4500 rdr. Hvarje pjes komme så- 
ledes att kosta föga mer än 1 rdr b:ko, ett så mycket bil- 
ligare köpevilkor, som 640 aftryck af antika hufvuden i 
svafvel, lack och ädla stenar åtföilja myntsamlingen^. 

Något offtcielt svar på denna framställning förekommer^ 
besynnerligt nog, icke i handlingarna. Verkligen var anhål- 
lan om extra subvention för inköpet föga motiverad, då ja 
kabinettets kontanta behållning, förökad af det nedsmälta 
silfrets värde (2183 rub., se p. 72), hvilket likväl först i 
slutet af följande år tiU universitetet inflöt och fö^'aktligQn 
ej ännu i skrifvelsen kunde åberopas, nära nog täckte hela 
behofvet. Oväntad är deremot upplysningen om just de 
förefintliga kontanterna, alldenstund, enligt Wallenii of- 
van anförda beräkning (p. 59), kabinettet icke förr än 
1831 bordt blifva skuldfritt. En afskrifnmg af de år 1819 
ur besparingskassan förskotterade medlen tyckes således ha 
skett"). 

Eöpet afslöts i juni 1830 och blef för universitetet 
desto fördelaktigare, som sä^aren icke blott medgaf särdeles 
liberala betalningsvilkor, 2500 rdr vid skeende öfverlåtelse 



'*) MÖfTerlefvereringen" var år 1827 pä debetsidan 1720 rab. 62 
kop. 8:r, namnes 1828 blott på kreditsidan, men 1829 p& ingendera 
sidan, tills den 1830 upptrflder såsom of?an sades (se föreg. not). 



79 

och resten inom 2 är derefter, — utan dessutom MyiUigt 
ttade samlingen med några hundra numrer. Anländ till 
orten i påförande oktober, befans den bestå af inalles 4300 
mnnrer, liyaraf A) antika mynt 3342, —^ i guld 15, i silf^er 
875, i koppar 2444, i tenn och bly 8, — samt B) moderna 
DQnt och meda^er 958, — i guld 11, i silf^er 459, i kop- 
par 385 jemte 1 svensk plåt, i messing 60, i tran odi bly 
38, i jem 5, förutom C) 25 aftryck i sköldpadda 63 skurna 
idla stenar och 675 aftryck af gemmer i lack och svafvel. 

Man måste beklaga, att en specielare katalog öfver 
dm dyrbara nya acqtvisitionen icke medföljde eller ens efter 
emottagandet, till igenkännande af dess innehåll, uppgjordes. 
Ty vö föreskref framdeles ett kanslersbref 1833 ^Vi2^ vid 
fiAga om umversitets-lokalemas inredning och möblering, 
att åt förevarande samling en särskild pulpet borde anbrin- 
gas »längs med ena väggen af kabinettet^, — utan tvifvel 
n. y. vitrinen A, om ej hellre de båda sammanhörande 
B och C, hvari samtliga romerska mynt befinnas inordnade. 
I dessas välförsedda, men ty värr ännu icke närmare be- 
skrifiia rader får således åtminstone det förnämsta, eller an- 
öka, partiet af den Bladska kollektionen sökas, ehuru icke 
ensamt, utan hopfördt med så väl qvarlefvoma af de redan 
före branden af Arckenholtz, Schilrer, Suchtelen 
odi Adlercreutz, som med de derefter af den sistnämnde 
eriiållna gåfvorna. Resten har deremot, så att säga, namn- 
lo^ eller utan hvarje anvisning utskiftats inom de moderna 
nyntens och medaljemas många fack, troligen hufvudsakli- 
gist det svenska. 

Året 1830 anger så tiU vida en vändpunkt i kabinet- 
tets öden, som genom då skedda stora inköp, dess vid 
branden lidna förluster, äfven i yttre numeriskt a&eende, 
blefvo godtgjorda, och mer än som så. Sammanräknadt steg 



80 

nämligen nu mera de skilda pjesernas antal i det allra när- 
maste till 9000. Att de i penningevärde representerade ea 
mångfaldt större summa, än den forna samlingen i Åbo. 
behöf\rer efter alt det förnt sagda knappast påpekas. Ändt- 
ligen skulle en jemförande vetenskaplig uppskattning, derest 
den Yore möjlig, helt säkert lemna lika fördelaktigt resultat. 
Sjelfva olyckan hade således, genom det handlingskraftiga 
deltagande deraf framkallats, hellre fräny*at än hämmat ka- 
binettets förkofran. 

Men äfven i annan än rent numismatisk hänsyn gick 
inrättningen på sin nya ort en betydelsefull utveckling till 
mötes. Vi syfta derpå, hurusom det redan sporadiskt in- 
trädda förhållandet, att med myntsamlingen vid tillfållen 
förenats hvarjehanda andra antiqvariska och konstsaker, 
gemmer, stamper m. m. (jf. p. 21. 24. 88), upphöjdes till lag- 
' stadgad regel, då 1828 års nya statuter under kollektiv 
rubrik sammannämnde „Mynt-, Meda^- och Eonstkabinettet". 
Följderna visade sig snart nog. 

Sjelfgifv^et fattades sistanförda uttryck mindre i este- 
tisk mening (hvilken synpunkt dock ingalunda helt och 
hållet undansköts, der alster af måleri eller skulptur till- 
fälligtvis företeddes), än såsom en blygsam synonym af hvad 
man vanligen förstår, vare sig med ett kuriositets-kabinett, 
vare sig med ett historiskt-etnografiskt och arkeologiskt 
museum. Eortligen: åt hithörande föremål och syften 
inrymdes nu för första gången en oföciel plats vid hög- 
skolan. 

En detaljerad framställning om Konstkabinettets 
uppkomst och successiva utbildning fÖlle utom gränserna för 
närvarande historik. Endast ämnets hufmdmoment skola i 
r^eln, ock under vår framställnings fortgång, uppmärksam- 
mas, synnerligast för så vidt de tillika beröra myntkabinettet. 



81 

Stålda andar samma föreståndares omyårdnad och reparti* 
Mande ett gemensamt statsanslag, knnde respektiva sam- 
äBgars intressen, taskönt v&sendtligeo skilda till sina objekt, 
kke mdgå ett visst, stondom ganska märkbart berodde af 
liTir andnu Betraktades dervid tills vidare den nmnisma- 
dska afdelningen som den egentliga frun i boset, så vann 
ifren den etnografisktrantiqvariska i en kommande tid både 
^dfet&ndig tillvara och månget ändå större prerogativ. 

Emellertid hopade sig, enligt prefektens redogörel- 
ser^ och andra handlingar, nndar ett antal år, de olikar- 
tade foremålen i konstkabinettet^ äfven under dess nya titel, 
endast trögt, ryckvis och planlöst. Af det redan dessförin- 
nan ringa förrådet återstod efter branden blott ett enda 
nnflmer, nämligen kopparplåten (jf* P- 2^) ^ ^^^ porträtt 
af Arckenholtz, myntkollektionens förtjente gmndläg- 
gire. DertUl kommo under trienniet 1828—30 i föräringar: 

af prosten Sadelin en mosaikstuff; af f. d. handlanden K. 

Birckstedt en runstaf; af ingeniör E. G. Holm ett 
btöe teckningar af österbottniska fomlemningar (lemnadt till 
biblioteket); af titulärrådet A. Grenqvist klädedrägt från 
Kalifomiens vildar; af kapten Etholén (som redan förut 
tiD akademin i Åbo förärat dylika) ett större antal vapen 
DL m. från Aleutiska öame; af landshöfding Stjern- 
schantz i Uleåborg åtskilliga fomsaker, delvis jordfynd, 
från Sotkamo, Pudasjärvi, Muhois och Lappland. 

För kontanta utgifter till den nya afdelningens förö- 
kelse, årog man sig ännu, såsom det tyckes, äfven af oviss- 
het i hvad rigtning denna borde utbUdas. Visserligen för- 
virfvades med den Bladska myntsamlingen de redan ofvan- 
fSr p. 79 under litt C angifiia aftrycken af gemmer m. m., 



**) BeTaras na i etnogr. hist. museum. 



82 

men liksom endast på köpet. Vftl inlöstes för god betalning 
några förgiftade pilar från Java (1830 ^/^), men kort derpå till- 
bakavisades en af amiralskan Schismarev för måttlig pris 
till salu utbjuden mycket värdefull kollektion af samma slag, 
hvartill den Etholénska redan lagt en så god grund. Icke 
dock så mycket afslaget i och för sig, som fast hellre de 
derför åberopade motiven förtjena här framhållas. 

Efter att hafva erinrat, det resp. fond, hvilken huf- 
vudsakligast vore a£sedd för myntkabinettets behof, redan 
stode i betydlig skuld, utlät sig nämligen prefekten, hvars 
åsigt af konsistorium godkändes (se prot. 1830 V? § 16)- 
;,Också synes man mindre böra brådska med anskaffande af 
vildarnes konsteffekter, emedan sådana utan svårighet 
alltid kunna erhållas [?] och dessutom ej äro så vigtiga, som 
de odlade folkslagens, dem universitetets konstkabinett 
ännu nästan alldeles saknar.^ 

Det var först af de omständigheter nästa kapitel skall 
omförmäla, vederbörande föranleddes att öfvergifva detta 
sväfvande och kosmopolitiska betraktelsesätt, hvars realise- 
rande skulle kraft helt andtu medel än de till buds stående, 
och började på konstkabinettets angelägenheter tillämpa ett 
efter hand^lt mer bestämmande fosterländskt synmått. 



83 



VI. 

Årai 1831 — 35. Fortgående tillT&xt Jordfynd. Inköp« Stora fÖrå- 
ringar af uniTersitetets Kansler, af handlanden Boning och 
af grefre Suchtelen. Smärre gåfvor. Ny lokal 
för kabinettet Relation om samlin- 
garna till Kansler. 

Man skulle vänta, att den så raskt tillskapade inrätt- 
ffiDgen allaredan fått emotse en lugnare period, en välbe- 
hdflig anståndstid, att så säga, både till vinnimde af inre 
(ffdiuDg och till upphjelpande af dess genom den Bladska 
h^ektfonens inlösande starkt medtagna materiela ressurser. 
Icke for ty erbjuder dithörande angelägenheters gång, ännu 
imd^ närmast följande fem år, en ganska stor omvexling 
odi rörlighet. Såsom ofvan erinrats, inflöt ändUigen 1831 
€1 temligen betydlig summa för det nedsmälta silfiret, hvar- 
igaioQi årsanslaget erhöll temporär förstärkning. Opåräk- 
Sådt rikliga föräringar inkommo fortsättningsvis. En om 
ej ^deles ny, dock dittills föga gifvande förvärfskälla upp- 
låt sig ock för samlingarna i och genom nu mera och hä- 
danefter alt oftare och regelmässigare till inlösen eller som 
gfif^or anmälda jordfynd. Också daterar sig från slutet af 
nåmnda qvinqvennium den första i embetsväg sammanstalda 
öfversigten öfver kabinettets öden efter branden. Alt detta 
gör förevarande tidskifte nog händelse- och innehållsrikt att 
behandlas i ett kapitel för sig, låt vara som supplementär 
anslutning till det närmast föregående. 

H vad främst de ur finsk jord upphemtade F y n d e n an- 
går, hafva vi visserligen för afsigt att, så vidt deras innehåll 
varit numismatiskt, deråt egna en mer uttömmande fram- 
ståOning i ett skildt häfte. Till den del de införlifvats med 



84 

högskolans sunlingar böra de dock äf^en h&r åtminstone i 
korthet beröras. 

Ofvanför har detta ämne blott en eller annan gång kom- 
mit till tals, — af det enkla skäl, att i äldre tider antiqya- 
riskt hittegods endast alldeles slomp- och undantagsvis ham- 
nade i universitetets väijo (jf. p. 12, 17 ff. 21.) Först om- 
kring början af 30-talet, men då nästan lika plötsligt som 
märkbart, ändrade sig förhållandet. Hvadan detta egentli- 
gen haft sin upprinnelse, kan väl blif^a vanskligt att söka 
utreda, dock? synas förnämligast tvenne omständigheter der- 
till medverkat. Medan nämligen, å ena sidan, 1828 års sta- 
tuter anvisade för fyndföremål ett offentligt förvaringsrum 
i högskolans hägn, underlättade, å den andra, hennes för- 
flyttning till landets hufvudstad kommunikationen från och 
med vårt högsta styrelseverk, dit landshöfdingarnes rapporter, 
om ^anmärkningsvärda tilldragelser^ inom länen, i och för 
vidtagande åtgärder, författningsenligt ingingo. 

Bland jordfynd öfverlenmade af enskilde under sagda 
tidsskede till universitetet hafva gåfvoma af professor Törn- 
gren 1829 från Laukko och af landshöfding Stjern- 
schantz 1830 från landets nordligaste län redan i annat 
sammanhang omnämts (p. 75. 81). År 1831 tillkommo ytter- 
ligare ej mindre åtskilliga i en åker i Kuhmois uppgräfda 
gamla vapen, än ett antal i srjöstranden vid Juvarautio land- 
ningsställe i Kivinebb hittade gamla mynt (7 i silfver, 1 i 
koppar), förärade, de förre af munsterskrif^aren Fl o or. 
de senare af kapten W. v. Qvanten. Här må ock an- 
tecknas det fynd af bl. a. 9 delvis särdeles rara orientali- 
ska och af Fraehn ofördröjligen beskriina mynt ^^a), hvil- 



**a) I „Kurze ErkläruDg der 9 Oriental. SilbermtiQzen, die 80 
Werst von St Petersb. auf dem Wege nach Eexholm unweit der Sta- 
tion Mögri gefanden worden", original ms. befintl. i y&rt kabinett Hos 
Oeitlin p. 40, 20. 50, 35. 53, 45, a. 56, 60. 62, 79. 65, 2. 66, 5. 68, 2. 71, 1. 



85 

ket 1832 gjordes i Bantas kapellansbols åker, ehnra det 
fyst några år senare genom df^erste Alex. Fock insän- 
des till nnirersitetets samlingar. 

Vida rikhaltigare var gemenligen det i ofBciel väg, och 
Mestadels i sista hand genom K. Senatens kansliexpedition, 
i å&eende å inlösen delgi&a hittegodset. Än bestående en- 
dast af mynt, — såsom fynden 1833 i Jäfiskis (76 gamla 
ffltliindska silfvermynt) och 1834 å Sägn prestgårds mark 
{33, mest srenska silfvermynt från börjim och slntet af 16- 
Imdratalet), — ftn blott af andra fomsaker, såsom fyndet 
1B34 å Bekipeldo bys egor i Wörå (en jemly*ehn och perlor 
UnndB tin ett radband), — ftn åter af blandadt innehåll, 
såsom fynden 1833 i Janakkala sockens Turengi by (frnn- 
tmmers härprydnader jemte några „mynt med runskrift^^ 
alt af silfver och vågande 82 lod) samt det högst anmärk- 
niiigsvårda 1835 i Reso sockens Mahittula by, Tuomola bo- 
tiille, (618 medeltids, mest anglosachsiska mynt jemte en 
ttBring m. m. af silfver), — inköptes de erbjudna föremå- 
Jai (för inaUes omkring 120 rub. s:r), dels fiillständigt, dels 
efier urval, såsom lämpande sig för kabinettets endera af- 
ddning. 

Det lider intet tvifvel, att ju konsistorium i allmänhet 
erkände fyndens vigt för forskningen. Någon gång fram- 
hållas till och med de dervid bestämmande synpunkterna. 
Så antecknades i protokollet (1833 ^^/la §4), med anledning 
af ksmsliexpeditionens skrifvelse rörande den i Jääskis på- 
trififitde skatten, att „Ehum prefekten för kabinettet, som 
dessa till större delen Revalska mynt redan tillförene besett, 
im tOlkännagaf att endast trenne af dem förut icke finnas 
i myntkabinettet och att de samtligen hvarken i anseende 
till sällsynthet eller metallens vigt äro af högre värde, kon- 
sistorium dock beslöt, uppå bemälte prefekts derom gjorda 



86 

framställning och på det 9f\ren andra, som hädanefter kanna 
öf\rerkomma dylika eller andra fynd, måtte nppmnntras att 
dem åt universitetet erbjuda, alla dessa mynt skulle inköpas.'^ 
Dylikt yttrades vid anmälan (1835 *Vio § 4) om Reso fyndet. 

Emellertid kan icke nekas, att just detta tal om 
myntens nyhet för samlingen, om deras sällsynthet i och 
för sig o. s. v. låter något efter tänkligt; ty deraf synes 
framgå, att sjelfva fyndens värde uppskattades mera efter 
numismatisk, än efter historisk eller rent arkeologisk mått- 
stock. Detta bekräft;as yttermera, då man finner, att endast 
nykomlingarna i bästa fall plägade instickas i ledet, men 
återstoden hvarken skildt bevaras eller helst noggrannare 
förtecknas. Otaliga fyndmynt hafv^a på detta sätt, försking- 
rade i kabinettets olika fack och gömmor, undanryckts ett 
ingående studium och bedömande, utan att vi om dem ega 
annan vetskap, än de vanligen mycket knappa och sväf- 
vande primär-uppgiftema som åtfö\jt försändelsen. Lättare 
kunna naturligtvis antiqvitetema af andra slag återfinnas, 
att identifieras såsom hörande till det eller det ursprungliga 
sambeståndet, men de voro, såsom af det ofvanstående fram- 
går, ännu ganska fåtaliga. 

Härtill kommer att kabinettets angripna kassa gjorde 
sparsamhet, så i det ena som andra hänseendet, nödvändig. De^ 
utgifter stego derför under hela qvinqvenniet endast till sam- 
manlagdt omkring 330 rub. s:r (förutom den nämnda summan 
för fyndens inlösen, 120 rub. 8:r). Derför hände ock, att 
andra fonder, utan godtgörelse, fingo träda emellan, såsom 
då 1832 vid landshöfding Snellmans auktion Porthans 
bronserade gipsbyst öfverkoms, denna, till ersättning för det 
i Åbo firand förlorade Sergellska marmorexemplaret, inropades 
på byggnadsmedlens konto, men öfverantvardades till myntka- 
binettet, om hvilket Porthan i lifetiden inlagt så stora förtjenster. 



87 

Vfil voro, såsom antydts, ink&pen under de nftnmda 
åren, icke stora, — de utgjordes, enligt handlingarna, en- 
dast af 139 mynt och meda^er, hvaraf 6 i guld, 107 i silf- 
Ter, 26 i oidel metall, — men yitna i allmänhet om godt 
waL Företrädesvis riktades samlingarna med svenska och 
ijdLa meda^'er, synnerligast de förra, troligen äfven att upp- 
liggas i stället för redan förefintliga, men eldskadade exemplar. 

Vi citera särskildt: Svenska Vitterhets-akademins pris- 
wda^ i gnid (H. II, 128, 5) och Blekinge nations minnespen- 
UBg öfver Sv. Lagerbring, (H. p. 222), jemväl i guld, — båda 
ir Jak. Teogströms qvarlåtenskap, den förra af honom vun- 
QfiQ i täflan 1780, den senare mycket sällsynt; dessutom 
alf?enitöda^ema: öfver det tillintetgjorda försöket att ut- 
YiågSL konungamagten 1756 (H. n, 101, 27), öfver revolu- 
tionen i Sverige 1772 (H. H, 152), öfver Gustaf m:s krö- 
mng (BL n, 150), öfver Gustaf m af adehi 1778 (H. H, 172) 
och af borgarståndet 1789 (H. IT, 192), öfver Gustaf IV 
AM& födelse (H. n, 173), öfver Earl XII såsom kronprins 
JÄS8 (H. I, 482, 2), öfver Porthan 1799 (H. p. 254), öfver 
AUman 1801 (H. p. 245), öfver N. v. Bosenstein af finska 
ffiisamlingen i Stockholm 1814 (H. p. 801, 2), prismeda^jen 
af Sodetas pro civi sciendis 1794 (H. K, 262); äfvensom 
Kejsar Alexander I:s kröningsmedalj och upplösta finska mi- 
litirens medalj af 1811; samt bland mynt: Erik XIY:s da- 
ler 1562, Gustaf Adolfe d:o 1632, silfverrublar af Peter I, 
af Anna 1733, af Elisabet 1743; m. fl. — Inköpen af Eck- 
hels Doctrina Nummorum och af Schmiedei^ numismatiska 
Handwörterbuch må ock anföras, såsom varande första bi- 
dragen till renovation af kabinettets lilla bibliotek. 

Långt anmärkningsvärdare framstår tillväxten genom 
gåfvor. Ännu fortlefde icke mindre på högsta ort; än hos 
allmänheten en lifiig hågkomst af universitetete genom bran- 



88 

den lidna förluster. Men Sl^en ea gladare anledning till 
deltagande för det samma inträdde, då dess nja, rymliga 
och vackra hnfnidbyggnad hnnnit så långt att den kunde 
högtidligen invigas, hvilket skedde den 19 juni 1832. 

Eejsar Nikolai, Åbo akademis forne kansler, uttryckte 
sin fägnad öfver det under hans auspicier fullbordade ver- 
ket icke blott genom tillsftndimde af en nådig välönskan, 
men genom en föräring af inemot 8000 volymer (den me- 
dicinska delen af v. Behmans boksamling) till det återa^ 
rättade lärosätets bibliotek. Hans höge son, universitetets 
d. v. unge Kansler, som redan så ofta varit i tillfälle att 
af sitt upplyste biträde gref\re Rehbinder emotta^ an- 
mälningar om betydliga skänker till vårt mynt-, meda^-och 
konstkabinett, behagade nu äf^en för egen del till inrättnin- 
gen öfverlemna en sådan, — den första yttre gärden af hans 
sedermera i en lång fÖ\jd af år den finska högskolan egnade 
omsorger. 

Bland annan af lågorna förstörd egendom var ock den 
del af Lipperts berömda Daktyliotek, hvilken Arckenholtz 
fordom testamenterat till akademin i Åbo (jf. p. 24). Denna 
mistning kunde ingalunda anses ersatt af det appendix (jf. 
ofvaxL p. 79, litt. C), som medföljde Bladska samlingen. 
Den blef det deremot, i rågadt mått, då Kansler lät sin 
lyckönskan vid sagda invigningsfest åtföljas af ett ftillstan- 
digt och särdeles väl konditioneradt exemplar af det dyr- 
bara arbetet, innehållande 3000 gipsaftryck af forntida gem- 
mer jemte beskriftiing *•). 

Liksom det egentliga myntkabinettet ett par år tidi- 
gare, så hade nu mera dermed förenade samling af konstfö- 
remål fått sina refvor botade. Inrättningen i sin helhet 

••) Se kanslersbrefvet 1832 »•/• samt FinL AUm. Tidn. 1832 ii:o 
145; jf. mitt Progr. 1875, sid. 44. 



89 

loBi således sågas hädan^ter haf^a begynt novo conto, hrarpft 
Uet från olyckan i Åbo icke mera tyngde. 

Att jemTfil oiakilde patriotero y&Ivma för högskolan 
flkdie liftas från den stond hon åter vann ett stadigt hem* 
vBt i eget hus, synes natnrligt Alla hennes samlingar odi 
iirittniiigar hade deraf märkbar uppkomst Man drog, i 
tilaa med styrelsen, försorg, att de för nniversitetets behof 
^Sda, prydliga lokalerna icke hella- till sitt innehåll 
Éde stå efter tidens och vetenskapens fordringar. Mynt- 
oek koDStkabinettet glömdes dervid ingalunda, ntan var tyftrt 
<n Mn nu och länge framåt företrädesvis i stöten. 

främst och särskildt harbiand högskolans donatorer från 
iem period handlanden i Beval G. Fr. Boning, adlad 
y^n Böni n gh, förtjent en hågkomst i hennes historia. Till- 
Unade en redan i medlet af 1600 talet till Pojo nejden in- 
M^ adlig, men icke på svenska riddarhnset introducerad, 
MiDdsk ätt och född i Ekenäfi 1790, hade han i unga år 
^ kontorist i Beval, samt 1826 erhållit translators be- 
^ttningen för svenska språket vid landsrätten derstädes. Hug- 
0^ 1830 med en bri^anterad ring och 1834 med guldme- 
^ att bäras kring halsen, nämndes 1835 till finsk handels- 
^badsman i Beval, upphöjdes 1839 i finskt adligt stånd, 
U57 riddare af S:t Stanislai ordens 3 klass, 1859 koUegi- 
mmr, 1864 hofiAd; f 1866. Det lider intet tvifvrel, att 
jv SAren hans många föräringar väsendtligen bidragit till 
^wämnde för en trafikant mindre vanliga utmärkelser. 

Utan att någonsin hafva varit vid vårt universitet in- 
^lo^en, hyste han dock varmt deltagande för dess öden 
^ utveckling. Efter olyckan i Åbo besluten att söka, i 
sin mån, lindra dess för högskolan menliga följder, började 
1^ å sin ort hopbringa numismatiska och andra föremål 
^ vetenskapligt eller konstvärde. Dessa samlingar hade 



90 

vid tidpunkten för nyss omförmfilda invigning af den nya 
hnfvndbyggnaden, nått en omfattning att synas kunna blif^a 
ett godt tillskott tiU universitetets egna, hvarom han äf^en 
vid personligt besök härstädes, sommaren 1832, öfvertygatk 
sig. Den första remissen ankom 1832 i augusti och utgjorde 
1409 numrer, derpå fö^de flera andra, så att innan årets u^ 
gång hela antalet steg till 1926, innan slutet af 1833 till 
2358 och ett decennium derefter, till omkring 2500 nnm- 
rer. Detta blott i mynt och meda^er, men derjemte fingo 
äfven våra andra inrättningar^ i synnerhet biblioteket och 
mineraliekabinettet, emottaga många mer eller midre dyr- 
bara gåfvor af hans hand. 

Så notoriskt det är, att de Böningska föräi*ingarna va- 
rit ganska betydliga, råkar man i stort bryderi vid försök 
att nu mera nogare ange deras innehåll. I kabinettet har 
visserligen återfunnits omkring ett trettiotal förteckningar *'), 
uppsatte af gifvaren sjelf, mestadels på lösa pappersrimsor, 
men utan strängare sortering efter länder eller tider, och 
troligen endast som fakturor hänförande sig till askarna, 
hvari pjesema vid öfversändandet förvarats. Det röjer sig 
dervid, att mindre en numismatiker ex professo, än en dilettant 
för den goda sakens skuld, hos mynt- och kuriositetshand- 
lare inhöstat hvad för tillfället kunnat fås, hvilket icke hin- 
drat, att ju många rara och intressanta saker påträffats. 

Såsom prof, och till styrkande af det sagda, meddelas 
här ordagrant katalogen öfver hans första sändning, hvilken 
föredrogs i konsistorium 1832 "/« § 10, jemte ett par bifo- 
gade speciallistor. Den föira lyder: „l:o) 25 cartons in- 
nehållande 1409 mynt och medaljer, dels silfver, koppar, 



") Stundom samma förteckning n&stan ordagrant in daplo. t 
ex. en nndertecknad 1832 Vio och en annan **/,o. 



91 

ivoDs odi metall (sic!); 2:o} Gftmla pappersmynt . . ; 7 
Uid kopparstick af medaljer dagna öfver Earl XILs segrar 
B. IL; 3:o) Rimstaf; 4:o) 1 carton stalakUter; 5:o) 30 car- 
UJK med 1755 aftryck af sigill; 6:o) 1 kakel med Earl XLs 
nanidiiflfer; 7:o) 1 kopparstick föreställande fieu^en af oni- 
Tositetelmset i Dorpat; 8:o) 1 exemplar af musslan Venus 
Dioiie; 9:o) 1 st. gediget guld från Ural; 10:o) 116 st. kop- 
;intid[ 5fver mftrkvärdiga personer; ll:o) 59 st. facsimiles 
af ka5mde förstår, fiUtherrar, statsmän, litteratörer, konst- 
■ter, m. m.; 12:o) 1 st. Esox Bellona i spiritus vini; 13:o) 
W stycken böcker." 

En af åberopade 25 cartons inneslöt: „Silfver: 28 

8t smirre mynt, ikring ränderna åtskilliga af årtalen 1542^ 

1565, 1673, 1764, 1750, 1760, 1774, 1776, 1711, 1766, 1688 

etc; 1 indiskt mynt med hebraisk skrift, Jerusalem etc; 1 

Friedr. Wilh. 1684^ 1 turkiskt m.; 1 persiBkt d:o; 1 obe- 

taotd:o; 1 Sigismund polon.; 1 Friedr. W. Borossor. 1805; 

1 to d:o 1785; 1 Franc. D. G. Imp.; 1 Civitatis Rigensis 

1M5; 1 d:o d:o 1567; 1 d:o Revalensis under Härföraren 

Gtrtthardt 1560; 1 d:o under S. GaUens regering 1553; 1 d:o 

io mycket sällsynt 1554; 1 d:o d:o under Härför. Herman 

1557; 1 lithauiskt m. 1540; 1 Hamburger d:o, Ferdinand 

Q, 1562; 1 Christian 1665; 1 Sigismundus primus Kex po- 

kHL, mycket sällsynt 1528; 4 F. II suum cuique 1692 etc; 1 

Stanislaus August 1792; 1 Tolf stycken en Rdr. courant 1801; 

1 Stanislaus August 1794; 1 Berburger m. 1716; 1 Furstlig 

Hessens 1768; 1 Tolf en Dir 1685; 1 d:o d:o 1692; 1 d:o 

Friedr. m, 1692; — 60 stycken." 

E^ annan: „11 st. Görtzka kopp. mynt; 1 Earl XII, 
Bevers Stupendo debuit, Stupendo floret. Ad.an. 1703 in se- 
pe&tem [bör heta: Stupendos debuit stupendo flores. Ab a. 
1708 in sequentem; = den 1 s. k. Aloe medaljen, syftande på 



92 

Karl Xn:s bedrifter; jf. Berch p. 384, 86 et H. I, 561, 1«8]; 
1 Oddo eller Otto med en kapellbyg^ad; 1 original aatiqya 
Mn Regensburg, med omskrift Henricos dnx — Bevars : Civitas 
Regina; 1 de äldste svenska mynt, förmenas från Sten Sta- 
rens tid; 1 af de äldste ungerska mynt, till märkandes 
från Mathias Corvinus, som regerade fi^n 1463 till 1490; 
1 sällsynt Schweizer Vé daler, Canton Basel, med prospekt af 
dess underliggande länder, och orter — Revers: staden Basel 
i prospekt; 1 Sardinisk skådepenning af fint bronce, med 
konung Victor Amadaeus bröstbild — Revers: Manritius den 
helige; 1 fin bronce skådep. öfver bergverken i Hartz; 1 
silfver antiqve ordinis apitianis [?] 1213; 1 ryske storftarsten 
Wasil Wasilievitsch bröstbild; 1 Quartrino Romani; 1 Riga 
mynt, med vanliga stadsvapuet — Revers: nycklame i kors; 
1 Hamburger mynt 1675; 1 antiqve; 1 Arboga fyrk; 1 A. J. 
M: 5 öres polett, med n:o 5989 [jf Stjemstedt p. 188]; 1 
Dormsjö — 1 lass q malm fjf Stjemst. p. 49]; 1 DaJmatet 
Alban.; 1 Hieronimus V4; 1 Carl Hispania 1686; 1 India et 
Batavia; 38 åtskillige andre kopparmynt. — 71 stycken 
inalles.^ 

Dessa och dylika uppgifter, afsedda endast för en yttre 
kontroll, fylla inga strängare vetenskapliga anspråk. Men 
det sanmia är ock fallet ej mindre med respektiva i kabi- 
nettet befintliga och inför konsistorium producerade redogö- 
relser, än med den anmälan öfver förstberörda och ett par 
andra af Boning, under loppet af året 1832 (V» och^^/io) 
insända föräringar, hvilken konsistorium i slutet af decem- 
ber (se prot. 2»/j2 § 5) aflät till Kansler. 

Sistsagda aktstycke innehåller en dylik generel kata- 
log, som den vi nyss afskrifdt, blott med den skilnad, att 
antalet mynt och medaJijer nu mera stigit till 1926, samt 
fortsätter derpå: „Af denna gåfva är i synnerhet mynt- 



asliDgfeii, hjaiöfver specifik Förteckning häriios i underdå- 
ligfaet Väigges, af högt Tärde. Den innefafiltor n&mligen 
det i föitållande till samlingens storlek betydliga antal af 
tiettbtyå st sällsynta mynt, samt utgöres i a&eende å me- 
tallea af närmare 60 st stora medailler och mynt, öfver 50 
■eddmåttiga och flere hundrade smärre i silfver, och bör 
ntitiyt till oniyersitetets samling skattas högt, så vida af 
de rarare mynten nästan alla, och af de öfriga en betydligt 
s^ del i sistnämnda samling förut icke fimnits. Särdeles 
¥^ anser konsistorium i öfrigt denna gåfva genom gif- 
^vois fiikostighet och yälYi^*a att a&tå hvad han med stor 
iB^ och kostnad en längre tid har samlat/' 

Bem&lte förtedming ^^), hvilken är undertecknad af 
Linséiij uppvisar rubrikerna: Antika mynt (19 st „Ro- 
iMwka^ i brons, fimna vid utgräftiingen af Herculanum"), 
^'jare mynt och medaljer: 1 Ryska, Polska, Esth- och Lif- 
'^bUu, lithaniska (till samman 612); 2 Svenska (summa 
^'t 3 DMska, 4 Tyska, Holländska, Schweiziska, Ungerska; 
^Amsiska och Brandenburgska; 6 Anglo-Saxiska (summa 
^) och Storbritanniska; 7 Franska; 8 Syd-Europeiska; 9 Ö- 
tolitadaka (1 arabiskt, 1 persiskt, 9 turkiska, 3 hebreiska 
^ 3 Idnesiska); 10 Hvaijehanda annat (såsom 1 frimurare 
^n, spelpenningar, m. m.). Totalantalet utgör endast 
1100, — således ett godt stycke under 1926. 

Också finner man vid närmare granskning, att denna 
5- 1 »specifika förteckning" icke är uppgjord med ledning 
^ sjeUva pjesema, utan endast temligen godtyckligt samman- 
^ i rubriker efter Bonings listor, hvarför dessutom åt- 
*%a öegentligheter deri insmugit sig. Något omsorgsful- 

^) Förf. benäget meddelad fr&n Eanslersembetets arkiv (jf. p. 
^)} ty den saknas i universitetets h&rvarande handUngar. 



94 

lare har gif^aren specificerat sina 1888 Vi och ^/^ inkm- 
nade myntskänker, hvilka sföto sig, den ena på 128, den an- 
dra på 300 skilda nmnrer. Alldeles opålitlig visar sig der- 
emot prefektens uppgift rörande kabinettets tillväxt 1884, i 
hvad der åter omnämnas, under 38 numrer, gåfvor af Bo- 
ning, ty hvarken detta eller det närmast följande åretbe- 
finnes han, enligt handlingarna, hafva insändt sådana, utan 
äro de upptagna blott till supplement, att godtgöra vissa ti- 
digare förbiseelser, medan likväl andra defekter qvarstå. 

Af så beskaffadt katalogiseringsmaterial kan icke myc- 
ket göras, i synnerhet som beskrifningama, alltid ofullstän- 
diga, dessutom ofta äro origtiga. Vi måste nöja oss med 
en ungefärlig öfversigt, helst af de märkligaste partierna. 
Ty väl utgöra i fråga varande föräringar i allmänhet ett 
brokigt hvarjehanda, men derur låta dock omställa sig vissa 
företrädesvis välförsedda grupper, hvaraf vårt kabinetts när- 
varande bestånd i dessa delar ganska väsendtligen bildats, 
hvarför ock slutyttrandet i konsistorii ofvan anförda anmä- 
lan behåller sin fulla giltighet. 

Rikligast är den Ryska numismatiken företrädd, näm- 
ligen af öfver 600 numrer (serien kopparslantar ensam in- 
emot 250), de flesta mynt af olika valörer — ända från de 
äldste storfurstames små ;,dengas^ till senare tider, — ett 
mindre antal medaljer. Såsom ^sällsynta" betecknas: 1 silf" 
ver skådepenning att lösskrufvas^ hvari kanslern Bestuschefs 
bröstbild, 1 Katarina Urs silfverkopek med rysk och tatarisk 
inskrift „då Tatariet förenades med Ryssland^, 1 sibirisk 
kopek 1728, 1 d:o dennuska 1768, 1 qvart kopek från Ka- 
tarinas tid, 1 Peter n:s halfrubel, 1 Elisabets halfdukat, m. 
m. Näst de ryska må här anföras 55 mynt från det änna 
fria Lithauen (det äldsta af storfursten Alexander 1394) 
och konungariket Polen, mest Sigismund. 



96 

På insamlande af Östersjöprovinsernas mynt 
kade Boning synbarligen nedlagt mycken flit; listorna '^) 
^ptaga inalles omkring 350, slagne dels af bidcopar (de äld- 
sta med årtalet 1335), dels af härförame, talrikast Walther 
af Plettenberg och Gotthardt Eettler, dels af de svenska 
regenterne från Erik XIV till Earl XII, förnämligast i Dor- 
paty Eeval och Biga samt ett par i Narva (Earl XI) och 1 
i HapsaL Såsom rara nämnas bland dessa: det Hapsalska 
tfc&& härf&raretiden), 2 Dorpats, det ena af erkebiskop Adam 
1475—86, det andra af erkeb. Johan n 1499—1506, samt 
1 Eigas af erkeb. Wilhelm 1540, 3 Revals af härföraren 
HL v. Gallen 1553 — 55, äfvensom 2 i Riga präglade medal- 
jör, den ena öf^er Gustaf n Adolf i anledning af stadens 
eröMng 1621 (jf. Hildebr. 1, 105), den andra öfver Earl X 
Gnslafe förmähiing 1654 (H. 1, 845, 20). Slutligen bifogas 
ock 2 jordfynd från Estland 1820 om 183 Revalska mynt, 
TtoKgen 26 Erik XIV:s af åren 1564—68 och resten Johan 
nis af åren 1574—78. — Summa summarum omkring 350. 

Mindre märkliga äro förteckningamas endast 195 S v e n- 
ska (nyss berörda specifikt baltiska oberäknade) mynt och me- 
daljer, — de äldsta numren från Sturetiden, de öfriga, i oaf- 
bniten regentföljd, från Erik XIV till Karl XIV Johan. 
Framhållas kunna dock deribland så väl Visby mynten (10) 
och skådei>enningarna öfver Gustaf II Adolf med anledning 
af Upsala universitet förlänade nya förmåner 1624 (H. I, 
106), öfver samme konungs död (H. I, 190, 186), öfver Karl 
X Gnstaf och Hedvig Eleonora samt Karl XI (H. I, 866, 62), 



■^ Det „Register tib. beifolg. Mttnzen,* som finnes i kabinettet, 
oeb hfari bL a. ett stArre antal baltiska mynt apptaf^es, b&nför sig ej 
till de Böoingska gåfvorna, atan uppenbarligen till ett inköp af stn- 
éeranden Forsberg 1S49 i maj, såsom slutas kan af Geirlins Beskrif- 
Biog p. 29 och 33 d:o 3, m. fl. stållen. 



96 

öfVer Karl Xllrs bedrifter (jf. p. 91 f.), öfver hans död (Jff. I, 
593, 197), öfvrer P. W. Wargentin (BL p. 204) samt H. v. TwOk 
(H. p. 205), som ock, för att njrtja förtecknin^ns ord: ^Ekl 
exemplar af de nu mera sällsynte 5 kopeks stycken, sona 
onder Gustaf ni:s tid blefvo slagne i Stockholm och vid 
krigståget i Finland 1788 vid ett bekant tillfälle begagna- 
des, väl åtskilde Mn de under samma årtal i Ryssland slagne 
5 kopeker, i synnerhet frånsidan" •<>). Ovisst är, huru vida 
en „ Af teckning af gamla mynt funne i Skåne 1816^, hvil- 
ken omförmäles både i en af listorna och i årsredogörelseu 
1834, bör identifieras med de 4 i kabinettet ännu beflnt- 



••) Man jemföre härmed Stjernstedt, Om kopparmyntningen i 
STerige (V. H. A. Akad. Handl. D. 23 Sth. 1863), p. 26: „Det &r eU 
allmänt kändt och genom hindande omständigheter styrkt förhållande? 
att under är 1788 vid ATestad skrodats och präglats Ryska fem ko- 
peksstycken af koppar, öfver de verkliga orsakerna, som kunnat för- 
anleda en sädan myntnings företagande, hvilar en slöja, som det hit- 
tills icke lyckats och troligen ej heller någonsin skall lyckas att af- 
lyfta. Väl har päståts att denna kopekmyntning stått i sammanhang 
med Gustaf IILs tilltänkta fredsbrott med Ryssland, för att vid infal- 
let öfver gränsen det sknlle finnas någon tillgång i fältkassan på i 
Ryssland gångbart mynt, under det att derigenom tillika bereddes till- 
ftile till användande af den å utländska marknaden då trögsålda kop- 
paren; men måhända bör man ej gifva en så stor och allmän utsträck- 
ning åt de till denna kopekroyntning verkande orsakerna, utan alle- 
nast snarare antaga, att densamma blott var en mera enskild handels- 
spekulation eller industriföretag. Alltnog, denna kopekmyntuing lör- 
siggick i Avestad 1788. Stämplarne dertill stuckos äfven i Sverige, 
men ovisst är om de förfärdigades vid Avestad eller icke måhända 
snarare vid den å Drottningholm samtidigt inrättade skedvattensfa- 
briken, hvilken sedermera allmänt benämndes Ryska myntet, enär 
der under ledning af kapten mekanikus Appelqvist och bokhållaren Berg- 
klint skall tillverkats så väl Ryskt guldmynt som Ryska sedlar. Det 
första profmyntet (not: Detta profmynt kom i öfverceremonimästaren 
v. Hauswolffs ego och förvaras nu i Författarens myntkabinett) af år 
1787, till dessa femkopekstycken, saknar^ etc — Om ofvannämnde 
Bergklint, som var Finne, och hans deltagande i falskmyntningen se 
min skrift: J. H. Kellgrens Finska Lefnadsminnen, p. 205 ff. 



97 

Iga. öfirerskrift saknande 4 qvartblad *^), hvarpå a&tämplats 
14 biskopliga mynt från Eeval och andra baltiska städer 
samt 1 storforsUigt från Novgorod (men intet svenskt). 

De Danska mynten uppgå till omkring 40, de Ty- 
ska (jemte några Schweiziska, Ungerska och Hol- 
ländska) till inemot 170, deraf endast ett fåtal medeltida 
trån Mainz, Köln, Osnabröck, Regensborg. De Anglo- 
sachsiska, af Ethelred, Edvard, Knut d. store och Ha- 
nU. äro några och 30^ — stundom utan närmare indicier 
tjocknade som „mycket sällsynta". Namngi&a moderna 
dds silfver-, dels kopparmynt och medaljer från Eng- 



**) Dessa blad äro mig änna en gåta, icke mindre än jemväl i 

kabinettet bevarade flera snygga foliohäften, upptagande 1) ^Abdriicke 

roa Aogelsäcbsischen" — , „von alten Dentschen o. Cölnischen Bischöf- 

Heben'' — och »von alten Dentschen silbemen Mänzen — , welche in 

finnland gefunden worden sind", samt 2) dylika aftryck dels af äldre 

^ska och tyska, dels, och fullständigast, af 3) svenska mynt och me- 

Uger anda från Olof Trätä^a till och med Uhika Eleonora 1720, äf- 

namm en med dessa sistnämnda sammanhörande, pä tyska, omsorgs- 

Mrftrfattad katalog (767 numrer), hvilken går ända till Gustaf III:s 

tii (1T91), och hyaröfver med blyerts tecknats »Verzeichniss der schwed. 

6old. Siib. & Kupf. Miinzen u. Medaille beflndlich auf dem Manz- 

abinett des [sic!] Helsing. Alexanders Universität'', och slutligen 4) 

i skilda dylika häften, ^Yerzeichniss Russisch.* (senaste nummer af år 

ifi39) — ,^äni8ch. u. Norweg.** (senaste nummer af år 1825) — „Liv- 

länd. — Bischöfl. u. Erzbischöfl." (148 numrer, det senaste af år 1565), 

— „LiTländ. zu Heer-Meisters-zeiten** (254 numrer, senaste år 1572), 

— .Polnisch.*' — „Portngi8ch." — „Brandenb. u. Preuss.* — „Holländ." 

— .Französischer Mflnzen u. Medaillen.^ Jag har hört förmodas, 
itt alla dessa, synbarligen af en och samma person renskrifna och 
opplinierade förteckningar sannolikt hänföra sig till Böningska gåfror, 
nen Tisst är blott, att de mycket fördelaktigt utmärka sig både till 
yttre och inre halt framför hans egenhändiga listor. Dessutom röjer 
sig ingen egentlig samstämmighet, till innehåll, antal o. s. v., meUan 
de list- och de förstnämnde. En supposition, att nniv. sjelft vid något 
tiDfäUe låtit, af någon tysk nnmismatiker, uppsätta ännämnda förteck- 
ningar, — helst den öfver de svenska mynten nära korresponderar 
sed J. Calonii katalog (se nedan, i stycket 2), — försvåras eUer omöjlig- 
göres deraf, att intet resp. honorar finnes annoteradt i räkenskaperna. 



98 

land, Frankrike, Spanien, Portugal, Italien 
och Grekland belöpa sig till öfirer 120, särskildt flera 
slagna i Kyrkostaten, deribland 1 med Urban Yn:s hr^ 
bild 1590, hvarvid annoteras, ;,mycket sällsynt, emedan d«ma 
pfifve endast regerat 13 dagar, på reversen (framställes hai) 
utdelande välsignelsen 1590.^ Bland Antik*a märicis: 1 
Mn Olbia samt ungefar 30 romerska (Augustus, Antoniner- 
ne). Af omkring 20 Österländska anges 1 vara ara- 
biskt, några persiska, turkiska, hebreiska och kinesiska. Un- 
der rubrikerna ;,obekanta'' och „åtskillige kopparmynt^ kaima 
räknas inemot 250 numrer. — Tvenne frimuraretecken, det 
ena för logen Isis, det andra ^mycket sällsynt, tiU yttre fonn 
/\, med matematiska figurer" etc., äfvensom några „geminer 
samt gamla papperssedlar o. d. hafva ock fått plats i mjnt- 
listoma. Dupletter äro ingenstädes åtskilde. 

Hade universitetet i Boning vunnit en ny och nyt- 
tig skaffare, hvars frikostiga hand jemväl ofta framdeles och 
ända in på 40 talet, upplät sig, så glömdes det icke heller 
af sin gamle „MaBcenas" från Åbo tiden, grefve van Such- 
telen. Efter den stora myntgåfvan 1827, hvilken jemt 
hann anlända för att gå med i elden, afstannade hans rela- 
tioner med finska högskolan ända tills 1832, då biblioteket 
af honom erhöll tvenne större verk. Derpå fick 1834 hans 
speciela skyddsling myntkabinettet emottaga en sändelse af 
111 arabiska, persiska, turkiska och tatariska mynt 5 i 
guld, 71 i silfver och 35 i koppar, — ett värdefullt tillskott i 
dess raskt sig ökande österländska samling. Konsistorii tack- 
sägelsebref anknyter sig vältaligt till hågkomsten af äldre 
förbindelser ««). 

**) nFavoris 8ing:alari8, quo jam dudnm nostrum complecteris Athe- 
naeum, et namero et praestantia adeo extant docomenta, at memo- 
ria eorum fido naqye renovata pectore fons nobis sit voluptatis ju- 



99 

Snchtelens föräring riktade tillika kabinettet med 
iona ett minne af tidens störste nnmismatikers högtfräjdade 
penna. Här bevaras nämligen en myntförteckning på 6 qvart 
blad, hyanmder läses ^Raptim scripsit C. M. Fraehn Pe- 
ätfpoli d. 17 Sept. 1822." Redan Geitlin har erinrat, 
att denna handskrift, ehuru titellös, hänför sig till of- 
van nämnda österländska mynt, och författats samtidigt med 
ett tillfälle, när den berömde mannen, på Snchtelens 
mraaning, nr dennes kollektion för asiatiska mnseets i S:t 
P^eiBburg räkning utvalde derstädes förut obefintliga exem- 
plar. Besten återgick med förteckning till egaren, hvilken 12 
år senare öfverlät bäggedera som gåfva till vårt universitet. 
Yid jemf&relse mellan Fraehns uppsats och Geitlins be- 
dmftiing af universitetets muhammedanska myntsamling ^) 
bannas samtliga numrer, till stor del äf^en i och för sig 
äDsynta, hafira varit nykomlingar för vårt kabinett. 

För öfrigt ingingo under loppet af nu förevarande år 
tiD kaUnettet äf^en åtskilliga smärre föräringar. Så skänkte 
Uaireisitetet i Upsala dess 1818 präglade silfvermedalj öf- 



condisshnae. Camnlasti haec, Gomes niastrissime, recenti aactu. Mia- 
fun est a Te Namophylado nostro donum honorificum numismatam 

. Splendebit etiam hocce Tuum beneficimn in Uniyersitatis 

Fennicae aonaHbus: jästa scilicet Camoenis ejns gloriandi caussa. Ta 
Tero* etc— 8e Registr. 1834 »*/,. 

**) I denna hånföra sig p. 33, U 35, 4. 37, 7. 9. 38, 10. 13. 39, 
14 t 42, i. 43, 3. 48, 28. 51, 41. 52, 44. 72, 1. 2. 3. 74, 1. 77, 3. 77, 4. 

19, 1 (?). 80, 1. 81, I. 82, 1. 83, 3. 86, 16. 87, 20. 89, 2. 101, 1 (Tsciiegreh). 
102, 3. 4. 5. 104, 5:a. 105, 8 f. 105, 1. 3. 106, 4. 5. 6. 109, 1. 2. 110, 
3. 4. 5. 111, 6. 8. 112, 9. 10. 11. 12. 13. 113, 16. 17. 114, 19. 20. 115, 
25. 118, 1. 119, 2. 3. 4. 120, 6. 7. 8. 121, 9. 122, 15. 123, 16. 17. 18. 124, 19. 

20. ti. 125, 22. 23. 25. 127, 38 (?). 132, 1. 2. 133, 5. 134, 7. 8. 135, 11. 
136, 12. 14. 21. 137, 25. 138, 26. 29. 142, 51. 143, 56. 57. 145, 70. 146, 
80. 147, 91. 149, 102. 103. 171, 2. 3. 172, 8. — såsom af Frsehns för- 
tecJoung kan inhemtas, — till Suchtelens gåfya, ehuru Geitlin under- 
låtit att spedelt ange det 



100 

ver kansler kronprinsen Oskar (H. II, 403) ; professor P. A. 
v. Bonsdorff 1 tysk bronsmedalj och diverse (9) nyare sUf- 
vermynt; geheimerådet Falck silfvermedayerna öfver Karl 
XI:s förmälning (H. I, 427), öfver samme konungs död (H. 1, 
452) och öfver jubelfesten 1693 (H. 1, 445) samt 2 tyska 
silfvermynt från 16 hundra talet; professor Ilmoni 1 na- 
turforskaremötets medalj; professorskan Argelander 1 
österrikisk silfvermedalj, „armorum primitiae" 1702; stude- 
randen L. V. Tamelin 1 svensk medalj i jem öfver Ul- 
rika Eleonoras aMgelse af regeringen till förmån för sin 
gemål (P); kyrkoherden Sade lin 10 diverse mynt, hvar- 
ibland ett persiskt; Kanslersembetet 1 exemplar i brons 
af den 1S30 slagna belöningsmedaJjen för idoge finskelandt- 
män; lifmedikem Ekström 1 exemplar i brons af svenska 
läkaresällskapets medalj öfver jubeldoktorn arkiater P. v. 
Afzelius 1835 (H. p. 333, 2). — Summa 31 stycken. 

Parallet häi^med ökade sig den etnografiska-historiska 
och konstsamlingen. Vi ha redan anfört, förutom inlösta, 
åtskilliga hit hörande gratis erhållna fornfynd (p. 84). Der- 
till böra yttermera läggas: en gammal silfversked, inlemnad 
af geheimerådet Falck samt en d:o, med påskrift Bartho- 
lomaeus Schwartz, af öfverste K r a e m e r (prot. 1833 V12 *V9); 
en ridsadel från drottning Kristinas tid af handlanden 
Birckstedt (prot. 1833 ^s/^^ § 29); en runstaf af profes- 
sor v. Be ek er (prot. 1834 2V2 § 19); en stenyxa af säll- 
skapet pro fauna et flora fennica (prot. 1834 ^/^ § 17); en 
bronsmedaljong öfver kejsarinnan Maria Feodorovna af* kol- 
legirådet Wulff er t (prot. 1834 ^s/^ § i3j; diverse antiqvi- 
teter från £om af professor Ilmoni (prot 1834 ^V» § 18); 
egyptiska antiqviteter i gipsaftryck, af d:r J. Buchart i 
Eeval (prot. 1834 ^Vio § 10) ; en medaljong i jern öfver 
Berzelius af lektor Otta (prot. 1835 »»/^ § le); äfvensom 



101 

diverse i de Böningska sändningarna (jfp. 91) ingående 
fomsaker. 

Derhän hade efter hand, sedan flyttningen till denna ort, 
olika och delvis skrymmande föremål hopat sig i kabinettet, 
att de böljade trängas om utrymme. Detta inträffade desto 
hellre, icke blott i det lilla, helt och hållet provisionela rummet 
(jf. p. 67), men ock derefter, enär den numismatiska och konst- 
samlingens behof af egen lokal, besynnerligt nog, alldeles för- 
\»8etts^ då det sedermera faststälda förslaget (se Engels 
planritning å universitetet) till den nya hufvudbyggnaden 
nppgjordes. Lyckligtvis fans dock här, i norra fasadens 
mellersta våning ett större hörnrum med fem fenster odis- 
poneradt, dit ock vid den allmänna flyttningen, 1832 på vår- 
sommaren, kabinettet öfverfördes (jf. prot. Ve § 3. ^Ve § 1^)» 
— och der det ännu är inhyst. Ja det kunde redan vid hu- 
sets högtidliga invigning, samt ännu mer vid Kejsar Niko- 
lais höga besök, påföiyande år den 10 juni, visa sig i pryd- 
^ skick och således med universitetets öfriga inrättningar 
Ugt^ sin andel af det yttrade nådiga välbehaget för „god 
wdning*' •*). 

Det oaktadt behöfdes nog en grundligare uppstädning. 
Ahen Behbinder, som var, med både vid invigningen 
och vid Kejsarens besök, torde hafva märkt det. Åtminstone 
föreskref ett kanslersbref 1833 ^Via rörande hufvudbyggna- 
dens inredning bl. a.: „att till myntkabinettet skall anskaffas 
en ny pulpet längs med ena väggen, för Bladska samlingens 
i^pstäUande ®^), äfvensom ett skåp till åtskilliga antiqviteters 
förvarande, alt af faneradt mahogeny, i likhet med den 
derstädes fömt befintliga pulpeten.^ Dernäst lät konsisto- 



**) Jf. angående Kejsarens besök, bl. a. på universitetet, F. A. T. 
1833 n:o 134. 

••) Se ofVan p. 79. 



102 

rium (se prot. 1834 »o/» § 17) nu ock föiyttra all den i ka- 
binettet obrukbara och endast skräpande kopparn, vare sig- 
mynt eller andra föremål, hvilka uppgräfts efter branden 
eller sedermera tillkommit. Slutligen ansågs en ändå mera 
genomgripande åtgärd i ordningens intresse påkallad. 

I synnerhet vissa af de i kabinettet med mynt- och 
medaljsamlingen sammanförda etnografiska föremålen intogo 
der, till olägenhet för den förra, altför stort rum. Anmä- 
lande härom i konsistorium 1835 ^Vst yrkade prefekten, att 
annan lokal borde för kabinettet anvisas. Hans förslag gick 
äfven, i något modifierad form, igenom; man stannade näm- 
ligen vid beslutet (§ 10), att medan den numismatiska kol- 
lektionen fortfarande borde förblifva der den var, „det ena 
af de rum uti nedersta våningen af universitetshuset, som 
härintills begagnats för gymnastik inrättningen^^ skulle upp- 
låtas till förvarande af „de forntida märkvärdigheter, samt 
åtskilliga nyare i aflägsna länder boende, samt mindre kända 
folkslags vapen, klädedrägter, prydnader m. m., som härin- 
tills dels uti myntkabinettet, dels uti [zoologiska] museum 
blifvit förvarade." 

Denna fördelning var så till vida vigtig för framtiden, 
som den medförde första steget till en successivt inträdande 
fullkomlig separation af de tvenne till art och beskaffenhet 
så heterogena samlingarna. Derom närmare i det födande. 

Afsigtema med alla dessa tillgöranden voro de bästa^ 
men det samma kan icke obetingadt sägas om resultaten. 
Den brådstörtade tillväxten och ständiga omflyttningen i 
kabinettet förde med sig, att katalogiseringsarbetet lemna- 
des altför mycket på efterkälken, — en försummelse, hvilken 
år för år blef svårare att godtgöra. Träget upptagen af 
sin ordinarie tjenst samt dessutom ofta sjuklig, kunde pre- 
fekten endast nödtorftligen befatta sig med detaljerna af 



108 

den honom ombetrodda inrättningens vård, dervid hvarken 
något som helst biträde eller arfvode var att påräkna. Öf- 
?er hnfvnd gälde då ännn, och länge derefter, af sparsam- 
hetsskäl, den uppfattningen, att universitetets professorer, 
Dir behof föreföllo, borde ex nobili officio utan a&eende på 
hist och fallenhet åtaga sig, vare sig vikariat eller andra 
mer praktiska uppdrag, — huru vida alltid till det allmän- 
nss verkliga båtnadi må här lemnas osagdt. 

Redan ofvanför har på flera ställen nämts om spridda 
ttsatser till en katalog, såsom man kunde kalla de Ofliga 
årsredogörelsema i förening med de nu och då inkomna par- 
tida uppgifterna öfver det eller det förvärfvet. Vid när- 
mare granskning, och jemförda med det icke heller i och for 
sig ottönunande material, som kan hemtas ur konsistorii pro- 
tokoll, lemna emellertid så de förra som de senare mycket 
5frigt att önska, hvad fullständighet och pålitlighet be- 
trlSar. 

Bäst voro synbarligen de romerska och i allmänhet an- 
tika mynten deran; v. Be eker förtecknade deras qvarlefvor 
från Åbo och Linsen omhuldade företrädesvis dem, troli- 
gen med god ledning så väl af den specifikation, hvilken 
måste förutsättas hafva åtfö^t Bladska samlingen, som af 
Eckhels för ändamålet inlösta stora verk. Vi antaga gema, 
ehuru afgörande bevis saknas, att också alla öfriga folkslags 
mynt och medaljer, helst de i ädla metaller, plägade upp- 
läggas fackvis; åtminstone var detta fallet med de svenska. 
En noggrannare ordningsföljd låter likväl icke tänka sig vid 
saknad af specialkataloger och i den besvärliga trängseln. 
Det hände till och med, att förefintliga, från kompetentaste 
håll härrörande anvisningar helt lättvindigt behandlades. 
Så blef enligt Geitlin •«) den af Fraehn förtecknade, 

••) Anf st p. 24, not 48. 



104 

och i numrerade omslag inlagda orientaliska myntskänken af 
vetenskapsakademin i St. Petersburg, vid Kejsar Nikolais 
1833 väntade besök, ;,for att uppställas på parad", framtagen 
ur hylsorna, då dessa jämmerligen blandades om hvar andra. 

Lyckosammare f5r kabinettet än detta mellanfall var 
följande. Grefve Rehbinder, som i egenskap af minister- 
statssekreterare borde afgifva sin, sedermera (1836) äft^en 
tryckta, ^Berättelse angående Storfurstélidömet Finlands till- 
stånd och förvaltning 1826—1835", eller första decenniet 
af Kejsar Nikolais regering, infordrade i början af höstter- 
minen 1835 från konsistorium redogörelse öfver univer- 
sitetets utveckling under samma tiderymd. Genom sam- 
arbete af rektor och föreståndarene för de särskilda inrätt- 
ningarna och samlingarna åstadkoms en omfattande relation 
i ämnet (expedierad till kansler 1836 *^/i); hvarur visserligen 
endast de allmännaste dragen kunde upptagas i Rehbin- 
ders arbete, men hvilken i och för sig utgör ett värderikt 
bidrag till kännedomen af vår högskolas historia under be- 
sagda händelserika period. 

Hvad kapitlet om ;,Mynt-, Medalj- och Konstkabinettet'' 
anbelangai-, kan relationen visserligen icke godtgöra sakna- 
den af en katalog, och innehåller för öfrigt inga för vårt 
ändamål nya upplysningar; men en deri inryckt, i kolumnar 
ordnad öfversigt af de särskilda föremålens indelningsrubri- 
ker och antal eger dock intresse nog att här bredvid med- 
delas. Se följande sida. 



105 



*:■ 





Beloppet 
vid slutet 


«o 


c* — ec r- 


CO 


•^ "^ «> 


la 


CO ^ CO lA 


r- CN» 






£ g - S 


R 




9^ 


CO g '^ ^ 


■A 




af 1835. 




^ eo eo 


CO 






^ 


* 


_ _ 










•^ CO 


o 






^ ev» 








1835. 






1 1 s 

<— r* CO 




1 1 1 




1 1 




1 










•^ 






^* 






1834. 






1 2 


•^ 


1 1 1 




1 1 1 




1 








* eo ** O 


CO 






CO 








i 1833. 






s 


1 1 1 




1 1 1 




1 
































A CO CO 


CO 


00 




» — CO 


r» — 




1832. 






- s 




1 1 




2 - - 


i2 


<«A 








eo r- 






— - 


CO 


'^ 


c 
















1831. 






1 




1 1 1 




MM 


1 


1 







lO 




s -^ «« CO 




^^ ^-^ 


tO 


eo lO 






•^m 


1830. 


^ 




S *" s 




5^4 


»SM 




1 


WQ 








e»i 














« 








00 '-• 


o 


•^ 










-•• 

fl 
O 


1829. 


1 


1 


1 ;: 




1 1 


1 


MM 


1 


1 


1828. 


1 


1^ 


I '^ 

• er 


• 1 • 


5 


1 1 1 


1 


MM 


1 


1 


I behåll 




r- 


i O M 


-N 


CO 








^ 


pQ 


efter 


1 


S 5 •* Ig 


§ 


1 1 


1 


MM 


1 




<P 


branden. 






m^ «■« 


•* 












O 
























. 




> • . . 


, 


I- • • 


. 


• u 






1 














m 




9 






•p^ 










, 


. 


5P • • 


. 


. s • • 






*^ 














.S 




a 






iB 














a 




• ® • • 










• 






u 




a 




60 






» 


1 


, 






il 


1 

JM 


il : 


. 


• -8 • • 






■ 
fl 


1 


1 


£ 


g 


0> 


« 


1 il 


, 


k 0. andra af 
aflor . . . 








1 


o 

g- 

o 

< 


•C 


«i k 
Nyare myut och m 




Silfverstänger ford< 
Gamla svenska dal 
Ur omlopp satta se 


g. 

a 

•a 

1 


Skurna ädla stenar 
LippertsDaktyliote 
Meda\ioner . . 
Kopparstick och T 


•a 
•3 

1 


•I 






^^ 






c4 




CO ^ i6 


CO 


t^ 00 o» ö 


«• 
w 


ci 



106 





















Beloppet 
vid slutet 


r- c^ 00 


CO 


o o t/9 o 


r- 


— CO '^ 






CM lO •- *- 


co 


"^ 


! af 1835. 














_ 


o» CO 




^ 


ö 


CM 


CO 


1835. 




1 








1 1 






















— O OJ 






1834. 


1 1 1 


1 


1 


1 


1 1 1 




^ 




00 








1833. 


CO I 


1 


- 1 


1 1 


1 


1 1 1 




— CM eo 


^ 










1832. 






1 1 


1 1 


1 


1 1 1 






^ 




eo 






! 1831. 


1 1 1 




1 1 




1 


1 1 1 


{ 1830. 


1 1 1 


1 


1 1 


*" , 


1 


1 1 1 





- - 








>» 


lO 


^M 


1829. 


1 1 1 


1 


1 1 




CO 


1 1 




^ 


^ 










1828. 


1 1 




1 1 




1 


1 1 1 


TbehåU 














efter 


1 1 1 


1 


1 1 




1 


1 1 1 


branden. 


















• u 




• 




• 


. . . 






o 




Irf 


















1 




• 


• 


. . 






. ^ 




•S 






. 


, , 


, 




'S 




OO 








kl 

4P 


é 




> 




•s 




• • 


s 

5 


t: : 

■s 


•43 

i 


elgonbilder och Reliqvier 
rimurare Insignier . . . 
ntiqyiteter och historiska m 


t* 

1 

a 


a 

H 

S ^ 
§1 


1 

et 

1 


1 

. i 

1 
1 


1 

1 


Vildars kostymer och husgen 
Amerikanska grafumor . . 
Lappsk vagga 




a fe -< 


« 


O o 


O ^ 


► 




00 -* Ift 


CO 


r^ 00 


OJ c 


^ 


CM CÖ -^ 






^ 


^ ^ 


'^ CM 


CM 


CM CM CM 









Rättelse: 

Noten 27 på sidan 35 bör strykas, ty namnet Biglia är origtigt 
låst i stallet för Biglia, hvilken person, såsom jag nu mera finner, var 
eo simpel, kringresande italiensk ^gipsfabrikör", hvilken ock i A bo 
höll siBt arbeten till salu. Se Åbo Tidn. 1796 N:o 37. 



Finlands Leprosorier. 



I. 

1. S:T JÖRANS HOSPITAL. 

2. HOSPITALET PÄ SJÄHLÖ. 

3. HOSPITALET PÅ GLOSKÄR. 



AF 

L W. FAGERLUND. 



-fe C" t :) » 



1. S:t Jörans hospital. 

. S:t Jörans hospital invid Åbo är icke blott Finlands 
Udsta leprosorium, utan torde ock vara landets äldsta sjuk- 
vårds inrättning i allmänhet När det uppstått är visserligen 
okändtf men redan 1355 omnämnes det i ett testamente ef- 
ter presbyteren Henrik Tempil, genwn hvilket det erhöll ett 
j>salterium och ett legendarium sig tilldelade ^), och 1396 ut- 
färdar biskop Bero n Balk ett bref, hvarigenom 40 dagars 
aflat utlofvas åt dem, som hvarje Onsdag besöka hospitalet 
for andakts utöfning och bön ^). Dessa besök, hvilka troligt- 
vis närmast gällde det kapell, som hörde till detta hospital, 
tinforde utan tvifvel icke så ringa inkomster åt hospitalet 
i form af aUmosor, men redan tidigt hade det äfven erhål- 
lit sig tillförsäkrad en stadig inkomst, till hvilken hvaije 
Igonelag i Åbo stift bidrog med 4 penningar. I ett af erke- 
biskop Nils i Upsala, riksföreståndaren Earl Knutson och 
Uplands lagmannen Bengt Jönsson utfärdadt bref, dat. 14 
Oktober 1440, förmäles nemligea, att dessa penningar äfven 
af Åbo biskopsdöme, på samma sätt som annoi^städes i riket, 



*) Abo domkyrkas Svartbok, fol. 102 v. och H. G. Porthans 
skrifter i urval utgifiia af finska litteratur sällskapet Del I pag. 236 
not. Helsingfors 1859. — Orden lyda: .... Jtem hospital! j psalte- 
rinin commune sanctomm et j legendarium enm historiis ab adventn 
dominj vsque ad iiij diem penthecostes .... 

') Abo domkyrkas Svartbok, fol. 70 och H. 6. Porthans skrif- 
ter i urval utgifna af finska litteratursftllskapet. Del I pag. 347 not. 
Helsingfors 1859. 

8 



108 

af ålder uppburits till uppehälle för de fattige, „8om Gudi 
taeckis at ploga met spitulat sooth^, men att de sedermera 
under en tid icke blifvit uppburna „fore nogra saka sculd 
ther almogen wart owi^jogher aff worden tiil the förde 
nn penninga at utgöra.^ Då emellertid såsom följd häraf 
inträffat, att många af den „oorena sottena besmittade . . . 
fara wilrodhe krmg^m biac^yeddnit jUandh almoghen thy 
at the haffua eij swadana uppehelle at the kunno pa nogbon 
stadh bliflfiia tiil samans frön almogen othskilda**, så påbjöds 
nu genom detta bref, att dessa peningar åter skulle uppäras 
af hvart hjonelag i hvarje socken af Åbo stift „oc antwar- 
das twem skelligom borgharom j Abo, som biscopen ther i 
biscopsdömit oc höflftddzmannen pa Abo hws ther tiilsiepa')". 
Dessa penningar, hvilka merendels gingo under namn af 



») Abo Domkyrkas Svartbftk, foL 19 och 256. — Jemför Abo 
tidningar 1783 pag. 371 och Finska läk. sällsk. handl. Band I pag. 
174 not. Såsom varande af synnerligt intresse må detta bref här in 
extenso meddelas (enl. Srartb. fol. 19): 

„Super leprosorio. 

Wij Nicles met Gudz nad erchibiscop j Vpsala, Karl Knutzson 
marsk oe ricsens forstondare j Swerie, Bent Jönsson lagman j 
Vpland oc rickzens rodh j Sweriga, helsom ider alle bode frsBlB* 
men oc mena almoghen J öaterlandom j Abo biscopsdöme kerlige 
met worum herre. Gode wener j wethen wel, som wi formodhom, 
at en god sedwcnia halaer aff aldir waret ouer alt Swerigis rike 
fore tess fatigis folkeens vphselle som Gudi t^ckis at ploga metspi- 
tnlat sooth som ey kunno jbland almogan vmga ffore thenna fara 
sooth scnldh som the sotten oMt sig [bafvrer] aff synne besmitteliga- 
hetE wegna at hwart hionelagb oShbt alt Bikit skal aarliga wtgöralUI 
sewenska penniga Oc then sama sedvsenian hultz oc ena stund i Abo 
biscopsdöme som anderstadz j rikit en tho at bon war nederlagd 
före nogra saka sculd ther almogen wart owiliogher aff vndhen (o:wor- 
den) tiil the for.da XIII penniga at utgöra. Nw haffvom wi forstondit 
at ther j landit met ider, aerw thy werr monge som aera aff the oorena 
sottena besmittade, oc fara wilrodhe kringom biscopsdömit j blaodb 
almoghen thy at the haffua eij swadana uppeheHe at the kunno pa 
nogbon stadh bliffua tiil samans frön almoghen othskilda. Thy «rw 
wi nw swa offuerens wordne oc wiliom thet aewerdcliga wiidh höxte 



109 

g^ctals peningar^^) eller någongång äfven benämndes 
ffSancte Birgittes penningar" % synas, såvidt man af de 
ofiiUstäadiga hospital räkenskaperna kan finna*), kommit 
kspitalet tillgodo ända till dess öfverflyttning till Sjählö. 
En fast inkomst egde hospitalet derjemte af de gods, 
Irrilka förnämligast genom testamenten tillfallit hospitalet 
oeh hvilka voro ntarrenderade åt landbonder. Sådana gods 
ägde hospitalet till antalet tre, nemligen S:t J Grans gård 



ted at hwart hionolag ooer Abo biscopedi^me scal aarliga her epter 
TtgOra mi sma peninga som ther na gengis serw, eller framdeles 
gei^ warda knima Och the soola ypbaeras j hoario sokn oc antwar- 
dai twftm skeUlgom borgharom j Abo, som Biscopen ther j biscops- 
döinit oe höffuidzmannen pa Abo hws ther tiil siepa Oc the sculw 
tbem 6mmdele8 bewenda Ihy fatiga folkeoa til bergningh oc vppe- 
keUe oe göre fönde biacopenom hans eapitulo oc fogtanom iff 
Abo hws sksel oc rekenakap ther afi^ oc all ting holda epter theres 
lodbe Wij wiliom met Gudz hielp thet swa forswara at ther sculu 
eij swadana forfal Tthy koma som förre giort war Tho thenne 
ndwaenian afflagdis ther met ider. Datum in curia regia Swartsio, 
Ano domini M. C. D. qvadragesimo Die beati Kaiixti pape Sub Si- 
giDoR^p:ii nostri Suecie**. 

«) FinJands statsarkly N:o 268 föll. a, 11, 21. N:o 270 a, föl. 
2 T. N:o 271 fol. 1 v — 2 v. N:o 272 foL 1 v. N:o 273 foI. 2. N:o 
m foIL 6 v, 23. Nu) 276 folL 22, 29. 

'') Finl. statsarkiv N:o 275 foU. 1, 3. 

*) De förnämsta handlin&rar rörande detta hospital, äro dess 
rikenskaper. Af dessa finnas, föratom ett .vtspijaningz register" från 
1603, muneni i behåll endast för åren 15Ö7--1559, 1568, 1570-1572, 



1598, 1600, 1601. 


Ui 


' dem 


framgå, att änder dessa år inflöt af spe 


peomng^rna: 








1557: 152 


^ 


6 


öre 8 pen. 


1558: 217 


n 


2 


9 8 . 


15^: 204 


9 


5 V. 


9 n 


1568: 312 


9 


6 


9 "^ n 


1570: 308 


9, 


3 


. 4 , 


1571: 308 


n 


3 


. 4 „ 


1598: 107 »/, 


ft 


— 


„ - , =26Daler 3V. * - 


1600: — 


9 


— 


« - , 21 , - , 4 öre, 


1601: — 


ff 


— 


, - , 64 , - „ 3 , 



Huru mycket af dessa peningar inflöt ifrån hvar socken visar bilagan N:o I. 



110 

i Wårfrukyrcko (S:t Marie) socken, hvilken gård en „bnrg- 
mester j Åbo fordom leeth wpptaga aff ödis marek odi 
byggde tUl fatiges behoff" % K&härä gård (nu Kahärlfi) 
i samma socken, hvilken gård en „skattebonde hade giffitt 
till testamentt vnder de fatige^ ^), samt Ragnestela gård (nu 



^) Finl. statsarkiv. — Tillfigg tiU handtingar och råkenskaper 
rOiande Åbo slotts län 1540-1633. Ett oinbvndet häfte med tittel: £en 
lengd oppå alle Landbönder wthi 3 Sochnar sam äre Pöytte, Wårfiru- 
kircke och Sancte Karins sokner Inge nndantagne E^hwem the tillhOre 
sampttligh och synnerligh A:o 1557**, fol. 9. — Gården beskrifires på 
följande sätt: Ligger för 6 stenger, stongen gäller 15 march, sAspi 
stången 3 spän 3 fjerdingar, Eng till 7 capper lass, Skog, Mnnlbett 
intet annet en stalbacken, watnquem heUer qnemstond intet, weder- 
qnem 1. — Såsom gårdens inventarium npptages: Oxe — 3 st, 
KOÖr — 2 st., Stuutt (2 års g:l) — 1 st., Qvigo (2 års g:l) — 1 st, 
Fåår — 2 st, — Den inkomst hostipalet hade af denna gArd utgjorde 
under de år, för hvilka räkenskaper finnas: 

1568: Eåg — 8 pund, Malt — 2 pund 8 spän, Hvcte — 3 Qerdingar. 
1570: Råg — 2 pund, Malt — 1 pund, Smör — 2 L% Drottninge 

pengr. — 2 i|^, (till slagt:) Ko — 1 st, öerdfär — 1 st 
1571: Råg — 2 pund 1 spän, Kom — 1 V« pund. Smör — 1 Vi ^^i 

Tjur (års g:l) — 1 st Lam — 1 st. 
1572: Råg — 10 spän, Malt — 9 spän, Hvete — Vi spa^, Hafra— Vi 

spän. Smör — 2 L®, Ko — 1 st., Får — 1 st 
1598 upptages som stadgadt inventarium: Oxe — 1 st, Ko 1 st, 
Får ~ 2 st., samt såsom stadgad ränta: Råg -- 5 tor, Malt 
4 t:or, Hvete Vi spän, Hafra — 1 spau. Smör — 1 Lfi^, Ull — 
4 i|^, Dagsverker — 12 d., Wed — 4 lass. 
1600: Råg — 6 tor, Malt — 2 t:or. Smör — 1 L», Ull — 2 *^ 

Kalf — 1 st 
1601: Inventarium likasom 1598 hvartill nu kommer 1 st. WerkkUp- 
pare (arbetshäst), äfven räntan är densamma, men för detta år 
är dessutom upptaget till slagt „2 åhr åslagh:** Ungnöt — 1 
st., Får — 1 st ~ Å gården utsås **allehanda säd -^ 8 tor.* 
1610 Inventarium: Oxar — 1 par. Ko — 1 st. Får — 1 st, — Ban- 
tar: Spannemåll — 7 tor, Hafhi — 1 ta, Koosmör — 1 L® — Ull 
— 2 ]^, Wed — 4 lass. Till slagt: årligen 1 lam och hvart- 
annat år 1 st ettårs ungnöt — Utsås: 8 tr säd. 
') Finl. statsarkiv; samma längd, som anföres i föreg. not fol. 9 
v. — Denna gård beskrifves på följande sätt: Ligger för 12 stänger, 
stången gäller 15 marcher, sås på stången 1 spann, Eng till 15 



111 

RMnistala) likaledes i Wfirfrttkyrko mckea. Nftr 4e två 
f5rst&ämde gårdarna tfllfkiUt hoepitdet ftr okändt, men 
den sistnämnde erhöll det genom ett af borgMi^n i Stook- 
hdm Raumo Jönss ntftrdadt gåfVobref dat. Stockholm 
den 6 Oktober 1544 *). Denna gård blef emellertid redan 



cipper 1m8, Skog nraalbett och andre wttåfor lUka ned dee andre 
fiuigcs landbönder. Är skipttis gods. — G&rdens inventarium uppta- 
ges till: Oxar — 1 par, Kor — 3 st, Quigo (2 års g:l) — 1 st., 
^IDgo (års g:l) — 1 st, Får — 5 st — Gården inbragte åt kospitalet: 
lä68e Båg — 2 pund V, spän, Malt — 1 pund, Smör — 2 L0, Oxe 

— 1 st (i st. f. 67, spän råg), Ungnöt — 1 st, Får — 2 st 
1510: Råg — 3 pund 2 spän, Malt -- 2 spän, Hafira — 2 spän, Smör 

— 1 L», Drottninge pei^. — 2 1^ Stat -- 1 st, Får — 1 it, 
Qerdlam — 1 st 

1571; Båg — 27, pund, Malt — 7, pund, Hafra — l pund. Smör — 

ly, L», Ko — 1 st, Får — 1 st 
1572: Råg — 9 spän, Malt — 2 spän, Hvete — 1 Qerd:g, Bönor — 

3 Qård:ar, Hafra — 1 pund. Smör — 2 Lfi;, Får — 3 st 
1598 upptages som stadgadt inventarium: Oxar — 1 par. Ko — 1 st, 

Får — 2 st, samt såsom stadgad r&nta: Båg — 1 pund, Mah 

— 2 spa^ Hafra — 1 spän. Bönor — 7« spän, Smör ^ 1 L9, 
UU — 1 Vi Dagsverken — 12 d., Wed — 4 lass. 

^«0O: Båg och malt — $ tor, Smör — 1 Lfi^ UU — 2 ^(L, Nöt (ett 

års) — 1 st 
IWI: Båg — 4 tor, Malt — 1 t:a 20 capper, Hafra — 20 capper, 
Smör — 1 LQ;, Ull 4 4[, Dagsverken — 12 d., Wed ^ 4 
lass, (tiU slagt årligent) Ungnöt — 1 st, Får — 1 st — Å 
gården sås »allehanda iåd — 6 tor.** 
ISKh Spanmål — 5 trr, Hafra ~* 1 ta, Koosmör — 1 L9, UU — 4 
4^ Wed — 4 lass. Till slagt: årligen — 1 Or, hvart anat Ar 
1 ettårs ungnöt -^ Utsås : 6 tr — sid. Såväl om detta gods, 
som om S:t Jörans amaärkes: „hvad belangar dagsverker derpå 
ingen viss stadga kan vara för den skull att de dagligen mötte 
vara om ähret i hospitals arbett när så behöffves ock kaffve 
varitt wane fhå vthspissning når de åre i hosspitals arbete.^ 
Finl. statsark N:o 1546 fol. 43--45. — Kamnet skrifves ån Kå- 
härä, än Kåhårlä och Kedherle. 

*) Åbo tidningar 1796 N:o 22; Finsk. läk. säflsk. kand!. Band 
I pag. 172 not och Arvidsson, A. I. Handlkigar till opplysning 
•f Finlands kåfder. Band VI pag. 259. — Denna gård (soia benämnes 
ån Ragnestela, ån Bagnilstada, Ragnistala ock Bawnistela) hade 



112 

f5re 1598 af kooimgeii öfirerlemnAd i förläning åt Christer 
Glau88on Horn tiU Åmiane och i vederlag anslogs till hos- 
pitalet 6 pund spanmål årligen af norra Finlands ränta ^^). 
Testamenten till förmån för hospitalet voro för rerten 
icke så aUdetos ovanliga och antalet af dem, som icke kom- 
mit till vår knnskap, måhända vida talrikare än dem vi 
känna. Bedan ofvan hafva vi nämnt Jäenrik Tempils te^ 
stapiente af 1355, äfvensom dem, genom hvilka nyss anf8rda 
gårdar tillföUo hospitalet. Dessntom finnes sådana uppgjorda 
af Henrik Classon (Djekn) 1449, 1452, wh 1453 "); samt 
af hans hustru Lucia Olofsdotter 1449, 1452 och 1455"); 
af Hartwik Japsson (Garp) 1486 i^); af Magnus 
Frille 1508 1*); af Clemet Howenskel 1512"); m. fl. ^•). 



Raumo JOnss erh&Uit i arf efter sin broder Anders Jakobi, kanik 
vid Åbo domkyrka. Under donators lifstid sknUe årligen af gården 
levereras till hospitalet: Råg — 1 pund, Kom — 1 pund, Slagtnöt 
(2 års gdt) — 1 st Gårdens inventarium upptages till: Oxtr — 

I par, Kor ~ 4 st^ Får — 6 st. — Den inbragte hypitalet: 
1557 & 1558: Råg — 6 pund. 

1667: Råg — 4 pund, Korn — IV, pund, Hafra — V, pund. 
1568: Råg — 4 pund, Korn — iVs pund, Hafra — 3 spän. 
1670: Råg — 3Va pund, Malt -- 2 pund, Hafra — Vt pu^d. 
1571: Råg — 4 pund, Malt - IV, pnnd, Hafra — Vi Pund, 

^•) Finl. statsarkiv N:o 274 foL 18. 

^^) Arvidsson, A. I. Handlingar tiU upplysning af Fiolands 
håfder. Band VI pagg. 81, 34 och 39. •- Henrik Djekns fSrtta 
testamente af den 24 Decemb. 1449 upptager f5r hospitalet «ena 
koo, U faar, I pund rogh**; det samma ingår i hans andra testa- 
mente af den 8 Mig 1452, men enligt hans tredje testamente af d. i 
Mars 1453 tUldelas hospitalet „U k66r, U faar, U pund rogh och 

II flaesk". 

") Ar vid son, A. I. Handlingar till upidysning af Finlands 
håfder. Band Yl pagg. 357, 25, 42. — Hvart och ett af dessa upp- 
tager till förmån för »spitalen: I par oxar, U köör**. 

") Arvidson, A. I. Handlingar o. s. v. Band. VI pag. 69. 

— Testamentet upptager: „8petalet j Abo IIU flesk*. 

^*) Arvidsson, A. I. Handlingar o. s. v. Band. IX pag. ^ 

— ,,Spetalet lU pund rogh, ett pund kom^. 



113 

Det, som genom dessa testameBfen tillfi^ hospitalet var 
doek af f5ga betydenhet. 

TBl förmån för hospitalet uppbars fifven vid de ått- 
nisna gudstjenstema uti Åbo domkyrka fHvilliga g&tvor "), 
bmjemte äfren under några år medel inflOto från Åbo vin- 
killare^*). 

Bedan i medlet af 1500-talet stod Srt Jörans hoepitBi 
i nära samband med ea aman inrättning, 00m ofta äf?enle* 
te går under namn af Åbo hospital, menUgén det^. k. 
Uge ffiids huset eller helge ands sjoksti^a i Åbo ^^. En 

") Arvidsson, A. I. Handlingar o. s. v. Band. VI pag. 122. 
— Tm .ipetalen: II pund rogh*. 

'^ Finl. stats arkiv N:o 268 IbL 3 ock N:o 270 a foU. 3 och 38, 
N:o 27^ foL 33. — Dessa hospitalsräkenskaper upptaga i testamen- 
ten efter Lorentz Prydz'och GOstaff ^skilssonn 1557: 30 i|^; 
eåer Clemet bryggare 1568: 20 i|^ och efter Abraham Erikas os 
i Simito 1601: en ung oxe, men ovisst ftr huruvida dessa gåfvor va- 
rit tfsedda för S:t Jörans hospital eller helge ands huset 

") Dessa uppgjorde 1557: Hofue pengr — 27 i|^ 5 öre. 
Bysse „ 
1558: Hatte . 
1559: — „ 
1568: — 
1570: - „ 
1571: - , 
1572: - , 
1598: Bysse „ 
1600: — „ 

Dt synas dock icke uteslutande faafra tttlfidlit hospitalet, utan torde 
htfra fördelats emellan detta och beige ands huset 1598 erhöll nemligen 
»Simon Wägare gamble borgare, som tigger i fattiges bysso udi 
Åbo Domkyrkie om åhret 1 par sfcmr». — Fin». Stats ark. N:o 268, foIl. 
3 v, 11 v. N:o 269 foK 2 v. N:o 270 a, foL 2 v. N:o 271 foL 1 v., N:o 
272 fol. 1 v. N:o 273 fol. 1 v. N:o 274 fol. 6 v, 10 v. N:o 275 fol. 
2 v^ N:o 276 fol. 30 v. 

")1570 tillfMl hospiUlel af Åbo vn^elUare 12 ^ och 1572: 20 
K^ — Ffail. sUlsark. N:o 271 fol. 1 v., N:o 273 fol. 1 v. 

'*) Nftrmare underråctelser om kelge ands huset meddelas i 
bilagan N:o U. 



l(H/,<^ 




23 


^ 


2 öre. 


27 


<^ 


2 „ 


40 


^ 




180 


M^ 




305 


* 




197 


M^ 




17 Dal. 


14 fire. 


16 


n 


^ . 


21 


M 


27 , 



114 

tillflyktsort för fattiga, ålderstigna, vanföra och bräckliga 
motsvarade det närmast ett fattighus och stod vid nyss- 
nbnnde tid under uppsigt af samma föreståndare som S:t 
Jörans hospital. Af deima gemensamhet, som fortfor ända 
till hospitalets odi beige ands husets flyttning till Sjählö, 
bära äfven räkenskaperna tydliga spår i så måtto att in- 
komsterna och utgifterna för de båda inrättningarna icke 
fullt åtski^as, hvarföre det mången gång blir omöjligt att 
a%öra, hvad som med rätta tillkom d^ ena eller andra af 
dem. Emellertid synes det som om man, då något brast 
på det ena hållet, utan vidare anlitade den andra inrätt- 
ningens resurser att fylla bristen. Äfven gemensamhe- 
ten i namnet (Åbo hospital) vållar otydlighet, och man 
stadnar derföre ofta i villrådighet om hvilketdera hospitalet 
det är, som afses. 

Det kan väl vara möjligt och äfven sannolikt att dessa 
anstalter redan Mn äldsta tider varit förenade under ge- 
mensam förmyndare, men antydningar finnas dock om, att de 
åtminstone tidtals egt hvar sin sådan. Sålunda onmämnes 
Dirich Hansson 1504 såsom ^välboren man, fougde på 
Åbo slott, häradshöfdinge i Mascho härede, rådman i Åbo stad 
och the fattiges förmyndere i helge ands huset" ^o) och 1522 
d. 22 September utfärdar konung Kristian U ett bref 
hvarigenom han öfverlemnar åt sin kapellan Erich Simons- 
sen „wort oc krönens hospitale Sancti Jörgen, wden före wor 
kiobstadt Aaboo i Fyndtlandt liggendis, met alle syne ren- 
the oc retthe tilliggelsse jnothit vndertaget, at haffoe, nyde, 
bmge ochbeholde [i] sijn liffstidt, dog met saa skell, hann skall 
holde the fattige siwge menneske ther sammesteds wedt 
then prouenthe oc rettidghet, som them b^r och pleige, at 



*<») H. G. Porthans skrifter i urval at^fna af finska littera- 
tnrsäUskapet Del II pag. 670 not Helsingfors 1862. 



115 

kåffitt efter foodjitzseiis lydelse, och hoIde capdlet oc gor- 
tel yed maght oc thet g^ ther tilligir oc tienerne paa 
godtset boo wedt Snerigis loug oc ioke forhogge ffoagtttme 
tkr tilliger >')''. US3 den 22 Oktober förläaade Gustaf I 
i än tnr ^^pettaleii wten for Aboo" åt ^mester Jesper^ ^) 
ocfa dm 5 Juni 1525 utfärdades åt ^Albriicth Toolk ith for- 
.laeoingxbr^ i hans lifätiidt på q^ettalen wiidt Åaboo^ ^). 
Hvad dessa förlftningar månde hafva inbringat sina 
imidiafvare är numera ömkligt att utr&na, men det vill sy- 
nas, som om det icke kunnat vara särdeles mycket, då man 
redan 1568 finner hospitalet, oaktadt det nästan årligen va- 
rit ihågkommet med icke så obetydliga gåfvor^), vara 
taragt i sådant trångmål att d. v. föreståndaren Nils Lars- 
son Lipainen, efter att ffirst hafva tillskjutit åtskilligt af 



«) Grönblad, Edvard. Nya källor till Finlands medeltidB- 
Uitoria. Första samlingen, pag 731. Köpenhamn 1857. 

*>) Qranlond» V. Konung Gustaf den förstes registratnr B. I 
p^. 170. Stockholm 1861. 

^ Granlnnd, V. Konnng Gnstaf den förstes registratnr B. 
IL pagg. 141, 155. Stockholm 1864. 

**) Grenom bref af den 18 September 1554 hade styrelsen alU- 
redan ihogkommit hospitalet med ett tillfälligt nnderstöd af 6 pand 
i^, hvilket nnderstöd åtminstone ännn 1559 kom detsamma till del 
oeh 1561 uppbar hospitalet såsom kongl. förlftning 10 lestar spanmål. 
Hendric Classon Horn till Kånkas förärade 1558: 2 kor, 1559: 1 
ko odi 1568: Råg — 4 Vi apan, Malt — 3 spän. Ko — 1 st, Flesk — 1 
sida. ~ Herman Fleming 1558 och 1559: 1 oxe och 156JB: Båg — 
1 pund och Ko — 1 st. Glas Christiernson Horns till Åminne fru 
1568: Ungnöt — 1 st, och Lasse Michelsson 15ö8: 8 ^^ penningar. 
- Dessutom lefv^ererades nästan årligen af Åbo slott än något pen- 
ingsr, äa iiak, salt, spanmål m. m. hrai^mte hertig Johan åtmin« 
itone under några år gjorde liknande föräringar. — Finl. Statsarkiv. 
11:0 559 fol. 3 v. N:o 694 fol. 28. N:o 698 fol. 61 v. N:o 268 föll. 12, 
21 v, 22. N:o 270 a, föll. 2 v, 3. N:o 896 fol. 44 v.Nu) 958 fol. 28 v. 
K:o 991 foL 16 v. N:o 1015 fol. 29. N:o 1095 foL 13 v. N:o 717 fol. 
17 v. N:o 938 fol. 15 v. m. fl. — Handlingar till Sveriges refor- 
mations och kyrkohistoria under konung Gustaf L Band II pag. 416. 
Stockholm 1844. 



116 

egna resurser, såg sig tvangs att resa <tfv6r till SttMsk* 
holm att f5r de hdgsta myndigbetema skildra den nöd, som 
rådde såväl i hospitalet som helge ands lnoset oob af dem 
söka utverka medel till dess afbjelpande* Under förestån- 
darens frånvaro tilltog emellertid nOden ytterligare så, att 
biskop Paul Juusten, till hvilken de qnka och fattiga i au 
öfvergifua belägenhet vände sig, finner för godt att d. 25 
Maj 1568 utfärda ett lejdebref för Anders Wainisari (helge 
ands hus landbo) att „draga wth till fihrlige gådt folk 
äddele ock adell här i Åbo läen, som haffna rådh till adh 
hielpe them medh itth eller annet för Qudz schnld'^^). 
Återkommen medförde föreståndaren ett af hert% Johan d. 
2 Juni 1568 på Svartsiö slått ut&rdadt bref till bidcop 
Juusten ^% hvari denne förständigas att tiUMlla prestema 
att i rattan tid lefverera ^spetals penningarna" hvaijemte 
vidare „the fatiga siuke och forlammade personer wdj Åbo 
hospitall" genom ett kongl. bref af den 16 November 1568, 
till lyelp och årligt underhåll erhålla 2 punde lester spanne- 
mål af tionden i Piikis härad 2^). Under de närmaste åren 
kom också detta understöd dem rigtigt till godo, hvaijemte 
äfven gåfvoma till hospitalet synes hafva varit något rikli- 
gare än förut, men 1573 anföra de ånyo klagomål öfver att 
en del af den anslagna spannmålen icke kommit dem till- 
handa, hvarföre Johan m den 6 Joni 1573 utfärdar ett 
bref, hvari han förständigar häradsfogen att så framt han 
ville undvika konungens ogunst^ ;,medh thet aller förste"" 
lefverera dem den halfva lest spanmål han dem fdrhålUt ^)- 



**) Finl. statsark. N:o 1106 fol. 42 v. 

**) Johan III» registratnr för 1568 fol. 142, enl. en afskrift i 
Ffnl. statsark. 

") Finl. statsark. N:o 1202 fol. 71 v. 

") Finl. statsark. N:o 1243 fol. 27 v. 



117 

1575 den 9 Augusti anslås ytterligare 2 lest^ spanmål af 
PiBds hftrad tOl förm&n fOr hospitalet^) ocb från 1578 
eiltöll såväl hospitalet som helge ands huset dessutom regel- 
l»adet tin jul och påsk i¥ån Åbo slott &a. gåfva, vanligen 
bestående af en eDer annan tunna bröd^ 61, (»herr öl och 
svame SI") skinka^ kOtt, fisk, harar m. m., en gåftra, som 
ännu åtmiiistone 1612 kom dem till del ^). • Dessutom upp- 
bar hospitalet i förening med hélge ands huset redan före 
1591 något ved från Reso och Husko socknar. Nyssnämnde 
år anföras nemUgen klagomål 5fver att den ved, som ko- 
nungen några år dessförinnan beviljat hospitalet af Reso 
socken icke blifvit af häradsfogden levererad. I föyd häraf 
utfiWar Johan in den 12 Juli 1591 ett bref hvari han vid 
iotelse af „högsta onåd och strafi" tillsäger fogden att icke 
göra hospitalet „på samma skattéved här efther något hinder 
eDer förfång" »^). Emellertid finna vi att hospitalsförestån- 
iaren Jakob Ei^ilsson vid 1610 års sommarting mcrd Reso 
och Wårfrukyrko (S:t Mariae) socknar åtalar de bönder i 
fieso och Rusko, som „efter konungens bref åhrligen hafwe 
warit wane adt föra till hospitallet" sin skatteved. Då de 
emellertid förklara att de denna vinter aflemnat den till 
Åbo slott, blef domen den, att de skola »förskaffa sig besked 
wid slothet huad thijt fördt är och ther bestås. Der kan 
han annorstedes få wederlagh före, men allt huad hoos them 
rester, skole the siellf bethalle och före till hospitallet ^^). 

*•) Finl. statsark. K:o 1335 fol. 55 v. N:o 1521 fol. 67. N;o 1551 
foL 83. N:o 1561 fol. 92. N:o 1580 fol. 108. 

»•) Pinl. atatsark. N:o 1352 fol. 18. N:o 1366 föll. 19, 26 v. 42 v. 
^'x> U13 fol. 21. N-o 1415 fol. 47. N:o 1427 fol. 11. N:o 1445 fol. 62 
v. N:o 1457 fol. 14. N:o 1471 fol. 97. N:0 1550 fol. 27 v. N:o 1579 
fol. 57. v. N:o 1639 foL 29. Nro 1655 fol. 39 v. N:o 1664 fol. 41 v. 

") Finl. statsark. N:o 1771 fol. 150. 

*^) FibI. Btatsark. Tillägg till handlingar och räkenskaper rö- 
rande Åbo slotts län 1540—1633 N:o 222 a, fol. 16 v. 



118 

I den stat, som af hertig Carl och Sveriges rikes råd 
den 23 Augusti 1595 utfärdades för ^presterskapedt Tid 
Åbo domkyrkie och thes capitell'^ ibågkommes äfyen ho^italet 
i Åbo med anslag. För detsamma anslås nemligen „Papu- 
mäki gods i Beeså socken, enn af Södrefinlandh hundrade 
nijtie tirå t:nor, af Nårfinlandh tjugufjre t:nor, alle åhriige 
renttan'' ^^). Papumäki beläget i Husko kapell hade alla- 
redan genom ett af Johan IQ utfärdadt bref af den 12 Jol^' 
1591 blifvit förlänadt ,,de fattige uti Åbo hospital" ^) och 
denna förläning synes härmed endast ytterligare blifvit stad- 
fäst. Ehuru det egentligen räknades såsom tillhörande helge 
ands huset (såsom sådant upptages det 1610) ^') synes i all- 
mänhet på denna tid någon bestämd åtskilnad icke mera gjorts 
emellan hospitalets och helge ands husets inkomster, hvarföre 
nyssanförde spannmålsränta tillkom hvardera inrättmngama 
gemensamt och räntan från såväl Papumäki som öfriga helge 
ands huset tillhöriga gods efter behof äfven kom hospitalet 
till del. 

Men äfven denna stat synes hafva varit alltför knapp 
och sannolikt var det ock i följd hära^ som gåfvoma till 
hospitalet inflöto så mycket ymnigare. Särskildt under 1598 
voro de synnerligen rikliga och bland gifvarena anträffa vi 
icke blott „fm Karin till Liuxela'', biskop Erik, åtskilliga af 



«») FinL statflÄTk. N:o 1583 fol. 33 v. — Tengström, J. Af- 
handling om presterliga tjenstgöringen och aflöningen i Åbo erke-stift. 
Del II pag. 34-^6, Åbo 1821, anf()r äfven detta bref; men i flera 
afseenden olikt det å anförda ställe i Finl. Btatsark. förefintliga. 
Icke blott att han upptager brefvets datum tiU den 27 Augusti, utan 
han skrifv^er äfven det till Åbo hospital donerade godsets namn 
Pajumäki, ehuru uti nyssanförde bref tydligen står Papumäki. 
Namnet skrefis dock emellanåt äfven Pavumäki och Paunmäki. 

•*) Finl. statsark. N:o 1802 foL 81 ooh Finlands copiebok N:o 
4 fol 217 v. 

") Finl. statsark. N:o 1546 fol. 45. 



119 

landets stormän ftfrensom en och annan prest, ntan ftfven 
txirgare i Åbo och bönder Mn olika trakter *•). De rik- 
liga gåfVoma oaktadt nödgades likvU st&thåUaren på Åbo 
dolt Tönne Jörgensson samt kamereraren Bertil Hans- 
son den 24 Aug. 1601 förordna att ^it vist mantall blifwe widh 
hoart hospitall, her widh Åbo sextio siucke personer, föm- 
thån them, såm skola skötta them^, och ^fömthan hvad dem 
tilfÄrende ähr tildelt hooss fougteme till wnderhold", anslogs 
nu ytterligare „af tullen i Åbo salt nio och en half t:nor, 
af öfre sategunden smör 2 Va t:na, köör sexton stycken, 
fiår ett stycke och torflsk fyre schippundh, af Norreflnlandt 
ströramingh aderton fcnor" '"O- Under sin vistelse i Åbo 
a^gfifirer vidare Gustaf II Adolf ett conflrmationsbref af d. 
30 April 1614 fÖr „Åbo stadz hospital" på besittningsrätten 
tUl „aUe dhe jordagodz och landbönder, som dhe tilförene 
och hertill innehaft" samt bevisar derjemte till deras under- 
håll årligen hundrade t:nor „vthj nedre Sategunden" »«). 
Enellertid utfärdar Gustaf n A do If i Helsingfors den 4 Fe- 
bruari 1616 en ny stat för ^biskopen, capitularibus och pre- 
sterskapet vthi Åbo, Raumo och Biömebårgh" och uti 
denna förordnas bland annat att: »dhe fattige vthi hospitalet 
j Åbo skole bekomma fihrligen aff Sagu siwtio t:r, aff 
S. Mårtens socken fyretijo t:r, aff Kimito femptijo t:r, aff Eufra 
sextijo t:r, Oriweasi trettio t:r, aff Rauhåla fierdingh som 
liger tfll Palkone kyrckia tiugu tunnor** *•). Under de få 



»•) Finl. statsark. N:o 274 fol. 23 v. — 25. 

»^ Finl. statsark. N:o 2464 fol. 89 — Waaranen, Dnr Johan 
£. Handlingar upplysande Finlands historia under Earl IX:s tid. 
Del I pag. 151. 

»•) Finl. copiebok N:o 4 fol. 99 r. i Pinl. statsark. — Med 
nAbo stads hospital^ aiBågs ntan trifvel såvSl hel^e ands huset som 
Srt JOrans hospital 

»•) FinL copie bok 1556—1638 fol. 35. i Finl. statsark. Finl. 



120 

år hospitalet börefter existerade kom dQtta aoelag också 
detsamma till godo samt öfFergick sedermera till det i fö^d 
af ett koDgl. patent af d. 15 Juli 1619 i^prättade hos]^- 
let på ^ählö, hvilket endast utgjorde en direkt fortsättiuug 
af de till en inrättning förenade S:t Jörans hospital och 
helge ands huset. 

Om det sålunda är temligen få underrättelser vi ega 
om hospitalet och dess, så att säga, yttre organisation, så 
äro uppgifterna om dess inre förvaltning och lifvet inom 
detsamma ännu knapphändigare. Från tidigare år sakna 
vi sålunda hvarje uppgift om autalet af i hospitalet intagna 
personer; först 1568 anträffas en uppgift härom och utgjorde 
detsamma då 39 personer *<>). 



1598 


utspisades 






50 


personer *^). 


1600 


n 






54 


42) 


1601 


n 


under Maj 


månad 


54 


43) 


n 


M 


„ Juni 


»> 


50 


VI 


n 


f) 


„ JuU 


v 


50 


n 


n 


n 


„ Augusti 


n 


50 


n 


n 


n 


„ September 


v 


50 


» 



copie bok N:o 5 foL 44. ^ TengstrOm, J. Aihapidlmg om präster- 
liga tjenstg. och aflön. i Åbo erke-stift Del II pag. 39—41. Åbo 1821, 
anför äfven detta bref, men har på pag. 40 wpptagit Kenhola f)er- 
diBg i 8t f. RanhåbL — Äfven detta ansliig torde väl böra anses 
såsom för S:t Jörans hospital och helge ands hoset gemensamt. 

«) Finl. statsark. N:o 270 a fol. 5. — Uti N:o 270 h utgörande 
en dublett af föregående räkenskap angifves väl antalet till 59, men 
detta torde bero på något misstag, ty i ^:o 270 o, som är fullstän- 
digare och tydUgen utgör det officiella exemplaret, finnes denne 
siffra, jemte några andra poster tydligen rättade, — Under samms 
och derpå följande år inneslöt helge ands huset 18 personer. 

") Finl. stataark. N:o 274 fol. 11. Ovisst är dock huruvida 
icke i detta antal också helge ands personerna äro inberäknade. 

«) Finl. statsark. N:o 275 fol. 8. 

*•) FinL statsark. N:o 276 fol. 4 — 17 v. 



121 

1601 utspisades under Oktober måaad 

November 

December 

Januari 

Féfaomari 

Mars 

April 

Maj „ 41 „ **) 

Juni 

JuU 

Augusti 

September 

Oktober 

November 

December 

Januari 

Februari 

5 „ „ Mars 

» n April 

Hvad sjelfva kosten oeh utspisningen vidkom, så er- 

köDo de 50 personer som 1598 voro i hospitalet intagna: **) 

^ . ^ /Kött — 2 V2 L« 

Hvarie Söndag: ^^^ _ 3 ,^^ ^^^^^^ hospitale"). 

„ Måndag: Färsk fisk — V* t:na. 
„ Tisdag: Torr fisk - 15 *^ 

(Till grötnyöl ) 
» Onsdag: Båg {samt kokmjön — 21 capper hospitale. 
(6fver veokanj 



Ii 


» 


n 


» 


» 


n 


1S02 


» 


n 


B 


W 


w 


n 


» 


» 


» 


» 


» 


1C03 


» 


» 


n 


» 


» 


n 


n 


» 


fl 


b 


» 


n 


» 


» 


« 


n 


» 


ff 


n 


» 


» 


« 


» 


1604 


» 


;> 


!J 


» 


n 



Bad 


66 


personer 


f» 


56 


n 


n 


55 


» 


» 


55 


» 


n 


55 


n 


n 


58 


» 


n 


44 


n 


n 


41 


» 


rt 


41 


» 


n 


45 


n 


n 


42 


» 


»J 


42 


n 


n 


50 


n 


w 


50 


n 


n 


50 


n 


ii 


50 


» 


n 


58 


» 


rt 


56 


» 


n 


57 


» 



**) FinL statsark. N» 277 foL 2—8 t. 
*•) FinL statsark N:o 274 fol. U. 

^ Fiol statsark. Nx> 274 fol. 4 finnas anförd föynnd» tabell: 
^ hospitals capper giöra ^ 1 t» skatt 

1 hospitals oappa giör — 1 Vn capper skatt. 

Hospitals bisman är lijka stoor med Åbo bisman. " 



122 



HvMJe Torsdag: = Söndag. 

„ Fredag: Intet. 

„ Lördag: = Onsdag. 

Dessutom erhöllo de hvar vecka: 

Tm grötsofvel: 

Öl — 50 stop *'^) och Mjölk — 50 stop. 

Till bröd odi spisöl: 

EÅg — 50 capper I . , . 
^rt n > hospitalens). 

Malt — 6 capper ) ^ ' 

Till koksalt: 

Salt - 2 Lffi 4 * 
Derjemte utdelades åt dem hvarje månad: 

Salt fisk (merändels strömming) — V* ^'^^ 
Vidare erhöllo de till Julen en extra förplägning 
stående af: 



be- 



Hvete (till bröd) V2 t:na 


Malt . . 
Humla . . 


. . 6 trnor ) .„ , 


Smör . . 


. . 1 Lffi 18 * 


Fläsk . . 


. . 1 sida 


Kött . . 


. . 2 L« 


Harar . . 


. . 4 st. 


Torrfisk . 


. . 1 V2 L« 


Färsk fisk 


. . »/* t-iia 


Ljus . . 


. . 15 *. 


På S:t Henriks < 


lag, pftskdagen, pingstdagen, mormessa 


odi allhelgone dag erl 


löUo de till hvarje högtid: «) 



*^) Af Ölet räknades 48 kannor på tunnan, FInl. statsark. N:o 
274 fol. 11. 

^) Härom anmärkes att under detta år rar det „12 wekor, 
som the inga capper hafwe bekommit iJbt then orsaken skuldh att 
underhåld och årsens upbörd haifwer infhet tfllräebt.** — Finl. stats- 
ark. N:o 274. fol. 11. 



Malt . . 6 t:Qor 



I tm öL 



Humla . 1 Va LV 

Smör . . 1 LS 18 ¥ 

Fläsk. . 1 sida. 
Demia spisordning (som gälde äfVen helge ands huset) 
Iakttogs ock mider de derpå fogande åren och synes i 
hQf?adsak haf^a blifvit iakttagen redan långt tidigare, som 
ses af den som bilaga N:o m meddelade utspisningslängden 
fAn. 1558. En påfallande egendomlighet h&rvid är den från 
sedeltiden &rfda seden att fasta på fredagen. Eedan den 
tidigaste ntspisningslängd vi känna (den från 1558) visar 
döma egendcmilighet och i den senaste (den från 1608) ^^) rå- 
åssr aOt fortfarande samma förhållande, hvilket sannolikt 
fortt^estod, sfilänge hospitalet egde bestånd. Äf ven fastlagen 
bdgtidlighölls med sträng fisk-diet. 

Vår kännedom om de i hospitalet intagna personerna 
odi d^-as hemorter är äfven högst ringa. Allt hvad derom 
är])Aant, är att: 
156S inkommo 3 peisdner från Eimito socken. 

(Nummis). 



» v 


2 „ 


w 


Srt Karins 


1570 


1 dreng 


n 


Pargas 


9 n 


1 hnstm 


n 


Kimito 


« » 


1 hnstm 


n 


Tenala 


1571 


1 dreng 


» 


— 


» » 


1 hnstm 


n 


— 


« w 


1 dreng 


n 


Eimito 


1600d."/xi„ 


1 qvinna 


' n 


Mnstasaari 



*•) För ifrågavarande år (1598) var det dock under en af nämnde 
h^ider de gingo miste om extra förplägning medan ^underhållet 
iatfaet tflrächte.'* I stället tilhmngo de sig under 1601 tmör extra 
tin Åbo domkyrko messa d. 17 Juni och till midfasto. — Finl. Stats 
ark. N:o 276. fol. 19. 

•^ FhiL State ark. N-.o 277. 



134 

1600d.^/zimkommol hnstra frin Mostafiaari socken. 

„ „ — „ Chirstin , — — 

„ v ^Vx v Jöns Madsaon , Sagu „ 

„ „ »Vx ;, Elin Michels- 

dotter „ Nagu „ 

1605 d. 20/1 „ Marcos Madzon „ Saga „ 

(Eerknfts). 

„ „ Viv w 1 qvinna „ (Eavattula) — 

„ „ ^Vvn ;, Pavall Michells- 

son „ Eimito „ 

(Westank&rr). 
„ n ^/ix n Karin Anderadot- 

ter (hsstra) „ Eorpo socken (S5de^ 

Jarmo> 

Då de inkonuno till hospitalet förde de vanligen med 
sig en ko eller dess värde. Sannolikt voro de då afven nt- 
rastade med något gångkläder, ty i räkenskaperna finnes 
ingen antydan om, att hospitalet skalle bekostat sådana. 
Visserligen uppbars årligen litet ull, men denna qvantitet 
var så obetydlig att den icke på låKigt när kände förslå att 
deraf förfärdiga kläder åt de intagna. Deremot erhöllo de 
enhvar årligen 2 par skor. Af en antydan från hospitalet 
på Sjählö, der ett. liknande förhållande en tid egde mm, 
torde man dock fä antaga att hospitals hjonen erhöllo åt- 
minstone en del af utspisnings persedlarna in natura, ned 
hvilka de sedan på bästa sätt fingo hoshåUa så att en be- 
sparing appstod, genom hvars försäljning de erhöllo medel 
till anskaffande af kläder åt sig. 

Hospitalet och dess angelägenheter vårdades af en före- 
ståndare (äf^en benämnd förmyndare), hvilken tillika var 
föreståndare för helge ands hoset'^). Deijemte var ea 

'O Föreståndaren uppbar „till nnderhåld för sitt omak" IS^?: 
Råg — 6 spann, Kom — 2 V« spann, Hafra — V, spann, Bönor — Vi 



12Ö 
prest^ aost&Ud, »ty&mjm ea klockare^)^ en dreng^) odi 



spniL 1568 lynes han hafva erhållit endast 15 st fårskiB ooh mOdga- 
deg dertiU iör den stora nOd, som detta år rådde i hospitalet för- 
stiieka det åtskilliga förnödenheter af egna fOrråd. 1572 omnfimnes 
eodtit att föreståndaren erhOll en had till skor. 1598 uppbar han i 
inUta: Råg — 4 tnor, Malt — 2 tnor, Smör — 3 L<S, Ull — S If., 
Ved — 6 lass, Dagsverken 12, Ungnöt — 1 st, Får — 2 st hvarjemte 
hiB för mg och sin hnstm (som måhfinda gjorde tjenst som de fkt- 
^ itagiikona i helge ands hnset) erhöU 8 par skor (4 par på per- 
m) samt kost för 2 personer. 1600 uppbar han årskost för 4 per- 
NI&, men sannolikt var drengens och pigans kost häri inberäknad. 
- &i filrteckBlog öfver föreståndarena så vidt de knnnat utrönas 
hnes meddelad i bilagan N:o IV. 

^) Äfven presten synes åtminstone under senare delen af hos- 
pitalets tiUvaro deijemte tjenstgjort vid helge ands huset Med un- 
dattag af konung Kristian II:s kapellan Erik Simonssen, haf^ 
endast fJHjande -hospitalsprester anträffiits: 
Her Olaff omnämnd 1568 
, Henrik omnämnd 1577 

9 Anders Bertoldi omnämnes redan 1577 och lefde ännu 1580. 
t Dionysius omnämnes 1598. 
t ^ils omnämnes 1600. 

• Erich Bartholli omnämnes redan 1605 och afled emot slntet af 
1617. Qift med Margaretha Ludovichsdotter, som öfverlefde 
honom; från 1613 var han tillika föreståndare. 
B Benedictus Matthiae, omnämnes 1618 och dog 1624 samt 
begrofs 29 Febr. i Åbo Domkyrka. Hans hustru hette Cicilia. 
Till lön och underhåll uppbar presten: 1568 „i årslön:'' pennin- 
^ - ib% Båg — 4*/, spann samt 2 par skor; 1570, 1571, 1572: 
sbkost'', bestående af: Råg — 6 Vs spann, Malt — 13 spann, Kom (för 
fy»») — 2 V, spann, Bönor — 2 V, spann, Humla — 1 V, LÄ, Salt — 2 
^% Smör — 1 LÄ 16 1^ Kött — 3 La 18 i|^ Fläsk — 3 LÄ 18 i(^ 
Strömming — 1 Qerd. Torsk — Vi tma. Dubbelskor — 4 par; 1577 
Bppbar hospitals presten under 6 månader sitt underhåll från Åbo 
^tt; 1598, 1600 och 1601 erhöll han i årslön penningar — 4 daln:, 
^iskin — 5 st., årskost f5r 2 personer samt dessutom en Qerdedel 
^ aOa skänkte persedlar samt vidare 2 öre af hvar daler, som före- 
ståndaren uppbar af »kyrkiobullan" (d. ä. af de fattiges „bysso" 1 Åbo 
domkyrka). 

*") Klockaren omnämnes endast 1598 och erhöll då 3 par skor. 

**) Drengen uppbar i lön 1568: Penningar — 10 i|^ och 6 par 

ikor; 1570—1572: Penningar — 12 ^^, 1 unghud till stöflar, 4 par 



128 

en piga'^. Vidare omnfimnes m stridare ^), som uträttar 
ärender hos prester och fogdar", en mjölnare*''), en „rie- 
v&chtare** *»), en fäherde»), och en ängsvakt**). Fftr 
räkenskapemas uppgörande hade föreståndaren dessutom 
sig till biträde en skr if v are •!). 

1571 omnämnes „ny spettalet**, hvarmed torde afees 
endast en nyuppförd byggnad för de sjuka, men föröfrigt 
namnes intet om deras bostäder. Föreståndaren och presten 
hade hvar sin stuga och af öfriga byggnader omnämnes en- 
dast en kokstuga, en ,,melthe bastuw", en „liten badstuga", 
en „fällbod" samt en väderqvam. Ännu 1571 användes perga- 
ment i fönstren å hospitalet «2), men redan 1598 användes sä- 
dana af glas ^). Invid hospitalet var ^4 spannland jord, hvilken 
årligen brukades till kålland och 1598 afkastade 10 tunnor kil. 



ekor och 2 skjortor; 1598: Penningar — 6 ^^, Ull — 14 <^ Skoor 

— 4 par samt kost. 

") Pigan (emellanåt äfven benftmnd kokerska och rededeija) 
uppbar i lön 1558: Penningar — 3 V« ^^; 1559: Penningar — 5Vj¥i 
1568: Penningar — 5 ^^, 1570—1572: Penningar — 6 j|^ och 4 par 
skor; 1598: Penningar — 6 <^ Ull — 14 <^ Skor — 4 par och 
kost; 1600: Råg — 1 fcna, Skor — 4 par, Ull — H^ samt kost (De 
fattigas st^gukona nppbar 1598 i l()n: Båg -- 1 t*na, Ull — 2^SkoT 

— 4 par). 

»•) Utridaren uppbar 1598 i lön: Rå^ — 1 tma, Malt — 1 fcn». 
Ungnötshud — 1 st, Skor — 4 par. 

") Mjölnaren uppbar 1568: Skor — 2 par »twesolat* och 1 par 
^ensålaf*. 

••) Eiväktaren uppbar 1568: Skor — 3 par ^twesolat". 

••) Fäherden uppbar 1568: Skor — 1 par „ensolat**. 

*^) Ängsvakten omnämnes endast 1568 och uppbar som lön ^ 
hlB salt 

") Skrifvaren, som 1568 var en Her „N ed hen er** uppbar detta 
år i lön 20 4^; 1571: 40 If.; 1572: Båg och malt — 3 fnor; 1598: 
penningar — 2 dal:r, Båg — 1 t:na, Malt — 1 t-na. 

•*) FinL sUts ark. N:o 1161 fol. 41. Bland utgiften på Åbo 
slott för »hudar till pergament" upptages nemligen under ofvannämnda 
år „10 st nötzhudar till spetall vdi fenstre.^ 

••) Finl. statsark. N:o 274 fol 10. 



127 

I det braf hyarigenom konung Kristian n 1522 öfrei^ 
ieoDide Skt JSrans hoqMtal till sin kai^Uaa Erik Simonssen 
(nmånnes iiveai att ett kapdl fanns vid hospitalet Uti de 
i bdiåll yarande rikenskapema namnes intet om kapellet 
Endertid aflöoas en prest ooh för 1568 upptager inventsr 
lie lingden för „S:t Jörens hans: altarkttde — 1 par^ 
BOKSärk — 2 st, casnler — 2 st., kalck — 1 st, tenn- 
flaska — 1 st, koppar linsstaka — 1 st^ järn linsstaka — 
1 st, bodier — 2 st., mannale oc missale, latine ambo^ *^), 
flnéer det inyentarie l&ngden för helgeandshnset under saauna 
år upptager endast „en lithen rökilsens kaar'', såsom det 
enda, bodi påminner om att äfiren yid detsamma någongång 
itjden messor hållits. Ett kapell (kyrka) bör sålunda hafva 
haäts yH hospitalet (en kyikogård namnes afyen) oeh 
QtSQ tvitvél yar det samma kyrka, som 1624 blef flyttad 
tffl Sjjählö. 

Då ho^ötalet på Sjihlö begynte blifVa färdigt, bestäm- 
teiemUgen genom ett bref af Gustaf n Adolf tiH Carl 
Oxenstierna utfärdadt d. 18 December 1622 ^att alle dhe, 
som med den fahrUge siukdomen spett^chann behäfftade 
ko, skole sendas ifrån Åbo hospital och till Nafwo sodin, 
der en synn^Ug hospitid för dem oprettadt är odi inga sår 
dana sedan där intages. Så är wår nådige befahiingh, att 
i så mycket timber tillföhra låthen, som en ny spetal kan 
te af vpbygd warda och den gamble i brand s^jcken, att 



•«) ¥M. statsark. N:o 270 a fol. 43. — 1599 ån inTent rie längd 
ii{iptager: messekalk (förgylt) — 1 st, pateen (förgylt) — 1 it, ca- 
nhr — 2 st, messe särker — 2 st, stolae — 2 st, humerale — 2 
it, nuoripolae — 1 st., chigalom — 1 st, aharkläde — 2 st, haad- 
tiide — 1 st, nessfaigs Mwsstakor — 2 st. Järn Hwsstakar — 2 st, 
T«k9sekar af koppar — 1 st, liten ten iaska fyrkantig -- 1 st, Mi- 
nte — 1 st, handbook Panli Justeni, 1 st, bdnebook IiDoIubUs Ag« 
ricol» — 1 st, bOnebook Jacobi Petri — l st, de 4 sistnämnde på finduL 



128 

icke någen antingen af dbe fattige eller elliest vthaf staden 
skall af samma siokdom infici«<at och besmittadt warda^).^ 
Frän denna f&rstöring nndantogs dock hospitalskyrkan, tj 
i en af ståthållare på Åbo slott till borgmfistarene i Åbo 
at&rdad skrifrelse af den 10 Juli 1624 påbjndes ^att vthan 
någen lenger vppehåldning j dag^ ellw om måndagh tU dett 
aldensidste the fattigas kyrckio, som ennu på deras 
gamble wåhnings platz emellan stadhen och slåtett 
qwarblefyen är, måtte blifvira nedtaghen och sedhan til 
Corpo (Nagn) sokn til then ortt, ther the fitttigas wåhnin- 
gar och byggningar nu vpbjgges, eller ypsettes, komma lå- 
ter «•)" .... Då ifrågayarande kyrka tydligen var belågen 
utanför stadens d. y. område, ir det klart att h&rmed icke 
a£ses den 1588—1590 nyuppbyggda helge ands kyrkan, 
hyilken yar belägen inuti staden*^). Wasströms uppgift 
om ett hospital beläget på södi*a sidan om Aura å, hvilket 
sedan blifvit flyttadt till Sjåhlö i Nagu<«), torde sannolikt 
a&e S:t Jörans hospital, men enl. nyss anförda skrif^ebe 
framgår otvif^elaktigt att detta yarit beläget emellan sta- 
den och slottet och sålunda norr om ån och måhända icke 
långt från samma plats der sedermera yid medlet af 1600 
talet ett fattighus (hospital) med sin kyrka blef uppbygdt. ^0 



••) Riksregistr. för 1622 fol. 397 v. enl. en af d.T Waaranen 
g)ord afskrift fönrarad i Fml statsark. 

**) Bidrag till Åbo stads historia ntgifna på föraastaltaade af 
bestyr, för Åbo stads hist museum haft II pag. 175. 

") Se närmare härom i bil IL 

••) Wasström, N. Ekonomisk beskrifning öfv^r Åbo stad, pag. 
17. (praes. O. Fr. Mennander) 1749. 

**) Någon karta Ofyer den utsträckning, som S.'t Jörans hem- 
man, på hvars mark hospitalet enligt aU sannolikhet varit uppf^rd^ 
tidigare egt, har tyvtar icke kunnat antrifias. FOr att dock i ni^o 
mån lemna en antydan om hemmanets ungefärliga belftgenhet, bifoga 
en karta Ofrer detsamma, uppgjord 1846. Originalet, hvarå jemvflgea 
senare är uppdragen, förvaras å Uindtmäteri öfverstyrelsen. 



129 



2. Hospitalet på 6|jahlö. 

Hospitalet på SjäUö gnmdlades genomett af Gustaf 
n Adolf ntfärdadt »patent'' af den 15 Jo^j 1619, hvilket 
år af följande lydelse: ^) 

,Wy Gustaf etc. Göre vitterligit, att rffter dett wy 
föniimme att den smittesanune plåga och siukdom Spetelskan 
i flolaadh (dy werre) sigh widgar och öfverhanden tager, 
aerdeles för dett att hon af Gudi ett syndastraff är, såsom 
odi icke mindre der igenom, att de som medh den behftff- 
tade äre, ytan någon försyn medh andre helbregde umgå och 
iUandh dem boo och wistas; dock likväl att sådant, så 
wjtkBt meniskligit och möieligit Sr, må förekommes och af- 
wäries: Så haf^e w^' de arme och usle menniskior till af- 
söndrende ifrån andra hällbregdes vmgänge, såsom och till 
att wist vppehåUa för godt och rådsampt ansedt, att för 

dem ett hospital ypå öön, eflter hon afsydes är be- 

Ugen, må ock skall opbygges, der till w|j de kränka till 
Tppebälle een wiss ränta hafwe gifwit och förordnat; d&r- 
iämpte och så belef^et, att alle de sigh der ingifte, då 
skole de hospitaled till godo medh sigh ingifva 20 daler 
peninger eller dess yärde. Och om de siélfye icke så för- 
mögne äre, e^ heller deras föräldrar, att de be:te 20 daler 

O BikBregistratnret för 1619 fol. 227 enl. ^ i FinL stttsark. 
fitrvarad af dr. Waaranen gjord afskrift — JemfÖr Stiernman, 
A. A. von, Samling af kong. bref, stadgar och förordningar, Del. I 
pag. 706. Stockholm 1747. 



åstadkomma kanne, så skaU staden eller socknen, dädan de 
komma och vtiii bodt hafwa, wara förplichtade att skinta 
så myckit tillhopa; hyilke peninger sedan, effter som de 
knnna tillwäza, af hospitalens föreståndare skole s&tties på 
ränta hospitalens inkompst dermedh att förmera. Gifwe f5r- 
densknld här medh tillståndh såsom och alfwarligen be&le 
här medh alle, dött ware Bigk di^ som vfti stideme i hospi- 
talen allerede äre, eller och opå landet knnna wistas och 
sigh medh fÖrb:te sinka befinna beladde wara, att de sigh 
opå f5rb:de wilkor dijt in begifwa och sigh sedan der sta- 
digt förhålla, yndy\jkandes aldeles deres slächt och wenners 
såsom och elliest alle andre helbregdes vmgänge. Wij be- 
fale och här medh wåre stadthollere och fogder, att de medh 
fiijt der efPter i landet låta ransaka, och der de förnimma 
någen i så måtto vmgå dem, som äre besmittede och eu 
gångh i hospitaled intagne, då skole de, när det blifrer 
knnnigt, förbinda honom att hafWa något vmgänge med 
andre på åhr och dag tiUgörendes, så länge man fåår see, 
om han är fry eller icke och dett widh högsta straff och 
bota hospitaled till godo, om någen beslagen warder, som 
här emot bryter. De andre, som besmittede finnes och en 
gångh äre intagne, skole icke tiUstädies att begifwa sigh 
igen antere till städeme eller och opå landet, att gå om- 
kringh och tiggie, effter vij dem medh nödtorftigt uppe- 
hälle hafve lätet försörie. I synnerheet skall presterskaped 
widh högsta straff och böter här medh förmant och wamat 
wara, att de ett flitigt vpseende, både vti städer och på bygden 
här medh hafwa och så lagadh, att så snart de förnimma 
någen wara infiscieret, skole de stadtholleren och befal- 
ningåoannen här om gifwa tillkenna, att den besmittade 
i tgdh ifrån andres vmgänge må afeyndres och i hospitaledh 
intagen blifwa. Hwarvtöfwer fÖrb:de wåre stadthollere och 



181 

IwfiibungziBfia mdåh «lfvrar (xAl ffigt i&nilidttede wam skole 
tafid »tt boU» och iw aerdeles ett noga inseende bafwa, att 
wåih dai rentan, fiom de tioka till vppehälle år jEttrordaat, 
troiigca må bandles och så delas och skifftes, att de m- 
UgOB rinke icke någon nödh vtbi deres nödtorfft^ mda. 
Der sigh alle (^nnerligen och sampUigen hafwe etc^. 

Några dagar senare (den IB JoU) ut&rdade konungen 
ijdare ett ^memorial vthi de erender som K. M:t hafwer ombe- 
trodt herr Johan Skytte, herr Carl Oxenstierna, Jo- 
chim Berends och Johan Ottosson i fMandh attförretta^ 
uti hvars ll:te punkt det bland annat heter: ^^Effter dy och den 
apetelake sinkan tager fast öfwerhanden i Finlandh, och ser- 
ddflg widh siOsiljdan och kringh Åboo: Derföre skole de 
late lansaka och förfara någon Ö5, som låge afsijdes een 
l((jl eller twå ifrån Åboo, hvarest någon engh wore att 
koQa boskap och der förordne att eu spetelsk ho^ital blef- 
10 opbygdt, så stor att ett hundrade man kunde der blif wa 
uderholdne, och så laga att den nu strax blefwe stält i 
weiket såsom och läggie der till de renter, som K. M:t 
der till hafwer deimteret; sätiendes der öfwer en förestån- 
dere; och sedan befaUendes att alle de som med spetelskan 
be kränkte i Åboo hojqiital flytie dådan och in på be* 
lotite Öö, såsom och förbinda att de icke komme till Åbo 
i^ei, eij hdler gifwa sigh kringh landet att tiggia eller i 
aimat folks vmgånge^'). Ben 8 November samma år kunde 
de nämnde kommitterade inberätta att „spetalshuset^ är 
sPå Skjälö i Nagu s[ocken] förordnadt på två bonde hem- 
man och förordningen dertill gjord och derhos gifvet besked, 
som instmctioiien förmäler, huru med dem skall hand- 
las"»)- 



*) Bikcnregiatr. för 1619 fol. 957 enl. en i FiiiL stataark. för- 
vand af dr Waaranen gjord afskrift. 



132 

Den 11 November s. å. ntftrdar konimgeii vidare ett 
bref till ståthfillaren på Åbo slott Carl Ozenfitiema bvtri 
denne först&ndigas att noga vaka derOf^er att det om hos- 
pitalet ntgifiia patentet till „alle sine ponlcter må exeque- 
ras och efterkommet rarda^ på det att de epetebsJEa ^medh 
allersnaraste mage komma tillsaamiane^ och „ioke wid- 
hare mage besmitta andre medh sigh, det wij förnimme 
(gndh bettret) mera än nogh skiedt wara^. En sSrskild 
nppsigt bör dessatom hållas deröf^er att „de spetelske, som 
na icke straxt kanna komma in i hospitaledt, icke £Bura och 
flyttia kring om landet, ythan bUfve stille der de &re, till 
dess vij och för dem någon lägenheet kanne låtha ypsökia. 
Wy wele och elliest att nn i winter låtha vndersåtheme 
effter den förgjorde ordningen framköra timber, dermed hos- 
pitalet ypbygias skall och så latha sielfve bygningen före- 
tagas i tillkommande wår, det första som mögeligit ähr^ *). 
Ganska rigtigt synes åfvren hospitalet begynt ippföras föl- 
jande år samt bygnaden fortgått nnder de derpå närmast 
följande. 1620 ntanordnas nemligen från Åbo slott något 
spanmål och victnalier åt ^Hans Bångh bygemestare och 
tilsijare vid den nya hospitalen som byggdes på Sälön i 
i Nafiio socken ^ och nnder 1622 kom till detsamma 96 
t:or kalk och 2000 tegel samt från Piikis härad 1055 V» dags- 
verken ^). Hura länge det dröjde innan hospitalet blef sä 
färdigt att de ig'aka kände intagas nti detsamma är ovisst; 



*} Acta Fennica i kongl. bv. kammarark. enl. en i Finl. stats- 
ark. förvarad af dr. Waaranen gjord afkkrift. 

«) Biksregistr. för 1619 fol. 421 ▼. enl. en i FhiL statsark. för- 
varad ai dr. Waaranen gjord afskrift 

•) Finl. statsark. N:o 1817 fol. 18. 

•) Finl. statsark. Nm> 1819 fol. 99, Nn> 1824 föl. 46. — Till- 
sijare var då Lasse Thomasson. 



188 

BåhSndA skedde det redan 1638, ehora den första i behäll 
Tuaiide rikwdcap för deteamma begynier först d. 2 S^ 
toÉber 1624. Uti denna benämnes det ^bo kospital på 
äill59 i Naga socken** 'O- 

Den 5 som sålonda blifrit uteedd till hemvist f5r 
de fijnka och fattiga, 8j&hlö % är belägen i skärgården ntan- 
f&r Åbo på ett a&tånd af 3 mil i sydvestlig rigtning iMn 
n&nnda stad. Den norra udden af 5n, på hvilkw kyrkan 
na är belägen, går fortfarande under benämningen „qak- 
hohnen*'. Den var vid ifrågavarande tid a&kild ifrån den 
dfriga ön genom ett; smalt och grundt sund, efter hvilket 
sp&r ännu äro synliga. På denna holme (sjukhohnen) upp- 
fördes vid nyssanförda tid 4 stugor samt en bagarstuga 
och en badstuga för de spetelska, äfvensom den från Åbo 
hit transporterade hospitalskyrkan. På sjelfva ön åter upp- 
f5rdes 1 stuga jemte bagarstuga och badstuga för helge 
ands personerna, 2 stugor jemte bagarstuga och badstuga för 
kyrkoherden samt en stuga med 2 kamrar för sysslomannen. 
Härtill kom stall, fähus, fårfaus, proviantbod och väder- 
qyaro. Af gammalt fanns en ria med lada, vistbus, båt- 
hos, väderqvam och 6 st hölador, deraf 8 på ön och 8 
på några under Sjählö lydande holmar. Snart fann man 
dock att de uppförda byggnaderna icke voro tillräckliga, 
hvarföre antalet inom kort ökades. — Stallet och ladu- 
gården inrymde en bäst, en oxe, en tjur, 5 st. kor 
(ökades snart till 9), 10 st får, 7 st lam, en bock, 4 st. 
getter och 2 st kalfvar. 

Samtliga anslag, hvilka S:t Jörans hospital och helge 



O FinL sUtsark. N:o 278. 

*) Namnet sfcrif^es ganska olika. FOljande former hafra an* 
tMknats: SJfthld, SlählO, SiahKMS SiälMO, SfillO, SiåKNJ, SiålO, 
SeelOö, SkJftlO, Skiählö, Skälö, Sielö, SieglO, SälO, SftlöO. 



184 

ands huset egå» till mdeiUn, »fyrerftrdei till BjlhlO hm- 
pitals stat De betydligaste af éem åtgjorde de af sfyielm 
beviiijade andéUma af håradsrintona. Dessa vore f&iéékde 
på sådant sätt; att hospitalet edi5ll:*) 

Aff Pijkie häradh 

Penningar 16 Dal:r 28 öre 8 »/s V^ 

Spanmåll 120 t:or 

Strömming 10 t:or 

Flesk 20 sidor 9 L« 16 t^ 

Spettflsk 100 st 

Stnt 1 st 

Ung Nött 3 st. 

Höö 80 åm. 

= 416 Dal. 27 öre. 

Aff Masko häradh 

Strömming 20 t:nor 

Spanmål 112 t:nor 

= 382 Dal. 

Aff Haliko h&radh 

Spanmåll 200 t:nor 

Aff Nedre Satagunden 

Spanmåll 200 t:nor 

Smör 6 V2 L«^ 

Fåår 100 st 

Kiött 100 Lff 

= 817 Dal. 2 öre. 

•) Finl. Btotsark. N:o 278 foU. 3, 18, 27 v. 33 v. 38 o. a v. - 
Denna anordning är under åren 1633, 1634 och 1635 i så måtto förSo- 
drad, att anslaget från Haliko hftrad under dessa år utgår från Kimito 
friherreskap med resp. 150, 180 och 149 tor spaimåL — Uti den stat 
som innes uppgjord £5r Fkilattd .ifrån JohasBis 1683 tiU Johannis 
1624*' upptaga anslaget fik kospitolet något oKka. Deri angifras 
nemligen att 



185 

En idce obetydlig oeh BbåMg inkomst utgjorde äf^en 
den s. k. landboråutan, d. ft« de Mn hospitalets gods infly- 
taade arrende sanmonia. Dessa gods voro fd]|jande: 

S:t Hariae eller Wårfrukyrko socken. 
S:t J5rany enstaka hemman, 1 gammalt mantal, firfilse* Till- 



Till Åbo hospital behOfvos 2112 Dal. Ift Ore 
Aff Maska Häradt 
StrOfflmingli 15 tor 

Aff Pijkie Häradt 

Spanmån 227 tor 23 c. 

SmOr 20 L9 10 4^ 

Kiöt 14 La? 

Tkt 20 

Wedh 200 stm 

8[alt] Fisk 12 tor 

T[orr] Nors 3 L« 3 t^ 

= 722 Dal. 19 Vi pen. 

P20 L^ 8 %L Hambla 
10 LW 16 if Salt 



För j_ 37g L^ ^g,^^ ^ jy^^ 
v— 15 st oxar. 



Penningar 11 Dal. 17 Ore 19 Vt pen. 

& Flesk 20 Sijdher 

P. Flesk 10 V* L» 

T. Nors 10 L« 

Spetfisk 140 st 

Köör 2 

Ståtar 2 

Salt Fisk 6 tor 

Får 20 

Höns 20 

£gg 200 

Höö 70 å[mar] 

Ull 11 L« 

BrOdh 15 KnaL 

Stockar 1720 

= 476 DaL 29 öre 7 V, pen, 

Aff Hallikkå Häradt 

Spannemåll 167 tor 27 Vs o. 

« 37 Dal. 25 Ore 14Vs pen- 



136 

hOrde fSrut Srt Jfirans hoBpital odibkf genora ett kongL 
hret af d. 8 Norember 1650 ftrlflBt till evtrdelisr egeär 
dom &t borgmlstare odi råd i Åbo edmd >^). I stfillet 

Aff Nedre Sattegnnden 

Spaanem&ll 87 tror IS c. 

= 197 DaL 3 öre 4 */• pen. 

Aff Öfre Sattegnnden 

Penningar 53 Dal. 3 Ore 18 */« pen. 

Spannmåll U tor ti % c 

Får 100 st 

Kött 66 Lä 

= 278 Dal 21 öre 9 V« pon. 
Finl. statsark. N:o 397 fol. 61 y. 

^*) Kongl brefVet af d. 8 November 1650 ntgör svar och förkla- 
ring „nppå borgmästare och rådz sampt menige borgerskapetz nthi 
Aboo nnderdånigst inlefvererade petita'' och dess 13 pnnkt fir af 
följande lydelse: „Sidst på dedh Borgmestare och Rådh mage så 
myckit bättre knnna vthföra och förrätta sina ombetrodde ämbeten 
till stadzens nytta vällflbrd och skiälige oppkompst, och stadzens 
till wexande* sålnnda effter handen knnna lända Eongl. MaiJ:t och 
Cronan till nytta och fromma; då hafrrer Eongl. Mafj:t ber medh 
nådigst welat förunna^ och eH^erlåta under staden desse effter- 
skrefhe hemman vthi Åbo lähn Masko häradh och Wårfrukyrkie 
sockn som ähre Rannistnla Jacob Bertilsson mantal ett, Thomas Ja- 
cobsson ibidem mantal ett, Eastn Grels Thomasson mantal ett. Ha- 
lls Itorkns Eomoinen mantal ett, Bertil Erichson ibidem mantal ett 
Rnohonpä Clemet Sigfredsson half ottonde öres skatt mantalet ett, 
Pyhehengie Jacob Jöransson mantal ett, S:t Jöran Thomas Anders- 
son mantal ett, hwilke hemman Borgmestare och Bådh in commnni 
och nthan fordelningh skole må nintha och behålla qnitte och firije 
för alle wisse och owisse der af gående vthlagor, till Ewerdelig 
ägendomb dock kyrckio tienden medh alla extra ordinarie contribn- 
tioner vndantagne. Sammaledes gifwes och staden her medh ex- 
pectance på det crone hemmanet lille Oorpis eller Eoistis som Bis- 
pen i Aboo på lifztijdz rätt nn besitter att ner then expirerar der 
till må träda och thet på lika conditioner och wilkor som the andre 
ofuran berörde hemman nintta och behålla: her emot skole Boi^g- 
mestere och Bådh serdeles wara förplichtade alt Maijmesery der i 
staden effter den af Herr General Gnvemören giorde förordningh 
till att afschaffii, och bryggerien till deras fullkomblige gångh in- 
rätta låta". — Bland städernas besvär i kong. sv. riksark. enl. en i 
Finl. statsark. förvarad afskrift. Ingår äfven i riksregistratnret 



187 

Sfyartoauiadtfs enstoka kronohemmanet Sj^ i Naga 
weken it hoq^italek ^^)« 
Eiliirlä, eastaka hanmiAii, 1 gammalt mantal frftlse. Till- 
hörde fömt S:t J&raafii hoq^tal och utg&r lort&rande 
ett af Sjählö hospitals hemman. 

Aningos, 1 gammalt mantal, frälse. Upptages ännu i räken- 
skaperna för 1633—1634 8ås(Hn tillhörande hospitalet, 
men försvinner derefter och dess plats intages af Py- 
h&hengi Bedan 1630 anträffas Aningos icke mer i 
jordeboken, men nyssnämnde år och så allt framgent 
finnes Pyhähengi upptaget i dess ställe. Sannolikt är, 
att samma gods aftes ehom namnet ombytts ^^). 

Pitkimäki, hemmanet N:o 3, Simons, Vs gammalt mantal, 
frälse. Tillhörde förat helge ands huset och utgör 
fortfiarande ett af Sjählö ho^itals hemman. 

Pitkämäki, hemmanet N:o 4, Vähätalo, V2 gammalt man- 
tal. Erhölls 1691 i utbyte emot Papumäki i Busko, 
hvilket afhäades hospitalets^). Utgör fortfarande ett 
af Stjählö hospitals hemman. 

Pyhähengi inom Åbo stads afgränsade område belägna hem- 

") Åbo och Björneborgs läns yerifikationsbok f^r 1664 fol. 1827 
sant från år 1675 framåt 

") Finl. statsark. N:o 280 fol. 15. N:o 1827 fol. 54. Åbo och 
Björneborgs läns jordebok för 1649 föll. 61 v. och 874. 

**) Åbo och Björneborgs läns verificationsbok iör 1692 pag. 
5001 i FinL statsark. — öfVerlåtelsebrefvet är af följande lydelse: 
Enedan Hans Kongl. Maij:t medelst des allemådigste bref af den 
18 Jnnij näsUedne, hafv«rer täckts effterlåta någon af Siählöö hospital, 
med des laadh bönder sökt ändringh och omväxling; waraades, till 
aOeronderdånigste föllie dherai, ett des före detta innehafde hemman, 
Pasmåki benämbt, j Rnsko k3rrkiogiäldh beläget, på militien indehlt, 
med nästledne åhrs räntta. Altså warder hospitalet i des ställe 
hir medh hnmiteradt, medh samma åhrs räntta nthj det i Pittkä- 
aikj by och Wårfrnkyrkie soekn befintteHge crono oindehlte hem- 
manet hwilcket dy till bättre lägenheet och nedre widh siöön lig- 
ger, hafwaodes dhet och förr detta ett annat hemman j bemälte by 



186 

mtn (måhända deteamma^ 8oia ftfren kattadai Aniigos). 
Tillhörde förut helge ands hiuet odi bief gmom ett 
kongl. bref af d. B Norember 1650 förli&t tdll evfirdelig 
egendom åt borgmftstare odi råd i Åbo stad ^% I ut- 
byte erhöll Sjählö hospital ett h^nman i Piparby i 
Nagu soekea "). 

Masku socken. 

Danila, enstaka hemman, 1 gammalt mantal, frälse. Till- 
hörde förut hdge ands huset och utgör fortfarande ett 
af Sjählö hospitals hemman. 

Rusko kapell. 

Papumäki, kronohemman. Tillhörde förut helge ands huset 
och blef 1691 lagt som augment under lAhtemtid 
rusthåll. Genom landshöfdingens bref af den 28 AprU 
1691 lemnades hospitalet i utbyte ett hemman i Pitk&- 
mäM by i S:t Maria socken "). 
Reso socken. 

Pahaniemi, hemmanet N:o 3, Eeskitalo, 1 gammalt mantal, 
frälse. Tillhörde förut helge ands huset och utgör fortfa- 
rande ett af Sjählö hospitals hemman. 

Pantsio, hemmanet N:o 2, Vähätalo, 1 gammalt mantal, 
frälse. Tillhörde förut helge ands huset och utgör fort- 
farande ett af Sjählö hospitals hemman. 

Waisari, hemmanet N:o 3, Ylhäis, 1 gammalt mantal, frälse* 
Tillhörde förut helge ands huset och utgör fortfarande 
ett af SjShlö hospitals hemman. 

Petäsmäki, kronohemman. Var tidigare prebende gods uB' 
der Nykors altare i Åbo domkyrka, förlänades sedan ge- 



oeh bör befallnrogsiiuuineii J hAradet Hospitalet hftr widh hand- 
hafwa. Datorn Åbo Slott d«n 28 AprUis Anno 1191. 
Lorentz Grenti. 

And. Biörok^ifren. 



139 

BOB ett koBgL bref af dan 2 ÅfriX 1614 åt «a q^etelsk 
i»aa Erik Eskilssi^A ^^) saiDt torde vid hans och hans 
tetm dSd, eem iotrftfMe orakr. 1624, tmfalUt SjäU5 
hospital. Hemmanet öfverUts sedan af grefve Pehr 
Brahe ät borgmästaren i Åbo Mårten Sigfridssou 
för hans li&tid^ hvilken donation konungen bekräftar 
genom ett bref af d. 16 Oktober 1651 ^^). Spink hem- 
man i Nagu torde haf^a betraktats såsom vederlag 
både för S:t Jöran och Petäsmäki. 
Halstila äng invid Pahaniemi; tillhörde fömt helge ands 
huset Vid en emellan bönderna i Pahaniemi by och 
Sjählö hospital 1672 utbruten egotvist omnämnes, att 
denna äng ännu då „häffdas under hospitalet een- 



^*) Flerstädes finnes väl angif^et (s. s. Finl statsark. N:o 1835 
fel 22 v., N:o 1841 foL 46 v., 1637 års räkninge bok lör Åbo och 
Bj6rDeboigs län fpl. 43, m. fl.) att också Petäsmäki skulle blifvit 
nnderlagdt helge ands hnset genom ett kongl. bref af samma datorn 
som det hvarigenom Papnmäki Ofrerlennades, d. ä. af den 12 Jnli 
1591. Såsom synes i det under beskrifhingen af helge ands hnset 
i not en 6 meddelade kongl. brefvet rOrande Papumäki, omnämnes 
i detta bref intet annat gods och någet kongl. bref af samma 
datorn röisode Petäsmäki, har icke heller någonstädes anträffats. Äf- 
ven i riksregistr. i kongl. sy. riksark. finnes intet bref af nämnda 
ditom härom. Deremot anträffias i Finl statsark. N:o 1771 fol. 52 och 
Nu> 1828 fiol. 19 ett kongL bref af följande lydelse: ,,Wij Gnstaff 
Adolph med Oodz nåde etc. Qiör witterligidt att effter Gndh allzmech- 
tigfa haffner hemsökt denna breffwijsare Erich Eskillssonn, sampt 
haos hnstm med en ftrfärligh smitteligh siukdom derfbre hafiVe wij 
aff gunst oeh nådhe, vndt och effterjathet, såsom wij och nu medh 
detta wårtt öpne breff vnne och effterlathe honom thet hemman, sem 
Ina aiellff aff ödhe haffner vptagit vdi Petismäki by i Reso socken, 
^jtt och qvitt för alle pertzeler att niatha bruka och beholla vdj 
flin och sin hnstms Ufatydh der wårtt cammar rådh canuMmre 
toogdter och alle andia wethe sigh effterrätta. Aff Åbo slott tben 
2 Aprilis Åhr 1614. G. A. — In margine: nLyder på Petesmäki go4z 
i Beså socken, som en spetellsk man benempdt Erich EskelLsson 
effter H. K. M. bref ninttha får**. 

>*) Åbo och Björneborgs läns jordebok för 1649 fol. 66 v. 

10 



140 

skiglt^ ^*), men sedermera anträffas den ej särsldldt om- 
nämnd, hvarföre den nnmara torde ingå bland de nnder 
hospitals hemmanet i Pahaniemi by lydande egor. 
Piikis socken 

Rnopa eller Waivasten niittn äng belägen invid Hepo- 
joki by och emellan Piikis och Lnndo socknars rår. 
Tillhörde fömt helge ands hnset och utgör fortfarande 
hospitalets tillhörighet. 

Nagu socken 

Sjählö, bebmkades tidigare af två kronobönder och nt- 
sågs, som ofvan blifvit nämdt, 1619 till plats för hospi- 
talet Utgör nu ett kronohemman, Fogdeby benämndt, 
om 2 gamla mantal. Under hemmanet hörde hol- 
marna WaUmo, Majholm, Nurmis och Easkis, af hvilka 
dock den sistnämnde 1691 blef anslags under Prost- 
vik, men de öfriga tillhöra fortfarande hospitalet. Går- 
den bebrukades tidigare af föreståndaren för hospitalets 
räkning, men sedan 1753 har densamma emot arrende 
varit öfverlåten åt föreståndarne. 

Piparby, kronohemman, 1 gammalt mantal anslogs 1650 
till hospitalet, i utbyte emot Pyhähängi, hvilket hem- 
man, såsom liggande inom Åbo stads staket, nyss- 
nämnde år öfverlemnades åt Åbo stad "). Sedan med- 



^*) Finl. statMurk. Abo och Björneborgs verificationsbok fOr 
1680 folL 2564 och 2566. 

") Finl. statsark. Åbo och Björneborgs verificationsbok för 
1650 fol. 406. öfverlåtelsebrefret ftr af fbljande lydelse: Helsan medh 
Gndh alzmechtigh nn och altidh. Effter dedt Jacob Matzson atH. 
K. M:t nådigest hafuer donerat et hemman Ibland andra her nnder 
staden, Pyhehängi be[nämn]dt, som her till hafher warit nnder hos- 
pitalet, hnilket och inom stadzens staket är beläget, hvartOre eder 
befales at i inrymme hospitalet till wederlagh, Erich Clemetzsons 
hemman i Pfparby och Nagn sochn, medh detta innevarande åbrs 



141 

kt af 1640-t«l6t Sde, inbrag^ Piparby hemman onder 
många år hospitalet intet annat ftn några åmar hö. 
Snthg^i öfvertogs hemmanet af d. v. hospitals sysslo- 
mannen Erik Oottskalky som genom ett af lands- 
Utfdhigen d. 30 Mars 1677 ntfärdadt bref, erhöll 13 
års frihet från ntekylder till hemmanets nppbrokande. 
Blef 1698 msthåll och gick då ifrån hospitalet, som i 
st&llet erhöll ett hemman i Haf^erö. 

Spink, enstaka kronohemman, 1 gammalt mantal. Öf^er- 
lemnades 1650 till Sj&hlö hospital i utbyte emot S:t 
Jöran och Petäsmåki hemman "» "). Tillhör fortfa- 
rande hospitalet. 

Eafyerö, kronohemmanet N:o 8, Söderby, Vi gammalt man- 
tal. Lemnades hospitalet 1698 i utbyte emot Piparby 
odi utgör fortfarande att af Sjählö hoi^itals hemman. 
Lundo socken 

Pyh&ldö, kronohemmanet N:o 3, Eallonen, V» gammalt 
mantal. Blef genom ett af grefve Pehr Brahe d. 24 
Maj 1651 utfärdadt bref ^^) anslaget under det i Åbo 
omkr. 1646 upprättade s. k. hosintal eller domkyrko- 
fattighus. Detta hospital blef, sedan dess byggnader 
f5rfallit och genom offentlig auktion d. 26 April 1782 
försålda samt hospitaJsl^onen inqvarterade hos stadens 
borgare, 1789 upplöst och dess egendom öfverlemnad 
till Sjählö. Härvid tillföll äfven Pyhäldö Sjählö hospi- 
tal. Detta hemman räknades förut till S:t Mårtens 



riata vth! wisse och owisse partzeller, änder frelse eondittoner, 

lijka som dbet ft^rriga nntlt och possiderat hafitrer, detta i eder effter- 

ntttandes warder Gndi befallandes. Datvm Åbo den 4 December 1650. 

Lorentz Crentz. 

Elias JOnnsson. 
>*) Koogl. sv. riksark. Handlingar rörande hospitalen i Finland. 



142 



socken, men blef omkr. 1980 Ofirerfordt tffl Iiimdo 
socken *•). 



>*) Landboräntan utgjorde årligen emellan 1624 — 1635: Spän- 
mål — 65 V, tma, Hafrm — 6 V, tna, Smör — 13 JAB, Åfnås uU — 
1 LQ; 14 ii; Ko (årligen) — 1 st, Nöt (2 år gammalt, årligen) — 1 
st, Nöt (1 år gammalt, hvar annat år) — 7 st, Får — 6 st, Lam — 
3 st, Wed — 42 lass. Härtill kom afkastningen af SJåhlö gård som 
t ex. under året 1626 Vix— 1627 Vnt utgjorde: Råg — 9 t:r, Korn — 
3 tn-, Hafra — 3 tar. Smör — 4 L«, Kalfvar — 2 st. Lam — 20 st, 
Kfllingar — 3 st^ Ull — 1 L«, 6 ^^ Hö — 26 åmar, Hahn — 70 
kerfnr. — 1675 utgjorde landboräntan (utom Bjäblö girds afkast- 
ning): Penningar — 29 Dal. 21 öre 6**/^ p-, SpanmlU — 52 t*r Vn <^> 
Hafra — 5 tr 13 7i, c.. Smör — 13 L« 6 V, 4^, Kött — 16 "/„ If, Ström- 
ming — 4 L» 9 V« #^ Ull — I L» 8 ^^ Nöt — 6 st, Ko — 1 st, 
Unga fir eller lam — 8 st, Hö — 5 åmar, Wed — 6 lass. — 1750 
(utom Sjählö gård): Penningar — 43 Dal. 26 öre s:mt, Spanmål — 44 
t-r 2 Vi c, Smör — 1 L«, Får — 1 st, Ull — 6 f^ — 1800 (med 
SJIfalö gård) : Penningar — 152 Bdr 43 sk. 8 rst specie. Spamnål — 43 
t:r 20 **/,, c. — 1850 (med Sjählö gård, men räntan från de wiboi^ka 
lägenheterna icke inberäknad): Penningar — 298 Rbl 64 kop. silf.: 
Råg. — 64 t:r 24 c, Kom — 64 Ut 24 o. — Af denna ränta utgjorde 
Fogdeby: Råg — 4 tr 16 Vi c. Kom — 4 t:r 16 Vi c, Potatis — 
15 tT, Kålrötter — 15 t:r, Sötmjölk — 312 kannor. Surmjölk — 700 
kannor. — Vidare voro landböndema skyldige att förrätta dags* 
verken vid hospitalet, men hvad dem „ belangar, deroppå ingen wiss 
stadga kan wara, för den skull at the dagligen måtte wara om åhret 
i hospitalls arbeet, när så behöfves och hafwa warit wahne, fäå 
maat och nttspissningh när the äre i hospitals arbeef. Då de 
upprepade gånger anföra klagomål öfver att många dagar åtgå till 
deras resor fram och åter, ^särdeles när de komma att ligg^ia fbr 
motwind och stora stormväder*, så beviljade lamdshOfdtngen genom 
bref af d. 13 Avg. 1725 att hospitals föreståndaren finge lega folk 
(6t dem, hwaremoth de åtaga sig att en hvar årligen i 3 århs tijd be- 
Ula 20 dal. k. mt (Åbo och B:borgs läns verifications bok för 1728 
fol. 4896). Denna öfverenskommelse blef sedan flera gånger fiMrayad. 
— Genom ett af Pehr Brahe 1648 ntfärdadt bref erhöllo de ock fri- 
het från extra ordinarie räntors utgörande äfvensom från krigslgelpen 
ooh 1650 bevisades dem äfven frihet från skjutsf2b:ds peningamas 
utgörande, på den grund att de voro nödsakade att årligen höstetid 
till Sjählö transportera „allt dett spannemåll och andra pertzeder, som 
fougdeme på dheras anordningar lefwerera*. (Abo och B:borg8 läns 
verificationsbok fbr 1678 fol. 2547 oeh 2548). — 1759 fiöieslogo lands- 



148 

Sedan dama inrftttai&g redan upphört att såsom lejuro- 
aoriam anyfindas, tilldelades densamma genom ett Eeijs. bref 
af d 5 Noy. 1816 ^) de i Wiborgs socken belägna hemman, 
bvilka tidigare tillhOrt Maria Magdalena hospital invid Wi- 
tM»g, emot vilkor att, så yidt utrymmet medgåfve sinnes- 
sraga personer ftfven från Wiborgs län intages i hospitalet 
Dessa hemman voro: 

Alasomes, henmianet N:o 1, Savolais. 

Bikkoila enstaka hemman. 

£äisä ell^ Laiharanda hemman. 

Alasomes äng eller Waivasten niittu^^). 

De 1440 påbjudna ,,spetalspenningama, hvilka temli- 
gen regelbundet influtit så länge S:t Jörans hospital egde 
bestånd, tillfSUo hospitalet på Sjählö allt sparsammare. Sista 
gången de infl&to tyckes hafya varit emellan 1628 Vix och 

bSföingen och biskopen att hospitalets hemman skulle försäljas till 
ikatts enl. 1723 års skatteköps förordning och köpeskillingen skulle 
bflda en ständig fond, hvaraf intresset antingen genom utlåning eller 
filnrandling till låne banco capital årligen kunde öka hospitalets in- 
komst, men detta förslag vann ej hospitals deputationens bifall (Hosp. 
ark. på Sjählö). — 1779 anhålla Sjählö hospitals landbönder om be- 
attningsrätt för sina arfvingar å de hemman de åbo. Genom bref 
af d. 10 December 1779 afslår Gustaf III denna deras ansökan och 
fÖrstSndigar seraphimer ordens gillet att tillse, att hospitalemas fria 
disposition öfver sina hemman icke i någon måtto bli f ver inskränkt. 
(Frim seraphim. gillet till kongl. sv. riksark. ank. kongl. bref 1773— 
1780 foL 335). 

**) Babbe, F. J. Finlands Medicinal författningar Del. II pag. 
279. Helsingfors. 1836. 

*') Af dessa hade väl Räisä hemman tillhört Maria Magdalena 
hospital, men enl. ett meddelande firån landshöfdinge embetet i Wi- 
borg af d. 'Vx 1817 till Sjählö hospitals direktion omnämnes att Bäisä 
lieBiiDan ,blifvit framledne grefve Schuvalov till evärdelig tid done- 
radt," (Medicinalstyrelsens arkiv.) hvarföre föga troligt är att Sjählö 
haft någon inkomst af detsamma, ehuru så upptages i räkenskaperna 
f6T Sjählö hospital 182 1 »/v — 1822 Vv. (Finl. statsark.) — Ärliga 
arrendet u^orde 1825 för Savolais och Rikkoila tillsamman 6 Bub. 
12 kop. silf. samt för Alasomes äng 58 Bub. 67, kop. silf. 



144 

1629 Vix **). Deremot inflOto de fattigas tomttaen från Åbo 
stad regelbandet"). Hnrn l&nge detta skedde ir dock 
omöjligt att afgöra i anseende till bristf&Digheten af de i 
behåll varande räkenskaperna^). Likvll kan det f&rtjeoa 
omnämnas att „de fattigas föreståndare på Sftlöö, w&llärde 
herr Zacharias^ den 11 Nov. 1644 hos borgmästare och 
råd i Åbo anhåller om ^adsistens till att ntb^omma dee 
fattiges tomptören hos någre, som der medh tillbaka stodo ^. 
Bland hospitalets inkomster, bör äf^en omnämnas de 
s. k. inlösnings penningarna, hvilka enligt patentet af d. 15 
Juli 1619 utgjorde 20 Dal. s:mt för hvarje person. Deremot 
kommo allmosor, hvilka temligen rikligt tillfallit S:t Jörans ho- 
spital och helge ands huset, endast året 1624 Vix— 1625 Vix ho- 
spitalet på Sjählö till del; och då utdelades de omedelbart åt 
de inlösta. Äfven den vanliga gåfran tQl jul och påsk frän 
Åbo slott erhölls icke vidare; likaså litet ifrågakom det nu- 
mera att i Åbo domkyrka uppsamla coUectmedel för detta 



**) Spetalspeningar inflöto från södra Finland: 1624 — 8 V* 
Dal, 1625 — 25 Dal., 1626 — 5 Dal. 16 Ore samt från Österbotten 
1628 — 72 Dal. — Måhända medverkade det vid denna tid upprät- 
tade hospitalet i Kronoby till spetalspenningamas upphörande. 

**) Emellan 1624—1635 inflöt årligen i tomtOren från Åbo 
stad 6 Dal. 30 öre. 

**) Uti Finl. statsarkiv anträflbs räkenskaper f^r hospitalet på 
Sjählö för 1624 Vix— 1629 Vix, 1633 Vix— 1636 Vix, 1664 Vix— 1672 Vix, 
1674 Vix-1697 Vix, 1709 Vix-1710 Vix, 1711 Vix— 1712 Vix, 1722-1726, 
1728-1729, 1731, 1733—1736, 1738—1741, 1744—1746, 1810— 1878. — De 
ingå merändels ibland verificationema till Åbo och Björneborgs läns 
räkenskaper; ft(r 1810—1840 ft^rekomma de dock skildt nnder rubrik 
^hospitals räkenskaper* samt ingå efter 1840 bland direktionens ft(r 
dårvårdens räkenskaper. — I kongl. sv. riksark. förekomma räken- 
skaper för Sjählö hospital (från serafimer ordens gillet öfverlemnade) 
1757, 1760—1774, 1777, 1782, 1784, 1786, 1790, 1793—1797, 1799— 
1802. — Dessutom finnas i hospitals arkivet på Sjählö concepten till 
räkenskaperna för 1746—1777, 1779—1841. 

*') Åbo stads dombok f^r 1645 pag. 60. 



145 

bo^ital, sAmmd det i tiden skedde för S:t Jörans och helge 
mds hflMD. Den gvarlåtenakap, 8om i hospitalet inlöst per- 
son eftetlemnade eller en sådan tillfiallet arf, erhöll hospita- 
let De sommory som h&rigenom tillkom hospitalet voro dock 
temligen obetydliga, utom år 1776 då denna uppgick till 
10812 Dal. 8 Vs öre s:mt 

äntligen må det omnämnas, att Clas Munk och An- 
ders Hare 1623 ådömdes att till försoning af de våldsbrag- 
der, hvilka de låtit komma sig till last, erlägga tillsamman 
500 Dal. s:mt till det „spetaliske hospitalet ^^).*' 

I allm&nhet synes förvaltningen af hospitalet på Sj&hlö, 
åf?ensom förhållandena inom detsamma utgjort en direkt 
fortsättning af de förhållanden, som varit rådande vid S:t 
Jörans hospital och helge ands huset i Åbo. Äfven utspis- 
niDgen, tjenstemännens aflöning m. m. var densamma ända 
tfll 1635, men nämnda år den 22 Okt utfärdades en af 



*^ Riksregistr. för 1623 fol. 419 i kongl. sv. rikaarkivet — 
Det kongl. brefvet härom dat Stockholm den 17 Dec. 1623 må, så- 
WB erbjndsade ett allmimiare intresse, hftr meddelas enl. en af dnr 
Waaranen gjord afskrift, förvarad i Finl. statarkiv. -^ Till H. Nils 
Bielke om Claes Mvnck och Anders Hare. — Gustaf Adolph 
etc WiJ wele eder, H. Niels Bielke, n&deligen icke förholla oss 
Infira bekomldt eder skrifwelse sampt med dhe domar, som 6twer 
Claes Munck och Anders Hare af hofrätten där i landett fåldtte 
Ito, och befinne samma domar wara vtl^j sigh sielfwe rättwijse och 
i;od€ nogh. Men aUdenstondh hofrätten där i landzorthen nyligen 
aastiiftat är och man i förstone rigorem joris icke aldehles effterföllia 
skall, hafwe wij nådigst effterlåthet, att den förra Claes Munck må 
behoUa lifvredt och derföre gifvra till dhe fattige vthj dett spetali- 
ike hospitalet 400 daler, såsom och recompensera och betala sin 
wederpart all skadhan, som dem kan skedt wara. Och sedan denn 
lodre Anders Hare för det fengelse, han tilldömbdt är, må gifvra 
tiU samma hospital 100 daler. Och der dhe icke strax wele gifwa 
nmma penningar vth, skole i låthe settie dem i fengelse så lenge 
och inn till dess dhe dem tillfyllest erlagdt hafwe, och om dhe sigh 
fodhwilligen der till befinna låthe, månge i vthan någon wi^dare söhn 
och plicht då strax gifwe dem frije och löse, såsom dhe tilliörene 



146 

commissarleii Johan Appelgren uppflord ny staA i&r 1 
talets inre förvaltning. Enligt denna erköH hvaije person: "> 
„Till Månadskost: 
10 cappar spanmäl 
1 <^ smör 
8 ¥ kiött 

1 cappe spanmål för torr fisk 
5 <^ ströming 

4 ¥ salt. 

Högtidskåsten: 

3 cappar spanmål 

1 ^ smör 
V2 ^ humla 

1 » kött 

V2 cappe spanmål för torr fisk. 
Högtidskost utdelades till jul, påsk och pingst och 
denna spisordning följdes ända till 1695. 

Den tUl hospitalets underhåll anslagna tionde spanmå- 
len synes småningom hafva influtit allt mer och mer oregel- 
bundet, hvarföre grefve Pehr Brahe fann nödigt att 1650 
d. 8 Maj utfärda ett bref hyari det heter ,,att emedan Sj&hlö 
hospital uthi Naga sochen hafyer för detta intet haft nå- 
gon yiss anordning på dess underhåld ythi spanmåhl^ hyaraf 
den skole tagas, så att spanmåhlen åhrligen kunde gå visst 
uth, på dhet hospitalet deruthinnan eij måtte lijda någon 



waridt hafv^e. Och pk det at det stora Ofv^erw&ldh och orett, som 
der i landet hafwer alltSdh i swaogh och bmnk waritt, må en gångh 
dempatt och förtagen warda, lagh och rfttt widh macht holleo, är 
vth! lijka motto wår nådige befalning, att i granneligen om flere så- 
dane wåldzwerkare ransaka och der dhe finnas, g^nom fiscalen Jo* 
han Ottesson för retta saken emott dem vtföhra och domb på 
tage. Gndh befallandes. Actnm. 

*^) Abo och Björneborgs Iftns rerificationsbok f^r 1668 fol. 2104, 
i Fhil. Statsark. 



147 

Int dkr afkortniig, som dette åhr skiedt ahr, sä borde 
Ui»åB iyrkaämåesL i Åbo län, med a&eende å laads- 
l^^C^iiW»» VPSJofde flislag öArer hvad de ränta, Sjähl5 
hMptal tiltBlås, sedan alla sedyanl^ afkortningar fiirst 
Utffit aidragne, nemL i Ofre Satagundra: Birkala med Mes- 
siby IIS timnor, Eangasala 112 t:r, Orihyesi 60 t:r; I 
Ibska iånå och Binrito socken M t:r; I Piickis härad 
oA Naga soeken 45 t:r; I Haliefco hårad och Pemar soc* 
ken 67 tr, ]^eno 74 t:r, Kisko med Somero kapell 42 t:r, ' 
smma 546 tmmor spanmfil i struket mål. SknUe dessa 
90cknars tionde vid nppbOrden stiga högre, borde öfrer- 
skottet komma kronan till godo, och af fogdarna redovisas* 
Be vid 8}öki|sten belägne socknar borde redan om hösten 
ned båt firamforsla spanmålen till hospitalet, men de lång- 
Tågade först på vintertalet ^)". 

Hospitalets inkcnaster ökades vidare 1672 med 200 Dal. 
S3Dt åtgående af Ålasds ordinarie ränta, hvilken samma 
fiirat varit anslagen till underhåll af det 1651 inrättade 
hospitalet på Gloskäi* i Föglö soeken. Detta ho^ital indrogs 
NDligen förstnämnde år och de derstädes intagna öfv^erflyt- 
tades tiill hospitalet på Sjählö. Dessa 200 Dal. inflöto se- 
dan till hospitalet så vidt vi knnnat finna till och med 1776. 

Sedan 1670 anföres „att alle dhe hnus, som vedh 
Siäl55 hospital för een lång tijdh sedhan ähre vphuggne, 
skola wara så förfalldne, at dhe sinka med stoor mödha 
kanna sigh där utj bärga för kiöldh och owädher; Eliesst 
medh ähro dhe byggdhe så hart wedh kyrckian, så at där 
oAgon af dem kundhe itändas, at och kyrckian medh dhet 
samma skule blifva lagdh utj aska, som medh stoor be- 
kåstnadh ähr vpbygdh; hvarföre hafver man för gått fun- 

**) TengstrOm, J. Athandliog om presterliga tjenstgöringen 
och aflOomgen i Åbo erke-stift Bel. II pag. Ii8 Åbo 1821. 



14B 

nit at nya huos effter medhgifnen afrytiuBgh på annat 
ställe skalle blifoa upbygdhe^ effter som dhe sinka daglig<ffli 
mehr och mehr si^ yppa och inkomma; Alteå skall före- 
ståndaren Oluf Hendersson så laga, at fyra stugor af hög- 
tals besparade medhell nfistkommande såmmar blifoa till dhe 
f&rrige twå ypsatte, så och andre tarfvelige hnas så at dhe 
ingen nödh af kiöldhen må l\jdha'^ ^). Genom denna åt- 
gärd möjliggjordes intagningen af de 28 spetelska, som ef- 
ter npphäfvandet af hospitalet pä Gloskär från Åland hit 
öf^erflyttades. I fÖ\jd af kort derpå inträffiade ,,dyra och 
svåra tider^^ blef emellertid ^^de fattiga och spetelskas^^ till- 
stånd vid Sjählö hospitahl i Juli 1677 sådant ,,att dee nn 
mera slätt intett hafaa att snbsistera ntaf ^ Denna n5d 
afhjelptes dock derigenom att de erhöUo 884 DaL s:mt. till 
sofvelvarors inköp ^^). 

Konnng Carl XI, som i så många andra afiseenden in- 
grep omgestaltande i landets ekonomiska förvaltning, såg sig 
äfven föranlåten att den 6 Maj 1695 utfärda en ny stat för 
Sjählö hospital. Denna är af födande innehåll: ^i) . 

,,Stat och Sp\js ordning för Siählöö Hospitiial, hwar- 
efter så wäl dee fattiga, hwilka der utj äre eller härefter 
blifwa intagne^ som bitienteme sin löhn och nnderhåld skola 
hafwa att åtniuta. Nembl. 
Till hwar fattig bestås om Månaden: 
11 cappar Spannemåhl 
8 ¥ Xiött 
4 4^ Salt 



*') Detta bref, dat. Åbo den 10 October 1670 samt noderteck- 
nadt af landshofding Harald Oxe återfinnes i Åbo och Björne- 
borgs läns atkortningsbok för 1669 fol. 1875, i FinL statsark. 

^) Åbo och Björneborgs läns verificationsbok för 1679 fol. 2877, 
i Finl. sUtsark. 

'^ Hospitals arkivet på SJfihlö. 



149 



5 If- Sm9r 

5 4^ StT&ining, som bdöper hela året 
4 T-j- 12 cappar Spanne- 

mäU å 2 V* D-r. • » 
4 LS 16 ¥ EiOtt ... 8; 



2 Lff 8 ¥ Salt 
— 12 ¥ Smör 
S Lff StrOming . 



16 



28: 191/5 
19: 4 Vi 
6: 9V5 
81: 4*U 
24: — 



13: 14»/, 



Jtem tm HOgtidz kast 

3 cappar Spannmåhl 

2 If- Eiött 

1 ■¥■ Smör 

V, «^ Hambla 

1 öre fiske peningar 

I 3 Högtider: 

9 cappar Spannmåhl . . — : 21: 14 Vs 

6 ■¥■ Kiött — : 7: 4*/s 

3 * Smör — : 7: 19 Vs 

iVa If- Humbla. . . . — : 3: 14 Vs 

Fiske penningar. . . . — : 3: — 



12 
28: 



8 



11: 4Vs 
Dito 1 1/2 strandfieunbn tall wed 

till kook och bränneweed 

å 8 öre — 

ÄA skopenningar för fattige . — 

S:ma 18: 28: SV» 

Som belöper på 60 Personer .... 1132: 24: 

Ehnra wähl Eongl. Maij:t intet welat 
indra eller förminska något på dee fattigas 
tnderhåld, som dee tillförne warit wane att 
itluuitta utan sådant nti denna Stat låtit 



150 

upföra. Men lijkwähl som det är så raadeli* 
gen uppfördt, aUså ftr EoigL Hajjitz wililja 
och befallning att allt det som bSr y\jd uth- 
spiijsningen kan besparas, och intet utgår 
bör som en annan inkomst nt|j rächenskapema 
yptagas och för gewinst eller besparing beräch- 
nas. Skulle någon härwjd otroligen handla 
så skall den derför exemplariter blifw^' be- 
straffat som en crono tyf. 

Till wijn och oblater uti Hospitalet och Kyrkan 12: — : — 
Till Jul-lius samaledes V2 L® talg .... — : 2<5: — 
Åbo Stads Hospitals fattige bestås årligen af 
detta hospitals inkomster 

50 T:r Spannemåhl å 2 Vi Dal. . . . 112: 16: — 
Kyrkioherden i hospitalet bestås i ett för allt 
till kast och löhn 

Penningar 132: 16: — 

30 T:r Spannemåhl å 2 V4 Dal. 67: 16: — 2OO: — : — 
Föreståndaren sammaledes 

Penningar 103: 24: — 

25 T:r Spannemåhl ä2 Vi Dal. 56: 8: — 
Än till Papper och Bläck 

inkiöp 5: — : — i65: — : — 

Elåckaren, som är en prästman i lika måtto 

Peningar 39: — : — 

1 6 T:r Spannemåhl å 2 Vi Dal. 36: — : — 75. _; — ' 
Dränge fogden, som är uthrijdare tiU löhn . . 12: 4: — 
Mölnaren bekommer i ett för alt 4 T:r Span- 
måhl och deremot skall mala alt hwad 
widh hospitalet behöfwes uthan någon 

afgift af de fattige 9: _ : — 

Smeden bekommer 2 T:r Spannemåhl. ... 4: 16: — 



161 



2me Dr&Dgiar sampt Dé^a odi en Piga till 
hospitals gfirdeofi brukande, btståahwaiv 
dera tOl kast om kkret 
4Ta'Spaimemfihlå3V4Dal> 2: — : — 
Vs st SlagtnOt till klM odi 



skooMder .... 


3: 


— : 


— 


2 Lt 8 4^ Salt . . . . 


1: 


«: 


9>h 


- 12 <^ Sm5r .... 


— : 


81: 


4*/« 


4 L« 16 * StröBrfng . ._ 


1: 


6: 


»»A 


S:ma 


14: 


12: 





Som belöper på 4 Personer 


57: 


16: 


— 


Jtm löhn till hvardera drängen 








Penningar .... 


.5 


■ 


____ 


JL dill 1 IIKW* •■•••• 

Stedsell 


1: 


— : 





2 Skiortor för 


1 


8 


— 


3 ¥ Strnmp och want ull 








å 5 Vj öre . . . . 


— 


16 


— 


1 par arbets handskar . . 


— 


; 8 


— 


S:ma 


T 


. — 


: — 


Belöper fÖr 2 drängar . . 


16 


: — 


: — 


Löhnen för hwardera P^jgan . . 








Penningar 


3 


: 10 


: 16 


Stedzell 


— 


: 16 


: — 


Lärefft 


1 


: 8 


: — 


2 ¥■ Strnmp och want nll 


— 


: 10 


: 16 


S:ma 


5 


: 13 


: 8 


Belöper för 2me Pigor . . 


10 


: 26 


: 16 



Upsyoingsmaiuien för de reena fattiga, bvil- 
ken ir sielf en fattig och niuter kast hooa 
dem, bdcoBBtter för hiifvadSTagas ddO- 
tsnde i dårhuset . 



84: 10: 16. 



6: — : — 



152 

Upsyningsmaimen hoos de oreae eller Spe- 

telske aanunaledeB 4: — : — 

Enpis Huswachtaren i Åbo bestås i ett f&r alt 

8 T:r spannemåhl å 2 Vi D&l 6: 24: — 

Till de fattigas döde kistor å 21 Vs öre 
s:mt sampt reparationer wid kyrkian och hos- 
pitalet med flere små afkortningar, som wid 
gårdsbruket koima beh6fyas bestås så mycket 
som nödwändigheten fordrar och med richtig 
rächning wijses wara betalt. 

Och ehnm wähl i demia Staten allenast 
60 personer fattiga ftro upförda så tillätes 
lykwähl landshöfdingen tillika med biskopen 
flera personer och så många att intaga, som 
medlen knnna tåhla, dock så att der w\jd bm- 
kas sådan försigthigheet, det alltid af hospi- 
talts medell och inkomster något 'öfvev skiuter 
som för ett capital till hospitalet kan förwa- 

ras och emot säker pant på int resse utlånas. 

Summa S:mt 1824: 24: 16: 
Till förbemålte stat hafuer Hospitalet tilgåå föl^'ande 
inkomster: 

Si&hlö hospitals bönders räntta bestående i åt- 
skillige persedlar .... 196: — : — 
Item inkomsten af hospitalsgården 42: 44: — 
För hvilket l^jkwähl giöres åhrligen 
räckning och belöper ungefär . . • 288: 24: — 
Åf Mantals penningarna i Åbo höfdingedOme 
som vtj E(mgL Statz Contoirét åhrligen 

blir andagit 1037: 16: — 

Åf Eyrckio trenden i Åbo låhn sammaledes 

450 t:r Spannemåhl å 2 V* Dal. . . . 1013; 16: — 



153 

Af ÅUands ordinarie rintta SOO: — : — 

btresMT af det till Åbo domkyriot nthlånte 
3000 DaL s:mt capitalet å 6 {rncento 

belOper 120: — : — 

Airende af hospitals engen emellaa l4mdo 
och Pyke socknar, sampt dfvermåhlet på 

Undemas rente spanmåhl 9: 9: 8. 

Sammaledes de f&rftrdringar, som af privat 
personer, hosi^talet fihrligen kan tillfalla 
och htr intet till någon wiss samma 
kanna nthsftttias. 

Jnl&snings penningarna, som de fattiga betahla till 
Iiospitalet, n&r de derati först bliiVa intagne, nembl. 20 
DaL s:mt för hvar person, skola förwaras tillika med alt 
det öfriga som af föregående inkomster åhrligen kan bespa- 
ras och blifVei* i behåld hospitalet till ett capital at emot 
sikeihet låhnas på intresse. Men de intresser som deraf 
jnflytta kanna blifya till föregående Staz förnöjande, l\jka 
som de öfriga inkomsterna anslagna, öfwer hwilket till\jka 
med alt det föregående jembwähl och om något ntj opbör- 
den igenom förvandlingen eller andra händelser kände ökas, 
liwar om icke allena all nödig försorg dragés, nthan och 
deröf^er at- richtig rftckning giöres, och till landz contoiret 
ålirligen inlefwereras. Stockholm den 6 Mag 1695. 

Carolus". 
Denna stat var gällande ända till 1814. 

Vid betraktande af denna stat kan man bland annat 
icke ondgå att Iftgga märke till, att å densamma äfven fin- 
nes nppti^n ailöning för &i vakt vid Enppis brann invid 
Åbo. Denna omständighet fordrar i sjelfva verket en när- 
mare föridaring. 



Id4 

Sedan archiater Urban Hj&rne i Sverige iuMte föaÉit 
uppmärksamhetall vid la&dets agna helsovatten, ftppteg pff#- 
fessoren i medimn vid Åbo uiyerntet Elias Tillandz till 
^mtot begagnande Kuppis helsobronn (S:t Henriks k&lla) 
samt pröfyade dess rattens hetande kraft viå eUka ^j/^Mth 
mar. Då vid denna tid ett antal fall af qMtebka yppade 
sig i skärgården utanför Åbo, ingick landshö£dingeny till 
styrelsen med en anhållan om, att de spetebke, hos hrilka 
sjukdomen ännu ioke tagit öfyerhanden, kunde någon tid 
undergå en af läkare anordnad kur vid Euppis brann, in- 
nan de aMndas till Sjählö. På denna ftanstäUning medde- 
lade konungen ett så lydande svar: 

„Till landshöfdingen Lorentz Creutz swar om dhe 

spetälskes skiötzell i Åbo lähn. Datum ^x>ekbolm den 

16 April 1688". 

„Garl etc. Wår ynnest etc. Tro Man etc. W^ halwe 
undfått Eder underdåniga skrifwdse af d. 31 Marty sidsti. 
hwarutiiur såsom Wi förnimma att den smittosamme aink- 
domen Spetälskan der i landet sig mehr och mehr ypp^r 
och tilltager, så att föruthan det uti Siälö hospital, ett tibn- 
meligit antahl af slijke siuke finnas skola der uti Töfiuda 
sochn, och andre i flere andre sochnar vara dermed behftflf- 
tade, hoos hvilka en dehl l^kwähl siukd<»nem ey aldales 
tagit öfverhanden, tyckandes det wara samwetzwärk om dhe. . 
hvilka stodo att l\jelpa heorefter som förr efter Doctor 
Tillä ndz inrådande skulle för tillstnndande sommartyd bliij 
förde till hospitalet, att insättias ibland dhe an4re spetell- 
ske hälst emedan medicus från Åbo för dess peifections 
och andre patienters skuld icke kan afkomma att cnrera 
dhem wid hospitalet, som ligger 8 mjhl siöledes ifrån Åbo. 
Ty approbere Wy nådeL edert dkiM*widh gifhe underdAnige 
förslagh, att strax wid staden Åbo må byggias ett iuins 



155 

bwarert sUke, som först för en sådan smittosam makdom 
bUj aogifiie, någon t\jd mage skiötas nnder Doctres Medi- 
dnsB cnr på det dhe som stode att rätta och bota icke 
iDåge ibland dhe andre helt obotelige försm&chta eller som 
fa&tills tiU dödedagar ninta frij förtäringh fast än dhe äre 
friske vordne, nthan hospitals medlen derigenom nti något 
besparade ^'). 

Carolus". 

Under 1688 och de närmast derpå följande åren upp- 
fördes sålunda vid Kuppis nödiga byggnader för de spetel- 
skas berbergerande, brunnen ombyggdes, ja det vill till och 
med synas som om en ny källa upptagits för de spetelskas 
räkning ^% en badstuga uppsattes (sannolikt en s. k. ^finsk^ 
badstuga, men den innehöll äfven ett ^karbadskar**) 3*) hvar- 
jemte hela det område, som blifvdt upplåtet för de spetelska 
omgafs med ett plank „till umgänges betagande emellan 
de besmittade och andra" ^^). Huru denna kur var anord- 
nad, resultaten af densamma, antalet af dem, som sålunda 
årligen undergick den m. m. s., derom saknas hvarje nn- 
darrättelse *«). 



**) RikBgegistr. för 1688 Del II fol. 598 v. i kongl. Bv. riksark. 

^) Reparation af^^nya källan" utföres neml. 1691 på Sjählö 
hoflpitals bekostnad. — Åbo och Björneborgs lähns medh Ålandz 
afkortningzbok för 1691, fol. 4255, i Finl. statsark. k samma stäUe 
fol. 4287 omnämnes att »källan dersammastädes" ombygdes 1690. 

**) Åbo och Björneborgs lähns med Alandz atkortningz bok 
för 1691 fol. 4259, i Finl. statsark. 

**) Åbo och Biömeborgs lähns medh Ålands verificationsbok 
för 1692 fol. 5106. 

'*) Om verkan af Enppis bmns vatten vid lepra lemmar prof. 
H. D. Spöring 1729 följande meddelande i Acta Literaria et Selen- 
tiarom Sveciae Vol. III pag. 14. Upsaliae Anno MD C C XX XVIII. 

Observatio de Elephantiasi aqva martiali fontis KapiS| prope 
Aboam, eniata An. 1729. 

11 



156 

Emellerfid egde inrSttmngen bestånd ftnda till omkr» 
171iS. Under de oroliga ^Ifejdetider", som derpå fö^de^ 
nppbrändes byggnaderna och blef^o efter firedslutet icke vi- 
dare nppförda. En s. k. knppis brtmsvakt fortfar dock att 
allt framgent anda in på detta århundrade aflönas af Sljåhl5 
hospital, men hans tjenst består härefter i att för hospita- 
lets räkning i Åbo uppköpa erforderliga förnödenheter. 

Intet skifte i vårt lands historia visar ett tillstånd af 
så allmän upplösning, förvirring, hjelplöshet och nöd, som 
det under de senare åren af stora ofredens hemska tider. 
Äfven hospitalet på Sjählö kunde icke undgå att blifva be- 



HenrlcQB AndresB, inBticnB Wirmoensis, incipiente laborat 
Elephantiasi ; totum enim corpoa tamidum variae mi^itadims obsi- 
debant tubera, dura, sub cute facile mobilia, fusca primo, mos: livida» 
sensa nnllo, durius licet comprimerentur, praedita. Nasus inteme 
eJQsdem indolis scatebat tabercalis, tmde per os tantam difflcileiii 
trahere spiritam cogebator. Yox raaca et sibila. Pili in mento et 
superciliis rari et decidui. Fauces et iivula et lingnae radix gran- 
dinosis replet» erant tabercalis flavis aliis, aliis lividis. Sans oca- 
^ deerat nitor, ipsiqae sab iride faomores tarbidi et obsoori. 
Cutis universa arida, aspera, rugosa, livida, inter prariendam findeba- 
tar, Isesaqae pars sangvinem fandebat aterrimam, lastar vemicia 
splendentem. Tabera, qoibas referta corporis saperficies, liridiora 
prsesertim, saa spoate rinias agebaat, saagvinemqae paacam admo- 
dam, priori similem sadabant Pedes plus reliqao corpore tmnidi 
ezalcerationes noanullas leviores planas patiebantar cum sensa quo- 
dam staporis. In sinistro enbito ejasdem generis sed prioribas latio- 
rem exalcerationem gerebat. Haec mall facies. Haicmedelam anxie 
qaaerens mfser Henricns, fontem qai Henrico sancto nomen debet 
allas Enpis dictam, mox in vicinio nrbls sitam adlre jassas, salubii- 
qae hoc latice perftindere yenas. Praeparato itaqne, at decebat, cor- 
pore, primo måne integram mineralis aqvse cantharam ingargitavit, 
ebrlas hinc factns, bene tamen baboit; altero måne cantharam cam 
dimidio, tertio yero daos et qaod excarrit haasit, qaam dosin postea 
qaotidie per 4 septimanas strenae potando observavit. Elapso hoc 
tempore mox corpas detamescere, ocali vividiores apparere, exalcera- 
tiones exsiecari, tabereala, eleyata antea, jam sabsidere, in latas plä- 
gas lividas diffondi, evanescere. Hoc modo prlstin» restltatas sani- 
tati, aqais valedixit, proximo, at monai, vere V. D. reditarus. 



rhdt hiraf. Lemiuiiide boeptalet åt sitt Me^ bogtf ag å. 
T. f)h^»tAfidaren Henrik B&är 1718 öf^er till Syerige, fö* 
nmde med sig kyrkans skräd och klockor, ^hvilka han ey 
lÉbaiL besw&r och omkfistnad, ifrån d&n ena ort^ till den 
iodra iyttade^. Likaledes flydde äfven deras själasöijare^ 
påfitoren Harald Alftan och äfven en och annan af 
de nT&BiA'* hospitalsluonen lyckades skaffa sig öfver till 
Svmge, men en stor mängd af de intagna, särskildt de 
apetehka^ nödgades stanna qvar och möta, hvad komma 
kimde. Och onda dagar kcmimo, kommo många. Visserligen 
hade comministem Michaöl Frosteras stadnat qvar, men 
såsom ^If blind och bräcklig var han föga egnad att föra 
derui talan eller egna dem någon (Hnvårdnad. Från 37 
flpetebka och 43 hufvndsvaga och bräckliga, som hospitalet 
inne^t 1712, hade antalet nedgått 1719 till 8 spetelska och 
7 hnfntdsvaga och inrättningen var stadd „hardt nära sin 
^»plosning''. I särskilda bref af d. 15 Sept. 1717 och d. 13 
Ang. 1719 anhålla domkapitlet i Åbo hos grefve Donglas 
»det måtte hospitalet, som nn ej mera, såsom tillförene 
njöt af kronan något underhåll, få ostördt behålla den ringa 
jord, som var förmmad till dess och dess själasörjares be- 
gagnande, utan och kronofogdame åläggas, att uppbära 3 
k^»p. spanmål af hvaije hemman till de där inqvartei*ade 
uslingars underhåll^ ^^. Deijemte anmanades presterskapet 
af d<miki4>itlet genom utsända circulärbref „att efter görlig- 
heten befrenga slika sammanskott''. Biskop Tengström, 
aom omnämner dessa förhållanden^ anmärker vidare:'*^) 
,^ dessa af consistorium vidtagna anstalter icke heller 
yarit utan all verkan, ses bland annat deraf, att consist. i 
aflåtna skrifvelser af den 9 Julii 1719 till befallningsmän- 

") Tengström J. Handlingar till upplysning i Finlands 
kyrkoiiistoria^ haft. 6, pag. 41 & 42 Åbo 1827. ^ 



158 

neme Hafyerman och Ingman, betackar dem f5r den^ 
hafda m5da wid framskakandet till Sjählö hospital af de i de- 
ras härader gjorda spanmåls collekter till Sjählö hospital, så 
att de fattige ej måtte svälta ilgäl i hungersnöd, ehnraT&l 
slika sammanskott ej än från alla socknar inkommit; hvar- 
föratan consist. i bref af d. 11 Nov. s. år erinrar kapel- 
lanerna And. Eavonius i Eimitto och Nils Wessman i 
Wirmo, att, på det de eländige i Sjählö hospital ej m&tte 
af hänger omkomma, oförtöfvadt till berörde nidingars uppe- 
hälle insända den tnnna råg, hyartill de hvardera, för sina 
grofva förseelser blifVit af consist. pliktfäUde''. 

Hurudant tillståndet i sjelfva verket var på Sj&hlo 
och hvad allt de olycklige derstädes nödgats utstå, framg^år 
nogsamt ur det memorial, som den efter fredslutet tiUsattä 
föreståndaren Jöns Castin (Bäär hade dött under flyk- 
ten och comminister Frosterus afled i April 1721) d. 11 
Aug. 1722 inlemnade till Landshöfdingen. Häri ^) klagar han 
att „wid Siählöö hospitahl är så jämmerligen medfarit, at 
hvarken fönster, taak, spysar, dörrar eller golf mehr är i ' 
behåll'', hvarföre han anhåller om att en allmän husesyn och 
examen här måste anställas^ hnruledes med hospitals huosen 
under ryska wäldet är disponerat och medfarit» emedan 
det spargeres största ruin af wåra egna omilda mennistdor 
wara föröfwat. Han anför vidare att ;;til Nago prestegård 
är under Kyska tiden affört en hoop hospitalet tilhOrig-e 
fönster, som der ännu qwar äro" »•), att „en bonde ifrån Nag-o 
s:n och Piparby, Hindrich benämnd, skall under ryska fdj- 
den tagit ifrån hospitalet tije st. fönster och en häsf*, att 



••) Hospitals arkivet på Sjählö. 

**) Vid härads tinget d. 13 Febr. 1723 upplystes om att 6 fen- 
ster tagits från föreståndaregården på Sjählö och förts till Nagn 
prestgård, som lidit skada genom vådeld; socknen betalade fenstren. 



159 

49nrige m{m]iar«i Olof Andersson, ... illa bnserat uti fö- 
reståndare gården, ... och att aflidne ålderman Jöran Ja- 
cobsson, . . . nnder händer haft all jämredskap dårhoset til- 
hdrig, sampt tegel, kakk, n&f^er och bräder, hwaraf icke 
det ringaste nn igenfinnes''. Comministems sahl. MichaSl 
Frosteri enka åter hade „tagit en af hospitals miölkkor 
til sig, williandes den behålla f5r sin mans löhns fordran''. . • 
^Under ryska tiden^ berättar Castin vidare, „äro Uit an- 
kombne 2:ne spetelska qyinspersoner ifrån Tenala sochn 
Anna Mattsdotter och Anna J5ransdotter äfvrenwäl 
oeh en hnfvudsrag qvinsperson ifrån Norrbotten Walborg 
Hindrichsdotter, hvilkas inlösningspenningar hr prob- 
sten Jacob Ritz emottagit, ty förfrågas i ödmiokhet, om 
åfranbem&lte qvinspersoner skohla få blifwa qwar weed 
hospitalet ^). Berättas och här altid hafwa warit för 
Hospitals folkets förnödenhet tijo st. miölkekor, och när 
ieke en nn mehra igenfinnes, ty förfrågas i ödmiukheet, 
<mi man får låf enär medlen infalla, at effterhand igen 
opphandla creatnr^^). AUdenstnnd här nu nödvändigare 
pröfirades en smed, än som i förra tider, sedan husen äro 
till all jämredskap förlorade, hwilket med fast mindre 
beswär och omkåstnad kunde låta sig giöra än sådana jäm- 
redskap af andra smeder oppkiöpa, icke allenast til hus^is 
r^arationer, utan och hwad som til dårhuset fordras och 
tin dårars fängslande, ty anhålles aldra ödmiukast det en 



**) Besolntioii: Härom skall bref a%å till faer baron och lands* 
hOidhigen i Nylands lähn, at her probsten Ritz sig häröfver för^ 
klarar. Jmedlertid måste wäl ofvirännfimnde sinka der möijeligast 
ridOtas. Åbo LandsoancelU d. 25 Sept 1724. — O. R. UxknU. — 
SJihlO hosp. arkiv. 

^) Besolution: Medan fk fiittiga wid hospitalet för tijden åro,^ 
attta knnna ock aUenast tree koor na i begynnelsen anskaffiM. Åbo 
Landscancellie d. 25 Sept 1722. — O. R UxknU. — 1. c 



160 

sådan smed hqt köade ftrordnas, emedan den film &r 
qyar i Swerige och lärer intet mehr hijt komma ^). . . . 
Sahl. förestfindaren h:r Hendrich B&hr [skall] wed sitt 
flychtande nndan fienden haf^a tagit alla de uti föreståndare 
gården tillhite^ande spiell jfimpte oek några st. låås . . . [odi] 
allmogen uti Nagu sochn hafrer under ryska tiden tilgiipit 
åtskilliga huus hospitalet tilhörige, kyilka bons de afiört 
till Åbo stad, som äro efterföyande nemU. en ny stiga 
ifrån prestegården med all tillbehör, jämbwäl odi en ny 
boda, ifrån föreståndare gården en siööbod, såsom och en 
ny bagarstuga med all tiUbehör hafya de nederrifwit odi 
sed^m^ra i stället för wed är den af omilda menniskior 
oppbränd, såsom och ifrån spetdske håUmen en heel ny 
stuga med all tilbehör nedrifmt och bortfört och öfwat ett 
så obarmhertijgt wärk, att de sinka uti kallaste wintem 

blifwit af dem utdrifba Sahl. h:r Michaöls enka skall 

hafffa tillogat stor orätt de dändige, som de högel, sig der- 
öfirer beswära, sä^jandes det hon under ryssens tid den 
dehlen som Christmilde menniskior til deras nndeiMld be- 
hagat försända och meddehla, innehållit, besynnerligen på 
engång etthundradeåtta dahler kopp., m:t som hon bordt 
ibland de fattiga utdehla, men hon allt för sin mans löhn 
innehållit, och der emot som sig bordt hwarken i sin mans 
liMid ingen präst i hans svaga tillstånd och blindhet, 
mycket mindre efiter hans död hållit för dera, utan de 
måste warit som fåår utan herde, ehuruyäl pi*obsten h:r Ja- 
cob Bitz henne härom tilsagt at hålla en nåde åhrs präst 
för sig der hon wille niuta nåde åhr, men hon dock intet 



**) Resolution: Den förre tlottssmeden Asikalai nen, torde wäl 
beqwftma sig denna förrättning, hftlst öfver någon tSjd, och tiU wi- 
dåre, at antaga. — 1. c. 



^edefirat ntaa for sia m ws lölm och n&de&hi* stöi^ delea 
fir de fattiga afkortadt'' ^). « 

Vid den ondersökning, som, med anledning af de än- 
der ofredea från Sjählö bortförda stugorna, företogs yid hä- 
radstinget i Naga den 13 Febr. 172a, berättade länsmannen 
tillika med nämnden och tingslaget »att en rysk capten 
b^iämnd Arkarot, som haft att säja öfwer denna Naga 
soehens skatt och nthgiffter, innan som befallningsman till- 
f&Drdnad blef, utskickat een dragoon med befallning, att 
låtha nedertaga och föra till Åbo, till ryska weldets tienst 
nödige hnos, i följe hwaraf sochnens inwånare måste såsom 
twongne föUja med dragoon till Siählöö, hwarest dragoon 
drifwit och tillhållit dhem att nederrlfwa å prestgården 1 
ny ophoggen stugu under taak, men eij trossning eller in- 
nandöme, samt en gammal bodh hvarpå taket genom wädret 
warit bortfördt, och från föreståndare gården 1 siöbodh och 
1 bagarstaga, samt ifrån spetelske hålmen 1 dugelig stugu 
med all tillbehör försedd, hwarifrån dhe siuke genom drago- 
nen uthdrefne blifwit, warandes begge prestegårdens huus 
så och siöboden til föreståndare gården samt stugun å spe- 
telske hålmen förde till Åbo och där af sochnens innevånare 
nppsatte och förfärdigade men det 5:te huus, som warit 1 
stögu å föreståndaregården, har blifvit qvarliggande efter 
dragooji casserat densamma, för det ståckame varit till stoor 
dehl rattnade, förmenandes länsman tillijka med nämbden och 
tingslaget, socknen icke wa^a skyldig att ersettia desse huus, 
emedaa hwad dhe i så måtto giordt, sådant skiedt genom 



**) Resol. För éetta framl. her Michaels enkas fhuDSisaiide 
MOr hon lagfil^ras om där tiU fullt nkiäM ooh bewisning är. — Emel- 
lertid innehåller häradsrättens protokoll för detta och följande kr 
htet härom, hvarföre „fdllt skiähl och bevisning" för sanningen af 
bvad henne påbOrdas icke torde hafva förefhnnits och lag&rten 
filedes uteblifyit. — 1. c. 



162 

twflng af Syska weldet, socknen och dessutom skaffat ock 
f5rdt tQl Åbo ryska weldet till godo 3 st. stugor, den ena 
från ett ödes hemman i Berghamn och 2 stugor frän ett 
annat ödeshemman, i Strandby belägit, forfärdigandes samma 
hus till alle nödvändigheter" **). 

Den 28 Juni s. å. hölls sedan husesyn vid hospi- 
talet. Det vid denna förrättning förda protokollet**) lem- 
nar nogsamt en tydlig bild af den förödelse som öfverallt 
var rådande. Att i detalj skildra denna skulle föra oss för 
långt; det kan derföre vara nog med att anföra att å de 
byggnader, som ännu stodo qvar, voro skorstenarna meren- 
dels nedfallna, taken till större eller mindre del borta, fen- 
stren dels bortförde dels söndrade, trappor, golf och väggar 
mer eller mindre förruttnade o. s. v. Endast på sjukholmen^ 
der de spetelske bodde, kan det icke vara ur vägen att kasta 
en närmare blick. Här upptages: 

„En spetelsk stugu med farstugu framföre. I stugnn 
3 glasfönster med bogar af föreståndaren lagade, det ena 
ånyo, de 2:ne andra med nytt bly omsatte, gålfvet läges 
med 3 tillior, bakugnen bör repareras och en ny pipa föras 
ofwan om taket, som bör försees med ny takwed och 3 klfif- 
war näfver. 

Gient emoth denna stugun har förr stådt en annan 
stugu, som under ryska tijden, effter ryska wäldets befallning 
af Nagu sochnemän är förder till Åbo, i hvilkens ställe byg- 
ges en ny stuga ä 15 alnars längd inom knutarna . . . med 
3 fönster, bakugn och spijs, spiäld, 15 sängiar och annat 
nödigt innandöme under godt näfvertak, 

2 st. gient emoth hwarandra odogel. och aldeles f&r- 
falne stugur, att på dem någon reparation eij kan pröfvas, 



^) Hospitals arkivet på SJ&hlO. 



itss 
uti hwilkas ståUe nu för tiden andra att opsättias icke äro 

1 badstaga med m&Itelafvra ati och dogel. agn. Nytt 
golf anskaffiBis och till stockars fordrande, som tagit någon 
rOta anslås Vs ^^ bräder. Taket gammalt odi odogeltt; . . • 
nytt af näfyer och takwed. 

1 annan badstnga g[amma]l pröfwas och na för tiden 
onödig på denna sidan. 

1 brann, hwarom kistan är odogelig. 

1 wäderqwam tiU annat innandöme färdig, men ste- 
narna små, athnötta, och derföre odogelige, hörandes nya 
anskaffas. En qwamwägg ratnad, bör dy giöras å nyo. Root 
stackarna fördärfwade och rnttnade, 4 st. nya i stället. Till 
en kädia och haka 1 L% järn. 

Bron emellan Siählö och sinkholmen bör ånyo npp- 
byggas.*» 

Vidare kan det förtjena anföras att för de „hafnid- 
sragas^ räkning ftmnos nppförda „på Siählö hohnen"" 2 st. 
dårhus „gient emot hwarandra, i hwardera 4 ram. Gålfiren 
do^ige i alla ram. 1 dörr med gångjem och lås giöras 
tin hwardera, så och 5 st. Inkor med gångjärn, och jämrin- 
gar samt jämbohm och nthanlåås för hwar laka;'* nytt 
tak, nya spiäll och skårstenspipor. För de bräckliga och 
stillsamma hnfvadsvaga omnämnas „2 st. crono stngor gient 
emoth hwarandra med farstaga emellan.^ Om kyrkan^ som 
yar lika förfallen som de öfriga byggnaderna, må det endast 
nämnas, att redan vid den af biskop Johannes Gezelins 
d. 18 Febr. 1709 hållna visitation i hospitalet anmärkes „at 
klockorna med fahra stå uti tornet nppå kyrckan, hvilket 
är swagdt och illa grnndat, hvarföre å kyrkbacken någon 
ringa ställning skalle giöras och de derati opsättias."* I of- 
van anförda hnsesyns protokoll af 1728 anmäikes bland annat 



164 

att Jbospitals kyrkians 2;ne Uockor ftro äBim i Stockholm 
oafhemtade . . ., doch är giordt anstalt om deras hitekaffande 
igm; är fSr den skull nödigt att ea ny ställning blif^er bygd, 
hvamti deese 2:ne klåckor, jemte den 3:4ie lilla klåckan, 
«om nn är i tornet opsätties.^ DeUa synes emellertid icke 
hafva skett, ty vid den proste visitation, som 1725 d. 30 
Ang. k&Us på Sjäblö f&redrog comministem Johannes Alf- 
tanns „hura såsom honom åligger att draga bekymmer om 
klåckor och ringningen. Men som klåckoma äro opsatta 
uti ett litet tom rätt öfVer mmmet der de besmittade sittia, 
så att ingen af de obesmittade kan förordnas til at skiöta 
^m klåckor och ringningen och derföre anhölt det Brita Bas- 
monsdotter, som redan åhr 1709 kommit at åtninta en 
«nkel portion, efter det hon varit och ännn är af svagt för- 
stånd, och som hon aUt ifrån bamdomb med sina besmittade 
men nnmera aflidna föräldrar omgåts, har hon äfven blifrit 
förordnad att skiöta om de andra besmittade sinka emedan 
hon för sitt med de smittösamma öfvade umgänge då ^ 
kunnat eller framdeles ej kan admitteras tillsammans med 
de helbregde, måtte påläggas att hon såsom den friskaste 
ntaf de besmittade framdeles skulle skiöta och draga för- 
sorg om ring- och klämtningama å behöriga tider/ hvilket 
äfven beviljades**). 

I likhet med hospitalet hade äfven dess landbönder 
nödgats utstå krigets häijningar. Deras boskap hade blif- 
vit bortförd och grödan dds af fienden dels af missväxt för- 
störd. Under sådana förhållanden uteblef ock under de för- 
sta åren efter fredsslutet allt arrende från dem till hospita- 
let Den allmänna nöd, som rådde i landet, gjorde äfven 
sitt till, att den åt hospitalet anslagna krono tionde spannr 



**) Nsga BockeiM kyrkoarkiv. 



1«5 

BÉlan endast detvis inflöt Uttder sMam fi>riiållaAdw kiVMte 
idee heller dan i 1695 åis stat påbjudna atspiamngea följas, 
sten åDda tiU 1725 nödgades hoq>ita}ets umevånare åtn/^a 
åg med en vida kniq>pare kost De 10 st. kor, kvilka ho- 
aptalet tidigare egt, men hrilka under kriget förkoaunit, 
aoakaffades idce widare, utan i stället fick hvaije inlöst per- 
an uppbara 6 öre 8:iat i månaden. Den på staten upptagna 
åaim^ aon såhmda blef öfVarflödig, Mef dock £(Htforande 
antagen, men hennes åliggande bestod enligt landshöfdingens 
ock bidLopens förordnande munora i att koka åt och sköta 
om de usla, „hvilka icke kunna vårda om sig och sin kost, 
på det de icke i mangel af nödig skötsel må förgås i elände 
tttä nselhet^, hyarvid hon tiUika bör se till „att af deras 
kost må årligen bUfva någon besparing till nödiga kläder för 
dan***»). 

Ejiappt nppbygdt och åter försatt i skick hemsöktes 
ho^ttaM; af vådeld. Denna härjade dock endast i förestån- 
dare gården, der en & k. firämmande sal, en stuga med en 
kammare i gafveln, en bod, ett brännhus, två fähus och två 
ibtoladQr blef^o lågomas rof. Eldsvådan, som timade sön- 
dagen d. 13 April 1729 strax efter gudstjenstens slut, hade 
oppkommit genom gnistor Mn främmande salens skorstens- 
pipa, hvilka antände det af näfver och takved bestående 
taket till nämnda sals byggnad och i följd af den starka 
bUsty som var rådande, kunde de närstående byggnaderna 
icke skyddas, — Så vidt vi kunnat finna har d^efter endast 
en gång en alvarsammare eldsvåda timat på Sjählö. Detta 
inträffade d. 25 Augusti 1746, hvarvid ett dårhus med 12 rum 
tnder samma tak, en bagarstuga med ty& kamrar, planket 
kring en stor „fånge gård^, jemte porten (som till nätterna 



^ Hospitals arkivet på Sjählö. 



166 

sl5ts med en jembom) samt vidare en uti capellaiisgården be- 
lägen bagarestaga med 2:ne camrar vid gafreln, en boda, ett 
fähus med foderlada, två bakstngor och tv& bodar, „8om de 
inlösta med egen bekostnad derstädes nppsatt^ lades i aska. 
Denna gång hade elden kommit lös på sådant sätt, „att en 
af de inlösta vid namn Caisa Hielt haft eld i spisen uti ba- 
garestngan och wärmt math med en gryta hwamnder waiit 
höga fötter och sedan maten blifwit npwärmd, fört giytan 
på gården, hvarest tå än efter bygnan woro höfvelspon, 
som förmenes, at antingen med sielfva grytan fö^t någon 
eld kall eller och af grytföttema, som utan tvifvel varit 
heta, itänt uti spånor, som sedan uti den starka wäst nordan 
stormen fört elden först på dårhnsväggen, som låg under 
wädret och så vidare öfver the tMromkring närmaste hos^ 
så at inom en handvändning elden stått öfver alla hnus^ ^*). 
Vid den tionde indelning, som i fö^d af en kongl. re- 
solution af 1731 företogs i landet erhöll Sjählö hospital åt 
sig anvisade vissa hemman, af hvilka hospitalet framdeles 
egde uppbära tionde spanmålen. Enligt denna indelning, 
hvilken ännu i dag är gällande, äro dessa hemman jq^ridda 
i följande socknar och sålunda fördelade att: 



Af Lemo 


sodcen 


Utgår . 


51 T:r 4 kap 


„ Nagu 


n 


n 


. 47 „ 28 „ 


„ Rimito 


n 


» ' 


. 49 „ 23 „ 


„ Par gas 


n 


n 


. 64 „ 10 „ 


„ Biemo 


w 


v f 


79 , 24 „ 


„ Eimito 


•1 


w • 


130 , 28 „ 


„ Wårfrukyrko 


^ 


n 


22 „ 6V2n 


„ Reso 


w 


p - . 


2 n 247, „ 


„ Masku 


n 


n 


1 « 2 . 




Sl-fYlA 


Afid TVf . 



167 

Under det krig, som 1741 — 1743 hemsökte landet, led 
Iiospitalet jemförelsevis ringa. I bref af d. 24 Sept. 1742 
fSrordnar general Eeit att ,,thetta krono hospital Siählö blif- 
wer nn som till förene, med the therwid warande betiente, 
prmlegier förmåner och rättigheter i alla delar bibehåldne; 
åliggandes for then skall föreståndaren och inspectoren 
thersammastädes J. Castin, att till hospitalets förnödenhet 
incassera, then nthi sochname för hospithalet innestående 
spanmåhL" Visserligen inflöto hvarken från landböndema 
éDer Mn de för hospitalet indelade hemmanen rftntoma till 
Mbj hvarföre de inlösta nnder en del af 1743 erhöUo en- 
dast hälften af hvad de borde erhålla af köttet smöret och 
mjölkpenningama, men inom kort knnde allt ntgå som förr 
och det som afdragits utdelades senare då bättre tider in- 
Mffade. 

Eedan från hospitalets begynnelse hade landshöfdin- 
gen och biskopen i Åbo sig anförtrodd högsta uppsigten 
öfrer samt styrelsen af hospitalet. Från 1756 nödgades de 
dock dela den med den då tillsatta ^riksens ständers hospitals 
d^utation" (från 1767 benämnd öfverdirektion) och från 
1773 med de till en „öfverstyrelse för hospitalema och bam- 
hnsen i riket'' utsedda herrar serafimer riddare. Pastor i 
Kagu ålåg äfven att tid efter annan inspektera hospitalet 
och vaka öfver förhållandena derstädes. Å landshöfdin- 
gen och biskopen ankom att bevilja såväl inträde i ho- 
^italet ^^), som understöd af dess medel åt utom detsamma 
varande personer. Sådana understödstagare voro dock tem- 
ligen få och understöden obetydliga. 



*^ Om en qvinna, som intogs 1632 d. 21 Sept, finnes dock an- 
teeknadt att detta skett efter biskopens hustms mnndtliga be&U- 
ning. — Finl. statsark. N:o 279 fol. 1 v. 



168 



Antalet af de i boiq>itaIet intagna personerna, gestaltar 
sig för de skilda åren på födande sfttt: ^^) 



1624 d. 2 September fhnnos mtagna . . 
lukonma emellan '/ix 1624— Vix 1625 
Aflidna - » » 

1625 d 2 September qvarstodo .... 
1625 Vix— 1626VIX saknas uppgifter. 

1626 d. 2 September fonnos intagna . . 
Inkomna emellan Vix 1626— »/ix 1627 
Aflidna » n » 

1627 d. 2 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan '/ix 1627— */ix 1628 
Aflidna » i* n 
Utskrifha (skilda) „ ^ 

1628 d. 2 September qyarstodo .... 
Inkomna emellan */ix, 1628— V^x 1629 
Aflidna „ „ „ 



Spet«l- 



Helge |Tm«mm- 
andspex-l 
toner i 






tWil4' 6 

—I 1| 2 — 



36[58'16 

29'47!l7 

2 6 
611^ 4 



1625 

3| 3 
3! 1 



41113 

6!|5 

-^il 



2031 
510 



89 



3 — 



70 

4 

a 



414 



7 23 3843 81 



522 J35 

1 i; 4 
1 öllO 



134 
3 

7 



51829 

5|ldi 8 

"I ^ 

-1 r 1 



1627 4^,17 10|27| 33 

3, 2 

6 7 



5,j 7i 7 14|11 
13 3|-, 3 9 



7 
17 



dO|59 
816 

4 
1 



70 
19 

16 



^) I de förteckningar öfver hospitalets innevånare, som finnas 
vidfogade räkenskaperna, upptagas de från 1624 tlU 1672 såsom va- 
rande dels spetelskä, dels helgeands personer. Under denna tid är 
dock sist anförde rubrik ett år utbytt emot „obesmittade, med annan 
sinkdom beladne, som &hre balte, blinde och eliest wahföre" sant 
under några år ^not ^gamble eronones tienare och andre älendighe 
personer.** Efter 1672 till 1722 göra förteckningarna åtskilnad emel- 
lan ^finska spetelskä folket, reena folket och åländska spetelskä <bl- 
kef 1722 äro de rubricerade eåsoDn Bjnta och BpeteMut" 8amt,,rema 
personer af åtskilliga fel och bräckligheter besvärade.** Från 1724 — 
1766 anträffas »spetelskä" och „rena hufvudsvaga af åtskilliga fel 
och bräckligheter besvärade.** Från sistnämnda år är den senare 
rubriken delad så att de »hnfvudsvaga** och de „sjukliga och el- 
jest bräckliga nämnas skildt för sig och från 1777 npptages endast 
„ behållna personer.** — För enhetens skull har rabriken beige ands 
personer bibehållits hela tabellen igenom. 



169 



l^W d. 2 September qvarstodo , . ^ . ■ 

1629 »/ix— 1633 i*/vni saknas oppgifter 
163a d* lÄ Atigiisti fiiuTioa intagna , . . . 

Inkomna emelUa »Vvni 173;i-'/ixl634 

Adidna „ ,1 n 

léM cl, 2 September qvarstodo . . , . . 

iröi Vix— lÖ35*/jx saknas uppgifter . 
W$& d. 51 September funnoa ifitagna . . . 

Infcoroiwi emellan 1035 »/JS— 1*^30 »/ix , 

AftiUtia „ I, II 
KM d* 2 8«pl^mber qvaratodo 

1036 '/IX— 1064 Vix saknas uppgifter . 
HM d. 1 September fnnnos intagna . . * 

InkoöMiÄ emcUan 1664 '/ix— 1666 V^x . 

Aflidna „ v n 

W6 cl* 1 September qvarstodo . . . . . 

Inkomna emellan 1665*/rx-166ö»/rx , 
^ Aäldna ,, ,, n 

"Sill fl. 1 September qvatstodo . . . , . 
• Inkotnna emellan 1666 Vix— 16ff7 Vnt . 

A£idna ,f ,1 }i 
16^ d. 1 September qvaratodo 

Inkomna emellan 1067 Vix— 1088 Vix . 

Aflidna „ ^ " 

Frånskiljda „ „ i, 

*]i^ d. 1 September qvarstodo 

Inkomna emellan 1068 Vix-1669 ^/xx . 

Aflfdua ,f ,^ M 

Äfsöndrat 8:g (rymt?) 
1638 d. 1 *^cptember qvaratodo . . . . . 

Inkomna emellan 1069 ViS'-107O Vtx . 

Aflidna „ 1, II 

IflfiO d. 1 September qvaratodo . . . . - 

rnkomna nmellan 1070 Vix- 1671 Vm , 

Aflidna ^^ ^i it 



Spetel- 






|!i.g 






"II ; • 1 ^ 

13 22 as 91 17 88 34 30(7» 



1410;U)2:n84137B471 

I 5 3 8 3 7,10! 810J18 
il s\ B sU 11 11 3I 4i 7 
!l6';lG':i2 26 24 r»0 4*i 40 82 

1420;i427 22 49'4l'42B;^ 
I 8' 8 11' 2' 4 610; 7'l7 

I 4' 4! a 2 2' 4' 6| ori 

il8;i9:i7 27 245145 43 8.S 
126 31 57i n] 13 19 32 44 70 



y 5 014. 1^- 

lio 12'22 



1 6 9!a 
—: 10, 1222 



212849 
6, 713 

Ii 6 3! 9 ■ 


7 13 20 28 4169 
-U|- ti 7|13 

-I 2I 2 6, 5vn 


la 132^0 

6 814 
Bil 19 


7 11 1828 43 71 
4' 3' 7 10 U 21 
-1 1 1 812 2U 


19 2Ö4811 1324304272 
511 1 3 4 7 815 
6 814' 2—; 2 8 816 

1 .^ 1 2 3; Il 2 3 



! 19 20 45 914 23 28 40 0^ 

■ 3| 2; 5,— I-Il ^ ^1 *-» 
.. il 3J 4!'_, 1 il 1 4. 5 

_| 2I 2'-!-|^^l 2 2 

2123 44 9:1322 3036 06 

5] ölio;. i'|-i i||6; b\n 

q\ 7;13-| 1 1;' 6; 8.14 



20 2141|10sl2|22 30a3tKi 

|l 1' 4 Ö-J 2I 2: ii Ö- 7 

I r-l il-. i4 1|- 1 



170 



Spetel- 
flka 



1671 d. 1 Mara qvaratodo 

Inkomna emellan 1672 7m— 1672 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1672 d. 1 September qvaratodo .... 
1672 Vix— 1Ö74VIX saknas uppgifter 

1674 d. 1 September fdnnos intagna . . 
Inkomna emellan 1674 Vix— 1675 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1675 d. 1 September qvaratodo .... 
Inkomna emellan 1675 Vxx— 1676 Vix 
Aflidna ,, „ ., 

1676 d. 1 September qvaratodo .... 
Inkomna emellan 1676 Vix— 1677 Vix 
Aflidna „ „ „ 
Rymd „ „ „ 

1677 d. 1 September qvaratodo .... 
Inkomna emellan 1677 Vix— 1678 Vxx 
Aflidna „ „ „ 

1678 d. 1 September qvaratodo .... 
Inkomna emellan 1678Vix— 1679 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1679 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1679 Vix— 1680 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1680 d. 1 September qvaratodo .... 
Inkomna emellan 1681 Vix— 1682 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1681 d. 1 September qvaratodo .... 
Inkomna emellan 1681 Vix— 1682 Vxx 
Aflidna „ „ „ 

1682 d. 1 September qvaratodo .... 
Inkomna emellan 1682 Vix— 1683 Vix 
Aflidna „ „ „ 

1683 d. 1 September qvaratodo .... 
Inkomna emellan 1683 Vix— 1684 ^/ix 
Aflidna „ „ „. 
Fri 



20 

u 

I 

•k 



B \\m 
B o 



andfl per- 1 „,^„ 
söner I 



I 
'4D I oa 



25 



4510 



B B £ ioiB 

S i ^ I B t g 



14:2430,39.69 



2 6 
2 6 



8il4 



20224210,142430 36 66 



33i27'60 9|152442l42S4 

11 18— 2' 2| 7|l3,20 

|lO 10i20 !' 2'— I 22210132 

7,17|24 37,45 82 



3028158 

I ^ ^1 ^ 
51 8 13. 

jbo2353, 
'' 5'-. n'~ 
10 515 — 



fc' 



71815 



61' 



23,3640 76 

' 5;— I 5 
515 

-H! il-l 1 



'-^-- 



2418,42 

12 3' 5 



6117 23 30 36 65 



I 2'— 2 
-i 2; 2 



6,11,17 

2! 51 7 



2626:52 

5' 5 10* 



81523*14175 
l| 5 6,11 



7 18 1 



24j30|54 

llll2,23 

8!l5i23' 



2i 81 210 



7,15|22 3145|76 
1! 12 12 24 



\u 



2 1 9il625 



27,2754, 7 



7! 512 
10; 313! 



12429 53 

4 4I 8 
7 815' 



142ia4 

--Ull 



4175 
6 13 
3114 



15 2i:30'44j74 

-I ijl öl 4I 9 
-Ml 7 815 



212344; 7152228:3866 



9-1 ^1-1— 
2 6 8 



17,46 
710 
5 9; 



-1^ 
-I 2 



6| 8 



1522 



1 1 



35 3267 



10 
9 

1 



171 



■i d. 1 September qvarstodo . . . , , 
Iniomua emellan 16S4Vix— 1685 Vix 
Ädldtia „ ,, „ 

1B55& d. 1 September qvaratodo .... 
iBkomna emellan 1685 \'ix— 1686 Vix 
Afiidna », ,j „ 

Rymd „ „ „ 

Fria ,| u n 

WB d, 1 September civarstodo .... 
Inkomna emellan 1686 'fi^—imi Vnt 
Aflidjia „ ti n 

1887 d- 1 September qvaratödo .... 
Inkomna emellan 1687 Vix— 1688 */ix 
Aflidna „ „ „ 

Frigiftie „ n »^ 

MRS d, 1 September qvraratode - . . . 
iBkomna emellan 1688 Vix— lÖ8f* Vix 
Aflidna ,, ,, ^t 

IW d. 1 September qvaratodo .... 
1689 Vx^— 1Ö90VIX saknas uppgifter 
I6»J d. 1 September fnnnos intaga . . 
Inkomna emellan 18fiO Vn— 1691 Vix 
Ä6idna „ „ „ 

lesi ii. 1 September qvarstodo . , . , 
Inkomna emellan 1691 Vix— 1692 Vix 
Äflidna „ ,t n 

1082 d, 1 September qvaretedo .... 
Inkomna emellan 1G92 Vix-- 1603 Vix 
Aäidna ,j tt n 

Frikände (af 
D:r Med.) ,» „ ti 

16Ö3 d. 1 September qvaratodo . , , , 
Inkomna emellan 1603 Vix— 1694 Vix 
Midna tt » »^ 



■Dupr I, 



CD "C IJ] |:_ 

5 S C- S ' * 



£ I D! 



I 



46!l 7 



' 2\ 4 si 1 



5 611 2—! 2 



14n!S4;33e7 

^i i' 



:i .1 



3 4 7 
l\ 6|l3 



b4il7 41' ftlU,2Cl'30l31 



6| 511'|-|— L' 
4 2! «'L|J_! 



^' 'rrr 



el 5 

4 2 

^1 1 

al 2' fS 



61 

11 

6 

1 



= 26 1945 



9 

I 7 



7;iö 

411 



3|l2:i529 3160 
2—1 211 718 

L|_'_| 7| 4J11 



28 22 50' &1217!33 34]07 

3| el fil 3. 3! öl o; 015 
3' 2 öl 1— I 1 4' S 6 
2 2! 4'— I— I— 2' 2 4 



: ^0124150 
I' 5 8:13 



7,1522^;39 7i2 



1' 1^ 2 

V-' 1' 1 



6 915 
5! 8' 13 



26;25'51 8115 23 ^'41) 74 

_l I il I ' 



23'l9'42' 
^,l4l4|8' 
'il 617 



9! 9:18S2;2S'60 
2' 2I 4 6 6|12- 
il- l"l2 618 



]B:17'3:^ll0'llv!12G|28'54 

'j} 3' iil-l ii ij 3 4'- 7 

4 913 1 3' 3 61 7 12' 19 



,(151126 7; 916E2 20 42 

.;i2i 5 7' 4; 3 7r6', 8|l4 



II (?i 



3U 1 2' 1' 3 



2 



I 
_l_- 



-H 2: & 



1 15|l3|28; 111122320,25 51 

3!l2;15— ' 1 i 
!'3| 4 7| iH 1. 



3|1316 

4 4' S 



12 



172 



1695 



1696 



1697 



1709 



1710 



1711 



Sp6t«l- 



14 



1694 d. 1 September qvarstodo .... 
Inkomna emellan 1694 Viz— 1695 Vix 
Aflidna „ „ „ 

Rjmå „ „ „ 

d. 1 September qrarstodo .... 
Inkomna emellan 1695 Vix— 1696 Vix 
Aflidna „ „ „ 

Utgått ^elfinant „ „ 

d. 1 September qvarstodo . . r . 
Inkonma emellan 1695 Viz— 1696 Vix 
Aflidna „ „ „ 

d. 1 September qvarstodo .... 
1697 Vix— 1709 Vix saknas uppgifter 
d. 1 September fonnos intagna . . 
Inkomna emellan 1709 Vix— 1710 Vix 
Aflidna „ „ „ 

Frigifiia „ „ „ 

d. 1 September qvarstodo .... 
1710 Vix— 1711 Vix saknas uppgifter 
d. 1 September fonnos intagna . . 
Inkomna emellan 1711 Vix— 1712 Vix 
Aflidna „ „ „ 

Rymd « » » 

1712 d. 1 September qvarstodo jjll 

1712 Vix— 1722 Vi saknas uppgifter 
d. 1 Januari fnnnos intagna . . . 

Inkomna under 1722 

Aflidna „ ,, 

d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1728 

Aflidna ,, „ 

d. 1 Januari qvarstodo . . . 

Inkomna under 1724 

Aflidna „ „ 

d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1725 

Aflidna ,, „ 



1722 



1723 



1724 



1725 



TiUsam- 



23|25!d4|5e 



28:47|jl014|24jj2942 



25 



22 



4212 



S30'46 



19 



311129 



2026 



^P- 



26 



871^1 



10, 



22 



i 



234^^:45182 



4880 



10 



11 



14 



19|30 



411216 

8 6 



173 



1726 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna nDder 1726 . 

Aflit]&a j, „ 

Frigifvcn „ ,p 
l?Jf7 ii 1 JaDuari qvaratodo 

1727 ^/i-172ö Vi saknas uppgifter 
i?J^ d. I Januari fnnnoa intagna 

Inkomna under 1723 . > . 

AiUdna „ ,^ . . ^ 

Utf ätt „ „^ , ■ ■ . ' 

IT2S d, Jaiiu^Ti qvarsUjdo - , * 

1729 Vi-^l^^lVi saknas uppgifter 
ITM d. I Januari funuos iutagua 

Inkoiuua uuder 1731 , * . 

Afildtia „ T» . - . 
■b d. 1 Januari qvarBtodo . ^ 

1732 ^/l— 1733 Vi aaknas uppgiftei 
t^å^ I Jattuari tunn ds intagna 

Inkomna under 17!}3 

Midna ,, i, 
ITäl d- 1 Januari qvaratodo 

Inkomna under 1734 

Aftidna ,, „ 

Hemman d >, ,, 
1735 (t 1 Januari qvarstodo 

Inkomna nnjer 17.55 

AÖidna ,, „ 

lT5t> 4. 1 Januari qvarstodt» 

Inkomna under 17BÖ 

Midna „ „ 

Rymd „ „ 

Hemland ,, „ 
1737 d. 1 Januari qvaratodo 

1737 J/i— 1738 Vi sfiknas uppgifter 
17SB d. 1 Januari funnos intagna 
Inkomna under 1738 . . . 
Aäidna ^^ j^ ... 
Qemsänd ,, ,, ... 



■ku [»»-i-P^H 






I 



414'lri|8 

öj &iioj| 7 
-'— — i; iL 



TiUaini' 



15 I 



i42'iii2s[^ 
Aial 7|i9 

4 

1 



1; 3 



91ö|2ö[1316|2e2232M 



i5|90:[l' 



15 90l4'l2'ä6l9 37'4e 



^\ 



3; 

— ill 



Ö 3 710 



I , ,, . 

; iil41J>|liil7;^2l31|i>2 

' 412'lö!l7j2l';^2l!^^'54 

2 2, i al 511 



! 412'1^ 

4:' 3 7 



14l4Jl82(J44J|18 4O|08 



13,H24 23;47|bs0(31 

4| 4| 8 
1' 51 tt 



'I 2. 2. 4|| % 2\ 4 

,!-| 3 fi\ i 2 a 



3il^l5:.2523 4828'35|C3 
'! l] 2I d 2; O; 7i| 3! 7H 



■ 1' 4| S 1' 3 ^' 2 7 
.^■^ J 1 ~. ir 1- 



710 
9 
1 



10 13,2525 50,^ 35'ö3 

3! i 4, 2' 4 5| 5 10 

4' 5' 4', 2' (il rJ olu 



9ii2|,2525 5lJ|28;ii!62 



213.3.2 
2i Sr- 1 



ä\ 4; 4 

il- 3 



iciria? 



9ji:^25,2il51|p9t25'64 



8 I2W25 
5UI 
31 55 2 



49;28 

ds 
1'" 



61 

11 
7 

1 



174 



1739 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna nnder 1738 
Aflidna „ „ 

1740 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1740 
Aflidna ,. „ 

1741 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1741 
Aflidna „ „ 
Hems&nd „ „ 

1742 d. 1 Januari qvarstodo 
1742 Vi— 1744»/! saknas uppgifter 

1744 d. 1 Januari funnos intagna 
Inkomna under 1844 
Aflidna „ „ 
Hemsftnd „ „ 

1745 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1745 
Aflidna „ „ 

1746 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1746 
Aflidna „ „ 

1747 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1747 
Aflidna „ „ 
Entledigade „ 

1748 d. 1 Januari qvarstodo 
Inkomna under 1748 
Aflidna „ „ 
Entledigade „ 

1649 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1749 

Aflidna „ „ 
1750 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1750 

Aflidna „ ,, 



Spetel- 



Helgo 
jandfl per- 
toner 



13 



11 



211 



14 242347 3081 



1^^29 



i 



19 24S 



-i 



TUlftma- 



1111 



54 383674 



8 



7}llO' 2.12 



55!!34 
4 
7 



2852130 



15 22 

4! 1 
4 
-I- 



151121,26 

2 — 
1 1 



47 24 
2 



14222547 



i 



13 22 



9 20 



-] 



2547 24 



6 23 



4221 
2 



61 

7fl8 

3| 21 5 



6 6il2 



41 



74 

8 

10 

1 



71 



40,66 

4 6 

5 9 
1 1 



38|62 

2 — 2 

1 21 3 



125^36*66 



36 



60 



3061 
3 11 4 

4 



42 22 



4524 



27 49 



51 
5 

4 



175 



1751 d, 1 Jann^ qvarstodo 

Inkomna naåer 1751 > 

ABIdna „ n 
175@ å, 1 Jaiinari qTarstodo 

inkomna under 175^2 . 

Aflidna „ „ 
1753 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1753 * 

Aflidna „ „ 

I75å d. 1 Januari qvarstodo 

Intomua under 1754 . 

Aflidna ,, ^ 

ITåö d, 1 Januari qvaTStodo 

Inkomna under 1755 - 

Aflidna h « 
tS6 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna nnder 17M . 

ABidua ,, »^ 
17S7 d, 1 Januari qvaratodo 

Inkomna under 17Ö7 . 

Aflidna „ ,, 
tus å. t Januari qvaratodo 

Inkomna under 1758 . 

AEidna ,^ „ 
1750 d, 1 Januari qvaret*jdo 

Inkomna under 1759 . 

Äflidna ^ if 

Rymd „ „ 

1760 d. 1 Januari qvaratodo 
Inkomna under 17(J0 . 
Aflidna „ n 
Rymå ,, „ 

1761 d* 1 Januari qvarstodo 
Inkomna emellan 1761 Vi 
Atidua *, „ 



—1761 V? 



SpetQ 
■ka 


u 


Helge 


TilUwn- 
man 


1 


ioner 






^ 


tfi 


C 


. 


JO 


t» 




^ 


1 


S 

v 


ä 


ä 
s 


X 


1 


i 


e 


B 


B i 


d 


y 


3 


^ 


a 




: n 


» 


. 


^ 


r^_ 


^ 


p 


1 


5 


fi 


23 


^ 


4tf'24 


28 


52 


— 


— 


— 


% 


— 


6 


6 


— 


6 


1 


1 


2 


— 


— 


— 


1 


1 


2 


-j 


4 éB 


23ö^29'27 
1 1|L' 1 
1 3> 3 1 


66 




1 


I_ 


1 


— 


I2 


3 


-, 1 1, 4 


23502727 

1 I-' 3 

1 SJ! 4! 2 


54 


e 


^^ 


ö ä'2:3 234d23>28 
1 Ii 2 3| 5 3I 4 


61 


— 


6 


^ — H'1-l Hl 1'-^ 1 


— 6 


1 


'24 acj 00:24 32:66 
it-i i 2-1 2 


1" 


i 


- il ill ^1 II 4;i n\ 2! 5 


1' 5 rt'22;25'47,23rw|5:^ 


14^ IjIu 


4 


i 2 a| ii i! i 2 3 


5 


^ ;"S| ;-t;2524!49:^o^27 


52 


^,-!- 5^5(5'- 


5 




-l^i 41 1 rjl 41 1 


5 


, 


3: 3t>(}j2::ä:4a2fi^2({ji32 


-^ 


1 l^ 2\ 2 4 2-. S 5 

— ;^j 2| a! d 2; 3 5 


— 


..-. 


41 4{2a2348 


f2e:2«'58 


1 


- 1 2. 2 4 


8 2 


5 


- 


-U 1- i 


4 1 


5 


i- 


Ul- 


1 


i 1 


4 


i^23;2H'4fi|iJ427;öl 


'■ — 


— 


— 


1=^ 


1^ 


ls 1 4 


' 1 


— 


1 


I 


2 ^ 
- 1 


12 3 

1 l|- 1 


-.j 4 


40522.47^25 20 51 


— 


— 


2| 2- 2 2 


— 


-1^: 21^1 ^1 2i-i 2 



176 



1761 d. 1 Maj qvantodo 

Inkomna emellan 1761 Vv— 1762 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1762 d. 1 Maj qvantodo 

Inkomna emellan 1762 Vv^l763 Vv 
Aflidna „ >, „ 

1768 d. 1 Maj qvantodo 

Inkomna emellan 1763 Vv— 1764 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1764 d. 1 Maj qvantodo . • . . . 
Inkomna emellan 1764 Vv— 1765 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1765 d. 1 Maj qvantodo 

Inkomna emellan 1765 Vv— 1766 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1766 d. 1 Maj qvantodo 

Inkomna emellan 1766 Vv— 1767 Vv 
Aflidna „ „ „ 

Utgått y, „ ., 

1767 d. 1 Maj qvantodo 

Inkomna emellan 1767 Vv— 1768 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1768 d. 1 Maj qvantodo ..... 
Inkomna emellan 1768 Vv— 1769 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1760 d. 1 Maj qvantodo 

Inkomna emellan 1769 Vv— 1770 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1770 d. 1 Maj qvantodo ..... 
Inkomna emellan 1770 Vv— 1771 Vv 
Aflidna „ „ „ 

1771 d. 1 Maj qvantodo 

Inkomna emellan 1771 Vv— 1772 V v 
Aflidna „ ;, ,, 



Speiel- 
■ka 



Helg« 
mdi per- 
soner 



4|23 
5 



2447 



4|2524|49|25 



aj2621 

71— 
2 2 



2ll 



21 3||31 

13 

3| 2 

1 



31 
' 3 

^: 2 

-Jll 



^ 



4 



13220 

1 1 

1- 



TiUft 



51 
6 
4 



58 
6 
9 



6(^33 
2! 1 
2 



5ääl 



32.21 



60 
10 

6 



55 
2 
3 



32j22j^ 

4 % 

41 ^ 

iW 



I52!l81 

4I 
2I 



2253 
3 1 4 
2 — 2 
l!l 3 



52 32 



22J53 

t 



,2153 

11 1 2 

i|-ii 



53 8222 54 



II- 1 



3l|2l|52| 
3 2I 5 



l|28 



T 



19147 

-H 

2 3 



1— 1 



22 53 
2 5 



28|20J48 
1| 21 3 



177 



1772 d, 1 Mäj 

Inkomna 

AäM»a 

Ut^tt 

177^ d. 1 Maj 
Inko ID na 
AiUdna 

1774 d. 1 Maj 
Inkom Da 
Äflidna 

Inkomna 

Mldna 

Vtgkti 

1776 d 1 MäJ 
Inkomna 
Aflidna 

J77T d. 1 Maj 
InkoiDBa 
AAidna 

1778 it 1 Maj 
1778 Vv- 

mft c 1 Maj 
Inkomna 
Äflidna 

1180 d, 1 Maj 
Inkomna 
Äfiidna 

1781 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

17^2 d. 1 Maj 
Inkomna 
A t lidna 



qvaratodo 

emellan 1772 7t-1773 7t 



qvaratodo , . . , » 
emellan 1773 Vv— 1774 Vy 

qvaratodo 

emellan 1774 Vv-1775Vv 



qvarstodo . . * . , 
emellan 1775 Vv-1 776 Vv 



TI H 

1» It 



qvftrstodo ..... 
emellan 1779 yY^17l7 V^ 

TI It ?S 

qvaratodo ..... 
emellan 1777 V v— 1778 Vv 

qvaratodo , . . . . 
-1779 7 v aaknaa uppgifter 
funnos intagna .... 
emellan 1770 Vv-1780 V^ 



IT II 



qvaratodo . * , . , 
emellan 17B0 Vv™1781 Vv 

TT II r 

qvaratodo 

emellan 1781 Vv-178-2 Vv 

n T? It 

qvarBtodo 

emellan 1782 '/v- 1783 V v 

ti ii II 



ut* and 1 per- ,«^ 



tkw 



iS 



iper- 
Boaer ■ 



a g s s I g- ,g 



d ,g ti? 
S 1^ ! 



I 



t 



17 



1 



*r 



af] g 
I — 



18 



45 



P_44!-i j 



IpD 



Q 



1641;ä5;17|42 



ef 



4!U 
Il 6 



Il 127.19;46|i27 30!47 

-H-UI 1 T- 1 1 
-Mal- 3 2-' 2 



Ia5'20|45:'25l21 46 



2| 
— 1| 1 
1 1 



1^ 



2 1| ^ 
1| 2 3 
1^1 



1-Si5jl9'44,!25*20|45 

-111 

4|- 4 



11 121 20 



41S2;2142 



II 2 H 



1 1 



120,18 



1 1 



IJ 



- 1 



-I 1 



3^17 



17,21 

1 2i ^ 

2; Ij 3, 



Ii 21 3 



3SpC)10 39 



i|l6|22 38,lö 



X\' 



11^ 



8Ö 
3 



Il0;2ll:37iil6;22^ 
L| il lik' 1 



39 
1 



33 
1 



lta7'20J37|17 
-l-!| il S| i 1 



2183 
2.3 



178 



1788 d, 1 Maj qvarBtodo ..... 

Inkomna emellan 1783 Vv— 17^ 7v , 
Aflidna „ „ „ 

1784 d, 1 Maj qvaratodo 

Inkomna emellan 17M7v— 17857V , 
Aflidna „ „ „ 

1785 d. 1 Maj qvaratodo 






■Ddi per- 




I ofvanstående förteckning har under mbriken spe- 
telska upptagits äfyen ett antal personer, hvilka icke egent- 
ligen kunna räknas såsom sådana. Enligt i behåll varande 
läkare intyg (från slutet af 1600-talet fordrades merendels 
läkareattest innan inträde i hospitalet beviljades) framgår 
nemligen, att några personer intagits, hvilka helt allmänt 
uppgifvas lida af en smittosam och obotelig sjukdom, andra 
af morbo gallico, scorbut, kräfta o. s. v. Under de skilda 
åren gestalta sig dessa förhållanden på följande sätt: 



179 





00 

1 

1 

o 

g- 
s- 

o 

c 

f 


1 

t 
1 


B 
1 

• 


1 

S 


Ii 

1! 
1! 
Ii 

e 

¥\ 




1 


1 
1 


6 

i 




m.|q. 


m. 


q. 


m. 


q- 


«. 


q. 


m. 


q 


m. 


q. 


mjp. 


m. 


q- 


1709 Vix— 1710 Vix intogs 

1711 Vix-1712 Vix „ 

1722 

1723 

1734 

1725 

1726 

1731 

1733 

1734 

1735 

1738 
1740 
1741 
17i2 
1754 
1756 
1750 
17Ö3 


5 
1 


6 

1 
3 




1 


— 


1 


1 


1 


— 


— 


— 


— 








— 


— 














— 


1 










— 




3 


2 


— 


1 

1 


— 


— 


1 
1 
1 

1 












— 


— 


— 








5 

1 

1 
1 


2 
3 

2 

1 
1 
1 
1 


— 














— 


— 


1 


— 


— 


— 


1 












































— 














_ 


E 
























— 


— 


— 


— 


T 


— 


- 






















! 








1 


— 


1 










— 


— 


— 


1 


— 


— 


— 


1 


1 

1 
2 


1 


— 


— 


— 












— 


— 


— 


— 


— 


— 




1 


__ 


__ 






Kastar man en blick på fSrst anförcUi tabell^ kan man 
icke nndgå att fSsta sig vid den omständighet, att ända 
in på stora ofredens tid de spetelskas antal merändels var 
dabbelt så stort som de renas. Efter nämnda tid blir för- 
hållandet deremot alldeles förändradt. De spetelskas antal 
aftager allt mera och mot århundradets slut upphör Sjählö 
att Yidare hysa sådana, hvaref ter inrättningen blir uteslutande 



180 

ett dårhus. Den sista här intagna person behäftad med 
verklig spetelska afled redan 1766 den 26 April. Derefter 
bebos de spetelskas stuga nnder många år endast af en 
gammal qvinna Mn Enraåminne, hvilken redan 1734 
inkommit och, enligt läkare attest smittosam, måste 
vistas skild ifrån de rena. Hon dog den 6 April 1785, 73 
år gammal. Äf^en hennes uppnådda ålder gör det troligt 
att hon icke varit spetelsk, men hon var dock den sista af inne- 
vånarena i leprosoriet på Sjählö. Efter hennes död lenma- 
des ock den byggnad de smittosamma innehaft att förMa 
och ett några år senare gjordt försök att i hospitalet bereda 
rum för en spetelsk man, vållade endast en lång skriftvex- 
ling, hvarmed dock föga uträttades. 

Fallet var nemligen att hos kongl. seraflmer or- 
dens gillet 1792 anhölls om att trumslagaren Ambro- 
sius Lundberg, som en tid varit intagen i armens 
flottas sjukhus å Sveaborg ;,för en art af utslags hl- 
nande elephantiasis, med grufligt ansigte samt små upp- 
höjda knölar på åtskilliga ställen deraf, äfven på låren, 
såmader i svalget och näscaviteten och för dessa åkom- 
mor någon särdeles förbättring genom brukade läkemedel 
icke vunnit^, måtte emot vanlig inlösen intagas i Sj&blo 
hospital. Seraflmer ordens gillet flnner emellertid i bref af 
d. 7 Aug. 1792 för godt förordna att L. först bör intagas 
på Åbo lasarett „på försök, om han genom professor Berg- 
mans bekanta skickelighet i läkarekonsten och anordnade 
tjenlige botemedel möijjeligen kan återställas till hälsan" ^*) 
Då Lundberg emellertid icke förbättrades under sin vistelse 
i Åbo lasarett, biföll seraflmer ordens gillet d. 19 Sept 1794 



*•) Öfverdirektionens fÖr hosp. och barnhusen registrat fÖr 
1792 fol. 539 i kongl. sv. riksark. 



181 

till chefs^nbetets vid armens flottas finska esquader för- 
nyade anhållan om att L. såsom ^besyfijad af obotelig spe- 
telaka'' må intagas nti hospitalet på Sjählö ^^så snart det 
rom, som för slika perscmer tillförene varit nyttjadt hnnnit 
behöiigen repareras" «•). I bref af d. 9 Okt s. å. under- 
rättar landshöfdingen hospitalsföreetåndaren härom och för- 
ständigar honom att genast insända förslag öfver kostnaden 
af detta hns iståndsättande och strax ^derappå föranstalta 
om bristfällighetemas botande så att rummet till förenämnde 
behof nyttjas kan*. Denne förklarar emellertid att ifråga- 
varande stuga är så i grund förfallen att den icke vidare 
kan repareras samt föreslår, att en ny stuga uppbygges i 
dess ställe. Landsh&fdingen meddelar detta åt serafimer 
ordens gillet, som i bref af d. 19 Dec. 1794 förklarar att 
ärt „icke kunnat bifalla till den föreslagna nybyggnaden i 
^åDet f5r stugan N:o 8 på chartan^^), utan som ibland de 
lera wed hospitalet befintelige husen det på chartan täckande 
mmet N:o 80 i wäster från hospitalet skall för detta va- 
nt en afliden hospitals drängs hus och nu stå öde, så bör 
denna stuga användas till spetelska hospitalshjon och N:o 3 
såsom numera odugelig på auktion försakas ^). Härom gif- 
vear landshöfdingen order åt föreståndaren d. 5 Januari 1795. 
Denna föranstaltar nu om auktion å det förfallna spetelske 
huset, men anmäler tillika hos landshöfdingen om att det af 



**) Hospitalsark. på SJählö. 

*') Vid den »afinätning och chartläggning af å Sjählö befin- 
tdig ibyggnad och hnstomter^ som skedde d. 15—- 19 Dec. 1792 
vpptogs imder N:o 3 ^ett gammalt hos, hyaratmnan med spetelska 
behäftade memiitkor för detta haft sin boning^. ^ Hospitals ark. på 
S}ihlG. 

■^ Öfvcrdir. fiJr hosp. och barmh. registrat för 1794 fol. 980 i 
kongL sr. riksark. 



182 

seraflmer ordens gillet utsedda huset ^^icke någonsin tillhört 
hospitalet, utan har en gammal hospitals dreng med egen 
kostnad uppsatt förenftmnda rum för sin enskilda räkning 
och bärgning, hvilket för hospitalets räkning således icke 
kan disponeras^. Nu sjmes dock landshOfdingens tålamod 
tagit slut, ty i bref af d. 19 Mars 1795 förklarar han att 
„som tillfälle wid hospitalet icke bör fela till den med spe- 
telska besvärade förra trumslagaren Ambrosius Lundbergs 
hysande, til des något särskildt rum för honom kan hinna 
inredas, så har jag nu fogat anstalt derom at han enl. kongl 
seraphimer ordens gillets förordnande med första varder till 
hospitalet afsänd, hwilket jag derföre welat Eder härigenom 
förständiga med antydan, at honom wid framkomsten emot- 
taga och på sätt med slika personer förut wanligt warit 
behörigen sköta och underhålla" ^). Emellertid afled L. in- 
nan detta kom till utförande och härefter blifver icke vi- 
dare någon fråga om att inrymma spetelska i hospitalet 
på Sjählö. 

Följande spetelska personer hofva. anträffats intagna i 
hospitalet: **) 





Namn och stånd. 


Hemort 


Intagnings- 
år och dag. 


Dödsår. 


Jk 


Socken. 


By. 


och dig. 


1 

2 


Knut Mirthenson 
Jacob Brynnelson 


— 


— 


- 

- 


16267x11 
1626 Vx 



") Ur denna förteckning iro alla de, som inkommit med 
den mångtydiga diagnosen ^smittosam** uteslutna. SjeMEaUet är att 
äf^en de, för hvilka läkareattesten upptager någon annan siokdom 
än spetelska, eller blifvit såsom friska utskrifha (hvilket varit fiUlet 
med 2 qvinnor och 1 man) likaledes blifvit bortlemnade. 

>) Intagen före 1624 Vix. 



188 



Namn och ntkaå. 



Hemort. 



Socken. 



By. 



IntagniDgs- 
år och dag. 



Dödsår 
och dag. 



SHenridi Paaw , . . 

4Barta IGchelsoii. . . 

dAgeneta Michelsdotter 

{Brits Erichadotter . . 

rtotrad Michelsdotter*) 

$Kaxm Hindiiehadotter 
I 9;Biita ABderadotter . . 

llO.Stafini' 

U Qfaf ffigfridaaon . . . 
12^ Karin Oluftdotter . . 
llMiehiel Jöranaaon . . 
Ulargareta Thomaadotter 

l»fiehiel Grelaaon. . . 

Ifilrieb Aoderaaon . . 
17 laigaiets Mirtenadotter 
IS Ma Johanadotter Heidnk 

lA Afoeta Eriehadotter . 

^Undla Hanadotter. . 

^^otnd Bertiladotter . 

Sffiiinefa Aodersaon . 

^JBifcfllicliielaon. . . 
^Kakria Tomaadotter . 
35 Snöa Anderaaon • . 
3S Eskil Anderaaon. . . 
ST Jfårtben Erichaon . . 
1&£ri^ Vårtenaon. . . 
p Magdalena Michilsdotter 
k Maigaieta Clemetadotter 
11; Karin Jaeobadotter. . 
IftMaigreta Sigfridadotter 
l*Karin IGcheladotter . 
^Helga Mattsdotter . . 



v 



Kiako 

Pemar 
Bimito 



Pargas 



1618 

1618 
1622 



- O 



GieaterbOle 



1624 "/x 



(Karkn?) 



Korpo 
Pargaa 
Pargas 
Eimito 



1624 Vxi 






- ') 

- o 



- *) 









1686VI 






1626 "/vm 

- ') 

1626 "/ra 
ie29^/y 






1626«/xn 
1627 Vvn 



•) 
•) 
•) 



"/v 
1627 •/m 
1627 Vm 



1616 "/xi 






') Afliden emellan 1625 Vix— 1626 Vix. 
") Afliden emellan 1629 Vix— 1633 "/vm. 
*) Afliden emelhin 1684 Vix-163ö »/ix. 

*) Från 1628 >/ix är hon ständigt npptagen i förteckningarna under namn at 
^!tnid Hindrichsdotter. 



184 





Namn och stånd. 


Hemort 


Intagnings- 
år och dag. 


Dödsår 


Jé 


Socken. 


By. 


och da;. 


35! Bertil (VÄT d. Vix 1Ö24, två 












! mån. 6 dag. gammal) . . 


Kimito 


— 


— 


') 


- •) 


36' Valborg Staffansdotter . . 


— 


— 


— 


•) 


- *> 


37} Karin Mattsdotter . . . . 


— 


— 


— 


•) 


1827 


38 Margaretha Simonsdottet . 


— 


— 


— 


') 


— •) 


39; Kristina Grelsdotter . . . 


— 


— 


— 


*) 


- •) 


40| Brita Tomasdotter Kalsiö . 


— 


— 


— 


') 


102» •/m 


41 1 Margreta Simonsdotter . . 


— 


— 


— 


•) 


1886 /xn 


42' Margreta Jöransdotter . . 


— 


— 


— 


') 


1«28 


43 Brita 





— 


— 


•) 


- •) 


44 


Anna Simonsdotter . . . 


— 


— 


— 


•) 


- •) 


45 


Brita Sigfridsdotter Polvi . 


Reso 


— 


— 


') 


- *) 


46 


Brita Jönsdotter 


Piikis 


— 


— 


•) 


- •) 


47 


BritaMårtensdotter(faderlOs] 


1 — 


"~~ 


— 


') 


l«29"/ii 


48 


JOran Tainme 


— 


— 


— 


') 


- •) 


49 Anna Jöransdotter») . . . 


— 


— 


— 


') 


1626 '»/x 


50 Frans (pojke) 


— 


— 


— 


') 


— ') 


51 


Karin Sigfridsdotter . . . 


— 


— 


— 


') 


1626 "/Dt 


52 


Brita Bertilsdotter .... 


Pargas 


Malö 


— 


•) 


1629 »/v 


531 Thomas Mårthensson . . . 


— 


— 


1624 "/x 




162» 


54| Agnes Mårthensdotter . . 


— 


— 


1624 *»/x 




1628 "/xn 


55i Sigfrid Thomasson .... 


Helsingfors 


— 


16247x1 




1626 '/IX 


56' Brita Staphansdotter . . . 


Helsingfors 


-— 


1624 Vxi 




1629 Vn 


57| Matts Eskielsson . . . . 


— 


— 


1624 Vxi 




- ») 


58| Hindrich Eskielsson . . . 


— 


— 


1625 Vix 




1628 »/xn 


59; Bengt Olufeon 


— 


— 


1626 Vvm 


1626 Vvn 


60^ Agneta Jacobsdotter . . . 


— 


— 


— 


') 


1628 Viv 


6l|Elsa Clemetsdotter. . . . 


— 


— 


— 


') 


1627 


62 


Margareta Eskilsdotter . . 


— 


J&rvis 


— 


') 


1628 


63 


Mårthen Jacobsson . . . . 


Björneborg 


— 


— 


') 


- •) 


64 


Margareta Jaoobsdotter . . 


— 


— 


— 


') 


- ») 


65 


Margareta Andersdotter . . 


— 


— 


— - 


') 


1626 »xn 


66 


Michel Persson (pojke) . . 


— 


— 


— 


') 


1628 ",'x 


67 


Johan Fransson 


Nagu 


— 


— 


') 


- ») 


68 


Henrik 


Wirmo 


— 


— 


') 


1627 "/IT 


69| Simon Andersson . . . . 


— 


*~~ 


"*- 


') 


1626 »/xn 



*) Äfven ,bråttfölling<' (d. ä. lidande af epilepsia). 
'') Intagen emellan 1625 Vix och 1626 Vix. 



185 



Namn och stånd. 



JIÉ 



7(N£8ki] Andersson. . . 

71 Magdalena Michelsdotter 

72^ Sara Anderadotter . . 

73 Bengt Mattsson ... 

74' Anders Hansson 

75 

76 

77 

78 

79 

SO 

a' 



Frans Markosson . 
Magdalena Thomasdotter 
Thomas Eskilsson . , 
Mårten Eriksson . . 

Frans 

Brita Magnnsdotter 
JOran Bertilsson . . 
Eim Matsdotter . . . 



83 

84 
85 
86| 
871 
88 
S9l 
90 

91 

92 

93 

94 

95 

96 

97 

98 

99 

100 

101 

102 



Karin Sigfridsdotter . 
Margreta Simonsdotter') 
Maigareta Simonsdotter 
Gertrnd Grelsdotter . 
Arfwed BiOrson . . . 
Abraham Thomasson . 
Matta Sigfridsson . . 
Margreta Andersdotter 

(piga) 

Brita Basmusdotter 
Wålborg Hansdotter . 
Wålborg Eriksdotter . 



Jokan Hindersson ^ 
Jöran Hindersson / 
JGran Sigfridsson . 
Brita Glemetsdotter 
Barbro Pedersdotter 
Agnis Mattsdotter . 
Anders Wellamson . 
Valborg Andersdotter 
David Erichsson. . 



bröder. 



Hemort 



Socken. 



By. 



Korpo 
Pargas 



Uskela 

S:t Karins 
Åbo 

KazkerU 
kapell 

Nagu 
Korpo 
Bimito 
Kimito 

Åbo 
Bimito 

Korpo 
Lundo 
Nagu 
Bimito 
Tenala 
Tenala 
Nagu 

Pojo 

Abo 
Bimito 

Åbo 
Bimito 
Pargas 



Nötö 



Intagnings- 
år och dag. 



Mnddais 
Bislax 

Pisn 
Tegelsalen 



Spink 



Pulkala 



Pinomäki 
Kråkö 



626 "/ix 
6267x1 
6267x1 
.626 »Vxn 

627 "/m 
627 "/m 
627 7ix 
627 Vix 
627»«/xi 

627 »/xn 
.628 •/! 

628**/iv 

628 Vix 
628 Vix 

628 *7x 
6287x1 
628«7xi 

.629 "/i 

629 »«/m 
629 

629 
630 
630 
630 
630 
631 
631 
631 
631 
631 



Dödsår 
och dag. 



1627 •/▼! 

1627 "/iv 
|1636Vv 



•) 



•) 
•) 
•) 



1629 Vi 

1627 Vix 

1628 "/IX 

1629 »»/v 
1629 Vv 
1629"/™ 

- •) 

- •) 

- •) 

- •) 

- ') 

- •) 

- •) 

- ') 

- •) 
1636 

- •) 
1636 "/m 

- •) 
1634 **/n 
1634 »/v 



1 1634 "/IV 






') 



•) I ransaknragslängden iör d. 18 Ang. 1688 (se Finl Statsark. N:o 279 fol. 1) 
ir antecknadt: , Jnkommen f6r 10 åhr'* d. v. s. 1628, men det oaktadt antrftifos hoa 
icke i förteckningarna förr &n 162& 

*) Afliden emellan 1686 Vix och 1664 Viz. 



186 





'Womn f\t*\i af&nH 


Hemort 


Intagnings- 
år och dag. 


Dödsår. 


;« 


Socken. 


By. 


och dn^. 


103 


Elisabet Jöransdotter . . . 


Sagu 


_ 


1631 


168» "/xn 


104 


Elisabet Hindersdotter . . 


Rimito 


_„ 


1681 


1636 "/vu 


105 


Markus Andersson .... 


Nagu 


Takork 


1681 "/vm 


- •) 


106 


JOran Thomasson .... 


Nagu 


Samslax 


1631 "/IX 


— •) 


107 


Jöran Mårthensson .... 


Bimitö 


_ 


1682 


- •) 


108 


Brita Mårthensdotter . . . 


— 


_ 


1682 «Vix 


— •) 


109 


Elin Pedersdotter .... 


Wirmo 


^^ 


1682 "/x 


— ') 


110 


Agnes Mattsdotter .... 


Pai^^ 


Hnddais 


1838 »/i 


- •) 


111 


Margareta Isaksdotter . . 


— 


_ 


1688 Vn 


- •) 


112 


Mårten Sigfridsson .... 


— 





1688 Vni 


- •) 


118 Jacob Thomasson .... 


Buovesi 


._ 


1688 Vi v 


1636 «/i 


114 Jacob Thomasson . . . . 


— 


^^ 


- *•) 


1684 "/n 


116 Mårthen Jacobsson ") . . 


Ulftby 


«« 


- ") 


1684 "v 


116 Margreta Albertsdotter") . 


— 





- '•) 


- •) 


117 Margreta Jöransdotter . . 


— 


~- 


1688 ••/vra 


- •) 


118 Henrik Andersson . . . . 


Bimito 





1688 «/xi 


~ •) 


119 


Michel Persson (gl. båtsman) 


Bimito 





1688 "/XI 


— •) 


120 


Karin Andersdotter (hustru) 


Korpo 


Hatträsk 


1683 "/xn 


— ") 


121 


Karin Bmsiusdotter . . . 


Åbo 


_ 


1634"/! 


— •) 


122' Grels Andersdotter . . . 


Poijo 


— 


1684 Viv 


- ») 


128 Johan Elifeson 


Töfeala 


— 


1684 ••/VI 


1686 "A^ 


124 Nils Erichsson . . . . . 


TOfsala 


— 


1684 "/vn 


- ") 


126! Karin Mårtensdotter . . . 


— 


— 


- ") 


— •) 


126 


Walborg Hindrichsdotter . 


-- 


— 


- ") 


— •) 


127 


Karin Svensdotter . . . . 


— 


— 


- ") 


— •) 


128 


Erich Jacobsson 


— 


— 


- ") 


- •) 


127 


Beata Staffansdotter . . . 


— 


— 


- ") 


— •) 


180 


Walborg Erichsdottcr . . 


— 


— 


- ") 


1686 «/r 


181 


Walborg Påwelsdotter . . 


— 


— 


- '') 


- •) 



") Inkommen före 1688 "/vra. 

") Vid den ransakning som hölls i hospitalet d. 18 Aug. 1638 anm&rkes om 
Mårthen Jacobsson från Ulfsby att: „denne hafver belegrat enn spetelsk pighi» som 
nu dOdh är; vijses ibland dhe spetelske, ähr medh samma siukdom besmittat**. 

") Vid samma ransakning anmftrkes om Margreta Albertsdotter: „denne se^es 
vara the spetelskes hwskona målcher åth dem och eliest achtar deras saker, vises 
dageligen ibland dem. Bekommer åhrs lOhn med sin månadskost". 

") Afliden emellan 1684 Vix och 1686 Vnc 

") Intagen emellan 1634 Vix och 1685 Vix* 



187 



Nama och Bdmd. 



Jk^ 



^Batk JOiansdotter . . 
lli|6ertrad 01o£sdotter . 
SIGiidmiuicl Hermansson 
tf Gertmd Hermansdotter 

Syen Henriksson . . 

Sara Mattsdotter . . 

Henrik Henrichsson 
;]39* Eskil Sigfredsson . . 
IDi Berthil Henrichsson (gl båts- 



) 

Ul| Jacob Jonsson . . . 
t^Erich Ollsson .... 
^ Jacob Jönsson . . . 
ii^Erich Olsson .... 
l^Liibeta Henriksdotter 
I4S Simon Pawelsson . . 

lli^i Margareta Jacobsdotter 

l^Josef Marcusson . . . 

ItfjAsåers Oln&son (gl. soldat) 

1^ Borte Henriksdotter . 

Idl Karin Zakarsdotter 

1^ Johan Nilsson (litet barn) 

lis: Agnes Sigfridsdotter . 

1541 Valborg Jörensdotter . 

^MkhH Salmnsson . . 

156 Simon Jacobsson . . 

IdTjlfaigrel Thomasdotter 
i 1^ Thomas Mattsson . . 

i3d Walborg Eskilsdotter. 

HD Grels Mattsson . . . 

HuHebla Hansdotter . . 
[^Walborg Clemetsdotter 
'l^ Elin Henriksdotter . . 



^w* 



Hans Danielsson 



Hemort. 



Socken. 



Korpo 
Lappo (in- 
vid Raumo) 

Pemar 
Pyh&maa 

Åbo 

Nagn 
Björneborg 
Knmo 
Kumo 
Korpo 

Eura 

Enra 
Paigas 
Piikis 
Nagn 
Bjemo 
Kumo 
Kakskerta 
kapell 
Korpo 



By. 



Intagnings- 
ir o<^ dag. 



1635 "/ix 
1635 "/ix 
1635 «Vix 
1635 Vxi 

1635 »/xi 

1636 Vn 
1636 *»/m 

1636 Vvn 
1636 "/vn 
1636 Vvm 
1636 "/vu 
1636 Vvni 

- ") 

- ") 

- ") 
^ 1.) 

- '•) 

- ") 

16' 

1»> 

- ") 

- ") 

- ") 

- '') 

- ") 

- ") 

- »^ 

- ") 
~ *•) 

- ") 

- ") 



DOdsår 
och dag. 



1636 "/v 



1636 Viv 



1664 Vix 
1664 "/ix 



•) 
•) 

•) 
•) 
•) 
•) 



•) 
•) 
•) 
•) 
•) 



1664 
1664 
1664 
1665 
1665 
1665 
1665 
1665 
1665 
1665 
1665 

1665 
1665 
1665 
1665 
1665 



"/xi 

"/xn 

»•/xu 

Vi 

"/I 

Vui 

Viv 

"/iv 

»/rv 

"/IV 

**/iv 
- ") 

IT/V 

tljy 

'Vv 

^Vvn 

»/vin 



») Intagen emellan 1636 Vix och 1664 Vix. 
"*) Fördes tUl Pargas 1665 Vv. 



") 1669 «Vxn 



13 



188 





Namn och stånd. 


Hemort 


Intagnittgt- 
år och dag. 


Dddsår 


J« 


Socken. 


By. 


och dag. 


165 


Margareta Thomasdotter 


Tyrvis 





- ") 


16«7"Vrv 


166 


Margareta Mattsdotter Ma- 












koinen 


— 


— 


- ") 


1669 »/XII 


167 


Walborg Jacobsdotter . . 


. Ulfeby 


— 


- ^•) 


1668 Viv 


168 


Lars Erichsson 


Bjemo 


— 


- ") 


1668 "/II 


169 


Elin Ericbsdotter .... 


Kakskerta 
kapeU 


— 


- ") 


1665 »/VIII 


170 


Sigfrid Sigfridsson .... 


Knmo 


— 


- ") 


1678 "/TV 


171 


Margreta Knutsdotter Löj- 












tene 


Reso 


— 


- ^•) 


1679 »»/IX 


172 


Blasios Bengtsson (liten poj- 












ke) 


Korpo 
Piikis 





— ") 


1671 '»/x 
1675 "/n 


173 


Margreta Hindersdotter . . 


— 


- ") 


174 


Margreta Jörendotter . . . 


Eisko 


— 


- '•) 


1667 ~/xu 


175 


Margreta Hindersdotter . . 


Kisko 


— 


- ") 


— ") 


176 


Walborg Staffiuisdotter . . 


Kimito 


— 


- ") 


1669 »Vxii 


177 


Lissbeta Hindersdotter . . 


Knmo 


— 


- ") 


1667 »Vui 


178 


Jacob Jacobsson .... 


Nykyrka 


— 


- ") 


1666 "/vm 


179 


Håkan Erichsson .... 


TOfsala 


— 


- ") 


1666 »Vni 


180 


Erich Andersson (liten pojke) 


Piikis 


— 


- ") 


- ") 


181 


Margareta Persdotter »•) . . 


— 


— 


- ") 


1670 Vm 


182 


Sara Jacobsdotter (prest- 












enka) 


— 


— 


- ") 


1669 Vvu 


183 


Henrik Mårthensson . . . 


Kimito 


— 


- ") 


1666 "/VII 


184 


Anna Persdotter .... 


Baovesi 


— 


- ") 


1669 "/ni 


185 


Anders Hansson (liten pojke) 


— 


— 


- ") 


- ") 


186 


Margreta Erichsdotter . . 


— 


— 


- ") 


— ") 


187 


Bertil Sigfridsson .... 


TOfsala 


— 


- ") 


- ") 


188 


Erich Larsson 


Ulfeby 


— 


- ") 


1668 Viv 


189 


(jertrud Jacobsdotter . . . 


Ruovesi 


— 


- ") 


1685 Vvi 


190 




Åbo 


— 


- ••) 


1667 ••/ n 


191 


Birgitta Bertilsdotter . . . 


Sagu 


— 


- ") 


1665 Vix 


192 


Walborg Markusdotter . . 


TOfeala 


— 


- ") 


1694 '»/Tia 


193 


Walboig Clementsdotter 


Knmo 


— 


- ") 


1665 »Vvn 


194 


Johan Mattsson 


Nystad 


— 


- ") 


1665 »Vxn 


195 


Margreta Eskilsdotter . . 


Kimito sk&r | — 


- ") 


1677 »/I 






(Hiitis) 


1 







") Afliden emellan 1672 Vix och 1674 Vix. 
>•) Tillika blind. 



189 



Namn och stånd. 



I Anna Hansdotter . 
197'£rich Michelsson 
198{ Johan Erichsson . . 
199; Gertrad Fransdotter 
20O£rich Hindersson . 



^01 



Karin Erichsdotter . 



202 Simon Johansson . 

203 Henrik Persson . . 
20ilMargreta Hansdotter 
205| Malin Larsdotter . 
206 Michel Andersson . 
2071 Bertil Bertilsson . . 
206 Mai^eta Johansdetter 

209 MargreU Bengtsdotter 

210 Margreta Albrechtsdotter 
2111 JGran Mattsson . . . 
212* Johan Knatsson . . . 
213^ Henrik Fransson . . 
214lwalborg Eriksdotter 1^^^^ 
2]5{ Gertrud Eriksdotter / ttriff. 
216| Helga Henriksdotter 
2171 Gertrud Markasdotter (flicka) 
218- Henrik Staffimsson . 



i tftnno 



219 

22D 
221 

222 



Johan Mattsson 
Gertrud Markusdotter 
Anders Andersson , . 
Karin Hindersdotter . 



223, Anna Mattsdotter 
2241 Walborg Hindersdotter 
2^ Elin Gertrudsdotter (flicka) 

Jacob Thomasson . 

Karin Wulff . . . 
228 Lars Mattsson . . 

Brita Grermundsdotter 



230| 
281 



Matts Andersson 
Clas Skälm . . 



Hemort 



Socken. 



Ulftby 
Wirmo 

Åbo 
Loimijoki 

Kumo 

Halikko 

Kakskerta 

kii^ell 

Hwittis 

Töfsala 

Åbo 
TOfsala 
Masku 

PHkis 

Åbo 
Wirmo 
Wirmo 

Kumo 
Wfarmo 

Kumo 
Kumo 
Kimito 

Åbo 
Ruoresi 
Raumo 

Åbo 

Euraåminne 

Busko 

Pargas 

Sagu 
Halikko 
Nousis 

Åbo 
Uskela 
Nagu skär 
(NOtö) 
TOfsala 
Pargas 



By. 



IntagDings- 
år och dag. 



DOdsår 
och dag. 



- ") 

- ") 

- ") 



/XI 

Vii 

•/i 



"/3 



1664 "/xi 

1664 »Vr- 
L664"/] 
1664"/ 
1664* 
L665 
L665 
1665 

1665 Vm; 

1666 "/m 
1665 »/IV 
L66ÖV1V 
1665 »/vi 
1665 Vix 
L665V1X 

1665 Vix 
L665VX 
L665 »/x 
L666«7i 

1666 Vi 
L666'\ 
1666 "i 
L666 
L666 
L666 



IS' 
!•' 
IS' 
1S> 

") 



1666 Vm 



/III 
Vm 
Vm 

Vvi 
Vvi 
"/vi 



666 Vvm 
666 Vix 



667 »Viv 

667 »Vi 
668VVII 

668 ••/vi 
672 »«/v 

666 "/m 
665 Vix 

8»/ui 
.667 "/iv 

667 'Vvu 

665 "/v 
- ") 

668 »/vm • 

666 Vx 
,665 »/v 

667 "/iv 
674 Vxu 
665 »/iv 



665 Vix 



*•) 
") 

") 



667 "/v 
9 "/v 
667 »Vm 

666 "/v 

667 «/n 
676 »/v . 
671 Vx 

667 »Vvm 
667 »/v 

667 »Vv 
- ") 

670 «Vv 
667 "/u 



*•) -Hafver sigk sielf afsöndrat frän hospitalet [rymt?] 1669 »/ni.* 
'•)»»»»«« n 16e9«/viL 



190 



Namn och stånd. 



Hemort 



Socken. 



By. 



Intagttings- 
år och dag. 



232 
233 

234 
235 
236 
237 
238 
239 
240 
241 
242 

243 

244 
245 
246 
247 
248 
249 
250 
251 
252 
253 
254 
255 
256 
257 
258 
250 
200 
261 
262 
263 
264 
265 
266 
267 
268 



Anders Nilson . . . 
Walborg Henriksdotter 

Sara Grelsdotter . . 
Margreta Henriksdotter 
Birgitta Michelsdotter 
Walborgh Andersdotter 
Hans Sigfridsson 
Ingborg Mattsdotter 
Ericb Jörensson . . 
Simon Jacobsson 
Martha Larsdotter . 



Henrik Jacobsson (liten poj' 

ke) 

Carin Jöransdotter . . 
Margreta Thomasdotter 
Erich Hindersson . . 
Thomas Sigfridsson . 
Margreta Pålsdotter . 
Walborg Michelsdotter 
Jöran Isaksson . . . 
Mårthen Mårthensson . 
Brita Sigfridsdotter . 
Johan Larsson (ryttare) 
Anders Grelsson. . . 
Sigfrid Larsson . . . 
Hans Mattsson ... 
Margareta Mårtensdotter 
Axel Hindersson. . 
Martha Marcusdotter 
Karin Johansdotter 
Markns Christopherson 
Walborg Erichsdotter 
Margareta Thomasdotter 
Sigfrid Jacobsson . 
Walborg Olufsdotter 
Matts JOrensson . . 
Per Sigfredsson . . 
Mats Michelsson . . 



Bjemo 
Lappo (in- 
vid Banmo) 
Nagn 
Pemar 
Pemar 
Pemar 
Rimito 
Nystad 
Nystad 
Beso 
Lappo (in- 
vid Banmo) 

Beso 

Töfsala 

Töfsala 

Sägn 

Lnndo 

Enra 

S:t Marie 

Kisko 

Bimito 

Lappo 

Bjemo 

Nagu 

TOfsala 

Ulfsby 

Rimito 

Lnndo 

Kimito 

Uskela 

Töfsala 

Töfsala 

Kimito 

Nystad 

Nykyrka 

Nykyrka 

Bimito 

Letala 



Hirvensaloö 



666 Vx 

667 »Vi 

1667 Vv 
1667 »/VI 
1667 Vvu 
1667 V^ 
L667"/ 
L667«»> 
L667 
L667 
1667 



"/v 



''VU 

Vvu 

Vvu 

Vvm 

»Vvui 



r»*i 



1667 *Vvm 

1667 »Vxi 
L667«Vxi 
L668»Vi 
L668VU 
L668"/ii 

1668 "/u 
L668VUI 
L668 Vill 
1668 Vui 

1668 Vm 
L668 
1668 "/XI 

O "/I 

9Vu 
669 »Vvu 
669VVUI 
669 "/IX 
669 "/jLX 
669 »/x 

669 »Vxi 

670 Vui 
670 Vm 
670 »•/ra 
.670 »Vit 
670Vvra 



19 1 



KamD ock stånd. 



Hemort 



Socken. 



•iKintin Laradotter . . 
BMik Thomasdotter . 
f[ Walborf Persdotter . 
KiUbeta Eriksdotter . 
^ Maria Eriksdotter . . 
KHielsBoseDkrantz . . 
i5«T]ioiBa8 Mattsson . . 
TSj Bengt Sigfredsson . . 
Tt Ericb Oio&son . . . 
!8lPer Nilsson .... 
S^Anna OlofiMiotter . . 
nAimaOtofsdotter . . 
eiEIioSigfredsdotter. . 
SMirtken Jacobsson. . 
B^MiiSreta Mattsdotter . 
184; Bdtå Andersdotter . . 
S^Eikil SimonsBon. . . 
21^ £rik Eskilsson») . . 
297 Bou Sigfridzdotter . 
^kmUaiXtzåoitei . . 
»GeitnidMattzdotter») 
M&iekEriohsson . . . 
SI Mattt Matsson . . . 
l&Kttia Matsdotter(hastra)») 
i&Haifl Erikson») . . 
HSinPålsdotter . . . 
I& Eriek Nilsson .... 
^ Matti Thomasson . . 
•7 Karin (hustm) . . . 
»Walbor Erichzdotter . 
^Karia Sigfridzdotter . 
^Karia Larsdotter (hustrn) 
01 Eriek Erichsson Busk. 
^Mati Isaksson . . . 
^OhrfPcrsson .... 



Bimito 

Maska 

TöfiMla 

BJemo 

Bjemo 

Pemar 

Piikis 

Hwittis 

Korpo 

Komo 

BJemo 

Pemar 

Åbo 

Töfiuda 

Eckerö 

EckerO 

Jomala 

Jomala 

Sund 

Komlinge 

Kamlinge 

Finström 

Sond 

FöglO 

Föglö 

Lemland 

Eokerö 

Sund 

EckerO 

Jomala 

Jomala 

Kamlinge 

Jomala 

Finström 

Finström 



By. 



Halkilais 



Intagnings- 
år och dag. 



Dödsår 
och dag. 



Finnbo 

Torp 

ödanböle 

Ödanböle 

Tosarby 

Jarmo 

Jormo 

Bamböle 

Grandsanda 

Stentorpa 

Sténtorpa 

Westeräng 

Bölö 
Svenskbölö 

Storby 

Vestansanda 

Ytterby 

Fiskö 

Östergeta 
Svartmara 



1670 "/vm 
1670 Vix 
1670 « /ix 
1670 Vxi 
1670 Vxi 

1670 Vxn 

1671 •/ VI 
1671 »/VI 
1671 "/VI 

1671 »/vm 

1672 "/n 
1672 Vm 
1672 Vvi 
1672 «Vvn 
1672»Vvin 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 »/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/vm 
1672 "/xm 
1672 "/vm 
1672 "/ym 



1672 Vv 
1671 «iv 
1676 "/IX 
1675 "/IX 
1671 Vm 



1672 "/n 
1679 "/I 



1675 Vu 
1675 »/ffl 



") 
") 



- ") 



1675 «/v 
1677 "/nr 

1676 "/IV 



1680 Vvi 



") 
") 



1676 Vix 
1676 "/n 



1676 Vvi 

1677 *Vv 



'1 
'1 



'1 



1676 V vm 
1675*Vvffl 
1675 '7vii 



**) Son till föregående. 
") Syster till föregående. 



") Son till föregående och född den 7 Febr. 1672, 



192 





Namn och stånd. 


Hemort 


Intagnings- 
år ock dag. 


Dödsår 


J« 


Socken. 


By. 


och da^. 


304 


Anna, Hindrik Erikssons hu- 












stru 


FinstrOm 


Oisnäs 


1672 »/vin 


- ") 


305 


Erich Hindersson . . . 


Finström 


Olsnäs 


1672 "/vm 


1677 «/in 


306 


Dorotea Eskilsdotter . . . 


Ruowesi 





1672 ••/vm 


1677 »/IV 


307 


Margareta Henriksdotter 


Åbo 


.i-. 


- ") 


1690 


308 


Walborg Andersdotter . . 


Pemar 





- ") 


1678 »Vvm 


309 


Hendrik Jacobsson .... 


Reso 


_ 


- •♦)'l678«/xn 


310 


Hindrik Mattsson .... 


Nagu 


Sjfthlö 


- ") 


1677 ••/ffl 


311 


Anna Mattsdotter .... 


Euraåminne 





- •*) 


1675 "/VI 


312 


Lisbeta Andersdotter . . . 


Kimito 





- •*) 


168S»/m 


313 


Nils Eriksson 


Piikis 





- ") 


1687 »/II 


314 


Mårthen Michelsson . . . 


Åbo 





- ") 


1680 *Vrx 


315 


Agneta Eskilsdotter . . . 


Pargas 





1673 Vix 


1674 »Ax 


316 


Krister Gabrielsson . . . 


Kimito 





- •*) 


1681 Vi 


317 


Jacob Mattsson 


TOfsala 





- -) 


1675 '/x 


318 


Walborg Andersdotter . . 


Kimito 





- ") 


1684 •Vvra 


319 


Michel Johansson .... 


Kakskerta 





- ") 


1675 »/vi 


320 


Brita Mattsdotter .... 


Nykyrka 





- ") 


1680 »»/xn 


821 


Gertrud Jacobsdotter . . . 


Sagu 





- »*) 


1675 »/v 


322 


Walborg Eskilsdotter . . . 


Åbo 





- •*) 


1680 *Vi 


323 


Eskil Jöransson 


Åbo 





- ") 


1682 »/IV 


324 


Margareta Simonsdotter . . 


S:t Marie 


' — 


- »*) 


1675 »/xn 


325 


Sigfred Simonsson .... 


S:t Marie 


— 


- ") 


1675 Vxi 


326 


Anders Sigfredsson . 


S:t Marie 





- ") 


1679 »/VI 


327 


Olof Persson 


Hammarland 





- •*) 


1675 »/x 


328 


Jören Hindersson . . . . 


Eckerö 


_ 


- ") 


1679 »/vm 


329 


Olof Bengtsson 


Hammariand 


Kråkböle 


- '*) 


1675 Vnr 


330 


Simon Hendersson .... 


Hammarland 


Postad 


- **) 


1675 V vm 


331 


Clemet Nielsson ... 


Finström 


Enbolstad 


- •*) 


1675 Vvn 


332 


Herman Markusson . . . 


Eckerö 


BJömhofda[?] 


- ") 


1675 «/v 


333 


Anna Eriksdotter .... 


Sagu 


— 


1674 Vix 


1677 Viv 


334 Matts Eriksson 


Åbo 





1674 -/rx 


1680 Vi 


335' Karin Jacobsdotter. . . . 


Jomala 


— 


1674 "/x 


1681 "/vm 


336 


Matts Staflknsson . . . . 


Töfsala 


— 


1674 Vxi 


1682 "/IV 


337 


Martha Hendersdotter . . . 


Kimito 


— 


1674 »/XI 


1680 »/m 


338 


Knut Eriksson 


TöfiMla 





1674*«/xi 


1679 «Viv 


839 


Elsa Sigfiredsdotter . . . 


Töfsala 


— 


1674 "/XI 


1676 »/vm 


340| Brita Jöransdotter . . . . 


Nykyrka 


— 


1676 Vn 


1684 "/vm 



'*) Intagen emellan 1672 Vix och 1674 '/ix. 



198 



1 


Tf&mn och stånd 






Hemort 


Intagning^' 
år och dag. 


Dödsår ' 


Å 


X^flvlUU WU OWHIU* 


Socken. 


By. 


och dag. 


zm 


Karm Jacobsdotter . . . 


Åbo 


^^ 


1676 Vn 


1680 "/n 


an 


Johmn Hindersson . . 




BJemo 


— 


1676 »/n 


1680 "A 


SÉ2 


Marta Karlsdotter . . 




BJemo 


— 


1676 Vn 


1679 "/xn 


313 


Grels Marknsson . . 




Lnndo 


— 


1676 *Vn 


1676 "/vi 


314 


Margreta Andersdotter 




Enraåmhine 


— 


1676 »/m 


1682 "/xn 


m 


Joeef Hendersson . . 




Wirmo 


— 


1676 Vm 


1677 «*/v 


m 


Karin Marknsdotter . 




Knmo 


— 


1776 "/ra 


1676 "/n 


S47 


Walboig Jöransdotter 




Pemar 


— 


1676 ••/ra 


1676 "/ix 


$18 


Walborg Bertilsdotter 




Töfsala 


— 


1676 Vv 


1676 •/ne 


349 


Miehel Andersson . . 




Korpo 


— 


1676 Vvi 


1677 "/n 


350 


Johan Jacobsson 






TOfsala 


— 


1676 "/x 


1677 "/v 


^1 


Marthen Johansson . 






Töfsala 


— 


1676 "/x 


1677 "A 


m 


Marthen Sigfridsson 






Bimito 


— 


1676 Vix 


1678 "/tt 


353 


Beata Danielsdotter 






Föglö 


— 


1676 V» 


1677 "/vn 


354 


Samuel Bertelsson . 






Nagn 


— 


1676 »Vxn 


1691 "/vn 


355 


Qertmd Andersdotter 




Oripi» 


— 


1676 »/ra 


1680 «/iv 


356 


Maigreta Mirtensdotter 




Björneborg 


— 


1676Vvffl 


1678 "/x 


357 


Jacob Mattsson . . . 




Töfsahi 





1676 Vä 


1692 "/m 


356 


Johan Mattsson . . 






Töfisala 


Iniö 


1676 Vix 


1677 "/vra 


351 


} Kant Sigfredsson . 






Ulfiiby 


— 


1677 "/IV 


1686 »/v 


set 


Lars Mårthensson . 






Kimito 


— 


1677 "/VI 


1687 »/IX 


m 


Bertel Sigfredsson . 






Pargas 


— 


1677 Vvn 


1683 »A 


m 


Johan Erson . . . 






Piikis 


— 


1677 "/XI 


1679 "/ne 


363 


Maria Olofsdotter . 






Piikis 


— 


1677 "/XI 


1686 «Vv 


364 


Malin Mattsdotter . 






Maskn 


— 


1678 Vn 


1678 "/IV 


365 


Daniel Trotsson . . 






Hammariaad 


— 


1678 ••/ly 


1680 »»/n 


366 


Margreta Larsdotter 






Hammarland 


— 


1678 «/iv 


1679 »Vtt 


3931 


Karin Larsdotter . 






Hammarland 


— 


1678 ••/IV 


1684 Viv 


368 


Simon Sigfredsson 






Maska 


— 


1678 "/v 


1680 »/vn 


369 


WalboTg Jöransdotter 






Kimito 


— 


1678 *7>^ 


1680 "/n 


370 


Liabeta BertUsdotter 






Töfsala 


— 


1678 "/vn 


1680 "/in 


371 


Brita Larsdotter . 






TO&ala 


— 


1678 "/vn 


1680 «/n 


372 


Liabeta Sigfridsdotter 






Åbo 


— 


1678 »^/vm 


1682* Viv 


373 


Nils Simonsson . . 






Knmo 


— 


1678 "/vm 


1679 Viv 


374 


Karin Hansdotter . 






Jomala 


— 


1678 "/vra 


1681 »/vra 


37Ö 


Lisbeta Matsdotter . 






Jomala 


— 


1678 "/vm 


1684 "/xi 


37C 


Brita Olnfsdotter . 






Saltvik 


— 


1678 "/IX 


1681 "/v 


m 


Märta Mattsdotter . 






Sand 




1678 "/ne 


1682 "/K 


378| Hindrich Hindersson , 






Pyhftmaa 




1678 "/x 


1682 "/IV 


m 


^ Jacob Erson Lindu 






Åbo 


— 


1678 «/xi 


1680 "/n 



194 



» 


Namn och stånd 






Hemort. 


Intagnings- 
år och dag 


Dödsår 


J« 





Socken. 


By. 


och dag. 


380 


Jacob Påvelson . . 


Uskela 


1679 "/nr 


16ao*'/ii 


381 


Margreta Jöransdotter 




Åbo 


- 1679 Vv 


1681 »Vx 


382 


Lisbeta Michelsdotter 




Kimito 


- 1679 "/v 


1685 »Vx 


383 


Per Larsson .... 




Töfsala 


— 


1679»V?i 


1681 *Vvi 


384 


Matts Jacobsson . . 






Euraåminne 


— 


1679 «Vvi 


1680 Viv 


385 


Karin Jacobsdotter 






Kimito 


— 


1679 »/vin 


1688 Vx 


386 


Malin Hindriksdotter 






Pyhämaa 


— 


1679 Vx 


1680 Vv 


387 


Karin Stoffansdotter . 






Merimasku 


— 


1680 »Vv 


1683 *V v 


388 


Walborg Mattsdotter 






Ruovesi 


— 


1679 "/x 


1680 "/n 


389 


Karin Jacobsdotter. 






Töfsala 


— 


1679 »7x 


1680 Vv 


390 


Hindrik Mattsson . 






Töfsala 


— 


16797x1 


1684 »Vvi 


391 


Göstaf Hindersson *«) 






BJemo 


— 


1680 »Vi 


1680 »Vvm 


392 


Dårdhea JOransdotter 






Björneborg 


— 


1680 »/n 


1686 "/v 


393 


Thomas Ersson . . 






Piikis 


— 


1680 »/n 


— '-') 


394 


Lisbeto Eriksdotter 






S:t Marie 


— 


1680 »Vffl 


1682 *Vv 


396 


Brita Holgersdotter 






Kumlinge 


— 


1680 »M 


— '') 


396 


Margreta Jörensdotter 




Nystad 


-— 


1680 Vvn 


1684*»/ v 


397 


Lastioa Glemetsdotter 




Pargas 


— 


1680 "/vn 


1682 »»/v 


398 


Jacob Markosson . . 




Töfsala 


— 


1680 »Vvfl 


1687 »Vn 


399 


Maria Headriksdotter 






TöfsaU 


— 


1680 »Vvm 


1681 **/x 


400 


Mårthen Larsson 






Töfsala 





1680 »Vvffl 


— '•) 


401 


Jacob Simonsson . 






S:t Marie 


— 


1680 "/vin 


1682 »Vi 


402 


Hindrik Jönsson 






S:t Marie 


— 


1680 »Vvm 


1681 »»/x 


403 


Jöran Karlsson . . 






S:t Marie 


— 


1680 «Vvm 


1685 »Vn 


404 


Mats Andersson . • 






Pargas 


— 


1680 "/vin 


- ") 


405 


Hindrik Hindricässon 






Finstiöm 


— 


1680 »«/vm 


1681 *Vii 


406 


Anna Michelsdotter . 






Finström 


— 


1680»«/vffl 


1682 >VxD 


407 


Michel Mattsson . . 






Finström 


— 


1680 »Vm 


1680 "/XB 


408 


Erik Simonsson . . 






Eckerö 


— 


1680 "/IX 


1681 »Vvi 


409 


Nils Nilsson . . . 






Eckerö 


— 


1680 "/ix 


1681 *Vv 


410 


Anna Larsdotter 






Eckerö 


— 


1680 "/IX 


1682 "/vm 


411 


Clemet Glemetoson . 






Wemo 


— 


1680 Vx 


1681 *V VI 


412 


Matts Hindersson . 






Lemland 


— 


1680 "/x 


1680 »Vxi 


413 


BeaU Hindersdotter 






1 Kumlinge 


— 


1680 »Vx 


1682 Vv 



**) ^Dmncknade enähr som han skulle motera cronones boskap ifron ena hol- 
men till den andra''. 

*•) Afliden emellan 1697 Vix och 1709 Vix. 
") Afliden emellan 1689 Vix och 1690 Vix. 



IM 





Nftmn aaIi aÉ&nH 


Hemort. 


Intagnings- 
år och dag. 


Dödaår 


X 


Socken. 


By. 


och dag. 


HA 


Lsra Simonaaon 


Eimito 




lesovxi 


1689 'A 


m 


Gotnid Si^dadottor . . 


Maakn 


— 


1680 Vm 


16iOVx 


aé 


JCTemlaff Mirthenaaoii . . 


Töftala 


IniO 


1680 Vm 


1682 »Av 


ttTtlacgrete Eskilsdotter . . 
4is| Matts MårtkensMii . . . . 


Eimito 





1680 Vm 


1681 »/XI 


Lappo (in- 


— 


1681 "/vm 


1681 Vx 






vid Banrno) 








m 


BjMmva Nilaaon . . . . 


Komo 


— 


1681 «/n 


1684 Vn 


420 


Kam Laradotter .... 


Snnd 


— 


1681 "M 


1687 "/vin 


421 


Sigrid Andeiadotter . . . 


Lemland 


— 


1681 »/a 


1684 V VI 


^2 


Matta Knntaaon 


Oripftft 


— 


1681 Va 


1686 «/v 


^ 


Walboif^ Thomaadotter . . 


Eckerö 


— 


1681 Vx 


iedi»Ax 


^ 


Johaa Jacobaaon .... 


Lokalax 





16R2«*/v 


1686 Viv 


^ 


Agnea Mattadofctor . . . . 


Åbo 


— 


1682 »Vvi 


1682 Vw 


«S 


mis Eraaon 


Finatröm 





1682 "/VI 


1682 >Vui 


427 


Läabete Mattadotter . . . 


Eimito 





1682 "/vn 


1690 »Ax 


428 


£rik Galmelaaon . . . . 


Eimito 





1682 Vx 


1687 »Av 


^ 


Hendrik Thomaaaoa . . . 


Eorpo 





1682 «Vx 


1687 »/v 


lao 


Andara Staffaaaaon . . . 


TöfiMla 





168Ö«Vx 


1687 "/xn 


431 Jacob Hattsaon 


Letala 


— 


1682 Vxi 


1687 "/xn 


433 Eddl Hindenaon . . . . 

1 


Kakakerta 
kapeU 


— 


1688 »/m 


- •') 


433 


HjKkoa Mattaaon Saari . . 


Nystad 


— 


1688 Vr 


1684 Vvnx 


494 


JaeobMårthenaaon. . . . 


Töfaak 


Iniö 


1688 »/v 


? 


^ 


Helg» Johanadotter . . . 


Tö&ala 


Ini(^ 


1688 Va 


1686 "/v 


439 


Elin Hiiidrichdotter . . . 


Töfaala 


IniO 


1683 Vtt 


1688 «Va 


437 


Gertemd Hindrikadotter . . 


Enra 


— 


1688 •/EC 


- ") 


i38 


£rieli Hinderaaoii .... 


Jomala 


— 


1688^ Ax 


1684 »/XI 


^ 


Mafgrata Henrikadotter . . 


Sond 


— 


1688 »/IX 


- -) 


410 


Brita MJurthenadotter . . . 


— 


Bonaala 


1688 Vx 


1687 Vv 


m 


Bmaiiia Laraaon 


Töfaala 


Iniö 


1688 Vx 


1684 "/v 


4åL 


Lan Sigfridaaon . . . . 


TOfiNda 


IniO 


1688 »/t 


1686 »/u 


44S 


Brita Mattadottor . . . . 


LetaU 


— 


1684 "A 


- ") 


444 


Mi^ Jaeobadotter . . . 


Lappo (in- 
vid Banmo) 


— 


1684 «/v 


1686 »/V 


446 


Gabriel Eraon 


Eorpo 


— 


1684 "/x 


1687 »Ax 


44fl 


WaUxng Micheladotter . . 


Eimito 


— 


1684 "/XI 


1686 "/v 


4» 


Brita Mirtbenadotter . . . 


&t Marie 


— 


1686 »»/v 


1688 »/VI 


44e 


Gertrud Olo&dottar . . . 


Åbo 


— 


1686 »/VI 


1689 "/n 


44fl 


Mårtben Clemetaaoa . . . 


Pargaa 


— 


1686 "/vm 


- ") 



») Bymd d. *Vvn 1686. 



IM 



Namn och stånd. 



Hemort 



Socken. 



By. 



IntsipodBcra- 
år och da^. 



450 
461 
462 
468 
464 
456 



Jacob Jacobaeon . . 
Henrik Mattsson . . . 
Gtertrad Marknsdotter 
Johan Mattsson . . . 
Qertrod Hemmingsdotter 
Johan Hindersson . . 



456 Johan Erson . . . 

467 M^jsa Larsdotter . 

468 Lisbeta Mattsdotter 

469 Beata Jacobsdotter 
400 Hindrik Grelsson 

461 Lars Hindersson 

462 Pehr Olo&son . 
468 Matts Staffitnsson 

464 PåU Hfaidersson . 

465 Mats Simonsson . 

466 Chirstin Mattsdotter . 

467 Bagnill Mattsdotter . 

468 Olof Hindersdotter . . 

469 Brita Olofsdotter . . 

470 Maria Knntsdotter . . 

471 Anna Clemetsdotter . 

472 Jöran Abrahanssoa 

473 Michel Mattsson . . . 

474 Valborg Mårtensdotter 

475 Margareta Clemetsdotter 

476 Matts Mårthenssom . 

477 Brita: Bengtsdotter . 

478 Maria Thomasdotter 

479 KarinfHindriksdotler 

480 Kristin* Månsdotter 

481 Matts Nilsson . . 

482 Matts Thomasson . 
488 Matts Bengtsson . 

484 Maria JOransdotter (piga) 

485 Qertmd Eriksdotter 

486 Anna Jacobsdotter . 

487 Anna Mattsdotter . 

488 Lisa Hermansdotter 



TöfiMla 

Töftala 

Saltvik 

Kimito 

Kimito 

Eakskerta 

kapell 

Uskela 

Nykyrka 

Enmo 

TOfiMla 

Wemo 

Töfsala 

Enmlinge 

Enmlinge 

Nystad 

TOfiuda 

Eimito 

Sund 

Sond 

Hammarland 
Oripftä 
TöfiMla 
Nousis 
Oripftä 
Rimito 

Merimaskn 
Rimito 
Wemo 
Pargas 
Eimito 
Töfsala 
Töfsala 

Björneborg 

Eckerö 

Åbo 

Åland 

•Enmlinge 
Eimito 

Björneborg 



Liiö 



Iniö 



(Bagholm) 



686 »•/M 

685 ••/IX 

686 «/x 

685 Vxi 

686 »/xi 
685 »/XI 



686 « 



7ii 

7iv 
686»*/v 
686W/VI 
686 Vix 
*/ix 
686 Vix 
686 »/IX 
688"/ix 
686 »Vix 
688 "/x 
686 "/x 

686 "/i 

687 «/n 
687 "/m 
687 "/m 
687 »•/m 
687 »/IV 
687 '/IT 
687 Viv 
687 Vit 
687 Vt 

687 Vti 

688 "/n 
688 "/t 

"/ti 
688«*/Tn 
688 "/TH 
688 "/Tm 
688 »/ne 
688 Vix 



.687 "/m 
692 "/IV 
9"/n 



691 »Vt 

687 Vix 
692»Av 

B»Vx 
696 ••/vm 
689**/ni 
601 «Ax 

688 »»/in 
J"/T 

688 "/Tm 

688 »/ffl 
.687 "/VI 

687 Vx 
694»*/iii 
698"/« 
.688i»/ix 
691 »Ar 

689 »•/vn 
691 »*/ix 

,691 ••/vn 
696 »»/vni 



107 



Nama oeh ståoicL 



Hemort 



SockeiL 



By. 



iBtagAlQgS- 

ir och dag. 



DOdslir. 
ooh dag. 



tttffiidiikLanBOii. . . 

tto|laigreta Thomatckitter 

SJMon Mattaaon . . 
I02|joka HindensoB , 
^itfiB Johansdotter 
IMJAiaa Gieladotter . 
Hmdnk LansoD . . 
Maipeto Jörenadoiter 



Erik Anéenaon . • 
486 Karin Thomasdottmr 
ttMKarin Hendriksdottor 
cOOlåttsMlrtkenBSOii . 
dffi^flam PåUason . . 
^ Anid GabrielBOon • 
as Mkften HindenMon 
aM Jaoob Larsson . . 
^ Änden HmderasoB 
mMa fiindersdotfcor 
M^ABdersson . . 
^KattB Mårthensson . 
SOOJAioåSiiDoiisdotter. 
MO|WiIb(»g Hindersdotter 
öUiWalboiig^ Glemetsdotter 
^12) Matte Jacobsson. . . 
dld^Abmbam Andersson . 
^1^ Brita Jaeobsdotter. . 
HCIemet Thomasson\ k.-^^^ 
Sl«Jicob Tkomaason / ^'^^ 
^n,IiibeU MichelsdoUer 
^l&MKgareta Henriksdotter 
5W[Jofcin Persson . . . 
^Mugitta BertUadoiter 
^ Hearik imdersson 
^PUflipSimonsMm . . . . 
^liaa Mattsdotter (hastm tiU 

^.) . . . , 
^OttBindersson , 



TöfiMla 
Kimito 

Sond 
TöfiMla 

ÅUmd 

Beso 

Uskela 

EakskertA 

kapell 

Snnd 

Åbo 

Åbo 
Korpo 
TOftala 
Kimito 

Nagu 
Ejuigasala 
Kimito 
TöiiBala 
Kimito 
Töfrala 
Björneborg 
Åland 
Åland 
TGfinOa 
Tö&ala 

Nyby 

Töfisala 

Töfsala 

Nystad 

Knmlinge 

Sond 

Saga 
Kimito 
Ulftby 

Ulfiiby 
Kimito 



IniO 



Lnonomaa 



Gyltö 



16B8»»/ac 
1688 »»/ä 
liWVx 
1688 "/x 
1688 Vii 

1688 Vm 
1680 '»An 

1689 "/!▼ 



l«l»*/1r 

1691 »»/x 
1689 »/ti 



1689 "/vn 
1689 »•/nn 

- ») 

- *) 

- ») 
*•) 



1691 



1695 
1691 



- -) 



- ») 



- ") 
690VTI1I 
690 Vx 
690 "/x 
690 "/xi 

690 "/xi 

691 Vvi 
691 Vvi 
691 "/vm 
691 "/x 
691 "/x 

691 Vxi 

692 Vv 
.692Vvni 

.692Vvni 
692 ViX 



1690 
1691 
1691 
1691 
1698 
1691 

1691 
1691 
1691 
1695 
1691 
1694 

1691 
1696 

1698 
1692 
1694 



Vvi 

- ") 

- ^) 

"/t 

"fm 

*^/v 

Vä 

"/n 

"Irr 

"/t 

Vtn 

"/m 

- -) 
"/in 
•Vt 
*Vt 
**/x 

"/TI 

»/m 

- ") 

"/x ' 
••/vm 

- -) 

Vi 

»Vvm 

Vv 

- -) 



**) Inkommen emellan 1689 Vix ock 169DVix. 



198 



Namn och st&nd. 



525 Anna Andendotter . 

526 Henrik Marknsson . . 

527 Valborg Mattsdotter . 

528 Anna Andersdotter. . 

529 Elin Bengtsdotter . . 

530 Brita Larsdotter. . . 

531 Maigreta Hindersdotter 

582 Maria Mirtensdotter . 

583 Elisabet Mattsdotter . 

584 BriU Mattsdotter . . 

585 Gustaf Andersson . . 

586 Brita Jöransdotter (hostm) 

537 Matts JGransson . . . 

538 Hendrik Jacobsson . . 

539 Anna Miohelsdotter . 

540 Anna Simonsdotter. . 

541 Margreta Larsdotter . 

542 Maria Fransdotter . . 

543 Agnes Hindersdotter . 

544 Margreta Andersdotter 

545 Brita Olofsdotter . . 

546 Jacob Eriksson . . . 

547 Hebbla Hendersdotter. 

548 Maria Pehrsdotter . . 

549 Maria Michelsdotter . 

550 Petter Bemdtson . . 

551 Maria Mattsdotter . . 

552 Thomas Simonsson. . 

553 Helga Thomasdotter . 

554 Karin Mattsdotter . . 

555 Walborg Hendersdotter 

556 Olof Persson . . . . 

557 Karin Jespersdotter . 

558 Erik Johansson . . . 

559 Malin Oloisdotter . . 

560 Anders Mårthensson . 
^1 Anders Jörensson . . 
562 Jacob Hindersson . . 



Hemort 



Socken. 



Åland 

Pyhftmaa 

Åland 

Åland 

Åbo 

Åbo 

TGfsala 

Halikko 

Åland 

S.-t M&rtens 

Kimito 

Åbo 

Knmo 

Lokalax 
Åbo 
Åland 
Åbo 
Åbo 
Åland 
Åland 
Åland 

Kimito 
Bimito 
Nagu 
Sägn 
Åbo 
Korpo 
Åbo 

TöftaU 

Sund 

Åland 

Knmlinge 

BJemo 

Åland 

Åland 

Åland 

Knmlinge 

Töfbala 



By. 



Intagnings- 
år och dag. 



1692 »/rx 
1698 •*/ni 

1693 "/vi 
1698 •♦/vi 
1698 Vvn 
1693 Vvn 
1693 »/ix 
1698VIX 
1693 »•/IX 
1698 ••/IX 
1698 Vx 

1693 »»/x 
1698 Vxn 

1694 »Vm 
1694 "/ra 
1^94 "/v 
1694 "/v 
1694 »/VI 
1694 "/vi 
1694-/VI 
1694«/vra 
1694 »»/ix 

1694 Vxi 
1696 Vn 

1695 «/n 

1695 w/ni 

1696 "/ra 
1695»/vn 
1695 Vvra 

1695 •Vvi 

1696 "/vm 
1695 "/vin 

1695 "/IX 

1696 Vvn 
1696 "/m 
1696«/vnr 
1696 "/vm 
1696 Vx 



*•) Afliden emellan 1712 Vix och 1792 '/i. 



199 





1 

1 Namn och stånd. 




Hemort 


Intignings- 
år och dag. 


Döds&r 


*l 


Socken. 


By. 


ocb dag. 


Sa^MårthenTliaBiasMm . . . 


Kakskerta 
kapell 


— 


1006 »»/x 


- H) 


564imndTik ErikBion . . . . 


Kimito 


— 


1606 "/XI 


1606 »•/vm 


WHebbla Arvidsdotter 






Kimito 





1606 "/XI 


_ M) 


MKlfatts lUrtheiisson . 






Nagu 





1607 »A 


1607 ••/?in 


557 Walborg Jörensdotter 






Åbo 


■ 


1607 »/m 


- ••) 


50» Aona Peradotter . 






Åland 





1703 


1710 *»/vi 


500 Ua Eriksdotter . 









.«.• 


1704 


— ••) 


bTOiEBnbet Hendersdotte 


r 




-. 





1706 


1700 "/Tffl 


§71^ Ågms JOrensdotter. 






— 





1706 


- ") 


572; Anders JOrensson • 






_ 


,„_ 


1706 


— ") 


373! Ebba Eriehsdotter . 






_« 


_^ 


1706 




574' Andan Pehrsson . 






_„ 


_^ 


1706 


— ••) 


575 Olof Nllflson . . . 






— 


— 


1707 


1710 "/vn 


m StDon Mattsson . . 






— 


— 


1707 


1710«*/iv 








— 





1707 


- ••) 


578 AmMt Sigfiridsdotter 






— . 


— 


1707 


- ••) 


m Kirstin Eristersdotter 






Åland 





1707 


1710 »/v 


560 Elin J6rensdotter . 






Töfrala 





1708 


1728 »/ffl 


561 Berta Jacobsson. . 






.. 


— 


1708 


1712 »/nr 


582 


Eirstin Sigfridsdotter 






— 


_ 


1706 


- ••) 


563 











_ 


1708 


- •*) 


5B4 


Erik EskilssoB . . . 






„^ 


__ 


1708 


— ••) 


585 


Maria Hindersdotter 






Beso 





1708 


1788 Vvni 


586 


Hendrik Hendersson . 






Åbmd 


_ 


1708 


— •') 


587 


Joban Persson . . 






Åland 


««, 


1708 


— w) 


58B 


Jtfraa Bengtsson . . 






Åland 


«« 


1708 


- ••) 


560 


KaiJD Hendersdotter . 






Åland 


«_ 


1708 


— ••) 


590 


Joban Mattsson . . . 






Åland 


«^ 


1708 


1710 **/v 


m 


Gertrud Mattsdotter . 






Åland 





1708 


— ••) 


502 


Brita Mattsdotter . . 






Åland 


.^ 


1708 


1710 "/v 


503 


Jngrid Jonasdotter. . 






Åland 





1708 


- ••) 


594 


JOren Michelsson . 






Åland 


^^ 


1708 




505 


Ericb Erichsson . . . 






Åland 


__ 


1708 


506 


Karin Hendersdotter . 









_^ 


1700 


1710 Vv 


597 


Brita Bassmnsdotter . 






Åbo 


__ 


1700 


1746 ••/IX 


596 


Markns Mattsson . . 






__ 


_ 


1700 


— ••) 


»f^ 


Margreta Zaohrisdotte: 


r . 




— 


— 


1700 


- -) 



«) Afliden emellan 1710 Vix— 1711 »/ix 



200 



Namn ooh stånd. 



Hemort 



Socken. 



By. 



Intagnings- 
år och dag. 



Dödsår 
och dag^. 



000 
001 

002 
003 
004 

006 
000 
007 
006 
000 
010 
011 
012 
018 
014 
015 

010 
017 
018 

019 



021 
022 
023 
024 
025 
020 
027 

028 
039 
080 
081 

082 



Brita Hendersdotter (piga) . 
Karin Thomasdotter (bonde 

hnstm) 

Anna Pehrsdotter .... 
Lisa Simonsdotler .... 
Walboi^Johansdotter(qyins- 

person) 

Pehr Sigfredsson . . . *. 
Johan Mattsson (båtsman) . 
Erik Hendersson (bonde) . 
Karin Henriksdotter . . . 
Karin Johansdotter . . . 
Sofia Eriksdotter .... 

Erik Johansson 

Anna Johansdottar .... 
Anders Andersson .... 
Anders Jacobsson .... 
Maria Andersdotter (qvins- 

person) 

Erik Simonsson 

Brita Pehrsdotter (hnstru) . 
Catharina Johansdotter Eri- 



cia 

Brita JOransdotter .... 
Margareta Johansdotter (pi- 

g») 

Maria Krnns (qvinsperson) . 

Ageneta Eskilsdotter . . . 

Henrik Qrelsson 

Brita Sigfridsdotter . . . 

Karin Michelsdotter . . . 

Walborg Mattsdotter (piga) 

Walborg Mattsdotter (hu- 
stra) 

Ckrtntd Eriksdotter (enka) 

Jöran Mattsson (bonde) . . 

Jacob Mattsson 

Walborg Eriksdotter (qvins- 
person) 

Annicka Hansdotter (flicka) 



Saltvik 

Bjemo 
Åland 
Bimito 

Letala 
Åland 
Kimito 
Kimito 
Nykyrka 
Kimito 
Tenala 
Tenala 
Tenala 
Kimito 
Piikis 

NykyrkÄ 

Rimito 

S:t Marie 



S:t Marie 
Pöytis 

Kimito 

Ibo 

Åbo 

Kumlinge 

Rimito 

BJemo 

Nykyrka 

FinstrGm 
Bimito 
Rimito 
BJemo 

Kimito 
BJeno 



Ofranåker 
Kynämlki 



1709 «/x 

1709 Vxi 
1710 

1710 "/vn 



Kyrkoby 


1710 *Vvm 


— 


1711 


— 


1711 "/xn 


Granböle 


1711 "/XH 


— 


1719 


— 


1719 


— 


1720 


— 


1720 


— 


1720 


Miskiftr 


1722 Vv 


— 


1722 "/vm 



Pahlela 

Saram&ki 

Whrusmäki 
Korpi kapell 

Lammala 



Åkalla 



1723 "/m 
1723 Vvn 
1726"/! 

1725 "/I 
1725"/! 

1725 ••/nr 
1725 «/vm 
1720 »Vhi 
1727 Vix 
1728»Vvin 
1729 Vin 
1729 »»/ffl 

1729 »•/vi 
1729 »/IX 
1780 Vvi 
1782 

1782 
1788 »»/vn 



1710 ^Vrn 



1722 »Vvn 
1729 »/x 
1724 Vxn 
1722 »Vvn 

1788 "/vm 
1722 Vix 

1727 Vxi 

1720 "/ir 
1724»*^ 

1728 »/TO 

1729 "/x 
1729 »»/Hl 

1781**/! 
1727 »»/XI 
1735 «•/« 

1780 »»/IX 

1781 Vvm 
1734 Vti 
1780 Vm 

1729 »•/IX 
1780 »•/ffl 
1751 «/i 
1784 Vfn 

1784 "/n 

1789 Vn 



901 



Namn oeh stånd. 



Hemort 



Socken. 



By. 



Intagnings- 
år och dag. 



Dödsår 
och dag. 



San Bahn (enka) . . . . 

|Jolian ffindrikason (dreng) . 

iiSna JOransson (dreng) 

Kieretin Isakadotter (bonde- 

kttstm) 

^JLiaa ^födsdotter (bonde- 
kutra) 

Adu Johansdotter (piga) . 

Heirik Been (ryttare) . . 

HaoB Erichsson 

^llMiria Mattsdotter enka . . 

JOran JOransson Lillja (sol- 

I dat) 

^Aima Andersdotter (qvins- 

I penon) 

^^Heidrik JGranston (boade- 

\ ^) 

«^M«ria Jöransdotter (piga) . 
^Matts Printa (£ d. soldat) . 
^^Sinon Johanaaon (bonde) . 
^idian SimonsBon (bondeson) 
^1 Anden Johansson (bonde- 

J ^) 

°^ Maria Magnnadotter (bonde- 

hostni) 

Amécka Olofsdotter (båts- 

maa hustru) 

^ Anden Andersson (dreng) . 
^iMalfB JOiansdotter (brofog- 

I de hustrn) 

^Ihm Flöger (Ältväbels hu- 

itni) 

WallKag Erichsdotter (hn- 

Btru) 

<^^«rtnid Henriksdotter (bon- 

dahnstm) 

I Anden Jöransson (dreng) . 

^1 Margareta Eriksdotter (enka) 

^jlaria Simonsdoftter (bonde- 

I hostni) 



651 



m 



Kimito 
Kimito 
Pargas 

Kökar 

Kimito 
Korpo 
Paigas 
BJemo 
Kimito 

Beao 

Töfsala 

Enraåminne 

Eoraåminne 

Enraåminne 

Knmlinge 

Sund 

Töfsala 

BJemo 

Pargas 
Töfsala 

Reso 



BJemo 

Knmlinge 

Åbo 

Kimito 

Pargas 



Wesklax 
Mnddais 

Finby 

Norrsnndvik 

Aspö 

Åntala 

Bastböle 



Westerby 

Sittalax 
Handby 
Handby 
Enklinge 
Svensby 

Anawais 

Kalsjö 

Norrby 



Siksalo 



Kyrkoby 



1788 »•/vm 

1788 »Vix 

1735 »»/nr 

1736 «/ii 

1786 »/x 

1736 Vix 
1786 "/XI 

1737 Vi 

1737 »/xi 

1738 Vm 

1738 «/xi 

1739 Vvi 
1739 Vvi 

1789 Vvi 
1739 Vvm 

1739 Vix 

1789 Vx 
1739«^/xn 

1740 »Vm 

1740 »Vv 

1740^ Vvi 

1741 »/vi 

1744 *»/n 

1744 '»/vi 
1744 Vvm 

1744 »Vaa 

1760 Vx 



1784 ••/x 
1746 *Vi 
1740 »»/vn 

1750 «»/x 

1788 Vi 

1736 »Vxu 

1737 "/iv 

1743 "/xn 
17-fö»Vm 

1740 »Vv 
1740 "»/ra 

1740 »Vv 

1746 "/XII 
1761 »»/vi 
1740*Vxix 

1741 Vi 

1741 *Vm 

1747 Vi 

1744 Vm 

1744 *Vvi 

1741 Viv 

1742 Vxi 

1747 »Vn 

1749 "/ix 
1744 »/xn 
1761 "/ix 

1768 Vx 



202 





Namn ocb stånd. 


Hemort 


Intagnings- 
år och dag. 


D6dsår 


J« 


Socken. 


Bj. 


och dag. 


660 

661 

662 
668 


Maria Persdotter (landbo 
hostm) 

Kerstin Eriksdotter (båts- 
mans enka) .... 
Erik Andersson (dreng). 
Henrik Andersson . . . 


Pargas 

Kimito 
BJerno 
Rimito 


Mennas 
säteri 


1768 »Vix 

1768 »/IX 

1765 Vix 

1766 "/IV 


1765 »»/XI 

1766 «yxi 
1766 «»/i 
1766 -/IV 



Rörande sjelf^a qukdomens uppkomst och beskaffenhet 
saknas nästan alla underrättelser. Om en man (intagen 
1633) namnes att han ^belägrat en spetelsk piga" samt de^ 
efter sjelf blifVit spetelsk'^. Om en annan, en 18 årig dräng, 
(som intogs 1722) berättas att han för mer än ,,10 åhr se- 
dan begynt anfächtas af spetelsko, det man i f Orstone sä eij 
kunnat förstå, men [densamma] seder mehra under ryska öfvrer- 
wäldet, då ej both warit att ti%å, så tilltagit, att nu mehra alt 
hopp skall wara uthe till förbättring, effter som icke alle- 
nast både ansichtet utan och ena handen sampt ena fot^ 
skola wara oboteligen förderfwade'' ''). — För de spetelska 
aflönades under större delen af 1600-talet en stugukona, 
som „målcker åth dem och eliest aohtar deras saker och 
wises dageligen ibland dem" «*). Från 1695 trädde i hen- 
nes ställe en uppsyningsman, som sjelf yar spetelsk, men 
föröMgt rörlig och för uppdraget lämplig. 

Någon af läkare anordnad kur eller behandling erhöUo 
de icke. På uppdrag af landshöfdingen besökte yftl pro- 



•>) FinL statsark. N:o 279 fol 1 v. 

**) Åbo och Björneborgs läns verificatioiisbok Gir 1722 pag. 
3659 i FinL statsark. 

**) Utom fri kost nppbar hon i lön för sin möda 1 t*na i 
m&l, 4 4^ all och 4 par skor. 



808 

lienerE.Ti]landz domesticion medicine stadiosos Johannes 
Ericius hoqntalet ieS6 f5r att ådeiiåta någ^ra af de spetelska 
samt fftr att tillika se fit hnravida bland dem kunde finnas några, 
^som framdeles kunde derifråndemitteras."'*) Viddenvisitation, 
som af bidcop Herman Witte 1725 hölls i hospitalet var 
Til professoren, med. d:r P. Elf y ing samt provincial fUtskftren 
H.L. Geitel nftnrarande, men af visitations akten framgår 
ej att de vid densamma åtgjort något för de spetelska och vid 
praitevisitationen 1731 framställdes visserligen af hospitals- 
föreståndaren förslag om, „att de siuka och brächlige i ho- 
sfMtalet skulle åhrligen i Majo dier annan beqvämlig tid 
bHfva åderlåtna, hvartill provincial feltsiem torde finnas wil- 
lig, om han finge för sådant sitt arbete något wist," men 
detta förslag, synes icke hafvra ledt till någon vidare 
p&fö^'d. 

Huruvida eller på hvad sätt de spetelska voro skyldige 
att varna friska personer f&r att komma i deras närhet, 
derom ega vi intet meddelande, men deremot voro de för- 
pligtade, att, om de köpte något, kasta penningarna i vat- 
ten och sä^aren upptaga dem ur detta»»). 



**) Åbo och Björneborgs läns verificationsbok för 1686 pagg. 
3400 och 3473 — För sin resa och sitt besvär uppbar han 2 Dal. 3: mt. 

*•) SåtoB belysande detta föriiåUande må f^Uande or hospi- 
tab arkivet på Sjählö hemUde aktstycke, utfi&rdAdt före 1736, medde- 
lis: „§ 8. Så skola och en part af de näst omliggiande byar wara så 
obetftnckte, att de understa sig att kiOpa spanmåhl och andra Pert- 
zedlar ai Hospitahls fattige, intet bednnandes att der flr någon fara 
medb, som dem en obotdig skada kan påbdrda, så att de och de- 
ras barn oeh folek dtrigenom kanna besmittade blifva, äet aldeles 
kmedh ftkbiades, att ingen skaU anderstå sig att handhi med de 
Motiga om någre Persedlar, isynaerhet det de siuke hatwa haft hän- 
der emeUan, mem der de sinka kke skalle månadteligen behöfra hela 
deras kast, så skaU Fteeståndaren der han icke ^elf will gifv\ra dem 
penningar derföre sådant till allmogen försäUJa och när det är för- 
s&ldt straxt kfvrerera penningarna tUl wederbOrande att de derföre 

U 



204 

Såsom exempel på denhanqmsUkihet man ådagalade emot 
dem, som r|ikat blif^a angripna af spetelska ock icke skyn- 
dade att söka sig in i hospitalet, må fö^aade bref, HtfiMadt 
af landshöfdingen i Åbo Harald Oxe d. lOMov. 1670, an- 
föras: „Ebaraw&ll,01af Hendhersaon, Jagh åt^illige fSr- 
mahningar hafwer låtat a%å, att Nills Rosenkrantz på 
HalUdlais i Pemar Sochn, skole ägh vtt^ Hospitalet iistäUa, så 
hafwer han sådant inthet achtadt, vthaim lätteligen kan be- 
smitat. sina systrar, som medh honom dageligen omgåås och 
dhe medh sitt hnus hållit hela församlingen; så opå dhet 
att man må bringa honom till hörsamheet, att effterlefwa 
dhet honom blif[it] pålagdt, dy skohle ålldhermannai tiUijka 
medh säx dhe starkaste karlar, som besmittadhe ähro, skic- 
kas medh een bååt der heen, och låtha honom medh gewalt 
taga utbar gårdhen^ och dher någon sätter sigh emot dhem 
till moothwäran, så skalle dhe sådant inthet achta, athan 
lijkwijst foortfaia och dhen mootwillige sedan angifwa, som 
derföre skall sedan straffat blifwa''^^- Slatligen må det 
anföras hora mycket hafvadbry en spetelsk mans hastru 
förorsakade domkapitlet i Åbo. 1673 d. 15 Dec. f&rfrågar 
sig nemligen pastor i Björneborg hos domkapitlet „om hn- 
stran till den spetelska bonden Hans Mattsson, som sedan 



f& kiöpa sig flbrsk fisk, midik och annat ftrskt af aUnogen, då de 
sinka ock skole efter gamla plAgseder kasta deras penningar i watt^ 
net l^rän sftlljaren dem till sig tager; beträdes någon handla hir- 
emot, då skall kOpareas hittar ook båtar ned godnet, som han kiOpt 
hafw^er confisceras till hospitahlet eller och der han dermed wore 
undkommen då för råtta angifwas och pHehta med 40 If, silf. m:t8. 
böter för hwar gång han bryter, hvaraf beslngaren en treditdehl ftr 
sitt omak skall hafwa, och de andra twå deUar till hospitalets be- 
stå användas, men den £itttige, soim den fremmande emottager, eller 
i någon handel med honom inlåter miste en månads kost Orsta gån- 
gen och der han oftare igenkommer, iSrdnbUas straffet till dess han 
wSnder igen. 

*^) Åbo och Björneborgs Iflns afkortafaigsbok fbr 16T0 ibl. 2404. 



305 

1668 waiit i hoq^italei;, fär gifta aigh medh en botzman, 
som henne nu eckta 1»egerarP -* Vota: Tammelinns (reo- 
tor scholae catbedr.) skjöih denne saken under andres om- 
dölmie; är dock ej deremoot att de gifta sigh, efter in Cen- 
sJstorio Begni (prästeståndet vid riksdagarna) är tilstond 
gifwit dhemtlii att diq[>ensera. — Tanander (theoL prof.) 
eonaidererade 1. att hoos hennes man är nnlla spes restitn- 
tionis ifron lepra. 2. Gndh hafver sielf åthskilt dhem, och 
gr han civiliter mortaos. 3. lepra est morbns incomparabi- 
Vb, in Vet T:to leprosi segregabantnr. 5. hon lenge allo- 
redon wentat. 6. Han henne lof gifwit att gifta sigh; ty 
samtychte han att hon fär gifta sig medh en annan. — 
B äng (theoL prof.) considererade in coojngio actnm mysti- 
coBiy physicnm & moralem, och att nullns horom in hoc casn 
per lepram est snblatns. 2. at dispar ratio fiiit leprsB vet. 
T:tL 3. att Christos lijknar suam confederationen cnm Eccle- 
sia medh coi\jngio, ideoque non facile divortium admitten- 
^mi. 4. hon l^jder icke stor nödh, efter hon en båtzman 
b^erar. Ergo negavit till hennes gifte medh en annan så 
lenge hennes man lefver. — Enewaldns (Sw^onius, dom- 
probst). Emedan här är mysterium, så är dett icke tutum 
för consdentia att dhem skillia, utan dermedh må wara till 
nesta Riksdagen. — Episcopus (doct Joh. Gezelius den 
äldre) sade sigh icke hertildags tillåtit, likwel 2:ne exempel 
skedt i Nylandh; lofvade ransaka w\|dare drcumstantier in 
Visitatione. — Resol. Det skrifwes till Pastorem, att han 
henne öfwertablar icke ståå efter någon Man, såsom och att 
sigh hoUa tuckteliga ^^). 



**) Åbo tidningar 1793 N:o 27. — Strödda anteckningarnr Coi- 
aistorii ecclesiastici Aboénsis äldre protocoller. 



206 

I det föregående hafra vi egnat vår appmärksamhet 
åt hospitalet på Sj&hlö endast såvidt det ntgjort ett hem- 
vist för personer lidande af spetebka, men fftr ftdlständig- 
betens skull må vi ytterligare lemna en kort öfversigt Sfven 
öfver den del deraf, som ntgjorde, så att säga, en fortsätt- 
ning af helge ands huset i Åbo. — De från Åbo hitbragta 
helge ands personerna synas uteslutande hafva utgjorts af 
gamla, bräckliga, halta, blinda, lytta och lama personer. 
Om bland dem förekommit äfvren någon „huf7udsvag*', fram- 
går ej ur förteckningarna. Den första sådan, som anträf- 
fas, är deras predikant Carl Pictorius, som omkr. 
1633 nödgades lemna sin tjenst, intogs på hospitalet 
och åtnjöt der underhåll och vård till sin död. Vid den 
ransakning, som 1633 d. 13 Augusti hölls å Sjählö be- 
fimnos af de då intagna 41 helge ands personerna 12 vara 
blinda, 2 „wettwillingar", 1 ^bråttf&lling») och wettwiUing", 
1 »bråttftlling och bårdttagen'', 2 döfira, 1 „döf ochdumb", 
1 halt och 1 „orörlig". Med tiden synes dock de hufvud- 
svagas antal hafva ökats och' 1689 omnämnes att ett dår- 
hus ^med 4 rum och 3 hänglås före** blifvit uppfördt och 
sannolikt var det för de ursinnigas räkning, som 1697 an- 
skaffades „ett fotjäm med 2:ne bojor, ett par handklåfvar 
med 2:ne låås samt ett par fljlar att brukas när dhe fäng- 
slade lössläppas" ^). Efter stora ofredens tid blifva de 
hufvudsvagas antal allt mer och mer öfvervägande i hospi- 
talet och under århundradets senare hälft utkommo derjemte 
några kougl. bref och förordningar, hvarigenom anbefalles 
att i främsta rummet dårar skulle i hospitalet intagas **). 



**) Lidande af epilepsia. 

^) Åbo och Björneborgs läns verificationsbok för 1710, Band 
n pjtg. 7277. 

*') Bl. a. kongl. bref. af d. 18 Sept 1755, kongl. förordningen 



207 

SåMm tiDägg till den fönit meddelade tabellen må anföras 
att de hnfvudsragas antal utgjorde: 

1767 d. 1 Maj: 45. 1778 d. 1 Maj: 36. 1780 d. 1 Maj: 33. 

1768 „ 

1769 „ 

1770 „ 

1771 „ 
"72 „ 

Efter det hospitalet npphöi-t att herberga spetelska 
och andra smittosamma personer qvarstodo den 1 Maj 1785, 
5 ålderstigna och bräcklige samt 29 hofvndsvaga p«:«oner. 
Af de senare voro 15 män och 14 qvinnor. Under de härpå 
fS^ande åren åtgjorde deras antal: 



45. 


1774 „ 


» 37. 


1781 „ 


n 


32 


44. 


1775 „ 


n 36. 


1782 , 


1» 


38 


43. 


1776 „ 


« 36. 


1783 „ 


» 


30 


39. 


1777 „ 


„ 34. 


1784 „ 


9 


30 


36. 


1779 , 


» 38. 















Mftn 


Qvin. 


Bnmmft 


1786 d. 1 M%j (jvarstodo . 


15 

1 
2 


14 

1 


29 
2 

2 


Inkomna emellan 1785 Vv— 1786 Vv • 
Aflidna „ „ „ • 






1786 d. 1 Mal avarstodo 


14 


15 
1 


29 

1 


Inkomna emellan 1786 »/v— 1787 •/▼ 
Aflidna „ 






1787 d. 1 Maj qvarstodo 


14 

1 


16 


30 

1 


Inkomna emellan 1787 Vv-1788 Vv 
Aflidna „ „ „ 






1788 d. 1 Mal avarstodo 


15 

1 


16 
2 


31 
1 
2 


Inkomna emellan 1788 Vy— 1789 Vt 
Aflidna ,» „ w « 






ITSd d. 1 Mai avarstodo 


16 


14 

1 


30 
1 


Inkomna emellan 1789 Vv— 1790^/v 
Aflidna „ „ „ 




1790 d. 1 Mai avarstodo 


16 

1 
1 


13 


29 
1 

1 


Inkomna emellan 1790 Vv-1791 Vv 




• 



af cL 11 Dec. 1766 och instniktionen f^r seraphimer ordens ^Uet 
af d. 28 April 1791. 



208 



1791 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1792 (L 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1793 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1794 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1795 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1796 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1797 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1798 d. 1 M%j 
Inkomna 
Aflidna 

1799 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1800 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1801 d. 1 M^ 
Inkomna 
Aflidna 

1802 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 



qTarfltodo . 
emellan 1791 

n n 

qvarstodo . 
emellan. 1792 

v l> 

qvarstodo *■) 
emellan 1793 

qvarstodo . 
emellan 1794 



qvarstodo . 
emellan 1795 

n n 

qvarstodo . 
emellan 1796 

n » 

qvarstodo . 
emellan 1797 

n >» 

qvarstodo . 
emellan 1798 

II I» 

qvarstodo . 
emellan 1799 

»> » 
qvarstodo . 
emellan 1800 

I» »> 

qvarstodo . 
emellan 1801 

qvarstodo . 
emellan 1802 



/V-1793VV 



/V-1792VV 



/V-1794VV 



^/v-1795Vt 



/V-1796VV 



Iv-ndl Vv 



/v-1798 Vv 



/v— 1799Vv 



/▼— 1800VV 



/v— ISOlVv 



/v-1802^/v 



7v-1803Vv 



M. 


QriiL 


Samin» 


16 


13 


29 


1 


1 


2 


1 


— 


1 


16 


14 


90 


4 


— 


4 


1 


— - 


1 


19 


14 


33 


2 


3 


5 


17 


11 


28 


3 


1 


4 


1 


1 


2 1 


19 


11 


30 ' 


1 


1 


2 


3 


3 


6 


17 


9 


26 


3 


1 


4 


3 


1 


4 


17 


9 


28 


2 


3 


5 


4 


1 


5 


15 


11 


26 


3 


1 


4 


2 


2 


4 


16 


10 


26 


4 


1 


5 


3 


1 


4 


17 


10 


27 


3 


2 


5 


— 


— 


— 


20 


12 


82 


3 


3 


6 


1 


3 


4 


22 


12 


d4 


2 


1 


3 


5 


1 


6 



^) Sedan den sUto af de »brftckUga* aflidit d. 12 Sept 1792 
inneh&ller hospitalet härefter endast dårar. 



209 



18QB 



1804 



d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

d. 1 Maj 

Inkomna 

Aflidna 

1805 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1806Id. 1 Maj 
Inkomna 
Atlidna 

1807 d. 1 Mid 
.^ Inkomna 

Aflidna 

1808 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1809 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1810 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1811 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1812 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1813 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 



qvarstodo 

emellan WOS^fv^ld^^/v 

»> n n 

qvBrstodo 

emellan 1804 Vv-1806 Vv 

qvantodo 

emellan 1806 Vv-1806 Vv 

»I »» n 

qvantodo 

emellan 1806 Vv— 1807 Vv 
>» »> »» 

qvarstodo 

emellan 1807 Vv— 1808 V v ' 

n n I» 

qvarstodo 

emellan 1808 Vv— 1809 Vv 
i> »I »» 

qvarstodo 

emellan 1809 Vv— 1810 Vv 

n »» » 

qvarstodo 

emellan 1810 Vv— 1811 V^ 

n »» >» 

qvarstodo 

emellan 1811 Vv-1812 Vv 

n n » 

qvarstodo 

emellan 1812 Vv— 1813 Vv 
»» >i I» 

qvarstodo 

emellan 1813 Vv-1814 Vv 

n n 



, Ht» 


Qrin. 


Bammft 


» 


12 


81 


1 5 


3 


8 


3 


1 


4 


21 


14 


36 


4 


2 


6 


3 


— 


3 


22 


16 


38 


4 


— 


4 


1 


— 


1 


26 


16 


41 


2 


3 


5 


1 


— 


1 


26 


19 


45 


1 


2 


3 


1 


2 


3 


26 


19 


45 


1 


— 


1 


6 


1 


6 


22 


18 


40 


3 


1 


4 


1 2 


1 


3 


1 23 


18 


41 


3 


— 


3 


1 


— 


1 


25 


18 


43 


2 


1 


3 


5 


5 


10 


22 


14 


36 


— 


2 


2 


2 


2 


4 


20 


14 


34 


1 


— 


1 


5 


1 


6 



*) Den 28 Febr. 1806 intogs derjemte en dreng från Wirmo 
behäftad med obotlig venerisk sjnkdom och för bun räkning iordnln- 
BtJUdet ett sSrskildt mm, i bvilket ham skulle hållas instftngd till af- 
böjande af smittåns utbredande bland hospitals Ikonen. Han afled d. 
20 Vov. 1814. 



210 



1814 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1814 7v^~1815 '/v 
Aflidna „ „ ., 

1815 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1815 »/v— 1816 »/▼ 
Aflidna „ „ „ 

1816 d, 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1816 »/v— 1817 »/▼ 
Aflidna „ „ „ 

1817 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1817 Vv —1818 Vv 
Aflidna „ „ „ 

Hemsänd „ „ „ 

1818 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1818 »/v— 1819 Vv 
Aflidna „ „ „ 

Rymd „ „ „ 

1819 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1819 7v--1820 Vv . 
Aflidna „ „ « • 

Rymd „ „ „ 

1820 d. 7 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1820 Vv— 1821 Vv . 
Aflidna „ „ „ 

Rymd „ *„ 

1821 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1821 Vv— 1822 Vv . 
Aflidna „ „ „ 

1822 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1822 Vv— 1823 Vv . 
Aflidna „ „ „ 

Lösgifven „ „ „ 

1823 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emeHan 1828 Vv— 1824 Vv 
Aflidna „ „ „ 

Hemsänd n » » 

1884 d. 1 Maj qvarstodo 

Inkomna emellan 1824 Vv— 1835 Vv 
Aflidna t» >« r • 



Mått 


Qvin. 


Somrn» 


16 


13 


» 


2 


% 


4 


2 


— 


2 


16 


15 


81 


1 


2 


3 




8 


3 


17 


14 


31 


6 


3 


9 


1 


— 


1 


22 


17 


38 


1 


2 


3 


1 


1 


2 


1 


— 


1 


21 


18 


39 


2 


1 


4 


2 


1 


3 


1 


— 


1 


20 


18 


38 


2 


1 


3 


3 


1 


4 


1 


— 


1 


18 


18 


36 


1 


2 


3 


1 


1 


2 


1 


— 


1 


17 


19 


36 


6 


1 


7 


1 


1 


2 


22 


19 


41 


2 


— 


2 


— 


1 


1 


1 


— 


1 


23 


18 


41 


1 — 


— 


— 


1 2 


2 


4 




1 


1 


ai 


15 


36 


a 


1 


« 


1 1 


1 


2 ' 



211 



1881 



iai5d. IMi^ 
Inkomna 
Aflidna 

18» d. IM^ 
Inkomna 
Aflidna 

1827 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

Inkomna 
Aflidna 

1829 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1830 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 
d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 
d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1883 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

I88i d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1835 d. 1 Maj 
Inkomna 
Aflidna 

1886 d. 1 Msy 
Inkomna 
Aflidna 

1867 d. IM^ 
Inkomna 
Aftdna 



qvarstodo 

emellan 1825 Vv— 1826 '/v 



» »> 



qvarstodo 

emellan 1826 »/v— 1887 Vv 
j> II >» 

qvarstodo 

emellan 1827 '/v-1828 Vv 

n w n 

qvarstodo 

emellan 1828 Vv— 1829 Vv 

n » »I 

qvarstodo 

emellan 1829 Vv —1890 Vv 



qvarstodo 

emellan 1890 Vv —1831 Vv 

qvarstodo 

emellan 1831 Vv —1832 Vv 

qvarstodo 

emellan 1832 Vv-1833 Vv 



qvarstodo 

emelUn 1833 Vv— 1834 V v 



qvarstodo 

emellan 1834 Vv-1835 Vv 

qvarstodo 

emellan 1835 Vv-1836Vv 



qvarstodo 

emellan 1836 Vv— 1837 Vv 
« >» » 

qvarstodo 

emellan 1837 Vv— 1838 Vv 



1 Mka 


QTin. 


Sommft 


22 


15 


17 




3 


3 


1 


— 


1 


21 


18 


39 


1 


2 


3 




— 


— 


22 


20 


42 


1 


— 


1 


1 


1 


2 


22 


19 


41 


1 


1 


2 


1 


1 


2 


22 


19 


41 


1 


— 


1 


2 


1 


3 


21 


18 


39 


1 


1 


2 


1 


2 


3 


21 


17 


38 


2 


— 


2 


5 


2 


7 


18 


15 


83 


5 


— 


5 


3 


2 


5 


20 


13 


33 


3 


2 


5 


i — - 


— 


— 


23 


15 


38 


1 


1 


2 


1 


1 


2 


1 23 


15 


88 


2 


1 


3 


1 


1 


2 


24 


16 


39 


! 2 


•— 


2 


( — 


— 


— 


26 


15 


41 


i 1 


^ 


1 



212 





Min 


QTin. 


Bunun. 


Iftftfi å 1 Iffsil nvAmtoilo 


35 
2 

4 


16 
2 


4Q 

4 
6 


Inkomna emellan 1838 »/▼-'ISSeVv . • . 
Aflidna „ „ „ . . 


1890 d 1 Mai avaratodo 


28 
1 


16 
2 


88 


Inkomna emellan 1889 Vv—18iO»/v . • . 
Aflidna ,» »i »> • • • 


1840 d. 1 Mai avarstodo 


24 

1 


17 


41 

1 


Inkomna emellan 1840 VV-1841VV . • • 
Aflidna „ „ „ • • • 


1841 d 1 Mal nvarstodo 1 


28 

a 

2 
6 


17 
6 
1 

1 


40 
8 
3 
7 


Inkomna emellan 1841 Vv-1842 Vi**) • • 
Aflidna „ „ „ ... 
Afsända till knranstalten vid Helsingfon . 


1842 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1842 

Aflidna „ „ 

Afsftnd till Åbo 


18 
5 

1 


20 
1 

3 


38 
6 
8 

1 


1843 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1843 

Aflidna „ „ 


22 

6 

U 


18 

.3 

2 


40 

9 

13 


1844 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1844 

Aflidna „ „ | 


17 

7 
4 


19 
ö 
5 


36 
12 

9 


1846 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1845 

Aflidna „ „ 


20 
2 
4 


19 39 
1 3 
1 5 ; 


1846 d, 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1846 

Aflidna „ „ 

Afsänd till knranstalten vid Helsingfors . 


18 
2 

1 


19 
ö 
2 


37 
7 
2 
1 


1847 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1847 

Aflidna „ „ 

Afsånda till kuranstalten vid Helsingfon. 


1» 
3 


22 
2 

1 
2 


41 

5 

1 
2 


1848 d. 1 Januari qvarstodo i 

Inkomna under 1848 1 

Aflidna „ „ I 


22 
4 
6 


21 
6 
6 


43 
10 
12 



^) Af dessa voro 3 m&n ooh 3 qvinnor, h vilka dea 80 JnU 
184! inkommo från Kronoby upplösta hospital. 



818 





Mån 


Qrin. 


Sammft 


ldl0 d. 1 Januari qyaratodo 

Inkomna under 1849 

Aflidna „ „ 


20 

4 
5 


21 

4 
1 


41 

8 
6 


186D d. 1 Januari qvarBtodo 

Inkomna under 1860 

Aflidna „ „ 


19 
2 
2 


24 

4 
4 


48 

6 
6 


18S1 d. 1 Januari qyarstodo 

Inkomna under 1851 

Aflidna „ „ 

Hemsänd „ „ 


19 

18 

3 


24 
7 

1 


48 

20 
3 
1 


1862 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1862 

Aflidna „ „ 


29 
3 


80 
5 
2 


59 
8 
2 


1863 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1863 

Aflidna „ „ 

Hemsänd „ „ 


32 
14 

7 


33 
5 
3 

1 


65 
19 
10 

1 


1864 d. 1 Januari qvarstodo 

Inkomna under 1854 

Aflidna „ „ 


39 

1 


34 
4 
2 


73 
4 
3 


1866 d. 1 Januari qvarstodo *^ 

Inkomna under 1865 

Aflidna „ „ 


38 86 
1 1 

7 5 


74 

2 

12 


1856 d. 1 Januari qvarstodo *») 

Inkomna under 1866 

Aflidna „ „ 

Hemsänd «*)„ „ 


32 

7 
2 


32 
3 

1 


64 

10 

2 

1 


1887 d. 1 Januari qvarstodo *') 

Inkomna under 1857 

Aflidna „ „ 


87 
2 

1 


34 
2 
2 


71 

4 
3 


1868 d. 1 Januari qvarstodo «^) 

Inkomna under 1858 

Aflidna „ „ 


38 
8 
5 


34 
1 
4 


72 

9 



**) Af dessa vårdas 5 män och 2 qvinnor utom hospitalet. 
^) Hemsänd som frisk, men fick af hospitalet uppbära fSr sin 
fattigdom 2 t-r råg årligen ända till sin död d. •^/x 1859. 
*0 Af dessa vårdas 5 män utom hospitalet. 



214 



1860 d. 1 Januari q^antodo*') 
Inkomna under 1860 . . 
Aflidna „ „ . . 

1860 d. 1 Janoari qvarstodo «f) 
Inkomna under 1800 . . 
Aflidna „ „ . . 

1861 d. 1 Jannari qvaratodo^*) 
Inkomna under 1861 . . 
Aflidna „ ,, . . 

1862 d. 1 Januari qvarstodo*") 
Inkomna under 1862 . . 
Aflidna „ „ . . 

1863 d. 1 Januari qvarstodo**) 
Inkomna under 1863 . . 
Aflidna „ ,, . . 

1864 d. 1 Januari qvarstodo**) 
Inkomna under 1864 . . 
Aflidna „ n • • 

1865 d. 1 Januari qvarstodo **) 
Inkomna under 1865 . . 
Aflidna „ „ . • 

1866 d. 1 Januari qvarstodo**) 
Inkomna under 1866 . . 
Aflidna „ „ . . 

1867 d. 1 Januari qvarstodo**). 
Inkomna under 1867 . . 
Aflidna „ ,, . . 

1868 d. 1 Januari qvarstodo**) 
Inkomna under 1868 . . 
Aflidna „ „ . . 

1860 d. Januari qvarstodo**) . 

Inkomna under 1860 . . 

Aflidna „ ,, . . 
1870 d. 1 Januari qvarstodo**) 

Inkomna under 1870 . . 

Aflidna ,. .... 



M^ 


QtIb. 


Snnrn» 




— = 


^=^- 


41 


81 


72 


2 


4 


6 


8 


2 


10 


35 


88 


68 


2 


6 


8 


1 


7 


8 


36 


82 


68 


5 


1 


6 


1 


1 


2 


40 


82 


72 


2 


— 


2 


2 


1 


3 


40 


31 


71 ' 


1 


2 


3 


2 


2 


4 


30 


31 


70 


5 


— 


5 


1 


2 


3 


43 


29 


72 


2 


— 


2 


3 


— 


3 


4Q 


29 


71 


1 


3 


4 


— 


1 


1 


41 


81 


72 


1 


— 


1 


— 


1 


1 


42 


30 


72 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


42 


30 


72 


2 


3 


6 


3 


3 


6 


41 


30 


71 


2 


3 


5 


3 


1 


4 



**) Af dessa vårdas 4 män utom hospitalet. 

**) « » , 4 , och 1 qvinna utom hospitalet. 



215 



M&n QHn. 



40 

2 

3 



39 
3 
6 



38 
6 
3 



41 

4 
2 
1 



1871 d. 1 Januari qvantodo **).... 

Inkomna under 1871 

Aflidna „ „ 

1872 d. 1 Januari qvantodo **) .... 

Inkomna under 1872 

Aflidna „ „ 

1875 d. 1 Januari qvarstodo **).... 

Inkomna under 1873 

Aflidna „ „ 

1874 d. 1 Januari q^arstodo ").-.. 

Inkomna under 1874 

Aflidna „ „ 

1876 d. 1 Januari qvarstodo •*)•••• 

Inkomna under 1875 

Aflidna „ „ 

Hemaänd „ „ 

1876 d. 1 Januari qvarttodo**) .... 

Inkomna under 1876 

Aflidna „ „ 

1877 d. 1 Januari qvarstodo ") i; 48 

Inkomna under 1877 8 

Aflidna „ „ ' 6_ 

1878 d. 1 Januari qvarstodo ") I 45 

Inkomna under 1878 | 1 

Aflidna „ „ . .| ; i 

1879 d. 1 Januari qvarstodo*») | 46 

Inkomna under 1879 ! 6 

Aflidna „ „ 

Hemsänd „ „ 

1880 d. 1 Januari qvarstodo.**) .... 

Inkomna under 1880 

Aflidna „ „ 

1881 d. 1 Januari qvarstodo**) .... 

Inkomna under 1881 

Aflidna „ „ 

Hemsind 



42 
2 

1 



Bommft 

___ 

72 

2 
6 



29 
4 
2 



81 
2 
1 



82 



30 



29 
1 
1 



! 27 



27 
1 



68 

7 
8 



67 
5 
2 



70 
6 
5 



71 

4 
3 
1 



71 
3 
2 



72 

8 
8 



72 
1 
1 



72 



**) Af dessa vårdas 8 mån och 1 qvinna utom hospitalet. 
*M 4. 1 

**)«»» » 4 ,» n Sqvinnor „ ^ 



*) 



4 
5 



i ö 


2 


7 


; 1 




1 


1 44 


26 


70 


1 


2 


3 


1 2 


2 


4 


. 43 


26 


69 


2 


2 


4 


— 


1 


1 


1 


— 


1 



1 qvinna 



816 





Min 


QTin. 


SnaiBa 


1882 d. 1 Januari qvantodo **) 

Inkomna mider 1882 

Aflidna . , 


44 
2 
2 


27 

1 
1 


71 

3 
3 


1888 d. IJannari qvantodo») 1 

Inkomna nnder 1888 

Aflidna « ^ 


44 
2 
1 


27 


71 
2 
1 


1884 d. IJannari qyantodo») ! 

Inkomna nnder 1884 i 

Aflidna . „ 

Hemaftnd „ „ | 


45 
2 
2 
1 


27 


72 
2 
2 
1 


1885 d. IJanuari qvarstodo»») 

Inkomna nnder 1885 

Aflidna . „ 


44 
2 

1 


27 

1 
1 


71 
3 
2 


1886 d. 1 Jannari qvarstodo »») 


46 


27 


72 



Genom ett bref Mn öf\rerdirektionen för hospitalen 
och barnhusen i riket af d. 27 Okt. 1768 bestämdes att an- 
talet nnderhållstagare i Sjdhlö hospital bör minskas ifrån 
63 till 50, på så sätt att då någon med döden afgick, platsen 
skulle lemnas obesatt Tillika infordrades yttrande derom, 
huruvida, icke tjenstepersonalens antal under sådana förhål- 
landen kunde förminskas samt huru många fattiga barn genom 
den vunna besparingen skulle kunna födas och underhållas ^). 
Ehuru någon minskning af betjeningen icke synes hafva skett, 
underhöllos likväl efter denna tid ett vexlande antal barn från 
Åbo och Björneborgs län på hospitalets bekostnad. De in- 
ackorderades hos bönder, som föf deras underhåll appbnro 
några riksdaler om året af hospitalet Sålunda underfaöUos: 
1795: 65 barn 1799: 41 barn 1805: 75 barn 
1796: 41 ^ 1800: 85 „ 1807: 75 ;, 

1797: 41 „ 1801: 85 „ 1808: 75 „ 

1798: 42 „ 1802: 28 „ 



^) Hospitals arkmt pft Sjähltt. 



217 

Af de person^^ son från beige ands huset i Åbo öfver- 
iytlades till Sjäbld btef en f. d. båtsman vid namn Lars N ebb 
^r det förargeliga och wederstyggdiga tofF^erne, som him 
deisaufliastades f&rer (effter som de ransakninghar oeh doomar 
som Ofirer honom gångne ire thet nogh sanbt wthwijsa)" ge- 
nom ett af landshöfdingw d. 6 Februari 1685 ntOrdadt bref ^) 
aiAefiilld att begifr a sig ifrån hospitalet Ehnm han be- 
flknfires såsom „&i rOrUg person, som medh styrande åth 
BSfle, Bijga och Stockholm heele sommaren genom sigh bruka 
Utter och dftr medh såwidht sitt uppehälle noghsambt för- 
tiena kan,^ bevisades honom dock till underhåll 3 tunnor 
spanmål af Maekn härads kronotionde. Åt hans hustru, som 
äfven var intagen och nn var nödsakad att följa mannen 
bevfljades intet sftrskildt miderhåU) emedan hon är en 
„wngh oeh fhöör qwinna*^, som kan ^födhe sigh medh sine 
hinder.'' Det hus han vid hospitalet åt sig uppsatt inlöstes 
fi^ hospitalets räkning ^*). 



») Maska kämds räkning för 1635 fol. 211, i FinL stato arkiv. 

**) Af hvad slag Lars Nebb egentligen var, framgår bland 

nr en rånsakning, som hOUs med honom inför rådstnfvorätten 
i Åbo 1628. I Åbo stads dombok för nämna ar förekommer nemU- 
1^ följande: 

Den 19 Jnlij blef Lasse Näbb ifrå Siälföö hospitaU framkaUatt 
af welbome ståtthollaxen J Onss Enrck oeh tilfrågades för en sittiandé 
rätt hnm ock igenom hvad sätt, han war blifvren lam ooh haltt på 
skt beoa, där till han swande att han för nogre åhr sedan om whit- 
teren hadhe kommit ifra Sanete Mårtenss soehn, der han sadhe sig 
hafp^a warit att fordra opå wirke till crononea skqiszbygning, och 
mtt till Åbo, där han dä hadhe sitt hemwijst och sadhe han nn, att 
haa dä hadhe om Natte tidh pä Klostergatan kört sigh lam; fråga^ 
des» honom emoth hvadh, swarade han, iagh weett icke emoth fanadh 
dett war. Nu emedan bemste Lasse Näbb af heele menigheten blef 
ahngifwen, att han halwer waritt och är en stoor Drinkare och oro- 
li|^ karU, war ooh nn aUas iwningh) att han hafwer warit fM och 
draoken, dä han bem:te aitt &11 bekommitt hadhe, synnerligen och 
för den orsak sknldh att han nn sadhe, att han icke wiste, emoth 



218 

1664 finnes äiven antecknadt att Eric Blind, „8om een 
tijdh för sina ezessser ha^er Urkn hospitalet \K^t cthEfo- 
ten'S ånyo bevitjats inträde. 

1726 anhåller föreståndaren om att kongl. förordinngen 
om bränvinsbrännaiide af råg ook hreto måtte npplSaas &f- 
ven i hospitalskyrkan på Sjaklö ^på det att miasbmket^ som 
widh Siählöö tagit öfyerhanden med bränwiins brftnnaade 
af deras underhålls e^>anmåhl, må vara hämmad.'' Så skedde 
och härefter synes detta oskkk hafra npphört, men 1736 
anför han åter klagomål deröfyer att ;,sedan bränvins brän- 
nande allom blef tillåtit ett fast oansttadigt bränwins nyt- 
tiande ther i ho^itahlet öfverhandea tagit, eij allenast hos 
dem, som äro wid sitt fömnft, ntan och de andre thärstä- 
des inlöste hwaraf esomoftast skall förorsakas slagsmåhl och 
faselige swordomar; och ehnrawähl han till dess förebyg- 
giande af allt sådant aU ffijjt anwåndt, så skall likwist ifrån 
the therintiU belägne sochnar odi byar, så af the inlöste, 



hvad han sigb skenade; Widere blef och nu bein:te Lasse Näbb ahn- 
klagader af saligh H. Bengtz (fordom hospitalsspräsOeftterlefwerska 
hastro C is i I a, att han henne vthan någon gifvren orsaak i sijn drycken- 
skap och 6fvrerdådighet hadhe slagitt och kinpnstatt, på gatan f5r 
hennes portt, detta han och medh skääll eij emoth seija kundhe udian 
och sielff bekende, att han henne ett mnnslagh slagith hadhe t Derföre 
han och nn blef saakfeltt till 6 1|^ treeskifttess, efter 12 Gaprtt Sfiår- 
måla B. medh wilKJe i Stadzlagen. Ytterligare blef och na Lasse 
Näbb, af Matz Tysk dhe^ttigessfE^reståndarebeklagader att Lasse 
hadhee nu nyss slagitt Hatsess faastra, som och nn är dhe fattigess 
rededeija på SiällO<$ och att ofttebite Larss sigh fkst otilbOrligen 
och illa steller emoth hvar Mann där i spettalen, hwilkett ärende ooh 
saak blef skattit härfifrå rätten eflter 12 capttt i Rådstaga Balken 
till Lagh å Tingh att f^iMress, ransakass ooh dömass. Na ath! en 
samma, hlef nn här i rätten omtalatt, att bemtte Lasse Näbb, icke 
wore väll wärdigh att f& någon allmosa, emedan Imn är en brake- 
lig karl och låter sigh änna braka f9k en styrman och hyra såsem 
en båtcbyggiare där medh hån wäll kan <brt)ena sitt daghligitt brOdh 
enär han will. 



219 

som en dehl betiSikte, I&nUgen brinwin uti hoG^dtahlet både 
emot penningar och bröd, som och spanmåhl inpractiseras . . . 
Fä det slik ogadachtig- samt öf^erflödigfaet måtte före- 
kommas, samt ^pkannerligen the hofvndsvaga therigenom 
icke blifw^a till sina sinnen ännn mehra ftrwirrade, och så- 
ledes större beswto och ftf^enlyr förorsaka „har landshöf- 
dingen ej kunnat undgå att förordna att^ emedan de sinke 
och el&idige tfll sin kropps styrkio nödvändigt något be- 
taifmt, så tiUåtes hospitals föreståndaren allena bränwqn, 
för the samma till sahi hålla, och bör för den skuld till 
farSnwynets försäljande en tillförlitelig person hafv^a, som 
hc^ om dagen för 2 eller 3 öre k:mt till dem aflåter, sko- 
landes then som bränw^jnet kiöper straxt uti berörde sälja- 
res nSrwaro thet förtähra och ther någon wore så eländig 
sampt wanför, att then icke förmådde sielf gå till bränne- 
wijns sältjaren, så bör en sådan tå igenom ålder och upp- 
sjrmngsmannen eller någon annan beskelig, thet afhemta låta, 
men ingalunda ingenom någon dåre, på det ej något under- 
slef förlöpa må, och then ena i thens andras namn mehra 
taga och förtähra, än förmält är ... .^ 

Det sorgligaste och mörkaste minne i hospitalets hela 
historia är likväl förbundet vid namnet Olof Norman. Bland 
de separatister, hvilka i medlet af 1700-talet förorsakade pre- 
staskapet och myndigheterna i Österbotten mycket bråk, om- 
nSmnes äf^en enkan efter framlidne kronolänsmannen i Ny- 
karleby Lorentz Nordman, jemte sonen Erik Nordman") 
TOl samma slägt och religiösa sekt hörde äf^en Olof Nor- 
man (namnet skrifves äfven Nordman, men oftast Norman). 
Såsom förvaltare på en egendom i Skåne hade han därstä- 
des råkat i delo med presterskapet samt slutligen blifvit in- 



") Akiander, Matth. HiBtoriska upplysningar om religiösa 
rörelser i Finland, Del. I Helsingfors 1857. 

15 



satt på Kalmar slott. Qenom ettbref af konimg Fredrik I 
dat. den 24 Juli 1741 ^) anbefieJles emellertid landshöfdin- 
gen i E[almar Staél y. Holstein att med det första försånda 
Norman till Stockholm, för att derifrån befordras till Åbo^ 
dit ock hans hnstm och barn finge fö^a honom. Samma dag 
utfärdade konungen äf^en ett bref i samma sak till öf^er- 
ståthållaren i Stockhohn. 

Likaledes erhåller landshöfdingen i Åbo baron O. B» 
Uxkull genom ett knngl. bref af d. 23 Juli 1741 såv&l un- 
derrättelse om Normans ankomst, som ock närmare instruk- 
tioner, om huru med honom vidare skall förfaras. Brefvet är 
af föyande lydelse: «*) 

»Till Landshöfdingen Baron Uxkull, at Olof 
Norman må intagas uti Skiälöö Hospital och 
therstädes niuta dubbel portion. 
»Friedrich etc. Uppå Cahnare slott är en, Olof Nor- 
man benämnd, för sine, från wår rätta ewangeliska lära^ se- 
paratistiske och skUjaktige hysande meningar, några år wor- 
den hållen, så wäl till hans underwisning, at bringas från sina 
willosatser, som ock at wara under inseende, på det att han 
icke måtte bibringa androm samma sine meningar; men som 
det icke lägUgit faller at hafwa honom längre på Calmare 
slott, så hafwa Wij fallit på de tankar, at låta honom, som 
e]|jest är af ett saktmodigt och stilla wäseende, föras till Åbo, 
därstädes i Skiälöö hospital att intagas och niuta nådebröd 
i sin öfriga li&tid, dock under inseende af hospitalsprSsten 
och föreståndaren, att ifall han skulle förmärkas willa be- 
tyda androm sine wilfarande meningar, sådant honom för- 



**) Jostitie reviBionens registratnr lör 1741 foL 334 i kongL 
8T. rikBarkivet 

**) Justitie revisionens registratnr iör 1741 fol. 331 ikongl. sv* 
riksarkivet 



221 

s; låtandes W^ jtmwU Wår befalbung atgh tiU Bisko- 
pen och Consist<»rhim icke all^iast dtrom, utan och låta ho- 
nom, af någon npbyggelig prftst, af de swftnska prftsterne, då 
oeh då besökas, som söker til at än ytterligare i saktmodig- 
het^ af Guds ord, öfv^ertyga honom om sin wilfarelse. Det 
är för den sknl wår nådige wilja, at I icke allenast fogen 
den anstalt, af ofranntamde Norman, når han härifrån dit 
anlfindandes warder, blifwer i Siälöö hospital intagen, att 
therstädes ninta hoswarelse och uppehälle, til dnbbel portion, 
utan ock Oss förut i underdånighet wid handen gifwen^ hwad 
som till hospitalet vanligen ärlägges, för en person, som 
tin en portions åtnjutande, där inköpes, at W^ betalningen 
fk denne Normans inkiöpande kunna anordna. Och ehuru 
wäl W^ hafwa tillåtit, at bem:te Normans hustru och barn 
må wara honom följaktige, om de så willa; så komma de 
dock icke at niuta någon förplägning wid hospitalet; utan 
tamna de med tienster och arbete hos godt folk, elliest til- 
städjas at förtjena deras uppehälle. Och Wij etc. Stockholm 
i Bådkammaren d. 23 Julii 1741. 

Friedrich." 

Huruvida det kort derpå utbrutna kriget eller andra 
orsaker vållade uppskof med Normans öf\rersändande är obe- 
kant, men visst är att han först på hösten 1744 öfverkom 
till Åbo och blef den 20 Oktober nyssnämnde år insatt på 
Åbo slott. Derstädes vistades han till den 11 Maj påföljande 
år då han öfverfördes till Sjählö. ««) Enl. landshöfdingens 
bref af d. 13 i samma månad skulle han i hospitalet „niuta 
dubbelt underhåll .... i hela sin lifstid". En särskild bygg- 
nad hade här blifvit för honom i ordning stäld, men då den 



**) Åbo och Björneborgs läns verificationsbok för 1746, Band 
n, fol. 4249. 



232 

b^Euuis vara för trång, emedan han hade „et^ stort hnshåU 
och nog husgerådssaker'', sä nppfördes ftnnusammaår mny 
byggnad för hans rftkning. 

Tyst och stilla förflyta nägra år, men 1751 ådrager han 
sig ånyo vederbörandes nppmftrksamhet Den 4 Jnli nyss- 
nftmnda år hade nemligen ett af hans barn aflidit, och tro- 
gen sina åsigter hade han sjelf redan samma dag begrafyit 
det i en kryddgårds täppa. Hospitalsföreståndaren inrappor- 
terar hfindelsen till landshöfdingen och biskopen och nftr- 
maste fö^den häraf var en skrifvelse af den 19 Juni 1751 
till prosten i Nagn Abraham Miödh, hvari det bland an- 
nat heter: ^^) ,,ehnrawäl consistorinm jemwU för detta 

antydt såwäl Tit som presterskapet på SjShlö, att hafra å 
denne Norman och dess företagande ett vaksamt öga, har 
dock consistorinm igenom denna af inspect<Hii Litauder 
afgifha rapport måst falla på de tankar, att å bemUte se- 
partist och dess förehafvande ej torde hafvas ett så alfvar- 
samt inseende, som dess person och företagande fordra. 
Consistorinm föranlåtes altså, att härmed infordra såy&l 
Tit:i som presterskapets på Själö utlåtande, hnmvida emot 
merbemälta Nordmans sjel&yåld såväl i den delen, hvad 
dess aflidne dotters begraf\rande, som hvad dess e^est plä- 
gade bekantskap och umgänge med närmare eller Qärmare 
församlings ledamöter angår, vederbörliga mått och anstal- 
ter blifvit tagne ^ Det affordrade utlåtandet afgafs, 

men åtgärderna befonnos så otillfredsställande, att biskopen 
och landshöfdingen sågo sig föranlåtne att den 31 Juli 
1751 utfärda födande skrifvelse «) : 



*0 Akiander, Matth. anfSr detta bref 1. c. Del. I pag. 148, 
men namnet skrifves här Borman i st f. Norman. 
») Hospitals arkivet på Sjählö. 



228 

„Uti nedannamnda Mål h&f^a vederbörande att 
ställa sig födande tQ efterrättelse: 

l:o) Som catecliismi förhOrens fita^smninelse i SiählO är 
i sig sielf en offtrsvarlpg] efterlåtenhet; ty böra prästerska- 
pet hädanefter en så angelägen deras ämbetes pUgt bättre 
beråka och samma förhör framdeles med all eftertr7ckel[iga] 
nit odi högsta vinläggning drif^a och skiöta. 

2:o) Belsräfifande Normans dotters begrafiiing i en krydd- 
gårdstäppa, tTärt emot k(mgL kyrkolagens 18 Cap. 4 §, så 
b5r ihetta mål hos vederbörande domare i orten vid nästa 
ting af föreståndaren anm&las och thess utlåtande häröfrer 
afwaktas. 

3:o) Haf^a prästerskapet tillika med föreståndaren at 
noga tilse, det ingen af de resande främmande hädanefter 
må med Norman conversera, til hvilken ända föreståndaren 
har at straxt tiUsäja them som vilja inn til Norman, det 
sådant icke är tillåteligt, såsom ock wama Norman sielf, 
att icke nmgås med någon annan. Men skulle någon emot 
föreståndarens förbud lika fult tränga sig inn till Norman, 
eLr Norman icke akta en sådan prästerskapets och förestån- 
darens varning, så äger föreståndaren at befordra och aflef- 
verera then tergiverserande till nästa kronobetient, hvilken 
har att forsla en sådan til Landscancelliet härstädes; men 
för Norman sielf bör föreståndaren i sådant fall och ther 
han på åtvaming ei håller sig från umgänge med andra, in- 
näiålla af dess månadskost efter det som i kongl. kyrko 
ordningens 28 cap. Ii § stadgas. Dock håller man ännu för 
betänkligt, at om thenna sak utfärda några publique var- 
ningslysningar till sockname omkring hospitalet. 

4:0) Finner man fördelaktigt icke allenast at Normans 
barn äga frihet, utan ock skulle giema see at the ville be- 
gifva sig ifrån sine föräldrar och hos annat folk antaga tienst. 



224 

5:0) Thet numera moderlösa flickebarnet Lisa ved namn, 
som Norman at npfödas nptagit, åligger föreetåndaren at 
fodersammast tilbakars skaffa til thes fader dragonen pä 
H&ppilä rastshåll i Hir&ala öö eller på något annat godt 
ställe, och ingalunda låta thet af Norm an ytterligare npfost- 
ras. Åbo d. 31 JuUi 1751. 

Jean Georg Lillienberg. Joh. Browallius. 

Under denna str&nga nppsigt, hvilken i många af- 
seenden är egnad att i minnet återkalla sagan om den så 
kallade jemmasken, framlefde Norman sina dagar ända till 
den 16 maj 1773, då han ändteligen afled vid 85 års ål- 
der. Hans hustru Maria öfverlefde honom samt förunnades 
i kraft af ett af biskopen och landshöfdingen utfärdadt bref 
af d. 30 Augusti 1773 att i sin öfriga li&tid, fä „ninta den 
ena af de fattigkoster, som dess man i lifistiden åtnjutit, 
samt äfven förblifva vid den i hospitalet inbragta egendo- 
men ostyckad, dock under vederbörandes tillsyn emot all 
förskingring deraf tiUs den framdeles efter hennes död helt 
och håUet hospitalet hemfaller''. Hon afled vid 80 års ålder 
den 23 November 1780. Hennes efterlemnade egendom sål- 
des derefter på auktion samt inbragte hospitalet hela 28 
Rdr. 36 sk. 2 rst. specie. 

Så lång denna sorliga historia. Den visar nogsamt 
huru ett hänsynslöst trosnit kunde gestalta lifvet för en Baktr 
modig och stilla medborgare, hvars enda fel var att han 
ttokte annorlunda än hans samtida samt icke kunde förmås 
att vika från den öfvertygelse, som skänkte honom den stör- 
sta tillfredsställelsen. 

Då Finland skildes från Sverige upphörde äfeen kongl. 
seraphimer ordens gillets öfverinseende öfver hospitalet och 
detta åliggande ^förtroddes åt kejs. regeringsconse^ens can- 



835 

riiezpeditioii ^). I egenskap af chef f&r denna företog gref^e 
Carl Mannerheim åtföljd af referendarie sekreteraren me- 
djdne ddctor Fr. W. Sadloff den 17 JnU 1809 ett besök 
på SjSUO. Ur den öf^er detta besök npsatta och till rege- 
rmgaconse^en inlemnade berättelsen må några utdrag med- 
delas: ««) 

^Hospitalsgården är bdägen på en höjd, 

husen ställde i fyrkant, med ett slutit plank af bräder emellan. 
Gårdsplanen vid pass 50 ahi lång och 86 abi bred, inom 
hTiIk^i finnes 

1:0 Ett stenhus, 28 ahi långt 12 ahi bredt, hrari- 
genom är ingång till gården, består af ett kök, 12 ahi i 
fyrkant, som tillika är bagarstuga, samt 2:ne kamrar och 
en rymlig och l^jus vind ofvanpå. 

2:0 Ett stenhus till yenster, 36 alnar långt 12 alnar 
bredt med farstuga, en kammare midt uti för hospitalsdren- 
gen, samt på ömse sidor ett rum för dårame, hvaruti en 
gftng 8 V2 ^^ ^^^^ ^^^ afplankade 5 ceUuler på hvardera 
sidan, tillsammans i begge rummen 20 celluler af 8 Vs &1bs 
längd och 3 alns bredd, försedd med små högt uppsatte 
farter, de flesta utan galler. Uti hvardera rummet blott 
en kakelugn midt på gången. 

3:0 Ett stenhus midt emot köksbyggningen, 12 al- 
nar i fyikant, med 6 celluler af samma storlek och beskaf- 
fenhet, som de förra utom att fönstren äro med jemgaller 
försedde. — Dessa tvenne stenhus äro för några år sedan 
genom seraphimer gillets försorg uppbyggde efter meddelad 



**) Landshöfdingen och biskopen utgjorde hospitalets «di- 
rektion^ 

**) Finl. statsark. Nyare handlingar rörande Sjählö hospital. 



336 

ritaiing för en kostnad af 4000 Bdr. B. G. S. och b^mmos 
i godt stånd. <^') 

4:0 En träbyggning tiU höger gammal och förfallen^ 
men kan g^om brädfordiing och andra smärre reparationer 
ännn flera år blif^a för sitt ändamål tjenlig. TQl indebiing^ 
af densamma alldeles af samma beskaffenhet som den mot- 
svarande venstra flygeln och innehåller 20 celluler. Af dessa 
byggnader äro de trenne förstnämnde brandförsäkrade och 
a%iften erlagd till och med år 1808. 

Utom gården befindtliga byggnader, som tillhöra hospi- 
talet: 

1:0 Här vid hospitalsgården är en gammal bod af vid 
pass 8 aln i fyrkant. 

2:0 Icke långt derifrån en rymlig 2 vånings byggning, 
likväl mycket förfallen, som för detta varit bebodd af en så 
kallad klockare prest, men sedan af seraphimer gillet inlöst 
och ämnad till boningsrum för sysslomannen. 

3:0 Nedre vid sjöstranden en vanlig badstuga af tr& 
nyligen uppförd. 

4:0 Hospitalspredikantens boningsrum belägna i vä- 
ster från hospitalet, ännu brukbare^ men fordra flera repa- 
rationer. 

5:o Spanmålsmagasinet belägit på ensärskildhalfö bredvid 
kyrkan, tycktes vara ganska förfallit och behöfver reparation. 



••) Dessa byggnader uppfördes under åren 1801—1803 och ut- 
gjorde kostnaden enl. entreprenad contraktet af den 15 Julii 1800. 

För kokhuset 1170: 46: 8 

„ koppelhnset 846: 43: 8 

„ dårhusbyggnaden 2197: 10: S 

„ inkörsporten samt ett hembgt hus 40: 30: — 

Summa Bdr. r. g. s. 4255: 30. — 
Härtill kom. 200 Rdr. r. g. s. utgörande kostnaden för en i 
kontraktet icke upptagen källare, som byggdes under kokhnset. 



327 

6:0 Kyrkan af tarftd &r oidcså betydeligt förfallen och 
kyrkogård» saknar alldeles st&ngsel. ^^) 
7:0 Trenne vftderqvamar. 



**) I sammanhADg hftrmed må några ord n&miiaa om. denna 
kyrka. Den frän Åbo 1624 hitflyttade hospitalskyrkan egde bestånd 
inda till 1733, då den nedrefs och en ny, ännn bestående kors- 
kyrka af trft uppfördes. Å en i kyrkan uppsatt tafla är antecknadt 
att byggandet begyntes den 1 Juni 1733, fullbordades d. 23 Ang. 
samma år, samt invegs den 26 Aug. af Magister Henrik Alanus. 
Yid detta tiUfUle voro 3 ,houboister« hemtade från Åbo, hvilka 
jemte den i hospitalet intagna studenten Johan Zadler »mnsijsera- 
de Gudi till ähra och kyrkian till prydnad*. Kyrkan, uppförd i kors- 
form med ingång i ändan af södra korsarmen, är fOrsedd med 9 fen- 
ster (af hvilka 8 st. ännu 1841 voro med bly och 1 med trä bå- 
gar), ljus och rymlig. Altaret i ändan af östra korset, altartaflan i 
Sweidels maner föreställer nattvardens institlielse och vid predik- 
stolen finnes en oljetafla (kluddverk) föreställande en engel besö- 
kande en sjuk, med påskrift C ar o lus Joh. von Holthusen dona- 
vit A:o MDCCXXXIIU. Kyrkans vestra korsann är a&tängd ge- 
nom ett högt genombrutet träskrank, innanför hvilket en skild liten 
altarkrans finnes och bänkar af enklaste slag. Det var här de spe- 
telska fingo bivista gudstjensten. Ingången hit är genom en liten 
dörr (icke olik en ladas) i ändan af denna korsarm. Midt under kyr- 
kan finnes en af hospit^föreståndaren Erik Lithander omkr. 1759 
nppbygd murgra^ i hvilken det 1841 förmäles att ännu i senare tid, 
lik blifvit nedlagda. Norra korsarmen är genom en tät brädvägg åtskild 
irån kyrkan och använd som sakristiga. Här förvaras kyrkans skrud 
bestående af: en messhake af svart sammet med siifver galon, en 
messhake af blå atlas med Kristus på korset i gammalt broderi; (har 
sannolikt tillhört 8:t Jörans hospitals kyrka). £n messhake af blått 
dammast med Kristus pä korset i gammalt broderi (öfverlemnad ltt61 
från Nagu kyrka till Sjählö). En messhake af gulbrokig dammast 
uUn kors. 1691 d. 21 Dec. förärade Henrik Bäär till kyrkan en 
messings ljuskrona och erhöll derför sig tillförsäkrad grafttäUe i kyr- 
kan .rätt under funten^ Ty värr dog han i Sverige. — Invid kyrkan 
en kyrkogård. — Kyrkans kärl, som sedan 1841 förvaras hos före- 
ståndaren, bestå af: l:o en invändigt förgyld kalk med patén af siif- 
ver vägande tillsamman 36 lod. På kalkens fot Carl XI:s namn. 
skiffer och på kanten af patenet ett S:t Qeorgs kors i hvars midt sy- 
nes en ur molnen sig sträckande arm med två fingrar, på den annars 
knutna handen, utsträckta. Förfärdigades 1688 at guldsmeden i Åbo 
Hans Meyar för ett pris af 43 Dal 21 öre 8 p. s:mt (Åbo och B:borgs 



228 

Utom dessa högtalet tillhörige hos ftro i granskapet 
en mängd gamla stugor, mer och mindre förfallne, som be- 
bos af åtskillige inhyseshjon och hospitals betjentes efter- 
lemnade hastrar och barn. En billig farhåga f5r eldsvida 
synes fordra att desse onjrttige hus bortskaffades och f5r 
framtiden dylika missbruk förbödos. Hospitals qrsslomanneii 
bor nu i dess efter utsago egne hus på hemmanet, som ftr 
bel&git nfigra hundrade alnar från hospitalet Hemmanet 
^syntes annars vara försedt med vanlig åbyggnad. 

Antalet af hospitalstgonen var för närvarande 43 per- 
soner, hvaraf 24 mankön och 19 qvinkön. 40 voro på stu- 
let närvarande, 2:ne haf^a seraphimer gillets tillstånd att 
utom hospitalet njuta underhåll, och en var frånvarande i 



läns verificationsbok för 1689 fol. 6201). 2:o En kalk med patén af 
flilfVer helt och hållet förgylda^ vägande tillsamman 25 lod. Nedanom 
bägaren i munkstil JHESUS CHRISTUS. Vk demnder utstående 6 
st knappar JHESUS (en bokstaf på hvar knapp); nedanför dessa: 
sone maria. På foten finnes ett upphöjdt cmcefix och på ömse si- 
dor derom inom hvar sin sköld ett 1 och ett h. Nederst kring foten: 
lårens— hannes— son—-criBtin— thomas — walborg— ihesns — 
maria. (Har sannolikt fOrat tillhört S:t Jörans hospitals kyrka). 3:o£n 
kalk med patén af förgyld koppar på svarfvad träfot med följande 
inskriptioner i mnnkstil: G [o 1 1] h i [1 f] n n [s] samt nedanför denna: h i [I f] 
m[a]ri[a]. (Blef 1661 från Nagn kyrka öfverlemnad till SJählö). 4:o 
En liten kalk med patén af tenn. — Kyrkans klockor äro upph&ngda 
i en liten stapel af resvirke på planen utanför kyrkan. Den större af 
dem vigande 1 1 L9 17 fi^ bär upptill inskriften GLORIA IN EXCELSIS 
DEO. På ena sidan finnes svenska riksvapnet och på den andra si- 
dan: LIB: BARO: LORENTZ CREUTZ; EPISC: AB: D. JOH.GEZE- 
LIU8; V^TÄLLÄRDE HER ERICH STODIUS; VVrÄLBETRODDE 
HENRICH BÄÄR. Den mindre klockan visar upptill: JEHOYA ANNO 
1660. NedtiU: LAURENT PETRI HOFFMANN. Då genom Kcjs- 
förordningen af d. 4 Febr. 1840 hospitalsprestens tjenst indrogs, an- 
sågs kyrkan öfverflödig och bestämd att neddrifvas. Den stod derpå 
oanvänd ända till 1865 då den ånyo iståndsattes, sedan i följd af ett 
kejs. bref af d. 15 Juni 1865 gudstjenster påbjödos att af Nagn soc- 
kens presterskap hållas derstädes 3 å 4 gånger om året 



229 

Naga socken ataii tillstånd. En d&re nnderhåUes af sine 
slågtingar, ftr icke i förteckningen upptagen; han ftr hemma 
fria Lemo socken i Åbo lin och såsom förmögen förmode- 
hgm icke af slftgtingama inlöst, af crsak att hans egendom 
efter författaingame då borde tillfalla hospitalet Utom en 
karl som är behäftad med obotelig yenerisk sjnkdom äro alla 
öfrige svagsinte. 8 å 9 äro i hög grad galne, de öfriga 
hafira frihet att gå omkring på ön, otan att någon olägen- 
het af dem förorsakas .... 

Ehnm den anslagna staten — tyckes vara mer än till- 
ridcelig, befanns dock detta hospital för närvarande nti ett 
beklagansvärdt och nselt tillstånd. De olyckliga varelser som 
ået med dyr kostnad nnderhåUas sakna, ntom födan, hvar- 
offer ingen klagade, alla öfrige lifvets beqvämligheter. Långt 
ifrån att behandlas med det ömma medlidande, som deras 
belägenhet äger rätt att påkalla, synes man nästan glömt 
att de äro af samma slägte, som deras uppsyningsmän. In- 
oeslntna i trånga, högst olämpliga kattor, ntan afeeende på 
m^ eller mindre vansinnighet, skall väl deras tillstånd, 
långt iMn att förbättras, snarare öf^ergå till förtviflan och 
deras elände tidigare slutas, än naturens vanliga ordning 
krafter. Snygghet och vädervexling var i dessa hålor allde- 
les iörsnmmad och ehuru midt i sommaren, funnos fönsteme 
ständigt tillslutne, hvaiigenom stanken ökades till en nästan 
pestilentialisk grad. Uti IsräbyggningeD till och med perso- 
ner af olika kön om hvarannan boende. De flesta af hospi- 
tals iQonen funnos halfhakna och några äfven försedde en- 
dast med få trasor att dermed skyla vissa delar af kroppen. 
Icke en gång hahn att ligga på, endast bräder gjorde de- 
ras nöd vida sämre än missdådares i allmänna fängelser. 
Sysslomannen förebar väl till sin ursäkt att .... på staten 
icke något finnes anslaget till anskaffande af gång- och säng- 



280 

kläder; och ehura det älVeii så föiiiåller sig, tyckes dock 
utspisningm yara så högt tilltagen, att atan eai nog synbar 
egennytta ett öf^erskott till fyllande af dylika nödvåodiga 
behof bordt uppkomma, hvartill så mycket mera anledning 
torde finnas i nnyarande' sysslomannens företrädares uppfö- 
rande, som utan att stäUa en sådan utgift i fråga, sielf haft 
omsorg om hospitalslyonens förseende med deras nödrftndi- 

gaste behof Ehuru hospitalets betjening borde vara mer 

än tillräcklig för behof\ret, nyttjas densamma troligen mara 
till sysslomannens egit gårdsarbete och andra sysslor, än till 
den för inrättningens ändamål nödige uppassning. Mer än 
en dreng och en piga syntes åtminstone icke nu närvarande 
och mölnare, smed samt inköpare, ehuru i staten upptagne, 
funnos efter berättelse alldeles icke. Läkiu*eyård saknas helt 
och hållet, och om någon insjuknar måtte den i elände 
förgås. 

Enligt den af seraphimer gillet uttodade instructionen 
äro landshöfdingen och biskopen hospitalets öfVer förestån- 
dare, men den närmare tillsynen är uppdragen kyi^oherden 
i Nagu socken, dock som denna syssla tör närvarande är le- 
dig, så är vid inrättningen ingen tillsyn och sysslommannen 
utan all controU.^ 

I följd af denna berättelse afläts d. 3 Sept. 1810 ett 
kejs. bref till landshöfdingen och biskopen, med uppdrag att 
med biträde af någon skicklig läkare uppgöra project till en 
ny organisation af hospitalet, hvarjemte föreståndaren anbe- 
faltes att innan vinterns ankomst förse hospitalsl^onen med 
nödiga kläder samt halm och täcken för deras sängar. I föiv 
ening med professoren vid Åbo universitet med. d:r Gabriel 
Erik von Haartman uppgjorde nu landshöfdingen och bi^o- 
pen det äskade projektet, hvilket insändes till kejs. r^erings 
conseyen d. 18 Dec 1811, jemte ett af prof. v. Haartman 



281 

qpgjordt förslag tiU en ny q^rdaiBg för inr&ttningen. I 
bref af den 9 Jnni 1812 meddelas nådigt bifall till de af 
ho^itals direktionen föreslagna reparationerna och ändrin- 
garna af hospitalets byggnader, det gamla dårhusets m. 
fl- byggnaders försäljning, åeai af prof. v. Haartman 
uppgjorda spisordningen sknlle antagas, samt ifrån den 
Ir^a S^t. införas, (införandet sedermera uppskjutet till 
d. 1 Maj 1813) de inlöstas antal skulle tillsvidare utgöra 
endast 40 personer, säng- och gångkläder skulle genom en- 
tr^renad auktion anskaffas. Rörande renligheten och ord- 
ningen vid hospitalet egde direktionen inkomma med „för- 
dag till ett förbättradt reglemente i denna del, lempadt tilli»- 
Yidare efter hospitalets närvarande beskaffenhet .... [och] 
ehmnväl en läkares tillförordnande vore af särdeles angelär 
genhet ansågs dock med hemställan derom än böra anstå 
till dess hospitalets stat närmare blifvit utredd och denslu- 
tdiga regiaingen med hospitalet försiggått^. Förslag till 
ett; nytt reglemente och en ny stat för hospitalets tjenste- 
män och betjente uppgjordes nu och sedan de genom ett 
kejs. bref af d. 15 Februari 1814 blifvit godkända, blef så- 
väl reglementet och staten den 14 derpå födande Mars af 
hospitals direktionen utfHrdadt samt trädde i gällande kraft 
den 1 Maj 1814. (Se bilagan N:o VI). 

Hospitalets utvidgning och förbättring utgör emellertid 
fortv»*ande föremål för regeringens omvårdnad och öfver- 
läggningar. Gång efter annan infordras hospitalsdirektionens 
utlåtande och betänkande rörande hospitalet och slutligen 
9lgifver direktionen d. 24 Februari 1819 ett omfattande förslag 
om dess utvidgning och dess försättande i ett ändamålsenli- 
gare skick. I stället för bifall till detta förslag fick hospi- 
talsdirektionen emottaga ett nådigt bref af den 20 Aug. 
1822, hvari bestämdes att hospitalet skulle flyttas ifrån Sjählö 



282 
till Åbo stad eller något tgenligt ställe derinvid. «^ Valet 



*^) Det kej8. brefvet härom förvaradt i Medicinalstyrelsens arkiv 
bland till hospitalsdirektionen ankomne kejs. bref är af följande Ijdelaer 
»Till Direktionen för SjählO hospital angående hospitalets fljttaiiig^. 
Alexander etz. Wi hafve i nåder låtit oss föredraga Edert under- 
dåniga memorial af d. 24 Febniari 1819 angående SJählO hospitals 
ntYidgmng och förbättring jemte Edert tillfölje af Wår den 6 April 
meddelte nådiga remiss under den 9 siatL Nov. i samma ämne ytter- 
ligare afgifhe underdåniga utlåtande, men som Wi dermed af före- 
komne skäl, funnit hospitalet för framtiden böra ifrån SjählO till Åba 
stad eller något tjenligt ställe derinvid förläggas; Altså och jemte det 
vid denna beskaffenhet närmare utlåtande Gfver hvad I sålunda hem- 
stält, för det närvarande förfaller, vele Wi härmedelst i nåder hafva 
Eder anbefiUt att till oss inkomma med underdånigt försh^ angående 
såväl tjenligaste stället för hospitalets anläggning och sättet för flytt- 
ningens verkställande, samt bestridandet af den dertill erforderliga 
kostnad, såsom och huru de hospitalet nu tillhörige och å SjählO be- 
findteliga byggnader må för kronans och hospitalets räkning, f6r- 
monligast kunna användas. Wi befolle etz. Helsingfors den 20 Au- 
gusti 1822. — Enligt H. K. M:ts eget beslut F. Steinheil, C. Man- 
nerheim, Carl Walleen, Gustaf Ladau,G. v. Kothen, A. Fin- 
k en berg. — De motiv som förestafvat en sådan fljrttning synas, enl. 
ett i Finl. Statsark. befindtligt memorial härom, hafva utgjorts af att 
hospitalet såsom beläget afisides och på en under vissa årstider otillgäng- 
lig O icke kan tillbOrligen öfvervakas, att en läkare, som för inrätt- 
ningen är oumbärlig, icke kan utan stora kostnader der stationeras, 
hvarjemte hela inrättningens underhåll är vida kostsammare der än 
på ett annat lämpligare ställe. — FOrsOk hade visserligen gjorts att 
erhålla läkare anställd vid hospitalet Bedan 1813 då sysslomannatjen- 
sten anslogs ledig ingick i annonsen härom, att sökande borde ^med 
bepröfvad redlighet, drift och pålitlighet förena nöjaktig kännedom och 
skicklighet uti läkare konstens utöfhing i allmänhet (Åbo tidn. 18ia 
N:o 73). Ehuru ingen så qvalificerad sökande då infann sig upptogs 
dock en liknande bestämning i § 2 af det reglemente för inrättnin- 
gen, som utfärdades den 14 Mars 1814 och då ^ensten härefter d. 2fr 
Juni 1819 ånyo anslogs ledig (Åbo allmänna tidn. 1819 N:o 82) in- 
gick åter samma bestftmmelse i annonsen härom. Bland andra sö- 
kande anmälte sig denna gång äfven bataljonspredikanten, filosofie 
och medicine doktoren Erik J. Gummenius. Sedan han med ho- 
spitalsdirektionen öfverenskommit om att jemte föreståndarelönen få 
uppbära äfven en del af predikantens lön emot vilkor att förestå 
begge dessa tjenster samt dessutom tillhandagå de inlösta med nö- 



283 

af hAifÖr ISmpMg plats blef allt annat Sa Ifttt. Till m bör- 
jan f5reslog8 att detsamma skulle uppföras på Eähärlä hem- 
mans mark, men denna plats förkastades, sedan det bliMt 
ådagalagt att derstftdes icke fanns tillgång till godt vatten. 
HåreRer stadnade vederbörande i sitt val vid en till Lill 
Heikkilå kungsgård hörande äng, bdägen emellan Sotalais by 
och Eorpolais udde invid Åbo å, hvarvid det för hospitalet 
utsedda området skulle sträcka sig ända till den lilla bäck^ 
som i närheten af sistnämnda udde inflyter i ån. Under- 
handlingar om platsens afträdande inleddes med d. v. inne- 
hafvarene af nämnda kungsgård baron Knut v. T ro i Is arf- 
viD^l^ar och allt syntes låfva en god utgång, då Åbo brand 
1827 inträffade. Vid den efter branden företagna reglerin- 
gen af stadens område inrymdes det för hospitalet ifråga- 
satta området i den nya stadsplanen och blef för stadens be- 
hof inlöst Sedan sålunda äfven denna plan strandat, väcktes 
fråga <Mn att flytta icke blott Sjählö hospital, utan äfven Kro- 
noby hospital samt förlägga begge inrättningarna till Åbo 
slott. Då emellertid såväl landshöfdingen, coUegium medicum 
och int^identen för allmänna byggnaderna, hvilkas utlåtande 

(% läkarehjelp, utnämndes han d. 5 Dec. 1819 till de nämnda före- 
nade tjensterna samt begaf mg omedelbart härpå till Sjählö för att 
öfVertaga be&ttning^n. Framkommen dit £stnn G. emellertid kyrko- 
herden i Naga fiiltprosten Mich. Avellan bortrest, samt befallnings- 
maimeR S. Wessel sjnk, och då någon af- och tillträdes syn eller 
inyentering utan deras närvaro icke kunde försiggå, begaf sig C. 
efter några dagars vistelse på Sjählö derifrån till Hvittis. I följd 
af de besvärligheter han på åten*esan från Sjählö nödgades utstå, 
ådrog han sig emeUertid lunginflammation och derpå acut reumatism, 
hvarföre han i bref af den 10 Jan. 1820 hos hospitalsdirektionen an- 
håller om att icke behöfva tillträda tjensten föran den l M^, hvar- 
tUl direktionen vid sitt sammanträde d. 12 April 1820 besluter att 
då ,d7 C. sig så förhållit att direktionen icke vidare kunde till ho- 
nom hafva något förtroende, skulle detta memorial till dir. öf- 

riga handlingar läggas, dock skulle G. om sitt entledigande under- 
rättas*. (Hosp. dir. prot. i Medicinal styr. arkiv). 



284 

härom infordrats, enstAmmigt fik^klarat att slottsbyggnaderna 
i Åbo ^såyU för deras beskaffenhet samt otjenliga oeh osanda 
läge, som i anseende till gran^apet med öfiiga i slottet be- 
findteliga inrättningar, blif^a för ett ändamålsenligt dårhiu 
olemplige, samt — dessa byggnaders iståndsättande till 
sagde bebof icke annorledes än medelst nästan fiillkomlig 
ombyggnad och dryga kostnader knnde ske^, förföll äfven 
denna plan. Under hela den tid dessa öfverläggningar om 
hospitalets flyttning och fruntida placering pägingo, måste 
dock hospitalet på Sjählö underhållas. Tid efter annan in- 
kom derföre dess direktion till styrelsen med betänkanden rö- 
rande hospitalets behof och förslag till deras fyllande. I 
hvart och ett af dessa framhåUes behof vet af läkareyård för 
de derstädes inlöste och 1830 föreslås bl. a. att till dess 
hospitalets flyttning kunde försiggå „en af Åbo stads läkare 
skulle engageras att så ofta som möjligt, men åtminstone 
en gång i veckan besöka dårhuset för att anordna om då- 
rarnas skötsel och vård, en åtgärd visserligen icke tillräck- 
lig dock så gagnelig, ... att många uslingar, de der nu un- 
der närvarande .... vanyårdnad (såvida de sakna all medi- 
cinsk vård) icke allenast icke förbättras till sitt förstånd, utan 
bestämt försämras, kunde blifva botade^. Då emellertid alla 
de 'föreslagna åtgärderna endast voro afsedda att afhjelpa 
de mest trängande behofven, men blott i ringa mån till- 
fredsställde tidens stegrade kraf på sinnesjukas vård och 
behandling, då behofvet af utvidgade dårvårdsanstalter blif- 
vit allt mer trängande, „sedan dårar ligga öfverallt i landet 
till fara och styggelse för andra;" då Sjählö hospitals flytt- 
ning till Åbo mött oväntade svårigheter och då efter Åbo 
brand och universitetets samt collegii medici flyttning till 
Helsingfors landets förnämsta läkare krafter numera be- 
funne sig derstädes, anbefaltes t. f. generaldirektören för me- 



285 

dicinalyerket genom ett kejs. bref af d. 9 Dec. 1832 såväl 
att föreslå en l&mplig lokal för en dårvårdsinrftttning uti el- 
ler invid Helsingfors, som att uppgifva storleken beskaffen- 
heten och inredningen af de i sådant afiseende erforderliga 
byg^adema m. m. Den 12 Sept. 1833 afgifver åfven t. f. 
generaldirektören det fordrade förslaget, hvarefter ett kejs. 
bref utfärdas d. 23 Aug. 1836, genom hvilket anbefalles att 
ett dårhus för 70 sjuka skulle uppföras på en udde vid lapp- 
viken nära intill Helsingfors^ *^) hvarjemte ett kejs. bref af 
d- 4 Febr. 1840 •^ (hvaiigenom landets dårvård öfverhufvud 
ordnas) vidare bestämmer att hospitalet på Sjählö skulle för- 
ändras till förvaringsställe för sådana dårar, hvilkas olyck- 
liga tillstånd icke medgifver hopp om förbättring''. Genom 
samma förordning fastställes äfven en ny stat för sistnämnde 
hospital ^), den förra hospitalsdir^tionen upphäfdes och 
anstalten stäldes under inseende af den genom samma för- 
ordnings 30:de § tillsatta »direktionen för dårvården i Fin- 
land''. Hospitalets kapital och inkomster ^^) förenades med 
den nu stiftade dårhusfonden, hvarvid likväl landboräntoma 
fortfarande skulle uppbäras af hospitalssysslomannen, hvilken 
äfven ålåg att å hemmanen anställa ekonomiska besigtnin- 
gar. Tillika bestämdes att å hospitalet skulle förvaras 40 
inlöste och 6 för nfigon tid inackorderade dårar och hvad 
läkarevården vidkom stadgades att vederbörande provincial- 
läkare må, på sysslomans kallelse^ besöka hospitalet så ofta 



**) Rabbe, F. J. Finlands medicmal fbr&ttningen Del. Illpag. 
6^. Helsingfors 1646. 

••) Rabbe, F. J. L c. Del. III pag. 721. 

^•) Rabbe, F. J. 1. c. Del III pag. 734 Se bilagan N:o YH. 

^^) Genom ministeriel bemedling utbetaltes 181 1 ett vid fredsslntet 
1809 uti allmänna hospitals och bamhusfonden i Sverige inneståeade 
SjählO hospital tillhörigt kapital af 601 Rdr. 33 sk. 5 rst hvilket ka- 
(Ktal under hospitals direktionens förvaltning så förökades att vid 

16 



236 

någon af de der förvarade dårar, är i behof af läkarevård. 
På denna fot stod läkarevården derstädes ända till 1857 då 
vid regleringen af provindaUäkare distrikten i landet stad- 
gades att provincialläkaren i Bimito distrikt vore skyldigr 
att äfven handhafva sjukvården vid hospitalet på Sjählö och 
genom kejs. bref af d. 25 Augusti 1858 bestämdes att han 
såvidt årstiden kan medgifva en gång i månaden bör besöka 
nämnda hospital. 

Sedan generaldirektören för medicinalverket uti sin f&r 



nftmnde direktions upplösning denna kunde 1841 till dårvärdsfonden 
öfverlemna en snmma af 21,163 Rbl. 37 kop. silf. Härtill hade dock 
det nämnda kapitalet svärligen kunnat bringas såvida icke hospitalet 
genom ett kejs. bref af d. 4 Februari 1817 erhållit sig tiUfOrsäkiadt «att 
den afgift, som af ofrälse män fl)r rättigheten till säteriers besittande 
enligt författningarna erlägges och under svenska regeringen ingått 
tiU Gustaf Adolfs hospital, skall tin£ftlla ensamt fonden f^r SjählO 
hospital'*. — Hospitalets inkomst utgjorde föröfrigt 1840: 



,n:| 



Hemmans och lägenheters arrenden 
i Åbo län 

Eronotionden 

Intressen å utlånade medel 

Till sofv^elvarors inköp . 

Hemmansräntor från Wiborgs lån 
Rikkoila och Savolais hemmani 

ränta 

Arrende för Alasomes äng 

Extra inkomst: 
Pensionsmedel f6r en inlöstqvinnal 
Lönerättigheter för en inlöst presd 
Saköres medel i 

Afkastning från hospitalets länder 
10 Tror 7 kap. potatoös i 64Vt| 

kop 6 Rbl. 65 k. 

2 Lfi^ 5 ® tobaks- 

ä 83 Vt k. blader 1 „ 93 



Råg. 



T:or jkap. 



64 
225 



24 



Kom. 



T:or 



kap. 



Silfver 



64 
225 



24 



Rbl. 



206 

1,682 
254 



5 
50 

3 

41 

144 



— 8 



kop. 



13 

94 
57 



24 
30 

32 
46 



58 



387 

1842 a%ifiia berättelse om berörde verks tillstånd framhål- 
m behitfvet af ett ökadt antal platser för obotliga sinnes- 
ajnka vid Sjählö hospital och dårvårdsdirektionen i skrif- 
velse af d. 14 Febmari 1845 afgifnt sitt betänkande här- 
om, anbefaltes genom ett kejs. bref af d. 23 Nov. 1847 ") 
att hospitalet skall utvidgas så att i st. för det faststälda 
antalet af 40 dårar, 67 dylika framdeles skalle derstädes inta- 
gas och underhållas, att en ny byggnad af sten med utrymme 
fSr 27 dårar, finge å den plats på hospitalsgården, hvarest 
en gammal och obrukbar träbyggnad är belägen uppföres 
samt att i anseende till det större antal dårar, som sålunda 
komme att i inrättningen emottagas, utöfver den dervid an- 
ställda beljeningen, en uppsyningsman och 2 dårvaktare må 
antagas. Den 20 Febr. 1849 utfärdas derjemte en ny ut- 
giftsstat för hospitalet. ''') 

Den genom kejs. bref^et af d. 9 Juni 1812 påbjudna af 
prof. G. E. v. Ha ar t man uppgjorda spisordningen infördes 
vid hospitalet den 1 Maj 1813. Emellertid synes. den icke 
hafva tillfredsställt hospitalets innevånare, hvarföre predi- 
kanten och t. f. sysslomannen Abr. Gottskalk i början af 
1814 inkom till direktionen med förslag till en liten modi- 
fikation af densamma, och den sålunda förändrade utspis- 
ningen antogs till införande från den 1 Maj 1814. Derpå 
vidtogs årligen smärre förändringar i densamma ända till 
1818 dä hospitals direktionen finner för godt att återgå till 
otspisningen sådan den var 1815, (se bilagan N:o IX) och 
denna föddes sedan ända till 1844 då en ny spisordning, 
fastställd af generaldirektöreii för medicinalverket d. 14 Nov. 



^) Babbe F. J. Finlands medicinalförfattningar Del. IV pag. 
7 EéUmgkn 1874. 

") Babbe F. J. 1. c. Del. IV p. 26. Se bilagan N;o VIIL 



nyssnämnda år inf&rdes (se bilagan N:o X). Från cL 1 Ja- 
nuari 1885 följes en af medicinalstyrelsen d. 3 Dec 1884 
fastställd spisordning af följande utseende: 

,,Söndag 

Morgon: Vi ® ^^ ^^ ^Uer hafssik och 1 S potatismos, af- 
redd med tre kannor sötn^jölk och nödigt salt (är be- 
räknad för full personal eller 76 personer). 

Middag: Ett stop köttsoppa kokt på Vi ® färskt kött med 
tillsats af 4 lod komhelgryn, 12 lod potatis och 3 lod 
kålrötter för hvarje portion samt nödiga kryddor, men 
då tiUgång på färsk kål finnes, 3 LfZ; kål och 9V2 ® 
kom helgryn för full personal. Köttet, som efter för- 
siggången kokning fngöres från ben åtföljer portionen 
och innehåller i vikt ^/a *S. 

Afton: 3 qvarter gröt på kom- hafre- eller bohvetegryn och 
ett qvarter mjölk till dopp. 

Måndag 

Morgon: 1 V potatis med Vi ^ kokt salt strömming. 

Middag: Vi ^ kall kokad potatis och 3 lod kokad salt ström- 
ming samt ett stop välling kokt på sex lod kora- 
eUer hafregryn och Vi qvarter sötmjölk för hvarje 
portion och afredd med I fl> siktadt råg- eller kora 
nijöl (7 Vs kanna mjölk för full personal eller 76 per- 
soner). 

Afton: 3 qvarter rågmjölsgröt med ett qvarter surmjölk tfll 
dopp. 

Tisdag 

Morgon: 1 % potatis med Vi ® kokt salt strömming. 
Middag: Ett stop bensoppa, kokad på 3 » köttpylsa och 
17 « ben från lördags ärt- och söndags köttsoppa, 12 



lod potatis och 3 lod kålrötter för hvaije portion och 
afredd med 3 V siktadt råg- eller kom-mjöl. 
Afton: Ett stop TäDing, kokt på sex lod kom- eller hafre- 
gryn och */< qvarter sötmjölk för hvaije portion, och 
afredd med 10 S siktadt råg- eller kom mjöl (för full 
personal 7 Vs kanna mjölk). 

Onsdag 

Morgon: 1 U potatis eller 1 "B kålrötter och V* ® kokt 
salt strömming. 

Middag: Ett stop ärtsoppa, kokt på 1 qvarter ärter V2 ^ färskt 
eller salt kött för hvarje portion och afredd effter be- 
hof med siktadt råg- eller kornmjöl. Köttet som efter 
kokningen frigöres från ben åtföljer portionen. 

Afton: 3 qvarter korn- bohvete- eller haft^egrynsgröt med 
ett qvarter mjölk till dopp. 

Torsdag likasom om Måndag. 
Fredag 

Morgon: Likasom om Tisdag. 

Middag: Ett stop bensoppa, kokt på 3 ^ köttpylsa och ben 
från onsdags ärtsoppa och läggben tillsamman 17 S 
med tillsats af 12 lod potatis 4 lod kom helgryn och 
3 lod kålrötter för hvaije portion och afredd med 3 W 
siktadt mjöl. 

Afton: likasom om Tisdag. 

Lördag likasom om Onsdag. 

Tillägg 
Hvarje hospitalshjon erhåller dessutom dagligen: 
Earlar: IV2 ® surt rågbröd 
Qvinnor: IV4 ® af samma brödsort 
och 2 lod smör, utbredt på fmkost brödportionen, samt 



240 

efter behof svagdricka, afdragen efter 20 kannor appå 

en kappe kommalt. 

Till jol- påsk- och pingst högtiderna giftes brödet i 
samma m&ngd osyradt. Svagt sjoka erhålla sådan kost pa- 
tientens helsotillstånd påkallar. Under de tider på året då 
tillgång på färsk fisk finnes, kan hvilket mål som hälst i 
veckan ntbytas emot 1 !E färsk fisk, kokad till soppa med 
12 lod potatis och 3 lod kålrötter för hvarje portion och af- 
redd med tre kannor nyölk och sigtadt råg- eller kornmjöl. 

Till jul och nyårsdags middagen vanlig portion flS^ 
och kött stufvad med potatis. 

Då helgdagarna inträffa på måndag och torsdag be- 
stås tiH välling dubbel qvantitet sötmjölk.^* 

Wid den genom kejs. förordningen af d. 29 Januari 
1878 skedda omorganisation af medicinalstyrelsen, upplöstes 
den förutvarande dårvårdsdirektionen och de åligganden, 
som förut tillkommit denna öfverlemnades åt medidnalstj- 
relsen. Äfven dårhusfonden stäldes under dess förvaltning och 
fortfar att vara det ända till 1880 då genom en skrifvebe 
från kejs. senatens civilexpedition af d. 15 Januari bestäm- 
des, att dårvårds inrättningarna tillfallna och derstädes in- 
flutna inkomster skola hädanefter likställas med dena, som 
inflyta vid de öfriga sjukhusen i landet. 

I skrifvelse af den 27 Okt. 1888 hemställer nu medicinal- 
styrelsen om behofvet af nödig ombyggnad odi förändring af 
den äldsta af de vid hospitalet befintliga hufvudbyggnadana, 
jemte andra nödiga förbättringar. Sedan byggnadsöfversty- 
relsen, anbefalld att inkomma med förslag till de ifrågasatta 
förändringarna, fimnit den ifrågavarande byggnaden full- 
komligt oduglig och omöjlig att genom ombyggnad försättas 
i ett tillfredsställande skick, föreslog densamma att omfSr- 
mälte byggnad skulle nedrifvas och en ny tidsenligare upp- 



241 

föras på ett litet afttånd från dess plats. Medicinalstyrel- 
seos bet&nkande häröf^^ infordras och sedan n. v. provin- 
ciaDäkaren i Bimito distrikt. d:r Fr. Söderlings utlåtande in- 
hmtats och denne till medicinalstyrelsen insändt såväl utlå- 
tande i frågan^ som förtydligande planteckning, förenar sig 
mediciniJstyrelsen i hnfvudsak om hans förslag samt föror- 
dar i skrifvelse tiQ kejs. senaten af d. 8 Juli 1885 detsamma 
tin utförande. Enligt detta skulle i den gamla byggnadens 
stftDe uppföras en ny sådan af sten i två våningar afsedd 
att inrymma 43 personer. Härigenom skulle antalet platser 
vid anstalten ökas från 67 till 90. Byggnads öfverstyrelsen 
hörd, kunde dock icke godkänna de bifogade planritningarna, 
bTaiföre den i sin tur insände ett nytt förslag till hvars 
realisation kostnaden antogs komma att uppgå till 300,000 å 
350,000 F. mk. I skrifvelse från kejs. senatens civilexpedition 
af d. 6 April 1886 underrättas medidnalstyrelsen emellertid om 
att „kejs. senaten funnit att någon större utgift till nybygg- 
nader och förändringar vid Sjählö hospital icke kunna ifrå- 
gakomma och denna utgift icke ens närmelsevis böra uppgå 
tin det af byggnadsöfverstyrelsen i ofvanstående måtto för- 
slagsvis beräknade högst ansenliga belopp I följd häraf 

s^t i afeeende dera, att . . . en ny anstalt för sinnessjuka 
kommer att inrättas i Kexholm med 61 platser för manliga 
och 60 platser för qvinliga patienter, förutom en skild af- 
ddning för kriminal dårar med elfva platser och afsedd en- 
dast för män, har kejs. senaten velat hafva medicinalstyrel- 
M anbefald att till kejs. senaten inkomma med fullständig 
framställning innefattande ej mindre uppgift å det slag af 
sinnessjuka, möjligen endast af qvinkön, för hvilka hospita- 
let å Sjählö framdeles lämpligast kunde användas utan äfven 
nieddelande huruvida icke skäl vore att inskränka platserna 
^ det antal, som finge utrymme i de två under senare 



242 

tid uppförda sjukbyggnaderna, hvilka kunde g^om ändrin- 
gar och någon nödig mindre tillbyggnad göras för sjukbe- 
handlingen mera ändamålsenliga, hyarförutom behofvet till- 
äfventyrs erfordrade inrättandet af några få platser för kri- 
minal dårar af qvinnokön, iföljd hvaraf sedan ofta nämnde 
äldre byggnad, såsom aldeles otjenlig till sjukrum, derest 
densamma icke kunde till annat behöfligt ändamål användas, 
borde undanskaffas, utan att en ny byggnad i stället uppfördes.^ 
Den stat, som för närvarande följes vid hospitalet 
är endast en provisorisk sådan faststäld d. 31 Oct. 1877 att 
t. v. gälla från d. 1 Januari 1878, samt är af följande ut- 
seende : 



1. Syssloman lön 

1. Upsyningsman d:o 

6. Betjente, städsel, lön och utspisning för- 
slagsvis 

1. Timmerman förslagsvis 

Presterligt biträde förslagsvis 

Pension för betjente d:o 

Kosthållningen för sinnessjuka förslagsvis . 
UnderhåU för utackorderade förslagsvis . . 
Medikamenter d:o . . 

Ved d:o . . 

Ljus och lampolja d:o . . 

Inventariers underhåll d:o . . 

Byggnaders d:o • . 

Diverse utgifter d;o . . 

Summa 



B% 


Kom 


Silfver 


Tror 


T.or 


*^ 


n 


— 




1,200 





— 




ÖOO 


— 


2 


— 


2,950 - 




— 


208| — 


1 


1 


— 


— 


— 


— 


18,000 


— 


— 


— 


1,000 


— 


— 


— 


200 


— 


— 


— 


3,000 


— 


— 


— 


250 


— 


— 


— 


5,000 


— 


— 


— 


3,000 


— 


— 


— 


2,092 


— 


3 


1 


38,000 


— 



Anm. I. Förestående anslag atbetalas af allmänna 
statsmedel, såvidt utgifterna för dåranstalterna icke kunna 
från inflytande dagafgifter och andra för dårvården afsedda 
inkomster bestridas. 



243 



Anm. n. Sysslomannen innehar fortfarande Fogdeby 
httnman såsom boställsUlgenhet, nppsyningsmannen och be- 
Ijjeiiiiigen åtnjuter Ma rom och yed vid anstalten. '^^) 

I fb^d af ett kejs. reskript af den 27 Mars 1879 be- 
slimdes att sysslomannen vid vårdanstalten på Sjählö fram- 
dels i likhet med öfriga sysslomän egde uppbära i lön 1,800 
F. mk. och såsom arvode 600 F. mk.. hvarjemte honom al- 
laredan genom kejs. brefvet af d. 25 Juni 1842 tillerkändes 
ratt att för embetsresor beräkna skjuts och dagtraktamente. 
En förteckning sysslomän eller föreståndare, som varit vid 
hospitalet anställda, meddelas i bilagan N:o XI. 

Hvad tjenstemän och betjente för öfrigt vidkomma må 
det nämnas att genom ett af kejs. senatens civil exped. ut- 
färdadt bref af d. 4 Februari 1879 bevisades att „för be- 
vakningens noggrannare handhafvande och sålänge behof 
döiuf göres ytterligare tvenne vårdare fingo vid inrättnin- 



'*) I den för 1886 gällande staten för medicinalverket i Fin- 
land finnes upptaget att bl. a. för dårvårds inrättningarna bestämda 
äldre anslag ingå till kronan i 



Åbo och Björneborgs län: 

Hemmans räntor 129 tunnor 18 kap. spanmål 

efter medel markegång med forlön . . 3,025 52 

Krono tionde 450 tunnor spanmål efter medel 

markegång 10,505 25 

Stadgad ränta kontant 1,670 82 

Wiborgs län: 

Hemmansräntor af de i länet iörut vordne hos- 
pitals hemmanen Rikkola och Savolais, 
hvilka blifvit anslagna för SJählö hospi- 
tal, utgående af kronotionde 

Arrende af Alasomes kronoäng likaledes ansla- 
gen SJählö hospital förslagsvis .... 



27 02 



200 — 



244 

gen anställas/' Hvad prester och klockare åter vidkomma, 
sk omnämnes en prest vid hospitalet redan f5re 1627, men 
en klockare anträffas icke nämnd förr än 1635, då tjensten 
bestrides af Mathias Benedicti, en 1633 i hospitalet in- 
löst döf person. Han förestod tjensten ända till 1667, samt 
erhöll i fö\jd af landshöfdingens bref af d. 5 Maj för sin 
återstående lifstid uppbära kost för 3 personer. Han af- 
led 1674. Efterträdaren Johannes Cerestes fick till 
lön uppbära kost för endast 2 personer, emedan han 
var en „ung och frisk karl som kan med arbete sigh 
och dhe sine ähmära emellan dhe tider när han icke 
wedh kyrckian och gudztjensten behöfves." 1673 klagar 
pastoren Johannes Montanns deröfver att sedan det 
åländska hospitalet blifvit till Sjählö transporteradt hans 
arbete blifvit betydligt tillökt, i det han numera måste för- 
rätta icke allenast om söndagarna tvenne predikningar på 
svenska och finska utan och alla söknedagar bönestunder 
hålla uthj begge språken, i fö^jd hvaraf honom beviljas ge- 
nom landshöfdingens och biskopens bref af d. 10 Sept. 1673 
att härefter åtnjuta månatligen twenne månadskoster, hvar- 
jemte vid Cerestes' afgång från klockare sysslan 1677 en 
prest förordnades att öfvertaga densamma emot åtnjutande 
af 3 månadskoster såöom lön. Emellertid reglerades dessa 
löneförhållanden kort derpå genom staten af d. 6 Maj 1695, 
som tillika bestämmer att klockaren framdeles äfven skall 
hafva aflagt prestexamen. Detta förhållande fortfar sedan 
ända till 1790 då tjensten på seraphimer ordens gillets be- 
fallning af d 4 Dec. 1790 indrogs. På derom af hospitals- 
predikanten Abraham Gottskalk gjord framställning be- 
visar seraphimer ordens gillet likväl d. 30 April 1807 ett an- 
slag af 8 tunnor spanmål årligen, att utgå till aflönande af 
en „betjent för kyrkosången . . . [den der tillika] efter pro- 



245 

vincial medici intygande finnes äga nödig insigt ej allenast 
nti åderlåtning, konsten att förbinda sår och l&ka ntvärtes 
dLador, med flera chirorgiBka operationer ntan ock vadne- 
ra.*^ I den 1814 ntftrdade staten för hospitalet förenades 
klockaretjensten med nppsyningsmannens och så fortfor ända 
till 1840, då såväl klockare, som predikanttjensten indrogs 
och endast en liten snmma anslogs för jordfästning af lik. 
Genom kansliexpeditionens i kejs. senaten bref af d. 15 Jnni 
18d5 befistmdes dock omsider att presterskapet i Nagn skulle 
emot åtnjutande af särskild ersättning 3 å 4 gånger om året 
onder den varmare årstiden förrätta gndstjenst vid hospita- 
let och detta förhållande består allt fortfarande. En förteck- 
ning dfver såväl hospitalspredikantema, som klockare-pre- 
stema meddelas i bilagan N:o Xn. 



246 



8. Hospitalet på Glosk&r. 

Vid de visitationer, hvilka prosten i Saltvik socken på 
Åland Boétins Munr i egenskap af kontraktsprost öfver 
Åland årligen förrättade, antr&ffade han här och der i sock- 
narna icke så få personer behäftade med spetelskal I dan 
;;kladd^,^) som af honom fördes öfver dessa visitation^* 
upptages år efter år icke blott antalet af dessa olyckhga, 
utan derjemte meddelas äfven en och annan beskrifhing öf- 
ver de symptom, under hvilka sjukdomen visade sig; samt 
de åtgärder, som vidtogos för att konstatera densanmia och 
förekomma dess vidare utbredning bland befolkningen. Dessa 
i sitt slag ensamstående notiser erbjuda intresse icke blott 
för den förträffliga bild de lemna af ifrågavarande förhål- 
landen på Åland, utan äfven emedan de meddela drag* 
hvilka äro karakteristiska för behandlingen af de spetelska 
öfverhufvudtaget på den tiden. Några utdrag ur denna 
kladd må derföre här meddelas. 

„1637 d. 29 October hölts visitatio j Föglöö^. 



O Då förf. under sommaren 1875 genomgick Korpo soekeiu 
kyrkoarkiv anträffiides händelsevis derstädes en diger, handskrifven 
foliovolym med tittel: „Kladd på acta visitatoria athi Boe- 
tij Murenij tijd", Följande vår införlifvades den med Finlands 
Btatsarkiv. Den omfattar åren 1637—1666 samt år 255 folio stark. 
Har sannolikt kommit i tiden till Korpo genom Boétij Murenij 
svärson och efterträdare Georg Prytz, då denne 1685 från Saltvik 
erhöU transport till Korpo. 



247 

„TJthj Kökar äro tv& unga bröder spetelska, som vistas 
i hans tillboopa med annat folk. Bleff sagt, at the skola vara 
i uthhnns, hnar icke, moste the plichta, som them hyyBSk,^^) 

„1640 d. 23 & 24 Februari hölts visitatio j Lemlandh.*" 

„Onut i Lemböte, dömer sochnen wist wara spetelsk, ty 
han förwftrras meer och meer och witnades honom n&gorlnnda 
hftlla sig efiPter sententzen. Befaltes att pastor fölier orderna 
om honom och hustran, (senare tillagt:) som 1639 &rs kladd 
fdnnäler."») 

„0m then finska poiken Olle är allas mening wara spe- 
telflk. Thenne bleff genom prsepositi dispensation forsörgd 
medh hans och födha till öpen watn, så at han haft loff g&& 
ull g&rdz porttama heela dagen, men moot aftonen laga sig 
dl sitt hybbele. (Senare tillagt:) Thenne är nu reest af 
Imdet."*) 

„1640 d. 27 Februari. Kökar." 

„Spetelsk qvinnan i Oarlby, skall eij löpa i sin stool, 
uthan st& wid kyrkiodören något affinjdes/') 

„1640 d. 29 Februari & 1 Martij hölts visitatio j Föglö». 

,,Hustru Kaarin i Hummelsöö, som misstänckes wara 
spttelsk, wittnas nu, att hennes hyy är forwandlat, suartlag- 
dot och pussot i ansichte och ligger nu til sängz i samma 
stngu som husfolket wistas. Berättas att hoon ingalunda wil 
söndra sig ifrån them. Her Erich, Her Gabriel och några 
andra gode män befaltes reesa dijtt, tilståndet och meeningen 
wist förnimma, och prseposito med fbrsta notificera. (Senare 
tillagt:) Martij 2. D:n Ericus skrifner sig hafva henne besökt 
och af henne wara bekendt, siukdomen stå i huwudet och 



*) Kladd på aeta visitatoria uthi Boétij Morenij tyd, fol. 10 § 12. 
') 1. c fol. 16. § 36. För 1639 innehåller denna kladd intet 
*) 1. c. fol 16. § 37. 
*) 1. c. fol. 18. § 10. 



248 

fötterna och lofaade hon sigh efFfcer Legem Levit. 13 et 14 
wilia lefoa afisyndrat uthj hnus för sig sielff, men p& m&let 
fans föga feelL Manen wil intet syndra sigh ifrån hausfolket, 
utan när them blifna."^) 

„1640 d. 22 & 23 Marty hölts visitatio j Jomala.'' 

„Oin Spitelska. Madz Larsson i Torp är för sigh sielfT 
uthom gården." 

JMEärtha i Ödhningby hafuer h&llit sigh i tu &hr ifrån 
kyrkian och twiflas wara spetelsk. Bleff sagdt, att hon skall 
ställas på kyrkie wallen, att höra hennes bekännelse om sina 
brister och ther frijas eller fällas". 

„Pighan i Möklöö skall sändas tiU hospitalet [Sjählö] 
strax ypit blifwer, och pastor procurere hoos befallningsman 
commeatum. Ghrannama klagade på Jören och hustron, hvilka 
hafua pighan i sin badstuffnu, att the baada ther, och umgå 
hvarom annan och i theras frånwaro hafuer hoon i några we- 
kor stillat och molkat booskapen. Bleff sagdt, att pastor i 
allés theras närwaro förfaar om sanningen, effler hustrun e\j 
kom tilstädes wederparten att suara, och fins thet så, skola 
the för olydnan hålla sigh ifrån sina stoolrum och annat folkz 
umgänge en tidh framåt." '') 

„1640 d. 25 Mart^' hölts visitatio j Hammarland." 

„J Strömma är en spetelsk hustro i sängh; och maat- 
lagh medh sin man, och mann[en] reeser allestädes i bygden, 
hvilken eij hemma nu i sochnen waar. Bleff sagdt, att pastor 
gåår effter the order, som therom giorda äro."^) 

„1642 d. 20 Februari. Jomala." 



•) 1. c foI. 19. § 24. — Her Ericb, kyrkoherde i Föglö; Her 
Gabriel, kapellan i Kökar. 
^ 1. c. fol. 24 v. § 10. 
•) 1. c. fol 27. § 19. 



249 

nSpetiekka: Lasse i Torp och en pijga i Odningeby 
h&ila sig eSter ordningen.*'^) 

„1642 d. 13 FebmarL Lemmeland.'' 

Then spetelska Cnut i Lemböte klagar brödren bonden 
i gftrden at han gå&r i wisthunsen om n&ttema, synnerligen 
nior bonden &r borta, eliest fåår han inthet tienstfolk för hans 
skal. Item, wittia .ryssor. Remitteras til befalningsmannen 
at han skaffar honom af landet till hospitalet^ [SjiUilö]. ^^) 

,,1642 & 1644 Hammarland/ 11) 

„Erik Marknsson i Torp oc Jöns Michilson i Westmijla 
spittelsk och mykit oförwägen i umgänge, ty han är i g&rden 
i badstugan eller i fikhuset och thenna för 8 dagar sedan sat 
i klockare stugun, blef sagt at pastor p&drifuer the enteligen 
föras till hospitalet" [Sjählö]. ") 

„1642 & 1644 Jomala." 

^Spittelska procederar pastor efter H. K. M. ordning 
med. Jtem tiggiare." ") 

,1646 d. 29 Januari Lomparland/ 

JBlef afsagt at Erik i Norboda, som icke kan sig hoos 
medicos schaffa firijbreff för spittelsko skal boo i vthuss al- 
deles söndrat ifrå umgenge och arbete, och förböds aldeles at 
braka hanskmakerij. Är olydno, tå brukes politicorum ad- 
sistence at han rättar sig efter konunglig ordning at sig in- 
Stella i hospitalet'' [Sjählö]. ^^) 

^Sammaledes [gafs besked] om efterfoliande spittelska: 



•) 1. c. fol. 34. § Ii. 
»•) 1. c. fol. 35. § 12. 

") In maigine: ^tvenne åhrs visitationsakter äro tillhopa drag- 
ne.* 1. c fol. 38. 

") L c fol. 63 v. § 10. 
") 1. c. fol. 44. § 3. 
") 1. c fol. 45 v. § 3. 



250 

En i Oningby. En i Jomala. En i Offderby. En i Biorsby, 
Jtem en brotfelling i Jomala by som faller 6 eller 7 resor om 
dagen. Tbessa woro eij alla tilstädes som borde swara och 
efter thet blef witnat at somliga hafua slekt och något för- 
råd ocb somliga hafua intet wederw&ga befoltes utransakas 
wid tinget hnar saak för sig och thet som brister soknen 
sammanskinta, så at the tillijka med sin medfolgd afschafiEas 
til Nagn hospitaal tå första ypne watn blifuer i wåår." ^^ 

„1647 Lomparland." 

„Spittelska: Erik i Nottö, och i Norboda skal retta sig 
efter förra visitations acten." ^^) 

,,1648 d. 21 Eebruari hölts visitation i Sund." 

„Kaisa Hind i Månstekta är spittelsk, men fattig; dock 
har hon huus, jord och grödan obetalt hoos brödren Maths 
Hind, som besitter hemmanet. Blef sagt huad wärderingen 
eij förslår at sochnen thet öfriga uthan drögsmål aflegger. 
En annan hustru Märta i Finneby benämnd är i stora miss- 
tankar for spittelsko och berätta grannarna Peer Larson, Wal- 
demar och Peer Jacobsson i Finby, at hon har sat mykit af 
målet, huilket och flera sade i sielfua ransakningen. Hon 
sjelf beklagade sig hafua en stoor werk tuert genom båda öro- 
nen, och när hon skulle swara til thet i ransakningen fråga- 
des, krakade och kryste hon sig svåra. Hyyn sade almogen 
något wara förändrat uthi blåa bruun ferga. Blef sagt at 
hon schal til prooff på åhr eller hälft wara söndrat ifrå alt 
folks umgenge och begifua sig uhr gården at boo i pörthet 
på backen och i kyrkian stå på ett rum för sig sielf wid 
wester gaflan, aktandes att hon eij blandar sig med någon i 



") 1. c. fol. 56 v. § 12. 
") I. c. fol. 57. § 6. 



3&1 

ingående och utg&ende, eij heller hemma med sin man och 
barn." i^) 

„1648 Hammarlands^ 

^Witnades at Glemete son i Marby wid pass 12 fihr 
gunmal är spittelsk ooh är tilhopa med en annan benämnd 
hustru Brita i vthnus, haHken är mistenkt för samma sinka. 
Oansedt na inthet göras kan til thenna blandelse som af ofor- 
sichtiga ordre kommin är inconsolto prssposito; dock är sä 
beslntit at quinnan blifuer i sanmia sin staga til prooff på 
åhr och dag eller något lengre efter gifwin onderwisning ooh 
poijken tillijka med andra spittelska afiföres. Men efter för- 
samblingen är svag och poijkens förvanter oförmögne som the 
sades. Begärandes brotfellingen som the 50 dal. opboros åt 
i fiooll mötte anvendas til poijkens medfogld och hon blifaa 
qoar itt skeede än i församblingen. Thenna poijke är suåra 
oförwägen och lyder intet förbod vthan löper ibland barnen 
i hyjn folkena til bedröfvelse och rädhoga." 

,,En dreng i Hammarlands Torp är spittelsk, men boor 
itt athaas afbygdt itt stycke ifrån gården och bedia folket 
at han får blifda qaaar efter ingen fahra är för honom, ty 
han går aldrig närmare in på någon gårdh eller folk än itt 
röörskot." 

„En piga i Posta benämnd Maria witnes wara i^ne och 
hafaa spittelska tekn sielfua hyyn belangande. Thenna wet- 
har för ingen, vthan löper i mannen på folket. Huar bonde 
lofwade gifv^a 5 öre k. m. och thet öfriga sade brödren we- 
ha gifaa." ") 

,,1648 Lemeland." 

»Witnades Erik Jönsson i Notö för halffierde åhr hafua 



") 1. c. fol. 63 v. § 2. 
") 1. c. fol. 68 v. § 15. 

17 



252 

f&t liien wanskapeliga hjyn i ansikte, derfore han på 2 &hr 
har warit afsöndrat ifrån hustru, barn och annat folk. 
Thenna kunde huarken frias eller fellas til spittelsko: något 
är han tiockare i ansikte och något fallerar målet stundom 
mehr och stundom mindre doch gör han eij tilfjUest at en 
wist wetta kan. Sattes til proff ån på half åhr tillgörandes 
och gafs order i alt Uiet för honom och för androm nödigt 
fems att wetta." 

„Erich i Norboda witnades eij wara nu så sullin, som 
han först war och thet afiupna skegget myckit igen wexa och 
hyyn mykit forbettrat och på målet alzinga feel. Thenna 
sattes än til proff at wara som han warit har på itt halfft åhr 
tilgörande." ") 

,,1648 Pöglö.-' 

„01uf Mathsons son i Hasterboda spittelsk. Fadren lo- 
fuade 10 dal. och Soknen 40 dal. på huart mantal 2^ och 
thessa penningar skola wara hoos en man i beredskap til 
första yppenwatn, at han kan jempte the andra på landet 
aflföras." 

„En annan kona benembd Kaisa född i Lomparland och 
tient någon t^'d i Föglö, har warit til proof afsöndrat i 3 åhr 
och berättas at ansiktet förwerras, kroppen fiällas, men målet 
icke så mykit. Blef sagt at hon skal tillkommande söndag 
sig presentera på kyrkiowallen och församblingen tå noga 
förfara om [hon] är spittelsk eller hon lenger skal stå til proff 
och nekade aldeles församblingen wela någon pening göra 
henne til hielp om hon schal afschafEets, uthan remittera henne 
tijt hon är född." ^) 

,,1649 Lomparland.^' 



>•) 1. c. fol. 69. § 8. 
«•) 1. c. fol. 70 v. § 7. 



253 

„Erik i Norboda kunde the hnarken befrija eller fWa til 
spitielska och bei^ttades at skegget är igenwezt, och stundom 
synes han i ansikte wacker, men under tider mechta sullin 
och m&let n&got förvandlat. Blef sagt at han skulle än wara 
en tid til proff pä forna sett och tages besked pä tinget om 
födan, efter then unga bonden, som är bebrefuat tU hemmanet, 
fJhuekar." ^) 

,,1649 Ekerö." 

y,Spittelska som hällas wara och forsamlingens doom 
schal gifuas pä, äro en änkia i Marby. Vthi moorkyrkian 
(Hammarland) äter: Marcusson i Torp, soldats dottern och 
en bätsman casserat i Posta." '^) 

„1649 Kmblinge." 

„Then spittelska pigan i Seglinge skal afforas efter ord- 
ningen." *'). 

,,1649 Kökar." 

„Then älendiga ^) pigan skal afföras til hospitalet [Sjählö] 
och gifues 20 dal. af kyrkian til hielp af wrak penningarna 
för folkhens fattigdom." 

,,1649 Sund sochn". 

„Hinder Hindersson i Finby bekende sig sielf wara 
spittelsk och gafis order. Men hustru Märta i Finby som 
1648 sattes til proff, moste ännu stä en tijdh til proof effier 
försambUngens doom." ^^) 

,,1649 Hammarlands". 

„Gaff8 order om the spittelska som är drengen ^ 



") 1. c fol. 72. § 8. 
«) 1. c. fol 73 v. § 14. 
») 1. c fol. 75 v. § 5. 

**) 1. c. fol. 76 v. § 12. Har arsprungligen stått ^spittelska^ 
detta ord är Ofverstmket och ^älendiga" skrif^ret i stället. 
*•) 1. c. fol. 77. § 3. 



354 

Torp soldats dottren. Men båsmannen i Posta sattes til 
proofF." »•) 

,,1650 d 3 Februari holts visitation i Sand". 

„Cnnts hostru i Finby som i 3 &hr har warit sat til 
prooff, moste besiktas af the mftn som lensmannen förordnar 
at the kunna göra besked om hyyn, mUet och lemmames be- 
skaffenhet, the stellen, ther spittelskan har sitt säte. Når 
thetta är bestelt schal thet schrifuas til prsBpositus". 

„Anna i M&nstekta som är kommen i roop och folket 
i kyrckiobenken shyy före. Ähr sagt at hon schal afträda 
kyrkiobenken och stå for sig sielff akter i kyrkian. Eliest 
har hon loff wara tilhopa med annat folk i fordzlor och gårds 
arbete til en tijd fram&t, til thes man f&r see huad Ghid 
gör*'. 27) 

„Then spittelska Hindrich moste länsmannen med p. pa- 
store drifaa at fougten efterhörer uthan drögzm&l höga ofiier- 
heetenes befalning om medfolgden och afförels^i." ^) 

,,1650 Föglö." 

„Kaisa konan, som i fem &hr har warit i prooff skal 
besiktas om söndag och anten fiijas eller fellas för smittosam 
siukdom och strax prsBposito aviseras. Moste och pä tinget 
afdömas anten Lemmeland eller Föglö skola försöria henne 
och förskaffa medfolgden om hon skal afföras. Hasterboda 
drengen som spittelsk är äro 50 dal. opbume och fog- 
ten anmodas af länsmannen om afforelsen til hospitalet** 
[Sjählö.] ^) 

,,1650 Lemmeland". 

y,Spittelsk Erich Jönsson i Nottö och befaltes penningar 



«•) 1. c. fol. 78. § 7. 

") 1. c. fol. 78. § 2. 

*•) 1. c. fol. 78 v. § 3. 

»•) 1. c. foL 80. § 4. 



255 

wara i parat, och förwenta afförelse terminen och ordre wij- 
dare af befalningsmannen." '®) 

„Maths Ohristerson har warit i profihet ett &hr och be- 
faltes tilkommande söndag församblingen scholle honom gran- 
neUgen besikta och sin mening prsBposito avisera. Sammale- 
des om Erich i Norboda p& Lomparland söndagen ther efter 
A framt han orkar g& til capellet. Förbödz både män och 
quinnor köpa efter thenna dag hanskar, som han plägar selia, 
dj heller skal n&gon låta honom göra af sina egna skin. 
Prestema och lensmannen skola inspection hafaa och strax 
tingfora om the någon befinna.^^ ^^) 

,,1650 Hammarland och Ekerö.'' 

„Spittelska hnstra Brita i Marby utfattig. Men thet sa- 
des af bönderna at länsmannen Anders Jacobson skal hafaa 
inne hoos sig sådana penningar något som han för emottagit 
hafiier. Anna en piga spittelsk tilhåller i Hammarland utfat- 
tig som Johan i Nifeeby hemförde.*' ^^) 

,,1650 d. 7 Februari Lemland.'* 

„Salate oiHciosissima et officijs benevolentissimis prae- 
missis prsBpositi et humanissimi vin, pastores et comministri 
per totam Alandiam attentissimi amici et fratres amantissimi. 
Jag gifuer i dag vänligen tilkenna, w.tat befalningsmannen 
hafner mig tillskickat^ uthi thenna visitation, som iagh i dag 
håller i Lemland lijkasom een copia af H. K. M:tz stronga 

befiftbing:** „2. Om spetelska att hwar försambling skall 

gifua them sin doom utan någon försummelse åhrligen ther så 
behöfues alldrigh wenttandes effter proweste ting och strax 
Uer öf^erskicka til prowesten med wiss berättelse om t^'dhen 
i^ han är dömd och huru förmögenheten sig sträcker till 



*^ 1. c. fol. 81 § 6. 
") 1. c. fol. 81. § 7. 
«) 1. c. fol. 82 v. § 9. 



256 

the 50 dal:r kopper m:t medfolgd. Sedhan är prowestens 
plicht thenna att protocollera domen ooh datum när han fick 
och när han öfwerlefwererar w:t befalningsmannen, att han m& 
gifva sedan wigdhare order om medfolgdens vptagellae och 
prestemas afförelse. Och när tå the afiföras skole skall pa- 
stor loci verificera alt med sin skrifift. Finnes någon sokn 
eller particular person församligh eller hindersam ntlg thesse 
bemälte punkter, så sware hwar vthi sitt foro till olydnan/' 
„In Christo valete feliciter. Ex visitationi Lemlandenai 

7 Peb. A:o 1650." 

„Boétius.Muur."") 

,,1650 Kumlinge." 

„0m then spittelska pigans i Seglinge medfölgd och 
afiförelse bestelles på tinget, allenast prestema trösta ooh be- 
sökaa henne med sakramentet."^) 

,,1651 d. 27 Januari Hammarland." 

„Befalningsmannen moste påminnas at låta affora then 
spittelska pigan och henne i Marby i wåår igen e£Pter han 
någre åhr är therom påmint."'*) 

,,1651 d. 28 Januari Ekerö." 

„8pittelska Brita i Marby efter ordre." »•) 

,,1651 d. 29 Januari Pögel". 

„Spittelsk piga en." »'') 

,,1651 d 30 Januari Lomparland." 

„Erik i Norboda är spittelsk." w) 

,,1651 d. 31 Januari Lemmeland." 



»») 1. c. fol. 84 v. och 85. 
»*) L c fol. 88. i 11. 
»•) 1. c fol. 92 v. § 10. 
»•) 1. c. fol. 93 v. % 10. 
»') 1. c. fol. 94 v. § 11. 
»•) 1. c. fol. 95 % 14. 



257 

,3pittel8k Erich Jönsson i Notöö och Matz Ohristiems- 
flon i Norby." «•) 

,,1651 d. 5 Pebmari Sunds moorkyrkia." 

„Hii8tra Märta dömdes spittelsk och Anna pigan skall 
än st& i proff." *«) 

„1651 d. 6 Februari Kumblinge." 

^Spittelsk piga i Seglinge." *^) 

1652 Lemmeland. 

„Spittelska Maths Ohristersson och Erich Hindersson i 
Hörby. *«) 

„1652 Jomala." 

„Spittelska: flika 1 och dreng I och till proflf I." *«) 

„1652 Hammarland." 

,,Spittelska: en piga och en bäsman i Posta." *^) 

Såsom af ofvanstående synes, vållade de spetelska icke 
så ringa svårigheter och bekymmer såväl för befolkningen, 
som för presterskapet och kronobetjeningen, hvarföre man 
tid efter annan drog försorg om deras öfverförande till 
Sljählö hospital i Nagn. Då denna Mstad emellertid var 
temligen aflägsen, kunde icke en hvar, hos hvilken sjukdo- 
men blifvit konstaterad, genast a&ändas dit, utan skedde 
transporten vanligen först sedan ett större antal fanns att 
på en gång öfverföras. Att ett särskildt hospital måtte 
i^prättas på Åland för dessa olyckliga var derföre en ön- 
skan, som sjeffallet måste uppstå, och behöfligheten af 
ett sådant framhåller prosten Muur också redan 1648. 
Nyssnämnde år den 21 Februari anhåller han nemligen om 



••) L c. fol. 95 v. § 5. 
*•; 1. c foL 99 § 5. 
") 1. c fol. 100 § 9. 
*•) L c. fol. 101 v. § 3. 
«) I. c. foL 102 v. § 14. 
*•) 1 c fol. 103. § 10. 



att ^Consistorinm ville och befalla föreståndaren i hospitalet 
at h\jt senda en stoor bååt och folk efter the ordre iag af 
welbome landzhöfdingen fBrmåt har, hnilken föreståndare iag- 
och tilschrifciit har, at afföra af ladet the spittelska som i 
soknama myket ökas. The som äro och bör judicera om 
theras siukdom i tijd, gå nödigt therpå och wilia wara for- 
skonte med sådant ofaerlop, thet doctores medicine i Stock- 
holm suarat hafua: derföre drö^jer thet alt för lenge förän 
en dristar afsondra them och än tå lengre för än the bort- 
komma. Tå thet a&eijes at the skola til pro£f wara i nt- 
hnns för sig sjelfaa aldeles afskilde på någon tijd, så är so- 
melstans hielplösa, somelstans äre the alt försmå, somelstans 
är hustron sielf spetelsk och har huset fult med små barn, 
och en part l\joonlag färrän the wilia så giffua sig ifrån sina 
små barn til proff, förr wilia de heller draga sitt lass och 
sträfva till det yttersta. Gud weet hur suårt iag har at be- 
grunda och at förminska thenna plågan som här i landet 
åhrligen yppas^ oansedt monge äre undankomne och goda ordre 
gifne. Wore icke så suår tijd, så behöfdes wel sökia höga 
öfwerheten, at på landet opprättas mötte Hospitaal." *^ 

Om också tiden för en formlig anhållsm om ett eget 
l^rosorium för Åland sålunda ännu icke ansågs lämplig- 
blef likväl behofvet af ett sådant år efter år idlt mer kän- 
bart. Redan 1649 meddelas nemligen följande ;,lengd pä 
spittelske", *•) för hvilka proster Muur „2 gånger i Februari 
gifvit befalning att låta bestella om medfolgden och afiörelsen."^ 
,.Aflf Saltwijk: en gifft bonde i Laby." 
„AfF Sund: Hinder Hinderson i Finby." 
„Aff Eumblinge: en piga i Seglinge.^^ 



«*) 1. c. fol. 64 y. § 11 (vid visitation i Sund). 
*•) 1. c. fol. 76 v. 



259 

„Aff Kökar: en älendigh piga." 

„Aff Fö glo: en son i Hasterboda. Jtem en piga född 
i Lomparland och en longh tijd tient i Föglö." 

,^ff Lemmeland: en bonde i Notö." 

,^f Hammarland socken: en dreng i Torp. Noch 
Johan i Nifseby förde en piga ifrån Stockholm, som ther en 
hten tijdh har tient tilbaka igen emoot prsepositi lofaen och 
sitt egit lotte. Prsepositos lofnade schaffa Johan 50 dal. 
igen om han wiUe utleggia och bestella med hospitals före- 
ståndaren at hon emottoges. Thet lofnade han. Har han 
idce lofaat så har prsepositns kunnat med andra låta bestella.'' 

,yAff Ekerö: en enkia i Marby.'' 

NB. 1648 fördes en stor hoop til hospitalet genom prae- 
positi stora omak och ännu är några satta til proff här och 
thär i soknama.'' 

Och 1650 i Februari blef födande „lengd på the spit- 
tdska öfwerantwardat w:t befalningsmannen genom D. Nico- 
laus Hieronymi at bestella i tijd om medfolgden och af- 
föreisen." *^) 

,,Sund sokn: Hindrich i Finby." 

,,Föglö sokn: En dreng i Hasterboda.'^ 

„Lemmeland s.: Erich Jönsson i Notöö." 

^Hammarland s.: Anna som boor på kyrckiobackan." 

,^kerö s.: Hustru Brita i Marby." 

„Saltwijk s.: Bengt i Laby." 

„Eumblinge s.: En piga i Seglinge, lyder huarken 
prester eller bönder at låta besikta sig." 

I följd häraf anhöll också prosten Muur omsider hos 
d, v. generalguvernören öfver Finland greftre PehrBrahe, 
att ett hospital måtte å Åland inrättas till hämmande af 



") 1. c. fol. 84 v. 



260 

oftanämnda sjukdom, dertill gref^en äfven d. 10 September 
1651 biföll *^. Ungef&r samtidigt framförde d. v. befallnings- 
mannen (kronofogden) öfver Åland Staffan Hansson 
en liknande anhållan från allmogen, på hvilken gref^en den 
19 November nyssnämnda år meddelar födande svar och re- 
solution:*») 

,,Swar och Eesolution på någre fråge 

puncter, som befallningsman på Ålandh, 

Staphan Hansson inlagt hafner. Datum 

Stockholm den 19 Nowemberis Anno 1651. 

I. att dem må effterlåtas, der på landet ett hospital 

att oprätta, effter som der ähre många vssla och elendige 

spetelska, de och dagligen det Gudh bettre mer och mer 

tiltaga, af dett tillfellet, att de mycket med de sinka som 

de sålunda j sine gårdar hafua, umgå måste, beklagandes 

att de vthan någen försyn taga och bruka deres grannars 

och råågrannars bååtar och åhrar, och annan fiske redskap, 

utj deres frånwaro, dem de sedan e£fter dem medh fruchtan 

handtera måste. — Resolutio: 

Befallningsman på Ålandh warder detta ährendet medh 
almogen på wisse stembningar öfverleggiandes, huad som 
till ett hospitals oprättande kan betarfuas. Huilket almo- 
gen skall godwilligen der till vthgiöra, på det att sådan 
farlig och smittosam siukdomb icke må aldeles taga öfuer- 
handen. 

n. att de fattiga j hospitalet må effter låtet till oppe- 
hälle alle saaköreme som der falla kunna, både af crimi- 



") Radloff F. W. Beskrifning öfver Åland, pag. 219. Åbo 1796. 

^) Införes här endast till den del som röret hospitalet; åter- 
finnes fallständig i Ålands Copiebok 1618—1668 fol. 82, i FinL Stats- 
arkiv. 



261 

naKbns och andra små sakörer, sampt ödes räntan. — Se- 
solntio: 

Emedan dessa påster ingen stat tnrbera och de sig el- 
liest icke konne oppehålla, efiFterlåtes dem på H. E. M:tz 
nådige behag, alenast halfua deelen af alle saaköreme, sampt 
heela ödes rentan^ emedan den ähr owiss, och nthgåår ef- 
ter som tijdeme gifoa sig nndertijden 20, nndertijden 30, 
40 eller till det högsta 50 daler sölfer m:t om åbrett. 

m. att till hospitalet må förordnat blifna de twenne 
lass brennewedh, som de kalla håhlwedh, och almogen fram- 
föra till ladngårdame. — Resolntio:" 

Aldenstundh detta gåår intet cronan af och slottet be- 
kommer des fömthan så mycken wedh som der kan behö- 
fiias, effterlåtes dem sammaledes på H. E. M:tz nådiga be- 
hag ofnanbemelte twenne lass wedh, allenast af den sochnen 
der hospitalet bebygdt blifiier. 

Stockholm Datum. Anno et Die vt supra. 
Peer Brahe." 

Till plats för hospitalet utsågs G loskär, en enstaka 
holme under Skogboda by i Föglö socken, och under vintern 
lät befallningsmannen till hospitals byggnademas uppförande 
ditföra färdigt upphugget timmer, men då uppsättningen af 
husen skulle vidtaga, satte sig pastor i Föglö ^) häremot 
samt förhindrade byggnadsföretaget, emedan, såsom det sy- 
nes, han trodde sig komma att åläggas att besöka de sjuka 
dersammastädes. Elagomål öf^er detta tilltag anfördes hos 
Pehr Brahe, som derpå i bref af den 1 Juni 1652 förkla- 



**) Ericns Nicolai Nycopensis omtalas som pastor i Föglö 
1613—1665. Se Strandberg C. H. Åbo erkestifts herdaminne Del. 
II pag. 18. 



262 

rar att: „såframt kyrkoherden något vidare sig häremot sät- 
ter eller vill sådant förhindra skall han derföre hårdeligen 
tilltalt blifva och tillbörligen plikta på ort och ställe som 
vederbör." *») 

De byggnader, som nu uppfördes, bestodo af två stu- 
gor för de spetelska, den ena för männen den andra f&r 
qvinnoma, samt på ett af stånd från dessa en stuga för före- 



") Tigerstedt K. K. Bref från generalguveniOrer och lands- 
höfdingar i Finland förnämligast under drottning Kristinas tid. 1 
haft. pag. 161. Åbo 1869. — T. anför dock brefvet såsom dateradt 
den 1 Juni 1653, ehuru allt tyder på att detsamma härrör från 1652. 
— I sin helhet är det, enligt samma källa, af följande lydelse: 

pPer Brahe grefve till Wisingsborg etc." 

„AlIdenstund vi uti nästförledne novembri månad, efter samt. 
lige allmogens på Åland inständige begäran, hafve på hennes kongL 
maj:ts vägnar och nådigaste behag, för godt funnit efterlåta ett ho- 
spital der å landet att upprättas, der de månge spetelska och ^nka 
som dageligen mer och mer tilltaga, och från andras umgänge måste 
uteslntne vara, kunna herbergerade och med sine nödtorftigheter 
försörjde warda, sammaledes ock dertill ett lägligt rum och stäUe 
uppletas. Och eharuväl befallningsmannen, prosten, tolfmännema och 
en del af gemene allmogen efter noga inqvisition hafva befunnit 
samma hospital vara lägligast att uppbygga uppå en allmännings 
holme uti Föglö socken Glooskär benämnd, dit ock befallningsman- 
nen hafver allaredo färdigt upphugget timmer till dess bebyggning 
framft)ra låtit, likväl skall kyrkoherden dersammastädes understa sig 
detta förhindra, att samma hus icke kunna blifva uppsatte, emedan 
han utan tvifvel befruktar, det han undertiden de sjuka besöka skulle. 
Så emedan detta är ett högnödigt verk som hvars och ens embete 
likmätigt är till att befordra och intet förhindra, och isynnerhet hans 
som en själssörjare är, och borde det framför alle andra drifva, hvar- 
fSre befalles härmed befallningsmannen Stafian Hansson det han detta 
christelige verket så befordrar, att sjelfva hospitalet utan något dröjs- 
mål och nu medan sommartiden är må förfärdigadt blifva, dit de 
fattiga sjuke med det snaraste sedan kunna sitt tillträde hafva. Och 
så framt kyrkoherden något vidare sig häremot sätter eller vill så- 
dant förhindra, skall han derföre hårdeligen tilltalt blifva och tillbör- 
ligen plikta på ort och ställe som vederbör. Der aUe som vederbör 
hafire sig att efterrätta. Datum Stockholm den 1 Juni 1658. [leOB] 

Peer Brahe. 



263 

ståndaren, hvilken byggnad synes hafva bestått af en ^stn- 
derkammare**, ^farstoga^' och tvenne ^stngur.^ Dessntom 
uppfördes en badstuga för de spetelska, äfvensom ett fähvtÉ 
f5r hospitalets två kor. Ytterligare omnämnes två ^porten. "" 
Om våren 1653 voro byggnaderna färdiga att emottaga de 
sjuka, hvarföre Pehr Brahe d. 23 Maj nyssnämnda år ut- 
färdar följande reglemente för inrättningen:^^) 

„Effter som hospitals hnnsen på Åland ähre ferdige 
och de sinka allaredo d^t församblade, altså hafne vij för 
nödigt fonnit probsten der sammastedes wyrdige och wäl- 
lärde herr Boétinm Mnreninm sampt befallningsman ähr- 
ligh och. wai:d Staphan Hansson att betroo hospitals 
jnspectionen hnadh de fattigass nödtorft kan fordra så att 
det gadeliga wercket må stå i goda terminis och hafna de 
effterfölliande punchter att observera: 

Först att huussen hålles åhrligen wedh macht af förra 
gifaa förordning, och the sinka få sin nödtorfit till wedh 
och födan. Hafwandes stadigt een godh föreståndare boen- 
des ath på samma holma j afskildt huus eensam eller åtb 
högstone sielf annan, för infallande siukdom, att uthreesa, 
om han ligger till sängs. 

2. att bespisningen och wedh ordningen författas till 
alla tree stnfwoma och dirigeras medh måtto, elliest kunna 
the af swäldt och kiöldh förderfuas. 

3. att föreståndaren må hafua een julla som är giordh 
och vedh machthålles af hospitals fisco och att han honom 
icke vijdare brukar ähn till kyrcko och prestegårdh, men 
icke till skalckheet och tigger^' j byiama, när han till så- 



") Ålands Copiebok 1613—1663 fol 88—90, i Finl. statsarkiv 
och Tigerstedt K. K. Bref från generalguvemörer och landshöf- 
dmgar pag. 157. 



264 

dana ärender icke behöfaes. så måste han ståå läst, att the 
siuka aldrig j någen rådb af ramet fara måtte. 

4. Att the smittosamma hafaa kockkiäril med sig, säng:- 
och gånge kläder jtem medfölgd så stoor som therass arflf, 
tillåter, verificerat på heradztinget. 

5. Om walmar, blagam, skoor och strampor manglar, 
att föreståndaren låter kjrckioherden annotera hnart slagfa 
for sig till therass tarff. Samma lengd emothtager lands- 
mannen att lefiuerera befallningsmannen och när befallnings- 
mannen har oförsummeligen dijt skaffat ythbyter förestånda- 
ren j en godh mans uärwara. 

6. Skall offerstockar j alla hambnar oprättass eflPber 
maneret, *«) föreståndare förordnass j visitationen aff prob- 
sten den kyrkoherden och sexmenneme vthwäUia. Pennin- 
garna optagass twå gångor om åhret nembl. om midsom- 
mam och sijda hösten och huad penningar j hnar offerstock 
faller låta deth pastoren antechna och sedan lefaerera 
befalningsmannen lengden och penningarna till hospitals 
fiscum. 

7. Såsom befallningsmannen åhrligen håller odi lefiie- 
rerer richtig rechning medh quitentier hnadh förstört och 
igen blifuit ähr effter antalet på the siuka, dy måste enär 
rechningen bårteändes ett extrakt igien blifda j någen kyrc- 
kia, att probsten beskedh giöra kan till nödige påminnel- 
ser, anten fiscus afftager eller tiltager när der effterfrågass, 
eller så offta the fattigass nöd fordrar och skall prepositus 
åthminstone reessa hnart annat åhr till hospitalet att för- 
fara all legenheet, elliest adsisterar befallningsmannen j alla 



**). Sådana offerstockar uppsattes a föyande orter: I Fögld 
och Kokar: Gränhamn, FlisO, GlipO, Helsö och 1661 äfven i BjOrkO 
hamn. I Kumlinge: Enklinge, Seglinge. I Br&ndO: (Norr-)Jiirmo 
och Fiskö; I Lem land: Rddhamn och Nyhamn. 



265 

åfwan be:te bestellningar och derföre swarar, att all rich- 
tighet finnes. 

8. Att icke föreståndaren må giöra orätt, tillätes the 
sinka hafha bissman justerat moth then andra. 

9. Att föreståndaren aldrigh ähr aff öön, sina eller 
the fattigass ährender öfaer ett dygn j sänder. 

10. Att samma föreståndare förbindes wedh hårdt 
straff tillgiörande, att ymgåås j hopa medh de sinka, ythe 
på holman eller i theras stugur e\j häller oförvägen, att 
ränna j gårdar och kyrckiobänckiar, uthan något afsöndrar 
sig. Sammaledes att straff föllier på fÖi*summelse och otro- 
het, så firampt han varder beslagin eller öfiiertygat. 

- 11. Att de sinka må dristigt nämna nth för sockne 
presteme huadh the fåå och hnadh them brister ner the 
d\jt komma och the kungiöra probsten och befallnings- 
mannen. 

12. Almossen som sändes ifrån hampnama eller gott 
folck j landet, att the richtigt framkomma aff hnar och een 
som emottager, till thes the komma dijt vth, och att de 
leggiass j låtter och föreståndaren fåår endubbelt eller tre- 
dnbbelt som jnspectoreme för skäligit befinna. 

Huadh öfrigit kan vara så medh gudstienstens föret- 
tande, som elliest deras begrafhingar eller hnadh det hälst 
vara kan heemstelles vtj probstens som ock är ordinarius 
JDspector öfver bama skolan sampt befallningsmannens goda 
odi nitälskande disposition, och vtj de saker som angåår 
consistorio skola de der resolution affhämpta. Her alle som 
wederböör hafue sig att efiterretta. Datum Stockhohn den 
23 May Åhr 1653. 

Per Brahe." 

I detta reglemente antydes, att de sjuka äfven skola 
tillgodoses med nödig presterlig omvårdnad, men denna be- 



266 

stämmelse vållade icke ringa svårigheter. Pastor i Föglö, 
som allt fortfarande betraktade inrättningen med allt annat 
än blida ögon, nekade att ;;det ringaste bispringa de fattig^e 
och de sjnke^' i hospitalet „hvarken med Gudz ords tröstande 
eller sacramentens meddelande" och hade till yttermera sä- 
kerhet af domkapitlet utverkat befrielse derifrån. Något 
särskildt anslag för aflönande af en hospitalsprest ingick ej 
heller i hospitalets stat, hvarföre ingen annan ntväg stod 
öppen, än att hos regeringen anhålla om hospitalsstatens 
ökande till aflyelpande af denna brist. Vid riksdagen i Up- 
sala 1654 framlemnade derföre allmogen från Åland en be- 
gäran härom, ^^) jemte det de tillika anhöllo om konungens 



'^) Ungefår samtidigt inlemnade äfven be&llningsman Staphan 
Hansson till kammarkolleginm i Stockholm en skrift i samma syfte, 
daterad den 13 Martij 1654^ hyaraf ett utdrag meddelas af T i ger- 
stedt K. K. Bref från generalguvernörer och landshöfdingar, noten 
på pag. 157 och 158. Då detsamma innehåller åtskilliga notiser af 
intresse må det här intagas: 

Efter som hans greflige excellens riksdrotset och general g^a- 
vemeuren hafver af en christelig nitälskan och till att fiSrekomma, 
att icke den grufveliga Spetälskan sig allt för mycket skulle inrotas 
af det umgänge som de sjuka förorsakade, i det de bodde ibland 
sine slägt och förvandter, låtit förfärdiga och uppbygga ett litet hos- 
pital, och der inflytta de besmittade och sjuklige menniskor, hvilka 
äro till 12 personer dertill h. g. exc:s nådigst har f^rordnat till uppe* 
hälle halfye sakörene, hela ödesräntan och de tyenne lass bränneved 
som kalas koleved, hvilket är en nådig förunning. Men efter presten 
der i socknen herr Erik har dragit sig undan, att han intet vill till 
det ringaste bispringa de fattige och de sjuke, hvarken med Guds 
ords tröstande eller sacramentens meddelande deruppå han presten 
har förskaffat sig capituli skrift: alltså är mycket af nöden en prest 
som dem uti andeliga så väl som i verldsliga måtto spisa kunde. 
Nu är fuller prester till att finna, som gema skola det göra, men 
medlen att uppehålla honom med fattas. Derföre bönfaUrr jag på 
de fattigas vägnar till e. exc:r och nåder det e. excrr och n:r för 
Guds skull, och för be:te christeliga verks fortsättande, något nå- 
digst dertill förunna, dermed hospitalet kunde blifva vid makt hål- 
let Kyrkoherden der i socknen är beneficerad med hela tionden. 



967 

fltoittstalie tf^m den 31 Jmni 10M iMdd«M66 samt ftr »f 

IHJM i dL lydelse: 

^Eongl. ReseliitiM ocb fMdariiig: på 
sampOiga almogens af Ftailand, österbota 
och Åland widli KQkidagn luiderdåiugst 
inshimerade beswer oA pdstidata. Dat. 21 
Jnni laM. ^ 

Ålandh. 
§ 4. Berettahess och underdånigst, att rixdråtzet och 
15r detta general gouveraeur öfwer stoorfurstendömet Pin- 
landh, hafwer för dem speetälske, som der på Åhland fin- 
nes till 10 persohner, låtit upprätta, på K. M:tz nådige be- 
hag och wydharee ratification, ett hospital, der vtj dhe siuke 
ifrån andres omgenge kunde flyttias och afskilde warda 
Yoderdånigst begiärandes, att Eongl. M:tt dem der wedh 
handhafwa jemwähl och dem och dheras siftlasörjare, med 
någott vnderhåld benåda wille. Så emädan Kongl. M.tt för- 
nimmer denne theras begi&ran skiäJig, dy låter Eongl. M:tt 
sig den så mycket heller behaga, och för den skuld, dem 



och dess fömtan sitter uti god lägenhet. Hyad e. exc:r och n:r 
håratfnnan nådigst behaga att gOra, hemstäUes sådant på det nnder- 
dåaligaste ati händer. 

År ock en extraordinarie ränta, som tiUfOrene så 

långe riksens råd har förestått häradshOfdingedömet der på Åland, 
som ialler af härads allmänningame, hyilken sig tiH det hdgsta be- 
löper tin 60 d:r kopp:t efter den förhöjning och värdering som på 
persedlame gjorde äro, hvilken ränta häradshOfdingens utskickade 
eller ombetrodde uppburit hafver. Om samma ränta kunde läggas 
imder hospitalet, vore det en stor hjelp. 

**) Riksregi^straturet för 1654 Del. I fol. 900 v. i kongl. sv. 
riksarkivet — I Ålands Copiebok 1613^1663 fol. 86 i Finl. statsar- 
kiv ingår samma resolution ord för ord, mton med följande rubrik 
oeh datum: „Konungzlig Resolution förskaffat aff högwälbme herren 
Riekzdrotzen J Rickzdagen 1654 den 21 Martij.** H varpå denna olik- 
het beror, har jag icke kunnat utröna. 

18 



20B 

smkam tiU yaéirtiåU bRniied lådifst ftnmnai» ma Jribndx 
almennmg, som häradtz höfdingarne, för detta ^vftr ikmm 
VOm båSt teiWa; JBåsMi oeb hUnoed förordnar, den som the- 
T$a predikant ibr hdfftea aff dan tijondlie som pastor i Fö- 
g«U, fi)r giiat Mb ulrintwiiig, det im opUtfwen ähr, här tiU 
hael och hciim mntH bsfir^, titt ritt ^pehelle, att skola 
må ninta och behålla. Actnm Tt Mpra. 
Carl Giistaff.** 

Sedan denna kongl. resolution erhållits, antogs prest- 
mannen Lars Hammar till både prest och f&reståndare 
för hospitalet. De sjnkas förplägning skedde efter ett af 
befallningsmannen Hansson och prosten Mnur nppgjordt 
^förslagh om hospitals förtäringen i Fögell Å:o 1653 den 21 
Augusti." Detta förslag, ehrnn aldrig af styrelsen ordent- 
ligen faststäldt, följdes likväl under hela den tid, hospitalet 
egde bestånd, och upptog: ^) 

På 1 Person. 

Om hela åhret Om månan. 

4 t:r 4 capp:r spannemåll af alle slagh . . . .11 capp:r. 
32 cappu: rogh, .... 200 kakur för en person i må- 
nan till brödh. 
6^/4 capp:r rogh, thet oflier är blif:r till dricka och kokmjöU. 

öVs ^ iMunbla Vb * 

1 L« 2 ^ smör IV12 4^ 

12 if fläsk 1 1^ 

2Va Ltt kiött 3^ 

12 L« saltfisk 1 Ltt 

1 LS 6 i^ salt till kookz 2 ^ 



•«) Ålands Gopiebok 1618—1668 fol. 110. 



På Peraaaer 13. l«5ä. 
bala åhret ä 12 måui^dbM: 31 4agh »å »&wii. 

49Vs t;a B{»aiuu»m&l 4 ter 4 eafpa:. 

13 L« V» ^ Äöör 1 L« iVi * 

a L« 7Vi i^ hwnbla & V< ^ 

7 IjS'4 i^^ä^k lit «L 

30 L« kiött 3 L« 10 ^ 

144 hU salt fisk, tmuma 13 LS rekMt . 12 L% 
15 LtE 12 i^ salt^ tannan ä 14 L% . . . 1 Lfl^ 6 ^ 

Blifwer förtäring för herr Lars och hans hnstro och 
tranne legohiM, ^fter kan halrrar på si^ tagit jempte pre- 
9te tienstm föreståndare embetet för 4 p^rson^ effter m- 
derskrefhe ordningh. 
18 t;r spannfimåhl, både til brödh^ kokinjftll, grya och dricka. 

1 Lä 2Vi ^ hraibla. 

2 Lä 8 ^ fläsk. 

3 Lä 8 ^ smdr. 
IV2 t:a salt fisk. 
Va t:a salt. 

J stellet för tårt kött och fiak, beståss honom ett slachte- 
ndth om 20 dal. k. m:t. Fönthan detta beståss hooom eff- 
ter kongl. breff^ halfwa behållen kyrckiotyondh som der j 
sochen åhrl. faller^ och der till m nödige toannew^dfa sås- 
8413 och en tienligh båth, som han kan sig af oeh an enär 
så antränger komma fört medh. Ytj det öfrige må han sielf 
wara betenkt, och sig skyldig finna låta^ att wara jnspecto- 
reme lydige ntj det dhe effter skrifteligh vndfängne order, 
och eUiest hnad dhe gått finna som hospitalet lendher til 
opbyggelse, honom förestållandes warder; deremot bestås ho- 
nom att aflöua sitt le\jofolk med ki9p:r m:t ^ dal och til 
bésk»p» ytfordting, jempte dhe fttttigas 2 stm koor, som han 
skall hafaa nndher sin handteming dem fattigom til nytte, 



970 

200 kerfwor halm oth 12 sladdas gått h56, sig och the £Eit- 
tige til nytta braka det ahneningft Mde, som wid samme 
almenings hohna bdägit är, och Bågot dhe d^ nlst belågoe 
ähr, hvilka framedeles skola bUfwa specificerade. *0 

„Detta så för deime gångon honom til rättelse wdat 
meddela. Aetnm Gastelholm den 11 Augnstij Aimo 1654'^ 

,,Så wijda embetet tillåter giör iag all 
hielp att påminna her befalining^mannen.'' 

„Boétius Murenins'^ „Staffan Hansson". 

De med^ hvilka hospitalet såloxkda erhållit sig an* 
slagna, stego enligt hospitalets i behåll yaratide r&kanskar 
per till följande belopp: *») (i daler silf. m:t). 



Jlret. 


HdgmUs 
tftkOren. 


Små 
•ak Gren. 


Ödea 
rån tan. 


AUmånninge 
rånUn. 


HospttaUta 
enakflda 
•akOren. 


Snmaa. 


1651 
1652 
1653 
1654 


13:19: 4*/, 

87:24:197. 
11:29: — 


4:16.— 

31: — : — 

3:16:16 


151:11:21»/. 

125: 1: 4»/, 

169: 6: 9»/, 

92:26:14»/, 

86:12:14»/, 
164:31:— 
195:22:18 
467:13: 4*/, 
257:27:19»/, 
172: 1: 8»/, 


1 1 II 
1 1 1 1 
1 1 i 1 


I II 1 

II II 
1 1 1 1 


169:16: 2»/, 

244: 1:28»/, 

184:20: 1»/, 

92:26:14^/, 

170: 2:22»/, 
239:22: 9»/, 
287:27:18 ! 
509:26:15 
340:11: 7 
190: 6:66»/, 


1655 
1656 
1657 
1658 
1659 
1660 


83*22' A 


43: 2 
56:17 
24:14 
53:13 
14:26 


:16 

: 8. 

: 8 
:16 


24:31: 9»/, 
28:31: 4»») 
26:31: 4 
24:31: 4 


6:21: 8 
6:20:12 
1:-:- 
4: 2:- 
3:10:16 



Härtill kom medel influtna i de uti hamnarna uppstälda 
oflferstockama. Dessa utgjorde: 

") I Ålands Jordebok för 1661 fol. 474 upptagas föQande hol- 
mar som „h08pitals egendom:" Stora Biörkskier, Krååkskiär, Lamb- 
•kiär, Grytekiär, QwiggeskÄr, Långbetskiär, Kaijskiär, Rönkubb, 
Drakanknbb, Ormgåhl, Ormgåhlskttr, Gkwkiär, Ulle GHosUir, Såa- 
skiär, Lille Biörkskiär. 

*») Hospitals räkenskaperna finnas införda i Ålands landsböc- 



371 



16M: 87 d:r 36 Dre k. ».-t 

l^'- ""^ }t "^ ff n n 

1658: 50 „ 12 „ « „ 

1659: 40 „ ll^/,„ „ , 

1660:49 ^ 45 „ ^ „ 

Defisitom åtog sig altmog^i 1956 i de flesta socknar 
på Åland att årligen efter råd och lägenhet lemna en aUmesa 
tffl jnlkost åt de spetelska i bospitalet. Äfven Saltvik hade 
bitridt denna förbiaddfle, ooen nti ett MekevtftMno protokoll 
Mn 1658 heter det: „efter Saltwik ångrade och ryggiade sin 
lofiien, och vttydde blifoa skalle en yflago, blef ahMsan icke lef- 
rerat op i scholan mehr än af 11 bönder och samma almosan 
UeffsktftatemiUantlieSspittehkaiSallwik. Joohiörsådaa 
tedQrkhung och yt^rdning frågas aldrig metar efter bemilte 
jiudkost i någon sokn, ntan skal f&rhöras, efter kongens intra- 
der icke tihreckiay om the spittelska knnna slinP* hädan ef- 
ter the 50 dal. eller Icke, som kongl. ordningen them på- 
leggier vtgöra til hospitalet, ty the spittelska böra icke snelta 
ilnäl, eq heller bör för bespisningens skall, the spittelska så 
ieoge liggia ati soknama, som na i några åhr skedt är, eij 
héDer haar Cronan medel i sådana fegdetider gifha större 
nnderfaåld. Begäres för tiien skal almogens goda beten- 
töande hnad de gilla och ogilla, at thet kan hafaa bestånd 
iNttd i visitatiotter och sote[istemmor beslntet warder och em- 
betema blifoa obefleckiade. Och weta att sega the oroliga 
opstosBare at befallaingsman Olnff Häger ^k befalning i 



ker i Fmlands statsarkiv. Under den tid hosfrflalet varade äger ai>- 
kivet sådana JandsbOcker enöaat fOr ibrea 1651— I6«e, liH 16aa, 
MM», I61#. 

**) Härati ingår bland andra persedlar: 2 IM maaläftn torr fisk 
oth % JM 9 if. tnaaletin ost, lefrereraée af Saltvik soeken. (Se 
Ålands hmdsbok {6t 1657 fol. 113). 



373^ 

rekenkammarn 1656 in Ofctokri at prosten skulle tala med 
almogen i yisitation om bemftlte almosa til hospitalet; eliest 
wore almogen aldrig therom påminter. Resolntio Ynlgi/' *®) 

Oaktadt dessa omständigheter levererade eneSertid fler- 
talet socknar jnlkost till hospitalet. Saltvik äfren 1664 och 
1666. Ehwu ganiEfea spanmmia, bidrog» da dook nåf ot till 
wMhriiåUet*^) 

Vidare eriitlls då och då gåfVor såväl af kronaai swi 
at ea och mbm iMiriid perMB* SålMiii tiU&U hospilft- 
let 1667: 

1 ten smör (värderad tiU 10 : 13 : IQVs »- m:t.) 

107 LS smdr ( ,, „ 64: 6: 9^ U B, mit.) 

turiUBt ktomsk bekottttit sftioni yrakgdds £r&n %n vid Åland 
stiMdad. aontaMis akste*^). De «f ettriukla personer gjordA 

^ Kladd på acta visitatoria nthi Bo6t!J MtireniJ tijd, foI. 154< 
») Jultart inåot lltöO Mn: J«nftl% Lenlaad oek Luaparlandl 

1657 ,, : Lemland, Jjiimparlaiid och Sund. 

1658 „ : Finström, Hammarland och Lem- 

Iftfid. 
i6dS n ' K^ftlukr, FinsirOtD, Lcin|)ar]iindt Jo- 
mala, Hammarland och Fögel. 
1660 ,, : FOgél, Jomala, Lemlaod, FmsterOm 

ock fimd. 
1664 ^ : Lemland, Jomala, Sandfa, Hammar- 
land, Finström och Saltvik. 
t666 „ : Vård6, Saltvik, Jomala, Hftmmar- 
hmd, Finatrdia, Lemlaod och Lvib- 
parland. 
1668 „ : Sund, FinstrOm, Getha, Hammar- 

la&dy IkerO och Lemlmd. 
1670 „ : Ekerö. 
För att visa hvari denna Julkost bestod, må här meddelas, 
k¥ad den iit|dorde fitar 1S5S6 

AM Jooak sdekea: 5 L9 iS 4^ brödK 3 LS 10 ^ kött. 
Aff Lemlandz Moderkyrkia: 5 Lfi; 13 4^ brödh, 2 L® 14 4( kött, iS 

«L fletki 3 i|^ ost 
▲ff Lomlaadz Cipell: Z IM 7 ^f^lurödb, l2'^ ilf. kötl« l2Vi 3|^tofr fitk. 
**) Börande detta smör må löljaade skrUVeker moddalaa mr 
Ålands landsbok för 1656 fol. 213 och 212. 



878 



Bdsaa aei Gndk Alsnmlitiifa iBlfOferfiiie; 

AlWcBitund, befallningzman Ok>f Efwertsson, man föraimmer, 
att iblandh det godz, hvilket i nästförgångne höst där på Alandh 
Ttef den d«wm«MWtid« stmndaAe noitenfe •kntwi biigtdee, ånnee 
m dW, 8«m cronan enakyldt tiilkoÄmwr. Hvarföre befiUles »dher 
hir medh att J samma crononens godz tiU hospitalets på Ählandh 
oppehälle lefi^ewra och affÖlUa låta, allenast att J der på tagha en 
liditi^ Tcrifteerad 8|»ciiea«kim oeh qwiftaat& £UI«8t ock emedan Ur 
Uågat warder, huruledhes dhe fattige i bemälte hospital intet utbhe- 
komma deras wahnlige vnderhåldh, som dem af saakören och ödes- 
riattn där p& lande* Äkr UfMfémi. Dy sfcole J i lijka måtto låta 
eéhir plWAt wara, att vtfordra j rÄttwi tidh samma deiaa fttrordnadhe 
Tnderhåll och dem det tillstella. Gudhi befehlet. Af Stockholm den 
^ M»j 1657. 

På dragande kalls och ämbetes wägnar: 

Herman Flcmlngh. Gustavns Bonde. 

jOraa Flemimgh. Jaiper KruabUrn. 

Mila Rricksson ttosenfaldt. Ckriataff^r »priofai; 



Bf^eane wij oaa anderteoknaåa at hafiia gfwt oe^k Ättat ean 
ijkaOdctig werdemingh eUer prijss opå dee 9V4 tunaot widb Castelholm 
stott liggiande ftrskämbde smör, som ähr j bland annat wrakgods 
fnmK iithj Åhlands ukieren, som war fötgångit aff 4en skntan 5^ 
BiiA oeh aff dee hfgwälbome keaaiir Bök* oeh Caiwn«r Bådh flWh- 
lad till Ålands hospitaUi fiattiga; nembl. huart lijsspund öfoer alt, 
det bittre och sämbre eflfter een stoor dell war aldeles fÖrmnglat 
eéh bertaWMp*, »x mark koppermyn^ wiJ haftia ocb deM lUkeat 
<i»eget forb:te. 9V4. t-na smör, hvilket eij mekra woge medh trähn 
och aUt efifter alla botneme wore mast borte 125»/4 L». Sielfne 
amör tr«n iroge wij deesMJkast sidan, hwHka woge iMiopa 187* L» 
Uifaer alt så igen rent smör behållit 107 L»; att wij så således hafoa 
wciderat och pröfnat medh godt samweel weet wara oeh ^ii mehr; 
ketyge w^ medh wiva nav^pn och bomerkeA birnnder* 

Aotom GaafelholiD' daa 3 September Anno 1657. 

Mata ThomaasOÄ SigfrU Basmuaaoa 

i Svensböhle. i Buskböhle. 

(bo»^ (kom) 

Hane Danieleon. 



274 

gjordes af Hermaii Fleming^ som 1668 l&teade 15 da- 
ler kopp. m:t och 1660 29 dal. 8 öre kopp. m:t. 

Af detta knapp! tOlmåtta mderhUl a%kk, utam den 
del af allmosorna, som tillfSll presten och föreståndaren, än 
en del, som kke kon hospitalets inneyånare tillgodo. Sår 
Innda beyi^ade landshOfding Lorentz Crentz i Inref, dat 
Castelholm d. 20 Juli 1653, af den till hospitalet anslagna 
ödesr&ntan 2 tunnor tpammål årligen åt en ålderdomssFag 
och bräcklig hnstm Susanna, enka efter förra kyrkoherden 
i Föglö. ^) I 1656 åci räkenakitp anmärkes åfven, att ef- 
tar drottning Christinas resolution ^all „atiiaf hunie 
ödhes hemman, som icke för fäfot ligger roteras iblandhdee 
beholdne heman, at båtsmennen bdcomma deraf sine hemkaUs 
penningar» som ähr höst och wåhr pennings af huart hem- 
man 5 dal. k. m:t oéh ähr nn ödhes hewnan 38 st efter 
denna ödes lengdens inneholdh ä 2 dal. solf:r m:t hemmanet, 
som löper 66 dal.** •*) 

Af 1657 års ödes ränta anslogs vidare två tunnor span- 
mål åt htardera af de spateldca pigorna i Saltvik (Valborg 
Matsdotter i ödkarby och Mats Bengtsons dotter Brita i 
Fremmanby), hvilka icke inkommit i hospitalet ^) EnL lands- 
höfdingen Erlch von der Lindes befaUning af d. 25 Ai^. 
1658 levererades af hospitals medlen under 1659 och 1660 
åt „d6ii ofirdiga pojken i Saltw^ek^' tillsamman 108 d:r 
25 öre k;r m:t ••) 1664 lefrererades effter kongl. hofiiUr 
tens b^Alniiig ,,åth ett litet barn, hvilkas föräldrai- afl^fwa* 



^) Ålands copie bok 1613—1063 pag. 93. 

**) Ålands landsbok f^r 1656 ft>h 154. Sedemera erfaOlls dock 
kännedom om att af de nämnda 33 Odes hemmanen, 16 st icke af- 
lOnat båtsBän i6t det året» hTarf;[)re 42 dal. a ntt återbetalades tiU 
hospitalet^ 

~) Ålands landsbok för 1657 fol. 307, 484^ 481. 

•*) Ålands landsbok tOr 1660 fol. 391. 



de% 1 taia rfigh^' *^ ooh sbifligen belades 1670 tv& ton- 
Bflr apaaaiål årligen åt förra kyrkohordeiA i Lenlud Jacobs 
enka Cidlia Jacobsdotter. ^) 

Hnmdant tillståndet i hospitalet i sjdfra Terket var, 
fiangår bkmd annat af de ransakningar, som prosten Mnnr 
tid efter annan anit&Ide dersamnastädes. Den ftrata så* 
éan, som kommit till vår k&nnedcHn, köUs 1»S. Dervid 
aniårictes:^) 

1. nthi gudstiensten fmss ioghen brist. 

2. The elendighs begftra lijnklader och atrampor. 

3. The äl^digMNi stogor fslU omknll igenom trytaadhs 
p& Isar. 

4. Till bastogn aghnen och sobomianarBa ftrahaffas 
MO tegell, 4 kr kaleh, item till taken 12 knippar niffadr. 

å. Tke fattige begära förökning p& Tedh. Item be- 
gira såå, aoU och embar. 

6. PörsofaafiGui dem fiirsobare kött, och bortbytase dett 
pnbla éUer försälUass. 

1660 den 22 fébraari hSHs Mkaledes nmsakning nti 
hospitalet, hyarvid följande punkter antecknades: ^ 

„1. Tbe spetslske ähro 9. 

2. Thessa behende sigh iaghen brist haf?a i gadz^jen- 
itea på något sått, 

3. B^endhe nu alla hasen vara bootadhe, och sif^ 
baf?a nogot qnar af kalkan ock taglen som the fingo i fiool 
ifrån Saltvijk. 

4. Begftrte till the 3 högt^*dh^, som ftfar jnal, påach 
ooh piagesada^^ blifVa vedarquaohie med n&gNi batter be*» 



*^) Alaads landsbok £5r 1664 fal. 108. 

<*). Ålands landsbok för 1670 fol. 43, 194. 

••) Kladd på acta visitetoria vthi BoCtij Mureny tid, fol. t«2 t. 

"^ L e. feL 186. 



»76 

8]»ij88nit»gh åbn p& andra t^dker, ooh bejakadlie proBpositi» 
tm h:r béMningsmaniitiiss vijdard consents, bekomma på pep- 
son aff hospitalz medlen 3 4^ k. m:t. 

5< Begftrte få nimta iin b&åt att föra &th sigh een- 
buskar, oeh nftr yppem^Unat fthr till att ntkläggia sina mjk^ 
ooh flnndemftftt, och lofva ioke. på annat s&tt misabmka b&fti* 
hen. Och der samma bååt skulle tagass ifrån dem, göra t^ 
sigh der öfder ett stoort sampveet, och kunna icke begå s^h 
med then torra maaten, efiPter the åhro ftrr wana i våUmach- 
ten att f^rtåra fisk. Såija der hoos: om någhon beträder 
them på andrass holmar dier fisehevatn att Qka och fiaara, 
må the frijt schiuta ihiel them. Låtha och gå sigh storligli Mil 
faierta att de aehola hafva ftrspoort vara mist&nkta af kyrkio- 
herden her Ehrich Nicolaj ftr the creatur som kan klagar 
sigh mista på sina holmar. Kyrkioherden blef Ml förehållen 
om han kan öfvertygha them att bmka schalkhet på aitt 
fisehievatn eller hohnar, ther till han suaiadhe fuUer neg. 
Men ther hoos sade han sigh aldrigh mahr terass sl&ppa iäjfi 
något oreatnor. SSbest aadbe sigh för &hn hospitalet t\jt blef 
satt haf^ Ml stoor ymnogheet med fisoh, men sedan haar 
thet inthet vankat på hans fi^hiovaån, ty nAr banss folck kom- 
mer, så hafva andfara slåpat före. Antingen the göra eller 
andra på therass halss, veet han inthet. IVnpositaa fSrmaate 
tbe sinka ingalundha missbruka bååten, utan fisdiia på hospi- 
taab vata) hailket åhr vidt och fishierickt nook. 

6. Lofvadess efiPter therass begäran lijn L LV tiM lOåL 
Tiära Vi fierdl&i^, sp^k 40 st. Ärter någhra capper. Item 
kom Vt BpaKf och bebdfra the väll I Vt tA ther om boåJ» 
ningzmannen schall anmodass. 

7. Herr Larss k5per i Åbo af hospitaals medlen grant, 
blaggarn till therass nödtorfft först hans lägenhet blifuer. 

8. Herr Larss besuärar thet han intlMt (kt i rettan 



27T 

HjA af herr befatniogzinannen, htiadh som lyder till sitt och 
the elen^gasB tippehåOe. Bammaledess klagar att boskapz- 
haaea åhro elaka. Item att weden ftrslår inthet till sina och 
tfce sinkas hnnss. Åstiuidar och promotion ther iMn. Thetta 
ikr sUedee resolverat, att några partzedlar lofvadhe prssposi* 
tas sehttffii n&r bft&then kommer till Saltvijck och nu strax 
la^ereradhe han 5 D:r till lijnet; Eén deel förmodass att herr 
btfikriagwnaa bijspsinger vteklighen, som haar hospiilales in- 
tmdema nndar kendiier, enar han tber om ans^^^kt Tarder, 
p& tlwtt att ftrsståndaren kan f& inkdpa lår^ och livadh 
naluft han behSArar, bootiut knasen i rettati tajdk^ och veda 
i& eldkasen till sina oek therasa tarfver. Thet öfrigfaa re* 
DittaBar pnspoBitns h. hdgryrd. bisoopen eifller ftreslODdamn 
ikr af göd2k maritar ooh qvaliteter, så långke han vidk hospi* 
takt varit bafvar/' 

Vid rftsdagiea IMO inlemnade nu pastor i F^15 Er>- 
cas NieoUi vidare m. utderdåoig supplik om återbékom- 
Huuide af den bålfl af kyrkotionde, hvilkeB bUfrit donerad 
öder ,,hf)spitalet, som står i fiyrsambUngen .... mig och ftp- 
samblingen til] en stor skada och men.'^ 7^) Likväl lycfeih 
dm han ej vinna understöd ffir sin begåran. Vid samma 
riksdag inlemnade af ven prosten Muar ett betänkande rö- 
rande de brister som finnas på Åland. TJti detta ''O ftr- 
måles: . . . „att sohole-stngnn som A:o 1689 npsattes för- 
fidier och spetals hnnsen som A:o 1651 bygdes, äre i stort 
(riag, ocb någre tarfhnns till scbolau och hospitalet äre 
obj^de. Nog will allmogen föra alla åkor, göra dagzwer- 
ken och sammanskinta penningar och byggia till alla requi- 
sita, och sedan åhrlig widh macht hålla, så frampt thet görs 



^^) Presierskspets på Åland sappllkatioaer oefa besvär vid 
riksdagen 1660, i kongl. sv. riksarkivet. 



878 

them godt i afir&knmg på winteråkor och tbe åilige 
werken. Ho^itals medlen fördå inthet till the 
mes kost och kl&der som &hr stmidom 12, 14, 16, ja mäaga 
fler i landet, som ingen fördristar sig låta afi&ra för maa- 
gel på lifzmedel» för ähn några falla andan^ Sedan prestffli 
och föreståndare med the sina, bör och hafwa sia lön osk 
kost, och ther till behöfwes itt stort quantom, och in- 
traderna ähre ringa och owisia, som ähr: 1) Halfira saak- 
örspeBnifigama. 2) Allmeminge rentan, widh pass dO d:r 
k. m.-t. 3) Ödesrftntaa. 4) Halfva kyiUotiJendm i F9glK 
soehn, hnilken prosten klagar at A:o 1667 stijger aUeaast 
3 V> tur i spanmåhl, hnilken halfpart hoos E. E. M.-t paator 
looå med tårar nnderdånigst, såsom af ålder wartt haar, åhr- 
lig hår effter aUemådigst få tillbaka igea at ninta ftr sin 
stoora nödh och fattigdom, snpplicando bOönialler. 5) Wäåk 
tall 4 stof ur och 2 pörthen, war förordnadl koUwådh af 
nestliggande soehen Lemknd benenuid. Men na skall Åland 
wara fönakont at nthgöra bemftlte kohlwftdli, och i fiaco ihr 
inthet at kiöpa en sticka wädh f&re och på sommarkotten 
är 30 daler geld.'' 

Vid samma riksdag synes dessutom fr&ga haf^a npp- 
stått om hospitalets flyttning till odi sammanslående med 
l^åhlö hospital i Nagn, men detta förslag bifölls icke, utan 
förklaras det i en kongl. resolution på presterskapets be- 
svär, dat. GKMheborg den 2 Mars 1660, bM: „kongl. maq:t 
förspdrjer e\j gärna någon scholas ruin, dy wil kongl. ma^it 
befalla landzhöfdingen, att Ålandz bameskola och hospitalet 
wiijdh macht hålles/' ^^) I en födande resohition dat Stock- 
holm d. 28 nov. 1660 förordnas vidare: ^') 

^') Stjernman A. A. Alla riksdagars och mOtena beslut Del. 
II pag. 1323. Stockholm 1729. 

'*) Riksregistrataret iöff 1060 Dd. III Ibl. 4i3 och 495, i 
kongl. sv. riksarkiyet. 



27» 

§ 4. ;,H08pital6t, som för näg^e åhr sedan &r oprät- 
tat på Ålandh, kan icke för s\jne ölägenheter sknll till Sifilö 
hospital i Naghn transporterat warda, nthan kongl. ma^rt 
will nådigst vara omtänkt hnm det med ett nödvändigt 
ondeAUdli måtte försonas, deraf då de fattige knnne bestås 
nSr landshöfdingen, som derom skall draga bekymmer gif- 
yer omständeUgen tillkänna, hwaraf det kommer, att de der- 
tiU f5rordnftde viedell icke nu så wål som tiilföreae kao 
tiBrftkia, och iembwäl med något tiUdrägeligt fOrslagh in- 
kommer, bnroledes något dertill läggias och deputeras kan. 

§ 9. Eongl. Mai|]:t will och eflter medlen falla knappe 
wedh hospitalet på Åland, att hospitals prästen dersamma- 
^ädes låter sig n<H}a medh den tijonde delen af allaosiHr 
odi gåfiror, som dhe fattige kunne tDldelas, efter den dis- 
position som landshöfdingen gjordt hafwer, halst emädhan 
dhe fattige shnlle elliest der han sknUe behålla tredie dhe- 
len, widh så beswärlige tijder, allt för stoor nödh och brist 
Hjda. Hwad kålweden belangar, sinn Lemblandh sochn för 
detta hafirer gifvnt till hospitalet, så kan Kongl. Mayit 
den icke påtvinga alUnogen såsom en ordinarie uthlago, 
hSlst effter den uthi landshöfding Stellan Mörners t^dh 
är allenast af egen godvilligheet så af den sochnen som 
n&gre andre ntgifwen och elliest sedan igenom allmogens 
beswär, förmedelst kongl. resolution i Götheborg skedd, np- 
håfwen. Doch will EongL Maij:t nådigst efterlåta att eme^ 
dan hospitals medlen brista och elliest ingen nthwägh der 
fimies på brännewedh, landshöfdingen då må tiUsee, om 
han idLe kan förmå aUinoghen i Lemlandz sochn till att 
godwilligen giöra dhe fatttge någon bijståndh med wedh, 
efifter det är ett christeligit wärk och alle ähre plichtige att 
Uelpa dhe fattige. Domspannaii uilangande, aom af hospi- 
tals tienden plägar falla och hospitals prästen begärer för 



2B0 

sigh bebåUa, kan intet anaat bewillias, äa det som för 
waaat ähr^ att den som säden m&ter tager och doniQMumaiu 
Kongl Mayit wiU elliest framdeles taga i nådigt betän- 
kande b^pitals prästens underdåniga postnlatnm, om att få 
ninta ett ödeshemman fritt för uthlagor, ^*) när Eongl. Maijzt 



''*) Vid yisitationen i FöglO den 2 febr. 1661 finnes antecknadt: 
„Opå hospitals predikantens Dn. LanrentiJ Hammars begäran, 
kunde Utr desna gåag ingen annim retolation iMIa, Bm at ofinmbe- 
mälte Dn. Lanrentio gift låf och tillsduid at boo p& dett hiemman^t» 
som han af ödhe der i nägden vptagit hafwer, med den condition 
och dee wilkor, som han sielf tilbindher, intill dess att öf^ei^eten 
låler flytUa the spettelskM stoghor oeh hnoa vtii på ndden af Mn, 
och längre bort ifrån predikantens hnus; men sa snart thet skiettär 
skall predikanten igen flyttia dijt till dem och blifVa stadigt boan- 
des mår tham, l5r dee skftål ooh orsaker, som hosintals personevaa 
i fijn trägna böön till proosten anmält och honom fbredraghit hafwa. 
(Se Boetii Murenij kladd fol. 203). 

Vid den visitation som hOIki i hospitalet samma år den 27 Juli 
fikUaxar herr Lars „desaa vara oraakexaa hwij han aiiU|(it Mea 
hemmanet och stnndom wil boo där och stundom påöön:" 

1) F0r boskapzbetetz felandhe. 

2) För tiien stora wednOden skull. 

3) För the kalla stngnma skull åth sigh och sina små barn. 

4) För the älendigas huus hwilka äre när in på prästens och 
föreståndarens der ifrå röken och stanken kennes görligha, som oflla 
widiet blås ifiråa tberas hans in på hans hnus. 

5) För prestens ringa intrader skull at föda sigh, sin hustru, 
barn och tienstefolk medh. 

6) Effter han för the älendigas skul icke kan uthan stoort be* 
swär fa l^j^folk. 

7) Barnen är omöijeligit wachta sedan the lära löpa uth på 
holmen, ifrån the älendigas huns och gärde gård. 

„Hans tilsäijclsse är dhenne:*' 

„At så offta fagert wäder är at han och the älendige kunna 
stå ynder baran himmel, skall ingen brist wara på alla kyrkiodagiiar 
på sigun gndetienst Tillåter icke wäderleken wil han gito på ea 
söken dagh sä häreffter som tilförendhe, ia undertijden wekopredi- 
kan när ingen aposteldagh inikller så ftampt h:s högw:d biskopen 
hoBoa pålägger. Sedhan om meenföret blfuer höst och wåår^ wil 
han achta på tijden och boo stadigt på ööa til thes ^sen blifuer stark 



261 

fo dbe mkiågt och boopige beswår, som nu åligga kan når 
g0t btttre H)Bat blifwa. Ooh wiU eXHmt tiU ååt sMrta eff- 
tor som och derOfwer klagae, att beMnmgantanQu m&t^e 
mhlefwerera hospitalet daes rSntor i rftttau tidb, ^fter 



U maa kan kidra, samiaaledefl om wåren til tkes w rnm Mnt Mmåm* 
Doeh alt thetta med förord at om the siuka gå närmare husen utl^ 
haas fråowara än nthj hans närvam och därigenom förskreker ho- 
nom och pigan som molkar oeh stillar tberas keor^ ai at han ftfin* 
gen som wii wara i hnsen och ansa dhoras hoskap, så tritot icke 
heller han gå i samma huus och wara theras predikant och före- 
ståndare/' 

^Sidst will h:r Lars swara före at med theras koor, miOIk och 
ainat skal handlas så troligha ntfaj hans Mnwaro som närwaro, be- 
giiander vndordånlgst ooh ödmIakeUgist nådigÉ odi ganstig i-esola* 
tion på dhenne sin förklaringh, sampt sina och the ^ttigas beswär 
och postnlater, och aller nådigst befordringh till stadigh frijheet på 
hem:te Odes henman, aom han på häredstlBget antegit hafner." (Se 
Boétii MnreniJ kladd fol. 208). 

Den frihet från utskylder för det upptagna öde hemmanet, 
hTilkett ntlofvats och hvarom han här ytterligare anhåller, kom ho- 
nom doch aldrig tili del. (Se Ålaada landsbok för 1668 foL 220). 
FOrst efter hans död 1667 erhöll hans enka, på särskild anhållan 
éeron, genom ett kongl. bref dat. Stockholm d. 28 Jnnlj 1870 be- 
nttte hemman i Skogbodha att ^,ati sin lifstidh, och ait enkie atåadh 
otnrberat besittia, niuta och behålla frijdt för dhe afgåendhe wissa 
och owfssa vthlagor." (Se Ålands landsbok för 1675 föl. 413). 

I 5:te punkten af sia här ofran anförda fbriclaaiog kJagac prei* 
ten Ofver sina knappa inkomster. Dessa bestodo af i början hälften, 
senare endast tionde delen af allmosorna, äfrensom hälften af kyrko- 
fonden ifrån Föglö. Dessa senare nppgingo tRl följande belopp: 
1665 : 20 t:r 247* capp. spanmål 1664 : 83 t:r 21% c^p* sp^imål 



,-s«/15„20'A „ 


rägh 1665 


:38 „ 


1 


^«»=M„S»/, „ 


korn 1666. 


43 „ 


12'/, 


1«7:84„1ÖV. „ 


spanmål 1667 


:4» ,. 


ai 


1658 : 18 „ -V. „ 


„ 1868: 


86 „ 


18V. 


1«»:1S„28'/. „ 


,. 1670 


46 „ 


ll"/«, 


ie60:tfl„20>V« „ 


n 






1688:34,, 10'/. „ 


»» 







Såsom tillika föreståndare uppbar han dessutom fri kost för 4 
personer, 20 dal. k. m. till aflönande af sitt legofolk samt något hö 
oeh hahn. I stfillet för halm levererades dock emellanåt ,^tin röö/' 



282 

wftgen är Ihng oeh meenf&ret anderstandom Iftnge påståär, 
så framt dhe icke wele wara förtäakte att swara till ska* 
dan, som af försmnmelsen kan förorsakas, der ocli lands- 
hftfding^n måste Iiålla hand öfwer.'^ 

Med anledning af § 4 i denna resolution hördes äfven 
hatpitalirf&reståndareii Lars Hammar rörande orsiAaema, 
hvarföre hospitalsmedlen nu, „falla knappare än i the första 
åhrm'' och Avklarar haa detta härröra deraf att: ^0 

1) Utbi första åhren war inthet så stoort antaal, som 
sedhan begynte ökas. 

2) När the älendige utbfördes första gången hadhe sa- 
lig Staphan Hansson behållit capital af 1652, 1653 och 
3654 till 1500 d; koppar mynt. 

3) Ähr hospitals vpbördeB förminskat af fördabblings 
båtzmennernes afbetalande. Jtem af mykit wedh kiöpandhe 
till 4 stugnr och 2 pört^« tarfueliga eldningar, och nu ähre 
dhe wedlösse til den stundande kalla hösten och wintren. 

4) Förmenas än restera på sal. Staphan Hanssons 
opbörd öfver 70 d:r koppar m:t efiter Olof Efwertz- 
sons räckningh prostens lefrerat, synes honom hafva rich- 
tigt betalt, och da* han än något hadhe mne med sigh eff- 
ter samma räkenskapz innehåll lefrerar han til hospitalet 
om his n:de nådigst behagar. 

Efter denna tid utfärdade kongl. kammar kollegium i 
Stockhohn en ny stat för hospitalet, hvilken endast i så 
måtto skilde sig ifrån den förra, att i stället för ödesrän- 
tan anslogs 200 d:r s.m.t årligen af Ålands ordinarie ränta. 
Hospitalets inkomster gestaltade sig härefter på följande 
sätt: (i s.m:t.) 

^ ") Kladd på acta visitatoria uthi Boetij MureniJ tijd, foL 207. 



283 



Artl. 




Af ÅUnda 
ränta. 


Allmftn- 
nlBge 
rlnUn. 


Hotpitalett 
■ftkOren. 


SmUML 


1663 
1664 
1065 

1666 
1667 
1668 
1669 
1670 


46:14:14*/, 
30: 5: 8 
47:14:20*/, 
70:28:16 
57:16:- 
54:16: 7»/, 
74:10:- 
200:26:18 


200 
200 

200 
200 
200 
200 

200 
200 


— 


' — 


8 

_ 


22 
20 


16 


4 


— 


— 


246:14:14*/, 
284: 5: 8 
247:14:20*/, 
279:19: 8 
267:16: — 
265: 4: 7«/, 
274:10: — 
400:26:18 



Härtill kom offerstocks medel: 

1664: 44 d:r 27 öre k. m:t. 

1666: 12 „ 18Va „ „ „ 

1668: 28 „ 5Vt „ „ „ 

1670: 34 „ 2Vt n ^ „ 

Eäuru tillgåDgama sålundii något förbittrades, var sta- 
ten likyäl fortfarande alltför knapp, hvaijemte bristema oeh 
SY&righetema vid hoepitatet år för år ökades. Visitatienfik 
protokollen l^aima de bftsta npplyiniingar om fÖrkåUandeMi 
derstftdes. 

Asno 1661 d. 27 Jnlij höHz denna råasakningh nlki 
Föglöö hospital. ''•) 

Hospitalspredikantens och föreståndaren w:ge herr Lars 
Hammars besw&r och postulata: 

1) Hafwer hospitalet ingen brandwedk at wftnte af Lem- 
kads Sochn, och i förledne Mur och winter kdh hospitalet så^ 
dan nödh af köld ooh mangel på wed artit koka, brjggia eoh 
baka etc. at hvarken jagh eller dbe fattige tröste på sådant 
afttt linger blifwa widh ho^italet. 

2) Almosa eller jolekost i stelle för the 50 D.is ued- 



*•) Kladd på acta visitatoria nthi BoStij Moreny tijd, 161. 207. 

19 



fölgd är intet längre at lijta pä effier hrs n:8 förordningh, ty 
almogen förminskar ähr frä ähr och säga prestema i ögonen, 
at the tröste inga flera nthlagor taga pä sigh. Om än nägre 
gadfruchtige gifwa skole sä är wägen läng och mäste gifwas 
i lego för forslande. 

3) Gärde höö och halm kunde aldemädigst effterlätas af 
Föglöö Sochn, efifter the andre Sochnar i landet äre mykit af- 
lägne och faller besvärligt föra sä läng wägh. 

4) Behöfves kiöpas bäät effier then förra bäten är uth- 
gammal och kan icke lengre brukas at föra boskapen emellan 
klipporna, eller at hempta proviant medh, det undertijden skee 
mäste. 

5) Pä föreständarens huus finnas thesse brister. Vthj 
studercammaren äre golfdlior 5 afrutna mitt pä. Farstogu 
uthan tak och golf, dock är näfuer sä mykit i behäll at stu- 
gun och farstugun kan täckias medh. Bada stuguma mykit 
kalla och mosslösa och synes dagen genom säten och knutarna 
mängenstädz. Boskapzhusen mäste flyttias pä högre ställe, ty 
offta gä boskapen pä snödrifwan och huustaken och trampa 
taken all sönder om vintren, och hjelper inthet boota. Om 
wären stär watoet aln högt in i husen fodret förderfwas och 
boskapen f&r inthet liggia. 

Thesse puncter hadhe the smitiiosamma som nu ähre 11 
personer: '^'^) 

1) Om wären och sommaren äre mans- och qwinsperso- 
ner uUij huar sin stuga, men när kalt är nödgas the för wed- 
lösa wara alla uthj en stuga natt och dagh. 

2) Beretta sigh aldrigh hafua hafft nägon brist pä ordi- 
nan och extraord. gudztienst och offba fät predikan pä s&k- 
nedagar. 



^) Kladd pä acta visitatoria nthi Boétij M urenij tijd, fol. 207 v. 



285 

3) Noratagun syda båda rösten och haar l&ngt nederfal- 
lit om icke stolpar wore nndersatte, taket mosslöst, nefaeriöst 
ock så kall at ingen der nthj wara kan. Söder stugan haar 
laka på 2 stellen. 

4) Medh wed waar fnl got knapt i förra åhren, effter i 
Lemland många byar hafaa dragit sigh undan, endels af pr»- 
tension, endels af gammal sedwenia, endels af frijhet uthj sal. 
Hans Staphansons tijdh. 

5) Wedh 46 fampnar bewijser föreståndaren hospitalet 
betarfua åhrligh nembl. 10 till huartera the älendigas stugor och 
så mykit til hans stugur, sedan 6 famnar til malttorkningh. 
Men i förleden höst och winter klaga the älendige gråtandes, 
at the wist allesamman hade frusit ihiäl, om the och icke 
sielfue hadhe rest uth på hospitals klippome och opslitit ene- 
buskar. Sedan ijsen lades woro dhe så illa uthstadde på stora 
haMälen at the mötte slå ijs een heel dagh, och hade båten 
der sunkit ned med alt folket, om the icke hade hafft med 
»gh, 2 båtar, som dijt &re kompne med the eländige frå soch- 
name. Eliest ber&tta dhe, at her tils har funnits på hosp. 
klippome någon ymnighet på enebuskar, men nu fins inthet 
mehr. 

6) Ull til strumpor beg&ra the. 

7) Bååten är förderuat af enebuskars förande, och begära 
een starck ny bååt nu strax kiöpas åt sig. H:r Lars böd 
Ihem sin bååt effter han haar 2 som kostar 12 Drr, men the 
wela hafwa een större. 

8) Lijn Y2 ^^ begära the nu strax till näät såsom wan- 
hgt warit haar medan yppenwattnet &hr, effter the tröste icke 
dflgeligh äta salt iisk om wåår, sommar och höst, emot theras 
sedwenia i skärgården. Skulle dhe och ophålla sigh medh 
salt fisk på den tijden til nödtorfften, så skole thet mykit ko- 
sta cronan. Alla theras näät äre gambla och uthslitna och 



286 

bedia h:r befalmngsmanneii sender them lijnet effiber h:r Lars 
kan ioke f& kiöpa hvarken i Stocholm eller Befwel. 

9) EiGtt 1 %^ på personen begära the här effter i kuar 
m&nadt, klagandes 3 %^ wara för lijtet. 

10) Gryn orka the icke mala och them kunna the icke 
heller wara fömtiian, uthan här effter begära. 

11) Göra sigh sielfva dricka böd h:r Lars them för mis- 
tanka skull, förebärandes at somblige ähr är swagt kom ooh 
meltes icke hoart fempte kom, men alt^jdh wela the älendiga 
hafna lijka godt dricka och dä dhe bryggia sielfvea är han 
nthan mistankar, men bryggia förwägra the sigh aldeles. 

12) Till juul, p&sk och pingestdagh begära the på hamr 
person i hnar högtijdh better dricka och något slacht at byta 
sin emellan. 

13) Hospitals koor äro 2, men een är gammal, molkar 
lithet och byter inthet foder på om wintem och henne begära 
the till slacht till juulen. 

14) Effter miölken af 2 koor spijsar inthet till så mån- 
ga personer, ty begära the at hospitals kona blifwa 3. 

15) Hospitals staten på dheras m&nakost begärte the pro- 
sten wille then opläsa; prosten swaradhe: sigh ingen stat 
hafoa fåt uthan the bespysas effter ett förslag, som han och 
saL Staphan Hansson giorde i nödfall ooh <3Let kan icke 
opläsaa, effter owist är om det blir beståt. The svarade: of- 
verheten wil the fattige wäl th^rföre förmoda w\j at the in- 
Uiet förminska, uthan heller påöka. 

16) Klaga öfwer Hammarland och Ekeröö at the sende 
icke i wåras 14 dagars kost med dhe 2 pigorna dädan fördee, 
ther doch wanligit är hafua med sigh huar person 2 må- 
nars kost 

17) The giffta som hafvtra små barn och äre hoos sina 
fattige mödrar, begära at the icke må strengias effter hoepi- 



287 

tftb instrnotionen, nthan för sin fattigdom f& niuta til ftdo 
oeh klftd^ alt hwad hosp. tilfaller i ar£P. 

18) The som äre giffta och hafwa ftr&ldrar hegftra ft 
MF resa hem een gäng om &hret at tala med sitt folk, och 
Dir prosten något sadhe dher emot, begyntte l^e gr&ta. 

19) The smittosamma bodho h:r Lars boo qwar p& 56ii 
och ingalunda flyttia ^j^ mijl der ifrå lal Skooboda ödeshem- 
Bittiiet och der han så boo will, dock dhe ogema ömsa, bedia 
dhe biskopen hielpa honom till en annan god lägenhet och 
the Qk een annan präst och föreståndare, nngh h:r Erich i 
Föglöö eller hwem h:s högw:t god kenner i hans ställe, för 
n^het skal. The greto öfar sådana åthskilnad och wille in- 
galunda samtyckia. The sadhe och, om någon fara är af dhe t, 
at theras hnos äre när bygde in på prostens och förestånda- 
rens hons, begärte dhe nyia hnns förbyggias på Sanskiär som 
ligger söderst på udden på samma holma och då är ingen 
fahra at iu presten och föreståndaren kan hoos them boo. 

Anno 1664 then 22 Februarij hade the eländige thesse 
besuär och klaghemål in för prosten : ''*) 

1) Bekende the 7 personer som än lefua sig hafua in- 
ghen brist på Gudz ordb, sampt höguördighe nattuarden. 

2) Jcke heller någon brist på sin spissnings uthdelande. 

3) Strumpor manglar för dem, jtem linkläder. Blef sagdt 
att her befalningz Mannen wiUe thetta medh thet första be- 
stiUa. 

4) Bastuffoan heel rutin till väggiame, sampt trädet ne- 
derfallit uthi husset, så att the fattigha hafiEoa inthet Adt 
bränna lithet [?] af sigh på ett ^j^ åhr. Blef sagt at her be- 
fifidningzmannen ville med thet första här om beställa, at the 
kunde få huss. 



^•) Kladd på aeta visitatoria uthi BoédJ Mureng tijd, fel. 299. 



288 

5) En stufua ähr heel och hållen förderfuat, så att in- 
the folck kan vistas i honom^ den andra som the ähre uthi 
latha båda röstema att the weta inthet annat hoar timma och 
stondh än taket skall falla neder och slå ihiål dem; och alla 
sina kistor och drakes tunnor hafua the huggit sönder ooh 
lagdt på gålfPuet att gå på ooh ormarna krypa in allest&des 
till.them nätter ooh daghar, att the inthet töras sofua alla i 
sender. Förmodes att her befalningzmannen beställer härom, 
så att the kunde fk ett annat huss. 

6) Begära the att hospitalet kunde flyttias ifrå sodan 
aflegen ort uth i haafuet på en annan ordt som bequemlighare 
ähr in åt landet, der slächten och andra Qudfruchtiga under- 
stundom kunde någhot få sändha them effter alla huss ähre 
nu förfalne och måste på [nytt] upstättias. Thetta i^ille h. 
befalningzmannen andraghas för h. n. wälb. landshöfdingen 
och P. 

7) Begära the så länge hospitalet är på samma stelle f& 
niuta Pöglö sochens julekåst till miölck, färsk fisk och annat 
färskt, uthan theras ordinari förtäringh, effter the ähre swåra 
hetzsighe af sin siucka, och altjdh ätha den tårra och salta 
maten. Efter almogen och thetta begärer, så samp tycker pro- 
sten, om h. befalningzmannen och wil samtycka til thes h. n. 
welb. landzhöfdingen resolution sender. 

8) Begära the båth, så wela the med henne sielAia för- 
skaffa sig fersk fisk, eliest wela the hafua salt fisk effter sta- 
ten. Thetca står til befalningzmannen, huruwijda han kan 
hielpa them hoos welb. landzhöfdingen. 

9) ölkar, dryckeskärl sampt dödkista och några månars 
kost haffua the siuka inthet hafft medh sigh effter prostens 
befalninghen. Bleff sagt at prestema och kyrkiones förmän 
skola komma på böter, om här effter försummas. 



289 

10) Med vedh kunna the inthet hiålpa sig under 15 fam- 
nar. Thetta disponerar her befiUlningSBLannen om. 

11) Begära att them kunde efffcerlåthas the penninghar 
som kunna gifuas af högha herrar j hamnarna. Blef sagt at 
the duka mötte wara til frydz med welb. landzhöfdingens 
di^sttion och the gode herrars order som gif^a pengar. The- 
ras tienare skola hafua sagt: om min herre och firn wijste, at 
the älendige icke ensk^jlt finge, tå sende the intet, ty på så- 
dan disposition bedja the siuka för them som giffua. 

12) Begära, the få enskylt niuta almossegåfuor, som sän- 
das [firån] landet. Bleff sagt at medh julkosten kan inthet 
ske för föres [?] skul, utan huadh presterskapet giffua på aadra 
Hiåer wil prosten skrifua dem till. 

13) Begära the siuka få wederquecka sig med någon 
better bespijsning på the 3 stora hö^tijder, til maat och dryk, 
än daglig skeer, thet somliga åhr beståt ähr och nu afskutit. 
Frosten efterlåter på sin gröda om h. be£Edning£manntti wil 
samtycka at hwar person får en wis portion som för beståt 
är i then kongl. rekencamaren. 

Fölia föreståndarens förra inlagda besuär: 

1) Begge stuguma med baakugnen til taak, weggiar och 
golff äre aldeles oduglige, så at prosten uthi kalla tijder me- 
ste taga quarteer i röökpörte. 

2) Item behöfues boskapshusen reparation och ömsas på 
annat steUe. 

3) Bryggkäril wil han intet hålla för så ringa betalning. 

4) Behöfues wara gärdzgård på sitt förra stolle, then 
sinka i wädlösa opbrendt hafua. 

5) Behöfues bååt såsom för thetta skedt är, at &rK the 
sinkas köör emillan klipporna, och til theras ährenders ut- 
reesande. 



3oa 

6) £iiBibliBg« mdaadrager sig gifaa wed oA jnolkost 
emot welb. landahöläuigoas b«£idniitg. 

PMtor loei skal &krlig relta mg efter thea il p. i hos* 
pitaU mstroktiotten. 

Boétins Munr. 

Anno 1665 den 17 Jolij hölta ranBaakaiBgli widk Ho- 
qNtaki. ''^) 

Dhe elendigass beewir och bek&anelse, som wä åro 7 
personer : 

1) Sadhe sig isgen brist hafwa på ordinär^* och extra- 
oordinariii gadatteost icke heller p& sin m&nadakost, undanta 
gaadess saltfisk haar manglat i denna w&r och sommar oeli 
effter saltfisk är i förstonne gifwin dhe elendige efiFter giordli 
färalagh af sal. Staphan Hansson, beg&ra dhe ost eller 
slachtnööt i höst i stallet fÖr samma fisk. 

2) Effter dhe gambk flnndemliten sadess vara aldales 
obmkelige; ty begftra de ödmiukeligen af hrr be&lningzman- 
n«i 1 JJB lijn och et hälft L® hampa. 

3) Till lijnkläden begära dhe 6 alnar leriK till hnar per- 
son och siällhudar till skoor. 

4) Begära dhe den nya stnfwon som h:r Erick sålde 
h:r befalningzmannen, wille låta hngga ett stort farstafwn till^ 
der vtl\j de kunde hafaa sine kistor och wedh, och sedan låta 
snarast skee kan köpass nifwer till, och upsåttia ett stenkast 
ifrån de gamble stafwome, der en röön står, sunnan påhoson^ 
der dhe och seijer finnes lägenhet till bran, bätter än på nå- 
got annat ställe. 

5) Vthj ingendera gambla stnfwun trösta dee boo öfwer 
wintren; ty spartaghen och bördsåssama äro ratnade, och stö- 
der sakte under tacket och röstoi. 



''•) Kladd på acU visitatoria uthi Boétij IforeniJ tild, fol. 240. 



2^ 

6) Badstofmi b«ii5fwa th* tiUkommaiide fthr. 

7) Vtki den gamUe kyrinogltrdMi s&ija de wara 8& fäll- 
ptokat at åm kuna iaga flera l^ek^ der nedflro&ttia. !Mtor 
tfce effta liggia ainka^ att icke mehra än 2 dier 1 äre vppe, 
så kmuia the icke hafwa kyrkiogärden l&ngdt ifrån hoeen, 
darfere blef sagdt, ati den lilla pktzen, som är scuman om 
tia gambla stnfvnima, skall pröfwaas medh jemstdrar, om 
ther ähr diup jordemån, och när han blifwer foU, måste the 
iAar broka den gambla kjrkiogårdenf om dertiU intet tienli- 
gBBre ställe finas. 

8) Beböfvfa the twenne tnnnor till spijssödl medh aldra 
ienta. 

Priatens beswär: 

1) Effler Knmblinge sodm sftnder dijtt sina spettelaka 
odb aldrig kafwa gifwit jnulkoet mehr än ett åhr. Begäress 
hrr befalningsmannen behagar bmka de medel som dher till 
tieaa, att the må plickta, och här effter lydna bewijsa. 

2) Säger cammartaket med golf och weggiar bewiJ8a[?] . . . 

3) Bagarstofwan behöfwer botass till weggiar, tack, golf 
och vgnen. Item skorstenarna kaloksläss ofwan taket. 

4) Farstnfwnn felar tack och golf. 

5) Bryggekäril will han ingalunda läDger h&lla åth dhe 
»oka. 

6) Föraleb&th att ömsa the fattigass boskap klipporna 
emillan och mialkeb&th, säger han sigh ingalunda länger kunna 
hålla, föT the elendigass skull.'' 

Såsom häraf synes, blefvo hospitalsbyggnaderna år för 
år aUt bofäUigare. Yiaseriigen onmftmna räkeoski^ma att, 
1670 ett pörte och en badstnga blifvit inköpta, men mer 
och mer nalkades den tid, då det skulle blifvra nödvändigt 
att företaga en total nybyggnad af samtliga stugor. Emel- 
lertid hade hospitalets stat årligen öfverskridite, hvarföre 



några besparingar icke ftinnos att tillgå för ea sådan om- 
byggnad, och då hosiNitalet deijemte kke uppfyllt de för- 
hoppningar, man £lst vid detsamma, fann styrelsen &t godt 
att 1672 upplösa det samt torflytta dess innevånare, jemte 
de i socknarna förefintliga spetelska^ till SjäUö hospital i 
Nagu. Den till hospitalets underhåll af Ålands ordinarie 
ränta anslagna summan af 200 d:r 8.m:t öfverfördes deijemte 
tiU Sjählö hospitals stat. 

Huru förhållandena efter hospitalets tillkomst gestaltade 
sig i de olika socknarna såväl för de spetelaka s(Hn för de 
friska samt i hvad mån dess inrättande förmådde inverka 
hämmande på sjukdomens spridning och undanrödja de svå- 
righeter, som förorsakades af de smittosammas vistelse i 
bygderna bland sina anhöriga, äfven derom lemna prosten 
M u u r s visitations protokoll de säkraste upplysningar. Såsam 
ofvan anförts, intogos de första personerna i hospitalet 1658. 
Från och med detta år^ må derför de i visitationsprotokollen 
ingående uppgifterna af ifrågavarande art fortsättningsvis 
här införas. 

„165B d. 15 Ma^* Hammarland.^^ 

„Spittel8k piga 1. Vthi prooff Oluff Person i Bred- 
bolsta." 80) 

„1653 d. 17 Maij Jomala." 

„Hastra Karin i Sviby är misstenkt för spittelska. Be- 
faltes Ghristi himmelsferdsdag låta besigtiga sig och taga för- 
samblingens doom. Spittelsk piga 1, hvilken med the andra 
afföres na med första.*' ^i) 

,,1653 d. 18 Maij Lemeland med Capellet/' 



§ 23. 



'<*) Kladd på acta visitatoria i Boetii Murenii tijd, fol. 105 v. 
•») 1. c. fol. 107 § 16. 



298 

»^tielska: Erik i Norboda schal afföras/' 

»Hastra Eirstin i Söderby weja the som 8t& i stool före, 
är be&lt at kyrckioheerden med kyrkior&det skal stema them 
til förhöör, som sky före.'' ^^) 

,,1653 d. 1 April Sund med Capellet." 

„8pittelska Anna i M&nstekta och Simon ibid. till 
proff." «) 

,,1654 d. 7 Mars Hammarland med Capellet.'^ 
»Spitteisk piga 1. Hustrur 2 i proff. Tingföras at the 

wela icke i profuetijden wara skilda i huus och umgenge ifr&n 

annat folk." »*) 

1654 d. 9 Mars Lemmeland." 

Hustru Kirstin i Söderby befaltes forsamlingen besikta 
och settia til proof om de faasa för henne." ^') 

,,1654 d. 10 Mars Sund." 

„Spittelsk Anna i M&nstekta. Simon ib. står än i 
proff." 8«) 

,,1654 d. 19 Aug. Lomparland." 

„Then spittelska Eriks hustru haar burit sin salig mans 
kläder nid til siöön. Effter hon icke kom tilstädes blef gifuit 
ordre om kläder och huus."^^) 

,,1655 d. 13 Martij Lemmeland." 

„Hustru Eirstin i Söderby är dömbd spittelsk 1654. 
Blef sagt at huar sexman optager bröd och ^ffiiel til en m&- 
nakoBt, och hon affores efter 8 dagar til hospitalet och haar 



»») 1. c. tol. 109 §§ 27 & 28. 
") 1. c. fol. 115 v. § 20. 
•*) 1. c. fol. 117 v. § 11. 
••) 1. c. fol. 118 v. § 10. 
••) 1. c. fol. 120 v. § 13. 
") 1. c. fol. 121 v. § 10. 



294 

med sig kooUcetil, driokes halftanna, s&Bg- ock gångkläder^ 
yxa ock aikt.®*) 

,,1655 d. 16 Mara Hammarland." 

^Spittelska hostror 2 dömda, hvilka akola mS&nm strax 
ordre gifnes af h. befalniagsmanoen om han troor medlen för- 
slå til 8& m&nga personer. Och blef sagt at the ska haa med 
sig 1 månakost, jtem seng- och gångkläder, kookkäril, drioka» 
Vs tunna, yze eller slipsten liten och brynsten. Jtem sikt. 
Vthi proff är än en gi£Pb earl och poijke. Wid Ekerö också. 
Erik Anderson i Storby, Muia Thomasdotter i Marby. ^^ 

,,1655 d. 18 Mars Sand." 

„Simon i Månstekta är satt i prooff. Men lisbeeta flickan 
i Finby, som är hoos sin fader en inhysesman moste besiktas 
af lensmannen och några goda män med första."^) 

,,1656 d. 27 Janaarij Sand." 

„Spittel8k piijgan från Månstekta wart dödh 1655. Skal 
ransakas haadh adf, som hon kan haffwa i löst och fast, och 
effter tingz ransakan och domen skall tagas zedell och then 
skickass till prosten. Alle de pertzedlama skall werderas i 
penningh och höra hospitalet till." 

„Simon Michelson besiktadhe allmogen och dömbde ähnnu 
stå i prooff." 

„En flicka i Finby moste ähnnu besiktass." '') 

,,1656 d. 1 Februarij Hammarland." 

„0m then ^ettelska Annas inståendhe arff at krftf?a aff" 
sin far syster och the 14 dalers rest, som Feer Sefferson haar 
leffererat salig befalningzmannen skola the clarera som detta 
angåår.** 



••) 1. c. fol. 127 v. $ 10. 
••) 1. c. fol 131 § 17. 
••) I. c. fol. 131 v. § 13. 
") 1. c. foJ. 183 §§ 7, 8, 16. 



2^ 

«16S5 Oråeu the Bpettekka iU bMpitftlet odi nu ki«ff- 
woB at båthen &r olMtalt; rsmitteras til tngei mt baii m& be- 
aff tiie siwkaa fdrwaa^or, ty af koapttalsfiaoo kan icke 



^Eirkk Andeison i Storby ock Maria Tomacdottor i 
Maarby skola nu befrias eller Allas för ähn församblingen åäi- 
akillies, detta skedde ock affdömbdesa at tke b&dhe skola af- 
ftraa.* 

^aria Mattzdotter inhyses qwiima i Stoorlrfo ailiess i 
profil och förbåudeaa kenae medh sijne barn löpa inpå folck; 
dock Blå kon gå så nfthr atom galen, at gott folck kan giffna 
kcttne, oek prftatema lysa esomofftast at församblingen sänder 
kaima aUmoso. ICen ham thet skall blij medh hennes barn, 
awtte ntråttas på föirsta hårats tingh.<< 

^Henrik Erscms son i Posta skal besiktass nåstkomauin- 
dha sondag, effter fadren hafhar sielff någon tijdh haffb ho- 
noBom seerskildt i ett annat hwss dherföre åhr han i roop 
kommen." »>) 

„1€56 d. 2 Febmarij J omala." 

„Jacob Person i Swijby ålnr mist&nkt för spettelrica ooh 
»oate besiktass på k3nrkiowallen af försmnblingen." ** 

,,1656 Brendö. 

„8pitt^ka som alredo hafna sin doom år Berthal i 
i Brendö, Hustru Jngebor i Åffua och 1 flicka: Om thessa 
gafe order, Til pn^ sattes tbesse, som åre i rykte for spittel- 
ska. Hinder och Clemet i Jurmo. Thorsholma 1 piga," •*) 

,,1657 d. 3 Febr. Hammarlandh". 

„Matz Erson uthi österby för sin skamliga mun låffvadhe 



•*) 1. c. fol. 135 T. §§ 13-17. 
»») 1. c, fol. 137 v. § 8. 
••; I. c. fol. 143 § 16. 



296 

åth deen spetelska hostnin uthj Noorby ^j^ spann miööU och. 
eliest annat hnad han kan komma &stadh/' *^) 

„Andex« Henriksson i Posta fthr effter witnessknffkeen 
han iirän Stockhohn sigh fbrskaffadhe a£F församlinghen elur- 
känder frij för den spetelscha shickdomen han war beskyllt 
före." ^) 

,,1657 d. 5 Februari* Lemlandh." 

The spetelskass resande emott förbndh remitteres till be- 
fallningsmannen att a£aka&." ^^) 

,,1658 d. 10 Mars 9«) Saltvik'' (sockenstimma i skolan). 

„Til8yes Maths Bengtson i Fremanby och Erich Han- 
son i Ökarby at the laga til n&gra åhrs g&ngkl&der i alla 
parteeler. Item sengklftder, Br&der och spiik til lijkkistor, 
yxe, eldkäril, dryckes- och maatk&ril, jtem sengkl&der til tarf- 
wen at the sinka kunna afiGöras i w&&r strax sådt och trädt 
ähr i första wäg, och lensmannen thetta p&drifwer efter ordre.^ 

,,1658 Sochnest&mma lyst Dominica Qnasi-modo-geniti 
[d. 20 April] Saltvik." 

„Spetelska: Matz Bengtsons dotter i Frftmmanby, Erik 
Hanssons hnstm S3r8t^ i Åf^anåker, ähr aftagdt att de skola 
afiförass strax warmt blifver och detta skola dherass slftcht 
effterkomma. Desse hafwa sin arfzlott uthi löst och fast til- 
lika medh andra sysohonen. Sochnen l&fvadhe een lithen hielp 
åth Matz B." 100 

,,1658 d, 21 Juni holts visitation uthi H ammar landh 
com Annexa''. 



") 1. c. fol. 146 v. § a 
••) 1. c. fol. 146 v. § 29. 
•') 1. c. fol. 148 § 18. 
••) Dominica invocavit 
••) 1. c. fol. 154 § 2. 
*••) 1. c. fol. 155 § III. 



297 

„Spetekka88 Inmsfl ttthi Posta ook Bredhbolsta skola np* 
faremiass." 

„E]i spetelsk drengh nthi Skarpnötöö skall nu strax för- 
skickas till hospitalet. Åtk dee 2 nmk spetelske barnen i 
Eekeröö och Stoorby bleff gifVitt 5 D:r af Ekröö och 8 D:r 
af Jommala feittige stock. Item kast tagass &th dem till 2 
månars tijdh af Jommala jnnlkosten. Bräder och spijk till 
lijckistor forskaffits och dem. Per Sigfiridzson bestftller att juli- 
kosten &th dee fattiga spetelska barnen nttföress till Maarsimdh 
atrka Jommala/^ 

,J)en mist&nkta pigan i Bidmhofda för spetelska effter- 
l&tess resa till Stockholm att förskaffa sigh vittnesschrifit om 
sin ^jnkdoom^^ 

,,Misstftnkta spetelska pigan i Brebolsta effterl&thess och 
resa till Stockholm/' 

,^n poike i S&lööss ähr mistänkt och blef sagdt att gos- 
sens slekt schola haf^a bekymber om honom att the förschaffa 
honom anten till Stockholm l&tha probera honom, eller lätha 
insåttia honom hoss någhon annan, som st&r i proff effter 7 
p. i tiggiare ordninghen/' 

,3ertil Skinnare, som står i proff ähr nu i Stoekholm 
låtha probera sigh.*' ^) 

,,1659 d. 30 ICaij hölts visitation i Sundsskären 
[Wårdö]/' 

„Clemmet Ersson i Grundsunda, som ähr misstenkt för 
spettelska dömde församblingen at han ähn nu längor skall 
stå i proff och behåller till sitt uppehälle juulekosten, som 
fidler af skären/' 

„Till de 2 älendigas nödtorfft och uppehlOle i Löffoö eff- 
terleetz hal^arten af dee fattigas stock peningar, men när. 



») 1. c. fol. 165 §§ 4, 10-14. 



298 

welbnm landdidfdiagett kommer, kan psstor med 2 bönder 
prsBsentera, at h:s n:de meddelar honom något af hosjntalsritai- 
torna, effter inga aadra medel finnas.'^ ^) 

^1660 d. 27 Febr. Hammarland.'^ 

^Samtyckees af almogfaen att then pigan, som haar stått 
4 &hr i proff, f&r af ahaoaan (jnulkosten) 2/3 och brottfWin^ 
hen ooh gomman byta aiMsemellan tridinghen.'* 

Junlkosten i Äkroö fönäliees 1 ^j^ pondh och peimin- 
garaa sendees till hospitaalet, och then pigan, eom står i preoff 
bekommer V2 I^®-" ^) 

,,1660 d. 29 Jnlij hdltz vieitatioB i Knmblinge Moor- 
kyrkia." 

„0m den spételska poikenss i Seglinghe a£B&nnde till 
hospitalet diaponerar pastor och kyrkiokerden och Iftndzman- 
nen med thet aldraförsta och sochnen lofwar hielpa kost ooh 
bååth." A) 

,,1661 d. 25 Janoarij Hammarland.^' 

,vBlBa i Biömhnfda spetelacha pighan akall nåsta vUir- 
dagh afiföras til hospitalet. Men pighan på Huittensteen skall 
besichtass och ther hon befinnes spetelak med thet snaraste 
affärass.'' ^) 

„1664 d. 17 Januari Htod visitation ntlg Getha. 

„Then spetelacha i Olsn&ås skall afiföras när warmpt 
blifsrer." •) 

,,1664 den 20 Janoarig uthi Hammarland med Ekerö 5 
capelL'' 

„Uthi Ekröö Torp finnes 2 spetelsoha som hafva stått 4 



*) 1. c. fol. 175 §§ 9, 10. 

•) 1. c fol. 190 v. §S 14^ 15. 

*) 1. c. fol. 197 § 17. 

•) 1. c. foL 200 § 14. 

•) 1. c. fol. 222 § 15. 



•299 

åhr i prcf; 1 ntld samma by åhr nu i åhr satt i proff; i Stor- 
hyn ähr een spetelsk. Och besw&ra bönderna, att tbe spetel- 
ske ähre ovägna att umgås med the helbregdha, tagha vaten 
i tberas bnmnar, klifva öfver klifstättar, boo invedh husen, 
g& dristigt vidh och nthi kjrrkian ibland ungdomen och ehuru 
▼äll the blifVa f5rmante afst&' med a&dan dhstigi oMgeog^e, 
aohta the éådant inthet; blef sagåt att thet moste förbjudas 
p& häradstinget, och theras huus byggias och settias något 
ifrån byyn. '') 

„1664 d. ^2 Januari Jo mala/' 

„0m dechten inthet vell tagha den drenghen i Lomingzöö, 
som åhr satt i proff och misatäncht för spetelschaa med sig 
til Stockholm att låtha pröf^a sig boos någon doetore, så 
skola the nu hafVas på tingh och beg&ras assistence uti denna 
cQsu af häradshöfdingen och befalningsmannen." ^) 

„1664 d. 24 Januari Sands Moorkyrkia. 

,^acob i G-esterby åhr misstänkt för spetelskan; item 
ICatz Hiuderson i Finby, och ähre begge satte i proff af hela 
församblingen med theras samtychio och bewilning, och fdr- 
sta yåårda^ resa begge till Stockholm att låtha probera sigh 
af förfaren doetore." •) 

„1666 then 18 Martij h5ltz visitatio i Fin ström/ 

„Hustru Anna i Toböle står i prooff för spittelska. Blef 
sagt att hon skal besiktas och dömas och ransakas om hon 
har något klagomåhl emot mannen.^ ^^) 



•') I. c. fol. 223 § 4. 

•) 1. c. fol. 224 v. § 15. 

•) 1. t. fol. 224 T. 5 3. 

») 1. c. fW. 248 v. § 7. — Följande % lyder: „Maria i Wee- 
stantresk hafiier Jacob Person hennes swåger mistankar til a€ hon 
ir bekajat med elak sivkdom och eliest olåtig, så at snärfadren 
Uiadrik Jacobson skal mest för hennes skul hafna gifuit sig ifrån 
honom. Blef sagt at Jacob må besvära sig för befiilningzmanaen att 

20 



300 



Under de skilda åren yoro f&^iande antal personer in- 
tagna i hospitalet: ") 



1666 d. 10 J«li fiinnos intaga . .' . . . 
Inkomna emellan 1666 »Vvn— 1667 •/tu 
Aflidna „ „ „ 

1667 d. 20 Juli qvarstodo 

Inkomna emellan 1667 "/vn— 1668 Vvu 
Aflidna „ „ „ 

1668 d. 10 Juli hvantodo 

Inkomna emellan 1658 "/vn— 1669 »/vii 
Aflidna „ „ „ 

1669 d. 10 Juli qvantodo 

Inkomna emellan 1669 »Vvu— 1660 Vvu 
Afledo „ „ „ 

1660 d. 10 Juli qvarstodo 

Inkomna emellan 1660 "/fii— 1661 Vvn 
Atledo „ „ ), 

1661 d. 10 Juli qvarstodo 

1661 »•/vn--1664 Vvn saknas uppgifter 

1664 d. 10 Jnli funnos intagna 

Inkomna emellan 1664 >7vii— 1666 Vvn 
Aflidna „ „ „ 

1666 d. 10 Juli qvarstodo 

1Ö66 »Vvn— 1686 Vvn saknas närmar© 
uppgifter; visitations prot angifver 
summan till 7 personer 



5, 4 
2 — 



Högsta antalet 

pa ea gång Bår- 

varande per- 



] 11 .» 
JAng. 



st under 
ft Sept. 



3 4i 

5i-' 



9 st under 
Jnli månad. 



18 st under 
Jan.— Mars. 



2' 8 



10 



10 st under 
Juli — Dee. 



10 



10 st under 
Juni. 



4 öl ^ 
Q ^ I 9 st under 
t Z i Nov. & Dec 
33) 

"4| e: 



-: 7 



Maria haar icke kunnat fSrlikas med sin suärfader eij heller kan han 
begå sig med henne. För misstanka om siukdomen skall hon på 
kyrkiovallen besiktas tilkommande söndag och tå af församblingen 
befrijas eller fällas,'* (se 1. c. fol. 248 v. § 8.) — Denna § låter må- 
hända tyda sig på sådant sätt, att man redan vid denna tid äfven 
på Åland gjorde bestämd skilnad emellan spetelaka och veneriska 
åkommor. 

^^) Uppgifterna härom äro hentade nr hospitals räke n t k a p eraa 
införda i Ålands landsböcker, hvilka dock tyvärr^ såsom redan 
nämnts, saknas för flera år. 



301 



änder 
Dec. 



1 7 8t. 
I JttM- 



nnder 
JttM-^ept 



1188 d. 10 JvM foDSos intagM 15 6 

liikoniis«m^luil8i8'7TU-1807Vyu —22 

AflidM „ „ „ - 3 3 

1687 d. 10 Juli qvarstodo 1 4 5 

18«7*«/TO-4a88VTOiiau» uppgifter 

MB d. 10 Jali qmwtoda ^ 5,7 

]aluniiMieiMlU]il688'Vvn--i889Vvii ; — 

Aflidna w » }> — il 1 

1889 d. 10 Jali qvantodo 2 4 { 6 

1670 d. 10 Juli ftimnos mftagna ? ? 1 11 

lBkoBiiJieiMn«al870^Vvu— 1671^/fil — - 

AfMna „ „ „ ^? 

1671 d. 11 Jali qvarstoéo ? ? 9 

Tidare appgifter salniM. 

De intognas naom, hemvist och tiden för deras vistelse 
HÖ hospitalet véro: **) 



] 7 8t o 



11 st. 
JqH- 



under 
-Dec. 



Namn. 



Mirthen Milsson • . . 

Jacob Mårtensson . . . 

Matts Jöraasson . . . 

Chirstin Milsdotter (hu- 
stru) 

Malin Hansdotter (hu- 
stru) 

Anna Erichzdotter . . 

Erich Andersson . . . 

Marije Thomasdotter . 

BsrtU Mattsson .... 

ffindrich Andersson . . 

lBgebarMattsdotter(hu- 
stru) 

Jisiack Mattzson • . . 

Cliiistiii Hansdotter . . 

Hmdriek Staffiuisson . 



Hemvist 



Socken. 



Knmblinge 
Kumbiinge 
Hammarland 

Lemmelaud 

Hammarland 
Hammarhind 
EkeröO 
EkeröO 
KambUogt 
Kumbiinge 

Ekeröö 

Kockar 

KOckar 

Kumbiinge 



By. 



SOderby 

Posta 

Storby 
Marby 
BretkdO 
Jurmo 



Seglinge 



Intag- 

nhigsår 

och dag. 



1655 

1655 

1656 "/VI 
1656 "M 
1866»*/vi 
1656«»/vi 



)1656»»/ix 
1657 »^/vu 
1657 ••/m 



Dödsår 
och dag. 



I66OV1V 

1659 «/iv 
1668VX 
1657 ••/in 
1657 "/m 
1659 *•/ v 
1659 »Vm 



1656«»/vi 1659 «Vxn 
16»«»/ix |l659«/iii 
1666 »»/x !l666»/xi 
1657 Vn 1658 »/v 



^) Enl. hospitalets räkenskaper i Ålands landsböcker. 
») Intagen före d. 10 Juni 1656. 



é02 



Navn. 



MargeU Mattzdotter . 

Mattz Andenson . . . 

Erieli Aodienwoii . . . 

Walborgh Michelssdot- 
ter 

Ifarije MicheUdotter . 

Erich Hansson . . . . 

Walburgh Mattzdotter 

Hindrich Mattzon . . . 

Jngeborgli Jacobsdotter 

Malin Erichzdotter . . 

Malin Erichsdotter . . 

Eltza Simonsdotter . . 

Carin CUaetsdotter . . 

Mattz Mattzson . . . . 

Carin Mattzdotter. . . 

Walborg Mattszdotter . 

Marije Bengtsdotter . . 

Brytha Mattzdotter . . 

Thomas Nilsson. . . . 

Marie Mickelsdotter (hu- 
stru) 

Elisabet Olnftdotter . . 

Knut Erichsson . . . . 

Maije Michelsdotter . . 

Margetha Matzdotter . 



Hemyist. 



Socken. 



By. 



IntagT 
aiafriMT 
och dag. 



DOdsår 
och dag. 



Kunbllnge 
Hammarland 
HammaiteBd 

EkeröO 
EkeröO 
Kokar 
Saltvik 
Knmblinge 
Kumblinge 

Jomala 

Hammariand 

EkeröO 



Ekeröö 
EkeröO 
EkerGO 
Ekeröö 
Saltwijk 

Wårdö 
Lumparland 



Ekeröö Finbo 



Tåmaholma 

SkarpiiWIG 
SaHs 



ödkarby 

Segliage 

Jurmo 

Lillebålsta 

BiOrnheffda 

Jurmo 

Storby 

Torp 

Torp 

öfverby 

Fremuianby 



Löfwöö 
Krockstada 



l«6B"/vin 



— ") 
1660»/m 



1658VIX 
IttSViz 
1666 Va 
16ö9*Vv 
lÖÖOVrra 
1660 Vix 

1660 ••/x 

1661 «/y 
1661 "/▼ 



1664 "/IX 
1664 "/IX 
1664 "/IX 
1664 "/IX 



1666 Vix 

1667 «/in 

- ») 

- ") 

- ") 



— ") 

— ") 

ieeo*vin 

— ") 

1664 ••/XII 

— ") 

— ") 

— ") 
) 1665 "/v 

— »') 

— '•) 

1666 "/IV 

1667 »/ni 
1667 »/I 



1667 ••/IV 
— «•) 



1672 den 11 Juli utdelades sista gången månadskost 
vid Olosk&rs hospital, hvarefter det upphörde och de då 
intagna hospitalshjonen jemte öfriga i socknarna föiefint- 



'«) Aflidea emellan 1661 'Vvn och 1664 ^Vvu. 
*•) In«age« „ 1661 "/vu och 1664 "/vn. 
*•) Intagen „ li«6 *•/« och 1666 »•/tu. 
") AEiden „ 1666 *Vvn och 1666 "/vn. 
") Intagen „ 1667 »Vvn och 1668 »•/vn. 
") Lefde ännu 1669 »•/vn. 
••) Affördes 1672 i Augusti till Sjählö hospiul 



Nagu. 



308 



lifa ^etelska peamMBt Uef^o traoapartarade tQI l^jihlö ho- 
igiM i Nagiy dur de feftn den 12 Aofpisti samma år lyOto 
mieriiåU och yård. 

De s&huida afistode voro fö^aBde: ^^) 



Namn. 



Hemvist 



Sookmi. 



By. 



DOds år 
och dag. 



3hrgrota Mattsdotter 
Briti Aodendotter 
UflSimoMiaa . . 
Erik Eskflson ^) . 
Brita Sigfinedsdotter 
i^ Matzdotter . . 
QirtnHi Maiado«ler**) 
Erieli ErichsBon . . . 
MåttzMatzaon . . . 
Karin Xatsdotter (hnatro) 
Haaifiridison^) . . 
San Pålsdottor . . . 
Erieh NUaaon .... 
Mati ThgnassM . . 
Karin (hnairu) . 
Vilbor Erichzdotter . 
Karin Sigfrididottor . 
Karin Larsdotter (hoatni) 
Krieh Erichsson Buak 
^hts Isaksson . . . 
Obf Persson .... 
Anna Hindrich Erichssons 

bnatm 

^h Hindersson . . 



EckerOö 
£ckerd« 
Jonala 
Jomala 
Band 
Komlinge 

FinstrOm 

Sand 

FOglO 

F<(gl<( 

Lemland 

EckerOO 

Sond 
Eckeröö 
Jomala 
Jomala 
Knmlioge 
Jomala 
Finström 
FinstrOm 

Finström 
Finström 



Finnbo 

Torp 

ödanböle 

» 

Tosarby 

Jnrmo 

Jurmo 

Bamböle 

Gmndsnnda 

SteBt«rpa 

Stentorpa 

Wästeränghia 

Bölöö 

Svänsbölöö 

Storby 

Yestansunda 

ytterby 

Fiskö 

östergeta 
Svarimara 

Olsnfls 
Olsnls 



1675 "/v 
ie77"^ 

1676 ••/IV 
före 1074 Vix 

lÄo^/vi 
före 1674 'Ax 

1676 'Ax 
1676 "/n 
före 167V/IX 



1676 »/n 

1677 »»/v 
före 1674 Vix 

1676 Vvn 
1676 ••/vni 

1676 "/vn 

före 1674 Vix 

1677 "/ra 



*^) Åbo och Björneborgs Lftns verifikationsbok pro anno 1675 
W 2181 och 24B8. — Hnmvida hospitalets flyttning skett på grand 
^ ett af regeringen derom fitttadt formligt besiat, eller varit en af 
IiBMöfdingen på eget bevåg vidtagen åtgärd, framgår ej med fall 
^het or tillgängliga handlingar. Åtminstone har det icke lyckats 
B% att anträffii någon kanglig skrifvelse härom och i Ålands lands- 
^k f^r 1676 tol. 75 hetsr det kort om godt: „Såsom Ålands Hospi- 
^ eflfter wälbme her landzhöffdingens Haraldh Oxes gottfinnande 
<Kk förordning, är transporterat till Siählöö hospital i Finlandh, alltså 



304 



Omedelbart efter det denna flyttning dcett, beordrade 
landshöfdingen professoren rid Åbo nniyersitet medicine 
doktor Elias Tillandz att jemte en barberare resa tfll 
Sjähio, för att ^besee^* dessa personer „så firampt om alle 
medh besmitt^samma sjukdomar äre befängde eller om några 
deribland fr^e wore. att underhAUet cronan tiUgodo kunde 
besparas och de personer derifrån tagas.'' Såvidt vi kun- 
nat finna, blef ingen af de nj^ssnamnda vid denna besigtning- 
förklarad fri från spetelska. ^) 

Fördelas slutligen samtliga i detta kapitel nämnda 
spetelska personer efter deras hemvist, gestaltar sig förhål- 
landet på födande sätt: 



Socken. 



Ekerö. . . 
Hammarlaod 

Jomala . . 

SuDd . . . 
Wårdö . 

BrändO . . 

Kamlinge . 
Lemland 
Lamparland 

Föglö. . . 

Kökar . . 
FinstrOm 

Geta . . . 

Saltvik . . 



Summa 



514 



6 G 



Anmärkningar. 



19 
14 
12 
10 
3 
9 
6 
7 
2 
4 
6 

\ ^1 



Deraf 4 pers. fr. Torp, 4 fr. Storby, 8 fr. Marby. 

Deraf 3 pen. fr. Posta. 

Deraf 2 pers. fr. Ödanböle, 2 fr. fihrfty. 

Deraf 4 pers. fr. Finby, 8 fr. MångvtekU. 

Deraf 2 pers. fr. Grundstinda. 

Deraf 6 pers. fr. Norr Jarmo. 

Deraf 3 pers. fr. Seglinge. 

Deraf 2 pers. fr. Norrby. 



S Deraf 2 pers. fr. Oisnäs. 

81 



49;52il01 



är dliet destinerade underhållet effter wederbörllgit Qvttt:tz fol. 314 
lefvererat — 200 D:r. — ** 

■*; Son till föregående. 

") Syster till ftJregående. 

«*) Son till föregående född den 7 Febr. 1672. 

'•) Åbo och Björneborgs läns veriileationsbok pro anno 1Ö75 
fol. 2496. 



805 

Tffl éhit Metstfir åQAa tM ntaM Bågra ord mn prestetiMt 
ediilreMMUurM vid eioekinlmpital. Såsom rodan UlMt 
MBidt, tfllMttes Tid hospitalets iippriltaade prestmaimm 
Lars Hammar till prest sch ftreståodare vid detsamma, i 
tattn agrariutp ka» ^antod inda tiH sia dM 1607. Hans 
eikaEliaabata PaersdottaråtqJMettn&dårodiliarftfrea 
iVPKloii och uMlMtectamt hospitals rikeaskaperaa ftr 1698. 
Eto namieBS död flyttade hon iMd stam sw bam tiD ett hsm- 
na i Skogboda i FDgld socken, sem heraes man i tiden 
af öde »pytag it ook hvttet hott genom ett kongl. bref dat. 
Stockholm den » Jnai 1670 m) erhMI att fritt från alla othr 
g^ qvta och besitta ,,ati sin Kfstidh odi sitt eakieståad.'' 
Bokmar efterteiddes af Erik Pertnlinas, som firanitod 
åada tiU hospitalets fljttning tiH fi^U. Qenmn m kon«^. 
NBsL på hiskopeas oeh samttiga piestersfcapets af Åbo stift 
basvftr gifrmi Stoddmlm den 13 Dec. 1«72 2^) fbiBtämdigades 
?il biskopen och eoasisteriani att bestalla om hespitalspre- 
^aateM befordring till någen amum lågenhet, mea likvU 
kade han 1674 innn icke erhålKt någon ny befattahig* I 
m mder nyssntmnda år till KongL Miyit atäld skrifrelse >») 
kkgar han öfver sia el&adiga beligeyiet dervid ftamh&l- 
hade att ;,f&r dm starka och onda stank och hikt som dhe 
Spetekke hade, moste i kiOldh och frost sampt slagg och 
regn mm tienst änder bahfan himmel fkrrfttta och i mehn- 
Dtat om hest och wåhr offta legat nttii ijsm, derige- 
Mn iagh ftr blefWen, Oadh bittre, en siacklig man; och 
sedan hosfrftalet, eifter E:s KongL Maijjits alre nådigeste be- 



*•) Åksd» la&drtK>k tör 1676 f<i)l. 41S. 

*') BikB registrat. 1672 Del. Ul fol. 423 v. % 7, i koDgl. sv 
riksarkivet. 

**) Handlingar rOrande hospftalema i Finland, i kotigl. sv. 
rikflsrkivet 



306 

liagh och 4iaiK)8itioii| Ideef A:o 1^72 ia AofiwtiH derifrån 
tramporteradt till ^Hagfå iMMpttol i Siftld$, ter iich Attig» 
lun wadt brödh ocb ticmaM&öflB; och medh atSrtta anaodh 
mig och jnm fattige bMtro och nåage Bmk bwm noit tr- 
u&hnt och f&iiöria; och sediiii dte antce sälades «osi fditert 
UefVe derifrån teansportmde tiU f5vbe:te Siål», förr ia åh- 
ret war oni^ så förw&grade har laodsh^Miogw migh eea 
gade tehl, af min wahnligo preita- och fSmstftndaM KAa*^ 
.... „och Ujkw&hl haar iagh måat nppehålk n^ aote- 
cefifloris änchia^ medau heaaes »Adeåhr wai!a4hd^; .... 
,,Aiuio 1661 d. 29 Aprilif togh iagh onoi ett chnmohft»- 
maa Huianersiö b:dt j FQgl$$ »oehu beligit, genaat för 
skatt och akoldhy att dorigenom någ^mda winaa, m&i. 
Onda den alldre högåtaes WähUgfaidsse» min och dhe fat- 
tige miness nödhtMrffilage »^[»diitte odi aUt aedaa dragit 
skatt och draldh derföre, med sl&rsta ainodh; dår tiU medh 
för detta åhrl. oust 20 creatar, atore och små, nmt no, 6udh 
b&ttre, i detta åhrbartaisteea häst, 5 st. köer, 8 »t oxar, 19 at. 
gamle får. Item någre åhr tiUförenda 2 st hästar; der tillmedh 
miste ii^ igenom w&dheeldea i Åbo min gårdh aom migh eff- 
ter mm salige snftrftdan dddh tOik iäl arfrlott och månge flaer 
vederwärdigheeter hafiie migh mött, dem iagh intet alla 
kan nämbna eUer vptedcna, hnarigeiiofn iag fthr så atiiar- 
met och nthblåttadt, att iagh nn intet mehra iger att lefnra 
wedh medh dhe &ttige mine, mycket mindre E:8£g^.May:tz 
phchtskyUdige athlagor kan eUsr förmår nthgftra iör det 
ringa hemman iagh brokar, som nu, Qndh bättre, är min 
endaste föde krook. Min sahlige fader war cappelan i 
Föglö sochn uthi 13 åhrs tydh, ocä i hans ållderdom haar 
iagh förestådt församblingen för min &der een mm tijdh 
och sedermehra wid Hospitalet tirat bådhe för lärare och 
Föreståndare i några åhr^ allt intill dess det bleef träns- 



307 

porterat till een annan orth. Haar allsså tient i det hel. 
pndikoiaibetet i 24 åhr med största armodh. Snpplicerar 
ftr den sknlldh på det alldra underdänigeste, E. Eongl. 
MaQ:t tftcktess allemådigst ansee förberörde sldfthl och mine 
trogne medh största armodh och vedermöda giorda tienster, 
odi för den sknlldh all^nådigst beneficera migh med quar- 
tålen af hospitals predikantz- sampt föreståndare löhnen, 
som mig resterar; jftmbwähl och af högh kongl. gunst och 
nide, benåda mig medh fr\jheet på det chronohemman iagh 
na åboer Bsmmeraiö be:« i FöglO sodrn på Åhlandh till 
afa oeft min hnBtmos li^Jfiettjd.'' I 9tt af Mskopen och don- 
kai^let f Åbo tttftrdadt intyg af den • Sept 1674*^ besljr- 
kes PtMrtnfini armod, fararvfd tflika förklaras att „ehnrn 
wil man haffiier gfima söckt honom både för hans meriter 
oA goda qnaliteter till någhon amiaa lägmkeet befordra, 
så haffiier vma dock likwftD inthet ktanat någhet nfhifttta, 
eBuxtan han kke i det finska qpråket åhr kminog, e^ heHer 
haffiiw har någre sMnske honom tienlighe lagmlieter sftdan 
öpne varit.'* Gtenom ett kongl. bref dat. Stoddiohn den SO 
Oktober 1674 ^ erhöD han ock fHfaet från utlagor för sitt 
hemman „till dess han med någon vertclig tjenst och lägen- 
bet igen kan bUffva försedd." 

FMd 1626 shttade han stna dagar 1697 såsom kom- 
mfaiister i Kökar. 



>•) mtkgd tefl^åenée aastSåBan. 

*•) Älandfl laadsbok för 1675 foI. 414. 



ölveMlgrt. 

En fthrersigt Bf förriunnstei och lUhrodwiigea af spe- 
tekkaii, sftdan dim på grand af de i ftr^gAende afhwudling 
ingående data hftros kan oppgOras, roftate alltid lenna nic- 
kat airigt att tarica. Om man också antager att da flesta 
personer^ soai angripits af spetelaka verkligaa intagits i de 
för dan bestSittda leprosorioma, måste man likv&l degemte 
ikåg^omma att, synnerligen på de tider då fSr intagning i dassa 
anstalter flyukdomesB art icke nödvändigt beh(USda vara ai 
läkajre konstaterad, men ifven sedermera det kunde in- 
träfiEa att diagnosen icke alltid var så alldeles tillf^- 
litlig. Vidare ftro leprosoriemas mantaUftngder, sådan» de 
numera återstå, mycket bristftttiga och ofnlistBndiga, hvil- 
ken omständighet äfven i icke ringa mån inverkar på resnl- 
tåtet Emellertid lemnar en sammanfottning af dem åtmin- 
stone en antydan om homdana förhållandena i detta a&e- 
ende varit i sydvestra Finland och på Åland 

Samtliga i föregående af handling nämnda personer be- 
häftade med spetelska utgöra 782. För 748 af dem angif- 
ves könet och befinnas 345 utgöra män och 398 qvinnor. 
Hvad deras hemorter vidkomma äro 188 kenma från Åland. 
För 10 män och 20 qvinnor upptages Åland i allmänhet, men 
för de öfriga är äfven socknen angifven. Fördelade emel- 
lan dessa visar sig förhållandet vara födande: 



ao9 



Socken. 


mn 


Qvin. 


Samma. 


Edc6rö 


10 

11 

10 
10 
7 
6 
6 
3 
4 

i 1 

! 2 

2 

2 

1 


16 
10 
10 

7 


86 
81 
90 
17 


Huniifiarliiml .... 


Sond ..... 


XmnHiige ......... X 


Jomala 


9 


16 


FuistrOin ... 

Lemland 


3 
3 


9 


Brtodö 


6 '. « 


Kökar 


3 
5 
3 


- 
7 
6 


Saltvik 


Föglö 


Wårdö 

Geta 


a 1 

1 3 

l! 3 
1 1 2 


Lomparbuid 


Smnina 


75 


78 


158 



För dfrigt finnes hemorten angifven endast för 449 
personer "*"). Fördelade emellan de skilda orterna gestaltar 
sig förhållandet på födande sätt: 



Hemort 


MäD. 


Qvin. 


Snmma. 


Töfeala 


: 42 

20 
11 


21 
29 
31 


63 


IQmito 


49 


Abo och Annsala 


42 



*) I dessa och fömt anförda sifiror ingå dock icke deras an- 
tal, hviUui appgifvas från olika orter hafva inkommit i Abo hospital^ 
di ovisst är hnravida icke en del af dem måhända intogos i beige 
aods huset och sålunda icke voro med spetelska behäftade. 



310 



H«m»rt 



Qvin. 



Summa. 



Bimito 

Pargas 

Bjemo 

Eorpo 

Eumo 

Naga 

S:t Marie .... 

Piikis 

Beso 

Eakskerta kapell . . 

Nykyrka 

Pemar 

Björneborg .... 
Nystad . . . , . 

Sagu 

Ulfeby ..... 
Wirmo . . . 

EaraåminDe . . . . 
Lappo (invid Baomo) 

Buovesi 

Uskela 

Maska 

Tenala 

Eora 

Letala 

Lnndo 

Oripää 

Pyhäoiaa .... 
Halikko 



18 
9 
7 
8 
7 

10 
5 
6 
6 
6 
2 
1 
4 
6 
1 
5 
6 
4 
2 
2 
5 
2 
3 
1 
2 
3 
2 
3 



12 

12 

9 

8 
91 

6 : 

6 ' 

5, 
4 i 

3 I 

7 i 
8 

4 ; 
2i 
7 
3 

2 i 
3 
4 
4| 

Ii 

3 , 

2 ; 
8 
2 
1 

1 

3 : 



2S i. 
21 \ 
16 I 
16 i 
16 I 
16 1 
11 
11 

10 ; 

* i 

9 



1 
» I 

8 I 
8 ! 



8 : 

8 
7 i 

I 
6 , 

« 1 
5 

r 

5 

4 , 

4 ; 

4 , 
4 

4 I 



811 



Hemort 



Qvin. 



Samma. 



Kiako 

Wemo 

Hebingfon 

HTittis 

Lokalax 

Merimaska kapell 

NoQsis 

Pojo • 

Kangasala 

S:t Karins 

Karka (P) 

Loimijoki 

8:t Mårtens 

Nyby 

Pöytis 

Baamo 

Bosko kapell 

Tyrvis . . . 

Smnma 



1 
2 
1 



2 
1 
1 
1 



2 
1 
1 



2 
1 



3 
3 
2 
2 
2 
2 



218 



23] 



449 



Spetob penntaigar aff pnstema lan^). 

Nmnmifl kircke ... ^ 14 öre — 

Bijmitto kiroke ... 2 4^ 6 öre — 

Gorppo kiroke ... 4 4^ — 

Pargas K: .... 6 4^ — — 

Nagw 4 Va 4^ — - 

Kimitto 10 4^ — — 

Biemo 6 4^ — 

Vskela 6 i^ — — 

Haliko 5 1^ — — 

Nyby 4 ^^ _ _ 

Pemar 4 4^ — _ 

Lund 4 4^ -__ _ 

Kcke — 20 öre — 

I^öyttio — 20 öre 4 p. 

W&rfrukircke. . . . 3 i^ — — 

Eeszo 2 4^ — ~ 

Maacho 3 4^ — — 

NoQsis 3 4^ 

Virmo 5 V j 4^ — — 

Vemo 7 1^ — — 

*) Finl. Statsark. N» 271 fol. 1 v. 



Lemo 2 4^ — 

Nykircke 6 4^ — 

Lethala 7 4^ — 

TöfiFsala 6 4^ — 

Baumo 2 4^ — 

Eaf&abromine ... 4 4^ 2 öre 

Euffra 3 4^ — 

Visby 6 4^ — 

Nerppii 6 if> — 

Cwmo 5 4^ 5 öre 

Huittis 6 4^ 2 öre 

Löijmioki ^^U ^ — 

Köylo — 12 öre 

KaUiola 5 Vj ^^ — 

Sastamala 6 4^ — 

Kiöre 8 4^ — 

Birckala 8 4^ — 

Kangasala 3 4^ — 

Orhiuesi 2 4^ 6 öre 

Lempele 3 4^ — 

WesUax 3 4^ — 

Poijo 2 4^ — 

Kisko — 20 öre 

Jngo 3 4^ — 

Loijo 8 4^ — 

Siundo 3 4^ — 

Tenala 4 4^ — 

Karis 5 4^ — 

Kirckeslett .... 54^ — 

Espo 3 4^ — 

Kalaioki 3 4^ — 

LimiDgo 3 4^ — 



m 



Miists&r 10 4^ — — 

Wäro 5 4^ — — 

Kiöre 10 4^ — — 

Persöö 9 4^ — — 

Karleby 8 4^ — — 

Salo 7 4^ — — 

Jo 5 4^ — — 

Kemie 3 4^ — — 

Jimola 2 4^ — — 

Jmnala 3 4^ 6 öre — 

Lemland 2 4^ — 

Finstaröm . . . . , 3 4^ — — 

Fögle 3 4^ 2 öre — 

Kmnbling — 12 öre — 

Hammarland .... 24^ — — 

Saltuick 2 4^ — — 

Sond — 20 öre — 

Summa i^ alle Spetals pengr. 

Löper pengr 308 4^ 3 öre 4 p. 



IV 



BilASTA ISxo II. 



Helge Ands Huset i Åbo. 

Helge ands boset, som ftf^ren ofta benämnes bslge ands 
sjukstuga, beige ands bospital eller ock rätt oob sl&tt Åbo 
bospital, bar nästan lika gamla anor som 8:t Jöraos bospital. 
Det omnämnes äfven aUa redan i biskop Bero II Balks bref 
af 1396, i kraft af bvilket likaledes 40 dagars aflat beviljas 
dem, som bvarje tborsdag förrättade sin andakt i beige ands 
buset (domns sancti spiritus) ^). I likbet med S:t Jörans 
bospital både beige ands buset erbftUit nAgra gods bvars rftn- 
tor utgjorde icke oyäsendtUga ärliga bidrag till de 6i,ttigas ocb 
sjukas underbäll. Dessa gods voro följande: 

8:t Marie eller Wärfrukyrcko socken: 
Aningos gordb, „builkid godz fordom een Oanick i Åbo 

både gifStt till testamentt ynder dee fatigbe** *). 



>) Åbo domkyrkas Svartbok, fol. 70 ocb H. G. Portbansskifier 
i urval utgifna af finska litteiatar8ällskiq[>et DeL I pag. 347 not. 
Helsingfors 1859. 

*) Finl. statsark. — Tillägg till handlingar och räkenskaper rO- 
rande Åbo slotts län 1540—1633. Ett oinbnndet häfte med tittel: 
„£en lengd oppå alle landbOnder wthi 3 Sochnar som äre POytte, 
Wärffrukircke och Sancte Karins sokner Inge undantagne Eehwem the 
tillhOre sampttligh och synnerligh A:o 1557.* fol. 9. — Gården beskrif- 
ves på följande sätt: Ligger för 2 stenger, stången geller 15 4^ sås 
på stången 2 7i spann, eng till 3 capper lass, skog mulbete intet, eke 
skog nogen, fisked, quem heller quem stånd inthet Är skiffttis gods. — 
Kamnet skrifv^es äfv^en Aningois och såsom gårdens inventarium 



Pitk&m&ki g&rd ^hafiFwer ocn btirg«r j Åbo giAdtt iMdsigh 
till spetals hiiiissE*' *)• 



ipptages: ko — t st, får — 1 st, werchstoodh — 1 st. Gården in- 
taigte ke^ anés hveet: 

1568: råg — 11 spän, kom — 5 spän, bOnor — Vi *P9n, tBfo-*-l JJB. 
1568: råg — 2 pnnd V« apan» kom — 1 pund, smör — Vi L®» ^ 

— i st 

1599: råg — 9 i^an, k<mi -^ 5 apan, ssHlr — 1 L% (till slagt:) får 

— 1 st 

1570: råg — 4 apan, malt — 2 spän, smör — 1 L% drottninge pengr. 

— 2 4^, (iUl slagt:) får — 1, gerdfiff — 1. 

Iå7i: råg — 4 apan, kom — 1 spän, hafra — 1 spaa, smtfr — 1 L9. 
1572: råg — 5 spän, malt — 2 spän, hafra — 1 spän, smOr — 1 L9 

(tUl ali^:) ångaman vng&ött — 1, får — l. 
1598: InyeBtariam: oxe — 1 st, ko — 1 st, Ar *- 2 st; rantar: 
rtg — i Vt poiMi» *a^ ^ t pund, hafira — l Vi sp^n, smör — 
1 LS, «11 — 4 4^ dagsvei^er — 12 cL, wed — 4 lass; (till 
slagt:) nngnOt — 1 st. 
1600: råg — 6 tor, malt — 1 ta, kom — 1 ta, hafra — 1 t», Smör 

^ 1 L9, ullgarn — 2 4^ (till slagt:) får — 1 st 
1601: Inyentarium: d[rag] ozo — 1 st, kor— 2 st, Or ^2 st; rantar: 
råg — 6 tor, malt — 4 t*^r, hafira — 1 tna^ nmör — 2 L9 
nU — 4 4^ dagsverken -- 12 d^ wdd — 4 lass, (till riagt hvsr- 
aaaat år:) nagnOt — l st., I&r — 1 st Sås aUebaada sftd 5 
tr 10 eapper. 
1610: Inventartara som 1598; rftntan spanmål — 7 tr, hafin — 1 ta, 
konnör 1 L9, mU — 4 4^; alagten aom 1601. — Bås allslagB 
sid 8 tr. 

*) Fhil. stots ark.— Tillägg tlH handlingar och rftken^aper rO- 
nnde Åbo slotts län 1540-1933. Ett eiabnndet häfte med tittel:£en 
laogd o. a. v. A:o 1557. — Gården, som 1540 är i Jordaboken upptagen 
under namn af Alakylä (Finl. statsark. N:o 485 foL 44) beskrifves på 
RHiaade sitt: Ligger iör b sltnger, stången gäUer 20 4^ sås på 
ståagea l apan, eng till 5 eapper laaa, skog, ma^te något, quem 
heOBT quem atånd intet, ligger fltar 100 4^. Är akiffttia godz**. — 
Gardena inTentarium npptagea till: oxar -^ 1 par, kor — 2 at, 
ftr — 2 at Gården inbiägte helge anda hoaet: 
1568: våg — 6 spaxi^ malt ^ 2 Vi fl|P«o» bOnor -^ i apan, hafira— 1 apan. 
tt6ac ma6r — 1 Lflf, får — 1 at 

1598: Inventarium: oxar — 1 par, ko •— 1 at ftr -^ 1 at; rantar: 
råg — 1 pand, malt — 2 apan, hafra ^ ^^ apan, bteor — Vt 
apan, aaidr -* 1 LS, «U -- 2 4^ dagarerker --- 12 d., wed -^ 
3 laaB, <till ålagt:) nagnOt (2 åra) — 1 at, ftr — 1 at 



VI 

Pitk&m&ki „aimet gods ibidem^^). 

Maska socken: 
Danila, hvilken g&rd „KoDgl. M:t v&r N[&dige] H[er]re vnnth 
och eptherlatidt eller forlfinth till the &ttigha i apetta- 
len vti Åbo« «). 

Basko kapell 
Papnmäki gods, blef geaom ett af Johan m utArdadt bref 
af den 12 Jolij 1591 förlfint till de fattiga i Åbo hospi- 



1600: råg och malt — o tror, bönor — Vi f^^ hafra — */• spmn, 
■mdr — 1 L9, ull — 2 4^ (till slagt:) n(n (ett års) — 1 at^ 
får — 1 st 

1601: InTentarinm som 1398; rintar: råg — 4 t:or, malt — 1 toia 
10 eappar, hafra — 10 oappar, bönor — 10 c^>par, smör — 
1 LS, ull — 2 4^ (till slagt:) ongnöt (2 års) — 1 st, får — 

1 st — För detta år anmärkes att under detta gods ftr 4 
ståDger [jord], wedh skatt 8 7, öre. — Bås råg — 3 tor 10 
e^)par, kom •* 1 tna. 

1610: Inventarium som 1598; rantar: ^panmål — 5 tr, smör — 1 L0, 

uU — 2 4^ (tiU slagt:) Um — 1 st 

«) Finl. stotsark. N:o 485 fol. 44 och K:o 1546 fol. U y. ^ 1 
Jordeboken för 1540 upptages i Pitkftmftki by 10 stftnger såsom 
skattejord och 2 stinger frälse. De sistnämnde 2 stäagexna Sro 
lagda .under spedalitb;^ stången geller 30 if^ skattas af stången 2 
<Mre 1 ört Sås på stången ij spän. Lig^r för 400 %L 
1598: Inrentarium: ko ^ 1 st,, får — 1 st. rantar: råg ^ 47, 

spän, malt — 3 spän, hafra — 7« ^P^ ^^^^ ~~ ^ ^^ ^ — 

2 if^ dagsverken 6 d., ved — 2 lass, (till slagt:) ungnöt (2 
års) — 1 st, ftr — 1 st 

1600: råg och malt — 5 tor, hafra — 7, spän, smör — 1 LV, 
ull - 2 4^. 

1601: Inrentarinm som 1598; rantar: råg — 8 tor, maK — 2 tM>r, 
hafra — 10 cap., smör — 1 L«, ull — 2 ^ dagsverken — 6 
cL, red — 2 lass, (till slagt hvart 8:4}e år:) ung nöt, 2 års — 
1 st, &r — 7i st. 

1610: spanmål — 4 tor, „boskaps inventarium som war oxe — 1, 
ko — 1, får — 1, är fdrftrit af godset, fi&ttige till schada och 
stor afsaknatt i smör, ull och slaeht*. ^ €k>dset eger 2 sten- 
ger jord; sås allehanda säd — 4 tor. 
*) Finlands sUtsarkiv N:o 517 fol. 8. Denna volym bär tit- 

teb: »Årlige räntan af nårrfinlands fbgderieth anno 1540.*' ^ Qården 

beskrifees 1540 på fUJande sätt: ,Är 12 stänger, stången gäUer 24 if. 



vu 



tal. Hade tidigare utgjort ett af de under S:ta Karins 
altare i Åbo domkyrka anslagna prebende godsen*). 



•kattas af stången 3 öre, sås på stången 2 spän, ligger för 288 %L 
År 1 rOk. (Fl. st a. N:o 48d foL 4 v.) Gården inbragte helge ands 



li58c ng — 10 ^Mui, kom — 6 q^an, bdnor — 1 spän, hafira — 1 
spaa, ull (qTiteratt vthi en ol byU), smOr 3 LS, (till slagt:) 
ftr — 1 st, ungt f&r — 2 st, Or (f5r nygård) — 1 st 

1M8: låg -- 8 spän 1 Qerd., hafva — V, spän, ärter — Vt »V^ 
snör — 1 V, Lfi;, ko — 1 st, får — 2 st, får (fOr nygård) 

— 1 st 

1569: råg — 1 pund 3 Vt »P^ n^l^ ^ 1 pund, hafra — 1 q;>aa, 

bOnor — Vt spän, smör — 2 L% (till slagt:) ko — 1 st. Or ~ 3 st. 
1570: råg — 1 Vt pund, malt — 3 spän, hafra — i pund, smör — 2 

L9, drottninge peagr. — 2 %^ (till slagt.) 1 års stat — 1 st. 

Uun — 2 st 
1571: ng — 1 pund, kom — 3 q^n, hafira -^ 3 spän, bdnor — Vt 

^an, smOr 1 Vt L^f (till slagt:) årsgammal ungnOt— 1 st, lam 

— 2 st 

1572: råg — 8 spän, kora — 2 spän, hafra — 2 spän, smör — 2 LS, 
(till slagt:) års gL nngnOt — 1 st 

15112: Inyentarium: Oxar — 1 par, kor — 2 st, får — 2 st; rantar, 
råg — 2 pund 1 Vt sp*n» ™*it -^ ^ Vt sp^ hafra 1 Vt »pwa, 
b<Miur — 1 spän, smör — 2 LS, ull — 4 %^ dagsverker — 
12 d., wed — 6 lass, (till slagt:) 2 års ungnOt — i st, fiur — 1 st 

iWk råg och malt — 9 t:r, hafra — 1 tna, smOr — 2 L9, uU — 
4 if. (till slagt:) ko — 1 st får — 1 st 

iiOl: Inventarium som 1598; rantar: råg — 9 tor, malt — 3 tor 
hafira — 1 tna, bdnor — 1 spän, smör — 2 LS, ull — 4 4^ 
dagaverken 12 d^ vedh 6 lass, (till slagt:) ungnöt— 1 st, får 

— 1 st — Sås: vintersåd råg — 12 spän, allehanda wår såd 

— 6 spaa. 

1610: Inveatariam som 1598; rantar: spanmål — 11 tor, hafra — 1 
tna, kosmOr — 2 L% ull — 4 %^ wed — 6 lass, (tiU slagt:) 
ko — 1 st får — 1 st — Bås: vintersåd — 8 tr, wårsåd — 
4 tor. För såvål detta, som alla Ofriga gods anmårkes: Hvad 
belangar dagsverker derpå ingen viss stadga kan vahra, fdr 
den skall att de dagligen mötte wara om åhret i hospitals ar- 
bett når så behOfves ooh hafva varitt vane fhå vthspissningh 
når de åro i hospitals arbet*. 
•) Donationsbrefvet (FinL statsark. N:o 1802 fol. 81 och Fin- 

Isads copiebok N:o 4 foL 217 v.) år (enL copieboken) af f^yande 

lydelse: 



vm 

Bobo socken: 
Fahaniemi gods, af Kongl. Maj:t förlfint till de fattiga i 
hfilge ands kosei''). 



WiJ Johan then tridie med Gudz nåde, Sweriges Giötes oeli 
Wendes Konnngh, StorfatBte tilf Findlaiidh, Oareten, Witaikepetiti 
oeh Jngemanlandh J Bydzlanh och Ofwer the Eester vtl^ Lifliuidb 
Hertig, gi^re vetterKgit, at wij af gimsl och nåde hafire vadt och 
efterladt, som tHj och na med detta wårt öp&e href nkLettgen vttne 
och efterlite, the fiittige vAJ Åbo hospital en gård PanMiki be- 
nämmdt sampt en qwam ther vnder ligger vthj Bnsko socfan vUy 
Norre Ffndland, firijt (6r alle ntgierder och rftttigheeter vtlil wissa^ 
och owissa pertzeller, såsom och qwit f9r gestmngar och borgle^r. 
Der w&r cammarerare, befiilningzmftn, fongter och alle andre hafwe 
sigh att efterretta, icke g<(randes fbrb[ettil]te Mtige, ber emodt 
hinder och fOrfångh widh högsta onåde och straf tilgörandes. Schrif- 
wit på Wårt konungzlige slåt Stockhohn tiien 12 Jniy Aano 159 K 

Gårdens inventsrinai ntgforde: Oxar — l par, kor — 2 st^ 
på gården såddes råg — 4 t:or 20 cappar, kom — i tma. Den in- 
bragte helge ands hoset: 
1598: råg — 4 t:or, malt — 2 t:or, ilftsk-sm^lr — ^ 1 JM^ ko-smör — 

2 L% nll 8 4^ dagswerken — 12 d^ wed — 6 lass, (till sla^:> 

nngnOt (2 års) ^ 1 st, får — 2 st. 
1600: penningar -— 4 dalnr, råg '^ 1 ta, smör — 3 Lfi;, Ull ^ 8 4^ 

(tfn slagt:) nngnöt — 1 st 
1601: penningar ^ 4 dahr, flftsk-smör — 2 h% ko-emör — 2 IM^ 

ull — 8 4^ dagsrerken — 12 d., ved — 6 lass, slagiaöt — l. 
1610: spanmål — 4 tor, ko^mör -- 2 L9, flåsk-smör — 2 L9, af- 

reedz nll — 8 4^, (till sh^rt:) nngnöt ^ 1 st, får — 1 st 

^) Finl. statsark. Nk> 5 IT foL 9. — EnUgt Jordeboken ^r 1540 
belöper sig på Fahaniemi by 24 stftnger Jord, af hvilka 7 Sto lagda 
nnder helge ands hnset Stången gäller 20 4^, skattas af stången 
2 öre, sås på stången 2 spän. Ligger f^r 480 1|Jl År inga ing til. 
— Godset inbragte: 
1556: råg -* 6 spän, malt — 1 spän 3 i}., bönor — 1 spän, hafra — 

1 Vi Lfi;, (till slagt:) får -- 1 st. 
1568: råg — 4 spän, kom ^ 2 spän, smör -- l L9 § #. pvud, (till 

slagt:) oxe — 1 st får — 2 st 
15Ö9: råg — 5 Vt spM, maK -* 2 spän, håhtk -- 1 spän, bönor— Vt 

spän, smör — 1 Lfi^, (till slagt:) stat (t års) — 1, fir — 1, 

get -- 1 st 
1570: råg — 1 spän, malt — Vt iq>Aa, hafhi — Vt QMtt, drottalnfe 

peng. — 2 4^ (till slagt:) får — 2 st 



Fsntaio gods, af Eesgl. Mftjrt förlånt till de fattige i beige 
ands boset ^). 

»71: rkg — 4 spAii, malt — 1 epaa, hafra — Vi vga^ 
iéTtz ng — 2 8pa% kora -- 1 spän, (tiU slagt:) get — 1 st 
15i0: iBveiitariiini: oxe — l »t, ko — 1 st, får — 2 st ränta: 

råg — 1 pond 1 V, epao, malt — 3 opan, kafsa — Va 8PAn« 

b^Bor Vs spao, m^^r — 1 Lt^, all — 4 4^ dagsreiken — 12 

d, red 4 lan, (tiU slagt:) ftr - 2 st. 
MOee låg — 6 tmr, malt — i tas bönor — Vi »P»». bafta ^ Vé 

Bpta, smör — 1 LS, all ^ 4 4^ (tlH slagt:) ndt (ett års) — 

1 st, Är — 1 st. 
i»iz InTenUriam som 1598; rSntar: råg ^ 5 t:or, mak — 2 tor 

late — 10 cap. bönor — Vi »P*", amör l h% uU — 4 fL| 

dagsrerken — 12 d. red — 4 lass, (till slagt årligen) ongaat 

— 1 st, ftr — 1 st. — Skatt — 1 Vi ilfe sås: råg — 5 teor 
10 cap^ vårsäd — 2 tror. 

1610: Inventarium som 1598; rantar: spanmål — 7 tor, hafra — V« 
tu, ko-smör 1 LS, all — 4 ^^ ved — 4 lass, (tHl slagt årli- 
gen;:) ftr — 1 8t. (bvart annat år) angnöt — 1 st 
*) Enligt Jordeboken för i542 belöper sig på Pantsio by 24 
ttMmger jord, af hvUka 13 Iro lagda under beige aa^ buset Stån- 
gen gäller 8 4^ skattas af stången »1 gamble oit-r^; sås på stången 
3 £r apan, ligger för 192 %L — Godset inbragte: 
i558e råg — 1 Vi pand Vi »P^*» ^^ ^ ^ Vi sp&i^ bönor ^ 1 spän, 
hafra — 1 spän, smör — 3 LS, ull — 4 1f, (till slagt) get 

— 1 st 

iiliS: råg — 2 poad, malt — 5 spän, hafra — 1 spän, irter — 1 
spän, smör — 2 L9 3 4^ pund, (tUl slagt.:) oxe -- 1 st, får, 

— 4 stm. 

15M: råg — 2 pnnd, sMlt — 5 ^an, hafra — 1 spän, bönor — Vi 
apaa, smör — 2 L%, (till slagt:) oxe — 1 st fir -- 3 st. 

1530: råg *- 2 pund, malt — 5 spaa, hafira — 1 spaa, smör 2 L9, 
drottningepenningar — 2 4^ (till slsgt:) ko — 1 st, flur — 1 
at, gerd lam — i st. 

1571: råg — 1 pund 3 Vi spän, malt ^ 5 spän, hafra — 81 spän, 
bönor ^ Vi spän, smör -- 2 L0 (till slagt:) stat ^ 1 st, 
fir --^l st 

iSOTz låg — 9 spän, kom — 4 spän, hafra — - 4 Vt span. Mnor — 
Vt ipa», «iDör — 2 L9 (til slsgt:) ko — l st, får --- 8 st, 

1598: Inventarium: oxar — 1 par, ker -- 2 st, får -- 2 st; ran- 
tar: råg — 1 ^/s pnnd, matt -^ 4 toc, kafra -* i spän, smör 

— 2 LS, nU — 4 ^ dag9v<erken — 12 d., ved — 6 iass (till 
slagt:) aagnöt (2 ån) — 1 at, fir — 1 st 



Waisari gärd, af Kongl. M^:t förlänt de fattige i kel^ 
ands huset*). 



1600: råg och malt — 8 tor, hafra — 1 t-a, smör— 2 L9, ull — 4 4^ 
1601: Inventariam: dragoxar — 1 par, kor — 3 st, får — 2 Bt. 
rantar: råg -- 6 tor, malt — 4 tor, baira — 1 spaa, bönor 
-— 10 cappar, smör — 3 L9, ull — 4 4^, dagsverken — 12 d^ 
red — 6 lass, (till slagt hvarannat år:) ko — 1 st, fir — 2 
st — »Therunder ftr 10 öres rök, sås i allo 5 tor säd*". 
•1610: Inyentarium som 1598: rantar: spanmål — 7 tor, hafirm — 
1 tna, ko-smör — 1 L9, ull -* 4 ^^ red — 6 lass, (tiU slagt 
årligen:) får — 1 st (hvart annat år:) ung nöt — 1 st 
*} Enligt jordeboken för 1589 belöper sig på Waisariby 16 
•tenger skatt Jord och 8 stenger frelse, „som &ttighe i Hospitalidh 
haff^er**, skattas af stången 1 Vi öre. Gården omnåmnes redan 1547 
såsom liggande under helge ands hnset. Den inbiagte: 
1558. råg — 1 pund, kom — 2 spän, bönor — Vi »P^n, hafra — 

1 spän. 
1568: råg — 3 Vt apan, malt — 2 tnor, hafra — 1 tna, bönor — 

1 fjerd., smör -^ 1 L% (till slagt:) ungnöt — Vi Bt, &r 

— 1 st 

1569: råg — 4 spän, malt — 2 spän, hafia — 2 spän, smör — L9, 

(till slagt:) ungnöt — 1 st, iir — l st 
1570: malt — 5 spän, hafra — 1 spän, smör — ^U LS, drottninge 

peng. — 2 4^ (till slagt:) 1 års ungnöt — 1 st, gerd fir 

— 2 st. 

1571: råg — 4 spän, malt — 1 spän, hafra — 2 spän, smör — Vt ^^' 

1572: råg — 3 spän, kom — 2 spän, hafra -^ 2 spän, smör — 1 IMf 
(till slagt:) får — 1 st 

1598: Inyentarium: oxe — 1 st, ko — 1 st, får — 1 st; rantar: 
råg — 1 pund, malt ^ 2 spän, hafxa 1 Vt ^P^ bönor — 1 
spän, smör — 1 IMf ull — 2 4^, dagsverken -— 12 d., ved 
-- 3 lass, (till slagt hvarannat år:) ungnöt (2 års) — 1 st, 
får — 1 st 

1600: råg och maltt — 4 tor, hafra — Vt spän, smör — 1 LS^, (till 
slagt:) eU års nöt — 1 st 

1601: Inventarium som 1598; rftntar: råg — 4 tor, malt — 1 tna 
10 cappar, hafra — 1 tna, bönor — 10 cappar, smör — 1 L% 
uH — 2 4^ dagsverken — 12 d., ved — 3 lass, (till slagt hvar- 
annat år:) ungnöt 2 års — 1 st., får — 1 st — År 10 öres 
rök; sås i allo 8 spän säd. 

1410: Inventarium: oxar ^ 1 par, ko — 1 st, får — 1 st, rftn- 
tar: spanmål — 4 Vi tor, hafra ^ 1 ta, ko-smör 1 L9, ull — 

2 4^ ved — 3 lass, (till slagt:) ungnöt — 1 st, lam ^ 1 st 



XI 

Dessutom egde helge ands huset vid ^Hepoga [Hepojoki 
^Jb] Sgor i Pijkie socken^ en äng, ftfvensom invid Pahaniemi 
i Beso so<^en en ftng, benämd Halstila äng ^*). 

Af Åbo stad uppbar helge ands huset s. k. tomttoen 
från de tomter, „Bom lyder de fattiga till^^ Dessa tom- 
te-, som 1558 utgjorde 48 st., hade redan 1598 ökats till 
53 och 1601 tm 66 st.ii). Likas& tillf^U en del af de i Åbo 
dfifmkyika insamlade kollekt medlen helge ands huset i^. 
I nSstan alla de på pag. 6 n&mnda testamenten fr&n 1400 och 
1500-taleii ihägkommes äfven helge ands huset med ungefär 
enahanda gåf^or, som S:t JOrans hospital, hvarjemte ärligen en 
stdcre eUer mindre mängd gäfvor inflöto såväl af landets stor- 
Mn, som af enskilda prester, bönder och borgare i Åbo. 
Bedan 1598 var det vanligt att de till Åbo hemkommande 
&rt7gen for lycklig seglats gjorde föräringar till de fattige 
i helge ands huset och i likhet med S:t Jörans hospital er- 
böU det dessutom från Åbo slott årligen till jul och påsk en 
xnmdre g&f^a vanligen bestående af några tunnor spanmål. 



>•) FinL statsark N:o 274 fol 5, m. fl. st. — Ttteritgare finnes 
onnämndt att helge ands huset fordom egt gods äfven i Wankio by 
af Londo socken, hvilket gods dock af beige ands huset sålts för 40 
if- a Aboska penningar^ till Hans Simonsons af Li^wnes (Luokinais 
ILundo) enka Christin Laurisdotter, som genom ett 1453 d. 8 
Sept utfördadt gåfvobref öfverlemnade det åt Nådendals kloster — 
Arvfdson, A. I. Handlingar o. s. v. B. IV pag. 38. 
") Dessa tomtöres penningar utgjorde : 
1558 och 1559: 24 4^ 2 öre. 
1568: 24 4^ 3 Va öre. 
1559, 1570, 1571, 1572: 24 4^ öre. 
1598: 26 4^ 3 öre. 
1600: 6 dal. 4 öre. 
1601: 7 dal. 19 V, öre. 
De tomter, från hvilka helge ands hsset uppbar dessa tomtö- 
ren finnas för 1558 och 1601 anförda i bilagan N:o V. 

'^ 1569 utgjorde de för beige ands huset 69 4^. Se föröfiigt 
itirom pag. 7 not 17. 



xn 

oAgoa ttmiia lurGcl, 61, salt, något UK smör, torrfisk, katt, 
gra harar o. s. v. 

S&som ofran näamts stod beige anda huset i mycket 
nftra samband med S:t Jdrans hospital» hvarfäre ock dess dden 
4iU stor del äro desamma som det sistnämndas och vid deoo 
beskrifidng framhållits. Endast en och annan uppgift hftn- 
förande sig sifcrskildt till helge ands huset kan tillftggas. S&- 
lundA må det anföres att de „gemene fattige vdi Abo hospi- 
tall^^ 1578 anföra hos konungen klagomål deröf^er att de 
„bli£Ette icke azÅ well forhåldne och framtagne, som oss med 
rätthe borde och wår nådigeste Herre och Konung hafiEue oae 
gunstigest wutih och effikerlåtidt tillförende till w&rtt uppe- 
håUe och nödtorfftt. Att alle Uie hwszena, som ther fthr hyfgd 
och w^ £atige föiiamade menniskior skulle och måste boo ther 
jnne vdi fthre blifine bådhe rutthnne och taake löösae {för 
then) skuldh adtt ingenn will achtte eUer forsörgie för them. 
Jcke heller will nogonn ther omake sigh adtt köpa til fÖr:iie 
hwaenn hwark^i nåffer, spikar, stockar, br&dher eUer annadtt 
mehr som fÖr:ne hwssene skulle komma til nytth og gan^ 
och til wårth huss förbettring. Therffer bliflbe the till 5dhe^'. 
För den skull anhålla de „med knäfallande böönn adt E. E. 
M. wille wärdigia (för Gudz skuld och förrettwijse wsknldk) 
hielpe och wnsättie osz fattige, elende och förlammade men- 
niskor till hielp nogott tijmberstockar och brädher till w&rdt 
fatigis hus vpbyggning och förbättaing" "). Hvad fÖ^den af 
denna deras anhållan blef, är ej bekant. 

Endast för åren 1568 och 1669 ega vi uppgifter om an- 
talet af de i helge ands huset intagna personerna. Hvartdera 
af de nämnda åren utgjorde de neml. 18 personer, under det 
Gkt JöntBS hospital samtidigt hyste 39. I f^taista rummet 

^ Son^^ W7. riksaric. Ha&dlmgar rOraade hospitalenia 1 
Finland. 



xnx 



philB haf^a beredts &t „orMMUiM i krig Moi lAsmm fien* 
der sargade o<^ ftrlamade gMnle titxiard/* Börande lifvat 
iaem helge ands boset, haf^a inga sirflkilda nndentttelfer 
bfifret bevarade, men aamioHkt ftr att ftfVen hAr under senare 
delen af dess tiUvaro följdes den af komm Gustaf I utgiå» 
onhiiBg af år 1533, ,,£&r8t gifeen f5r beige andes hos ock 
beepitel samt sedan ftr Danviks bospital** *^). Enligt denna 
-voro beige aikls personerna af tvä slag nemUgen „fr^'brödec** 
sant Cattiga sjuka. Såsom firibrMer intogs gaaunalt folk, aom 
afverlät sin egendom åt inrättningen emot åtnjutande af M» 
bedd till dödedag. „Br5dema oeb systrarna skola alla ita 
tiU hopa uti Oonvent stugun^^ beter det i den nämnda ordnin- 
gen ,,ocb wara tyste öfw^er mäbltijden, ocb böra nppä bords- 
låaDBJi . . . När de gå til bords skola de läsa det swänska ben* 
dicite, och det swänska gratias, när de gä ifrån bords . . • Om 
sökne dagame skola de gä till bords tå tije är slagen, ocb 
om helgedagame, när utsiungit är i bykyrokiome ocb altyd 
om afitonen då femb är slagif De fattiga sjuka åter fä „twå 
r o so r mat om dagen, e£Eter som tijden och lägenheten tilsäya 
kan*^ och . . . „de fattige skola bafwa deras måltijd fÖr än de 
fiijbröder, på det at de som af brödeme ocb systrame, willia 
gä in i siukstugone ocb tiena de fattige så länge de äta, skola 
hafwa der tilfälle til. När de fattiga skola th mat, då skal 
öfwerliudt läsas det swänska benedicite, och när de ätit hafwa 
skal läsas det svänska gratias och tå thet läsit är skola ihe 
alla hwar i sin stad säija: Lofwat och ährat ware gud, som 
oss så wähl spisat hafwer och gud ware med dem som der 
iäl hulpit hafwa. Skole de fattige en reso hwar dag när dem 
tils&ijes, bedia fÖr frijd och näde, och för öfwedieten. Skal 



^) Handlingar till Syerige refkmnations och kyxkohistoria un- 
der konung Gustaf I, Band. II pag. 42. Stockholm 1844. 



XIV 

en tafla hängia i sinkstogiio, som badorden, fEtder w&r, taxm, 
benedioite och gratias på swenska, står skrifwit nppå, at det 
alt^d må låsas nppå för de fattige, så att de det lira kmuia.^^ 
Hvar helge ands huset nrspmngligen haft sin plats fir 
svårt att numera med säkerhet beståmma. Visst år dock att 
det alltid varit belåget inom stadens graf och staket och sanno- 
likt år att det legat invid borgaren Erik Tarhalas tomt, som 
omkr. 1588 inköptes till plats för helge ands husets nya kyrka ^^). 
Byggandet af denna kyrka, hvartill åfven styrelsen på anhål- 
lan af borgerskapet i Åbo stad meddelade understöd^*), var 
redan 1588 påbörjadt och fortgick ånnu 1590 ^7). Dess Iftge 



**) 1 Åbo slotts räkenskaper för 1590 anföres att borgaren Erik 
Tarhala i Åbo under sistnämnda är af slottets medel erhOll nopk 
sin betalning för garden under helge andes kyrkia tagen är: råg 

— 5 t:or, kom — 2 t:or, salt — 2 t:or, oxar — 6 st. (deribland en li- 
ten), osmundz Jem — 21 Vt L^t werkhest ^1 st* — Finl. statsark. 
N:o 1506 föll 12 v. 16 v. 20 v. 21, 32, 34 v. 

>*) Bland städemas besvär i kongl. sv. riksarkivet förekommer 
äfven en kort affattning af ^de ärender som Borfrerskapet och me- 
nigheten i Abo stadh på tbeone tijdh på thet alleranderdånigste lathe 
Kon: Miy:t om besOkie medh stadzens förmän Michell Eranck och 
Nils Torkelssonn borgmestare och ödmiukeligen förmode der upå 
Hans Eong. M:tz nådige svar.* Häri anhålla de bland annat „Odmin- 
keligen, att efter der i stadenn är stor fitttigdom och oförmOgenhet, 
thett hOgb:te Kon. M:t förthenskulld nådeligenn wille efterlathe te- 
geli, kalck och jemn, till helige andz kyrcke bygning i Abo, efter 
som H. K. M:t alrede tilförende haffver genom s^n skrifvelse befiUt 
befitlningzmannen Lasse Henricksonn, Och om de än skulle kOpe 
någet af Eackskarte tegledb, så är thet armtt, illa bråkat och aldelis 
otienligit, De wele gema hielpe dertill medh dagzwerkenn och annat 
hvadh dertill känn behOfvas, efter deras förm&ge, på thett hOgbe:te 
Kon. M:tz willie theste förr mötte blifve efterkommen, och fulfölgdh.* 

— Årtal saknas. — Enl. en afskrift i Finl. statsark. 

") 1 Åbo slotts räkenskaper upptages bland utgifterna för 1588: 
«Till Helge Andes Kyrckie bygningh i Åbo:* Kallk — 70 t:or, tegel 

— 33,220 st, plankor — 3 st., osmundsjem — 1 schep:d 2 LIB (till 
mnrankar och slnttmger), dagsverken — 1235. Under 1589: År 
komit till byggnicgama wid slottet, ladegårder, helge andz kyrckie 



sjMB tyåhgt pd den karta öfVer Åbo stad fr&n b(hrjan af 1600 
talet, hyilken finnes bifogad andra h&ftet af Bidrag till Åbo stads 
Uitoria ntgifiia p& föranstaltande af bestyreisen för Åbo stads 
IntoridEa mnsenm^). Denna plats motsvarar nuförtiden i 
te Bännaste gården N:o 4 vid 8:t Eriksgatan, d. &. tomten 
Hx> 2 af 3:die qvarteret i 6:te stadsdelen. 

Knappt fibrdig hotades kyrkan af förstöring. Vid den 
Wand, som 1593 dfvergiok Åbo stad hade elden redan angri- 
pit det af brftder best&ende taket p& den kyrkogården omgif- 
vmde mnren *•), men sjelf^a kyrkan S3aies dock haf^ra blifvit 
ododad. D^^mot uppbrann sjelfea helge ands huset helt och 
J»*flöt*). Under de nftrmast följande åren uppbyggdes det 



nnipt biskopshauset och den gången som ähr emillan biskopshaus 
^ eappitelshuusedt wed domkyrckie i Åbo: Glaas — Vs ^^^ ^^^U 
sko^ bUckar — 179 st^ planckor — 210 st, stockar — 573 st, sågsbrä- 
der- 108 st., bräder — 1207, näfver — 311 Lfi? 82 klofvar, teghell 
- 739. kholl — 10 V, lest, gärdzle — 254 V, lass, stång järn — 10 
\M, osmnnds järn — 4 skipid 15 ffy spield — 3 st, järn plåtar — 5 L» 
^4^ toebrecht spijkar — 300 st, dagsverken 918 Va Dessutom npp- 
biiro Staffan Mnrmestare äfvensom ^stadzens mnrmestere thå the mn- 
»de widh hel^e andz kyrkie bygning*, Jacob Person fordom 
onderfogde på Abo, „som achtade på beige andz kyrckie och biscopz 
kw88 bygningh I Åbo sampt steen kOming wedh förne kyrckie om 
^tteren och 5 bOnder, som f^rde kalk till helge ands klrke byg- 
^ frin Kimito kalkagnen* åtskilliga victaalie persedlar. — Under 
*^ ,Är kommet till stelnlngz spijk och annat wid bygningen wed 
^^^ andes kyrckio, stong jem —2 LÄ?, osmnndsjem — 6 L®, dags- 
'^erker — 2955, Till „8 mnrmestere af Åbo stad, för theres arbetz- 
^n at the hafne murat på helge andes kyrckio i Åbo, rog — 15 tor 
aöc tilhopa.» — Fhil. stats ark. N:o 1481 folI. 38, 38 v., 48 v., 55 v. 
^» 1491 föll. 50, 55, N:o 1493 folI. 28 v., 29 v., 30 v. N:o 1508 föll. 
^▼t 48. N:o 1511 fol. 15 v. 

") På denna karta står dock „S. Anders kyrkia* i st f. «H. 
^des kyrkia*. Se vidare den kartan vidfogade anmärkningen. 

") Pinl. statsark. N:o 1531 fol. 30 v. 

**) Thomas Jacobsson, fottigas förmyndare i Åbo hospi- 
^ skifver i ett qritto dat d. 4 Mars 1594 att „för:ne fiittige och 
^<Uge ibidem, igenom wådhe Elld, gndh bättre, wdi framledne så- 



XVI 

tmellertid &B70 och sivftl h&rför, som till dess atrafltmngp £ftr- 
öfri^ erhölbi icke ringa ondeetöd fråa Åbo slott ^). 

Utom föreståndaren ock prestMi, kvilka åtaiinsteDe 1 
medlet af 1500-talet synas haf^a varit gemensamma för 
ands kuaet ock S:t Jdran hospital, torde måhåada fifven eii Sml 
af tjenste personalen varit gemeneam för begge husen, sftsom 
redan of^ran antydts vid skildringen af den sistaftmnde iBrAttnin- 
gea. Dersammastädes afvensom i bilagan N:o DI finnes ftfveA 
ninuMre redogjort för otspisningen vid helge ands hasett. 

D& S:t Jörans hospital flyttades till ^'fthld, fö^de fk£v0a 
helge ands husets innevånare med dit ut. I harodant skiok 
de dfeergi&a byggnaderna voro ock kora de derefter aavfta- 
des ftr ok&ndt. Äf^en kyrkan öf^ergafs ock lemnades att for- 
falla, men ännu 1657 kunde man af de qvarstående leminin- 



mar, allt hvad the hade, så väl som husen misste". FinL statsark. 
N:o 1541 fol. 22. — Om samma brand säger Ryzelius A.^0. i sin 
Brontologla theologico-historia pag. 66 Stockholm 1721: ^Åhr 1593 
är åter en stor wådeld vpkommen vti Åbo, tå, vndantagandes Mfttä. 
jerfvi och kyrkian, hele staden jemmerligen afbrann, tillika med 
hospitalet och alla bodarna, vt medh åen, vti thenna branden om- 
kom borgmästare hustrun fömthan några andra menniskior". 

*>) Under 1593 uppbar de fiittigas förmyndare Thomas Jacobs- 
son af Åbo slott: kalk — 5 lester 4 t:or, tegel — 9200 st, plankor 
2 t:r, timmer stockar — 80 st, näfver 37 klofvar eller LÄ. — Under 
1594: kalk — 2 lester, tegel — 2000 st, näfver — 38 Lfi; 5 4^ samt 
.att bruka och förvandla them (de fattiga) till bedzte:" tenn flaska 

— 1 st wog 1 L% koppar grytor — 18 st. wog 8 Lfi; 17 4^ kittlar 

— 2 st wog 17 H^ limpanna — 1 st vog 2 i^f^ liten klocka — 1 st 
wog 8 H^ kittel ringar 10 st, ljusstakar — 2 st, gamla ryor ^ 23 
st, (komma till slottet från Nådendals kloster), bilor, yxor, skaror, 
snickare sågar m. m. — Under 1596 erhölls vidare: tenn konnor — 
16 st wog 12 Lfi;, tenn fat 6 st wog 1 Lfi; 3 ](^ messings hand&tt 
4 st wog 3 Lfi; 12 4^ koppar mortel — 1 st wog 2 IM med stOtell, 
messings kronopipor (war i sundroge styoker) wog 9 4^ mullQgon 
(?) — 4 st, becken — 2 st w. tillhopa 1 LS 15 i)^ liusestaka — l 
st, w, 4 4^, messingskittel — 1 st w. 6 ]|^ koppar kittel — 1 st w. 
2 h% U ilf. Samtliga under 1596 erhållna käril hade 1592 blifvit 



xvn 



I&tt sluta sig till dess storlek ooh pr3rdlighet v). Snart 

derjÅ torde den dock haf^a bUfnt grundligen förstörd, eme- 

^bn Abo stad af grefire Pehr Brahe erhdll tillst&nd att af dess 

^^allna murar taga tegel till uppförande af ett paokhos **). 

Ännn fortlefVer traditionen om helgeandshnsets plats, 

KcMnmerser&det Eric Julin (död 1874) anför hftrom i sina an- 

te^^mngar om Åbo stad följande : ^) „Nedre delen af det stenhus, 

aom bh tillhör mig och hvarest industri depötens försft^*Bings- 

localer nu &ro '^), utgöres till största delen af den kyrkobygg- 

iiad, som kallades helge ands kyrkan jemte helge ands hoq[>i- 

talet. Hela nedra våningen jemte k&llarena ftro byggda af 

^yiotcm, vanlig kuller sten och vid grftfiiingar där omkring it 

sfdveBt, återfinner man mycket menniskoben efter kyrkans 

begraSoingsplats" ^^). 1872 uppmätte Julin dessa lemningar af 



ifrån NondehdalB kloster till slottet** och öfverlemnades 
M tiU helgeandshoset der de sedermera uti inventarii längderna upp- 
tågm särskildt under rubrik: „Aff Nådendals clöster**. Finl. stats- 
jrk. N:o 1531 fol. 46. N:o 1559 fol. 41. N:o 274 fol. 17 v. m. fl. 

^) Bautelius, Johanaes D. Oratio de encomio Aboae. Aboae 

lCo7. .Templa Aboa duo habnit, unum in parte urbis boraeli, 

qvod S. Spiritus vocatum est Cnjus jam modo locns et rudera (ex 
quibus magnitudo et pulcritudo ejus &cile colligi potest) cemuntur/ 

^ Wasström, Nils, Ekonomisk beskrifhing öfver Åbo stad 

(praes. C. F. Mennander) Åbo 1749 anför på pag. 17. „På norra 

sidan om åren icke långt ifrån broen, där köpman Joachim Wittfots 
fans nu är belägit har fordom stått en kyrka, Helige Andes kyrka 
kallad, af hvars förfallna murar sal. herr grefve Brahe tillåtit staden 
taga tegel till sitt packhus opbyggande.* — 

**) En afskrift af dem finnes i Finl. statsark. 

**) Stenhuset inne på gården N:o 4 vid S.-t Eriksgatan, i hvil- 
ket industri depöten förr hade sina lokaler, inrymmer numera ett 
tobaks£abrik och tillhör f. n. fobrikören J. R. Jäderholm. 

^ Om denna kyrkogård stadgas 1578: .Helge Andes och S. 
Oertruds kyrkogårdar skola blifva uppbygda och inhägnat; derom 
borgmästare och rådh med dett aldra första beställa skola; och uti 
ftrberOrda kyrkogårdh må iattigt och gement folk begrafvas.** — - 
Tengström. X Handlingar till upplysning i Finlands kyrkohistoria. 

II 



xvm 

det fordna belgeandshuset och befieams: „1<) Yttre sidan i 
längd 35 alnar 18 tom, bredd 12 alnar 3 qyarter, 2^ inre 
sidan: a) mmmei &t öster: längd 10 Va ^i bredd 11 alu 
1 qvarter, höjd 5 aln 1 qvarter. b) mellersta rummet: l&ngd 
9 aln 8 tom, bredd 11 aln 1 qvarter höjd 4^2 &hi. c) rum- 
met &t vester längd 12 aln, bredd 11 aln 3 qvarter, höjd 5 
aln 1 qvarter, allt gråstens murar. Yttre murens tjocklek & 
norra sidan 1 aln. — Under en vinkelbyggnad & samma tomt 
ånnes följande kellai'e P) 6 aln lång, 5 aln 22 tum bred, ^ 
ahi 5 tum hög. 2^) 9 aln 3 qvarter läng, 7 V, aln bred, 2 7^ 
aln hög. Den förstnämnde är hvälfd med tegel och den andra 
med gråsten. Ingången till den sednare är 6 qvarter tjock^'^ 

Häftet 6. pag. 1 19. — At vester synes denna kyrkogård hafva sträckt 
sig in emot gårdarna N:o 4 och 6 vid Lilla Brahegatan, inom hvIN 
ken terräng tid efter annan och senast 1662, då gasledningen nedsatt 
tes längs Lilla Brahegatan, menniskoskeletter påträfTats. 



Bilada. I^:o III.*) 



XIX 



Anno 1556 then 28 Septembris. 

Spittals wthspijntzningen 
Then sextände Söndagh Trinitatis. 



Sondagh, ferst köött . 
M&ndagh, fersk fisk . 
Tijsdagh, t&rsk . . 
Onsdftgh, salt strömming 
Torsdagh, ft&r . . . 
Lögerdagh, fersk fisk 

miöll . . 

rogh . . 

miöll . . 
Then 
Söndagh, ferst kött . 
Måndagh, salt ströming 
Tijsdagh, t&rsk . . . 
Onsdagh, fersk fisk . 
Torsdagh, fersk kor£Euar 

och kött . . . 
Lögerdagh, fersk fisk 

miöll . 



17 



1 LtB for 5 öre 
. för 2 öre 
. 1 L« 

. 8 hnndrat för 1 i^ 
. 1 8t:e 6 öre 
. för 2 öre 

1 t:na 
. V2 spän 
. 1 spän utbrödz 
Söndagh 
. 1 LÄ 5 öre 

8 hnndrat för 14^ 
. 1 L« . 
. för 2 öre 



aff theris ägitt 1 Lli 
för 2 öre 
1 tma 



*) Finl. statsark. N:o 269 foU. 23—32 och 3—12 v. 



XX 



Then 18 Söndagh 
Söndagh, fersk kött . . . . 1 LS aff theris &gitt 
M&ndagh, fersk fisk .... för 2 öre 
Tijsdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Onsdagh, t&rsk 1 LIS 

Torsdagh, ferskt kött . . . a£F theris ägitt 1 Lf 
Lördagh, fersk fisk .... för 2 öre 

miöll 1 t:iia 

wijn .: ... för 1 öre 
Jtem till mormestars och arbetskarlars kåsth. 

köött 5 * p:d 

brödh 7 kakor 

n&rsz 3 4^ p:d 

Then 19 Söndagh 

Söndagh, köött 1 LS af theris ägitt 

M&ndagh, salt strömingh . . 8 hundrat for 1^ 

Tijsdagh, t&rsk 1 LS 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Torsdagh, fersk köött ... 2 små lamb för 6 öre 

Lögerdagh, fersk fisk . . . för 1 ^/^ öre 

miöll 1 t:na 

strömingh ... 1 t:na 
Then 20 Söndagh 

Söndagh, kött 1 LIS korffdar 5# 

M&ndagh, fersk fisk .... för 2 öre 6 pen. 
T\jsdagh, fersk fisk .... för 2 öre 
Onsdagh, salt 8trö[mingh] . . 8 hundrat för 14^ 

Torsdagh, köött 1 L« 5<^ 

Lögerdagh, fersk fisk ... 2 öre 1 fyrck 

miöll 1 t:na 

Then 21 Söndagh 
Söndagh, köött 1 Ltt korflfoar 9# p:^ 



XXI 



Mfaidagh, salt strö[mmgh] . . 9 hundrat för 9 öre 

Tijsdagh, fersk fisk .... för 2 V2 öre 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 Vs öre 

Torsdagh, köött 1 LS 

Lögerdagb, fersk fisk ... för 2 V2 öre 

miöll 1 t:na 

Then 22 Söndagh 

Söndagh, köott 1 LB 

M&ndaghy salt strö[inmgh] . . 8 handrat för 1 4^ 

Tijsdagb. k&rffuar .... Va ^tt 

Onsdagh, n&rsz 6 4^ p:d 

Torsdagh, köött 1 LB 

Logerdagh, närz 44^p:d, bönor! 7s^^^^^ 

siik r&m . . . ^. 1 LB för 10 öre 

miöll 1 tina 

Then 23 Söndagh 

Söndagh, köött 1 LB 

M&ndagh, salt Btrö[mmgh] . 8 hnndrat för 1 4^ 

Tijsdagh, korflfdar . . . , ^/^ L% 

Onsdagh, n&rsz 4 4^ p:d, bönor 1 ^a väcka 

Torsdagh, köött 1 LB 

Lögerdagh, fersk fisk ... för 2 ^/a öre 

miöll 1 t:na 

strömingh ... 1 t:na 

Then 24 Söndagh 
Dominica l:a Aduentas. 

Söndag, köött 1 LB 

Håndagh, salt strömingh . . 9 hnndrat för 9 öre 

Tijsdagh, kött 1 LB medh korffoar 

Onsdagh, n&rsz 54^, bönor 1 ^/^ väcka 

Torsdagh, kött 1 LB medh korffdar 

Lögerdagh, n&rsz 5 4^ p:d, bönor 1 Ya väcka 



xxn 



miöll 1 t:iia 

rogh ^/j spän til grott 

Then 2 Söndagh i Aduentet 
Söndagh, smjn htiffiid ... 6 sijdher 
M&ndagh, salt strömingh . . 9 hundrat för 9 öre 
Tijsdagh, suijn rygger . . . 1 1/2 LW thet Är 3 st 
Onsdagh, fersk £sk .... för 2 ^/^ öre 

Torsdagh, köött 1 LflJ 

Lögerdagh, närsz 5 O-pid, bönor 1 ^/j väck 

miöll 1 t:na 

Then 3 Söndagh 

Söndagh, kött 1 L^ 

M&ndagh, fersk fisk .... for 2 V2 öre 

Tijsdagh, t&rsk 1 L!B 5#. p:d 

Onsdagh, n&rsz 5^^ p:d, bönor 1 i/,vacka 

Torsdagh, kött 1 hW 

Lögerdagh, fersk fisk . . . för 2 ^/2 öre 

miöll 1 t:na 

Then 4 Söndagh 

Söndagh, kött 1 LÄ 

M&ndagh, n&rsz 5 <^ pid, bönor 1 V2 ^^^^^^ 

Tijsdagh, t&rsk 1 Lt 5<^ p:d 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 Y2 ^re 
Torsdagh, kött 1 Lfl? 

miöll 1 t:na 

Till JwUdaghen p& Lögerdaghen 

sijk r&&m . . . 1 L*S för 10 öre 

t&rsk 1 L« 5* p:d 

wijn for 1 öre 

strömingh ... 1 t:na 

Then Näst Söndagh Jwll 
Söndagh, kött 1 L1F 



XXIII 

Måndagh, tårsk 1 LS 5 4^ p:d 

Tijsdagh, kött I JM 

Onsdagh, nårsz 5 #- p:d, bönor 1 ^/j väcka 

Torsdagh, köött IL» 

miöll 1 t:na 

Till Nyä&rsdagli pä Lögerdaghen 
fersk strömingh . for 2 ^{2 öre 
Söndagh nästh Ny&ärett 

Söndagh, kött 1 L"E 

Håndagb, nårsz 5 ♦-prd, bönor 1 ^a väcka 

Tijsdag, t&rsk 1 LS 5 * 

Onsdagh fersk 8trö[mingh] för 2 ^/^ öre 

Torsdagb, kött 1 L« 

Lögerdagb, fersk Btrö[mingb] för 2 Y2 öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 

Förste Söndagh effter Tiugunde dagh 

Söndagh, kött 1 Ltt 

H&ndagh, fersk fisk .... för 2 ^/2 öre 

Tijsdagh, kött 1 L« 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 V2 öre 

Torsdagh, kött 1 L« 

Logerdagh, n&rsz 5 #> p:d, bönor 1 ^/2 väcka 

miöll 1 t:na 

Then 2 Söndagh 

Söndagh, kött 1 LÄ 

M&ndagh, fersk fisk .... för 2 7^ öre 

Tijsdagh, kött bif bönor 1 7, väcka 

Onsdagh, nårsz 5 LW, bönor 1 ^/^ väcka 

Torsdagh, kött 1 Lt; 

Logerdagh, fersk fisk ... för 3 V2 öre 

miöll 1 t:na 



XXVI 



Mändagh, fersk fisk 
Tijsdagh, fersk fisk 
Onsdagh, fersk fisk 
Torsdagh, torr fisk 
Lögerdagh, rogh . 
miöll 
strömingh 

Then 
Söndagh, tor fisk . . 
Måndagh, tor fisk 
Tijsdagh, tor fisk 
Onsdagh, tor fisk 
Torsdagh, tor fisk 
Lögerdagh, sööt miölk 
miöll . . 



. för 3 V2 öre 
. for 3 V2 öre 
. ftr 3 ^/j öre 

5 <^ p:d, bönor 1 ^/i väcka. 
. een struken Y^ ^P^^ 
. 1 t:na 1 väcka 

1 t:na 

Söndagh 

5 <^ bönor 1 Ya väcka 
5 <^ p:d, bönor 1 ^/j väcka 
5 If^ p:d, bönor 1 Y^ väcka 
5 If^ p:d, bönor 1 ^/j väcka 

. 5 if^ p:d, bönor 1 Ya'^*^^® 

. för 1 öre 

. 1 t:na 1 väcka 



Then 5 Söndagh 



Söndagh, tor fisk . 
Måndagh, torfisk . 
Tijsdagh, torfisk . 
Onsdagh, torfisk . 
Torsdagh, torfisk . 
Lögerdagh, fersk fisk 
miöll . . 



5 #-, bönor 1 1/, väcka 

5 <^, bönor 1 ^/j väcka 

5 #-, bönor 1 ^j väcka 

5 <^, bönor 1 ^/^ väcka 

5 #-, bönor 1 ^/^ väcka 
för 3 V2 öre 
1 t:na 1 väcka 



Palm Söndagh 
Söndagh, fersk fisk . . . f5r 3 ^/j öre 



M&ndagh, tor fisk 
Tijsdagh, tor fisk 
Onsdagh, fersk fisk 
Torsdagh, fersk fisk 
Lögerdagh, fersk fisk 
miöll . . 



5 M^ p:d, bönor 1 '/a väcka 
5 #- bönor 1 ^/j väcka 
för 3 Vi öre 
för 3 Va öre 
för 3 Va öre 
1 t:na 1 väcka 



XXVII 





Till P&sk Söndagh 


flesk 





. 1 L« 


kött 


. 


. V2 Lt? 


Måndagli, 


fersk fisk . . 


. för 3 öre 


Tijsdagh, 


t&rsk . . . 


. V2 I^® f^r 3 öre 


Onsdagli, 


fersk fisk . . 


. för 3 öre 


Torsdagh, 


kött . . 


. 1 L!r 


Logerdagh, fersk fisk 


. för 3 öre 




miöll . . 


. . 1 t:na 1 väcka 




strömingh . 


. 1 t:na 


Th 


en förste Söndagh efter P&sk 


Söndagh, 


kött .... 


. 1 L% 


Måndagh, 


fersk fisk . 


. för 3 öre 


Tijsdagh, 


fersk fisk . . 


. för 3 öre 


Onsdagb, 


fersk fisk . . 


. för 3 öre 


Torsdagh, 


kött . . . 


. 1 Ja% 


Logerdagh, ferske fisk . 


. för 2 V2 öre 




miöll . . . 


1 t:na 1 väcka 




Then and 


ra Söndagh 


Söndagh, 


kött .... 


. 1 LIK 


M&ndagh, 


fersk fisk 


. för 2V2 öre 


Tijsdagh, 


tårsk . . . 


. 1 L!J 5 * p:d 


Onsdagh, 


fersk fisk . . 


. för 2 V2 


Torsdagh, 


köött . . . 


. 1 L« 


Logerdagh, fersk fisk 


. för 2V2 öre 




miöll 


. 1 t:na 1 väcka 




Then 3 


Söndagh 


Söndagh, 


kött . . . . 


. 1 L!J 


Måndagh, 


fersk fisk . . 


. för 2 V2 öre 


Tijsdagh, 


torfisk . . . 


. 1 LS 5 <^ p:d 


Onsdagh, 


fersk fisk . 


. för 2 V2 «re 


Torsdagh 


kött . . . 


. 1 L« 



XXVIII 



Lögerdagh,fer8k8trö[iniBgh] för 2^/^ öre 

miöll .... 1 t:na 1 väcka 
Then 4 Söndagh 

Söndagh, kött IL» 

M&ndagh, fersk fisk .... för 2 Va öre 

Tijfldagh, torsk I IM 5 If^ 

Onsdagh, fersk fisk . . . . for 2 ^/j öre 

Torsdagh, kött 1 L« 

Lögerdagh, fersk fisk . . . för 2 ^/s öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 

strömingh .... 1 t:na 
Then 5 Söndagh 

Söndagh, kött I hU 

M&ndagh, fersk fisk . . . . för 2 ^/^ öre 

Tijsdagh, torsk 1 L« 5 #. 

Onsdagh, fersk ^sk . . . . för 2 ^a öre 

Torsdagh, kött 1 LÄ 

Lögerdagh, fersk fisk . . . . för 2 V2 öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 

Then 6 Söndagh 

Söndagh, kött 1 LS 

M&ndagh, fersk fisk .... för 2 ^/^ öre 

Tijsdagh, torsk 1 Lff 5 4^ 

Onsdagh, fesk fisk för 2 ^/2 öre 

Torsdagh, kött 1 L!E 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 ^/^ öre 

miöll ...... 1 t:na I väcka 

Pingesdagh 

Söndagh, kött 1 Lff 

M&ndagh, fersk fisk .... för 2 Va ^^^ 

Tijsdagh, torsk 1 Ltt 5 * 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 Va örd 



XXIX 



Torsdagh, kött 1 Ltt 

Ldgerdagh, fersk fisk . . . . för 2 ^^ ^^® 

miöll 1 t:na 1 väcka 

Die Trinitatis 

Söndagh, kött 1 Lffi 

Måndagh, tor fisk 5 4^ p:d 

Tijsdagh, tårsk 1 Lffi 5 * 

Onsdagli, fersk fisk .... för 2 Va öre 

Torsdagh, kött 1 L« 

Lögerdagh, fersk fisk . . . . för 2 ^/a öre 

miöll I t:na 1 väcka 

strömingh .... 1 t:na 
Then förste Söndagh 

Söndagh, kött 1 Lff 

M&ndagh, tor fisk 8 #> p:d 

Tijsdagh, t&rsk 1 L« 5 4^ 

Onsdagh, fersk fisk . . . . for 2 ^/g öre 

Torsdagh, fersk fisk . . . . för 2 V2 ^^^ 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 ^/^ öre 

miöll 1 t:na 

rogh 1 t:na 

Then 2 Söndagh 

Söndagh, kött 1 Lf^ 

M&ndagh, fersk fisk .... för 2Y2 öre 

Tijsdagh, torsk 1 LS 5 4^ 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 V2 öre 

Torsdagh, kött 1 Ltt 

Lögerdagh, fersk fisk ... . för 2 Va öre 

miöll 1 t:na 

Then 3 Söndagh 

Söndagh, kött 1 L« 

Måndagh, fersk fisk .... för 2 ^/j öre 



XXX 



Tijsdagh, torsk 1 Lffi 5 *C 

Onsdagh, fersk fisk . . . . för 2 ^2 ^^^ 

Torsdagh, kött 1 LE 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 ^/2 öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 

Then 4 Söndagh 

Söndagh, kött 1 LÄ 

Måndagb, fersk fisk .... for 2 ^/^ öre 

Tijsdagh: tårsk 1 L« 5 #: 

Onsdagh, sild strömisgh . . . för 5 öre 

Torsdagh, korflPuar Y2 ^® 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 7a öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 

strömingh .... 1 t:na 
Then 5 Söndagh 

Söndagh, kött 1 LfE 

M&ndagh, fersk fisk . . . . för 2 Y2 öre 

Tijsdagh, tårsk 1 L« 5 #: p:d 

Onsdagh, fersk fisk . . . . för 2 Va öre 

Torsdagh, korffuar 1/2 LÄ 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 Ya öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 

Then 6 Söndagh 

Söndagh, kött 1 LÄ 

M&ndagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Tijsdagh, korffuar ^j^lM 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Torsdagh, torsk 1 Lff 5 *^ 

Lögerdagh, fersk strömingh . . för 2 öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 

Then 7 Söndagh 

Söndagh, ferst kött .... för 5 öre 



XXXI 



Måndagh, tor fisk 6 4^ 

Tijsdagh, torsk 1 Ltt 5 4^ 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Torsdagh, flesk Va I^Ä 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 

strömingh .... 1 t:na 
Then 8 Söndagh 

Söndagh, kött 1 LÄ 

M&ndagh, tor fisk 7 4^ 

Tijsdagh, korffuar Va ^® 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Torsdagh, kött 1 LÄ 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

miöll 1 t:na i väcka 

strömingh .... 1 t:na 
Then 9 Söndagh 

Söndagh, köött 1 LÄ 2 V» * 

Mändagh, fersk fisk .... för 5 fyrck 

Tysdagh, tårsk 1 LÄ 6 1|^ 

Onsdagh, fersk fisk .... för 5 fyrik 

Torsdagh, kött 1 LÄ 2 Vs *^ P-<i 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 5 fyrck 

miöll 1 t:na 1 väcka 

Then 10 Söndagh 

Söndagh, ferst kött . . . . 1 LÄ 2 V2 *^ 

M&ndagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Tijsdagh, torsk 1 LÄ 5 4^ p:d 

Onsdagh, fersk fisk för 2 öre 

Torsdagh, kött 1 LÄ 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 



XXX 



Tijsdagh, torsk 1 Ltt 5 #: 

Onsdagh, fersk fisk . . . . för 2 ^/2 öre 

Torsdagh, kött 1 LE 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 ^j^ öre 

miöU 1 t:na 1 väcka 

Then 4 Söndagh 

Söndagh, kött 1 LÄ 

M&ndagh, fersk fisk .... tor 2 ^2 ^^'^ 

Tijsdagh: tårsk 1 LÄ o *L 

Onsdagh, sild strömingh . . . för 5 öre 

Torsdagh, korffuar V2 L® 

Lögerdagh, fersk fisk . . . . ior 2 7a öre 

miöU 1 t:na 1 väcka 

strömingh .... 1 t:na 
Then 5 Söndagh 

Söndagh, kött I IM 

M&ndagh, fersk fisk .... for 2 ^2 ^^^^ 

Tijsdagh, tårsk i IM bM^ yÅ 

Onsdagh, fersk fisk . . . . för 2 ^/g öre 

Torsdagh, korffuar ^j^ LE 

Lögerdagh, fersk fisk . . . . för 2 ^/g öre 

miöU 1 t:na 1 väcka 

Then 6 Söndagh 

Söndagh, kött I LE 

M&ndagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Tijsdagh, korffuar ^I^Ij% 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Torsdagh, torsk 1 Lff 5 4^ 

Lögerdagh, fersk strömingh . . för 2 öre 

miöU 1 t:na 1 väcka 

Then 7 Söndagh 

Söndagh, ferst kött .... för 5 öre 



XXXI 



M&ndagh, tor fisk 6 4^ 

Tijsdagh, torsk 1 Ltt 5 4^ 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Torsdagh, flesk Va LB 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 

strömingh .... 1 t:na 
Then 8 Söndagh 

Söndagh, kött 1 LÄ 

M&ndagh, tor fisk 7 4^ 

Tijsdagh, korffuar Va Lffi 

Onsdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Torsdagh, kött 1 LÄ 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

miöll 1 t:na i väcka 

strömingh .... 1 t:na 
Then 9 Söndagh 

Söndagh, köött 1 LÄ 2 V2 * 

M&ndagh, fersk fisk .... för 5 fyrck 

Tijsdagh, tårsk 1 LÄ 6 4^ 

Onsdagh, fersk fisk .... för 5 fyrik 

Torsdagh, kött 1 LÄ 2 Vs *^ P^d 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 5 fyrck 

miöll 1 t:na 1 väcka 

Then 10 Söndagh 

Söndagh, ferst kött . . . . 1 LÄ 2 Va ¥ 

M&ndagh, fersk fisk .... för 2 öre 

Tijsdagh, torsk 1 LÄ 5 4^ p:d 

Onsdagh, fersk fisk för 2 öre 

Torsdagh, kött 1 LÄ 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

miöll 1 t:na 1 väcka 



XXXII 



Then 11 Söndagh 

Söndagh, köött 1 IM 

Måndagh, fersk fisk .... for 2 öre 

Tijsdagh, torsk 1 Ltt 5 1^ p:d 

Onsdagh, tor fisk 7 4^ 

Torsdagh, kött IM 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 2 öre 

miöU 1 t:na 1 väcka 

Then 12 Söndagh 



Söndagh, fåår .... 


. . 1 st:e för G öre 


M&ndagh, fersk fisk . . 


. . för 4 öre 


Tijsdagh, torsk .... 


. . 1 LE 5 4^ 


Onsdagh, torfisk . . . 


. . 7 4^ p:d 


Torsdagh, flesk .... 


. . VaLE 


Lögerdagh, tor fisk . . 


. . 74^ 


miöU .... 


. . 1 t:na 1 väcka 


strömingh . . 


. . 1 t:na 


Then 13 S 


öndagh 


Söndagh, ferst kött . . 


. . för 5 öre 


Måndagh, tor fisk . . . 


. . 74^ 


Tijsdagh, tor fisk .. . 


. . 1 Lffi 5 4^ 


Onsdagh, fersk fisk . . 


. . för 2 öre 2 ört. 


Torsdagh, flesk .... 


. . VsLfl; 


Lögerdagh, fersk fisk . . 


. . för 2 öre 2 ört. 


miöU .... 


. . 1 t:na 



Then 14 Söndagh 

Söndagh, köött 1 LtT 

Måndagh, fersk fisk .... för 3 öre 

Tysdagh, t&rak 1 Lff 5,4^ 

Onsdagh, tor fisk 7 4^ 

Torsdagh, korflfaar . . . . Vj Ltt 



XYYTn 



liögerdagh, tor fisk . . 


. . Itf^ 


miöU .... 


. . 1 t:na 1 väcka 


Then 15 1 


Söndagh 


Söndagh, fersk köött . . 


. . för 5 öre 


Måndagh, tor fisk . . . 


. . 7¥ 


Tysdagh, tor fisk . . . 


. . VaL» 


Onsdagh, fersk fisk . . 


. . för 2 Vt öre 


Torsdagh, flesk .... 


. . VaLtt 


Lögerdagh, fersk fisk . . 


. . för 2 Va öre 


miöU .... 


. . 1 tma 1 väcka 



Then 16 Söndagh 
Söndagh, fersk kött .... för 5 öre 
If&ndagh, fersk fisk .... för 2 Va öre 

Tijsdagh, t&rsk 1 LS 5 4^ 

Onsdagk, fersk fisk .... för 2 Va öre 

Torsdagh, köött 1 L« 

liögerdagh, fersk fisk . . . . för 2 Va öre 

miöll 1 tma 1 väcka 

smör 6 gongor om orett 1 Lff hvar gongo 

lax 6 Lfi; 

strömiDgh .... 1 tma 



Salt ströming ... 13 t:nor 
t:iian för 5 4^ 



JTtem malth .... 


2 p:d aff sitt egit 


Jtem malth p& nytt . 


2 p:d for pengr. 


Hombla tiU ölh . . 


3 LS 12 ¥ 


Jtem rogh .... 


4 spän til skenks 


Jtem hambla . . . 


v, L« 


Jtem Hr Mogens ööU 


ÖöU 13 t:nor 



III 



XXXIV 



Vi Ltt 


ftr 5 fyrkar 


V, Ltt 


för 5 fyrick 



Änno 1558 wtgifft på Helgans Hwsset. 

Then Sext&nde Söndagh Trinitatis 

Söndagh, köött ^/^ L% 

M&ndagh, ferek fisk ... . för 5 fyrik 
Tijsdagh, t&rsk . . 
Onsdagh, strömingh 
Torsdagh, kött . . 
Lögerdagh, fersk strö[iniDgli] 

Then 17 Söndagh 

Söndagh, flesk 7 4^ 

M&ndagh, salt ströming ... 5 htmdrat för 5 5rfr 

Tijsdagh, ferske 8trö[ming] . . for 5 fyrik 

Onsdagh, tårsk Va ^® 

Torsdagh, flesk 71^ 

Lögerdagh, fersk fisk .... för 5 fyrik 

Then 18 Söndagh 



Söndagh, flesk .... 


. . 7¥ 


Måndagh, n&rsz .... 


. . 4 1^ p:d 


Tijsdagh, ferske fisk . . 


. . för 5 fyrck 


Onsdagh, ferske fisk . . 


. . för 5 fyrck 


Torsdagh, fersk kött . . 


. . afftheris egitt om höst. 




slagtninghen 


Lögerdagh, ferske fisk 


. . för 5 fyrck 


Then 19 £ 


Jöndagh 


Söndagh, ferske kött . . 


. . 1 Lff 


Måndagh, strömingh . . 


. . för 5 fyrck 


Tysdagh," t&rsk . . . . 


. . Vi LK 


Onsdagh, fersk fisk . . 


. . för 5 fyrik 


Torsdagh, fersk kött . . 


. . 16 4^ p:d 


Lögerdagh, fersk fisk . . 


. . för 5 fyrck 


rogh 


• . 2 spän 



XXXV 



miöU i/j gpan 

ööU 1 tma 



Thexi 20 Söndagh 
Sondagh, kött . . 
M&ndagh, fersk fisk 
Tijsdagh, fersk fisk 
Onsdagk, salt ströming 
Torsdagh, kött . . 
Lögerdagh, fersk fisk 

Tken 21 
Söndagh, köött . . 
M&ndagh, salt fisk 
Tijsdagh, fersk fisk 
Onsdagh, n&rsz . . 
Torsdagh, köött . . 
Lögerdagh, fersk fisk 



Va Ltt 



för fem fyrik 

för 5 fyrck 

5 Irandrat för 5 öre 



v, L« 



. . för öfyrick 
Söndagh 
. V2Ltt 

. 5 hnndrat för 5 öre 
. för. 5 fyrck 
. 5 ¥ p:d 



V2L» 
för 5 fyrck 



Then 22 Söndagh 



Vs I^« 



Söndagh, köött . . . 
M&ndagh, salt ströming 
Tijsdagli, kööU . . . 
Onsdagh, n&rsz . . . 
Torsdagh, kööU . . 
Lögerdagh, n&rsz . . 

Then 23 Söndagh 
Söndagh, köött , . . 
M&ndagh, fersk ströming 
Tijsdagh, kött . . 
Onsdagh, ferske fisk 
Torsdagh, köött . . 
Lögerdagh, fersk fisk 
rogh . . . 



V2 L« 
för 5 öre 



4 4^ p:d och bönor thertil 



3 4^ p:d och bönor 1 Va &att 



V^Ltt 



8 hnndratt 2 öre 



för 5 fyrck 
V, L« 

för 5 fyrckar 
2 spän 



XXXVI 



strömingli 1 t:na 

ööl 1 t:na 

Then 24 Söndagh 
Prima Dominica Adnentns. 

Söndagh, köött ^l^ IM 

M&ndagh, salt strömmgh . for ] ^/^ öre 

Tysdagh, köött V2 I^' 

Onsdagh, fersk fisk ... 5 fyrck 

Torsdagh, köött Vi L« 

Lögerdagh, n&rsz .... 4 4^ bönor 1 ^2 ^^^^ 

ööl 1 t:na aff theris egitt malt 

Then 2 Söndagh Aduentus 

Söndagh, köött 72^» 

Mändagh, salt fisk ... 5 hnndrat for 5 öre 

Tijsdagh, kött ^I^IM 

Onsdagh, n&rsz 4 4^, bönor 1 Y^ faat 

Torsdagh, köött .... Va I^® 

Lögerdagh, n&rsz .... 4 4^, bönor 1 ^/j faat 

Then 3 Söndagh 

Söndagh, kött V2 I^® 

Mändagh, norsz 5 4^ p:d, bönor 1 1/2 fiaat 

Tysdagh, köött ^j^lM 

Onsdagh, n&rsz 4 4^ p:d, bönor 1 1/2 faat 

Torsdagh, köött .... 1/2 Lff 

Lögerdagh, fersk fisk . . för 5 fyrik 

Then 4 Söndagh 
Söndagh, köött ...... 1/2 Ltt 



M&ndagh, ferske fisk 
Tijsdagh, t&rsk . . 
Onsdagh, fersk fisk 
Torsdagh, köött 



för 5 fyrik 

V2 L« 
fi5r 5 fyrok 
v, Ltt 



xxxvn 

rogh 2 spän 

ööU 1 t:na 

« Till Jwlldagh på Lögerdaghen 

ferst kööU för 5 öre 

håra 1 st. för 5 fyrck 

tårt kött 14 ¥ p:d 

N&8t Söndaghen JwU 

Söndagh, köött Vs ^^ 

M&ndagh, torsk • • • • ^A ^^ 

Tijsdagh, kött Va I^* 

Onsdagh, n&rsz 4 4^ p:d, bönor 1 ^/^ &tt 

Torsdagli, kött Vi ^ffi 

Till Ny&årsdaghen p& Lögerdaghen 
ööU ....... I t:na 

fersk fisk för 2 Va öre 

Näst Söndagh Nyåårsdaghen 

Söndagk, kött V2 I^V 

If&ndagh, nårzs .... 5 4^ p:d, bönor 1 Vs &tt 

Tijsdagh, t&rsk Vs ^^ 

Onsdagh, fersk fisk . . . för 1 ^/s öre 

Torsdagh, kött Vs ^^V 

Lögerdagh, fersk ströming . 2 öre 
S:te Hindriz dag 

ÖöU 1 t:na 

Förste Söndagh effter Tiwgunde dagh 

Söndagh, köött Vs ^^ 

Uåndagh, fersk fisk ... för 1 V2 öre 
Tgsdagh, kött . . . . . V2 ^^ 
Onsdagh fersk fisk . . . för 1 V^ öre 

Torsdagh, kött V^ L® 

Lögerdagh, n&rsz . . . . 3 ¥, 1 ^/a faatt 



xxxvm 



Söndagh, 

Måndagh, 

Tijsdagh, 

Onsdagh, 

Torsdagh, 

LögerdagI 


Then 2 1 
kött . . . 


3öndagh 
. . IL Lffi 


5re ' 
bönor IV2 
bönor 1 Va 




fersk fisk . 
köött . . . 
t&&r geddor , 
köött . . . 




för 1 Vj i 
. V. L« 
4 if. p:d, 

. V»L« 
4 If. p:d, 


fiatt 


1, n&rsz . . . 




£btt 


Söftdagh, 
Måndagh, 
Tijsdagh, 


Then 3 
köött . . . . 
n&rsz . . . 
köött . . . 


Söndagh 
. 3 ¥, böaor 1 »/j 


fatt 





Onsdagh, n&rsz 3 4^ bönor 1 V, fatt 

Torsdagh, kött Vj Lffi 

Lögerdagh, n&rsz .... 3 4^ p:d, bönor 1 ^/^ fatt 

rogh 2 spän 

strömingh 1 t:na 

Then 4 Söndagh 

Söndagh, köött ^/j LS 



M&ndagh, n&rsz . . 


. . 3 ¥ p:d, bönor 1 V^ ftiatt 


Tijsdagh, kött . . . 


. . %!.% 


Onsdagh, n&rsz . . . 


..31^ p:d, bönor 1 V2 &»tt 


Torsdagh, kött . . . 


. . Va L« 


Lögerdagh, n&rsz . . 


. . 5 * p:d, bönor 1 V2 ^att 


ÖöU 


. . 1 t:na 


Then 5 


Söndagh 


Söndagh, kött . . . 


. . VaL« 


Mfindagh, tor fisk . . 


. . 31f. p:d, bönor 1 Va f»tt 


Tysdagh, t&rsk . . . 


. . VjL» 


Onsdagh, t&&r fisk . . 


. . Zif- p:d, bönor 1 Va f»** 


Torsdagh, kött . . . 


. . %L% 


Lögerdagh, fersk fisk . 


. . för 2 Va ör« 



XXXIX 

D omini ca Sexsagesima 

Söndagh, kött ^/^ LU 

M&ndagh, fersk fisk ... för 2V2 ^^^ 

TKjsdagh, kött Va ^^^ 

Onsdagh, n&rsz 3 4^ p:d, bönor 1 V2 ^^^^ 

Torsdagh, kött Va I^® 

liögerdagh, tåår fisk ... 3 4^ p:d, bönor 1 V2 fatt 

Fastelagx Söndagh 

Söndagh, kött Va I^® 

ööU 1 t:na 

Måndagb, fersk fisk . . . för 2 Va öre 

Tijsdagh, fersk kött . . . 12 4^, för 3 V, öre 

£odem die, t&årt kött Va ^^ ^^^ korffuar 

Onsdagh, ferske störning . . för 2 V2 ^^ 

Torsdagh, ferske strö[ming] för 2 Va öre 

rog& 2 spän 

Första Söndagh i Fasthän 
Söndagh, fersk fisk ... för 2 V, öre 



Håndagh, fersk fisk 
Tijsdagh, t&&r fisk . 
Onsdagh, fersk fisk 
Torsdagh, fersk fisk 
liögerdagh, fersk fisk 
rogh till niiöll 



för 2 V2 öre 
för 2 Va öre 
för 2 öre 
för 2 öre 
för 2 öre 
^/a spän 



Then 2 Söndagh 

Söndagh, tåår fisk . . . . 3 4^ p:d, bönor 1 Va ^&^t 

Måndagh, fersk strömingh för 2 öre 

Tijsdagh, fersk ströming . . för 2 öre 

Onsdagh, fersk strö[ming] för 2 ^/j öre 

Torsdagh, fersk strö[mingh] . för 2 V2 öre 

liögerdagh, fersk strömingh . för 2 ^/^ öre 



XL 



Then 3 Söndagh 
Söndagh, tå&r fisk .... 3 4^, bönor 1 1/2 &tt^ 



Hftndagh, fersk fisk 
T^sdagh, fersk fisk 
Onsdagh, fersk fisk 
Torsdaghf fersk fisk 
Lögerdagh, tå&r fisk 

rogk .... 
Then 
Söndagh, tå&r fisk . 
M&ndagh, t&&r fisk . 
Tljsdagh, rogh till grott 
Onsdagh, t&&r fisk . 
Torsdagh, miölk 
Lögerdagh, miölk 

strömingh . 

ÖÖU . . . 



. för 2 Va öre 
. för 2 V2 öre 
. för 2 Va öre 

för 2 Va öre 
. 3 4^, bönor 1 Va &tt 

1 spän 
Söndagh 

. 3 ¥, bönor 1 Va ^^^ 

. 8 1^ p:d, bönor 1 7^ fatt 

1 fierding spän 
. 3 4^, bönor 1 Va fatt 

för 1 öre 
. för 1 öre 

1 t:na 
. 1 t:na 



Then 5 Söndagh 
Söndagh, t&&r fisk .... 3 4^, bönor 1 Va &tt 



H&ndagh, t&&r fisk . 
Tijsdagh, t&&r fisk . 
Onsdagh, miölk . . 
Torsdagh, t&r fisk . 
Lögerdagh, miölk 



3 1^, bönor 1 Vt f»tt 
3 1^, bönor 1 Va &*t 
för I öre 

3 4^, bönor 1 Va &^ 
för 1 öre 



Palm Söndagh 

Söndagh, t&&r fisk . . . . 3 4^ p:d, bönor 1 Va fatt 

. 3 4^ p:d, bönor 1 Va &tt 

. för 1 Va öre 

. för 1 Va öre 

. för 1 Va öie 

. för 2 öre 



M&ndagh, t&&r fisk . 
Tijsdagh, fersk fisk 
Onsdagh, fersk fisk 
Torsdagh, fersk fisk 
Lögerdagh, fersk fisk 



XLI 



rogh 2 apan 

öoU 1 t:na 

Till P&ska Dagh 

ferst kött 13 ¥, för 3 öre 6 pen. 

Mfindagh, fersk fisk ... för 2 öre 
Tysdagh, tår fisk ... . 13¥, for 1 V2 öre 
Onsdagh, fersk fisk ... for 1 V2 ^^^ 

Torsdagh, kött Va ^* 

Lögerdagh, fersk fisk . . . for 2 öre 

Then förste Söndagh efter P&ska 

Söndagh, köött ^/^ IM 

Måndagh, fersk fisk ... for 2 öre 
Tijsdagk, fersk fisk . . . . for 2 öre 
Onsdagh, fersk fisk ... for 2 öre 

Torsdagh, kött V2 L« 

Lögerdagk, fersk fisk . . . för 2 öre 
Then 2 Söndagh 

Söndagh, kött V2 I^« 

Uåndagh, fersk fisk ... for 1 V» öre 

T^jsdagh, torsk V, Ltt 

Onsdag, fersk fisk ... for 1 Va öre 

Torsdagh, köött V2 I^* 

Lögerdagh, fersk fisk ... for 1 Vs öre 
Then 3 Söndagh 

Söndagh, köött V2 I^^ 

Måndagh, fersk fisk ... for 1 V2 öre 

T^sdagh, tårsk V2 L« 

Onsdagh, fersk fisk ... for 1 V2 öre 

Torsdagh, kött V2 L« 

Lögerdagh, fersk fisk ... for 1 V2 öre 

rogh 2 spän 

ööU 1 t'-iia 



ZLU 



Then 4 Söndaghen 

Söndagh, kött Va ^^ 

M&ndagh, fersk fisk ... för 1 V2 ^^ 

Tijsdagh, t&rsk ^j^lM 

Onsdagk, fersk fisk ... för 1 Va öre 

Torsdagh, kött y^UK 

Lögerdagh, fersk fisk ... för 1 ^/^ öre 
Then 5 Söndagh 

Söndagh, köött Va ^® 

Måndagh, fersk fisk ... för 1 Va öre 

Tysdagh, t&rsk Va I^* 

Onsdagh, fersk fisk ... för 1 Va öre 

Torsdagh, köött Va ^tt 

Lögerdagh, fersk fisk . . . för 1 ^/j öre 

till matmiöll rogh . . Va spän 

strömingh 1 t:na 

Then 6 Söndagh 

Söndagh, köött Va I^® 

Måndagh, fersk fisk ... för 1 Va öre 

Tijsdag, t&rsk Va LÄ 

Onsdagh fersk fisk . . . . för 1 V2 öre 

Torsdagh, kött Va Ltt 

Lögerdagh, fersk fisk . . . för 1 Va öre 

ööll 1 t:na 

Pingesz dagh 

Söndagh, köött Va LS 

Måndagh, fersk strömingh för 1 ^/^ öre 

Tijsdagh, t&rsk Va ^tt 

Onsdagh, fersk fisk . . . . för 1 Va öre 

Torsdagh, köött ^1% IM 

Lögerdagh, fersk fisk . . . för 1 Va öre 

rogh 2 spän 



XLIII 



Then Nästa Söndagh effter Pingesdagh 
Söndagh, ködtt V2 ^^ 



Mftndagh, tåår fisk . 
Tijsdagh, t&rsk . . 
Onsdagh, fersk strömingh 
Torsdagh, ködtt . . 
Lögerdagh, fersk fisk 



Then 1 Söndagh effter Trinitatis 
Söndagh, köött . . 
Måndagh, t&&r fisk . 



Va L« 



f5r 1 1/2 öre 
för 1 Va L«? 



Va Ltt 



Tijsdagh, korffdar . 
Onsdagh, fersk fisk 
Torsdagh, köött . . 
Lögerdagh, fersk fisk 
Then 
Söndagh, köött . . 
Händagh, fersk fisk 
Tijsdagh, t&rsk . . 
Onsdagh, fersk fisk 
Torsdagh, köött . . 
Lögerdagh, fersk fisk; 
ööU . . 
Then 
Söndagh, köött . . 
Håndagh, fersk fisk 
Tijsdagh, t&rsk . . 
Onsdagh, fersk fisk 
Torsdagh, k&rffnar . 
Lögerdagh, fersk fisk 
rogh . . 

Then 4 Söndagh 
Söndag, köött Va I'® 



. 5¥ 

. för 1 Vä öre 
. Va LÄ 
. för 1 Va öre 
Söndagh 



3<^p:d 

Va L« 

för 1 1/2 öre 



Va L« 



för 1 Va öre 



VaL» 



. för 1 ^/2 öre 
1 t:na 
3 Söndagh 



Va Lffi 



för 1 Va öre 



Va Ltt 



för l;Va öre 
6¥ p:d 
för 1 Va öre 
2 spän 



XLIV 



Håndagh, fenik strö[inm^] . för 1 Vs ^^ 

T^jsdagh, t&rsk V2 ^^ 

Onsdagh, fersk ströming . . för I 7^ öre 

Torsdagb, köött V2 ^^ 

Lögerdagh, fersk fisk ... för 1 7i ^re 
Then 5 Söndagh 

Söndagh, köött Vi ^^ 

Måndagh, ferske 8trö[im]igh] . för 1 ^/^ öre 

T^sdagh, t&rsk för 1 Vs ^^ 

Onsdagh, fersk strömming för 1 Vi öre 

Torsdagh, köött Va L« 

Lögerdagh, fersk fisk ... för 1 Vs öre 

strömingh 1 t:na 

Then 6 Söndagh 

Söndagh, köött ^/^ IM 

M&ndagh, fersk fisk ... för 1 Vt öre 

Tijsdagh, korffoar . . . . 6 4^ p:d 

Onsdagh, fersk fisk . . . för 1 ^/^ öre 

Torsdagh, köött Va L« 

Lögerdagh, fersk strömingh . för 5 fyrkar 

ööU 1 t:na 

Then 7 Söndagh 

Söndagh, köött Vs ^^ 

(Die Jacobi) Måndagh, . . 1 fULr för 7 öre 

T^'sdagh, tårsk ^/^ LS 

Onsdagh, fersk fisk ... 5 fyrck 

Torsdagh, fersk* fisk ... för 5 fyrck 

Lögerdagh, fersk fisk ... för 5 fyrck 

rogh 2 spän 

Then 8 Söndagh 

Söndagh, köött V2 ^^ 

Måndagh, t&&r fisk . . . . 4 4^ p:d. bönor 1 7, fktt 



XLV 



l^sdagh, 


korSuar . . 


. . 5«^p:d, 


Onsdagh, 


ferske strömingh . för 5 fyrok 


Torsdagb, 


fersk kött . 


. . 1 Lff för 5 öre 


Lögerdagh, fersk fisk . 


. . för 2 öre 




Tben 9 


Söndagb 


Sdndagb, 


ferst köU . 


. . 12# p:d för 3 öre 


Mftndagh, 


fersk fisk . 


. . för 5 fjrrckar 


TiJBdagb, 


ferst kött . 


. . Va Ltt för 2 Va öre 


Onsdagh, 


fersk fisk 


. . för 5 fyrck 


Torsdagh, 


fersk kött . 


. . 124^ p:d, för 3 öre 


Lögerdagl] 


1, fersk fisk . 


. . för 5 fyrck 




Tben 10 


Söndagb 


Söndagh, 


ferst kött . 


. .12^ p:d, för 3 öre 


M&ndagh, 


fersk fisk . 


. . för 5 fyrik 


Tijsdagh, 


tärsk . . . 


. . VaL» 


Onsdagb, 


fersk fisk . 


. . för 5 fyrik 


Torsdagb, 


fersk köU . 


. . 12 4^ p:d, för 3 öre 


Lögerdagh, fersk fisk . 


. . för 1 öre 


ööU 




. . 1 t:na 




Tben 11 


Söndagb 


Söndagb, 


kött . . . 


. . VaLÄ 


Håndagh, 


fersk fisk . 


. . för 5 fyrck 


Tijsdagb, 


t&rsk . . . 


. . VaL» 


Onsdagb, 


tår fisk . . 


. . 34^ 


Torsdagb, 


ferst kött . 


. . 12 4^ p:d, för 3 öre 


Lögerdagl 


1, tå&r fisk . 


. . 3 4^ bönor, 1 Va fett 


rogb till 8&dh miöU ^/^ spän 


rogb .... 


. . 2 spän 




Tben 12 


Söndagb 


Söndagb, 


fersk kött . 


. . 12 4^ p:d, för 3 öre 


Mfaidagh, 


fersk fisk . 


. . för 5 fyrik 


T^edagh, 


tårsk . . . 


. . Vi Ltt 



XLVI 



Onsdagh, tåår fisk 
Torsdagh, ferskt kött 
Lördagb, tor fisk . 

Then 13 
Sdndagb, ferst köott . 
Jiåndagh, t&r fisk . . 
Tijsdagb, tårsk . 
Onsdagb, fersk fisk . 
Torsdagb, ferst kött 
Lögerdagb, fersk fisk 
strömingh . , 

Tben 14 
Söndagb, kött . . 
Måndagb, fersk fisk 
T^'sdagb, fersk fisk 
Onsdagb, tå&r fisk 
Torsdagb, köött 
Lögerdagb, t&år fisk 
ööll. . . . 

Then 
Söndagb, köött . . 
Måndagb, t&r fisk . 
Tgsdagb, t&r ^sk 
Onsdagb, fersk fisk 
Torsdagb, köött 
Lögerdagb, fersk fisk 
rogb . . . 

Tben 
Söndagb, ferst kött 
M&ndagb, fersk fisk 
Tijsdagb, ferst kött 
Onsdagb, fersk fisk 



15 



16 



. 3 M^ 

. Vi Lffi, för 2 V2 öro 
. 3 4^ 
Söndagb 

. Va ^^1 ^^ ^ V2 öro 
. 3 4^ 

. V2 L«^ 
. för 4 öre 

. V» Ltt, för 2 V2 öro 
. för 2 öre 
1 t:na 
Söndagb 

. för 1 V2 öre 
. för 1 V2 öre 
. 3 ^ p:d 
. V2 L» 
. 3 4^ p:d 

1 t:na 
Söndagb 

. V2 Ltt 

. 3 4^ p:d 

. 4 4^ p:d 

. för 1 Vj öre 

. V2 L« 
. för 2 öre 

2 spän 
Söndagb 

. Vi I^«i för 2 Vs öre 

. för 2 öre 

. för 2 V2 öre 

. för 2 öre 



XLVIl 



Torsdagh, fersk fisk . 
Lögerdagb, fersk fisk 

ÖÖU . . . . 

strömingli . . 

ööll 



för 2 öre 

för 2 öre 

1 t:na aff sin egit 

1 fierdiog 

1 t:na 



Portertt 
(Maltth 16 spän) ööll . 16 t:nor 



Hombla therefPter 

pundet . 
Salt strömingb 
Jtem maltt 
Jtem rogh 
Smör . . . 



2 L« 8 4^ 
för 3 Va ^ 

16 t:nor 1 tierdingh 

1 pund, til skenks t:a I 

3 spän til maat miöll 

4 LS, till pingistagh, 

fastelaz, p&skå, 
alle gadz helghon. 



XLVin 



Bilctgrct lV:o IV. 



Föreståndare fOr S:t JOrans hospital oeb helge ands 

buset^. 

Göstaf Eschillsson, afgick 1557. 

Jacbim Olson scriffiiare tillträdde 1557 och qvarstod ftnna 
1559. 

Siffred bonde, omnämnes 1561; kallar sig ^SifEred scriff- 
vare^ 1563; lemnade sin färest&ndare syssla nyssnämnde 
eller följande är, men lefde ännu 1571. 

Tönnis, borgare i Åbo, förekommer 1564. 

Henricb Michilsson, borgare i Åbo, namnes 1567. 

Nils Larsson Lipainen, upptages för 1568; torde äfeen 
varit borgare i Åbo. 

Bengt Nielsen, likasom 

Jacob Sigfridsson, omnämnas 1569. 

Henrick Michelsson, förekommer 1570 och 1572 samt 

Bern Eriohsson, 1573 och 1574. 

Thomas Erichsson, tillträdde sannolikt 1574 ^y och qvar- 
stod ännn 1578 d. »/m. I följd af ett af Johan ID 
utftrdadt bref af d. 22 Maj 1577 erhöll han till hjdp 



*) Nedanstående uppgifter äro hemtade utom nr hospitals rä- 
kenskaperna, dels nr Åbo slotts, dels nr dess läns räkensk^^r, sik 
förvarade i FinL statsark. 



xlh 

och uppdiälle 4 pond spanioål, på det att han ^schall 
medh thess större fl^tt och troheett, aohte och för- 
fordre the fattige och förlamade peraonera gagn och 
bedste \vdi Åbo hoapitall'' **). licfde ftonu 1582. 
Erich Bertillsson, anträffas 1579 och 
Zacharias Persson, 1580. 

£nch Bertillsson, omnämnd redan 1581, qvarstod ännu 
1583. 

Erich Erichsson, upptages 1583. — Lefde ännu 1589. 

Jacob Olson, innehade sysslan i början af aret 1585, men 
afled under detsamma. Ett qvitto utfärdadt af hans hu- 
stru Carin Larsdotter öf^er till hospitalet lefvererade 
förnödenheter finnes Mn d. 19 Octob. 1585. Under 
1586 var hustru Carin fortfarande „förmynderska i 
Åbo spetall''. 

%«iigt Olofsson, omnämnes 1587 och 

Wrthen Kranck, 1588 och 1589. 

tiornas Jacobsson, förekommer redan 1591 och qvarstod 
ännu 1599. 

Tiornas Ericksson, anträffas 1599, 

Tiornas Jacobsson, 1600 och 

Erich Thomasson, 1601 och 1602. 

Michell Johansson, omnämnd 1603, qvarstod ännu 1606. 

Erich Sigfridsson, förekommer 1606 och qvarstod ännu 
1609. 

<^&cob Eskilsson, namnes 1609 och 1610 samt 

Usse Thomasson, 1611 och 1612. 

Ericus Bartholli, tillträdde 1613 Vv och qvarstod till 
sin död 1617. Var gift med Margareta Ludwigs- 

**> Finl statsark. N:o 1363 fol. 93 v. 

IV 



dotter, som öfverkfde homonu Var tillika predikani 
vid h08piti^«t. 
Benedicttts Matthiaa, hospitals predikant, innehade tillika 
föresiåndaresysslan från 1618 till 1622. 



u 



/ 2 öre 8ol:t 



BilafiTCt ]V:o V. 

Anno 1558 the fatiges tomptöre opbOrdtt *). 

F5r8th 

Jören Halkon 2 öre soluit 

Hustru Elsby ] 
Anders Nacka j 

Her Jöns 9 öre solrt 

Thomas, Joan Persons m&gh . 2 öre sol:t 

Matts Knrittu 1 ^ solrt 

Sifiredh Pitkeparta .... 2 4^ sol:t 

Jlios Jönsson 2 öre 8ol:t 

Matts Knrittu 2 öre sol:t 

Pölsz Elin V2 * solrt 

Jacop skepar */« ^ so^** 

Oleff tynbinder 5 öre solrt 

Jöns beltar ^A ^ ^^^'^ 

Tupa Margritt ^U ^ s^^** 

Erich Punasapas V2 ^ ^^^'^ 

Henrich bondi ^A ^ ^^-^ 

M&rthen Pwialka ^A ^ ^^^'^ 

Jören Kempe 7 öre solrt 

Henrich Håra ^A ^ s^^*^ 

*) Finl. statsark. N:o 269 fol. 1. 



Ul 



SimoD Backapå Va ^ ^^^^ 

Nacka Bengt 2 öre 8ol:t 

Per Kourå V, <^ sol:t 

Nils skinnar Vi ^ soht 

Sortha Kaya .....'. 2 öre solrt 

Thomas Tarha V2 *^ »oltt 

Pelbodh Va *^ ^^^'-^ 

Per miöU Va * »ol:^ 

Paloij Marcus Va ^ s^^-* 

Qaem 2 öre solrt 

Thomas, Joan Persons mogh . 3 öre solzt*) 

Henrich skomakare .... Va 4^ sol:t 

Marcus Töf^esal 1 ^ solrt 

Thomas Gröpp 6 öre solrt 

Jtem Erich Sverdslipare ... 3 öre 

Akons enkia 2 öre 

Mörten Träflfott Va * 

Her Steeu 2 öre 

Morthen Åkai*e 7 öre 

Madz Wiacha 2 öre sol:t 

Simon Vochenparta .... 2 öre 

Michil dansk 2 öre 

Morthen gerdzsk[rifvare] . . 1 öre 

Madz gerdzsk[rifvare] ... 2 öre 

Kloster Qvarter 

wed Herrens tompt 

Oleff Publan 2 öre soht 

Jacop K&ck I 1f solrt 

Michil Kygger 1 ^^ solrt 

Henrich Runsal 2 öre solrt 



*) In margine: „8kall Hend. Person svara ÖII anno 1559* 



LIU 



01e£F MarcnBson ^/i ^ ^^^^ 

La886 Pohialaanen 3 öre solrt 

S:ma Peningar . 24 4^ 2 öre. 

Fattiges Tomptörer 1601 *). 

H« Anna gamble 3 öre 

Sigfredh 3 öre 

Eskil Folmacht 2 öre 

Sigfredh Kelcka 3 7, öre 

Henrich Smedh 4 öre 

Jacob Blockhwss 3 öre 

Jöns Pihlavainen 2 öre 

Anders Hasa 2 öre 

H. Karin Amma 2 öre 

Erich Skomakare 3 öre 

Henrich Eohlare 2 öre 

Madz Pim&inen 2 ^/^ öre 

Oluff Eautinen 1 Va öre 

Jöns Schilling 4 öre 

Michil Holst 4 öre 

Simon J&rsse 4 öre 

Lasse Skreddare 4 öre 

Eskill Miöll 4 öre 

H. Karin Koackar 3 öre 

Eschil Kelcka 3 Vj öre 

Morthen Blanck 3 öre 

Michil Skreddare I if^ 

Morthen Bachkap& 4 öre 

Bertill Erlan 4 öre 

Madz Holst 6 öre 

Michil lille Anders 6 öre 



*) Finl. statsark. N:o 276 fol. 27 v. 



ttv 



Dierich tkreddare 4 öre 

Staffan Takilan 3 Gre 

Thomas Hinckainen 4 öre 

Thomas H&Uo 4 öre 

Anders Otilan 4 öre 

Madz Kemmoi 2 öre 

Nils Paha Jalan 4 öre 

Mörten Byswöjr 2 öre 

Jacob Hökare 4 öre 

Morthen Palikais 2 öre 

Nils Erichsson I öre 

Jören Sirka 2 öre 

Basmas N 4 Öre 

Morthen skeri 4 öre 

Jöran Palicke 2 öre 

Frantz Anwaisten 1 öre 

Jöns Appolonius 1 öre 

Thomas Myllare 6 öre 

Eskil skreddare 4 öre 

Ghregers Dirickalan 1 ^/j öre 

Henrich Jacobsson 2 öre 

Knut Knapams I if 

Madz Tawast 4 öre 

Nils Torckilsson 2 öre 

Jacob Jliw 2 öre 

Hans Randa 10 öre 

Madz Nurcka 6 öre 

Henrich Kopar I ^ 

Jöran Fjrre 8 öre 

Jöran Ohrapä 10 öre 

Henrich Anders smedz .... 3 öre 

Simon Ryttare 2 öre 



LV 



Jören Lindu 2 öre 

Eskil byggmästare 5 öre 

Jöran Bertilsson 2 öre 

Thomas på Mwren 2 öre 

Jören Kock 2 öre 

Henrik Karroit , ^ 2 öre 

Eskil skreddare 2 öre 

Samuel Litsko ....... 2 öre 

Summa 

Tompter 66 

Ther efter 

Penningar 7 Dal:r 19 V2 öre. 



LVI 



Bilagra, Nso VI *)- 

Reglemente f6r TJenstemän och Be- 
tjening Tid SJ&hlO Hospital, npprftttadt i 
anledning af Hans Kejserliga Miyestits 
Nådiga Bref af den 15 Februari 1814. 

§ 1- 

Hospitals Predikanten, som har att besörja och upp- 
rätthålla så väl den i Hospitabkyrkan hvarje Sön- och Helgedag 
förefallande offenteliga Gudstjenst, som de till Hospitals För- 
samlingen hörande Personers enskilta själav&rd, tillsättes af 
Kejserliga Regerings Gonseillens Oeconomie Departement mer 
med afseende & de sökandes skicklighet och fallenhet för tjen- 
sten, än & deras flere eller fårre tjensteår, efter det Domka- 
pitlet i Åbo, enligt nästnämnde befordrings grund, förslag & 
3:ne de skickligaste Sökande i laga ordning uprättat, och 
Hospitals Direktionen sitt underd&niga utl&tande i anledning 
deraf afgifvit. 

Dä Kyrkoherden i Nagu, som enligt Lag åligger att 
öfver hospitalet närmaste tillsjm hafva, är hindrad att så ofta 
som vederborde sig vid Hospitalet infinna, äger Hospitals pre* 
dikanten, eller den hans tjenst förestår, honom i slik tillsyn 
efter omständigheterna biträda, och i öfrigt ställa sig i sii^ 
Embets förvaltning kyrcko ordningen och andra Presta embe- 
tet rörande Författningar till noga efterrättelse. 



*) Finl. statsark. Nyare handh'ngar rörande Sjählö hospital. 



LVII 



I Sysslomannen, åt hvilken den dageliga tillsynen öfver 

Hospitalets Ekonomie och de inlöstas v&rd är anförtrodd, till- 
sättes medelst vanligt Constitatorial af Kejserl. Regerings 
Conseillens Ekonomie Departement, efter dertill af Hospitals 
Directionen upprättadt förslag, dervid ej allenast & de sö- 
kandes redlighet, drift och pälitelighet, utan ock & deras 
kunskap i Läkarekonstens utöfning i allmänhet, nödigt af- 
seende göras måste. Honom åligger, att till följe af så väl 
allmänna Författningar, som Hospitals Directionens honom med- 
delande särskilde föreskrifter, på dett nogaste tillse, att sam- 
telige Hospitalets Byggnader varda vederbörligen vidmagt- 
hållne och i tid reparerade samt äfven nya uppförde då en 
slik åtgärd honom uppdragen varder, hvarom han då slika 
nybyggnader eller reparationer nödiga synes, äger hos Direc- 
^onen anmälan göra, och Directionens förordnande i ämnet 
afVakta innan arbetet får företagas. Att Hospitals hjonen så 
iirad deras föda, som öfriga vård och skötsel beträffar, ej 
allenast full rätt vederfares, utan ock att deras usla belägen- 
het varder, efter mensklighetens kraf, på det ömmaste behjer- 
tad, i hvilka afseenden honom således tillkommer alfvar- 
sammeligen tillhålla Hospitalets underbetjente att hvar i sin 
tjenst de dem åliggande göromål och skyldigheter på dett 
nogaste fullgöra, samt i händelse någon af dem halsstarrigt 
och upsåtligt fortfore att sina åligganden försumma, en sådan 
först till alfvarsam rättelse, eller om dermed ej något uträt- 
tades, då till afvisning ifrån Hospitalets tjenst hos Directionen 
anmäla. 

I allt hvad Sysslomannen af dem i tjenstevägen, samt 
till Hospitalets gagn och bästa, skäligen fordrar, äro de ofel- 
bart skyldige att honom ovillkorlig aktning och hörsamhet be- 



LVIII 

visa. MeD ej må han dem vid strengaste ansvar till uträt- 
tandet af sitt enskilta arbete bjuda och påkalla. 

Vid enahanda ansvar vare det Sysslomannen förbjudit, 
att någon af de inlösta till slik enskild tjenst nödga eller be- 
falla ; men till det biträde de vid Hospitalets renhållning, och 
andra i dess Oeconomie förefallande lättare arbeten kunna 
åstadkomma, må han dem lämpeligen tillhålla. 

Öfver alla Hospitalet tillydande hemmans laga häfd och 
l>d^ygg&i^de, samt den årliga räntans oafkoi*tade utgörande, 
åligger honom noga inseende hafva, samt åtminstone hvart 
3:dje år dem af slik orsak i laga ordningn besigtiga, hvar- 
efter det vid slika Syner författade instrument oförtöfvadt till 
Hospitals Directionen insändas. 

Likaledes tillhör det Sysslomannen att upmärksamt 
besöija intägten så af all Hospitalet anslagen kronotionde, 
som af dess öfriga räntor och intrader; att till de bästa pri- 
ser, som erhållas kunna, alla Hospitalets förnödenheter up- 
handla, dem sorgfälligt förvara, och till bestämda hehot] 
enligt gifhe eller framdeles erhållande föreskrifter använda 
samt sedan i rattan tid, så för uppbörd som utgift vederbör- 
ligen redovisa. 

Skulle Sysslomannen i fullgörandet af förenämnde dess 
skyldigheter i någon måtto brista, utan att på derom af Ho- 
spitals Directionen erhållna varningar sig rätta låta, äger Di- 
rectionen honom på några månader, eller högst ett år, ifrån 
tjensten suspendera, samt dess förvaltning emedlertid åt nå- 
gon annan skickelig och redlig person, emot halfva lönens 
åtnjutande, updraga. Låter han sig ej heller deraf rätta, an- 
anmäler Directionen hans förhållande till Kejserliga Regerings 
Oonseillens Oeconomie Departements vidare åtgärd. 

§3. 

Upsyningsmannen, som näst Sysslomannen, och under 



hijis inMonde, ftger att liw| ii t ri fl ^^una» Aifcge1if> vård Jkand* 
hafVa, samt derjemto M p du g e ijtnBi^m riå Hospitcd» Föraam- 
Ungen förestå, antages af Directiaciaa, eftar detHospitals Pre- 
sten ook SyBslomaaaen med gemMuaHt Févslag derliU inkom- 
lah; hvarrid fålades, uloai de edkaadea seder och öfiiga 
Bkiekelighet fte* Igenaten^ ifeen da snaiftar i GkirtirgicB böra 
afiwe, aoaa af UoeiEare oan åi åa t e r , ettligt fSrfattaingarae er- 
fonrdras, oeii kramed en slik IjjanstsaEiaa aadaa kan ysra de 
iatosta till merkelig hjelp. 

Honom åligger det, att hvarje morgon Somflnariiden kl. 
6 och de mörkare års tidema . kl. 8, öpna Hjoi^talet, samt 
dem af de inlösta som i aaaeiBde till lugnare ock mindre ore- 
åig sinnesfbr&ttmng, ftga tillstånd att vara i rörelse, ar cel- 
Marae vtsykppa; de svagazw tillstånd ooh behef sorg&lligt 
efterse; om alt hvad till renhållningen, samt eldningen, rök- 
tsi^n och graarisaadet i nmmen hörer, efler de belgetiingen 
denna gifiM sårskilte bafalhuagar, föranstalta; £9rråtta dage- 
^ Qtvägningen af matvarorae,, enltgt den nya apis ordnin- 
gen; tillse att med haq)itak hjonens S:ae gångw om dagen 
ekeende spimi&g orde«teiigeii tillgår, att deras gång ooh 
fllagklftdar hållas rena och i behörig ordning, samt efter be- 
Mvet i tid omlagas och r^>areraa; att Hosfdtalet och åm» 
ceBarer hvarfe afton på beståmd tid varda tållyohte, oeh att 
^ ö6igt ordning oeh sUok i ah hvad Hospitals inrftttain** 
gea vidkommer, efter derom gpfise aårakilte fösedcrifter, noga 
iakttagna varda. 

Hvad ntöfningen af kloekape ^ensten betrft&r, beror 
ken derutianaa af Hospitals Predikanteas färordaaaden; äfven- 
eom han är pliktig, att jemte Sysslomannen Hospitals Ikonen 
i deras sjnkdonu tillstånd på det ömaaste vårda, samt dem 
vid läkuidet af atnåre ntvilrtsa skador gratis tillhandagå. 
Då han af nåatnåBmde befattningar hm vara hindrad att de 



hcMHi •ftsott Upi^niiigHium IBggiirfe* gatojB&l i Jvnriig ocd^ 
nitig sköt», tBUftrordn«r fljwliiiMiiMH •& af dr«iigMmt, «l4 
densamma tiUs vidare beaft^a. 

Biisier upajniBgeBiaMMn i fMwrii«k awa^ akjld^^faete^ 
fbllgörattde oeli hvarkaa af Hoepiiak PredikmiteA oek Syssbi 
maDnen, eller kyrkiAevdeae i Naga^ geauDsamma förestlUn 
ningar råtielae tager, afc auailea é&rcnt af Syselomamien ht^ 
Hospitals Direetieaea, aem iger vidtaga eMann mått ooh steg^ 
att han antingen sine åligganden {Ulgdr, eller ifr&n tjeoston 
skiljd varder. 

Till ytterligare Betjemng vid Hospitalet antager Sysslo- 
mannen, med Directioneas veltakat» och kifall 

£n Dreag, som tiliika bltfrer koapitalete Molnare» af god 
irägd, oeh med nödig akickli|^ för de virf koneai kust 
aaftrtros. 

Utom skyldigheten att Annala all ftr Hespitakts bebof 
erforderlig Spaamål, åligger honom aU deimamma till oeh 
ifrån qvamanie transportera, dertill anrendatrnim af Hospi^ 
hemmanet honom hast tillhanda båller; samt att för dfrig^^ 
all Spanm&ls b&de in otk. ntwilM^ i Magennet hilrt^t 
emottaga, på straadeB upprada, denfråa till Hospitalei fiam* 
köra, och sedan sönderfangga all till kokning, Wkning oé 
brygd åtgående kastved; anska^Gik alt vid hospitalet behofligt 
vattnförråd; hjelpa till vid biygd, akkt oeh aikdra Oecoao- 
miska förrättningar, saoEt vppmftrksamt tillse, att ei aUeaaflt 
Hospitalets qvamar, utan och dess öfriga tillhörigketer, tw- 
kårill, och hnsgeråd varda, viedelst af honom tår slika bebof 
i tid förskai&dt virke, ved«i)6lrlig«i vidmagthåUne ooh re- 
parerade. 

Denne bör jemvftl hofva nödig insigt uti 8krftddare 
Handtverket så att han kan både reparera gamk och förftf' 
diga nya för de inlöste nödige klädes persedlar. 



LXI 



Dwi maåm értmigmk, • wtm tillik» bdr rm b& mycket 

Saed att bM d«t Tid Hotpit»lel tttefidland» aaMcU «rb«M 

ka ftrrtMft sodH i SkouiAaPB pniwäomn tå Tiia för äg 

krnMDtn, adt haa kan båda i myo fiitAcdiga njr» akapkgg^ 

ooli dem aadau aMtoafWigatt vmfmntB^ aatagaa Ukaledes af 

sysJemaimen med durektiottaaa gadik mimM oeh med appmftrk* 

samt afMende 8& vii å kaaa firqd, tNim ft de iei» laggraaika 

g^mål denna Person kommer att bandfaafva; hoaom tillhdr 

<iet nftailigen att ^{mteligen vid de inaom Hoi^talet och de 

inlöstes Ttrd förétoemmande sirakilta åtgärdar nppeynings- 

mimeQ tilllMaidagå, så alt rommen vävda noggrant renhåUna, 

fidrade, ekbtde, eeh hvar dag ftrsedde med fårakt granris, 

wm från Hospitals LadttgårdcM akog utan aårskild derföre er- 

iigS&nde betalning, af konom hemkimtaa ooh adnderkackas; 

tfvensom all den ved, hvilken tiU fiosjntak rommens upeld* 

^ tarfvas, af bonom b(^ huggas, kljrf^as och i rummen 

u^biiK; vid bvilka alla mftstnåmnde göromål doek de af Ho- 

^pikb hjoben, som fHideare ock redigare åra, måga efter för- 

B&gui bitrt^a; åfv^eneom de vid förefallanda Smeds arbete 

^^vnna vara konom i Bmedjan behj^pelige. Serdelea bör han 

^Vnårksmnt efterse dem af de inlöste, som ursinnige ock våld* 

sttime lo^, att de ej lå tiUl^lle att skada hvarkes sig eller 

^dra, och att de f3r dfrigt njuta all den skotad ooh fogliga 

^&rt, som deras ömkansvärda belägenhet har rätt att påkalla. 

Sysslomannen är det ytterligare uppdraget att till Hospi- 

WrtafcAaifti: . . 

In skiclietig dek. baabaleUg katnodiå, aem besörjer de 
iQlöBtas matlagning, enligt den faststälda spi^f^ingen, som 
^ ö6igt på mellan stundenie kjeiper laU, så vidt hon hia*- 
^ vid baknÉKg och tvätt, samt håll«r kok- oeh matkärilen 
^ ▼&! i köket, som dem bvilka af Hospitals hjenw nyttjas, i 
^börligt rtdck. 



LXU 

En Brjggenkk aott draftr flte s tt g om all vid iMSpitalet 
Bödig B& bryggd som Maatfg^ deiiill eftar wnBljlighatnti bi- 
trAdd af boepiMaÉa dfiriga i tjflBsfe varaade ^^inhjatt, tiUaeeade 
derjemta noga, att driks tanaome h&Uaa vftl roa» ook tita, 
att det bakada brödet rafder bohöiigeA torindi ooh fwvmradt^ 
samt att deas eskalian aadra whi boapiialet nödiga hnabUl» 
göromU varda enligt i^salonBnBaM tbreäkxik i behörig ord- 
ning skötta och fallgjoide. 

En Trfttteraka, som äger hafVa vård em all för Qoapita- 
let nödig tvitt, dervid daok fiéVaa miadre svaipBiiite qvio- 
l^na Intrftde af heauie må bftgagnaa. Hanne tillJli5r det if- 
ven att dageligea atida oek aopa, samt så ofta tarfvaa tUVen 
sknra koapitals nunmen» bådda de evagai^ea ooh ^nkaa sfto- 
gar, aamt aUke nalJmgar med all dem nödig l\jelp och v&rd 
till hända g&, lappa, cbmma ook vftdra deras sfc gftng« som 
singklåder, samt i allt öfirigt vara nppayniagimaniKaa vid ren- 
ligheta och ordnings bibehkUande till erforderligt biträde. 

Alla sä dreagar, som pigor stä änder Sysslomannens air- 
måste tållsyn, hvani bad och be&llningar i allt hvad Hospiia- 
lets tjenst rörer, dem säledes åKggM* att ovägerligen hör- 
samma. Doek måga de ^ af honom 6Aa sina tjenatar npeä- 
gas än mindre skiljae, ionaai Directk>nen skälen därtill prof- 
vat ooh godkänt. Åbo den 14 Hartia 1814. 



Aflönings Stat f»r UwpitaleÉs å l^åU» 

1S14 

Hospitals Presien i^tar efter gamttid stat 31 Bbl. SO 
kop. ailf. i oontaat, odi 30 taor spaamili jente fri* 
beniagsram, samt adlar deijemAe nl|pra ftker- ooh äng»- 
täppor. Åhen bestås honom årligen åtta f[amBar} red. 



Lxni 

Sjsslomånnen uppbar efter samma stat 24 Rbl. 9Ö kop. 
silf. contant, till papper oeh biftek 1 Bbl. 20 kop. samt 
25 t:or spanm&l; hvarfdnitan honom best&s fria hus- 
mm och 8 famnar ved jemte några &ker ooh ängs 
täppor. 

Uppsyningsmannen, som tillika är klockare, uppbär i 
fbrstnftmnde egenskap hvad honom i gamla staten be- 
st&8, näml. 2 Bbl. 40 kop. contant och dessutom hvad 
en dreng enligt samma stat så i pengar som persedlar 
året öfVer tillkommer. Som Klockare i\jater han der- 
jemte 8 t:or spanmål äfvensom fria hismm å Hospitalet 
med eldning, och några kappland jord till potates plan- 
tering. 
B& Dreng, som tillika är M5lnare och Skräddare njuter 
hvad en dreng for året enl. staten bestås, och dess- 
utom 4 t:or spanmål, såsom Mölnare, jemte nödige hus- 
mm, och något potatesland. 

^n Dreng, som tillika är Smed och Skomakare aflönas 
såsom dreng enligt stat, och som smed med 2 t:or span- 
mål; hvarutöfver han, i anseende till de besvärliga gö- 
romål honom inom Hospitalet åligga erhåller ytterligare 
2 t:or spanmål utöfver vanlig drenge stat, jemte fria 
husrum, och några potatestäppor. 

En kokerska 
En bryggerska 

En tvätterska 

njuta alla dagelig Spisning vid Hospitalet, samt dess 
utom 4 Rbl. silf. i stedsel och 20 Rbl. dito i års-lön, 6 
aln finare lärft, 6 aln dito gröfre, 2 9 ull och 2 par skor, 
samt fria husrum. 



LXIV 

Mulbete på Hospitals ladugårdeas utmark, samt, fiske 
kring dess strftoder äga alla Hosptalets ^nstemftn och lego- 
hjon att p& dertill bestämde ställen fritt begagna. 

Åbo d. 14 Martii 1814. 

Knut von Troll. Jac. Tengström. 



LXV 



Bilctira. IVso VII. 



Stat f»r Hospitalet på Sjåhlö af d. 4 Februari 1840 



♦^ 



I Syssloman, utom Fogdeby hemman såsom 
bost&llslftgenhet emot erläggande af hemmanets 
nu fastst&Ude ränta in natora och 33 Bubel 
33 ^/3 kopek silfver i contant, samt skyldighet 
att efter lag h&fda detsamma, i lön 
ib tunnor spanmål & 10 Babel . . . 250 

contant 100 350: 

I D&rvaktare, ntom rom och ved samt 1 dag- 
portion hvardera, lön k 100 Rubel .... 200: — 

^ Dårsköterskor, lön k 100 Kabel 200: — 

CndeiUai för 40 dårar, 1 4,600 dagportionw k 30 kop. 4380: — 
Dnderhin för 4 betjente, 1460 dagportioner k 30 kop. 438: — 
^ör Presterligt biträde vid jordfästningar ... 100: — 

^^ 10 L« å 8 Rubel 80: — 

M 120 famnar k 5 Rubel 600: — 

I^^nnies beklädnad och inventariemes underhåll 

förslagsvis 1000: — 

^parationer å byggnaderna, förslagsvis .... 750: — 
^wkilte mindre utgifter, d:o ... 400: — 



Summa 8498: 

Anm. Denna stats belopp utgår af Dårhus-fonden. 

*) Babbe, F. J. Finlands medicinal förfottoingar. Del. 111 
^' 734. Helaingfors 1846. 

V 



LXVI 



Silasra. TSio T^III. 



Ny utgifts stat f»r Hospitalet Tid Såhl6 af d. 20 
Februari 1849*). 



1 Syssloman, utom Fogdeby hemman såsom bostiUlslä- 
genhet emot erläggande af hemmanets na fostställde 
rinta in natnra och 28 Rnbel 57 V, kopek silfver i 
contant samt skyldighet att efter lag häfda detsamma, 
i lön 25 tunnor spanmål å 3 Rubel 50 kop. 87: 50 

Contant 28: 57 »A 

1 Uppsjmingsmnn, ntom fria mm med ved, i lOn . . 
3 Dårvaktare, ntom ram och ved samt en dagportion 

hvardera, lön å 28 Rubel 57 Vt kopek 

3 DårskOterskor, utom rum och ved samt en dagpor- 
tion hvardera, lön å 28 Rubel 57 V, kopek . . . 
Underhåll för 67 dårar 24,455 dagportioner å 9 kop. . 
Underhåll fOr 6 betjente 2,190 dagportioner å9 kop. . 

För presterligt biträde vid Jordfästningar 

För ljus och olja 

Till ved förslagsvis 

Dårames beklädnad och inventariemes underhåll f^r- 

shigsvis 

Reparationer å byggnademe förslagsvis • 

Särskilte mindre utgifter förslagsvis . . . . . . , 

Summa 



SOfrer. I 



Bnb. kop. 



116 
100 

85 

85 
2,200 

197 
28 
40 

192 

500 
300 
120 



3966 



-i 



hVt! 



7lVi 

95 

10 

5:Vi 



m 



Rabbe, F. J. 
26. Helsingfors 1874. 



Finlands MedicinalfE^rfattningar. Del. IV psg. 



Lxvn 

Anmirkning: l:o Denna stat skall tjena till efterrättelse ifrån 
och med början af år 1849. 
s 2:o De i staten upptagne medel utbetalas till Di- 

rectionen för Dårvårdsinrättningarne, emot redo- 
visning och med iakttagande deraf, att hvad af 
anslaget för året möjligen icke åtgår, skall i re- 
qvisition för det påförande året Statsverket till- 
godo beräknas. 



Lxvni 



BilagTA IVso IlL. 



Ny Spis Ordning för de inlösta på Sjåhlft Hospital, 

upprättad (i fo\jd af Hospitals Directionens memorial 

af d. 8 Dec. 1817) efter den år 1816 

röreslagne Spis-Ordning *) 



Söndags Morgon: 
Middag: 



En Portion 

3 qvarter Gryn Gröt med 
1 qvarter sötmjölk. 
1 stop soppa kokt på 
1 » r&rskt nöt kött 
i/g qvarter kom Gryn 

4 Lod Potatoes och 
4 Lod Eåhlrötter 
1 stop svag Dricka. 
V4 9 salt skär sik. 

1 stop sur mjölk, dessutom 
1 stop spis öhl. 
Anmärkes: Till Gröten, som tillredes föregående af- 
ton, tages: 

Yi qvarter korn Gryn. 
Måndags Morgon: V, ® ^^kt Palt Bröd. 



Afton: 



•) Finl Statsark. Nyare handlingar, rörande Sjfthlö hospital* 
Sjåhlö hospitals räkn. för 1818 pag. 26, ftfvensom i medicinal styrel- 
sens arkiv bland ankomne bref till directionen för Sjählö hosp. 1^'^ 
fol 194. 



LXIX 



Middag: ^4 ® StrömmiBg meå, 

1 t; kokta Potaioes 

1 stop Qryn soppa med 

4 lod Potatoee och 

4 lod K&hlrOtter uti. 
Afton: 1 stop Båg Mjöls Gröt med 

^/2 stop stur n^ölk 

dessutom 1 stop spis öhl. 
Anmärkes: Till Oryn soppan tages 

^/i qvarter kom Gryn och till Gröten 

1 "B Bftgnuöl 
Tisdags Morgon: 1 9 kokt Potatoes med 

4 lod Strömming 

1 Stop Svagdricka. 
Middag: ^/^ 9 Strömming med 

V, « Kåhlrötter. 

1 stop soppa kokt p& köttben och 

Vi Hof^d Hvitk&hl elL i dess ställe 

sor k&hl tillika värde. 
Afton: 4 lod spicken Strömming 

1 Stop Mjöl Wälling dessutom 

1 stop Spis öhl. 
Anmärkes: Till Wällingen tages 

1 qv. kom mjöl och 1 lod pylsa. *) 
Onsdags Morgon: IV4 ® kokta Potatoes med 

4 lod Strömming. 



*) Pylsan infördes på förslag af past A Gottskolk i den 
tf honom 1814 förslagna modiferande spisordningen. Han anmärker 
^lensanuna: ^Pylsan . . . nyttjas af alhnogen vid motrednlng, för att 
i brist af söt mjölk förbättra smaken nppå vissa sorter kokad mat, 
^ derf^re äfven af mig blifvit tillagd såvida en half mark nyttjad 
^ti velliog gör maten mera smaklig än iVa kanna sötmjölk då den 
%m kosta 6 skiUing och den sednare varan 12." 



LXX 



Middag: 

Afton: 

Anm&rkes: 

Torsdags Morgon: 
Middag: 

Afton: 

Anm&rkes : 



Fredags Morgon: 
Middag: 

Afton: 



Anmärkes: 
Lördags Morgon: 
Middag : 



V4 9 Wattenlagd kokt Strömming 
1 fB kåhlrötter 
l%Stop Ärt Soppa 
1 stop B&gn^jdls Ghröt med 
^/s stop sur n^'ölk dessutom 
1 stop spis öhl. 
Til soppan tages 
1 qvart. Arter och till Oroten 
^1 9 Bågn^'öl 
7j « Torrt Nöt kött med 
V2 ® kokta k&hlrötter 
V2 ® kokt Salt köttkorf med 
^/2 kokta Potatoes 
1 stop Svag dricka. 
4 lod Spicken Strömming 
1 stop mjölk W&lling, dessutom. 
1 Stop Spis öhl. 
Till WftUingen tages 
1 qvart. kom nyöl och 
1 lod pylsa. 
V2 » kokt Palt Bröd 
^/2 ^ Strömming 
1 Stop Gryn W&lling 
Vi ® Salt Sk&r Sik 
1 stop snr mjölk dessutom 
1 Stop Spis öhl. 
Wällingen kokas på. 
Vs qvarter kom Gh:yn. 
1^/4 « kokta Potatoes med 
4 lod Strömming. 
Vs ® Strömming 
] Stop Öhl Supa. 



LXXI 

Afton: 1 stop Gtryn Qr6t med 
1 qvarter Söt ngölk 
1 Stop Svag dricka, dessutom 
1 Stop Spis öhl. 
Anm&rkes: Till öhlsupaii tages 
1 stop svagdricka 
72 qvarter Söt n^'ölk och 
^/2 qvarter kom mjöl, till Ghröten 
1 qv. kom Qtryn. 
Beflsntom utdelas hwarje dag IV2 ® Torrt Hålkaks Bröd till 
hvarje Mans-person och P/4 9 till hvarje Qvins-person 
r&cknadt till hälften af hvardera könet, och gör s&ledes 
f5r en Person till sammans l^g ® Torrt Bröd om dagen. 
Ciipisningen blifv^er s&ledes för 1 Portion i Weckan. 
Torrt HiOkaks Bröd for hela Weckan SVs S 



M Bröd kokat Håndag . . 


. V2« 


Fredag . . 


. V.» 


S:ma . . 


1 «. 


Svagdricka . . . Söndag . . 


1 Stop 


Tisdag . . . 


1 D:o 


Thorsdag . . . 


1 D:o 


Lördag . . 


2 D:o 


S:ma . . 


. . . 2^2 kanna 


Spis Öhl . . . hvarje dag . . . 


1 stop— 3V2 kanna 


^ Mjöl sampianmalet Måndag . . 


. 1 « 


Onsdag . . 


. 1 « 


S:ma . . 


. . . 2 « 


Korn Gryn . . . Söndag . . 


'/g qvarter 


Måndag . . . 


Vi Dito 


Fredag . . . 


% Dito 


Lördag . . . 


1 D:o 


S:ma . . 


. . . 2V2 qvarte 



LX2II 



Korn Mjöl sammamnalet Tisdag . . 


1 qvarter 




Thorsdag . . 


. 1 D:o 




Lördag , . 


. V. I>:o 




S:ma . . 


• . • 2V2 ^^*^^- 


Söt Mjölk . . . 


Söndag . . 


1 qvarter 




Lördag . . . 


IVj d.^ 




S:m . . 


. . . 2^/2 qvartei 


Sur Mjölk . . 


Söndag* . . 


. 1 Stop 




Måndag . . 


V2l>:o 




Onsdag . . . 


V2 D:o 




Fredag . . 


1 D:o 




S:ma . . 


. . . 3 Stop. 


Färskt Nöt kött 


Söndag . . 


. 1 » 


Torrt Nöt kött 


Thorsdag . . 


. V. « 


Salt kött korf 


Thorsdag . . 


V2» 


Ärter .... 


Onsdag . . , 


1 qvarter. 


Salt Strömming 


M&ndag . . . 


8 lod 




Tisdag . . 


16 D:o 




Onsdag . . 


12 D:o 




Thorsdag . . 


1 D:o 




Fredag . . 


8 D:o 




Lördag . . 


16 D:o 




S:ma . . 


. . . 2 « 


Salt skär Sik 


Söndag . . . 


8 Lod 




Fredag . . . 


8 D:o 




S:ma . . 


. . 16 lod. 


Hnfwudkåhl eller Sur- 




kåhl tiU lika y&rde Tisdag . . 


. Vi Hufvud. 


Potatoes . . . 


Söndag . . 


V8« 






1V8« 




Tisdag . . . 


1 « 




Onsdag . . . 


iVi» 



Lxxm 



Thorsdag . . 


V2« 


Lördag . . . 


1V4« 


8:ma . . 


. . . 5V, 


K&hlrötter . . Söndag . . 


V8» 


Måndag . . 


V8« 


Tisdag . . 


V2« 


Onsdag 


1 « 


Thorsdag . . 


V2«r 


S:ma . . 


. . . 3V. 


Pylsa .... Tisdag . . 


1 Lod 


Thorsdag . . 


1 D:o 


S:ma . . 


. . . 2 1 


Dessntom bestås årligen: 




3 fB Smör til Högtids kost. 




IV3 kappe siktadt Kornmjöl til 


L airedning. 


3 "& Hambla till svagdricka. 




3 kappar kok Salt. 





LXXIV 



Bilaflfa. PiTso X* 

Spis Ordning f»r SJftU» Hospital, fasfastäld af 
General-direlitören fOr Medieinal-Ver- 
ket, den 14 Not. 1841*) 

Söndag. 
Morgon. 3 qvarter Komgiynsgröt med 1 qvarter söt nyölk. 
Middag. 1 stop Köttsoppa kokad på 1 skMp. flUrakt eller i 

brist deraf lika mycket vattenlagdt saltgrönt kött, 

^/g qvarter komgryn, 4 lod potatis, 4 lod kålrötter 

och ^/s stop svagdricka. 
Afton. V4 skalp. Salt Skärsik eller lika mycket Sill och Vs 

stop Surmjölk eller svagdricka. 
Måndag. 
Morgon. 1 skalp. Potatis med ^j^ skalp, kokt saltströmming 

och ^/2 stop svagdricka. 
Middag. Ys s^&lp* s&lt strömming, 1 stop Bensoppa med 8 

lod potatis, 4 lod kålrötter och ^/g qvarter KomgrjD* 
Afton. 1 stop rågmjölsgröt, med 1/2 stop snm^jölk. 

Tisdag. 
Morgon. 1 skalp. Potatis med 4 lod kokt salt strömming och 

Y2 stop Svagdricka. 
Middag. 1 stop Hvitkåls- eller Grynsoppa med Yi skalp. k&I- 

rötter och Y2 skalp, vattenlagdt saltgrönt kött. 
Afton. 1 stop välling, kokt på ^/g qvarter helgryn. 

Rabbe, F. J. Finlands medidnal författningar. Del III p^^- 
875. Helsingfors 1846. 



LXXV 

Onsdag. 
Morgon. Y4 sk&lp. kUrötter eller 1 skalp, potatis med 1/4 

sk&lp. kokt strömming. 
IGddag. 4 lod kokt salt strömming, 1/2' skUp. potatis och 1 

stop ärtsoppa, kokt på 1 qvarter ärter. 
Afion. 1 stop Bågmjölsgröt med '/2 ^^P son^jölk. 

Thorsdag. 
Morgon. '/^ sk&lp. saltgrönt kött, kokt i föreg&ende dagens 

Soppa, och Y2 sk&lp. potatis eller k&lrötter. 
Ifiddag. 1 sk&lp. potatis med ^/^ sk&lp. kokt strömming och 

1 stop svagdricka. 
Afton. 1 stop Grynvälling, kokad p& '/^ qvarter komgryn. 

Fredag, 
brgon. 1 sk&lp. potatis med 4 lod strömming, Y2 ^^P 

svagdricka. 
^^äi^. 1 stop Bensoppa med ^/g qvarter komgryn och 4 

lod potatis. 
^^. ^4 s^P s^^ mjölk eller 1 stop svagdricka. 

Lördag. 
Uorgon. 4 lod strömming, 1 sk&lp. potatis och 1 stop svagdricka. 
Middag. 4 lod strömming och 1 stop ölsoppa kokad af Y2 

qvarter sötmjölk och 3^/2 qvarter svagdricka. 
^^n. 1 stop komgrynsgröt med 1 qvarter sötn^'Ölk. 

Dessutom utdelas &t hvarje patient af mankönet P/2 
s^lp. h&lkaksbröd samt P/i sk&lp. &t dem af qvinkönet; men 
vUdsamme och svagt sjuke erh&lla bröd till hvarje m&ltid ef- 
^ behof. Till dryck best&s 1 stop spisöl för hvar patient 
om dagen. 

Svagt sjuke erh&lla endast en half portion, som betalas 
Daed hälften mindre än priset p& hela portionen utgör. 

Under Jul, P&sk och Pingst erh&ller hvarje patient 1 kappe 
kornmjöl till gästbröd samt 3 sk&lp. smör s&som högtidskost. 



LXXVI 



Bilasra. 1SZ€> SLI. 



Föreståndare fSr hospitalet på SJfthlö. 

Herman Skronf, afgick d. 2 September 1624. 

Matts Hansson Tyske, frän d. 2 September 1624 till 
samma tid 1633. Erhöll genom ett af grefVe Pehr Brai^ 
den 23 December 1637 ntfördadt bref sig beviljadt att 
af hospitals räntan fä njuta sitt uppehälle till sin döde- 
dag, emedan han ,yYtj all sin wälmachtz tijdh låtit sigh^ 
bruka vthj cronans tienst, beklädt ätskillige Ämbetar, så 
wäll waridt een tijdh längh skipz capitein och dfimthj 
mychit ondt vtstädt, sossom och nu pä sijdste och &^ 
rum tijdh tillgjörande sysloman vid Siähllöö hospital och 
samme tienst wäll igenom gädt.^^ *) 

Anders Jacobsson frän d. 2 September 1633; qvarstod 
ännu 1638. 

Herr Zacharias omnämnes 1644 säsom föreständare ; ^^ 
tillika predikant, (se bilagan N:o XII.) 

Michel Eskilsson förekommer 1646. 

Lars Hoffman anträfiGas redan 1650 samt qvarstod till siQ 
död 1669. — Gift med Brita Mattsdotter; en bod 
Jacob föddes pä Sjählö 1667 »/vn- 



*) FinL Statsark. — Finl. copiebok N:o 4 fol.178 



Lxxvn 

)lof Hindersson från d. 1 September 1669 till sin ddd 
1671. — Gift med M&rta Israelsdotter. 

Erik Öottskalk fr&n d. 1 September 1671 till sin död 1688. 
Upptog af öde hospitalshemmanet Piparby i Nagu och 
erhöll 1677 till dess upparbetande 30 års frihet från nt- 
skylder. — Gift med — ? Barn: Johan, blef hospitalspre- 
dikant p& Sjählö 1733 och dog som kyrkoherde i Eimito 
1739. — Kristina, gift 1687 ^Vvi med befallnings- 
mannen i Nagu Henrik Bä&r. — Erik, död 1692. 

Henrik Bäär, från d. 1 September 1688. Var förut krono- 
befallningsman i Nagu, flydde sommaren 1713 öfver till 
Sverige och dog derstädes. Gift 1687 ^^/yi med Chri- 
stina Gottskalk, dotter till företrädaren. Barn: Erik 
f. 1698 "/iv. — Petter f. 1699 7x, död 1705 ^/^m 
Magdalena f. 1707 »/xj. ~ Gustaf Henrik f. 1708 
*Vv. — Sofia Juliana f. 1712 Vx. 

Jöns Castin från 1722 till sin död i slutet af år 1745 
(begrofs 1746 ^Vn). Gift med Maria Elisabeth 
Godenhjelm, död 1739 "/m. Barn: Martha Sofia, 
gift 1743 ^Yiv med prestmannen Erik Åhlstedt. — 
Anna Johanna, död 1742 ^Vvm, — Greta Eleo* 
nora f. 1722 as/^^. — Jean Fredric, f. 1724 "/ly. 
— Maria Elisabeth f. 1725 »»/vi — Anna Catha- 
rina f. 1726 lo/xn. — Carl Paulus f. 1728 ^/i, — 
Jöns 1729 24/i _ Eric 1737 Vxi. 

Johan Möller förestod sysslan från d. 1 December 1745 
till d. 1 Juli 1746. 

f etter Ahlström från d. 1 Juli 1746 och dog kort efter 
det han tilltrftdt befattningen. Gift med: Anna Lisa 
Hedelplan. 



Lxxvin 

Erik Lithander fir&n d. 1 Oktober 1746 tiU 1770. I an- 
seende till L:8 ålder ooh sjoklighet förestod dook hans 
måg häradsbokh&llaren Gabriel Haartman sysslan 
emellan 1761—1769. Gift med Catharina Tallqvist 
f. 1701, d. 1775 ^Vx. Barn: Margaretha, gift 1754 
^Yx nied häradsbokh&llaren Gabriel Haartman. — 
Christina Ulrika f. 1747 "/vni. 

Gustaf Johan Laurén, tillträdde befattningen d. 1 Maj 
1770, men nödgades redan d. 1 Maj 1773 lemna den- 
samma, anklagad för försnillning, som han skalle l&tit 
komma sig till last nnder den tid han förestod kronofogde 
tjensten på Åland. Otitt med Kegina Sofia Brnm- 
mer. Barn: Adolf Predric f. 1776 ^Vix. 

Gottfrid Blomberg, från d. 1 Maj 1773 tiU sin död 1798 
Vxn. Gift med Walborg ?. Barn Helena Chri- 
stina f. 1771 i«/ix, gift 1797 Vv med student Ben- 
jamin Kylen, som efter svärfadrens död förestod hans 
tjenst till d. 5 Maj 1799. 

Henrik Johan Holmberg, från d. 5 Maj 1799 till d. IB 
JuU 1813 samt trka d. 5 September 1819 till d. 6 Maj 
1721. 

Abraham Gottskalk, predikant vid hospitalet, förestod 
tillika sysslomanna befattningen dersammastädes från d. 
18 JuH 1813 till d. 1 Maj 1814 samt från d. 4 Okt, 

1818 till d. 1 Sept. 1819. 

Erik Dammert, född 1765, bondson från Humpila by i Loj^ 
socken. Student 1787. Ord. 1791. Föreståndare vid 
hospitalet på Sjählö från d. 1 M^j 1814 till den 4 Okt. 

1819 samt förestod, i anseende till predikanten A. Gott- 
skalk s för sjuklighet beviljade tjenstledighet under större 
delen af nämda tid åfven predikant tjensten. Sockne 
adjunkt i Pemar 1819. Död 1825. Gift med Johanna 



LXXIX 

Charlotta Sevonius, dotter till kapellanen i Pemar 
Benjamin Sevonins. Barn: Sofia Albertina, gift 
med kapelanen i Halikko Johan Fredrik Borenius. 
Erik Johan Cnmenias, född i Hvittis d. 1 Maj 1781. 
Son till sockne adjnnoten Erik Cnmenins och Maria 
Christina Carenius. Student 18Ö1. Prestvigd 1806. 
£. o. bataljons predikant vid Björneborgs regemente 1807 
och bivistade i denna egenskap kriget 1808—1809. Af- 
lade pastoralexamen 1812. Ordin, bataljonspredikant vid 
Ista finska jägare regementet s. å. Filos. mag. och dok- 
tor 1815 »Vx. Medicine Licentiat 1817, t. f. prov. Iftk. 
i Nystad distrikt s. &. Prom. Med. Doctor 1817 */xi. 
XTtnänmd till föreståndare, läkare och prest vid hospita- 
let på Sjåhlö d. Vxn 1819, erhöll afsked 1820 »»/iv 
och tillträdde aldrig tjensten. E3rrkoherde i Nystads och 
Nykyrko pastorat 1834 tillträdde d. i/y 1B35, Prost 
1841 "/xn, Kontraktsprost i Wemo prosteri 1842 Vxi- 
Rid. af K. K. R:t Stanislai Ord. 3 kl. 1844 »/xii, död 
i Nystad d. 6 Nov. 1853. Gift 1823 med Carolina 
Gnstafva von Delvig. Barn: Emilia Carolina, 
giftl853 "/ix med v. past. Carl Fr. Ramberg. 
Arvid Henrik Bökman, hofrätts ansknltant, föreståndare 
vid hospitalet på Sjählö från d. 6 Maj 1821 till d. 24 
Angasti 1823. 
Keinhold Gabriel Thurman, predikant vid hospitalet, fö- 
restod tillika sysslomans tjensten från d. 24 Ang. 1823 
till d. 2 Maj 1824. 
<^acob Johan Cavonias, född 1783, utnämnd till hospitals 
syssloman 1824 d. i*/rv» tiUtr. d. ^/v samt qvarstod 
vid denna befattning till d. Vn 1833. 
^acob Reinhold Carlsson, tillträdde tjensten d. ^xi 1833 
samt qvarstod vid densamma till 1855ii» Gift med So- 



LXXX 

fia Wilhelmina von Delvig. Barn: Emilia Wil- 
helmina, gift 1843 med friherre Eberhard von £nor- 
ring i dennes l:8ta gifte, ctöd d. ^/nc 1853. Catharina 
Qustafva, f. 1833 ^/i, gift 1854 ^Vv ^^ friherre 
Eberhard von Knorring i dennes 2:dra gifie, död 
1868 Vvn. 
Eberhard von Knorring, friherre, f. 1821 '7i^« ^^ ^ 
kapten Johan Fredrik Ludvig von Knorring och 
Catharina Lovisa Wittfooth. Yngre underofiGicer vid 
lifgardets finska skarpsky tte bata^on 1838 ^/xn- ^o^ 
d'epéef&nrik derst. 1840 ^Vn- Fänrik vid 9:de Finska linie 
bataljonen 1842 »/m, underlöjtnant derst. 1845 ^Vix« löjt- 
nants afsked 1853 ^/xi t f. syssloman vid Sjählö hospital 
1855, syssloman dersammast&des d. ^^/yi 1856. Afisked 186B 
^/xi' Blef sinnesrubbad och inlöst p& nämda hospital 1874 
d. »•/vi. Död 1876 2«/vi. Gift l:o 1843 med Emilia Wil- 
helmina Carlsson, dotter till foretrftdaren, död 1853 Vix 
2:o 1854 ^^v ^^ ^^ färsta frus syster Catharina Gn- 
stafva Carlsson, f. 1833 ^/i^död 1868 »/vn- Barn: 
Olga Emilia Eberhardina f. 1844 ^^x, gift 1868 »/yi 
med skepparen Emil Eklund. —Alma Ingeborg, i 
1846 »Vi, död 1847 ««/iv. — Aina Saida Wilhelmina 
f. 1847 ^Viv» «ift 1Ö'^3 Vix i Thusby sm med verkml- 
staren Gustaf Beinhold Carlsson i hans 2:dr» 
gifte. — Gerda Göthilda Alexandra f. 1848 ^%i 
död 1852 28/i «. Nikolai Georg Eberhard f. 1850 
^/ra. Yngre underofficer vid li^ardets skarpskytts ba- 
taiijon 1866 ^/vm* Transporterad till Petschorska inf. 
reg. 1869 "/vm. F&nrik vid samma regem. Under- 
löjtnant derst. 1873, löjtnant 1875 Vv, Stabskapten 1878 
t/v _ Viktor Napoleon Eberhard f. 1852 ^/u 
död 185abk7iv. — Emil Johan Eberhard f. 185^ 



LXXXI 

^lYim död 1858 ^Viv. — Frithiof Waldemar 
Eberhard f. 1854 »/x, död 1858 »Viy. — Alma 
Ingeborg Catharina f. 1856 ^*/y. — Aina Eauha 
Catharina f. 1857 »'/v, gift 1874 »/x med friherre 
Babbe Henrik Atle Wiking Wrede af Elimä. 
lohan Fredrik HolUnder, född d. Vvi 1844. Efter 
&tnJQten niidervisning vid högre elementar skolan i Knopio, 
varit underdomare i Stranda domsaga å ting följaktig 
Mn d. 1 Sept. 1861 till d. 1 Juni 1864. Antagen till e. 
o. landskanslist vid länéstyrelsen i Wiborg d. 1 Juni 
1864. Ordin, kanslist d. 25 Nov. 1865. Erhållit berät- 
tigande att söka samt efter skicklighet och förtjenst 
vinna befordran till lediga läsarets sysslomanna befatt- 
ningar i landet d. 3 Sept. 1867. Enl. guvernörens öf- 
ver Wiborgs läns förordnande af d. 9 Maj 1867 förestått 
sysslomans tjensten vid länesjukhuset i Wiborg ifrån 
sagde dag till den 1 Januari 1868. Enl. förordnande af 
d. 19 Mars 1868 under sex veckors tid och dessutom tidtals 
förestått landtrftntmästare adjoints tjensten i Wiborgs län. 
EnL förordnande af d. 13 Juli 1868 under en månad 
räknadt från den 15:de i månaden förestått sysslomans 
tjensten vid läne sjukhuset i Wiborg, samt dessutom 
ifrån d. */y till den ^^/ix sagde år bestridt sysslomanna 
tjensten vid provisionella sjukhusen i Wiborg. Enl. för- 
ordnande af d. 14 Nov. 1868 förestått landträntmästare 
k a^oint tjensten i Wiborgs län under 5 veckors tid. Ut- 

nämnd till syssloman vid hospitalet på Sjählö d. 9 Febr, 
1869. Hugnad med guvemementssekreterare namn och 
värdighet d. 10 April 1884. Gift 1869 Vvi med sin 
amåkusin Aurora Ho Händer, f. 1843 ^^/xn. Barn: Elin 
Alexandra och Maria Aurora flf. 1872 */vi, — Ar- 
xnas Olivier Johannes f. 1874 ^*/ix. — Johan 

VI 



LXXXU 

Fredrik f. 1875 2«/ix. — Wäinö Olof, f. 1878 ^/n\ 
död 1878 Vx. — Hilja Gerda f. 1879 «/iu. — Erik 
Ivar f. 1881 Vni, död 1886 ^Vm. - Impi Elise f. 

1882 "/vi, död 1883 Vix 



LXXXIII 



Bilaret N:o Sill. 



Pastorer vid hwpitalet på SJåhlö. 

1. Hieronymys Lanrentii Hinnulinns, var den första 
predikant vid Sjählö hospital, men qvarstod endast en 
kortid. Blef sedan predikant vid Åbo slott och utnämnt 
des omkr. 1630 till kyrkoherde i Halikko. Blef 1632 
för beg&nget hor af hofrätten dömd till döden. 

2. Carl Olai Pictorins omn&mnes som predikant vid 
hospitalet redan 1627. Intogs omkr. 1633 såsom „huf- 
Tudsvag'' i hospitalet, att derstädes jemte sin hnstm Anna 
Jochimsdottertill dödedag njuta underhåll. Han afled 
omkr. 1650 och hans hustru 1675. En son och två dött- 
rar omtalas. Af döttrama afled Beata omkr. 1667 ogift; 
Maria åter åtnjöt såsom „i brott fallande^ (lidande af 
epilepsia) understöd af hospitalets medel. Hon lefde 
ännu 1697. Sonen Johan blef conrector i Narva, men 
åtnjöt från 1670 såsom hufvudsvag och oförmögen att 
sköta sin tjenst understöd från hospitalet. Han dog 1688, 
var gift med Susanna Manticher och efterlemnade 
en son Carl. 

3. Zacharias Martini Baumannus eller Wellerus, hospi- 

tal predikant 1633, pastor i Baumo 1658. Död 1666. 

4. Georgius Sigfridi Caringius, kapellan i Masku, predi- 



LXXXIV 

kant vid Sjählö 1658. Död 1668. Barn: Brita, född 
1662, Georg f. 1665, Maria f. 1667. 

5. Johannes Andreae Montanas, född i Nystad, student 

1655 (bor.), hospitals predikant 1668 och död i denna 
tjenst 1674. Fdrmantes af consistorium d. 22 Januari 
1674 af^arligen: „l:o att regera sitt sinne för ifrighet, 
2:o icke lätteligen tro sqvaller, 3:o styra sin hnstrn, 4:o 
moderera sig med maledicerande''» — Oift med Maria 
Isaksdotter, som öfverlefde honom. 

6. Ericns E. Sto dins, kapellan i Kisko 1671, hospitals pre- 

dikant p& Sjählö 1674. Död 1702. 

7. Olaus Ulsingius, född i Sverige. Kapellan i Karuns 

kapell 1688, hospitals predikant på Sjählö 1704 och död 
derstädes 1711. 

8. Harald Alf tan, son till prosten i Hattula Abraham Alf- 

tan och Emerentia Torsk. Student 1689 (tav.) esqva- 
drons predikant vid lifdragonema och sockne adjunkt i 
Hattula 1696. Vice pastor i Nagu 1699 och kapellan 
dersammastädes 1703. Hospitalspredikant vid SjiUö 
1712. Stadd p& flykt undan ryssarna till Sverige 1714 
—1721. Död 1735. Gift med Gertrud Kr o ok, kyrko- 
herdedotter fr&n Ing&. Barn: Johannes, född 1696, 
blef comminister vid Sj&hlö hospital 1722; Maria f. 
1704 2«/vi, gift 1730 «Vv med inspektören David Bä&r, 
Isak f. 1706 2Vi Jakob f. 1707 ^Vvn; Hebla £ n08 
28/vm, död 1708 as/^; Harald f. 1709 »i/xi, död 1710; 
Harald f. 1711 ^Vnr- 

9. Johan Gottskalk, född på Sj&hlö och son till hospitals- 

förest&ndaren dersammastädes Erik Gottskalk. Kapel- 
lan i Karuna 1722, kapellan p& Eustö 1733, hospitals- 
predikant p& Sjählö s. &. Pastor i Rimito 1738. Död 
1739. Barn: Kristina, gift l:o med hospitalspredikan- 



LXXXV 

ten p&Sjåhlö Gustaf Clandii Salonias död 1751 ^/yi; 

2:o 1754 ^^/yh med v. h&radshöfdingen Magnus Miödh. 

— Andreas, blefkapellan i Nagu 1763 och dog 1773 Vx- 

i 10. Gustaf Claudii Salonias, student 1703 (austral.), sockne- 

i 

I adjunkt i Pargas 1713, kapeUan i Nagu 1721, hospi- 

1 talspredikant p& Sjählö 1738. Död 1751 ^Vvi, gift med 

Christina Gottskalk, dotter till företrädaren. Barn: 
Kristina f. 1710»*/vi; Katharina f. 1712 ^Vvn; Gu- 
staf f. 1722 »Vvm; kapellan i Nagu 1775, död 1799. 
Fredrik, f. 1732 »^/yj; Juliana f. 1741 »/vn. 
II. Johan Salonius född i Nagu 1703 •/ix> »on till kyAoher- 
den i Nagu Gustaf Salonius och Anna Gerdzlovia. 
Student 1727 (austr.) hospitalspredikant p& Själhö 1753 
och död dersammastftdes 1765 ^/ja- — Gift 1750 ^^ix med 
Anna Margreta Boss f. 1721, död 1780 ^/yi, dotter 
till domprosten i Åbo Herman Boss. £am: Herman 
Gustaf, f. 1751, död 1752 ^{m; Johan Abraham, f. 
1752 20/x, reste till sjös 1778; Anna Magdalena, f. 1755 
«»/n, död 1807 ^Vvi, gift l:o på SjÄhlö 1771 »/x med coopv. 
kaptenen Claes Claesson, död 1775; 2:o i Åbo 1776 
7ix med migoren vid kongl. flottan Johan Ludvig Es- 
cholin. — Katharinaf. 1758 »i/n, död 1806 ^Vyn, gift 
l:o med coopv. skepparen Jonas Bolin; 2:o 1799 ^^/i 
med cometten Carl Fredrik Lindeström. — Gustaf, 
i 1761 i«/v,död 1761 »»/xi. Isak f. 1762 ^A/ncdöd 1763 »/vi. 
12. Jacob Johan Cavonius, hospitalspredikant vid Sjählö 
1768. Död 1788. — Gift l:o 1768 med Anna Mar- 
greta Boss, död 1780 ^/vi, enka efter företrädaren ; 2:o 
1781 «/vi med Christina Wahlberg, som dog 1825 
"/ii dess 79 ålder &r. Barn: Christina Charlotta, 
född 1782 ^Vx, gift 1808 med kapellanen i Nagu Carl 
Aström. — Jacobina Madlena, f. 1787*^/iv. 



LXXXVI 

13. Carl Conrad Bitz, son till regemestsftltskären Julius 

Fredrik Bitz och Sara Margreta Ålander. Stu- 
dent 1776, (Aboens.) hospitals predikant 1789, död 1803 
Yxt Oifimed Johanna Lovisa Carpelins, dottertill 
kyrkoherdeniKorpoHenrik Carpelius. Barn: Henrik 
Gustaf, f. 1792 ^Vvi. Charlotta Lovisa f. 1794 "/i- 
Johanna Christina, f. l795**/xn. Amalia Wil- 
helmina, f. 1799 Vix. 

14. Abraham Gottskalk, född i Nagu 1760 ^Vvn, son till 

kapellanen i Nagu Andreas Qottskalk och' Barbara 
Katharina Miödh. Student 1780 (austr.) ordinerad 
1787. E. o. hofpredikant hos hertig Carl 1800. Hospi- 
tals predikant 1804. Död i Nagu 1819 »Vvm. — Gift 1800 
i«/vn med Johanna Maria Haartman f. 1766 "/n 
död 1817^71, dotter till h&radsskrifvaren Gabriel 
Haartman och Margaretha Lithander. Barn: 
Margaretha, f. 1803 »«/vi, död 1803 »/vn- 

15. Beinhold Gabriel Thurman, ftdd i Björneborg 1784 

Vvm, student 1800 "/vi (satac.) Prestv. 1811 »<>/i, tilJ 
paedagog i Nådendal. Ordin. 18121*/! v, t- f. predikant 
vid Sj&hlö hospital 1820, förestod sysslomanstjensten 
vid samma hospital 18232*/vin— 1824 »/v. Pensionerad 
1841 Vix och dog i NWendals landsförs. 1842 Vin. — 
Gift med Maria Charlotta Tachau. 
Tjensten indrogs genom kejs. förord, af d. 4 Febr. 1 840. 

Commiiiigtrar eller kloekare-pregter yid hospitalet 

på SJåhlö. 

1. Michaél Frosterus, tillträdde d. I Juni 1677 och qvar- 

stod anda till sin död 1721 i April. Gift med Ingeborg 
Mattsdotter, som öfverlefde honom. 

2. Johannes Alf tan, född 1696, son till hospitalspredikan- 



LXXXVII 

ten Harald Alftan och Gertrud Krook. Ordinerad 
till comminister vid Sj&hlö 1722 »Vx, kapellan i Ingå 
1735, död 1750. — Gift med Anna Benedicta Muur, 
född 1705, kyrkoherdedotter fr&n Kyrksl&tt. Barn: Carl 
Harald f. 1725 Vvi- Anders Johan, f. 1727 »Vvm, 
pastor i Ingå 1775, död 1798. Abraham Magnus, f. 
1731 »/v» borgmästare i Helsingfors. Harald f. 1735 »/x, 
justitier&dman i Åbo, död 1804 ^^xn* 

3. Christian Björkroth, student 1797, kapellan i Sot- 

tnnga 1708. Transporterad till Brandö sacellanie 1723, 
suspenderad 1735, men blef samma år comminister på 
Sj&hlö. Död 1737 26/^1. 

4. Johan Tilenius, student 1734, comminister vid Sjählö 

1739, död 1766. — Gift l:o med Anna Stina Biörck- 
roth som afled 1751 ^^/r, 2:o 1759 ^/iji med sin husjung- 
firu Walborg Wendel. Barn: Maria Elisabeth f. 
1741 »/v. Johannes, 1743 ^Vxi. Christina, f. 1746 
^Vii. Sara, i- 1*5^60 23/^, död 1761. Samuel, f. 1762 

5. Carl Henrik Lemberg, f. 1745 »»/i, student 1761 (bor.), 

ordinerad 1767, comminister vid Sjählö hospital s. &. 
Kapellan i Eorpo 1789, vice pastor 1800. Erhöll för 
den nit och den framgäng hvarmed han förrättade kopp- 
jnnpning af kejserl. finska hushållnings sällskapet dess 
sk&depenniilg i silfver 1800. Curam gerens 1804. Död 
1809 Vi. Gift med Sara Elisabeth Örbom, som dog 
1814 i siU 78:de Uders är. 

Efter Lembergs afgäng indrogs tjensten i f5ljd af kongl. 
seraphimer ordens gillets skrifvelse af den 4 December 
1790. 



<* 



Tillägg och rättelser: 

1570 erhöll »spetalshnset i Åbo** 2,278 dagsverken från Åbo slott 
(Finl. statsark. N:o 1.136 fol. 37 v.). 

Pag. 137 rad. 6 tillägges: Tillhörde förut helge ands huset 

^ 159 not 40 står: 1724: läs: 1722 

„ 167 rad. 20 står: 1767 ^ 1766 

„ 191 vid person N:o297 står: 1676 Vvi . . „ 1676 Vn 
, 191 , „ , 301 , 1676 Vvm . . „ 1676Vvn 

9 203 not 35 står: 2 Dal. 3: mt „ 2 Dal. s:mt 

„ XVII not 23 står: åren „ åen 

Förekommande mindre tryckfel behagade läsaren sjelf rätta. 



^r.rr-' 




BIDRAG 



tm 



KANNEDOM AF 



FINLANDS NATUR och FOLK. 



Utgifna 

af 



Finska VeUnskaps-SocieUteiL 



Fyrationdefjerde Häftet. 



Helsingfoni, 
Finska Litteratur-sällskapets tryckeri, 



INNEHALL: 

Sid. 

och 4eM cMctttation i éM odlade Jorden. Af E, J. 

Bonadorff 1. 

On éb tMMoL bildniigania i Rordöitni delen af Jaala socken. Af W. 

Bamsay dS. 

da general J. KeHh pendant la gtierre en Finlande 1741-1743. — 
General J. KeHli^s dagbok under kriget i Hnland 1741—1743. 

Utgitven af Aug. J. meU 69. 

pour servir å la coMiaissance des crånes des peuples nnnois 139. 

Ett Kstovala-ord. Af A. Bemer 157. 

Madoiliigar gjorda under en Antiqvarisk forskningsresa sommaren 1876 

I Sslra Nyland af Meinhold Hamen .165. 

rtrande s6dra Hnlande lerlager af Axel Fredrik Tigerstedt, 289. 



JORDLÖSHIHGEN 



OCH 



B CMIMll I Di ÖBLÄDE MMI. 



AF 



E. J. BONSDORFF. 



Med jordlösning förstås det vatten, som förekommer 
i den odlade jorden, och innehåller den således, utom de ämnen, 
som föreflnnas i meteoi> och förvittrings-vattnet, äfven sådana 
äf den odlade jordens beståndsdelar, hvilka äro lösliga i 
vatten. Häraf följer således, att jordlösningens kemiska 
sammansättning måste vara ganska omvexlande, och inne- 
h&Ha, så väl till qyantitet som qvalitet, olika ämnen, allt 
efter mängden af de ämnen, som ingå i jordens kemiska 
sammansättning i sådan förening, att de äro lösliga i det 
vatten, som tillföres jorden. Häraf inser man lätt, att jord- 
lösningen i en väl vårdad och gödslad åkeijord innehåller 
01 större qvantitet salter m. fl. kemiska ämnen än det vat- 
ten, som förefinnes i en vanvårdad och icke gödslad jord. 
Då na växteme kunna upptaga närande ämnen endast i 
npplöst form, är det klart, att denna så kallade jordlösning 
^ den källa, Mn hvilken växteme hemta sina närande äm- 
nen, och således med skäl kan kallas vegetations vatten eller 
^äxtemes näringsvätska. Qvantiteten och qvaliteten af de 
vfixtnärande änmen, som ingå i vegetations vattnets kemiska 
SÄmmansättning, utöfvar således ett positivt inflytande på 
växtemes fullständiga utvedding, då de yttre vilkoren, såsom 
nödig grad af värme och ^us, icke saknas. Tillföres den 
odlade jorden en större qvantitet vatten genom regn m. m., 
A är det klart, att vegetations vattnet är mindre koncen- 
treradt, äfv^ensom att jorden af detta vatten icke kan qvarhåJla 
^rre qvantitet än den, som erfordras för att kapillariskt mätta 
densamma. Det öfriga tränger såsom hydrostatiskt vatten 



till djupet eller bortflyter från jordens yta, allt efter de 
lokala förhållanden, som förekomma. Vegetations vattnet kan 
således, med fästadt afseende å dess vigt för den vegetabi- 
liska ntvecklingen, jemföras med blodet, hvilket inom djurkrop- 
pen afgifver materialet för de animaliska vä&ademes nutrition. 
Vegetations vattnets cirkulaUan. Hos djuren represen, 
tera blodk&rlen ett vidt utgrenadt rörsystem, som genom 
kapiUarnk&rlen förmedlar blodets fördelning i alla de delar 
af kroppen, hvarest ämneomsättning &ger rum. I jorden 
saknas sådana rör, hvilka här representeras g&iom större 
och mindre mellanrum, som bildas mellan de partiklar, som 
konstituera jorden. Vi kunna betrakta dessa mellamiun, 
under 2:ne hufvudsakliga förmer: kapiUcira och icke kapa- 
lära rum eller rör, om vi sålunda få uttrycka oss. Lfitom 
oas nu antaga ett regn, som fullständigt genomdränker jor- 
den. Vattnet tränger i detta fall, i öfverensstSmmelBe med 
de hydrostatiska lagame, gemnn de båda arteme af rör, 
dervid en del af de växtnärande salter, som inn<^^^^^ i 
jorden i löslig form, upplösas, och med vattnet tränger till 
de djupare lagren i jorden. Denna lösning stannar, der ett icke 
genomsläppande jordlager möter, hvilket kan vara beläget pä 
större eller mindre 4jup af jorden. Då regnet upphör, är det 
klart, att vattnet afdunstar från jordens yta i samma förhål- 
lande, som jordbis temperatur är högre än luftens. Då nu det 
öfversta lagret af jorden sålunda torkar, stiger jardlösningen 
från det underliggande fiigtiga lagret och fördelas, enligt 
kapillaritets lagame, i det närmast belägna torra jordlagret 
Vid fortfarande upphållsväder stiger j(»rdlösningen mer och 
mer från djupet till ytan ealigt samma lagar och då denna 
lösning innehåller upplösta växtnärande ämnen, fördelas dessa 
i de öfre torra jordlagren, som binda ämnen genom den så 
kallade ytatbraktim. Fogden häraf är, att en kemisk vexel- 



veikan framkallas, såsom omedelbar fö^d af denna jordlös- 
ningens kapillftra cirkulation, enligt samma lagar, som g&Ua 
för vexelvei^an mellan blodet i kapillarkärien och de 
dessa omgifVande vätskor i de animala yftfiiader, hvarest 
ämneomsättning äger ram. Denna vexelverkan sker enligt 
de endosmatiska lagame, och samma förhållande äger äfven 
rom vid den vexelverkan, som inträder mellan vätskor i 
jordens kapillar-mm och växtemas här belägna rötter; ty, 
dkrötteme utveckla sig med sina fina bihang, de såkallade rot- 
håren, genom ökad ceUbildning, kunna dessa späda organer 
icke genomtränga fast och styf jord, utan framskjuta i så- 
dan riktning, der intet motstånd för deras förlängning före- 
kommer, d. ä. i kapillär-rummen. I dessa utvecklas desamma 
sedermera i ganska mångfaldiga olika riktningar beroende 
af kapillarrörens form och utsträckning. Klart är, att en 
^iUig utbildning af rötteme utgör ett vilkor för växtens 
frodiga utveckling, då man besinnar, att rötteme äro de 
oi;g[aner, genom hvilka växteme upptaga närande ämnen från 
jorden. Genom denna jordlösningens fortfarande kapillära 
cirkulation i jorden fömyas oafbmtet den vätska, som i 
k^inarrummen omgifver växtemes rötter, hvaraf fö^den 
^i att de oafbmtet erhålla nytt närande material. Sedan 
växtemes rötter upptagit vissa ämnen, stiger lösningen vi- 
dare till ytan och träder i vexelverkan med de ämnen, som 
^ förekwnma bundna genom ytattraktion och kommer dess- 
^ni i beröring med den atmosferiska luftens syre. Fogden 
i^^faf är en kemisk omsättning af de ämnen, som förefinnas^ 
I <^f^erens8tämmek;e med lagame för den kemiska frändska- 
pen. Af hvad vi anfört, finner mao, att, då djuren, som 
äro begåfvade med fri rörelse, äro hänvisade att söka an 
^*% hvarest de kunna finna densamma, deremot regnet 
^^ jordytans afdunstning från större eller mindre omfftng 



BIDRAG 



tm 



KÄNNEDOM AF 



FINLANDS NATUR och FOLK. 



Utgifna 

af 



Finska VeUnskaps-SocieUteiL 



Fyrationdefjerde Häftet. 



Helaingfoni, 
Finska Litteratur-sälUkapets tryckeri, 



Man inser af hyad vi i detta afseende anfört, att en 
yerkUg cirkulation i jordlösningen £^er rom, och att denna 
cirkolation med fiillt skäl kan jemftras med blodets drfcnla- 
tion hos åjrxret. Denna utmärker sig, såsom yU bdcant 
derigenom att arterielt närande blod geaam artereme inom 
det stora kretsloppet tillföres sdla animaliska yftfhader, hva- 
rest detsamma ytterst flnt fördelas i kapillaricärlen, genom 
hyilka, i öfyerensstämmelse med lagame för diasmosen, vexel- 
verkan äger mm mellan blodet och den vätska, som genom- 
dränker väfbademe (parenkymatös vätska). Sedan utbyte 
af ämnen skett, öfverföres blodet i ven«me, som vidare trans- 
portera detsamma till Igertat odi genom detta medelst det 
så kallade lilla kretsloppet till lungome, hvarest det för 
kroppens underhåll otjenliga venösa blodet kommer i ber^ 
ring med den yttre luftens syre samt härigenom syrsattes och 
omsattes till arterielt närande blod. Detta arteriella blod åter- 
vänder till hjertat, har sålunda fulländat det lilla kretslop- 
pet och afeändes åter Mn hjertat genom det stora krets- 
loppet till de animaliska väfiiadenie, som nu erhålla nytt 
material för sin utveckling. 

Om vi nu jemföra detta kretstopp med jordlösningens 
cirkulation, så inser man lätt, att i*egnvattnet, som träffar 
jorden, då det passerar matjordslagret, från detta upptager 
växtnäraxide ämnen, som äro lösliga och genom jordrummen 
tränger till det ^J^P^^ lager, som icke genomtränges af 
vattnet. Dessa jordrom kunna jemföras med artereme 
hos djuret. Jordlösningen uppstiger nu, då afdunstningen 
från jordytan begynner, genom de fina kapillarmmmen i 
jorden och träder här i vexelverkan med de fina i kapiUar- 
rummen belägna växtrötteme, sigitvet till dessa växtnärande 
ämnen och uppstiger sedan till det öfversta torra jordlagret, 
der det stadnar och ingår en kemisk vexelverkan med de 



ämnen, som här bindas af ytattraktionen, syrsattes gmom ma 
beröring med atmosferiska luften, som mträngt i detta lager, 
sedan vattnet blifnt afligsnadt. Man inser Ifltt, att denna 
afddning af jordlösningens cirkulation kan jemfSras med det 
liQa kr^slopprt hos 4jni*eii^- Vid inträffande regn öf^erfbres 
denna syrsatta jordlösning, som kan jemföras med det arte- 
riella blodet hos djnren, åter till de djupare lagren i det, 
om yi så fä uttrycka oss, stora kretsloppet, som afslutas i 
jordens kapillarrum på samma s&tt, som arteremes förgre- 
ning hos djuren a&lutas i kapillarkärlen. Djuren, som äga 
fri rördse, hafva ett hjerta, som är den centrala driftrande 
kraften för hela blodcirkulationen. Växteme, som äro bundna 
vid jorden genom sina rötter, sakna en sådan central appa- 
'rat, och jorden innehåller icke heller någon sådan. 

Här är det regnet, solljuset och afdunstningen från 
jwiens yta, som utgöra de fysiska vilkoren för möjligheten 
af dm cirkulation, som yl i största korthet velat framställa, 
men som är af lika vigt för möjligheten af växtens Uf, som 
dm oafbrutna blodcirkulationen är det för åjxxrets lif. Af- 
biytes den ena eller andra cirkulationen, äfventyras djurets 
och växtens lif. 

Växteme kunna endast genom de fina rötteme eller de 
så kallade rothåren, hvilka utveckla sig i jordens kapillära 
rmn, träda i vexelverkan med vegetationsvattnet, sålunda, 
att, enligt de endosmatiska lagame, ett utbyte af ämnen, 
som ingå i vegetationsvattnets och växtsaftens kemiska 
sammansättning, äger rum. Vid detta utbyte äger det för- 
hållande rum, att de båda vätskomes olika koncentrations- 
grad spelar en vigtig roll i det hänseende, att den mindre 
koncentrerade vätskan till större qvantitet genomtränger 
den tunna membran, som bekläder de fina rötteme, då lik- 
tidigt ämnen, som ingå i växtsaftens kemiska sammansätt- 



10 

ning, uttränga. Emedan nn, yid ett inträffande regn, vatt- 
net, enligt hydrostatiska lagar, tränga in i jorden, blir ye- 
getations vattnet mindre koncentreradt och intränger till fö^d 
af detta förhållande till större qvantitet genom den tunna 
membran, som bekläder rothåren. Detta är den fysiska or- 
saken till den hastiga vegetation^ som ät den omedelbara 
fö\jden af ett regn, om eljest jordlösningen innehåUer nödig 
qvantitet af de ämnen, som äro nödiga för väjrtens lif. *) 
Ifrån rötterne stiger sedermera den absorberade vätskan 
till alla de delar af växten, hvarest ämneomsättning äger rum. 

Af hvad vi ofvanföre anfört kan man, för det prak- 
tiska jordbruket, draga följande resultat: 

l:o) Att en rationdl jordbrukare bör tillföra den jord 
han odlar nödig qvantitet oorganiska och organiska växtnä- ' 
rande ämnen i löslig form, för att såkmda vinna material 
för bildning af normalt vegetationsvatten éUer växtnärings 
vätska i jorden. 

2:o) Att, genom jordens omsorgsfulla bruk till nödigt 
djup och omsorgsfull mekanisk sönderdelning af gröfve jord- 
'partiklar, bUda ett rikt nät af kapiUära rum i jorden, eme- 
dan härigenom de odlade växtemas fullständiga rotbildning, 
och vegetationsvattnets cirkulation i jorden befordras fiU föf- 
mån för växtemas fuOstWndiga utveckling. 



*) Dessa äro hUeUyta, lerjord^ kaUy natron, kalt, magnetia, 
oxider af jern och mangan^ wa/veltjfra, fos/ofsgrai kloTy kolsyra ocb am' 
moniak. Det relativa förhållandet mellan qvantiteten af dessa äm- 
nen utofvar ett bestämmande inflytande på graden af växtlighet. 



OM YIGTEK 



AF 



u mmm BESTiinsDiuRi 



I DEN ODLADE JORDEN. 



AF 



E. J. BONSDORFF. 



Såsom yäl bekant, var det Bebzelius och de Såussure, 
som fastade synnerlig vigt yid åkeijordens organiska be- 
ståndsdelar. I senare tider har det likväl, sedan Liebio 
b^ampat dj^uia uppfattning, till förmån för hans minera- 
liska växtnärande ämn^, varit en modesak, att icke alle- 
ust betvifla, utan rent af förneka de orgcmiska ämnenas 
^ddse för växtemes utveckling i den odlade jorden, utan 
^ loan ansett sig böra gifva några giltiga bevis, för rig- 
%leten af denna nya läi*a. Att denna lära är beqväm för 
j^nikaren finner man lätt, men man måste beklaga den 
ofFordrift, som denna ensidiga lära^ förkämpar låtit komma 
% till last. Denna lära innefattar ett misskännande af den 
^åmg, som gifver sig till känna i naturens visa hushåll- 
fliog; ty redan en ytlig betraktelse af den odlingsbara jor- 
dens ursprung genom bergarters förvittring, utvecklingen af 
lägre vä3cter å denna pulfverformiga massa, dessas under- 
{[% och förmultning, med humus ämnen såsom produkt, 
QUi^ordens bildning och förökande genom de vegetabiliska 
^n^^ames sönderdehiing å det ställe, der de utvecklat sig, 
flifiste väl redan gifva tilhräcklig anledning, att betrakta 
^ona omvexUng af lif och död i natnrUUetåndetj såsom 
icke varande verk af en tilUällighet, utan såsom uttryck af 
P^va, verksamma naturlagar. Den odlingsbara jordens 
^ den så kallade matjordens uppkomst och sammansätt- 
ning af oi^aniska och o<H*gani8ka sönderdelade ämnen, väx- 
temes k^niska sammansättning af till hvardera riket hö- 



14 

rande ämnen, gifva dock tillräcklig anledning åt den upp- 
märksamma forskaren, att tillägga de ooi^aniska och orga- 
niska ämnen jorden innehåller en positiv och gemensam be- 
tydelse för växtemes utveckling. Då nu på den odlade 
jorden odlas växter för andra ändamål, än att öka matjords 
lagret, är det klart., att denna jord icke kan betraktas så- 
som hörande till samma kategori, som den jord, hvilken be- 
finner sig i sitt naturtillstånd, der den växtmassa, som a^ 
vecklat sig, på samma ställe hemfaller till förgängelsen. Det 
ständiga aflägsnandet af den växtmassa en jord frambringat, 
måste förr eller senare medföra en störing af den naturliga 
ordningen, genom den brist på oorganiska och framför aUt 
organiska förmultnade ämnen, som häraf måste blilVa den 
naturliga följden. Att jordens större eller mindre rikedom 
på dessa ämnen utöfvar ett positivt inflytande på den tiA 
som jorden ännu kan afgifva alla de ämnen, som äro nödiga 
för växtemes behöriga utveckling, inser man lätt. Men den 
ensidighet, som gifver sig tillkänna genom antagandet af 
vissa af dessa växtnärande ämnen, såsom uteslutande nödiga 
för den vegetabiliska utvecklingen, hafva hvarken Liebig 
eUer hans skola velat erkänna. 

Den utmärkte holländska kemisten Muld^hs stx)ra 
förtjenst är, att, då den såkallade humus theorin af Liebigs 
skola stämplades med förakt, hafva, i öfverensstämmelse 
med Berzelius och db Saussure, upprätthållit och förfSk- 
tat de organiska ämnenas stora betydelse för växtemes ut- 
veckling. Utan att underkänna den atmosferiska luftens 
vigt och betydelse för den vegetabiliska utvecklingen, f&r 
man icke med LnsniG af denna fordra, a4!t den skall afgifva 
alla de ämnen, som skola nära växteme, utan att dessa med 
sina rötter från jorden skola hemta största delen af de 
ämnen, som skola utveckla desamma. Så upptaga äfVen 



15 

djuren sina näringsSnmen genom diylos-kärlen från dige- 
stMHUSorganema, i hvilka de i ventrikeln införda födoftmnena 
Uifvit underkastade den kemiska omsättning, som ftr nödig, 
för att de skola kunna upptagas af diylus-kftrlen. Hvaii^en 
djuret eller växten kan vinna n&ing för sin kroppsliga ut- 
veckling ur luften, så vigtig densamma ock är för möjlig- 
heten af hvarderas lif, emedan luftens syre möjliggör den 
kemiska omsättningen i växtens och djurets kropp. 

Den kemiska omsättning af de i^utna födoämnena, som 
äger rum i djurets digestionsorgauer, såsom skärskildt för 
detta ändamål konstruerade^ för sig går i den odlade jorden, 
utan att sådana särskilda för detta ändamål bestämda or- 
ganer förefinnas. Denna kemiska omsättning vinnes genom 
jordens omsorgsfulla kultur, till hvilken äfven måste hän- 
föras tiUförsel af alla de växtnärande ämnen, hvilka icke 
eller tUl allt för ringa qvantitet förefinnas i åkerjorden. 
DesBa växtnärande ämnen, de må nu såsom konstituerande 
beståndsdelar till större eller mindre qvantitet ingå i väx- 
tens kemiska sammansättning, måste alla betraktas såsom 
lika vigtiga för den invecklade kemiska process i jorden, 
8om möjliggör deras upptagande af växtemes rötter, af 
hvilka de fina rötteme jemte de så kallade rothåren måste 
jemföras med chylus-kärlens begynnelse i tarmkanalens slem- 
hinna hos djuren. Så väl hos växten som hos djuret äger 
en ämneomsättning mm såsom produkt af en kemisk verk- 
ssiahet, som kan förliknas med en förbrännings process. 

Resultatet af denna änmeomsättning är bildning af 
it&ringsvätska, hvilken innehåller alla de ämnen, som erfor- 
di^ för den fysiska utveddingen hos såväl djuret som växten. 
Under åesmB, verksamhet åtarstå, såsom sista produkts af 
ämneomsättningen, ämnen, som, otjenliga för den fysiska ut- 
vecklingen, aflägsnas genom lungorna, den yttre huden, nju- 



16 

rama m. m., då syre upptages från den yttire luften^ för att 
möjliggöra den förbrännings process, som karaktiserar d«ma 
omsätbiing. Samma lagar gilla &£vea för våxtens fysiska 
utyeckling; ty, natura non facit säUus. Växten saknar sår- 
skilda organer, som afsöndra vätskor^ hvilka upplösa de 
i]jutaa födoämnena. 

Humus med dess organiska syror är det niedd, ge- 
nom hvUket derma upplösning sker i den odlade jorden och 
saknas muUkroppame heUt och hållet^ eller fördcomma de 
samma i den odlade jorden tiU dlU för ringa qvantitet, sak- 
nas åfven lösningsmedlet för de mineraUska växtnärandr 
ämnen åkerjorden innehåller , och följden häraf är, aM det 
vä<ctnärande kapital jorden innehåUer i samma förhållande 
icke är aktivt. 

Emedan mullkn^pame spela en så ytterst vigtig roll, 
skola vi här meddela hvad den utmärkte Muldeb *) i 
öfyerensstAmmelse med Bebzelius och de Såussure anför 
om desamma. 

Mullkroppame äro, såsom yfil bekant, den sista åter- 
stoden af förmultnade organiska ämnen, de må nu härstanuna 
från växter eUer djur, och saknas aldrig i en åkerjord, som 
gör anspråk på att' anses god. Växtdelar som falla ned på 
jorden pch införlifvas med densamma, undergå en kemisl^ 
förändring odi genomgå en serie af metamorfoser, hvar 
under de utöfi^a ett inflytande, som är af den vigtigaste 
betydelse för verksamheten i de unga rötterna af den ge- 
na^tion af växten, som uppträdt på de förgångnes miner. 
Samma förhållande äger äf^en rum med de .animaliska äm- 
nen, hvilka, såsom återstod af madcar, insekter, m. m., hem- 
fallit åt förgängelsen och underkastas en kanisk meta- 



*) De Scheiknnde der Baunbare Aarde. 



17 

morfos. Den sista fasen af denna sönderdelning ftr deras 
sönderfallande i kolsyra, vatten och amoniakj men, förr än 
de uppnå detta sista stadium, bilda desamma sjelfst&ndiga 
åmnen, som äro af bron eller svart färg. Beskaffenheten af 
den kemiska sammansättningen af de ämnen, som förekomma 
i en jord, på hvilken växter utveckla sig, är oändigt olika, 
beroende af den längre eller kortare tid qvarlefvoma af 
växter eller djur varit inf&rlifvade med jorden. Om man 
nu också icke fäster vigt vid dessa organiska ämnens be- 
tydelse, såsom närande ämnen för växteme, &pela de redan 
i det hänseende en ytterst vigtig roll, att de i åk^orden 
nndediålla en fortfarande kemisk verksamhet. 

MuLDEB betraktar dessa fasta, oftast brunaktiga äm- 
nen, sådana de förekomma i åkerjorden, såsom vigtiga, icke 
allenast genom deras närvaro, utan äfven derigenom, att deras 
uppkomst, deras öfvergång från en substans till en annan 
och deras slutliga förstöring framkallar i äkeijordens tysta 
inre en fortgående kemisk verksamhet, som från en viss 
^pnnkt kan kallas lefvande, då den framkallar en inbör- 
des rörelse mellan de ämnen, som ingå såsom konstituerande 
beståndsdelar af den odlade jorden. Man kan uppkasta den 
frågan, om, utom dessa bruna ämnen, icke andra organiska* 
substanser förekomma i åkeijorden« Man har, såsom väl 
b^ant, under de senare åren i åtskilliga vatten på jordytan 
Tumit kännedom om egna, i kemiskt hänseende väl karak- 
teriserade, flygtiga syror, som kunna härledas från dessa 
bnma ämnen, och, om man ännu tillför animaUska gödnings- 
ämnen, så uppträda i densamma en stor mängd fasta, dropp- 
bart flytande och flygtiga sönderdelningsprodukter af dessa 
ammaliska ämnen, hvilka icke hafva.med den såkallade hu- 
mus någonting gemensamt, men utöfva ett a^gjordt infly- 
tande på växtemes ftdlständiga utveckling. Efter denna 



18 

inledning ^tvergk yi tOl en betraktelse af de olika ämnen, 
som hänf^-as till fikeijordens organiska beståndsdelar. 

Ulmin och Humin ämnen. 

Dessa ämnen ntgöra väl icke de yigtigaste af alla hit- 
hörande ämnen, men innehållas dock i åkerjorden till största 
qvantiteten, och äro produkter af samtliga växtdelars för- 
störing, samt bildas äf^en af animaliska ämnen, som hem- 
flallit till förmnltning. Ulmin ämnen benämner Muldeb de 
bnma och humin ämnen de svarta ämnen, som, såsom be- 
kant, förekomma i de mera ytliga och de djnpare lagren af 
torf-jord. Bägge sönderfalla, genom inverkan af alkalier, 
i en olöslig och indifFerent samt en löslig och sur bestånds- 
del, af hvilka hvardera för sig bibehåller den ursprungliig» 
ftrgen. De bnma bilda sig först, och ntgöra, enl. Mulokb, 
den första hållptinkten af cellulosans liksom andra org. to- 
nens sönderdelning; de svarta uppstå härefter, hvarför 
han benämner deras bildning den andra håUpunkten af 
den org. sönderdelningen. Bildningen af dessa bruna ämnen 
sker i omedelbart sammanhang med upptagande af syre och ut- 
•veckling af kolsyra, hvilket dock icke skall förstås sålunda, 
att i följd af denna process en på syre och väte rikare produkt 
skulle qvarblifvra. Stärkelse, gunmri, socker, cellulosa, de så- 
kallade inkrasterande ämnena i värtemes vedcell» filrgas vid 
hnmifikation bruna, upptaga syre och afjgifra kolsyra, men 
förlora liktidigt vattnets element (syre och väte). Det** 
är orsaken dertill, att de urspmn^ga ämnena, oaktadt bild- 
ning af kolsyra, blifva rikare på kol och derjemte äf^en 
fattigare på väte odi syre. Denna omsättning varar så 
länge, till dess ett visst jemnvigtsdllstånd intrftdt och nya 
grupper hafva bildats, hvilka äga en viss stabilitet odi 



19 

denna i högre grad än de substanser, nr hvilka de haf^a 

bildats. De bnma ämnena bildas företrädesvis på torra 

lokaler, under luftens tillträde, under det de svarta hufvud- 

sakligen bildas under vatten, vid saknad af luftens tillträde. 

De ämnen, som Muldeb benämt humin oeh humin- 

syra, af hvilka den förstnämde är olöslig, den andra löslig 

i alkalier, förekomma till största qvantitet i torf, äfvensom 

i tillbörlig grad fi^rmultnade växtdelar och kunna äfven 

genom konst framställas af samma beskaffenhet, som de 

hvilka bildas i naturen. Förr än de likväl uppstå, bildas 

hnma och svarta ämnen. De bruna innehålla väte såsom 

det finnes i Humussyran C** H» O*. Anmärkningsvärdt är 

att dessa bruna ämnen, likasom de svarta, genom alkalier 

sönderdelas i en löslig odi en olöslig del, och att de vid 

denna behandling icke förlora den större qvantitet väte de 

iimehålla, hvaraf man kan draga den slutsats, att denna 

ökade qvantitet väte icke beror af en tillfällig tniblandning 

af ett främmande ämne. Dessa bruna ämnen har Mulder 

benänmt tdminämnen. 

Ehuru analysen af ulmin och huminsyra ådagalagt, 
att de äro bestämda kemiska substanser, så äger dock en 
stor olikhet rum, i afteende å deras vattenhalt, en olikhet 
som är beroende af d^ras oHka ursprung. I närmaste sam- 
manhang hftrmed står äfven deras olika mättningskapacitet, 
löslighet och andra egenskaper. Om ett af de anförda 4 
organiska ämnena, i fugtigt tillstånd be&mer sig i beröring 
med en substans, som är inbegripen i en kemisk verksamhet, 
så bildar den, under upptagande af syre, en ny grupp, 
hvilken i vatten löses lättare än ulmin och huminsyra, 
<K^ som af BfiRZELius blifvit upptäckt i källvatten. Detta 
är nu den tredje håUputJcten vid de organiska ämnenas ke- 
midca sönderddning. 



20 

Denna likaledes bruna substans kallades af dess upptäc- 
kare (Berzelius) käUsatssyra eller apokrensyra (Mulder) 
och kan afskiljas från ockra, åkeijord och vatten. Den 
kan äfven framställas genom konst. Jemte apokrensyra fin- 
nes äfv^^ alltid^ till större eller mindre qvantitet, en hvit 
gelatinos substans, som Berzelius benämnde käUsyra och 
Mulder hrensyra. Denna hvita syra färgas till brun, då 
den är i beröring med syre. Den kan omvändt bildas af 
apokrensyra och åter öfverföras till hrensyra^ beroende derat 
om den utsattes för desoxiderande eller oxiderande inflytelser. 

Hvilka förändringar de bruna änmena ännu undeiga, 
är icke noga bekant, så mycket känner man dock, att syre 
upptages. Den bruna apokrensyran blir gwom väte in 
statu nascendi fullkomligt färglös. På olika lokaler af åke^ 
jorden äger en tvåfaldig, alldeles motsatt verksamhet mm, 
nend. oxidation och reduktion. Oxidation äger rum, då 
luften äger fritt tillträde till jorden, reduktion deremot, 
då detta icke är fallet, såsom i lägre belägna delar af 
åkerjorden, hvarest jorden är mindre lucker, eller på så- 
dana ställen, som äro utsatta för en högre grad af fog- 
tighet. Då den oxiderande verksamheten i åkerjorden är 
den, hvilken befordrar växtemes fullkomliga utveckling, är 
det klart, att en rationell jordbrukare bör från sin åkeijord 
aflägsna alla de förhållanden, som mer eller mindre inskränka 
denna oxidation. 

Ulmin och Ulminsyra. 

Såsom resultat af sina undersökningar af mullkrop- 
pame har Mulder erhållit, att de bruna och svarta humu^ 
ämnena ski^a sig från hvarandra endast i det hänseendet, 
att idminämnena innehålla mera väte (H^) än hmiin 
kroppame. Han antager, att huminbildning alltid för^gå^ 



21 

af nlminbildniiig, hvarvid ett olösligt och ett i aUcaUer lös- 
ligt ämne bildas, hvilka bägge innehålla mera väte, &n som 
erfordras f5r det föiiiandenvarande syre att bilda vatten. 

Humin och Huminsyra. 

Om man längre tid utsätter socker, cellulosa, stär- 
kelse, växtslem eller gummi för inverkan af syror, erhålles 
icke ett brunt, utan ett svart ämne, och samma ämne före- 
kommer äfven i de djupare torflagren, i hvilka de vegeta- 
biliska ämnen, som gifvit upphof åt torfbildningen, äro ut- 
satta för likartad inflytelse, vid hindradt lufttillträde. Vi 
anse det öfverflödigt, att här meddela resultaten af de 
analyser, som blifvit verkställda för utredningen af dessa 
elemäntära ämnens sammansättning, och sammanfatta endast 
hvad man, enligt Mulder, känner om humuskroppame i 
åkerjorden under följande 4 punkter: 

l:o) VegetabUiska ämnen färgas, under upptagande af 
syre och afgifvande af kolsyra, i jorden bruna, och bUda en 
grupp af kroppar, hvilka innehålla en i aJkalier löslig och 
en i desamma cHMig beståndsdel. 

2:o) Förblifva dessa ämnen längre tid under samma 
inflytanden, tmder hvilka de blifvit bUdade, öfvergå desamma 
tiU en grupp af ämnen, som, utmärkande sig genom mörk- 
brun dier svart färg, äfven inneMUa en i aOcdlier löslig 
odi en i desamma olöslig beståndsdel. 

3:0) Den i aJkaUer lösliga delen är, aUt efter de ämnen 
från hvifka den leder sitt ursprung, något cUka. Den vä- 
sentliga karäkteren af dessa ämnen är dock öfverensstäm- 
♦»ande, så att icke större olikhet dem emeUan äger rum, än 
^neUan de dika arteme af socker. Såsom dessa innehåUa 
äfven htmiussyroma olika qvantitet vatten. 



22 

4:0) I åkerjorden äro htimtissyroma tiU en dd före- 
nade med baser. Deras stora benägenhet att förena sig med 
ammoniak, och den kraft, med kuUken de vid sig binda 
ammonidken, är en egenskap, som gifver dessa ämnen en 
högst vigtig betydelse för åkerjorden. 

Humussyrade salter. 

Då hvaije år, genom qvarlefVor af en tidigare vege- 
tation och gddningsämnen, yegetabiliska och animaiiska äm- 
nen tillföras åkerjorden, är det klart, att härigenom i yatten 
olöslig hamns bildas i jorden. Denna skiljes genom kolsy- 
rade alkalier i olöslig hwinin och huminsyra, hyilken ge- 
nom de kolsyrade alkaliemes inflytande omsattes sålunda, 
att antingen dubbelt kolsyrade alkalier och kolsyradt 9lkaä, 
eller endast hnmnssyradt alkali bildas. Detta salt ir Täl 
lösligt i vatten, men härvid äger dock det förhållande ram, 
att en ganska ringa qvantitet deraf löses i åkeijordem, eme- 
dan detta salt till en del genom ytattraktion ganska hård- 
nackadt qvarhålles af de organiska ämnen, som innehållas i 
åkerjorden. I en jord, som är rik på hnmus, kan af sådan 
orsak icke kolsyradt alkali äga ett fortfarande bestånd. Den 
humussyrade ammoniak som finnes i åkeijorden, förlorar i 
densamma under intet vilkor ammoniaken, utan förhåller 
sig gent emot andra baser nästan 8ås(mi en sjrra, så att 
densamma med dessa bildiu: dubbelsalter. Likaså kan icke 
M ammoniak äga bestånd i åkeijord, som iuneUtUer i alka- 
lier löslig humussyra, emedan denna syra fbllkomligt bin- 
der ammoniaken, och fortfarande upptager detta ämne Mn 
luften. Tillföres ammoniak genom gödningsmedel, bindes 
densamma genast af humussyran, om densamma förefinnes 
till nödig qvantitet. Såsom Bebzelius meddelat upptager 



28 

deu lösliga humussyrau i föreoiog med alkalier syre och 
aSg^er kolsyra, hvilket väsendligt befordras genom n&ry«ro 
of anunoniak. Sikort är, att åkegordeas hiuaaisyra omaftttes 
till apokrensyra, förr äa dea söftdordelas i kolayra och vat- 
ten, ehura det icke &r med s&kerhet utredt^ huruvida hela 
den qvantitet homusi^yra, som finaes i jorden, genomgår 
denna omsättning. 

Lösliga kalk och magnesia salter omsättas genom 
åkerjordens upplösta kolsyrade alkalier till svårlösliga dnb- 
l>elf5reningar af humussyrad ammoniak kalk och humussy- 
rad ammoniak magneeda. Detta är äfven förhållandet med 
fösUga jemoxid- och oxidul-salter, äfvensom med salter af 
mangan. Såtanda finner man, att hunmssyran binder ba- 
serna vid åkeijorden, så att de icke från densamma aSägnas 
med regnvattnet. Kolsyrade alkalier äga i hög grad för- 
måga att sönderdela humissyrans dubbelföreningar med 
kidk, magnesia och metalloxider, emuedan de afidoUa baserna 
och bilda lOsitiga faumussfyrade alkalier. Med leijorden bil- 
dar humussyran ett i vattea ganska svåriösligt salt, som 
ändock såsom kalk och magnesia salterna är lösligt i kol- 
syrade alkalier. Af hvad som blifvit anfört inser man lätt, 
att humussyran spelar en vigtig roll vid den kemiska om- 
sättningen i åkeijordw i det hänseende, att den vid den- 
samma binder de växtnärande salter, som inmehållas i den- 
samma^ och att således den qvantitet himusqrra, som änn^ 
i åkeijorden, bör betraktas såsom ett vigtigt kapital, som 
konserverar jordens växtnärande ämnen för kommande behof . 

Apokrensyra. 

Alla humnsämnen. omsättas, enligt Mulpeb, utan un- 
dantag, genom inverkan af salpetersyra, till apokrensyrad 



24 

ammoniak. Detta f5rhållande är af vigt, för k&imedomen 
om den invecklade kemidca verksamhet, som ftger mm i 
jorden, i hvilkai, genom dé gödningsänmen m. m., som till- 
föras densamma, salpetersyra fortfarande bildas. Aesoltatet 
häraf är, att hnmnssyran omsattes till apokrensyrad ammo- 
niak, hvilken sedermera bildar dnbbelsalter med de oorga- 
niska baser, som innehållas i åkerjorden. 

Krensyra. 

Denna syra, som icke kristalliserar, har icke, såsom 
fallet är med den brona apokrensyran, kmmat genom konst 
framställas, men saknas ändock enl. Mulder icke i någon 
åkeijord, ntan den förekommer förenad med ammoniak 
Krensyran är, likasom dess salter med alkalier och jordar- 
ter, f&rglös, och omsattes i fagtigt tillstånd lätt till apo- 
krensyra, hvarvid syre upptages, men icke någon kolsyra 
bildas. Utsattes apokrensynm för sådana inflytelser, som 
verka reducerande, omsattes den åter till krensyra. 

Salter af Krensyra och Apokrensyra. 

De hnmusEfysade saltema förkomma i förhållande till 
andra salter till gamska betydlig qvantitet i åk^orden. Dd 
apokrensyrande sattema äro brona, de krensyrade hvita. 
Begge lOsas lika lätt i alkalier, men de apokrencfyrade sal- 
teme upptagas af alkaUska jordarter mindre lätt än de 
krensyrade. Fria från ammoniak förekomma de aldrig i 
åkeijorden, hvilket äfven gäller om kali, natron, kalk, ocb 
magnesia saltema. Dessa salter måste således betraktas 
såsom dnbbelsalter, af hvilka den ena länken är ammoniak 
saltet. Krensyrade salter med kalk, magnesia och jem- 



j 



25 

oxidnl äro lösliga, de med jemoxid och magnesia der- 
demot svårlösliga, ett föiMllande, som gifv^er dessa kren- 
srjrade salter ett framstående yflrde. 

Beträffande åter hamnssyrans och apokrensyrans sal- 
ter hax MuLDEB erfarit, att dessa syrors salter med kalk^ 
magEesia och metalloxider erfordra kolsyrad ammoniak eller 
kolsyrehaltigt vatten, för att npplösas. Öfveralt, hyarest 
krensyra innehålles i åkerjorden, kunna kalk, magnesia, jem 
och mangan npplösas äfven utan kolsyrad ammoniak och 
kolsyrehaltigt vatten, endast genom rent vatten. Man finner 
h&raf lätt, att denna krensyrans egenskap är af ganska stor 
vigt, emedan denna syra alltid finnes i åkerjorden, och att 
således i fÖQd deraf rent vatten kan ntöfva de verkningar, 
för hvilka man ansett närvaro af kolsyrehaltigt vatten ab- 
solut nödvändig. Häraf följer, att kalk, magnesia, jem- 
ondnl och manganoxidul i form af krensyrade salter upp- 
lösas och således kunna upptagas af växteme och att så- 
ledes icke något annat lösningsmedel är af nöden i åkerjorden, 
då denna alltid innehåller krensyra, om den skall kunna 
anses god. Detta gäller äfven beträffande fosforsyrad 
kalk och fosforsyrad ammoniak magnesia, hvilka bägge 
med lätthet lösas i krensyra. . 

Tager man nu i betraktande hvad som blifvit anfördt 
om de krensyrade salsemes löslighet, så kan man lätt utreda 
orsaken dertOl, att under och efter ett regn, om nödig vär- 
m^rad icke saknas, växterna utveckla sig raskt, icke alle- 
nast derföre, att de erhålla vatten, utan äfven derföre, att 
UkHdigt bildas en syra i jorden, hvttken bringar de växtnä- 
rande ämnen jorden innéhåJier i uppWming, så att de kunna 
upptagas af växtanes rötter. Klart är, att den större eller 
mindre vftxtmassa, som af denna ökade vegetation är en 
följd, står i förhållande till den qvantitet af dessa växtnä- 



rande amnea som iimalv&llas i jorden, odi att såledoB det 
kolsyrehahiga vattnet, hvars vigt och värde icke fär under- 
kännas, dock icke spelar en så utedntande roll i detta li&n- 
seende, som allmänt antages. 

Sihiderdelnings proihikter, hvffka fcke hSra till 
Humusämnen. 

De qvarlefvor af odlade växter, som åter tillföras d^ 
odlade jorden, likasom de gödningsämnen, hvilka användas 
för att öka jordens förmåga att frambringa en rik v^fe- 
tation, innehålla ägghvita, och denna ä^ghvita, ondier hvil- 
ken form den ock må förekonuna, sönderdelas i fljgftiga ocb 
icke flygtiga produkter. Ehnru man icke närmare kSnner 
dessa produkters beskaffenhet och sättet hora desamma bil- 
das i jorden, anmärka vi angående dessa endast, att ägg- 
hviteänmen i jorden sönderdelas och bUda fö^fande ämnen 
aåiom produkt af farmtiUningen: leudn, smörsyra, vak- 
riansyra, metacetonsyra, profionsyra^ smörättäcsyra, m. tn- 
Dessa ämnen för^mma i aynnerhet d^, hvarest lim och 
limgifv^ande ämnen i jorden öfveigå till förruttnelBe. I>^ 
i jorden uppträdande ättiksyran, sönderdelas i kolsyra och 
vatten. Oitr^nayra och vinsyra, hvilka n^ många växt- 
qvarlef^or tillfönui jorden, sönderdelas näimast i oxalq^Ta 
och ättiksyra, hvilka åter sönderdelas i bdsyra och vatten. 
Äppeletyran omsattes, vid förruttnelse i jontao, till berDSteos- 
syra ocb smörättiksyra, och socker, som aUrig saknas i de 
gödningsftmnen, som tiflföras j<»rden, söaderddas i densanuaa 
till n^ölksyra och smörsyra. Att dessa utöfva inflytande 
på de växtoflrande baser, som innehållas i åkegorden och 
sålunda ingripa i den keimslca ^ocess, som i densamma äger 
rom, må här endast i förbigående anmärkas, emedan den 



27 

nftrmare ^ocessen härvid änBU kke är på ett tillfredstäl- 
lande sätt Btredd. 

Åkerjordens flygtiga syror. 

Vi anse oss icke här behöfva vidröra det sätt^ på hvil- 
ket dessa flygtiga syror a&ki^jas från jorden^ och anmärka 
äfven i förbigående, att under olika omständigher flygtiga 
ämnen af omvexlande beskaffenhet kmma erhållas från jor- 
den. I åkerjoorden samlas allt, hvad växteme och ^j^^^i^? 
Sfven utan tillförsel af gödningsämnen^ afeöndra ifrån sig, 
och såsom sönderdehiings produkter af dessa ämnen måste 
de flygtiga syrorna betraktas. Det är väl bekant, att vid 
högpre temperatnr många ämnen, som sönderdelas, afgifva 
fljgrtiga syror såsom produkt af denna sönderdelning, hvaraf 
följer, att de äjfven måste förekomma i åkerjorden, då dessa 
ämnen här förmttna, om ock måste medgifvas, att de kunna 
ly^trftda under annan form än den de samma innehafva, 
då de bildas under afvikande yttre förhållanden. Säkert är, 
att öfverallt hvarest gödningsmedel tillföras jorden, flygtiga 
organiska syror äifven med densamma inföiiifvas, och att 
. deras funktion är att verka såsom lösningsmedel samt så- 
lunda understödja dm verkan man förut velat utesktande 
tillägga det kolsyrehaltiga vattnet 

Men, om desamma sålunda, då de i åkerjorden före- 
kttOBsna till ringa qvantitet, såsom lösningsmedel verka för- 
delaktigt, måste äfven medgifvas, att desamma, om de till- 
föras jorden till allt för stor qvantitet, relativt till baserne, 
på vegetationen utöfva en motsatt verkan. 

Man har, enligt Muldeb, funnit dessa flygtiga syror, 
såsom ättiksyra, proprionsyra, smörsyra, myrsyra, capren- 
syra, bemstenssyra, steadnsyra, m. fl. i vatten från olika 



orter. Detta förhållande &r af ganska stor vigt, emedan 
man deraf är berättigad till den slutsats, att desamma bil- 
dats i jorden och irån denna blifvit aflägsnade . med det 
genomträngande vattnet likasom att de bildats genom f5r- 
multning af de organiska ämnen, som, under form af qvar- 
lefvor af växter och djur, blifvit införlifvrade med jorden. 
Visserligen måste medgif^as, att närvaron af dessa syror i 
jorden är öfvergående, emedan de alla, under inflytande af 
syre, sönderdelas till kolsyra och vatten. Säkert är, att, 
om de uppträda endcust under vegetationstiden, och om de 
innehållas i gödningsmedlen, man deraf kan draga den slutsats, 
att de organiska ämnenas funktion i den odlade jorden icke 
än inskränkt endast till den som man tillagt humus, utan 
att denna måste uppskattas högre. Väl bekant är, att en 
god åkerjord reagerar alkaliskt, men i jorden förekommer 
ea kemisk verksamhet^ som verkar ett jemnvigts tiflståiid 
mellan alkaliema och syrorna i åkeijorden, ett tillstånd, 
som, på ett till&edstäQande sätt, förklarar denna åker- 
jordens alkaliska reaktion, oaktadt närvaro af syror i den- 
samma. 

Hvad vi ofvanföre anfört om de organiska bestånds- 
delame af åkeijorden kan i koithet sammanfattas sålunda. • 

Oenotn förmultning af aUmänt i åkerjorden förekom- 
mande ämnen, som härstamma från växt- och djurriket, bilr 
dos ett brunt pulver {ulmin), som tUvecMar karakteren af 
en syra (vlminsyra), hvilken kan innehålla dika qvantiteter 
syre och väte och hvars sammansättning uttryckes genom 
formeln C** JB^ 0^. Af denna bildds, genom inflytande af 
syre, en annan syra {apokrensyra) likaledes af brun färg, 
hvars sammansättning uMryckes genom formeln C^ B^ O". 
Af apokrensyran bildas, tmder sådana inflytanden, som be- 
fordra oxidation, en tredje, färgtös syra Qcrensyra) C^ Ä" O", 



29 

hviOcen genom reduktion kan återgå till apokrensyra. Sal- 
ter af dessa 3 syror förekomma i hvarje god åkerjord och 
en utmärkande egenskap hos dessa salter är att de upptaga 
ammoniak. Denna egenskap tillägger desamma ett högt 
värde för åkerjorden, emedan den för vegetationen vigtiga odi 
i handeln dyrköpta ammoniaken genom desamma bindes, så 
att den icke från jorden aflägsnas med regnvattnet. Men 
dessa salters höga betyddse för åkerjorden ökas genom de- 
ras egenskap, att vid jorden binda äfven andra baser, och 
deras synnerliga benägenhet att bilda mångbasiska salter. 
Dessa mångbasiska salter spda åter å sin sida en inång- 
fdldig och vigtig roU, så tiU vida, att de l:mo antingen 
binda ytterligare baser eller 2:do, vid sönderddning af de- 
ras organiska syror till kolsyra och vatten, täsätta dessa 
salter för inflytande af kolsyréhaUigt vatten, hvarigenom de- 
samma upplösas, éUer 3:o upplösas dessa salter sjelfva genom 
öfverskott af kolsyra och ammoniak, så att de kimna upp- 
tagas af de odlade växteme. 

Af hyad ofvanfor blifvit anfördt beträffande de orga- 
niska ämnenas vigt och betydelse för frambringande af en 
rik vegetation, kan man således draga födande för det 
praktiska jordbruket vigtiga slutsatser. 

1:0) Att humus ämnen i den odlade jorden öro ett 
nödvändigt viVcor för växtemes frodiga utveckling, emedan 
genom dessa ämnens sönderdelmng i kolsyra och vatten samt 
organiska syror, lösningsmedlet bildas för de mineraliska 
växtnärande ämnen, som, icke lösUga i vatten, tillföras åker- 
jorden, och hmOca, om de icke upplösas, således icke kimna med- 
föra den verkan på vegetation, som med desamma åsyftas. 
2:o) Ätt en rationell jordbrukare bör upprätthålla och 
i fäU af behof föröka den nödiga qwmtiteten humus i åker- 
jorden, så att den icke uttömmes, hvaraf följden skulle blifva 



30 

en inskränkt kemisk verksamhet i den odlade jorden, med 
lägre jordtemperatur såsom omeddbar fiHjdj och i samma för- 
hålkmde försvagad vegetation, om ock ökad qvantitet mine- 
raliska gödningsmedel skulle infihUfvas med jorden. 

3:0) Att sättet^ att vid odUng af kärrmark bränna 
jorden, bör förkastas, såsom ett onödigt slöseri med den dyr- 
bara muUjorden, och att den gödande askan efter bränning 
bör ersättas genom mineraliska gödningsämnen, i hviOca kaU 
salter och fosforsyra spela hafvudroUen, hvaraf följden 
är en ökad kemisk verksamhet, som höjer jordens af naturen 
låga temperatur tiU förmån för de växter som odlas i den- 
samma. 

4:0) Att den ganska allmänt i Finland fördcommande 
seden, att genom beredning af kompost, i hvUken kärrjord 
spdar hxifvudroUen, (fåUspiUning) öka spiUnings förråda 
på gården och åkerjordens mnUämnen från kemisk st/npwAt 
är ftdOcomiigt raäoneU. 

5:o) Att tUlblandning af kärrmyUa tiU den animaUdca 
spiUningen är rationell, emedan härigenom den dyrbara cm- 
m&niaken bindes af humussyran, och humusqvantiteten i 
åkerjorden ökas tiU förmån för den under den varma års- 
tiden oaf brutet fortgående kemiska omsättning, som äger nm 
i en väl vårdad åkerjord. 

6:o) Att tiUforsel af större qvantitet brWnd kalk IM en 
odiad jord, som icke innehåller öfverskott af m^iUämnen, är 
irraUionell, emedan humusämnen genom kalkens infhfkmde 
tiU aM för stor qvantitet sönderddas i kolsyra odt vattenj 
som ctflågsnas från den odlade jorden titt stor skada f^ 
vegetationen under följande år. 

7:o) Att vjteshUande användning af konstgjorda gödnings- 
ämnen uMömmer jordens humusämnen tiU skada för siwr- 
den under följande år. 



31 

8:0) Att, i öfverensstämmélse härmed, benchnningen af 
Tumstgjorda gödningsämnen såsom hjelpgödning, är fufOcom- 
ligt rationeU. 

9:o) Ätt kärrjordj genom tillförsel af lerjord odt fdHir 
spatrsand, såsom material för hOdning af den zeolitiska 
beståndsdelen i jorden, med tiden upphöjes till heder och 
värdighet af boWcer, *) som utmärker sig genom en, högre 
temperatur och minskad fara för nattfrostens härjningar. 

Shtligen tilli^ga vi endast, att de välbekanta vatten- 
knltnr-fSrsöken tydligt och klart ådagalägga: 

l:o) Att af oorganiska ämnen i upplöst form växteme 
kiinna utveckla sig fidlständigtj och således af oorganiska 
ämnen bilda organisk väfnad. 

2:0) Men icke, att humus ämnen icke äro af någon be- 
tydelse för den vegetabiliska utvecklingen i naturen; ty alla 
mineräliska gödningsämnen kwnna icke lösas endast i vatten^ 
utan i kolsyra och vatten, éäer organiska syror j hviOca äro de 
sista produkterna af de organiska ämnenas sönderddning i 
jorden. 

Detta är den vigtiga roll, som hnmusämnena spela i den 
odlade jorden. Hvilken skön ordning uppenbarar sig icke 
här, i det afeeende, att växteme af oorganiska ämnen bilda 
organiska, hviUca åter af djuren, som icke kunna Ufva af en- 
dast oorganiska ämn^n, användas för deras fysiska uitveckling. 

Odlad jord, som genom upprepade skördar, hvilka af- 
läggnas från jorden, utan att jordens förlust af växtnärande 
ämnen ersattes, måste förr eller senare, förlora sitt värde för 
knltnren. Detta blir det slutliga resultatet af det extensiva 
jordbrukssystem, som blifvit infördt i Amerika och södra 
Ryssland, hvilka länder, utmärkta genom sin rika jordmån, 



*) Förutsatt, att vattnet från kärret tuUständigt kan aflägsnas. 



32 

nu exportera ofantliga qvantiteter säd; men då detta inträf- 
far, kan jorden icke mera frambringa den qyantitet säd, 
som är nödig för befolkningen. Brist på mineraliska göd- 
ningsämnen kan nnmera lätt ersättas genom konstgjorda 
gödningsämne, men, för att ersätta hamus ämnen i åker- 
jorden, då de blifnt uttömda, dertiU fordras decennier och 
tillgång till kärrmylla, hvilken icke ånnes att disiH>nera på 
alla jordlägenheter. 

Ja, vi afsluta dessa betraktelser med att uttala den 
åsigt, att en jordägares moraliska pligt ör, att icke från den 
jord, öfver hvilken han med f uttagande rätt disponerar, ut- 
tömma dess förråd af organiska beståndsdelar, till skada för 
kommande generationer. 



OTi^ 



DE ARKAISKA BILDMGARNA 



I NORDÖSTKA DELEN 



AF 



JAALA SOCKEN. 



AF 



•^T. RJ^SyCSJ^TT. 



Om de arkaiska biMningarna i nordöstra 
deten ai Jaala socken. 

Usder somBaaren 1888 nndersSktes för det geologiskat 
kartv&rkets r&kBing af stad. J. Sederholm och mig blaad 
annat n(H:'d58tra delen af Jaala socken. Då det torde räcka 
något tiotal år eller mera innan de då gjwda iakttagelserna 
publiceras af vårt lands geologiska kommission, kan en ti^ 
digare redogörelse af denna trakts omy&xlande bårgformar 
tioner möjligen vara af intresse. Redan förut (Finska vet. 
soc. förh. XXVI Mineralogiska och petrografiska medd. IX,43) 
har herr prof. F. J. Wiik beskrifnt några basiska emptiv 
från detta ställe. 

Jaala socken är ett gränsområde- mellan det n(»*dvästra 
hörnet af det qrdfinska rapakivigebitet och omgii^ande äldre 
bildningar. I liidbet med förhållandet på flere andra sådaaa 
stäU^QL är omväxlingen äfven här mycket stor såväl mellan hnf* 
vndslagen af häi^arter s<Hn hos samma species. Öfver hnfvnd 
taget är detta område en emptivterräng; af de skiffidga 
birgartema kan endast en del betecknad såsom gneis i egent< 
lig mening; de öfriga ha#va en mycket problematisl: nator^ 
Döma mångfald och (dikfoimighet hos bärgartema föfsvå- 
rar nqrck^ bestämmandet af deras geologiska sammanhörig^ 
het och åtsUlnad. En annan omständighet^ som värkatf 
menligt på afgörandet af massornas inbördes förhållandei^ 
är de lösa bildningarna, som täcka b&:ggnmden. Endast 



36 

på få ställen hafva kontakt- och gångbildningar kunnat iakt^ 
tagas. De vigtigaste gmnderaa för fastställande af bärg- 
artemas relativa ålder äro därför deras uppträdande i stort, 
sådant det synes på kartan, och deras petrografiska egen- 
skaper. 

De massformiga bärgartema utgöras af fl^e slag af 
graniter och basiska eruptiv. Åf de förra finnas repräsen- 
tanter för alla de tre groi^ér, i hvilka prof. Wiik (i Öfver- 
sigt af Finlands geologiska förhållanden) anser att de finska 
graniterna böra indelas, nämligen gneisgraniter, porfyrgra- 
niter och gånggranit. De kristalliniskt skifiäiga bärgar- 
tema däremot intaga em mycket svår bestämbar ställning. 
Under det en del synas vara värkliga laurentiska lager, 
äldre än större delen af de empitiva formationerna, visa andra 
ett otvätydigt samband med de maasformiga bärgartema. 

I. De äldre grpanlterna. Oneisgrranlterna. 

östra delen af det undersökta området mellan Pal- 
jakka i norr, Mäkelä, Puolakka och Hartola i söder samt en 
mindre terräng mdlan Linnajärvi och Salajärvi vid gränsen 
emot Heinola socken upptagas af massformiga bärgarter, hvil- 
kas uppkomst sammanfaller med bildningstiden för andra i 
de äbta laurentiska lagren uppträdande granit* och gneis- 
granitrarter. För detta talar icke blott den petrografiska 
likheten med dessa, utan äfven d^as förekomstsätt. De äro 
nämligen ickB öfverallt fulMänd^t massformiga, utan fi^rete 
flerestädes en mer eller mindre utpräglad parallelstmktnr. 
Str^Eningsriktningen är nästla densamma inom hela områ- 
det: N 40<»-^0<^ O, d. v. s. den för gneisskikten i södra Fin- 
land gem^usamma. Yidare haf^a i ingen af de omgifvande 
bärgartema gångar af de i fråga varande anträffiats. 

Dessa äldre massformiga bärgarter utgöras af ortoklas- 



87 

gndtgranit och granit samt en sträckad granit mellan Linna- 
och Salayärvi, som till sammansättning något afviker frän 
de föregående. 

OrtoUasgranit och gneisgranit Denna bäj^art inta- 
ger större delen af ofvan beskrifha terräng. Den bildar af- 
nmdade, stundom starkt förklyftade, ganska vidsträckta och 
höga bärg. Den är medelkomig, af ^usröd f&rg och består 
hnfmdsakligast af kvarts och fältspat. Kvartsen är grå, stun- 
dom ametistfärgad. De i massan tämligen jämt fördelade 
kornen sakna hvaije tecken till kristallfonner och uppnå en 
storlek af 1 till IVs m. m. i diameter. Den ljusröda fUtr 
spaten, som ger bärgarten dess färg, är den öf^ervägande 
beståndsdelen. Den är af två slag: ortotom och mikroklin kar 
lifSltspat. Äfven den saknar tydliga kristallytor. De en- 
skilda kornen uppnå en längd af 2 m. m. Den tredje af 
granitens beståndsdelar, glimmem, är biotit. Den förekom- 
mer sparsamt inströdd som bladiga massor, som ofta få en 
ganska stor utsträckning (4—5 m. m.) i spjälkbarhetens rikt- 
ning. Skarpt skilda från den ljusröda massan framträda tal- 
rika mörkröda, nSstan svarta fläckar. De haf^ra en storlek 
af V2— 1 <^- i diameter och äro på ett a&tånd af 2-~5 cm. 
från hvarandra. Till största delen utgöras de af komig 
mörkröd granat utan tydliga kristallformer; därtill ansluter 
sig dikroit, som är mydket förvittrad och ofta har öfvör- 
gått i pyrargillit, samt något muskovit (P). Äfv^en kvarts- 
kom finnas i granatmajssan. 

Bärgarten har ett i hög grad likformigt utseende inom 
hela området. Strukturen är graiiitens vanliga rwt kristal- 
liniska, men endast sällan fullkomligt massformig, utan of- 
tast antagande ett sträckadt utseende. ParaUelstmkturen 
åsladkommes i £räm^ rummet af glimmem, men äfren de 
andra beståndsdelamas uppträdande står i ett visst sam- 



band därmed. De stora granatpartiema äro ordnade i ra- 
der parallela med fikifiriglieten ftfvensom något ntdragåa i 
denna riktning. Likaledes visa kvartsen och fättspaten en 
^tfvérrftgande utbildning i -strykning^rikitafngen bos gneis- 
gtaniten. 

Vid SantaleJiti knnde kontakt iakttagas mellan denna 
bärgart och diabasen på Lantaniemi. Graniten har där nå- 
^ot omvandlats. De stora karaktäristiska granatfläckama 
haf?a försrmnnit närmare diabasen. 

OUg^Uasgrattit oek gneisgrai^ Denna bärgart fin- 
nes i mindre partier inom den röda ortoklasgneisgramtOL 
Den visar ^ så stor likformighet på iddlda stSUen som denna 
Mrgart. Såväl till stmktor som sammansättning kan den' 
inom ett litet område växla betydligt. En för de iskilda va- 
rietetema gemensam beståndsdel är utom kvartsen och mag- 
nesiaglimmern f&ltspaten. Den utgöres uteslutande af ea 
gul eller grå plagioklas, som har spec. vigten 2,6* samt op- 
tiska förmörkningslinien på basiska planet lutande cirka 3® 
mot kanten 9. och brakypinakoiden + 10<> mot samma kant. 

b 

Den är således en tämligen normal eligoklas, till samman- 
sättning liknande dem, som förut anträffats i de äldre pri- 
mitiva bildningarna hos oss (t. ex. Tid Sillböle m. fl. ställen; 
jämf. min. medd. Vm, 32 af F. J. Wiik), men skild från 
den som förekommer t. ex. i rapakivi. OligoUasen :förekom- 
mer i individer utan kristaDformer. Storlien hos kornen 
varierar mycket; i alhnänhet äro de 1—3 m. m. i genom- 
-i^äming, men uppnå t. ex. i en porfyrartad oligoklasgneis- 
^ranit från Huhdaqärvi en diameter af c. 3 — 4 cm. Kvartr 
nen är grå tiU Iftigen och finnes i mycket stor ehuru Täx- 
lande mfeigd i de skilda slagen af oUgoklasgndsgranit. Gra- 
nat finnes i små vunda kom i nfistan alla varieteter af demia 
bftrgart Stundom kan dess krifltattfonn iidcttagas ooh vi- 



39 

^SREur mg då Vara ikoBitetraederå {Shéti hos de skä^a ^- 
"fema)- I den gnelsartade oligöklasporfyren norr om Hnh- 
dafirfärn saknas detta mineral helt och hållet. 

FoIIkomligt maäsformig o%dklasgranit finnes endaisrt; i 
ett mindre parti söder om Hahdaqftrvi samt i östra délén 
"at området mellan Vuohi|]tttVi och Lahnajairi. På alla andra 
"^NAllen hiär denna bärgart antagit ett flasrigt, gneisartadt 
'Utseende, Detta beting:as af glimmem, som antingen jämt 
fÖrdeM inom massan här hladen paratlela med slkiffrighe- 
t^ dier, såsom i den profyrartade oMgoklasgneisgraniten 
Tid Hnhdafirjärvi år koncentrerad till stora hladiga massor, 
hyilka liksom mörka band i strjkningsriktningen genomdraga 
bärgarten. Oligoklasgneisgraniten har samma stryknings- 
riktning som ortoMasgneisgraniten. Stnpningen är söder 
om Hnhdasjftrvi mot NV, i det nordliga området 25»— 80® 
^ot SO. 

Kontakt mellan de båda bärgarterna har på några 
ställen kilnnat iakttagas. På alla dessa ställen ligger orto- 
klasgneisgraniten öNer oligoklasgneisgraniten eller har in- 
trängt som lagerstockar i delina. biga ställen finnas, som 
*ala för att den förra Mlfnt npidyftad af den senare. 

MéUan UhnäjäM och Salajärvi på gränsen mot Héi- 
^oSa socken finnes en hvit medélkomig granit, som har ett 
något skiffiigt utseende i fi^tjd af glimmems och några andra 
'beståndsdelars anordning i paralléla band och äfiilhtnor. Den 
iibiefaåner trå äing af fältspat, mikrokhn och öllgoklas, i 
imge^ lika mängd. Kvarts finnes i stora klara kom med 
'talrika IrälBkepörer. l^iOl af biotit finnas glest inströdda i 
hela mässan. IJkaså anträffas här och där små t>artl^ af 
iBÖfkgfrOnt lionä)lende. IBn Visftigare beståndsdel är korée- 
rifeen och dess fdrtittringsprodtikter. Den uppträder i ganäka 
iMor^ individer, hvilka vänHgän förékdmma flere äHsaiimiäns 



40 

bildande mörka fläckar och strimmor i å&a ^josa bärgarteiu 
Den är i tonnslipadt präparat klart genomskinlig, icke éir 
ler endast svsigt dikroitisk och i fuljd af förvittriDg gmai- 
lig kring spjälkningsspringorna. Pfi kordieritens a&öndrings- 
ytor flnnes muskovit. 

D& denna bärgart anträffas i så ringa mängd i denna 
socken och dess uppträdande utom denna är obekant, har 
det varit svårt att afgöra dess ställning till andra. Jag har 
ansett den höra till gneisgranitema dels på grand af dess 
petrograflska egenskaper dels emedan den har samma stiyk- 
ningsriktning som dessa. 

2. RapaMvlfbrmationens bärgrarter. 

Det sydfinska rapakiviområdet har förut (af Holm- 
berg, Wiik) antagits sluta i littis socken något norr om Sal- 
pausselkä. Vid 1883 års geologiska undersökningar visade 
det sig att gränsen sträcker sig ända till Heinola socken. 
Såsom förut nämdt ligger den i Mga varande delen af Jaala 
socken vid detta områdes nordvästra gräns. Oaktadt i all- 
mänhet stor enformighet är rådande inom ett rapakivigebit, 
erbjuder det likväl vid gränsen en ganska stor omväxling. 
I Jaala socken anträffas utom rapakivi och en medelkomig 
, röd syenitgranit äfven två andra slag af porfyrartade gra- 
niter och en kvartsfältspat-porfyr. 

Rapakivi. Den typiska „rapakivi^ benämda granitpor- 
fyröft sträcker sig i en halfcirkel från Mäkelä by vid Vuo- 
hgärvi längs områdets södra och västra sida med ett mindre 
albrott mellan Linnajärvi och SaJtgSxvi till PökelH by i nord- 
ligaste delen af d^ma socken. Den liknar i ait förut be- 
^rifiia rapakiviarter från andra trakter. I en fin — eller me- 
delkomig massa af grå kvarts, rödbrun kalifältspat, såväl 
mono- som triklin, svart magnesiaglimmer, samt något mörk- 



41 

grönt homblende äro ellipsoidiska c. 2—3 cm. i genomskiiv 
ning stora fältspatpiurtier a&kilda. Dessa ntgöras af enkla 
indiyider af ortoklas, omgifiia af ett ]|jnsgr5nt oligoklasskal, 
som vid föryittring blir hvitt. I södra delen af området öster 
om landsvägen anträffas en annan varietet af rapakivi. Den 
saknar den finkomiga gnmdmassan och oUgoklasen, som om- 
sluter ortoklasen; den mörka glimmem förekommer i mindre 
mängd. De hofvudsakliga beståndsdelarna äro stora kött- 
röda mikroklin-individer och ganska tydligt kristalliserade 
kvartskom af en ärts storlek mellan dessa. Biq>akivi har 
öf^eralt en fcdlkomligt riktningslös struktur. 

På någja ställen har kontakt mellan denna l)ärgart 
och andra kunnat iakttagas. Gränsen är alltid skarp, men 
några gångar af rapakivi hafva ej varseblifvits. Söder om 
Puvlakka innesluter rapakivi ett större' parti af den röda 
ortoklasgraniten. 

Syenitgranii Om i rapakivi de porfyriskt a&kilda 
fUtspatindividema aftaga i storiek så att de öfvergå i grund- 
massan, och homblendehalten tilltager på glimmems bekost- 
nad, så uppkommer en medelkomig rapakivisyenit, som är 
en mycket vanlig följeslagare till rapakivi, i iqmnerhet vid 
dess gränser. I Jaala socken bildar denna röda syenitgra- 
nit ett större område mellan Eelesjärvi och Pökelän Wää- 
r&järvi. Den består af klara afirundade kvartskom, mörkt 
homblende med mycket kantiga konturer och brunröd rapa- 
IdyifUtspat, som här är mikrokUn, starkt förvittead och in- 
IHrSgnerad af järnoxider. Dessa hafva inti*ängt utifrån eller 
inkommit vid de andra mineralens törvittring, ty i tunnsli- 
padt präparat kan man ännu i midten af större fäUspatr 
individer se en ganska klar och frisk kärna. 

Cfraaitporiyr. I beskrifningen till kartbladet N:o 7 af 
Finlands geologiska undersökning omnämnes, att den rådande 



42 

bärgarten inom Pernå socken vid rapakivigebitets västra 
grftns är en så kaBad ^ftltspatporftrr", som närmare beaäntf- 
Tee. Tämligen lik denna bärgart, ehura betydligt stoitaw^ 
nigare, är den, som intager centrnm af i fråga varande del 
af Jaala socken. Ehnru hörande till samma formation som 
rapakivi är den likväl skarpt skild från denna bärgart. Un- 
der det Sen förut beskrifha „rapakivi" i detta område upp- 
träder i ganska små och låga kullar bildar granitporiyren, 
i Éiynnerhet vid gränserna, stora, branta bärg, som redan 
till färgen skilja sig från rapakivi. Den rödbruna ortokla- 
sen är här ersatt af en hvit. En makroskopisk undersök- 
ning visar att denna bärgart består af en grofkomig massa af 
^WVervägande hvit fältspat ock grå kvarts samt något svart 
glimmer, mörkgrönt homblende och obetydligt af violetta 
granater bland de två föregående mineralen, samt i denna 
grundmassa porfyriskt utbildade stora (4—5 cm. långa, 2—3 
cm. breda) kännspaka karisbadertviDingar af ortoHas, hvilka 
här i motsats tiU förhållandet hos rapakivi äro öfvervägande 
utbildade i klinopinakoidens riktning. Äfven något kordierit 
tyckes ingå 1 denna bärgart. Liksom rapakivi är den i all- 
mänhet fullständigt massformig. Pä några ställen -finnes 
dock en antydan till parallelstruktur, i det de skilda be- 
ståndsdelarna hafva sin största utbildning i samma riktning. 
Detta intiäffar i några bärg på Huhdaaijärvi sidan, där stryk- 
ningen är N 40» O. 

Etritperfyr. På södra stranden af Maajärvi ftnnes ett 
mindre område, som nppfylles af en porfyrisk, granitiök bärj- 
Äil;, enritporfyr. Dess gräns mot alla omglfvande bärgarter 
Är mycket skarp. Den är en finflcomig, graniösk, äf kali- 
fältspat, kvarts och magnesia glimmer sammansatt bärgart, 
i hvilken ^arte och tUtspat firo porfyriskt itlbildtrfé. KvartB- 
afbridyningama äro dels enhetliga individer del kristaiti- 



48 

Aka aggregat af flere små kom. Den ur grundmassan ut- 
kristalliserade fUtspaten &r röd ortoklas, som bildar afirun- 
dade individer med en diameter af 1 cm. 

Vid lAmajärvi, MaridtiÄj^ärvi, norr om Hartola by m. 
fl. stallen genombrytes den hvita granitporfyren af gångar 
af hxtrtsfältspatporfyr, som fullkomligt liknar den, som fömt 
antrgflats i andra rapakivitenftnger. I en röd tfit felsiti* 
gnmdmassa äro f&ltspat, kvarts och glimmer porfyriskt af- 
skilda. Fältspaten, som är (»toklas^ upptr&der antingen som 
enkla individer eller karlsbadertvillingar, hvilka hafva ut- 
kristalliseradt med flere afbrott, att döma af den skålformiga 
saanmansättningen och de främmande ämnen, ^om finnas mel- 
]«i de skilda lagren. Såväl fibltspaten som kvartsen och 
glimmem hafva mycket väl utbildade kristallformer. Fält- 
spaten uppnår en storlek af ända till några centimeter i den 
största utsträckningen, kvartsen och glimmem endast 1 å l^/a 
m. m. I grundmassan finnas talrika ådror och fläckar af 
en brun substans, som antingen är en förändrad glimmer 
eller något slags järnoxid. 

3. De basiska massfbrmlsra b&rgrarterna. 

I likhet med förhållandet i Satakunta m. fl. granitpor- 
lyrterräi^er i vårt land, har äftren vid gränsema af det vi- 
borgska rapakivigebitet bai^ka masrformiga bärgarter blif- 
Mt observerade. Ehuru af myck^ olika sammansättning på 
de olika fyndorterna hafva de troligen likväl samma gene- 
tiska ursprung odi deras emptionstid torde öfVer hufvud ta- 
get vara senare än granitporfyrens. De olikheter, som de 
viBa, måste till stor del antagas vara förorsakade af lokala 
iMiållanden, såsom becdLaffénheten af den genombmtaa bärg- 
arten, ^^ptionsterräng^is utsträckning, iMytande di senaoiB 
obrutna massor m. m., eller ock bero de därpå, att enip- 



44 

tionen af så stora massor icke skett i ett ögonblick utan 
småniDgom med större eller mindre afbrott De vid olika 
tillfällen utbrutna massorna hafva därvid varit atsatta för 
förändradt tryck, a&valningshastighet m. fl. olika yttre in- 
flytelser. Troligen hafva de också redan vid sitt utbrott 
haft en något skiJijaktig sammansättning. Redan inom ett 
ganska litet område kunna dessa växlingar i sammansätt- 
ning och struktur vara ganska stora, om ock ej så betydande 
att de föranleda en geobgisk åtskilnad. Härpå lenma de 
basiska eruptiven inom Jaala socken flere exempel. Prot 
Wiik har tidigare (1. c.) beskrifvit några af dessa. 

De basiska eruptiven i Jaala socken genombryta alla 
på föregående sidor beskrifiia blb:'garter. De bilda tvänne 
större zoner, den ena med sydostlig/ den andra med syd- 
västlig riktning, hvilka utdragna skulle skära hvarandra vid 
Kuoppalampi, samt ett mindre parti med sydsydvästUg strSc- 
ning, som utgår från samma punkt som de två andra. Dess- 
utom finnas vid Karijärvis strand på gränsen mdlan de båda 
granitporfyrema små gångar af basiska bärgarter. — Dessa 
grönstensarter bilda i allmänhet smk låga afrundade bärg; 
endast på få ställen såsom i nordvästra delen af Lantaniemi, 
nära Eelesjärvi och vid Paljakka få de en större utbredning. 
De äro starkt förvittrade på ytan och omgifvas af ett ros- 
tigt brunt grus, som mycket liknar sönderfirätt rapakivi. På 
Kuisaari och den sydöstra ändan af Lautaniemi visar bärg- 
arten en parallel förklyftning i riktningen N 10<»— 12<> V. 

Hufvudmassan af bärgarten i dessa zoner utgöres af 
grofkomiga, mycket fältspatrika, ofta porfyrartade diabas- 
och gabbroarter. Fältspaten är labrador af spec. v. 2,7 och 
utsträckningsvinkeln på brakypinakoiden — 19®. Denna fält- 
spat, igenkännelig äfven på sina svarta nålformiga mikrokli- 
ter, finnes hos alla grönstensarter i Jaala socken, huru f5^ 



45 

åndrade odi olika hvarandra de f&r öfirigt äro. Den andra 
bestånsdeleii, pyroxenmineralet, v&xlar d&remot mycket i 
birgarter från skilda ställa. Det har nämligen anträffats 
flere slag af såvål rombisk som monoklin pyroxen^ ofta Aeace 
arter inom samma bärgart. En accessorisk beståndsdel, som 
finnes i nästan alla yarieteter af de basiska massformiga 
bårgartema är titan- (och magnet-) järn. 

De iältspatsrika plagioklas-pyroxen-bärgartema intaga 
större delen af områdena Euisaari— Laataniemi och Pa^akka 
Pökdfi. Bärgarten från Episaari, olimrmorit eller hypersten- 
labradorit, är beskrifven af prof. Wiik (1. c). På större 
Mesi af Lautaniemi är den likartad, men mot gränsen till 
den röda gneisgraniten blir den först med^omig och när- 
mast denna finkomi^ samt förändras samtidigt tillsamman- 
sättningen. En mikroskopisk undersökning af en medelkor- 
nig varietet fr^ västra sidan af Lautaniemi visar att den 
ar glimmerhcdUg gabbro. Den består af ungef&r lika mäng- 
da af långsträckta polysyntetiska labradorindivider med de 
karakteristiska, hofvudsakligen med makropinakoiden paral- 
lela mikrolitema och mörka, i genon^kinande ^ns bnmgula, 
afrnndade diallagindivider. Glimmem som förekommer tiU- 
sanmians med diallagen, är en i oregelbundna bladiga mas- 
sor uppträdande mörk biotit. Fältspaten har ofta en gul 
&rg i fö\jd af jämhaltiga infiltrationer på dess sprickor. 
Magnetit saknas i bäi*garten från detta ställe eller finnes 
e&dast i obetydlig mängd. — Den finkomiga modifikationen 
vid områdets gräns mot gneisgraniten vid Santalahti liknar 
d^ medelkomiga nästan helt och hållet till sammansättning. 
Den innehåller likadan fältspat och pyroxen samt glimmer 
i samma proportioner, men dessutom anträffiets i den afrnn- 
dade magnet- (el. titan-) järnkorn i mycket stor mängd. Vi- 
dare är i den flnki^niga varieteten diallagen ställvis ersatt 



af grönty tradigt, nralkartadt honUande. Denna dtorituka 
glimmergahbro har såsem fönit fir nftmdt (sid ^) infturat 
pä den angränsande gneisgiraniteii sfllvnda, att de karaktt- 
riaiiaka granatfläckama hos deima till större delen f&rsnm- 
nit vid kontaktatonen. 

I det norra omr&det har bftrgarten fått ea mera por^ 
fyrisk karaktär. Den grofkorniga diaimparfyren frän Pi^ 
jakka^ som är beskrifVen af |Nrof. Wiik (1. c.) är den rå- 
da&de bärgarten inom östra delen af detta område. I P9- 
kelärtrakten åter har labradorporfyren en sammaasättDing, 
som nännar den till Kuisaaritypen. I &ot titai^inihaM^r 
grofkomig, synnerligen labradorrik grondmaasa, d&r pyrQxe* 
n^QL är af två slag, rombidc, metalliskt skimrande hypeacstm 
och grön, monoklin augit, som om^fver ilen* förra och i ådror 
genomdrager fälti^aten, äro stora^ ända till d>-4 cm. långa 
labradorindivider ntkristalliserade. I områdets i^dvästli- 
gaste del är bäigartens gnmdmassa mörkare^ tätare och 
förändrad till sin sammansättmng. Den utgöres n&mligeii 
här af en mycket finkomig glimmerdiabas {gdbbro), som fort- 
farande är en labrador-por^. En mikroskopisk unders^- 
ning af en stoff från stranden af EnoppaJampi visar^ att den 
svarta gmndmasBan innehåller fältspat, gröngal diallag* mag- 
netik-kom i mängd och något biotit De por^jiiskt firam- 
trädande, utdragna, poly^yntetiska idagioklasindiTidema, ofta 
sammansatta ^fy& två skilda tviUingslagar, uppnå en längd 
af cirka 1 cm* De äro i synnerligt hög grad in^ägiwFade 
af de nållMrmiga mikroUtema) hvilka i två riktningar ge* 
nomdraga det \)aga mineralet, på hvars sprickor ea grön 
sohstaas -^stundom a&att sig. Biotitett ftuiea dels som små 
ruada Qäll i gntndmassan, dels pcntfyriskt a&kiid och badar 
då bladiga partier med ganska oregelbunåna konturs. Grand- 
massan med de afrm^ade dialla^dividema, magnetiten och 



tHotiten liknar mycket deu fink^oiraigia bSrgarten fr&n Saftar 
U^i^ man hår f5]:6kpQiniar diaUa^n i någrt stOrre propor^ 
tJoD, och de m^thaltiga partierna saknas. 

De glimmerl^altiga grönstoosarterna;, i hyilka diall^gei» 
odi Sfven andra. . best|aids4elar i motsats till det vanliga^ föx^ 
UUIwdet hos de eruptiya Bia^soma förek^inma i^ed afnin*^ 
^tde former, antr&ffifts vid de stora områdenas gränser ntot 
de omgifvande bärgartema. De äro troligen npiJLomna xbc\ 
de graftorniga diabasartemjBiy som äro de rådande inom ge*, 
biten, genom inflytande af de angränsande bärgaxterna och. 
af andra obestämbara orsaker. Dessa förändringar haf^a. 
på sina. ställen gått ännu längre, hvarom mera vid beekrifT. 
ningen af de kristalliniskt skiffijga bärgartema. 

Vid Nenloppesjärvi finnes den tredje af de på kartap^ 
utmärkta gångstockama. Den har en betydligt mindre ut*, 
sträckning än de två andra och har troligtvis i fö^d däraf 
varit lättare utsatt för en g^omgående förändring af hela, 
massan. Prof. Wiik har redogjort för bärgartens samman- 
sättning och den intressanta metamorfos, på grund hvaraf 
d^ visar sig hafva uppkommit ur en ursprungligen m^a, 
basisk bärgart. Med a&eende på dess blandade sammansätt-: 
ning har han kallat den kvartshdUig gablrosyenit De stora, 
porfyriskt uppträdande lab/^dorkristallema äfvensom de. 
hvilka ingå i grundmassan äro af alldeles samma slag som^ 
i de förut beskrilha basiska eraptiven^ 

I de små gångarna vid Karyärvis strand finnas de af 
proi WHk oin.iMtmdA minett- dch.kefsstf^on-i^rtade bärgar- 
tema. Dessa gångar äro endast få till antalet (3 observe- 
rade) o(*i hafva en mycket obetydlig uteträckning i rik^-^. 
gea'NV— SO, som. blir ännu mindre^ emedan de till största, 
déton täckaa af lösa bildningar. Nära Maajärvis utlopp fijpr 
nes en sådan gång, där kontakten mellan^rapakivi och gång-. 



48 

arten kan iakttagas. En beskrilaing af sammansättningen 
af denna gångart, som upptagit beståndsdelar nr den gen(»ih 
brutna bärgarten, finnes i den citerade uppsatsen af prof. 
Wiik. — I en annan gång, belägen mera åt N V har bärg- 
arten ett något annorlunda beskaffiät utseende. Den har icke 
en fullkomligt riktningslös-struktur såsom den f&rra, utan har 
sannolikt i följd af de omgifvande porfyrgranitemas tryck 
bHfnt skiffrig med strykningsriktningen N V— S O. Vid mi- 
kroskopisk undersökning befinnes den mörka finkomiga bärg- 
arten innehålla diallag, hornblende, biotit, plagioklas och 
kvarts. I denna glimmerhaltiga diorit-diabas äro diallagen. 
hornblendet och biotiten utdragna i skifinghetens riktning. 
Diallagen är yusgrön, tradig, sprickig och starkt angripen. 
Biotitstänglarua äro ofta böjda och sönderbrutna. Hornblen- 
det är i tunnslipadt präparat Ijusgult eller brunt och liknar 
mycket en del af biotiten, men skiljes lätt genom sina spjälk- 
ningsspringor, sneda ljusutsträckning och svagare dikroism. 
Fältspaten är endast på få ställen fullkomligt Msk; de flesta 
individer äro förvittrade, uppfylda af korta pelarformiga. 
f&i^lösa mikroliter, och hafva en otydlig tvillingsstruktur. 
Här och där i den finkomiga skiffriga massan framträda 
stora ljusgröna labradorindivider, liknande dem från Neulop- 
penjärvi. De äro ända till 1 cm. långa och sanunanstryckta 
normalt mot skiffiigheten. Kvartsen finnes som enstaka kom 
på spridda ställen i bärgarten. 

4. Den yng^sta grranlten GAng^ri^anlteii. 

Under hela tiden af de primitiva formationemas upp- 
komst hafva inom Jaala socken granitemptioner ägt mm. 
Först uppträdde gneisgranitema, sedan granitporfyrema (in- 
clusive rapakivi) och sist gånggranit, yngre än alla förat 
nämda massformiga bärgarter. Denna bärgart finnes såsom 



49 

gångml i gneisgranit, rapakivi, diabas och gabbro. I ail- 
mänhet hafVa granitstockama en mycket liten utsträckning, 
hbgst två fot i bredd, men på några ställen såsom i grön- 
stensartema på Kuisaari och vid Kelesjärvi hafva de en 
mtttighet af 3— 4 famnar. 

Denna ljusgröna medel-finkomiga granit liknar mycket 
och är sannolikt af samma slag som den, hvilken så allmänt 
såsom gångar anträffas i det stora rapakivigebitet. Den be- 
står af en jämt komig kristallinisk (granitisk) blandning af 
kvarts och mikroklin jämte något biotit, som stundom t. ex. 
i graniten från Kuisaari är förändrad till en mörk, föga ge- 
nomskinande substans. 

Ett annat slag af gånggranit finnes i den gneislika 
bärgarten i Kuparivuori på Hartola bys mark. Den upp- 
träder i några lager och gångar i ringa mäktighet. Den 
medelkomiga bärgarten från en gång af 1 cm. bredd inne- 
håUer grumlig, af en gråhvit förvittringssubstans inprägne- 
rad, icke närmare bestämbar föltspat, mindre mängder af 
klara kvartskom samt glimmar af två slag, en gulbrun, spric- 
kig, angripen biotit och en flnbladig, ljus, föga dikroitisk 
moskovit. Vidare finnas magnetitkom, som äro ställvis kon- 
centrerade i grupper i biotiten, ett smutsgrönt kloritiskt mi- 
neral och fibrolitnålar i kvartsen. 

5. De kristalllnlskt sklfErlgra bärgrarterna. 

De kristalliniskt skiflfriga bärgartema i den nordöstra 
delen af Jaala socken bilda större och mindre partier, hvilka 
omgifva den i centrum af området befintliga granitporfyr- 
massan. Ehuru de till det yttre öfverensstämma däri, att 
de haf\ra ett kristalliniskt skiffiigt utseende visa de likväl 
icke blott i sammansättning och inre struktur, utan äfven i 
ana stratigrafiska förhållanden en sådan olikhet, att man 

4 



50 

måste antarga att flere alldeles skilda orsaker eller åtmin- 
stone samma orsaker i alldeles olika grad, medverkat vid 
deras bildning. Somliga visa sig i såväl petrograflskt som 
rent geologiskt hänseende vara värkliga gneiser, andra åter 
hafva en sammansättning, som så nära öfverensstämmer med 
den hos några förut beskrifna eruptiv, att man icke kan 
förneka ett med dessa gemensamt ursprung; en stor del öf- 
riga däremot hafva en så tvätydig karaktär att man icke 
kan komma till någon bestämd uppfattning af dem. 

De förnämsta egenskaper som härvidlag kunna tjäna 
till skiljemedel äro bärgarternas skiktning, lagerföljd och mi- 
krostruktur. I kristalliniskt skiflWga bärgarter, som upp- 
kommit genom tryck af massformiga är sammansättningen 
mycket homogen i riktning normalt mot skiffrigheten. Det 
ena tunna skiktet är nästan alldeles likt det andra. Härpå 
lämnar den förut beskrifna glimmerhaltiga dioritgabbron från 
Karijärvis strand ett exempel. Inom de egentliga gneiserna 
däremot, förändras de små skikten redan inom ganska små 
gränser. Ännu tydligare framträder skilnaden, då man iakt- 
tager förhållandet på en större sträcka. Inom ett värkligt 
gneisområde växellagra bärgarter af väsentligen olika mine- 
ralogisk sammansättning, hvilket hos det andra slaget af 
skiffriga bärgarter ej är fallet. — Ett annat medel att skilja 
dem erbjuder som sagt den inre strukturen. Prof. Wiik har 
undersökt en mängd finska och äfven utländska typiska gnei- 
ser och massformiga bärgarter af liknande sammansättning 
och dervid funnit följande åtskilnad (se slutet af den förut 
citerade upps). I de massformiga bärgartema hafva de en- 
skilda mineralen vanligen kantiga konturer, hvilka gripa in 
i hvarandra; vidare förekomma somliga af de konstituerande 
beståndsdelarna ofta insprängda eller inneslutna i hvarandra' 
I gneiserna åter äro de enskilda mineralen mycket väl skilda 



öl 

från hvarandra och hafva jämna, skarpt begränsade och me- 
stadels afmndade kontnrer. 

Skiffirig gliBUiergabbro. En gneislik bergart som står 
i mycket nära samband med de basiska eruptiven, är den, 
som finnes mellan Enoppalammet och Eelesjärvi. Den inne- 
håller hufvndsakligast plagioklas, diallag, Uotit och kvarts. 
Plagioklasen är en labrador med utsträckningsvinkeln — 19^ 
på brakypinakoiden, således likadan som den, hvilken före- 
kommer i grönstensartema. Diallagen uppträder i afrundade 
individer af grönbmngul färg och af alldeles samma utseende 
som den, hvilken. anträffats i de glimmeiiialtiga gabbroar- 
tema från Lautaniemi och Eelesjärvi. Utom biotiten anträf- 
fas äfven en annan af deras beståndsdelar, titai^jäm, till stor 
del öfvergånget i leukoxen. Evartsen är deremot en ny be- 
ståndsdel Labradortvillingarna, diallagen och de stora bio- 
titbladen med oregelbundna konturer förekomma tillsammans 
i grupper, sinsemellan förenade af en finkornig mellanmassa, 
som förnämligast består af kvarts och bland denna något 
labrador. Titanjämet och leukoxenen finnas inströdda i 
alla delar af massan. Bärgartens petrografiska sammansät- 
ning, som så nära öfverensstämmer med den af de förut be- 
skrifiia massformiga, dess skiffirighet och egendomliga struk- 
tur samt den kvartsrika finkomiga grundmassan antyda, att 
den bör anses som något slags tuffbildning; uppkommen 
or de glimmerhaltiga gabbroartema. Dess strykningsriktning 
är ungefär NV— SO. 

Oneisartad diorit. Längs östra sidan af granitporfy- 
reu i områdets centrum mellan Huhdasjärvi och Lahnajärvi 
stanker sig en zon af en skiffiig bärgart, hvars stryknings- 
riktning är parallel med områdets hufvudsträckning, d. v. s. 
vid Huhdasjärvi N bO^ O med stupning mot NV, men mot 
norr öfvergående i en mera N-S-lig riktning. Af de kristal- 



52 

liniskt skiffiiga bärgarterna är denna den minst skiffriga. 
Mångenstädes har den en yttre struktur mera lik en gneis- 
granits än en gneisarts och vid Huhdasjärvi är dess struk- 
tur nästan massformig. Den består af plagioklas, homblende 
magnesiaglimmer och något kvarts. Plagioklasen (oligoklas) 
anträffas i stora kom i mycket olika förvittringsstadier; 
större delen af fältspaten är någorlunda frisk och visar en 
tydlig tvillingssträckning, men en annan del är däremot 
ganska angripen ocb ju längre förvittringen fortskridit dess 
otydligare skönjes tvillingsstrukturen. De vanligtvis efter 
albitlagen bildade tvillingarna hafv^a ofta ytterligare sam- 
manvuxit^ efter periklinlagen, hvarigenom de skilda lamell, 
knippena bilda ungefär en rät vinkel med hvarandra. På 
några ställen i fältspaten finnes långsträckta, icke tydligt 
begränsade interpositioner, snarlika hålrum, hvilka luta i sned 
vinkel mot tvillingslamellema. Homblendet bildar regeUösa 
kantiga grupper af flere individer, hvilka fylla rummen mel- 
lan fältspatema och intränga i dessa. Dessutom finnes detta 
mineral såsom inspränglingar och mikroskopiska interposi- 
tioner i oligoklasen. Det är mörkgrönt och starkt dikroitiskt 
(i klargrönt och brunt). Den mörkbruna biotiten finn^ i 
mindre mängder bland homblendet. Kvartsen anträffitö så- 
som enstaka kom mellan de öfriga beståndsdelarna. — Till 
sin mikrostraktur och sammansättning bör denna bärgart an- 
ses för en dioritisk syenitgranit eller kvartshaltig diorit. Den 
är troligen äfven detta, men har genom tryck eller af andra 
orsaker fått en fiasrig straktur. För detta talar dess mindre 
utpräglade skiflWghet och den omständigheten att den san- 
nolikt är äldre än den angränsande granitporfyren. Nära 
denna bärgart finnas nämligen lagerstockar och gångar af 
densamma i den skiffriga. 

Cfneisartad glimmerdiorit. Mellan det västra Lahns^- 



53 

järvi^ Maajärvi och Huhdasjärvi finnas långsmed gränsen af 
granitporfyren några smärre partier af en sUffrig bärgart, 
som visar en mängd egenskapei, hvilka ej fullt motsvara dess 
gneislika utseende. Den består af oligoklas, magnesiaglim- 
mer, och kvarts i något växlande proportioner på skilda stäl- 
len. Oligoklasen är utbildad i oregelmässigt begränsade korn, 
som i friskt tillstånd visa en tydlig tvillingsbildning. Den 
större delen af fUtspaten befinner sig likväl i ett mycket 
långt framskridet förvittringstillstånd och saknar då nästan 
alla strokturfenomen^ som möjliggöra en närmare bestämning. 
En gemensam karaktäristisk egenskap för fältspaten från 
skilda ställen är dess inprägnation af glimmermikroliter, lik- 
nande förhållandet hos glimmersyenit från Ulrikasborg vid 
Helsingfors. Biotit förekommer nämligen såsom iQäll af myc- 
ket växlande storlek, talrikt inspränga i fältspaten, dock i 
varierande mängd på olika ställen. I bärgarten från det 
lilla gneisområdet (Kuparivuori) norr om Hartola by, i hvil- 
ken fiisk fältspat saknas nästan helt och hållet, äro glim- 
merinprägnationema synnerligen öfvervägande, i den från 
Huhda^rjärvi däremot jämförelsevis glest inströdda. Mycket 
ofta har på springor i de mindre väl bibehållna fältspatema 
ett finstängligt, tradigt, Ijusgult, icke eller svagt dikroitiskt 
mineral med rombisk \}U8 utsläckning uppstått. — Utom så- 
som interpositioner i fältspaten finnes biotit i stora oregel- 
bundna blad, hvilka liksom den inprägnerande glimmem här 
och där innehålla magnetit. Af alla beståndsdelar förekom- 
mer kvartsen i den mest varierande kvantiteten. I bärgar- 
ten från Maajärvitrakten är detta mineral glest inströdt i 
massan, i den från Hartola, som genombrytes af den på sid. 
48 beskrifha gånggraniten finnes det i större mängd, och 
ämiu mera anträffas i Huhdasjärvivarieteten, där halten af 
denna beståndsdel växlar i de olika skikten. Hvad den inre 



54 

stniktnren beträffar, så närmar den sig i allmänhet den hos 
massformiga bergarter, d. v. s. de enskilda mineralen haf^a 
kantiga konturer och äro insprängda i hvarandra såsom exem- 
pelvis bioitit i oligoklas. Till det yttre däremot hafva de ett 
gneislikt utseende; de äro mycket tydligt skiffriga och kanna 
spjälkas i stora skifvor af ett par m. m:s tjocklek och där- 
nnder. Till sammansättning liknar det ena skiktet nästan 
alldeles det andra. Ett undantag från det ofvansagda gör 
bärgarten öster om Pitkäjärvi. I den påminna beståndsde- 
lamas inre begränsning mycket om förhållandet hos gnei- 
serna, och i den finnes skikt af olika sammansättning, be- 
roende på den förut omnämnda växlande kvartshalten. 

Om uppkomsten af nyssbeskrifha bärgart, som till sin 
sammansättning och mikrostruktur liknar en kvartshaltig 
glimmerdioritartad bärgart, men till det yttre hax utseende 
af en glimmergneis, kan man icke komma till någon viss- 
het. För antagandet att den är en metamorfoserad glimmer- 
diorit talar utom dess sammansättning äfven det förhållande, 
att dessa bärgartskikt finnas på gränsen mellan granitpor- 
fyren och de äldre bildningarna samt hafva en stryknings- 
riktning, som noggrant följer denna. Den är nämligen vid 
Maajärvi N 45<> V med 45® stupning mot NO, vid Hartola 
N 70<>— 80<^ O med stupning mot N 30<>— 50» och vid Huh- 
daqärvi N 60^ O med stupning åt NV. 

De egentliga gneisema bilda ett ndndre område på 
nordvästra sidan af Ansalaksviken och ett större, som sträc- 
ker sig åt NO från Ansalaks ända till Euoppalampi och Ee- 
lesjärvi. Bärgartema här äro såväl till struktur som sam- 
mansättning fullkomligt analoga med de som äro allmänna 
i den laurentiska formationen, glimmergneis och homblende- 
gneis. Här finnas nämligen en röd gneis och en hornblende- 
pyroxengneis. Af dessa är den senare vida vägnar öfver- 



55 

vägande. Den röda gneisen uppfyller nästan uteslutande 
det mindre området, hornblendegneisen det större. Dock 
finnes Is V om Ansalaks by i den röda gneisen ett bredt 
lager af homblendegneis. Den allmänna strykningsriktnin- 
gen är N 40^ O med en mycket brant stupning mot SO. 

R&d gneis* Såväl till mikrostruktur som sammansätt- 
ning likna de verkliga gneiser. Den röda gneisen innehål- 
ler afimndade väl begränsade kom af klar kvarts, röd, för- 
vittrad, af järnoxider inprägnerad flUtspat och grön klorit, 
som sannolikt uppkommit ur en glimmerart, och äfv^en nå- 
got mörk biotit. Proportionen mellan beståndsdelarna va- 
Ti&rar mycket i de små skikt hvaraf bärgarten är samman- 
satt; somliga äro mycket kloritrika, andra åter bestå huf- 
Tudsakligast af kvarts och fältspat. 

HornMendepyroxengneis. Den finkomiga hornblende- 
gneisen består af likaledes mycket väl begränsade och af- 
rondade korn af fältspat, homblende, pyroxen och kvarts i 
anderordnad mängd. De enskilda mineralen, specielt hom- 
blende och pyroxen hafva sin största utbildning i skiflfrighe- 
tens riktning. Amflbolen är mörkgrön och visar inga kri- 
stallformer utbildade. Pyroxenen finnes icke jämt fördelad 
inom bärgarten, såsom homblendet, utan är ställvis koncent- 
rerad i större massor. Den liknar mycket de pyroxenarter 
som finnas i kalksten. Den är ljusgrön, i tunnslipadt prä- 
parat nästan ofärgad med ljusgrön uppgrumling kring spjälk- 
ningsspringoma. Fältspaten är ganska klar, mycket spricr 
kig och visar några af sina vanligaste kristallformer. Den 
foreter ingen tvillingsstruktur sådan som hos plagioklas, men 
vU synas enskilda individer ofta vara sammanväxta af 
två, hvilkas förmörkningslinier bilda sneda vinklar med hvar- 
andra. Den är sannolik mikoklin. I hornblendegneisen fin- 
nes i områdets norra del ofta lager af gneisgranit af 



56 

samma slag som den, hvilken finnas mellan Linna- och Sa- 
lajärvi. 

Nära Pöngarelampi i norra delen af denna socken tre 
yerst söder om Paljakka i närheten af Vuohijäryi finnes ett 
enstaka bärg, som innehåller en gneisart, som icke står i 
något samband med någon af de öMga. Den är en kordie- 
ritgneis. Den består nämligen af röd mikroklin, kvarts och 
dikroit. Större delen af kalifältspaten och kvartsen åro kon- 
centrerade i skilda ljusare lager i bärgarten, den öfriga de- 
len bildar jämte kordieriten och dess förvittringsprodukter 
en mörk massa. Kordieriten är stf alldeles samma slag som 
i den förut beskrifha gneisgraniten från Linnajärvi. Men 
den är endast föga bibehållen ; nästan hela denna bestånds- 
del har öfvergått i en mörk, mjuk förvittringsprodukt, som 
i tunnslipadt präparat har gröngul färg och företer spjälk- 
ningsspringor i två riktningar, vinkelräta mot hvarandra, 
samt mellan korsade nikoler aggregatpolarisation; på af- 
söndringsspringoma och såsom afrundade interposition^ fin- 
nes glimmer. 

I den fasta bärggrunden finnes bland märken från istiden 
räfflor på flere ställen och en jättegryta på norra sidan af 
Earijärvis utlopp i Ea^ärvi. Räfflorna hafva följande rikt- 
ningar. 

på Euisaari och ändan af Lautaniemi N 10<> V 

i Lahnavuori vid sjön af samma namn N 2^ — 4P V 

vid nordvästra ändan Maajärvi N 15<>— 18« V 

vid Paljakka gästgifveri N 3»— 4^ V 

vid landsvägen vid Mäntyhaiju sockens gräns N 2^ — 8® V 

Jättegrytan finnes i rapakivi den är omkring ^/^ meter 
djup och lika bred vid mynningen. Den finnes i en nä- 
stan lodrät mot SV vättande klippvägg, mot hvilken dess 
höjdlinie bildar ungefär en rät vinkel. 



57 

Bland denudationsfenomen erbjuder den öfverensstäm- 
melse, som råder mellan dalamas och sjöamas längdriktnin- 
gar ett visst intresse. Vuohijärvi, Karijärvi, Niskajärvi 
Kylmälahti och Eautalahti, de två sista fortsatta i tvänne 
större dalar, som sträcka sig ända till socknens norra gräns, 
samt en stor del mindre sjöar och dalar inom området hafva 
en sinsemellan parallel och med räflflornas riktning ungefär 
öfverensstämmande sträckning. Vinkelrätt mot denna rikt- 
ning sträcker sig trån Karijärvi till Vuohijärvi en stor dal, 
i hvilken sjöarna Ruuhaisjärvi och Huhdasjärvi ligga. En 
annan dal med samma sträckning finnes mellan Kuoppalampi 
och Pökelä by. Sjöama och dalama, som äro parallela med 
räflflorna hafva sannolikt utgjort botten för istidens jöklar 
och genom deras slitning fått sin nuvarande form. Dock 
är det antagligt att dessa dalar och de däremot vinkelräta 
icke ursprungligen äro förorsakade af glacierema, utan re- 
dan förat funnits såsom rämnor i den fasta jordskorpan och 
åt ismassomas lopp gifvit den riktning, som utmärkes af 
räflFloma. 

Denna undersökning af de arkaiska formationerna i den 
nordöstra delen af Jaala socken, hvartill anledning varit en 
uppmaning af hr prof. F. J. Wiik att försöka bearbeta det 
ganska intressanta material, som under sommaren 1883 blif- 
vit insamladt från denna socken, har genom hans välvilliga 
ledning vunnit mycket. Dock lider väl arbetet af många 
brister både på gmnd af dåligt topografiskt underlag för 
detaljundersökningen och rekognosörernes ovana vid arbetet. 
Genom framtida med bättre hjälpmedel utförda iakttagelser, 
skall säkert mycket befinnas tarfva en rättelse, och en när- 
mare belysning af de frågor, som nu måste lämnas outredda 
kunna vinnas. 

^K-***^ — 




^^éi 











\ 






^i'' '\ 



v * 



<aS^^^| 



;j (C\. 



I 5-- r-fl'"-»»!- ^'?^,?(^ ( 

1^.^._ i ^.. ./\imm\cttiiT^v\ 






OrioJiiasi/rte*^reuut 




OiuyokitM „ n 








Graiuipof^r 





SyerUl^rurUt 
SwwUporfyr 



, Dittbast, (^aååro m, ni. d. 
Skzffri^ jylunntejyttMro 
GneiJKtféKul tHoHt 

m t, j^iintntrrtlioril 
/tati i^nritt 
//ornStencfvjr\'rauoenanei.s 



y/ y\/ SÅuJbiens stryietunff ock ntupndn^. I ftvUYtor 



Karta Ofrer bftrg^niiideii i den nordOstra delen af 

JAALA SOCKEN. 

1883. 

Skala l-.WOflOa. 



r LIEWBHnAI.S TRYCKBBl HEl.tilNVFr R-: 



JOURNAL 

DU GENERAL J. KEITH 

PBHSANT 

LA GUERRE EN FINLANDE 

1741—1743. 



GENERAL J. KEITH'S 

DAGBOK 

UNDEB 

KRIGET I FINLAND 
1741—1743. 

UTGIPVBN AF 

AUG. J. HJELT. 



Under den för Sverige och Finland så olyckliga och 
nesliga ^lilla ofireden'' framstod särskildt bland de ryska 
trappemas högre befälhafyare den berömde skotten J. Eeith, 
som sedan nnder Fbkdbik n:s fanor vann sina rikaste 
krigslagrar. Under nämda kampaig förde han den dagbok, 
som på följande blad offentliggöres och, såsom ur denna re- 
produktion framgår, har han underkastat sina ursprungliga 
anteckningar en omarbetning. 

Af hyardera redaktionen har troligen funnits åtskilliga 
afekrifter.. Eongl. Biblioteket i Stockholm äger trenne så- 
dana. Den förra redaktionen representeras af en med klar 
och jämn handstil verkstäld afskrift i liten duodec på 81 
sidor, bunden i ett vackert engelskt band; på ryggen är 
tryckt „Bussian^^ Denna Afskrift innehåller „Bussische 
Année 1736 und Journal von 1741." Den har i juli 1873 
med Konung Eabl XV:s bibliotek tillfaUit det kongliga. 

De två öfriga exemplaren höra till den senare redak- 
tionen. Det ena skänktes d. 8 mars 1774 åt Gustaf IQ af 
dåvarande kommendanten på Sveaborg, generalmajoren, grefve 
J. SPARfiE. Denna aMrift, 82 sidor i folio anger sig på 
titelbladet såsom „Joumal de la Campagne de 1741 tenn 
par un general de Tarmée de la Bussie'', men omfattar i 
sjelfFa verket; äfven de födande åren. Det tredje exemplaret 
slntUgen är «n liten oktav om 96 sid., till titel och innehåll 
5fverens8tämmande med det närmast nämda. 



IV 

Olikheterna mellan de nämda redaktionerna äro ganska 
betydliga. I den senare, — der förf. öfverallt kallar sig 
„le general Keith", — äro satserna ofta utarbetade; en oA 
annan orienterande ortsnotis är tillagd; en och annan reton- 
chering verkstäld. 

För hvem har Keith verkstält denna omarbetning? — 
Den förmodan har uttalats, att det skett för de svenske 
vänners, f. d. fienders räkning, hvilkas bekantskap han 
gjorde under sin vistelse i Sverige såsom chef för de ryska 
hjelptrupperna efter fredsslutet 1743. Osannolikt är detta 
icke. Man ser, att förf. vid omredigeringen uteslutit ett 
och hvarje af mindre intresse för svenske läsare, ett och 
annat, som kunde stöta eller icke förtjenade omtalas för dem. 
Nämde grefve Sparbe deltog såsom „Öfveradjutant vid 
svenska armén^^ i det finska kriget. Måhända har han, se- 
dan han gjort Eeiths bekantskap och hört dennes dagbok 
omtalas, anhållit om en afskrift af densamma. Den af 
Sparre skänkta afskriftens yttre strider ingalunda mot an- 
tagandet, att den härstammar från 1740-talet. 

Läsaren är i tillfälle att sjelf jämföra de tvenne redak- 
tionerna: den tidigare, för året 1741 — det enda som af- 
skriften omfattar — är tryckt under strecket jämsides med 
den öfriga texten, för hvilken de två andra afskriffcema 
jämförts. 

Då afskriftema voro verkstälda med synnerlig vårds- 
löshet har utg. funnit bäst i att helt och hållet modernisera 
ortografin. Likaså hafva alla mindre bekanta ortsnamn, 
så långt de kunnat återfinnas, erhållit sin nuvarande form. 
Tilläggas må att alla Keiths distansuppgifter afse ryska 
verst 

Hindrad genom vistelse å utrikes ort att sjelf verkställa 
nyss nämda namnförändringar och läsa korrekturet ber utg. 



att ft tacksamt erkäana åm räoMga bjrip ban i deesa af- 
sMidea wh&ttit Likaså betygar han sin TarBia erkänsla 
fftr den osparda mMa bibliotekarien, d:r H. Wiesblorbk 
gifrit 9% tid granskningen af dagbokens savskflda afekrifter. 



Le general J. Keith, celebre surtout par les services 
qnH rendit plos tärd au roi Frbdertc n. commandait les 
troapes rasses pendant la gnerre de 1741—1743 contre la 
Saéde, gnerre pen honorable ponr ce royaume et désastrense 
poor la Finlande, qoi servait de champ de bataille. Il a 
tens pendant cette campagne le journal dont suit une re- 
prodnction. 

Il en reste deux rédactions. La premiére d'entre elles, 
représentée par des annotations faites probablement jour par 
joor et imprimées au bas des pages, ne décrit que les évé- 
nements de Tannée 1741. L'autre, plus compléte, fait voir 
le désir de Tauteur non seulement de donner ä son rédt 
Tair de plus d'objectivité — il s'y appelle tonjours „le géné- 
nd Keith" — mais encore d'en effacer des détails inutiles 
on déplaisants ponr des lecteurs suédois, ce qui a donné 
lieu å la supposition, qu'il avait destiné cette seconde ré- 
daction å ses amis, ci-devaut ennemis suédois, dont il fit la 
connaissance alors qn'il séjournait en Suéde apres la gnerre, 
en qoalité de chef des troupes russes auxiliaires. 

La bibliothéque royale de Stockholm posséde une copie 
de la rédaction premiére sons le titre: „L'armée russe 1736 



yi 

et Journal de 1741^S et deux de la seconde qni sinti- 
tole ^yJoumal de la Campagne de 1741, tenn par un g^énl 
de Tarmée de la Bosaie.^' Cettes copies ont servi å la re- 
production sniyante dont Torthographe est corrigée sebn 
les régles actneUes de la langne. 



Er rata. 



Pag. 61 rad. 2 nediir. står essnté 



64 , 1 , 
64, 67 o. a. 
71, 72 „ 
71 rad. 17 nedifr. 
74 „ 6 nppifr. 



bör vara essayé 

n » Uxkull 



, UxcuU ^ 

^ Moula Muisa „ „ Mnolan metsä 

„ Fermer „ „ Fermor 

n Le general « „ 15. Le general 

. Nefski, Velika- , , Nevski, Veliki- 

longski, Nesov longski, NisoYski 

„ Lieven „ „ Liewen 

»» Ö « » 6 

„ Kourolak8-kirk(?) „ „ Ruokolaks 

19 ^ ,. 18 

^ Soma „ „ Summa 

„ Bralké „ „ Brahlé 
öiriga tryckfel äro icke vilseledande och torde af l&saren benäget 
rättas. 



85, 87 o. a. 

90 rad. 9 nediir. 

103 , 13 „ 

104 „ 9 nppifr. 
116 „ 4 . 
119 . 1 , 



JiiUet 1741. 

13. bor les rapports qui vinrent de plasieurs endroits, que 
les suédois augmentaient leors troapes en Finlande, 
et que quelques régiments étaient déjå sortis de leurs 
qnartiers, et s'assemblaient auprés de Friedrichshamn, 
le feltmaréchal comte de Lacy, donna ordre au ge- 
neral Eeith de se rendre incessanunent auprés du corps 
qui devait agir sur la frontiére de Finlande, et dont 
* une partie était déjå assemblée å Osinoroche, village 



1741. 

^^' lito les rapports qui vinrent de plusienrs endroits, que les sué- 
dois augmentaient leurs troupes en Finlande, et que quelques ré- 
giments étaient déjå sortis de leurs quartiers, et s*assemblaient 
auprés de Friedrichshamn, le feltmaréchal comte de Lacy, me 
donna ordre de me rendre incessanunent auprés de larmée qui de- 
vait agir sur la firontiére de Finlande, et dont une partie était 
déjå assemblée å Osinoroche, village environ å vingt versts de 
St Petersbourg, oii je me rendis le méme soir, ayant donné ordre 
au lientenant general de Bachmetef et au migor general de Schi- 

5 



60 

environ å vingt versts de St. Petersbourg, oii U se ren- 
dit le méme soir, ayant donné ordre au lieutenant 
general de Bachmetef et au major general de Schi- 
poff de s'y rendre en toute diligence, le general ma- 
jor Uxkull étant déjä auprés du corps. — 
14. Le general Keith flt la revue des troupes qui con- 
sistaient en deux régiments d'infanterie, Ingermanlwid 
et Astracan, et six compagnies de grenadiers détachés, 
faisant en tout 2657 hommes, non compris les officiers 
et bas officiers, une partie du régiment de Jambourg 
dragons et 2000 dragons détachés des régiments de 
Kiow, Kasan, St. Petersbourg, Archangel et Ingerman- 
land, le tout faisant 2500 dragons et 18 piéces de ca- 
non des régiments, avec 194 canoniers leur appaite- 
nant. Le méme jour arriva au camp un détachement 
de 50 canoniers, avec quatre piéces de douze livrés, 

poff de 8'y rendre en tonte diligence, le general mtgor Uxkull 
étant déjéi auprés dn corps. — 

14. Je fis la revne des troupes qui consistaient en deux r^;inientB 
d^infanterie. Ingermanland et Astracan, et six compagnies de gre- 
nadiers détachés, faisant en tönt 2657 hommes, non compris les 
officiers et bas oMciers, une partie du régiment de Jambourg 
dragons et 2000 dragons détachés des régiments de Kiow, Kasan, 
St Petersbourg, Archangel et Ingermanland, le tout faisant 2500 
dragons et 18 piéces de canon des régiments, avec 194 canoniers 
leur appartcnant Le méme jour arriva au camp un détachement 
de 50 canoniers, avec quatre piéces de douze Uvres, et j'envoyai 
ordre ä un bataillon du régiment de Permski et un autre de 
Viatski de venir me joindre de Cronstadt 

15. Son Altesse Impériale avec son fi^re le Duc de Courlande et le 
feltmaréchal Lacy se rendirent au camp, oÄ Us fdrent re^us au 
bruit des canons et de la mousqueterie, et S. A. I. ayant fait le 



61 

et on envoya ordre pour faii^ marcher un bataillon 
du régiment de Permski et un autre de Viatski, les- 
quels avaient leurs quartiers å Cronstadt. 

15. Séjour. 

16. Ayant requ nouvelles des mouvements des suédois, 
Tordre fat donné que Finfanterie et Tartillerie se- 
raient prétes ä marcher le lendemaiii, pour s'approcher 
de la frontiére, et les dragons de suivre le jour apres ; 
un ofBcier du génie avec deux quartiermaitres de Tin- 
fanterie et de la cavalleri farent expédiés sur le champ 
avec un détachement pour marquer les camps et pour 
préparer les marches jusqu' k Vibourg. Ceci paraitra 
une précaution tres nécessaire, qnand on saura, que 
rinégalité du pays, et le nombre des marais, rendent 
les chemins tres difficils. 

17. L'infanterie et Tartillerie marchérent jusqu'ä un 

tour des deux lignes, ordonna ä nn détachement du régiment de 
Casan de faire Texercice, mais pendant qu*on exergait ayant en- 
tendu tirer beaucoup de coups de canon du cöté de St Peters- 
bourg il partit ä. toute bride et en chemin re^ut la nouveUe que 
S. A. I. Madame la Grande Duchesse était heureusement accon- 
chée d'une Princesse, sur quoi les troupes flrent aussitöt trois 
salves de canon et de la mousqueterie. 
16. Ayant re^u la nouvelle des mouvements des suédois, j'ordon- 
nais rinfanterie et Tartillerie d*étre prétes ^ marcher le lende- 
main pour s'approcher de la frontiére, et les dragons de suivre 
le jour apres; un officier du génie avec deux quartier-maitres, un 
de rinfanterie et un autre de la cavallerie furent expédiés sur le 
champ avec un détachement pour me marquer des camps et me 
préparer les marches jusqu* å Vibourg. ADyourd^hui le bataillon 
de Permski arriva heureusement ^ Sisterbeck sur les galéres, apres 
avoir essuté un gros temps dans le passage de Cronstadt jus- 
que lå. 



62 

village nommé Belafstrowskikirck (YaUdasaari) ; le pajs 
est tout bois et fort inégal, et on employa environ 8 
heures sur la mai^che, qui n'était que de 17 versts; 
les montagnes avaient beaucoup retardé Fartillerie; tout 
le corps campait le long du grand chemin sur une ligne. 

18. La cavallerie arriva au camp, ainsi que le bataillon 
de Permski qui fut obligé d'employer 200 hommes 
pour raccommoder le chemin de Systerbeck jusqu' au 
camp. D serait nécessaire de mettre ce chemin, comme 
aussi quelques autres, en état de pouvoir passer la 
cavalleri et Fartillerie, pour avoir des Communications 
entré le haut chemin de Vibourg et le bas qui passé 
le long de la mer. Systerbeck est un petit bourg, är 
tué sur le bord de la mer, entré St Petersbourg et 
Vibourg, oii on fait toute sorte d'armes pour les troupes. 

19. Nous eiimes des nouvelles, que les suédois s'assem- 

17. L^infanterie et 1'artillerie marchéreut ä Bielaostrofskildrk; 
le pays est tout bois et fort inégal, et on employa environ 8 heures, 
sur la marche, qui n^était que de 17 versts; les montagnes ayaient 
beaucoup retardé rartiUerie; tout le corps campait le long da 
grand chemin sur une ligne. 

18. La cavaUerie arriva au camp, ainsi que le bataiUon de Permski 
qui fut obligé d'employer 200 hommes pour raccommoder le che- 
min de Systerbeck jusqu' au camp. Il serait nécessaire de mettre 
ce chemin, comme aussi quelques autres, en état de pouvoir pas- 
ser la cavalleri et TartlUerie, pour avoir des Communications entré 
le haut chemin de Vibourg et le bas qui passé le long de la mer. 

10. Séjour. Nous eumes des nouvelles, que les suédois s'assemblaient 

auprés les viUages de Martiala et Peterkirk. Le demier est sur la 
frontiére, et Tautre en est éloigné environ 40 versts, qu'ils étaient 
campés, par régiments séparés de quelques versts Tun de Tautre, 
et qu'on prétendait que les compagnies (qui en temps de paix 
vivent séparément dispersées chez les paysans) avaient été assem- 



63 

blaientanpréslesvillages deMartiala et Peterkirk ( Jääs- 
kis 1. St. Peters?). Ledemier est sur la frontiére, et Tautre 
en est éloigné environ 40versts, qu'ils étaient campés, par 
régiments séparés de quelques versts Fun de Fautre, et 
que les compagnies (qui en temps de paix Tivent sé- 
parément dispersées chez les paysans) avaient été assem- 
blées en corps de régiments, pour passer en revue de- 
vant les officiers généraux qu'on attendait de la Snede. 

20. La cavallerie marcha 17 versts, et campa, å Lebedgiepo- 
lié { Joutselkä by i Kivinebb) ; le chemin est un pen plus 
onvert et plus uni que la derniére marche, et le camp 
beaucoup meilleur, y ayant des fourrages en abondance 
et beaucoup de sources de bonne eau qui tombent dans 
un lac qui est ä la queue du camp; la cavallerie campa 
sur nne ligne. 

21. L'infanterie arriva, hormis le bataillon de Permski, 

blées en corps de régiments, ponr passer en reTue devant les 
oMciers généranx qn'on attendait de la Suéde. 

20. La cavallerie marcha 17 yerts, et campa, å Lebedgiepolié; le 
chemin est un pen plus onvert et plns nni qne la derniére marche, et 
le camp beanconp meiUenr, y ayant des fourrages en abondance 
et beanconp de sonrces de bonne eau qni tombent dans nn lac qni 
est å la qnene dn camp; la cavallerie ]campe sur nne ligne. 

21. L^infanterie arriva sons le commandement dn lientenant gene- 
ral Bachmetef, hormis le bataillon de Permski, qni fante de che- 
vanx ftit obligé de rester dans Tantre camp ; le méme jonr nn 
bataiUon dn régiment d*Asoph arriva å Sestrareka, oik il doit 
rester jnsqn^an nonvel ordre; les denx compagnies de grenadiers 
des bataiUons de Permski et Yiatski, fturent incorporées dans 
le corps des grenadiers, et les denx bataillons farent commandés 
ä Nenkirk, oii ils devaient camper. 

22. La cavallerie avan^ 22 versts, jnsqn' an village de Pamppala, 



64 

qui faute de chevaux fat obligé de rester dans Tautre 
camp. Les deux compagnies de grenadiers des ba- 
taillons de Permski et Viatski, furent incorporées dans 
le corps des greuadiers, et les deux bataillons forent 
commandés ä Neukirk, od ils devaient camper. 

Neukirk est un village situé entré le haut chemin 
de Vibonrg et le bas, le long de la mer. 

22. La cavallerie avan^a 22 versts, jusqu' aa vfllage 
de Pamppala, Tinfanterie et Fartillerie devant suivre le 
lendemain. Le terrain devient ici beanconp plos pier- 
reux et plus haut, on découTre des hauteurs une assez 
grande étendue de pays, mals tout bois, entreconpé 
de lacs, dont véritablement toute la Finlande est rem- 
plie. 

23. La cavallerie marcha 27 versts, jusqu'a Moulametza, 
od le méme soir on tra^a un retranchement devant on 

rinfanterie et rartiUerie devant siiiTre le lendemam. Le terrain 
devient ici beaucoup pins pierrenz et plus haut, on découyre des 
hantenrs une assez grande étendue de pays, mais tout bois, en- 
trecoupé de lacs; comme les chevaux des dragons ne sont pas 
ferrés des pieds du derriére, quelques uns 8'en estropiérent; amai 
on envoya acheter du fer å une fabrique qui n'est pas éloignée. 

23. La cavallerie marcha jnsqn' å Moula Muisa, of^ le méme soir 
je fis tracer un retranchement devant un moulin, qui se trouve 
sur la petite riviére qui sort du lac de Moula, et ä un verst et 
demi de lä tombe dans un autre lac, qui s'étend jusqu* au grand 
lac de Ladoga, par le moyen des digues de ce moulin, on pent 
inonder le peut de terrain, qui est entré les deux lacs, et rendre 
le passage impraticable. Marche vingt-sept versts. 

24. Ayant laissé le commandement de la cavallerie au general ma- 
jor Uxcull, je partis pour Vibourg, pour examiner Tétat de la 



65 

monliD, qui se trouve sur la petdte riviére qui sort du 
lac de Moala, et å un verst et demi de lä tombe 
dans nn aatre lac, qui 8'étend josqu^au grand lac de 
Ladoga; par le moyen des digues de ce moulin, on 
peut inonder le peu de terrain, qui est entré les deux 
lacs, et rendre le passage impraticable. 

24. Le general Keith partit pour Viboui^g, pour examiner 
retat de la place et de la garnison, comme anssi de 
rinfanterie qui campait å Tentour. 

25. Apres avoir visité tout ä Vibourg, il retouma au camp, 
et les fourrages étant extrémement rares dans ce can- 
ton, on envoya jusqu'a vingt versts ä Tentour, pour 
chercher du päturage pour la cavallerie. 

26. L'artillerie de campagne arriva, composée de deux com- 
pagnies, ayant avec eux quatre piéces de 12 % 3 de 

place et de la gamison, comme aussi de rinfanterie de campagne 
qoi campe å Tentour. 

25. Apres ayoir Tisité tout å Vibourg, je m*en retoumaifl au camp, 
ot je trouvais rinfanterie sous le commandement du lieutenant 
general Bachmetef campé auprés de la cavaUerie, et voyant que 
les fourrages sont extrémement rares dans ce canton, j'ordonnais 
des officiers qui doivent chercher jusqu* å vingt versts å Tentour 
des endroits otl les chevaux peuvent päturer. 

26. L*ordre ftit donné aux troupes d'étre le lendemain sous les 
armes pour chanter le Te Deum et célébrer la naissance de la 
Princesse Impériale, ai^ourdliui Tartillerie de campagne arriva, sous 
les ordres d*un migor, et composée de deux compagnies, ayant 
avec eux quatre piéces de 12 a, 8 de 8 «x, 3 de 6 u, deux hau- 
bitz de 40 CL et vingt cohoms, portants des grenades å 6 a 

27. On chanta le Te Deum pour la naissance de la Princesse Im- 
périale avec trois salves de 31 piéces de canon, et de toute la 
mousqueterie de Tarmée. 



66 

8 S; 3 de 6 !2^, deux haabitz de 40 V et vingt cc^oros, 
portants des grenades ä 6 S. 

27. Et on travailla an retranchement devwt la digae 

28. et les éclnses dn monlin, Touyrage devait avoir 240 
toises de tonr. 

29. . On continua le retranchement, et on éleva nne bntte 

et une batterie pour exercer Tartillerie des régiments. 

30. Le general Keith partit pour Kexholm, od il visitait 
les ouvrages, et prit les informations nécessaires sur 
la situation de cette frontiére. Un offlcier du génie 
fut envoyé pour examiner les chemins qui y ménent, 
et pour tächer d'en trouver de nouveaux. 

Aoftt. 

jmier. j^j^ retour au camp, il trouva le corps augmenté par 
Tarrivée du régiment Novogrod infanterie, qui était 

28. On commen^ å travailler å nn retranchement devant la digue 
et les éclnses d*nn monlin. L^onvrage doit aToir 240 toises de 
tonr et on a conunandé six cents hommes ponr le traTail. 

29. On continna le retranchement commencé avec le méme nombie 
de travaiUenrs, et on commanda deux cents antres ponr elever 
nne bntte et une batterie pour exercer TartUlerie de^ régiments. 

30. Ayant laissé le commandement de Tarmée au lieutenant gene- 
ral Bachmetef je partis pour visiter le pöste de Kiviniemi, oå le 
lieutenant general Loubras avait projeté quelques ouvrages ponr 
couvrir le passage, et apres avoir examiné le terrain, j^ordonnais 
une ligne depuis Tun lac ä Fautre, mais de ne pas commencer le 
travail jusqu* å nouvel ordre. 

31. Je m'en fas å Kexholm, oH je visitais les ouvrages et pris les 
informations nécessaires sur la situation de cette frontiére, sor 
laqueUe j*envoyais un offtcier du génie exprés pour examiner les 
chemins qui y ménent et pour tåcher d'en trouver de nouveaux. 



67 

en fort bon état, et on re?ut des nouvelles, qne les 
snédois avaient renvoyé une partie de leurs dragons 
dans leurs qnartiers, pour conper du foin pour Thiver, 
et qu'on dressait tout le long des frontiéres et des 
cötes de la mer des faneaux. 

2.— 10. Sur les nouvelles que les suédois avaient rappelé 
leurs dragons, et devaient bientot commencer å assem- 
bler leur armée auprés de Villmanstrand ä. 50 versts 
de Vibourg, on attendait avec impatience la déclaration 
de la guerre, et en attendant on fit exercer Tartille- 
rie et les troupes tons les jours. 

11. Le feltmaréchal de Lacy avertit le general Keith, 
que la cour, ayant re?u confirmation de la guerre 
dédarée par la Suéde, avait donné ordre de la pu- 
blier aussi de notre cöté, et en méme temps Fordonna 
d'avancer avec Tannée de Tautre coté de Vibourg, et 

AiiL 

1. Je revins au camp oÄ je trouvais le régiment de Novogrod 
infuiterie arriyé, qni se tronve en fort bon état, le méme jour 
j^eos des nouTeUes, que les suédois avaient renvoyé une partie 
de leurs dragons dans leur quartiers, pour couper du foin pour 
ildver, et quon dressait tout le long des frontiéres et des cötes 
de la mer des faneaux. 

2. On continua le retrancbement avec le méme nombre de trayail- 
leurs, et la cavaUerie exer^a ä cbeval, les canons des régiments 
entré les escadrons pour accoutnmer les cbevaux au feu. 

3. Les régiments commencérent ä tirer au blanc premiérement 
bomme å bomme et apres par pelotons. 

4. Comme depuis la visite du pöste de KiTiniemi, j^avaiB mieux 
reconnu Fimportance du retrancbement de Moula Muisa, j*ordon- 
nais d^augmenter le profil, et d*{gouter un cbemin couvert bien 
pafissadé, et pour que FouYrage fåt plutdt fftit, j^ordonnais une 
augmentation de 200 travailleurs. 



68 

en cas qu^il trouvafise quelqne corps de rennemi se- 
paré, ou que leurs troupes ne fnssent encore assem- 
blées en grand nombre, de les attaquer et de tädier 
d'empécher leur jonction. 

12. On publia la guerre å la tete de Tarmée, qui la re- 
Qut avec beancoup de joie et le lendemain elle se 
mit en marche. 

13. On marcha 20 versts, jusqu' (au village Perojoki, 
mais comme on avait marché tärd, et que les plnies 
que nous avions eues continuellement depuis deux se- 
maines avadent entiérement gåté les chemins, les éqni- 
pages ne purent avancer et restérent presque tons 
embourbés ä moitié chemin, les troupes étant obligées 

.^e passer la nuit sans tentes. 

14. I/a?fflSi&^^fl^* P*** ^^ ^^^ d® Vibourg et campa 
3 versts deTauSi^^' auprés du pont d'Abo, et les 



ö. On commen^a une ligne de Fa^^''' ^^ "^'^^ ^^^ °*' 

redoute ä chaque bout, et je fis trayäi]J>^^ "^ ^'^ 

ruiné qui se trouvait au centre de la ligii^^^ 

6. On continua les ouvrages, et on me rapporta^J ^"^^'1' 
les suédois avaient rappelé les dragons, et devaient Jf.^' ^50 
mencer å assembler leur armée auprés de Villmanstn!^* 
versts de Vibourg. Hg 

7. Je re^us des lettres du feltmaréchal Lacy par lesquelles il m^ 
Åt savoir qu'un vaisseau, arrivé de Stockholm å Riga, assurait" 



8. 



, ^^ ^«v,vixxiuxxu n xuga, assurait ^ j 

que la guerre contre la Russie avait été publiquement proclamée 1 
le 21 juiUet 1 



J'envoyais au feltmaréchal un état de larmée qui consiste de 
18 bataillons d'infanterie et 16 escadrons de dragons, ne faisant 
en tout qu' onze mille combattants. 

L-artiUerie, tajit de campagne que des régiments, s^exer^a a 
tirer au blanc; on continua toiyours le retranchement quoique 



^ 



69 

6 régimeots d'infanterie, qui avaient totgours été cam- 
pés auprés de la ville, pour travailler aax fortificatioiis, 
earent ordres d'étre préts å marcber le lendemain. 

15. Le general Keith jugea ä propos de détacher le 
major general Uxkull en avant avec la cavallerie et 
qaelques régiments d'infanterie, avec ordre de se poster 
de la fa<^on la plus avantageuse qne le terrain le 
permettrait, et le lendemain, ayant donné ordre pour 
la marche de Tarmée, il prit le devant et 

16. joignit le general Uxkull, ou trouvant, que le ter- 
rain ne répondait pas au rapport qu'on lui en avait 
fait, ni qu^il convenait pour un camp, il envoya ordre an 
lieutenant general Bachmetef, qui marchait avec le 
reste de Tarmée, de s'arréter å 6 versts de lä en ar- 
riére et d'y camper. Ce soir nous eftmes une alarme 
au camp^ causée par Farrivée d'un bas offlcier et tam- 

lentement, les plnies contmuelles que noos avions, depois hoit 
jours ayant beaucoup retardé les ouvrages. 

10. Les régiments continuérent leors exercises å rordinaire, et tons 
cenx qui n*étaient de garde ou des travaux exer^ient tons les 
jonrs an fen. 

11« Snr le soir je re^us des ordres du feltmaréchal Lacy, par les- 
quels il m*ayertit, qne la conr ayant re^a confirmation de la gnerre 
déclarée par la Snede, avait donné ordre de la pnblier anssi de 
notre c6té, et en méme temps il m*ordonna d^avancer avec Tarmée 
de Tantre c6té de Vibonrg, et en cas qne je tronvasse quelqne 
corps de Tennemi separé, ou qne leurs troupes ne fhssent encore 
assemblées en grand nombre, de les attaquer, et de tåcher d*em- 
pécher leur jonction. 

^ Etant Tanniyersaire de la naissance de TEmpereur, et les troupes 
étant sons les armes pour célébrer la fete apres la messe et le 
Te Deum, je fis pnblier la gnerre avec le bruit des canons et de 
la mousqueterie å la tete de Tarmée, qui le regut avec toutes 



70 



bour suédois, lesquels avaient été expédiés avec un 
paquet de lettres. Ceux-ci avaient pris si mal leur temps, 
qu'ils amvérent å nos postes avancés au fond de 
la nuit, sans peut-etre s'imaginer, que notre armée 
s'était avancée déjå si loin; la sentinelle entendant du 
monde marcher et s*entre-parler, sans pouvoir les di- 
stinguer (tant la nuit était obscure) disait „qui va la"P 
Surquoi le bas offlcier fit bättre Tappel, mais soit 
rheure indue, soit Tignorance de la sentinelle, qui 
peut-étre ne distinguait pas le son de tambour et 
le prit pour la marche de Tennemi, elle flt fen et se re- 
tira, disant que rennemi avan^ait, surquoi Poffider 
demanda å la sentinelle oix Tennemi était, elle répon- 
dit que Fennemi était tout prés, et le bas officier sué- 
dois avauQant toujours tambour battant, il flt tirer par 
pelotons; par cet accident il y eut un de nos soldata 



sortes de demonstrations de joie^ le soir je donnais ordre å Far- 
mée de marcher le lendemain, en laissant les målades et un petit 
détachement de chaqne régiment, comme aussi denx chimigiens 
et des médicaments nécessaires, et comme le retranchement n'était 
pas encore fini, j^envoyais ordre ä un bataillon de chaqn'un des 
trois régiments de Vologodski, Permski et Viatski de se rendre 
å Moula Moisa pour perfectionner Fonyrage. 

13. L*armée marcha å Perojoki vingt yersts, mais comme on aTait 
marché tärd, et que les pluies qne nons avions enes continuelle- 
ment depois denx semaines avaient entiérement g&té les chesiins 
les éqnipages ne pnrent avancer et restérent presqne tons embour- 
bés å moitié cbemin, les troupes étant obligées de passer la nnit 
sans tentes. 

14. L^armée défila par la yiUe de Vibourg et campa 3 rersta de 
Tantre coté, anprés dn pont d*Abo, et les 6 régiments d*infanterie, 
qni avaient toigonrs été campés anprés de la viUe, ponr travaiUer 
aux fortifications, eurent ordres d*étre préts ä marcher le lendemain. 



71 

da premier rang taé par celui qai était derriére lai 
dans le quatriéme rang^ le bas ofBcier voyant qaon 
continuait å tirer sur lui, et le cheval da tamboar 
ayant été taé, U s'en retoama au plas vite, sans ren- 
dre ses lettres. Le comte de Lewenhanpt ayant su 
cet accident fit beaucoup de bruit, et å son arrivée ä 
Tarmée s'en plaignit dans une lettre an general Eeith; 
mais j'ose dire que la faate tombait sar leur coté, 
voyant qae Tobscarité de la nnit, et Theure indue 
empéchérent absolament la sentinelle de les reconnidtre. 
Ceci mit pourtant Talarme dans tönt le camp et 
toates les troapes restérent sous les armes, jasqu' å ce 
qae le general Uxknll envoya rapport de la canse de 
Talarme, et qae les partis détacbés poar i*econna!tre 
retoamérent avec rapport qu'il n'y avait point d'ennemi 
de prés» 

Le general major Fermer m ayant averti que Tennemi n'était 
que deux régiments k Villmanstrand et que moitié chemin il y 
aTait un passage tres important å Kananoja, qui non seulement 
couvrait toutes nos frontiéres, mais aussi nous donmdt i'entrée 
libre dans le pays ennemi, en cas que nous loccupions les pre- 
miers, j ordonnais au general rn^or Baron dTxkuU de marcher 
avec 1200 dragons, quatre bataillons d'infianterie, et dix piéces de 
canon pour prendre possession de ce pöste, mais quelques heures 
apres son départ, ayant eu avis par un espion, que Tennemi était 
onze mille hommes å Villmanstrand, je lui envoyais ordre de faire 
halte ä onze versts de Vibourg o\i je devais le joindre le lende- 
main avec huit bataillons d*infanterie, six cents grenadiers des 
dragons, et seize piéces de canon; mais il avait tellement pressé 
sa marche que le courrier le trouva déjå å Kananoja d'oii ii 
m'écrivit qu^il était posté si avantageusement que Tennemi ne pou- 
vait les forcer, qu*il avait envoyé un détachement sur les tron- 
tiéres de Tennemi, qui n'avait trouvé que deux vedettes qui 



72 

17. Séjour. 

18. Le feltmaréchal Lacy arriva ä Vibourg, od le ge- 
neral Keith rallait 

19. trouver, examinant les rapports des espions, qni 
convenaient tous qu'il y avait 11000 hommes au- 
prés de Villmanstrand, que la vUle avait un ram- 
part de terre et un chemin couvert palissadé, mais que 
le fossé était fort pen de chose. Et quoique sur les 
premiéres nouvelles, qu'il n'y avait qu'ttn régiment d'in- 
fanterie et un de dragons, il fat résolu de Tattaquer; 
Tarrivée d'un tel renfort avait fait changer ce projet 
en celni d'attendre jnsqa'å ce que nous eflmes des 
nouvelles assurées de la force et de la situation de Ten- 
nemi; mais sur le soir il nous aniva deux déserteurs 
de Villmanstrand, qui nous assurérent tous deux, qu'il 
n'y avait que six compagnies d'infanterie, une d'ar- 

8*étaient sauvées å leur approche et qu'il attenderait mon arri- 
vée lå. 
16. Je marchais avec les troupes ci-dessus nommées et le general major 

Fermer jnsqu^ä Eananoja, ayant laissée le lieutenant general Bach- 
metef et le general mtgor Schipoff avec six bataiUons d*infenterie, 
onze compagnies de grenadiers et donze cents dragons avec Tar- 
tillerie de campagne, ponr attendre les éqaipages qni n'étaient 
pas encore tons arrivés, et les escorter jusqu* å Kananoja, oA 
j'arrivai moi-méme le soir, mais ayant visité le pöste, je ne tron- 
vais pas qn'il répondait å la description qu'on m'avait faite, et 
ayant reconnn nn autre cinq versts en arriére, å KerpisjÄrvi, 
beauconp plns avantageux, je lenvoyais ordre de s'arréter lä, et 
de faire tracer nn camp ponr tonte Tarmée. Entré dix et onze 
henres dn soir nons eftmes une alarme. Un pöste avancé de 300 
hommes commandé par nn lientenant colonel, ayant tiré deux pe- 
lotons, il rapporta qu*il avait vn une troupe marchant å Ini dans 
le bois avec un tambour, que Tayant appelé ils n^avaient rien ré- 



73 

tillerie, et six de dragons dans la ville, et comme les 
compagnies d'infanterie en Suéde sont å 150 et les 
dragons ä 100 hommes, on comptait qu'il n'y ponvait 
avoir que 1500 hommes, surquoi 

20. le maréchal se rendit å Farmée avec le lientenant 
general de Stoffeln, alors commandant de Vibourg, 
laissant le general major de Schipoff dans sa place, 
et apres avoir conféré avec les officiers généraux, 
donna ordre qne Tarmée devait marcher le lende- 
main, laissant les tentes et bagages dans le camp, avec 
les målades, et 50 hommes par régiment, sons les 
ordres d'nn lientenant colonel; que les soldats ne de- 
vaient prendre que pour cinq jours de pain, et que les 
offtciers ne devaient prendre aucune voiture avec eux, 
ponr rendre la marche plus prompte. 

21. L'armée marcha au point du jour composée de 500 

pondu, sor qnoi il avait fait fen dessas, qn'anssit5t ils s*étaient 
retirés, n'ayant tiré que quelques coups de fasil. 

17. Le lientenant general Bachmetef arriva ä Kerpi^Ärvi avec le 
reste de Tarmée et j'eus des lettres du feltmaréchal Lacy qu'il 
partait de St Petersbonrg pour venir pour quelques jours å Vi- 
bourg. 

18. J^envoyais quelques dragons pour t&cher d'avoir langue de Ten- 
nenii, mais ils revinrent sans avoir rencontré personne, pas méme 
å ce qu'ils disaient, des paysans, sur la frontiére. 

19. Je regus un ordre du feltmaréchal de me rendre aussitöt auprés 
de lui ä Vibourg, en conséquence de quoi je partis dans Tinstant 
ayant laissé le commandement de Farmée au lientenant general 
Bachmetef; å mon arrivée le feltmaréchal examina les rapports 
des espions, qui convenaient tous qu'n y avait 11000 hommes au- 
prés de Villmanstrand, que la ville avait un rampart de terre et un 
chemin couvert palissadé, mais que le fossé était fort peu de chose. 
Et quoique sur les premiéres nouvelles, qu'il ny avait qu'un ré- 



74 



dragons de chacun des régiments de Cafiau, Jambourg 
et Ingermanland, et de 400 de ceux de Kiow, St. Peters- 
bourg et d' Archangel ; Tinfauterie consistait dans 11 
compagnies de grenadiers formées en régiments, les ré- 
giments d'Ingermanland, Astraclian, Novogrod, Narva, 
Rostow, Nefeki, Velikalougski, Abscheronski et Nesov, et 
Tartillerie de campagne; chaque régiment de campagne 
ayant outre cela 4 piéces de canon de 3 ®, et chaque 
régiment de dragons nne piéce; comme le pays est 
tout bois, nous défllämes toute la journée, et sur le 
soir, apres avoir fait 19 versts, nous campämes dans 
le bois méme des deux cotés du grand chemin å 6 
versts de Villmanstrand, et pour nous faire un peu de 
place nous coupämes les buissons, les troupes couchant 
sur les armes^ å peu prés dans le méme ordre que nous 
avions marché. Sur les 10 heures du soir il arriva une 



giment d^infanterie et un de dragons, j^avais résolu de Tattaquer, 
rarrivée d'un tel renfort avait fait changer ce projet en cdni 
d^attendre jusqn^å ce que nous eihnes des nonveUes assnrées de 
la force et de la situation de l'ennemi;'mai8 sur le soir il nous 
arriva deux déserteurs de Yillmanstraiid, qui nous assorérent tons 
deux, qu'il ny avait que six compagnies d'infanterie, une d'artil- 
lerie, et six de dragons dans la ville, et conune les compagnies 
dinfanterie en Suéde sont å 150 et les dragons å 100 honunes, 
on comptait qu^il ny pouvait avoir que 1500 hommes, surquoi le 
feltmaréchal me renvoya aussitöt å Tarmée, lui-méme me devant 
suivre le lendemain. 
20. Le feltmaréchal se rendit å Tarmée avec le lieutenant general 

Stoffeln, le general migor Schipoff ayant été envoyé å sa place 
pour commander å Vibourg, et apres avoir conféré avec les oill- 
ders généraux, donna ordre que Tannée devait marcher le lende- 
main å la pointe du jour, laissant ses tentes et bagages dans le 
camp, avec les målades, et 50 hommes par régiment, sous les 



7;-) 

alarme dans le camp, sans qu'on poavait savoir d'oti elle 
était venae; tout ce qu'on ponvait apprendre, c'était, 
qa'im soldat dit qa'il avait vu 4 hommes qui aYancerent 
sur lni par le bois derriére son régiment, et voyant qu'ils 
ne lni répondaient pas, ni s^arrétaient, il avait fait feu 
dessas, sorqnoi les soldats les plus proches de loi. 
avaient tiré aussi, et ce bruit ayant épouvanté les 
chevanx des dragons, ils prirent la fiute et se jetérent 
parmi Tinfanterie, qni étant couchée sur les armes, et 
par rapport de la fatigae de la marche moitié endor- 
mie, croyait que c'était la cavallerie suédoise qui tom- 
bait sur eux, et fit nne salve dessus; par cet accident 
nons efimes un offlcier et quatre soldats de tués, et 
12 blessés, comme aussi 50 cbevaux de perdus. Le 
feltmaréchal Lacy et le general Keith étant montés 



ordres d*im lientenant colonel; que les soldats ne devaient prendre 
que poor cinq jours de pain, et que les offtders ne devaient 
prendre ancnne voitore avec eox ponr rendre la marche plus prompte. 
21. L*armée marcha an point dn jonr composée de 500 dragons de cha- 
cnn des régiments de Gasan, Jambonrg et Ingermanland, et de 400 
de cenx de Kiow, St Petersbonrg et d*Archangel, d*nn régiment 
composé d*onze compagnies des grenadiers des régiments dlngrie 
Astracaa, Novogrod, Nanra, Bostow, Nevski, Velikilongski, Abche- 
ronstd et Nisoyski, infanterie et TartiUerie de campagne, cbaqne 
régiment d*infanterie ayant en ontre 4 piéces de canon de 3 €t. 
et cbaqne régiment de dragons 1. Comme le pays est tönt bois, 
nons défilåmes tonte la jonmée, et snr le soir, apres avoir fait 
19 Tersts, nons campåmes dans le bois méme des denz cötés du 
grand cbemin å 6 versts de ViUmanstrand, et ponr nons faire nn 
pen de place nons coupftmes les bnissons, les tronpes conchant snr 
les armes, å pen prés dans le méme ordre qne nons avions mar- 
che. Snr les diz henres dn soir il arriva nne alarme dans le 

6 



76 

ä cheval, coamrent par toate la li^e; et dans une 
demi-heure töat fdt tranqnil. 
22. Nous marchåmes sur les hnit henres da matin, et å 
nn verst de notre camp. nons trouyåmes nn misseaa, 
et un pont qae T^nemi avait rompo, mais en moins 
d'ane henre de temps, nous le rétablimes, et le felt- 
maréchal, ayant trouvé å propos de 8'assnrer de ce dé- 
filé, y laissa le colonel Betzanow avec 700 dragons et 
quatre piéces de canon, avec ordre de faire nne batterie 
auprés du pont, et d*en construire encore denx aatres 
sur le ruisseau ; il fit aussi laisser la moitié des monitions 
de notre artillerie de campagne, ne menant avec noos 
qne 60 coups pour cbaque canon, et apres une hatte 
d'environ trois heures, pour laisser défller les troupes, 
nous nous remimes en marche. Un moment apres, 
quelques dragons suédois, ayant poussé six de nos 

camp, sans quon pouyait savoir d*o\9i eUe était yenne; tout ee 
qn*on ponyait apprendre, cétait, qn^un soldat dit qn^il ayait tu 
4 homnies qoi ayancérent sur lui par le bois demére son régi- 
ment, et yoyant qa^ils ne loi répondaient pas, ni s*a]Tétaient, il 
ayait fctit fen dessns, snr qnoi les soldats les plns proches de M^ 
ayaient tiré anssi, et ce brnit ayant éponyanté les cheyanx des 
dragons, ils prirent la Mte et se jetérent panni rinftnterie, qni 
étant conchée snr les armes, et par rapport de la (atigne de la 
marcbe moitié endonnie, croyait qne c^était la cayaUerie snédoise 
qni tombait snr enx, et fit une salye dessns; par cet acddent nons 
eåmes nn officier et qnatre soldats de tnés, et 12 blessés, comme 
anssi 50 cheyanx de perdns. Le feltmaréchal étant monté anad- 
töt ä cbeyal conrut par tonte la ligne ponr remettre Tordre, et 
dans nne demi-henre tönt fht tranqnil. 
22. Nons marchåmes snr les hnit henres dn matin, et å nn yerst 

de notre camp, nons déconyiimes nn missean, et nn pont qne 
Tennemi ayait rompn, mais en moins d*nne henre de temps, noos 



77 

dragons qui marchéreut un peu avant, un d'eux s'a- 
van^ si loin qu'il fut fait prisonnier par les nötres, 
et confirma les nouvelles que nous avions eues par les 
déserteurs; mals il ajouta, qu'on attendait ce méme 
soir un renfort de 7 régiments dlnfanterie, sons 1^ 
ordres du general major Wrangel, et le lendemain 
5 régiments de dragons avec le lieutenant general de 
Budenbrock. Sur cet avis le feltmaréchal fit marcher 
en toute diligence pour prévenir Tennemi, et sur les 
4 heures du soir nous arrivämes ä la portée du canon 
de la ville, dans une plaine au pied d'une hauteur qui 
était entré la ville et nous. Le feltmaréchal et les 
généraux montérent aussitot sur la hauteur, d'oii ils dé- 
couvrirent la ville et un régiment de dragons, formé 
sur le pied du glacis. L'endroit ou ils étaient com- 
mandait la ville, mais un peu å leur gauche il y avait 

le rétablimes, et le feltmaréchal, ayant tronvé å propos de s'assn- 
rer de ce défilé, y laissa le colonel Betzanow avec 700 dragons 
et qoatre piéces de canon, avec ordre de faire nne batterie au- 
prés du pont, et d'en constmire encore denx antres sur le ruis- 
seau; il fit anssi laisser la moitlé des mnnitlons de notre artiUerie 
de campagne, ne menant avec nous que 60 conps ponr chaqne ca- 
non, et apres nne halte d^enyiron trois heures, pour laisser défiler 
les troupes, nous nous remimes en marche. Un moment apres, 
queiques dragons suédois, ayant poussé six de nos dragons qui 
marchérent un peu ayant, un d*eux s^ayan^a si loin qu*il fat fait 
prisonnier par les notres, et confirma les nouyelles que nous ayions 
eues par les déserteurs; mais il ajouta, qu*on attendait ce méme 
soir un renfort de 7 régiments d*infanterie, sous les ordres du ge- 
neral major Wrangel, et le lendemain 5 régiments de dragons 
ayec le lieutenant general de Budenbrock. Sur cet ayis le felt- 
maréchal fit marcher en toute diligence pour préyenir Tennemi, 
et sur les 4 heures du soir nous arriyåmes ék la portée du canon 



un moulin ä vent, sur une hauteur encore plus pré^ 
de la ville. Le colonel Lolunan s'en fut le reconnaitre 
et rapporta qu'il y avait du monde et deux piéces de 
canon, et qu'il y avait aussi plusieurs drapeaux qni 
défilaient auprés du moulin. On y courut et Ton vit \^ 
secours qui arrivait, 8 drapeaux 8'étaient déjå postés 
et les autres défilérent encore quand le feltmaréchal 
y accourut; son premier dessein fut de les attaquer 
dans rinstant, et avant qu^ils s^eussent formés, mais 
nos troupes n'étaient pas aussi toutes arrivées, et il 
faisait déjå presque obscur; ainsi Tennemi défilasoDs 
les canons de la ville, et nons nons retiråmes daos 
notre camp, ou le feltmaréchal tint conseil de guem; 
nons avions déjå manqué notre premier projet, qui était 
de forcer la ville avant Tarrivée du secours, nons avioiu^ 
vu rinfanterie arriver, et il était naturel decroire 



de la yiUe. dans une plaine an pied d*ane hauteur qni était ent^ 
la ville et nona. Le feltmaréchal et les généranx montérent »n§- 
sitöt snr la hanteur, d'od ils découvrirent la ville et un régiment 
de dragons, formé sur le piéd du glacis. L'endroit ofl noua étions 
commandait la ville, mais un peu å notre gauche il y «mi wi 
moulin å vent, sur une hauteur encore plus prés de la *• 
Lohman 8'en ftit le reconnaitre et rapporta qu'D y avait du mon«l«' 
et deux piéces de canon lå; comme le feltmaréchal était ret»um« 
au camp, je m'en fas le reconnaitre, et sur le chemin le colonw 
Lohman me fit dire qu'il voyait plusieurs drapeaux qui défilw^"^ 
auprés du moulin. A mon arrivée je vis le secours qui arriTWt^ 
huit drapeaux étaient déjå postés et les autres défilérent encoi^ 
quand le feltmaréchal y accourut; son premier dessein fut de vi 
attaquer dans Tinstant, et avant qu'ils s'eussent fonnés, mdis bo* 
troupes n'étaient pas aussi toutes arrivées, et il fiusait déjå pr«" 
que obscur; ainsi Fennemi déflla sons les canons de la ^^ ^ 
nous nous retiråmes dans notre camp, oÄ le feltmaréchal tint con- 



79 

([ue la cavallerie arriverait pendant la nnit; nous 
étions environ 10000 hommeS; et rennemi (supposé que 
les 5 régiments de cavallerie étaient arrivés) devait 
étre prés de 12000 hommes postés sons les canons 
de la ville, et snr one hauteor, ou il n'y avait pas 
moyen de les attaquer, nous n'avioiis que pour 3 jours 
de pain, par conséquent il fallait ou les attaquer le 
lendemain ou se retirer. La resolution ftit prise de 
renvoyer aussitöt nos canons de 12 et de 8 Ä. d'atten- 
dre tout le lendemain pour voir si Tennemi voulait 
quitter son pöste et venir nous offiir bataille et en 
eas qu'il restait tranquille, de nous retoumer le sur- 
lendemain dans notre ancien camp. Apres cette reso- 
lution Tartillerie de campagne partit, excepté S 
piéces de 6 ffi et nous passämes la nuit sous les 
armes. 



seil de guerre; nous avions déjå manqné notre premier projet, 
qni était de forcer la ville ayant ranivée du seconrs, noas ayions 
vu rinfanterie arriver, et il était natnrel de croire que la caval- 
lerie arriverait pendant la nuit; nous étions environ 10000 hommes 
et Tennemi (supposé que les 5 régiments de cavallerie étaient ar- 
rivés) devait étre prés de 12000 hommes postés sous les canons 
•le la ville, et sur une hauteur, oi!l il n'y avait pas moyen de les 
attaquer, nous n'avions que pour 8 jours de pain, par conséquent 
il faUait ou les attaquer le lendemain ou se retirer. La resolu- 
tion fnt prise de renvoyer aussitdt nos canons de 12 et de 8 a. 
d*attendre tout le Tendemain pour voir si Tennemi voulait quitter 
son pöste et venir nous aflErir bataille et en cas qull restait tran- 
quiUe, de nous retoumer le surlendemain dans notre ancien camp. 
Apres cette resolution Tartillerie de campagne 'partit, excepté 8 
piéces de 6 fi. et nous passämes la nuit sous les armes. 
'^^ Aussitöt quil fit grand jour, le feltmaréchal envoya un officier 
å un endroit qu'nn russe, qui avait Vécu longtemps å VUlman- 



80 

23. Aiissitot qu'a fit grand jour, le feltmaréchal envoya un 
offlcier å un endroit qu'un russe, qui avait vécu long- 
temps å Villmanstrand lui enseigna, d'o(i on ponvait 
voir le camp des ennemis; ä son retour il rapporta 
qu'il pouvait y avoir environ trois régiments, et le 
marchand russe assura positivement qu'il n'y en avait 
pas plus, sur ceci on resolut de marcher å eux, et de 
les attaquer, malgré la situation avantageuse oii Os 
s'étaient postés. Sur le midi nous nous mimes en 
marche ayant laissé le colonel Scheremeteff avec 70») 
dragons et quelques soldats tirés de chaque régiment 
d'infanterie pour gärder le camp. Nous marchåmes 
sur deux lignes, chacune de 5 régiments d'infanterie, 
sur les ailes de la premiére il y avait 800 dragons 
et quatre cents sur la seconde. Nos régiments å'm- 
fanterie (par les détachements que nous avions laissés 

strand lui enseigna, d oii on pouvait voir le camp des ennemis; å 
son retour il rapporta qu'il pouvait y avoir environ trois régi- 
ments, et le marcliand russe assura positivement jqu*il n'y en avait 
pas plus, sur ceci on resolut de marcher å eux, et de les attaquer, 
malgré la situation avantageuse ot ils s'étaient postés. Sur ^ 
midi nous nous mimes en marche ayant laissé le colonel Schere- 
meteff avec 700 dragons et quelques soldats tirés de chaque ré- 
giment d'infanterie pour gärder le camp. Nous marchåmes sur 
deux lignes, chacune de 5 régiments d*infanterie; sur les ailes de 
la premiére il y avait 800 dragons et quatre cents sur la seconde. 
Nos régiments d'infanterie (par les détachements que nous avioM 
laissés dans ces différents camps, et les målades) ne montaient 
qu'environ 900 par régiment. Sur ime heure apres midi nous ar- 
rivåmes vis å vis de Tennemi que nous trouvåmes posté, sa ganche 
appuyée éi la viUe, son centre sur une hauteur, oA il y avait une 
hatterie de six piéces de canon, et sa droite appuyée ä un village, 
un lac derriére sa ligne, et un bois devant, å une bonne portée 



81 

dans ces différents camps, et les målades) ne montaient 
qii'environ 900 par régiment. Sur ane heore apres midi 
noiis arrivåmes vis ä vis de rennemi qne nous trouvå- 
mes posté, sa gauche appuyée å la ville, son centre snr nne 
hantenr, oä il y avait une batterie de six piéces de 
canon, et sa droite appuyée å un village, un lac der- 
riére sa hgne, et un bois devant, å une bonne portée 
de monsqnet. Nous vimes alors, que Tennemi était 
plus fort que nous ne Fayions cru, mals comme leur 
canon faisait beaucoup d'effet sur notre droite et centre, 
Tordre ftat donné aussitdt de les charger. L'attaque 
commenQa par notre droite, oä nos grenadiers souffiirent 
extrémement par les canons de la ville chargés å 
cartouches, aussi bien que par la mousqueterie de 
Tennemi. Dans le centre deux régiments suédois, 
appnyés de leur batterie qui tirait par dessus leurs 

de monsquet Nons vimes å cette heure que l^ennemi était plus 
fort que nous les avions crn; y ayant les régiments de Dalecarle, 
Sadennannie, Vestbothnie) Tavasthoiise, Sayolax, et le régiment 
de Carélie dragons; mais comme lenr canon faisait beaucoup 
d'éffet sur notre droite et centre, Tordre fut donné aussitöt de les 
charger. L*attaque commen^a par notre droite, ot. nos grenadiers 
soui&irent extrémement par les canons de la yiUe chargés å car- 
touches, aussi bien que par la mousqueterie de TennemL Dans 
le centre deux régiments suédois, appuyés de leur batterie qui 
tirait par dessus leurs tetes, attaquérent deux régiments de notre 
inftnterie et les firent reculer phis de 200 pas, mais étant soute- 
nus par la seconde ligne et Tennemi étant arrété par le feu d'une 
de nos batteries, nos troupes se remirent en ordre. Pendant ceci 
nos dragons ayaient chassé sur la gauche les dragons de Tennemi, 
oonsistant de 7 å 800 hommes, comme nos grenadiers et quelques 
autres régiments sur la droite ayaient aussi enfoncé les troupes 
qui étaient devant eux et les ayaient chassées jusque dans la yille. 



82 



tetes, attaquérent deax régiments de notre infanterid 
et les iirent recnler plus de 200 pas, mais étant sou- 
tenus par la seconde ligne et rennemi étant arreté 
par le feu d'ane de nos batteries, nos tronpes se remi- 
rent en ordre. Pendant ceci nos dragons ayaient 
chassé sur la ganche les dragons de Tennemi, consis- 
tant de 7 ä 800 hommes, comme nos grenadiers et 
quelques autres régiments sur la droite avaient aassi 
enfoncé les tronpes qui étaient devant eux et les 
avaient chassées jnsque dans la ville. Sur quoi leor 
centre se retira dans leur premier pöste, anprés de 
leur batterie sur la hauteur, d'oti, ayant été aussi 
chassés, ils abandonnérent leurs canons et se retirérent 
moitié dans la ville, et moitié par une langne de terre 
qui entrait dans le lac qui était derriére eux. Xous 
toumämes leurs canons aussitot contre la ville et. 
* ___^^__^^____^-^^^__-^_______ — — ' 

Sur quoi leur centre se retira dans leur premier pöste auprés de 
leur batterie sur la hanteur, d'otl, ayant été aossi chassés. ii^ 
abandonnérent leur canons et se retirérent moitié dans la ville, 
et moitié par une langue de terre qui entrait dans le lac qoi était 
derriére eux. Nous toumåmes leurs canons aussitot contre la 
yiUe et, ayant formé une batterie sur la bauteur qui comnuuidaii 
la place, nous commen^åmes å tirer dedans, pedant qne now 
droite s*était postée au pied du glacis, dont la pento était si ra- 
pide que les troupes se trouvaient ä couvert du feu des rempartjJ. 
Apres avoir reste environ une heuro dans cette situatioii, no? 
troupes montérent sur le glacis pour aller å 1 assaut, surqnoi 1 en- 
nemi arbora le drapeau blanc. Mais le general migor UxkoU, 1^ 
colonel Lobman et le colonel de Ballmain ayant été dans ce m^'* 
ment tués sur les palissades^ les soldats les franchirent et, cnant 
qu'il fallait venger la mört de leurs oflficiers, ils grimpérent sur 
les remparts qui n*étaient que de terre, et se rendirent maltre» 
de la Yille, oä le feltmarécbal courut aussitot et fit donner la ^*^ 



83 

ayant fonué une batterie sur la hauteur qui com- 
mandait la place, noQS commenQämes å tirer dedans, 
pendant que notre droite s'était postée au pied du 
glacis, dont la pente était si rapide que les troupes 
se trouvaient é. couvert du feu des remparts. Apres 
avoir reste environ une heure dans cette situation, 
nos troupes montérent sur le glacis pour aller å Tas- 
saut, surquoi Tennemi arbora le drapeau blanc. Mais 
le general major UxkuU, le colonel Lohman et le 
colonel de Ballmain ayant été dans ce moment tués 
sur les palissades, les soldats les &anchirent et, criant 
qu'il fallait venger la mört de leurs of&ciers, ils 
grimpérent sur les remparts qui n'étaient que de terre, 
et se rendirent m^dtres de la ville, oii le feltmaréchal 
courut aussitot et flt donner la vie å ceux qui étaient 
dedans. L'action finit ainsi par la prise de la ville 



a ceux qui étaient dedans. Laction finit ainsi par la prise de la 
ville SOT les 6 henres du soir. Noas perdimes dans Taffaire un 
general mcgor) deux colonels, deux mcgors et 15 antres officiers 
et 528 soldats; le feltmaréchal Lacyfut légérement blessé å Té- 
panle, le lieutenant general Stoffeln et le general migor Albrecht, 

2 coloneLs, 8 migors et 62 antres oMciers et prés de 2000 soldats 
ftirent blessés. L*ennemi n^était qne de 5 ä 6000 hommes, dont 
ils enrent environ 2000 tués et 1500 pnsonniers, parmi lesquels 
était le general migor Wrangel, qui les commandait, et 3 coloneis, 

3 lieutenant colonels, quelques msyors, et environ 60 autres oM- 
ciers; ils perdirent aussi 13 drapeaux et 4 étendards, et tous leurs 
canonS) lesquels étant tous de fer, honnis un, que nous empor- 
tåmes, nous brälämes les affuts et crevämes les canons et sur le 
soir nous nous retirames dans notre camp, ayant laissé le general 
nugor Fermer avec deux régiments dans la ville. 

^. Le feltmaréchal ayant tenu conseil de gnerre sur ce qu'on de- 
vait faire, il fut résolu de raser et br^er la ville et de nous re- 



84 



sur les 6 heares du soir. Nons perdimes dans Faffiaire 
un general major, deux colonels, deux majors et 15 
autres officiers et 528 soldats; le lieutenant g^éral 
Stoffeln, le general major Albrecht, 2 colonels, 3 ma- 
jors et 62 autres offlciers et prés de 2000 soldats 
furent blessés. L'ennemi était environ 5000 hemmes, 
dont il eut au dela de 1000 hommes de tués et 1500 
prisonniei^s, pr-rmi lesquels était le general major 
Wrangel, qui les commandait, et 3 colonels, • 3 lieö- 
tenant colonels, quelques majors, et environ 60 autres 
officiers; ils perdirent aussi 13 drapeaux et 4 éten- 
dards et tous leurs canons, lesquels étant tons de fer. 
hormis un, que nous emportämes, nous brCQåmes les 
affats et crevämes les canons et sur le soir nous nous 
retirämes dans notre camp, ayant laissé le généraJ 
major Fermer avec deux régiments dans la ville. 



tirer plus prés de nos frontiéres. Les raisons de cette démarche 
étaient, que nous n^avions mené avec nous que pour dnq jonn de 
pain, dont il ne nous restait encore que pour deux, et que nous 
n*en avions presque point trouvé dans ]a viUe, qu'il ne se troa- 
vait point de fourrage pour la cavaUerie, ni å Tentour, ni en avaBt, 
qu*il faUait renvoyer nos blessés comme aussi les prisonniers atec 
du monde nécessaire pour les mener, et que n*ayaat x)oint de cha- 
riot avec nous, nous ne pourrions les renvoyer qu'en employant 
tous les chevaux des dragt)n8, ce qui reduisait le corps å aiviron 
5000 hommes; que la place apres la visite des fortificatioDS qui 
n'étaient pas encore achevées (comme on peut voir par le détot 
du glacis) n*était pas jugée tenable, si Tarmée s^éloignait de U, 
en conséquence de quoi on commen^ le méme jour å nsfx la 
la viUe et, apres avoir brålé les palissades, applani la créte du 
glacis et Mt des fourraux dans tous les angles de la fortification. 
on mit le feu dedans sur le soir, qui la reduisit en fort pen 
dlieures en cendre. Le méme jour nous ramassåmes environ 200 



85 

24. Le feltmaréchal ayant tenu conseil de guerre sur 
ce qu'on devait faire, il fut résolu de raser et brftler 
la ville et de nous retirer plus prés de nos fron- 
tiéres. Les raisons de cette démarche étaient, que 
nous n'avions mené avec nous que pour cinq jours de 
pain, dont il ne nous restait encore que pour deux, et 
(lue nous n'en avions presque point trouvé dans la ville, 
qu'il ne se trouvait point de fourrage pour la cavalle- 
rie, ni å Fentour, ni en avant, qu'il fallait renvoyer 
nos blessés comme aussi les prisonniers avec du monde 
nécessaire pour les mener, et que n'ayant point de cha- 
riots avec nous, nous ne pourrions les renvoyer qu'en 
employant tous les chevaux des dragons, ce qui redui- 
sait le corps ä environ 5000 hommes; que la place 
apres la visite des fortifications n'était pas jugée te- 
nable, si Tarmée s^éloignait de lå, en conséquence de 

prisonniers, qni s'étaient sauvés dans la langne de terre et dans 
les petites iles dans le lac On chanta aussi le Te Demn avec un 
triple salve de canon et de la mousqueterie. 
^ L*armé marcha sur le midi et campa prés du pont, oå nous 

avions laissé le colonel Eetzanow, environ six versts de Vilbnan- 
strand. 

26. Nous marchåmes 12 versts, et campåmes å un viUage suédois 
appelé Taskula sur les frontiéres, oå le feltmaréchal 8'était rendu 
le jour d'auparavant avec une partie de la cavallerie. 

27. Nous renvoyåmes tous nos blessés et tous les prisonniers sué- 
dois å Vibourg, et Farmée séjouma dans le méme camp. 

28. Séjour. Le feltmaréchal Lacy partit pour Vibourg. 

29. La cavaUerie fit un fourrage general sous les ordres du migor 
general Lieven, et TinfEuiterie fot |sou8 les armes pour célébrer le 
jour de nom de Sa Majesté impériale. On fit trois salves des ca- 
nons et de Tinfanterie et on chanta le Te Deum. Sur le soir le 
general major Lieven revint et rapporta, qu*il avait fourrage tout 



86 

quoi on commenQa le mém9 jour å raser la ville et. 
apres avoir br&Ié les palissades, applani la créte da 
glads et fait des foorraox dans tous les angles de la 
fortification, on mit le feu dedans sur le soir, qoi la 
reduisit en fort peu d'heures en cendre. Le méme joiir 
noos ramassåmes environ 200 prisonniers, qui s'étaient 
sauvés dans la langue de terre et dans les petites iles 
dans le lac. 

25. L'armée marcha sur le midi et campa prés du pont 
ou nous avions laissé le colonel Retzanow, environ sii 
versts de ViUmanstrand. 

26. Nous marchåmes 12 versts et campämes å un vil* 
läge suédois appelé Taskula sur les frontiéres, ou k 
feltraaréchal s'était rendu le jour d'auparavant avec 
une partie de la cavallerie. 

27. Nous renvoyämes tous nos blessés et tous les prison- 

le pays et n avait trouyé que pour deux jours pour la cavallerie. 
et que 20 yersts en avant il ny en avait point, sur quoi Ut tv- 
solution fut prise de décamper le lendemain et de marcher pour 
Kerpisjärvi. 
:X). L^année marcha, la cavallerie et une moitié de Tinfanterie au 

viUage, nommé Kerpisjärvi, a 12 versts de lå, lautre moitié ayÄn^ 
campé dans le vieux camp de Eananoja; sur le midi je re<;ox un 
ordre du feltmaréchal de me rendre incessamment auprés de lui å 
Vibourg, oik j^arrivais le méme soir; il me communiqua des ordres 
qu'il avait re^us de la cour, oii on lui proposa de marcher å Frie- 
drichshamn pour semparer de cette place. Mais apres une confi^- 
rence avec les officiers généraux, qui se trouvaient en ville, le 
feltmaréchal représenta la diMculté de cette marche å la cour. 
que la distance était de 10 å 12 marches et que par conséqu^J^^^ 
ii nous fallait du moins pour un mois de biscuit avec nous, V^^ 
les transports desquels nous n avions pas les chevaux et voitart* 
uécessaires; que la ville ne pouvait étre prise, selon le plan 9^1" 



87 

niers suédois h Vibourg, et Tarmée séjonrna dans le 
méme camp. 

28. Séjour. Le feltmaréchal Lacy partit pour Vibourg. 

29. La cavallerie fit un fonrrage general sons les ordres 
du major general Lieven. Sur le soir il revint et 
rapporta, qu'il avait fourragé tout le pays et n'avait 
tronvé que pour deux jours pour la cavallerie et que 
20 versts en avant il n'y en avait point, sur quoi la 
rfeiolution fut prise de décamper le lendemain et s'ap- 
procher å Vibourg. 

30. L'année marcha, la cavallerie et une moitié de Tin- 
fanterie au village, nommé Kerpisjärvi, i 12 versts 
de lå, Tautre moitié ayant campé dans le vieux camp 
de Kananoja, et le general Keith se rendit å Vibourg, 
pour trouver le feltmaréchal qui avait re^u des or- 
dres de la cour, oti on lui proposa de marcher ä Frie- 



ayait, sans canons de batteries et sans ouyrir la tranchée et qne 
Tennemi était campé tönt prés an nombre de 12000 hommes, que 
la viUe, étant située snr la mer, ponvait étre rafraichie et secon- 
rue de la flotte et qne, notre armée n^étant qne de 16000 bommes 
en tönt, ainsi on ne ponvait pas répondre de la rénssite de Ten- 
treprise et qne, si nons attendions rarrivée des antres régiments, 
la saison serait si fort avancée qne les neiges ponrraient tomber 
ayant notre arrirée deyant la ville; mais en attendant lordre po- 
sitif de la conr, et ponr étre prét å tönt événement, il ordonnait 
qn'on fit cnire ponr nn mois des biscnits ponr tonte Fannée et 
qn'en cas, qne la conr changeåt de resolution å Tégard de la marche 
projetée, Tarmée devait étre postée å qnelqnes versts å Tentonr 
de Vibong ponr finir la campagne et qne la cavallerie devait étre 
renvoyée de bonne benre dans les qnartiers d*hiver, ponr étre pln- 
t6t en état d*entrer en campagne Tannée qni vient. 
31. Le feltmarécbal ayant re^n des lettres de la conr, qne la flotte 

ennemie paraissait anprés de Reval, qne les régiments qni avai^nt 



88 

drichshamn pour s^emparer de cette place. Mais apres 
une coiiféi'eiice avec les officiers généraux, qni se tron- 
vaient en ville, le feltmarécbal représenta la difficolté de 
cette marche å la conr; que la distance était de 10 å 
12 marchefi et que par conséqaence» il noas fallait du 
moins ponr un mois de biscoit avec noos, ponr les 
transports desqnels nons n'avions pas les chevaox et 
voitores nécessaires; que la ville ne poavait étre prise, 
selon le plan qa'il avait, sans canons de batteries et 
sans ouvrir la tranchée, et que Tennemi était campé 
tout prés au nombre de 12000 honunes, que la ville. 
étant située sur la mer, pouvait étre rafraichie et »- 
coome de la flotte et que, notre armée n'étant que de 
16000 hommes en tout, ainsi on ne pouvait pas ré- 
pondre de la réussite de Tentreprise et que, si nons 
attendions Farrivée des autres régiments, la saison se- 

été commaiidés pour renforcer son année avaient été contreman- 
dés et que sa présence était nécessaire å St Petersboug, n P^* 
tit auBsitöt en pöste, m*ajant laissé le commandement de Ytm^- 
pour laqneUe je partis en méme temps. 

Septembre. 

1. On dressa 3 batteries å la tete du camp et on les couvrit dan 
abbatis de bois; le méme jour jenvoyais denx ingénienrs ponr re- 
connaitre les chemins qni ménent de ce camp ét Friedrichshamn 
et anx frontiéres de la Snede. 

2. Un des ingénienrs revient, ayant été jnsq^å Teryigoki, et lap- 
porta que le chemin était impraticable ponr le canon et les éqoi* 
pages et que la cavallerie passerait avec beancoup de difficnlté; 
nn paysan ayait assnré, qu*un détachement d'infiuiterie saéåom 
avait été dans son village le jonr ayant son arriyée. 

3. Le general mi^or Fermer m*ayant averti que du c6té de Ter- 



89 

rait si fort avancée que les neiges ponrraient tomber 
avant notre arrivée devaat la ville; mais en attendant 
Fordre positif de la cour, et poor étre prét å töat 
événement, il ordonnait qa'on f it cuire ponr un mois 
des biscnits poor toute Tarmée et qu^en cas, que la cour 
changeåt de resolution å Tégard de la marche proje- 
tée, Fannée devait étre postée å quelques versts å 
Tentour de Vibourg pour finir la campagne et que la 
cayallerie devait étre renvoyée de bonne heore dans 
les quartiers d'hiver, pour étre plutot en état d'entrer 
en campagne Tannée qui vient. 
31. Le feltmaréchal ayant re^u des lettres de la cour, 
que la flotte ennemie paraissait auprés de Beval, que 
les régiments qui avaient été commandés pour ren- 
forcer son année avaient été contremandés et que sa' 
présenee était nécessaire å St. Petersbourg, il partit 

vsgoki et Viligoki, TiUages sur les frontiéres, il y avait beaucoup 
de fonrrage que Tennemi pourrait fJEunlement enlever et que de 
notre cöté hoqb pouTions aussi fEuälement le transporter å Vibourg 
par le moyen de bateanx, ponrvn qa*on commandåt un détachement 
Gonsidérable ponr couvrir les fourrageurs, et qnl ayait déjå pré- 
paré 80 barques ponr cette expedition. Je ini envoyais 800 dra- 
gons et nn ordre de prendre 400 hommes des gardes å pied, avec 
denx piéces de canon, en cas qnil le jngeåt nécessaire. 

4. Le general m%jor Fermer me rapporta qn^il était arrivé å Ter- 

Yijoki avec son commandement et qn*il commen^ait d^å å cbarger 
les batiments destinés å transporter les fourrages. 

^ D arrira nn espion de Friedrichshamn avec la nouvelle de Tar- 

rivée dn general Lewenhaupt, qni conunande en chef. Selon son 
rapport Tarmée ennemie consiste en nn régiment de cayaUerie ap- 
pelé Leib-régiment, le Leib-régiment et Nenland-dragons ; infan- 
terie: Nord Vermland, Vestmaland, Estgothie, I]pland, Helsing, 
Scaraborg, Sstbothnie, Nenlaad, Abo, gardes å pied, nn bataiUon 



90 



aussitöt en pöste, ayant laissé au general Keith le 
commandement de Tarmée. 



Septembre. 

^mier. qq drössa 3 batteries ä la tete du camp et on te 
couvrit d'un abbatis de bois; le méme jour on envova 
deux ingénieurs pour reconnaitre les chemins qni me- 
nent de ce camp ä Friedrichshamn et aux frontiéres 

2. Un desquels revient, ayant été jusqu' å 20 versK 
et rapporta que le chemin était impraticable poor le 
canon et les équipages et que la cavallerie passerait 
avec beaucoup de difBculté; un paysan avait assim 
qu'un détachement d'infanterie suédoise avait été dans 
son viUage le jour avant son arrivée. 

3. Le general major Fermer ayant averti que du coté 

de Kymmenegärd, nn de BiOmeborg, un de Vibourg, im de Veit- 
bothnie et enyiron 900 homines des Dalecarls, qni se sont 88nTé> 
de FafflEdre de ViDmanstTand, une compagnie d^artiUerie et nne de 
bombardiers avec dix-neof canons de campagne, et qii*ott »ttend 
tons les jours de Snede trois autres régiments de dragons et tm 
compagnies de TartUlerie apres l'arrivée d^qnels lenr année sera 
environ 24000 hommes. 

8. Le general migor Fermer rapporta, qu*il avait envoyé pw ^ 

bateaux å Vibourg environ 1000 quinteaux de foin et quil r^^^' 
uait avec le détachement 

7. Ayant avis par un espion, que lennemi n*avait point de tron- 

pes å Peterkirk sur les fh>ntiéres, j^écrivis au gtoéral major Schi- 
pofF pour qu*il consultåt avec le lieutenant general Stoffehi et ^ 
general migor Albrecht s*il ne sera pas å propos denvoyer on dé- 
tachement de dragons brAler les fourrages le long de cette froD- 
tiére, nos espions nous assurant que c'est par lå quito ^^^^^ 



91 

de Tervajoki et Vilajoki, villages sur les frontiéres 
il y avait beaucoup de fourrage que rennemi pourrait 
facilement enlever et que de notre coté nous pouvions 
anssi facilement le transporter ä Vibourg par le 
moyen de bateaux, pourvn qu*on commandät un dé- 
tachement considérable pour couvrir les fourrageurs, et 
qn'il avait déjå préparé 30 barques pour cette expedi- 
tion. On lui envoya 800 dragons et un ordre de 
prendre 400 hommes des gardes k pied (dont un dé- 
tachement était en marche pour joindre Tarmée, et 
campait alors sous Vibourg) avec deux piéces de ca- 
non en cas qu'il le jugerait nécessaire. 
4 et 5. H arriva un espion de Friedrichshamn avec les nou- 
velles de Tarrivée du general comte de Lewenhaupt, 
qui commandait en chef Tarmée ennemie. Selon son 
rapport elle consistait en un régiment de cavallerie 

tenter une incnrsion dans notre pays, ce qii'il8 approuvérent, et 
demandérent quatre cents dragons pour le mettre en exécution. 

^- Ayant trouvé le régiment d'Abscheronski tres faible, particulié- 

rement en offiders, je le fis marcher å Vibourg pour y éti'e en 
garnison, et enyoyai ordre au détachement des gardes ä pied qui 
est campé auprés de cette viUe de se rendre au camp. 

^ H arriya un déserteur suédois, qui dit que le secours qu on 

attendait de la Suéde était venu å Friedricshamn et que leur ar- 
mée était forte, environ 17000 hommes, et qu*on parlait d^entrer 
en Eussie par deux différents endroits ä la fois. 

10. n arriva un espion de Tarmée ennemie qui confirma les mémes 
uouyeUes que nous avions eues auparayant 

^1* Je détachai le general mcgor Fermor pour fourrager dans les 
mémes endroits qu^auparavant, lui ayant donné 800 dragons et 
400 fantassins et 2 piéces de canon pour couyrir les fourrageurs. 

^^ Je fis partir un détachement pour réparer le chemin de Vi 
bourg. 



92 



appelé le régiment de corps, le régiment de corps (n 
Neuland di-agon, infanterie Nord Wermland, Westman 
land, Ostgothie, Upland, Helsingsland, Scaraborg, Ost 
bottnie, Neuland, Åbo, gardes ä pied, an batailloi 
de Kymmenegård, un de Westerbotn, un de Biörns 
borg, un de Vibourg et environ 300 hemmes de h 
Dalecarlie, qui s'étaient sauvés de raflfaire de Villmafr 
strand, une compagnie d'artillerie et one de bomba^ 
diers avec 19 canons de campagne et qu'on attendait 
tons les jours de Suéde 3 autres régiments de dragons, 
et 3 compagnies d'artillerie, apres rarrivée desqneb 
leur arraée serait environ 24000 hommes. 

Le general major Fermor rapporta, qu'il avait ea- 
voyé par les bateaux å Vibourg environ 1000 qnin- 
taux de foin et qu'il revenait avec le détachement. 

Ayant avis par un espion, que Tennemi n'avait point 



13. Le general Fermor revint, ayant renvoyé beauconp de foin ^ 
du blé en gerbe par les eaux ä. Vibourg. 

14. Les fourrages étant entiérement consumés å Tentour qndques 
iieues du camp oiH nous étions, Tarmée marcha å Ykspää, 7 versts 
de Vibourg, sur le chemin de Friedrichshanm ; la marche était 
quatorze versts. 

15. J*allai voir le détachement des gardes qui campait å 3 verrts 
du camp, que je trouvai au nombre de 1200 hommes, et en fort 
bon état. 

16. H arriva un déserteur, qui nous dit, que Tennemi avait m» 
pöste de 140 hommes d mfanterie et 12 dragons ä Vilajoki, å " 
versts de notre camp, et que le capitaine qui les commanaw 
avait demandé un renfort, trouvant le pöste peu sår. 

17. Je fis examiner le pöste de Kerstilä et de Hamentova et refUtf 
le soir au camp. 

18. Je donnais orde pour un fourrage general du cöté de Vii^*^ 



93 

de troupes ä Pet^rskirk sur leor frontiére, on envoya 
I un détachement pour brftler les fonrrages le long de 
! cette frontiére. 
j 8 et 9. Un déserteur suédois aniva, qui disait que leur 

secoars était arrivé ä Friedrichshamn et que leur 

armée était forte, environ 17000 hommes, et qu'oii par- 
i lait d'eiitrer en Russie par deux différents endroits ä 

la fois. 
10 et 11. On détacha le general Fermor pour fourrager 

dans les mémes endroits qu'auparavant, lui ayant donné 

800 dragons et 400 fantassins et 2 piéces de canon 

pour couvrir les fourrageurs. 
12 et 13. On flt partir un détachement pour réparer le 

chemin de Vibourg et le general Fermor revint, ayant 

envoyé beaucoup de foin et du blé en gerbe par les 

eaux ä Vibourg. 



et comme je savais que rennemi avait nn détachement lå sans 
savoir précisement le nombre, je commandais pour Tescorte deux 
miDe fantassins et 200 grenadiers avec 4 piéces de canon, 1000 
dragons, 200 housards, qui arrivérent le méme jour, et 150 co- 
saques de Don, avec un canon. 
^' L'e8corte des fourrageurs marchait å Tervajoki, 13 versts du 
camp, et on fourrageait Tentre-deux, et voulant profiter de ce 
commandement pour reconnaitre le pays en ayant, je me rendis 
aussi å Tervajoki, d oA j'envoyais le méme soir deux partis, un 
pour voir si Tennemi était encore å Vilajoki et Fautre pour en- 
lever quelques paysans suédois qui pourraient servir de guides. 
Dans la nuit les deux partis revinrent, Tun avec les nouvelles, 
que Tennemi y était encore, qu'U y paraissait seulement 12 å 15 
feux et que leur nombre ne surpassait pas 150 hommes; Tautre 
amena 3 paysans, qui dirent, qu'on pouvait passer la riviére de 
Vil^oki, 5 versts au dessus de Tendroit ot les suédois étaient 
postés. 



94 

14. Les fonrrages étant entiérement consmnés å Fentom 
quelqaes lieues du camp ou nous étions, rarmée marchi 
ä Ykspää, 7 versts de Vibourg, sur le chemin d! 
Friedrichshamn; la marche était de 4 versts. 

15. Le détachement des gardes arriva, et en fort bonétat 
lear nombre était de 12000 hommes. 

16. Un déserteur arriva qui nous dit, que rennemi avaä 
un pöste de 140 hommes d'infanterie et 12 dragons å 
Vilajoki, k 28 versts de notre camp, et que le q»- 
taine qui les commandait avait demandé un renifet 
trouvant le pöste peu sår. 

17 et 18. L'ordre fut donné pour un fourrage génénl* 
ce cöté, et comme on ne pouvait pas savoir le nombre 
certain du détachement ennemi, on commandait poar 
escorte 2000 fantassins et 200 grenadiers avee ^ 
piéces de canon, 1000 dragons, 200 housards et l'>^ 

20. Sur quoi je fis partir le lieutenant colonel Costurin snr les ^' 
heures du soir, avec 200 dragons, 150 housards et 150 co«^ 
de Don, pour les prendre par derriére, par le gué que les py 
sans avaient découvert, et en méme temps on fit marcher If ^'' 
des troupes, pour couTrir le fourrage, qui devait se feire ^ ^^^ 
jusqu*ä ViligokL 

21. Sur les six heures du matin, quand nous f&mes environ » 
5 versts de YiligoM un cosaque revint qui dit que reoneim 
était posté de Tautre cdté de la riviére, et avait rompu 1« P^^^ 
sur quoi je fis avancer 50 housards que j'avais auprés de moi 
300 dragons avec un canon, pour donner le signal au lieutenafi 
colonel Costurin, qui avait ordre en Tentendant de les entoar^ 
par derriére; aussitöt que les housards parurent, renneuu r 
était rangé å la gauche du pont derriére un enclos de 1h)is » 
le hord de la riviére, se sépara en deux corps de 150 chacun, ».^ 
été renforcé le jour auparavant par 160 hommes tirés des g*^ 
Tun restant ot il était, et Fautre, occupant quelques maisons, <l 



95 

cosaques de Don, qui étaient aiiiyés le méme jour aa 
camp. 

19. L'escorte des fourrageurs marchait ä Tervajoki, 13 
versts du camp, et le general Keith, voulant en pro- 
fiter pour reconnaitre le pays en avant, s'y rendit, 
d'ou il envoyait ce méme soir deux partis, un pour 
voir si Fennemi était encore k Vilajoki et Tautre 
pour enlever quelques paysans suédois qui pourraient 
servir de guides. Dans la nuit les deux partis revin- 
rent, Tun avec les nouvelles, que Tennemi y était 
encore, qu'il y paraissait seulement 12 ä 15 feux et 
que leur nombre ne surpassait pas 150 hommes; Tautre 
amena 3 paysans, qui dirent, qu'on pouvait passer la 
riviére de Vilajoki, 5 versts au dessus du pöste sué- 
dois. Sur quoi 

20. on détacha le lieutenant colonel Costurin sur les 



étaient alternantes da pont, lenrs dragons an nombre de 30 se 
tenant sur la droite da pont, mais nos hoosards ayant poussé å 
toute bride sur le bord da roisseaa, les dragons prirent la Mte, 
et rinfanterie apres qnelqnes conps de fasil, ayant abandonné son 
pöste, voulait se jeter dans le bois, qui était derriére eux, ce que 
DOS housards et dragons ne leur donnérent pas le temps de faire, 
car ayant trouvé une espéce de gué, oii on passait le misseau 
un ä un, avec beaucoup de difficulté, ils se jetérent sur eux, et 
les dispersérent dans un moment, je fis donner en méme temps 
le signal au lieutenant colonel Costurin, mals il avait trouvé de 
si man vals chemins sur la route, qu*il n'était pas encore å portée; 
nous en tuämes environ 50 et primes 47 prisonniers, parmi les- 
qaels étaient deux lieutenants, et les fayards s^étant jetés dans 
le détacbement du dit lieutenant colonel, qui avan^ait au plus 
vite par le bois, il tua un officier et environ 60 autres. J^envoyais 
aussitöt un détacbement dans le pays ennemi, qui brula quelques 
villages, et beaucoup de foin et de blé, mais qui ne trouva que 



96 9 

onze heures du soir, avec 200 dragons, 150 housards 
et 150 cosaques de Don, pour les prendre par derriére, 
par le gué que les paysans avaient découvert. et en 
méme temps on fit marcher le reste des troupes, pour 
couvrir le fourrage, qui devait étre fait ce jour jnsqtf å 
Vilajoki. 

21. Sur les deux heures du matin, quand nous fömes 
environ å 5 versts de Vilajoki un cosaque revint, qui 
dit que Tennemi y était posté de Tautre coté de la 
riviére, et avait rompu le pont, sur quoi on fit avancer 
50 housards, et 300 dragons avec un canon, ponr 
donner le signal au lieutenant colonel Costurin, qui 
avait ordre en les entendant de les entourer par der- 
riére; aussitot que les housards parurent, Fennemi qui 
était rangé ä la gauche du pont, devant un enclos de 
bois sur le bord de la riviére, se sépara en deux corps, 

7 ou 8 ftiyards, qull tua .lans les marais. Nous ne perdime* 
qu'un cosaque, un housard, et un cosaque ftit blessé. 

22. Le general major Fermor qui était avec Tinfanterie et les four- 
rageurs me rapporta, qu'il avait déjä chargé les bAtiment» de 
foin et les renvoyait ^ Vibourg, et qu'il emportait le rest^ a^ 
camp, sur les chariots. Sur quoi ayant laissé le commandemen 
du corps au general major Liewen, avec ordre de prendre son 
camp cette nuit ä Tervajoki, et de revenir le lendemain an camp- 
Je partis, et arrivai le soir au camp d^Ykspää. AujourdTiui dix 
cosaques qui s'étaient avancés prés de trente versts dans le pftJ- 
ennemi revinrent avec 4 prisonniers et beaucoup de bétaiL 

23. Les troupes arrivérent au camp, et le biscuit que nons feMtton^ 
préparer pour un mois pour Tarmée, étant d^*å cuit, je fis revenir 
le détacbement de Vibourg, qui avait été employé au cnisson, e 
le general Fermor y ftit envoyé avec 1000 hommes, pow i^^ 
quelques unes des fortifications de cette viUe. qui n'étaient pas en- 
tiérement achevées. 



97 

Fun restant ou il était, et Tautre, occupant quelques 
maisons, qui étaient alternantes du pont, leurs dragons 
au nombre de 30 se tenant sur la droite du pont, mais 
nos housards ayant poussé å toute bride sur le bord 
du ruisseau, les dragons prirent la fuite, et rinfanterie 
apres quelques coups de fusil, ayant abandonné son 
pöste, voulait se jeter dans le bols, qui était derriére 
eux, ce que nos housards et dragons ne leur donnérent 
pas le temps de faire, car ayant trouvé une espéce de 
gué, ofi on passait le ruisseau un ä un, avec beau- 
coup de difficulté, ils se jetérent sur eux, et les dis- 
persérent dans un instant; au méme temps le signal fut 
donné au lieutenant colonel Costurin, mais il avait 
trouvé de si mauvais chemins sur la route, qu'il n'était 
pas encore å portée; nous en tuämes environ 50 et 
primes 40 prisonniers, parmi lesquels étaient deux 

21 Ayant re<;u du feltmaréchal Lacy beauconp de lettres des pri- 

sonniers snédois ponr lenrs parents et amis ä leur armée, j>n- 
voyais mi trompette avec un bas officier et deax< dragons ponr 
les porter. 

25. Je détachais 100 dragons, 50 housards et 50 cosaques pour 
fouiller le pays, oå il y avait quelques partis ennends, un desquels 
avait tué deux de nos dragons, qui étaient en sauve-garde dans 
un moulin. 

26. Le détachement revint, apres avoir brålé quelques vlDages sué- 
dois, et enlevé quelque bétail, mais par la faute du capitaine qui 
retint les housards et cosaques trop longtemps, il manqua de 
prendre un espion de rennemi, que j'avais ordonné d*arréter, c'e8t 
pourquoi je commandais un conseil de guerre sur le capitaine, pour 
n'ayoir pas suivi ses instructions. 

27. Bien. 

28. On envoya ä Vibourg par eaux, une grande quantité d'équi- 
pages, qui tat jugée inutUe ä Tarmée. 



1)8 

lieatenants, et \es fuyards s'étant jetés dans le détache- 
ment du dit lieuteuant colonel, qui avan^ait au plus 
vite par le bois, il tua un officier et environ 50 sol- 
dats; on envoya aussitot un détachement dans le pays 
ennemi, qui brftla quelques villages, et beauconp de 
foin et de blé, mais qui ne trouva que 7 ou 8 fuyards, 
qu'il tua dans un marais. Nous ne perdimes qtfun 
cosaque, un housard, et un cosaque fut blessé. 

22. Ayant envoyé tons les bätiments chargés de foin a 
Vibourg, nous retournämes au camp. 10 cosaques, qui 
s'étaient avancés plus de 30 versts dans le pays en- 
nemi, revini-ent avec quelques prisonniers et beauconp 
de bétail. 

23. Le biscuit que nous avions fait préparer pour un 
mois pour Tarmée, étant déjå cuit, on fit revenir le 
détachement de Vibourg, qui avait été employé au 



20. La resolution ayant été prise de décamper le lendemain et de 

marcher å Kerstilä oÄ il y avait déjä un détachement de 400 dra- 
gons, le general mfi^or Prince Tscherkaski ftit commandé avec 
150 de chaque régiment de dragons pour occuper les postes ån 
nouveau camp et escorter Téquipage, qui fat renvoyé en Ansi^ 

:5( >. L^armée décampa au point du jour, mais quoique la marche 

ne filt que de 14 versts il était prés de minuit avant que les 
troupes arrivérent au camp de Kerstilä, les chemins étant si tobx^' 
vais qu'une partie d'équipage8 qui était parti le jour aupa»v*^^ 
n^arriva pas au camp. 

Octobre. 

1. Les postes forent distribués aux officiers généraux le long ^^ 

lac, qu'on avait résolu de gärder. Le lieutenant general Bach- 
metef avec trois régiments d'infanterie, å savoir Ingermanlande, 
Ladoga, et le bataillon de Permski, Yiatski, et le régiment Iflg^' 
maniande dragon, ä la gauche å Lavola, avec ordre de constroii^ 



99 

cuisson, et le general Fermor y ftit envoyé avec 1000 
hommes, pour faire quelqnes unes des fortifications de 
cette ville, qni n'étaient pas entiérement achevées. 

24. On envoya i Tarmée ennemie nn trompette avec 
beanconp de lettres des prisonniers suédois ponr leurs 
parents et amis. 

25. On détacha 100 dragons, 50 housards et 50 cosaques 
pour fouiller le pays, oix il y avait quelques partis 
ennemis, un desquels avait tué deux de nos dragons, 
qui étaient en sauve-garde dans un moulin. 

26. Le détachement revint, apres avoir brölé quelques 
villages suédois, et enlevé quelque bétail, mais par la 
faute du capitaine qui retint les housards et cosaques 
trop longtemps, il manqua de prendre un espion sué- 
dois, lequel il avait ordre d^arréter, c'est pourquoi un 

deux batteries pour lesquelles il lui fiit tlonné cinq piéces de 
Qa.j nn hanbitz de 40 a et 12 piéces de 3 u. Le general msgor 
Liewen avec deux regimen ts d'infanterie, (viz.) Novogorodski et 
Nisovski au centre, å. Tingis Sar, avec huit piéces de 3 « et pour 
la communication par eau entré ces deux postes on leur donna 
deux Ostroski Lotki, portant chacun deux piéces de trois Uvres, 
et ä, la droite vis-å-vis le pont de Kerstilä je me posta! avec le 
reste de Tarmée, ajant fait construire une batterie de trois piéces 
de 8 ^, trois de 6 o: et un haubitz de 40 ^ Au bout du pont 
et entré le pöste du general major Liewen et le mien sur un en- 
droit du lac qui n'avait qu'environ 100 toises de large, je fis po- 
ster 200 hommes et deux piéces de 3 a, la distance entré les 
postes des généraux étant environ trois versts, laquelle est cou- 
verte par le détachement de ces postes. 
2- J'envoyais deux espions pour avoir des nouveUes de Tarmée en- 

nemie et je détachais une partia de 12 dragons avec autant 
de housards et cosaques pour enlever quelqu'un dans leur pays. 



100 

conseil de guerre ftit ordonné sur ce capitaine, pour 
n'avoir pas stdvi ses instnictions- 

27. 28- On enroya å Vibourg par eanx. nne grande qnan- 
tité d equipages. qni fat jogée inatfle å rannée. 

29. La saison étant trop avancée, poiir poavoir teater 
ancone entreprise sar rennemi; mais eomme le bndt 
coumt qu*il avait envle, de tenter une invasion; le 
seul parti que nous avions a prendre, était de nm 
tenir en état de le bien recevoir: et comme du coté 
de la mer la forteresse de Vibourg, rendait lenr pas- 
sage impraticable, ou jugea å propos de décamper, © 
de marcher å Kerstilä, vis-a-vis de Peterskirk, ot 
ayant pris les précantions nécessaires en distribUÄnt 
les troupes dans les différents passages, qni étaient 
sujets å étre tentés par Tennemi; nons y restfffles, 
jnsqu' å ce que nous eumes avis, que leur troupes 

3. Le colonel Karkettel ftit commandé avec 150 hommes de chaqflf 
régiment d'mfaiiterie et toufl les dragons, honsards et costq"^ 
pour fomrager, avec ordre de ne commencer å fonrrager qn'å fpå' 
torze Tereta du camp et d'envoyer nne partie de 40 dragons 60 ko^' 
sards et 50 cosaqnes dans le pays ennemi, t&cher d^enlerer qw- 
qnes prisonniers et le miner antänt qu^ils ponvaient les fovn^s^ 
et les blés, en les br&lant Le régiment de Tver et le w«te ^^ 
régiment d'Archangel se mirent en marche ponr leurs quatiers 
dliiver. 

4. Le détachement qni avait été envoyé le 2 revint sans pwivoir 
prendre le fils dn prétre, tons les bateanx sur la riviére qui» 
devaient passer, ayant été enlevés. 

Le méme soir le colonel Earkettel me rapporta qu'il avait trotive 
beanconp de fonrrages, et qn'il ny avait pas asser de cbevattx 
ponr emporter le tout, n*y ayant point de chariots cominandéfl, * 
canse des manvais ch^nins. Un paysan qni avait été pris par ^^ 
snédois anprés d'Andrés-kirk, revint et rapporta qu'ils étaien 



101 

s'étaient séparées, et le froid et les neiges commen- 
§aient å nous incommoder. 

Octobre. 

17. L'armée se mit en marche pour les quartiers d'hiver, 
la cavallerie étant obligée de passer St. Petersbourg, 
ne pouvant pas subsister dans ces cantons, une par- 
tie de Tinfanterie, ayant Vibourg pour leur quartier, 
et le reste étant cantonné dans le pays voisin, oix en 
cas de besoln elle pouvait se rassembler en tres peu 
de temps. 

Novembre. 

26. Un officier arriva ä Vibonrg avec les nouvelles de Télé- 
vation de la Princesse Elisabeth au tione impérial, 
et en méme temps passa le capitaine suédois Didron, 

entré dans le pays par eau sur le Vuoksen, qu'il y avait cinq ba* 
teaux sur lesquels il y avait environ 50 soldats, qu'on lui avait 
demandé la force de rannée russe, et ou elle se trouvait, et sur 
sa réponse, qu'il y ayait plus d'un an qu'il n'avait été å Vibourg: 
et qu'il n'en savait nen, on Tavait garde si négligemment qu'il avait 
trouvé moyen de se sauver. Le trompette qui était envoyé å 
Tarmée suédoise revint de Qvamby, ä six versts de Friedrichs- 
hamn, oii était le quartier general. 

5. Le colonel Karkettel revint avec les fourrageurs et le parti 
qu'il avait envoyé dans le pays ennemi, apres avoir brålé environ 
50 viUages, ramena 65 vaches, antänt de moutons et deux pay- 
sans, sans avoir rencontré aucun parti ennemi dans leur course. 
Le régiment de Casan, dragon, ftit envoyé dans son quartier 
dTiiver. 

6. Le general m^or comte de Lacy étant arrivé å Tarmée, eut 
le régiment de Jambourg dragons et les régiments de Narva et 
Sibirski infianterie sous son commandement Comme le temps 



102 

qui avait été piis prisonnier å ViUmanstÄnd, portant 
la notificatiou au comte Lewenhaupt. 
2'^. Le general Keith requt ordre de la cour, de suspendre 
toute acte d'hostilité, et de tenir seulement bonne garde 
sur les frontiéres, pour empécher que Tennemi n'eatre- 
prit quelque chose; les deux corps s'étant convenus 
d'une suspension d' armes pour trois mois. 



approchait de mettre los troupes en quartier d^hiver. et que h 
casemes a Vibourg étaient töas remplies des blessés et målad* 
Tordre fat donné demployer les chevaux qui étaient déstinés pönr 
les fortifications, comme aussi les chevaux des dragons qne le ré- 
giment des Velikiluld avait eus pendant la cainpa^<» pour les trans- 
porter ö, St. Petersbourg", comme aussi de laver les casornt^s ave- 
du vinaigre et les parfhmer. 

7. Je renvoyai les régiments åv Rostovski et Velikilukski en gar- 
nison å Vibourg et je iis revenir au camp le détachement de ism 
hommes qui avait été commandé lå pour les travaux. 

8. Il y eut un fourrage general escorté par 600 fantasans. et 
300 clievaux et une piéce do canon pour donner le signal aux 
fourrageurs. On me donna avis qu'un parti de Tennemi était en- 
tré dans no tre pays do Tautre cOté de Vuoksen; mais sans P^n- 
voir me dire ni la forco, ni de quel cöté il avait marché. 

9. Le régimeut dlngermanlande dragon fut renvoyé dan^ ^^ 
quartier d'hiver, et pour mettre le pays å Tentour de Kexliolm 
plus en sureté, je fis marcher lå le lieutenant colonel dn régiment 
de Jamboxu^g avec 200 dragons et 100 cosaques de Don, ayant 
depuis quelques jours envoyé en avant 200 cosaques pow de la 
faire des courses dans l(i pays ennemi. 

10. On tint conseil de guerre, tant sur le renvoi des troupes ^ 
quartier d'hiver, que sur les moyens de faire subsister la cdvalie 
rie dans le camp, et il fut résolu de faire entrer les régiments 
Ladoga, Nisovski, et Nevski infanterie en garnison å Vibourg, ^ 
de continuer å. faire fourrager la cavaUerie pour conserver le loi» 
qui était dans les magasins. 



11. Un espion revint avec la nouvelle qiie Tannée ennemie 8'était 

séparée, qu'il ne restait que quatre régimeuts d^infanterie et deux 

de dragons å Friedrichshamn avec le general Lewenhaupt, et que 

le reste sons les ordres de denx offtciers généranx avait pris 1(- 

chemin de Tavastehns et que la flotte était partie il y avait 

qnelques semaines, mais pour étre plus assuré de ces nouvelles 

je fis partir nne petite chalonpe avec six hommes, pour enlever 

qnelques paysaus qni se sont réfugiés dans des lies sur la fron- 

tiére. 

VI. H vint avis, que Tennemi avait du monde å Peterskirk, au 

nombre de mille hommes, et qu on travaiUait å jeter un pont 

sur la riviére de Vuoksen pour faire passer plus de troupes; sur 

quoi j'envoyais ordre au bataillon de Volodga qui était a Kivi- 

niemi de se rendre en tout^ diligence å Kexholm, et je détachais 

100 grenadiers du réginient de Jambourg pour le méme endroit. 

13. Le conunandant de Kexholm me rapporta, que le détachement 

des dragons et cosaques qui avait été envoyé dans le pays ennemi 

était revenu, apres avoir reste trois jours, d'ou ils ramenérent 

deux dragons prisonniers, un prétre et qnelques paysans. Dans 

leur course Ds avaient brulé beaucoup de villages et fourrage; 

mais les habitants ayant en avis de leur arrivée trois jours aupa- 

ravant, avaient chassé tout lem- bétail dans les bois plus éloignés. 

Ii Bien. 

l'K Un espion revint de Peterskirk avec avis qu'il n'y avait la 

quun détachement de 60 fantassins; mais qu'å Kourolaks-kirk (?), en- 
viron 50 versts de la, il y avait 500 dragons, et 500 fantassins, 
et que le détachement qui est å Peterskirk avait été le 12 dans 
la nuit å Andréskirk, oÄ il avait ruiné le pont et qnelques vieux 
radeaux qui servaient pour le passage de la Vuoksen, mais n'avait 
point touche aux paysans, ni lem-s eifets. Le mcme soir je regns 
orde du college de guerrc de renvoyer les troupes dans leurs 
quartiers d'hiver; en conséquence de quoi je tis donner aussitöt 
Tordre que les gardes, les régiments de Novogrod, Narva, les 
bataiUons de Permski et Yiatski, et le commandement des dra- 
gons a pied marchassent le 17 et les régiments. dlngrie, Astracan 
et Sibérie avec les housards le 18. 
16. J'envoyais ordre aux troupes qui travaillérent k Moula Muisa 



104 

de rentrer en qoartier dliiYer, et en méme temps je fis partv 
150 dragons da régiment de Jambotirg pour renforcer le corps qu 
est ä Kexholm. 

17. La prettiiére colonne se mit en marche, mais les bataillons d«> 

de Permski et Yiatski me rapportérent que le régiment de Lar 
doga ne les ayant pas encore rendn les 60 chevaax qne je leor 
ayais assignés de ce régiment, ils n avaient pu se mettre ai 
marche. 

19. Le reste des tronpes marchérent du camp pour entrer en quar- 

ticr d'hiver, mais comme on ne pauvait ce jour retirer tons te 
canons qui étaient sur les diiférentes batteries, un détachanat 
de 200 hemmes fut laissé jusqu*ä ce que Tartillerie fat ^nhr- 
quée. 

Le méme soir le commandant de Vibourg me rapporta, qw 
quatre chaloupes suédoises avaient attaqué notre double chalonpe 
qui était de garde å, Trångsund et Tavaient pris apres nne vigon- 
reuse résistance. 

Novembre. 

3. Je me rendis å, St Petersbourg pour un conseU de guerre, qui 

devait étre tenn, oÄ je restais jusqu au 24. 

26. Je revins å. Vibourg; ä quelques versts de la ville je re^ns m 

courrier du lieutenant general Stoffeln, que le comte de Lewen- 
haupt ayant assemblé treize régiments d^infanterie et deui ^^ 
dragons. s'était avancé jusqu'å notre frontiére, å 40 veists de 
Vibourg; sur quoi, ayant envoyé un parti des housards, ils idc 
ramenérent trois dragons prisonniers qui confinnérent la méme 
nouvelle. 

26. Un officier arriva å Vibourg avec les nouveUes de Télévation 

de la Princesse Elisabeth au trOne impérial, et en méme temp* 
passa le capitaine suédois Didron, qui avait été pris prisonnier i 
Villmanstrand, portant la notification au comte Lewenhaupt 

28. Je re<;us ordre de suspendre toute acte d*hostilité, et de temr 

seulement bonne garde sur les frontiéres, pour empécher que 1 en- 
nemi n^entreprit rien; laquelle suspension dura ju8qa'au 28. ^ 
vrier 1742. 



106 



lan 1742. 

La suspension d'armes, qui avait été conclue ä la fin 
de Tannée passée étant expirée, et la resolution prise de 
continuer la guerre, les ordres ftirent donnés, de faire 
sortir de leurs quartiers d'hiver les régiraents qui de- 
vaient composer Tarmée, pour s'approclier de la fron- 
tiére, le rendez-vous devant étre å Vibourg, et le temps 
marqué pour la fin d^avril, mais la saison ayant été 
fort tardive, et la cavallerie ne pouvant subsister en 
campagne, on fut obligé de le difiérer, jusqu'ä la fin 
de mai. 



lai. 

19. 



Le feltraaréchal comte de Lacy se rendit å Vibourg 
oix il fit la revue des régiments d^infanterie de cam- 
pagne, qui y avaient été en garnison pendant Thiver, 
lesquels par les maladies (causées véritablement par 
quartiers qui étaient trop serrés pour un si grand 
nombre, y ayant outre 3 régiments, de garnison) se 
trouvérent reduits 3263 hommes en santé; pendant le 
reste du mois les régiments arrivérent, et 



Join. 

^' le premier juin toute Tarmée fut assemblée, consi- 
stant en 3 régiments de cuirassiers, faisant en tout 



106 



1640, six de dragons 4200, trois de housards 1786. 
2500 cosaques, et un détachement de gardes å cheval: 
rinfanterie était composée de 3 bataillons de gardes 
i pied, et 28 bataillons des autres régiments, et sur 
43 galéres qui arrivérent le 2 juin, il y avait environ 
10000 hommes; ainsi, Fannée tant par mer que par 
terre montait ä 35000 hommes. 

L'armée décampa de Vibourg, sous les ordres du felt- 
maréchal Lacy, ayant sons lui les généraux Keith et 
Löventhal, lieutenants généraux, Stoffeln, Soltikow.er 
le Priuce d'Anhalt Beck, et les généraux majors BvM- 
Lieven, Bmce, Wedel, Lacy, Browne, Lapuchin et 
Chentzow, et sur les galéres le general Lavashow. 
lieutenant general de Brilly et les généraux majors Krau- 
low et Kinderman, le general major Tarudow comiDan- 
dant Tartilleiie consistant en 7 piéces de canon de 
12 «:, 6 de 8 «: et 3 de 6ff, 2 mortiei-s de 80« et 
4 haubitz de 40 S outre les piéces des régiments au 
nombre de 80 de 3 U. Comme il était résolu de mar- 
dier le bas chemin le long de la mer, pour avoir com- 
munication avec les galéres, qui portaient la plus grande 
partie de nos vivres, le general major Wedel fet de- 
taché le méme jour avec 600 dragons, 1000 housards. 
et tous les cosaques, par le haut chemin de Villman- 
strand, pour alarmer Tennemi de ce coté, avec ordre 
d'avancer jusqu' ä 20 versts de Friedrichshamn. N^os 
marchämes ce jour 7 versts, jusqu' ä la riviére d^Ykspäa- 

Nous continuämes notre marche; jusqu'å TervajoK* 
14 versts, dans le méme ordre que le jour auparavant. 
la cavallerie légére å la tete, suivie de la caraDer^^- 
et la moitié de dragons, apres eux Tinfanterie ayan 
rartillerie å leur tete, Tautre moitié do dragons fe»- 



107 

sant raniére-garde; nuds conme le pays et si serré, 
qa*(m ett obligé de défiler tonjoors, sur 8 å 10 hommes, 
de fromt, et qnelqaes fois raoins, et qu'il ne se trouve 
jamais des onyertures assez grandes poor camper toute 
l'armée ensemble, qnatre régiments d^infanterie, et les 
dragons de Tairiére-garde campaient tonjonrs å part, 
qnelqnes versts apres les antres. En arrivant dans ce 
eamp, nn officier snédois nons rencontra allant å Mos- 
coo, ayec des {»^opositions de paix, anqnel le feltmaré- 
chal fit voir toute Tarmée (qui était en tres bon état) 
en défilant snr nn pont. 

9. Le general major Brahlé fnt détaché avec 1000 che- 
yaux et 1000 fantassins ponr faire le camp et pré- 
parer les ponts et les chemins ponr la marche du len- 
d^nain. 

10. Nous marchåmes dans le méme ordre å Vilajoki, oti 
nons campåmes de Tantre cöté de la riyiére, ä Tem- 
bonchure de laquelle nons trouyåmes nos galéres ä 
Fancre; comme nous ayions fait 18 yersts, par un che- 
min assez mauyais, et que nos équipages n'arriyérent 
pas, un séjonr fut ordonné ponr le lendemain pour les 
attendre. 

11. n arriya un officier suédois, ayec des lettres au felt- 
maréchal, qui yoyant par leur ciHitenu, que ce n'était 
qu'un prétexte, pour étre informé de nos monyements, 
fit renyoyer Toffici^ de nos gardes ayancées, ayec ré- 
ponse que le feltmaréchal était encore ä Vibourg et 
qu'on M ayait ezpédié les lettres, n'y ayant ici qu'un 
corps de cayaUerie, qu'on ayait ayaaeé pour la com- 
modité des fourrages. 

12. Séjour- 

13. Nous marchämes 8 yersts, ä Säkkjärvi, id nous en- 

8 



108 

ta-fimes dans le pays eimemi, les villages avaient été 
brftlés pendant rhiver, par nos détachements de hoo- 
sards et cosaquea poor empécher la snbsistaiice des 
tronpes ennemieB, et tons les habitants, 8'étant saayés 
ayec leurs effets et leur bétail plus en avant dans le 
pays, de sorte qne tönt était désert. 

14. Séjoor; le general Wedel envoya gnelgaes prisoimien, 
par lesqaels nons sfimes, qoe rmnemi travaillait avec 
qnelqaes milices d'hom]Eies å an retrancfaement å Heot- 
läks, yillage situé de ce cöté de Friedrichshamii; en- 
viron å 12 versts de la ville, et qne le reste de lear 
armée, composée de 4 régiments de cavallerie, 3 de 
dragons et 19 d*infanterie, était campée h qnelqaes 
yersts de Fantre cöté de la ville. 

15. Nous marchämes 7 versts aajourd*hui; le chemin 
était si étsroit, avec des marais des denx cotés, qne 
1000 hommes auraient pn boocher le chemin å 10000, 
et avec an abatis de bois, Tanraient pn rendre imprati- 
cable, mais il ne paraissait personne, pas méme le 
moindre détachement pour reoonntdtrev 

16. Marche de qnatre vei^ts, toajoors en défilant, ici 
nons trouvämes le pont brfilé, mais conuse la riviére 
n'a qn'environ 8 toises de large, nons fimes deox poutS; 
snr des chevalets, et oampimes snr Taatre cöté de b 
riviére. 

17. Noas mardiåmes 8 versts; ici nous trouvåmes une 
aatre riviére, environ de la m^e largeor; B,yec le 
pont br&lé, qne nous rtparåmes en 3 henres de tempBt 
et campåmes de Taotre cdté, le cbemin oontiBae toa- 
joars, en défilant par des bois tres épais, avec na 
fond marécagenx, et il est fait å la main de trois tfrises 
de large. 



109 

IS. Nous marchåmens äVirojoki, oti nons troavämes nos 
galéres et galiotes, avec les vivres å Tancre ä Tem- 
boachure de la riviére, qui peat avoir environ 20 toises de 
large, et qoi est tiés rapide å Fendroit oti le pont avait 
été, daquel nons trouvämes les fondements an nivean 
de Tean entiers, snr lesqnels nons conunen^ämes aussi- 
t6t å poser des caissons de bois ponr former notre pont. 

19. Séjour; nn désertenr nous porta la nouvelie, que le 
comte de Lewenhaupt s'était rendn lui-méme ä Ment- 
läks, et qu'on assnrait, que tout Tarmée suédoise devait 
s'assembler lå, pour nons disputer le passage, sur qnoi 
le feltmaréchal, qui avait en les mémes nonvelles par 
ses espions, ordonna de laisser k Virojoki tous les gros 
bagages de Tarmée sons Tescorte de 800 hommes de 
tronpes régnliéres, et 200 cosaqnes sons les ordres du 
general major Kinderman, et de renvoyer tous les må- 
lades por les galiotes å Vibourg, et de préparer ponr 
dix jours de biscuit. Aujourd'hni notre pont fut 
achevé. 

20. Séjour. La cavallerie, Tartillerie et les bagages 
passérent la riviére et vinrent camper avec Tinfante- 
rie, qui avait passé sur un petit pont le jour d'aupar 
ravant, et le feltmaréchal donna ordre an general La- 
vaschow, de tirer deux régiments de grenadiers, et 3000 
hommes détachés des galéres, avec lesquels il débarqna 
Ini-méme, pour renforcer Tarmée; le méme soir le ge- 
neral Wedel revint avec son détachement, n^ayant 
trenvé qu'une petite troupe de Tennemi, dont il avait 
tné environ 30 et pris 14 prisonniers. 

21. Séjour. Le feltmaréchal fit avancer le general We- 
del, avec les housards et quelqnes cosaqnes pour obser- 
ver les mouvements de Tennemi, et les tronpes étant 



110 

débarqaées et les galéres postées en sftreté Torde fot 
donné ponr marcher le lendemaiD. 

22. Nous marchämes dix versts å Ulla Palasa (P), et le dé- 
tachement qoi était lå, prit le devant, jusqu^å RayyoE 
id nous eftmes nouvelles, qu'il n'y avait encore å Ment- 
läks qu'environ 4000 hommes, mais que les galer© 
ennemies étaient å Tancre ä la droite dn retranche- 
ment, d'oii on pouvait tirer da monde, et qa'on disait 
que 7000 hommes étaient commandés du camp; ponr 
renforcer ce pöste. Sur quoi le feltmaréchal renvoy» 
le lieutenant general de Brilly avec ordre, d'armer an- 
tänt de galéres qu'il pouvait, du monde qni avait wsté 
sur la flotte, et d'avancer, pour éloigner les galéres 
ennemies de ce pöste. 

23. Nous marchämes 10 versts ä Ravijoki, laqueDe était 
10 versts du retranchement, et les housards, soutenns 
par 1000 dragons avancérent 4 versts plus en avant. 

24- Au point du jour, un housard vint de la part du ge- 
neral Wedel, avertir le feltmaréchal, que rennemi était 
sorti de ses retranchements, et marchait avec un corps 
considérable, tant cavallerie qu'infanterie sur nous, et 
que ses housards étaient déjå aux mains avec enXt 
mais qu'å cause de Fobscurité, et aussi du bois, Ton 
ne pouvait pas savoir au juste leur nombre; sur quöi 
Tarmée eut ordre de décamper dans Finstant, et v^' 
marcher å leur secours ; mais une demi-heure apres, ^ 
autre rapporta, que Tennemi avait été repoussé, ayaflt 
laissé 15 hommes mörts et un offlder et 10 hominfis 
de prisonniers, parlesqueb nous stlmes, que le détache- 
ment avait été de 300 f antassins et 50 dragons, å dee- 
sein d'enlever notre pöste avancé, mais que voyant, (fl^ 
notre régiment d'housard Moldave, avait mis P'^ * 



111 

terre, et les chaxgeait en bon ordre, ils avaient vonln 
se retirer, mais qne leors dragons, et ensoite leor in- 
fanterie avaient pris la foite. 

Nons n'efimes qae 2 honsards de tnés et nn offlcier 
et 4 honsards blessés. Le feltmaréchal ayant fait re- 
connaitre le retranchement, qui fat trouvé tres fort, 
tant par situation que par Tabatis de bois, fit exami- 
ner les guides, pour voir s'il n'y avait pas moyen de 
les toumer, mais il assnrérent tons, qn'il était impos- 
sible, la droite allant ä la mer, et la ganche étant 
i^puyée å nn lac, qui allait fort en ayant dans le bois, 
et an tour dnquel il n'y avait point de chemin. Sur 
qnoi, le feltmaréchal ayant tenn conseil de gnerre, il 
fat résolu de Tattaquer de vive force. Le retranche- 
ment était fait snr le haut d'un ravin, dont les bords 
des denx c6tés étaient presque de rochers; dans le 
fond, qni pouvait avoir 100 pas de large, il y avait un 
petit missean et un marais rempli de bois, qui occu- 
pait tout la largeur du fond, et qui sortant du lac> 
tombait dans la mer. On avait coupé tout ce bois, 
qn'étant tombé. dans le marais, förmält un abatis pres- 
que impassable; pour arriver au retranchement, il fal- 
lait passer par un bois épais, de sorte que Ton ne 
voyait rien, jusqtfä ce que Ton f&t å la portée du fu- 
sil. Conune le retranchement avait environ 2500 toises 
de long, nous cherchämes å Tattaquer par plusieurs 
endroits, mais il ne se trouvait que denx chemins, le 
grand qui menait prés de leur droite, et un autre sen- 
tier, qui allait ä leur ganche. 
25. Ainsi le general Lavaschow ftit détaché avec six ré- 
giments d'infanterie, 2 de dragons et 3 canons de 6 V, 
avec ordre de suivre le petit chemin; le feltmaréchal 



112 

avec le reste de Tarmée marchant par Faatre. Gomme 
le petit chemin se trouvait trop étroit, pour le passage 
des canons, Ton se trouvait obligé de Télargir en pln- 
sieurs endroits, en coupant les arbres et les bnissons, ce 
qui arrétant la marche beaucoup, le maréchal envoy» 
encore reconnidtre Temiemi. UofBcier å son retoor 
rapporta, qu'il avait été presque å la barriére, mais 
qu'il n'avait vu personne sur le retrancbement, et qtfoa 
n'avait pas tiré un seul coup de fusil, et presque aa 
méme temps le general Lavaschow envoya avertir, qne 
quelques uns des seshousards, avaient poussé jusqu^aa 
retrancbement, et n'avaient trouvé personne, et que 
Tennemi s'était retiré. Un parti des housards fdt dé- 
taché å. leur poursuite, mais comme ils étaient pa^ 
tis pendant la nuit, ils étaient déjå k la villa Nons 
passämes aussitöt le retrancbement, et campåmes dans 
le camp de Tennemi. En examinant le retrancbement, 
tout le monde convenait, que si on Tavait gami senle- 
ment de 7000 bommes et de 20 piéces de canon, pw 
lesquels nous trouvämes aussi des batteries, et plate- 
formes toutesprétes, il nous aurait été fort difficile de le 
forcer, ou bien nous aurions perdu une bonne partie 
de notre infanterie dans Taffaire. Une telle faiblesse 
de la part de Tennemi, encouragea extrémement nos 
troupes, qui ne demandaient que d'étre menées å eux. 
26. Séjour. Le feltmarécbal fnt reconnaltre la ville, qw 
est située sur une bauteur, ayant la mer d'nn cöté, et 
un lac de Fautre, toute Tespace entré les denx étsnt 
occupée par les fortifications, qui ne sont que de terre 
et en assez mauvais état, mais comme la situation em- 
pécbe de pouvoir Tinvestir å moins d'avoir denx a^ 
mées, lesquelles aussi ne peuvent avoir aucune conunu- 



113 

Bieati^ Tinie avec Taatre, te toar da lac étant au 
iDoiBS 20 venrts, et que par conséquence, reanemi peat 
tonjoars avoir la communication libre, entre 8<m année 
et la ville par le cöté qm n'efit pas attaqué. Ponr 
eette raison le siége paraisBait aasez difficile, outre que 
le terrain est si rempli de roeherSy qa']l est presqae 
impoBsible de former im camp h nne dietance raison- 
nable de la ville. Le feltmaiéchal dioisit poortant un 
endroit ponr son oamp^ et ayaat recoana one hauteor 
d^oti on poavait bättre la ville, il ordonna que rarmée 
devait marcber le leudemain. A son retour au camp, 
il tnmva que Tefinemi, ayant falt rapproch^r 3 galéres, 
sur le flanc le plus procbe de la mer, Tavait cano- 
nadé, mais saas faire aucun mal, mais nos canons ayant 
endommagé one des galéres, elles se retirérent hors 
de portée. 
27. L'armée avan<}a jusqu' au camp, qui avait été mar- 
qné le jour auparavant, mais qui était si inégal, et si 
rempli de rochers, qu'il n'y avait pas un endroit, ot 
on pouvait mettre un régiment en bataille, et une par- 
tie de nos dragons ftit obligée de se poster si prés de 
la ville, que les canons les incommodaient; mais comme 
reoiiemi tirait fort pen, nou» n'efimes qu'un cheval de 
to& Apres avoir reconnu la place, une seconde fois, 
le feltmaréclial coaia la direction du siége au comte 
de LöwendahL Et comme il n'y avait pas auprés de 
Tannée la grosse artillerie nécessaire pour le siége, 
on envoya plnsienrs galéres & Vibourg, pour amener 
6 i^éces de 18 et 2 mortiers de 20 S avec Fammuni- 
tion nécessaire* Nous commmfgames le méme jour å 
&ire des £B»cine8, et le leademain nous eftmes 15000 
piétes. Ii'artilkrie se mit aussi å coupw du bois pour 



114 

les plate-forBMs; et comme noos ötions cao^ét dans 
un bois de sapins, ces pr^aratioim avan^aieiit fort 
vite. 
28. Le comte Löwendahl fat rec(miiaitre un endroit ponr 
placer notre premiére batterie, sur laqudle noos devions 
commencer å travailler la nuit da 29 å 30. Un ri- 
deaa noos convrait, josqa* ä cet [endroit, de sorte qae 
noas n'avions pas besoin d'oayrir la tranchée jusqae 
lä; mals comme les ennemis aoraient pu noos incom- 
moder par lear gal^^, et aoraient pr^s notre batterie 
de revers, le feltmaréchal ordonna de faire coopa: nne 
ile, qoi était derriére, et d'y oonstroire oae redoate, 
poor éloigner les bätiments; mais toutes ces précao- 
tions forent inotiles, car sor les onze Itöores da soir, 
on vit on grand feu dans la ville, qo^on crot premié- 
rement étre les fauboorgs que le goovemeor, le gene- 
ral major Boosqoet fMsait br&ler, poor noos öter le 
coovert; mais le feu ps^aisscdt dans la ville méme, oik 
on envoya quelqoes hoosards, poor voir ce qoe tfétait; 
ceox-d avertirent, que Fennemi Tavait abandonné, apres 
y avoir mis le feu. Soi^ qooi le feltmaréehal se rendit 
aoprés de la ville, on n'osait poortant pas y entrer; 
Tennemi ayant laissé de barriques de poodre, des 
bombes et des grenades dans beaueoup de maisons, qiii 
saotérent ä toot moment; qi^lqaes ans de nos lioa- 
sards y enta^rent poortant, et rapportéreat bewcoup 
d'habits neofs, qo'ils avaient troovés dans on magasin; 
mais, quelqoes aatres ayant saoté on moment apres, 
lefeltmarédialdéfenditqa'on entra dans la ville, eA euvoyft 
on détachem^rt poor soivre Tennemi, qoi ramena (fl^^' 
qoes målades ; les aiita*es étaient dérfå loin. L* ^^ 
brftla tottte la noit et Finoendie ne cessa qoe le tende- 



115 

d^naiB^ apres ayoir consBsié plus que tiois qaarts des 
b&taments. No«s trowåmes 10 piöcos de caaon de 
bronce, ä 24 et 18 i2>, et environ 120 piéees de canon 
de fer, de différente calibres. Les aagastns avaient 
été tons consumés par le fen, ainsi noiis ne troavåmes 
que fort pea de Tivres, comme anssi de fat poadre, n'y 
ayant qa'im magasin, qoi n*ayait pas saoté, dans le- 
qnel noos troavåmes 400 qnintaux de poudre et pla- 
sieurs milliers de barriqaes de goodron, qui forent en- 
Yoyées ä Cronstadt^ pour l^nsage de la flotte. Ce qni 
marqnait pkis la préc^itation^ avec laquelle les saé- 
dois s'étaient retirés^ était un drapeaa da régiment 
d^Estbotnie, qa'ils avaient oablié ; ils avaient aossi chargé 
tous leors canons presqae å la bouche, et avaient forcé 
les boalets dedans, dont il n'y avait ponrtant qu'un 
seul qui avait crevé, plusieurs s'étant pourtant déchar- 
gés. On voyait par les tas de blé, viande salée, pois- 
son salé, pain et antres provisions que la ville avait 
été tres bien foumée, et qaoiqu'en soi m^e eUe est 
pea de chose, ayant pourtant la oommunication libre 
avec l^u* araée par derriére, il est étonnant que Ten- 
Bemi a pu se résoudre ä Fabandonner si légérement. 
Lear garais(m avait été composée des régiments de 
Bosqaety ViUbrand, Abo, Estbotnie, Savolax, Eymme- 
negårdy Neuland et Tavastehus. 

Noos rnimes 2000 hommes dans la ville pour la net- 
toyer, et on envoya aussitdt ordres å nos galéres de 
yenir se poster dans le port 

Noos oélébråBiaB la fete de 8t. Pierre, jour du nom 
de Son Åltesse Impérial le Grand Dac, avee une triple 
naive de oanoas et de la mousqueterie, et on chanta 
le Te Deum en réoonnaissance de s'étre zendu maitre 



116 

de la seale plaoe forte de la Fmlande, sans avw per 
da an homme. Le soir vn détachemeiit de nos hoo- 
sards remt avec qadqoes piisonnieis et la aonrelle 
qne renu^iii avait passé la riviére de Soma, et cain- 
pait de Taatre cöté. 
30. NoQS marchåmes 10 versts h la Samma^ et- campåmes 
dans le canip de Feimemi. Nos bonsards qui les talon- 
naient tonjonrs, nons rapportérent qa'ils passéront la 
riviére de KyiDmene, et qoe la plus grande partie de 
lems armée Favait déjå passé. Nons troayämes au- 
jourd'hui beaocoap de tenrs chariots sur le grande 
chemin, qae nos honsards avaiait vidéa, et plnsieon 
corps DK^ts, parmi lesqodbs nn ofificier. 



JniUei 

1. Nons continnåmes notre rönte jnsqn'a å la Eymmene, 
oti nos quartiers-maitres araient traeé un can^ sur 
le bord de la riviére, apres avoir chassé un pöste qne 
Fennemi avait de notre cöté. Nons edmes nn Uente- 
nant colonel des honsards et qnelqnes honsards blessés 
å cette occasion, apres qnoi nons entrftmee tnmqoiU^' 
ment dans notre camp sims i^rcevoir de Fennemi qa^ 
qnelqnes petits pelotons, qni se tenaient sur les iBXi- 
tenrs de Fantre cdté; mais anasitöt qne nos cnirassiers 
ftarent démontés dras les mes dn camp, Feanemi com- 
men^ i faire fen de tons cdtés, de ptounennGi petite^ 
piéces de 3 15 qn'ils avaient placées dariére de grands 
pierres de Fantre cöté de la riviére. Le fdtmaréchal 
flt remonter aaaritöt la cavaUerie, et les mena dans 
nn antre endroit, oii un bois les oonvrait dn fea ^^ 
Fennemi, et j ayant fidt moier qnelqaes piéces de ca- 



117 

non, nons démont&mes le méme soir denx des leors, 
n'ayant perda qne trois hommes. 
2. L'eimeini décampa, mais comme les ponts étaient tous 
rompus, noQS fåmes obligés de faire qnelque séjonr, 
jusqa' å ce qne nous en eussions constroit d'antres, ce 
qui nons conta beauconp de peine, la riviére étant id 
large et rapide, et se séparant en plosienrs branches; 
mais aussitöt qne tönt fat en état, nons nons numes 
en marche pour poursuivre Tennemi. 



118 



1743. 

La cour ayant résolu de pousser la gaerre avec ?i- 
gueur et méme d'envoyer une flotte sur les c6tes de la 
Snede, les ordres forent donnés, pour faire réparer et 
mettre en état toutes les galéres sur lesquelles qd 
ponvait embarquer le moBde nécessaire* ponr nne teDe 
expedition ; et comme les snédois assemblaient an corps 
de tronpes å Tomeå, ville snr la frontiére de la Lapo- 
nie snédoise, avec lequel ils voulurent tenter å re- 
prendre qnelqnes parties de la Finlande, on destinait 
de notre c6té un corps pour leur opposer, consistant 
de la plupart en dragons et cavallerie légére, sons 
les ordres du lieutenant general Stoffeln. Mais comme, 
å cause de la saison, notre flotte ne ponvait pas se 
mettre en mer avant le commencement da mois de 
msiy les snédois surent en profiter, et Ton voyait lears 
flottiUes panutre sur les cötes de la Finlande, méme 
dans le mois d'avril, oix de temps en temps ils nous en- 
levérent du monde, et brfilérent quelque bois, que noos 
avions destiné pour la constmction de quelques non- 
velles galéres. Mais le general Eeith sur les premien 
avis de leur arrivée sur les frontiéres, ayant expédié 
les ordres au lieutenant general Groutchow, qni com* 
mandait å Helsingfors, ponr s^embarquer le plus vite 
avec les tronpes, sur les 16 galéres qui y étaient, et 



119 

en méme temps an general major Bralké k Fredrichs- 
hamn, d^embarquer snr les 5 galéres qni y ayaient 
restées, les régiments de Novogrod et Siberie, et de se 
joindre an lientenant general^ anssitöt qn^il filt pos- 
posible. 

lUi. 

5. Le lientenant general Crontchow, partit d^Helsingfors, 
et envoya rapport, qn'il était yenn å la hantenr de 
Hangöndd ayec 16 galéres et 2 prames. Snr cet ayis 
le general Eeith partit d'Abo, et joignit Tescadre de 
6 å 3 henres dn matin, å nne liene et demie d'Han- 
göndd, et le méme matin ayant tenn consefl de gnerre, 
oik le lientenant general, les colonels et lientenants 
colonels, les capitaines et lientenants de la marine assi- 
stérent; il fat résoln nnanimement, qne yn que la 
force de Tennemi ne consistait qn'en 16 galéres, nn 
brigantin, et nne donble chaloupe de 16 canons, ayec 
denx on trois antres bätiments, nons deyions anssitöt 
les chercher et les combattre, ayant qn'il lenr arriya plus 
de seconrs de la Snede, et en conséqnence de cette 
résolntion, Tordre fkit donné de se préparer ponr le 
combat, et d'étre prét ä faire yoile. Le soir nons en- 
ten^mes le conp de canon de la retraite de Tennemi 
an yent N.-W. qni paraissait étre éloigné enyiron 4 
Kenes. 
1* Nons leyämes Fancre å 4 henres dn matin, par nn 
temps calme, et remarqnämes, qn'nn de nos prames 
toncha snr nn rocher, ce qni nons obligea de jeter 
Tancre, mais Tayant retiré de lä, nons ayan^ämes le soir 
enyiron nne demi-liene, et jetåmes Tancre en pleine 
mer. Le soir nons enten^mes 2 conps de canon, et 



120 

yimeB une brigantme qui croisait environ å nae lieoe 
de nous. 

8. Nous partimes sur les 5 heures da matia, le yent 
8.-S.-W. faisant toujoors remorquer nos prames i. cause 
des quantités des écueils, dont ces endroits sont rem- 
plis, et qni nous empéchait de mettre å la yoile, qaoi- 
que le vent ftt bon. Sur les huit henres la galére de 
ravant-garde fit signal d'ayoir découvert rennemL Sor 
qaoi le general Eeith avanqa avec sa galére et les vit 
ä TaDcre environ one lieue de nous, et un moment 
apres ils tirérent qnelqnes coups de canon ; snr qooi on 
fit signal å toute Tescadre d'ayancer; mais qnand noos 
ftoies å une demi-lieue d'eax, ils se mirent i la voile, 
et passérent entré denx iles, oii il n'y avait pas assez 
d'eaa pour nos prames> de sorte que nous f&mes obli- 
gés de prendre å gauche, pour toumer Tile et tacher 
de les joindre, mais le vent ayant sauté tout d'an coap 
au N.-W. et si fort, que nous ne pftmes plus remor- 
quer nos prames, nous jetämes Tancre auprés de Hit^ 
tis chapelle. Le soir nous n'entendimes pas la retraite 
de Tennemi, 

9. Le v^t continua toujours au N.-W. Nous restames 
å Tancre jusqu'å midi, quand le temps étant devena 

- calme, nous partimes, mais apres avoir falt une demi- 
lieue de cliemin, le vent devint tout d'un coap con- 
traire, et nous obligea å jeter Tancre. Comme on ne 
savait, quelle route rennemi avait pris, on détiftclia 100 
hommes dans six chaloupes, tant pour les reconnaitre, 
que pour nous cbercher des pilotes dans les viUag^ 
voisins, n'étaiit pas possible panni ces rochers de fair^ 
un pas, sans avoir de pilotes qui sachent les chemins. 

10. Nous partimes sur les trois beures du matin, et arri- 



121 

Tåmee å Jungfersimd sur le midi, ou nos chaloupes 
nons rcjjoig^irent mais sans pilotes, ayant trouTé tons 
les yillages abandonnés ; ils nous rapportérent, qa'å la 
sortie de Jitngfersimd, ils avaient tu an bätiment sué- 
dois, qiii s'était retiré ä leur approche. Nons ayauQfir 
mes le s<Hr, environ one demi-lieae hcnrs du Sund, 
et jetämes Fancre. Un pen avant soleil couché nous 
aper^^es une doable cbaloupe suédoise qui croisait 
environ å une lieue de nous au N.-W. 

11. Nous levåmes Fancre sur les 3 henres du matin, par 
un temps entiérement calme, et firent avant midi trois 
lieues, mais un vent contraire s'étant alors élevé, nous 
jetämes Fancre, et on détacha quelques chaloupes pour 
reconnaitxe, et une autre pour nous diercher des pi- 
lotes. Gette chaloupe nous ramena un canonier suédois, 
qui avait été oblié sur une ile, et nous déclara, que 
Fennemi était fort de 15 galéree (autant d^espings, qui 
sont des b&timents portants dix canons et 20 hommes 
chacun) et une double chaloupe, et qu^ils attendaient 
i étre joint å corps par deux galéres, et une prame 
appellée le Hercule, et qu'on armait enoore en Suéde, 
8 autres galéres, qui pouvaient étre déjå en chemin. 
Sur le soir notre autre chaloupe revint, ayant trouvé 
une galöre ennemie ä une-demi lieue de nous, qui se 
retira ä leur approche; on découvrait aussi du mät de 
nos prames trois galéres, qui se couvraient d'une ile 
environ ä une demi-lieue de nous; nous edmes le vent 
an}ourd'hui N.-N.-W, 

12. Le prisonnier ayant dédaré, qu'on était résolu de 
nous att^dre en oorps, ^ cas que leur secours fELt 
arrivé, le general Eeith, répétait Fordre de débar- 
rasser nos gaUres, et de se pr^ar^ au combat, et 



122 

poar ayoir plus de galéres å ronorquer nos prames, 9 

fit partir les bfttiments å eliargpe par nne antre route 

pour Abo, oä ob envoja en méme tesips une duJoope 

poor porter différentB ordres. Le vent étant tonjoois 

contraire, et tarop fort ponr ponvoir remorquer nos 

prames, nous restflmes toute la matiDée å Tancre, mais 

sur les 9 henres du matin on fit partir 6 chaloapes, et 

nne kantchibasdi ponr reconnidtre F^inemi, et ponr 

sönder les passages ea avant, et sur le midi le temps 

étant deyenn calme, la flotte se mit en rönte, et nu 

moment aprés^ ayant aper^n qne Tennemi donna b 

chasse å nos chalonpes, avec nn galére et denx donbles 

chalonpes, on fit £aire forcer de råmes avec les galéres 

de Favantrgarde ponr les sontenir, ce qne rennemi 

ayant vu il vira de bord, et se retira sons une fle. 

Le vent s'étant renforcé, comme nos prames sortirent 

dn port, ils fiirent obligées de jeter Fancre; mais le 

general Eeith s'avan^ å nne Ue, distante environ nne 

demi-liene de lå, d'oä il déconvrit Farriére-garde de 

Fennemi, composée de 3 galéres et quelques petits bä- 

timents. Snr le soir nos prames arrivérent, et on fit 

anssitöt nn détachement de qnatre galéres^ et toates 

chalonpes de la flotte ponr donner la chasse å rarriére- 

garde de Fennemi, qni était *. V* de lieues de nons. 

Bs prirent la foite, en voyant nos galéres avancer et 

tirérent 3 conps de cancm, ponr avertir lenr flotte, # 

était ä Fanere ä 3 quart de lieaee devant eax. ^^ 

galéres se portérent dans Fendroit qn'ils avai«it aha»- 

donné, et rapportérent, qne la flotte de Fennemi se 

retirait. Le vent aujonrd'hni entré N.-W. et N. 

13. On ftt signal de partuce, å 3 henres dn satin, et 

le general Keith partit avec denx galéres de ravant- 



123 

garde, å Tendroit ot nos galéres détachées ayaient pris 
pöste le jour anparavant, mais avant que nos prames 
ayaient leyé Fancre, le yent deyint si fort, qn'on ne 
ponyait pas les remorquer, ce qn'ayant duré toute la 
joumée, on fat contraint d'y rester. Nous edmes des 
nonyelles, que Fennemi était ä Korpo, et qa'il ayait été 
joint par la pråms Hercole; le yent N. 
14. Une chaloupe, qui ayait été enyoyée au general ma- 
jor Brahlé, reyint ayec la nouyelle, qu'il ayait fait 
yoile, le jour d'auparayant de Hangöudd, ot par un 
coap de yent, il ayait perdu le grand mät de sa ga- 
lére, et qu'il espérait nous joindre aigourd'hui, quoique 
le yent continua toujours contraire; on leya Tancre sur 
les dnq heures du matin, dans Tespérance d'arriyer le 
méme jour ä Korpo, oti nous sayions que Tennemi était, 
mais apres ayoir fait une lieue, nous arriyåmes ä un 
* détroit extrémement serré, et rempli de bancs de sable, 
sur lesquels nos prames ayant touche, nous employ- 
ämes toute la joumée pour les en retirer, et pour nous 
assurer de rambouchure du détroit. Le general Eeith le 
passa ayec le lieutenant general et 8 galéres, oti il se 
posta yis-å-yis de Fennemi, qui était å Fancre enyiron 
6 yersts de lui Sur les 6 heures du soir, le general 
major Brahlé arriya ayec les 5 galéres qui passérent 
aussitöt le détroit et se formérent auprés des autres, 
et ayant minuit, les deux prames passérent heureuse- 
ment, et se placérent deyant la ligne. Comme la flotte 
était composée^ par Farriyée du general Brahlé de 21 
galéres, le general Keith fit une nouyelle répartition, 
en 3 escadres de 7 galéres chacune, ayant donné Fa- 
yant-garde an lieutenant general, Farriére-garde au 
major general, et se reseryant le corps de bataiUe. 

9 



124 

Nous eftmes le vent aajourd'hm variable de N. aa 
N.-W. 

15. Au point du jour, nous découvrimes le paviUon dn 
vice-amiral suédois, environ six versts devant nous, 
comme aussi les mäts de quelques autres galéres, dont 
nous ne pouvions savoir au juste le nombre, parce- 
qu'elles étaient postées entré les iles. On flt aussitot le 
signal de la marche; mais nous n'eumes pas plutöt 
leve Tancre, que nous vimes Tennemi qui se retirait 
du c6té d'Åland. On détacha aussitot un lieutenant 
de la marine avec dix chaloupes armées et nne kant- 
chibasch soutenues de deux galéres, pour les snivre et 
les reconnaitre, qui rapporta, qu'il avait vu 17 galéres, 
une demi-galére, une galiote et deux smaks (?) armées en 
guerre et d'autre petits bätiments, et que le vice- 
amiral faisait Tarriére-garde, allant å råmes, å caase 
du vent contraire, lequel s'étant renforcé sur 1« dii 
heures du matin, ce qui nous obligea de jeter lånare, 
sur le méme endroit oti Tennemi avait été la nuit au- 
paravant, et nos prames manquant d'eau, tous nos bå- 
tiraents ftirent employés aujourd'hui å cet usage. Ayant 
su par les habitants, que les suédois attendaient da 
renfort å tous moments de la Suéde, le general Keiti 
envoya une chaloupe au contre-amiral Barsch, 9^ 
croisait sur les cotes avec une escadre, le priant de Ini 
envoyer au plus vite une galiote å bombes, pour le 
mettre plus en état de poursuivre Fennemi. Nods 
eömes aujourd'hui le vent N. avec beaucoup deneiges 
et des coups de vent. 

16. On rapporta qu'on voyait du haut du grand m&t de 
la prame nommée TEléphant, plusieurs båtiments, q^i 
venaient du c6té d'Åland. Sur quoi on envoya k 



125 

lieuteiiant de la marine Kirieff å notre garde ayancée, 
pour les examiner, leqnel ayant monté sur une montagne 
anprés de lå, découvrit le Hercule avec un autre bäti- 
ment qui paraissait aussi une prame, mais moindre que 
le Hercule, et trois galiotes å. bombes, qui tous arri- 
vaient, mais les galéres étant derriére une ile, il ne 
pouyait pas les voir, et qu' il les comptait environ 
20 versts de nous. Sur les dix heures du matin on 
entendit 4 coups de canon, auxquels on répondait par 
denx, que nous jugeämes étre la prame qui saluait le 
vice-amiral. Sur le midi, le vent qui avait reste plu- 
sieurs jours au N.-W. et N. se changea tout d'un coup 
entré S. et S.-W. avec un fort gros temps et beau- 
coup de pluie, sur quoi il fat ordonné de retirer nos 
galéres un peu de la terre, et placer nos deux prames 
ä rembouchure du port, apres quoi on permit å la 
moitié des soldats de descendre ä terre, et dresser nos 
tentes. Notre arriére-garde envoya Taprés-midi lemaitre 
d'une galiote qui venait de Eönigsberg, allant å Åbo, il 
dédara qu' il avait entendu ä Königsberg, qu' il y avait 
une grande mortalité dans les galéres suédoises, et 
qu' on Tattribuait ä leur sortie en mer trop töt, au 
milieu du mois de mars, et qu' il n^avait vu en mer 
que deux bätiments marchands mais aucun vaisseau de 
guerre. 
n. Le vent devint plus violent, et voyant qtt'il était 
impossible de lever Pancre, il fut ordonné de mettre tous 
les målades å terre, et d'en faire la revue, pour en 
dioisir ceux qu'on devait envoyer k Thöpital d'Åbo, 
qui se trouvaient au nombre de 151^ pour lesquels on 
fit préparer des båtiments pour leur transport; sur 
le soir le vent s'étant abaissé, le garde avancé 



126 

fit son rapport que rennemi restait ä Tancre dans 
le méme endroit, oh il avait été le jour auparayant. 
Went W. 
18. Le vent qui continuait toigours au W. s'étant beao- 
coap apaisé, le general Eeith fut visiter le Brandwacbi 
ponr mienx examiner la situation de Fennemi; il troava 
une prame et 5 galéres de notre coté d'une ile, qoi 
était å une lieue et demie de nons, et de Tautre cöté 
il y avait plusieurs mats de galéres et autres båtiments. 
et ä la pointe de Tile trois galiotes å Fancre, ose des- 
quelles se mit pendant ce temps-lå ä la voile et Tint 
droit sur nous. On envoya aussitöt une chaloupe poor 
la reconnaitre, qui rapporta que c'était un yacht qui 
portait Mr. Nolken de Stockholm. Sur quoi le general 
Keith enoya un de ses aides de camp loi £aire compli- 
ment et le prier å diner, mais il s'excusa sur rempresse- 
ment qu'il avait d'arriver å Åbo et demauda permission 
de continuer sa route, ce qui lui fut accordé. Sur les 
huit heures du soir, notre Brandwacht, comme anssi nos 
sentinelles, qui étaint postées sur les montagnes, averti- 
rent que la flotte ennemie était en mouvement, et da 
haut d'une montagne, oii le general Keith se rendit 
on la vit marchant en 3 colonnes, on flt aussitöt bättre 
r assemblée pour ramasser notare monde, dont le plnpart 
était ä terre å cuire du pain, et on fit mettre tonte la 
flotte en ordre de bataille, ayant placé les denx praoes 
ä Fembouchure du port, les 7 galéres du corps de ba- 
taille formérent Taile droite, Tavant-garde composéeda 
méme nombre TaUe gauche, et Tarriére-garde étant six 
galéres, resta pour secourir oii il y aurait besoin. Sur 
les onze heures, Tennemi se rangea sur une ligne å 6n- 
viron 1500 toises de nons et se mit å Fancre, et potu* 



127 

mienx assurer Tembouchure du port, le general Keith 
fit faire une batterie å terre, de 4 piéces de canon sur 
une lie un peu en avant, couverte par un détachement 
de 300 hemmes, commandés par un lieutenant colonel. 
On fit partir aujourd' hui 40 målades pour Thöpital 
d'Åbo. 

19. Nous eumes un trés-gros vent du sud, et les deux 
flottes restérent dans la méme situation, que le jour 
d'auparavant, et on fit travailler ä la batterie å terre: 
outre les canons des régiments qu' on y avait employé, 
on ajouta 4 piéces de 8 S qu' on prit des galéres de 
Tarriére-garde. 

20. Le vent se touma une autre fois V. et nous vimes le 
matin plusieurs galéres de 1' ennemi qui sortaient du 
derriére des iles, ot elles s^etaient mises å couvert de 
Torage qu'il avait fait 1<*. jour d'auparavant. Sur le 
midi nous vimes faire quelques signaux de la prame 
par quelques fusées et le moment apres elle nous tira 
quelques coups de canon pour essayer la poi'tée. Les 
boulets donnérent prés de la batterie, qui était con- 
struite å rembouchure du port, mais ne parvinrent pas 
jusqu' å nos bätiments. Sur quoi quelques chalou- 
pes furent détachées de leurs galéres pour les remor- 
quer, et sur les trois beures, nous vimes toute leur flotte, 
composée de 18 galéres, une prame et plusieurs petits 
bätiments avancer en ligne, vis-ä-vis Tembouchure du 
port. Sur les 4 heures elle était déjä å une grande 
portée de canon, et le general Keith, s'étant trouvé sur 
une de nos prames, les ofSciers lui demandérent la 
permission de faire fen dessus, ce qu'il leur défendit po* 
sitivement, voulant qu'on ne tirät pas un seul coup de 
canon, avant que nous fftmes å la portée du fusil Tun 



128 



de Taatre, mals ayant yu an moment apres qae lenr 
prame se mettait å Tancre, et sapprétait å nons pre- 
senter son cöté, il fit tirer deux canons de la haate 
batterie de nos prames, pour éprouyer leur portée, dont 
le premier la passa et le second donna jnstement dass 
sa ponpe, sur qnoi il ordonna de faire fen de toutes 
les deux batteries des prames et de retirer les galéres 
qni ne pouvaient pas agir sons le conyert de la baie 
des deux cötés des prames, et il se rendit Ini-méme ä 
la batterie å terre, qni était ayancée 100 toises deyant 
les prames. Comme Tennemi était rangé sur une Ugne, 
vis-årvis de rembouchure du port, nons ayions le feu 
de tonte leur flotte ä essuyer, an lien que de notre 
cöté, il n'y ayait que nos deux prames et trois galéres, 
qni ayaient yne sur eux, ponrtant apres deux henres 
d'un fen trés-yif, la galére du coutre-amiral snédois fat 
obligée de se retirer hors de la ligne derriére nne ile, 
qni était ä la droite, et la prame se jeta å la ganche, 
ponr se conyrir d'une autre ile. Comme lenr centre se 
soutenait encore, nons dirigeämes tout notre fen sur 
cet endroit, qni nne demi-heure apres se recnla aussi et 
se jeta derriére des iles, qui n'étaient pas loin de lå; 
mais le yent donnant jnstement dans rembouchure du 
port, il était impossible de les poursniyre. Le fen 
cessa entiérement sur les 7 henres du soir, et on fit sor- 
tir nne kantchibasch et quelques chaloupes, qni donné- 
rent la chasse ä quelques unes de leurs petits bätiments, 
qni rödaient encore ä Y entour de nons. 

Nons n'eömes qn'un ofiftcier et six soldats ou mate- 
lots de tués et 8 blessés; le soir on ordonna de ren- 
yoyer une centaine de målades, que nons ayions sur 
la flotte, å Thöpital å Åbo. 



129 

21. An point du jour on rapporta de notre batterie, que 
Fennemi s'était retiré pendant la nuit, et qu'il était 
déjå presque hors de vue, et le general Keith, ayant 
été Ini-méme ä notre Brandwacht, d'ou on déconvrait 
fort loin en mer, il ne vit plus nen. Sur quoi il dé- 
tacha deux chaloupes pour avoir des nouvelles, qui les 
tronyérent ä Tancre prés de Tile de Bockshare, ä cinq 
milles et demi de nous. Nous réparämes aujourd'hui 
nos deux prames^ qui ayaient re^u plusieurs coups de 
canon å flenr d'eau, comme aussi deux de nos galéres. 
Vent variable entré S. et S.-W. 

22. On retira un ancre et 50 toises de cäble, que Ten- 
nemi avait coupé de leur prame le jour de Taction. 
Anjourd'hui fut assemblé un conseil de guerre, oii il 
filt proposé que vu que Tennemi se i*etirait devant nous 
et que nous lui étions superieurs d^une prame et trois 
galéreSy si nous deyions le poursuivre jusqu' å Åland, 
ou attendre ici la jonction du feltmaréchal Lacy. Les 
sentiments de tout le monde, tant officiers de la ma- 
rine que des troupes de terre, était que nous ne de- 
yions pas les perdre de yue, mais continuer å les pour- 
suiyre, malgré les secours qu'ils ayaient requs; mais 
comme une de nos galéres faisait beaucoup d^eau, par 
Tébranlement des coups qu'elle ayait tirés, il fiit or- 
donné qu'on la déchargeät, et qu'on la réparät en toute 
diligence pour pouyoir faire yoile demain. A^jourd'hm 
le yent se mit ä S.-S.-E. 

23. On trayaiUa toute la joumée å raccommoder la ga- 
lére qui était endommagée, le yent étant S.-E. 

21 Le commandant de la galére de Brachet, ayant 
rapporté, qu'on ayait trouyé la yoie d'eau, et que la 
galére était en état de partir, le signal de la marche 



130 

fat fait å 8 henres du matin, par nn temps fort calme, 
mais an vent de S.-E. s'étant leyé sar 1^ onze henres, 
noas nons mimes åla voile, et sar les trois henres, ayant 
déjå fait qnatre lienes, nons entendimes un conp de 
canon qui paraissalt étre tiré ä pen prés å trois lienes de 
nous. Sur les cinq henres nous entendimes encore dem 
coups de fort prés, et pen de temps apres, nous dé- 
couvrimes Tennemi å Tancre, environ å trois quarts de 
lienes de nous derriére nne ile. On fit aussitot le si- 
gnal aux trois colonnes de se ranger en ordre de ba- 
taille, mais pendant que nous nous fermions, rennemi 
se mit ä la voile. Nous ne pilmes découvrir que 8 ou 
7 galéres, dont qnatre remorquérent nne frégate, que 
nous n'avions pas vu auparavant; on fit force de råmes 
et de voile pour les poursuivre, mais å nne lieue de 
lä nous amvämes ä un endroit étroit, oii il n'y avait 
qu'onze pieds d'eau, de sorte que nos prames ne pou- 
vaient pas passer, ce qui les obligea ä jeter Tano^ 
Nos chaloupes qui avaient été détachées apres rennemi, 
ayant dit, qu'elles les avaient perdu de vue. Nous en- 
ten^mestoutcejour du cöté de la mer un bruit comme 
des coups de canon, mais ä cause de Téloignement, 
nous ne pouvions pas bien distinguer, si ce n'était 
pas du tounerre. Nous fimes aigourd'hui huit lienes 
jusqu'ä Sottunga. 
25. Nous entendimes le réveil de Tennemi et selon qa*on 
pouvait juger par le bruit, nos pilotes cmrent, que 
leur flotte devait étre entré Degerby et Fliseberg, 
pour avoir des nouvelles plus sfires, le general Eeith 
détacha cinq chaloupes, avec Tinspecteur des pilotes 
pour avoir d'intelligence et pour avoir des pilotes 
dans les iles ä Tentour; et ayant résolu de rester ici, 



131 

josqa^ä ce qa'il eat des avis positifis de la force et de 
la sitaation de rennemi, il ordonna de construire trois 
batteries de quatre piéces de canon chacune å Tern- 
bouchure du port. Il euvoya aussi son adjutant å Åbo 
avec le rapport de son arrivée ici. Aiuourd'hui nous 
eftmes le vent S.-E. et S. 

26. Nous entendimes le coup de canon de Tennemi du 
méme endroit, que le jour d^auparavant, et par le rap- 
port d'un paysan, nous sömes qu'ils travaillaient å des 
batteries sur un passage étroit, environ å trois milles 
devant nous. Nos batteries furent achevées, et les ca- 
nons montés dessus ä quatre heures du soir, et 300 
hommes furent commandés pour les couvrir. Nos chaloupes 
revinrent aussi, mais sans nouvelles, n'ayant point 
trouyé des habitants prés de nous, mais ayant fait voile 
plus au nord å Tile de Kumlinge; un paysan leur dit 
que les suédois avaient publié un ordre, pour que tous 
les habitants des iles, et particuliérement d'Åland, 
eurent å se retirer au plus vite en Suéde, mais que 
pour ne pas obéir, tout le monde s'était sauyé dans 
les bois. En revenant nos chaloupes virent deux ga- 
léres et une galiote qui venaient du coté du nord, fai- 
sant route pour Fliseberg. Vent S. 

27. On éprouvait la portée de nos différentes batteries, 
qu'on avait fait construire 4 terre, et le teraps se trou- 
yant tres caJme et fort favorable pour le passage de 
nos prames, on les flt remorqner par des chaloupes, 
au travers les bas fonds, par lesqnels ils passérent 
heureusement, et sur les six heures da soir, nous les 
mimes ä Tancre ä Tembouchure du port qui regardait 
Tennemi entré nos batteries å. teire. Nous entendimes 



132 

toi\joars les coups de canon des saédois du méme en- 
droit qu^auparavant. Veiit S. 

28. On envoya 164 målades ä Thöpital d'Åbo, par les 
mémes bätiments, qii^on avait mené le jour d'aiipara- 
vant 200 grenadiers de lä. Vent S.-S.-V. 

29. On détacha quelques chaloupes pour avoir des nou- 
velies de Tennemi^ mais quoiqu'ils approchérent fort 
prés de leur Brandwacht, ils ne pouvaient pas voir la 
flotte qui était ä couvert Vent S.-E. 

30. Le general Keith fit constmire une autre batterie 
de quatre piéces de canon å rembouchure du port 
V. S. 

31. La batterie fnt achevée, et les canons montés; au- 
jourd'hui le reste du régiment des grenadiers arriva 
avec le colonel d'Åbo au nombre de 600 sur trois ga- 
liotes et quelques bateaux. Sur le soir on avertit du 
Brandwacht, qu'il paraissait une double chaloupe et 
deux chaloupes ä une demi-lieue de lå auxquelles les 
nötres donnérent aussitöt la chasse; mais les ayant 
poursuivi environ une lieue, ils virent une galére eo- 
nemie derriére une ile et observérent å une lieue plus 
loin plusieurs autres galéres, sur quoi ils revinrent å 
leur pöste. Vent S. 

Jnin. 

1. Il fit un tres grand brouillard, sur quoi on flt sor- 

tir plusieurs chaloupes ä quelques versts å Fentour de 
la flotte, pour étre aux écoutes; sur le midi une 
des chaloupes entendit le bruit de råmes, et ä son ap- 
proche voyant que ce n'était qu'une seule chaloape, 
elle lui donna la chasse, mais craignant å canse de 



133 

robscurité de la poursuivre trop loiu, elle retouma å 
son pöste- V. S. 

H arriya ä notre Brandwacht ane chaloupe saédoise 
ayec one lettre du comte Gyllenberg pour leurs mi- 
nistres da congrés å Åbo, laqaelle y fiit envoyée aus- 
sitot. Vent V.-S.-V. et V. 

On flt deox batteries sur une autre bouche du port, 
laquelle étant fort étroite, on fit tirer un retranche- 
ment le long du bord, capable de tenir 600 hommes, 
et comme nons avions vu depuis quelques jours plu- 
sieurs de leurs petits båtiments qui yoltigeaient å Ten- 
tour, dont quelques uns prennent la route de la mer 
et ne reviennent plus, on détacha le soir trois cha- 
loupes par derriére les iles, pour tächer de les inter- 
cepter, en cas qu'ils allassent å leur grande flotte, qui 
s'était postée k Hangöudd, pour empécher le passage du 
feltmaréchal qui s'y trouvait ayec toutes ses galéres, 
et dont nous attendions la jonction avec toute impa- 
tience. Vent S. 

Ayant été rapporté, que le réveil de Fennemi avait 
été entendu ce matin au N.-W. au lien qu'auparayaut 
c'était au S.-W. le general Keith ordonna que six cha- 
loupes et une kantchibasch, soutenues de quatre ga- 
léres, sons les ordres de Kisarow, capitaine des galéres, 
irait les reconnsdtre, et en méme temps donner la chasse 
å quelques uns de leurs petits båtiments, qui se te- 
naient ä Tancre å 3 quarts de lieues de nous pour nous 
obseryer. Les galéres ne furent pas plutöt hors du 
port, que Fennemi se retira, quatre båtiments par un 
chemin et un seul par un autre, et un moment apres 
parut une chaloupe qui ayauQait sur nous, portant pa- 
yillon blanc et appelant de tambour, laquelle étant 



134 

menée ä la galére du capitaine, rendit denx lettres 
pour les ministres suédois å Åbo, que le capitaine en- 
voya au general Keith, qui donna ordre de renvoyer 
rofflcier suédois et de continuer å avancer jusqu'å ce 
qu'on eöt vu Tennemi. Vent variable de S.-E. au S.-V. 

5. Kisarow, qui étaitrevenu pendant la nuit rapporta, 
qu'4 une petite lieue de nous il avait trouvé un endroit 
étroit, au milieu duquel il y avait une ile; qu'au sud 
de rile il avait vu une galére, une brigantine et une 
double chaloupe, et au nord de Filé une chaloupe, 1&- 
quelle k son approche se retira, la galére et les antres 
bätiments qui étaient avec elle au S.-V. et la chaloupe 
au N.-V. ; qu^ayant passé ce détroit environ une de- 
mi-lieue, il avait trouvé la galére et les autres bäti- 
ments dans un endroit étroit, soutenus de cinq galéres, 
qui étaient ä quelque distance d*elle, et qu'il suppo- 
sait que le reste de la flotte était derriére une ile å 
fort peu de distance de lä, ayant vu beaucoup de fa- 
mée sur cette ile; sur quoi, ayant été seulement com- 
mandé pour reconnaitre Tennemi^ il n'avait pas osé 
s'engager parmi les iles, ne pouvant pas les recon- 
naitre par ses chaloupes ä cause de la galére qui se 
tenait en avant, et s^était retoumé sans que rennemi 
fit ancun mouvement de le suivre. Aujourd'hm nons 
vimes 6 galéres, faisant route du nord au sud entré 
les lies, dont une se porta ä environ une lieue de nous, 
oä elle jeta Tancre. Vent S.-S.-V. 

6. Le general Keith ayant été informé qu'une galére 
suédoise et deux doubles chaloupes croisaient auprés 
de rile de Varsala, ce qui nous ötait la communication 
avec Biömeborg et TEstbotnie, détacha deux galéres et 
16 barcs (?) pour lenr donner la chasse, et en méme temps 



135 

donna ordre cacheté au commandant, lequel il ne de- 
vait onvrir qu' ä Varsala^ par lequel il lui était or- 
ordonné d^escorter deox galiotes qni devaient le joindre, 
jasqu'å Christina, ou méme jasqu'ä Wasa, 8'il y avait 
qnelqnes bätimente ennemis dans ces mers. 

Aajottrd'hm nons entendimes beaucoup de fen de 
monsqueterie dans la flotte ennemie, qui par sa régu- 
larité paraissait de Tinfanterie, qui s'exerQait å notre 
exemple, ayant exercé ces trois jours passés nos sol- 
dats au feu. L'aprés-midi on entendit aussi quatre 
coups de canon et le soir la retraite å Tordinnaire. 
V, S.-S.-V. 

7. On entendit encore aujourd'hui le feu de monsque- 
terie de Fennemi. Le soir les 3 chaloupes qui avaient 
été détachées le ti*oisiéme jour du mois present revin- 
rent, sans ayoir rien vu ni su de Tennemi, quoiqu'elles 
eussent croisé tout ce temps-lå sur la route de Han- 
göudd. Ce matin nous eåmes le vent S.-E. qui se mit 
aprés-midi au N.-N.-V. avec beaucoup de pluie. 

8. Sur les dix heures du soir on avertit, que du haut 
du mät d'une de nos prames. on voyait deux bätiments 
å trois mats, qui avan^aient ä la voile, et que Ten- 
nemi avait allnmé plusieurs fanaux sur les iles. Vent 
S..V. 

9. Il faisait un grand brouillard le matin, lequel s'étant 
dissipé sur les huit heures, le general Keith fiit ä notre 
Brandwacht, d^oti il vit 5 ä 6 bätiments ä 3 mäts, 3 
desquels paraissaient de 30 ä 40 piéces de canon outre 
la prame le Hercule et beaucoup de galéres, dont il 
ne pouvait pas compter le nombre; sur quoi il se re- 
tonma au plus vite ä la flotte, et fit passer les galéres 
dans Pordre qu'il avait projeté ponr soutenir une attaque, 



136 

et en méme temps fit travailler ä une batterie de 5 
piéces de canoD, pour mieox protéger rembonchnre 
dn port, qui est å la ganche. L^ennemi resta tonte k 
jonmée å 1'ancre sans faire aacon moavement, qaoiqne 
le vent qui était au S. et un peu V. loi était assez 
fayorable. Le soir le general Eeith enyoya an conrri^ 
au feltmaréchal, pour Tavertir de rapproche de Ten- 
nemi. 

10. La batterie commencée hier fat achevée, et on re- 
tira quelques petites piéces de canon de 3 livrés qm 
étaient sur les autres batteries, pour en placer des 
piéces de 12 H^. Le general Eeith fit aussi boacher k 
passage å gauche par une chaine de 3 cåbles, qui le 
traversa, et fit passer les 6 piéces de canon de 3f 
sur le flanc de la chaine pour empécher Fabord. L'a- 
prés-midi Tamiral suédois lui envoya un ofScier ayec 
une lettre pour lui, et une pour les ministres suédois 
å Åbo. Vent V.-S.-V. 

11. On eut nouvelles d'Åbo, que le feltmaréchal ayait 
heureusement passé Hangöudd ayec toute la flotte, on 
la flotte ennemie Tavait arrété si longtemps ayant fait 
poster deux frégates dans le détroit méme, par lequel 
nos galéres deyaient absolument passer, et par ce 
moyen lui ayait bouché le chemin. Mais Famiral comte 
Golowin, arriyant ayec la flotte impériale, le feltmaré- 
chal lui enyoya ordre, d'attaquer la flotte ennemie, et 
de lui donner par lå le moyen de passer ayec ses ga- 
léres, et Famiral lui ayant demandé un renf(»t de 1000 
hommes pour le seryice de la flotte, il les tira des 
galéres et les lui enyoya sur 15 kantchibaschs. L'en- 
nemi les ayant yu sons yoile en pleine mw , simagina 
que notre dessein était de youldr joindre nos deux 



137 

flottes ensemble et de Tattaqaer; il se préparait å nous 
recevoir, et fit signal anx deux irégates qoi étaient 
postées dans le détroit de joindre leur flotte, ce qa'elles 
exécatérent dans Finstant, mais le feltmaréchal qni se 
tronvait snr nne haatenr ponr observer les mouvements 
de Tennemi, ne vit pas plutöt ces deux frégates partir, 
qa'il flt signal de partance: ce que Fennemi ayant re- 
marqné, et voyant la fante qu'il avait fait de retirer 
les denx frégates, crat la réparer, en les renvoyant, 
avec ordre de couper le chemin å notre arriére-garde; 
mais heureusement un bronillard extrémement épais, 
tombait au point qu'on ne pouvait nen voir å la di- 
stance de 20 pas, ce qui les empécha d'entrer dans le 
détroit, dont le passage est trés-difficile, étant entouré 
de rochers de toutes cotés, et pour les éviter, il faut 
user bien de précaution, méme dans la plus belle 
jonmée de Tarmée. Ainsi le maréchal passa avec toute 
la flotte, sans ancune interruption. L'offici6r qui porta 
ces nouveUes au general Eeith, Tassura qu'il devait 
étre déjå å corps. Sur quoi il envoya d^abord un aide 
de camp, pour lui rapporter la situation de la flotte, 
et pour le féliciter en méme temps sur son heureux 
passage. Un moment apres son départ, nous vimes 
Fennemi qui tirait ses gros bätiments en ligne, en 
avanijant un pen sur nous, ce qu'il fit savoir au felt- 
maréchal par un autre aide de camp. Vent S. et V. 
12. A trois heures du matin un officier arriva de la 
flotte du feltmaréchal avec la nouvelle qu'il était parti 
de Korpo, et sur les six heures on avertit le general 
Keith, que la tete de la flotte paraissait, sur quoi il s'en 
fut au devant de lui, et å 9 heures il entra dans le 
port de Sottunga, au bruit de canon de notre escadre. 



138 



L'eimemi ne flt aacon moavement ji]sq'a 4 heores du 
soir, que nons le vimes tönt d'an coap lever Tancre et 
se mettre å la voile. Sur qnoi le general feltmarédukl 
ordonna au general Eeith de passer avec son escadre 
et d^occnper Tendroit que Tennemi venait de qnitter. 
n y arriva sur les huit heures, et vit Tennemi & Tancre 
k trois qnarts de lienes de lå, qui nous voyant avancer, 
leva encore Tancre, et se retira. V. S. 



— v^vA/^CVW*^ 



MATÉRIAUX 



POUR SERVIR A LA CONNAISSANCE 



DES 



CRÄNES DES PEUPLES FINNOIS, 



141 



Cranes lapons d'Eiiontekis, paroisae de Muonio- 
niska, Gouvernement d'Uleåborg. 

Les dix cräues lapons ci-dessoos décrits, ovt été r^ 
cneOlis par M. Bäcklund dans un ancien dmetiére^ nonuné 
Baanala, situé dans les montagnes de Eirkkotiora, dans le 
disbict d^Enontekis, paroisse de Muoniontska. 

Ce cimetiére est situé k environ 18 milles finnois (180 
Terstes) au nord du village de Muonioniska, et ä 27) milles 
(25 verstes) au sud du Kilpisjärvi, lac d'oti coule la riviére 
de Muonio. Ce cimetiére parait avoir été employé exclusi- 
Tement par des Lapons jusqu'en 1789. 

Actnellement Fendroit est couvert de boulewx et ce 
n'est que par une depression presque insensible de la surface 
du sol que Ton put découvrir les sépultures. Les tombes 
étai^t orientées du nord-ouest an sud-est; les squelettes 
étaient ä environ un métre de profondeur, la tete au nord- 
onest, et avaient été enveloppés de peaux de renne. Dans 
^ des tombes, les os des brås et des jambes étaient sous 
le cräne, comme si le cadavre ayait été enterré assis. 



142 



Reg^re desoriptif. 

N:o 1. Sexe incertain; äge mär; dans le lambda un os 
Tormien, gnmdi ds S4 et 80 mm de longneor; gla- 
beUe 2, inion 0. 

N:o 2. Homme; äge adolte; dans le lambda, un os wormioi 
moyen; dans les deox branches de la satore limb- 
dolde, des os wormiens moyens; glabelle 1, inion 1. 

N:o 3. Honune; vieillesse; les arcades alvéolaires, dans loir 
parties postérienres, atrophiées; glabelle 2, inion 3. 

N:o 4. Homme; vieillesse; cråne défectueox et défonné; 
presque tontes les sntures sondées ; les arcades al- 
véolaires des denx maxilles, dans leors parties pos- 
térienres, atrophiées; inion 0. 

N:o 5. Femme; åge adnlte; dans Tangle entré la ptäre. 
Fos pariétal et Técaille dn temporal, un os vormieD. 
moyen; glabelle 1, inion 1. 

N:o 6. Homme; åge adnlte; cråne défectuenx; sutarefix)n- 
tale compléte; dans le ptérion, å ganche, un os 
vormien petit; la suture sagittale trés-compliquée 
(N:o 5 d'apres Broca); Técaille occipitale au-dessus 
de la ligne occipitale tres saillante; glabelle 0. 
inion 1. 

N:o 7. Femme; åge adnlte; cråne défectueux; dans le pté- 
rion, å gauche, un os vormien, moyen; dans les 
denx branches de la suture lambdoide, beauconp 



143 

d'os Yormiens, moyens et petits; glabelle 1, inion 

O, épine nasale 2. 
N:o 8. Sexe incertain; äge adolte; cräne tres déf ectaeux, 

en morceaox, pas mesorable; dans la branche droite 

de la sutore lambdolde, des os yormiens, petits. 
N:o 9. Femme; &ge adolte; cräne déformé, en morceanx, 

pas laesmidile; glabdld 0. 
N:o 10 Cräne en morceaux, pas mesnrable. 



144 



Cränes provenant d'Helsingfors, gouywnement 
de Nylande, 

K. H&llstén. 

An commencement de 1879, on trouva, en pratiq[iiant 
des foniUes pour les fondations de la Banqae de Finlande sar 
la place de Narinck, huit squelettes humains enterrés en nne 
rangée, prés les uns des autres. H n'y avait pas de tnces 
de cercueils; Tabsence de töat fragment métallique, et le 
fait qne les tetes des sqnelettes étaient enveloppées de ban- 
delettes d'écorce de boolean, semblent indiquer qn'ils n'ont 
pas été enfermés dans des cercueils. Ces sqnelettes étaient 
pour la plnpart en morceaox, mais nen n%diquait qne oes 
défectuosités aient pu provenir de violences snbies de leor 
▼ivant. 



'145 



Registre descrlptif. 

X:o 1. Sexe incertain; les dents de sagesse de la mandi- 
bole pas encore Mttåes de leors alvéoles et la sature 
basilaire oaverte; dans Taogle eatre le ptére, la por- 
tion écaillenee de Tos temporal et le pariétal, un os 
Yormien, petit; glabelle O, épine nasale 2, inion 1. 

N:o 2. Homme; äge adulte, les dents trés-usées^ mais les 
sutores pas soudées; au lambda, trois os vonniens, 
moyens et un petit; glabelle 3, épine nasale 3, 
inion 1. 

N:o 3. Homme; åge m&r; glabelle 2, épine nasale 2, inion 1. 

N:o 4. Homme; age mur; la suture frontale, sagittale et 
lambdoide presque tout-ä-£ait soudées; glabelle 2^ 
épine nasale 2; inion 1. 

N:o 5. Homme; åge mfir; cräoe tres lourd; suture métopique 
compléte; entré la ptére et lepanétal, ä drdte, dans 
la suture ptéro-pariétale, un os vormien, moyen; 
dans les deux branches de la suture lambdoide, quel- 
ques os vormiens; glabelle 2, épine nasale 2, inion 2. 

N:o 6. Homme; crane défectueux; les os de la face man- 
quent; les dents de la mandibule tres usées et les 
alvéoles des dents de sagesse atrophiées* 

N:o 7 & 8. Crånes en morceaux, tres défectueux et défor- 
més, pas mesurables. 



146 



Cränes savolaksiens, provenant de la paroisse de 
Leppåvirta, gouvernement de Kuopio. 

Pm 

K. H&llstén. 

Les coUections de TUniversité viennent de nonyeao, 
par rentremise de M. le Dr. Rahm, de s'enrichir de cränes 
de la province de Savolaks; ils ont été recueillis å Leppå- 
virta, Heu d^oä provenaieiit déjå les cränes savolaksiens 
précédemment décrits *). Ils sont au nombre de vingt-un, dönt 
dnq ont été trouvés dans le vieux dmetiére, déja cité; 1» 
autres proviennent du cimetiére actuel. 

Ces cränes, comme les précédents de la méme prove- 
nance, sont assez bien conservés, mais la mächoire inférieore 
manque ä presque tons. 



O Bidrag till Kanned. af Finl. Kat. o. Folk, Haft 40. Helsinr 
fors 1865. Dernier artide. 



147 



Registre deseriptif- 

N:o 1. Homme; äge mfir; nsure des dents N:o 1 ä 2 
d^aprés Broca; la fioture ptéro-frontale des deux 
cdtés soadée. Glabelle O, inion O, épine nasale 3. 

X:o 2. Homme; Tieillesse. Qlabelle 1, mion 1. 

N:o S. Homme; åge mfir; les dents tres tisées, N:o 2 ä 3. 
La satore entré le pariétal et la ptére, å gauche, 
de 8 mm. de longuenr, å droite, de 11 mm. Gla- 
belle 3y inion 2, épitie nasale 2. 

N:o 4. Femme; äge m&r. Glabelle O on 1, inion O, épine 
nasale 2. 

X:o 5. Femme ; yieillesse ; dans la sntnre lambdoSde, ä droite^ 
prés de Tastérion, un os yormien, grand, de 18 mm 
de diamétre. Glabelle O, inion 1, épine nasale 2. 

N:o 6. Sexe incertain; vieiUesse; dans la sntnre lambdoide,. 
des os Tormiens, moyens. Glabelle 1, inion 0. 

N.o 7. Femme; äge mflr; snr la Kgne médiane de la voöte 
palatine, nne youssure (saillie médio-palatine). Dans 
la sntnre coronale, des denx cötés, des os vormiens, 
petits. Glabelle 2, inion 1, épine nasale 1. 

N:o S* Homme; äge mfir; dans la sntnre coronale, ä ganche, 
des os Yormiens, petits; dans la sntnre sagittale, 
prés dn lambda^ nn os yormien, grand. Glabelle 
1, inion 1, épine nasale 2. 

N:o 9. Sexe incertain; äge mfir; cräne défectneux. Gla- 
belle 1, inion 1. 



148 

N:o 10. Sexe incertain; äge mfir; dans la sutore lambdoide* 
å droite, qnelqaes os vormiens, moyens et p^its. 
Glabelle 1, inion 1, épine nasale 2. 

N:o 11. Femme, jeunesse; les dents de sagesse sorties de 
leurs alvéoles, mais la sutore basilaire pas enoore 
fermée. Olabelle O, inion 0. 

N:o 12. Sexe incertain; äge adulte; cr&ne tres défectoeu, 
écaillé sur toote la snrface eztérienre, pas mesocaUe. 
La sutore sagittale presqoe toot-är£ut soodée, toates 
les aotres ouvertes. 

N:o 13. Sexe incertain; äge mdr; ao ptérion, ä gaiche, 
un 06 Yormien de 18 mm de longoeor et de dum 
de largeur; ao lambda on os wormien, moyen. GU- 
belle O, inion O, épine nasale 2. 

N:o 14. Sexe incertain; fige m&r; cräne défisctoeox. Gla- 
belle O, inion 0. 

N:o 15. Sexe incertain; äge adolte; cräne tres défectaeoL 
pas mesurable. 

N:o 16. Sexe incertain; premiére enianoe; cräne défectueox; 
sötare métoioque incompléte, ä la bosse nasale. Gla- 
belle O, inion O, épine nasale 2. 

N:o 17. Sexe incertain; äge adulte; cräne défectoeox; la 
sotore basilaire ouverte; sutore métopiqne oempléte. 
Glabelle O, inion 0. 

N.*o 18. Sexe incertain; äge mfiir; cräne défectnenx. Gla- 
belle O, inion O, épine nasale 1. 

K;o 19. Sexe incertain; äge adolte; cräne défectosox; les 
08 de la face ä droite manqoent ; le pténon, ä droite, 
de 9 mm de loi^eur; dans le lambda, un os trian- 
gulaire, symétriqie, dont les cotés ont des longaems 
de 39, 39 et la base de 50 mm; c'est presqoe un 
épactal. Olabelle O, inion 0. 



149 

N:o 20. Homme; åge mftr; les os de la face, å droite, dé- 
fectueox. Glabelle 0. 

N:o 21. Sexe incertain; åge adolte; cräne défectaeox, 
écaillé sur presque toate la snrface; dans le lambda, 
un os vormien, moyen, et dans les deox branches 
de la suture lambdoide, beancoup d'os Tormiens, 
moyens et petits. Glabelle O, inion 0. 



150 



Cränes touvés en Carélie, dans la paroisse de 
Lappvesi, gouvernement de Wiborgf. 

Par 

K. H&llstén. 

Dans le yoisinage de la ville de Willmanstrand, des 
trayaux de terrassement amenérent, dans raatomne de 18Si 
la décoaverte d'nn anden lien de sépnltore, complétemeat 
tombé dans roabli et qn'on jnge avoir seiri de dmedére 
ä la ville de Willmanstrand et å la paroisse de la;ppwi 
Les mieux conservés des cränes qn'on y tronva fnrmt re- 
cneillis, au nombre de 24, par M. le doctenr Bj. Smom et 
envoyés å TUniversité pour y prendre place dans ses col- 
lections. On tronva en méme temps en cet endroit deax 
bonlets de canon en fer, ce qni ponrrait faire croire å^åixffå 
qne ces cränes sont ceux de gnerriers tombés dans qnelqn^im 
des combats livrés dans ces environs. Mais comme le qnart 
de cenx qu'on nons a envoyés sont des cränes de femme, 
nons considérons comme probable qn'il ne slagit qne d'an 
cimetiére ordinaire. 

Comme on le voit par le registre, on n'a pn recaeillir 
et mesnrer que sept mächolres inférienres. 



151 



Registre deserlptif. 

X:o 1. Homine; vieiilesse; les sutures presgue partout 
soudées. Les deiix crétes temporales, en descen- 
dant sur les cötés da frontal, divergent ua pea, au 
lieu de converger; la position de la ligne sus-orbi- 
taire et de Tophryon a été par suite déterminée ä 
Taide de la position de la face supérieure de la 
voflte orbitaire. Glabelle 1, inion 1, épine nasale 0. 

X.o 2. Homme; äge adulte ou mftr. La suture ptéro- 
pariétale, ä droite, de 9 mm de longaeur, å gauche 
de 13. Glabelle 1, inion 1. 

N:o 3. Homme; jeunesse. Au ptérion, ä gauche, un os 
vormien, triangulaire, petit, ä droite un os vormien, 
grand; qui sépare la ptére tout-å-fait du pariétal. 
Aux os pariétaux et å Toccipital couleur de bronze. 
Glabelle 1, inion 1. 

N:o 4. Homme; äge adulte; au bord temporal du jugal, 
de chaque coté, une courbure extraordinaire. Gla- 
belle 2, inion 1, épine nasale 2. 

N:o 5. Femme; vieiilesse. Glabelle 1, inion 1. 

N:o 6. Sexe incertain; vieiilesse. Dans les sutures lamb- 
doides, des deux cötés, des os vormiens, moyens. 
Glabelle 1, inion 1, épine nasale 2. 

N:o 7. Femme; vieiilesse. Dans la suture ptéro-pariétale, 
a gauche, un os vormien, moyen. Glabelle O, 
inion 0. 



138 

N:o 8. Femme; yiefllesse. An ptérion, nn os TormieD, 
grand i ganche, petit i droite. GlabeUe O, inion 0. 

N:o 9. Homme; äge adnlte. Ån lambda, nn os Tomiie& 
ovale, grand, de 42 et 30 mm ponr le plus grand 
diamétre en longnenr et en lai^genr. GlabeDe 2. 
inion O, épine nasale 2. 

N:o 10. Femme; vieillesse. Le ptérion, des deox cotés, 
retonmé, en K Dans le Yoisinage de la sntore 
coronale, des denx cotés, conlenr de bronze. Aa 
lambda nn os vormien, moyen. Glabelle O, inioD 
O, épine nasale 2. 

N:o 11. Homme; åge mfir. Sntnre métopiqne compléte; aa 
ptérion, å ganche^ nn os vormien, moyen; dans les 
denx branches de la sntnre lambdoide et an lambda. 
beanconp d'os yormiens, grands, moyens et petifs. 
Glabelle O, inion 1. 

X:o 12. Seze incertain; åge m&r on plntöt vieillesse. Aa 
stéphanion, å droite, nn os yormien, moyen; & la 
sntnre écailleuse, des denx cötés, qnelques os vor- 
miens, petits; an lambda et aux denx branches 
de la sntnre lambdoide, beanconp d'os yormiens, 
grands, moyens et petits; éqnilibre postérienr mas- 
toidien. Glabelle 1, inion 1. 

N:o 13. Homme; äge adulte. An ptérion, k droite, nn os 
yormien, moyen. Glabelle 1, inion O, épine na- 
sale 2. 

N:o 14. Femme; äge mör. Dans le yoisinage de la sntore 
coronale, denx taches ayec conlenr de bronze; dans 
la sntnre lambdoide, ä droite, prés dn lambda^ qael- 
qnes os vormiens, moyens. Glabelle O, inion 0. 

N:o 15. Homme; jennesse. Cräne défectneux. Glabelle 2, 
inion 0. 



1 



154 



Grånes trouvés en Carélie dans les paroisses de 

Hiitola et de Räisälä, gouvernement 

de Wiborg. 

Våt 

K. HAllsténu 

Les seize cranes décrits ci-dessous ont été recnöDis 
Tété dernier (1885) par Texpédition envoyée dans la Fin- 
lande orientale par le corps des étudiants pour des recherchff 
ethnographiques. L*un de ces cränes, le n:o 16, vient de 
Räisälä; les aatres sont tons de Hiitola. Hs ont été tmvés 
avec d'aatres ossements dans d'anciemes sépnltnres de fa- 
mille, depuis longtemps abandonnées. Le Dit Edv. Wey- 
man a décrit il y a qaelques années ces sépoltores dites 
„de famille" *). Les propriétés dont dépendaient autrefois 
les sépultures dont il est ici question ont été exactement do- 
tées par Texpédition. Ainsi les cränes 1 et 3 proviennent 
du tombeau de famille de Kopsala, le n:o 2 de Nehrola, les 
4, 5, et 15 de Hannola, les 6 et 7 de Mustala-Pajamäkij '® 
8 de Kilpola-Kauppilanmäki-Koivumäki, le N:o 9 de Kilpola- 
SavolaisenmäM, les 10 et 11 de Tenhola, le N:o 12 deTin- 
rala, le 13 de Haapalahti-OmenanmäJd, et le 14 de PÄJi^ 

») 1. JEdv. Weymam Crånes trouvég en Carélie, d»n« U P*" 
roisse de Ruokalaks; Bidr. tiU E&nned. af Fiol. Nat. o. Folk, Hin 
35, Helsingfors 1881, page 99. 



liK 



Registre desoriplif. 

N:o 1. Homme; kg^ adulte; les dents usées, N:o 2 d'aprés 
Broca, mais les sutures pas soudées; dans les deux 
branches de la suture lambdoifde des os vormiens, 
moyens. Le glabdle divisé en deux (suture méto- 
pique incompléte). Gkbelle 1, inion O ou 1. 

N:o 2. Homme; åge mftr. Cråne platycéphale, défectueux, 
les os de la face manquent presque tout-å-fait; dans 
la branche gauche de la suture lambdotde, un os 
Tormien, moyen N:o 3 d'aprés Broca; glabelle 2, 
inion 0. 

N:o 3. Femme; äge adulte; Toccipital tout-å-fait détaché; 
glabelle O, inion 0. 

N» 4. Femme; äge adulte; glabelle 1, inion 0. 

N» 5. Femme; åge mflr; glabelle O, inion 0. 

N» 6. Sexe incertain. Cråne défectueux et déformé; la 
suture basilaire ouverte; Tusure des dents N:o 1 
et 2, mais les <lents de sagesse pas sorties de leurs 
alvéoles; suture métopique compléte, dans lapartie 
supérieure tres dentelée, N:o 4; dans le lambda et 
les deux branches de la suture lamdoYde, beau- 
coup d'os vormiens, petits moyens et grands. Inion 0. 
^:o 7. Sexe incertain; åge mftr ou vieillesse. Cråne dé- 
formé. Inion 0. 

^■•0 8. Sexe incertain; äge adulte. Cråne déformé; dans 



ETT KALEVALA-ORD. 



AF 



A. BBRNBR. 



11^ 



ETT KALEVALA-ORD. 



AF 



A. BBRNBR. 



11^ 



Uå Wäinämöiuen begaf sig på giljarefård till Pohjola he- 
ter det om honom i Kalevalas 6:te runo w. 5 och 6: 
Otti olkisen orihin, 
Hemevartisen hevosen, 
på hvars rygg han sedan färdades icke allenast längs Ka- 
levalas moar, utan äfven öfver det öppna hafvet och de vida 
fjärdarna. Och lika beskaffad beskrifvres den häst ha varit, 
som samme heros enligt Kalevalas första upplaga (l:sta ru- 
non w. 117 och 118) dagen efter sin födsel smidde sig. 

Då olkinen och hemevartinen i detta sammanhang icke 
kunna ha några af deras allmännare betydelser, har denna 
beskrifning på Wäinämöinens springare förorsakat öfversät- 
tare och tolkare af Kalevala-sångema ett icke så litet bry- 
deri. En del af dem har, synbarligen vid tanken på färden 
öfver böljorna, ansett, att dessa bestämningar antyda hästens 
lätthet. Så återgifver Le Duc ifrågavarande beskriftiing i 
sin på prosa gjorda öfversättning af Kalevalas första upplaga 
(öfversättningen af andra upplagan hai* jag icke varit i till- 
fälle att se) med: „un coursier léger comme la paille, un 
coursier svelte comme la tige du pois de senteor'* (!), och 
Sdiiefner öf versätter: 

Nahm sem Boss, das strohhalmleichte, 
Dies sein erbsenstengdgleiches. 
Så väl Le Duc som Schiefher stöda sig härvid tydligen på 
Castrén, som i företalet till sin Kalevala-öfversättning (pag. 



160 

VI) gifver uttryck åt en sådan uppfattning, ehuru hans egen 
öfversättning: 

Smidde sig eo halmlik fåle, 

Häst som liknar ärtens stängel, 
antyder den åsigt, att beskrifoingen hänför sig tiD hästeie 
yttre skepnad. — Andra åter, bland dem CoUan, som åter- 
gifver dessa verser med: 

Tar en fåle, gol som hahneu, 

Tar sin ridhingst, ärtskaftfärgad, 
och efter honom PatU, öfversättande: 

Nahm sein erbsentobenes FiUlen, 

Seinen Renner, so gelb wie Stroh, 
ha antagit att ifrågavarande attiibut utmäi*ka färgen på 
springaren *), dervid man då vid Jiemevartinen sannolikt 
hade att tänka sig ett redan öfvermoget ärtris, och sålunda 
båda dessa bestämningar såsom fullkomliga synonymer. — 
I ungaren Bamas öfversättning: 

Vevé szalmäs parip&j&t, 

Babos-låbfi derék lovat 
återgifvas ifrågavarande ord med szalniäs (= „mit Stroh 
pestreut") och babos-Wni, hvilket senare här närmast torde 
motsvara: den med apelkastade ben försedda. — Och slnth- 
gen ha dessa ord någon gång förklarats, i öfverensstaoh 
melse med Castréns nyss anförda öfversättning, utgöra en 
bild för hästens gestalt, dess smärta former. 



*) Det har uppgiMts, att L9nnrot varit af denna åsigt, och att 
han dertill föranledts af en tolkning, som någon mnosångare gifnt deasa 
verser. Också har LOnnrot i sitt Finskt-sveuska lexikon under ordet 
hemevartinen upptagit betydelsen ^ärtrisfärgad" och omedelbart derpå 
anfl^rt: h, hevonm. Bland betydelser ftJr olkin&n har detta lexikon äfren 
den af ^halmfärgad'', men uppgifver intet taleiiätt, der ordet kunde ha 
denna bemärkelse. Om man a&er Mn iMgavarande vers i Ealevala, 
torde det väl äfven vara omöjligt att i språket finna ett uttryck, som 
kunde gifva någon anledning tUl en sådan uppfattning. 



161 

iDgen af dessa sig emellan sä olika tolkningar kan 
dock anses tillfredsställande. Le Ducs och Schiefners öf- 
versättningar behandla Kalevalas text alltför fritt, deras 
tolkning är sökt. Om mnosångarene genom dOcinen och 
hemevartinen velat åskådliggöra hästens lätthet, så hade i 
dikten äf\ren mastat ingå något ord, som antydt detta. Så- 
som orden nu stå, kunna de icke utan vidare få denna be- 
tydelse. Dertill saknar enligt den i Kalevala-sångema rå- 
dande uppfattning den genom en sådan tolkning springaren 
tilldelade egenskapen allt värde såsom förklaring för Wäi- 
nämöinens ridt öfver hafvet. Ty mnosångarene, uppammade 
under inflytande af magins verldsåskådning, voro ingalunda 
nödgade att frånsäga hästen ponderabilitet, för att inse att 
denne kunde ila öfver böyoma utan att dess hofvar dervid 
fuktades. — Hvad sedan beträffar den åsigten att dessa 
attribut innebäi^a en färgbestämning, så må deremot anmäi*- 
kas, att icke fomsångema, lika litet som några andra vitt- 
nesbörd, veta förmäla att isabellfärgen i fråga om hästar 
eller andra föremål hos fomflnname stått i anseende. Visst 
är åtminstone, att hos allmogen i sydöstra Finland de ljusa 
färgerna för hästar ännu i denna dag icke äro några favo- 
ritf&rger, utan tvärtom föremål för ringaktning*). Deremot 
äro hos denna allmoge likasom i Kalevala-sångerna bruna 
och svarta hästar väl ansedda. Och synes en ljusare teck- 
ning hos en sådan mörk höja dess anseende, i hvilket af- 
seende här må erinras om de i fornsångema förekommande: 
lo/iikkiy liinaharja, siikkajdUca o. d. Men dertill lider denna 
tolkning af samma stora fel som föregående: att hos runo- 
äångarene forutsätta en licentia poStica, så afvikande 
från det vanliga språkbniket, att Kalevala-sångema icke 



*) S& t ex. i ordspråket: mies rukka, valkea hevonen. 



162 

torde lemna något exempel derpå. De af Lönnrot kallade 
adjektiva relativa på -inen knnna nemligen icke få bety- 
delsen af färgbestämning i den mening, att ett sådant ad- 
jektiv utan vidare komme att angifva den färg, som det fo- 
remål eger, hvars benämning utgör stamordet till det hfc- 
ledda adjektivet. Lika litet derföre som hdnänen kaji be- 
tyda: gräsfärgad och hiirinen: mössfargad, betyder oTkinen: 
halmfärgad, gul. — Då Bamas uppfattning här utan vidare 
kan förbigås, återstår slutligen att nämna om den förkla- 
ringen, att runosångarene genom ifrågavarande bestänmin- 
gai* sökt gifva en bild af hästens skapnad. Denna tolkning 
— som i förbigående sagt kunde lemna ett ypperligt bevis 
för den finska folkdiktens på vissa håll till ett axiom bliAia 
»formlöshet" — visar sig icke heller hållbar. Det förefaller 
redan högeligen betänkligt att antaga, att dessa sångs^ 
icke hittat på någon bätti-e bild för gestalten pä en stolt 
springare än små föremål ur växtriket. Men det är allde- 
les omöjligt att tänka sig, att desse framstält den kraftfulla 
Wäinämöinen ridande på en häst, som såg ut som ett halm- 
strå eller en ärtstängel, såvida de icke önskat ställa sin 
nationalhjelte i olyelpligt löjlig dager, till hvilket antagande 
dikten naturligtvis ej lemnar någon anledning. 

Om sålunda ingen af dessa olika tolkningar kan anses 
ha löst frågan, lemna deremot talesätt i folkspråket och ett 
af våra finska ordspråk nyckeln till en fullkomligt osökt för- 
klaring af hvad olkinen och hemevartinen på anf ördt stÄlIe 
betyda. Härvid må först anmärkas, att den senare bestäm- 
ningen synes vara den, hvarpå vigten hufvudsakligen här 
ligger, äfvensom att oUänen närmast torde ha allitteration 
och paraJlelism att tacka för sm förekomst här. Till stod 
för en sådan förmodan kan anföras: i samma 6:te runo omtalas 
huru Wäinämöinen, sedan Joukahainen skjutit hans springare: 



163 

Käsin kftftntyi lainehefleiif 
Kourin kaoha^tm kohahti^ 
Selästä sinism hirven, 
Eemevartisen hevosen. 

Versen „selästä sinisen hirven" — ehuru förekommande så- 
väl i första upplagan af Kalevala som i flere varianter — 
har uppenbart ingen gemenskap med skildringen af Wäinä- 
möinens häst, utan har den inkommit från någon, för denna 
skildring ursprungligen fremmande sång. Om man på denna 
^und frånser från densamma, qvarstår såhmda den senare 
vei^sen med 1iemm:artinen såsom den ureprungliga. Här- 
emot kunde väl invändas, att Lönnrot för den förkortade 
upplagan af Kalevala begagnat en icke ensamstående va- 
riant, som har: 

Otti olkisen orihin, 

Biirmkarvaiién heTOsen. 

Men denna sammanställning, som i sin orimlighet trotsar 
hvarje försök till en förnuftig förklaring, visar att hiiron' 
Jcarvainen för sin dervaro har att tacka missuppfattning och 
förvrängning af någon sämre sångare. Det ord, som för- 
vrängts, är tydligen hemevartinen. Att en sådan förvräng- 
ning jemförelsevis lätt kunnat gå för sig, förklaras deraf, 
att hiirenkarvainen förekommer i annat sammanhang i va- 
rianter, som äro mycket nära beslägtade med dem, hvilka 
legat till grund för l:sta runan i första upplagan af Kale- 
vala. Så heter det i en sång, som af mig upptecknats i 
den rysk-karelska byn Jyväälahti, belägen nordost om Wuok- 
kiniemi: 

Tako rautaaen oroaen, 

Hiirenkarvasen heposen. 
Denna sammanställning, den hiirenkarvainen har en natur- 
lig förklaring i det föregående rantaneny har antagligen 
förskaffat ordet ett, om ock sentida, inträde i runospråket, 



164 

Ty också sist nämnda verser i denna och dermed beslSgtade 
varianter bära tydliga spår af sin uppkomst under &i se- 
nare tid, då en nyktrare verldsuppfattning än den, hvaron- 
der de ursprungliga Kalevala-sångema sågo dagen, fordrade 
att vid hästens smidande äfven det material borde användas, 
som vanligen utgör föremålet för smedens verksamhet. 

För antagandet af heimevartinen som huftiidbeståin- 
ning talar i någon mån äf^en den omständigheten att va- 
rianter, om också mycket sparsamt, förekomma, som ha nt- 
bytt olkinen såsom attribut till ori mot oinuo*). 

Hvad betyder då heimevartineii i detta sammanhang^ 
Det antyddes redan, att härmed analoga talesätt finnas i 
språket. Så är man i södra Karelen i tillfälle att börs 
kauranen hevonen, hvilket användes i betydelsen af: en med 
hafre utfodrad hSst, särskildt då häftens uthållighet skaD 
framhållas, såsom i försäkran: „se on kauranen hevonen, se 
ei väsy". Och i ordspråket: j,Heinänen hevonen, dOdnen 
härkä" beteckna heinänen och olkinen födoämnet toT 
hästen och oxen **). I analogi härmed betyder hemei)artinen 
hevonen sålunda: en med ärtskaft utfodrad häst, 
och då ärtskaft enligt folktron är ett synnerligen kraftigt 
kreatursfoder: en stark, uthållig häst, en sådan det 
egnar och anstår fomdiktens väldiga heros att färdas med. 



*) Ambn oinnon orihin, 
HenieTArtisen bebosen. 

För meddelandet af denna variant står ja^ i tacksamhet till mag. A, A. 
Borenins. 

♦♦) Se Ahlqvift, Vaiittiga Suomen kansan Sananlasktya, pag. 112 
och Lönnrot, Finskt-svenskt lexikon nnder ordet olHnm. 



^p» 



inteckningar 

gjorda under en 



AntiqTailsk forskningsresa 



sommaren 1876 



östra Nyland 



ReiBbtld Haisen. 



FÖRORD. 

Efterföljande anteckningar^ frukten af en for mer än 
tio dr sedan på nyländska studentafdelningens bekostnad före- 
tagen resa i Östra Nyland, äro att betraktas som en fort- 
sättning till ett af förf tidigare utgifvet häfte behandlande 
de hyrUiga fornminnena i vestra delen af detta landskap. 
Fd några få undantag när hafva samtliga Nylands kyrkor 
hlifvit i dessa samlingar uppmärksammade. Af de inom detta 
område belägna hvilken förf ^ varit i tillfälle att besöka^ 
Aor åtminstone Tenala kyrka — den enda af dessa som i 
anseende till sin byggnad och rikedom pä fornminnen egei* 
ett större intresse — blifvit af annan person {artisten G. 
Bemdtsson) i bUd och ord beskrifven, (manuskr. i nyl. stud. 
afd:s arkiv). 

Vid utgifvandet af föreliggande arbete har förf. haft 
oturen att genom en brand smn helt och hållet förstörde den 
anstalt åt hvilken reproduktionen af hithörande plancher var 
anförtrodd^ förlora samtliga originoiaf bildningar. Lyckligtvis 
blefvo stename, å hvUka den lithografiska teckningen i det 
närmaste, men ej fullständigt, var slutförd, räddade och med 
ledning af bevarade duplett fotografier och konceptritningar 
har det varit möjligt att å annan anstalt slutföra arbetet. Ett 
var plancher hafva dock på intet sätt kunnat ersättas {med 
mindre än genom ett nytt besök på resp, orter) och detta 
forJdarar ofullständigheten af den å pU X fig. 38 meddelade 
teckningen. 



För benäget meddelade upplysningar är förf. särskädt 
förhunden frih. V, M. von Bom äfvensom pastor A. Lindgrm 
i Mörskom, 

Helsingfors den 10 Januari 1887. 



165 



Askola kapellkyrka. 

Denna kyrka är uppförd af trä mellan åren 1797 — 99. 
Dess gmndplan bildar ett likarmadt kors med en längd af 
135 och bredd af 33 fot å hvartdera skeppet. Templet har tre 
ing-ångar, i gafv^elväggama af norra, södra och vestra kors- 
armame, samt upplyses af aderton stora fönster förutom af 
någpra mindre ofvanför läktame. 

På altaret står en större altärprydnad arbetad i 1600 
talets vanliga stil. Den utgöres af tvänne mellan kolonner 
infattade, öf^er hvarann stälda taflor, af hvilka den nedra och 
större framställer Kristus i örtagården, den öfra himmels- 
färden. Det hela slutar öfverst med ett krucifix. — Under- 
till läses följande: 

Med Herr Majoren och Riddaren. Wälbome 

Wentzd Fredric Botkirchs^ påkostnad är denna 

Tafla om målad År 1803. 

AF, lOH: PET: KIHLMÄBCKs. 

På korväggen hänga två mindre taflor, den ena före- 
ställande nattvarden, den andra Kristi nedtagning från korset. 
— Samtliga tafloma sakna konstvärde. 



^ Född på Stensböle i Borgå socken 1727 |, död dersamma- 
Btides 1814 V* Deltog i 1741—43 årens finska krig äfvensom i Pom- 
merska fälttåget. Gift 1770 med Christina Lagerhjelm (f. 1741, d. 1810). 
An rep, Adl. ätten Rotkirch, n:o 175, tab. 34. 

12 



166 

Predikstolen är likaledes af den vanliga antika for- 
men från 1600 talet och prydd med i trä sknma bilder ai 
Eristns och fem apostlar. Den uppbars i gamla kyrkan 
(som äfven var af trä och stod der n. v. materialbodan har 
sin plats på kyrkogården) af en träbild, som nu ligger i 
klockstapeln. Detta af furu ytterst groft tillhuggna belite 
framställer en vid knäna afiricoren man med mustascher, 
stora utstående ögon och knottrigt hår samt iklädd eo 
lång, kring halsen urringad drägt, hvilken om lifvet sammaih 
hålles af ett bälte, hvarvid framtill och något på venstra 
sidan en liten väska är fästad. Axlama äro uppdragna, 
högra handen lagd frampå bältet och den venstra derof^er 
på bröstet ^ Bildens höjd 3,8 fot. 

I sakristian anträffades en gammal katholsk, antagligen 
af moderkyrkan skänkt eller från annan församling inköpt 
messhake af blått, blommigt sammet^. På ryggen är ett 
stickadt kors med dera broderade helgonfigurer: å stammen 
af korset står öfverst, på en halfmåne, jungfru Maria * med 
barnet på vensta armen och en spira i högra handen, demn- 
der ett qvinligt helgon med etts värd (Catharina af Alex.?) samt 
nederst ett likaledes qvinligt helgon med en kalk i handen 
(Barbara?) — de två sistnämda qvinnofigurerna under bal- 
dakiner och på rutiga mattor eller mosaik-golf; på kor- 
sets tvärarmar två halffignrer, den ena föreställande en engel 
med språkband, den andra ett helgon läsande i en bok. 



^ Det hela gör intryck af en man ansau af sv&ra magplågor. 

' Finnes numera bland universitetets historisk -etnografiska sam- 
lingar. 

' Auf der Mondsichel stehend als Virgo purissima, • Gottes 
Magd". O t te, Handbuch der kirchlichen Kuns^archäologie des deot* 
schen Mittelalters. Leipzig 1868, p. 940. 



167 

Messhaken^ som äf^en på framstycket har ett kors, af 
^t^ blommigt sidentyg, är mycket medfaren och urblekt 

I sakristian fans jämväl ett på pergament a£fattadt 
sköldebref^ utfärdadt af dr. Kristina i Stockholm den 
3 Ang^osti 1658 för ;;Wår troo tiänare och capiten för ett 
tyskt compagnie footfolck så ock ingenieor widh staten, 
Bfnamisoneii^och fästningame nthi hertigdömet Brehmen, Oss 
elskeligh, ehrlig och manhaftigh Johan Gorries*^ \ Med 
denna nådebevisning vardt han hngnad för det han »ifrån 
sin ongdomb dygdh och ähra eftertrachtat, och, tUl at låte 
den så mycket mehre komma i dagzliuset, först slaget sin 
hngh och sinne till studier, lagt deij gode ftmdamenta, och 
giordt sköne progresser, och sedan för een rumbligh tijdh be- 
gifuet sigh vnder Wår och chronones mUitie och krigzwä- 
sende i Tysklandh, giordt derwidh gode, nyttige och oför- 
tmtne tienster, och utlvj alle anpraesenterade occasioner för- 
hoUet sigh troligen och wäl, som een rättskaffens soldat 
ägnar och bör, inkombne reconunendationer och witnesbörder 
om sådant hans gode förhållande betyga, och hans till oss 
och chronan dragande vnderdånige devotion och skyldigheet 
hafuer warit eenliget; eftersom han och föruthan thette 
hafuer förwärfuat sigh godh förfarenheet utly jngenieur- 
konsten, och icke mindre widh Wår armee dersammastädes 
förrättat huad honom deruthinnan hafuer warit committerat; 
medh dexteritet, fl\jt och ofötrutet arbete, ähn sedan widh 



^ Namera föräradt till statsarkivet. 

' Gorries ron Qorgas var generalqvartermästare under Carl X:s 
danska krig. Hans fader skall hafva varit kapten i danek tjenst, men 
sedermera af Carl XI blifvit antagen att å kort affatta de norska 
passen. Johan Gorries sonson var forir vid Nylands dragoner. Schle- 
gel & Elingspor, Den med sköldebref förlänade men ej åriddarhuse t 
introducerade svenska adelns ftttartaflor; adl. ätten Gorries von Gorgas. 



168 

Wår Brehmiske stat, fftstningar och goamisimer, och,tinett 
märckeliget prob deraf, giordt och bracht till p^ectione^ 
nätt och wäl elaboreradt landtcharta öfder bägge hertigb- 
domen Brehmen och Vehrden.'* 

Sköldemärket, hvilket burits redan af hans f5rfider. 
finnes i bref^et med filrger ntfördt (Pl. IV bild 14) och såhmda 
beskrif^et: jfEen fardedt sköldh, huilckens högre ded ib 
giM; deruHij finnes een haif suart fteckt öm; och den wänrirt 
huijt, uthj huilcken står een grön lindh, medh een gyfdem 
chrono nidh widh sin rooL Ofvan opå skölden een öpen 
torneréhiélm; täcket och cranteen medh guhU^ huittj grM 
och suart fördeelte; öfuan opå hiélmen een gyldene dmma 
uthur huilcken opstår een grön lindh, emdlan tuenne cme- 
tvingar/' 

Vid brefvet är fäst en rund masurdosa, inneslutande 
ett rödt vaxaftryck af rikssigillet; plakatet är undertecknadt 
af Kristina. 

I klockstapeln hänga tvänne klockor, af hvilka deo 
större bär denna påskrift, å ena sidan: 

TULKAT HERRAN CANSA lA 
CUULKAT HERRAN SANOIA 

samt å andra sidan: 

ASKOLAN KIRKON KELLO VALETTU 
VUONNA 1753 DUOMIO PROVASTIN 
GABRIELL FORTELIUXEN lA SEDRACUN 
NAN CUSTANUXELLA. 

Å den mindre klockan läses 
öfverst: 

GUDS NAMP[N] TILL ÄHRA OCH ASCULA CAPEL Till 
PRIDNAT ÄHR DENNE KLOCKA GUTEtN]. 



169 

samt nedtill: 

GLORIA IN EXCELSIS DEO ME FECIT HOLMIiE GEB- 
HART>T MEYER ANNO 1704. 

Yidkommande kyrkoarkivet, så begynner såväl kyrko- 
boken som boken ofver f5dda och döda med år 1740. 



Mäntsälä kyrka. 

Nybygd, af tegel, med tom i vester; invigd 1 advent 
1%66. Altartaflan, målad af artisten Beinhold, framställer 
Kristus i krabban. I kyrkans kassahvalf förvaras födande 
fyra vapensköldar: 

1) ätten Theivit2^j med påskrift^: 

KONGL : MAYST : TBOO : TIENARE : OCH W^EL 

BESTELTER : ÖFWERST : LEVTNANT : TIL : HiEST : OFVER : 

DE[NJ : SVENSKA : OCH : FINSKA : ABELSFANAN : OCH : VNDER 

HER : BARON : OCH : ÖFVERSTENS : MÖRTEN : LINDHIELMZ : 

REGEMENTE : DEN • HÖGW^LBORNE : HER : lOHAN : 

THEVIS « : HERRE : TIL NiES • OCH SOLLIHGE : AFSO 

MNADE : IHERRANOM : DEN : 8 SEPT . A« 169 1 : OCH . 

BLEF : BEGRAFVEN . I . M^NSiELE : KYRCKIA 

D 7 APRILIS:A« 1695 

2) Vietinghoffs, hvarunder läses: 

KONL : MAYST : TRO : TIENARE : OCH • 
LEVTNANT : VNDER : CAV^TALLERY : VNDER : 



^ Det inom [ ] stålda år tillsatt efter ^»Presterskapets redogö- 
relser om forntida minnesmärken i Finlands kyrkor, samlade af A. A. 
▼on Stjerman samt (i Finska vetenskaps societetens »Bidraga 38 h.) 
otgi&a af R. Hausen*", sid. 204^205. 

' Härstammade från Livland; adlad 1674 V; gift med Mha 
Caiharina Fälkengren, som var fOdd pä 1630 talet, men hvars dödsår 
^ obekant. Anrep, adl. ätten Thewiu n:o 856. 



170 

WELBORNE : HER : ÖFWERSTENS : BYTBERYS 
REGEMENTE : DEN : EDLE : OCH WELBORNE 

HER : EWOLT : GUSTAF : WON : WITTING 

HOF » : BLEF : BEGRAFWEN : i MENSELA :KYR 

KIA : ANNO : [16J74 : DEN : 10 lANVARY 

3) Nassokinsj med underskrift : 

Hans Kongl : May:tz wår aUemådigaste 

Konnunges och Herres trotienare och wöJbestdte Rf/ttmestan 

öffuer eet Compagnij OauaUerij den Edle och Wälb : H: 

PETTER 

NASA KEN till Mensela och N[ickby]^ af somnade i 

Herranom Anno 1679 och bleff begraffven d. 1] Janua 

rij Anno 1680 gudh honom medh oMa Christrogna een 

frögdeful iipståndelse förläne. ^ 

4) MöUersvärds, med påskrift: 

Hans Kongl Maijitz wår aUemådigaste konnunges 
och Herres trotienare och [vJälbesteUe Fendrik öffuer eett 

Compagnij 



^ Förnamnet Evolt antyder att han tillhörde stamhiwet Fitmigd 
af den i Livland bosatta ätten, inom hvilken gren detta namn ni 
förherrskande. Måhända var han en son till den Evold Yietinghoff 
som 1648 förvärfvade Fossenberg. — Ofvan anförda vapen visar den 
olikhet mot den introducerade ättens, att balken är belagd med 3 
kulor i st. f. musslor. Denna afvikelse iakttages äfven pä de ildre 
sigillen. (Benäget meddeladt af numera aflidne arkivarien C. Ross* 
wurm i Reval). 

* „och Nickby^ saknas i presterskapets förenämda redogörelser. 

* Skref sig äfven till Gammelgård i Borgå socken; erhöll 1668 
introduktion å riddarh.; blef s. å. af Åbo hofrätt dömd till 700 dalers 
böter (af konungen lindrade till 100) för det han år 1666 sk&llsordat 
slagit och fängslat sin oäkte broder, korporalen Göran Persson, att 
denne deraf inom året dog. Gift med Anna HenrUudotter Hennings- 
husen. An rep, adl. ätten Nassokin n:o 740, tab. 13. 



171 

Jnfanterij den ecUe och wdh. Pierr Anders MöUersvärd ^] 

tiU [Korfwenjtaka och 
Ldndenho[f htvilcken] af somnade i Herranom anno 1675 

och bleff 
begraffuen den 14 Januarij Anno 16 [80 . Otid] honom medh 
aUa CJiristrogna een frogdefuU uppståndelse förlane(!). 
I sakristian står ett krncifiz, 3,4 fot högt: Kristus 
dod, med armame nästan rakt atstr&drta, de böjda knäna 
riktade framåt och fötteme korslagda; det något nedlutade 
hofvudet törnekrönt, pannan blodig och på kroppens högra 
sida ett gapande sår, från hvilket blod neddroppar. Skynket 
om midjan ntan knut och med, på högra sidan, slätt ned- 
hängande ändar. Korset svart med spår af afhuggna grenar; 
på korsarmarnes ändor fyrbladiga taflor, ämnade att inne- 
hålla sinnebilder af evangelist^rne. 

På samma ställe finnes äfven en annan kristusbild, 
3 fot hög, stående under en baldakin. Kristus framställes 
här lefvande, med tömekrona på hufvndet och sår på hän- 
der och fötter; armame äro upphöjda och tryckta till 
kroppens sidor, händema uppräckta. Skynket om midjan 
utan knut; förgyldt och med kort ända nedhängande på 
högra sidan. Hela kroppen jämte ansigtet blodbestänkt; 
hvarvid droppame städse förekomma tre och tre tillsamman. 
Bakom hufvndet på bakstycket en gloria. 

I tornet hänga trenne klockor, af hvilka den största 
är helt ny och gjuten i Stockholm 1873. — På den till stor- 
leken mellersta klockan finnas initialerne 



^ Qifi med Auma Margareta Nassokin (dotter af Peter Nasso- 
kin, t 1679, och Anoa Henningshosen); lefde enka ånnu 1697. Deras 
son, ryttmistaren Carl Henrik Möllersyård var gift med Maria Thewitz, 
dotter af den ofrannAmde Johan Thewitz, f 1691, och Eba Falken- 
gren. Anrep, adl. fttten MöUer eller MöUersvArd n:o 645, tab. 2 o. 3. 



172 

B M S K * 

Z H S * 
samt årtalet ANNO i643. 

På den minsta klockan läses öfverst: 

GLORIA • IN • EXELSIS • DEO • 

samt nederst : 

IVEGEN . PVTENSON • ME FECIT • ANNO • 1648 • 

Bland kyrkans silfver finnas tvänne kalkar (af enkel 
form), som genom sina inskrifter ådraga sig intresse. Få 
foten af den större kalken äro f&ljande namn inristade: 

H. Carll Hinrich Wrede ^ F. Märfha Fleming Anno 1655 
Friherre tiU 
Elimä 

Paténen bär samma inskrift. 
På den mindre kalken läses: 

Johannes : G. Nappenitis ^ : Maria Jacobs Dotter Jnsulcm 
Narua A^ 1691 

På paténen ses ett s. k. signacolom, ett malteserkois 
inom en ring. 

De äldsta handlingame i kyrkoarkivet äro: 



^ Deltog i 30 åriga kriget; assessor i Svea hofrfttt; 1653 ut- 
Dämd till landshdfding i Åbo läo, men tilltr&dde aldrig ftmbetet 
t 1655 A. Gift 1635 med Martha FlemiDg, dotter af riceamiralen och 
landshöfdiDgen Henrik Fleming (f 1650 och begrafren i Wirmo kyrlOt 
der ett dyrbart monument flr uppsatt) samt Ebba Bå&l. Martha Fle- 
Bung dog 1666. Anrep, Friherrl. ätten Wrede af Elimå n:o 44, (*^ ^ 

' Finsk pastor i Kärra 1665-1697, mtn tillika predikant rid dff€zite 
Funcks regemente; f 1697. Gift med Maria Insolana, dotter af pas- 
torn i Måntsilå Jacobus Magni (?) Insulanns, som dog 1689. Kapp^ 



173 

Biskoi^visitatioDsakter för åren 1698, 1702, 1708 och 
1750 äf^ensom prostevisitationsakter fr. 1700 och 1745; 

Eommunionbok fr. 1734; 

„Historiebok" (bok öfver vigda) fr. 1671; 

Bok öfver döde fr. 1690, samt 

Historiska aomärkniDgar rörande Mäntsälä socken år 
IBll, af prosten Asp, (se bilagorna). 

Pukklla kapellkyrka. 

Korskyrka af trä, med tom på vestra korsarmen; upp- 
förd 1814. Den lilla altartaflan, ett dåligt arbete, före- 
ställer korsfästelsen. På korväggen hänger, öfver altar- 
taflan, ett stort krucifix. Frälsaren tömekrönt, armame 
nästan rakt utsträckta och fötterna korslagda, knäna böjda 
och riktade framåt; det slutna såret på högra sidan; skynket 
utan knut och med ändoma slätt nedhängande; korsets 
fäi^ mörkbrun; Kristus i naturlig storiek. Predikstolen, 
gammalt groft arbete, är blå målad med frälsaren och 5 
apostlar \ alla förgylde, i grunda nindbågiga fördjupningar. 

I tornet finnes en o\jemålad tafla framställande en 
prestfamilj samlad omkring Kristi kors. Man ser här far 
och mor med sina barn — en son samt fem döttrar jämte 
en hvars kön icke så noga kan bestämmas. Ett afskyvärdt 
„kluddverk"! 



nii son, Peter, blef lektor vid Borgå gymnasiam. Akiander, Bidrag 
till kännedom om evangelisk-lntherska församlingarne i Ingermanlands 
stift, sid. 71, samt hans herdaminne f5r forna Wiborgs och n. v. Borgå 
stift, II, sid. 51—52. 

^ S. Lncas med en bok, S. Johannes med en kalk, Salvator 
mundi med ett korsprydt klot, S. Marcns med en staf och en bok, 
S. Matheos med korsprydd staf och en bok samt S. Petrus med nyckel 
och en bok. 



174 

I sakristian förvaras en simpel kalk af silfirer; å fota 
finnas inristade initialeme 

C. H. w. M F » 

samt ANNO 1664 

I tornet, hvarifrån man har uteigt ofve^ den täcka 
liUa ädalen, hänga tvänne nästan lika stora klockor. Dea 
ena bär följande påskrift: 

å ena sidan: 

SEN CULUISAN lA CORKIAN CUNINGAN 

GUSTAVUXEN III VIDENNALLA HALLITUXEN 

VUODELLA TULIN MINA VASTUDEST VALETUXI 

lA LISÄTYXI 6ST 17NEN LEIVISKEN PAINAVAXI 

BORGÅN PITEIESSÄ PUCKILAN CAPPELIN KIRKON KÄLLO 
WALETTU STOCKHOLMISA G : S : MEIERILDA 1775. 

å andra sidan: 

COHTA COSKAS KELLON CAUNIN 

CULET CORKIAST CORVISSAAS 

TULE TEMPLIN TAITAVASTI 

TAIVAN TIETÄ TUTKIMAN, 

SIELÄ SIELU SYNNIN SISUST 

SIVIÄSTI SIRTÄTÄN, 

RAVITAN RATK RACKAHASTI 

RUMIST RAUHAN RUHTINAN 

Å den andra klockan läses, på ena sidan: 

COSCA CUULO CUMAIAPI HELISE HELYÄ 

KÄLLO, VORELLA VOIMAN lOMALAN, 
TAIVAN HERRAN HONEHESSA, RIENNÄ, 



^ Beteckna utan tvifvel Carl Henrik Wrede ocb Martha Flming 
(se sid. 172). Kalken skulle alltså vara skänkt efter Wredes död i^ 
enkan, som dog 1666. 



175 



TOSI THEMPEUfflN, lACOBIN lALON lU- 

NALAN HÄNSUL TIENSÄ ILMOITAPI 

VALOL TAIVAN VALIST API ES : CAP : 2 . V : 3 . 5 . 

samt på motsatta sidan: 

UDESTA WALETTU, lA KIRKON RAHALLA, 
LISÄTTY 9STi LP : 18N1N LEIVISKÄN VONNA 1772 

GUTEN AF GERH:MEYER I STOCKHOLM. 

Kyrkoarkivet: 

MortalitetetabeDer från år 1749, 

Förteckning öfver födda, döda och vigda fr. 1699. 



OrimattUa kyrka 

uppförd af gråsten, är helt ny (färdigvorden år 1867) ^ 
Den nya altartaflan (Kristus, efter Thorvaldsen) är målad 
af Löfgren. Den gamla taflan, ^ af underhaltigt värde och fram- 
ställande Kristus i örtagården, hänger i sakristian. Uti för- 
stugan, som leder från nedra tornrummet till kyrkans inre, 



^ Vid biskopsTisitationeu 1664 s&ges att ^kyrkan är aff nijo 
ypbygdt**, men redan 1696 klagas att den är något förfallen i det att 
,iTäggiame böija pä någodt att gee sig uth och fördj i t^dh fodra 
tienlig boot På sljderwäggiarne och på gafien är 5 loffter hvardera 
medh 6 fönster uti, som aUe äre hele: vidh stora dörren, åfvan för 
lectern är 2 st. godhe och hele fönster. 1 sacristian är aUenast 1 helt 
fönster.** Vid 1737 års b. visit beslöts att kyrkan, för att bereda 
bättre utrymme, skulle ^utlänges pä den östra ändan**, hvilket dock ej 
torde blifyit utaf, ty 1739 .omtalades fuUer att kyrkan är för Uten 
och skulle betarfwa att till henne skulle läggas något i längden. Men 
som tiderna äro svära** uppsköts dermed. 

* Möjligen densamma som 1665 förärades af öfverslöjtnanten 
Diedric von Essen (f 1678). 



176 

hänger en äldre messings Ijnskrona som npptill slutar med 
en morsk k&mpegestalt. På orgelläktaren står en stor odi 
prydlig, men mycket medfaren vapensköld, i tiden uppsatt 
öf^er en friherre Wrede af Elimä. På sidorna derom stå 
tvänne stamträd^ med små vapensköldar, utvisande hams 
fäderne och möderne anor ^ (Pl. I, bild 1 & 2). Att sluta af de 
två öfversta an-vapnen, d. ä. fadrens (Wrede) och modreDS 
(Taube) vapen, är hufvudbaneret antagligen uppsatt ofeer 
friherre Otistaf Johan Wrede af Elimä '. 



^ Före branden 1702 sågos i Upsala domkyrka tvänne dylika 
stamträd öfver fältmarskalken Christer Horn (f 1692). Se afbfldn. 
i Peringskiölds Monumenta Ullerakerensia, sid. 103. 

' Af öfriga anyapen tillhöra, af fäderne: d ätten Nöding (?X 
e Ungem-Stemberg, f Hastfehr, h Vietinghoff; af möderne: a Taube, 
b Maidel, d och h Nöding (?), e TxkuU, f Änrep (?). — Fäd. a oeb 
möd. 9 hafva bortfallit De öfriga för förf. tiUsvidare obekanta. 

* Överste; född 1643; son af kaptenlöjtnanten baron Casper 
Wrede (f 1667) och friherrinnan Sophia Taube af Garlöö. Han var 
gift med frih. Brita CreuU (dotter af den olycklige amiralen Lorentz 
Greutz, som omkom 1676) i hennes 2:a gifte (An rep, friherl. ätten Wrede 
af Elimä n:o 44, tab. 2 & 3). Stadd pä resa från sitt boställe vid Nyslott 
till Wiborg dog han i näsblod pä Ruokolaks prestgärd den 4 decemb. 
1695. (Wieselgren, De la Gardie'ska arkivet XIV, sid. 48). Inåt- 
hade Ruha gärd i Orimattila socken, (Nylands och Tavastehus läsa 
jordebok för 1695 i Statsark.). Sannolikheten att ofvannämda vapen fir 
uppsatt öfver honom styrkes genom ett i kyrkans äldre inventarie- 
längder intaget bref frän hans dotter EUa (gift med öfrersten Adam 
Johan Giertta till Billstad, f 1739) till kyrkoherden Gustaf Tönnenn, 
dat. y 1740, deruti hon beder den sistnämde att, vid ett stundande 
besök hos henne, medtaga kyrkoboken, pä det hon mä öfvertyga sig 
att han verkligen i nämda bok infört hennes förordnande, att graf^m, 
hownå^ hennes faders och mans lik hvUade, aldrig skulle fä försäljas 
eller afstäs jämte Ruha gärd, i händelse denna egendom genom köp 
öfverginge till främmande person. 



177 

Trenne klockor hänga i tornet, och &r den stOrsta 
gjuten 1B53. Å den till storleken mellersta klockan läses 
födande, öfverst: 

GLORIA IN EXELSIS DEO 

demnder å ena sidan: 

KONL : MAY : TRO MANN 

BARONEN OCH ÖFWERSTEN 

HOGWELBrHERR GUSTAF WREDE 

SAMPT 

CAPITAINEN 

WELBORNE HERR DIDRICH lOHrV.ESSEN 

samt å andra sidan: 

DENNE ÅREMATTELA 

SOCHNE KLÄCKA ÄR MED 

FÖRSAMBLINGENS OMKOSTNAD 

OCH NÅGRAS AF FÖRSAMBL. 

TILHIÄLP UPKIÖPT OCH BETINGAD 

AF HANDELSMANNEN HARWED KULLBERG. 

och slutligen vid nedre kanten: 

GUTEN I STOCKHOLM AF lACOB BIRMAN A: 1695. 

Den minsta klockan bär denna påskrift: 
öfv^erst: 

SOLI DEO GLORIA ANNO 1685. 

demnder^ å ena sidan: 

GUDZ H : NAMPN TILL ÄHRA OCH ORIMATTILA 

FORSAMBLING TILL PRYDNAT ÄHR DENNE KLO 

CKAN MEDH FÖRSAMBLINGENS EGEN BEKOSTNAT 

OMGUTEN' OCH 8 L.ll M.MALM TILLAGDT WEGER 15 L. 



1 Omkostoadeo härför steg till 300 dal. k. m.» hvilken summa 
skänktes till kyrkan af frib. Gustaf Joh. Wrede. — 1658 namnes en 



178 

samt nedtill: 

ME. FUNDERAT HOLMMl MICHEL BADER 

Kyrkosilfret är nytt^ 

I kyrkoarkivet begynna 

biskopsvisitationsprotokoller med år 1653, 

kommunionbok 1746, 

bok öfver födda, döda och vigda . . 1697 samt 
inventarielängder 1658. 



ArtfitJö kapellkyrka 

är bygd af trä och invigdes år 1840 \ Altartaflaa (för- 
ärad af afl. minister-statssekreteraren grefve Armfelt) är 
målad af Lindh och föreställer Kristus i örtagården. Den 
gamla taflan (ett nselt arbete), framställande nattvarden, 
finnes i ett kontor, och har densamma ofvantill följande 
inskrift: 

Denna Tafia ahr föräratt aff Oabriél Söönnan och 
Erich Was Gkits hus till prijdnat den 12 Åp : Anno 1677 



klocka såsom ,köpt af w&lb. Arfwed Fårbus (Riksråd, f 1665) för 
50 tr spanmål". (Visit, prot) 

^ År 1690 anmärkes att kalken af silfver var mycket gammal 
och sliten, och lofvade kapteulöjtnanteo Diedric Jon von Essen att 
ombeställa densamma. 1693 säges kyrkans inyentarium vara «för. 
bättradt med en vacker förgyld kalk, i hvilken den förre lille kalken 
är tillsatf. (Visit, prot) 

> Uti en i kyrkoarkivet befintlig och af kapellanen (1658^1672) 
i Lapptr&sk Carolus Bartholdi Ithimseus författad relation (dat Art- 
j&rvi Storby V 1^^^) o°^ Artsjö kyrka s&ges en äldre kyrka blifvit 
uppförd af trä år 1636. Sedan denna första kyrka blifvit nedrifven 
1663, torsdagen näst efter påsk, uppbygdes en ny träkyrka, som af 
Ithimseus invigdes innan den ännu erhållit tak. 



179 

I öfra tonmnnmet står en äldre (1600 talets) altar- 
prydnad af trä. Den består af tre delar, hvarvid nedersta 
och största stycket (5,? fot bredt och 5,2 f. högt) innefattar 
trenne taflor, af hvilka den mellersta eller hufvudtaflan fram- 
ställer Kristi korsfästelse, den högra Maria och Josef vid 
det i krabban liggande barnet samt den yenstra de vise 
männens besök. Under den mellersta Caflan ses det Preutsfska 
vapnet och höger derom läses namnet OATARINA VON 
PREV[TZ]EN ^ inom en af en friherrlig krona krönt lager- 
krans. Mellan denna och vapnet (båda tecknade med gult 
och svart) har funnits en målning, hvilken dock nu är så 
utplånad, att man med möda han urskilja att den förestält 
en samling menniskor. — Det andra eller mellersta stycket 
(4,5 b. och 3,3 h.) omfattar en tafla framställande uppstån- 
delsen, och det öfversta och minsta stycket {2,i b. och 2,3 h.) 
likaledes en måhiing, himmelsfärden. Till denna altarpryd- 
nad höra äfven några nu afsides liggande, mycket tarfliga 
träbilder (Kristus, Moses och englar). De ofvannämda 
tafloma (pä trä) äro jämförelsevis bättre utförda. 

En gammal predikstol, utan något konstvärde, står 
i det förutnämda kontoret. 

Tvänne klockor hänga i tornet, och är den större 
gjaten 1829. Den mindre klockan (upp- och nedvänd) bär 
födande långa påskrift: 

DEN ÄDLE OCH WELBORNE ARFVEDH FORBUS TILL ARTSIÖ 
OCH lAKARBY BESTELT ÖFWERSTE. 



* Catharina von Preutz, född Sviring, dotter af råd- och han- 
delsmannen i Nyköping Henrik Sviring och Brita Danckwardt samt 
gift på 1670 talet med kommerserådet Niclas PreiUz, nohil von Preutg, 
som skref sig till Artsjö och dog 1696 V 1 Stockholm, der han ligger 
begrafven i Maria kyrka. Ätten atdog med deras son. An rep, adl. 
ätten von Preutz n:o 935, tab. 2. 



I 



180 

OFWER ET REGEMENTE HOHTYSKE SOLDATER OCH ET 

REGEMENTE NORLENINGAR TIL FOT SOM 
OCH ÖFWERCOMENDANT FÖR PUMERN OCH STROLSUND 

HAFWER FORÄRT DENNE KLOKAN. 
TIL DENNE FÖRSAMLING OCH KAPEL GUDI TIL ÅKO GUD 
MED OS ALLE ÄR GUTIN I STROLSUD. 
AF lOCHIM EBERLINCK DEN 30 AUGUSTI ANNO 1644. 

HärfÖrutom läses å ena sidan: DEO SOLI GLORIA 
Å motsatta sidan ses Forbe'ska och Boye^ska vapnen med 
öfverskrifterna arfwedh forb[ES] ^ och margret A boye. 

Kyrkoarkivet: 

Bok öfver födda från år 1695; 

„ „ döda „ „ 1740; 

„ „ vigda „ „ 1730; 
Sockenstämmoprotokoll från år 1739; 
MortalitetstabeDer „ „ 1749; 

Biskopsvisitationsprotokoll från år 1723. 



Ej långt från kyrkan är possessionaten E. Dnndcers 
naturskönt belägna egendom Kinttula, å hvars mark finnes 

* Arvid Forhes, baron Förhus; född 1598 Y på Än&s i Borgi 
socken; tjeote sig upp från soldat till general; friherre 1652; riksrid 
1653; t 1665 V» fl:>ft "^ed Margaretha Boije af Örnnäs (dotter if 
öfverste Hans Boije, f 1617, och Anna Hordéel, samt enka efter 
öfverste Henrik Horn af Kanckas, f 1629) född 1604, död 1668. De 
ligga begrafna i präktiga kopparkistor (prydda med deras och 16 
anors vapen) i den, antagligen af honom inköpta, s. k. Forbasska eller 
De la Gardieska grafven under altaret i Riddarholmskyrkan. Anrep, 
Friherl. ätten Forbus n:o 35; Svenskt Biografiskt Lexikon, ny A^jd, 
IV, sid. 64 ff. Rothlieb, Beskrifning öfver Eongl. Riddarholmskyrkan 
sid. 82—83. I sistnämde arbete äfvensom i Uglas Svea rikes råds- 
längd (V. 33) nppgifves att Forbus dött den 29 maj. 



181 

en åldrig fomlämning, Linnamaki kallad ^. Går man 
nämligen från gården åt nordost, kommer man inom kort 
tai en skogbevuxen ndde, der en afplattad, vidsträckt 
kuUe uppbär nämda fomlämning. Denna ntgöres af en 
inhägnad, bildad af vid kullens branter i form af en mur 
hopade rullstenar, af hvilka en betydlig del dock så nedrasat 
att murens egentliga bredd nu är omöjlig att bestämma^. 
Samma osäkerhet gäller äfven de i murens vestra och norra 
delar befintliga öppningar (om dessa ens yarit sådana). På 
östra sidan synes kullens något brantare sluttning gjort en 
hägnad öfverflödig. Den omringade platsen utgör en jämn 
gräsplan, bevuxen med höga vackra björkar, hvilka göra 
stället oändligt täckt. Att denna fomlemning skulle varit 
en befästning är mindre troligt. Eedan markens naturliga 
beskaffenhet tillbakavisar en sådan förmodan, ty kull^is 
ringa och sluttande höjd har för en fiende i(^e kunnat er- 
bjuda något väsendtHgt hinder. Ej heller har murens klena 
beskaffenhet ^ varit egnad att tillbakahålla ett flendtligt an- 
grepp. Sannolikare är att man här har för sig någon forn- 
tida tingsplats ^ 

Möpskom kyrka 

är år 1803 uppförd af trä i korsform, med de inre hörnen 
a&kuma. Midt öfver är ett litet rundt tom omslutande ett 
kupolhvalf. Hvartdera skeppet 112 fot långt och 30 fot 

^ En afbildning häraf gick vid den i förordet n&mda tryckeri- 
branden fdrlorad. 

' Detta kr isynnerhet fallet med den sydrestra delen. 

* frånsedt dess nu fOrfallna tillstånd. Dess största höjd uppgår 
ej mer &n tiU 2 å 3 fot 

* Måhända har en å midten af planet befintlig sten utgjort 
domarens säte. 

13 



182 

bredt 18. fönster npplysa kyrkan K — Intet af inrediUBgai 
eger antiqvariskt intresse. 

I vestra forstugan finner man en större samling vapeii- 
sköldar, nämligen: 

1) ett stort Boije-YBipen med påskrift: 

Kongl: Maif' wår aUemådigeste Konmmgs 

och Herres Troaman och wäJbestäUe McUcr öffwer 

Dragoner, den Wälbome Herre, Herr Hans Boije, tiU 

Labby, Oamhlegård och Lahenta>cka, fodder den 2 Maij 

Åhr 1650, i Herranom scdigh affleden den 16 

Decembris, Anno 1688 . 

2) Ett stort vapen tillhörigt adL ätten FaH)e$ N:o 243. 

^ Bland dess handlingar finnes en äldre bok (i 4:o formatX 
inoehUlande bland annat följande anteckning rörande soeknens upp- 
komst och dess första kyrkors byggnad: ^nno 1804 om wintereii ikr 
Mörskom körckia f5rst funderat och ypbygdt af Mörskom by allena 
ex consensn episcopi Aboensis, reverendissimi et clariss. m. Erid £rid| 
sampt och med desse edle och wälbome herrars förläff och eenhälliga 
samtyckie, n. edle wälb : Arved Tönsons till Tiusterby, edle wilb : 
Håns Båijes till Isnääs, edle wälb. Samuel Arfwedsons till Gamellby. 
— Och ifrån den tgden när kiörckian bleff färdigh om sommaren, 
predikade Perno prästerna ther vthi huar tridie söndagh in till ähr 
1633. Tå. affsöndrade episcopns Aboensis admodum rev. dns magister 
Jsaacus Rothovins MGrskom ifrån Perno, och fdrårdnade sä Michaélem 
Mathi« Buschenun till Mörskom, att han skuUe ther vara paator, oeh 
sedan bleff detta confirmeratt a Begia Migestate Christiiia, Regina 
Svecise, et regni Svecise proceribns A^ 1636 den 26 Julg. Adsit ad io- 
ceptum tota Sancta Trinitas etc. 

Anno 1639 ähr kiörckian på nytt vpbygt och större giordt 
igenom öfversten then edle och wälb. MathisB Forbos idkeKge till- 
skyndan och begäran. Och hafra desse effterskrifne byar vpbjgdt 
henne. n. Mörskom, Skommarböhle, Backböhle, Eanckböhle, öfwittz- 
böhle, Labbom och Greennäss.** 



183 

Pjt livard^a aidaQ en upprättstående björn som sköldbåUare. 
Under vapnet följande inskrift: 

J&ms Kangl. May^ Wåhr äller nådigeste 

f honungs] ^ och Herres Troo Man och öffwerste öffwer 

[Ett regemenjte Infanterie Den WiUbome Herr 

[Ernst Forbes ^ tiU] Moramas Tdelax Porlom 

Och [Forhoff?] HuiOcen i Herranom affleden ähr A'' 1677 

Den 19 Octohris, Och blefjf begraffwen den 23 Féb. 

Anno 1679. 

De öfnge vapensköldame äro an-vapen, som genom 
sköldamas, löf^erkets och kionomas olika beskaffenhet skilja 
sig i två grupper, af hvilka den ena utgöres af dessa vapen: 

a) En röd kräfta på tvären i blått fält (Pl. n, flg. 6) »; 
hjelmtäcket rödt och blått. 

6) Fyrddt sköld; i l:sta fältet tre (2. 1) med svarta 



^ Det inom [] st&lda är å vapnet utplunadt 

* FOdd på Jackarby i Pärnå 1624 ^, död på Mörsknäs (Mörskom 
gård) i Mörskom socken. Liket begrofs först i Åbo domkyrka i hög- 
koret, men flyttades sedan tiU Pärnå kyrka, der dess af koppar 
gjorda kista än i dag finnes (se derom längre fram). Han gifte sig 
1652 V nied Christina Boije af Gennäs, i hennes andra gifte. Anrep. 
adL ätten Forbes n:o 249 tab. 3. Hon begrofs jämte en sin lilla dot- 
terson (Ton der Palilen) den 2:dra advent 1695 i Borgå kyrka, h var- 
ifrån begges lik sedan flyttades till kyrkan i Mörskom. Deras dotter 
Brita gifte sig 1680 i|(?) med ofvannämde m%jor Hans Bo^je (Anrep. 
a. st.) och begrofs 1695 «? i Mörskom kyrka (kyrkoarkivet). I samma 
kyrka fick äfven öfverste Mathias Forbes (fader till förenämde Ernst) 
sin h vilostad. (Hipping^ beskrifh. öfver Perno, sid. 54). 

' Samma vapen med initialerna K . M . D . fans fordom uppsatt 
äfven i Borgå kyrka. — Se ,Afbildniogar af vapensköldar for- 
dom appsatta i Finlands kyrkor'' n:o 276. 



184 

grimmor försedda björnhofvud af silfrer i blått; i 3:dn 
f&ltet tre (2. 1) röda d:o i guld; i Siåje fältet tre (3. 1 
liggande, röda, obildade halfmånar i gnid, samt i 4:de filtet 
tre (2. 1) fembladiga rosor af silfver i blått (PL U, fig. 8^: 
l^jelmtäcket med guld, siUver, rödt och blått. 

c) En hameskklädd högér-arm från venster, hAllande 
i en på öfre änden med en slags (hullingar liknande) betfidL- 
ning försedd guldstaf i blått fölt (Pl. H, fig. 10); hjelmtäe- 
ket med guld, silfver och blått. 

d) Tre med stjelkarne från en liggande afhoggen 
stam rätt uppväxande ollon i en af silfver och blått delad 
sköld (Pl. n, fig. 12). 

é) En med tre aflånga siUver-lod belagd bl& balk 
öfverlagd ti^e stolpvis stälda silfverkaflar i rödt fält (Pl. IL 
fig. 11); lyelmtäcket med silfver, rödt och blått 

f) BjömramsJca vapnet (svartbruna björnramar, klub- 
borna förgylda; bjelmtäcket af guld, rödt och blått). 

De till andre gruppen hörande an-vapnen (otvifvelaktigt 
den ofvannämde Ernst Forbes') äro följande: 

a) adl. ätten Forbeé" n:o 249; under vapnet läses: 

Her Jacob Forbes^ herre 

Tia [Carsindae]. 

F . N . 1 . 

i) en af tre aflånga hål i rad genomborrad blå bjelke 
åtföljd af tre röda utböjda kors, 2. 1 i silfverfält (Pl. II. 
fig. 5); hjelmtäcket med guld, rödt och blått. Vapnet har 
denna underskrift: 

^ De i vapnet förekommande björnhufvaden och halfoiäDame 
p&minna om adl. ätten Forbes n:o 249. Måhända fördes detta rapen 
af någon gren i Skotland, hrarifrån de svenska ätterna Forbes hår- 
stammade. 



185 

Fru Helena Lwndi Fnjher- 

redåtter aff [Cusiknai]. 

F . N . 2 . 

c) en Tenstervftnd gripfot öfyer en liggande obildad 
balfinåne i blått f< Igelmtäcket med gnid och' ? ^ Af 
underskriften kan läsas endast 

Fru Ännu Dubhe 



F.N[4(?)] 

d) Oreutsfska l\jert-yapnet med påskrift: 

Matz Knutson Oreutz 

Tia 8[arfku)c] . , . 

M . N . 6 (o: 1?) 

e) Ett hängande silfver (?) ankar mellan två sexuddiga 
gnldstjemor i blått falt (Pl. II, fig. 9); hjehntäcket med 
gnid och blått. Den utplånade inskriften torde varit: 

Fru Bengta 
Lydekesdotter 
M . N . 2 . 

f) Ett med spetsen åt höger vändt guld horn med 
tvänne öfvergående sexuddiga guldstjemor i rödt f&lt (PL n, 
lig. 7); hjelmtäcket med guld och rödt. Den likaledes ut- 
plånade underskriften torde varit: 

Fru Elisabeth Boos 
Tia 

M . N . 4^ 



^ £U dylikt vapen fördes äfven af adl. ätten Ram n:o 15ö. 

* Att Elisabeth Boos fört detta vapen nppgifver An rep. (adl. 
ätt Jagerhorn af Spurila D:r 114, tab. 8). Ättens vapensköld å rid- 
dårhuset visar Äter en liggande halfmåne under tvänne s^rnor. Vi 



186 

g) En sexbladig röd ros i gftdd; ^jelmtäcket med guld 
och rödt (P) 

Ä) WUdemanska vapnet \ hvarpå läses: 

Her Olof Wibnan tU 

Tiuster och QumméHy 

M , N . 5 . 

i) Flemingska vapnet, hvars nomera utplånade anda'- 
skrift bör hafva varit: 

Fm Anna Fleming 

IVU Oammélhy (?) 

M . N .6 , 

k) En upptill stympad trädstam med ett skaftadt ovalt 
blad från midten af hvardera sidan i en af blått och rödt 
delad sköld; på Igelmen två korslagde armar (som hållit 
nomera bortfallna Qäderknippor); l\jelmtäcket blått odi 
rödt. Är det gamla i^T^vapnet \ Den med undantag af 
nedersta raden utplånad inskriften har antagligen varit 

Herr Matts FriUe 
TiU Hapänemi 

M . N .7 . 

I södra förstugan finnes en slät brädtafla, hvarpå Sro 



skulle här alltså igentiona samma metamorphos som vi tidigare iaktta- 
git beträffande det Garpelanska vapoet (se mina anteckn. fråo 
Egen ti. Finland, o. Åland sid. 30). Besynnerligt nog skall i 
Bjerno kyrka funnits ett Elin Johansdotter Boos tillhörigt vapen ti- 
sande en (att sluta af bjelmtäckets färger) röd fembladig roa i gnM 
fält (se Afbildn. af yapensk. n:r 372), säledes nästan detsamma 
som det här närmast följande anrapnet. 

^ Hänger i södra förstugan. 

* Det gamla FriUevapnet, som är räsendligt olikt den å riddar- 



187 

målade Forbes^ka och BoiJ6'ska vapnen under en gemensam 
krona. Nedtill läses födande: 

Qude nampn till ähray och denne kyrckia till prydnadt 
hafuer Öfwenten Wälbame ERNE8T F0RBE8 tUl Mör- 

medh Hn k. Husf^v, WStbt^ CBIBTINA BO YE låtit måhla 
denne kyrdcian odi altartavlan : Anno 1682 ^ 

I kyrkan förvaras en vacker förgyld silfverkalk (Pl. 
X, fig. 38 ^) jämte patén, skänkta af öfversten Mathias For- 
bes och hans fru Brita Creutz, såsom synes af de på paténen 
ingraverade Forbes'ska och Creutz'ska vapnen med initia- 
lerna M . F . och B . G . Kalkens sexflikiga fot, med ett litet 
krucifix, öfvergår i ett sexkantigt skaft med en sirligt utar- 
betad knapp, hvarå finnas sex kantiga utsprång med följande 
bokstäfver: 

ifig" V D W I- iE 

Skålen är slät utan alla sirater. — Paténen. äfvenledes 
af förgyldt silfver, har i midten inom en cirkel ett utböjdt 
kors med urrundade ändar (signaculum). 



hoset under ii:o 138 introincerAde fttteiu rapen, mee deremot har 
större likhet med de danske Frillamea, är ofta onMljUgt att, annor- 
landa &n genom underskriften, skilja från &tten K:o 143 Lindelöfs va- 
pen, som med detsamma till teckning, stundom ock till färger, visar 
den största öfverensstämmelse. Jfr vapnet i Pärnå kyrka samt „Af- 
bildningar af vapensköldar i Finlands kyrkor*' n:ri8 91, 312 
och 337, åfvensom de tvänne i Sagu kyrka (se mina anteckningar från 
EgentL Finland odi Åland sid. 15 och 20) befintliga vapen liknande 
det ofranbeakriftia aoivafmet (k). 

^ Ernst F^bes hade doek allaredan Ull aflidit. 

* Albildningen hann tjvårr ej fnUbordas förrftn dea fOiren&flMla 
branden förstörde originalteckningen. 



188 

Af de tvänne i klockstapeln hängande klockorna Ur 
den större följande påskrift: 

Öf^erst: ÄRA WARE GUD I HÖIDEN 

och derunder å ena sidan: 

DENA KLOCKAN 

TILHÖRER MÖRSKOM 

FÖRSAMLINGS KITRKA 

samt å motsatta sidan: 

GUTEN I STOCKHOLM 

HOS lOHAN lAC . MÅRTENSONS ENCKA 

ÅR 1794 

Å den mindre klockan läses, öf^erst: 
SOLI DEO GLORIA GUTEN AF GERH.MEYER I STOCKHOLM 
derunder å ena sidan: 

1669 
ERNEST FORBUS 
CHRISTINA BOYE 

samt å motsatta sidan: 

1769 

FÖRBÄTTRADT 

CHRIST : GOELMEUS . 

De äMa handlingarna i kyrkoarkivet ftro: 
Bok offer födda från 1757. 

„ „ vigda „ 1737. 

„ ., döda „ 1736. 
Kyrkoräkenskaper från 1765. 
Mortalitetstabeller från 1774. 
ProstevisitationsprotokoUer från 1729. 
En historisk afhandling om Mörskom kyrka. 
Denna sistnämda hand^rifr (i 4:o format) är inbun- 
den i hvitt pergamentband och har på inre sidan af främre 



189 

permen denna anteckning: ;,Denne boock ähr kiöpt anno 
1680 den 16 July i Ståckhållm, för kiörchiones penningar, 
och derför gifwit 3 dr koppar mynt. Gudz hnns i Mörskom 
till nytta och Gudj till ähra. — Här vthi skola alla kiör- 
chiones saker, handUngar och intrader ahntächnas och vp- 
skrifvas. Herren Gudh han styrkie" etc. 

Boken begynner med en redogörelse för socknens upp- 
komst (se of van noten å sid. 174), hvarefter fö^er en kopia 
af drottning Kristinas bref af den 26 Juli 1636, hvarigenom 
Mörskom gjordes till eget pastorat. Vidare finner man här 
en förteckning på alla de gåfyor, hyarmed enskilda personer, 
isynnerhet» medlemmar af ätten Forbes, ihågkommit kyrkan. 
Öfyersten Mafhias Forbes uppgifyes hafya förärat 
bland annat nedanstående saker: 

Ar 1638, en liten ryssklocka „med ryske bokstäfver 
uppå". 

S. å. en förgyld kalk jämte patén med hans och hans 
firus vapen. ^ 

Är 1639, 11 st. stora fönster „med dess vapen uppå'^ 
Öfverstinnan Brita Oreutz (Mathias Forbes' fru) har 
gifvit följande gåfvor: 

Ar 1641, en predikestol med rödt kamlott omkring 
och silfver spetsar, 

äfvensom „lifi&rgadt taft framför altaret med sal. öf- 
verstens och fruns namn på, M . F . B . C . och årtalet 1642". 
Ar 1643, en silfver oblat-ask om I8V4 lod. 
Ar 1653, ett al