(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



BIDRAG 



TILL 



SKANDINAVIENS HISTORIA 



k 



UR 



UTLÄNDSKA ARKIVER 



SAMLADE OCH UTGIPNA 



AF 



Carl Gustaf Styffe. 



ANDRA DELEN. 

FörTtondMngar med Tyskland och Sveriges inre UUst&nd 

under Unionstiden 1395 — 1448. 



STOCKHOLM, 1864. 

P. A. NORSTEDT & SÖNER, 
Kongl. Boktryckare. 



J^éT e - ^J- 



IV 

hösten 1392 en Hans Blome till Preussen, med ett bref hvari 
hon redogjorde för sin strid med hertig Johan af Meklenburg, 
hvilken nyss äfven råkat i misshällighet med Tyska Orden, 
och föreslog förbund till hämmande af sjöröfveriet *). — Hög- 
mästarens svar åberopar föregående meddelanden i afseende på 
ställningen till Litthauen, men afböjde förslaget, emedan hertig 
Johan redan erbjudit ersättning. 

Af större inflytelse på de nordiska rikenas angelägenheter 
blef den följande Högmästaren Konrad von Jungingen, hvilken 
under en längre tid (1393 — 1407) med klokhet och kraft styrde 
ej blott sin Orden, utan ock de med densamma förbundna stä- 
derna. Han var Drottningen mindre benägen och åtog sig med 
särdeles ifver det redan 1393 väckta förslaget om K. Albrekts 
befriande ur fångenskapen och hade egna ombud både vid 
congressen i Helsingborg 1394 och den slutliga uppgörelsen föl- 
jande år**). 



Haaseatiska besättningen i Stockholm 1395—1398. 

Det för ögonblicket vigtigaste resultatet af de underhand- 
lingar, som slutades genom traktaten på Lindholmen af d. 17 
Juni 1395, var det, att sju af de Hansestäder, hvilka gingo i 
borgen för K. Albrekts och hertig Eriks förpligtelser, vid samma 
tid, som dessa båda furstar försattes i frihet, fingo emottaga 
Stockholm i underpant. 



*) Brefvet är dat. Marienburg am sinte Agnetis tag, tryckt af Voigt anf. st. 
IV: 97—102, men origtigt hänfördt tiU 1389, i stallet för 1393, s&som 
synes af jemförelse med Voigt, Gesch. Preussens V: 615, 625, der samma 
bref åberopas. Biskop Thords i Strängnäs tillfångatagande af Vitalie- 
bröderna, som enligt Drottningens bref skett under stilleståndet, omtalas i 
ett Lifländska Ordensmästarens bref, hvilket af Bunge i Liv.- Est.- und 
Kurland. Urkundenbuch IH: 708 är infördt under d. 12 Oct. 1392. 

**) En öfversigt af underhandlingarne finnes hos Munch, Det Norske Folks 
Historie, Anden Afd. Deel H. s. 344—354. 



Liibeck, Stralsund och Greifswald skalle for detta ända- 
mål ditsända en höfvidsman, Danzig, Elbing och Thorn, samt 
Reval en annan; hvardera skalle medföra en styrka af 40 
väpnare, med full rustning och 30 goda skyttar*), med arm- 
borst och vapen, dessutom 4 stenbössor, sex lodbössor (kano- 
ner för sten- och blykulor) med erforderligt krutförråd, jemte 
en bössemästare och en armborstsmed; äfven om provianterin- 
gen var det noga bestämdt, hvilka varor och qvantiteter hvar- 
dera parten skulle lemna; men kostnaden derför skulle ersättas 
af de årliga subsidier. Drottningen och Albrekts undersåter 
lofvat, utgörande 2000 Liibska mark af den förra och 1000 mark 
af dessa senare **) 

Med anledning af detta åtagande samlades de Preussiska 
städemas ombud redan d. 12 Juli, sannolikt på Marienburg, 
för att öfverenskomma om utrustningen. De smärre städerna, 
Kulm, Königsberg och Braunsberg, hvilka icke deltagit i de 
föregående förhandlingame, åtogo sig dervid att hvardera utru- 
sta några skyttar och väpnare, till lindring i kostnaden för de 
öfriga, Thorn skulle lemna bly till kulor, Elbing låna fyra sten- 
bössor af Högraästaren och lemna stenkulor och krut dertill; 



*) Denna uppgift finnes hos Sartorius och öfverensstämmer hvad den Preus- 
siska truppen angår med beslutet om utrustningen (s. 1). I en berättelse af 
de Preussiska sändebuden vid fredscongressen, dat. Skanör d. 19 Juni 1395, 
säges att antalet icke ännu var bestämdt, men sändebuden förmodade, "das 
"is von beiden sieten bi cc (200) wepener und schutzen sullen sin". 
Bange Urkundenbuch, IV: 64. Hirsch åter har i Danzigs Handels- und 
Gewerbsgeschichte s. 38, efter Stenzel Bornbachs Recess-samling, följande 
uppgift: Beim Zuge nach Stockholm 1396 stellt Thorn 80 Gewappnete 
nebst den entsprechenden Kriegsbediirfnissen, Elbing gleichfalls 80, Königs- 
berg und Braunsberg je 50, Danzig 140; hvilket allså blott för den Preus- 
siska truppen skulle göra 400 man, och således visa en högst betydlig för~ 
stärkning af garnisonen. 

") Sartorius, Gesch. d. Hanseatischen Bändes, II: 248 efter en atskrift ur 
Recessus Hansae i Lethraborgs Bibliothek. Mekleuburgska ridderskapets och 
småstädernas förbindelse att till Rostock och Wismar erlägga en treding af 
de 3000 mark, som blifvit ullofvade till de ofvannämnda sju Hansestäderna, 
dat. Schonore (icke: "Schonowe") d. 18 Juni 1395, Original i Rostocks 
arkiv, tryckt i Suhm, Hist. af Danmark XIV: 595. Det ställe, som an- 
tyder, att sex kyrkosocknar skulle följa med förpantningsrätten till Stock- 
holm ("unde SÖs Kerspele siint dar to gelegt van Stockholmer Slot unde 
Stad") förekommer icke i någon af de andra tryckta handlingarne, och kan 
endast anses utmärka, huru stort område K. Albrekts höfvidsman i Stock- 
holm beherrskat. 



VI 

jernkulor nämnas icke. Krigsfolket skalle erhålla vissa bestämda 
vapen och klädespersedlar, uniformen var svart på högra sidan 
och brun på den venstra. Ansenliga qvantiteter af spannemål, 
salt och fisk skulle iemnas af de större städerna, till en del 
ämnade att uti Stockholm försäljas, för att derigenom få me- 
del till anskaffandet af andra förnödenheter för besättningen. 
Den 1 Aug. borde krigsfolket vara samladt, för att afsegla från 
Danzig, och vid samma tid städemas ombud ånyo mötas, fÖr 
att bland annat utvälja sändebud till den nya congressen i 
Danmark (N:o 1). 

De Preussiska städemas ombud möttes åter på utsatt tid 
i Marienburg. och beslöto dervid om de sändebud som skulle 
afgå till Danmark, för att aflemna de traktatshandlingar, be- 
seglade, hviika blifvit öfverenskomna på den föregående freds- 
congressen, och emottaga K. Albrekt. Den till höfvidsman for 
Preussiska besättningen i Stockholm utsedde rådsherren i Dan- 
zig, Herman van der Halle, erhöll nödiga föreskrifter jemte bref 
till K. Albrekts kommendanter och rådet i Stockholm samt löfte, 
att om några hans förslag aftal skulle göras med de andra i 
saken intresserade städerna på den Hansedag, som skulle hållas 
i Liibeck den 29 September (N:o 2 — 4). 

1 slutet af Augusti anlände till Stockholm så väl den från 
de Preussiska städerna utsända truppen som den från Liibeck 
och Greifswald utrustade contingenten, den senare under befäl 
af Johan Plescowe, Meklenburgska riddarne Henrik von Bran- 
dis och Otte von Peccatel voro befalhafvare på slottet; för till- 
fället voro äfven tvenne hertigar af Meklenburg närvarande, den 
ena förmodligen K. Albrekts brorson, Johan. De Hanseatiska 
betälhafvarne besatte slottet d. 31 Aug. och emottogo samma 
dag trohetsed af stadens borgerskap, för förpantningstiden, efter 
ett af Städerna på förhand bestämdt formulär (N:o 4). Den 
lilla truppen från Stralsund ankom först följande dag och hade 
erhållit sin egen höfvidsman, Magnus von Alen, ehuru den egent- 
ligen bort stå under befäl af Liibeck arnes, och då denne var 
nog medgörlig att erkänna honom, föreslog Herman von der 
Halle sina principaler, att äfven de skulle sända en höfvidsman 
till. Om Revals deltagande i utrustningen finnas inga uppgif- 



VII 

ter; staden hade icke vid congressen haft något ombad, atan 
efteråt bliMt af Högmästaren anmodad att deltaga i den bor- 
gesförbindelse för K. Albrekt, som Drottningen fordrat*). 

Hanseaterna fanno befästningen i ett förfallet skick. Den 
bestod af ett högt torn, förmodligen detsamma som sedan kal- 
lades Tre kronor, och en förborg bestående af lägre byggnader, 
som omfattade en större borggård, hvarpå en mängd privatper- 
soner med K. Albrekts tillstånd byggt sig egna bas. Hertigarne 
sökte före sin afresa utverka, att dessa skulle få bo qvar, hvil- 
ket hänsköts till Hansedagens afgörande (N:o 7). Då Meklen- 
bargame utrymde slottet, köpte Hanseaterne af dem en stor 
ianon, som fanns derstädes, och är den första som i Sveriges 
historia omtalas, — till en del af det skäl, att de fruktade att 
den eljest skulle kunna komma att användas mot slottet. Den 
nya besättningens tjenstgöring delades så, att den Preussiska 
truppen intog forborgen, de andra det nyssnämnda tornet (N:o 8). 

Ställningen synes for befalhafvaren öfver den fåtaliga be- 
sättningen hafva varit bekymmersam, särdeles som provianten 
icke ville räcka till, och faror från flere håll hotade. Redan 
å tredje dagen efter intågandet på slottet, måste Hennan von 
der Halle reqvirera både penningar och matvaror samt malt 
och bryggredskap, ty ölet hade redan tagit slut, och de följande 
hrefven äro fulla af dylika reqvisitioner. Tillförseln till staden 
måste hafva varit mycket obetydlig. Afven rotfrukter och an- 
dra trädgårdsvexter måste införskrifvas från Preussen; man 
kunde icke heller begagna stadens qvamar, utan använde hand- 
qvamar. I anseende till den starka åtgången å provianten 
yrkade den Preussiska kommendanten straxt i början, att 
en del öfverflödiga drängar eller betjenter, som blifvit med- 
förda, skulle hemsändas. Ibland andra reqvisitioner förekom en 
gång 10 stora hundar, som skulle begagnas "att vakta hvar 
nödigt vore". Afven sjelfva truppen ingaf Herman von der 



*) Herman von der Halle har i bref af d. 15 Sept. 1395 underrättat rådet i 
Beval, om besättandet af Stockholm, på ett sätt som visar, att han afven 
räknade dem som sina förmän. Bange, Lif- Est- und Kurland. Urkunden- 
buch IV: 91. Högmästarens bref till Reval af d. 27 Juni 1395, anf. st. 
8. 60. 



VIU 

Halle bekymmer, emedan han ej trodde sig kunna lita på dem 
alla, och ej såsom de andra höfvidsmännen ansåg sig berättigad 
att hemsända någon. 

Man hade att frukta besök af Vitaliebröder, hvilka ännu 
i stort antal kringsvärmade i Östersjön, och ansåg sig icke heller 
säker för Drottning Margareta och hennes höfvidsmän. Redan 
straxt efter sin ankomst begärde Herman von der Halle några 
fartyg, som kunde användas mot de förra. Likväl fick en mängd 
Vitaliebröder, hvilka troddes icke sedan fredsslutet hafva ofre- 
dat köpmännen, tillstånd att stadna öfver vintern i Stockholm. 
Det väckte sedan mycken oro hos den Hanseatiska besättnin- 
gen, då ett rykte uppkom, att Algot Magnusson, höfvidsmän i 
Upland, gifvit en del af Vitaliebrödema lejd; man fruktade att 
inloppet till staden skulle blifva blockeradt. — En annan an- 
leduing till fruktan för Drottningens embetsmän var dessas for- 
dran, att 300 borgare, hvilka måst lemna staden såsom miss- 
tänkta för bristande trohet mot K. Albrekt, skulle få inkomma 
dit. Sten Bengtson (Bjelke), höfvidsmän i Nyköping och sanno- 
likt äfven åtminstone öfver hela den östra delen af Söderman- 
land, och hans bror Thure, hvilka å Drottningens vägnar lade 
sig ut för dem hos kommendanterna, yrkade, att det enligt 
fredstraktaten icke kunde förvägras. Herman von der Halle 
ansåg det vådligt, och begärde gång efter annan föreskrift 
härom, men emellertid kunde han icke förhindra, att de foro ut 
och in (N:o 7, 9). 

Då Drottningen sommaren år 1396 vistades i medlersta 
Sverige, inbjöd hon flera gånger höfvidsmännen till sig och 
reste en gång på blott två mils afstånd från staden, men de 
vågade icke aflägsna sig från sin post (N;o 10, 14). Drottnin- 
gens vanliga underhandlare med dem Sten Bengtsson måste 
dagen förut anmäla sig, då han ville besöka dem. 

Herman von der Halle hade redan, då han emottog befatt- 
ningen, förbehållit sig att efter ett år blifva entledigad, hvarom 
han också i sina bref flitigt påmint. Han efterträddes på hö- 
sten 1396 af Albrekt Husse. Denne hade att utstå svårig- 
heter och faror från annat håll än dem hans företrädare mest 
fruktat. En del af hans trupp på slottet hade fått lemna 



IX 

tjessten, utan att ersättas af andra, så att besättningen var 
undertalig. — K. Albrekts son Erik hade sommaren 1396 sla- 
git ned sina bopålar i Wisby och samlade, särdeles på våren 
1397, omkring sig en stor del af Vitaliebrödema *). Vid mid- 
sommartiden seglade de förnämsta af hans anhängare, såsom 
den förenämnde riddaren Otte von Peccatel och Sven Sture, 
med en flotta af 42 skepp och 1200 man öfver till Stockholm 
och ankommo d. 28 Juni in i skärgården. De tillsände först 
kommendanterna på slottet och magistraten i staden hvar sitt 
bref, hvari de begärde att erhålla proviant. Då de på denna 
begäran erhållit ett nekande svar, sände höfvidsmännen sina 
tjeoare och begärde lejd, för ett sammanträde med kommen- 
dantema. Det beviljades och egde rum på en holme, helt 
nära in till staden, i närvaro af borgmästare och råd. De 
framstälde dervid först den begäran att få komma in i sjelfva 
staden, hvilket kommendanterna i samråd med magistraten af- 
slog. Derpå begärde de, likasom förut, att få proviant, hvar- 
till magistraten gaf ett nekande svar, och deras tredje fordran 
att få i staden köpa hvad de behöfde kunde man icke heller 
bevilja. 

De afseglade derefter från Stockholm, utan att gifva till- 
känna, hvart de ämnade sig; men Albrekt Russe fruktade, att 
de skulle återkomma, och erkänner i bref till de Preussiska 
staderna, att slottet och besättningen varit förlorade, om han 
icke förut blifvit varnad och derföre varit noga på sin vakt. 
En hedersman hade nemligen någon tid förut kommit till ho- 
nom och bedt honom väl förvara slottet; ty det vore af högsta 
nöden påkalladt. På hans tilltal: "Käre vän! vet du något ondt 
vara på färde, så låt mig veta det", hade denne till en början 
Bvarat, att han icke kunde säga det, men derefter fallit på 
inä, lagt tvenne fingrar på en tegelsten och yttrat: "Tegelsten, 
jag säger dig, så sant mig Gud hjelpe och helgonen, Stock- 
holm är förrådt"; han hade derpå rest sig upp, lyftat sina 
händer mot himmelen och utropat: "Så sant mig Gud hjelpe i 
min sista stund, är det sant hvad jag svurit". Mer hade han 



') Bunges Urkundenbuch IV: 173. 



ej kunnat förmås att säga; men Albrekt Russe drog emellertid 
häraf den slutsats, att Vitaliebröderna hade före sitt besök gjort 
något aftal med sina anhängare i staden, och erinrade derföre 
om nödvändigheten att så laga, att besättningen blefve fulltalig 
och bättre förseddes med lifsmedel än hittills (!N:o 23). Han 
hade äfven sedan, likasom företrädaren, mycket bekymmer för 
<^efi lilla truppens underhåll. Drottningen hade ej i tid låtit 
betala de af henne lofvade medel, hvarföre Husse klagar att 
han måste "finera myntet". — Han kunde icke heller finna sig 
i sin ställning, utan sökte gång efter annan entledigande. Om 
han verkligen fått det, är obekant, och han synes åtminstone 
hafva stadnat qvar långt in på året 1398 (N:o 24). 

Emellertid tillstundade den i fördraget på Lindholmen be- 
stämda tidpunkt, då Albrekt skulle gifva tillkänna, hvilketdera 
af de trenne vilkoren för sitt frigifvande han skulle välja. Vid 
mötet i Liibeck d. 12 April 1398, skrefvo derföre de sju stä- 
demas fuUmägtiga till honom och begärde underrättelse om 
hans beslut i denna fråga. Han svarade, att han ville först 
inhemta sina rådsherrars tankar och skulle sedan skrifva derom 
till Liibeck. 

Men den 1 Augusti, då sändebud från flera af städerna 
infunnit sig hos Drottningen och hon förehöll dem som gått i 
borgen för K. Albrekt, att de icke efter löfte d. 2 Juni under- 
rättat henne om dennes beslut, svarade de, att ej blott han utan 
ock hans Råd både skriftligen och muntligen blifvit erinrad 
derom, fast det varit förgäfves. Då tiden var inne, skulle de 
uppföra sig så, som deras ära kräfde. Emedan Drottningen for- 
drade att senast d. 24 Aug. få besked, sändes borgmästaren i 
Stralsund Wulf Wulflam till Albrekt med ett bref, som innehöll, 
att så framt han icke till sistnämnde dag underrättat dem, att 
han vore färdig att betala lösesumman, skulle de till Drottnin- 
gen öfverlemua Stockholm. Wulflam kom väl tillbaka, medfö- 
rande ett bref till Hansedagen, dat. Schwerin d. 23 Aug. 1398, 
men det innehöll blott, att han hoppades, att han icke skulle 
komma att sakna sina vänners och fränders hjelp samt att 
Hanseaterna såsom hitillls borde tänka på hans bästa. 



XI 

Det återstod nu intet annat för de Hanseatiska Sände* 
baden än att förnya sitt löfte om Stockholms öfverlemnande 
till Drottningen d. 29 derpå följande September, samt att för- 
skaffa sig den bekräftelse å Stockholms och Hansestädemas 
gamla privilegier, som redan uti traktaten af d. 8 Sept. 1395 
var utlofvad *). Drottningen reste sedan till Sverige och var 
sjelf tillstädes vid Stockholms öfverlemnande. 



Sjöröfveriet i Österqön 1396—1399. 

Det hopp Hanseatema och Högmästaren för Preussiska 
orden vid sina bemödanden för fredens återställande emellan K. 
Albrekt och de nordiska rikena gjort sig, att sjöröfveriet der- 
igenom skulle upphöra, blef 'snart på ett fruktansvärdt sätt 
sviket. Under den långa tid, hvarunder det Meklenbargska 
huset först gjort försök att komma i besittning af Danmark 
och sedan att återvinna sitt välde i Sverige, hade det utveck- 
lat sig till en så tygellös magt, att det icke mer utan särdeles 
kraftiga åtgärder kunde hämmas, äfven om de furstar, som först 
framkallat detsamma, med allvar sökt att uppfylla sina löften. 
Under inflytelse af det laglösa tillstånd, som denna tiden var 
rådande i hela Tyskland och särdeles i de norra delarne deraf, 
hade sedan 1392 omkring hela Östersjön spridt sig svärmar 
af oförvägna och roflystna sjögastar, hvilka alldeles icke mer, 
an som var förenligt med deras egen fördel, frågade efter de 
Meklenburgska hertigame. 

Också hade Llibeckarne i Juni 1395, medan underhandlin- 
garne på Lindholmen ännu pågingo, utrustat en flotta af 20 
skepp tor att rensa sjön. Vid fredscongressen bestämdes, att 
de krigförande genast skulle hemkalla sina kapare, och att hvem 



*) Suhin, Hist. af Danmark XIV: 442—446, jfr. 643, efter de Hanseatisia 
recesserna. 



XII 

som efter den 25 Jali beträddes med kaperi, skalle straffas så- 
som sjöröfvare, men några andra säkerhetsmått vidtogos icke *). 

Redan den 29 Sept. s. å. då en stor Hansedag hölls i 
Liibeck, befanns det nödigt att till följande vår utrusta en 
större flotta till Vitalie brödemas förföljande, och Hanseaterna 
begärde, att Drottning Margareta skulle låta dem veta, med 
huru många skepp hon ville komma dem till hjelp. 

Berättelser hade ingått att Vitaliebröder hade samlat sig vid 
Viborg**), en uppgift som äfven bestyrkes af Herman von der 
Halle***), och denne började frukta att de skulle göra något 
försök emot staden. Längre fram på hösten hade höfvidsmän- 
nen i Stockholm besök af tvenne särskilda partier af dessa 
Vitaliebröder. Det ena stod under beföl af Arendt Styke, 
hvilken sjelf tolfte af dem erhöll lejd för ett sammanträde. 
Hans sällskap var kändt för det de gjort en fångst af någon 
särdeles dyrbar skeppsladdning; men de påstodo sig icke hafva 
brutit freden och att de således borde erhålla pardon; på vil- 
koret att upplägga det gods, som de tagit, och underkasta sig 
dom, ville de dock ej ingå, utan afseglade, man visste ej om 
till Gotland, Wismar eller Rostock (N;o 8). Ett annat dylikt 
sällskap fick stadna i Stockholm öfver vintern och våren derpå 
fritt utsegla, med 8 större och en mängd smärre fartyg. De 
hade likväl dessförinnan måst lofva, att de icke skulle göra 
Lifländska orden, Hansestädema eller köpmännen någon skada; 
de ämnade sig som de sade till Norrbotten (Bottniska viken) 
och mot Ryssarne (N:o 9). I början af sommaren lät också 
Drottningen varna kommendanterna i Stockholm för Vitalie- 
brödema, just i Norrbotten (N:o 10), dit, i anseende till det 
aflägsna läget, dylika fribytare kunde med trygghet draga sig 
undan, då de förföljdes, och der de under de följande åren hade 
ett ständigt tillhåll. 



*) Berättelse af de Preussiska städernas sändebud, dat. Skanör d. 19 Juni 
1395. Bunge, Urkundenbuch IV: 64. 

**) Sulim XIV: 351, efter Hanse-Recessen. 
) Herman von der Hålles bref till Reval, dat. Stockholm d. 15 Sept. 1395. 
Bunge, Urkundenbucli IV: 92. 



*** 



xra 

Drottning Margareta, hvars undersåter ej minst hade att 
lidi^ af dessa fribytare, hvilka under de föregående åren plun- 
drat och bränt flera städer i alla tre rikena, vände sig på hö- 
sten 1395 till Preussiska Högmästaren med begäran, att f& 
veta, hvad han och hans städer ville göra till sjöröfveriets häm- 
mande. Han svarade i bref af den 6 Dec. att han, enligt 
Drottningens begäran, skrifvit till Landtn ästaren i Lifland, att 
göra allt hvad han förmår till sjöröfveriets hämmande, men 
ännu ej kände sjöstädemas beslut; om de skulle utrusta frede- 
Bkepp, vore han sinnad att tillhålla sina städer att biträda. 
Deremot begär han, att Drottningen ville befalla sina undersåter 
i FiDnland att icke hysa eller proviantera sjöröfvare, såsom 
några af dem gjort, hvarmed tiörmodligen syftas på Knut Bos- 
son, som nyligen afi^allit och åtminstone till namnet hyllat Al- 
brekts parti*). 

Högmästaren och de Preussiska städerna voro af någon 
anledning obenägna mot Drottningens deltagande i utrustningen 
mot sjöröfvarne. Om orsaken var, att man i allmänhet icke 
geroa tålde någon annan flotta i Östersjön, eller Högmästaren 
fruktade något hinder för sin möjligen redan uppgjorda plan 
att sätta sig i besittning af Gotland eller något annat, är svårt 
att säga. Emellertid var man under vintern sysselsatt med för- 
beredelser både i Preussen och de nordiska rikena **). Utrust- 
ningens ändamål var till en del att convoyera de handelsfartyg, 
som skulle utlöpa till Vesterhafvet, och den Preussiska och 
Liibeckska eskadern blefvo dermed ej färdiga förr än i Juni, 
då de enligt aftal sammanträfiade vid Gotland, hvarefber de 
gemensamt förföljde och efter en summarisk process ombragte 
Bila misstänkta sjöfarande, som de anträffade. Samtidigt här- 
med hade på Drottning Margaretas befallning en liten eskader 
bliMt utrustad i Kalmar för samma ändamål. Den stod under 
befäl af höfvidsmännen på Kalmar och Borgholms slott, riddarne 

*) Högmästarens bref, dat. mont. n. Barbare Voigt, 1395. Cod. dipl. Pruss. V: 73. 
'*) Voigt anför, i Gescli. Preussens VI: 58, ett de Preussiska städernas beslut 
om uppbärande af "Pfundgeld" som för detta ändamål måste vara fattadt före 
julen 1395. I bref till Jutland af den 24 Jan. 1396 och tiU Fyen från 
usgefio: samma tid anbefaller Drottningen förberedande åtgärder mot Vitalie- 
bröderna. SubmXIV:364. Molbech o. Petersen, Udvalg af Danske Dipl. s. 59. 



XIV 

Anders Jakobsson och Björn Olofsson, och till dem hade slutit 
sig ett par skepp, utrustade af borgame i Kalmar, hvilka förut 
till Hanseatemas belåtenhet biträdt dem i dylika företag*), 
och nu voro uppretade deröfver, att några af deras sjöfarande 
medborgare blifvit anfallna och plundrade af sjöröfvare. De 
förenämnda höfvidsmännen hade först seglat till Wisby och er- 
bjudit sig att biträda till sjöröfvarnes fördrifvande, och äfven 
deltaga i belägringen af slottet**) tills de kunde få bref eller 
hjelp från Drottningen, men som de icke fått gynnsamt svar på 
detta sitt anbud, hade de seglat derifrån, och sedan med sjö- 
röfvare haft en drabbning på sjelfva ön, men dessa hade lyc- 
kats komma undan på sina skepp och seglat till Ryssland. 
Man hade derföre, då inga fiender vidare påträffades, velat åter- 
vända, då Kalmarboarnes skepp, hvaröfver som det synes väp- 
naren Hans Nilsson från Karsholm i Skåne***) förde befälet, 
vid Gotlands södra udde, Hoborgen, sammanträffade med de 
Hanseatiska fredeskeppen. Hans Nilsson så väl som borgame 
ansågo sig icke kunna vänta annat än vänligt bemötande, och 
seglade derföre mot dem, men i stället blefvo de behandlade 
såsom sjöröfvare, skeppen tagna och sedan uppbrända samt hela 
besättningen, som utgjordes af 80 beväpnade, jemte förenämnde 
Hans Nilsson och hans systerson, riddaren Bertold von der 
Ostens unga son, kastade öfver bord. 

Anders Jakobsson och Björn Olofsson, hvilka förmodligen 
förut skiljt sig från de öfriga, kommo lyckligen hem till Kal- 
mar, hvarifrån de jemte borgmästare och råd i staden den 10 
Juli skrefvo till rådet i Danzig, berättade hvad de erfarit af 
det som förefallit och begärde, att deras befalhafvare skulle få 
befallning att frigifva de tillfångatagna; ty man visste ännu 



*) Voigt, "Die Vitalienbriider" i Raumers Hist. Taschenbuch, N. F. Jalirg. Il 
(1841): 8. 14. 

**) Hvar detta slott var beläget, och hvem som ioDebade det, finnes icke an- 
gifvet. 

*"*) Han var son af riddaren Niklis Åkesson af Karstaetbeholm, na Karsholm 
i Oppmannasjön, af den förnäma slägten Galin, och hans syster var gift 
med riddaren Bertold von der Osten. Jfr. arfskiftesbrefvet efter honom 
emellan den sistnämnde och den efterlefvande brodern Peder Niklisson af 
Hasön, dat. Helsingborg d. 19 Mars 1397. Molbech o. Petersen, s. 60. 



XV 

icke annat än, att de voro vid lif (N:o 11, 12). Åf ven Drott- 
ningen, som denna sommar uppehöll sig först i Vestergöt- 
land, sedan i Mälareprovinserna, och således icke så snart 
kunnat erhålla underrättelse om händelsen, förnyade samma 
begäran i bref till borgmästare och råd i Danzig af d. 1 Ang. 
(N:o 13). Hon skref äfven derom till Högmästaren, hvilken i 
sitt svar af den 19 Åug. 1396 beklagade hvad som händt och 
lofvade göra allt, för att ställa saken till rätta, hvarom han 
redan utfärdat befallning *). Sedan verkliga förhållandet blifnt 
bekant, sände Drottningen en kanik i Linköping och en rådman 
i Kalmar till Högmästaren, med en skrifvelse, hvari hon fordrade 
opprättelse för våldsgemingen. Han svarade i bref af den 5 
October, att om det förhöUe sig så, som blifvit berättadt, vore 
det honom mycket ledsamt; han hade kallat till sig de för- 
nämsta städernas råd, och af dem förnummit, att skeppshöf- 
vidsmännen varit inkallade till den nyss hållna Hansedagen i 
Liibeck, för att höras öfver saken; sändebud med bref hade 
därifrån afgått till Dottningen, och om hon icke funnit sig till- 
fredsstäld af den förklaring, som blifvit af dem lemnad, begär 
han, att hon dock ville låta saken anstå till nästa Hansedag, 
som skulle hållas pingsttiden följande år**). 

Det utsatta mötet lärer hållits i Liineburg ***), men om 
iiågon påminnelse från Drottningen dervid blifvit framstäld är 
obekant; att hon icke släppt saken ur sigte, visar sig deraf, att 
tvenne Hanseatiska sändebud sommaren 1398 för detta ärende 
infunno sig hos henne i Lödöse f). Hon utsatte då ett sam- 
manträde till den 29 Sept. 1399, att hållas i Kalmar, der de 
flesta af de mördades slägtingar voro hemma. Men emellertid 
^lef på congressen i Köpenhamn i Aug. 1398 bestämdt, att 
ombud från Högmästaren, Stralsund och Hamburg skulle jemte 

*) Voigt, Cod. dipl. Pruss. V: 115. Genom ett missförstånd af Drottningens 
bref eller skrifvarens förhastande står der, att äfven Anders Jakobsaon 
blifvit tillfångatagen. 

**) Auf. st. s. 103. 

***) Beslutet der pingsttiden 1397 lärer finnas i Hamburgs Arkiv, enligt för- 
teckningen öfver de Hanseatiska recesserna i "Nachricht«n d. histor. Com- 
mission d. Bayer. Akad. d. Wissensch. Jahrg. II s. 43. (fiihang t. Sy- 
bels Historische Zeitschrift). 

f) Suhm XIV: 472, efter Hanserecessen d. 8 Sept. 1399. 



XVI 

två fuUmägtiga från de tre rikena afgöra saken på ett luöte, 
som skalle för detta ändamål hållas på Vordingborg vid ping- 
sten 1399. En förberedande öfverenskommelse synes ock sedan 
blifvit aftalad mellan Drottningen och de Hanseatiska ombuden, 
men ej såsom bestämdt var på Vordingborg, utan vid congres- 
sen i Nyköping på Falster den 8 Sept. 1399 *). Tvenne af den 
Tyska Ordens medlemmar, Fredrik von Wenden, komthur af 
Thom, och Johan Thiergarten, Grosschaffer i Marienburg, tvenne 
rådsherrar från Hamburg och två från Stralsund infunno sig 
derefter på utsatt tid i Kalmar, och i Drottningens närvaro blef 
der med slägtingame till dem, som "blifvit kastade öfver bord", 
aftaladt, att en borgmästare och två rådmän från hvardera af 
städerna Llibeck, Danzig, Thorn och Elbing skulle komma till 
Kalmar den 25 Juli påföljande sommar, och dervid antingen be- 
visa, att hvad som händt vid oftanämnda tillfälle, skett med 
rätta, eller, om de det ej kunde, tillfredsställa de aflidnes an- 
förvandter på sådant sätt, att de kunde med ed förklara, att 
de sjelfva skulle kunna åtnöja sig med en dylik upprättelse, 
om något liknande fall inträffade, och dermed skulle all oenig- 
het för denna sak vara fullkomligt bilagd*). 

ti 

Afven vid den nya saramankométen, som hölls i Kalmar 

på utsatt tid, omkring d. 25 Juli 1400, infann sig Drottningen, 
jemte tvenne ombud från Stralsund, så att de Hanseatiska full- 
mägtige voro 14 personer. Det förslag till förlikning, som förut 
på Hansedagen i Nyköping blifvit framstäldt, blef här af båda 
parterna godkändt. Hanseaterna förklarade inför både Drott- 
ningen och de dödas anförvandter, att de icke ville yrka på 
någon rättegång, eller söka åstadkomma någon bevisning, utan 
på följande sätt försona de förorättade. De skulle fira en tre 
dagars begrafningsfest för de döda, sända 200 pilgrimer till 
heliga orter, uppkläda 200 fattiga, stifta en evig själamessa i 
Kalmar klosterkyrka för de adliga, samt der uppsätta deras 



') Suhin, XIV: 470—472. I det slutliga förlikningsdokumentet (här efteråt, 
N:o 39) säges att man skulle "wandele leggen vnd dem vört volgen alse 
"man dar von schedede vp dem dage to Nyecopinge". 

) Öfverenskommelsen af d. 29 Sept. 1399 är trvckt i Suhm, Hist. af Dan- 
mark, XIV: 656-658. 



XVII 

vapen, och för de öfriga en i stadskyrkan i Kalmar, samt eviga 
messor i trenne kloster, en i Danzig, en i Thom och en i £1- 
bing, och slutligen att utbetala 4000 Svenska mark till de dö- 
des arfvingar. För fullgörandet af dessa förbindelser, åtogo sig 
Liibeckame, hvilkas sjöfolk voro de minst skyldiga*), att be- 
tala 1000 mark Lubska**), och att utsända 50 pilgrimer, allt 
det öfriga skulle tillkomma de Preussiska städerna att verk- 
ställa. 

Bertold von der Osten och tre andra adliga slägtingar ut- 
färdade ett särskildt föriikningsbref den 1 Sept. s. å., hvilket 
skalle forvaras hos rådet i Kalmar; men Högmästaren måste 
långt efter anmoda Drottningen att tillhålla dem att ordentligt 
fullgöra detta löfte ***). Afven af Drottningen begärde man ett 
bevis om förlikningen. Hon lofvade också att kungöra den på 
alla ting och vaka öfver dess efterlefnad; men beviset deröfver 
skulle hon framdeles opåmind lemna (N:o 39, 40). 

De ansträngningar, som år 1396 blifvit gjorda till sjöröf- 
veriets hämmande i Östersjön, hade sålunda förorsakat en lång- 
varig tvist och mycken olycka; men fribytarne hade ej för- 
svunoit, utaa blott förändrat fältet för sin verksamhet. En del 
hade slagit sig ned i Ostfriesland, hvarifrån de oroade sjöfar- 
ten på Nordsjön och skola om våren 1397 hafva tagit 14 far- 
tyg i sjelfva hamnen vid Marstrand f). 

Men på sommaren s. å. begynte de af särskilda anledningar att 
äter visa sig i Östersjön, då de ej blott i Pommerska hamnar 

*) Hirsch anför efter recessen i Nyköping af d. 8 Sept. 1399, att Liibeckame 
vid undersökningen berättat, att Danzigerboarne vid det olyckliga tillfället 
tillropat dem : "Dir von Lubeck seidt däniscb ; slagt todt die Verräther von 
Liibeck, denn sie haben den Denischen got". Anf. arb. s. 34. 

**) Sannolikt står den anvisning, magistraten i Kalmar den 24 Juni år 1402 
erhöll å 60 marks årlig ränta af Liibecks qvarnar (No 44), i sammanhang 
med delta aftal. 

"*) Högmäitarens bref, dat. am Fritoge noch Viti und Modesti (d. 17 Juni) 
1401. Voigt, Cod. dipl. Pruss. VI: 123. Det står likväl i Danzigs Stadt- 
boch bestämdt, atl brefvet af den 1 Sept. blifvit besegladt, så att här blott 
kan vara fråga om ett par felande sigillers vidhängandet hvarvid den tiden 
fastades mycken vigt, men hvarmed ofta dröjdes. 

t) Gerdt Wiites bref I ill rådet i Reval, skrifvet i Danzig före midsommar 
1397. Bunge, Urkundenbuch IV: 172. 

Bidr. t Skandin. liiat. II. ^ 



XVIII 

funno goda tillflyktsorter*), utan på Gotland ett ständigt hem- 
vist, hvarifrån de kunnat nästan tillintetgöra hela Östersjö- 
handeln, så framt icke man kunde lyckas att med ett kraftigt 
slag i sjelfva sin början qväfva den här uppväxande sjöröfvare- 
staten. 

Gotland hade uti sjelfva traktaten på Lindholmen blifvit 
gjordt till ett tvistefrö, som snart nog alstrade bittra frukter. — 
K. Albrekts höfvidsman i Stockholm Otte von Peccatel hade 
neraligen år 1394 intagit Wisby**); men antingen hade han 
ej lyckats att bemägtiga sig hela ön, eller hade Drottningen 
tidigt på våren ditsändt några trupper, för att återtaga den- 
samma; ty i nyssnämnda fredstraktat var det bestämdt, att 
hvardera parten skulle behålla hvad han den 23 April inne- 
haft. Under pågående krig i ett öppet slättland, måste det 
alltid bli f va svårt att bestämma gränserna. Också synes striden 
på Gotland icke hafva upphört liied fredsslutet. Konung Albrekts 
besättning i Wisby har sannolikt vid Stockholms uppgifvande 
fått förstärkning derifrån; ty slottets dåvarande commen- 
dant, förenämnde Peccatel, var, såsom förut är nämndt, en ai 
dem, som år 1397 från Gotland sökte öfverrumpla Stockholm. 
Drottningen åter sände någon tid efter fredsslutet Sven Sture ***) 



*) Högmästarens bref till Hertigen af Sund (Stralsund) och staden af samma 
namn d. 14 Nov. 1397. Voigt, Cod. dipl. Pruss. V: 123. 

*•) Uppgiften förekommer i en nära samtidig berätielse, skrifven år 1401, om 
Gotlands eröfring af Preussiska Orden, men hvilken saknar tidsbestämmelser, 
tryckt i Voigts Cod. dipl. Pruss. V: 133. Den är äfven hutVudsakligen 
begagnad för det följande. Uppgiften bekräftas af en samtidig kronologi, 
uppsatt i Fransiskanerklostret i "VVisby, hvarest säges att eröfringen gjordes 
»a Stockholmensibus et servitoribus regis». Script. rer. Svec. I: I, 46. 

***) Hans egentliga namn var Sven Niclisson och hans vapen en genom en 
uppåt vänd viukel tredelad sköld, (afritad i Rääfs Sami. om Ydre, D«^l 1» 
tab. 1). Namnet är utskrifvet på ett sigill under det nedan citerade brefvet 
af d. 23 Maj 1397. Han anses hafva varit Dansk, men hade redan loJ^ 
gods i Småland, då han på Rumlaborg pantsatte Nodhaby i Lomaryds socken. 
(Original i Linköpings Bibliothek) och har år 1394 beseglat handlingar pa 
Trolleborg och Oppensten. Han har äfven beseglat traktaten af d. 
Juni 1395 och måste således då ej varit allt för långt borta; men hans 
namn förekommer efter den tiden ej i några Svenska handlingar förr an 
1398 Han har således troligen redan hösten 1395 seglat till Golland. 
Efter förlikningen med Drottningen har han åter varit bosatt i Smaland 
och namnes år 1419, i förbundstraktaten med Polen, som höfvidsman pa 
Sundholms slott. Riksföreståndaren Svante Stures fader, Niklis Boson, 
var hans dottersson och upptog efter honom namnet Sture. 



XIX 

med en betydlig krigsstyrka till Gotland, och denne lyckades snart 
komma i besittning af landsbygden, hvarest han uppbyggde trenne 
träskansar; men sjelfva Wisby sökte han förgäfves intaga. 
Ställningen blef nu betänklig för K. Albrekt, då Wisby var 
den enda punkt, som han egde qvar i de nordiska rikena, och 
han lät der före sin son, hertig Erik, på sommaren 1396 begifva 
sig dit, åtföljd af sin gemål och mycket krigsfolk, både till 
häst och fot*). Härigenom uppkom en långvarig fejd mellan 
Hertigen och Sven Sture. Den förre skrifver i bref till rådet 
i Danzig d. 11 Nov. 1396, att han låg i fält mot Sven Sture 
och redan tagit 100 fångar af dennes krigsfolk, att han höll 
på att bygga ett slott och hoppades få öfverhand, ehuru Drott- 
ningen rustar för att sända Sture en förstärkning af 400 man. 
Hans afsigt med sin krigsförklaring mot Sture hade blott varit 
att göra slut på sjöröfveriet, som af denne gynnades, och till 
köpmännens bästa. Hanseatiska fredsskeppens höfvidsmän hade, 
då de voro i Wisby, dertill uppmanat honom, och han begärde 
derföre Danziger-boarnes bistånd (N:o 17). Någon sådan und- 
sättning lär er Hertigen icke erhållit, men striden slutade så, 
att Sven Sture gick med sina återstående trupper öfver till 
Hertigen **), som derigenom kom i besittning af de fästen, som 
Staren byggt. 

Huru mycket allvar Hertigen haft med sin nyssnämnde 
försäkran till Danzigs råd, visade sig, då han redan på för- 
sommaren 1397 samlade till sig allehanda folk, både godt och 
elakt, och besatte de vigtigaste tornen å Wisbys murar, för 
att försäkra sig om väldet öfver staden, vid det tillämnade 
löretaget mot Stockholm***). 



•** 



*) Erik hade på våren 1396 gift sig med Hertig Boglslafs af Wolgast dotter, 
Sophia, och d 24 Maj s. å. i Damgarten utfiirdat ett qvitto å hennes ut- 
styrsel, 4000 lödiga mark. Rudloff. Gesch. v. Meklenhurg II: 535. Suhm. 
XIV: 378. Den ö Sept. 1396 skrifver Herman van der Halle, att Vitalie- 
bröderna samla sig omkring den »unga konungen på Gotland» (N:o 14). 
Han hade således redan då någon tid varit der. 

J Det var utan tvifvel derföre, som Sven Sture blifvit af K. Erik kallad att 
möta inför de tre rikenas råd i Kalmar d. 11 Juli 1397, hvaröfver ett in- 
tyg af d. 4 Oct. s. å. är tryckt i Molbechs och Petersens Danske dipl. s. 67. 

) Gerdt Wittes ofvan anförda href till rådet i Reval (Bunge, IV: 173) der 
stället med atfyUning af en lacun Jyder: war tidinge, dat de junge koning 



XX 

Kort efter detta misslyckade försök dog Hertig Erik på 
det af honom uppbyggda slottet å Klinteholm, äfven kalladt 
Landeskrone, d. 27 Juli 1397 ♦). , 

Hans enka, som nu var lemnad åt sig sjelf, förordnade 
Sven Sture till höfvidsman öfver hela Gotland, och denne 
kastade sig helt och hållet i Vitaliebrödernas armar. Han lät 
i alla sjöstäder kungöra, att hvem som ville biträda honom 
skulle mot hälften af bytet få säkerhet och fritt tillhåll på 
Landeskrone, Slite och andra fästen på Gotland. Sjöröfveriet 
hotade nu att blifva värre än någonsin. Väl kom Hertig Johan 
efter någon tid öfver till Gotland med en liten styrka, för att 
bevara ön for konungen och söka blifva mästare öfver Vitalie- 
bröderna, ty dessa plundrade nu utan åtskilnad vän och fiende, 
hvaröfver de Meklenburgska städerna Wismar och Rostock 
på Hansedagen i Liibeck d. 8 Sept. fingo uppbära skarpa före- 
bråelser. Men förhållandena voro Hertigen öfvermägtiga. Emedan 
de östra städerna hade mest att befara af sjöröfveriet från 
Gotland, sände han riddaren Konrad Görtze, med bref**) till 
Högmästaren, och beklagade den skada, som hittills blifvit Orden 
tillfogad från Gotland; han hade nu kommit dit för att afstyra 
ofoget och söka afhjelpa skadan, men den Hertig Erik, som 
Drottning Margareta låtit utropa till Konung i Sverige, hade 
han förklarat krig och derföre kallat Vitaliebröderna till sig. 
Det skulle dock blott föras på Svenska landet, ej till sjös, och 
han begärde dertill bistånd, vare sig nu, att det var hans allvar, 
eller han blott sökte dermed att ursäkta sig och lugna Hög- 



leget to Gotlande vnd vor gadert [allerley lude de] to eme kommen willen 
gut und arch und vele schepe dar to, und he hevet de Seel torn gemannet 
boven der haven und ij (2) törne to lande wart, und he en lovet den bor- 
geren nicht und wan er he mit den hupen nt tut, dat he jo dan der stat wis se. 

*) Anteckningen om hans dödsdag i Franciscan er-munkames i Wisby chrouo- 
logi, Script. rer. Svec. I: I, 46, tyckes vara pålitlig. RudlofiF, Mekleuburgische 
Gesch. II: 540, uppgifver d. 8 Sept. såsom dödsdag, förmodligen efter den 
Liibeckska krönikan, hvilken för dessa år är nära samtidig. 

'*) Det omtalas i korthet af Voigt, Gesch. Preussens VI: 108, efter någon af 
recesssamlingarne, som i afskrift finnas i K. Archivet i Königsberg, men 
utan uppgift om dess datum. Han tillägger: »Man sieht es aber dem 
Schreiben an, das es nur den Zweck hatte den H. M. zu beschwichtigen.» 
I afhandlingen om Vitaliebröderna uti Raumers Hist. Taschenbuch f. 
1841, 8. 71, är brefvet utförligare orataladt. 



XXI 

mästaren. Men denne, som fbrut skall hafva skriftligen gjort 
K. Albrekt föreställningar, och derpå blott erhållit det svar, 
att sjöröfvarne voro så ifiånga, och hade nu ett sådant öfver- 
tag, att han icke kunde göra något dervid, hänvisade blott 
hertigen på fredstraktaten och vägrade att tillåta någon tillförsel 
till Gotland. 

Högmästaren begynte sedan att i hemlighet rusta sig till 
en eröfring af Gotland, såsom under nuvarande förhållanden 
det enda medlet att återställa lugnet, utan att låta hvarken 
de Wendiska Hansestäderna eller Drottning Margareta erhålla 
någon vink derom. Städerna hade under året 1397 icke vid- 
tagit några anstalter till sjöfartens fredande, utan blott beslutit, 
att man skalle komma öfverens derom på ett möte, som skulle 
hållas i Liibeck d. 22 Febr. följande år*). Drottningen åter 
hade till den förenämnda Grosschaffnern skrifvit ett bref, hvari 
hon erbjudit sitt biträde till sjöfartens betryggande, hvilket Hög- 
mästaren sjelf besvarade d. 28 Jan. 1398, men blott med det 
löftet, att han skulle tala derom med sina städer, uppmana dem att 
göra sitt bästa, när de komme tillsammans med de andra 
Hansestäderna, och sedan underrätta Drottningen om resultatet**). 
Men redan dessförinnan hade utan tvifvel beslut blifvit fattadt 
om en betydlig utrustning ***). Städerna ensamt skulle uppsätta 
2000 man och lemna 40 skepp. I]n samtidig berättelse upp- 
gifver, att expeditionens styrka steg till 4000 man med 400 
hästar, och att den for öfverfarten haft 84 större och mindre far- 
tyg tj. Den utlöpte i medlet af Mars och ankom d. 21 s. m., till 
Westergarns hamn, i hvars närhet slottet Landeskrone, Vitalie- 
brödernas förnämsta tillhåll, var beläget. Eröfringen af landet 
mötte för en så betydlig krigsstyrka ingen synnerlig svårighet. 



*) Sahm, Hist. af Danmark XIV: 418. 

**) Högmästarens bref, dat. Montag vor Purificationis 1398. Voigt, Cod. dipl. 
Pruss. VI: 62. 

**) Voigt redogör för beslutet på ett sammanträde i Marienburg, men har, 
enligt sin vana, nnderlåtit att utsätta datum, och blott åberopat den af- 
skriftsamling af Hanserecesserna, som finnes i Kongl. Archivet i Königs- 
berg, Gesch. Preussens VI: 108. 

f) Den förut åberopade berättelsen om Gotland af år 1401. Voigt, Cod. dipl. 
Pruss. V: 135. 



XXII 

Sven Sture, som förut haft sin bostad på ett af de nybyggda 
slotten, sannolikt på Landeskrone, men haft fritt tillträde till 
staden, måste nu taga sin tillflykt dit, och hade för afsigt att 
der göra Preussame motstånd, hvartill borgerskapet likväl icke 
synes hafva velat lemna biträde*). Gemensamt med Hertig 
Johan satte han sig genast i besittning af de tvänne tom, som 
Hertig Erik en tid innehaft, men vid sin död återställt till 
borgerskapet, och troddes hafva ämnat att förvandla hela staden 
till en röfvarborg. 

Preussiska hären kunde icke genast skrida till belägring 
af Wisby, emedan ett starkt snöfall hindrade framförandet af 
dess kanoner och belägringsmachiner. Anförarne sökte derföre 
inleda underhandlingar. De begåfvo sig till staden. Hertigen 
med Sven Sture kommo ut och hade med dem ett samman- 
träde. Då ordensherrame derunder förebrådde Hertigen, att han 
hyste och beskyddade sjöröfvarne, samt begärde, att han skulle 
straffa dem, svarade han, att de hade mera makt öfver honom, 
än han öfver dem; blott för sina egna knektar kunde han svara. 
Man kora blott öfverens om en ny underhandling å en följande 
dag. Hertigen, Sven Sture och borgmästarne i staden redo då 
ut till det Preussiska högqvarteret vid Vestergarn, hvarest upp- 
gjordes, att så väl Hertigen, som Vitaliebröderna skulle ut- 
rymma staden och öfverlemna densamma till Högmästarens 
höfvidsmän, intill dess att denne kunde fullständigt uppgöra saken 
med K. Albrekt. Hertigen utfärdade sedan i Wisby på sjelfva 
långfredagen**), d. 6 April, en formlig traktatsurkund, hvari 
utom förenämnda punkter bestämmes, att utrymningen skulle 
ske påskdagen innan solnedgången, att de, som tillfogat Tyska 
orden eller de Hanseatiska köpmännen någon skada, skulle från 
den stunden icke mer åtnjuta fred och säkerhet på Gotland; 
endast om vid afresan en svår storm drefve dem in under Ön, 
skulle de få ligga qvar i någon hamn, tills de åter kunde 



") Högmäslaren skrifver tiU rådet i Wisby an der Mitwoche in der Phingst- 
tage (d. 22 Maj) 1398, att han med dess tiUhjelp öfvervunnit och för- 
drifvit sjöröfvarne. Voigt. an f. st. V: 145. 

*) Dateringen lyder: »an deme neesten guten fritage vor Östern», hvilket 
Jåter något besynnerligt, då gute freytag vanligen betyder långfredagen. 



XXIII 

komma ut, for att uppsöka Hertigens fiender, men icke fä land- 
stiga; alla 6Jöröfvare>borgar skulle genast nedbrännas och inga 
sådana vidare få tippbyggas; alla skepp och allt gods, som Vi- 
taliebröderna röfvat, och ännu kunde finnas qvar i staden eller 
annorstädes på Gotland, skulle utlemnas till egarne, och ingen 
annan; både stadens och landets innebyggare skulle bibehållas 
vid sina rättigheter och icke underkastas någon beskattning, 
förr än Högmästaren kommit öfverens med K. Albrekt. — 
Borgmästare och råd i Wisby bevittnade traktaten *). 

Högmästarens trupper förstörde derefter de trenne röfvare- 
borgarne, så framt det ej redan förut skett, och på utsatt tid 
d. 7 April 1398**) intågade en del af dem från landsidan 
i Wisby, medan flottan inlopp i hamnen. Så väl Hertig 
Johan, med Hertig Eriks enka, som Sven Sture leranade sam- 
tidigt ön, och med dera en styrka af 400 man. De Vitalie- 
bröder, som derefter anträfi^ades på ön, miste lifvet. Den Preus- 
siska hären qvarlemnade blott 200 man, med 100 hästar, såsom 
besättning på ön, hela den öfriga styrkan återvände snart hem. 

Naturligtvis blef underrättelsen om Gotlands eröfring af 
grannstaterna emottagen med blandade känslor. Till och med hos 
de Vendiska städerna ansåg sig Högmästaren behöfva ursäkta 
sig, för det han företagit expeditionen utan deras vetskap. Han 
hade, lät han sina sändebud säga vid Hansedagen, måst gå till 
väga med sådan tysthet, på det icke Vitaliebröderna måtte 
kunna samla sig från andra håll***). 

Drottning Margareta var den, som med största skäl kunde 
känna sig sårad af Högmästarens åtgärd. Gotland hörde onek- 
ligen till hennes riken, hon hade nyss erbjudit sitt biträde till 
sjöröfveriets hämmande och derpå blott erhållit ett undvikande 
svar, sjöröfvarne hade väl biifvit tvungna att lemna Gotland, 
fflen dermed också likasom anvisade att hålla sig skadeslösa 
på hennes bekostnad. Emellertid var hon ännu icke i den 



*) Tryckt efter det i Königsberg förvarade originalet, af Voigt, Codex dipl. 

Pru88. V: 139-141. 
**) Diarium Minoritarum Visbyensium i Ser. rer. Suec. I: 35 säger »in festo 

pascbae.» 
***) Voigt, Geseh. Preussens VI: 112. 



XXIV 

ställning, att hon knnde öppet visa något missnöje. Hennes 
Svenska hufvudstad hade ännu till en del Preussisk besättning, 
flera af de Finska slotten innehades af hennes fiende, Knut 
Boson, Vitaliebröderna hade redan en längre tid haft sitt till- 
håll i Bottniska viken, der sannolikt flera punkter af dem 
blifvit befästade, och Sven Sture begaf sig, fördrifven från 
Gotland, dit, förenade sig med en mängd af Vitaliebröderna, 
deribland Arendt Styke, och satte sig i besittning af slotten 
Gaddaborg i Gestrik land*), Faxeholm i Helsingland **), Styres- 
holm i Ångermanland och Krytzborg i Österbotten, så att han 

rt 

beherrskade hela det Svenska Norrland och Österbotten. 

Det återstod således ännu mycket att göra, innan man 
kunde anse sjöfarten betryggad. Ilanseaterna beslöto också en 
ny utrustning; vid det möte de höllo i Ltibeck, kort efter Got- 
lands intagande, d. 12 April 1398***). På det förenämnda mötet 
i Köpenhamn d. 28 Aug. förbundo sig sedan Hanseaterna med 
Drottningen till sjöröfveriets utrotande, och lofvade följande vår 
att till hennes förfogande ställa 3 större och 3 smärre skepp, 
med välrustad besättning och några kanoner, eller i annat fall 
utsända en dubbelt så stor eskader på egen hand f). 

Det var måhända till en del i följd af det biträde Drottningen 
erhöll af Hanseaterna, som hon så hastigt lyckades återställa 
ordningen i Finnland och Norrland. Med Sven Sture och hans 
medhjelpare ingicks på Almarstäk d. 10 Oct. 1398 en öfverens- 
kommelse af innehåll, att de skulle å bestämda dagar öfver- 
lemna de trenne slott, som de innehade vid Bottniska viken, — 



*) Gaddaborg omtalaa i ett dokument af d. 15 Jan. 1432, utfärdadt vid lands- 
ting i Gefle, då Hans Kröpelin emottog Gestrikland, angående ön Gaddö i 
Walbo socken, hvilken tillhört Upsala domkyrka, men fogdarne innehaft 
»aeae sidhan Gaddaborgh som ther oppa bygdh war, war affbrutin, thet aer 
widh ett aar och thraetighi eller swa måtto». Nämnden intygade, att 
godset legat under domkyrkan »alth thii thaes ath rikesins fiaenda Gadda- 
borgh ther oppa bygdho, hwilkit hws eigh laengir stodh een ij thwo aar 
eller thry». Slottet beherrskade vägen mellan Kopparberget och Gefle. 

**) Sven Stures skuldbref a 2000 mark tUl Arendt Styke, som får rätt att 
behålla fästet Faxaholm i pant, om Sture dör innan summan är betald, 
dat. d. 23 Maj 1398, tryckt i Widmarks Beskrifning öfver Helsingland, 
DeL I, 8. 90. 

"*) Suhm, Hist. af Danmark, XIV: 438. 

f) Suhm, XIV: 448. 



XXV 

det sista skulle uppgifvas d. 20 Åpril 1399, — och under 
tiden skulle de hålla fred ej hlott med de tre rikena, utan ock 
med deras vänner, den Preussiska och den Lifländska Orden 
samt Hansestäderna. Stilleståndets fortfarande skulle derefter 
bero pä 8 veckors uppsägning. Flera förnäma män gingo i 
borgen för öfverenskommelsens hållande*). 

Vid samma tid, och troligen på samma vilkor, under- 
kastade sig äfven Knut Boson, h vilken dock redan på hösten 
1398 måst uppgifva Åbo slott. (N:o 25) Flera af Vitalie- 
brödernas anförare stannade sedan qvar i Sverige, och så väl 
Sven Sture, som Arendt Styke och Otte van Peccatel, hvilken 
sistnämnde ej deltagit i de sista oroligheterna, användes i vigtiga 
einbeten. Drottningens foglighet, som stod i skarp kontrast 
niot den grymma rättvisa, som Hanseaterna plägade skipa, 
vann äfven deras godkännande vid cougressen i Nyköping på 
Kalster d. 8 Sept. 1399. De sjöröfvare, som Drottningen tagit 
till sig, erhöllo dervid försäkran om ett års fred äfven från 
städernas sida, med vilkor att hålla sig stilla, och på 6 veckors 
ömsesidig uppsägelse; men för Arendt Styke, den mest fruktade 
af dem alla, bestämdes uppsägelstiden till dubbelt. Dock skulle 
Drottningen af dem taga borgen, och på förhand underrättas, 
om någon stad ville uppsäga freden med någon af dem, hon 
lemnat tillflykt**) 

Både Hanseatiska och Skandinaviska skepp hade våren och 
sommaren 1399 i olika rigtningar genomkorsat Östersjön, utan 
att finna några fiender af betydenhet***), och sjöfarten på 
Östersjön kunde från den tiden anses så trygg, att några sär- 
skilda försigtighetsmått ej vidare behöfdes. Wismar och Ro- 
stock förlikte sig med Drottningen d. 29 Sept. 1399, och den 
långvariga fejden med Albrekt var dermed slutad. 



*) Sahm XIV: 452—457. Originalet finnes ännn qvar i Danska Geh. Ar- 
kivet. Emedan Gaddaborg deri ej namnes, är troligt, att det redan var af 
Drottningens krigsfolk eröfradt. 

*) Suhm, XIV: 472. 

*) Voigt, Die Vitalienbriider, i Raumers Hist. Taschenbach 1841, s. 89. 



XXVI 



Förhandlingar och strider om besittningen af Gotland, 

1398—1408. 

Eröfiingen af Gotland blef for Conrad af Jungingen och 
hans orden en anledning till mycket obehag och kostnader, 
så mycket kännbarare som ön var så utsugen, att den icke 
lemnade någon synnerlig afkastning. 

Den första svårigheten var uppgörelsen med K. Albrekt. 
Både han och Hertig Johan komrao på hösten 1398, ridande 
till Danzig, hade ett sammanträde med Högmästaren och for- 
drade, att han skulle utan vidare återställa ön till dem, och 
således äfven efterskänka kostnaden för sjöröfvarnes fördrifvande. 
På ett sådant förslag kunde naturligtvis Högmästaren ej ingå, 
sjöröfveriet skulle i sådant fall kunna blifva värre än förut, 
och Albrekt få krig med Drottningen*). Men sedan Albrekt 
återkommit hem, väckte han genom den förenämnde rådmannen 
i Danzig, Herman von der Halle, förslag, att han mot en 
summa af 10,000 Engelska nobler skulle under förpantnings- 
rätt afstå sina rättigheter till Tyska Orden, 

Högmästaren svarade på detta förslag med ett bref, hvari 
han meddelade sina vilkor, till hvilkas beskaffenhet kan slutas 
af det som följer**); om dessa antoges, kunde Albrekt sända 
ombud till Danzig, för att derifrån resa öfver till Gotland och 
högtidligen öfverlemna landet, samt sedan vid återkomsten 
aflemna konungens afträdelseakt. Man synes snart hafva kommit 
öfverens om hufvudsaken; men på Högmästarens fordran, att ej 
blott K. x\lbrekts slägtingar, utan ock hans städer skulle besegla 



*) Den förut åberopade berättelsen om Gotlands eröfring, Voigt, Cod. dipl. 
Prnss. V: 136. 

**) Högraästarens bref, dat. an der mittwochen noch Elizabeth (d. 20 No v.) 
1398, tryckt i Voigt. Cod. dipl. Prnss. VI: 76. nämner blott den summa, som 
Albrekt begärt; de af Högmästaren dervid fogade vilkor hade varit skrifna 
på »en vsgesneden notteln»>, d. v. s. på ett blad, hvilket för att bestyrka 
dess identitet, hade blifvit å ena kanten skuret i våglinier eller vinklar, 
motsvarande sådana på ett annat exemplar af samma skrift, som utgifvaren 
behöll. 



XXVII 

forpantningsbrefvet, ville denne icke gå in*); och ännu mindre 
kunde Högmästaren bifalla Albrekts begäran att få ett »qvitto- 
bref» eller afsägelse å alla anspråk på ersättning tor den skada 
hans krigsfolk och städer under kriget tillfogat de Preussiska 
städerna; Tyska orden kunde icke afsäga sig ersättning för 
skador, som den ej lidit, och de 20,000 nobler, som man begärt, 
galde blott utrustningarne för sjöröfvames fördrifvande **). 
Albrekt lät väl förljuda, att han skulle klaga för furstar och 
herrar, men var uppenbart otålig att få de penningar, som 
väntade honom, om han icke sköte tillfället ifrån sig. Han 
fogade sig derföré efter Högmästarens önskningar, då pen- 
flingarae kommo. 

Genom ett dokument, dateradt slottet Ziwan, vid n.v. staden 
Schwaan i Meklenburg, d. 25 Maj 1399, erkände K. Albrekt 
och Hertig Johan, att de mot en summa af 10,000 Engelska 
nobler***), som de redan uppburit i Wismar, till Tyska orden 
pantsatt Gotland med Wisby, och om de sjelfva eller någon 
af deras arfvingar skulle vilja igenlösa landet, skulle de utom 
denna summa erlägga 20,000 nobler såsom ersättning för det 
Orden befriat det från sjöröfvame, hvilka, som det heter, emot 
båda furstarnes vetskap och vilja f) helt och hållet gjort sig 
till herrar öfver både landet och staden; i öfrigt skulle vid 
igenlösningen de kostnader för befästningar och annat, som 
Orden kunde hafva haft för ön, ersättas; i händelse någon 
sökte med våld tränga orden från besittningen af ön, skulle 
både K. Albrekt och Hertigen med all sin magt och personligen 
understödja Orden, samt igen lösningsrätten i annan händelse 
vara förfallen. Ej mindre än 60 riddare och väpnare, af hvilka 



*) Högmästarens bref »am dinstag nach epiphanie domini (d. 8 Jan.) 1399. 
Anf. st. VI: 81. 

**) Densammes bref, dat. am Sontag Judica (d. 16 Mars) 1399, Anf. st. VI: 85. 

**) En Engelsk nobel var ett guldmynt, som motsvarade 6 shillings 8 
pence. 

t) Härvid kan anmärkas, att Hertig Johan d. 24 Febr. 1398, således icke 
3 veckor för Preussarnes ankomst, till Wisby stad kunnat pantsätta 8 af 
de närmast intill staden belägna socknarnc. Strelow, Cronica Gothilanclornm, 
Den Guthilandiske Cronica. Khvn 1633, s. 187, 188. 






XXVIII 

flera varit med K. Albrekt i Sverige, beseglade handlingen och 
förbundo sig att med sina herrar hålla alla dess artiklar*). 

Förhållandet mellan de Skandinaviska rikena och den Tyska 
orden hade hittills varit fredligt, oaktadt enskilda tvister öfver 
uppbringade fartyg och strandadt gods, hvari äfven ärkebiskopen 
i Lund var invecklad fN:o 26)**). Man hade under de sista 
åren pjort hvarannan bistånd att rensa Östersjön från sjöröfvarne, 
och en formlig fredstraktat, som tillika innehöll en bekräftelse 
å de Preussiska Hansestädernas gamla rättigheter, var redan 
afslutad vid samma tillfälle, då aftalet skedde om Stockholms 
utrymmande d. 1 Sept. 1398, och det Skandinaviska exemplaret 
deraf är under samma dato utfardadt. Men den motsvarande rati- 
fikationen från Tyska ordens sida förutsatte åtskilliga för- 
beredande åtgärder, emedan både de Preussiska och Lifländska 
ordensherrarne skulle besegla densamma, och den blef derföre 
ej färdig förr än den 24 Juni 1399. Ställningen hade nu för- 
ändrat sig. Det aftal, som Högmästaren nyss ingått med 
Albrekt, var mera förnärmande för Drottningen, än den hemliga 
eröfringen af Gotland, och hon hade nu mera ingen motstån- 
dare inom de tre rikena att frukta. Det är derföre säkert icke 
blott en tillfällighet, att traktaten aldrig blifvit utvexlad, ehuru 
båda exemplaren hafva den form, som af sådana dokumenter 
fordrades ***). 

Anledningen är så mycket tydligare, som Drottningen kort 
derefter började framställa sin fordran, att Gotland skulle till 



•) Voigt, Cod. dipl. Priiss. V: 149 — 154. Traktaten finnes äfven tryckt i 
Fryxells Handl. rör. Sveriges Hist. ur uti. arkiver. Del. I, ss. 43 — 50. 

••) Jfr Hiibertz, Aktstykker til Bornholms Historie, 1327—1621, Kiöbenh. 
1852, ss. 3-— 10, hvnraf synes, att det åberopade brefvet af ärkekiskop 
Jakob måste tillhöra tiden emellan 1393 och 1398, emedan den deruti i förbi- 
gående omrörda tvisten om ett Arnold Dukers skepp, som strandat på 
Bornholm, och hvarifrän en del af godset blifvit fördt tiU ärkebiskopens 
slott Hammershus, under det förstnämnda året uppkommit och blifvit för- 
likt vid congressen i Köpenhamn 1398. 

) Det Skandinaviska exemplaret linnes ännu, med nästan alla sina sigiller, i 
Danska 6eh. Arkivet, liknsom det Preussiska i Königsbergska 6eh. Arkivet. 
Det förra är tyckt uti Suhm, Hist. af Danmark, XIV: 648, det senare i 
Voigt, Cod. dipl. Pruss. V: 146. Den Preussiska traktaten, dat. Marien- 
burg, finnes till och med i två exemplar, det ena sannolikt kasseradt der- 
före, att några namn blifvit uteglömda. Det är detta som är tryckt i 
Kotzebue's Gesch. Preussens III, 326. Jfr. Voigt, Gesch. Preussens, VI: 128. 



*** 



henne återställas. Hon afsände för detta ändamål sin kansler *) 
med bref till Högmästaren om hösten 1399. Svaret, dateradt 
d. 25 Oct, var mycket höfligt, men undvikande; han hade öfver- 
lagt derom med sitt Råd, men måste i första rummet underrätta 
sin fångesman, K. Albrekt. £tt bref till denne utfärdades också 
samma dag, hvarjemte Drottningens skrifvelse honom med- 
delades, med an maning, att, enligt sin förbindelse, försvara 
Ordens rätt, och erinran, att om han det ej gjorde. Hög- 
mästaren vore oförhindrad att efter ett års förlopp med Gotr- 
land förfara efter omständigheterna **). 

Drottningen lät icke nöja sig med K. Albrekts undvikande 
svar, hvilket blifvit henne meddeladt, ehuru Högmästaren sjelf 
fannit det otillfredsställande***), utan hon begärde, att Hög- 
mästaren skulle sända ombud till henne vid pnsktiden följande 
år, 1400. 

Högmästaren försäkrade i sitt svar om sin och sin ordens 
vänliga sinnesstämning mot både Drottningen och hennes foster- 
son, likasom att afsigten med Gotlands besättande blott varit 
att derigenom befordra köpmännens och hennes rikens bästa; 
men den begärda beskickningen kunde ej komma så hastigt, 
som hon önskat, emedan hans ordeus-komthurer nu voro på 
ett krigståg mot hedningarne i Litthauen, och han dessutom å 
nyo ville meddela sig med konung Albrekt. Gross-komthuren, 
till hvilken Drottningen äfven skrifvit, svarade samtidigt och 
bad henne ursäkta uppskofvet. K. Albrekt fick deremot ett 
mindre vänligt bref från Högmästaren, med anledning af sina 
undflykter f). 

Underhandlingen fortgick länge utan egentligt resultat, 
emedan Högmästaren alltid sköt Albrekt för sig, och denne 



*) Namnet är ej utsatt i Högmästarens nedan anförda bref. I Molbech, 
Dansk. Hist. Tidskr. I, s. 281 nppgifves, att väpnaren Jens Svendson 
Bry ms varit i.ansler år 1396, och ännu 1408. 

**) Högmästaren' bref, dat. Sonnabunde vor Simonis et Jude 1399, Voigt, 
God. dipl. Pruss. VI: 92, 93. 

*") Högmästarens bref, dat. am S. Cecilientage (d. 22 Nov.) 1399, åberopadt 
af N oigl, Gescb. Preuss. VI: 177. 
i) Alla tre bref ven, dat. an der Mitwoche nach Scolaslice virg. (d. 11 Febr.) 
1400. Voigt, God. VI: 96 - 98. 



blott svarade undvikande, i obestämda ordalag om skiljedomare 
bland furstar och herrar o. s. v. Drottningens rätt till Gotland 
kunde väl Högmästaren aldrig förneka, men han ville hafva er- 
sättning för de kostnader, som Orden gjort *). Han skref det 
ena brefvet efter det andra ej blott till K. Albrekt och Drott- 
ningen **), som äfven sände flera diplomatiska ombud till 
Preussen, utan han anmodade äfven Hertig Johan, Wismar, 
Rostock och de öfriga ftirbundna städerna att söka förmå K. 
Albrekt fullgöra sina förbindelser. Till Drottningen skref han 
och bad, att hon icke skulle förhasta sig, utan för sakens upp- 
görande hålla ett sammanträde med K. Albrekt, såsom denne 
sjelf föreslagit ***). Ett sådant möte blef efter någon skrift- 
vexling utsatt att hållas i Sept. 1401, (eller vid den tid, 
Hanseaterna för sillfisket alltid sände en mängd fartyg 
viken vid Skanör) emedan deras deltagande synes vant pa- 
räknadt. Sjelf va sammanträdet lärer hafva egt rum i Lund d. 
8 Sept., å hvilken dag Hanseaterna der uppsatt en sin recess f). 
Drottningen, K. Erik, jemte hertigarne af Slesvig och Stolpe 
voro der närvarande, men K. Albrekt, ehuru genom bref af 
HögmästareiJ kallad, hade i stället att sända ombud,, blott 
skrifvit ett brel till Högmästaren med den begäran, »att man 
icke måtte beröfva honom sitt arf», hvarföre han ock sedan fick 
uppbära skarpa förebråelser af Högmästaren. 

De nyssnämnda hertigarne hade ej blott på congressen, 
utan äfven skriftligen, uppmanat Högmästaren att gifva efter, 
och hotade att i annat fall göra gemensam sak med Drott- 



*) Högmästarens bref till Drottningen d. 1 Ang. 1400, afsändt med Gros- 
schafnern i Marienburg, Johan Thiergarten, Voigt, Cod. VI: 102, jfr ly^ 
I svaret säges Drottningen om Gotland hafva erinrat: »wy das is erplich 
czu der öronen cza Denemarkt gehoren»>. Högmästaren t. Albrekt d. ^ 
Oct. 1400. Anf. st. s. 103. 

•*) I Voigts Cod. dipl. Pruss. äro 25 bref intagna, som utgått från Hög- 
miistaren i detta ärende före hösten 1403, då fiendtligheterna utbröto. 

"**) Högraästarens bref tiU Drottningen, dat. am dienstage nach Judica (d. *-^ 
Mars) 1401, som redogör för hans bemödanden hos Albrekt, omtalar äfven, 
huru Drottningens kansler för denna fråga åter varit i Preussen vid Mar- 
tini, (d. 11 Nov. 1400) Voigt, Cod. dipl. Pruss. VI: 121. 

f ) Den finnes i Lethraborgska handskriften, en copia i Danska Geh. Ar- 
kivet. 



XXXI 

Dingen*). Högniästaren sade sig redan frukta, att hans Orden 
skulle få krig om Gotland**). Drottningen började efter den 
fruktlösa congressen visa sig otålig. Hon begärde, att Bög- 
mästarens ombud skulle å nyo möta henne i Kalmar den 1 
November samma år, f()r att lemua slutligt svar; men synes 
liafva gifvit efter för Högiiiästarens föreställning, att tiden vore 
för knapp och årstiden lade hinder i vägen, samt bifallit hans 
begäran om anstånd till den 1 Maj följande år, på det han 
måtte ytterligare kunna uppmana sin hufvudman att uppgöra 
saken ***). 

Emedan Högmästaren, då annat ej hjolpte, äfven ville 
söka, bemedling af de Wendiska städerna, hvilka hade utsatt 
ett möte eller s. k. llansedag till pingst eller medlet af Maj f), 
blef den ifrågavarande congressen ytterligai-e uppskjuten, hvar- 
till äfven synes hafVa bidragit, att under tiden en bedragare 
uppträdt i Preussen, som föregaf sig vara Drottning Margaretas 
son, K. Olof, och hon med anledning häraf kunnat vänta något 
obehag, helst han af Norska sjöfarande, som besökte Preussen, 
blifvit ansedd för den verkliga konungen, och tron derpå lätt 
kunde utbreda sig, likasom man finneratt den efteiät har i Norge 
och dess lydläuder länge fortfarit. Det var åtminstone sanno- 
likt af denna anledning, som Drottningen våren 1402 sände en 
af sina förnämsta Danska herrar, Folraar Jakobsson (Lunge) 
på en beskickning till Preussen ff); ty det var just i hans 
armar, som K. Olof år 1387 hade aflidit på Falsterbo slott. 
Vid dennes återkomst uppsattes på Sölvesborg, der Drottningen 



') Högmästareus svar till Hertigarne, (lat. d. 20 Oct. 1401. Voigt, Cod. 
VI: 125. 

*') Högmäatarens bref till K. Albrekt, dat, »mitwoche nach aller heiligen 
tage» (d. 2 No v.) 1401 till Wismar och Rostock s. d. Voigt, Cod. dipl. 
Prusa. VI: 126, 127. 

***) Högmästarens bref, dat. am donerstage noch Luce ewang. (d. 20 Oct.) 
1401, hvari föreslås, att hans egna ombud vid utsatt tid skulle vara på 
Gotland, och Drottningens på Öland. Anf. st. s. 124. 

t) Högmästarens bref till K. Albrekt, dat. in der Mitwoche noch sente Jörgen 
tage (d. 26 April) 1402, — till Margareta, dat. am achte tage des heil. 
Leichnams tage (d. 1 Juni) s. å. Voigt, Cod. VI: 1^3, 136. 

T-1) Högmästarens bref d. 1 Juni 1402, innehållande svar pä Drottningens bref. 
ankommet med herr Volmar Jacobsson. 



XXXII 

och K. Erik den tiden befunno sig*), d. 17 Juni en skrifvelse, 
som beseglades af 12 Danska och Svenska herrar, och hvari 
efter utförlig redogörelse för hvilka personer, som varit när- 
varande vid K. Olofs död, hur hans lik blifvit balsameradt och 
med obetäckt ansigte utställdt till allmänt åskådande o. s. v. 
man af Högtnästaren, Orden och städerna i Preussen fordrar, 
att de skulle till den förenämnde riddaren Folmar Jakobsson 
och Wolf Wolflam, borgmästare i Stralsund, utlemna den be- 
dragare, som så mycket beljugit och hånat deras Drottning och 
dem sjelfva**). Ombuden voro tydligen valda med afseende 
på det vitsord dem borde kunna gifvas, ty ehuru Wolf Wol- 
flam icke varit närvarande vid K. Olofs död, hade han nyss 
förut varit höfvidsinan på de Skånska slotten, och kunde alltså 
hafva personligen känt honom samt ega säker kunskap om 
de närmare omständigheterna vid hans död. 

Också synes Högmästaren icke hafva ansett sig knnna 
göra några svårigheter mot ofvannamnde begäran. Han ski-ef 
d. 21 Juli till Drottningen, att Herr Folmar och Wolflam med- 
fört hennes bref och budskap, några ordensbröder och ombud 
för de äldsta städerna skulle, säger han, kunna infinna sig i 
Kalmar, några dagar efter den förut utsatta tiden och medföra 
»den man som kallar sig konung af Danmark», och han begär 
pass för de förra, men icke för den sistnämnde***). 

Mötet egde sedan rum, men troligen först längre fram i 
Augusti. Det bivistades af ombud från Liibeck och Hamburg. 
Drottningen förklarade sig väl till dessa städer kunna hänsk3ata 
frågan om Wisby; men hvad sjelfva Gotland anginge, vore det 
henne tvärt emot fördraget med våld fråntaget, och hon fordrade 



") Åtminstone voro de der d. 23 Juni, då de gemensamt utfärdat ett bytes- 
bref med Skovkloster på Seland. Molbech o. Petersen s. 156. Det är ock 
föga rimligt, att så många rådsherrar skulle varit samlade på detta från 
de stora vägarna aflägsna ställe, om ej Drottningen varit närvarande. Af 
Svenskar hafva, Thure Bengtsson, Algot Magnusson, Erik Ummereyse, 
Gustaf Leksson och Jöns Laurensson beseglat det här ofvan omtalta brefvet 
till Preussiska Orden. 

*) Originalet med sina sigiller finnes ännu i K. Geh. Arkivet i Königsberg. 
Tryckt af Voigt, God. dipl. Pruss. V: 172. 

') Högmästarens bref till Drottningen, dat. freytage vor Marie Magdalene. 
Voigt, God. dipl. Pruss. V: 141. 



XXXIII 

ovillkorligen dess återlemnande *). Den nyssnämnde bedragaren 
blef vid mötet öfverlemnad till Drottningen, utan att, så vidt 
man vet, något förbehåll dervid var gjordt**), och fick utstå 
sitt straff änder höstmarknaden å landtungan vid Falsterbo, 
således i närheten af den plats, der den verklige K. Olof 15 
år förat aflidit. 

Utsigterna till ett krig blefvo efter congressen i Kalmar 
så hotande, att Rådet i Liibeck genast, sedan deras ombud 
hemkommit, skref till Eögmästaren, för att tillstyrka efter- 
gifvenhet, från hans sida***). Drottningen hade nemligen 
öfverenskommit med de Preussiska sändebuden, att de skulle 
hiiugsL henne Högmästarens svar på hennes ultimatum, före 
Jen 29 Sept. s. å. då de åter skulle möta henne, i Skåne. Det 
lyckades emellertid Högmästaren att utverka uppskof till mid- 
sommar följande år, då en stor kongress å nyo skulle hållas i 
Kalmar, dit ombud från Liibeck, Hamburg och Stralsund, hvilka 
städer, på Högmästarens begäran, äfven under tiden sökt in- 
verka på Albrekt, skulle infinna sigf). Men nya undflykter 
från Albrekts sida föranledde å nyo ett uppskof till omkring 
medlet af Augusti, då de Hanseatiska sändebuden åter voro 
så mangran nt samlade, att de från Kalmar kunde datera en 



*) H^mästaren till K. Albrekt an der mitwoche nach Bartolomei (d. 30 Aug.) 
14(fe, Voigt. VI: 143. 

**) De Engelska Sändebuden skrifva i ett bref till Hemliga Rådet, dat. Helsiiijc 
borg d. 2 Nov. 1402, att de ankommit d. 25 Juli, men ej kunnat träÄa 
Drottningen förr än d. 10 Oct., emedan hon i »en aflägsen del af Sverige» 
underhandlat med Preussarn e om den falske konungens »ntlemnande och 
bränning». Royal and Historical Letters during the reign of Henry the IV, 
Publ. by Hingestone Vol. I. p. 117. Detta är så vidt vi veta det enda 
stäUe i de samtidiga berättelserna, som ens häntyder på att bedragaren 
haft lejd eller att Högmästaren lagt sig ut för honom. Härigenom för- 
falla, synes oss, flera nyare författares yttranden, hvilka kasta en något 
tvetydig dager både på Margareta och Högmästaren. Dylika företeelser äro 
icke så ovanliga, att man nödvändigt behöfver förutsätta djupt anlagda 
planer till deras förklaring. 

•") Rådet i Liibeck tiU Högmästaren d. 1 Sept. 1402. Voigt, Cod. V: 176. 

f) Högmästaren till Liibeck am sonnabende nach des heil. Leichnams tage 
(d. 16 Juni) 1403; till Drottning Margareta, dat. an der mittwoche Petri 
et PauU (d. 4 Juli) s. å., Voigt, Cod. VL 161, 162. 

Bidr, t. 8kand. Bist. II. ^ 



XXXIV 

recess i deras egna angelägenheter d. 24 Aug. 1403*). Mötet 
blef i hufvudsaken utan resultat. Högmästaren vidhöll sin 
åsigt, att han icke kunde afträda Gotland till någon annan än 
den, af hvilken han emottagit det. Men Drottningen förklarade, 
att hon icke lemnade längre anstånd än till den 11 Nov.**) 
och som följden visade, var hennes tålamod nu mera uttömdt 
Högmästaren sände i September en ny beskickning till Drott- 
ningen ***) och fortfor att genom bref och de nyssnämnda Hanse- 
städerna Rostock och Wismar uppmana Albrekt att allvarligare 
än hittills lägga saken på hjertat, men, som man lätt kände 
förutse, då det var fråga om att återbetala de erhållna pen- 
nincrarne, blef Albrekt lika omedgörlig som förut, och, enligt 
dylika afsatta furstars vanliga natur, var han icke en gång 
benägen att uppoffra sina anspråk, då Högmästaren slutligen 
lät honom förstå, att det egentligen icke kom an på pen- 
ningarne t). 

Drottning Margareta hade derföre på förhand en krigs- 
styrka i beredskap, som då tideu var ute, skulle taga Gotland 
i besittning. 

Ehuru Högmästaren i bref till Albrekt framhållit Drott- 
ningens hotelse, tyckes han icke hafva väntat, att den så hastigt 
skulle verkställas. Den styrka, som Tyska orden efter er- 
öfringen qvarlemnat på Gotland, hade sedan fruktan för Yitalie- 
bröderna upphört blifvit minskad till 85 väpnare, och då Hög- 
mästaren vintern 1400 — 1401 sökte förmå innebyggarne att 
bevilja tillräckliga medel till dess underhåll, hade dessa till en 
början icke velat anslå mer än 500 mark silfver, hvarmed 
enligt commendantens beräkning icke mer än 20 väpnare skulle 

*) Ben finnes i furenämnda Lethraborgska handskrift; en copia i Danska 6eh. 
Arkivet. 

**) Högmästaren tiU K. Albrekt samt Wismar och Rostock am donrstage vor 
Michaelis (d. 27 Sept.) 1403. Voigt, VI- IGC, 167: jfr bref vet till fogden 
på Gotland och rådet i Wisby, anf. st. s. 187. 

*••) Högmästaren till Drottning Margareta dat. am tage Michaelis (d. 29 Sept) 
1403. Hans sändebud hade träffat Drottningen på »Stekeburgi», och fatt 
tillsägelse helsa honom, att om han ännu skulle besinna si^ på ett annat 
svar, skulle han skrifva på Helsingborg eller Kalmar. På återvägen hade 
de af motvind blifvit hindrade att besöka K. Albrekt. Voigt, Cod. VI: 168. 

f ) Högmästarens nedan anförda bref till Drottningen af d. 29 Mara 1406. 



XXXV 

kunna onderhålias. V^äl hude Högmästaren sedan i bref af d. 
23 Mars 1401 till Wisby borgerskap samt prostar, domare och 
menigheten på Gotland uppmanat dem till större uppoffringar, 
så att hela den uppgifna styrkan skulle kunna bibehållas*), 
men sedan på våren 1403 med anledning af innebyggarnes en- 
trägna begäran om lindring tillåtit den dåvarande besättningens 
minskning**). Dock hade Högmästaren, sedan hans sändebud 
hemkommit från det sista mötet i Kalmar, underrättat commen- 
danten och magistraten i Wisby om Drottningens beslut, att 
icke lemna längre anstånd än till den 11 November, och be- 
fallt dem vara på sin vakt samt äfven uppmana borgare och 
bönder att taga sig till vara***). Men på en varning i så 
aiiiDäona ordalag kunde icke några betydande försvarsanstalter 
påräknas, och det är alltså temligen säkert, att det motstånd, 
som på landsbygden kunde göras emot ett anfall, icke var 
synnerligen kraftigt. 

Drottningens utrustning har förmodligen utgått från Kalmar, 
der x\braham Brodersson, hvilken namnes såsom en hufvudman 
för densamma, den tiden var ståthållare. Den egentliga befäl- 
hafVaren synes hafva varit riddaren Algot Magnusson (Sture), 
och dessutom deltogo, åtminstone senare, i expeditionen Otte 
^on Peccatel och Sven Sture, hvilka voro väl bekanta med 
^äi^det, samt flera af både den Svenska och Danska adeln, 
och hären namnes af samtida berättare såsom Svensk och 
Den ankom till Gotland vid medlet af November, och 



') Högmästarens bref, dnt. an der Mittwochen noch Judica 1401. Voigt, Cod. 
VI: 101. 

'*) Högmäat^arens bref till Wisby stad, palmsöndagen (den 8 April) 1408, ci- 
teradt af Voigt, Gesch. Preussens VI: 254. 

**) Voigt, Cod. diplom. Pruss. VI: 187. Högmästarens bref är utan öf v er- 
skrift och datum infördt i Registraturet, vid slutet af år 1403; men af 
inneh&llet synes lätt, att det måste varit utfärdadt ett par månader förut, 
Bumolikt redan i September. Uttrycken: »Also das die nnsern keynen 
Wengem ufczog an Ir gehaben mochten, wenne bis uf Sente Mertins tag 
»nest komende» visa för öfrigt, att Högmästaren orätt beskylde Drottningen 
för en försåtlig öfverrumpling. — 

I Voigts Cod. III: 179 o. ff. äro införda listor öfver utrustningar af 
krigsfolk »sände till Gotland år 1404», bvari förekommer straxt i början en 
trupp af 31 man, som skuUe sändas på ett år till fogden på Gotland och 
vara samlad i Danzig, färdig att afgå »off nllir heilgen abende (d. 31 Oct.). 
Att dömma af sammanhanget synes denna åtgärd höra till 1403. 



XXXVI 

använde de första månaderna ined uppbyggandet af tre skansar, 
af hvilka den förnämsta troligen var den vid Slite. Det enda 
motstånd, som omtalas hafva mött expeditionen, var vid för- 
söket att eröfra Wisby. Staden var omgifven af starka murar, 
och borgerskapet, der likasom i andra Hansestäder, tvifvels- 
utao vant att handtera vapen, så att den lilla Preussiska be- 
sättningen kände påräkna ett kraftigt bistånd. Staden belägra- 
des från den 25 Januari till den 22 Februari 1404, och en del 
af de belägrande hade redan lyckats att bestiga murarne, men 
de blefvo med förlust tillbak aslagna, bvarefter belägringen 
måste upphäfvas. 

Efter erhållen underrättelse om anfallet på Gotland, upp- 
fordrade Högraästaren gång efter annan K. Albrekt, att han 
enligt sin förbindelse skulle understödja Orden vid öns försvar. 
Afven städerna Rostock och Wismar samt tvenne af Albrekts 
rådsherrar blefvo anmodade att understödja dessa uppmaningar, 
men det blef alldeles fåfängt. Albrekt svarade, att han hade 
inga skepp och för hans krigsfolk vore det »obeqvämt»; han 
kunde dessutom ej nu umbära sina riddare och väpnare, emedan 
han hade fejd med hela Mark-Brandenburg *). 

Den Preussiska Orden måste således ensam försvara Got- 
land, och Conrad von Jungingen bedref rustningarne med så 
mycket större ifver, som han betraktade det som en hederssak 
för sin Orden, att icke låta Gotland med våld tagas ur sina 
händer. Det anbud, som den mycket ansedde borgmästaren i 
Stralsund Wulf Wulflam gjorde att bemedla saken, upptog 
han med likgiltighet**). Han hade redan långt förut under- 
rättat de Wendiska städerna, att han mellan påsk och pingst, 
d. v. s. från d. 30 Mars till d. 18 Maj, icke skulle tillåta någon 
tillförsel till Gotland ***), och man kan deraf sluta, att hans 

•) Högmästarens bref tiU Albrekt af den 29 Dec. 1403 visar, att ett bref 
redan förut afgått, Voigt Cod. VI: 185. Brefven till Rostock, Wismar samt 
riddarne Werner von Mohow (Axekow?) och Otte Vyregge (Veregge) af 
samma dag Anf. st. 186, 187. Voigt åberopar i Gescb. Preussens, VI 
260 ett bref tiU K. Albrekt af d. 6 Febr. 1404. 

**) Högmästarens bref an den Biirgermeister vom Sund, dat. torsd. före 
Reminiscere (d. 20 Febr.) 1404, citeradt af Voigt, Gesch. Preussens VI: 26i. 

••*) Bref, dat. donnerstage vor Purificatioais Marie (d. 31 Jan.) 1404. Voigt, 
Cod. dipl. Pruss. VI: 188. 



XXXVII 

afsigt var att med ett starkt slag kanna tillintetgöra fienden. 
Ej blott ridderskapet och städerna i Preussen, ntan äfven fri- 
böDderna måste deltaga i atrustningen. Hären synes hafva 
hlifvit ställd under befäl af Högmästarens broder Uirik von 
Joogingen och afgick i början af Mars, försedd med proviant 
f5r 8 veckor *). Dess styrka uppgifves af en samtida, i allmänhet 
välunderrättad person**) till 10,000 man, hvilket åtminstone visar, 
hvad föreställning man på Gotland gjorde sig om dess storlek. 
Den började efter ankomsten belägra träskansen vid Slite, 
men besättningen, som utgjordes af blott 150 man, försvarade 
8ig tappert och tillbakaslog tre särskilda stormningar, hvarvid 
Prenssaroe förlorade 700 man. De ansågo sig derföre böra 
&fstk från försöket, till dess den väntade förstärkningen an- 
kommit Denna afgick från Danzig och Balga, en ort belägen 
geot emot Pillau, d. 22 April och har förmodligen kort efteråt 
aDländt till G-otland. Hela den Preussiska hären ansågs nu 
åtgöra 15,000 eller 16,000 man***). Belägringen af Slite 

*) Voigt, Gesch. Preussens VI: 262 efter Elbings »Kriegsbuch». Huruvida 
Ulnk von Jiingingen hade ensam öfverbefalet, synes väl icke direkt nr 
handlingarne, men att han var den förnämsta bland de Preussiska befäl- 
hafvame, visar sig dels af stilleståndstraktaten (N:o 48) dels nf N:o 47. 

**) Petrus Lycke, då ärkedjeken i Roskild och använd i underhandlingarna 
med £ngland, sedan ärkebiskop i Lund, i bref till K. Henrik IV, den 2 
Oct. (1404) Royal a. historical Letters during the reign of Henry IV. Ed. 
Ijy Hingestone, Vol. I, p. 115. Stället torde, dii boken hos oss förmod- 
%n är sällsynt, förtjena att anföras: 

Pruceni Gotlandiam, in septimana Palmarum jam proximo prseterita 
oarigio intrantes, bastutam qnandam ligneam ibidem de novo per nostros 
ftdiiicatam, cnm decem miUibus armatorum obsidione cingebant; et in tri- 
bns aggressibus ad ipsam bnstutam centum quinquaginta de nostris in ea 
existentes ultra septingentos Prucenos cam eorum capitaneo, occideruut. 
Videntes autem residui se contra nostros cum tanta multitudine in nullo 
modo posse proficere, inde recesserunt, pro ampliore armatorum numero 
TersQs Pruciam transmittentes ; et sic demum ex abmpto reversi, ad ba- 
stutam praefatam sedecim millin armatorum cum machinis et maximis 
gunnis, iterum interfecta per nostros magna eorum multitudine, nondum 
per vim eam habere potuerunt; tandem tractatum erat inter eos utrobique, 
^nod nostri bastutam illam cum duabus aliis in Gotlandia, per nostros 
de novo sedificatis, igni succendere debebant, et cum rebus harnesiisqne 
snis ad propria remeare. 

***) Den förra uppgiften förekommer uti Diarium Miuorit. Visbyensium, Script. 
rer. Suec. I: I, 35. 

Den lista öfver andra utrustningen till Gotland, som finnes i Voigts 
Cod. VI: 182 — 184, visar icke på långt när så stor summa, som man 
efter Petrus Lyckes uppgift skulle vänta. 



xxxvm 

skans började nu å nyo, med tillfajelp af kxigsmachiner odi 
stora kanoner. Beskjutningen fortgick i 8 dagar, men som 
Preussarne började lida brist på krut*), gingo de in på ett 
stiilestånd, hvilket afslöts i lägret framför Slita skans d. 16 
Maj 1404, och skulle räcka till 3 veckor efter den nu före- 
stående pingsthögtiden, samt gälla ej blott för de trapper, som 
de Svenska och Danska befalhafvarne redan hade på Grotland, 
utan ock för dem, som under tiden kunde ankomma; Drott- 
ningen skulle under stilleståndet genom ett bad tillfrågas om 
sin vilja i afseende på Gotland och förhållandet till Tysk^ 
Orden; inom tre eller fyra dagar skulle det vid Slite upp- 
byggda slottet vara utrymdt, men alla bössor, blidor och sådana 
armborst, som voro utan strängar, qvarlemnas; all boskap, som 
fanns i slottet, skulle utdrifvas, för att till egarne återställas; 
vid soluppgången den 21 Maj skulle innehafvarne i grund ned- 
bränna slottet (N:o 46). 

Men det ingångna stilleståndet gick till ända, utan att 
något svar från Drottningen anländt. Hon hade under tiden 
velat till Gotland öfversända en ny och starkare här, som 
skulle afgå från Kalmar, men Preussiska flottan seglade vid 
underrättelsen derom dit, borttog en del och uppbrände de 
öfriga af de till transporten bestämda fartygen **). 

Under det den lilla Svensk-Danska hären sålunda var be- 
ro fvad utsigt på undsättning, upplågade kriget å nyo. D^^ 
synes egentligen hafva förts vid de båda öfriga föstena, ^f 
hvilka det ena kalladt »Goltborch», ännu den 27 Juni be- 
lägrades af de Preussiska städernas trupper (N:o 47), men måste 
följande dag gifva sig. Emellertid hade ytterligare försök till 
en fredlig uppgörelse å flera håll blifvit begynta. Redan den o 
April, då en Hansedag hölls i Lubeck, hade Kurt Leczow, 
ombud från Danzig, väckt fråga om bemedling från Hanse- 
städernas sida, genom den beskickning, som skulle infinna j>ig 



•) Voigt, Gesch. Preussens B. VJ: 261, förmodligen på grund af ett bref från 
Högmästaien tiU Lifländska Landmästaren, hvilket nyss förut åberopas, 
men hvars datum icke angifves. 

*') Jahrbiicber Johannes Lindenblatts- Königsb. 1828. 



xxxxx 

hos Drottniogen vid pingsttiden *). Men då samme Leczow 
sedan jemte eo sin medbroder Johan von Ptitten var på väg 
till Danmark, blefvo de såsom Preussiska undersåter tillfånga- 
tagna och insatta i tornet på Kalmar slott, hvarifrån de likväl 
fiogo tillfälle att sända ett bref till Ulrik von Jungingen, med 
uppmaning, att han sknlle skrifva till Abraham Brodersson om 
deras frigifvande, på tro och heder, på det de måtte sluta sig 
till de andra Hansestädernas ombud, hvilka redan voro i Dan- 
mark; älven Abraham Brodersson hade skrifvit till Ulrik von 
Jungingen och föreslagit ett stilleståud, hvarunder han borde 
sända två af sina riddare och två af städernas befäl till Drott- 
ningen (N:o 47). Intetdera af dessa förslag synes haft någon 
psiföljd. Man visste på Gotland redan, att Högmästaren sändt 
Iiuskomtharen af Danzig med flera ombud til] Drottningen, 
och af dem jemte de Wendiska städernas ombud var stille- 
ståndet tvifvelsutan redan till hufvudsaken afgjordt, då Drott- 
ningen befallde riddarne Folmar Jakobsson Lunge och Thomas 
von Vitzen att resa till Gotland, förmodligen i sällskap med 
de Hanseatiska medlarne och de Preussiska sändebuden, för att 
der med afseende på sakernas dåvarande ställning definitift 
oppgöra vilkoren för ett stillestånd. Det skedde i Wisby d. 
^ Juli genom en akt, utfärdad af de Preussiska komthurer, 
som anförde hären på Gotland, och den dervarande Preussiska 
fogden Johan von Tethvytz, samt en motsvarande förbindelse 
*^ de förenade rikenas ombud, att dera skaffa K. Eriks och 
Drottning Margaretas ratifikation, af lika lydelse med den före- 
nämnde akten. Stilleståndet skulle börja den 9 i samma manad 
och räcka till midsommar följande år; under tiden skulle ett 
^öte hållas i Skanör eller Kalmar, för att bilägga tvisten, och 
^fven om man dervid ej kunde komma öfverens, skulle dock 
^^^Heståndet fortfara, tills 6 veckor förflutit efter skedd upp- 
^ägoiog; de af båda parterna tagna fångar skulle hafva sin 
Whet till fredscongressen (N:o 48, 49) **). 

) Recessen, dat. fer. 3 post Qvasimodogeniti (d. 8 Apr.) 1404 Afckrift i 
I^aoska Geh. Arkivet ur Recess-samlingen på Lethraborg. 

' Om trenne af de skansar, som den Svenska och Danska hären uppbyggt 
pä Gotland, namnes ingenting i fördragen; men af Lindenblatts Jahr- 



Verkställigheten drog i denna pnnkt något länge ut på 
tiden. Vid Hansedagen i Marienburg d. 16 Oct. 1404, hvilken 
bivistades äfven af onabud från Rostock, Wismar och Ltibeck, 
klagades, att Drottningen ej hållit fördraget i afseende på fån- 
game*), men i bref till rådet i sistnämnda stad af d. 11 Nov. 
s. å. besvarar hon dess påminnelse dermed, att de redan voro 
hemsända till Preussen, och begär på samma gång underrättelse 
om utgången af rådets beskickning till Preussen. (N:o 50). 

De Wendiska städerna, hvilka torde hafva fruktat, att 
kriget å nyo skulle upplåga, sökte förmå Drottningen att enligt 
det nyss ingångna stilleståndsfördraget hålla en ny freds- 
congress med Högmästaren, och föreslogo, att det skulle ske i 
Skanör eller Falsterbo vid pingstiden, eller början af Juni 
1405. Hon förklarade sig dertill icke obenägen, men fann ej 
platsen rätt passande **). Troligen har det icke blifvit utaf ; 
men emellertid fortfor stilleståndet, ehuru det icke är bekant, 
att Drottningen ratificerat fördraget***). 

Hennes afsigt synes nu mera hafva varit att afbida till- 
fället, då hon kunde lyckas att sjelf med K. Albrekt träffa 
någon öfverenskommelse, emedan Högmästarens alla försök hit- 
tills varit fruktlösa, och han det oaktadt alltid hänvisade på 
K. Albrekts rätt. Med kännedom af dennes ständiga slöseri 

biicher. jemförda med Peter Lyckes ofvan anförda bref, synes det, att de 
redan delat Slite-skansens öde, och efter öfverensKommelse blifvit af be- 
siitlningarne utrymda och uppbrilnda. Stillestäiidsfjirdraget, N:o 48, är 
förut, men mycket felaktigt, aftrycl<i i Kotzebues Gesch. Preussens IH: 
320. 

*) Hanserecessen, dat. Marienburg, die S. Galli 1404. Afskr. i Dnnbka Gch. 
Arkivet, bland de från K. Geh. Arkivet i Königsberg meddelade handlingar 
till Danmarks äldre historia, hvilka äfven för det följande blifvit begagnade, 
i anseende pa förhr'ndlingame med Högmästaren. 

**) Liibecks bref till de Preussiska städerna, dat. tisd. eft. Judica (d. 7 Aprii) 
1405, hvarvid bifoga» ett Drottningens bref, dat. Helsingborg feria secunda 
post Letare (d. 30 Mars). Utom ofvannämnda fråga beröras deri ä^en 
helt kortllgen några andra, hvarom varit handladt med städemas orabnd i 
Wadstena förliden sommar. Det enda vi om mötet veta är, att K. Erik d. 
27 Juni 1404 i Wadstena utfärdat ett bref till Bergen, att Rostock och 
Wismar der skulle åtnjuta sina gamla handelsrättigheter. Dipl. Norv. V: 312. 

***) Emedan det Preussiska exemplaret finnes i Geh. Arkivet i Königsberg i 
stället för i Köpenhamn, men den i N:o 49 utlofvade ratifikationen pa 
föreuämnda ställe saknas, är det sannolikt, att den uteblifvit. 



XLI 

och deraf härflytande penningebehof, knnde hon piräkna bättre 
framgång, då hon icke hade något att fordra, utan i stället 
kände bjuda. Det lyckades också genom Drottningens nära 
förbindelse med Enkegrefvinnan Elisabeth af Holstein, K. Albrekts 
svägerska, att tillvägabringa öfverenskommeUe om ett samman- 
träde, hvilket utsattes att hållas i Flensborg d. 25 October*). 

Förhållandet mellan Högmästaren och Drottningen hade 
på sommaren blifvit vänligt. Hans sändebud hade blifvit af 
Drottningen mycket artigt emottagna, och hon hade erbjudit 
sin bemedling i den tvist, Högmästaren nu hade med Konungarne 
af England och Frankrike samt Hertigen af Holland. Man 
kom öfrerens, att ett nytt möte skulle framdeles hållas i 
£alfflar**), och emellertid sökte Högmästaren på alit sätt in- 
verka på Albrekt samt hotade honom slutligen genom en be- 
skickniDg i October 1405 med instämning för det Romerska 
riket. Albrekt yppade då, att han skulle hålla ett möte med 
Drottningen, men afböjde det ena sändebudet Johan van der 
Dolles anbud att dervid vara honom följaktig; när det andra 
sändebudet Albrekt Kothe komme tillbaka från Dordrecht, 
skalle han lemna svar*^). Drottningen deremot sände Jöns 
Andersson till Högmästaren, för att inbjuda honom till den 
Titsatta sammankomsten med Albrekt. Han svarade att de 
båda ombud, han nyss afsändt till konungen, skulle anmoda 
Liibeck, Rostock och Wismar att bivista mötet; K. Albrekt 
skalle, menade han, dervid försvara Tyska Ordens rättf). 

Mötet öppnades måhända först något senare än utsatt var 
och bi vistades af ombud ej blott frän Liibeck, Rostock och 
Wismar, utan äfven från Hamburg och Stralsund. Albrekt 
lät dervid förmå sig till eftergift. Han utfärdade en akt, dat. 
Flensborg d. 25 Nov. 1405, hvari han, såsom det heter, »af 



') Högmästarens bref till Drottning Margareta, dat. montage noch Luce 
ewangeliste (d. 19 Oct.) 1405, hvarest, efter Drottningens eget bref, säges, 
att mötet var utsatt till följande söndag. 

**) Högmästarens bref till Drottning Margareta, dat. d. 23 Juli 1405. 

"*) Högmästaren till Drottning Margareta af d. 8 Jan. 1406. 

f ) Högmästarens bref till Drottningen, montage noch Luce e\fang« (d. 19 OctJ 
1405. 



XLU 

synnerlig kärlek och vSnakap till sin frände Konung Erik», ti 
honom, hans afkomlingar och de tre rikena Sverige, Danmark 
och Norge afstår de anspråk han kunde ega på Gotland och 
Wisby, samt uppmanar Högmästaren, att till K. Erik och de 
tre rikena öfverlemna både landet och staden, samt att med 
konungen och rikenas råd närmare öfverenskomma derom. 
Hvarken den egentliga traktaten *) eller det exemplar, som 
var bestämdt för Högmästaren och hans orden (N:o 51), inne- 
håller ett ord, som tyder på någon ersättning; men det är af 
andra handlingar omisskännligt, att Albrekt betingat sig en ej 
obetydlig summa för sin medgörlighet, ehuru icke uttryckligen 
uppgifves, hvarken hvem det var som betalte eller hvarfor be- 
talningen egentligen skett. Ty samma dag, som afträdeise- 
akten utfärdades, har Albrekt fått en förskrifning, utfärdad af 
10 Danska och Svenska riddare, å 8000 Lilbska mark, hvilka 
skulle betalas före midsommar**). Ett qvittence finnes ännu 
i behåll å en summa acf 5000 mark, hvarför fem andra herrar 
stodo i borgen, och ett annat å 2000 mark, för hvilken summa 
de 10 Danska och Svenska herrar, som beseglat traktaten, 
voro borgesmän, och båda dessa betalningar skedde genom 
Drottniogens undersåter ***). (N:o 54, 55). Det är så mycket 
säkrare, att dessa penning-transactioner stodo i sammanhaog 
med förenämnda traktat, som Hertig Johan i bref till Hög- 
mästaren kort efter mötet uppgaf, att farbrodern afträdt Gotland 
mot en penningsumma f). Men som K. Albrekt vid samma 
tillfälle afgaf en särskild försäkran om ständig fred och vänskap 
med K. Erik, hans afkomlingar och efterträdare uti de Ue 
rikena och hertigdömet Slesvig, och således dermed afstod alla 
sina anspråk, är det ovisst, om hela det penningebelopp, h^n 
efter kongressen i Flensborg fick uppbära, ansågs blott gäll* 
Gotland. 



*) Tryckt uti Jahn, Danmarks Hist. under Unionskongerne, s» 530. 

**) Jfr Hammerich, Danmark under Unionstiden, s. 147. 
***) Märkligt är att dessa handlingar, N:o 52 55, finnas officielt vidimerade 
d. 1 Jan. 1437. Det har utan tvifvel skett på K. Eriks befallning ocö 
står i sammanhang med hans påstående, att han personligen var egare til 
Gotland. 

i) Högraästaren till Hertig Johan af Meklenburg, S. Priscille dag (d. 18 Jan. ) U06. 



xiiin 

Långt ifrån att enligt sin förpligtelse erbjuda Tyska Orden 
återbetalning af pantesumman, underlät Albrekt att iemna HOg- 
mästaren underrättelse om afträdelsen *). Då Drottningen mot 
slotet af år 1405 sände Danske väpnaren Martin Jönsson, med 
afskrifb af fördraget om Gotland, til) Högmästaren, förklarade 
derfSre denne, att han icke kunde gifva bestämdt svar; ban 
både deruti ingenting funnit, som betryggade hans Ordens 
rättigheter, och K. Albrekt hade alls icke låtit höra utaf sig; 
han ville veta, hvem som skulle ersätta Orden för dess ut>- 
^ft«r, och se innebyggarne betryggade för obehagliga följder af 
den trohet de visat, innan han kunde inlåta sig på frågan **). 

Drottningen sökte nu de Preussiska städemas bemedling 
ocb besvarade det hufvudsakliga inkastet med den invändning, 
att Högmästaren naturligtvis borde återfordra sina penningar 
af den som uppburit dem ; Högmästareu hade ju dessutom för- 
ut låtH förstå, att derom egentligen icke varit så mycket fråga. 
Dervid genmälde Högmästaren åter i bref af d. 29 Mars, att 
äetta yttrande blifvit täldt, medan han hoppades på det sättet 
bmma till rätta med Albrekt, och innan Drottningen låtit 
anfalla Gotland; han hade väntat, att Drottningen bättre 
sWle besinnat Ordens intresse; han visste ännu ej, af hvem 
hans Orden skulle få ersättning ; ty till Albrekt Rothe, som nu 
h«mbramit, hade K. Albrekt blott yttrat, att Högmästaren 
^äl af Drottningen vore underrättad om deras öfverenskommelse. 
^fflellertid lofvade han, att hans ombud för frågans afgörande 
SKöUe infinna sig hos Drottningen före medlet af Maj ***). Af 
^' Albrekt har Tyska Orden troligen aldrig fått någon er- 
sättning, och det synes som den ej ens blifvit honom affordrad. 
Han hade redan allt för tydligt visat, att det icke var hans 
% att godvilligt betala. 

Högmästaren gjorde sig väl icke säkert hopp, att saken 
^^oile så hastigt kunna afgöras, utan uppmanade Wisby borgare 

) Ännu så sent som d. 25 Maj skref Högmästaren till Wisby, att han af 
Albrekt icke hört någonting om afträdelsen. . 

^^ ' Högmästaren till Drottning Margareta, fred. efter epiphan. (d. 8 Jan.) 1406. 

) Städernas svar på Drottningens begäran, dat. d. 22 Mars 1406. — Hög- 
inästarens bref, dat. månd. efter Judica (d. 29 Mars) 1406. 



att rådgöra med laodfolket om uppbyggande af ett eller två 
fästen, der si väl de sjelfva, som hans trapper kunde finna 
skydd. Dock sände han vid utsatt tid den förenämnde Johan van 
der DoUe och Johan van Mersze till Danmark*); men deras 
uppdrag var blott att förbereda en formlig underhandling, icke 
att afgöra saken; ty efter deras afresa skref Drottningen till 
dem ett bref från Randerhus, d. 12 Juni af innehåll, att hon 
påräknade deras biträde för »hennes sons» och de tre rikenas 
bästa, och gerna såge, om de komme med på den blifvande 
congressen, om hvilken hon nu redan hade skrifvit både till Hög- 
mästaren och de Wendiska samt Preussiska städerna**). Hon 
inbjöd någon tid derefter äfven Högmästaren att sjeJf infinna sig 
eller genom ombud bivista hennes sons, K. Eriks, förestående 
bröUopp, hvarvid de ärender, som skulle afhandlas i Kalmar, 
äfven kunde afgöras***). 

Men olyckligtvis blef den unga prinsessans ankomst långe 
fördröjd. De skepp som skulle öfverföra henne råkade ut för 
motvind och storm f). Drottning Margareta, som sjelf ville 
emottaga sin fostersons tillkommande gemål, blef derigenom 
hindrad att besöka Kalmar, och de Preussiska sändebuden 
vägrade att enligt hennes förslag infinna sig vid Öresund, der 
så väl hon sjelf, som hennes rådsherrar kunnat deltaga i öfver- 
läggningen. Mötet i Kalmar blef på detta sätt utan annat 
resultat, än att stilieståndet förlängdes på ännu ett år; ty pä 
en fullständig uppgörelse ville K. Erik i sin fostermors från- 
varo icke inlåta sigff). 



') Högmästarens bref till Wisby af tisd. före pingst (d. 25 Maj,) 1406, tw 

berättas att sändebuden afrest. 
**) Drottning Margareta till Högmästaren, dat. sabb. infra oct. corp. Chnsti 

(d. 12 Juni) 1406. 
***) Drottning Margaretas bref till Högmästaren, utan datum. Filippas ankomst 
säges deri vara dagligen väntad, 
f ) Henrik IVrs befallning om skeppens utrustning är af d. 22 Juni, passet 
för bans dotters svit af d. 2^ Juli och creditivet för sändebuden, som 
skulle underhandla om hennes hemgift och ett förbund med de nordiska 
rikena, af d. 26 Juli 1406. 
tf ) K. Erik hade d. 14 Aug. 1406 på Lundenäs slott i Norra Jutland, s^åost 
om Ringkiöbing, utfärdat ett bref, hvari han efter rättaretingets hörande 
tillerkänner kronan »alle forstrander». Congressen kan således ej hafva 
sammanträdt förr än senare. 



XLV 

Efler formälningsbögtidligheternas slnt skref Drottningen 
åter till Högmästaren, beklagade sig öfver hans sändebud, som 
bvarken velat afbida hennes ankomst eller antaga inbjadningen 
att komma till Höiviken, och föreslog ett nytt möte, som kunde 
hållas vid Sundet, och hvari ej blott de Hansestäder, som för- 
ut deltagit i underhandlingen, utan äfven K. Henrik IV kunde 
: iobjadas att genom ombud deltaga*). 

Högmästaren hade icke med nöje kunnat se sina sändebud 
återvända, utan att hufvudfrågan ens kommit till allvarlig be- 
handling. Han svarade Drottningen, att hans ombud hållit 
sig till den föregående öfverenskommelsen och lejdebrefvens 
IjdeJse; hans Orden hade så många gånger sändt ombud till 
Danmark, och icke ifrågasatt, som väl kunnat vara billigt, att 
underhandlingen också en gång skulle hållas i Preussen, och han 
fordrade, att en för båda parterna lämplig ort skulle bestämmas 
for nästa sammankomst**). 

På en förnyad uppmaning från Drottningen att emellan 
påsk och pingst sända ombud till Helsingborg, svarade Hög- 
mästaren i bref af d. 24 Jan 1407, att han först måste höra 
sina ordensherrar och städer, hvilket skulle ske under fa- 
stan***) och i ett nytt bref af d. 19 Febr., sedan ett ordens- 
konvent föregått, skref han, att orden vore väl villig att sända 
ombud till Öresund, men på det dessa icke skulle resa för- 
gåfves, såsom sist, fordrade man bestämdt löfte, att antingen 
K. Erik eller någon annan å Drottningens vägnar skulle komma 
dit, och, likasom hans egna sändebud, vara försedd med fuU- 
magt att afsluta fördrag; ehuru han säger sig icke tvifla på 
Drottningens och Konungens välvilja, önskade han, med af- 
seende på deras embetsmän, lejdebref för sina sändebud. Men 
såsom ett vilkor för, att han skulle inlåta sig på någon under- 
bandfing, fordrade han dessutom, att det köpmansgods, som 



'i Drottning Margareta till Högmästaren, dat. Lund sabb. ante fest Martini 
(d. 6 Nov.) 1406; till Tbom, Elbing och Danzig s. d. Det förre inne- 
baler äfven de ofvanstående uppgifterna om mötet i Kalmar. 

"•) Högmästarens bref, S. Barbare dag (d. 4 Dec.) 1406. 

*'*) Högmästarens bref, dat. mont. f. Conversio Pauli (d. 24 Jan.) 1407. 



blifvit bergart från strandade fartyg och redan länge varit 
f5remål för skriftvezling, skalle ntleronas*). 

Innan Drottningens bref om antagandet af dessa vilkor 
hannit besvaras, hade Conrad von Jangingen den 30 Mars 1407 
aflidit. Under ledigheten afsändes till Drottningen ett bref af d. 
11 April, med underrättelse, att orden beslutit mtrasta sina om- 
bad så tidigt, att de kunde vara framme 8 dagar efter pingst 
d. v. s. d. 22 Maj, så vidt de icke blefve hindrade af motvlDd. 
Enligt Drottningens önskan, att de städer, som förut deltagit 
såsom medlare, skulle inbjudas, hade man också skrifvit derom 
till Lubeck, Hamburg och Stralsund **). Redan den 23 i 
samma månad uppsattes creditiv för Johan van der Dolle, 
Albrekt Rothe, borgmästare i Thorn och Conrad Leczkow, 
borgmästare i Danzig***), hvilka alla tre förut varit använda i 
dessa underhandlingar; till dem kom sedan Fredrik von Walleo- 
rode, komthur i Mewe. Sammanträdet egde rum i Helsingborg, 
och såsom medlare infann sig den förenämnde Wulf Wulflam, 
borgmästare i Stralsand. 

Den 15 Jnni var hufvudsakeu afgjord, och traktaten be- 
seglades å E. Eriks vägnar af riddarne Henning Königsmark, 
Axel Petersson (Tott), Thrud Hass och Erik Budelsbach. 
Emedan K. Erik, heter det, vill behålla och för sitt behof an- 
vända hvad Högmästaren låtit bygga på Gotland, skall han 
(eller hans afkomlingar eller riksrådet i Danmark, Sverige och 
Norge) på hvad tid han finner för godt, i Kalmar till Tysia 
Orden betala 9000 Engelska nobler, hvarefter Gotland, /ned 
Wisby och förenämnda byggnad, skall till honom öfverlemtias. 
Om någon dessförinnan gör ett anfall på Gotland, skola bada 
parterna försvara ön; så väl Konungen som hans undersater 

"*) Högmästarens bref, dat. sonnabend vor Reminiscere (d. 19 Febr.) l^u'- 
I de Preussiska Hansestädernas ofvan åberopade svar på Drottningen^ 
begäran om deras bemedling, af d. 22 Mars 1406, hade redan fråga bhmt 
väckt om det strandade godset, den förnyades i Högmästarens bref af "• 
29 Mars och d. 4 Dec. s. å. 

**) Brefvet, dat. mont. noch Misericordie, tyckes visa, att beslutet redan var » 
den aflidue Högmästaren fattadt. 

•") Creditivet, utfärdadt i Högmästarens ställe af Werner von Tettingen, Ober 
ster Speteler, i Elbing S. Georgii tag (d. 23 April) 1407. 



^^^-^ 



xLvn 

bortlägga all fiendskap till inDebyggaroe pi Gotland» 
hvilka, mot förbindelse om ständig trohet mot Konungen och 
haos afkomlingar samt de trenne rikena, skola erhålla formlig 
stadfästelse å alla sina fri* och rättigheter; ny sammankomst 
for fredens ytterligare befästande skall hållas vid pingsttiden 
nästföljände år i Kalmar; någon uppsägning skall dessförinnan 
ej ega rum, och äfven derefter endast med det förut bestämda 
vilkoret af sex veckors anstånd, efter skedd uppsägning *). 

Det utsatta mötet blef likväl, förmodligen af financiella 
skäl, uppskjutet till hösten 1408, då K. Erik med flera sina 
rådsherrar både från Sverige och Danmark infann sig i Kalmar 
och sedan Högmästarens ombud d. 22 Sept. qvitterat pen- 
oiogaroe**), i en akt, dat. d. 27 Sept., erkände han sig hafva 
emottagit Gotland, och förklarade de i den föregående trak- 
taten stadgade vilkor nu vara uppfyllda, (N:o 47), men Bög- 
mästarens slutliga afträdelseakt (N:o 58), hvarigenom vänskapen 
först kunde anses fullständigt återställd, blef ej utfärdad förr än 
d. 13 Nov. s. å. ***). 

Gotlands innebyggare hade under de båda sista mans- 
åMranie så ofta bytt om herrar och varit utsatta för så många 
olyckor, vållade till en del af de nordiska regenterna sjelfva, 
ätt man icke kan undra, om de med saknad skilde sig från 

' Traktaten, dat. Viti et Modesti der hetlghen mertelere daghe 1407, efter 
"ripinal i Königsberg tryckt i Fryxells Handl. rörande Sveriges Hist. ur 
ail. arkiver. I: 51—54. Deri omtalas äfi^en, att det köpmansgods, h varom 
fömt varit flera gånger påmint, nu var af Drottning Margareta utlemnadt 
till att förvaras af de tre närvarande borgmästarne, och i ett qvitto, dat. 
Helsingborg sont. ror Johannis bapt. \d. l9 Juni) 1407, heter det, att det 
skulle af dem återlemnns, om ej ötVerenskommelse derom kunde träffas vid 
nästa möte i Kalmar. 

") Bet egentliga qvittenset är i Högmästarens namn utfärdadt af Johan von 
der DoUe, Albrekt Rothe och Conrad Leczkow S. Mauritii dag (d. 22 
Sept.) 1408 och i öfversättning tiyckt af Hvitfeldt, Qvartuppl. s. 186—188, 
West, andra fel att förtiga, i st. f. det sista namnet står Catzekow. 
bligen har Gotland blifvit formligen öfverlemnadt emellan d. IS och 
d. 29 September. 

*) Det i Königsberg förvarade exemplaret är naturligtvis ej det egentliga ori- 
ginalet, hvilket borde finnas i Köpenhamn, men sannolikt af K. Erik sjelf 
blifvit derifrån bortfördt. Hvitfeldt citerar s. 186 ett dokument, dateradt 
Marienborg S. Brixii dagh (d. 13 Nov.) 1408, som troligen varit af samma 
innehåll, som det förstnämnda, ehuru utdraget är kort och efter vanlig- 
heten pätagligen oriktigt. 



xuvm 

deD Tyska orden, den enda magt, som visat sig ega både vilja 
och kraft att skydda dem. Så var åtminstone förhållandet 
med Wisby, som dessutom var en till hälften Tysk stad, och 
ännn var medlem af Hanseförbmidet, ehuru dess betydenhet 
länge varit i sjunkande. Då ryktet ditkommit, att K. Albrekt 
till Drottning Margareta afstått sin förmenta rätt till Gotland, 
och man väntade, att Tyska orden i följd deraf skulle öfver- 
lemna landet, hade Wisby-boarne sändt ombud till Hög- 
mästaren, Conrad von Jungingen, med begäran att han icke 
skulla öfvergifva dem. Han lofvade ock, att om det komme 
derhän, han skulle bevaka deras bästa *). Då efterträdaren Ulrik 
von Jungingen efter mötet i Helsingborg meddelade dem en af- 
skrifb af afträdelsetraktaten, sände de ombud till honom, för 
att bland annat försäkra, att de gerna ville blifva under Ordeiu 
välde. Högmästaren svarade, att han sedan Albrekt afstått från 
sin rätt, och ersättning blifvit erbjuden, icke längre hade kunnat 
vägra att afträda Gotland, men hade dervid iakttagit inne- 
byggarnes bästa; så väl staden som landsboarne skulle sända 
sina ombud till det möte i Kalmar, hvarvid öfverlemnandet 
skulle ske, och hans egna fullmägtige skulle få befallning att 
så mycket de kunde medverka, att innebyggarne vunne några 
fördelar; hvad slottsbyggnaden angick, hade de sjelfva på för- 
hand förklarat dess uppförande nyttigt både för staden och 
landet, och om de på förenämnde sätt finge försäkran om 
ostördt bibehållande af sina fri- och rättigheter, kunde måu 
hoppas, att den icke skulle lända dem till skada. (N:o 56)> 

Men Wisby-boarne läto icke lugna sig af den allmänna 
bekräftelse å deras privilegier, som K. Erik vid emottagandet 
af ön gaf dem**), utan då han sommaren 1411 kom sjelf öfver 
till Gotland och gjorde anstalter till slottsbyggnadens fort- 
sättande — den fick sedan namnet Wisborg — måste ban 
före sin afresa gifva dem en särskild försäkran, att hvarken 
de sjelfva eller främmande köpmän, som besökte staden eller 
hamnen, någonsin skulle få erfara någon olägenhet deraf; bans 

*) Högmästarens förut åberopade bref till Wisby af d. 25 Maj 1406. 
**) K. Eriks stadfåsteUc å GoUands fri- och rättigheter är dat. Kalmar d. 21) 
Sept. 1408. Afskrift i Nordinska Samlingen i Upsala Bibliothek. SaiiDu* 
likt har staden fatt en särskild försäkran samma da^. 



XLIX 

embetsmän på slottet skulle icke leinna skydd åt någon, som 
bmtit mot stadens rätt; lika litet borde någon, som brutit 
mot slottsrätten, hysas i staden; i alla rättvisa saker skulle 
koDQDgens embetsmän och magistraten bistå hvarandra *). Sta- 
dens årliga skatt, som år 1376 varit bestämd till 60 lödiga 
mark silfver, var nu blott 150 Engelska nobler**). 

Frågan, till hvilketdera riket Gotland skulle räknas, hade uti 
rörhandlingarne med både Albrekt och Tyska Orden på det 
Bätt blifvit kringgången, att det kunde synas, som landet antingen 
vore att anse som en gemensam besittning eller eu särskild 
medlem i Unionen. Men Erik förordnade Danskar till fogdar ; 
den förste var Jusse Eriksson, som kallas konungs fogde på 
Gotland år 1410***). Derefter var en Skånsk godsegare, rid- 
daren Trugot Hass till Örtofta, höfvidsman, till dess konungen 
sjelf flyttade öfver till Wisborg. Detta gaf från Svensk sida 
anledning till missnöje, helst det med skäl kunde anses strida 
mot Drottning Margaretas försäkran, då hon emottog Svenska 
kronan, och en särskild skatt för öns inlösen uppburits i Sverige; 
^ti det nya förslaget till unionsakt af år 1436 blef också 
Sveriges rätt erkänd. 

Landets förhållanden voro mycket olika nästan hela den 
ofnga nordens; der fanns ingen adel och, med undantag i vissa 
fiill f%r presterna, voro således alla underkastade samma lag. 
^^ förnämsta personerna voro de tre prostarne samt domarne, 
tiil antalet nainst 22, en i hvart s. k. ting; den främste bland 
<lem kallades Landsdomare. Dessa voro landets egentliga styres- 
män, och det var med dem, som K. Erik d. 10 Maj 1412 upp- 
gjorde om landets årliga skatt, hvilken utom en betydlig qvan- 



*) K. rörsäkraD, dat. Wisby »des negesten Dages na sancte Egidius Dage 
ii 2 Sept.) 1411, tryckt i Strelow, Guthilandiske Cronica s. 197. 

**) Trohetsförsäkran till K. Olof, dat. d. 15 Åug. 1376. Jahn, Danmarks 
Hist. und. Unionskongerne, s. 530, och Bures utdrag ur K. Eriks Skattebok 
af ar 1413, i Kongl. Bibliotheket. 

**) Henrik Zimmermans qvitto å skeppsbrutet gods, dat "Wisby d. 13 April 
1410. Langebeks Diplomatarium i JJanska 6eh. Arkivet. Namnet Jusse 
eller Jösse tyder pä Dansk härkomst; möjligen var det han, som sedan 1414 
var fogde i Dalarne. 

Sidr. t. Skand. Hist. IL ^ 



titet natarprodukter och 8 dagsverken af hvar man, tills slot- 
tet i Wisby blefve färdigt, skulle utgöra 9000 Svenska mark*). 
Mantalet, d. v. s. antalet af besnttna bönder, var den tiden 
2,300 **). Konungen gaf deremot prostar, domare och allmogeD 
en försäkran, att fogdarne och deras tjenare icke skulle hindra 
dem eller taga böndernas hästar och oxar, då de kommo in 
till staden, och ej betunga dem med saköre eller gästning***). 



Unionen under Margareta. 

Från fredscongresserna vid Öresund, sommaren 1395, kan 
de trenne Skandinaviska rikenas förening egentligen anses stad- 
gad, och dessa möten hafva derföre lika mycken betydelse för 
nordens inre historia, som för de yttre förhållanden, hvilka de 
egentligen voro ämnade att reglera. Det var der, som det 
faktiska förhållandet först blef erkändt ej blott af det mäktiga 
Hanseförbundet, utan ock af de trenne rikenas egna repre- 
sentanter, hvilka med sina sigiller bekräftade de för alla tre genieo- 
samma traktater, som här utfärdades rörande förhållandet si 
väl till Hansestäderna som K. Albrekt. Afven frågan om de 
trenne rikenas inbördes förhållanden och om unionens framtida 
bestånd, i händelse af Drottningens död, har utan tvifvel af de 
närvarande rådsherrarne blifvit behandlad, och förslaget att 
erkänna Erik såsom Konung både i Danmark och Sverige 
blifvit på förhand af dem bifallet, ehuru sakens natur fordrade 



*) Originalet finnes i Danska Geh. Arkivet. För jemförelse med K. Erik» 
uppgifter om sina inkomster af ön år 1447, s. 319, ma detaljerna anföras: 
Vä) nötkreatur, 240 lamm, 2i läst smör, 18 läster korn, 12 läster hafre, 
400 lass hö, 400 gäss, 600 höns, 6000 st 8i)etfi8k, 3 läster torsk och 
2000 lass ved. 
*•) Bures utdrag af K. Eriks skattebok af år 1413. 

••*) K. Eriks bref, dat. vig. ascensionis domini (d. 11 Mnj) 1412. Afskrift i 
Nordins Sami. i Upsala Bibliotek. 



LI 

iakttagande af de lagliga formaliteter, som i hvartdera riket 

Toro öfliga. 

Det kunde derföre utan att stöta i Hansestädernas förbindelse 
intagas en klausul, att om Drottningen doge, skulle hvad de 
lofvat henne, gälla för Konungen af Norge, eller om de båda 
föIle ifrån, för hennes öfriga arfvingar, och således Stockholm 
komma att till K. Erik öfverlemnas. Också blef Erik tvifvels- 
utan redan hösten samma år hyllad vid landstingen både i 
Skåne och på öarne; ty hyllningen på Jutlands landsting, som 
var den sista, hade redan försiggått d. 24 Jan. 1396, då Drott- 
niogeo utfärdade en kungörelse om andra vigtiga beslut, som 
yid detta möte voro fattade. 

Hvad Sverige angår kunde väl ärendet icke så hastigt af- 
göras; men att Drottningen var viss på utgången, synes redan 
af ofvannämnde kungörelse, der hon yttrar att »Konungen af 
dessa tre riken sitter i vänskap med Hansestäderna». 

Drottningen reste med honom till Sverige på sommaren 
1396; vid ett Svenskt rådsmöte i Skara d. 11 Juni beslöts 
lians val, och den vanliga hyllningen vid Mora sten egde rum 
^' 23 Juli, tvarefter 36 väpnare blefvo slagna till riddare. 
(^;o 14). Vid samma tid hölls ett stort rådsmöte i Upsala, 
fe frågan om reductionen, och förmodligen äfven den om 
Doioiiens befästande, förekom; men man fattade icke något 
formligt beslut förr än vid det nya mötet i Nyköping i Sep- 
tember. Ibland de många vigtiga ärender, som här afgjordes, 
^ar äfven det, att så många fullmägtige som Konungen for- 
drade skulle, när och hvar han önskade, möta Danmarks och 
Norges män och med dem öfverenskorama om en ständig grann- 
sämja mellan de trenne rikena. Man kan redan af detta för- 
^'^'ga uttryck sluta, att förslaget väckt stora betänkligheter, 
såsom också kunnat väntas, efter den utgång den förra unionen 
Died Norge erhållit. Det åsyftade sammanträdet emellan alla 
tre rikenas män hölls först följande sommar i Kalmar, då Erik 
der kröntes till konung öfver alla tre rikena d. 17 Juni 1397. 
Talrikheten af detta möte visas deraf, att 133 personer der- 
^d skola blifvit slagna till riddare, och att 67 riks-råder 



LII 

voro qvar Fyra veckor senare, då de d. 13 Juli utfärdade ett intyg 
om Konungens kröning. Det är naturligt, att så många bland 
riksråden icke skulle hafva stadnat så länge, utan att särdeles 
vigtiga öfverläggningar under tiden egt rum, och till egentliga 
föremålet derför kan lätt slutas af det anförda stället ur be- 
slutet i Nyköping, jemte den omständigheten, att kröningen 
gällde alla tre rikena. Men det nyssnämnda dokumentet om 
kröningsakten är det enda af någon vigt, som mötet efter- 
lemnat, och sannolikt det enda h varom man blifvit ense; ty 
den af 17 herrar utfärdade handling, som i senare tider varit 
känd änder benämningen unionsakten af d. 20 Juli 1392, är 
blott ett slags attest om de punkter, som blifvit muntligeo 
förhandlade, eller ett utkast, som varit ämnadt att vid ett 
senare mera gynsamt tiliräile framläggas, för att erhålla en 
lagligt bindande form och måhända äfven några tillägg, men 
som aldrig erhållit en sådan bekräftelse och hvars tillvaro till 
och med icke synes varit särdeles vidt bekant, utom den trånga 
krets, som deltagit i förhandlingarne*). 

Det finnes en berättelse af en Engelsk agent, som, med 
anledning af förslaget om E. Eriks giftermål med prinsessan 
Filippa, enkom blifvit uppsatt, för att besvara frågan om den 
utsigt, Eriks blifvande afkomlingar hade på thronföljden i de 
tre Skandinaviska rikena, och blef insänd till Hemliga Badet 
d. 9 Nov. 1400. Författaren till denna uppsats har påta^K^^^^» 
då den skrefs, uppehållit sig antingen i Danmark eller i södra 
Sverige, der Drottning Margareta och den unge Konungen den 
tiden vistades **). Han lemnar till en början en historisk redo- 
görelse för frågan, hvilken är grundad på de muntliga upplysningar, 
han på stället erhållet, såsom just af de misstag, som den 
förekomma, kan slutas. Han framställer Albrekt såsom ea 
throninkräktare och Margareta såsom lagligen berättigad till 
thronföljden ej blott i Norge, utan i viss mån äfven i Sverige, 



•) Geijers Sami. Skrifter Afd. I. B. VI, s. 476, efter Paludan-Miillers bekanta 

afhandling, som fullständigt utreder frågan. 
•*) Drottningen har utfärdtit ett bref till Jakob Dieken från Jönköping d. 20 
Oct. 1400. Molbech och Petersen s. 105. Omkring d. 11 Nov. infunno 
sig både hon och K. Erik i Vadstena. 



LIII 

emedan hon var den närmaste arfvingen efter sin son*); men 
ehiira både Danmark och Sverige, enligt de anderrättelser han 
erhållit, voro valriken, hade dock Eriks afkomlingar bästa nt- 
sigt att erhålla thronen i alla tre rikena, dels derföre, att man 
alltid plägat välja den aflidne Konungens närmaste arfvinge, 
dels ock i följd af den inflytelse de såsom innehafvare af 
slotten kunde utöfva, helst innebyggarne i annat fall hade att 
befara inbördes krig. Om unions-akten, som uttryckligen till- 
erkänner K. Eriks son arfiföljden i alla tre rikena, och endast 
med^fver val, i händelse han efterlemnar flera söner, nämner 
han icke ett ord (N:o 41). 

Tvenne år derefter, sedan underhandlingen länge fortgått 
om gifternaålsförbindelse emellan det Skandinaviska och det 
Engelska konungahuset, skrifver en Engelsk ambassade från 
Danmark i bref till Hemliga Rådet af den 2 Nov. 1402, att 
man af sannfärdiga och gudfruktiga personer förnummit, att 
Sverige och Danmark icke voro arfriken, utan valriken **). Det 
är knappast möjligt, att icke dessa underhandlare skulle om- 
nämnt den s. k. unions-akten, om den ansetts ega bindande 
kraft; ty innehållet var snarare förmånligt än menligt för den 
engelska regeringens afsigter, och det var således icke skäl 
att hålla densamma hemlig. 

Att unionsplanen närmast utgått från Margareta, synes 
otvifvelaktigt. Den var i hennes ställning naturlig. Hon hade 
nppvext såsom Drottning af Sverige och Norge, planen hade 
varit ärftlig i hennes mans ätt, hennes son hade under hennes 
förmyndarskap varit Konung af Danmark och Norge, och hon 
hade efter uppgörelsen med Hansestäderna låtit honom antaga 
titehi: arfvinge till Sverige***). Utsigter, att hans anspråk i 
sistnämnde hänseende skulle snart gå i fullbordan, hade nyss 



*) Han åberopar »lez Tertulliana», en Romersk lag, som berättigade moder 

till arf efter sina barn, men hvilken naturligtvis icke hade någon tiUämp- 

ning på Sverige. 
'*) Royal and historical Letters doring the reign of Henri the fourtb. Ed. by 

Hingeston. Lond. 1860, Vol. I p. 119. 
***) Paludan-Miillers ofvannämnda afhandling: Observationes criticse de foedere 

inter Daniam, Sveciam et Nörvegiam auspiciis Margaret» reginse icto. 

Hann. 1840. p. 5, 103. 



lÄV 

yppat sig genom den tvedrägt, som utbrutit mellan K. Albrekt 
och de mägtigaste männen i Sverige, då Olofs tidiga död tycktes 
göra ett plötsligt afbrott i unionsplanerna. Men Margareta lät 
ej deraf afskräcka sig. Hon försäkrade sig hastigt om bibe* 
hållandet af regeringsmakten i både Danmark och Norge, boo 
lät utropa sin systerdotters son, Erik, till Konung af Norge 
och gifva honom titeln : rätt arfvinge till Sverige *), och knappt 
hade hon hunnit komma i besittning af Svenska thronen,' innan 
hon lät Kalmar-boarne i sin trohetsed äfven afgifva förpligtelse 
till hennes arfvingar. Hufvadpunkterna i unionsförslaget har 
hon ständigt vidhållit. De trenne rikena omtalas i alla för- 
handlingar med främmande makter såsom ett helt, thronens 
ärftlighet sökte hon göra gällande äfven för K. Eriks syster 
Katarina, i händelse att Erik doge utan arfvingar **), de tre 
rikenas rådsherrar kallas för vigtiga ärender nästan årligeo 
tillsammans, och af formen för de utfärdade handlingarne synes^ 
att riksråden betraktades såsom representanter för unionen, 
icke för de särskilda rikena***); i striden om Gotland 1403 
och 1404 deltogo åtminstone både Svenskar och Danskar, i de 
krigståg till Slesvig, som, under Margaretas tid företogos bi- 
trädde äfven Svenska frälsemän, ehuru de skulle kunnat åbe- 
ropa Landslagen för en vägran att tjena utom landamäret, 
så framt detta icke skulle få anses förändradt genom unionen. 



•) Bref, hvari han förer denna titel, dat d, 26 Febr. 1391 och den 16 Apr. 
1392, i Diplom. Norveg. I: 385, 392. 

**) Det vilkor, som infördes i alla slottshöfvidsmäns försäkringar, att i händelse 
af Drottningens och K. Eriks död lemna länet till Jungfru Katarina, kan 
icke bero blott på den föreslagna eventuella arfsföljden för Prinsen af 
Wales, emedan det äfven insattes, sedan frågan om hans giftermål med Katarina 
var nppgifven. Jfr Thord Bondes försäkran, då han emottog Wiborgs lan 
d. 12 Aug. 1403, Grönblad, Nya KäUor tQl Finlands Hist. s. 28; Hen- 
ning Augustyns å Edsholms slott d. 31 Jan. 1405, Henneke Baekmans o. 
Nils Guthormssons å Axevalls slott d. 5 Febr. s. å. Molbech o. Petersen 
Udvalg af Danske Diplomer s. 197— 200; Magnus Munks, då han ^^^^3 
Kolding och Rotsborgs län, d. 5 Sept. 1406. Nye Danske Magazin VI: 2o7. 

**') Jfr traktatema med Hansestäderna och K. Albrekt af år 1395, med 
Tyska orden af år 1398 i Suhms Hist. af Danmark XIV. 593, 600, 60f, 
649, 650. Rådsherrarnes namn äro deri anförda utan af seende på nationali- 
teten, endast efter värdighet och ålder. Så äfven i K. Eriks bekräftelse « 
Drottning Margaretas gåfvor till kvrkor och kloster, dat. Helsingborg o- 
27 Aug. 1401. Nye Dansk. Magazin V: 1—8. 



LV 

AfVeD i afseende pa de förenade rikeoas inre styrelse 

synes Margareta hafya följt den grundsats, som den föreslagna 

noions-akten innehåller, att hvart rike skulle bibehållas vid 

sin egen lag och rätt. I ett hänseende har hon visat sig 

mindre nogräknad och tillåtit sig afvikelser, hvilka dock i viss 

måo af de nya förhållandena voro framkallade. Hon tillsatte 

Danskar till höfvidsmän på flera af de förnämnsta slotten i 

Sverige; Anders Jakobsson Lunge till Tosterup i Skåne blef 

höfvidsmän på Kalmar (N:o 11), Niklis Jonsson, kallad Svarte 

Skåning, först på Axevall och sedan på Nyköpings slott*), 

Björn Olofsson på Borgholm (N:o 11); Abraham Broderson 

(Tjoriafvud) hade äfven en tid Kalmar slott**) förutom flera 

mindre. Alla dessa hafva såsom »Danmarks rikes rådgifvare» 

beseglat stadfästelsen å Hansestädernas privilegier uti Danmark 

af d. 29 Aug. 1398 ***), så att om deras nationalitet kan icke 

vara något tvifvel. Men i afseende på trenne af dem kan 

invändas, att de voro födda i Skåne eller Halland, under det 

dessa landskap lydde under Sverige, och på den grund kunde 

anses som inländska. Om Björn Olofsson käftna vi blott, att 

han ofta förekommer i Danska handlingar och icke veterligen 

hade fastigheter i Sverige; men måhända har han emottagit 

Borgholm redan under kriget med K. Albrekt. Afven riddaren 

Bo Djure, som efter Stockholms utrymmande af Hanseaterna 

synes hafva blifvit satt till höfvidsmän der och innehade detta 

vigtiga embete i omkring 20 år, var troligtvis Dansk. 

*} I en handling, dat. Helsingborg d. 13 Åug. 1397, frilcallnr han Michel 
NiklissoB som varit hans fogde, dä han innehade Axavald, frän allt vidare 
ansvar för sin förvaltning. Vidimation å pergament i Upsala Bibliothek. 
£n rafstétings dom, utfärdad vid ting med Jönåkers härad d. 12 Sept. 
1409, visar, att Herr Niclis Svarte Skanung varit »konnngs fogothe» der 
i orten. 

**) I Kalmar stads tankebok i Upsala Bibliothek omtalas f. 4, hurnledes K. 
Erik, när han ridit sin Eriksgata »ok haffde skilt Her Abraham fra Kal- 
mamom» hade han i 3 är mestadels uppehållit sig der. Jfr Löfgren om Kalmar 
I: 57. Anteckningen synes icke kunna vara yngre än 1430-talet. Abraham 
Brodersson har köpt gärdar i staden 1403 och 1405. 

***) Sohm, Danmarks Hist. XIV: 644. Att Abraham Brodersson icke kan an- 
ses säsom Svensk, bestyrkes äfven af hans morgongäfvobref till Margareta 
Pedersdotter, dat. d. 11 Nov. 1382, hvaraf synes, att han dä redan jemte 
andra af Drottning Margareta fatt förpantningsrätt till Kungsbacka slott, 
och således var Dansk undersåte. 



LVI 

Det är möjligt, att detta Drottningens fdrfarande stödde 
sig på den åsigt, som de Danska Rådsherrame vid mötet i 
Kalmar år 1436 sökte göra gällande, att med utländsk mao 
borde ej förstås sådan som hade sitt hem i någotdera af de 
förenade rikena, helst Margareta sett flera infödda Svenskar 
under K. Hakons tid dels upptagna i Norska riksrådet, dels 
använda såsom höfvidsmän i Norge; sannolikt är, att boo 
velat småningom äfven på detta sätt sammansmälta nationenia, 
och att hon dessutom, och med skäl, fruktat den Svenska 
aristokratiens sekelgamla sjelfrådighet. Märkligt är dock, att man 
icke har några exempel, att nfven Svenskar fått embeten och 
förläningar i Danmark, fastän klokheten synes hafva kunoat 
fordra det. Dereraot blefvo Tyskar, så vidt af handlingarae 
synes, af Margareta icke använda så^m höfvidsmän eller fog- 
dar i Sverige, och den uppgift derom, som hos Ericus OJaioch 
flera nyare författare förekommer, är föranledd af förblandniDg 
med hvad som hände under Eriks egen regering. 

Ehuru Margareta egentligen icke borde hafva direkt ut- 
öfvat någon regeringsmagt, sedan Erik hunnit laglig ålder, 
förändrades endast i ringa mån hennes ställning genom Eriks 
myndighetsförklaring. Den skedde för Sverige vid ett rads- 
möte i Wadstena i Nov. eller December 1400, och för Dan- 
mark sannolikt vid det stora unionsmötet i Helsingborg i Ang' 
1401 *). K. Erik hade i början af detta år gjort sin Eriks- 
gata i Sverige. I Norge blef han personligen hyllad först i 
början af år 1405**), då han reste dit för att möta sintiu- 
kommande gemål, som då väntades till Bergen; men den tit- 
förliga promemoria, som Drottningen vid skilsmessan gaf honom 
med sig, visar, att hon hvarken tilltrodde honom något sär- 
deles omdöme eller lemnade honom frihet att afgöra något 



') Han har jemte de dervid närvarande rådsherrame bekräftat DrottninK^?* 
testamenten till kyrkor och kloster d. 27 Aug. 1401. N. Danske Magazm 
V: 1 o. ff. 

") Drottningen omtalar sjelf hans resa till Norge såsom nära föreståeflflöi 
bref till rådet i Liibeck d. 11 Nov. 1404 (N:o 50). Den 21 Jan- l^OD 
hafva K Erik och Drottningen utfärdat ett bref på Egholm, hvilket utan 
tvifvel är Ekholms slott vid Trollhättan, helst brefvet gäller gods i det 
närbelägna Lane härad i Bohus län. Original på papper i Riks-Arkivet- 






LVII 

vigtigt på egen hand. Han skulle uppskjuta allt till hennes 
ankomst*). Vi hafva förut sett, att vid det möte, som K. 
Erik om sommaren 1406 hade med sändebud från Preussiska 
orden och Hansestäderna i Kalmar, han ingenting ville afgöra, 
emedaD Drottningen icke såsom man väntat, kunde infinna sig 
der. Det var hon, som brefvexlade med främmande magter, 
som ledde reductionsverket i Sverige, och ehuru i de ofi^entliga 
liandlingarne Erik till namnet är den regerande och Margareta 
förekommer mera såsom hans medregent eller förste mioister, 
var det verkliga förhållandet hvarken in- eller utrikes obekant. 
Bet vär till henne, som Tyska Konungen Ruprecht vände sig, 
dä ko år 1406 inledde ett giftermål mellan sin son Johan 
och K. Eriks syster, och Konung Henrik IV ställde Drottningens 
namn i främsta rummet i jbref till henne och K. Erik af samma 
år**). Först vid ärkebiskopsstolens i Upsala besättande år 
1408 och det följande år utbrutna öppna kriget om Slesvig 
märkes, att Erik börjat regera på egen hand; men Margareta 
konde icke lemna sin lefnads mål ur sigte, utan hade till sina 
sista stunder ingen möda ospard, att ställa till rätta hvad Erik 
genom sitt obetänksamma och egensinniga lynne satt på spel. 

I allt hvad som intill den nyssnämnda tidpunkten uträt- 
tades, äfven i afseende på de förenade rikenas inre styrelse, 
var Drottningen sjelf den ledande. Bevis derför äro, att åt- 
gärder af enahanda eller liknande beskaffenhet, till höjandet af 
'tronans magt och och den lagliga ordningens återställande, 
samtidigt vidtogos i Sverige och Danmark, t. ex. reductionen 
^^ utdömandet af de enskilda fästena, som under den näst- 
^regående perioden blifvit uppbyggda. Riksrådet, som under 
^brekt varit en så mäktig Corporation, hade numera ingen 
sjelfständig verksamhet. Riksdrots-embetet, hvars myndighet i 
Danmark och Sverige liknat den af en Major Domus, 

P Nye Danske Magasin VI: 241 o. ff. 

) £• Rnprechts creditiv för sändebud till Drottning Margareta ocli K. Erik 
af d. 22 Apr. 1406. Marténe & Durand, Scriptor. veter. coU. T. IV: 
133. — Henrik IV:8 creditiv för sändebud till »Isabella (1) Dacise Sveciae 
et Norvegise regina» och K. Erik d. 26 Juli 1406. Rymeri Foedera Ed. 
Holmes [V: I, 100. 



LTin 

blef i båda rikena afskaflfadt, och äfven marsk-embetet lemnades 
efter Erik Kettilsons död, år 1396, obesatt. Det fanns således 
icke i Drottningens frånvaro någon central-myndighet Idoid 
riket, och höfvidsmännen på de aflägsnare slotten, såsom Abo 
och Wiborg, måste derföre erhålla en ganska vidsträckt inagt 
så att de t. ex. kände med Hausestäderna uppgöra om åtgärder 
till sjöröfveriets hämmande och dylikt*). 

Saknaden af en ständig regeringsmagt inom hvartdera riket 
sökte Margareta ersätta derigenom, att hon särdeles efter af- 
slutandet af de långvariga fredsunderhandiingarne 1395, ocb 
ända till dess förvecklingarne med Holsteinarne antogo en mer 
hotande beskaffenhet, temligen jemnt fördelade sin tid mellan 
Sverige och Danmark, hvaremot Norge mer sällan besöktes. 
Den tiden fanns egentligen intet residens, — Köpenhamn tillhörde 
ännu biskopen i Roskild, — utan Drottningen reste omkring i 
Danmark och södra Sverige, berörde någon gång äfven Norge, 
uppehöll sig några veckor, kanske månader, i en landsort och 
begaf sig derefter till en annan, såsom redan synes af den 
föregående framställningen af underhandlingarne med de Tyska 
magterna. Hon hade derunder ofta åtminstone några af råds- 

• 

herrarne samlade omkring sig, bivistade stundom räfstetin- 
gen, och förmådde ofta de tvistande stormännen, hvilka ej 
gerna underkastade sig de vanliga domstolarne, till vänlig upp- 
görelse**), emedan hon icke kunde sitta till doms öfveTåeB. 
Deremot lät hon den unge konungen flitigt bivista rättaretiogcQ 



*) Bunge, Liv-, Est- u. Kurländisches Urkundenbuch IV: 105 och 
Jfr N:o 83, 84. 

'•) En förlikning, som biskop Thorsten i Skara och riddaren Niklis SvarteSkr 
nung, jemte Michel Niklisson «för Drottningens böns oc wilia skuld» ing^^J 
8 Febr. 1397, är tryckt uti Suhm. Hist. af Danmark XIV: 628. En Tor 
likning mellan Karl Ulfsson af Tofta och Knut Boson (Griphufvud) om 
Viborgs län, upprättad i både Drottningens och riksrådens närvaro p» /'? 
köping d. 14 April 1399, omtalas i Runeils register uti Eiks-Arla^e^ 
Biskop Torstens i Skara öfverenskommelse med sin coadjutor, <^omH°j^ 
Brvnolf, om fördelningen af inkomsterna af stiftet, dat. Husaby d. 5» Jo 
1404, åberopar ej blott kapitlets, utan äfven Drottningens samtycke, hvii ^ 
sannolikt är gifvet på stället. — Abraham Broderssons förlikning i"^ 
styfsonen, riddar Bengt Pik, om arfvet efter dennes moder Frn Mare^ 
nppgjordps i Drottningens och flere gode mäns närvaro i Helsiugborg 
7 Febr. 1407. (Original i Upsala Bibliothek). 



.^ 



LIX 

i Danmark, och på sin eriksgata i Sverige åtföljas utaf en af 
de äldsta och lagfarnaste riksråden, Sten Bengtsson (Bjelke), 
såsom dorahafvande. (N:o 43). 

Drottningens sista längre besök i Sverige var från Augusti 
1408 till frampå våren 1409. Hon var till en början derunder 
åtföljd af K. Erik, och det var dervid, som genomförandet 
af reductionen äfven i Upland och Södermanland beslöts *). 
Anna i Maj 1409 har Drottningen någon tid uppehållit sig på 
Boks och derunder afgjort ett par Norska regeringsärender **). 
Afven i medlet af det följande året har hon åter besökt samma 
trakter och derunder utöfvat Svensk regeringsmagt •*♦). Att 
Aon sedan, ehuru frånvarande, icke ansågs främmande för den- 
samma, synes af den klagoskrift f) öfver den mägtiga rådsherren 
Algot Magnusson (Sture), som föreståndarne för helgeandshuset 
i Stockholm till henne rigtat d. 19 Aug. 1411 (N:o 75). 

Ett ämne, som Drottning Margareta under dessa resor 
genom de olika landsdelarne alltid synes hafva haft i sigte var 
återvinnandet af bortförpantade kronogods och förvärfvandet af 
Dya genom inköp från adeln ff)» och att hon icke betraktade 
tesa såsom sin privategendom, synes deraf, att hon. flera gånger 

') Drottningen var d. 28 Aug. 1408 uti Vadstena. Script. rer. Suec. I: I, 
125, der i kanten orätt står: d. 26 Maj. Den 23 Oct. s. å. hafva Drott- 
ningen och K. Erik i Nyköping uppgjort en förlikning med aHidne ridd. 
Sten Bengtssons (Bjelkes) arfvingar, hvilken är heseglad af flera rådsherrar, 
och der således ett rådsmöte hållits. — I Lars Sparres copiehok, J 6. s. 
278 i Riks-Arkivet, finnes, en förlikning mellan Torkil Bragdhe och Erik 
Stensson uti en arfstvist, afsluten i Drottning Margaretas och flera råds- 
flerrars närvaro i Upsala, fred. n. efter attande dag jula (d. 5 Jan.) 1409. 

*') Jfr tvenne handlingar, dat. Bahus d. 14 och 21 Maj 1409, uti Diplo- 

^ matarium Norvegicum, Sami. I, s. 447, 449. 
'Ett Drottnitig Margaretas gåfvohref till aflidne riddaren Niklis Svarte 
Skanungs son, Svarte Jens, ä gods som tillhört Zahel (von Helpten, en af 
Albrekts anhängare), hvilken dött såsom rikets fiende, är utfårdadt pä 
Satidagården på Hisingen d. 1 Juli 1410. Lars Sparres copiehok. J. 7. f. 
^°6, i Riks-Arkivet. 

~) Skrifvelsen saknar årtal, men den vidimation af ett Håho häradsrätts utslag 
1 ämnet, hvilken varit densamma hifogad, är utfärdad af Bo Djure (höfvids- 
^&n) och Anders Ingvarsson, fogde på Stockholms hus, die corporis Christi 
W. 11 Juni) 1411. 

"fr) Bevis derpå finnas i stort antal uti »De seldste Danske Arkiv-Regi stratnrer» 
°' Ij II, och i Molhechs och Petersens Udvalg af Danske Diplomer. Jfr 
Reuterdahl, Svenska Kyrkans Hist. B. III, s. 62, 63. 



begftrde riksrideiis bekräfteke å sina oog frikcMtiga gifror af 
nyfftrvärfvade gods till andeliga stiftelser. — Det Tar på detu 
fredliga sätt hon Åfven under sina sista år sträfvade att småon- 
gom återförena Södra Jntland med riket Danmark* 

Men de härigenom, likasom de politiska f^rhållandeDa,fö^ 
orsakade stora utgifter knnde stundom icke bestridas uUn Ik 
odi bortfdrpantningar. Sannolikt var det till en del åtmmstotf 
af sådan anledning, som Abraham Broderson kommit i be- 
sittning af så stora fSrläningar, att han kunde sägas innefaafva 
åtta slott Visst är, att de stiftelsebref för själamesscH', hvilb 
Drottningen efter hans död utfärdat, innehålla att det skedde 
enligt en formlig öfyerenskommelse, för det han i flera goda mas 
närvaro frisagt Drottningen för det hon var honom skjU^^A 



Beductionen från frälset af da gamla skatt^^odsen, 1896—1^^ 

Den märkvärdigaste åtgärd, som under Drottning Margaret 
tid vidtogs i afseende på Sveriges inre styrelse, är utan tnf^el 
reductionen. Den bestod i korthet sagdt den, att alls äe 
skattegods, som alltifrån år 1363, då Albrekt kom in, /or ^ 
sätta sig i besittning af thronen, kommit i frälseståndeDsblodei, 
skalle återgå till sin ursprungliga egare eller deras arf^i^g^ 
och åter blifva skattskyldiga. Ehuru våldsam åtgärden ^^^^ 
förekomma, var den till grundsatsen fullt lagenlig; ty L^^^ 
lagen stadgade, att konungen icke egde minska kronaii^ ui' 
komster, och att efterträdaren i sådant fall egde rätt att återtaga 

') Drottning MaivaretM »tifteUebref å en "prebenda* i Bo»1nld» do®^?I% 
Qtfårdadt å 27 Nov. 1411 och for en dylik i Lnnds domkyrl» ä- 2oJf 
1412. Intetdera brefvet antyder nigra gemensamma siäamessor fi>r Vf^ 
ningen och Abraham Bro<lerMon, ntan denna nppgift har ^}^^f^i^ 
Lagerbrings Historia och flera njare arbeten or den först är 14^ f*^ 
Copiebohen af Lnnds domkapitels handlingar, der det sistnämnda stirt^^ 
brefret ar inf5rdt med en missledande minrik. 



^--i 



LXI 

bvftd som var kronan frångånget. Föregående konungar hade 
icke velat tillåta, att skattegods föryttrades till frälset, atan 
sirskildt tillstånd fÖr hvart sådant fall, och en reduction af 
de gods, som på obehörigt sätt blifvit frälse, var af K. Magnns 
Eriksson ^åtminstone påbörjad samt sannolikt äfven af K. 
Albrekt ifrågasatt. I öfverensstämmelse härmed hade också 
K. Magnas Eriksson för ärftlig frälserätts åtnjutande begynt 
utf^a särskilda tillståndsbref *), och flera sådana finnas äfven 
af R. Albrekt. Men båda hade för sina reductionsplaner måst 
plikta med kronans förlust, och det fordrades de långvariga 
olyckor, som Vitaliebrödernas härjningar bragte öfver de nor- 
diska rikena, for att öfvertyga den andliga och verldsliga aristo- 
kratien, att förstärkandet af kronans inkomster var oundgängligt, 
för bevarandet af deras egen trygghet. 

Förslag derom hade utan tvifvel varit å bane vid de före- 

D&mnda mötena af alla tre rikenas stormän år 1395; ty nästan 

alldeles samma åtgärder som de, hvarom för Sverige formligt 

beslut först d. 20 Sept. 1396 fattades, kunde Drottningen redan 

^d årets början kungöra såsom beslutna i Wiborg på Jutland. 

^Wt bondegods, som kommit ifrån kronan sedan K. Waldemar 

'ista gången for bort från riket (år 1368) skulle i alla delar 

äf Danmark seqvestreras till nästa rättareting; ingen af de 

gode män (adeln) i riket skulle taga eller köpa bonde-(skatte)- 

gods eller minska konungens ingäld, förr än han blefve myndig, 

logen skulle bygga »faester eller barfred»**). Det säges också 

uti iDledningen till Nyköpings beslut, att man varit ense om 

&Iia artiklarue deri redan innan Erik blifvit konung, och att 

) Niklis Bosons och Niklis Erengislasons dombref, utfardadt vid rHfstetinget t 
med Sylbohundare i Strängnäs d. IB Aug. 1409» tilldömer Sten Boson 4^ 
uresland i Arby, Yfra Syla socken, emedan nämnden vittnade, att det var 
gammalt frälse och att han hade »fangit» det »afif enom fiielsseäman som 
het Magnus Paualsson hvilkom höghborin förste konnng Magnus friihet 
och fira^se gifvit hafthe uppa segh och hans af kommanda medh sino 
opno brefue oc hsengiande incighle». — Fogden pä Oripsholm hade karat 
der& såsom »medh orätta från konungenom oc krononne gangit» 

") Drottning Margaretas bref tiU Jutame, dat. Wiborg d. 24 Jan. 1396, 
Hvftfeldt, Danmarks Krön. Qvartuppl. s. 123. Bref till Fyens stift af 
Qngefiur t>amma innehUl, och troligen utfardadt vid samma tid. Molbech 
och Petersen, Udvalg af Danske Diplomer s. 55. 



LXII 

sedan derom blifvit aftaladt vid hans hyllniDg. Det satt hvarpå 
Margareta ledde utförandet i Sverige och den väDdning saken 
tog efter hennes död visar, att hon sjelf var egentliga dril- 
Qedem i hela företaget, likasom den försigtighet och ihärcli|iiet, 
som i allmänhet utmärker hennes handlingssätt, äfven visar ^ 
i denna fråga. 

Utförandet af reductionen skulle enligt beslutets bokst^ 
ske på ett hälft år, men drog ut i 13, om man också icke 
tager i betraktande den revision, som efter DrottningeDs död 
företogs. Räfsteting blefvo visserligen åtminstone i de flesU 
provinser genast efter beslutet hållna, men hvad vi skulle kalla 
reductionsmål blefvo dervid icke allestädes företagna. — Börju 
gjordes i Westgöta lagsaga, som den tiden innefattade ej M 
det s. k. Dalsland, utan äfven Nordmarken, som nu räUas \ 
till Wärmland. Räfstetingen höllos med södra delen af egent- , 
liga Vestergötland jemte Dalaborgs län i Lödöse i Nov. och Dec i 
1396 och med den öfriga delen uti Skara i Jan. och Febr. följ. år. 
(N:o 18 — 22) *). En mängd personer, som sjelfva gjort sig till 
frälse, blefvo dervid förklarade skattskyldiga, så framt ej 
konungens eller Drottningens nåd komme emellan **), och pa 
Dal reducerades en mängd gods från den nyss aflidne marsken 
Erik Kettilsi?ons arfvingar; men i det hela synes resultatet här 
varit mindre betydande, med undantag af den östligaste delen. 
Vartofta härad, som troligen längst varit under Albrekts välde, 
och der inemot 100 gårdar eller gårdsdelar genast underkastades 
reductionen (N:o 20), hvartill sedan kom några och 40 för ^^ 
tvenne socknar af detta härad, som hörde till Rumblaborgs 1^^) 
men h varom ej ransakades förr än 1399 (N:o 31). Nämnden 
utgjordes af sex frälsemän, bosatta inom lagsagan, och sex 
bönder från det område, som domen gälde. 

*) Dombrefsret for Nordmarken i Balaborgs län, dp.t. Löflöse d. 11 Bec 139o> 
och det för Tössbo härad, dat. Skara d. 17 Jan. 1397, äro tryckta i Uff^^^ 
Beskr. öfver Bal, Bel II: s. 220, 221. 
*') I Banska Geh. Arkivet finnes ännu en räfstetingsdom, utfördad i Lödöse 
d. 5 Bec. 1396, om åtminstone 13 eller 14, som sjelfva gjort sig tiil 
frälse; men som nngefär en tredjedel af pergamentet är bortfrätt och inn^ 
hållet i öfirigt ej upplysande, har cieu ej kunnat intagas bland handling&f^^' 
I det ofvan åberopade utdraget ur K. Eriks skattebok af 1413 finnas åt- 
skilliga »nådafrälsemän» upptagna under Vestgöta lagsaga. 



LXIII 

Märkligt är också, att vid det sistDämnda räfstetinget, 
eller det i Skara, d. 12 Febr. 1397 ett särskildt beslut fattades, 
hvarigenom grunderna närmare bestämdes än i det allmänna 
riksdagsbeslutet skett; husen på de gårdar och tomter, som 
tilldömdes b(^nderna, skulle icke få bortföras, utan lemnas 
sådana de voro; om några gods voro tagna för sakören af 
skattebönderna, skulle de endast mot bötessummans erläggande 
återställas; de gods, som dömdes under skatt, skulle redan vid 

påsktiden (omkring d. 22 April) få tillträdas (N:o 22). 

ff 

Afven i Nerike och Wärmland utfördes sannolikt redac<- 
tionen år 1397, men uppgifter derom saknas *). 

I Ostgöta lagsaga börjades räfstetingen också i November 
1396**) och Februari 1397, men de egentliga reductionsmålen 
synas hafva blifvit uppskjutna till Augusti 1399. Landskapet 
var den tiden deladt i tvenne prosterier, kallade Vestanstång 
och Ostanstång***); denna fördelning följdes äfven vid räfste- 
tingen år 1399, så att den förra hälften var instämd till Vad- 
stena, den senare till Söderköping. Esbjörn ChristiernssoD 
(Djekn), Drottning Margaretas fogde öfver Östergötland och 
angränsande del af nordvestra Småland, eller det s. k. Rumbla- 
^ori^s län, uppträdde dervid såsom en mycket ifrig ombudsman 
^ör kronan, och flera af lians klagomål blefvo med rätta ogil- 
'^(le; sä t. ex. hans anspråk på de gamla Folkungagodsen 

) Ett dombref finnes, utfardadt af Karl Ulfsson konangs domhafvande och 

^arl Karlsson (Öra), lagman i »Nserikkse», vid räf«teting med Askers härad 

i Örebro å S. Matisse aptou (d. 23 Febr.) 1397, hvarigenom 11^ örtugiand 

i Möreby, Askers socken, tilldömes Wadstena kloster. 

Ett dombref, utfardadt vid »rättarating» med Fryka härad i Värmland 

d- 29 Mars 1397, finnes i Diplomatarium Norvegicum. Sami. VI s. 390. 

Ett annat; utfardadt vid rättareting med Frixdalin i Sand d. 12 Mars s. 

ä. finnes i Upsala Bibliothek. 
♦»\ _. * 

) fin dom, utfärdad vid räfsteting med LÖsninga (Lösings) härad i Norr- 
köping d. 23 Nov. 1396, är den enda för Östgöta lagsaga af detta år, som 
finnes i Riks-Arkivet. 

J Ett dombref är utfardadt d. 8 Ang. 1399 vid räfsteting med »allmoghanom» 
'^af Ostergötlande östan Stänga aa». Ett dombref, dat. d. 25 Aug. 1399, 
**ge8 vara utfardadt vid ting med allmogen af »Ostergötlande vaestan 
Stänga aa», i ett annat af d. 29 s. m. skrifves blott» Vaestan Stäng», hvaraf synes 
att förkortningen redan i dagligt tal brukades. Märkligt är att en sak 
rörande Walkebo härad, som ligger vester oiu Stångån, likväl förehades 
vitl tinget i Söderköping (N:o 28). 



liXIV 

Bjelbo och Vadstena, med underlydande hemman, af hvilka det 
förra år 1353 var af K. Magnas skänkt till Skenninge nmiDeklo- 
ster, det senare år 1346 af honom testamenteradt till ett klo- 
sters anläggning; likaså blef Esbjörn Djekns yrkande, att aigra 
den aflidne riddaren Staffan IJlfsson förut tillhöriga gods! 
Walkebo härad skulle förklaras för häradsjord, förkastade, 
sedan nämnden vittnat, att de voro urgamla frälsegods och 
hvarken häradsjord eller konungstreding (N:o 28). Deremot 
blefvo åtskilliga andra lägenheter dels förklarade för allmänniDgi- 
jord (N:o 29), dels för konungstreding (N:o 30) och innehafvaren 
i förra fallet, äfven om det var ett kloster, dömd skyldig att 
utgöra afrad till häradet. 

I September s. å. företogs räfsten med Rumblaborgs lio i 
Jönköping, hvarvid Esbjörn Djekns försök att få laxfisket i 
Svedan såsom ).konungstreding» tilldömdt kronan visserligen 
misslyckades (N:o 32), men deremot en mängd gods uti de till 
nämnda län hörande Habo och Fiskebäcks socknar blefvo från- 
kända frälset och tilldömda häradet eller »under skatt», der- 
ibland äfven Tumbäck, som nu förklarades för konungstreding 
(N:o 31), ehuru det var ett gammalt frälsegods; men detta 
utslag ogillades sedan genom en lagmansdom år 1419*). 

Sannolikt höllos äfven kort derefter räfsteting med öfriga 
delar af Östgöta lagsaga, eller Stäkeholms län och »Kalmaroa 
foghati», men derom är nästan ingenting bekant. Åi^^^P^^ 
Oland har Sten Bengtsson, som var konungs domhafV&n^^^ 
Ostgöta lagsaga, utfärdat räfstetingsdom **). 



•) En välboren man, Hakon i Tunimabaek, omtalas i ett dokument a(i 
1339 Dipl. IV: 684. . . 

Gustaf Magnussons dombref, dat. Karlaby fer. 2 infra oct. beati M 
tini episc. (d. 13 Noy.) 1419, tilldömer riddaren Knut Uddsson och h»»» 
syskon gården, såsom deras urminnes fäderne. 

*) I ett dombref som Jusse Duve, konung Slriks hofmästare utfärdat ?' 
räfsteting med Hulterstadha härad på Ölaud d. 4 Febr. 1406, omtalas, a» 
Herr St«n Bengtsson hållit räfsteting på Öland, hvilket sammanstaldt m 
ett dombref utfärdadt för Wisingsö d. 13 Sept. 1399, af den i^^^'!^^^, 
och Peter Thomasson, som kallar sig »for la$(mansdom sitiande i - 
landom», gör det sannolikt, att dessa båda åren 1399 och 1400 hållit rals^ 
ting öfver hela den delen af Småland, som hörde till Östgöta lagsaga oc* 
den förra äfiren på Öland, som den tiden hade en egen lagman. 



LXV 

I Södermanland börjades äfven reductionen genom räfste- 
ting i Strängnäs i Juni och Juli månader 1399. Flera krono- 
gods blefvo dervid äfven fråndörada den förenämnda Esbjörn 
Djekn (N;o 27), men kronans anspråk blefvo här till det mesta 
sparade till en lägligare tid. 

I Vestmanland deremot bedrefs saken med synnerligt allvar 
vid räfsteting, som höllos i Westerås i October 1399. Dervid 
förekommer det märkvärdiga, att biskopens fogde uppträdde 
såsom kärande å kronans vägnar, och det oaktadt blefvo många 
gårdar fråndömda kyrkorna, ja till och med sjelfva biskopen 
och domkyrkan. Uti det dåvarande Vesterås län, som sträckte 
sig blott från Sagan till Kolbäcksån, blefvo öfver 500 uppgifna 
större och mindre fastigheter reducerade till skatte, och dess- 
utom 10 jordegare förklarade skattskyldiga för allt sitt gods, 
men hvilkas förmögenhet man icke känner (N:o 33 — 37) *). 

I Tiohärads lagsaga utfördes reductionen först år 1405, 
hvarvid de domhafvande kriogreste och höllo särskildt ting i 
hvart härad **). Ett lika förfarande cgde äfven rum vid räfste- 
tingeu i »Osterlanden» eller Finland, som höllos samma ar. 
Några få socknar i sönder blefvo dervid stämda tillsamman på 
olika ställen. Jösse Duwe, konung Eriks hofmästare, förde der- 
vid kronans talan ***). 



') Dombrefven upptaga för Seunda och Gorunda hundare 89 fastigheter, för 
Tjurbo 101, för Norrbo 107, för Tuhundra 120 och för Snäfvinge, som den 
tiden ej sträckte sig längre mot vester än till Kolbäcks &n, 8o, och dess- 
utom nämnas för det förstnämnda tre, för Tjarbo en, och för Snäfvinge sex 
jordegare, som »dömdes under skatt med allt sitt gods». 

*) Swen Tawessou och Carl Magnussons dombref, utfårdadt vid räfsteting 
med Sunnerho härad i Hamneda d. 6 Juni 1405. Molbech och Petersen, s. 
212. Det angår blott gods, som dömdes under frälse. 

*) Allmänna dombref, utfärdade å räfsteting med Ingo, Lojo och Karis socknar 
i Ra^aborgs fögderi, dat. 7 Mars, och med Sagu och Pemar (i Abo län) d. 
18 Mars 1405, tryckta efter afskrifter af originalerna i Danska Geh. Ar- 
kivet, Arwidssons Finska Handl. VII: 45—50. Dombref i enskilda mål 
utfärdade vid ting med Vemo och Virmo socknar d. 8 och 12 Jan. med Kul- 
siala, Pälkäne, Saris och Säxmäki socknar d. 10 Febr. med Reso, Rimito och 
Karvatto socknar d. 1 och d. 4 April 1405. Anf. st. II: 18-23. I af- 
seende på de båda förstnämnda anmärkes, att kronoombudets namn bör 
läsas: Jussa Dwse i st. f Nissa Dwee. 

Bidr. t Skand. ffist, IL ^ 



LXVI 

Med reductionen i Upland gjordes intet allvar förr fin år 
1409, då större delen af dess många hundaren och skeppslager 
voro instämda till Upsala i Äug. och Sept., sedan saken för 
den Testliga delen, Fierdhnndra, redan i Febr. förevarit å sär- 
skilda räfsteting, som höllos i Enköping*). 

Undersökningen på förra stället, hvars resultater äro bättre 
kända, upptog nära två månader och ett så betydligt antal 
fastigheter, som innehades af andliga stiftelser och frälsemän 
blefvo vederkända uti de tingslag, hvarom de allmänna dom- 
brefven äro i behåll, (N:o 59 — 72), att man skulle kunna Qtao 
fara uppskatta antalet för hela Upland till mer än 1200^). 

Samtidigt härmed eller i Aug. och Sept. 1409 fortsattes 
äfven reductionen i Södermanland, hvilken börjats 10 år förot, 
men sedan synes hafva hvilat ***). Räfstetinget för hela lag- 
sagan hölls i Strängnäs. (Jfr N:o 73). I ett af de dervid ut- 
färdade dombrefven, dat. d. 30 Aug. 1409 hänskjuta de dom- 
hafvande ett mål till lagmanstioget, emedan Drottning Margareta 
»sagt dem, att de icke skulle döma i något om dem, hvilka 
sitta i räfstetingen i Upsala f). 

Den sista åtgärd i denna fråga, som från Drottning Mar- 
garetas sida omtalas, - är en skriftlig befallning till härads- 
höfdingens vikarie i Björkekinds härad i Östergötland, att med 
12 förståndiga män inom häradet ransaka efter sådana gods, 



*) Magnus TrottasoDs och lagmannen Ture Bengtsons dombref, utfördadt vid 
räfsteting med Fiädrundaland i Eneköping d. 5 Febr. 1409, ang. fogdens i 
Asunda härad Jösse Finnssons ä Drottningens ?ägnar framstaUda Hrande, 
att allt cronona gods, som aflidne riddaren Sten Bengtsson under 46 år, d. 
v. s., från år 1363, genom köp eller skifte förvärfvat, skulle emot köpe- 
summans återbärande, återgå. Lars Sparres copiebok, J. 6, f. 278, i Ri*S' 
Arkivet. — Ett aonat dombref af desamme, utfårdadt vid räfstetiBg meJ 
Trögd ä samma ställe d. 4 Febr. 1409, hvilket stadfäster ett skifte (byte) 
å frälsejord, finnes i original. 

") Antalet är för UUeråkers hundare 83, f. Tierps (med Tolfta s.) 42, Westlani 
17, Sollentuna 62, Wäddö 27, Loghbo skeppslag (Lofön) 8, Östra Bodien 
73, Danderyds och.Ryds skeppslag 44, Lyhundra 103, Värmdön 7, ^^^^' 
[tvLUSL hundare 35, Ärlinghundra 46, Håbo 57, hvilket tillsammans gör 603. 
) Af år 1399 finnas i Riks-Arkivet blott sex dombref för SödermanJand, 
men 18 af år 1409. Ett dombref förekommer äfven af år 1402, som an- 
går en reductioDsfråga. 

f) Förteckning på Pergam entsbref i Strängnäs Gymnasii-Bibliothek. Skand. 
Handl. XXVIII: 385. Målet gälde Rossvik, som då tUlhörde Niklis GosUfe- 
son (Stjembåt). 



«*« 



Lxvn 

som kronan hade rätt till, men ännu icke kommit »för dom» 
.samt sedan anmäla det för Esbjörn Djekn. Häradsrätten har 
i följd deraf förklarat en hel mängd gods vara dels kronogods 
dels skattegodfi, samt att alla till häradet hörande öar, holmar 
och skär skulle för alltid vara konungstreding och härads- 
allmäDning (N:o 74). Sannolikt är, att äfven till de andra 
häraderna i Östergötland en dylik befallning utgått, men derom 
är intet med visshet bekant. 

Det vanliga förfarandet vid dessa räfsteting var, att någon 
af rådsherrarne eller annan lagfaren man var förordnad till 
konungens domhafvande och jemte lajidskapets lagman ut- 
färdade dombrefven. Stundom hafva gods blifvit af räfstetingen 
Iråndömda rättens egna ledamöter, ja till och med konungens 
dorahafvande (Nu) 59). Exempel finnas dock äfven, att denne, 
då sådana mål förekommo, som rörde honom sjelf, lemnat 
platsen åt någon annan *) Vid de tidigare räfstetingen 1396 — 
1405 vpro äfven biskoparne med ett par kapitels-ledamöter 
närvarande, stundom namnes äfven flera af »riksens rådgifvare». 
Såsom nämnd förekommer vanligen 12 bönder från det härad, 
tier godsen voro belägna. — Men vid räfstetingen år 1409 
omtalas ej några riksråd såsom sådana, ehuru man finner 
en eller annan inom den nämnd af sex frälsemän, som deltog 
i förhandlingarne och var gemensam för hela tingsdistriktet. 
Häradsnämnden var deremot minskad till hälften. Höfvids- 
mannen eller fogden var i allmänhet kärande å kronans vägnar. 
Bombref, upptagande alla de gods, som reducerades inom tings- 
laget, uppsattes vanligen och insändes förmodligen till Drott* 
ningen**). Särskilda dombref utskrefvos naturligtvis blott för 
den vinnande parten, emedan de måste lösas, och det är deraf 
lätt förklarligt, hvarföre de gamla klostren och kyrkorna v icke 
förvarade andra dokumenter än sådana, hvari de omtvistade 
godsen voro dem tillerkända. 



*) Ett dombref, utfårdadt vid räfsteting med Sylbohundare i Strängnäs d. 13 
Aug. 1409. 

*) I dombref, som gällde reductiouen i Finnland, säges uttryckligen att Nisse 
[^i Jösse] Duse, som var konungens ombud, »annamadbe» domen »in til 
^cnmsen». Arwidsson, Finska Haudl. VII: 47, 50. 



Lxvni 

I utförandet tillämpades de grnadsatser som i Nyköping 
blifvit stadgade. Reductionen gick alltid tillbaka till år 1363, 
hvarföre det vid räfstetingen år 1409 dömdes, att alla gods, 
som under de sista 46 åren kommit undan skatt skulle återgå 
till sina förra egare eller deras arfvingar; men om det skett 
genom köp, skulle innehafvaren få köpesumman åter. Den 
allmänt antagna prescriptionstiden i sådana fall synes hafva 
varit ett år. För de gods som voro gifna i testamente kom 
ingen ersättning i fråga; det samma synes äfven hafva gällt 
om sådana som voro tagna i »mät» för böter eller utskylder 
(N:o 33, 37, 66). Men skiften af skattegods, som blifvit bort- 
bytta mot vederlag af frälse på så sätt, att kronans inkomst 
derigenom icke minskats, blefvo oklandrade. (N:o 59, 61—65, 
67 — 73). Personer, som icke hade bevis på gammal frälse- 
mannarätt, eller konungens bref, dömdes att blifva under skatt 
med allt sitt gods, så framt ej konungens nåd mellankomme. 
En sådan appell förekommer någon gång äfven i afseeude på 
andra gods. 

Det allmänna resultatet eller antalet af reducerade gods 
för hela riket kan icke ens ungefärligt beräknas, men att det 
varit ganska betydligt kan slutas af de anförda exemplen för 
de landsorter, hvaröfver de allmänna dombrefven äro i behåll. 
Något allmännare missnöje från det verldsliga frälsets sida 
omtalas icke. — Den långsamhet, hvarmed reductionen utfördes, 
bitlrog utan tvifvel mycket att lugna sinnena, heldst den för- 
mögnare adeln i äldre tider hade sina gods spridda i olika 
provinser, och dessutom köpe-summan skulle återbetalas. 

Men de andliga blefvo efter hand alltmera missnöjda med 
reductionen. Den var också för dem kännbarare, emedan 
de hufvudsakligen genom testamenten förvärfvat godsen. Spår 
af ett sådant missnöje finnes redan från år 1403, då Lin- 
köpings domkapitel sände ett ombud till påfven, för att klaga 
öfver de oförrätter som kyrkan i 40 år — man märke, att 
detta hänsyftar på året för det gamla konungahusets stör- 
tande — lidit och ännu dagligen får utstå. Likväl namnes 
ännu icke reductionen uttryckligen. (N:o 35). Men då samma 



Lxrx 

domkapitel år 1409 anmodades att sända ombud till ett före- 
stående allmänt kyrkomöte, förklarade de sig alltför obetydliga 
dertill, alldenstund de knappt vågade knysta emot landets fogdar 
och deras tjenare, hvilka genom verldsliga domstolar beröfvade 
kyrkan sina gods *). 

Att inga kapitelsmedlemmar voro närvarande vid räfste- 
tingen i Upsala år 1409 är också en märklig omständighet; 
tvisten om ärkebiskopsstolens besättande var säkert ej dertill 
den enda anledningen. Först vid provincialmötet i Arboga år 
1412 gaf sig missnöjet luft i en öppen förklaring, af innehåll, 
att ingen lekman egde rätt att döma öfver kyrkans gods, att 
alla utslag falda blott af lekmän, och hvarigenom något blifvit 
kyrkan afhändt, voro ogiltiga, och att ehuru man hittills tegat 
vid hvad som skett, emedan konungen sällan höll ting här 
i riket, man hade för afsigt att vid förs£a tillfälle bistå 
de kyrkor, som varit utsatta for dylika oförrätter, sedan man 
kunnat finna tjenliga domare**). Vid samma tillfälle voro 
tvenne kronans fogdar, den ene i Gestrikland, den andra i 
Trögd, instämda för att stå till rätta, för det de för kronans 
räkning satt sig i besittning af godsen Gaddö och Uknö, hvilka 
tillhört Upsala domkyrka, och då de ej infunno sig, dömde 
biskoparne, att godsen inom sex veckor skulle till domkyrkan 
återställas, och hotade med ständig bannlysning dem, som tredska- 
des att efterkomma detta beslut. (N:o 77). 

Men kyrkans vapen hade längesedan förlorat sin udd, och hon 
måste sedan anlita den verldsliga magten för att vinna sitt 
ändamål. Det ena godset Uknön återvann hon väl genom ett 
räfstetings-utslag af d. 21 Maj 1414; men det andra ej förr än 
<la Karl Knusson, såsom riksföreståndare, lofvade uti ett bref, 
dat. Arboga d. 4 Oct. 1440, att ej längre undanhålla det 
domkyrkan, sedan han hört hennes bevis. 

Efter Drottning Margaretas död inträdde en stark reaction; 
<la konungen om våren 1413 besökte Sverige och höll ett stort 

) »Per prava sua laycalia judicia». Kanikeruas bref till Rådet, dat. d. 26 
Nov. 1409. Benzelii Monumenta p. 159. 
") Stat. conciHi Arbogensis, dat. d. 14 Sept. 1412, (g 24) tryckt i Reuter- 
dahlfl Statuta Synodalia p. 109, 



rådsmöte i Stockholm, måste han gifva eftor f9r missnöjet- och 
atf&rda en ny förordning om räfsteting, hvari de andliga voro 
uppenbart gynnade. Biskoparne sknlle hvar och en inom sitt 
stift föra ordet å konungens vägnar vid räfstetingen, dessatom 
skulle två medlemmar af kapitlet vara närvarande, och konungen 
utnämnde sex frälsemän i hvar lagsaga till bisittare. Tvenne 
sådana ting skulle hållas årligen och lagmanstingen afskaffas. 
Inga tvistefrågor skulle kunna till konungen hänskjatas, utan 
af räfstetingen fullkomligt afgöras *). Rådet gaf en skriftlig 
förbindelse att efterfölja stadgan. (N:o 78). 

Nya räfsteting blefvo i öfverensstämmelse med nämnde 
förordning hållna i Upsala, Vesterås, Strängnäs och Skara stift 
sommaren 1413, men med Linköpings först i October och No- 
vember. De förnyades också 1414, hvarvid de äfven utsträcktes 
till Wexjö stift. Det var dock endast i Linköpings stift som 
den reactionära syftningen skarpt framträdde. Esbjörn Djekn, 

rr 

som i Margaretas tid i egenskap af hennes fogde öfver Öster- 
götland och Rumblaborgs län visat mycket nit vid redactioneo, 
hade nu blifvit afsatt **)^ och ådömdes 40 marks böter samt 
att dessutom återbära afraden i sådana fall, der han ansågs 
hafva förfarit egenmägtigt ***). Samma öde drabbade äfven 
andra af tidens mägtige. Klostren återfingo flera gods, som 
fogdarne förut hade seqvestrerat, deribland äfven sådana som 
räknades till allmänningsjorden, men hvarför de dock måste er- 
lägga afrad antingen till häradet eller kronan f). Fogdarnes 

*) Förordningen, dat. Stoclliolm d. 9 April 1413, tryckt af Hadorph «<1 
Biärköa Rätten, s. 37. 

**) Räfstetinesdom ntfårdad vid tinget med Lösningbieradh i Linköping å. 17 
Nov. 1413, hvari säges att Esbiorn Diaekn, som »Drotning Margarete foghade 
war i Ostergötlande» tillegnat kronan ön Branaes i Bråviken såsom »konangx- 
tridhiung i haerazsins almenningh», men hyilken nn tilldömdes Wadsteoa 
kloster, emedan nämnden vittnade att den »warit afif hedhendomeno frajlsi 
oc riddara oc swena siaelffaegha.» 

***) I Riks-Arkivet förvaras räfstetingsdommar från Östergötland af åren 1413 
hvarigenom gods, som Esbjörn Djekn tagit i besittning återgå. »Han hade 
dem afwaellat utan reet oc lagha döma» beter det om flera, ocb det synes 
som de genast efter beslutet i Nyköping blifvit seqvestrerade. Han dömdes 
derföre ock att utbetala så mycket, som ban kan bevisas hafva uppburit 
och 40 marks böter »for waeldit.» 

f) Räfstetingsdomar för Wreta kloster rörande qvarnfall i Dufvedal, nedan- 
för Motala, som var konungstreding, af d. 5 Febr. 1414. Witt. Hist. Aat. 



LXXI 

ocli andra ämbetsmäns ingrepp i häradernas rätt att uppbära 
afrad af hemman, anlagda å deras allämnningar blefvo förbjudna, 
och häradet skulle fritt kanna utse hvem de ville, att draga 
försorg om uppbörden*). 

Vid räfstetinget i Westerås d. 27 Juni 1413 blefvo ock en 
mängd gårdar i Dalarne på allmogens anmälan fråndömda 
Jösse Finnson, som under Margaretas tid varit fogde öfver 
nästan hela lagsagan, men nu var skild vid denna befattning **). 

Med år 1414 upphör ej blott reductionen, utan äfven för 
en längre tid sjelfva räfstetingen. Det är ej osannolikt, att 
K. Erik med flit sökte förekomma, att frågan å nyo skulle 
bringas å hane, hvilket endast kunde blifva ofördelaktigt för 
kronan. 

Förhandlingarne äro i flera hänseenden märkvärdiga. De 
visa kanhända bättre än något annat den stora öfverlägsenheten 
i Margaretas herrskaresjäl; ty det fordrades i sanning ej ringa 
klokhet, kraft och ihärdighet att genomdrifva beslut, som så nära 
berörde de högre ståndens intressen. De kasta också mycket 
Ijas öfver föregående tider. Antalet af de gods, som redu- 
cerades i de trakter hvarför de allmänna dombrefven äro bi- 
behållna, låter oss deraf sluta till den förknappning, hvartill 
kronans inkomster sjunkit. — Man ser också, på hvad sätt Bo 
Jonsson kommit i besittning af sin ofantliga förmögenhet; huru 
han i Yesterås län, som länge hörde till hans förläningar, tagit 
en mängd hemman i mät af bönderna (N:o 33, 34, jfr 35 — 37) 
huru han tilltrugat sig gods af egarne, utan att gifva något 
derför (N:o 38); huru han, i händelse de personer, till hvilka 
han vände sig med förslag att sälja, voro mycket gensträfviga 



Akad. Handl. XXIV: 318, 319. En rafstetingsdom för Wadstena kloster 
af 8. d. om Sätra, som var häradsjord och. hvarför klostret skall göra 
häradet sin »net». 

*) Räfstetingsdomen för Gilstrings (nu Göstrings) härad d. 26 Jan. 1414 
tillerkänner detsamma »alla the haeraez almaenningha ok hoersez jord som i 
»hinder ok i qwall ok fra fomeefndo haeradhe haefdade warit» och för- 
bjuder fogdame och deras ämbetsmän att »sigh noget maedh fomsefndo 
»hseraez gosse, afrade wtskyldhum eeller dagxwserkom bewara vdan hwem 
»haeradet ther om tH troo.» 

**) Dipl. Dalekarl. Suppl. s. 10. 



LXXII 

lät bastå och binda dem och hota dem med tornet (ftngelset), 
derest de icke »bebrefvade» honom godsen*). Bo Jonssons 
vingleri med fastigheter visade ännu vid de sista räfstetingeD, 
efter Margaretas död, obehagliga följder för arfvingarne, i det 
att dessa måste återställa till Askaby och Eskilstuna kloster 
gods, som klostren bortbytt till Bo Jonsson, emedan de gods 
som af honom lemnats i vederlag redan vid den förra räfsten, 
såsom gamla skattegods, blifvit klostren afhända**). 

En vigtig grundsats kan anses igenom dessa räfsteting vara 
för alltid faststäld, nemligen den, att hädanefter ingen frälse- 
man kunde köpa skattegods, utan konungens tillstånd, ocli eu 
bestämd skilnad mellan skatte- och frälsegods var uppdragen. 



K Eriks förhållande till Tyskland. Sveriges deltagande i kriget 

Drottning Margaretas sista år fördystrades af början till 
det krig, som K. Erik under en stor del af sin regering förde 
om besittningen af Söder-Jutland, eller som det af Tyskarne 
plägade kallas hertigdömet Slesvig. Sjelf hade hon, sysselsatt 
med större planer, med flit sökt att å detta håll undvika stridig- 
heter, sannolikt mindre af fruktan för de föga mäktiga furstar, 



*) Räfstetingsdomen, utfärdad vid tinget med Arlenninga hundare d. 20 Sept. 
1409, tilldömde välb. Knut Eskilsson flera gods, hvilka Bo Jonsson på 
sjelf va tingsstället hade förvärfvat på detta sätt, och tvenne vittnen intygade 
»at Bo Jonsson hafthe Ura til skickat vppa thingit som fornempda Eskild 
Eskilsson skuldo hafva fört in i tornit vppa Stockholm.» — Arvid Jonsson 
intygade d. 3 Dec. 1413, att Bo Jonsson p& Nyköpings slott tillsagt sin 
slottsfogde Niclis Diekn att sätta Jon Holmstensson i »tornith», emedan 
han ej ville afstå tvenne hans hustrus gods, hvilket blott hindrades genom 
tveune tillstädesvarande mäns borgen. Reuterdahl, Sv. Kvrk. Hiat. UI: 
n, 530, 531. 

**) Räfstetingsdomar vid ting i Linköping »medh almoghanom» d. 18 Nov. 1413 
och i Skeninge d. 29". Jan. 14l4 för Eskilstuna kloster; samt vid ting i 
Linköping d. 11 och 30 Nov. 1413. I det förra åläggas för Askaby kloster 
arfvingame att till sistnämnda kloster erlägga afrad för så många år som 
de '»haft godset i wserio.» 



Lxxm 

lom gjorde anspråk på hertigdömet, såsom ärftligt läo, än 
ör Hansestäderna, hvilkas deltagande man kunde förutse. 

Då vid Eriks uppstigande på thronen, de Holsteiaska 
rrefvarne i Assens skulle emottaga förnyelse å förläningen af 
lertigdömet, uppstod redan någon misshällighet om vilkoren; 
nen Drottningen ville icke låta det komma till en öppen brytning, 
warföre ock under den följande mansåldern olika åsigter voro 
berrskande, huruvida förläningen verkligen blifvit förnyad. Att 
Grerbard äfven från Dansk sida kallades hertig af Slesvig, och 
såsom Margaretas bundsförvandt uppträdde vid förhandlingarne 
med K. Albrekt, är emellertid säkert, ehuru icke en gång 
Holsteinarnes vittnen omtala någon fanas öfverlemnande, som 
efter Tyskt bruk hörde till en förläningsceremoni. 

I närmare beröring med det Schaumburgska huset trädde 
Margareta efter Hertig Gerhards år 1404 inträffade död. Hans 
söner voro minderåriga, och den ende öfverlefvande brodern, 
Henrik, lemnade sitt knappt tillträdda biskopsstift, för att 
sätta sig i besittning af arfvet. Drottning Margareta, som då 
uppehöll sig i Sverige och, särdeles med den tidens ofullkomliga 
kommunikationsanstalter, icke kunde sjelf följa händelserna, skref 
ej blott till de tvistande, hertig Gerhards enka, Elisabeth af 
Braunschweig, och hennes svåger, Henrik, utan äfven till Ham- 
burgs och Liibecks borgmästare och råd, for att tillvägabringa 
ett stillestånd, till dess en fullständig fred under hennes och 
städernas gemensamma bemedling kunde blifva sluten. (N:o 50). 
^en hastigare än Drottningen väntat, och måhända innan hennes 
bemedlingsförslag hunnit fram, hade redan d. 13 Sept. 1404 
en förlikning blifvit ingången, i följd hvaraf Henrik fick behålla 
^° del af Holstein, med Femern, men afstod från förmynder- 
8^apet i hertigdöraet. Drottningen re^te följande året öfver till 
Slesvig, kom snart på förtrolig fot med hertiginnan,' som fruk- 
tade sin svåger och icke heller fann något säkert stöd hos de 
Holsteinska herrar, hvilka med henne delade förmynderskapet, 
ntan till en tid kastade sig i Drottningens armar. Slesvig blef 
<lerfbre inneslutet uti det fredsfördrag, som Drottningen vid 
mötet i Flensborg afslöt med K. Albrekt. Drottningen öfver- 
H jemte K. Erik, såsom länsherre, förmynderskapet och kom 



liXXIV 

genom inköp af pantrftttigheter efter ett par år i besittoiog af 
en stor del af hertigdömet. Men redan år 1408 appkom miss- 
hftllighet, och hertiginnan trädde åter i förbindelse med sin 
svåger, som sökte stärka sig genom förbund med K. Albrekt, 
och lät försåtligt gripa Flensborgs borgmästare och råd, for 
att försäkra sig om staden. Dock voro Holsteinarne äoDu ej 
mäktiga nog att trotsa de nordiska rikena, utan Henrik måste 
beqväma sig att lemna Flensborg som pant för den skade- 
ersättning han skulle betala. K. Erik hade då en här i beredskap 
att taga staden i besittning och befUsta densamma, hösten 1409. 
Följande året bröt kriget ut i fall låga, hvarunder Holsteinarne, 
med understöd af andra Tyska trapper och Frieserna, tillfogade 
konungens här ett nederlag vid Eggebsek, men konungen åter 
hade framgång på ostkusten. 

Drottning Margareta, som troligen varit främmande för K. 
Eriks krigiska åtgärder, tillvägabragte i Kolding d. 24 Mars 
1411 ett stillestånd på fem år, enligt hvilket Holsteinarne icke 
skulle få behålla mer än hvad ungefårligen deras stamfar haft 
i pant och stridsfrågans afgörande lemnas åt en compromiss 
af lika många från konungariket och hertigdömet, samt i yttersta 
fall skulle hänskjutas till K. Sigismund. 

Likväl blef äfven denna öfverenskommelse snart bråten 
genom några af de Holsteinska adelsmännen i Slesvig, hvilka 
med Llineburgarnes tillhjelp satte sig i besittning af staden 
Flensborg. Margareta lyckades dock åter stifta fred genom 
en ny öfverenskommelse, som lemnade åt hertig DIrik af Meklea- 
burg att slita tvisten. Denne hade året förut förbundit sig till 
Drottningens och K. Eriks tjenst, emot en årlig summa af 500 
mark. (N:o 76). Han afgjorde genom utslag af d. ö.Oct. 1412, 
att staden skulle till Drottningen återlemnas; i öfrigt blef för- 
draget i Kolding bekräftadt, men till tvistens snara biläggande 
skulle man mötas i Nyborg redan vid midsommartiden 1413; 
punkten om Flensborgs slott skulle dock hertigen dessförinnan 
afgöra. Det var förmodligen för denna fråga som Drottning 
Margareta kort efteråt d. 9 Oct. lät gifva sig ett bevis, att 
hon denna dag infunnit sig på Flensborgs slott, för att svara 



på hertiginnans fordringar, men att hvarken hon eller någon 
annan å hennes vägnar mött der. Drottningen dröjde Snnn 
någon tid qvar, måhända för att afbida ytterligare tillfälle 
till tvistens afgörande, och dog på återvägen i Flensborgs hamn 
d. 28 Oct. 1412. 

Sedan år 1409 hade alltså striden, ehnra något hämmad 
af stillestånd, rasat i hertigdömet. I hvad mån Svenska trup- 
per deri deltagit, finnes väl icke uttryckligen uppgifvet, men 
att Svenska frälsemän flera gånger varit ditkallade, synes dels 
af ett bevis, hvari väpnaren Knut Uddsson (af Winstorps- 
slägten) omtalar ett lån, som han gifvit en af sina ståndsbrö- 
der, då han sista gången med »de andra gode män af riket» 
var af drottning Margareta uppbådad till Flensborg*), dels af 
flera frälsebref för Svenskar, hvilka k. Erik utfärdat i sist- 
nämnda stad på hösten år 1410 **). 

Det lugn, som vid drottningens död herrskade, blef icke 
långvarigt, men inom Holsteinska huset hade åter en söndring 
ioträdt, och dess kraft var i följd deraf försvagad. Enke- 
hertiginnans broder, hertig Benrik af Braunschweig, som öfver- 
tagit förraynderskapet, skall till och med hafva tillbjudit sig 
att afstå detsamma till konungen, på samma gång han begärde 
en månads uppskof för det till midsommar utsatta mötet i Ny- 
borg; men då han kom dit, blef hän mindre medgörlig. K. 
Erik besvarade nemligen genast hans begäran om beläning å 
hertigdömet för systersönerna, med den förklaring, att deras 
fader hade redan förbrutit sin rätt, derigenom att han, då för- 
läningen i Assens erbjöds honom och hans bröder, icke emot- 
tog densamma. I stället för att, som han bort, nämna Sles- 
vigare till skiljedomare, valde hertigen då Holsteinare, och ville 
icke veta af, att dessa skulle hafva annan rätt, än blott att 



*) Knut XJdssons bref, ^ dat. Wadstena octava S. Andree apost. (d. 7 Dec.) 
1415, vidfästadt Erik Tobbassons skuldebref af &r 1412. 

'*) K. Eriks frälsebref för Ksetbilbiom Ingvarsson, dat. Flensborg fred. näst 
eft. alle gndhs belgbons dag d. 7 Nov. 1410, original i Skoklosters Bi- 
bliotliek. K. Br. för Nisse Clo och för Jon Germundsson af Alizta, dat. 
d. 7 Nov. 1410. Frälsebref för Olof Björnsson & gods på Öland, dat. d. 
8 Nov. s. &. — Erik Stensson (Bjelke), son af riksmarsken Sten Bengts- 
son, bar aflidit uti Flensborg under detta år. 



liXXVI 

underhandla. K. Erik lät då anställa en rättegång inför riks- 
dagen och genom sin rikskansler förklara hela förläuingsrätten 
förbrnten. 

Den unge hertig Henrik, den äldste af bröderna, var na 
lemnad åt sig sjelf; hans morbroder drog sig undan och flera 
af stormännen i hertigdömet gingo öfver på konungens sida. 
Det bief derigenom för omkring tvenne år temligen lagat, så 
att några utskrifningar från Sverige knappast förekommit. 

Men sommaren 1415 utbröt kriget å nyo. Konungen hade 
på våren utskrifvit en^ krigsgärd i både Sverige och Norge, i 
stället för utgörandet af vanlig ledingsskyldighet*). Konungens 
trupper sysselsattes mest med uppbyggandet af skansar i grann- 
skapet af staden Slesvig, den enda punkt af vigt, som Holstei- 
narne innehade. I hvad mån Svenska krigare detta år delta- 
git, är obekant. 

Men i det följande årets långvariga belägring af Slesvig 
är det så mycket sannolikare, att en mängd Svenskar deltagit, 
som vi ännu hafva flera frälsebref för Svenskar, daterade Flens- 
borg den 1 Sept. 1416**), hvilka utan tvifvel stå i samman- 
hang med nyss passerade krigshändelser. 

Att Svenska trupper deltagit uti det tredje årets fälttåg, 
synes dels deraf att Wadstena klosters dagbok vid berättelsen 
om staden Slesvigs intagande tillägger, att enligt deras yttrande, 
som derifrån återvände, äfven slottet skalle hafva kunnat er- 
öfras, om man blott genast anfallit det, dels ock af den om- 
ständigheten, att det finnes ett arfj^kiftesdokument om gods i 
Westergötland, dat. Slesvik d. 4 Sept. 1417, och som är bevitt- 
nadt af flera frälsemän från nämnda landsort, deribland lag- 
mannen Gustaf Magnusson***). Det omtalas dessutom i en 



*) K. Eriks bref till innebyggarne i Wiken (Bohuslän), dat. Helsingborg den 
16 April 1415, åberopadt af Lagerbring, IV: 51. 

") Trenne sådana för Olof Andersson, Gadmund Arwidsson och Sven Jons- 
son förvaras i Riksarchivet ; det sista är tryckt i Brings Handl. och På- 
minnelser i Svenska Hist. III: 211., Ett ^erde, för Erik Diaekn, är tryckt 
i Delagardieska Archivet II: 155. Ännu ett af samma dag för Jöns Karls- 
son Mörck finnes i Skoklosters bibliothek, hvari tillnamnet är i senare tider 
förfalskadt till Rabbe. 

") Fikke Grwpendals skifte å sin hustrus Katrinas vägnar med Magnus Jons- 
son, dat. Sleswiik sabbato ante nativitatis Marie virginis 1417, besegladt 



liXxvn 

gammal krönika, att Svenska trupper vid aftaget brandskattat 
Eckernförde. Storleken af den här, som k. Erik kunde an- 
vända (den uppgifves af Corner till 30,000 man), visar, att 
han ej längre höll sig blott till utskrifning af frälsemän. 

Båda parterna hade under striden sökt stöd hos främ- 
mande magier. Konung Erik, som icke kunde skilja sig från 
en Tysk lydfurstes åskådningssätt, förskaffade sig redan vid 
dess början kejsar Sigismunds bekräftelse å den förenämnde 
domen, hvarigenom Söder-Jutland förklarades hemfallet under 
Danska kronan, och genom det biträde han år 1415 lemnat 
det gamla rådet i Llibeck att åter komma i besittning af mag- 
ien, vann han äfven, för en tid åtminstone, Hansestäd ernås 
neutralitet. Han stod dessutom i förbund med hertigarne 
af Pommern och Lauenburg. 

Holsteinarne åter hade vid krigets början utfärdat kapare- 

bref, hvilket drog till dem de öfverlefvande af de gamla Vita- 

liebröderna; de erhöllo äfven hjelp från närgränsande delar af 

Tyskland — det var hertig Albrekt af Meklenbnrg, den år 

1412 aflidne konungens son, som vid eröfringen af Slesvig der 

förde befälet — och de lyckades slutligen äfven vinna det mäg- 

tiga Hamburg på sin sida. Det var ej blott dessa hjelpsänd- 

oingar, som förhindrade eröfringen af Gottorps slott, utan huf- 

vadsakligen det, att sändebud från Liibeck, Wismar, Rostock och 

Luneburg infanno sig i lägret och yrkade på inställande af 

fiendtligbeterna, såsom skadliga för deras handel. . K. Erik lät 

då förmå sig till ett stillestånd, hvilket afslöts d. 12 Nov. 

U17, och ehuru det icke strängt efterlefdes, likväl genom Hanse- 

städernas bemedling under de båda följande åren förhindrade 

större blodsutgjutelser. 

Men som Holsteinarne under tiden utbredt sitt välde öfver 
Wtigdömet, genom att förmå innebyggarne i de konungen förut 
underlagda delarne till affall, blef k. Erik enligt sin sinnesart 
uppretad, och sökte år 1420 gifva en hotande varnagel genom en 
förskräcklig förödelse på ön Femern, hvars innebyggare år 1416 

af Herr Oöstaf Magnusson, Sigge Birghersson, Bencht Odzsson (af Wins- 
torpsslägten) och. Jacob Angustinson, uti en vidimation af år 14AL 



Lxxvin 

måst hylla honom» men sedan hjelpt Holsteinarne att återtaga 
slottet. Konuagen förlorade likväl vid detta tillfälle mycket 
folk och skulle sjelf blifvit nedgjord^ om ej de i expeditionen 
deltagande Svenskar räddat honom*). 

Understödd af Hansestäderna tillvSgabragte påfvens om- 
bad, biskop Johan af Ltibeck, redan d. 21 Nov. s. a. ett nytt 
stillestånd, som skalle räcka till d. 29 September 1421, och 
hvarunder tvisten skulle biläggas genom skiljedomare; samt om 
dessa ej kunde blifva eniga, underkastas kejsar Sigismunds af- 
görande. De utnämnda skiljedomarne, bland hvilka å koDong 
Eriks sida var hertig Johan af Meklenborg, som redan 1417 
åtagit sig den då utsatta underhandlingen (N:o 81), samman- 
trädde vid Femerssund i slutet af Maj 1421. Holsteinarne 
framträdde genast med anspråk, som visade att de ej hade all- 
var med förlikningen. De fordrade bland annat 10,000 lödiga 
mark för den panträtt, deras förfäder af k. Albrekt erhållit tiil 
100 Sk*S koppar årligen af Kopparberget i Sverige, och ön Got- 
land, hvilken k. Albrekt pantsatt för en summa af 4,000 mark, 
men utan att hafva den i sitt våld, och hvarpå också icke hertig 
Gerhard gjort anspråk, utan tvärtom understödt Margaretas 
uppfordran till Uögmästaren att till henne öfverlemna landet 
Skiljedomarnes utslag blefvo hvarandra alldeles motsatta, eme- 
dan ået ena stödde sig på DaDsk lag, det andra på Tysk läns- 
rätt. De af konungen valda insände då bandlingarne till kej- 
saren; Holsteinarne åter stodo icke fast vid den foregående öf- 
verenskommelsen, utan sade sig vilja hänskjuta saken till »det 
Tyska rikeb>. 

Fiendtligheterna började derföre snart å nyo och Hanse- 
aterna, hvilka hittills, med undantag af Hamburg, förhållit sig 
neutrala, slöto sig år 1422 till k. Eriks fiender. Anledningen var 
förmodligen den, att konungen gynnade Holländarnes deltagande 
i sillfisket och inskränkte Hanseatérnas handelsfrihet i Skån- 



*) Anfallet berättas både i Diariam Vazstenense ocb i Rimkrönikan; i ^^^ 
förra stället med tydlig utsättning af tiden, sommaren 1420 (icke 1419, 
såsom Jahn oriktigt anm^orkt), å det senare med skarpt ogillande. Script- 
lUr. Saec. I: i, 141, I: n, 62. 



Lxxnc 

ska städerna*). Ltibeck, Hamburg, Rostock och Wismar f5r- 
bjödo all förbindelse med de nordiska rikena, och på hösten 
utsändes en örlogsflotta, som plundrade på de Skånska ku- 
sterna. 

Fejden blef likväl icke långvarig. En kejserlig kommis- 
sarie, hertig Henrik Bumpold af Schlesien, hade på hösten 
1422 ankommit, för, att återställa freden i norden. Grefve 
Henrik af Holstem förmåddes af honom att afstå från ett an- 
fall på Flensborg, som han just vid hans ditkomst företagit, 
och ett nytt stillestånd mellan alla de krigförande blef i bör- 
jan af följande året afslutet i Flensborg**). 

Med Hansestäderna blef förhållandet snart så vänskapligt, 
att redan den 15 Juni 1423 ett formligt förbund kunde afslu- 
tas, enligt hyilket hvardera parten skulle, när sådant fordra- 
des, bistå den andra med 1,000 man, och städernas ombud 
hvart år infinna sig i Köpenhamn, for att bilägga uppkom- 
mande tvister och rådslå om medel till fredens bibehållande. 
Ed kejserlig kommissarie väntades för att fortsätta de af den 
hastigt aflidne hertig Rumpold inledda undersökningar, och k. 
Erik ansåg nu sin ställning så lugn, att han för en längre tid 
kände öfvergifva sina riken och öfverlåta styrelsen åt sin gemål. 

Han afreste från Danmark i Augusti 1423 ***), med ett 
stort följe, hvaribland voro hans förtrogna rådsherrar Erik 
Krummedik och Benedikt Pogwisch, och begaf sig först till 
sina slägtingar, hertigarne af Pommern, mellan hvilka han nyss 
förut i Köpenhamn tillvägabragt ett inbördes förbund (N:o 86). 
Under hans vistelse i Neu-Stettin infunne sig ombud från Ty- 



•«» 



*) SartoriuQj Gesch. d. Hanseatisclien Bundes. Th. U: 2Ö3, 254. 

**) Konrad Bischof, iKtrgmästare i Stralsand, skref d. 6 Febr. 1423 till Preus- 
siska HÖgmästaren, att han i Flensborg afslutit &ed meUan Hansestäderna, 
jemte Holsteiname och k. Erik. 

) Diarium Vazstenense utsätter afresan tiU Dominici dag (d. 5 Aug.), Cor- 
ner till omkring d. 15 Aug., men den sistnämnde berättar resan under år 
1424. Bäde Jahn och Diälmann hafva framskjutit konungens afresa till 
Febr. 1424, men det af den förre till stöd derför åberopade dokument, 
en konungens försvarsskrift mot Holsteiname, är gifven »Hadersleue Anno 
»Domini millesimo quadringentesimo vigesimo tercio, sabbato post octa- 
»uam Epiphanie Domini», således den 16 Jan. 1423, icke 1424. Script. 
rer. Dan. YH: 303. 



LXXX 

ska Riddarorden, med hvilken redau på våren underhandlingar 
f5revarit*). Emellan k. Erik och de ofvannämnda Poroerska 
hertigarne å ena samt den Tyska orden i Preussen och Lifland 
a andra sidan blef här d. 15 Sept. 1423 aftaladt ett förbund 
till ömsesidigt försvar, hvarigenom hvardera parten åtog sig 
att understödja den andra med en hjelptrupp af 2,000 man 
(N:o 86). Konungen förband sig genom en särskild akt att 
inom året bekräfta traktaten med sitt majestäts-sigill, men en 
sådan ratification synes af obekanta skäl hafva uteblifvit **). 

Han tyckes länge hafva dröjt q var i Pommern och reste 
derifrån till Pohlen, för att saramanträflfa med k. Wladislaw 
(Jagello), med hvilken han redan år 1419 ingått ett för- 
bund ***). Han uppehöll sig i Mars och April 1424 i Krakauf), 
der han bevistade Polska drottningens kröning och samman- 
träffade med kejsaren, hvilken han sedan åtföljde genom en 
del af Ungern, men hade troligen redan begifvit sig på väg 
till Jerusalem, då kejsarens dom i tvistefrågan med Holstei- 
narne d. 28 Juni fälldes. Under återresan gjorde han i April 
1425 ännu ett besök hos konungen i Pohlen, som då vistades 
i Kalisch, och väntades till JPreussen mot slutet, af samma må- 
nad ff). Han kan således icke hafva kommit hem förr än i 



*) Högmästarens bref till Lifländska Ordensmästaren, dat. sont. Laetare (den 
14 Mars) 1423, att utse en »Gebietiger» att jemte Plögmästarens ombud 
resa till Danmark, för att underhandla med den mot Orden väl stämda 
konungen. 

**) Voigt, Gesch. Preussens, I: 465. Kotzebue, III: 462. Jfr anmärkningen 
här nedan s. 218. 

'*') Traktaten med Pohlen, dat. den 23 Juni 1419, tryckt i Dogiel, Cod. di- 
plom. Polon. I: 354; sjelfva texten utan sigill-vittnenas namn i Skandin. 
Handl. XX: 236—241. 

f ) Högmästarens bref till Lifländska Ordensmästaren, dat. månd. efter sond. 
luvocavit (d. 13 Mars) 1424, omtalar att han sändt Grosskomthuren att 
sammanträffa med kon. Erik i Krakau. K. Eriks fullmakt for sina om- 
bud vid rättegången inför kejsaren är dat. Cracouie, die sabb. prox- ante 
dom. Reminiscere (d. 18 Mars) 1424. Langebek. Script. rer. Dan. VII: 396. 
Benedict Po^wisch, som sannolikt ännu var konungens följeslagare, har d. 
4 April 1424 skrifvit från Krakau ett bref till Högmästaren. Jfr Asch- 
bach, Gesch. Kaiser Sigismunds lU: 184, 185. 

f f) Högmästaren till Lifländska Ordensmästaren, am Montage in den Oster- 
heiligen tagen d. 9 April 1425, berättar, att k. Erik nu är i Kalis och 
väntas till Cnya vid Thorn om 14 dagar efter påsk. 



LXXXI 

Maj 1425*), och hade då varit frånvarande i ett och tre fjer- 
dedels år. 

Det politiska resultatet af konungens resa var icke sär- 
deles betydande. Väl hade han erhållit ett för sig fördelak- 
tigt utslag af kejsaren; men det hade sannolikt utfallit på 
samma sätt utan något personligt besök, och hvarken kejsaren 
eller de nya bundsförvandter han sökt vinna, gjorde sedan nå- 
gon ansträngning för att bistå honom. 

Holsteinarne förklarade genast sitt missnöje öfver kejsa- 
rens utslag och vädjade till påfven, hviiken också tycktes vara 
smickrad af uppdraget, men snart, förmodligen på kejsarens 
föreställning, måste låta den inledda processen falla. 

Kejsaren uppmanade alla riksständer att förmå Holstei- 
narne underkasta sig den dom, han utfärdat. Måhända var 
det till en del i följd af hans uppmaning, som en fredscongress 
blef hållen i Llibeck d. 17 Sept. 1425, under bemedling af de 
Wendiska städerna samt Högmästarens ombud. Stilleståndet 
förlängdes till den 25 Juli följande år, då ett nytt möte skulle 
hållas i Flensborg, hvarvid saken åter skulle afgöras genom 
skiljedom. 

Men k. Erik hade tillräckligt pröfvat det fruktlösa i så- 
dana åtgärder, och beslöt derföre att åter vädja till vapen- 
lyckan**). Han hade samlat trupper från alla tre rikena, men 
blef efter vanligheten något sent fårdig. Hans egentliga mål 
var åter staden Slesvig, hvars belägring dock ej börjades förr 
än d. 21 Juli. Hertigen fick nu, likasom vid de föregående be- 
lägringarne understöd af Hamburgarne, och Vitaliebröder bort- 
togo en mängd konungens transportskepp. En ny sändning 
lyckades väl genombryta förpålningarne i Slien och framkom 
till Slesvig; men hertigens bemödanden att vinna Ltlbeck på 



*) Bet första säkra bref af konungen efter hans återkomst lärer vara ett till 
Ordensmarskalken i Preussen, dat. Köpenhamn »ani Tag:e d. heil. Leich- 
nams (d. 7 Juni) 1425. Voigt, Gesch. Preussens, VII: 475. 

**) Stralsunds råd till Högmästaren d. S. Viti (d. 15 Juni) 1426. Deras sän- 
debud till k. Erik hade berättat, att han icke ville antaga deu till S. Ja- 
cobs dag (25 Juli) utsatta coogressen, utan genast angripa Holsteinarne. 

Bidr. t, Skandi». BisU IL ^ 



TiXXXTl 

sin sida kröntes med sådan framgång, att ej blott denna stad, 
utan äfven Wismar, Rostock, Stralsnnd och Liineburg d. 18 
Oct. förklarade konungen krig. Vid underrättelsen derom blef 
belägringen plötsligen upphäfd. Den Hanseatiska flottan fick 
yä.1 ej tillfälle att denna höst utlöpa, men emellertid behöll 
Konungen åtminstone en del af de Svenska trupperna qvar 
ännu i medlet af December. (N:o 90). 

Under följande året, 1427, måste Konungen nöja sig med att 
försvara Danmarks egna kuster. Afven en mängd af städerna 
i det inre Tyskland, som räknade sig till Hanseförbundet, 
slöto sig nu till hans fiender och understödde dem. Men det 
gemensamt med Holsteinarne gjorda försöket att eröfra Flens- 
borg slutade med den tappre hertig Henriks död, och den 
präktiga Hanseatiska flottan led sedan på högsommaren ett 
nederlag i Öresund, då den här skulle slå sig igenom de Svenska 
och Danska skeppen, för att betrygga de vid denna tid väntade 
Tyske, handelsflottornas fart genom sundet *). Likväl togo de 
vid detta tillfälle ett stort Svenskt skepp och förde besätt- 
ningen till Lubeck, der höfvidsmannen Gregers Magnusson (af 
£ka-slägten), med flera andra, sedan i många år qvarhöUs i 
fängelse. (N:o 97) **). Då derefter de från det vestra Europa åter- 
vändande Hanseatiska köpmansskeppen eller den s. k. Bisca- 
yiska flottan skulle passera Sundet, funno de icke det skydd 



*) Rådets i Brannschweig bref till Liineburg, om den för nederlaget snkla- 

fade anföraren Tideman Steens frikännande, dat. vrid. vor Esto mihi (i 
3 Febr.) 1428. Man ser deraf att K. Eriks flotta i slaget hade 33 
märsskepp och Hanseatema 36. Gadebusch Pommersche Sami. I: 28. 

**) Jfr Rimkrönikans berättelse i Script. rer. Suec. I: i, 63. Corner yttrar 
blott följande: »Lubicenses vero eodem tempore cum Sweis congresäi, 
»ipsos vicerunt et captivos secum in nrbem snam deduxemnt»; men detta 
synes vara tillräckligt att bestämdt hänföra den förstnämndas utförliga 
men dock något obestämda beskrifning på samma tilldragelse. Ben så 
kallade Chronicon Rufi omtalar blott eröfr ingen af ett Svenskt skepp. 
Grautofif, Liibeckische Chroniken II: 555. Väl säger Rimkrönikan, att fh- 
game fingo 10 år försmäkta i fängelse, men detta kan ej tillämpas på 
Gregers Magnusson af Eka, hvilken d. 1 Dec. 1432 på sitt stamgods ut- 
färdat morgongåfvobref för Jutta Waldemarsdotter. Han var också en af 
dem, hvilka beseglade Riks-Rådets circulair om K. Eriks afsättning d. 1^ 
Sept. 1434. Ericus Olai nämner, vid sidan af Gregers Magnusson, Herman 
Rodenkerke, såsom en af dem, som länge suttit fångne. Denne bebodde 
1420 Lagundsberg eller n. v. Landsberga i Upland, men är i öfrigt mindre 
bekant. 



Lxxxm 

om de påräknat, utan blelVo mellan 30 och 40 af dem gjorda 
ill priser. 

Båda parterna sågo sig no om efter bundsförvandter. K. Erik 
ppeggade, om man eljest får tro Hanseatiska berättelser, 
iienigheten i Städerna, hvilka snart blefvo skådeplatsen för 
ilodiga ombvälfningar. Fanseaterna åter upphetsade Ryssarne, 
rån hvilka en stor beskickning sent på hösten 1427 ankom 
ill Köpenhamn och fordrade att återfå de länder, som konun- 
;ens företrädare skulle hafva från dem eröfrat; i annat fall 
lotade de uppsäga stilleståndet, hvilket utgick pingsttiden 1428. 
;N:o 92). 

Under vintern började åter kejsaren bemedla; men hans 
ombad, som äfven understöddes af en beskickning från Hög- 
mästaren, fann icke å någondera sidan villigt öra för sina för- 
slager. Hanseatcrna förklarade för Högmästarens sändebud, 
ätt de ej kunde ingå någon separatfred och icke kortare stille- 
stånd än på 6 år, hvarunder hvardera parten borde få behålla 
livad han innehade*). K. Erik var äfven obenägen för ett 
stillestånd, men kunde underkasta sig en skiljedom af »herrar 
ocb vänner»**). Väl lofvade slutligen Hanseaterna det kej- 
serliga ombudet att på våren sända fredsunderhandlare till 
Ronungen, och denne visade sig nu ej heller obenägen; men i 
stället utrustade Hanseaterna en flotta af 240 skepp, hvilken, 
jemte en skara af Holsteinska Vitaliebröder, redan d. 6 April 
ankom till Köpenhamn, i afsigt att förstöra Danska flottan, 
8ora ännu icke utlupit, och att tillspärra hamnen; men den 
roötte ett så kraftigt motstånd, att den med oförrättadt ärende 
iBaste återvända hem. Ett annat syftemål med denna expedi- 
tion var att förskaffa de Hanseatiska köpmansfartyg, som 
skulle ut till Vesterhafvet, trygg fart genom Sundet, men äfven 
^etta lyckades ofullständigt. Några större företag omtalas icke 

*) Peter Holstea bref tiU Högmästaren, dst. Liibeck d. 5 Jan. 1428. 

) Tyme Stolnik och Bertold Bnrammer beratta detta i bref till Hogmästaren, 
^at. Kopenbaven am Kindertage d. 28 Dec. 1427, med åberopande af 
l^ottnmgens och några af Riks-Rådens yttranden. I ett senare bref, d. 8 
Jan., säga de, att de icke kunnat förnimma, att Konungen vore böjd för 
^dsonderhandling med Städerna. 



LXXXIV ' 

vidare under detta året. Erik hade förlorat allt förtroende 
till sig sjelf, och hans gemål måste åtaga sig regeriugsbekymren. 
Den Svenska flottan blef på sommaren utkommenderad och 
]åg en tid i Sundet; men Hanseaterna lemna om densamma 
en mindre fördelaktig beskrifniog. Besättningen utgjordes af 
omkring 2000 man, men deribland voro blott 400 fuilrustade 
krigsmän, de öfriga voro bönder och löst folk. De saknade 
redan i Augusti lifsmedel och begärde, att konungen skulle 
proviantera dem; i annat fall måste de segla hem. (N:o 94). 

Båda de krigförande parterna synas nu vara uttröttade, 
och ingendera af de stora flottorna visade sig mera på sjöd, 
utan lemnade faltet för kapare eller Yitaliebröder, såsom de 
ännu kallades. En hop smärre fartyg, till antalet 80, kade 
Konungen dereraot liggande i närheten af Sundet och Bältena, 
för att uppbringa Hanseatiska handelsfartyg. Yid samma tid 
som den Svenska flottan ankommit till Köpenhamn omtalas, 
att Vitaliebröder med 7 raärsskepp och 23 snäckor [eller smärre 
fartyg passerat Sundet på väg till Norge, men blifvit af Dan- 
skarne förföljda och förlorat alla märsskeppen och 3 snäckor, 
samt 500 man, och det utan svärdsslag. (N:o 93). 

Af ven det följande året, 1429, var den Svenska flottan 
kommenderad till Öresund, der den qvarhölls en stor del af 
sommaren och hösten, under det den led brist på lifsmedel, och 
blef slutligen till stor del förstörd genom en storm *). — Må- 
hända är det den sista gången, som den gamla, på skeppslags- 
indelningen grundade, skärgårdsflottan till större antal varit 
samlad. 

Några Svenska skepp^ som skulle till Danmark föra krono- 
uppbörden från Sverige, hade detta år det missödet, att blifva 
på sjön anfallna af- Holsteinska kapare och efter ett tappert 
motstånd tagna; 100 man af besättningen omkommo under stri- 



*) Rimkrönikan, enda käUan som omtalar detta årets utrustning, säger ut- 
tryckligen, att Drottning Filippa julen efter denna olycka for till Wad- 
stena och att hon under hesöket der dog. Man skulle eljest kunna sätta 
i fråga, om icke tilldragelsen kunde tiUhöra året 1428; men Kröpelin säger 
sig i ett bref af d. 13 Nov. 1429 hafva varit hos konungen hela sommaren 
och ej förr än den 18 Oct. hemkommit. (N:o 96). Troligen har han meä 
flottan haft någon befattning. 



liXXXV 

deo, de öfriga, 200 till antalet, fördes såsom f&ngar till Wis- 
mar*), jemte det kostbara godset, förmodligen till en del jern 
och koppar samt andra af landets produkter, — enligt en 
HaDseatisk krönikskrifvares berättelse, den bästa fångst, som 
hans landsmän under hela kriget gjort. 

K. Erik hade under striden med de Wendiska städerna 
med möda undgått att få öppet krig med de Preussiska; ty 
dessa senares interesse var allt för nära förbundet med de 
öfriga Östers jöstädern as, att allvarsamma förvecklingar skulle 
koDna uteblifva. Den Tyska Ordens magt var dock sedan 
slaget vid Tannenberg bruten, och den nuvarande Högmästaren 
Paol von Rasdorff kände sig alltför svag, för att inlåta sig på 
sina företrädares djerfva politik. £n sammanstötning hade 
varit nära att inträffa redan på våren 1427, då den Hanseatiska 
flottan bland annat hade i uppdrag att skaffa de Preussiska 
handelsfartygen trygg passage genom Sundet, men dessa in- 
träffade först sedan Hanseaterna redan dragit sig tillbaka. 

Någon tid derefter sände K. Erik ombud till Högmästareu, 
för att förebygga de Preussiska städernas benägenhet att göra 
gemensam sak med hans fiender. Han tyckes hafva fordrat, att 
Högmästaren skulle förbjuda dem att utsända värbara skepp, 
åtminstone icke i större antal. Högmästaren lofvade, att ej 
flera skulle få utlöpa än de som då voro i sjön, men som 
dessa stego till ett antal af 150 märsskepp, tvekade sände- 
baden att meddela konungen detta svar**). 

Flera Preussiska fartyg blefvo sedan under sommaren tagna 
af Danska kapare, och Högmästaren sände derföre på vintern 
en beskickning till Danmark, för att utverka skepparnes fri- 
gifvande, hvilket ock' lyckades. Men äfven från Preussiska och 
Lifläudska sidan skedde förnärmelser mot Svenska undersåter 
(N:o 92), hvilka sedan kriget utbrutit mot de Wendiska stä- 
derna blott kunde handla med de östligare städerna. Genom 



*) Måhända var Svenska väpnaren Huse Niklisson, för hvilken tvenne lands- 
män d. 12 och 29 JnU 1431 gingo i borgen, för hans sknld tiU borg- 
mästame i Wismar (N:o 97), ibland dessa f&ngar. 

**) Slottskomthuren i Danzig tiU Högmästaren, dat. am abende Johannis (d. 
23 Juni) 1427. 



LXXXVI 

en beskickning till Köpenhamn utverkade sedan Högmftsts»^ 
likväl, på sommaren 1428, att Preussiska fartyg till ett anul 
af 20 eller 30 i sönder skulle på Högmästarens förord bos 
konungen få fritt passera Sundet (N:o 93). 

Ehuru äfven de krigförande städerna erkände de Preussiska 
städernas neutralitet, förgick dock ej året 1429 utan förlaster 
för deras köpmän, emedan sjöröfvare begagnade sig af tilifället 
att taga deras fartyg (N:o 96) och dessutom äfven de DaDska 
krigsskeppen och kaparne ej alltid respekterade Preussisk 
egendom *). 

Den nedtryckande inflytelse, som kriget ntöfvade på de 
Preussiska och Lifländska städerna förmådde under de följande 
åren Högmästaren till nya bemedlingsförsök, hvartill han dess- 
utom uppmanades af kejsar Sigismund. Trenne år efter hvar- 
andra, 1429—1431, höllos långvariga möten för sådant ända- 
mål i Nyköping på Falster. De båda första gällde blott Han- 
sestäderna, hvilka genom det intrång de ledo af den tillväxt, 
Holländska och Engelska handeln på de Nordiska farvattnea 
under senare tider vunnit, och inre söndringar samt det Skånska 
sillfiskets aftagande, kände sina krafter för svaga, att i längden 
hålla ut med kriget. 

Det första af dessa möten hölls i Juni 1429, under ledning 
af Hertig Wilhelm af Braunschweig. Det gick blott ut pa 
att komma öfverens om tvistens afgörande genom skilje- 
domare, och upplöstes, sedan Hanseaterna förklarat sig icke 
kunna godkänna kejsar Sigismund, som Konungen deitill utsett 
Det andra mötet hölls i Juli och Augusti 1430, då Konungen 
var sjelf närvarande. Han fordrade till en början skadeersätt- 
ning och återställande af det förra förbundet; städerna nekade 
till hans första fordran och föreslogo honom ett längre stille- 
stånd, på minst 6 år, hvari äfven Holstéinarne skulle vara 
inneslutna, hvaremot konungen till det högsta ville medgifva 
ett års vapenhvila, — Underhandlingen blef derpä uppskjuten 



*) Ett bref till Högmästaren dat. Danzig mänd. efter syiret (d. 2 Jan.) 1430 
berattar, att rådet i £lbing hade beslutit l%ga beslag & ej blott Konuogens 
och Drottningens gods, utan ock å följande rådsherrars, nemligen Bene- 
dict Pogwi8ch'8, Vicke von Vitzens, fiske Broeks och Qrik Knu^mediks. 



Lxxxvn 

till D&sta pingst, men Rostock antog för sin del de erbjndna 
vilkoren, af hvilka konungen i bufvudsaken eftergaf det första. 
Detta affall väckte väl till en början mycken ovilja; men 
exemplet lockade snart till efterföljd, då Stralsund i September 
till och med underkastade sig något hårdare viikor. 

Afven Llibeck, Wismar och Luneburg sökte genom en ny 
beskickning till Danmark i November samma år att erhålla 
fred. Underhandlingen fördes i Helsingborg, under bemedling 
af borgmästaren i Stralsund och tvenne Pommerska herrar, 
samt å konungens vägnar af Erik Krummedik och Benedikt 
Pogwiscb. Man var nära att blifva ense; men Hanseaternas 
fordran, att äfven grefvarne af Holstein skulle inneslutas i 
freden, ville konungen på intet viikor antaga, och det anbud 
han gjorde, att det till den 2 Febr. skulle stå städerna fritt 
att erhålla samma viikor, blef utan påföljd. 

Dessa fredsunderhandlingar hade om ej alldeles afbrutit, 
åtminstone hämmat krigsföretagen under året 1430, men på 
våren 1431 deltogo Ltibeckarne uti Holsteinarnes anfall på 
Flensborgs stad, hvilket lyckades genom några af innebyggarnes 
förräderi. Både från land- och sjösidan gjordes sedan frukt- 
lösa försök att undsätta de båda slotten, hvilka under hela 
sommaren belägrades af Holsteinarne; men uti intetdera om- 
talas andra deltagare än Danskar. 

Under tiden hade Kejsar Sigismund gjort ett nytt försök 
att stifta fred mellan de krigförande, hvarom Tyska Hög- 
mästaren redan på våren erhållit uppdrag*). Trenne ordens- 
medlemmar blefvo för detta ändamål afsände till Köpenhamn, 
hvarest konungen i några rådsherrars närvaro d. 2 Juli 1431 
förklarade dem sin benägenhet för fred eller stillestånd och gaf 
dem fullmagt att å hans vägnar utsätta tid och ort för en 
fredscongress ; de begåfvo sig derefter till Liibeck, dit Wismars 
och Ltineburgs likasom Holsteinarnes ombud voro instämda att 
möta den 23 Juli, men då de sistnämnda ej infunne sig, skred 
man efter flera dagars väntan till underhandling med Städernas 

*) Kejsar Sigismunds bref till liertigarne af Slesvig, dat. mont. n. Miseri- 
cordia (d. 2 AprU) 1431, om uppdraget för Rusdorf och med befallning 
att till midsommar afstå frän fiendtligheter. 



Lxxxvni 

fallmägtige, å hvilkas förslag en ny inbjudning afsändes till 
Holsteinarne. — Emedan ett urskuldande svar derpå f51jde, 
af innehåll, att de ännu låge för Flensborg och att hertig 
Adolf vore sårad, antogo niedlarne uppmaningen att jemte 
städernas ombud infinna sig i Rendsburg; men Holsteinarne 
mötte dem redan i Neumtinster d. 30 Juli *). Så väl Hol- 
steinarne som Städerna förklarade sig här benägna f5r fred, 
men under förutsättning att åter komma i åtnjutande af sina 
gamla rättigheter och privilegier; deremot ville Holsteinarne 
formligen, med fotfall, begära hertigdömet såsom län och der- 
för göra konungen tjenst. — På tillfrågan, om de, i händelse 
något fredsslut icke nu kunde komma till stånd, ville vara »det 
heliga Romerska riket lydige» och ingå ett stillestånd med 
konungen på några år, förklarade sig både Holsteinarne och 
Städerna dertill benägna, ehuru de föredrogo en varaktig fred. 
(N:o 98). 

Enligt öfverenskommelsen i Nenmiinster skulle både Hol- 
steinarne och Städerna sända ombud till Nyköping på Falster, 
när de Preussiska sändebuden kallade dem. Motat hölls i 
medlet af September, och såsom K. Eriks ombud infunne sig 
der Biskop Johan af Oslo samt Riksråden Axel Petersson 
(Tott), Bengt Stensson (Natt och Dag) och Esge Broek. Dessa 
framstälde dervid trenne alternativer. Man skulle antingen 1) 
underkasta tvisten en ny ransakning och dom, och vore ko- 
nungen, i händelse utslaget blefve motparten for svårt, benägen 
till så mycken eftergifvenhet, som utan skada för hans nken 
kunde beviljas, eller 2) ingå ett stillestånd på några år, med 
ratt för Holsteinarne att behålla hvad de innehade,, samt för 
de fyra städerna att i de nordiska rikena njuta samma rätt 
som andra Hansestäder, eller 3) sluta blott ett kort stillestånd 
till nästa vår eller sommar, då konungen kunde hafva sina 
Riksråder talrikare samlade än nu. Hvarken Holsteinarne eller 
Städerna ville afstå från de förbehåll, som de framställt i 
Neumtinster, och till en början ej heller ingå på ett kortare 



*) Kirskorffs bref till Högmästaren, dat. Liibcck fred. före Dominici (d. 3 
Aug.) 1431. 



stillestånd än på tio år. Konungens ombud funno dessa for* 
dringar väl öfverdrifna; dock ville konungen medgifva Hol- 
steiDarne att behålla hvad de innehade, men ej att Hanseatema 
finge åtnjuta sina förra privilegier. (N:o 99). Måhända voro 
ombuden redan på hemvägen, då underhandlingen några dagar 
senare upptogs å det lilla slottet eller kungsgården Getsör på 
Falster, vid inloppet till Nyköping. Prelirainärer till ett stille- 
stånd på fem år blefvo här uppsatta d. 25 Sept. 1431. Hol- 
steinarne skulle derunder behålla hvad de innehade af hertig- 
dömet, men Hanseatema blott få handla i sex städer, två i 
hvart rike, nemligen Malmö och Nestved, Stockholm och Söder- 
köping, samt Stavanger och Bergen; dessutom skulle de under 
sillfisket få besöka Skanör, Falsterbo och Dragör. Dessa vil- 
kor skulle ombuden ofördröjligen bringa till sina principalers 
kännedom, och om de antoges, stilleståndet taga sin början 12 
dagar efter deras hemkomst, och skrifvelse till Herr Erik 
Krammedik afsändas, för att få ett möte utsatt i Wordingborg, 
för stadfästandet af freden. Danska ombuden gjorde dock det 
förbehåll, att få underställa konungen punkten om Hanse- 
stadernas privilegier (N:o 100), men kunde redan efter två 
dygn skriftligen underrätta de Preussiska medlarne, att han 
med sitt Råd, för att göra Kejsaren och Högmästaren till 
viljes, godkänt äfven denna punkt. (N:o 101). 

Med Holsteinarne var kriget nu slutadt, men Hanseatema 
antogo ej de erbjudna stilleståndsvilkoren, utan fortfor sjö- 
kriget äfven det följande året, 1432, ehuru ifrån ingendera 
Mdan några större företag omtalas. Erik Krammedik och 
Svenska riddaren Broder Svensson hade sjelfva, med konungens 
understöd, utrustat några fartyg, hvarmed de på sommaren 
kryssade i södra delen af Östersjön, för att uppbringa Han- 
seatiska fartyg. Den senare hade till en början framgång i 
detta företag, men möttes derefter vid Bornholm af 4 större 
fartyg, som blifvit utrustade af rådet i Liibeck, för att con- 
voyera ett par smärre handelsfartyg, från Reval; Krummedik 
vek försigtigt undan, men Broder Svensson lät, så snart de 
större skeppen passerat, angripa de smärre. Det talrika väl- 



xc 

rastade manskapet, aom dittUle dolt sig under däcket, rasade 
då upp, en häftig strid oppstod och Broder Svensson blef,med 
hela den öfrerlefvande delen af hans manskap, 260 idjud, och 
alla tre d^eppen, tagen och införd till Ltibeck, der han sjelf 
sedan en lång tid hölls fången*). 

Kort efter denna händelse afslöts i Horsens d. 22 Ang. 
1432 ett formligt stillestånd på 5 år, hvarigenom de redan 
året fornt gjorda öfverenskommelser med Holsteinarne närmare 
bestämdes och de fyra Hansestäderua åter konimo i åtDJatande 
af sina handelsrättigheter. En slutlig uppgörelse skulle ske på 
ett nytt möte i Svendborg följande år; men konungen framkom 
dervid med ersättningsanspråk, som visade att han redan ångrat 
sin torra eftergifvenhet. Saken måste uppskjutas till den 1 
Maj 1434, då af båda parterna tillkallade skiljedomare skalle 
mötas i Wordingborg. Konungen hade utsett en biskop af 
Bildesheim, samt hertigarne Bogislaf och Barnim af Pommern 
och Henrik af Meklenburg, Städerna tvenoe biskopar, af Raze- 
burg och Yerden, och konungen hade dessutom åtminstone 12 
biskopar samlade från de tre nordiska rikena; men alla dessa 
fredens apostlar förmådde icke åstadkomma något mer än en 
öfverenskommelse, att åter d. 1 Maj 1435 mötas på samma 
ställe. Det var blott Städernas hotelse att understödja det i 
Sverige utbrutna upproret, som ändtligen förmådde konungen 
till eftergift i afseende på sin fordran å skadeersättning. Freden 
slöts i Wordingborg d. 15 och 17 Juli 1435. Hanseatema blefvo 
deri tillförsäkrade att ej underkastas några inskränkningar, som 
ej varit 100 år förut, och Grefve Adolf att i sin lifstid, samt 
arfvingarne att 2 år efter hans död, få behålla hvad han af 
hertigdömet innehade; om någon länstjenst var intet bestämdt 
Haderslev, med dess^ län samt ett par små öar, var na allt 
hvad konungen efter ett så långvarigt krig hade qvar af det 
omtvistade landet. 



*) Han har likväl &terkommit åtminstone redan i början af &r 1434, ty genom 
ett pergamentsbref, dat. capite jejunii d. 10 Febr. s. ä. bar ban af domprosteo 
i Skara arrenderat 3 gårdar i Wik, Toristorpa socken (Marks härad) i 
Vestergötland. 



XOI 



Den lare styrelflen odi förraltningen i Sverige under K. Erik. 

K. Erik har änder sin långvariga regering egentligen varit 
ledd af blott tvenne idéer, hvilka fuilföljda med mycken envis- 
het och oförstånd slutligen ledde ej blott till fullkomligt miss- 
lyckande, utan ock tiil hans eget förderf. Den ena, åter- 
vinnandet af Slesvig eller Söder-Jutland, hade medfört en 
ofred om 26 år, af hvilka 16 kanna räknas såsom krigsår. 
Sverige hade derunder åtminstone i det hänseendet varit lyck- 
ligare än de andra båda rikena, att det varit mindre utsatt 
för fiendens besök. Måhända var kriget i sin början icke heller 
egentligen impopulärt; Tyskarne hade under Ålbrekts regering, 
dels såsom fogdar och höfvidsmän dels såsom garnizonstrupper, 
och sedan såsom Vitaliebröder eller sjöröfvare, gjort sig mycket 
hatade i Sverige. Men det uppenbart olämpliga sätt, hvarpå 
det fördes, den i allmädhet sena utrustningen, som fördröjde 
anfRllet tills sommaren var halfliden, ofoeslutsamheten under 
operationerna, och de dåliga anstalterna för truppernas under- 
håll, gjorde jemte den ringa framgång man rönte, att folket 
alldeles ledsnade dervid, ehuru inga bestämda uppgifter om 
sinnesstämningen i Sverige finnas förr än vid Tyska Ordens- 
Högmästarens försök att mäkla fred år 1425, då hans ombud i 
href från Köpenhamn af d. 3 Aug. inberättade, att Svenskar 
och Norrmän voro deiför benägna*). Naturligtvis blef miss- 
nöjet, då kriget förnyades och resultatet blef ännu sämre, starkare, 
och framhålles bjert bland skälen till konungens afsättning. 

För frälsemännen, som åtminstone till och med år 1429 
måste deltaga i alla fälttågen, blef kriget särskildt betungande, 
derigenom att konungen icke gaf dem ersättning för hästar och 
vapen, som de förlorade, och icke heller utlöste dem ur fången- 
skap, ehuru de enligt lagen kunde fordra bådadera**). Flera 



') Sändebudens Bref, dat. fired. efter Petri ad vincula 14%, 
**} Magnus Erikssons Landslag, |Cb, c. 18, 



xcn 

måste derföre sjelfva utlösa sig, och påminnelser om ersättning 
gjordes flera gånger, äfven efter konungens afsättning, särdeles 
för dem som blifvit fångna i Öresund. Men det egentliga 
kriget hade redan långt före Engelbrekts uppresning upphört, 
och det kan endast genom sin inverkan på den inre förvaitr 
ningen hafva betydligt bidragit till dennas utbrott. 

Den andra af K. Eriks älsklingstankar, som måhända 
ännu mer förorsakat hans undergång, var den att få sitt 
syskonbarn Hertig Bogislaf af Pommern erkänd såsom throo- 
följare. Efter hvad Erik sjelf påstod, hade denne »suttit med 
honom i slottslofven allt sedan Drottning Margareta dog» d. v. 
s. att slottshöfvidsmännen hade gifvit en försäkran att hålla 
hertigen slotten tillhanda.*), förmodligen dock bfott i den hän- 
delse, att konungen afginge utan manliga arfvingar; ty ett 
sådant vilkor finnes infördt i frälsebrefven, åtminstone från och 
med 1416**). Sjelf påstod K. Erik, att Danska riksråden god- 
kännt detta förfarande, hvilket får en viss grad af trovärdig- 
het derigenom, att flera af dem beseglat Drottning Filippas d. 
30 Juli 1420 utfärdade bref om förändringen med hennes lif- 
geding uti Danmark, hvari en sådan bestämmelse förekommer***). 
Men om han någonsin meddelat Svenska Rådet denna plan är 
icke bekant; saken borde hafva behandlats på ett unionsmöte, 
men konungen åberopar i sin försvarsskrift blott Danskar och 
Tyskar såsom vittnen, hum prinsen blifvit hemtad till Dan- 
mark. En anledning finnes, att frågan om unionen och dess 
framtid förevarit på ett möte i Köpenhamn i Augusti 1425, då 
Svenska rådsherrarne dit voro kallade (N:o89,t); ty d. 11 Sept. 
detta år har konungen låtit utfärda en officiell vidimation af för- 
slaget till unionsakt, tydligen i den afsigt, att dokumentet skulle 
komma att gälla såsom en rättsgiltig statshandling, ehuru vitt- 
nena i den utförliga beskrifningen af dess yttre beskaffenhet 



*) K. Eriks försyarsskrift emot Danska Badets afsättningsbref, dat. d. 25 Juli 
1439. Hvidtfeld, s. 612. 

**) Jfr de ofvan, s. lxxvi, åberopade frälsebrefven. 
"*) Hvidtfeld, 8. 299. 
f ) Utom ofvannämnda dokument, finnes det ett annat, som visar, att åtminstone 
Svenska rådsherrar vid denna tiden varit samlade, nemligen ett salubref 



XCIII 

synas velat inlägga en tyst reservation mot en sådan mening. 
Men något bruk af denna vidimation har konungen icke, så 
vidt man vet, gjort förr än år 1435, då Svenska rådet fordrade 
att få del af unions- akten. Dess bestämmelser motsvarade 
icke hvarken hans åsigter om sin egen ställning eller hans af- 
sigter med hertig Bogislaf. Han ville nödvändigt gälla såsom 
arfkoDung, hvarmed man den tiden förband föreställningen om 
en högre rätt, och tog det mycket illa, då han fick höra, att 
ärkebiskopen i Upsala Olof Larsson, under det han besökte påfliga 
hofvet, för att erhålla bekräftelse å sitt val, berättat, att ko* 
nnngen icke hade ärft thronen i Sverige, utan erhållit den 
genom val. Afven efter uppresningen i Sverige bedref han i 
Danmark sin plan att få Bogislaf erkänd med mycken envishet, 
och det motstånd han rönte, var troligen anledningen, hvarför 
han öfvergaf landet. Det var sannolikt ock egentligen för att för- 
säkra sig om framgång i denna punkt, oaktadt de Svenska riks- 
rådens bestämda motvilja,^ som han lemnade det ena Svenska 
slottslänet efter det andra dels åt Danskar, dels och i synnerhet åt 
Tyskar, så att det vid utbrottet af Engelbrekts uppresning 
knappt fanns ett enda slott af någon betydenhet, som innehades 
af en infödd Svensk, med undantag af Viborg *). 



af en Atzer Jepsson ä gods i Upland, utfärd adt i Köpeuhamn d. 2 Aug. 
1425 och beseglad t af riddarne Krister Nilsson (Wase), Anund Sture och 
Niklis Krengislason samt Hans Kröpelin, hvilka alla fyra voro Svenska 
riksråder. 

) Kimkrönikans uppgifter om namnen på fogdame å de slott, som Engel- 
brekt intog, kan i allniänhet bestyrkas genom samtida handlingar. Den 
mest beryktade af dem, Jösse Eriksson, ar till sin härkomst mindre be- 
kant. Hvidtfelts antagande att han var densamme som den Jöns Eriks- 
son, hvilken skref sig till Asdal pä Jutland, är, såsom Jahn anmärkt, orik- 
tigt; likaså Stiernmans uppgift, att han också kallades Jösse Jute; ty 
det finnes både i Riks-Arkivet och i Upsala Bibliothek köpebref å gods i 
Vestmanland, utfärdade för Jösse Eriksson och bevittnade af Jösse Jute, 
eller der båda tvä nämnas som vittnen. Ett sigill af den sistnämnde, som 
hänger under Finn Jönssons sulubref till Vestcrns domkyrka af d. 13 Ang. 
1429, visar, att hans rätta namn var: Jösse Niclisson. Men båda nyttjade 
samma vapen, en tvärbjelke, prydd med en ranka. Det är deraf sannolikt, 
att de voro af samma slägt, troligen syskonbarn. Jösse Eriksson var gift 
med en dotter af Norska riksrådet Ulf Jonsson, som bodde på Ervalla i 
Vestmanland (Diplomat^ Darlekarl. Suppl. s. 43, jfr Jahn. s. 483). Det 
finnes ett dokument af d. 7 Juli 1414, som viaar, att han redan då var 
fogde på Vesterås. slott. 



Ibland de Tyskar, som af konungen sålunda gynnades, var 
den förnämsta en Grefre Hans af £w^rsten och Nongarten i 
Pommern *). Han fick Gripsholm med dess län i pant för någon 
försträckning, hade dessutom Oppenstens slott, med Kind och 
Mo samt kanske flera härader i Vestergötland, och intog någon 
gång den främsta platsen bland rikets råd äfven i Sverige. 
(N:o 88). En annan betydande man var Benedikt Pogwisch, 
som innehade Kastelholm med Åland, stod högt i konungens 
ynnest**), samt räknades till riksens råd; men om han just skall 
anses som Svensk rådsherre kan i anseende till konungens sätt 
att behandla regeringsärendena knappt afgöras. Den utmärktaste 
var Hans Rröpelin, som troligen var född i Preussen och der 
hade betydande förbindelser (N:o 102, 103, 107), men som 
redan i Drottning Margaretas tid inkommit och åtnjutit hennes 
förtroende. Han användes till en början i Danmarli och i 
Wikeu, der han år 1415 blef fogde på Bohus, men efter Bo 
Djures död år 1421 blef han höfvidsman på Stockholms slott, 
hvarunder hörde hela Upland, med en del af Södermanland, 
samt efter 1432 äfven Gestrikland. Han räknades också redan 
1422 till konungens råd ***). Han är den ende af de utländske 
fogdarne, som omtalas med fortfarande aktning, oaktadt han 
sedan uppresningen utbrutit, alltid sökte att uppehålla ko- 
nungens sak. 

De öfriga voro sannolikt till största delen lycksökare, som 
här blott ville rikta sig på folkets bekostnad, och så mycket 
mer måste göra sig hatade, som de voro främmande för landets 
språk och förhållanden. Den klagan, som rikets inbyggare i 
flera bibehållna bref och skrifter öfver dem uttalat (N:o 105), 
bestyrkes äfven af en utländsk häfdatecknare, Herman Corner. 



*) Grefve Hans namnes främst bland de rädsherrar, som beseglat traktsten 
med Hansestädema d. 15 Juni 1423. Hvidtfelt, s. 331* der i öfrigt luuis 
namn oriktigt inkommit s. 292, bland dem, som beseglat traktaten med 
Polen af &r 1419, derigenom att Duwe blifvit läset för Greve. 

**) Han omtalas i Vadstena klosters dagbok såsom begrafven der d. 7 Febr. 
1432, med tillägget: consiliMrius Regis pruecipnns. 

***) I ett dombref, som Brottning Filippa »medh sin nadhuga berris radb» ut- 
färdat i Vadstena tisd. efter midfastosönd. (d. 24 Mars) 1422. Origmsl i 
Upsala Bibliothek. 



xcr 

Skatternas elier ntla^ornas besvärlighet gaf mycken an- 
ledning till missnöje, och hade varit en nödvändig följd af 
kriget; men det var icke så mycket deras förhöjning som det 
förändrade sättet för deras utgörande, som gaf en rättvis an^ 
ledning till klagan. De naturprodukter, hvaraf utskylderna i 
äldre tider vanligen utgjordes, voro icke fullt användbara, då 
de från de aflägsna kusterna af Bottniska och Finska vikarne 
skalle föras ända ned till Tyska gränsen för underhållet af 
hären. Bedan i Drottning Margaretas iifstid hade derföre för- 
sök i flera landsorter blifvit gjorda att få dem utbytta mot 
penningar. I en stor del af Finland, Yestnianland, Nerike och 
Vestergötland var den hufvudsakliga skatten bestämd i pen- 
nmgar, sannolikt genom öfverenskommelse med hvart landskaps 
innebyggare. Pa Oland hade ett sådant aftal eller s. k. »sämja» 
blifvit uppgjord vid ett konungens besök på ön, förmodligen år 
1414*), men med ömsesidig uppsägningsrätt. Henning Königs- 
mark, Benedikt Pogwisch och konungens kansler hade derom 
handlat med allmogen. (N:o 95). Den förstnämnde uppgifves 
såsom upphofsman till ett annat förslag, som måhända var ämnadt 
att förmå allmogen att gå in på förvandlingen i penningar. 
Hvart landskap eller härad skulle åtaga sig att årligen betala 
en viss summa penningar i ett för allt, och en sådan »stadge» 
har verkligen ej blott blifvit å många orter uppgjord, utan 
fortfarit ända till K. Gustaf I:s nya reglering af beskattningen, 
eharu summans belopp tid efter annan blifvit jemkad **). 

Men kriget, som troligen gifvit anledning till denna skatte- 
förenkling, har i sin fortgång äfven föranledt dess upphäfvande. 
Det uppslukade ej blott en allt för stor del af landets rörelse- 
kapital, särdeles som detta icke var betydligt, utan hindrade 
äfven varu-omsättningen, sedan Holsteinarne år 1415 begynt 
^ända kapare, och Hansestädernas deltagande hämmade i hög 
gfad den utrikes handeln. Den successiva försämring af myntet, 

') K. Erik har dom. Oculi (d. 11 Mars) 1414 p& Borcholm utfilrdat ett 
skyddsbref for Helgeandshuset i Stockholm. Att förändringen icke kan 
vara tidigare synes deraf, att enligt Bures utdrag af 1413 års Skattebok 
latarprodukter utgått i skatt Mn Öland. 

**) Jfr Bergfalk, Om Svenska jordens beskattnuig. Ups. 1882, ss. 19, 51. 



XCVI 

som K. Erik tillät sig, gjorde ytterligare svfirigbeter, då at- 
lagorna skalle betalas med ett annat slags mynt än det, hvari 
de voro bestämda. Det blef snart nödvändigt att medgifva 
varors erläggande i stället; men priset, hvartill de skulle be- 
räknas, berodde på uppbördsmännen, och dessa funno sin räk- 
ning vid att sätta det mycket lägre än det borde vara, kanske 
blott till hälften af hvad varorna verkligen gälde i städerna*) 
dels till fördel för kronan (N:o 89), dels ock till sitt eget bästa. 
Olaudsboarne begärde derföre genom en skriftlig ansökan hos 
konungen i slutet af 1420-taIet, att få återgå till det forna 
sättet, och få erlägga boskap och spannemål i stället for pen- 
ningar, »såsom andra skattebönder i riket när och fjerran 
gjorde», tillägga de, hvaraf skulle synas, att den omtalda för- 
vandlingen åtminstone i södra Sverige icke varit allmännare 
införd. Hos allmogen var naturligtvis skatternas storlek en 
hufvudsaklig anledning till missnöje och vid Engelbrekts upp- 
resning blefvo de i allmänhet nedsatta med en tredjedel**). 

Afven det andliga ståndet hade konungen gifvit rättmätiga 
anledningar till missnöje, derigenom, att han flera gånger blan- 
dade sig uti tillsättandet af biskopar, hvartill han efter lag och 
häfd icke hade någon rätt, och dervid han äfven föredrog ot- 
ländingar, hvilka gjorde hans omdöme föga heder. 

Borgarne, eller, som de ännu länge kallades, köpstads- 
männen, besvärades ej blott af den stockning i handeln, som 
följde med kriget, utan ock af förhöjda tullsatser, hvilket äfven 
var en anledning till missämjan med Hansestäderna. 

Med allt detta är dock konungen moraliskt mer tadelvärd, 
för hvad han försummat, än för hvad han gjort. Han glömde 
hastigt de föredömen och lärdomar, han af sin fostermor er- 
hållit. Han omgaf sig helst med utländingar, upphöjde dem 
äfven till riksråder, men såg sällan de infödda och lagliga råd- 



*) Besvärsskriften, inlemnad vid mötet i Stockholm i Oct. 1435. Hvidtfelt, 
8. 537. 

") Jfr Rådets bref tiU Finnland d. 24 Juni 1436, ibo Tidn., 1784, s. 204, 
der brefvet är infordt med den öfverskrift det har i Åbo domkyrkas copie- 
bok : »Nådhenne (I) breff huru en tridhing afslogx aff Skatten her i landheth 
»som öffwer alt Bikedh är.» 



XCVII 

gifvarne samlade omkring sig. Hans besök i Sverige, som 
mider Margaretas tid varit täta och långvariga, upphörde nästan 
alldeles efter ett par år, såvida ej enskilda familjomsorger 
kallade honom, och i Norge har man knappast någon enda 
gång fått se sin konung sedan år 1405. Första året efter 
Drottning Margaretas död uppehöll han sig länge i Sverige och 
hade äfven Svenska rådet samladt i Stockholm, h varvid ett 
par vigtiga förordningar blefvo utfärdade, den ena, som redan 
förut är nämnd, om hållande af räfsteting, den andra om in- 
rättandet af gästgifverier vid de allmänna vägarne. Vid sina 
senare besök kom han aldrig längre än till Wadi^tena, och det 
synes tvifvelaktigt, om han sedan någonsin haft nå^ot samman- 
träde med Svenska rådet inom rikets egna gränser*), hvilket 
jemte mycket annat gaf saken det utseendet, som om Sverige 
blott varit ett lydland under Danmark. 

Ehuru konungen således endast tillfälligtvis kunde få någon 
kännedom om ställningen hos sina aflägsnare undersåter, fogade 
han icke någon anstalt om förvaltningens regelbundna gång, 
genom något slags centralmyndighet, hvarken i Sverige eller 
Norge. Konungen sjelf afgjorde aldrij;, så vidt man vet, något 
rättegångsärende, han lät efter 1414 räfstetingen upphöra och 
lemnade icke åt rådet någon domsrätt, utom i särskilda mål, 
som han uppdrog åt några rådsherrar att afgöra. Någon gång 
har han till och med hänskjutit ett vädjadt Svenskt rättegångs- 
mål till Danska riksrådets afgörande, med biträde af två Svenska 
biskopar**). Hans tröghet tillvexte med motgångarne under 

') Bref och anteckningar, som visa hans närvaro i Sverige, finnas för Mars 
och April 1414. från Borgholm och Kalmar, för Mnrs 1415 från Wad&tena, 
för Mars 1420 från Kalmar, för Sept. 1421, Mn Wadsteiia o; h R inö slott, 
hvilket han besökte för rättegången mot hans gunsiling, ärkebiskop Johannes 
Jerechini. Derefter finnes inttt spiir af hans besök förr än i Pehr. 1430, 
efter Drottning Filippas död, då han väl hade några rådsherrar samlade i 
Vadstena, som rådfrågades om hans stiftelse af själamessor till Drottningens 
minne; men att de deltagit i någon regeringsakt omtalas icke. Jahn åbe- 
ropar ett bref af den 29 Jan. 1429, som skulle visa, alt han detta år 
varit i Sverige, men det är tydligen datera^lt »Ring&ted» och är således 
Qtfärdadt på Segland. 

'*) Ett dombref, utfärd a-it af 10 rådsherraf, som af Konungen blifvit »iiltrodde, 
»oc befalde vm traetto oc delamaal som vpå faerdha \^aro maellom godha 
»maen aCf hans rike» i Helsingborg d. 31 Oct. 1433. Orig. i Upsala Bibi. 

fiWr. t Skand. Hist. II. G 



xcvin 

Holsteinska kriget, så att han sällan kände n^rinä sig att ut- 
filrda ett regeringsbref, och Ryska ströfkorpser fingo ohämmadt 
plundra i Norrbotten och Norska Nordlanden *). — Det finnes 
öfver hafvud ingen period i Sveriges historia ända från Birger 
Jarls tid, som är så mager på bevis om regeringsmaktens 
verksamhet **). 

Ej underligt derföre, att Drottning Filippa slutligen måste 
gripa sig an och uppfylla sin mans åligganden både vid rätt- 
visans handhafvande och försvaret mot yttre fiender. Första 
exemplet på hennes deltagande i regeringsärender lemnar ett 
dombref, dateradt Wadstena d. 24 Mars 1422, hvari Drott- 
ningen sjelf jemte 12 Svenska män, dem hon kallar »sin nådiga 
herres råd», afgör en tvist mellan riddaren Gustaf Algotsson 
och Jon Gädda å ena samt Bo Jonssons arfvingar å den andra 
sidan***). Konungens långvariga frånvaro från sina riken, 
under vanliga förhållanden en betänklig sak, kan nästan be- 
traktas såsom en lycka för hans undersåter, emedan kriget 
derunder fick hvila, och regeringen sköttes af Drottningen med 
vida mera framgång än han sjelf skulle förmått. Hon upp- 
rättade en myntförening med Hansestäderna, hvilken skulle 
hafva beredt en betydlig lättnad i handeln, om den blifvit vid- 
magthållen, emedan den stälde de nordiska rikenas mynt i ett 
bestämdt och enkelt förhållande till det Hanseatiskaf). Hon 

') Keyser, Norske Kirkens Hist. II, 497. I Riks-Arkivet finnes ett intyg af 
Åbo borgmästare och råd af d. 29 Juli 1443, hvari med åberopande af 
äldre handlingar omtalas Ryska plundringar i Norrbotten 1415, hvarnd 
äfven borgare från Åbo lidit betydlig förlust, utan att få någon ersättning 
derför. 

**) Man har tillagt K. Erik en stadga, som skulle hafva blifvit utfärdad i 
Wexjö år 1414; men åtminstone den utförligare redactionen, som Hadorph af- 
tryckt vid Biärköa-Rätten s. 41, är ett uppenbart falsarium, såsom redan 
en hastig blick på innehållet visar; ty de resor, som landbönderna skalle 
vara skyldiga att göra, gälla blott sådana sjöstäder, som äro lämpliga a/- 
sättningsorter för Småland. Af de herrar, som sägas hafva beseelat stadgan, 
var Marsk Erik redan död 1396 och Sten Bengtsson år 1408. De som 
utfärdat stadgan säga, att det skett med konungens råd, som han sände 
till räfstetinget, men några af de nämnda voro sjclfva rådsherrar. Troligen 
är äfven den kortare redactionen, ehuru temligen gammal, dock icke annat 
än en öfvercnskommelse emellan den Småländska eller Ostgöta adeln. 
"*) Original å pergament i Upsala Bibliothek. 

f ) Jfr Hallenberg. Om mynt och varors värden under K. Gustaf I. «• 13— 
16. Danske Vidensk. Selsk. Skrifter, IX: 703-705. 



XODL 

besökte äfven Sverige våren 1425 och sammaDkallade råds- 
herrarne samt afgjorde med dem förekommande tvistemål*). 
Pörst ifrån den tiden befinnes det Svenska Rådet hafva haft en 
sjelfständig verksamhet, åtminstone i afseende på utrustningen 
af trupper för det Tyska kriget. (N:o 90). 

Afven efter konungens återkomst fortfor, med hans bifall, 
hennes ingripande i regeringsärender. Hon deltog i revisionen 
af Svenska slottsfogdars räkenskaper (N:o 89) och vid sitt nya 
besök i Wadstena i April 1426 hade hon öfverläggning med 
Kiks^Råden, bvilka der också förehade rättgångsärender **). 
Men efter den tiden förekommer också intet bevis att Rådet 
Qtöfvat någon domsrätt. 



Pörhandlingar mellan Svenska Badet, E. Erik och Tyska magter, 

1434—1441. 

Sverige hade sålunda anledningar nog till missnöje med 
K. Eriks styrelse; och ej blott den hastighet, hvarmed resningen 
grep omkring sig bland ett folk, som eljest är »svårt att röra», 
Dtan ock tiden för dess utbrott visar, att det icke var fram- 
kalladt blott af de bördor, som kriget ovilkorligt måste föra 
nied sig. Ty någon större utrustning från Sverige omtalas, 
såsom vi sett, ej sedan 1429, och efter försöken att undsätta 
slotten vid Flensborg sommaren 1431, var landkriget alldeles 
slut. Afven sjökriget upphörde efter hand med några enskilda 

*} Utom det åberopade dombrefvet af d. 22 April 1425 finnes det ett annat 
af foregående dag, hvari icke Drottningen namnes såsom deltagande i dom- 
stolen, men domame, deribland äfven Grefve Hans är en, säga sig vara 
förordnade af Drottningen. 

*') Ett dombref, ntfärdadt af 12 rådsherrar, i en tvist emellan Esbjörn Bla- 
panna och riddaren Bo Stensson, dat. Vazsten onsd. efter sond. Qnasimodo 
(d- 10 April) 1426. Orig. på papper i Upsala Bibliothek. Jfr K. Eriks 
btef tiU Rådet, som omtalar detta Drottningens möte med dem i Wadstena. 
liagerbring, Svea Rikes Hist. IV: 572: 



kapericr följande sommar. Men något spår till uppror f5r- 
m^rktes icke, så vidt bekant är, f5rr än hösten 1433, då Dal- 
karlarne första gången tågade till Yesteräs; de förnyade väi 
sin uppresning tidigt följande vår, men båda stillades genom 
föreställningar af några rådsherrar, och det egentliga upprorets 
atbrott skedde furst midsommartiden 1434 *), då Borganäs slott 
uppbrändes och förstördes**). 

Lika litet som Sveriges uppresning var framkallad af ett 
tillfälligt förtryck, lika litet hade det sin grund uti utländska 
uppviglingsförsök ; ty ehuru läglig den kom för Uansestädertias 
bemödanden att åter komma i trygg besittning af sina handeis- 
privilegier i de Skandinaviska rikena, finnes i bandlingarne 
ingen anledning, att de understödt uppresningen eller derom på 
förhand haft nngon vetskap***). Men om man skulle vilja 
finna något spår till föregfiende meddelanden rörande upproret 
i Sverige, så är det snarare konungen än Engelbrekt, som 
sökt f^ig främmande stöd. Det finnes nemligen ett bref af 
Hans Kröpelin, konungens förnämsta embetsman och trojinaste 
anhängare i Sverige, dat. d. 6 Nov. 14.33, hvari han gifver en 
sin landsman ett slags diplomatiskt creditiv till rådet i Danzig 
och det ej blott för egen räkning, utan ock lör »sina vänner 
uti dessa riken», utan att han med ett ord angifvcr föremålet; 
ombudet kunde bättre muntligen framställa saken än han sjeif 
kunde skrifva dorom, tillägger han. (N:o 1C2). Det är åtmin- 
stone ej osannolikt, att denna hemlighetsfulla beskickning kunnat 
åsyfta en väntad resning i Sverige, och gått ut på antingen 
ett direkt understöd, åtminstone af krigsförnödenheter, eller att 
förekomma, att sådana blefve lemiiadc till de missnöjda. 

*) Tidpunkten bar i anledning af ett misstag eller oriktig läsart i RimkröniVan 
varit underkastad tvist. Lagerbring, Jahn och Dahlniann hafia hänfcrt bön- 
delsen till 8r 1433; inen oriktigheten d^raf knn redan bevisas genom ttt 
ställe i fördraget i Halt:istad af d. 3 Maj 1485 dä dtri bestämmes, ^tt K. 
Erik egde att fortlra redovisning uf sina fogdar fcr cen fe r< gående tiden, 
»for än the for neempjdsi twedracht vppa gick som var in til midsommar 
»nw nest forgagnom.» Hadorph, Bihaiig till Rnikrcnikan s. 87. 

**) Borganäs namnes i Buros utdrng nr K. Eriks Skattebok tvenne gSnger, 

såsom beläget i Tuna socken eller Tuna bergslag. Biide namn och lem- 

ningar hänvisa pä en af trenne grafvar afskuren landtunga vid Domnare- 

forsen i Dalelfven, pä n. t. kungsgården Hushagens egor. 

*••) Jfr Geijers Sami. Skrifter, Afd. I Del. VI: s. 488. (Svaret tm D:r Fryiell). 



Cl 

Den äldsta numera bibehållna underrättelse om Engelbrekt 
Dch hans uppresning lemnar oss ett bref till rådet i Danzig, 
skrifvet i Stockholm d. 1 Aug 1434 af en Bernard Osenbriigge, 
som kallar Kröpelin sin herre och, efter hvad han låter förstå, 
måste hafva stått honom nära. Engelbrekt var, &äger han, 
född i Dalarne, der koppar och osmund fås; han hade samlat 
)iDkring sig vid pass 40 eller 50,000 man, och kunde väl få 
Bera, om han ville; han hade intagit och uppbrännt många 
städer, slott och byar, och hans här, hvilken kallades Dal- 
karlarne, hade kommit till Stockholm, alldeles såsom kättarne 
(Uussiterna) mot Danzig, och slagit läger på ena sidan om staden, 
så att man varit beredd på ett anfall, men hvilket Kröpelin 
förekommit genom att med Engelbrekt afsluta ett stillestånd 
till den 11 Nov. Dalkarlarnes mening vore att få en egen 
konung i Sverige och fördrifva Erik ur alla tre rikena; de 
ville sjelfva vara herrar, och deras förhoppning vore att bringa 
allt på den punkt, som det varit uti den här i landet mycket 
firade Erik den helijres tid, då inga skatter, utlagor eller tullar 
aunu funnos. (N:o 103. P. S.). 

Först i medlet af September, sedan största delen af riket 
redan blifvit rensadt från de utländska fogdarne, och fyra veckor 
sedan den första uppsägelsen af tro och lydnad blifvii utfärdad, 
underrättade de i Stockholm församlade rådsherrarne de Tyska 
städerna vid Östersjön jemte Dögmästaren i Preussen, om det 
fattade beslutet, tillika med anledningarne dertill, förklarade 
all fiendskap med Hansestäderna slutad, inbjödo köpmännen 
till handel på Sverige samt lofvade att »efter skälighet» upp- 
häfva de obiliiga tullar och afgifter, som varit pålagda handoln 
och uppmanade till bistånd mot konungen, för försvarandet af 
Sveriges rätt*). 

Denna begäran förnyades uti en skrifvelse till Högmästaren 
>ran trenne i Östergötland bosatta rådsherrar, dat. Söderköping 
^' 3 Oct., då konungen såsom de klaga var kommen in i riket 

i Hadorph, Rimkrönikan II: 80, efter exemplaret till de Vendiska stiiderna. 
Tvenne andra, stiilda det ena till Hö^mäslann, hans Orden och de Preus- 
n&ka städerna, det andra till Landmästaren i Liftland och de dervaraude 
Hansestäderna, finnas i Riks-Arkivet 



en 

med en krigsmagt, och ytterligare förstärkte sig till deras for- 
derf. (N:o 104). 

Väl förolyckades en del af konungens fartyg, men han 
ankom emellertid med en ej obetydlig Dansk krigsstyrka till 
Stockholm. Engelbrekt sammandrog då sin här omkring staden, 
men Rådet, som sannolikt med hemligt missnöje sett Eogel- 
brekts hastiga framgång och fmktade att den folkrörelse, som 
hittills uteslutande varit rigtad mot konungens fogdar, slotligen 
skulle vända sig emot de stora godsherrarne sjelfva, inlät sig 
villigt på en underhandling. Ett stillestånd afslöts den 15 
Nov., hvarvid bestämdes, att alla klagomål skulle hänskjutas 
till en skiljedomstol af tolf personer af de tre rikenas råd, meo 
hvilken ej skulle sammanträda förr än 10 månader derefter. 

Om styrelsen var emellertid ingenting stadgadt, ehuru mnndt- 
ligen skall hafva varit öfverenskommet, att höfddsmännen på 
de slott, som konungen innehade, icke skulle ega att uppbära 
några skatter. Det ingångna fördraget väckte derföre genast 
missbelåtenhet, och man beslöt att hålla ett möte i Arboga vid 
tjugondedagen. Riksråden och andra frälsemän samt en del 
köpstadsmän och allmoge infnnno sig der och valde Engelbrekt 
till rikets höfvidsraan omkring d. 20 Jan. 1435*). 

Någon påföljd af den skrifvelse. Rådet aflåtit till Hanse- 
städerna, hade hittills icke visat sig; men äfven K. Erik hade 
under tiden vändt sig till Högmästaren Paul von Rusdorf, för 
att erhålla hans bemedling, och riddaren Henrik Rowerdere, 
komthur af Althaus, hade under vintern för sådant ändamål 
inkommit till Sverige. Hans Kröpelin begärde derföre skrift- 
ligen hos de i Arboga församlade, att tid och ort måtte ut- 
sättas, der han och den Preussiska riddaren kunde å konungens 
vägnar få samtala med dem om en hastigare uppgörelse. Ett 
möte utsattes till början af Februari i Sigtuna, och man gaf 
der Kröpelin och Rowerdere uppdrag att resa till konungen, 

*) En förlikning emellan Olof och Peder Duf\ra samt Gregers Bengtsson om 
gods i XJpland är npprättad torsd. näst efter S. Henriks dag 1435 »tha 
»daghin stodh innan Arboghnm» och de voro för rätta inför »rikesens 
radh». Rimkrönikan och Olaus Petri hafva olika nppgifter om tiden för 
mötet ; af det anförda brefvet synes, att det åtminstone ej slutat förr an d. 
20 Januari. 



CUI 

för att meddela honom de fordringar, man uppställt för en för- 
likning. Båda afreste sedan till Köpenhamn, der de måste 
länge dröja qvar: ty ett recommendationsbref, som Kröpelin 
skref till Högmästaren för en Svensk adlig yngling, hvilken skulle 
åtfölja' Rowerdere hem, för att söka inträde i Högmästarens 
tjenst, är dat. Köpenhamn den 19 April 1435. (N:o 107). 

Under tiden hade Engelbrekt jemte flera verldsliga råds- 
herrar, ärkebiskop Olof i Upsala, samt biskoparne Knut i Lin- 
köping och Thomas i Strängnäs, haft ett sammanträde i Wad- 
stena, hvarvid å nyo beslöts att vända sig till de Tyska mag- 
terna. En skrifvelse uppsattes till Högmästaren och de för- 
nämsta städerna i Preussen (N:o 105), en annan till de Wendiska 
städerna, och med denna sändes Ludbert Rogge till rådet i 
Llibeck, för att muntligen utveckla livad som skrifvelsen inne- 
höll. (N:o 106). Anledningarne till missnöjet voro deri i kort- 
het framstälda, K. Erik hade ej genom arfsrätt, utan genom 
val kommit i besittning af thronen; han hade mot sin ed för- 
tryckt både andliga och verldsliga, och i stället att rätta sig 
efter de förnyade föreställningar han erhållit, hade han ständigt 
gjort förtrycket än värre; om han icke efter sin konunga- 
försäkran ville styra landet efter dess lasjar och lemna slott 
och län åt inländska män, efter sina Svenska rådgifvares råd, 
vore man derföre fast besluten att skaffa riket en bättre ko- 
nung; fullkomlig frihet från all tull och andra afgifter erbjudes 
dem, som med köpmansvaror besöka de provinser, som styras af 
Svenskar; emedan ett rykte går, att sjöröfvare ämna sig ut 
nästa sommar, möjligen för att tillfoga Sverige skada, begäres 
slutligen, att sådana icke, när de förföljas, måtte finna skydd 
eller tillflykt uti Hansestäderna, utan att dessa i stället ville 
bistå Sverige till sjöfartens betryggande. (N:o 105). 

De tvenne närvarande biskoparne affärdade några dagar 
senare till kyrkomötet i Basel en i det hela härmed öfverens- 
stämmande klagoskrift öfver K. Eriks tyranni, egentligen med 
afseende på hans tvister med Domkapitlet i Upsala om ärke- 
biskopsvalet *). 



•) Tryckt i Lagcrbring, Svea Kikes Hist. IV: 576. 



CIV 

Kröpelins och Rowerderes bemödanden, som äfven Tarit 
understödda af en annan Preussisk medlare. Herr Goswin, 
hvilken direkt blifvit sänd till konnngen, ledde ändtligen till 
det resultat, att ett möte blef hållet i Halmstad i början af 
Maj och hufvudvilkoren antagna för en förlikning, hvilken skulle 
närmare bestämmas på ett möte i Stockholm d. 29 Juli, då 
konungen skulle sjelf infinna sig der. De Preussiska sände- 
buden blefvo ej hemförlofvade förr än efter förlikningen i Halm- 
stad, hvarvid konungen i tacksä;];elsebref till Högmästaren af 
d. 18 Maj vitsordade det goda biträde, som de lemnat, och 
begärde, att ej blott Herr Goswin eller någon annan af ordens- 
hcrrarne, jemte en Juris-Doctor, måtte af Högmästaren sändas 
till det nya mötet i Stockholm, utan ock att Landmästaren i 
Lifland måtte af honom blifva anmodad att låta någon af sina 
befälhafvare komma dit. (N:o 108). 

Men endast få af landets roägtige hade varit tillstädes i 
Halmstad, och rikets frihet syntes icke vara fullt betryggad 
genom den der uppjzjorda förlikningen. Engelbrekt, biskop 
Thomas och 21 verldsliga Riksråd sammanträdde derföre i 
Upsala i början af Juni och slöto, med ärkebiskopen i spetsen, 
en inbördes förening att hålla Halmstadska förlikningen blott om 
konungen ville med Rådets bifall lemna alla slotten till iufödde 
män samt försäkra att hålla undersåtarne vid lag och rätt. 
För att kunna gifva mera eftertryck åt denna förening, ut- 
färdade Riksråden samma dag en uppmaning till alla dem, 
som tjenade de utländska slottshöfvidsraännen, att inom 14 
dagar lemna sådan tjenst och inställa sig hos »riksens män»*). 

Den tid, då konungen efter öfverenskommelse skulle infinna 
sig i Stockholm lät han gå förbi, utan att ens begifva sig på 
väg, ehuru freden med Holsteinare och Hanseater redan 14 
dagar förut var afsluten. De Svenska rådshérrarne blefvo der- 
öfver så missnöjda, att de, för underhandlingens fortsättande, 



) I Erik RuneUs chronol. Register öfver Riks-Arkivets handlingar finnes an- 
tecknadt: Riks-Radets patent till Adeln och andra som tjena ntländskom 
mannom som hafwa slotten i wärjo i Sveri^ att inom 14 dagar öfven;ifra 
samma tjenst och sig inställa hos andra Rikesens män, dat. Upsalie 2 die 
pentecostes (d. 6 Juni) 1435. 



ev 

af de tillstSdeskomne Danska och Norska herrarne fordrade en 
försäkran, att om Konungen ej infunne sig inom d. 8 Sept. eller 
sände fullinägtige, skulle förlikningen i Halmstad dock träda i 
verkställighet, vore det ock emot hans vilja. Konungen infann 
sig slutligen *) och erhöll gynnsammare vilkor, än efter allt som 
föregått kunde väntas, och skref samma dag, d. 14 Öct. 1435, 
ett tacksägelsebref till Uögmästaren för det han ånyo sändt 
Henrik von Rowerdere såsom medlare, samt ursäktade sig f^r 
det riddaren blifvit så länge uppehållen, under förklaring, att 
hans närvaro varit oumbärlig. (N:o 109). Den slutliga upp- 
görelsen genom en skiljedom skedde dock först fyra dagar senare. 
Men flera af de förnämsta här i riket såsom Engelbrekt, 
biskop Thomas och Dplands-lagmannen Nils Gustafsson hade 
undandragit sig att besegla förliknincien, och konungen gjorde 
intet allvar af att iakttaga dess vilkor. £n sammankomst, 
som till sammansättningen liknade en riksdag, blef derföre ut- 
skrifven att hållas i Arboga straxt efter julen, och beslut blef 
här fattadt, att derest konungen icke inom fastlagen (d. 5 Febr.) 
fogade sig efter de fastställda förlikningsvilkoren, erkände man 
sig icke längre förbunden till någon trohet, hvarom Rådet under- 
rättade honom i bref af d. 13 Jan. **). Rykte gick, att ko- 
nungen ännu hade för afsigt att påtvinga sina undersåter hertig 
Bogislaf till thronföljare, och att Stockholm, der Hans Kröpelin 
nu leninat plats för en Dansk riddare, Erik Nilsson, såsom 
tevidsman, skulle till honom öfverlemnas. För att härom göra 

) Tiden för konungens ankomst angifves i Rimkrönikan till Mormessan (d. 
" Sept.) med tillegg att Riksråden varit honom till mötes i Jungfruhamn. 
Men i Riks-Arkivet finnes ett frälsebref för Lnssc i Gulstadom, utfärdadt 
Ät" ärkebiskop Olof, biskop Knut i Linköping, Gotbkalk Bengtsson, Lnnrens 
l^lfsson, Gustaf Algotsson, riddare, Engelbrekt Engelbrektsson och Bo 
Knutsson »oc alt Rikesens Raadh i Swerige», dat. Jumfruhampn die S. 
^i^gitte (d. 7 Oct.) 1435. Det synes deraf Ivifvelaktijgt, om icke Rim- 
kriinikans uppgift kunde bero på en törvciling af d. 8 Sept. och d. 8 Oct. 

) Bref vet Sr af H dovph tryckt efter en afskrift, och dateringen lyder der: 
■feria nona (nionde veckodagen) infra oct Epiph.» hvilket är uppenbart orätt. 
Troligen har dtr stått uii originalet siffran 4, den tiden tecknad som en 
nedtill öppen ^, hvilket af afskrifvaren blifvit missiagen för 9 Enligt 
Rimkrönikan skulle mötet hållits på Fabinni dng (d. 20 Jan.), men enligt ett 
par bref till ridd. Erik Nilsson, skrifna i December 1435, har det varit ut- 
satt till tolfte dag Jula (d. 5 Jan.). De finnas uti en samling handskrifter, 
*om till en del är föranstaltad af Hogenskild Bjelke, i Upsala BiMiothek. 



CVI 

sig underrättade, begifvo sig Engelbrekt, Karl Rnutsson och 
flera rådsherrar till Stockholm, och då de ej blefyo i godo in- 
släppta, skaffade de sig, biträdde af borgarne, med våld tillträde 
till staden. Öppet krig mot konungens fogdar utbröt derigenom 
genast, och Engelbrekt gjorde ett hastigt tåg utefter Östersjö- 
kusten, för att anordna de der belägna slottens belägring, er- 
öfrade Bleking och Halland samt tog återvägen öfver Elfsborg 
och Axevall, hvarifrån han, för att infinna sig vid en Biksrådets 
sammankomst, med få tjenare reste till Örebro och vidare på 
båt lät föra sig öfver Hjelmaren, då Måns Bengtssons dåd 
gjorde ett plötsligt slut på hans hjeltebana d. 27 April 1436*). 

Engelbrekts uppträdande liknar en meteor, som hastigt 
fram glänser och försvinner. Hans offentliga verksamhet räckte 
knappt tre år, man känner föga om hans slägt, utom det att 
förfäderna haft fastigheter i Westmanland och räknats till 
frälseståndet **) ; om hans föregående lefnadsomständigheter är 
nästan ingen ting bekant***) och slägt en dog ut eller nedsjönk 



*) Rimkrönikans uppgift om hans dödsdag i en del handskrifter: fredagen for 
korsmessan, bestyrkes af följande Erik Rnnells (Palmskölds) anteckning om 
ett dokument, som funnits i Riks-Arkivet: »Rikzens Rådz i Swerige bref 
till Strengnäs Biskopsdöme om Engelbrekts dödelige frånfeUe, ett möte 
fördhenskuld i UpsaJa om Erichz messa och sex Skattebönders af hvarie 
heradt medh fulla macht sändande till forbe:te möthe att öfwerleggia om 
Rikzens ärender», dat. Stockholm die inyentionis S. Crncis (d. v. a. d- 3 
Maj) 1436. 

••) I ett pergamentsbref, dat. Vesterås d. 23 Juli 1392 bortbyter Engelbrekt 
Englikoson en tomt, som redan hans farfar Engelbrekt egt i Vesterås. 
Skölden är tudelad, i högra faltet är en half heraldisk lilja, i det venstra 
en nedåcslagen vinge, hvarcmot rikshöfvidsmannens sigill visar 3 halfva liljor 
omkring en triangel. Vid räfste tingen i Vesterås 1399 dömdes flera gods 
från »Ä^ngelbrects arwom» Jfr s. (77) 89, 98, och s. 80 »aff iEngilbricte». 
— Att Niclis ^ngilbrictson förekommer såsom häradshöfding i Norrbo 
härad (vid Vesterås^ uti ett dombref af d. 15 Oct. 1436, bestyrker, att 
han är samma slägt, som i det föregående omtalas; ty häradshöfding skulle 
hafva bostad inom häradet. Rikshöfvidsroannen omtalar i ett bref till 
biskop Thomas, dat. fer. 6 post nativ. Marise (d. 9 Sept.) 1435, att han 
lemnat Örebro slott i sin brors vård. Skandin. Haudl. VIII: 3, jfr Reuter- 
dahl. Sv. kyrkans historia III: i, 121. Broderns vapen var något olika. 

*•") Det enda bekanta stället är ett salubref af Nichlis Engelbrechtsson af d. 
15 Febr. 1426, hvari han med sin bror Engilbrechts råd säljer jord i 
Stenqvista socken tiU Eskilstuna kloster. Diplomatarium Dalekarl. I. 263. 
Jahn anför visserligen ett bref, som Engelbrekt d., 29 Sept. 1431 skulle 
hafva skrifvit till Tjallmo och Christbergs socknar i Östergötland, och slutar 
deraf, att han redan då haft en betydande samhällsställning o. s. v.; men 



CVII 

åter i dunkelhet. Meo in- och atländska vittnen samman* 
stämma i loford öfver hans egenskaper och det nästan under- 
bara i hans bragder. Llibeckaren Herman Corner, som skref 
sin krönika, medan Engelbrekt ännu lefde eller kort efter hans 
död, liknar honom vid en ny Saul, som af Herran blifvit ut- 
sedd och utrustad med kraft att beskydda sitt folk och ned- 
göra rättvisans fiender. Han var en höghjertad man, af stor 
klokhet och verksamhet, som med rättrådighet och framgång 
skötte rikets ärender. Han troddes, tillägger Gomer, vid sitt 
foretag icke vara ledd af högmod eller hersklystnad, utan af 
medlidande med de olyckliga, som voro föremål för de Danska 
fogdarnes våldsamheter, och hvilka då de klagade för konungen 
endast funno döfva öron. Engelbrekt hade flera gånger med 
böner och uppmaningar sökt förmå konungen till förbättring af 
sin oordentliga styrelse, och gripit till vapen endast för att 
skydda Sveriges gamla fri- och rättigheter samt förskaffa köp- 
männen deras vanliga trygga tillträde till riket med sina varor *). 
Den sista anmärkningen visar, att Hansestädema med nöje 
sett Sveriges uppresning; men något understöd hade de icke 
lemnat. Till bevis dera kan äfven anföras, att K. Erik våren 
U36 sände Grefve Hans von Nougarten och Erik Krummedik, 
till de Wendiska städerna, för att begära deras bemedling **). 
Såsom ombud för Llibeck, Hamburg och Wismar och Ltine- 
borg infunno sig ock i slutet af Maj uti Wadstena en rådsherre i 
Lubeck, Tymme Hadewerke, och borgmästaren i Wismar, Peter 
Wilde, samt å konungens vägnar riddaren Martin Jönsson och 



det ar utan fråga, att årtalet ar felaktigt Det är nämligen hemtadt iitnr 
en handakrifven bok, (Cod. eccl. Liticopensis, papir.), som nti senare tider 
blifvit ombnirdcn och skuren, hvarvid sista bokstafven i årtalet: MCDXXXV 
blitVit beröfvad det högra strecket, så att blott ett otydligt spår deraf synes. 
Brefvet är skrifvet i Jungfruhamn, samma ställe der Engelbrekt jemte 
andra rådsherrar utfärdat ett frälsebref d. 7 Oct. 1435, hvilket bestyrker, 
att det är of detta ^r och icke af 1431. Således är det i egenskap af 
rikshöfvidsman, som Engelbrekt deri talar, och de förnärmande slutsatser, 
som Jahn, både i Molbcchs Nordiska Tidskrift 6. I, ss. 31, 32, och i 
»Danmark uniler Unionskongeme» s. 135, 482, af detsamma dragit, förfalla 
alldeles. Lindblom har i Linköpings Bibliothcks Handl. I: 111, läsit år- 
talet for 1432, och har således märkt, att nSgot var bortskuret. 

*) Corner, Chronica novella uti Eccardi Corpus historicum T. II: s. 1341. 

*')• Liibeckischc Chroniken, herausgcg. von Grautoff. Hamb. 1830 B. Il: 71. 



CVIII 

Hans KrOpelin. Af Syenska Rådet voro 10 medlemmar, bland 
dem Karl Knutsson, som äntio blott kallas) riksmarsk, och dess- 
utom en mftngd frälsemän. Ett stiilestånd afslöts d. 3 Juni, 
och ett nytt möte utsattes, att under Hansestädernas bemedling 
hållas i Kalmar d. 15 Juli. — Cbristiern Nilsson och biskopen 
af Åbo, med flera Finska frälsemän kommo derefter till Stock- 
holm och bivistade jemte marsken och Erik Puke ett rådsmöte 
der i medlet af Juni, hyarvid beslut fattades med afseende på 
den förestående förlikningen med konungen, samt en skrifvelse 
afsändes till de fyra Ilansestäderna, med begäran om deras 
medverkan till rikets bibehållande vid sina gamla rättigheter. 
(N:o 110). 

Mötet i Kalmar blef talrikt besökt. K. Erik infann sig 
sjelf jemte tre Pomerska heitigar och flera Tyska grefvar och 
riddare samt 15 Danska rådsherrar; städerna Liibeck, Wismar, 
Hamburg och Liineburg hade hvardera sändt tvenne ombud, 
och på Svenska sidan namnes sju fullmägtige, och dessutom 
voro sju andra förnämliga män der närvarande. Underhand- 
lingarne drogo länge ut på tiden — man utarbetade derimder, 
som det synes, det bekanta förslaget till en fullständigare 
unionsakt — och ej förr än d. 1 Sept. kunde beslutet utfärdas, 
h vilket har formen af en skiljedom. Konungen förklarades 
derigenom förbunden, att öfverlemna alla slott och län till in- 
födda Svenska män, och i händelse af sin död ställa dera till 
riksrådets förfogande. Hans godkännande af vilkoren visar sig 
deri, att han genast fråntog Danska rådsherren Jens Grira be- 
fälet på Kalmar slott; men det var ett elakt tecken, att lian i 
stället lemnade det åt bröderna Bo och Bengt Stensson, den 
senare fader till Engelbrekts mördare och misstänkt for del- 
aktighet i denna ogerning. 

Hanseatiska ombuden hade begagnat sin långa vistelse i 
Kalmar äfven för sina särskilda ärenden — De skaffade sig 
af konungen löfte, att hans undersåter ej skulle hafva någon 
gemenskap med Rostock, så länge det nya, af en upprorisk 
menighet tillsatta rådet der herrskade (N:o 111) och Liibeckarne 



CIX 

uppgjorde fl^rlikning med såthållaren på Oland om skutor och 
gods, som strandat på ön *). 

K. Erik hade efter mötet i Kalmar begifvit sig till Got- 
land, och skulle den 29 Sept. inträffa i Söderköping, för att 
der vid ett sammankailadt riksmöte återtaga regeringen; roen 
han råkade vid öfverfarten ut för en storm, som tvang honom 
återvända tiil Gotland, hvarest han sedan stadnade öfver vintern, 
och man visste på länge ej annat au, att han omkommit. Emel- 
lertid hade ej blott flera Danska riksråd, måhända desamma 
som deltagit i det förra mötet infunnit sig i grannskapet, utan 
de Svenska biskoparne och ett stort antal af frälsemän hade 
äfven samlat sig. De af K. Erik tillsatta höfvidsmännen öfver- 
lemuade de slott, som de innehade, till Karl Knutsson, hvilken 
som det synes, egentligen i sia egenskap af rikets marsk för- 
fogade om de lediga platsernas besättande. 

Som konungen h varken i Danmark eller Norge vid sin af- 
resa förordnat om regeringen, voro slottshöfvidsniännen hvar å 
sin ort sjelfrådande — i den sydöstra delen af Norge hade 
dessutom ett uppror utbrutit — ; ej underligt derföre, att som 
Bansestäderna i bref till konungen beklagade sig, hans under- 
såter, tvärt emot hans gifna löfte, plägade gemenskap med 
de not sin lagliga styrelse upproriska Rostockare. (N:o 111). 

Sverige blef snart, sedan man ej vidare hade någon yttre 
fiende att bekämpa, och konungen likasom försvunnit, upprördt 
af inre tvedrägt. Styrelsen fördes af drotsen och marsken 
gemensamt**), ehuru den senare gei.om sin tilltagsenhet till- 
vällade sig en myndighet, som väckte mångas missnöje. Det 

*) Henrik Rnpesulver, borgmiistrre och Tymme Hadewerk radman i Lubeck 
ingå förlikning Die<l Peter Ryningh dat. Calmem mont. vor Juhannis de- 
callot, (d. 27 Aug.) 1436. 

) Blott tvenne dokumenter hnfva vi lyckats finna, der Knrl Knntsson ,,forer 
en annan titel. Det ena är ett bref om nedsättning nf skatten i Öster- 
landen, utfärdat ä rådets vägnar af ärkebiskopen, drotsm och Karll Knuts- 
son, marsk oc rikesens höuitzman, i Stockholm d. 24 Juni 1436. Åbo 
Tiv.n. 1784 s 217. (Jfr dock s. 4i04). Dit andra rr ett pergamentsbref, 
hvari Erik Puka till sin bror RngMald Puka öfver nter alla sina gods i 
Östergötland, dat. Stockholm ipso die Cinerum (d. 13 Felr.) 1437, hvilkct 
iir besegladt af »disiiern Niclisson drosth i Swirge, Karl Knulzson höuis- 
inan ok mars ther sama stadxs», samt Othe Ulfsson, Harald Stensson och 
Claus Gramso, väpnare. 



ex 

öppna motftånd, som i början botade från den tappre Broder 
Svensson ocb den häftige Erik Puke samt enskilda menigheter. 
lyckades han med skoningslös hårdhet undertrycka. Men mot 
de lugnare, som arbetade på en förlikning med konuDgen 
och återställandet af nnionen, hade Karl Knutsson sitt bästa 
stöd uti konungens obenägenhet att eftergifva något af sia 
magt och hans tröghet att utöfva densamma. 

Straxt efter islossningen hade han begifvit sig till Preosseo, 
dit han ankom i slutet af April, ocb blef både af rådet i 
Danzig och Högmästaren väl emottagen *). Han hade der 
äfven sammankomster med hertigar af Pomern och Meklen- 
burg. Enligt öfverenskommelse med de Danska sändebudeo 
vid mötet i Söderköping borde ett nytt sammanträde hållas i 
Kalmar vid midsommartiden 14^, for unionens återställande, och 
konungen fick under sin vistelse i Preussen emottaga skrifvelse 
från Svenska Uådet, förmodligen afgången efter mötet i Streng- 
näs d. 6 Maj, med försäkran om trohet, i händelse ban ville 
återvända; men han hastade icke der med, utan svarade, att 
han kunde ej infinna sig på något sådant möte förr än d. 8 
Sept. Han stadnade qvar i Preussen i 6 veckor, men på hans 
begäran om understöd, för att med vapenmagt genomdrifva siua 
fordringar hos undersåtarne, ville eller kunde Högmästaren ej 
ingå. Han lät likväl komthuren af Danzig ledsaga konungen 
med två skepp till Gotland och derifrån äfven till Danmark i 
slutet af Juli, sedan hertigen af Pomern tillfört honom en 
styrka af 2,000 man. Konungen ämnade dermed tvinga siua 
undersåter att antaga hertig Bogislaf till konung; men medan 
han låg med sin flotta vid Riigen, infunno sig ombud från 
Danska riksrådet, 'hvilka så eftertryckligen framställde folkets 
rätt att efter hans död sjelf välja sin konung, att han redan 
skall hafva låtit flottan skingra sig, då 12 skepp förstördes af 
en uppkommande storm. Han begaf sig likväl åter till Dan- 
mark och skall hafva tillbringat hela vintern på Wordingborg**). 



*) Voigt, Gesch. Preussens, VII: 695. 

*) Liibeckische Chroniken II: 75—77. K. Eriks bref för en sin tjenare.och 
»houosin» Olaus Niclisson ä alla böter af sina underhaf vande i Skåne eller 



CXI 

Några af de Svenska rådsherrarne hade på sommaren, då 
le ej funno konangen i Kalmar, begifvit sig till Danmark, bland 
lem drotsen (N:o 113) och ärkebiskopen, båda sannolikt missnöjda 
ned ställningen här hemma; men de måste med oförrättadt ärende 
itervända. Hans Kröpelin och Biskop Magnus (Tawast) i Abo 
ära deremot hafva stadnat, tills de träffade honom, och infunne 
iig sedan vid rådsmötet i Arboga d. IL Nov. der man beslöt 
Ut stå fast vid öfverenskommelsen i Kalmar. Kröpelin och 
}iskop Niklis i Wexjö reste sedan tidigt på våren åter till 
konungen, för att på rådets vägnar anmoda honom att åter* 
vända, (N:o 114) och bragte det så vidt, att Karl Knutsson, 
då han vid herredagen i Arboga d. 6 Mars 1438 begärde att 
blifva frikall ad från höfvidsmansem betet, kunde anföra såsom 
grand, att det var »kommet till en vänlig dagtingan mellan 
konungen och rikets innebyggare» *). Men när förlikningen skulle 
formligen uppgöras — de Danska och Svenska Riksrådens 
Mlmägtige möttes 1 Kalmar d. 24 Juli — seglade konungen, 
som väntades dit, staden förbi, oaktadt han denna gången icke 
hindrades af vinden. Han hade väl icke gifvit de Danska om- 
buden fuUmagt, men låtit det Danska Rådet skriftligen fram- 
ställa fordringar, hvilka i hufvudsaken gingo ut på, att allt 
skulle blifva så som det var före Engelbrekts uppresning**), 
och hvilka, såsom Svenska rådet i bref till Högmästaren ytt- 
rade, voro riktade mot föregående öfverenskommelser samt 
landets lag och frihet. Så väl de sjelfva som Danska Rådet 

annotstådes i Danmark, dat. "Wordingborg die S. Crisogeni (d. 24 Nov.) 
1437, finnes i Riks-Arkivet. Ett bref för Greifswald af d. 25 Nov. anföres 
af Jahn, s. 175, såsom ntfärdadt på "Wordingborg. 

) Ett dokument, hvari 19 rikets »radh och men i Sverighe stadda i rikesens 
»aerendom i Arboga» torsd. näst efter första sond. i fastan, tacka Karl Knuts- 
80Q för det han som en »tro dondeman» förestått embetet, hvilket han af 
uppgifvet skäl nedlägger, men bibehåller marskembetet. De lofva att för- 
svara och hålla honom skadeslös, om någon honom angriper eller tilltalar 
för förenämnda embetes utöfning, såsom de lofvat, då han emottog den- 
samma. H varken uti beslutet i Kalmar d. 9 Juli eller uti den i Tälje d. 
^ Ang. uppsatta föreningsakten kallas han annat än marsk. Hvad uti 
R-imkrönikan berättas, att Karl Knutsson vid mötet i Arboga, på Rådets 
hemställan, afstått ifrån sin begäran att få nedlägga embetet, synes alltså 
vara ett misstag. 

") Svenska Rådets svar tiU det Danska dat. d. 9 Juli 1438. Dipl. Norveg. 
V: 478-480. 



cxn 

skulle snart atfOrligare underrätta om de viikor, som de ämna 
förelägga honom för hans återtagande af regeringen. (N:o 115). 
Man hade den 9 Juli upprättat en ny förbundsäkt, som 
likval blott stadgade föregående, gemensam rådplägning, innan 
nytt konungaval sker, men icke att båda rikena skulle hafva 
samma konung. Intetdera riket trodde sig längre kunna hoppas 
något af K. Erik. I Sverige blef Karl Knutsson i början eller 
medlet af October formligen vald till riksföreståndare, — första 
gången denna titel förekommer *) Danska Riks-Rådet skref 
i slutet af samma månad till konungens systerson Oertig Kn- 
stoffer och anmodade honom att åtaga sig regeringen. Hertigen 
förklarade sig genast dertill benägen och erbjöd äfven i bref 
till Svenska Rådet af d. 15 Nov. att komma det till lijtlp 
mot morbroderns tyranni, om de ville taga honom till konung; 
men ankom till Danmark först vid den tid, då K. Erik gjorde 
sitt sista och enda allvarligare försök att med härsmagt åter- 
vinna Sverige. Han understöddes dervid af Magnus Gren, samt 
fyra medlemmar af den slägt, som i senare tider kallats Natt 
och Dag, deribland Engelbrekts mördare, hvilken vid Söder- 
köpings riksdag väl fått lejd, men icke vågat återvända ttll 
sin hemort, utan på våren 1437 sysselsatt sig med sjöröfveri 
(N:o 112), och. sedan sannolikt hört till Eriks omgifning. Något 
bistånd från Tyskland har Erik knappt erhållit, ehuru några 
af rådsherrarne vid ett möte i Stockholm i början af Juni 
1439 dermed förespeglade faran af en fullständig brytning; ännn 
mindre kunde Kristoffer taga någon del i stiiden. Den blef 
långvarig derigenom, att de upproriska innehade starka slott, 
och slöts genom eu dagtingan, hvarvid Kröpelin åter var freds- 
mäklare. K. Erik återvände till Gotland, der han snart i stället 
för nya underhandlare från Sverige fick emottaga ett ovilkorligt 
uppsägelsebref. 



*) Saken omtalas uti Rimkrönikan kort efter Karl Knatssons bröllop, som 
iirades d. 4 Oot. 1138, och i raorgongåfirobrefvet kallar han sig blott marsk, 
Det första dokument, der rikbforeståndare-titeln förekommer, är en dom, 
utfärdad »af rikes ralh oc men», dat. »annen dagen nezst aepter saocU 
Galli (d. 17 Oot.) 143S, hvari de tillerkänna Johan Fridebem. »r.ksens oc 
war scrifFuare», ä hans hustrus vägnar, en qvarn i Norrköping, som J 
Esbjörn Djekns tid blifvit lagd under slottet Ringstadaholm. Orig. i % 
tala Bibliothek. Vidimation å pergament i Riks- Arkivet. 



CXIII 

Underhandlingar oro Kiistoffers antagande till konung i 
Sverige började genast; men saken uppsköts tid efter annan, 
så att Karl Knutsson bibehöll styrelsen till September 1441, 
då K. Kristoffer ankom, för att emottaga kronan. Någon an- 
ledning, att utländska magter lagt sig emot återföreningen af 
de Skandinaviska rikena finnes icke ; tvärtom lemnade de Wen- 
diska städerna år 1441 K. Kristoffer sitt biträde att intaga 
de vigtiga slotten Helsingborg och Orekrog (Helsingör), h vilka 
innehades af K. Eriks anhängare*). Väl hade Erik sommaren 
1440 rest omkring uti Hansestäderna, men det hade ingen 
annan påföljd, än att han der, såsom det synes, ådrog sig förakt. 
Han fortsatte ända till Kristoffers kröning sina underhandlingar 
med Svenska rådet, som allvarligt besvarade hans skrifvelser, 
efaura de icke kunde leda till något resultat. 



Engelbrekts uppresning hade haft en demokratisk färg och 
blef derföre till en början sedd med oblida ögon af aristokra- 
tien, som likväl snart lärde sig att draga deraf den största 
fördelen. Den har emellertid tjenat att återställa allmogens 
rättigheter; ty både borgare- och bondeståndens deltagande 
uti allmänna riksmöten kan egentligen anses börja med år 
1435, då deras representanter voro närvarande vid mötet i 
Arboga, der Engelbrekt valdes till rikshöfvidsman. Vid det 
möte med konungen, som var utsatt att hållas i Stockholm d. 
29 Juli s. å. voro köpstadsmän och allmoge äfven närvarande, 
men de måste, efter att i tre veckor hafva väntat på konungen 
och hans löftesmän, med oförrättadt ärende resa hem **). Deras 
fieltagande i det nya mötet i Arboga i början af följande år 
omtalas äfven, och då underrättelse ankom till Stockholm om 
Engelbrekts mord, utfärdade det då församlade Rådet d. 3 



*) Liibeckisclie Croniken, II: 83. 

) Svenska klagoskriften vid sammankomsten på Helgeandsholmen i October 
8. å. Hvidtfeld, Q,vertuppl. s. 541. Att ombnden voro talrika synes der- 
af, att kostnaden för deras uppehälle under resan anslås till 16,000 mark. 

Sidr. t. Skand. Hiat. II. ^ 



cxnr 

Maj 1436 en kallelse till ett nytt riksmöte i Upsala d. 18 
Maj, hvarvid sex skattebönder skalle infinna sig från hvart 
härad. Hurnvida ett sådant möte verkligen blifVit hållet är 
visserligen icke bekant, det hade åtminstone i anseende till den 
åter inledda underhandlingen med konungen ingen särdeles påföljd; 
men man ser häraf, huru stort antal af allmogen plägade kallas. 
Troligen deltogo äfven ombad af de båda stånden uti flera af 
de följande vigtigare riksmötena, ehuru bestämda uppgifter blott 
finnas om det i Tälje år 1439, der Erik blef af satt. 

Rådets betydelse blef genom den skedda omhväifningen 
alldeles förändrad; det hade erhållit eu sjelfständig myndighet, 
som det på 40 år icke haft; men måste också förstärka sig 
med så många nya medleramar, att skilnaden mellan rikets 
råd och rikets män (frälsemän) nästan försvann, och det är 
omöjligt att säga, hvilka som skola anses hafva varit egentliga 
»riksens rådgifvare». 

Adeln, som under Eriks senare regering sett sig undan- 
trängd af utländingar från förläningar och tjenster, uppfattade 
detta såsom den hufvudsakliga, ja nästan enda, granden till 
missnöjet med konangen. Det var också omkring denna punkt 
deras inbördes tvister rörde sig *). På allmogens bästa fastades 
snart föga afseende; besiat fattades, som inskränkte deras rätt 
att förvärfva jord **), och äfven vid den allmänna lagens öfver- 
seende sågo de styrande herrarne egentligen på sitt intresse. 
Men en bättre lagskipning har dock äfven Rådet besörjt. 



*) Sannolikt var det äfven en sådan tvist, som hade förevarit emellan Engel- 
brekt och Bengt Stensson och, gaf anledning till den förres mord; ty mör- 
daren skyndade genast till Örebro, för att bemägtiga sig slottet, hvartill 
han så mycket mindre kunde drifvas af blott hämdlystnad, som det icke 
tillhörde Engelbrekt, utan kronan. Emedan Bengt Stenssons sätesgård 
Göksholm lag i närheten, och han var lagman i orten, skulle äfven för- 
län ingen af slottet varit honom mycket läglig. 

*) Strängnäs-stadgan af år 1437, tr. af Hadorph vid Biärköa-Rätten. Kri- 
stoffers Landslag har förbudet för skattebonde att köpa mer jord än han 
är fullsutten uppå, hvilket icke finnes på motsvarande ställe uti Magnus 
Erikssons. 



cxv 



^orliandlingar mellan K. Kristoffer, K. Erik på Gotland ock 

Tyska stater. 1441—1448. 

Med Kristoffers äntrade till regeringen i Danmark började 
åter ett vänskapligt förhållande till de Tyska grannstaterna. 
Danska Rådet tog emot honom i Ltibeck, och dervid infann sig 
bertig Adolf samt erhöll, emot förbindelse att ej understödja 
bondapproret, löfte om ärftlig förläning a hertigdömet Slesvig, 
hvilket sedan af KristoflPer bekräftades, då han emottagit kronan. 
£j blott de Wendiska, utan äfven de öfriga Hansestäderna vid 
Östersjön voro vid den tiden i krig med de Nederländska stä- 
derna, hvilkas deltagande i den nordiska handeln de förra 
sökte hämma, och K. Kristoffer var nära att deruti blifva på all- 
var invecklad, emedan de Nederländska krigsskeppens besätt- 
ningar hvarken skonade de nordiska rikenas handelsfartyg eller 
ens sjelfva kusterna. K. Kristoffer gjorde stora rustningar; 
inen skref på våren 1441 både till Hertig Filip den gode af 
Burgand, såsom de Nederländska städernas herre, och till 
den Preussiska Högmästaren Konrad von Erlichshusen, och 
föreslog dem, att de stridande städerna skulle sända ombud 
till ett möte, som på sommaren kunde hållas i Köpenhamn, för 
biiäggning af den för hans egna riken så skadliga tvisten. För- 
slaget antogs och en fredscongress sammanträdde i Köpenhamn; 
men K. Kristoffer hade, innan den kom till slut, måst resa 
ölVer till Sverige, emedan hans kröning der förestod och hans 
ankomst redan länge varit väntad. I hans frånvaro afslöts d. 
23 Aug. ej blott ett tioårigt stillestånd emellan de Nederländska 
och Ostersjöstäderna, utan ock en formlig fredstraktat mellan 
konungen och Nederländerna, hvarvid dessa förbundo sig att 
lemna skade-ersättning både till konungen och de nordiska 
rikenas undersåter, som lidit genom kriget, ehuru de utöfvade 
fiendtligheterna skett emot gifven befallning*). 



) Konungen kom den 16 Aug. tiU Kalmar, Traktaterna med Ostersjö- 
städerna och med K. Kristoffer är dat. d. 23 Aug. 1441, med de Preus- 



CXVI 

Svårare blef uppgörelsen med K. Erik, hvilken sedan 1436 
hade haft sitt egentliga tillhåll på Gotland (jfr N:o 132), och 
betraktade det såsom sin personliga tillhörighet. Han var 
nu mera så beherrskad af bitterhet mot sina forna ondersåter, 
särdeles Danskarne, att han icke hade öga för de yttre om- 
ständigheter, som skulle hafva kunnat blifva gynnsamma för 
ett försök att åter komma till raagten, åtminstone i Norge, 
der man ännu i det längsta dröjde att erkänna någon annan 
konung. 

Han hade redan under Rosdorffs sista tid förehaft under- 
handlingar om, att till Tyska Orden afträda Gotland, förmod- 
ligen mot vederlag af något område, som gränsade till hans 
arfland i Pommern *). På våren 1441 kom han, till en del för 
detta ändamål **), öfver till Danzig. Men den nye Högmä«taren 
lärer då icke ännu varit benägen för förslaget, hvilket oviJ- 
korligen skulle hafva ledt till krig med Kristoffer, som nu var 
erkänd som konung både i Danmark och Sverige. Men emedan 
Högmästaren var i Danzig och der hade sina Ordensherrar 
(»Gebietiger») samlade, fick Erik likväl tillfälle att inför denna 
församling utfara i de bittraste klagomål öfver Dauskarne, som 
beröfvat honom hans thron, och begärde att få underkasta 
Tyska Orden sin tvist med dem. Man lofvade honom be- 
medling, och han begaf sig till Pommern ; nien| förnyade därifrån 
i bref till Högmästaren sin begäran, med den besynnerliga er- 
inran, att Tyska Orden egentligen vore stiftad för att försvara 
furstar, riddare och väpnare***). 



siska uch Lifländska d. 6 Sept. 1441. Damont, Corps diplomatique T. IH 
100—108. Voigt, Gesch. Preussens, VIII: 27, 28, Den uti Lubsh 
krönikan (GrautoÉf, II: 83,) förekommande uppgift, att Holländarnes rust- 
ningar afsågo att hjelpa K. Erik synes vara mindre riktig. 
*) I hans nedan omnämnda samtal med Högmästarens ombud, Henrik^von 
Hattenick, år 1447, säger Erik sig vilja lemna Gotland till Tyska Orden 
»in sulcher verramung vnd bescheiden, als das bey des alten meisterfl gc' 
zeiten begriffen ist.» 

•*) Så uppgifver K. Erik sjelf ändamålet med sin tredje resa till Preussen. 
(N:o 133, s. 319). 

***) Voigt, Gesch. Preussens VIII: 26, 27, efter Högraästarens Registrant ocb 
K. Eriks bref, dat. Riigenwalde am T. d. heil. Leichnams (d. 15 Juni) 
1441. 



J 



CXVII 

Han började, sedan Kristoffer emottagit Svenska kronan, 
att rasta sig, för att om icke direkt anfalla de Svenska ku- 
sterna, åtminstone skada rikets handel. Det uppköp, han hösten 
1441 gjort af spannmål i Danzig (N:o 117), står sannolikt der- 
med i sammanhang, och han lyckades på våren 1442 tillfånga- 
taga riksrådet Bo Knutsson (Griphufvud) samt hans sällskap, 
och det lejdebref, han sedan d. 2 Juni utfärdade för några af 
dennes slägtingar, hvilka skulle komma till Gotland, för att 
underhandla om Bo Knutssons utlösande, visar att han betrak- 
tade kaperiet såsom en viustgifvande affaire; ty han fordrade, 
att de skulle medföra minst 5,000 gyllen, och denna summa 
skulle dock blott vara en del af hans lösen. (N:o 119). Erik 
fortsatte denna rörelse, oaktadt flera gånger afslutna stillestånd, 
så länge han var qvar på Gotland. 

Han hade efter sin återkomst från Pomern fortfarit att 
besvära Högmästaren med sina klagomål ocli uppfordringar att 
skaffa honom upprättelse för de oförrätter, som han trodde sig 
halva lidit af sina forna undersåter, af hvilka intet tyckes hafva 
så mycket förargat honom som den kungörelse om orsakerna 
tili hans afsättning, hvilken Danska riksråden låtit anslå på 
^rkodörrarne i Ltibeck. Men under tiden foitgingo under- 
handlingar mellan Högmästaren och K. Kristoffer om ett 
ömsesidigt försvarsförbund på tio år**). Högmästaren kunde 
derföre blott hugna K. Erik med den underrättelsen, att han 
uppmanat K. Kristoffer att sända ombud till Danzig, för att i 
godo bilägga saken. Något sådant möte blef väl icke utaf; 
roen då Högmästaren, på våren 1442, sände en af sina riddare, 
Fredrik von Eppingen *^*), till Sverige, hade denne bland annat 
fä^tt i uppdrag att framföra en klagoskrift från K. Erik och 

') Svenska Riks-Rådens bref tiU K. Erik, dat. d. 17 April, 8 Juli och 14 
Aug. 1441 omtala ännu inga ilendtligheter; men den 10 Oct. s. å. skrifter 
RSdet: »Item komo for T?aar nadughe Herra konungen oc oss stoor ksere- 
^<ud, at j lathen idhra thienare röffua oc skinna Rikesins inbyggiara til 
«io8.» Jahn, Danmark under unionskongeme, s. 523 — 525. Krönikorna 
omnämna blott att hans Vitalianer uppbrännt Trosa och härjat i trakten 
t^eromkring, men inga andra anfall mot fnsta landet. 

]'^ Voigt, Gesch. Preussens VHI: 29. 
) Namnet skrifves i dokumentet N:o 120 äfven Uppingen; men sannoKkt är 
'let oriktigt. 



CXVUI 

föreslå K. Kristoffer att anslå någon viss summa, hvarför Got- 
land skulle lemnas såsom säkerhet, på det att Tyska Orden 
måtte kunna underhålla Erik, efter hans stånd, uti Preussen*). 
K. Kristoffer öfverlemnade K. Eriks skrifvelse till de trenne 
rikenas råd, hviika då voro samlade i Lödöse, med anledning 
af K, Kristoffers erkännande såsom konung i Norge. Dessa för- 
klarade sig dock icke kunna inlåta sig på någon sådan rätte- 
gång, som K. Erik begärt, förr än han lösgifvit de af K. Kri- 
stoffers riddare och väpnare, som han tagit till fånga, återgifvit 
dem sin egendom och fört dem till sitt hemland, men sedan 
detta skett, skulle de förmå K. Kristoffer att bifalla och in- 
låta sig på en sådan förhandling inför Högmästaren och hans 
befälhafvare, som Erik begärt; det skulle dervid väl visa sig, 
hvad grund han hade för sin klagan; emellertid tacka de Hög- 
mästaren för hans anbud. (N:o 121). 

Hufvudändamålet med Högmästarens beskickning synes 
dock hafva varit af en mer praktisk natur. Hansestäderna 
ville, såsom vanligt vid hvarje thronförändring i de Skandina- 
viska rikena, hafva ny bekräftelse å sina privilegier, och de 
Wendiska städerna hade redan i slutet af April för detta 
ärende hållit ett möte uti Stralsund, hvartill äfven Wisby- 
boarne varit inbjudna, ehuru brefvet icke kommit fram. (N:o 
118). Köpmän i Danzig hade äfven anfört klagomål mot Axel 
Pedersson (Tott) och Kolbjörn Gerst, hviika båda länge nti 
K. Eriks namn fört befälet, den ena på Warbergs, den andra 
på Bohus' slott; men dessa hade för konungen försäkrat, att 
de redan tillfredsställt köpmännen. Om Hanseaternas ombad 
verkligen infunnit sig, medan Konungen och riksråderna voro 
qvar i Lödöse, är ovisst**); men den Högmästarens begäran, 
som konungen ville uppskjuta till deras ankomst, gälde sannolikt 
städernas privilegier. (N:o 120). Han hade på förhand måst gifva 

*) Voigt anf. st. s. 48. 

**) Af konungens bref till Högmästaren af d. 11 Juni 1442 (N:o 120) synes 
som de ännu icke ankommit, och det nästföljande dokumentet (N:o 121), 
dat. d. 13 Juni, är det sista, som från detta möte är bekant. Emedan 
Liibska krönikan berättar, att K. Kristoffer, allt intiU sitt bröllop 8r 1445, 
alltid undvikit att bekräfta x)rivi]egiema för Hansestäderna, på den grond 
att han icke hade sina råd samlade (Grautoff II: 95), är det sannolikt »tt 
de uteblifvit. 



CXIX 

/ 

dem ett löfte att tills vidare njata frihet från tallen i Sandet, 
men var icke benägen att gynna deras handelsmonopol, utan 
sökte i stället att befordra de inhemska näringarne både 
i Danmark och i Norge, samt gynnade äfven Holländarnes 
handel på det sistnämnda riket. Men då Ltibeckarnes repre- 
sentanter vid hans bröllopp yrkade på bekräftelsen å Han- 
sestädernas gamla privilegier, kunde han icke längre använda 
sin vanliga förevändning, utan har åtminstone för Sverige måst 
utfärda en allmän stadfästelse å de fri- och rättigheter, som 
innebyggarne i Ltibeck, Rostock, Stralsund och Wismar samt 
Danzig och Thorn, jemte alla de, som /iå voro i deras Tyska 
Uansa, af ålder åtnjutit, med vilkor af samma rätt för Svenska 
undersåter uti Hansestäderna. (129). Någon formlig bekräftelse 
å Hansestädernas privilegier uti de andra båda rikena finnes 
deremot icke, och det är sannolikt, att Kristoffer undandragit 
sig att utfärda en sådan, emedan de för dessa voro ännu mer 
skadliga. 

Liibeckarne betraktade derföre med fruktan och misstroende 
konungens vänskapliga förbindelser med de Nord-Tyska fur- 
starne. Redan vid hans kröning voro flera af dessa närvarande. 
Fråga var då, att en af de kraftfullaste bland dem, hertig Otto 
af Braunschweig-Liineburg skulle emot taga ett slags beställning 
hos K. Kristoffer, såsom riksråd, med ett årligt underhåll af 
500 Rhenska gulden, och dessutom underhållskostnad för sig 
och sitt följe, när han kallades till konungen (N:o 123)*). — 
Kristoffer gjorde kort derefter en resa till vallfartsorten Wils- 
Dacb, der han till Ltibeckarnes oro sammanträffade med den 
förenämnde hertig Otto och tvenne andra hertigar af Liineburg 
samt flera Tyska furstar. Vid konungens förmälning voro ock- 
så flera af dessa närvarande. Han gjorde äfven -kr 1447 tvenne 
resor till Tyskland, och hade vid den sista stämt några furstar 
emot sig i Liibeck; men magistraten gjorde svårigheter vid att 
bifalla hans begäran om lejd och qvarter, emedan man fruk- 
tade ett anslag mot staden. Konungen fick äfven afslag å en 



*) Huruvida deoiia handling är ett blott förslag, som af konungen blifvit 
hertigen tillsändt, eller om den varit formligen bekräftad, är ontredt. 



cxx 

dylik begäran af Wismar, och hade sedan sammanträde med 
några sina Bajerska slägtingar i Heiligenhafen ; men att han 
na sammanträffat med några andra furstar omtalas icke. Några 
skriftliga bevis for en plan emot Hansestäderna finnas icke 
heller; ehuru det berättades i Liibeck efter hans död, att han 
på sotsängen erkänt for sina rådsherrar, att han for sådant 
ändamål samlat en betydlig penningesumma. 

Oaktadt detta misstroende, voro Hansestäderna, åtminstone 
såsom medlare, K. Kristoffer behjelpliga emot K. Erik, som 
alltjemnt hade sina kapare ute, för att uppsnappa handels- 
fartyg, särdeles i den Svenska skärgården, och dervid .icke 
skonade de Hanseatiska skeppen. K. Kristoffer såg sig redan 
1442 nödgad till repressalier *) och hans höfvidsmän på slotten 
utmed Östersjön utrustade sedan äfven krigsskepp, som icke 
blott sökte uppfånga K. Eriks kapare, utan äfven afbryta all 
handelsgemenskap med Gotland. 

Hansestäderna sökte' förebygga fortfarandet af dessa olägen- 
heter för deras handel, genom att våren 1443 erbjuda sig att be- 
medla en förlikning mellan K. Kristoffer och K. Erik; den 
förre var genast dertill så benägen, att han på förhand befallde 
alla fiendtligheters inställande; men K. Erik fortfor deremot, 
äfven under de Hanseatiska sändebudens vistelse i Wisby, med 
sina kaperier. (N:o 124). Han lät endast med mycken svårig- 
het af dessa förmå sig till ett löfte att sända ombud till ett 
möte, som skulle hållas i Rostock d. 22 Juli, och att inställa 
alla fiendtligheter tills 4 veckor derefter, hvarom Sände- 
buden d. 4 Juli kunde underrätta några Svenska riksråder, 
hvilka^ förmodligen för denna angelägenhet uppehöllo sig i Kal- 
mar. (N:o 125). 

Af obekant anledning har detta möte icke blifvit utaf, 
utan hertig Barnim af Barth fick kort derefter af K. Kristoffer 
uppdrag att iesa till Wisby, för att förmå K. Erik till en för- 
längning af stilleståndet intill midsommar nästföljande år, samt 
att öfvertala honom, att han före d. 29 Sept. skulle sjelf in- 



*) Voigt, Gesch. Preussens VIII: 48, med åberopande af ett K. Kristoffers 
bref, dat. Köpenhamn sond. eft. Bartholomei (d. 27 Aug.) 1442. 



CXXI 

finna sig i Rostock för att underhandla om fred. Till en början 
förklarade sig Erik så mycket mindre benägen för detta för- 
slag, som han redan med de ofvannämnde Hanseatiska om- 
buden hade öfverenskommit om ett möte som skulle hållas vid 
pingsttiden 1444; men då hertigen vid afresan af storm tvangs 
att åter inlöpa till Wisby, lemnade Erik, efter sina rådgifvares 
hörande, hertigen uppdrag, att jemte Hansestäderna föranstalta 
en fredscougress, och rådet i Wisby begärde i bref till borg- 
mästare och råd i Liibeck af d. 7 Aug., att dessa skulle med- 
verka, att congressen blefve utaf; deras herre hade nog god 
vilja att der infinna sig. (N:o 126). Man lyckades dock icke 
komma till någon förlikning, och rådet i Wisby måste derföre 
redan d. 7 Oct. på det enträgnaste uppmana Liibeckarne att 
fortfara i sina bemödanden för ett snart slut på detta till- 
stånd, hvilket hotade staden med obotlig skada. (N:o 127). 

Men Erik kunde icke ensam bära sin olycka, han fortfor 
att klaga för Högmästaren, och begärde hans bemedling hos 
Kejsaren och Påfven, hvartill denne dock ej ville beqväma sig *). 
Han vände sig till och med till Svenska riksrådet med klago- 
mål öfver Danskarne, hvilka behandlade hans tjenare såsom 
sjöröfvare **). 

När ett möte år 1444 blifvit aftaladt emellan honom och 
K. Kristoffer, ville han derföre nödvändigt, att Hansestäder- 
nas ombud skulle vara närvarande, för att höra hans bevis for 
sin rättvisa sak; och då den senare icke derom anmodade Stä- 
derna, ville han icke veta af något möte. K. Kristoffer sände 
derföre några af sina förnämsta rådsherrar till Gotland, för 
att höra: orsaken till hans uteblifvande och försöka åstadkomma 
en förlikning. Men K. Erik emottog dem kallt, frågade dem 
först om deras ärende och sedan, huru en sådan förlikning 
skulle tillgå. Då de derpå svarade, att K. Kristoffer och hans 
rådgifvare ville för lifstiden försäkra honom om besittningen 



') Voigt, Gesch. Preussens, VIIT: 56, 57, med åberopande af K. Eriks bref 
af d. 22 April, 3 Maj och 15 Aug 1443. 

") Brefvet, som af Lagerbring, IV: 376, omtalas såsom skrifvet af Karl Knuts- 
son, är dat. Wisborg d. 5 April 1444, tryckt i Diplom. Norveg. V: 523. 



CXXII 

af Gotland och dessutom om en årlig lifr&nta af 3,000 Lubeck- 
ska mark, blef han mycket ond, förbannade både dem och de- 
ras konung och tillade, att Gotland vore redan hans egendom, 
emedan han inlöst det från Preussiska Orden; för en ränta af 
3,000 mark kunde han icke uppgifva sina konungariken, samt 
visade sändebuden från sig med de orden, att han aldrig ville 
hålla något möte med hertig Kristoffer *). 

Det ömsesidiga kaperiet, eller om man så vill kalla det 
sjökriget, fick alltså ohämmadt fortfara åtminstone ännu tvenoe 
år. Afven Preussiska sjöw<^täderna ledo mycken skada deraf, 
och ehuru R. Erik plägade på Högmästarens föreställning fri- 
gifva hans undersåter och återställa deras gods, när de någon 
gång blifvit ertappade af hans kapare på vägen till och fråa 
de nordiska rikena, grepo äfven Danzigs skeppare stundom 
till repressalier, hvaröfver K. Erik på våren 1445 lät rådet 
i Wisby besvära sig hos Högmästaren (N:o 128, jfr N:o 122). 

Denne började derföre lyssna till K. Eriks förnyade förslag 
om hans bemedling **), och sände för detta ändamål den förut- 
nämnde rådmannen i Danzig Bethold Burhamer, med bref och 
kreditiv till Gotland, på sommaren 1445; men det skepp hvarpå 
han var ombord blef, förmodligen i grannskapet af Gotland, 
taget af några Karl Knutssons skeppshöfvidsmän, som voro på 
återvägen från Pommern, och Burhamer blef endast på det vilkor 
frigifven, att han gaf en förbindelse att betala en betydlig löse- 
summa, från hvars erläggande icke ens K. Kristofi^er skulle 
kunna frikalla honom. Väl lät Högmästaren genom sina om- 
bud till Kristoffers bröUopp anföra klagomål deröfver ***), men 
måste ännu långt efteråt, sedan Burhamer under tiden aflidit, 
påminna Karl Knutsson om återställandet af det honom och 



*) Graatoff, Lubeckische Chroniken, II: 88, 89. 

'*) Voigt, Gesch. Preussens, VIII: 69, der trenne K. Erik» bref af år 1444 
åberopas. 

***) Högniästarens instruction för Sändebuden, dat. sond. efter Bariholomaei (d- 
29 Ang.) 1445; bland dessa Karl Knutssons höfvidsniän namnes Herr Greger 
Matzäon, förmodligen densamme, som sedan blef riksråd och lagman i Up- 
land. De hade vnrit öfver till »Bardssen». , 



CXXIII 

hans foije fråntagna gods *), om hvars atlemnande Karl Knats- 
soD först 1447 kunde underrätta (N:o 131). 

Afven andra höfvidsmän på de Svenska slotten, såsom 
Magnus Gren i Stockholm och Erik Nipertz på Stäkeborg, at- 
rustade skepp, som i grannskapet af Gotland borttogo handels- 
fartyg, deribiand äfven Preussiska, hviiket föranledde en obe- 
haglig skriftvexling mellan de förenämnda, Uögmästaren och 
K. Kristoffer samt troligen bidrog, att Högmästaren afstyrkte 
Lifländska Landmästaren från att afsluta ett förbund med de 
tre rikena mot -Ryssland, hvarom år 1446 allvarliga underhand- 
lingar voro å bane**). 

Naturligtvis voro dessa förhållanden mycket menliga iör 
Sverige, som dessutom i den särskilda försäkran Kristoffer 
gifvit, då han antogs till konung, hade grundade anspråk, att 
ban skulle söka att åter lägga Gotland under Svenska kronan. 
Då konungen år 1446 uppehöll sig i Sverige, måste saken va- 
rit fgremål för allvarliga öfverläggningar vid de sammanträden, 
lionungen derunder hade med rådet. En här af 2000 man ut- 
rustades, och med den och en flotta af 40 skepp seglade konungen, 
åtföljd af tre biskopar och flera riksråd, öfver till Gotland, dit 
han ankom d. 18 Aug. och ankrade i Westergarns hamn, hvar- 
est flottan sedan i 12 dagar låg öfver. K. Erik kom dit ut, 
och ett sammanträde hölls ute på fältet, i rådsherrarnes när- 
varo, som räckte i fyra timmar. Båda konungarne hade också 
ett enskildt samtal med hvarandra, hvilkct förtröt rådsherrarne, 
särdeles Karl Knutsson. Ett stillestånd blef aftaladt, som skulle 
räcka från d. 'S Sept. till samma tid 1447 och ännu ett hälft 
ar demtöfver, i händelse icke någon fullständig förlikning under 
^^en kunde uppgöras, hvartill dock vara föga utsigt, emedan 
Eriks fordran säges hafva varit att i sin lifstid få hela Linkö- 
pings stift eller ock en summa af 200,000 lödiga mark silf- 
ver. De Lifländska sändebuden, som åtföljt K. Kristoffer från 
Stockholm, förmodligen såsom medlare, fingo emottaga ett exem- 

') Högniästarena bref, dat. torsd. efter Jacobi (d. 28 Juli) och abeiide Sinaouis 
& JudaB (d. 27 Oct.) 1446. Redan i det förra omtalas Biirhaiuer såsom död 
^ och botas med repressalier. 
) Voigt, Gescb. Preussens, VIII: 114. 



CXXIV 

plar af stilleståndsdokamentet , hvarefter de återvände hem 
(N:a 130). Konung Kristoffer hade vid hemresan den olyckan 
att lida skeppsbrott i skären utanför Vestervik *). 

Erik lät väl icke det afslutna stilleståndet hindra sig fråo 
att låta sina kapare fortfara med sitt yrke; men började au 
åter tänka på att byta om vistelseort, hvartill hertig Bogislafs 
iråkade sjukdom torde hafva bidragit. Han begärde och erhöll, 
redan kort efter Kristoffers besök, Högroästarens lejdebref för 
en resa till Preussen, och Högmästaren hoppades, att Mark- 
grefve Hans af Brandenburg, K. Kristoffers svärfader, vid detta 
tillfälle skulle kunna tillvägabringa en varaktig förlikning^). 

Väl synes Eriks til lämnade besök hafva uteblifvit, men 
då han genom hertig Bogislafs i Mars 1447 inträffade död er- 
hållit besittningar i Pommern, och hans dervarande undersåter 
önskade, att han skulle bosätta sig der i landet, uppdrog Hög- 
mästaren en Pommersk ädling Grefve Albrekt von Neugarten***), 
då han skulle resa till Gotland, såsom ombud för de Pommer- 
ska Ständerna, att underrätta sig om Eriks inkomst af landet 
och likasom af sig sjelf framkasta förslag, att han skulle afträda 
det till Tyska Orden. Men då denne började framställa ett 
par frågor i detta hänseende, anade Erik genast syftningeo, ut- 
tryckte sin tillgifvenhet för Högmästaren och hans orden samt 
förklarade, att han skulle icke heldre åt någon annan afstå 
Gotland, om han ville gifva honom så mycket i Pommern, som 



*) Det är deraf lätt förklarligt, att stiUestäiidstraktaten är förkommen, så vida 
den icke skulle finnas uti något arkiv i Lifland. Det omtalas i Liibeckska 
krönikan, att ätillestånd blifvit afslutet på ett är (GrautofiF, II: 102). Bi- 
skopames och förnäma mäns från alla tre rikena deltagande omtalas i 
Diarium Vaztenense, Svenskarnes missnöje öfver det enskilda samtalet af 
Ericus Olai, som misstänker att Eriks kaperier under stilleståndet deraf 
voro föranledda. En dom i en gammal tvist mellan riddarne Bo Stensson 
och Erik Thuresson utfårdades i »Vestra Garna» af 6 Riksråd, på K. Kri- 
stoffers befallning, d. 23 Aug. 1446. Bring, Handl. II: 218. Uppgiften om 
den summa, K. Erik begärt, bestyrkes äfven i viss mån af hans nedan an- 
förda yttrande till Henrik von Hattenick. 

**) Voigt, Gesch. Preussens VIII: 114 der lejdebref vet dat. d. 3 Nov. och 
brefvet till Markgrefven af d. 13 s. m. åberopas. 

'**) Ätt den här åberopade berättelsen (N:o 133) är af honom, synes af ett 
Högmästarens bref till Markgrefven af Brandenburg dat. sont. n. AUerheil. 
(d. 5 Nov.) 1447, der ett dylikt yttrande af K. Erik till Neugarten 
omtalas. 



cxxv 

han kände hafva af Gotland, hvilket han uppskattade till 
15,000 gulden årligen. (N:o 133). Någon tid derefter skickade 
Högmästaren riddaren Henrik von Hattenick, för att under- 
handla med K. Erik om Gotlands afträdande. Sändebudet tac- 
kade honom å Högmästarens vägnar för det nyssnämnda yttrandet, 
som han fällt tiil Grefve Albrekt von Neugarten, och denne omta- 
lat för riddaren Erhardt von Giintersberg. Erik syntes i början 
benägen för anbudet. Han framhöll utförligt Gotlands vigtiga 
läge, omtalade att också Ltibeckarne velat köpa det; han upp* 
gaf sina kostnader för slottsbyggnaden till 25,000 nobler och 
inlösningssumman till 10,000 nobler*), hvilket allt han ville 
hafva ersatt. Hvad åter förhållandet till K. Kristoffer angick, 
fordrade han 300,000 lödiga mark, som var hans enskilda 
egendom, ej de tre rikenas, och dessutom upprättelse för det 
skymfliga anslaget å kyrkodörrarne i Liibeck och Hnnorstädes; 
Högmästai*en kunde sammankalla en congress, och dit inbjuda 
Mecklenburgare och andra. Men då Hattenick sedan fram- 
ställde köpmännens klagomål **), begärde återlemnandet af alla 
skepp och varor, som hans utliggare tagit af Preussiska under- 
såter, svarade han, att dessa hade intet annat att lefva utaf; 
ty sjelf gaf han dem intet, samt då han slutligen varnade ho- 
nom för fortsättning af detta förfarande, utbröt han: »Säg din 
herre, »att han sticker händerna i barmen och låter mig stå 
mitt kast». På Hattenicks klagan öfver det nyss utfärdade 
påbudet, att för hvar fjerde marks värde af varor, som inför- 
des på Gotland, skulle ^ mark silfver, i utbyte mot 4 mark 
penningar, inlemnas på myntet i Visby (N:o 132) svarade han : 
»Liibeck tager accis, Tyska Orden en tull, som är ännu dry- 
gare än denna. Jag är en fattig, fördrifven konung och mitt 
like är litet, jag måste också hafva något att lefva utaf. Den 



*) Den var väl ej mer än 9,000, men skilnaden kan förklaras genom en för- 
ändring i Engelska myntfoten. 

**) Bet föregående är efter Hattenicks berättelse, som finnes i Königbergska 
arkivet, samt i afskrift i Köpenhamn, det följande efter Kotzebue (IV: 62) 
som begagnat berättelsen fullständig. Att beskickningen skett i slutet af 
1447, synes dels deraf att Kristoffer omtalas såsom ännu lefvande, dels ock 
af del historiska sammanhanget i öfrigt. 



CXXVI 

som kommer hit, får betala; den som det ej vill, må blifVa 
hemma». 

Efter detta misslyckade fiSrsök till en fredlig uppgörelse, 
såg sig Högm&staren nödgad tiil verksammare medel. Han 
förbjöd all tillförsel af lifsmedel och uppmanade Hansestäderna 
att utfärda ett dylikt påbud *). Lubeck föreslog, att man, så 
snart sjön blefve öppen, skulle emot Erik utrusta en flotta, 
hvartill Högmästaren borde bidraga med 300 man; men deöf- 
riga nöjde sig med den mildare åtgärden, och Karl KnutssoDS, 
måhända redan förutsedda, uppträdande skulle snart göra vi- 
dare rustningar för Högmästaren och Hansestäderna mindre 
nödiga. 

Visby, som före Hanseförbundets uppkomst varit den för- 
nämsta handelsplatsen i det norra Europa, och ännu mot slutet 
af Qortonde seklet bibehöll sin ställning som en hufvudort för 
de Lifländska städerna vid insamlingen af gemensamma bidrag 
till förbundet, hade nu for andra gången blifvit förnedradt tiil 
ett sjöröfvarenäste. Dess handel hade längesedan dragit sig 
tillbaka från Novgorod, som föimt varit en så indrägtig ort, 
och det dervarande factoriet, som kallades Gotenhof och till- 
hörde ej Visby ensamt, utan hela Gotland, borthyrdes ena gån- 
gen efter den andra mot en ringa afgift till köpmän från 
Reval**) och de andra Lifländska städerna (N:o 87), hvilka 
slutligen helt och hållet sökte slå under sig det. (N:o 118). 
Likväl var staden ännu en medlem af Hanseförbundet, den var 
år 1447 representerad på Ifansedagen i Ltibeck, och dess han- 
del, jemförd med andra Svenska orters, betydlig ***). Men ined 
riktig aning hade Visbyboarne fruktat anläggningen af ett kung- 
ligt slott i stadens närhet, hvilket ännu en gång skulle medföra 
sjöröfveriets förnyande och småningom undergräfde stadens han- 
del och sjelfständighet. 



*) Voigt, Gescli. Preussens, VIII: 147, 148, der bref till Wendiska städerna 
af d. 6 Jan. 1448 samt till Landmästaren i Lifland d. 7 Jan. och d. 31 
Mars 8. ä. åberopas. 

'*) Ätt legokontrakt af d. 24 Juni 1402 ocb dess förnyelse af d. 14 Juni 1414, 
uti Bunges Liv- Esth. u. Curländ. Urkundenbuch, IV: 418, V: 23. 

'*) Hirsch, Handels- u. Gewerbs-Geschichte Danzigs, s. 152. 



CXXVII 

Kristoffers inre styrelse är i flera hänseenden olik, ja mot- 
satt, företrädarens, hvartill mycket bidrog, att Rådet genom en 
särskild konungaförsäkran sökt förekomma förnyandet af den- 
nes missbrak. Han uppehöll sig mycket i Sverige, förordnade 
några af Rådet till domare i förekommande tvistemål, och till 
riksföreståndare, då han lemnade riket, använde blott infödda 
till böfvidsmän på slotten och synes äfven hafva besatt alla 
de höga hofembetena med medlemmar af Rådet, såsom hand- 
fästningen föreskref. Bengt Jönsson (Oxenstjerna) var hans 
bofroästare, Bo Knutsson (Griphufvud) kammarmästare (N:o 
121), Magnus Gren fodermarsk (öfverhofstallmästare) *) och 
biskopen i Strängnäs förmodligen kansler. Uvilka som innehaft 
de båda återstående, kökemästare- och skänk-embetena, är 
obekant; de förnäma herrarne hafva ej behagat anföra dem 
bland sina titlar. Rådets antal, som under den närmast före- 
gående tiden varit så betydligt, var nu som det tyckes in- 
skränkt till hvad som lagen stadgade**). 

Den verldsliga aristokratien hade uti de medgifvanden, 
hvarigenom Kristoffer erhållit kronan, sett sin magt återstäld, 
och sökte framgent att genom förbindelse med den Danska 
adeln, under en uniouskonung, hålla sig uppe, och dylika hand- 
fästningar, men icke en fullständig unionsakt, voro sedan för- 
näoQsta inålet vid försöken till unionens återställande. 

Afven den andliga aristokratien kunde anse sig hafva vunnit 
en betryggad ställning, då den af K. Kristoffer fick bekräftelse 
på alla sina privilegier, som både af påfvar och konungar voro 
gifna, samt den fallständigaste skattfrihet. Men dess egentliga 
fotfäste var redan undergräfdt, och den hade måst söka ett 



*) Ett dombref för Wadstena kloster af d. 1 Pebr. 1442 är utfårdadt af 
Ben^ Jönsson, konungens hofifmsestare, och Magnus Oreen, »fodhermarsk». 

') Att lagmännen äfven i de större lagsagorna kunde tagas utom Rådet, synes 
af ett dombref om laxfisket i Svedan af d. 9 Juni 1442, som är utfårdadt 
af Niklis biskop i Linköping, Laurens i »Yaexio», Bengt Stensson riddare, 
lagman i Närike, Otte Ulfsson »a vapn, rikesens readh i Swirghe», Bengt 
Gylta, lagman i Vestergötland, och Ragwald Puke, lagman i Östergötland, 
af konung Kristoffer »tilskipadhe at höra ransaka, laglica senda oc medh 
»net aatskilia the aeraende oc kaeromaal som nw haer i LÖdhesora paa 
ttfaerdora aero». 



CXXVIII 

stöd hos det verldsiiga frälset och följa dess f5redomen, hvar- 
före de Svenska biskoparne allt mera närma sig till likhet 
med de andliga riksturstarne i Tyskland. Hierarkiens egent- 
liga magt var redan före unionens början förbi. De verldsiiga 
stormännen hyste, äfven i Sverige, ej längre någon froktau for 
kyrkans bann, och man hade börjat högljudt yttra, att man 
icke ansåg sig underkastad påfven, så att kyrkomötet i Ar- 
boga år 1412 funnit nödigt att uttryckligen fördöma sådana 
villfarelser*). 

Biskoparne begynte derföre att bygga sig fasta slott, de 
förvandlade sin förut redan talrika betjening till en beväpnad 
lifvakt, och sträfvade efter stora förläningar af kronan, hvar- 
för de också underkastade sig rusttjenst. De högre platserna 
inom kyrkan blefvo också allt mera besatta med förnäma 
mäns söner. 

Arkebiskopen hade redan i slutet af Albrekts tid bygt 
sig ett slott vid Almarstäk**), ehuru det sedan indrogs till 
kronan och 1434 förstördes; men ärkebiskop Niklis Ragwalds- 
son skaffade sig år 1440 Rådets medgifvande att få der upp- 
bygga ett nytt slott, hvarmed också genast gjordes början. 
Såsom förlänad till ärkebiskopen namnes i Drottning Marga- 
retas tid blott en socken, vid hans gård Tuna***), gent emot 
Vaxholm, under K. Eriks egen regering Östra Roden, eller 
trakten omkring Norrtälje t). K. Kristoffer förlänade år 1442 
Östhammars län till ärkebiskop Niklis ft)* 

Biskopen i Strängnäs byggde i slutet af föregående sekel 
ett slott på Tynnelsö ttt) > Mälaren, hvilket var väl försedt med 



*) Besluten på kyrkomötena i Arboga af åren 1396 och 1412 bedsa, om ej 
annat, åtminstone hierarkiens förfall. 

**) Arkebiskop Henrik har utfärdat ett förbud att draga andliga personer un- 
der verdslig domstol, som är dateradt »ex castro nostro Almarstaekn d. 1 
Oct. 1388. Linköpings Bibliotheks handlingar I: 101, der ordet nostro är 
utelemnadt. 

***) Johan Bures förut åberopade utdrag ur 1413 års Skattebok. 

f ) Azer Jsepsson, »foghate i Rodhin», stadfästade ett byte på siu herre ärkebisko- 
pens vägnar »som Isenet i wsBrio hafdhe» vid tinget i Frötuna d. 14 Jan. 1418. 

ff) Spegels Bevis till Biskopskrönikan, s. 45. 

f H) K. Albrechts bref, dat. d. 25 Juni 1388, frikallar alla kyrkans landboar i 
Strängnäs stift från alla pålagor, dagsverken och körslor för kronan, enie- 



CXXIX 

kanoner och andra vapen, och han hade det deromkring belägna 
häradet i pant af Bo Jonsson. Det blef ej indraget vid re- 
ductionen, utan förblef framgent i biskopens besittning. 

Biskopen i Linköping byggde sig i början af K. Eriks tid 
ett slott på Rönö gård, vid Östersjön, hvilken Drottning Mar- 
gareta hade testamenterat till domkyrkan *), och derunder hörde 
Ostkinds härad. 

Biskopen i Vexjö hade i K. Kristoffers tid Rinnevalds 
härad och sannolikt redan ett fast hus på Kronoberg. 

Förhållandet fortfor och utvecklade sig ännu mer under 
deD följande perioden **), och flera biskopar utmärkte sig såsom 
generaler. 



dan biskopen sjelf behöfver dem till byggnad n& Tynnelaö. Jfr Inventarium 
curiBB Tynnelsö. Ed. J. H. Schröder, Ups. 1839. 

*) Danska Magazin, V: 5. Akten om förhöret med ärkebiskop Johannes Je- 
rechini är daterad >'in curia dicta Över Rono prope castrum Rodo» d. 23 
Sept. 1421. 

*) Jfr Anteckningar om förläningarne af är 1497 i Handl. rör. Skand. Hist. 
XVUI: 180—191. 



^iär. t Skandin. Hut, II. 



Fdrteckning på haHdliMgarne. 



» 



» 



Sid. 
N:o 1. Preussiska Hansestädernas besiat d. 12 Juli 1395 om utrustning 

af en trupp för besättandet af Stockholm 1- 

» 2. B:o d:o protokoll vid möten d. 1 och 22 Ang. 

1395 3. 

» 3. D:o d:o bref till K. Albrekts commendanter i 

Stockholm, med fnllmagt för Herman von der Halle, att såsom 
höfyidsman öfver deras styrka, jemte Liibecks, Stralsnnds och 
Greifswalds höfvidsman, emottaga staden, dat. d. 1 Aug. 1395 .. ^• 

4. D:o d:o till borgmästare och råd i Stockholm, 
att till de Hanseatiska höfvidsmännen aflägga trohetsed, af s. d. <■ 

5. Herman von der Halle till de Preussiska staderna, dat. Stockholm 
d. 3 Sept. 1395 10 

6. Dens. till desamma, d. 5 Sept. 1395 !*• 

7. Dens. till desamma, d. 29 Sept. 1395 13. 

8. Dens. till desamma, d. 21 Dec. 1395 ^^' 

9. Dens. till desamma, d. 18 Maj 13% 20. 

10. Dens. till desamma, d. 6 Juli 13% ^i 

» 11. Anders Jakobsson, höfvidsman på Kalmar, och Björn Olofsson, 
pä Borgholm, till rådet i Danzig, om frigifvandet af de Mlse- 
män och borgare från Kalmar, som Danzigs skepps-höfvidsmän 
öfverfallit och tagit till fånga vid Hoborgen, dat. Kalmar d. 10 
Juli 13% 26. 

» 12. Borgmästare och råd i Kalmar till rådet i Danzig om dito 28. 

» 13. Drottning Margareta till rådet i Danzig om dito, dat. Upsala d. 

1 Aug. 1396 30. 

» 14. Herman von der Halle till de Preussiska städerna, dat. Stock- 
holm d. 9 Sept. 1396 32. 

» 15. Dens. till desamma, d. 27 Sept. 1396 3i 



Sid. 
N:o 16. Biskop Thord i Strängnäs till kyrkolandboerne inom stiftet, om 

en gärd för underhåll af dem, som å kyrkans vägnar skola del- 
taga i räfstetingen, dat. Örebro d. 13 Oct. 1396 36. 

• 17. Hertig Erik af Meklenburg tUl rådet i Danzig om åtgärder emot 

sjöröfvarne, dat. Klinteholm d. 11 Nov. 1396 36. 

» 18. Räfstetingsdom om dem, som olagligen gjort sig till frälse i Ale, 

Bame och KuUings härad, dat. Lödöse d. 30 Nov. 1396 38. 

» 19. D:o d:o i Elfsborgs län af s. d 40. 

> 20. Räfstetingsdom om rednctionen af gamla skattegods i "Wartofta 

härad, dat. Skara d. 18 Jan. 1397 42. 

• 21. D:o d:o för Frökinds, Wadsbo, Kinne (med KinneQerdings) 

och Walle härad, dat. Skara d. 10 Febr. 1397 47. 

» 22. Räfstetingsdom om verkställandet af Nyköpings beslut i norra 

Vestergötland, dat. Skara d. 12 Febr. 1397 52. 

» 23. Albrekt Russe, höfvidsman öfver Preussiska besättningen i Stock- 
holm, till de Preussiska städerna om ett Vitaliebrödemas anslag 
mot Stockholm, dat. d. 3 Juli 1397 55. 

» 24. Albrekt Russe till desamma d. 9 Jan. 1398 57. 

B 25. Drottning Margareta till Johan Thiergarten, skrifvet på hösten 

1398 : 58. 

• 26. Arkebiskop Jakob till densamme, utan datum 60. 

» 27. Räfstetingsdom om reduction frän Esbjörn Djekn af några gamla 

kronogods i Jönåkers härad, dat. Strängnäs d. 12 Juni 1399 .... 63. 

• 28. Räfstetingsdom om fastigheter i Walkebo härad, dat. Söderköping 

d. 2 Sept. 1399 64. 

" 29. D:o d:o om OuUbergs härads allmänningsjord, dat. Söder- 
köping d. 5 Aag. 1399 65. 

» 30. D:o d:o om konnngstreding i Lösings härad, dat. s. st. d. 

12 Aug. 1399 67. 

» 31. D:o d:o om gods i Habo och Fiskebäcks socknar, som 

läggas under skatt, dat. Jönköping d. 4 Sept. 1399 69. 

» 32. D:o d:o om laxfisket i Svedan, dat. s. st. d. 16 Sept. 1399 72. 

»33. - D:o d:o om gods i Siende härad, som läggas under skatt, 

dat. Vesterås d. 6 Det. 1399 j... 74. 

» 34. D:o d:o för Tjurbo härad, d. 7 Oct. 1399 79. 

» 35. D:o d:o för Norrbo härad, d. 9 Oct. 1399 84> 

» 36. D:o d:o för Tuhundra, d. 16 Oct. 1399 90. 

» 37. D:o d:o för Snäfringe härad, d. 20 Oct. 1399 96. 



* 



coucxu 

Sid. 
N:o 88. Rfifirtetingadom om gods, tom Bo JonasoB tilltriiigat sig, dat 

VestcriU d. 18 Oct. 1399 102. 

» 89, 40. Protokoll i Kalmar d. 25 Juli 1400 vid en sammankomst mellan 
fallmägtige Mn n&gra Hansestaäer samt Drottning Margareta 
och arfvingame till dem, hvilka år 1396 vid Hoborgen af Han- 
teatiska fredsskeppens besättning blifnt öfverfallna och kastade 
öfver bord, jemte ett förlikningsbref af d. 1 Sept. förstn. år 104. 

» 41. Berättelse till Engelska Rådet om thronfqljden i de Skandinaviska 

rikena, nppsatt af ett Engelskt sändebud d. 9 Ang. 1400 109. 

» 42. Wadstena klosters medgifvande, att den demnder lydande byn må 

erhålla sUdsrätt, dat. d. 7 Dec. 1400 114. 

» 43. Sten Bengtssons, konangs-domhafvande under konungens eriksgata, 

utslag i ett tvistemål, dat. Nyköping d. 1 Febr. 1401 118. 

» 44. Staden Liibeck upplåter 60 Lubska marks årlig ränta af stadens 

qvamar till borgmästare och råd i Kalmar, dat. d. 24 Juni 1402 119. 

» 45. Notariatsintyg om det uppdrag, Linköpings domkapitel gifvit en 
kyrkoherde i Häradshammar att framföra klagomål hos Påfren 
öfver de oförrätter, domkyrkan sedan 40 år fått utstå, dat. i 7 
Mars 1403 120. 

» 46. Stilleståndsfördrag mellan Drottning Margaretas och de Preussiska 

trupperna på Gotland, dat. Slite d. 16 Maj 1404 123- 

» 47. Höfvidsmännen för de Preussiska städernas trupper P^ Gotland 

till Städemas borgmästare och råd, dat. Guldborg d. 27 Jani 1404 125. 

» 48. Stilleståndsfördrag mellan den Tyska Orden och de Skandinaviska 
rikena, afslutadt genom de Preussiska befalhafvame på Gotland, 
d. 1 Juli 1404 126. 

» 49. Riddaren Folmer Jakobsson Lunge och Thomas von Vitzen for- 
binda sig att hålla det af talade stilleständet och dera skaffa K. 
Eriks och Drottn. Margaretas ratification, dat. Wisby d. 1 Juli 1404 129. 

» 50. Drottn. Margareta till Magistraten i Liibeck, dat. Jönköping d. 

11 Nov. 1404 131. 

» 51. K. Albrekt förklarar för Tyska Ordens-Högmästaren och hela or- 
den, att han afstått all rätt till Gotland och Wisby till K. Erik 
och de tre rikena, dat. Flensborg d. 25 Nov. 1405 133- 

» 52. K. Albrekts qvitto å 2000 mark Liibska, hvarför tio riddare 
(från de nordiska rikena) förbundit sig att gå i borgen, dat. d. 
22 AprU 1406 135- 

» 53. Borgmästare och råd i Liibeck intyga nämnda summas betalning) 

d. 23 April 1406 136- 



czxzm 

Sid. 
N:o 54. Johan yon Bentlage qvitterar å K. Albrekts vägnar 5000 mark 

Liibska, som en ärkedjekne i Upsala och riddaren Magnns von Alen 

betalat, d. 4 Maj 1406 137. 

" 55. Boiigmästare och råd i Liibeck intyga nämnda snmmas betalning, 

d. 5 Maj 1406 138. 

» 56. Högmästaren Ulrik von Jungingen till staden Wisby, dat. Schoken 

d. 18 Juli 1407 140. 

« 57. K. Erik erkänner emottagandet af Gotland och "Wisby, dat. Kalmar 

d. 27 Sept. 1408 142. 

» 58. Ulrik von Jangingen qvitterar de 9000 Eng. nobler, som blifvit 
af K. Erik ntlofvade för Gotland och afsäger sig ä Tyska Ordens 
vägnar alla anspråk på ön, dat. Marienbnrg d. 31 Oct. 1408 145. 

» 59. Räfstetingsdom om reductionen af gamla skattegods i Ulleråkers 

härad, dat. Upsala d. 2 Aug. 1409 147. 

» 60. D:o d:o i Wäla härad, dat. s. st. d. 8 Aug. 1409 152. 

» 61. D:o d:o i Tierps härad, dat. s. st. d. 12 Aug. 1409 153. 

" 62. D:o d:o i Wesslands tingslag, dat. s. st. d. 14 Aug. 1409 156. 

»63. D:o d:o i Sollentunna härad, dat. s. st. d. 30 Aug. 1409 158. 

" 64. D:o d:o i Wäddö skeppslag, dat. s. st. d. 31 Aug. 1409.. 162. 

" 65. D:o d:o Loghbo (Lofö) skeppslag, dat. s. st. d. 2 Sept. 1409 165. 

" 66. Räfstetingsdom om gods i Upland, som Bo Jonsson hade med orätt 
tagit af Anders Olofsson fur underlåten krigstjenst, dat. Upsala 
d. 8 Sept. 1409 166. 

» 67. D:o d:o om reduction af gamla skattegods i Lyhundra och 

på Värmdön, dat. s. st. d. 9 Sept. 1409 168. 

» 68. D:o d:o i medlersta delen af Roslagen^ dat. s. st. d. 11 

Sept. 1409 173. 

» 69. D:o d:o i Danderyds (och Ryds) skeppslag, dat. s. st. d. 

13 Sept. 1409 177. 

» 70. D:o d:o i Wallentuna härad, dat. s. st. d. 18 Sept. 1409 180. 

» 71. D:o d:o i Ärliughundra, dat. s. st. d. 20 Sept. 1409 183. 

» 72. D.o d:o i Håbo härad, dat. s. st. d. 25 Sept. 1409 186 

• 

" 73. I):o d:o ang. hofgården Tyrisedhe (Tyresö) med flera gamla 
skattegårdar och torp i Yttre Tör (Sotholms härad), som voro ut- 
bytta mot frälsegods, dat. Strängnäs d. 26 Sept. 1409 189. 

* 74. Häradsrättsdom ang. gods i Björkekinds härad, som reduceras, 

dat. Friastad d. 20 Oct. 1409 191. 

* 75. Föreståndame för Helgeandshuset i Stockholm begära Drottning 

Margaretas beskydd mot ridd. Algot Magnusson, dat. d. 19 Aug. 1411 195. 



GKZXIV 

Sid. 
N:o 76. K. Srik lo^ar hertig Ulrik af MeUenbuig 500 mark, Strakimda 

mynt» årligen, emedan han förbundit aig tUl konungens och Drottn. 

Margaretas tjenst, dat. Köpenhamn d. 28 Oct 1411 Id6. 

» 77. Svenska biskopames beslnt, att Gaddö och Uknö skola af kronans 
fogdar, yid hotelse af bannlysning, återställas till Upsala domkyrka, 
dat. Arboga d. 15 Sept. 1412 197. 

■ 78. Svenska rådsherrame förklara, att de tillstyrkt den stadga om 
rafsteting, som K. Erik utfärdat, och vilja med lif och gods vara 
honom behjelpliga, efter den ed som de svurit, dat. Stockholm 
d. 12 April 1413 199. 

• 79. Räfstetingsdom om Al (nu Orensholmen), som fogden Esbjörn 

Bjekn velat tillerkänna kronan, dat. Linköping d. 16 Nov. 1413, 200. 

» 80. D:o d:o om Bråbo härads allmänningsjord, dat. Linköping 

d. 18 Nov. 1413 202. 

»• 81. K. Erik lofvar hålla hertig Erik af Meklenburg sliadeslös för den 
förbindelse, han iklädt sig, i afseende på underhandlingen med 
Holsteiname, dat. d. 23 Nov. 1417 203. 

» 82. Borgmästare och råd i Stockholm intyga om egame till ett skepp, 

som förolyckats vid Balga, dat. d. 18 April 1418 20^ 

» 83. Krister Niklisson, höfvidsman på Wiborg, till Liibeck, om Revals- 

boames öfvervåld mot konungens uudersåter, utan datum, 1418, 206. 

» 84. Liibecks svar, dat. d. 12 Juli 1418 207. 

» 85. Förbund mellan de Pommerska hertigame Otto, Gasimir, Wratis- 
lew och Bamim, upprättadt i »deras herres» K. Eriks närvaro i 
Köpenhamn d. 11 April 1423 208. 

» 86. Förbund meUan K. Erik och de Pommerska hertigarne å ena 
sidan samt den Tyska orden i Preussen och Lifland å den andra, 
dat. Neu-Stettiu d. 15 Sept. 1423 210. 

» 87. Olof Thomasson qvitterar, för Gotlands räkning, 10 års hyra for 
Gothenhof i Nowgorod och erkänner sig hafva med rådet i Reval 
uppgjort om kontraktets fortfarande, dat. d. 20 Maj 1424 218. 

» 88. Drottn. Filippa och Rikets Råd ålägga Selebo och Åkers härader 
att utgöra prostepenning till prosten i Strängnäs, dat Stockholm 
d. 22 AprU 1425 220. 

» 89. Intyg om fogden på Borgholm Peder Rynings redovisning för 

åren 1422-1425 dat. Köpenhamn d. 14 Aug 1425 222. 

» 90. Danska Riksrådet till Svenska Rådet, dat. Köpenhamn d. 10 Dec. 

1426 225. 

» 91. Trugot Hass, höfvidsmau på Gotland, till Tyska Ordens-Hög- 
mästaren, ang. ett skepp, som blifvit taget i beslag i Wisby, dat. 
d. 27 Oct. 1427 226. 



Sid. 
N:o 92. K. Erik tiU Högmästaren, dat. Köpenhamn d. 5 Febr. 1428 229. 

» 93. Bertold Bnrhamer till densamme, dat. Köpenhamn d. 16 Ang. 1428 282. 

» 94. Stralsnnds råd till Lnbeck, om Svenska flottans ankomst till Öre- 
sund m. m., dat. d. 19 Ang. 1428 234. 

>' 95. Olands innebyggare begära hos K. Erik att fä nppsäga kontraktet 

om skatternas erläggande i penningar (1425 — 1429) 236. 

» 96. Johan Kröpelin till rådet i Danzig, dat. Stockholm d. 13 No7. 

1429 238. 

» 97. Gregers Magnusson (af Eka) och Folke Eriksson gä i borgen 
for Husse Niklisson, hos rådet i Wismar, dat. Lnbeck d. 29 
Juli 1431 240. 

» 98. Tyska Ordens-Högmästarens ombud kungöra utgången af sina på 
kejsar Sigismunds befallning företagna bemedlingsförsök mellan 
K. Erik å ena sidan samt grefvame af Holstein jemte städerna 
Liibeck, Liineburg och Wismar ä den andra, dat. d. 81 Aug. 1431, 241. 

» 99. Desamme kungöra förhandlingarne vid mötet i Nyköping pä 
Ealster mellan K> Erik, Holsteiname och förenämnda städer d. 
20 Sept. 1431 248. 

» 100. Stilleståndspreliminärer, aftalade i Oetsör på Falster d. 2^ Sept. 

1431 :^ 253. 

» 101. K. Eriks fullmägtige vid mötet underrätta de Preussiska freds- 
mäklarne, att konungen antagit den till honom hänskjutna punkten 
i stilleståndspreliminärema med städerna, dat. natten före d. 27 
Sept. 1431 256. 

» 102. Hans Kröpelin till borgmästare och råd i Danzig, dat. Stockholm 

d. 6 Nov. 1433 257. 

» 103. Bernhard Osenbriigge till rådet i Danzig, dat. Stockholm d. 1 

Aug. 1434 259. 

» 104. Biskop Knut, Niklis Erengislesson och Bo Stensson, å Svenska 
Riksrådets vägnar, till Tyska Ordens-Högmästaren, dat. Söder- 
köping d. 3 Oct. 1434 261. 

» 105. Svenska Riksrådet till Preussiska Orden och Städerna, om or- 
sakerna till uppresningen mot K. Erik, dat. Wadstena d. 31 
Mars 1435 263. 

» 106. Svenska Rådets kreditiv för Ludbert Rogge till borgmästare och 

råd i Liibeck, dat. s. d 266, 

» 107. Hans Kröpelin till Högmästaren dat. Köpenhamn, d. 19 April 

1435 267. 

» 108. K. Erik tiU densamme, dat. s. st. d. 18 Maj 1435 268. 

» 109. K. Erik tiU densamme, dat. Stockholm d. 14 Oct. 1435 271. 



Sid. 
N:o 110. Sveiuka Riksrådet tiU de Wendiska ataderna, om det tiU d. 15 

Jali atsatta mötet i Kalmar, dat. Stockholm d. 21 Juni 1436.. 272. 

» 111. R&det i Lijbeck och fuUmiigtiga frfin Hamburg, Liineburg och 

Wismar tUl K. Erik, dat. d. 25 Oct. 1436 274. 

» 112. Danzigs borgmästare och rSd till Srenska Riksrådet, dat. d. 17 

Maj 1437 , 277. 

» 113. Kristiern Niklisson, drots i Sverige, till rådet i Danzig om ett 

hans fartyg, som strandat vid Leba, dat. Kalmar d. 24 Sept 1437 279. 

» 114. Svenska Riksrådet till Högmästaren, dat. Kalmar d. 15 Juli 1438 28L 

» 115. K. Erik till Bertold Burhamer, dat. Wisborg d. 31 Ang. 1440 283. 

» 116. Wadstena kloster till rådet i Danzig om npphäfvande af det be- 
slag, som blifvit lagdt på ett klostrets skepp, dat. d. 27 Mars 
1441 284. 

» 117. Qvitto å betalning för spannmål, som K. Erik inköpt i Danzig, 

dat. d. 24 Dec. 1441 285. 

» 118. Rådet i Wisbj till borgmästare och råd i Liibeck, dat. d. 24 

Maj 1442 " 287. 

» 119. K. Eriks lejd för Matts Odgislesson, Erengisle Nilsson och Ficke 
Bylow, att före S. Olofs dag infinna sig, för att utlösa Bo Knuts- 
son ur fångenskap, dat. Wisborg d. 2 Juni 1442 289. 

» 120. K. Kristoffer till Högmästaren Conrad von Erlichshusen, dat. 

Lödöse d. 11 Juni 1442 290. 

» 121. De tre Skandinaviska rikenas Råd till Högmästaren, med an- 
ledning af K. Eriks besvärsskrift, dat. Lödöse d. 13 Juni 1442, 292. 

» 122. Hans Simon, Borgare i Danzig, förklarar konung Erik och hans 
tjenare fria för alla anspråk, för det han blifvit (med några 
andra köpmän) under resa från Stockholm af dem tagen och in- 
förd till Wisby, men der frigifven, dat. Wisby, utan datum, 1442, 295. 

» 123. K. Kristoffers fullmagt for hertig Otto af Braunschweig-Liine- 

burg, såsom hans rådgifvare, dat Rlbe d. 8 Jan. 1443 297. 

» 124. Svenska Riksrådet till de Hanseatiska sändebud, som rest till 
Gotland, för att bemedla fred mellan K. Erik och K. Kristoffer, 
dat Kalmar d. 29 Juni 1443 300. 

» 125. Hanseatiska sändebudens svar på föregående bref, dat. "Wisby d. 

4 Juli 1443 :... 302. 

» 126. Rådet i Wisby till borgmästare och råd i Liibck, dat. d. 7 

Ang. 1443 303. 

» 127. Rådet i Wisby tiQ desamme, d. 9 Oct. 1443 305. 

» 128. Rådet i Wisby till Tyska Ordens-Högmästaren, d. 19 Man 1445 307. 



GXXXVU 

Sid. 
N:o 1^. K. Kristoffer bekräftar Hansestädemas privilegier i Sverige, dat 

Köpenhamn d. 25 Sept. 1445 309. 

» 130. Pfondmeister i Danzig till Högmästaren, om K. Kristoffers be- 
sök hos K. Erik, dat. d. 18 Sept. 1446 310. 

» 131. Karl Knntsson till Högmästaren, dat Wiborg d. 17 Juli 1447, 313. 

» 132. Rådet i Wisby till Högmästaren med anledning af hans klago- 
mål deröfver, att köpmän, som besöka staden, blifvit ålagda att 
infora silfver på myntet, dat. d. 5 Sept. 1447 315. 

>• 133. Berättelse till Tyska Ordens-Högmästaren om ett samtal med 
K. Erik om Gotlands afträdande till Orden, jemte uppgifter om 
hans inkomster af ön (från slutet af år 1447) 318. 

» 134. Kyrkomas i Bleking årliga afgifter till Ronneby skola, i 15:de 

seklet 320. 



Bidr. t. Skand, Hist. IL 



A 



1. 

Utdrag af Preussiska Hansrstädemas beslut d. 12 Juli 1395, rö- 
rande utrustningen af den krigsstyrka de skulle afaända till 
besättandet af Stockholm. 



nno xcv" Margarete virginis 

Dise hir nach gescreueiie wepenere vnde schutzen 
sal man senden den Stokholm inczunemen 

Die Herren vam Colmen suUen vsmachen . v . 
man . alze dry wepenere vnde czwene schutzen 

Dy van Thoron xv man alze x wepenere vnde . 
v . schuttzen . j . armborstirer . item x windarmbrost bo- 
bin di schutzen . item ij . tunnen phile, j gesticket, j ge- 
tullet, item ij lothbuchsen . vnde bly czu dem gelote, 
ij stucke suUen di van Danczik koufen. 

Di vam Elbinge, xv, man alze x wepenere, v 
schutzen . vnd j buchsemeister item x windarmborst, 
item ij tunnen mit philen . item ij lothbuchsen 

Di van Danczik xx man alze xij wepenere mit 
dem hobtmanne, vnde viij schuttzen. item x windarm- 
broste . itém ij tunnen phile, item ij lothbuchsen. 

Di van Koningesberge x man alze ij wepenere 
vnde viij schuttzen. 

Di van dem Brunsberge v man alze iij wepenere 
vnde ij schutzen 

Vnde ichlich schuttze sal haben j schok guter ge- 
tulleter phyle, ouch sal ichlich schutze haben iij arm- 
borste . j gros . j . cleine, vnde j middel me sik 

Vortmer sullen di vam Elbinge entphaen iiij sten- 
buchsen van vnsem herren vnde steine vnde pulver 
dar czu schikken alze vil dar czu gehort, ouch sullen 

Bidr. t. Skandin. Hist. II. ■'■ 



di van Thoron . Elbing . Danczik echliche stat j arm- 
borst winde vnde iiij wippen haben vnde ichlike . stat 
iij adir ij grose torslos. 

Ouch sal ichlik wepenere haben ganczen plåten 
harnasch was dar czu gehort, alze j hube, j plate, arm- 
ledder, vorstael, beynwapen vnde ichliger . j . tarcze. 

Ichlich schiitze sal haben j pantzer, j brust, j 
handestegele, j isenhut blechanczeken vnde j tarcze, 

Ouch sal man den wepeneren geben czu cleydunge 
czu wyten rogken vnde koghele vj elen Delrmundesch 
swarcz vnde brun, swarcz vflF de rechte syte vnde brun 
vff die linke vnde den schutzen kogelen der selben 
varwe vnde percham czu jacken. 

Den wepeneren sal man geben dem månne daz 
jar X mark vnde den schuttzen v mark czu solde. 

Vortmer suUen die heren vam Elbinge enphan iiij 
steinbuchsen vnde steine vnde puluer dar czu. 

• Vortme sullen die van Dantzik koiifen xxx leste 
roggen, x leste rogkenmel . iij*^ weyses . xl leste malczes, 
vnde hoppen daczu . iiij leste Vlamisch salcz . ij vas 
stör, vnde Ktirischen vnde Helischen vlakvisch vnde 
stokuisch vor x mark 

Di van Konigesberge sullen koufen ij leste grutze 
vnde haben 1 mark czu coufen bresseme, hechit ael . 
vnde grucze 

Di van Thoren sollen coufen iij leste erwijs 

VflF Petri ad vincula sullen di wepenere czu Dan- 
czik sin obir czu czien den Holm in czu nemende, 
vnde oflF den selben tag sullen di stete ouch czu mo- 
tis sin czu redende vf di boten kegen Lubek czu sen- 
den vff Michaelis . vnde Thoren . Elbing, Danczik sul- 



i 



len ere ingezegele mete bringen, ouch czu reden vf de 
selben sendeboten, wer di vssenden suUe di sache czu 
enden mit der koninginnen di bryse vpczu entwerten 
vnde den konig vs czu bringende. 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbuch (Hanseat. Recessen) N:o IT. ss. 204, 
205, i Danzigs ridhus-arkiv. 



2. 

Utdrag af Preassiska Hansestadernas protokoll vid möten i Marien- 
burg d. 1 och 22 Ang. 1395. 

Anno doniini &c xcv vincula Petri czu Manen- 
borg Czum ersten so hat her Herman von der Halle 
vnser howptman geworbin wy man das gerichte halden 
sulle mit deme volke das ym beuolin ys, ab ymand 
breche wy, man das sal richten. 

Doruff habin ym dy stete geantwort das sal man 
halden vnde richten noch borgrechte, wolden abyr dy 
von Lubeke das man noch andern rechte richtin solde, 
das suUen dy howplute schriben an dy sendebotin . dy 
nv czu deme taghe kegin Lubeke czyhen werden . daz 
man ys yn eyntracht halde 

Ouch begert her was im dy stete vor syne muwe 
vnd arbeyt vnd schaden ttin wellin; dorczu antwortin 
im dy stete das man synes schaden nicht engert man 
sulle im dorvmme eyn gliches vnde mogeliches tiin. 

Ouch hat her begert nicht lengir howptman czu 
syn denne eyn jar doruff habin im dy stete geantwort 
das man is nicht änders mag gewandelen wenne als 
is iu den teydingin ist begriffen, woldin is abir dy 
von Stokholme volgin das man is in deme eyde . vnd 



holdunge vorware das man eynen anderen mochte dar 
senden . das sullen dy sendebotin vort seczin vor den 
gemcynen stetin czu Lubeke . mag des nicht gesin das 
is do by blyue als is vor ist vorramet 

Vortmer so ijst obir eyn getragin das man botin 
sal sendin kegin Lubeke uff Michaelis von dis landis 
wegin vnde der botin sullen czwene sin . dy von Thomn 
eynen vnde dy von Elbynge den andern. 

Vortmer so sullin dy sendebotin dy bezegeltin 
bryue der konigynne vff antworten den koning vs czu- 
brengin vnde den schaden von der konigynne von deme 
bisschoue von Lunden vnd von den andern czu vor- 
dern alze vor. 

Vortmer so habin dy stete geret mit vnsem her- 
ren deme hoemeister von deme geschosse das dy kley- 
nen stete dis ländes czu hulflFe sullin gebin czu der 
czerunge den Stokholm in czunemende . das hat vnser 
herre der homeyster uflF dyse czijt vorczogin, sönder 
bedarff man me geldes czu deme Stokholme . das wil 
her gerne lyen bis das man pfunt gelt uff neme vnde 
besihet wy man methe czu kumpt . dornoch wirt is not 
tun so wil her vns denne dy stete czu hulffe gebin. 

Vortmer von deme heringe den der voyt uff Bom- 
holm den stetin Elbing vnd Danczik hat genomen das 
wil her by den stetin blybin was dy dorczu saghin 
was her pflichtig dorvmme sy czu thunde. 



Item von Herbord Placten sache . des gutes das 
dy koniginne von Denemarken Lorens von Russen hat 
genomen . das sy by den stetin wil blybin noch der 



5 



sendebotin sagin wy dy von ir sint gescheiden in vor- 
czitin &c. 

Anno xcv" in octava assumpcionis Marie 
Ouch zuUen dy zendebotin reden mit den steten 
off vnse houbtlute vnde wepenere czum Stocholme, 
wenne man sy lösen sulle vnser gutdunken were daz 
man sy halber zcyet losse alse czu ij (ii) jare. 

Ouch waz man in gebin sal . das man das ouch 
eynes werde mit den steteii. 

Samtidig a&krift i Danzigs Stadtbuch N:o II. 2U6, 209. 



3. 

Borgmiistare och råd i Thorn, Elbing, Danzig och Reval nnder- 
ratta Henrik von Brandis och Otto von Peckatel, höfvidsmiin 
i Stockholm, att de för sin del befiillmägtiga Herman von der 
Halle att jemte Liibecks. Stralsunds och Greifswalds höfvtds- 
man besätta staden, dat. Marienbnrg d. 1 Aug. 1395. 

Strengen vnde vromen ridderen hern Hinrike van 
Brandis . vnde hern Otten von Peckatel houetlude to 
deme Stokholme . embede wy burgermeistere vnde rat- 
nianne der vij stede her nageschreuen . alze Thornn 
Elbingh . Danczke vnde Reuele . vrenschap vnde wes 
wy gudes vormogin : Leuen vrunden alze juw wol wit- 
lik is . wo dat vmme bede willen juwer heren alze 
koning Albrechtes vnde hertogin Erikes synes sones 
eres rades . erer riddere . månne vnde stede vnser rade 
seudeboden dat hebben geannamet . dat wy vier stede 
eerbenumet myt den anderen dren steden . alze Lubeke 
Stralessunde vnde Gripeswolde . juwen heren erbenumet 
willen borgin vt erer vengnisse . jodoch alzo dat wy 



seuen stede den Stokholm to yorne siillen hebben to 
bewaringe in vusir were . dat jawe heren to deme Lint- 
holmen vor erem ghanczen raade annamaden vnde vul- 
borden . vnde hebben in mit deme slote vesten vnde 
stat Stokholmen an vns vnde an dy andren stede er- 
benumet, gewyzet, vnde geheten dat vns zeuen ste- 
den erbenumeten . gy slöt veste vnde stat, dat gy alze 
houedlude von der erbenumeten juwer heren wegen bet 
vppe desse tijt hebben inngehat sullen antworden in 
vnsir were . des hebben wy seuen stede dy den Stok- 
holmen sullen innemen alze ouer engedregen . dat wy 
vir stede Thornn Elbingh . Danczke vnde Reuele dar 
sullen hebben enen houedman . vnde dy van Lubek . 
van deme Stralessunde vnde van deme Gripeswolden 
den anderen darume so hebbe wy mit ghanczir en- 
tracht vnser raade der vorbenumeten vir stede den er- 
baren man hern Herman van der Halle ratman der 
stat to Danczik . brenger desses bryues . gekoren vnde 
gesettet to vnsem vulmechtigen houetmanne van vnsen 
erbenumeten vir stede wegin mit deme houedmanne der 
anderen dren stede erbenumeten den Stokholmen slet 
veste vnde stat intonemende vnde to holdende in al 
sulker "tnate . alze dat in den degedingen is begrepin . 
Warinne wy juw bydden . dat gy deme erbenumeten 
hern Hermanne von der Halle ratmanne to Danczike . 
dat slöt vnde veste to deme Stokholme to vnsen hand 
antworden geliker wijs ofte wy alle dar suluen jegen- 
wordich weren Tu tughe deser vorgeschreuen sake so 
hebbe wy burgermeystere vnde ratmanne der vier stede 
vorbenumeten vnsir stede ingesegele gehanget läten vor 
dessen bryff, Gegeuen na Godes gebort . .drutteynhun- 
dirt jar . dar na in deme vifundenegentisten jare to 



Marienburg sundages na sunte Jacobes dage dez heyl- 
gen apostelen 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbach N:o III, g. 25. 



i. 

Borgmästare o«h rSd i Thom, Elbing, Danzig och Reval upp- 
mana borgmästare och råd i Stockholui att erkniiiia Herman 
von der Halle såsom höfvidsmau. i staden å deras vägnar, 
samt till honom, jemte den som städerna Liibeck, Stralsund 
och Greifswald till höfvidsman förordna, aflägga föreskrifven 
trohetsed, dat. d. 1 Aug. 1395. 

Wyzen ersamen mannen heren burgermesteren 

vnde ratmannen der stad Stokholmen . erabede wy 

burgermeystere vnde ratmanne der vier stede nage- 

schreuen alze Thornn . Elbingh Danczik vnde Reuele . 

vrenschap vnde wes wy gudes vormogen . leuen vrende 

alze juwes rades sendeboden dy lest weren in den de- 

gedingen to dem Lintholmen . mogen juw wol berich- 

ten hebben wo dat vmme bede willen juwer herren . 

alze konyng Albrechtes . vnde hertogin Erikes . synes 

sones . eres raades erer riddere månne vnd stede vnsir 

raade sendeboden . dat hebben geannamet . dat wy vier 

stede erebeniimet, mit den anderen dren steden . alze 

Lubek Stralessunde . vnd Grypeswolde juwe hernn er- 

ebenumeten willen borghen vt erer vengnisse . jodoch 

alzo dat wy zeuen stede den Stokholm to voren suUen 

hebben to bewaringe in vnsir were dat juwe hern to 

deme Lintholmen vor erem ghanczen raade annemeden 

vnde vulborden vnde hebben in an vns vnde an de 

anderen stede erbenumete gewyzet . vnd heteden dat 



juwen houetluden vnde raades sendeboden dat gy juwe 
borghere vnd ghancze menheit juwer stat juw sullen 
an vns holden mit ghanczeu truweii . by vns zeueD 
steden to bliuende alze langc bet dat wy vnses löftes 
benoinen syn . des hebben wy zeuen stede dy den 
Stokholm sullen innemen alzo ouer en gedregin . dät 
wy vier stede Thornn . Danczik Elbingh vnde Reuele 
dar sullen hebben enen houedman . vnde dy van Lu- 
beke . van deme Stralessunde vnd« van deme Gripes- 
wolde den andern . dar inne so hebbe wy mit ghanczir 
eintracht . vnsir raade der vorbenumeden vier stede . 
den erbaren man hem Herman van der Halle ratman 
der stat to Danczik bringher desses breues gekoren 
vnde gesettet to vnseme vulmechtigen houetmanne van 
vnsir crbenumeden vier stede wegin . mit deme houed- 
manne der andern dren steden erbenumeden den Stok- 
holm slöt veste vnde stat, . intonemende vnde to hol- 
dende in al sulker mate alze dat yn den degedingen 
begrepen is des juwes raades sendeboden juw wol vter- 
liken mogen berichten . war vmme wy juw bidden dat 
gy vnd juwe burghere vnde dy ghancze menheit juwer 
stat . deme vorgescreuen herrn Hermanne van der Halle 
ratmanne der stat to Danczik to vnser alze vnsen rech- 
ten vulmechtigen houedmanne huldegen juw an em hol- 
den vnde em alle ding doen dy gy vns don solden ge- 
liker wijs ofte wy alle sulueu dar jegenwardich weren . 
vnde dat gy den bryf, des dar vp geramet is . vns vnd 
den anderen steden erbenumet willen bezegelen . To 
tughe desser vorgeschreuenen stucke so hebbe wy bur- 
germeystere vnde ratmanne der stede vorbenumet vn- 
sen stede ingezegele gehenget läten vor dessen breff, 
Gegheuen to Marienburg na Ghodes bort drutteyn- 



hundirt jaar dar na in deme viff vnd negentigesten 
jare an deme sundage na Jacobi. 

Der stat eyd von deme Stokholme 

Wyr holdegen vnd sweren jw a. b. &c. volmech- 
tigin houetlude der seuen stede Lubeke Stralessunde 
Gripeswolde Thornn Elbing Danczik vnde Reuele rechte 
pantholdinge to truwer hänt der vorbenumeden stede 
vnde louen jw in guden truwen dat wy suUin vnde 
wellin vns an jw holdin in eren vnde in ganezen tru- 
wen vasteliken by jw to blyuen vnde nenen anderen 
heren to holdegin, noeh to tostedende, vnde nymmer 
van jw to scheydende, alzo länge bet dat de stede er- 
beuumede, ereä loeuedes benomen syn, vnde dat de 
suluen stede den Stokholm slöt veste vnde stat, mit 
irem guden willen van zik antwordin, vnde dat se vns 
gansliken qwit los vnde los läten, ok werit sake, dat 
Got vorbede, dat juwer ene ofte beyde crank wordin, 
ofte storben, edder de erbenumede stede änder houet- 
lude in juwer stede sendeden, den sulle wy vnde wellin 
de sulue holdinge vnde truwe holdin, by dem suluen 
ede den wy jw nv gesworen hebben, dat vns Got so 
helpe vnde de heyligen. 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbuch N:o III, s. 26. 



10 



Herman von der Halle underrättar de Prenssiska städerna, att ban, 
jemte Läbeckame (under Herr Johan Pleskow) besatt slottet 
och tagit ed af menigheten i Stockholm den 31 Åug., hvar- 
efter Stralsunds höfvidsman Magnus van Alen följande dag 
anlandt; hertigarnes (af Meklenburg) begäran, alt de som med 
konungens tillstånd b.vggt sig hus i forboigen skulle fä der bo 
qvar, hade blifvit hänskjuten till Hansedi^en; en stor sttn- 
bössa (kanon) som funnits på slottet hade man inlöst; pen- 
ningar och flera artiklar begäras fur slottets behof, dat. Stock- 
holm d. 3 Sept. 1395. 

Erbaren heren leuen sundergen vrunde wetet alze 
wy zegelten vt der Wyzle des vrydages alzo queme wy 
des midwekens vor den Holm mit beholdener vart 
Ghod hebbe lof . vnde de van Lubeke weren enen dagh 
vor vns in de scheren gekomen vnde quemen na vns 
vor den Holm in den viften dagh des wecz dat sik 
vnse werf vortogherde dar wy vmme weren gekomen 
van deghedinge wegen beth des dinxstedages vor sunte 
Egidien dagh alzo dat vns do de stad vnde meenheit 
huldegeden vnde sworen vnde de hertoge vnde de vo- 
ghede antwordeden vns ok dat slöt des suluen dages 
alzo dat wy dat hebben in vnse were vnde willen dat 
vorstaen mit der hulpe Ghodes alze wy beste mogen, 
vnde ok wetet dat vns de hertoge anvil mit bede, van 
der weghene de dar woneden in der vorborgh de dar 
ere eghene huse gebuwed hebben van des koninges or- 
loue, dat wy den ghunden dat se dar vppe bleuen . 
wente se solden vns gerne panthuldinge dun vnde dat 
hebbe wy gescoten an de stede de vppe den dagh 
kornen . vnde wes juwe wille dar ane is dat scriued 
vns dar wille wy vns gherne na richten vnde wetet 
dat Magnus van Alen quam thu dem Holme in sunte 
Egidien dage van der von dem Sunde weghene vnde 



11 

sin schip licht noch in den scheren . vnde wat vns hir 
negest meer wedder vared dat wille wy juw gerne lä- 
ten weten vnde ok so si juw witlik dat vppe deme 
slote was ene grote busse vnde koken gerede dar 
hadde wy sorge vore dat de voghede de wegh broch- 
ten dat se icht deme huse quemen thu sehaden des 
wurde wy thu rade her Jordan Pleseowe vnde ik dat 
wy en dar gheld hebben vpgelegen alze vele alze ij® 
[200] mark Swedescher munte vnde dertech mark vnde 
dat scolen se vorbreuen dat id geschee mit des konin- 
ges willen vnde dat hebbe wy gedaen in deme besten . 
van deme ghelde gebored my half thu betalende, wor 
vmme bidde ik juwe erbarcheit, dat gi meer gheldes 
senden . wente dat slöt sunder gheld nicht kan werden 
geholden wente wy hebbe lude de vnde se wol willen 
leuen . vnde ok bidde ik juw dat gi vns ij'' (200) mol- 
tes meer willen senden wen der van Lubeke magh ve- 
ren wente wy hebben keyn beer meer, vnde hebben 
vnse molt alrede an gecleren, dar vmme so bidde ik 
juw dat gi vns senden vj leste ghudes beres . vnde iij 
leste soltes dorsches vnde j lest honiges vnde ij leste 
Thoronsches wines vnde ij trechtere vnde iiij schupen 
wente wy der nicht enberen moghen thu dem bru- 
wende, vnde wy er hir nicht veyle vinden vortmer 
sendet vns iij schok delen so gi erste moghen wente 
wy eere thu male se re vnde wol bedoruen . vnde wetet 
dat de vam Holme alzo hebben gehuldiged alze gi des 
geramet hebben vnde ok wetet dat der zerouere vele 
licht in den scheren vnde ok in den steden de geleydet 
sint vnde ok nicht vnde wy weren erer gherne led- 
dich vnde weten nicht wo vnde wat gi dar rades thu 
denken dat latet vns weten . so gi erste mogen dar 



12 



wille wy vns gheme na richten dar mede beuele ik 
juw Ghode Datum anno &c. [1395] vj feria post £gidii 



6. 

Herman von der Halle till de Preussiska städerna, dat. Stockholm 
d. 5 Sept. 1395. 

Sequitur alia eiusdem Hermanni 

Post Salutem Erbaren heren leuen sundergen 
vrunde wetet, dat ik hebbe hir genomen van schipher 
Schoue alze vppe xl mark Prussisch dut wol vnde vnt- 
riehted de Godscalk Näsen . ik bidde juw dat gi wol 
dun vnde entrichten de thu willen Darmede beuele 
ik juw Ghode Datum dominica post Egidii meo sub 
sigillo 

Vnde ok bidde [ik] juw dat gi her Jordan vnde 
mi senden j last honinges bi mi Herman van der Halle 
juwen vrunde alle weghe 

Seqaitnr tenor cedularam inclusarum 

Vortmer de houedlude de ik mit my hebbe de 
hebben mi angeredet van der gesellen wegen vmme 
ere winter gewand dut ok wol vnde sendet vns j last 
cippoUen vnde ij tunne kronelokes vnde j (i) last peter- 
sillige wortellen vnde j last beren vnde apelle wen der 
hir nieht en is. Vortmer bidde ik juw dat gi vns sen- 
den groter rodden . stokrodden vj edder viij . der dorue 
wy wol thu des slotes bedarf 

Afskrift i följd med det föregående brefvet i Stadtbach N:o II i Danzigs 
Arkiv, s. 208. 



13 



7. 



Herman von der Halle underrättar de Preassiska städerna om be- 
hofvet af penningar och lifsmedel m. m. för besättningen, tamt 
af ett par fartyg att användas mot Vitaliebrodema; Herr Sten 
och Herr Thure Bengtssöner hade ä Drottningens vägnar be- 
gärt, att de 300 borgare som under krigstiden blifvit förvisade 
från staden m&tte erbSlla lejd att återvända, hvilket blifvit 
hänskjntet till Hansedagen, dat. Stockholm den 29 Sept. 1395. 

Den erbaren wysen mannen vnde heren burge- 
meisteren vnd radmannen der stede in Prusen detur 
cum reuerencia . mynen willigen denst vnd allenz wes 
ik gudes vormage Erbaren heren leuen sujiderliken 
vrunde Wetet alse ik jw vore in breuen geschreuen 
hebbe wo wy dat hus yngenomen hebben vnde vns 
de stad gehuldiget heft de wille wy wol bewaren mid 
Godes vnsen heren hulpe so wy beste mogen vnde ok 
wetet alse wy juw gescreuen hebben van gebrekes we- 
gen des wy hijr hebben vnd bedoruen dat man vns 
sende to der vij stede behuf xv"" moltes vnd v*' gersten 
wente wy nicht half genoch hebben an dem molte vnd 
an deme dat vns nach na kommen sal wente to pyn- 
gesten . Dar vmme dut wol vnd sy t hijr ane vorseen 
dat wetze dat molt vnde de gerste kome dat wy dar 
nicht ane vorsumet werden, vnde ok dut wol vnd 
sendet vns iiij schok delen edder . v . vnd j last honi- 
ges vnd vj lest gudes beres edder viij . vnd iij lest 
Thoronsches wines, vnd x last meles gesenet in sek- 
ken, wente wy der klye nergen to bedoruen, vnd iij*^ 
nioltes sendet vns meer wen hijr gescreuen steit, wente 
W Jordan brachte wol .x. leste beres meer wenne 
wy here brachten . Dut wol vnd sendet vns vj schok 
Uockschottelen, vnde sendet vns vor iiij mark bresseme 
edder strekke viit ij schepel henpsadis vnd ij schepel 



14 

månes iij tuunen etikes vnde iij last soltes dorsches 
cypoUen vnd viij tunnen edder j last petersilgenwor- 
telen vnd ok kunne wy hijr to ny nen ruben kornen 
Item wetet dat wy dessen vogeden de vppe dessem 
slote weren gedan hebben xxj mark vnd c Swedisch . 
dar se vns vore gesettet hebben ene grote stenbusze 
vnd kokentowe alse van juwer wegen Vnde dat hebbe 
wy dar vmme gedan dat de busze dem buse nicht to 
schaden kome vnd dar scbolen vns de vogede des ko- 
ninges breff up schikken dat dat geld betalet werde, 
Vnde wetet leue vrundes dat my geldes enbrekt wente 
ik de lude sunder geld nicht geholden kan vnde dat 
geld dat gi my bädden mede gedan dat is länge vor- 
teret vnde ik hebbe dar wol xl mark to gedan Hijr 
vmme dut wol vnde sijt dar ane vorseen dat my geld 
kome edder ware wente man de lude sunder geld nicht 
kan geholden vnde ik wil juw dar wol rekenschop van 
dun wen God gift dat ik by juw kome, Vnd wetet 
dat ik den juwen hijr gesecht hebbe vnde gebeden, 
wer dar mer den enen knecht bedde dat be em or- 
loff geue dat be wedder in Pruszen segelen mochte 
wente wy wol vijftig knechte hyr hebben, vnde de van 
Lubek vnde de van dem Sunde iiebben nicht den .x. 
Des menen etlike lude wol dat ze erer knechte nicht 
mogen enberen, wo gi dat hebben willen dat wil ik 
gerne na dun . Vnde dyt slöt is allenthaluen lak vnde 
vngebuwet vnde wetet dat ber Sten Bentson vnd her 
Thure sin broder den de koniginne Swedens heft be- 
uolen hadde wy hijr geleidet de weren van vns be- 
gerende vnde van der stad dat de borgere de her vor- 
males vt der stad geweken weren van der bursprake 
w^en, wente de rad kundegen leet wer nicht by der 



15 

stad mit truwen wolde bliuen edder sik in des konin- 

ges kryge an vorretnisse schuldich weste dat de ut 

togen wente se erer dar nicht hebben wolden. Des 

togen ute der stad wol iij"" [300] edder mer de mende 

her Sten vnde her Thure dat wy de hyr in velegen 

solden vnde spreken ze were ok mede in deme vrede 

bedegedinget dat se vt vnd in mochten köpen vnd vor- 

kopen vnde wolden des van vns tohand ene antwerde 

hebben vnde spreken ök dede wy des nicht so wolden 

se der koninginne seryuen dat wy den vreden nicht 

enhelden Dar antwerde wy to vnde spreken dat wy 

den vreden gerne welden holden also en de stede ge- 

degedinget hadden vnde hebben vnd meer wer den 

vrede breke dat man deme syn recht dede, Vnde dyt 

hebbe wy ok gescreuen an de sendeboden de nu up 

dem dage synt, Item dut wol vnde sendet my iij 

grawe laken van geryngem gelde dar man de dor- 

wechtere yn clede vnd waterdregere vnd quementeere 

vnd wor des not is . Item sendet x grote rodden de 

dar waken mogen wor des not is . Item wetet dat wy 

alle dat molt dat wy vorbruwen uppe quernen möten 

målen wente wy könen nicht to molen komen wy en 

welden se denne suluen buwen, Vortmer scholde wy 

der vitalgen brodere ledig werden so moste wi hebben 

ij grote schepe vnd ij ballingere Der lude bequeme 

man hijr wol wente man de nemen mut de in den 

scheren bekand synt Ok dut wol vnd sendet vns so 

vele bomolyes vnde manolyes also wy bederuen wen 

de van Lubek hebben olye gebracht den wi lik nicht 

enphai^en wente wy sint dar nicht mede bewaret 

Item dut wol vnde sendet vns ij wischere mid gamen 

to des huses behuf wente hyr is vele vische Vnd dut 



16 

wol vnd sendet vns de vtschrift des vredebreues den 
de koning vnde de koninginne besegelet hebben wente 
vele clage kumpt vor vns dat wi vns dar na mogen 
richten . Vnde ok wetet dat ik Roggendorpe hebbe ge- 
sand to den steden uppe den dach vmme menge 
werues willen des vns not is Des gaf ik em mede iiij 
perde vnde he doch men iij scholde gehat hebben des 
gaf em her Sten Bentson j perd dar to vmme juwen 
willen . dar to so is my noch j bref gekomen dat he 
nocli en perd heft gekoft vor xl mark Swedisch dat 
ik betalen mut Hirumme dut wol vnde sendet my 
mer geldes wente ik van juwer wegen meer den in 
xiiij dagen nen geld hebbe gehat vnde wes my hyr 
negest mer weddervart dat wil ik juw geme scriuen 
Darmede hebbet gude nacht vnd schikket vns to dyt 
vorgescreuene ding vor wyntere went wi des nicht mo- 
gen enberen Datum Stokholm anno domini M^ccc^xcv" 
die sancti Michaelis archangeli 

By my Herman van der Halle 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbuch N:o II, s. 211. 



8. 

Herman von der Halle tiU de Preussiska städerna om tillståndet i 
Stockholm. En del af Vitaliebröderna, under Arendt Styke, 
hade ankommit till staden och underhandlat med höfvidsmän- 
nen om erhållande af lejd eller fred, hvilket man ej knmiat 
bevilja; många af dem erhålla tjenst hos Svenskarne, hvilka 
mycket förstärka sig, dat. Stockholm d. 21 Dec. 1395. 

Den erbaren wysen mannen vnde heren burgermei- 
steren vnde rotmannen der stede in Prusen dinst vnde 
wes ik gudes vormach erbaren heren leuen sunderliken 



17 

vrunde wetet dat vns» God hebbe dank dat schip ge- 

komen is mit dem gude . dat gy vns gesand hebben . 

vnde wes de van Lubek dar von genomen hebben dat 

hebbe ik in gelaten vmme dat alse id hir gelt . vnde 

off de stede dar vmme reden welden . dat de theringe 

ouer en mochte gan wente wy vor teren mer gudez 

wen de de von Lubek dun vnde dat andere von dem 

gude alzo ik meyne dat wy ouerich hebben tttschen 

dijt vnde paschen dat vorkope ik hir vmme tu dem 

irsten van dem jare so möte gy vns weder vp dat ni- 

ghe senden . Dut wol vnde sendet vns denne so vele 

moltes vnde meles also wy bedoruén vnde sendet jo 

so vele ouerges dat ik teregelt van köpen moge, wente 

de nobelen hir nicht mer gelden wellen den xxiiij ore . 

Molt vnde korne gilt sin gelt hir wol wente id up slet 

to tage to tage . Vortmer wetet dat de von Lubek her 

Jordene hebbet gescreuen dat he den houetman van 

dem Sunde Magnus van Alen sulle halden vor enen 

houetman vnde juwe sendeboden hebben dat to rugge 

getogen . vnde ik ok noch Magnus ny wolde to steden 

vnde ik bidde juw durch mynes dinstes willen . dat gy 

wol dun vnde senden hir vt juwen rade noch eynen 

houetman wente erer twe hir syn de mach ok alle 

ding mede helpen bewaren . Dut wol vnde schriuet vt 

ysliker stat yderman den synen wenne de twe houet- 

lude orloff geuen dat de moge to hus thien, änders 

magh iks nicht wol halden na juwen breue vnde loue 

gy vns dez eynen so louet vnsok den anderen . vnde 

her Jordan vnde her Magnus holdent hir alzo wer en 

nicht en ene kumpt den läten se tho hus then vnde 

de vnsen meynen wol alzo ik hebbe dez jene macht 

o 

Bidr. t. Skandin. Hisi. IT. ^. 



vm 






'^ *? 



fe* 



i*^# 









^ r -: :f ■*. . 



:*?#*«# 



ifl^: 



'-*; ■ " 7*^^Wt- 






^^.v^é^pf^ftft?^--^,'^' 






** i F'-.'-"??^-^''' •'••■>' 



ra^' i- 



19 

huff . vnde dijt hebbe wy hyrvmine gedan dat dat slöt 
deste beth bewaret werde vnde hebben dat geschoten 
wente an juw vnde an de anderen stede Dijt sal eyn 
jar vmme stan id en were denne dat gy vns änders 
wes schreuen Duet wol vnde enbedet alzo vmme den 
breff den de stat van dem Holme besegelt heft wente 
ik den sende suUe wente ik den breff bebolden wil 
yn vorwarynge alzo länge went ik eyn antwerde van 
juw hebbe . Dut wol vnd sendet vns kegen dat jar 
molt vnd mel vnd roggen . weyten . gorte erweiten vnde 
hoppen vnde wes juw duncket dat vns hir not sye . 
wente allet dat wy hebben van juw dat wert ouer 
winter al vortert vnde sendet vns beer dat in den 
Mercaen gebruwen sye vnde gi hebbet vns nynen hop- 
pen gesand vnde wy möten dat schippunt hir köpen 
^or vj mark Prusch . Vnde wetet dat Algud Magnus- 
son hir geléidet heft eyn deyl der Vitalgenbroder de 
dat kostele gud genomen hebben vnd wy hebben wol 
sorge dat he nicht gudes mede meynet . alzo dat he 
de schere wert belegen den somer dat nymant vt noch 
in moge segelen vnde ik bidde juw dat gy wol duen 
vnde gedenken kegen dat jar up enen anderen houet- 
man vnde vor dreget my dezer arbeit vnde schriuen 
my dez eyn antwerde Dut wol vnde geuet Jhoens 
Schonenuelde xx mark Prusch myn iiij schot vnde 
'-urt Lankouwen xxxj mark Prusch de hadde ik up 
genomen er de holk quam . In domino simul valeatis 
Datum Stocholmie in festo sancti Thome anno do- 
n^ini xcv 

Herman van der Halle 



20 

Seqoitur cedula interclusa 

Wetet dat wy vornomen hadden dat Algud Mag- 
nusson de Vitalgenbrodere solde geleidet hebben . de 
den vrede solde gebroken hebben . des is he by vns 
gewesen in sunte Thomas daghe vnd sprekt he hebbe 
der nicht geleidet vnde hebbe eres gudes nicht ge- 
noten vnde denke des nicht thu geneten vnde wil sik 
des allewege vorantwerden wor he sal. 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbach N:o II, s. 2\'i. 



9. 

Herman von der Halle begär af de Preussiska staderna att eryila 
proviant samt förtskrift, om han skall gifva de vitaliebröder, 
som före fredsslutet ofredat köpmännen, lejd, samt iSta de for- 
drifna Stockholms-borgame Ster bosätta sig f staden; anliåller 
äfven om en annan höfvidsmans tillsättande när hans kr är 
tiU ända, samt rSder att denne måtte f& rätt att hemskicka 
den af besättningen, som han ej vill behålla, dat Stockholm 
d. 18 Maj 1396. 

Willighen denst vnde allent wes ik ghudes vor- 
magh Erbaren heren vnde leuen sunderliken vrunde 
Juwe werdicheit wille wi weten dat wi nicht mer heb- 
ben to des slotes behuf van molte noch van mele ok 
so hebben wy nynen roggen noch solt noch jenigher- 
leye drogevische ok so is vnse spek vorteret, vnde gi 
weten wol dat ik iw gescreuen hebbe wor man dit 
slöt de weke mede holden magh, vnde vns is myt 
enen cleynen nicht geholpen wente de lude willen des 
nicht enberen, Hir vmme dut wol vnd bedenket vns 
myt disseme vorscreuene gude kegen dissen somer vnd 
ok kegen den winter wente wi des mit alle nicht 



21 

mogen enberen, Ok dut wol vnd lätet vns weten wo 

wi yt suUen holden myt den Vitalgenbroderen de den 

köpman besehedighet hebben vor deme vrede aff wi 

de hijr leiden scholen also wi erer en deel geleidet 

hadden edder nicht dat lätet vns weten, Vnd de Vi- 

talgenbrodere de hijr ouer winter geleidet weren de 

sint hijr vtgevaren myt viij karaszen vnd myt schutte- 

boten erer wol hundert vnd willen in den Norderen 

bodem uppe de Ruszen vnd se hebben viij houetlude 

mit en, de suluen hebben vns vorbreuet bi truwen vnd 

bi eren dat ze vnsen heren van Lifflande nicht scha- 

den willen noch den steden noch deme kopmanne vnd 

dar vp hebbe wy se läten våren wente wy mochten 

erer myt nyneme rechte holden, sindt deme male dat 

ze hijr weren geleidet, Vnd ok bidde ik juwe erbar- 

beit vmme mynes envigen denstes willen dat gi my 

helpen dat ik van hijr kome, wente gi wol weten, dat 

gi my gelouet hebben dat ik [nicht] men en jar hijr 

sulie liggen vnd vppe de wort bin ik van jw gescheiden, 

Hir vmme so gedenket hijr vp dat gi enen anderen 

bouetman here senden wente ik hijr nicht lengher 

liggen wil wen dijt jar wo ik dat an juwer gunst vnd 

an juwen willen moghe hebben Ok bidde wy juw dat 

gi vns schriuen wo wy yt suUen holden mit den luden 

de hijr vordreuen wurden in des koninges krige vmme 

vorretnisse willen De suluen våren hijr vt vnd in wen 

se willen vnd her Sten Bentsson he menet se mogen 

^jr wol vt vnd in komen wente dat sy also gede- 

gedinget in deme vrede. Des besorge wi vns dat beide 

gi vnd wy van erer wegen mochten komen in gröten 

schaden Hijr vmme dut wol vnd schriuet vns wo wi 

dat myt den suluen suUen holden vnd lätet des myt 



22 

nichte, Vortmer wetet also vmme dat gelt dat wi van 
der koninginnen van juwer wegen nu vp osteren solden 
entphangen dar hebbe ik vmme gescreuen vnd ge- 
manet beyde an de koninginne vnd an de jhene de 
dar mede vore gelouet hebben, des heft de konynginne 
here gesant her Sten Bentssoen vnd den archidiaken 
van Lunden vnd eren cappellan vnd Nytcze [!] Vynsson 
myt den hebbe wi dar vmme gewesen tho worden 
Des menen ze wol dat ze vns willen bereden myt 
koppere vnd myt yseren edder myt Lubschen gelde 
vnd des synt wi noch nicht ens geworden sunder wen 
dat geendet wert so wil ik iw gberne läten weten, Vnd 
vppe disse sulue beredinghe so hebbe ik hir gekoft 
also vele moltes in also guden kope also gi dat here 
senden mochten, des hebbe ik wol so vele alse ik be- 
darff wente dat myn jar vmme kumpt vnd dat gi 
denne enen anderen houetman here senden, deme ge- 
uet so vele vitalige mede dat he dat slöt moge mede 
spisen, vnd dut wol vnd sendet vns nu mit den er- 
sten schepen viij leste roggen, iij leste soltes blok- 
schottelen vnd spek Disses dinges moge wi nicht en- 
beren, ok wetet alse wi dit slöt hebben entsettet also 
dat de van Lubek dat ouerste hus ynne hebben vnd 
wy de vorborge vnd dijt hadde wi also gemaket, were 
it den steden behegelik so solde dat en jar also bliuen, 
vnd ok hadde wi disse sake gescreuen an de sende- 
boden vp den dagh de dar was to Helsingenborgh 
Nu weren de van Lubek vnd vulborden dat vnd also 
wi hebben vornomen so hebben dat juwe sendeboden 
wedder toghen Hijr vmme dut wol vnd scriuen vns 
en antwerde hijr vmme wo gi willen dat wi id sullen 
holden. Vortmer vmme den houetman den de van 



23 

deme Sunde hebbeii here gesant vnd hebben ene ge- 
maket vnd gescreuen vor eren Vulmeehtigen houetman 
in eren breue wo wi ok dat suUen holden dat lätet 
vns weten dar bidde wi vmme, dut wol vnd scriuen 
my wen ik ok mer lude edder mer broteters sulle in 
kost holden wen de anderen don vp de andere syde, 
vnd wen gi enen anderen houetman here senden so 
bestellet dat also vorder alse iw gut dunket, dat eme 
nymant to wedder willen werde geholden in der kost 
vnd loue gi em des enen so louet em ok des an- 
deren so magh he id en holden na juwen willen also 
we em nicht behaget dat he moge spreken tv tho 
hus, Vnd dut wol vnd sendet vns j (i) tunne segel- 
garnes, vnd diit wol vnd scriuet my breue wente ik 
hebbe länge nyne breue gehat, vnd ik hebbe Peter 
Honasen ouer gesant vmme myn werff to weruende 
an juw Werde gi ene wor vmme vragende, des wert 
he juw lichte wol en deel berichten wo id vns hir 
gegan heft In domino valeatis Datum in castro Stok- 
holm feria quinta ante festum pentechostes 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbucli N:o II. 220. 



24 

10. 

Hennao vod der Halle underrättar de Preussiskii staderna, alt Drott- 
ning Margareta och rikets rid skela kc^nma till Upsala d. Ti 
Juli för nytt konnngaval, att hon varnat för Yitaliebröderaa i 
Bottniska viken, att Sten Bengtsson i hennes väif begärt in- 
komma i staden och fitt löfte derom, blott han anmälde sig 
dagen förut; önskar att Albert Rnsse, som blifvit utsedd till 
hans efterträdare, snart måtte ankomma, samt att denne måtte 
erh&lla föreskrift om fästningens fördelning emellan de Preus- 
siska och Wendiska städernas besättning, dat. Stockholm d. 6 
Juli 1396. 

Wylligen denst vnde allent wes [ik] gudes vormagh 
Erbaren heren leuen sundergen vrunde wetet dat de 
koninginne werd kornen to Vpsal vppe sunte Marie 
Magdalene dagh vnde ok kumpt dar des rykes raed 
alzo vmme den koningh to kesende, ok so heft vns 
de koninginne gescreuen hedde wy jhenich werf so 
zege ze geme dat vnser een by eer were, vnde war- 
net vns vor de Vitalgenbrudere de in deme Norderen 
bodeme syn dat wy vns voreseen dat ze vns den Holm 
nicht a£F slyken, edder dat de köpman van en jenni- 
gen schaden vntfeinge vnde her Steen Bentsson heft 
weruen läten to vns vmme geleyde vnde mende dat 
he werf hedde to vns van der koninginnen wegen myt 
alle synen volgeren, Des hebbe wy em enbodfen dat 
he vppe den vrede here the, vnd wen he komen wijl 
dat he vns dat enen dagh bevoren late weten vnde 
wy willen aff God wil dat vnse wol bewaren dat wy 
van juwer wegen hebben vnde wes gi my screuen an 
juwen breuen, dat wil ik my gherne na richten, vnde 
dat gelt van der koninginen wegen dat is wol betalet, 
vnde also gi my scriuen dat ik dat van my antwerde 
des wecz dat ik mit deme gelde nicht wol to komen 
kan wente to der tijt dat de jartijt vmme komen is, 



25 

vnde schicket her Alberte gelt dat he dar nynen scha- 
den vmme dorue dun, vnde ik danke juw vor de breue 
de gy my nu erst gesant hebben we my vnbequeme 
were dat ik deme orloff mochte geuen vnde weren de 
er gekomen so droflPte man so vele geldes nicht vor- 
teret hebben vnde ik hebbe nu wol liiij broteters myn 
wen ik dit jar ouer gehat hebbe van lösen luden Hedde 
ik de macht gehat der ik nicht geholden hadde vnde 
were dat sake dat ik veren edder vyuen mochte orloff 
hebben geuen so hedde [ik] mit den anderen al mynen 
willen gehat vnde so hadde ik dar nicht so gröt na 
gearbeidet mit breuen dat ik van hir mochte komen 
wente my kostlike theringe vordrot alsö gi noch wol 
voraemén sullen vnde ik hebbe noch hude vppe des- 
sen dagh meer lude wen her Jorden heft van der an- 
deren stede wegen vnde her Albert de moet holden 
X de hyr in deme lande kundigh sin Vortmer also ik 
iw wol eer gescreuen hebbe wo dat wi dit slöt gedeilet 
hebben also dat de van Lubek dat rechte hus inne 
hebben gehat dijt jar vnde wy de vorborgh vnde dat 
hadde wy den sendeboden vppe den dagh gescreuen 
wes ere wille hijr in were dar na wolde wy id holden 
^u hebbe ik wol vomomen dat id der van Lubeke 
wille wol is gewesen dat wi also holden vnde vnse 
sendeboden sullen dat wedder to rugge hebben getogen 
vnde dar sint my noch nyne breue van gekomen vnde 
ik hebbe dock mer wen enes dar vmme gescreuen. 
Nu hebben de van Lubek breue here gescreuen vnde 
ok de van dem Sunde dat de eren dyt jar ok sullen 
våren in de vorborgh vnde wi up dat slöt, hir moge 
gi her Albert Ruszen ane berichten wo he dat suUe 
holden wen he here kumpt dat he sik dar ane moge 



26 

vorwaren. Vortmer bidde ik juwe erbarheit dat gi wol 
dun vnde senden her Alberte Ruszen hir ouer mit den 
ersten schepen wente ik sate myn dingh dar na also 
ik to hus teen wil vnde danke Gode vnde iw dat gi 
my des gunnen dat ik van hyr kome mit juwen wil- 
len vnde bidde jw mit vlite dat gy my hir ane nicht 
vorsumen vnde senden her Alberte deste eer here. 
Datum in castro Stocholm in octava beatorum Petri 
& Pauli anno domini M^^ccc^xcvj^. 

By my Herman van der. Halle. 

Adress 

Den erbaren wisen mannen vnde heren borger- 
meisteren vnde ratmannen der stede in Pruszen. 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbach N:o 2, s. 239. 



II. 

Anders Jakobsson, höfvidsman pä Kalmar slott, och Björn Olof:^ 
son, på Borgholm, anderrätta rådet i Danzig, att de, i anled- 
ning af till Kalmar inkomna klagomål öfver sjöröfveriet, jemte 
borgame i denna stad utrustat sig för att förfölja sjöröfv^arne, 
men att sedan dessa flytt undan till Ryssland, och då de sjelfia 
redan voro på hemvägen, hade Hans Nilason jemte borgarne 
från Kalmar vid Hoburg (på Gotland) sammanträffat med de 
till sjöfartens betryggande från Danzig utsända skepp och 
hoppats blifva vänligt bemötta, men hade de i stället blifrit 
tagna till fånga och deras skepp uppbrända; och vänta bref- 
skrifvarne så mycket heldre, att Danzigs höfvidsmän mStte fa 
befallning frigifva fångame, som utrustningen skett för det all- 
männa bästa och på Drottningens befallning, dat. Kalmar slott 
d. 10 Juli 1396. 

Vruntliken gnid to voren gescreuen Wy begheren 
juwer erbaren herschopp to wetende dat claghe quam 
vor vns to Kalmaren van kopluden vnde van borgheren 



27 

wo zee gherouet vnde schinnet weren in der see des 
worde wy to rade mit den borgheren van Kalmaren 
dat wi dat keren wolden vnde de seerouere soken Do 
volgheden vns de borghere van Kalmaren Ixxx wer- 
achtich do wy in de see quemen do wart vns to we- 
tende dat de vyende weren vppe Gotlande. Do ze- 
gelden wy vor Wysby vnde beden hulpe van der stad 
vnde segeden were dat sake dat de vyende weren vppe 
Gotlande edder vppe deme slote so wolde wy en dat 
slöt helpen bestallen so länge wy breue edder hidpe 
van vnser vroiiwen der koningynnen kregen, so dat de 
lude de dat ere vorloren hadden en schege so vele 
also recht were, do en kunde wi nyne hulpe krigen, 
Des segeide wy van dar vnde drengenden de vyende 
vppe Gotland, vnde vnse vrunde worden dar ouer zere 
gewundet, vnde de vyende quemen wedder vor vns to 
schepe vnde zegelden van Gotlande na Ruslande, vnde 
do wy van den vyenden nicht hebben kunden do wolde 
wy wedder segelen na Kalmaren. Do were juwe vrede 
schepe vor vns by Hoborch dar segeide Hans Niels- 
son vnde de borghere van Kalmar to en in den hopp 
vpp ere vnde vruntschop Dar worden zee grepen vnde 
vangen vnde ere schepe hebben ze vorbrant Wor vm- 
me bidde wy juwe hoghebome herschop dat gi juwen 
houetluden berichten de gi in der zee hebben dat ze 
vnse borghere loes läten vnde geuen wente ze weren 
wte vppe rechte ere vnde vmme vredes willen Hir 
vmme lätet en des nicht vntgelden vnde helpen en 
dat ze los werden dat wylle wy altyt gerne vordenen 
Hir bewisen iw ane also wi höge to juwer vordernisse 
trösten Item schole gi weten dat wy gerne to worden 
hadden wesen mit juwen luden vnde ze wolden vns 



28 

nicht velegen vnde al de boden de wy to en senden 
de behelden ze by syk gevangen ok hope wy des wol 
dat gi an eren vnde an vruntschop mit vnser vrouwen 
willen sitten vnde wy weren yo wt ghecomen vmme 
des menen copmannes beste also vns myn vrouwe be- 
uolen hadde Dar vmme beghere wy van juweme rade 
een gutlik antworde Hir mede bliuet ghesmit mit Gode 
Scriptum castro Kalmarna dominica sexta a festo tri- 
nitatis meo sub sigillo reconcluso 

Wy Andreas Jacobsson houetman to Kal- 
mame vnde Byo[r]n Olasson houetman to 
Borcholm 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbnch N:o II, s. 235. 



12. 

Borgmästare och rSd i Kalmar begära hos borgmästare och råd i 
Danzig, att deras vid Hoborg tillf&ngatagna borgare måtte fri- 
gifvas, dat. d. 10 Jali 1396. 

Leue vruntscop vnde grud to voren, wy begheren 
jw to wetende dat vor vns to Kalmaren quemen kop- 
lude vnde ok vnse eghene borghere vnde clageden wo 
ze rouet vnde schinnet weren in der see. Dat hadde 
dan Sychekowe Slaghel vnde ere hulpere. Des worde 
wy to rade mit her Andres Jacobsson vnsen voghede 
dat wy dat keren wolden vnde mochten dar nicht 
myn to dun na deme also de vrede begrepen is, do 
volgede her Andres vorbenomede mit vnsen borgheren 
der weren Ixxx werachtich vnde sochten de zeeroue[re] 
vnde drengenden se vppe dat länt to Gotlant dar wor- 
den vnse vrunt zere ouer ghewundet Jo doch so que- 



29 

men de zeerouere wedder van dem lande vnde segel- 
den na Ruslande Do vnse borgere vomomen dat se 
van en nicht hebben kunden do segelden se wedder 
na Kalmar do se quemen by Hoborch do leghen jwe 
vredeschepe vor en. Dar segelden vnse borgere to ju- 
wen vrunden in den hopp vpp leue vruntscop vnde 
ere, wente se nicht änders mit en wusten wen leue 
vnde ghud vnde wy ok noch änders nicht en weten, 
dar bynnen hebben juwe vrunt vnse borgere grepen 
vnde vangen ane ere schult vnde hebben ere schepe 
vorbrant wor vmme so bidde wi jwe erbarheit dat gi 
juwen houetluden vntbeden dat se vnse borghere quit 
vnde los gheuen wente se vmme rechtes ere vnde vre- 
des willen hebben wt in der zee ghewesen vnde än- 
ders nicht. Dar vmme läten se en des gheneten vnde 
nicht vntghelden bewiset iw hir ane alz gi beste kö- 
nen wente wy alle weghe yt willen vorschulden vnd 
vordenen wor wy könen vnde mogen vnde bidden van 
iw en gutlik antworde. In Cristo valeatis Scriptum 
. Kalmamie dominica ante festum beate Margarete vir- 
ginis nostro sub secreto. 

Proconsules et consules ciuitatis Kalmamiensis 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbach N:o II, 8. 236. 



30 



13. 



Druttiiing Margaretu till borgmästare och råd ati Danzig, om deD 
från Kalmar till Vitaliebrödernas förföljande gjorda atraslniog, 
med begäran, nit de deltagare dernti, som vid Hobarg blifvit 
tillfångatagna af Danzigs "fredsskepp", måtte frigifvas och de- 
ras tillbörigheter utlemnas, dat. Upsala d. I Ang. 1396. 

Margareta dei gracia Waldemar! Danorum 
regis filia 

Vruntlike grote to voren gesant in Gode weten 
scholen gi leuen sundergen vrunde dat vmme des be- 
sten vnde vmme vrede willen so weren beyde ridder 
vnde knechte vnde borgere van Kalmem vte leght alz 
her Andres Jacobsson vnde Hannus Nickson vnde an- 
dere riddere vnde knechte vnde borgere de ere vol- 
gere weren in de zee na den Vitalienbrilderen de länge i 
in der zee wesen hebben, vnde do se vnder Gotland ; 
qnemen do wart en to wetende dat dar schepe vnder ^ 
deme lande weren de men vrede schepe het Na deme ■, 
dat se nicht wusten mit en men leff vnde gud, vnde .: 
vmsten änders nicht se weren erer lyues vnde gudes 
velich, vnde zegelde Hans Niclsson to en mit synen 
volgeren vnde mit den borgeren van Kalmeren in 
réchten louen vnde truwen, vnde vnisten änders nicht 
men de ene scholde deme anderen behulplich wesen ' 
vppe de Vitalienbriidere, vnde do se to en quemen in 
sulken leuen alz vorgescreuen steit do grepen se se an 
vnde nemen se to sik in, vnde beheldcn se by sik 
vnde vorbranden ere schepe vnde willen nyne boden 
to sik steden dat man mochte weten yft se leuendich 
edder dot syn, Wor vmme bidde wy juwe leue by 
allén leuen alzo wy iw hegest bidden vnde manen 
könen na deme dat vnse oem koning Erik vnde desse 



31 

rike vnde wy mit iw vnde en nicht änders wusten 
men leue vnde vruntscopp vnde na deme male dat 
se to en vuren in sulken louen alze vorscreuen steit 
dat gy en vppe den vrede schepen sin to scriuen dat 
se de vorsereuene los läten vnde geuen en dat ere 
wedder vnde dat en vnd eren vrunden mochte lich 
schen vor vnlich vmme den vorevangh vnde hoghe- 
muet de en geschen is bynnen vruntscop vnd leuen 
alze vorscreuen steit duet hir by allén dessen vor- 
sereuene stucken in aller mate alzo wy juwer bedder- 
necheit wol to louen vnde wat juwe wille is in alle 
desse vorscreuen stucken dat scriuen vns to by dessen 
boden vnde ok wetet dat wy sere vruchten efft se syn 
edder werden alzo mordet edder dodet edder dat en 
dat ere nicht wedder en wert dat ere vrunde de dar 
na leuen dat se id vor nynen willen edder gud nemen 
dar mede beuele wy iw Gode. Scriptum UpsalisB xcvj" 
feria iij post festum beati Olaui regis et martiris no- 
8tro sub secreto. 

A dress: 

Viris prouidis et circumspectis dominis procon- 
sulibus et consulibus in Dantzik amicis nostris since- 
rissimis detur hec litera. 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbuch N:o U, s. 241. 



32 

u. 

Herman von der Halle till de Preussiska städerna, att Drottningen 
hade varit i Upsala jemte rikets råd och folkomhnd, hertigenä 
af Stolpe son hade dervid blifvit vald och hyllad till konung, 
och 36 riddare utnämnda; drottningen hade tvenne gånger 
begärt att höfvidsmännen skulle komma till henne, men de 
hade ej kommit; Vitaliebrödema draga sig till hertig Eiik 
pä Gotland. För besättningen begäres proviant till vinters, 
och hade hvarje stad fStt underrättelse om huru många som 
ville lemna tjensten och borde ersättas med andra; dat Stock- 
holm d. 9 Sept 1396. 

Erbaren heren Juwe erbarheit wille weten wo de 
koninginne hir is gewesen to Vpsala vnde heft gekoren 
to enen konynge des hertogen sone van der Stolpe 
vnde dar is mede gewesen des rikes raed vnde de 
Sweden vnde hebben dar vulbort tho gegeuen vnde 
hebben em gehuldiget vnde gesworen vnde dar sint 
vp de sulue tijt xxxvj tho rydderen geslagen, Wetet 
dat de koniginne hir was gekomen vp ij myle weges 
na vnde sande here to vns eren cappelan mit breuen 
vnde leet vns bidden dat wi wolden to er kornen, 
Do wi nicht en quemen do sande se noch enes enen 
ridder vnde bat dat wi wolden komen to eer, se wolde 
vns her Steen Bentsson to enen vorer senden edder 
wene wi hebben wolden vnde ik hadde enen knecht 
to Vpsal liggende den bat se dat he dat yo wol weruen 
solde dat ik allene to eer queme Des quam ik nicht 
to eer vnde hebbe dat gelaten vmme des besten wil- 
len Item wetet dat se noch hyr in Sweden is in der 
stad tho Westerars, Erbaren heren dut wol vnd sen- 
det here kegen den winter x leste roggen vnd viij' 
molte wente an deme molte vnde mele dat gi here 
gesand hebben dar heft her Albrecht nicht genuch 
ane wente to pinghsten Item sendet iij leste dorsches 



33 

iij leste heringes rys mandeleii resynen Berger vysch 
peterczilgenwortelen roven sypoUen henepsad item j 
last speckes vnde weite item lantwin honingh eppele 
beren stoer vnde clacvysch vj leste krogbere vnd iij 
growe lakene. Item wetet dat de Vitalienbrodere me- 
ste (?) theen to deme jungen koninge to Gotlande vnd 
wetet dat ik hebbe gescreuen yslikcn stad . we hyr 
bliuen wyl van den eren dat se sik dar na mogen 
richten vnde senden änder volk here vxide de suluen 
de hyr bliuen de bedoruen wol geldes Hyr vmme dut 
wol vnde denket dar tho dat gi en geld senden dat 
se dat jar vordenen suUen Item hebbe ik wol vor- 
nomen van den juwen de hijr syn vnde bliuen willen 
dat se her Alberte den eet nicht sweren willen alse 
gi my to gescreuen hebben vnde spreken se willen 
doch gerne dun wes en geboert vnde ok wil de rad 
her Alberte segghen dat se em dat holden willen also 
se juw gehuldiget hebben vnde vorder wil de rad noch 
de gemeyne dar nicht to doen. Dut wol vnde vor- 
waret my hijr ane kegen her Alberte vnde scriuen 
my ok dat artikel tho also ik van juw schedede dat 
ik dit slöt nymande solde antwerden . gy screue my 
denne den artikel in juwen breue . Datum sabbato post 
nativitatis Marie. 

Herman van der Halle. 

A(lri'88. 

Den erbaren wisen heren borgermeisteren vnd 
ratmanen der stede in Pruszen. 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbuch N:o II, s. 247. 



Bidr. L Skandin. ffist. II. 



34 

15. 

Herman vod der Halle till de Preossiska staderna, med begärao, att 
de med det allra första sanda hans efterträdare ocli så mycket 
r&g som han förut begärt; dat. Stockholm d. 27 Sept 1396. 

Erbaren Heren vnd sundergen vrunde Jiiwe er- 
barheit wete dat ik vornomen hebbe dat de koninginne 
hijr vt deme lande nicht scheden wil vor sunte Mer- 
tens dage vnde her Albrecht de is noch nicht here 
gekomen vnd wetet dat ik mit kran[k]heit beuallen 
bin vnd ik merke wol dat ik jw hijr nicht nutte wer- 
den kan vnd ik is ok nymende beuelen dar dat gi 
my beuolen hebben dat my dunket dar gi mede vor- 
wared sin Hyr vmme bidde ik jw dat gi wol dun vnd 
enen anderen houedman here senden so gi aller erste 
könen vnde mogen vnde wetet dat meel dat gi here 
sanden dat hebbe ik alrede wol halflF vortered Hijr 
vmme dut wol vnd sendet also vele roggen here also 
jw vore gescreuen is in anderen breuen vnde sende gi 
icht ouerges dat werd em wol nutte de hyr negest 
raden sal. Vortmer dut wol vnde geuet Herman Stur- 
manne c mark Prusch, de hebbe ik hyr van em ge- 
nomen thu juwer behuflF. Datum Stokholm in die 
beatorum Cosme et Damiani anno domini xcyj®. 

By my Herman von der Halle. 

Adress. 

Den erbaren wysen mannen vnd heren borger- 
meisteren vnd ratmannen der stede in Pruszen. 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbuch N:o II, s. i? 48. 



35 

10. 

Biskop Thord i StreDgnäs atskrifver af domkyrkans, kapitlets, 
presternas och landskyrkornas landboer inom stiftet en gärd 
till underhåll af dera som på kyrkans vägnar skola deltaga uti 
de föreötående rafstetingen, och förbjader vid hotelse af bann 
någon annan att pålägga nämnde landboer någon skatt; dat. 
Örebro d. 13 Oct. 1396. 

Wi Thordh msedh gudz nadh biscop i Strengenes 
helsom ider alla the landbo ther oss war domkirkio i 
Strengenes waro capitulo kirkioprestom oc landzkirkiom 
tilhöra i waro Streng[ensBs] biscopsdöme kserlika msedh 
gudh . görom ider witerlikt oc kunnogt msedh thsesso 
breue at höghboren höffdhinge Erik msedh gudz nadh 
Swerikes Danmarks Noriges Rika konunger oc her- 
tughe i Pomeren oc höghboren förstinna war kaera nå- 
diga frw drotning Margareta wordhe ower eno nw ny- 
lika i Nycöpunge msedh therra oc ganzska rikesins 
radh i Swerike at repstathing skulu holdas i Suder- 
manna lande genest septer sancta Mårtens dagh vm 
mångahanda serande ther mena almoghen höghelika 
röra som thsesse aren hawer wareth hardhelika vtan 
alla miskun gsester röwadher oc skinnadher, oc hawa 
oss war for[nsemp]de herre konung Erik oc war for- 
[nsempjda frw drotning Margareta budhit oc befselt 
at wi vppa the for:da repsta thing sithia skulum 
maedh andra the godha msen ther telssette sera som 
konungx dom oc laghmanzdom hawa skula oc hiselpa 
the hselghe kirkio oc hsenna landbom riddarskapins oc 
therra landbom, bondomen oc alla mena almoghanom 
tel rsBtta thet bsezsta wi kunnom oc formaghom hwil- 
keth wi oc gerna göra wiliom Thy bidiom wi ider oc 
biwdhom at j hiaelpen tel kost oc foder oss som ther 
sithia skulom a the hselgho kirkio wseghna hwar idrse 



36 

msedh en spän korn oc en halwan spän rogh oc eth 
lass höö oc h^arie sisextan vm eth nöth j faar j pund 
smör j pund flsesk hwar man eth höns, oc förbiwdhom 
ider vnder lydhuo nokrom androm nokor raepsta kost 
vtan oss i thsetta sin göra oc förbiwdhom hwariom 
man hwa han hselzt ser, vnder ban, vppa ider nakor 
skat vppa Iseggia sella vpbsera i thsesse sella nokre 
andre mato vtan wara oc wars capituli wilia oc ful- 
bordhan for thy at war for:de herre konung Erik oc 
war for:da frw drotning Margareta serw swa ower eno 
wordhin at wi skula bliwa widher war priuilegia oc 
engin skal bewara sik msedh kirkionna maedh nokor 
skat aella thunga wtan wi som a gudz wseghna haen- 
nes forman serum Datum 0rabro anno domini Mcccxc 
sexto octava beati Eskilli martiris nostro sub secreto 
presentibus ad dorsum impresso. 

Original på papper, med märken efter sigillet, i Riks-Arkivet. 



17. 

Hertig Erik af Meklenburg underrättar rådet i Danzig, aU han for 
att göra slut på sjöröfveriet angripit Sven Sture; han ligger 
nu mot honom i fält och bygger ett slott samt hoppas fä 
öfverhand, ehuru drottning Margareta ämnar understödja denoe 
med 4000 beväpnade som hon låter samla, men han räknar 
på Hanseaterna, för h vilkas bästa han förklarar sin mtalskao; 
dat. Klintehoim på Gotland d. 13 Nov. 1396. 

Ericus Dei gracia Dux Magnopolensis Comes 
Zwerinehsis Rostok et Stargardie terrarum 
dominus 

Omnis boni plenitudinem cum continuo prosperi- 
tatis incremento Wethen schole gi vnse leuen sun- 



37 

derghen vrunde vnde gunnere Borghermestere vnde 
Ratmanne dat wi Swen Sturen vntsecht hebben vnde 
ligghen myt em in deme lande dar buwe wy en solot 
also dat vi van godes gnaden de ouer hänt noch to 
der tijd vnde dat rident indeme lande hebben Dit 
hebbe wi ghedan vmme juwer leue vnde vruntscap 
willen vnde vppe der menen Hense biBste . dat wi gherne 
wolden sturen vnde vorstoren den serof vnde mört de 
den juweu vnde menliken deme kopmanne schach van 
Swen Stureu vorscreuenen vnde synen vrunden beyde 
to lande vnde to watere . ok so hebbe wi em af ghe 
vanghen wol hundert werachtich . Des is vns kortliken 
wol to wethende van warachtighen boden . dat de ko- 
ninghinne sammelinghe heft vnde menet Swenne to 
sterkende myt verehunderden wapent Hir vmme so 
bidde wy juwe erbarheyt mit vlite . dat gi mede to 
vnser were vnde hulpe denke . dat de serof nicht wed- 
der ghe meret werde . Wenthe wi latest spreken vnde 
to worde weren mit den houetluden der vredeschepe 
vt Prutzen van Lubik vnde van deme Sunde bynnen 
Wysby de vns vor manden dat se vele ere vnde bed- 
dernecheyt bi vnsen here vnde vadere koninge AUe- 
brechte vnde bi vns bewyset hadden ift wi den suluen 
serof vorscreuen konden sturen dar wi vmme vntsecht 
hebben dar be wisede wi jw vnde der menen Hense 
grote leue vnde willen ane Hir vmme wi Erik de alle 
weghe vmme juwen willen vnde der menen Hense 
gherne dun vnde läten willen hebben hir vp vntsecht 
also id got wet dat wi des köpmans beste gherne we- 
then vnde seen wor wy mogen Hir mede denket vp 
vns vnde scriuet vns to juwe korte gutlike beraden 



38 

antwerden In domino valcatis Scriptum IQmteholm 
ipso die beati Martini nostro sub sigillo. 

Utanskrift. 

Prouidis & circumspectis Viris proconsulibus ac 
Consulibus ciuitatis Dantzik amicis nostris specialibus 
presens litera debetur reuerenter. 

Origmalet på papper, med lemniDgar af sigillet, i Daniigs KådKiu-ArkiT. 



18. 

Räfetetingsdom om dem som oloiiigen gjort sig till firiilse inom 
Ale, Barne och Kullings härad; dat. Lödöse d. 30 Nov. 1396. 

Wi Heyna Snakenborgh Riddare konungx dom 
hawande oc Eric Erlendson riddare oc lagman i We- 
stergötland . kennomps at vppa . then tidh wi refsta- 
thing hioldom i Lödusa . vppa wars nadugs herra . ko- 
nungx Eriks wegna . arom septer gudz byrd M^ccc^xc 
sexto vppa sancti Andree apostoli dagh . tha war före 
os kaert vppa konungxsins wegna . at alle thenne gotho 
msen som ber efter nempnas oc bescrifne sta - hwar 
therra vm sik widher nampn . hafdo sik vndan kro- 
nonna skat vtan konungx minne eller bref sielwe olof- 
lika til frelse giort innan Westergötland, swa som waro 
först Thord i Lykkothorp, Thyrgils i Skyrdungarydh . 
Heming i Ramsthorp oc Swen i Noor innan Alers- 
herith Item Pethar Härd innan Barknaherith Item 
Bengt Gaas Holwidh . i Hwithense . Bengt Swenson . 
Mathias Blidhemester Jesse Werkmestere Biörn Sköt- 
tse . Crisman i Odhsenes . Erik Psetherson Thomas 
Diekn Raguald Diekn oc Bengt Prika innan Kalands- 



39 

herith . oc med han war nadhughe herra konung Erik 
medh Rikesins radh oc msen innan Suerike ser ower 
ena wordin oc swa j mellan them sent innan hwarie 
lagsaghu hservm at döma for then sama skuld . nw ef- 
ter thy tolf manna nempd thenna maal vtransakatho 
skelika siex vppa Riddarskaps wegna . som waro her- 
ra . Götzstaf Magnusson oc Karl . Baat riddara Staffan 
Götzstafson Thorsten Symonson Niclis Diekn oc Lind- 
orm Jenisson suense, oc medh them sex bönder aa 
almoghans wegna som waro Karl i Herlingom . Niclis 
i Lafrinsthorp Arnolf i Rakasar . Byrghe i Brutensby 
Thörbiern Santason oc Agmund i Fötwne oc efter therra 
bestå sanninde oc samwit therrse . witne medh fuUan 
edzstaf . her vppa gawo . at thesse fornempde ey ko- 
nungsens bref eller bewisning vppa . frelse hafdo . oc 
therra gotz ey aff ålder hafde frels warit tha . hawom 
wi ther efter laghlika dömpt alla . thennse . fornempda 
msen medh allés thera . gotz oc gardhse vnder kro- 
nona oc vnder skat at bliwa efter thy thera . for- 
seldra . före them til foronne warit hawa . vtan swa 
medh sksel . at the wars nadugx herra konungx Eriks 
nadh . eller wara nadhuge frw drotning Margareta hser 
^m framdelis sunnerlika nyuta kunnae eller her efter 
medh . thera minne frelse hawa . hwilken doom . wi 
Brynnolf proest i Skara oc Haquon serkediekn ther 
sama stadh . efter thy wi hser ower satom oc wi for- 
[naempjda Götzstaf Magnusson oc Karl Baat Riddara 
Staffan Götzstafson Thorsten Symonson Niclis Diekn 
oc Lindorm Jenisson swense vppa konungxsins Rid- 
darskaps wegna medh thenna for[nemp]da konungx 
iomar oc laghman som dömpt hawsD . sampthykkiom 
stadghom . oc fulkomlika stadfaestom medh wilia oc 



40 

fulbord allars wara obrutlikan stadhughan oc fastan 
at bliwa efter thy dömpt aer vni alla thenna for- 
scrifna stykke oc i alle hända . niato . soin före scriwat 
står oc latom allers wara incigle witerlika hengia före 
thenna doom . Scriwat i L(*)dusa . vppa . aar oc dagh 
som före ser sagt. 

Original pä pergament i K. Danska Geh. Archivet. Sigiller: N:o 4, HaqTini 
alen psbri (tre rutor pä sned); N:o 5, Göstavi Magni (kulor eller prickar å ett 
band, snedt öfver skölden); N:o 6, "Herre Karl Bat"; N:o 7, Stefani Göstafs' 
(9 snedrutor); N:o 9, Nicolai Gulorms' (tre liljor); N:o 10, Lindorm Jonsson 
(Sparre öfver ett sjöblad). 



19. 

Räfttetingsdom om dem som olagligen gjort sig till frälse inom 
Elfsborgs län; dat. Lödöse d 30 Nov. 1396. 

Wy Heynse Snaghenborgh riddar konungx doom 
hafuande . oc Eric Erlendzsson riddar oc laghman . in- 
nsen Westergötland . kennomps . at vppa then thiidh 
wi raefstSB thing höldom i Lödhosa . wppa waars na- 
dhigs herrse konungz Erikx weghnse . arom sefter gudz 
bördh m*^ccc"xc" sexto vppa sancti Andree apostoli 
dagh . tha wardh for oss ksert vppa konunxsens wegh- 
nse . at thsennse godha men som her efter nsempnaes 
oc bescriwat sta . hwar thera om sik widher nampn . 
hafdho sik vndan krononne skat . wtan konunx mynne 
eller bref . sielfue olaghlica til frelse giort . swasora 
waro först Crisman i Kapparudh . Mathis Benctzsson . 
Andris Bry st, Esbyorn Jsecobsson Andris Pawalsson * 
Josse Kafle . oc ^bbe i Sseusedal . byggiandes innsen 



* Detta namn är efteråt tillskrifvet i kanten. 



41 

Eluesborgs IsesBii, . oc nisedhsen waar nadhigh herra 

konung Erik maBdh rikesins raadh oc men . innaen 

Swerike . swa er oiier eno wordhen, oc swa j mellom 

them 8Bnt . innsen hwario laghsaghu her om at dömse 

for theii sama skuld . nw . epter thy tholffmanna 

nsempd thennse maal skselica wt ranzsakadho . syex 

vppa riddarscaps weghnse . swasom waro . her GötstaflF 

Magnusson oc Karl Baat riddara Staffan Götstafsson 

Thorsten Symonsson . Niclis Dyekn ok Lyndorm Jönis- 

son swena . oc syex bönder vppa almoghans weghnse . 

som waro . Asmund Germundzsson . Hacon . Benet . 

Magnus Jonsson . Thore i By . oc Aslak i Frölunda . 

ok epter thera bsezstae sampwit . oc sannind thera wit- 

iie . msedh fuUan eedhstaff her vppa gawo .. at thsennse 

fornempdse . ey konunxsens breff . eller bewiisning vppa 

frelse hafdho . oc thera godz . ey af ålder hafdhe frelst 

warith . tha hafuom wi . ther sefter laghlica dömpt alla 

thennse fom[8Bmpn]d8B msen msedh allas thera godz 

oc gardha . vnder kronona . oc vnder skat at bliifua . 

epter thy thera forseldrse . före them til foren . warith 

tafwa . wtan . swa msedh sksel . at the wars nadhigs 

herra . konung Erikx naadh . eller ware nadhighe frw 

drotning Margarete . her om framdelis sunderlica ny wta 

tonna . eller her epter msedh thera mynne frelse haf- 

ua . Hulkin doom . wi . Bryniwlff . domprowast innsen 

Scara oc Hacon serkedyekn ther sama stadh . epter 

thy wi her ouer satom, oc wi fomempde GötstaflF 

Magnusson oc Karl Baat riddara . StaflFan Götstafsson 

Thorsten Symonsson Niclis Dyekn, oc Lyndorm Jönis- 

son swena . vppa konungsens riddarscaps weghnse . 

medh thessse fornempdse konunx domar . oc laghman . 

som dömpt hafua . sampthykkyom . stadhgom . oc ful- 



42 

komplica stadhfestom medh wilia qc fulbordh allas 
wara obrutlikan stadhugan oc fastan at bliwa epter 
thy dömpt »r . om alla thennse forscrifna stykke . oc 
i alla hända mata . som til foren scrifuat staar oc la- 
tom allars wara incigle witherlica hsengiae for thennse 
doom . scriwat i Lödhosom vppa raefstse thing . vppa 
aar oc dagh som til foren ser saght. 

Original på pergament i K. Danska Geh. Archivet. Af 10 sigiUer år blott 
N:o 6, Herre "Karl Bafs", bibehållet. 



20. 

Räfstetingsdom om de gärdar inom Vartofta härad, hvilka från 
• kyrkan och fralset skola fitergå nnder skatt; dat. Skara d. 18 
Jan. 1397. 

Wi HeynsB Snakenborgh . Riddare konungx dom . 
hawande oc Eric Erlendson . Riddare oc. lagman i 
Westergötland kennomps at vppa then tidh wi refstar 
thing hioldom i Skara . vppa wars nadhugx herra . 
konungx Eriks wegna, nerwarande . hedherlikom . man- 
nom . herra . Thorsten medh gudz nadh biscop i Skara . 
herra Bryniolf domproest oc herra Haquon . aBrkediekn 
i then sama . stadh ther vppa . sama . dom . sato . 
a biscopsdömit oc kirkionna wegna . vm the serinde 
kirkiona . arörande waro . arom efter gudz byrd . 
M^ccc''xc'^vij vppa then thoresdaghin som nest war 
septer tiughunda . dagh jwla . tha- war före oss kert . 
at . thenna . jordha . gotz oc gardha . som her septer 
nempnas oc bescriwat sta . hwart thera vm sik widher 
nampn wara . frän kronone gängen vnder frelse . i War- 
thofta herit i Skara . biscopsdöme liggiande swa . som . 
först . i sunnarsta fferdungin i Sandema sokn hafde 



43 

Knut Lafrinson eet götz i Arisrydh Bengt Andrisson 
een gaard i Olafsthorp Sandema kirkla een gärd i 
Wimbla . twa . gardhse i Sibbathorp . domkirkian een 
gärd i Liungem oc Clauus Dowit een . gärd i Grims- 
thorp . Item i Ylestadha . sokn Warnema kloster een 
gärd i Ylestadha . Pedher Diekn een gärd ther sama 
stadh . Ylestadha . kirkia een gärd som Elewe i Ba- 
thene tildömdes . Item i Kelwene sokn . Sixten Mår- 
tensson twa delensB af en gärd . oc een half gärd . 
ther sama stadh . Item i Asaka . sokn . Knut Lafrin- 
son . een gärd i Asaka oc een gärd i Biscopsthorp 
Item i Thiuma sokn . kirkian een gärd . Knut Lafrin- 
son. een gärd ther sama stadh . Item i midlasta fier- 
dung i Sköristhorp sokn . Lafrins Kröker een gärd 
kirkian een gärd, Asle kirkia een gärd, Bengt Andris- 
son ena tompt ther sama stadh Item i Gerema sokn . 
Lafrins Kröker een gärd, kirkian een gärd, fierde de- 
len aff een gärd ther sama . stad som Olaf Blak 
agher . Item i Hanxdal . sokn Hwalstadha . kirkia een 
gärd Hanxdal kirkia een gärd . Item Hwalstadha sokn . 
kirkian een gärd i Otersthorp . oc thridungen aff een 
gärd i Bek Sumtagh . kirkia thridhingen aff een gärd . 
Item i Sumtagh sokn hustru Ragnilder som Ragwald 
Suensons hustru war een gärd i Flatas . oc Nissa Ing- 
warson ward tildömder een half gärd i Flatse aff Thiu- 
ma kirkio, kirkian fierdadelen aff een gärd Item i 
Baltagha . sokn . Sixten Mårtensson een gärd i Ma- 
dhinghse . kirkian een gärd i Näsen . oc een gärd i 
Lidha . Item i Widhlunga oc Darrathorp sokn, Widh- 
Innga kirkia een gärd . Tubbe Eriksson een gärd i 
Haghaenge Item Tubbe Eriksson een gärd ther sama 
stadh, Widhlunga kirkia een gärd ther sama stadh . 



44 

Item Widhlunga kirkia een annan gärd ther sama 
stadh . Tubbe Erikson een gärd i Biergh oc een gärd i 
S8Bflath[orp?], Darrathorp kirkia een gärd i Suensthorp . 
oc een gärd i Darrathorp . Pether Niclisson een gärd 
ther sama stadh . Tubbe Erikson een gärd i Vlfs- 
thorp . Darrathorp kirkia een gärd i Pawelsthorp . 
Item i Hargh sokn Bengt Lafrinsson een gärd i Hargh . 
Item i Alefuseghsfierdung i Slöta sokn . Bengt San- 
tason een gärd Sixten Mårtensson een gärd i Salaby 
oc een gärd ther sama stadh, Helghe Sixtenson een 
gärd ther sama . stadh, oc een gärd ther sama stadh 
som til hörer . Arwidh Gunnarson . Item i Suntabyoc 
Sunderal sokn . Sixten Mårtenson een gärd i Ketik- 
thorp litla, Jeppe Jenisson fierdungen i Pilagarden . 
herra Magnus Sture . een gärd ther sama stadh . Item 
i Luthra sokn . herra . Algot Magnusson een gärd ther 
sama stadh . Jeppe Jenisson een gärd ther sama stadh . 
Item i Agnastadha . sokn . herra Skanung thre gardha 
i Sniösbek, Jon Smet . een gärd ther sama . stadh 
oc een gärd i Gunnilsthorp . Item i Lowena sokn . 
Eric Lafrinsson een gärd ther sama stadh . Sante 
Botuidason een gärd ther sama stadh . Arwidh Kram 
een . half gärd ther sama stadh . Item i Karlaby 
sokn Folke i Mulathorp een gärd ther sama stadh, 
Wastena kloster een gärd ther sama stadh oc een 
gärd ther sama . stadh som Nissa Skötta tilhörer . 
Sixten Mårtenson een gärd i Salaby östra . Item i nor- 
dhasta fierdung i Mulathorp sokn Folke i Mula- 
thorp een gärd ther sama . stadh . oc een gärd aff 
sama . Folka ther sama stadh . herra Pedher Hat een 
gärd i Asla .Item i A sia sokn . fire gardha . som hu- 
stru Elin agher, herra Pethar Hat een gärd i Lenom, 



45 

herra Knut Odson een gärd . i Swartathorp . Asla kir- 
kia een gardh i Hamundö . Eric Lafrinsson tw gotz i 
samw sokn . hustru Ragnilder een gärd i Hamundö . 
Item i Tidhethort [o: Tidhethorp] oc Flittathorp sokn 
hustru Ragnilder een gärd i Flittethorp, Tidhethorp 
kirkia een gärd, een . gärd som Pedher Bengtzson til- 
hörer . Item Peder Bengzson een gärd i Tidhthorp . 
Eric Lafrinson een gärd ther sama stadh . Item i 
Dwersthorp sokn Pedhar Niclesson een gärd ther sar- 
ma stadh . Item sami Pedhar een gärd ther sama 
stadh . Item i Dimma oc Oterwadh sokn, Oterwadh 
kirkia een gärd, oc i Olawathorp een gärd som Biörn 
Diekn agher, oc Oterwadh kirkia een gärd ther . sama . 
stadh . Item i Hwarf sokn Gudhema kloster een gärd 
ther sama stadh . Item i Aklunga sokn kirkian een 
gärd ther sama stadh . Item sama kirkia een gärd 
ther sama stadh, Dymma kirkia een gärd i Elefs- 
thorp . Item i Höm sokn . Lena . kirkia een gärd i 
Höm . Item i Frörydh sokn kirkian een gärd ther 
sama stadh, Item sama . kirkia een gärd ther sama 
stadh . Item i Foghelaas sokn . eet gotz i Askalitla 
som Arwidh Gunnarson agher oc medhan war nadhuge 
herra konung Eric medh Rikesins radh oc msen i 
Swerike swa ser ower ena worden oc swa i mellan 
them sent . i hware laghsagu her vm at döma för then 
sama . skuld . nw efter thet tolf manna nempd then- 
na mall skelika wt ransakadhe sex vppa ridderskaps 
wegna swa som Waro . herra . Götzstaf Magnusson . oc 
Karl . Baat Riddara . Staffan Götzstafson . Thorsten 
Symonson Niclas Diekn oc Lindorm Jenisson swena . 
oc medh them sex bönder vppa almoghans wegna som 
waro Ragnar i Wimbla Harald Skinnare Swen Ar- 



46 

witzson Swen Jerwitzson . Haquon Smidh . oc Ragnar 
i Hwarf . oc ey kunno rettare finna oc sannare spöna 
Ytan at all thenna forscrifna gotz fulkomlika kronona 
skattgotz waro för sen the komo i thessa fornempda 
manna werio . oc thenne samw . tolf msen som i nempd 
sato . efter thera betzsta samwit oc sannind . thera 
witne medh fuUom edzstaff her vppa gawo . at swa 
war sannind ther efter hafuom wi laghlika dömpt alla 
thenna forscrifna gotz gardha . jorder oc hws . hwart 
thera serdelis vm sigh wider nampn . medh allom 
lunnastom . oc tillaghom oc medh allom rset oc ret- 
heet . engo vndan takno frän alla thessa fornempda . 
som them her til yndan krononna skat hefdhat oc 
hollet hawa oc bondom oc bonda arwom til i gen . 
som them . atto . för sen . thesse ther wald ower finge 
them til sewerdelika segho oc vnder krononna skat at 
bliwa som the til foronna warit hawa, hwilken dom . 
wi aUe for[nemp]de Thorsten biscop i Skara . Bryniolf 
domproest oc Haquon serkediekn ther sama stad . vppa 
biscopsdömit oc kirkiona wegna, Götzstafh . Magnus- 
son oc Karl Baat Riddara . Staffan Götzstafson Thor- 
sten Symonson Niclas Diekn oc Lindorm . Jenisson 
swena vppa konungxsins riddarskaps wegna . medh 
thenna for:da konungx domar oc laghman . som wi 
medh them dömpt hawa . samthykkiom stadhgom oc 
stadfestom . fulkomlika medh wilia oc fulbordh aldra 
wara . obrotlichan stadhughan oc fastan . bliwa . vm 
all . thenna . forscrifna stykke i alle hända måtto som 
til forenna . scriwat . står, oc latom allés wara incigle 
witerlika hengia före thenna dom . Scriwat i Skara 
vppa refsta thing vppa aar oc dagh som til foren «r 
sagt. 



47 

Original pä pergament, med 9 bibehållna sigiller, i K. Danska Geh. Arcbi- 
vet. N:o I, Snakenborgs; N:o 2, Erik Erlandssons (Sparre); N:o 3, Biskop Thor- 
stens eller Kapitlets; N:o 4, Domprosten Brynolfs: N:o 5, S' Haqvini f A rehipsbri 
med 3 hjertan eller sjöblad pä sned i skölden; N:o 6, Oustaf Magnossons (sned 
bjelke); N:o 9, S' Thorstani Simonis (9 snedrutor i skölden); N:o 10, S. Nico- 
lai * Gvtormi {3 liljor); N:o 11 . . . * . lones (Sparre öfver ett sjöblad, Fors- 
stena-slagtens vapen). 



21. 

Räfstetingsdom om de gårdar inom Frökinds, Wadsbo, Kinne (med 
KiuneQerdings) och Walle härad, som skola ifrån kyrkan och 
frälset återgå under skatten: dat. Skara d. 10 Febr. 1397. 

Wi Heyna Snakenborgh riddere konungx dom 
hafuande . ok . Eric Erlandzsson riddere . oc laghman 
i W^estergylland . kennes at wppa then tidh . wi ref- 
stathing . hioldom . i Skarse . wppa wor nadighs herra . 
konung . Erics wegnse . neruarende hederlicom 'man- 
nom . herra . Thorsten . aff . gudz nadh . Biskop i Ska- 
ra . Brynolff domprouest oc Hakon Erkediekn i then- 
samme stedh . ther wppa samma dom sata . a . biscops- 
dömit oc kirkene weghnse . om the serende kirken . arö- 
rende wore . wppa refstathingen . ther nw holden wore . 
i SkarsB . efter tyuwende dach . jula nw nest war . tha 
war . for oss kert at thenne jordha gotz . oc garthsB . 
som her efter nefnes oc bescrefnae sta . huart . thera 
om sich widh nafn . wore frän krunen gongen . vnder 
frelse, . J . Frökindzhserith . i Warakumbla sokn . 
suosom först . her . Sten Beyntsson . tw gotz . item . 
Helghe Sigxstensson eet gotz . item i Birghestighe 
sokn . Steen . Karlsson . eet gotz i Egethorp . item i 
Grolandesokn . Oleff Niclesson . eet gotz . item her . 
Algut Magnusson . eet . gotz i Sconeem . item Aruidh 
Kram . eet gotz i Waraskeluse . item afF Wazstbo 



48 

h^rith . aff Biergs fierthung . i Eegsokn . Hanis[?] 
Ericsson eet hälft gotz i Bodastenom . item afiF Bö- 
ghene sokn . abboten i Werneem . eet gotz i Kade- 
thorp . item aff . Biergs sokn . kirken i Bergh . een 
tompt i Esberuethorp . item aff Haslsesokn . Tyge . 
Eskilsson . een thretung . aff een garth i Enosom item 
Tyke Eskilsson . eet gotz i Falabergh . item aff Frös- 
berghe sokn . Frösbergs kirke . een tompt . som heder . 
Hafstenstorp . item ThrsBstena kirke . een tompt . som 
heder . Gerdhisbodha . item kirken i Baek een garth 1ig- 
gende i Bsek item aff . Gestrike i Wby sokn . Lasse 
Leegson . eet gotz . item aff . Amnehseritz sokn . Swe- 
nung Haralsson . eet gotz i Thorallathorp . item Sue- 
nung Haralsson eet gotz i Hulsestadhom . item Sue- 
nung Haralsson . een fierthung aff eet gotz . som heder 
Wlfsrydh . item Suenung Haralsson . eet hälft gotz i 
Nwnnestadhom . item Suenung Haralsson een garth 
Mortestadhom . item kirken i Amnehserith . eet gotz 
i Walgerthethorp . item aff Frös fierthung. aff Horns 
sokn . kirken i Horn . eet hälft gotz i Moreem item 
aff Byndebergs sokn . kirken i Bindebergh . een thre- 
tung aff eet gotz liggende i Bindebergh . item aff 
Flytzstade sokn her . Steén Beyntsson . thre garthe i 
Oghse . item aff . Alstade fierthung i Bellefors 
sokn . Lasse Leegsson . eet gotz i Myklsethorp . item 
aff Hiaellestade sokn . Hisellestade kirke . two delense 
aff een tompt som heder Kristernse thorp . item Hielle- 
stade kirkse • eet gotz . oc een tompt i Smithioby • 
item Hiellestade kirkae . oc Wadz . kirkia . eet gotz . 
item aff . Götelunde sokn . Sigxsten Mortenssons arfua 
eet gotz i Lunde . item aff ThrsBstenesokn . kirken i 
ThraestensB . een tompt . som heder Hedhen . item 



49 

Biskopen . aff Skarse een tompt i Sekkestadhe . som 
heder Sekkingethorp . item her . Gunnars arfuse i ThrcB- 
stensB een threthung aflF eet gotz som heder Hvms- 
torp . item aff Fsegrasokn . Fseyrakirke . een tompt . 
som heder Guthne jordh . item aff Wserengsokn . Lasse 
i Maethildalse eet . gotz , item kirken i Thraestenae . 
eet gotz liggende i Waereng, item aff Kindehserith 
aff Litzsiösokn . biscop Baena koor i domkirken i Skarse 
eet gotz . item her Magnus Loesson . een [o: eet] gotz , 
som heder Lunden . item Thorsten Byörsson . een tompt 
i Eeg item aff Skelueems sokn . domkirken . eet gotz 
i Trselghse . item Husaby kirke eet gotz liggende i 
Skelueem item aff Broby sokn . Staffen Göstafsson . 
eet hälft gotz . item Jöns Eskilsson . eet gotz . som 
heder Korsathorp . item aff Hagnelösaö sokn . Tyke 
Eskilsson . een tompt . item aff HerensBSokn klostrit 
i Werneem . tw gotz . som heder Albogarth . item 
husfrw Beynte i Scoftaby . eet gotz i Storabast item 
aff Scoftaby . kirken i Scoftaby . een tompt i Bast- 
lunde item aff Hoby . husfrw . BeyntsB i Scoftaby . 
eet gotz . item Ingemar . Syuitsson . een tompt . item 
aff Kleue sokn . Thorsten Symonsson . eet hälft gotz . 
item aff Siil . Ingemar Siwidsson . eet götz som heder 
Korsagarthen item aff Msethelwplande . kirken . eet 
gotz i Msethilwpland . item Ingemar Syuitsson eet 
gotz . item aff Götene . Jöns Eskilsson eet gotz i We- 
streby . item aff Redhiswelle . Thorsten Symonsson . 
een tompt aff Ostrevplande . Andris . Ericsson . eet 
gotz i OthenkuUse . item aff Boleem . Thorsten Sy- 
monsson . eet gotz . item aff Lvngnaas her . Amund . 
Hat . een atsendadeel . aff . eet gotz item aff . Fors- 

Bidr. t. Skandin. Hist. II. ^ 



50 

heem . her . Karl Bat . eet gotz . item her . Karl Bal 
eet gotz Jorrethorp . item kirken . i Forsheem . een 
half tompt i Stötethorp . item . Thorsten SymoDSSon . 
eet gotz . i Forsheem, item aff Kelby . Lasse Leeg- 
son . eet gotz i Kelbythorp . Item aff Wallehseritli. 
aff Steneems sokn . Jon Smset . thre tompte . i Os- 
tompte . item aff Wigns sokn . domkirken i Skara. 
eet gotz . item abboten i Wamem eet gotz . item Hinzse 
Stöne eet gotz i Traneem . item aff Buleem sokn. 
kirken i Buleem . eet gotz . item kirken i Bulem eet 
gotz . thet som Siwartb Jonsson war til dömpt . item 
aff Fuxeme domkirkian i JScarsB . thre agrse item Jon 
Brodersson . hälft . annet gotz . item Psether Enerök . 
een tompt item aff Heggem . Eric Niclesson . eet gotz . 
item . abboten i Wernem . eet gotz i Heggem . Al . 
thenna . fomempdflB hsBrith oc gotz i Scara biscops- 
döme liggende . oc msethen . wor nadigh herra . ko- 
nung Eric . medh Rikesens radh oc men i Suerike 
suo ser ouer ena wordhen . oc suo i mellom thom ent 
i huorghe laxsaghe her om at dömsB . for thensamme 
scyld . efter thy . tolff mannse nefnd . thenne maal 
scellica wt ranzsagethe . sex wppa ridderscaps wegnsB . 
suosom wore . her . Göstaff Magnusson och her Karl . 
Baat riddere . Staffen Göstafsson . Thorsten Symons- 
son . Nicles Diekn oc Lyndorm Jönsson suense . oc 
medh thom . sex . bönder . wppa almughens . wegn» . 
aff huart . thettse for[nemp]de hsBrith . suosom först 
aff Frykindzhaerith . Andirs i Wintathorp Ingel . i 
Byrghestigh . Suen i Sandeem . Laurens . Thoresson i 
Brismense . Suen Gunnasson i Brismends . oc Bowaster 
i Sanathorp , item aff Wazbo . Anund i Kekestadhom 
Laurens . Arfuidzsson aff Hinsbergh . Algut i Rösaas . 



51 

Laurens Anundsson i Bindebergh Jon Symonsson i 
Moreem . oc Biörn i Thorpom . i Hiellestade sokn . 
item aff KindehsBrith . Gunnar i Forseem . Laurens 
Göstafs magh i Kelby , Jordan i Hagnalöso . Thorkil 
i Boleem . Arne i Lithsiö . oc Magnus Smith i Fors- 
heem . item afF Walle herith . Anbiörn . Jonsson . i 
Boleem . Clsemet Scomakere . By örn . Skegge i Bolem . 
Brynolff i Okalundom Jon Rodh i Amundethorp oc 
Åndirs Guthmundzsson i Traneem . ok ey kunne rsB- 
tere finnsB oc sannare spörgbe . vten at al thena for- 
scrpfnse] gotz . fulkommelica . krunona scattagotz wore . 
för en tbe komme i thenna forscr[ifnse] månne wer- 
glise . oc tbesse samme for[nemp]de sex Riddere . oc 
suensB . oc sex bönder . aff huart . for[nemp]de hserith . 
som . i nefnd satae . oc her före scrifne sta . efter thera 
bestå samwit oc sannind . thera . witne medh fullen 
edzstaff her wppa gawe . at suo war sannind . ther ef- 
ter hauom wi laghlica dömpt . alle thenna forscr[ifna] 
gartha oc goths oc jordher . oc hws . oc serdelis huart . 
thera om sigh widh . nafn . medh allom . tillaghom . 
oc medh allom rset oc rsetheet . engo vnden takno . 
frän alle thisse for[nemp]de som thom . her . til vn- 
den . krunona scat haedhet oc holdit hafusB . oc bon- 
dom . oc bondä . arfuom . til igeen . som . thom . för 
atae . en thisse her wald ouer finge . thom til euerde- 
ligh . aegha . oc vnder krunona . scat at bliue . som . 
the til foren wsGrit hause . för en the frän scat ginge . 
Huilkin dom . wi alle for[nemp]de Thorsten medh gudz 
nadh . biscop i Scara . Brynolff . domprouest . oc Ha- 
kon . Erkedeken . ther samma stadh . wppa biscops- 
dömit oc kirkensB wegnse . GöstafF Magnusson . oc Karl 
Bat . riddere . Staffen Göstafsson . Thorsten Simonsson . 



52 

Nicles Diekn oc Lyndorm Jönsson suenae . wppa ko- 
nungxens ridderscaps wegna . medh thennae . for[neinp]de 
konungx domere . oc laghman . som wi medh tliom . 
dömpt . hausB . samthykkiom . stadhughom . oc fulkom- 
lica stadhfestom medh wilgha oc f ulbordh . aldra worse . 
vbrötlican . stadughan . oc fastan bliuse . om al . thenna . 
for[nemp]de stykke . at i alle hände matse . som . t3 
foren screuit står . oc ladom allas wora incigle witer- 
lica hengis for thenna dom . Datum Scaris . Anno do- 
mini Millesimo . CCC . nonagesimo septimo • die beate 
Scolastice virginis. 

Original pä pergament i K. Danska Geli. Archivet. Sigill: N:o 3, biskop 

Thorstens (skölden tudelad, i ena faltet en lilja); N:o 4, Brynolfit; Nk> 8, S. St«- 

fani Göstavi (i skölden 9 rutor) ; N:o 9, omskriften otydlig, skölden lika med före- 
gående. 



22. 

Räfstetingsdom om verkställandet af Nyköpings beslut i nom de- 
len af Vestergötland; dat. Skara d. 1:^ Febr. 1397. 

Wi Heyna Snakenborgh riddere konungx dom 
hafuende oc Eric Erlandzsson riddere oc laghman i 
Westergylland kvngörom allom mannom . thet wi ref- 
stathing i Scara holdit hafuom wppa wors nadighs 
herra konung Erics weghna medh . thom . aff Watz- 
bo . Kakind . Wartoftahserith . Guthems hserith . Frö- 
kindzhssrith , Wilscahserith . Aashserith Widhunde hse- 
rith . Laske hserith . Gaesene . Aasehserith, Qualne . 
Wistehserith AlshsBrith . Sconungxhaerith . Kindehae- 
rith . Wallehaerith, nseruserende hsederligh fadher . Her 
Thorstan . Biscop i Scara . oc hederlica men her Bry- 
nolff domprouest oc her Hakon Erkediekn thersammc 



53 

stedh . ther wppa samma dom . sato . wppa biscops- 
dömens oc kirklonse weghnse Arom cpter gudz byrdh 
Millesimo . CCC . nonagesimo . septimo . then maan- 
dach som nest ser epter sanctae Scolasticse dach . som 
nw war . epter thet war nadigh herra konung Eric . 
med Rikesens radh . oc men i Suerike . suo war ouer 
ena wordhin oc suo mellom thom sent ouer alt Suerike 
i huorglio laghsaghu . i suo danse modse at aldas . oc 
om al malempne . oc serinde . ther i thry aar . oc tlirse- 
tighe til orseto skede woro . rset . om at dömes oc syn- 
derlica widh nampn om al thennse serinde . oc stykke . 
som . her . epter bescreuit sta . suosom ser först . om alla 
tte scatta bönder ther sit gotz innen thenne thenna [!] 
forscrifn» tidh . mist . eller wpladit hafuse entigh med 
wilgha . eller med ouer wald . at the med thera . huar 
thera . sit gotz innen thetta oc nestha pascha igeen 
fara sculse • oscad . oc ohindrath aff huor man item 
om the hws som sta wppa . the tompte . oc gotz . 
ther bondom til dömd wordhse . at thom . engin scal 
aff föra . eller minzsca . i nokra mada . vtan bonda- 
nom vplates huart epter thy thet bygt ser Item om 
the men ther innen . thenna? forsagtha tidh med scatta 
gotz vlaghlica til frelsse serse wordne , at the alle vn- 
der krunone oc vnder scat igeen bliue sculse . vten 
the her , epter med war nadughs herra . konung Erics 
nadh . oc minnse frelsse nyda kunnse . item om nokor 
scatta bonde willa fara wt . aff eet Isen . oc i annet 
ten . wppa sit gotz . at bo . tha scal han til foren be- 
sediae thet gotz . ther han aff fara wil oc engin stadli . 
för . at flötise eller farse . item om the gotz . ther fo- 
ghetsB . eller embitzmen . före saköra aff scattabondom 
innen thenna forsagthe tidh vnder sith eller sinse fongit 



54 

hafuae . at bönderna thom . igeen fonga , oc krunan suo 
mänga pseninga aff bondanom . som sakfallit til siglier . 
tlier gotzit före wt gik item om konung Albrictz breff . 
at hwo som thom hauer . oc thom i Suerike nytende 
wara wil . at han thet hafue med war nadighs herrs 
konung Eric oc med wore nadighe frw drotning Mar- 
gretse . nadh . oc minne . eller thom . her epter huar- 
ghen nydse, Oc aff thy at tolff mannse nempd . thennse 
maal oc ssrinde ouer thenna forscrifnse len oc hseridh 
skellica . oc granlica wt ranzsagethe, Sex vppa ridder- 
scaps wegna . suosom wore . herra GöstaflF Magnusson 
oc Karl Baat riddere Staffen Göstaffsson Thorsten Sy- 
monsson Nicles Diekn oc Lyndorm Jensson suenae oc 
med thom . sex men wppa almughens wegna . suosom 
woro . PöBther i Sajuarom i Sconungxhserith Biörn Fant 
i Wonga i samma hserith Jon Erlandzsson i Sonedorp 
i Kindehserith . Alguter i Wseterlösom i samma hserith 
Laurens . Arfendzsson [!] i Watzbo . ok Thore i Eghby 
i sammse hserith oc epter thera bestå samwid oc san- 
nind . thera witnse med fullan edzstaff her wppa gafuo . 
at suo danse malempne . oc aerinde innen thenna for- 
scrifnse Isen oc hserith . amot konungen oc almogha- 
nom . vskellica holdne waro tha hafuom wi her om 
laghlica dömpt suo at om al thenna forscrifna ma- 
lempne . oc serinde oc stykke . scal i thissae fomempda 
Isen . oc hserith göres fulfölises . endes . oc stadhelica 
hålles i alla hända mata som til foren screuit står, 
Huilkin dom wi alle fornempde Brynolff domprouest 
i Scara oc Hakon Erkediekn ther samma stadh wppa 
biscopsdömens . oc kirkiona wegnse oc wi Göstaff Mag- 
nussons oc Karl Baat riddere Staffen GöstaffssoD' 
Thorsten Symonsson . Nicles Diekn oc Lindorm Jonsson 



55 

suensB wppa konungxens ridderscaps wegnse med thenna 
fomempda konungxdomere oc laghman som dömpt 
haua . samthykkiom stadbgom oc fulkomlica . stadh- 
festom medh wilgha oc fulbordh allars wora vbröde- 
lican stadhugan oc fastan at bliuse i alla hända mata 
som til foren screuit står . oc allars wora incigle ladom 
witerlica hengis for thenne samma dom . Screuit i Scara 
wppa refstathing ¥q)pa aar oc dagh . som til foren scre- 
uit staar 

Original pä pergament i K. Danska Geh. Arkivet, med sigillen N:o 1, a. 6* 
7, 8 och 10 mer eller mindre bibehållna. 



23. 

Albrekt Russe, höfvidsmau för de Preussiska städernas besättning 
i Stockholm, berättar for sina principaler, hnruledes herr Otto 
von Peccatel, Sven Stare och andra skeppsfaöfvidsmän från 
Gotland inkommit till Stockholm med 42 skepp och 1200 
beväpnade, sannolikt i afsigt att öfverrumpla staden, samt 
begär med anledning deraf proviant och förstärkning; dat. d. 
3 Juli 1397. 

Mynen fruntlichen grus &c. Wisset lieben Herren 
vnd vrunde das do quemen gesegelt von Gotlande in 
de scheren xlij schiff cleyn vnd gros an sente Petri 
vnd Pauli abende hobitlute vs den schiflfen her Otte 
von Peccatel Swen Stör Crabbe Egkart Kale, Kawle 
vnd änder hebitlute dy ich itzunt nicht gescriven kan 
Des santen se enen brif an dy Hobitlute vnde ouch 
der stat eynen vnd lesen de hobitlute bitten das sy 
den rat vorrichten solden das sy in senden xx leste 
beris vnd x^ (10,000) bröt Do santen dy hobitlute noch 
dem rete vnd worden des mit dem råte eyns das man 
i« mit gliche nicht tun mochte, do screbe wir in eyn 



56 

antworde Dor nach sante sy irre dynere czu vns vnd 
begerten geleydes, sy wolden geme mit vns tzu wor- 
den kornen Des geleite wor sy selb xx uff eynen holm 
der leit veste in der stat, do quomen wir czu samende 
do woren sy erst vns begerende das wir sy durch le- 
sen Des wore wir mit dem råte eyns das wir des int 
gliche nicht tun mocbten do weren se begerende yom 
råte, das sy in solden gebin xx leste beris vnd x" 
bröt, do vorantworde dy rat das sy is int gliche nicht 
mochten tun Das dritte begereten sy das man sy lese 
kofen in der stat wes sy droften do wart geantwortet 
das man is so gewenich mochte int gliche tun alze 
das andere, mit deme scheyde wir vns, wc sy hen ko- 
men sin adir was sy begynnen do mag ich euch uff 
desse czijt nicht von scriuen In den schiffen hatten sy 
xij*' [o: 1200] man gewapent, vört wisse das wir jem- 
merlich vorroten woren, were wir nicht gewamet vnd 
wirs nicht so egentlich gewar weren worden so were 
das slös vnd das volk hen komen vnd sticken noch 
in dem selbin vorretnisse God beware vns vört Ouch 
wisset das eyn bederman czu mir quam vnd sprach 
das ich das slös wol vorwarte is were mir gros not 
Do sägte ich czu im lieber vrunt wistu icht arges da5 
los mich vorsten Do sprach her mochts mir is nicht 
sägen vnd knete des neder vnd legete czwene vingere 
uff eynen czigelsteyn vnd sprach czigelsteyn ich sage 
dirs alzo mir God helfe vnd dy heyligen Der Stocholm 
ist vorroten, vnd stant uff vnd hub sine hende kegen 
den hymmel vnd sprach also . mus mir God helfen an 
mynen letzsten ende das is war das ich hir geswoerd 
habe, nicht mer wolde her mir sägen . Hirvnune bitte 
ich euch Hbir herren das ir das bedenket vnd czu 



57 

hertzen nemet das das slös . bas géspiset werde wen 
is noch géspiset ist mit mele maltze vnd saltze vnd 
woget desse sache nicht czii geringe vnd das is kortz 
gesche, wen ich mich gros bezorge das is obele seen 
wil czwischen den Sweden vnd Mekelinborgern, vört 
bidde ich das eyne itzliche ire lute here sendet al 
kortzligen vnd nur bequeme lute sendet wen ich leider 
nicht vyl volkes habe uff dy ich mir vorlasen mag, wen 
is deme sloze ny groser not getan hat das is [o: ich] gut 
volk hette alz uff desin tag . Ich hette uch gerne mere 
gescrebin, ich en tar nicht, ab dy breue genomen wor- 
den . so were is nicht gut vnd gedenket an mich . Hy 
mete beuele ich uch Göte . Scriptum feria iij post Pro- 
cessi et Martiriani. 

Albrecht Rusze. 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbuch N:o II, s. 2G5. 



U. 

Albrekt Husse till de Preussiska Hansestäderna, med begäran om 
proviant, penningar ocli sitt entledigande; dat. Stockholm d. 
9 Jan. 1398. 

Wisset liebin herren vnd frunde das ich hy gelt 
gelegen habe von her Tydeman Huxers dener alz vyl 
alz Ixx mark vnd iiij mark Prusch, iij mark Swedisch 
vor eyne mark Prusch, vnd das gelt sal man beczalen 
her Tydeman Huxer xiiij dage noch dem alz der bryff 
gewiset wirt vnd bitte uch fruntlich das das gelt czu 
willen beczalt werde Item wisset das de koninginne 
das gelt noch nicht gar beczalt hot vnd wir sint noch 



58 

czu achtur xc° (1500) mark von der summe . Wir ha- 
ben ufte itzunt boten vnd briue gesant ys hot vm 
nicht geholfen, were nur das gelt worden so dorfte ich 
keyn gelt finiren . Nu mus ich gelt finiren vnd mus 
tun wj ich mag ynd bitte ich liben herren das ir das 
slös bas bedenket mit vitalie . Ich schrebe ys uch gerne 
Yserlich ys mag nicht gesyn, ouch wisset ir wol liebin 
herren das ich vyl bethe briue habe gesant an iuwer 
erbarkeit das ich geloset solde werden vnd das ist 
nicht geschen Nu ist mir gescreuen wy das ich ge- 
loset sal werden uff ostim negest czu komende Ich 
besorge mich das das nicht gesin mag sunder ich bitte 
noch euwer erbarkeit, das ich yo by somer tage ge- 
loset werde Ich beuele uch Göte &c Gegeben an mit- 
woche noch epyphanie domini xcviij** 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbucli N:o II, 8. 267 (med rabrik: SeqQitar 
litera Alberti Russen ciuitatibus Prusie missa). 



25. 

DrottniDg Margareta till Johan Thiergarten, Gross-SchafTer i Danzig, 
om träffad förlikning med Knut Bosson och Sven Sture och 
hennes önskan om uppskof till YSrfrudagen om hösten (den 8 
Sept) af den till pingsten utsatta sammankomsten med Hanse- 
stndemas ombud, skrifvti troligen pS höbten 1398. 

Margareta dei gracia Waldemari Danorum 
regis filia 

Vruntlike gnid to voren Wy danke jw leue her 
schaffer vor vele gudes vnde dun jw witlik dat wy van 
Godes gnaden Abo in Osterlande in vnse were hebben 
God hebbe loff^ Item vmme de andere holten slote in 



59 

Osterlande dar heft her Knut vns wissen yorsettet dat 
he se vpantworde sal in vnse were iij weken na pa- 
schen negest komende By der suluen tyd heft ok 
Swen Stur gewisset vp to antworde dat slöt dat he 
noch heft in dem Nordenboden in vnse were . Doch 
alse gy suluen wol prouen könen so is de werlt be- 
hende in menghen stucken vnde oft etlike proueden 
dat wy denne nicht alss na weren by der tyd we wet 
oft de jene wat änders to rade wurden . Nu wete gy 
wol dat dar een dach vorramet is vp pinghsten to 
holden vnde wy vruchten dat de tyd to kort wert dat 
1^7 nicht beyde hir sin bet dat de slote vp geant- 
wordet sint, vnde ok beyden kornen to pinghsten to 
dem dage . Hirumme zeghe wy gerne dat gy dat to 
weten kregen van den ghenen de de eren to dem dage 
senden scholen vnde schreuen vns varlosen wedder eren 
willen vnde juwen truwen rad wat jw vnde en darume 
niitte dunket wezen dat wy id vp dessen jeghen also 
länge vorhelden dat wy id mochten wat reyner maken 
in dessen zee eer wy van hir toghen . Duchte jw vnde 
en also vorscreuen steit dat man den dach van pingh- 
sten vorlengede vp vnser leuen vrouwen dach in dem 
herueste so wolde wy van staden wen vns een ant- 
worde hir aff van jw wedder queme scriuen to den 
van Lubek to den van Prusen vnde to den van Sunde 
en witlik to dunde worumme vns dyt nutte wezen 
duchte alse hir vorscreuen steit . Dunkt ok jw vnde 
en nicht also nutte alsz vorscreuen steit so wille wy 
ok nicht dar van scriuen wente God wol wet wat wy 
jw hir ane to scriuen dat du wy in dem besten wente 
wy gerne zeghen dat i(J vp enen guden ende kornen 
mochte alse wy hopen oft God wil dat dat ok wol 



60 

scheen mach, vnde lätet dyt nemande vorstan ane den 
ghenen de gy wol weten de dar to nutte sin vnde dat 
id hemelik bliue, wente wy hebbe id nemande to ge- 
screuen dar im lande ane jw, ane enen brefF hebbe wy 
gescreuen to eneme van Lubek vnde to enem van Sunde 
dat se ok dit sulue dar vorstan läten in ereme sade, 
vnde scriuen vns to wat en darume nutte dunkt we- 
zen alss wy ok geme zeghen dat gy deden vnd dat 
vns varloss een antworde wedder kornen moclite bei- 
den van dessen vnde anderen stucken alss wy lest jw 
vnde ok meer luden to schreuen. Datum &c. 

Adress: 

Magne sagacitatis et reuerencie viro domino Jo- 
hanni Dergarden magno procuratori in Danczik. 

Samtidig afskrifb i Danzigs Stadtbach N:o II, s. 286, der brefvet är infördt 

näst efter ett bref till Liibeck, dat. Marienborg am dinstcdage in den osterhei- 

ligen tage (d. 1 April) 139!^, hvari det omtalas och bvartill en afiskrift bäraf 
varit fogad. 



26. 

Arkebiskop Jakob i Land till (Johan Thiergarten?) Grosschaffer pa 
Marienbarg, med förklaring angående ett skepp som ärke- 
biskopen, efler flera personers intyg att det var hans eget, 
låtit anhålla, samt förord for Paul Degn, embetsmannen på Born- 
holm, hvilken i ärkebiskopens ärendcr reser till Preussen; skrif- 
vet i Cimbritshamn utan uppgifvet årtal (mellan J393 — 1398). 

Jacobus dei gracia archiepiscopus 
Lundensis Swecie primas &c. 

Vnsen vruntliken groet vnde wes wi gudes vor- 
moghen iuw vnde den iuwen to voren Weten schole 
leue her scheflfer . dat wi iuwen breflF . vnde sodder des 



61 

meysters breff den he vns sende nades, wol hebben 
Yomomen . alse vme dat schip dat Johan Hogher voerde 
dat wi em dat wedder gheuen scolden Des scole gi 
weten dat yn deme herueste do wi quemen to Somers- 
hauen . do quemen twe schiplude to vns de vppe vn- 
sem schepe myt deme schipheren de dat voerde twe 
reysen geseghelt hadden eyne to Gotlande vnde eyne 
to deme Sunde vnde sworen dat yn den hilgben dat 
dat vnse rechte eghene schip were vnde de weren yn 
deme schepe vnde beseghen dat beide vp vnde nedden 
buten vnde binnen noch er wi dat antasten wolden . 
vnde dar lete wi vns noch nycht ane noghen wat se 
vns segheden, men wi leten den meysterman vnde den 
tymmerman dar to hälen de vnse schip buwede . De 
besach dat schip ok beide buten vnde binnen vnde 
swor vns dat ok yn den hilghen dat he dat schip 
gebuwet hadde vnde yd vnse schip were . An so da^- 
ner mate worde wi dar an gebrocht dat wi dat schip 
leten an tasten . Jodoch yn welker mate dat sy . so 
wille wi geme dorch des meisters leue vnde dorch 
iuwen willen deme vorscreuenen Johanne dat schip 
wedder gheuen . vnde na rade vnde bede vnses leuen 
Pawel . Deghens . ammetmans to Borendeholm so hebbe 
wi yd em alrede weddergheuen . vnde weret ok so gued 
en schip also wi gehad hebben edder krighen moghen 
wi wolden yd em dorch des meysters vnde iuwen wil- 
len vnde dorch des gude[n] willen dat gi vns bewiset 
hebben vnde den vnsen wen se to iuw komen bewisen . 
vnde noch hopende syn van iuw . gherne wedderghe- 
uen . Wor vmme bidde wi iuwe vruntschop dat gi des 
vor neyn argh vntvanghen, dat wi dat schip gehin- 
deret hadden . Hadde wi dat gewust dat yd vnse nycht 



62 

gewesen hadde wi wolden yd node hebben gebindert 
läten . vnde willen a I tyd gheme doen wes iuw leff ys, 
Ok hebbe wi dat allén vnsen ammetluden beuolen dat 
86 besunderen den iuwen borgheren vnde kopluden 
scolen vordernysse bewisen vnde by rechte beholdea . 
Vortmer bidde wi iuw dat efft vnse ammetlude van 
Borendeholm yn iuwen lande wes bedrofften to ko- 
pende dat gi en dar to behulpen wesen vnde gunstieb 
dat se dat van deme lande vngehindert nu vnde wen 
se des bedoruen moghen voren . Vortmer vmme den 
scbaden den iuwe borghere scolden genomen hebben 
vnder vnsem lande Borenholm alse gi segghen vte Ar- 
nold Duker schepe dar were läng aff to scryvende . 
men wy sende nw vnse ammetman Pawel Deghen 
van Borenholm de iuw wol berichten scal van vnser 
weghene wo yd dar vmme gescapen ys vnde bidden 
iuwe vruntscop . dat gi em louen wes he iuw dar ane 
berichtet van vnser weghene . vnde ys van nenen qua- 
den willen to komen van vnser weghen dat wi vns än- 
ders dar nycht ane bewiset hebben also he iuw wol 
scal berichten . Bedet an vns to allén tiden . Scriptum 
Symershauen nostro sub secreto. 

Utanskrift: 

Vnsem sunderen vrunde heren Grozscheflfer tzo 
Maryenburgh an Prutzen scal desse 

Original på papper i K. Geheim-Archivet i Königsberg, 



63 

Rafstetingsdom om reduction af Esbjörn Bjekns gödd i Jönlkers 
härad; dat. Strängnäs d. 12 Jiini 1399. 

Thet wari allom mannom witerlikit som thetta 
breff höra aeller se thet jak Sten Beinctsson riddare 
mins herra konungx Erikx domhafuande i thetta sin 
DC j^ringisl Niclisson riddare ok laghman i Sudber- 
manna lande kennomps openbara medh thesso waro 
opno brefue at tha wi rsepstathing hioUom i Strenge- 
nses medh almoghanom aff Jwnakers hundare Arom 
epter gudz byrdh M'*ccc^xc^ vppa nionda areno a 
sancti Eschils dagh vppa wars herra konungens wegna 
nserwarandom flerom Rikesins radgifwarom epter thy 
war herra konungen war frw drotningen oc mena ri- 
ket stadghat hafua vm the godz oc jordher vndan kro- 
nonne sera gångna kserdhe for oss serliken man herra 
Yuar Niclesson riddare vppa et öris land jordh i Eke- 
by oc tu thorp ther vnder liggia oc vppa hälft faempta 
örtugh land jordh i Sudhra Benedhe ok åtta thorp 
ther . vnder . liggia at thesse godz waro krono godz oc 
Esbiörn Diekn hafdhe them i frselse oc kronan hafdhe 
ther engte före, huilkit wi Isetom til nempdenna ran- 
sakan oc septer thy nempden for oss witnadhe at 
thesse godz waro gamwl krono godz aff ominnes hsefdh 
oc engen a möte nempdene wsedhia wilde dömdom wi 
thenne forscripno godzen igen vnder kronona frän for:da 
Esbiörn Diekn oc forbiudhom hwariom man thesse 
godz oc jordher medh thera tillaghom ytermer hindra 
aeller quselia mot thessom warom dom widher xl marek 
konungx ensak ok siex mark för lagmanz dom . Findz 
ok nokot thet Esbiörn Diekn hafuer her före gifiiet 
antigia pseningia seller jordh som frselsis jordh war thet 



64 

dömom wi honom i gen . Thesse waro nempden Rag- 
nar i Hakastom Birge i Akerbothorp Halsten i Ekeby 
Niclis i Suderby Gregers i Skiplinge Niclis Danske . 
Karl i Giristom Peter i Bseristom Thorsten i Toinp- 
tom Ingeuald i Walastom Peter i Iglom oc Jaecoper 
i Thitzstadhom Datum Anno die et loco prenominatis 
nostris sub sigillis presentibus appensis 

Original på pergament med vidhängande sigiller i K. Danska Geh. Arkivet. 



28. 

Rafstetingsdom rörande några fastigheter i Walkabo härad, hvilka 
etuot fogden Esbjörn Djekns yrkande att de voro häradsjord, 
förklaras for afl. ridd. Staffan Ulfssons arfvegods och urgam- 
malt friilse, dat. Söderköping d. 2 Ang. 1399. 

Wij Sten Benctzson riddare konungxdoom haf- 
vande i thetta sin och Petter Thomason ynder lagh- 
man i Ostirgötland å ärliks mans herre Yuar Niels- 
sons riddare wågna kennomps open barlika medh thesso 
wåro opno bref» att then tijdh wij repsteting hiollom 
i Suderköpunge, medh allmoganom af Walkabo hä- 
radh, vpå wåra nådhuga fruo drottningh Margreto wäg- 
nar åhr och dagh som thetta bref är gifwit vpå när- 
warandom flerom Rijkesins Rådhgifwarom, Epter tliy 
wår herre konung Erich war frua drottningen och me- 
negha Riket stadgat hafdo vm the skatta iordh och 
krono ingield kommen waro i frelse, kärde för [oss] 
skäliken man Esbiörn Diekn, foghat innan Ostergöth- 
lande af wåra förb:do fruo drottning Margareto wegne, 
thet thenne gods och torp hår äpter nempnas och 
skrifwin stande, innan Gambia Kijls sokn liggiande 



65 

wåro häredz jordh, i förbe:de häradheno och olaghlika 
häfdat från häredheno, swa som är Winäs Gebba- 
bodha, Ludda, Geddenäs, Kycklinstorp, Smidztorp och 
Faghredaal, och herre Staffan Vlfssons arfwa hafdo 
them i frelse . Tå witnadhe för oss nämpden och swor 
att the förskrefne godz wåro aldrigh häredziordh eller 
konungz tridinger, vthan hafwa warit sielfägha och för- 
n:de herre Staffans föräldra hafwa them i frelse haf- 
uat af vhrminnes häfdh . och engen wilde möte nämp- 
dene wädia: dömdom wij the forsmo godz medh thera 
tillaghom til sielfegho och till frelse ewinnelika att 
blifwa, och förbiudhom wij hwariom man them i nokre 
måto å möte thessom wårom dom hindra äller qwelia 
widher 40 mark till konungx eensaak och 6 mark för 
laghmans doom . Nämpden Ragwalder Skalle, häredz- 
höfdingen Olaff [i] Hwitasäter, Hemingh Knutsson, Arf- 
we i Gismunstadhom, Ragwalder i Krankstadhum, Karl 
i Tompte Sigmunder i Glytinge Magnus Holmwidsson, 
Haralder i Drättinge Heming Klubba, Pedher i Thorn- 
by och Jowan Nagle . Scriptum loco supra dicto . 
Anno Domini M^^CCC^XC*" nono in crastino beati Pe- 
tri ad vincula. 

Afskrift frän förra hälften af 17:de seklet uti en af Landsh. Lars Sparre 
föranstaltad copiebok. Sign. J. 7, i det forna Anticivlteta-Arkivet, du förvarad i 

Riks-Arkivet. 



29. 

Rafdtetingsdom angående Gullbergs härads allmännings-jord, som 
Wreta kloster innehade; dat. Söderköping d. 5 Ang. 1399. 

Vi Sten Beinctsson riddare war herra konungh 
Erikx dom hawande i thetta sin oc Psetar Thomasson 

Bidr. t. Skandin. Hist. II. ^ 



66 

for laghniandzdom sitiande i Ostrogotlande a serlix 
mandz Iierra Yuars Niclissons veghna kennoiups msedh 
thesso naerwarando varo opno brefuc at then tid m 
refsta thing hioldom i Sudherköpunge msBdh almogha- 
nom af Gulbergx hserat af vara nadhogha frw drotning 
Margarete veghna arom epter gudz byrdh M®ccc**xc* 
vppa nionda areno tisdagben nest epter sancti Petri 
ad uincula dagh nsBrwarandom flerom rikesins radh- 
giwarom epter thet var herra konungen oc var frw 
drotningen oc menogha riket stadghat hafdho vm the 
skattaiordb ok krono ingield vndan konungenom ok 
krononne komin varo i frelse kerdhe for os skseliken 
man Esbyorn Diekn foghote i Ostrogotlande vppa en 
thridhiongs attong jordh i Brytiathorpe i Wreta clo- 
sters sokn ligiande at thet var hséradzsins almenninge 
oc olaghlika hefdhat frän hseradheno vnder Wreta clo- 
stor i frelse tha vitnadhe for os nempden oc swor at 
the fyrscripna godz var hsBradzsins almenningcr rsette- 
lika oc Wreta clostor «egher awerken oc sengen vilde 
mot nempdinne vsedhia dömpdom vi thet forscripna 
godz i gen fornempda hseradheno til hseradz almen- 
ningh altidh at blifwa oc for[n8Bmp]da Wreta clostre 
thera awerke at behalda oc göra ther rset af hsera- 
dheno oc forbiudhom hwariom man septer thenna dagh 
clostret hser innan ytermer hindra eller^ qwselia mot 
thessom varom dom the stund the vilia göra haera- 
dheno ther rset af epter thy moghelikt oc gamwl sidh- 
usenia ser vidher xl mark til konungx ensak oc siex 
mark for laghmandz dom thesse sato i nempdinne Karl 
Dagxsson Biörn Pick Karl i Maspar löso Gyurdher i 
Sighwaldzstadhum Joon i Kututhorp Haquon i Fly- 
stadhum Magnus i Thorpe Olaf i Bro Joon Kellosson 



67 

Bothwidher i Slsetto Ragwalder i Hakarydh ok Birghe 
i Arstadhum Scriptum anno die et loco prenotatis no- 
stris sub sigillis. 

Origraal p& pergament i Riks-Arkivet. Sigillen bortfallna. Några ntblekta 
itafvelscr i slutet äro äterstälda genom jemforelsc med ett annat dombref för sam- 
na ting, dat. d. 11 Äng., hvari äfreii samma nämnd förekommer. 



30. 

Rafetetingadom angående konungstredingen i Lösings] härad ^ dat. 
Söderköping d. 12 Ang. 1399. 

Vi Sten Bseinctsson riddare mins herra konung- 
sens domhafwande i thetta sin, oc Pether Thommas- 

f» 

son vnderlaghman i Östergötland vppa herra Iwar Ni- 

clissons wsBgna riddara . kaennomps medh thesso waro 

opno brefue at tha wi rsefstathing hyoldom i Suder- 

cöpung medh almoghanum aff Lösninga herat a ware 

frw drotningone wsBghna arom septer gudz byrdh 

m°ccc^xc° vppa nionda areno annan daghin naest septer 

sancti laurintza dagh nserwarandom wserthughom oc 

andelikom faedhrom . herra Henriche medh gudz nadh 

»rchebiscope i Vpsalum . herra Knut i Lyncöpunge 

herra Thordhe i Strsenginaes . oc herra Niclise i Wsö- 

sterars medh samma nadh biscopa . herra Stene Boswne 

herra Aruidhe Baeinctsson oc herra Karle Magnusson 

nddara . rikesins radh epter thy war herra konungin . 

war frwa drotningen oc mena rikit i Swerike stadghat 

Wtho vm the skatta jordher oc krononne ingiaeld som 

tommen waro i frselse, kserthe före oss skseliken man 

Esbyorn Dyaekn foghat i Östergötland at thsesse krono 

godz som hsör septer screfuin standa . waro gangin fra 



68 

konungenum oc kronone oc theiii ther engin r^t aff 
giorthis . suasom cer först . vppa Swintwnom twa gardha 
som heta BcBrgh, Kopparathorp en gardh, Kulla en 
gardh, Siluastath[orp] en gardh, MsBghnisthorp en gardh, 
Smidzthorp en gardh . Höghss«eter en gardh, Rydzla 
en gardh, oc ena qwsern som heter Swintwna qwaBrn 
SBpter thy nsempden for oss witnadhe som ser först 
Baeinet Lang Sighurdh j Grönahögh . Thörghils i Sö- 
dhe, Guder (?) i -^ndistadhom . Jon i Tangastadhom, Jon 
i Nafuastadhom . Olauer i Brvnnaby Jönis [i] Idhing- 
stadhom . Hemming i Marby . Sigge i Biserby Byorn 
i Haghaby, Swen i Gulborgh at thet gamalt krono 
godz ser, dömpdom wi thet medh allom thses tillaghora 
fra herra Aruidh Bseinctzson oc Henric Dwma . oc kro- 
nonne til sewserdhelika segho alt tidh at blifua, septer 
thy at for:de herra Aruidh sella Henric Dwme ey breff 
sella bewisning vppa the godz in haftho . oc ey wllde 
wsedhia möte nsempdene . oc forbiudhom wi them 
fondom oc allom androm the forscripna konungs thri- 
thiunga medh allom thera tillaghom i nokra mato hin- 
dra sella qwselia septer thsenna dagh a möte thsessona 
warom dom wedher sina xl march til konungx en- 
sak, oc sex march före laghmanz dom Scriptum anno 
die et loco quibus supra nostris sub sigillis dorso im- 
pressis 

Original p& papper i K. Danska Geh. Arkivet, med märken efter tvenne vax- 
sigiHer S baksidan. 



69 

31. 

RäfstetiDgsdom angäeude en mängd hemman uti Habo och Fiskebäcks sock- 
nar (af Wartofta härad) som läggas åter under skatt; dat. Jönköping d. 4 Sept. 
J399. 

Vy Sten Bseinctzson riddare minz herra konungx 

dom hafuande i thsetta sin, oc Pether Thommasson 

fl 

vnder laghman i Östergötland vppa herra Iwar Niclis- 

sons wseghna riddara . ksennomps medh thsesso waro 

opno brefue at tha wi rsefstathing hyoldom j Jwno- 

cöpung medh almoghanom aflF Haghaboda ok Fiskebsek 

soknom * a ware frw drotningene wseghna Arom septer 

gndz byrdh m°ccc!*xc'* vppa nionda areno thorsdaghin 

nsest septer sancti Egidii dagh abbatis nserwarandom 

flerom rikesens radhgifiiarom septer thy war herra 

konungen . war frw drotningen oc mena rikit stadghat 

haftho, vm the skatta jordher vndan krononne konipna 

waro j frselsse . kserthe for oss skseliken man Esbyorn 

dysekn foghat i Östergötland at thsesse iordh som hser 

septer screfuin ständer vndan skat war gangin . oc ko- 

öungenom sella krononne engin rset aff giorthis, tha 

septer thy nsempden for oss witnadhe . som ser först 

Byorn i Starbsek Swsenunger i Wlwarsth[orp]. Jon Basse, 

Lauris i Ebbathorp . Thörgils i Krakorydh . Asgutter 

i Dykser . Olauer i Gyrwlt . Jon i Syoathorp . Mattis 

i Tiwdhath[orp] . Jon Brodhersson i Jserpwlt . Pedher 

i Flyttorydh . Haquon i Höxbsek, oc engin wilde mot 

nsempdene wsedhia . dömpdom wi thsessa samma jordh 

som hser septer screfuin ständer vnder skat oc thses- 

som til som hser wedher nampn septer screpne konun- 

genom oc krononne rset aff hsenne göra suasom först 

Andris i Appalaskipt i (o^l) gardh i Fughelhester item 

* Dessa fyra ord äro öfverskrifna i st. f. "Tweetaherat" som är ölVerstruket. 



70 

Mattis i Fughilhester ii gardha ibidem item Kathria 
i Floby vppa Falone i fierthungx gardh i Dsersengia 
item samma Kathria i gardh i Munkabo aff Lauiis 
Krok, item Sighrid x\rnolfah[usfrw] * sella hsenna son 
som bo i Halland i gardh i Appallawlt aff J8erinsth[orpa] 
kirkio item Asmunder -^rlegho vppa Kindabergh oc 
Haquon Estridhasons arfua i gardh i Asarydh item An- 
dris Smidh i Ekerydh oc Byorn i Kirkiorydh i gardh 
i Asorydh item Ingimar Jonsson i Lero i gardh i 
Swinwlt item Byorn i Starbsek i gardh i Haerwlt aff 
Haghabodha kirkio item Lauris Jserundijsson i Gökx- 
holm i gardh i Sydhra Hallabodhom aff Haghabodha 
kirkio item Sigge i Badhino vppa Falone ii gardha i 
Sudhra Hallabodhom nadha frselssis item Thorstens 
arfuom i Brvnne i gardh i Norra Hallabodhom aff 
Haghabodha kirkio jtem Karl Smidh i Jwnocöpung i 
gardh i samma by item Cristin Magnusa Stekaris hus- 
frw i Junocöpung i gardh i samma by item Jönis 
Thörnisson i Jwnocöping ii gardha i Gylwlt oc ser hae- 
radz iordh item Jserunder Thordasson i Wisingxö i 
gardh i Guldscogh item Lauris Jserimdasson oc hans 
skiptis[lag] i gardh i Qwigwlt item Nisse Barker i Go- 
rem oc hans magher i gardh i Anduidhath[orp] jtem 
Lasse Twnasson thrithiungen aff enom gardh i Brsen- 
ninge aff Haghabodha kirkia item Jon Asgutzson oc 
hans skiptislag i gardh i Brsenninge aff Haghabodha 
kirkio item Nisse Swenssons husfrw Cristin oc Lauris 
hsenna brodher j (i) gardh i Brsenninge item Sigge i 
Badhino twedelana i enom gardh i Brseninge item 
Jönis Thörnisson thrithiungen i enom gordh i samma 
by item Ingiborgh i Syoathorp . Lauris Jonsson oc 

De båda sista bokstafverna äro tillskrifna och ordet 'dotter" öfverstruket. 



71 

thera skiptislag dömas göra rset aff et ödhebol i 
Hserwlt item Lasse Magnusson i Jwnocöpung i gardh 
i Fiskebaek item Andris Smidli i Risom i Moherat j (i) 
gardh i Asarydh item Ebbe Ranfridhasson thridhiun- 
gen i enom gardh i Fiskebsek item Elesur i Wirna- 
bergh i Foghilsasa sokn dj [A] gardh i Fiskebsek item 
Aruidh Kasy i Dalsherat dj [i] gardh i Fiskebsek item 
Jon Galt i Raslset thrithiungen i enom gardh i Fiske- 
bsek aff Bankarydh kirkio item Lasse a Nsesy a Wi- 
singxö ok hans skiptislag twsedelana i enom gardh i 
FiskebsBk item Swen Kili i Asakkom i gardh i Fiske- 
bsek item Asgutter i Dykser oc hans skiptislag i gardh 
i Fiskebsek aff Fiskebseks kirkio item Ingridha arfuom 
i jEbbathorp i gardh ibidem aff Haghabodha kirkio 
item Lauris ebbasen i Smwlom i gardh i Soolbsergha 
aff Bseinet Krum item thsenna thorp som hser septer 
screfuin standa . dömdos hseradheno til sewerdbelika 
segha suasom först Bsekkiagrsen i gardh fra Heyna 
Snakenborgh item i gardh i Ekerydh oc en gardh i 
Renburo aff Götar Haquonsson item i gardh i Gan- 
guabsek aff Götar Haquonsson item Ksellabsek i gardh 
item en gardh aff Götar Haquonsson item i Faghrawlt 
i gardh aff Aluastra closter item i Bielkabodha i gardh 
aff Aluastra closter item i Flytterydh ii gardha aff 
Lauris Krok jtem Gryplo ström dömdis halfuer he- 
radheno til som K nöpeka arfua hafua ena qwsern vppa 
item Tomabsek som ligger for v gardha oc ena qwsern 
ther vnder dömis til konungx thrithiung aff herra Knut 
Vdzson item Thorbyörn i Stukkarydh oc Jon i Risom 
} (i) gardh i Fughilhester, item . Laurens i Starbsek 
twsedelana i them gardhenom som Rsemminger sa t 
innan fra Haghabodha kirkio, oc huariom thsessom 



72 

forescrepnom dömes aff bönderna oc thera arfuom 
tholikt wedhergiaeld igen som the tlier före bondomen 
rsBttelika aff thera eghit wtgifuit hafua, oc forbiudhom 
yi buariom man tbsenna dom hindra sella quselia sep- 
ter tbsenna dagh wedber sina xl mark til konungs en- 
sak oc sex mark for laghmans dom, wi Knuter medh 
gudz nadb biscop i Lyncöpung Sten Bosson riddare 
ksennomps medh tbsesso samma breffue oss hafua nser 
warit oc ofuer sitit samtbykt oc stadhfsest tbsessa dö- 
ma som för screpne standa i tbsesso brefue Scriptum 
Anno die et loco quibus supra nostris sub sigillis dorso 
impressis. 

Original pä pergament i K. Danska Geh. Arkivet. Sig. N:o 1 bibeliället, 
med inskrift: S. Stenonis Bndci Militis omkring Bjelkevapnet. 
Samtidig anteckning: De haghaboddhie & fiskaebsekx soknom 



32. 

Räfstetingsdom rörande laxfisket nti Svedan i Wartofta härad i 
Yestergötland; dat. Jönköping d. 16 Sept. 139!). 

Jach Sten Boson riddare konungs dom hawande 
a mins berra konung Eriks wegna i thetta sin oc Pe- 
ther Thomasson vnder lagbman i Ostergötlande a aer- 
liks manz wegna herre Yuars Nielssons riddara kaen- 
nomps msedh thesso waro opno breff at then tidh wi 
rsefsta thing bioUom i Jwnaköpunge msedh almogha- 
nom aff Romblaborgs fögheti a wars berra konungens 
oc wara frw drotningena wegna or oc dagh som thetta 
breff ser gifuet vppa nserwarandom werdugbom fadhre 
berra Knwte biscop i Lynköpung berra Sten Beinctz- 
son riddare rikesins radgifuarom . oc berra Thorcbylde 



73 

Haraldson riddare . kserde for oss serliken man herre 
Sten Beinctsson riddare til Es biörn DieEn foghata a 
Romblaborgh thet han hafdhe honom aff takit msedh 
waelde oc vtan rset oc lagha döma aflfhsendt fierdha- 
delen aff läxa fiskerino i Swedh aa liggiande i Hagha- 
bodha sokn tha witnadho for oss oc sworo nempd^n 
oc äsyna msennene huilke ther a nenipde waro oc 
thset scudhat oc ranzakat hafdho at then same fierdha- 
delen i fornempdo läxa fiskerino hafuer warit aff ålder 
wt aff hedhendomen . herrana sielff segha oc herra 
Sten Beinctssons husfrw oc henna forseldra hafua thet 
i wserio hafwat (!) aff hedhnom höös swa at engen haf- 
uer annat hört msedh skselom bewisas oc war aldrigh 
konungx thridhiung . seller hseredz almsenningh vtan en 
fisker aff hwaria fira oc tyughu fiska som takas i läxa 
karino hafuer aff ålder lighat til konungs gardhen 
Etagh aff them fierdhungenom oc epter thy ther nemp- 
den for oss witnadhe oc swor oc engen wilde möte 
henne wsedhia tha tildömdom wi them for[nemp]da 
berre Sten Beinctsson oc hans barnom . them for- 
[nempjda fierdhungen i the fiskerino them ok thera 
arfuom til sewerdhelika segho vndan taknom them fi- 
skenom som til konungs gardhen Etagh ligger aff them 
liwariom fira oc tyughu fiskom som i laxakarino takas 
Oc forbiudhom hwariom man them her innan hindra 
seller qwselia septer thenna dagh a möte thessom wa- 
rom dom widher xl mark til konungs ensak oc siex 
mark for laghmanz dom Thesse sato i nempdene Hsegge 
a Swedh Joan i Jserpshult Lauris i Starbsek Sygmun- 
der i Starbsek Biörn Gunnarsson Lauris Pywker Lau- 
ris i Ebbathorp Lauris Kröker Pether Marthensson 
Olaff i Gyliohult Swenunger i Wlftiarsthorp oc Thyrgils 



74 

a Krakorydh. Datum et actum loco supradicto Anno 
domini M^^ccc^xc** nono fena tercia infra octavam na- 
tiuitatis beate virginis Marie nostris sub sigillis pre- 
sentibus impensis 

Original på pergament i Riks-Arkivet, med bibehåDna eham något otjdliga 
sigiUer. * 



33. 

Rä&tetingsdom angående de gods i Siende härad, som åter läggas 
under skatt; dat. Westerås d. 6 Oct. 1399. 

Wi Philippus Karlsson Riddare konungx dom 
hawande i thetta sin a mins herra konung Erix vsBghnse 
oc Karl Störkarsson lagmandz dom hafwande i West- 
mannalande a serlikx mandz wsegna herra Thordz Bonda 
riddare ksennomps msedh thsesso waro opno brewe at 
tha wi hioUom rsepstathing msedh Seunda ok Gorunda 
hundare oppa wars herra konungx Erix ok ware frw 
drotning Margarete wsBghna . arit SBpter gudz byrdh 
mcccxcix . manodaghin septer sancti MichisBls dagh . 
nserwarande erlikom ok andelikom herra ok fadher 
biscop Niclisse msedh gudz nadh biscop i Westerarose 
ok herra Karl Magnusson riddare rikesins radhgiwarom 
SBpter som tbr[nemp]de war herra konung ok war frw 
drotning Margareta ok menegha riket . stadhgat hafwa 
om the scatta jordher ok krononna ingeld ther kornen 
waro i frelse ok konungenom ok krononne sengen r»t- 
ter afF gyordhis, kserdhe forrda andelix fadhers biscop 
Niclissa foghote a krononna waeghna oppa thsenna scatta 
jordher her septer scripna standa . dömdom wi the jordh 
i geen wnder skat ok thsBSSom til her aepter nsempnass 



75 

at göra konungenom ok krononne rset aff them först 
XX öris landh jordh i Wesby i Håra sokn Peedher 
Psedhersson item Olafs arwom i Tangastom iiij örtug- 
land jordh i Wesby af herra Ragwald Philippusson 
item X örisland jordh i Darrastom Lawrens i Darrastom 
ok fsem ara skat ther msedh . item Niclissa Skroeddara 
arwom i Köpastom iiij örtuglandh i Tomptom aff Jönis 
Jonsson item til dömdis Ingeualdz arwom vj örisland 
iiij paeningom minna i Quistberghom aff Laurens i 
Darrastom . Item Karl Psedhersson i Brunnoby msedh 
alt sit gooz ok thriggia ara scat Item Laurens i Dar- 
rastom ok hans brodhers barnom xi örisland i Köpi- 
stom aff Fikka Snak Item Fikka Snak gooz alt vnder 
skat item x örtugland i Hosabynom i Håra fra kir- 
kionne wnder konunx nadh, item Bseincte i Berghom 
j (i) örisland i Skiphusom aff frw Katrine Item Ksewrs 
sokn, ^rwaste i Skemsta j (i) örisland . husfrw Ka- 
trine j örisland husfrw Margareta j örtug . Hemminge 
i Gry to ij örtugha . Nissa Karlsson j örtug Laurens i 
Gutastom iiij (3i) örtug, Pella i Nserdhalundom j (i) 
öre ok Ksetilmunde i Skemsta iij (2i) örtug alt testa- 
ment af Ksewerbo kirkio Item Ingeualde Scriware x 
örtugland i Tseby, i Enebolutenom j (i) marchland, I 
Ångaby half tionde örtugland ok half sywnde örtug- 
land i Grytom aff Hakon Jonsson . Item haffwer Kae- 
tillöghe iii) (3i) örtugland i EneboUitenom aff herra 
Raguald Philippusson Item Ingeualde Scriwara iij öres- 
land ok v . pseninxland i Salabo aff herra Niclis Bos- 
son Item Lassa i Klintom j öresland i Lustom aff 
Yrista kirkio testament Item Ingeualde Dysekn iij öris- 
land i Clauastom aff herra Sten Stensson Item Jönis 
Jonsson til skat msedh alt sit gooz vnder konunx nadh 



76 

Item Holmgere i ^dlaby iii} (3i) örtugland i VUaui 
Item Psedher i Märsta ij örtugland i Kununglom som 
Yrista kirkia hafdhe köpt Item Laurens i Wesby xi 
örtugland ok fsem psenninxland i Eneby item NicUssa 
Danska arwom iij örisland i Skystom afF Bo Jonssons 
arwom Item Joane i Liastom iiij (30 örtugland i Ha- 
ghaby aff Jönis Jonsson Item Laurens i Darrastom 
j öresland i Haghaby aff Nisse Swensson Item Niclisse 
i Mungom x örtugland aff Yrista kirkio Item NicHsse 
i Mungom ij örisland aff Yrista kirkio Item Psedher 
Bptillasons arwom halffsemta örisland jordh aff Yrista 
kirkio Item Jönis Holuisson j (O örisland aff Yrista 
kirkio Item husfrw Margreta Olafs Anassons dotter 
xiiij paeninxland i Clauastom aff Yrista kirkio testa- 
ment Item Sigga i Clauastom j örtugland aff Yrista 
kirkio testament . Item Margitte Folquins viij örtug- 
land i Östra Eneby aff Yrista kirkio . köpt . Item Jo- 
ane Helgha j örisland i Clauastom af Yrista kirkio 
testament . Item Margitte Folquins iiij örtugland i Wl- 
laui aff Yrista kirkio, köpt, Item Margitte i Klintom 
j örisland i VUaui aff Yrista kirkio testament, Item 
Folquins arwom j örisland i VUawi aff Yrista kirkio 
köpt . Item Furuby . item Ragna i Ingeberghom ij 
örisland tber samastadz aff domkirkionne item Niclisse 
Rseff xiiij örisland half örtug minna aff Fosse item 
Fikka Snax . brödhers barnom xi; (lli) örtugland i 
Naerdhalundom ok vij örtugland i Råby . Item Bad- 
lung Ingeuasta arwom aff Ridhse j örisland af Bad- 
lunx kirkio testament, item Matissa arwom aff Ridhö 
j örisland af kirkione testament Item Katerina arwom 
i Höxby j örtuglandh jordh aff Badlunx kirkio testa- 
ment Item Jönis Maxa arwom j örisland i Lundby 



77 

afF kirklone testament Item ij örisland i Laiigatigbele 
afF Hanese Dysekn item hustrw Margitta Willikins 
gooz alt til skat wnder konunx nadh Item Ho o Hol- 
uasta arwom i Fluxta v örisland i Fluxta af Philip- 
pus Olafsson item husfrw Helgho arwom j markland 
i Ostratranhambre aff Philippus Olafsson Item Ni- 
clissa arwom i Aluastom vij örisland i Aluastom aff 
herra Niclis Götstafson . Item Psedhre i Jsedhrom 
viij (7i) örtugland i Jsedrom aff Ho kirkio Item Ma- 
tisse i Msedhilby iij örisland iij pseninxland minna i 
Maedhilby aff lierra Magnus Throttasson Item Olafs 
Ingeualdzsons arwom iiij (30 örtugland i Fluxta aff 
Tillebergba kirkio Item . Jacops arwom i Msedhilby 
vij örisland i Msedhilby aff herra Magnus Throttasson 
item Haquons arwom i Granom iij örisland i Granom 
aff Helgha andz huse Item Ingewalde Scriuare viij 
örtugland i Granom aff Gereko Detmarsson item In- 
gemunda arwom i Thorpe vj örisland i Soorby aff 
herra Niclis Bosson, Tillebergha, husfrw Katerine 
i Bywgsta v örtugland ther samastadz aff Thillebergha 
kirkio . köpt . Item Niclisse Gunnarsson xvj örtugland 
i Ksetilberghom aff GuUeue Item Olafs arwom i Ny- 
bils X örtugland ther sama stadz Item Niclisse i Ny- 
bile v örisland i Nybile aff Jon Psedhersson item i 
Westramyklinge half fsempta örtugland rsettom seghan- 
dom i Skarparedho bro . Item ^ngilbrectz arwom j (i) 
markland i Vpsalom item Martine Kolsson vij öres- 
land i Sytringe aff Fikka Snak item husfrw Katrina 
arwom aff Dikkom j markland i KsBti[l]berghom aff 
herra Sixtene item Magnusa arwom i Ösby viij örtug- 
land i Osby aff Olafs Dysekns arwom item husfrw He- 
lena ok husfrw Margitta arwom i Osby ij örisland aff 



78 

Olafs DysBkns arwom Item Kyla, Olafue Fastasson 
ij örisland ok ij pseninxland i Gulualom aff Psella Mws 
Item Wallemare i Yghilstom iiij örtugland i Sselkekser 
aflF Fos husfrw item Willikins Naghils arwom iiij ör- 
tugland i Sselkekser aff Fos husfrw item Joane i Jons- 
bodhom j markland i ToUastom westanana aff Bo Jons- 
sons arwom item Stenbyörna arwom j (O markland 
östanana . aff Bo Jonssons arwom Item Hemminx ar- 
wom i Ludnastom ij öresland aff domkirkione item 
Lodwike Skinnare ij örisland i Tollastora aff domkir- 
kionne item Eruaste i ToUastom j (i) örisland i Grael- 
lastom aff Boos arwom item Olafs Karwa arwom ij 
örtugland i Grsellastom aff Kyla kirkio testament item 
Magnuse i Halastom halffsemte örtugland i ToUastom 
östan ana aff Kyla kirkio . köpt, item Nissa JsBntz[on] 
j öresland i ToUastom östan ana aff Kyla kirkio köpt 
item Raguals stort ordh arwom vij örtugland i Kiui- 
stom aff Fos husfrw item Spola Magx arwom viij ör- 
tugland i Kiuistom aff herra Psedhar i Norby item 
Huggalz arwom i Jomfrwbodhom iiij örtugland i Kiui- 
stom aff Kyla kirkio testament item Ingeualde Staf- 
fansson iij (2i) örtugh i Kiuistom aff Kyla kirkio köpt, 
item Niclisse i Kiuistom ij örtughland i Kiuistom aff 
Kyla kirkio testament, item Jons Viuastassons arwom 
j örisland i Ludnastom aff Kyla kirkio köpt item Jon 
in [!] Nortunom iiij örtugland i Ringwalom, mset, item 
Mikisel Niclisson iiij örtugland i Ringwalom Boos mset, 
item Ragualle i Fiolastom xiij örtugland i Wadhi aff 
Psedhre Bseinctzson item Niclissa Odbyornsson half 
tionde örtugland i Sydrabodhom aff herra Niclis Bos- 
son, item Olafs aruom i Gulualom half tionde örtug- 
land i Jomfrwbodhom, framledhis allom them som wi 



79 

hafuoni gooz seller aegholutir af dömt . them hafwom 
wi tildönat thera widher geld inan eet aar * swa mykit 
the kunno rsBttelica beuisa at ther war msedh rsetto 
före giwit Datum Arosie Anno & die quibus supra 
nostris sub sigillis dorso presenti coaffixis. 

Original på papper i K. Danska Geh. Arkivet. Märken efter två vaxsigiller 
u baksidan. 



Räfstetingsdom angående de gamla skattegods uti Tjurbo härad, 
som innehafvas af adeln och kyrkan men äter skola läggas 
under skatt; dat. Westerås d. 7 Oct. 1399. 

Vi Philippus Karlsson Riddare konunxdom ha- 
uande a mins herra konunx Erix wseghna ok Karl 
Störkarsson laghmandzdom hawande i Wesmannalande 
a serlix mandz wseghna herra Thordz Bonda riddara 
kaennomps msedh thsesso varo opno brewe at tha wi 
hyoUom rsepstathing medh almoghanom afF Thywrbo- 
hundare oppa wars herra konunx Erix ok ware frw 
drotning Margitta vseghna arom septer gudz byrdh opa 
sancte Birgitto dag nserwarande serlicom ok andelikom 
herra ok fadher biscop Niclis medh gudz nadhe biscope 
i Westerarose ok herra Karl Magnusson riddara Ri- 
kesens radgiwarom septer thy som for:da war herra 
konungen oc war frw drotning Margareta ok menegha 
riket stadgat hawa om the scatta jordher ok krononna 
ingeld ther komin waro i frselse ok konungenom ok 
krononne sengen rsetter aff gyordhis . kserdhe for:da 
andelix fadhers biscop Niclissa foghote a krononna 

• Orden t 'Inan eet aar" äro tillskrifna efteråt. 



fe'/'- ■ 



å 



^n 



•^.'•^-^ 



-::.^'^"- 









■j •• 







- ' A-^ 



iv^-.: - j.-«A»« .Ä-Jf .»»ijfii 






r*9,>^'::r-'.: 



.iHlln'iirrVtflé''i^r' 



,iB0l 



■ia;^'. i.,iich*J 






,r*-^ ■.'.■•* 



H. ,iäri<^yv^>yS; '^' 1^ 



>K- 'i^ 



— «?■; : 



■>'' 









'•^^>ifc«if4iM-ifkii 



^;-%^'i>^V. *■• '~-Tvi«^.-''« ''^'■*^;! 



:^V -V;4-^''^v5i' 



"^■^'■. 



'.vT,..-i;Sf^yi;^J^ 



^.^-^gj^: 



•-i-v:?i,. ;*v;<' 



•^»^. ""T^^Vi^*^^ 






'.d^AJf 






82 

j (i) markland i Bro aflF Nesbo arwom I Kombla, 
v örisland i Inglinge aflF domkirkione Item Rambyöraa 
arwom i Sparssetraby j örisland aflF Nesbo arwom i 
Inglinge item Andrisse i Kerrobakka vij örisland i 
Norrahuxta aflF Kombla kirkio item husfrw ^line i 
Bonsta vj örisland ok j örtugland i Bonsta aflF Laurens 
i Lydhinge item Baeinctz arwom i West .... örtug- 
land i Bonsta aflF kirkionne testament, item Katerine 
a Lööt i (i) markland i Sydhra Huxta aflF Nesbo ar- 
wom item Ingeuasta arwom i Huxta j (i) markland i 

Sudhra Huxta aflF domkirkionne testament . item 

arwom j öresland i Sudhra Huxta aflF kirkionne, testa- 
ment, item Raguasta arwom i Sudhra Huxta j örtug- 
land aflF kirkionne testament . item x örtugland i Su- 
dhra Huxta aflF kirkionne item Psedher Runbyomas- 

son jordh i Kerrobassa bodhom aflF . Psedhare 

BsBinctzson item Margitte Eskilsdotter i Huxta v örtug- 
land i Westraby aflF PsBdhar Baeinctzson item Anunda 
aruom i Brotabergh xiij örisland i Ostraby aflF Paedhar 
[Bseijnctzson item Jönis arwom i Westraby ij örtug- 
land i Erlendabodhom aflF kirkionne testament, item 
Jönis Holmbyörnassons arwom vij örtugland ok ij pse- 
ninxland i Erlendabodhom aflF Fos husfrw, Sala, 01a- 
u[e i] Aby iiij örtugland i Armundabodhom aflF kir- 
kionne testament, item Psella Baeinctzson iiij (3i) ör- 
tugland i Aby aflF herra Niclis Bosson item Michielle 
i Köpallom v örtugland i Köpallom aflF kirkionne köpt 
item Byörne i Skselby vij örtugland i Köpallom aff 
Booss arwom item Gudwaste i Widhabo j örisland i 
Skaelby ok iiij örtugland i sama by aflF Booss arwom 
-item Niclisse i Spangom vij örisland i Widhabo aff 
Fos husfrw item herra Haquons arwom i Kylom j öris- 



83 

land i Vesby af kirkionne ok j örtiigland Niclise in (!) 
Ekeby aff kirkionne köpt item Jönis i Wlfsbodhom 
j (4) markland i Vlfsbodhom af Nesbo . mset . item Wi- 
diza arwom i Nyssetra sokn v örtugland i Norkiuistom 
aff Hannes Naghil item Niclisse Psedherssons arwom 
i Sudhrakiwistom x örtugland ibidem aff Nesbo . maet . 
item Andrisse i Nywtwitdhabodhom x örtugland ther 
sama stad aff Nsesbo . mset . item Laurenza hustru i 
Fastolfsbodhom j örisland ok iij pseninxland i Braastom 
aff Nesbo . mset -. item Gudbmunde i Ostby j (i) öris- 
land i Fröstensbodhom aff Nissa Swensson item herra 
Psedhare i Norby xvj örtugland i Norra Ekaby aff 
Litens husfrw i Haldersö item Anunde i Bruddabo- 
dhom ij örisland i Fastolfsbodhom aff herra Niclis 
Bosson item alt Laurenza gooz i Wesby dömdis til skat 
item Jönis i Huglom viij örtugland i Sudhra Ekaby 
aff Laurens i Wesby. Nesbo mset, item Laurens i Eka- 
by iiij örtugland i Sudhra Ekaby aff Laurens i Wes- 
by . Nesbo mset . Myklitta sokn, Norgunna arwom 
j (i) markland i Östra Bendebek aff Hinza Skanung 
item Michiels arwom ij örtugland i Östra Bendebek . 
aff Nesbo, met, item Margitte i Fastolfsbodhom iij 
örtugland i Köpallom aff kirkionne testament, item 
Olafs husfrw i Wiuastabodhom viij örtugland i Bota- 
bodhom aff kirkionne testament item Thomasa arwa 
i Wiuastabodhom v] (5i) örtuglandh i Viuastabodhom 
aff Nesbo . mset . item Ingemunde i Foro viij (7\) ör- 
tugland i Norrakiil aff Nesbo item Bseinctz i Walla- 
ssetrom vj örisland i Östra Orlinge aff kirkionne item 
Ingeualdz arwom i Sunde vj (5i) örtugland een pse- 
ning minne i Sonabodhom item Cristine Hofmanzdot- 
ter iij örisland i Westan Kiil item husfrw Cristine [i] 



84 

Hillofsbodhom ij örisland i Ostrabodhom aff kirkioime 
item Botolfs arwom i Fornaby ij ortugland jordh i 
Wighislabodhom aff Litene i Haldarsö item Byörne 
i Fröstensbodhom iij (20 ortugland i Kile . aff Nes- 
bo . maet, item reettom arwom j örisland i Fornabj 
aff kirkionne testament, item Ueminge i Wadhi yiij 
(70 ortugland i Wadhi aff Nesbo, maet, item Paödher i 
Hawardzbodhom viij ortugland ok ij pseninxland köpt . 
ok xvj pseninx land i Hamarby testament aff kirkionne 
item Jönis i Ostrabodhom iiij (30 ortugland i Ostra- 
bodhom aff Nisse Swensson item Psedher i Litzla- 
bodhom viij . ortugland i Litzlabodhom aff Nisse 
Swensson item Psedher Thingbyörnasson ij örisland 
i Bsendabek aff Nsesbo arwom item Niclissa arwom 
i Fornaby ix ortugland i Fornaby aff Karls Inge- 
byömassons arwom . framledhis allom them som wi 
hawom gooz seller segholuti afdömt . them hafwom wi 
tildömt thera widher geld inan eet aar* swa mykit 
som the konno rsettelica bewisa at ther war medh 
rsetto före gifwit Datum Arosie Anno & die quibus 
supra nostris sub sigillis dorso presenti coaf&xis. 

Original på papper i Kongl Danslca Geh. Arkivet. Karl Styrkarssons sigill 
å baksidan. Vapnet en lilja. Efter det andra sigillet blott märke ä papperet 



35. 

Räfstetingsdom angScnde de gamla skattegods uti Norrbo härad, 
som innehafvas af adeln och kyrkoiTia; dat Vesterås d. 9 Oct. 
1399. 

Vi Phil[ippns] Karlss[on] konungxdom hafuande 
i thetta sin a mins herra konung Erikx wegna ok 

Orden: "inan eet aar" öfverskrifna. 



85 

Karl Styrkarsson lagmandz dom hafuande i Wesmanna 
lande a serlikx mandz wegna herra Thordz Bonda rid- 
dare kennomps medh thcsso ware vpno brefue at tha 
wi rsBfsta thing hioUom medh almoghanom aff Norbo 
h[undare] . vppa wars herra konung Erikx ok ware 
frw drötning Marg[arete] wegna arom septer gudz byrdh 
mcccxcix vppa sancti Dyonisii dagh nserwarande ser- 
likom ok andelikom fadher biskop Niclisse medh gudz 
nadh biskop i Westeraros aepter thy som for:de war 
herra konung war frw drötning ok menegha riket hafua 
stadgat om the skatta iordher ok krononna ingield ther 
komen waro i frselse ok konungenom ok krononne sen- 
gen rsetter aff giordes kserdhe före oss for:da andelikx 
fadher biskops Niclisse foghote a kronona vegna vppa 
thessa skatta iordher her septer nsempnas äter vnder 
skat i gen ok thessom til som ^ her septer nsempnas 
först Rum fa ra sokn . husfrw Ingegerd i Wawerstom 
iiij"*' ortug . i . Vafwerstom aff kirkionne Item Pseters 
arfuum i Gudastom vii örisland iordh af kirkione köpt, 
Item NicUsse i Aby j örisland i Vawerstom aff kir- 
kionne, köpt, Item Niclissa Germundzson arfuum j ör- 
tugland aff Haraker kirkio testament Item husfrw Ka- 
terine arfuum ij örisland ij paeninga minna aff dom- 
kirkione i Westra Arose Item Folka i Arstom v öris 
jordh i Kseplinge aff herra Sten Bosson Item Joane 
Isensman j (O markland i Kseplinge aff Bo arfuum 
Item Bseinkte i Sulinge iij örisland i Kseplinge aff 
herra Sten Boson Item Hemming i Vallom ij örisland 
i Kseplinge aff her Sten Boson Item rsettom seghan- 
dom v örisland i Kseplinge aff her Sten Boson Item 
husfrw Ragnildi i Thöstom j örisland i Thöstom aff 
Vadzstena closter Item Laurens Jonsson iiij örtugland 



86 

i Thöstom aff her Sten Boson Item Ingeuaste Kat 
v örisland i Akirby aff Pseter Bseinctzson Item An- 
drissa arfuum i Åkerby j örisland aff Rag[vald] Mag- 
nusson, Item Jönissa arfuum, i Nortunum vij örtug- 
land [?] i Nortunom aff Helghandzhuse Item Pseters 
arfuum i Gundastom j (i) markland i Vallom aff her 
Nicliss Boson Item PsBters arfuum i Gundastom . xiii 
örtugland i Råby . aff her Niclis Boson Item Ola i 
Helleby iiij'"' örtugland i Sudhra Jwluppa aff Rag[vald] 
Magnusson Item Lassa Swarta j örisland i Myraby 
aff her Niclis Boson Item Laurens i BsBinctsbodhum 
iiij**' örtugland i Anastom aff her Niclis Boson Item 
Ingeuasta arfuum i Taam vj örisland aff Bos arfuum 
Item Laurens i Taam ij örtugland i Taam aff kir- 
kione . köpt . Item i Myllungaby j (i) markland aff 
PsBter Bseinctzson Item Laurens Brodhersons arfuum 
j (i) örtugland i Milungaby . aff her Niclis Boson Item 
Niclissa arfuum i Kyslinge ii örtugland i Nybile aff 
kirkione testament, Item Folka Ragmundzson j 0) 
örisland i Nybile aff kirkione testament Item Bseinktz 
arfuum i Ingaberghom j örisland i Nybile aff kirkione 
testament Item Erike Skomakare j örisland i Brona- 
stom af kirkione testament, Item Laurens Brusse i 
Söstom X örisland aff Bos arfuum Item Olaue i Hel- 
lom j örisland i Listaberghom aff her Niclis Boson, 
Item Ola Maxa ij örisland i Bidhabo aff domkirkione, 
testament, Item Niclissa Ammosons arfuum j (t) mark- 
land i Thöstom aff her Sten Boson, Il i ans sokn Lau- 
renza arfuum i Tomby j örisland i Tomby aff her Lau- 
rens bergxman, Item Ingeualdz arfuum i Ekby j ör- 
tugland aff kirkione testament Item Pella Mws vij 
örtugland i Appallaby . ok j örtugland i Tomby . Item 



87 

BaBinkte i Appallaby iij örisland i Ekby aff Bos arf- 
uum Item Sigga arfiium i Sseby j qwsern ok j (i) öris- 
land i Dalby, Item Skeedrike sokn . Item Ylians arf- 
uum i Gogsta j örtugland i Bseppy aff kirkione testa- 
ment Item Pseter i Slaordhom j örtugland i Bseppy, 
testament, Item Pseters arfuum i Rodzberghe • ij ör- 
tugland . i Findzsta aff kirkione testament, Item Ola 
i Brotaberghom xiiij pseninxland i Litlaberghom aff 
kirkione testament, Item Laurens Brotassons arfuum 
xj örtugland i Findzsta aff Fos husfrw Item Skulp- 
tunum Marg[areta] i Ekeby j örtugland i Ekeby aff 
kirkione testament Item rsettom aeghandom i Sksed- 
bro v örisland aff kirkione badhe köp ok testament 
Item Erik Anundason V (4i) örtugland i Hseghravalde 
aff Bo Jonssons arfuum Item Erik Anundason vj (5i) 
örtugland aff Bo Jonssons arfuum Item Joane Mag- 
nusson i Skultunom iij örisland aff kirkione [köpt] 
Item Magnusse i Halastom xij (lli) örtugland i Thyg- 
bile aff kirkione köpt Item Jönis i Sksedhalom j öris- 
land i Thygbile aff kirkione köpt, Item Ilians arfuum 
i Bergli . v örtugland i Thygbille aff kirkione badhe 
köpt ok testament [Item Fo]lka i Myklinge ij örtug- 
land i Jwluppa aff Rag[uald] Magnusson Item Folka i 
Myklinge j örisland i Jwluppa aff Rag[uald] Magnus- 
son item Laurens i Padhastom V (4^) örtugland i Bole 
aff kirkione köpt, Item Ola i Padhastom j örisland i 
Pa[dastom?] aff kirkione köpt Item Jönis i Sksedha- 
lom j örisland aff kirkione testament Item -zErwaste 
i Berghom j örisland i Sksedhalom aff kirkione köpt 
ok testament, Item Ingemunda arfuum i Gogsta ij ör- 
tugland i Nakkaby aff domkirkione .... testament 
Item Joseps arfuum i (O örisland i Nakkaby aff Sy- 



88 

ucko Somblo Itcm Marg[arcta] i Norra Nakkaby j ör- 
tugland aff kirkione . testament, Item Kat[erme] i';Nak- 
koby X örisland aff Bo Jonssons arfuum Item x örtug- 
land i Skserfuastom af . • . . arfuum Har ak er sokn 
Ingeualle i ToUastom ij örtugland i Grsenom aff herra 
Niclis Boson mset, Item Pseter i Aby ij örtugland i 
Almundom aff her Niclis Boson, mset, Item rsettom 
SBghandom vi) (6i) örtugland i Norra Spangom åff kir- 
k[ionne kö]pt Item Fastridhi i Haslabsek ij örtugland 
i Vretom . aff kirkione .köpt iiij**' örtugland ok iiij p»- 
ningxland, testament, Item Karls arfuum i Helzio yj 
örisland i llselzio aff Bo Jonssons arfuum Item Joane 

i WrfiBuinge viij (7i) örtugland i aff Symon 

Körningx arfuum Item Hanis Swffirdslipara arfuum xj 
örtugland i Östra Wrseninge aff . • . Thorgilssans arf- 
uum Item Olaue i Brundzby V (4i) örisland i Östra 

Vrseninge aff Symon Körningx arfuum Item N 

i Salaby iiij (3i) örtugland aff Symon Körningx arf- 
uum Item Thorwidh i -^s ij örisland i Vifde aff her 
Sten Bosson . Item Jönissa skomakara arfuum iij (2i) 
örtugland i Wifde aff her Sten Bosson Item Gimnars 
a[rfuum i] Hasamyrom j örisland aff Karl Ingebyoms- 
sons arfuum Item Arwidha arfuum i Vidherbodhom j 
(O markland aff Her Sten Boson Item Tosta arfuum 
j örisland i Jwtzska bodhum aff her Niclis Boson 
Fernabo . Ola .... kus arfuum iij. örisland i Norra 
Hörinde aff Olafue Bildasson . Item Pseter Rödh v 
örisland a Berghe aff her Sten Boson Item Folka i 
Gundastom yj örisland i Hörinde aff her Niclis Bo- 
son, Item raettom aeghandom . . örtugland i Hökamoor 
aff Jönissa husfrw . Item Marg[arete] i Hökamor j mark- 
land i Maedhalby . Item Psella Mws ij öris ok ix pa^ 



89 

ningxland i Msedhalby . Item Jacobe i Itzlingaby iiij 
örttogland i Osby aff Fos [husfrw] Item Mårtens arfuum 
i Nyassetrom iij örisland i Hedhabo aff Hanusse Sudh 
Item Laurens Hardha xiij (120 örtugland i Islingaby 
afip Mattis Pawalsson Item Rag[ualds] arfuum i Uolm- 
stensbodhom . ij örisland ther sama stadz aff Hanis 
Sudh Item rsBttom seghandom i Södhra Hörinde vij 
(6J) örtugland aff Olaff Psetersson . Item Byome i 
Msedhalby . j örtugland aff her Nicls Boson Ingemars 
arfuum i Forstaby iiij (30 örtugland iordh aff kir- 
kione köpt Item Henriks arfuum i Kyle ij örtugland 
aff kirkione köpt Item Laurens Bondason i Vidhe j 
örisland i Bserghe aff kirkione köpt, item Jönisse j 
Maedhalby v örtugland aff kirkionne köpt ok testa- 
ment, Item Olaue i All . ix pseningxland i Alswarta . 
aff kirkione testament, Item Mattis i Clemzbodhom 
XXX pseningxland i Sudhra All, aff kirkione köpt Item 
Magnusse Bosson ij örisland i Byrstaby aff kirkione, 
testament, Item Gudmunde i All . iiij'''^ örtugland iij 
paeninga minna i Sudhra Hörinde aff kirkione testa- 
ment, Item Jacobe i Islingaby iij örisland i Hörinde 
aff her Nicls Boson . Vala Ragmundz arfuum i Ve- 
stansiö åtta örtugland ther sama stadz . aff -^ngil- 
brichtz arfuum . Item rsettom seghandom iiij örtugland 
ok ij pseningxland i Brandabodhom ok Dywpa naes 
Item ij örisland i Enenore rsettom seghandom, Item 
Ingebyorne i Vestansiö v örtugland a Vesterberghe aff 
kirkione testament, Item Ragualle i . ^ngliko bygning 
iij örisland ^i Sudherberghe Item Niclisse Villason ij 
örtugland i Holmwidharfuse aff kirkione testament . 
Item Sighurdz arfuum i Sundabodhom j örisland i 
Vesterberghe aff kirkione testament Item Ingeuasta 



90 

arfuom iiij'''' örtugland aff kirkionc testament Item i 
Kirkiobynom riBttom seghande ij örisland iordh aff 
kirkionne testament Framledhis allom them wi dömp- 
dom godz aflF, them dömpdom wi til thera vidher 
giseld inan eet aar * swa mykit . som the kunno rsette- 
lika . bewisa at ther war medh rietto före gifuit . Da- 
tum Arosie . anno et die quibus supra sub sigillis no- 
stris dorso presentibus coafGixis. 

Original pä papper i K. Danska Geh. Arkivet. Märken efter tvä sigiller å 
baksidan. Smärre lakuner i vecken. 



36. 

Rafstctingsdom angående de skattegods inom Tuhundare, som inne- 
hafvas af adeln och kyrkoine; dat. Vesterås d. 16 Get. !399. 

Wi Philippus Karlsson Riddare konungxdom 
hafuande i thaetta sin a mins herra konung Erikx 
vegna . ok Karl Styrkarsson lagmandzdom hafuande i 
Wesmannalande a serlikx mandz vegna herra Thordz 
Bonda Riddara ksennomps msedh thesso waro vpno 
brefue at tha wi hioUom rsefsta thing medh aJmo- 
ghanom aff Twhundare vppa vars herra konung Erikx . 
ok waro frw drotning Marg[arete] vegna . arom septer 
gudz byrdh Mcccxcix thorsdaghen före sancti Luce 
ewangeliste dagh hserwarande serlikom ok andelikom 
herrom ok fadhrum medh gudz nadh biskop Thord i 
Streng[en8es] ok biskop Nicls i Vesterarose septer thy 
som for:de war herra konung ok war frw drotning 
Marg[areta] ok menegha riket stadgat hafua om the 
skatta jordher ok krononna ingield ther komen waro 

*) Orden: "inan eet aar" öfverskrifna. 



91 

i frselse ok konuugenom ok kronone sengen T8e{ti] aff 
giordhes kserdhe iote oss for:da andelikx fadher bi- 
skop NiclisssB foghote a krononna vegna vppa thessa 
skatta iordher her septer fölghia som wi vnder skat 
dömpdom i gen ok thessom til . her septer nsempnas 
Först Jacobs Stamps arfuum ix örisland ok j örtug- 
land i Bergby aff Olaff Dysekns arfuum, item xij öris- 
land i Råby rsettom seghandom aff Degnars arfuum 
Sancti Nicholai sokn, Erikx köpsuens arfuum j 
markland iordh i Widhabo aff Olaff Dysekns arfuum 
Item Mattis i Bseliaby j örtugland i Vidhabo aff Olaf 
Dysekns arfuum Lundbo sokn Laurens Odhbyomas- 
son i Bseppy v örisland i Thiwrö . aff Dysekns arfuum 
Item Nannolfe i Thoristom iiij örtugland i Thiwrö, 
Item Laurenza arfuum i Skselby j (i) markland j pse- 
ningxland i Skselby ok ij örtugland i Dingelundom aff 
Degnars arfuum Item Ama (?) Garp . v örisland i 
Skselby aff Joan Laurensson item Marghitte i Sksedhi- 
stom X örtugland i Bseppy . aff Olaf Dysekns arfuum 
Item Pseter i Odhnesten j (i) markland . i Fselawi aff 
biskops Bena arfuum Item Pseter i Göto j (i) mark- 
land i Odhnesten aff biskop Nicls Item Ingeborgha 
arfuum i Inguldztom v örisland i Ingulztom aff Helgh- 
andzhuse Item Joan Psetersson iii] (3i) örtugland i 
Krarstom . aff Olaf Dysekns arfuum Item Joali Ha- 
quonssons arfuum ij örisland i Folkmarstom aff Ber- 
karna kirkio testament . Item Niclisse i Vrseninge V (4i) 
örisland i Norra Bolmstadh aff Lundbo kirkio köpt, 
Berkarna. Joan i Fullo rö iij örisland i Gotö aff Ber- 
kama kirkio köpt, Item Pseters arfuum i Vesby j (i) 
örisland i Götö aff Dingetuna kirkio testament Item 
Laurenza arfuum iVesland ij örtugland i Götö aff Nissa 



d2 

Pastersson Dingetuna . Pseters guldsmidz arfuum ij 
örisland i Halztom aff Olaf Dysekns Item Jönis Vp- 
lenning j örisland i Halztom aff Olaf Dyffikns arfuum 
Item Laurens Fasa arfuum ix drisland i Bseliaby aff 
Degnars arfuum Item Byome i Bergby vij örisland i 
Gilletunom aff her Nicls Boson . Item Anunda arfuum 
i Olafstom i (O markland i Olafstom aff Helgkandz- 
huse • Item Joane i Jaedhrum ij örisland i Olafstom 
aflf Helghanhuse . Item Byorns Helsingha arfuum xiij 
örtugland iordh i Skarpa Item Pieter i Thoristom xii] 
(12i) örtugland i Thoristom aff Bo Jonssons arfuum 
Item Cristine i Vangxsta j markland iordh ok j örtug- 
land i Vangxta aff Degnars arfuum Item Sigga i Ho- 
skastom iiij""' örtugland i Valbj aff Helghandzhuse, 
Item Ingeualle i Skogxsta j örisland i Cumblum . äff 
Olaf Dyfiekns arfuum Item Mattise i Thialuastom }dij 
örtugland i KsBflinge aff Bo Jo[nssons] arfuum Item 
Niclisse i Thiseluastom iiij**' örtugland i Kseflinge aff 
her Sten Boson . Item sama Niclisse j örtugland i 
Kseflinge aff kirkione testament, Item x örtugland i 
Forkastom aff Karl Psetersson Item Laurens Inge- 
mundasson xj örtugland i Hambrom aff Bo Jo[nssons] 
arfuum Item Andirssa arfuum i Forkastom j (J) mark- 
land i Hambrom aff Bo Jo[nssons] arfuum Item Lau- 
rens Ingemundasson i Hambrom j örisland i Thsegna- 
by aff Bo Jo[nssons] arfuum, Item Laurens Ingemun- 
dason j örtugland i Thsegnaby aff kirkione testament 
Item ij örisland i Thsegnaby aff Karl Psetersson Item 
Gomar Skälla arfuum vj örisland i Vestiaedhrum aff her 
Sten Boson Item Ragnille Laurenza Dyaekns vij ör- 
tugland i Vestiaedhrum aff her Sten Boson Item Eskille 
i Jsedhrum xiiij örtugland i Ostiaedhrum aff her Sten 









.T?|^ ^.^i<^»y»*^.-#^s»^l^ 






'^r^^J»^?»^-^". 



:> •!*■: c^cy';;^' 



r.f<^- .,Ht>-' 



^^ - -^vt,- ^■*S^.'»^^ 



. « - 



94 

Bosson Itcm Sona arfiium i Vtrsellom xiij örtugland 
aflF Fos husfrw . Item Ingeuallc Dysekn yj örisland i 
Skilistom aff her Sten Bosson Item ^lene Ondz sy- 
ster yj örisland i Gilberghom aff Hcighandzhuse, Lithla 
Rytra, Cristine arfua i Helleby vj örisland i Hellebj 
aff Bo Jo[nssons] arfuum Item Bertrams arfua i 
Helleby V} (5i) öresland i Helleby aff Bo Jo[nsons] 
arfuum Item husfrw Ramburgi i Kulistom ix ör[es- 
land] aff her Sten Bosson Item Philippuse i Syltorn 
viij (7i) örtugland i Syltorn aff Bo Jo[nssons] arfuum 
Item Andirsse i Kulistom iij öresland i Valby aff Bo 
Jo[nsons] arfuum Item Ingeualde i Lsegdo v örisland 
i Gyristom aff Bo Jo[nsons] arfuum Item Niclis[se] i 
Wiby j markland i Wiby . aff her Knwt Boson Item 
ij örtugland i Lundby aff kirkionne köpt Item Inge- 
mare Jonsson iij markland i Thoristom aff Bo Jo[n- 
sons] arfuum Item Pseters Sikldanssons arfuum x ör- 
tugland af her Sten Boson Item Byorne i Sorby ] (i) 
örisland aff kirkionne testament, Item Pseters Sigdans- 
sons arfuum viij örtugland i Swanö aff Bo Jo[nssoiis] 
arfuum, Item Laurenza arfuum i Swanö vij öresland 
af Bo Jo[nsons] arfuum, Item Ingolfue i Horne ix ör- 
tugland i Swanö aff Bo Jo[nsons] arfuum Item Inge- 
mare Jonsson iiij örtugland i Swanö aff her Knwt Bo- 
son Item Ingeualle i Skefsta j öresland i Swanö aff 
Bo Jo[nsons] arfuum Item her Niclis i Thorsang ij 
örisland i Swanö aff Bo arfuum Item rsettom seghan- 

dom XV örisland i Horne aff her Knwt Boson Item 

ti 

Niclisse i Wiby iij örisland i Osby aff her Knwt Bo- 
son Item Gudmunda arfuum i Asby xvij örtugland i 
Asby . aff her Knwt Boson Item Laurenz Grilto arf- 
uum vij öresland i Gudrastom aff Fos husfrw Item 



95 

Marg[arete] arfuum i Sorby j ortugland aff kirkionnc 
testament Item Gudmundz arfuum i Gudrastom Asby 
j (i) örisland i Gudrastom aff kirkionne testament Item 
Cristina arfuum i Gudrastom j ortugland aff kirkionne 
testament Item Pseter Bertrams j örisland i Gudrastom 
aff her Knwt Boson, Item Olafs arfuum i Valby ij öres- 
land i Valby aff her Knwt Boson . Item Odbyome i 
Syltom viij ortugland iij pseninga minna i Horne aff her 
Knwt Boson . Item Andirssa arffum i Löpsedal j mark- 
land aff her Knwt Boson Item Vlfs arfuum i Mölno- 
tliorp'j örisland i Löpadal aff her Knwt Boson Item 
Lucie arfuum i Nidhro Vi ij ortugland i Löpadal af 
her Knwt Boson Item Porsa arfuum ij örisland i W^t- 
nesi aff her Knwt Boson Item Ingeualde i Skilistom 
vij örisland i Ofra Nsessi aff her Sten Boson Item 
Sigga arfuum i Sseby viij ortugland aff kirkionne te- 
stament, Item Sigga arfuum i Sseby xvij örisland i 
Sseby aff domkirkionne testament, Item Fröbyorna 
arfuum i Askabro j örisland i Askabro aff Olaf Dysekns 
arfuum Swsedwi Clsemitte i Qwidhinge j (O mark- 
land i Quidhinge aff her Knwt Boson, Item xj ortog- 
land i Aby aff Elaf Laurensson, Item Laurens i Swed- 
wi j öresland i Swedui aff kirkionne testament, Item 
-^ringisla arfua i Amoldzstom viij ortugland i Amolz- 
stom aff Hinza Skanung Item Folka i Faelaui x or- 
tugland i Vallastom aff Knwt Boson Item Ingeualdz 
arfuum i Bronastom iij (2^ • i Ballastom aff her Knwt 
Boson Item Pseters arfuum i Tunom viij ortugland i 
Aros . aff her Knwt Boson Item Holmuasta arfuum i 
Aros V (4^) örisland ok j ortugland aff her Knwt Bo- 
son Item Ragna arfuum i Ekeby vij ortugland i Ekeby 
aff Hinza Skanung . Item Ingeualle Dysekn j marklund 



96 

i Twnom aff her Magnus Throttasson Item Ingeualle 
DySBkn i Cumblum v öresland i Bredzsta ok ij oris- 
land i WrflBtom aff her Magnus Throttasson Item 
Lassa Ingemundzsson xj ortugland i Åhj aff Olaf 
Dyaskns arfuum Sura • Jonissa arfuum i Olafberghom 
} (0 markland aff her Sten Boson Item Odbyoma 
arfuum i Olafberghom ij öresland ther sama stadz aff 
her Knwt Boson, Litlahseradh . Magnusse i Ths^na- 
by vj örisland i Nidra Wi aff Lassa Ksellarssvens arf- 
uum Item Joane Galna ij ortugland i Skaedhastom aff 
Joan Laurenzon Item Ragwalle i Lytislundom iij öris- 
land i Lytislundom aff Olaf Dysekns arfuum Fram- 
ledhis . allom them som wi hafuum godz aff dömpt . 
them dömpdom wi til therse vidher giseld inan eet 
aar* swa mykit som the kunno rsBttelika bewisa at 
ther war medh rsetto före gifuit Datum Arosie anno 
et die quibus . supra . sub sigillis nostris . dorso pre- 
senti coaffixis. 

Origiiud p& papper i K. Danska Geh. Arkivet Märken efter två sigiller p& 
liaksidan. 



37. 

Röfstetingsdom angående de gods i Snäfringe härad, som åter skola 
läggas under skatt; dat. Vester&s den 20 Get. 1899. 

Vi Philippus Karlsson riddare konunxdom haf- 
wande a [mins herr]a konunx Erix wseghna ok Karl 
Störkarsson lagmandzdom hawande i Wesmanna lande 
a serlix mandz wsegna herra Thord Bonda riddara ksen- 
noms medh thaesso waro opno brewe at tha wi hyol- 

* Orden: "inan eet aar" öfverskrifna. 



97 

[lom rsejpstathing msedh allom almoghanom i Snse- 
wingiahundare oppa wars herra konunx Erix ok 
waro frw drotning Margarete wsegna . arom aepter gudz 
byrd Mcccxcix a elleuo thusund jomfrw apton neiwa- 
[rande] serlicom ok andelicom fadher biscop Niclis 
msedh gudz nadh biscope i WesterArose ok herra 
Karl Magnusson riddare rikesens radhgiwarom . septer 
thy som for:de war herra konunger ok war frw drot- 
[ning Mjargareta ok menegha riket stadgat hawa om 
the scatta jordher ok krononna ingeld ther komen 
waro i frselse ok konungenom ok crononne sengin rset- 
ter aff gyordhis kaerdhe for: da serlix fa[dhers] biscops 
Niclissa foghote a krononna wseghna oppa thenna scatta 
jordher her septer standa scriwadha, dömdom wi the 
jordher i geen vnder scat ok thsessom til her septer 
naempnas . at göra konung[enom ok] krononne rset aff 
them . först Ingeualde i Qualsta v} (5i) örtugland i 
Nybile aff herra Magnus Thorstasson [o: Throttasson] ' 
Iteiu Margitta i Fornastom } (i) markland i Fomastom 
aff herra Knwt Bosson Item Laurens Thorstenssons 
arwom .v. öris[land i] Fornoby aff herra Knwt Bos- 
sou Item husfrw Ramborghe i Sudhermannalande iij 
örisland i Hornby aff herra Knwt Bosson Item Mag- 
nus Swarta arwom x örtugland i Raglundom aff herra 
ilagnus Throttasson Item Folca i Asby j örtugland i 
Bolundom aff herra Magnus Throttasson Item Niclisse 
i Bolundom j örtugland i Bolundom aff Olaf Dyaekns 
arwom Item Lundbyörne i Vpsalom vj (5i) örtugland 
i Bolundom aff Bseinet Niclisson Item Niclisse i Bo- 
lundom half tionde örtugland i Bolundom aff Labba 
*^arp Item Laurens i Nybile iiij örtugland i Westra 

Bidr. t. Skandin. ITisL II. ' 



98 

Aby aff Magnus Enbyörnassons arwom Item Joans 
Domara arwom j (i) örtugland i Westra Aby aflp Kol- 
bex kirkio testament, Item Laurens i Walby j öris- 
land i Bolundom aff Labba Garp Item Benedicte i 
Bolundom ij örtugland i Sudhrom aff kirkionne testa- 
ment Item Jon i Löpedal v örisland i Wiby aff hem 
Knwt Bosson Item Ksetilbyörne i Fomastom j örtug- 
land i Fornastom aff kirkionne testament Item Ksetil- 
byörne i Qualmsta j örtugland i Widhnastom aff Olaf 
Dysekns arwom Item Ingewalde i Qualmsta } (i) mark- 
land i Aby aff Boos arwom Bergx sokn . Joan Olaf- 
son til scat msedh alt sit gooz Item Andirs i Nybile 
maedh alt sit goz Item Joan i Forlundom j (A) mark- 
land i Norra råby aff Clauus Duma Item Joan San- 
dasson til scat msedh alt sit goz Item Joan Olafson j 
örtugland i Kyrlinge aff kirkionne . köpt Item Joan 
Olafson j örisland i Ralsta aff kirkionne' köpt Item 
Joane i Swenaby j örtugland i Suenaby aff kirkionne 
testament Item Ragualde i Walaberghom ij örtug- 
land jordh aff Clauus Duma Item Andirsse Sko- 
makara arwom iiij (Si) örtug ok ij (ii) alin i Far- 
mantzbodhom ok iiij örtug i Norroby aff -^ngilbrictz 
arwom Item Andirsse Skomakare Viij (70 paeninxland 
i Farmandzbodhom aff Engilbrictz arwom Item Frö- 
berne i Oxloby ix öresland aff herra Sten Bosson Item 
Ramfridha arwom i Brunnom j örisland i Wessurum 
aff herra Knwt Bosson Item Munckatorp, Item 
Psedher Jseruidassons arwom j örisland i Hsegherstom 
a[ff] Munkathorps ok Kolbex kirkiom testament Item 
Laurens Korske til scat medh alt sit goz vnder ko- 
nunx nadh Item Olaue Skomakare ij örisland i Hael- 
ghastom aff herra Wlp (!) Bseinctzson Item Folke Niclis- 



99 

san til scat medh sit goz ynder konunx nadh Item 
Arfiiider medh sit goz vnder konunx nadh Item Mar- 
tine i Wale j öresland jordh i Wale aff Olaf Dyaekns 
arwom Item Niclissa i Brydhinge arwom j örisland i 
Brydhinge aff Olaf Dyaekns arwom Item husfrw Ce- 
cilie arwum xij (11 i) örtugland i Brydhinge aff herra 
Aruid Bseinctzson Item Laurens Nyabonda arwom vj 
öre[sland] i Leesberghe aff herra Raguald Philippus- 
son Item Laurens Granna arwom xiij (I2i) örtugland 
i Brydhinge aff Philippus Olafson Item Raguald Snse- 
kioscalla arwom xvj örtugland i Eneby aff Boos arwom 
Item Haquons arwom i Sorby vij örtugland i Sorby aff 
Boss arwom Item Bardha arwom i Noastom xij (lli) 
[örtugland] i Noastom aff Boss arwom Item Ostens 
arwom i Flenom j örtugland i Viby aff Odhenswi kir- 
kio testament Item Gertrude i Twnom ij örtugland i 
Viby aff Munkathorps kirkio testament Item Olaue i 
Jsedhrom xiij (12i) örtugland i Hoxta aff Boos arwom . 
Item Olaue i Jsedhrom j markland o[k] j (i) öresland 
aff Booss arwom Item Germundz arwom in Norraby 
i (i) markland i Norra Hambrom aff Boss arwom 
Item iiij örtugland ok ij alna [i] Oxlaby ok iiij örtug- 
land i Vestra aby i Kolbex sokn sama arwom Item 
Pedher Nikkassons arwom half tionde örtugland i 
Norra Hambrom aff Bos arwom Item Olaf Ksetil- 
byömssons arwom iiij örtugland i Ekeby [aff] Boss 
arwom Item Andrisse Jseruidson i Lesberghom j öres- 
land i Lesberghom aff Boos arwom Item Sixtene i 
Ekeby viij örtugland i Hedhistom aff Boss arwom 
Item Kallare i Lundby v örtugland i Hedhastom aff 
Bos arwom Item Lassa Korska v örtugland i Valö 
aff Boss arwom Item Nissa Magnusson iij öresland 



100 

1 Sudhra Walö aff kirkionne Item Ingeburge Labba 
Garps vij örisland ok iij alna i Sudhra Syltorn, i Ra- 
nastom vj öresland, i Norra Syltorn x örtugland i Eke- 
by j öresland aff Bos arwom Item Olaue i Jsedrom 
xiij örtugland i Sudhrasyltom aff Bos arwom Item 
KsBtilmunda i Syltorn ij örisland i Norra Hambrom 
aff Bos arwom Item Hinza Skanunx stywpbarnom j 
markland ok vij örtugland . Item Ragualz arwom i 
Twnom ij örtugland i Tunom aff Boss arwom Item 
Ingridha arwom i Leesberghe j örisland i Lesberghe 
aff Booss arwom Item Nisse Laurenzason j (i) mark 
i Walö Item Byrgere i Rytzsta j öresland i Berghom 
af Köpunx kirkio testament Item ij öresland i Norra 
Wselö aff Bonda Magnusson Item .v. öresland i Bywr- 
lundom aff Nissa Laurenzason Item Martene i Valö x 
öresland i Bywrlundom aff kirkionne Item xiij örtug- 
land i Byrkistom aff Bonda Magnusson, Item Joane 
Ramborghasson j öresland i Westrahambrom . aff Boss 
arwom Item Bryniulphe i Norra Ta . iij örisland ther 
sama stadz aff Jon Laurenzason Item Odberne Olscalla 
j örisland i sama by aff Jon Laurenzason Item iiij (3i) 
örtugland i Norra Syltom af Raguald Magnusson Item 
Nissa arwom i Vikusom ij örtugland i Lydom aff Fos 
arwom Item Psedher i Lydhom j örtugland i Lydhom 
aff kirkionne testament Item Pedher i Lydhom ij ör- 
tugland i Lydhom aff herra PsBdher i Munk[athorpe], 
Item Ramborgha arwom i Berghom j (i) öresland i 
Twnom aff kirkionne testament . Item Jacobs arwom 
i Hestalösom ij örtugland i Giwlastom aff Munkathorp 
ok Kolbex kirkiom testament Item Ingwars arwom i 
Helghaby ij örtugland i Giwlastom aff kirkionne te- 
stament, Item Ksetilbyörna arwom j örisland i Miel- 



101 

ghastom aff kirkionne testament Item Joans arwom i 
Wretom ij örtugland i Miselghastom aff kirkionne te- 
stament Item Jons Litzla arwom } (i) örtugland i 
Noastom af kirkionne testament Item Joan Spyrf vij 
örtugland i Noastom aff kirkionne köpt, Item Olafs 
arwom i Valby ij örtugland i Hesle aff kirkionne te- 
stament Item Ingewalde Ksellareswen xij örisland i 
Baepy aff Otta Psedhersson Item Ingridha arwom i 
Helghaby j (i) örtugland i Giwlistom aff kirkionne 
testament Item Margitta arwom i Syldistom } (i) ör- 
tugland i Giwlistom aff kirkionne testament Item Hel- 
gha Grotta arwom i Lysöghiom ij örisland i Lysöghom 
aff kirkionne Item Pedhers Sigerdanxsons arwom j ör- 
tugland i Giwlistom af kirkionne testament Item In- 
geualdz arwom i Sudherby .v. alna jordh i Giwlistom 
aff kirkionne testament Item Joan Olafsson i Thyg- 
byle v örisland i Bseppy aff Odhenswi kirkio Item i 
Sandastom ij örisland aff herra Magnus Throttasson 
Item i (i) markland i Awlte aff domkirkionne vnder 
konongx nadh, framledhis allom them som wi hafuom 
gooz seller segholuta afdömpt, them hawom wi til- 
dömt thera widhergeld inan eet aar* som the kunno 
raettelica beuisa at ther war msedh rsetto före giwit 
Datum Arosie anno & die quibus supra sub sigillis 
nostris dorso presentium coaffixis. 

Original på papper i Kongl. Danska Geh. Arkivet. Märken af två vaxsigiller 
a baksidan. Några smärre lakuner. Samtidig påskrift: Snaewinge. 



Orden: "inan eet aar" äro efteråt tillskrifna öfver raden. 



102 

38. 

Käfstctiogsdom angående de gods inom Vestmanland, som Bo Jons- 
son tilltvingat sig af Tideka Petersson; dat. Westerås d. 18 
Oct. 1399. 

Wi PHlippus Karlsson, Riddare konungxdom haf- 
wande i thsBtta sin a mins herra konung Erikx yegna 
ok Karl Styrkarsson lagmandz dom hafuande i Wes- 
manna lande a cerlikx mandz vegna Thord Bonda Rid- 
dare ksennomps msedh thesso waro vpno brefue at tha 
wi hiollom raefstatliing msedh almoghanom aff Norbo- 
hundare Twhundare ok Snsewingehundare vppa wars 
herra konung Erikx ok ware frw drotning Margarete 
vegna . arom septer gudz byrdh Mcccxcix vppa sancti 
Luce ewangeliste dagh nserwarande serlikom ok ande- 
likom herrom ok fadhrum biskop Thord msedh gudz 
nadh i Strengnaes ok biskop Niclis i Vester aros herra 
Sten Bseinctzson ok herra Karl Magnusson Riddara 
ok Rikesesins radgifuara koerdhe före oss a ssetto thinge 
skaeliken man Ingield Thörnasson thset Bo Jonsson 
hafde Tideko Pseterssons godz msedh orset ok ofuer 
wseld sik vnder thrughat swa som sera all the godz 
han atte nidhan Langa hedhe badhe a lande ok i 
köpstadhe msedh allom thera godzom tillaghom ok 
gaff ther aldrigh före psening seller psenninge waerdh 
seller nokor man a hans wsegna . vtan . trughadhe ok 
thwingadhe thsen for:da Tideko Psetersson at han skuUo 
hanom them godzen vplata ok bebrefua huilkit wi Ise- 
tom til thriggia hundara nsempda ranzakan om swa 
war giort ok om for:de Tideka Psetersson hafde the 
godzen msedh wilia vplatit ok nokot widher före takit 
seller hafde them nokor tidh rsettelika forbrutit tha 
witnadhe före oss nsempdamennena i Norbohundare 



103 

swa ser Pseter Baeinctzsou Ingemar Jonsson Stenwaster 
1 Osby Inge i Vifde Petrus Radh KsBtiluaster i Gudzio 
Mårten i Hanabergh Ola i Fiaerdhasksel Fastolfuer i 
Gilleforso Niclis i Mungom, Laurens i Millingaby Lau- 
rens Holmbyömasson ok Ola i Brotaberghom Item i 
Tuhundare Ingeualder i Hoskastom Pseter i Gilbergh 
Inge i Skefsta, Abyom i Löstom Laurens i KsBflinge 
Byöm i Sorby Byom i Jsedhrum Ola i Lundby Mår- 
ten i Valsta Ksetilbyom i Cumblum, Andirs i Skaed- 
by Ola i Veno ok Joan i Hesleby Item in Snsewinges 
hundare Baeinkter i Valö Salomon i Nordhanö Hinza 
Skanung Magnus Thrughilsson Arfuider i Fröswi, Ing- 
war i Farmandzbodhom Ragwalder i Witnastom Joan 
Sannasson Lundbyorn i Vpsalom Ola i Riisbro Inge 
i Thorlundom Niclis i Askastom ok Joan i Grsenby 
at for:de Tideka Paetersson Iset the godzen aldrigh vp 
msedh wilia i sina dagha them for:da Bo Jonsson seller 
nokrom man a hans wegna ok vpbar aldrigh swa got 
som ser skserff war (!) wserdher for them han syselfwer 
seller nokor annan a hans vegna ok aldrigh them för- 
bröt msedh nokrom roettom brutom sentighi biltogho 
malom seller androm mserkelikom brutom ok sengen ville 
möte nsempdommen wsedhia Framdelis kunnoghadhe 
före oss serlike msen ok welborne for:de herra Sten 
Bseinktzson ok herra Karl Magnusson Riddare ok Ri- 
kesins Radgifuare thset Bo Jonsson hafde sinom te- 
stamentariis allom saman befselt ok bidhit swa som 
hans eghit testamentz breff ok lyuslika bewisar at the 
före gudz hedher skuld ok hans siel helso skuldo ther 
ofuer wara . ok alle til hielpa msedh alle macht ok 
raettom troskap the godz igen gifuis ther hanom msedh 
vraet vppa kornen waro ok sengte före gifuit war hwar 



104 

thet msBdh skselom kunde finnas Thy tildömpdom 
[wi] for:da Tideko Pseterssons godz badhe a lande ok 
i köpstadhe hans rsetta arfwingiom til euerdelika segho 
frän for.da Bo Jonssons arfuum ok ther maBdh septer 
nsempdamanna witnom dömpdom wi the breff dödh 
ok ogild i allom sinom articulis som for[nsBnip]da Bo 
Jonssons arfua vppa thenna godzen se hwar the hselzt 
kunno finnas septer thenna dagh Ok förbiudhon hwar- 
iom månne thenna for[nsemp]da godzen hindra seller 
quselia ytermer a möte thessom warom dom vidher 
xl marker före konungx dom ok siex mark före lag- 
mandz dom . Datum Arosie anno et die quibus supra 
sub sigillis nostris appositis in pendenti 

Original pä pergament i Riks-Arkivet. Sigillet N:o 2 (med en lilja i sköl- 
den) bibehållet. 



39, 40. 

Protokoll vid en sammankomst i Kalmar omkring d. 25 Juli 1400 
mellan fullmägtige från städerna Liibeck, Stralsund, Thorn, 
Elbing och Danzig samt Drottn. Margareta och arfvingarne 
till de frälsemän och borgare i Kalmar, hvilka år 1396 blif- 
vit ataf besättningen ä de Hanseatiska s. k. fredsskeppen vid 
Hoborgen öfverfallna »och kastade öfver bord; jemte de adliga 
arfvingarnes förlikningsbref, dat. d. 1 Sept. s. ä. 

Anno domini &c xiiij° circa festum beati Jacobi 
apostoli domini nuncii consulares ciuitatum infra scrip- 
tarum in Calmaren ad placita congregati videlicet de 
Lubek domini Jordanus Pleskowe Heyne de Hachede 
et Henningus de Rentelyn de Stralessundis WulflFardus 
Wulflam et Bernhardus vom Rode de Prusia de Thomn 
Petrus Russe Albertus Russe et Johannes Westerrode 
de Elbingo Hinricus Damerow Wernerus Wesseling et 



105 

Johannes Volmersteyn de Danczik Petrus Vorstenow 
Conradus Letzkow et Nicolaus Wegener pertractarunt 
negocia infrascripta. 

Int erste handelden se de zake vmme ouerwer- 
pent also dat de heren von Lubeke vnd de stede von 
Prusen . de wurden des mang vele degedingen enes . 
dat se nicht annamen wolden de zake mit rechte to 
bewysende smider sy seden der vrouwen koningynnen 
vnd der döden vrunden dat se neen strenge recht in 
dessen zaken yegen se Jioren eft plegen wolden sunder 
se wolden * wandele leggen vnd dem vört volgen alse 
man dar van schedede vp dem dage to Nyecopinge 
vnd de wandele de se legeden de synt hima ge- 
schreuen 

Int erste willen sy de döden began läten dre dage 
also se dat vppe desse tyt best endegen konnen. 

Item willen se senden ij*" (200) pelegrimen to hil- 
gen steden. 

Item willen se cleden ij*^ armen lude mit .L. 
grawen ** lakenen vnd mit ij® paer schoen di se hir sen- 
den willen 

Item willen se maken ene ewige messe in deme 
clostere hir in der stat vnd willen dar to thugen pre- 
parament vnde läten Hans Nygelsons vnde her Ber- 
tolds zone von der Osten vnde her Born Swenssons 
wapen dar vpp maken läten. 

Item willen se maken ene ewige messe hir in der 
parkerken der döden zele to troste. 



I st. f. de med cnrsiv stil utmärkta orden, hvilka i originalet äro öfver- 
jikrifna, står i Sladtbuch N:o III, p. 127: sokeii wolden sunder vnnne groter 
eendracht vnde vredes willen wolden se ** S. st: groen 



106 

Des gelik willen se ok maken dre ewige messen 
in dren closteren also ene to Thomn ene to dem El- 
binge vnd ene to Danczik dar inne man denken sal 
der döden zelen to ewigen tyden. 

Ok willen se der döden zelen hir began läten to 
veer quater temperen in dessem jare. 

Hir enbouen leggen se iiij** (4000) marc Swe- 
desch dar von M marc Lubesch to Lubik vnd v* (500) 
marc Pruscli to Danczik bynnen jare vnd dage to be- 
talende de der döden vrunde keren mogen in de ere 
Gades åder änders waer en dat dunket beqwemer 
wezen. 

Desse wandele besworen se alse de von Lubik 
vor dat ere vnde de von Prusen des gelik vor dat 
des ere gedan bädden. 

To dessen wandele hebben de heren von Lubik 
gelecht j^ marc Lubisch vnde hebben dar to gean- 
namet .1. pelgrimen to hilgen steden to sendende 
dat andere hebben dy stede vt Prusen angenamet to 
döende. 

Vortmere de jene dy de zone intfangen hebben 
den steden vorgescreuen enen breflF bezegeld van lude 
als hir na gescreuen steyth 

Wir her Bertolt van der Osten riddere Petir 
Nyelsson knape her Boren Swensson vnd her Stych 
Petersson riddere bekennen vnde betugen openbare in 
dessem breue vor allessweme dat wy in yegenwarde- 
cheit der hochgebaren vorstynen vnsir leuen gene- 
digen vrouwen vrouwen Margareten koningynnen to 
Norwegen vnde Sweden vnde waer erffname vnde vor- 
stynnen des rikes Dennemarken van den erbaren he- 



107 

ren boi^ermeisteren vnde rathmannen der stat Lubik 
vnde den borgermeisteren vnde rathmannen der stede 
uth Prusen nogafFtige zone entfangen hebben van we- 
gene der ansprake de wy to en hadden von vnser dö- 
den vrunde wegen de ouerworpen worden vnde läten 
se vnde de ere van des wegen van aller maninge vnde 
vurder ansprake gantzHken vnde degher ledich vnde 
los vnde louen vor vns vnde vor alle vnse vrunde ge- 
baren vnde vngebaren vnde vor alle de yene de vmme 
vnsen willen doen vnde läten willen dat stede vnde 
väste to holdende to ewygen tyden zunder alle list 
vnde hulperede vnde des to tuchnisse so hebben wy 
vorbenomede her Bertolt her Peter ber Boren vnde 
her Stych vnse ingesegele an dessen breff hengen lä- 
ten dy gegeuen is to Calmaren na Godes bord xiiij® 
vpp sunte Egidius dach des hilgen bichtegers. 

Dessen vorgescreuen breff sal man leggen by de 
rathmanne to Calmaren de den bewaren sullen bet to 
der tijt dat desse vorgescreuene stucke in den wan- 
delen benomet vuUentogen syn zo sullen ze den sul- 
uen breff den steden vorgescreuen antworden vnde dar 
to eren eghenen breff na bornisse van den suluen 
lude mit erer stad ingesegel besegeld. 

Ok begherden de van Lubik vnde de van Prusen 
von der vrauwen koningynnen dat se eren breff dar 
vpp geue dat desse zone in erer yegenwardicheith ge- 
scheen were dar se to antwerdede dat se wulde kun- 
digen läten vpp allén dingen vnde wolde denne dar 
na wesen dat en werden solde ere breff mit erem 
vnde mit erer månne ingesegel besegelt ydoch wolde 
se vmberedet dar ane wezen. 



108 



Item dit siat der borgere namen van Calmaren 
de ouer bord geworpen worden. erst vt deme stade 



Gerd vam Cleye 
Lubbert Witte 

Borgermeister kyndere 
Hinric Reemscher 
Hans Witte 
Hans Magnesson 

Raedmanne kyndere 
Gerke Gerdsson 
Hans Nyendorp 
Gumme Siggessön 

Borghere vnd ere knechte 
Bertel Hobe 
Hans Krumme 
Birger Sönessön 
Swen Karlsson 
Amd van den Rosen 
Lemmeke Rusche 
Haqwon Strabwck 
Peter Beyer 
Mathies Hester 
Tyman Francke 
Claus Hansson 
Haquon Wergmeister 
Claus Botterschutte 
Magnes Bulle 
Goldbeke 
Gudwaster 
Hans KnoUe 
Herman Brand 
Ludeke Brand 



Holmsteyn Qwatter 
Jusse Botilde 
Jusse Petersson 
Vdder von Suderkoping 
Swen Esping 
Hans von Dorpmunde 
Herman Kempe 
Peter Lake 
Peter Thoressoen 
Simon Schild 
Egerd ScherflF 
Jon Reemsleger 
Jon Ingewaldessön 
Berger Smyt 
Jon Smyt 
Erick Karlsson 
Swen Germundersson 
Botwider Ghöte 
Peter Ramse 
Oloff Amundessön 
Jusse Kock 
Birger Offenson 
Odge Kulenknecht 
Jacob Grvpengeter (?) 
Peter Ingemarsson 
Claus Rode 
Hermen Bylefeldt 
Hans vam Elving 
Johan sin knecht 
Hans Dordenbusch 



109 

Lasse Wergmeister Magnus Oleffsson 

Meister Johan de arste Jon Gummenson 

Tydeke Westuael Swen 

Swen Ketelsson Oleff Wergmeisters knecht 

Peter Gummen knecht Johan Hane 

Hans Menrekes knecht Johan de Man 

Claus Junge Gerke van Bökelle 

Bencht Roder Heneke Kuse 

Ebbe Sonesson 

Der Borger sint Ixxiiij 

Item de geste 
Eggebrecht Boak (?) 
Vlebeche 

Flöre 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbnch N:o I, ss. 276 — 278, jemford med en 
annan i Stadtbuch N:o Hl, s. 127—129, der i at. f. namnförteckningen några 
andra vid mötet afhandlade punkter äro upptagna. 



41. 

Berättelse till Engelska Rådet om thronföljden i de Skandinaviska 
rikena, uppsatt den 9 Aug. 1400, förmodligen af ett Engelskt 
sändebud. 

Sciendum, quod Regnum Dacie transit per elec- 
cionem liberam, set tamen consueuerunt ibidem sem- 
per eligere regales proximiores in sanguine, et si fue- 
nnt plures liberi . consueuerunt saltem vnum eorum 
eligere, qui ipsis eligentibus videtur esse vtilior et 
sufficiencior, tamen dicitur quod illa talis consuetudo 
taliter eligendi adeo non artat eligentes . quin eligere 
possent quemcunque . secundum eorum placitum. 

Istis sic presuppositis 



110 

Rex Dacie Waldemarus reliquit tantum duas filias 
vnam nomine Yngelborgh ex qua descenderat 
duntaxat vnica filia, patre vero Henrico Duce Ms^o- 
polensi, 

et aliam M argaretam, que post mortem patris 
tamquam vna de liberis fuit electa in Reginam, que 
adhuc (videlicet anno domini M^^CCCC""** nono die men- 
sis Augusti *) viuit set cessit vt Ericus Rex modemus 
eligeretur, qui alias si mäter sua non viueret : de iure 
communi succederet in regno Dacie, cessante huius- 
modi iure eligendi, qui post cessionem Margarete Re- 
gine . de consensu matris sue fuit electus, et forte 
eciam cessit tam ipsa quam dicta Margareta ius suum 
in quantum poterant ipsi Regi moderno Erico. 

Item notandum quod . Swecie regnum transit per 
eleccionem et non per successionem, Set consueuerunt 
eligere proximiorem regalem, aut vnum de liberis, vt 
supra de regno . Dacie dictum est, Set regnum Nor- 
wegie transit per successionem et non per eleccionem, 
Set vt sciatis quombdo ista duo regna scilicet Nor- 
wegia et Swecia deuenerunt ad Ericum Regem mo- 
dernum . sciendum est, quod quidam Bergerus fuit 
Rex Swecie, et quia sine liberis decessit : Ericus frä- 
ter eius sibi successit et eciam per eleccionem seu 
consuetudinem supradictam in dicto Regno Swecie, et 
duxit in vxorem Ingelbergh filiam cuiusdam Aquini 
Regis Norwegie, ex qua genuit quemdam Magnum, 
filium et quandam . b . ** filiam, sororem ipsi Magno, 
quam .b. duxit in vxorem Albertus dux Magnipolensis 
qui ex dicta .b. genuit filium nomine eciam Albertuni, 

* De i parentes satte orilen äro samtidigt tilJskrifna i kanten med samma 
handstil som det öfriga. ** Euphemia synes vara förblandad med Blanca. 



111 

et post decessum dicti Aquini et matris sue Ingel- 
berghis predicte . ex parte matris sue deuenit Regnum 
Nor[wegie] ad dictum Magnu]|^ eo quod dictus Aqui- 
nus sine masculis decessit, Et in regno Swecie succés- 
sit dicto Erico patri suo eleccione secuta secundum 
consuetudinem prescriptam, Ipse vero Magnus habuit 
quemdam filium nomine Aquinum qui duxit in vxorem 
dominam Margaretam Reginam modernam, cui pater 
suus Magnus dimisit regnum Nor[wegie], et sic ibidem 
regnauit, et ipse Magnus eius pater retinuit sibi reg- 
num Swecie et ibidem regnauit quousque iniuriose per 
potenciam armorum per dictum Albertum filium dicte . 
.b. cum assistencia suorum regnicolorum (!) eo quod eis 
onerosus erat fnisset captiuatus quem detinuit in cap- 
tiuitate per septennium, et vsurpauit idem Albertus sibi 
regnum Swecie taliter qualiter, et sic regnauit ibidem 
quousque idem Magnus . sic in captiuitate existens . ces- 
sisset sibi regnum et deinde vsque ad tempus de quo 
inferius dicetur. Rebus sic stantibus dictus Aquinus 
Rex Nor[wegie] filius predicti Magni decessit cui sue- 
cessit in ipso regno Nor[wegie] Olauus eius filius, quem 
genuit ex dicta domina Margareta regina iure sanguinis, 
post cuius mortem in vim . Senatus consulti TertuUiani 
quo cauetur quod mäter succedit filio, deficientibus li- 
beris ipsius filii, et prefertur omnibus ipsius filii agnatis, 
ipsa domina Margareta successit iure sanguinis tam- 
quam proximior de iure ipsi Olauo filio suo, et gau- 
debat regno totaliter vsque ad tempus infrascriptum. 
Deinde orta contencione inter ipsam dominam Mar- 
garetam tunc plene Reginam tam Dacie quam Nor- 
[wegie] vt dictum est . et prefatum Albertum intrusum 
m regno Swecie propter certa terras et castra in bello 



112 

campestri captiuatus fuit prefatus Albertus rex intrusus 
per gentes ipsius domine Marg[arete] quem propter 
periclitatem ipsa rlnnijpi Margareta tenuit in carceri- 
bus per simile septennium et quoadusque solueret k 
M marcarum puri argenti inträ certum terminum, aut 
• in defectum huius solucionis redderet eidem Margarete 
possessionem castrorum et regni Swecie et presertim 
principalis castri de Stokholmis ipsius regni Swecie, 
quod in defectum solucionis predicte plene factum est, 
et ipsa electa fuit libere in ipsius regni Reginam tam- 
quam proximior, in vim dicti senatus consulti et ex 
yi consuetudinis predicti, quia filius suus Olauus fuit 
proximior ad succedendum in ipso regno iure sanguinis, 
cessante iure eligendi, Et sic ipsa domina Margareta 
deuenit ad regnum Swecie firmissimo, ac legitime iure. 

Post que omnia prefata, domina Margareta in 
vim dicti senatus consulti iure sanguinis in regno 
Norwegie, Regina, ac in vim ipsius senatus consulti et 
eleccionis inde secute de ipsa facte, ad regnum Swecie 
eciam regina, cessit omne ius quod habuit in regno 
Norwegie prout bene potuit simpliciter, ac eciam omne 
ius quod habuit in dicto regno Swecio tam ex iure 
sanguinis, in vim dictorum senatus consulti et consue- 
tudinis . quam ex iure eleccionis prefatorum (!) cessit 
dicto domino Erico Regi modemo, post quam ces- 
sionem admissus est ab omnibus Norwicis in regcm 
Nor[wegie] et electus et admissus per omnes Swecos 
in Regem Swecie. 

Taliter enim prescriptus Ericus deuenit ad bec 
tria regna, secundum quod hucusque sum informatus, 
et tale ius babet in ipsis regnis, Et cum et si fuero 
de predictis plenius informatus plenius scribam. 



113 

Ex istis sequitur quod dictus dominus Ericus du- 
rante vita sua habet firmum ius in regno Swecie, tum 
quia electus, et tum ex cessione iuris per dictam do- 
minam Margaretam reginam sibi facta, et liberi sui 
post eum, cum eligantur . secundum quod consuetum 
est ibidem fieri, Set animaduertendum est, quod in 
regno Norwegie quod transit tantum per successionem, 
et non per eleccionem : ius habet duntaxat ex cessione 
dicte domine Margarete, que in vim dicti senatus con- 
sulti libere successit Regi Olauo filio suo predicto, 
quod ius non videtur sibi Erico durare vltra vitam 
ipsius domine Margarete, cum post eius mortem ius 
succedendi in ipso regno mero iure deuoluatur ad 
agnatos proximos predicti regis Olaui, cicius quam ad 
agnatos et cognatos ipsius domine Margarete. 

Ceterum licet regnicole dictorum regnorum Dacie 
et Swecie habeant predictam libertatem eligendi, ta- 
men ipsi regnicole ideo inter alia eligere consueuerunt 
regales proximiores in sanguine vt supra, ex eo quod 
vtplerumque post decessum regum ibidem . ad ipsorum 
proximorum manus . castra et fortalitia deuenire con- 
sueuerunt, propter quorum occupacionem, nisi elige- 
rentur : guerre et dissensiones generarentur, Item si 
eligeretur huiusmodi proximior ab vno regnorum pre- 
dictorum Dacie vel Swecie : aliud regnum animabitur 
ad eligendum eundem propter potenciam et assisten- 
ciam regni eligentis. 

Item in tegno Nor[wegie] eciam si per mortem 
Margarete Regine möderne ius Erici desineret . tamen 
verisimile est quod propter castra et fortalicia et po- 
tenciam, quam habet ex aliis regnis Dacie et Swecie : 

Bidr. t Skandin. Ilist. II. ^ 



114 

regnicole Nor[wegie] ipsum Ericum pro tempore suo 
admitterent, et tenerent pro Rege similiter et liberos 
post eum, presertim si eligerentur ad regna predicta 
Dacie et Swecie propter eorum assistenciam. 

Item Poloni, et nonnulle ciuitates tractant modo 
cum Rege Erico pro liga et assistencia et forte pro 
liberis suis eciam, quod fortificabit non modicum pre- 
missam perpetuacionem in se et suis liberis. 

Item pax, quam ex adiuuacione modo senciunt 
predicta tria regna, eciam fortificabit dictam perpe- 
tuacionem, qualem pacem ante hec tempora a CC 
annis non senserunt nec habuerunt diuisa, nec ipsa 
tria, nec eorum aliquod, set continue opprimebantur 
querelis importabiUbus *. 

Efter original-haiidskrifteii eller en samtidig copia i British-Mnseuni (Bibi 
Cotton. Nero III. Transncta inter Angliam et Daniam 1364 — 1589, foL 13, 14), 
med öfverskrift: Nota omnia que sequuntur pro succeiisioiie Regnm in regnis 
Dacie Swecie et Norwegie. — Ett i vissa punkter något afvikande alkast for- 
varas der äfven. 



42. 

Wadstena kloster anmodar rikets biskopar och flera riddare att 
genom sina sigiller bekräfta en i afskrift bifogad handling, 
hvamti klostret förklarar sitt samtjcke, att den p& dess mark 
belägna byn mot erläggande af tomtören och dagsverken må 
erhålla stadsrätt; dat. d. 7 Dec. 1400. 

Wi syster Ingegiserdh Knutsdotter abbatissa oc 
Brodher Pedher Confessor oc alt conuentet badhe 



* I utkastet tillägges: 

Et multa alia qne supplere dignentur renerencie ac Biagnlfieeneie vestre. 

Item ipse dominus Ericus valde dilectus est a regnicolis dictorum regno- 
rum, et ut speramus eciam a deo et sanctis suis . propter eleganciam quam 
habct tam in persona quam in moribus. 



115 

systra oc brödhra i Wadstena closter helsom Idher 
Erlike herra oc fsedhra oc riddara som sera Erkebiscop 
Hinric aff Vpsala biscop Knut af Lyncöpung biscop 
Thordh af Strengenses biscop Thorsten af Skara biscop 
Niclis af Wsestraris biscop Heming af Wexio hser Karl 
af Thoftom her Sten Benctsson her Thure Benctsson 
her Thordh Bonde Rörikson her Algut Magnusson her 
Aruidh Benctson her Ywar Niclisson her Eric Erlend- 
son her Thyrkil Haraldsson Riddara kerlica medh gudh 
wi bidhiom idher alla oc hwam idhra synderlika at i 
thet breff wilen insighle som wi war nadogha herra 
oc frw konung Eric oc drotning Margareta oc konungs- 
dömet medh allés wara godhwilia samthykt oc beradhit 
radh gifuit hafuom swa lydhande ordh frän ordh som 
haer septer fölgher. 

Wi syster Ingegierdh Knutsdotter abbatissa i Wa- 
stena closter oc Brodher Psether Confessor oc alt con- 
ventet badhe systra oc brödhra i sama stadh kien- 
nomps thet oppenbara medh thesso waro opno brefue 
at aff thy at thenne by Wadzstena hafuir til foren 
waret en landzby oc vndir swa dana lagh oc rset som 
landzby her i Suerike plseghar at wara oc thet i swa 
mato til 8en landzby at blifue rsBtlika til dömpt aer 
oc wi thes wel ofuir thenkt hafuom oc wsbI besinna 
kunnom at pelegrime oc annat folk som til for[nemp]de 
Wadzstena closter oc by sökia före thera afflat skuld 
oc andra seronde ey kunno thera bergning her faa at 
köpa vm thet f ramdelis en landzby blifue som thet 
her til warit hafuer oc til dömpt ser som förra ser 
saght thy serom wi thes til radhe wurdhne at wi alle 
for:de medh alla wara godhhwilia oc samthykt oc ful- 
komelikt beradhet radh hafuom bidhet oc bidhiom war 



116 

kisBra nadhogha herra oc frw . konung Eric oc drot^ 
ning Margareta at the af thera nadh wilden vnna at 
her i Wadzstena maa wara oc blifua en köpstadh medh 
swa dana stadz bok oc stadz rset som i andra köp- 
stedher flera her i landet oc at forrde war kere na- 
dhoghe herra oc frw oc konungsdömet hafua oc nywta 
alla saköra oc rsetheet oc all stykke i forscrifna Wadz- 
stena som the hafua oc nywta i andra köpstedher i 
landet oc at wi oc for:de wart closter maghe behalda 
oc nywta tomptöra oc dagswerke i Wastena som ser 
en half swensk marc oc tolflF dagswserke aff huarie 
fulle tompt ellers alt annat hwat som i forrde by 
Wadzstena faldir vtan tomptöra oc dagswaerke som 
före ser saght at forrde herra oc frua oc konungs- 
dömet thet hafue oc nywte som the hafua oc nywta 
i andra köpstedher her i landet framdelis vm wi no- 
kor breff articulos eller puncta hafuom seller her aep- 
ter fa kunnom som for[n8emp]da waro herra seller frw 
seller konungsdömet måtto til skadha eller hindir kom- 
ma a mot thetta wart breff the breff articulos oc puncta 
mselom wi dödh oc maktlösa oc skula engin makt hafua 
Oc thetta wart breflF skal blifua widh sina fullo makt 
i allom sinom articulis oc mato som her före scrifuit 
staar oc for[nemp]de Wadzstena by skal blifua en köp- 
stadher i alle mato som för ser saght Item en tho at 
os oc forrda wart closter iordhen i Wadzsten ser til 
dömpd som fyrra ser saght tha vnnom wi thoc forrde 
war herra oc fru oc konungsdömet at hafua en gardh 
medh iordh och hws som them bekuemelikit maa wara 
i Wadzstena til thera behoof oc nytto vtan tompt öra 
oc dagswserke Oc til mere bewaring at allom thessom 
forscrifnom articulis (!) oc stykke skula stadhugh oc 



117 

fast oc ogenkallelik blifua oc haldas i alle mato som 
före scrifuit staar Ytsen alt arght oc hiselparedhe tha 
latom vn for: da syster Ingegierdh abbatissa oc brodher 
Paether confessor oc alt conuentet badhe systra oc 
brödhra war incigle medh wilia oc witskap hsengia 
före thetta bref oc hafuom wi bidhit Erlica herra oc 
fadhra oc riddara som her septer standa scrifne swa 
som aer Erkebiscop Hinric i Vpsalom biscop Knut af 
Lyncöpung biscop Thordh af Strengenes biscop Thor- 
sten af Skara, biscop Niclis af Westraris biscop Biörn 
af Abo biscop Heming af Wexio, her Karl af Thof- 
tom her Sten Benctsson her Thure Benctsson her 
Thordh Bonda Röricsson her Algut Magnusson her 
Amidh Benctson her Ywar Niclisson her Eric Erlend- 
son oc Thyrkil Haraldson riddara lata thera incigle 
til witnisbyrdh hsengia före thetta breflf Datum Wadz- 
stena anno domini M^ quadragentesimo in octaua sancti 
Andree apostoli. 

Oc til mere-wisso oc sanheet at thetta allés wara 
forscrifna miwka bön oc fulkomplik godwile ser i alle 
mato som forscrifuat staar tha latom wi for:da abba- 
tissa confessor oc conuent badhe systra oc brödhra 
war insigle hsengia for thetta breflf Datum anno do- 
mini Med® octava sancti Andree apostoli. 

Original pä pergament med fyra vidhängande sigiller i Kongl. Danska Geh. 

Arkivet. 






118 



43. 

Sten BengUson, konungens domhafrande, fråndömer I tmg i Ny* 
köping d. 1 Febr. 1401 nti konungens egen och flera råda- 
herrars närvaro Niklis Boson en gård i Löt som bm tagit i 
botcr uti en lifswL 

Jak Sten Beinctzson riddare högliburens herra oc 
första mins herra konnng Erikx domliafuande i thet 
sin han sina erikxgatu redh ksennes msedh thesso mino 
opno brefue mich hafua i gen dömpt Ragnare i Hak- 
stum en gardh i Löt liggiande frän herra Nicles Bo- 
son riddare yppa satta thinge i Nyköpunge innan mins 
herra konungsens nserwaru oc flera rikesins radbgif- 
uara . huilkin gärd som for:de Ragnar hafde hoDum 
pant sat för the böter . som Pedher i Glipastum haf- 1 
dhe herra Niclisse Boson vtfsBst for sins sons liiff ep- 
ter . thet the böter ey laghlica utfsesta waro thy at 
herra Niclis Boson matte eigh lösn taka for hans liiff 
oc engin magh liiflF gifua vtan konungin oc hwat rset 
som herra Nicles hafuer til thes fomempda Pedhers son 
tha tale til hans ther landz lagh vm (!) oc förbiudher 
jach hwariom man vppa mins herra konungsins vegna 
then forrda gardhin ytermer hindra möte thessom 
dom widher xl . march til konungs ensak Scriptum 
Nicopie Anno domini M^cd" primo in profesto puri- 
ficacionis beate virginis meo sub sigillo 

Original på pergament i Riks-Arkivet. Sigillet bortfallet. 



119 

44 

Staden Lubeck upplåter mot 1200 mark Liibska till borgmästare 
och räd i Kalmar GO marks årlig ranta af stadens qvamar; 
dat. d. 24 Juni 1402. 

, Universis et singulis ad quos presens scriptum 
peruenerit Aduocatus consules et commune ciuitatis 
Lubicensis Salutem in omnium saluatore. Presencium 
testimonio iitterarum recognoscimus et constare cupi- 
mus omnibus euidenter Nos ynanimi consilio et con- 
sensu, rite et rationabiliter in nostris molendinis ven- 
didisse discretis viris Proconsulibus et consulibus ciui- 
tatis Calmariensis presentibus et futuris Redditus Sex- 
aginta marcarum lubicensium denariorum wicbelde pro 
mille et ducentis marcis eorundem denariorum nobis 
integre persolutis et in nostre ciuitatis usus necessarios 
expositis et conuersis Quos quidem redditus dimidios 
in festo Natiuitatis christi et dimidios in festo Natiui- 
tatis sancti Johannis Baptiste camerarii nostri qui pro 
tempore fuerint ipsis ex nostre ciuitatis pixide mini- 
strabunt annis singulis expedite, Possumus tamen pre- 
dictos Redditus Sexaginta marcarum pro mille et du- 
centis marcis predictorum denariorum reemere quando- 
cumque nostre placuerit voluntati, Quibus sic reemptis 
nuUi prorsus ad persolucionem tenebimur eonmdem, 
Ad hec premissa nos concorditer testes sumus Quare 
in testimonium premissorum Nostro Sigillo fecimus 
roborari, Datum anno domini m"ccccij® in festo nati- 
uitatis sancti Johannis Baptiste 

Original på pergament med vidhängande sigiU i staden Liibeckä arkiv. — 
Genomskuret. 



120 



45. 

Natariats-intyg om det uppdrag Linköpings domkapitel gifnt N. 
N. kyrkoherde i Herseme (Haradshammar) och kanik i We- 
sterås, att framföra dess klagomll hos Påfven öfver de* oför- 
rätter och det förtryck domkyrkan i nära 40 &r lidit och än- 
nu måste utstå; dat. d. 7 Mara 1403. 

In nomine domini Amen Anno a natiuitate eius- 
dem Mcdiij? die vij® mensis marcij hora terciarum vel 
quasi indictione yndecima pontificatus sanctissimi in 
christo patris ac domini domini Bonifacii digna dei 
prouidencia sacrosancte Romane ecclesie pape noni 
anno xiiij^ 

Nouerint vniuersi et singuli hoc presens instru- 
mentum publicum inspectnri lectnri et audituri quod 
in mei notarii publici et testium infrascriptorum pre- 
sencia personaliter constituti venerabiles et circum- 
specti viri domini prepositus et capitulum Lincopense 
lamentabiliter in animo gerentes et diligencius consi- 
derantes quot et quantas tribulaciones persecuciones 
calamitates et miserias bonorum et possesiäionum suar 
rum inuasiones direpciones priuilegiorumque et liber- 
tatum suarum depressiones et conculcaciones ab annis 
ferme quadraginta proxime transactis cathedralis ec- 
clesia Lincopensis in regno Swecie in personis et bo- 
nis suis pretextu gwerrarum et alias peruerso regimine 
tyrannorum grauissime perpessa est et cum augmento 
patitur incessanter interim facultatibus destituta quod 
de omnibus redditibus et prouentibus suis vix sibi suf- 
ficit ad vinum, ceram, oblatas et thus, pro sacrificio 
et diuino officio sustentando et minus ad sui omatum 
et dirutorum reparacionem et conseruacionem ac fa- 



121 

brice olim permagnifico et sumptuoso opere incepte 
conseruacionem Et idcirco pro releuando et vtcumque 
erigendo miserabili statu prefata ecclesie Lincopensis 
prepositus et capitulum predicti ad sanctam sedem 
apostolicam tamquam matrem et magistram consola- 
tricemque et defensatricem omnium ecclesiarum re- 
spectum et singulare refugium habentes ac in ea an- 
choram tocius spei et fiducie sue ponentes, honora- 
bilem virum dominum N. rectorem parochialis ecclesie 
de Herseme Lincopensis dyocesis canonicum Arosien- 
sem presencium exhibitorem presentem et onus pro- 
curatoris in se sponte suscipientem deputauerunt con- 
stituerunt et ordinauerunt suum verum et legitimuni 
procuratorem actorem rectorem negociorum gestorum 
nuncium et commissarium specialem cum omni hu- 
miUtate deuocione et reuerencia ad supplicandum et 
impetrandum a sancta sede apostolica omnes indul- 
gencias et remissiones ordini sancti Augustini datas 
et concessas vt quemadmodum ibi sunt sic et hic in 
ecclesia Lincopensi fierent cotidiane et perpetuo dura- 
ture omnibus ecclesiam Lincopensem deuote visitantibus 
ac pro sui fabrica et reparacione et conseruacione ma- 
nus porrigentibus adiutrices vel alias indulgencias coti- 
dianas et perpetuas quas dominus noster apostolicus 
de sui speciali gracia et potestatis plenitudine pro 
dieta ecclesia Lincopensi dignatus fuerit elargiri ad 
impetrandum et obtinendum confirmacionem eiusdem 
sedis apostolice de et super perpetuacione priuilegio- 
rum dominorum videlicet Henrici Benedicti et Nicolai 
bone memorie quondam episcoporum ecclesie Linco- 
pensis predicte capitulo suo Lincopensi in releuamen 
onerum ipsis diuersimode incumbencium circumspecta 



122 

prouidencia iuxta tenores literarum suarum datorum ac 
misericorditer concessorum. In quorum quidem priui- 
legiorum pacifica, libera et quieta possessione hactenus 
fuerant et adhuc sunt inconcusse [ecclesia et] capi- 
tulum memoratum, £t ad omnia alia et singula facien- 
dum gerendum excercendum et prosequendum que circa 
premissa et quelibet premissorum necessaria fuerint seu 
quomodolibet oportuna eciam si talia sint que man- 
datum magis exigant speciale et que dicti constituentes 
facerent seu facere possent si personaliter interessent 
promittentes mihi notario infrascripto vt publice per- 
sone pro omnibus quorum interest vel intererit soUemp- 
niter stipulanti [o: -tes] se ratum et gratum perpetuo ha- 
bituros totum et quicquid per prefatum dominum N. 
eorum nomine actum gestum procuratumve fuerit in 
premissis vel quolibet premissorum. Acta sunt hec in 
loco capitulari cathedralis ecclesie Lincopensis anno . 
die indictione et pontificatu quibus supra in presencia 
et testimonio honorabilium virorum dominorum Suno- 
nis TrwUa, Danielis, Oduasti Magni Karuli & Bene- 
dicti de Hundabsergh prebendatorum ecclesie Linco- 
pensis testium ad hoc specialiter vocatorum et roga- 
torum, Sub secreto predictorum dominorum capituli 
Lincopensis presenti instrumento apposito inpendenti. 
Ego vero Jo[hannes] Hil[debrandi] clericus Lincopensis 
dyocesis publicus imperiali auctoritate notarius premis- 
sis deputacioni constitucioni et ordinacioni ac omnibus 
aliis et singulis dum sic agebantur et fierent vna cum 
testibus suprascriptis presens interfui eaque in notam 
recepi et in hane publicam formam redegi quam eciam 
manu propria scripsi signoque meo consweto signavi 
per dictos dominos prepositum et capitulum Linco- 



123 

pense requisitus et rogatus in testimonio omnium pre- 
missorum. 

Afskrift fr&n fom hälften af femtonde seklet i en pappers-codex i qvart- 
forniat, som tillhört Wadstena kloster, nu förvanul i Uppsala Univ. Bibliothek. 
Benzelii katalog N:o 6 (fol. 44). 



46. 

Algot Magnusson med flera anförare för Drottning Margaretas 
trupper på Gotland afsluta ett stillest&nd med de Preussiska 
riddarne; dat. Slite d. 16 Maj 1404. 

Wi Algut Manghusson, Mangnus Stuer, Otto von 
Peccatel, Knut Vtesson . Peter Åkesson ridder Swen 
Stuer Trut Hass Swen Pyk Claus Vleff Conrat Ny- 
pers knapen, dun witlich allén, die desen brieff sehin 
adir hören lesen dat wi® mit den erbam herren von 
Pruszen die nv tur tiet off Gotland sien, eynen frede 
hebben . opgenomen vnd gededingt, die sal stahin dre 
weken fol na dem pingsdage negest komende von al- 
len den jenen die wi nv hebben op Gotland vnd byn- 
nen der tiet noch kornen mogen ane allirley argelist, 
also dat wi bynnen der tiet botschaft czu vnser frawen 
koningynnen tu Denemarken senden solen vnd willen, 
er tu fragende wo sie it holden wille von des ländes 
wegen Gotland mit dem homeister vnd sienen orden, 
vnd solen vnd wellen en bynnen dren weken als vor- 
geschreuen steet eyn antwert tu brengen, desen frede 
gelofe wi® ridder vnd knecht vorgeschreuene vor alle 
di® jene die nv mit vns op Gotland sien vnd noch 
bynnen der tiet komen mogen von der konygynnen 
wegen tu Denemarken off dat land tu Gotland stede 
vnd väste tu holden, by truwen vnd eren ane allirley 



124 

argelist ak vorgeschreuen steet, Ok hebbe wi gede- 
gedingt mit den vorgeschreuenen herren von Prussen 
di* nv op Gotland sien als von des huesses wegen 
Slyt, dat wi op Gotland gebuwet hebben, alle vnse gut 
dat wi"" op dem huesse hebben» bynnen desen nechsten 
dren åder vier tagen von dem huesse tu bringen, vt- 
genomen blyden bussen . vnd alle armbroste die ane 
stegerepen sien, dat sole wi* in dem slote läten ok 
sole wi* alle lefende vy* das in dem slote is, vt drifen 
vor dat huess, den tu nutte, den it tu gehöret vnd nv 
bed midweke nehst komende sole wi* vnd wiUen dat 
egeschreuene huess Slyt mit der sonnen opgank vor- 
bumen bed in den grunt, dat alle dese vorgeschrefen 
saken vnd degedingen by guden truwen ane argelist 
stede vnd fäste, soUen geholden werden von vns vnd 
den vnsen als ofen geschreuen steyt, des hebbe wi 
ridder vnd knecht egeschreuen vnse ingesegele, an de- 
sen brieff gehangen die geschrefen vnd gegefen is vor 
Slyt op Gotland in der jartal Cristi viertienhundert 
jar vnd im vierden jare am nehsten fridagen vor 
pingsten. 

Original pä pergament med (10) vidhängande sigiller uti K. Geheim-Arkivet 
i Königsberg. 

N:o 1. "S. Algot Magnuson ridder"; vapnet 3 sjöblad. 

N:o 2. Magni Sture; vapnet ett guiusehufvud. 

N:o 3. S. Ottonis v. . . . catel militis; vapnet en tvärbjelke. 

N:o 4. S. Knut Vtss Skölden tudelad på längden; i ena fallet 

en half lilja, i det andra två snedbjelkar. 
N:o 5. Vapnet en båt. 
N:o 6. S. Trogoti Ha . . Skölden tudelad på längden. 

N:o 7 nis Piik. I skölden en hand? 

N:o 8. S. Sven Sture. Skölden tredelad genom en uppåt vilud vinkel. 

N:o 9. Blott fragment. 

N:o 10. S. Conr Vapnet en enhörning. 



125 



47. 



Hofvidsmännen för de PreussiskA städernas tmpper på Gotland 
underrätta förenämnde städers borgmästare och råd, att Johan 
von Piitten och Kurd Leczkow höllos fångna af H. Abraham 
Broderson på Kalmar slott, men att underhandling vore å 
hane om deras frigifvande och fred med Drottning Margareta; 
dat. Guldborg på Gotland d. 27 Juni 1404. 

Den erbaren borgemeistem vnd Radmannen 
der stede Thorn Elbing Koningberg vnde 
Danzik. 

Na dem grute leuen Hem vnd vrunde wy don 
Jw to weten dat wy werliken vomomen hebben dat 
de Denen hebben geuangen ber Johan van Potten 
vnd her Curd Leczkowe vnd holden se geuangen to 
Calmaren In deme tome, vnde scoUe (!) de mit en 
gesegelt was hebben se her gesandt vnd de brochte 
enen bref van en dem Komptur van der Balige, bid- 
dende den Kompthur dat he wolde scryuen her Abra- 
ham Broderssone dat se mochten vp ere truwe gan, 
vnde mochten teen to den steden de in Denemarken 
sint wante vnse here de Homeister se heuet vtgesandt 
an de stede mit en touorramene enes vredes tusschen 
der Konynginne vnd vnsen hem Ok sante her Abra- 
ham mit syme denere dem Kumpthur van der Balige 
enen bref begerende dat he wolde senden ij riddere 
vnd ij erbar mannen an de Konynginne ok touorra- 
mene ens vredes vnd solde ok in veligen dagen stan 
alle de wyle dat de boden vte weren, dat duchte vn- 
sen Herren vnd vns nicht nutte sin . sint dem male 
dat de Huskumpthur van Danzik mit den sendeboden 
an de Konynginne getogen sint vmme des suluen vre- 
des willen touorramende vnd nv wy ok mit ganser macht 



126 

vor dem slote liggen Goltborch genomet . Vört so we- 
tet dat de Kompthur Tan der Balige wil scryuen her 
Abraam dat he wille her Johan vnd her Curd mit 
eren deneren läten Tp ere truwe gan Tnd dar wil he 
gud vor sin dat se holden soUen . Wille gy icht dat 
wy hir by dun suUen dat moge gy vns scryuen . Desse 
tydinge hebbe wy vp dessen dach Got sy mit iv Ge- 
geuen vor Goltborch up Gotlande des vrydages Jo- 
hannis baptiste. 

Houetlude der iiij stede vt Prusen nv vppe 
Gotlande wesende. 

Samtidig afskrift i Danzigs Stadtbncli N:o IV, s. 47. 



4a 

De Preussiska befalhafvame pÅ Gotland afsluta ett stillestånd med 
de tre nordiska rikena, intill midsommar följande år; dat. i 
1 Juli 1404. 

Wir bruder Vlrich von Jungingen kompthur czur 
Balge Johan von Schonenfeld kompthur czu Osterode 
GraflFe Johan von Seyn kompthur czur Mewe Frede- 
rich von Wallenrode kompthur czu Strasberg Henrich 
von Swellenborn kompthur czum Tuchel Wilhelm von 
Eppingen huskompthur czu Konigsberg Conrad von der 
Veesten (?) huskompthur czu Danczke Johan vom Tyer- 
garten Grosscheflter czu Marienburg vnd Johan von 
Tethvytcz fogt czu Gotland, Deutschs[en] ordens thun 
offinbar allén die desen brieff ansehen åder hören le- 
sin, das die erbam sendeboten von den steten her Jor- 
dan von Pleskaw burgermeister tzu Lubeke her Wulff 
Wulfflam burgermeister czum Sunde her Lodewig Nuwe- 



127 

kirche ratman czum Gryffeswalde eynen frede geteig- 
dingt Tnd begriflFen haben czwisschen dem hoggebomen 
irluchten koning Erike czu Denemarken Sweden vnd 
Norweyn &c vnd der irluchten frawen Margarethen 
konigyrinen czu Sweden vnd Norweyn vnd waer erb- 
name des riches Denemarken, eren mannen, dynem 
vnd allén inwonem der dryer riche, vnd die durch 
eren wyllen thun vnd lassen wellen, von eyme teyle, 
vnd vnserm homeister sienen orden vnd allén die durch 
sienen willen thun vnd lassen wellen vom andem teile, 
der frede sal sich anheben am nehsten mitwochen vor 
sendte Margarethen tage der heiligen iuncfrawen nehst 
komende vnd sal stehen bas czu sendte Johannis bap* 
tisten tage siener gebort nehst czu komende, off deme 
lande vnd off deme wasser ane arig czu halden, were 
abir eyngerley furste herre ritther åder knecht, her 
were wes gradus der were, der beussen den dryn ri- 
chen besessin were, vnd des vorgeschreuenen herren 
konigs åder der frawen konigynnen man were, der vn- 
sers homeisters orden åder die sienen mit hanthaftiger 
thaet angegriffen hette vor dessem kryge, von deme 
åder von den sal vnser homeister vnd der orden geme 
nemen das glich vnd recht ist, kan vnserm homeister 
von den glich vnd recht gescheen, so sollen sie des 
fredes genysssen, geschege im abir keyn glich vnd 
recht, thete denn vnser homeister vnd sien orden et- 
was dorumb, do sal der frede mete vngebrocben blie- 
ben . were ouch eyngerley furste herre ritter åder 
knecht, welcherley status der were, der vnsern homei- 
ster vnd sienen orden etwo mete bynnen dessem frede 
angriffe, vnd thete den ouch vnser homeister vnd sien 
orden etwas dorumb off den der den schade thete åder 



128 

getan hette, do sal der frede ouch nicht mete gebrochen 
werden Ouch weres sache das die stete in der Hense 
de vnsere stete mete vorbunden sint, mit ymande sche- 
lunge hetten, vnd sie etwas dorumb theten, do vnsere 
stete åder die eren mete weren, do sal der frede ouch 
mete vngebrochen blieben, bynnen deszem vorgeschre- 
benen frede sal man eynen beqwemelichen tag czu 
Schonore åder czu Calmam vorromen, czuuorsuchende, 
ap vnser homeister vnd der orden mit dem vorge- 
schreuenen herren koninge vnd der frawen konigynnen 
vmb das land Gotland vnd die stad Wysbu in guten 
vnd fruntschaft entrichtet konnen werden, konde des 
nicht gescheen, so sal der frede glich wol steen, als 
vorgeschreben ist, do mete wir vnsers rechtes beyder 
seyte vnuersumet wesen sollen, vnd ap vnser homeister 
vnd der orden, nach der cziet als deszer vorgeschre- 
ben frede steet dem herren koninge vnd der frawen 
konigynnen, den frede oflfsagen welde, das sal he thiin 
mit sienen vorsegelten brieflFe czu Helschinburg vnd 
nach deme tage wenne der brieflF czu Helschinburg 
geantwert wirt, sal der frede sechs wochen steen, ouch 
sollen alle gefangene die von beyden seyten gefangen 
sien, tag haben bas czu der nechsten tagfart, wurde 
ouch bynnen deszem frede ichts vnwyssende genomen, 

das sal man von st ende wirt vnuorworren 

weder geben vnd wurde ymandes von beyden seyten 
bynnen dem frede in semelicher masze gefangen sal 
des gefengniss ledig vnd loess sien vnd sien gut vnd 
habe sal man im weder geben, Deszen vorgeschrebenen 
frede, vnd alle artikele geloben wij egeschrebene komp- 
thure huskompthure GrosscheflFer vnd fogt von vnsers 
Homeisters wegen vor in vnd sienen [landen] Prussen 



129 

vnd Lyfflande by guten truwen .ane allerley argelist 
stete vnd veste czu haldende, czu merer befestunge 
desir ding habe wir vnsere ingesegele an desen brieflF 
laÄsen hengin der gegeben ist in der jartzal Cristi 
vierczenhundert jar vnd im vierden jare am dinstage 
nehst nach sendte Petri vnd Pauli tage der beiligen 
apostel. 

Original på pergament, med (7) vidhängande sigiller i Geheim-Ärkivet i 
Kunigsberg. Flera hål äro skafde dera. Det sista sigillet visar ett lam med ett 
kors; omskrifteu tyckes hafva varit: Sigillum advocati Gotlandie. 



49. 

Kiddarne Folmer Jakobsson (Lunge) och Thomas von Vitzen för- 
binda sig att hålla det emellan K. Erik och Drottn. Marga- 
reta samt Högmästaren Conrad von Jungingen aftalade stille- 
stånd och dera skaffa de förstnämndas ratification; dat. Wisby 
d. 1 Juli 1404. 

Ich Folmer Jacobsson Longe von Tweten vnd 
Thomas von Vyczen rytthere thun wyssintlich vnd 
offinbar allén die desen brieff ansehen åder hören le- 
sin, das wir den frede volczihen sollen vnd wellen, 
den die erbaren sendeboten von den steten her Jordan 
Pleskaw burgermeister czu Lubeke herWulflF Wulfflam 
burgermeister czum Sunde vnd her Lodewig [Nuwe- 
kirche], ratman czum GryflFeswalde geteigdingt vnd be- 
griffen haben czwisschen dem hoggebornen irluchten 
konig Erike czu Denemarken Sweden Norweyn &c 
vnd der irluchten frawen Margareten konigynnen czu 
Sweden Norweyn vnd waer erbname des riches Dene- 
marken &c vnd allén den eren von eyme teile, vnd 
dem erwirdegen geistlichen herren herren Conrad von 

Bidr. t. Skandin. Hist. II. ^ 



130 

Jungingen homeister des deutschen ordens vnd allén 
den sienen vom andern teile, der frede sich anheben 
sal . am nehsten mitwochen vor sendte Margareten tage 
der heiligen juncfrawen nehst komende vnd sal stehen 
bas czu sendte Johannis baptisten tage siener gebort 
nehst czu komende off deme lande vnd off dem was- 
ser ane arig czu halden, vnd geloben dem erwirdegen 
herren homeister vnd sienen orden von vnsers herren 
konigs vnd vnser frawen konigynnen wegen vorgeschre- 
ben by guten truwen vnd- eren den frede in allén 
worten wiesen vnd artikeln als he in deme fredebrieffe 
begriflfen vnd von vns vorlybet ist, ane allirley argelist 
stete vnd veste von vnserm herren konige vnd vnser 
frawen konigynne vnd allén den .eren der dryer riche 
czu haldende, vnd ouch das der fredebrieff in glichen 
wiesen worten vnd artikeln, als he in desis brieflPs ge- 
bunge begriflfen vnd allumelang vorliebet ist, von den 
herren, die in den selbigen brieff czu schriebende, na- 
melich benumet sien, vorsegelt solle werden, vnd wenn 
dem erwirdegen herren homeister der rechte frede- 
brieff also volczogen, geantwert wirt, so sal deser brieff 
fordan keyne macht me haben, czu merer sicherheit 
vnd befestung desir dinge habe wir vorgeschrebene rit- 
tere vnsere ingesegele an desen brieff lassen hengen, 
der gegeben ist czu Wysbu in der jartzal Cristi vier- 
czenhundert jare vnd in dem vierden jare am dinstage 
nehst nach sendte Petri vnd Pauli tage der heiligen 
apostele. 

Original pä pergament med tvenne skadade sigiller i K. Geheim-Archivet i 
Königsberg. 



131 

50. 

Drottning Margareta till borgmästare och råd i Liibeck, mod svar 
å tre deras bref, hvaraf ett om de Preussiska fångarnes fri- 
gifvande, och begäran om Liibecks bemedliug för bibehållande 
af det nuvarande förhållandet emellan Hertiginnan af Slesvig, 
Holsteinarne och Ditmarskerne, tilldess en fullständig upp- 
görelse med Liibecks biträde kan ske, samt om underrättelse 
rörande utgången af deras beskickning till Preussen; dat. Jön- 
köping d. 11 Nov. 1404. 

Margareta dei gracia Waldemari 
Danorum Regis filia 

Vinintlike gröt touoren ghesant, wi dancken ju 
leuen sunderghen vrundes vor vele gudes vndc doen 
ju witlick dat vns dre juer breue wurden nw an dunre- 
daghe vnde er queme wi nicht to vnse sone wente . 
wi weren vpgheuaren . to deme . Holme . In deme sulf- 
uen . werfue dar ghy vns in dem enen . breue nw van 
screuen van des gudes weghene alse de van Reuele 
screuen dat en vnde mer kopluden to hörde, vnde 
hebben vns dar also ane beuiset, alse den . van dem 
Holme wol witlik ys dat wy hopen wi hebben dar 
nene sculd ane, vortmer vmme den knecht de de by 
Peter Hughen was alse gy in deme andern breue scre- 
uen, dar wille wi gerne vmme vraghe vnde willen vns 
dar . ane bewisen alse wy best . moghen . vortmer vmme 
de vangenne van Prutzen alse ghy screuen in deme 
dridden breue wetet dat vnse sone vnde wy hebben 
se nw wedder to dem homeyster ghesant, vrij vnde 
los erer ghefencknisse . alse den Ridder de borghe- 
meistere, vnde de mit en ghevangen wurden de to vnse 
hänt quemen vnde hopen to gode he wille vnse sone 
vns vnde desse Rike jo . deste . vurdere helpen . vnde 
sterken jn . allén . stucken vnde vnse here . got vnde gy 



132 

konnet . dat, wol . dyrkennen dat wi dat vmme des 
besten willea ghedaea hebben . Vortmer so bidde wy 
Ju vruntliken dat gy dar to helpen vnd ju dar truwe- 
liken ane beuisen willen . dat . yt moghe bedaghet wer- 
den twischen der hertichinnen van Sleswigh eren . kin- 
deren . den Holtzeden vnde den Dytmerschen . bet al- 
so länge dat ghy vnde wy vnde mer vrunde . dar by 
kornen . moghen . doch also dat mallich jn syner were . 
beholde . dat he hir to ghehat heft vnde dat mallich 
sines Recbtes vnuorsumet sy an beyden siden wente 
wi ju bir ane node änders bidden wolden men dat vns 
duchte dat liik vmme liik . were an beyden ziden . doet 
hir by vnde by allén andern zaken alse wi wol to Ju 
louen, dat ghy gerne doen vnde screuit vns to bydes- 
sen boden wo länge it wert bedaghet vnde eyn ant- 
werd van dessen vorscreuenen stucken . wente wi . der 
hertichynnen vnde den van Hamborch vnde den Holtz- 
sten oc by dessen sulfuen maten to screuen hebben . 
Vortmer alse ghy vns lest screuen alse ber Jordan van 
vns schedede . dat ghy dar vmme Jue boden, jn Prut- 
zen bädden . vnd were . noch nicht wedder kornen dar 
vmme scriuet vns wedder by dessen boden wat ant- 
werde ghy dar van ghekreghen hebben . vnde wo gby 
vnde mer der andercr stede it dar vmme hebben wil- 
len . Vortmer wetet dat vnse sone varet nw to Norgh- 
weghen vnde wi to Denmarcken dar vmme willé ghy 
icht sunderghes dat wi vmme Juer lene willen doen 
moghen dat screuit vns dar hen to . dar mede . be- 
uele . wi ju gode Scriptum in villa nostra Jönaecöpung 
Anno domini MCd quarto die beati Martini episcopi 
et confessoris nostro sub Secreto. 



133 

Utanskrift: 

Prouidis & Circumspectis viris domiais proconsu- 
libus & Consulibus Ciuitatis Lubicensis amicis nostris 
sinceris detur hec 

Original pä papper i Liibecks Rådhus-Årkiv. 



51. 

IL Albrekt förklarar för Tyska Ordens-Höginästaren och hela or- 
den, att om han haft eller har någon rättighet till Gotland 
ochWisby, öfverläter han densamma nu till K. Erik, hans af- 
komlingar och de trenne rikena Sverige, Danmark och Norge; 
dat. Flensborg d. 25 Nov. 1405. 

Vruntliken grud to voren Ju erwerdighe ghestlike 
here her homester to Prutzen vnde deme gantzen or- 
den du wy konyngh Albrecht hertoge to Mekelenborch 
greue to Zwerijn to Stargarde vnde Rozstoc here, wit- 
lik mit dessen breue dat eft wy ienighe rechtieheit 
had hobben edder hebben an deme lande Gotlande 
vnde der stad Wysbu de hebbe wy vmme sunderger 
leue vnde vreundscop willen deme hochgeborn fursten 
vnsen leuen oeme koningh Erike vnde synen eruen 
vnde nakomelingen vnde den dren ryken alse Sweden 
Dennemarken vnde Norwegen mit gudeme willen na 
vnses rades rade vnde volbord vorlaten vnde vorlaten 
an desseme ieghenwardigen breue van vns vnde vnsen 
eruen to ewygen tyden worvmme wy iwer herlicheit 
mit gantzer begheringe bidden dat gi deme vorbeno- 
meden heren konigh Erike vnsem oome vnde den voi- 
screuenen ryken vmme dit vorscreuene land Gotland 
vnde stad Wisbu alle stucke to deme besten keren 



134 

vade wes gi edder juwe nakomelinge de orde edder 
de iwen mit deme vorbenomeden vnsen oeme edder 
der vorbenomeden drier rike rade enden vnde dun 
vnde dat gi en van iw antwarden Gotland vndeWis- 
bu dat ys vnse volkomene wille vnde volbord vnde 
wy noch vnse eruen edder jemant van vnser edder 
vnser erue wegen willen edder scholen iw edder iwe 
nakomelinge edder den orden nummer schuldigen ma- 
nen veyden anspreken edder vpsaken to ewigen tyden 
dat gi also dun vmme Gotland vnde Wysbu also vor- 
screuen steyt. Alle desse vorscreuene stucke vnde ar- 
ticule vnde en yslik by sik stede vnde väst vnde vn- 
tobroken to holende in aller mate also vorscreuen steit 
loue wy koningh Albrecht vorbenomede mit vnsen er- 
uen iw vorbenomede here homester to Prutzen iwen 
nakomelingen vnde deme gantzen orden in guden tru- 
wen sunder allerley arch vnde hulperede vnde des to 
högre bewaringe vnde groter bekantnisse zo hebbe wy 
vnse inghesegel mit willen vnde wiscop henget läten 
vor dessen breff Hir sin an vnde ouer ghewesen to 
tuge vnde merer witlicheit alle desser vorscreuenen 
stucke vnse truwen ratgheuer naghescreuen vnde des 
rikes rad van Dennemarken vnde de erbaren sende- 
boden van den steden naghescreuen also her Otto Ver- 
egge her Vicke Bere her Hinrik Kulebusch her Ma- 
thias Axecowe riddere vnde Hinrik Qwitzowe knape, 
biscop Eschil to Rypen her Niclos Yuersson her Prit- 
bern van Putbusch her Peter Niclosson van Agarde 
her Johan Oleuesson her Johan Scarpenberch her 
Berneke Schinkel her Johan Tomasson her Gustaff 
Leecsson her Nicles Tuuesson, prouest Dibbern van 
Odenzee her Hinrik WesthoflF, borgermester her Rey- 



135 

närd van Kaluen ratman to Lubek lier Meynard Buc- 
stehude to Hamborch her Johan van der A to Roz- 
stoc her Hermen Meyger to der Wismer vnde her 
Wlf Wlflam to dem Sunde, borgermeistere vnde vele 
andere erbare l,ude de louen vnde tuges werdich synt 
Gheuen vnde screuen to Vlenseborch na Godes bort 
verteynhundert iar in deme viften lare dar na an Sunte 
Katherinen daghe der hilgen juncfrowen. 

Original på pergament med vidhängande sigill uti Gehcim-Arkivet i Königs- 

berg. 



52. 

K. Albrekt erkänner sig hafva genom sin kansler Johan von Bent- 
lage utaf Jöns Magnusson, domherre och Jesse Bran, borgmä- 
stare i Aarhuus, emottagit 2000 mark Liibska penningar, for 
hvilkas betalning 10 riddare förbundit sig att gä i borgen 
(inlager); dat. d. 22 April 1406. 

Wy Albrecht van godes gnaden der Sweden vnde 
der Goten Koning Hertoghe to Meklenborg grewe to 
Zwerin to Stargarde vnde Rofetok here bekennen vnde 
betugen . openbare an dessem breue dat de erwerdigen 
her Jens Magnesson domhere to Arhusen vnd Jesse 
Bruen borgermester dar sulues . vnsem leuen truwen 
canceler her Johanne van . Bentlage . hebben to vnser 
hand to ener nuge vnd to rechter tijd betalet vnde be- 
red twe dusent lubesche mark peunige . alse to Lubeke 
genge vnd geue sint van der Erbaren Riddere wegen 
here Nicles Ywersson Pritbern van Putbusch Peter Ni- 
clesson van Agarth . Johan Olauesson Byorn Olaues- 
son Johan Scarpenberg Berneke Schinkel . Johan To- 
masson, Jones Tuenssen vnd Gutzstaff Lekesson . de 



^ 



136 

se vns vnde vnsen eruen vorbreuet bädden vppe pa- 
schen to bereden de vorleden is . vnd eyn inleger dar 
vp gelouet alse de breflF vtwisede dassen suluen breffes 
vnd löfte vp de vorbenomeden twe dusend lubesche 
marc . late wy vnd vnse eruen de vorbenomeden rid- 
deren alle vnd ere eruen gantzliken qwijt leddich vnd 
loos vnde des to höger tuchnisse hebbe wy vnse In- 
gezegel witliken hengen . läten In dessen breff de ge- 
nen is na godes bord . veerteyn hundert Jar . an deme 
sosten Jare des donredages na Quasi modo. 

Original pä pergament med vidhängande sigill i K. Danska Geh. Arkivet. 



53. 

Borgmästare och Räd i Läheck intyga att Johan Bcntlage i deras 
närvaro erkänt den i föregående handling omnämnda betalning; 
dat. d. 23 AprU 1406. 

Wy Borgbermestere. vnde Radmanne der stad to 
Lubeke bekennen vnde betugen openbare in dessem 
breue vor alsweme dat de erbar man ber Johan Bent- 
lage kentzeler des hochgeborn forsten koning Albertes 
hertoghen to Meklenborch vnde grenen to Swerin in 
vnser jeghenwordicheyt openbarliken bekände dat de 
erbaren lude ber Jons Magnesson domhere to Ar- 
husen vnde Jesse Brun borghermester dar sulues eme 
to behoeff koning Albertes vorbenomet tor noghe vnde 
to danke betalet hadden twe dusent Lubessche mark 
dar vor de duchtighen riddere her Niggels Ywersson 
Pritbern van Pudbusch her Peter Nigelsson van Agard 
her Johan Oluesson her Byorn Oleuesson her Johan 



137 

Scherpenberch her Berrieke Schinkel her Johaa Tho- 
masson her Jens Tuesson vnde her Godstaff Leekes- 
son myt ener sameden hand ghe louet hadden vppe 
den passchen negest vor leden to betalende, vortmer 
bekanden desse vorscreuen her Jens Magnesson vnde 
Jesse Brun dat se von deme vorscreuen hern Johanne 
Bentlaghen vntfanghen hadden den breflF vppe de vor- 
screuen twe dusent mark van den vorbenomeden rid- 
daren besegeld vnde des to tuchnisse is vnse segele 
an dessen breff ghe hanghen de screuen is na godes 
bord veirteynhundert vnde in dem sosten jare des 
yridaghes na Quasi modogencti 

Efter en af Johannes Hartwici, "clericns Ottoniensis diocesis notarius publicus", 
å Kallundborg d. 1 Jali 1437 utfärdad vidimation, hvari äfven det föregående, 
likasom de tvenne närmast följande dokumentema, är intaget. Original på per- 
gament i K. Prov. Arkivet i Stettin. 



54 

Johan v. Bentlage erkänner sig hafva å K. Albrekts vägnar af ärke- 
djäknen i Upsala Jöns Nilsson och riddaren Magnns van Alen 
emottagit 5000 mark Liibska penningar, hvilka den sistnämnda 
jemte fyra andra herrar förbundit sig att d. 11 nästfölj. No- 
vember betala; dat. d. 4 Maj 1406. 

Ik Johan van Bentlage koning Albrechtes Cant- 
zeler bekenne vnde betughe openbar an dessem breue 
dat ik to ener nuge vntfanghen hebbe vif dusent lu- 
bessche marc penninge alze to Lubeke genge vnd gene 
sind de my to mynes vorbenomeden heren hand de 
erwerdighen her Jons Niclesson erkedeken to Opsal 
vnde her Magnus van Alen riddere ghe tellet vnde 
bered hebben alse de sulue her Magnus her Hartwich 



138 

lleesten her Clawes Bokwold her Clawes Dout rid- 
dere vnde her Wlffuike Wlflam borghermestere to 
dem Sunde ghe louet hadde mynen vorbenomeden 
heren dem koninge vppe sunte Mertens dach neghest 
to komende to betalende der suluen vif dusent mark 
vnde löftes leet myn here koning Albrecht vor sik 
vnde syne eruen vnde vor de genne de sin löfte ent- 
fangen hebben in dem suluen breue den vorbenomeden 
ridderen vnde borghermestere vnde eren eruen gantz- 
liken qwit ledich vnde los, also dat ik nach hete vnde 
bode des suluen mynes heren hebbe den vorbenome- 
den hem Jens vnde her Magnus den houet breff de 
vppe de vif dusent mark språk myt willen weder ant- 
wordet vnde des to tugbe vnde merer bekantnisse 
hebbe ik myn ingesegele witliken ghe henghet an des- 
sem breff de ghe screuen is na godes bort veerteyn- 
hundert jar an dem sosten jare dar na des neghesten 
dingestedaghes Philippi et Jacobi der hilghen apostele. 

Efter den forenämnda af notarius publicus Johannes Hartwici d. 1 Jan. 1437 
utfärdade vidimationen. 



55. 

Borgmästare och råd i Liiheck intyga, att Johan Bentlage i deras 
närvaro erkänt den i föregående handling nämnda betalning 
och återlemnat skuldebrefvet, hvilket genast blifWt genom- 
skuret; dat. d. 5 Maj 1406. 

Wy borghermestere vnde radmanne der stad Lu- 
beke bekennen vnde betughen in dessem breue vor 
alsweme dat de erbar man her Johan Bentlaghe kent- 
zeler des hochgeborn forsten konig Albertes hertoghen 
to Meklenborch vnde grenen to Zwerin in vnser jeghen- 



139 

wordicheyt openbarliken bekände dat de erbaren månne 
her Jons Niclesson archidyaken to Vpsal vnde her Mag- 
nus von Alen riddere eme to behoeff koning Albertes 
vorscreuen tor noghe vnde to danke betald hadden viif 
dusent mark lubissche de her Magnus van Alen her 
Hartwich Heest, her Niclaus van Bokwolde her Ni- 
claus Doyt Riddere vnde her WulflF Wlfflam borgher- 
mestere to dem Sunde ghe louet hadde to betalende 
vppe sunte Mertens dach negest komende vnde allene 
de betalinghe des gheldes vppe de tiid scholde heb- 
ben ghe scheen Jodoch is dat gheld vmme des heren 
koninges vorscreuen lene willen vppe desse tiid betald 
darvmme her Johan Bentlaghe kentzeler des heren 
koninges vorscreuen leed de vorbenomede her Magnus 
van Alen her Hartwich Heest her Niclaus van Bock- 
wolde her Niclaus Douyt riddere vnde her Wlff Wlff- 
lam vnde ere eruen van des heren koninges weghen 
dicke ghenomet van aller namaninghe van des gheldes 
weghen gantzliken vnde degher ledich vnde los vnde 
antworde her Jons Nighelsson vnde her Magnus van 
Alen her Hartwick Heest her Niclaus van Bokwolde 
her Niclaus Douyt ridtiere vnde her Wlff Wlfflam 
vppe de vorscreuen vif dusent mark besegheld hadden 
welke breff in vnser jeghenwordicheyt dorsneden wart 
vnde des to tuchnissc is vnse segele an dessen breff 
ghe hanghen de ghe screuen is na godes bord veir- 
teynhundert jar dar na in dem sosten jare des mid- 
wekens na Jubilate, 

Efter den förenämnda yidimationen af Johannes Hartwici, utfärdad d. 1 Jan. 
1437. Original å pergament i Provinc. Arkivet i Stettin. 



140 



56. 

Ilögmnstaren Ulrik von Jungingens svar pä staden >IV'isbys begäran 
att framgent fä förbi if va under Ordens välde, med anbud att 
genom fullmugtige fä vid underhandlingen med K. Erik be- 
vaka sitt biista, hvartill hans sändebud ock skola vara staden 
behjelpliga; dat. slottet Schoken d. 18 Juli 1407. 

Ersamen lieben getruwen, off desse tziit synt by 
vns gewest mit eyme credencien brieffe euwer sende 
boten, die wir gutlich vorhort habin, vnd noch deme, 
als sie von euwer wegen an vns habin gebrocht, wie 
Ir gerne by vns blieben wellen &e, das dancken wir 
euch flissentlieh als vnsern lieben getruwen, vnd so vil 
an vns ist, betten wirs mit fugen vnd mit eren mocbt 
getan, wir betten euch mit nichte obir geben, Nu ist 
euch lieben getruwen wissentlich, wy wir itczunt vor 
vil jaren vmme Godland, vnd Wysbu väste tage ge- 
holden haben, mit groser koste vnd czerunge, die vn- 
ser orden dor vndir hath gethan, dy selben tage nicht 
heymelich sunder alle czeit offinbar synt gehalden, daz 
irs wol habth gewost, vnd wy gesath man czu tagen 
ist, zo ist ewerm [bey] vnsern teydingen nye vorgessen, 
sunder alle wege sey wir so hoch vor euch, als vor vns 
gewest, vnd solde vns gar leyt seyn, das wir euwer 
salden vorgessen haben, went ir by vns getan habth, 
als bederwe luthe, das wir wol gunczig vnd dangksam 
von euch seynt, åder noch der czeit das euch kouing 
Albrecht, von deme wir das land vnd stad yn vor- 
saczczunge haben, obir gap vnd an den heren koning 
Erich von Dennemark vnd an seyn riche weysete, als 
Ir vs der abeschrift euch leczt gesant, wol hat vor- 
nomen, Noch sulchim obirgeben musten wir mancher- 
leye swcre manunge lyden vnd clagen dyc obir vnsern 



141 

orden gyngen, wy wir das land vnd stad czu vnrechte 

enthilden, vnd do wir vns off vnsem haubtman koning 

Albrecht nymme czihen mochten, vnd vns ouch an- 

geboten wart, eyn mochlichs vor daz vnsse czuthun, 

das is vns gekost hatte, konde wir mit eren nicht vor- 

der noch lenger vns enthalden, wir musten eyn mog- 

lichs off nemen, dor inne wir euch doch, als wir hof- 

fen wol vorwaret haben. Ouch hatte der here koning 

Erich nulich seyne botschaft bey vns gehabth vnd 

hath sich dirboten vns die beczalunge czu thun off 

vnser vrawen tage assumpcionis nehstkomende, daz wir 

dorczu die vnsen ken Calmer senden . vnd synt is al- 

zo geteydinget ist, zo haben wir im wedir entpoten 

das wirs thun wellen, sunder vnsse bothen dy wir 

dorczu senden werden sallen czu vor ken Wesebu, 

czu euch faren, vnd alda von der stat vnd vom lande 

czu dem tage etliche mit in nemen, die ir in geben 

werdet daz die bey den teydingen sien, das euch vol- 

czugen werde alle ding als is geteydinget ist daz ir 

bey euwern rechten vnd freiheytén blibth, als ir, die 

von ålders habth gehabth vnd das euch vorgeben 

sey alle vngnade &c Konnen denne die vnsen icht 

vorder beteydingen czu euwerm nuczcze vnd frpmen, 

das sallen sie gerne thun vnd wellen in das mete- 

geben Ouch lieben getruwen vmb das hus daz do be- 

buwet is wisset ir wol daz ir Arnold vnsen compan, 

n^it einem credencien brieffe czu vns santet der von 

euwer wegen vmb das selbe hus an vns warb daz euch 

nutzlich duchte der stad vnd dem lande das is ge- 

buwet wurde, Wen is Got gefuget das ir mit den ra- 

sen czu dem tage komet wil man euch vol czien als 

*s geteydinget ist, daz ir bey euwern alden rechten 



142 

vnd freiheyten bleybth, so hoffen wir wol, daz is euch 
vnschedelich sie, dorczu euch die vnsen gerne behulf- 
fen sulden sien, als vorderste mogen, vnd yn alle denie 
daz vns gefuclich vnd erlich ist czu thun, wellen wir 
euch gerne alle tage daz beste helfen vnd rathen, vnd 
jo alzo bey euch thun daz ir ab Got wil befinden 
moget, das wir euch intt truwen meynen vnd gemey- 
net haben . Gegeben off vnsem huse Schoken am mon- 
tage vor Marie Magdalene im xiiij*' vnd vij*^™ jare. 

Ur Hogmistarens Registrant för åren 1400—1408 i K. Gcli. Arkivet i Kö- 
nigsberg, s. 158, med öfverskrift: Ber statt Wysba. 



57. 

Konung Erik förkunnar att Tyska Ordens Högmästare Ulrik von 
Junglngen vid emottagandet af de 9000 Eng. nobler och de 
försökringsbref för Gotland och Wisby, som blifrit öfverens- 
koinna i Helsingborg, öfverlemnat Gotland och "Wisby, med 
dervarande fastningsbyggnad och derjemte de forsäkringsbref. 
Konungen enligt traktaten skulle erhålla af förenämnde land 
och stad; dat. Kalmar d. 27 Sept. 1408. 

Wy Erich myt godes gnade Denemarchen Swe- 
den Norwegen der Wenden vnd der Goten konug vnd 
hertoch to Pomeren bekennen vnd betugen offynbare 
in dessem breflF, dat en erwerdiger geystlicher herc 
here Vlrich van Jungingen homeyster des Dutschen 
ordens tzu Prutzen van syner wegen vnde synes or- 
dens van vns tzu vulkomen gnoghe vnd wol tzu danke 
entphangen heft de negen dusend engilsche nobeln de 
here to Helsingborgh geteydinget worden von vns vnd 
vnser Rades wegen . vnd de sulue erwerdige geystlicher 
here here Vlrich vns wedder antwerden gelatzen heft 



143 

das land Gotland vnd de stat Wysbu vnd den bow 
dere selbest myt aller vorbenomeden ländes stat vnd 
bowens to behoringe gantz fry qwit vnd vmbeworen 
in aller mate als vns vnd vnser rat van synen sende- 
boden here tzu Helsingborch gedeydinget wart vnd 
gelouet, och hebbe wy de vorbenomede here Vlrich 
vnd des ordens sendeboden geantwerdet alle de brefe 
de wy geben solde deme lande Gotland vnd der stat 
Wysbu in aller mate als here to Helsingborch ge- 
deydinget wart vnd de sulue brefe hebben de sulue 
ordens sendeboden vört an geantwerdet deme lande 
Gotland vnd der stat Wysbu . Oc hebbe de sulue or- 
dens sendeboden vns wedder geantwerdet de brefe de 
de van Gotland vnd Wysbu vns gegeuen vnd besegelt 
hebben, als och here to Helsingborch gedeydinget 
wart . Vnd here mede is gezonet geendeget vnd vrunt- 
like wech gelecht, to ewyghe tyden alle schelinge twy- 
dracht vnd maninge de tuschen de suluen here Vlrich 
vnd des ordens landen steten vnd luten vff eyne syte . 
vnd tuschen vns vnd vnsen dren richen Denemarchen 
Sweden vnd Norwegen vnd Gotland vnd Wysbu . lan- 
den steden vnd luden vfF de änder syde . bet an des- 
sen dach gewesen syn . van des ländes weghen Got- 
land vnd der stat Wysbu also das nymand van vnsen 
richen landen steden adder luden van vnser wegen 
vorder maninge adder schuldinge to deme here Vlrich 
adder des vorbenomeden ordens landen steden adder 
luten doen sal . van desseme vorbeschreuene sachen 
als vm Gotland vnd Wysbu als vorgeschreuen stet vnd 
och also das noch de vorbenomede here Vlrich noch 
syne nachkumlinge adder des vorgeschreuen ordens 
lande stete adder lute keynerley rechticheyt adder 



144 

ansproke to deme vorbenomeden lande Grotland vnd 
Wysbu vnd to deme bow vnd erer tubehoringe heb- 
ben sollen . Alle dessc vorgeschreuene stukke vnd ar- 
tikel geloue wy konung Erich vorbenomode vore vns 
vnd vnse nachkumlinge vnd vnser riche landen steden 
vnde luden den vorbenomeden here Vlrich vnd synen 
nachkumlinge vnd des ordens landen steden vnde lude 
stede vnde väste to holden zunder alle argelist vnd 
hulprede . Here hebben an vnde ouer gewesen vnser 
truwe rat vnde mannes . als her Jacop myt Godes 
gnade ertzebescop to Lunden . her Jahan ertzebescop 
to Vpsale vnd bescop Knwt to Lyncopung . bescop 
Byorn to Abo vnd bescop Andreas to Strengenes vnd 
her Peter Lukke archidyachon to Roskild vnd her 
Jesse Duwe vnser hofmeyster her Steen Bosson her 
Thure Beientzson her Anders Olafsone her Hennyng 
Könugxmarch vnde her Benedics Poggewysch ritere 
vnd to mere bewaringe alle desse vorgeschreuene stukke 
so hebbe wy vnser maiestates incigle an dessem breff 
hengen läten, der gegeuen vnde geschreuen is vp vn- 
ser slöt Calmarn an daghe Cosme vnde Damiani nach 
der borth Christi vertegenhundert iare vnde vp dat 
acte 

Original p& pergament med vidhängande sigill i K. Gelieim-Arkivet i Kö- 
nigsberg. 



145 

68. 

Tyska Ordens högmästare Ulrik von Jungingen erkänner sig hafva 
å ordens i Preussen vägnar utaf K. Erik emottagit de 9000 
Engelska nobler som blifvit ntlofvade för Gotland genom för- 
draget i Helsingborg, hvars alla vilkor å båda sidor na äro 
uppfyllda, ocb afsäger sig derföre Orden alla anspråk pä ön, 
samt förklarar att alla tvistigheter derom med de tre nor- 
diska rikena äro fullkomligt bilagda; dat. Marienborg d. 31 
Oct. 1408. 

Wir bruder Vlrich von Jungingen homeister des 
Ordens der briidere des hospitales sunthe Marien des 
Dutschen huses von Jheriisalem bekennen vnd beczu- 
gen offinbar in dessem briefe, das wir von vnser vnd 
vnsers ordens wegen ezu Prussen, czu volkompnem 
gniighe vnd wolczudånke entphangen haben . von dem 
hochgebornen herren vnd fursten koning Erich czu 
Dennemarken Sweden Norwegen der Wenden vnd der 
Goten koninge vnd herczoge czu Poniern, die niintusend 
Engelisscher nobelln, die czu Helsingborg geteydinget 
wurden, von vnser vnd vnsers Ordens wegen czu Frus- 
zen vnd wir haben demselben herren koninge wedir 
antwerten låsen, das land Godland vnd die stad Wys- 
bu vnd den bow do selbist, mit allir vorbenumpten 
des ländes stad vnd bawens czugehorunge gancz, frey, 
qweyt vnd vmvorworren in allir masze als im das von 
den vusern tzu Helsingborg gelobet wart, Ouch hath 
der vorbenumpte herre konig Erich, vnserm vnd des 
ordens Sendeboten geantwert alle die briefe die her 
geben solde dem lande Godland vnd der stad Wysbu 
in allir masze, als das tzu Helsingborg gedeydinget 
wart, vnd die selben briefe haben die selben vnser vnd 
des ordens sendeboten vortan geantwert dem lande 

Bidr. t. Skandin. Hist. II. ^^ 



146 

Godland vnd der stad Wysbu, Ouch haben die selben 
vnser vnd des ordens sendeboten, dem herren koninge 
wedir geantwert die briefe die die von Gotland vnd 
Wysbu dem herren koninge gegeben vnd bezegilt ha- 
ben also das ouch czu Helsingborg geteydinget wart, 
vnd hiemete ist gesiinet geendet vnd fruntlichin weg 
geleget, czu ewigen czeiten, alle schelungen vnd czwey- 
tracht vnd manunge die cwisschen dem selben herren 
koninge vnd seynen drien reychen Dennemarken, Swe- 
den vnd Norwegen, vnd Godland, vnd Wysbu vnd sey- 
nen landen steten vnd luten of eyne seyte, vnd czwis- 
schen vns, vnd vnsers ordens landen steten vnd luten 
af die änder seyte, bis an dessen tag gewesen seyn 
von des ländes wegen Godland vnd der stad Wysbu, 
also das nymand vom vnsers ordens landen steten, 
åder luden åder von vnser wegen vorder maninge åder 
schuldegunge czu dem herren koninge åder seynen rey- 
chen Dennemarken, Sweden vnd Norwegen, vnd czu 
Godland vnd Wysbu, åder czu seynen landen steten 
åder liiten thun sal, von dessen vorgeschrebenen sa- 
chen, als vmb Godland vnd Wysbu als vorgeschreben 
steet, vnd ouch also, das noch wir, noch vnser noch- 
komplinge, noch vnser orde, abir vnser lande stete åder 
lute, keynerley rechtekeit åder ansproche czu dem vor- 
benumpten lande Godland vnd Wysbu vnd czu dem 
bow, vnd irer czubehorunge haben soilen . Alle desse 
vorbeschrebene stiicke vnd artikil geloben wir Vlrich 
homeister vorbenumpth vor vns vnd vor vnserm orden 
vnd nochkomplinge vnd vor vnser lande stete vnd lute, 
dem vorbenumpten herren koninge vnd seynen noch- 
komplingen vnd seynen drien reychen Dennemarken 
Sweden vnd Norwegen, Godland vnd Wysbu, vnd 



147 

seynen landen steten vnd luten stete vnd veste czu 
halden, sunder alle argelyst vnde hulferede . Des czu 
sicherheit vnd merer bewarunge aller desser vorge- 
schrebenen stiicke, so haben wir vnsers ordens groste 
Ingesegil an dessen brief låsen hengen, der gegeben 
ist af vnserm huse Marienborg am obende aller heyl- 
gen im vierczenhundirtsten vnd im achten Jare . Des 
seynt geczuge die ersamen geistlichen vnsere villieben 
brudere vnd vnsere lieben getruwen Cunrad von Lich- 
tensteyn, Groskompthur, Frederich von Wallenrode, 
Obirster Marschalk, Wernher von Tettingen Obirster 
Spitteler vnd kompthur zum Elbinge, Borghard von 
Wobeke, Obirster Trappier vnd kompthur czu Crist- 
borg, Thomas von Merheym Tresseler, Grafe Olbrecht 
von Swarczborg kompthur czu Thorun, Grafe Johan 
von Zeen kompthur czur Balge, Johan Schonenfeld, 
kompthur czu Danczk Johan von der Dolle kompthur 
czum Reden OUebrecht Rote, burgermeister czu Tho- 
run Cunrad Leczkaw, burgermeister czu Danczk vnd 
vil änder ersamen lute 

Original-handskrift på pergament, utan sigill, i K. Geh. Archivct i Königa* 
beig. Förmodligen har ett nytt exemplar häraf måst utfårdns, emedan i textea 
ett fel insmngit sig, hvilket dock i kanten blifvit rnttadt. 



59. 

Båfstetingsdom angående de gamla skattegods i Ullcråkers härad, 
som kommit under frölsct; dat. Upsala d. 2 Aug. 1409. 

Wy Thord Bonde riddare konungsdom hånande 
i thetta sin ok Thure Beynctsson riddare laghman i 
Vplandom helsom alla thöm thetta brefF höra eller 



148 

see kerlica medh gudlu ok kungörum idher at tha wi 
hioUom repstathing i Vpsalom vppa war nadhugha her- 
ras ok frusBS konung Eriks ok drotning Margaretes 
wegna medh almoghanom aff Vlleraker Arom epter 
gudz byrdh Tusanda firahundradha vppa nyonde aret 
annan daghen epter sancti Pedhers dagh aduincula, 
Tha kerde for oss a satto thinge welboren man Jönis 
Laurensson a kronone wegna vppa thenna epterscrip- 
nen godz ok jordh som vndan skat ser gängen suasom 
ser först fira örtugha land jordh i Vllathunum som 
herra Clauus Sacrista hafthse item siw örisland jordh 
i sama by som Ysak Ysaksson hafde item siw öres- 
land jordh sama stadz som Helghandzhws i Vpsalom 
hafthse item thry örisland jordh i Stafby som Nses 
kirkia hafthse item tw marcland jordh i Höghby som 
domkirkian i Vpsalom hafthse item tw marcland ok 
een örtugh i sama by som forscripnen domkirkia haf- 
thse item et öresland jordh sama stads som Nses kir- 
kia hafthse item tio örtugha land jordh i [BJseristom 
som biscop Andirs i Strengines hafthse item een ör- 
tugh sama stadz som Nses kirkia hafthse item twa 
öra sama stadz som Nsbs kirkia hafthse item åttan 
öresland i W^angirstom som Magnus Jönisson hauer 
item et örtugland jordh sama stadz som Nses kirkia 
hafthse item et marcland i Faxta som Magnus Jönis- 
son hauer item twa örtugland jordh i Eby som Inge- 
uald i Wretum hauer item fem öra sama stadz som 
Ingeuald i Wretum hafthse item halff tionde örtug 
sama stadz som Lasse Pedhersson hafthse item halff 
siette öresland jordh i Ludhersta som Olaff Kanne- 
giwtar hafthse item halff annan öre sama stadh som 
Olaff Kannogiwtar hafthse item halff tridhi örtug i 



149 

Sudherby som Nses kirkia hafthsB item thry öresland 
jordh i Ludherstom som Dalbo kirkia hafthae item 
halff femte örtug sama stadz som Olaff Kannogiwtare 
hauer item thry öresland sama stadz som Dalbo kir- 
kia hafthsB item halff fierde örtug i Vbby som Inge- 
uald i Wretum hauer item et öresland jordh i We- 
stra Ladhaby som Lasse Pedhersson hafthse item tw 
öres land i sama by som Ladhaby kirkia hafthse item 
sex öresland jordh i Nostathuiuim som Haquon Skytta 
hauer item et marcland jordh i sama by som Haldens 
arfua i Odhenseke haua item et hälft marcland jordh 
i sama by som Götzstaff Broka arfua haua item tholfF 
öresland jordh i Ekeby som Jeppe Laurensson hauer 
Item siw öresland jordh i Körninge som Haquon Skytta 
hauer item halff fierde marcland jordh en öre mindre 
i Finsta som Holmsten hauer item et örtugland jordh 
i iElingxby som Wengia kirkia hafthse item tio örtug- 
land i sama by som Holmsten i Unsta hafthse item 
åtta örtug i sama by som Wengia kirkia hafthse item 
tw öresland jordh i Sudhra Tigbele som Sko closter 
hafthse item et öresland jordh i sama by som Wengia 
kirkia hafthse item siw öresland jordh örtug mindre- 
som Holmsten. i Finsta hauer i Berby item et örtug- 
land jordh i Kiil som Wengia kirkia hafthse item et 
örtug land jordh i sama by som sama kirkia hafthse 
item tw öresland jordh i sama by som Magnus i Faxta 
hauer item et örtug land i sama by som Wengia kir- 
kia hafthse item siw örtugland jordh i Lundby som 
Wengis kirkia hafthse item tw öresland jordh i sama 
by som sama kirkia hafthse item tw öresland jordh 
sama stadz som fornempd kirkia hafthse item et hälft 
öresland jordh i sama by som biscop Andris i Stren- 



150 

gines hafthfie item siw örtugland jordh i sama by som 
Wengia kirkia hafthsB item et öresland jordh i SkuUa 
som Vpsala domkirkia hafthsd item et örisland jordh 
sama stadz som Jumakils kirkia hafthsB item tiughu 
peningx land sama stadz som Jowau Laurenzson hauer 
item et örtug land jordh i Vbby som Helghandzhuset 
i Vpsalom hafthse item fem örtug land jordh i Engia- 
by som her Olaff Caman i Vpsala hafthae item fira 
örtugland jordh i Althunom som herra Clauus Sacrista 
hafthsa item thry öresland jordh i Alsta som her Karl 
Karoli hafthse item tw örtug land jordh i Ksedhinge 
som husfru ^lin i Skseggistom segher item et öresland 
jordh i Ströya som Ercmar (?) hauer item et örtug- 
land sama stadz som her Thord Bonde hafthse item 
et öresland jordh sama stadz som Byria kirkia hafthse 
item et marcland jordh i Broby som herra Beinct i 
NöBS hafthse item sex öresland jordh sama stadz som 
biscop Andris i Strengines hafthse item thry örisland 
jordh i Hsesleby som Nisse Biörnsson segher item et 
öresland jordh i sama by som Byria kirkia hafthse 
item sex öresland jordh i Gismastom som Jon Beinctz- 
son segher item tw öresland jordh i sama by som 
Byria kirkia hafthse item tw örtug land jordh i Nya- 
by som Byria kirkia hafthse item elleuo öresland jordh 
i Bötzlinge som Nicles Biörnsson segher item tholff 
öresland jordh i Ströby som Nisse Biörnsson segher 
item tw öresland jordh i Granby som Haldan hafthae 
item tiughu öresland jordh i Skeggistom som husfru 
Elin segher item tw öresland jordh sama stadz som 
husfru Elin segher i fiella landen item siw örtug land 
jordh i Nyuele som her Karl Karoli hafthse item fem 
örtugland jordh i Hellaby som domkirkian i Vpsala 



161 

haftb® item fira örtug i sama by som herra Jeep An- 
dree hafthse . item et örtug land jordh i Stabby som 
Bondakirkion i Vpsalom haftbae item et öresland jordh 
i sama by som herra Olaff Magni hafthse item et 
marcland jordh halff örtug mindre i Östra Ladhaby 
som Olaff Andrisson hauer item et örtugland jordh i 
sama by som sancti Ericx capella hafthse item tw 
örtug land jordh i Bertoghom som Bondakirkian i Vp- 
salom hafthse item trsetan örtug land jordh i Ekeby 
som Nisse Dsen i Stocholm hauer item femptan öris- 
land i Hagha som for:ne Nisse Dsen hauer item siw 
öresland örtug mindre i sama by som prosten i Sku- 
tunge hafthse item et hälft marcland sama stadz som 
domkirkian i Vpsala hafthse item et hälft marcland 
jordh i Floastom som domkirkian hafthse item et hälft 
öresland sama stadz som domkirkian i Vpsala hafthsa 
item twa örtuga sama stadz som domkirkian i Vpsala 
hafde Huilkit forscripna wy skutom til nsempdene sua 
som sere thesse her epterscripne sta först herra Yuar 
Niclesson, her Magnus Trottasson, her Karl Öra, herra 
Nicles Götzstafson, herra Beinct Stensson riddara Biörn 
Pedhersson wsepnare, Pedher Lifstensson i Althuna, 
Jowan i Cliastom, Paual i Cliastom, Pedher Alleson i 
Finsta, Andris i Cliastom, Magnus Biörnsson i Ladhu- 
by ok Amunder i Gutasunde bönder i thetta forscripna 
haerath huilke forscripne ransakadhe witnadhe ok sworo 
at kronan hafthse thser ret til ok thet war vndan scat 
gongit Ok eingen amot oss eller nempdene sagde eller 
wsBdhia wilde, for thy dömpdom wy thetta forscripna 
godz ok jordh til skatta godz ok schatta jordh vnder 
kronona ok konungadömit at bliua Ok ther medh sculu 
al skipte fast ok stadugh bliua ther gamalt frelse aer 



152 

gifuit for skatta godz medh siia skiel at skatta godzit 
ok kronone ingield eingom stadz minskas ok at krönen 
hauer lika mykit ok lika got godz i gen fongit ok 
innan lika godho Iseghe epter kronone nöghe Huar 
andra stadz kan spönas eller finnas sen som nw före- 
scripnat står thet gange i gen ok kronan [wari] sin 
ret oforsumat i alla måtto. Datum Anno die et loco 
supradictis nostris sub sigillis 

Original p& pergament i K. Danska 6eh. Arkivet Båda sigillen bort&llna. 



60. 

Rafstetingsdom ang&ende Steghamota skog i Vila härad, hrari 
Fogelstads hamna gör anspråk m. m.; dat. Upsala d. 8 Aog. 
1409. 

Wy Thord Bonde Riddare konungsdom hauande 
j thetta sin Ok Thurse Beinctzsson Riddare laghman 
i Vplandom kennomps msedher thesso waro opno brefue, 
at then tiidh wy repstathing hwUom i Vpsalom a war 
nadhugha herras ok fruses, konung Erikx ok drotning 
Margaretes wegna msedher almoghanom aff Vala hun- 
dare Arom epter gudz byrdh Tusanda fyrahundradha 
vppa nyonde areno Thorsdaghen nest före sancti Lau- 
rencii dagh kerde for oss a satto thinge the godhe 
men i Foghelstadha hafno bo til herra Gotzskalk 
Beinctzson vm een skogh heter Steghamota skogh ok 
sagde haua ther ret til Ok ther msedher kerdo the 
som bo i Kanukabodhum ok Kofrabodhum ok til 
herra Gotzskalk vm een vrfield som kallas Lywma 
huilkit wy til nempdene lotom ok nempden ransaka- 
dhe witnadhe ok swor at skoghen herra Gotzskalke 



153 

ok hans foreldrom rettelica tilhöi*t hauer aff ålder at 
eingen [annat] minnes ok Lywmen samu ledh som han 
nw ligger Ok vppa thet eingen amot oss eller nempdene 
wsedhia wilde Tha dömpdom wy then for:da skogh 
ok Lywma vnder herra Gotzskalk ok hans epterkom- 
mande at bliua som the förra waro Ok forbiudhom 
huariom man then skogh eller vrfield at hindra eller 
quselia amot thessom warom dom widh xl marc for 
konungsdomen ok vi marc for laghmanzdomen Thesse 
sato i nempdene Herra Yuar Niclesson H. Magnus 
Trottasson H. Karl Öra, H. Nicles Götzstafson H. 
Beinct Stenson Riddara ok Biörn Pedhersson [vsepnare] 
Michiel i Stiserte Nicles i Horsascogh Andirs i Halsio, 
Lauris i Lakabsek Raguald i Grsesiabodum, Ok Ingo- 
mar i Ksebbabodhum bönder Datum Anno die et loco 
supradicto nostris sub sigillis 

Original å pergament, förvaradt pä Gysinge bruk. 



61. 

Käfstetingsdom angående de gamla skattegodsen i Tierps härad; 
dat. Upsala d. 12 Aug. 1409. 

Wy Thord Bonde riddare konungsdom hauande 
i thetta sin ok Thure BeynctssoA riddare laghman i 
Vplandom helsom alla thetta breff höra eller see ker- 
lica medh gudhi ok kungörum idher at tha wy biol- 
lom repstathing i Vpsalom a war nadhugha herras ok 
fruas, konung Eriks ok drotning Margaretes wegna 
medh almoghanom aff Thyerp arom epter gudz byrdh 
Thusanda fyrahundradha vppa nyonde areno mana- 
daghen epter sancti Laurencii dagh Tha kerde for oss 



154 

a satto thinge erliken man Jönis Laurenzson a kronone 
wegna vppa thenna epterscripnen godz ok jordh vndan 
scat SdT gängen sua som ser först fiortan örtugha land 
jordh i Gellabodha som Andris Thomassons arfua hafdo 
item sex örisland jordh i Åkerby som Wseslanda kir- 
kia hafthse item et hälft örisland jordh i sama by som 
forscripnen kirkia hafthse item thry örisland jordh fsem 
pfieningxland mindre i Wadhae som Nicles Drucken 
hauer Item twa örtug sama stadz som Lasse Suensson 
hafthse item en örtug i sama by som Andris ThomaS' 
sons arfua hafthse item halfF thridi örtug i Hemmingx- 
bodhum som Tholfta kirkia hafth® Item halff fierde 
örtug i Norby som Tholfta kirkia hafthse item et marc- 
land jordh i Rawadhabodhum som Biörn Pedhersson 
hafthse item siw örisland jordh i Skelmsta item fyra 
örtugland jordh i Fröbro som her Gotzscalk Beynctz- 
son hafthae item fyra örtugland jordh i sama by som 
Karl Japsons arfua hafthse item fyra örtugland jordh 
i Eskestadhom som Thyerpa kirkia hafthse item siw 
örtugland i*Aarstadhom som Abraham hauer item fem 
örisland jordh en fierdhungx örtug mindre i Yteröya 
som Sigfrid hauer item et hälft örisland, hälft annat 
penningxland mindre i Dighrabodhum som Karl Jap- 
sons arfua hafthse item haliF nyonde örtug i Ofraöya 
som Elin Ragualdz dotter segher item thry öresland 
jordh i Norra Iglabodhum som herra Erich Stensson 
hafthflB item et öresland jordh i Alaforse som her 
Erich Stensson hafthse item et örtugland jordh sama 
stadz som her Gotzscalk Beynctsson hafthse item tw 
örisland jordh i sama by som herra Nicles Boson haf- 
thse item et hälft marcland jordh i sama by som her 
Grotzscalk hafthse item et hälft öresland jordh i Vila- 



155 

forsa som her Gotzscalk hafthse item et örisland jordh 
i Gunnabodha som herra Gotzskalk hafthse item tw 
örisland jordh i Henricsbodha som herra Gotzscalk 
hafthae item et öresland jordh i Imparabodhum som 
herra Gotzscalk hafthse item thry öresland jordh i 
Holuidhabo som herra Gotzscalk hafthse item halff 
fempte örisland jordh i Gryteme som herra Gotzscalk 
hafthse item et hälft marcland jordh i sama by som 
Habordh hauer item fem örtug sama stadz som hus- 
fru Gertrudh hauer item fem örisland jordh i Thuna 
som Thyerpa kirkia hafthse item et örisland jordh 
sama stadz som forscripnen kirkia hafthse item een 
vrfield i -^ndhesta som Thyerpa kirkia hafthse item 
fem örisland jordh i sama by som Sigfridh hauer 
item fem örtug i sama by som Thyerpa kirkia haf- 
thse item en thridiung af en vrfield i Suensbodhum 
som Thyerpa kirkia hafthse item halflP thridi örtug i 
Brusabodha som herra Gotzskalk Beinctsson hafthse 
item halff tridhi örtug i Walsko som Tholfta kirkia 
hafthse item et örisland jordh i Syokarlaby som Tholf- 
tha kirkia hafthse item åtta örtug i sama by som Biörn 
Pedhersson hafthse item fem örtugland jordh i Dudh- 
karlaby som Tholpta kirkse hafthse item et örtug- 
land jordh i Laghbodha som Biörn Pedhersson hafthse 
Huilkit forscripna wy skutom til nempdene som sera 
thesse her epter standa scripne först, herra Yuar Ni- 
clesson, her Magnus Trottasson, her Karl Ora, her 
Nicles Götzstafson, her Beinct Stensson riddara. Biörn 
Pedhersson wsepnere, Pedher Ragualson, Jon Manke, 
Habord i Agnabodha, Störbiörn i Åkerby, Laurens i 
Föghlinge, Ksetilbiörn i Syokarlaby bönder i forma 
hseradh huilke for:ne ransakadhe witnadhe ok suoro 



166 

at kronan hafbhso ther ret til ok at thet war vndan 
scat gongit ok eingen amot oss eller nempdejie sagde 
eller wsedhia wilde, for thy dömpdom wy thetta for- 
scripna godz ok jordh til skatta godz ok skatta jordli 
vnder kronona ok konungadömit at bliua ok ther med 
schulu al skipte fast ok stadugh at bliua ther gam- 
malt frselse ser gifuit for skatta godz medh sua skiel 
at kronona skatta godz ok hennas ingield eingen stadh 
minschas ok at kronan hauer lika mykit ok lika got 
gooz i gen fangit ok innan lika godho Iseghe epter 
kronona nöghe huar andra stadz kan spörias eller fin- 
nas 8Bn som forescripuit står thet gange i gen ok kro- 
nan wari sin ret oforsumat i alla måtto. Datum anno 
die et loco quibus supra nostris sub sigillis 

Original p& pergament i K. Danäka Geh. Arkivet. Båda sigillen bortfallna. 



62. 

Räfstetingsdom angående reduktion af de gamla skattegodsen i 
Weslands tingslag i Roslagen; dat. Upsala d. 14 Ang. 1409. 

Wy Thord Bonde Riddere kon[ungs dom haf- 
uande i thetta] sin oc Thvrse Beyntsön Riddere lagh- 
man i Vplandom kennomps medh thettsB wort opnsB 
breff oc kungörse allsB men . at tha wy hioldom reff- 
staething i Vpsalse a war [nadhuge] herres konung 
Ericx oc drotning Margretes weghnsB . medh almoghen 
aff Weslandse aar effter gudz byrdh . Thusendse firse- 
hundrethse vppa niendse aaret . wor Frwe afften as- 
sumpcionis tha kerde for oss a satise thinge serliken 
man Byörn Psethersön a kronennse weghnse . vppa 



157 

thennsB effterscriffnse goos oc jordh . som ynden scat 
serae gängen swosom ser tyo örae oc en halflf örtugh 
land jord . oc iij öres werdh i Snatro . oc en wrfiel som 
heder Schutholm wit sama byen som Anders Thomes- 
söns arfuse i wserse haflFde . item halflFannen örse oc 
tyo penings land jord i Rseusenessse som Anders Tho- 
messons arflFuse haflFde . Item halflFyvrtendsB örtugs 
land . jord som Anders Thomessöns arfuse haflFde . i 
Nes . Item et örtugh land jord i Wethlom som Wes- 
landse kirke haflFde . Item thre öres land jordh i samse 
stadh som Sigfridh hauer . Item thre öresland jord i 
Wadh som Anders Hemminsön segher Item syw ör- 
tugh oc en fiiserdungs ortug land jord i Wallom som 
Weslande kirke haflFde . Item et halflFt öresland minne 
en . een mark land jordh i Weslö som Weslande kirke 
haffthe Item een halflFt örtugh land jord i Marmö som 
Biörn Psethersön haflFthe . Item fem pennings land 
jordh i Koraebodhse som Anders Thomessöns arflFue 
haffthe . Item two örtugher land jordh som Weslande 
kirke haflFthe i Sandby Item en örtugh land jordh i 
Holmesanger som hauer samaB kirke . Item i samse 
byen . en örtugh oc vj penings land jord som Anders 
Thomessöns arflFuae haflFthe . Item i Finneranger two 
örtugher land jord som Anders Thomessöns arflFue haflF- 
the . Item two örtugher land jordh som Sigfrith haflF- 
uer i Gordskerise . Item i GordskeriaB halflFthridise ör- 
tugh oc halflF attende penings land jordh oc eet halflFt 
hool som hedher Gerike bool . som Anders Thomes- 
söns arflFuse i wsBrae haflFthe'. Hwilket forscriflFnse wy 
skudhse til nempden swosom serse thessse her eflFter 
scriffnae standse . först her Yuer Nielsön . her Magnus 
ThrottSBsön . her Karl Örae . her Niels GöstaflFsön . her 



158 

Beynt Stensön . ridderse . Byörn Pcethersön wepnerse . 
Sighbyom i Sandby . Laurens i Stymnse . Anders i 
Sandby . Sighwardh i Wethlom . Mörten i Wethlom 
oc Jens i Gordskerise . bönder i forscriffne Weslandse . 
hwilke forscriffnse ransakadhse withnedse oc swore . at 
krönen haffthe rseset til ihettsd for:de goos . ok at thet 
war ynden scat gänget . oc engen a moot [oss] eUer 
nempden saghde eller wethiae wilde . for thy dömdom 
wy thettflB forscriflFnsB jordh oc goos til scattse goos oc 
scattse jordh vnder krönen oc konungedömeth at bliuae . 
oc ther med sculse allse skifftse fastse oc stadbughe 
bliuae tber som gamalt frelsse ser giffuet for scatt» 
goos . medb swo dant skel at kronennse scat oc hen- 
nes ingiald engenstadh minskes . oc at krönen hauer 
lighe meghet oc lighe got goos i geen fonget . oc in- 
nen lighe godhe leghe eflFter kronennae nöghe . Hvrse 
annerstadhs kan spöries eller finnes en som nw förse 
screuet staar thet gangsB i geen . oc krönen warsB sin 
rseset vforsumeth i allse modse . Datum anno die et 
loco quibus supra nostris sub sigillis. 

Original på pergament i K. Danska Geh. Arkiret. Sigillen bortfallna. Ni- 
gra ord i de tvä första raderna atblekta. 



63. 

Räfstetingsdom rörande reduktion af gamla skattegods i SoUentiuis 
härad; dat. Upsala d. 30 Ang. 1409. 

Wy,Thord Bonde riddere konungs dom hauande 
i thetta sin ok Thure Beynctsson Riddere laghman i 
Vplandom kennomps medh thesso waro opno brefue 
ok kungörum allom mannom at then tiidh wy hioUom 



159 

repstathing i Vpsalom m^dh almoghanom aff Solen- 
tuna hundar vppa war nadhugse herras ok fruses ko- 
nung Eriks ok drotning Margaretes wegna arom epter 
gudz byrdh Thusanda fyrahundradha vppa nyonde arit 
annan daghen nest epter sancti Johannis baptiste dagh 
decollationis Tha kerde for oss a satto thinge wel- 
boren man Andirs Ingwarsson a kronone wegna vppa 
thenna epterscripne godz ok jordh som vndan skat 
ser gängen sua som ser först vppa fem örisland jordh 
i Belsta item halff fempte örtug i sama by som Helgh- 
anzhusit i Stocholm hafthe item halff tridhi örtug i 
Ekeby som Brumma kirksB hafthe item et marcland 
jordh sama stadz som Helghanzhusit i Stocholm haf- 
the item en halff örtug sama stadz som forscripnit 
Helghanzhuss hafthe item et öresland jord i sama 
stadh item fiortan örtugland jordh i Ragnhammar som 
Helghanzhusit i Stocholm hafthe item siw örtugha i 
sama by som forscripnit Helghanzhuss hafthe item 
siw örtugland jordh i Rodhgersby som Helghanzhusit 
i Stocholm hafthe item twa örtughland jordh sama 
stadz som forscripnit Helghanzhuss hafthe item et 
hälft marcland jordh i Nockaby som sancti Mårtens 
koor hafthe item et hälft öresland jordh i sama by 
som Clauus Norenbergh hafthe item et öresland jordh 
i Kaswik som Helghanzhusit i Stocholm hafthe item 
åtta örtugland jordh i sama by som forscripnit Helgh- 
anzhuss hafthe item et öresland jordh i sama by som 
Brumma kirkse hafthe item halff femptande örtug i 
sama by som Pedher Hest hafthe item en örtug sama 
stadz som Sponga kirkse hafthe item fem öresland 
jordh i Engiaby som Brumma kirkse hafthe item trsB- 
tan örtug land jordh i Beknabergha som Clauus Loren- 



160 

bergh hafthe item et örtugland jordh i Wersista som 
Sponga kirkia hafthe item et öresland jordh sama 
stadz som Sponga kirkia hafthe item siextan örtuga 
i Roghsta som Helghanzhusit i Stocholm hafthe item 
thre öra ok fira peningxland sama stadz som Helgh- 
anzhusit i Stocholm hafthe item tio penningx länd 
jordh sama stadz som Hinza Matthesson hauer item 
halff attande örtug i Grimsta som Hinza Matthesson 
hafthe item twa öresland jordh i Wallingaby som Hinza 
Matthesson hauer item tio penningx land sama stadz 
som Brumma kirkse hafthe item en halff örtug land 
jordh i Heslaby som Hinsa Mattesson hauer item twa 
örisland jordh i Nardestaff som Sponga kirkse hafthe 
item tio örtugland sama stadz som Clauus Norenbergh 
hafthe item siw örtugland jordh i Threlnista som Pe- 
dher Niclisson hafthe item et hälft marcland jordh i 
Sponga som Suen Thörnasson hafthe item siw örtugha 
sama stadz som Suen Thörnasson hafthe item twa ör- 
tugha i Rinkaby som Solne kirkia hafthe item tw öres- 
land jordh i Rödzsta Hinza Mattesson hauer item et 
öresland jordh i Kimblinge som Helghandzhusit i 
Stocholm hafthe item twa örtugha sama stadz som 
Sponga kirkfie hafthe item en örtug i Instaby som 
Sponga kirkae hafthe item fyra örtug land jordh i 
Erwinge som Sponga kirkia hafthe item åtta örtugha 
sama stadz som Pedher i Siktunom hafthe item en 
halff örtug sama stadz som Sponga kirk^ hafthe item 
halff nionde örtug i Wikbellse som Fikkas arfua haf- 
the item halff attunde örtugh i Kalfhella) item et hälft 
marcland jordh sama stadz som Hennikse Thuronz 
arfua haftha item et hälft marcland jordh ok tio pen- 
ningx land i Stene som Grejghors Magnusson hafthe 



161 

item et örtugland jordh i Alesta som Solentuna kirkia 
hafthe item et örtughland jordh i sama by som Per 
Niclesson hafthe item twa örtugha sama stadz som 
Gerfelda kirkia hafthe item et örtugland jordh i Ba- 
karse som Edhbo kirkia hafthe item et örtugland jordh 
sama stadz som Solentuna kirkia hafthe item halff 
tionde örtug i Kregesta som Suen Thörnasson hafthe 
item fira örtugland jordh i Rodesundse som Solentuna 
kirkia hafthe item tiughu penningxland jordh i Wi- 
dherlösta item et marcland jordh i Almarna som herra 
Sture Algutsson hafthe item nio öra ok en örtug i 
sama by item siextan örtugha sama stadh som Thör- 
keld Sporasmid hauer item åtta örtugha i Lilla Yrwe 
item tw marcland jordh halff fempte örtug mindre 
som Heynaman hauer item thry marcland jordh iij 
öresland mindre i Stora Yrwe item tw öresland jordh 
i Widhaby som Solentuna kirkia hafthe item et ör- 
tugland jordh i sama by som Solentuna kirkia hafthe 
item et örtughland jordh i sama by som Solentuna 
kirkia hafthe . Huilkit forscripna wy skutom til nemp- 
dene sua som sera thesse her epter scripnae sta som 
ser först her Yuar Niclesson, her Magnus Trottasson, 
her Karl Öra, her Nicles Götzstafson, her Beynct 
Stensson riddara, Biörn Pedhersson wsepnare, Inge- 
ualler Gerdasson, Laurens i Rinkaby, Biörn i Gil- 
berghom, Hanus i Sksellinge, Laurens i Skelby ok 
Botolfuer i Vafrom bönder i for:no hundare huilke 
forscripne ransakadhe witnadhe ok suoro at kronan 
ther ret til hafthe ok at thet war vndan skat gänget 
ok eingen amot oss eller nempdene sagde eller wsedhia 
wilde for thy dömpdom wy thetta forscripna godz ok 

Bidr. t. Skandin. Hist. II. H 



162 

jordh til skatta godz ok skatta jordh vnder kronona ok 
koniingadömet at bliua ok ther medh sculu al skipte 
fast ok stadugh bliua, ther gammalt frselse ser gifuit 
före skatta godz medh sua skell at kronona skatta 
godz ok hennas ingield eingen stadh minschas ok at 
kronan hauer lika mykit ok lika got godz i gen fon- 
git ok innan lika godho Iseghe epter kronona nöghe . 
Huar andraledhis kan spörias eller finnas sen som 
forescripnat står thet gonge i gen ok kronan warse sin 
ret oforsumath i alla måtto. Datum anno die et loco 
vt supra nostris sub sigillis 

Original på pergament i K. Danska Geh. Archivet. Thord Bondes sigill bi- 
behållet. Samtidig påskrift: "Sohcntanae hundar." 



64. 

Riifstetingsdom angående reduktion af gamla skattegods i Wäddö 
skeppslag; dat. Upsala d. 31 Aug. 1409. 

Wy Thord Bonde riddare konungsdom hauande 
i thetta sin ok Thure Beinctsson riddare laghman i 
Vplandom kennomps medh thesso waro opno brefue 
ok kungörum allom mannom, at then tiid wy hiollom 
repstathing i Vpsalom vppa war nadhuga herras ok 
fruas, konung Eriks ok drotning Margaretes wegna 
medh almoghanom aff Wseddö arom epter gudz byrdh 
Thusanda fira hundradha vppa nionde arit lögherda- 
ghen nest epter sancti Johannis baptiste dagh decol- 
lationis Tha kerde for oss a satto thinge erliken man 
Andirs Ingwarsson a kronone wegna vppa thenna ep- 
terscripne godz ok jordh som vndan skat ser gängen 
sua som ser först et hälft öresland jordh i Edhby som 



163 

AVserendö kirkia hafthe item halff siette örtugland 
jordh i sama by som Erik Ingemarsson hafthe item 
halff tridhi örtugh land jordh i Msedhelby som Wsb- 
rendö kirkia hafthe item tio örisland jordh i Widha 
som Ingemund Jonsson hauer item et öresland jordh 
sama stadz som for.nen Ingemund hauer item halff 
tridhi örtug i Hamarby som Ingemund Jonsson haf- 
the item siex örisland ok sex penningx land jordh i 
Norra Sundse som Ingemund Jonsson hauer item tio 
öra ok sex penningxland i sama by som Ingemund 
Jonsson hafuer item fem öra fira penningx land min- 
dre i Sudhra sund som Ingemund Jonsson hauer item 
fira örtugha fira penningx land mindre i Ranagarna 
som Warfrua kirkia i Vpsalom hafthe item fyra ör- 
tiigs ok sex penningxland i Nsesi som Erik Ingemars- 
son haffthe item åtta örtugland jordh i Rudhom som 
Ingemund Jonsson hafthe item halfi^ tridhi örtug i 
sama by som Erik Ingemarsson hafthe item siw ör- 
tug i Stabby som Erik Ingemarsson hafthe item et 
öresland jordh i sama by som forscripne Erik hafthe 
item åttan penningxland jordh i Massem som Inge- 
mund Jonsson hauer item en örtug sama stadz som 
Ingemund Jonsson hauer item et öresland jordh i 
Elmestadha som Ingemund Jonsson hauer item thry 
öresland jordh sama stadz som Ingemund Jonsson haf- 
the item fira örtugha ok fira penningxland i Gasawik 
som Erik Ingemarsson hafthe item fem örtugha i 
Husungse som Erik Ingemarsson hafthe item twa ör- 
tug land jordh i Ytra Fselle som Erik Ingemarsson 
hafthe item twa örtugha sama stadz som Erik Inge- 
marsson hafthe item twa örtugha ok fira penningxland 
jordh sama stadz som Ingemund Jonsson hafthe item 



164 

halflf siette örtugh thry peuningxland mindre i Edhbv 
som Erik Ingemarsson hafthe item åttan penningxland 
sama stadz dana arff ok et örtug land jordh i Alme- 
stom Huilkit forscripna wy skutom til nempdene som 
»ra thesse her apter standa scripnse som ser först her 
-Yuar Niclesson, her Magnus Trottasson, her Karl Öra, 
her Nicles Götzstafson, her Beynet Stensson riddara 
Biörn Pedhersson wsepnare, Joon Food, Nicles Thiel- 
wasson, Pedher i Ranagarnom, Olaff i Tutlunge, Bo- 
tolph i Sidhaby ok Nicles i Medhseby bönder aff 
Wseddö huilke forscripne ransakadhe witnadhe ok 
suoro at kronan hafthe ther ret til ok at thet vndan 
scat war gangit ok eingen a mot oss eller nempdene 
sagde eller wsedhia wilde, for thy dömpdom wy thetta 
forscripna godz ok jordh til skatta godz ok skatta 
jordh vnder kronona ok konungadömit at bliua ok 
ther medh schulu al skipte fast ok stadugh at bliua 
ther gamalt frselse ser gifuit före skatta godz medh 
sua skel at kronona skatta godz ok hennas ingield 
eingen stadh minschas, ok at kronan hauer lika mykit 
ok lika got gotz igen fangit ok inilan lika godho Iseghe 
epter kronona nöghe Huar andra ledhis kan spönas 
eller finnas sen som nw forescripnat står thet gonge 
i gen ok kronan wari innan sin ret oforsumath i alla 
måtto, Datum Anno die et loco quibus supra nostris 
sub sigillis 

Original på pergaiiieni i K. Danska Geh. Arkivet. Sigillen bibehållniu 



165 

65. 

Råfstetingsdom, rörande de gamla skattegodsen i LoghUo (Lofö) 
skeppslag; dat. Upsala d. 2 Sept. 1409. 

Wy Thord Bonda ridderse konungs doem hauendse 
i thettse sin ok Thure Beyntssön ridderse laghman i 
Vplandom kennomps medh thessom worse opnae breflFue 
at then tiidh wy reflFstsething hioUom i Vpsalom medh 
almoghen aflF Loghbo sciplaghe a wor nadhuge herres 
oc frues konungx Ericx oc drotning Margretes weghnsB 
aar eflFter gudz byrdh thusendse firsehvndrethsB pa ni- 
endsB aaret . nestae manedagh förse wor frwe dach na- 
tiuitatis . tha kerde for oss a sattse thinge welboren 
man Anders Ingwarssön a kronennse weghnse vppa 
thennse eflFterscriflFnse goos oc jordh som vnden seat 
ser gängen swosom ser först vppa halffsisetse örse oc 
fem penninge land jordh i Withby som Laurens Jon- 
son hauer . Item tyo pennings land iordh i Edhby 
som Loghbo kirke hafthe . Item tolft* öres land jordh 
i Lundse som Laurens Jonson hauer . Item thre öres- 
land oc en fiserdungs örtugh i Berghe som for:de Lau- 
rens Jonson hauer Item thretton öres land jordh i 
Hoostse som for:de Laurens Jonsson hauer Item two 
örtugher land jordh i sama byen som Lowbo kirke 
haffthe . Item ellofue örses land jordh en halff örtugh- 
land minnse i Berkallseby som Laurens Jonsson hauer 
Item en halff örtugh i samse byen som Lowbo kirke 
haffthe . Hwilket forscriffnse wy schudse til nempden 
som serse thessse her effter scriffnse stande . först her 
Yuar Nielsön . her Magnus Throttsessön . her Carll 
Orse . her Niels Göstaffsön . her Beynt Stensson . rid- 
dere . By om Psethersson wabnserse . Anders i Hostse . 
SonaB i Berghe . Lasse i Ethby . Holwast i Glyo . 



166 

Niclis i Rörby oc Laurens i Berkallseby bönder i for- 
scriflFnsB Lowboschiplaghe . Ilwilke forscriflFne ransaka- 
dhe withnedhse oc sworsB at krönen haffthe ther raeaet 
til . oc at thet war vnden scat gänget oc engen . a 
moot oss eller nempden saghdhe eller wedisB wilde . 
for thy dömdom wy thettse forscriffnse gooz oc jordh 
til scattSB goos oc scattse jordh vnder krönen oc ko- 
nungedömeth at bliuse oc ther med sculse all skiflfthse 
fast oc stadhugh bliue . ther som gamalt frelsse ser 
giflFuet förse scattse goos . medh swodant skel at kro- 
nennsB scattse goos oc hennes ingiald engenstadh min- 
skes ok at krönen hauer lighe meghet oc lighe got 
goos i geen fpnget . oc innen lighe godhe leysp effter 
kronennoe nöghse Hvrse [o: hwar] annerledhes kan spör- 
ies eller finnes en som forscreuet staar . thet gange i 
geen oc krönen warse sin rsett vforsomet i allse mode. 
Datum anno die et loco quibus supra nostris sub si- 
gillis. 

Original på pergament i K. Danska Geh. Arkivet. Sigillen (två) bortfallna. 



6G- 

Räfstetingsdoni angående några gods i Upland, som riksdrotset Bo 
Jonsson hade med orätt tagit från Anders Olofsson för un- 
derlåten krigstjenst; dat. Upsala d. 8 Sept. 1409. 

Wy Thord Bondse Riddere konungs dom hauendse 
i thettse sin ok Thurse Beynctsson riddere laghman i 
Vplandom ksennomps medh thesso waro opnse breuo 
at thsen tiidh wi rsepstsething hioldom i Vpsalom medh 
almoghanom aff Langhundere wpa . war nathugse her- 
rses oc fruses konung Eriks oc drotning Margretes 



167 

waegnse Arom septer gudz byrdh Med nono war fruse 
dach uatiuitatis Tha kserthse förse oss . a . ssetto thingo 
beschethnsö msen Jon Olafssön oc Lassa Nielssön An- 
ders Olafssöns arfuo til Bo Jonsson hwes syseli gudh 
hause swa at for:de Bo Jonsson hafthse medh vrsette 
taghit förse vtreysser aff Anders Olafsön thissse septer- 
scriffnsB godz swa som ser först Billastse (?) fsemptan 
örse land jordh item . i . Twnom aellofuse örse land 
jordh item . i . Aswalstse tyo örtughse land jordh item 
i Loghamer thry markland jordh . i Ssemingsehundar 
item i Förkarlseby tolflF örse land jorth . i . Bselingae- 
hundar item i Hornackom tolff örse land oc firse pen- 
ninge land jordh i Frötunse sciplagh item i Lundby 
tw mark land jordh oc sex penninge land jordh i Lyw- 
himdarse item i Vppy tw örse land oc i Rafsche half- 
faemptse örse land jordh hwilkse twa örse land i Vppy 
liggse i LanghundarsB oc the halffsemptse örse i Raf- 
sche liggse i Frötunse sokn oc halfF atandse örse land 
jordh . i . Morseby . i Langhundere . hwilkit wi til nsemp- 
dene lotom oc . nsempden ransaghsedse oc vitnathse oc 
sworse at swa war ok engin amot oss eller nsempdsense 
wsethise wildse Thy tildömdom wi forescripne jordh oc 
godz Jon Olafsön oc Lasse Nielssön oc andrse Anders 
Olafsöns rsetse arfue vm nokrse flerse kunna finnes som 
ther serse rsetse arfuse til Ok forbywthom wi hwarghom 
man thöm for:dom rsetom arfuom i thisse for:de gots 
oftare septer thsennse dach at hindrse eller qwselise 
amot thessom warom dom with xl marc förse konungs- 
domen ok vj marc förse laghmandzdomen Anno die et 
loco vt supra nostris sub sigillis. 

Original på pergament i K. Danska Geh. Arkivet. Skadadt af fukt. Sigillet 
N:o 1 bibehållet. 



168 



C7. 

Räfstetiogsdoiu om gamla sksttegods i Lyhunura och på Vänndön, 
som reduceras; dat. Upsala d. 9 Sept. 1409. 

Wy Thord Bonde riddare konungsdom hauande 
i thetta sin ok Thure Beynctsson riddare laghman i 
Vplandom kennomps medh thesso waro opno brefue ok 
kungörum allom mannom at then tiidh wy raepstathing 
hiollom i Vpsalom medh almoghanom aff Lyhunder 
a war nadhugha herras ok frues konung Eriks ok drot- 
ning Margarete wegna arom epter gudz byrdh Thu- 
sanda firahuudradha vppa nionde arit mandaghen nest 
epter warfrusedagh natiuitatis, tha kerde for oss a satto 
thinge welboren man Anders Ingwarsson a kronona 
wegna vppa thenna epterscripna godz ok jordh som 
vndan skat ser gongen som ser först addertan örisland 
iordh ok twa öilugha . Oyanom (?) som Karl Laurens- 
son hafthe item thry öresland jordh i Vestlysa som 
her Christiern Niclisson hafthe item tw öresland jordh 
i Östra Berby som Husabo kirkia hafthe item et hälft 
öresland jordh i sama by item siw örtug i Westra 
Berby som Beynct Snare hafthe item twa örtugha i 
sama by som Husabo kirkia hafthe item twa örtuga 
i sama by item tio öresland jordh i Penningaby som 
domkirkian hafthe item tholff öresland jordh ok en 
örtug som Beynct Ingemarsson hafthe item åtta örtuga 
i Westra Lidhby som Beynct Ingemarsson hafthe item 
et öresland jordh i Östra Nusta som frw Katerina aff 
Waxe hafthe item en örtug i sama by som Frötuna 
kirkia hafthe item siex öra ok en half örtug i We- 
stra Nusta som Michiel Michielsson hafthe item nio 
öra i sama by som hustru Ingeborgh hafthe 



169 

item thry öresland jordh ok hälft föempte pennings- 
land som Frötuna kirkia hafthe item twa öra i Simble 
som Beynct Ingemarssou hafthe item twa öra i Östra 
Suudestadhe som Husabo kirkia hafthe item en örtug 
i Ssetra som Husabo kirkia hafthe item halflp fempte 
ortug i sama by som her Cristiern Niclisson haf- 
the item halflF siette ortug i sama by som Husabo 
kirkia hafthe item en örtug i Rymmesyo som Husa- 
bo kirkia hafthe item fira örtuga i sama by som Lo- 
herats kirkia hafthe item fem örtuga i sama by som 
Beynct Ingemarsson hafthe item twa örtuga i Hol- 
stadha som Loherats kirkia hafthe item halflP tridhi 
örtug i Vndrse som Loherats kirkia hafthe item halff 
fierde ortug i Gridhby som Loherats kirkia hafthe 
item trsetan penningsland i sama by som Beynct 
SnarsG hafthe item twa örtuga ok sex penningsland i 
Wellingedha som Malstadha kirkia hafthe item fem 

örtuga i Sylta som Estuna kirkia hafthe item 

item en örtug i sama by som Suen Thörnisson (?) haf- 
the item et hälft öresland jordh i Karby som Beynct 
Snarse hafthse item halff ellefte örtug i Gerlinge som 
Beynct Snarse hafthe item halff tridhi örtug i sama 
by som Estuna kirkia hafthe item halff fierde örtug 

i som Beynct Snare hafthe item halff ellipte 

öre i Digharfua som herra Bo Dyurse hafthe item et 
hälft orisland jordh i sama by som Olaff Lambafot 
hafthe item et hälft marcland jordh i sama by som 

her Bo DyursR hafthe item sama stadz 

item siw öra ok fira penningxland jordh i Sudhra 
Nanö som husfru Ingeborgh i Holm hafthe item trse- 
tan öresland jordh i Norra Nanö som Olaff Jonsson 
hauer item siwttan öresland ok half tridhi örtug i 



170 

sama by som Jon D jseku hauer itcm halif ottande (?) 
örisland i sama by som husfru Ingeburgh hauer item 
thre öra fira pcnningsland mindrae i Gripstadha som 
husfru Ingeburgh hafthe item siw örtug i Nwdsestadha 
som Bro kirkia hafthe item ellefua örtuga sama stadz 
som husfrw Ingeborgh hafthe item . . . örisland jordh 
i llöff som domkirkian i Vpsala hafthe item fem ör- 
tugland jordh i Guwastadha som ^stuna kirkia haf- 
the item et hälft örisland jordh i sama by som Kar- 
lösa kirkia hafthe item et hälft öresland jordh i sama 
by som Bro kirkia hafthe item et öresland jordh i 
Westra Eka som Estuna kirkia hafthe item et örtug- 
land jordh i Thserff som Estuna kirkia hafthe item 
et hälft öresland jordh sama stadz msetin före sca- 
ten (?) item siw öresland jordh i Huita syo som Es- 
tuna kirkia hafthe item et öresland jordh i Nitlinge 
som estuna kirkia hafthe item et öresland jordh i 
Sudhra Malma item et örtugland jordh i Norra Malma 
som -estuna kirkia hafthe item twa örtugland jordh 
i Sandeberghom som sama kirkia hafthe item twa ör- 
tugland jordh i Litlaby som estuna kirkia hafthe 
item et öresland jordh i Swanbergha item et öresland 
jordh i Sudra Jarsyo som Wseddö kirkia hafthe item 
tiughu penningsland jordh i Norra Jarsö som Sudher- 
bo kirkia hafthe item et öresland jordh i Alby som 
Lasse Biörnsson hauer item tio öresland jordh i sama 
by som for:ne Lasse Biörnsson hauer item et hälft 
öresland jordh i sama by som Karlunga kirkia hafthe 
item et hälft örisland jordh i sama by som Beynct 
Snarae hafthe item åtta örtugland jordh i Saebandhse 
som Lydeka van deme Berghe hafthe item twa ör- 
tuga i sama by som Bro kirkia hafthe item et örtug- 



171 

land jordh i sama by som Karlungse kirkia hafthe 
item et hälft öresland jordh i Lywaessetrse som Ly- 
deka van Berghen hafthe item thry n^arcland jordh 
i Sund som Ingemund Jonsson hauer item et hälft 
marcland jordh i Swiningse som Ingemund Jonsson 
hauQT item halff trsetande örtug i Humblabro som 
Estuna kirkia hafthe item thry öresland jordh i Ene- 
by som estuna kirkia hafthe item thry marcland 
jordh åtta örtugha mindrse i KuUerstadha item fem 
örtuga i Rislingaby som Beynct Snarse hafthe item 
halff fempte örtug i sama by som Lasse Biörnsson 
hafthe item en örtug i sama by som Estuna kirkia 
hafthe item twa örtugland jordh i Karlösa som Lasse 
Biörnsson hafthe item trsetan öra ok en halff örtug i 
sama by som Lasse Biörnsson hauer item nio öres- 
land jordh i Aspesund som Ingemund Jonsson hauer 
item halff tholfte örtug i sama by som Ingemund 
Jonsson hafthe item halff tretande örtug i sama by 
som Ingemund Jonsson hafthe item et hälft marcland 
iordh sama stadz som Ludeca van Berghen hafthe 
item et hälft örisland jordh sama stadz som Sudher- 
bo kirkia hafthe item et öresland jordh i Wiik som 
Sudherbo kirkia hafde item en örtug sama stadz som 
herra Siluasta arfua haftho item åtta örtuga ok fira 
penningsland i Sonö som Beynct Ingemarsson hafthe 
item en örtug i sama by som fonne Beynct hafde 
item halff fierde örisland jordh i sama by som for- 
scripne Beynct Ingemarsson hafthe item twa örtuga 
sama stadz som Sudherbo kirkia hafthe item en ör- 
tug i sama by som prestin hafthe item try öresland 
jordh i Aby som Erik Ingemarsson hafthe item tholff 
penningsland jordh i Wsetinge som Sudherbo kirkia 



172 

hafthe itcm tio penningsland i Ighelstadha som sama 
kirkia hafthe item et öreslaud jordh sama stadz som 
Ludeka van dem fierghe hafthe item halff tridhi or- 
tugland jordh i Strydhio som Husabo ok Sudherbo 
kirkia haftho item halff siwnde örtug i Westby som 
Erik Ingemarsson hafthe item tholff öresland joQih i 
Broby som Erik • Ingemarsson hafthe item tholff öres- 
land jordh i Skarpabergha som Erik Ingemarsson haf- 
the item et marcland jordh ok en örtug i Ekeby som 
Erik Ingemarsson hafthe item siex öresland jordh i 
Skawastadhom som Erik Ingemarsson hafde . Fram- 
delis ksBrde Andris Ingwarsson vppa thenna epter- 
scripnom godz liggiande i Wsermdö vndan skat sera 
gängen som ser först vppa twa örtugland . jordh i Nor- 
dansyo item fira örtugland jordh i Draghabodhum item 
siex örisland jordh i Dighremyghe item tw öresland 
jordh i Lösta item en örtug i Mölnowigh item fira 
penningsland jordh i Fagherholm item tio öresland 
jordh i Farstaby som Pedher Jönisson hauer Huilkit 
wy til nempdene lotom sua som sera thesse her epter 
standa scripnse som ser först her Yuar Niclisson her 
Magnus Trottasson, her Karl Öra, her Nicles Götz- 
stafson, herra Beynct Stensson riddara Biörn Pedhers- 
son wsepnare Beynct Magnusson, Mårten i Mywghla- 
by, Ingemund i Ssetra. Anders i Enaby Jens i Stene- 
stadha, Gerder i Lythby, Olaff i Skaramorum ok OlafF 
i Wsesby bönder i forscripnit hundari ok Wsermdö 
huilke forscripne ransakådhe witnadhe ok suoro at 
kronan hafthe ther ret til ok at thet war vndan skat 
gangit ok eingen amot oss eller nempdene wsedhia 
wilde for thy dömpdom wy thetta forma godz ok 
jordh til skatta godz ok skatta jordh vnder kronona 



173 

ok konungadömit at bllua ok ther medh schulu al 
skipte fast ok stadhugh at bliua ther gamalt frselse 
ser gifnit före skatta godz raedh sua skiel at kronona 
skatta godz ok hennes ingield eingen stadh minschas 
ok at kronan hauer lika mykit ok lika got godz igen 
fongit ok innan lika godho Iseghe epter kronona nöghe 
Huar andraledhis kan spönas eller finnas sen som nw 
forescripnat står thet gonge i gen ok kronan wari sin 
ret oforsumeth i alla måtto. Datum anno die et loco 
quibus supra nostris sub sigillis 

Original på pergament i K. Danska Geh. Arkivet. Mycket skadadt af fnkt, 
sä att en del af texten är oläslig. Sigillet N:o 1, Thord Bondes, bibehSllet. 



G8. 

Räfstetingsdom, angående reduktion af de gamla skattegods i mel- 
lersta delen af Roslagen, som innehafvas af j^kyrkor och frälse- 
män; dat. Upsala d. 11 Sept. 1409. 

Wy Thord Bonde riddere konungsdom hauande 
1 thetta sin ok Thure Beynctsson riddare laghman i 
Vplandom kennomps medh thesso waro opno brefuo 
ok kungörom allom mannom at then tiidh wy repsta- 
thing hioUom i Vpsalom medh almoghanom aff Hseuer- 
bo sciplagh Bro sciplagh Birkethinglagh Frötuna scip- 
lagh ok Oslabo thinglagh, a war nadhugha herras ok 
fnias konung Eriks ok drotning Margaretes wegna 
arom epter gudz byrdh M^^cd"* nono nesta odhensdachen 
epter war frua dagh natiuitatis, Tha kerde for oss a 
satto thinge skseliken man Nisse Brwn a kronone 
wegna vppa thenna epterscripne godz ok jordh som 
vndan skat waro gängen som aer först vppa fem ör- 
^wgland jordh i Ytraby som Mathes Tngemarsson haf- 



174 

the item siex öris land jordh ok en örtug i Gutta- 
stadhom som for:ne Mattis hafthe itcm et marcland 
ok fira örtug i Halstadha som forrde Mattis hafthe 
item thry marcland ok x örtug i Tolikom som Liideca 
van Berghen ok Lille Nisse Andresson haftho item 
fira örtugland jordh i Helswik som Ludeca van Ber- 
ghen hafthe item et örisland jordh i Tuna som Hse- 
uers kirkia hafde item åtta örtugland jordh i sama 
by som Eric Ingemarsson haffthe item en örtug i Gi- 
rellom som Haeuers kirkia hafthe item halfftridhi ör- 
tug i Linderiis som Haeuers kirkia hafde item fira pen- 
ningsland jordh i Malberghom som her Nicles Korke 
hafde item halff fempte örtug land jordh i Utwidhse 
som her Niclis Korke hafde item twa örtuga sama 
stadz som Haeuers kirkia hafde item siw örtug land 
jordh i Markedal som her Nicles Korke hafthe item 
et örtug land jordh i Berby som Eric Ingemarsson haf- 
the item fem örtug i sama by som Haeuers kirkia 
hafde item twa örtug i Tridhiastadom som Hseuers 
kirkia hafthe item halff fierde öresland jordh i Or- 
talom som Ingemund Jonsson hafde item et thorp 
som heter Saemisby som for:ne Ingemund hafde item 
fira örtug i Sudhrakka som Bro kirkia hafde item tio 
örtug land jordh i Wellande som Bro kirkia hafthe 
item halff siette örtug ok tw penningsland i Bredha- 
ssetrom som Bro kirkia hafthe item fem öresland jordh 
ok tholff penningsland i Rodhom som Ingemund Jons- 
son hafde item half fierde örtug i sama by som Bro 
kirkia hafthe item en halff örtug sama stadz som Bro 
kirkia hafthe item en örtug i Sprby som Ingemund 
Jonsson hafthe item et hälft marcland jordh i Nora 
som Ingemund Jonsson hafde item åtta örtug ok siex 



175 

penningxland jordh i Harö som Ingemund Jonsson 
hafthe item halff tridhi örtug i Thyslinge som Eric 
Ingemarsson hafde item et hälft marcland jordh i But- 
iiom som Eric Ingemarsson hafde item twa öra ok 
fira penningsland i sam a by som Bro kirkia hafthe 
item et hälft marcland jordh i Ekeby som Bro kirkia 
hafthe item nio örtuga i sama stadh som Ingemund 
Jonsson hafde item elleuo örtug i Ofra Nses som Bro 
kirkia hafthe item halff tridhi örtug i sama by som 
Ingemund Jonsson hafde item et öresland ok fira pen- 
ningx land i Ytra Nses som Eric Ingemarsson hafthe 
item twa örtug i sama by som Bro kirkia hafthe item 
en halff öre i Nyssetrom som Wseta kirkia hafthe item 
halff fempte örisland jordh i Widhom som Pedher 
Eriksson hafthe, item en halff örtug i Brennestrem 
som Woeta kirkia hafthe item et hälft öresland jordh 
sama stadz som Bro kirkia hafthe item et marcland 
jordh ok halff fierde örtug i Inal som Michiel van 
der A hauer item halff tridhi örtugland jordh i Eke 
som Eric Ingemarsson hafthe item twa örtuga sama 
stadz som her Jon i Bro hafthe . item elleuo öres- 
land jordh sama stadz som Michiel van der A hauer 
item thry öris land jordh i Pleng som forme Michiel 
hauer item en örtug i Quidhalindse som forme Michiel 
hauer item en örtug sama stadz som Bro kirkia haf- 
the item tio örtug land jordh i Capperstadhom som 
her Jon i Bro hafthe item en örtug sama stadz som 
her Bo Dyurse hafthe item åtta örtug i Uuidbergha 
som Bro kirkia hafthe item et öres land jordh ok tw 
penningsland i BeUingsB som Bro kirkia hafthe item 
en halff örtug i Sunda som her Jon i Bro hafthe 
item elleuo örtug tholff pennings land mindre i Wseta 



176 

som Wseta kirkia hafde item twa öris- fira pcnniugx 
land mindre i Dywpawiik som Ingemund Jonsson haf- 
the item nio penningx land jordh sama stadz som Erik 
Ingemarsson hafthe item et hälft marcland jordh i 
Lingxslet som Ingemund Jonsson hafde item tw öres- 
land jordh i Salua (?) som Eric Ingemarsson hafthe item 
tholflP peningsland jordh i Swartnö som Ingemund Jons- 
son hafde item et hälft marc land jordh i Norratselgha 
som aBrchebiscopen i Vpsala hafthe item fem öresland 
jordh i Nordrunom som Frötuna kirkia hafthe item 
fira örtug land jordh i Hamarby som sama kirkia hafde 
item tholff öresland jordh i Ostby som husfru Inge- 
burgh i Holm hauer item halfF fempte örtug sama 
stadz som sama kirkia hafthe item thry öresland ok 
fira penningsland i Holm som sama husfru hafthe item 
halff fempte örtug i Wesby som sama husfru hafthe 
item åtta örtug i Sikom som Frötuna kirkia hafde 
item åtta örtugh sama stadh som her Cristiern Ni- 
clisson hafthe item åtta örtug i Grostadhom som her 
Thord Bonde hafde item et öresland jordh i Benham- 
mar som Karl Laurenzson hafde item half fempte ör- 
tugland jordh i Osthammar som husfru Ingeborgh i 
Holm hafde item tholff penningsland i Robolby som 
sama husfru hafde item twa öre i Fanö ok en halff 
öre i Halsö som sama husfru Ingeborgh aff Holm haf- 
the Huilket wy til nempdene lotom som sera thesse 
her epter standa scripnae som ser först her Yuar Ni- 
clisson, her Magnus Trottasson, her Karl Orse, her 
Nicles Götzstafson, her Beinct Stensson riddara, 5iöni 
Pedhersson wsepnare, Thore i Grydby, Pedher i Ytra- 
by, Erik i Wsesby, Jon i Bredhasaetrom, Holinger i 
Studzby Clsemit i . . . . asta, Raskwlf i Witelshagha 



177 

ok Botuidh i Hamarby bönder i thenna fonna scip- 
lagh ok thinglagh Huilke forme ransakadhe witnadfae 
ok suoro at kronon hörde tfaer ret til ok at thet war 
vndan skat gongit ok engen ainot oss eller nempdene 
sagde eller wsedhia wilde, for thy dömpdom wi thetta 
forma godz ok jordh til skatta godz ok skatta jordh 
ok rsettom arfuom igen kronone skatt aff at göra ok 
tlier med schulu al skipte fast ok stadugh bliua ther 
gamalt frelse ser gifuit forc skattse godz medh sua 
skel at kronona skatta godz ok faennas ingield eingen 
stadh minschas ok at kronan hauer lika myket ok 
lika got godz i gen fongit ok innan lika godho Iseghc^ 
epter kronona nöghe Huar andra ledhis kan spönas 
eller finnas sen som forescripnat står thet gonge i gen 
ok kronan wari i sin ret oförsumat i alla måtto Da- 
tum Anno die et loco quibus supra nostris sub sigillis 

Original på pergament i K. DanBka Guh. Arkivet. Skadadt af fukt. Thnro 
Bengtssons sigill (tvä tviirbjelkar i svart fält) bibehållet. 



69. 

Räfstetingsdom angäende reduktion af de gamla skattegodsen i 
Danderyds (och Ryds) skeppslag; dat. Upsala d. 13 Scpt. 1409. 

Wy Thord Bonde riddere konungsdom hauande 
i thetta sin ok Thure Beynctsson riddare laghman i 
Vplandom kennomps medh thesso waro opno brefue 
ok kungöra allom mannom, at then tidh wy repstar- 
thing hiollom i Vpsalom medh almoghanom aff Danrö 
ok Rydhbo sciplagh, a war nadhugha herras ok fruses, 
konung Eriks ok drotning Margaretes wegna, arom ep- 

Bidr, t, akandm. Hist. II. 12 



178 

ter gudz l^yrdh M*'cd'' nono helghe kors apton exalta- 
cionis Tha kerde for oss a satto thinge erliken man 
herra Bo DyursB riddere a kronone wegna vppa thenna 
epterscripnen godz ok jordh som vndan scat waro gän- 
gen som 8Br först vppa tio örtugland jordh i Wesby 
ok fem penningsland som Michiel van der Aa hauer 
item tio örtug ok fem penningsland i sama by som 
Beynct Suarte hafthe item fem örtugland jordh i 
Msedheby som Jon Andersson hafthe item twa örtug 
i Stabby som fonne Jon Andersson hafthe, item fem 
örtugland jordh i sama by som Michiel van der Åa 
hauer item en halff örtug sama stadz som Riala kir- 
kia hafthe item thry öresland jordh i Aby som hus- 
fru Gertrudh hafthe item et öresland jordh i Grydby 
som Tsebo kirkia hafthe item en örtug i sama by som 
sama kirkia hafthe^ item halff fierde örtug i Lytby 
som sama kirkia hafthe item en örtug i Åkerby som 
Tsebo kirkia hafthe item fira örtug i Vnsta som her 
Mattis i Tseby hafthe item twa örtug i Tibele som 
swartbrödhra clostret i Stocholm hafthe item et hälft 
öresland jordh i Eelda som Danrö kirkia hafthe item 
et hälft marcland i Eneby som her Thord Bonde hafde 
item et öresland jordh i sama by som Tsebo kirkia 
hafthe item tw örisland jordh ok siex penningsland i 
sama by som Danrö kirkia hafthe item fira pennings- 
land jordh i Ekeby som (!) item fem örtug i Ytra Lidh- 
eme som Solnö kirkia hafthe item tholff öresland 
jordh i Ytra Lidherne som Knut Beynctsson hafthe 
item thrsetan örtugland jordh i sama by som helgh- 
anshusit i Stocholm hafthe item halff tridhi örtugland 
jordh i Frösunda som Clara closter widh Stocholm 
hafthe item fem örtug land jordh i sama stadh som 



179 

Solnö kirkia hafthe item tholfF örcsland jordh i Ram- 
sta som Symon Skclchom hafthe item tio örtugland 
jordh i Rörastrand som Henric Swinga hafthe item 
en örtug i Ostby som Clara eloster widh Stocholm 
haffde item et öresland jordh i Lundby . som Solnö 
kirkia hafthe item et öresland jordh i Hudhasta som 
Clara eloster widh Stocholm hafde item et öresland 
jordh i sama by som sama kirkia hafthe item twa 
örtugland jordh i Stikklinge som Danrö kirkia hafthe 
item fira örtugland jordh i sama by som her Jens 
Beynctssons arfua hafthe item fira örtugland jordh i 
Åsksena som same arfua haftho item tw öresland jordh 
i Skoberghom som Tsebo kirkia hafthe item twa ör- 
tug i Vlnse som her Thord Bonde hafde item twa 
örtug i sama by som her Sturse Algotsson hafthe item 
siw örti^ i sama stadh som Rydhbo kirkia hafthe 
item fem örtugland jordh i Askestom som her Stur«e 
Algotsson hafthe item et öresland Jordh i Liidby (?) som 
her Sturse Algotsson hafthe item tio örtug sama stadz 
som Rydhbo kirkia hafthe item halff siette örtugland 

jordh i Vby (?) som her Erik Stensson hafthe 

land jordh i Sundby som her Sturse Algotzsson haf- 
the item åtta örtug land jordh i sama stadh som Gisa 
Krusa arfua haftho item nio öresland jordh oc en 
halff örtug i . . . ghasund som her Jönis Beynctssons 
arfua haftho ok twa örtug land jordh i Sörby som 
for:ne arfua haftho • Huilket wy til nempdene lotom 
som serse thesse her epter standae scripnse Som ser 
först her Yuar Niclisson, her Magnus Throttasson, her 
Karl Öra, her Nicles Götzstafson, her Beynct Sten- 
son riddara Bitnrn Psedhersson wsepnare Odger i Nsesi 
Laurenz sama stadz Olaff i Ytraby Pedher i Tiböle 



180 

Michiel i Eelde ok Magnus Smedher bönder i for- 
scripne sciplagh huilke forscripna ransakadhe witnadhe 
ok suoro at kronan hafthe ther ret til ok at thet vn- 
den skat war gangit ok engen amot oss eller nemp- 
dene sagde eller waedia wilde förthy dömpdom wy 
thetta fonna godz ok jordfa til skatta godz ok skatta 
jordh rettom arfuom igen kronone skat aff at göra 
ok ther medh skolse al skipte fast ok stadhugk at 
bliua thsdr gamalt frsBlse Sdv gifuit före skatta godz 
medh sua skel at kronona skatta godz ok hennas in- 
gield engen stadh minschas ok at kronan hauer lika 
myghit ok lika got godz i gen fongit ok innan lika 
godhe Iseghe epter kronona nöghe huar andra ledhis 
kan spörias eller finnas sen som forescripnat står, thet 
gonge i gen ok kronan wari innan sin ret oforsumath 
Datum Anno die et loco quibus supra nostris sub si- 
gillis 

Original på pergament i K. Danska GeL Arkivet. Bida sigOlen finnas. En 
del af skriften är utblekt genom fukt. 



70. 

Räfstetingsdom om de gamla skattegodsen som reduceras ntiWai- 
lentuna härad; dat. Upsala d. 18 Sept. 1409. 

Wy Thord Bonde riddare konungs dom hauande 
i thetta sin ok Thure Beynctsson riddare laghman i 
[Vplandom] kennomps medh thesso waro opno breff at 
then tiidh wy repsta thing hioUom i Vpsalom medh 
almoghanom aff Walentuna hundar, a war [nadhujgha 
herras ok fruas konung Eriks ok drotning Margarete 
wegna arom epter gudz byrdh M^cd** nono odhens- 



181 

daghen nest före sancti Mathei[apostoli] dagh tha 
kerde for oss a satto thinge erliken man herra Bo 
Dyur» riddare a kronona wegna vppa thenna epter- 
scripne godz ok jordh som vndan [skat] waro gängen 
Som »r först vppa tyo örtugland jordh i Fithiom som 
Taebo kirkia hafde item siw öres land jordh i Karla- 
by som 8Brkebiscop[en] i Vpsala hafthe item tw öres- 
land ok fiorton penningsland i Sodhestom som Tsebo 
kirkia hafthe item halff fiortande örtug i Haghaby som 
sama kirkia hafthe item halff fempte öresland jordh 
i Fellabro som Olaff Tröbo i Stocholm hafthe item 
twa öresland jordh i Odhenslundom som FrsBsta kir- 
kia hafthe item siw örtugland jordh i Frsesta som 
sama kirkia hafthe item twa örtug i Guthaby som 
sama kirkia hafthe item thry örisland jordh i Sme- 
dhaby som Jon Olafson hafthe item fira örtug i S»- 
by som Michiel i Bellastom hafde item nio örisland 
jordh i ^ndertunom item halff nionde örtug i JE^r- 
lighesund som Edhskirkia hafthe item halff fierde ör- 
tug i Thwrsaker som Hamarbo kirkia hafthe item en 
halff öre i Dylungse som sama kirkia hafthe item et 
hälft marcland jordh i sama by som Biörn Olofson 
hafthe item en örtug i Ekby som Hamarbo kirkia 
hafthe item en vrfield i sama by som Jönis Laurenzs- 
son aff LydhingSB hafthe . item en halff örtug i Ny- 
bele som Botuidh i Synderstom hafthe item tio öres- 
land jordh i Nordene som Michiel i Bellastom hauer 
item et örisland jordh i Kraghestom som Walentuna 
kirkia hafthe item fira örtug i Graeflastom som sama 
kirkia hafthe item siw öresland jordh örtug mindre i 
sama by som Michiel i Belderstom (!) hauer item fem 
öresland jordh i sama by Olaff Smeling skatta aff (!) 



182 

iiem halff fempte örtug i Sashy som domkirkiui i 
Vpsala hafthe item en örtug i Berghom som Walen- 
tuna kirkia hafthe item åtta örtug i Kraghestom som 
Michiel van der Aa hauer item twa örtug i Ormsta 
som Walentuna kirkia hafthe item twa öresland jordh 
i £keby som sama kirkia hafde item en örtug i Bergh- 
by som Nicles Marchusson hafde item twa örtug i 
sama by som Walentuna kirkia hafthe item et örtug- 
land jordh i Molstadha som Botuidh i Synderstom 
hafthe item et hälft marcland jordh i Kölingae som 
domkirkian i Vpsala hafthe item twa örtug i sama by 
som Östbo kirkia hafthe item tw öresland jordh i Rif- 
sta som prosten i Riidh hafthe item siex öra en ör- 
tug mindre i sama by som Jon Dyekn hafthe item 
siw örtug i Wethom som Ängarna kirkia hafthe, Hull- 
kit forma wy skutom til nempdene som sera thesse 
her epter scripne sta som edr först herra Yuar Niclis- 
son, her Magnus Trottasson her Karl Ora, her Nicles 
Götzstaffson, her Beynct Stensson riddara Biörn Pe- 
dhersson waepnare, Raguald i Fellabro, Thomas i San- 
dom, Laurens Biörnsson, Ylian i Ekeby, Erland i 
Berghom ok Nicles i Sseby bönder i forscripnit hun- 
dar Huilke forscripne ransakadhe witnadhe ok suoro 
at kronan hafthe ther ret til ok at thet vndan skat 
war gangit ok eingen amot oss eller nempdene sagde 
eller wsedhia wilde for thy dömpdom wy thetta forma 
godz ok jordh til skatta godz ok skatta jordh rettom 
arfuom i gen at göra kronona skat aff, ok ther medh 
schulu al skipte fast ok stadugh at bliua ther gamalt 
frselse ser gifuit före skatta godz medh sua skel at 
kronona skatta godz ok hennas ingield engen stadh 
minschas ok at kronan hauer lika mykit ok lika got 



183 

godz i gen fongit ok innan lika godho Iseghe epter 
kronona nöghe huar andraledhis kan spörias eller fin- 
nas sen som forescripnat ser, thet gonge i gen ok kro- 
nan wari sin rset oforsumath i alla måtto Datum anno 
die et loco quibus supra nostris sub sigillis. 

Original på pergament i K. Danaka Geh. Arkivet. B&da sigillenia borlfeUna. 
£tt hål i öfre hälften af hrefvet, hvarigenom nSgra bokstäfver i de fem första 
raderna saknas. 



71. 

Raf&tetingtdom om de gamla skattegodsen i Arlinghundra; dat. 
Upsala d. 20 Sept. 1409. 

Wy Thord Bonde riddere konungsdom hauande 
i thetta sin ok Thure Beynctsson riddere laghman i 
Vplandom kennomps medh thesso waro opno brefue 
ok kungörum allom mannom at then tiidh wy repsta- 
tking bioUom i Vpsalom medh almoghanom afF Ar- 
lenningdB hundar, a war nadhugha herras ok fruas 
konung Eriks ok drotning Margaretes wegna arom 
epter gudz byrdh M^^cd"* nono sancti Mathei apostoli 
apton Tha kerde for oss a satto thinge Erliken man 
herra Bo DyursB riddere a kronona wegna vppa thenna 
epterscripne godz ok jordh som vndan skat waro gän- 
gen som »r först vppa fem öresland jordh twa ör- 
tugha mindre som Alseghes kirkia hafde item halff 
nionde örtugh i Berghom som sama kirkia hafde item 
et hälft marcland jordh i Lippinge som sama kirkia 
hafde item tw öresland jordh i Östra Wra som her 
Jon Ingemari hafde item halff fierde örtugh i sama 
by som presten i Alseghsö hafde item halff fempte ör- 
tug i sama by som Alseghes kirkia hafthe item halff*^ 



184 

tholfte örtug i Thrimdestadhom som Holmsten Holm- 
Stensson hafde item halff attande ortug i Grödelby 
item thraetan öra ok en ortug i Ordhedhe som fonne 
Uolmsten hafde item fem örtugha i Norum som fonne 
Uolmsten hafthe item nio öresland joråh. i ^ngiaby 
som biscop Anders hafthe item halff fierde örtugh 
sama stadz som Knut Eskilsson hafthe item elleuo 
örtugha i Terff som Knifsta kirkia hafthe item et 
öresland jordh sama stadz som her Jönis Beynctssons 
arfua haftho item fiortan öra i Gredelby som Ksetil- 
biörn i Norwm hauer item et hälft marcland i Sae- 
dherstom som sami Ksetilbiörn hauer item siex öra 
en halff örtug mindre i Sseby som forscripne Kaetil- 
biörn hauer item halff attande öre i Nonmn som for- 
[scrip]ne Kaetilbiöm hauer item halff thrsetande öre i 
Forsaby som same Ksetilbiörn hauer item halff tholpte 
örtug i JEmabergh som same Ksetilbiörn hauer item 
fiortan örtuga i Ksettista som fru Katerin aff Waxem 
hafthe item et hälft marcland jordh i Walestom som 
Liideka van deme Berghen hafthe item fem örtuga 
sama stadz som Knut Eskilsson hafthe item et öres- 
land jordh i Rowelstom som Husaby kirkia hafde item 
fira örtugha i Tulastom som sama kirkia hafde item 
et örtugland sama stadz som forscripnen kirkia hafde 
item en örtug i Jarstom som sama kirkia hafde item 
et hälft marcland jordh i Wigby som sancti Andrea 
kor i Stocholm hafthe item et hälft marcland jordh 
i Kroesta som Laurens Olafson hafde item siw örtuga 
i Sseby som Norsunda kirkia hafde item twa örtuga 
i Norslundom som sama kirkia hafthe item en örtug 
i Sörby som Solentuna kirkia hafthe item Habo quiem 
item elleuo öra ok halff tridhi örtug i Rikkaby som 



185 

Holmsten i Finsta hauer item fira penningsland i 
Myraby som same Holmsten hauer item en örtug. i 
Randestom som Odhensargha kirkia hafthe item åtta 
örtuga i Eghostom som sama kirkia hafde item et 
öresland jordh sama stadz som sama kirkia hafde 
item twa örtuga i Padestom som sama kirkia hafthe 
item twa örtuga sama stadz som Gudmudd Niclisson 
hafthe item en halff öre i Dröpistom som Odhens- 
argha kirkia hafde item halff siwnde örtug i Nsesby 
som sancti Laurencii kirkia i Sichtwnum hafthe item 
siextan örtuga i Kumblum som Gudmund Niclisson 
hauer item fira örtuga i Gullabolstadhe som for:ne 
Gudmund hafthe item et öresland jordh i Olesta som 
same Gudmund hauer item thry öresland jordh i Brun- 
sta som Ksetilbiöm hauer ok et hälft marcland i Kol- 
hammar som för:ne Ksetilbiörn hauer, Huilkit for- 
scripna wy skutom til nempdene som sera thesse her 
epter scripne sta som ser först her Yuar Niclisson, 
her Magnus Trottasson, her Karl Öra, her Nicles Götz- 
stafson, her Beynct Stensson riddara Biörn Pedhers- 
son wsepnare Jönis i Ekeby, Pedher i Haghelstenom, 
Nicles i Almby, Laurens i Throndestadhom Niclis i 
Ordhedhe ok Pedher i Broby bönder i forscripnit hun- 
dar, huilke forscripne ransakadhe witnadhe ok suoro 
at kronan hafde ther ret til ok at thet vndan skat 
war gangit ok' eingen amot oss eller nempdene sagde 
eller wsedhia wilde, for thy dömpdom wy thenna for:na 
godz ok jordh til skatta godz ok skatta jordh ok til 
rettom arfuom kronone skat aff at göra ok ther medh 
scula al skipte fast ok stadhugh bliua ther gamalt 
frselse ser gifuit före skatta godz medh sua skiel at 
kronona skatta godz ok hennas ingseld eingen stadh 



186 

minschas ok at kronan hauer lika mykit ok lika got 
gotz i gen fongit ok innan lika godho IsBghe epter 
kronona n(^he Huar andra ledhis kan spönas eller 
finnas sen som forescripnat står thet gonge i gen ok 
kronan wari innan sin ret oforsumath i alla måtto 
Datum anno die et loco quibus supra nostris sub si- 
gillis 

Original på pergament i K. Danska Greli. Arkivet. Sigillen borta. 



72. 

Rufstetingsdom angående de gamla skattegodsen i Häbo håna 
som innehafras af kyrkan och adeln; dat. Upsala d. ^ Sept. 
1409. 

Wy Thord Bonde riddere konungsdom haoande 
i thetta sin ok Thure Beynctsson riddere laghman i 
Yplandom kennomps medh thesso waro opno breue 
ok kungörum allom mannom at then tiidh wy repsta- 
thing hiollom i Vpsalom medh almoghanom aff Habo 
hundare a war nadhuga herras ok fruas, konung Eriks 
ok drotning Margaretes wegna arom epter gudz byrdh 
M**CD^ nono, odhensdaghen nest före saneti Michaelis 
archangeli dach Tha kerde for oss a satto thinge er- 
liken man herra Bo DyursB riddere a kronona wegna 
yppa thenna epterscripnen gods ok jordh som vndan 
skat waro gängen som ser först yppa et marcland 
jordh örtugh mindre i Wseppy som Olaff Ingemunds- 
son hauer item thry öresland jordh i Lyestom som 
fonne Olaff hauer item siex öra ok en örtug i Broby 
som fonne Olaff hauer item halff ellopte öresland jordh 
i Wsepy som Lasse Laurenzson hauer item twa örtug 



187 

sama stadz som Calmarna kirkia hafde item et öris- 
land jordh i Eneby som prestabolit i Calmarne hafde 
item et orisland jordh i Skörlaby som her Magnus 
Throttasson haf[uer] Item fem örtug sama stadz som 
Calmarna kirkia hafde item twa örtug i Skerplinge 
som sama kirkia hafde item halff nionde örtug i Skörla- 
by som Olaff Jönisson haffde item twa örtug i Ytra 
Ilellaby som her Magnus Throttasson hafde item halff 
tridhi örtug i Lundby . som Löta kirkia hafde item 
fem orisland jordh i KrfleggsB som Jönis Olafsson ha- 
uer item en örtug i Aby som Östra [o: Ofra] Grans 
kirkia hafde item siw öresland ok en örtug i Eneby 
som her Beynct Niclisson hafde item thry öresland 
jordh i Kumla som Nicles Matthesson hafde item 
halff siette örtug i sama by som Ofra Grans kirkia 
hafde item en örtug i Ofra Gran som sama kirkia 
hafde item et hälft öresland jordh i Åkerby som Edh- 
bo kirkia hafde item . halff siette orisland jordh i Has- 
1» som fiBrkebiscopen i Vpsala hafde item thi*8Btan ör- 
tugland jordh i Scathwi som Pedher Laurensson i Syo 
hauer item halff siette örtug i Syowasta som Pedher 
Matthesson hauer item et orisland jordh i Skelbergha 
som Hatwna kirkia hafde Item tio örtug i Kolastom 
som sama kirkia hafde item en örtug sama stadz som 
Nicles Matthesson hauer item siextan örtugland jordh 
i Ytra Nybele som her Karl Öra hafthe item åtta 
örtug sama stadz som Olaff Ingemundsson hauer item 
et orisland jordh sama stadz som Hatuna kirkia hafde 
item et öresland jordh i Karftompta som sama kirkia 
hafde item et hälft öresland jordh i Asköö som sama 
kirkia hafthe item tio örtug i Halunda som Finuidh 
Hagualdssons arfua hafdo item tw öresland .jordh i 



188 

Jfledhra som her Karl Magnusson hafde item et öres- 
land jordh i Lötzsta som Pedher Finsson hafthe item 
twa örtugland jordh i Kserlaby som Tybele kirkia 
hafde item fem örtugland jordh i Kumla som Sancti 
Laurencii kirkia i Sichtwnom hafde item fira örtug i 
Thorslundom somWassunda kirkia hafde item twöres- 
land jordh i Ostraby som Hagha kirkia haffche item 
siex öresland jordh i Kumla som Mattis Andersson 
hafde item en örtug i Smedhaby som Wassunda kir- 
kia hafde item fem örtug i Allom som Wassunda kir- 
kia hafde item en örtug i SsBby som sama kirkia hafde 
item en örtugland jordh i Örby item siw örisland jordh 
i Edhby item elleuo örtugland jordh i Haghanses som 
Pedher Laurenzsson i Syo hauer item siw örtugland 
jordh i S»by som forscripne Pedher Laurenzson hauer 
item siextan örtug sama stadz som Keetilbiöm hauer 
item et marcland jordh i sama by som her Jon Inge- 
marsson hafde item tio örtug i Brandzhammar som 
Holmsten Holmstensson hauer item siex örisland jordh 
en halff örtug mindre i Skrimesta som ^rkebiscopen 
i Vpsala hafde item siex öresland jordh örtug min- 
dre i Tybböle som Ksethilbiörn hauer item tw öres- 
land jordh i Skelesta som Ksetbilbiöm hauer item 
threetan öresland jordh ok en örtug i Eghesta som 
KsBthilbiöm hauer item åtta örtug i Berghabolstadh 
som Wassunda kirkia hafthe item halff tridhi örtug 
i Windestom som sama kirkia hafde item en halff 
öre i Brandzhammer som sama kirkia hafde ok siw 
örtughland jordh i Bergha som Hatuna kirkia hafde 
Hwilkit forscripnit wy skutom til nempdene sua som 
sera thesse her epter screpne sta som ser först herra 
Yuar Niclesson, her Magnus Trottasson, her Karl Ora, 



189 

ber Nicles Götzstafson, herra Beynct Stensson riddara. 
Biörn Pedhersson wsepnare, Nicles Man, Raguald i 
Edhby, Ingemar i Frötuna, Laurens i TsBliaby, Jon 
Laurensson i Brunsta ok Jon i Aby, huilke forscripne 
ransakadhe, witnadhe ok suoro, at kronan hafde ther 
ret til ok at thet yndan skat war gangit ok eingen 
amot oss eller nempden wsedhia wilde, for thy dömp- 
dom wy thenna fonne godz ok jordh til skatta godz 
ok skatta jordh ok til rettom arfuom i gen kronone 
skat aff at göra, ok ther medh sculu al skipte fast 
ok stadhugh bliua ther gamalt frsBlse ser gifiiit före 
skatta godz medh sua skiel at kronona skatta godz 
ok hennas ingield eingen stadh minschas •ok at kro- 
nan hauer lika mykit ok lika godht godz i gen fangit 
ok innan lika godhe Iseghe epter kronona nöghe huar 
andraledhis kan spörias eller finnas sen som före scrip- 
nat står thet gonge i gen ok kronan wari innan sin 
ret oforsumat i alla måtto Datum anno die et loco 
quibus supra nostris sub sigillis 

Original p& pergnment i K. Danska Oeh. Arkivet. Sigillen bortfallna. 



73. 

Räfstetingsdom angående hofgärden Tyriscdhe (Tyresö) med flere 
gamla skattegårdar och torp i Yttra Tor (Sotliolms härad), 
hvilka förklaras vara rätteligen utbytta mot friilsegods och 
derfore skola förblif va frälse ; dat. Strängnäs d. 26 Scpt. 1409. 

Jach Sten Bosson Riddare mins herra konung 
Ericx dom hafwande i thetta sin, oc jac Niclis ^rin- 
gislasson Riddare oc laghman i Sudermannalande ksen- 
nomps oss msedh thsesso waro nserwarande opno brefue 



190 

at tha wi rsefstathing hioUom i Straengensra msedh al- 
moghanoin aff Ytro Thöör Arom lepter gutz byrdh 
MVd'' vppa nionda areno tfaiHrsdaghin nsest före sancta 
Michsels dagh a war nathugx herra konong Eriex 
w«ghna i w»rdugh fathers n«rwaro biscop Andrisa 
aff Strsengenaes oc andra flera gotha riddara oc swaia 
som tha nser stadde waro tha kserde före oss aerlik 
man Andris Ingwarsson foghete vppa Stocholm yppa 
th«88e gotz 8om h«r «pter scrifwin standa suasom 
Hofgardhen Thyrisedhe som Hggir före et markland 
jordh oc ena qwaern ther vnder liggir oc thenna thorp- 
pin snasom Bredhawiik ^lemor Thyufwawiik itcm tw 
afgaerdha thorp hart widher gardhin oc bafwa enkte 
nampn Item PsBlla fiskara thorp item siw örisland 
jordh i Vdby Item hälft Solbsergha item halfft Ren- 
mar, item hälft markland jordh i Gymmistom item 
fsBm örtughland jordh i Vbby item halfft markland 
jordh i -^leby item W»tingis ström oc ena qwsBra i 
samma strömenom, item et örtughland jordh i Gudhöö 
item d] (O markland i Kalswi oc et thorp som heter 
Byorkö, hwilkin forscripno jordh oc gotz han saghde 
vlaghlika skipta wara msedh skattabondom sua at kro- 
nonne ingiseld waro minskat, oc all thenna forscripna 
gotz hafthe serlik man herra Götstaff Leksson riddare 
i wserio i frselsse a sina husfrw wseghna fru Kathriaa 
^ringisladotter huilkit wi lotom til nsempdene rantz- 
sakan oc naempdin witnathe före oss at thesse for- 
scripno jordh oc gotz waro laghlika skipt msedh skatta- 
bondom septer landzlaghom maedh fastom oc fullom 
skselom septer thy laghbokin wtuisar^ oc fult mot fullo 
i hwar stadh sua at krononne ingiseld sera hwarghin 
minskat Oc sengin mot nsempdene wsedhia wilde^ Thy 



191 

• • 

dömpdom wi all thesse forscripno gotz oc jordher thorp 
öyia skser ströma qusema oc qusemastadha msedh al* 
lom therra tillaghom nsBr oc fiserran i wato oc thörro 
sBngo vndan takno huat nampne thet hselst nsempnis 
the for[nsemp]da fru Kathrine ^ringisla dotter oc 
bsenna arfuom til sewserdelika segho altidh at blifua, 
oc forbyuthom huariom månne the fonde fru Kathrine 
sella hsenna arfua i nokra mato hindra sella quselia 
aepter thenna dagh amot thsessom warom dom widber 
xl mark före konungx domen oc vi mark före lagh- 
mantzdomen Thsesse waro nsempdin Knut Bseindzson 
Karl Gsedda Olaff Haralsson Karl Eriksson Wlff So- 
nasson oc Jseppe Störla wsepnara, Swen i Kalswi Lau- 
rens i Sandom Laurens i Aluastrom Lasse i Ekeby 
Jaeppe Kolakarl oc Jönis i Leghnistom bönder Til 
huilkins domps mere wisso tha sera war incighle hser 
witerliga före bsenghd Scrifuat ar dagh oc stadh som 
före scrifuat står. 

Original pä pergament, med båda sigillen bibehållna, i Riks-Arkivet. 



74. 

Hiiradsrättsdom angående gods i Björkekinds härad, hvilka efter 
Drottning Margaretas befallning om ny ransakning inom hä- 
radet förklaras för krono- och skattegods eller häradsallmän- 
ning; dat. l^riastad d. 20 Get. 1409. 

Jac PsBther Niclisson i Bredzstadhom i hseritz- 
hofthinga stadh sitiande i fiiserkakinda hseret ksennis 
opinbara, met thesso mino nserwarande opno brefwe, 
epter thet höghborin förstinna min nathugha Frua 
drotning Marghret hafwer mic tilscrewat oc budhit i 



192 

sino opno brefWe, at jac met tholff skselikom mannom 
aff heeratzbomen skal rantzsaka oc met skselum iivtleta 
the skatta jordh, krono gotz oc bönder som kronan 
rset til hafwer oc ey ser sbii kornen for dom, i for- 
screfne hserathe, at kronan fijnge' thet i gen met rset 
oc at jac oc heritzbone skulum thet wpspöria, wisa 
oc Esbem DisBken redho wppa göra, som wi wiliom 
före Gudh antswara oc före herskapit bekoende warde, 
oc wi wiliom wara sannind beuara, at wi sant sighiom, 
tha jac hseritzhöfthingen oc wi haeratzbone i naemp- 
dene sitiom, swasom ser Olaff i Ingelstadum Andirs 
Siggason, Stenar i Skamaby, Tei^ils i Gridhby, Mag- 
nus i Göpastadom, Bote i Hselgastadum, Andirs i Yi- 
dhaby, Joan i Thomptum Joan i Tangastadum, Mikel 
i Gislö, Botwidh i Biaerby, oc Stenar i Gaertrem, ep- 
ter wort bsetzta samwit hafwom wi met skselom fwnit 
oc wtlet, at kronan oc herskapit hafwer rset til thsessa 
jordegotz oc ingeld, som her septer widher nampn 
screfwen standa, swasom kronone i Swerike j att[ung]er 
i Watzlinge aff Hellebrandz arfwom item kronan j at- 
t[ung]er oc ij tolft[unga] i Aafbnitinge [o: Aashuitinge] 
aff herra Psether i Stene . Item kronan v tolft[unga] i 
Afnhitinge (!) aff Claus Yferskfierara, Item Ingemunder i 
Vidhaby en fiserdunx att[ung]er i Hökerstadha aff Niclis 
Gudhbiörnason, item kronan xiiij spens afgel i Höker- 
stadum, thet enga arfwa fijnnas til, item kronan j (O 
attunger i Hökerstadha aff Adams arfwom, item kronan 
xiij spsens afgsel i Hökerstadum ther enga arfwa fijnnas 
til, Item Niclis Botasons arfwa j attunger i Ingelstadum 
som min fru köpte aff herra Karl i Thoptum, Item 
Sigwidh i Dröghestadum en fiserdunx att[ung]er iVnda- 
stadum aff Kudhbo kirkio, Item Joan Thorstenson xv 



193 

spaens afgaal i YsBsby aff Kononxsunda kirkia Item 
Joan Klerks arfwa iiij*"" spaens affgsel aff * i . Vaesby 
aff Kononxsunda kirkio Item Joan i Lijndeberghe vj . 
spsen afgel i Wesby aff Thorsten i Vsesby Item Joan 
i Prestgardh xvj spens afgel i Lillasten aff herra Pöb- 
ther i Steen, Item Jösse Ingasön xv spsens afgeld i 
Enebergum, aff herra Sten Bsenktzsons arfwom, Item 
kronan xiiij spsBns afgseld i Åkerby aff Cristin Joans- 
doter, Item kronan ix spans afgeld i Haghaby aff 
Gudhmundh Lax arfwom, Item kronan j (i) att[ung] 
i Haghaby aff Cristin Hermanzdoter, Item kronan iij 
att[unga] i Yfragyslö aff Karl Magnusson, Item Sone 
brodhers barn j (i) attung i Odhinstomptum aff Nissa 
Gudhbiomason, Item fisenkth Thorason i Skamaby j 
fiserdunx attung i Odhinstomptum aff Niclis Gudhbiör- 
nason Item en ö i Biaberk [o: Brawik] heter Swindia, oc 
alla the andra öyra, skaer, klippor oc bolma, som liggia 
i thesso for:ne haerittbe, dömis til kununx thriidhiungh 
oc hseratz almsenningia al thidh at blifua, wtan annor 
baetere breff oc beuisningh före komber, SBn ber til ser 
hördh, Epter thy som wi witne före os hafth hafwom, 
swasom först Stenar i Gertrem, Psether i Synarstadum, 
Ofve i Valu[n]xstadum, Lafrens Joanson, Odhe i Tanga- 
stadum, Andris i Vidhaby, Frödhsten i Gislö, Niclis i 
Gislö, Ingemunder i Vighby, Hseming Joanson, Thor- 
stöBn i Vsesby, Oluff i Kononxundum, Joan i Rafwa- 
nses, Jönis i Sseby, Joan i Visserke, Gudhmunder i 
Blaxstadum, Inghemunder Huiter, Rag[w]alder i Vigh- 
by, Stenar i Gislö, Olaff Swensson, Holmger i Kapi- 
stadum, Haquom Torason, Magnus i Enebergum oc 

* Här synas några ord vara uteglömda. 
Bidr. U Skandin. HisL IT. 13 



194 

engin wilde möte ncempdene wsedhia sella wilde sine 
beuisning före koma antiggia yppa lagh thing, landz- 
thing sella hseratzthing, oc thöm hel ar oc öfrit Isenge 
tima forelaghde ware före koma oc beuisa huat rset 
the hafde til the fonno gotz, jorder oc ingeld . oc the 
wildo thet ej göra thy iac Psether Niclison i heeritz- 
höfthunga stadh sitiande, dömer thet raettom ^ghan- 
dom til, huariom septer thy som fore:et står, hersca- 
peno oc fonda hsenna foghota ther skat oc thisenist 
af göra septer thsenna dagh a kronona wseghna vidher 
there [»*• thre] marker for haeritzhöfthungans dom, oc 
thet wt gifwa aff swa langom tyma som thet rcethe- 
lika til the jorder oc gotz läkt ser, som före screfwat 
står, innan thre wikur, septer thet the brefwet hört 
hafwa, met ssemio sella swornom edh, vidher the sak 
forescrifwat står. Ok til thses mere wisso aer mit in- 
sigle vitherlika thrykth thsesso brefwe vppa ryggin, 
oc msedhan wi forscrefne hseritzbo i nsempdene sitiom 
ey insighle hafwom sielfue hafwom wi betet skaelika 
manna incigle före thetta breff at ssetia swa som ser 
Knut Niclisson, VoUradh Threko"" oc T horstens i Vaes- 
by Scriptum Friastadhe in eadem prouincia, anno Do- 
mini M?CD?ix** dominica proxima ante festum vnde- 
cim milium virginum, sub sigillis prsenotatis 

Langcbeks afskrift: "Ex orig. ehartac. in Arch. Canc. Dan/* i K. Danska 
Geh. Arkivet. Anteckning: Sigilla in dorso impressa. 



195 

75. 

Furest&ndarnc för Hclgeatidshuset i Stockbolm begära Drottning 
Margaretas beskydd mot riddaren Algot Magnusson, hvilkcn 
tillegnat sig två gärdar, som vid räfsten blifvit belgcands- 
huset tilldömda, och hotat brefskrifvame sä att de ej vågade 
"fara det fattiga folkes ärende" såsom drottningen befallt; 
dat. d. 19 Aug 1411. 

Ware wilioghe oc werdskyldoghe thisenist medh 
ganzske ödmiwkt oc lydhno til förnne Nadhogha frv 
oc dedla fö[r]stinna . kongörum wi idhre nadh oc wser- 
dugheet ath i Vpsalom i rsefzstenne dömpdes Helgh- 
ands huse til tw lands godtz Alby oc Österby i Hagha 
sokn widh Siktvna . ther hafwm wi vpaffburit i tw aar 
alt afradhet septer thy som waar dombreff wtwisa oc 
thessa wtscrifter bewisa som idhur nadh hser 'finder 
^ incigladha sera medh idhra foghata incigle Nw ha- 
wer serliken man herra Algot Magnusson riddare for- 
budhit landbomen ath the sculu engte gifwa thy fa- 
tiko folkena i Helghandz huse aff thetta godtzet oc 
ther til hafuer han os trughat swa at wi ey wsel thu- 
rum fara thes fatika folksens serande som os idhur 
naadh befseselt hawer oc engen hans seller hustrune 
bewiisning seet seller höört hawer hwarte i rsefzstenne 
seller i lagh thingom som brefwen wtwisa ath the 
skuldo förekoma innan ix wikur ther nsest septer oc 
ey sen aera kompne Thy bidhiom wi idhra werdug- 
heet oc idhra nadh ath i taghin os i idhran fridh oc 
i idhrse hsegn at wi ey förhoghmodhadhe wardom oc 
thet fatika folket blifwer oferdarfwat for thy wi kvn- 
nom ey thetta huset oc thet fatika folket första vtan 
gudhz nadh oc idhra höghelika hielp Hsermedh be- 
falom wi idher gudhi oc ware fru oc sancte Johannose 
Scriptum in domo sancti spi[ritus] Stokhol[mensis] 



196 

fena quarta infra octauam assumpcionis beatissime 
yirginis Marie nostris sub sigtllis 

Hec Johannes de Hereken et Nicolaus 
Praal prouisores domus sancti spiritus 
Stokhol[mensis] vestri seruitores humiliml 

utanskrift: 

lUustrissime principi ac inclite domine 
domine Margarete dei gracia Waldemar! 
regis Danorum filie domine nostre gra- 
ciöse . cum summa reuerencia presentetur 

Original p& papper i K. Danska GeL Arkivet. Märken och fragmenter af 
två sigQler. 



76. 

K. Erik lofvar Hertig Ulrik af Meklenburg 500 mark Stralsonds 
mynt ärligen, emedan han förbundit sig till Konungens ocli 
Drottning Margaretas tjenst; dat. Köpenhamn den 28 Oct 
1411. 

Wy Erik van godes gnaden der Rike Denmar- 
ken . Sweden Norweghen der Wende der Gothen ko- 
ning . vnde hertoghe to Pomern dun witlik allén den 
jenen . de dessen breff seen edder hören lesen . dat na 
dem male dat de dorchluchtige viirste . vnse leue . 
oem hertogh Olrich von Meklenborgh . vmme sunder- 
ger leue willen sich to vnseme denste . vnde to vnser 
gnedigen vrowen vnde moder koninginnen Marghrete 
&c vnde to vnsen riken gestaet hefft . mit vns vnde 
eer vnde vnsen riken . to dyende vnde to vorderuende . 
vnde by vns vnde by eer vnde vnsen riken . truwe- 
liken to bliuende Hir vmme wille wi vnde scholen . 



197 

em alle jaer . to sunte Mertens daghe to Skonöre ed- 
der to deme EUeboghen gheuen vnde vutrichten vyflF- 
hundert mark Sundesch . in miinde vnde in pennin- 
gen . alse denne ghenge vnde gheue ys vppe Schone 
sunder vortogh . Dit vorscreuene loue wi koning Erik 
vorbenomede deme vorbenomeden hertoghen Olrike in 
guden truwen sunder argh . Vnde to groterer bekant- 
nisse so hebbe wi vnse secretum gehenget läten vor 
dessen breff . Datum Kopenhaffn Anno domini Mille- 
simo . quadringentesimo • vndecimo ipso die beatorum 
apostolorum Symonis et Jude. 

Original pä pergament med vidhängande sekret (tre kronor i skölden) i 
^Storhertigliga Arkivet i Schwerin. 



77. 

Svenska biskopames beslut att Gaddö i Gestrikland och Uknö i 
Trögd, hvilka af kronans fogdar tagits i besittnings skola 
jemte all afkastning inom sex veckor äterstallas till UpsaXa 
domkyrka, med hotelse af bannlysning för den som tredskas; 
dat. Arboga d. 15 Sept. 1412. 

Nos Johannes miseracione diuina archiepiscopus 
Vpsalensis . Kanutus Lyncopensis Bryniolphus Scaren- 
sis Petrus Arosiensis et Eskillus Wexionensis eadem 
gracia ecclesiarum episcopi Tenore presencium notum 
facimus vniuersis quod coram nobis anno domini 
M^^ccc^^xij in opido Arbogha Arosiensis dyocesis pro 
provinciali concilio celebrando congregatis conquesti 
sunt honorabiles viri domini Olauus Magni prepositu» 
et Petrus Hemmingi archidyaconus Vpsalensis et pro- 
curatores capituli et ecclesie Vpsalensis quod quidam 
Bero Psedharsson armiger prefectus Gestricie quandam 



198 

insulam Vpsalensi capitulo a tempore cuius memoria 
non exsistit attinentem contra deum et iusticiam in 
ipsorum capitularium iacturam et dampnum sine omni 
iure et iudicio de facto tantum occupat et detinet 
ymmo per decem annos vel plus idem Bero et sui 
antecessores prefecti Gestricie eandem insulam Gaddö 
in parochia Walabo sitam occuparunt Preterea con- 
questi sunt procuratores predieti quod Olauus Andris- 
son prefectus prouincie Trögdh per tres annos vel 
quasi quandam insulam Vkn per nobilem mulierem 
dominam Helgham olim domini Waldemari Erikssons 
relictam Vpsalensi ecclesie pro vnius canonie funda- 
cione ex suorum heredum consensu donatam et multis 
annis pacifice per ecclesiam Vpsalensem possessam si- 
militer de facto tantum absque omni iudicio detinere (!) 
propter cuius detencionem et occupacionem Vpsalensis 
ecclesie honor et seruicium est notabiliter diminutum 
quia vnius canonici et sui vicarii ministerio est orbata 
quamuis a centum viginti annis et citra (!) prefata do- 
mina Helgha et post eam Vpsalensis ecclesia pacifice 
possederint insulam memoratam Nos igitur conside- 
rantes quod nulla est efficacior proprietatis probacio 
quam tanti temporis quieta prescripcio quod de con- 
trario memoria hominum non exsistit . predictas insulas 
Vkn et Gaddö non obstante predictorum detentorum 
absencia de quorum citacione & contumacia certificati 
fuimus Vpsalensi ecclesie adiudicamus in perpetuum 
possidendas precipientes predictis insularum detentori- 
bus et aliis quibuslibet in perpetuum sub pena ex- 
communicacionis quam in contrarium facientes ferimus 
in hiis scriptis vt infra sex septimanas ab insinuacione 
seu publicacione presencium sibi facta a detentacione 



199 

et occupacione huiusmodi desistant et occupata ipsi Vp- 
salensi ecclesie plene restituant et de perceptis fructi- 
bus cum capitulo Vpsalensi si institerint componant 
Alioquin premissa canonica monicione sentenciam ex- 
communicacionis in eosdem ferimus in hiis scriptis 
Datum Arboghe Anno domini Millesimo quadringen- 
tesimo duodecimo in crastino exaltacionis sancte cru- 
cis nostris sub secretis. 

Original på papper i Rilcs-Arkivet, med märken af fyra vaxsigiller å bak* 
sidan. 



78. 

Arkebiskop Jöns i Upsala med 4 andra biskopar och 17 verlds- 
liga rådsherrar förklara, att de tillstyrkt den förordning om 
räfsteting, som K. Erik utfiirdat, och vilja med lif och gods 
vara honom behjelpliga efter den ed som de svurit; dat. 
Stockholm d. 12 April 1413. 

Wy Jenis meth gudz nadhe serkebiscop i VpsalsB 
Knwt i Lynköping, Bryniolff i Scare . PsBther i Wsb- 
streaars oc Eskill i Wexiö meth samme nadh biscope 
Thure Bseyntsson . Algut Magnusson, Ywar Niclesson, 
Thure Stensson, Cristiern Niclesson, Nicles Bosson, 
Knwt Odsson Gotscalk Bseyntsson, Baeynt Stensson 
Erik Vmmereysse, Nicles Götstafsson, Laurentz Wlf- 
son . Nicles -^rengislsson oc Sturse Algutsson Riddere 
Jenis Laurentzsson, Psedher Finwidsson oc Magnus 
Eriksson knabe Helsom allse swa well komme scu- 
lende som them som nw sere ewerdhelighe meth wa- 
rom herre oc görom ether witterlicht meth thettse 
wort opnse breff at wy alle meth béradhet radh oc 
allés ware samthykke oc meth kerligh oc godh wilghe 



200 

tnektigh förstoB wor nadhughe herrse her Erik meth 
gudz nadh Swerighes Danmarks Norghes Wend» oc 
GodflB konung oc hertugh i Pommeren, aff thy at wy 
alle hanä radh giffuere ser haue bedhet oc radhet vm 
the rsepstething at balde latse oc the breff wt at giwse 
ther yppa . i alle artikele oc punctsa som tbe ludse 
som han nw her ther vppa . wt giwet hauer oc byu- 
dbom wj oss alle oc hwar synderlighe widb sik at 
rffitte »flPter Rigbesens rset oc fonde wor nadhughe 
herre konungen behielpelighe at ware metb liff oc gotz 
vnder then eedb som wy hanom swaret haue rset at 
göre fulkommeligbe swa . som bwariom ym sik till bör 
aa . rsetz wsegbnsB ower ee bwem thet kan yppa gänga . 
engin ynden takin seffter thj som lagbboken wtwiser 
oc till mere wissen oc forwaring alle tbessse forscreffne 
styckes tha . lade wy . war inciglse metb wilisB oc wit- 
scapp bengies for tbettse breff Datum Stocbolmis anno 
domini Mccccxiij** quarta feria proxima post domini- 
cam passionis domini 

Original på pergament i K. Danska Geh. Arkivet med 20 bibehållna sigOler. 
N:o 9, Thure Stenssons, och N:o 17, Laurens Ulfssons, fela; i N:o 19 står om- 
skriften: "Her Anvnd Sture" och 3 sjöblad i skölden; N:o 22 har en ömefot i 
skölden. 



79. 

Räfstetingsdom om Ål (Grensholmen) i Memmings härad, som fog- 
den Esbjörn Djeken velat tillerkänna kronan såsom konnngs 
tridjung; dat. Linköping d. 16 Nov. 1413. 

Wi Knwter medb gudbs nadh Biscop i Lyn- 
cöpunge oc Ifwar Niclisson Riddbare oc Ostgöta . 
lagbman ksennomps medb nerwarandbe tbsBsso opno 
brefwe tha wi repstating bioldom i Lyncöpunge medb 



201 

almoghanom af Mimmingha hseradh a wars nadhughx 
herra konungx Erikx wegna arom epter gudz byrdh 
M**cd**xiij** toorsdaghea neest epter sancti. Martins dagh 
kserdhe Sten Haraldson at Esbiom Diekn [will?] hafwa 
All til kununghx thridhiung hwilket wi til nempdena 
oc seldhres msBnna i hseredheno rantsakan lothom som 
ero thsesse Erik i Vknom Algother i Torlundhum Mag- 
nus i Skatna Mårten i Haldhenstadhum Magnus i Len- 
nsesyo Gunnar i Eneby Olafwer i Skrumalöso Jönis 
i Borstadhum Holmwaster i Husarö Stenar i . Nsesi 
Syoaster i Sksedhelundhum Psedher Kirkiomessa oc 
Harald Hsemingxson hseredhzhöfdinghe war witnadho 
oc sworo at Aal war aldreg kunungx tridhiung oc at 
kronan enghin raeth thser til hafdhe ythan hafwer wa- 
rit aff heedhnom höös herra SBgha oc frseelst medh 
thenna thorpum ther vndher ligghia Pukathorp Fröa 
Finnatorp Kupparatorp Skaegghiatorp Skrsedharatorp 
oc Skubba . een sengh Epter thet at thet rantsakat 
war badhe a repstomen i Sudhercöpunge oc swa nw 
i Lyncöpunge oc senghin moot nempdinnse waedhia 
wildhe dömdom wi fonda StensB Haraldsone til thetta 
goodz til ewinnerlikith frselse ohindhrat aff hwariom 
mannsB widher xl mark for kunungx domen oc yj mark 
for laghnians domen til merse wisso oc höghrsB bewaring 
tha hengiom wi war incigle for thetta breff oc bedhoms 
til witnisbyrdh the riddara oc swena som waar herra 
konunghin oc riksesins radh tilnempdo at sithia vppa 
thessom raapstomen som ser herra Bo Stenson Rid- 
dhare Magnus Erikson Halsten Ingewaldson oc Thiflelf- 
we Karlsons insighle for thetta breff. Datum anno 
die et loco quibus supra. 

Original på pergament, med alla 7 sigillen bibehållna, i Riks-Arkivet. 



202 

80. 

Rafstetingsdom angäende Br&bo härads allmänningsjord; dat. Lm- 
köping d. 18 Nov. Uia 

Wii Knuter medh Gudhz nadh biscop i Lyn- 
cöpunge oc Ifwar Niclisson, Riddhare oc Ostgöta Lagh- 
man, ksBunomps medh thesso nserwarandhe opno bref- 
we, tha wi repsta ting bioldhom i Lyncöpunge medh 
almoghanom af Brabo hseradhe .a. wars nadoghx herra 
konungh Erikx wegna, Arom epter gudhz byrdh 
M^^cd^^xiir attundha daghin epter Sancti Martins dagh, 
nerwarandhum the riddare oc swena, som waar herra 
konunghen oc rikesins radh tilnempdo at sithia yppa 
thessom repstomen som SBro Herra Bo Stensson rid- 
dare Magnus Erikxson Niclis Eriksson, Halsten Inge- 
waldzson oc Tjelfwe Karlsson, kserdhe Holmsten Joans- 
son a hseredhzsins wegna . at the hafwa ey ii mangom 
aar radhit eller nwtith bseredhz almenninghia eller jor- 
dhir huilkit och nsempdin witnadhe . at swa . war thv 
dömdum wi alla haeredhz almenninghia oc hseredz 
jordh som i . hindser oc i qwal hafwer standith fra for- 
scrifno hseredheno, hwo thet hseltsz hafwer eller finnas 
kan tha dömdum wi the forscrifno jordh vndhi hsere- 
dith dewerdhelika at blifwa, [swa] fri som the nokon 
thima ohindrath for hseredheno frelsast warith hafwa 
oc forbiudhom hwariom månne them [hsedan epter] 
eller wthermeer qwselia a moot thessom warom doo- 
me, widher sina xl mark for konungz eensak oc siex 
m[ark for lajgmans domen Framdeles forbiudhom wi 
fogatthom oc leensmannom eller nokrom vmbudhzman- 
nom yppa fogatthana wegna ypbsera . seller sik nokot 
medh forscrifno haeredhz aaflpgeld at bewara . vthan 
hseredhzhöfdinghianom seller them haeredith ther ym 



203 

troor seller then the ther til hafwa wilia som them 
rsetthan rsekenskap ther aff göra skal, vppa then tiidh 
SBpter thy laghen wtwisa widher forscrifna sak. Thetta 
ser nempdin Joan Germundsson, Gangwider i Ringx- 
stadhum Odhsten i Tiughustadhum Torstsen i Lydhom 
Hemminger i Lundby Botolff ij Ramstorp, Pedher In- 
golfson Holmsten .i. SoUberghum, Pedher i . Algothz- 
torpe, Hseminger i Byrkio, Pedher i . Muldhasaster oc 
Symon i . Byle. Til msere wisso oc höghre bewaring 
hsenghiom wi waar insigle for thetta breff. Datum 
anno, die et loco quibus supra. 

Original pä pergament U Kiks- Arkivet, hvilket är sammanfästadt med ett 
senare rafstetingsbref af år 1454 och en Ingmansdom af år 1480. De inklam- 
raJe orden äro hemtade ur en i Lidénska Samlingea i Upsala Bibliotek för- 
varad afskrift frän medlet af förra seklet, emedan originalet nu mera har en 
lakun i midten. 



81. 

K. Erik lofvar hälla hertig Johan af Meklenburg skadeslös for den 
förbindelse han iklädt sig i afseende pä konungens under- 
handling med Holsteinarne; dat. d. 23 Nov. 1417. 

Wy Erik van godes gnaden der Ryke Denne- 
marken Sweden Norwegen der Wende vnde der Goten 
koning vnde Hertoge to Pomeren Bekennen vnde be- 
thugen openbaar vor alle den gennen de dessen breff 
zeen edder hören dat wy hebben vtgesettet den Ir- 
luchtigen fursten heren Johanne hertogen to Meklen- 
borch Grenen van Zwerine vnde der lande Rostok 
vnde Stargarde herren vnsen leuen oem de vor vns 
gelouet heft vor enen vrede vnde rechtgank den Hol- 
sten heren alse de breff wol vtwiset dar he anne ge- 
louet heft . des wy vnde vnse nakomelynge vnser Ryke 



204 

em Tnde syne eruen yruntliken beneemen wiUen vnde 
scholen vnde »under schaden holden . Alle dessa vor- 
screuene stucke loue wy koning Erik vorscreuene vor 
Tns vnde vnse nakomelynge der Rijke deme ergenan- 
ten Hertoge Johanne vnde sinen eruen stede vnde väst 
to holdende sunder jeningerleye argelist To merer wit- 
licheyt so hebbe wy vnse Secret mit witschop heten 
hengen an dessen breff De gegeuen is na godes bort 
yerteynhundert Jaar darna in deme Souenteynden Jare 
an deme dage Clementis des hilligen marteler 

Original på pergament med vidhängande sekret i Storhertigliga ArkiTet i 
Schwerin. 



82. 

Borgmästare och räd i Stockholm intyga att ett skepp, fordt af 
skepparen Ingemar, hvilket föreg&ende höst förolyckats ?icl 
Balga, tillika med lasten, osmund, talg och hudar, tillhör höf- 
vidsmannen pä Stockholms slott Bo Djure och skepparens 
broder Daniel, och uppmana de komthuren i Balga att vara 
egames ombud behjelpliga att skaffa till rätta hvad af skep- 
pet och lasten var räddadt; dat. d. 18 April 1418. 

Dem erewerdigen vorsichtigen vromen heren En- 
gelberto kompthor to der Balye vnde allén anderen 
de dessen breff zeyn edder boren lesen Wy Borgher- 
meystere vnde . raedmanne der stat Stokbolme in Zwe- 
den bekennen openbare betiigende in dessen yegea- 
wordigen vnsem openen breue dat de wolborne vnde 
stronge rittere here Boo Diwre houetman des slotes 
hir thom Stokbolme vns lutterliken vnderwyset vnde 
nogaftigen to den hilligen zwerende mit vpgerichteden 
vingeren berichtet heuet . dat dat schip dat nv to her- 
weste negest vorleden vor der Balye bleiff vnde vor- 



205 

gink welkes schepes schipher geheten was Ingemar 
guder dechtnysse syn eyghen gewest ys mit takele . 
towe vnde aller to behoringe vnde gerede nichtes bu- 
ten bescheden vnde em to behorde vnde änders ny- 
mande vnde hadde ok geschepet in dat suluet schip 
etlike syne eyghene propprie gudere alze ene last oze- 
mundes anderbalue tunnen smoltes vnde anderhaluen 
dekerhude myt dessem merke gemerket [xSz^n.J.vnde wse 
de schippher Ingemar vorscreuen dar inne hadde mit 
deme suluen merke gemerket dat gebort vnde to bort 
synem erfnamen Daniele synem eliken broder vnsen 
borgere vnde den yennen den he is schuldich geble- 
uen . des hebben here Boo Diwre vnde Daniel vor- 
screuene der wyze alze recht is mit vuUeme rechte 
gemechtiget vnde to eren procuratores vnde houet- 
månne vor vnseme rade gesettet vnde gekoren de er- 
baren vromen månne Berende van Buren vnde Euerde 
Qwaden borgere der stat Danzike affwezende bewyser 
desses breues to eschende ansprekende to vntfaende 
vnde van erer v^regene to annamende allent wes van 
dem schepe an takele touwe gerede vnde to behoringe 
vnde van dessen guderen vorscreuen nichtes buten be- 
scheden gereddet vnde geberget is geuende en vuUe 
macht hir by to donde allent wes ze in erer yegen- 
wordicheyt doen mochten dat ze v^illet stede vnde 
väste hebben vnde bölden to ewigen tyden woer vmme 
wy juwer erbaricheit . sere ernstliken bidden mit vrunt- 
liker begheringe den vorbenomeden personen Bernde 
van Buren vnde Ewerde Qwaden eren vulmektigen 
procuratoribus van erer v^regen ghunstich vorderlich 
vnde behulpen to wezende to den vorscreuen takele 
touwe tobehoringe gerede vnde gudere wes dar von 



206 

geberget vnde reddet is dat en dat genzliken vnvor- 
togert volgaftich vnde geantword werdhe vnde lätet 
vns dat yegen de juwen vordenen nach vnse vormöge 
wes den vorbenomeden procuratoribus van der we- 
gen geantwordh vnde gedaen wert dar willen wy vore 
guet syn vnde lowen mit macht desses breues . dat 
dar neyne namaninge meer vmme gescheyn schal to 
jenigen tyden Datum anno domini Millesimo quadrin- 
gentesimo decinio octauo feria secunda proxima post 
dominicam qua cantabatur Jubilate nostre ciuitatis sub 
secreto presentibus in testimonium premissorum dorso- 
tenus impresso. 

Original på x)ergament, med märke efter sigillet, i K. Geheime-Arkivet i 
Königsberg. 



83. 

Krister Niklisson, höfvidsman på Wiborg» begär staden Lubecks 
biträde att förmå Revals-boarne att afstå från det öfvervåld, 
som de utöfva mot konungens undersåter, föregifvande att det 
skedde efter de allmänna Hansestädemas beslut; dat Wiborg 
är 1418. 

Wetet leuen vrundes also gij lichte wol vomomen 
hebben vnde gehöret, dat de van Reuele myns heren 
des koninges vndersaten gröten gewalt vnd schadea 
gedan hebben, etliken ere schepe gehindert vnd vp 
eede gedrungen dat nen recht ys noch gewesen heflFt, 
vnd secgen dat yd sy eyn bod der menen henze stede, 
also ik hope dat id nicht en sij, wente de stede mynes 
heren des koninges gud vrunde sint vnd ok danken 
myns heren des konings coplude vnd vndersaten alle 
den steden, dar se geweset sin dat en änders nicht 



207 

den ere vnd gud wedderuaren ys, ane van dessen vor- 
screuen van Reuele de ere egene bod suluen nicbt 
geholden hebben also en lichte wol borde, men se 
hebben des ergenomeden myns heren des koninges 
vndersaten grofliken beschediged vorweldet vnd vor- 
vnrechted alse iw desse breff bringere vurder mer vn- 
derrichten werd dan ik iw scriuen kan Hir vmrae bidde 
ik vruntliken juwe erbarheid dat gij se hir ane vnder- 
wisen willen dat se sik suluen hir ane richten, wente 
ik node zeghe dat es my vurder not dede vor myner 
herschop to clagende worvan begere ik eyn vruntlik ant- 
word van iw wedder to scriuende beden de ouer my 
Screuen to nyborch [o:Wyborch] &c anno M^^ccccxviij** 

Samtidig afskrift i ett exemplar af Hanse-Recessen af d. 24 Juni 1418 i 
Liibecks arkiv, jemförd med en dylik i Danzigs Stadtbuch N:o IV, hvarest bref- 
vet är infördt, f. 10, med följande öfverskrift: "Item quam der stad Lubeke ejTi 
treff van her Kersten Niclcsson ritter aldus ludende," 



84. 

Liibecks svar pa Krister Niklissons föregående skrifvelse, hvilken 
blifvit uppläst för de samlade fullmägtige från Hansestäderna, 
deribland iifven Revals; det öfvervåld, hvaröfver han klagat, 
vore föranledt af Hansestädernas beslut om inställande af all 
handel med Ryssarne, hviUcet äfven blifvit konung Erik med- 
deladt, och borde Krister derföre icke förtänka Revalsboame 
hvad de gjort; dat. d. 12 Juli 1418. 

Her Kersten besunder gude vrund Alse gij vns 
gescreuen vnde geclaget hebben ouer de van Reuele 
dat se des heren koninges vndersaten gröten ouerval 
^nde schaden gedan hebben etliken ere gud genomen 
^nd etliken ere schepe gehindert vnd vp eede gedrun- 
gen dat nen recht ys, noch geweset heflFt, vnd secgen 



208 

dat sij eyn bod der menen hense stede &c Des willet 
weten dat ^vij iuwen breff hebben lesen läten den 
sendeboden der menen henze stede mank welken ok 
weren de zendeboden der van Reuele Des was den 
menen steden indechtich wo vmme schelinge vnd twi- 
dracht twisschen dem copmanne vnde den Russen were 
geboden vnd gesat van den meynen henze steden den 
Russen noch aff noch to, to vorende vmme des me- 
nen besten* willen, worumme wat de van Reuele ge- 
dan hebben dat hebbet se van beuelnisse der stede 
gedan dem menen besten to nutte vnd to gude, alse 
wij dat ok vortiden vnsem gnedigen heren dem ko- 
ninge van Denemarken &c gescreuen hebben Hijr vm- 
me bidde wij juwe leue mit vruntliker begeringe vnd 
vlitiger andacht dat gij de van Reuele hir ane nicht 
vordenken sunder wes se alzo gedan hebben to dem 
besten keren, vnde se vnde de ere vnde den gemenen 
copman nergen ane enhinderen, dat wille wi vmme 
juwe leue vruntliken vorschulden wor wij mogen Scre- 
uen des dinxedages vor Margarete. 

Samtidig af skrift i Hanse-Recessen af d. 24 Juni 1418 i Lubecks Årkir, 
jemförd med en annan samtidig afskrift i Danzigs Rådhus-Arkiv, med rubrik: 
"Responsum Kersten Nickelsson Rittere per Lubicenses". 



85. 

Törbund emellan de Pomerska hertigarne Otto, Casimir, Wratislaw 
och Barnim, upprättadt i "deras herre" K. Eriks och trenne 
hans rådsherrars närvaro i Köpenhamn d. 11 April 1423. 

Wy Otto vnd Casemer brodere van godes gnaden 
Hertogen to Stetin der Pomeren der Wende vnde der 



209 

Cassuben . fursten an der enen zyde . Wy WartslaflF 
vnde Barnym . brodere der suluen gnaden to Stetin 
Hertogen vnde fursten to Ruyen an de andere zijde 
bekennen vnde dun . witliken . dat wy in jegenwer- 
dicheit des dorchluftigesten . grotmechtigen hochgeboren 
fursten vnde heren heren Erikes der rijke Dennemar- 
ken Sweden vnde Norwegen &c konynge vnde her- 
togen to Pomeren vnses heren vnde allerleuesten . ved- 
deren . na sines vnde vnses rådes rade vmme vedder- 
liker leue vnde meer nuttieheit willen to bestendicheit 
vnser herschop vns hebben ghantzliken to hope za- 
mende gesettet to dye vnde vorderne vnser een by* 
deme anderen to bliuende truwliken an beiden tziden 
jeghen alleswem wor vns des noed is edder wurde wor 
vnser een . des anderen to rechte mach mechtich we- 
sen . also . wen des eneme dele noed is vnde van deme 
anderen dele werd geeschet so scal dat andere deel 
deme esschenden dele druttich wapend vppe sine egene 
teringhe legghen to steder degheliker weere . Wer em 
dat ålder enerst kumpt to syner nöd Vnde vört efte 
dat sulue esschende deel meer hulpe begherede vnde 
esschede so scal dat andere deel mit also vele helpe 
also dat is begherende vnde is des vurder liöd mit 
gantzer macht volgen vnde nach alle zinen vormoge . 
mit gantzen truwen helpen . wen vnde wor des nod 
is . alle de wyle dat de veyde waret . vnde nyn deel 
schal zyk aff vreden ane dat zij des anderen wille . 
vud desse vorenynge schal nicht entwey ghan . edder 
vmme nyne zake willen werden gebraken . men see 
schal stedeliken in gantzen furstliken truwen blyuen 
vnde waren alle de wyle dat wy vorgenante heren nach 

Bidr. t. Skandin, Bitt. II. 14 



210 

Grodes gnaden leuen . Dyt loue wy vorgenanten heren 
here Otte . vnde here Casemer vor vns . vnd wy heren . 
heren Wartslaf vnde heren Bamym vor vns vnde vor 
vnse . vedderen heren Bamym vnde heren Swantebiir 
vnser een dem anderen in guden furstliken truwen 
stede vnde väst to holdende . Des to witlicheit vnde 
groterme louen hebbe wy vorgenanten heren heren Otto . 
vnde heren Cassemer vor vns . vnd wy heren heren 
Wartslaff vor vnsen broder vnse vedderen vnde vor 
vns vnse ingesegele mit willen vnde gantzen witschop 
henghen läten vor dessen breff De gheuen vnde scre- 
uen is to Kopenhauen na Godes bord veerteynhundert 
jar dar na in dem dree vnde twintigesten jare des ir- 
sten sondages na paschen Hir sint ower gewesen de 
strengen vnde duchtigen lude Benedictus Pögwisch 
Swens Stur Hinrik van deme Bome Jöns Ghrijm ryt- 
tere Pawel Mörder Clawes Bere . Brunyng Ntienkerke . 
knapen Her Heyse vnse leue truwe kantzeleer vnde 
meer dede erwerdich vnde louen väst synt. 

Original på pergament i K. Proyincial-Arkivet i Stettin. SigiUet N:o 2 fai- 
beh&llet, men namnet otydligt. N.*o 1 och 3 saknas. 



85. 

Förband mellan konung Erik och de Fomerska hertigame I ena 
sidan samt den Tyska Orden i Prenssen och Lifland ä den 
andra; dat. Nen-Stettin d. 15 Sept. 1423. 

In deme namen der hilghen dreualdicheyt amen 
To ew^her dechtnisse desser nascreuen stucke to eren 
deme aller durchluchtighisten vorsten vnd heren heren 
Romischem koninge to werdicheit der menen hilghen 



211 

Cristenheyt, to vrede aller rechtuerdigen lude vnde to 
endracht vnde ewighem bestande der rike Denne- 
marcken Sweden Norwegen vnde der hertogdome vnde 
lande alse Oiden Stettiin Pomeren Wolghast vnde des 
vorstendomes to Rugen vnde des Dudesschen ordens 
to Prutzen vnde Lifland eren landen vnde luden, so 
bekennen in dessem ieghenwardighen breue wy Erik 
van Godes gnaden der rike Dennemarcken Sweden 
Norwegen der Wende vnde der Ghoten koning vnde 
hertoghe to Pomeren vnde wy Otte vnde Casemar 
brudere van den suluen gnaden hertoghen to Stettin 
Wartslaff vnde Barnym ok brudere vnde hertoghen 
to Stettiin vnde vorsten to Rugen vnde Buggislaff her- 
toghe to Pomeren vor vns vnse eruen edder nakome- 
Unge der rijke vnde hertogdome voregescreuen vnse 
vndersate vnde inwonere der suluen rike hertogdome 
vnde lande dede nu sint vnde tokomende werden an 
de ene side , vnde wy bruder Pawel van Rusdorff ho^ 
mester vnde Sifrid Länder bedegher in Lifland Du- 
dessches ordens vor vns vnsen orden lande vnde lude 
de nu sint, vnde tokomende werden an de anderen 
side, dat wy alle vorbenomede vns an beiden delen 
mit enander in gantzer endracht vp ene vruntlike 
truwe stede väste vnde ewighe tosate vormiddelst kraflft 
vnde tughnisse desses ieghenwardighen breues vorbun- 
den hebben vnde vorbinden to ewighen tiden in so- 
daner wise alse hiir nauolghet vnde vtgedrucket steit 
sunder allén voruang de vns an beiden delen in des- 
sem ieghenwardighe vorbunde vnde vruntliker tosate 
mochte to schaden edder to hinder komen in ienigher- 
leyewijs Tom ersten male geuille id sik so to welker 
tiid dat ienigh vorste here ridder knecht, lande stede 



212 

lude edder ineenhede iemande van vns an belden si- 
den vorscreuen na desser tiid vorwalden vorvnrecliten 
beschedighen edder wedderstall don wolden edder de- 
den 80 scholen wy koning vnde hertoghen vorbeno- 
meden vnde vnse enien vnde nakomelinge, vfte de 
walt, vnrecht schade edder wedderstal scheghe an vns 
vnsen eruen vfte nakomelingen riken landen edder lu- 
den vorscreuen dat vorkundigen vnde witlik don vor- 
middelst vnsen erliken sendeboden edder breuen deme 
erwerdighen heren homestere erbenomede edder sinen 
nakomelingen . Weret ok so dat de vorscreuen walt 
vnrecht schade edder wedderstal schegbe edder kert 
wurde an vns homester vnde orden land edder lude 
so schole wy dat vorkundighen vnde witlik doen vor- 
middelst vnsen enkeden sendeboden edder breuen deme 
heren koninge vnde den heren hertoghen erbenomeden 
vfte eren eruen edder nakomelingen doch so dat desse 
vorscreuen esschinge vnde vorkundinge staa allene vp 
deme here koninge vp ene side vnde des gheliik vp 
deme heren homestere des ordens vorbenomeden vp 
de andere side, Men weret so dat de vorbenomede 
here koning afginge dat Ghot vorbede vnde dar ne- 
mand von den Stettinschen heren na em koning wurde 
so schal de vorbenomede esschinge vnde vorkundinge 
hebben de oldeste here van den Stettinschen heren 
de denne is So schole wy koning Erik vnde hertoghen 
erbenomeden vnde vnse erue vfte nakomelinge vp vnse 
eghene koste alse dat hiir na clarliker vtgedrucket 
steyt deme heren homestere vnde orden erbenomeden 
wen se vns de vorscreuene hulpe ansinnende werden, 
vnde wy homester vnde orden des suluen gheliik deme 
durchluchtighisten vorsten vnde heren deme koninge 



213 

vnde hertoghen. vnde eren eriien vfte nakomelingen 
vfte se vns hulpe ansinnende werden bynnen dren 
manien dar na schicken enen tall van volke alse twe- 
duseiit weraftigh mit harnsche vnde tor were wol vnde 
temelik vtgeret to perde edder to vote alse de hulpe 
denne eschet wert Were ouer dat ienighe side van 
dessen vorscreuen, aff desser side der see, oueruallen 
wurde mit intught van iemande bouen recht so schal 
de andere side der siden der de ouerual schiit van 
staden an to hulpe kornen na erem vormoghe na deme 
alse id denne ghelegen is so vro se dar to esschet 
wert vnde de varlose esschinge mach en iewelk here 
in dessem vorbunde doen deme des denne noet is Doch 
also schut de esschinge der vorscreuenen hulppe to 
desser vorscreuenen lande behoff vp desser side der 
see dat de hulpe denne to perde edder to vote sche 
alse id denne eschet wert, Weret ok dat de esschinge 
der hulpe to der vorscreuenen drier rike behoff scheghe 
sso schal de hulpe to schepe vnde to vote scheen, id 
en were denne so dat de yenne deme de hulpe scheen 
scholde en mynre tall van volke esschende wurde dat 
wert by em stande Weret ok so dat de anstande sake 
edder noet dar de hulppe do denen scholde sodanich 
were dat dar eynes groteren talles to behoff were so 
scall de yenne van vns an beyden siden de de vor- 
screuene hulppe edder denst esschinde wert dat denne 
vorkundighen vnde vorscriuen der anderen side vnde 
so schole wy an beiden siden vnvortoghert dar vp to 
hope skicken to ener legheliken stede vnde enem vt- 
ghestickeden daghe vnse erliken sendeboden vt vnseme 
rade vmme to ramende vnde ens to werdende mit 
enander enes groteren talles van volke na leghenheyt 



214 

der anstånden sake edder noet vorgliescreuen vnde na 
der suluen leghenheyt sake vnde noet schal denne de 
ene deme anderen van vns an beiden siden yorscrenen 
Turder bistendich vnde behulpelik wesen na yormoghe 
sunder arch alse men denne prouen kan dat des er- 
benomeden denstes edder hulpe dar to behoff wert, 
sunder id were denne so dat de ene van vns an bei- 
den siden yorscrenen de to der yorscreuenen hulppe 
gheeschet wurde, des iennen edder der iennen dar de 
Torscreuene denst edder hulppe ypghaen scholde to 
eren ynde to rechte mechtigh were ynde de sulue van 
yns an beiden siden yorscreuen de sik enes anderea 
na der wise yorscreuen mechtighinde wert, de schal 
den suluen ynderhorigh maken deme rechte bynnen 
soss maenten dar na alse he to der yorscreuen hulppe 
geesschet wert edder he dene to der hulppe alse ver- 
geroert is, ynde jodoch in wat wise de yorscreuen walt 
ynrecht schade wedderstall edder anual scheghe de 
ynser yenighen an beiden siden anliggende wurde so 
scholen ynde willen wi doch an beiden siden yns be- 
wisen ynder enander mit gantzen truwen, doch so dat 
de ene side de der anderen yolghende wert mit twen- 
dusent weraftighen edder dar benedden edder bouen 
de schal sik suluen spisen bet dat se in des anderen 
land hauene edder gebede kumpt ynde dar na scall 
se yortan spisen de yenne deme de hulpe ghedan wert 
so länge he se to siner hulpe hebben wil, ynde se 
denne yort ynder sinen kosten to lande skicken, Vnde 
geuillet sik also dat iemand yan yns an beiden siden 
yorscreuen de sik yormiddelst der yorscreuen hulpe 
edder denste an iemande richtende wurde ynde dar 
ouer bekrechtede land stede slode edder lude den 



215 

yromen schal de ienne beholden deme de vorscreuea 
hulppe edder denst ghedan wert ynde des scholen ok 
de vangen bliuen doch dat men dat vordeel gheue 
den de se gripen, men aiidere stucke alse roeff vnde 
andere reysighe hane de schal men b&ten na krighes 
vnnd orleghes wise Vnrdermeer vfte id so geuille . dat 
yemand van vns an beiden siden vorscreuen mit ie- 
mande vmme des anderen willen to vnwillen edder to 
krighe queme so scall doch de ene side sik nicht af- 
sonen ane der anderen willen Vnd vft in dem vorbe- 
nomeden denste edder hulppe yemand an beiden si- 
den vorgescreuen schaden neme den scall yewelke side 
suluen dreghen Vurdermeer so scholen alle inwonere 
vnnd vndersaten der rike vnde lande vorgescreuen vnde 
alle des koninges vnde der hertoghen erbenomeden erer 
eruen edder nakomelinge vnde der cronen vnde lande 
denere in des vorbenomeden heren homesters vnde des 
ordens lande hauenen vnde gebede to lande vnde to 
watere vnde dar wedder wt vor vns homester vnnd 
orden vorgescreuen vnde de vnsen vnde alle de vm- 
me vnsen willen doen vnde läten willen vnnd scholen 
mit eren liuen vnde gudereu geleidet vnde velighet 
wesen vore alle walt vnde vnrecht vnde des gheliik 
scholen ok geleydet vnde velighet wesen alle inwonere 
vnde vndersaten des erbenomeden heren homesters 
vnde ordens vnde alle ere vnde erer lande denere in 
den rijken vnde lande vorgescreuen, doch so dat en 
yewelk van vns to der stede dar he edder siin ghud 
komende wert do des he van rechtes weghen plichtich 
is to donde na koningliker vriheyt, alse den riken bo-- 
ret, vnde in koningliken rechten vnde vriheiden nichtes 
ouertogheuende vnde in deme gheliik alle den vorbe- 



216 

■omeden heren eme yewelkexi in siner herschop vnde 
lande Weret ok dat iemand ienigh vorbot deden de 
land in der ene side yorgescreuen nicht to sokende so 
scall de andere side den iennen ere land ok Yorbedea 
nicht to sokende Vnde ok dat wi alle vorscreuen vnde 
en islik bi sik an beiden siden wesen vnses rechtes 
ynuorsumet, vft wi ienighe tosaghe vfte recht vnder 
enander hadden, edder noch hebbende wurden, vnde 
io vnser en dem anderen in vruntlikhéyt rechtes to 
pleghende vft vnser welk sik wes beclaghede edder be- 
claghende wurde wedder den anderen Weret ok sake 
dat yemand in der vorscreuene mate sculdinge vnde 
ansprake tom anderen hadde edder kreghe so scall 
man bodeschop wt vnsen rederen van beiden siden 
bynnen dem erstcn haluen iare dar na dat de ansprake 
vnnd schuldinge gedan is, to hope senden vmme de 
sulue schuldinge mit vruntschop aff to leggende . We- 
ret dat des nicht scheen konde so scall de yenne den 
man anclaghet gentzliken rechtes pleghen binnen deme 
neghesten iare dar na Alle desse vorscreuene artikele 
vnde en iewelk by sik loue wy Eric koning vnde her- 
toghe erbenomede, vnde wi Otte, Casemar, Wartslaff 
Bamym vnde Buggislaff to Stettiin vnde Pomeren her- 
toghen &c vorghescreuen na rade vnde vulborde vnser 
redere nagescreuen vor vns vnse eruen vnde nakome- 
linge vor vnse rike lande lude vnde vndersate vor- 
screuen by vnsen koningliken worden vnde vorstliken 
truwen, vp de ene, vnde wy bruder Pawel van Rus- 
dorff homester vnde Sifrid Länder van Spanheym be- 
degher in Liifffand Dudesches ordens, na rade vnde 
vulborde vnser bedeghere nagescreuen vor vns vnse 
nakomelinge vnses ordens bedeghere, land, lude vnde 



217 

vndersaten by lutteren guden truwen vp de anderfe 
side stede väste gentzliken vnde vnvorserliken mit ener 
samenden hänt vnder enander ane ienigherleye argbe- 
list truweliken to boldende to ewighen tiiden, Des to 
groterer sekerbeit vnde kreflftigber beuestinge bebbe 
wij koning Eric vnde Otte Casemar Wartslaff Barnym 
vnde Buggislaff bertogben vorgescreuen vnde wij brä- 
der Pawel van Rusdorff bomester vnde Sifrid Länder 
bedegber in Lifland Dudescbes ordens alse de vor- 
nomensten bouetberen desses vorbundes vnde tosate 
vnse ingesegel mit sampt der erwerdigben in gode va- 
dare strengen vnde wolducbtigben alse bisscbopp Jo- 
hannis ertzebiscops to Vpsale bisscbop Jobannis biscop 
to Zeland ber x41gut Magnusson, ber Eric Krumme- 
diik, ber Axel Petersson ber Hinric Knutessön, ber 
Benedictus Pogwisch vnde ber Jens Griim riddere 
vnde redere van vns vorbenomeden koning Erikes vnde 
vnser rijke weghen beren Andrees abbates to Colbatz 
Symon van Guntersbergbe, Hannes van Wedele to 
Krämpsow, vnde Peter Wussow redere vnser vorbe- 
nomeden beren beren Otto beren Casemars bertogen 
to Stettiin van vnser vnde vnser lande wegen, ber 
Ludeke Cornin pemer to Wolgast, ber Rolff Nuen- 
kerke ber Hennink van Jasmunde vnde Henneke Bere 
redere van vnser vorgescreuen bertog Wartslaffs vnde 
hertogh Barnyms van vnser vnde vnser lande wegen, 
her Mickoff van Tzintzeuitz ber Matzke Borke, rid- 
dere Wilke Mandiiuel vnde Hinric van der Gholste re- 
dere van vnser vorgescreuen hertogh Buggitzslaffs &c 
van vnser vnde vnser lande weghen, vnser rijke vnde 
lande redere van vnseme dele vnde ok mit Walrabe van 
Hunsbach grotkumpther Lodwiks van Lansen ouerste 



218 

marschalkes Niclass Görlitz ouersten trapiers vnde to 
Kerstborgh kumpters Jost Strufberghes treslers. Mer- 
ten Kemmenades to Thom, Jost Hoghenkerkers to de- 
me Tuchel, Lupold Reytenbach to Sluchchow kump- 
therWoltere Kerskorff voghet der Nygenmarcke Du- 
dessches ordens redere van dem anderen dele alse de- 
ghedinges lude vnde getughe ingeseghelen hebben mit 
rechter wetenheyt alle endrechtichliken läten anheggen 
dessem breue de gegeuen is to Nygen Stettiin na Go- 
des bordt veerteynhundert in deme dre vnde twintigi- 
sten jare in deme achtende daghe natiuitatis Marie 
der werdighen juncfruwen. 

Original pä pergament i Kongl. Geli. Arkivet i Königsberg, med K. Eriks, 
de Fomerska hertigarnes och flera af de Tyska Ordensherrarnes sigiUer, men af 
Bädsherrames blott 2, Erik Krummediks och Benedict Pog^ischs; tillsammans 
14 sigillen Samtidig anteckning: Vnde ist nicht volfurt. 



87. 

Olof Thomasson erkänner, att han för Gotlands riikning af rådet i 
Reval uppburit 10 års hyra for Gothenhof i Nowgorod och 
uppgjort öfverenskommelse om gårdens framtida begagnande; 
dat. d. 20 Maj 1424 

Witlich vnd apenbar sij allén luden, de dussen 
breff sehen, hören öder lesen, datt lek Oleff Thomas- 
sone bekenne vnde betuge In dussem apen breue, datt 
lek tbo fuUer noge entfangen vnnd vpgeborett bebbe, 
van den Ersamen heren, dem Rade tho Reual, den 
versvtenen tijns van der Goethen hauv wegen tbo Now- 
garden, van teyu Jaren, dat de köpman des baues ge- 
bruckett, vnd beseten hadde, na der Eedracht, als lek 
mit den erbaren heren dem Rade vorgeschreuen auer 



219 

teyn jaren geleden. ouerendroch, fulméchtich van des 
gantzen ländes wegen tho Gotlande, de my dusser sake 
fulméchtich gemakett hebben, also, dat nene nama- 
ninge, noch furder ansprake van dusses geldes wegen 
schehen, noch volgen soll tho ewigen thokamenden ti- 
den,^ Forthmer, alse my die Gothen, vnd dat gantze 
lant van des haues wegen tho Nowgarden aller saken 
fulméchtich gemakett hebben alle dinck darby tho 
döende, vnd tho latende, na ythwisinge ohres breues, 
So hebben de ersamen vorbenomede heren, de Radt 
tho Reual mit my auereingedregen, vnd lek mit ehn 
van des gemeynen Dudtschen köpmans wegen van der 
hense, also, dat de köpman vorschreuen, dessuluen 
haues vorthan brucken sall tho theintich jaren, nha 
gifte dusses breues, vnd daruan jewelickes jares tho- 
geuende viff Rinische guldenn vnd bynnen dussen tidtt 
tho allén viff Jaren tho betalende vif vnd theintich 
Rinsche gulden, deme den de erbarn lude van deme 
lande tho Gotlande mit orem breue darna sendende 
werden, Item, wan de vorgeschreuen thwintich Jaer 
geleden sijn, so sall der Gothen hoff vorschreuen, de- 
me dutschen Copman van der hense erst tho både 
staen, vmme redelicken tijns, alse se des denne eyns 
werden, vnd van beiden sijden ouereindregen kunnen, 
Item dat gebuwete des haues, dat horet sanct Peter 
tho, vnd dem kopmanne, vnd de sollen vortt dat ge- 
buwete versorgen vnd stående holden, by des köpmans 
euentur, Item, wan de thwintich Jaer vorgeschreuen 
geleden sijn, willen dan die Gotten den vorgeschreuen 
hoff suluen besitten, so sollen de Gothen darto nemen, 
thwe Dudtschen, vnd thwe Russen, vnd de köpman 
desgelick thwe Dudtschen, vnd thwe Russen, de sollen 



220 

dat gebuwete des haues schatten, vnd vorup dat den 
de achte dat gebuwete schatten, dar solent de Gothen 
deme kopmanne vorschreuen dat vor betalen, weret ock 
sake, datt bynnen den vorschreuen thwintich Jaren, 
jenige Gotesche koplude van dem lande tho Gotlande, 
tho Nowgarden kornen, vnd des betuchenisse bringen 
vnder des ländes Ingesegell, de sollen ohre frije staent 
hebben vp der Goethen houe tho Nowgarden, Dusser 
vorgeschreuen sake tho merer beuestinge vnnd sekker- 
heitt. So hebbe lek Oleff Thomasson vorgenomett, mijn 
Ingesegell vor my, vnd myne eruen, vnd van den Go- 
then wegen, vnd van des gantzen ländes vorgenomett 
Yullemacht, witlicken ahn dassen breff doen hangen, 
gegeuen vnd geschreuen nha gades gebortt vnsers leuen 
herenn dusent Jaer, verhundertt, Im vier vnd thwin- 
tigsten Jare, ahn dem negesten sonnauende vor sant 
Vrbanus dage. 

Efter en vidimation af originalbrefvet, utfärdad ä staden Revals begäran 
af "Remniert van Scharenberge Cuiupthur dudtschca Ordens tho Reual", Sond. 
Invocavit (d. 10 Mars) 1549. Original & pergament med Commenderiets i Reval 
aigill uti Lnbecks Arkiv. 



88. 

I 

Drottning Filippa ocb Rikets RKd älngga Selebo och Åkers härader i 
att utgöra prostepenning till prosten i Strängnäs; dat. Stock- I 
holm d. 22 April 1425. ' I 

Wi Philippa meth guths nathe Danmarks Swe- 
riges Norges Wendes oc Gothes drotning oc hertugh- 
inne i Pomerenn Göre witerlicht alle the thetta breff 
see seller höre at nw wi ware her vppa Stocholm ar 
effter gudhs byrdh Mccccxx quinto wppa Sonedagen 
Misericordia domini swa som er then annen Sundagbeo 



221 

nsest efFter paske Tha kom ther for os oc for wor 
ksere nathige herres wort oc Rikesens radh tha nser- 
werende som wither naffn her efFter at nefnes, Prowest 
Thomas aff Str8Bng[eness] meth hans breflF skael oc 
beuisning, oc Jon Mule oc Jens Karlson wpa almo- 
ghens wegne aff Silbohundare oc Akerbohundar meth 
theris sksel oc beuisning ther amot, vm then proweste 
psening swa som ser twe peninge af hwar man i for- 
scrifne hundar som prowesten bethis oc rset mener til 
haue oc almoghen amot sigher sik meth laghum them 
ey plichtogh wsere, Tha haue wi seet oc låtit see, 
l86se, höre, ouerwege breff schsel oc beuisning som 
ther vm nw for oss wora vpa bothe sidher i forscrifne 
wart rads nserware Swa at oss oc wort radh effter swo 
dan bewisning ey sannere seller rsettere thycker at 
thette sin, sen at forscr[ifne] almoghe for:de proweste 
aff Str8eng[eness] som nw ser oc her eepter at komende 
woither, thenne forscrifne peningh plichtogh er at giue 
swa lenge til thses the seller noken vpa theris wegne 
annen bsethre beuisningh for före sen wi meth wort 
radh sen seet haue Her ware nser oc ower werdoghe 
Fsether meth gudh Erkebiscop Jenis Haquonsson i 
Vpsala, Biscop Arendt aff Strsengeness, Greue Hanus 
herra Algot Magnusson, her Knut Vdzsson, her Erik 
Nielsson, her Benkdt Stensson, her Sture Algotsson, 
Riddere oc Hanus Kröpelin Embitzman vppa Stok- 
tolm, Til witerlicheet oc bewisning her vm, hafue wi 
wort Secret viterlicha låtit henge for thette breff Gyort 
oc scriuet aar oc dagh oc stadh som före scriuet står 

Sfter en vidimation af denna och tvenne andra handlingar i ämnet, utfärdad 
"• 29 Juni 1425 af Laurens Thörho, prior i Strängnäs' kloster, Jönis Bengtsson, 
sacrista, Sone Petersson, horgmästare i Strängnäs, och Erik Niklisson, rådman 
derstädes. Original p& papper i Riks-Arkivet. 






i'ii|ipi'-¥ii^-"ii II" 



^^^^J 



^^^iffmtm^^i^. 



T.,é^\r- 



mi^r^.^:i^^-c 



;.*i|^^*il^^^ 



rN>.,^>',yv: 



;J**?iiP*^ '"^^cyi"' ^. ."-.^M 












223 

wyss rsenthe oc afF sakören Amot thenna fonne in- 
thech som forrde Pedher Ryning vpbar i thetta for:de 
aar tha löper hans wtgift innen thetta samme aar eff- 
ther thy som hans rekenscap ther om wtwiser, wsel 
ens weth hans vpbyrdh, oc ther medh ser thet slet, oc 
thet finnes vthermere innen rekinscaps boghin innen 
hwilke madhe thet ser vtgiuit, Item thet andre aff 
thesse for:ne thry aar, som Pedher Ryning giordhe 
rekinscap aff som gik wppa anno &c xxiij** om sancti 
Michaelis dagh tidh oc endis anno &c xxiiij om sancte 
Michaelis dagh tidh tha löp summen aff for:de Pe- 
dher Rynings inthech aff wyss renthe innen thet aar 
vj^iij^^xviij (6318) s[wenska] mark j öre iiij peninge ther 
til löper sakören i thette for:de aar vppa xciiij s[wenska] 
mark j öre oc j hwit pen[ning] tha ser summen aff all 
fonde Pedher Rynings inthech aff Borcholms Isen i 
thette ar bodhe aff wiss renthe oc sakören vj^^iiij^^xij 
swenska marc oc iij (2i) öre Amot thenne for:ne vp- 
byrdh som for:de Pedher Ryning vpbar i thetta for:de 
aar tha löper hans vthgifft, effther thy som hans rekin- 
scap ther om wtwisser oc wael fynnes vti rekinscaps 
boghin vpa vj^V^^xj (6460^) swenska marc oc j öre oc 
tha löper for:de Pedher Rynings vtgift, innen thette 
fonne aar xlviij swensk marc oc iij (2^) öre höghre 
en hans inthech och thet haffuer han lath myn herra 
thil godhe meth thet at han haffuer vpburith malt oc 
möl aff bönderne oc solde thet dyrer sen han thet in- 
thoch thy reknis thet myn herra her enkte thil aff- 
slagh eller ythermere scadhe innen houit summen Item 
thet thridhie aff thesse for:ne thry aar som Pedher 
Ryning giordhe rekinscap aff som gik vppa anno &c 
^iiij vm sancte Michaelis dagh thiidh oc endes anno 



'j;-s , . 



2M^r*^"" v 






•^^m:ä^k ■ 









■^^-^^If^: 



r :--:';-;: J^. 



^ ■ i— i r- - 



P^.'--^ -^^-wr^ ..'-... ,. 



u -fVJt^vft.y. 






225 

90. 

Danska Rikerådet till Svenska Rädei, med tacksägeljc för det krigs- 
folk som de sändt och anderrättelse om Hansestadernes krigs- 
förklaring; dat. Köpenhamn d. 10 Dec. 1426. 

Premissa In Domino JReuerenciali et Sincera Ami- 
cicia Keriste Herre .oc sunderlikse godhe wene wy täcke 
idher alle sammen for wenschap oc kserlek oc mekit 
gut oc enkannelikae for then troschap godhwilghe oc 
wenschap som J wor nadheghe herre oc oss altid göre 
oc serdelis nw sidherst kerlica beuisten meth idhert 
folk oc thyenistemen som i hiit giordhen oc sen her 
hauen guth giue at wy ether thet som til hörer aflf 
forschulde mughse, huilkit wy altiidh gerne göre Item 
sosum wor nathige frue oc erkebisc[open] aff Vpsala 
idher nw ydermeer bersettse kunne all Isegenheet som 
nw ser pa fserdhe oc serdelis vm stsethernsB huru the 
allés wore fyendé ere wordhne amot guth sere oc schael, 
tha haue wy meth wor nadhighe herre ouer wseyet, 
huru man best taker thet före oc stiller sich til waern 
amot thöm, oc kunne wy senkte bethre ther i pröue 
sen at wy alle bliue hart widh wseriae oc godh tröst, 
ther meth gutz hielp, wel gut raadh til står hwor wy 
alle wele bliue thes eens, oc wele ware ther wel wil- 
lighe til huer eflRter sin eflPne tha bethe wy ether alle 
kaefe herre oc wene, oc höghelica radhe at i fölghe 
then samme sin swo som wy nw her eens ere worthne 
oc wor nathige frue til idher förer, vppa thet at wy 
vmga oc fly mughe swadant hofmodh oc treldom som 
the stsether oss alle meth mene . Ther meth befale 
wy ether guth oc byuther til oss Schriueth vpa Kö- 
pendhaflFh tiisdaghen efi^ter worfrva dagh concepcionis 

Ädr. i, Skandin. Hist. II. 15 



226 

Tnder erchebiscop Pcethers aff Lund oc bisioop Jens 
aff Roskild incigle vpa allés wore wejne Anno domini 
Mcdxx sexto 

Erchebiscop biscope abotse prelatse Ridderse 
oc swense Rikens radh aff Danmark nu ber 
i Köpendhaffn forsamblsedhse idhrse sunder- 
ligbsa wene. 

utanskrift: 

Reuerendis & venerandis valde in christo patribus 
dominis arcbiepiscopo episcopis abbatibus prelatis nec- 
non et nobilibus militibus et militaribus Regni Swecie 
consiliariis amicis nostris precipue. 

Original på papper med leniningar af tv& sigillcr i Riks-Arkivet. 



91. 

Tnigot Hasa, höfvidsman på Gotland, besvarar Tyska Ordens-Hög- 
mastaren Paal van Rusdorffs bref med anledning af Danziger- 
borgaren Herman Dikmans klagomål deröfver att ett skepp 
blifvit taget i beslag uti Wisby; skepparen Hans Fnstman 
var ej Dikmans tjenare, ntan borgare i Rostock och egare af 
skeppet, men hade då han fick höra att städerna blifvit ko- 
nungens fiender sökt bolag med Bikman, hvars insats ej var 
större än 44 mark. Hass vill ej på minsta sätt göra Hög^ 
mästarens undersåter f örnar; dat Wisborg d. 27 Oct. 14^ (?). 

Minen wilgben deynst to voren gbescreuen Leue 
gnedighe here juwer erwerdicheyt beghere ik to we- 
tende wo dat ik juwer ersamycheitz breff an my gbe- 
screuen wol vornomen hebbe vmme Hermen Dykman 
juwer stad inwonere Danskes yor juwen gnaden ghe- 
west heft vnde vor juwen gnaden berichtet heft alz 



227 

wo ich em scholde ghenomen hebben eyn schip mid 
rogghen gheschepet tieghen Aboo in Sweden vnde sin 
brodighe knecht scholde dar schipper op sin gbewezen 
genoemet Hans Fustman . Lene gnedighe here zo mach 
juwe gnade weten dat de erbenomede Hans Fustman 
is borgher vnde bwr bynnen Rostok vnde is mynes he- 
ren openbar viend, alz wol mannighem erliken månne 
in Selande in Dennemarken ligghende wol wytlich ist 
dar be wol ouer x iaren van Rostok to vnde van syne 
kopenschap ghedreuen hest alz ik och wol bewisen wil 
myt synem rekenschaps boke, dat ik hebbe Item alz 
desse sulue Hans Fustman vornam, dat de stede we- 
ren mynes heren viende woerden do voer Hans er- 
benomede to Herman Dikman vnde nam xliiij marc 
van em to wedderleghinghe dar he zo vele en tieghen 
lede, dat sin rekenschaps boek enketh woel vthwiset, 
meer heuet Herman Dikman nycht myt Hans Fust- 
man . men he scholde sin giidh vorantwarden vor sin 
eghin, em hörde noch schip noch rogge to, Eyn bor- 
ghere van dem Sunde ghe[he]tenVicke Kedingh de hadde 
dar ingheschepet xij leste rogghen wes dar meer inne 
was van roggen vnde van mele dat borde deme koep- 
månne to Claws Munt ghenant, dar ok juwe gnade 
van schrift wo he ok scholde des ergenanten Hermen 
Dikmans denstman sin ghewesen . Ik bidde my so Goed 
to hulpe dat he des nee bekände dat he in juwes her- 
licheitz lande to hws borde, vnde he nee en schoet 
sich dar op dat he Hermen Dikmans denstman were, 
men he seghde dat he nerghen to hws borde. Se heb- 
ben sich des bekant vor bedderuen luden bynnen Wis- 
bu vnde uor hoflFueluden dat de erbenomede Vicka 
Kedingh borgher van dem Sunden redh ouerland vndé 



v. 



iflolft 




'«'-♦• 



m 






~^VfT^ ^TT"» - v 



fe 



A^ ■jkim.^t^.aiÉÄ. 







'* '^ ->1!|iP, 



"^■^S*^^**;?'". 






^:mm 



229 

castro Wisburgi in uigilia apostolorum Symonis et 
Jude Meo sub sigillo 

Trugotus Has miles et capitaneus 
Gudlandie vester humilis in omnibus. 

Utanskrift: 

An den ersamen edelen erwerdighen heren hem 
Pauwel homeystere in Prutzen kome desse breff myt 
werdigheyt 

Original på papper i K. Geh. Arkivet i Königsberg. 



92. 

K. Erik underrättar Högmästaren Paul van Rusdorff om Hanse- 
städernas försök att mot honom upphetsa Rjssame, begär 
hans r&d och att Högmästaren för framtiden mätte afstyra 
sädana förnärmelser, som konungens Svenska undersäter fött 
erfara uti Preussen och Lifland; dat. Köpenhamn d. 5 Febr. 
1428. 

Ericus dei gracia Dacie Swecie Norwegie Scla- 
uorum Gothorumque rex et dux Pomeranie. 

Vnsen besunderglien vruntliken grut mit erwer- 
dicbeit . Erwerdighe vnde besundergbe leue gunnere 
vnde vrunt, Wii begbere juwer erwerdicheit to wetende 
als nw by vns was ere erebare bodescopp, dat do sul- 
uest, to vns quemen achtbare sendeboden der van 
Grote Nougarden . vnde anderer Russen . vnser viende, 
de vns anlegenden mit gans emstliken degedingen vnde 
gesunnen an vns dat wij ene de lande de vnse vore 
vadere en in vortiden aflf gewunnen vnde to den Cri- 
stenen louen bracht hebben wolden wedder geuen vnde 



230 

Tolgen läten, edder ok dat wij vns mit en vorbinden 
vnde richten wolden, dat se ynde ere land vnser Tort 
an Tnde vnser nakomelinghe muchten velich ynde se- 
ker bliuen, offte se wolden mit vns neen bestant ed- 
der vrede lengher holden wen betto pingxsten negest 
komende, dat de vtgande dach is des bestandes, dar 
wij mit en ane stan» vnde als vns to sodaner emst- 
liken dedinge vnde wise vremmede vnde wunderlike 
was, wente wij der bette ber to vngewone van en sint 
gewesen • so wurde wij bijr vnder des an en geware 
alse se vor vns in iegenwardicbeit vnses rades vnde 
vnses leuesten omes d^s Romischen koninges sende- 
boden openbare bekanden, dat de Dutscben kopmaa 
to Nougarden van der vorscreuen stede vnser viande 
wegbene se bijr to herdet vnde trostet badde dar ane 
docb juwe erwerdicheit vnde alleswe enkede irkennen 
macb wo de vorscreuen stede dat kenlike vnrecht dar 
mede se vnse vnde vnser rike vyende worden sintt, 
sich vlitigen to staude to boldende wedder vns nicht 
allene vormiddelst der bulpe de se wedder vns suken 
vnde vinden mank Cristenen fursten vnde steden vnde 
mit deme vorderffliken scaden den vele Jande vnde 
lude dar ouer nemen, sunder ok mit den neddervel- 
linge des Cristinen louen vnde to berdingbe des vn- 
kristenen, de se wedder vns reyssen alse vorscreuen 
is, vnde na deme male, dat vns to desser tijd vnbe- 
legen is mit den vorscreuen steden an deme enen vnde 
mit den Russen an deme anderen dele geliken krich 
to vorende so hebbe wij so vor dat beste vns nw vor 
dat erste mit en to ener tijd to, gedagbet vnde vre- 
det, vmme bijr en bynnen vnse berad to nemende 
wffte wij vns vurder na erer begeringe, dor sodanes 



231 

bedriuendes willen den vorgescreuen steden to ewigen 
tiden vreden edder vorbinden willen edder ok to vor- 
beidende vnde to ervarende, wffte wij des mit gelimpe 
vorhauen vnde vorlaten moghen bliuen, dat wij juwer 
erwerdicheit dar vmme vorkundigen klagen vnde to 
kennende geuen, vffte wij sodanes wes alse vns de vor- 
screuene Russen van so dånen vorbunde angesunnen 
to rade wurden dat sich dat allene saket van der to 
reyssunge vnde bedriuende der stede vorgescreuen vnde 
hijrumme so bidde wij de vorscreuene juwer erwer- 
dicheit mit alleme vlite dat se geruehe dat to herten 
to nemende vnde dat so to betrachtende alse nicht 
allene vns, sunder ok er suluen, eren landen vnde lu- 
den, vnde der gantzen kristenheit dar macht ane licht 
vnde vns eren guden rat hijr to mede delen vnde den 
wedder schriuen willen, Vurder mer beghere wij juwer 
erwerdicheit to wetende dat etlike vnse rederé vnses 
rikes to Sweden vns eygentliken berichtet hebben wo 
dat vnse vndersaten vnses rikes to Sweden vorscreuen 
vt juwen hauenen juwer lande to Prussen vnde Lijff- 
lande vnde dar wedder in van den steden vnde ok 
den juwen swarliken beschediget worden des vns na 
der handelinghe dar wij mit malk anderen ane stan 
sere vorwundert vnde bidden dar vmme de sulue juwe 
erwerdicheit dat se dat so beide in Prussen vnde in 
Lijfland bestellen wille dat vnsen armen luden dat ere 
wedder werde vnde en neen not sij sich vört an des 
vnde des gelikes to besorgende . dat wille wij altijd 
gerne wedder jw vorsculden, Dar mede beuelen wij jw 
Grode Screuen to Kopenhauen in sunte Aghate daghe 
der hilgen juncvrouwen vnder vnseme secreto anno 
domini &c xxviij. 



232 

Utanskrift: 

Deme erwerdighen geistliken hem Pawel Rus- 
dorff Dutsches ordens to Pruszen homeister vnsen be- 
sundergen leuen vrunde. 

Anteckning: 

Gekomen czu Marienburg am montage noch Quasi- 
modogeniti im xxviij*^" jar. 

Original på papper i Kongl. Geh. Arkivet i Königsbeig. 



9S. 

B«rtold Burbamer underrättar Högmästaren Paul van Rnsdorff om 
underhandlingen ined K. Erik, om det nederlag en mängd ka- 
pare lidit i Öresund, och att Svenskame nyss roro ditkomna 
"med all sin magt"; dat. Köpenhamn d. 16 Aug. 1428. 

Minen vnderdanigen denst mit ganczen willen to 
vorn to allén tyden bereyt . Erwerdige leue gnedige 
here Ik bidde jwen gnaden to weten dat ik mit vrun- 
den vor arbeydet hebbe also sunderliken mit her Erik 
Krummendyke de sich dar mit vlite an bewiset heft 
also dat desse schipperen dagh gekregen hebben wente 
to pinxsten id en were dat ze de koningk er ésschende 
worde so solt ze dar na achte weken in komen doch 
muste ik ze vor borgen myns heren gnade wolde en 
suluen nicht louen sunder borgen Vortmer bidde ik 
jwen gnaden to weten alse vmme den dagb dar ik 
jwen gnaden aff screff . Dar is hir noch nene tydinge 
van wen de heren dar komen ofte nycht, ze komen 
dar edder nicht so willen doch desse lude des dages 
dar werden vnde dar wil ik mede vnde wort to hus. 



233 

wart Item bidde ik jwen gnaden to weten dat hir 
dorch segeldeu vij schepe mit mersen vnde xxiij snyk- 
ken vnde lepen hir vor de hauenén vnde vört dorch 
den Sunt in Norwegen vnde dar volgeden em desse 
myns heren völk vnde v^unnen de vyttaligen broders 
aff vij schepe mit mersen vnde iij snikken vnde ven- 
gen er wol v® [500] vnde mer sunder swerdes slach 
vnde de schepe hebbet ze hir vnde de Sweden sin hir 
kornen mit alle erer macht Item bidde ik jwen gna- 
den to v^eten dat hir heringes to gheyt dar ik jv^en 
gnaden en luttingk van sende vnde bidde jwen gna- 
den den to dancke to nemen . Heddé ik des mer kunt 
krigen gerne hedde ik es jwen gnaden mer sant to 
desser tijd Item bidde ik jwen gnaden to weten dat 
ik an des rikes rade hir vor nomen hebbe oft jwe 
gnade hir dorch den sunt hebben wolde xx ofte xxx 
schepe vnde jwe gnade dar vmme an den koningk 
scriuen wolde so is dat so ouer dregen dat des de 
koningk gerne gunnen wolde sunder jwe gnade muste 
dar vmme scriuen an em so wolde he ze gerne ley- 
den Hir nach jwe gnade vpdencke nicht mer to des- 
ser tyd men wil jw gnade mer tydinges weten dat 
mogen jw de[ss]e schipperen berichten Dar mede be- 
uele ik jwe gnade deme almechtige Gode . [Gejgeuen 
to Kopenhauen des negesten dages na vnser vrouwen 
dage assumpcionis vnder myn signet 

Bertold Burammer 

Utanskrift: 

Deme erwerdige geystliken heren here Pawel van 
Rustorp homester Dutsches Ordens in Frusen kome 
desse breff mit wérdicheyt 



234 

Samtidig anteckning: 

Burhamer • Grekomen czu Schonensee am tage na- 
tivitatis Marie im xxviij^ jare 

Original pl papper i ICongL Gek Arkivet i Konigsberg. 



94. 

StralBiinda rid underrättar Lubecks, att den Svenska flottan, som 
hade ankommit till Öresnnd, hade omkring 2,000 man om 
bord, men knappt 400 fuUrustade, de öfriga blott bönder och 
löst folk. De 80 fartyg, som K. Erik ntsandt for att upp- 
bringa Hanseatemas skepp, voro små samt ntan öfradt sjö- 
folk; dat d. 19 Ang. 142a 

Post salutationem Ersamen heren leuen vrunde 
Tns sint enckede warafftige tidinge to wetende worden 
Tan achte vromen luden de yan Kopenhauen sint se- 
gelende kornen ynde dar jn dinxtedage auende negest 
vorleden noch weren wo de Zweden yn deme Sunde 
syn vnde sint allentelken yn kornen zegelende by ene- 
me twen dren schepen men se hebben grote noed ge- 
leden an etenden vnde an drinckenden so dat se wa- 
ter drincken mosten vnde se hebben vns vorbaet be- 
richtet wo dat wol Ixxx segele vth deme Sunde weren 
gesegeld der se sik änders nergen vormudende weren 
men yn deme Gronessunde oflRbe Gheiszor vthliggende 
wardende vp de schepe de myd gudern geladen tus- 
schen den steden zegelen Wente se de tidinge dar to 
Kopenhauen hadden des drudden dages darna alse de 
zegelacie van den Steden geopend was vnde men kan 
nyn dingk handelen yn vnsen Steden se weten dat 
dar yo yn den drudden dach dat gode geclaget möte 
syn, leuen vrunde dat gi hir vp vordacht syn yn dat 



235 

beste wente so se vns gesecht hebben so sint dat meeste 
deel de snycken de se den vthlegghers genomen heb- 
ben vnde her Axel Pedersson sy dar vor houetman 
mede, gode almechtich sijd beuolen to langen saligen 
tijden Screuen vnder vnser Secret des dunredags na 
assumptlonis Marie 

Radmanne to deme Stralessunde 

Copia ceddule. 

Leuen vrunde sodder der gift desses breues so 
sind by vns gekomen etlike warafftige lude van Ko- 
penhauen den wol to louende steyt vns berichtende 
de suluen tidinge so wi iw vorscreuen hebben, Yodoch 
vterliker wen vns beuoren berichtet is Se seighen vns 
der Zweden sint ouer al by twen dusent, vnde dat 
mesten deel sint man bunden vnde loze lude vnde 
hebben nicht veerhundert werafftige to vullen harn- 
sche vnde ligghen noch alle buten vnde willen nicht 
yn legghen ane her koningk spise se myd vitallie 
wente se nene vitallie hebben so wij iw gescreuen 
hebben, kan en dat nicht bescheen so willen se wed- 
der to huis zegelen, van den Ixxx zegelen dar wi iw 
van screuen dat sind altomale clene snycken dar ys 
nyn dreplik offte warafftich volk vppe hir vmme so 
ramet des besten. De koninges schepe liggen alle byn- 
nen, Weren se ok buten gelecht so konden se ok vur- 
der nicht deuen wen bynnen sundes wente se ouele be- 
takelt syn vnde nynerleye schiplude dar vp en hebben. 

Efter en afskrift, som åtminstone är nära samtidig, i staden Liibecks Arkiv 
(rabr. Dania I), hvarest det ligger jemte ett bref å pergament till Magistraten i 
Labeck från de i Wisraar församlade "Radessendebode vnde houedlude", dat. sön- 
dagen oct. assnmpt. Marise (22 Ang.) 1428, hvilket just omtalar att de sända af- 
skrifter af ett bref med en innesluten sedel (postscriptum) frän Stralsund. 



ttoÉBMbi^ 



r*»» y<^- 






,-^. ■ 4^**t^v,, 



-■'^»^^- ' -" '--^^*^ 



'-?ri|^^'-,^' 



237 

scrifna Gutniska mynth skulde aff lysas Ther vppa 
gaff henne nadh os senghin swa[r] hwarfore bidhiom 
wi nw alle endrachtelika medh alle ödmyukt oc wer- 
dogheet idher herradöme nadh thet i for gwdz skuld 
vnne os her seppter göra war arlikin skath i nötalagh 
oc spannamala oc alloledis som wi hanom til forna 
giordhom oc andre skattebönder i rikeno nsBr oc fiser- 
ran göra thet wiliom wi oc vare seppterkomande medh 
ödmyukt oc ware redhobone tisenist forskulda oc for- 
tisena msen wi lifwöm Item bidhiom idhra nadh ath 
hwat som tesse brefförara idhre skattobönder som aer 
N. idher beraeta på meyna landsins wegna thet tron 
likerwis som wi alle saman for idhre nadh nserwarande 
waren Dominus omnipotens vos conseruet sanum et in- 
columem sanitate hominis utriusque. Scriptum Olandie 
die beati Kalixti pape et martiris sub sigillis honora- 
bilium ac discretorum virorum Dominorum Mathie pre- 
positi Olandie Magni in Bödhum curati, Olaui Jons- 
son & Jacobi Disekn iudicum prouinciarum. 

Utanslcrift: 

lUustrissimo principi ac serenissimo domino Do- 
mino Erico dei gracia regi Swecie Dacie Noruegie ac 
duci Pomeranie cum summa reuerencia presentetur. 
Omnes et singuli tributarii Olandie degentes vestri in 
omnibus huraillimi seruitores. 

Efter en samtidig afskrift uti en pappers-codex i Upsala Univ. Bibliothek 
(efter Benzclii katalog N:o 19), hvilken innehäller flera handlingar om Oland. 










^*¥*f'%-^i> .' 



^H- -*v 



,„«„p^-5(-,*.,,^__ 



>fl|,^ .^^giiJIr 









W^^-"=-'*^ 






>***^ 



239 

guter hir töm Holme vorkoft, efte gesloten sint, Doch 
so wil ik gerne mit allén vlite vmme juwer geleue wil- 
len dar na truwliken arbeiden vnde hören vnde my 
dar vord ane bewisen dat vterste vnde hogeste ik kan 
vnde gi my to betruwen Doch de suluen de de sche- 
per vnde guter nemen dat was ein los hop vnde bäd- 
den sik van allén landen to samende geworpen vnde 
do se wedder na deme Orsunde seilen solden do ward 
de meiste hop gevangen vnd slagen van den vt den 
steden dat mach ik iw vor de warheit scriuen Doch 
leuen vrunde wes ik vmme juwer geleue willen don 
mach dar sole gi my alle wege gudes willich an vin- 
den na mynen besten vormogen ok leuen frundes so 
sende wy dar nw myns heren borgers vnde ik ichte 
wat ozemundes to juwer stat, vorvmme bidde wy eft 
icht were dat se wedder begerende weren van dar to 
furende dat juwe geleue des gunnende sy, welke myn 
begere is to juwer gheleue . Anders nicht men Gode 
dem almechtigen side ewich beuolen to my to beden 
wes ik vormach also to juwen getruwen, Gegeuen vp 
Stocholm anno domini M^^cdxxix Am sondage na sunte 

Mertinii 

Johannes Kropelin 

houetman vp Stokholme 

Utanskrift: 

Den Ersamen Borgermeisteren vnde Rathmannen 
der stath Dantzik mynen leuen frunden vnde gunneren 
mid aller werdickeit 

Origmalet i Danzigs Rådhus-ArkiT. 



r.^ É^^- 'MC^jjiiii.: 



'^^^imv?' 



i^^i^^ 



Ä"-^'-^"'^-' 



'^^^^If^^^Éi' 



r*V .;r ^> 



'M - 9 WMSLi 






■w>!r^ 



SllMt' "-r^-*^. T-*-^^^ 



^:ii^':'* 



«^^-V; -V^ 






^äT'^^ 



241 

menden hand endegher vnde al plichtich vnde schul- 
dich wesen to vnde myt den rechten houetsumen vp- 
torichtende vnde to wedderleggende na eren willen 
sunder alle wedderrede ofte arghelist . vnde . ane alle 
behelpinghe vnde were gheestlikes rechtes . Des wy to 
groterer bekantnisse vnde bewaringhe vnse Ingheseghele 
vor vns vnde vnse eruen eendrachtliken vnde wetende 
ghehenghet hebben an dessen breff Gheuen to Lubik 
uac godes bord veerteynhundert yar in deme ene 
vnde drittigesten yare des achten daghes sunte Marien 
Magdalener 

Original p& pergament i Wismars Arkiv, med två vidhängande sigiller; det 
första har omskriften (otydl.): S. Gregorins Mangnisson, med Eka-slägtens vapen, 
det andra omskriften: "S. Folk Erikessoen", med på längden tudelad sköld, i 
det cma faltet en half lilja, i det andra en tvärbjelke. En annan förpligtelse i 
samma ämne, dat. S. Margarete dag (d. 12 Juli) tinnes der äfven. 



98. 

Walter Kirskorff, kompthur i Danzig, riddaren Johan von Baysen 
och Borkard von Guntersberg, Tyska Ordens-Högmästarens 
fullmägtige, kungöra Utgången af sina på kejsar Sigismunds 
befallning företagna bemedlingsforsök mellan K. Erik å ena 
sidan samt Grefvame af Holstein jemte städerna Liibeck, Liine- 
burg och Wismar å den andra; dat. d. 31 Aug. 1431. 

AUen Herren vnde Fursten Geistlichen vnde wert- 
lichen Granen, Ritthern vnde Knechten, Steten, gemey- 
nen vnde vord allén vnde itczlichem, den dissen brieff 
czu sehende adir tzu hören wirt vorkomen Thun czu 
wissen czu noch blibender dechtnisse disser nochge- 
schrebener stucke Wir broder Walter KirskorflF deut- 
sches ordens kompthur tzu Dantzig Johan von Baysen 

Bidr, t. SJcandin. Hist. IT. 16 



^^^sii^i^. 



-f^-^^i^^ 






f , -^- 



^i^'-'<'>smif:.-^:> -^■ 



^>*Ä«?«?. -. "^^^^i" 



J^..' ^ 









■-?Ä;..v 



243 

gescribenen vszgesant hette, als wir doniff do selbest, 
wieseten vnde leszen liesen vffene vorsegelte brieffe 
czum ersten des Romischen koninges vorgescrebenen alzs 
von syner befelunge vnd volmaght czu vnserem heren 
dem homeister vnd dornoch vnseres herren des ho- 
meisters tzu vnserem herren deme koninge von Denne- 
marken vorgescrebenen, noch welcher briefFen wiesunge 
vnd lesung wir Sendebqten vorgeschrebene seynen ko- 
ninglichen gnaden demutlichen anlegende betten myd 
fliesze, das sie tzu vorhandelunge vnser gewerbe vnd bot- 
schafFte vorscrebene bequemlich sich ledigen vnd an 
tzu losunge des vredes adir bestandes, noch vszwiesunge 
der brieflfe vorgescrebenen, der heyligen Cristenheid tzu 
vromen, vnd durch des gemeynen besten willen gnedig 
vnde gudwillig sich welde loszen vinden. Czu welcher 
vnser bete seyne konigliche gnade vns gap vor eyii 
entwert, das sye vnd allén die iren hochlich danckten 
voran deme Romischen koninge vor seyne vorsichtige 
betrachtunge der schedelichen krighe vnde tzuwetracht 
vorgescrebenen* alzs dem der sich vmme die abtzuthuende 
vnd tzu thilgen fliesiglich vachen vorsucht vnde ge- 
truwelich bewieset hette, vnd danckte des geleyches 
vnserem heren deme homeistere vorgescrebenen vor 
syne vnde seynes ordens swere koste vnd tzerunge vnd 
der seynen mannigueldige arbeith, alzs seyne erwer- 
dikeit dorumme ouch gevachen hette loszen geschen, 
vnd domoch vns Sendebothen vorgescrebenen vor vnsze 
gutwilligkeith, die wir alzs seyne gnade das vff nam, 
an die vorgescrebene sach vnde gewerbe beweiseten 
vnd myd Götes hulfe beweysende wurden, vnd sprach 
furdere mehr her hette von anbegyn des kriges, do 
her wider God vnde recht von seynen widdersacheren 




■y ■ ^ «i 



-^r^*^.-: 



IBa 


iÉå 


• *'_;■ 


> 


H^B 




ajÉiJ^w 


'■■'^i'- 


^^^1 




I^B^P*" — ♦ 


V"'' ■• 


^H 




Bui^ 


§:/■;.■(■ 


H 




Hfe 


fe- : 


^^^1 




^tSoJf. 


• V -'i'' 


^^M 




wSBrk 


?^ii3[;--. ' 






1^*^ 



^4v.V.-; fi?-^ 



^^&l^-^ 



-'vv^; 



245 

steieu vrede vnde sun vorczien welde, vnde ouch das 
vormittelst deme Romischen koninghe vorgeschrebenen, 
der die vorgeschrebene sache noch vszwiesunge seynes 
brieflfes vorgescrebenen, ap sie vormittelst vns Sende- 
boden vorgescrebenen nicht gantz vntscheden wurde, 
vonnittelst sich selber, der itczund eyn abgeender herre 
ist, czu eynem gantzen ende willen hot tzu entscheiden, 
volendet muchte werden, vnde doruff, gap her vns 
fulle maght alzs von seynent wegen czu betegdingen 
eynen velichen tag czuwischen ym vnde seynen wid- 
dersacheren vorgeschrebenen . Welcher gnediger gutiger 
vnde redlicher entwert, also wir Sendeboten vorgescre- 
bene die gehort hatten, wir seynen gnaden demutich- 
lich vnde hochlich danckten, vnde nomen sie vff alzs 
eyne trostliche anhebunge der sache vnser gewerbe 
vorgescrebener vnd schiden daruff von seynen gnaden 
myd seynen geleyths brieffen, do myd wir seynen wid- 
dersacheren vorgescribenen czu eynem felichen tage, ap 
wir den mit en betegdingen wurden, bringen muchten, 
Vnd also furderte wir vns von stunden an widder ober 
sehe noch Deutschen land, do wir vnseres heren ko- 
ninges von Dennemarken vorgescribene widdersacheren, 
alzs den Helsten heren an irem teyle in irem lande 
czu Nuwemunster, vnde der egenanten steten Sende- 
boten bynnen Lubeke vorsammelt an irem teyle go- 
ben czu irkennen die sache vnser czukumst, vnd von 
wes wegen vnde wor uff wir mit en tzu reden bet- 
ten, vnde liesen sie doruff hören vnd sehen vnseres 
allergnedigsten heren des Romischen koninges vnd 
vnseres heren homeisters brieffe, in aller wise als wir 
vor das vor vnserem gnedigen heren dem koninge von 
Dennemarken vnde seynen Rad gethon hatten, das sie 



iii 









'^^^nw^'' 



#t^8N^--^:^-"-- 






'5>^:^ 



247 

heiligen Romischen Riche, alzs sich czii sosen tzu 
eyner cziet mit vnserem herren deme koninge von 
Dennemarken vorgescrebenen in eynen czitlichen vrede 
etczlicher jaren so verre als wir das an seynen ko- 
ninglichen gnaden muchten gehaben, des sie vns myd 
gesamelter hänt entworten, Sie welden lieber eynen 
ewigen vrede angehen den vff eyne cziet, Doch muchte 
es nicht änders geseyn so welden sie dem heiligen 
Romischen Rich vndertenig sien vnde sich sosen vff 
eyne cziet, welcher irbietunge wir en groslichen danc- 
ken, Also sprochen die Helsten herren, wie sie bie 
irem veterlichen erben do bynnen muchten blieben, 
die Stete des geleychen wie sie irre priuilegien vnde 
gerechtikeiten bynnen deme vorscribenen vrid vnde 
beythen gebruchen muchten, Vnde alzs wir Sendeboten 
vorgenant der obengenanten teyl, alzs des herren ko- 
ninges an eyner vnd der Helsten herren vnde der Stete 
an der anderen seyten vorgescribene entwert alzo vff 
genomen hatten, do die vorgenante Stete yn der ge- 
bruchung irer priuilegien die anderen Hensze Stete 
myt en yn czogen, so betégdingte wir mit en eynen 
velichen tag czu halden mit denander czu Nicoping 
yn Dennemarken in Falster, do wir sie bescheiden 
czu sampne czu kornen an beyden teylen vorgescriben, 
vff das wir Sendeboten vorgescribene aldo noch rede 
vnde widderrede czuwischen sie icht gut mit Götes 
hulfe betegdingen muchten . In Geczugnisse der wor- 
heid alle der stucke vorgeschrebener haben wir Sende-- 
boten obenbenant durch bete vnde anlegunge wille der 
Erbaren Stete vorgescribener itczlicher vnseres Inge- 
segel vor dissen brieffe gehangen am freitag noch 
















.S-. > A- ■■• 



::yM!Fr 



'^*.;'^^^"-- 



^j ^y 






s.>:."--.*^ 



r. v,»-^ 



249 

Götes willen der gemeynen cristenheid, des vorbenume- 
ten Heren Romischen Koninges vnde vmme des erwir- 
digen vnsers heren homeisters willen geme gehorsam 
sien vnde sich czu sosen mit seynen widdersacheren 
vnde nymmer lösen bie ym gebroch vinden wen her 
der were gewest czu allén czieten der czu rechte czu 
vrede vnd czu gnaden gekoren hette vnde ny änders 
an ym irfunden were, das ym doch ny hette kundt 
widderfaren von seynen widdersacheren, vnde vnder 
vil mannichfeldigen handelungen die czuwischen bey- 
den parten worden gevbet das nicht alle notrufft ist 
czu setczen vnde czu schriben, irboten sich die Rethe 
des heren koninges von seyner gnaden wegen das yn 
disse nochgerurten formen gerne czu wolden lösen, vor- 
gebende drierleye weyszé, Czum ersten begerten sie vnd 
boten iren weddersacheren das sie welden von irem 
heren koninge vffnemen was do ere vnd recht were 
vnd ym das widder pflegen welden sprechende do bie, 
sie hoflFten czu Göte es were eyne rechte vnd redliche 
irbietunge, do bie sie ouch vorgoben, were es sache das 
den vorbenumeten seynen widdersacheren das recht czu 
swer were her welde gerne eyne mogeliche frundschaflFt 
myd en angehen seynen Richen vnuoruenklich, Das 
änder was, ap es mit rechte adir frundschafft do nicht 
welde treflFen czu eyner entlicher ,entscheidung, welde 
her des gelichen des heren Romischen koninges willen 
gerne voruolgen noch vnseres maght-brieffes vszwie- 
sunge vnde sich mit en soseri vff etzliche jore jn vrede 
czu eynen uflfelaghe des kriges, dor bynnen seyne gnade 
welde eyn swigen thun den Helsten heren vnd sie lo- 
sen des gebruchen das sie vff die cziid in geweren 
hetten vnd hilden, wie wol eyn etizlich slös boben 



.^awpw^*wr*«?^^: 



i,.^.^'.--- *:>■>- j,i*f- ■ 



:^{:'. ■■>':$' 



•^^?*^,;v^:i; 









'-'■P^f*^"!".", 



'^Jk^r ■ " 



:-:^'^ 



f^^-'4': 






251 

vnde seyneti Cronen begherten vnde ym do ron ge* 
truwelich czu dinen vnde seyne man seyn, die stete 
des gelichen boten vnde begerten, das sie bie iren pri- 
uilegien vnde brie£Pen die sie von ålders von koninge 
czu koninge von Dennemarken haben vnd seyne gnade 
best[et]iget hot in seynen ricben muchten blieben, des 
welden sie gerne getruwelicb vmme seyne gnade vor- 
dinen vnde ym czu willen sien wo sie kunden adir 
möchten, das satczten sie ysz vor eyne fruntlich ent- 
scheidunge do bie sie gerne blieben welden, Vff das 
änder alzs des uflFslages etczlicher jore noch vorgebunge 
von des heren koninges part, entwerten sie alzo, sie 
wolden czu ajlen czieten gehorsam sien irem heren 
deme Romischen koninge, vnde des gemeynen besten 
willen wolden sie gerne eyne tzijt von czen joren ey- 
nes uffslages des krieges mit seynen gnaden angehen 
vnde boten dor ynne seyne gnade czu bitten vmme 
Götes vnd vmme des gemeynen besten willen der jore 
sie des czu geczwigen, so her die Helsten heren wel- 
den lösen gebruchen vnde halden der lande die sie 
yn geweren betten vnd bilden, die stete vnde den ge- 
meynen Copman der Hense liesse gebruchen irer pri- 
uilegien brieffen vnde ålder gewonheid yn seynen Ri- 
chen, den uiFslag bynnen den bescheidenen joren, des 
wolden sie eyne czijd vorromen bynnen deme vffslage, 
des heren koninges genade czu suchen durch sich sel- 
best, mit sulcher demut vnde sulche dinste ym irtze- 
gen • das sie getruweten gnade bi ym czu vinden vnde 
fruntlich mit ym czu entscheiden, vnde ap sie nu durch 
sich also obengerurt seyne gnade nicht muchten vin- 
den czu eynen gutlichen ende, welden sie doch nicht 
ablosen, sie welden seyne gnade suchen mit fursten 



252 

heren vnde frunden so hoch vnd so demutiglich das 
sie die scholt bie yn nicht wolden losen vinden in 
frundlicher entscheidung, V£P das dritte, alzs von den 
yffslage der kortzen cziet obenbenumet vff osteren &c 
entwerten sie, eynen langen uffslag welden sie geme 
angehen yn allén stucken alzs oben berurt ist vnde 
muchten uff kortze tage keynen vrede mit en angeben 
wen es yn sere schedelich were so sie uff kortze taghe 
ire were nidderlegeten, sunder eynen tag wolden sie 
geme mit seynen gnaden vorromen, der kvrtzen tziet 
myd ym czu sampne czu kornen noch seynem begbere, 
sunder keynen vrede bynnen der cziet mit en czu 
halden, Disse entwert, uff die vorgebunge des beren 
koninges sattzten die vorbenumeten der Helsten beren 
Rethe vnde Stete alzo vor, do bie gentzlich czu blie- 
ben, vnde mucbten keynen. dor ane ablosen, Vff die 
entwerte der Helsten vnde der Stete doruff sie vor- 
goben gentzlicb bie czu blieben sprochen des beren 
koninges Retbe, wie wol sie es duchte eyn vnbillige 
entwert vnde vorgebung, dpch welden sie gerne eyn 
swigen thun kegen den Holsten heren, sie losen der 
lande czu gebruchen die sie in geweren betten byn- 
nen der tziet des uffslages vnschedelich iderman an 
seynen rechten, sunder den Steten muchten sie in key- 
ner wise czu losen irer priuilegien czu gebruchen wen 
es wol czu merken were das sie dar czu gedranget 
wurden, wen man sie der priuilegien liessen gebruchen, 
do mit sie sich von beyden teylen vff den benumeten 
tag czu Nicopinge an ende schiden . In geczugnignisse 
der worheid alle der stucke vorgescr. habe wir Sende- 
boten obenbenumete durch bete vnde anlegungen wille 
der ersamen stete vorgerort itzlicher vnseres Ingesegel 



253 

vor dissen brieff gehangcn am abende Mathei ewan- 
geliste des vorgescriuenen Jores. 

Efter en samtidig afskrift pä papper i Wismars Arkiv, jemford med det för 
K. Erik utskrifna originalet i K. Danska Geh. Arkivet. 



100. 

Stilleståndspreliminärer mellan K. Erik å ena samt Grefvame Adolf 
och Gerhard af Holstein och städerna Liibeck, Hamburg, Wis- 
mar och Liinebnrg ä andra sidan, aftalade i Getsör pä Falster 
d. 26 Sept. 1431. 

Dys ist die vorromunge vflF Geschore geschen 
noch Götes gebort, Tuwsundt, virhundert, domoch im 
xxxj**" jore am dinstage noch Mauricii durch vns Bru- 
der Walter Kirskorff kompthur czu Danczig Johan von 
Baysen Ritther Borcard von Guntersberge czu Kalys 
czuwischen deme allerdurchluchsten fursten vnde he- 
ren heren Eric czu Denemarken Sweden Norwegen &c 
koninge von eyme vnde den hochgeborn fursten Heren 
Adolff vnd Gerhard granen czu Helsten vnde den er- 
samen Steten Lubeke Hamborg Wismar Lunenborg 
von deme anderen teyle die welche nochgeschrebene 
vorromunge der vorbenumete Here Koning seynen 
widdersacheren vorbenumeten alsz den Helsten Heren 
vnde Steten czu gelosen vnde vorioet hot so verre 
alzs es den vorgeschrebenen heren vnde Steten ver- 
ben, frunden vnde gemeynheyte gelybet vnde des ge- 
lichen czu lösen woUen . Die vorromunge ist begriifen 
yn dessen nochgescrebene weyse alzo alzs der v£Pslage 
fiimff jor von des heren koninges wegen ist czu ge- 
losen, das die heren von Helsten verben, yn deme 
v£Pslage zuUen gebruchen Slös land vnde gutere die 



-v 






'".j* ^j»'-,Vr 







^-„fpSäX%^-^ •=■■•■ - 









fi,,V *' 



^fe^-.---.:-^ 






"1 . ,V >>■.' ' 



255 

thun sal beyde czu lande vnde czu wasser, das do von 
beyden teylen getruwelichen sunder vorteil adir betrig- 
lichkeit sal gethon werden Ouch sie von staden an 
bynnen der vorbenumeten xij tagen suUen her Erichen 
Cnmitich schriben, eyne tzijt czu vorromen mit dem 
heren koninge . kegen Werdigenborch czu sampne czu 
kornen, disse geschicht disser vorromunge czu volfuren 
nemlich, doch alzo vnschedelich dem heren koninge 
an seynem rechte vnde den Steten an iren priuilegien 
vnde rechten alzs des disse vorgescreuene scriffib der 
vorromunge vszwiset So retten doch des heren konin- 
ges Rethe yn den eynen artikel alzs vmme die priui- 
legien czu bruchen dor die Stete widder keghen ret- 
ten, do wir sie von beyden teylen nicht voreynen kun- 
den Dorumme so habe wir es gesatzet to seynen gna« 
den was ym behegelich hir an disser scrifft ist czu 
vorlieben . In geczugnisse der worheit alle disser oben- 
gescriuener stucken haben wir Sendeboten obenb? itcz- 
licher seyn Ingesegel vnden an dissen brie£P lösen 
drucken 

Efter en samtidig afskrift i staden Wismars Arkiv. 






m 



'. 


■.•>-ar' 




-..:.t?^ 


m 





"'•^ ■■"%■«. 



r^^^iv- 't-x 






.^^#^' 



"-^- **.■■'■■- 



.:«^«^ 





•^" >•■ ■ '-d 




• - I^ 







257 

alse to viff jaren negest volgende, Dyt moghe gi nu 
leuen heren alzo vorderen vnde vorkundigen läten dar 
ouer den Steden alze gie de wol weten . Screuen vn- 
der vnsser aller vere Insegel de nu by iw weren alse 
biscop Johannes to Anslo Axel Petersson . Reynke 
[o: Beynkt] Stensson vnde Esge Broek Riddere, des 
nachtes vor deme donnerdage negest vor snnte Michele 
na Godes gebort Mcccc Im xxxj'^"" Jor. 

Efter en samtidig afskrift i Wi^mars Arkiv, skrifven på samma pappersark 
som föregående dokument. 



102. 
« 
Hans Kröpelin till borgmästare och råd i Danzig, med begäran 
att de måtte sätta fuJlt förtroende till hans tjenare Henrik 
von Ackem i de aren der denne å Kröpelins och hans vän- 
ners "i dessa riken" vägnar audrager, alldeles såsom vore han 
sjelf personligen tillstädes; dat. Stockholm d. 6 Nov. 1433. 

Behegeliken vnde garfruntliken grut myt aldeme 
dar Ik vmme Juwer Ersamecheit willen alle wege gu- 
des vormach touorn gescreuen . Ersamen gunstigen le- 
uen frunde vnde sunderlinges guden gunneren Juwer 
Ersame vorsichticheit begere Ik to wetende dat Ik 
juwer leue sende mynen dener bewiseren desses breues 
Hinrik van Ackern, deme Ik etlike saken vnde werue 
personliken muntliken beuolen . vnde gesecht hebbe . 
an Juwe gude vnde leue to bringende . alze van my- 
ner vnde myner frunde wegen in dessen rijken . an to 
Forende vnde tredende (?) sint . welke saken vnde werue 
hee an juwe leue bringet vnde to irkennende gifft van 
myner vnde der myne wegen . Moge gij eme wol so 

Bidr. t Skandin. /list. H. 1* 



268 

gantzvulkomeliken vorwaren gelouen vnde getrawen . 
alze off Ik persoenliken • muntliken suluen myt juwer 
gftde vnde leue spreke • edder rede &c Worvmme 
Erszamen gunstigen leuen Frunde vnde guden gun- 
nere Juwe Erbarcheit Ik myt gantz myme flite bidde 
vnde begere my vnde em in den saken • gunstich . 
forderlich • ynde behulpliken to wesende in dassen 
rechtuerdigen werffliken saken • ynde by eme to döende 
vnde to latende . in aUer wise vnde mate . alze gij ed- 
der de juwe . hir van my vnde den mynen in vnsen 
landen • wedder begerende weren . dar gy my myt alle 
den mynen . vor ware bereit inne solen finden, vnde 
Ik et grotliken vorschulden . vnde vordenen wil alle 
wege wor Ik sal kan vnde mach wente he juwer grö- 
ten guede alle dink muntliken vnde bet vorebringet 
vnde berichtet wenn Ik jw to uorschriuen kan Da- 
mede sijt Gode deme almechtigen beuolen to ewiger 
tyt, my to gebedende alze juweme guden sunderlingen 
Frunden vnde gunniren alle wege Gegeuen vppe Stoc- 
kesholme am Fredage for Martbini Epiphanye Anno 
&c zsxiij^ 

Johans Kroepelyn. 

utanskrift: 

Den Gar Erszamen vorsichtigen wolwisen Mannen 
Hem • Borgermeistem . vnde Rathmannen . der rech- 
ten stadt Danczik mynen Besundem gunstigen guden 
Frunden vnde gunnem . myt allir Erszamecbeit. 

Originalet i Danzigs Rådhus-Arkiv. 



259 

103. 

Bernhard Osenbriigge, Hans Kröpelins tjenare, till rådet i Danzig» 
med fuUmagt för Everd Schilling att försälja hans andel i ett 
hus der i staden, samt försäkran om sin egen och Kröpelins 
tjenstvillighet mot staden och Preussiska Orden, jcmte bi- 
fogade underrättelser om Engelbrekts uppresning; dat. Stock- 
holm d. 1 Aug. 1434. 

Minen vnderdanigen steden gehorsam myt myme 
wilgen dinste juwer behegelicheit alle wege stedes vor- 
henne gesant Erenwerdigen gunstigcai leuen heren ju- 
wer ersamecheit ik bidde to wetende odmudichliken . 
wo dat ik juwen erbaren medeborger Euerde Schyl- 
linge myner husurouwen vor gehegittem dinge to eyme 
vulmechtigen procuratori hebbe gesat alze myn part 
wes ik in deme huse hebbe in juweme werdigen stat- 
buke my steit togescreuet . to vorcopende . optogeuende 
vnde to scriuende geUk alze my . vnde by allén mynen 
saken de ik dar to döende hebbe . dar by to döende 
vnde to latende gelijker wise alze oflP ik suluen jegen- 
wardich vor ögen wore . Erenwerdigen gunstigen léuen 
heren juwe ersame werdicheit ik andachtichliken bidde 
myt vUtiger begerunge myner husurouwen Barbaran 
vnde Euerde Schillinge in allén eren vnde mynen 
rechtuerdigen saken willet gunstich . vorderUch . vnde 
behulpeliken to wesende . dat ik vmme juwer ersame- 
cheit geme vordinen wil to juwer behegelicheit alle 
wege wor ik sal kan edder mach . dar juwe werdicheit 
my alle wege gutwillich vnde bereit sal inne yinden 
vnde geflPunden werden . de wile ik leue . vnde wil de 
juwe syn . wor juwe grotmechtige leue de ik to jw 
hebbe al were ik noch vele furder van jw . wcn ik 
av , van my juw^ \nechte begerende is in to- 

[en tiåf Quchte ik icht doen vmme 










'^v^'*j- ^' 



%?^- 



l!vj 



■'''^■^^■Vi 



A>»B.«.< 



;tS^¥^'- ^v 



fgN,ii^^^, 




3i«^^' 



..>. 












j;'f7>->' 






'1/ K- 



?t^. 



Ä\.'*t 



>St, 



?Xu^ •♦■ 



261 

vnde wiist ik juwe ersamkeit van my begerende were 
to toscriuende ik woldet gerne doen de tijdunge vnde 
andere mede . besundem der Dalekerles begerunge vnde- 
menunge is . se willen eynen konynk in Sweden heb- 
ben vnde willen den konynk van Denmarcken vte den 
dren riken vordriuen vnde willen sulff heren wesen . 
Dit doen se alle vmme des willen dat ed hir in Swe- 
den sal also wedder stan alz et in uortijden by ko- 
nynk Erix tiden stunt de nu gar hillich is den man 
hir im lande erbarliken viret . do en was hir gen tei- 
len noch gene beschattunge edder beswerunge, der ge- 
bure nicht alze na is also dat se ere gerechticheit 
wedder willen hebben gehat . gelijk in uorledenen jaren» 

Utanskrift: 

Den erenwerdigen vorsichtigen wolwisen mannen 
vnde heren . hern . borgermeisteren vnde rathmannen 
to Danczik mynen gunstigen leuen heren sunderlinges 
guden gunnern . myt aller werdicheyt 

Originalet pä papper i Danzigs Arkiv. 



104. 

Biskop Knut i Linköping samt riddarne Niklis Erengislesson ocli 
Bo Stensson, å Svenska Riksrådets vägnar, till Preussiska Ör- 
dens-Högmästaren, med begäran om hans biträde mot Konung 
Erik, hvilken med sina fogdar, såsom Högraästarcn utaf en bi- 
fogad afskrift af Rådets bref fiuner, tillfogat riket mycken 
skada, och nu var kommen med en krigsmakt in uti riket; 
dat. Söderköping d. 3 Get. 1434. 

Vnsen wylligen denst myd wunsche allés heyles 
vnd wes wy gudes vormögen Juwer eerwerdygen geest- 
licheet vorluchtede here her mester besunderlyke gude 



262 

TTund vnd gunnere wi begeeren jw to wetene wo dat 
wi hebben in dem wege des rikes raades van Sweden 
enen openen breff myd twelff ingesegele an jwe ver- 
dicheet ludende alse desse ingeslotene vtscrifft wtwiset 
vmnie eczwelke sake tuschen konynge Eiyke vnde Tns 
in welken breue juwe vörsichtige eerwerdicheet wol 
vomemen werden dat grote vnrecht gewald vnde nood 
alse vns öueregan ys vnde geschen van eme vnde van 
synen vogeden vnde ys nw gekomen myd macht in 
vnse ryke sterkende syk to vnseme vörderue vörder- 
meer nw alse eer, vnde wy meynen vnde wyllen syn 
vnrecht vnde gewald nycht lenger tho liidene so suke 
wy leue here besunderyge vrund vnde gunnere troost 
vnde vruntschap an juwe leue de doch tuschen jw 
vnde vns länge gestan hefft alse wy mid der hulpe 
Godes hopen vordermeer steder vnde väster mid jw 
to begrypene Hyrvmme bydde juwe louelyke eerwer- 
dicheet dat gy vnseme rechte bystan . Helpet vns nw 
weren vnde bescheermen vnse recht vnde to wedder- 
stande vnde aff to werende syne gewald vnde vnrecht 
des geliiken do wy juw gerne wor gy kunden vns be- 
höuende to seggen . Dar mede raadet vnde bedet wy 
don gerne wes jw leef ys vnde scryuet vns juwe gut- 
lyke antwerde, wes gy by vns don wyllen vnde wor 
wy mogen to tiiden . In deme sy juwe eerwerdyge 
geestlicheet Gode deme almechtigen beuolen to langen 
tijden gesund vnde salich . Gescreuen to Suderköpinge 
an deme negesten sunedage naa sunte Michils dage 
in deme xxxiiij"*" jare vnder vnse ingesegelle van vn- 
ser alle wegen 

Knwt van Godes genaden biscop to Lynköpinge 
Niclis Erengiszlesson vnde Boo Stensson rittere. 



263 

Utanskrift: 

Deme eerwerdigen vorsten vnde geestliken heren 
hern Meystere des Duschen ordens to Prutzen kome 
desse breff mid weerdycheet 

Original p& papper med marken efter tre sigiller i Kongl. Geheim-Arkivet 
i Königsberg. 

Bilaga: Afskrift af Svenska Rådets bref till Hogmastaren, dat. Stockholm 
sondagen före Nativ. Mariae (d. 5 Sept.) 1434, besegladt af biskoparne Knnt och 
Thomas samt Nicolans Götstafson, Gotscalk Benctzson, Niclis Erengislesson, Benet 
Stensson, Bo Stensson, riddare, samt Karl Ormsson, Niclis Jenisson, Karl Oedde, 
Mattis Odgislasson och Joan Karlsson, väpnare. Tryckt efter det exemplar som 
sändes till de Wendiska städerna af Hadorph, Rimkrön. II, 80 — 86. 



105. 

Svenska Riksr&det underrättar Preussiska Orden och städerna Dan- 
zig, Thorn och Königsberg om orsakerna till uppresningen 
mot K. Erik och sitt beslut att se sig om efter en ny konung, 
om Erik ej vill hålla sina förbindelser, hvarjemte de erbjuda 
fullkomlig tullfrihet i Svenska hamnar och sitt biträde till 
hafvets rensande från sjöröfvare; dat. Wadstena d. 31 Mars 
1435. 

Serenissimo principi et domino domino Paulo ma- 
sistro ordinis beate Marie Theutonicorum Pruzie nec 
non nobilibus ac circumspectis viris proconsulibus ei 
consulibus ac vniuerso pöpulo in Danzik Torn et Ko- 
nyngxbergh in Pruzia Olauus dei gracia archiepiscopus 
Vpsalensis Kanutus eadem gracia episcopus Lincopen- 
sis Nicolaus JEringislasson et Benedictus Stensson mi- 
lites Engelbertus Engelbrictsson Olawus Ragwaldsson 
-^ringislo Niclisson et Magnus Green armigeri con- 
siliarii regni Swecie salutem in Domino sempiternåm . 
Dileccionibus vestris ex parte et de speciali mandata 
tocius consilii regni Svecie predicti significare habemus 
qualiter et qua radice discordia inter ipsos ac univer- 



I 

s 



264 

SOS prelatos ccterosquc nobiles et populum regni Sve- 
cie prcfati ex vna et sercmissimum principem dominum 
Ericum Regem Dacie parte ex altera orta sit, atque 
eciam quid prelati ac nobiles et populus supradicti con- 
sequenter (!) intendunt, ut rejectis super hac re falsis 
si forte seminentur relacionibus velitis literis nostris 
presentibus rei veritatem coutinentibus fidem adhibere, 
et predicto regno Svecie ejusque incolis iam longa op- 
pressione et intolerabili injuria fatigatis pie compa- 
ciendo humaniter succurere . Igitur intimamus vobis, 
quod dominus rex prefatus regnum Svecie predictum, 
quod per viam eleccionis et de speciali gracia, nullo 
alio iure consecutus fuit, suo impio regimine ymmo 
tyrannidc supra modum oppresserat auferendo contra 
suum iuramentum et ipsi regno et ecclesie regni om- 
nem Hbcrtatem et licet sepe ac sepius caritatiue ad- 
monitus fuerat, ut se corrigeret et forefacta emen- 
daret, tamen nunquam obedire curavit, sed semper de 
die in diem oppressiones injurias et gravamina con- 
tinuando augraentavit . Hinc motus vniuersus populus 
regni supradicti tam clerus quam ceteri nobiles ac 
omnes et singuli populäres, vel vt verisimiliter cre- 
ditur, ab omnipotente Deo affliccionem fidelium su- 
orum liberare volente misericorditer excitatus, cepit 
concorditer ac vno spiritu et diuino quodam miraculo 
se congregare et a predictis oppressionibus iniuriis et 
tyranniis se defendere, illam semper habens intencio- 
nem et concordem conclusionem, quod si idem domi- 
nus rex voluerit errorem recognoscere et per viam aut 
iustitie aut amicabilis concordie emendare, nec non 
castra, civitates et terras omhes memorati regni ab 
hominibus extraneis revocare et indigenis ad consilium 



265 

Consiliariorum suorura Svecorum iuxta iuramentum 
regium tradere et regnum ipsum secundum leges pa- 
triae gubernare, tunc eciam prélati etnobiles et vni- 
uersus populus antedicti volunt eundem dominum re- 
gem cum condicionibus honestis et racionabilibus su- 
stinere, sin autem intendunt se defendere et sibi se- 
cundum leges ipsius regni de meliori rege providere . 
duocirca nobilitatem vestram ex parte consiliariorum 
et tocius cleri et nobilitatis et populi predictorum ro- 
gamus instanter, qvatenus vt prefertur afflictis com- 
passionem fauorem et assistenciam de consueta be- 
nignitate vestra impartiri velitis, quod ut vice versa 
vobis facere deliberarunt [o: -rabimus] Ceterum intima- 
mus vobis deliberatum esse per nostros, quod omnes 
et singuli qui ad partes Swecie que per Svecos regun- 
tur völuerint cum mercimoniis applicare erunt et tene- 
buntur immunes ac liberi ab omni theolonio, exaccione 
et gabella . Et quia frequens fama volat, quod nonnuUi 
pirate velint estate proxima forsan in lesionem regni 
nostri mare infestare, supplicamus ex corde, quatenus 
huiusmodi ad portus vestros confugientes sustinere non 
velitis, aut si forsan per nostros invaderentur, defen- 
dere secundum prouidenciam vestram solitam et pro 
talium captione et exterminacione näves armare eosque 
delendo mare purgare quod et nos et nostri pro posse 
faciemus . In quorum omnium euidenciam sigilla nostra 
sunt impressa . Datum Watzstenis Lincopensis dyoce- 
sis anno domini millesimo quadringentesimo tricesimo 
qvinto vltima die mensis Marcii 

Original på papper, med 8 sigiller å baksidan, i Kongl. Geh. Arkivet i 
Königsberg. Ett i hufvudsakcn lika lydande bref till städerna Liibeck, Hamburg, 
Liiucbnrg, Wismar ocli Stralsund linnes i afskrift i Liibecks arkiv. 



fl»» 













•i.ir« ■>- 



.^^^i^;^:- 



-jSt/:!*'*: 



' ■ - . .i c: VT;. 









267 



107. 



Hans Kropelin begär, att Hogmästaren Paul von Rosdorf mätte 
taga (riksrådet) Bo Stenssons unga son Sven Boson uti sin 
tjenst; komtharen af Oldenhus (Altliaus) Henrik Rowerdere, 
som forer ynglingen med sig, skall beratta sakernas ställning 
bär i landet; dat. Köpenbamn d. 19 April 1435. 

Minen vnuordroten steden denst mit behegelicheit 
allés gudes vnd heiles to allén tiden vorscreuen Gne- 
dege leue here Juwer högen (erwardicheit sende ik bij 
juweme erbaren kompthure vnd wolduchtigen hern 
hem Henrich Rowerdere her Boe Steinssones soen, 
mynen gebornen oem vnd vrunt, Swen Boesson ge- 
nomet, to enem jungen vnd denere vmme uoruaringe 
vnd vorsukinge willigen vromeder lande, erbarer lude 
vnd guder zede, biddende juwe gnade denstliken mit 
gantzem vlijte des to nener vngunst to entfande dat 
ik juwer erbarcheit vnd gnaden sodanne vngelerden 
vnd misgeberenden intogelingh ouer sende Ok gnedege 
leue here juwer erwardicheit hadde ik gem vnd mit 
willen vnser lande tidinghe mit mynem eygen ge- 
schreuen des ik nok to desser tijd warhaftigen doen 
nicht en konde men sodanne tidinge also do weren 
na uthgifte desses breues hebbe ik gebeden mynen 
leuen broder hern Henrich Rowerdere den kompthure 
van deme Oldenhus juwer gnaden de vterliken vnd 
muntliken to berichtende wan he to juwer leue ko- 
mende wert wente dij eme eyn gröt deil kunt vnd 
apenbar sint Got almechtich beware juwe erwardicheit 
gesunt vnde wolmechtich to langen tiden vnd wes ik 
juwer gnaden vnde den orden to willen vnd to denste 
wesen scal vnd kan, des erbijde ik dach vnd nacht 
my vnd de mynen vnuordroten to wezende bereit 



268 

Gescreuen to Kopenbauen des dinxstdages to paschen 
anno xxxv. 

Hans Kropelin vaget to dem Holme 
juwer gnaden willige dener. 

Utanskrift: 

Deme erwerdigen heren hern Pauwel van Ros- 
torff, hoemester Duschens ordens sinem leuen gunsti- 
gen heren mit werdicheit detur litera. 

Original i Gelu Arkivet i Königsberg. 



108. 

K. Erik förklarar Högmastareii Paul van Rusdorf och hans orden 
sin erkänsla för det komthurn Rowerdere och herr Goswin 
blifvit sanda till Sverige, Degar att Högmästaren sätter fuUt 
förtroende till hvad den senare (?) nu å konungens vägnar an- 
drager, samt att någon af Ordensherrarne jemte en Juris 
Doctor måtte sändas till Stockholm, för att öfvervara det 
nya mötet som Konungen der skulle hålla med sina under- 
sätcr den 29 Juli, och Landmästaren i Lifland anmodas sända 
någon af sina Gebietiger att deltaga deri; dat. Xöpenhanin d. 
18 Maj 1435. 



ern&thafftige . . . Oldenhuse den juwe 

erwerdige ... en etlike beyde geystlike vnde we . . . 
vnde gericbtiget hefft dat se . . . nwillen den se vns 
bewiset hebben . . . willen don alse de Compthur von 
. . . thusere den wij vnd dem vorbenomeden Compthur 
. . • vnde van anderen stukken dar ane se en gelik 
vns suluen * . . van vnser wegene . . . [bejrichtende wer- 
den vnde na deme dat vor dessem vorbenomeden wil- 
len vnde behegelicheit alse an deme dat juwe erwer- 



269 

dicheit den vorbenomeden erbaren heren willichliken 
to vns gesant vnde dat he sik by vns geduldichliken 
éntholden hefft vns geschen is wij sodane dancsami- 
cheyt alse dar uor gebort uppe desse tijt nicht bewiset 
hebben so wille wij doch dat tegen juwer erwerdicheit 
juweme werdigen ordene landen vnde vndersaten wil- 
lichliken in den geliken vnde anderen mit alle truwe 
wor wij vormogen erkennen begerende to deme al- 
mechtigen Gode vns to gunnende dat wij dat noch 
to welker tijt na vnser plicht vnde • begeringe bewis- 
like vorschulden mogen vnde wente de compthur vor- 
gescreuen in juwer bodeschop vnde in vnsen saken 
vorgescreuen getruwlik vnde vlitlik na synem vor- 
mogen bewiset heflFt alse vorgescreuen is so begeren 
vnde bidden wij mit ganzer andacht dat juwe erwer- 
dicheit eme wedder see (?) vnde deme orden vnde an- 
dere juwe erwerdige gebedegere dor vnser leue vnde 
bede willen des getruwlike willen geneten läten Vur- 
dermer alse nu de vorbenomeden vnse vndersaten van 
Sweden na der belöflfte de see vnsen rederen to vn- 
ser hänt gedan hebben vor vns efft Got wil komende 
werden to vnser stat Stokholm vppe sunte Olauus dach 
negest komende alse vmme sik mit vns na der wise 
vorscreuen leeflike to uorgande vnde na deme wij me- 
nen begeren vnde willen hebben etlike van vnsen ne- 
gest besetenen vrunden uppe deme vorbenomede daghe 
bij vns to hebbende dar suluest vppe dat id witlik sy 
vnde warden moge dat vns an mogeliker beteringe 
alse vorscreuet is an vnsen vorgescreuen vndersaten 
sachte wert genogende vnde ok dat wij vns weder see 
an den stukken de see mogelike an vns lichté bege- 
rende werden gnedich vnde gutwillich werden läten 



270 

vindendc so bidde wij juwe erwerdicheit voi^escreuen 
dat se wclken van erin erbaren gebedegeren alse se 
her Goswin vorgenomct vnse meninghe vnde begeringe 
dar aff wert berichtende vnde mit deme suluen enen 
anderen vorvamen lerer des geystliken edder wertliken 
edder beyder rechte vorgcscreuen achte dage uor sunte 
Jacobs daghe negest komende alse vppe deme vor- 
gescreuen sunte Olauus dage mit anderen vnsen yrun- 
den bij vns to wesende to vns wille schikken vnde 
des gelikes deme meyster van Lijfland dat he yns to 
deme suluen vorbenomeden sunte Jacobes edder achte 
da^e dar vor enen van synen erbaren gebedegeren 
de vns belegen sy schicke to scriuen vnde bidden wille 
dat wille wij geme in des geliken vnde in anderen 
wor wij mogen getruwliken anse alse vorgescreuen is 
vorsculden De juwe erbarcheyt beuelen deme allmech- 
tigen Gode to saliger woluart Scriptum Hafhis anno 
domini xiiij^xxxv? des middeweken vor Vrbani vnder 
vnserem secreto 

utanskrift: 

. . . enden vnserem besundem leuen . . . 
. . . Rostorff homeyster dutsches ordens . . . 

Original p& papper med lemningar af sigillet i Kongl. GeL Arkivet i Kö- 
nigsberg. Skadadt af fukt, sä att de sex första raderna alldeles saknas, och de 
fyra följande äfven äro nästan oläsliga. 



271 

109. 

K. Erik tackar Högmästaren Paul von Husdorff för det han sändt 
Henrik Rowerdere, med hvars* medverkan nu en fullkomlig 
förlikning var ingången med Konungens Svenska nndersåter, 
och begär ursäkt för det denne sä länge blifvit uppehållen; 
dat. Stockholm d. 14 Oct. 1435. 

Erik van Godes gnaden tho Denemarken Swe- 
den Norweghen der Wende vnnd Ghoten ko- 
ning vnnd hertoghe to Pomeren 

Vnse sunderghe gunst vnnd leue myt andeclitigher 
danksamcheid vnde vruntliker groite to voren • Erwer- 
dighe besundirge leue vrunt vnnd gunre Alse juwe er- 
werdicheid na vnser begeringhe vnde bede hefft tho 
vns gesant to desser tiid den erbaren hem Hinrik 
Roweder kompther to deme Aldenhuse vmme to se- 
ende vnnd horende dat vorlop der vorhandelynge twi- 
schen vns an dem enen vnnd vnsen vndersaten vnses 
rikes to Sweden an deme anderen dele so danke wij 
jw vor dat vnnd vor vele andere gunste leue vnde 
vruntschop de juwe erwerdicheid vns tho velen tiiden 
getruweliken hefft bewised, vnnd wunschen vns den 
dach to leuende dat wij juwer erwerdicheid vnnd ju- 
weme werdigen orden so vele behegelicheid mit den 
werken mogen bewisen alse wii van goiden herten des 
begeren . vnnd bisunder begeren wij der juwer erwer- 
dicheid to weten dat vormiddelst medewirkinge der 
godliken gnade vnnd vnser erliken redere vnser rike 
mit sampt truwer anrichtinge des erbaren kompthers 
vorgescreuen alle twedracht schelinge vnnd vnwille de 
de twisschen vns vnnd vnsen vndersaten vorgescreuen 
geruret vnnd vpgestan were gantzliken vnnd to grunde 
sind nedderlecht vnnd vrundliken geendet alse juwer 



272 

erwerdicheid de vorscreuen kumpther wol vtherliker 
de wise dar aff werd vnderriclitende an welker he 
van vns vnnd allén den vnsen dank gunst vnnd wer- 
dicheid hochliken hefft vordent, vnd bidden juwe er- 
werdicheid dat se mit eren erbaren gebiedigeren eme 
des dor vnser leue vnnd bede wille geruehe jegen se 
des to vterliker geneten läten, vnnd nicht tho vnwil- 
len nemcn dat wij ene solange hir by vns getuenet 
hebben dor desse vorgescreuene sake willen dar sine 
persone jegenwardicheid notdurfftich ys by gewesen 
dat wille wij mit allén vlite vnnd getruwelike jeghen 
se vnnd eren gantzen orden gheme vorschulden . Hir 
mede beuele wij juw Gode to langen salighen tiiden 
Screuen vp vnsem slote to Stokholm in deme daghe 
Calixti des hillegen pawes vnnd mertelers vnder vn- 
sem secret na Cristi bort M**cccc"xxxv. 

Utanskrift: 

Dem erwerdigen gheistliken heren Pawel Rus- 
dorff homeyster des ordens to Prussen vnsem leuen 
besundergen gunre vnde vrund kome vnse breff. 

Original pä papper, med märke efter forseglingen, i Kongl. Geh. ArkiTet i 
Königsberg. 



110. 

Svenska Riksrådet till de Wendiska stiiderna, med underrättelse om 
det till 5 Juli utsatta mötet i Kalmar, samt begäran om stä- 
dernas medverkan att riket bibehålles vid sina gamla fri- och 
rättigheter; dat. Stockholm d. 21 Juni 1436. 

Post salutacionem Ersame besunderlike gude vrun- 
de, alse vnse sendeboden vnd eyn deels van vnses Rijkes 



273 

Rade screuen juwcr leue to van Watzsten mit juweme 
erbaren Sendeboden Hem Tymme Hadewerke, vmme 
de degedinge, alse dar vppe der hilligen dreualdicheyd 
Sondage gevated ward tuschen dem hochgeboren vor- 
sten heren koninge Erikes sendeboden vppe de eyne 
sijde vnde vnsen Sendeboden vnde Rade vppe de an- 
deren sijde so sint wij nw ok alle des Rijkes Rad 
vnde man hir vorsammeld to Stocholifi ok des synd 
eyns geworden, dat wij senden veere van vnseme Rad 
to Calmarn, efte erer dorch hinders wille nicht meer 
dar to kornen könen, to vuldragende de degedinge, 
alse dar werden schal vppe divisionis apostolorum dat 
is amme xv dage in deme måne Julio vnde willen 
dar annamen vnde plegen ere recht vnde redelicheyd 
vor juwe ersame wijsheyd vor den erwerdigen luden 
dar desse degedinge to gesetted is, van beyden sijden 
hochliken hopende, dat iuwe wijsheyde jo vns alle be- 
sorge vnde vnse rijke in deme guden gelouen alse wij 
to iw gesetted hebben, dat wij mogen komen wedder 
to vnsen bescreuen rechte, priuilegien vryheyden vnde 
guden oiden wonheyden, de wij leyder vnboren heb- 
ben deme Rijke vnde vns allén to groteme vorderue, 
Besunderliken ok biddende juwe leue, dat gij ok mit 
deme suluen vuUenkomen guden gelouen besorgen alle 
de dar komen van vnser wegen, so dat ene nene ouer- 
wald ensthe vnde dat y[t] werd wol vor ward an deme 
geleyde vnde velicheyden in aller mate sunder alle 
arge list, alse sijk dat gebored dar mede raded vnde 
beded, wij don gerne dat iuwer leue to willen is. Dar 
mede sij juwe vorsichtige wijsheyd gode almechtich 
beuolen zalich vnde gesund to langen tijden Gescreuen 

Bidr. t. Skandin. Ilist, IL 18 



274 

amme donnerdage vor sunte Johannis dage Baptiste 
imme xxxvj jare Tuder ingesegele Ertzbiscops Biscops 
van Abo Cristiem Niclissons Riddere, Drotzste • Karll 
Knutzssons van wapn Marskes, Niclis Gutzstafsons, 
Gotzstaff Ålgotzssons Biddere Erik Pukes ynde Bonit 
[o: Beinct] Jönisson van wapn der wij nw bruke to 
desser tijd van vnser aller wegen 

Rijkes Rad to Sweden. 

Nära samtidig afskrift bland Kecessus Hansae, i staden Liibecks Arkir, med 
ofverslLrift: Recessns den Her Tyme Hadewerk, vor jaren brachte ut Sweden 
anno xxxvj Trinitatii Den Steden Lubeke, Hambui|f &c. Deijemte finnes äfren 
en Tysk öfversattuing af öfvcrenskonimclscn i Wadstena trefaldighetssöndag 1436. 
Jfr Hadorph, Bih. t. Rimkron. s. 106. 



111. 

R&det i Labeck jemte de der församlade fnllmagtige från Ham- 
burg, Luneburg och Wismar tacka K. £rik for hans i Kalmar 
gifna löfte att ej tillåta nSgon förbindelse mellan hans riken 
och det nya rådet i Rostock eller dess anhängare, men klagar 
att några af Konungens embetsman handlade deremot; dat d. 
25 Oct. 1436. 

Beredicheit williges denstes, mit aller ödmodicheit 
touoren Irluchtige hochgeboren vorste gnedige leue 
here, De ersamen vnser stede sendeboden, de wy ne- 
gest vmme juwer gnade bede willen, iw to eren nut- 
ticheit, vnde vromen, vppe den dach to Calmeren bäd- 
den gesant, de hebben vns vnder anderen weruen in- 
gebracht, dat gy ene vor iuwen rade gesecht hebben, 
weret, dat de van Rostocke id nicbt enhelden, alse 
gij ene screuen hebben, so wille gij se vervolgen na 
inneholde der peuestliken vnde keyserliken geboden 



275 

vnde breuen dar gij mede geeschet weren, vnde na 
vnser sendeboden begeringe, so beuole vnde hete gy 
iuweme rade, dat se de van Rostocke ok also voruol- 
gen scholden, vnde de suluen iuwe redere to der sul- 
Tien tyd hebben vnsen sendeboden also to donde ge- 
secht vnde gelouet, ok dat juwe koninglike höcbwer- 
dicheit, den suluen van Rostocke hadde to emboden, 
vnde verscreuen, wer se iuwen erbaren rederen de gij 
dar to schickende worden, erer hersschopp van Me- 
kelemborch rederen, vnde den erliken steden Lubeke 
Hamborch Wiszmere vnde Luneborch, eren naburen, 
in der zake mit eren wedderpartigen des oiden rades 
redelicheit hören wolden, vnde efte se sodaner rede- 
licheit nich enwolden hören, so enwolde iuwe koning- 
like gnade se ere gudere, vnde de eren in iuwen ry- 
ken nicht lenger lyden, bet so länge dat se der hil- 
ghen kerken, vnde deme hilligen Romisschen ryke, 
gehorsam worden weren, vnde gy mosten ok eyneme 
iewelken, dede wes na inneholde peuestliker vnde key- 
serliker breue vnde böde, vppe se to vorderende hadde, 
in juwer gnaden ryken gunnen, dat recht were, vnde 
wolden se ok noch redelicheit hören, zee vnde ere 
wedder partyge, scholden sunder twyuel, so truweliken 
besoi^es werden, an lyue, ere vnde gude, dat id ey- 
neme iewelken redeliken månne billiken, behegelik syn 
scholde &c. dar wy iuwen koningliken gnaden höch- 
liken vnde leffliken vmme dancken, Doch allergnedi- 
geste mechtige koning vnde lene here, so hebbe wy 
ervaren vnde vemomen dat na der tijd alse "wise er- 
benomeden sendeboden to Calmeren van juwen ko- 
ningliken gnaden weren gescheden, welke iuwe breue 
gekomen scholen wesen, an her Johanne Cropelyne 










r'i*t_i«« 






l^^^jW.-^^-i^^yM», V 



,.•}r^^^^^ 



' *-»s*^'^ ;;■ 



■t.-f>- ;_: ' ' 






277 

Utanskrift: 

Deme Irluchtighen Hochgeboren Vorsten vnde He- 
ren Heren Eryke der Ryke Denemarken Sweden . Nor- 
wegen . der Wende . vnde Gothen konynge . vnde Her- 
toghen to Pomeren vnsem gnedigesten leuen heren mit 
odmodicheid gescreuen. 

Samtidig anteckning: 

The aff Lubek vm them aff Rostok venit Wis- 
borgh anno domini Mcdxxxvj** dominica aduentus do- 
mini 

Original på pergament i K. Provincial-Arkivct i Stettin. 



112. 

Danzigs Borgmästare och Råd till Svenska Riksrådet, med begäran 
om ersättning för en mängd köpmansgods, som i skären utan- 
för Söderköping blifvit en skeppare fråntagna af Magnus Bengts- 
son, Magnus Gädda, Jöns Olofsson och deras medhjelpare; dat. 
d. 17 Maj 1437. 

Den hochwerdigen vnd erwerdigen in Gode va- 
deren vnd heren heren ertzbischoppen vnd bysschopen 
den wolgeboren edelen strengen vnd wolduchtigen he- 
ren Karll Knutesson . Cristiernn Nyegelsson . Johann 
Cröpelin vnd den anderen erbaren vnd erliken heren . 
ridderen knechten vnd steden des rijkes to Sweden en 
allén tosameim vnd eynen idermanne besunderen vn- 
sen gunstigen heren vnd besunderen guden vrunden . 
Begeren wij borgermeistere vnd rathmanne der stad 
Danczik in Prtissen mit denstliker wolbehegliker er- 
bedunge witlik to siende dat vor vns in sittenden rath 



278 

sin gekomen lians Massow, Peter Hofeman, Pauwel 
Kempin . vnd semelike andere vnse medburgere vnd 
hebben vns clegeliken to kennen geuen • wo dat se 
etlike gudere ju schypper Bemd Stapell . ok vnseme 
medburger xiij dage na sunte Johannis baptiste ds^e 
negestiiorgangen van hijer to Sudcrkopinge to spelen 
geschepet hadden, vnde alse se in der Suderkopschen 
scheren weren gekomen worden en ere gudere van 
Magnus Bendtsson Magnus Gedden vnd Gresse Olaffs- 
son vnd eren medehelperen inwoneren des rijkes to 
Sweden vt deme vorscreuene schepe genomen . alse 
wandt peper Ijnwand zardeck gropen vnd änder gu- 
dere de se gud . alse vij*^ vnd xxv . marc Prussch ge- 
ringes geldes woren, also dat de vorscreuene persone 
vor deme rade . to Suderköping mit eren eyden heb- 
ben besworen vnd ok daruan wol mundlike vnderrich- 
tinge doen werden . de vorscreuene Hans Massow vnd 
Pawel Kremyn (!) . desse bewisere juwer aller werdicheit 
vnd ersamen wolduchticheit de wij mit besunderem 
andachtigen beden mit denstliken vnd vrundliken bid- 
den, so wi gtidlikst mogen dat gij den vorscreuenen 
Hans vnd Pawel . vorderlik vnd bistendich sin willet 
dat ene de vorscreuen guder von dem vorbenomeden 
persone gutliken wedder gegeuen eft volkomene genoge 
daruor geschen vnd wedderfaren moge, werdigen gun- 
stigen leuen heren anseende vnd to herten nemende 
sulke breue vnd vorschriuynge, alse gij werdigen vnd 
erliken heren beide geistlik vnd wertlik, des rikes rad 
to Sweden vns in vortyden vake vnd vele gescreuen 
hebben vnd ok muntlik emboden hebben dat de vn- 
sen mit eren schepen vnd guderen fry upp de oiden 
gewonliken tolle int land vnd wedder vt tos^elen 



279 

muchten, darup ok de vnsen int rik to Sweden mit 
eren schepen vnd guderen sin, vnd willet dat werdigen 
vnd ersameu leuen heren aiso fogen dat den vorscreuenen 
Hans Maszouwen vnd Paul Krempyn sunder forder 
moye kost vnd vorfolch de vorscreuen guder mogen 
betalt werden wente se de vorscreuene vnse borgers 
vor vnd darto gemechtiget, vnd en gancz befel doruon 
gegeuen hebben de suluen guder to forderen vnd to 
manen glik efte se suluen jegenwerdich weren vnd 
sunderlik dat gy den vorscreuenen vnsen borgers for- 
derlik vnd hulplik sin willet, dat se vor juwen* dene- 
ren vnd vndersaten van vnrechtes gewalt seker vnd 
veilich sin mogen vnd van en wedder vngedranget vnd 
vnbekummert mogen bliuen, wat wy juw allén vnd den 
juwen wedder to willen denste vnd behegelikheit don 
mogen dar sal vns gancz gutwillich vnd vnuordroten 
inne finden juwe werdige ersame vnd wolduchtige her- 
lichkeit de dem almechtigen Göte bliue befolen. 

Samtidig afskrift i Danzigs Arkiv ("Missiven 1431—1438" p. 167), med ru- 
brik: "feria 6:ta ante festum pentecostcs scriptum est pro Hans Massow Petro 
Hofemann Paule Kempin et cetcris ipsorum consodalibus ex parte bonorum ipsis 
receptomm in Swecia". 



113. 

Christicm Niklisson, riksdrots, tackar rådet i Danzig för den vård 
man der tagit om en qvantitet vax ooh pelsverk, som han före- 
gående höst afsändt till Preussen pä ett sitt skepp, hvilket se- 
dan förolyckats vid Lcba, och befullmägtigar han Henrik Bec- 
kcr att emottaga nämnda gods; dat. Kalmar d. 24 Sept. 1437. 

Jw ersamen leuen heren vnde besunderen gu- 
den vrundes borgermesteren vnde rathmanne der stad 
Danczike begere ik Cristiern Nykelssoen ridder vnde 



280 

drozste in Sweden myt behegelicheit allés gudes wyt- 
lik to wcsende wo dat nu ouenne jare to heruest sa 
hadde ik mynen knecht Kerstiem Wytte ouer gesendt 
in Prussen dem Got gnedich sy, vnde ik hadde eme 
mede gedan en hoten wasses vnde twe dusent werkes, 
vnde dat schip hleff vor der Lebe vnde myn knecht 
mede . Doch wart myn gudt beyde was vnde werk 
gehorghen, vnde alse myn wert to Calmeren Berend 
Vc^hler my herichtet heft so hebhen gy myn gudt 
bekummert vmme mynen willen, dar vore^ik jw vrunt- 
liken dancke vnde gherne vorschulden wil tegen iw 
vnde den iuwen in gelychen ofte grotteren wor ik vor- 
mach, Worumme leuen heren vnde vrundes bidde ik 
iuwe ersamcheit alse ik vruntlikest mach dat gii dyt 
vorbcnomcde was vnde werk geantwordet Hinrik Bec- 
ker iuwcu raedeborger van myner weghen, vnde wenne 
gij eme dyt gudt geantwordet hebben so synt gij my- 
ner qwyd ledich vnde loes, vnde ik wil jw dar godt 
vore wesen vnde loue jw in craft desses breues, dat 
gij nene namaninge ofte tosprake hir vmme hebben en 
schoelen an tokomenden tijden, wente vorbenomede was 
vnde werk hört nemande to in der werlt sunder Gode 
vnde my • Dar mede sijt Gode beuolen to ewygen tij- 
den . Des to ener tuchnisse vnde warheit so hebbe ik 
myn ingezegel gehengen läten an dessen breff Ge- 
screuen to Calmeren des dinxdages vor sunte Mychel 
na der bord vnses heren Cristi Mcdxxxvij"* 

Orij^inal pK pergciinent med vidhängande sigill i staden Danzigs Arkiv.. 



281 

114. 

Svenska Riksråden till Högmästaren Paul von Rusdorff om förhål- 
landet mellan dem och K. Erik; dat. Kalmar d. 15 Juli 1438. 

Wunsche allés heyles begerynge, denst vnd guden 
wyllen to aller redelicheet vorgescreuen Juwer eerwer- 
dyghen heerlycheet vnde gnaden do wy witlyk . also 
wy juwer werdicheet vorkundygeden vnde to screuen 
myt vnsen boden Sten Jönisson alse dat wy alle tijdh 
reede vnde öuerbödich hebben gewest vnde synt to 
holdene de degedynge to Cal marna begrepen dar vp 
sande wy vnse merklige sendebaden biscop Magnus 
vnde Hans Kröpelin nw in deme wynter vnde biscop 
Niclis vnde Hans noch nw to vor jaren to vnseme 
gnedygen heren deme konynge byddende myt ganczen 
vlyte d^it he wolde komen vnde anamen vns vnde dat 
ryke, slote vnde land alse yd gedegynget ys, dat heft 
syk so vortogert vppe dessen dagh, in menygerhande 
wyse dat to läng to scryuende were, so dat wy gancz 
hopende vormodet hadden sy ne gnade hyr to Cal- 
marna tokomende, nw to desser tijdh alse desse dagh 
vpgenomen was, hijr hebbe wy syner vorbeydet, he 
qwam hir nycht, men hyr qwam syne bodescap alse 
de erwerdige vader in Gode her Johannes Laxman, 
erczebiscop to Lundh &c her Eric Krummedijke her 
Merten Jönisson rittere vnde Nisse Jönisson van Ham- 
mer, mid werue van syner wegen de dar sere gan wed- 
der de degedynge vnse recht priuilegia vnde vryheet . 
Bouen alle dynk, so moge juwe heerlicheet weten be- 
sunderlighe gude gunere wo syk dyt vorlopen heft, so 
synt wy des to synne, so dat wy ene noch hebben 
wyllen vor enen vulmechtigen konynk to alle syner 
heerlicheed vnde recht dat he vns des gclykc wedder 



282 

late alsc viis börd to hcbben vnde vormoden vns dat 
juw bynnen kortcr tijdh vul enkede vorkundyget werdh 
wat wyse, beyde de van Denemarken vnde wy syner 
gnaden vorsetten vorkundygen werden, wes wy ene 
ouerbodich syn . Erwerdyge here est vns jeman • än- 
ders wes öuer seggen wolde, wen dat wy don, alse 
vnns to ere vnde to rechte bordh, bydde wy gutlyken 
juwen gnaden vns dar ane to vor antwerden, wente gy 
scolen vns alle tyd to ere vnde rechte vulmechtich 
wesen, byddende juwe heerlyke werdygeet, dat juwe 
gnade vns to vnseme rechte bystendych vnde vordehk 
syn, dat wy geme des gelyken donde Vorschulden, 
Gode allmechtich sy juwe werdige heerlycheed salych 
vnde gesunt beuolen to langen tijden Gescreuen to 
Calmarna amme dage diuisionis apostolorum vnder des 
drozsten vnde marschalles ingesegeUen van vnser aller 
wegen inmc jare na Godes bord &c xxxviij'' 

Rykes Raadh 
tho Sweeden. 

Utanskrift: 

Deme aller erwerdygesten vnde gestlyken heren 
hern Pawele van Rusdorff hoomeester vnser vrouwen 
sunte Marien Dudzschen ordens in Pruczen vnsen gna- 
dychlyken guden gunneren myt aller werdycheet. 

Original p& papper, ined fragmenter af håda sigillen, uti K. Geh. Arkiret i 
Königsberg. 



283 

115. 

K. Erik tackar Bertold Burhamer, rådman i Danzig, för hans & 
Konungens vägnar hafda underhandlingar med Högmästaren, 
men på det att deraf måtte blifva något resultat, önskar han 
att denne skulle sända någon af sin orden såsom fullmägtig 
till Gotland jemte Burhamer; dat. Wisborg d. 31 Aug. 1440. 

Erick van Godes gnaden to Denemarken 
Sweden Norwegen der Wende vnde Gothen 
koning vnde hertoge to Pomeren. 

Vnsen vruntliken grut touoren Wet leue Bur- 
hamer dat wy dynen breff wol vornomen hebben alse 
du scriift manck anderen worden vmme de werue de 
du woruen hefst an den meyster van vnser weghen 
ok dat antword dat dy dar vp gegeuen ys &c vor 
welk wy dy gerne dancken vnde ok gerne vorschulden 
Dar vpp so mochstu weten dat tho sulken saken vnde 
weruen wol nutte were vfft dar van wes scheen edder 
toghan scholde dat dar muntlike vorhandelinge ane 
scheghe munt to munde, denne wer dar wol vurder 
in toramende wen wy nw scriuen könen Darvmme leue 
Burhamer so duchte vns nutte wesen vnde were ok 
vnse beghere vnde wille dat de meyster hir to vns 
sande enen vulmechtigen van synen orden deme he 
wol louede vnde wy wol louen mochten vnde dy mede 
so dat gy to samraende to vns qwemen so mochte wy 
denne sulke werue vnderlanck vorhandelen dat yt to 
enen ende qweme, welk änders so wol nicht steyt to 
donde sunder myt muntliker vorhandelynge alse du 
wol vorstan konst, by sulkeme synne schriue wy ok 
deme meyster tho, Leue Burhamer name vnse beste 
in aller mate alse wy dy to louen vnde wy gerne myt 
dy vorschulden Hir mede sy Gode beuolen Scriptum 



284 

iu castro nostro Wisborgh anno domini Mcdxl fena 
quarta post fcstum dccoUacionis Johannis baptiste no- 
stro sub sccreto. 

Utanskrift: 

Deme ersamen vorsichtighea månne her Bertold 
Burhamer, radm<annc to Dantzike ynseme guden vninde. 

Origrioal pft (Nippcr, luccl märke efter sigillet, i K.*Geh. ÅrkiTeti Königs- 
bcrg. 



116. 

Abbedissan med alla conventsystrame i AVadstena begär hos borg- 
miistare och r&d i Danzig att f& det beslag upphäfdt, som 
blifvit Ingdt p& ett klostrets skepp och dcrå befintligt gods; 
dat: d. 27 Mars 1441. 

Alle ghude lude de desscn breff . lesen . seen . 
ofte hören leesen . vnde besunderliken de eerwerdeghen 
heren borghermester vnde radh tho Danske do wi su- 
ster Bente abbatissa . vnde alle conuentes sustere an 
vnser leuen vrowen closter tho Watzstene vruntliken 
gröten myth vnsem indeghem bede an vnsen leue he- 
ren Jhesum Cristum . vnde duen witlik vnde openbar 
an dessem vnsem breue iuwer vorsichtichheyt . dat wi 
hadden an vnses klosters denste enen iunghen knecht 
gheheten Stensel . do de sulue knecht orlof van vns 
nära . do claghede he vor vns . dat em were nicht nö- 
gheafteghen lonet vor synen denst . des gheue wi em 
vj mark ouer al syn loen . vnde gheuen em enen we- 
ghe breif . viide he scheydede vruntliken van vns . wor 
vmme bidde wy iw erwerdighen heren vmme Ghodes 
vnde rechtes willen . dat gi dessem brefwisere Petro 



285 

ouerscheerer vnses klosters knechte vnde denere wil- 
len tho rechte helpen van vnser weghen , da.t vnse 
schip vnde ghud mochte vry vnde quith van der be- 
settinghe weghen werden vnde nemen lon van Ghode 
vnde vnser leuen vrowen vnde sunte Birgitten . Scre- 
uen tho Watzstene vnder vnses conuentes ingheseghel 
vnde stades irighesegel an der suluen stede . an de 
jaar Ghodes Mcdxlj iarc des neghesten mandaghes na 
mitvasten. 

Original p& papper (med båda sigillerna i grönt vax under sjelfva texten) i 
staden Danzigs arkiv. 



117. 

Otto Dusenborg och Ambrosius Kreyenschot qvittera å Bertold Bnr- 
hamers och tvenne andra ]>anziger-borgare8 vägnar 256^ mark 
silfver och 7 skilling, som K. Erik betalt för 15 läster 10 
skäppor malt samt 10 läster mjöl; dat. d. 24 Dec. 1441, nn- 
der borgmästarens i Wisby Johan Dusenborgs sigill. 

Vor alle den jenen de dessen breff zeen edder 
hören lesen de de nw synt vnde tokomende werden 
wy Otte Dusenborgh vnde Ambrosius Kreyenschot don 
wytlik vnde bekennen openbare, nach deme dat wy 
van den ersaraen herren Bertold Burhamere radman 
to Dantzike Symon Dusenborghe vnde Hans Kreyen- 
schote vulmechtich synt ghemaket van aller erer we- 
ghene vpp toborende vnde to annamende van vnseme 
gnedighen herren koningh Erike druddehalff hundert 
mark suluers vnde zouedehalue mark suluers vnde 
zouen schillinghe vor veflFteyen leste moltes vnde teyen 
schepele vnde vor teyen leste mels alse de vorbeno- 
medc her Bertold Symon vnde Hans vnsem gnedighen 



2H6 

herren vorbenomeden hebben ouer ghesant vd van 
Dantzike nw in deme hemeste n^hest vorleden Wel- 
kerer summen gheldes vorbenomede vnse gnedighe here 
koningh Erik vorbenomede hefft vns Otte vnde Am- 
brosius irgenant nvghafftigher wol betallt in sulker 
munte alse nw ghenge vnde ghene ys to Gotlande van 
der vorbenomeden ber Bertold Burhamer Symon Du- 
senborgh vnde Hans Kreyenschotes w^hen so dat wy 
syner gnade daneken vor welker vorbenomeden sum- 
men penninghe wy syne gnade schadeloss vor alle 
namanynghe vnde ansprake dede nw edder in toko- 
menden tyden van den penynghen de van des moltes 
vnde meels weghen vd gheuen synt scheen edder to- 
komen mach alse vorgeschreuen steyt . Alle desse vor- 
schreuen stucke vnde articule een jewelik by syk laue 
vnde vorplichte wy vns Otte vnde Ambrosius vorbeno- 
mede in guden truwen vnde louen sunder arch vnsem 
gnedighen herren vorbenomeden stedeliken toholden 
vnde dessen to merer witlicheyt vnde hogherer vor- 
waringhe so hebbc wy Otte vnde Ambrosius vorbeno- 
mede vnse ingheseghele myt willen vnde witschopp 
henghet vor dessen breff vnde hebben ghebeden de er- 
samen her Johan Dusenborghe vnde Laurens Kreyen- 
schote borghemestere vnde boi^here to Wysbu ere in- 
gheseghele to tuchnisse mede to henghende vor des- 
sen breff dede ghegeuen vnde gheschreuen ys na go- 
des bord Dusent veerhundert an deme een vnde veer- 
tigsten jare in Wynachten auende. 

Original på pergament i K. Provincial-Arkivet i Stettin. t^ra sigiller hafva 
Tarit vidfastade i remsor, men endast N:o 3 är någorlunda bibehållet. 



287 

118. 

Borgmästare och Råd i Wisby till R&det i Lubeck; Brefvet af d. 9 
April, med kallelse till en Hansedag, som skulle hällas i Stral* 
sund d. 29 s. m., hade först d. 18 Maj kommit fram, men 
skulle ett annat möte komma att hällas, önska de deri del- 
taga, sä framt det är dem möjligt för kriget, hvarmed de äro 
betungade; emot de Lifiändska städerna, hvilka undanträngt 
Wisby s borgare frän deras rättigheter uti Nowgorod och ånyo 
satt sig i besittning af Helig Andshuset, begäres Liibecks bi- 
träde, jemte underrättelse om hvad på sista "dagfarten" kunde 
vara beslutet, särdeles i afseende pä Lifländarne ochNoivgorod; 
dat. d. 24 Maj 1442. 

Vnse vruntlike groethe mit lutterer begeringe al- 
lés heyls in gode to voren Ersamen leuen Heren Juwen 
breff de gescreuen is des maendages na dem Sondage 
quasimodogeniti hebbe wij gutliken entfangen vnde wol 
vomomen in welken breue juwe vorsichticheit rorende 
is van der daghvard de tom • Straelsziinde vorramet 
was ver weken na Paeschen vnde sunderlix op deö 
Sondagh cantate to holdende vmme bestandicheit be- 
scherminge vnde beholdinge des coepmans priuilegien 
vrijheit vnde rechticheit, vnde sunderlix in dem Rijke 
to Dennemarken vnde ock änder vele drepeliker punte 
de juw den juwen vnde vns mede to komen &c Er- 
samen leuen heren des geleue juw to wetten dat de 
solue juwe breff vns nicht er tor hänt en quam wenn 
nu des vrijdages vor pynxsten ock se is vns wol be- 
richtet, dat de daghvard also nicht geholden is op de 
tijt als de vorramet was, war vmme ersamen leuen 
heren wij juwe vorsichticheit biddende sint offt dar 
ener anderen daghvard vorramet worde in desser vor- 
gescreuenen wijse dat gy vns dat bescrijuen dar wij 
vns gerne na rijchten willen to besendende als wij ock 
juwer werdicheit in vnsen vor[igen] breue gescreuen 



288 

hebbcn, men wcrct sakc crsaincn leuen hcren dat vns 
hefftige noctsake anlyggcndc wore van Torvallc krijges 
wcgen &c so dat wij dar van den vnsen to rechten 
tijden nymende hebben en konden so sint wij juwe 
vorsichticheit biddcnde vns dat to nynen arghe to leg- 
gende na dem wij belastet sint mit oerloge vnde krij- 
ghc, so wcttct vnse beste crsamen leuen heren als wij 
juwcr werdieheit wol betruwen jegen de LijfSandischen 
stede vnde wesset dar vor mit juwen wijsen raede vm- 
me vnser bede wyllen dat wij van en vnvordrenget sin 
vnser eelden priuilegien vnde rechticheit, der se sich 
vnderwinden vnde vns entweldigen dat juwer werdieheit 
alto läng vnde vordretsam to scrijuende were wodane- 
wijs.se vns nu op dat nyge to Nouwarden des hilgen 
ghestes sak entweldiget hebcn de in vor tijden mit vns 
tor stede bynnen jnt godes hus gelecht is to mit vnde 
behoeff der armen des gelykes ock des hilgen ghestes 
taflPelen, Ock so hefft vnse capelaen her Johan Ghelre- 
man den wij lates to Nouwarden gesant bädden vns 
berichtet wo em men de helffte des loens dat in vor- 
tijden ordenert is geworden sy, Hir vmme Ersamen 
leueri heren juwe vorsichtichet vns guden willen be- 
wijse in dessen vorgerorden saken wente tor tijt wij 
solue jegenwardich kornen wes vns dan wert aff ghe- 
secht van den ghemeynen henzesteden des sint wij to 
vreden, Vordermer, Ersamen leuen heren so bidde wij 
juwe vorsichticheit so wij vruntlikest mogen als desse 
daghward ghesleten is dat gy vns dat willen bescrijuen 
wes dar ghehandelt is vnde ghesloten vnde sunderlix 
wo dat affschedent mit den Lijflandeschen steden vnde 
der Nouwardeschen reyse sij, war wij vns na mogen 
wetten to rijchten<le, Hir medr bevele wij juwe vor- 



289 

sichticheit dem almechtigen gode ghesnnt vnde salich 
to langen tijden Gescreuen vnder vnsen Stad secret 
des donerdages na pinxsten Anno xlij 

Raedmannen der/ ^ , , 
o. 1 ^T- 1 c op (jrotiande 
Stad ^ ysbu ) ^ 

utanskrift: 

Den Ersamen vorsichtichen wijsen mannen heren 
borgermesteren vnde Raedmannen der Stad Lubeke 
vnsen sundergen guden vrunden mit werdicheit koma 
desse breff 

Originalet i staden Liibecks arkiv. 



119. 

K. Eriks lejd för Matts Odgislesson, Erengisle Nilsson och Ficke 
Bylow, att omkring S. Olofs dag infinna sig på Gotland med 
minst 5000 gyllen, till att utlösa herr Bo Knutsson ur fån- 
genskap; dat. "Wisborg d. 2 Juni 1442. 

AVij Erick medh gudz nathe Danmarks Suerighes 
Norghes Wendes oc Godes koning ok hertugh i Po- 
mern Göre witerlicht oc kennes medh thette wort opne 
breflF . at wij for ydhmygh bön ok begere sculd ber 
Bo Knwtzssons som wor fonge er haffue thet nw til 
ladit . swa at han nw budh sender in i Swerighe eff- 
ter hans husfrues fäther Mattes Odgiselsson Erengisel 
Nielsson ok Ficke Bylow at the scule komme hiit ouer 
til hanum oc oss . innen thette oc sancte Oleffs dagh 
nw nest kommer eller oc otte daghe at seneste nest 
kommende effter sancte Oleffs dagh . oc the scule medh 
sich före oc haffue at minste fem thusende ny gyllene . 

Bidr. t. Skandin. Hist. II. 19* 



290 

som her Bo oss tha medh them wisselighe i godh tro 
sacht oc loffuet haffuer . at wi tha fonge scule . som er 
uoket aff hans fengxel oc for thy scule nw för[nemp]de 
Mattes Odgiselsson Erengisel Nielsson oc Ficke Bylow . 
oc theres thienere som them nw fölghe i thette erende 
til her Bo medh thet före saghde aff hans beskatning 
felethe oc leydede ware nw pa thenne tidh oc reyse 
hiit oc burt igen innen thenne for:de dagh sancte Oleffs 
dagh eller oc the viij daghe ther nest effter som före 
screuit står vtan alt archt . for oss oc for alle the som 
före wore sculd wele oc scule göre oc lade, thea til 
ydermere forwaring swa haffue wij nw medh wilie oc 
witscap ladit wort Secret thriickes pa ryggen a thette 
breff som giffuet oc screuit er pa wort slöt Wiisboigli 
Sondaghen nest effter Helgheleghumme dagh Aar eff- 
ter gudz byrdh Mcdxlij** . . . 

Original pi papper i Kongl. Riks-Arkivet, med märken af sigillet å baksiduL 



120. 

K. Kristoffer till Högmästaren Conrad v. Erlinghosen, att de äreB- 
der, hTarom han skrifvit och som hans sändebud Fredrik ns 
Uppingen vidare framställt, skola afgöras så snart Hansetr 
demas ombud kommit; fogdame på Bohus och Warbei^ baie 
i afseende på Danzigerboames klagomål försäkrat, att de re- 
dan hade förlikt sig med dem; men om så ej vore, vill ko- 
nungen sjelf undersöka saken; dat. Lödöse d. 11 Juni 1442. 

Cristoferus Dei gracia Dacie Swecie Nor- 
wegie Sclauorum Gotorumque rex comes- 
palatinus Reni et dux Bauarie. 

Vnsen vruntliken grut thouom . Erwerdiger leuer 
here vnnd vrunt alse gy den vesten Vritzen von Vp- 



I 



\t 



291 

pingen ritter mit juwem credenciebreue vnd vört in 
juweme werue vnd bodeschofiFt muntliken an vns tho- 
weruende ghesand hebben das allés habe wyr wol vor- 
nomen vnnd wir willen auch das nicht vorgheten, also 
balde alse der stede sendeboden von der sake weghen 
vor vns kornen vnde das rören so wille wir alsuUich 
väver antwort both vnnd entschuldinge en wedder tho 
vorstande gheuen nach dem besten Auch alse gij vns 
gheschreuen hebben von juwer stad medeborgher we- 
gen von Danzke also hebbe wir mit ber Axel Peters- 
son ridder vnsem voghede vppe Wartberghe vnd Kol- 
bom Gherst vnsem voghede vppe Bahusen ghesprochen 
vnnd sy dar vmme vorhort De antworden das sy myt 
den kauffleuten libliken vnd vruntliken vordregen vnnd 
voreynet syn Were ouer sake dat juwer stad Dantzeke 
medeborgher dar nenen ghenogen ane hedden so schic- 
ket se hir ouer so wille wir mit flite dar ouer syn das 
se noch leffliken von enander vorscheyden scholen wer- 
den, auch danke wir juwer vruntschopp leffliken vor 
juwe ghaue de gij vns by hern Fredrichen von Ep- 
pingen ghesant hebben vnnd willen das in allem ghude 
thegen juw vnnd de juwen in sulchen vnnd meren sa- 
chen leffliken vorschulden . In Cristo valete . Scriptum 
Ludosie nostro sub secreto ipso die beati Bamabe apo- 
stoli anno domini &c xl secundo. 

Utanskrift: 

Dem erwerdighen geistliken hern Conradt von Er- 
linghusen homeistere Dwtsches ordens vnserm besun- 
dern gutten frunde. 

Original på papper i K. Geh. Arkivet i Konigsberg. 



f./- 







#11' 



^^m 
?#■'»- 






/r>t 















m^u 



?.38^-t:'^. 



'^t^-«' 












^ |- , -^'r 



293 

erlichen euwiren Gebietigeren, bey herren fursten rit- 
tern knechten vnd weme ju darczu nemen werdet wel- 
len bleiben vnd wir daruff hie zusampne seyn kornen 
vnd sulche redeliche antwort, von vns widder zuschri- 
ben vnd das redillichen vnd rechtferticlich zuuorfol- 
gende, das zu frede vnd eyntracht gedinet hette, so 
hat bynnen das der vorschribene konung Erick die 
synen vsgesand vnd hat lassen fangen vnsem gnedigen 
herren koning Cristoffers rittere vnd knechte, als here 
Bo Knwtsson Camermeister in Sweden vnd die mit 
en weren vnd helt die noch in gefengnisse, das vns 
doch van em gancz vnmoglich getann duncket, als wir 
das genczlich meynen, das auch selbest nach gelegen- 
heit der sachen wo\ dirkennet euwir erwirdige herlich- 
keit, die wir mit besunderen fleise, dinstlich vnd frund- 
lich bitten, so wir gutlichste mogen das Ir den vor- 
benomeden konung Erick sehriben vnd darczu vormo- 
gen wellet, das her den vorschribene her Bo Knwts- 
son mit den synen qweyt vnd frey wider schicke in 
Sweden in ire behalt vnd das wedergelen lassen das 
die synen so von der reiche inwoner genomen haben 
bvnnen der czeit, das her euwer herlichkeit vbir vns 
geschriben vnd .e. her antwort von vns daruff ge- 
kregen hat das vns ymmer mogelich vnd redelich 
duncket, wen das geschen ist so welle wir gerne sulch 
redlich antwort off das vorgerurte werb geben vnd da- 
bey thun als sich das gebort vnd darczu behoret, wen 
euwir erliche herlichkeit mag wol dirkennen, das eyn 
sulches nicht steht zcu lyden das her sulchen roub 
vnd veyde vff vnsern gnedigen herren vnd syne reiche 
faret, vnd vns doch in rechtes twange mit vnredelicher 



294 

manuDge vnd vbirschribunge, menet zxx halden, wend 
wir syn die jenen, die allweige zu ere vnd zu rechte 
andwortten vnd vorkomen weUen, wo vns das toq 
recbte gehöret . Hiruan erwirdiger lieber herre begeren 
vnd bieten wir euwir frundlich beschreben antwort mit 
den ersten vns wider zcu schrieben, vff das wir mogen 
wisseu wo nach wir vns haben czu richten, wend mochte 
das also geschen das her Bo Knwtsson frej wurde, 
als Yorschreben steht, so wellen wir vnsen gnedigen 
herren konung darczu vormogen, das syn gnade vnd 
wir mit en, mit konung Erick tagen vnd vorkomen 
nicht wellen abslan, da man denne wol wirt hören vnd 
vomemen, ab konung Erick vnserm gnedigen heren 
konung vnd vns sulche clage als her synen gnaden 
vnd vns zulecht billich getan hat adir nicht, vnd danc- 
ken euwer erwirdigen herlichkeit zumale groslich vor 
sulche euwir erliche vnd fieisige truwe dirbietunge vnd 
vorschribunge als Ir denn an vnsen gnedigen benen 
konung getan habt vnd dirkennen ganttz wol das eu- 
wir vnd euwer erlichen gebietigeren meinunge ganttz 
gut ist, vnd die sachen vor das gemeyne beste geme 
gut seget, vnd wellen ouch dasselbe alle mit vnsen 
willigen beheglichen dinsten wo wir mogen gerne "sni- 
der vorscholden ken euwer erwirdige herlichkeit die 
der almechtige Got in gesuntheit vnd gelugseligen wol- 
fart musse enthalden zu langen zeiten . Geschreben zu 
Ludhusen in Sweden des midwoch vor Viti vnd Mo- 
desti vnder der erwirde veter vnd herren ertzbisschoffes 
zu Lunden ertzbisschoflFes zu Vppsal ertzbisschoffes zu 
Druntheym her Erick Nyelsson her Bemd Jonssons 
[o: Benet Jönssons] rittere vnd Sifert Jonssons droste 



295 

in Norwegen ingesegel von vnser aller wegen im jare 
vnser herren Mcdxlij^ 

Afskrift i Högmsstaren Conrads von Erlichshansen Registrant (1441 — 1447) 
i K. Geh. Arkivet i Königsberg, s. 144, med följande öfverskrift: Also schreiben 
die Ertzbischoff, Bisschoffe Rittere vnde Knechte der Reiche Dennemarcken, Swe- 
den vnd Norwegen Rete. 



122. 

Hans Simon, borgare i Danzig, förklarar K. Erik och hans tjenare 
fria för alla anspråk från lians eller hans tjenares Petters sida, 
för det de nnder resa från Stockholm blifvit jemte åtskilliga 
andra köpmän frän flere orter i Sverige d. 29 Juli 1442 vid 
Elfsnabben angripne och förda till Wisby, hvarest de nu för 
Högmästarens och staden Danzigs skull blifvit frigifne och 
återfått sitt gods; dat. Wisby s. å. 

Vor alsweme dar desse breff vore komende wert 
de nw zint vnde to komende werden in to komenden 
tiden do ik Hans Symon borghere vpe der oiden stat 
to Dantzik witlich vnde bekenne openbare wo dat ik 
innen jare na Christi bort medxlij gesegelde van de- 
me Stokholme in Sweden vnde wolde hebben ouer in 
Prutzen geweset dar ik doeh in etliken daghen in den 
Scheren alse in den Elsnaben mit borghere vnd kop- 
lude vt dem Holme vnde ok mede vt den Dudeschen 
steden vnde Prutzen so quemen dar des irluchtighen 
hochgeboren Fursten herren koning Eriks der rike 
Denemarken Sweden Norwegen der Wende vnde Go- 
then koning vnde hertoghe to Pomern deners vnde 
hoffgesinde vpe sancte OlafFs daghe koning vnde mer- 
teler welke de siner gnade viende sokende weren vt 
den riken dar se de sulues vunde beyde lude schepe 
vnde ghodere vt Stokholm vnde ok van andere jegene 







l.r--:s? 



. •■-.ff 'i 1 :\ '.v.r^ i,'-^' 



,'t- 




••■•.■v->!^ 






l'»*,^J 



'' .%/^J-t^^ 



JirH 



-~*> • •'>'^: 



^V^iRI 



5^ 




•^T-.jj/.v» i 






.-i4;A*V »'"Tfc^ licw^,;.;' -■■;•',.. 



297 

Wysby to Gotlande na .Christi bort alse vorgescreuen 
steyt 

Original på pergament i K. Provincial-Arkivet i Stettin. Sig. N:o 2, Johan 
Dusenborchs, med tre rosor i skölden. Af N:o 1 och 3 blott remsorna qvar. 



123. 

K. Kristoffers (förslag till ?) foUmagt för Hertig Otto af Braunschweig- 
Luneburg, såsom hans rådgifvare; dat. Ribe d. 8 Jan. 1443. 

Wyr Cristoflfer von godes gnaden czu Denmarcken 
zu Sweden zu Norweyen der Wennden vnde der Got- 
ten &c konig pfaltzgraf bey Rein vnd hertzog in Be- 
yeren, bekennen . offentlich myt d[is]em bref daz wiir 
habea angesehen mercliche vnd anneme fruntschaft vnd 
denste dy der hochgeborne furste hertzog Otte von 
Brunswig vnd Luneborg vnser lieber vetter vns ofte 
vnd uil, getun hat vnd in kunftigen zeiten tun sol vnd 
mach vnd dar vmb myt wolbedachten mut gutem Råte 
vnser getrewen Rete, vnd rechtem wissen haben wir 
den obgenanten vnsern liben vettern hertzog Otten zu 
vnserm tegelichen hofgesinde vnd Råte aufgenomen 
vnd empfangen aufnemen vnd empfahen gegenwurtig 
myt disem breue vnd als dann de selbe vnser liber 
vetter hertzog Otte vns zugesagt vnd vnsen Råte bey 
seinen forstlichen truwen vnd ere gelobt vnd gesworn 
hat vnser bestes vnd erlichstes furzonemen zu handeln 
vnd zu thun, vnd ergste zu keren vnd zowennden nach 
seinem besten synnen vernunft vnde gewissen an allés 
geuerde, So setzen vnd woUen van koniglicher macht, 
in craft diss brefs daz . der obgenant vnser vetter her- 
tzog Otte aller vnd ychlicher priuilegien gnaden frey- 



'A. 






■ ' ••'•fr • 



''Éi^iii JÉiV ÉiÉ< 11 il Ti 



T* .hdK ■l^iifiiiYiiMi'1 



nr-* 



^I^MMÉU^- 













m^'- 



> 






'''^mé¥é¥^^:^s^^r' 






:s.^,^s^: 



^:-;^- 



299 

zu Lubech vngemant vnd vngehindert allés gerichtes 
vnd on keinerley vorzoge helfrede eder geverde, vnd 
wann dise negestfolgende zwey jar vmb kornen sein, 
gelustet vns dann myt vnsem vettem hertzog Otten 
in zolicher obgénanten vorschribunge vnd voreynunge 
nit lenger zu sytzen öder auch vnsem vettem vns zu 
dienen vnd zu raten So mach vnser eyner dem an- 
dern denn das eyn jar zuuor ansagen myt sinen bre- 
uen vnd dannoch sol vnse vetter hertzog Ott vns wie 
im das jar lanng dor vme sollich abschreybunge ge- 
schee gebunden sein myt råte dinste hilff bey stannd 
vnd guide inmassen als oben gescreben ist, alle dise 
vorgescreuene puncte vnd artikele reden wir vnsem 
vettem vnd Råte hertzog Otten vorgenant wol zu hal- 
ten an allés geuerd vnd haben des zu merer gezeuck- 
nuss vnd wisseheyt vnsen Ingesegel an dem breff thun 
hengen vnd geben zu Ripen am mantag nach der hil- 
ghen drier königen tag nach gotes gebort verzeynhun- 
dert vnd im dre vnd vertigesten vnser riche des Den- 
nischen &c im dritten des Swedischen im andem vnd 
des Norwegischen im ersten jaren 

Dorainus Rex per se in 
suo consilio 

Originalconcept på papper i Kongl. Arkivet i Hannover. På baksidan st&r 
med samtidig hand skrifvet: R[ecep]ta Ott Kanawer 



300 

m. 

Svenska Riksrådet till de Hanseatiska sändebud som rest till Got- 
land for att bemedla fred mellan K. Erik och K. Kristo&r-, 
dat. Kalmar d. 29 Juni 144o. 

Vnsen vruntliken grut vnde wes wij gudes vor- 
möghen to allén tijden touoren Ersamen leuen yran- 
des wetet dat wij juwen breflF an her Gotzstaff Sturen 
gesendt he.bben vpp gebroken vnde vore vns lesen ge- 
laten na dem male dat her Grotzstaff suluen nicht je- 
ghenwardich en was, dar inne wij vorstaen hebben alle 
article vnde zake de iuwer geleue an her Gotzstaff 
Sture vnde vns geschreuen hebben vnde de götliken 
to vns genomen hebben Vnde alse gij schriuen dat gij 
sendeboden sint der stede vnde des ersamen Radesto 
Lubeke tuschen den werdigen flförsten vnsen gnedigen 
heren koning Cristoffer vnde den hochgeboren heren 
koning Erike ene vrede to makende, mit vnses gne- 
digen heren koning Cristoffers leyde breuen so möghe 
gij weten leuen vrundes dat allent dat vnse gnedige 
here koning CristoflTer den steden ofte iu gesecht ofte 
bebreuet hest in synen leydebreueu dat willen wij 
gherne holden stede vnde väst vnde dat nicht gebre- 
ken edder ouertreden jn nenigerleye wijs, wente vnse 
gnedige here hest vns to geschreuen länge in der va- 
sten dat wij vns mit Gotlande edder mit here koning 
Erike vnde den synen nicht bekumeren en scholden 
vnde wij hebben des och seder nicht gedaen, men wij 
vnde de vnsen hebben dar ouer gröten schaden seder 
der tijt van here koning Erike vnde den synen ge- 
nomen, dar wol vmme gesproken wert dar heren vnde 
fFörsten vnde stede to samende kornen werden Item 
sint wy begeren van juwer geleue dat gij vns to ent- 



301 

beden mit dessem vnsen boden ofte wij vns wat arghes 
vormoden scholen van here koning Erike edder der 
synen binnen desse tijt wente wes gij vns hir vmme 
to entbedende werden dar willen wij vns väst ane 
holden vnde wes wij juw to entbedende sint dar mö- 
ghe gij juw vryliken väst ane holden sunder arghe list, 
vnde leuen vrundes weset dar to behulplich vnde vör- 
derlik dat desse vnse boden mit dem antworde mochte 
sunder voilovinge wedder vpp Oland gekomen Nicht 
meer vppe desse tijt men sijt gode beuolen Gescreuen 
to Calmeren vppe sunte Peters vnde Pauwels daghe 
der bilgen apostele godes vnder vnse Ingesegel Anno 
&c xliii 

Bent Stensson Boo Stensson Erengisel 
Niclisson vnde Joen Karlsson Riddere 
van alle der guden lude weghen beyde 
Ridderen vnde knechten de nu to Cal- 
meren vorgaddert sint. 

Utanskrift: 

Den Ersamen vorsichtigen wijsen mannen heren 
W^ilhelm van Caluen vnde Jacop Bramsteten der ste- 
den sendeboden vnde des Rades van Lubeke nu to 
^W^ijsbu to siende kome desse breff 

Originalet, med alla 4 sigillen, i Liibecks Arkiv. 


















'4^^?^: 



^*.*,*p^i 






. arK»^fvtr»m 






¥^ 






ir. ; 

•V' 



•,-4>,vv-,;-,«.s>-v 



303 

Utanskrift: 

Den Eddelen vnde ghestrenghen Erbam Bent Stens- 
son Bo Stensson Erengysel Nyelesson vnde Joen Burs- 
son [o: Karlsson] tho Kalmeren vnsen guden vrunden 
kome desse breff Detur 

Efter konceptet i Liibecks Arkiv. 



126. 

Kådet i Wisby till borgmästare och råd i Liibeck om hertig Bar- 
nims af Barth försök att förmå K. Erik till förlängning af 
stilleståndet; dat. d. 7 Aug. 1448. 

Vnse vrundlike grote mit vormogen allés, heyls 
in gode to voren Ersamen leuen heren wy begeren 
Juwer werdicheit to wetten . wo dat hertogh Barnam 
van Baerth mit synen guden luden vnde Rederen hir 
by vnsem genedigen heren koning Erike is geweseen 
mit breuen vnde in weruen van dem heren hem Cri- 
stoflfer welke werue vnde Inholdinge der breue weren 
also dat de vrede de dar vorramet was tuschen bey- 
den heren vorgenant op sunte Marien Magdalenen ne- 
gest vorleden vorlenget solde syn als nu van sunte 
Jacobs dage wente op sunte Johannes baptisten dagh 
to mitsommer negest to komende . by sodanen beschede 
dat vnse genedige here vorbenomed nu vor sunte My- 
chaelis dagh negest to komende dar iegenwardich solde 
syn Dat vnsen Heren genade vorben. nynerleye wijs 
to en wolde vnde ghaff dem heren vnde hertogen vor- 
benomeden eyn kort antword . also wo dat syne ge- 
nade mit Juwen erliken sendeboden als her Wylhelm 
van Caluen vnde her Jacob Bramstede ouer gesproken 
hadde dat Juwe vorsichticheit mit den erborn vt den 



304 

den steden eyns anderen dages vorramede den sine 
genade Tt scyckede op pynxsten negest to komeude 
Hir vmme so en stvnde em dat ninerleyewijs to dö- 
ende dat weder vmme to bryngende na dem dat sijne 
genade by Juwe werdicheit vnde den erbom vt den 
steden sine sake geseth hadde . Aldus ersamen leuen 
heren so was de ergenante here vnde hertoghe eyne 
reyse vt gezegeld vnde qwam weder in van vnweder 
vnde stormes wegen . Dar na vnses heren genade vor- 
benomede hir vordermer mit synen Rederen to worde 
is gewessen so dat dat aff schedent is aldus, dat vn- 
sen heren genade vorbenomede dem ergenanten heren 
vnde hertogen gelijk juwer werdicheit vnde den erborn 
vt den steden syne sake in de hänt ghegeuen heuet 
Dar op he vnse hem genade gelouet heuet dat he 
wille helpen dat truweliken bearbeiden so dat de dagh 
den vnsen heren genade begerende is de sal vultogen 
vnde geholden werden, war vmme ersamen leuen he- 
ren wij juwe vorsichticheit vlijtliken biddende sint dat 
gy mit juwen wysen Raede dit vorderen op eynen gu- 
den ende so dat de dagh tusschen beiden heren vor- 
benomeden vultogen werd vnde nicht to rugge en ghae 
wente . vnsen heren genade den guden willen heuet to 
daghe to komende Juwe vorsichticheit dem Almech- 
tigen gode beuolen sy gesunt vnde salich Gescreuen 
vnder vnser stad Secret des midwekens vor sunte Lau^ 
rencii dage Anno xliii 

Raedmanne der stad 
Wysbu opp Godlande 

Utanskrift: 

Den ersamen vorsichtigen wijsen mannen Herren 
Borgermesteren vnde Raedmannen der stad Lubeke 



305 

vDsen sundergen guden vrunden mit werdicheit ge- 
screuen. 

Originalet i Liibecks Arkiv. 



127. 

R&det i Wisby tackar borgmästare och råd i Liibeck for deras be- 
mödanden att stifta fred mellan K. Erik och "Herr Kristoffer" 
samt Riksråden och beder dem dermed fortfara; dat. d. 9 
Oct. 1443. 

Vnse vruntliken grothe mit vormogen AUes gudes 
Jö gode to voren Ersamen leuen heren wij danken 
Juwer erboricheid vruntliken dat gy vmme vnses gne- 
digen heren Jtoning Eriks willen vele vnde kostel ar- 
beyde gehad hebben mit dem heren Crystoffer vnde 
der Rijke Rederen jn weruen vnde beuelen vnses gene- 
digen vorbenomeden heren des wij nu wol vornomen 
hebben, dat it noch tor tijt op nine punte gekomen 
IS, dat to jenigen vrede konne dregen, des doch ley- 
der manich man in vnvorwynliken vorderffliken scha- 
len kumpt als juwe vorsichticheit wol erkennet dar 
jo God vor sij dat it aldus to langer tijt stan scholde 
als it noch steit dat were sunderlix vnse vorderff Als 
wij ock juwen erliken sendeboden hern Wijlhelm van 
Caluen vnde hern Jacob Braemsteden wol berichtet 
hebben wen de zeevarende man beschediget werd in 
dessen krijge dat is vnser stad vorderff . Na dem er- 
samen leuen hern wij jo mede ene lijt van der Henze 
sint vnde hebben dar in erliken saken wente her to 
öiede besetten, So gebort Juwer vorsichticheit jo byl- 
hken vns to betrachtende so dat wij vnvorret blyuen, 

Sidr. t. Skandin. JHst. II. 20 



306 

#ente allentwes wij doen vnde gedaen hebben by yn- 
sem genedigen hem koning Erik . dar geboert vns van 
eren wegen nicht myn by to döende als juwe vorsich- 
ticheit wol erkennet dat men sine genade jo to rade- 
like antworde mochte komen läten, war vmme ersamen 
leuen heren wij juwe vorsichticheit vruntliken biddende 
sint so wy vruntlikest mogen dat gy mit juwen wijsen 
Raede vnde mit den heren vnde fförsten dar by juw 
besetten vnde mit den erbom vt den steden dit noch 
bearbeyden also dat eyn stede vrede begrepen werde 
tuschen beyden heren vorben. op dat to vrede vnde 
genade drege wy [o: vnde] nicht to krijghe vnde ock dat 
vnsem genedigen hem gelijk offt recht weder nren 
moge Dessen breues en gutlik bescreuen antword kgere 
wy van juwer leue weder mit den ersten De almecttige 
God spare juwe vorsichticheit gesund vnde salech to 
langen tijden gescreuen vnder vnsen stads secret an 
sunte Dyonisii dage anno xliii 

Raedmanne der stad 
Wysbu opp Godlande 

utanskrift: 

Den ersamen vorsichtigen wijsen mannen Heren 
Borgermesteren vnde Raedmannen der stad Lubeke 
vnsen suhdergen guden vrunden mit verdicheit ge- 
screuen. 

Originalet i Liibecks Arkiv. 



307 

128. 

Rådet i Wisby klagar för Tyska Ordens-Högmästaren Öfver att nå- 
gra Danzigsboar förliden höst gjort K. Eriks tjenare skada p& 
sjön ocb understödja hans ovänner samt begär de tagna fän- 
garnes ocb godsets utlemnande; dat. d. 19 Mars 1445. 

Vnsen denst mit heylsamer grote yorgescreuen 
Hochgelouede Furste leue genedige here Als vnse ge- 
nedige here koning Erik in tijden geleden juwer wer- 
dicheit vorkundiget hefft vnde gescreuen biddende dat 
juwer geuaden vndersathen siner genaden vnvrunt als 
de rijke de syck nu tegen syne genaden gesettet heb- 
ben mijden wolden vnde de nicht vorsoken mit kopen- 
schop des sych nu vnsen heren genaden erbenomeden 
hoffgesynde vnde dener uol beclagen wo dat etlike der 
in wonner juwer genaden stad Dantzik en hinder vnde 
schaden doen vnde gedaen hebben in der ze vnde ster- 
ken siner genaden vnvrund vnde hebben en der etlike 
van der hänt gebrocht de se uol mochten gehad heb- 
ben des doch vnsen heren genade an den juwen nicht 
vormodet hedde dat se de sine also scholde vorvolget 
hebben als dat nu in den herueste négest vorleden 
geschen is wente erwerdige leue here vnsen heren ge- 
nade erbenomede to allén tijden des ouerbodich is ge- 
, wesen vnde noch is gelijk vnde recht to nemen vnde 
I- to geuende oflTt des sine genade mochte vor komen op 
. eine belegelike stede dar desse jegenwardige krijgh in 
vruntschop mochte to rugge gelecht uerden op dat de 
zevarende man vredesammeliken våren mochte war- 
vmme wij juwe hochgelouede uerdicheit oetmodichliken 
Hddende sint in dem de macht an juwer werdicheit 
wol is dat gy dit bearbeyden also dat vnser heren 
genade erbenomede op eyne vruntliken dagh vnde op 



308 

eynen belegelike stede to sodanen antworde mochte 
kornen dar sinen genaden gelijk offt recht mochte ve- 
dervaren op dat alle vngemak desses jegenwordigen 
kriges in vruntschop mochte gesleten werden, wente 
offt des nicht en schege des God nicht en wille so 
bevruchte wij vns des dat dar noch vele arges van 
rijsen magh des mannich man in vnvorwynneliken 
schaden kumpt . Vordermer erwerdige leue here na 
dem vnse genedige here koning Erick den juwen vm- 
me juwer leue willen ere guder hefft weder gegeuen 
dar se doch vt den rijken mede gezegeld weren dar 
se vorkeringe vnde handelinge gehad hadden vnde oct 
etliken den (!) de in de rijke wolde wessen so bidde ^j 
juwe genade so, wij oetmodichlikes konnen dat pe 
genade den erborn van Dantzik juwe vndersathen des- 
ses vnderwijsen vnde vormogen juw des mit en dat se 
vnse guder vnde der vnsen de se dar mit en vynnen 
conet vnde op höidet vorlaten willen vrij vnde qwijt, 
welk wij to alleu tijden vmme juwer werdicheit vnde 
der juwen vordenen willen in alle dem wes wij vor- 
mogen Juwe hochgelouede werdicheit spare God ge- 
sund vnde salich to langen tijden Gescreuen vnder 
vnser stad secret des vrijdages vor Palmen anno xlv. 

Raedmanne der stad 
Wysbu op Godlande. 

Utanskrift; 

Dem hochgeloueden Fursten vnde mogenthaff- 
tigen heren hern Conrad van Erlychshusen homeyste/ 
Dudesches oerdes to Prutzen vnsen ghunstiger ghun- 
ner mit werdicheit gescreuen 

Originalet i Kongl. Geh. Arkivet i Königsberg. 



309 

129. 

K. Kristoffer bekräftar Hansestädernas privilegier i Sverige, med 
vilkor att äfven Sverige och Svenska undersSter bibehållas 
vid de fri- och rättigheter, som blifvit hans företrädare till- 
försäkrade af Hansestäderna; dat. Köpenhamn d. 25Sept. 1445. 

Wij Cristoflfer van godes gnaden der Ryke Denne- 
marken Zweden, Norweghen der Denen [o: Wenden] 
Tnde Gotten &c konyngk Palansgreue by dem Ryne 
vnde hertighe in Beygeren bekennen vnde betughen 
openbare in desseme breue dat vmme sunderliker leue 
vruntschop vnde gunst, de wy vnde vnse Ryke van 
den Borghermesteren vnde Radmannen borgheren Cop- 
luden deneren vnde Inwonere der Stede naghescreuen 
alse Lubeke, Rostok, Stralessunt, Wismer, In Prusen 
Thorn, Dantzik, vnde alle de in ere Dudescben Henze 
nu sint bebunden, hebben vnde wy vns vnde vnse Ryke 
noch vortan hopen vnde van en vormodende sint, So 
wy van sunderlyker leue vnde gnade weghen nach een- 
drachtighen Rade vnde gudem willen vnses vnde vnse» 
leuen ghetruwen Radgheuen van Zweden den vorbe- 
nomeden steden vnde eren Borghermesteren Radman- 
nen borgheren Copluden deneren vnde Inwoneren, ste- 
dighen vulborden, confirmeren alle vnde Islike ere rech- 
ticheyt, Priuilegien vnde vrijheyt vnde Qlde wonheyt, 
nach der Priuilegie lude, de erer yewelik, besunder- 
ghen edder en myt den anderen van zaligher decht- 
nisse vnsen olderen vnde voruaren konynghen to Swe- 
den vorlenet, vnde ghegeuen sint, Also dat se der vnde 
erer yslik sunder hinder vnser amptlude vogheden vnde 
vndérsaten bruken scholen in aller wyse articulen vnde 
punten Alse ze van vnsen olderen vnde vorvaren ko- 
nynghen tho Zweden bebreuet synt, Vnde ok, dat wy 



310 

ynde vnse Ryke vnde vndersaten to Zweden bruken, 
vnde neten scholen alle rechticheyt vrijgheyt articule 
ynde puntte de desse vorbenomede stede vnsen olderen 
ynde yoruaren konynghen to Zweden bezeghelt vnde 
bebreuet hebben Vnde to merer bewaringhe vnde ze- 
kerheyt alle desser vorscreuen stucke so hebbe wy 
konyngh CristoflTer vorbenömet vnse Secret myt nagbe- 
screuen vnsen ghetniwen Radgheuen Bemd [o: Beinct] 
Stenessen Boe Stenessen Erenghisel Nigelson, Magnus 
Green Steen Petrisson vnde Erik Nisson Riddere In- 
geseghele vor dessen breff bengben läten De gheuen 
[vnde] screuen is vppe vnsem Slote Copenbauen des 
Sonnauendes negbest vor sunte Micbaelis daghe Anno 
domini Mccccxlv. in den yaren vnser Ryke Dennemarken 
in dem sosten Zweden in dem veften, vnde Norwegben 
in dem veerden. 

Efter en i Liibecks arkiv förrarad copiebok ä pergament, innehållande sta- 
dens privilegier intill medlet af l&de seklet. 



130. 

"Pfundmeister" i Danzig underrattar Tyska Ordens-Högmastaren 
om K. Kristoffers besök hos K. Erik på Gotland; dat. d. 18 
Sept. 1446. 

Meynen gar willigen vndertenigen gehorsam mit 
dirbietunge gancz meyns vormogens Genediger lieber 
ber Homeister Als mir euwer genade denn nw nehst 
gescreben bat vnd begert eygentlich zcu wissen wic 
stark das Konyng Cristoffer vffme tage gewest sey &c 
so tbu icb euwem genaden zu wissen Do ber vomme 
Holme ken Gotlande segelte, do hatte ber wol bey 



311 

vierczigh schiflfen, gros vnd kleyne vnd dorinne hat 
her gehat wol bey ij"" (2000) mannen Vnd her hatte 
sibben Bisschowe zcum Holme bey Im, ee wenn das 
her TS czogk, der nam her uort drey mit Im, vnd her 
hatte sust bey Im seyne Rethe vs alle dren Reichen, 
vnd sust sere vil Ritterschaft, Ouch hatte her bey Im 
den Kompthur von Reuall, den voith von der Sone- 
borck, den Landvoith von Ouerpal vnd eynen Ritter 
vs Liefflande, czwene vszme Rathe von Reual, Disse 
herren vs Liefflande hatten drey schiffe, vnd segelten 
mit dem egedochten herren Konynge Cristoffer vom- 
me Holme zcu Gotlande, vnd der egedochte konyng 
Cristoffer qwam mit den seynen ken Gotlande des 
Donnerstages noch Assumpcionis Marie nehst vorgan- 
gen vnd logen aldo czwelff tage lanck In eyner ha- 
benunge die heist Westergarn, drey meile weges von 
Wisbu, do konyng Erik seyn leger hat, vnd konyng 
Erik quam czu konyng Cristoffer, do her lagk, vnd 
sie hilden ere gespreche In eyne veide vnd beide he- 
ren konynge woren vierstundt zcusampne mit Iren Re- 
then, Vnd ouch genediger Homeister so vomeme ich, 
das beide herren konynge alleyne eyn gespreche mit 
eynander gehabt haben, das sunderlichen Karl Knwts- 
son, den Howbtman vsz Sweden, sere vordrossen hatte • 
Vnd vorneme das der egedochte Karl Knwtsson sere 
mechtich vnd kostlich do zcu tage sey gewest, vnd 
so ich euwern genaden denn vor geschreben habe, so 
sal is czwisschen en In vrede steen, von vnser lieben 
frauwen tage Natiuitatis Marie nehst vorgangen, bis 
obir eyn Jar, vnd ap sie Ires dinges denn vnder des 
nicht konnen eyns werden, so sal der vrede noch eyn- 
halp Jar dornoth stehen vnd ich vorneme das die ege- 



312 

dochten herren vs Liefflande, haben must beschreben 
nemen, beyder herren Konynge teydinge vnd hande- 
lunge . Vnd do her egedochte here konynk Cristoffer, 
widder von Gotlande wegk segelte. Do segelten die 
vilgedochten Liefflendischen czu Wisbu In die habe- 
nunge zcu konyng Ericke vmb des willen das sie ge- 
broch hatten an vitallie, Vnd also mir meyn Dyner 
gesact hat, so hatten die egedochten herren vsz Lieff- 
landt willen botschaflft von Gotlande zcu euwem ge- 
naden zcu schicken . Ouch genediger lieber her homei- 
ster so vorneme ich das fiischtum, das konyng Erik 
von konyng Cristofier begert hat, das helset Lynkö- 
pinge vnde leyt In Sweden, vnd ap Im das mét 
mochte werden so hysch her Czweyhundert tusent lo- 
tige mark, Ouch genediger lieber Her Homeister lek 
sende euwern genaden hir Inne vorslossen eynen des 
egedochten herren Konynk CristoflFers Brieff, der mir 
als hewte In gebunge disses brieflfe geentwert wart» 
der mit dem grosen schiffe, do ich euwern genaden 
denn vor von geschreben habe Ist obir gekomen, vnd 
vorsee mich das is ouch 'vil lichte eyn alt brieff ist, 
Gegeben zcu Danczik am Suntage vor Mathei Apostoli 
Im xlvj'^" Jare 

Euwer genaden Phuntmeister 
zcu Danczik. 

Utanskrift: 

Deme gar erwirdigen Homeister mit aller erwir- 
dikeith &c. 

« 

Original i Kongl. Geh. Arkivet i Königsberg. 



313 

131. 

Karl Knutsson, höfvidsman i Wiborg, besvarar Tyska Ordens-^Hög- 
mästarens bref om några köpmän från Danzig, från hvilka man 
tagit deras varor i beslag, emedan de drifvit handel med Ryssar- 
ne, hvarjemte han beklagar sig att hans folk icke vågar besöka 
Högmästarens länder, emedan föregående sommar då några af 
dem för slottets och provinsens behof köpt råg på Ösel, hade 
ett Högmästarens bref blifvit kungjordt i Reval, som hotade 
dem till lifvet; dat. d. 17 Juli 1447. 

Mynen vruntliken grut vnd allent wes ik vmme 
juwer erwerdicheit willen gudes to donde vormach alle 
tijd touoren gescreuen Hochwerdige leue her homeister 
juwer erwerdicheit breffe hebbe ik lefliken vndfangen 
vnd wol vorstan dar inne geroret van Tydeman Lan- 
gerbeken vnd Roloff Mante de welke guder im nege- 
sten vorgeledenen somer hijr solden gehad hebben welk 
my vnwitlik was wente ik vp de tijd by mynem gne- 
degen heren dem koninge in Sweden was vnd hir nicht 
to hus . So hebbe ik sedder woU vorvaren dat hir 
ichtes welke koplude mit roggen weren van Dantske 
gekomen de eyne geheten Seyryes Veckinghusen de 
änder Roloff Franke welken roggen se vorkoften vnd 
vor vterden so dat de rogge quam strax in der Rus- 
sen hende dar se mit werke vnd anderer Russchen 
ware wedder uor vomoget worden welke guder hijr 
de borghermeistere to Wyborgh besat vnd gerosteret 
hadde na vt wisinge eres rechtes welke vorbenomede 
koplude de besatten vnd rosterden gudere hemeUken 
by nachtiden vt der rosteringe vnd besate geforet heb- 
ben vnd worden so wedder gehalet ein del ouer iiii 
wekeses eyn del mer den ouer xx wekeses . Dar vm- 
me de sittende rad van Wiborgh heft den vorbeno- 
raeden gesellen de .guder aff gedelet vor uorb[er]orde 



314 

gaderc na vt wisinge erer stadh rechte vnd niclit Ym- 
me jenger andercrleye sake willen thegen welkem erem 
bescreuen rechte my nicht to donde steit, se in jen- 
gerleye mate wedder tho stande . Erwerdige leue her 
homeister alse juwe erwerdicheit ok scriff van welken 
guderen de Burhamer vnd mer anderen affhendich ge- 
worden weren de hebbe ik hir eren vulmechtigen to 
vuller noge vnd to danke wol betalt also erer vul- 
mechtigen opene breue und quitancien my gegeuen 
wol vtwiset . Vortmere erwerdege leue her homeister 
80 geuellet sik also in dem negesten vorgeleden so- 
mer dat my was noet rogge to myns heren landen 
vnd sloten aldus so sande ik welke van mynen de- 
neten in Ozeel vnd leth dar wat van roggen bpen 
war vmme de suluen myne denere sik nw klegelilen 
vor my beclagen wo juwer erwerdicheit breflF in dem 
vorscreuen somer to Reual in deme gildestouen vor 
dem gemenen kopmanne gelesen ward so ludende dat 
men de gene de roggen in Ozell gekoft hadden vp 
grypen vnd vangen solde vnd richten see Der geliken 
wolde juwe erwerdicheit don de vth euwem landen 
gesegelt weren mit roggen yp de Russen Vmme welke 
vorgescreuen sake myne denere juwes erwerdegen or- 
dens lande nicht wol soken doren, des den de juwen 
de roggen vth juwen landen vp de Russen vorden in 
mynem gebede sik nicht bevruchten domen Vormere 
ik juwe hochwerdichelt vlitegen biddende sy dat än- 
ders willen bestellen läten so dat myne denere vnd 
vndersaten dorgh eyn sulkent nicht myden doruen ju- 
wer erwerdicheit lande welk ik im geliken efte vill 
groteren alle tijd gerne wol vorschulde tegen juwe 
hochwerdicheit de Gode dem almechtigen ewich be- 



315 

fölen sy . Gescreuen vp Wiborgh im xlvij*^ jare am 
mandage vor sancta Maria Magdalener . Erwerdege 
leue her homeister desses begere ik vnde bidde juwe 
hochwerdichcit ein antworde my to beualen mit den 
ersten 

Karll Knutsson ritter 
houetman vp Wiborgh &c. 

Utanskrift: 

Dem hoghwerdegen gestliken heren broder Con- 
radt van Erlichszhawszen homeister Dutsches ordens 
tho Prussen mit aller werdicheit kome desse breflP. 

Original i K. Geh. Arkivet i Königsberg. 



132. 

Rådet i Wisby till Högmästaren, med anledning af dennes klago- 
mål deröfver, att köpmän som besöka Wisby blifvit ålagda att 
infora silfver på myntet; detta Tore nu oundgängligt, emedan 
stadens bandel lidit sådan afbräck sedan K. Erik nu i 11 år 
legat der i fejd med sina undersåter, och icke lyckats kom- 
ma till förlikning; full ersättning lemnades i yaror och skulle 
påbudet upphäfvas, när ställningen förbättrades; dat. den 5 
Sept 1447. 

Vnsen oetmodigen denst mit ghunstiger begeringe 
allés gudes in Gode to voren Hoghgelouede Furste 
leue ghenedige here Juwen genaden geleue to wetten 
wo dat vnse genedige here koning Erik hefft vns eynen 
brefiF vor läten lessen den juwe herlicheit sinen genaden 
gesend heuet, opk hebbe wy juwer herlicheit breff wol 
vomomen op vns[en] vor[igen] breff den wy juwer ge- 
naden stad Dantzik gescreuen hadden von dem syluer 









, • .' -t . 



•ät 

■ *'. 






-i^;?il«Ä«iä^^-^ 



■ -v 



10^ 



»l;" twj 




>«>«*»fii/>iii» 



;^:-^u^ 







■•rx.''-'TP7 



r»4. 



.>1^ti^ 



HgfW^ 



,5Ji^^Cr,ir^,-.i;^i;^->'- 



l- • •. 













■' ■r.v^jt -.v^iV^ 



iN^<^^iir^^4^> • '^ 



'. • ( 









CA-«» ,-.' ^ .> v 






•^•'i 




%. 



317 

vange nicht is op gelecht men ock op vns vnde ynse 
in wonere vnde op al de ghenen de Godlandes syden 
mit copensehop plegen to vorsokende vnde hir vmme 
leue genedige here nach deme dat in dessen vorge- 
rorden punten vns vnde des ländes gebrekelicheit vor- 
derffliken schaden ghestalt is so sint wy juwe genade 
otmodichliken biddende dat it juwen genaden nicht 
entegen en sy vnde juwen willen dar to keren wente 
tor tijt dat it Godes genade also voget dat it beter 
werde so dat wy vnde dat land alsulker nottroffliken 
saken mit eren vnde redelicheit mochten aenich (?) 
vnde entsettet wessen so sint wy de ghenne de sick 
in allén redeliken saken vnde punten jegen juwe her- 
licbeit vnde juwer genaden vndersaten läten gudwillich 
inne vynden war wij könen vnde mogen Juwe hoch- 
gelouede genade sy Gode almechtich beuolen gesund 
vnde salich to langen tijden Gescreuen vnder vnser stad 
secret des mandages na sunte Egidius dage anno xlvij 

Raedmanne der stad 
Wysbu op Godlande 

Utanskrift: 

Deme hochgeloueden ghestliken Fursten vnde mo- 
genthafftigen heren her Conrad van Erlicheshusen ho- 
meyster Dutsches ordens to Priitzen vnsen ghunstigen 
ghunner mit werdicheit gescreuen 

Original i K. Geh. Arkivet i Königsberg. 



318 

133. 

Berättelse till Tyska Ordens-Hogmisttfen om ett umtal med K. 
£rik om GotUnds aftndande till Orden, jemte uppgifter om 
hans irliga inkomster af ön. 

Gnediger here ich habe alle sache myt koning 
Erike ghehandelt vnde imme vorghelecht nach ysz wi- 
singe myner czedelen vnde ghedechtnisse vnde alle 
sache myt imme oberret dar uff hot her myr ghe 
entwert also. 

Ich vomeme wol dyne menmige das du daz gerne 
gut segest vnde vn^ete mich gancz heftlichen mjt 
reden czu deme irsten als ich imme myne werbunge 
ghethon hatte ob myr auch was von euwer gnade be- 
nolen were van den sachen myt deme koning darm 
czu reden do sprach ich neyn myt alle nicht eyn woi^l\ 

Ich dor noch ober iiij tage so ghedachte ich aber 
der selben sache vnde vregete vmme des ländes guthe 
vnde ghelegenheit do sprach der koning ich meyne 
gantz daz dyr wes beuolen sy daz du nach deme lande 
vnde guteren vregest ich sprach nen myt alle nicht 
van euwer wegen sunder her Nickeritz wolde daz gerne 
wissen do sprach her daz länt gybbet myr jerlich xy 
dusent gulden myt allén brochen. 

Item do sprach der koning daz ich dyr solde ge- 
ben myne kredencien als ich vor ghethon habe vnd 
vor neme nicht an dyr ab dir wes beuolen sy vnde 
ob deme meister vnde deme orden myne credencie 
anname[n] were adder czu willen des tu ich nicht sun- 
der du west wol daz ich dyr myne credencien gab 
vmme der sache willen also du nu bewegen bist vnde 
höst vir reyse dar vmme ghesegelt vmme des ländes 
willen 



319 

Item do sprach der koning hor du salt wissen 
ich bin deme meister holt vnde deme orden ich bin 
eyn ålder man wen der mester myr wes czu scribe 
also ich by dyr ghethon habe wolde her myr dan 
geben in Pomeren so wil als dis länt myr hir gibbet 
vnde eyne summe geldes dar czu ich gunste nymandes 
des ländes liber dan imme vnde deme orden. 

Item do sprach der koning du salt wissen ich 
was dry reise in Pruczen vnde vorczerte wil geldes 
dy irste reise was daz ich mich myt mynen vrunden 
vnde sectoren myt deme orden wolde haben vorbun- 
den vnde myt deme lande czu Pruczen daz si do usz 
slogen Item dy änder reise was do sich Pauel Ros- 
troff seliges ghedetnisse vngutlichen myt deme orden 
vorginck do was ich eyn mitteler czuisschen deme or- 
den vnde Pauel Rostroff daz dy sache wart hingelet 
Item dy drute sach was daz [ich] in Pruczen quam 
vmme der sache willen dy du mi bewogest vnde ghe- 
denkest als dyr dan witlichen ist 

Anteckning ä baksidan med samma stil: 

Item daz länt gibbet czu deme slosse alle jar 
Item czu deme irsten Ix fette swin 
Item iij"" [300] gude ossen 
Item vj hundert schoffe 
Item vj hundert gense 
Item viij hundert huner 
Item iij läste botteren 
Item eyger kese czu slotis behoff 
Item vj hundert foder hoiges 
Item vj hundert foder holtis 
Item XXX last korns vnde haueren 

Original eller samtidig afskrift i K. Geh. Arkivet i Königsberg. 



320 

134. 

Kyrkornas i Bleking årliga afgift till Ronneby skola, i 15:de seklet. 

Taxa ecclesiarum ad scolas Rotnebyenses annuatim. 

primo 

Rothneby j florenum Rinensem 
Awaskier j flo. ri. 
Ramdal j flo. ri. 
Hoby j flo. ri. 
Aserwm j (i) flo ri. 
Listerby j (i) flo. ri. 
Frillestadhe j Q) flo. ri. 
Twingh i (i) florenum 
Torröm xij skilingos 
Lamgödhe xij skilin 
Lössn xij skilingos 
Awarum xij skilingos 
Lykkeaa vj skilingos 
Rodheby xij skilin. 
Förcherle xij skilin 
Hiortzberghe xij skilin 
Estadha xij skilin 
Helgherydh xij skilin 
Arydh xij skilin 
Mörrom xij skilin 
-^laeholm vj skilin 
Notherby xij skilingos 

Ista est taxa campanistaria rectori scolarium pro 
sustentamento ex parentibus et patribus antiquis an- 
nuatim est ordinata. 

Ur en pergamentscodei i Köpenliamns Universitets Bibliothek, Ama Magn- 
Sami. N:o 37, skrifvet med en hand från 15:de seklet. 4^