Skip to main content

Full text of "Bonniers konversations lexikon"

See other formats


"V, 



\ 



fe? 





I A W B QH 1 



1^. 



Presented to the 

UBRARY of the 

UNIVERSITY OF TORONTO 



by 
ANNA AND tilLFRED NONG 



BONNIERS 

KONVERSATIONS 

LEXI KON 



BONNIERS 

KONVERSATIONS 

LEXIKON 



Redaktionskommitté: 

STURE CENTERWALL C. D. JOSEPHSON 

byrAchef professor 

PAUL HELLSTRÖM BERNH. KARLGREN 

PROFESSOR PROFESSOR 

AXEL HERRLIN .JOH:S LUNDBERG 

PROFESSOR DOCENT 

OSCAR WIESELGREN 

BIUMOTEKARIE 



Huvudredaktör: 
YNGVE LOREN TS 



I 
A — Bizet 



STOCKHOLM 

NORDISKA BOKHANDELNS EDITION 




Illiistrationsredaktu r ; 
HARRY M A I A N 1) E R 



Kartor från (ieneralstabens litograliska anslall. 
Klichéer från Kemigrafiska aktieJ)olagel Bengt Silfversparre. 



STOCKHOLM 
ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1922 



Redaktion: 

F o L K E s o N, Folke, Fil. Kand. 

Fryklund, Polly, Fil. Mag. 

G U N N A R S S o N, GUNNAK, Fil. Kand. 

Kylande R, Erik, Ingenjör. 
Johansson, Gotthard, Fil. Kand. 
L o R E N T s, Yngve, Fil. D :r. 
Maiander, Harry, Fil. Lic. 
S c H A R p, Vilhelm, Fil. Kand. 
S c H u c K, Adolf, Fil. Kand. 

övriga medarbetare: 

A L M Q u I s T, Einar, Civilingenjör. 

Anrick, Carl Julius, Fil. D:r, Svenska Turistföreningens 
sekreterare. 

Bergelin, Sune, Kapten vid Kungl. Göta art.-regemente. 

Centerwall, Sture, Jur. Kand., Byråchef i Militieombuds- 
mänsexpeditionen. 

Dernby, Karl Gustaf, Fil. D:r, Docent vid Stockholms hög- 
skola (art. Atom). 

Eriksson, Joel Vilhelm, Fil. D:r, Förste statshydrograf vid 
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. 

Hallquist, Sven, Fil. Mag. 

H E I l B o r N, Otto, Fil. Lic, Amanuens vid Stockholms högskolas 
botaniska institut. 

Hellström, P.^ul, Fil. D:r, Professor, Lantbruksakade- 
miens sekreterare. 

Herrlin, Axel, Med. och Fil. D:r, Professor vid Lunds 
universitet. 

Hjelmqvist, Fredrik, Fil. D:r, Förste bibliotekskonsulent i 
Skolöverstyrelsen (art. Bibliotek). 

•losEPHSON, Carl David, Med. D:r, Professor vid Uppsala 
universitet, överläkare och direktör vid Akademiska sjukhuset. 

Karlgren, Bernhard, Fil. D:r, Professor vid Göteborgs hög- 
skola. 

Lindberger, Bertil, Med. Lic, t. f. Rättskemist och före- 
ståndare för Statens rättskemiska laboratorium. 



VI 

Lindblom, Axel, Agronom, e. Assistent vid Centralanstalten 
för jordbruksförsök. 

Lundberg, Johannes, Teol. D:r, Docent vid Uppsala univer- 
sitet. 

Lundin, Wäkner, Civilingenjör. 

M E u R K, Bror Erik, Fil. Kand., Aktuarie hos Pensionsstyrelsen. 

Palmgren, Axel, Fil. D:r. 

Pehr SON, Toksten, Fil. D:r, Lektor vid Högre realläroverket 
å Norrmalm, Stockholm. 

P E R s É u s, Edvard, Fil. Kand., Revisor i Gener al tullstyrelsen. 

Reuterswärd, Gustaf, Kapten, Direktör för Tidningarnas 
telegrambyrå. 

WiESELGREN, OscAR, Fil. D : r, t. f . Förste bibliotekarie vid 
Kungl. Biblioteket. 

WAHL IN, Hans, Fil. D:r. 



FÖRETAL. 

Sällan har ett decennium i den mänskliga utvecklingens historia 
varit rikare på genomgripande förändringar än det senast förflutna, 
över en kultur, som kanske främst kännetecknas av ett ännu för 
kort tid sedan oanat herravälde över naturens möjligheter, har 
världskrigets förödelse dragit fram och efterlämnat rådlöshet och 
förvirring. Krafter på gott och ont kämpa mot varandra med en 
ihärdighet som kanske aldrig förr. Det skärpta ansvar, som varje 
enskild medborgare erhållit genom ökade möjligheter att inverka 
på sitt lands utveckling, gör det mer än någonsin till en plikt att 
så långt som möjligt söka lära känna sin egen tid. Föreliggande 
arbete vill i sin mån tjäna ett dylikt studium. Det har icke fått 
hindras därav, att möjligheterna att inregistrera de nya fakta avse- 
värt försvårats genom materialets ofantliga omfattning och svår- 
åtkomlighet, ej heller av risken att många lämnade uppgifter, som 
i dag äro riktiga, i morgon ej längre motsvara de faktiska för- 
hållandena. 

För att förstå det nuvarande måste vi emellertid tillika ha 
kunskap om det förflutna. När Bonniers Konversationslexikon önskar 
antyda de väsentliga dragen i den värld, som är den skrivande 
stundens, vill det tillika se den i dess historiska sammanhang och 
skildra den som en produkt av långa tiders arbete. 

Det med avsikt ytterst begränsade utrymme, som ställts till 
redaktionens förfogande, hor tvingat till en stark koncentration i 
formen och en sträng gallring av materialet. För att underlätta 
arbetets användning ges i det följande några upplysningar om de 
synpunkter, som varit vägledande för disposition och urval. 

Bonniers Konversationslexikon, vars första band härmed fram- 
lägges för allmänheten, söker icke anpassa sig efter någon viss 
bildningsgrad men hoppas kunna tjäna olika behov genom att 
erbjuda lätt tillgängliga notiser utan vidlyftiga utläggningar. Det 
vänder sig till en svensk läsekrets och strävar efter att ur det 
väldiga stoffet utvälja företrädesvis vad som kan antagas lända 
till dess gagn och motsvara dess intressen. Det uppmärksammar 
således i första rummet vårt lands insatser i den allmänna utveck- 
lingen, dess historia, vetenskap och andliga odling. Det söker ge en så 
fullständig bild som möjligt av dess nuvarande läge, dftss författning 



VIII 

och förvaltning, dess politiska och ekonomiska förhållanden, dess 
tekniska och industriella resurser. 

Främmande länders angelägenheter ha av naturliga skäl fått 
nöja sig med ett väsentligt mindre utrymme, och de ha i stor 
utsträckning måst koncentreras till knapphändiga notiser å över- 
siktsartiklarna över resp. länder. Att de nordiska grannländerna i 
mycket fått företräde framför andra ligger i sakens natur, då våra 
förbindelser med dem både på andliga och materiella områden äro 
särskilt livliga. 

På grund av den strävan, som legat redaktionen om hjärtat, 
att särskilt uppmärksamma moderna spörsmål och förhållanden, är 
det förklarligt, om vid materialets avvägning en kvantitativ för- 
skjutning till deras förmån ägt rum. Den disproportion, som härav 
blivit följden, torde dock kunna anses betingad därav, att dessa ännu 
icke hunnit bli vederbörligen behandlade i allmänt tillgänglig 
litteratur. Särskilt gäller detta alla med världskriget samman- 
hängande företeelser. Redogörelsen för förändringarna på den poli- 
tiska geografiens område torde bli av påtaglig praktisk nytta, likaså 
framställningen av med världskriget förknippade folkrättsliga frågor 
och under senare år uppkomna strävanden till internationellt sam- 
arbete. Av de senaste decenniernas utomordentligt omfattande lag- 
stiftningsarbete i Sverige har det huvudsakligaste inregistrerats. 
Nu gällande rätt har behandlats med stark hänsyn till vad som 
kan tänkas bli till nytta i det praktiska livet. Detsamma gäller 
industriella och tekniska metoder och anordningar, varvid aktgivits 
i synnerhet på nya, betydelsefulla rön och uppfinningar och främst 
på sådana, som äro av stor vikt för svenska förhållanden. Också 
de biografiska artiklarna ha för senare släktled fått en omfattning, 
som icke kunnat komma de tidigare till del. Därvidlag har det 
varit redaktionens önskan att medtaga de mest bekanta represen- 
tanterna för även den allra yngsta generationen, dock utan att 
ingå på värdesättning av en ännu i utveckling stadd verksamhet. 

Då det på grund av det begränsade utrymmet varit nödvändigt 
att söka undvika dubbelskrivning, och hänvisningssystemet måst 
uppgöras med hänsyn härtill, ha ord, som förtjänat en egen 
artikel men som till följd av ämnets karaktär förutsätta 
kunskap om besläktade eller närliggande områden, ofta måst 
Hyttas in i ett större sammanhang under en samlande huvudrubrik 
(se t. ex. art. Bergolja, Bildhuggarkonst, Nyromantik, Systematik, 
samt de historiska översikterna över länderna, dit regenternas 



IX 

verksamhet i regel förts över). Utrymmesskäl ha vidare föreskrivit, 
att vanliga fackuttryck måst komma till användning i en kanske 
något större utsträckning än som vore önskvärt i ett populärt 
arbete. Särskilt torde detta vara fallet på de tekniska och natur- 
vetenskapliga områdena. Ett undvikande av dessa uttryck skulle 
oftast föranleda mycket långa omskrivningar, vilka oupphörligt 
skulle behöva upprepas med större eller mindre variationer utan att 
det oaktat kunna bli tillräckligt pregnanta. Av samma orsak ha 
personer med samma namn sammanförts under gemensam rubrik 
oberoende av släktskap, varvid deras inbördes ordning bestämts av 
deras födelseår. Rubrikordets begynnelsebokstav användes inom 
vederbörande artikel att beteckna detta ord, oberoende av om en 
annan form därav (bestämd eller obestämd o. s. v.) för samman- 
hanget skulle krävas. Av hänsyn till utrymmet ha bibliografiska 
upplysningar endast sparsamt kunnat upptagas. De ha för övrigt 
på grund av verkets populära karaktär måst inskränkas till på 
svenskt språk föreliggande arbeten. På författarebiografierna har i 
regel utgivningsåret för ett arbetes första upplaga angivits. I fråga 
om översättningar ha den svenska titeln och utgivningsåret med- 
delats omedelbart efter originalets årtal. Böcker på andra språk än 
nordiska, tyska, franska och engelska ha ofta upptagits under en 
till svenska översatt titel, oberoende av om verket föreligger på 
svenska eller ej ; finnes i sådana fall översättning, har detta vanligen 
uppgivits. översättningar från norska och danska arbeten ha icke 
medtagits. Folkmängdssiffror angivas i avrundade tal, varvid tusen- 
tal gällt i fråga om en befolkning under 50,000, femtusental mellan 
50- och 100,000, och tiotusental mellan 100- och 200,000. För högre 
siffror ha ännu större approximeringar tillgripits. Vid uppgifter om 
svenska socknars invånareantal har närmaste jämna tiotalssiffra 
uppgivits. 

Vid stavningen av svenska namn har redaktionen sökt följa 
bruket i tillgängliga officiella publikationer. Personers efternamn 
ha skrivits så som de själva brukade. För äldre tider har veder- 
tagen normalisering tillämpats. Så har skett även i fråga om för- 
namn för tiden före 1900. För den efter senaste sekelskiftet levande 
generationen har redaktionen däremot sökt tillämpa vederbörandes 
egen stavning. Utländska personnamn ha stavats enligt resp. län- 
ders bruk, så länge det gällt språk med latinskt alfabet. Furstliga 
regenter ha dock i enlighet med vanligt bruk skrivits på svenskt 
sätt (t. ex. Ludvig XIV, ej Louis XIV; Georg V, ej George V 
o. s. v.). Undantag ha endast gjorts, när svensk motsvarighet 



saknas (t. ex. det ryska Aleksej). Bibliska namn ha stavats i 
enlighet med 1917 års bibelnpplaga. I fråga om geografiska namn ha 
svenska namnformer använts, där vedertagna sädana finnas (t. ex; 
Köpenhamn, Bryssel, Kanada, Knba), i annat fall resp. länders 
stavning, i fråga om ntomeuropeiska kolonialländer i stor utsträck- 
ning resp. moderlands. Vid trcmsJcription från icke latinska alfabet 
har den största möjliga förenkling eftersträvats. I fråga om grekiska 
ord har följts det bruk, som börjat vinna tillämpning i moderna 
svenska översättningar från grekiskan, nämligen att omskriva såväl 
y. som y med k, såväl i9- som r mod t samt g med r utan följande 
h (t. ex. Kriton, Kronos, Atene, Tiryns, Rodos). Undantag härifrån 
har gjorts i från grekiskan lånade naturvetenskapliga ord, som i 
enlighet med bruket i arbeten av facket stavas med vedertagen 
latinsk transkriptionsmetod. I arabiska, persiska och turkiska ord 
ha olika t-, d-, s-, k- och h-ljud icke särskilts. Vissa för arabiskan 
karaktäristiska gutturaler ha ej blivit återgivna. Arabiska skriften 
uttnärker endast tre vokaler, a, i, u, vilkas uttal dock skiftar allt- 
efter de omgivande konsonanterna. Såvitt möjligt ha nämnda grund- 
vokaler särskilt i arabiska ord återgivits med motsvarande svenska; 
dock har konsekvens härutinnan icke varit möjlig, utan hänsyn i en 
mängd fall måst tagas till traditionellt omskrivningssätt. Beträf- 
fande indiska ord har ävenledes efter motsvarande grunder för- 
enkling iakttagits, varvid dock torde märkas, att i geografiska namn 
den engelska nomenklaturen följts. Vid omskrivning av ryska ord 
har redaktionen i många fall brutit med det traditionella skriv- 
sättet, som i allmänhet är influerat av tyskan, engelskan eller 
franskan. I stället har transkriptionen helt lagts på svensk grund. 
Särskilt att observera är den genomgående användningen av ks 
i st. f. X (t. ex. Aleksandr), h i st. f. kh, ch m. m. (t. ex. 
Arhangelsk, Sahalin) samt jo (uttal : jå) i st. f. e i egennamn såsom 
Pjotr (Peter). Härigenom har största möjliga anpassning till det 
ryska uttalet vunnits. Kinesiska namn ha stavats i enlighet med 
ett av professor B. Karlgren i Göteborg för detta verk upp- 
gjort system, varvid är att märka, att tje- och sje-ljud skrivits 
respektive ch och sh, tonande sje-ljud med j och j-ljud med y. För 
japanska namn har redaktionen följt samma principer som professor 
H. Hjärne i artikeln Japans historia i Nordisk Familjebok. 

Genom en accent har angivits var huvudtonen skall ligga, varvid 
den svenska tryckaccenten över lag tillämpats, även där ifråga- 



XI 

varande språk har ett helt annat slag av accent. En viss svårighet har 
härvid framträtt i fråga om grekiska egennamn. Redaktionen har 
sökt stödja den moderna strävan till frigörelse från det latinska 
herraväldet över grekiska namnformer och använt dessa utan 
romersk förklädnad. Det har emellertid visat sig omöjligt att 
direkt överflytta den grekiska accenten till den svenska formen, 
vilket i många fall skulle göra uttalet felaktigt och dessutom 
förändra en genom latinet förmedlad, hävdvimnen form. Redak- 
tionen har därför begagnat sig av en medelväg och tillämpat en 
av framlidne professor Sam Wide i Uppsala föreslagen metod att 
använda grekisk form men latinsk betoning. Man får härigenom 
behålla det vanliga AnWgone i st. f. Antigo'ne och kan tillika an- 
vända det med grekisk vers överensstämmande Odi/sseus i st. f. 
Odyssen's. — Diakritiska tecken för beteckning av vokals längd ha 
icke brukats. I de uttalsbeteckningar, som kommit till användning, 
ha för enkelhetens skull fonetiska tecken i allmänhet undvikits och 
i stället de vanliga svenska bokstävernas ljudvärde utnyttjats, 
varvid . skiftningarna i olika språks uttal (t. ex. av ä-ljudet) icke 
kunnat anges. 

Illustrationsmaterialet, som proportionsvis är synnerligen rik- 
haltigt, är i stor utsträckning nytt för svensk publik. För att i 
möjligaste mån tjäna som åskådningsmaterial hava bilderna i 
regel placerats i anslutning till texten. Konstverk ha i stort antal 
använts vid illustreringen och återfinnas dels i konstnärsbio- 
grafierna, dels i artiklar om avbildade personer eller föremål 
(t. ex. i art. Arrhenius, Armband, Arbetarrörelsen, Benin) ; 
vissa för huvudepokerna inom konsten typiska verk äro placerade 
i de större översikterna (t. ex. art. Bildhuggarkonst) . I slutet av 
arbetet kommer att meddelas en förteckning över samtliga avbildade 
konstverk. Porträtten äro till stor del målningar, av fotografiska por- 
trätt ha huvudsakligen ögonblicksbilder från aktuella situationer 
använts. Djur- och växtvärlden har illustrerats med fotografier, 
såvida icke praktiska skäl för annat förfarande förelegat. Vad 
världsdels- och landsartiklarna, t. ex. art. Asien och Belgien, beträf- 
far, har redaktionen sökt illustrera dem så, att så många olikartade 
och karaktäristiska drag som möjligt av natur och kultur fram- 
hävas. Orter äro oftast representerade av en typisk gatubild, ett 
berömt byggnadsverk, någon större industrianläggning o. d. Illustra- 
tioner till de tekniska artiklarna ha i regel införts, där de kunna 
ersätta en längre beskrivning. Schematiska skisser, till stor del 



XII 

utförda speciellt för detta arbete, ha därvid ofta kommit till an- 
vändning. 

När redaktionen, i varm förhoppning att kunna erbjuda den 
svenska allmänheten en tillförlitlig källa till upplysning, framlägger 
detta arbete för ofTentligheten, anhåller den att få uttala sitt vörd- 
samma tack till dem, som på olika sätt stått företaget bi, i första 
rummet till de herrar i redaktionskommittén, som vid sidan av 
direkt medarbetarskap biträtt med råd och anvisningar, och vidare 
till alla dem, som på anmodan benäget ställt upplysningar och 
illustrationsmaterial till förfogande. Särskilt gäller detta de bibliotek, 
institutioner, pressorgan, industriföretag och främmande makters 
beskickningar, till vilka redaktionen aldrig förgäves behövt vädja. 

Stockholm i september 1922. Redahtionen. 



FÖKKLARING TILL UTTALS- 
BETECKNINGEN. 

Då förutsättningar finnas för att ett ord enligt svenska ljud- 
lagar skall av läsaren korrekt uttalas, är ingen särskild uttalsbeteck- 
ning utsatt. Finnes sådan, hava bokstäverna det ljudvärde de äga 
vid uppläsning av svenska alfabetet. 
I övrigt beteckna: 
8 i obetonad ställning öppet, slappt ö-ljud, ungefärligen slut- 
ljudet i sv. gosse, och i betonad ställning ett slags mellanljud 
mellan a och ö. 
^^ under två vokaler diftong, varvid den senare vokalen uttalas 

som ett efterslag på den förra, t. ex. Barrow [bä'rrSo]. 
ch tyskt ac7i,-ljud, bildas genom att höja bakre timgryggen mot 
mjiika gommen; det liknar ett ljud, som frambringas vid hark- 
ling. 
5 tonande sje-ljud. 
§ „ s-ljud. 

I) föregående vokals nasalering. Därvid går luftströmmen såväl 
genom näsan som munnen. (För ett ovant öra ljuder t. ex. 
väl) som väng, bår) som bång, öi) som öng, ar) som ang.) 

(th ett slags läsp-ljud (uttalas med tungspetsen mellan framtän- 
deraa). 
dh det föregåendes tonande motsvarighet. 

Huvudtonens läge är angivet med ' efter stavelsens vokal. 



FÖKKORTNINGAR 1 
BANDET. 



FÖRSTA 



JJur upptagas icke gängse förkor tuingar av månaders, svenska läns 
uch landskaps namn samt Bibelns böcker. 



a. b. — aktiebolag 

ack. — ackusativ 

adj. — adjektiv 

adr. — adress 

A. K. — Andra kammaren 

aktiekap. — aktiekapital 

alban. — albanesisk 

amp. — ampere 

Anat. — Anatomi 

ang. — angående 

antagl. — antagligen 

arab. — arabisk 

Aritm. — Aritmetik 

Arkeol. — Arkeologi 

Astr. — Astronomi 

atm. — atmosfär 

avd. — avdelning 

bab. — babylonisk 

bd — band 

Bergstekn. — Bergsteknik 

Biol. — Biologi 

bl. a. — bland annat (andra) 

Boktr. — Boktryckarkonst 

Bot. — Botanik 

br. — bredd 

britt. — brittisk 

bulg. — bulgarisk 

Byggn. — Byggnadskonst 

C. — ^elsius 

cgr. — centigram 

(Jivilr. — Civilrätt 

cl. — centiliter 

cm. — centimeter 

d. — död; der (i ty. namn); 

delar 
da. — dansk 

dal. kmt — daler kopparmynt 
dal. smt — daler silvermynt 
dat. — dativ 
dep. — departement 
dgr. — decigram 
Dipl. — Diplomati 
dl. — deciliter 
dir — delar 
dm. — decimeter 



d. o. — detta (dessa) ord 
d. v. 8. — det vill säga 
d. y. — den yngre 
dåv. — dåvarande 

d. ä. — den äldre 
eii'. — effektiv 
eg. — egentligen 
egypt. — egyptisk 

e. Kr. — efter Kristus 
Elektrotekn. — Elektroteknik 
enl. — enligt 

eng. — engelsk 

e. o. — extra ordinarie 

ev. — evangeliiun; eventuell 
ex. — exempel 

f. — född; och följande 
fam. — familj 

farm. - — farmacie 

f. d. — före detta 

fda. — forndansk 

fem. — femininum 

tf. — och följande 

ffr. — forufransk 

fhty. — fornhögtysk 

ii. — finsk 

lig. — figur, figurlig 

Fil. — Filosofi 

Finansr. — Finansrätt 

Fiskerit. — Fiskeriterm 

fisl. — fornisländsk 

F. K. — Första kammaren 

f. Kr. — före Kriatus 

f. n. — för närvarande 

fno. — fornnorsk 

fnord. — fornnordisk 

Folkr. — Folkrätt 

fr. — fransk; från 

fr. Gr. — från Greenwich 

frih. — friherre 

fr. o. m. — från och med 

fsv. — fornsvensk 

Fys. — Fysik 

Fysiol. — Fysiologi 

t. k, — följande åj 

f. ö. — för övrigt 



XIV 



föreg. — föregående 

iört. — författare, författad 

förk. — förkortning, förkortad 

förs. — församling 

För. Stat. — JSTord-Amerikas 

Förenta Stater 
Förv. — Förvaltning 
gen. — genitiv 
Geod. — Geodesi 
Oeogr. — Geografi 
Geol. — Geologi 
(J-eom. — Geometri 
gr. — gram 
grek. — grekisk 
G. T. — Gamla Testamentet 
guv. — guvernement 
Göteb. 1. — Göteborgs och Bohus 

län 
h. — höger 

Mandels t. — Handelsterm 
handl. — handlingar 
har — hektar 
hd — härad 
hdr — härader 
hebr. — hebreisk 
hel. — helig 
HK ■ — hästkraft 
hkr — hästkrafter 
hl. — hektoliter 
höll. — holländsk 
härledn. — härledning 
i allm. — i allmänhet 
ill. — illustration 
ind. — indisk 
inv. — invånare 
isl. — isländsk 
i st. f. — i stället för 
ital. — italiensk 
jap. — japansk 
jfr — jämför 
J. K. — Justitiekanslern 
J. O. — Justitieombudsmannen 
Jur. — Juridik 
jur. — juridisk 
Kam. — Kameralväsende 
kap. — kapitel 
K. B. — Kunglig majestäts be- 

fallningshavande 
kbcm. — kubikcentimeter 



kbdm. — kubikdecimeter 
kbm. — kubikmeter 
kbmm. — kubikmillimeter 
Kem. — Kemi 
kg. — kilogram 
kin. — kinesisk 
km. — kilometer 
K. M:t — Kunglig majestät 
''Pg — köping 

Kungl. Bibi. — Kungliga Biblio- 
teket 
kw. — kilowatt 
kvcm. — kvadratcentimeter 
kvdm. — kvadratdecimeter 
kvkm. — kvadratkilometer 
kvm. — kvadratmeter 
kvmm. — kvadratmillimeter 
kwt. — kilowattimme 
1. — eller; liter j länj längd 
Lantbr. — Lantbruk 
lat. — latin 
led. — ledamot 
Igd — längd 
Log. — Logik 
m. — meter 

m. a. o. — - med andi-a ord 
mask. — maskulinum 
Maskintekn. — Maskinteknik 
Matem. — Matematik 
Med. — Medicin 
Mek. — Mekanik 
Metall. — Metallurgi 
Meteor. — Meteorologi 
m. fl. — med flera 
mgr. — milligram 
Mil. — Militärväsende 
mill. — million 
Miner. — Mineralogi 
mkg. — meterkilogram 
mlty. — medellågtyska 
mm. — millimeter 
m. m. — med mera 
M. O. — Militieombudamannen 
mr. — mister 
mrs. — mistress 
M:t — Mount 
Mus. — Musik 
Myt. — Mytologi 
mån. — månad, månader 
n. — norr, norra, nordlig 



XV 



Nationalekon. — Natioualekonomi 

Åaturvel. — Naturvetenskap 

uederl. — nederländsk 

neutr. — neutrum 

N. F. — Nationernas Förbund 

nom. — nominativ 

nord. — nordisk 

nav. — nysvenska 

N. T. — Nya Testamentet 

nuv. — nuvarande 

n.v. — nordväst, nordvästra, 
nordvästlig 

n.ö. — nordöst, nordöstra, nord- 
östlig 

o. a. — och annat, och andra 

o. d. — och dylikt 

omkr. — omkring 

ord. — ordinarie 

ordf. — ordförande 

ordn. — ordning 

o. s. v. — och så vidare 

Pedag. — Pedagogik 

pers. — persisk 

plur. — pluralis 

po. — polsk 

port. — portugisisk 

Processr. — Processrätt 

prof. — professor 

prov. — provins 

pseud. — pseudonym 

p. st. — pund sterling 

Fsyk. — Psykologi 

r. — rad 

reg. — regent, regerade 

rep. — republik 

resp. — respektive 

R. F. — Regeringsformen 

R. H. O. — Riddarhusordningen 

R. O. — Riksdagsordningen 

riun. — rumänisk 

ry. — rysk 

Rättshist. — Rättshistoria 

8. — söder, södra, sydlig 

sanskr. — sanskrit 

s. a. 8. — så att säga 

sekr. — sekreterare 

serb. — serbisk 

sing. — singularis 

8}öv. — Sjöväsen 

8. k. — aå kallad 



akeppsb. — Skeppsbyggnadskonst 

sku — socken 

S. O. — Successionsordningen 

sp. — spansk; spalt 

S. P. A. — Svenskt Porträttarkiv 

spec. — speciellt; specifik 

Hprdkv. — Språkvetenskap 

SS. — såsom 

S:t — Sankt 

Btatsr. — Statsrätt 

tStraffr. — Straffrätt 

subst. — substantiv 

sv. — svensk 

s.v. — sydväst, sydvästra, syd- 
västlig 

s. å. — samma år 

B.ö. — sydöst, sydöstra, syd- 
östlig 

t. — talet (1800-talet) 

Tekn. — Teknik 

Teol. — Teologi 

t. ex. — till exempel 

Textil. — Textilindustri 

T. F. — Tryckfrihetsförordningen 

t. f. — tillförordnad 

t. h. — till höger 

tidskr. — tidskrift 

tim. — timme, timmar 

tjeck. — tjeckisk 

t. o. m. — till och med 

tr. — tryckt 

trol. — troligen 

Trädg. — Trädgårdsodling 

turk. — turkisk 

t. v. — till vänster 

ty. — tysk 

u-båt — undervattensbåt 

u. h. — under havsytan 

uuiv. — universitet 

u. p. a. — utan personlig ansva- 
righet 

uppl. — upplaga 

urspr. — lu-sprungligen 

utg. — utgiven, utgivare 
utn. — utnämnd 
v. — von ; vänster ; väster, västra, 
västlig; vice; vikt 

var. — varietet 

Veter. — Veterinärvetenskap 

vol. — volym 



XVI 

Zool. — Zoologi ö. Ä. — överståthållarämbetet 

årh. — århundrade ° — grad 

ä. — äldre ' — minut 

äg. — ägare, äges av " — sekund 

ö. — öster, östra, östlig "/o — procent 

ö. h. — över havsytan Voo — promille 

övers. — översättning § — - paragraf 



A. 



A, a. 1. Första bokstaven i 
alfabetet. — 2. Latinsk preposi- 
tion med betydelsen frftn. Har 
framför vokal och h formen a b. 
— 3. Sjätte tonen i den diatoni- 
ska skalan. Ettstrukna a har 
svängningstalet 435 och användes 
som normalton. 

A, fransk preposition i betydel- 
sen för, till, vid, i, på etc. An- 
vändes i en mängd från franskan 
lånade uttryck, såsom å la mode, 
på modet, d la carte, efter mat- 
sedel, d 1'anglaise, på engelskt 
sätt o. s. v. 

Aa (lat. a'qua, vatten), namn 
på flera floder i mellersta Europa. 
Har ock formen A c h eller 
Ä a ch. 

aa 1- ä ä, se An a. 

Aabenraa [å'benrå]. 1. Amt i 
Danmark, omfattande s.ö. delen 
av dess nya nordslesvigska om- 
råde utom halvön mitt emot ön 
Als. 777 kvkm. 35,000 inv. — 2. 
Huvudstad i A. 1, vid en vik av 
Lilla Belt. Dess tyska namn var 
Apenrade. 8,000 inv. 

A. a. C, 1. A. a. C. n., förk. 
för lat. A'nno a'nte Chri'stum 
na'tum, året före Kristi födelse. 

Aachen [a'ken], fr. Aiw-la- 
Chapelle, lat. Aquisgra'num, stad 
i Rhenprovinsen, Tyskland, de 
gamla tyska konungarnas krö- 
ningsstad, härstammar från ro- 
martiden. A., som under Karl den 
store vann sitt första uppsving, 
var sedan gammalt en fri riks- 
»tad, kom 1797 under Frankrike 
och 1815 under Preussen. Stadens 
namn är fäet vid tvä freder 1668 
och 1748 samt vid heliga allian- 




Domkyrkan i Aac 



sens kongress 1818. Domkyrkan, 
ombyggd under skilda tider, är 
delvis från Karl den stores tid 
och hyser denne monarks grav. 
Rådhuset i gotisk stil, byggt där 
Karl den stores palats låg, här- 
stammar från 1300-t. A., som 
tidigare huvudsakligen levde på 
sina heta svavelkällor, har på 
senare tider fått en livlig indust- 
ri: klädes- och spinnerifabriker, 
järn- och stålverk m. m. 150,000 
inv. 

Aalborg [ål-]. 1. Amt i Dan- 
mark, omfattande ett område på 
Jyllands ö. kust på båda sidor 
om Limfjorden. 2,932 kvkm. 
165,000 inv. — 2. Stift i Dan- 
mark, omfattande Jylland n. om 
Limfjorden samt ett område s. 
därom med staden A. — 3. Stad 
i A. 1 på 3. stranden av Limf jor- 



I- e I. I. Tr. 24. 4. 22. 



Aalesund — Aasen 




Aalborg, Gatubild, 
den. Cement-, textil- och maskin- 
fabriker, skeppsvarv. Akvavit- 
tillverkning. 38,000 inv. 

Aalesund [äle-], stad på nor- 
ska västkusten, 250 km. n. om 
Bergen. IStort fiske. Nyligen upp- 
byggd efter en eldsvåda 1904, 
som fullständigt ödelade staden. 
17,000 inv. 

Aail lål]. 1. Jakob A., f. 
1773, d. 1844, norsk industriman 
och politiker. 1814 påyrkade han 
Norges förening med Sverige och 
utgav längre fram ett betydande 
arbete om den förunionella tidens 
sista år, Erindringer som Bidrag 
til Norges Uistorie fra 1800 — 
1815. Varmt intresserad för Nor- 
dens fornspråk översatte han 
Snorres Heimskringla till norska. 
— 2. Herman Harris A., f. 
1871, norsk författare, har väckt 
uppmärksamhet genom sitt kraf- 
tiga betonande av de germanska 
folkens samhörighet och farorna 
för dem både från öster och 
väster. 

Aalst, Aelst [alst], fr. Aiost, 
stad i Belgien. Stor linne- och 
bomullsindustri samt humlehan' 
del. 36,000 inv. 

Aar [ar], A are, biflod till 
Rhen, utgör avlopp för Brienz- 
och Thunsjöarna. Bildar i Hasli- 
dalen det vackra vattenfallet 
Handeck. A. får sitt vatten bl. a. 
från Aar-gletscherna, is- 
massiv vid Finsteraarhorn. 

Aargau, schweizisk kanton vid 



gränsen till Baden, med till över- 
vägande del tysktalande befolk- 
ning. Väl utvecklad boskapssköt- 
sel och mejerihantering. Vin- och 
fruktexport. Sandstens- och kalk- 
brott. Huvudstad är A a r a u. I 
A. ligga ruinerna av borgen 
Habsburg, varifrån habsburg- 
ska furstehuset härstammar, 
byggd på 1000-t. 240,000 inv. 

Aarhus [år-]. 1. Amt i Dan- 
mark på ö. kusten av Jylland 
mellan Kalöviken och Horsens 
fjord. 2,510 kvkm. 235,000 inv. — 
2. Stift i Danmaik omfattande 
delar av Aarhus, Randers, Viborg, 
Holbsek och Vejle amt. — 3. Stad 
i A. 1 vid Aarhus-bukten, Dan- 
marks näst största stad. God 
hamn och betydande sjöfart. 
Maskin-, olje-, margarinfabriker, 
väverier och skeppsvarv. Dom- 
kyrkan från 1200-t., ombyggd på 
1400-t., i baltisk gotik. Stats- 
bibliotek och museiun. 65,000 inv. 




Aas [ås], Norges lantbruks- 
högskola, i Alcershus fylke. Grun- 
dad 1897. Högskolan är delad i 
två klasser, en ettårig allmän och 
en tvåårig fackkurs, vilken se- 
nare har fem avdelningar: för 
jordbruk, lantmäteri, trädgårds- 
odling, mejerirörelse och skogs- 
bruk. 18 professorer. 

Aasen [å'8en], Ivar An- 
dreas, f. 1813, d. 1896, norsk 
språkforskare. Studerade bygde- 



A. a. u. c. — Abasi 





Ivar Aasen. Teckning av O. Rusti. 



mål och utgav 1848 Det norske 
folkesprogs grammatik, dess- 
utom ordböcker och samlingar av 
ordspråk, växt- och personnamn 
samt dikter pS, landsmål. 

A. a. u. c. 1. a. u. c, förk. för 
a'nno ab u'rbe co'ndita, året efter 
stadens (Rom) grundläggande. 

Aavasaksa [a'v-], berg nära 
polcirkeln på finländska sidan om 
Torne älv. Turistort. 

Ab. 1. Första månaden av kal- 
déernas år, elfte av judarnas bor- 
gerliga och femte av deras kyrko- 
år. — 2. Lat. preposition, se A. 2. 
— 3. Ilandelsterm : till , avsänd- 
ning från. 

Aba'bde, folkstam i Nubien, se 
B e d s j a. 

Abaca', se Manilahampa. 

Abaci'st, se A b a c u s. 

A'bacus (grek. a'hax; eg. bord- 
skiva, spelbräde). Hos greker och 




romare en skiva, på vilken man 
räknade med stenar lagda i ko- 
lumner; i allmänhet en ram med 
horisontala metalltrådar, på vilka 
äro uppträdda flyttbara kulor. 
Användes vid undervisning. — 
Fyrsidig platta, som utgör över- 
sta delen av ett kapital och bär 
ovanför liggande bjälklag. — 
A b a c i 8 t, räknemästare. 

Abaddo'n, hebr., undergång; 
i G. T. namn för dödsriket, Job 
26: 6. I Uppb. 9: 11 är A. avgrun- 
dens ängel, på grek. Apolly'on, 
fördärvaren. — Härav har K 1 o p- 
stock bildat Abbadona, en 
fallen ängel i hans "Messias", och 
Lidner Abbadon i orato- 
riet "Messias i Gethsemane". 

Abailard [abäla'r], ae Abe- 
1 ar d. 

Abaliene'ra, avsöndra, avyttra 
(jord från hemman). 

Abandon [abar)då'r)], fr., över- 
givenhet, otvungenhet, vårdslös- 
het. — Inom sjörätten betecknar 
A. en fartygsägares rätt att under 
vissa omständigheter mot överlå- 
telse av äganderätten till försäk- 
rat fartyg eller last på försäk- 
ringsgivaren av denne utfå hela 
försäkringssumman. — A b a n - 
d o n n e' r a, övergiva, lämna i 
sticket; avstå till försäkrings- 
givaren det försäkrade fartyget 
eller varorna mot utbekommande 
av försäkringsbeloppet; avsäga 
sig en till försäljning ankommen 
vara (på grund av otillfredsstäl- 
lande kvalitet eller pris) ; överge 
ett fartyg i sjönöd. 

A'bano, stad i Italien. Varma 
källor med svavelhaltigt vatten. 
5,000 inv. 

A bas [aba'], fr., ned med — ! 
— Ä bas les tyrans! Ned 
ined tyrannerna! 

Abasi' (grek. nekande a, och 
ba'sis, gång), oförmåga att gå. 
Se även Astasi-abasi. 



Abba — Abborrfiskar 



8 




Abbas II Hilmi. 



Abba, arameiskt ord med be- 
tydelsen fader, som genom N. T. 
inkommit i grekiskan. 

Abbadi'derna, muhammedansk 
dynasti i Sevilla i Spanien 1031 
— 91. Dess främste härskare är 
Abbad, som tillträdde regeringen 
1042, proklamerade sig som kalif 
med namnet Mutadid och förde 
en lysande regering. 

Abbas. 1. Muhammeds farbror, 
d. 652. Jfr Abbasiderna. — 
2. A. den store, f. 1557, d. 
1628, sjah av Persien (se d. o.). 
— 3. A. pasja I, f. 1816, d. 
1854, vicekonung över Egypten 
(se d. o.). — 4. A. II Hilmi, 
f. 1874, khediv av Egypten 1892 
— 1914 (se Egypten). 

Abbasiderna, den andra i ord- 
ningen av de stora muhammedan- 
ska kalifdynastierna, härstam- 
mande frän profetens farbror 
Abbas. Se Kalifat. 

Abbazi'a, stad i Istrien, Ita- 
lien, vid Fiumebukten. Kurort. 
2,000 inv. 

Abbe [ä'bbi], Cleveland, 
f. 1838, d. 1916, amerikansk me- 
teorolog och astronom, professor 
vid Columbiauniversitetet i New 
York. Verkade för införandet av 
stormvarningar. 

A'bbe, Ernst, 4. 1840, d. 
1905, tysk astronom och fysiker. 
1870 professor i Jena i teoretisk 



fysik, 1878 — 1900 föreståndare för 
observatoriet därstädes, 1875 del- 
ägare och 1889 ensam innehavare 
av Zeiss' optiska firma, vilken 
han 1891 överlämnade till Zeiss- 
stiftelsen (se d. o.). A:8 för- 
nämsta arbeten behandla de opti- 
ska instrmnentens teori. A b b e s 
belysningsapparat har 
varit av största betydelse för de 
mikroskopiska undersökningarna. 
Bland andra uppfinningar mär- 
kes Abbes teckningska- 
mera (se Mikroskop). A:8 
samlade verk äro utgivna 1916. 

Abbe, fr. ord för a b b o t (se 
d. o.). Dessutom funnos i Frank- 
rike från konkordatet av 1516 till 
1789 titulärabbéer, vanligen yngre 
söner i adliga familjer. De ut- 
nämndes av konungen och upp- 
buro inkomsterna i ett visst stift, 
ofta utan att vara prästvigda. 

Abbedissa, föreståndarinna för 
nunnekloster eller, i protestan- 
tiska länder, för vissa, från klos- 
ter härstammande stiftelser för 
adliga damer. 

Abbekås, gammalt fiskläge 
med ypperlig hamn i Skivarps 
skn, Malmöh. 1. 

Abborrfiskar, PercVdae, en fa- 
milj Taggfeningar med 
ktenoidfjäll och tagg- 1. tandför- 
sedda gällock. — Abborren, 
Pe'rca fluvia'tilis, en av de van- 
ligaste svenska sötvattensfiskar- 
na (saknas dock i de översta 
fjällsjöarna), finnes även vid ö. 
kusten. Utbredning över Europa 
och n. Asien. Två ryggfenor, den 




Abborrfors — Abdallah 



10 



främre med 14 — 16 taggstrålar; 
gällocket har en tagg baktill; de 
nmå tänderna äro jämnstora. 
Från den mörkare ryggen sträcka 
sig 5 — 6 mörka tvärband nedåt 
de ljusare sidorna; buken är 
(gul) vit. Vikten uppgår någon 
gång till över 2,5 kg.; längd in- 
till 45 — 50 cm. Abborren lever av 
fisk, fiskyngel, rom m. m. Den 
leker kort efter islossningen, på 
vissa ställen in i juni. Rommen 
lägges i band på vattenväxter 
m. m. På grund av sitt goda kött 
är abborren föremål för fiske 
(med krok, nät, mjärdar m. m.). 
Genom yngel 1. befruktad rom, 
vilken senare placeras på ris- 
vasar o. d., kan inplantering i 
nya vatten lätt företagas. T u - 
senbröder äro dvärgformer ; 
de anträffas endast i mindre vat- 
ten. Rudabborrar ha en 
puckel på ryggen och påminna 
i utseendet något om rudan. — 
Till A. höra också bl. a. : G ä r s, 
Gös, Havsabborre och 
Sprut fisk (se d. c). 

Abborrfors, finländsk by vid 
Kymmene älv, till 1809 gräns- 
station mellan Sverige och Ryss- 
land. 

A'bbot (av arameiskp, ahba, 
fader), användes först som he- 
derstitel för äldre munkar, men 
blev på 400-t. speciell titel för 
klosterföreståndare. A. väljes av 
klosterbröderna, åtnjuter av dem 
oinskränkt lydnad men lyder 
själv under biskopen. Dock till- 
vällade sig mäktiga klosterföre- 
ståndare biskoplig värdighet och 
ställde sig direkt under påven; 
därav abbotstift. En världs- 
lig furste 1. adelsman, som till- 
ägnat sig inkomsterna av ett stift 
kallades sekul arabbot eller 
abbotgreve. Jfr a b b é. 

Abbot [ä'bbat], Charles 
G r e e 1 T, f . 1872, amerikansk 




Abbotsford. 
astronom, 1907 föreståndare för 
Smithsonian Astrophysical Ob- 
servatory. Undersökningar röran- 
de solstrålningen. 

Abbotsford [ä'bb3tsfåd], Wal- 
ter Scotts slott i den lilla skot- 
ska byn med samma namn. 

Abbreviatu'r (av lat. br&vis, 
kort), förkortning i vanlig skrift 
eller notskrift. — Abbrevie'- 
r a, förkorta. 

ABC-bok, lärobok för inhäm- 
tande av den första kunskapen 
om alfabetet. 

ABC-code, se Gode. 

ABC-staterna, en stundom an- 
vänd gemensam benämning på 
Argentina, Brasilien och Chile. 

Abd, arab., slav, tjänare; ingår 
i många namn. 

Abd al-Ka'dir, f. 1808, d. 1883, 
arabhövding i Algeriet. Utgav sig 
för ättling av profeten och utro- 
pades till emir av Maskara, som 
han tappert försvarade mot 
fransmännen 1832 — 47. Trots 
hjälp från sultan Abd ar-Rahman 
(se d. o.) tvingades han av över- 
makten till underkastelse, hölls 
i fransk fångenskap till 1852 och 
bodde sedan i Mindre Asien och 
i Damaskus som fransk pensio- 
när. Förf. ett till franska övers, 
religionsfilosofiskt arbete. 

Abdalla'h, "Guds tjänare". 1. 
Profeten Muhammeds fader, en 
köpman, död före eller kort efter 
sonens födelse. — 2. A. i b n A 11, 
farbroder till de båda första abba- 



11 



Abd ar-Rahman — Abel 



12 



siderna, störtade omajjaderna, 
mördades av sin brorson, kalifen 
Abu Djafar al-Mansur 754. — 3. 
A., den förste kalifen av abbasi- 
dernas dynasti reg. 750 — 754, 
även kallad Abu-1-Abbas. — 
4. A. ibnJasin se Almora- 

V i d e r. 

Abd ar-Rahman. 1. Arabernas 
anförare vid Poitiers (se d. o.) år 
732, där han stupade. — 2. Namn 
p& tre medlemmar av den omaj ja- 
diska dynastien i Cordoba. Se 
Kalifat. — 3. Sultan av Ma- 
rocko (1822 — 59), som sökte upp- 
liva sjöröveriet, understödde 
Abd al-Kadir (se d. o.) mot frans- 
männen men blev slagen vid Isly 
av general Bugeaud. — 4. Emir 
av Afghanistan, f. 1844, d. 1901. 
Se Afghanistan. 

Abde'ra, stad pä Trakiens 
kust, enligt sagan anlagd av He- 
rakles. Invånarna ansågos känne- 
tecknade av stor enfald, därav 
speorden a b d e r i' t och a b - 
d e r i' t i s k. 

Abderhalden, Emil, f. 1877, 
tysk fysiolog, prof. i Halle, lär- 
junge till Emil Fischer, bekant 
genom sin teori om skydds- 
ferment (se d. o.) med dess 
enl. förmenande vittgående biolo- 
giska betydelse. 

Abde'st (pers. ah, vatten, dest, 
hand), den handtvagning, som en 
muhammedan företar före bönen. 

Abdike'ra, nedlägga sitt äm- 
bete, särskilt om furstar. A b d i - 
k a t i o' n, tronavsägelse. 

Abdo'men, lat., buk. Hos led- 
djur bakre delen av kroppen. 

Abdomina'1-fötter, se L e d - 
djur. 

Abdomina'1-tyfus, se T y - 
foidfeber. 

Abdu'cens (lat. ab, från, 
du'cere, föra), se Hjärnner- 

V er. 

Abduce'ra, avlägsna från krop- 



pens eller en kroppsdels medel- 
linje. Jfr Adducera. — Ab- 
d u k t i o' n, rörelse av ovan an- 
given karaktär. — A b d u' k t o r, 
muskel, som åstadkommer sådan 
rörelse. 

Abd ul-Azi'z, f. 1830, d. 1876, 
turkisk sultan 1861—76. Se Tur- 
kiet. 

Abd ul-Hami'd II, f. 1842, d. 
1918, turkisk sultan 1876—1909. 
Se Turkiet. 

Abd ul-Medji'd, f. 1823, d. 
1861, turkisk sultan 1839—61. 
Se Turkiet. 

Abel. 1. Adamg andre son, 
mördad av sin äldre broder Kain 
(1 Mos. 4). — 2. Konung av 
Danmark 1250 — 52, son till Val- 
demar Sejr, blev vid 15 års ålder 
hertig av Sönderjylland, stred 
med sin äldre broder Erik Plog- 
penning om kronan och lät svek- 
fullt mörda denne, stupade i ett 
tåg mot friserna. 




Niels Abel. Teckning av Görbltz. 

Abel, Niels Henrik, f . 
1802, d. 1829, norsk matematiker, 
son av fattiga föräldrar. Genom 
understöd kom han i tillfälle att 



13 



v. Abel — Aberdeen 



14 



studera och blev 1828 t. f. pro- 
fessor i Kristiania men dog inom 
kort i lungsot. A. är ett av alla 
tiders största matematiska snil- 
len. Hans viktigaste arbeten ut- 
göras bl. a. av beviset, att alge- 
braiska ekvationer av högre än 
4:e graden ej kunna lösas med 
rotutdragningar, vidare teorien 
för de elliptiska funktionerna 
samt grundvalen för teorien för 
de abelska integralerna. Hans 
samlade verk utgåvos 1839. Ny 
utökad upplaga 1878 — 81. 

v. Abel, Karl, f. 1788, d. 
1859, bayersk politiker, se Bay- 
ern. 

Abelard, fr. A b a il a r d 
rabäla'r] 1. A b é 1 a r d. Pierre, 
f. 1079, d. 1142, fransk skolasti- 
ker, en av medeltidens skarpsin- 
nigaste och originellaste tänkare. 
Redan vid helt unga år började 
A. väcka uppmärksamhet som 
lärare och till hans föreläsningar 
i Paris samlades lärjungar från 
aUa länder. Bland dem befann sig 
en ung flicka vid namn Heloise, 
vilken väckte hans häftiga kärlek 
och födde honom en son. Heloises 
onkel, kaniken Fulbert hämna- 
des på A. genom att beröva ho- 
nom hans manbarhet och tvinga- 
de de båda älskande att gå i 
kloster. A. återtog dock snart sin 
lärarverksamhet. Den filosofiska 
grundåskådning han företrädde 
gick ut på att fatta begreppen 
som av intellektet gjorda sam- 
manfattningar {Conce'ptus me'n- 
iis, varav beteckningen concep- 
tualism på hans lära kommer), 
ej som självständiga realiteter. 
Hans teologiska uppfattning bär 
en rationalistisk prägel, i det att 
han företräder kravet på en för- 
nuftsenlig basis för det dogma- 
tiska systemet. Om Ars läror 
stodo under hans livstid häftiga 

rider, och vid ett par koncilier 



blevo de fördömda som kätterska. 
I vissa punkter tvangs han att 
återkalla de satser han fram- 
ställt. Hans inflytande på läro- 
utvecklingen var emellertid trots 
detta mycket stort. Ars berömda 
brev till Heloise äro ännu beva- 
rade. 

Abelin. 1. Gustaf Rudolf 
A., f. 1819, d. 1903, generallöjt- 
nant, politiker, led. av F. K. 1871 
— 98. Som krigsminister 1867 — 
71 sökte A., ehuru förgäves, med 
flera förslag få igenom en härord- 
ningsreform. — 2. Carl Ru- 
dolf Zacharias A., f. 1864, 
den föregrs son, pomolog, stiftare 
av Sveriges första fruktodlarför- 
ening. Genom sina frukt- och vin- 
odlingar vid Norrviken i öster- 
götland nära Aby station och 
Norrviken i Skåne nära Båstad, 
den förra förknippad med träd- 
gårdsskola, samt genom föredrag 
och skrifter har A. brutit nya 
banor för trädgårdsodlingen i 
Sverige. 

Abelmo'schus, se H i b i s c u s. 

Abels apparat, se E 1 d f a r - 
liga oljor. 

Abenserra'gerna, förnäm ara- 
bisk familj, bosatt i Spanien från 
700-t. A. spelade en viktig roll 
under tronstriderna i början av 
1400-t. Enligt sägnen lät konung 
Abu-1-Hasan omkr. 1480 utrota 
dem vid ett blodbad i Alhambra. 
Se Alhambra och C h a t e a u- 
b r i a n d. 

A'ber, tysk konjunktion : men ; 
i figurlig mening: hinder. 

Aberdeen rä'bbadin]. 1. Grev- 
skap i ö. Skottland. 300,000 inv. 
— 2. Stad i A. 1, vid floden Dees 
utlopp i Nordsjön, har universi- 
tet från är 1494, god hamn, stor 
fiskmarknad, blomstrande in- 
dustri ; traktens granitsliperier 
äro berömda. 170,000 inv. 

Aberdeen [ä'bb©din], George 



15 



Aberdeen- Angus-boskap — Abessinien 



16 



Hamilton Gordon, earl av 
A., f. 1784, d. 1860, brittisk poli- 
tiker, sändebud vid de diploma- 
tiska underhandlingarna vid Na- 
poleons störtande (181 3 — 14 ) , 
medlem av Wellingtons och Peels 
ministärer, bildade egen regering 
1852 — 55 men störtades på grund 
av motvilja mot Englands del- 
tagande i Krimkriget, åtnjöt 
dock alltjämt drottning Viktorias 
förtroende i utrikesfrågor. 

Aberdeen-Angus-boskap [ä'^ 
badin-], se Nötkreatur. 

Aberra'tio i'ctus, A. de- 
1 i' c t i, A. c r i' m i n i 8, A. 
a' c t u 8, lat., straflfrättsligt be- 
grepp, som betecknar det förhål- 
landet, att en brottslig handling 
träffar något eller någon, som 
gärningemannen icke avsett. 

Aberration. Astron. Den sken- 
bara avvikning, som ljusstrålar- 
na från himlakropparna undergå 
pä grund av att jorden rör sig, 
medan dessa strålar passera ge- 
nom observationstuben. Den aber- 
ration, som uppkommer på grund 
av jordens rörelse kring solen, 
kallas årlig A., och den, som 
uppkommer på grund av jordens 
rörelse kring sin egen axel, d a g - 
1 i g A. A. når sitt maximum, då 
ljuset faller vinkelrätt mot jor- 
dens rörelseriktning. Detta maxi- 
malvärde kallas aberration s- 
konstanten, och är för den 
årliga rörelsen 20", 4 7 och för den 
dagliga O", 3. På grund av A. be- 



A. eller avvikningen är en ar 
oraakerna till, att de med »färi- 
ska linser eller speglar erhållna 
bilderna bliva mer eller mindre 




Tig. 1. 

skriva stjärnornas observerade 
orter ellipser kring deras sanna 
orter. A. upptäcktes 1727 av 
Bradley. — Fys. Den s f ä r i s k a 




Fir. 2. 

otydliga. Fig. 1 visar A. hos en 
plankonvex lins. Två parallella 
strålar nära huvudaxeln samman- 
brytas så, att deras skärnings- 
punkt ligger vid Fm. De båda 
likaledes parallella men perifera 
strålarna (randstrålarna) brytas 
däremot starkare och skära var- 
andra i punkt Fr. Avståndet mel- 
lan Fm och Fr kallas linsens A. 
Dä ej heller divergerande strå- 
lars brännpunkter sammanfalla 
kan en fullt tydlig bild av ett 
föremål ej erhållas. A. kan min- 
skas genom avbländning av rand- 
strålarna eller genom korabinering 
av olika linser. Om i fig. 2 punk- 
ten Ö på föremålet PO motsvaras 
av bildpunkten B på den konkava 
spegelns A huvudaxel AQ, kom- 
mer bildpunkten P' att motsvara 
punkt P hos föremålet. Pä ett 
plan DC lagt genom B bliva bil- 
dens perifera delar följaktligen 
otydliga. — Den kromatiska 
A., som beror på att de skilda 
färgstrålarna i spektrum ej sam- 
manbrytas till samma punkt pä 
huvudaxeln av en lins, är orsaken 
till att bildens perifera delar sy- 
nas färgade. SeAkromatism. 
Abessinien (arab. Eabesj), 
rike i ö. Afrika, det gamla 
Etiopien; gränsar i n. och n.ö. 
till Eritrea, franska och britt. 



17 



Abessinien 



18 




Somalilandet, i s. till ital. So- 
malilandet och Britt. öst-Afrika, 
i v. till Anglo-egyptiska Sudan. 
Gränsen mot Britt. öst-Afrika är 
svävande. Landet sträcker sig 
mellan 33° och 47° ö. Igd, samt 
mellan 15* och 3° n. br. Areal 
c:a 1,120,000 kvkm. 8 mill. inv. 
— A. är i det inre ett svårtill- 
gängligt bergland med skoglösa 
högslätter och bergstoppar på. 3- 
å 4,000 m. höjd, några t. o. m. över 
4,500 m. A. är ett gammalt vul- 
kanland. — Klimatet är på hög- 
slätterna tempererat, i dalarna 
tropiskt. — Yäxt- och djurvärld. 
A. är kaflFets hemland; bananer, 
oranger, bomull, indigo m. m. 
frambringas i de lägre trakterna, 
på högslätterna trivas europeiska 
aädesslag. Av vilda djur förekom- 
na ett flertal rovdjur, noshör- 



ning, flodhäst m. fl. — A:3 hu- 
vudsakliga näringskällor äro 
åkerbruk, boskapsskötsel och jakt. 
Bergsbruk, industri och handel 
äro obetydligt utvecklade. — Be- 
folkningen består av flera olika 
raser. De lägsta klasserna ut- 
göra* av a g a u av hamitiskt 
ursprung samt kamanterna 
m. fl. Förutom de "abessinska 
judarna" (falasja) förekommer 
dessutom ett semitiskt folk, som 
är den härskande klassen och 
kallas abessinier. Vidare finnas 
dvärgfolk i s. A. samt en del 
folk, som troligen härstamma 
från negerslavar. Abessinierna 
äro till namnet kristna sedan 
300-t. (se Etiopiska kyr- 
kan). De äro moraliskt lågt stå- 
ende. De anse sitt furstehus här- 
stamma från Menelik, ■om skull* 



19 



Abessivus — Abild 



20 



ha varit son av Salomo och drott- 
ningen av Saba. De äldsta inskrif- 
terna (300-t. e. Kr.) äro skrivna 
med det sabeiska alfabetet, ur 
vilket den inhemska skriften 
sedermera utvecklade sig. Under 
500-t. inföll Ars storhetstid. Sedan 
gick landet starkt tillbaka, sön- 
derföll under 1700-t. i flera små- 
stater: Tigre, Amhara, Sjoa 
m. fl. 1853 enades A. på nytt av 
kejsar Teodor, som inveckla- 
des 1868 i krig med England och 
berövade sig livet. Hans efterträ- 
dare Johannes II upptog den 
gamla kungatiteln Negus Negesti, 
"konungarnas konung", och krön- 
tes till kejsare av Etiopien. 1889 
tog Menelik II, f. 1844, d. 
1913, makten och lyckades under 
en kraftfull regering med sin be- 
gåvade gemål Taitus (d. 1918) 
biträde höja landets anseende och 
styrka. Bl. a. tillfogades italie- 
narna ett svårt nederlag vid 
Adua 1896. Efter en orolig för- 
myndarregering för efterträdaren 
Lidj Jeassu besteg Meneliks 
dotter Oizeru Zeoditu, f. 
1876, tronen 1916. — Huvudstad 
Addis-Abeba. 

AbessiVus (av lat. abe'sse, 
vara borta) , se Kasus. 





Negus Menelik II (t. v.) och hans ge- 
mål Taitu. 



Abgeordneter [app-], tyskt 
ord för deputerad, folkrepresen- 
tant. 

Abha'sien, socialistisk råds- 
republik vid Svarta havet n.v. 
om Georgien, allierad med 
Moskvaregeringen. 

Abi'b, axmånad, årets första 
månad i den tideräkning, som 
judarna antogo efter babyloniska 
fångenskapen; senare även kal- 
lad med det babyloniska namnet 
ni'san, ung. motsvarande april. 

A'bies, växtsläkte (ordn. Coni'- 
ferae), dit ett flertal högt skat- 
tade prydnadsväxter höra. A. 
pectina'ta, silvergranen, 
förekommer allmänt i s. och 
mellersta Europas bergstrakter 
och har i Sverige odlats i över 
liundra år. De platta, 2 — 3 cm. 
långa barren äro ovan gröna och 
glänsande och på undersidan för- 
sedda med två vita linjer. Av 
denna art erhåUes en balsam, som 
går under namnet S t r a s s - 
burg-terpentin. A. halsa' - 
niea, b a 1 s a m g r a n e n, är in- 
hemsk i Nord-Amerika och läm- 
nar K a n a d a b a 1 s a m, ett 
trögflytande ämne, som användes 
1)1. a. vid förfärdigande av mikro- 
skopiska preparat. 

Abieti'nsyra, se Terpen- 
tin. 

Abiga'il, en skön och klok 
kvinna, som omtalas i 1 Sam. 25, 
först gift med den rike Nabal, 
sedan med David. 

Abild, socken i Hall. 1., pasto- 
rat i Göteborgs stift. 580 inv. 



Abildgaard — Abolition 




22 



Filoktetos. Målning av Abildgaard. 



Abildgaard [a'bilgar], N i c o - 
1 a i A b r a h a m, f. 1743, d. 1809, 
dansk målare, arkitekt, skulptör 
och möbelkonstnär, representant 
för den internationella klassicis- 
men under 1700-t:8 senare del. 
Abime'lek. 1. Filisteisk konung 
i Gerar vid Kanaans sydgräns, 
uppträder i olika varianter av 
patriarkberättelserna i G. T. (1 
Mos. 20, 21, 26). — 2. Son till 
domaren Gideon, dödade sina brö- 
der och blev konung i Sikem, som 
dock avföll och av A. måste åter- 
tagas med våld. Stupade vid ett 
anfall på Tebes nära Sikem 
(Dom. 9). 

Ab intesta'to, lat., utan testa- 
mente; ett arvs utskiftande efter 
lagen, icke efter testamente. 

Abioge'nesis (grek. nekande o, 
bi'os, liv, och ge'nesis, ursprung), 
se U r a 1 s t r i n g. 

Abiologi' (grek. nekande a, 
bios, liv, och lo'gos, lära), se 
Anorganologi. 

A'bisko, turistort på s. stran- 
den av Torne träsk. Centrum för 
Nord-Lapplands turistliv med 
stor anläggning av Svenska 
turistfören. "V. om A. rinner 
A b i 8 k o j o k k med naturskön 
kanjon. A. nationalpark 
omfattar c:a 500 kvkm. med 
fjällsjön Abisko-jaure. Till 
A. flyttades 1912 Vassijaure na- 
turvetenskapliga station. 



Abiturie'nt (av lat. abi're, av- 
gå), lärjunge, som avlägger abi- 
turientexamen, avgångs- 
examen från högre allm. läroverk. 

Ablakte'ra. 1. Avvänja från 
modersmjölken. — 2. Se Y m p - 
ning. 

Ablatio'n, floders och glacia- 
rers bortryckande av berg- och 
jordlager. 

Ablativ (lat. ablaWvus, bort- 
tagande från) , se Kasus. 

Ablutio'n (lat. ablu'ere, av- 
tvätta), kalkens sköljning med 
vin efter nattvarden i katolska 
kyrkan. Med A. menade romarna 
en tvagning före offrandet. 

Abne'r, A b i n e' r ("Min fader 
är Ner"), Sauls kusin och fält- 
herre, övergick senare till David 
men mördades av Joab. David 
sjöng en klagosång över honom 
(1 Sam. 14: 50; 2 Sam. 2—3). 

Abno'rm (av lat. ab no'rma, 
från regeln), onaturlig, missbil- 
dad, behäftad med lyte. 

Abolitio'n (lat. aboWtio), av- 
skaffande, upphävande; ett stata- 
överhuvuds påbjudande av straff- 
frihet för en förbrytelse, innan 
dom fallit. — Abolitionis- 
ter kallades i Förenta Sta- 
terna förkämparna för slaveriets 
upphävande. Rörelsen utgick från 
kväkarna och vann framgång 
genom agitation i tal och skrift 
(största betydelse fick Harriet 
Beecher Stowes roman Onkel 
Töms stuga) och genom petitio- 




Abisko turiststation. 



28 



Abondance — Abraham 



24 



ner i kongressen. A. konstitue- 
rade sig på 1850-t. som politiskt 
parti. 

Abondance [abai)da'58], fr., 
överflöd. 

Aboma'sus, se Idisslare. 

Abonne'ra, tinga p8, förhand, 
beställa för viss tid. 

Abora'1 (lat. ab, frän, och os, 
mun), se O r al. 

Ab orfgine, lat., frftn begyn- 
nelsen av. — Abori'gines, 
urinvånare. Romarna kallade sä, 
ett urfolk vid foten av Apenni- 
nerna. Huruvida det har existerat 
är ovisst. 

Abo'rt (lat. ahori'ri, gfi, un- 
der), missfall, d. v. s. fall av sft 
tidig börd, att fostret ej är livs- 
dugligt. Se även Fosterför- 
drivning och Kastning. 
— Abort e' ra, genomgå miss- 
fall. — Aborti'vform av en 
infektionssjukdom, beteckning för 
ett påfallande lindrigt eller kort- 
varigt förlöpande fall. — A b o r- 
t i' v k u r, energisk behandling, 
avsedd att hastigt bota en sjuk- 
dom i dess begynnelsestadium. — 
Aborti'vmedel, medel som 
framkalla abort, 

About [abo'], Edmond 
Franfiois Valentin, f. 
1828, d. 1885, fransk författare 
och journalist, tillhörde det andra 
kejsardömets mest bemärkta för- 
fattare och stod i gunst hos 
Napoleon III. A:s romaner, bland 
vilka märkas MadeZon (1863) och 
Le roi des montagnes (1856), 
vunno på sin tid stor popularitet, 
varemot hans dramatiska arbeten 
mottogos med kyla. Under sina 
senare år uppträdde A. ehuru 
med föga framgång mot den 
Zolaska riktningen med Le roman 
d'un brave homme (1880). 

Abraham, eller, enligt en 
annan namnform, A bräm (i 1 
Mon. 17 ett sent försök att för- 




Abraham* offer. Målning av Uembrandt. 

klara olikheten), enligt den 
israelitiska traditionen stam- 
fader främst för Israel men även 
för Edom och åtskilliga arab- 
stammar. Berättelserna om ho- 
nom (i 1 Mos. 12 — 25) äro av 
ganska olika art. De flesta av 
dem skildra emellertid A. såsom 
en upphöjd förebild av ädelmod 
och fridsamhet och framför allt 




Abrahams, Isaks och Jakobs grav vul 
Hebron. 



25 



Abraham Rydbergs stiftelse — Abrenuntiation 



26 



såsom en trons hjälte (ex.: be- 
rättelsen om utvandringen i 1 
Mos. 12). En framträdande roll 
spelar A:s gestalt ännu i sen- 
judisk och urkristen litteratur 
(Paulus), liksom även folksagan, 
såväl inom judendomen som inom 
islam, gärna sysslar med honom. 

Abraham Rydbergs stiftelse, 
grundad på donation av skepps- 
redaren A. Rydberg (d. 1845), 
avser att lämna undervisning i 
sjömansyrket åt ynglingar i ål- 
dern 14- — 20 år. Undervisningen 
sker dels i land, dels på stiftel- 
sens fartyg "Abraham Rydberg", 
som varje år gör en c:a 3 måna- 
der lång expedition till sjöss. 

Abrahamsbuske, se K y s k - 
hetsträdet. 

Abrahamson. 1. August A., 
f. 1817, d. 1898, tillhörde en för 
konstnärliga intressen känd ju- 
disk släkt. Sin betydande, genom 
affärsverksamhet i Göteborg hop- 
samlade förmögenhet använde A. 
att grunda N ä ä s slöjdlärare- 
seminariimi. — 2. Eufrosyne 
Lem an A., f. 1836, d. 1869,' den 
föreg:8 hustru, europeiskt rykt- 
bar sångerska. — 3. Lauren- 
tius Gustaf A., f. 1856, 
svensk-amerikansk publicist och 
präst, huvudredaktör för Augus- 
tanasynodens publikationer, bl. a. 
tidningen Augustcma i Rock Is- 
land, känd som framstående 
talare och organisatör. 

Abrahamsson, Petter, f. 
1668, d. 1741, rättfilärd, riksdags- 
man av hattpartiet. Hans Lands ~ 
och Stadslagarna (1702) med T 
kommentar och Landslagen med 
anmärkningar (1726) äro av stort^ 
rättshistoriskt värde. 

Abraha'mus Andre'ae Anger- 
ma'nnus, f. omkr. 1540, d. 1607, 
Sveriges fjärde protestantiske 
ärkebiskop. Som skolmästare i 
Stockholm motarbetade han Jo- 



han 111:8 liturgi och tvangs att 
tillbringa 11 år i landsflykt. Vald 
till ärkebiskop av Uppsala möte 
1593, vände A. hem men ådrog 
sig hertig Karls onåd genom sin 
oresonliga hänsynslöshet vid en 
visitation 1596. A. trädde i för- 
bindelse med Sigismimd och döm- 
des av herredagen i Jönköping 
1599 till ämbetets förlust. 1606 
togs rättegången upp på nytt och 
från hösten s. å. hölls han fången 
till sin död. 

Abrakada'bra, trollformel av 
oviss härledning, vilken, skriven i 
triangelform, förekom på amulet- 
ter; numera liktydigt med me- 
ningslöst prat. 

Abram, se Abraham. 

A'bramis, ee Braxensläk- 
tet. 

Abrasa'x eller A b r a' z a s, 
ghostikern Basilides' (130-t. e. 
Kr.) namn på det högsta väsen- 
det, vilket namn, med sina sju 
bokstäver och sitt siffervärde av 
365, menades omspänna all till- 
varo i rum och tid. Sedermera 
jämte symboliska figurer inristat 
på amuletter. 

Abrasio'n, vågors och tidvat- 
tens nedbrytande av kuster. Ge- 
nom bortföring av det material, 
varav kusten är uppbyggd, upp- 
kommer en mer 1. mindre plan 
yta, abrasionsterrassen, 
som av havet översköljes vid hög- 
vatten och som alltjämt förstoras. 
,Den del av kusten, som icke 
abraderats, reser sig som en 
brant, abrasionsbranten, 
innanför terrassen. På denna se- 
nare kunna kvarstå partier, 
abrasionsvittnen, av den 
ursprungliga kusten; dylika äro 
t. ex. raukarna på Gottland. 

Abra'xas, se Abrasax och 
Krusbärsmätare. 

Abrenuntiatio'n, avsägandet 
av djävulen i det katolska dop- 



27 



Abrin — Abscess 



28 



formuläret; förekom i Sverige till 
1811. 

Abri'n, se Abrus preca- 
t o r i u 8. 

Abru'pt (lat. dbru'ptus), av- 
bruten, plötslig, osammanhäng- 
ande. 

A'brus precato'rius, en i tro- 
pikerna vitt utbredd, busklik ärt- 
växt, vara frön de s. k. p a t e r - 
nosterbönorna äro vackert 
rödfärgade med svarta fröärr och 
innehålla ett ytterst giftigt ämne, 
abrin. Detta som är av antigen- 
karaktär, verkar dels lokalt t. ex. 
på ögats bindehinna, där det för- 
orsakar en intensiv retning, dels 
vid insprutning i blodbanorna, 
där det framkallar h e m o 1 y s 
(se d. o.). 

Abruzzerna, ital. Abruzzi, 
landskap i mellersta Italien med 
Apenninernas högsta berg. Gran 
Sasso d'ltalia (2,921 m.) ; har 
strängt klimat, vilda skogar och 
rika betesmarker, till vilka som- 
martiden drivas stora får hjordar 
söderifrån. 

Abruzzerna, Ludvig Ama- 
deus (Luigi Amadeo), hertig av 
A., prins av Savojen, f. 1873, ita- 
liensk upptäcktsresande, konung 
Viktor Emanuel III:s kusin. 
Ledde 1899—1900 en nordpols- 
expedition från Frans Josefs land 
och framträngde till 86° 34' n. br. 
Nytt rekord i bergbestigning 
(Godwin Austen på Himalaya). 
Deltog i Tripoliskriget 1911—12 
och var 1913 — 17 överbefälhavare 
över italienska flottan. 

A'bsalom, son till David, 
gjorde uppror mot sin fader (2 
Sam. 13—18). 

A'bsalon, f. 1128, d. 1201, 
dansk biskop, krigare och stats- 
man, sonson till Sk j alm Hvide (se 
d. o.), uppfostrades tillsammans 
med Knut Lavards son Valdemar, 
studerade i Paris, blev 1157 bi- 




Absalon. Staty i koppar ay V. Blssen. 



skop i Roskilde och 1178 därjämte 
ärkebiskop i Lund, fastställde 
tiondebestämmelserna och präs- 
ternas celibatplikt. Vid fiskläget 
Havn anlade A. 1166 Absalons 
borg och lade därigenom grun- 
den till Köpenhamn. Rådgivare 
och härförare både hos Valdemar 
den store och Knut VI. Slog 
i sjöslaget vid Riigen hertig Bo- 
gislav av Pommern annandag 
pingst 1184, varefter venderna 
tvungos taga dopet. Om Ars kul- 
turella intressen vittna Sorö klos- 
ter och det understöd han gav 
Saxo och Svend Åagesön. 

Absce'ss (lat. absce'dere, av- 
söndras), bulnad, varsamling. A. 
uppträda såväl i som under hu- 



29 



Absens — Absolut rörelse 



30 



den, i djupare bindvävsskikt 
mellan muskler o. d., ävensom in- 
uti inre organ, ben etc. De för- 
orsakas alltid av ett infektions- 
ämne (se d. o.), och allt efter 
dettas natur skiljer man mellan 
akuta 1. heta A. och kro- 
niska 1. kalla (vanligen 
tuberkulösa) . De senare bruka ej 
föregås av den annars vanliga 
svullnaden, hettan och värken, 
varför den ofta får stora propor- 
tioner, innan den upptäckes. 

A'bsens, lat., frånvarande. 

Absi'd, se A p s i s. 

Absi'nt, likör, tillsatt med ex- 
trakt av malört. 

Absinti'n, se Artemisia. 

Abski'ssa, se Koordinat- 
system. 

Absolu't, lat., obetingad, full- 
komlig. Motsats relativ. — 
Fil. Det absoluta, den obe- 
tingade verkligheten, alltså ett 
väsen 1. ett vara, som ej förut- 
sätter något annat väsen för sin 
verklighet. Ett dylikt väsen fat- 
tas än S8. en opersonlig urgrund 
till världen, än ss. en personlig 
princip och blir i senare fallet 
likbetydande med ett Guds- 
begrepp. 

Absolut alkohol, se Alko- 
hol. 

Absoluta måttsystemet. Då 
ett mått på en fysikalisk storlek, 
såsom en vägsträck a, en tyngd 
eller en tidslängd, önskas, mätes 
storleken med en bestämd måtts- 
enhet. De för praktiskt bruk van- 
liga måttsenheterna äro 1 meter 
för längd, 1 kilogram för tyngd 
och 1 sekund för tid. Av dessa 
är måttsenheten för tyngd föga 
lämplig ur vetenskaplig syn- 
punkt, dä tyngdkraftens storlek 
ändras med latituden och höjden 
över havet. För att fä en enhet, 
som är oberoende av dylika fluk- 
tuationer ha fysikerna på elektri- 



citetskongressen i Paris 1881 enat 
sig om ett enhetssystem, A. eller 
C. G. S.-systemet (centimeter- 
gram-sekund-systemet), i vilket 
enheten för tyngd utbytts mot en 
enhet för massa. En kropps mas- 
sa, d. v. s. förhållandet mellan 
kroppens vikt (tyngdkraften) 
och accelerationen, är konstant 
och oberoende av det ställe, där 
kroppen befinner sig. Som enhet 
för massa har valts massan av 
1 kbcm. kemiskt rent vatten vid 
-f- 4° C. Enheten för längd, 1 cm., 
bestämdes till en hundradel av 
arkivmetern i Paris (se Meter- 
systemet) och enheten för tid, 

1 
1 sekund, till 24 X 60 X 60 ^^ 
medelsoldygnet (se Dygn). Av 
dessa tre grundenheter 
kunna sedan andra enheter avle- 
das. Se Elektriska måtts- 
enheter. 

Absolut höjd, benämnes en 
orts höjd över havet, i motsats 
till relativ höjd, som anger 
höjden över närliggande trakt. 

AbsoIutio'n (lat. ab, och so'l- 
vere, lösa) , avlösning (sed. 
o.), frikännande, syndaförlåtelse. 
— Ab8olve'ra, frigöra, av- 
sluta (en examen). 

Absoluti'sm. 1. Styrelseform, 
enligt vilken maktinnehavaren är 
oberoende av kontroll och myn- 
digheten ej är beskuren. Den ab- 
solute suveränen respekterar i 
motsats mot despoten gällande 
lag. — 2. Total avhållsamhet från 
sprithaltiga drycker. 

Absolut musik, musik, som 
icke står i beroende till något 
yttre föreställningsobjekt; utgör 
motsats till den beskrivande pro- 
grammusiken (se d. o.). 

Absolut nollpunkt, se Abso- 
lut temperatur. 

Absolut rörelse, se R ö r e 1 s e. 



31 



Absolut temperatur — Absorption 



32 



Absolut temperatur är den 

temperatur, vars nollpunkt (den 
s. k. absoluta nollpunk- 
ten) ligger vid —273» C. 

Absolut tryck, se Tryck. 

Absolut veto, se Veto. 

Absolve'ra, se A b s o 1 u t i o n. 

Absorbe'ra, se Absorption. 

Absorptio'n. Fys. 1. Dä ljus- 
strålar träffa ett föremål, reflek- 
teras en del av dem, en annan 
del absorberas eller upptages och 
om ej allt ljus absorberas, passe- 
rar den återstående delen igenom 
föremålet. Vid A. förvandlas lju- 
sets energi till värme. Genom att 
mäta temperaturstegringen får 
man alltså ett mått på den absor- 
berade ljusenergien. Även värme- 
strålar och ultravioletta strålar 
kunna absorberas. Mängden ab- 
sorberade strålar beror i hög grad 
på föremålets beskaffenhet. Pul- 
verformiga, mörkfärgade ämnen, 
såsom t. ex. kimrök, ha den stör- 
sta absorptionsförmågan. Att 
märka är dock att vissa fullt 
genomskinliga ämnen kunna vara 
nästan fullständigt ogenomträng- 
liga för de osynliga strålarna i 
spektrum. Se Färg, Värme. 
— 2. Gasers absorption i vätskor 
se Lösning och av fasta krop- 
par, se Adsorption. — 
Lantbr. Med åkerjordens absorp- 
tionsförmåga förstås den egen- 
skapen hos åkerjorden att i sig 
upptaga och kvarhålla, dels ge- 
nom förvittring och förmultning 
bildade, dels genom gödselmedlen 
tillförda växtnäringsämnen och 
gaser. Man skiljer mellan kemisk, 
fysikalisk och bakteriologisk A. 
Vid den kemiska A. förvand- 
las växtnäringsämnena från lätt- 
lösliga 1. åtminstone relativt lätt- 
lösliga föreningar till mera svår- 
lösliga sådana. Den kemiska A. 
försiggår långsamt, vilket är av 
stor vikt för att de tillförda äm- 



nena skola bliva jämnt fördelade 
i jorden. De växtnäringsämnen, 
som huvudsakligast bindas på 
detta sätt äro fosforsyre-, kali- 
och ammoniumsalter samt kalk. 
Den kemiska A. sker till största 
delen under medverkan av kaolin 
och andra ämnen, som uppstå vid 
de miner aliska jordartsbestånds- 
delarnas förvittring. — Den 
fysikaliska A. anses nu- 
mera vara av underordnad bety- 
delse. Den består i att de lösta 
ämnena adsorberas av jordpartik- 
larna och är därför störst i porös 
jord (mull- och lerjord). — 
Den bakteriologiska A. 
har på senare år vunnit allt 
större beaktande, då det visat sig 
att ett synnerligen rikt bakterie- 
liv förekormner i en väl luftad 
och neutralt till svagt basiskt 
reagerande åkerjord. Bakterierna 
tillgodogöra sig den näring som 
finnes i jorden. Sedan bakterierna 
dött, frigöras näringsämnena åter 
vid förruttnelsen och komma så 
antingen direkt växterna tillgodo 
1. bindas åter på något av de 
förut omtalade sätten. Den bak- 
teriologiska A. spelar i all syn- 
nerhet stor roll vid salpetersy- 
rans 1. dess salters bindning samt 
vid bindning av luftens fria 
kväve. — A. är av synnerligen 
stor betydelse för jordens bördig- 
het och för åstadkommande av 
en ekonomisk gödsling så att 
icke den jorden tillförda gödseln 
går förlorad genom uttvättning. 
Faktorer som gynnsamt inverka 
på denna äro: rikedom på fin- 
jord, väl utförd brukning och 
dränering samt tillräckligt med 
kalk. Minsta absorberande för- 
mågan har sandjorden, och den är 
desto mindre ju grövre jorden är. 
Betydligt biittre absorptionsför- 
måga besitter torv och mulljord 
och den stiger med högre förmult- 



38 



Absorptionsspektrum — Abu-Simbel 



34 



ningsgrad. Ler- och märgeljorden 
hava den högsta absorberande 
förmågan, varför på dem kan 
gödslas med långa mellanrum och 
stora givor åt gången även av 
lättlösliga gödselmedel. 

Absorptio'nsspe'ktrum, se 
Spektralanalys. 

Abstine'ns (lat. abstine're, av- 
hålla sig från), avhållsamhet. — 
Abstinenssymtom, sjuk- 
liga rubbningar, som uppstå vid 
plötsligt avbrott i vanemässigt 
bruk av gifter. Se Alkohol- 
ism, Morfinism. 

Abstrahe'ra (lat. ahstra'here, 
fråndraga) och Abstraktion, 
termer för den andliga verksam- 
het, genom vilken en eller flera 
egenskaper hos ett föremål från- 
skiljas för att de återstående 
skola kunna med desto större 
uppmärksamhet iakttagas. Se 
Begrepp. 

Abstra'kt, vittomfattande, obe- 
stämd. — Abstrakta sub- 
stantiv, namn på egenskaper, 
tillstånd eller verksamheter. 

Abstra'kter, se Orgel. 

Abstraktio'n, se A b a t r a - 
ber a. 

Absu'rd, orimlig. — A b s u r - 
dite' t, orimlighet. 

Abt, Franz, f. 1819, d. 1885, 
tysk kompositör. Utgav huvud- 
sakligen sånger för en eller flera 
röster, bl. a. kända manakvar- 
tetter. 

Abu, arab. ord motsvarande 
hebr. ab, fader. Jfr A b b a. 

Abua'm, viktigaste marknads- 
platsen i v. Sahara, belägen i 
oasen Tafilet. 

Abu Bekr, "jungfruns fader", 
f. 573, d. 634, rik köpman i 
Mecka. Gifte sin dotter Aisja 
med Muhammed och blev 632 vald 
till denneg efterträdare, den förste 
kalifen. 

Abu-Habba, arabby mellan 

2. — Le X. I. Tr. 24. 4. 22. 



Bagdad och Babylon; i närheten 
ruiner efter den urgamla babylo- 
niska "solstaden" Sippar. Vid ut- 
grävningen av det där belägna 
soltemplet fann man 1881 bl. a. 
ett rikhaltigt och intressant tem- 
pelarkiv, bestående av kilskrifts- 
urkunder på lertavlor. 

Abuki'r, hamn n.ö. om Alexan- 
dria, bekant från Napoleons 
egyptiska fälttåg. Se N e 1 s o n. 

Abuli' (grek. nekande o, och 
bule', vilja), viljelöahet eller i 
lindrigare form sjuklig obeslut- 
samhet. Ett vid vissa nerv- och 
sinneasjukdomar uppträdande 
symtom. 

Abunda'ntia, lat., överflödets 
gudinna, förekom på romerska 
mynt; ymnighetshornet är hen- 
nes attribut. 

Ab u'rbe co'ndita, lat., från 
stadens (Roms) grundläggning. 
Se A. a. u. c. 

Abu-Simbel, axab., "korn- 
axens fader", ort vid Nilens 
vänstra strand mellan Assuan och 
Wadi Halfa. I den branta strand- 
sluttningen äro inhuggna två 
klipptempel från Ramses 11:8 tid 
(omkr. år 1300 f. Kr.). Fasaden 
till det större är prydd med fyra, 
20 m. höga, sittande statyer av 
Ramses. I det inre finnas relief- 
framställningar av konungens 
krigståg mot hettiterna. Fasaden 
till det mindre templet har sex 




Abu-Simbels klipptempe'. 



35 



Abusjehr — Academia Stockholmensis 



36 



kolossalstatyer, som föreställa 
Eamses och hans p^emSl Nefretere. 

Abusje'hr, persisk stad vid Per- 
siska viken, stor export av indiska 
och persiska varor. 20,000 inv. 

Abu'sus, lat., missbruk ; jur. be- 
teckning för en saks värdeminsk- 
ning genom begagnande. — A. 
aethy'licus, alkoholmissbruk. 

Aby'dos. 1. Forngrekisk stad 
vid Hellesponten, hamnstad till 
Troas. Från A. till Sestos slog 
Xerxes de skeppsbryggor, på vil- 
ka hans här överfördes 480 f . Kr. 
— 2. En av Egyptens mest be- 
römda städer, belägen på v. Nil- 
stranden, med ett ännu bevarat 
tempel byggt av Seti I (omkr. 
1340 f. Kr.), guden Osiris' grav 
och praktfulla konungagravar 
från l:a och 2:a dynastien. 

Aby'ssiska 1. abys8a'la 
regionen (grek. aby'ssos, av- 
grund), djuphavet. Med hänsyn 
till de olika livsvillkor havet er- 
bjuder däri levande organismer 
brukar man skilja mellan: 1) 
littorala 1. strandregio- 
nen, d. v. s. området från stran- 
den till ett djup av ungefär 400 
m., under vilken nivå ljus van- 
ligen saknas; uttrycket begagnas 
ofta också för att beteckna blott 
kustområdet mellan högsta flod 
och lägsta ebb; 2) pelagiska 
regionen, d. v. s. öppna havet ned 
till 400 m. ; 3) abyssiska re- 
gionen, d. v. s. området under 
400-metersnivån. Havets organis- 
mer sägas vara littorala, pelagi- 
ska 1. abyssiska, beroende på in- 
om vilketdera av dessa områden 
de leva. Vissa organismer kunna 
emellertid vara företrädda inom 
alla tre regionerna. 

a. c, förk. av lat. a'nno cur- 
re'nte, under löpande år. 

A. C, förk. av lat. A'nno 
Chri'sU, i Kristi år, d. v. s. år 
efter Kristi födelse. 



Aca'cia, a k a s i a, ett synner- 
ligen artrikt släkte (fam. Legumi- 
no'sae) från Gamla och Nya värl- 
dens varmare delar, vanligen träd 
1. buskar, varav många med tor- 
nar. De australiska formerna ha 
vertikalt ställda fyllodier 
(se Blad). En del arters tornar 
bebos av myror. Bland de många 
för människan värdefulla arterna 
må nämnas : Kateku'-trä- 
det, A. Catechu', c:a 8 m. högt, 
från Ceylon, Främre och Bortre 
Indien. — A. Se'negal, ett ung. 
6 m. högt träd, bildar stora sko- 
gar i Nilländerna och Senegam- 
bien. — A. ara'bica i Afrika och 
Ostindien; dess frukter föras i 
handeln under namnet b a b 1 a h 
1. b a b 1 a. — A. Farnesia'na, en 
västindisk, tornig buske, som fler- 
städes odlas, bl. a. i Frankrike 
och Italien. — A. pijcna'htha, 
"G o 1 d e n W a 1 1 1 e", s. Austra- 
lien. — Veden av flera arter an- 
vändes till finare snickeriarbeten. 
Av en del erhållas ämnen, som 
begagnas till färgning och läke- 
medel samt i parfymtillverk- 
ningen. Många arter odlas för de 
produkter de lämna, flera använ- 
das som prydnadsväxter. Se vi- 
dare under Garvmedel, 
Gummi, K a t e k u. 

Acade'mia Stockholmen'sis, 
en av Johan III år 1576 i grå- 




Landskap med akasior i s.v. Alrika. 



37 



Acajouträdet — Acceleration 



38 



munkcklostret i Stockholm inrät- 
tad skola, ämnad att tjäna 
konimgena kyrkopolitiska planer. 
Dess professorer förflyttades till 
Uppsala vid universitetets åter- 
upprättande 1593. 

Acajouträdet [akajo'-], Ana- 
ca'rdium occidenta'le (fam. Ana- 
cardia' ceae) , odlas för sina fruk- 
ter, de 8. k. acajounötter- 
na 1. elefantlössen, i Syd- 
Amerika, Ostindien och Afrika. 
Frukterna innehålla ett svart, 
oljeartat ämne, k a r d o 1, som 
användes bl. a. vid framställning 
av märkbläck. De starkt ansväll- 
da fruktskaften liksom fröna för- 
täras. 

Acantha'ceae, växtfamilj 

(ordn. Tubiflo'rae). De flesta A. 
äro örter 1. buskar med motsatta 
blad och tvåläppiga blommor, 
med 4, tvåväldiga 1. 2 ståndare. 
Frukten är vanl; en 2-nunmig 
kapsel med 2 frön i vart riun. 
C:a 1,500 arter, de flesta i tropi- 
kerna. Många odlas som pryd- 
nadsväxter (hos oss vanl. i växt- 
hus), såsom arter av Thunbe'rgia, 
Aca'nthus, Ru€'llia, Strobila'n- 
thes. 

Aca'nthias, se P i g g h a j a r. 

Aca'nthis, se Siskesläk- 
tet. 

Acanthoce'phali, en ordning 
maskar (klass Aschelmi'nthes) , 
omfattande endast ett släkte, 
Echinorhy'nchus. De hava en hul- 
lingbeväpnad "snabel", äro endo- 
parasiter, sakna tarmkanal och 
hava i stället ett system av kana- 
ler i huden, vilken tjänar som 
näringsupptagande organ. Som 
larver finnas de i insekter och 
små kräftdjur; könsmognad upp- 
nå de först i tarmarna hos rygg- 
radsdjur, varvid de med snabeln 
sätta HJp fast vid tarmväggen. 

Acantho'cinus, ee L a m i i - 
n ae. 



Acanthoptery'gii, se T a g g - 
feningar. 

Acanthosi'cyos, se Näras- 
växten. 

Aca'nthus (grek. a'kanta, 
tagg), i medelhavsregionen in- 
hemskt växtsläkte (fam. Acan- 
tha'ceae). Flera arter odlas i 
växthus. A. mo'llis, björnklo- 
ört, bär vita blommor med grön- 
aktigt röda och taggiga skärm- 
blad. De likaledes taggiga och 
djupt flikiga örtbladen ha under 
antiken och senare använts som 
ornamentsmotiv, särskilt i arki- 
tekturen och konsthantverket. 

A cappe'lla (ital. cappella, 
kapell), "i kyrkstil", d. v. s. sång 
utan instrumentalt ackompanje- 
mang, såsom bruket var inom 
kyrkan i äldre tider. 

Acapu'lco, hamnstad v. Stilla 
oceanen i Mexiko. 3,000 inv. 

Acari'na, se K v a 1 s t e r. 

Accelerando [attjelera'ndå], 
förk. a c c e 1., musikterm, som 
betecknar tilltagande hastighet. 

Acceleration [akse-], varje 
förändring i en kropps rörelse- 
tillstånd. A. i vetenskaplig be- 
märkelse är hastighetens föränd- 
ring per tidsenhet. Är denna för- 
ändring konstant, kallas rörelsen 
likformigt accelererad. 
En materiell punkts rörelse blir 
accelererad, om den påverkas av 
en kraft. Är den materiella punk- 
ten fri, d. v. s. påverkas den ej 
av någon kraft, blir dess rörelse 
rätlinig och likformig (tröghets- 
lagen ) , En kropp, som faller fritt, 
d. v. 8. rör sig i lufttomt rum och 
ej påverkas av andra krafter än 
jordens attraktion, erhåller en av 
breddgraden och höjden över ha- 
vet beroende A. Vid havsytan på 
45° latitud är denna A. (gravita- 
tionskonstanten) := 9,806 m. per 
sek.^ — Med månens A. menas 



39 



Accent — Accessorisk 



40 



ökningen av månens hastighet i 
dess rörelse kring jorden. Denna 
månens se kulära A. upptäck- 
tes av Halley i början av 1700-t. 
vid jämförelser mellan äldre män- 
förmörkelser och nyare iakttagna. 
Laplace ådagalade 1787, att has- 
tighetsökningen beror pä den 
fortgående minskningen i jord- 
banans excentricitet. Sä länge 
denna minskning pågår, minskas 
också månens omloppstid. 

Accent [ak8e'nt], betoning, 
tonvikt. I grammatiken talas 
företrädesvis om tryck accent, 
framhävandet av en stavelse ge- 
nom större intensitet i uttalet. 
Den kan ji svenskan delas i tre 
grader : huvudton, t. ex. 
första stavelsen i kalven; stark 
biton, t. ex. andra stavelsen i 
kalvstek; svag biton, t. ex. 
tredje stavelsen i bränderna. 
Ordet kalvstek säges ha grav 
(tung) accent, bränderna och kal- 
ven akut (skarp) accent. — Om 
huvudtonena plats i olika språk 
må nämnas, att den i regel i 
ungerskan, tjeckiskan och finskan 
vilar på första stavelsen, i 
polskan på näst sista, i franskan 
pä sista; i spanskan och portugi- 
siskan på en av de tre sista, 
i italienskan på en av de fyra 
sista, oftast näst sista; i tyskan 
och de nordiska språken oftast 
på den första. För engelskan 
och ryskan kan knappast någon 
regel givas. Jfr Diakritiska 
tecken. — I musiken bety- 
der A. ett starkare betonande 
av vissa toner 1. ackord. Den 
rytmiska 1. metriska A. 
sammanhänger med taktarten, i 
det de olika taktdelarna få hu- 
vudaccent, biaccent 1. bli obeto- 
nade. Avvikelser från den van- 
liga betoningen kunna ske genom 
aynkopfigurer (se Synkop) 1. 
genom särskilda föredragsbeteck- 



ningar : sforzando, rin- 
forzando och tecknen > och 
A. Den oratoriska (este- 
tiska 1. patetiska) A. samman- 
hänger däremot med föredragan- 
det av en musikalisk fras 1. en 
text; mot denna A. får icke den 
rytmiska A. stå i strid. Se Fra- 
sering, Rytm, Takt. 

Accentor [akse'n-], se Järn- 
sparv. 

Accentue'ra [aks-], betona, 
giva tonvikt. 

Accentus [akse'n-], den inom 
företrädesvis katolska kyrkan 
förekommande sång, som av präs- 
ten användes vid recitation från 
altaret. Jfr Concentus. 

Accept [akse'pt] (av lat. 
acci'pere, mottaga), godkännan- 
de; trassatens (växelbetalarens) 
skriftliga förklaring pä en växel 
att på förfallodagen betala växel- 
beloppet. Accepten består i att 
trassaten skriver sitt namn (med 
eller utan "accepteras", "god- 
kännes" e. d.) på växeln, som 
därefter även kallas accept. Efter 
godkännandet kallas trassaten 
a c c e p t a' n t. — En bank be- 
viljar ofta säkra kunder rätt att 
på densamma utställa växlar in- 
till ett visst belopp, accept- 
kredit. För växlar dragna på 
acceptkredit tager banken en 
mindre s. k. acceptprovi- 
sion. — Accept a' be 1, som 
kan antagas, gillas. — A c c e p - 
t e' r a, godkänna, antaga. 

Accession [akse8Jo'n], lat., 
tillkomst, tillökning, förvärv. 
Äganderättsförvärv, varvid äga- 
ren av huvudsaken också blir 
ägare av bisaken. — A c c e s - 
sionskatalog, förteckning 
över t. ex. ett biblioteks förvärv. 
— Accessionstraktat, en 
stats tillslutning till ett mellan 
andra stater ingånget fördrag. 

Accesso'ri8k [aks-] (lat. 



41 



Accessorius — Acer 



42 



acce'dere, tillkomma), utgörande 
bihang, hörande till. — A c c e a - 
soriska knoppar, se 
Knopp. 

Acce8so'riu8 [aks-], se 
H järnnerver. 

Accidens [ak8ide'n8], tillfäl- 
lighet. Se Substans. — Acci- 
denstryck, mindre trycksaker 
säsom cirkulär, bjudnings- och 
visitkort m. m. 

Accipiter [aksi'-], se Hökar. 

Accipitres laksi'-], se Dag - 
rovfåglar. 

Accis [aksi's] (lat. acci'sa, av- 
skuren, näml. pars, del, d. v. s. 
statens andel i vinsten pä, en 
vara), benämning på vissa inre 
skatter (merendels konsumtions- 
skatter) till skillnad från tullar. 
Se Bevillning. 

A'ccius (Attius), Lueius, 
f. 170, d. omkr. 90 f. Kr., romersk 
författare. Bevarade äro titlar 
och fragment av omkr. 50 trage- 
dier, de flesta fria översättningar 
av grekiska original. 

Acco'lti, adelsfamilj från Tos- 
cana, känd för rättsvetenskapliga 
och litterära intressen. 1. B e n e - 
detto A., f. 1415, d. 1466, skrev 
på latin en historia över första 
korståget, begagnad som källa av 
Tasso. — 2. B e r n a r d o A., den 
föreg:s son, f. 1465, d. 1535, poet, 
gunstling hos påven Leo X. — 3. 
Pietro A., den föreg:a broder, 
f. 1455, d. 1532, kardinal, avfat- 
tade den hotfulla bullan mot 
Luther 1520. 

Accra, se A c k r a. 

Accre8ce'n8-rätt, arvingars 
rätt att i proportion till sina 
arvslotter mellan sig fördela arve- 
del, som en annan arvinge av ett 
eller annat skäl ej tillträtt, med 
förbehåll att denne saknar egna 
arvingar eller arvinge, som den 
döde utsett i hans ställe. 

Ace'phala (grek. nekande o, 




Vanlig lönn. 

och kefale', huvud), huvudlösa, 
namn på ordn. Musslor. 

A'cer, växtsläkte (fam. Acera'- 
ceae, ordn. 8apinda'les) . Träd 1. 
buskar med motsatta, vanligen 
karaktäristiskt handflikiga blad. 
A. platanoV des, vanlig lönn, 
samt A. campe'stre, naver- 
1 ö n n, finnas vildväxande i Sve- 
rige, den senare i Skåne. Såväl 
dessa som ett flertal andra arter 
odlas såsom park- och alléträd. 
Asklönnen, A. negu'ndo, har 
blad, som likna askens och odlas 
liksom tatarlönnen, A. tata'- 




Acer saccbarura- 



43 



Aceratherium — Acetyl 



44 



ricum, ofta i buskform, i bersåer 
eller såsom skyddshäckar. Sil- 
verlönnen, A. dasyca'rpum, 
har pä undersidan silvervita, 
djupt flikiga blad. S y k o m o r - 
lönnens, A. pseudo-pla'tanus, 
blommor äro ordnade i hängande 
klasar i stället för i kvast såsom 
hos vanlig och naverlönn. — Av 
de vanliga lönnarterna erhålles 
ett mycket användbart virke för 
snickeriarbeten. I Nord-Amerika 
förekommer en art: A. sa'ccha- 
rum, vars saft innehåller 2 — 4 
% socker och som därför använ- 
des för framställning av socker 
(cirka 30 mill. kg. pr år). 

Acerathe'rium, ett numera ut- 
dött noshörningssläkte utan horn 
på nosen. Levde i oligocen och 
pliocen tid i Europa och Asien. 

Aceri'na, se G ä r s. 

Acet., se A c e t u m. 

Aceta'bulum (lat. eg. ättik- 
kärl, av ace'tum, ättika) , h ö f t - 
skålen, den ledhåla i bäckenet, 
i vilken lårbenets ledknapp är in- 
passad. 

Ace't-aldehy'd, CH, • CHO, ett 
ämne, som erhålles genom oxide- 
ring av etylalkohol. Det är en 
flyktig vätska, som kokar vid 
+ 22° C. och stelnar vid — 120,c° 
C. Spec. vikt 0,805. A. bildar lätt 
polymera föreningar såsom p a r - 
aldehyd (CHä-CIlO),, och 
metaldehyd (CHs.CHO)^. 
Paraldehyd är en oljeartad 
vätska, metaldehyd ett fast kri- 
stalliniskt ämne. Se A 1 d e h y - 
der och P o 1 y m e r i. 

Ace't-anili'd, vetenskapliga be- 
teckningen för antifebrin. 

Aceta't, ättiksyrans salter. De 
flesta A. äro lättlösliga i vatten. 
Sättes järnl^loridlösning till ut- 
spädd acetatlösning uppstår vid 
kokning en brunröd fällning av 

basiskt ferriacetat, Fe<^!jl;^^-'' -'. 



Basiska A. finnas även av t. ex. 
bly, b 1 y ä 1 1 i k a. Utspädd lös- 
ning av blyättika benämnes b 1 y- 
vatten och användes i medici- 
nen. Det neutrala blysaltet kallas 
blysocker. Förutom blysalter 
användes även kaliumacetat i 
medicinen. Kopparacetaten äro 
olösliga och användas såsom 
gröna oljefärger. Lösningar av 
aluminium- och ferriacetat hydro- 
lyseras vid uppvärmning till olös- 
liga aluminium- och ferrihydrat 
och fri ättiksyra. Därpå beror 
deras användning såsom betnings- 
vätskor vid färgning av tyger. 

Acetome'ter, ättikmätare, för 
bestämning av ättikas styrka, är 
ett graderat glasrör, vari hälles 
en viss mängd ättika, rödfärgad 
med lackmus. Härtill sättes så 
mycket ammoniak av viss styrka 
att den röda färgen övergår till 
blå. Av den använda mängden 
ammoniak kan ättikans styrka 
beräknas. 

Aceto'n, CH, • CO • CH,, ett 
till ketongruppen hörande ämne, 
som bildas vid torrdestillering av 
trä och därför förekommer i tjär- 
vatten. A. är en färglös, flyktig 
vätska med karaktäristisk lukt. 
Kokpunkt 56,5°, smältpunkt 
— 94,9°. Det användes bl. a. som 
lösningsmedel för organiska äm- 
nen och acetylen samt till gela- 
tinering av nitrocellulosa. Se 
K e t o n. 

Acetonemi' (grek. hqi'ma, 
blod) och Acetonuri' (lat. 
uri'na, urin), förekomst av ace- 
ton i blodet resp. urinen. Ab- 
normt tillstånd som inträder vid 
långvarigare svält, kolhydratfri 
kost, ävensom vid svårare fall av 
sockersjuka. 

Ace'tum, förkortat Acet., 
ättiksyra. 

Acety'1, se Radikal, 



45 



Acetyl-cellulosa — Acetyl-salicylsyra 



46 




■ ^ — fc 


c 


i 
fp i 


é 




-:; 




w^ 


r~- 


"— 



J] : . 

1 


r-å 




Fig. 1. 



Fig. 2. Fig. 3. 

Acetylenpasverk. 



Fig. 4. 



Acety'l-cellulo'sa, se Cellu- 
losa. 

Acetyle'n, kolväte enligt for- 
meln CjHj, bildas genom vattens 
inverkan på karbider, i synnerhet 
kalciumkarbid 1. genom sönder- 
delning av acetylens metallför- 
eningar. A. är en färglös, giftig 
gas, som i rent tillstånd har en 
sötaktig lukt. Framställd av tek- 
nisk kalciumkarbid innehåller 
den något fosforväte och svavel- 
väte. Från det förra ämnet, som 
kan förorsaka självantändning, 
kan A. befrias genom tvättning 
med saltsyrad sublimatlösning. 
A. brinner med intensivt vitt sken 
och är i blandningar med luft 
från 3 till 82 % våldsamt explo- 
siv. Ledes A. ned i en ammo- 
niakalisk kopparkloridlösning, 
uppstår en röd fällning av acety- 
lenkoppar, CjCuj. A. kan på detta 
sätt påvisas i vanlig lysgas. A. 
förekommer i handeln (t. ex. för 
belysning av järnvägsvagnar 
o. d.) inneslutet i stålcylindrar. 
Dessa innehålla en porös massa 
indränkt med aceton, som vid 
15 atm. tryck förmår lösa A. till 
en volym av 300 gånger aceto- 
nens. I dylik lösning är acetylen 
icke explosiv, åtminstone ej under 
10 atm. tryck. A. i denna form 
kallas dissous-gas. Den porösa 



massan gör, att möjligen inträf- 
fande explosioner icke fortplantas 
till omgivningen. 

Acetyle'ngasverk, anläggning- 
ar för belysning av smärre sam- 
hällen o. d. Efter sättet för sam- 
manföringen av karbid och vatten 
finnas A. enligt: 1) droppsystem: 
vattnet droppar ned över karbi- 
den; 2) dyksystem: karbiden 
nedsänkes och uppdrages omväx- 
lande ur vattnet. Dykningsperio- 
derna regleras av den magasine- 
rade gasmängden ; 3) dränknings- 
system: karbiden nedsänkes i 
vattnet och får kvarstanna där, 
så länge gasbildning pågår; 4) 
inkastningssystem : karbiden in- 
kastas medelst en matarapparat 
i småportioner i vattnet. Matar- 
apparaten regleras automatiskt 
från gasklockan. Efter rening 
distribueras gasen till brännar- 
na, vilka oftast äro försedda med 
tvenne utlopp, varigenom lågan 
får solfjädersform. 

Acetyle'nlampa, se Lampa. 

Acety'1-salicy'lsyra, kondensa- 
tionsprodukt av ättiksyra och 
salicylsyra, framställd i avsikt 
att utnyttja den senares terapeu- 
tiska egenskaper men undgå desa 
starkt retande verkan. A. har 
utomordentligt stor användning 
som medel mot reumatiska och 



47 



Achaeer — Acidos 



48 



andra infektionssjukdomar, som 
febernedsättande ävensom oskad- 
ligt smärtstillande medel. 

Achae'er, Achaia, se Akaia. 

Achard, Franz Karl, f. 
1753, d. 1821, tysk kemist och 
fysiker. Uppfinnare till den ännu 
i huvudsak använda metoden för 
framställning av socker ur vit- 
betor. Anlade 1796 en socker- 
fabrik i Schlesien och blev den 
tyska sockerindustriens grund- 
läggare. 

Acha'riu8, Erik, f. 1757, d. 
1819, svensk läkare och natur- 
forskare. Vid sidan om sin läkar- 
verksamhet ägnade sig A. med 
stort intresse fi,t botaniska stu- 
dier och utgav i början pä 1800-t. 
ett antal i hög grad uppmärksam- 
made skrifter över lavarnas syste- 
matik. 

Acharius, pseud. för F. V. 
Scholander (se d. o.). 

Acha'rnar, stjärna av 1 :a stor- 
leken i stjärnbilden Eridanus pä 
södra hemisfären. 

A'chenbach, Andreas, f . 
1815, d. 1910, tysk målare. Pro- 
fessor vid akademien i Diissel- 
dorf. Landskap från Holland, 
Skandinavien, Italien och Rhen- 
trakterna samt folklivsbilder med 
motiv ur fiskarens och sjöman- 
nens liv. Som lärare för svenska 
målare har han utövat ett visst 
inflytande på svensk konst under 
1860- och 70-talen. 

Achero'ntia, se Dödskalle- 
fjäril. 

Achille'a, växtsläkte (fam. 
Compo'sitae). Två arter, båda ör- 
ter, förekomma allmänt i Sverige : 
r ö 1 1 e k a, A. inillefo'lium, och 
vitpytta 1. nysört, A. pta'r- 
mica. Den förra arten har smal- 
ilikiga blad, den senare hela och 
sågade. Blommorna äro vita, säl- 
lan rödvioletta. Båda arterna äro 
fleråriga. Av röllekan odlas en 




Achillea millefolium. 



ljusröd varietet {Cerise Queen) 
och av nysörten en varietet med 
vita, dubbla blommor (The 
Pearl). De nyutslagna blomkor- 
garna av röllekan användas i 
medicinen. 

A'chlya, se Saprolegnia- 
c e a e. 

A'chmion, se C h e m n i s. 

a. Chr. 1. a. C h r. n., förk. för 
a'nte Chri'stum 1. a'nte Chri'stum 
na' tum, före Kristi födelse. 

Acid., se A c i d u m. 

Aci'd-albumi'n, se Äggvite- 
ämnen. 

Acidimetri', uppmätning av 
syrors koncentration i vätskor. 
Enklast kan ett mått på syr- 
mängden erhållas genom titre- 
ring med en bas av känd kon- 
centration. Med tillhjälp av nå- 
gon lämplig indikator kan den 
punkt bestämmas, då vätskan bli- 
vit neutraliserad. Omvänt kan 
basers koncentration uppmätas 
genom titrering med en syra av 
känd styrka, alkalimetri. 

Acido's (lat. a'cidum, syra), 
abnorm halt i kroppsvätskorna 
av syror, alstrade av organismen 
själv, och med därav orsakade 



49 



Acidum — Acklimatisation 



60 



förgiftningsHymtom. Uppstår vid 
vissa ämuesomsättningsrubbning- 
ar. — Se Sockersjuka. 

A'cidum, lat., förk. A c i d., 
syra. 

Acinö'8 (lat. a'cinus, bär i 
klase), druvformig. — Acinös 
körtel =: alveolär körtel (se 
Al ve o 1). 

Acipe'nser, se Störfiskar. 

Aci reale [a'tji rea'le], stad 
på Sicilien, byggd på Etnas lava. 
Fabriker för metallarbeten. Havs- 
bad, svavelkällor. I närheten 
Kyklop-öarna (7 basalt- 
klippor) med Polyfemos' grotta. 
35,000 inv. 

Acka, lågt stående pygméstam 
i belg. Kongo. 

Acka, Akka 1. SrtJean 
d' A c r e, hamnstad i Palestina 
vid Karmels fot, grundad av feni- 
cierna. 12,000 inv. 

Acke, Johan Axel Gus- 
taf, son till Andersson 2, f. 
1859, konstnär. Efter utländska 
studier deltog A. i opponentrörel- 
sen mot Konstakademien 1885. 
Med utgångspunkt från impres- 




•larir.as paria. 'I'. 
iopcliiis. Liisniug Kir iiarn. 



sionismen fann han på 1890-t. sin 
personliga form, som syftar till 
att genom samklang av färg, 
linjerytm och komposition ut- 
trycka en filosofiskt betonad fan- 
tasi. Typisk är den stora mål- 
ningen I skogstemplet i Thielska 
galleriet. A. har även utfört 
porträtt t. ex. av sin svärfader 
Z. Topelius och V. v. Heidenstam 
(i Nationalmuseum), monumen- 
tala marinmålningar, etsningar, 
teckningar samt stuckreliefer. 

Ack ja, se Pulka. 

Acklamatio'n, högljutt bifall. 

Acklimatisatio'n 1. ackli- 
matisering, levande varel- 
sers vänjande vid de i avseende 
på temperatur, de olika årstider- 
nas längd, näringsbetingelser etc. 
mer 1. mindre nya förhållandena 
i en för dem ursprungligen främ- 
mande omgivning. Med att 
acklimatisera ett djur (1. 
växt) 1. att göra det (den) till 
föremål för A. menas dock oftast 
endast människans åtgörande att 
överflytta det- (den-) samma till en 
annan trakt med andra förhål- 
landen, i vilken den främmande 
varelsen trivs och fortplantar sig. 
Organismens egen, inneboende 
förmåga att acklimatisera sig, 
d. v. 8. att finna sig till rätta 
i den nya omgivningen, vilken 
förmåga är högst olika hos olika 
former, är givetvis det som avgör, 
huruvida överflyttandet skall lyc- 
kas. Fattat i den mest inskränkta 
betydelsen skulle uttrycket A. 
innebära att den under nya för- 
hållanden satta organismen utan 
människans vidare åtgöranden 
skulle kvarhålla och fortplanta 
sig på den nya orten. Den skulle 
sålunda också exempelvis kunna 
framgångsrikt upptaga den kon- 
kurrens om utrymmet, som redan 
på trakten varande växter och 
djur komma att erbjuda. Även 



51 



Acklimatisera — Ackord 



52 



om detta har visat sig vara fallet 
med t. ex. bruna råttan och 
mänga vanliga ogräs, torde dock 
exempelvis åtskilliga av de van- 
liga kulturväxterna, om de helt 
överlämnades åt sig själva, kom- 
ma att med säkerhet duka under 
för inkräktande ogräs. Enligt 
denna snävare uppfattning av 
begreppet A. skulle ej heller t. ex. 
vaniljen kunna anses acklimati- 
serad på Réunion, trots att den 
här trives förträffligt. Den inför- 
des dit i mitten på 1800-t. men 
satte icke frukt, alldenstund de 
insekter, vilka överföra pollen 
till pistillen, saknades. Man till- 
grep då den ännu begagnade ut- 
vägen att låta plantagearbetare 
verkställa överföringen. I bägge 
dessa fall talas dock om en A. 
Som A. kan icke fattas det förhål- 
landet, att ett djur 1. en växt 
trivs och fortplantar sig, då män- 
niskan genom en del praktiska 
åtgärder (genom inflyttande av 
t. ex. växten i drivhus etc.) söker 
att skapa möjligast likartade för- 
hållanden med dem, under vilka 
organismen lever i sitt hemland. 
Människan har använt de levande 
varelsernas acklimatisationsför- 
måga för att skaffa sig de tam- 
djur och kulturväxter, vilka i 
våra dagar äro spridda över stora 
delar av jorden. För studiet av 
med A. förbundna förhållanden 
beträffande såväl växter som djur 
ha acklimatisations- 

trädgårdar inrättats. 

Acklimatise'ra, se A c k 1 i - 
matisation. 

Acklinga, socken i Skarab. 1., 
bildar med Agnetorp, Baltak och 
Tidaholm pastorat i Skara stift. 
470 inv. 

AckoIa'd (fr. accolade, omfam- 
ning), dubbning av riddare; 
klammertecken. 

Ackommodatio'n (lat. ad, till. 



och co'mmoduin, bekvämlighet) , 
anpassning, se öga. 

Ackommodationsväxel, se 
Växel. 

Ackompanjema'ng (av fr. 
accompagner, ledsaga), beledsag- 
ning av huvudstämman i ett 
musikstycke; sker antingen med 
piano, annat instrument och hel 
orkester eller vid sång även med 
kör, s. k. brummkör. Tidigare till- 
hörde det den spelande att efter 
behag sätta A. till en melodi- 
stämma. I modern musik är det 
kompositören, som själv arbetar 
in A. i stycket och ofta ger det 
en konstrik och för styckets ver- 
kan betydelsefull utformning. — 
Ackompanjera, beledsaga. 

Acko'rd (av lat. ad, till, och 
cor, hjärta). 1. Jur. Avtal, se 
Konkurs; beting, se A r - 
betsbeting. — 2. Mus. Ett 



1 2 3 'i 5 6 7 8 9 10 II 12 IJ l'^ 15 

Exempel pfi olika slags ackord. Den Icke 
fyllda noten 1 varje ackord är grund- 
tonen. 

system av samtidigt ljudande 
toner med efter vissa lagar be- 
stämt inbördes förhållande: a) 
grund- 1. stamackord, vil- 
kas toner ordnas tersvis över var- 
andra från en grundton räk- 
nat ; hit höra treklang (se 1 
å fig.), bestående av 3 toner: 
grundton, ters och kvint, s e p - 
timackord (4) (fyrklang) 
med 4 toner: de tre nämnda jämte 
septima, och nonackord (8) 
med 5 toner, de fyra nämnda 
jämte nona; b) härledda 1. 
omvända ackord, i vilka 
grundtonen ej ligger lägst utan är 
flyttad upp mellan eller över de 
övriga tonerna; lägsta tonen kal- 
las b a s t o n, och A. benämnas 
olika allt efter den ton, som väl- 
jes till baston. Tages i en tre- 



53 



Ackra — Ackumulator 



54 



klang tersen till baston, blir det 
A. som uppstår sext ackord 
(2) ; tages kvinten, blir det 
k var t s e X t ack o r d (3). 

Septimackordets ömvändningar 
kallas kvintsextackord 
(5), om tersen är baston, ters- 
kvartackord (6), om kvin- 
ten är baston och sekund- 
ackord (7), om septiman är 
baston. 'Sonackordets ömvänd- 
ningar benämnas l:a (9), 2:a 
(10), 3:e (11) eller 4:e (12) om- 
vändningen allt eftersom det är 
tersen, kvinten, septiman eller 
nonan, som är baston. — A. ha 
med bibehållen grundton olika 
lägen: l:a läget, oktavläget 
(13), när grundtonens oktav lig- 
ger överst; 2:a läget, tersläget 
(14), när tersens oktav ligger 
överst, och 3:e läget, kvintläget 
(15), när kvintens oktav ligger 
överst. 

Ackra, A c c r a, huvudstad i 
britt. Guld-kusten, Afrika. Hamn- 
stad med station för trådlös tele- 
grafi. Fyrplats. Export av guld- 
stoft, palmolja, elfenben och 
gummi. 20,000 inv. 

Ackredite'ra (lat. ad, till, 
cre'dere, tro), bemyndiga en per- 
son att hos tredjeman lyfta en 
penningsumma; bef ullmäktiga en 
person som diplomatiskt sände- 
bud hos en främmande suverän. 
Ackumulatio'n (lat. accunm- 
la're, samla, hopa), den geolo- 
giska process, varigenom lösa 
jordlager bildas på grund av det 
rinnande vattnets, inlandsisens 1. 
vindens transporterande verkan. 
En flod fåra undergår ständiga 
förändringar, i det floden inom 
vissa områden (erosions- 1. abla- 
tionsområden) verkar nedbrytan- 
de på de berg- 1. jordlager, var- 
igenom den rinner. Floden för 
med sig sand och grus, som av- 
lastas inom andra områden 




Ackumulation. 

(ackiunulationsområden), i vilka 
vattnets hastighet är mindre. Flo- 
den kan alltså flyta fram på en 
bädd, som den själv avlagrat, var- 
igenom flodytan kan ligga högre 
än omgivande terräng, som på 
regelbundna tider översvämmas 
(ex. Nilen). Vid flodens utträde 
från en trång erosionsdal på en 
öppen slätt, t. ex. vid övergången 
mellan berg- och slättland, bildas 
vid A. på grund av flodfårans 
ständiga förflyttningar en lång- 
sluttande ackumulationskägla 
(alluvialkon). I flodmynningen 
kan genom A. bildas ett delta (se 
d. o.). Även havet utför A. i och 
med avlagring av ackumulations- 
vallar och strand sporrar i vikar 
i lä för bränningens verksamhet. 
Se Flygsand och Glaciär. 
Ackumula'tor (av lat. accu- 
mula'r€, samla, hopa). 1. I vid- 
sträckt betydelse varje anordning 
för upplagring av energi, t. ex. 
ett svänghjul, en dammbyggnad. 
— 2. Inom elektrotekniken är A., 
även kallad sekundär- eller 
reversibelt element, ett 




Del av positiv platta till Wyackumu- 
lator. 



56 



Ackumulator 



66 




Negativ platta till blyaokumulator. 



galvaniskt element, som, efter 
avgivandet av en viss mängd 
ström, kan genom en lika stor 
strömmängd, genomförd i mot- 
satt led, återföras till sitt ur- 
sprungliga tillstånd (uppladdas). 
Den vid uppladdningen använda 
spänningen får därvid icke avse- 
värt överstiga den spänning ele- 
mentet har, då det avger ström. 
— Av praktiska skäl ha endast 
tvenne ackumulatortyper kom- 
mit till större användning. — 
Blyackumulatorn, upp- 
funnen av fransmannen P 1 a n t é, 
består av två blyplattor ned- 
sänkta i utspädd svavelsyra. Sät- 
tas plattorna i förbindelse med 
var sin pol av en elektrisk ström- 
källa, utvecklas syrgas vid den 
platta, som står i förbindelse 
med den positiva polen, och vät- 
gas vid den med den negativa 
polen förenade plattan. Syret bil- 
dar med blyet ett mörkbrunt 
överdrag av blysuperoxid, medan 
vätet bortgår i form av gasblå- 
sor. Borttages strömkällan och 
förbindas plattorna med en le- 
dare, framgår i denna en elek- 
trisk ström av motsatt riktning 
mot laddningsströmmen. 



Denna Rekundärström av- 
tager så småningom i styrka för 
att slutligen alldeles upphöra. 
På blyplåtarna har då försiggått 
den förvandlingen, att blysuper- 
oxiden på den positiva plattan 
reducerats till blyoxid, medan 
även den negativa plattan fått 
ett liknande överdrag. Genom in- 
verkan av svavelsyran i förening 
med luftens syre förvandlas bly- 
oxiden till blysulfat. Vid förnyad 
uppladdning bildas på den posi- 
tiva plattan åter blysuperoxid, 
på den negativa plattan genom 
vätets reducerande inverkan fin- 
fördelat bly (blysvamp), A:s 
kapacitet, d. v. s. den elek- 
tricitetsmängd A. avger, tills 
dess spänning sjunkit med ett 
belopp av 10 % av spänningen 
pid urladdningens början, beror 
på den mängd blysuperoxid, som 
bildas vid uppladdningen. I fråga 




Elektrodkoraplex tui Jungnerackumula- 
tor- 



57 



Ackutnulatorbatteri 



58 




Jun^erackumulator. 

om Plantécellen, vars plattor äro 
plana, ökas kapaciteten med varje 
uppladdning, men det erfordras 
ett större antal uppladdningar 
innan A. når sin fulla kapacitet. 
För att undvika denna olägenhet 
har F a u r e konstruerat acku- 
mulatorplattor i form av ett 
gitter av bly med 5 % antimon 
(h&rdbly), i vars maskor inpres- 
sas en massa av mönja, svavel- 
syra och glycerin. Till positiva 
plattor användas fortfarande 
Plantéplattor. Plattorna, omväx- 
lande positiva och negativa, sam- 
manställas i avlångt fyrkantiga 
kärl av glas, ebonit eller (vid 
stora A.) av invändigt blybeklätt 
trä. Plattorna hållas skilda åt 
medelst refflor i kärlväggarna 
eller påsatta ryttare av glas eller 
ebonit. I varje låda ingår all- 
tid 1 negativ platta mer än de 
positiva. Plattorna avslutas upp- 
till i ena hörnet av ett horn. 



som står i förbindelse med ström- 
samlingsskenor. — Varje enkel 
ackumulatorcell bestående av en 
positiv och en negativ platta, ger 
en elektromotorisk kraft av 2 
volt, sålunda högre än för andra 
element. Spänningen får vid ur- 
laddning ej nedgå lägre än till 
1,8 volt. Vid uppladdning ökas 
syrans egentl. vikt (vattnet sön- 
derdelas), vid urladdning minskas 
den åter. Gränserna för upp- och 
urladdning bestämmas genom un- 
dersökning av egentl. vikten med 
aerometer. Kapaciteten växlar 
med Ars storlek från c:a 4 till 
över 11,000 ampéretimmar. — 
Järn-nickelackumula- 
torn, resultatet av tvenne var 
för sig arbetande uppfinnares 
experiment, kallas även J u n g - 
nerackumulatornl. Edi- 
sonackumulatorn, består 
av järn- och nickeloxider bildande 
"aktiva massor", inneslutna i 
elektroder, vilka omgivas av en 
elektrolyt av kaliumhydrat. Hu- 
vudsakliga skillnaden mellan de 
båda typerna är, att Jungner an- 
vänder kadmium som tillsats i den 
"aktiva massan", medan Edison 
använder kvicksilver. A. tillver- 
kas i Sverige av Ackumula- 
tor ak t i eb o 1 age t Tudor 
och Svenska ackumula- 
tor ak t i e b ol age t Jung- 
ner. 

Ackumulatorbatteri består 
av flera hopkopplade ackumula- 
torer eller såsom de också kallas 
celler. För praktiskt bruk är näm- 
ligen den spänning på c. -a 2 volt, 
som förefinnes mellan en cells 
elektroder, alltför liten, varför 
flera celler seriekopplas. Man för- 
enar härvid den positiva elektro- 
den i en cell med den negativa i 
den följande, så att urladdnings- 
strömmen i varje cell flyter i 
samma riktning från den nega- 



59 



Ackurat — Ackvisition 



60 




Blyackumulatorer. 



tiva till den positiva elektroden. 
Behöver man en spänning på 
exempelvis 220 volt, seriekopplas 
110 celler på 2 volt, och på lik- 
nande sätt kan vilken önskad 
spänning som helst erhållas. Vid 
elektriska centralstationer, sär- 
skilt belysningsanläggningar, an- 
vändas A. för att magasinera 
elektrisk energi, när belastningen 
är ringa, och åter avlämna den- 
samma, när belastningen är större 
än den normala. Behovet av elek- 
trisk energi varierar nämligen be- 
tydligt såväl beroende på årstiden 
som tiden på dygnet. Ett typiskt 
exempel på den varierande belast- 
ningen under ett dygn vid en be- 
lysningscentral angiver nedanstå- 




ende diagram (kurvan a). Om ej 
något A. användes, måste centra- 
len dimensioneras för största be- 
lastningen, som enligt diagram- 
met inträffar vid i/^ 7-tiden på 
kvällen, under det att om A. 
användes, centralen kan beräknas 
för en energiförbrukning motsva- 
rande linjen b och alltså göras 
betydligt mindre. Härtill kom- 
mer att en del smärre störningar 
i driften vid centralen ej behöva 
märkas i belysningsnätet, tack 
vare ackumulatorreserven, vilken 
dessutom tjänstgör som regula- 
tor, när en större del av belys- 
ningsnätet hastigt tages i an- 
språk, varigenom variationer i 
lampornas ljusstyrka undvikas. 



_- 


i 1 1 


1 


\ J-j-f\ 1 ' M ' ' ' M i ' 








t T.M-^^ ! 






i^" 


1 ! 




1 jtsi^^iÄ 




t"' 




1 




^ft^y^i^^ 




ll 




1 


1 


'/5^>0^$^"«> L 


1 1 


1 1 






1 




iPS^Sf^S;?^ ^ 


- 1 




M 




1 


i 


^^R 




1 


«u 


I Ä 1 


-U 


;^,..Lj_ 


1 


m 


Ä» 


Jmr- 


--^w/ 


??^ 




1 \T*¥ 


/rmi 


M.1 


1 1 1 


iT]^ 





Batteri av Jung^nerackumulatorer. 



rjorfion /elddop K^ä/i n/dnaff rror^oo. 

Belastningskurva vid belysningscentral. 

Ackura't, noggrann, precis. — 
Ackurat e' SS, noggrannhet, 
precision. 

Ackusativ (lat. accusaWvus, 
av accusa're, anklaga), se Ka- 
sus. 

Ackuschö'rgrodan, A'lytes 
ohste' tricans, en grodart från s.v. 
Europa. Hanen hjälper honan vid 
äggläggningen genom att ur hen- 
nes kropp utdraga de till ett band 
förenade äggen. Detta band virar 
han sedan kring sina bakben och 
bär det där c:a tre veckor, var- 
efter han uppsöker någon vatten- 
samling, där larverna fram- 
komma. 

Ackuschörska (fr. accoucher, 
förlösa), samma som barn- 
morska (se d. c). 

Ackvisitio'n, förvärv. — Ack- 



61 



Aconcagua — af Acrel 



62 




Ackuschörgroda. 

visitionskatalog, förteck- 
ning t. ex. över böcker eller 
museiförcmål i den tidsföljd de 
förvärvas. 

Aconca'gua, Syd-Amerikas 
högsta berg, en slocknad vulkan 
på Anderna n.ö. om Valparaiso, 
7,035 m. 

Ä condition [k5,i)di8iå'g], fr., 
i kommission, ett försäljningssätt, 
som särskilt inom bokhandels- 
världen praktiseras, enligt vilket 
varan inom viss tid får returne- 
ras, om kommissionären ej kun- 
nat sälja den. 

Aconi'tum, växtsläkte (fam. 
Ra'nuncula'ceae) . Fleråriga örter 
med djupt handllikiga blad. Kron- 
bladen förkrympta, två av dem 
omvandlade till honungsgömmen. 
Ett av foderbladen är hjälmlikt 
förstorat och täcker över de båda 
honimgsgömmena. För sina vack- 
ra blå blommor odlas några arter, 



däribland A. nape'llus, storm- 
hatt, och A. ca'mmarum, munk- 
h ä 1 1 a. Båda förekomma även 
förvildade i mellersta och södra 
Sverige. I norra Sveriges fjäll- 
trakter finnes en storväxt art, 
A. septentriona'le, nordisk 
stormhatt, vars blommor äro 
blåa eller någon gång vita. Aco- 
nitumarterna innehålla en syn- 
nerligen giftig alkaloid, a k o n i - 
t i' n, som särskilt i Amerika fun- 
nit användning som hjärtmedel. 





Olof af Aorel. Pastell ay G. Lundberg. 



A'corus, se Kalmusrot. 

Acqui [a'kvi], stad i Italien, 
n.v. om Genua. Hälsobrunn med 
svavelhaltiga källor. 

Acra'nia (grek. nekande a, 
och krani'on, huvudskalle), utan 
kranium, se Lansettfisk. 

d'Acre [dakr], S:t Jean, 
se A c k a. 

Acre [ejkrl, engelskt och ame- 
rikanskt ytmått, motsvarande 
0,8198 sv. tunnland 1. 40,5 ar. 

af Acrel, Olof, f. 1717, d. 
1806, den svenska kirurgiens 
fader, från 1752 verksam som 



Aconitum napellus. 



63 



Acrelius — Adal 



64 



kirurg vid Serafimerlasarettet i 
Stockholm, 1776 generaldirektör 
över alla svenska sjukhus. A., 
som länge vistats i utlandet och 
bl. a. varit militärläkare i fran- 
ska armén, vann vid sin hem- 
komst 1744 snabbt anseende både 
som praktiserande läkare och ve- 
tenskapsman. Bland hans arbeten 
märkas Utförlig förklaring om 
friska sdrs egenskaper (1745) och 
Chirurgiska händelser (1759). 

Acrelius, Israel, f. 1714, d. 
1800, svensk prästman; ordnade 
1749 — 56 de svenska församling- 
arna i Amerika och redogjorde 
för sitt uppdrag i ett för Nya 
Sveriges historia grundläggande 
arbete. 

Acri'dium, se Gräshoppor. 

Acroce'phaIus, se K ä r r - 
sfi-ngaresläktet. 

Acrocli'nium, se H e 1 i p t e - 
rum. 

Act Täckt], eng., betecknar i 
allmänhet Act of parlia- 
m e n t, ett av engelska parlamen- 
tet fattat och av konungen stad- 
fäst beslut. Jfr Bill. — Act 
of indemnity f ritar en mi- 
nister fr&n ansvar, när han vid- 
tagit åtgärder till det allmännas 
bästa utan att äga formell rätt 
att ingripa. Se Indemnitet. 

— Act of settlement kal- 
las parlamentsakten 1701, som 
gjorde huset Hannover arvsberät- 
tigat i England. 

A'cta (lat., pluralis av a'c- 
tum) , dokument, handlingar. — 
A. d i u' r n a, dagliga händelser, 
namn på ett slags officiell tid- 
ning, som Caesar från år 59 f. Kr. 
lät utgiva. — A. mathem a' - 
t i c a, internationell matematisk 
tidskrift, utgives sedan 1882 i 
Stockholm av G. Mittag-LeflFler. 

— A. 8 a n c t o' r u m, en samling 
av de i den romerska kyrkans 
kalendarium upptagna helgonens 



legender, i tryck utgivna genom 
jesuitiska lärde, 1643 — 1794, vil- 
ken serie från 1863 fortsattes. — 
A. societa'ti8 re'giae 
scientia'rum up8alie'n- 
s i s, Kungl. Vetenskapssociete- 
tens i Uppsala handlingar, vilka, 
föregångna av äldre publikatio- 
ner, ha utgivits i olika serier 
sedan 1740. — A. z o o 1 o' g i c a, 
den första internationella, zoolo- 
giska tidskriften under svensk 
redaktion, startad 1920. — I 
Sverige utgivas sju olika m e d i - 
c i n 8 k a A. 

Actae'a, växtsläkte (fam. 
Ranuncula' ceae) . Hos oss vild- 
växande endast trolldruvan, 
A. spica'ta, ört med små, vita 
blommor. Foder och krona äro 
fyrtaliga, snart avfallande, bären 
svarta och giftiga. 

Acti'nia, se Sjöanemoner. 

Actinomy'ces, se S t r å 1 - 
svamp. 

A'ctium, se Aktion. 

A'ctum (av lat. a'gere, hand- 
la), något som gjorts 1. hänt. — 
A. ut 8 u' p r a (i handlingar), 
gjort som ovan angives. 

Aculea'ta, se Gaddstek- 
1 ar. 

Acu'sticus, se Hjärnner- 
V e r. 

a. d., förk. för a dato. 

a. D., förk. för ty. a u s s e r 
D i e n 8 t, ur tjänst = f. d. 

A. D., förk. av lat. A' n n o 
D o' m i n i, i Herrens år, d. v. s. 
år .... efter Kristi födelse. 

Adagio [ada'djå], långsamt 
musikaliskt tempo, ofta namn på 
en mellansats i en sonat 1. sym- 
foni. 

Adal, i Franska Somalilandet 
en ödslig kuststräcka mellan Bab 
al-Mandab och Tadjuraviken. 
Bland större orter märkas Tad- 
jura och Obok, den senare kol- 
station. 



65 



Adalbert — Adam de la Salié 



66 



Adalbert, f. omkr. 1000, d. 
1072, ärkebiskop av Hamburg- 
Bremen 1045. A. förfäktade ener- 
giskt sitt stifts anspråk på över- 
liöghet över de nordiska ländernas 
kyrkor ocb ditsände flera missio- 
närer. A., som var Nord-Europas 
mäktigaste kyrkofurste, samarbe- 
tade med kejsaren och styrde som 
den unge Henrik IV :s rådgivare 
Tyskland, men störtades 1066 av 
sina tyska motståndare. 

Adalia, stad på s. kusten av 
Mindre Asien vid Adaliabuk- 
t en. 30,000 inv. 

Adali'n, ett tämligen oskad- 
ligt sömnmedel. 

Adalkona betecknar i gammalt 
svenskt lagspråk gift kvinna. 

Adalvard, namn på tvenne 
missionsbiskopar, som av Adal- 
bert (se d. o.) vid mitten av 
1000-t. sändes till Sverige såsom 
ombud för Bremens ärkebiskops- 
stol. A. d. ä., d. omkr. 1066, blev 
i Sigtuna avvisad av Emund den 
gamle, men i stället biskop i 
Skara, medan A. d. y., d. orokr. 
1070, efter en framgångsrik verk- 
samhet i Sigtuna under Stenkils 
tid, måste fly undan den ovilja, 
han uppväckt hos svearna genom 
sin plan att förstöra hednatemp- 
let i Uppsala. 

Adam (hebr. orfaw, människa), 
i 1 Mos. och därefter på åtskil- 
liga ställen i bibeln (bl. a. Rom. 
5 och 1 Kor. 15) benämning på 
den första människan. Mot denne 
A. ställer Paulus (i 1 Kor. 15: 
45) Kristus såsom den andre A. 
Med A:s (och Evas) liv syssla 
en rad kristna skrifter från de 
första årh., vilka sannolikt till 
stor del vila på liknande judiska 
framställningar. Se vidare P a - 
radisberättelsen. 

Adam [ada'g]. 1. Adolphe 
Charles A., f. 1803, d. 1856, 
fransk operakompositiör, elev av 

3. — Le X. I. Tr. 24. 4. 22. 



Boieldieu; i Sverige känd före- 
trädesvis genom J^iirnher ger doc- 
kan och Konung för en dag (pre- 
miär i Sthim 1882). — 2. J u 1 i - 
ette A., f. L a m b e r, f. 1836, 
fransk författarinna, samlade i 
sin salong de ledande republika- 
nerna i 1870-t:s Frankrike, främ- 
jade revanschtanken och fransk- 
ryska alliansen. Bland hennes 
sedeskildrande romaner anses 
Palenne (1883) vara den främsta. 
1879 — 99 redigerade A. La Nou- 
vclle Jtcvue. Hermes namn har, 
ovisst med vilken rätt, satts i 
samband med olika av pseudony- 
men Greve Paul Vasili utgivna 
serier memoarer från moderna 
hov- och societetskretsar. 

Adamaua, negerrike i Sudan, 
s. om Tsadsjön. A. genomflytes 
av floden Benue. Huvudort Jola. 

Adam av Bremen, f. omkr. 
1044, d. omkr. 1075, föreståndare 
för domskolan i Bremen, utnämnd . 
av Adalbert omkr. 1069. Hans 
Ge'sta ponWficum hammaburge'n- 
sis eccle'siae, en skildring av 
ärkestiftets historia till Adal- 
berts död 1072, innehåller för 
Xordens historia ytterst värde- 
fulla upplysningar, dem han del- 
vis fått av konimg Sven Estrids- 
son. 

Adam de la Halle [ada'g dala- 
hall], f. omkr. 1235, d. 1287, 
fransk trouvére, mot slutet av 
sitt liv hos Robert II i Neapel, 
skrev utom lyriska dikter de 
äldsta icke religiösa dramerna i 
Frankrike, s. k. jeux, sångspel, 
Le jeu d'Adam ou de la feuillée, 
uppfört första gången 1 maj 1262 
i hemstaden Ärras, ett slags revy 
med anspelningar på kända per- 
soner och händelser, samt herde- 
dramat Le jeu de Robin et de 
Marion. A. komponerade själv 
musiken till sina dramer och an- 
ses intaga en ej oviktig plats i 



67 



Adamiter — Adamsbron 



68 




, .v. 



Adam de la Halle. Miniatyr ur liand- 
skrift frän 1278. 

den medeltida musikens utveck- 
lingshistoria. 

Adami'ter 1. a d a m i a' n e r, 
en av Epifanios (se d. o.) omta- 
lad sekt, vars medlemmar gingo 
nakna till gudstjänsten, för att 
likna Adam och Eva, och kallade 
sitt samfund för paradiset. I se- 
nare tid ha flera olika sekter, 
ofta av fanatiskt kynne, tillägnat 
sig namnet A. 

Adams [ä'dd8ms], John 
C o u c h, f. 1819, d. 1892, engelsk 
astronom. Direktör för observa- 
toriet i Cambridge från 1860 till 
sin död. Mest känd därför att 
lian oberoende av Leverrier genom 
sina undersökningar av störing- 
arna i Uranus' bana kunde förut- 
spå existensen av Neptunus. 

Adams [ä'dd8m8], nordameri- 
kansk släkt, härstammande från 
Henry A., som 1636 utvandrade 
till Massachusetts. 1. Samuel 
A., f. 1722, d. 1803, politiker. God 



publicist, mäktig folktalare och 
duktig organisatör, var han åren 
1764 — 74 en av de främsta le- 
darna i oavhängighetskampen 
mot England. — 2. John A., f . 
1735, d. 1826, Förenta staternas 
andre president (1797—1801). 
Som medlem av Filadelfiakon- 
gressen arbetade han liksom Sa- 
muel A. ivrigt för självständig- 
hetsförklaringen 1776, skickades 
därefter som kongressens ambas- 
sadör till Europa och lyckades 
förmå Holland till handelsför- 
drag 1782. Efter att ha varit 
vicepresident under Washington 
blev han som federalisternas (se 
d. o.) kandidat vald till president 
1796 men slogs av demokraten 
Jefferson vid valet 1800. — 3. 
John Quincy A., f. 1767, d. 
1848, Förenta staternas sjätte 
president (1825 — 29), den förres 
son. Skicklig diplomat, tjänst- 
gjorde han som sändebud i Haag, 
Berlin, Petersburg, Wien och 
London, tills han återvände som 
utrikesminister under Monroe, 
vilken han efterträdde som presi- 
dent. Sina senare år ägnade han 
sig med kraft åt slavfrågan. — 
4. Charles Francis A., f. 
1807, d. 1886, den förres son, poli- 
tiker och diplomat, beklädde med 
framgång den ömtåliga posten 
som minister i London 1861 — 68 
under inbördeskriget. 

Adamsböken, lat. Wber 
Ada'mi, benämning på mandéer- 
nas (se d. o.) förnämsta reli- 
gions- och lagkodex, sidra rabba, 
upptäckt i Konstantinopel och 
första gången utgiven av Mattias 
Norberg i Lund 1815 — 16, där- 
efter i förbättrad upplaga av 
Petermann, Leipzig 1867. 

Adamsbron, en 50 km. lång 
sträcka av klippor och sandban- 
kar mellan ön Ceylon och Främre 
Indiens kust, som skiljer Palk- 



69 



Adamson — Add 



70 




pen av Adams Peak. "F.jtspAret" är 
överbyggt med ett tak. 

sundet från Manaargolfen. Jfr 
Adams Peak. 

Adamson [ä'dd8msn], Wil- 
liam, f. 1S63, engelsk arbetar- 
ledare, ursprungligen gruvarbe- 
tare, sedan 1917 ordförande i 
parlamentsgruppen av Labour 
Party. 

Adams Peak [pik], ett för 
buddister och muhammedaner he- 
ligt berg på Ceylon (2,260 m. 
högt). På toppen finns en 1,5 m. 
läng fördjupning, nu infattad i 
guld och juveler, liknande en 
människofot, av muhammedaner- 
na ansedd som Adams fotspår, 
där han i 1,000 år stående på ett 
ben begrät förlusten av paradiset 
och sedan flydde till fastlandet 
över Adamsbron. Buddhisterna 
däremot tro, att Buddha därifrån 
for upp till himlen. 




Skuggan mv Adams Peak. 



Adamsäpple, benämning på 
den mer eller mindre framträ- 
dande hårda knöl på halsens 
framsida, som bildas av strup- 
huvudets sköldbrosk. 

Ada'na, stad i s.ö. Mindre 
Asien med stor export över ham- 
nen M e r s i n a. 50,000 inv. 

Adanson [adar)så'ij], Michel, 
f. 1727, d. 1806, fransk botanist. 
Hemförde från en vistelse i Sene- 
gambien stora växt- och djursam- 
lingar samt publicerade 1757 
nistoire naturclle du Senegal. I 
ett annat betydande arbete, Fa- 
milles des plantes, sökte han i 
opposition mot Linnés sexualsy- 
stem reformera den systematiska 
botaniken. 

Adanso'nia, se Apebröds- 
trädet. 

Adaptatio'n 1. a d a p t i o' n, 
anpassning, den förändring hos 
ett sinnesorgan, varigenom detta 
anpassar sig för nya yttre in- 
flytelser. Om t. ex. ögat från 
starkt ljus utsattes för blott svag 
belysning kunna föremål först 
blott med svårighet urskiljas. 
Genom ögats A. ökas dess ljus- 
känslighet, och efter en viss tid 
sker urskiljandet med lätthet. — 
A d a p t e' r a, anpassa, göra 
lämplig. 

Adar, babyloniskt månads- 
namn, efter fångenskapen även 
brukat av judarna som namn på 
den tolfte månaden av det kyrk- 
liga och den sjätte av det bor- 
gerliga året; motsvarar mars. 

A da'to, lat., från denna dag. 

Adcitatio'n (av lat. ad, till, 
cita're, inkalla), instämning till 
domstol för gemensamt svaromål 
med den redan förut inkallade 
svaranden. Käranden kallas a d - 
c i t a' n t ooh den instämde a d - 
c i t a' t. 

Add, lat., på recept, förkort- 



71 



Adda — Additiva egenskaper 



72 



ning för a d*d e 1. a d d a t u r, 
tillsätt. 

Adda, vänsterbiflod till Po i 
Italien, avlopp för Comosjön. 

Addams [ä'ddams], Jane, f. 
1860, amerikansk social reforma- 
tor och fredsvän. A. grundade 
1889 i Chicago Hull Eouse, en 
social anstalt, numera omfattan- 
de konstgalleri, arbetarbyrå, tea- 
ter, klubbrum, gymnasium, folk- 
kök, barnkrubba, fattigapotek 
m. m. A. är ivrig förkämpe för 
fredsrörelsen och för kvinnornas 
deltagande i det internationella 
försoningsarbetet. 

Adde'nd, se Addition. 

Adde'ra, se Addition. 

Addington [ä'ddingtn], se 
Sidmouth. 

Addis-Abeba, Abessiniens hu- 
vudstad, belägen mitt i landet 
c:a 3,000 m. ö. havet, med järn- 
väg förbunden med Djibuti vid 
Adengolfen, 60,000 inv. 

Addison [ä'ddisn]. I. Jo- 
8 e p h A., f. 1672, d. 1719, engelsk 
författare, ämbetsman och poli- 
tiker av whigpartiet. A:8 namn 




Joseph Addison. MäluiBg av G. Kneller, 



är företrädesvis knutet till tid- 
skriften Spectator (Betraktaren), 
som utkom med sammanlagt 635 
nummer 1711 — 12 och 1714. I 
denna tidskrift göras moraliska, 
politiska, ekonomiska och andra 
dylika spörsmål i kåserande form 
till föremål för behandling. For- 
men för det hela är en fingerad 
klubb med stående figurer (sir 
Roger de Coverley m. fl.). A:s 
essaykonst, som ännu alltjämt 
anses klassisk, har livligt påver- 
kat Olof Dalins Argus. — 2. 
Thomas A., f. 1793, d. 1860, 
engelsk läkare; den förste som 
iakttagit och beskrivit den efter 
honom uppkallade Addisons 
sjukdom. Denna hör till den 
grupp av sjukdomar, som vi nu- 
mera beteckna som rubbningar av 
inre sekretionen (sed. o.). 
Det för A. utmärkande är ytter- 
lig kraftlöshet, starka tempera- 
turväxlingar samt tilltagande 
mörk- till svartfärgning av hu- 
den. Som redan dess förste be- 
skrivare antog, förorsakas den 
av sjukliga processer i binju- 
rarna. 

Additame'nt, tillägg, bihang. 

Additio'n kallas den process, 
varigenom man lägger ihop, a d - 
d e r a r, tal 1. algebraiska ut- 
tryck, de s. k. a d d e n d e r n a. 
Resultatet kallas summa och 
additions- eller plustecknet är -j-. 

Additione'll säkerhet, extra 
säkerhet, varigenom personer 1. 
firmor stärka sin vederhäftighet 
för diskonteringskredit, då deras 
egna namn ej förslå. 

Additiva egenskaper kallas de 
egenskaper hos en molekyl, vilka 
äro beroende av motsvarande 
egenskaper hos de enskilda ato- 
merna i molekylen. I fråga om ett 
ämnes molekylarvikt gäller t. ex., 
att denna är lika med summan av 
atomvikterna. Styrkan av t. ex. 



73 



Addncera — Adel 



74 




Svenska adelskronor: adlig, friherrlig och grevlig krona. 



en syra kr beroende av de i den- 
samma ingående elektronegativa 
atomerna (jonerna). Alla vatten- 
lösningar av kopparsalter äro 
vid tillräcklig utspädning blå- 
färgade. Färgen är här bunden 
vid den positiva kopparjonen 
o. 8. v. De additiva egenskaperna 
kunna alltså vara av såväl ke- 
misk som fysikalisk natur. 

Adduce'ra (lat. ad, till, och 
du'cere, föra), föra intill krop- 
pens eller en kroppsdels medel- 
linje. Jfr Abducera. — Ad- 
d u k t i o' n, rörelse av ovan angi- 
ven art. — Addu'ktor, mus- 
kel, som åstadkommer sådan rö- 
relse. 

Adecidua'ta, se Deciduata. 

Ä découvert [adekovä'r], fr., 
börsterm, betecknande försäljning 
av varor och värdepapper utan 
att äga dem. 

Adekva't, fullt motsvarande, 
helt överensstämmande. 

Adel, ett av lagstadgade, ärft- 
liga företrädesrättigheter gynnat 
stånd, som mer eller mindre ut- 
vecklat funnits i alla den gamla 
världens länder. Ursprunget är 
det ökade inflytande, som stor 
rikedom, tjänst hos härskaren 
eller egna bedrifter skänkte en 
man, varav även glans spreds 
över hans söner. Särskilt med- 
förde i äldre samhällen krigar- 
yrket en särställning; så utgjorde 
spartiaterna den ensamt 
härskande klassen i det gamla 
Sparta. I Rom bildade p a t r i - 
c i e r n a och senare optima- 



terna, huvudsakligen pä grund 
av sin rikedom, en adel. I den 
mån en stark konungamakt upp- 
växte i de nybildade germanrike- 
na, medförde denna för konun- 
gens närmaste män en undantags- 
ställning, som med länsväsendets 
införande erhöll sin särskilda ka- 
raktär. I Sverige är A 1 s n ö 
stadga år 1279 den första av 
de lagar, som avskilja adeln från 
det övriga folket. Häri bestämde 
Magnus Ladulås, att var och en 
som gjorde krigstjänst till häst, 
senare kallad rusttjänst (se d. 
o.), skulle vara fri från skatt till 
konungen för sin jord. Det så 
uppkomna krigarståndet kalla- 
des f r ä 1 s e t. En iögonenfal- 
lande särställning i fråga om 
seder, dräkt och beväpning erhöll 
frälsemannen genom det redan 
tidigare i Sverige införda riddar- 
väsendet (se Riddare). Genom 
förläningar av kronan fingo 
många frälsemän stor rikedom 
och såsom medlemmar av rådet 
kringskuro de starkt kungens 
makt under medeltidens senare 
århundraden. Stor skillnad rådde 
mellan det så uppkomna h ö g - 
f r ä 1 s e t och det fattigare 1 å g - 
f r ä 1 s e t, som föga skilde sig 
från bondeståndet, till vilket 
en frälseman återgick, om han ej 
kunde fullgöra den föreskrivna 
vapentjänsten. Bo Jonsson Grip, 
den mäktige riksdrotsen, som i 
privat egendom eller förläning 
ägde större delen av Sverige, och 
bondeanföraren Engelbrekt Engel- 



75 



Adel 



76 



brektsson av lägfrälset kunna 
ställas som kontrasterande exem- 
pel. — Ordet adel betydde i 
äldre nordiskt språk äkta, främst, 
t. ex. a d a 1 k o n a, äkta hustru, 
danska adelgade, huvudgata. 
Som namn på frälset är ordet lån 
från tyskan och uppträder i Sve- 
rige omkring 1500. Då Gustav 
Vasa åter uppbyggde ett starkt 
konungadöme ombildade han även 
förläningsväsendet och införde 
kontroll över rusttjänsten. Under 
Erik XIV höllos än strängare 
vapensyner, och register över an- 
talet rustningar upprättades. 
1562 uppgick det registrerade an- 
talet till 1,184, men stora luckor 
funnos. Sålunda fattades 1562 
för greve Svante Sture 40 av de 
80 han var skyldig hålla. Sådan 
försummelse liksom försök att 
undandraga sig statstjänst i all- 
mänhet kunde straffas med för- 
lust av adelskap. I ett mandat 
av 1565 heter det, att de som 
icke ville stå fäderneslandet bi 
med tillbörlig tjänst ej kunde 
hållas i samma anseende och myn- 
dighet som deras föräldrar haft 
före dem, även om de vore av stor 
härkomst och släkt. Greve- och 
friherre- värdigheterna inrät- 
tades av Erik XIV för att ge 
glans åt hovet. De tjänster adeln 
gjorde Johan i striden mot bro- 
dern belönades 1569 med den för- 
sta sammanfattande privilegie- 
urkunden. Grevar och friherrar 
fingo utom andra förmåner rätt 
att uppbära konungens andel i 
sakören av sina landbönder. Va- 
pentjänsten lindrades, oförmåga 
att fullgöra den medförde icke 
längre förlust av adelskap, och 
härmed var steget taget från 
tjänsteadel till verklig 
bördsadel. Vidare fick adeln 
företrädesrätt till häradshöv- 
dingesysslor, adelns bönder fingo 



lindringar i gärder, dagsverken, 
skjutsskyldighet och utskrivnin- 
gar. I saker, som gällde heder, 
ära och liv fingo adelsmän dömas 
endast av sina likar. Under Karl 
IX :s kraftiga styrelse och de 
hårda tider, som följde, vandes 
hela ståndet till lydnad och plikt- 
troget tjänande, och med Gustav 
II Adolfs regeringstid börjar den 
svenska adelns mest lysande tid 
både i fråga om dess insats i sta- 
tens värv och genom ökade rättig- 
heter och yttre ståt. Rusttjäns- 
tens betydelse skjvites undan med 
krigsväsendets utveckling, men i 
'stället betonas adelns allmänna 
tjänsteplikt. Nya förmåner till- 
komma, såsom uteslutande rätt 
till rikets höga ämbeten och 
patronatsrätt. Genom riddar- 
husordningen (se d. o) 
1626 avstannade definitivt den 
fria cirkulationen mellan låg- 
frälse och bondestånd; adelskap 
nåddes blott genom kunglig ut- 
nämning, som dock gavs i stor 
utsträckning, i regel åt dugliga 
ämbetsmän, biskopssöner och 
framstående affärsmän. Antalet 




Adelsmän. Efter en lavering till Maga- 
lottis reseskildring 1674. 



77 



Adel 



78 



adliga ätter ökades från 239 år 
1632 till 767 är 1654. Det 30-åriga 
kriget har för adelsståndets ut- 
veckling spelat en viktig roll. 
Genom frälseköpen (se d. 
o.) och alltför frikostiga förlä- 
ningar miste kronan en väsentlig 
anpart av jordeboksräntan, som 
då ännu räknas som "riksens 
rätta huvaidåder". Desto hårdare 
drabbades skattebönderna av be- 
villningar, skjutsning och gäst- 
II ing. För tyskt byte byggdes 
praktfulla slott, och från Tysk- 
land importerades ock främman- 
de läror om adelsmannens frihet 
och bondens medfödda träldom. 
Allt eftersom övriga samhälls- 
klasser kommo till medvetenhet 
om sin betydelse och plats i sta- 
tens liv, måste en social kris in- 
träffa. Den kom till uttryck på 
riksdagen 1650, då de tre ofrälse 
stånden till drottning Kristina 
överlämnade en skrift, vari be- 
gärdes, att kronogodsen måtte 
återtagas och adeln icke tillåtas 
växa så högt, att den bleve mäk- 
tigare än kronan och de tre andra 
stånden. Konflikten löstes ej till- 
fredsställande ännu på tre år- 
tionden, och under Karl XI: s för- 
myndarregering höjde sig hög- 
adeln till oanad makt och härlig- 
het med sådana representanter 
som Per Brahe och ^I. G. de la 
Gardie. — Med förmyndarräfsten, 
reduktionen och Karl XI :s en- 
välde (16S0 och 16S2 års riks- 
dagar) kom det våldsamma bak- 
slaget. Godsindragningarna åter- 
gåvo staten en årsinkomst av 2 
mill. daler silvermynt. Statens 
ämbeten bli nu adelns tillflykt. 
Frihetstidens statsskick bidrog 
ytterligare till uppkomsten av en 
lågadlig byråkrati, som kom att 
bilda hattpartiets viktigaste be- 
ståndsdel. Gustav III gynnade 
adeln socialt, men då dess opposi- 



tion visade sig ödesdiger för 
konungens maktsträvanden, drog 
han vid 17S9 års riksdag till sig 
de ofrälse bl. a. genom att ge 
dem tillträde till ämbeten vid den 
då inrättade högsta domstolen 
och rätt att inneha vissa, tidigare 
för adeln förbehållna gods. 1809 
gjordes rätten till ämbeten och 
frälsegods lika för alla stånd. Då 
ståndsriksdagen 1866 ersattes av 
tvåkammarsystemet förlorade 
adelskapet sin sista verkliga in- 
nebörd, och de få privilegier, som 
återstodo, ha sedan en efter en 
avskafi"ats eller mist sin reella 
betydelse. — Finlands adels histo- 
ria sammanfaller med den sven- 
skas till skilsmässan 1809. Intill 
fyrståndsriksdagens upphävande 
1906 representerades adeln vid 
lantdagarna av ätternas huvud- 
män. — I Norge har adeln icke 
spelat någon väsentlig roll. Under 
medeltidens första århundraden 
intogo de fåtaliga lendermän- 
n e n socialt en överordnad ställ- 
ning, som gick i arv. De hade 
skyldighet att följa kungen i 
ledung men njöto ej skattefrihet. 
Värdigheten avskaffades 1308. 
Landets natur hindrar bildandet 
av större gods, och då ju intet 
kungligt hov fanns, saknades 
förutsättningarna för uppkomsten 
av en inflytelserik aristokrati. De 
få grevskap och baronier, som in- 
rättats imder den danska tiden, 
avskaffades för kommande släkten 
liksom alla övriga adelsprivilegier 
och konungens rätt att upphöja i 
adligt stånd år 1816 (sanktion 
1821). — I Danmark utvecklades 
adeln från Valdemarkungamas 
tid och ägde sin storhetstid omkr. 
1570 — 1660. En mängd vackra 
slott frän denna tid vittna om 
ståndets stora konstintresse. Un- 
der Kristian V uppstod en hov- 
adel med starkt inslag av tyska 



79 



Adelaide — Adelsfana 



80 



familjer. Grundlagen av 1849 
upphävde alla adelsprivilegier. — 
Se Adelstitlar, Länsvä- 
sende och speciellt för Englands 
adel P e e r a g e och G e n t r y. 

Adelaide [ä'dilejd], huvudstad 
i Syd-Australien vid floden Tor- 
rens, grundad 1836, biskopssäte. 
A. har universitet, stort biblio- 
tek, museer, zoologisk och bota- 
nisk trädgård, stora parker, tråd- 
lös telegraf. Dess hamn är Port 
Adelaide. Export av vete, ull, 
koppar j järn- och vävnadsin- 
dustri. 225,000 inv. 

Adelborg, Eva Ottilia, f. 
1855, svensk konstnärinna. Har 
utfört akvareller och teckningar 
till egna visor och rim, illustrerat 
barnböcker och skrivit skild- 
ringar från Dalarna. 

Adelcrantz. 1. Göran Jo- 
s u 0B A. (ursprungl. Törnqvist, 
adlad A.), f. 1668, d. 1739, svensk 
arkitekt. Studerade byggnads- 
konsten under Nicodemus Tessin 
d. y., vilken han biträdde vid 
slottsbygg-it i Stockholm, samt 
på utländska resor. 1707 — 27 
hov-, 1715—27 stadsarkitekt. Ef- 
ter eldsvådor, som 1723 förstörde 
Katarina och Jakobs kyrkor i 
Stockholm, återuppförde han dem 
i dess nuvarande gestalt. Han 
ledde även fullbordandet av Hed- 
vig Eleonora kyrka, vars kupol 
tillades 1866 av Scholander. Som 
student deltog A. 1688 i upprät- 
tandet av den första svenska tea- 
tern, Lejonkulan (se d. o.). 
~ 2. Karl Fredrik A., f. 
1716, d. 1796, den förres son, 
frih., arkitekt. Studerade efter 
faderns död i Frankrike och Ita- 
lien, blev efter sin återkomst 1744 
"konduktör" vid slottsbygget, vid 
vars fullbordande han var en 
värdefull hjälp åt Hårleman, vi- 
dare överintendent och preses i 
konstakademien 1757. Som över- 




Karl Fredrik Adelcrantz. Målning av A. 
Eoslin. 

intendent var han under flera år- 
tionden den ledande kraften inom 
Stockholms byggnadskonst. Som 
preses i "Ritare-akademien" om- 
bildade han detta läroverk till en 
verklig konsthögskola under nam- 
net Målare- och bildhuggareaka- 
demien (1768). Bland de bygg- 
nader, till vilka han uppgjorde 
ritningar, märkas Adolf Fredriks 
kyrka i Stockholm (byggd 1768 
— 74) samt gamla operahuset 
sammastädes (1777 — 82). Av 
hans omfattande förslag till Hel- 
geandsholmens ordnande utfördes 
endast Norrbro (1787—1806) av 
E. Palmstedt, som genom att av- 
sevärt höja brobanan i viss mån 
förryckte den av A. avsedda ver- 
kan. 

Adelsberg-grottan, för dropp- 
stensbildningar berömd grotta 
nära Triest, c:a 5 km. lång. 

Adelsfana, från Gustav Vasas 
tid benämning på ryttarskara, 
som adeln på grund av rusttjänst- 
plikt uppsatte. Så förekommo un- 
der Erik XIV:s reg. en upp- 



81 



Adelskalender— Adelstitlar 



82 




frftn Adels berg-grottan. 



ländsk, en västgötsk och en finsk 
A. De två förstnämnda slogos 
samman till den svenska A., som 
senare bildade ett med den finska. 
Sverige ägde även en estländsk 
A. Efter indelningsverkets infö- 
rande förlorade A. all betydelse. 

Adelskale'nder, se Adels- 
matrikel. 

Adelsköld, Claes Adolf, 
f. 1824, d. 1907, järnvägsbyggare, 
ledde många järnvägsbyggen bl. a. 
i Värmland och Skåne samt 
Gävle — Dala järnväg och linjen 
Stockholm — Uppsala. Som politi- 
ker varm förespråkare för ett 
starkt kust- och sjöförsvar. 

Adelsmatri'kel, förteckning 
över de personer, som tillhöra ett 
lands adel. Utkommer en sådan 
matrikel periodiskt kallas den 
adelskale' nder. Sveriges 
äldsta adelsmatrikel daterar sig 
från 1754. Sedan 1854 har ut- 
givits Sveriges ridderskaps och 
adels kalender, från 1898 årligen. 

Adelsmöte, adelns sedan 1869 



vart tredje år återkommande 
sammanträden på riddarhuset för 
dryftande av korporativa ange- 
lägenheter. Se Riddarhus- 
ordningen. 

Adelsnäs, frälsesäteri i Ätvids 
skn, östergötl. 1., huvudgård till 
baroniet Adelswärd (se d. o.). 

Adelsprivilegier, adelns rätts- 
liga förmåner, friheter och rättig- 
heter som stånd eller korporation. 
Se Adel. 

Adelstitlar. Med adelns upp- 
komst följde, ehuru ej omedel- 
bart, olika benämningar på adels- 
männen, adelstitlar. Dessa inne- 
buro likväl icke någon klassifice- 
ring. Så rådde bland Polens gam- 
la adel ingen skillnad i rang mel- 
lan greve och furste. Efter hand 
sammanställdes dock titlarna till 
en rangordning. Högst på rang- 
skalan kom prinstiteln (lat. 
pri'nceps), som i germanska län- 
der tillkommer medlemmar av 
regerande hus. I det napoleonska 
Frankrike skilde man på princes 
frangais, prinsar av blodet och 
princes de Vempire frangais, öv- 
riga adliga prinsar. Alltjämt an- 
ses i Italien principe som högsta 
adelstitel. Frånsett dessa fall är 
den högsta adelstiteln i regel 
hertig (lat. dux, fr. duc, it. 
duca, sp. duque, eng. duke), i 
Ryssland furste (ry. knjas). 
Den tyska furstetiteln (ty. 
Filrst) står närmast efter hertig 
(ty. Herzog). Närmast hertig 
följer i romanska länder och 
England markis (lat. co'mes 
marche'nsis, fr. marquis, eng. 
marquess). Den tyska motsvarig- 
heten var markgreve {Mark- 
graf) . Därnäst i rang stå gre- 
varna (fr. comte, eng. earl, ty. 
Graf). Engelska count avser ut- 
ländsk grevevärdighet. Dock an- 
vändes den feminina formen coun- 
tess som likvärdig med earl. 



83 



Adelswärd — Adenom 



84 



Grevetiteln förekommer i de flesta 
länder med adelskap och är nu- 
mera Sveriges högsta adelstitel 
med friherre som närmast 
lägre och enda övriga. I de 
romanska länderna och England 
förekomma fr. vicomte, eng. 
viscount med rang närmast un- 
der greve. Vicomtetiteln åter- 
upplivades ej av Napoleon. Slut- 
ligen återstå de engelska titlarna 
baron (den lägsta högadliga; 
jfr Lord), b a r o n e t, vilken ej 
berättigar till säte i överhuset 
och k n i g h t, som icke är ärftlig. 
Baronets och knights bära fram- 
för sitt dopnamn titeln sir. 
Rörande adelstitlars ärftlighet är 
i allmänhet särskilt stadgat i lag 
eller i förläningsvillkoren. — Den 
senare tidens demokratiska rörel- 
ser ha här och var medfört adels- 
skapets upphävande, t. ex. i Tysk- 
land, där dock titlarna lämnats 
kvar. — Se ^idare artiklarna om 
de särskilda titlarna. 

Adelswärd, Axel Theodor, 
f. 1860, frih., politiker, liberal 
led. av A. K. 1906— OS, 1912—19 
och av F. K. sedan 1919. 1911 
— 14 finansminister. Har flitigt 
deltagit i den interparlamenta- 
riska unionens verksamhet och 
ivrat för Sveriges medverkan i 
N. F : s arbete. — A. är innehavare 
av Adelswärds baron i, 
Sveriges enda baroni, bestående 
av huvudgården Adelsnäs, Åtvida- 
bergs kopparverk och andra egen- 
domar, stiftat 1781 av krigs- 
rådet Johan Adelswärd. Bruken 
numera ombildade till a. b. Åtvi- 
dabergs fören. fabriker med snic- 
kerifabrik, såg, bryggeri, slakteri 
ra. m. A. har anlagt storartade 
fruktträdgårdar och i anslutning 
därtill (1901) en trädgårdsskola. 

Adelsö, socken i Sthlms 1., 
pastorat i Uppsala stift. 750 inv. 
Jfr A 1 s n ö. 



Adelöv, socken i Jönk. 1., pas- 
torat i Linköpings stift. 1,340 inv. 

Aden [ä'ddn], stad, frihamn 
och territorium på Arabiens s. 
kust, annekterat av engelsmännen 
1839. Staden, byggd på en vulka- 
nisk halvö ISO km. ö. om Bab al- 
Mandab, är en starkt befäst kol- 
station, som efter Suezkanalens 
öppnande fått avgörande bety- 
delse för de brittiska besittnin- 
garnas i Indien förbindelse med 
moderlandet; ypperlig hamn; 
stapelplats för indiska och ara- 
biska varor; nystartad salt- 
industri. 20,000 inv. — Territo- 




Fördämningar vid Aden. 

riet A., som utvidgats att om- 
fatta hela s.v. spetsen av arabiska 
halvön jämte ön Perim (se d. o.), 
lyder under indiska regeringen, 
provinsen Bombay. 50,000 inv. 

Adenoi'd (grek. ade'n, körtel, 
och ei'dos, form), körtelliknande. 
— Adenoida vegetatio- 
n e r, hos barn ofta förekomman- 
de förstoring (hypertrofi) av den 
lymfatiska vävnaden i övre svalg- 
rummet, varigenom näsandnin- 
gen föl-hindras. Barnen tvingas 
därav att ständigt hålla munnen 
halvöppen, vilket ger ansiktet en 
karaktäristisk prägel. De vålla 
åtskilliga skador och olägenheter 
och böra utan dröjsmål operativt 
avlägsnas. 

Adeno'm (grek. ade'n, körtel), 
körtelsvulst. Se Svulst. 



85 



Adeps — Adiantum 



86 



A'deps, lat., fett. A. 1 a' n a e, 
ullfett; A. 8ui'llus, svinister. 

Ade'pt (lat. ade'ptus, invigd), 
under medeltiden utövare av ma- 
irisk och alkemistisk konst (se 
Alkemi); i allmänhet en per- 
son som är invigd i något säll- 
skaps eller ordens mysterier. 

Åder [adä'r], Clément, f. 
1S41, fransk mekaniker, anses i 
Frankrike vara den förste, som 
konstruerat ett användbart aero- 
plan. A. lyckades 1890 flyga 50 
m. och 1897 300 m. Vidare försök 
gingo om intet på, grund av brist 
på understöd. 

Adessi'vus (av lat. ade'sse, 
vara tillstädes), se Kasus. 

Ä deux mains [a dö märj], fr., 
för två händer. 

Adhere'ns (lat. ad, vid, och 
liaere're, hänga), sträng-, band- 
till ytformiga sammanlödningar 
som följd av inflammationspro- 
cesser i kroppshålornas serösa 
överdrag särskilt bukhinnan och 
lungsäckarna. A. äro ofta till 
gagn för den sjuke, i det de av- 
gränsa en sjukdomshärd, men 
kunna å andra sidan hindra 
organens normala rörlighet samt 
förorsaka smärtor genom den 
dragning, de utöva på den vägg- 
fasta hinnan. Vid operativa in- 
grepp inom det angripna området 
vålla de ofta betydande svårig- 
heter. 

Adhesio'n (av lat. ad, till, vid, 
och haere're, hänga), den attrak- 
tionskraft, med vilken olika krop- 
par häfta vid varandra. Att t. ex. 
oljefärg fastnar på trä, lack på 
papper och vatten på fasta före- 
mål beror på adhesionskraften. 

Adiaba'tisk (grek. adiabaWs, 
ogenomtränglig, sluten), kallas 
förändringen av en gasmassas 
tryck, volym och temperatur utan 
tillförande 1. avgivande av värme 
från 1. till omgivningen. Kom- 



primeras en gas hastigt, åtgår 
härtill ett mekaniskt arbete, som 
övergår till värme, åstadkomman- 
de en ökning av gasens värme- 
innehåll varför gasens tempera- 
tur stiger. Om gasen i stället 
hastigt får expandera, uträttas 
vid expansionen ett mekaniskt 
arbete, som motsvarar en viss 
förlust av gasens värmeinnehåll 
varför gasens temperatur sjun- 
ker. 

Adiabe'ne (grek., av aramei- 
ska II a d j a b), landsträcka mel- 
lan' ÖVTC och nedre Zab {LyJcos 
och Kapros), bifloder till Tigris. 
Vid vår tideräknings början var 
A. eget kungarike; blev romersk 
provins år 117. 

Adiafa'n (av grek. nekande a, 
dia', genom, faVnein, visa), oge- 
nomskinlig. 

Adia'fora (grek. nekande o, 
och dia' f oros, olika, skiljaktig), 
betydelselösa, likgiltiga handling- 
ar och förhållanden, varöver man 
icke gör sig bekymmer. — Då 
Melankton och andra Witten- 
bergteologer 1548 voro kurfurst 
]\Ioritz behjälpliga att utarbeta 
en förmedlande kyrkostadga (det 
s. k. Leipziger interim), i vilken 
åtskilliga katolska gudstjänst- 
bruk åter voro införda, med den 
motiveringen, att man i A. kunde 
giva efter, restes mot detta ett 
kraftigt motstånd av Magdeburg- 
teologerna med Flacius i spetsen, 
vilka hävdade, att då bekännel- 
sen stode på spel, hade man icke 
rätt att tala om A. Senare har 
frågan om kyrkan och de världs- 
liga nöjena givit anledning till 
nya adiaforistiska strider. 

Adia'ntum, artrikt, huvudsak- 
ligen tropiskt ormbunkssläkte. 
Hos oss odlas flera arter, t. ex. 
A. Capi'llus Ve'neris, jungfru- 
h å r (vild bl. a. i MedelhavsläjQ- 
derna), för sitt dekorativa ut- 



87 



Adiaterman — Adler 



88 



seende. Denna art liksom A. 
peda'tum har användning i medi- 
cinen. 

Adiaterma'n, se A term an. 

Adige [a'didje], se Et sch. 

Adils, Ottar Vendelkråkas son, 
svensk konung av Ynglingaätten, 
omtalas i Ynglingatal, Beowulf 
m. fl. Snorres uppgift, att A. 
begravts i Uppsala, har länge be- 
tvivlats, men genom företagna 
undersökningar anses nu fastsla- 
get, att A. höglagts i den väst- 
ligaste av Uppsala högar. 

Ad infini'tum, lat., i det oänd- 
liga. 

Adipo'sitas (grek. adipo's, 
fet) , korpulens, f e 1 1 s o t (se 
d.o.). 

Adjektiv (lat. no' men adjecW- 
vum), tilläggsord, egenskapsord, 
t. ex. vacker, större. 

Adjoint [adjoä'!)] (av fr. ad- 
joindre, bifoga, giva till biträde), 
medhjälpare. Jfr Adjunkt. 

Adjunge'ra (lat. adju'ngere, 
förena) förordna en person till 
biträde eller vikarie för en äm- 
betsman eller uppdragsinneha- 
vare. — T. f. medlemmar av vissa 
överrätter och kollegier kallades 
förr adjungerade leda- 
möter, numera assessorer. 

Adjunkt (lat. adju'ngere, för- 
ena), ord. lärare av andra graden 
vid högre allmänt läroverk eller 
seminarier, ämneslärare vid sta- 
tens realskolor och samskolor; 
prästerligt biträde. 

Adjuta'nt, ofTicer eller under- 
officer, kommenderad såsom bi- 
träde i tjänsten åt militär chef. 
A. anställas i Sverige även hos 
kungliga personer, varjämte för- 
svarsministern, även då han är 
civil, har A. ur armén och mari- 
nen. 

Adjutantfågel, se K r ä v - 
storkar. 



Adjuva'ns (lat. ad, till, och 
juva're, hjälpa), läkemedel som 
tillsättes en komposition i avsikt 
att understödja eller modifiera 
huvudmedlets verkan. 

Adjö (fr. adieu, av å Dieu, åt 
Gud, underförstått anbefaller jag 
dig), farväl, belagt i svenskan 
1630. 

Adler, Bror Viktor, f. 
1848, d. 1910, praktiserande arki- 
tekt i Göteborg, där han uppförde 
flera offentliga byggnader, såsom 
riksbankshuset och frimurar- 
logen, samt privathus. Blev 1886 
föreståndare för tekniska skolan 
i Stockholm. 

Adler, Viktor, f. 1852, d. 
1918, österrikisk socialist, den 
egentlige organisatören av det 
österrikiska socialistpartiet, 

länge ledare för Arbeiter-Zeitung. 
Efter revolutionen 1918 en kort 
tid tysk-österrikisk utrikesminis- 
ter. Sonen F r i e d r i c h, f. 1879, 
mördade 1916 österrikiske minis- 
terpresidenten Stiirgkh och har 
efter erhållen amnesti från 18 
års fängelse spelat en ledande 
roll bland det republikanska 
Österrikes socialister. 




Viktor Adler. 



89 



Adlerbeth — Adlercreutz 



90 




G. 3. Adierbetb. 



Adlerbeth, svensk ätt, adlad 
1720, utslocknad 1844. — 1. Gud- 
mund Jöran A., f. 1751, d. 
1818, frih., ämbetsman, politi- 
ker, lärd, skald. Under student- 
tiden i tFppsala 1768 — 71 verk- 
sam medlem av ApoUini sacra och 
senare av Utile dulci, erhöll A. 
genom en utmärkt omarbetning 
till svenska av Racines Iphigénie 
tillträde till den litterära krets 
Gustav III samlade omkring sig. 
Vid operans invigning 1782 
uppfördes A:s Cora och Alonzo, 
med musik av Nauman. 1778 
hade A. upphöjts till riksanti- 
kvarie och till konungens hand- 
sekreterare, varför han fick med- 
följa på dennes italienska resa 
1783. Han var medlem av Sv. 
.\kad. från dess stiftande 1786. 
A:s märkligaste insats i vår 
litteratur är dels hans tidigt 
visade intresse för äldre nordisk 
diktning, dels hans ypperliga 
översättningar av latinska skal- 
der, Horatius, Ovidius och Vergi- 
lius. — I samtidens politik tog 
A. verksam del i synnerhet vid 
författningsändringarna 1789, då 



A. ledde adelsoppositionen, och 
1809. Hans Historiska anteck- 
ningar utgöra en viktig källa. — 
2. Jakob A., den förres son, f . 
1785, d. 1844, nitisk fornforskare 
och skriftställare. Götiska för- 
bundets (se d. o.) egentlige stif- 
tare och sammanhållande kraft. 
Adlercreutz, svensk ätt, adlad 
1700. — 1. Karl Johan A., 
f. 1757, d. 1815, general. Vid 13 
års ålder inträdde A. i armén, 
deltog med stor tapperhet i 
kriget 1788—90 och fick vid ut- 
brottet av 1808 års krig befälet 
över 2:a brigaden. Som Kling- 
spors förtrogne delar han med 
denne ansvaret för den beryktade 
reträtten. Angripen av Kulnev vid 
Siikajoki 18 april beslöt A. leve- 
rera batalj, tillkämpade sig en 
första seger och tog 250 fångar, 
varefter han från Revolaks lång- 
samt trängde söderut. Han vann 
segrarna vid Lappo och Alavo, 
som dock ej utnyttjades trots 
uppmaningar från högkvarteret 
att genast förfölja. A:s underlå- 
tenhet att skalTa sig kännedom 
om fiendens styrka och planer och 




K. J. Adlercreutz. Målning av P. Krafft 
d. y. 



91 



Adlerfelt — Adler Salvius 



92 



oförmåga att låta de olika avdel- 
ningarna samverka och att ut- 
nyttja bonderesningarna blottar 
hans brist på fältherrebegåvning. 
En ny reträtt började, och vid 
Salmi led A:s här 2 sept. svåra 
förluster. Den 14 sept. angrep 
han oförväget ryssarna vid Ora- 
vais och led ett blodigt nederlag. 
Efter att ha undertecknat kon- 
ventionen i Olkijoki 19 nov. 1808, 
varigenom allt land till Kemi älv 
utrymdes, begav han sig till 
Stockholm "för att försöka vända 
sinnena på fred". Här drogs han 
genast in i den krets, som önska- 
de Gustav IV Adolfs avsättning 
och deltog i konungens arreste- 
rande 13 mars 1809. Riksdagen 
belönade honom med förläning av 
Leckö kungsgård. Som general- 
stabschef deltog A. under kron- 
prins Karl Johan i slaget vid 
Leipzig 1813 och i fälttåget mot 
Norge. — 2. Axel Gustav A., 
f. 1821, d. 1880, ämbetsman, poli- 
tiker, 1860—68 justitieråd, 1868 
president i Göta hovrätt, 1868 — 
70 civilminister, 1870 — 74 justi- 
tiestatsminister, 1874 landshöv- 
ding i Malmöh. 1., led. av A. K. 
1877 — 80. Konservativ till sin 
åskådning hävdade han kraftigt 
ministrarnas ställning såsom 
konungens och ej riksdagens för- 
troendemän och bekämpade ener- 
giskt kompromisspolitiken i för- 
svarsfrågan. 

Adlerfelt, svensk ätt av fin- 
lilndskt ursprung, adlad 1693, ut- 
slocknad 1808. Gustav A., f. 
1671, d. 1709, följde Karl XU.s 
högkvarter, tills han i slaget vid 
Poltava dödligt sårades. A. sam- 
lade ett omfattande och värde- 
fullt material till Karl XII: a 
historia, varav delar i olika be- 
arbetningar utgivits dels i en 
tysk upplaga (1707), dels i en av 
sonen Karl Maximilian 



EmanuelJohanA. (f. 1706, 
d. 1747) ombesörjd fransk med 
titel Histoire militaire de Char- 
les XII (1740) och dels i en av 
S. E. Bring redigerad svensk, 
Karl XII:s krigsföretag 1100 — 
1106 (1919). 

Adler Salvius, Johan, f . 
1590, d. 1652, adlad 1629, frih. 
1651, ilmbetsman och diplomat. 
Efter grundliga studier i klassi- 
ska språk, medicin, juridik, stats- 
och kyrkohistoria i Uppsala och 
vid utländska universitet, inträd- 
de A. 1621 i Gustav II Adolfs 
tjänst och fick bl. a. utarbeta an- 
läggningsplanen för Göteborg. 
1622 började han anlitas för di- 
plomatiska uppdrag. 1630 förfat- 
tade A. krigsmanifestet till 
kejsaren. Som resident i Ham- 
burg (1631— 34, 1636—43) skötte 
han en viktig del av Sveriges 
finanser i Tyskland, förvaltade 
de franska subsidierna och upp- 




J. Adler Salvius. Koppnrstlck av P. de 
Jude. 



93 



Adlersparre 



94 



lånade stora svimmor, ofta på sin 
personliga kredit, som tack vare 
ett rikt gifte var vidsträckt. Från 
1636 hade han dessutom av rådet 
och Axel Oxenstierna det svåra 
uppdraget att med tre alternativ 
för ögonen: separatfred, allians 
med Frankrike eller allmän fred 
föra imderliandlingarna så, att 
den ena möjligheten ej uteslöt 
utan befrämjade de andra och 
Sveriges fördelar drevos i höjden. 
Resultatet visade sig i fördragen 
med Frankrike 1638 och 1641 och 
westfaliska fredskongressens sam- 
manträdande 1643. Vid denna var 
A. jämte Johan Oxenstierna 
svensk delegerad. Den personliga 
rivaliteten mellan dessa jämte 
A:s med Kristinas personliga 
böjelser överensstämmande benä- 
genhet att offra en del av Sveri- 
ges fordringar för att uppnå ett 
snabbare fredsslut ledde till 
oenighet och ställde A. i det mot 
Oxenstiernorna oppositionella 
hovpartiet. Under kongressens 
sista år, 1648, firade A. sin 
största trimnf, då hans juridiska 
och diplomatiska skicklighet togs 
i anspråk att medla mellan Tysk- 
land och Frankrike. — A. är en 
av de skickligaste diplomater 
Sverige har att uppvisa men 
ägde knappast verkliga stats- 
mannaegenskaper. Ett starkt in- 
tresse för studier och en ypperlig 
prosastil, såväl svensk som la- 
tinsk, vittna fördelaktigt om hans 
tina humanistiska bildning. 

Adlersparre, svensk ätt, adlad 
1757. — 1. Georg A., f. 1760, d. 
1835, greve, krigare, statsman, 
skriftställare. A. deltog med stor 
tapperhet i Gustav III:s ryska 
krig och fick efter freden 1790 
i uppdrag att uppvigla norrmän- 
nen mot Danmark, vilket väckte 
hans varma intresse för den 
- M^nsk-norska imionstanken. Un- 




G. Adlersparre. Mälning av F. Westin. 

der Gustav IV Adolfs förmyndar- 
regering ägnade han sig åt stu- 
dier och författarverksamhet; 
1797 — 1801 utgav han den an- 
sedda tidskriften Läsning i blan- 
dade ämnen, genom vilken han 
ville sprida kunskap i sedelära, 
\-itterliet och ekonomiska frågor. 
Av regeringen beskylldes tid- 
skriften för "jakobinism" och 
tilldelades namnet "Läsning i 
brännbara ämnen". 1808 fick A. 
befälet över västra armén, trädde 
snart i spetsen för den hemliga 
t^ammansvärjningen mot Gustav 
IV Adolf, utfärdade 7 mars 1800 
fl ån Karlstad en välklingande 
proklamation och bröt upp mot 
Stdckholm. 14 mars möttes han 
i iirebro av underrättelsen, att 
konungen föregående dag arreste- 
rats av Adlercreutz och hans vän- 
ner. Trots order från hertigen- 
regenten att undsätta den av 
ryssarna hårt ansatte v. Döbeln 
tågade A. med hela sin styrka 
till hm-udstaden, hälsad av frene- 
tiskt folkjubel, och rensade rege- 



95 



Adlerz — Administration 



9B 



ringen från de återstående gusta- 
vianerna. Nyckfull, lättstött och 
utan klart program i författ- 
ningsfrågan, kunde A. föga med- 
verka till det nya statsskickets 
utarbetande. I tronföljdsfrågan 
lyckades han däremot genomdriva 
valet av prins Kristian Augiist 
av Augiistenborg. Hans förhopp- 
ningar att Norge härigenom 
skulle förenas med Sverige svekos 
bittert genom kronprinsens död. 
De sista 25 åren levde A. på 
herrgården Gustavsvik vid Kri- 
stinehamn under litterära syssel- 
sättningar. 1830—33 utgav han 
anonymt Handlingar rörande 
Sveriges äldre, nyare och nyaste 
historia, vilket på grund av 
brev och uttalanden rörande 1809 
års händelser ledde till en rykt- 
bar tryckfrihetsprocess. — 2. 
Sophie Adolphine A., f. 
1808, d. 1862, den förres brors- 
dotter, målarinna, känd för 
kopior av gamla mästare. Hennes 
största betydelse ligger i att 
hon banat väg för senare kvinn- 
liga konstnärsgenerationer. — 3. 
Karl August A., f. 1810, d. 
1862, son till A. 1, militär, förf., 
lyrisk diktare, högt skattad av 
samtiden och flera gånger pris- 
belönt av Sv. Akad. A:s diktning 
utmärker sig för god form men 
saknar djupare innehåll. A. 
offentliggjorde även tre band 




T. v. Sophie Adlersparre. Måluiug av 
Nr. Rotchirk. — T. h. K. A Adler- 
sparre. Mftlning av P. Wickenberg. 



biografiska anteckningar. — 4. 
K-arin Sophie A., f. Lei- 
jonhufvud, f. 1823, d. 1895, 
g. 1869 med sjöofficeren och poli- 
tikern Axel A.; skriftställarinna 
under pseud. S. L - d och E s - 
s e 1 d e. Hon utgav 1859—85 Tid- 
skrift för hemmet och 1886 — 88 
Dagny, varigenom hon gjort en 
mäktig insats att skaffa kvinnor 
arbete och inflytande i samhället. 
Hon deltog i upprättandet av 
söndags- och aftonskolor för unga 
arbeterskor, Stockholms läsesa- 
long 1866, Handarbetets vänner 
1874 och Fredrika Bremerförbun- 
det, som på hennes initiativ stif- 
tades 1884. 

Adlerz, Gottfrid Aga- 
ton, f. 1858, d. 1918, zoolog, lek- 
tor i Sundsvall 1894, känd veten- 
skaplig författare och populär 
framställare av framför allt in- 
sektbiologiska frågor. 

Ad li'teram, lat., efter bok- 
staven. 

Ad majo'rem Dei gIo'riam, 
lat., jesuiternas valspråk: till 
Guds äras förökande. 

Ad manda'tum, lat., på be- 
fallning, enligt fullmakt. 

Adme'tos, tessalisk sago- 
konung, deltog i argonauternas 
tåg. Apollo utverkade av moirer- 
na, att A. skulle få förlängd livs- 
tid, om någon av hans närmaste 
ville dö i hans ställe. Då stunden 
kom, uppoffrade sig hans maka, 
Alkestis, som senare återfördes 
från Hades av Herakles. Motivet 
är behandlat av Euripides i hans 
tragedi Alkestis och på svenska 
av Per Hallström i Två legend- 
dramer. 

Administratio'n (av lat. mi- 
ni' st er, t j änare ) , förvaltning ; 
statsförvaltning; förvaltande 

myndighet. — Administra- 
ti'v, hörande till förvaltningen. 
Tvister, som avgöras av förval- 



97 



Admittans — Adolf Fredrik 



98 



tände myndighet kallas admi- 
nistrativa mal. — Admi- 
nistrativ domsrätt, för- 
valtande myndighets domsrätt i 
skiildfordringsmål mellan staten 
och den enskilde. 

Admitta'ns, se Impedans. 

Admonitio'n (av lat. admone'- 

re, påminna), förmaning, varning. 

Ad no'tam, lat., taga något 
ad n o t a m, lägga något på 
minnet. 

Adolf av Nassau, f. 1255, 
d. 1298, tysk konung, vald till 
Rudolfs av Habsburg efterträ- 
dare 1292. Då han visade sig allt- 
för självständig mot kurfurstar- 
na, slöto sig dessa till Rudolfs 
son Albrekt, vilken besegrade ho- 
nom. 

Adolf Fredrik, f. 1710, d. 1771, 
konung i Sverige 1751 — 71 ; son 
av Kristian August, furstbiskop 
av Liibeck, yngre broder till 
Karl XII: 8 svåger hertig Fred- 
rik IV av Holstein-Gottorp; på 
mödernet härstammade A. från 
Karl IX. Då Kari XII:s syster- 
son, Karl Fredrik, dog 
1739, blev A. under några år ad- 
ministratör av Holstein-Gottorp 
som förmyndare för Karl Fred- 
riks son Karl Peter Ulrik 
(se Peter III av Ryssland). Denne 
valdes hösten 1742 till svensk 
tronföljare, men då hans moster, 
kejsarinnan Elisabet av Ryss- 
land, önskade honom till sin efter- 
trädare, antogo hattarna hennes 
förslag att i stället välja A. 
Hon gav härvid löfte om billiga 
fredsvillkor efter det olyckliga 
1741 — 42 års krig, då hon till 
varje pris önskade utestänga bon- 
deståndets kandidat, danske kron- 
prinsen Fredrik. A. blev också 
vald. Hans 1744 ingångna äkten- 
skap med Lovisa Ulrika av 
Preussen fick avgörande betydelse 




Adolf Fredrik. Taslell av G. Lundberg. 

för A:8 ställning. Den unga 
kronprinsessan tog genast parti 
för hattarna, och A. följde hen- 
ne steg för steg såsom senare 
blev hans vana. Med K. G. Tes- 
sins utnämning till översterdar- 
skalk i början av 1745 var arv- 
furstens anslutning till det ryss- 
fientliga hattpartiet avgjord. Vid 
den stormiga riksdagen 1746 — 47 
framstod tronföljaren i det när- 
maste som partiets chef och 
spänningen med mösspartiet och 
Ryssland blev så stark, att han 
härmed hade satt sig och sin ätt 
i fara. Efter hattpartiets seger 
belönades A. bl. a. med ökade 
anslag till hovstaten och med 
löften om vidgad makt. Hov- 
livet fick en prägel av glättighet, 
glans och kultur, som påminde om 
Kristinas dagar. Prins Gustava 

Adolf Fredriks namnstämpel. 




L e X. I. Tr. 2. 5. 22. 



99 



Adolf Fredrik — Adonis 



100 



födelse i dec. 1746 ökade än mer 
fursteparets popularitet. Men här- 
med hade A. nått höjdpunkten 
av sin bana. Då Danmark allierat 
sig med Ryssland, blev Sveriges 
trångmål så stort, att tronfölja- 
rens önskningar måste uppoffras. 
Rådet tvang honom 1749 att för- 
binda sig att under vissa villkor 
avstå från sina arvsanspråk på 
Ilolstoin och i jan. 1751 att för- 
lova prins Gustav med danska 
prinsessan Sofia Magdalena till 
tecken på försoningen. För att 
stilla Rysslands oro fick A. 
högtidligen förklara sig aldrig 
vilja eftersträva ökad makt. För- 
bundet mellan hattpartiet och 
kronprinsparet var härmed upp- 
löst. Efter Ars tronbestigning 
mars 1751 bildades ett nytt parti, 
liovpartiet, med utvidgad kunga- 
makt som mål. Vid riksdagen 
1755—56 led det ett fullständigt 
nederlag genom ständernas beslut 
att införa den kungliga namn- 
stämpeln. Konungadömet hade 
sjunkit så djupt i vanmakt, att 
intet motstycke finnes i vår histo- 
ria. Författningen var i själva 
verket under denna tid republi- 
kansk. Det revolutionsförsök 
som drottningen företog misslyc- 
kades (se Lovisa Ulrika) 
och kungaparet utsattes för de 
grövsta förödmjukelser. Den öka- 
de partiförvirringen på 1760-t. ut- 
nyttjades av hovpartiet att fram- 
tvinga smärre ekonomiska förde- 
lar, men någon ändring av för- 
fattningen åstadkoms ej ens, då 
A. av kronprins Gustav för- 
måddes att genom regeringsned- 
läggelse 15 — 20 dec. 1768 tvinga 
mössrådet att sammankalla stän- 
derna. — Soldatexercis, svarvning 
och hovliv voro Ars huvudintres- 
sen. Han var en godmodig man, 
ren i seder, med ädelt yttre men 
saknade i alltför hög grad energi 



och begåvning för att kunna göra 
sig gällande. 

Adolf Fredrik, församling i 
Stockholm, pastorat inom Upp- 
sala stift. 17,000 inv. Tillhörde 
förr Klara församling, fick eget 
kapell, Srt Olof, 1674 och blev 
egen församling 1773. Från Adolf 
Fredrik ha sedermera (1906) av- 
söndrats Gustav Vasa och Mat- 
teus' församlingar. — Adolf Fred- 
riks kyrka byggdes 1768 — 1774 
(tornet färdigt först 1783) efter 
ritningar av K. F. Adelcrantz. 
Den har korsform med ett torn 
över mitten; bland dess inventa- 
rier märkas altartavlan och ett 
monument över Cartesius, utför- 
da av Sergel. Under 1890-t. ha 
arkitekten A. Lindegren och må- 
laren J. Kronberg utfört ny deko- 
rering av kyrkans inre. 

Adolfi'n kallades under Adolf 
Fredriks regering 2-marksmyntet 
av silver; en vanligare benämning 
var karolin (se d. o.). 

Adolf Johan, f. 1629, d. 1689, 
pfalzgreve vid Rhen, son till Jo- 
han Kasimir av Pfalz-Zweibriic- 
ken och Karl IX rs dotter Kata- 
rina; generalissimus över svenska 
arméerna i Polen och Preussen 
1656; i Karl Xrs testamente ut- 
nämnd till riksmarsk med säte 
i förmyndarregeringen närmast 
efter änkedrottningen men av- 
lägsnad av rådet ; levde sedan som 
lantjunkare på Stegeborgs slott, 
i spänt förhållande till de sty- 
rande på grund av sina arvsan- 
språk på Sveriges krona. Sonen, 
A d o 1 f J o h a n d. y., f. 1666, d. 
1701, tjänade först kejsar Leopold 
I och sedan Karl XII, tills han 
avled i fältsjuka i Livland. 

Adolfsberg, hälsobrunn med 
järnhaltigt vatten, 3,5 km. s. om 
Örebro, känd sedan 1700-t. 

Ado'nis, i den grek. mytologien 
en skön yngling, som älskades av 



101 



Adonis — Adoption 



102 




Afrodite och Adonis. Målning av Tizian. 

Afrodite. Då han under jakten 
dödades av ett vildsvin, var gud- 
innans sorg så stor, att Zeus lät 
A. tillbringa en del av året bland 
de levande och en del i Hades. 
Adoniskulten är av orientaliskt 
ursprung. Hans fest A d o' n i a 
firades i Grekland på sensomma- 
ren som en sorgefest. 

Ado'nis, växtsläkte (fam. 
Ranuncula'c€ae) . På Gottland 
och Öland förekommer A. verna'- 
lis, våradonis, kastlöser 
1. Aronstorprosor, med 
stora gula blommor och findelade 
blad. Såväl denna som flera andra 
arter: A. autumna'lis, höst- 
adonis, "gossen i det 
grön a", och A. aestiva'lis, båda 
med röda blommor, odlas på kall- 
jord. 




Adonis vernalis. 



Adonisk vers består av en 
daktyl och en spondé eller troké 
[ — v.^ w I — ^ ; står som 
slutrad i den sapfiska strofen. 

Adopte'ra (lat. adopta're) , an- 
taga, upptaga, utvälja; upptaga 
som eget barn (jfr Adoption). 

Adoptianer, anhängarna av 
adoptianismen, enligt vil- 
ken Jesus till sin mänskliga na- 
tur vore Guds tjänare, som Gud 
upptagit till son (adopterat). A., 
som bl. a. bekämpades av Karl 
den store, förklarades för kättare 
och läran fördömdes på flera 
kyrkomöten på 700-t. 

Adoptio'n (se Adoptera), 
upptagande som eget barn 
(adoptivbarn). Den, som 
adopterar, kallas a d o p t a' n t. 
I Sverige är adoptionsförhållan- 
det reglerat i lag om A. av 14 
juni 1917 med smärre ändringar 
av senare datum. För A. fordras 
domstols medgivande, vilket er- 
hålles blott, om rätten anser A. 
gagna barnet, samt om sökanden 
(adoptanten) uppfostrat eller vill 
uppfostra barnet, eller annan 
särskild anledning motiverar den- 
samma. Endast om synnerligen 
starka skäl föreligga, får dom- 
stolen medgiva A., då sökanden 
äger bröstarvinge. För A:s till- 
komst fordras vidare barnets 
eget samtycke (om det är över 
12 år) samt föräldrarnas eller 
förmyndarens, om barnet är 
omyndigt. Genom A. får barnet 
adoptantens släktnamn, om ej 
rätten tillåter det behålla sitt 
eget eller bära bägge tillsam- 
mans. Adoptant och adoptivbarn 
äga samma ömsesidiga under- 
hållsskyldighet som föräldrar och 
barn i äktenskap. Barnets natur- 
liga föräldrar behöva ej bidraga 
till dess underhåll, såvida ej 
adoptanten försatts ur stånd att 
fullgöra denna sin skyldighet. 



103 



Ador — Adrian 



104 



Adoptivbarnet äger rätt att ärva 
adoptanten, och den senare äger 
under vissa förutsättningar arvs- 
rätt efter barnet. Äktenskap får 
ej ingås dem emellan, med mind- 
re adoptionsförhållandet dessför- 
innan är hävt. Detta kan ske, 
om bägge gemensamt anhålla 
därom hos domstol, eller på en- 
deras ansökan, om rätten vid 
prövning av ärendet finner så- 
dana omständigheter föreligga, 
att adoptionsförhållandet bör 
hävas. Därvid upphör all verkan 
av A. Det genom A. erhållna 
namnet förloras, om ej rätten 
tillåter, att det behålles. 

Ador [adå'r], Gustave, f. 
1845, schweizisk politiker, flera 
gånger edsförbundets president, 
mångårig ordf. i internationella 
Röda kors-kommittén. Har flitigt 
deltagit i det internationella lag- 
stiftningsarbetet och särskilt vid 
organisationen av Nationernas 
Förbund. Ordf. vid internationella 
finanskonferensen i Bryssel sept. 
1920, hederspresident vid N. F:s 
andra församling i Geneve 1921. 

Adora'1 (lat. ad, vid, till, och 
os, mun), se Or al. 

Adore'ra, tillbedja. — A d o - 
r a t i o n, tillbedjan, dyrkan. 

Adour [ado'r], flod i s. Frank- 
rike, upprinner på Pyrenéerna 
och utfaller i Biscayabukten. A. 




6. Ador (X) ocb R. Foincaré. 



har stor betydelse för den konst- 
gjorda bevattningen i trakten. 

Ado'xa, växtsläkte (fam. Cap- 
rifolia' ceae) . Endast en art, A. 
moschate'llina, desmeknopp, 
som är rätt allmän i vårt land. 
Liten ört med 3-flngrade blad 
och små ljusgröna blommor. Luk- 
tar mysk. 

Adrenalfn (lat. ad, till, och 
ren, njure) 1. Suprarenin, 
ett i binjurarna bildat och först 
därur framställt s. k. hormon 
(se Inre sekretion). A. har 
en specifik, toniserande verkan på 
sympatiska nervsyste- 
met (se d. o.) och tjänstgör där- 
igenom som en viktig regulator 
inom organismen bl. a. genom 
verkan • på sockerbildningen i 
kroppen men främst genom egen- 
skapen att åstadkomma samman- 
dragning av de finare blodkärlen 
med åtföljande blodtryckssteg- 
ring. Användes numera i stor ut- 
sträckning på grund av sistnämn- 
da egenskap vid smärre kirurgi- 
ska ingrepp för att framkalla 
lokal blodfrihet; framställes för- 
denskull fabriksmässigt dels ur 
binjurar från djur, dela på syn- 
tetisk väg. 

Adre'ss (fr. adresse, av lat. 
diri'gere, rikta). 1. Anvisning 
var en person eller sak kan fin- 
nas. — 2. Skrift, i vilken flera 
personer uttala ett visst önske- 
mål eller betyga sin tacksamhet, 
trohet e. d. — 3. I statsrätten 
en skrivelse från folkrepresenta- 
tionen till statsöverhuvudet. • — 
Adressdebatt, en regelbun- 
det återkommande debatt i engel- 
ska parlamentet, som utgör svar 
på trontalet och varunder partier- 
na redogöra för sin ställning till 
aktuella politiska frågor. 

Adrian, den helige A., ro- 
mersk krigsöverste, som antagit 
kristendomen och därför enligt 



105 



Adrianopel — Aducerin g 



106 



traditionen led martyrdöden un- 
der den diokletianska förföljelsen. 
Han är Lissabons patron och där- 
jämte bryggarnas skyddshelgon. 
A. avbildas som riddare bäran- 
de en palmkvist. Hans attribut 
är ett städ — han fick nämligen 
på ett sådant händer och fötter 
avhuggna. 

Adriano'pel, stad i 5. Trakien 
vid floden Maritza och järnvägen 
Wien — Konstantinopel. Berömd 
moské frän 1500-t. Säte för en 
grekisk ärkebiskop. Viktig han- 
delsort. Tillverkning av läder, 
tyger, mattor och parfymer. : — 
A. är uppkallat efter kejsar 
Hadrianus, som omkr. 125 e. Kr. 
byggde om staden. Den kom 1361 
i turkarnas händer och var sul- 
tanresidens till Konstantinopels 
erövring. Stormades i mars 1913 
av bulgarerna och avträddes i 
Londonfreden men återgick efter 
andra Balkankriget till Turkiet, 
som i Sévresfreden 1920 förplik- 
tades att avstå den till Grekland. 
50,000 inv. 

Adria'tiska havet, mellan Ita- 
lien och Balkan inträngande vik 
av Medelhavet. A. består av tven- 
ne bäcken, det n. ej djupare än 
250 m., det s. med djup upp till 
1,600 m. I norr avlagras Pos 
sediment genom en västlig havs- 
ström utefter den italienska kus- 
ten. Härigenom ha fordomtima 
hamnstäder blivit inlandsstäder, 
t. ex. Ravenna. 

A drittu'ra, ital., omedelbart, 
utan omväg eller medverkan av 
tredje man. Se Recambio- 
växel. 

Adsorptio'n (lat. ad, till, sor- 
be're, suga). Fasta kroppar ad- 
sorbera (förr oegentligt kallat ab- 
sorbera) gaser, vilka därvid kon- 
centreras på kroppamas yta. Fint 
fördelat och nyss utglödgat kol 
upptager sålunda rätt betydliga 



gasmängder. I allmänhet ökas 
adsorptionsförmågan med fallan- 
de temperatur och stigande tryck. 
Då en fast kropp adsorberar ga- 
ser uppstår ofta värme. Så t. ex. 
kan lysgas antändas med platina- 
svamp. Detta fenomen beror dock 
väsentligen pä de adsorberade 
gasernas kemiska natur. Även 
lösta ämnen kunna adsorberas av 
fasta kroppar. Härpå beror ofta 
färgning. 

Adstringe'rande medel (lat. 
adstringe'ntia, av ad, till, och 
stri'ngere, sammansnöra), sam- 
mandragande medel, lä- 
kemedel, som på slemhinnor och 
andra finare vävnader verka 
minskande på blodfyllnad, svull- 
nad och avsöndring. Verkan be- 
tingas antingen av halt av garv- 
syror, härrörande från växtdro- 
ger, eller ock av vissa metallsal- 
ter, såsom blysocker, alun, ättik- 
syrad lerjord (Burows lösning), 
järnklorid m. fl. 

Adu'a {Adova), huvudstad i 
landskapet Tigre i Abessinien på 
en trädlös slätt, 1,960 m. över 
havet. Viktig handelsplats. 3,000 
inv. Se Abessinien. 

Aduce'ring, en metod gående 
ut på att nedbringa kolhalten i 
redan färdiggjutna pjäser av 
gjutjärn, varigenom materialet i 
desamma erhåller det mjuka jär- 
nets egenskaper. Pjäserna gjutas 
i den form vari de sedan skola 
användas, befrias från den gjut- 
sandhinna, varmed de beklätts i 
gjutflaskan; inpackas i lådor till- 
sammans med ett på särskilt sätt 
sammansatt aducerings- 

pulver. Därefter inskjutas lå- 
dorna i en glödgningsugn och 
upphettas så länge, att de gjutna 
pjäserna hinna bliva sega eller 
mjuka. Det för aduceringsgods 
avsedda tackjärnet har föl- 
jande sammansättning: kol om- 



107 



Adula-alperna — Adverb 



108 



kring 2,75 %, kisel mellan 0,45 
— 1,25 %, svavel högst 0,05 %, 
fosfor högst 0,225 % och mangan 
högst 0,20 %. Aducerings- 
pulvret utgöres i allmänhet 
av hammarslagg från lancashire- 
verken; även färskslagg använ- 
des. Det verkar vid processen 
oxiderande pä det i tackjärnet 
ingående kolet. Metoden uppfanns 
i början av 1700-t. i Frankrike, 
infördes av S. R i n m a n till Sve- 
rige. Det första svenska aduce- 
ringsverket byggdes 1868. Ärstill- 
verkningen av aducerat gjutgods 
var år 1910 1,955 ton, år 1918 
4,418 ton. Aducerat gjutgods an- 
vändes i synnerhet till lantbruks- 
maskiner. 

Adu'la-alperna, bergsgrupp i 
Schweiz tillhörande Väst- Alperna 
med toppen Rheinwaldhorn, 
3,398 m. 

Adullami'ter, politiskt öknamn 
på de liberaler i engelska under- 
huset, som 1866 motsatte sig 
Gladstones reformbill. Dennes 
meningsfrände Bright påstod 
nämligen, att liberalen Horseman 
flytt till AduUams politiska håla 
(jfr 1 Sam. 22:1). Efter detta 
bildades en partigrupp med nam- 
net A., som lyckades hindra bil- 
lens antagande. 

Adula'r, se Fältspat. 

Adu'lt, förk. av lat. adu'ltus 
(av adoWscere, växa), vuxen, 
könsmogen. 

A dur, durtonart med a till 
grundton och tre tt-förtecken, 
ft'r f, c och g; parallelltonart till 
fiss moll. 

Advaita, sanskr., "icke-dua- 
lism", indisk filosofisk åskådning, 
enligt vilken allt är enhet; mång- 
fald och individualitet äro sken 
och overklighet. 

Adve'nt (lat. adve'ntus Do'- 
mi/ni, Herrens ankomst), kyrko- 
ärets början och förberedelsetiden 



till julen, firas som kyrklig fest- 
tid åtminstone sedan 500-t. Se 
K y r k o å r. 

Adventi'ster, namn på en rad 
amerikanska sekter, vilka tro på 
Kristi snara återkomst. Sitt när- 
maste ursprung ha dessa i en 
väckelserörelse på 1830-t., vilkens 
förnämsta predikant var baptis- 
ten W i 1 1 i a m M i 1 1 e r, d. 1849. 
Denne uppträdde 1831 och förut- 
sade, att Kristus skulle komma 
åter till domen under år 1843. 

— Rörelsen fortsatte emellertid 
även efter nämnda tidpunkt, 
organiserad såsom särskilt sam- 
fund men snart också inbördes 
splittrad i olika riktningar. De 
mest bekanta äro sjunde- 
dagsadventisterna, vilka 
fira lördagen såsom vilodag och 
förkasta bruket av alkohol ocli 
tobak samt köttätande, och 
millenniums- (tusenårsrikes) 
adventisterna (stiftare: 
prof. C. T. Russeli), vilka ånyo 
försöka sig på noggranna beräk- 
ningar av ändens tid och f. ö. 
driva en ivrig propaganda genom 
broschyrer, bibelutläggningar ocli 
föredrag (i Sverige bl. a. under 
namnet Internationella 
Bibelstudiesällskap et). 

AdventiV (lat. adveni're, till- 
komma), botanisk term. — Ad- 
venti'vknopp, se Knopp. 

— Adventi'vrot, se Rot. 

— Advent i' vväxter kallas 
sådana växter, som ej ursprung- 
ligen tillhört ett lands flora men 
införts (t. ex. med ballast) och 
förvildats. På nämnda sätt upp- 
kommer ett lands 1. en trakts 
adventi'vflora. 

Adve'rb (av lat. ad, till, och 
ve'rbuin, ord), en klass ord, som 
stå som bestämningar till verb, 
adjektiv eller andra adverb. En 
del ha uppstått ur substantiv: 
lagom (dat. plur. av lag), i syn- 



109 



Adverbial — Aedil 



110 



nerhet; andra äro till formen 
identiska med neutrum sing. av 
adjektiv: sjunga högt. Jfr Kom- 
p a r a t i o n. 

Adverbia'1, satsdel, som be- 
stämmer verb, adjektiv eller ad- 
verb med avseende på rum, tid, 
sätt, orsak, grad eller annan om- 
ständighet. 

Adversati'v (lat. adversaW- 
vus, som utmärker motsats), kal- 
las konjunktion, som uttrycker 
motsats eller inskränkning, t. ex. 
men, utan, likväl. 

Advoca'tus De'i, lat., "Guds 
sakförare". Vid kanonisering an- 
ordnas en skenprocess, varvid 
Advocatus Dia'boli (Djä- 
vulens sakförare) framför ankla- 
gelser mot vederbörande, vilka 
A. har att gendriva. 

Advoce'ra (lat. advoca're, 
tillkalla), utföra rättegångar för 
andra; försvara genom spetsfun- 
digheter. 

Advoka't (lat. advoca'tus, 
tillkallad), fullmäktig inför dom- 
stol, sakförare. — Rätt att föra 
andras talan inför domstol i 
Sverige tillkommer enligt rätte- 
gångsbalken 15 kap. 2 § i regel 
varje myndig person med med- 
borgerligt förtroende. Se även 
Sveriges advokatsam- 
fund. 

Advokatfiska'1, ämbetsman i 
hovrätterna, marinförvaltningen, 
kammarkollegium och kammar- 
rätten. 

Advokatpäron (förvrängning 
av aguaca'te, det vanliga namnet 
i spanska Amerika), frukten av 
ett i tropiska Amerika inhemskt 
träd, Pe'rsea graWssima (fam. 
Laura'ceae) , vilket odlas överallt 
i tropikerna och även i s. Spa- 
nien. Trädet har läderartade blad 
och små gula blommor. Frukten 
är en oftast päronformig sten- 
frukt ffied grönt h rött skal och 




Advokatpäron. 

gulaktigt fruktkött, som har en 
svag men utsökt arom. Den ätes 
som sallad, vanligen med olja 
och salt, och anses som en stor 
läckerhet. 

Advokatu'r, rättegångars ut- 
förande ; vanl. advokatyr, 
försvarande genom spetsfundig- 
heter. 

A'dyton, grek., det som icke 
må beträdas, det allraheligaste i 
ett tempel. Det berömdaste A. 
fanns i Apollons tempel i Delfi, 
där Pytias orakelord förkunna- 
des. 

Ae'chmea, växtsläkte (fam. 
Bromelia'ceae) , epifytiskt levande 
växter från tropiska Amerika. 
Odlas för sina vackert blå eller 
röda blommor. 

Aecfdium, se Rost svamp ar. 

Aedi'l, ed il (lat. aedi'lis), 
innehavare av ett urspr. ple- 
bejiskt romerskt ämbete med upp- 
gift att hjälpa folktribunerna att 
skydda plebejernas intressen. A. 
blevo senare huvudsakligen ord- 
ningsmaktens företrädare. 



111 



Aeduer — Aepyornithes 



112 



Aedu'er, galliskt folkslag, som 
under Caesar anslöt sig till ro- 
marna. 

A. E. G., se Allgemeine 
Elektrizitäts-Gesell- 
s c h a f t. 

Aegopo'dium, växtsläkte (fam. 
UmbelWferae) . I vårt land är A. 
podagra'ria, kirskålen, rätt 
vanlig å odlade ställen, vid väg- 
kanter o. d. Storväxt ört med 
bredflikiga blad och vita blom- 
mor. 

v. Aehrenthal, AIoysLexa, 
f. 1854, d. 1912, greve, österri- 
kisk-ungersk utrikesminister 1906 
—12, genomdrev 1908, att Bos- 
nien och Hercegovina annektera- 
des av Donaunionarkien. 

Aelst, se A a 1 8 1. 

Aemi'lius Paulus, L u c i u s, 
två romerska konsuler, far och 
son. Den förre stupade 216 f. Kr. 
vid Cannae (se d. o.). Den senare 
med hedersnamnet M a c e d o' n i- 
cus, d. 160 f. Kr., besegrade 
konung Perseus av Makedonien 
168 f. Kr. Han organiserade Ma- 
kedonien som en romersk provins 
och var djupt intresserad av gre- 
kisk kultur. Hans son P u b 1 i u s 
adopterades av Cornelius Scipio 
Africanus (se Scipio). 

Aene'as, grek. Ainei'as, näst 
Hektor trojanernas främste 
hjälte, son av konungen i Dar- 
danos A n k i s e s och Afrodite. 
Sagan om A:s irrfärder efter 
Tröjas fall är rikast utformad av 
Vergilius i hans romersk- 
nationella epos A e n e i' d e n. 
Bärande sin lame fader och 
sina husgudar, flydde A. med so- 
nen A s c a n i u s och sin hustru 
K r e u s a från Tröja. Under fär- 
den förlorade han först Kreusa 
och sedan sin fader. Stormdriven 
till Kartago vinner han drottning 
Didos kärlek; dA han av gudarna 
kallas bort, begår Dido självmord. 



Efter sju års irrfärder hamnar 
han slutligen pä Latiums kust, 
där konung Latinus ger honom 
sin dotter Lavinia till äkta. Ge- 
nom henne blev A. romarnes 
stamfader. Enligt L i v i u s rege- 
rade A. några år i Latium och 
försvann under en kamp med ru- 
tulerna. A. dyrkades som gud 
under namn av Jupiter 
I n d i g es. 

Aene'asråtta, Dide'lphys mu- 
ri'na, en pungråtta från n. Syd- 
Amerika, har liksom hela släktet 

Didclpln/s ytterst förkrympt 




pung. A. är något mindre än vår 
vanliga råtta, lever huvudsakli- 
gast i träd samt är i rörelse 
nattetid. Ungarna födas ytterst 
hjälplösa. Då de fått hår och 
kunna lämna spenarna, krypa de 
upp på moderns rygg, där de 
hålla sig kvar genom att linda 
spetsen av sin egen svans om- 
kring moderns, vilken hålles 
framböjd över ryggen. Enligt 
vissa uppgifter lär detta förhål- 
lande dock endast undantagsvis 
förekomma. 

Aenei'den, se A e n e a s och 
Vergilius. 

Ae'olus, se A i o 1 o s. 

Aepyo'rnithes, en ordning ut- 



118 



Aera — Aesculas 



114 



döda, mycket storvärta fåglar 
med långa, starka, vanligen 4- 
tåiga ben. Bröstbenskam sakna- 
des, varför vingarna troligen voro 
rudimentära (jfr Strutsfåg- 
lar). Rester av skelett och ägg 
(rymmande ända till 8 1.) ha 
blivit funna i pleistocena och 
alluviala lager på Madagaskar. 
Flera arter utrotades troligen av 
människan. Aepyo'rnis ma'ximus 
har förmodats vara den av Marco 
Polo omtalade fågeln Rock. 

Ae'ra, lat., tidevarv. 

Aera'rium (lat. aes, koppar), 
den romerska statens skattkam- 
mare i Saturnustemplet. 

Aero'b (grek. aé'r, luft, och 
hi'os, liv) kallas en organism, 
som för sin existens kräver syre. 
Se Anaérob och Bakterie. 

Aerobio'nt (grek. aé'r, luft, 
hi'os, liv), detsamma som aörob 
organism. 

Aerodynamik, se Dynamik. 

Aerofo'n (av grek. aé'r, luft, 
och fone', röst), en av Edison 
uppfunnen signalapparat, genom 
vilken ett ljud förstärkes, så att 
det kan höras på avstånd intill 
7 km. 

Aerofo'r, en fläkt för luftväx- 
ling, oftast driven av vattentur- 
bin, som kan tillkopplas en van- 
lig vattenledning. 

Aeroga'mer (grek. a'é'r, luft, 
ga' mos, äktenskap), växter, som 
befruktas i luften. 

Aeroka'rp (grek. ae'r, luft, 
karpo's, frukt) säges en växt 
vara, då frukterna mogna i luf- 
ten. Hos amfikarpa (grek. 
amfi', åt ömse håll) växter mogna 
en del frukter under jorden (ex. 
Vi'cia amphica' rpa) . Hos geo- 
k a r p a och hydrokarpa 
växter komma samtliga frukter 
till mognad i jorden, resp. vatt- 
net. 

Aéroli't (grek. oeV, luft, och 



Wtos, sten), ur luften nedfallen 
sten. Se Meteor. 

Aeromekani'k, se Mekanik. 

Aerometri' (grek. aé'r, luft, 
me'tron, mått), läran om luftens 
sammansättning. 

Aeronan't (grek. aé'r, luft, och 
nan' tes, sjöman), luftseglare. 

AeropIa'n, se Flygmaskin. 

Aerosta't, se Luftball ong. 

Aerostati'k, se S t a t i k. 

Aerota'xis, se T a x i e r. 

Aerschot [a'rsjot], stad i Bra- 
bant, Belgien. Skådeplats för en 
av de mycket omstridda tyska 
repressalierna mot det påstådda 
belgiska franctireurkriget under 
världskriget. 8,000 inv. 



. ^:Q '■ 






Äggdansen. Målning av Aertsen. 

Aertsen [a'rtsen], Pieter, f. 
1507, d. 1575, holländsk figur- och 
stillebenmålare, verksam i Ant- 
werpen och Amsterdam. Under 
påverkan av flamska mästare blev 
han en av de första holländska 
genremålarna. A. har även utfört 
altartavlor, som hade högt anse- 
ende hos samtiden; de förstördes 
av bildstormarna 1566. Hans ko- 
lorit behärskas av kalla, något 
bleka, vackert samstämda lokal- 
färger. 

Ae'schna, se Trollslän- 
do r. 

Aescula'pius, se A s k 1 e - 
p i o s. 

Ae'sculu8, växtsläkte (fam. 
Hippocastana'ceae, ordn. Sapin- 
da'les). Den vanligaste arten, A. 
hippoca' stanum, hästkastan- 
jen, odlas sedan gammalt i Sve- 
rige såsom ett av våra vackraste 



115 



Aesopus — Afasi 



116 




Hästkastanje. 



parkträd. Blommorna äro vita 
med röda fläckar och ordnade i 
spira. A. rubicu'nda är något 
mindre och bär röda blommor. I 
södra Sverige odlas denna art 
rätt allmänt. 

Acso'pus, se A i s o p o s. 

Aestua'rium, se E s t u a r i - 
um. 

Aethu'sa, se Persilja. 

Ae'tius, d. 454, riksfältherre 
lios kejsar Valentinianus III. 
Född i Mesien, vistades han som 
barn som gisslan hos goter och 
liunner och förvärvade goda in- 
sikter i dessa folks inre förhål- 
landen. Skicklig fäktare och per- 
sonligen tapper lyckades A. be- 
härska den av olika romerska 
och germanska element bestående 
liären och sammanhålla riket mot 
yttre angrepp. A. höjde sig till 
rikets mäktigaste man, som i det 
för Europas framtid avgörande 
ögonblick, då hunnerna inbröto i 
Gallien, kunde samla de splitt- 
rade krafterna till försvar för 
kristendomen och den romerska 
kulturen (se A 1 1 i 1 a) . 

Aetosa'urus (grek. aeto's, örn, 
och sauro's, ödla) , se P s e u d o - 
s u c h i a. 

Afaki' (av grek. nekande o 
och falco's, lins), saknad av ögon- 
lina. 



Afasi' (grek. nekande o, och 
fa'sis, tal), oförmåga att använ- 
da och uppfatta språket för ut- 
byte av meddelanden med omgiv- 
ningen. A. omfattar ej de in- 
skränkningar i förmågan att 
träda i relation till medmän- 
niskor, som betingas av mekani- 
ska hinder för talet, dövhet, 
blindhet eller djupgående intelli- 
gensdefekter, utan betecknar en 
mer eller mindre isolerad brist 
hos själsförmögenheterna, föror- 
sakad av skador i vissa delar av 
hjärnbarken eller angränsande 
vit hjärnsubstans. Av A. kan 
särskiljas olika former allt efter 
skadans olika läge i hjärnan. Sä 
betecknar man mod mot'' '■ -Is 




Aetiu». E:ifenbeQ8reUef } Motua. 



117 



Affabel — AflFinitet 



118 




A DEFENSE NATIONALE 

Fransk krigslånsaffisch. 

A. oförmäga att giva impuls åt 
den kombination av muskelverk- 
ningar inom struphuvud, tunga 
och läppar, som är nödvändig 
för språkets artikulation. S e n - 
s o r i s k A. åter innebär oför- 
måga att sätta det artikulerade 
eller utifrån mottagna ordet i 
förbindelse med motsvarande be- 
grepp. Sålunda kan t. ex. den 
sjuke vid motorisk A. uppfatta 
ordet kopp, kan utpeka motsva- 
rande föremål men kan ej åstad- 
komma den avsedda ljudkombina- 
tionen. Vid sensorisk A. åter 
kvarstår förmågan att återgiva 
ordet, men detta ger ingen min- 
nesbild av motsvarande föremål. 
Sensorisk A. kan vara begränsad 
till enbart genom hörseln för- 
medlade intryck (orddövhet) el- 
ler till synintryck (ordblindhet). 
Se Hjärnbark och Hjärn- 
sjukdomar. 

Aflfa'bel (fr. affahle), medgör- 
1ig, vänlig, nedlåtande. 

Affe'kt (av lat. ajfVcere, göra 
intryck på), häftig sinnesrörelse, 



t. ex. vrede, sorg, fruktam — 
Affektatio'n, tillgjordhet. 
— A f f e k t e' r a, hyckla. — 
Affekt e' rad, tillgjord. — 
A f f e k t i o' n, tillgivenhet. — 
Affektionsvärde, det vär- 
de ett föremål har för en person 
oberoende av penningvärdet, t. 
ex. såsom minne av en vän. 

Affettuo'so, ital., med känsla, 
uttrycksfullt. 

Affida'vit (av lat. affida're, 
edligen försäkra, eng. utt. äffi- 
de'jvit), se Income tax. 

Afifilie'ra (lat. ad, till, fi'livs, 
son), "upptaga som sitt barn", 
upprätta filial. Inom frimurar- 
orden kan en loge affilieras ge- 
nom att ansluta sig till en större 
och en broder genom att upptagas 
i annan loge än den han urspr. 
tillhört. 

Affinite't (lat. affi'nis, grän- 
sande till, besläktad), ämnens 
reaktionsbenägenhet. Ordet A. 
kan härledas ur den föråldrade 




Modern bio^afatfiscU. 



119 



Aifinitets-konstant — Affär 



120 




Atfisch för Svenska röda korsets 
hungersnödsaktion i Ryssland 1922. 

uppfattningen, att endast närbe- 
släktade ämnen ingingo kemiska 
föreningar med varandra. 

Affinite'ts-konstant, se D i s - 
sociation. 

Affirmatio'n (av lat. fi'rmus, 
fast) , stadfästelse. — A f f i r - 
m a t i' v, j åkande, bekräftande. 
— Affirme'ra, stadfästa. 

Affi'sch (fr. affiche, av lat. 
affi'gere, fästa vid), anslag, inne- 
hållande tillkännagivande, upp- 
maning o. d. Som reklammedel 
började konstnärliga A. användas 
i början av 1800-t. i Frankrike. 
Under världskriget användes affi- 
scher i stor utsträckning i agita- 
tionens tjänst, ej minst dä det 
gällde tecknande av krigslän. 
I särskild grad har biografväsen- 
det tagit A. i anspråk. Speciella 
alTisclitecknare ha utbildat en ny 
teknik, där det effektfulla i möj- 
ligaste mån förenas med det 
konstnärliga. Affischen reprodu- 



ceras dels pfi, litografisk väg, dela 
genom linoleum-snitt, ett 
maner som under senare tider ar- 
betat sig fram. — Bland äldre 
affischtecknare må nämnas Dau- 
mier, Chéret, Willette, Steinlen 
m. fl., i Sverige N. Kreuger, Carl 
Larsson, Hjortzberg; bland mo- 
derna Schonberg, Schwab, Hå- 
kansson, Hårde, Kåge m. fl. 

Affi'x (lat. affi'xus, vidfäst), 
kallas ett fonem (se d. o.), som 
endast i förening med annat 
fonem äger betydelse. Står A. 
före huvudfonemet kallas det 
prefix, ex. 6e-fatta, o-tack, ko- 
operativ. Står A. efter huvud- 
fonemet, kallas det s u f f i x, ex. 
en-het-lig-het, ståll-ning. Hit höra 
även alla böjningsändelser, ex. 
rock-en, kvinna-s, ropa-fZe. 

Afflikti'va straff (av lat. 
affWgere, slå till), benämning på 
sådana straff, som tillfoga den 
straffade fysiskt obehag, t. ex. 
vatten- och brödstraff, prygel. 

Affär (fr. affaire, av å faire, 




Med l:a pris belönad affisch, till jahi- 
leumsutitällningen i Göteborg 1923. 



121 



Afghanistan 



122 



Skslal:l5mill 

o 190 20 




att göra), göromål, handelsföre- 
tag, angelägenhet, händelse, 
tvist; i pluralis: förmögenhets- 
ställning. 

Afghanistan, rike i Asien, n.v. 
om britt. Indien, med gräns mot 
Belutsjistan i s., Persien i v., 
ryska områden och Buchara i 
n. 560,000 kvkm. A., som genom- 
drages av Hindukusj och till 
största delen är ett vilt alpland, 
utgör n.ö. delen av Iran. Inlands- 
klimat med starka temperatur- 
växlingar och föga regn. Stäpper 
och öknar upptaga stora områ- 
den. Med hjälp av konstgjord be- 
vattning frambringar jordbruket 
skördar av vete, korn, ris, balj- 
växter, sydfi-ukter m. m. Boskaps- 
skötsel är en huvudnäring. Av 
tamdjur må särskilt nämnas får, 
kameler, hästar. Ull och hudar 
exporteras. Koppar, bly, järn bry- 
tas. Industrien bedrives ännu mest 
som hemslöjd; dess viktigaste 



produkter äro filtvaror, siden och 
mattor. Huvudstad är Kabul. A. 
torde räkna 6 mill. inv. — 
Afghanerna, som äro delade 
i flera stammar, äro av ariskt 
ursprung. Språket, p a s j t o, till- 
hör den iranska gruppen. Alfa- 
betet är det arabiska. Indiska, 
semitiska och persiska element 
göra sig även tydligt gällande och 
persiska talas av en stor del av 
befolkningen. Näst Turkiet är A. 
den muhammedanska världens 
främsta stat. A. saknar järn- 
vägar; varu- och persontrafiken 
skötes med karavaner av kameler 
och ponies, postföringen medelst 
fotlöpare. Floderna, som icke äro 
segelbara, nyttjas som flottleder 
för timmer. A. utgör en ärftlig 
monarki under en e m i r. A. till- 
hörde i forntiden det persiska 
riket, erövrades av Alexander den 
store och blev senare översväm- 
mat av hunner, araber och mon- 



12S 



Afoni — Afrika 



124 




Afghanska krigare. 

goler. A., som i nyare tid har 
varit en buffert mellan Rysslands 
och Englands asiatiska besitt- 
ningar och till båda länderna fått 
avstå landområden, blev på grund 
av tronstridigheter besatt av 
engelsmännen 1839. Detta ledde 
till ett afghanskt befrielsekrig, 
som slutade med den engelska 
expeditionens tillintetgörande 
1841. Ryska intriger orsakade ett 
nytt krig 1878—80, som ledde till 
att engelsmännen fingo sitt infly- 
tande i landet erkänt genom ett 
fördrag med den av dem tillsatte 
emiren Abd ar-Rahman 
(reg. 1880—1901), enligt vilket 
kontrollen över A:s utrikespoli- 
tik lades i engelska händer. 
II a b i b - u 1 1 a h khan (reg. 1901 



MM 


1^ 



lypiskt hus av soltorkat tegel i Af- 
ghanistan. 



— 19) bekräftade denna överens- 
kommelse 1905. Mellan Ryssland 
och England slöts 1895 ett avtal 
om fördelning av vissa afghanska 
områden, och 1907 ingicks ett 
nytt, enligt vilket Ryssland för- 
klarade A. ligga utom dess in- 
tressesfär och England lovade 
icke annektera det. Sedan Habib- 
ullah 1919 mördats, lyckades den 
nye emiren Aman-ullah ef- 
ter ett kort krig med England be- 
tinga sig självständighet vid ut- 
rikespolitiska underhandlingar, 
en framgång som bekräftades 
genom ett nytt fördrag med Eng- 
land i slutet av 1921, vilket till- 
lika innehöll en reglering av 
gränsen mot Indien. Bolsjevikisk 
propaganda i engelskfientligt 
syfte har på sistone gjort sig 
starkt gällande. 

Afoni' (grek. nekande a och 
fone', ljud), klanglöshet hos 
stämman, beroende på att stäm- 
banden ej kunna deltaga i ljud- 
bildningen. Den afoniska stäm- 
man är väsande som en förstärkt 
viskning. A. kan förorsakas av 
inflammation, svulst eller sår pä 
stämbanden eller i deras omgiv- 
ning eller ock av förlamning av 
musklerna i struphuvudet. 

Afori'sm (grek. aforismo's), 
tänkespråk, kortfattad lärosats. 

Afrika, näst Asien den största 
av världsdelarna, 29,8 mill. kv- 
km., är helt omgivet av vatten: 
Medelhavet, Gibraltarsund, At- 
lanten, Indiska oceanen, Aden- 
viken, Bab al-Mandab, Röda ha- 
vet samt Suezkanalen, genom vil- 
ken A:s enda landgräns är ge- 
nomskuren. Största längden i n. 
och s. är 8,000 km., nordligaste 
punkten i närheten av Kap 
Blanco på 37" 20' n. br., sydli- 
gaste Kap Agulhas på 34° 51' 
s. br. Största bredd i ö. och v. är 
7,500 km., östligaste pimkt i när- 



125 



Afrika 



126 




Beduinläger i Sahara. 



heten av Kap Guardafui på 51° 
28' ö. 1., västligaste Kap Verde 
på 17° 34' v. 1. Ekvatorn skär A. 
ungefär mitt emellan nord- och 
sydspets; % av världsdelen till- 
hör n. halvklotet. Kräftans vänd- 
krets går över Sahara, Stenboc- 
kens över Kalahari och Madagas- 
kar. Afrikakontinenten är en 
kompakt landmassa, som i s. har 
formen av en nästan likbent tri- 
angel med spetsen mot s.; n. här- 
om vidtar ett trapets med av- 
rundad s.v. spets. A:s kust är 
näst Syd-Amerikas den minst 
sönderskurna av alla världsdelar- 
nas samt har få hamnar. Av 
vikar må nämnas Guineabukten 
i v.. Stora och Lilla Syrten i n.; 
av halvöar Somalihalvön i ö. Vik- 
tigare ögrupper och öar : i A t - 
1 a n t e n : Madeira, Kanarie- 
öarna, Kap Verdeöarna, Ascen- 
sion, S:t Helena, Tristan da 
Cunha samt i Guineabukten 
Fernando Po; i Indiska 
oceanen: Sokotra, Seycheller- 
r.a, Amiranterna, Sansibar- och 
Comoroöarna, det från fastlandet 
genom Mosambikkanalen skilda 
Madagaskar, Maskarenerna, Nya 
Amsterdam, Prins Edward-, 
Kerguelen-öarna. — Ttförhdl- 
landen, sjöar, floder. A. är i 
stort sett en tämligen enformig, 



flerstädes av med kusten paral- 
lellt löpande randberg begränsad 
högplatå, av vilken partiet s.ö. 
om linjen Massaua (vid Röda 
havet) — Kongoflodens mynning 
är högst. Ett flertal depressioner 
(under havets nivå liggande om- 
råden) finnas i n. A. — Atlas 
längst i n.v. utgöres dels av i s.v. 
— n.ö. gående bergskedjor med 
höjder upp till över 4,000 m., dels 
av högslätter med saltsjöar, 
sjotts. — Sahara, s. och s.ö. om 
Atlas, sträcker sig från Atlanten 
till Xilen och är med undantag 
av låglända områden vid Medel- 
havet och Atlanten i allmänhet 
högt, delvis bergigt samt omfat- 
tar bl. a. stora ökenområden. 
Bergpartier avgränsa en östlig 
del, Libyska öknen, vilken i n. 
går upp mot Medelhavet och Bar- 
kas högland. Mellan Nilen och 
Röda havet, längs vars kust lig- 
ger ett sönderklyftat randberg, 
utbreda sig Arabiska och Xubiska 
öknarna. — Sudan s. om Sa- 
hara når i v., där det omfattar 
området mellan 14° n, br. och 5° 
30' n. br., fram till Atlanten, 
höjer sig i terrasser över övre 
Guineas kust samt går i ö. fram 
till Abessiniens bergland, varest 
n. och s. gränserna äro 16° 30' 
n. br., resp. 9° 30' n. br. Området 



127 



Afrika 



128 



ma inom östafrikanska höglandet, 
äro Nilen, som avflyter åt n. ge- 
nom Sudan och utmed Saharas 
ö. gräns, samt Sambesi, som ut- 
gör områdets s. gräns. — Syd- 
afrikanska högslätten 
avgränsas av randberg i ö., s. 
och v. (i ö. bl. a. Drakbergen med 
en högsta punkt av 3,660 m.) 
»samt i n. av Sambesi och vatten- 
Vdelaren mellan denna flod och 
utgöres av fruktbara högslätter [f^^i^ongo. I det inre ligga stäppen 
med enstaka bergpartier .1 mitten j K.alahari samt sjön Ngami. Vik- 




Sandhav i Algeriet. 



ligger den lågt belägna Tsadsjön. 
Av floder märkas Senegal och 
Niger s*mt ett parti av Vita och 
Blå Nilen. — Centralafri- 
kanska högslätten s. om 
Sudan avgränsas i v. av rand- 
berg mot Nedre Guinea, i s. av 
vattendelaren mellan Sambesi och 
Kongo och stöter i ö. till öst- 
afrikanska höglandet. Partiet om- 
fattar Kongobäckenet och har en- 
dast i n.v. ett högre bergparti, 
det vulkaniska Kamerunberget 
(4,075 m.). — östafrikan- 
ska höglandet vidtar ö. om 
det förra området och går i s. 
ned mot Sambesi. I ungefär n. — s. 
gå här en vulkanzon och för 
landskapets prägel karaktäristi- 
ska gravsänkor, vilkas botten del- 
vis intages av sjöar. I den mer 
centrala sänkan märkas från n. 
till s. Albert-, Albert Edward-, 
Kiwu-, Tanganyika- och Nyasa- 
sjöarna; i den östligare, som från 
Jordandalen fortsätter i Röda 
havets bäcken och ö. om Abessi- 
niens bergland, Stefanie- och Ru- 
dolfsjöarna. Mellan dessa sänkor 
ligger Victoriasjön. Av vulkaner 
må nämnas Kilimandjaro (6,010 
m.) och Kenya (5,520 m.), bägge 
med toppar över snögränsen. En 
nordligare del av området är 
Abessiniens bergland, i vars n. 
hälft ligger Tsanasjön. Större flo- 
der, som åtminstone delvis kom- 



tigare floder äro Limpopo och 
Oranjefloden. — A:s geologi är 
ännu ganska ofullständigt känd, 
delvis beroende på de mäktiga 
lösa jordlager (ökensand, laterit 
m. m.), som täcka stora delar av 
kontinenten. I n. bilda Atlas- 
bergen A:s enda tertiära bergs- 
kedja, tillhörande den alpina 
bergskedjegruppen. S. därom 
kvarstå resterna av till basen 
nedbrutna bergskedjor, sona upp- 
stodo före den permiska tiden. I 




Oasen vid Siwah. 



J29 



Afrika 



130 



Syd-Afrika iinnas rester av en 
gammal bergskedja, bildad under 
karbontiden. För övrigt består A. 
av ett gammalt urbergsblock, vai- 
på yngre bergarter tämligen 
ostört avlagrats. Kontinentbil- 
dande rörelser och förkastningar 
lia skapat för A. karaktäristiska 
taffelland, taffelberg och depres- 
sioner. A:s gränser bestämmas av 
brottlinjer; Madagaskar är en 
jättelik horst. — Grundstommen 
av A. utgöres av urbergarter: 
graniter, gnejser och kristalli- 
iiiska skiffrar. Härpå vila paleo- 
zoiska och mesozoiska lager. Syd- 
Afrikas paleozoiska bildningar 
före karbon ha på grund av deras 
egenartade karaktär sammanfat- 
tats under namnet kapformatio- 
nen, på vilken vilar karrooforma- 
tionen, innefattande lager från 
karbon till trias. Karrooforma- 
tionen innehåller konglomerater, 
tolkade som moränbildningar 
från en permisk istid, samt sand- 
stenar, vilkas horisontella lagring 
giva landskapet dess karaktär. 
Största delen av öst-Afrika täc- 
kes av tertiära lavor, som sam- 
manhöra med den ovannämnda 
vulkanzonen. — Av nyttiga mine- 
ral, vunna i A., kunna nämnas: 
fosforit och järnmalm i Algeriet 
och Tunis, guld i Transvaal och 
diamanter i Kaplandet. Den ler- 
artade, brunröda, av vittrings- 
rester bestående jordarten late- 
rit. som täcker nästan halva A.. 




bildar en oerhörd reservfond av, 
visserligen fattig, järnmalm. 
Kopparmalm av betydelse före- 
kommer i Kongo, kolfyndigheter 
bearbetas i Transvaal, Natal och 
Rhodesia. — A:s klimat är rent 
tropiskt; årsmedeltemperaturen 
överstiger i Sudan 30°, varför 
dessa trakter höra till de hetaste 
på jorden. Xorra A. är svalare, 
årsmedeltemperaturen i Tunis c:a 
17°, likaså Syd- Af rika, där havet 
med den utmed v. kusten fram- 
strykande kalla havsströmmen 
verkar avkylande. Årsmedeltem- 
peraturen i Kapstaden är c:a 16°. 
A:s östkust har högre tempera- 
tur än dess nordliga västkust, be- 
roende på de stora sammanhäng- 
ande landmassorna i ö. A. och v. 
Asien. Egendomlig för det inre 
liöglandet är den stora skillnaden 
(över 30°), som kan råda mellan 
den högsta och lägsta temperatu- 
ren under dygnet. — Vindar. 
I v. A. bero dessa på tvä luft- 
trycksmaxima över Atlantiska 
oceanen, det ena mellan Azorerna 
och Kanarieöarna, det andra mel- 
lan S:t Helena och Tristan da 
Cunha. Under den heta årstiden 
råder i n. A. ett lågt lufttryck, 
varför vindarna blåsa in mot 
kusten. På kusten mellan Liberia 
och Kongomynningen blåser så- 
lunda en s.v. vind, som egentligen 
är en omböjning av sydöstpassa- 
den. I Indiska oceanen härska 
iiionsunerna, om vintern nordöst-, 
lim sommaren sydvästmonsunen. 
Inuti landet blåsa tidtals torra, 
stoftförande vindar : bårmattan 
i Senegambien och samunvinden 
från Sahara in mot Atlas samt 
si rockovinden på nordkusten. — 
Xederbörd. Trakterna när- 
mast omkring ekvatorn ha två 
regntider, höst och vår. Ä ömse 
idor om ek vätor i al området lig- 
gande trakter till Saharaöknen i 



Kamelplog i Alperiet. 



— L e X. I. 2. 5. 22. 



131 



Afrika 



132 




Landskap med Kiwusjön i bakgrunden. 



n. och Kalaharistäppen i s. ha 
eu enda regntid, om sommaren, 
och en torrtid, om vintern. Sa- 
hara och Kalahari höra till de 
torraste trakterna på jorden, be- 
roende pä passadvindarna i för- 
ening med de kalla strömmarna 
på, v. kusten. I de n. kusttrak- 
terna av A. råda torra, varma 
somrar och fuktiga vintrar; sam- 
ma är förhållandet i Kaplandet. 
Regnmängden i n. A. är i allmän- 
het mindre än 200 mm. per år, 
i ökentrakterna ytterst ringa, 
men inom vissa andra områden 
högst betydande. Sådana regn- 
rika trakter äro Sierra Leone och 
Liberia, Kamerun (uppmätt regn- 
mängd över 10,000 mm.), Mada- 
gaskars östkust och nilområdet 
mellan Fashoda och Lado. Syd- 
Afrika är regnrikast ö. ut; innan- 
för de ö. randbergen faller föga 
regn, ty de västliga vindarna äro 
torra. A:s kuster, i synnerhet de 
västra, äro heta, fuktiga och 
ohälsosamma, höglandet är där- 
emot sundare, ehuru febrai även 
här ingalunda äro sällsynla. I 
trakterna kring Victoriasjön här- 
jar sömnsjukan. — Djurvärld. 
Av A. med öar utgör partiet n. 
om Sahara en del av den p a 1 e - 
arktiska regionen; öv- 
riga A. jämte s. Arabien samt 
(det stundom som särskild region 



betraktade) Madagaskar bilda 
den etiopiska regionen. 
(Jfr Djurgeografi.) Lika 
anmärkningsvärd som förekom- 
sten av en mängd stora djurfor- 
mer är, lika anmärkningsvärd är 
frånvaron av ett flertal djurgrup- 
pei. I hela A. saknas sålunda 
vargar; i etiopiska regionen dess- 
utom björnar, hjortdjur, får, 
getter och egentliga svin. Genom 
jakt, odlingar, järnvägsanlägg- 
ningar m. m. ha flera former ut- 
rotats 1. undanträngts till mindre 
områden; flera arter skyddas nu- 
mera genom lagbestämmelser. 
Flertalet av Europas flyttfåglar 
tillbringa vintern i A., framför 
allt i n. delarna. — A:8 pale- 
arktiska område hyser 
utom palearktiska former även 
en del djur med huvudsakligen 
mer tropisk utbredning. Här fin- 
nas representanter för de förut 
nämnda, i etiopiska regionen icke 
förekommande djurgrupperna 

samt flera i bägge regionerna 
levande djur, såsom antiloper, 
lejon, leoparder, hyenor, sjakaler, 
fladdermöss ; gamar, pelikaner, 
hägrar, ibisfåglar, flamingo, 
trappar, strutsar ; sköldpaddor 
ormar m. m. Vidare må nämnas: 
magot, grävling, piggsvin, öken- 
springråtta ; stäpphöna ; kame- 
leonter, gecko- och varanödlor, -- 



133 



Afrika 



134 



tSffAfB^^.iBP* 



•»r-- 



^A^ 








Oxvagn i s.v. Alnka, 



%--—^'.^'''r^ 



Etiopiska regionen har 
en mer egenartad prägel, och 
många former förekomma uteslu- 
tande här. För de öppnare slätt- 
länderna äro karaktäristiska : 
giraffer, antiloper, sebror, lejon, 
noshörningar och strutsar. Ele- 
fanten, ehuru egentligen skogs- 
djur, finns dock även på öppna 
gräsmarker med tillgång på vat- 
ten. Aporna (t. ex. markattor, 
gorillor, sjimpanser) med undan- 
tag av de i bergstrakter levande 
babianerna äro skogsdjur liksom 
också knölavinen. I större vatten 
lever flodhästen. Vid v. kusten, i 
dess floder samt i Tsadsjön finns 
manaten, i Indiska oceanen och 
Röda havet dugongen. För övrigt 
förtjäna nämnas : halvapor, 
okapi, bufflar, vårtsvin, klipp- 
dassar, myrkottar, jordsvin, guld- 
mullvadar; honungssugare, para- 
disänkan, hornfåglar, bananätar- 
fåglar, papegojor, sekreterar- 
fågeln, träskonäbben, marabu, 
frankolinhöns; krokodiler; lung- 
fisk, nilgädda; termiter, gräshop- 
por, tsetsefluga. (För den när- 
mare utbredningen se under djur- 
namnen. Jfr även Madagas- 
kar.) — Täxtvärld. Nord-Afrika 
tillhör iledelhavsområdet. Här 
finnas de för Medelhavsländerna 
utmärkande, ständigt gröna löv- 



träden (myrten, lager o. a.) lik- 
som den egendomliga m a c c h i a- 
formationen, ett slags hed med 
låga buskar, såsom Ci'stus och 
Geni'sta. Den ursprungliga vege- 
tationen är dock till stor del för- 
ändrad genom odling. Längre 
söderut sträcker sig Sahara-om- 
rådet tvärs igenom kontinenten. 
Här är vegetationen ytterst torf- 
tig och av xerophil karaktär. 
V'i8sa trakter äro alldeles vegeta- 
tionslösa. I oaserna växa bl. a. 
dadelpalmer. S. om Sahara vid- 
t&x det stora centralafrikanska 
skogs- och savannområdet. 
Längs sydkanten av Sahara går 
ett skogsbälte med gummiakasior. 
De tropiska regnskogarna finnas 




Flod under torrtiden. S.v. Afrika. 



135 



Afrika 



136 



liuvudsakligen i kontinentens v. 
delar liksom i Kongo-området, 
där nederbörden är rik, medan 
de ö. delarna till stor del täckas 
av savanner. Dessa senare äro be- 
vuxna med grovt, manshögt gräs 
och spridda träd, vilka kunna 
bilda en gles skog. Gräset vissnar 
och träden fälla löven under den 
torra årstiden. Bland savanner- 
nas träd märkes det tjockstam- 
miga apebrödsträdet. I floddalar, 
som genomskära savannområden, 
växer högstammig skog (galleri- 
skogar ) . De v. regnskogarna upp- 
visa anknytningar med Syd-Ame- 
rikas skogar men äro ej så rika 
som dessa. Oljepalmen är här in- 
hemsk. Central-Afrikas kuster 
klädas till stor del av mangrove- 
vegetation. Kulturväxter, inhem- 
ska i tropiska A., äro bl. a. durra, 
ricinusbusken, kolaträdet, kaffe- 
busken och flera kautsjukväxter. 
I B.v. A. utbreder sig Kalaharis 
stäpp- och ökenområde, utmärkt 
av en mycket säregen växtvärld. 
Här finns en mångfald former 
med suckulenta blad (t. ex. Me- 
sembrya'nihemum-Sirter) , kaktus- 
liknande Eupho'rbia-arter, växter 
med över- 1. underjordiska knölar 
samt den märkvärdiga Welwi't- 
schia. S. Kaplandet är rikt på 
endemiska arter, särskilt av släk- 
tena ErVca och Pelargo'nium, av 
vilka många tagits i odling. Här 
växer också det vitulliga silver- 
trädet. En särställning intager 
Madagaskar (se d. o.) med en 
stor mängd endemiska släkten 
och arter. Jfr Växtgeografi. 
— Befolkning. A. kallas med skäl 
de svartas världsdel. Den inhem- 
ska befolkningens stora massa 
från Sudan i n. till Kaplandet i 
s. utgöres av negrer, av vilka 
bantu negrerna i stort sett bebo 
områdena a. om 5° n. br. och 
Budannegrerna anträffas n. där- 



om (se Negrer). De lågt stå- 
ende hottentotterna och busk- 
männen i sydligaste A. torde 
vara rester av A:a urbefolkning 
liksom också de här och var upp- 
trädande dvärgfolken. Den n, de- 
len av kontinenten bebos av semi- 
tiska och hamitiska folk, av vilka 
de förra representeras av abessi- 
nierna samt i kustområdena vid 
Medelhavet och stora delar av 
Sahara och Sudan levande araber 
och de senare av berber i n. A., 
egypter omkring Nilen, gallafolk 
i och s. om Abessinien, bedsjaer 
vid ö. kusten m. 11. Madagaskar 
bebos huvudsakligen av mala- 
jiska stammar. Till dessa olika 
färgade folk komma européerna, 
som i samband med kolonisations- 
och kristen missionsverksamhet 
trängt fram i alla delar av kon- 
tinenten. Deras antal beräknas 
icke väsentligt överstiga 1 mill. 
Hela A. har omkr. 135 mill. inv. 
— Näringar, handel, samfärdsme- 
del. Den mest betydande näringen 
är åkerbruk; främst odlas hirs, 
durra, maniok, majs, bananer och 
jordnötter. Även boskapsskötsel 
är av stor betydelse; jakten är 
viktig för en mängd stammar, 
särskilt i det inre A. Industrien 
är föga utvecklad. Av export- 
artiklar må nämnas: kautsjuk, 
gummi, palmolja och -kärnor, 
kopra, bomull, trävaror, socker, 
kaffe; elfenben, strutsfjädrar, ull, 
liudar; guld, diamanter, kol, järn- 
malm. Järnvägar förbinda flera 
av de viktigaste orterna med var- 
andra (se kartan) och ångbåtsför- 
bindelscr finnas såväl på kusten 
som på många floder ocli sjöar. 
Där dylika samfärdsmedel saknas, 
användas kameler, oxar, hästar, 
mulåsnor 1. åsnor för person- och 
bagagetransport samt i vissa 
trakter i stor utsträckning bärar- 
karavaner för forslande av varor. 



137 



Afrika 



138 




Vegetationtbild. övre Nilen. 

(Se vidare art. om resp. länder.) 
— Upptäckts- och kolonisations- 
historia. Forntidens kunskap om 
A. inskränkte sig i stort sett till 
norra A., vid vars Medelhavskust 
funnos sädana kulturhärdar som 
F.gypten, det grekiska Kyrenaika 
och det feniciska Kartago. Redan 
omkr. 470 f. Kr. seglade karta- 
gern Hanno till Sierra Leone på 
A:8 västkust, och från Egypten 
gjordes försök att tränga uppför 
Xilen. Sedan romarna omkr. 
Kristi födelse kommit i besitt- 
ning av hela den nordafrikanska 
kuststräckan, företogos därifrån 
expeditioner till Sahara, och 
långt ute i öknen lades militär- 
läger, SS. t. ex. det nyligen åter- 
funna Timgad. Det romerska väl- 
det i A. föll sönder under folk- 
vandringarna och efterträddes på 
600-t. av det arabiska. Araberna 
framträngde långt in i A. till 
Niger och Abessinien ; deras skepp 
nådde bl. a. Senegal, Mada- 
gaskar och Sofala. Ars storlek 
och kustform klarlades först ge- 
nom de portugisiska sjöfärderna 
på 1400-t., vilka först föranleddes 
av strävan att få förbindelse med 
"prästkonungen Johannes' rike", 
det sedan 300-t. kristna Abessi- 
nien, sedan av hoppet att på 
denna väg nå fram till Indien. 
1434 nåddes Kap Bojador och 
1486 upptäckte B. Diaz A:s syd- 
spets, som kringseglades av Vasco 
da Garna på hans resa till 



Indien 1498. Senare nåddes bl. a. 
Suez (1541). Portugal fick ge- 
nom dessa färder betydande, 
ehuru föga givande kolonier i 
\. Under 1 600-t. förvärvade Eng- 
land koloniområden vid Guld- 
kusten, Frankrike i Senegal, Sve- 
rige vid Guinea och Nederländer- 
na i Syd-Afrika. Här grundlades 
1652 Kapstaden, till vars omgiv- 
ningar holländska nybyggare, 
boer, flyttade. 1795 erövrades 
Kapkolonien av engelsmännen, 
iled 1800-t. börjar en intensivare 
kolonisering och ett ingående ut- 
forskande av A. 1778 hade The 
African Association stiftats i 
London med mål att utforska A:s 
inland. Dess forskningar omfat- 
tade huvudsakligen Nigerområ- 
det, där man sökte den stora han- 
delsstaden Timbuktu, som 1827 
nåddes av R. Caillé. Nigers lopp 
utforskades 1822 — 30 av engels- 
männen Clapperton och Länder, 
vilka sedan fingo franska efter- 
följare. Tysken TI. Bartli ut- 
forskade 1850 — 55 Sudan. På 
Nilens övre lopp och källor hade 
uppmärksamheten fästa genom 
Bonapartes expedition till Egyp- 
ten 1798. 1821 nådde fransman- 
nen Cailliaud föreningspunkten 
för Vita och Blå Nilen, men ännu 
på 1840-t. var Nilens övre lopp 
okänt, och först genom utforskan- 
det av det inre öst-Afrika blev 
det utrett. I öst-Afrika verksam- 
ma missionärer bidrogo kraftigt 
till utforskandet av detta område ; 
så gåvo t. ex. tyskarna Rebman 
och Krapf de första skildringar- 
na av Kilimandjaros och Kenyas 
snötäckta vulkaner och genom 
dem hemfördes även berättelser 
om stora sjöar invid dessa berg. 
Engelska expeditioner utrustades 
för att konstatera hur härmed 
förhöll sig och genom Burton 
och Speke nåddes Tanganyika- 



139 



Afrika 



140 



och Victoria-sjön, Speke och 
Grant löste nästan Nil-problemet 
genom att följa Victoria-sjöns 
utlopp mot norr, varvid de 1863 
mötte den från Egypten fram- 
trängande Baker. Senare upp- 
täckte Stanley under sina färder 
1879 — 89 Kagera, Victoria-sjöns 
största tillflöde, och Semliki, som 
förenar Albert-sjön med Albert- 
Edward-sjön. Härmed var frågan 
om Nilens källor löst. I utforskan- 
det av Nil-omrAdet ha vidare vik- 
tiga insatser gjorts av Schwein- 
furlh samt av Junker och Emin 
pasja (se Schnitzer), vilkas 
expeditioner verksamt understöd- 
des av Sudans generalguvernör 
Gordon. Problemet om Sambesis 
lopp löstes genom Livingstones 
tre stora expeditioner 1849 — 73. 
Hans första upptäckt var Ngami- 
sjön, som sedermera undersökts 
av Sveriges främste afrikaresan- 
de, Charles Andersson. Living- 
stone blev den förste som över- 
tvärade den afrikanska konti- 
nenten, i det han från Loanda på 
västkusten tog sig fram till Sam- 
besi, vars lopp han följde till 
Kilimane på östkusten 1856. Han 
utforskade sedermera tillsam- 
mans med Stanley de östafrikan- 
ska sjöarna, särskilt Tanganyika, 
och upptäckte Nyasasjön. Kongo- 
floden följde Stanley från Ed- 




Savannlandskap med tntilopbjordar. 



ward-BJön till mynningen 1877. 
Efter Stanleys expeditioner har 
forskningen övergått till detalj- 
forskning inom skilda områden. 
Samtidigt med dessa upptäckts- 
färder skedde det inre Ars kolo- 
nisering. Sedan Amerikas och 
Asiens politiska uppdelning i 
huvudsak blivit fastställd under 
förra hälften av 1800-t. riktades 
de europeiska staternas kolonial- 
politik mot Afrika. Det första 
land, som skapade ett stort kolo- 
nialvälde i A., var Frankrike, 
som 1830 började erövringen av 
den fruktade sjörövarstaten Alge- 
riet, vilken fullbordades 1871. 
1881 utvidgas detta kolonial- 
välde genom Tunis' ockupation. 
Dessa besittningar förenades se- 
dan med dem vid Senegal genom 
1890-t:s erövringar i Sudan och 
Sahara, där Timbuktu 1894 be- 
sattes. Ät söder har detta kolo- 
nialomräde utökats genom förvär- 
vandet av det franska Kongo 
1885 och negerriket Dahomey vid 
Guinea-bukten. Under 1900-t, har 
det efter en hård konkurrens med 
den tyska kolonialpolitiken kom* 
pletterats genom protektoratet 
över Marocko 1912 och förvärvan- 
det av större delen av de forna 
tyska kolonierna Togo och Kame- 
run 1919. Även på A:s östkust 
förvärvade Frankrike områden ; 
viktigast var erövringen av 
Madagaskar 1895. Vid Adenbuk- 
ten besattes ett mindre område, 
Djibuti, men ett försök att för- 
ena detta med de västafrikanska 
kolonierna ledde till en skarp 
konflikt med England (se Fas- 
hoda) 1897 — 98 och måste upp- 
ges. De franska besittningarna i 
A. omfatta tillsammans 11,2 mill. 
kvkm. med 35,3 mill. inv. Eng- 
lands afrikanska kolonier äro 
till större delen förvärvade under 
1800-t :s senare hälft. Sedan 



141 



Afrika 



142 




Victoriafallen i Sambe»i. 



boerna på 1850-t. grundat Oranje- 
fristaten och Transvaal, upp- 
stodo med dessa ständiga konflik- 
ter, som avslutades genom deras 
erövring 1902. De förenades 1909 
med Kapkolonien och det sedan 
1843 annekterade Xatal till Syd 
afrikanska unionen. Under tiden 
efter 1868 har det brittiska 
väldet i Syd-Afrika utsträckts 
i nordlig och nordöstlig riktning 
genom besättandet av Basutoland 
(1884), Bechuanaland (1885), 
Rhodesia (1889) och Nyasaland 
(1893). Detta brittiska kolonial- 
välde har efter världskriget ut- 
ökats åt v. med Tyska Sydväst- 
Afrika och åt n.ö. med Tyska öst- 
Afrika, numera Tanganyika-terri- 
toriet, varigenom man fått för- 
bindelse med de brittiska besitt- 
ningarna i öst- och Nord-Afrika. 
På 1880- och -90-t. blevo en del 
av Somalilandet, Sansibar, Brit 
tiska öst- Af rika och Uganda 
protektoratet förvärvade. 180^ 
erövrades Sudan, som från 1922 
skall bli en av Egypten och Eng- 



land gemensamt styrd koloni. De 
brittiska besittningarna i Väst- 
Afrika ligga spridda och äro 
mindre betydande : Guldkusten 
(se ovan), Sierra Leone (1787), 
Gambia (1821) och Nigeria 
(1900). Av dessa ha Guldkusten 
och Nigeria 1919 förstorats med 
delar av förutvarande tyska 
Togo, resp. Kamerun. De britti- 
ska besittningarna i A. omfatta 
(med Sudan) 10,2 mill. kvkm. 
med 48,1 mill. inv. De norra, 
östra och södra av dessa äro för- 
enade genom en i stor utsträck- 
ning fullbordad järnväg från 
Kapstaden till Kairo (se kartan). 
Italien äger sedan 1879 kolo- 
nien Er it rea vid Röda havet och 
s. därom en del av Somalilandet. 
Ett försök att erövra Abessinien 
misslyckades 1896. 1911—12 er- 
övrades Tripolis från Turkiet. 
Portugals kolonier ligga dels 
på västkusten (Angola, Guinea, 
Cap Verdeöarna), dels på öst- 
kusten (Mosambik) och ha varit 
i dess besittning sedan 1400-t:s 
slut. Spanien har obetydliga 
kolonier; viktigast är en del av 
Marockos nordkust, som det ännu 
ej lyckats pacificera. På väst- 
kusten har det Rio de Oro, Rio 
Mimi och ön Fernando Po. Den 
1885 skapade "oavhängiga 




Bi nod till Vita NUen. 



143 



Afrikand — Afrodite 



144 



KongoBtaten", som ställdes under 
konung Leopolds av Belgien 
skydd, blev 1908 en belgisk koloni 
och utökades 1919 fit öster med 
det tyska Ruanda-Urunde-områ- 
det. De tyska kolonierna, som 
gått förlorade under världskriget, 
grundades pä 1880-t.: Togo, Ka- 
merun, Tyska Sydväst- och öst- 
Afrika. — A. räknar dessutom 
tre självständiga stater (Egyp- 
ten, Abessinien, Liberia) och ett 
internationellt område (Tanger 
vid Gibraltar sund). 

Afrika'nd, i Syd-Afrika född 
vit; användes ursprungligen en- 
dast ora holländska avkomlingar. 
A. bildade 1881 under ledning 
av Reitz (sedermera Or an jef ri- 
statens president) och tysken 
Karl Borckenhagen Afrikan- 
d e r - B o n d ( Af rikander-för bun- 
det), oftast kallat "the Bond", 
i syfte bl. a. att stärka A:s natio- 
nalkänsla. Förbundet ägde stor 
politisk betydelse, tills det efter 
boerkriget uppgick i Sydafri- 
kanska partiet (1902). 

Afrikanska kompaniet eller 
Guineakompaniet, ett 

svenskt handelskompani, stiftat 
1649 på initiativ av Louis de 
Geer, vilken tidigare för egen räk- 
ning drivit handel på Guineakus- 
ten. A. fick privilegier i fråga om 
handeln s. om Kanarieöarna i 
Afrika, Asien och Amerika. Av en 
negerkonung inköptes Cabo Corso 
på guldkusten; bl. a. anlades ett 
faktori och ett kasteli, Karlsborg. 
Kolonien förlorades redan i jan. 
1658 till danskarna, som dock 
1660 förpliktades återställa den. 
1663 kom den i holländsk ägo och 
f. å. i engelsk. Långvariga proces- 
ser om ersättning åt Ars delägare 
fördes. 

Afrikanska språk, av vilka 
omkring 600 språk och språkar- 
ter äro kända, kunna uppdelas i 



fyra stora språkstammar: 1) 
Bantuspråken i Afrika s. 
om ekvatorn; de kallas så för 
sitt ord för "människor", aban- 
tu. 2) Negerspråken mel- 
lan 0° och 15° n. br. 3) I n. 
Afrika hamitiska, som om- 
fattar utdöda språk i Egypten, 
fornegyptiska och koptiska samt 
de nu levande libyska och kusji- 
tiska språken. 4) Likaså i n. Af- 
rika semitiska språk, om- 
fattande förutom arabiskan de 
abessinska språken, nämligen dels 
det gamla litteraturspråket ge'ez 
1. etiopiskan och dels de nu le- 
vande tigre', tigrVnja samt am- 
hariska med delvis starkt avvi- 
kande dialekter. — Särställningar 
intaga nublskan i n. ö., hotten- 
iottiskan (med egendomliga 
smackljud) och buskmännens 
språk i s. v. — I nyare tid ha 
många europeiska språk vunnit 
terräng i Afrika, framför allt 
engelska och holländska i s. och 
portugisiska i v., och de ha haft 
till följd uppkomsten av bland- 
språk, såsom negerengelska och 
negerportugisiska. Språket på 
Madagaskar tillhör de malajisk- 
polynesiska språken. 

Afrodisi'aka (grek. av Afro- 
di' te, kärlekens gudinna), medel 
avsedda att uppväcka eller stegra 
könsdriften. 

Afrodi'te (grek.; romarnas 
Ve'nus), kärlekens gudinna. A:s 
dyrkan infördes till Grekland 
från Fenicien, där man under 
namnet A s t a r t e ägnade henne 
en av vilda utsvävningar och 
vedervärdiga bruk åtföljd kult. 
Under den grekiska kulturens 
blomstringsstid utvecklades Afro- 
ditebegreppet i allt ädlare rikt- 
ning för att under tiden efter 
Alexander i Orientens ytligt hel- 
leniserade storstäder åter för- 
flackas. A., som enligt Homeros 



r 



ovayai c 
Svag 



spridd eller obygd 



5ENERALSTA3ENS LiTOC RAf^fSKA A.NSTA.. 



145 



A f te — A f tenposten 



146 




Meliska Afrodite. 



var dotter till Zeus och Dione 
och enligt den av Hesicdos formu- 
lerade myten skulle ha fötts av 
havet och stigit i land på Cypern, 
var ursprungligen endast en 
gudinna för den fysiska kärleken 
men kom med tiden att behärska 
ett mera vidsträckt område. Hon 
dyrkades som luft- och väderleks- 
gudinna, säkerligen i egenskap av 
beskyddarinna för jordens frukt- 
barhet, som trädgårdarnas, blom- 
mornas och vårens, den kvinnliga 
skönhetens, äktenskapets och fa- 
miljelivets gudinna. Hon var gift 
med Hefaistos men hade kärleks- 
äventyr med andra både gudar 
och människor. Med Åres hade 
hon sonen Eros. I hennes tjänst 
stodo kariterna. — Av den bil- 
dande konsten framställes A. un- 
der den grekiska skulpturens 
blomstringstid i allvarlig och ad- 
lad skönhet, så i Praxiteles' Icni- 
diska Afrodite och i den bekanta 



meliska Afrodite (Venus från 
Milo) från 100-^ f. Kr. eller i 
den nyligen upptäckta Afrodite 
från Kyrenaika. Tidigt börjar 
emellertid detta drag av gudomlig 
höghet ge efter för en mera genre- 
mässig, behagfull och stundom 
kokett Afroditetyp, som ofta 
förefaller snarare som ett hetär- 
porträtt än en gudabild. Den 
nyare tidens Afrodite- eller 
Venusframställningar ha inom 
skulpturen anslutit sig till de 
antika förebilderna; målarkons- 
ten har ofta illustrerat scener 
ur mytkretsen kring A. (så Bot- 
ticellis Venus' födelse i UfTizierna 
i Florens) eller på egen hand 
uppfunnit nya motiv med A. i 
medelpunkten (som Bouchers 
Venus' triumf i Nationalmuseum 
i Stockholm) . Se ill. till B o 1 1 i - 
c e 1 1 i och B o u c h e r. 

A'fte, grek. Med. Torsk (se 
d. o.). — Vet. Mul- och klövsjuka 

(se d. o.). 
Aftenposten, norsk tidning, 

grundad 1860 imder namnet 




Mediceiika Afrodite. 



147 



Af ter — A f zelius 



148 



Christiania Adresseblad. Erhöll 
sitt nuv. namn 1861. A. var ur- 
sprungligen opolitisk men blev 
från 1868 konservativ. Utkommer 
sedan 1885 tvä, gånger dagligen. 

A'fter, äldre benämning för 
vid malmanrikning uppstående 
avfall. 

Aftonbladet, daglig politisk 
aftontidning i Stockholm, startad 
1830 av L. J. Hierta. Vann hastigt 
en vidsträckt läsekrets genom sin 
oförfärade kamp för liberala och 
reformvänliga strävanden och 
blev snart ett av landets inflytel- 
serikaste pressorgan. A. är Sve- 
riges första tidning med modern^ 
nyhetsförmedling, annonser, pole- 
mik och lättlästa utredningar. 
Hierta lämnade ledningen 1851. 
Bland hans efterträdare märkas 
Aug. Sohlman, Adolf Hedin och 
Gustav Retzius. Den förstes son 
Harald Sohlman var chef 1890 — 
1921, varefter ett nytt bolag bil- 
dades och Verner Söderberg blev 
A:s huvudredaktör. Under sina 
skiftande öden har A. med väx- 
lande framgång sökt hävda sina 
gamla traditioner. Den nordiska 
samhörighetskänslan har A. från 
skandinavismens dagar sökt hålla 
vid liv och har särskilt på senare 
år visat ett starkt intresse för 
Finlands indragande i den nor- 
diska kretsen. Varmt försvars- 
vänlig har A. icke kunnat följa 
det moderna liberala partiets 
politik. Av A. utgavs 1896—1913 




raksimil» ur Aftonbladtt. 



en morgonupplaga med titeln 
Dagen och 1917—21 en vecko- 
bilaga Hushållsbladet. 
Som veckobilaga till dess olika 
upplagor medföljer sedan 1907 
det illustrerade Brokiga blad. 

Aftonfalk, Fa'lco vesperWnus, 
en endast ung. 30 cm. lång, i 
ö. Europa hemmahörande falk, 
som emellanåt gästar Sverige. A. 
är insektätare och jagar till sent 
på kvällen. 

Aftonfjärilar, se S v ä r - 
m a r e. 

Aftonflygare, se Nattflyn. 

Aftonstjärnan, se Venus. 

Aftonstjärnor, se Ornitho- 
g a 1 u m. 

Aftonsång, eftermiddagsguds- 
tjänst på sön- och helgdagar efter 
viss litiirgisk ordning, en motsva- 
righet till den katolska ves- 
per n, som utgöres av sång, där- 
av namnet. 

Aftontidningen, daglig afton- 
tidning i Stockholm 1909 — 20, 
först ledd av Valfrid Spångberg, 
sedan av Carl Ekman och Torsten 
Fogelqvist i radikal (och av Ek- 
man i nykterhetsvänlig) anda. 

Afze'lia bi'juga (fam. Legu- 
mino'sae), ett i Polynesien före- 
kommande träd, lämnar ett till 
möbler använt virke, j ä r n - 
träet. 

Afzelius, svensk släkt här- 
stammande från västgötabonden 
Afze Larsson (f. 1635, d. 1731). 
— 1. A d a m A., f. 1750, d. 1837, 
naturforskare, en av Linnés mest 
framstående lärjungar. Företog 
flera forskningsresor utmed 
Guinea-kusten och hemförde där- 
ifrån stora botaniska samlingar. 
1803 — 05 t. f. professor i bota- 
nik vid Uppsala imiversitet, 1812 
e. o. professor där i "materia 
medica" och dietetik. Utgav bl. a. 
E genhändiga anteckningar af 
Carl Linna;us om sig sjelf, med 




Ag— Aga 



160 



T. v. Adam Afzelius. Mfllnlng av K. F. 
jjri.jH. _ X. h. Johan Afzelius. Sam- 
tida miniatyr. 

företal, anmärkningar och till- 
lägg (1823). — 2. Johan A., 
f. 1753, d. 1837, kemist, 1784— 
1820 professor i kemi i Uppsala. 
Mest bekanta äro hans undersök- 
ningar över myrsyran och närstå- 
ende organiska syror. — 3. P e h r 
v. A., f. 1760, d. 1843, läkare. 
A. var en framstående medicinsk 
lärare och inlade stora förtjäns- 
ter vid organisationen av arméns 
sjukvård. — 4. Arvid August 
A., f. 1785, d. 1871, präst, folklo- 
rist. Invald i Götiska förbundet 
1811, främjade han nitiskt dess 
syften genom översättningar från 
isländska. Mest känd är A. genom 
sin insats för de svenska folk- 
visornas bevarande. 1814 — 17 ut- 
kommo Svenska folkvisor från 
forntiden i 3 band med inledning 
av E. G. Geijer och melodierna 
harmoniserade av Hseflfner. (Ny 
upplaga utkom 1879—80 under 
red. av Rich. Bergström och L. 
Höjer.) En del av dessa visor 




T. v. A. A. Afzelias. Litografi av A. J 
Salmson. — T. h. Ivar Afzelius, 



äro dock upptecknade av L. F. 
Rääf. Det "förskönande" upp- 
tecknandet motsvarar icke mo- 
derna textkritiska krav, men ar- 
betet fick oskattbar betydelse för 
1800-t:8 litteratur och musik. 
Till den rika nydiktning i folk- 
ton, som snart uppstod, bidrog A. 
1812 genom sin romans Djupt i 
havet, skriven till en melodi från 
Vättertrakten, kallad Näckens 
polska (se Folkmusik). — 
1839 började A. utgivandet av 
Swenska folkets sagohäfder, som 
utkommit i flera upplagor och 
även i tysk översättning. — 5. 
Johan Fredrik Ivar A., f. 
1848, d. 1921, rättslärd, politi- 
ker, justitieråd 1891—1902, presi- 
dent i Svea hovrätt 1910 — 18, en 
av de 18 i Sv. Akad, 1907. Som 
ordförande i lagberedningen 1902 
— 09 medverkade han till jorda- 
balkens omarbetande. Led. av F. 
K. 1898—1903 och 1905—15 till- 
hörde han dess moderata grupp 
och verkade för lösande av juri- 
diska och sociala frågor i prak- 
tisk och humanitär anda. Tal- 
man 1912—15. 

Ag 1. t a k - a g, Cla'dium 
mwri'scus, ett högväxt halvgräs 
(fam. Cypera'ceae) med fint så- 
gade, blågröna blad och brunfär- 
gade axknippor. Det förekommer 
i s. Sverige och på Gottland på 
sumpig och kalkhaltig mark. An- 
vändes stundom till taktäckning. 
A g, kemiskt tecken för en atom 
silver. 

Aga. Jur. Kroppslig bestraflf- 
ning, som i vissa fall får använ- 
das på minderåriga. — Zool. Se 
Paddor. — Tekn. Namn på vissa 
av nobelpristagaren G. Dalen 
gjorda uppfinningar av själwer- 
kande regulatorer i kombination 
med gasbelysning i fyrar och sig- 
naler. Mest bekanta äro A g a - 
klippljuset och A g a - s o 1 - 



151 



Aga — Agamidae 



152 



ventilen. Klippljuset Äatad- 
kommes genom gasens växelvis 
skeende p&släppande och avstäng- 
ande i den ledning, som för till 
brännaren. Den i regulatorn in- 
strömmande gasen päverkar en 
fjädrande membran, vars rörelse 
med en hävstångsmekanism över- 
föres till en avstängningsventil. 
Dä gasen genom ventilens stäng- 
ning kommit i vila, äterfaller 
membranen i ett annat läge, var- 
igenom ventilen äter öppnas. Ge- 
nom magnetisering av vissa delar 
av apparaten har öppnandet och 
slutandet kunnat göras ögonblick- 
ligt. Aga-solventilen åstadkom- 
mer gasens avstängande under 
dagen och dess päsläppande un- 
der natten. Uppfiijningen grundar 
sig på ljusstrålarnas förmåga att 
i likhet med värmestrålarna ut- 
vidga kroppar. Solventilens vik- 
tigaste organ äro fyra homogena 
stavar av samma metall, varav 
en är Ijusabsorberande (svart), 
de övriga reflekterande (blanka). 
Vid dagsbelysning utvidgar sig 
den svarta staven i ringa mån 
mer än de blanka, men denna 
lilla skillnad i längdutvidgning 
utlöses på en ventil, som av- 
stänger gasen. Genom införande 
av dessa båda uppfinningar har 
gasåtgången till fyr- och signal- 
belysning kunnat minskas i oer- 
hörd grad. Se Fyrväsen. 

A'ga, turk., "herre", anförare; 
hederstitel för militärer och hov- 
tjänstemän i Turkiet. 

A'gabus, kristen profet, om- 
talad i Apg. 11: 28 och 21: 10— 
11. 

Agadfr, stad i Marocko vid 
Atlantens kust; fordom en gan- 
ska betydande handelsstad, nu- 
mera helt obetydlig. Se vidare 
Marocko. 

Aga'Ilocha, a 1 o é v e d, ett 
träslag, som erhålles av några 



ostindiska träd av släktet Aqui- 
la'rva (fam. 2'hymelaea'ceae, 
ordn. Mijrtiflo'rae). 

Agam (grek. nekande a, 
ga' mos, gifte) säges en växt 
vara, då den saknar förmåga att 
fortplanta sig på könlig väg. Bak- 
terier och blågröna alger äro 
agama. 

Agame'mnon, Atreus' son, 
konung i Mykenai. Deltog i gre- 
kernas härnadståg mot Tröja och 
mördades efter hemkomsten av 
sin gemål Klytaimestra och 
hennes älskare Aigistos. Sonen 
Orestes liiimnades lians död. Se 
O restessagan och I f i g e 
n e i a. 

Aga'mi, se Trumpetar- 
f ågel. 

Agami'dae, en familj till stör- 
sta delen insektätande ödlor från 
Gamla världen och Australien. 
Tänderna äro akrodonta, extre- 
miteterna äro väl vitbildade. Ut- 
seendet är mycket växlande. — 




153 



Agamoneci — Agardh 



154 




Halskrageödla. 

Hit höra bl. a.: Molok 1. berg- 
djävul, Mo'loch ho'rridus, en 
australisk art med mycket stark 
taggbeväpning. — D r a k ö d - 
1 o r n a, Dra'co, från Ostindien 
och Sundaöarna, vackert färgade 
djur med av kroppshuden bildade, 
hopfällbara och av revbenen 
stödda fallskärmar, vilka utspän- 
nas vid djurens hopp från träd 
till träd. — Halskrage- 
ödlorna, Ghlamy dosan' rus, 
australiska former med brokigt 
färgad halskrage, som utfälles 
för att injaga skräck hos fiender. 
På jämn mark gå de långa styc- 
ken endast på bakbenen. Av nu 
levande kräldjur ha f. ö. endast 
några få ödlor denna förmåga. 

Agamoneci' (grek. a'gamos, 
ogift, oi'Ä-os, hem), det förhållan- 
det, att en växt 1. blomställning 
bär både könlösa och tvåkönade 
blommor. 

Agani'ppe, en åt musema hel- 
gad källa på berget Helikon i 
Grekland, vilkens vatten ansågs 
förläna skaldegåva. 

Aga'per (grek. aga'pe, kärleks- 
bevis), kärleksmåltider, som i 
den äldsta kristna kyrkan anord- 
nades i samband med den dagliga 
andakten och nattvardens firan- 
de. Deltagarna medförde själva 
livsmedel, de fattigaste blevo 
undfägnade av rikare trosbröder. 
Redan tidigt (jfr 1 Kor. 11:20 
— 22) inträffade omåttlighet i 
olika former vid agaperna, som 



slutligen (692) helt och hållet 
förbjödos. 

Agape'tus, ett romerskt hel- 
gon, som led martyrdöden 270, 
samt två påvar: Ä. I, 535 — 36, 
A. II, 946—55. 

A'gar-a'gar 1. agar, ett ur 
vissa rödalger från haven om- 
kring ö. och s. Asien framställt 
geléaktigt ämne; användes bl. a. 
till marmeladfabrikation, i labo- 
ratorier till näringssubstrat för 
bakterie- och svampkulturer. 

Agardh, svensk släkt, som på 
1700-t. invandrat från Danmark. 
— 1. Karl Adolf A., f. 1785, 
d. 1859, professor i botanik och 
praktisk ekonomi i Lund 1812, 
biskop i Karlstad 1835; medlem 
av Sv. Akademien 1831. A. stod 
först nyromantikerna nära, slöt 
sig sedan till den Tegnérska kret- 
sen, "Härberget", men kvarstod 
alltjämt på den Schellingska na- 
turfilosofiens grundval ; lysande 
som universitetslärare och stilist. 
A. har grundat algernas systema- 
tik och gjort ett försök till all- 
män systematik genom sin indel- 




K. A. Agardh. Pastell av P. Lindberg. 



155 



Agaricaceae — Agaricus 



156 



ning av hela växtriket i fyra 
"naturliga" grupper. Hans be- 
römda Lärobok i botanik (1820 
— 32) innehåller en märklig 
framställning av växternas ana- 
tomi och fysiologi. Som national- 
ekonom och politiker förfäktade 
A. framsynta idéer. Sitt biskops- 
kall utövade han med nit. I sitt 
teologiska skriftställeri framhöll 
han Melankton på Luthers be- 
kostnad. Med utgångspunkt från 
de kyrkans böcker, som antogos 
efter 1809, sökte han med stor 
äkarpsinnighet bevisa, att svenska 
kyrkan ej med skäl kunde kallas 
evangelisk-luthersk ; hon vore rätt 
och slätt evangelisk. Mot de fri- 
religiösa rörelser, som från Eng- 
land bröto in över Sverige, ställ- 
de A. sig bestämt avvisande. — 
2. Jacob Georg A., f. 1813, 
d. 1901, den förres son, professor 
i botanik i Lund 1847—79. Ge- 
nom flera större botaniska arbe- 
ten, såsom Spe'cies, ge'nera et o'r- 
dines a'lgarum (1848 — 1901) och 
Theori'a syste'matis planta'rum 
(1858), fortsatte A. sin faders 
verksamhet inom växtsystemati- 
ken. Botaniska trädgården i Lund 
är grundad av A. och där är hans 
minnesbyst rest. 

Agarica'ceae, skivsvampar (en 
familj Hattsvampar), ut- 
märkas därav, att sporerna sitta 
på vertikala skivor på hattens 
undersida. Viktigaste släkten : 
Äga'ricus, Copri'nus (se B 1 ä c k - 
svampar), Cortina'rius, Hy- 
gro' phorus (se Vaxskiv- 
lingar), LactaWiti^ (se K i s - 
kor), Ru'ssula (se K remi or), 
Canthare'llus (se Kantarel- 
ler), Mara'8mius. 

Aga'ricus, svampsläkte (fam. 
Agarica'ceae). Hit höra många 
av vårt lands vanligaste ätliga 
och giftiga svampar. Flug- 
svampar (undersläkte Ama- 




iiolt f jällskivling. 

■ni'ta), bland vilka A. musca'ritis 
med röd, vitfläckig, A. viro'sus 
med vit, A. bulbo'sus med vitgul 
hatt äro särdeles giftiga. Följ. 
äro däremot ätliga : Fjäll- 
skivlingar (undersl. Lepio'- 
ta) med ofta fjällig hatt, t. ex. 
stolta fjällskivlingen, 
A. proce'rus; musseroner 
(undersl. Tricholo'ma) , bland 
vilka vårmusseronen, A. 
gambo'sus, som är vit, och h ö s t - 
musseronen, A. persona'tus, 
som är violett, äro ansedda som 
de läckraste ; champignoner 
(undersl. Psallio'ta), av vilka dt 




ÄnsBohampignon. 



157 



Agassiz — Agat 



158 



förnämsta äro kungscham- 
pignonen, A. augu'stus, a n ö- 
bollschampignonen, A. 
arve'nsis, ängschampigno- 
n e n, A. campe'stris, och t r ä d - 
gårdschampignonen, A. 
horte'n8is. Champignoner, i syn- 
nerhet A. horte'nsis, äro särsk. i 
Frankrike och England föremål 
för odling. Denna äger rvmi i 
mörka källare 1. schakt, ofta 
djupt under jorden. De största 
odlingarna förekomma i trakten 
av Paris. Champignoner och vita 
riugsvampar kunna lätt förväxlas 
men skiljas bl. a. på sporernas 
(och alltså även spor skivornas) 
färg, som hos de förra snart blir 
rödbrun, hos de senare alltid är 
vit. Slutligen bör nämnas h o - 
nungsskivlingen ( undersl. 
ArmillaWia) , A. me'lleus, som 
anställer stor skada som parasit 
på träd, särsk. barrträd. 

Agassiz [agassi']. 1. Jean 
L o u i 8 R o d o 1 p h e A., f. 1807, 
d. 1873, schweizisk-amerikansk 
zoolog och geolog, professor i 
Xeuchåtel 1832, överflyttade till 
Amerika 1846, professor i Cam- 
bridge 1847, i Charlestown 1852, 
företog vidsträckta resor, bl. a. 
till Brasilien. Utgav en stor 





J. L. E, Agassiz. 



Agatmandlar i genomskärning. 

mängd betydande zoologiska ar- 
beten, bl. a. Recherches sur les 
poissons fossiles (1833 — 42). 
Ivrig motståndare till Darwin. 
Viktigt är även hans Études sur 
les glaciers (1840), vari han 
framhåller glaciärernas ofantligt 
stora utbredning över n. halvklo- 
tet i geologiskt sen tid. — 2. 
Alexander Emanuel A., f . 
1835, d. 1910, den föreg:s son, 
zoolog, föreståndare för Museum 
of Comparative Zoology i Cam- 
bridge (1874 — 85), grundare av 
den zoologiska stationen i New- 
port, Rhode Island. Deltog i flera 
djuphavsundersökningar och pub- 
licerade bl. a. resultat från dessa. 
Aga't, en varietet av kalce- 
d o n, uppbyggd av olikfärgade, 
tydligt begränsade lager av kisel- 
syra. Efter teckningen har man 
givit A. olika namn: band- 
ag a t med horisontala lager ; 
ögonagat, vars lager löpa cir- 
kelformigt ; ruinagat, vars 
lager blivit rubbade, brutna och 
sedan hopläkta. Med hänsyn till 
färgen skiljes mellan : o n y x 
med svarta och vita band, kar- 



159 



Agata — Agave 



160 



neolonyx med blodröda och 
vita band och sardonyx med 
orangefärgade och vita band. A. 
förekommer i sprickor och räm- 
nor i vissa bergarter. Mest efter- 
sökta äro de mandelstenar (se 
Geod), som fås från prov. Kio 
Grande do Sul i Brasilien; be- 
tydande fyndigheter finnas också 
i Böhmen och Sachsen. A. använ- 
des till prydnadssten (ofta färgad 
med konst), till mortlar och till 
tapplager på finare fysikaliska 
instrument. 

Aga'ta, en siciliansk kristen 
jungfru, som enligt legenden led 
martyrdöden omkr. år 250. Hen- 
nes årainnelsedag är 5 febr. 

Aga'this, växtsläkte (fam. 
Pina'ccae, ordn. Coni'ferae). A. 
Da'mmara (Dammara orienta'- 
lis), ett, liksom alla till detta 
släkte hörande arter, högt träd 
med platta, lansettlika blad; ut- 
söndrar stora mängder harts, 
s. k. ostindiskt dammara- 
harts 1. manilakopal. 
Denna art förekommer i ost- 
indiska arkipelagen. Av en 
australisk art, A. {Dammara) 
austra'lis, kauritallen 1. 
n y a- z e e 1 ä n d sk a damma- 
raträdet, erhålles ett liknan- 
de kopalharts, kaurikopal, 
vilket liksom dammaraharts an- 
vändes till beredning av fernis- 
sor. Nyss avsöndrat harts är rätt 
mjukt och innehåller flyktiga 
oljor, som småningom avdunsta 
i luften, varvid kopalen hårdnar. 
I handeln kommer endast gam- 
malt harts, som uppgrävts ur 
jorden i kauriskogar 1. på plat- 
ser, där dylika vuxit. 

Aga'tokles, f- 361, d. 289 f. 
Kr., tyrann i Syrakusa, en upp- 
komling med betydande rikedom 
och stora fältherreegenskaper. 
Förde ej utan framgång krig med 
Kartago och var vid sin död en 




Accatsnäcka. 



av (ie iiiakugiisle hurskarna kring 
■Medelhavet. 

Aga't-snäckor, AchaWna, ett 
släkte lung- och landsnäckor från 
tropiska Afrika. Till familjen 
Achatini'dae höra de största 
existerande landsnäckorna (längd 
intill 25 cm.). Äggen äro försedda 
med kalkskal och uppnå ett litet 
fågeläggs storlek (25 — 30 mm.). 

Agau, se Abessinien. 

Aga've, växtsläkte (fam. Ama- 
ryllida' ceae) , av vilket ett 50-tal 
arter finnas. Från sitt hemland, 
tropiska och subtropiska Ame- 
rika, ha flera arter tidigt över- 
förts till Medelhavsländerna och 
där förvildats. Viktigast är 
A. america'na, som på grund av 
en ytlig likhet med aloén och 
sin långsamma tillväxt kallats 
den liundraåriga aloen. 



«^ 


JB^w|.! 


1 • :-'/^/ 


f^^ 


^1 


r 


^SBBH 



rave amerioana. 



161 



Agder — Agenzia Stefani 



162 



Invid jordytan bildar denna art 
en bladrosett av 1 — 2 m. långa 
och 10 — 15 cm. tjocka blad med 
taggiga kanter. Efter åtskilliga 
år (i Amerika 4 — 6, i orangerier 
40 — 60) utvecklas en ända upp 
till 12 m. hög stam, på vilken 
tusentals gulgröna blommor bilda 
en kandelaberformig spira. Efter 
blomningen dör vanligen växten. 
A. användes till mångahanda 
ändamål. De unga bladen förtä- 
ras av infödingarna och av blad- 
fibrerna beredes en sorts hampa, 
falsk manilahampa eller pita. 
Av växtsaften beredes mexika- 
narnas nationaldryck. Då växten 
skall börja blomma, avskäres 
stamspetsen och den utflödande 
saften får jäsa till en starkt 
alkoholhaltig vätska, pulque. En 
enda vilxt kan lämna cirka 1,500 
liter saft. 

A'gder. !• Äldre namn på nuv. 
Aust-Agder och Vest-Agder fylke, 
Norge. Inbyggarna kallades e g - 
der. — 2. Norskt biskopsstift, 
förut kallat Kristiansands stift, 
omfattande Telemarks-, Aust-Ag- 
ders, Vest-Agders och Rogalands 
fylken i s. Norge, med Kristian- 
sand som stiftsstad. 

Agence Hävas [aja'i)s ava'ss], 
telegrambyrå i Paris, vilken upp- 
rättades 1825 som en översätt- 
ningsbyrå av Charles Hävas (d. 
1858). Han hade under resor i 
åtskilliga länder försäkrat sig 
om en massa korrespondenter, 
vilkas nyheter han sålde till be- 
skickningar, konsulat och tid- 
ningar i Europa. 1835 började 
han begagna sig av telegrafen, 
och 1840 upprättade han reguljär 
brevduvpost mellan London och 
Bryssel. 1856 sammanslogs by- 
rån med Bulliers annonsbyrå och 
A. tillställde dagligen 200 franska 
tidningar notiser mot att dessa 
intogo ett visst antal av desi 



annonser utan betalning. 1879 
ombildades företaget till ett 
aktiebolag med 8,5 mill. francs 
aktiekapital. Numera förser A. 
tidningarna även med skönlitte- 
rära bidrag, klichéer m. m. A. 
äger filialer bl. a. i Syd-Amerikas 
stater och står i förbindelse med 
de flesta europeiska telegram- 
byråer. 

Age'ns (av lat. a'gere, handla, 
verka) , plur. Agentier 1. 
A g e n s e r, i kemien och fysiken 
dels orsaken till en viss verkan, 
dels de kroppar, som framkalla 
en verkan. 

Age'nt (av lat. a'gere, handla, 
verka), person, som är befulhnäk- 
tigad att genom självständig 
verksamhet bevaka annans in- 
tressen i olika affärsförhållanden 
eller för någon viss saks eller 
frågas skull såsom är fallet med 
diplomatiska agenter. I 
modernt affärsliv spela han- 
delsagenterna en stor roll. 
De stå ej i personligt tjänsteför- 
hållande till den firma, för vil- 
ken de i firmans namn göra 
affärer. Som ersättning få de en 
viss omsättningsprocent, provi- 
sion. — Generalagent, re- 
presentant för en firma för ett 
större distrikt, ett eller flera län- 
der. Under honom stå under- 
agenter i mindre distrikt. 
Jfr Handelsresande. — 
Sprdkv. Betecknar i passiva sat- 
ser ett adverbial, som består av 
en preposition, i svenskan oftast 
av, och ett substantiviskt ord 
och som utmärker den verkande. 

Agentu'r, bemyndigande att 
representera en handelsfirma; en 
agents verksamhet. 

Agenzia Stefani [adje'nt8ia 
8tefa'ni], Italiens främsta tele- 
grambyrå, grundad 1854 av G. 
Stefani i Turin, senare flyttad 
till Florens och därefter till Rom. 



L e I. I. Tr. 28. 4. 22. 



163 



Agera — Agglutinerande 



164 



Age'ra, lat. a'gcre, handla; 
spela en roll, ge sig utseende av. 

Agesila'os, f. omkr. 444, d. 
358 f. Kr., vald till konung av 
Sparta omkr. 400. A. blev anfö- 
rare för en spartansk hiir mot 
perserna men återkallades och 
vände sig mot det atensk-korin- 
tiska förbundets här, som han 
394 besegrade vid Koroneia. A. 
räddade Sparta 371 och 362 från 
tebanerna. På återvägen från ett 
egyptiskt fälttåg avled han. 

Aggerkanalen, en 1825 genom 
en stormflod bildad förbindelse- 
led mellan Limfjorden och Nord- 
sjön, senare igensandad. 1862 bil- 
dades på samma sätt en ny för- 
bindelseled, Thyborön ka- 
nal. 

Agglomera't (lat. agglome- 
ra're, sammangyttra), lösa an- 
samlingar av kantiga bergarts- 
brottstycken. Jfr B r e c c i a. 
Konglomerat. 

Agglomere'ring (av lat. 
aggloinera're, hopa, samman- 
gyttra) av malmer användes för 
sammansintring av malmpulver 
(si i g) till större klumpar, 
r u 8 o r. A. utföres i långa, rote- 
rande, cylindriska ugnar, som 
luta c:a 6° mot horisonten. 
Sligen inmatas i övre änden och 
rör sig på grund av ugnens rota- 
tion sakta mot den nedre, där 
den mötes av en het låga, alstrad 
genom förbränning av kol, råolja, 
tjära eller gas. På grund av het- 




Agglomereringsugn. 



tan smälta (sintra) de små malm- 
partiklarna ihop till större styc- 
ken, vilka uttagas i ugnens nedre 
ände. Hettan i ugnens varmaste 
del är 1,100—1,700°. Metoden är 
billig men har ett par olägen- 
lieter. På grund av det starka 
draget följer alltid en del slig 
med rökgaserna, vidare bränner 
materialet gärna fast vid ugns- 
infodringen. Se vidare B r i k e t 
tering och Sintring. 

Agglutinatio'n (lat. ad, till, 
och glu'ten, lim), en imder vissa 
förhållanden inträdande utfäll- 
ning av en suspension av små 
organiserade partiklar (blodkrop- 
par och andra cellelement, bak- 
terier), förorsakad av en hop- 
klumpning av de förut från var- 
andra fria partiklarna. Av sär- 
skild betydelse för den medicin- 
ska vetenskapen är studiet av 
den specifika A. och de substan- 
ser, som framkalla detta feno- 
men, 8. k. agglutininer. 
Därmed menas i blodserum under 
vissa betingelser uppträdande 
ämnen, som åstadkomma A. men 
i regel endast i suspensioner av 
ett enda bakterie- eller cellslag, 
under det att alla andra förbliva 
opåverkade. Cellagglutininerna 
påverka endast celler från en be- 
stämd djurart, vilket just avses 
med beteckningen specifik reak- 
tion. Se Antikroppar och 
Immunitetslära. 

Agglutinerande (hopfogande) 
kallas sådana språk, i vilka ord- 
former bildas genom att till ett 
huvudord (rot), som ej själv 
undergår någon förändring, foga 
bildningselement, som ursprung- 
ligen varit självständiga rötter. 
Förbindelsen mellan rot och bild- 
ningselement är således lösare än 
i flexionsspråken. Agglutinerande 
äro t. ex. de kaukasiska, ural- 
altaiska och dravidiska språken. 



ié5 



Aggregat — Agnes 



léé 



Aggrega't (lat. aggrega're, 
sammanföra med). Kem. Det- 
samma som blandning i motsats 
till kemisk förening. — Miner. 
En samling med varandra hop- 
växta kristaller. — Tekn. Tvenne 
1. flera med direkt koppling för- 
bundna maskiner, t. ex. tur- 
bin- A., bestående av turbin och 
elektrisk generator ; pump- A., 
bestående av motor och pump; 
omformar- A., bestående av 
elektrisk motor och elektrisk 
generator. 

Aggregationstillstånd äro de 
tre tillstånd, i vilka en kropp 
kan förekomma, nämligen det 
fasta, det flytande och det gas- 
formiga tillståndet. Populärt 
karaktäriseras dessa sålunda: 
Fasta kroppar ha bestämd 
form och bestämd volym, fly- 
tande ha obestämd form men 
bestämd volym och gasfor- 
miga obestämd såväl form som 
volym. 

Aggressiv (lat. a'ggredi, gå 
emot), angripande, påträngande. 

A'gio (av ital. aggio), det be- 
lopp, varmed tillfälliga kursvär- 
det på ett mynt eller värdepapper 
överstiger det nominella värdet; 
skillnaden i värde mellan metall- 
mynt och sedlar (guldagio). Mot- 
satsen, d. v. s. förlust i förhål- 
lande till nominella värdet, kal- 
las disagio 1. dam no. — 
Agiotage [-ta'j], spekula- 
tion, grundad på mynts och 
värdepappers kursväxlingar. 

A'gis, namn på flera spar- 
tanska konungar. — A g i s IV, 
konung 244 f. Kr., sökte hejda 
upplösningen i det spartanska 
samhället genom att återinföra 
Lykurgos' lagar. Mördades 241. 

Agitato ladjita'tå], ital., upp- 
rört, oroligt, jagande (tempo). 

Agitera (lat. agita're), bear- 
beta stämningen i viss riktning. 



upphetsa. — Agitatio'n, and- 
lig påverkan genom tal och press, 
uppiietsning. — Agita'tor, 
person som agiterar. 

Aglai'a, en av kariterna. 

Aglo'ssa (grek. nekande a, och 
glo'ssa, tunga), utan tunga, se 
Fettmott och Groddjur. 

Agn. 1. De blomfjäll, som om- 
sluta frukten ("kornet") hos 
gräs. — 2. Se B e t e. 

Agnar och boss, det lättare 
och kortare avfallet från trösk- 
ningen. Är något näringsrikare 
och vekare än halmen och därför 
ett gott fodermedel åt idisslare 
och hästar. Av agnar efter väl- 
bärgad stråsäd åtgå 2,5 — 3,5 kg. 
till 1 foderenhet. Råg och korn- 
agnar böra ångkokas, då de i 
annat fall lätt förorsaka inflam- 
mation på munslemhinnan. 

Agna'ter (lat. ad, till, och 
na'sci, födas), släktingar (man- 
liga 1. kvinnliga), då mellanlig- 
gande släktskapsled utgöres av 
män. Är ett eller flera mellanlig- 
gande släktskapsled kvinnor, sä- 
gas släktingarna vara k o g n a - 
ter. 

Agna'tisk successio'n, se 
Tronföljd. 

Agnborst, den borstformigt 
utdragna mittnerven i skärm- 
och blomfjäll hos många gräs. 

Agne, möjligen historisk och 
levande i början av 400-t., konung 
av Ynglingaätten. Enligt Snorre 
härjade han i Finland och förde 
hövdingadottern Skjalf som fånge 
till Stocksvmden, nuvarande 
Norrström. Efter ett gästabud 
strypte Skjalf A. i hans halsring 
och seglade bort med hans skepp. 
A. begrovs på det ställe, som efter 
honom kallas A g n e f i t, Agnes 
strandäng, sannolikt s. delen av 
nuvarande Staden mellan broarna. 

Agnes, den heliga, en kris- 
ten romersk jxmgfru, som led 



167 



Agnetorp — Agoniska linjer 



168 




Den heliga Agnes. Målning av Rlbera 



martyrdöden genom halshuggning 
år 304. Hon avbildas, som oskul- 
dens symbol, med lamm, stundom 
som martyr med palmblad och 
svärd. Hennes dag är 21 jan. 

Agnetorp, socken i Skarab. 1., 
bildar jämte Acklinga, Baltak 
och Tidaholm ett pastorat av 
Skara stift. 2,060 inv. 

Agni, eldens gud i indisk my- 
tologi, av ålder en av de bety- 
delsefullaste populära gudomlig- 
heterna i Indien. 

Agn- och bossfläkt anbringas 
å tröskverk för att undanskaflfa 
agnar och boss, vilket eljest 




Arn- och bossfläkt monterad k tröik- 
verk. 



måste ske för hand. Fläkten är 
försedd med snäcka 1. propeller, 
som matar in agnar och boss i 
densamma, varifrån de blåsas ut 
i en rörledning. På så sätt kan 
man transportera avfallet till 
önskad plats, t. ex. från logen 
till ladugården. Fläkten drives 
direkt från tröskverket och er- 
fordrar c:a 2 hkr extra. 

Agnostici'sm (grek. nekande a, 
och gno'sis, kunskap), ett förne- 
kande av all kunskap rörande det 
absoluta, d. v. s. Gud. Termen A. 
formulerades av engelsmannen 
Huxley på 1860-t., men själva 
ståndpunkten (att varken erkän- 
na en viss lärosats eller förneka 
den) är betydligt äldre. 

A'gnus ca'stus, se Kysk- 
hetaträdet. 

A'gnus De'i, lat., "Guds 
lamm", benämning på Jesus enl. 
Joh. 1:29. Orden inleda en katolsk 
bön: A. D. qui to'Uis pecca'ta 
mu'ndi, misere're no'bis! ("Guds 
lamm, som borttager världens 
synder, förbarma Dig över ossl") 
— Ett lamm med en korsfana 
blev redan tidigt Frälsarens sym- 
bol. I Sverige är Agnus-Dei-bilden 
bevarad bl. a. i Gottlands vapen. 
A'gnus scy'thicus, se A s p i - 
d i um. 

Ago'n, grek., tävling, kämpa- 
spel. Grekernas högtidliga A. 
voro av tre slag: gymniska, som 
bestodo i kroppsövningar, hippi- 
ska, kappkörning och kapprid- 
ning, samt musiska, musik, 
skaldekonst och dans. 

Ago'ner, se Agoniska 
linjer. 

Agoni' (grek. agoni'a, kamp), 
dödskamp. — Agona'l, adj., 
som har avseende på vissa i sam- 
band med dödens annalkande 
uppträdande fenomen. 

Ago'niska linjer, linjer, som 
tänkas sammanbinda de punkter 



169 



Agora — Agram 



170 




Taj-Kah&l 
på jordytan, där en fritt upp- 
hängd magnetnål pekar rätt i 
norr och söder, m. a. o. där de- 
klinationen är =: 0. Se Dekli- 
nation och Jsogoner. 

Agora', torget i forngrekiska 
städer, centrum både för handeln 
och det politiska livet. 

Agorafobi' (grek. agora', torg, 
och fo'bos, skräck), ett vid vissa 
nerv- och sinnessjukdomar upp- 
trädande symtom, yttrande sig i 
ångest och ev. svindel vid passe- 
randet av öppna platser eller vid 
vistelse i större folksamlingar. 

d'Agoult [dago'], Marie de 
F 1 a v i g n y, g. ra. greve d'A., f . 
1805, d. 1876, fransk författa- 
rinna. Under pseudonymen Daniel 
Stern utgav hon resonerande ar- 
beten i Greorge Sands stil samt 
Ilistoire de la revolution de ISJ/S 
(1851 — 53) och en självbiografisk 
roman Nélida (1845), där hon 
skildrar sitt förhållande till 
Franz Liszt. Med denne hade hon 



i Agra. 

dottern Cosima, sedermera gift 
med Richard Wagner. 

Agra. 1. Provins (35 mill. 
inv.), som jämte Oudh bildar 
United Provinces i brittiska 
Indien; även namn på mindre 
distrikt där. — 2. Stad i A. 1. 
vid floden D jämna, med många 
praktbyggnader (Akbars grav, 
marmormausoléet Taj-Mahål 

m. fl.) från tiden, då stormoguls- 
härskarna residerade där. Eröv- 
rades 1803 av engelsmännen. Gu- 
vernörsstad. Stor handel. Till- 
verkning av siUce, bomullsvaror 
m. m. 190,000 inv. 

Agra'ff (ir. agrafe), prydnads- 
spänne, järnkrampa. 

Agrafi' (grek. nekande o, och 
gra'fcm, skriva), oförmåga att 
skriva. Ett med afasi (se d. o.) 
besläktat symtom, uppträdande 
vid vissa skador inom hjärnbar- 
ken. 

A'gram (kroat. Zagreh), Jugo- 
slaviens andra stad och huvudort 
i prov. Kroatien. A. hax livlig 



171 



Agrarer — A gricola 



172 



industri och spannmålshandel. 
80,000 inv. 

Agra'rer (av lat. a' ger, Jlker), 
medlemmar av sammanslutning- 
ar eller föreningar med uppgift 
att tillvarataga jordbrukets in- 
tressen. I speciell mening använ- 
des ordet om en tysk, politiskt 
till det konservativa partiet an- 
sluten förening för skatterefor- 
mer, som uppstod 1876 och vid 
vars sida Bimd der Landwirte 
sedan 1893 bedrivit livlig verk- 
samhet för att genom tullskydd 
för jordbruksprodukter etc. tryg- 
ga jordbruksnäringens utveck- 
ling. I Finland är A. namn pä 
ett radikalt finskt parti. Si' 
F i n 1 a n d. — Om svenska agrar- 
föroningar se Länt m a n n a - 
f ö r b u n d. 

Agra'rpolitik, jordbrukspoli- 
tik, statens förhållande i lag- 
stiftnings- och förvaltningshän- 
si'ende till jordbruksfrågor. 

Agrée eller agreerad, he- 
derstitel, som intill år 1887 av 
Konstakademien i Stockholm till- 
delades konstidkare, som ej an- 
sågos värdiga ledamotskap; ordet 
är oriktig form för fr. agrégé. 

Agrell. 1. Karl Magnus 
A., f. 1764, d. 1840, orientalist 
och präst, berömd för forskningar 
i semitiska språk, i synnerhet 
syriska. — 2. A 1 f h i'l d T e - 
r e s i a A., f. Martin, f. 1849, för- 
fattarinna av dramer och novel- 
ler samt under pseudonymen Lo- 
visa Petterkvist av populära, 
skämtsamma rese- och folkskild- 
ringar. — 3. Per Sigurd A., 
f. 1881, slavist och skald, profes- 
sor i slaviska språk i Limd 1921. 
Har bedrivit betydande forsk- 
ningar angående de slaviska nu- 
tidsspråken och utgivit formellt 
förträflfliga dikter, särskilt mäs- 
terliga sonetter, samlingarna 
SoUtudo (1905), Hundra ogh en 



sonett (1906), Antika kaméer 
(1912) m. fl. 

Agrema'ng (fr. agrément), 
behaglighet. Användes särskilt i 
uttrycket, att en diplomat före 
sitt tillträde till en post i ett 
främmande land får A., d. v. s. 
förklaras icke misshaglig. 

Agrfcola. 1. Gnejus Ju- 
lius A., f. 30 e. Kr., d. 93, ro- 
mersk fältherre och statsman; 
som ståthållare i Britannien om- 
kr. 79 — 86 utbredde han där ro- 
mersk odling och utvidgade er- 
övringen till skotska bergen. Ars 
svärson Tacitus har ägnat honom 
en berömd levnadsteckning. — 2. 
Rudolf A., f. 1443, d. 1485, 
holländsk lärd, bidrog kraftigt 
till de klassiska studiernas väc- 
kande till liv. Hans huvudarbete 
är De inventio'ne diale'ctica. Se 
Humanismen. — 3. Georg 
A., f. 1490, d. 1555, tysk minera- 
log och metallurg, har i De re 
meta'lUca och De o'rtu et cou'sis 
subterraneo' rum lämnat värde- 
fulla beskrivningar av sin sam- 
tids bergsbruk. Grundade de 
mineralogiska och bergskemiska 
vetenskaperna. — 4. Johann 
A., f. 1494, d. 1566, tysk teolog, 
Luthers medhjälpare, men hans 
motståndare i den antinomistiska 
striden. — 5. Michael Olavi 
A., f. omkr. 1508, d. 1557, Fin- 
lands reformator, rektor för Äbo 
skola 1539, biskop i Äbo 1554. 
Genom sin ABC-bok, katekes, 
bönbok och översättning av Nya 
Testamentet (tryckt i Stockholm 
1548), Psaltaren och några av 
profeterna gav A. reformationen 
i Finland fast grund och skapade 
det finska skriftspråket. I före- 
talet till Psaltaren finnes en 
versifierad förteckning över de 
finska gudarna, de äldsta pålit- 
liga uppgifterna om den finska 
mytologien. A- avled på hemvägen 



173 



Agri decumates — Agrippina 



174 



från en fredsbeskickning till tsar 
Ivan i ^loskva, som han jämte 
hl. a. ärkehiskop Laurentins Petri 
företagit pä Gustav Vasas upp- 
drag. 

A'gri clecuma'tes (lat. a'ger, 
äker, och de'cem, tio), "tionde- 
landet", kallas den del av det 
forna Gcrmanien, som låg mellan 
övre Donau och mellersta Rhen. 
Omkr. 100 e. Kr. utskiftades det 
åt romerska krigare och galliska 
utvandrare mot tiondeskatt. 

Agrikultu'r, åkerjordens be- 
arbetning. — Agrikultur- 
fysik, fysikens tillämpning på 
jordbruket. Behandlar jordens 
fysikaliska egenskaper, såsom 
jordpartiklarnas form och stor- 
lek, fuktighetsförhållanden m. m. 

— Agrikulturkemi, jord- 
brukskemi, kemiens tillämpning 
på jordbruket, behandlar bl. 3 
jordens, gödsel- och fodermedlens 
m. fl. kemiska sammansättning. 

— A gr i k u 1 1 u rkemisk för- 
söksanstalt, institution för 
lantbrukskemiska undersökning- 
ar, såsom jord- och växtanalyser, 
kärlförsök m. m. Centralan- 
stalten för försöksväsen- 
det på jordbruksområdet 
har en särskild avdelning för 
lantbrukskemi. Svenska Moss- 
kulturföreningen och Ive- 
rn i s k - växtbi ologiska an- 
stalten i Luleå utföra även 
lantbrukskemiska , undersökning- 
ar. Dessutom finnas ett iler- 
tal av staten och resp. hushåll- 
ningssällskap iinderstödda k e - 
miska stationer med upp- 
gift att stå lantmännen till tjänst 
för undersökning av jordarter, 
gödselmedel, fodervaror m. ra. 

— Agrikultursystem, 
statshushållningssystem, som hyl- 
lar den principen, att jorden och 
jordbruket äro den förnämsta 




Agrimonia eupatoria. 

källan till ett lands välstånd. Se 
Fysiokrater. 

Agrimo'nia, växtsläkte (fam. 
Rosa'ceae). En art, A. eupatoWia, 
småborre 1. åker mön ja, 
med delade blad och gula blom- 
mor förekommer allmänt i Sve- 
rige och odlas stundom. ]Mera 
sällsynt är A. odora'ta, 1 u k t - 
b o r r e, 1. 1 u k t m ö n j a. 

A'grion, se T r o 1 1 s 1 ä n d o r. 

Agrio'tes, se Knappare. 

Agri'ppa, Marcus Vipsa- 
n i u s, f. 63, d. 12 f. Kr., romersk 
fältherre, vän och medhjillpare 
till Augustus, vars motståndare 
Antonius han besegrade vid Ak- 
tion 31 f . Kr. Gift med Augustus' 
dotter Julia. — Som stadsprefekt 
i Rom byggde han bl. a. det äldre 
Panteon och termer. 

Agri'ppa, se II e r o d e s. 

Agrippi'na. 1- A. d. ä., d. 33 
e. Kr., dotter av M. V. Agrippa 
och Augustus' dotter Julia ; g. m. 
Germanicus, som hon följde i 
fält; moder till Caligula. Hen- 
nes popularitet säges ha väckt 
Tiberius' fruktan och hon förvisa- 
des till ön Pandataria, där hon 
led svältdöden. — 2. A. d. y., d. 
59 e. Kr., den förras dotter; för- 



175 



A gronom — Agunnaryd 



176 




Agrippiaa d. ä. Antik marmorstaty. 



mådde genom skändliga intriger 
sin farbroder kejsar Claudiiis till 
äktenskap och till att adoptera 
liennes son i ett tidigare gifte, 
Nero, varefter hon lät förgifta 
Claudius (54) ; mördades själv 
pä Neros befallning. 

Agrono'm, teoretiskt och prak- 
tiskt skolad jordbrukare. Titeln 
A. erhålles efter avlagd examen 
vid svenska statens lantbruks- 
institut Alnarp och Ultuna. — 
A g r o n o m i', lantbruksveten- 
skap, läran om lanthushållning. 

Agroste'mma, växtsläkte 

(fam. Caryophylla'ccaf-). En art, 
A. githa'go, klätt, åker- 
klätt, klint 1. oxöga, med 
stora rödvioletta blommor växer 
ofta såsom ogräs i rågåkrar. De 
svartbruna fröna innehålla ett 
giftigt ämne, agrostemma- 
sapotoxin. I allmänhet före- 
kommer ej ogräset i så stor 
mängd, att någon fara för för- 
giftning uppstår. 

Agro'stis, växtsläkte (fam. 
GramVneae), omfattande flera 
vanliga gräs, såsom A. spi'ca 
ve'nti, åkerven 1. kosa, A. 
stolonVfera, k r y p v e n, som an- 
vändes i gräsfröblandningar, och 
A.. o<mi'na, b r u n v e n. A. capil- 



la'ris odlas för sina dekorativa 
blomvippor. 

Agrostologi' (grek. a'qrostis, 
åkergräs, lo'gos, lära), läran om 
gräsen. 

Agro'tis, se E u x o a. 

Agrypni', grek., sömnlöshet. 

A'guas Calie'nte8, "varma 
vatten". 1. Stat i Mexiko. 125,000 
inv. — 2. Stad i A. 1. I dess 
närhet varma källor; därav nam- 
net. Rika minnesmärken från den 
spanska tiden. 45,000 inv. 

Aguéli, Ivan (egentl. John 
Gustav Agelii), f. i Sala 
1869, d. i Barcelona 1917, må- 
lare. Redan 1890, då A. första 
gSngen kom till Paris, gjorde han 
bekantskap med de då så gott 
som okända konstnärerna van 
Gogh och Gauguin, av vilka i syn- 
nerhet den senare fick ett avgö- 
rande inflytande på hans stil. Un- 
der långvariga uppehåll i Spa- 
nien, Egypten. Mindre Asien och 
Indien blev han anarkist och 
muhammedan och bedrev studier 
i astrologi. Huvudsakligen arbe- 
ten från hans sista år ha på se- 
nare tiden blivit tillgängliga; de 
känneteckna honom som en in- 
tellektuellt begåvad konstnär, i 
många avseenden före sin tid; 
redan omkr. 1890 sysslade han 
med de omkr. 1910 uppträdande 
kubisternas problem, om också 
med mera intuitiva, rent konst- 
närliga metoder. Flera arbeten 
av honom finnas i National- 
museum. 

Agulhas [agu'lja8] är namnet 
på Afrikas sydspets. Utanför Kap 
A. sträcker sig på omkring 100 
m. djup en bred undervattens- 
platå, Agulhas-banken. — 
Agulhas-strömmen, den 
varma havsström, som följer 
Kaplandets s.ö. och 8. kust. 

Agunnaryd, socken i Kronob. 



177 



Aguti — Ahlgrensson 



178 



1., pastorat i Växjö stift. 1,400 
inv. 

Agu'ti, se Guldhare. 

A'hab, konung i Israel (omkr. 
877—854 f. Kr.), Omris son. 
Hans gemål Isebel, dotter av 
sidoniernas konung Etbaal, för- 
mådde honom att dyrka Baal. 
Mot honom uppträdde profeten 
Elia. A. stupade i strid mot 
konungen avAram. (IKon. 16f.) 

A'has, konung i Juda (omkr. 
736 — 730 f. Kr.), Jotams son. 
Kom snart i beroende av Assy- 
rien. vars konung han kallat till 
hjälp i ett krig mot Israel. (2 
Kon. 16, .Tes. 7.) 

Ahasve'ros (hebr. Achasjve- 
ro'sj). 1. Namn på orientaliska 
furstar i G. T., i Esra 4 och Es- 
ters bok Persiens Xerxes, i Dan. 
9: 1 fader till den kaldeiske 
konungen Darejaves (se D a - 
reios). — 2. D e n vandrande 
jude n, en gestalt som enligt 
sägnen rolös irrar omkring intill 
tidens slut till straff för att han 
icke ville låta Jesus vila utanför 
sitt hus på väg till Golgata. 
Denna legend uppträder i tryck 
för första gången i Tyskland 
1602, i Sverige 1643. Ett 'besläk- 
tat motiv möter emellertid i 
engelska och franska krönikor 
redan på 1200-t. Sägnen om den 
vandrande juden (eller Jeru- 
salems skomakare) har 
ofta iklätts poetisk dräkt, bl. a. 
av Goethe, Rydberg och Levertin. 

Ahime'lek, en överstepräst, 
som i Nob gav David skådebrö- 
den att äta samt Goliats svärd. 
Han mördades av Saul (1 Sam. 
21 och 22). 

Ahito'fel, konung Davids råd- 
givare; svek honom för att över- 
gå till Absalom; tog sitt liv, då 
han anade Absaloms nederlag. (2 
Sam. 15 f.) 
Ahlbom, L e a, f. Lund- 



gren, f. 1826, d. 1897, medalj- 
gravör vid myntverket 1853, ordi- 
narie myntgravör 1855 — 96. Ut- 
förde svenska, norska och finska 
mynt samt ett stort antal medal- 
jer. 

Ahlefeldt, dansk adelssläkt, 
härstammande från Holstein. 
Claus A., f. 1614, d. 1674, del- 
tog i krigen mot Sverige på 1640- 
och 50-t. F r e d e r i k A., f. 1623, 
d. 16S6, storkansler, sedan han 
1676 medverkat till Griffenfelds 
fall. 

Ahlenius, Karl Jakob 
Mauritz, f. 1866, d. 1906, geo- 
graf, e. o. professor i Uppsala. 
Utgav ett stort antal arbeten om 
den svenska geografiens historia 
och kartografi, påbörjade utgi- 
vandet av det stora uppslagsver- 
ket Sverige, geografisk topogra- 
fisk statistisk beskrivning. 

Ahlgren, Ernst, pseudonym 
för Victoria M. Benedictsson. 

Ahlgrensson, Fritz, f. 1838, 
d. 1902, teaterdekorationsmålare, 
anställd vid de kungl. teatrarna 
i Stockholm och Köpenhamn. 
Upprättade 1868 tillsammans 
med L. Josephson Mindre teatern 
i Stockholm. Ars scenerier kän- 
netecknas av glänsande kolorit, 
god komposition och rik fantasi. 
Bland de förnämsta av hans arbe- 
ten för Stockholmsoperan äro de- 
korationerna till Judinnan, Afri- 
kanskan, Den flygande hollända- 
ren och Lohengrin. 




Sceneri ur Flyirande holländaren av Fr. 
Ahlffrensgon. 



179 



Ahlqvist — Ahnlund 



180 



Ahlqvist. 1. Alfred Gus- 
tav A., f. 1838, d. 1881, hävda- 
tecknare, framför allt verksam 
på, Vasatidens historia. — 2. 
August Engelbrekt A., f. 
1826, d. 1889, finländsk språk- 
forskare och skald, prof. i de fin- 
ska språken vid 1 fclsinjifors uni- 
versitet 1863—88. Utgav finska 
översättningar från Runeberg och 
K. J. L. Almquist samt en egen 
diktsamling Säkeniä, Gnistor, un- 
der pseud. O k s a n e n, av oksa, 
kvist. Grundlade 1847 den för 
utvecklingen av finsk national- 
känsla viktiga tidskriften Suome- 
tnr och utgav 1871 — 74 Kieletar, 
Språkets Genius, med språkav- 
handlingar och ypperliga litte- 
rära kritiker. A. bekämpade kraf- 
tigt de fanatiska finskhetsivrarna. 

Ahmed, turkiska sultaner. 1. 
A. I (reg. 1603—17) förde fndct- 
lösa krig med kejsar Rudolf II 
och med perserna, uppförde en 
praktfull moské i Konstantino- 
pel. — 2. A. III (reg. 1703—30), 
Karl XII : s värd vid hans vistelse 
i Turkiet 1709—14; förde miss- 
lyckade krig med Ryssland, öster- 
rike och Persien. Blev avsatt av 
janitsjarerna och troligen förgif- 
tad (1736). 

Ahmed, f. 1898, sjah av Per- 
sien 1909, den 7:e härskaren av 
dynastien Kadjar. 

Ahmedabad, stad i brittiska 
Indien, fordom huvudstad i riket 
Gujarat. 220,000 inv. 

Ahmed Fuad, se F u a d. 

Ahnfelt. 1. N i 1 s O 1 1 o A., f. 
1801, d. 1837, docent i kyrko- 
historia och dogmatik i Lund 
1821, botanist, mest känd för sina 
utmärkta arbeten rörande mos- 
sorna. — 2. PaulGabriel A., 
f. 1803, d. 1863, den förres bro- 
der, präst. Av svår reumatism 
tvingad till stillasittande, ägna- 
de han sig åt skriftställeri och 




Arvid Ahnfelt. O. N. T. Ahnfelt. 

har efterlämnat en mängd kvicka 
och underhållande biografier, tids- 
skildringar och uppsatser. Be- 
kanta äro hans Studentminnen 
(1857). — 3. Oskar A., f. 1813, 
d. 1882, de förres broder, resepre- 
dikant, sångare och kompositör; 
hade stor del i de andliga väckel- 
serna på 1850- och 60-t. Ahnfelfs 
sånger, samlingar av andliga vi- 
sor, till vill^a A. satt musik, bör- 
jade utkomma 1850 och ha upp- 
levat många upplagor. — 4. A r - 
vid Wolfgang Natanael 
A., f. 1845, d. 1890, son till A. 2, 
journalist, samlare och utgivare 
av litterärt och personhistoriskt 
källmaterial: C. J. L. Almquist 
(1876), L. F. Rääf af Småland 
(1879), Nektar och gift. Ur sven- 
ska pressens, skönlitteraturens 
och paskillernas historia (1881), 
minnen ur hov- och diplomatkrö- 
nikan m. m. A. är emellertid föga 
kritisk, och hans uppgifter få 
endast med stor försiktighet an- 
vändas. — 5. Otto Natha- 
n a ö 1 T h e o p h i 1 u s A., f . 1854, 
d. 1910, teolog, prof. i Lund 1892, 
biskop i Linköjiing 1907, utövade 
ett omfattande dogmatiskt och 
kyrkohistoriskt författarskap ; 
banbrytande är Utvecklingen av 
svenska kyrkans ordning under 
Gustaf T :s regering (1893). 

Ahnlund, Nils G a b r i el, f. 
1889, historiker, publicist, poli- 
tisk medarbetare i Svenska Dag- 
bladet sedan 1917. Har utgivit 



181 



Aho — Aigun 



182 



talrika bidrag till företrädesvis 
den tidigare storhetstidens histo- 
ria. Av hans produktion märkes 
i övrigt Sundsvalls Hisioria 
{1G21— 1803), 2 d. (1921). 

A'ho, Juhani, f. 1861, d. 
1921, Finlands främste finsk- 
språkige författare pä senare tid; 
hette egentligen Johannes 
IJrofeldt men gjorde 1907 sin 
pseudonym till sitt borgerliga 
namn. A. har givit intensiva ut- 
tryck åt den finska folksjälen i 
prosasamlingarna Spånor och En- 
ris (1891 — 1904), i romanen 
Pcmu (1897), som skildrar bryt- 
ningstiden mellan hedendom och 
kristendom i Karelen, romanerna 
Ensam (1890) och Prästens 
hustru (1893), Johan (1911), 
Samvetet (1914) och Fredseremi- 
ten (1916), Minns du —f (1920). 

Ahr, biflod från Eifel till 
Rhen. A:s floddal är känd för 
vinodling. 

Ahrenberg, Johan Jakob, 
f. 1847, d. 1914, finländsk arkitekt 
och författare. 1886 förste arki- 
tekt vid överstyrelsen för allmän- 
na byggnaderna i HälsLngfors. 
A:8 skönlitterära produktion om- 
fattar östfinländska hembygds- 
skildringar och noveller t. ex. 
Hihuliter (1889) och Familjen 
pd Haapakoski (1893) samt rese- 
och personskildringar, Albei't 
Edelfelt (1902), Människor som 
jag känt (5 delar, 1904—10) m. fl. 

A'hriman 1- Angramain- 
j u, se Z a r a t h u s t r a. 

Ahuramazda, se Z a r a - 
t h u s t r a. 

Ai-Ai, se Fingerdjur. 

,M'akos, grek. sagokonung, son 
till Zeus, domare i Hades. Bland 
hans ättlingar, Aiakiderna, 
voro Telamon av Salamis, Aias' 
rader, och Peleus, fader till AkiJ- 
leus. 

Ai'as (lat. A' ja*), två grekiska 



hjältar i trojanska kriget. 1. 
Den store A., sonson till Aia- 
kos, näst Akilleus akaiernas yp- 
perste kämpe. Efter en tvekamp 
med Hektor bytte denne rustning 
med A. till tecken på ömsesidig 
beundran. I Odyssén berättas, 
att då Akilleus' vapen som tap- 
perhetspris tilldelades Odysseus, 
A. tog sitt liv. I sin tragedi Aias 
låter Sofokles A. vansinnig av 
harm hugga in på en boskaps- 
hjord, varefter han i blygsel stör- 
tar sig på Hektors svärd. — 2. 
Den lille A., stamheros i Lo- 
kris, den snabbaste bland akai- 
erna; led skeppsbrott på hem- 
vägen från Tröja och störtades 
av Poseidon i havet till .-^traiT för 
övermod mot gudarna. Lokrerna 
i Syd-Italien hade i sin härord- 
ning en plats tom, där A. osynlig 
troddes kämpa. 

Aidin, stad i Mindre Asien s. 
om Smyrna med livlig handel. 
35,000 inv. — A. var tidigare ett 
annat namn på turkiska vilajetet 
Smyrna (se d. o.). 

Ai'geus (lat. Ae'geus), sago- 
konung i Aten, fader till Teseus 
(se d. o.) ; i tro att sonen var 
död störtade han sig i havet, som 
efter A. namnes det Egeiska. 

Aigfstos, se Orestes- 
sagan. 

Aigina, se E g i n a. 

Aigospo'tamoi, grek. (lat. 
Aegospo' tamus) , flod i Trakien, s. 
om Gallipoli, vid vars mynning 
spartanerna besegrade atenarna 
405 f. Kr. 

Aigrette [ägre'tt], fr., se 
Ä gr et t. 

Aiguillette [ägije'tt], se 
Ä g i 1 j e t t. 

Aigun, stad i Manchuriet vid 
Amur med betvdande exporthan- 
del. 20,000 inv.'— I A. slöts 1858 
ett gränsfördrag mellan Ryssland 
och Kina (se Amur). 



188 



Aigypto» — Aiolos 



184 



Aigy'ptos (grek., lat. Aegy'p- 
tus), son till konung Belos i 
Egypten, åt vilket land han enligt 
traditionen givit namn. 

Aila'nthus gIandulo'sa, guda- 
trädet (fam. Simaruba' ceae, 
ordn. Gerania'le8) , ett i ö. Asien 
inhemskt, c:a 8 — 10 m. högt träd 
med stora parbladiga blad och 
oansenliga blommor i täta vippor ; 
odlas här och var i s. Sverige som 
parkträd. 

Ailette [äle'tt], fransk flod i 
dep. Aisne, tillflöde till Oise (från 
ö.). A. skilde under tiden från 
slaget vid Malmaison till 3:e 
slaget vid Aisne de franska och 
tyska ställningarna på den vik- 
tiga Chemin-des-Dames-fronten. 
Den franska inbrytningen i det 
tyska ställningssystemet den 20 — 
22 aug. 1918 — "Tysklands 
andra svarta dag" — med därpå 
följande operationer, benämnes 
ofta slaget vid A. 

Ailu'rus, se K a 1 1 b j ö r n. 

Ain [äg], departement i ö. 
Frankrike, i ö. ett bergland med 
åkerbruk och boskapsskötsel, i v. 
ett vidsträckt sumpland, Pays de 
Dombes (se d. o.), begränsat av 
floden A i n och Saone. 320,000 
inv. Huvudstad B o u r g. 

Ainei'as, se A e n e a s. 

Aino (eg. Anni), Joukahai- 
nens syster i Kaleval a, flyr 
från hemmet, då hon skall bli 
Väinämöinens brud, och försvin- 
ner i havet. 

Aintab, stad i Syrien, n. om 
Aleppo, efter Turkiets nederlag i 
världskriget skådeplats för heta 
strider mellan armenier och tur- 
kar. A., som varit besatt av 
fransmännen, hör till det område, 
som dessa i överenskommelse med 
Angoraregeringen okt. 1921 lova- 
de utrymma. 

Ainu, Aino, primitivt natur- 
folk, som fordom bebott hela Ja- 




Ainu-man. 



pan samt troligen vissa delar av 
Asiens fastland men nu undan- 
trängts till Yezo, Sahalin och 
Kurilerna. Ainus äro fiskare och 
jägare och bo i hyddor samlade i 
byar. Deras antal överstiger ej 
20,000. Härstamningen är okänd. 

Aio'ler, namn på de grekiska 
nybyggarna på ön Lesbos och den 
mitt emot liggande delen av 
Mindre Asiens kust. En särskild 
dialekt, den aioliska, utvecklades 
här; den har inverkat på de 
homeriska dikterna men nådde 
sin högsta fulländning med Al- 
kaios och Sapfo på Lesbos. Bland 
Ars 12 städer voro Smyrna och 
Kume märkligast. A. hade i för- 
historisk tid emigrerat från n. 
Grekland, Tessalien och Beotien, 
och på grund av släktskapen bör- 
jade efter hand invånarna i dessa 
landskap även kallas A. Slut- 
ligen blev A. benämning för alla 
grekiska stammar, som icke voro 
joner eller dorer. En mytisk per- 
son, Aiolos, Hellens son, kon- 
struerades till stamfader. 

Ai'olos (lat. Ae'olu8) är enligt 
Odysséns 10 :e sång vindarnas 
herre och bosatt på ön Aiolia 
långt västerut. Där håller han 



185 



Air — Aiskylos 



186 



vindarna fängslade och släpper 
ut dem pä gudarnas befallning. 
Ej identisk med aiolernas stam- 
fader. Jfr A i o 1 e r. 

Air [är], fr., min, utseende, i 
musiken melodi, visa. — Air de 
d a n 8 e, ett från 1600-t. härstam- 
mande dansstycke, vanligen före- 
kommande i suiter. 

A'ir, oasområde i s. Sahara 
med tuaregisk befolkning. A. ge- 
nomdrages av flera bergskedjor, 
som nå upp till 1,500 m. höjd. 

A'ira, växtsläkte (fam. Gra- 
mi'neae), till vilket räknas flera 
vanliga gräs, såsom k r u s t å - 
tel, A. flexuo'sa, och tuvtåtel, 
A. ca€spito'sa. A. e'legans odlas 
såsom dekorationsväxt. 

Airedaleterrier [ä'adejl-], se 
Hund. 

Airo'I, en i vatten olöslig vis- 
mutförening, som fått använd- 
ning vid sårbehandling som er- 
sättningsmedel för den giftiga 
och illaluktande jodoformen. 

Airy [ä'ri], air G e o r g e B i d- 




dell, f, 1801, d. 1892, engelsk 
astronom, professor och observa- 
torieförestånd. i Cambridge 1828, 
kungl. astronom i Greenwich 
1835 — 81. Observerade solförmör- 
kelser, utgav en stjärnkatalog 
och läroböcker i fysik. 

Ai'skines (lat. Ae'schines), f. 
omkr. 389, d. 314 f. Kr., atensk 
talare, en av dem som inför hotet 
från Makedonien framhöll fåfäng- 
ligheten av allt motstånd. Han 
kom i konflikt med Demostenes 
(se d. o.) och gick i frivillig 
landsflykt. 

Afskylos (lat. Ae'schylus) , i. 
525 f. Kr., d. 456 på Sicilien, den 
äldste av grekernas tre stora 
tragöder och en av världslittera- 
turens störste. A. kämpade mot 
perserna vid Maraton och Sala- 
mis, omkr. 500 uppträdde han 
som dramatisk författare, men 
vann segerpriset först 485 och 
besegrades av Sofokles vid den- 
nes första framträdande 468. 
A:s författarskap sammanfaller 
med den avgörande perioden i 
det grekiska dramats utveckling 
till fast och genomförd dramatisk 
form. Då skådespelarnas antal 
ökades från en till två, blev 
dialogen i stället för kören dra- 
mats kärna. A. skapade verkliga 
karaktärer och införde en spän- 
nande handling, som visserligen 
berättades och ej försiggick inför 
åskådaren men som dock gav 
starka dramatiska efi'ekter. Infö- 
randet av dekorationer, maski- 
neri ocli scenförändringar till- 
skrives även A. Tankeinnehållet 
är präglat av religiositet och stor- 
slaget livspatos, versen rik och 
lyriskt mättad. A. uppges ha för- 
fattat 90 eUer 70 dramer, men 
blott sju äro bevarade i en tro- 
ligen för skolbruk avsedd sam- 
ling. Den fjättrade Prometeus är 
det första drama, där en karak- 



Aitkinei. Astlk marmorstaty. 



187 



Aisné 



18S 




Aiskylos, Antik marmorbyst. 
tär skildras; Prometeus, titanen, 
som av kärlek till människorna 
gav dem elden och hoppet, straf- 
fas av Zeus med de grymmaste 
kval. Det har inspirerat Milton, 
Viktor Rydberg m. fi. Det var 
det första i en trilogi, d. v. s. 
en följd av tre sammanhängande 
dramer med en gemensam av- 
slutning. Orestei'a är den enda 
bevarade trilogien. Dess första 
stycke, Agamemnon, hör till det 
yppersta av all dramatisk litte- 
ratur. Det skildrar den trojanske 
hjältens hemkomst efter tio är 
till Atreus' borg och hans död för 
makans, Klytaimestras hand. I 
De gravofferbärande tager deras 
son, Orestes, den förfärliga blods- 
hämnden, mördar sin moders 
älskare, Aigistos, och sedan mo- 
dern, men jagas i vilt vanvett 
bort av erinnyerna, hämndens 
gudinnor, för att slutligen i 
Eumeniderna genom Atenes fri- 
kännande röst inför Atens areo- 
pag bli fri från sin skuld. De 
skyddssökande, Perserna och De 
sju mot Tebe behandla även na- 
tionella ämnen. 

Aisne [än]. 1. Departement i 



n.ö. Frankrike med rik industri. 
Hör till de trakter i Frankrike, 
som genom världskriget gjort de 
största befolkningsförlusterna. 
420,000 inv. mot 530,000 1911. — 
2. Flod i n. Frankrike, upprinner 
i Argonneskogen och utfaller i 
Oise. — Tre större stridshand- 
lingar under världskriget ha fått 
namn efter floden A. 1) Efter 
slaget vid Marne gingo de tyska 
arméerna på högra flygeln till- 
baka till höjderna norr om A. 
och Aisne-Marnekanalen. De an- 
grepos här av de fransk-engelska 
trupperna, vilka dels försökte 
omfatta den högra flygeln (över 
Noyon), dels bryta igenom i luc- 
kan mellan Klucks och Biilows 
arméer i trakten öster om Cra- 
onne. Båda dessa avsikter korsa- 
des emellertid, förnämligast ge- 
nom ingripande av nya tyska 
trupper, dittransporterade från 
Lothringen. Omkr. 20 sept. 1914 
var striden längs hela fronten 
stående. 2) Nivelles offensiv. 
I samband med den engelska 
offensiven vid Ärras på våren 
1917 företogo fransmännen ett 
stort anfall å Aisnefronten med 
mål att åstadkomma en fullstän- 
dig genombrytning av de tyska 
linjerna. I denna deltogo fyra 
franska arméer. Huvudgruppen 
— . tre arméer — stod under be- 
fäl av general Micheler. Anfallet 
igångsattes 16 april, men de stora 




Krigiskädeplatsen vid Aisne. 



189 



Aisopos — Aitolia 



190 




Tysk maskinpevärsavdelniiis i> 

operationerna avbrötos redan den 
18 efter relativt obetydliga ter- 
rängvinster. En del mindre opera- 
tioner förlängde slaget till de 
första dagarna av maj. Frans- 
männen togo under slaget över 
■20,000 fångar och nära 200 kano- 
ner. Ä andra sidan voro deras 
1)lodiga förluster mycket stora 
(över 100,000 manf. Det hela 
uppfattades som en allvarlig 
motgång och gav anledning till 
Nivelles avlägsnande från över- 
befälet samt även till allvarliga 
myterier inom franska armén. 
Efter kriget har detta slag givit 
upphov till en synnerligen livlig 
polemik, särskilt angående de 
politiska och militära myndig- 
heternas inbördes ansvar för 
operationens anordnande och 
även för dess tidiga avbrytande. 
3) Under tyska vårfälttåget 
1918 ansatte Ludendorff 27 maj 
en stöt över Ailette och A. i 
ändamål att taga linjen Sois- 
sons — Vesle — Eeims. överbefälet 
fördes av tyske kronprinsen; i 
anfallet deltogo l:a och 7:e 
tyska arméerna (F. v. Below och 




Från striderna vid Craonne 1914. 



i.K^,r fram vid Soissons 1914. 

V. Böhn). De franska och engel- 
ska försvarstrupperna imder gen. 
Duchéne (armégruppschef : gen. 
Franchet d"Esperey) blevo full- 
ständigt överraskade och till stor 
del tillintetgjorda. Den tyska 
framryckningen fortsatte över de 
från början anbefallda målen och 
kunde hejdas — delvis med hjälp 
av amerikanska trupper — först 
sedan den nätt Marne. De fran- 
ska förlusterna voro mycket stora 
(123,000 man, 330 artilleripjä- 
ser). 

Ai'sopos, 500-t. f. Kr., grek. 
fabeldiktare, slav från Samos, 
omtalad som ful och mycket 
kvick, skall ha blivit ihjälslagen, 
då han på uppdrag av konung 
Kroisos kommit till Delfoi. En 
mängd fabler, som tillhöra den 
uråldriga, för de flesta folk 
gemensamma fabelskatten, ha 
tillskrivits A. Den äldsta svenska 
samlingen av A:s fabler är från 
år 1603. Jfr Babr ios. 

Aiss, den medelst ett 
halv ton höjda tonen a. 

Aito'lia, E t o 1 i e n, 
Akarnanien en nomarki i v. Grek- 
land. 190,000 inv. — Fordom var 
A. ett landskap, uppkallat efter 
Endymions son AJl' t o 1 o s. Det 
beboddes av a i t o 1 e r n a, ett 
kraftigt jagar- och krigarfolk, 
som särskilt framträdde imder 
kampen mot de makedoniska er- 
övrarna. Det bildade kärnan i 
det aitoliska förbundet, 
som länge med framgång försva- 
rade sig mot olika fiender och 
först efter romarnas seger vid 
Pydna 168 f. Kr. upplöstes. 



jämte 



191 



Aivali — Akademi 



192 



Aivali, Aivalik, grek. Ky- 
do'nia, näst Smyrna den största 
grekiska staden i n.v. Mindre 
Asien, vid Adramytiviken mitt 
emot Mytilene. A. har som kul- 
turhärd spelat stor roll för det 
moderna Greklands pånyttfödelse. 

Aix [äks], stad i Frankrike 
nära Marseille. På grund av sina 
varma källor var A. redan känt 
av romarna (lat. A'quae Se'x- 
Uae). Under medeltiden blev A. 
huvudort i Provence och säte för 
fransk odling och kultur. Här 
avhöllos från 1501 parlamenten 
för Provence. Stadens äldre del 
äger ännu flera minnesmärken 
från denna och ännu äldre tider. 
Ärkebiskop. Textilindustri samt 
handel med säd, vin och olja. 
30,000 inv. 

Aix-la-Chapelle [äks-la-sja- 
pä'll], se Aachen. 

Aix-les-Bains [äkslebä'r)], 

mycket besökt badort i franska 
dep. Haute-Savoie, berömd för 
sina varma svavelkällor. Anlitas 
företrädesvis för reumatiska 
åkommor samt hudsjukdomar. 
9,000 inv. 

Ajaccio raja'ttjå], Korsikas 
huvudstad på öns v. kust. Napo- 
leons födelsestad. Kurort på 
grund av det varma och milda 
vinterklimatet. Omfattande sar- 
dellfiske. Staden är exporthamn, 
särskilt för oliver. 19,000 inv. 

Aj-Aj, se Fingerdjur. 

A'jax, se A i a s. 





Parti frJin Ajaooio 



Ajuga reptans. 



Ajmer-Merwara, provins i 
Rajputana, brittiska Indien. Mi- 
neral. Sädesproduktion. 500,000 
inv. 

Ä jour [a 3or], fr. 1. För da- 
gen ; vara å jour, veta sista 
nyheterna. — 2. Genomskinlig; 
om mönster: genombruten (jour, 
även hålsöm). 

Ajournera [asjorne'ra] (av fr. 
joxir, dag), uppskjuta till annan 
dag. 

Ajova'nolja, se C a r u m. 

A'juga, växtsläkte (fam. La- 
bia'tae) med tre svenska arter, 
av vilka pyramidsugan 1. 
kärringrukan, A. pyrami- 
da'lis, är den vanligaste. A. re'p- 
tans, krypsuga, odlas. 

A'kaba, stad i Arabien, vid n. 
spetsen av A k a b a - v i k e n, den 
mellan Arabien och Sinaihalvön 
inskjutande viken av Röda havet. 
A. ligger vid den gamla pilgrims- 
vägen från Egypten till Mecka. 

Akademi betecknar dels ett 
högre läroinstitut (universitet, 
högskola), dels också ett lärt 
eller vittert samfund. Invid Aten 
fanns fordom en park, A k a d e - 
m e i a, där Platon plägade före- 



193 



Akademi 



194 



läsa för sina lärjungar; därav 
namnet Akademien för Platons 
skola. Efter hand blev A. van- 
ligt namn pä sammanslutningar 
av vetenskapsmän, filosofer och 
författare för den högre bild- 
ningens främjande. Märkligast 
av dessa äldre tiders samfund är 
Museion i Alexandria, grun- 
dat av Ptolemaios II pä 200-t. 
f. Kr. (Se M u s e u m.) Efter den 
antika kulturens fall förekommo 
inga A. av betydenhet, förrän sä- 
dana vmder renässansen bildades 
i Italien. 1460 uppstod i Florens 
Accademia Platonica, 
främst för att återuppliva stu- 
diet av Platons filosofi. 1582 
grundades också i Florens Acca- 
demia della Crusca ("Kli- 
akademien") med uppgift att 
rensa italienskan som man ren- 
sar mjölet från kli. Den utgav 
1612 en ordbok, som sedan utgått 
i flera upplagor. — Av senare A. 
i Italien må nämnas R e a 1 e 
Accademia delle Scienze 
(1783) i Turin för matematik 
och naturvetenskap och Acca- 
demia de'nuovi Lincei 
(1847), sedan 1883 erkänd som 
officiell vetenskapsakademi. — 
Med renässanskulturens inträde i 
andra länder följde även där 
upprättande av A. I Frankrike 
grundades 1635 Académie 
Frangaise med uppgift att 
skydda och rensa franska språ- 
ket. Den ingår sedan 1803 i I n - 
stitut de France (sed. o.). 
I samma syfte stiftades R e a 1 
Academia Espanola (1713) 
i Madrid i Spanien. I England 
skapades Royal Society of 
London (1662) för naturveten- 
skaper och matematik. Akade- 
mis der Wissenschaf- 
ten (1700) i Berlin, Tyskland, 
och en med ssunma namn i Wien, 
Österrike (1846), hava matema- 

7. — L e I. I. Tr. 18. 6. 22. 




Allegori över Svenska akademiens in- 
stiftande. Stick av Condé. 

tik, naturvetenskap, filosofi och 
historia på sina program. Av 
Fär. Stat:s många A. märkas 
Smithsonian Institution 
(1848), som är världens rikaste, 
samt Washington Academy 
of Sciences (1898), bägge i 
Washington. I Danmark grunda- 
des Kgl. danske Viden- 
skabernas Selskab 1742 
och i Norge Kgl. norske 
Videnskabers Selskab 
i Trondhjem 1760 samt 
V i den sk ap 8 s el 8 k apet i 
Kristiania 1857. — I 
Sverige grundades 1710 Veten- 
skapssocieteten i Uppsala, öv- 
riga ännu arbetande svenska 
A. äro Akademien för de fria 
konsterna (1735), Vetenskaps- 
akademien (1739), Vitter heta-, 
historie- och antikvitetsakade- 
mien (1753), Musikaliska akade- 
mien (1771), örlogsmannasäll- 
skapet i Karlskrona (1771), Gö- 
teborgs vetenskaps- och vitter- 
hetssamhälle (1773), Fysiogra- 
fiska sällskapet i Lund (1778), 
Svenska akademien (1786),E[Tigs- 



195 



Akademien för de fria konsterna 



196 



vetenskapsakademien (1796), 

Lantbruksakademien (1811), 

Samfundet för utgivande av 
handskrifter rörande Skandina- 
viens liistoriä (1817), Humanis- 
tiska vetenskapssamfundet i Upp- 
sala (1889), Samfundet De nio 
( 1913 ) , Humanistiska vetenskaps- 
samfundet i Lund (1918), Ingen- 
jörsvetenskapsakademien (1919), 
Längmanska kulturfondens 

nämnd (1919) samt Vetenskaps- 
societeten i Lund (1919). — 
Medlemmarna i A. utses för livs- 
tiden. I vissa A., såsom Svenska 
akademien, är antalet bestämt 
och nytt inval sker vid ledamots 
frånfälle. Nyvald ledamot håller 
då vid sitt inträde parentation 
över sin föregångare. Ars sam- 
mankomster upptagas i regel 
av föredrag, som sedan bruka 
tryckas i Ars handlingar. De 
vetenskapliga A. hava varit 
forskningen till gott stöd. Ge- 
nom sina vanligen stora ekono- 
miska resurser ha de ofta för- 
mått träda emellan, där ett veten- 
skapligt resultat måhända eljest 
icke skulle kunnat utnyttjas. 
De vittra A. ha genom pris- 
belöningar och understöd upp- 
muntrat den litterära verksam- 
heten. — Konstakademier kallas 
dels samfund av konstnärer och 
konstvänner till befordrande av 
undervisning i de bildande kon- 
sterna, dels också de under led- 
ning av sådana samfimd ställda 
läroverk, där dylik undervisning 
meddelas. De första konstakade- 
mierna bildades under renässansen 
i Italien ; större betydelse fingo de 
först för den eklektiska riktning 
inom konsten, som började vid 
1500-tr8 slut. Den förnämsta av 
de akademier, som voro ledande 
inom den eklektiska skolan, var 
den av carraccierna (se Car- 
lacci) 1589 stiftade Acca- 



demia degli Incammi- 
nati ("de på rätt väg gåendes 
akademi") i Bologna. Under 
1600- och 1700-t. bildades konst- 
akademier i de flesta europeiska 
länder, i Sverige 1735. En viss, 
särskilt i konstens brytnings- 
tider märkbar konservatism 
kännetecknar även konstakademi- 
erna, som därför sällan gå i spet- 
sen för sin tids konstnärliga ut- 
veckling. — Även för den musika- 
liska konstens omhuldande finnas 
A., vanligen kombinerade med 
institut för musikalisk undervis- 
ning, konservatorier. Sådajia fin- 
nas i London, Bryssel och Stock- 
holm (se Musikaliska aka- 
demien). På en del håll ha 
musikutövande sällskap tillägnat 
sig titeln A. utan att uppfylla för 
A. erforderliga villkor, t. ex. 
Singacademie i Berlin. 

Akademien för de fria kon- 
sterna består, bortsett från he- 
dersledamöter, av högst 50 sven- 
ska ledamöter, endast konstnärer, 
vare sig män eller kvinnor. Dess- 
utom kunna utländska ledamöter 
väljas. A. står under ledning av 
en preses och firar årligen sin 
högtidsdag den 30 maj. Under 
akademiens överinseende står 
konsthögskolan, som ledes 
av en av akademien på tre år 
vald direktör. I detta läroverk 
undervisas i teckning, målning, 
skulptur, dekorativ konst, ets- 
ning, perspektivritning, anatomi 
och konsthistoria. Särskild under- 
visning för arkitekter är anord- 
nad. Lärarna äro 8 professorer 
och 4 ordinarie lärare. — Aka- 
draniens byggnad vid Rödbod- 
torget i Stockholm, ombyggd 
1892—97, innehåller under- 
visningslokaler, ateljéer, sam- 
lings- och utställningslokaler 
samt bostäder för vissa tjänste- 
män. Akademien äger en konst- 



19'; 



Akademiska föreningen — Akaierna 



198 



samling, ett bibliotek och ett 
värdefullt arkiv. — Akademien 
inrättades 1735 under namnet 
Kongl. Ritarakademien, 
närmast för att utbilda medar- 
betare till slott^byggets utsmyck- 
ning och omorganiserades 1768 
med benämningen !Målar- och 
bildhuggarakademien. 
Det nuvarande namnet infördes 
vid 1810 års statsreglering. 
Undervisningen omfattade länge 
endast teckning och byggnads- 
konst; 1856 inrättades en målar- 
skola, 1861 en skola för land- 
skapsmålare. Tidvis har akade- 
mien även anordnat konstutställ- 
ningar. 

Akademiska föreningen, sam- 
manslutning av lärare och studen- 
ter vid Limds universitet, grun- 
dad 1830 (stadgar 1831) med 
nationerna som huvudmän. För- 
eningen har sedan 1851 egen 
byggnad, utvidgad 1880 och 1911, 
med läslokaler (Ateneiun), fest- 
våningar, restaurant, teatersa- 
long, klubb- och bostadsrum. Fas- 
tighetens vicevärd är edilen, ut- 
sedd av föreningen. Föreningens 
högsta ledning handhaves av 
överstyrelsen, vari nationerna re- 
presenteras av sina deputerade. 

Akademiskt bildade kvinnors 
förening, stiftades 1904 med 
uppgift att verka för akademiskt 
bildade kvinnors likställighet 
med män med samma kompetens. 
Rätt att bliva medlem äger varje 




Akademistui föreningens byggnad 
Lund. 



svensk kvinna, som vid universi- 
tet eller högskola i Sverige av- 
lagt annan än blott förberedande 
examen. A. räknade 1921 omkr. 
270 medlemmar och är ansluten 
till International Fede- 
ration of University 
W o m e n. 

Akademi'stema, benämning 
på de författare, som mot ny- 
romantikerna försvarade den av 
Svenska akademien gynnade 
fransk-klassiska smaken. Se N y - 
romantik. 

Akai'a, ett på Peloponnesos' 
h. kust beläget, forngrekiskt land- 
skap, vars iu"spr.namn var Ai£r»'o- 
los och befolkning joner. Dessa 
fördrevos efter den doriska folk- 
vandringen av akaierna (se 
d. o.), efter vilka landet fick nam- 
net A. Då romarna 146 f. Bö-. 
underkuvade Grekland, kallades 
detta som romersk provins A. — 
Xumera är A. jämte Elis en no- 
marki. 255,000 inv. Huvudstad: 
Patras. 

Akai'ema 1. akéerna voro 
under Greklands heroiska tida- 
ålder troligen den talrikaste av 
de 4 helleniska stammarna, ty 
Homeros betecknar med detta 
namn samtliga greker. Efter den 
doriska vandringen slogo sig 
akaierna ned i Aigialos (se 
A k a i a) och undanträngde dess 
joniska befolkning. De bildade 
där ett statsförbund, det a k a i - 
ska förbundet, bestående 
av 12 småstater eller städer. 
Länge saknade detta politisk 
betydelse på grund av Spartas 
hegemoni, och först sedan det 
makedoniska riket på 300-t. f. 
Kr. krossat Greklands frihet, 
hade det en kort storhetstid. Om- 
kring 280 f. Kr. bildades ett nytt 
akaiskt förbund, som sökte inom 
sig samla alla Peloponnesos' sta- 
ter tiU skvdd för friheten och 



199 



Akarnanien — Akemenider 



200 



Bom länge rönte motstånd från 
Sparta. Först den duglige strate- 
gen Filopoimen (se d. o.) lycka- 
des en tid ena Peloponnesos. För- 
bundet blev snart beroende av 
romarna, och då det 146 f. Kr. 
inlät sig i strid med dem, blev 
det krossat. 

Akarna'nien, det nordväst- 
ligaste landskapet i det forna 
Grekland, uppkallat efter Alk- 
maions son Akarnan; numera 
jämte Aitolia en nomarki. 190,000 
inv. 

Aka'sia, se A c a c i a och R o - 
D i n i a. 

Akatale'kti8k, se K a t a 1 e k - 
ti sk. 

Akavare, se Akka. 

Akbar Djelaleddin-Mu- 
hammed, f. 1542, d. 1605, 
mongolisk-indisk härskare, efter- 
trädde 1556 sin fader Humayun 
som stormogul. Genom lycko- 
samma krig och stor statsklokhet 
lade han under sig vidsträckta 
delar av Indien och genomförde 
en fast statsorganisation inom 
sitt välde. Han var tolerant mot 
olika tänkande och ingrep endast 





Akbar vid 16 års älder. Efter en indo- 
perslsk miniatyr. 



Akbars grav i Sikondra. 



mot grymma och ovärdiga reli- 
gionsformer. Älskad och beundrad 
av sin samtid torde han kunna 
räknas bland världens yppersta 
härskare. Se Indien. 

Ake'bia quina'ta (fam. La/r- 
dizabaWceae, ordn. Rana'les), 
slingerväxt med violettröda blom- 
mor, inhemsk i ö. Asien, odlas i 
8. och mellersta Sverige. 

Akebäck, socken i Gottl, 1., 
jämte Roma, Björke och Folling- 
bo pastorat i Visby stift. 150 inv. 

Akéer, se Akaierna. 

Akelo'os (grek., lat. Ache- 
lo'us), flodgud, den äldste av 
Okeanos' och Tetys' söner, käm- 
pade i tjurgestalt med Herakles 
och besegrades. Hans under stri- 
den avbrutna horn gjordes av 
najaderna till ett ymnighetshorn. 
— A. är namnet på Greklands 
största flod; har källor i Alba- 
nien, utfaller i Joniska havet, c : a 
200 km. lång. 

Akemeni'der, fornpersisk dy- 
nasti, till vilken Kyrog och hänt 
ättlingar hörde. Se Periien. 



201 



Akeratos- gruppen — Akilleus 



202 



Akeratos-gruppen, nötkrea- 
tursgrupp som i Sverige represen- 
teras av fjällrasen och "rödkullor- 
na". Är f. ö. spridd över sä, gott 
som hela Europa, Central-Afrika 
och vissa delar av Asien. Den har 
mycket gamla anor och uppkom 
förmodligen redan i förhistorisk 
tid ur korthornad boskap. Ut- 
märkande för gruppen är horn- 
löshet, starkt utvecklad pann- 
knöl, smalt huvud och genomgå- 
ende hjorttyp. 

Akerma'n, befäst stad i Bess- 
arabien, Rimaänien, vid Dnjestrs 
mynningsvik. Export av vin, salt, 
fisk och ull. 40,000 inv. 

A'keron, smärtans flod, i Epi- 
rus. Har på grund av sitt dystra 
utseende fått låna sitt namn 
åt en flod i Hades; även namn på 
en flod i s. Italien. 

Akerselven kommer från höj- 
derna n. om Kristiania, rinner 
genom staden och faller ut i 
Kristianiafjorden. Älven driver i 
sitt nedre lopp ett stort antal 
fabriker. 

Akershus. 1. Norskt fylke, 
gränsar till Buskerud och Opland 
i v.. Hedmark och östfold i ö. 
och omfattar tre huvuddelar : 
Åker i v., Follo i s. och Rome- 
rike i n.ö. Fylket omfattar 5,300 
kvkm. och har 170,000 inv., varav 
endast 3,000 bosatta i städer. A. 
är ett av Norges skogrikaste fyl- 
ken. Närmast Kristianiafjorden 
är det ett fruktbart, välodlat 
silurområde och mellan Mjösen 
och öieren utbreda sig havsavlag- 
ringar, som bilda Romerikeslät- 
ten. Förutom havi-e och potatis 
odlas korn och råg. Träförädlings- 
industri. — 2. Fästning nära Kri- 
stiania, byggd på 1200-t., om- 
byggd och utvidgad av Kristian 
IV och V på 1600-t. A. var i 
äldre tider residens för de danska 
konungarna och deras ståthållare 



och har spelat en framstående 
roll i de skandinaviska ländernas 
inbördes fejder. Belägrades bl. a. 
av Karl XII 1716. 

Akhisa'r, gammal stad i 
Mindre Asien. Export av mar- 
mor, bomull och opiima. Järnvägs- 
förbindelse med Smyrna. 12,000 
inv., till största delen turkar. 

Aki'Iles-sena, den kraftiga 
sena, som förmedlar den stora 
vadmuskelns fäste vid hälbens- 
utskottet. 




AUUeui dödar Troilui. Grekisk Tas- 

målning. 

Aki'lleus (lat. Achi'lles), en 
av de grekiska hjältarna framför 
Tröja, Enligt lliaden råkade A. 
under belägringens tionde år i 
tvist med överbefälhavaren Aga- 
memnon. A. drog sig tillbaka 
från striden men återupptog den, 
när hans barndomsvän Patroklos 
dräpts av Hektor. Han fällde 
denne men stupade kort därefter 
för en pil, som Paris riktat med 
Apollons hjälp. — En senare saga 
berättar, att A:8 moder genom 
att doppa honom i den under- 
jordiska floden Styx gjort honom 
osårbar över hela kroppen med 
undantag av den häl, vari hon 
höll honom. Därav uttrycket 
a k i 1 1 e s h ä 1, en persons sår- 
bara punkt. 



203 



Akita — Akromatism 



204 




Akkaglaciären sedd norrifrån. 



Akita, hamnstad på n.v. kusten 
av Huvudön (Honshu), Japan. 
■Rishandel. 35,000 inv. 

Akjab, se Akyab. 

Akka, A k a v a r e, isolerat 
fjällmassiv med glaciärer i Lule 
lappmark. Högsta toppen ligger 
2,013 m. ö. h. Känt för sin natur- 
skönhet. 

A'kka, se A ek a. 

Akla'stisk (grek. nekande o, 
kla'ein, bryta) säges en kropp 
vara, som ej bryter ljusstrålar. 

Akle'ja, se Aquilegia. 

Akli'ner kallas de linjer, som 
på kartor uppdragas genom punk- 
ter utan magnetisk inklination. 

Akmi't, se Egirin. 

Akmoli'nsk. 1. Provins i ryska 
Central-Asien, ö. om Aralsjön. 
1,5 mill. inv. Huvudstad är Omsk. 
— 2. Stad i nämnda provins vid 
Isjim. Karavancentrum. 11,000 
inv. 

Akonitfn, se Aconitum. 

Akra'nier, djur utan kranium. 
SeLansettfisk. 

Akrel, Akrell. 1. Fredrik 
A k r e 1, f. 1748, d. 1804, koppar- 
stickare, huvudsakligen sysselsatt 
med tillverkning av glober och 
kartor. Porträttgravör. — 2. 
Karl Fredrik Akrell, f. 
1779, d. 1868, generallöjtnant och 
kopparstickare. Som fortifika- 
tionsoflficer medverkade han vid 
det första utbyggandet av TroU- 
hätte kanal samt vid befästnings- 



arbeten i Stockholms skärgård 
och vid Stralsund. Erhöll 1852 
uppdrag att utarbeta förslag till 
elektriska telegraflinjer och stam- 
linjer. 1854 — 62 chef för telegraf- 
verket. Graverade kartor, sjökort 
samt illustrationer till ett stort 
antal topografiska arbeten och 
resebeskrivningar . 

Akroama'tisk, se Under- 
visningsmetod. 

Akroba't (grek. akrobatei'n, gå 
på tå), urspr. lindansare, seder- 
mera benämning för olika slag av 
ekvilibrister, ormmänniskor, jong- 
lörer, konstcyklister o. a. (se 
Cirkus). 

Akrodo'nt, se Tänder. 

Akroka'rpa mossor, se B 1 a d- 
mossor. 



Akrolei'n, se Glycerin. 

Akrolft (grek. a'kro8, högst, 
och Wtos, sten), forngrekiska 
statyer av trä med de nakna de- 
larna av sten. 

Akromati'sm (grek. nekande 
a och kroma, färg), upphävd 
färgspridning. Genom kombine- 
ring av glasprismor med olika 
spridningsförmåga kan färgsprid- 
ningen (seDispersion) i det 
närmaste upphävas. Ett dylikt 
sauamansatt prisma säges vara 
akromatiskt. På liknande sätt 
kan även en lins, som på grund 
av kromatisk avvikning (se 
Aberration) lämnar otydliga 




Akrobater. Målning av G. t. Hennigs. 



205 



Akromatopsi — Akropolis 



206 




Erekteion 

bilder, göras akromatisk. Den 
färgspridning, som kvarstår, kal- 
las linsens 1. prismats sekun- 
dära spektrum. 

Akromatopsi' (grek. nekande 
a, kro'ma, färg, och o'ps, öga), 
färgblindhet. 

Akromegali' (grek. a'kros, 
högst, och me' gas, stor), abnorm 
tillväxt, som företrädesvis träffar 
ändställda kroppsdelar, händer, 
fötter, näsa, läppar, tunga, un- 
derkäk, ytteröron. Härigenom 
vanställes ansiktet i hög grad, 
varjämte krökning av ryggraden 
(kyfo'8) inträder. Med sjiJcdomen 
följer höggradig andlig och 
kroppslig svaghet. A. förorsakas 
av sjukliga processer i vissa delar 
av h j ä r nb ihanget (se d. o.) 
och hör till den grupp sjukdomar 
som betecknas som rubbningar av 
inre sekretionen (sed. o.). 
Det vid A. ofta starkt förstorade 
hjärnbihanget vållar genom tryck 
på de närbelägna synnerverna en 
partiell förstöring av dessa, var- 
igenom vissa delar av näthin- 
norna bliva blinda och den sjukes 
synfält på ett karaktäristiskt 
sätt inskränkes. 

Akron [e'jkrn], stad i staten 
Ohio, Förenta Staterna, vid Ohio- 



ÄkropoUs. 

j^kanalen. Tillverkning av gummi-, 
i ylle- och maskinvaror. 210,000 
inv. 

Akronyktisk uppgång (grek. 
a'kros, högst, främst, och nyx, 
natt) har en stjärna, som börjar 
framträda vid solens nedgång. 

Akropeta'1 (grek. a'kros, 
högst, lat. pe'tere, söka) säges 
växtdelars utveckling vara, då de 
yngre växtdelarna sitta, närmare 
axelspetsen än de äldre. I mot- 
satt fall är utvecklingen eller 
tillväxten basipetal. 

Akro'polis (grek. a'kros, högst, 
och po'lis, stad), högt belägen 
fästning vid de gamla grekiska 
städerna, under äldre tid i regel 
konungaresidens. I inskränkt me- 
ning avser ordet Atens borg- 
klippa. Här bodde ursprungligen 
stadens konungar och senare 
peisistratiderna. Sedan Xerxes 
under det andra persiska kriget 
förstört A., återställdes dess be- 
fästningsverk under Kimon, som 
även byggde det lilla N i k e - 
templet vid uppgången till 
klippan. Under Perikles' tid till- 
kommo de praktbyggnader, som 
gjorde A. till medelpunkten för 
Greklands konstliv. Klippans 
västra sluttning bebyggdes av 



207 



Akropolis 



208 



I 




."^••"K 



Partenon. 



arkitekten M n e a i k 1 e s 437 — 31 
med de s. k. p r o p y 1 é e r n a, 
ett komplex av portar och trap- 
por, som i sin blandade tempel- 
och fästningsstil antydde platsens 
dubbla bestämmelse. — På. högsta 
punkten av A. uppfördes av 
arkitekterna I k t i n o s och 
Kallikrates gudinnan Atenas 
tempel, Partenon ( färdigt 
438), en byggnad av sällsynt 
harmoniska proportioner i fritt 
behandlad dorisk stil, som inne- 
slöt gudinnans staty, utförd av 
Feidias i guld och elfenben, 
och som utvändigt, i gavelfält, 
friser och metoper, smyckades 
med de härligaste skulpturer, 
med säkerhet utförda efter Fei- 
dias' utkast och under hans över- 
inseende. Byggnaden räddades 
åt eftervärlden genom att för- 
vandlas först till kristen kyrka 
och sedan till turkisk moské. 
1687, då A., som på den tiden 
var en turkisk fästning, beläg- 
rades av venezianarna under den 



svenske fältherren Otto Vilhelm 
v. Königsmarck, träffades Par- 
tenon av en bomb. Turkarna 
hade inrett templet till krut- 
magasin, och den våldsamma ex- 
plosion som uppstod sprängde det 
i tvenne delar. Byggnaden står 
ännu kvar som ruin; av dess 
skulpturer äro endast några få 
bevarade på sin plats, medan de 
övriga förts till British Museum 
i London. — Ett mindre och 
något yngre tempel, E r e k - 
teion (färdigt 393), har en 
komplicerad och ovanlig plan- 





PetRlj ur Pftrt^npnfriieQ. 



i^„. ~W 'i . »IC XI 

Akropolis, sett fr&n Zeustemplet, 

form samt inneslöt två särskilda 
helgedomar. Dess "karyatidhall", 
vars tak bäres av kvinnliga sta- 
tyer, innehöll möjligen Atenas 
heliga olivträd. — A. var för 
övrigt översållat med altaren 
och bildverk, av vilka intet be- 
varats till vår tid. Däremot har 
man vid utgrävning av fyllningen 
innanför Kimons befästnings- 
murar funnit en mängd skulp- 
turer från tiden före perserkrigen 
i en ålderdomlig, på en gång 
sträng och intagande stil. — På 
A:8 sluttningar ligga Herodes 
Atticus' O d e i o n och den beröm- 
da Dionysosteatern, båda 
från senare perioder av antiken. 



209 



Akros — Aktie 



210 



Akro's, 86 Socker. 

Akro'stikon (grek. a'kros, yt- 
terst, sWkos, rad), en dikt, van 
begynnelsebokstäverna i de olika 
raderna tillsammans bilda en me- 
ning eller ett namn. A. förekom- 
mer redan under senantiken och 
i äldre nordisk poesi. 




Akroterion. 



Akrote'rion, plur. akrote- 
r i e r, skulpterade prydnader, 
som stå på de tre hörnen av en 
gavel; använda huvudsakligen i 
antik och antikiserande bygg- 
nadskonst. 

Aksa'kov. 1. Sergej Timo- 
fejevitj A., f. 1791, d. 1859, 
rysk författare. Hans huvudverk, 
Familjekrönika (1856), är en yp- 
perlig skildring av det ryska 
godsägarlivet. — 2. Ivan Ser- 
gej e vit j A., f. 1823, d. 1886, 
den föreg:s son, rysk socialpoli- 
tisk författare och tidningsutgi- 
vare. Intog en betydande ställ- 
ning som slavofilernas huvudman. 
Akt, handling (även skriftlig 
handling, dokument) ; högtidlig 
förrättning, huvudavdelning i ett 
skådespel. — Akt (ty. Acht) 1. 
Bann betydde egentligen lag, 
påbud, men blev under medeltiden 
benämning på straff, företrädes- 
vis fredlöshet, d. v. s. förlust av 
det samhälleliga rättsskyddet. I 
den mån statsmakten skaffade sig 
andra straffarter, försvann detta 
straff i det borgerliga livet. Som 



politiskt maktmedel fortlevde det 
dock länge i Tyskland, där kej- 
saren kunde förklara de tyska 
furstarna "i rikets akt" (sista 
gången 1706 mot kurfurstarna av 
'Bayern och Köln). 

Akter, bakre delen av ett far- 
tyg. — A k t e r 8 e g e 1, de se- 
gel, som befinna sig akter om 
fartygets tyngdpunkt. — Ak- 
terskepp, den del av fartyget, 
som ligger akter om dess bredaste 
del. — Akterspegel, den 
plank- eller plåtbeklädnad akter 
ut, som förenar fartygssidorna. 
Var fordom utsirad och försedd 
med balkonger o. d. Numera ha 
fartygen oftast ingen akterspegel, 
utan äro "rundgattade" eller 
spetsiga akter ut. — Akter- 
s t ä v, kölens förlängning uppåt, 
längst akter ut. Ängfartyg ha 
vanligen två stävar, propellerstäv 
och rörstav. 

A'ktie (höll. actie, lat. a'ctio, 
av a'gere, handla) , fr. a c t i o n, 
eng. s h a r e, skriftligt eller 




Modell till engelsk örlogsman från 1600-t. 
med rikt utsmyckad akterspegel. 



211 



Aktiebok — Aktionsturbin 



212 




Ett unikt aktie brev. 

tryckt bevis pä, andel i ett aflfärs- 
f öretag. Ärliga räntan (utdel- 
ning 1. dividend) bestäm- 
mes av bolagsstämman. En aktie 
utgöres av bolagets skuldförbin- 
delse {aktiebrevet 1. man- 
teln) samt kupongarket, 
bestående av talong och vinstut- 
delningskuponger. Sedan alla 
kuponger inlösts, erhaUes ett 
nytt kupongark mot avlämnande 
av talongen. — Man särskiljer 
stamaktier, vilka utgivits 
för att anskaffa det första nödiga 
rörelsekapitalet, och prefe- 
rens- 1. prioritetsaktier, 
vilka äga vissa företrädesrättig- 
heter framför stamaktierna, så- 
som viss given utdelning, var- 
efter den övriga vinsten fördelas 
lika mellan samtliga aktier. 
Emission av preferensaktier bru- 
kar tillgripas vid trängande be- 
hov, givas i likvid för skulder 
o. s. v. — A k t i o n ä' r, aktie- 
innehavare. 



Aktiebok, en bok, i vilken ak- 
tier upptagas med uppgifter om 
äganderätten till desamma. A. 
upplägges på ett aktiebolags hu- 
vudkontor över bolagets samtliga 
aktier. 

Aktiebolag, se Bolag. 

Akti'nier, se S j ö a n e m o - 
ner. 

Akti'niska strålar (av grek. 
aktVs, stråle), de kemiskt verk- 
samma (blå, violetta och ultra- 
violetta) ljusstrålarna. De absor- 
beras av s. k. aktiniskt 
glas. 

Akti'nium, se Radium. 

Akti'noelektricite't, de elek- 
triska fenomen, som uppträda på 
ytorna av en kristall (t. ex. av 
flusspat 1. kvarts), då denna ut- 
sattes för bestrålning från en 
ljuskälla. Jfr Pyroelektri- 
c i t e t. 

Aktinome'ter, apparat för be- 
stämning av en ljuskällas strål- 
ningsintensitet; grundar sig på 
uppmätandet av ljusets värme-, 
kemiska 1. elektriska verkningar. 

Aktinomo'rf (grek. akWs, 
stråle, morfe', form), se Sym- 
m e t r i. 



Aktinomyko's (grek. akWs, 
stråle, och my'kes, svamp), se 
Strålsvamp. 

Aktion [aksjo'n] (av lat. 
a'gere, handla), åtal, anklagelse 
inför domstol. — Aktion e' ra, 
å statens vägnar väcka och full- 
följa åtal för tjänstefel. 

A'ktion (lat. A'ctium), stad 
och udde vid Artabukten, bekant 
genom Octavianus' seger över An- 
tonius 31 f. Kr. 

Aktio'nsradie, räckvidd (ra- 
diostations, kanons m. m.) ; den 
vägsträcka ett örlogsfartyg med 
ekonomisk fart kan avlägsna sig 
från sin station utan att fylla 
bränsleförråden. 

Aktio'nsturbin, se Turbin. 



213 



Aktionär — Akut 



214 



Aktionä'r, se A k t i e. 

Aktiv (lat. actVvus), verksam, 
driftig; motsats : passiv. — 
Aktiva, handelst., fordringar, 
tillgångar ; motsats : passiva, 
skulder. Äro aktiva mindre än 
passiva säges företaget vara i n - 
s o 1 v e n t, betalningsodugligt. 
— Aktivarörelsegrenar, 
se Bank. — Aktiv form 1. 
aktivum, se Verb. — Ak- 
tiv handel, export och im- 
port, företagna för landets egen 
räkning med egna kapital, arbets- 
krafter och transportmedel. — 
Aktiv rörelse, term använd 
inom sjukgymnastiken för att 
beteckna den form av rörelse, där 
patienten själv genom muskel- 
sammandragning åstadkommer 
densamma. Jfr Motstånds- 
rörelse och Passiv rö- 
relse. — Aktiv tjänst, be- 
teckning för befattning på stat, i 
motsats till över stat, på reserv- 
stat och i reserven. I vissa arméer 
•användes uttrycket A. såsom 
synonym för tjänst i krig. 

Aktivi'sin, en i världskrigets 
början i Sverige uppkommen be- 
teckning för en från olika poli- 
tiska partier rekryterad rörelse 
åsyftande aktiv politik gent emot 
Kyssland med Finlands frigöran- 
de SS. främsta mål. Detta ansåg 
man bäst kunna vinnas genom 
svenskt ingripande i kriget på 
centralmakternas sida. Rörelsen, 
som företedde olika skiftningar, 
fick sina idéer spridda bl. a. ge- 
nom en i många upplagor utkom- 
men skrift Sveriges utrikespoli- 
tik i världskrigets belysning 
(1915), men den kunde ej vinniv 
anslutning från den officiella 
politikens ansvarige företrädare. 
— Ordet A. återfinnes numera i 
flera länders politiska termino- 
logi, i vissa fall på grund av 



direkt påverkan från den svenska 
A. 

Aktivite't, verksamhet, verk- 
samhetsförmåga. 

AktiVum, se Verb. 

Aktri's (fr. actrice), se Ak- 
tör. 

Aktuali'sm, en av grundprin- 
ciperna för den moderna geolo- 
gien, innebärande att företeelser- 
na från äldre geologiska perioder 
kunna tolkas genom kunskap om 
de nu pågående (aktuella) geolo- 
giska processerna. "Det närva- 
rande är nyckeln till det för- 
flutna" (Lyell). A. står i motsats 
till de äldre geologiska "kata- 
strofteorierna". 

Aktualite't, verklighet, vad 
som har betydelse för tillfället. 
Se vidare Potentialitet. 
— A k t u e' II, nuvarande, på- 
trängande, brännande, av intresse 
för dagen, 

Aktua'rie, eg. ämbetsman som 
har till uppgift att mottaga och 
förvara inkommande handlingar; 
i vissa yngre ämbetsverk titel 
på tjänstemän i den gamla no- 
tariegraden. 

Aktö'r (fr. acteur), skådespe- 
lare. — Aktris, skådespelerska. 

Akusti'k (grek. aku'ein, höra), 
vetenskapen om ljudet (ljud- 
vågorna, ljudets reflexion, bryt- 
ning, interferens o. s. v.). Även 
ljudverkan i en lokal. Se Ljud 
och Ton. 

Aku'stisk telegraf grundar 
sig på ljudets fortplantning i 
fasta kroppar och användes till 
praktiskt bruk i form av t a 1 - 
röret. De ljudvågor, som fort- 
plantas i rörets väggar, övergå i 
mycket ringa grad till omgivande 
föremål av mindre täthet, t. ex. 
luft, murverk o. d. Se även U n - 
dervattenssignalering. 

Aku't (lat. acu'tus, av a'cus, 
nål), skarp, häftig, med häftigt 



215 



Akvamarin — Akvedukt 



216 




Agrrippaa akredokt vid Nimes (Font dn Oard). 



förlopp. — Akut accent, se 
Accent. — Akut sjukdom, 
en plötsligt insättande och rela- 
tivt kortvarig (1 manad) sjuk- 
dom, i motsats till kronisk 
sjukdom. En del sjukdomar äro 
till sin natur antingen enbart 
akuta eller enbart kroniska, 
andra åter kunna antaga än den 
ena, än den andra formen. 

Akvamari'n, se B e r y 1 1. 

Akvapu'lt (av lat. a'qua, vat- 
ten, och pe'llere, driva), se 
Hydrauliska väduren. 

Akvare'llmåleri, konsten att 
måla med vattenfärg (akva- 
rellfärg). Akvarellfärgen ut- 
göres av färgämne, upplöst i 
vatten, och lägges på vit eller 
svagt tonad grund, nästan alltid 
papper. Sedan den torkat, förblir 
den genomskinlig och låter under- 
liggande teckning framträda. I 
sin enklaste form (lavering) 
utföres akvarellmålningen med en 
enda färg, som genom olika 
styrka, d. v. b. olika utspädning, 
bildar ljusare och mörkare toner. 
Akvarelltekniken lämpar sig bäst 
för snabbt och skissartat ut- 
förda arbeten i mindre format. 

Akva'rium (lat. a'qua, vat- 
ten), behållare med vatten, vari 
för studiesyfte 1. nöje hållas vat- 
tendjur och vattenväxter. 

Akvatfnta, "färgat vatten", 
en för lavering (se Akvarell- 



måleri) avsedd vattenlösning 
av någon mörk färg. — A k v a - 
tintaetsning, ett grafiskt 
förfarande, som härmar lave- 
ringens verkningssätt. Se Ets- 
ning. 

Akvavi't (lat. a'qua vi'tae, 
livets vatten), se Brännvin. 

Akvedu'kt (av lat. a'qua, vat- 
ten, och du'cere, leda), latinsk 
beteckning för de storartade vat- 
tenledningar, som under fornti- 
den konstruerades för att förse 
Rom och sedermera även andra 
städer med vatten. I regel ut-* 
gjordes en A. av en trumma eller 
kanal, vilande på rader av grova 
murpelare, som förenades av 
rundbägar. A. kring Rom, som 
förde källvatten från Apenniner- 
na till staden, hörde till forn- 
tidens största tekniska byggnads- 
verk. De stå till en del kvar 
(flera äro ännu i bruk) och ge 
med sina mäktiga pelarrader det 
flacka landskapet kring Rom en 
egenartad karaktär. A. samman- 
byggdes ofta med broar; så Pont 
du Gärd vid Nimes och akveduk- 
ten vid Spoleto. A. byggas stund- 
om ännu, då vattenledningar 
korsa större vattendrag. — Nu- 
mera betecknar ordet A. även en 
8. k. kanalbro, d. v. s. en bro- 
byggnad, som har till uppgift att 
leda ett vattendrag över ett hin- 
der utan större ändring av vat- 



217 



Akyitanien — Alabaster 



218 



tendragets nivå. I Sverige utför- 
des av N. Ericson vid byggandet 
av Dalslands kanal (1865 — 68) 
vid Håverud en A., som leder 
kanalen över nedanför liggande 
fors. 

Akvitanien, lat. Aquita'nia, 
romarnas namn på s.v. Frankrike 
mellan Loire-fioden och Pyrené- 
erna. Ursprungligen bebott av en 
keltisk-iberisk befolkning, som 
snart romaniserades, blev A. på 
400-t. boplats åt de vandrande 
västgöterna. Dessa besegrades 
507 av frankernas konung Klod- 
vig, som införlivade A. med det 
frankiska riket. Emellertid hade 
A:s hertigar länge en självstän- 
dig ställning i förhållande till 
de franska konungarna. Efter 
900-t. kallas det s.v. A. även 
G u i e n n e, och på grund av ett 
giftermål mellan dess arvtager- 
ska Eleonora och Henrik II av 
England kom detta land under 
den engelska kronan. Under den 
senare medeltiden var A. ett 
stridsäpple mellan England och 
Frankrike, särskilt under hundra- 
årskrigen, som slutade med att 
det 1453 återförenades med 
Frankrike. 

Akyab, A k j a b, hamnstad 
och distrikt i britt. Burma. Sta- 
den har som engelsk besittning 
utvecklat sig från en obetydlig 
by till en viktig handelsstad med 
stor risexport och har 40,000 inv. 
Al, ital., sammandragning av 
prep. a, till, med artikeln il. 
Användes i musiktermer, t. ex. 
da capo al fine (repris), 
från början till slut, al loco, 
till den ursprungliga platsen. 

Al, arabisk artikel ofta ingå- 
ende i egennamn. 

Al. Kem. Kemiskt tecken för 
en atom aluminium. — Bot. Se 
A 1 n u s. 

Ala. 1. Socken i Gottl. I., jämte 



Bjräklingbo och Angå pastorat i 
Visby stift. 310 inv. — 2. Kon- 
trakt i Uppsala stift, omfattande 
pastoraten Mo, Eengsjö, Söder- 
ala, Ljusne och Bergvik, Hanebo 
och Segersta, Söderhamn och 
Sandarne, Norrala och Trönö, 
Skog och Lingbo. — 3. Sågverk 
vid Ljusnans mynning i Gävle- 
borgs län. Tillhör Bergvik och 
Ala nya a. b. 

A la med underförstått 
maniére eller mode, sätt, t. ex 
d la franQaise, på franskt sätt 
Alabama [äl8ba'ma], stat i 
Förenta staterna. Gränsar i n 
till Tennessee, i ö. till Georgia, i 
8. till Florida och Mexikanska 
bukten och i v. till Mississippi. 
A. består till största delen av ett 
lågland, som anses i geologiskt 
ung tid ha höjt sig ur Mexikanska 
bukten. Stora delar av slätten äro 
välodlade, i s. däremot finnas vid- 
sträckta barrskogar. Norra A. 
uppfylles av utlöpare frän AUe- 
ghanybergen. De viktigaste flo- 
derna äro Alabama och Tennes- 
see. — Klimatet är på höglandet 
sunt, på lågslätten osunt och 
feberalstrande. Högsta sommar- 
värmen 40° C. — A. är en ut- 
präglad åkerbruksstat. Det för- 
nämsta sädesslaget är majs; vi- 
dare odlas havre och vete, foder- 
växter, potatis, socker och tobak 
samt i stor utsträckning bomull. 
Dessutom produceras järn, stål, 
kol, grafit, trävaror m. m. — Flo- 
derna erbjuda utmärkta kommu- 
nikationsleder inom staten. Den 
största staden är Birmingham. 
Mobile är den förnämsta hamn- 
staden och har stor export. Hu- 
vudstad är Montgomery vid flo- 
den Alabama. Ars invånarantal 
är omkr. 2 mill., därav nära hälf- 
ten negrer. 

Alaba'ster, en genomskinlig 



219 



A la bonne heure — Alais 



220 




Kunglig engelsk galavagn, torspänd ä la d'Aumont. 



varietet av gips, till färgen vit, 
gul-, röd- 1. gråaktig, ofta ädrig; 
användes till prydnadsföremål. 

A la bonne heure [alabån- 
nö'r], fr., i en lycklig stund, nå- 
väl, "det må vara hänt", gärna 
för mig. 

Ä la carte [alaka'rt], efter 
matsedeln. 

AIacta'ga, se Springråt- 
t o r. 

Ä la daube [aladå'b], kall rätt 
av stycken av kött, fisk eller ve- 
getabilier samt gelé, som fått 
stelna i form och uppstjälpts. 

Å la d'Aumont [aladåmå'ij], 
ett efter en hertig av Aumont 
uppkallat sätt att anordna ett 
spann, varvid detta styres av 
jockejer, som rida på vänster- 
hästarna; alla kryss- och kör- 
tömmar bortfalla, och vagnen 
saknar kuskbock. 

Ala'ddin (arab. 'Ala-ad-di'n, 

truus liogiiet) med den un- 
derbara lampan, en av de 
mest bekanta sagorna i den ara- 
biska sagocykeln Tusen och 
en natt. A., urspr. en fattig 
yngling, kom i besittning av en 
bronslampa, med vars hjälp han 
kunde behärska en mäktig ande. 
Efter många äventyr lyckades 
han till sist vinna sultanens dot- 
ter och dennes rike. Motivet, som 
är vida spritt, har i senare tid 
använts av Oehlenschläger i sago- 
spelet Aladdin. 

Alago'as, stat i Brasilien vid 
kusten mellan Pernambuco och 



Sergipe. Mot kusten är landet 
lågt med marskländer, i n.v. ett 
skogigt bergland. Huvudproduk- 
ter äro socker, bomull, tobak och 
kaffe. Huvudstad och den för- 
nämsta hamnstaden är Maceio. 
A. har 1 mill. inv. 

Alais [alä'], stad i dep. Gärd, 
Frankrike. Centrum i ett kol- 
och järndistrikt. Järnvaru- och 
sidenfabriker. A. var bebyggt 
redan under romartiden. 30,000 
inv. 




Johannei Foulsen som Aladdin i OeUen> 
schlagers sagospel, 



221 



A la mode — Alarmanordningar 



222 



Ä la mode [alamä,'dd], på mo- 
det, efter modet. 

Ala'ner, germanskt ryttarfolk. 
Från Kaukasus utbredde de sig 
till s. Ryssland och slöto sig 375 
till himnerna; tillsammans med 
sveber och vandaler gingo de över 
Rhen 407. En del stannade vid 
Loire och kämpade under Aétius 
mot Attila; andra grundade ett 
rike på v. Pyreneiska halvön och 
sammansmälte med vandalerna. 

Alanäs, socken i Jämtl. 1., 
jämte Ström pastorat i Härnö- 
sands stift. 1,940 inv. 

Alaoiter, se Syrien. 

de Alarcön y Mendoza [alar- 
kå'n-i-mendå'tha], Juan Ruiz, 
f. omkr. 1580 i Mexiko, d. 1639, 
spansk dramatiker; som karak- 
tärsskildrare och etisk personlig- 
het överlägsen Löpe och Calderon, 
vilka på allt sätt förföljde honom. 
Hans La verdad sospecliosa är 
förebilden för Corneilles komedi 
Le menteur, bearbetad av R. 
Steele till The lying lover, vilken 
i sin tur blev förebild för Karl 
Gyllenborgs En bättrad Will- 
Hiärna, uppförd i Stockholm 
1745. 

A'larik, f. omkr. 370, d. 410, 
västgöternas konung, var anfö- 
rare för foedera'ti (västgotiska 
hjälptrupper) i kejsar Teodosius' 
tjänst. Då Teodosius 395 dog, 
blev A. magVster mi'litum (riks- 
fältherre) och förvaltare över 
östra niyrien (396). 401 inbröt 
han i Italien, besegrades först 
av den romerske överfältherren 
Stiliko, men slöt sedan ett för- 
drag med denne. Sedan Stiliko 
408 störtats, tågade A. mot Rom, 
vars maktlöse kejsare tvingades 
att lyda hans vilja. Som Italiens 
okrönte härskare hotade A. 
Rom upprepade gånger samt in- 
tog och plundrade det 410. På 
väg till Afrika, för att kuva 



Roms av honom avsatte kejsare 
Honorius, avled A. 

Alarmanordningar för att 
under vissa förutsättningar auto- 
matiskt avgiva ljudsignaler ha 
funnit en mångsidig användning, 
men begagnas huvudsakligen 1) 
som skydd mot inbrott i bonings- 
och kontorsrum, kassavalv och 
kassaskåp; 2) till avgivande av 
nödsignaler i fabriker o. s. v.; 3) 
till automatisk kontroll av vat- 
tenståndet i vattenbehållare; 4) 
till automatisk kontroll av tem- 
peraturen i maskinrum, torkrum 
o. d. samt för kontroll av över- 
tryck eller vattenbrist i ångpan- 
nor. Vanligtvis sker alarmeringen 
genom slutandet av en elektrisk 
ström, som sätter en eller flera 
ringklockor i verksamhet. — Till 
skydd mot inbrott brukar man i 
riunmen anbringa dörr- och fön- 
sterkontakter, jalusikontakter vid 
rulljalusier o. s. v. Vid kassaskåp 
användes ofta en anordning, 
grundande sig på W h e a t - 
stones brygga (se d. o.), 
verkande så, att vid dörrens öpp- 
nande ett motstånd urkopplas, 
varigenom en elektrisk ström 
kommer att framgå genom en 
förut strömlös ledare. För kon- 
troll av vattenståndet i vatten- 
verk kombineras kontaktanord- 
ningarna med flottörer. För tem- 
peraturkontroll i varmrum bru- 
kar man ofta använda en kvick- 
silvertermometer som automa- 
tiskt verkande kontakt. I termo- 
meterns kula insmältes en pla- 
tinatråd och en annan i termo- 
meterröret vid ett visst delstreck. 
Då temperaturen stiger till detta 
ctreck, framgår en elektrisk 
ström genom termometerns kvick- 
silverpelare och sätter en mellan 
platinatrådarna kopplad ring- 
klocka i funktion. I stället för 
termometer brukas stundom 



223 



Alaska — Alavo 



224 



proppar av lättsmält metall, in- 
kopplade i en strömkrets, i vilken 
ingå elektromagneter, som, då de 
äro verksamma, sätta signalappa- 
rater ur funktion. Stiger tempe- 
raturen över en viss gräns, smäl- 
ta propparna, ledningen blir 
strömlös och signalapparaterna 
kunna fungera. Se Brandvä- 
sen. 

Alaska [elä'8ke], A 1 j a s k a, 
territorium i Förenta Staterna, 
omfattar Nord-Amerikas n.v. 
halvö och utanför liggande ögrup- 
per. Arealen är 1,5 mill. kvkm. 
eller mer än tre gånger Sveriges. 
ö. gräns utgöres huvudsakligen 
av 141 ° v. Igd. 1 8. går A. ned till 
Alexanderöarna. En tredjedel av 
A. ligger n. om polcirkeln. I s. och 
s.ö. genomdrages det av Cordille- 
rernas bergskedjor, som här i 
Mount Mac Kinley nå sin högsta 
topp, 6,420 m. Flera av topparna 
äro täckta av snö och glaciärer, 
bland vilka märkas Muirglaciä- 
ren och Malaspinaglaciären. Flera 
ännu verksamma vulkaner från 
Cross' sund till Aleuterna. N. de- 
len av A. är en ofantlig tundra 
med talrika sjöar och myrar. Den 
största floden är Yukonfloden, 
som till större delen är segelbar. 
Klimatet är i s. delen svalt kust- 
klimat, i det inre kontinentalt 
polarklimat. — Befolkningen 





Muirglaoiären i Alaska. 



Fort Wrangel, Alaska, 



uppgår till omkr. 60,000, därav 
hälften vita. Infödingar äro eski- 
måer och indianer. Den största 
staden, Juneau, har endast 3,500 
inv. — De förnämsta näringarna 
äro bergs- och skogsbruk. De 
kanadensiska guldfälten vid Klon- 
dyke nära gränsen till A. upp- 
täcktes 1896 och ha sin förbin- 
delse över A. till hamnen Skag- 
way. Mineraltillgångarna äro 
stora, men äro beroende av järn- 
vägsanläggningar. Guld utvinnes 
vid Juneau, Fairbanks, Seward 
och Tolstoj. Även andra mineral 
finnas och stenkol brytes vid Kap 
Lisburn. Laxfiske inbringar år- 
ligen c:a 14 miU. dollars. Jakten 
på pälsbärande djur är betydan- 
de. — A. utforskades 1741 av 
Bering och 1744 gjordes det till 
rysk besittning. 1867 köptes A. 
av Förenta Staterna för 7,2 mill. 
dollars. Dess östgräns till Kana- 
da fastställdes 1903 genom skilje- 
dom. 

A'lava, den sydligaste och 
största av de baskiska provin- 
serna, Spanien. A. är till största 
delen ett bergland, genomflutet 
av Zadorra, en biflod till Ebro. 
Huvudprodukter äro järn, kop- 
par, bly, marmor och timmer. 
Får- och nötkreatursavel. Huvud- 
ort är Vitoria. A. har 100,000 inv. 

A'lavo, socken i Kuortane hä- 
rad, Vasa län, Finland; pastorat 
i Åbo ärkestift; bekant för «n 



225 



Alba — Albaner 



226 



seger, som Adlercreutz vann över 
ryssarna 1808. 

A'lba (av lat. a'lbus, vit), fot- 
sid dräkt av vitt linne, som i 
kyrkans äldre tid brukades av 
dem som skulle döpas; benäm- 
ning på prästernas mässkjorta. 

Alba [a'lva], Fernando 
Alvarez de Toledo, hertig 
av A., f. 1508, d. 1582, spansk 
fältherre. Efter att med utmär- 
kelse ha kämpat med i kejsar 
Karl V:3 många krig, mottog A. 
nära 60-årig 1567 uppdraget att 
kuva nederländarnas resning mot 
Filip II. Som Nederländernas 
ståthållare införde A. en vålds- 
regim, som resulterade i att 
100,000-tals nederländare utvand- 
rade, en del till England; andra 
flydde till Vilhelm av Oranien, 
som i landsflykt avvaktade ett 
lämpligt tillfälle att förnya res- 
ningen. Den började 1572 i de n. 
provinserna. A. fick f. å. sitt av- 
sked. Erövrade Portugal 1580, 
men föll senare i onåd hos 
Filip II. 





Hertigen av Alba. Samtida mälnlng. 



Albanska folktyper. 

Albace'te [alvathä'te], stad 1 
prov. av samma namn, Spanien. 
Boskapsmarknad. Berömt för sin 
kniv- och dolktillverkning. 25,000 
inv. 

A'lba Lo'nga, Roms moder- 
stad, troligen beläget vid Albano- 
sjön s.ö. om Rom, enligt sagan 
grundlagt av Ascanius, Aeneas' 
son. 

Alban [å'lbn], Englands förste 
kristne martyr, enligt legenden 
halshuggen under Diocletianus 
22 juni 303 i sin födelsestad 
Verulamium, där ett kloster, S:t 
Albans, grundades 793. 

Alba'ner, alban. sjJcipetarer, 
indo-europeiskt folk (1 — 1,5 
milL), möjligen en rest av den 
illyriska folkstammen, bosatt i 
Albanien och Grekland med kolo- 
nier i Italien. Sönderfalla språk- 
ligt i nordliga g e g e r, ett kort- 
skalligt, mörklätt folk, och syd- 
liga t o s k e r, vanl. långskalliga, 
ljusa. Albaniens A. äro mestadels 
analfabeter med ålderdomliga 
samhällsförhållanden. 



L e X. I. Tr. 18. 5. 22. (Två tillägg vid tilltryck 2. 12. 22.) 



227 



Albani — Albanien 



228 



Alba'ni, Matthias, namn 
pä två violinfabrikanter, far och 
son, den förre på 1600-t. verk- 
sam i Bozen, den senare anställd 
hos fadern och hoa Amati (se d. 
o.) i Cremona samt slutligen bo- 
satt i Rom. Särskilt den yngres 
violiner ha stort anseende. 

AIba'nien, stat pä v. kusten av 
Balkanlialvön, är huvudsakligen 
ett bergland, genomdraget av 
kedjor, som utgöra fortsättning 
pä Bosniens och Dalmatiens berg. 
A. sträcker sig från Skutarisjön 
i n. till Korfusundet i s. och när 
i det inre fram tili Ochridasjön 
i ö. I s. är o dalgångarnas flod- 
plan uppodlade och bergsslutt- 
ningarna gräsbevuxna; inom de 
centrala delarna äro även delar 
av platålandet odlingsbara. Flo- 
derna äro små och obetydliga, 
den viktigaste är Drin. Alba- 
nerna äro till större delen mu- 
hammedaner; i n. bo c:a 100,000 
romerska katoliker, bland vilka 
separationssträvanden gjort sig 
gällande. Språket är ett ita- 
lienskt - grekiskt-turkiskt-slaviskt 
blandspråk (se även A 1 b a n e r) . 
Regeringen har (1922) sitt säte i 
Tirana. övriga bekanta städer 
äro Durazzo (Draö), Skutari och 
Valona. C:a 700,000 inv. — A. 
har i sin naturs otillgänglighet 
haft ett skydd mot främmande 
invasioner, vilket bidragit att be- 




Kordalbanskt berglandskap. 



vara dess befolknings rasrenhet 
och i stor utsträckning skyddat 
dess självständighet. Efter att ha 
delat de övriga Balkanländernas 
öde att erövras av romarna åter- 
vann A. sin självständighet och 
förde en seg kamp mot turkarna, 
innan dessa lyckades bli herrar 
över A. i slutet av 1400-t. (se 
Kastriota). Men även sedan 
var A. i stor utsträckning obe- 
roende och styrdes i huvudsak av 
några rika godsägarsläkter. Den 
muhammedanska religionen gav 
dem emellertid vissa turkiska 
privilegier, och om deras anse- 
ende i Konstantinopel vittnar 
bl. a., att sultan Abdul Hamid 
upprättade ett albanskt livgarde. 
Under Balkankrigen 1912 — 13 
stod A. pä Turkiets sida och 
gjorde energiskt motstånd mot de 
slaviska grannfolkens angrepp. 
Dess starkaste borg, Skutari, 
kunde endast genom hunger be- 
tvingas. A. blev genom freden en 
oberoende stat under stormakter- 
nas garanti och fick till furste 
prins Vilhelm av Wied, som emel- 
lertid förgäves försökte skapa en 
ordnad styrelse. Då han omedel- 
bart efter världskrigets utbrott 
lämnade A., upprättades en rege- 
ring under Essad pasja (se 
d. o.), som ställde sina krafter 
till ententens förfogande men 
hade att kämpa med inre mot- 
ståndare, som av religiösa skäl 
stodo på Turkiets sida. N. delen 
av A. besattes 1916 av öster- 
rikiska trupper. Italienarna, som 
hade stora intressen i A., höllo 
Valona, och en glest besatt front 
av italienare mot österrikare 
uppstod ungefärligen i höjd med 
Berat. Med mindre förändringar 
blev läget här stående intill dess 
österrikarna i samband med den 
allmänna katastrofen utrymde 
landet (okt. 1918). A. togs då i 



229 



Albano — Alberoni 



230 



besittning av de allierade, som 
hade svårt att komma till enighet 
om dess blivande öde. Sedan Ita- 
lien 1920 erkänt A:s oberoende 
och utrymt staden Valona, följde 
erkännande även från andra håll 
och A:s upptagande i Xationer- 
nas förbimd. 

Alba'no, stad i Italien, på 
södra sluttningen av Albano-ber- 
gen. Sommarbadort. Talrika min- 
nen av romersk bvggnadskonst. 
9,000 inv. 

Alba'no-bergen, en grupp vul- 
kaniska berg i Italien, ö. om 
Rom. Högsta käglan är Monte 
Cavo, det forna Möns latia'lis. 
Vid foten av bergen ligger A 1 - 
bano-sjön, som saknar natur- 
ligt utflöde och avrinner genom 
en i berget huggen tunnel, utförd 
396 f. Kr. 

Albany [å'lb8ni]. 1. Huvud- 
stad i staten New York, Förenta 
Staterna, på v. stranden av Hud- 
sonfloden. Stor industriort med 
tillverkning av skodon och åker- 
bruksredskap. Viktig handels- 
plats tack vare dess utmärkta 
läge vid Erie- och Champlain- 
kanalernas förening med Hudson- 
floden. Ståtliga offentliga bygg- 
nader. Universitet. 110,000 inv. 
— 2. Distrikt i s.ö. Kap-pro- 
vinsen, Syd-Afrika. — 3. Flod 
i Kanada från S:t Josefs-sjön. 
Rinner ut i James Bay. 

Albargi'n (lat. albu'tnen, ägg- 
vita, och arge'ntum, silver), för- 
ening mellan silver och äggvita, 
kraftigt bakteriedödande medel ; 
användes särskilt vid behandling 
av gonorré. 

AIbatro'ss, släkte tillhörande 
ordn. Stormfåglar, omfat- 
tande flera arter, samtliga frän 
världshavens södra delar. Kraf- 
tigt byggda, stora fåglar och syn- 
nerligen starka och uthålliga 




Albatrosser, 
flygare, vilka ofta följa fartygen 
under flera dagar. Den största 
och med namnet A. vanligen åsyf- 
tade är Diomede'a e'xulans, vil- 
ken mäter ända till 3,5 meter 
mellan vingspetsarna. Med un- 
dantag av vingarna, vilka äro 
svarta, är denna art reht vit. 

Albatro'ss. 1. Se Asylrätt. 
— 2. Se Flygmaskin. 

Albe'do (av lat. a'lbus, vit), 
förhållandet mellan den från en 
kropp reflekterade och den mot 
kroppen infallande ljusmängden. 
Skulle en kropp kunna reflektera 
allt ljus, vore således dess A. 
precis 1. Månens A. anges till 
mellan 0,12 och 0,17. För nyfallen 
snö, som är starkt reflekterande, 
är A. = 0,78. 

A'lberich. 1. Se Xibelung- 
enlied. — 2. Hemligt nyckel- 
ord på tysk sida för de för- 
störings- och utrymningsarbeten 
(planläggning och utförande), 
som föregingo den frivilliga re- 
trätten på västfronten i mars 
1917 till Siegfriedställningen — 
populärt "Hindenburgska reträt- 
ten". A. användes numera ss. be- 
teckning för hela operationen. 

Albero'ni, G i u 1 i o, f. 1664, d. 
1752, italiensk prelat, spansk 



231 



Albers-Schönberg — Albert 



232 



politiker. 1713 av hertigen av 
Paxma sänd som konsul till Mad- 
rid genomdrev han Filip Vrs för- 
mälning med Elisabet av Parma, 
som tre år senare gjorde honom 
till spansk premiärminister; 1717 
grand av l:a kl. och kardinal. 
Han utvecklade nu en utom- 
ordentlig duglighet; näringarna 
uppblomstrade, penningväsendet 
ordnades, här och flotta utrus- 
tades. Men hans aggressiva ut- 
rikespolitik ledde 1718 till kvad- 
ruppelalliansen (se d. o.) mot 
Spanien. A. förvisades 1719, spe- 
lade senare en stor roll vid Vati- 
kanen och som ståthållare i 
Romagna. 

Albers-Schönberg, Heinrich 
Ernst, f. 1864, d. 1921, fram- 
stående tysk röntgenolog, profes- 
sor vid universitetet i Hamburg. 
Utgav bl. a. Die Röntgentechnik 
(1893). 

Albert [albä'r], stad i dep. 
Somme, Frankrike, vid floden 
Ancre. 7,000 inv. — A. låg xmder 
större delen av världskriget i 
frontlinjens omedelbara närhet 
och blev fullständigt förstört. 
Särskilt hårda strider förekom- 
mo vid Sommeslagets inledning 
samt i samband med tyska vår- 
oflfensiven 1918. A. intogs av 
tyskarna mars 1918 och återtogs 
aug. s. å. — A. blev ryktbart för 
sin "hängande madonna", en ma- 
donnabild på tornet till kyrkan 
Notre Dame de Brebiéres, som 
1914 av en projektil vreds i våg- 
rät ställning och så förblev till 
1918, då den föll ned. 

Albert av Riga, d. 1229, 
biskop 1199 i Livland, där han 
införde kristendomen (liksom 
också på ösel). Grundlade 1201 
Riga och bildade till hedendo- 
mens bekämpande en orden. 
Bröderna av Kristi rid- 
d e r 8 k a p, vanligen kallad 




Konung Albert av Belgien. 

Svärdsriddar orden (se 
d. o.). 

Albert, f. 1875, konung av 
Belgien, efterträdde 1909 sin far- 
bror Leopold II. Vid tyskarnas 
anfall 1914 ställde sig A. i spet- 
sen för motståndet, nödgades vika 
för övermakten men reorganise- 
rade armén och deltog i den av- 
görande höstoffensiven 1918. För- 
mäld 1900 med Elisabeth av 
Bayern, f. 1876, har han med 
henne två söner, av vilka kron- 
prins Leopold är född 1901, och 
en dotter. 

Albert, f. 1848, d. 1922, furste 
av Monaco, regent 1889. A. har 
gjort sig känd speciellt för zoolo- 
giska djuphavsforskningar. 1899 
inrättade han ett internationellt 
oceanografiskt institut i staden 
Monaco jämte ett musevim och 
förvaltade ncoanngrafiska institu- 




Oceanografiska museet i Monaco. 
Exteriör. 



238 



Albert — Alberti 



284 



tet i Paris. Tilldelades 1922 Antro- 
pologiska sällskapets Vegamedalj. 

Albert, f. 1828, d. 1902, konung 
av Sachsen från 1873 j framstå- 
ende militär, som med utmärkelse 
deltog i dansk-tyska kriget 1849, 
Österrikes krig mot Preussen 
1866 och fransk-tyska kriget 1870 
— 71. Hans regeringstid känne- 
tecknas främst av en stark ut- 
veckling av Sachsens industri. 
1853 g. m. Carola av Vasa, son- 
dotter till Gustav IV Adolf. 

Albert, f. 1819, d. 1861, prins 
av Sachsen-Koburg-Gotha, 1840 
förmäld med drottning Viktoria 
av England och från 1857 be- 
titlad Prince Consort, prinsen- 
gemålen. Som medlem av Privy 
Council men ännu mer som drott- 
ningens personlige rådgivare ut- 
övade han stort inflytande genom 
sin intelligens och grundliga 
kännedom om kontinentalpoliti- 
ken. Tack vare sin finansiella be- 
gåvning och sina starka kultu- 
rella och sociala intressen sörjde 
han på ett utmärkt sätt för sin 
familj och gjorde även en god 
insats i engelskt samhällsliv. 

d' Albert [dallbä'r], Eugen 
Francis Charles, f. 1864, 
engelskfödd pianist och komposi- 
tör, bosatt i Tyskland, har med 
största framgång företagit kon- 
sertresor i olika länder, även 
Sverige, Har komponerat piano- 
stycken, sånger och operor. Av de 
sistnämnda märkas Låglandet, 
Myrtolle (orig. Die toten Augen) 
ocii Scirocco. Gift 1892—95 med 
pianisten Teresa Carreno. 

Alberta [älba'to], sedan 1905 
provins i Kanada mellan Saskat- 
chewan och britt. Columbia, är i s. 
en trädlös prärie, i n. ett skogs- 
land och genomflyteg av floderna 
Saskatchewan, Athabasca och 
Peace. ^/j mill. inv. Åkerbruket, 
som i s. är beroende av bevatt- 



ningsanläggningar, är i stark ut- 
veckling jämsides med den pågå- 
ende kolonisationens tillväxt. A. 
har Kanadas förnämsta kolfält. 
Viktigaste städer: Calgary och 
huvudstaden Edmonton. 

Albert Bonnier, firma som 
driver bokförlags-, boktryckeri- 
och bokbinderirörelse i Stock- 
holm, grundlagd 1837 av Al- 
bert Bonnier och starkt ut- 
vidgad av dennes son Karl 
Otto, som vid faderns död en- 
sam övertog den och senare som 
meddelägare insatt sina båda 
äldre söner, Tor och Ä k e. 
Firman, som utvecklat sig till 
den största i sitt slag i Sverige 
och som har en filial i New York, 
Albert Bonnier Publish- 
ing House, har inlagt stora 
förtjänster särskilt om spridning 
av modern och äldre svensk skön- 
litteratur, av populärvetenskap- 
liga arbeten och läroböcker. (Se 
även Bonnier.) — Albert 
Bonniers stipendiefond 
för svenska författare, 
stiftad 1901, åsyftar att lämna 
understöd åt talangfulla skön- 
litterära författare. Stipendier 
ur denna utdelas en gång om året. 

Albert Edward-sjön, Albert 
Edward Nyans a, sjö i Cen- 
tral-Afrika, strax s. om ekvatorn, 
965 m. ö. h., 4,000 kvkm. Den 
sydvästligaste av Nilens käll- 
sjöar. Upptäckt av Stanley 1876. 

Albe'rti. 1. LeonBattista 
A., f. 1404, d. 1472, italiensk arki- 
tekt, målare och konstskriftatäl- 
lare, samtidigt poet, musiker, 
fornforskare, filosof och mekani- 
ker, prelat och jurist. Hans för- 
sök till geometrisk analys av per- 
spektivets lagar fingo ingripande 
betydelse för målarkonsten; som 
arkitekt bidrog han kraftigt till 
det antika byggnadssättets åter- 
uppväckande. Hans arkitekto- 



235 



Albertinska linjen— Albertus Pictor 



236 




■;• f ' 






4 s R j-^^^ i ^ ^l|: : ^nii 



f 



Falazzo Bucellai i Floreni. Av Alberti. 

niska huvudarbeten äro kyrkan 
San Francesco i Rimini, Palazzo 
Rucellai och fasaden till kyrkan 
Santa Maria novella i Florens. 
Hans viktigaste konstteoretiska 
skrifter äro De pictu'ra (Om 
målarkonsten) och De re aedifica- 
to'ria (Om byggnadskonsten). — 
2. Peter A dier A., f. 1851, 
dansk politiker, 1892 folketings- 
man, 1901 — juli 08 justitieminis- 
ter. Han angav sig sept. 1908 som 
skyldig till omfattande bedräge- 
rier, för vilka han dömdes till 8 
års tukthus. "Albertiskandalen" 
ledde bl. a. till ministären Chris- 
tensens (se d. o.) fall. 

Albertinska linjen, gren av 
sachsiska furstehuset, härstam- 
mande från Albrekt den 
djärve, som genom fördrag i 
Leipzig 1485 avstod kurvärdig- 
heten åt sin broder Ernst. Genom 
slaget vid Miihlberg 1547 åter- 
vann Albrekts sonson Moritz vär- 
digheten samt en del av E r n e s - 
tinska linjens land. A. fick 
kunglig värdighet 1806. 



Albert-sjön, Albert N y - 
ansa, i ö. Central -Af rika. 150 
km. lång och 30 km. bred, 680 m. 
ö. h. Genomflytes av den från 
Victoria Nyansa kommande Vic- 
toria-Nilen. A. ligger i n. delen 
av den stora gravsänka, som i s. 
fortsattes med Tanganyika. 

Albertus Magnus, greve A 1 - 
bert af Bollstädt, f. 1193, 
d. 1280, tysk teolog och filosof, 
dominikanmunk, 1260 — 62 biskop 
i Regensburg, lärare bl. a. åt 
Thomas av Aquino. Utövade en 
vidsträckt lärarverksamhet vid 
liera universitet, bl. a. Paris och 
Köln. På Kungl. Bibi. i Stock- 
holm finnes en handskrift av hans 
verk De anima'libus (Om djuren). 

Albe'rtus Pi'ctor, Albert 
Målare, levde i slutet av 
1400-t. och dekorerade ett stort 
antal kyrkor i Uppland med kalk- 
målningar, som i stil och färg 
röja god blick för monumental- 
måleriets krav; motiven äro van- 
ligen hämtade ur Biblia paupe- 
rum. A. utbildade en stor skara 
lärjungar, som varit verksamma 
i mellersta och n. Sverige. Tro- 




Gregorius den store. UetalJ av kalkmål- 
ning 1 Härkeberga kyrka av Albertus 
Pictor. 



237 



Albi— Albrekt 



238 




Katedralen 1 Allri. 



ligen med orätt har han iden- 
tifierats med den Albrekt Pärl- 
stickare i Stockholm, som dog 
omkr. 1508. 

Albi', stad i dep. Tam, Frank- 
rike, vid floden Tam. Textil- 
industri. Handel med vin och 
frukt. Ärkebiskopssäte med kate- 
dral från 1200-t. 25,000 inv. 

Albige'nser, vissa med k a - 
t a r e r n a befryndade sekter i 
Syd-Frankrike under 1200-t., upp- 
kallade efter staden Albi. A. voro 
starkt kyrkofientliga och vunno 
hastig utbredning. Påven Inno- 
centius III predikade korståg 
emot dem. Albigenskriget, 
som utbröt 1209, fördes under 20 
år med fasansfull grymhet. Först 
efter mer än 100 år lyckades man 
genom den 1229 införda inkvi- 
sitionen utrota sekten. 

Albini'sm (lat. albus, vit), 
den företeelse hos djur och män- 
niskor, som beror på saknad — 
helt 1. i högre grad — av pigment 
(färgämne) i hud, hår och ögon; 
dylika individer kallas a 1 b i'- 
n o s. Egenskapen synes vara 
ärftlig. Kroppens färg är "mer 1. 
mindre vit 1. svagt röd; ögonen 
synas röda på grund av att blo- 
dets färg här starkt lyser igenom. 
Kroppskonstitutionen är ofta 
svag, synförmågan alltid nedsatt 
(ljusskygghet). Stundom före- 
kommer partiell A., i det endast 



vissa fläckar äro vita. Hos män- 
niskor är A. ganska sällsynt; den 
är mest känd hos negrer. Hos 
många djur är A. däremot be- 
tydligt vanligare, såsom hos möss 
("vita råttor"), kaniner, vissa 
fåglar m. fl. 

Albi'nos, se Albinism. 

A'lbion, det äldsta, redan av 
Aristoteles brukade namnet på 
Storbritannien; av keltiskt ur- 
sprung, brukas nu blott poetiskt. 

Albionpress, se Tryck- 
press. 

Albi't, se Fältspat. 

Albo, härad i Kristianstads 1., 
omfattande socknarna Ravlunda, 
Brösarp, Södra Mellby, Vitaby, 
Andrarum, Eljaröd, S:t Olov, 
Fågeltofta och Rörum. 

Alboga, socken i Älvsb. 1., 
jämte Od pastorat i Skara gtift. 
420 inv. 

A'lbom, d. 573, blev omkr. 565 
konxmg över langobardema i Pan- 
nonien, grundade 568 langobard- 
riket i n. Italien. 

Albo och Järrestads kontrakt 
i Lunds stift omfattar pastora- 
ten Ravlunda och Brösarp, 
Andrariun och Eljaröd, Södra 
Mellby och Vitaby, östra Vem- 
merlöv och Rörum, Simrishamn 
och Järrestad, Gladsax och Östra 
Tommarp, Simris och östra Nöb- 
belöv. Vallby och Bolshög, Stiby 
och S:t Olof, Borrby. 

Albors, se E 1 b r u s. 

Albrechtsberger, J o h a n n 
Georg, f. 1736, d. 1809, öster- 
rikisk kompositör, 1794 Beetho- 
vens lärare, musikpedagogisk för- 
fattare. 

Albrekt av Mecklenburg, 
f. omkr. 1340, d. 1412, konimg av 
Sverige. Sedan Magnus Eriks- 
son och hans son Håkan avsatts, 
inkallades A., och den övliga 
kungahyllningen arrangerades 
vid Mora stenar 1364. Magnus 



239 



Albrekt— AlbrektBunds kanal 



240 




Albrekt av lleoUenburc ooh hans fader. 
Initial ur en handskrift. 

föll i A:s v&ld 1365, men Hä.kan, 
understödd av Valdemar Atter- 
dag, fortsatte kampen och fick till 
sin hjälp även en folkresning 
mot det svåra övervåld, som A:8 
tyska låntagare tilläto sig. Hå- 
kan stod redan med sin här vid 
Stockholm, då A. räddades av den 
svenska rådsaristokratien, som 
framtvang en förödmjukande 
konungaförsäkran 1371. Riksrå- 
dets ledare, Bo Jonsson Grip (se 
Bo Jonsson), blev långt mäk- 
tigare än konungen. Vid Bos död 
1386 försökte A. komma åt hans 
stora egendomar, men då inkal- 
lade herrarna Margareta av Dan- 
mark. A. blev slagen och fången 
vid Isled febr. 1389 men frigavs 
mot lösen 1396 och begav sig till 
sitt hertigdöme, Mecklenburg. 
Albrekt (ty. Alhrecht), tyska 
konungar av habsburgska ätten. 
~ 1. A. I, f. omkr. 1260, d. 1308, 
son till Rudolf av Habsburg. A. 
förbigicks vid konungavalet 1292 
av Adolf av Nassau men uppsat- 
tes aom motkonung, besegrade 
Adolf 1298 och regerade med 



kraft, tiUs han mördades av sin 
brorson Johan. — 2. A. II, f. 
1397, d. 1439, konung av Böhmen 
och Ungern 1437 och tysk konung 
1438. 

Albrekt (ty. Alhrecht), tal- 
rika tyska furstar. 1. A. II, 
d. 1379, hertig av Mecklenburg 
1329, son till Henrik Lejonet. 
Genom gifte med Eufemia av 
Sverige, Magnus Erikssons sys- 
ter, kom han i kontakt med Nor- 
den och sökte vinna inflytande på 
Skandinaviens förvirrade politi- 
ska förhållanden. Hans enda 
triumf var sonen A:8 val till 
Sveriges konung. — 2. A., f. 1490, 
d. 1568, grundare av hertigdömet 
Preussen. Som yngre son till 
Fredrik av Ansbach av huset 
HohenzoUern ingick A. i det and- 
liga ståndet och blev vald tiU 
Tyska ordens stormästare 1511. 
Då han vägrade avlägga ed till 
ordens länsherre, konungen av 
Polen, utbröt krig, som slöts 1525 
med en överenskommelse, att A. 
skulle mottaga Preussen som 
världsligt län under polsk suve- 
ränitet. Reformationen genom- 
fördes. A. äktade Dorotea av 
Danmark och understödde jämte 
Gustav Vasa sin svåger Kristian 
III i grevefejden. Han grimdade 
ett universitet i Königsberg, 
"Albertina". — 3. A., f. 1865, 
hertig av Wurttemherg. Förde 
under världskrigets första skede 
befälet över 4:e tyska armén och 
vann med denna slaget vid Neuf- 
chåteau. överflyttades i okt. till 
Flandern och förde där en armé 
av nybildade trupper men miss- 
lyckades i sina försök att med 
denna genombryta Yserfronten. 
Från febr. 1917 till krigets slut 
befälhavare över den tyska armé- 
gruppen i Elaass-Lothringen. 

Albrektsundi kanal, sprängd 
och upprensad farled i Mar- 



241 



Albret — A Ichemilla 



242 



itrands skärgård mellan Halshol- 
men och Klöverön. 

Albret [albrä'], franskt vice- 
grevskap i Gascogne tillhörigt en 
av Frankrikes mäktigaste ätter 
under medeltiden. Johan av 
A. blev krönt till konung av 
Navarra 1494. Hans son och 
efterträdare, Henrik, som på 
1550-t. fick A. upphöjt till her- 
tigdöme, var gift med konung 
Frans 1:8 syster Margareta och 
hade dottern Johanna, f. 1528, 
d. 1572, drottning av Navarra, 
gift 1548 med Anton av Bourbon 
och moder till Henrik IV av 
Frankrike. 

A'lbula, pass i Al bula - 
alperna i kantonen Graubiin- 
den, Schweiz, från Inn till Rhens 
biflod A 1 b u 1 a. Grcnom A. går 
järnväg. 

Album (lat. a'lbu8, vit), hos 
romarna en vit, med gips be- 
struken tavla, avsedd för offent- 
liga kungörelser. Numera van- 
ligen samlingsbok för sentenser, 
namnteckningar, fotografier, vy- 
kort, musikstycken, frimärken. 

Albu'men, lat., äggvita, frö- 
vita. — A. o' v i s i' c c u m, tor- 
kad hönsäggvita. 

A'lbum grae'cum, lat., gre- 
kiskt vitt, benämning på fordom 
i medicinen använda kalkrika 
(genom benutfodring) och på 
grund därav vita hundexkremen- 
ter. 

Albumfn, Albumina't, 
Albuminoi'der, se Ägg- 
viteämnen. 

Albumlnuri' (lat. albu'men, 
äggvita, och uri'na, urin), före- 
komst av äggvita i urinen. Upp- 
träder i regel vid njurlidande 
och anses ofta av allmänheten 
felaktigt som liktydig med den- 
na sjukdom. Utom vid njursjuk- 
domar förekommer A. vid feber- 
tillåtånd (febril A.), vid för- 



giftningar, vid försvagad hjärt- 
verksamhet (stasalbumi- 
nuri) samt ofta hos personer i 
uppväxtåren vid för stark länd- 
krök på ryggraden (ortotisk 
1. lordotisk A.). 

Albumo'ser, se Äggvite- 
ämnen. 

d'Albuquerque [dalbokä'rke], 
A f f o n s o, kallad "den store", f . 
1453, d. 1515, portugisisk stats- 
man och krigare, guvernör i Ost- 
indien. Erövrade 1510 Goa, som 
blev stödjepunkten i det portu- 
gisiska väldet i Asien, 1511 Ma- 
lacka samt 1515 Ormuz, vilket 
gav Portugal makt över handels- 
vägarna genom Persiska viken. 

Albu'mum, se V i t v e d. 

Alby, fabrikssamhälle vid 
Ljungan och Norra stambanan. 
Karbid- och kloratfabrik. 1,800 
inv. 

Alböke, socken i Kalmar 1. 
(Öland), jämte Löt pastorat i 
Växjö stift. 540 inv. 

A'Ica, se Tordmulesläk- 
tet. 

A'lcamo, stad i prov. Trapani, 
Sicilien, i ett rikt åkerbruks- 
distrikt. 50,000 inv. — I närheten 
låg det forna Segest a. 

Alcåzar [-ka'thar] (av arab. 
al-ka^r, slottet), spansk benäm- 
ning på palats, slott och borgar, 
som icke uteslutande avse för- 
svarsändamål utan även anlagts 
i syfte att erbjuda bekvämlighet, 
gott utrymme och vackra omgiv- 
ningar åt t. ex. ett furstligt hov. 
Ordet ingår stimdom i spanska 
ortnamn. 

Alce'do, se Kungsfiskare. 

A'lces, se Älg. 

Alce'8te, se Admetos. 

Alchemiila, växtsläkte (fam. 
Ro8a'ceae), till vilket den på våra 
ängsmarker vanliga daggkå- 
pan 1. daggskålen, A. vul- 
ga'ri», räknas. De unå gulgröna 



243 



Alcock — Alderney 



244 




Alcäzar i Sevilla. Huvudfasaden. 
blommorna sakna kronblad. Bla- 
den äro handflikiga, veckade. I 
Sverige förekommer dessutom ett 
par mer sällsynta arter, A. al- 
pi'na, fjällkåpa, med fingrade 
blad, och A. a/rve'nsis, åker- 
kåpa 1. jungfrukam, med 
små blomknippen i bladvecken. 
Hos A. förekommer apogami. 

Alcock [å'lkåkk], sir John, 
f. 1892, d. 1919, engelsk flygare, 
som tillsammans med A. W. 
Brown för första gången lycka- 
des flyga över Atlanten, 14 — 15 
aug. 1919. Förolyckades s. å. 




Alcock ( X ) och Brown i London efter 
Atlantflygningens fullbordande. 



A'lcor, stjärna i Stora Björn. 
Se M i z a r. 

Alcott [ä'lk8tt], Louisa 
May, f. 1832, d. 1888, ameri- 
kan!^ författarinna särskilt av 
ungdomsböcker. Little women 
(1868; Unga kvinnor, 1871), An 
oldfashioned girl (1869; En kro- 
na bland flickor, 1875) blevo 
ytterst populära. 

Alco'y, stad i prov. Alicante, 
Spanien. Cigarrettfabriker. 35,000 
inv. 

Alcyona'ria, se Octacti- 
n i a r i a. 

Alcy'one, den ljusstarkaste av 
Sjustjärnorna (Plejaderna). 

Alcyo'nium, se O c t a c t i - 
n i a r i a. 

Aldan, flod i Sibirien, upprin- 
ner j)ä Stanovojbergen, utfaller i 
Lena. Viktig trafikled. 

Aldeba'ran, "ögat" i Oxens 
stjärnbild, stjärna av l:a stor- 
leken med rödaktigt sken. 

Aldehy'dblått, a 1 d e h y d - 
grönt, anilinf ärgämnen. Se 
Färgämnen. 

Aldehy'der (sammandragning 
av alkohol dehy drogenatus, "alko- 
hol utan väte"), kemiska för- 
eningar, som innehålla atomgrup- 
pen • CHO och uppstå vid oxida- 
tion av primära alkoholer (se 
Alkoholer) och som själva 
kunna oxideras till organiska 
syror. A. verka kraftigt reduce- 
rande och utfälla metalliskt silver 
ur ammoniakalisk silverlösning. 
Se Acetaldehyd, Formai- 
de h y d, 

Aldén, Gustaf Alfred, f. 
1852, skriftställare, föreståndare 
för Södra Vi folkhögskola 1880 
— 89, redaktör av Aftonbladets 
halweckoupplaga 1892 — 1911. A. 
är mest känd genom sitt arbete 
Medborgarens bok (1884 — 88), 
som utgått i flera upplagor. 

Alderney [åldani], den nord- 



245 



Aldershot — Aleksejev 



246 



ligaate av de normandiska öarna 
i Engelska kanalen. Tillhör Eng- 
land. Boskapsskötsel. Export av 
blå granit. Omkr. 3,000 inv. 

Aldershot [å'ld83jått], Eng- 
lands största militärläger och öv- 
ningsplats, strax s.v. om London 
i grevskapet Hampshire. 

Aldi'ner, böcker (huvudsakli- 
gen klassiska verk), som utgingo 
från Aldus Manutius' och 
hans avkomlingars tryckeri i 
Venedig 1494—1597. De känne- 
tecknas av smakfull typografi 
och vederhäftig textbehandling. 
Aldo'l, se Kondensatio n. 
v. Åldringen, J o h a n n, f . 
1588, d. 1634, greve, tysk fält- 
herre i 30-åriga kriget, kämpade 
mot svenskarna 1632 — 34. 

Aldrova'ndia, se Insekt- 
ätande växter. 

Ale, härad i Älvsb. 1., omfattar 
socknarna Skepplanda, Hålanda, 
Ale-Skövde, S:t Peter, Tunge, 
Starrkärr, Kilanda, Xödinge och 
östad. 

A'lea ja'cta est, lat., "tär- 
ningen är kastad", yttrande, som 
lär ha fällts av Caesar, då han 
49 f. Kr. överskred Rubicon för 
att börja kriget mot Pompejus. 
Alea'nder, Hieronymus, f. 
1480, d. 1542, italiensk hiunanist. 
Rektor vid Paris' universitet 
1513. Såsom påvlig legat i Tysk- 
land var A. en av Luthers bitt- 
raste motståndare. Författade 
Wormsediktet. Ärkebiskop 
i Brindisi 1524, kardinal 1538. 

Aleksandr JaroslaVitj Ne'v- 
skij, f. 1218, d. 1263, rysk stor- 
furste och helgon, son till Jaro- 
slav II, erhöll tillnamnet Xevskij 
på grund av en seger över de av 
Birger Jarl anförda svenskarna 
vid Neva. A. erkände tatarernas 
överherravälde men motsatte sig 
bestämt påven Innocentius IV :s 
försök att återförena den gre- 



kiska kyrkan med den romerska. 
Aleksandr-Nevskij- 
klostret i Petrograd är upp- 
fört av Peter I till A:s ära. 

AIeksandro'pol, stad i Kauka- 
sien, tidigare rysk fästning i 
ryska Armenien. 50,000 inv. 

Alek8a'ndrovsk. 1. Isfri rysk 
hamn på Kola-halvöns kust. — 
2. A. - G r u 8 j e' v s k i j, stad i 
Donkosack-prov., Ryssland, i ett 
av landets största koldistrikt. 
45,000 inv. — 3. Stad i Ukraina. 
Tegelfabriker, kvarnindustri. Ex- 
port av spannmål och timmer. 
50,000 inv. 

Alekse'j, M i h a i 1 o v i t j, 
rysk tsar, Peter den stores fader, 
efterträdde 1645 sin fader jNIihail 
Romanov och dog 1676. — 2. A. 
Petrovitj, f. 1690, d. 1718, 
Peter den stores äldste son. Ha- 
tad av fadern för sin anslutning 
till det gammalryska partiet, 
flydde A. till kejsar Karl VI, 
återvände mot löfte om nåd, men 
fängslades och dog efter bestraflF- 
ning med knutpiska. 

Alekse'jev, Mihail Vasi- 
levitj, f. 1857, d. 1918, rysk 
general ; generalkvartermästare 
vid 3:e ryska armén i Manchu- 
riet under rysk- japanska kriget. 
Vid världskrigets utbrott stabs- 
chef vid södra ryska armégrup- 
pen (Ivanov). 1915 befälhavare 
pä nordvästfronten. I sept. s. å. 




Aleksej Petrovitj inTör tsar Peter. Mål- 
ning av N. Ge. 



247 



Alemanner — Aleppo 



248 



generalttabschef hoi tsaren. Kvar- 
stod efter reyolutionen säsom 
överbefälhayare men ersattes i 
juni 1917 av Duhonin. Avled 
imder arbetet att organisera mot- 
ståndet mot bolsjevikema. 

AIema'nner, germansk folk- 
grupp, som från 213 e. Kr. blevo 
farliga fiender till romarna. Från 
sina boplatser mellan Main och 
Donau erövrade de Agri decuma- 
tes i s.v. Germanien och plund- 
rade i Gallien och n. Italien. På 
300 — 4:00-t. utbredde de sig över 
Schweiz och Elsass. Betvingade 
av Klodvig 496, lydde de under 
frankerna till Karolingiska rikets 
upplösning, då hertigdömet A 1 e - 
m a n n i e n eller Schwaben bil- 
dades. Det delades 1096 mellan 
släkterna Zähringen och Staufen, 
av vilka den senare tog Aleman- 
nien ö. om Rhen, som ensamt 
behöll namnet Schwaben. Beteck- 
nande för A:8 forna betydenhet 
är att allemcmds blivit det fran- 
ska namnet pä tyskar. 

d'Alembert [dalai)bä'r], Jean 
1 e R o n d, f. 1717, d. 1783, fransk 
matematiker och filosof, stude- 
rade teologi och juridik men 
övergick sedan till matematik 
och fysik. A. författade flera ar- 
beten över dynamiken. Hans vik- 
tigaste upptäckt var den efter 
honom uppkallade d' A 1 e m - 
berts princip, med vars till- 
hjälp man kan behandla alla 
dynamiska problem på samma 
sätt som de statiska. Utgav till- 
sammans med Diderot det ban- 
brytande arbetet Encyclopédie, 
i vilket han själv skrev in- 
ledningen och de matematiska 
uppsatserna. På grund av förföl- 
jelser från jesuiterna för sitt fri- 
tänkeri övergav han natiu"veten- 
skapen och ägnade sig i stället 
åt litteraturen. A. blev 17ö4 med- 
lem av Franska akademien och 



senare dess sekreterare samt 
skrev levnadsteckningar över av- 
lidna akademiledamöter. Bland 
hans litterära arbeten märkas 
Mémoires sur la reine Christine 
de Suéde. 

Alemtejo [alemte'cho], pro- 
vins i Portugal, gränsar i n. till 
Tajo, i s. till prov. Algarve. 
Genomflytes av floderna Guadiana 
och Sadäo m. fl. Produktion av 
majs och ris, fikon och oliver. 
Får- och svinskötsel. Koppar-, 
järn-, marmorfyndigheter. Sko- 
gar av korkek. 480,000 inv. 

Alengon [alaijså'!)], stad i dep. 
Orne i Normandie, Frankrike, 
vid floden Sarthe. Fabriker för 
tillverkning av textilvaror, strå- 
hattar och konstgjorda blommor. 
A. har en vacker katedral från 
1500-t. Var fordom berömt för 
sin spetstillverkning. 17,000 inv. 

Ale'ppo, stat och stad i Sy- 
rien. Staden A., som ligger vid 
järnvägen Adana — Damaskus, har 
mycket livlig handel med silke, 
bomull, ull, läder- och stålvaror, 
tobak, olja, vin, frukt m. m. 
Hamnstad är Alexandrette. Efter 




Karavanseraj i Aleppo. 



249 



Aleppo-tall — Aleuterna 



250 



Palmyras fall 273 blev A. centrum 
för handeln mellan Europa och 
Aaien. Staden, som har ståtliga 
byggnader: moskéer, palats i 
venetiansk och arabisk stil, är 
säte för fyra ärkebiskopar, för 
grekiska och armeniska prelater 
samt för protestantiska och ka- 
tolska missionärer. 250,000 inv. 
— A., som kom i turkarnas hän- 
der 1517, erövrades av engels- 
mäimen 1918. Med dess erövring 
var lord Allenbys fälttåg i Pale- 
stina och Syrien avslutat. A. 
tilldelades 1919 den arabiska 
stat, som med Damaskus som 
huvudstad skulle bildas under 
emiren Feisals (se d. o.) ledning. 
Men sedsji fransmännen 1920 för- 
drivit Feisal, besatte de A. och 
införlivade det med det under 
Frankrikes mandat styrelse stå- 
ende Syrien. Sept. 1921 prokla- 
merades A. med område som en 
autonom stat under fransk över- 
höghet. 

AIe'ppo-tall, Pi'nus halepe'n- 
sis, förekommer bl. a. i Grekland 
och lämnar bränsle, timmer, 
harts och framför allt garvar- 
bark. Enligt Teofrastos var trä- 
det i forntiden helgat åt Diony- 
sos, och av dess kvistar bundos 
troligen segerkransarna vid de 
istmiska spelen. 

Ale'rce, högt skattat virke, 
som erhålles av ett i Chile före- 
kommande barrträd (Fitz-Roya 
patago'nica). 

Ale-Skövde, socken i Älvsb. 1., 
jämte Hålanda pastorat i Göte- 
borgs stift. 1,450 inv. 

Alessa'ndria. 1. Provins i n. 
Italien, i v. delen av Poslätten. 
800,000 inv. — 2. Befäst stad i 
A. 1, grundlagd 1168, vid floden 
Tanaro. Viktig järnvägsknut. 
Fabriker med tillverkning av 
makaroner, linne-, silkes- och 
yllevaror. Biskopasäte. 80,000 inv. 




Aieisca-gieiscuern. 



Ale'ssio, stad i n. Albanien 
nära kusten. 3,000 inv. Se B a 1 - 
kankrigen. 

Ale'tsch-gle'tscher, Alpernas 
största jökel, 2 km. bred, 24 km. 
lång, på södra sidan av Jungfrau. 

A'leiiron-korn (grek. a'leuron, 
mjöl), proteinkorn, glu- 
ten m j ö 1, kornlika bildningar, 
som allmänt förekomma i växter- 
nas frön. De bestå av en på 
äggviteämnen och kolhydrat rik 
grundsubstans, som ofta omslu- 
ter kristalloider (äggvitekristal- 
ler) och s. k. g 1 o b o i d e r, 
amorfa korn av huvudsakligen 
kalcium- eller magnesiumsalter 
av fosforsyra. A. uppstå hos 
mognande frön och användas, då 
den nya plantan utvecklas, såsom 
näringsämnen. 

Aleu'terna, en kedja av omkr. 
150 öar sträckande sig i en båge 
v. ut från Alaska-halvön. De 
flesta höra till territoriet Alaska 
i Förenta Staterna. Öarna äxo 
bergiga med ett stort antal 
verksamma vulkaner. Klimatet 
är fuktigt, växtligheten obetyd- 
lig. Befolkningen lever huvud- 
sakligen av jakt (på valar och 
salar) samt fiske, öarna upp- 
täekted av Bering 1741. 



251 



Alexander 



252 



Alexander, f. 1857, d. 1893, 
furste av Bulgarien 1879 — 86, 
prins av Battenberg. Stod till en 
början i vänskapligt förhällande 
till Kyssland, vilket upphörde, dä, 
A. genomförde och i krig mot 
Serbien 1885 betryggade Öst- 
Eumiliens förening med Bulga- 
rien (se d. o.). 

Alexander, f. 1893, d. 1920, 
konung av OreMcmd, stod efter 
sin fader Konstantins abdikation 
1917 i spetsen för den i verklig- 
heten av Venizelos förda rege- 
ringen till sin plötsliga död, 
vilken enligt uppgift vallades av 
en tam apas bett. 

Alexander, tsarer av Ryssland. 
1. A. I, f. 1777, d. 1825, efter- 
trädde fadern Paul I, som mör- 
dats 1801 med A:s hemliga med- 
verkan. A., som uppfostrats av 
filosofen Laharpe (se d. o.), rege- 
rade i början i liberal anda, lind- 
rade livegenskapen och gav sena- 
ten en viss makt; han drömde om 
förbund mellan Europas stater 
och internationell skiljedom. 
Fientligt stämd mot Frankrike, 
ingrep A. aktivt i kampen mot 
Napoleon 1805, men blev slagen 
vid Austerlitz s. ä. Efter nya 
nederlag vid Eylau och Friedland 
lät A. 1807 i Tilsit locka sig till 
förbund med Napoleon, som före- 
speglade honom förverkligandet 
av Rysslands gamla dröm om 
Konstantinopel och BaUcanfol- 
kens frigörelse. Dä dessa planer 
icke kunde utföras, riktades Ars 
erövringspolitik mot Sverige, som 
han i 1808 — 09 års krig tvang 
att avträda Finland. Napoleons 
försök att äterupprätta Polen och 
hindra den ryska handeln med 
England framkallade den bryt- 
ning, som ledde till Napoleons 
ödesdigra tag mot Moskva 1812. 
I den därpå följande befrielse- 
kampen mot Napoleon uppträdde 



A. som en av ledarna, troget fast- 
hållande det förbund han 1812 
slutit med Karl Johan av Sverige. 
Vid Wienkongressen (se d. o.) 
räddade han Frankrike frän allt- 
för härda fredsvillkor, tillförsäk- 
rade Polen egen författning med 
folkrepresentation. Men allt mer 
gripen av tidens mystiska och 
reaktionära strömningar, särskilt 
genom inflytande frän fru v. Krii- 
dener (se d. o.), blev A. upphovs- 
mannen till den Heliga alli- 




Alexander I. Målning av F. P. Gérard. 



an sen (se d. o.) och motarbeta- 
de de frihetsrörelser, som bröto 
fram under hans sista är. — 2. 
A. II, f. 1818, d. 1881, efterträdde 
1855 under Krimkriget sin far 
Nikolaus I och slöt freden i Paris 
1856. Genom en försiktig politik 
i nära anslutning till Preussen, 
vars arbete för Tysklands enande 
gynnades genom rysk neutralitet 
under krigen 1866 och 1870—71, 
ätergav han Ryssland krafter, 
som med framgäng utnyttjades 
för erövringar i Asien och be- 
segrande av Turkiet under 1877 
— 78 års krig. Berlinkongressen 



253 



Alexander 



254 



1878, som avhände Ryssland en 
stor del av krigsbytet, avkylde 
i någon män det goda förhållan- 
det till Tyskland och Österrike 
("trekejsarförbundet") men för- 
tog det icke. I det inre genom- 
förde A. en mängd reformer, den 
viktigaste av dem upphävandet 
av livegenskapen 1861, som för- 
skaffade honom namnet "Tsaren- 
befriaren". En pågående radikal 
rörelse, de s. k. nihilisternas 
terroristiska kampanj, lät sig icke 
nöja därmed, och innan A. hun- 
nit genomföra en dryftad plan på 
en författningsändring i liberal 
riktning, blev han av terroris- 
terna mördad 1881. — 3. A. III, 
f. 1845, d. 1894, uppsteg på tro- 
nen vid faderns (A. 2) död och 
tog mordet till anledning att slå 
in på en reaktionär väg. Han för- 
klarade sig vilja stärka och för- 
svara autokratien och började ett 
fälttåg mot nihilisterna, vilka 
uppspårades, fängslades och för- 
följdes med hänsynslös våldsam- 
het. Bestämmande för hans inri- 
kespolitik blev valet av den all- 
ryskt reaktionäre Pobjedonost- 
sev (se d. o.) till den heliga syno- 
dens generalprokurator. Utrikes- 
politiskt blev A:3 regering be- 
tydelsefull genom avslutande av 
den allians med Frankrike, som 
varit grundvalen för de senaste 
årtiondenas storpolitik. A. var 
förmäld med Kristian IX :s av 
Danmark dotter Dagmar, såsom 
kejsarinna kallad Maria Feodo- 
rovna, f. 1847, efter världskriget 
bosatt nära Köpenhamn. — Se 
vidare Ryssland. 

Alexander, f. 1876, d. 1903, 
konung av Serbien från 1889, son 
till Milan (se d. o.) av dynastien 
Obrenovié. Ett giftermål med 
hovdamen Draga Maajin förstörde 
A:8 prestige. En revolt gjorde 



ända på kungaparets liv och förde 
på tronen ätten Karageorgievic. 
Alexander, f. 1888, serbernas, 
kroaternas och slovenernas 
(Jugoslaviens) konung 1921, son 
till Peter I Karageorgievic; 1909 
serbisk tronföljare, sedan den 
äldre brodern avsagt sig sina 
rättigheter; regent i Serbien se- 
dan 1914. Vann under Balkan- 
kriget slagen vid Kiunanovo och 
Monastir mot turkarna samt vid 
Bregalnitza mot bulgariska hu- 
vudarmén. Under hela världskri- 
get överbefälhavare över de ser- 
biska stridskrafterna (se Ser- 
bernas, kroaternas och 
slovenernas konunga- 
rike och Serbien). 

Alexander, namn på åtta på- 
var, av vilka märkas: 1. A. III, 
påve 1159 — 81, Fredrik Barbaros- 
sas och Henrik II :s av England 
mäktige motståndare, gav Sve- 
rige egen ärkebiskop 1164. — 2. 
A. VI, f. 1431, d. 1503, påve 1492 
— 1503. Upptog sin mors släkt- 
namn Borgia. 24 år gammal ärke- 
biskop i sin hemstad Valencia i 
Spanien, blev han inom kort kar- 




Alexander VI. Mälnicg av Plntnrlcchlo. 



255 



Alexander av Hales — Alexander den store 



256 



dinal. Trots stor sedeslöshet vann 
A. genom samvetslösa intriger 
starkt inflytande i Vatikanen och 
slutligen den påvliga tiaran. 
Jämte sin son Cesare Borgia ar- 
betade A. på ett furstendöme för 
sin släkt i mellersta Italien och 
bekämpades av ätterna Orsini 
och Colonna. A. medverkade till 
att ur Italien fördriva Karl VIII 
av Frankrike och lät bannlysa 
och bränna Savonarola. A. gäller 
som en typisk renässansfurste av 
det sämsta slaget. — 3. A. VII, 
påve 1655 — 67, känd för kärlek 
till vetenskap, konst och littera- 
tur men också för fåfänga och 
falskhet. Efter honom tog drott- 
ning Kristina namnet Alexandra 
vid sin övergång till katolicismen 
1655. 

Alexander av Hales [he'jls], 
d. 1245, engelsk skolastiker, 
franciskanmunk. Verkade med 
synnerlig framgång som lärare i 
Paris. Hos A. uppträder för första 
gången den skolastiska metoden 
fullt utbildad. Av kyi-kan erhöll 
han ärenamnet do'ctor irrefraga'- 
bilis, den ovederlägglige. 

Alexander den store, f. 356, 
d. 323 f. Kr., den tredje av de 
makedoniska kungarna med nam- 
net A., efterträdde 336 sin fader 
Filip II. Naturen hade slösat 
sina gåvor på honom, skönhet, 
fysisk kraft, stolt och kraftig 
vilja och en mottaglig intelligens, 
som av den bäste lärare, Aristo- 
teles, närts med den hellenska 
bildningens ädlaste frukter. Sedan 
A. befäst sin makt i Makedonien 
och Grekland, övergick han 334 
Hellesponten med en här av 
35,000 utvalda krigare för att 
förverkliga de planer hans fader 
icke hunnit fullborda: att be- 
fria de grekiska kolonierna i v. 
Mindre Asien från persiskt välde 




Alexander den itore. Antik byst. 



och därefter erövra hela Persien. 
Kedan vid kustfloden Granikos 
mötte han de persiska satraperna 
i Mindre Asien och vann över de- 
ras samlade här en fullständig 
seger. Tåget gick till det inre av 
halvön. Vid underrättelsen att 
storkonung Dareios sammandra- 
git rikshären till floden Issos, bröt 
A. åt s.ö. och bragte den mång- 
dubbelt starkare fienden på flyk- 
ten. Det feniciska Tyros, den 
persiska sjömaktens främsta stöd, 
föll efter sju månaders belägring, 
och A. drog vidare till Egypten, 
där han hälsades som befriare 
och lät prästerna hylla sig som 
gudens son, faraonernas titel. 
Med profetisk blick valde han 
platsen för sitt väldes främsta 
Medelhavshamn — Alexandria. 
Efter två års fälttåg stod A. nu 
redo till slutkampen om stor- 
konungens huvudstäder Babylon, 
Susa och Periepolis. I slaget vid 



257 



Alexander den store 



258 



k. . ....-iP 




^^Tfat 



Alezanderslftg«t. Forntidens mest berömda mosaik, funnen 1831 1 Pompeji 



åm 



Gaugamela eller Arbela sept. 331 
blev den väldiga här Dareios ånyo 
samlat slagen. Dareios flydde till 
Medien, där han mördades av en 
förrädisk satrap, Bessos. Denne 
straffades av A. med lemlästning 
och död. A. betraktade sig nu 
Bom storkonungens arvtagare och 
införde orientaliskt hovceremo- 
niel med knäfall, vilket väckte 
starkt missnöje hos hans office- 
rare. I spetsen för oppositionen 
stod Filotas, sonen till A:s 
främste general, Parmenion, som 
hade största äran av härens 
ypperliga utbildning och de ly- 
sande segrarna. Filotas avrätta- 
des genom ett justitiemord, och 
Parmenion lönnmördades på A:a 
befallning. Vid en fest nedstötte 
han Kleitos, sin bäste vän, eme- 
dan denne skämtat över hans nya 
vanor. För att öka sin beröm- 
melse med en bragd, som blott 
Dionysos och Herakles utfört, 
bröt A. år 327 upp för att erövra 
Indien. Han framträngde till 
Hydaspes och gjorde konung 
Porös till sin vasall men tvangs 
av sina veteraner att återvända. 
En del av hären fördes av Xear- 
kos på flottan från Indus' myn- 
ning till Persiska viken, imder 
det A. med huvudatyrkan imder 
svåra lidanden sökte sig hem ge- 



noni Gedrosiska öknen. A. ägnade 
sig nu åt rikets inre ordnande. 
Han sökte genom giftermål mel- 
lan greker och persiska kvinnor 
åstadkomma en sammansmält- 
ning av den europeiska och den 
asiatiska delen av sitt välde och 
tog själv, ehuru gift med den 
sköna Roxane, två persiska prin- 
sessor tiU gemåler. Grekiska 
satraper ersatte de forna persiska 
styresmännen. De nyanlagda stä- 
derna blevo snart medelpunkter 
för handel och samfärdsel, gre- 
kernas företagsamhet hade fått 
ett nytt verksamhetsfält. Ett en- 
hetligt myntsystem med silver- 
myntfot infördes. Nya hamnar 
och vägar planerades, Arabiens 
erövring skulle utfylla avståndet 
mellan Persien och Egypten och 
göra havet till gräns i s. Mitt i 
dessa rastlösa planer avled A., 33 
år gammal. Hans rike föll sönder 
strax efter hans död, men trots 
sin kortvarighet ha de resultat, 
som A. och hans män vunno med 
utgångspimkt från det av Filip 
enade Grekland, haft avgörande 
betydelse för alla tider. Hellen 
ooh barbar fördes som aldrig förr 
tillsammans ; genom hopsmält- 
ningen av hellenskt och orienta- 
liskt väsende skapades den rika 
biandkultur, som benämnts h e 1 - 



» — L • I. I. Tr. 18. 6. 21. 



259 



Alexandersagan — Alexandria 



1 e n i 8 m, och idéen om världs- 
riket var för första gängen för- 
verkligad. 

Alexandersagan, sammanar- 
betning av fantastiska sägner om 
Alexander den store. En grekisk 
A. utkom i Alexandria 200-t. e. 
Kr., spreds i latinsk bearbetning 
i Västerlandet och ledde till en 
mängd efterbildningar. Svensk 
rimmad A. omkr. 1380. 

Alexander Seve'rus, f. 208, d. 
235, romersk kejsare från 222, 
efterträdare till Heliogabalus. In- 
förde genom sin medhjälpare 
Ulpianus ordning i förvaltning 
och rättsväsen. Personlig svaghet 
och svårigheter under krig mot 
perserna och alemannerna ledde 
till hans mördande. 

Alexanderson. 1. A r o n M a r- 
t i n A., f. 1841, professor i gre- 
kiska i Lund 1890—1906. Utom 
arbeten i grekisk metrik och forn- 
kunskap, särskilt beträffande det 
forngrekiska sjöväsendet, har 
han utgivit Oidipus-sagans tra- 
gedier (1921), en svensk tolk- 
ning av Aiskylos, Sofokles och 
Euripides. — 2. N i 1 s E r i k A., 
f. 1875, jurist, politiker, profes- 
sor i processrätt vid Stockholms 
högskola 1908, justitieråd 1922. 
1911—21 led. av F. K., i vars 
liberala grupp han intagit en 
framskjuten ställning. Förf. av 
processrättsliga avhandlingar och 
uppsatser. — 3. Ernst Fred- 
rik Werner A., f. 1878, son 
till A. 1, ingenjör, uppfinnare, 
sedan 1901 bosatt i För. Stat., 
där han utövat en omfattande 
uppfinnarverksamhet, spec. inom 
områdena för el. järnvägsdrift 
och trådlös telegrafi och telef oni. 

Alexanderöarna, stor ögrupp 
(1,100 öar) tillhörande Alaska. 

Alexandrette [-dre'tt], hamn- 
stad till Aleppo, Syrien, vid 




Alexandretteviken. Grundlagt av 
Alexander den store. 

Alexandri'a (arab. Iskande- 
rVjja), Egyptens andra stad och 
förnämsta hamn, i Nildeltats n.v. 
hörn, c:a 20 km. från flodens 
mynning, på en sandig landremsa, 
som skiljer strandsjön Mariut 
(Mareotis) från Medelhavet. A. 
är med järnväg förbundet med 
Kairo. A. är en av Medelhavets 
förnämsta hamnstäder och cent- 
rum för Egyptens handel; im- 
port av bomulls-, ylle- och silkes- 
vävnader, kol och trävaror, export 
av bomull, majs, ull, socker, dad- 
lar och cigarretter. A. är den 
egyptiska regeringens sommar- 
residens och säte för högsta in- 
stansen av internationella dom- 
stolarna i Egypten. Det moderna 
A. omfattar endast en tredjedel 
av den gamla staden. Den ö. 
stadsdelen bebos av kristna, den 
v. av muhammedaner. 440,000 
inv. — A. anlades av Alexander 
den store 332 f. Kr. och byggdes 




FfllB*R i Aloxandna, 



261 



Alexandrin 



262 




ikomber i Alex&ndrla. 



med raka, breuii^ viuKeiruit kor- 
sande gator, av vilka de för- 
nämsta haft en bredd av över 
30 m. Staden fick en god hamn 
genom en 1,200 m. lång våg- 
brytare av sten, Heptaatadion, 
som med fastlandet förenade ön 
Faros, där ett berömt fyrtorn låg. 
Genom grävda kanaler uppnåd- 
des förbindelse med Nilen. Un- 
der Alexanders efterträdare blev 
A. snart en medelpunkt såväl 
för handel, särskilt spannmåls- 
exporten och varuutbytet mellan 
Eiu-opa och Indien, som för då- 
tidens andliga liv. A:3 kulturella 
storhetstid, som varade nära 
tusen år, kan uppdelas i tvenne 
perioder, tiden före och tiden 
efter den romerska erövringen år 
30 f. Kr. Den första perioden är 
en tid av kraftig uppblomstring 
i litteratur och vetenskap. På 
200-t. f. Kr. upprättades A:8 be- 
römda akademi, M u s e i o n, och 
Alexandrinska biblio- 
teket, forntidens största, om- 
fattande grekisk, judisk och 



egyptisk litteratur. Den äldsta 
grekiska översättningen av G. T., 
den s. k. alexandrinska, utfördes 
där. Den andra perioden känne- 
tecknas av den neo-platonska filo- 
sofien och dess strider med kris- 
tendomen, som tidigt vann fäste 
i A. 640 e. Kr. erövrades A. av 
arabiska härskare, vilka togo 
Kairo tiU hu\-udstad. För A., som 
redan under romerska rikets sista 
århundraden gått starkt tillbaka, 
inträdde ett förfall, som varade 
in på 1800-t. Under Xapoleons- 
tiden ansågs A. ha omkr. 5,000 
inv. mot beräknade 600,000 imder 
den tidigare delen av storhets- 
tiden. I början av 1800-t. bör- 
jar en ny blomstringsperiod för 
A. med början vid anläggande av 
Mahmudijeh-kanalen, genom vil- 
ken A. ånyo förbands med Nilen 
ooh det inre av Egypten. Särskilt 
efter landets ställande under 
engelskt inflytande har A. varit 
i rask utveckling. 

Alexandri'n, sexfotat jambiskt 
versmått med ceaur (paua) efter 



263 



Alexandrinska skolan — Alfieri 



264 



tredje foten, vanligen parvis rim- 
mat med manligt eller kvinnligt 
slut. — A. uppkom i Frankrike 
pä, 1100-t. och behärskade under 
flera perioder, särskilt på fransk- 
klassicismens tid, de flesta län- 
ders bundna diktning. De gusta- 
vianska skalderna och efter dem 
Tegnér (i "Sveas" första avdel- 
ning) äro i vårt land de förnäm- 
sta diktarna pä, denna meter. 

Alexandrinska skolan, se 
Antiokenska skolan. 

Alexi'ner (grek. ale'xein, av- 
värja), tidigare använd beteck- 
ning för vissa i blodet förekom- 
mande skyddsämnen mot bakte- 
rier. Se Antikroppar. 

Ale'xios, namn pä, fem öst- 
romerska kejsare. Den märkli- 
gaste var A. I K o m n e' n o 8, 
reg. 1081 — 1118, som bortdrev 
normanderna från Balkanhalvön, 
skaffade sig hjälp mot seldjuker- 
na genom första korståget och 
förvärvade stora besittningar i 
Mindre Asien genom slug politik 
mot korsfararfurstarna. 

Alf, Alreks son, samtidigt med 
brodern Yngve sveakonung. 

Alfa (A. a), första bokstaven 
i grekiska alfabetet. — Alfa 
och Omega, A och f>, (omega, 
sista bokstaven i samma alfabet), 
A och O, "begynnelsen och änden", 
uttryck i Uppb. 1:8 m. fl. ; i 
symboliken beteckning för Kris- 
tus. — A. privativum, ne- 
kande A., grekiskt prefix, motsva- 
rande sv. o (okunnig, orädd). 

Alfa, se S t i p a. 

Alfabet (efter de två första 
grek. bokstäverna alfa och heta), 
en i viss ordning uppställd serie 
av bokstäver eller skrivtecken, 
vilka ensamma eller i förening 
med andra återgiva ett eller 
flera språkljud (bokstavs- 
skrift). Bland de äldsta alfa- 



beten kunna nämnas de egyptiska 
hieroglyferna, den babylo- 
niska kilskriften och den 
kinesiska bildskriften. Ur 
de förstnämnda utvecklades tro- 
ligen det feniciska alfabetet, som 
ligger till grund för sanskritalfa- 
betet {Devanagari) , de semitiska 
alfabeten samt det forngrekiska. 
Ur det forngrekiska uppstodo se- 
dan i Europa de latinska, kyrk- 
slaviska och ryska samt den ger- 
manska runskriften. — Det ara- 
biska alfabetet användes av alla 
muhammedanska folk. — Ur den 
kinesiska bildskriften utbildade 
japanerna sin stavelse- 
skrift, där tecknen återge ord 
eller stavelser. Se Skrift. — 
Genom språkens förändring och 
därvid verkande faktorer återger 
numera samma bokstav stundom 
flera olika ljud, såsom i engelskan. 
Stundom bilda flera bokstäver 
tillsamman ett ljud {sje- och tje- 
Ijuden), och slutligen finnas i 
skriftspråket kvar en hel del bok- 
stäver, som i talspråket helt bort- 
fallit. Vid språkundervisningen 
och för vetenskapligt ändamål 
användes därför stundom ett 
fonetiskt alfabet (se d. 
o.), däri varje tecken oberoende 
av närstående motsvarar ett be- 
stämt ljud. 

Alfabetisk sång, sång vari 
de olika versradernas begynnelse- 
bokstäver komma i alfabetisk 
följd. Sådana äro Ps. 9, 10, 25, 
34 och 37, Ordspr. 31 : 10 f. m. fl. 

Alfalfa, se Medicago. 

Alfer, goda naturväsen i forn- 
nordiska gudaläran, dyrkades 
liksom åsarna med offer. I 
motsättning mot A. eller 1 j u s - 
alfer nämnas svartalfer, 
som äro onda väsen och bo under 
jorden. — Alf hem, alfernai 
boning. Jfr Älvor. 

Alfic'ri, Vittor i o, f. 1749, 



265 



Aifkors — Alfons 



266 




Vittorio Alfieri. Målning av X. Fabre. 

d. 1803, greve, italiensk drama- 
tiker. Hans talrika arbeten ut- 
märka sig för kraftfull karak- 
tärsteckning och ädel form. Ten- 
densen är, i överensstämmelse 
med förf:s personliga åsikter, 
starkt republikansk. Inom den 
italienska litteraturen räknas 
hän till klassikerna. 

Alfkors 1. E II a k o r 8 är ett 
magiskt tecken, som imder 
gångna tider haft stor använd- 
ning hos alla folk och ännu före- 
kommer hos allmogen i avlägsna 
landsändar. Förekommer dels så- 
som pen tagram (se d. o.) 
eller "fem uddastjärna", anbragt 
på portar, väggar o. d., dels också 
i korsform på silverplattor. An- 
sågs skydda mot allt slags troll- 
dom. Se vidare Amulett. 

Alfo'ns (fr. alphonse), benäm- 
ning på av kvinna, som bedriver 
yrkesmässig otukt, underhållen 
man, antingen heimes älskare 
eller hennes biträde vid kunder- 
nas plundrande. Enligt straff- 
lagens 18 kap. 11 § dömes person, 
som för att bereda sig förtjänst 
förleder till, förmedlar eller på 
annat sätt främjar otukt mellan 
andra eller för egen vinning sta- 
digvarande utnyttjar annans 



otiiktiga levnadggätt, till straff- 
arbete i högst fyra år eller 
fängelse i högst sex månader. 

Alfons (sp. AZ/onso), namn på 
flera konungar av Aragonien, 
Asturien, Kastilien och sedermera 
Spanien. Flertalet av de medel- 
tida A. ha knutit sitt namn till 
kampen mot morerna (se Ara- 
gonien, Kastilien och 
Spanien). A. X av Kastilien, 
reg. 1252 — 82, utmärkte sig för 
stor lärdom, lät översätta G. T. 
och en mängd klassiska skrifter 
till spanska och har fått epiteten 
"astronomen" och "den vise" (se 
Alfonsinska tabellerna). 
— A. XII av Spanien, i. 1857, 
d. 1885, besteg tronen 1875, ned- 
slog med vapenmakt den carlis- 
tiska rörelsen (se Carlister), 
Han efterträddes av sin året efter 
faderns död födde son A. XIII, 
för vilken modern var förmyndare 
till 1902, då han tillträdde rege- 
ringen. Med energi och smidig- 
het har han lyckats bemästra de 
många inrikespolitiska striderna 
och bidragit att höja Spanien ef- 
ter förfallsperioden under 1800-t. 
Under världskriget har han vun- 
nit popularitet genom ett intres- 
serat arbete för krigsnödens lind- 




Koaanr Alfoni XIII »,r Spaoian. 



267 



Alfons— Alfågel 



268 



rande. Gift 1906 med Viktoria 
Eugenia (Ena) av Battenberg, f. 
1887, med vilken han har 4 söner 
och 2 döttrar. 

Alfons (port. Affonao), namn 
på, sex konungar av Portugal, av 
vilka A. I, f. 1110, d. 1185, med 
epitetet "erövraren", gjorde Por- 
tugal oberoende av Kastilien 1139. 

Alfonsfnska tabellerna, astro- 
nomiska tabeller, som konung Al- 
fons X av Kastilien lät utarbeta 
1248 — 1252 på grundval av de 
gamla ptolemaiska tabellerna. De 
trycktes i Venedig 1483. 

Alfred den store, f. 849, d. 
901, konung av England. Mottog 
vid 22 års ålder ett rike, som i 
verkligheten var en dansk pro- 
vins. Efter sju års strider lycka- 
des han driva ut danskarna 
(878). A. ägnade sig med lika 
stor framgång åt fredliga värv, 
återupprättade de skövlade klost- 
ren, byggde städer och fartyg, 
uppmuntrade företagsamheten 
och regerade med vishet och rätt- 
rådighet. Ännu två gånger måste 
han värja sitt rike mot inkräk- 
tarna, men tillbragte sina sista 
regeringsår i fred. 

Al fre'sco, se Freskomfl,- 
1 e r i. 

Alfshög, socken i Hall. 1., 
jämte Ljungby pastorat i Göte- 
borgs stift. 740 inv. 

Alfta, socken i Gävleb. I., 
jämte Svabensverks kapellförsam- 
ling pastorat i Uppsala stift. 
6,700 inv., därav i Svabensverk 
140. 

Alfura-sjön, se Arafura- 
8 j ö n. 

Alfvén, II u g o E m i 1, f. 1872, 
tonsättare, violinist och dirigent, 
sedan 1910 director musices vid 
Uppsala universitet och ledare 
för sångsällskapet O. D., med vil- 
ket han företagit framgångsrika 



konsertresor i Sverige, Danmark, 
Tyskland och Norge samt till 
Riga, anförare för Uppsala stu- 
dentkårs allmänna sångförening 
sedan 1917 samt 1921 utsedd till 
Svenska S&ngarförbundets l:e 
förbundsdirigent. Har skrivit 
kantater och symfoniska dikter, 
4 symfonier, en violinsonat, 
pianostycken, manskvartetter och 
romanser. 

Alfågel, Eare'lda hyema'lis, 
en art dykänder. A. har en mot 
spetsen smalare, med ett brett, 
rött band försedd, svart näbb, 
vars nagel är något bredare än 
halva näbbspetsen ; övernäbbens 
kanter äro invikta längs främre 
hälften. Hanens längd intill 6, 
honans intill 4 dm. Hanen igen- 
kännes på de långa, mellersta 
stjärtpennorna och de delvis för- 
längda skulderfjädrarna. Han är 
betydligt mörkare sommartid än i 
vinterns och vårens praktdräkt, 
i vilken senare han mer avsevärt 
skiljer sig från honan. A. är en 
högnordisk art, som endast flyt- 
tar undan för isen, och som den 
kalla årstiden lever flockvis i 
havsbandet. Hanarna låta då 
höra sin sång, som förskaffat A. 




H. Alfvén. 



269 



Alföid — Algeciras 



270 




Alf&^el. Hane i praktdräkt. 

dess många namn: al, a 1 a, 
alla o. s. v. Häckar vid fjäll- 
sjöar; äggen 8, grönaktiga. A. är 
skicklig dykare och simmare, 
snabb flygare, föga skygg och 
mycket livlig. Den jagas dels för 
fjädern, dels för köttet, vilket 
senare dock är tämligen dåligt. 
Den är mycket hårdskjuten, skju- 
t€8 för vättar men om vintern 
även i vakar i isen, dit den ofta 
samlas i stora mängder. Fridlyst. 

Alföid, den ungerska slätten. 
Se U n g e r n. 

Alförrädare, Enicone'tta ste'l- 
leri, en högnordisk dykand, som 
stundom anträffas även vid Sve- 
riges kuster, vanligen tillsam- 
mans med alfågeln. 

Algarobilla [-i'lja], de till 
garvning och färgning använda 
frukterna av arter av Caesalpi'- 
nia {Balsamoca'rpum) och Pithe- 
colo'bium. 

Alga'rve, provins i s. Portu- 
gal. Södra delen bördig och väl- 
odlad. Fruktodling. Huvudstad 
är Faro. 270,000 inv. 

Algau-alperna, västligaste 
delen av n. Kalkalperna. 

Algau-boskap, se Nötkrea- 
tur. 

Algebra, den matematiska 
vetenskapsgren, som på ett änd- 
ligt antal variabler (se d. o.) 
utför ett ändligt antal elementära 
räkneoperationer. A:s huvudpro- 
blem är lösandet av ekvationer 



eller ekvationssystem, innehål- 
lande en eller flera obekanta. — 
Kedan tidigt torde indiska mate- 
matiker med rent aritmetiska 
metoder ha angripit algebraiska 
problem. Grekerna, vilkas be- 
handling av dylika problem för- 
svårades av de uteslutande geo- 
metriska metoder de härvid an- 
vände, kunde lösa andra gradens 
ekvationer och vissa sådana, i 
vilka antalet obekanta är större 
än antalet ekvationer (se D i o - 
fantiska ekvationer). 
Antikens algebraiska vetande be- 
varades och odlades under medel- 
tiden av araberna och kom genom 
dem till västerlandet. Vid över- 
gången till nyare tiden löstes i 
Italien tredje och fjärde gradens 
ekvationer genom rotutdragning 
(C ar dan o och Tartag- 
1 i a), det första väsentliga fram- 
steget på A:s område sedan an- 
tiken. Cartesius införde alge- 
braiska metoder vid behandlingen 
av geometriska problem (se 
Analytisk geometri). — 
Från senare delen av 1700-t. har 
A. genomgått en glänsande ut- 
veckling. De främsta namnen äro 
G a u s 8, som bevisade, att varje 
ekvation av n:te graden har n 
rötter, Abel, som visade, att 
allmänna ekvationer av högre 
grad än den fjärde ej kunna lösas 
medelst rotutdragningar, G a - 
lois, grundläggaren av den s. k. 
gruppteorien, som revolutionerat 
modern A., H e r m i t e och i vår 
tid H i 1 b e r t. — En modern 
gren av A. av utomordentligt stor 
betydelse är invariantteo- 
rien (se d. o.). — Med algebran 
står t al teori en (se d. o.) i 
det närmaste samband. 

Algeciras [al5ethi'raB], hamn- 
stad och vinter kurort i prov. 
Cadiz, Spanien. Grundlagd av 
morerna. 16,000 inr. — I A. hölls 



271 



Alger — Algeriet 



272 



1906 den s. k. Algeciraa- 
konferensen, se Marocko. 

Alger (lat. A'lgae), en grupp 
bfi-lväxter med klorofyll 1. annat 
grönt färgämne, varmed de kunna 
aBsimilera kolsyra. A:8 celler 
innehålla dessutom ofta andra 
färgämnen. De allra flesta A. leva 
i vatten. Några former bilda 
gröna 1. röda överdrag på fuktig 
jord, stenar 1. trädstammar. A. 
indelas i Cyanophy'ceae, Diato'- 
meae, Conjuga'tae, Chlorophy'- 
ceac, Gharophy'ta, Phaeophy'ceae 
och Rhodophy'ceae. Till A. kunna 
även räknas Dinoflagella'ta och 
vissa Flagella'ta (se vidare under 
de latinska namnen). 

Alger [alje'], huvudstad i 
Algeriet, vid Medelhavet, byggd 
på en brant sluttning, med höj- 
derna ovanför starkt befästa. A. 
har en utmärkt hamn och är en 
av de förnämsta kolstationerna 
vid Medelhavet. Järnvägsförbin- 
delse med de största städerna i 
Algeriet. Betydlig utländsk han- 
del. Den moderna stadsdelen lig- 
ger utefter kusten och bildar med 
sina breda bulevarder och stora 




Kamelernas gata i Alger. 

affärshus en skarp kontrast till 
den gamla arabstaden. Universi- 
tet; ärkebiskopssäte. 170,000 inv., 
varav % européer. 

Algeriet [al8jeri'et], fr. Al- 
gérie, fransk besittning i n. Af- 
rika, mellan Marocko i v. och 
Tunis i ö. Sydgränsen till Sahara 




Järnyägar 






273 



Alg-fisk 



274 



är obesULmd. Atlasbergen genom- 
draga landet, och dess n. kedja, 
Tell-Atlas, avskiljer det småkupe- 
rade, mera odlade kustlandet från 
Saharas ökenregion. Floderna äro 
obetydliga och i de flesta fall 
uttorkade under sommaren. — 
Landet är rikt på mineral: 
järn, antimon, zink och fosfat. 
Jorden, varav tre fjärdedelar 
av befolkningen lever, frambrin- 
gar vete, havre och råg. Grön- 
saker, sydfrukter och vin odlas 
i stor utsträckning i kustregio- 
nen. Handeln är huvudsakligen 
riktad på Frankrike. — A. sty- 
res av en fransk generalguver- 
nör och är administrativt delat 
i två delar, varav den norra be- 
står av tre departement. Alger, 
Oran och Constantine, som alla 
sända representanter till den 
franska nationalförsamlingen, och 
den södra av fyra territorier. — 
Befolkningen, 5,6 mill., utgöres 
av muhammedanska araber och 
berber samt 1 mill. européer. — 
A. kom omkr. 46 f. Kr. under 
romarna, erövrades på 400-t. 
e. Kr. av vandalerna och på 700-t. 
av araberna och behärskades av 





Naturlig bro i östra Algeriet. 



olika muhammedanska dynastier. 
A. blev sedan hemvist för de från 
Spanien fördrivna morerna och 
blev en av de på sjöröveri existe- 
rande, fruktade Barbaresksta- 
terna (se d. o.). Trots upprepade 
försök att bryta dessas sjö- 
tyranni lyckades det ej förrän 
1830, då fransmännen satte sig i 
besittning av staden Alger, var- 
ifrån de undan för imdan ut- 
sträckt sitt välde över till A. 
hörande områden. Ett flertal upp- 
ror ha visat befolkningens miss- 
nöje med det franska herradömet, 
som dock med åren alltmer be- 
fästs. Under världskriget inord- 
nades även infödda algeriska 
trupper i franska armén, och som 
en eggelse till fortsatt trohet 
gavs genom en lag 1919 möjlig- 
het för de infödda att på vissa 
villkor bli franska medborgare. 

Alg-fisk, Phyllo'pteryx, ett 
släkte Sjöhästar med flikiga 
och breda utskott på kroppen, 
vilka giva djuren en utomordent- 
lig likhet med de alger, bland 
vilka de leva. A. är ett gott ex- 



275 



Alginsyra — Algutsnim 



276 



r ■ 




'^^O 




"iM 


Hfanl^ 


i^^i '**'«i> 


^:"-- ", 


i^^H^^i^H 


j2^^^ _^ >i».^^m.*'^ 


■8 


■■Ilk ate&'iJ^IIII^H 



By i södra Algeriet. 

empel på skyddande för- 
klädnad (se Mimicry). 

Algi'nsyra, ett ämne, som er- 
hålles såsom biprodukt vid jod- 
framställning ur alger. Användes 
såsom appretyr medel. 

Algo'a Bay [bej], en vid havs- 
bukt på s. Afrikas kust. I s.v. 
delen av bukten ligger hamnsta- 
den Port Elizabeth. 

Algo'l, dubbelstjärna i stjärn- 
bilden Perseua (^ Persei), med 
variabel ljusstyrka. Typ för s. k. 
algolstjärnor, vilkas stu- 
dium spelat en synnerligen stor 
roll i teorien för dubbelstjärnor 
(se d. o.). 

Algologi' (lat. a'lga, sjögräs, 

r 




grek. lo'gos, lära), läran om al- 
gerna. — Algol o' g 1. fyko- 
1 o' g, algforskare. 

Algo'nk, Algo'nkisk, geo- 
logisk term för sedimentära av- 
lagringar yngre än urberget men 
äldre än kambrium. Inom Sve- 
rige utgöres en del härav av röda 
sandstenar med klastisk struktur 
(jotniska gruppen), andra 
äro kristalliniska skiffrar (s e v e- 
gruppen). Till A. höra dala- 
sandstenen och Dalslandsserien; 
Almesåkragruppen i Småland är 
troligen av samma ålder. Seve- 
gruppen. Ars yngre avlagringar, 
har stor utbredning i Sveriges 
fjälltrakter från Dalarna till 
Torne träsk. Algonkiska berg- 
arter kallas ofta p r e k a m - 
briska 1. postarkeiska. 

Algotssönerna, benämning på 
en mäktig stormansätt från Väs- 
tergötland, vars främsta medlem- 
mar voro lagmannen Algot Bry- 
nolfsson och hans söner, av vilka 
biskop Brynolf (se d. o.), Folke 
och Karl voro de mest bekanta. 
Folke bortrövade 1287 med Karls 
hjälp riddaren Svantepolk Knuts- 
sons dotter Ingrid, och för detta 
straffades hela släkten. Folke 
blev hjälte i flera ballader t. ex. 
Falken Albrektsson eller Folke 
Algotsson, två redaktioner av 
samma visa från 1500-t., och 
Folke Lagmansson och drottning 
Hillevad. 

Algrafi', se Litografi. 

Algsvampar, se Phycomy- 
c e t e 8. 

Algutsboda, socken i Kronob. 
1., pastorat i Växjö stift. 4,390 
inv. 

Algutsrum. 1. Socken i Kalmar 
]., jämte Glömminge pastorat i 
Växjö stift. 740 inv. — 2. Härad 
i Kalmar 1., omfattar gocknarna 
Resmo, Mörbylånga skn, Mörby- 



Alf-fisk. 



277 



Algutstorp — Alhambra 



278 




Granada med 



långa kpg., Vickleby, Torslunda, 
Glömminge och Algutsrum. 

Algutstorp, socken i Älvsb. 1., 
jämte KuUings-Skövde, Tumberg, 
Södra Härene, Bråttensby och 
Landa pastorat i Skara stift. 390 
inv. 

Alha'gi, ee Manna. 

Alha'mbra (av arab. Kal'at-al- 
hamra, "den röda borgen"), en 
arabisk konungaborg utanför sta- 
den Granada i Spanien, påbörjad 
1248 och benämnd efter färgen 
på yttermurarna. Sedan ara- 
berna 1492 fördrivits från Gra- 
nada, blev borgen offer för förstö- 
relse och förfall. Ur detta till- 
stånd räddades den först genom 
en 1862 påbörjad restaurering. 
Borgen utgör ett omfattande kom- 
plex av försvarsverk och byggna- 
der, bland vilka den viktigaste 
är det egentliga kungshuset, vars 
salar och rum gruppera sig kring 
tvenne gårdar, Myrtengården och 
Lejongården. Den senare har sitt 
namn av de tolv svarta marmor- 
lejon, som bära en alabasterfon- 
tän i dess mitt. Bland rummen 
märkas Ambassadörernas sal, 
kvadratisk till formen, försedd 



Alhambra. 

med rikt dekorerat droppstens- 
valv och inbyggd i det höga Co- 
mares-tornet, samt Abenserrager- 
nas sal, som på båda sidor genom 
kolonnställningar förenas med 
mindre sidosalar och övertäckes 
av ett högt droppstensvalv. A. 
hör till de rikaste och mest konst- 
närliga arabiska byggnadsverk, 
som bevarats till våra dagar. 




Lejonr&rdan ( Alhambrk. 



279 



Alheden — Alin 



280 



Alheden, stor hed i n. Jylland. 
Nu delvig uppodlad eller ekog- 
planterad. 

Al henna, se H e n n a. 

AIhida'd, det vertikala axel- 
syetemet ä. en teodolit, kring vars 
geometriska axel teodolitens över- 
byggnad med tuben vrides vid 
observation av riktningar i hori- 
sontalplanet. A. består av en en- 
kel 1. dubbel alhidadaxel 
och en på denna påkrympt gra- 
derad cirkel, alhidadcir- 
keln. Se Teodolit. 

Ali', "den höge", arabiskt namn 
och titel. — 1. A. ibn Abu 
T ali b, f. 602, d. 661, Muham- 
meds kusin och svärson, den fjär- 
de kalifen 656. Hans anhängare 
voro sjiiterna. Se Islam. — 2. 
A. b ej, f. omkr. 1728, d. 1773, 
sultan av Egypten 1757. Fördri- 
ven därifrån 1771, upptog han 
kampen mot turkarna och eröv- 
rade bl. a. Jerusalem men blev 
slagen, då han sökte återtaga 
Egypten. — 3. A. p a s j a av J a- 
nina, f. 1741, d. 1822, albansk 
furste, som genom erövringar 
blev herre över Albanien, Tessa- 
lien och s. Makedonien men slut- 
ligen angreps av turkarna och 
efter ett tappert försvar av Ja- 
nina tvangs att kapitulera 1822. 
— 4. Muhammed Emin A. 
pasja, f. 1815, d. 1871, turkisk 
statsman. Se Turkiet. 

A'lias, lat., annars, eljest. 

A'libi, lat., eg. annorstädes; 
bevisa sitt A., bevisa, att 
man vid tiden för ett brotts be- 
gående befunnit sig på aiman 
plats än platsen för detta. 

Alica'nte. 1. Kustprovins i s.ö. 
Spanien. N. och v. delarna ber- 
giga, för övrigt bördigt slätt- 
land. Odling av vin och sydfruk- 
ter. Bly-, järn- och koppargruvor. 
500,000 inv. — 2. Huvudstad i 
A. 1. Hamnstad och vinterkurort. 



Cigarr- och textilindustri. Export 
av salt, soda, vin och jordbruks- 
produkter. 60,000 inv. 

Alifa'tiska föreningar (grek. 
a'leifar, fett) , fettseriens 
föreningar, organiska för- 
eningar, som kunna härledas från 
kolvätet metan. Hit räknas fett- 
arterna. 

Aligarh, befäst stad i de för- 
enade provinserna Agra och 
Oudh, britt. Indien. Handel med 
bomull, spannmål och indigo. 
Muhammedanskt universitet be- 
slutat 1920. 65,000 inv. 

Alikva'nt (lat. aliqua'ntus, 
tämligen stor ) , se A 1 i k v o t. 

Alikvo't (lat. a'liquot, några, 
flera), kallas ett tal a i förhål- 
lande till ett större tal 6, om & 
går att utan rest dividera med a. 
1 motsatt fall kallas a en a 1 i - 
kvant till b. Sålunda är 3 ali- 
kvot till 6, men alikvant till 7. 

Alikvo't-toner, se överto- 
ner. 

Alin, Oscar Josef, f. 1846, 
d. 1900, historiker och politiker, 
professor i Uppsala från 1882. 
Som led. av F. K. 1889—99 och 
av unionskommittén 1895 — 98 
blev A. en av förgrundsgestalter- 
na i 1890-t:s svenska unionspoli- 
tik. Hans ståndpunkt, klarlagd 
i Den svensk-norska unionen 
(1889 — 91) och ytterligare för- 
fäktad av lärjungar tillhörande 
den "Alinska skolan", gick ut på 
ett klarläggande av betydelsen av 
dokumenten från unionens till- 
komst. Norge hade i Kielfreden 
avträtts till Sverige och ej till 
Karl XIII, och såväl riksakten 
som norska grundlagen 4 nov. 
1814 vilade på förhandlingar med 
svenska ombud, varför de ej utan 
svenskt samtycke kunde upphä- 
vas eller ändras. Gent emot olika 
missmodiga tendenser att låta 
unionen falla höll A. energiskt 



281 



Alingsås 



282 



pä, dess fortbestånd men var sam- 
tidigt en kraftig förespråkare för 
revision av unionstraktaterna. 
A. övade stort inflytande på 1890- 
t:s konservativa politik. 

Alingsås, stad i Västergötland 
nära Säveåns utflöde i Mjörn, 46 
km. från Göteborg. Anlades av 
från Nya Lödöse utflyttade kolo- 
nister och erhöll stadsprivilegier 
1619. Genom Jonas Alströ- 
m e r anlades A. manufak- 
turverk, med väverier, spin- 
nerier, stickeri och färgeri, är 
1724, varigenom A. raskt upp- 
blomstrade till på sin tid Sveri- 
ges förnämsta fabriksstad. I mit- 
ten av 1700-t. härjades A. av 
svåra eldsvådor och gick under 
mössornas styrelse allt mer till- 
baka. Staden har nu en betydan- 
de vävnadsindustri (Alingsås 






Alströmerska fabriken. 

bomuUsväveri a. b. med mer än 
1,000 vävstolar) och linnefabrik. 
A. stadsförsamling bildar jämte 










283 



Alisma — Alkekung 



284 



A. landsförsamling, Rödene, Bä- 
linge, ödenas och Hemsjö pasto- 
rat i Skara stift. Samskola (sta- 
tens). A. stad 6,250 inv., A. lands- 
förs, och Rödene 2,800 inv. 

AIi'sma, växtsläkte (fam. Alis- 
ma'ceae). Blott en art, A. plan- 
ta' go, svalting, vanlig vatten- 
ört i vårt land. Har äggrunda 
blad och vita blommor i pyramid- 
lik klase. 

AIisma'ceae, växtfamilj (ordn. 
Helo'biae). Hit räknas ett antal 
vatten- och sumpväxter, av vilka 
släktena AWsma, Echino'dorus 
och 8agitta'ria äro represente- 
rade i Sverige. 

A-listan, se Börs. 

Alizari'n (turk. alizari, han- 
delsnamn pä krapprot), ett myc- 
ket viktigt färgämne, som förr 
framställdes ur krapprot, sedan 
1868 i allt större utsträckning 
med konst ur kolvätet äntra- 
c e n. Detta oxideras först till 
antrakinon, varur sedan ge- 
nom en serie processer erhålles 
handelsvaran A. i form av en deg, 
hållande 20 % A. A. bildar med 
vissa metallföreningar karaktä- 
ristiska färglacker. Se 
Färgning. 

Al j aska, se Alaska. 

Alka, se A 1 k o r. 

Alkai'os, grekisk skald i 7:e 
årh. f. Kr. A. tillhörde en gam- 
mal adelssläkt, deltog med iver 




Alkaios och Sapfo. Antik vasmålning 



i de politiska fejderna och 
måste tidvis leva i landsflykt. Av 
hans dikter äro några bevarade 
i fragment, andra kända genom 
horatianaka efterbildningar. Den 
alkaiska versen, uppkallad 
efter A. och även använd av 
Horatius, är en 4-radstrof. 

Alka'ld (av arab. al-kadi, do- 
maren), kommunalordföranden i 
spanska städer och byar; tillika 
polisdomare. 

A'lkaliblått, tjärfärgämne i 
växlande nyanser. Se Färg- 
ämnen. 

A'lkali-metaller, gemensam 
benämning på metallerna 1 i t i - 
um, natrium, kalium, ru- 
b i d i u m och c e s i u m. Deras 
hydrat och karbonat sammanfat- 
tas under namnet alka'lier 
(sing. alkali, av arab. kaljtm, 
aska) . 

Alkalimetri', se Acidime- 
tri. 

Alkaliska jordarter, oxiderna 
av metallerna kalcium, 
strontium, barium, stund- 
om räknas hit även dem av m a g- 
n e s i u m och beryllium. 

Alkalisk reaktion, en egen- 
skap, som karaktäriserar alla 
dissocierade baser. Att en lösning 
reagerar alkaliskt kan lättast 
visas med t. ex. lackmus, som av 
baser färgas blå, 1. med fenolfta- 
lein, som åstadkommer rödfärg- 
ning av lösningen. 

AlkaIoi'der, se Växtbaser. 
AIka'nna, Alca'nna tincto'ria, 
en i Ungern och Medelhavslän- 
derna förekommande ört (fam. 
Borragina'ceae) , ur vars violett- 
röda rot ett färgämne, alkanna- 
rött, falsk alkanna, alkanni'n 
1. a n c h u s i' n, kan erhållas. Det 
användes till färgning av fett, 
salvor, pomador o. d. Se H e n n a. 
Alkekung, Alle alle, en ovan 
svart, iinder vit alka med kort 



285 



Alkemi — Alkibiades 



286 



och tjock näbb. Längd intill 25 
cm. A. är en högnordisk art, 
som häckar i ofantliga skaror på 
Norra Ishavets öar; vintertid 
träffas den någon gång vid Sve- 
riges v. kust. A. lägger blott ett, 
enfärgat, blåvitt ägg. 

Alkemi', ord av omtvistad här- 
komst, varmed man i trängre 
bemärkelse åsyftar "guldmakeri" 
1. konsten att av oädla metaller 
framställa ädla sådana. Tertul- 
lianus nämner som Ars upphovs- 
man Hermes Trismegistos, en 
sammansmältning av den gre- 
kiske guden Hermes och den 
egyptiske guden Thot, vilken se- 
nare ansågs som skrivkonstens 
och vetenskapernas uppfinnare. 
Troligen har väl det egyptiska 
prästerskapet känt konsten att 
framställa gul- och vit färgade 
metallegeringar, som de utgåvo 
för att vara guld och silver; de 
bibringade kanske också folket 
tron, att prästerna kunde för- 
vandla oädla metaller till ädla. 
Denna tro stod ej på något sätt i 
strid med den grekiska filosofiens 




Aikemist iFaust). Ktsning av Kenibrandt. 



uppfattning av materien (se 
Element), varför A. upptogs 
av grekerna i Alexandria. Sedan 
araberna erövrat Egypten, lärde 
de konsten och spredo den till v. 
Europa, där A. särskilt imder 
medeltiden omhuldades, främst 
vid furstehoven. — A:8 utövare, 
alkemisterna 1. adep- 
terna sökte vid sina experi- 
ment finna ett hypotetiskt ämne, 
de vises sten, med vars 
hjälp alla andra ämnen kunde 
förvandlas till guld. Man tillade 
också de vises sten livsförlängan- 
de egenskaper. Vad alkemisterna 
funno var väl legeringar, som 
med dåtidens kunskaper svårligen 
kunde skiljas från ädla metaller. 
Tack vare alkemisterna gjordes 
många betydelsefulla upptäckter. 
A. var sin tida kemiska veten- 
skap, icke blott ett försök att 
tillfredsställa guldtörsten. Se- 
naste tidens forskningar ha visat 
möjligheten att sönderdela de 
länge som odelbara ansedda 
grundämnena, varför alkemister- 
nas drönamar om andra ämnens 
förvandling i guld kanske en 
gång skola förverkligas. 
Alke'stis, se Admetos. 
AIkibi'ades, f. omkr. 450, d. 
401 f. Kr., atensk statsman och 
fältherre av ädel börd. Utrustad 
med stora andliga såväl som 
yttre gåvor och dessutom i be- 
sittning av en äregirighet, som 
icke kände gränser eller skydde 
medel, blev han en ivrig medlem 
av det demokratiska krigspar- 
tiet i Aten och valdes 420 till 
stadens fältherre. Då den sici- 
lianska staden Syrakusa hotade 
flera med Aten förbundna städers 
frihet, förmådde A. sina landsmän 
att sända en flottexpedition till 
Sicilien. Natten före avresan (11 
maj 415) kullstörtades en del 
gudabilder i Aten, och A., »om 



287 



Aikio — Alkoholism 



288 



misstänktes vara gärningsman- 
nen, dömdes, ehuru frånvarande, 
till döden. — Han flydde nu till 
Atens arvfiende Sparta och ledde 
dess flotta mot Aten, men blev 
misstänkt även där, varför han 
sökte skydd hos den persiska 
satrapen Tissafernes i Mindre 
Asien. Därifrän återkallades han 
till Aten, där efter hans motstån- 
dare Nikeas' förkrossande neder- 
lag på Sicilien 413 en demokra- 
tisk riktning kommit till mak- 
ten. A. besegrade den pelopon- 
nesiska hären och flottan vid 
Kyzikos 410 och höll 408 sitt 
intåg i Aten. Efter ett nederlag 
vid Efesos störtades han åter och 
flydde, denna gång till Frygien, 
där han föll för mördarhand. 

A'lkio, S a n t e r i, f. 1862, fin- 
ländsk skriftställare och politi- 
ker, medlem av lantdagen och 
riksdagen sedan 1907, tillhöran- 
de det radikala finska agrarpar- 
tiet. A. var socialminister 1919 
— 20 och var ivrigt verksam för 
republikens införande 1919. 

Alkmafon, grekisk sagohjälte, 
som dräpte sin moder och därför 
förföljdes av erinnyerna. Han fick 
ro, när han slog sig ned vid flo- 
den Akeloos' mynning, äktade 
flodgudens dotter och fick sonen 
Akarnan (jfr Akarnanien). 

Alkmaioni'derna, en framstå- 
ende ätt i Aten, från vilken Klei- 
stenes, Perikles och Alkibiades 
härstammade. 

A'Ikman, grekisk skald i 
Sparta i 7:e årh. f. Kr. Av hans 
diktning äro endast fragment 
bevarade till vår tid. A. anses ha 
grundat den grekiska korlyriken. 
Ett 7-fotat daktyliskt versmått 
bär hans namn. 

Alkman, Edvard Petrus, 
f. 1867, tidningsman, på 1890-t. 
kultur-radikal ledareförfattare i 
Dagens Nyheter, sedan 1904 re- 



daktör för Göteborgsposten. Led. 
av F. K. 1916—19. 

Alkme'ne, sondotter till Per- 
seus, maka till Amfltryon, moder 
till Herakles (se d. o.). 

A'lkohol, populärt namn på 
metyl- 1. etylalkohol. — Abso- 
lut A., så gott som vattenfri 
etylalkohol. Se Alkoholer. 

Alkoholer, organiska förening- 
ar, som kunna härledas ur kol- 
väten genom att i dessa ersätta 
en väteatom med gruppen • OH. 
Primära A. innehålla atom- 
gruppen CH, • OH, sekun- 
dära CH • OH och tertiära 
C • OH. Dessutom finnas f 1 e r - 
värda A., innehållande två 1. 
flera OH-grupper inom en mole- 
kyl. Till dessa höra bl. a. glyce- 
rin. A. ha oftast namn av de kol- 
väten, ur vilka de kunna här- 
ledas. Sålunda ger metan, CH4, 
upphov till metylalkohol, 
CH, • OH; e t a n, C,H„ ger e t y 1- 
alkohol, CjH, • OH o. s. v. A. 
äro oftast vätskor, vilkas kok- 
punkt stiger med antalet CH,- 
grupper i molekylen. Högre A. 
äro vid vanlig temp. fasta krop- 
par. A:s spec. vikt är alltid 
mindre än 1. Se A m y 1 a 1 k o - 
hol, Etylalkohol och M e - 
tylalkohol. 

AIkoho'1 förbud, se Nykter- 
hetsrörelsen. 

Alkoholism, alkoholförgift- 
ning, akut eller kronisk. A. an- 
vändes även att beteckna vane- 
mässigt missbruk av sprit oav- 
sett om manifesta sjukdomssym- 
tom föreligga eller icke. Akut A. 
kan förekomma i alla grader från 
det lätta ruset till en dödligt för- 
löpande förlamning av det cen- 
trala nervsystemet. Till den kro- 
niska A:s sjukdomsbild höra 
slembildning i halsen, heshet, 
morgonkräkningar, aptitlöahet, 
diarréer. Dessa symtom föroraa- 



289 



Alkoholist — Alkuin 



290 



kas av en lokal retning av det 
tillförda giftet. Efter att ha över- 
gått i blodet sprides alkoholen 
till kroppens alla delar och in- 
verkar därvid särskilt på nerv- 
systemet. Som yttringar därav 
märkas i lindriga fall darrning 
i händer och tunga, i höggradi- 
gare fall minnesslöhet och allmän 
nedsättning av själsförmögenhe- 
terna. Vid höggradig A. eller stor 
mottaglighet kunna anfall upp- 
träda liknande dem vid fallande- 
sot (alkoholepilepsi) eller 
en fullt utbildad akut sinnessjuk- 
dom (delirium tremens, 
88 d. o.). De perifera nerverna 
bli ofta säte för inflammation 
(alkoholnevrit), yttrande sig 
i nedsatt känsel, myrkrypningar, 
osäkerhet i rörelser (a t ax i, 
se d. o.) samt förlamningar. I 
fråga om förändringar i andra 
organ (levercirros, skrumpnjure, 
fetthjärta) är mera ovisst, om 
dessa kunna skrivas direkt på 
alkoholverkans konto. Tidigt in- 
trädande åldersförändringar sy- 
nas vara en följd av det vane- 
mässiga alkoholmissbruket. Ett 
plötsligt avbrott i begagnandet 
av sprit efter längre tids stark 
konsumtion medför utomordent- 
ligt svåra obehag, yttrande sig i 
sömnlöshet, matleda, höggradig 
ångest, deliriimi (abstinens- 
symtom). I sällsynta fall 
inträder alkoholbegäret endast 
periodiskt ( periodsupare ) . 

Alkoholi'st, åt dryckenskap 
hemfallen person. För vård av A. 
finnas slutna vårdanstalter, s. k. 
alkoholistanstalter (al- 
koholisthem), där patienterna för 
längre tid (i allmänhet minst % 
år) avstängas från sprit. Enl. 
lagen om behandling av A. av 30 
juni 1913, som trädde i kraft 1 
aug. 1916, kan man i vissa fall 
tvångsinternera A. pä allmän 



alkoholistanstalt. Ansö- 
kan om internering, som skall 
ställas till K. Ii., göres av nyk- 
terhetsnämnd. Dock kan i fråga 
om vissa farliga A. polismyndig- 
het jämväl ingripa. Har A. fri- 
villigt sökt vård på allmän 
alkoholistanstalt, kan han tvingas 
att kvarstanna avtalad tid. — 
Allmänna alkoholisthem äro delg 
statens, dels andra såsom allmän- 
na erkända alkoholistanstalter. 
Statens alkoholistanstalter äro 
förlagda till Venngarn (nära Sig- 
tuna), Svartsjö (för bl. a. svår- 
disciplinära manliga A.) och 
Landskrona (för bl. a. svårdisci- 
plinära kvinnliga A.). De all- 
männa anstalterna stå under 
Socialstyrelsens uppsikt. Av e n - 
skilda alkoholistanstalter 
finnas endast Kurön (Frälsnings- 
arméns) i Mälaren och Härnö 
(Strängnäs stifts) vid Mariefred. 

Alkor, Alcidae, en fågelfamilj 
(ordn. Lari), omfattande arter 
från n. halvklotets hav, huvud- 
sakligen de nordligaste. Fötterna 
äro fastade långt bakåt, varför 
fåglarna sitta i upprätt ställning, 
stödande på de korta tarserna. 
Vingar och stjärt äro korta, var- 
för A. äro tämligen dåliga fly- 
gare. Skickliga simmare och dy- 
kare. Vid dykning använda de 
icke blott fötterna med deras tre 
med simhud förenade framtar 
(baktå saknas vanligen alldeles) 
utan också vingarna. Endast 
häckningstiden vistas de på land; 
samlas då vanligen i stora kolo- 
nier ("fågelberg") och lägga sina 
1 — 2 ägg i bergskrevor utan någon 
bale. Se Alkekung, Lunne- 
fågei, Grisslesläktet, 
Tordmulesläktet. 

Alkov [-kå'v] (a.Tåh. al-kubba) , 
nisch för sängen i eller vid väg- 
gen av ett riun. 

A'lkuin, f. 735, d. 804, Karl 



10. — L e X. I. Tr. 1». 6. 22. 



291 



Alkyl — AUeghany-bergen 



292 



den stores rädgivare, vän ocli 
lärare. Grundlade en berömd 
skola i Tours. A:8 brev äro 
värdefulla för kännedomen om 
den tidens kultur. 

Alky'l, se Eadikal. — Al- 
kylsalt, se Ester. 

Alla, a 1 r, ital., motsvarar 
franskans d la (se d. o.). Van- 
ligt i musiktermer, t. ex. a 1 1' - 
a n t i' c o, i antik stil, alla 
m a' r c i a, i marschtakt, alla 
t u' r c a, i turkisk musiks stil, 
alla zinga'ra, i zigenarstil, 
alla zo'ppa, i synkoperad stil, 
a 1 1' o 1 1 a' v a, i oktaven, beteck- 
nar, att vidst. noter skola spelas 
en oktav högre 1. lägre, alla 
p o 1 a' c c a, i polonästakt, alla 
8 t r e' 1 1 a, i raskare tempo, 
alla tede'8ca, på tyskt sätt. 
Alla breve, pä förkortat sätt, 
betyder, att i */« takt noternas 
valör förminskas till hälften. Jfr 
Al. 

Alla'h, arab., muhammedanis- 
mens beteckning för den högste 
och ende Guden. 

Allahaba'd, "Guds stad". 1. 
Distrikt i de förenade provinser- 
na Agra och Oudh, britt. Indien. 
Genomflytes av Ganges och hör 
till Indiens bördigaste och folk- 
rikaste trakter. — 2. Stad vid 
sammanflödet av Ganges och 
D jämna, är en av hinduernas 
heliga städer och besökt vallfarts- 
ort. Berömt är ett av Akbar den 
store anlagt palats. Stål- och 
indigoindustri. 155,000 inv. 

Alla helgons dag, romersk- 
katolsk kyrkofest sedan 700-t., 
firas den 1 nov. Allhelgona- 
dagen firas i svenska kyrkan 
första söndagen i nov. 

Allan-linjen, engelsk-nordame- 
rikansk ångbåtslinje, grundad 
1852 av skotsk-kanadensiske 
skeppsredaren och finansmannen 
Bir Hugh Allan (f. 1810, d. 1882). 



Alla'ntois (grek., alla's, korv, 
korvformig säck) , se Foster- 
höl j e n. 

A Ila pri'ma, ital., säges en 
oljemålning vara utförd, när 
varje del av dess yta från början 
fått den färg, som den skall bära 
i färdigt tillstånd. 

Allarga'ndo, ital., bredare, 
starkare. 

Alla själars dag firas i ro- 
mersk-katolska kyrkan 2 nov. Av- 
skaffad i svenska kyrkan. 

Allati'yus (lat. alla' tus, av 
affeWre, föra till), se Kasus. 

AUbo. 1- Härad i Kronob. 1., 
omfattar socknarna Virestad, 
Stenbrohult, Älmhults köping, 
Vislanda, Blädinge, Skatelöv, 
Västra Torsåa, Härlunda, Leka- 
ryd, Aringsås, Hjortsberga, Kven- 
neberga. Slätthög, Mistelås, Mo- 
eda, Ör och Härlöv. — 2. Kon- 
trakt i Växjö stift, omfattar 
Aneboda jämte de i A. 1 nämnda 
pastoraten utom Härlöv. 

Allé (fr. allée, av aller, gå), 
väg, på sidorna planterad med 
träd. Se Alléträd. 

Alleghany-bergen [ä'lligeni], 
bergsträckning i Nord-Amerika, 
nästan jämlöpande med atlanti- 
ska kusten, från n. Alabama till 
S:t Lawrenceviken. Medelhöjden 
på den nu genom geologiska kraf- 
ter starkt nedbrutna kedjan är 
knappt 800 m. Bergsystemet upp- 
bygges av bergarter från olika 
geologiska epoker; bergskedje- 
veckningen skedde under paleo- 
zoisk tid. Dess högsta topp är 
Mount Mitchell, 2,000 m. I Ame- 
rika begagnas namnet A. endast 
om den n. delen av bergsträck- 
ningen, under det att den s. går 
under benämningen A p p a - 
lachiska be r gen. A:s skog- 
klädda åsar eller nu uppodlade 
höjder äro genom sin sträckning 
ett hinder för kommunikations- 



293 



Allegori — Allenby 



294 



lederna. Den n. delen är genom- 
bruten av flera vida floddalar, 
forna glaciärdalar, vilka under- 
lätta trafiken genom bergsträck- 
ningen. A. bestå av ett 10-tal 
jämlöpande ryggar med breda, 
fruktbara längsdalar. Av tvär- 
dalarna är Hudson- och Mohawk- 
flodena viktigast, förbunden ge- 
nom kanaler med Eriesjön och 
Champlainsjön, som awattnas 
till S:t Lawrence. Bergen äro 
rika på nyttiga mineral, främst 
kol och järn samt guld, petro- 
leum, koppar och bly, och ha här- 
igenom hit samlat stora indu- 
strier och skapat flera av För- 
enta Staternas viktigaste stater. 

Allegori' (grek. a'llon, annat, 
och agoreu'ein, tala), framställ- 
ning i dikt eller bildkonst av 
abstrakta begrepp i sinnebildlig 
form av människor, djur, växter 
o. 8. v.; t. ex. Svea med Göta 
lejon, Bunyans Kristens resa, 
Atterboms Blommorna. Bilden 
skall äga konkret liv men ej så 
starkt, att det andliga innehållet 
spränges ; Michelangeloa Natten, 
Gryningen, etc. ha ett så starkt 
mänskligt liv, att vi föga reflek- 
tera på deras allegoriska bety- 
delse. Fabeln och parabeln 
äro de enklaste formerna av A. 
— Allegorisk tolkning 
av en skrift är att söka utfinna 
en hemlig undermening i texten. 
De homeriska sångerna, bibeln 
etc. ha under vissa tider tolkats 
på detta från modern ståndpunkt 
orimliga sätt. Den samling bröl- 
lopssånger, som i bibeln kallas 
Höga Visan, har bevarats tack 
vare att brudgummen identifie- 
rats med Jahve eller Kristus, 
bruden med Israel, kyrkan eller 
själen. 

Allegre'tto, ital., ganska liv- 
ligt musikaliskt tempo mellan 
andante och allegro. 



AIle'gri, G r e g o r i o, f. 1584, 
d. 1652, italiensk musiker, lär- 
junge till Palestrina. Skrev ett 
berömt Misere're, som i stilla 
veckan årligen uppföres i Six- 
tinska kapellet i Rom. 

Alle'gro, ital., musikaliskt 
tempo, glatt, raskt, livligt. 

Allelomorfa faktorer, se 
Ärftlighetslära. 

Allemande [allma'i)d], fr., 
tysk dans i långsam ^A-takt, 
möjligen härstammande från El- 
sass och mycket omtyckt i Frank- 
rike på 16- och 1700-t. Upptogs 
såsom led i suiten. 

A'llen, Karl Ferdinand, 
f. 1811, d. 1871, dansk historiker, 
professor i Köpenhamn. Skrev en 
på sin tid uppskattad Haandbog 
i Foedrelandets Uistorie (1840) 
och ägnade djupgående forsk- 
ningar åt tiden omkr. 1500, vilka 
resulterade i det banbrytande 
verket De tre nordiske Rigers 
Historie U97—1536, icke full- 
bordat längre än till 1527. 

Allen Lä'llan], Charles 
Grant Blairfindie, f. 1848, 
d. 1899, kanadensisk skönlitterär 
och populärvetenskaplig förfat- 
tare, känd under namnet Grant 
Allen; skrev The evolutioiiist 
at large, Evolution of the idea 
of God; The tooman who did 
(Hon vågade det, 1895) väckte 
uppseende för sitt förkunnande 
av den fria kärleken. 

Allenby [ä'llnbi], Edmund 
Henry Hynman, f. 1861, vis- 
count, engelsk fältmarskalk. Vid 
världskrigets utbrott kavalleri- 
inspektör, erhöll A. befälet över 
den brittiska kavalleridivisionen. 
Utmärkte sig under reträtten 
från Möns. 1915 kårchef, 1917 
befälhavare över 3:e engelska 
armén, som han med utmärkelse 
förde under aprilslaget framför 
Ärras, senare s. ä. chef för brit- 



295 



Allentown — Alliance israélite universelle 



296 



tiBka Palestina-armén. Erövrade 
Jerusalem och vann i »ept. 1918 
en avgörande seger över de tur- 
kiska arméerna. 1919 blev A. 
överkommissarie i Egypten, där 
hans politik 1922 satt frukt i 
engelska protektoratets upphä- 
vande och skapande av en själv- 
ständig egyptisk regering. Se 
Egypten. 

Allentown [älentaon], stad i 
Pennsylvania, Förenta Staterna, 
i ett rikt järnmalmsdistrikt. Mö- 
bel-, cement- och järnindustri. 
75,000 inv. 

Aller, biflod till Weser, Tysk- 
land. 

Allers Familj -journal (före 
1893 Illustrerad Familj- 
journal), illustrerad veckotid- 
ning, uppkallad efter gnmdlägga- 
ren, dansken Carl Aller (f. 
1845), svensk parallellupplaga 
till danska Illustreret Familj- 
journal, grundlagd 1877. Tid- 
ningen, som delvis tryckes i flera 
färger efter en av Aller uppfun- 
nen metod, utges även i en norsk 
upplaga. 

Allerum, socken i Malmöh. 1., 
jämte Flenninge pastorat i Lunds 
stift. 2,290 inv. 

Alléträd utväljas av de om- 
skolade fröplantorna med stor 
omsorg och omplanteras i rader 
med 1 m. gungar och 50 — 75 cm. 
mellan plantorna. Före omplan- 
teringen bör jorden bli djupt be- 
arbetad samt gödslad. I regel 
läter man toppen växa i höjden 
och beskär endast alltför kraftigt 
växande sidoskott samt tager år- 
ligen bort ett och annat av de 
nedre skotten. Då de nått en 
längd av 2 — 2 ^^ m. och de själva 
ej vilja bilda krona, som fallet i 
regel är hos alm och lind, måste 
de toppbeskäras. Omtyckta allé- 
träd äro: kastanj, lönn, ask, alm, 
oxel, lind m. fl. 



Allez [alle'], fr., gå! — An- 
vänt Bom jaktterm innebär ut- 
trycket en uppmaning till hun- 
den att "söka". 

Allgemeine Elektrizitäts- 
Gesellschaft, A. E. G., firma i 
Berlin, grundad 1883 av Emil 
Rathenau. En av världens största 
i sin bransch. Utför speciellt 
kraftstations-, belysnings-, spår- 
vägs- och elektrokemiska anlägg- 
ningar. A. har ett flertal filialer 
utom Tyskland, även i Sverige. 

AUhelgona, socken i östergötl. 
1., jämte Skänninge och Bjälbo 
pastorat i Linköpings stift. 920 
inv. 

Allhelgonadag, se A 1 1 a hel- 
gons dag. 

A'llia, biflod till Tibern. Här 
blevo romarna omkr. 390 f. Kr. 
slagna av gallerna under Brennus. 

Alliance Frangaise [allia'i)8 
fraT)8ä'§], ett 1883 i Paris stiftat 
samfund med syfte att utöver 
Frankrikes gränser sprida känne- 
dom om franska språket och 
främja intresset för fransk litte- 
ratur, vetenskap och konst. Se- 
dan 1894 hållas årligen juli — 
augusti billiga undervisningskur- 
ser i Paris, närmast avsedda för 
utländska lärare och lärarinnor. 
A. har nu avläggare över hela 
världen, i Sverige 5 avdelningar: 
i Stockholm (närmare 1,000 med- 
lemmar), Göteborg, Uppsala, Lin- 
köping och Malmö. Sedan 1892 
har A. anordnat kurser i franska 
vid Stockholms Borgarskola. 

Alliance israélite universelle 
[allia'58 israeli'tt yniverse'll], 
förening, grund ad i Paris 1860 för 
att skydda och befordra judarnas 
intressen särskilt i ö. Europa, 
Mindre Asien och n. Afrika. Sko- 
lor ha upprättats i Bulgarien, 
Turkiet, Egypten, Marocko, en 
lantbruksskola i Jaffa, rabbin- 
seminarium i Konstantinopel. 



297 



Allians — Allmänna barnhuset 



298 



Allia'ns (fr. alliance, för- 
bund), sammanslutning, förbund. 
Jfr Allierad. 

Allia'ria, växtsläkte (fam. 
Cruci'ferae). A. officina'lis, lök- 
trav, rätt allmän ört i s. och 
m. Sverige. Har hjärtlika blad 
och vita blommor. Luktar lök. 

Allier [allie']. 1. Biflod till 
Loire, Frankrike. Kinner upp pä. 
Lozére-bergen. — 2. Departement 
i mellersta Frankrike. Rik åker- 
briiksbygd, stenkolsfält, livlig 
industri. Mineralkällor ( Viehy) . 
370,000 inv. (1921) mot 406,000 
1911. Huvudstad är Moulins. 

Allierad (fr. allier, av lat. ad, 
till, och liga're, binda), bundsför- 
vant. De allierade, i dagligt 
tal benämning på, de mot Tysk- 
land och dess bundsförvanter un- 
der världskriget kämpande mak- 
terna, vilkas officiella benämning 
enligt Versaillestraktaten är D e 
allierade och associera- 
de makterna. 

Alligationsräkning 1. bland- 
ningsräkning, räknemetod, 
medelst vilken man kan finna 
värdet av en blandning, när man 
känner de ingående ämnenas vär- 
den, eller omvänt de mängder 
som erfordras av olika ämnen 
med kända värden för en bland- 
ning av givet värde. 

Alliga'tor, se Krokodil- 
djur. 

Alliga'torpäron, detsamma 
som Advokatpäron. 

Alliga'torsköIdpadda, se 

Cryptodira. 

Allitteratio'n (av lat. ad, vid, 
till, och Wtera, bokstav), uddrim, 
består i likhet mellan rimordens 
begynnelseljud. A. är vanlig i 
ordstäv, deviser och slagord, t. ex. 
gammal som gatan; snille och 
smak; bäst, i bruket billigast. För 
konstnärliga ändamål begagnas 
A. regelbundet i forngermansk 



poesi samt i efterbildningar av 
denna. I modern vers användes 
A. gom Ijudmusikaliskt medel för 
att suggerera en viss stämning. 

A'llium, se Lök. 

Allmoge (fornsv. allmoghi, av 
ålder, all, och moghi, mängd), 
"allt folket", nu beteckning för 
den jordbrukande befolkningen. 

Allmosa (grek. eleemo8y'ne, 
barmhärtighet), frivillig gåva ftt 
nödställd. Inom den katolska 
kyrkan, liksom över huvud inom 
lagiska religionssamfund, har 
allmosegivandet övergått till ett 
led i raden av "förtjänstfulla 
gärningar", vilka skulle vara 
ägnade att förvärva människan 
Guds nåd. 

Allmän idrott, se Idrott. 

Allmänna barnbördshuset i 
Stockholm, inrättat 1775, lämnar 
kostnadsfri vård ät barnaföder- 
skor samt tjänstgör samtidigt 
Bom undervisningsanstalt för 
medicine studerande. A. erhöll 
1913 en ny, efter moderna prin- 
ciper inrättad klinik å Norra 
Djurgärden. 

Allmänna barnhuset i Stock- 
holm har från början utvecklats 
ur ett 8. k. hittebarnshus. Intill 
mitten av 1800-t. var dess orga- 
nisation skäligen löslig och dess 
ekonomi helt baserad på dona- 
tioner och en del tillförsäkrade 
förmåner av oberäknelig storlek; 
särskilt känd torde den s. k. 
barnhustunnan vara. 1850 
ställdes det under en av stat och 
kommun tillsatt direktion och er- 
höll fast stat. Sina skyddslingar, 
d. v. 8. späda barn utan tillgäjig 
till föräldravård, mottager A. an- 
tingen mot en engångsavgift eller 
mot amtjänst av modern. Huvud- 
kontingenten barn utackorderas, 
och A:8 befattning inskränker sig 
till att övervaka fosterhemmens 
omvårdnad om barnen. 



299 Allm. försvarsföreningen — Allm. valmansförbundet 300 



Allmänna försvarsförening- 
en, stiftad 1890, har till ända- 
mfi,l att påvisa nödvändigheten av 
att vS.rt försvar starkes och ut- 
vecklas. Tillsammans med För- 
eningen för befrämjandet av 
Norrlands fasta försvar och För- 
eningen för Stockholms fasta för- 
svar utger A. tidskriften Vdrt 
försvar. 

Allmänna idrottsklubben, A. 
I. K., idrottsförening i Stock- 
holm, stiftad 1891 ; ägde 1920 229 
medlemmar. Föreningens fotbolls- 
lag är ett av vårt lands bästa. 

Allmänna indragningsstaten, 
se Huvudtitel. 

Allmänna kronofisken, se 
Fiskerilagstiftning. 

Allmänna Svenska Elektriska 
a. b., A. S. E. A., Västerås, Sve- 
riges största elektrotekniska 
industrifirma, grundad 1883 un- 
der namnet "Elektriska a. b. i 
Stockholm" i syfte att exploatera 
J. Wenströms patenterade iippfin- 
ningar. 1891 fick bolaget sitt nu- 
varande namn och förlades till 
Västerås. Firman har i sig upp- 
tagit Nya Förenade Elektriska 
a. b., Ludvika, och är huvudin- 
tressent i Surahammars Bruks 
a. b., Svenska Turbin a. b. Ljung- 
ström, Liljeholmens kabelfabrik 
m. fl. verk samt har ett flertal 
utländska dotterbolag. Tillverkar 




Interiör från A. S. E. A:s verkstäder i 
Västerås- 



i Västerås elektriska maskiner 
och mekaniska anordningar, i 
Ludvika transformatorer och 
apparater. Aktiekap. 75 mill. kr. 
Arbetarantal 5,800. 

Allmänna svenska läkarf ör- 
eningen, stiftad 1893, avsåg att 
utgöra en sammanslutning mellan 
i landet verksamma läkare med 
huvudsakligt syfte "att upprätt- 
hålla en god och värdig anda 
inom läkarkåren och att främja 
läkarnas sociala, ekonomiska och 
vetenskapliga intressen". I sam- 
band med en vittgående omorga- 
nisation 1919 ändrades A:s namn 
till Sveriges läkarför- 
bund. 

Allmänna svenska prästför- 
eningen, A. S. P., en 1903 stif- 
tad sammanslutning av svenska 
präster åsyftande att främja 
en sund kyrklig utveckling och 
tillvarataga prästerskapets in- 
tressen. Den omfattade 1921 när- 
mare 2,000 medlemmar, fördelade 
på 92 kretsar, och står under led- 
ning av en centralstyrelse med 
ombud från varje stift. Den har 
upptagit arbetet på en kyrklig 
ungdomsorganisation, tagit frukt- 
bara initiativ på det sociala om- 
rådet (bl. a. till Skyddsvärnet, 
se d. o.) samt upprättat Svenska 
prästerskapets livförsäkringsför- 
ening 1904, en kyrklig pressbyrå 
i Uppsala 1912, en lånekassa för 
teologie studerande 1919. 

Allmänna sången, se Upp- 
sala studentkårs all- 
männa sångförening. 

Allmänna tidningar, i lagen 
detsamma som Post- och Inrikes 
Tidningar. 

Allmänna valmansförbundet, 
en 1904 stiftad riksorganisation 
för det svenska högerpartiet. Det 
har till ändamål "att åstadkom- 
ma och vidmakthålla en nära 
sammanslutning och enig samver- 



301 



Allmänna änke- och pupillkassan — Allotriomorf 



302 



kan mellan svenska män och 
kvinnor ur skilda samhällsklas- 
ser, som pä kristlig, nationell och 
folklig grund i enlighet med 
högerns program vilja främja en 
sund och livskraftig, från klass- 
förtryck fri samhällsutveckling". 
A. är en sammanslutning av 
högerns valkretsförbund eller 
länsförbund, vilkas antal (1922) 
är 33. Dessa åter äro organ för 
lokalavdelningar. För kvinnor ha 
organiserats s. k. kvinnoklubbar. 
A : 8 verksamhet ledes av riks- 
stämman, överstyrelsen 
och arbetsutskottet. Riks- 
stämman består av 200 ombud 
frän valkretsförbimden och sam- 
manträder i regel varje jämnt 
år. Den väljer en överstyrelse 
och ett centralt kvinnoråd för 
verksamheten bland kvinnorna. 
Överstyrelsen väljer ett arbets- 
utskott och anställer ordinarie 
tjänstemän. A. utger tidskriften 
Medborgaren och leder en perma- 
nent agitations- och upplysnings- 
verksamhet genom föredrag och 
studiekurser i sociala och poli- 
tiska frågor samt utger upplys- 
ningeskrifter. Bland A:s stiftare 
märkas Chr. Lundeberg, H. An- 
dersson i Skivarp, K. Persson i 
Stallerhult och riksgäldsfullmäk- 
tigen G. F. Östberg, den egentlige 
initiativtagaren till förbundet. 

Allmänna änke- och pupill- 
kassan grundades i Stockholm 
1784. I denna kan varje svensk 
undersåte under 60 års ålder till- 
försäkra sina efterlevande en 
mindre pension mot inbetalning 
imder livstiden av en summa i 
ett för allt eller ständiga eller 
temporära årsavgifter. 

Allmänning, se Skogslag- 
stiftning. 

Allmänningsfiske, se Fiske- 
rilagstiftning. 



Allmän rådstuga, se Kom- 
mun. 

Allmän väg, för allmänna 
samfärdseln nyttig och nödvän- 
dig väg, som under hålles av väg- 
hållningsdistrikt eller härad. 

Allo'd (latiniserat alWdium, 
av al, hel, och od, egendom), en 
mans fulla egendom, särskilt 
jordegendom, som då kallas 
allodia'ljord 1. -gods i 
motsats till förlänad jord, feo- 
daljord. — I svenskan mot- 
svaras A. av ordet o d a 1. Goda, 
som innehades med allodial- 
r ä 1 1, d. v. 8. voro avsedda att 
för alla tider förbli adelsman- 
nens och hans arvingars väl- 
fångna egendom, kunde ej i lik- 
het med gods med "läns- eller 
förpantningsrätt" nås av reduk- 
tionen under Karl XI. — A 1 1 o - 
difikatio'n, ett läns förvand- 
lande till fri egendom. 

Allogami', sePollination. 

AlIomo'rf, se Heteromor f. 

AUonge [alå'i)j] (fr., av al- 
longer, förlänga), ett papper, som 
fästes vid en originalväxel med 
fullskriven baksida och sålunda 
möjliggör vidare endosseringar ; 
för kontrollens skull antecknas 
på A. växelbeloppet, betalnings- 
tiden och -orten samt trassaten. 

Allongeperuk [allå'i)5-], med 
långa nedhängande lockar, inför- 
des på Ludvig XITIrs tid i 
Frankrike och var mod för herrar 
under 1600-t. A. bäres ännu av 
engelska domare i ämbetsutöv- 
ning. 

Allopati' (grek. a'llos, annan, 
och pa'tos, lidande), term, som an- 
vändes för att beteckna den här- 
skande medicinska åskådningen 
i dess motsats till homeopati 
(se d. o.). 

AlIotriomo'rf (grek. allo'trios, 
främmande, och morfe', skapnad) 
säges om utbildningsformen hos 



303 



AHotropi — Allting 



304 




Samtida karikatyr över allongeperuken. 



i mineralaggregat ingående kri- 
staller, vilkas utbildning bestäm- 
mes av kontakterna till tidigare 
utkristalliserade mineral. Mot- 
satsen är idiomorf. 

AHotropi' (grek, a'llos, an- 
nan, trope', förändring) kallas 
förmågan hos vissa ämnen att 
uppträda i olika former, a 1 1 o - 
tropiska modifikatio- 
ner, med skilda egenskaper. 
Ozon är en allotropisk modifika- 
tion av syre, diamant och grafit 
av vanligt kol. Se A n t i m o n, 
Arsenik^ Fosfor. 

Allra heligaste, det innersta 
rummet i Salomoa tempel, skilt 
från "det heliga" genom en vägg 
av cederträ. I A. hade arken sin 
plats. — I det tempel, som upp- 
byggdes efter hemkomsten, skil- 
des rummen genom en förlåt. 

Allra kristligaste majestät, 
den franska konungatiteln, buren 
redan av Klodvig. Degs siste bä- 
rare var Karl X. 

Allra trognaste majestät, den 
portugisiska konungatiteln efter 
1748. Titelns siste bärare var 
Emanuel, avsatt 1910. 

All right [ål rajt], eng., allt 
väl. — All round [ål rao'nd], 
eng., allsidig, hemma i allt. 

Allshärjarting, "hela linrcna 



ting", äldre benämning på all- 
männa folkting, Bom skola ha hål- 
lits i Sverige under forntiden. 

Allsidig symmetri, se S y m - 
m e t r i. 

All8to't (ty. allea tot, allt 
dött), det rop, varigenom en del- 
tagare i en jakt meddelar de 
övriga, att villebrådet fällts. 

Allsvinn, isl., "den mycket 
snabbe", och A r v a k r, "den arla 
vakne", enligt nordisk mytologi 
de båda hästar, som draga solens 
vagn. 

Allting (isl. althingi), Islands ; 
lagstiftande församling, som för-/ 
sta gången sammanträdde 930, 
då isländingarna bildade en stat 
med gemensam lag. På en lava- 
slätt på 8. v. Island, benämnd 
Tingvallarna, ägde A : s sam- 
mankomster rum årligen under 
två veckor i juni. Lagstiftningen 
ombesörjdes av lagrättan, 
bestående av godar och deras 
rådgivande bisittare (se Gode). 
Lagrättans ordförande var lag- 
sagomannen, öns högste, 
ende avlönade ämbetsman, som 
från en klippa, lagberget, 
föredrog och uttolkade lagen. 
Sannolikt ägde lagrättan den 
första tiden även domsrätt. 965 
uppdelades Island i fyra f j ä r - 
d i n g a r, var och en med egen 
domstol vid A., och 1005 tillkom 
ytterligare en högsta domstol för 
ön, den s. k. femtedomen, 
till vilken mål hänskötos, i vilka 
enighet icke nåddes i fjärdings- 
domen. Även avdömde i första 
instans femtedomen vissa svårare 
mål. — Under tidernas lopp 
undergick A. många förändrin- 
gar, och Islands förening med 
Norge medförde förlusten — 
praktiskt taget — av A:8 lag- 
stiftande makt; det var endast 
som överrätt, som det kvarlevde 
till 1800, då det helt upphävdes. 



305 



Alltyskar — Alma 



306 



Genom alltingsböckerna, 
ett slags domstolsprotokoll, som 
började föras 1593 och av vilka 
de äldsta i behåll äro frftn omkr. 
1620, äga vi god kännedom om 
A:s historia. — 1843 återuppliva- 
des A. ånyo som en provinsial- 
lantdag efter danskt mönster. 
1874 tillerkändes A. full lagstift- 
nings- och beskattningsrätt. Ge- 
nom författningsförändringarna 
1918 utgör Island en suverän stat 
i personalunion med Danmark och 
med A. som lagstiftande försam- 
ling. Se Island. 

Alltyskar, politisk benämning 
på en grupp tyskar av extremt 
nationalistisk färg, under världs- 
kriget bärare av den annexionis- 
tiska propagandan, som åsyftade 
inkorporering inom Tysklands 
gränser av vissa erövrade områ- 
den. Huvudorganisationen är 
Alldeutscher Verband, 
grundad 1891, med Alldeutsche 
Blätter till organ. 

Allude'ra, lat., anspela, hän- 
syfta på. — A 1 1 u s i o' n, anspel- 
ning. 

Alluvia'1, genom vattentrans- 
port förflyttad och sedermera 
avsatt; geologisk term om jord- 
arter. Jfr E 1 u v i a 1. 

Alluvia'lkon, se Ackumu- 
lation. 

Allu'vium, Alluvialbild- 
n i n g, avsättningar i insjöar, 
hav eller på fasta landet, bildade 
i historisk eller nuvarande tid. 
Äldre bildningar, diluvium, 
sammanfattas med A. till kvar- 
tärformationen. I modern svensk 
geologi ha termerna nu föga an- 
vändning, sedan andra geologiska 
tidsbestämningar införts. Se 
Geokronologi. 

Allvismal, mytisk sång i Sse- 
munds Edda, innehållande ett 
samtal mellan Tor och dvärgen 
A 1 1 v i 8, som friat till Tors dot- 



ter. När solen gick upp, förvand- 
lades dvärgen till sten. 

Ally'l, se Radikal. — Al- 
lylsulfid, se Lök. 

Allätare 1- o m n i v o' r säges 
varje djur vara, som hämtar sin 
föda ur både växt- och djurriket. 

Alm, namn på arter av släktet 
Wlmus (fam. Ulma'ceae, ordn. 
Urtica'les) , av vilka Wlmus mon- 
ta'na, vanlig alm, växer vild 
i s. och mellersta Sverige, medan 
Ulmus campe'stris, 1 u n d a 1 m, 
i vårt land blott förekommer på 
Gottland och Öland och Ulmus 
lae'vis, v r e s a 1 m, endast på 
Öland. Träd 1. sällan buskar, vil- 
kas grenar och kvistar liksom de 
tvåradigt ordnade, vanligen 
sträva bladen äro utbredda i våg- 
räta plan. Träden bli därigenom 
mycket skuggrika. Blommorna 
framkomma på bar kvist tidigt om 
våren, äro brunaktiga och hopade 
i huvudlika gyttringar. Frukten 
är en vingfrukt. A., i synnerhet 
Vlmus monta'na, odlas allmänt 
som park- och alléträd. Virket är 
hårt och tungt och begagnas sär- 
skilt till möbler, vagnshjul m. m. 

Alma, flod på Krim, med ut- 
lopp i Svarta havet. — Vid A. 




Alm. 



1. Kvist med blommor. 2 
med frukter. 



307 



Almaden — Alma-Tadema 



308 



blevo ryssarna 1864 under Krim- 
kriget elagna av västmakternas 
och Turkiets trupper. 

Almade'n, bergstad i Nya Ka- 
stilien, Spanien. Cinnober- och 
kvicksilvergruvor. 

Almage'st, arab., se P t o 1 e - 
m a i o s. 

A'lmagro, Di ego, f. 1475, d. 
1538, spansk erövrare och upp- 
täcktsresande. Tillsammans med 
Pizarro erövrade A. Peru. Upp- 
täckte och erövrade en stor del 
av Chile. A. rakade 1537 i kon- 
flikt med Pizarro, blev av honom 
tillfångatagen och dödad. Hans 
son, D i e g o A., f . omkr. 1520, 
d. 1542, hämnades detta dåd ge- 
nom att mörda Pizarro. 

A'lma ma'ter, lat., hulda mo- 
der; av romerska författare an- 
vänt tillnamn pä. flera gudinnor; 
vanlig benämning för universitet. 

Almanach de Gotha [da 
gå'ta], se Almanack. 

Almanack (ordet troligen av 
arabiskt eller koptiskt ursprung) 
betecknar i allmänhet en bok eller 
tavla, som innehåller förteckning 
över årets månader, veckor och 
dagar, deras namn. kyrkliga helg- 
dagar, astronomiska upplysning- 
ar av olika slag ss. om solens 
och månens upp- och nedgång, 
sol- och månförmörkelser, plane- 
ternas gång etc. Astronomiska 
almanackor påträffas hos assyri- 
erna och egypterna. I Rom förde 
prästerna ett slags almanack, 
Fasti Galendarii. I norden använ- 
des runstaven (se d. o.). Un- 
der 1200-t. infördes A. till Europa 
genom araberna. 1474 trycktes 
den första (på tyska och latin) 
av Regi omontanu s. Under 
1500-t. utgåvos sådana årligen i 
flera europeiska länder, innehål- 
lande även astrologiska förut- 
sägelser iprognostica) om krig, 
farsoter o. d. Av sådant slag var 



den franska Almanach Lié- 
g e o i 8, som förbjöds 1830. I A. 
upptogos även upplysningar om 
det kungl. huset, högre ämbets- 
män, historiska notiser o. d. 
Under 1700-t. blevo dvlika upp- 
gifter jämte anekdoter, dikter 
o. d. ofta det väsentliga. Bland 
A. med fackligt innehåll kun- 
na nämnas Almanach de 
Gotha, sora på franska och 
tyska utgivits sedan" 1763 och 
innehåller genealogi.ska uppgifter 
om furstliga Ims, förteckningar 
över statsråd, diplomater, högre 
ämbetsmän och myndigheter 
m. m., samt den i England sedan 
1766 utgivna och av de flesta 
nationers sjöfarande använda 
Nautical Almanac, inne- 
hållande alla astronomiska kvan- 
titeter, som erfordras för nauti- 
ska beräkningar. — Den första 
svenska almanackan trycktes 
1540. I Sverige intogos under 
1700-t. små uppsatser av under- 
visande art i A., ett bruk. som 
ännu fortfar. 1747 erhöll Veten- 
skapsakademien uteslutande pri- 
vilegium å den svenska A. Se 
K alen de r. 

Almandi'n, se Granat- 
mineral. 

Almare-stäket. sund i Mäla- 
ren, leder in till fjärden Skarven. 

Alma-Ta'dema, sir Law- 
rence, f. 1836, d. 1912, historie- 
målare. Framställde huvudsak- 




Fredegunda. Målning av Alma-Tadema 



309 



Almby — Almlöf 



810 



ligen motiv från antiken, var 
född i Holland men flyttade 1870 
över till London och blev engelsk 
medborgare. 

Almby, socken i Örebro 1., pas- 
torat i Strängnäs stift. 2,340 inv. 
Almedal, linnespiimeri, väveri, 
blekeri och färgeri i närheten av 
Göteborg. Äg. Almedal — Dalsjö- 
fora a. b. 

d'Almeida [dalmajMe]. 1. 
Francisco d'A.. f . omkr. 1450, 
d. 1510, portugisisk krigare, vice- 
konung i Ostindien (1505), där 
han jämte sonen L o r e n z o ut- 
vidgade Portugals välde. Eröv- 
rade även en del av s.ö. Afrika. 
— 2. Antonio José d'A., f . 
1866, portugisisk president 1919, 
till yrket läkare. Invald i parla- 
mentet 1906, har han spelat en 
framstående roll inom det repu- 
blikanska partiet. Konseljpresi- 
dent 1916—17. 

Almén. l.AugustTeodor 
A., f. 1833, d. 1903, kemist, läkare, 
professor i medicinsk och fysio- 
logisk kemi i Uppsala, som gene- 
raldirektör i medicinalstyrelsen 
1883 — 98 verksam bl. a. för 
hospitalsväsendets utveckling i 
Sverige. — 2. Tore August 
A., f. 1871, d. 1919. jurist, justitie- 
råd 1915 — 18. Till en början aka- 
demisk lärare i Uppsala, kom A. 
tidigt in i lagstiftningen, där han 
satt djupa spår på de vidsträck- 
taste områden. Led. av lagbered- 
ningen 1906 — 09 och av olika 
kommittéer, bl. a. skandinaviska 
obligationsrättskommittén 1910, 
entusiastisk anhängare av den 
skandinaviska rättsgemenskapen, 
uppburen juridisk författare. 
Bland hans verk märkes hans 
kommentar till lagen om köp och 
byte av lös egendom (1906—08). 
Almereyda. se B o n n e t 
Rouge-affären. 

Almeri'a. 1- Provins i s.ö. Spa- 



nien. Bergsbruk, åkerbruk och 
boskapsskötsel äro huvudnäring- 
arna. 390,000 inv. — 2. Huvud- 
stad i prov. A., vid Almeriabuk- 
ten. Viktig hamn. Export av syd- 
frukter och järn. Vinterkurort. 
Grundlagd av fenicierna. 50,000 
inv. 

Almesåkra, socken i Jönköp. 
1., jämte Malmbäck pastorat i 
Växjö stift. 530 inv. 

Almesåkragruppen, forma- 
tion inom det småländska inlan- 
dets berggrund kring Almesåkra 
och Nässjö, troligen av algonkisk 
ålder. A. omfattar röda och vita 
sandstenar, kvartsit, lerskifFer 
och konglomerat. 

Almgren, Oscar, f. 1869, 
arkeolog, den förste innehavaren 
av professur i nordisk fornkun- 
skap i Uppsala 1913. A. har i 
sina skrifter behandlat skilda 
arkeologiska perioder och pro- 
blem och särskilt ägnat sig åt 
utforskande av Sveriges fasta 
fornlämningar. 

Almlöf. 1. Nils Vilhelm 
A., f. 1799, d. 1875, skådespelare, 
frän 1818 vid kungl. teatern. En 
lysande dramatisk begåvning i 
förening med ett fördelaktigt ytt- 
re förskaffade honom en livlig 
uppskattning från publikens sida 
och en snabb karriär. Under sitt 
57-åriga engagemang vid kungl. 
teatern utfnrrip A. övpr 400 rnllpr. 




311 



Aimohader — Almquist 



312 




Knut Alralof som advokaten Knifving. 



— 2. K a r 1 A n d e r 8 K n u t A., 
f. 1829, (1. 1899, son till A. 1, 
mångsidig karaktärsskådespelare 
med realistisk individualiserings- 
förmåga, huvudsakligen verksam 
i komikerfacket. Utförde även 
översättningar för teatern. — 3. 
Hedvig Kristina Elisa- 
bet (Betty) A., f. Deland, 
f. 1831, d. 1882, skådespelerska, 
från 1857 gift med A. 2. Vann 
stor popularitet särskilt i 
komiska karaktärsroller. 

Almoha'der (av arab. al-mu- 
'ahhidun, bekännare av Guds en- 
het), muhammedansk sekt och 
dynasti i n. Afrika, grundlagd 
av Muhammed ibn Tumart (d. 
1130), en asket av berber-ras från 
Atlas, som predikade ännu 
strängare renlärighet än almora- 
viderna (se d. o.). Hans lärjunge 
Abd al-Mumin ("kalif" 11 SÖ- 
GS) erövrade det almoravidiska 
riket i Afrika. Dennes son Abu 
Jakub Jusuf (1163—84) lade 
Spanien under sitt välde, och den- 
nes son al-Mansur (1184 — 99) 
slog i grund en kastiliansk här 
vid Alarcos 1195. Kort efter 
Mansurs död brast riket sönder, 
och hans sista avkomlingar ut- 
rotades 1275 i Atlas. 

van Almo'nde, P h i 1 1 i p, f. 



1644, d. 1711, holländsk amiral, 
deltog på danska sidan i sjökri- 
get mot Sverige 1677 och med- 
verkade på svenska sidan vid 
Karl XII:s landstigning på Själ- 
land 1700. Utförde en rad lysan- 
de bragder under de västeuropei- 
ska krigen i slutet av 1600-t. och 
början av 1700-t, 

Almoravider (av arab. al- 
murabitun, asketer, se M a r a - 
b u t e r ) , muhammedansk, ren- 
lärig sekt och dynasti, stiftad 
omkr. 1040 av den lärde teologen 
Abdallah ibn Jasin (d. 1059) bland 
de oroliga berberna i n. v. Afrika. 
Hans verk fullföljdes av härföra- 
ren Abu Bekr (d. 1087) och den- 
nes brorson Jusuf ibn Tasjfin, 
som åt sig grundade ett nytt re- 
sidens i Marrakusj 1062 (jfr Ma- 
rocko). Kallad att understödja 
kalifen i Sevilla mot de kristna, 
övergick Jusuf Gibraltar sund 
1086. Vid hans död 1106 omfat- 
tade hans välde Spanska halvön 
till Ebro, n. v. Afrika till Niger 
samt Baleariska öarna, men det 
splittrades snart av almoha- 
derna (se d. o.), vilka genom 
erövringen av Marrakusj 1147 be- 
seglade A:8 fall. 

Almquist. 1. Karl (Carl) 
Jonas Love A., f. 1793, d. 
1866, författare. Som gosse visade 
han en omättlig läs- och skriv- 
lust, som uppmuntrades av mor- 
fadern, K. K. Gjörwell. Då A. 
efter avslutade studier börjat 
sin ämbetsmannabana, samlade 
sig kring honom en krets av 
liktänkande, vilka starkt påver- 
kades av hans fascinerande per- 
sonlighet. Tillsammans med ett 
par av dessa lämnade han Stock- 
holm för att på ett torp i Värm- 
land leva ett "verksamt naturliv" 
enligt Rousseaus läror. Försöket 
misslyckades dock, och A. åter- 
vände 1826 till Stockholm, där 



313 



Almquist 



314 




K. J. L, Almquist. Målning av Masser. 



han som lärare vid Karlbergs 
krigsakademi och lärare, seder- 
mera rektor vid Nya elementar- 
skolan ådagalade en lysande 
pedagogisk begåvning. Han utgav 
en mängd läroböcker, av vilka 
den roande och metodiskt för- 
träffliga Svensk rättstafnings- 
lära utgått i över 20 upplagor. 
Prästvigd 1837, tog A. 1841 av- 
sked från lärarbanan. Hoppet att 
få ett pastorat stäcktes dock. 
Visserligen blev han 1846 rege- 
mentspastor, men han var det 
oaktat hänvisad att huvudsaklig- 
en leva av sin penna. Hans tidi- 
gare verk hade framburits av 
inre tvång och formats efter 
estetiska krav; nu började han 
skatta åt tidens smak för raff- 
lande äventyr (Dumas, Sue) 
eller propagera för samhälls- 
reformer. Mer och mer snärjd i 
ekonomiskt betryck, inlät sig A. 
med en procentare, v. Scheven. 
Anklagad för mordförsök på den- 
ne, flydde A. 1851 från Stockholm. 



Anklagelsen kunde ej bevisas. 
Han dömdes i en instans ss. be- 
dräglig gäldenär, men saken 
ställdes på framtiden. Efter 14 år 
i Nord-Amerika, återvände A. 
1865 till Bremen, där han dog. — 
Med en sällsynt stark fantasi och 
en mystisk-religiös läggning för- 
enade A. ett omättligt intresse 
för individer, samhällsförhållan- 
den och naturen. Med klar, snabb 
blick, logik och kombinationsför- 
måga betraktade han verkligheten 
och gjorde överraskande upptäck- 
ter. Hans vetenskapliga arbeten 
äro fulla av nya, rika uppslag. 
Men bristen på en enande vilja 
gjorde det omöjligt för honom att 
forma sitt liv till personlig lycka 
och att göra sina rika anlag 
fullt fruktbringande. Hans pro- 
duktion är kolossal, såväl genom 
sin kvantitativa omfattning som 
ämnenas skiftande rikedom. A. 
låter icke bestämt placera sig 
inom någon av sin tids litterära 
skolor. Han är en utpräglad ny- 
romantiker och en av våra främ- 
sta verklighetsskildrare. Hans na- 
turs motsättning mellan fantas- 
teri och sunt förnuft går igen i 
hans dikt, som i sin blandning 
av realism och mystiskt-bisarra 
element bottnar i 1700-t:s Sturm 
und Dräng och bildar utgångs- 
punkt för flera strömningar inom 
1800-t:3 litteratur. I Törnrosens 
bok (1832 och 1851) har han 
samlat romaner (t. ex. Drottning- 
ens juvelsmycke) , allmogenoveller 




Gr»v8und. Almquiiti hem 1824 — 26. 



315 



Almqvist — Almska stiftelsen 



316 



(Kapellet, Skällnora qvarnra. fl.), 
dramer, dikter och avhandlingar 
(Arbetets ära, Svenska fattig- 
domens betydelse, tendensberät- 
telsen Det går an, som äsyftar en 
renare uppfattning av äktenska- 
pet och väckte en oerhörd storm, 
m. fl.). Det hela sammanhålles 
genom inledningsberättelsen Jagt- 
slottet. Av A:s övriga arbeten 
märkas särskilt allmogeskildrin- 
gen Orimstahamns nybygge. Tre 
fruar i Småland samt C. J. L. 
Almquist. Monografi. Den första 
fullständiga upplagan av A:8 
samlade skrifter, redigerad av F. 
Böök, började utges 1921. — 2. 
SigfridOskarlmmanuel 
A., f. 1844, botanist, lärare, känd 
som författare till i skolorna all- 
mänt använda läroböcker. Till- 
sammans med T. O. B. N. Krok 
utgav han Svensk flora för sko- 
lor och med K. Nordenstam Kurs 
av kemiska försök. Hans hustru, 
Sofi A., f. 1844, har grundat 
Sofi Almquists skola i 
Stockholm. — 3. Ern8.tBe^n- 
h a r d A., f . 1852, läkare, profes- 
sor i hälsovårdslära vid Karo- 
linska institutet 1891—1917. Del- 
tog som fartygsläkare å Vega i 
Nordenskiölds expedition 1878 — 
80. Har bedrivit en metodisk epi- 
demiforskning, upptäckt lagen om 
kolerasmittans spridning utefter 
vattenvägarna och utövat ett 
flitigt författarskap pä, det epi- 
demiologisk-bakteriologiska om- 
rådet. — 4. Viktor Ema- 
nuel A., f. 1860, överdirektör 
och chef för fångvårdsstyrelsen 
1910, medlem av kommissionen 
för utarbetande av ny strafflag 
1916. A. har omlagt straflbehand- 
lingen från alltför ensidigt s. k. 
cellsystem till friare former med 
hänsyn till olika krav för indivi- 
dernas rättande och utbildning. 
Är sedan 1913 ordf. i Samfundet 



De nio. — 5. Johan Axel A., 
f. 1870, arkivråd, bibliograf och 
historisk författare. Har lämnat 
betydande bidrag till vår ekono- 
miska och administrativa historia 
och genom Sveriges bibliografiska 
litteratur förtecknad givit for- 
skare en av dem mycket anlitad 
hjälpkälla. — 6. Helge Knut 
Hjalmar A., f. 1880, histori- 
ker, professor i Göteborg. Har 
huvudsakligen ägnat sig åt stu- 
diet av Sveriges östeuropeiska 
historiska förbindelser. 

Almqvist. 1. Ludvig Teo- 
dor A., f. 1818, d. 1884, ämbets- 
man, statsråd, civilminister 1856 
— 60, justitieminister 1879 — 80, 
justitieråd 1860—67, 1870—79 
och 1880 — 83, president i Svea 
hovrätt 1867 — 70. A. var en dug- 
lig administrativ kraft, vilken 
vann stort anseende och inflytan- 
de. — 2. Per Vilhelm A., f. 
1836, d. 1911, professor i väg- och 
vattenbyggnadskonst vid tekniska 
högskolan 1877—1903. Införde 
ämnet grafostatik i den tekniska 
undervisningen och har nedlagt 
ett omfattande arbete på grafo- 
statikens tillämpningar i prak- 
tisk byggnadskonst. 

Almqvist & Wiksells bok- 
tryckeri a. b., Uppsala, boktryc- 
keri, -binderi, -förlag och litogr. 
anstalt, etabl. 1862. Utför huvud- 
sakligen praktverk och veten- 
skapliga arbeten, innehar Veten- 
skapsakademiens privilegium å 
utgivandet av almanackor och 
kalendrar. Äger Ivar Hseggströms 
Boktryckeri & Bokförlags a. b., 
Stockholm. 

Almska stiftelsen, vars offi- 
ciella namn är Axel och 
Sofia Alms stiftelse, är 
en uppfostringsanstalt på egendo- 
men Kådan i Spånga skn av 
Sthlms 1. A. avser att åt flickor, 
som sakna behörig omvårdnad, 



317 



Almström — Alnus 



318 



bereda ett hem, där de erhålla 
kristlig uppfostran och undervis- 
ning i folkskolans läroämnen 
samt i husliga sysslor. Ålders- 
gränserna äro 6 och 17 år. 

Almström, Adolf Fredrik 
Robert, f. 1834, d. 1911, indu- 
striman, politiker, disponent vid 
Rörstrands porslinsfabrik 1863, 
led. av F. K. 1888—96 och 1898 
— 1910. A. ombildade Rörstrand 
till ett företag efter moderna 
principer. A. var en av den kon- 
servativa protektionismens för- 
kämpar, var varm försvarsvän 
och livligt socialt intresserad. 

Almundsryd, socken i Kronob. 
1., pastorat i Växjö stift. 3,840 
inv. 

Almunge, socken i Sthlms 1., 
pastorat i Uppsala stift. 2,380 inv. 

Aln, hos de flesta indoeuro- 
peiska folk till metersystemets 
införande brukat längdmått, 
urspr. utgörande avståndet från 
armbågen till lillfingerspetsen. 
Svensk A. = 0,59 m. 

Alnaes, Eyvind, f. 1872, 
norsk tonsättare, organist i 
Kristiania, har skrivit en sym- 
foni, symfoniska variationer, 
pianostycken samt en mängd ro- 
manser, vilka senare äro högt 
skattade och mycket sjungna. 

Alnarp, egendom i Lomma 
skn, Malmöh. 1., sedan 1862 säte 
för Alnarps lantbruks- 
och mejeriinstitut. Detta 
omfattar numera: 1) en 2-årig 
agronomkurs, som avser att 




Alnarpt flott. 



lämna högre lantbruksundervis- 
ning åt blivande lärare, konsu- 
lenter och praktiska jordbrukare; 
årligen ett 30-tal elever samt ett 
begränsat antal extra elever; 2) 
en 1-årig konsulentkurs, som av- 
ser utbildandet av lärare och kon- 
sulenter; för inträde fordras 
agronomexamen. Kursen är upp- 
delad i jordbruks-, husdjurs- och 
mejerilinjerna; 3) en 2-årig träd- 
gårdsskola; 4) en statens hov- 
beslagsskola; 5) en manlig och 
en kvinnlig mejeriskola; 6) en 
lantbruksskola, inrättad för ut- 
bildning av lantbruksbefäl och 
praktiska jordbrukare. — Under- 
visningen vid själva lantbruks- 
institutet meddelas (1922) av nio 
professorer, en laborator samt 
ett tiotal extra lärare och är 
förlagd till A:8 slott. Till insti- 
tutet höra vidare: lantbruksmu- 
seum, kemiskt och mejeribakterio- 
logiskt laboratorium, en avdel- 
ning av statens redskapsprov- 
ningsanstalt, veterinärinstitution 
med operationshall, hovbeslags- 
smedja, mejeri, park och träd- 
gård samt agronomiska och bota- 
niska försöksfält. — Alnarps 
kungsgård, som skötes av en 
förvaltare, tillika föreståndare 
för lantbruksskolan, omfattar en 
areal av c:a 566 hektar och 
sträcker sig från Äkarps station 
ned till Öresund. 

A'lnus, växtsläkte (fam. Betu- 
la'ceae), träd eller större buskar 
med långa hanhängen och små, 
oansenliga, rödbruna honhängen, 
vilka senare utvecklas till kottar. 
Blomma tidigt på bar kvist. A. 
glutino'sa, al 1. klibba 1, trives 
endast på fuktiga ställen, utefter 
stränder och vid kärr, och an- 
träffas ända upp i Västerbotten. 
Från den andra i Sverige före- 
kommande arten, A. inca'na, 
gråal, arre 1, ålder, »kil- 



319 



Alnö — Alopeci 



820 




Klibbal. 



jer sig klibbalen genom sina trub- 
biga, ofta urnupna och under 
nästan glatta blad, vilka som 
yngre äro klibbiga (därav nam- 
net). Gråalen är betydligt mindre. 
Den odlas ofta liksom en varietet, 
fjäderalen, men förekommer 
även vild, talrikt i Norrland, där 
den är allmän, men sparsamt i s. 
Sverige. Den bär spetsiga, på un- 
dersidan gräludna blad. Av klibb- 
alen erhålles ett gott, mjukt virke, 
hållbart endast under vatten. Bar- 
ken användes till garvning och 
färgning av ylle, fisknät m. m. 

Alnö, ö i Bottniska viken, soc- 
ken i Västernorrl. 1., pastorat i 
Härnösands stift. 6,120 inv. 

Alnöi't, sällsynt postarkeisk 
eruptivbergart på Alnö utanför 
Sundsvall. A. genomsätter gång- 
formigt övriga på ön anstående 
bergarter, 

Aloca'sia, växtsläkte (fam. 
Ara'ceae). Praktfulla, tropiska 
bladväxter, av vilka ett stort an- 
tal odlas i varmhus. Bladen äro 
ofta metallglänsande. A. macro- 
rM'za, från Ceylon, uppnår ända 
till 5 m. höjd och odlas i tropi- 
kerna för sina blad, vilka kokas 
och förtäras. 

A'loé, växtsläkte (fam. Lilia'- 
eeae). örter, buskar eller mindre 



träd med köttiga, rosettställda 
och ofta i kanten taggiga blad. 
Blommor i axlika klasar. Släktet 
är inhemskt i Afrika. Ett stort 
antal arter odlas, så A. fe'rox, 
africa'na och succotri'na, vilkas 
saft användes i intorkat tillstånd 
såsom avföringsmedel (aloé). Vid 
upphettning av aloé med salpeter- 
syra erhålles ett rött färgämne, 
aloepurpur. Bladfibrerna 
användas som s. k. a 1 o e - 
hampa. Andra arter såsom A. 
arista'ta, arhore' scens, sapona'- 
ria m. fl. odlas i varmhus och 
boningsrum såsom prydnadsväx- 
ter. Den intorkade bladsaften av 
vissa arter användes i små doser 
som matsmäitningsbefordrande 
s. k. bittermedel, i större som ett 
milt verkande avföringsmedel. 
Jfr A g a v e. 

Aloi [aloa'], ett mynts i lag 
fastställda finhet. 

AIo'nsoa, växtsläkte, härstam- 
mande från Amerika (fam. 
Scrophularia'ceae). Vanligen ett- 
åriga örter med motsatta blad 
och röda blommor. Flera arter 
odlas i Sverige. 

Alopaeus, finländsk släkt, till 
vilken bl. a. höra Magnus 
Jakob A., f. 1743, d. 1818, 
biskop i Borgå, som spelade en 
framstående roll i Finland under 
övergångsåren efter skilsmässan 
från Sverige, och hans son Mag- 
nus, f. 1775, d. 1843, domprost 
i Borgå, samlare av de s. k. 
Alopajiska papperen, 

innehållande brev och handlingar 
av vikt för Finlands historia. En 
kusin till biskopen var Frans 
D a v i d A., f. 1769, d. 1831, rysk 
diplomat i Stockholm 1796 — 
1808, en av de ryska underteck- 
narna av Fredrikshamnsfreden. 

Alopeci' (grek. alo'pew, räv), 
egentl. rävsjuka; håravfall, hår- 
löshet. 



321 



Alopecurus — Alperna 



322 



Alopecu'rus, växtsläkte (fam. 
Grami'neae). Hit höra bl. a. A. 
prate'nsis, ängska v le, och A. 
genicula'tus, kärrkavle, två 
av vara vanligaste gräs. Småaxen 
sitta i ett tätt, cylindriskt, mjiikt 
ax. Arterna likna därigenom 
timotej, varmed de också lätt för- 
växlas. A. prate'nsis är ett gott 
fodergräs, som trives särskilt på 
sidländ mark. 

Alo'pias, se Rävhaj. 

Alp, R a u h e Alp 1. S c h w ä- 
bisclieAlp, s.v. delen av tyska 
Jura. 

A]pa'cka. Zool. Se L a m a - 
släktet. — Metall. Ett slags 
nysilver (se d. o.). — Textil. Se 
Konstull och Ull. 

Al pari, se Pari. 

Alp Arslan, "det starka lejo- 
net", 1. ]\I u h a m m e d i b n 
D a' u' d, f. 1029, d. 1072, seldjuk- 
dynastiens andra sultan, ryktbar 
genom glänsande krigiska opera- 
tioner. Se Seldjuker. 

Alpboskap, se Nötkrea- 
tur. 

Alperna, Europas mäktigaste 
komplex av bergskedjor och -mas- 
siv, ha en längd av 1,200 å 1,300 
km. och en största bredd av c:a 
225 km. samt äro belägna mellan 
5° och c:a 17° ö. Igd och mellan 
48" och 43 IA° n. br. De sträcka 
sig i bågform frän INIedelhavet, 
varest de övergå i Apenninerna, 
fram till Donau i trakten av 
Wien samt stöta i s. till Po- 
slätten, i v. till Rhone-dalen, i n. 
till högslätter, awattnade av 
Rhen och Donau, i ö. till slätt- 
landet kring sistnämnda flods 
mellersta lopp, i s.ö. till Karat. 
A. ligga inom Italien, Frankrike, 
Schweiz, Tyskland, Österrike och 
Jugoslavien. — Geol. Under meso- 
zoiak och tidig tertiär (eocen) 
tid utbredde sig havet över de 

11. — Le I. 1. Tr. 19. 5. 22. 



trakter, där A. nu ligga, och un- 
der denna tid avlagrades sedi- 
ment. I början av tertiär tid 
(efter eocen) veckades dessa om- 
råden under inverkan av ett hori- 
sontellt verkande tryck. Härvid 
inträffade bl. a. förskjutningar 
av dylika i ofantliga veck lig- 
gande bergmassor mot n., var- 
igenom geologiskt äldre partier 
här och var kommo att täcka 
yngre. I miocen tid höjdes ytter- 
ligare innersta delen av A:s cen- 
tralområde. Genom de tertiära 
rörelserna i jordskorpan upp- 
stodo A:s tre huvudzoner: 1) 
norra kalkalperna, som 
utgöra A:s v. och n. randparti 
och bestå av mesozoiska och ter- 
tiära lager (till stor del kalk- 
sten) ; 2) centralområdet, 
som utgöres av flera zoner, i hu- 
vudsak bestående av dels gnejser 
och graniter av olika åldrar, dels 
mesozoiska och tertiära kristal- 
lina skiffrar; A:s högsta partier 
ligga till största delen här; 3) 
södra kalkalperna, som 
bilda den s. begränsningszonen 
och utgöras av mesozoiska lager, 
vilande på gnejser. A:s nuvaran- 




Matterhora. 



323 



Alperna 



324 




325 



Alperna 



326 




Hont Blanc. 



de detaljdrag ha efter vecknings- 
tiden utskulpterats bl. a. genom 
den nedbrytande inverkan av vat- 
ten och is. Det för A. karaktäris- 
tiska, stora systemet av dalar ut- 
formades till stor del under de i 
början av kvartar tid inträffande 
istiderna. — Ur geologisk syn- 
punkt kunna A. även indelas i 
Väst-Alperna och Öst-Alperna. 
Dessa indelas sedan i sin tur i 
olika grupper: Liguriska, Havs- 
Alperna etc. (se kartan). — 
Väst-Alperna sträcka sig 
från Apenninerna i s. fram till 
gränslinjen mot öst-Alperna 
(Bodensjön, övre Rhen, Spliigen- 
passet, Lago Maggiore). De utgö- 
ras i v. och n. av kalkalper, vil- 
ken zon däremot saknas i s. ; här 
går centralområdet ned tiU slät- 
ten. Mer bekanta toppar och mas- 
siv äro: Monte Viso (3,843 m.), 
Pelvouxgruppen (4,103 m.). Gran 
Paradiso (4,061 m.), Mont Blanc- 
massivet med Europas högsta 
topp (4,810 m.), Matterhorn 
(4,505 m.), Monte Eosa-maasivet 



(4,638 m.), Aar -massivet med 
bl. a. Finsteraarhorn (4,275 m.) 
och Jungfrau (4,167 m.), Rigi 
(1,800 m.). Märkligare pass äro 
Mont Cenis (2,098 m.), Lilla S:t 
Bernhard (2,183 m.). Stora S:t 
Bernhard (2,472 m.), Simplon 
(2,009 m.), S:t Gotthard (2,114 
m.), Spliigen (2,117 m.). — 
Öst-Alperna ha centralom- 
rådet både i n. och s. begränsat 
av kalkalper. Dalar och bergmas- 
siv äro här mer utbildade i längd- 
zoner än i Väst-Alperna, hela 
området är i allmänhet lägre 
samt avtager i höjd mot ö. Av 
högre massiv och toppar må näm- 
nas Berninagruppen (4,052 m.), 
Ortler (3,902 m.) och Gross- 
Glockner (3,798 m.), av pass 
Bernina (2,330 m.), Brenner 
(1,370 m.) och Semmering (980 
m.). — Nyttiga mineral uppträda 
tämligen sparsamt. I franska, 
schweiziska och italienska A. bry- 
tas järnmalm, antracit och berg- 
salt. I öst-Alperna förekomma 
betydande fyndigheter av bl. a. 



327 



A 1 pes — Alpu jarras 



328 



järnmalm (Steiermark), zink- 
och blymalm (Kärnten) och 
kvicksilver (Krain). Dessutom 
finnas även här lager av bergsalt. 
— Sjöar och floder. Forna, stora 
glaciärers ändpunkter markeras 
i våra dagar av sjöar, bland vilka 
märkas : Geneve-, Vierwaldstät- 
ter-, Ziirich-, Bodensjöarna, Lago 
Maggiore, Lago di Como, Lago 
di Gärda. Av i A. upprinnande 
floder mä, nämnas: Po, Rhone, 
Rhen, samtliga även med bifloder 
frä,n A., samt en del av Donaus 
bifloder. — Klimatet i A., vilka 
ligga mellan s. och mellersta 
Europas klimatområden, växlar 
frfi,n kallt till varmt tempererat 
allt efter orternas läge. Regn- 
mängden är i allmä,nhet stor. 
Snögränsen ligger vanligen lägre 
på nordsidan än på sydsidan; i 
n. Väst- Alperna är den sålunda 
2,700 m., i s. 3,000 m. Av de till 
över tusentalet uppgående glaciä- 
rerna, av vilka Aletsch-gletschern 
är den största, nå en del långt 
nedanför snögränsen (till 1,000 
m. ö. h.). — Växtvärlden ändrar 
karaktär allt efter höjden ö. h. 
och är delvis även olika på n. och 
8. sidan. På de lägsta sydslutt- 
ningarna finnas sålunda ännu 
Medelhavstrakternas ständigt 

gröna Ci'stus- ochjE(ri'ca-formatio- 
ner. På både n. och s. sidan kunna 
dock urskiljas vissa gemensamma 
bälten, men de växtgeografiska 
höjdgränserna ligga ett par 
hundra m. högre på s. sidan av 
A. än på n. Ett lövskogsbälte 
med ek, kastanje och bok kläder 
bergsluttningarna till c:a 1,500 
m. (bokgränsen) ^ Sedan följer ett 
barrskogsbälte till c:a 2,000 m. 
(trädgränsen), där tall, gran och 
gilvergran växa i de lägre delarna 
och cembratall och lärkträd i de 
högre. Alpängar, som ligga nedan- 
för trädgränsen, äro berömda för 



sin frodighet och blomsterprakt. 
Ovan trädgränsen utbreder sig 
ett buskbälte med bl. a. Rliodo- 
de'ndron-axter (alprosbältet) och 
där ovan de alpina formationer- 
na, utmärkta av lågväxta örter 
med vackra, rent färgade blom- 
mor, såsom arter av Oentia'na, 
Campa'nula, Pri'mula, Leontopo'- 
dium m. fl. — Djurvärlden i A:8 
lägre delar överensstämmer fram- 
för allt med mellersta Europas. 
En del djur, såsom björn, varg, 
lo, numera utrotade 1. sällsynta 
i närliggande områden, finnas 
ännu här och var i A. I A : s högre 
partier träffas bl. a. gems, sten- 
bock, murmeldjur, alpkråka, 
fjällripa, lammgam. 

Alpes [alp], franska departe- 
ment, se Basses-Alpes och 
Hautes-Alpes. 

Alpes Maritimes [alp mari- 
ti'm], dep. i s.ö. Frankrike vid 
Medelhavskusten (franska Rivie- 
ran). Odling av sydfrukter. Sar- 
dinfiske. Mineralfyndigheter. A. 
är känt för sitt milda och här- 
liga klimat. Berömda kurorter 
äro Nizza, Mentone och Cannes. 
360,000 inv. 

Alpflora, se Alperna. 

Alp-get, namn på gems. 

Alpglöd, se L u f t s p e g 1 i n g. 

Alpgräs, Ca'rex brizoi'des, ett 
starrgräs, som i s. Tyskland och 
Österrike stundom användes som 
madrassfyllning m. m. 

Alpi'nia, växtsläkte (fam. 
Zingibera'ceae) . Rotstocken hos 
ett par arter användes såsom 
drog, galgangaroten. Flera 
arter odlas. 

Alpklocka, se Sol dan el la. 

Alp-kråka, Pyrrho'coraao pyr- 
rho'corax, en kråkfågel med röd 
näbb. Finnes bl. a. i Alperna. 

Alpros, seRhododendron. 

Alpu jarras [alpucha'rra8], 
bergsområde i Granada, Spanien, 



329 



Alpviol — Alster 



330 



8. om Sierra Nevada och n. om 
Sierra Contraviesa. Bördiga da- 
lar, som producera en mängd 
sydfrulcter. 

Aipviol, se C y k 1 a m e n. 
Alrek, konung av Ynglinga- 
ätten (se d. o.)- 

Alrun 1. a 1 r u n a, Mandra'- 
göra oificina'rum (fam. Solana'- 
ceae), en flerårig ört från Medel- 
havsländerna med tjock, ofta 
egendomligt formad rotstock och 
stor bladrosett. Denna växt har 
spelat en stor roll i medeltidens 
vidskepelse. Rötterna upptogos 
under mystiska ceremonier och 
tillskuros, så att de liknade män- 
niskofigurer. Dessa buros sedan 
som amuletter. Av rötterna be- 
reddes även kärleksdrycker m. m. 
Alrutz, Sidney Gustaf 
Louis Reinhold, f. 1868, 
psykolog, docent i Uppsala, utg. 
av' tidskriften Ps}/ke, bekant ge- 
nom verksamhet på den psykiska 
forskningens område. 

Als, ty. Alsen, dansk ö i Lilla 
Belt. Huvudstad är Sönderborg 
med god hamn. Togs av tyskarna 
1864, men återgick efter världs- 
kriget till Danmark i samband 
med Nord-Slesvigs återförening. 
Alsace [alsa'ss], se E 1 s a s s. 
Al secco (ital.), "på torr 
(mur)". Se Freskomåleri. 
Alseda, socken i Jönk. 1., jämte 
Skede och ökna pastorat i Växjö 
stift. 2,350 inv. 

Alsen, socken i Jämtl. 1., jämte 
Mattmar pastorat i Härnösands 
stift. 2,630 inv. 

A'lsike, socken i Sthlms 1., 
jämte Knivsta pastorat i Uppsala 
stift. 760 inv. 

A'lsike-klöver, se Klöver. 
Älskog, socken i Gottl. 1., 
jämte Garde, Etelhem och Lye 
pastorat i Visby stift. 410 inv. 

Alsnö, det äldre namnet på ön 
och socknen Adelsö. Där fanns 




Buiner av Alsnö hus. 

under medeltiden en kungsgård 
med samma namn, på vilken 
Alsnö möte hölls år 1279. 
Mötet, som var en av konung 
Magnus (Ladulås) sammankallad 
herredag, utfärdade en förord- 
ning (Alsnö stadga), som 
innehöll förbud mot våldgästning, 
förnyelse av Birger jarls frids- 
stadgar, förbud för ämbetsmän 
att utkräva olaglig skatt samt 
beslut om frihet från kronoskatt 
för kungliga förvaltare och ar- 
rendatorer, för biskoparnas sven- 
ner och för "alla de män, som 
tjäna med häst, vem helst de än 
tjäna". Den sista bestämmelsen 
innehåller fröet till den svenska 
adelns uppkomst. (Se Adel.) — 
På Adelsö har 1916 — 19 utgrävts 
en hallbyggnad av tegel, Alsnö 
hus, som enligt dragna slutsat- 
ser grundlagts av konung Valde- 
mar och fullbordats under Mag- 
nus. Se B. Thordeman: Alsnö hus 
(1920). 

Also'phila, ofta odlade orm- 
bunksträd (fam. Cyathea'ceae). 
En australisk form, A. austra'lis, 
med en ända till 10 m. hög stam 
och 3 m. långa blad; trives på 
kalljord i ^Medelhavsländerna och 
odlas även hos oss i växthus. 

Alstad, se Fru Alstad och 
Västra Alstad. 

Alster. 1. Socken i Värml. 1., 
pastorat i Karlstads stift. 1,580 



331 



Alster — Altai 



332 



inv. — 2. Sågverk i Karlstads 
landsförs. 

Alster, biflod till Elbe. Vid 
sammanflödet ligger Hamburg. 

Alsterån, vattendrag i Små- 
land, upprinner ur Hjärtasjön, 
Granhults socken, flyter genom 
flera sjöar och utfaller i Kalmar 
sund. 

Alstringslinje, se Genera- 
t r i 8. 

Alströmer, Jonas, f. 1685, 
d. 1761, industriman, adlad 1751. 
A. upprättade 1710 eget handels- 
hus i London, förtjänade en stor 
förmögenhet och beslöt att i en- 
lighet med merkantilsystemets 
(se d. o.) principer starta en 
svensk textilindustri närmast 
efter engelskt mönster. Privilegie- 
brev för ett manufakturverk i 
Alingsås utverkades 1724, och en 
societet (bolag) med Fredrik I i 
spetsen och med delägare tillhö- 
rande det gryende hattpartiet kom 
till stånd 1725. 1729 funnos i gång 




Jonas Alströmer. Pastell nv G. T.nnd- 
berg. 



strump-, band-, klädes- och fris- 
väverier, kattuntryckeri, tobaks- 
plantering och tobaksspinneri, 
hatt-, nål- och tapetmakeri, uU- 
kamning, filtstrumpstickeri, fär- 
geri m. m. 1746 uppgavs tillverk- 
ningsvärdet till 150,000 dir smt 
och arbetarantalet till 134 män 
och 741 kvinnor. Största delen av 
lagret låg emellertid osålt, och 
från kronan måste utverkas stora 
försträckningar, som indrogos 
först vid hattväldets fall vid 
riksdagen 1765 — 66. A. var näm- 
ligen mera initiativets än det 
ihärdiga arbetets och den ekono- 
miska beräkningens man; till- 
verkningen översteg efterfrågan, 
och varorna voro dyrare än ut- 
ländska. Fabriken drevs i mindre 
skala för familjens räkning till 
1838, då den övergick i andra 
händer. På sin vackra egendom 
N o 1 h a g a vid Alingsås införde 
A. odling av potatis, i trak- 
ten ännu kallade noler. 

Alt (av lat, a'ltus, hög), alt- 
stämma (ital. contr'alto, fr. 
haute-contre) , den djupare av de 
två kvinnliga rösterna (sopran 
och alt), vanligen omfattande 
tonerna mellan lilla g och två- 
strukna e (se O k t a v) . En ännu 
djupare A. kallas kontra-alt. 
— Även altinstrument finnas med 
djupare klang än motsvarande 
diskantinstrument, t. ex. a 1 1 - 
violin (även kallad v i o 1 a) , 
altbasun, althorn, alt- 
klarinett och altoboe. — 
Altsträn g, andra strängen, 
a-strängen, på violinen, första på 
altviolinen. 

Alt, se A 1 u t a. 

Alta'i, bergsystem i Central- 
Äsien. Betecknar dels hela berg- 
området mellan övre Irtisj och 
Jenisej (Mongoliska 1. 
Stora Altai), dels området 
mellan övre Irtisj och övre Ob 



333 



Altair — Altare 



331 



(Ryska Altai) med högsta 
toppen Bjäluka-Gora 3,350 m. 
Bergen innehålla fyndigheter av 
kol, järn, guld, silver, bly, zink, 
koppar m. m. I dalarna drives 
åkerbruk. 

Alta'ir, A t a' i r, stjärna av 
första storleken i A q u i 1 a. 

AItami'ra y CreVea, Rafael, 
f. 1866, spanök historiker och 
skriftställare, professor i stats- 
vetenskap i Madrid, medlem av 
N. F:s mellanfolkliga perma- 
nenta domstol 1921. Har utgivit 
flera historiska, litteraturhisto- 
riska och pedagogiska arbeten 
och även försökt sig som roman- 
författare. 

AItamu'ra, stad i prov. Bari, 
Italien. Vinodling. 25,000 inv. 

Alta'n (av lat. a'ltus, hög), en 
av kolonner, pelare, valvbågar el- 
ler sluten byggnadsdel uppburen, 
oftast obetäckt men alltid med 
bröstvärn försedd terrass på en 
byggnad. 

Altare (lat. a'lta a' ra, hög of- 
ferhärd), i egentlig mening: 
konstgjord förhöjning för oflTring, 





Fornkristet altare: San Vitale i Ba- 
venna. 



Ciborium ovet bogaltaret i Sant' Am- 
brogio i Milano, 

ursprungligen uppförd av gräs- 
torv, jord, sten eller trä. Hos 
många primitiva folk resas alta- 
ren på höjder. Detta bruk före- 
kom hos judarna ända in i 
konungatiden. I länderna kring 
Eufrat och Tigris, där berg sak- 
nades, anlades altaren under 
forntiden på konstgjorda berg, 
terrasspyramider av ofta bety- 
dande höjd. Grekernas och romar- 
nas altaren erhöllo konstnärlig 
utsmyckning och uppställdes 
utom i tempel även vid vägar 
och rastställen, i lundar och vid 
källor. I enlighet med läran om 
mässoflFret förvandlade den ka- 
tolska kyrkan nattvardsbordet 
till ett offeraltare. — I kristna 
kyrkor stod altaret ursprungli- 
gen fritt framför apsis (se d. 
o.), senare i koret, alltid vänt mot 
väster. När sidoaltaren senare 
infördes, medgavs stor frihet med 
avseende på deras placering. Al- 
taret övertäcktes under medelti- 
den ofta med en baldakin (ciho'- 
rium). Altarbordets framsida be- 



335 



Altazimut 



336 




Altargkäp från 1500-t:s början, Eö- 
pingrs stadskyrka. 

kläddes stundom med målade, 
skulpterade eller i metall, van- 
ligen koppar, drivna tavlor (ante- 
mensa'le) eller broderade för- 
hängen (antepe'ndium) . Dess 
översida, som oftast utgjordes av 
en stenskiva, täcktes med altar- 
dukar. Altarbrun är en 
gammal benämning för de bår- 
der, som hängdes kring altar- 
skivans kanter. Ett minne av 
den tid, då nattvarden firades 
på martyrernas gravar, är seden 
att i altarbordet innesluta hel- 
gonreliker eller att under eller 
bakom altarborden gravsätta hel- 
gonens kvarlevor. Redan under 
äldre medeltid förekom en låg 
vägg vid altarbordets baksida, 
superfronta'le, som snart började 
smyckas med bildreliefer. Stund- 
om högt, skärmformat och rikt 
dekorerat, stundom lägre och 
enklare, reducerades super f ron- 
talet under 1300-t. i norra och 
mellersta Europa till en låg un- 
derbyggnad, prede'lla, för a 1 - 
tarskåpet, det slags altar- 
prydnad, som då kom i bruk i 



dessa trakter. Ett sådant skåp 
innehåller i regel i mittpartiet 
(corpus) och ofta även å insidan 
av dörrarna (flyglarna) skulpte- 
rade statyetter och prydes f. ö. av 
målningar. Statyetterna äro än 
isolerade från varandra och var 
för sig omramade av dekorativ 
arkitektur, än, såsom i de neder- 
ländska s. k. mysterieskåpen 
från medeltidens slut, samman- 
komponerade i dramatiska grup- 
per. Den italienska renässansens 
typ för altaruppsatser är en 
kolonnställning kring en domine- 
rande målning eller skulptur. 
Denna typ utvecklas under baroc- 
ken till allt rikare former. Den 
italienska altartypen blev här- 
skande i n. och v. Europa från 
mitten av 1600-t. till ett stycke 
in på 1800-t. Moderna altarverk 
ansluta sig oftast till äldre före- 
bilder. — De lutherska kyrkorna 
ha i allmänhet bibehållit de ka- 
tolska altarformerna. I reformer- 
ta kyrkor användes för nattvards- 
firandet ett enkelt altarbord utan 
konstnärlig utsmyckning. 

Altazimu't (av lat. altitu'do, 
höjd, och azimut, se Astrono- 
miska koor din äter), uni- 



r^f- -"->.»»& fo^itf- 




Altaruppsats i Slottskyrkan, Stock- 
holm. Barocktyp. 



337 



Altefåhr — Althusius 



338 



versalinBtrument av stora dimen- 
sioner. 

A'ltefähr, fiskläge och badort 
på Riigen, ofta nämnt i svenska 
krigshistorien. 

A'ltenburg, huvudstad i det 
till Thiiringen hörande, förutva- 
rande hertigdömet Sachsen-Alten- 
burg, Tyskland. Fabriker för 
tillverkning av cement, cigarrer, 
optiska instrument, symaskiner 
m. m. Residensslott från 1300-t. 
40,000 inv. 

A'ltenes8en, förstad till Essen, 
Tyskland. Viktig industriort. 
40,000 inv. 

A'ltenfjord, fjord i norska 
Finnmarken. Utanför mynningen 
ligga öarna Stjernö och Seiland, 
som dela fjorden i två. inlopps- 
armar, Stjernösund och Varg- 
sund. 

A'ltera pars, lat., den andra 
delen; motparten. 

Alteratio'n (av lat. a'lter, 
annan, främmande), sinnesrörel- 
se, oro; i musiken en nots för- 
ändring genom anbringande av 
förtecken. — A 1 1 e r e' r a d, upp- 
jagad, förskräckt. 

A'lter e'go, lat., ett andra jag, 
d. v. 8. en befullmäktigad person, 
som fullständigt representerar 
uppdragsgivaren. Även användes 
uttrycket om en sådan person, 
som i tankegången helt överens- 
stämmer med en annan. 

Alternativ (av lat. alte'rnus, 
växelvis), omväxlande, turvis; 
som tillåter val mellan två (eller 
flera) möjligheter; utväg. 

Alterna'tvinklar, sådana vink- 
lar, som, då en rät linje skär två 
andra räta linjer, ligga mellan 
dessa på var sin sida om den 
förstnämnda och ha sina vinkel- 
spetsar i skilda skärningspunk- 
ter. 

Alterne'ra, omväxla; växelvis 
utföra något. Jfr Alternativ. 



Altérot, se A 1 1 h a e a. 

Altesse [altä'ss], fr., höghet. 
A. impériale, kejserlig hög- 
het, A. r o y a 1 e, kunglig höghet. 

Alte Veste [fe'ste], gamla 
fästet; namn på en borg utanför 
Niirnberg, 1632 framgångsrikt 
försvarad av Wallenstein mot 
Gustav II Adolf, som förgäves 
sökte ta den med storm. 

Althae'a, växtsläkte (fam. 
Malva'ceae). A. ojficina'lis med 
ljusröda blommor och vitludna 
blad här sedan gammalt använts 
som medicinalväxt. Den torkade 




Althaea taunnensis. 

roten, altéroten, innehåller 
ett växtslem, som bl. a. användes 
vid beredning av piller. Arten 
förekommer mest i mellersta och 
s. Europa samt Asien. — En 
annan art, stockrosen, A. 
ro'sea, med stora röda, vita 1. 
gula blommor, odlas i Sverige 
och förekommer även förvildad. 
AIthu'sius, Johannes, f. 
1557, d. 1638, tysk rättslärd, en 
av naturrättsliga skolans tidi- 
gaste representanter. Hans skarp- 
sinniga undersökningar av suve- 
ränitetens väsen blevo banbry- 
tande och äro en nödvändig 
förutsättning för att fullt förstå 
RoUsseaus statslära. 



339 



Altitud — Aluminium 



340 



Altitu'd (lat. altitu'do), höjd, 
se Astronomiska koordi- 
n a t e r. 

A'ltmark, by i Ost-Preussen, 
nära Stuhm; där slöts ett stille- 
stånd på 6 år mellan Sverige och 
Polen 1629, varigenom Sverige 
fick lugn för polska angrepp och 
dessutom besittningsrätt till Liv- 
land samt fyra preussiska städer. 

A'Itona, tysk stad vid Elbes 
mynningsvik, sammanbyggd med 
Hamburg. Stora hamnar och 
dockanläggningar. Livlig in- 
dustri: skeppsbyggeri samt to- 
baks-, tvål-, glasfabriker m. m. 
Ståtliga offentliga byggnader. 
170,000 inv. 

Altoona [ält?o'n8], stad i 
Pennsylvania, Förenta Staterna, 
vid foten av Alleghany-bergen. 
Stora fabriker med tillverkning 
av lokomotiv och järnvägsvagnar. 
60,000 inv. 

A'ltranstädt, tysk by nära 
Lutzen. — 1 A. slöt Karl XII 
1706 fred med konung August av 
Sachsen, vilken måste avsäga sig 
den polska kronan och erkänna 
Stanislaus Leszczynski som sin 
efterträdare, och 1707 ett fördrag 
med kejsar Josef I, varigenom 
denne bragtes att medge luthera- 
nerna i Sachsen full religions- 
frihet. 

Altrui'sm (av ital. altrui, för 
en annan, av lat. a'lter, den 
andre), den etiska grundsats, som 
i motsats till egoismen anser 
livets högsta mål vara att leva 
för andras väl. Se C o m t e. 

Alttuberkulin, se T u b e r k u - 
lin. 

Altuna, socken i Västmanl. 1., 
jämte Simtuna pastorat i Upp- 
sala stift. 1,000 inv. 

Alumina'ter, se Alumi- 
niumföreningar. 

Alumi'nium (av lat. alu'men, 
alun), en silvervit metall, som i 



naturen endast förekommer bun- 
den vid andra element : i f ältspat, 
glimmer, kaolin och lera såsom 
silikat, i korund och ädelstenar- 
na rubin och safir såsom oxid, i 
bauxit såsom hydrat och i kryo- 
lit i förening med natrium och 
fluor. Smältpunkt 658° C, kok- 
punkt 1,800°, atomtecken Al, 
atomvikt 27, i, atomvärde III. Ren 
A. överdrages snart av ett tunt 
oxidskikt, som sedan hindrar 
vidare oxidering. Av syror inver- 
kar svavelsyra endast föga och 
salpetersyra ej alls. Däremot löser 
sig metallen lätt i saltsyra och 
angripes likaså av koksalt- och 
sodalösningar samt särskilt 
starkt av alkalier. — A. är en 
god ledare för elektricitet och 
värme och har därför och på 
grund av den låga specifika vik- 
ten (2,6) fått stor användning 
vid fabrikation av vetenskapliga 
instrument, flygmaskinsdelar, 

kokkärl o. s. v. Vid upphettning 
brinner pulvriserat A. med in- 
tensivt vitt ljus och stark värme- 
utveckling. Aluminiumpulver an- 
vändes därför stundom som till- 
sats till explosiva ämnen. — 
Metall. A. framställdes första 
gången av tysken Wöhler 1827 
genom upphettning av alumi- 
niumklorid med natrium. Fa- 
briksmässig framställning äger 
rum sedan 1850-t., då H. S : t e 
Claire-Deville lyckades att 
i stor skala framställa A. genom 
upphettning av kryolit med na- 
trium. Priset blev dock högt: 25 
francs per kg. Genom införande 
av elektrolytiska metoder (upp- 
funna av Héroult och Hall) 
fick man A. för ett pris av 2,50 
francs per kg. Halls ugn, som 
användes i aluminiumfabrikerna 
i Niagara Falls, För. Stat., är 
sammanfogad av stålplåtar och 
invändigt fodrad med kol. Ugns- 



341 



Aluminiumföreningar — Aluminiumiegeringar 



342 



rummet har en längd av 1,8 m., 
bredd 1 m.; djupet understiger 
1 m. Bottnen är lutande mot 
tapphälet. I ugnen nedhänger ett 
knippe kolelektroder med en 
strömtäthet av c:a 160 amp. per 
kvdm. Råmaterialet utgöres av 
bauxit löst i smält kryolit. A. 
samlar sig i bottnen av ugnen, 
varifrån metallen vid behov av- 
tappas. Utbytet uppges till 270 
kg. A. per hästkraft och år. — 
På senare tid har bergarten 
labradorit blivit försökt 
som råmaterial för A.-framställ- 
ning, och för övrigt har man 




Halls elektriska aluminiumugn. 



gjort många ansträngningar att 
ersätta den relativt svåråtkom- 
liga bauxiten med andra leror. 
De svenska lerorna äro härvidlag 
tvärtemot den gängse föreställ- 
ningen föga lämpliga för A.- 
framställning. De bestå nämligen 
oftast av enbart mekaniskt 
sönderdelade bergarter och äro 
sålunda föga A.«rikare än våra 
bergarter i allmänhet. — A. fin- 
ner vidsträckt användning i 
järnhanteringen som tillsats till 
järn och stål och avser att göra 
detta tätt och biåsfritt. Se 
Bauxit. 

Aluminiumföreningar. Alu- 
miniumoxid, AljOj, kallad 
"lerjord", ett vitt, i starka syror 
lösligt pulver, förekommer i natu- 



ren kristalliserad som mineralet 
k o r u n d med de ädla variete- 
terna rubin och safir. — A 1 u - 
miniumhydroxid, AKOH),, 
fås som en gelatinös fällning, om 
ammoniak sättes till en lösning 
av något aluminiiunsalt. I natu- 
ren förekommer aluminiumhydrat 
med växlande vattenmängd som 
bauxit (se d. o.). Aliuninium- 
hydratet är lösligt i alkalier; 
bildar med dessa salter, kallade 
aluminater, KAlOj, NaAlO, 
och NajAlO,. — Aluminium- 
klo r i d, AlClt, fås genom upp- 
hettning av aliuninium i klorgas- 
ström; är ett viktigt hjälpmedeJ 
i den organiska kemien. — Alu- 
miniumsulfat, Alj(SO<)i, 
fås genom behandling av lera med 
konc. svavelsyra, bildar med al- 
kalisulfater dubbelsalter, k a 1 i - 
1. natronalun. — Alumi- 
niumsilikat förekommer i 
naturen som kaolin, ingår dess- 
utom i en mängd mineral; man 
beräknar, att aluminiiun utgör 8 
% av de grundämnen, som ingå 
i den fasta jordskorpan. 

Aluminiumlegeringar. Av 

dessa äro följande av stor prak- 
tisk betydelse : Aluminium- 
brons, legering av koppar med 
5 — 10 % aluminium, till färgen 
guldgul, mycket seg och tänjbar. 
Användes i stor utsträckning till 
maskindelar, på grund av sin 
motståndskraft mot syror även 
till kemiska apparater och till 
pumpar för sura vätskor. — 
Aluminiummässing, mäs- 
sing med någon liten tillsats av 
aluminium. Är i motsats till van- 
lig mässing lätt att bearbeta i 
mörk rödvärme. — Magna- 
1 i u m, legering av magnesium 
och aluminium, användes i stor 
utsträckning till utensilier i ke- 
miska laboratorier. — A 1 u m i - 
n i u m B i 1 v e r, legering av % 



343 



Alumn — Alw 



344 



aluminium och ^ silver, hårdare 
än silver och lättare att gravera 
än detta; användes till bord- 
silver. 

Alu'mn (lat. a'lere, nära), 
skyddsling, lärjunge; helpensio- 
när i läroverk (utländska i syn- 
nerhet). — Alumn a' t, se 
Skolväsen. 

A'lun (lat. alu'men, troligen av 
grek. ha'lme, sälta), ett dubbel- 
salt av kalium- och aluminium- 
sulfat enligt formeln K2SO4 • AI2 
(SOJ, • 24HjO. Det kan fram- 
ställas ur alunskiffer 1. 
ur alunit, [K(A10)j(S04)2], 
numera oftast med konst ur 
bauxit, och användes vid färg- 
ning, pappers- och läderfabrika- 
tion samt såsom sammandragan- 
de medel. I vidsträckt bemärkelse 
förstås med A. dubbelsalter, sam- 
mansatta av sulfater av en en- 
värd och en trevärd metall. 

Alunda, socken i Uppsala 1., 
jämte Morkarla pastorat i Upp- 
sala stift. 2,730 inv. 

Alu'ndum, produkt erhållen 
genom smältning av bauxit i 
elektrisk ugn. A. består huvud- 




Elektrisk ugn för framställning ev 
alundum. 



sakligen av lerjord, A1,0„ har 
smältpunkten 2,050° och använ- 
des till slipmedel, deglar, rör 
o. 8. v. samt till magringsmedel 
i keramik. 

Alunskiffer, lerskiffer 1. skif- 
ferlera, ofta bituminös, med an- 
märkningsvärd halt av svavelkis. 
I Sverige förekomma A. i berg- 
arter, tillhörande kambrosiluriska 
formationen, bl. a. i Västergöt- 
land och Närke och ha i dessa 
trakter av gammalt använts till 
bränsle vid kalkbränning. På 
senare tid har man, ehuru hit- 
tills med tvivelaktigt ekonomiskt 
resultat, sökt ur A. framställa 
brännoljor o. d. Enligt äldre kal- 
kyler skulle 1 ton A. giva: diesel- 
olja 58 kg. å 4 öre, bensin 2 kg. 
å 14 öre, ammoniumsulfat 6 kg. 
å 22 öre och svavel 30 kg. k 8,6 
öre till ett sammanlagt värde av 
6: 50 kr. Sitt namn har A. därav, 
att den vid svavelkisens vittring 
bildade svavelsyran utlöser kali- 
um och aluminium ur skiffern 
under bildning av alun. Är 1918 
bildades a. - b. Svenska skif- 
ferverken för exploatering av 
A.-tillgångarna i Närke (Hidinge- 
bro). Se Kolm och Radium. 

Alunsten, tuflfbergart impreg- 
nerad med alunit, är ett viktigt 
material för aluntillverkning. 
Förekommer i mellersta Italien 
och andra vulkaniska trakter. 

Alu'ta, Alt 1. O Itu, biflod 
till Donau. Rinner upp i ö. Kar- 
paterna, genombryter Transsyl- 
vanska alperna i Roter Turm- 
passet och faller ut i Donau mitt 
emot Nikopol. Längden är 740 
km. A. är icke farbar på grund 
av sitt hastiga lopp. 

Alw, Carl Gabriel, f. 
1889, skådespelare; har på Lo- 
rensbergsteatern i Göteborg ut- 
fört ledande roller i klassiska 
och moderna stycken och särskilt 



345 



Alv — Alvastra 



346 



gjort sig känd som Shakspere- 
tolkare. 

Alv, jordlagret omedelbart un- 
der matjorden. A. är av mycket 
växlande mäktighet, men i regel 
räknas dit hela den geologiska 
bildningen under matjordslagret, 
så långt den har ensartad karak- 
tär. A. består oftast av ett övre 
skikt, blek jorden, i vilket 
järnhalten urlakats, och ett 
undre, rostjorden, innehål- 
lande koncentrationer av järn- 
oxid, som stundom bilda en hård 
kaka och därigenom hindra växt- 
rötternas nedträngande. Under 
rostjorden följer den oförvittrade 
älven. A. växlar från den styvaste 
lera till det grövsta grus. Dess 
fysikaliska och kemiska egenska- 
per äro i hög grad bestämmande 
för en jords odlingsvärde. En god 
A. bör vara sammansatt av så- 
dana beståndsdelar, som vid för- 
vittringen ge upphov till växt- 
näringsämnen, samt bestå av så- 
väl grövre som finare partiklar. 
De grövre för att underlätta växt- 
rötternas nedträngande, finjorden 
för att höja den absorberande och 
vattenbehäUande förmågan. 

Alva, socken i Gottl. 1., jämte 
Hemse pastorat i Visby stift. 
500 inv. 

Alvar, Alvaret, kallas 
Ölands ofruktbara mittparti. Se 
Öland. 

Alwar [ä'loe], stat i Rajpu- 
tana. Främre Indien. Omkr. 
800,000 inv. Jordbruk och bergs- 
bruk äro förnämsta näringar. 

de Alvara'do, Pedro, d. 
1541, spansk sjöfarare, deltog i 
Cortez' erövring av Mexiko 1519 
och grundade Guatemala. 

Alvastra, stationssamhälle, 
kungsgård och under medeltiden 
cistercienskloster i Västra Toll- 
stads aocken i Östergötland. A. 



.^5r 




Kyrkoruinen från sydväst. Alvastra. 

synes ha varit den Sverkerska 
ättens stamgods och skänktes av 
Sverker d. ä. som morgongåva åt 
hans drottning Ulvhild, som se- 
nare donerade godset till Al- 
vastra kloster. Det indrogs till 
kronan 1527. — De första mun- 
karna i A. inkallades av Sverker 
1143 från Clairvaux. Av kloster- 
byggnaderna återstå nu endast 
ruiner av kyrkan. På sluttningen 
ned mot Vättern nedanför Om- 
bergs södra sida har man nyligen 
funnit lämningar efter den Sver- 
kerska kungsgården. På den 
plats, där Sverker sannolikt mör- 
dades julnatten 1156, har man 
funnit ruiner av ett kapell, det 
s. k. Sverkerkapellet, som innehöll 
gravkistor av sten. Sverker blev 
dock begraven i klosterkyrkan. 
— Nära Alvastra, på strand- 
ängarna vid sjön Tåkern, hai' 
man gjort viktiga stenåldersfynd, 
härstammande från en forntida 
befolkning, som levat på pålbygg- 
nader i den då vidsträcktare sjön. 




Sarkofagen i Sverkerkapellet. Alvastra. 



347 



Alveol — d'Amade 



348 



Alveo'l, lat., hftlighet, fördjup- 
ning. 1. De håligheter i käkbenen, 
vari tandrötterna äro försänkta 
(tandh&lor). — 2. Lungblåsorna. 
— Alveol ä'r byggnad hos en 
körtel betecknar, att körtelele- 
menten ha rundad form i motsats 
till t u b u 1 ä r, som anger rör- 
formig byggnad. I övrigt använ- 
des alveolär allmänt i betydelsen 
genomsatt av smärre håligheter. 

Alvesta, municipalsamhälle i 
Aringsås skn, Kronob. 1. Knut- 
punkt å södra stambanan, änd- 
station för Borås — A. och Växjö 
— A. järnvägar. 1,300 inv. 

Alving, Fanny, f. Lönn, 
f. 1874, författarinna, signatu- 
rerna Maja X. och Ulrik Uhland; 
har utom humoristiska dikter ut- 
givit roande skildringar av 
svenskt vardagsliv, t. ex. Fröken 
från Västervik (1907). 

Alvluckrare, körredskap, som 
användas till att i samband med 
plöjningen luckra älven (se A 1 v- 
luckring). A. finnas av flera 
olika typer. Den enklaste består 
av en 1. ett par f jäderharvspinnar, 
anbragta å själva plogstället. 
Den egentliga A. är ett om en 
plog påminnande redskap, vars 
arbetande delar utgöras av tre 1. 
flera klösharvspinnar. — G r u b- 
b e r är ett mellanting mellan 
djupgående harv och alvluckrare. 
Är ställbar, oftast försedd med 
hjul och fem 1. flera fasta, i starkt 
spetsig vinkel framåt riktade pin- 
nar. Brukar såväl matjordslagret 
som älven samtidigt. 

Alvluckring avser bearbetning 




Alvluckrare. 



av den råa älven utan att bringa 
densamma upp i dagen samt att 
utsätta den för luftens inverkan 
för att undergå sönderdelnings- 
och förvittringsprocesser, varige- 
nom växtnäring frigöres. A. sker 
under trades- 1. höstbruket med 
alvluckrare och alvplogar. 

Alvplog, plogliknande redskap, 
som, utan att vända jorden, luck- 
rar plogfårans botten. A. är i 
regel ett självständigt redskap, 
som, med egna dragare, köres 
efter plogen; dock kombineras A. 
även med vanlig plog, varvid A. 
anbringas vid sidan om, strax 
framför plogkroppen, avsedd att 
bruka den i föregående kördrag 
uppkörda plogfårans botten, 
innan den av den bakom kom- 
mande plogen avskurna tiltan 
lägges däröver. 

Aly'ssum, växtsläkte (fam. 
Cruci'ferae). A. caly'cinum, 
grådådra, med blekgula blom- 
mor, och A. inca'num, s a n d • 
vita, med vita blommor, före- 
komma i Sverige. Båda äro grå- 
ludna örter med talrika, smala 
blad. Andra arter, ss. A. saxa'tile 
med starkt gula blommor, odlas. 

A'lytes, se Ackuschör- 
grodan. 

Am, förk. för atomgruppen 
NHi, ammonium. 

Ama'bile, ital., musikterm : 
älskligt. 

d'Amade [dama'dd], Albert 
Gérard Léo, f. 1856, fransk 
general, chef för landningskåren 
i Marocko 1909. Erhöll 1914 först 
befälet över observationsarmén 
vid italienska gränsen och efter 
dess snara upplösning över en 
nybildad grupp på fransmännens 
vänstra flygel men led 27 — 28 
aug. vid Combles en allvarlig 
motgång. April — maj 1915 befäl- 
havare för den franska landstig- 
ningskåren på Gallipolihalvön. 



349 



Amadeus — Amalrik 



350 



Amade'u8 (ital. Amadeo), 
namn på flera furstar av huset 
Savojen, bland dem A. (V) den 
store, f. 1249, d. 1323, stam- 
fader för Italiens konungaätt, och 
A. av Aosta, f. 1S45, d. 1S90, 
konung av Spanien 1S70 — 73. 

Amadeussjön, se Austra- 
lien sp. S63. 

Amadi'ner, se Vävarfåg- 
lar. 

A'madisromanema, benäm- 
ning på en grupp av spanska me- 
deltidsromaner på prosa, av vilka 
den äldsta, Amadis de Gaula, 
sannolikt från början av 1300-t., 
genom Garcia Ordonez de 
Montalvos version (omkr. 
1480) blev känd och uppburen i 
Europa. — Till innehållet på- 
minna de om de bretonska roma- 
nerna men sakna all historisk 
grund. Amadis, den personi- 
fierade ridderligheten, är son till 
Perion, konung av Wales (Gaula). 
Som en sann riddare drager han 
omkring och bekämpar troll och 
odjur, utför varjehanda ädla be- 
drifter samt älskar troget konung 
Lisuartes av England dotter, 
O r i a n a. A. ha länge f ortlevat 
inom folklitteraturen. 

Amager [ämä'9r], ö i Öresund, 
i n. upptagen av de s.ö. stads- 
delarna av Köpenhamn. På s.ö. 
näset ligger Dragör, fiskläge och 
lotsstation. A. är känt för sin 
köksträdgårdsodling, grundad av 
holländare, vilka av Kristian II 
inkallades till A. 

Amaleki'ter, ett i öknen s. om 
Palestina bosatt nomadfolk, med 
vilket israeliterna lågo i lång- 
variga fejder, segerrikt avslutade 
av Saul och David. 

Ama'lfi, hamnstad i prov. Sa- 
lerno, Italien, vackert belägen 
vid Salerno-viken. Under medel- 
tiden centrum för handeln på 



Orienten. Tvål-, pappers- och 
makaronifabriker. 7,000 inv. 

Amalga'm, kvicksilvrets lege- 
ringar med andra ämnen, bildas 
lätt, då kvicksilver kommer i be- 
röring med andra metaller sa. 
guld, silver, tenn, bly, vismut, 
kadmium, natrium och kalium. 
Xatrium löser sig därvid under 
stark värmeutveckling, tenn un- 
der värmeabsorption. Då natrium- 
amalgam får inverka på en kon- 
centrerad salmiaklösning, bildas 
ammoniumamalgam. Allt efter 
den relativa mängden kvicksil- 
ver äro A. flytande eller fasta 
och i senare fallet spröda, kor- 
niga eller kristalliniska. A. an- 
vändas vid fabrikation av speg- 
lar, vid plombering av tänder, 
vid utlösning av guld och silver 
ur malmer m. m. 

Amalia, Anna A., f . 1739, d. 
1807, hertiginna av Sachsen-Wei- 
mar. Vid sitt hov i Weimar be- 
skyddade hon tidens främste för- 
fattare, bl. a. Schiller och Goethe. 

Amalienborg, kungligt slott i 
Köpenhamn, uppfört 1749 — 60 
under Fredrik V av Nic. Eigtved. 
Det består av fyra rokokopalats, 
som omsluta Amalienborg Pläds 
med Fredrik V:s ryttarstaty av 
Saly. Efter Kristiansborgs brand 
1794 blev A. bostad för konung- 
en, Kristian VII, som lät C. F. 
Harsdorff sammanbinda två av 
palatsen med en kolonnad i ny- 
klassisk stil. A. är alltjämt resi- 
dens för Danmarks konungar. 

A'malrik av Bena, d. 1204, 
fransk teolog av panteistisk lägg- 
ning. A., som verkade vid univer- 
sitetet i Paris, förkunnade ett 
upprepat Gudsframträdande i 
människan. Som Fader hade Gud 
uppenbarat sig i Abraham, som 
Son i Kristus. Nu framträdde 
han som den helige Ande i varje 
troende. Därför vore bibel, kyrka 



351 



Amaltheadådet — Amarantus 



352 




Amalienborgs slott 

och prästerskap onödiga. A. 
tvingades till återkallelse 1204, 
och flera av hans anhängare brän- 
des 1209. Rörelsen upphörde emel- 
lertid ej och synes sedermera i 
sin mån hava medverkat vid upp- 
komsten av sekten Den fria 
andens bröder och systrar (se 
Sekter). 

Amalthe'adådet, ett av tre 
svenska ungsocialister den 12 juli 
1908 utfört bombattentat mot 
engelska arbetsvilliga i\ loge- 
mentsfartyget Amalthea i Malmö 
hamn, varvid en arbetare döda- 
des. Attentatsmännen, av vilka 
två först dömts till döden, fingo 
livstids straffarbete men benåda- 
des 1917. 

Ama'ndus, den helige, d. 
omkr. 660, Belgiens apostel. Ver- 
kade som missionär i Gent och 
biskop i Maastricht, grundade 
ett flertal kloster enl. Benedictus' 
regel och företog talrika mis- 
sionsresor åt olika håll. 

Amani'ta, se A g a r i c u s. 

Amant [ama'i)], fr., älskare. 
— Amant e [ama'r)t], älska- 
rinna. 

Amanue'ns (av lat. ina'nus, 
hand), biträde; titel för extra- 
ordinarie tjänstemän i departe- 
ment och ämbetsverk. 

Aman-ullah, f. 1885, emir av 
Afghanistan (se d. o.). 

Amapa'la, stad i Honduras i 
Central-Amerika, på ön Tigre vid 



med vaktparaden. 

Stilla-havs-kusten. Viktig fri- 
hamn. Silver- och kaffeexport. 
3,000 inv. 

Ama'ra, lat., bittermedel (se 
d. o.). 

Amara'nt, se Vävar fåg- 
1 a r. 

Amaranta'ceae, växtfamilj 
(ordn. GentrospG'rm,ae) . Vanligen 
örter med enkla blad och oansen- 
liga blommor i ax- 1. huvudlika 
blomställningar. Ungefär 500 ar- 
ter i 40 släkten, av vilka de flesta 
förekomma i Syd-Amerika och 
Ostindien, äro kända. Många 
odlas: Åmara'ntus, CeWsia m. 11. 

Amara'nt-orden. 1. En av 
drottning Kristina 1653 instiftad 
sällskapsorden av kort varaktig- 
het, med tillträde för ett be- 
gränsat antal ur drottningens 
närmaste omgivning, vilkas privi- 
legium det var att tillbringa lör- 
dagsaftnarna med drottningen på 
Ulriksdal. — 2. En 1760 stiftad 
sällskapsorden i Stockholm, som 
in i senaste tid levat kvar och 
före världskriget anordnade regel- 
bundet återkommande baler för 
den högre societeten. 

Amara'nt-trä, se C o p a i - 
f e r a. 

Amara'ntus, växtsläkte (fam. 
Åmaranta' ceae) , vanligen ettåriga 
örter med oftast röda eller gula, 
axlika blomställningar och stund- 
om brokigt färgade blad. Många 
arter odlas. En art, A. hlitum, 



353 



Amarna — Amason-floden 



354 




Amarantus caudatos. 

måll-amai'ant, förekommer 
förvildad i Sverige. 

Ama'rna, Tell al-Amar- 
n a, by i n. Egypten, ö. om Nilen. 
Där påträffades 18S7 rester av 
ett kungligt egyptiskt arkiv från 
tiden omkr. 1400 f. Kr., innehål- 
lande till största delen brev 
på babyloniska från och till 
konungar och ståthållare i Främ- 
re Asien. De ge en intressant 
belysning åt de kulturella och 
politiska förhållandena i Egyp- 
ten och dess grannländer vid 
denna tid. 

Amaryllida'ceae, växtfamilj 
(ordn. Liliiflo'rae), omfattande 
örter 1. mera sällan buskar och 
träd; tillhör särskilt Syd-Afrika, 
Syd-Amerika och Medelhavslän- 
derna. Fruktämne undersittande. 
Kända representanter äro snö- 
droppe, snöklocka, påsk- 
och pingstliljor, Aga've och 
Cri'num. 

Amaryllis beIlado'nna, syd- 
afrikansk ört (fam. Amaryllida'- 
ceae). Odlas i flera varieteter. 

12. — Le I. I. Tr. 26. 5. 22. 



Ama'sia, gammal stad i 
lilindre Asien, vid floden Jesjil- 
Irmak. Stora fruktträdgårdar 
och mullbärsträdsplantager. Ex- 
port av silke, silver, koppar och 
salt. Geografen Strabons födelse- 
stad. 30,000 inv. 

Amaso'ner, i grekiska sagor 
förekommande krigiska kvinnor, 
som styrda av en drottning skola 
ha bott kring floden Termodon i 
Pontos vid Svarta havet, varifrån 
de företogo härjningståg till 
Mindre Asien. I trojanska kriget 
kämpade de mot grekerna, och 
deras drottning Pentesileia föll 
för Akilleus' hand. A. avbildas 
ofta i den grekiska konsten. 

Amaso'n-floden, flod i Syd- 
Amerika, i avseende på längd 
(c: a 5,000 km.) den tredje, i av- 
seende på vattenområde och 
-mängd den största i världen, upp- 
rinner på c:a 3,650 m. höjd i 
peruanska Anderna, c:a 200 km. 
från Stilla havets kust. A., i 
Peru kallad Älarafion, genomskär 
i trånga erosionsdalar och pass 
{caiions och pongos) Andernas 
mellersta kedja och har, från sitt 
utträde på den stora Amason- 
slätten till utloppet i Atlan- 
ten strax under ekvatorn, ett fall 





Amasoner i strid. Detaljer nr fris frän 
Halikarnassos' mansoleiiin. 



355 



Amason-floden 



366 




Amason-floden. 



av endast 180 meter pä en sträcka 
av över 4,300 km. A. är segelbar 
för små fartyg ända upp till sin 
nedersta pongo vid Andernas fot, 
Manseriche ; oceangående ångare 
kunna gå upp till Iquitos, 3,113 
km. från mynningen. På slätt- 
landet har A. en betydlig bredd 
(från ett par km. till ett par 
mil). A. mottager över 200 bi- 
fioder, varav 18 ha en längd mel- 
lan 1,500 och 3,000 km., således 
större än Rhens. Viktigare biflo- 
der äro: från höger Huallaga, 
Ucayali, Juruå, Purus, Madeira, 
Tapajoz, Xingu, från vänster 
Caquetå och Rio Negro, som 
genom floden Casiquiare står 
i segelbar förbindelse med 
Orinocofloden. Flera av dessa 
äro viktiga trafikleder; Juruå 
och Purus äro segelbara nästan 
till källorna, Ucayali till Ander- 
nas ö. fot. Av hela flodsystemet 
torde c:a 10,000 km. kunna befa- 
ras med fartyg. Purus är en 
av Bolivias utförselleder; vik- 
tigaste hamnen inom flodområdet 
är Para vid Paråflodens mynning. 
A:s vattenområde utgör c:a 7 
mill. kvkm., vattenmängden i 
mynningen uppges växla mellan 
30,000 och 120,000 kbm. i sek.; 
vattenhastigheten är så stor, att 
de med floden följande väldiga 
slammassorna föras långt ut till 
havs. A:8 vatten kan i oceanen 



märkas ända till 300 km. från 
mynningen. Denna har form av 
en stor havsvik med många öar, 
av vilka Marajo är den största. 
Öarna äro icke deltabildningar 
utan av floden kringskurna delar 
av fasta landet. De våldsamma 
tropiska regnen åstadkomma 
stora översvämningar, varvid flo- 
den kan stiga 15 m., sättande 
stora delar av slätten under vat- 
ten. Då Ars vattenområde ligger 
på ömse sidor om ekvatorn, upp- 
stå två högvattenstider, den ena 
nov. — dec, den andra mars — juni. 
Tidvattnet är märkbart mer än 
800 km. uppåt floden; vid spring- 
flod uppstår en för flodfarten 
hinderlig, hög flodvåg, pororoca. 
A. omges i sitt nedre lopp av 
väldiga iu'skogar, från vilka er- 
hålles bl. a. kautsjuk. Flodens 
djurliv är rikt; där finnas bl. a., 
förutom en stor mängd fiskarter, 
floddelfiner, sköldpaddor och kaj- 
maner. Kring nedre delen av A. 
bo nästan uteslutande pålbyggan- 
de indianstammar. Klimatet är 
osunt; särskilt gula febern härjar 
svårt. — Ars mynning upptäck- 
tes 1500 av en följeslagare till 
Columbus, Vicente lafies Pinzon, 
källorna 1535 av spanjorer. Den 
förste europé, som reste på 
floden var Francisco de Orellana 
(1540), en av Pizarros följesla- 
gare. Från denna resa berättas, 



357 



Amati — Amblypoda 



358 



att européerna anföllos av india- 
ner, anförda av kvinnor (amaso- 
ner), varav A. skulle fått sitt 
namn. Enligt en annan uppgift 
skulle infödingarnas namn på 
floden varit "Amassona", båtför- 
störaren. 

Ama'ti, familj i Cremona, be- 
römd för fabrikation av violiner 
med utmärkt mjuk, om också ej 
särskilt stark ton. Den äldste 
kände A. är Andrea A., f . om- 
kr. 1530, d. 1611, och den främste 
N i c o 1 a A., f. 1596, d. 1684. 

Amatö'r (av lat. amaWe, 
älska), person, som för sitt nöjes 
skull och icke yrkesmässigt syss- 
lar med en konstart, idrottsgren 
e. d. 

Amauro's (grek. atnauWosis), 
blindhet. 

Amazo'nas, den nordvästli- 
gaste och största staten i Brasi- 
liens förenta stater. Huvudstad 
Manaos. A., som genomflytes av 
Amason-floden, är ett mycket 
bördigt och särskilt s. om floden 
akogrikt land. Huvudprodukter 
äro kautsjuk, kaffe, ris och frukt. 
1,890,000 kvkm. 500,000 inv. 

Ambala, U m b a 1 1 a, stad i 
Punjab, britt. Indien, knutpunkt 
för nordvästra stambanan och 
Delhi — Ambala — Kalka järnvä- 
gen. Stor handel med bomull och 
spannmål. Viktig garnison. 80,000 
inv. 

Ambassa'd (av gotiska and- 
bahti, tjänst, ämbete), högsta 
klassen av beskickning (se d. o.). 
— A m b a 8 s a d ö' r, se Be- 
skickning. 

A m berg, stad i Bayern, ö. om 
Niirnberg. Bryggerier, bomulls- 
och järnindustri. Intressanta me- 
deltidsbyggnader. 26,000 inv. 

Amberger, Christoph, f. 
omkr. 1500, d. 1561 eller 1562, 
tysk porträttmålare. Utförde ett 
stort antal porträtt av samtida 




Mansporträtt. Målning av Amberger. 

jamt altartavlor för kyrkor i 
Aiigsburg. Han var på sin tid de 
tyska furstarnas favoritmålare. 
Ambition [-sjo'n] (av lat. 
ambi're, gå omkring för att värva 
röster), ärelystnad; hederskäns- 
la. — A m b i t i ö' s, ärelysten ; 
mån om sin heder. 

Ambjörnarp, socken i Älvsb. 1., 
jämte Tranemo pastorat i Gröte- 
borgs stift. 880 inv. 

Amblyopi' (grek. ambly's, av- 
trubbad, och ops, öga), svagsynt- 
het. 

Amblyo'psis spelae'a, en ben- 
fisk (underordn. Ha'plomi), hos 
vilken analöppningen är belägen 
framför bukfenorna, ögon och 
synnerv äro rudimentära, varför 
fisken är blind, en anpassning till 
det underjordiska levnadssättet; 
den lever nämligen i grottor i 
Nord-Amerika, bl. a. i Mammut- 
hålan. 

Ambly'poda, en utdöd imder- 
ordning av hovdjuren, av vilka 
några voro de största landdägg- 
djuren under eocen tid. 



359 



Amblyrhynchus — Ambrosius 



360 




Amblyrhy'nchus, se H a v s - 
ödla. 

Amblyste'gium, se Torv och 
Bladmossor. 

Ambly'stoma, ett släkte 
stjärtgroddjur (fam. Salarna' n- 
dridac) från Nord-Amerika och 
Siarn. Mest bekant är den 14 — 21 
cm. långa nordamerikanska A. 
tigri'num (1. mexica'num) , varsf 
larv kallas a x o 1 o 1 1 och beskri- 
vits som ett särskilt djur, Sire'- 
don piscifo'rmis. Denna larv når 
könsmognad och fortplantar sig 
i flera generationer, utan att nå- 
gon av dessa utvecklar sig till en 
fullvuxen A. Först under vissa 
förhållanden mister axolotlen 
sina gälar och uppnår det fullt 
utbildade stadiet med lungor. 

Amboina, Amboyna, ö 
bland s. Moluckerna, nederl. In- 
dien. Bergig men bördig. Huvud- 
produkter äro kryddnejlikor, 
sago, socker, ris, kaffe och pep- 
par. Export av dyrbara träslag. 
997 kvkm. Omkr. 40,000 inv. 

A'mbra, grå A., ett välluk- 
tande, sprött, ogenomskinligt. 



grått 1. gråbrunt ämne, som hu- 
vudsakligast består av ambrafett, 
eterisk olja och bensoesyra. A. 
har spec. v, 0,908 — 0,920, smälter 
vid 60°, är olösligt i vatten men 
lättlösligt i eter, varm alkohol 
och oljor. A. bildas i tarmen hos 
kaskeloten samt anträffas vid 
tropiska kuster, mest Madagas- 
kar, Surinam, Java och Japan. 
Priset är mycket högt, varför A. 
ofta förfalskas. Användes numera 
endast i parfymtillverkningen. 
Gul A. = bärn8ten. 

Ambro'sia. 1. I grekisk myto- 
logi-namn på gudarnas föda, som 
gav dem odödlighet. — 2. Se 
Bitterambrosia. 

Ambrosia'nska biblioteket, se 
Milano. 

Ambro'sius, f. omkr. 340, d. 
397, biskop i Milano 374. A. gav 
en rik utbildning åt liturgien 
genom införande efter österländ- 
ska och grekiska förebilder av 




Biskop Ambrosius vägrar Teodosiui till- 
träde till kyrkan efter massakrerna p& 
tessalonikerna. Mälning av Riibena. 



361 



Ambrosius — American Federation of Labor 



362 



responsorier, antifonier och ryt- 
misk församlingssång (den am- 
brosianska sången). Han 
verkade även själv som psalm- 
diktare och är förf. till bl. a. ps. 
68 i 1819 års psalmbok. — I tal 
och skrift bekämpade han aria- 
nismen och andra avvikande läro- 
riktningar. Han vakade också 
över kyrkotuktens upprätthållan- 
de och vände sig oförskräckt mot 
själve kejsaren, Teodosius den 
store, då denne låtit nedhugga 
7,000 människor i Tessalonika 
till hämnd för ett folkupplopp. 

Ambrosius, Johan M a - 
thias, f. 1843, folkskoleinspek- 
tör i Göteborg 1882—1908. Om- 
danade och förbättrade denna 
stads skolväsen, införde över- 
lärarbefattningarna och utökade 
det obligatoriska klassantalet. 
Första läseboken och Andra läse- 
boken av hans hand ha rönt stor 
användning och livlig uppskatt- 
ning. Även verksamt intresserad 
för sinnesslöa barns vård. 

Ambulakra'lsystem, se Tagg- 
hud i n g a r. 

Ambula'ns (lat. ambula're, 
vandra omkring), rörlig sjuk- 
vårdsformation i fält. — Am- 
bulansvagn, fordon för 
snabb transport av skadade och 
sjuka till vårdanstalt. 

Ambule'ra (lat. ambula're), 
vandra omkring. 

Ame'ba, se Rhizopoda. 

Amei'va, se Tejidae. 

Amela'nchier, växtsläkte 

(fam. Rosa'ceae). Buskar 1. små 
träd med vita blommor i klase, 
ovala 1. äggrunda blad och blå- 
svarta bär. Hos oss odlas A. cana- 
de'n8is, kanadensisk blä- 
h ä g g, en c : a 4 m. hög buske från 
Nord-Amerika, och A. vulga'ris, 
b 1 å h ä g g, liten buske härstam- 
mande från 8. och mellersta 
Europa. 



Amen, hebreiskt bekräftelse- 
ord ("vare det så") i 5 Mos. 
27: 15, 1 Krön. 16: 36 m. fl. Se- 
dermera använt även i den krist- 
na gudstjänsten redan från äldsta 
tid (1 Kor. 14: 16 m. fl.). 

Amendement [amagdma'i)], 
fr., förbättringsförslag. Se Lag- 
förslag. 

Amenta'ceae, hängeväxter, en 
av Linnés "naturliga" växtfamil- 
jer med enkönade, oansenliga 
blommor, intet eller föga utveck- 
lat hylle och åtminstone han- 
blommorna i hängen. Frukten 
vanligen enfröig nöt. Numera 
uppdelas denna familj i fam. 
CupuWferae {ek, hok) , Juglanda'- 
ceae (valnöt), BetuWceae (björk, 
hassel), Salica'ceae (pil, asp, pop- 
pel) m. fl. 

Ame'ntia (grek. nekande a 
och lat. mens, själ, förnuft), en i 
regel akut sinnessjukdom, ut- 
märkt av höggradig desoriente- 
ring och stark oro. 

Ame'ntum, se Blomställ- 
ning. 

American Federation of La- 
bor [äme'rrikn fed8re'jsJ8n åv 
le'jb8], Amerikanska arbetarför- 
bundet, Förenta Staternas största 
arbetarorganisation, som 1881 
bildades till motvikt mot Ar- 
betets riddare och 1886 erhöll 
en fastare organisation. A. är 
ett centralförbund av lokala fack- 
föreningar; på grund av dess 
höga inträdesavgifter äro så gott 
som alla icke facklärda arbetare 
uteslutna. Som motvikt ha dessa 
sammanslutit sig i Industri- 
al Workers of the World, 
en organisation av syndikalistisk 
läggning. A. är en facklig, opoli- 
tisk organisation, som tillhört 
den fackliga s. k. Amsterdam- 
internationalen (se Interna- 
tional) men 1920 utträdde 
därur. A. strävar att på lagstift- 



363 



American-Scandinavian Foundation — Amerika 



364 



ningsväg höja arbetarens etäll- 
ning och söker därför särskilt fä 
inflytande på valen av ledamöter 
till unionens och staternas re- 
presentativa församlingar. A. 
räknade 1920 c:a 4 mill. medlem- 
mar. Dess organ är The American 
Federationist. Jfr G o m p e r s. 

American-Scandinavian Foun- 
dation [äme'rrikn 8kändine'jvi9n 
fapnde'jsj9n], en stiftelse, som 
tillkom 1911 pä grundval av en 
donation pä c:a 2 mill. kr. av 
den danskfödde amerikanaren, 
industriidkaren Niels Poulsen. 
Enligt dennes testamente skall 
avkastningen användas till främ- 
jande av den intellektuella och 
kommersiella samfärdseln mellan 
För. Stat. och Skandinavien. Se- 
nare har stiftelsen, vars styrelse 
har sitt säte i New York, fatt 
mottaga flera andra donationer. 
A. stär tillika under beskydd 
av de skandinaviska ländernas 
regeringar och verkar främst ge- 
nom utväxling av stipendiater, 
varvid den samarbetar med sys- 
terstiftelserna Sverige-Ame- 
rika Stiftelsen (sed. o.) i 
Stockholm samt liknande orga- 
nisationer i Kristiania och Kö- 
penhamn. A. har en upplysnings- 
byrä i New York, som besvarar 
frägor rörande Skandinavien och 
stär till tjänst med rekommenda- 
tions- och introduktionsbrev samt 
räd och anvisningar för skandi- 
naver, som önska resa i För. Stat. 
1912 — 13 anordnade A. den första 
skandinaviska konstutställningen 
i New York, och 1914 började A. 
förlägga utmärkta översättningar 
till engelska av skandinavisk 
litteratur (bl. a. av Tegnér, Alm- 
quist och Heidenstam). A. utger 
mänadstidskriften The American- 
Scandinavian Beview. 

Amerigo Vespucci, se V e s - 
p u c c i. 



Amerika, "Nya världen", är 
till storleken den andra av jor- 
dens stora kontinentöar, omfat- 
tande 38,4 mill. kvkm. (med po- 
laröarna i n. 41,9 mill. kvkm.). 
A. ligger mellan Atlantiska och 
Stora oceanerna och skiljes frän 
Asien genom det 92 km. breda 
Berings sund. Sin största ut- 
sträckning har A. i n. och s. Fast- 
landet när i n. med spetsen av 
halvön Boothia Felix 71° 54' n. 
br., i 8. med Kap Froward i 
Magalhäes' sund 53° 54' s. br., 
motsvarande en längd i n. och s. 
av 14,000 km. A. bestar av två 
kontinenter, Nord-Amerika 
och Syd-Amerika (se dessa 
ord), sammanhängande genom det 
smala Panamanäset. Förbindel- 
sen anses ha uppstätt i ganska 
sen tertiär tid, dessförinnan voro 
Nord- och Syd-Amerika fullt 
skilda. Däremot torde A. i äldre 
geologiska perioder ha samman- 
hängt dels med Asien i n.v., dels 




Columbus anländer till Västindien. Trä- 
snitt nr Columbl brev om Amerikas 
upptäckt 1493. 



365 



Amerika 



366 



med Europa över Grönland. — 
Upptäcktshistoria. Berättelser 
hos grekiska författare om ett 
v. om Atlanten beläget land, lik- 
som kinesiska berättelser från 
400-t. e. Kr. om ett vidsträckt 
land, Fu-sang, med vilket Kina 
skulle stått i förbindelse, ha 
givit upphov till en förmodan, 
att A. redan i forntiden var känt. 
På 1000-t. skola, enligt is- 
ländska släktsagor, nordbor på 
färder från Xorge till Grönland 
blivit vinddrivna mot A:8 kuster 
(se Vinland). Om upptäckter 
i samband med kolonisation kan 
man ej tala förrän i slut«t av 
1400-t., då Columbus (se d. o.) 
under försök att nå Indien från 
v. 1492 landade på en av Bahama- 
öarna. Under fyra olika resor 
nådde Columbus dels Västindiska 
öarna, dels delar av Central- och 
n. Syd-Amerika. A:8 fastland 
blev känt före Colizmbus av Gio- 
vanni Caboto (seCaboto) i och 
med upptäckten av Labrador 
1497 (vid samma tillfälle upp- 
täcktes också Newfoundland ). 
Den första fylligare beskrivning- 
en av A. gavs av Amerigo Ves- 
pucci, efter vilken världsdelen 
fått sitt namn. Bland dem, som 
utforskat Syd-Amerikas ö. kust, 
märkas Cabral, som 1500 anlade 
de första portugisiska kolonierna 
i Brasilien. Cortez erövrade 1518 
— 21 Mexiko för Spaniens räk- 
ning. Spanjorerna ha även för- 
tjänsten av upptäckten av Syd- 
Amerikas v. kust. Balboa över- 
tvärade 1513 Panamanäset och 
framkom till Stilla havet, men 
först genom Magaihäes' världs- 
omsegling fann man, att A. icke 
sammanhängde med Indien, som 
man förr trott. Efter Magaihäes' 
upptäckt av Syd-Amerikas väst- 
kust erövrade spanjorerna genom 
Pizarro det mäktiga Peru (1532 



— 33), genom Almagro 1535 — 37 
Chile, varjämte S. Caboto trängde 
upp efter La Plata-fioden och 
Cortez upptäckte Kalifornien. 
Fr. de Orellana nådde genom 
Peru Amasonfloden, som han 
följde till mynningen. Vid mitten 
av 1500-t. voro huvuddragen av 
Syd-Amerikas kuster kända, där- 
efter inträdde under 1600- och 
1700-t. en död period i forsk- 
ningen. Även beträffande Xord- 
Amerika hade viktiga upptäckter 
gjorts, främst av engelsmän och 
holländare. J. Davis nådde 1587 
Upernivik på Grönland, H. Hud- 
son seglade 1609 uppför Hudson- 
floden, Baffin genomseglade Baf- 
fins vik till Lancastersundet 
1615 men kunde på grund av is- 
massorna där ej fullfölja den 
eftersökta nordvästpassagen. Det 
inre av Nord-Amerika blev tack 
vare fransmännen under 1600-t. 
någorlunda känt, dock voro trak- 
terna v. om Mississippi ännu vid 
För. Stat:s självständighetsför- 
klaring nästan outforskade. — 
Med slutet av 1700-t. började 
en ny period i A:8 upptäckts- 
historia genom de vetenskap- 
liga forskningsfärder som nu 
anträddes, och under förra hälf- 
ten av 1800-t. tillfördes vetenska- 
pen nya landvinningar. I Syd- 
Amerika inleddes dessa arbeten 
genom Alex. v. Humboldts ban- 
brytande resor i Venezuela, 
Ecuador, Peru och Mexiko. Av 
kända forskare i denna konti- 
nent kunna även nämnas Tschudi 
(Peru, Chile och La Platalän- 
derna), Smith, Low och Caatel- 
nau (Amasonbäckenet), Darwin 
(Patagonien), Codazzi (Vene- 
zuela och Colombia), Reiss och 
Stiibel (Colombia, Ecuador och 
Peru). 1875 började argentinaren 
Moreno sina forskningar i Pata- 
gonien, där den argentinsk-chilen- 



367 



Amerikanismer — Amerika-pokalen 



368 




T. v. jordglob från 1492 (före Aine- 

rikiis upptikkt). T. h. jordglob från 

1500-t:s början. 

ska gränskommissionen senare 
fullföljt utforskningen av patago- 
niska Cordillererna. Av svenskar 
ha Erland Nordenskiöld under 
flera resor studerat land och be- 
folkning i Bolivia, Gustaf Bo- 
linder i Columbia; Otto Norden- 
skjöld har under en expedition 
arjjetat i Eldslandet. — Frank- 
rikes avträdande av Louisiana 
till För. Stat. år 1803 medförde 
utsändande av vetenskapliga ex- 
peditioner för att studera det nya 
landet. Lewis och Clark under- 
sökte i detalj Missourisystemet, 
Mississippis källor upptäcktes 
1832 av H. Schoolcraft, och Fré- 
mont utförde djärva och resultat- 
rika resor i höglandet mellan 
Sierra Nevada och Klippiga 
bergen samt i det till Mexiko 
hörande Kalifornien. Under de 
senaste 50 åren har i För. Stat. 
bedrivits ett systematiskt karto- 
grafiskt och geologiskt utforskan- 
de i detalj av staternas ofantliga 
områden. — I det brittiska Nord- 
Amerika gjordes under äldre ti- 
der flera viktiga upptäckter av 
Hudsonkompaniets jägarexpedi- 
tioner. I slutet av 1700-t. fann 
Mackenzie den stora flod, som nu 
bär hans namn, och stora delar 
av nordkusten berestes på 1820-t. 
av J. Franklin och hans följe- 
slagare. Delar av västkusten 
kartlades av Cook (1778), La 
Pérouse och Vancouver (1791). 
J. Eo88, W. E. Parry, J. C. Rosa 
ha knutit sina namn till ut- 



forskandet av den nordamerikan- 
ska arktiska arkipelagen, och Mac 
Clure har 1850 — 54 genomfört 
nordvästpassagen. Angående ut- 
forskandet av dessa trakter se 
vidare Polarexpeditioner. 
Visserligen återstå knappast 
större geografiska upptäckter att 
göra i A., men där finnas dock 
ofantliga områden som ännu ej ha 
beträtts av vita — enligt beräk- 
ningar 1916 en sammanlagd areal 
av mer än en fjärdedel av Euro- 
pas yta. Flera av dessa okända 
områden äga en utsträckning 
som halva Sverige. 

Amerikani'smer, egendomlig- 
heter i det engelska språket i 
Förenta Staterna, beroende på 
starkt inflytande av andra språk. 
Så skiljer sig den amerikanska 
engelskan såväl i fonetiskt som 
syntaktiskt avseende rätt betyd- 
ligt från den i England talade. 

Amerikanska arbetarförbun- 
det, se American Federa- 
tion of Labor. 

Amerikanska språk kallas 
samtliga av den infödda urbefolk- 
ningen i Amerika talade språk. 
Deras gemensamhetsdrag är, att 
sammanhängande satsdelar kun- 
na smältas samman till ett ord, 
som sålunda kan få en betydlig 
längd. Somliga språkarter bestå 
nästan uteslutande av dylika 
hela satser, fria böjbara ord sak- 
nas i hög grad. Sådana språk 
kallas polysyntetiska eller inför- 
livande. A. äro ännu icke veten- 
skapligt klassificerade. 

Amerika-pokalen, America 
Cup, en seglingstrofé, uppkallad 
efter den nordamerikanska sko- 
nerten America, som vann den 
1851 under en för alla nationer 
öppen regatta, anordnad av det 
engelska Royal Yacht Squadron. 
A., som är av rent silver, 68,6 
cm. hög, 29 cm. i diameter 



369 



Amerongen — Amfiteater 



370 




Shamrock IV i tävlan 1920. 

uclx ursprungligen värderad till 
100 pund, skänktes till New York 
Yacht Club 1857 som ständigt 
internationellt vandringspris. 

Tävlingar ha förekommit sedan 
1870 flera gånger, senast 1920. 
Utmanaren har sedan 1899 varit 
engelsmannen sir Thomas Lipton, 
vars för ändamålet byggda båtar, 
Shamrock (I — IV), dock förgäves 
försökt erövra A. 

A'merongen, slott i Holland, 
s.ö. om Utrecht, tillhörigt greve 
Godard Bentinck. Där fick tyske 
exkejsaren Vilhelm II en första 
tillflyktsort eft«r abdikationen 
1918. 

Amersfoort [a'mersfort], stad 
i prov. Utrecht, Holland. Till- 
verkning av bomulls-, ylle- och 
fiidenvaror, glas m. m. Handel 
med spannmål och tobak. 30,000 
inv. 

Ametabo'la insekter, se I n - 
sekter. 

Ameti'8t, den violetta variete- 
ten av bergkristall. Uppträder 
allmänt i hålrum och som sprick- 
fyllnad i flera bergarter. De 
vackraste exemplaren äro funna 
på Ceylon och i Brasilien. 
Orientalisk A. benämnea 
den violetta arten av korund. 



Ametropi' (grek. nekande a, 
me' tron, mått, och ops, öga), 
generell beteckning för onormal 
refraktion (se d. o.) hos ögat 
utan avseende på avvikelsens art. 

Amfi'bier (grek. amii', om- 
kring, på olika [båda] sidor, och 
l>i'os, liv), se Groddjur. — 
Amfi'biska växter kunna 
leva både i vatten och på land 
samt bilda särskilda vatten- och 
landformer. Så t. ex. bär vatten- 
formen av PoU/gonum amphi'bi- 
um, grod-pilört, glatta, 
brett lansettlika blad på långa 
skaft, medan landformens blad 
äro håriga, smalt lansettlika och 
oskaftade. 

Amfibo'ler, silikatmineral med 
monoklin 1. rombisk kristallform. 
Till A. räknas hornblände, sträl- 
sten, glaukofan m. fl. 

Amfiboli'tskififer, se Horn- 
bländeskiffer. 

Amfika'rp, se Aérokarp. 

Amfiktyo'ner (grek. amfikty'o- 
nes, kringboende), eg. i grann- 
skapet av något berömt grekiskt 
tempel boende stammar, samman- 
slutna för ombesörjande av guds- 
tjänsten, för skydd åt helgedo- 
men etc. Det viktigaste amfik- 
tyonförbundet var det, som be- 
skyddade Apollontemplet i Delfoi 
och (efter 586 f. Kr.) anordnade 
de pytiska spelen därstädes. 

A'mfion och Z e t o s, söner av 
Zeus och Antiope, utsattes vid 
födelsen och uppfostrades av her- 
dar. Sedan de hämnats på sin 
moders fiender, Lykos och Dirke 
i Tebe (seFarnesiska tju- 
ren), uppbyggde de Tebes borg- 
mur, varvid stenblocken av sig 
själva sammanfogades vid A:8 
strängaspel. A:8 gemål var Niobe 
(se d. o.). 

Amfipo'der, se Märldjur. 

Amfitea'ter, en byggnad, som 
består av trappstegslikt över var- 



371 



Amfitrite — Amici 



372 




Amfiteatern 
andra anordnade åskådarplatser, 
vilka i koncentriska ellipser eller 
cirklar omsluta en skådebana. 
Dessa åskådarplatser kunna i 
stora A. resa sig till betydande 
höjd. Hela byggnaden omfattas 
av en ringmur, i regel uppdelad 
av arkader i två eller flera vå- 
ningar; utrymmet under åskådar- 
platserna utnyttjas för trappor, 
gångar etc. — A. voro hos ro- 
marna avsedda för fäktarespel 
och djurstrider. Roms första A. 
uppfördes av trä omkr. 59 f. Kr. 
Den mest berömda av de romerska 
A. var Colosse'um, som invigdes 
under Titus' regering och beräk- 
nas ha givit plats åt 80,000 åskå- 
dare. Av denna byggnad såväl 
som av A. i andra sydeuropeiska 
städer (Verona, Arles, Nimes 




i Pompeji. 

m. fl.) finnas omfattande läm- 
ningar. — Amfiteatra'- 
1 i s k t (på samma sätt som i 
A.) anordnade åskådar- och åhö- 
rarplatser användas i nutiden för 
stora konsertsalar, cirkusbyggna- 
der och tjurfäktningsarenor. 

Amfitri'te, i grek, myt. maka 
till Poseidon och moder till Tri- 
ton. 

A'mfora, antikt lerkärl med 
trång hals och två öron, nyttja- 
des till förvaring av olja eller 
vin samt som segerpris vid de 
panateneiska festtävlingarna. I 
likhet med andra lerkärl försågoa 
A. ofta med dekorativa figurmål- 
ningar. Se Vas. 

Amfote'r (grek. amfo'teros, 
ömsesidig). Amfotera föreningar 
kallas sådana kemiska förening- 
ar, som reagera både såsom baser 
och såsom syror. 

A'mia, se Cycloganoidea. 

Amici [ami'tji], Giovanni 
B a 1 1 i s t a, f. 1786, d. 1863, ita- 
liensk naturforskare, känd såsom 
uppfinnare av en rad optiska in- 
strument, t. ex. spegelteleskop 
(1812), polarisationsapparat och 
mikroskopiskt immersionsobjektiv 
(1827). Med dessa intrument har 



CoIoMeum i Hom. 



373 



Amicis — Aminer 



374 




Attisk amf ora frän tiden omkr. 550 f . Kr. 

han gjort värdefulla undersök- 
ningar bl. a. över dubbelstjärnor, 
plasmaströmmar hos characéer 
och befruktningen hos orkidéer. 

Amicis, se De Amicis. 

Amiel [amjä'll], Henri 
Frédéric, f. 1821, d. 1881, 
schweizisk författare. Kända och 
för sitt själfulla innehåll upp- 
skattade äro de efter hans död 
utgivna dagboksanteckningarna. 
Fragments d'un journal intime 
(1883; Ur en drömmares dagbok, 
1900). Ars författarskap har be- 
handlats bl. a. av Ellen Key och 
Torsten Bohlin. 

Amiens [amjä'i)], huvudstad 
i dep. Somme, Frankrike, vid flo- 
den Somme. Viktig järnvägs- 
knut. Betydande handels- och 
fabriksstad; särskilt är dess tex- 
tilindustri, med anor frän me- 
deltiden, mycket omfattande. 
Biskopssäte. Värdefullt bibliotek 
och ett av Frankrikes största 
landsortsmuseer. Stadens väldiga 



katedral, uppförd 1220 — 88, 
anses som ett av den gotiska 
arkitekturens främsta mäster- 
verk. A. var redan under romar- 
tiden en betydande stad. Där 
slöts 1802 fred mellan Frankrike 
och England (se Franska 
revolutionen). 90,000 inv. 
— Slaget vid A. är den brit- 
tiska officiella benämningen å den 
4:e engelska arméns (Rawlin- 
sons) genombrytning av de tyska 
linjerna ö. om A. 8 — 11 aug. 
1918. Slaget omtalas av Luden- 
dorff såsom "Tysklands första 
svarta dag". Den motstående 
tyska armén (v. der Marwitz) 
upprevs så gott som fullständigt. 
Slaget utgjorde upptakten till de 
allierade härarnas stora offensiv- 
fälttåg hösten 1918. 

Ami'ner, kemiska föreningar, 
som kunna härledas ur ammo- 
niak genom att ersätta en 1. flera 
väteatomer med alkyl (R). Man 
känner tre slag av A., näm- 




Katedralen i Amiens. 



375 



Amino£f — Ammocoetes 



376 



ligen 1) primära enligt gene- 
rella formeln R • NHj, 2) sekun- 



R- 



;N. 



därå, JJ"^ NH och 3) tertiära, 

R. 
R- 
R^ 

A'minoff, fr&n Ryssland här- 
stammande svensk och finländsk 
adelsätt, naturaliserad i Sverige 
1618. Den förste, som gick i 
svensk tjänst, var Teodor 
Gregorevitj A., d. omkr. 
1624, vilken 1612 tvangs att över- 
lärana Ivangorod till svenskarna. 
Mest bekant är Johan Fred- 
rik A., f. 1756, d. 1842, general, 
vän till Gustav III, efter dennes 
död medlem av de Armfeltska 
gustavianernas krets och en tid 
fängslad men rehabiliterad av 
Gustav IV Adolf. Efter 1809 
stannade A. i Finland, förvär- 
vade tsar Alexander I : s förtro- 
ende och gjorde Mskilliga insat- 
ser till sitt lands fromma. — Till 
den i Sverige fortlevande grenen 
hör Iwan Tönnes Edvard 
A., f. 1868, överstelöjtnant, känd 
såsom författare till krigsskild- 
ringar från rysk-japanska. Bal- 
kan- och världskrigen samt roma- 
ner, dels under eget namn, dels 
under signaturen R a d s c h a. 

Ami'no8yror, kemiska för- 
eningar, som bildas dä gruppen 
NHj (ami no-gruppen) ersätter en 
eller flera av de vid kol bundna 
väteatomerna i organiska syror. 
Vid sönderdelning av äggviteäm- 
nen uppstä ofta A. och därigenom 
erhålles någon kännedom om de 
förras byggnad. En del A. före- 
komma även såsom sådana hos 
såväl växter som djur. De äro 
vanligen färglösa, kristalliniska 
ämnen med söt smak och lösliga 
i vatten. A. reagera samtidigt så- 
som baser och såsom syror. 

Amira'1, högsta befälsgraden 



inom en örlogsflotta. (Se även 
Flaggman.) Amiralsgraderna 
hos oss äro konteramiral, vice- 
amiral och amiral, vilka i rang 
motsvara generalmajor, general- 
löjtnant och general vid armén. 
Det fartyg, varifrån amiral ut- 
övar sitt befäl, benämnes ami- 
ralsskepp och hans befäls- 
tecken amiralsflagga. 

Amira'I, se Nymphalidi- 
d ae. 

Amiralitetskollegium, ett 

1634 inrättat kollegialt ämbets- 
verk, som fick högsta ledningen 
av flottans angelägenheter. A. 
upphörde 1791. 

Amiralitetsöarna, en till Bis- 
marcksarkipelagen hörande 

ögrupp n.ö. om Nya Guinea, 
2,276 kvkm. Största ön är Manus. 
Se vidare Bismarcksarki- 
pe 1 agen. 

Amitié Franco-Suédoise 

[amit-je' frar)kåsvedoa'å], en 1918 
stiftad förening med en avdelning 
i Stockholm och en i Paris med 
uppgift att fastare knyta vän- 
skapsbanden mellan Sverige och 
Frankrike och skapa och utvidga 
de ideella och ekonomiska förbin- 
delserna mellan länderna. A. har 
1919 organiserat en svensk skol- 
kurs i Caen, Frankrike, 1922 för- 
lagd till Grenoble, samt gjort en 
insamling för återuppbyggandet 
av Craonne, där svenska frivilliga 
i franska armén under världs- 
kriget fingo sitt elddop. 

Amito'tisk kärndelning, se 
Cell. 

Ammia'nus Marcelli'nus, f- 
omkr. 330, den senare romerska 
kejsartidens främste historieskri- 
vare. Av hans romerska historia 
(31 böcker) för tiden 96—378 
finnas endast böckerna 14 — 31 
kvar. 

Ammocoe'teB, »e N e j o n - 
ögon. 



377 



Ammodytes — Ammonium 



378 



Ammody'tes, se T o b i s - 

fiskar. 

Ammo'niak är en förening 
mellan kväve och väte enligt for- 
meln XH,. A. är en färglös gas 
med stark, stickande lukt. Spec. 
v. i förhällande till luft 0,597. 
Gasen kan lätt förtätas till en 
färglös vätska, som stelnar vid 
— 75° C. och kokar (vid 1 atmo- 
sfärs tryck) vid —33,7° C. Vid 
8,5 atmosfärers tryck kokar A. 
vid -|- 20° C. Det är därför möj- 
ligt att bevara flytande A. i järn- 
cylindrar vid detta tryck. På 
grund av att en betydlig mängd 
värme bindes, dä A. övergär i 
gasform, har flytande A. fått an- 
vändning vid fabrikation av 
konstgjord is. A. erhälles huvud- 
sfikligen som biprodukt vid lys- 
gas- och koksfabrikation (se 
Gasverk), men kan även fram- 
ställas syntetiskt. — A m m o - 
niakgasen löser sig mycket 
lätt i vatten (vid 0° C. och 760 
mm. tryck löser 1 vol. vatten 
1,298 vol. ammoniak), varvid 
ammoniumhydrat bildas. Även 
vattenlösningen går allmänt un- 
der namnet ammoniak (kaustik 
ammoniak). Koncentrerad A. har 
spec. v. 0,91 och innehåller 25 
viktsprocent ammoniakgas. 

Ammoniakjäsning, se Kvä- 
vebakterier. 

Ammo'nios Sa'kkas, omkr. 
200 e. Kr., grekisk filosof. Se 
Xyplatonismen. 

Ammonfter 1. a' m m o n s - 
horn, Ammonoide'a, en familj 
utdöda huvudfotingar 
(underordn. Tetrabranchia'ta) , 
omfattande betydligt mer än 
5,000 arter. Djurens inre bygg- 
nad är obekant; endast de fos- 
sila, ofta med ribbor m. m. rikt 
försedda, vanligen spiralformigt 
vridna skalen äro kända. Dessa 
äro genom tvärväggar delade i 




Aramoniter, t. h. i längdgenomskär- 
ning. 

ett antal rum. Från det yttersta, 
där djuret befann sig, leder ett 
rör, s i p h o, som genomborrar 
tvärväggarna, in till det innersta 
rummet, där det ändas blint. Allt 
efter det djuret och skalet till- 
växte, avgränsades bakom djuret 
nya kamrar medelst väggar. 
Skalspiralerna nå hos en del ar- 
ter över 1 m. i diameter. A. upp- 
trädde redan i yngre silur, äro 
särskilt allmänna i mesozoiska 
lager samt utdogo under krit- 
tiden. De äro synnerligen viktiga 
ledfossil. 

Aramoni'ter, en enligt Mose- 
böckerna från Lot härstamman- 
de folkstam, bosatt n.ö. om Döda 
havet; upprepade gånger inveck- 
lade i strid med Israel. 

Ammo'nium kallas i kemien 
atomgruppen NIl^. Denna är icke 
känd i fri form, men förhäller sig 
i förening med andra element så- 
som en alkalimetall. Då ammo- 
niak (ammoniumhydrat) neutra- 
liseras med syror, uppstå ammo- 
niumsalter. Ammoniumklo- 
rid 1. salmiak (NHiCl) an- 
vändes i medicinen, i Leclanchés 
element, vid lödning och vid 
framställning av ammoniximkar- 
bonat m.m. Ammoniumni- 
t r a t (NH<XO,) användes vid 
sprängämnestillverkning och 

Ammoniumsulfat [(NH4), 
SO4] vid framställning av göd- 
ningsämnen. En blandning av 
surt ammoniumkarbonat (NH^ 
HCO,) och karbaminsur ammo- 



379 



Ammonshorn — Amorin 



380 




Brittiskt ammunitionsförrid under världskriget. 



niak (NHj CO2 NH4) användes 
vid bakning under namn av 
hjorthornssalt. 

A'mmonshorn, se Ammoni- 
t e r. 

Ammo'phila, se Rovstek- 
1 ar. 

Ammotra'gus, se M a n f ä r. 

Ammrot, se Rot. 

Ammunition, sammanfattande 
benämning på de förnödenheter, 
Bom äro erforderliga för elds av- 
givande med eldvapen, d. v. s. 
projektiler (ev. med rör), ladd- 
ningar (ev. med hylsor) och an- 
tändningsmedel. — Ammuni- 
tionskolonn, militärforma- 
tion med huvudsaklig uppgift att 
förmedla framförandet av ammu- 
nition från etappförråden till de 
stridande trupperna. 

Amn, det gamla namnet på 
Gullspångsälven mellan Skagern 
och Vänern. Därav namnet på 
socknen Amnehärad. 

Amnehärad, socken i Skarab. 
1., jämte S. Råda i Karlstads stift 
pastorat inom Skara stift. 2,950 
inv. 

Amnesi' (grek. nekande a och 
mne'sis, minne), förlust av min- 
net. Jfr Minne. 

Amnesti' (grek. amnetteVa, 
glömska), statshandling, var- 
igenom personer, som gjort sig 
skyldiga till vissa slags förbry- 



telser (oftast politiska), erhålla 
befrielse från åtal och straff. 

A'mnion 1. a' m n i o s, grek., 
fosterhinna, se Fosterhöl- 
jen. 

Amnio'ta, benämning på de 
ryggradsdjur (kräldjur, fåglar, 
däggdjur), vilka i motsats till 
övriga, a n a' m n i a, under fos- 
terutvecklingen ha amnion. 

A moll, molltonart med a till 
grundton och utan förtecken; 
parallelltonart till c dur. 

Amo'mum, se Karde- 
mumma. 

A'mon, fornegyptisk gud, dyr- 
kad framför allt i Tebe. Av präs- 
terna identifierad med solguden 
Ra, blev han, i och med Tebes 
storhetstid (från omkr. 1600 f. 
Kr.), Egyptens förnämsta offici- 
ella gudomlighet. 

A'mons-oasen, se S i w a h. 

A'mor, latinskt namn på kär- 
leksguden. Se E r o 8. 

Amo'rf (grek. nekande o, 
mor fe', form) är den kropp, vars 
molekyler sakna den regelbundna 
anordning, som utmärker kristal- 
liniska ämnens molekyler. En 
amorf kropps fysikaliska egen- 
skaper (elasticitet, ljusbrytning 
o. d.) äro lika i kroppens alla 
riktningar. Amorfa ämnen äro 
t. ex. opal och glas. 

Amori'n (lat. a'mor, kärlek). 



381 



Amoroso — Ampere 



382 



kärleksgud i barngestalt, ofta 
framställd i antikiserande konst. 
Amoro'so [amårå'sä], ital., 
musikterm: ömt, älskligt, inner- 
ligt. 

Amorte'ra (fr. amorWr, 
döda), återbetala ett lån genom 
periodiska avbetalningar. — 
Amorte'ring 1. amortis- 
s e m a' n g kallas även den sum- 
ma, som utöver den fastslagna 
räntan periodiskt erlägges, för 
att lånet efter en viss tid skall 
vara fullt betalt. Dylika lån kal- 
las amorteringslån. För 
dem upprättas en a m o r t e - 
ringsplan, angivande avbe- 
talningsterminer samt den sum- 
ma i kapital och ränta, a n n u i - 
t e t e n, som vid varje termin 
skall inbetalas. Annuitet före- 
kommer vanligast vid statslån 
med konstanta inbetalningar un- 
der lånets hela löpetid, varvid 
således, i motsats till amorte- 
ringslån med fast kapitalavbetal- 
ning, kapitalavbetalningen växer 
i den mån räntan avtar. 

A'mor vi'ncit o'mnia, lat., kär- 
leken övervinner allt (Vergilius). 
Amos, "en bland herdarna från 
Tekoa", en judisk profet, som 
uppträdde i Israel under Jero- 
beam 11:8 tid (700-t. f. Kr.) och 
förkunnade folkets undergång. A. 
är den första gammaltestament- 
liga profet, vars ord i större ut- 
sträckning bevarats till efter- 
världen. Hans förkunnelse är 
fylld av ett glödande nit för rätt 
och rättfärdighet. 

Amour [amo'r], fr., kärlek. 
Amoy, kinesisk hamnstad på 
en liten ö vid kusten av prov. 
Fukien. A. är en av de fem ham- 
nar, som efter opiumkriget öpp- 
nades för utländsk handel genom 
fördraget i Nan-king 1842. Ex- 
port av te, socker, papper, tobak 
och sidenvaror. 110,000 inv. 



A'mpel (av lat. a'mpln8, vid, 
rik, präktig), riklig, utmärkt. 

Ampel (av lat. ampulla), 
en med snören upphängd skål, 
som uppbär en lampa 1. krukväxt. 

Ampelo'psis, se Vildvin. 

Ampere [ai)pä'r], André 
Marie, f. 1775, d. 1836, fransk 
fysiker och matematiker, profes- 
sor i fysik vid College de France 
i Paris. A. utförde ytterst vik- 
tiga undersökningar över de elek- 
trodynamiska och elektromagne- 
tiska företeelserna och utarbetade 
en teori över de magnetiska feno- 
menens orsak, en teori, som stått 
sig intiU våra dagar och som ny- 
ligen genom Rutherford-Bohrs 
atomteorier och Einsteins 1915 
utförda undersökningar blivit 
vidare utarbetad och bevisad. Se 
M a g n e t i 8 m. — Efter A. har 
uppkallats en elektrisk måtts- 
enhet, se Elektriska måtts- 
enheter. — Amperes lag: 
två parallella, elektriska ström- 
ledare attrahera varandra, då 
strömmarna löpa i samma rikt- 
ning, men repellera varandra, då 
strömmarna gå i motsatta rikt- 
ningar. Korsade strömledare 
sträva att ställa sig parallella. 
— Amperes regel, en av A. 
angiven regel, som numera något 
omformulerad användes för att 
bestämma den riktning, i vilken 




Ampérei re^el. 

en magnetnål avviker, då den på- 
verkas av en elektrisk ström. 
"Lägger man den högra handen 
med flätan mot strömledaren och 



383 



Ampéremeter — Ainputation 



384 




Gyllene templet i Ämritsar. 



fingerspetsarna pekande i ström- 
mens riktning, avviker magnet- 
nålens nordpol i den av tummen 
angivna riktningen." 

Ampéremeter och Ampere- 
timmemätare, se Elek- 
triska mätinstrument. 

Amphi'bia, se G r o d d j u r. 

Amphineu'ra, se U r m o 1 - 
1 u 8 k e r. 

Amphio'xus, se Lansett- 
fisk. 

Amphi'poda, se M ä r 1 d j u r. 

Amphisbaeni'dae, en familj 
maskliknande ödlor, vilka i regel 
sakna extremiteter ; släktet Chi- 
ro'tes har dock förkrympta främ- 
re dylika. Huden saknar fjäll, 
ögonen äro små. A. leva under 
jorden, mänga arter i myr- och 
termitbon. De flesta hithörande 
arterna finnas i Nord-Amerikas 
och Afrikas varmare delar. 

Amphiu'ma, se Jättesala- 
mandrar. 

Amplifie'ra, utvidga, fram- 
ställa utförligare. — A m p 1 i' a - 



s i m u s, epitet för den forna 
romerska senaten. 

Amplitu'd, se Svängnings- 
rörelse. 

Ampuil (lat. ampu'lla, blåsa, 
flaska), anatomisk benämning pä 
en blåsformig utvidgning av ett 
rörformigt organ i allmänhet, 
t. ex. de vidgade ändarna av 
ryggradsdjur örats båggängar. 

Ampulia'ria, ett släkte tropi- 
ska sötvattenssnäckor med and- 
ningshälan delad i lung- och gäl- 
hälor. Då vattnet under torrtiden 
försvinner, kunna de därför leva 
i månadtal i den intorkade dyn. 

Amputatio'n, lat., avskiljande 
på kirurgi sk väg av en lem eller 
del därav. A. i inskränkt bemär- 
kelse förutsätter en avgränsning 
mellan två ledgångar, under det 
avskiljande i en ledgång kallas 
exartikulation. — Ehuru 
rätt sällan förekommande inom 
veterinärkirurgien, kan 
A. dock företagas bl. a. vid brott 
av horn 1. inflammation i klövar 



385 



Amraharts — Amsterdam 



386 




AMSTERDAM 

Skala i:30 000 



och lättklövar hos nötkreatur, 
benröta i tår hos hundar, liv- 
moderframfall hos kor och tikar 
m. m. A. av svansen sker, om den 
är säte för någon svårartad sjuk- 
dom, men i regel som lyxopera- 
tion (k u p e r i n g) på en del 
hundar och ädla hästar. 

A'mraharts, se Spondias. 

Amri'tsar, stad i Punjab, 
britt. Indien, vid n.v. stambanan, 
medelpunkten för handeln i n.v. 
Indien. Betydande fabriksstad 
med matt-, schal- och sidentill- 
verkning. A. är centrum för sikh- 
religionen och besökt vallfartsort. 
150,000 inv. 

A'mrum, ö bland nordfrisiska 
öarna utanför tyska Schleswigs 
v. kust. Ostronfiske. Badort. 

13. — L e X. I. Tr. 30. 5. 22. 



Amsberg, kapell till Stora 
Tuna (se d. o.). 

A'mstel, flod i Nederländerna, 
rinner genom staden Amsterdam 
och faller ut i Zuiderzee. 

A'msterdam (lat. Amsteloda'- 
mum), konungariket Nederlän- 
dernas största stad, huvudstad, 
men icke residensstad, en av 
världens viktigaste handelsstäder, 
ligger vid floden Amstels utlopp 
i Ij, en av Zuiderzees armar. A. 
har en god hamn, är genom Nord- 
holländska och Nordsjökanalerna 
förbundet med havet och äger 
stor oceantrafik. A. är Nederlän- 
dernas främsta penningmarknad 
och har Europas största varu- 
börs, Europas kanske förnämsta 
kaffemarknad, stor handel med 



387 



Amsterdam-internationalen — Amu-Darja 



388 




Bild från gamla Amsterdam. 



kolonialvaror, tobak och ris. Stor 
import av virke, petroleum, mal- 
mer och kol. Betydande industri- 
stad, särskilt känt för sina dia- 
mantsliperier (c: a 10,000 arbe- 
tare). Andra industrigrenar äro 
akeppsbyggerier, sockerraffinade- 
rier, bryggerier, glas-, pappers-, 
cement- och kemisk industri. I 
det stora nationalmuseet (Rijks 
Museum) finnes världens största 
samling av klassisk holländsk 
konst. — A. är uppfört på ett 90- 
tal öar och genomskäres av om- 
kring 100 kanaler. Kanalsystemet 
ger staden dess struktur, och flera 
av dess förnämsta gator genom- 
löpas i mitten av kqjialer med 
trädplanteringar vid kajerna. 
Husen, som till stor del äro 
byggda på pålar, ha ofta medel- 
tida utseende med gavlarna mot 
gatan. Ars första blomstringstid 
går tillbaka till 1500-t. Staden, 
som anlagts som ett fiskläge på 
1200-t., innehade från 1600-t:8 
mitt till omkr. 1750 rangplatsen 
som världens första handelsstad. 



Holländska ostindiska kompaniet 
stiftades 1602 och bidrog genom 
sin kraftiga utveckling i främsta 
rummet härtill. Genom kontinen- 
talsystemet tillintetgjordes dess 
handel i början av 1800-t., och 
först från 1850 dateras dess nya 
storhetstid. 650,000 inv. 

Amsterdam - internationalen, 

se International. 

Amt, namn på civila förvalt- 
ningsområden i Danmark (mot- 
svarande våra län). A. inrättades 
1662. Ledaren för ett A. kallas 
a m t m a n. I Norge förekommo 
A. i samma betydelse till 1918, 
då de ersattes med f y 1 k e n. 

Amu-Darja, flod i Central- 
Asien, rinner upp på Pamir, fort- 
sätter genom stäpper och öknar 
och utfaller med tre armar i 
Aralsjön. A. är till största delen 
farbar, men användes mera för 
bevattningsändamål än som kom- 
munikationsled. Vid Harjui över- 
tväras den av Transkaspiska 
järnvägen. Flodens hela lopp är 



589 



Amulett — Amur 



390 




T. v. Koptisk »kyddsamulett. — T. h. 
Egyptisk amulett med Anepug bild. 

2,200 km., och den avvattnar ett 
område av Sveriges storlek. 

Amulett (lat. amule'tum, 
sannolikt = amolime'ntum, 
skyddsmedel), föremål av metall 
eller andra ämnen, vilket bäres 
såsom skydd mot olyckor, sjuk- 
domar o. d. Bruket av A. möter 
på ett tidigt stadium hos de 
flesta folk, men har också med 
utomordentlig seghet bibehållit 
sig även inom högre kulturer. 
Jfr Abrakadabra, Abra- 
sax. Alfkors, Talisman. 

A mu'ndo co'ndito, a. m. c, 
lat., från världens skapelse. 

Amundsen, Roald Enge- 
bregt Grävning, f. 1872, 
norsk upptäcktsresande, Syd- 
polens upptäckare. Deltog som 
styrman i Belgica-expeditionen 
1897 (se Antarktis). Efter 
en 1903 — 06 framgångsrikt ut- 




Koald Amundsen. 



förd expedition för utforskande 
av magnetiska nordpolens omgiv- 
ning och nordvästpassagen begav 
sig A. 1910 med fartyget Fram 
på en ny färd, som först var 
avsedd att gälla Norra Ishavet. 
Planen ändrades imder vägen, 
och kursen ställdes söderut med 
Sydpolen som mål. Det lyckades 
A. att nå själva polen 14 dec. 
1911. 1918 begav sig A. ut på en 
ännu (1922) icke avslutad expedi- 
tion till Nordpolsområdet. 

Amundson, Karl Albert 
Byron, f . 1873, överstelöjt- 
nant, chef för fälttelegrafkåren 
och arméns flygväsen 1915, för 
Svea ingenjörkår 1920. Har ned- 
lagt stora förtjänster om det 
militära flygväsendet. 

Amungen, sjö på gränsen mel- 
lan Dalarna och Hälsingland, 231 
m. ö. h. Dess avlopp till Dalälven 
går genom Svärdsjön och Runn. 

Amu'r. 1. Flod i Asien, upp- 
kommer av källfloderna Sjilka 
från Jablonojbergen och Argun 
från Chinganbergen. Från trakten 
v. om Hailar till Habarovsk 
bilda först Argun och sedan A. 
gräns mellan Sibirien och Man- 
churiet. A. mottager från vänster 
bifloden Zeya och från höger 
Sungari och Ussuri och utfaller 
i Amurgolfen mitt emot ön Saha- 
lin. A. är segelbar, men is hindrar 
flodfarten halva året (nov. — 
maj). A. är med 4,700 km. jor- 
dens i fråga om längd sjätte flod. 

— 2. Provins i ö. Sibirien, mellan 
floden A. och Stanovoj-bergen. 
Jorden är fruktbar, men klimatet 

— mycket kalla vintrar och reg- 
niga somrar — hindrar ett upp- 
drivet åkerbruk, i^ av befolk- 
ningen ägnar sig emellertid åt 
denna näringsgren. Riklig före- 
komst av guld. Livlig pälsvaru- 
handel. Huvudstad är Blago- 
vjäsjtsjensk. Prov. avträddes av 



391 



Amygdalin — Anabasis 



392 



Kina till Ryssland 1858 (jfr 
Aigun) och är 1922 en del av 
Fjärran österns republik. C:a 
260,000 inv. — 3. Provins i kine- 
siska Manchuriet, även kallad 
Heilungkiang (se d. o.). 

Amygdali'n (av lat. amy'gda- 
lus, mandel), ett färglöst, kristal- 
liniskt, bittert smakande ämne i 
många fruktkärnor. I bitterman- 
del förekommer cirka 2 % % A. 

Amy'gdalus, se Mandel. 

Amy'l, se E ad i k al. 

Amyla'cea (av grek. a'mylon, 
stärkelse), stärkelserika födoäm- 
nen såsom mjöl, gryn, potatis och 
andra stärkelserika rotfrukter 
och därav beredda anrättningar. 

Amy'laceta't, ättiksyreiso- 

amylester, en angenämt luktande 
vätska med kokpunkt 139". An- 
vändes som bränsle i Hefner- 
Altenecks lampa (se Foto- 
metri), till lösningsmedel för 
celluloid (t. ex. vid skarvning av 
fotografisk film), till lackfernis- 
sor ("zaponlack") och till fram- 
ställning av fruktessenser. 

Amy'lalkohol, namn pä åtta 
olika alkoholer av formeln 
CbH,jOH. En blandning av två av 
dessa utgör huvudbeståndsdelen 
i den vid brännvinsbränning er- 
hållna finkeloljan. 

Amyle'n, se Kolväten. 

Amyle'nhydrat, en finkelolja 
närstående högre alkohol, som 
användes såsom sömnmedel. 

Amylnitri't, en klar, färglös 
flyktig vätska av egenartad lukt; 
verkar förlamande på den glatta 
muskulaturen i blodkärl och luft- 
rör och användes därför till in- 
andning (2 — 5 droppar på en 
näsduk) för åstadkommande av 
snabb blodtryckssänkning eller 
hävande av ett astmaanfall. 

Amyloi'd (grek. a'mylon, stär- 
kelse, och ei'dos, utseende), ett 
cellulosaderivat. — Amyloid- 



degeneration, avlagring av 
A., företrädesvis i parenkymatösa 
organ (mjälte, lever, njurar) ; 
processen börjar i blodkärlens 
väggar och utbreder sig därifrån 
till själva organsubstansen. För- 
orsakas av kroniska infektioner 
i organismen såsom benröta, tu- 
berkulos, syfilis, malaria. 

A'mylura, se Stärkelse. 

Amyotrofi' (grek. nekande a, 
mys, muskel, och trofé', näring), 
muskelförtvining. — A m y o - 
trofisk 1 a t e r al sk 1 er o a 
(lat. la' tus, sida, och grek. skle- 
ro's, hård), sjukdom, karaktäri- 
serad av degeneration av rygg- 
märgens sidosträngar, åtföljes 
av en förtvining av stora delar 
av skelettmuskulaturen. 

Amö'ba, se Rhizopoda. 

An, i bokföring detsamma som 
kredit. Som motsats (debet) an- 
vändes per. 

Ana, på recept framför kvan- 
titetsangivelsen för att utmärka, 
att denna är lika för två eller 
flera över varandra upptecknade 
ingredienser: ana (1. aa 1. ää) 
partes, lika delar. 

Anabapti'ster (av grek. a/na- 
'bapti'zein, neddoppa på nytt) 
eller vederdöpare (av tyska 
Wiedertäufer) kallas medlem- 
marna av en under reforma- 
tionstiden i Schweiz och Tysk- 
land utbredd revolutionärt-reli- 
giös rörelse, vilken förnekade 
barndopets giltighet och ville upp- 
rätta ett de heligas samfund på 
jorden. Det ryktbaraste företaget 
av sistnämnda art är Messias- 
riket i Miinster, som upprättades 
1533 men varade endast tvenne 
år. Såsom reformator av A. upp- 
trädde strax därefter M e n n o 
S im o n i s (se d. c). 

A'nabas, se Labyrint- 
fiskar. 

Ana'basis, grek., uppstigning. 



393 



Anabios — Anafylaxi 



394 



tåg uppåt landet; titel på två 
berömda antika krigsskildringar, 
den ena av Xenofon (se d. o.), 
den andra av Arrianos (se d. o.). 

Anabio's (grek. ana', åter, 
hio's, liv) kallas äteruppvaknan- 
det ur det tillstånd av skendöd 
1. latent liv, vari många organis- 
mer försjunka vid stark intork- 
ning. A. inträder, om dylika orga- 
nismer på nytt utsättas för fuk- 
tighet. A. förekommer hos många 
lägre djur, såsom hjuldjur, och, 
inom växtvärlden, särskilt hos 
mossor och lavar. 

A'nableps, se Tandkar par. 

Anaboli'sm, den kemiska verk- 
samhet i en cell, eom tjänar till 
att av näringsämnena uppbygga 
nya cellbeståndsdelar. Motsatsen 
ärkatabolism, sönderdelning 
av ämnen i cellen. Jfr Ämnes- 
omsättning. 

Anacahui'te-té, ett av veden 
av Cordia Boissieri framställt té, 
som förr ansågs vara ett bote- 
medel mot limgsjukdomar. 

AnacantWni, se M j u k f e - 
n i n g a r. 

Anacardia'ceae, växtfamilj 
(ordn. Sapinda'les) . Huvudsak- 
ligen tropiska träd 1. buskar, rika 
på harts 1. garvämnen. Många 
arter äro värdefulla fruktträd. 
Se Acajouträdet, Mangi- 
fera, Pepparträdet, Pis- 
tacia, Rhus och Spondias. 

Anaca'rdium, se Acajou- 
trädet. 

Anacy'clus, se Bertram- 
rot. 

Anaero'b (grek. nekande an, 
ae'r, luft, och bi' os, liv), beteck- 
ning för organismer, som kunna 
leva och utvecklas vid frånvaro 
av syre. Fakultativt A. 
kallas en organism, som kan ut- 
vecklas såväl vid när- som från- 
varo av syre, obligat A. en 
dylik, som kräver fullständig 



syrefrihet. Obligat A:a äro 
endast vissa bakterier, fakulta- 
tivt äro, utom många bakterier, 
t. ex. även vissa svampar. 

Anafarta, by å Gallipolihalv- 
5n, vid vilken turkarna 8 — 15 
aug. 1915 hindrade engelsmännen 
att tränga österut på halvön 
efter landstigningen vid Suvla 
(se d. o. och Gallipoli). 

Anafrodisi' (grek. nekande an 
och Ä frödi' te, kärlekens gud- 
inna), frånvaro av könsdrift. 

Anafylaxi' (grek. ana', 
oegentl. i st. f. nekande a, och 
fyla'ttein, vakta), en av den 
franske fysiologen Charles Richet 
införd beteckning för det egen- 
domliga av honom först (1905) 
beskrivna tillstånd, som inträder 
hos högre djur någon tid efter 
det en artfrämmande äggvitesub- 
stans, vare sig giftig eller ogif- 
tig, insprutats i blodet. En för- 
nyad insprutning av samma äm- 
ne även i mycket ringa mängd 
utlöser nämligen en snabbt in- 
trädande svårartad förgiftning. 
Bilden växlar något hos olika 
djurslag men karaktäriseras i 
huvudsak av stark blodtrycks- 
sänkning, temperaturfall — i 
lindriga fall feber stegring — 
samt ofta nässelfeberliknande 
hudutslag. Studiet av A. har va- 
rit synnerligen fruktbringande 
för medicinen men erbjuder allt- 
jämt många olösta gåtor. A. har 
givit en tolkning av sådana förut 
oförklarliga fenomen som de hos 
vissa personer uppträdande ret- 
ningssymtomen vid vistelse i när- 
heten av hästar, en del personers 
oförmåga att fördraga smultron, 
kräftor, musslor etc. Från vissa 
håll har gjorts gällande, att så- 
dana vid infektioner vanliga sym- 
tom som feber och hudutslag 
skulle vara att betrakta som ytt- 
ringar av A. 



395 



Anagailis — Anakrus 



396 



Anaga'llis, växtsläkte (fam. 
Primula'ceae) . A. arve'nsis, röd- 
arv, en ört med motsatta, hela 
blad och röda blommor på, långa 
skaft, förekommer i Sverige jäm- 
te en blåblommig varietet, A. 
caeru'lea. Några arter från Me- 
delhavsländerna odlas. 

Anagra'm, genom omflyttning 
av bokstäverna i ett ord bildade 
nya ord. 

Anahua'c, namn på den s. de- 
len av mexikanska högslätten 
(Anahuacs platå). Fordom 
namn på konungariket Mexiko. 

Anakolu't (grek. nekande an 
och ako'lutos, ledsagande), bris- 
tande sammanhang i en mening, 
lucka i framställningen. 

Anako'nda, Eune'ctes muri'- 
nus, jätteorm (fam. Bo'idae) av 
ända till mer än 8 m:s längd från 
n. Syd:Amerika; näst ostindiska 
nätormen är A. längst av alla 
kända ormar. Den är på ryg- 
gen ljust olivgrå med svartbruna 
och gula fläckar. A. lever vid och 
i floder, där den fångar dägg- 
djur och fåglar, vilka omslingras 
och härigenom dödas; endast ett 
fåtal fall äro kända, då den an- 
gripit människor. Indianerna äta 
köttet och använda huden bl. a. 
till tillverkning av skodon. 

Anakore'ter (av grek. cmako- 
rQ'n, draga sig tillbaka) eller 
eremiter (av grek. eremVa, 
öken), människor, som dragit sig 
tillbaka till öknar eller ensliga 
ställen för att ostörda tillbringa 
sitt liv i andakt, späkningar och 





Anakreon. AiiClk uiartuurHUtlj. 



betraktelser; förekommo redan i 
förkristen tid, t. ex. i Indien och 
Egypten. Se vidare Kloster- 
väsen. 

Ana'kreon, 500-t. f. Kr., gre- 
kisk skald, vid tyrannen Poly- 
krates' hov på Samos till dennes 
död, därefter i Aten. A, sjöng 
kärlekens och druvans lov i dik- 
ter, av vilka blott fragment äro 
kända, men som genom sin friska 
livsglädje och klara form såväl 
som genom sin tydligt joniska 
dialekt skilja sig från de till ett 
60-tal uppgående efterbildningar, 
som bevarats under namn av 
Anakreontika. 

Anakroni'sm (av grek. ana- 
hronVzein, förlägga till felaktig 
tid), felaktig tidsbestämning eller 
felaktig tidsfärg i konstnärlig 1. 
vetenskaplig framställning. 

Anakru's (av grek. ana', upp, 
och 'kru'sis, slag) , se U p p t a k t. 



397 



Anal — Analys 



398 



Ana'l, som har avseende pfi, 
anus (86 d. o.). 

Anale'ptika, grek., upplivan- 
de medel; läkemedel, som avse 
att häva svimning och andra 
svårartade svaghetstillstånd. 

Bland sådana medel märkas kam- 
fer, mysk, ammoniak, luktsalt, 
eter. 

Analfabe't, person, som icke 
kan skriva och läsa 1. saknar 
färdighet i bådadera. 

Ana'lfena, se Fiskar. 

Analgesi' (grek. nekande an 
och a'lgos, smärta), förlust av 
smärtsinnet. 

Analo'g (av grek. ana', enligt, 
och lo'gos, förnuft, förhållande), 
överensstämmande med, likartad. 
Organ, som hos olika djur tjäna 
samma ändamål, sägas vara ana- 
loga, t. ex. fiskarnas gälar och 
övriga ryggradsdjurs lungor. 
Dessa äro däremot icke h o m o - 
löga, vilket uttryck innebär, att 
organen — oavsett den senare 
funktionen — uppkommit på 
gamma sätt under fosterutveck- 
lingen, t. ex. fjädrar och fjäll. 
Främre extremiteterna hos t. ex. 
ett groddjur och ett däggdjur 
äro samtidigt analoga och homo- 
loga. — Analogi', ett tings 
likhet eller motsvarighet med ett 
annat. — Analog i' bevis, se 
Slutledning. — Analog i'- 
bildning kallas i språkveten- 
skapen förändringar i fonetiskt, 
grammatiskt eller betydelsehän- 
seende, som uppstå på grund av 
intiytande av andra i betydelse 
eller form närstående ord. — 
Analog i' slut, se Slut- 
ledning. 

Analy'8, grek., upplösning, 
sönderdelning, utveckling. — Log. 
Se M e t o d. — Ma t em. A. plägar 
man kalla den del av matema- 
tiken, som skiljes från algebran 
därigenom att oändlighets- 



begreppet i A. spelar huvud- 
rollen. Se Differential- 
och Integralkalkyl samt 
Funktionsteori. — Kem. 
Sönderdelning av kemiska för- 
eningar för utrönande av deraa 
sammansättning. Vid kvalitativ 
A. erhålles kännedom om i;t7Ä;a 
ämnen, som ingå i den analyse- 
rade substansen, vid kvantitativ 
A. undersökas de viktsförhållan- 
den, enligt vilka de olika ämnena 
ingå i substansen. Kvalitativ A. 
utföres antingen på "torra vä- 
gen" med tillhjälp av blåsrör (se 
Blåsrörsanalys) 1. på 
"våta vägen". I senare fallet upp- 
löses först det ämne, som skall 
analyseras, och lösningen behand- 
las systematiskt med olika rea- 
gens, varigenom bestämda ämnes- 
grupper utfällas. Dessa under- 
sökas sedan var för sig, och de 
olika grundämnena 1. atomgrup- 
perna identifieras med karaktä- 
ristiska reaktioner. — Vid kvan- 
titativ A. av oorganiska substan- 
ser användas dels viktsana- 
lytiska, dels volumetri- 
s k a metoder. Enligt de förra 
framställas i vatten olösliga fäll- 
ningar av de olika ämnena och 
fällningarna tvättas, torkas och 
vägas. Enligt de senare kan be- 
stämning av ett visst ämne ske 
genom ti trering (se d. o.) 
1. på kolorimetrisk väg, 
så att man framställer en lös- 
ning av ett visst ämne och ut- 
späder den, tills dess färg över- 
ensstämmer med en normallös- 
ning med känd halt av ämnet 
i fråga. Genom jämförelse av de 
båda lösningarnas voljiner fås 
hfdten av ämnet i den analyse- 
rade substansen. Angående ana- 
lys av organiska ämnen se E 1 e - 
mentaranalys. Se även 
Gasanalys, Élektroana- 
1 y 9 och Spektralanalys. 



399 



Analytisk geometri — Anapest 



400 



— La/ntbr. A. i agrikulturellt in- 
tresse utföres på, kemiska statio- 
ner ocL frökontrollanstalter. Vid 
jordanalysen undersökas 
blandningsdelarnas art och 
mängdförhållanden samt vilka 
växtnäringsämnen som ingå i 
jorden (kalk, kväve, fosforsyra, 
kali). Göd selmedel s analy- 
sen är i allmänhet endast ke- 
misk för bestämmandet av göd- 
selmedlets beståndsdelar och des- 
sas löslighet. Vid foder- 
medelsanalysen utföres i 
regel endast en råanalys, vid vil- 
ken fastställes procentuella mäng- 
den vatten, råprotein, råfett, 
kvävefria extraktivämnen, växt- 
tråd och mineralämnen. Även 
mikroskopisk A. förekommer för 
att avgöra vilka råprodukter som 
begagnats vid framställningen av 
t. ex. en foderkaka. Frö- och 
utsädesanalyser utföras 
på frökontrollanstalterna med an- 
givande av varans äkthet och 
härkomst, grobarhet, eventuellt 
groningsenergi, renhet (procent 
rent frö, avfall, främmande gagn- 
växtfrö och ogräsfrö), rent grott 
frö, friskvikt (1,000 frön i friskt 
tillstånd), torrvikt (1,000 frön 
efter torkning), vattenhalt, hekto- 
litervikt och antalet svårare 
ogräsfrön per kg. av varan. Dess- 
utom utföra Svenska Mosskultur- 
föreningen och Svenska Betes- och 
Vallföreningen växtbeståndsana- 
lyser, d. v. e. bestämning av de 
växtarter, som bilda växtbestå.n- 
det i t. ex. en betesvall. 

Analy'tisk geometri' kallas 
den av Cartesius skapade och 
1637 framlagda metoden att lösa 
geometriska uppgifter med alge- 
brans tillhjälp. Se Geometri. 

Anami'rta, se Kockelkär- 
n or. 

Anamne's, grek., se Diag- 
nos. 



Ana'mnia, se A m n i o t a. 

A'nanas-olja 1. smörsyreetyl- 
ester, en färglös, i alkohol löslig 
vätska, vars lukt påminner om 
ananas. Användes såsom r o m - 
essens. 

A'nanas satiVus, flerårig, i 
Syd-Amerika inhemsk ört (fam. 
Bromelia' ceae) med långsträckta, 
tjocka, i kanten taggiga blad, 
ordnade i rosett invid jordytan. 
Från bladrosetten höjer sig en 
c:a ^2 m. lång stjälk med små, 
violetta blommor i ax och i spet- 
sen på detta en mindre blad- 
rosett. Genom att bären (i vilka 




Ananasplantage pfi. Jamaica. 



frön vanligen saknas) samman- 
växa med varandra, med den köt- 
tiga axeln och de köttiga skärm- 
bladen bildas den i handeln före- 
kommande "frukten". Sedan gam- 
malt odlas ananas överallt i 
tropikerna och i drivhus i 
Europa. Av bladens fibrer, a n a - 
nashampa, förfärdigas väv- 
nader (ananasbattist). 
Största delen av i handeln före- 
kommande konserverad A. kom- 
mer från Hawaii. 

Anape'st (grek. ana'paistos, 
återkastad), versfot av två be- 
tonade och en obetonad stavelse. 
Liksom dalctylen kan A. utbytas 
mot spondé (två långa stavelser) 
eller jamb, varigenom versen 
erhåller rikare omväxling. Ett 



401 



Anarki — Anasarka 



402 



exempel på A. är Sätherbergs 
"Ser jag stjärnorna sprida sitt 
flammande sken". 

Anarki' (av grek. nekande an 
och arke', regering), regerings- 
löshet, laglöshet, förvirring. 

Anarki'sm (grek. nekande an 
och arke', herravälde, regering), 
en revolutionär lära, som oppone- 
rar sig mot varje styrelsetväng. 
I likhet med socialismen vill A. 
en samhällsomstörtning men skil- 
jer sig dock högst väsentligt från 
denna, då den i motsats till dess 
starkt centraliserade och lag- 
bundna ekonomiska liv ställer 
upp den mest utpräglade indi- 
vidualism. Familj, stat, religion, 
krigsmakt och alla band, som 
sammanhålla människorna, vill 
A. avskaffa; i st. för att hålla 
sig uppe i kampen för tillvaron 
genom att sätta in all sin kraft 
i konkurrensen med sina med- 
människor böra människorna 
vara rättfärdiga och bistå sin 
nästa. Ingen bör arbeta mer än 
han nätt och jämnt behöver för 
livsuppehället för att kunna ägna 
mesta möjliga tid till utvecklan- 
det av sina förmögenheter. — 
Försök att omsätta dylika idéer 
i praktiken voro Wat Tylers 
bondeuppror 1381 i England och 
vederdöparnas på 1530-t. i Tysk- 
land. Sin första teoretiska ut- 
formning fick A. genom P. J. 
Proudhon (f. 1809, d. 1865), från- 
sett de i viss mån anarkistiska 
tendenserna hos Rousseau och 
några andra (särskilt W. God- 
win, se d. o.), som uttalat en del 
dunkla tankar om naturtillstån- 
dets förträfflighet. Först på 1860- 
t. kan A. sägas framträda som 
en politisk rörelse, dragande 
nytta av den allt mer internatio- 
naliserade arbetarrörelsen. Proud- 
hons och Max Stirners teorier 
omfattades med glädje av sådana 



anarkister som Bakunin, Johann 
Most, Sergej Netjajev m. fl. Den 
sistnämnde, vilken liksom Stirner 
förklarade även mordet berätti- 
gat i A:s tjänst, författade en 
revolutionär katekes, vari han 
predikade den s. k. handling- 
ens propaganda, bland vars 
senare förfäktare främst mär- 
kas den ryske furst Krapotkin, 
fransmannen Élisée Reclus och 
amerikanaren Benjamin Tucker. 
Såväl Krapotkin som Bakunin 
ville en på fria avtal grundad 
egendomsgemenskap inom smärre 
grupper individer, men de skilja 
sig huvudsakligen däri, att den 
förre fordrade, att egendoms- 
gemenskapen skulle omfatta så- 
väl produktions- som konsum- 
tionsmedlen (kommunis- 
tisk A.), medan den senare in- 
skränkte kollektivegendomen till 
produktionsmedlen (socialis- 
tisk A.) . Av anarkistiska våld- 
samheter — som ofta främst avse 
partireklam — må nämnas mor- 
den på franske presidenten Car- 
not 1894, österrikiska kejsarin- 
nan Elisabet 1898, italienske 
konungen Hvunbert 1900 och 
amerikanske presidenten Mac 
Kinley 1901 samt Cottins atten- 
tat mot Clemenceau 19 febr. 
1919. — över A. finnes en om- 
fångsrik litteratur i propaganda- 
syfte, och riktningen förfogar 
över c:a 200 tidningar och tid- 
skrifter. — Till avskräckande 
från anarkistiska stämplingar 
mot rikets säkerhet ha de flesta 
länder infört stränga straffhe- 
stämmelser. 

Ana'rrhichas, se Havkatt. 
A'nas, se Gräsandsläk- 
tet. 

Anasa'rka (grek. ana', över, 
och sarx, kött, muskel), vid vissa 
sjukdomstillstånd ansamlad vät- 



403 



Anastasios — Anckarström 



404 



ska i underhudsvävnaden. Se 
Vattusot och ödem. 

Anasta'sios, se östromer- 
ska riket. 

Anasta'sius, se P å v e d ö - 

m e t. 

Anasta'tica, se Jerikoros. 

Anastigma't, se Astigma- 
tism. 

Anastomo's, grek. 1. Sidoför- 
bindelse mellan jämsides löpande 
blod- eller lymfbanor eller nerver. 
— 2. Operativt anlagd liknande 
förbindelse i tarmkanalen 1. andra 
rör- 1. blåsformiga organ. 

Anata's, ett av titansyra, TiOj, 
bestående mineral. 

Anate'm (grek. ana'tema, upp- 
sättande), se Bann. 

Anato'lien (turk. Anadoli, 
grek. Anatole', soluppgång, mor- 
gonlandet), namn på hela Mindre 
Asien 1. särskilt dess v. del. — 
Anatoliska järnvägen, 
se Mindre Asien. 

Anatomi' (grek. ana', upp, och 
te'mnein, skära), vetenskapen om 
växternas och djurens byggnad. 
Med hänsyn till forskningens 
föremål skiljer man mellan 
växt-anatomi, fytotomi', 
människans A., am,tropotomi', 
och djur-anatomi, zootomi'. 
Jämförande {komparativ) 
A. är ett jämförande utforskande 
av de skilda bildningarnas olika 
utformning hos olika organismer. 
Denna gren av vetenskapen har 
stor betydelse för utvecklings- 
läran. Med avseende på arbets- 
metoden åtskiljer man makro- 
s k o p i s k A., omfattande det 
för blotta ögat iakttagbara, samt 
mikroskopisk A., som ut- 
forskar endast vid stark försto- 
ring — i mikroskopet — urskilj- 
bara element. Den senare grenen 
benämnes även oegentligt histo- 
logi (se d. o.). 



Anatro'p, se Fröämne. 

Anaxa'goras, f. omkr. 500 f. 
Kr., d. omkr. 427, grekisk filosof. 
Se Försokratisk filo- 
sofi. 

Anaxima'nder, f. omkr. 611 f. 
Kr., d. omkr. 546, grekisk filosof. 
Se Försokratisk filo- 
sofi. 

Anaxi'menes, 500-t. f. Kr., 
grekisk filosof. Se Försokra- 
tisk filosofi. 

Ancher, Michael, f. 1849, 
dansk målare. Bland de danska 
realistiska målarna från 1800-t:8 
senare del står A. i främsta ledet. 
Hans motiv äro i allmänhet häm- 
tade från Skagen, där han är 
bosatt. 

Anchithe'rium, se H ä s t - 
djur. 

Anchu'sa, växtsläkte (fam. 
Borragina'ceae) , varav två arter 
i Sverige: A. arve'nsis, rast, 
vanligt åkerogräs med mycket 
sträva blad och ljusblå blommor, 
och A. officina'lis, o x t u n g a 
(odl. ställen, vägkanter o. d.), 
med mörkt blåvioletta blommor. 
A. ita'lica odlas som prydnads- 
växt. 

Anchusi'n, se A 1 k a n n a. 

Anciennite't (av fr. ancien, 
gammal), åldersrätt, företrädes- 
rätt på grund av tjänsteår. 

Ancien régime [arjsiä'!) re- 
5i'mJ, fr., "det gamla regerings- 
sättet"; användes om tiden före 
en statsomvälvning, speciellt före 
franska revolutionen 1789. 

Anckarhielm, Martin, d. 
1657, svensk amiral av holländsk 
börd. Hette Thijssen, innan han 
adlades med namnet A. Anförde 
1644 en holländsk eskader, som 
understödde Sverige i kriget mot 
Danmark, och medverkade till 
segern över danskarna vid Fe- 
mern. ; 

Anckarström, Jakob Jo- 



405 



Anckarsvärd — Ancona 



406 



han, f. 1762, d. 1792, Gustav 
III:s mördare. A. tillhörde den 
adliga oppositionen mot konun- 
gen och fick sitt missnöje skärpt 
genom erfarenheter vid riksda- 
garna 1789 och 1792 och genom 
en högmålsprocess, vari han 1791 
invecklades. Tillsammans med K. 
Horn och A. L. Ribbing upp- 
gjorde A. på nyåret 1792 den 
mordplan mot Gustav III, som 
sattes i verket på operamaskera- 
den den 16 mars s. å. A. häkta- 
des följande dag, dömdes att slita 
spö, mista högra handen, hals- 
huggas och steglas. 

Anckarsvärd. 1. Mikael 
(Cosswa) A., f. 1742, d. 1838, 
greve, militär, politiker. Efter 
att nitiskt ha arbetat pä skär- 
gårdsflottans organisation förde 
han högsta befälet över denna vid 
krigsutbrottet 1788. A. stödde 
Anjalaförbundet (se d. o.) men 
underskrev icke deklarationen. 
Till stor del genom A:8 energiska 
rustningsåtgärder vanns segern 
vid Svensksund 1790. S. å. blev 
han landshövding i Kalmar län. 
Som lantmarskalk 1809 medver- 
kade han till antagande av den 
nya författningen. — 2. Karl 
Henrik A., f. 1782, d. 1865, 
politiker. 1809 var han Adler- 
sparres högra hand. Hans kritik 
av Karl Johans ryskvänliga poli- 
tik förde honom över till opposi- 
tionspartiet. A. var undi 




T. T. X. c. Anckarsvärd. — T. h. K. 

H. Anckarsvärd. — Målningar av K. F. 

v. Breda. 



förra delen av 1800-t. en av riks- 
dagens verksammast* ledamöter, 
som framlade och med seg energi 
och glänsande talang, om ock med 
ringa framgång, förfäktade en 
mängd reformförslag. På 1830-t. 
kämpade han för att ställa mi- 
nistären i större beroende av 
riksdagen, utsågs till ledare för 
den koalitionsgrupp, som 1838 — 
39 började verka för en repre- 
sentationsreform, och blev 1844 
ledare för "reformvännernas säll- 
skap", som i samma syfte star- 
tade en kraftig propaganda. Xär 
ett representationsförslag vid 
1850 — 51 års riksdag fallit, drog 
sig A. tillbaka för att vid riks- 
dagen 1859 — 60 en sista gång 
väcka uppmärksamhet genom ett 
förslag till revision av svensk- 
norska unionsakten. — 3. Mi- 
kael Gustav A., f. 1792, d. 
1878, greve, konstnär, militär, äm- 
betsman, 1844 — 58 över intendent 
och chef vid kungl. museum. På 
1820- och 30-t. utgav han ett an- 
tal topografiska arbeten med av 
honom själv litograferade plan- 
scher. Han uppgjorde 1844 det 
första förslaget till National- 
museum och omorganiserade 1849 
konstakademiens skolor. 

Anco'na. 1. Provins i mellersta 
Italien vid Adriatiska havet, 
330,000 inv. — 2. Huvudstad i 
A. 1, en av Italiens bästa ham- 
nar, skyddad av två pirer, den 
ena byggd av kejsar Trajanua. 
A. är starkt befäst, har torped- 
båtsdocka och trådlös station. 
Såp-, läder-, tobaks- och tågverks- 
fabriker. Export av skinnvaror, 
hampa, asfalt och koralL A. 
grundlades omkr. 385 f. Kr. Var 
under romartiden en blomstrande 
stad men blev under folkvand- 
ringstiden goternas och langobar- 
dernas byte. Intogs av österri- 
karna 1849 och utsattes för bom- 



407 



Ancre — Andamanerna 



408 



bardemang under världskriget. 
Staden har många märkliga kyr- 
kor, bl. a. en katedral från 1100-t. 
70,000 inv. 

Ancre [aijkr], biflod till Som- 
me i n. Frankrike. A. skilde un- 
der världskrigets första ställ- 
ningskrigsår de fransk -engelska 
och tyska ställningarna å långa 
sträckor av fronten i s. Artois. 
Se S o m m e. 

A'ncus (lat., städ), se Hör- 
selorgan. 

Ancylo'stoma, se P a 1 i s s a d- 
m a 8 k. 

A'ncylus, ett släkte lungsnäc- 
kor med skålformigt skal. A. 
lever i sötvatten och finnes även 
i Sverige. 

A'ncy lussjön, ett inhav med 
sött vatten, som under senglacial 
tid intog ett område, svarande 
mot nuvarande Östersjön jämte 
stora delar av omgivande land- 
områden. A. uppstod genom en, i 
synnerhet i s., kraftig landhöj- 
ning, varigenom Yoldiahavets 
förbindelser med Västerhavet av- 
snördes. Ars utlopp gick ur- 
sprungligen över det svenska låg- 
landets lägsta del (Närke), se- 
nare genom de låga pass i s.v., 
som genom erosionen utbildades 
till nuvarande Öresund och Bel- 
ten. I och med en inträdande 
landsänkning blev Östersjöns vat- 
ten åter salt (se Littorina- 
havet). Bevisen för A:s exi- 
stens utgöras bl. a. av s k a 1 - 
grusbankar, innehållande 
fossil av sötvattensmoUusker 
(bl. a. A'ncylu8 -lluvia'tilis) , 
funna i Estland, på ösel, Öland 
och Gottland, och av en över den 
varviga ishavsleran liggande grå 
lera, ancyluslera, innehål- 
lande sötvattensdiatomacéer. 
Denna lera överlagras åter av 
saltvattensleror. A:s existens på- 
visades av den svenske geologen 



H. Munthe 1887. Se Kvartar- 
tiden. 

And, se Andfåglar. 

Andalu'sien, den sydligaste de- 
len av Pyreneiska halvön. Nam- 
net A. anses antingen vara för- 
vrängning av Vandalusia (van- 
dalernas land) eller härstamma 
från det moriska Andalus (lan- 
det i väster). — A., som ligger 
på ömse sidor om Kap Trafalgar 
med kust både åt Medelhavet och 
Atlantiska oceanen, består huvud- 
sakligen av Guadalquivirs dal. 
Trots jordbrukets jämförelsevis 
låga ståndpunkt frambringar 
landet en rikedom av sydfrukter 
samt spannmål. Omfattande bo- 
skapsskötsel (uppfödning av tju- 
rar för tjurfäktningar). A. är 
rikt på malmer. A. innefattar 
några av de historiskt mest in- 
tressanta delarna av Spanien: 
konungariket Granada, städerna 
Cördoba, Sevilla, Cadiz och Palos, 
varifrån Columbus startade på 
sin första upptäcktsfärd. Under 
den romerska tiden tillhörde A. 
prov. Baetica och intogs under 
folkvandringarna av olika bar- 
barstammar. Under omkr. 800 år 
var det i morernas besittning 
till 1492. 

Andalusi't, mineral, bestående 
av aluminiumsilikat, AljSiOj ; 
kristalliserar i rombiska prismor, 
oftast ogenomskinliga. Goda ge- 
nomskinliga kristaller äro funna 
i alluviala bildningar i Minas 
Geraes, Brasilien; de visa ut- 
präglad pleokroism (se d. o.), i 
det mineralets färg, allt efter 
ljusets genomgångsriktning, är 
grön, gulgrön 1. rödbrun. Halv- 
ä^elsten. 

Andama'nerna, ögrupp i Ben- 
galiska viken. Bilda med Niko- 
barerna en prov. i britt. Indien. 
A., som bestå av över 200 små 
öar, äro bergiga och vulkaniska 



409 



Andante — Anderberg 



410 



samt täckta med täta skogar. 
Klimatet är tropiskt och osunt. 
Många goda naturliga hamnar, 
av vilka de förnämsta äro Port 
Blair och Stewart Sound. Från 
skogarna exporteras stora mäng- 
der timmer. Odling av té och 
kokosnötter. Infödingarna, lågt 
stående negritos, leva i spridda 
grupper. A. ha sedan 1858 av 
engelsmännen använts som straflF- 
koloni för livstidsfångar. C:a 
26,000 inv. 

Anda'nte (ital., gående), musi- 
kalisk beteckning för lugnt, lång- 
samt tempo. En diminutivform 
av A., Andanti'no, användes 
i fråga om både ett något rör- 
ligare och ett något långsammare 
tempo än A. 

Ande. Andningens intima sam- 
band med livet föranledde primi- 
tiva folk att antaga, att den luft, 
som ut- och införes genom näsan, 
vore människans själ. Denna 
föreställde man sig ibland även 
som någon förut avlidens ande, 
vilken individen genom vissa cere- 
monier förmått att taga säte hos 
sig. Ehuru av annan art än krop- 
pen, tänktes också anden gärna 
som något kroppsligt. Den genom 
döden frigjorda människoanden 
ansågs kunna uppenbara sig som 
vålnad eller gengångare. 
I folktron uppträda andarna även 
såsom självständiga, goda eller 
onda väsen, vilka likaledes anså- 
gos kunna taga sig boning i män- 
niskorna (besatthet). För den 
primitiva åskådningen te sig f . ö. 
alla ting och företeelser i natu- 
ren (träd, floder, moln, eld etc.) 
såsom besjälade eller bebodda av 
levande andeväsen, en åskådning, 
som av den nutida vetenskapen 
benämnes animism. — Då man 
inom filosofien velat skilja mel- 
lan ande och själ, göres anden 
till det högre förnuftet, som en- 



dast tillägges människan, medan 
själen, livsfunktionen hör sam- 
man med allt levande. — I över- 
förd betydelse utmärker ordet (då 
gärna i formen "anda") en stäm- 
ning eller riktning, t. ex. "tids- 
andan", "i Goethes anda". — 
Inom den kristna teologien be- 
tecknar A. dels det högre hos 
människan, varigenom hon träder 
i gemenskap med Gud, dela den 
gudomliga Anden. Den senare 
möter redan i G. T., företrädesvis 
såsom den i utomordentliga per- 
soner och tilldragelser verkande 
gudomliga kraften (4 Mos. 24: 2; 
Dom. 14: 6 m. fl.). Härmed jäm- 
förlig är i N". T. skildringen av 
tilldragelserna på pingstdagen 
(Apg. 2). Hos Paulus betonas 
framför allt A. såsom kraften i 
hela det nya kristna livet. I 
kyrkoläran blev A. sedermera be- 
stämd såsom den tredje personen 
i gudomen (mötet i Konstantino- 
pel 381 ) . Se vidare Spiritism, 
Treenighet, Tungomåls- 
talande. 

Andega'vum, se Ångers. 

Andelsföretag, se K o o p e r a- 
t i o n och Vinstandel. 

Andelsmejeri, se Mejeri- 
hantering. 

Anden, Eva, f. 1886, advokat, 
första kvinnliga led. av Sveriges 
advokatsamfund (1918), jämte 
Mathilda Stael v. Holstein inneh. 
av en advokatbyrå i Stockholm. 

Anderberg, Axel J o h a n, f. 
1860, arkitekt. Stilen i hans ar- 
beten är ofta en fri variation på 
historiska stilarter, framför allt 
har han tillämpat en något torr 
barockstil, såsom i operahuset i 
Stockholm (1889—98). Bland 
hans övriga arbeten märkas flera 
teaterbyggnader, Johannes' kyrka 
i Mahnö (1907) samt Vetenskaps- 
akademiens och Naturhistoriska 
Riksmuseets byggnader (1915). 



411 



Andermatt — Anderna 



412 



A'ndermatt, by i kant. Uri, 
Schweiz. 1,440 m. ö. h. Turistort. 

A'nderna 1. Cordilleras 
[kårdiljä'ras] de los Andes, 
den stora bergskedja, som följer 
Syd-Amerikas v. kust i hela dess 
utsträckning. Efter de länder, de 
genomdraga, bruka A. benämnas : 
1. Patagoniens A., bestående av 
tre jämlöpande kedjor med rela- 
tivt låg höjd. Den v. kedjan är 
upplöst i en mängd öar, varav 
Chiloe är den största. Kammarna 
äro i allmänhet ej vattendelare 
utan genomskäras av flera floder 
i låga pass. — 2. Chiles-Argenti- 
nas A. bestå i n. av tre kedjor, 
som ha en medelhöjd av 3,900 m. 
De skiljas från Stilla havet av 
en kustslätt. I centralkedjan re- 
ser sig Amerikas högsta berg, 
vulkankäglan Aconcagua (7,035 
m.). Passen ligga högt; genom 
Cumbre- 1. Uspallatapasset, 3,760 
m. ö. h., går förbindelsen mellan 
Santiago och Buenos Aires. I n.v. 
hörnet av Argentina utbreder sig 
mellan A:s v. och ö. huvudkedjor 
den torra högslätten Atacama (se 
d. o.), som sedan utanför den v. 
kedjan sänker sig ned mot Stilla 
havets kust i n. Chile. — 3. 
Perus- Bolivias A. bestå av två 
kedjor, som omrama Syd -Ame- 
rikas största högland med stora 
sjöar, som oftast sakna förbin- 
delse med världshaven. Störst är 





Högfjället Chani (6,100 m.) 
tinas Änder. 



Argen- 



Toppen Salcantay i Anderna. 

Titicacasjön (3,800 m. ö. h.). Den 
ö. kedjan, som i Bolivia kallas 
Cordillera Real, har åtskilliga 
toppar högre än 6,400 m., t. ex. 
Illimani, Sorata och Sahama. I 
Peruanska A. upprinner Amason- 
floden. — 4. Ecuadors A. bestå 
av flera kedjor, som i n. samman- 
löpa i det stora vulkaniska mas- 
sivet Quito med bl. a. topparna 
Chimborazo (6,300 m.) och Coto- 
paxi (5,900 m.). De av kedjorna 
inramade högslätterna äro od- 
lingsbara. — 5. Columhias A. be- 
stå av tre huvudkedjor, åtskilda 
av Cauca- och Magdalenafloder- 
nas dalgångar. Den ö. kedjan 
sammanhänger med Sierra Ne- 
vada de Santa Marta (5,100 m.), 
som dock geologiskt sett icke är 
att räkna till A. Liksom Vene- 
zuelas kustberg består denna 
berggrupp nämligen av granit- 
massiv, äldre än A:s veckberg, 
vars lager äro av mesozoisk och 
tertiär ålder; stora mängder 
yngre eruptiv äro också invec- 
kade. A. ligga i den brottzon, som 
omger Stilla havet, kännetecknad 
av livlig vulkanisk verksamhet. 
— Malmer och andra nyttiga 
mineral förekomma rikligt i A. 
I Chile finnas fyndigheter av sil- 
ver- och kopparmalm samt sal- 
peter, i Bolivia tennmalm, i Peru 
silver, koppar och guld, i Ecua- 



413 



Andersen 



414 




c. Andersen läser sina sagor. Målning av E. Baumaiin Ji r 



dor guld och i Columbia platina. 
Metallrikedomen har, trots i all- 
mänhet ogynnsamma klimatiska 
förhållanden, givit upphov till en 
högt stående kultur. 

Andersen. 1. Hans Chri- 
stian A., f. 1805, d. 1875, dansk 
författare och skald. Son till en 
arbeterska (fadern dog tidigt) i 
Odense, ämnade A. bli skådespe- 
lare, men visade sig olämplig. Ge- 
nom rika gynnare fick han möj- 
lighet att bli student. A. gjorde 
8ig snart bekant som skald, utgav 
ett par diktsamlingar, flera roma- 
ner, bl. dem Improvisatoren, O. T., 
De to Baronesser samt ett par 
sagokomedier. Världsberömd blev 
han som sagoförfattare. 1835 — 
72 utkommo i små häften hans 
Eventyr, sedan översatta till 
nästan alla språk och illustre- 
rade av framstående konstnä- 
rer. — 1 sin sagostil är A. starkt 



påverkad av den romantiska sago- 
diktningen; dock når han i konst- 
närlig fulländning vida längre än 
någon bland dess representanter, 
E. T. A. HofTmann undantagen. 
Sin främsta tjusning få hans 
sagor genom författarens geniala 
förmåga att i dem förena frisk 
och naivt poetisk omedelbarhet 
med karrikerad snusförnuftig 
välvishet. — 2. Hans Niels 
A., f. 1852, dansk affärsman, etats- 
råd; kom 1873 till Siarn, där han 
1884 stiftade firman Andersen & 
Co., grundvalen till "Det östasia- 
tiske Kompagni", som bildades 
1897. — 3. V i 1 h e 1 m A., f. 1864, 
dansk litteraturhistoriker, sedan 
1908 professor i Köpenhamn. Har 
bl. a. utgivit Poul Möller, hans 
Liv og Skrifter (1894), Guld- 
hornene, et Bidrag til den danske 
Romantiks Eistorie (1896), 
Adam Oehlenschläger (3 bd, 1894 



415 



Andersen-Nexö — Andersson 



416 



— 1900), Litteraturbilleder (I och 
II 1903—07), Bacchustoget i 
Norden (1904), Paludan-Miiller 
(1910), Dansk Litteratur (1912), 
översättning av Eorats' lyriske 
Digte (1903) m. fl. Ars forskning 
utmärker sig för fin analys, smi- 
digt och starkt personligt fram- 
ställningssätt samt fin känsla för 
det språkliga uttryckets esteti- 
ska värde, utvecklad genom djup- 
gående studier i äldre danska och 
i klassiska språk. Utmärkt före- 
dragshållare och recitatör. 

Andersen-Nexö, Martin, f. 
1869, dansk författare. A. debu- 
terade 1898 med novellsamlingen 
Skygger och utgav en lång rad 
romaner, innan han 1906 — 10 
framlade sitt huvudverk, arbetar- 
romanen Pelle Erobreren, över- 
satt till flera språk (till svenska 
1921) och omtryckt i många 
danska upplagor. En kvinnlig 
motsvarighet till Pelle Erobreren 
är Ditte M enneskeba/rn (1917). A. 
har även utgivit politiska skrifter. 

Anderslöv, socken i Malmöh. 1., 
jämte Grönby pastorat i Lunds 
stift. 2,070 inv. 

Anderson. 1. Hedda Eli- 
sa b e t A., f. Freudenthal, 
f. 1832, d. 1912, pedagog och för- 
fattarinna; utgav goda samlingar 
nordiska och grekiska sagor, folk- 
och egna originalsagor samt be- 
rättelser för barn. — 2. Sven 
A., "Sven i Rosengård", f. 1846, 
d. 1920, skulptör. Utförde fr. o. m. 
1875 ett stort antal porträtt av 
riksdagsmän och andra i det poli- 
tiska livet bemärkta personer. 

Anders Persson på R a n k - 
hyttan, d. 1534, en förmögen 
bergsman, som stödde Gustav 
Vasas befrielsekrig och var 
konungens vän och medhjälpare 
till 1531, då han slöt sig till 
klockupproret; dömdes till döden 
och avrättades. 




Nils Andersson. — Nils Johan Andersson. 

Andersson. 1. Nils A., f. 
1817, d. 1865, målare. Studerade 
i Paris; målade företrädesvis 
landskap med djur- eller genre- 
staffage. Blev 1857 professor vid 
Konstakademien. — 2. Nils 
J o h a n A., f . 1821, d. 1880, bota- 
nist, deltog i "Eugenies" jord- 
omsegling 1851 — 53, lektor i 
Stockholm, intendent vid Natur- 
historiska riksmuseet och vid 
Bergianska stiftelsen. Införde ge- 
nom sina rikligt illustrerade läro- 
böcker en mer åskådlig under- 
visning i skolorna. Flitig förfat- 
tare. — 3. Karl (Charles) 
Johan A., f. 1828, d. 1867, 
upptäcktsresande, en av Afrika- 
forskningens pioniärer. Företog 
resor till sjön Ngami och floden 
Okavango och gjorde stora insat- 
ser i utforskningen av Damara- 
och Ovampolanden. Utgav myc- 
ket uppmärksammade reseskild- 
ringar. — 4. O 1 a A. (i Nordanä 
och Burlöv), f. 1837, d. 1919, poli- 
tiker, kommunalman. Ss. riks- 
dagsman 1871 — 84 tillhörde han 




Ola Andersson. — Hans Andersson. 



417 



Andersson 



418 



lantmannapartiet, bland vars 
bästa debattörer och klaraste 
huvuden han var. Genom sin 
grundliga kännedom om och var- 
ma nit för jordbruks- och under- 
visningsfrågor kom han att göra 
betydande insatser i Skånes 
sociala och kulturella liv. Han 
grundade vår första folkhögskola, 
Hvilan, 1868. — 5. Hans A. 
(i Nöbbelöv och Skivarp), f. 
1848, d. 1919, kommunalman, 
politiker, led. av A. K. 1882— 
1918. Han anlitades i ett flertal 
kommittéer och utskott och var 
1906 — 12 chef för nationella 
framstegspartiet. — 6. Ernst 
Christian Richard A., f . 
1851, d. 1918, pianolärare, stif- 
tade 1885 Richard Anders- 
sons musikskola i Stock- 
holm, som utvecklat sig till ett 
framstående musikinstitut med 
en mängd olika avdelningar 
(klasser) samt filialer i Uppsala, 
Djursholm och Saltsjöbaden. — 
7. Lars Ak sel A., f. 1851, 
överbibliotekarie vid Uppsala 
universitetsbibliotek 1911 — 18, 
planlade och ledde dess tillbygg- 
nad och nya inredning 1913 — 17; 
har bl. a. utgivit Skrifter från 
reformationsiiden och viktiga bib- 
liografiska arbeten. — 8. X i 1 s 
A., f. 1864, d. 1921 ss. borgmästare 
i Lund, musikforskare; har kraf- 




J. G. Andersson. — C. F. G. Andersson. 

tigt bidragit såväl till den folk- 
liga musikens återuppväckande 
som till upptecknandet och utgi- 
vandet av dess melodier. — 9. 
Carl Filip Gunnar A., f. 
1S65, geograf, professor vid 
Handelshögskolan i Stockholm, 
led. av F. K. 1919—21, 1896 
— 1921 sekreterare i Svenska 
sällskapet för antropologi och 
geografi, sedan 1899 redaktör för 
dess tidskrift Ymer och 1921 dess 
ordförande. A. är en av geogra- 
fiens främsta målsmän inom vårt 
land. Har företagit vidsträckta 
forskningsresor. Produktiv veten- 
skaplig författare; har bl. a. ut- 
givit Australien (1915), Vårt 
dagliga bröd (1916), Kraft och 
kultur (1920). — 10. Johan 
Gunnar A., f. 1874, geolog och 
geograf. Deltog i E. jSTorden- 
skiölds antarktiska expedition 
1901 — 03, chef för Sveriges Geo- 





!1 J^ R il I, 



1. 2. 3. 

tJr serien "Mannen som gör vad som faller honom in". Skämtteckninvar %y 

Oskar Andersson. 
14. — L e X. I. Tr. 30. 5. 22. 



419 



Anderstorp — Andira 



420 



logiska Undersökning 1909 — 16. 
Sedan 1914 är A. anställd som 
gruvexpert hos kinesiska rege- 
ringen och har med understöd 
från Kinakommittén (bildad för 
detta ändamål) samt med svenskt 
statsanslag bedrivit geologiska 
undersökningar i Kina och hem- 
sänt värdefulla samlingar av 
fossil. — 11. Oskar Emil 
A., f. 1877, d. 1908, skämtteck- 
nare, medarbetare i Söndags- 
nisse (sign. O. A.). Bisarr humo- 
rist, som särskilt i "Mannen som 
gör vad som faller honom in" 
skapat en originell typ. — 12. 
D a n A., f . 1888, d. 1920, förfat- 
tare till dystra och verklighets- 
trogna skildringar ur skogsarbe- 
tarnas och storstadsproletärernas 
liv, Kolarhistorier (1914), Det 
kallas vidskepelse (1916), De tre 
hemlösa (1918) och David 
Ramms arv (1919), äventyrsbo- 
ken Chimokama (1920) samt dik- 
ter. — 13. Elsa A., f . 1899, d. 
1922, Sveriges första kvinnliga 
flygare (flygcertifikat 1920), om- 
kom vid ett fallskärmsliopp. 

Anderstorp, socken i Jönk. 1., 
jämte Reftele pastorat i Växjö 
stift. 1,970 inv. 

Andesi't, ung vulkanisk berg- 
art, till utseendet lik trakyt, 
svart, grönaktig eller grå, inne- 
sluter i en tät grundmassa strö- 
korn av glimmer, hornblände och 
pyroxenmineral. A., som erhållit 
sitt namn från Andernas bergs- 
kedja, där den flerstädes upp- 
träder, förekommer i Sverige vid 
Dellensjöarna i Hälsingland. 

Andeskådning, se S p i r i - 

t i sm. 

Andfåglar, LameUiro'stres 
(lat. lame'lla, litet blad, och 
ro'strum, näbb), en ordning vat- 
tenfåglar. Den i regel breda näb- 
ben är överdragen med en mjiik, 



känslig hud och är i spetsen för- 
sedd med en hornartad, hård s. k. 
näbbnagel. Längs kanterna av så- 
väl över- som undernäbb finnas 
tvärställda, tunna hornskivor 1. 
lameller. Tungan är stor och för- 
sedd med sidofransar. Framtårna 
äro förenade med i regel väl ut- 
bildad simhud, under det den 
mindre och högre sittande baktån 
är fri. Halsen är vanligen lång. 
Födan hämtas ur både djur- och 
växtvärlden; jämte densamma 
upptaget vatten och näringsodug- 
liga ämnen spolas ut mellan 
lamellerna och tungans sidofran- 
sar. A. leva under parningstiden 
parvis, eljest vanligen i flockar, 
samt finnas representerade över 
hela jordlclotet. Hit höra tre fa- 
miljer: Phoenicopte'ridae (se 
F 1 a m i n g o) , Palamede'idae 
(se Värn fåglar), Ana'tidae, 
egentliga andfåglar med ord- 
ningens kännetecken. Näbben 
medellång, benen korta. Rugga 
två gånger om året; vingpennor- 
na fällas blott vid höstrugg- 
ningen men ungefär samtidigt, 
varigenom fåglarna för en tid för- 
lora flygförmågan. Goda simmare 
och dykare; en del arter dyka 
som fullvuxna dock endast under 
ruggningen. Äggen äro många. 
Ungarna, som äro dunklädda, 
kunna genast gå, simma och 
dyka. Till denna familj höra: 
Skrakar, Dykänder, 
Egentliga änder, Sva- 
nar, Trädgåsfåglar, 
Gåsfåglar (se dessa ord) . 

Andhåla, se Blad. 

Andi'ra, växtsläkte (fam. 
Legumino' sae) , omfattande flera 
i Västindien och Syd-Amerika 
förekommande träd. Deras bark 
(G e o f f r oy a b a r k) och frön 
innehålla bittra, vidrigt smakan- 
de ämnen, som verka maskdödan- 
de och avförande. Virket av flera 



421 



Andiroba-olja — Andning 



422 



arter användes till möbler. Se 
Krysarobin. 

Andiroba-olja, se C a r a p a. 

Andisja'n, stad i ryska Turke- 
stan, nära Syr-Darja. Ändstation 
för Transkaspiska banan. Cen- 
trum för bomullsindustri. I trak- 
ten betydlig trädgårdsskötsel. 
80,000 inv. 

Andliga ståndet, se Präste- 
ståndet. 

Andligt frälse, se Frälse. 

Andmat, vattenväxter, släktet 
Le'mna (fam. Lemna'ceae, ordn. 
8padiciflo'rae) . Blad och stam 
äro sammanväxta till en skiva, 
som flyter på vattenytan och från 
vars undersida en 1. flera tråd- 
lika rötter hänga fritt ned i vatt- 
net. Blommorna, som utvecklas 
rätt sällan, sitta vid skivans 
kant. Förökning sker vanligen 
genom knoppbildning. Av de fyra 
i Sverige förekommande arterna 
är Le'mna mi'nor allmännast. 
Den bildar ofta liksom en grön 
matta på vattenytan i stillastå- 
ende daromar. A. utgör föda för 
änder, gäss, fiskar (rudor m. fl.). 

Andning 1. respiratio'n, 
de levande varelsernas (växters 
och djurs) upptagande från om- 
givningen (luft I. vatten) av syre 
och avgivande till densamma av 
kolsyra och vattenånga, d. v. s. 
ett gasutbyte. A. är en ständigt 
pågående process, som hos väx- 
terna p? grund av kolsyreassimi- 
latiruen (se Assimilation) 
i allmänhet är påvisbar, endast 
om denna senare upphäves 1. för- 
sök göras med icke-gröna växter 
1. växtdelar, t. ex. svampar och 
groende frön. — Vid de i orga- 
nismen försiggående, energifri- 
görande oxidations- (förbrän- 

nings-) processerna (jfr Ämnes- 
omsättning) förbrukas ge- 
nom A. upptaget syre och alstras 



förbränningsprodukter, av vilka 
de gasformiga (kvantitativt v.k- 
tigast äro kolsyra och vatten; 
bortföras genom A. Ett gasutbyte 
äger rum mellan en organi&ms 
alla celler, vävnader och organ å 
ena sidan och yttervärlden, d. v. g. 
det omgivande mediet (luft 1. 
vatten), å den andra. Man skiljer 
emellertid mellan yttre och 
inre A. Med den förra, vilken 
i dagligt tal är den med benjtm- 
ningen A. vanligen åsyftade, me- 
nas det direkta gasutbytet mellan 
organismens omgivning (luft 1. 
vatten) och organismen själv, 
vare sig detta gasutbyte sker på 
kroppens samtliga ytor, diffus 
A., 1. försiggår endast på vissa 
ställen av dessa, lokaliserad 
A. Detta senare är fallet endast 
hos icke alltför lågt stående 
djur, de enda organismerna 
med verkliga andningsorgan. 
Inre 1. vävnads- A. är där- 
emot gasutbytet mellan å ena 
sidan vävnadscellerna själva, 
vilka i regel blott indirekt kunna 
med det organismen omgivande 
mediet utbyta gaser, och å andra 
sidan de närliggande vävnader 1. 
kroppsvätskor (t. ex. blodet, se 
d. o.), vilka härvid tjäna som för- 
medlare. Hos en mängd djur med 
enkelt organiserad kropp, hos 
vilka A. försiggår över kroppens 
hela yta, d. v. s. praktiskt taget 
kroppens samtliga celler, kan 
svårligen skiljas mellan yttre och 
inre A. Ur fysiologisk synpunkt 
är andningsprocessen densamma, 
vare sig den försiggår i luft 1. 
vatten, trots att den i det senare 
absorberade luften har en rela- 
tivt större syrehalt än den atmo- 
sfäriska luften. Mediets beskaf- 
fenhet har dock ett viktigt infly- 
tande på organismens byggnad; 
skillnaden mellan exempelvis 
andningsorganens byggnad hos 



423 



Andningsl j ud — Andningsrötter 



424 



land- och vattendjur är sålunda 
högst avsevärd (se Andnings- 
organ). Hos växterna sker 
gasutbytet genom växtdelarnas 
överhud, hos högre växter huvud- 
sakligen genom klyvöppningarna 
och barkporerna, genom vilka 
luft inkommer i intercellularrum- 
men (se B 1 a d och Andnings- 
rötter). Berövas växterna till- 
gång till fritt syre (jfr Ana- 
é r o b), kan likväl en viss tid för- 
flyta, innan de dö, varunder den 
vanliga A. ersattes av s. k. intr a- 
molekylär A. 1. självjäs- 
n i n g, vilken består i en ke- 
misk sönderdelning av vissa äm- 
nen (t. ex. socker), varvid energi 
frigöres. Intramolekylär A. före- 
kommer även hos vissa djur, t. ex. 
binnikemaskar, vilka leva i en 
omgivning, där syre saknas. 

Andningsljud, svaga ljud, som 
uppstå under andningen vid luf- 
tens passage till och från de 
finare luftrören och lungblåsorna. 
A. förnimmes genom lyssnande 
utanpå bröstkorgen, a u s k u 1 - 
tation (se d. o.); fastställan- 
de av dess karaktär är av stor 
betydelse för utforskande av ar- 
ten och utbredningen av sjukliga 
processer i lungorna. 

Andningsorgan 1. respira- 
tionsorgan, de organ hos 
djuren, vilka förmedla den yttre 
andningen (jfr Andning). 
Hos de enklast byggda djuren 
sker gasutbytet mellan kroppen 
och omgivningen genom nästan 
alla kroppens celler. Kroppens 
alla ytor hos exempelvis kavi- 
tetsdjur, hela huden hos t. ex. 
virvelmaskar, daggmasken, en 
mängd mikroskopiskt små kräft- 
djur m. fl. tjänstgöra som and- 
ningsytor. I och med att kroppen 
tilltager i storlek och dess bygg- 
nad blir mer komplicerad, i det 
särskilda organ utbildas för olika 



förrättningar, komma många av 
kroppens delar icke längre att »tå 
i en mer 1. mindre direkt beröring 
med det yttre mediet (luft 1. vat- 
ten), och särskilt kroppens inre 
vävnader bliva för gasutbytet 
hänvisade till de närmast om- 
givande vävnaderna. Även om 
huden allt fortfarande mer 1. 
mindre kommer att stå i and- 
ningens tjänst, inträder dock nu 
en lokalisering av andningen, 
d. v. 8. särskilda A. komma till 
utbildning. Ett blodkärlssystem, 
som antingen saknades 1. var föga 
utvecklat hos djur utan A., ombe- 
sörjer nu de inre vävnadernas gas- 
utbyte. För att emellertid and- 
ningen alltjämt skall bliva av 
den största möjliga effektivitet, 
förstoras nu den respiratoriska 
ytan genom veckbildningar. All- 
denstund gasutbytet mellan krop- 
pen och det omgivande mediet 
endast kan försiggå genom tunna 
hinnor, äro A : s yttre, mot mediet 
vända ytor alltid mycket tunn- 
väggiga. Hos i vatten levande 
djur förstoras den respiratoriska 
ytan genom utstjälpningar i 
riktning från kroppens yta : g ä - 
lar (se d. o.); hos en del djur 
antaga dessa en från den vanliga 
formen avvikande gestaltning : 
t rake g alar (se d. o.) och 
vattenlungor (se Havs- 
gurkor). Hos djur, vilka an- 
das atmosfärisk luft, måste A. 
skyddas mot intorkning, och detta 
sker genom den respiratoriska 
ytans instjälpning inåt kroppen, 
De bägge huvudtyperna av A 
äro här lungor och t r a k é e i 
(se d. o.). Hos spindeldjur (se 
d. o.) finnas s. k. t rake - 
lungor. — Växterna sakna A. 
Andningsrör, ae T r a k é e r. 
Andningsrötter 1- p n e u m a- 
t o f o' r e r, hos vissa sumpväx- 
ter, SS. sump-cypressen (Taato'- 



425 



Andnöd — Andråssy 



426 



<it«m) och särskilt mangroveväx- 
t«r (t. ex. Avice'nnia, Laguncu- 
la'ria), förekommande rötter, eom 
sticka upp ur den luftfattiga dyn 
och genom sina stora barkporer 
och väl utvecklade intercellular- 
gångar (se Blad) leda luften 
ned till de övriga rötterna. 

Andnöd, ansträngd, i regel 
även hastig andning, vid vilken 
ir"ke blott de egentliga andnings- 
n^asklerna tagas i fullt anspråk 
utan därjämte andra muskler 
från hals och buk (accessoriska 
andningsmuskler) biträda för 
att i möjligaste mån öka luftut- 
bytet. A. har, generellt sett, sin 
grund i bristande syretillförsel 
till vävnaderna, särskilt hjärnan 
(lufthunger) ; orsaken härtill 
kan sedan vara hinder i luft- 
vägarna, utbredda sjukdomspro- 
cesser i lungorna eller hjärtsvag- 
het, varigenom syretransporten 
från lungorna till kroppens olika 
delar blir bristfällig. Höggra- 
digare A. är för den sjuke syn- 
nerligen plågsam och förenad med 
ängest. 

Ando'rra, republik i ö. Pyre- 
néerna, på gränsen mellan Spa- 
nien och Frankrike. 452 kvkm. 
Timmerawerkning var fordom 
den förnämsta inkomstkällan, 
men skogarna äro nu skövlade. 
Befolkningen lever huvudsakligen 
av boskapsskötsel. Även smugg- 
ling är en viktig förvärvskälla. 




Rika järn- och blyfyndigheter, 
vilkas utnyttjande " hämmas av 
stora transportsvårigheter. Hu- 
vudstad är Andorra la Vieja. A. 
står under Frankrikes och span- 
ske biskopens av Urgel överhög- 
het och erlägger en årlig tribut 
till dem. Lagstiftnings- och be- 
skattningsmakten utövas av ett 
generalråd på 24 medlemmar, 
valda för 4 år, och verkställande 
makten av en förste och en andre 
syndicus, valda av generalrådet. 
5,000 inv. 

Andra kammaren, se R i k ■ - 

dag. 

Andra livgrenadjärregemen- 
tet, I 5, infanteriregemente, för- 
lagt i Linköping; har uppstått 
ur Östgöta kavalleriregemente. 

Andrarum, socken i Kristian- 
stads 1., jämte Eljaröd pastorat 
i Lunds stift. 1,130 inv. 

Andråssy [å'ndrasji]. 1. 
Gyula (Julius) A., f. 1823, 
d. 1890, greve, österrikisk-ungersk 
utrikesminister 1871 — 79. Sedan 
han ivrigt medverkat till 1867 
års uppgörelse mellan Österrike 
och Ungern, arbetade han på 
dubbelmonarkiens konsolidering 
och framdrev 1879 års förbund 
med Tyskland, senare utvidgat 
med Italien till trippelalliansen. 
På Berlinkongressen 1878 genom- 
drev han, att Bosnien och 
Hercegovina togos under österri- 
kisk-ungersk ockupation. — 2. 
Gyula (Julius) A., f. 1860, 
son till A. 1, greve, ungersk poli- 
tiker, jämte Tisza stiftare av na- 
tionella arbetspartiet. Okt. 1918 
kallad till Donaumonarkiens ut- 
rikesminister, avlät han en not till 
presidenten Wilson, varigenom 
Österrike-Ungern övergav gina 
bundsförvanter och ajihöU om 
separatfred med de allierade. 
Okt. 1921 understödde han ex- 
kejsar Karl vid dennes misalyc- 



Lanttikapibild frän Aodorra. 



427 



André — Andrée 



428 




Ur operan Macbeth. Uppsatt efter nya 
scentekniska metoder av H. André. 

kade försök att återvinna unger- 
ska kronan. 

André, Harald, f. 1879, för- 
ste regissör vid K. teatern 1907 
— 08 ocli sedan 1910, har iscen 
satt ett stort antal operor, 
Stockholm bl. a. Marouf (1915) 
Parsifal och Trollflöjten (1917) 
Manteln, Syster Angelica och 
Gianni Schicchi (1920) samt Mac 
heth (1921), på Scalateatern 
Milano Mefistofeles (1922). Har 
tillämpat moderna scentekniska 
metoder med strävan efter starka, 
dekorativa effekter. 

Andre'a del Castagno, se 

Castagno. 

Andre'a del Sarto, se Sarto. 

Andre'a di Cione [tjiå'ne], se 
O r c a g n a. 

Andreaea'les, se Bladmos- 
sor. 

Andreas, Petrus' broder, en av 
Jesu lärjungar. Enligt traditio- 
nen företog han missionsresor 
ända till Skytien, grundade en 
församling i Bysans och led slut- 
ligen martyrdöden på ett X-for- 
migt kors, därav Andreas- 
k o r 8. Ett par apokryfiska verk 
äro knutna till hans namn. 

Andreas, namn på tre unger- 
ska kungar av ättea Arpåd, se 
Ungern, 



Andree, Richard, f . 1835, 
d. 1912, tysk geograf, utgivare av 
Allgemeine Handatlas, i Sverige 
kallad Andrees handatlas, i 
nyaste svenska omarbetning Bon- 
niers Världsatlas. 

Andrée. 1. Elfrida A., f. 
1841, musiker, Sveriges första 
kvinnliga organist, sedan 1867 
domkyrkoorganist i Göteborg. 
Komponerat i olika stilar för 
piano, orgel, orkester och sång. 




Andreas. Nordtysk träskulptur från 
1500- 1. 



429 



Andreen — Androclus 



430 




v. Andrées ballong, "öicen", vid av- 
:arden från Spetsbergtn 1897, t. b. S. 
A. Andrée. 

— 2. Salomon August A., 
f. 1854, överingenjör i Patent- 
och registreringsverket 1895, 
■:)allongfarare. Uppfann en metod 
att medelst släplinor och segel 
styra luftballonger. För att enl. 
en av honom 1895 för Vetenskaps- 
akademien framlagd plan nå nord- 
polen i ballong, begav han sig till 
Spetsbergen men måste 1896 av- 
stå från försöket på grund av 
vindförhållandena. Efter nya för- 
beredelser anträddes färden 11 
juli 1897. Sedan dess har A. en- 
dast avhörts genom ett brev med 
brevduva, daterat den 13 juli s. å. 

Andreen, Gustav, f. 1864, 
svensk-amerikansk skolman, blev 
efter studier vid amerikanska och 
skandinaviska universitet lärare 
och rektor för Augustana College 
1901. Företog 1903 en föreläs- 
ningsturné genom Sverige. A. har 
varit flitigt verksam för stär- 
kande av samhörighetskänslan 
mellan Nord-Amerikas och hem- 
landets svenskar. 

Andre'jev, Leonid Niko- 
1 a j e v i t j, f. 1871, d. 1919, rysk 
författare. Under sin studietid 
led A. hårt av den yttersta fat- 
tigdom, som bragte honom vid 23 
år till ett självmordsförsök. Kort 
därpå blev han medarbetare i en 
Moskvatidning, i vilken han pub- 
licerade många berättelser, som 



drogo det allmänna intresset och 
särskilt Gorkijs till hans preg- 
nanta talang. 1901 utkom i bok- 
form berättelsen Väggen, som 
sedan följdes av en mängd verk, 
bl. a. Tanken och Avgrunden 
(1902), Yasile Fivejskis liv 
(1904), Eleazwr (1908) och Sa- 
faris dagbok (1919), i allmänhet 
präglade av tungsinne och pessi- 
mistisk realism. Det röda skrat- 
tet ger skildringar från rysk- 
japanska kriget. — A:s drama- 
tiska verk äro högt uppskattade 
för den skarpa karaktärsteck- 
ningen och psykologiska analysen, 
och de flesta äro stående på den 
ryska teaterrepertoaren. 

Andrén, Anders Viktor, 
f. 1856, tecknare, målare och 
skulptör; har sedan 1876 med- 
verkat i flera skämttidningar, ut- 
fört plafondmålningar och andra 
dekorativa arbeten, bl. a. i ope- 
rans salong och kafé, i andra 
Stockholmsteatrar samt i Gustav- 
Vasa-kyrkan i Stockholm. 

Andre'na, se S a n d b i n. 

A'ndrias Scheu'chzeri, fossil 
jättesalamander från 

miocena lager i Baden. Beskrevs 
av Scheuchzer (1726) som "en 
människa, vittne om syndafloden" 
{ho'mo dilu'vii te'stis), samt av- 
bildades med en varning för "den 
gamla syndarens" öde. 

Andro'clus, förrymd romersk 
slav, om vilken Seneca m. fl. be- 
rätta, att han vann ett lejons 
tillgivenhet genom att draga ut 
en törntagg ur dess tass. Till 
straff för rymningen kastades A. 




Andrias Scbeucbzeri. 



431 



Androdioeci — Andromonoeci 



432 



för vilda djur pä, cirkus; mötte 
samma lejon, som i stället för att 
anfalla ödmjukt slickade hans 
fot. Kejsaren skänkte A. friheten 
och lejonet som gåva. 

Androdioeci' (grek. cme'r, 
man, dis, två gånger, och qi'kos, 
hus), se Andromonoeci. 

Androe'ceum, se Blomma. 

Androgyni', se Hermafro- 
dit i sm. 

Andro'make, trojanen Hektors 
maka, vars fader, konung Eetion, 
och sju bröder på en dag fälldes 
av Akilleus. Sedan Hektor stupat 
och Tröja fallit, bortfördes A. av 
Akilleus' son Neoptolemos till 
Epeiros. Senare blev hon gift med 
Hektors broder Helenos. 





Oeo fjättrade Andromeda. .Uälalng ar 
Jäubaas. 



Andromeda hypnoides (mossljung). 

Andro'meda. Dotter till 
konuri; Kefeus och Kassiopeia. 
Då Poseidon hotade att låta ett 
havsodjur ödelägga konungens 
land, fjättrade denne A. vid en 
klippa på stranden till förso- 
ningsoffer åt odjuret. Där rädda- 
des hon av Perseus, som åter- 
vände från Hesperiderna med 
Medusas huvud (se G o r g o - 
ner); A. blev hans maka. 

Andro'meda. Bot. Växtsläkte 
(fam. Erica'ceae). Små buskväx- 
ter med hela, smala blad och 
vita 1. vitröda blommor på långa 
skaft. I Sverige förekomma tre 
arter. A. polifo'lia, rosling 1. 
r ö d p o r 8, med flocklikt ställda, 
blekröda blommor, växer allmänt 
på vitmossar. Innehåller ett gif- 
tigt ämne, a n d r o m e datoxi'n. 
A. hypnoi'des, mossljung, 
och A. tetrago'na, polar- 
ljung, äro mera sällsynta fjäll- 
växter. — Astron. En stjärnbild 
på norra hemisfären med tre star- 
kare stjärnor. Intill A. ligger 
andromedanebulosan, 
iakttagbar för blotta ögat och 
känd av araberna redan under 
medeltiden. 

Andromonoeci' (grek. ane'r, 
man, mo'nos, ensam, och qi'kos, 
hus), det förhållandet hos växter, 
att hanblommor och tvåkönade 
blommor förekomma på samma 
exemplar. Förekomma de på 



433 



Andropogon — Anekdot 



434 




Andromedanetolouin. 
skilda exemplar, kallas förhål- 
landet androdioeci'. 

Andropo'gon, växtsläkte (fam. 
Grami'neae) med många, till 
största delen tropiska arter. A. 
So'rghum, kafferhirs, mor- 
h i r s 1. d u r r a, är ettårig och 
kan uppnå en höjd av flera 
meter; i toppen sitter en tät 
blomvippa. Arten odlas i många 
varietet«r. Den fordrar god jord 
och omsorgsfull behandling. 
Durra är Afrikas viktigaste sä- 
desslag och odlas mycket även i 
Indien och Kina; för icke-tro- 
piska länder är den av mindre 
betydelse. En varietet ger rå- 
material till kvastar och borstar 
(särsk. i Italien, s. Frankrike, 
Xord-Amerika), av andra använ- 
das stråna till sockerberedning. 
Av A. squarro'sus "ferhålles v e t i - 
v e' r i a r o t, mycket aromatisk 
och använd som stimulans och 
antiseptikum (t. ex. till mun- 
vatten) samt till parfymer. A. 
na'rdus och A. Schoena' rithus ge 
eteriska oljor, använda till par- 
fymer, till förfalskning av rosen- 
olja o. d. Flera arter ge tiU spå- 
nadsmaterial använda fibrer. 

A'ndros, A' n d r o, bergig ö i 
grekiska arkipelagen, den nord- 
ligaste av Cykladerna. Mycket 
bördig. Odling av sydfrukter. 



Får avel. 405 kvkm. 18,000 inv. 
Huvudstad med samma namn. 

Andro'sace, växtsläkte (fam. 
Primula'ceae) med en svensk art, 
A. septentriona'lis, hillsko 1. 
flockarv, en liten, ettårig ört 
raed rosettställda blad och små, 
trattlika. vita blommor i flock. 
Den förekommer, sällsynt, i södra 
och mellersta Sverige. Ett antal 
arter från Alperna, Pyrenéerna 
och Himalaya odlas. 
Andtid, skördetid. 
Andtäppa, den särskilda form 
av andnöd, som uppträder vid 
a s t m a (se d. o.). 

Andujar randu'char]. stad i 
3. Spanien, vid övre Guadalquivir. 
Känd för sin tillverkning av 
alcarrazas, porösa lerkärl, som 
hålla vatten kallt. 17,000 inv. 

Andö, ö på Norges n.v. kust, 
i Xordlands fylke. 511 kvkm. 

Aneboda. 1. Socken i Kronob. 
1., jämte Moheda och Ör pastorat 
i Växjö stift. 910 inv. — 2. 
Fiskeriförsöksstation. central 

fiskodlingsanstalt, fiskeriskola in- 
till Lamhult i A. 1. Jfr S o dr a 
Sveriges Fiskeriför- 

e n i n g. 

Anekdot r-då't] (grek. nekan- 
de an och ekdido'nai, giva ut), 
eg. skrift, som ej förut utgivits; 
därav i äldre tider namn på 




AndroMoe tIaoimUi. 



435 



Anemi — Anemone 



436 



skrifter vid deras första utgivan- 
de i tryck; i modern mening kort 
berättelse av skämtsam karaktär, 
härlett från historieskrivaren 
Prokopios' anteckningar om det 
bysantinska hovets skandaler, 
Anekdota. 

Anemi' (grek. nekande an och 
?iai'ma, blod), detsamma som 
blodbrist. 

Anemofi'1 (grek. a'nemos, 
vind, fi'los, kär), se Pollina- 
tio n. 

Anemoko'ra växter, se Väx- 
ternas spridning. 

Anemologi', läran om vindar- 
na. Se Meteorologi. 

Anemome'ter (av grek. a'ne- 
mos, vind, och me'tron, mått), ett 
instrument för bestämning av 
gasmassors hastighet. Användes i 
meteorologien till bestämning av 
vindhastigheten, inom bergsbru- 
ket för kontroll av ventilationen 
i arbetsrummen under jord, vid 
uppvärmnings- och ventilations- 
anordningar och vid bestämning 
av rökgasernas hastighet i skor- 




hastighet. Till enligt första prin- 
cipen konstruerade apparater 
räknas Edwards A., i vilken 
vindtrycket verkar vinkelrätt 



Fendelanemometer. 



stenar m. m. A. utföres enligt 
tvenne huvudprinciper, grundan- 
de sig pä mätning av i ena fallet 
vindens tryck, i det andra vindens 




Casellas anemometer. 



mot en plan, f jäderbelastad skiva. 
Ju starkare trycket är, dess star- 
kare hoppressas fjädern. Skivans 
rörelse utlöses på en visare, soni 
rör sig över en skala. Hit hör 
också pendelanemome- 

t e r n, bestående av en plan 
skiva eller en ihålig metallkula, 
upphängd i en stång. Vindtryc- 
ket beräknas av pendelns utslag. 
Stundom avläses också vindtryc- 
ket på en manometer, i vilken 
vinden åstadkommer antingen 
övertryck eller också, med an- 
vändande av särskilda munstyc- 
ken, vacuum. De apparater, som 
grunda sig på direkt uppmätning 
av hastigheten, bestå av roteran- 
de delar (vinghjul etc), kombi- 
nerade med räkneverk av ett 
eller annat slag. De vanligaste 
apparaterna av denna typ äro 
C a 8 e 1 1 a s och Linds anemo- 
metrar. 

Anemo'ne, växtsläkte (fam. 
RanuncuWceae) . Vanligen örter 
med handflikiga blad och ensam- 
ma blommor på långa stänglar. 
Enkelt, kronlikt hylle. Hos A. 
hepa'tica, b 1 å s i p p a n, sitta 
tre foderlika svepeblad tätt intill 



437 



Anepu — Anetol 



438 




Blåsippa. 
de vanligen blåfärgade (sällan 
violetta 1. vita) kalkbladen. Hos 
A. nemoTo'sa, vitsippan, 
sitta svepebladen ett gott stycke 
nedanför den vita blomman och 
likna fullkomligt vanliga örtblad. 
Båda dessa arter höra till våra 
allmännaste och tidigast blom- 
mande växter. Mer sällsynta äro 
gulsippan, A. ranunculqi'des, 
med gula blommor, och den endast 
på Öland och Gottland förekom- 
mande tovsippan, A. silve'st- 
ris, med vita blommor. Många 
arter odlas såsom prydnadsväx- 
ter, så A. corona'ria, trädgårds- 
anemon, vars blommor växla i 
alla nyanser av rött, orange, 
blått, violett och vitt. Även for- 
mer med dubbla blommor finnas. 
Ane'pu, egyptisk gud, son av 
Osiris och hans syster Neftys; 
avbildas i konsten som sjakal 1. 
mod sjakalhuvud. A. dyrkades 




som skymningens och dödens 
gud och tänktes biträda vid bal- 
samering av de döda. Huvudort 
för hans dyrkan var Assiut (Ly- 
kopolis). — A:s grek. namn var 
Anubis 1. Hermanubis. 

Aneroi"dbarometer, se Baro- 
meter. 

Anestesi' (grek. nekande an 
och aista'nestai, förnimma), sak- 
nad av känselsinnena; ett vid ät- 
sk i 11 i era både organiska och s. k. 




Anepu. Egyptisk bronsstaty. 



fimktionella nervsjukdomar före- 
kommande symtom av växlande 
intensitet och utbredning. Vid 
operativa ingrepp åvägabringas 
A., antingen lokal eller allmän, 
med särskilda i sådan riktning 
verksamma medel. — Aneste'- 
t i c a, detsamma som bedövnings- 
medel (se d. o.). 

Ane'thum, se Dill. 

Aneto'1, a n i 3 k a m f e r, ett 
kristalliniskt ämne, som utgör 
huvudbeståndsdelen i anis- och 
fänkålolja och som användes i 



Vitsippa. 



439 



Aneurysm — Ängel 



440 



medicinen samt vid beredning av 
parfymer. 

Aneury'sm, grek., utbuktning 
på, en artär. A. uppstär därige- 
nom att en sjuk eller annorledes 
försvagad del av artärväggen ger 
efter för det inifrån verkande 
blodtrycket, varigenom en små- 
ningom tillväxande, mer eller 
mindre kulformig utbuktning av 
densamma bildas. Den primära 
svagheten i kärlväggen kan vara 
medfödd, vållas av yttre skada 
eller av någon sjukdom i artä- 
ren, oftast syfilis. A. kan före- 
komma i pulsådror av alla kalib- 
rar men är vanligast i stora 
kroppspulsådern. Sjukdomen för- 
anleder försvagad blodcirkula- 
tion, kan genom tryck på nerver 
och andra närliggande organ för- 
orsaka svåra smärtor, förlam- 
ningar o. a. indirekta symtom. 
Genom bristning av den utspända, 
förtunnade väggen leder A. ofta 
till hastig död genom förblöd- 
ning utåt eller in i någon kropps - 
håla. 

A'nf ang, se Båge och Ini- 
tial. 

A'nflog, se Blåsrörsana- 
1 y s. 

Anfuklubben, se Kina. 

Anfuktning av fodermedel be- 
gagnas ofta för att få ett smak- 
ligare foder, t. ex. vid tillagning 
av s. k. sörp, en blandning av 
hackelse, gröpe och vatten, vari 
ofta nog inblandas melass. A. har 
ingen inverkan på smältbar heten. 

Anföringstecken, cita- 

tionstecken ("..."), skriv- 
tecken, som sättas på ömse sidor 
om en från annat håll tagen sats 
för att utmärka dess ordapjranna 
återgivande 1. om ett ord för att 
betona en viss betydelse. 

Angå, socken i Gottl. 1., jämte 
Kräklingbo och Ala pastorat i 
Visby stift. 250 inv. 



Angakok, namn på eskimåiska 
andebesvärj are och spåmän på 
Grönland. 

Angantyr, d. omkr. 500, svensk 
konung av Ynglingaätten, far- 
fader till Adils (se d. o.) ; tro- 
ligen begraven i Gamla Uppsala; 
kallas i den isländska traditionen 
Egil. Föll enligt BeovfTilfdikten i 
strid mot geaterna. — Namnet 
bars även av den son till Arn- 
grim Bärsärk, som gick holmgång 
med Hjalmar den hugstore. — I 
Fritjofs saga omtalas en jarl A. 
på Orkneyöarna. 

Angara', flod i s. Sibirien, fly- 
ter från Bajkalsjön förbi Irkutsk 
till Jenisej. Kallas även övre 
Tunguska. 

Ångarn, socken i Sthlms 1., 
jämte Vada pastorat i Uppsala 
stift. 260 inv. 

Ängel, fångstkrok, särskilt 
använd vid vinterfiske. 

A'ngel, Ängeln, halvö på ö. 
kusten av prov. Schleswig-Hol- 
stein, Preussen, mellan Flens- 
burg- och Eckernförde-bukterna. 
A. är bördigt och välodlat. Det är 




441 



Angelica — Ångers 



442 



bekant för en särskild boskaps- 
ras, Angelboskap (se Nöt- 
kreatur). 

Ange'Iica, växtsläkte (fam. 
UmbelWferae) med de i Sverige 
förekommande arterna A. silve'st- 
ris, ängsangelika eller 
8 1 r ä 1 1 a, och A. archange'lica, 
kvanne 1. fjällangelika 
(även en strandform, A. litora'- 
lis, strandangelika, före- 
kommer), vars imga skott eller 
skalade stjälk förtäras. Roten an- 
vändes såsom läkemedel och som 
krydda i chartreuse. 

Angelico [andje'likå], Fr a 
Giovanni, se Fiesole. 

Angelin, Nils Peter, f. 
1805, d. 1876, 1864 intendent för 
riksmuseets i Stockholm avdel- 
ning för paleontologi. Av A:s ar- 
beten märkas de utomordentligt 
förtjänstfulla Palaeontolo' gia 

su6'cica (1851) och dess andra 
del, Palaeontolo' gia scandina'vica 
(1854). 

Angell [e'jndjäll]. Norman, 
se L a n e. 

Angelsachsar, det i historien 
hävdvunna gemensamma namnet 
för de germanfolk, angler, sach- 
sar, jutar m. 11., vilka erövrade 
Britannien 450 — 600; själva kal- 
lade sig segrarna angler och där- 
av stammar namnet England. I 
vår tid brukas A. för att gemen- 
samt beteckna engelsmän och 
nordamerikanare. 

Angelstad, socken i Kronob. 1., 
jämte Ljungby och Kanna pasto- 
rat i Växjö stift. 1,420 inv. 

A'ngelus (grek., budbärare), 
katolsk bön, som inledes med or- 
den A'ngelu8 Do'mini nuntia'vit 
Mari'ae (Herrens ängel bringade 
Maria ett budskap). A. läses 
morgon, middag och kväll. — 
Augelusringningen ma- 
nar till bönens förrättande. 




A ngelus Silesius, i. 1624, d. 
1677, tysk mystiker och psalm- 
diktare, var protestant och läkare 
och hette Johan Scheffler, innan 
han antog namnet A. vid sin 
övergång till katolicismen 1653. 
Hans mest bekanta verk är 
(J lieruhinischer W änder smann, en 
samling distika på alexandriner, 
utmärkta av mystiskt djupsinne 
och svärmisk innerlighet. Ps. 220 
i 1819 års psalmbok är skriven 
av A. 

Angerdshestra, socken i Jön- 
köp. 1., jämte Bottnaryd, Mulse- 
ryd och Bjurbäck pastorat i 
Skara stift. 520 inv. 

Angered, socken i Älvsb. 1., 
jämte Bergum pastorat i Gröte- 
borgs stift, 1,660 inv. 

Angered-Strandberg, Hilma 
Kristina Elisabeth, f. 
1855, författarinna, g. 1888 med 
målaren H. Angered, debuterade 
1887 med en samling Västkust- 
noveller, Västerut, ypperliga all- 
moge- och kvinnoskildringar. Hon 
har senare skrivit färgrika skild- 
ringar av amerikanskt och ita- 
lienskt liv samt romaner, var- 
ibland märkes Hemma (1912). 

Ångers [agje'], huvudstad i 
dep. Alaine-et-Loire, Frankrike, 
vid floderna Sarthes och Mayen- 
nes sammanflöde, mitt i ett bör- 



443 



Angina — Anglo-Swedish Society 



444 




Anger» 1 fågelperspektiv, 
digt åkerbruksdistrikt. Järnvägs- 
knut. Livlig handel med säd, 
mjöl, vin, sydfruktcr, konserver, 
olja m. m. Tillverkning av bl. a. 
textilvaror. Biskopssäte sedan 
300-t. Katedral från 1200-t. jämte 
andra minnesvärda medeltids- 
byggnader. A. hette fordom Ande- 
gavum. 85,000 inv. 

Angi'na (lat. a'ngere, sam- 
mantrycka, kväva), ursprungli- 
gen andnings- eller eväljuings- 
hinder. Användes numera i be- 
tydelsen inflammatorisk process 
i svalgingången (undantag A. 
pectons) . A. tonsill a' ris, 
inflammation i mandlarna (ton- 
sillerna), halsfluss. A. pe'cto- 
r i s, anfall av störd hjärtverk- 
samhet, åtföljd av ångest samt 
svåra smärtor i vänstra sidan av 
bröstet, strålande ut i vänstra 
armen. Anfallen bero på sjukliga 
förändringar i hjärtats muskula- 
tur, i regel föranledda av åder- 
förkalkning i dess blodkärl, 
kardioskleros. 

Angio'm (grek. angei'on, 
kärl), kärlsvulst. Se Svulst. 

Angioneuro's (grek. angei'on, 
kärl, och neu'ron, nerv), abnorm 
känslighet hos den del av nerv- 
systemet, som övervakar blod- 
kärlens utvidgning och samman- 
dragning. I lindrigare fall yttrar 
sig A. endast i form av besvä- 



rande rodnad eller blekhet och 
kyla inom skilda områden av hu- 
den. I svårartade fall kan så hög- 
gradig kärlkramp inträda, att 
t. ex. fingrar eller tår dö bort 
och avstötas till följd av bris- 
tande näringstillförsel. 

Angiospe'rmae (grek. an- 
gei'on, kärl, spe'rma, frö), göm- 
f röiga växter ; den ena av de stora 
grupper, i vilka fanerogamerna 
indelas. Angiospermerna äro frö- 
växter med fruktbladen samman- 
växta till en pistill, i vars nedre 
del, fruktämnet, fröämnena bil- 
das. A. uppträda i undre krit- 
formationen och utgöra, sedan 
tertiärtiden, huvudbeståndsdelen 
av jordens vegetation. A. indelas 
i Dicotyledo' neae och Monocoty- 
ledo'neae. Jfr Gymnospermae. 

Angkor, se O n g k o r. 

Angier, ett germanskt folk, 
som antagligen bodde i n.v. Tysk- 
land och därifrån flyttade till 
England. Se Angelsachsar. 

Anglesey [ ängalsi' ] , A n g - 
1 e s e a, ö i Irländska sjön. För- 
nämsta stad är Beaumaris. över 
hamnstaden Holyhead går en av 
huvudförbindelselinjerna med Ir- 
land. — A. var fordom centrum 
för den brittiska druidkulten. 
50,000 inv. 

Anglesi't, se Blyför- 
eningar. 

Anglici'sm, engelskt ord 1. ut- 
tryckssätt överfört till annat 
språk. 

Anglikanska kyrkan, se 
England. 

Anglise'ring, avskärning av 
vissa av svansens muskler hos 
hästen för att få djuret att bära 
svansen på önskat sätt. 

Anglo-egyptiska Sudan, se 
Sudan. 

Anglo-Swedish Society [äng- 
lå-soi'disj såsa'jiti], en sedan 
1919 i London verkande samman- 



445 



Angmagsalik — Angoraregeringen 



446 



slutniug mellan engelsmän och 
svenskar med ändamål att främja 
andligt utbyte mellan de båda 
folken genom föredrag, bibliotek, 
periodiska publikationer och ge- 
nom resestipendier. Sedan 1921 
har häri uppgått A n g 1 o - S w e- 
dish Travelling Asso- 
ciation l^träS^Aaling ässåsie'- 
sjanj. 1 Sverige aibeta för sarmna 
syften Svensk-engelska 
föreningen i Stockholm, stif- 
tad 1919, och Anglo-Swe- 
dish Society i Göteborg, 
stiftad 1920; den senare bedriver 
även kommersiell upplysnings- 
verksamhet. 

Angmagsalik, fjord och han- 
delsstation på Grönlands ö. kust, 
strax s. om polcirkeln. 

Ango'la, namn på Portugisiska 
Väst-Afrika. 

Ango'la-ärta, se V o a n d - 
z e i a. 

Ango'ra. 1. Turkiskt vilajet 
i mellersta Mindre Asien. 930,000 
inv. — 2. Stad i A. 1 vid anato- 
liska järnvägen. Ärkebiskopssäte. 
A. var under namn av Anky'ra 
en blomstrande stad under perser- 
och romarväldet. 30,000 inv. Jfr 
Angoraregeringen. 

Ango'raget, se Getsläk- 
tet. — Angorakanin, se 
Kanin. — Angorakatt, se 
T a m k a 1 1. 

Ango'raregeringen, en i An- 
göra 1920 bildad revolutionär 
regering, bestående av nationalis- 
tiska turkiska element, som voro 
missnöjda med den genom det 
olyckliga kriget misskrediterade 
ungturkiska regimen och önskade 
rädda Turkiet från sönderstyck- 
ning. En till en början lokal rö- 
relse i ö. Anatolien spred sig 
hastigt i hela Mindre Asien, en 
exekutivkommitté med general 
Mustafa Kemål pasja som dri- 
vande kiaft tillsattes, och sulta- 



nen tvingades att utskriva nya 
val. Då det nya parlamentets 
majoritet stödde nationaliströrel- 
sen, blev parlamentet sprängt, 
varefter nationalisterna bildade 
en av Konstantinopel oberoende, 
formlig regering i Angöra, dit 
spillror av parlamentet så små- 
ningom sökte sig och bildade en 
nationalförsamling. A. behärska- 
de praktiskt taget hela det tur- 
kiska område, som icke besatta 
av de segrande storhiakterna, och 
vägrade kategoriskt att godkän- 
na den styckning av Turkiet, som 
ett verkställande av den Kon- 
stantinopelregeringen påtvingade 
Sévresfreden (aug. 1920) skulle 
innebära. A. gjorde med fram- 
gång väpnat motstånd mot gre- 
kernas på samma fred grundade 
försök att taga Smyruaomiådet i 
besittning och tillbakavisade den 
grekiska offensiven 1921. Den an- 
knöt förbindelser med de ryska 
bolsjevikerna och slöt mars 1921 
ett fördrag, som tillgodosåg tur- 
karnas nationella territoriekrav. 
Den försonade sig med Konatan- 
tinopelregeringen. De allierades 
oförmåga att verkställa Sévres- 
freden blev gynnsam för A. Ita- 
lien, som icke gillat Greklands 
utvidgning med anatoliska områ- 
den, gav i ett avtal i april 1921 
A. löften om medverkan till fre- 
dens revision. Frankrike, som 
haft svåra sammanstötningar 
med turkiska trupper i Kilikien, 
slöt 21 okt. 1921 genom sin emis- 
sarie Franklin-Bouillon ett för- 
drag, varigenom bl. a. den tur- 
kiska gränsen till de franska 
mandatområdena i Syrien regle- 
rades till turkarnas förmån. En 
ny allmän uppgörelse om förhål- 
landena i främre Orienten blev 
nödvändig, och på en konferens 
i Paris mars 1922 framlades ett 
förslag härtill, som innebar en 



447 



Angostura bitter — Anilin 



448 



betydande förbättring i turkai-- 
nas villkor. Se vidare Turkiet. 

Angostura bitter, bitter, 
alkoholrik likör, framställd ur 
angosturabarken. Denna erhålles 
av Cuspa'ria trifolia'ta (fam. 
Ruta'ceae) från Venezuela. 

Angouléme [ar)golä'm], hu- 
vudstad i dep. Charente, Frank- 
rike, vid floden Charente. Pap- 
persfabriker. Vinhandel. Biskops- 
säte. Katedral från 1000— 1100-t. 
40,000 inv. 

Angouléme [aggolä'm], titel 
för franska hertigar, först utde- 
lad 1619 till Charles av Va- 
lois, Karl IX: 8 av Frankrike na- 
turlige son, f. 1573, d. 1650. 
Louis Antoine, den siste 
hertigen av A., f. 1775, d. 1844, 
son till Karl X, deltog i krigen 
mot Napoleon, var sedan jämte 
sin gemål, Ludvig XVI:s dotter 
Marie Thérése Char- 
lotte, f. 1778, d. 1851, centrum 
för det rojalistiska partiet men 
fördrevs vid julirevolutionen 1830. 

A'ngra do Herofsmo, Azorer- 
nas förnämsta stad, på ön Ter- 
ceira. Export av vin, spannmål 
och friakt. 10,000 inv. 

Angramainju, se Z a r a - 
t h u s t r a. 

Ångra Pequena [peke'na], 
se Liideritz. 
. Anguflla, se Ålfiskar. 

Angui'llula, se Trådmas- 
kar. 

A'nguis, se O r m s 1 å. 

Angus, se Douglas. 

Angöra land, söka landkän- 
ning i och för bestämning av ett 
fartygs geografiska läge. 

A'nhalt, fristat i Tyskland, 
till 1918 hertigdöme, består av 
ett större sammanhängande om- 
råde vid Elbes mellersta lopp, 
ett mindre v. därom, gränsande 
till Braunschweig, samt fem en- 
klaver, omgivna av preussiskt 



territorium. 2,299 kvkm. 330,000 
inv. Åkerbruk och industri, 
främst sockertillverkning samt 
brännvins beredning. Bergsbruk 
drives i Harz, bergsalt och kali- 
salter brytas vid Leopoldshall. 
Huvudstad Dessau. A. har enl. 
författningen 1919 en av ett 
statsråd med 5 medlemmar be- 
stående regering, har en lantdag 
med 36 medlemmar, sänder 'A 
ombud till tyska riksdagen och 
har 1 röst i riksrådet. A:8 
furstehus var delat på liera lin- 
jer: A. - B e r n b u r g, A. - 
Zerbst, A. -Dessau och A. - 
K ö t h e n. Av dess furstar mär- 
kes Kristian i av A.-Bern- 
burg, f. 1568, d. 1630, evangeliska 
unionens egentlige stiftare 1608. 
Till linjen A.-Zerbst hörde Kata- 
rina Ii av Kyssland. 

Anhi'ma, se Värnfåglar. 

Anhinga, seOrmhalsfåg- 
1 a r. 

A'nholt, dansk ö i Kattegatt, 
rakt v. om Halmstad. Fyrplats. 

Anhui, provins i Kina vid 
nedre loppet av Yang-tsi-kiang, 
v. om kustprov. Kiang-su och 
Che-kiang. 141,988 kvkm. 20 mill. 
inv. Huvudort Anking. 

Anhydri'der (grek. nekande 
an och hy'dor, vatten), ämnen, 
som uppstå, då vissa kemiska 
föreningar, såsom syror, baser 
och alkoholer, förlora vatten. 

Anhydri't (grek. nekande an 
och hy'dor, vatten), mineral av 
vattenfritt kalciumsulfat, före- 
kommer vanligen tillsammans 
med gips och bergsalt och bildar 
blå- eller rödaktiga kristalliniska 
massor, sällan kristaller. I Sve- 
rige har A. anträffats i Falu 
gruva. 

Anili'n (portug. anil, indigo) 
eller f e n y' 1 - a m i' n, formel 
C,Hj • NHj. Ämnet är känt sedan 
1826, dä Unverdorben erhöll 



449 



Anillt — Anjalaförbundet 



450 



A. vid sönderdelning av indigo. 
Numera framställes Ä. genom 
reducering av nitrobenzol. I rent 
tillstånd är A. en färglös vätska, 
, som lätt löses i alkohol och eter, 
däremot med svårighet i vatten. 
Kokpunkt 183° C. Spec. vikt 
1,024 vid + 16° C. Med en klor- 
kalklösning ger A. violett färg; 
med starkare syror bildar det 
kristalliserande salter. — A n i - 
linfärger, se Färgämnen. 

Anili't, se Azotobacter. 

Anima'l 1. anima'lisk (lat. 
a'nimal, djur), som avser, härrör 
ifrån 1. tillhör djurvärlden. — 
Animalt organ, organ 
(t. ex. nervsystem) med animal 
funktion, d. v. s. med för djuren 
karaktäristisk livsverksamhet. 
Jfr Vegetativ. 

Anima'Iia, se D j u r. 

Animalkuli'sm, se P r e f o r - 
mationsteorien. 

Anima'1 magneti'sm, se M e a- 
m e r. 

Anime'ra (av lat. a'nima, 
själ), liva, uppelda. — Anime'- 
r a d, livlig, glad ; om börsen, då 
köplusten är stark. 

Animi'sm, se Ande. 

Aning i generell bemärkelse 
möter i talesätt som: "jag har 
icke haft någon aning om detta 
faktiun", varvid ordet tydligen 
betecknar en mera omedveten och 
obestämd föreställning över- 
huvud. När åter en dylik omed- 
veten och obestämd föreställning 
refererar sig till samtida, men i 
rummet avlägsna eller till fram- 
tida förhållanden och händelser, 
möter ordet A. i en mera speciell 
bemärkelse. För psykologen ter 
det sig i varje dylikt fall som en 
uppgift att så långt det är möj- 
ligt påvisa det komplex av för 
subjektet i fråga redan bekanta 
faktorer, vilka kunna utgöra 
grundvalen för en omedveten eller 

15. — L • X. I. Tr. 2. 6. 22. 



undermedveten slutledningspro- 
cess, vars dunkelt uppfattade 
resultat kan komma att te sig 
som ett "telepatiskt" intryck av 
en i rummet avlägsen tilldra- 
gelse eller en "clairvoyant" för- 
känning av en framtida händelse. 

A'nio, flod i mellersta Italien, 
rinner upp på Apenninerna och 
utfaller i Tibern n. om Rom. Bil- 
dar vid Tivoli vackra vattenfall. 
Det forna Rom erhöll genom två 
akvedukter vatt«n från A. 

Anio'n, se Dissociation. 

A'nis, två slags kryddor, 
bägge innehållande anetol (se 
d. o.). Den ena er hålles av Pim- 
pine'lla anisa'tum, den andra av 
IlWcium anisa'tum. Se P i m p i - 
n e 1 1 a och 1 1 1 i c i u m. 

Ani8e'tt, likör, tillsatt med 
anisolja (av IlWcium). 

Anisofylli' (grek. nekande an, 
i'sos, lika, fy'llon, blad), det för- 
hållandet, att bladen på en del 
skott hos vissa växter ej äro av 
samma storlek. I de flesta fall 
yttrar sig A. så, att översidan» 
blad äro mindre än undersidans 
och därför ej alltför mycket be- 
skugga dessa senare. A. förekom- 
mer t. ex. på sidoskott av lönn 
och hästkastanj samt hos Thu'ja 
och Cupre'ssus. 

Aniso'1-rött, en vattenlöslig, 
röd anilinf ärg. Se Färgilm- 
nen. 

Anisome'trisk, se I s o m e t - 
risk. 

Anisometropi' (grek. nekande 
an, i'80S, lika, me'tron, mått, och 
ops, öga), olika brytande kraft 
hos en persons båda ögon. 

Anisotro'p, se I s o t r o p. 

Aniu'ma, se Värnfåglar. 

A'njala, socken i littis pros- 
teri, Borgå stift, Finland, vid 
Kymmene älvs nedre lopp. Se 
Anjalaförbundet. 

Anjalaförbundet, en samman- 



451 



An j eskutan — Anka 



452 



Bvärjning av officerare under 
1788 års krig mot Ryssland, orsa- 
kad av missnöje över den ökade 
konungamakten och Gustav 111:8 
sätt att utöva den samt hans 
egenmäktiga beslut om kriget. 
Tillfället togs härjämte i akt av 
ett finländskt parti, lett av majo- 
rerna J. A. Jägerhorn och K. H. 
Klick, som under påverkan av G. 
M. Sprengtportens (se d. o.) idéer 
ville skilja Finland från Sverige. 
Då Gustav 111:8 plan att hastigt 
anfalla Petersburg misslyckats, 
förmådde dessa jämte bl. a. över- 
ste J. H. Hästesko, general K. G. 
Armfelt att 8 aug. 1788 i Liikala 
erbjuda ryska kejsarinnan fred 
mot det att Finland finge sitt 
landområde från tiden före 1743 
tillbaka. 12 aug. uppsattes i An- 
jala en deklaration av 113 office- 
rare, att de med ed ansvarade för 
anbudet till kejsarinnan. Konung- 
en, som fått ett oundertecknat 
exemplar härav, vågade ej lita på 
några trupper och fruktade för 
sitt liv. En dansk krigsförklaring 
21 aug. föranledde honom att 
återresa till Sverige, där stäm- 
ningen vände sig helt till hans 
förmån. Det ryska svaret, som 
genom sin uppmaning till de 
sammansviirna att hålla sig neu- 
trala i den rysk -svenska kampen 
tydligt ådagalade, att kejsarinnan 
sökte göra separationsplanerna 
till huvudsak i rörelsen, var en 
svår missräkning för Armfelt och 
flertalet av de svenska officerar- 
na, vilka till Gustav III avgåvo 
en förklaring, att de ville till det 
yttersta kämpa för det svenska 
väldets bestånd. Men de vunno en 
stor del av härens och flottans 
officerare jämte hertig Karl för 
sin fordran på riksdagens inkal- 
lande och fred. Gustav III kände 
Big dock nu stark nog att vägra. 
Då det danska kriget lyckligt av- 



slutats, upplöste han i okt. An- 
jalahären och fängslade de ledare, 
som ej hunnit fly till Ryssland. 
Flera dömdes till döden, men en- 
dast överste Hästesko avrättades. 

An j eskutan, fjäll i n. Jämt- 
land, 1,199 m. ö. h. 

Anjou [ai)5o'], förut väst- 
fransk provins vid nedre Loire 
med huvudstaden Ångers. Under 
medeltiden var A. ett grevskap, 
som tillföll England, när dettas 
tron 1154 intogs av Henrik II, 
vars mor tillhörde huset A. Det 
återvanns 1204 av Frankrike och 
gavs i förläning åt franska prin- 
sar. En av dessa, Ludvig IX :s 
broder Karl, blev 1266 konung i 
Neapel och grundade där huset 
Anjou (se Neapel). En av 
Karls avkomlingar, Karl Robert, 
blev 1308 vald tiU konung av 
Ungern (se d. o.). Grevskapet 
A., som genom Karls dotterson 
Filip VI åter kom under franska 
kronan, blev 1360 hertigdöme 
men indrogs av Ludvig XI. A. 
har sedan varit hertigtitel för 
flera franska prinsar. 

Anjou [a'nsjo], Lars An- 
ton, f. 1803, d. 1884, kyrkohisto- 
riker, biskop i Visby från 1859, 
professor i Uppsala 1845 — 55, 
ecklesiastikminister 1855 — 59. 
Grundlig kyrkohistorisk forskare 
utgav han bl. a. Svenska kyrkans 
historia ifrån Vpsala möte dr 
1593 till slutet af sjuttonde dr- 
hundradet (1866). 1859 års läro- 
verksstadga bär A:8 kontrasigna- 
tion. 

Anka, tamform av vanliga 
gräsanden, i en mångfald olika 
raser. Den svenska A. är icke 
någon konstant ras. Den har myc- 
ket gemensamt med vildanden, är 
liten, god ruvare, gott köttdjiw 
samt medelmåttig värpare. — 
Aylesburyankan, stor, vit 
koltras (vikt 3 — 4 kg.), medel- 



453 



Anka — Ankare 



454 




Aylesburyanka, 

måttig värpare, härdig och an- 
språkslös. Är mycket spridd i 
Sverige. — Pekingankan är 
lik föregående men har upprätt 
gång. — Rouenankan är nå- 
got mindre än pekingankan, dålig 
ruvare. Den trivs relativt bra 
utan tillgång på större vatten- 
samlingar. — Indian Run- 
ne r s är en mycket liten, god 
värpare. — A. kan, där tillgång 
på större vatten finnes, till 
största delen föda sig själv. I 
övrigt bjudes den samma foder 
som annat fjäderfä, men alltid 
som blötfoder. Animaliska ämnen 
bör den ha i stor utsträckning. 
För var 3:e å 5:e hona beräknas 
en ankbonde (hane). Varp- 
ningen börjar i mars. KJäcknings- 
tiden omkring 28 dagar. 

Anka, tidningsanka, 

skämtsam benämning p& falsk 
tidningsuppgift. 

Ankarboj, även kallad v a - 
käre, ett flöte, medelst b o j - 
repet förbundet med ankaret, 
då detta kastats. Utmärker an- 
karets läge för att förhindra 
andra fartyg att ankra på sam- 
ma ställe; tjänar till märke vid 



bärgning av ankare, om ankar- 
kättingen brustit. 

Ankarbult, se B u 1 1 och F ö r- 
a n k r i n g. 

Ankarcrona. 1. StenJohan 
The odör Claes A., f. 1861, 
konteramiral, industriman. A. 
inlade tidigare ss. underordnad, 
1911 — 13 ss. chef stora för- 
tjänster om marinstabens orga- 
nisation och har tagits i anspråk 
för en mängd kommitté- och sak- 
kunnigarbeten i flottangelägen- 
heter. Hans intresse för flottans 
stärkande förde honom i konflikt 
med andra ministären Staaff, och 
hans förflyttning från posten ss. 
marinstabschef föranledde 1913 
hans begäran om avsked ur flot- 
tans tjänst. Under världskriget 
inträdde han i reserven och be- 
kläddes med nya förtroendeupp- 
drag. Styrelseledamot i en mängd 
industriföretag. — 2. Sten 
Gustaf Herman A., f. 1869, 
målare. Har utfört stämningsbil- 
der med motiv från svensk natur 
och historiska genrestycken från 
Karl XII: 8 tid. Sedan ett par 
årtionden bosatt i Dalarna, har 
han där återupplivat intresset för 
den gamla hemslöjden, på olika 
håll grimdat livaktiga hemslöjds- 
föreningar och dessutom befräm- 
jat hembygdsforskningen. 

Ankardävert, en svängbar 
lyftkran i fören vid ett fartygs 
reling. Användes att svänga an- 
karet ut eller in över relingen. 

Ankare. Sjöv. Redskap, som 
nedfälles på sjöbottnen för att 
fasthålla ett fartyg 1. annat fly- 
tande föremål. I sin ursprungliga 
form består A. av en grov järn- 
stång, läggen, som förgrenar 
sig i vanligen två armar (kro- 
nan), vilka sluta med triangel- 
f ormiga skövlar, f 1 y n. A. för- 
enas med fartyget medelst an- 
kartross 1. -kätting, fäst 



455 



Ankar järn — Ankole 



456 




Vänstra ratleu: normalankare, skålan- 
kare (för fyrskepp), Halls ankare. 
Högra raden: Martins ankare, bätankare. 

vid läggen med en ring (r ö - 
ring) 1. bygel (sch a ek el). 
Strax nedanför röringen 1. schac- 
keln sitter ankarstocken, 
av stål 1. trä, vinkelrätt mot så- 
väl läggen som armarna. Då A. 
fälles, kommer stocken att med 
hela sin längd vila mot bottnen, 
varför ett av flyna tvingas in i 
densamma. Vid nyare ankarkon- 
struktioner saknas stundom stoc- 
ken och kan hela kronan vridas 
i förhållande till läggen; här- 
igenom kunna båda armarna 
gripa in i bottnen. — Små båt- 
ankare sakna stundom stock och 
ha flera än två armar. — S k å 1 - 
ankare användas bl. a. av fyr- 
fartyg; kronan är här utbildad 
till en skål. — Fartyg föra dels 
svåra ankaren, dels smärre 
8. k. ström- och varpanka- 
ren. — Magn. Ett stycke mjukt 
järn, som lägges mellan polerna 
av en hästskomagnet. Permanenta 
magneter "armeras" medelst A., 
så att en sluten magnetisk krets 
bildas och avmagnetisering här- 



igenom förhindras. — Elektro- 
tekn. Den del av en elektrisk 
maskin, vari spänning induceras. 

— Byggn., se Förankring. 

— Mått. Ett fordom brukligt 
rymdmått, motsvarande 15 kan- 
nor 1. 39,26 liter. 

Ankar järn, se Förank- 
ring. 

Ankarordning, förankrade ör- 
logsfartygs inbördes läge enligt 
order. 

Ankarplatta, se Förank- 
ring. 

Ankarreaktion, se Elektri- 
ska maskiner. 

Ankarslut, se Förank- 
ring. 

Ankarspel, en upphissnings- 
anordning för skeppsankare. 

Ankarsrum, järnbruk . i Hal- 
lingebergs socken, Kalmar 1., vid 
järnvägen Hultsfred — Västervik. 
Gjuteri och mek. verkstad, emalje- 
ringsverk m. m. Äg. a. b. Ankars- 
rums bruk. Grundlagt på 1650-t. 

Ankarur, se Ur. 

Ankel, se Fotknöl. 

Ankfses, se A e n e a s. 

A'nklam, stad i Pommern, 
Preussen, vid floden Peene. 
Skeppsbyggeri, linne-, bomulls- 
och sockerfabriker. Kyrka från 
1100-t. Gammal hansestad. A. var 
svensk besittning 1648—1720. 
15,000 inv. 

Anko'le, distrikt i Uganda- 
protektoratet, på ö. stranden av 




Ankarspel. 



467 



An-kult — Anlöpning 



458 



Albert Edwardsjön. A. är bördigt 
och tätt befolkat. Boskapssköt- 
sel. Huvudort är Mbarara. 

An-kult, dyrkan av förfäder- 
nas andar. Förekommer hoa de 
flesta primitiva folk, men även 
på högre kulturstadium, t. ex. 
hos de gamla romarna. Särskilt 
starkt utvecklad möter den oss i 
Kina, där den intimt samman- 
hänger med det konservativa dra- 
get i folkets hela liv. 

Ankylo'8 (grek. anky'loai8, 
kr ökning), styvhet i en ledgång. 
A. förorsakas av förstöring av 
ledytornas brosk och sammanväx- 
ning av benändarna, av skrump- 
ning av ledkapseln eller omgi- 
vande band samt slutligen av 
förkortning och senvandling av 
förlamade muskler. 

Anlag. Psyk. Begreppet A. är 
ett uttryck för den tanken, att 
det, som hos ett väsen framgår 
såsom resultat av en förändring 
hos detsamma, icke blott bestäm- 
mes av yttre faktorer utan ock 
av en hos väsendet självt inne- 
boende disposition, vilken kom- 
mer riktlinjerna för förändringen 
hos väsendet att syfta mot resul- 
tatet i fråga. Så säges ett frö 
bära i sig anlag till den växt, 
som under gynnsamma yttre vill- 
kor därur uppspirar. Enligt en 
biologisk teori, den s. k. p r e - 
formationshypotesen, 
som särskilt under 1700-t. var 
mycket gängse, uppfattades orga- 
nismens "anläggning" i fröet på 
det sätt, att man tänkte sig t. ex. 
en hasselnöt såsom innehållande 
ett i varje detalj utbildat minia- 
tyrexemplar av den blivande has- 
selbusken. Ehuru våra dagars 
biologiska vetenskap ej fattar an- 
laget på ett så handgripligt sätt, 
har den dock utformat en specifi- 
cerad teori för A:s materiella be- 
tingelser på grund av ärftlig- 



hetsforskningen. Ett anlag i bio- 
logisk mening kan dels innebära 
disposition för utvecklingen av 
ett tillstånd hos organismen, vil- 
ket överensstämmer med livets 
normala fysiologiska karaktär, 
dels ock innebära disposition för 
abnorma livsföreteelser, defekter 
och sjukdomstillstånd hos orga- 
nismen. En dylik disposition av 
patologisk art kan dels vara ett 
uttryck för ett inneboende arvs- 
anlag, dels uppstå på grund av 
yttre faktorers inverkan på orga- 
nismen vare sig under embryo- 
eller den senare utvecklingen. — 
Liksom de biologiska processerna 
hos en organism i viss be- 
stämd utsträckning betingas av 
anlagens karaktär, så gör sig ock 
ett analogt förhållande gällande 
i fråga om organismens psykiska 
funktioner, dess själsyttringar. 
En människas intellektuella lägg- 
ning och utvecklingsförmåga så- 
väl som de karaktärsdrag, som 
utmärka hennes känslo- och vilje- 
liv, äro alltid i en viss utsträck- 
ning beroende av hennes arvsan- 
lag, om ock den inverkan, som 
utövas av den omgivning eller 
miljö, vari hon utvecklar sig, 
även äger sin bestämda bety- 
delse. — Med. A. 1. disposi- 
tion betecknar ökad benägenhet 
för sjuklighet över hu\Tid eller 
för viss sjukdom. A. kan vara 
antingen medfött eller förvärvat. 
Ofta är det som betecknas som 
disposition i själva verket redan 
tidigt ådragen sjukdom, t. ex. 
tuberkulos. Denna kan länge för- 
bli stationär på ett omärkligt 
begynnelsestadium, till dess något 
tillstötande moment föranleder 
ett uppblossande av densamma. 

Anlagstyp, se Ärftlig- 
hetslära. 

Anlöpning kallas den färg- 
förändring en metalls vta under- 



469 



Anmärkaren — Anmärkningsanledning 



460 



gftr vid beröring med luft. Oftast 
orsakas denna förändring av oxi- 
dation genom luftens syre; sil- 
ver anlöpes genom inverkan av 
svavelväte. Inom stälbehandling- 
en benämnes den process, som 
efterg&r härdningen, A. A. avser 
att ur stålet borttaga den spröd- 
het som uppkommer vid härd- 
ningen. Vid härdningen övergär 
det i stålet befintliga kolet (kar- 
bi dkol) till en annan form (härd- 
ningskol). Vid A., som består i 
stålets återupphettning, återföres 
härdningskolet till karbidkol i en 
omfattning, som beror av upp- 
hettningsgraden och upphett- 
ningstiden. Graden av A. bestäm- 
mes genom att iakttaga a n 1 ö p - 
ningsfärgerna, som växla 
från gul (vid c:a 200°) till blå 
(c: a 300°), och vilka bero på 
interferensfenomen i det på me- 
tallytan bildade oxidskiktet. A. 
sker oftast i luftbad eller i bad 
av smält bly. Efter densamma 
avkylas de anlöpta föremålen has- 
tigt. 

Anmärkaren, oppositionstid- 
ning, grundad 1816 av Fred- 
rik Cederborg h. 1817 in- 
trädde G. Scheutz i redaktio- 
nen. A. ingrep med oräddhet 
mot orättvisor och maktmiss- 
bruk och fick en stor publik. In- 
drogs 1820 och fick till efterföl- 
jare Scheutz' Anmärkarne, 
vilken samma år omdöptes till 
A r g u s. Cederborgh fick genom 
kungl. nåd åter utge A., men han 
förmådde aldrig åt densamma 
återvinna dess forna popularitet. 
Den upphörde 1829. 

Anmärkning, i förvaltningvä- 
sendet den framställning om fel, 
som granskning av allmän räken- 
skap givit för handen. Skriftväx- 
lingen om och behandlingen av 
en A. kallas anmärknings- 
mål. — Anmärkningspro- 



cent 1. observationspro- 
cent kallas revisors andel av 
de medel, som genom hans an- 
märkningar inflyta i statens eller 
annan allmän kassa. Från och 
med 1922 har denna procent i 
allmänhet upphört. 

Anmärkningsanledning. Riks- 
dagsman eller annat utskott än 
konstitutionsutskottet kan i ve- 
derbörande kammare väcka frå- 
ga, huruvida statsråd eller någon 
dess ledamot eller föredragande 
på obehörigt sätt utövat sitt äm- 
bete. Därvid får endast följande 
ordalag användas: "Det är an- 
ledning till anmärkning mot 
statsrådet, eller den eller den le- 
damoten eller föredraganden, var- 
om remiss begäres till konstitu- 
tionsutskottet, inför vilket an- 
ledningen skall uppgivas." Re- 
miss får ej vägras. Konstitu- 
tionsutskottet ensamt kan be- 
sluta åtal inför riksrätt eller 
göra anmärkning hos kamrarna 




Den heliga Anna med Maria och Jesui- 
tarnet. Mftlning av Lionardo da Vinci. 



461 



Anmärkningsmemorial — Anna 



462 




Anna, Joh&n ni:i dotter. Samtida por- 
trätt. 

(se Decharge) eller förklara 
A. icke föranleda till något ut- 
skottets ingripande. 

Anmärkningsmemoria'1, se 
Decharge. 

Anmärkningsmål, Anmärk- 
ningsprocent, se An- 
märkning. 

Anna, denheligaA., enligt 
traditionen Jungfru Marias mo- 
der, som skulle ha varit gift med 
Joakim av Juda stam. Hennes 
fest firas i romerska kyrkan 26 
juli, i grekiska på olika dagar. 

Anna, namn på flera svenska 
furstinnor: 1) Gustav Vasas dot- 
ter med Margareta Leijonhufvud, 



f. 1545, d. 1610, gift med pfala- 
greve Georg Johan av Veldenz, 
Lauterecken och Liitzelstein. 2) 
Johan 111:8 dotter med Katarina 
Jagellonica, f. 1568, d. 1625. 3) 
Sigismunds första gemål, dotter 
till ärkehertig Karl av Österrike, 
f. 1573, d. 1598. 

Anna av Österrike, f. 
1601, d. 1666, drottning av 
Frankrike, dotter till Filip III 
av Spanien, Ludvig XIII : s gemål, 
mor till Ludvig XIV, förmyndare 
för denne 1643 — 61, då Mazarin 
var den verklige regenten. 

Anna Ivanovna, f. 1693, d. 
1740, kejsarinna av Ryssland, 
brorsdotter till Peter den store, 
efterträdde 1730 Peter II och 
förde en despotisk regering, vars 
egentlige ledare var Biron (se 
d. o.). 

Anna, f. 1665, d. 1714, drott- 
ning av Storbritannien och Ir- 
land, dotter till Jakob II, besteg 
tronen 1702. Under A:s regering 
genomfördes Skottlands och Eng- 
lands förening till ett rike, Stor- 
britannien, genom unionen 1707. 




Drottning Anna av Storbritannien. Mål- 
ning av svensken M. Dahl. 



468 



Annaberg — Annbok 



464 




Anna Boleyn. Stick av K. Cooper efter 
målning av Holbein. 

Under större delen av sitt liv 
stod A. under sin ungdomsväns 
Sarah Jennings* inflytande, vilket 
gjorde, att dennas man, hertigen 
av Marlborough, till 1710 var 
landets verklige regent. A. var 
gift med Georg av Danmark, 
broder till Ulrika Eleonora d. ä. 
av Sverige. 

Annaberg, stad i Erzgebirge, 
Sachsen. Spetsknyppling. Var på 
1500-t. en viktig gruvstad, men 
malmtillgångarna ha utsinat. 
17,000 inv. 

Anna Boleyn [bo'llin], f. 1507, 
d. 1536, Henrik VIII:s av Eng- 
land andra gemål, mor till seder- 
mera drottning Elisabet. Henrik 
lät skilja sig från henne och av- 
rätta henne, sedan hon utan be- 
vis dömts för otrohet. 

Anna Komne'na, f. 1083, d. 
omkr. 1145, dotter till den bysan- 
tinske kejsar Alexios I, om vil- 
kens regering hon skrev den be- 
römda Alexias, Alexiaden, till- 
hörande den bysantinska historie- 
skrivningens bästa alster. 

Anna'ler (lat. anna'les, av 



a'nnus, år), årsböcker, samtida 
uppteckningar i kronologisk ord- 
ning av viktiga händelser, den 
ursprungliga formen av historie- 
skrivning; fördes av kineser, 
assyrier, egypter och perser i 
äldsta tid. I Rom ålåg det överste- 
prästen, po'ntifex ma'ximus, att 
föra register över årets viktigaste 
tilldragelser, de s. k. anna'les 
ina'ximi. Under medeltiden gjor- 
des sådana anteckningar vid 
furstehoven och i klostren. Bland 
viktigare svenska medeltidsanna- 
ler märkas Anna'les 8igtune'nses, 
skrivna 1208 — 88 i Sigtuna domi- 
nikankloster, Chro'nicon över 
perioden 1160 — 1320, sannolikt 
skriven i Uppsala, samt Vadstena 
klosters minnesbok, Dia'rium 
vazstene'nse, skriven 1344 — 1545. 
A. kallas numera en del perio- 
diskt utkommande facktidskrif- 
ter, t. ex. Jernkontorets annaler 
(sedan 1817). 

A'nnam, seFranskalndo- 
K i n a. 

Anna'ter (av lat. a'nnus, år), 
"årspengar", vissa kyrkliga av- 
gifter i romersk-katolska kyrkan. 

Anna'tto, se B i x a. 

Annbok 1. a v e n b o k, Carpi'- 
nus be'tulus (fam. Betula'ceae), 
ett mindre träd med äggrunda, 
dubbelsågade blad och såväl han- 
som honblommor i hängen. Fruk- 
ten omgives av ett stort treflikigt 




AnnhoH- 



466 



Aimeberg — Anno ab urbe condita 



466 



skärmblad, bildat av de samman- 
växta Bvepena. A. förekommer i 
8. Sverige samt odlas ofta, t. ex. 
såsom häckväxt. Den ger ett fast, 
gott virke, som på grund av sin 
ljusa färg kallas vitbok. 

Anneberg, tändsticksfabrik i 
Norra Solberga socken, Jönk. 1. 
Äges av Jönköpings och Vulcans 
tändst.-fabriks a. b. 

Anneberg — Ormaryds järn- 
väg (A. O. J.) sammanbinder 
Smålands Anneberg med Nässjö 
— Oskarshamns järnväg vid Orma- 
rvd. öppnades för trafik år 1909 
och äges av Anneberg — Ormaryds 
järnvägs a. b. Längd 7,i km. 
Spårvidd 0,600 m. 

Annefors, kapellförs. till Boll- 
näs (se d. o.). 

Annekte'ra (av lat. ad, till, 
och ne'ctere, knyta), taga i be- 
sittning, tillägna sig, inkorpo- 
rera. 

Anneli'da, se Ringmaskar. 

Annelöv, socken i Malmöh. 1., 
jämte Södervidinge pastorat i 
Lunds stift. 910 inv. 

Annerstad, socken i Kronob. 1., 
jämte Nött ja och Torpa pastorat 
i Växjö stift. 1,090 inv. 

Annerstedt. 1. Per Samuel 
Ludvig A., f. 1S36, d. 1904, 
rättslärd och politiker. 1876 pro- 
fessor i processrätt i Uppsala. 
Sedan 1877 i justitiedep., blev 
han 1879 expeditionschef. Verk- 
sam i lagstiftningsarbetet. Vid 
förhandlingarna 1879 om en ge- 




P. S. L. Annerstedt. — Claes Annerstedt. 



mensam nordisk växellag var A. 
Sveriges ena representant. 1884 
ordf. i Nya lagberedningen. 1892 
president i Kammarrätten. Så- 
som led. av F. K. från 1890 var 
A. 1893—96 ordf. i lagutskottet. 
1896—1901 justitieminister. 1903 
medlem av permanenta skiljedom- 
stolen i Haag. Omfattande juri- 
disk författarverksamhet. — 2. 
Claes A., f. 1839, historiker, 
chef för Uppsala universitets- 
bibliotek 1883—1904, där han 
utförde en grundlig omorganisa- 
tion. Flitig historisk författare 
på olika områden. Hans huvud- 
verk är Vpsala universitets 
historia 1477—1792 (3 delar, 
1877—1914). Led. av Sv. akad. 
1901. 

Anne'x (av lat. anne'xus, vid- 
fäst), bihang. — Annexför- 
samling 1. annex kallas så- 
dana församlingar, som tillsam- 
mans med moderförsam- 
lingen, vanligen den största, 
bilda ett pastorat. 

Anniversa'riura (lat., "årli- 
gen återvändande") betecknar 
dels årsfest i allmänhet, dels en 
själamässa, som hålles på års- 
dagen av den dödes begravning. 
Många av landskapslagarna före- 
skrevo, att själamässor skulle 
läsas vid begravningen samt en 
vecka, en månad och ett år där- 
efter. A. eller "arsmot" kunde 
genom donationer till kyrkor och 
kloster erhållas för lång tid 
framåt. I samband med första A. 
hölls i Sverige ofta i sorgehuset 
en minnesfest, "arvsöl", varvid 
även boet skiftades mellan ar- 
vingarna. 

A'nno (av lat. a'nnus, år), un- 
der året. — A. D o' m i n i, under 
Herrens år, år .... e. Kr. 

A'nno ab n'rbe condita, se 
A. a. u. c. 



467 



Anno ante Christum natum — Annunciater 



468 



A'nno a'nte Chri'stum na'- 
tum, se A. a. C. 

A'nno mu'ndi, lat., "under 
världens år", efter årtal i bety- 
delsen efter världens skapelse. 

Anno'ns, fr. annonce (av lat. 
ad, till, nu'ntiits, budskap), ett 
meddelande, som mot viss avgift 
införes i tidning eller annat 
tryckt arbete eller anslås på of- 
fentliga ställen (se Affisch, 
Reklam). A. spelar i affärs- 
livet en betydande roll, varför 
annonsören bör tillse, att hans 
meddelande införes i sådant skick, 
att det blir iögonenfallande och i 
ett eller annat avseende skiljer 
sig från den övriga texten. Under 
det att förlovnings-, födelse- och 
dödsannonser o. d. i regel följa 
en viss tradition, måste affärs- 
annonserna ständigt göras efter 
nya metoder. Man kan införa 
en annons med uteslutande text 
("satt" annons), som genom en 
rätt placering och lämpligt typ- 
val kan vara synnerligen effek- 
tiv. Hellre begagnar man sig dock 
av den tecknade annonsen, som 
tack vare uppdriven reproduk- 
tionsteknik fått stor betydelse. 
Slutligen kan annonsören använ- 
da en fotografisk bild, som har 
samband med den utbjudna varan. 

A'nno post Chri'stum na'tum, 

se A. p. C. 

Annote'ra (av lat. no' ta, 
märke), anteckna, anmärka. — 
Annotatio'n, anteckning. 

Annue'll, årlig; ettårig. 

Annuite't (av lat. a'nnus, år), 
se Amortera. 

AnnuIIe'ra (av lat. nu'llus, 
ingen), upphäva, förklara ogiltig. 

Annuncia'ter (lat. annuncia'- 
tio, bebådelse), flera andliga ord- 
nar, instiftade till minne av 
Marias bebådelse. 



Kvinnor! 
Runda, trinda 

och pösande vackra bli bullar 
och kakor med Tomtens 
Bakpulver (s. k. jästmjöl.) 




SMÅ GRYTOR tUOCk^ä 

#c/ku/funä <^ 

överst en satt annons; därunder teck- 
nade annonser, 



469 



d'Annunzio — Anolis 



470 




Fotograf iak annons. ("Nobless sko- 
krSm.") 

d'Annu'nzio, Gabriel e, f. 
1863, italiensk författare. Hans 
rika produktion omfattar dikter, 
dramer och romaner. Den känne- 
tecknas av glänsande språkbe- 
handling; däremot lider karak- 
tärsteckningen av stora svag- 
heter. Hans poem ha ofta natio- 
nella ämnen och ha vunnit oer- 
hörd popularitet i hemlandet. 
Många av A:s skådespel skrevos 
för Eleonora Duse. Sitt förhål- 
lande till henne skildrade han i 




Gabriele d'Annnnzio. 



romanen II fuoco (1899; Elden, 
1901). Mest berömt av hans dra- 
mer är La figlia di Jorio (1904). 
1914 väckte han stor sensation 
med det praktfullt iscensatta 
filmdramat Cabiria med ämne 
från puniska krigen. — Världs- 
kriget gjorde A. ryktbar på ett 
helt annat område. Sedan han 
genom glödande dikter och tal 
bidragit att skapa en stark folk- 
stämning för Italiens deltagande 
på ententens sida, inträdde han 
i armén, lät tala om sig som 
flygare och ledde bl. a. en flyg- 
raid över Wien 1918. Xär gräns- 
uppgörelsen mellan Italien och 
Jugoslavien vållade svårigheter, 
särskilt beträffande staden 
Fiume, ingrep plötsligt A., sam- 
lade en truppstyrka, satte sig i 
besittning av staden och prokla- 
merade dess förening med Italien 
(sept. 1919). Då frågan om sta- 
dens öde var föremål för freds- 
konferensens överläggningar, 
måste Italiens regering officiellt 
motsätta sig A:s åtgärd. Men A. 
trotsade länge, stödd på en stark 
italiensk opinion, alla åtgärder, 
som vidtogos emot honom. 
"Fiume eller döden!" var hans 
fältrop. Xär i nov. 1920 en upp- 
görelse skett mellan Italien och 
Jugoslavien, enligt vilken Fiume 
skulle bli ett oberoende område, 
vägrade A. att böja sig och för- 
klarade t. o. m. Italien krig men 
tvangs att kapitulera. 

Ano'a, se Bufflar. 

Ano'bium, se Trägnagare. 

Ano'd (grek. a'nodo8, väg upp- 
åt) kallas efter Faraday den posi- 
tiva elektroden. Katoden är 
den negativa. Se Elektrod. 

Anodo'nta, se Flodmuss- 
lor. 

A'nolis, ett släkte amerikanska 
leguaner, kända för sin förmåga 



471 



Anomali — Anpassning 



472 



att växla färg liksom kameleon- 
terna. 

Anomali' (grek. nekande an 
och homalo'8, slät, jämn), avvi- 
kelse från det vanliga, frän en 
regel 1. lag. 

Anomali'stisk månad, tiden 
för månens rörelse runt jorden 
från perigeum till perigeum. 

Anomali'stiskt år, tiden för 
jordens årliga rörelse runt solen 
från perihelium till perihelium. 

Ano'mia, se Kammusslor. 

Anomo'straca, en grupp till 
ordn. Malaco' straca hörande, i 
sötvatten levande kräftdjur med 
skaf tade 1. oskaftade ögon 1. helt 
utan dylika, 7 — 8 fria, med 
klyvfötter försedda bröstsegment 
samt utan skal. De få, nu levande 
arterna äro troligen rester av 
gamla kräftdjursformer, från 
vilka också gruppen Arthro'- 
straca härstammar. Den över 50 
mm. långa Ana'spides tasma'niae 
påminner om ett märldjur och 
finnes på Tasmanien 700 — 1,300 
m. över havet. 

Anomu'ra, en grupp kräftdjur 
av underordn. Tiofotingar, 
vanligen med föga utvecklad bak- 
kropp, vilken dock är kraftigare 
än hos krabborna. Hit höra bl. a. 
familjerna Pagu'ridae (se Ere- 
mitkräftor) och Galathe'idae 
(se d. o.). 

Ano'na, växtsläkte (fam. Ano- 
na'ceae), sydamerikanska träd, 
som allmänt odlas i li^opikcriia 




Anone cberimolit. 



för sina välsmakande frukter. A. 
cherimo'Ua, chirimojaträ- 
d e t, odlas även i Spanien. Av 
A. murica'ta erhållas stora, ända 
till 2 kg. tunga frukter. Bladen 
användas i Guyana som tesurro- 
gat. Viktiga äro också A. aqua- 
mo'sa, sockeräpple, och A. reti- 
cula'ta, "coeur de boeuf". 

Anona'ceae, växtfamilj (ordn. 
Rana'les). Huvudsakligen tropi- 
ska träd 1. buskar (c: a 800 arter) 
med enkla, hela blad och ofta 
köttiga kronblad. Av samma 
blomma uppstå ofta flera bär, 
som sammanväxa till en kotte- 
liknande frukt. Viktigare släk- 
ten: Ano'na, Ca/na'nga, Mono- 
do'ra, Xylo'pia. 

Anony'm (av grek. nekande 
an och o'nyma 1. o'noma, namn), 
onämnd, saknande underskrivet 
namn. 

Ano'pheles, se Culicidae. 
Anoplothe'rium (grek. a'no- 
plos, obeväpnad, och teri'on, 
däggdjur) , se K 1 ö v d j u r. 
Anoplu'ra, se Löss. 
Anor, en persons förfäder i 
allmänhet; i genealogi sk bemär- 
kelse sammanfattningen av samt- 
liga förfäder till och med ett 
visst led. Äro de kända i t. ex. 5 
led, säges personen ha 32 (2') 
anor. 

Anorga'nisk, oorganisk, liv- 
lös. 

Anorganologi' (grek. nekande 
an, o'rganon, organ, och lo'gos, 
lära) 1. a b i o 1 o g i', de natur- 
vetenskaper, som till studieföre- 
mål ha den oorganiska materian. 
Anorti't, se F ä 1 1 s p a t. 
Anpassning, den ändring i en 
djurkropps 1. växts organisation, 
varigenom djuret 1. växten blir 
mer ändamålsenligt byggt i för- 
hållande till de yttre villkor, un- 
der vilka det (den) lever. Mull- 
vadens för grävning lämpade 



473 



Anrep — Anrikning 



474 



främre extremiteter äro sålunda 
en A. till det underjordiska lev- 
nadssättet. 

A'nrep. 1. Johan Gabriel 
A., f. 1821, d. 1907, genealog. Han 
har bl. a. utgivit Sveriges ridder- 
skåps och adels kalender (27 år- 
gångar, 1854—1903), Svenska 
adelns ättartaflor (1858 — 64) 
och Svenska slägtboken (3 bd, 
1871—82). — 2. Karl Axel 
A., f. 1835, d. 1897, ämbetsman, 
förf. till folkskådespelet Nerking- 
arna. 

Anrikning är den serie proces- 
ser, varigenom metallfattiga mal- 
mer göras lämpliga för metal- 
lurgiskt bruk genom höjande av 
metallhalten. Detta tillgår så, 
att de i malmen ingående grå- 
bergsmineralen avskiljas från 
malmmineralen. (Se Malm.) A. 
föregås av krossning, varvid 
malmmineral och gråbergsmine- 
ral i högre eller lägre grad fri- 
göras från varandra (se Kross- 
ning). Separationen av de olika 
mineralen grundar sig på dessas 
egenskaper i fråga om 1) specifik 
vikt, 2) magnetism, 3) elektrisk 
ledningsförmåga och 4) flytför- 
måga. Till den första gruppen 
räknas vätsepareringsme- 
t o d e r, enligt vilka A. äger rum 
efter tvenne olika system : a) Det 
krossade rågodset uppdelas efter 
olika kornstorlekar på plana eller 
roterande siktar (se d. o.). 
Förfarandet kallas klassering. 
Härefter vidtager sortering 1. 
uppdelning av godset efter fall- 
hastigheten i vatten. Sorteringen 
sker i sättmaskiner, vilkas 
arbetssätt är följande: Det på 
en sikt liggande godset utsattes 
för häftiga, uppåtriktade vatten- 
stötar, varvid de tyngsta partik- 
larna (malmen) komma att lag- 
ras underst i godsmassan och 
uttagas strax ovan siktens bot- 



ten. &) Först verkställes sorte- 
ring. Härvid inmatas godset i 
trattformiga apparater (spets- 
lådor, spetsluttar, spets- 
trattar) med stillastående 
eller uppåtstigande vatten. De 
tyngsta kornen, som utgöras av 
stora gråbergskorn och små 
malmkorn, avsätta sig därvid på 
apparatens botten, varifrån de 
uttagas för att senare undergå 
klassering. Denna äger rum i 
sättmaskiner eller på h ä r - 
dar. Härdarna kunna vara plana 
eller svagt koniska (plan- och 
rundhärdar), men arbeta samt- 
liga på så sätt, att en över härd- 
ytan framflytande tunn vatten- 
ström bortspolar de större grå- 
bergskornen, varefter kvarva- 
rande malmkorn med stötar eller 
spolning avföras åt annat håll. 
— De magnetiska separa- 
tionsmetoderna avse att 
ur rågodset utdraga magnetiska 
mineral. Starkmagnetiska sådana 
äro magnetit och magnetkis, 
svagmagnetiska äro kopparkis 
och blodsten. Vid magnetisk 
A. användas i Sverige mest sepa- 
ratorer av Gröndals eller Här- 
dens typ. Båda bestå av en rote- 
rande triunma med inneliggande 
fasta magneter. Det i vatten 
uppslammade, finmalda rågodset 
inmatas nedtill å trumman. På 
grund av magnetismen fastna de 
magnetiska mineralen därpå och 
avtagas från trumman, då de 
medföljt ett stycke i rotationen. 
De omagnetiska partiklarna flyta 
förbi trumman. — De elektri- 
ska metoderna ha ej kom- 
mit till användning i Sverige men 
väl i Amerika för separation av 
ädlare malmer. — F 1 y t p r o - 
cesserna grimda sig på vissa 
metallglänsande minerals för- 
måga att flyta på en vattenyta 
eller att häfta vid gasblåsor i 



475 



Ansae — Ansgar 



476 



vatten. Dessa metoder äro nyupp- 
funna, men ha redan kommit 
till en enast&ende användning vid 
anrikning av fattiga koppar-, bly- 
och zinkmalmer. — A. är av stor 
betydelse för Sveriges bergshan- 
tering. 1918 funnos vid anrik- 
ningsverk i Sverige 1,135 arbe- 
tare. Antalet anrikningsverk för 
järnmalm samma år var S2, det 
behandlade rågodset över 2 mil- 
lioner ton, framställd färdig 
vara (slig) 885,000 ton till ett 
värde av över 20 millioner kro- 
nor. Av andra malmer än järn- 
malmer framställdes : koppar- 
malmslig 4,000 ton, mangan- 
malmslig 2,000 ton, zinkmalm- 
slig 36,000 ton, blymalmslig 
3,000 ton, molybdenmalmslig 76 
ton och svavelkisslig 10,000 ton. 
Värdet av dessa sliger var 8,5 
mill. kronor. Det största anrik- 
ningsverket i Sverige är Stråssa 
med en produktion 1918 av 99,000 
ton slig. — Se vidare art. om 
ovan nämnda processer och appa- 
rater. 

Ansae (lat. a'nsa, handtag), 
äldre benämning på Saturnus' 
ring. Saturnus ansågs likna en 
vas och ringen dennas handtag. 

Ansats, en utspringande 
mindre kant (pä maskindelar). 

Ansatsfil, se Fil. 

A'nsbach, stad i Mittel-Fran- 
ken, Bayern, s.v. om Nurnberg. 
Bryggerier, järnindustri. Handel 
med jordbruksprodukter. Vackra, 
gamla kyrkor. 20,000 inv. 

Anseele, É d o u a r d, f . 1856, 
belgisk socialdemokrat och skrift- 
ställare, grundade 1899 den 
kooperativa föreningen Vooruit 
och medverkade till bildande av 
belgiska arbetarpartiet. Som de- 
puterad har A. varit en av de 
ivrigaste förkämparna för röst- 
rätts- och sociala reformer. Ar- 
betsminister 1918 — 21. 



Anselm av Canterbury 
[kä'nt8bari], f. 1033, d. 1109, 
ärkebiskop, "skolastikens fader". 
Abbot i klostret Bec i Normandie, 
blev han 1093 av Vilhelm II av 
England kallad till ärkebiskop av 
Canterbury. Han invecklades på 
denna post i stridigheter med 
Vilhelm och dennes efterträdare, 
vilka dock till sist gjordes upp i 
godo. — Mest bekant är A. som 
teologisk författare. Hans "onto- 
logiska" bevis för Guds existens 
har strängt kritiserats av Kant 
m. fl. I Cur Deits Homot (Var- 
för blev Gud människa?) sökte 
han giva en förklaring till läran 
om Kristi försoning med hjälp 
av den s. k. satisfaktionsteorien 
(jfr Försoning). 

A'nser, se Gåssläktet. 

Ansgar, lat. Ansgarius, f. 801, 
d. 865, Nordens apostel. Han var 
av frankisk börd och munk i 
klostret Corbie i Picardie men 
flyttade 823 till dettas dotter- 
kloster Nya Corbie (Korvey) i 
Westfalen. Härifrån sändes han 
826 på en missionsresa till Dan- 
mark, där han emellertid hade 
ringa framgång. Sedan den sven- 
ske konungen Björn 829 genom 
en beskickning till kejsar Ludvig 
den fromme anhållit, att missio- 
närer måtte sändas till Sverige, 
erhöll A. tillsammans med en 
frankisk munk W i t m a r detta 
uppdrag. Efter en äventyrlig resa 
anlände de båda missionärerna 
till Birka, där konungen gav dem 
rätt att fritt förkunna sin lära. 
De lyckades snart bilda en liten 
kristen församling, åt vilken en 
nyomvänd hövding vid namn 
Hergeir byggde en kyrka på sin 
gård. Är 831 återvände Ansgar 
till kejsaren, som redan samma 
år för hans räkning upprättade 
ett nytt ärkebiskopsstift med 
Hamburg till residens, omfattan- 



477 



Ansgarii-föreningar 



478 




Ansgar. Målning av Hans Bornemann. 
1400- 1. 

de Holstein och den vendiska 
kusten samt det nordiska mis- 
sionsfältet. A. mottog kort där- 
efter bekräftelse på sin värdig- 
het av påven, som även utnämn- 
de honom till påvlig legat för de 
nordiska folken. Denna värdig- 
het var emellertid redan bort- 
given till ärkebiskop E b o av 
Reims, som före A. gjort en mis- 
sionsresa till Danmark; efter en 



överenskommelse dem emellan 
bibehöll Ebo legaturen för Sve- 
rige, medan A. åtog sig Danmark. 
Ebo, som av politiska stridig- 
heter kvarhölls i det frankiska 
riket, sände omkr. 832 en sin 
frände Gauzbert till Sverige. 
Under 13 år verkade denne som 
missionsbiskop i Mälarlandska- 
pen, medan A. från Hamburg ledde 
missionsarbetet i Danmark. Vid 
mitten av 840-t. jagades Gauzbert 
emellertid ur Sverige; samtidigt 
brändes Hamburg av den danske 
konungen Hårik, som drev bort 
A. därifrån. Dessa och andra mot- 
gångar förminskade icke A:8 nit. 
Han fick snart Håriks förtroende, 
byggde en kyrka i staden Slesvig 
och sände till församlingen i 
Birka, som då i sju år efter 
Gauzberts fördrivande varit utan 
lärare, en anakoret vid namn 
A r d g a r, som dock snart åter- 
vände. A. gjorde då (omkr. 851) 
en ny resa till Sverige, där han 
fann Birkaförsamlingen hårt an- 
satt av hedningarna. Trots stora 
svårigheter lyckades han säker- 
ställa församlingens framtid och 
återvände, kvarlämnande en präst 
vid namn Erimbert. — Ars 
liv och verksamhet har skildrats 
av hans lärjunge Rimbert i Vita 
Anskarii, där A. beskrives som 
en hängiven ordets förkunnare. 
Ansgarii-föreningar, namn på 
en rad sammanslutningar i olika 
trakter av Sverige, bildade (fr. 
1865, då tusensårsdagen av Ans- 
garius' död inföll) för främjande 
av inre och yttre mission. De 
äldsta voro anslutna till Ev. 
Fosterlandsstiftelsen. Numera 
äro de flesta förenade med Sv. 
Missionsförbimdet och i några 
fall (framför allt i Uppland, 
där benämningen tillika ändrats 
till Ansgarii-förbund) 
omorganiserade till att utgöra 



479 



Ansikte — Antalkidas 



480 



dettas enhetligt ordnade di- 
striktsavdelningar. 

Ansikte, se Huvud. 

Ansiktsförlamning, i regel 
övergående förlamning av ena 
ansiktsnerven, varigenom musk- 
lerna i motsvarande ansiktshalva 
bliva overksamma. Ansiktet blir 
till följd därav på denna sida 
förslappat, ögat kan ej slutas, 
munnen dragés över åt den friska 
sidan. 

Ansiktsnerven, se H j ä rn - 
nerver. 

Ansiktsros, se Rosfeber. 

Ansiktsvinkel, se K r a n i u m. 

Ansjo'vis 1. 8 a r d e 1 1. En- 
grou'lis encrasi'cholus, en liten 
sillfisk huvudsakligen från Me- 
delhavet och v. Europas Atlant- 
kust upp till Nordsjön (Bergen). 
Fångas särskilt på franska Me- 
delhavskusten och i Zuidersee. 
Den hos oss förekommande han- 
delsvaran A. beredes av skarpsill; 
handelsvaran sardell är saltad A. 

Anslag, det sätt, varpå en ton 
& ett piano eller en orgel genom 
handrörelse frambringas, samt 
instrumentets sätt att reagera. 
Ex. hårt, tungt, lätt eller mjukt 
anslag. Kallas även touche 
(fr.). 

Anslagsmaskin, apparat för 
sträckning och torkning av ylle- 
tyger. A. har formen av ett av- 
långt torkskåp, vilket tyget i ut- 
spänt tillstånd genomlöper under 
flera vindlingar. Under sin gång 
genom maskinen mötes det av en 
varm luftström, som borttager 
fuktigheten. 

Anslagsvinkel, den vinkel, 
varimder en projektil träffar ett 
mål. 

Anslutningsbangård, bangård 
vid föreningspunkten mellan två 
eller flera järnvägar. 

Anstående säges en bergart 
vara, som i fast berg förekommer 



i dagytan eller på visst djup. En 
bergart kan även förekomma i 
erratiska block. 

Ansvarighetslagen, en lag av 
10 febr. 1810, enl. vilken stats- 
rådets ledamöter, föredragande 
och konungens rådgivare i kom- 
mandomål för ämbetsförseelser 
skola dömas av riksrätt. Formell 
ändring vidtogs 1921 i samband 
med dödsstraffets avskaffande. 

Ansvarig utgivare, person, 
som meddelats tillstånds- 1. hin- 
derlöshetsbevis att utgiva perio- 
disk skrift och är juridiskt an- 
svarig för dess innehåll. A. måste 
vara en fysisk person. Ett bolag 
kan således ej äga utgivnings- 
rätten till en tidning. 

Ansökan, begäran 1. hemstäl- 
lan till offentlig myndighet om 
viss ämbetsåtgärd 1. förmån, t. ex. 
tjänst, som rör den sökande per- 
sonligen. Jfr Besvär och 
Petition. 

Antagoni'sm (grek. antago'- 
nisma), strid, motstånd, fiend- 
skap. — 1. Muskler, som hava 
sinsemellan motsatt verkan, allt- 
så vid gemensam sammandrag- 
ning upphäva varandra, sägas 
vara antagonister. — 2. Mellan 
det sympatiska nervsystemet och 
vissa utlöpare från det cen- 
trala (huvudsakligen 10 :e hjärn- 
nerven) råder en liknande A., 
vars avbalansering är av största 
betydelse för organismens välbe- 
finnande. — 3. Läkemedel och 
gifter kallas antagonister, när de 
med gemensam angreppspunkt i 
organismen till sina verkningar 
neutralisera varandra. 

Antai'os (lat. Antae'us), en 
jätte, Poseidons son med Gaia 
(Jorden). A. var oövervinnelig, 
så länge han vidrörde jorden, sin 
moder. Herakles lyfte och kvävde 
honom. 

Anta'lkidas, spartansk diplo- 



481 



Antananarivo — Antarktis 



482 




Kustlandskap med 

matj genomdrev 386 f. Kr. under 
perserkungens medling den för 
Grekland förödmjukande A n - 
talkidiska freden med 
Aten. Se Grekland. 

AntananariVo, se T a n a - 
n a r i v o. 

Anta'rctic, ett urspr. norskt 
sälfångstfartyg, byggt 1871. Det 
användes bl. a. av A. G. Nathorst 
pä arktiska expeditioner 1898 — 
99 och av O. Nordenskjöld på 
dennes färd till de s. polartrak- 
terna 1901. På denna senare ex- 
pedition skruvades det sönder av 
isen 1903. 

Anta'res, röd dubbelstjärna av 
l:a storleken i stjärnbilden Skor- 
pionen. 

Anta'rktis, Anta'rktien, 
Anta'rktika, obebodd världs- 
del kring syd polen upp mot s. 
polcirkeln, troligen uppdelad i 
två avgränsade, ehuru möjligen 
sammanhängande landmassor. 
Den större av dessa, ö s t - 
Antarktis, med Victoria-land, 
Wilkes' land, Enderby-land och 
Coats land, ligger huvudsakligen 
8. om Indiska oceanen; Väst- 
Antarktis, med Grahams 
land, ligger g. om Syd-Amerika 

16. — I. e X. I. Tr. 3. 6. 22. 



salar. AutarK: -. 

och Stilla havet. Mellan dessa 
landmassor inskjuta som väldiga 
bukter av världshaven Rosshavet, 
8. om Nya Zeeland, och Weddell- 
havet, s. om Atlantiska oceanen. 
A:8 randområden pläga också 
uppdelas i fyra kvadranter: 
Enderby-, Victoria-, Ross- och 
Weddell-kvadranterna. A. har jor- 
dens strängaste klimat, karaktä- 
riserat särskilt genom mycket 
låg årsmedeltem peratur (vid 
Walfish Bay beräknad till — 26' 
C), riklig nederbörd och snö- 
stormar av ofta fruktansvärd 
styrka. A. täckes av ofantliga 
ismassor, vilka som jämna fält 
nå långt utöver omgivande hav, 
och från vilka oerhörda stycken 
brytas loss och som isberg flyta 
onäkring i de s. polarvattnen. — 
A:s upptäcktshistoria är ej stort 
mer än 100 år gammal. Engels- 
mannen W. Smith fann 1819 Syd- 
Shetlandsöarna och inledde där- 
med upptäckandet av den ant- 
arktiska världsdelen. Den första 
upptäcktsperioden karaktärisera- 
des av smärre och mera tillfälliga 
upptäckter i samband med »ai- 
fångst. 1823 övertvärade J. Wed- 
dell ett nästan isfritt hav till 74° 



483 



Antarktis 



484 




485 



Ante — Antedatering 



486 




Glac- 



älie land, Antarktis. 



s. br., Weddelihavet. Sälfånga- 
ren Biscoe omseglade 1830 — 32 
hela sydpolsområdet och fann 
härunder Grahams land och 
Enderby-land. Vetenskapliga ex- 
peditioner utfördes av Wilkes och 
J. C. Ross på 1830-t. Den förre 
konstaterade, att fastlandet i A. 
hade världsdelsutsträckning, och 
den senare lyckades genom pack- 
isen nå sydliga, mer isfria områ- 
den och Syd-Victoria-land, där 
han såväl fann verksamma vulka- 
ner (Erebus, 4,054 m.) som gjorde 
sin viktigaste upptäckt, den stora 
"isbarriären", en 50 — 60 m. hög, 
lodrät isvägg, inlandsisens be- 
gränsning. Efter detta följde i 
A:8 upptäcktshistoria en vilo- 
period, som räckte till 1800-t:s 
slut. 1898 övervintrade en belgisk 
expedition imder A. de Grerlache 
("Belgica-expeditionen") i driv- 
isen s.v. om Grahams land, den 
första övervintringen i s. polar- 
området. 1901 utgingo från 
Europa tre expeditioner, en en- 
gelsk under R. Scott, en tysk 



under v. Drygalski och en svensk 
under O. Nordenskjöld ("Antarc- 
tic-expeditionen"). Den engelska 
expeditionen övervintrade på Vic- 
toria-land och nådde över Ross- 
barriären 82" 17' s. br. Svenskar- 
na kartlade den inre kuststräckan 
s. om Syd-Amerika och utförde 
värdefulla geologiska undersök- 
ningar. 1907 utgick E. Shackleton 
för att fullfölja Scotts verk och 
nådde upp på en jämn isplatå på 
3,000 m. höjd, som synes behärska 
hela öst -Antarktis, och fram till 
88° 23'. Härigenom klarlades 
sydpolsvärldens inre. Sydpolen 
uppnåddes i dec. 1911 av R. 
Amundsen och i jan. f. å. av R. 
Scott. Den senare omkom jämte 
sina följeslagare på återfärden. 
1912 — 14 undersökte australiern 
Mawson Wilkes' land, och 1912 
företog tysken Filchner en expe- 
dition till Weddellhavet. Ännu 
rymmer A. jordens största out- 
forskade områden, och de för- 
nämsta geografiska gåtorna vänta 
ännu här sin lösning. — Yäxt- 
och djurvärlden är fattig. Den 
förra är i huvudsak represente- 
rad blott av en del lavar och 
mossor, den senare av framför 
allt pingviner, måsar, salar och 
valar. 

A'nte, lat., före. 

Antecede'ntia (av lat. ante- 
ce'dere, gå före), föregående hän- 
delser; en persons föregående. 

A'nte Chri'stum na'tum, ■« 
a. C hr. 

Antecipe'ra 1. Anticipera 
(av lat. a'nte, före, och ca' per e, 
taga), uppbära i förskott; göra 
i förväg; framställa såsom klart, 
vad som först i det följande erhål- 
ler sin bevisning eller förklaring. 

Antedate'ring (av lat. a'nte, 
före, och da' tum), utsättande på 
en skrivelse en dag för utfärdan- 
det, vilken är tidigare än detta. 



487 



Antediluyiansk — Anthoine 



488 



Antediluyia'nsk (lat. a'ntey 
före, och dilu'vium, översväm- 
ning), benämning pä vad som 
funnits före "syndafloden"; ur- 
äldrig, urmodig. 

Ante'don, se H&rstjär- 
nor. 

Antemen8a'le, se Altare. 

Antenna'ria, »e G n a p h a - 
1 i u m. 

Antenna'riu8, »e M a r u 1 k - 
fiskar. 

Ante'nner. 1. Se L e d d j u r. 
— 2. Se Telegrafi. 

Ante'nor, omkr. 500 f. Kr., 
atensk bildhuggare, utförde den 
första gruppen av tyrannmördar- 
na Harmodios (se d. o.) och 
Aristogeiton. Bland de på Akro- 
polis funna arkaiska kvinno- 
statyerna (se Bildhuggar- 
konst) finnes ett av A. signe- 
rat originalverk. 

Antepe'ndium, se Altare. 

Antepenu'ltima, lat., tredje 
stavelsen från slutet i ett ord. 

Antequera [-ke'ra], stad i s. 
Spanien, n. om Malaga. Tillverk- 
ning av yllevaror, papper, läder, 
såpa m. m. Handel med vin, olja 
och frukter. A. är det romerska 
Antiqua'ria. 30,000 inv. 

Ante'rer, se Ståndare. 

Anteri'dier (grek. <mtero's, 
blommande), de hanliga köns- 
organen hos kryptogamerna. I A. 
alstras vanligen spermato- 
z o i d e r, som bära c i 1 i e r och 
därför äro fritt rörliga. Se B e - 
fruktning. 

Anteste'ria, en i forntidens 
Aten firad vårfest (i månaden 
antesterion) till Bakkos' och 
Hermes' ära. 

Anthelmfntica (grek. anW, 
mot, och he'lmins, mask), se 
Maskmedel. 

Anthem [ä'nth9m] (av grek. 
antifoni'a), egentligen växelsång, 
i England numera i kyrkomusi- 






Anthemis ootuia. 
ken ingående sånger med text ur 
bibeln, utförda av soloröster eller 
kör till orgelackompanjemang. 

A'nthemis, växtsläkte (fam. 
Compo'sitae) , av vilket 3 arter 
finnas i Sverige. A. tincto'ria, 
färgkulla, med vackert gula 
blomkorgar, kan användas till 
gulfärgning av ylle. Arten odlas. 
A.arve'nsis, åkerkulla, och A. 
co'tula, surkulla, bära vita 
blommor, som mycket likna 
prästkragens eller sötblomstrets 
(Matrica'ria) . 

Anthe'ricum, sandliljor, 
växtsläkte (fam. Lilia'ceae) med 
mänga arter, de flesta afrikanska. 
Två arter förekomma sällsynt i 
s. Sverige. 

Antho'cero8, se Levermos- 
sor. 

Anthoine [ar)toa'n] , F r a n - 
goisPaul, f. 1860, fransk gene- 
ral. Vid krigsutbrottet 1914 2:a 
arméns generalstabschef, förde 
han befälet över 10 :e armékåren 
vid Verdun och Somme. Var mars 
— juni 1917 chef för 4:e armén 
och ledde erövringen av Moron- 
villierspartiet. Hösten s. i. chef 
för 1 : a armén, förde A. denna i 
slaget i Flandern. Dec. s. å. gene- 
ralitabschef hos Pétain. Han 



489 



Anthophora — Antidifteri-serum 



490 



måste frånträda denna befattning 
efter nederlaget vid Aisne (3:e 
slaget) maj — juni 1918. 

Antho'phora, se V ä g g b i n. 

Anthoxa'nthum, växtsläkte, 
till vilket räknas ett i Sverige 
mycket allmänt, flerårigt gräs, A. 
odora'tum, vårbrodd, med 
tämligen tät, mörkgrön och slut- 
ligen gulglänsande, axlik vippa. 
Vårbrodden utmärker sig genom 
sin vällukt (av kumarin). 

Anthozo'a (grek. a'ntos, blom- 
ma, och zo'on, djur), "blomdjur", 
se K o r a 1 1 d j u r. 

A'nthrax, se Mjältbrand. 

Anthri'scus, växtsläkte (fam. 
UmbelWferae) . A. silve'stris, 
hundloka, A. cerefo'Uum, 
körvelkäx 1. tysk kör- 
vel, som är oflFicinell, och A. 
vulga'ris, taggkörvel, före- 
komma i Sverige. Alla tre äro 
högväxta örter med findelade blad 
och vita blommor. 

Anthropomo'rphae (grek. a'n- 
tropos, människa, och morfe', ge- 
stalt), antropoi'der 1. an- 
tropomorfa apor, en till 
gruppen Smalnäsor hörande 
familj, vars arter i både sin jrttre 
och inre byggnad visa flera med 
människan överensstämmande 
drag än övriga apor, från vilka 
de i flera hänseenden skilja sig. 
— Hjärnan är väl utvecklad, 
skallen försedd med ögonbryns- 
bågar, gången på marken mer 1. 
mindre upprätt, armarna äro 
längre än benen, sittvalkar, kind- 
påsar och yttre svans saknas. 
Till A. höra : gorilla, orang- 
utang, sjimpans. Jfr även 
Pithecanthropus. 

Anthu'rium, växtsläkte (fam. 
Ara'ceae) , härstammande från 
tropiska Amerika. C:a 200 arter: 
högväxta, fleråriga örter med 
stora, vanligen i färger skiftande 
blad och ofta ipiralvridna blom- 



kolvar. Många arter odlas. A. 
scherzeria'num med röd blomkolv 
och A. Vei'tchii, en stor prakt- 
full bladväxt, äro de i våra varm- 
hus vanligast odlade. 

A'nthus, se Piplärksläk- 
tet. 

Anthy'lli8, växtsläkte (fam. 
Legumino's(ie) . A. vulnera'ria, 
har- 1. getväppling, är rätt 
vanlig i s. och mellersta Sverige. 
Den har parbladiga blad och 
blommor i huvud. Kronan är gul, 
på kalkgrund ofta röd 1. gulvit. 

Anti' (framför vokal eller h 
an t), grek., emot, i stället för; 
i sammansättningar för att be- 
teckna motsats. 

Antiari'n och A n t i a' r i a, se 
Upas-trädet. 

Anti-Atlas, se Atlasber- 
gen. 

Antiba'rbani8 (grek. anti', 
emot, och ha'rbaros, barbarisk), 
arbete som riktar sig mot sär- 
skilt språkliga missbruk och van- 
föreställningar. 

Antibio's, se Symbios. 

Antichambre [ai)ti8ja'r)br], 
fr., förrum, väntrum. 

Anticipe'ra, se A n t e o i - 
p e r a. 

Anticosti [äntikå'sti], stor ö i 
S :t Lawrence-bukten, Kanada. 
Lax- och torskfiske. 8,150 kvkm. 

Anticyklo'n, se Cyklon. 

Antidifteri'-senim, serum 

från med difterigift behandlade 
djur, företrädesvis hästar. Genom 
insprutning av filtrerat difteri- 
gift hos djur framkallas hos 
dessa bildande av ett motgift, som 
vid lämplig anordning alstras i 
stort överskott. Serum från ett 
sä behandlat djur kan, såsom 
först visats av den tyske läkaren 
v. Behring, vid insprutning på 
difterisjuka upphäva eller i 
varje fall försvaga sjukdomens av 
ifr&gavaxande gift föranledda 



491 



Antidot — Antik 



492 



deletära verkningar. Se Anti- 
kroppar, Antitoxin, Im- 
mimitetslära och Serum- 
t er ap i. 

Antido't, lat., motgift. 

Antienzy'm, bc Antikrop- 
par. 

Antifebri'lia, lat., febermedel 
(se d. o.). 

Antifebri'n, gängse benämning 
pfi. acetanilid, en kondensa- 
tionsprodukt av ättiksyra och 
anilin. Ett, särskilt förr, allmänt 
använt febernedsättande och 
smärtstillande medel; är som så- 
dant icke helt ofarligt, varför det 
fått vika för nyare preparat med 
lättare kontrollerbar verkan. 

Antifederali'ster, namn pä, an- 
hängarna av ett nordamerikanskt 
parti, som, i motsats till f e d e - 
ralisterna, motarbetade rati- 
fikationen av För. States författ- 
ning av 1787. Partiet var sam- 
mansatt av mera demokratiska 
element, vilka motsatte sig en 
centralisation, i det de ansägo, 
att de enskilda staternas själv- 
styrelse och lokala intressen här- 
igenom skulle åsidosättas. Par- 
tiet kallades efter 1793 det r e - 
p u b 1 i kanskt-demokra- 
tiska och leddes av Jefferson, 
vilken dock uppgav motståndet 
mot författningen. 

Antiflogi'stiska medel (av 
grek. anW, mot, och flox, låga), 
benämning (munera ur bruk) på 
medel och ingrepp, avsedda att 
häva inflammatoriska tillstånd, 
vare sig allmänna eller lokala. 

Antifoni' (av grek. an<i/ont'a), 
växelsång vid gudstjänsten, an- 
tingen mellan två körer eller 
mellan prästen och kören eller 
församlingen. 

Antifti'sica (av grek. cunW, 
mot, och fWsis, förtvinande) , me- 
del mot lungsot. 

Antige'n (av grek. wnW, mot, 



och gVgnestai, bilda), gemensam 
beteckning för sådana kroppar 
och ämnen, som vid insprutning 
på djur giva upphov till mot de- 
samma specifikt verkande skydds- 
ämnen, de senare benämnda 
antikroppar (se d. o.). A. 
kunna vara dels organiserade 
bildningar, ss. bakterier, blod- 
kroppar och andra celler, dels ke- 
miskt mer eller mindre väl defi- 
nierade ämnen. De senare äro 
alltid högst komplicerat byggda, 
koUoidala substanser och, så vitt 
med säkerhet är känt, alltid av 
äggvitenatur. Se vidare Immu- 
nitetslära. 

Antfgone, se Oidipus- 
s ag an. 

Anti'gonos. 1. A. K y' k 1 o p s, 
"den enögde", d. 301 f. Kr., en av 
Alexander den stores fältherrar. 
En tid efter dennes död behärska- 
de A. en stor del av Alexanders 
asiatiska länder men störtades, 
besegrad vid Ipsos i Frygien 301 
av fyra mot honom förbundna 
medtävlare. — 2. A. G o n a' t a s, 
d. omkr. 240 f. Kr., den förres 
sonson, konung av Makedonien 
276, kämpade med konung Pyrros 
av Epeiros och försökte förgäves 
erövra Grekland. — 3. A. D o' - 
son, d. 221 f. Kr., regent i 
Makedonien 230, sedermera 
konung, ingrep till det akaiska 
förbundets hjälp mot Sparta, 
vars konung Kleomenes han be- 
segrade vid Sellasia 221. 

Antigua [änti'gju8], en av 
Leeward-öarna bland Små Antil- 
lerna, britt. Västindien. Frukt- 
bar. De viktigaste produkterna 
äro socker, bomull, ananas, tobak, 
kaffe och rom. Huvudort är S:t 
John med god hamn. A. upp- 
täcktes av Columbus. 251 kvkm. 
30,000 inv. 

Anti'k (av lat. anWquus, 
gammal), beteckning för det som 



493 



Antikatod — Antikroppar 



494 




Antiklinal skiktstäUnins. 

tillhör eller härstammar från en 
svunnen tid, företrädesvis Grek- 
lands och Roms forntid. — A n - 
t i' k e n, Greklands och Roms 
forntid; denna tids konst, kul- 
tur, livsåskådning etc. 

Antikato'd, se Röntgen- 
strålar. 

Antikli'ner, Antiklinala 
veck, sadelveck, de uppåt- 
böjda delarna av ett veckat berg- 
artskomplex. Ars toppar äro ofta 
borteroderade. 

Antiklo'r kallas de kemiska 
föreningar, vanligen natriiuntio- 
sulfat (hyposulfit) eller natrium- 
bisulfit, som med klor bilda vat- 
tenlösliga föreningar. A. använ- 
des för att avlägsna överskott av 
klor ur pappersmassa och tyger 
efter klorblekning. 

Antikri'st (grek. anW, mot), 
"Kristi (eller Messias') motstån- 
dare", en gestalt, som väntades 
uppträda i den yttersta tiden, 
före domens inbrytande, då gud- 
lösheten stigit till sin höjdpunkt. 
Namnet möter första gången i 1 



Joh. 2: 18; föreställningen i N. 
T. framför allt i 2 Tess. 2. 

Antikroppar (grek. anti', 
mot), gemensam beteckning för 
de specifika skyddsämnen, som 
vid införlivande av antigen 
(se d. o.) alstras i högre djur- 
organismer. A. uppträda företrä- 
desvis 1. kunna i varje fall enk- 
'ist påvisas i serxun; de synas 
\ara av äggvitenatur men ha 
hittills icke kunnat framställas 
i ens tillnärmelsevis rent till- 
stånd. Vår kännedom om dem 
hänför sig därför endast till 
deras specifika återverkan på 
antigenet. Är detta av korpusku- 
lär natur (bakterier, celler), kan 
A:s verkan visa sig genom en 
utfiockning av en suspension av 
antigenet, i vilket fall A. benäm- 
nes agglutinin (seAgglu- 
tination), 1. också kan effek- 
ten av A:s inverkan bliva en upp- 
lösning av antigenelementen. A. 




Antikrists tillkommelse. Träsnitt från 
1493. 



495 



Antiktoner — Antilegomena 



496 



kallas då lysin (ee d. o.)- — 
Är antigenet en i lösning befint- 
lig äggvitesubstans, är verkan av 
A. i regel en utfällning av 
denna; A. kallas d& preci- 
pitin (se d. o.). Utgöres anti- 
genet av t. ex. ett enzym 1. toxin, 
alltså ämnen karaktäriserade av 
en särskild kemisk 1. fysiologisk 
verkan, så upphäves denna ver- 
kan vid närvaro av motsvarande 
A. För dessa användas beteck- 
ningarna antienzym och 
antitoxin. — Det för samt- 
liga antigen-antikropp-reaktioner 
gemensamma och karaktäristiska 
är deras specificitet. Därmed me- 
nas, att en A. uteslutande på- 
verkar ett' antigen av samma art 
som det, som framkallat dess 
bildning. Sä reagerar t. ex. ett 
tyfusbacillagglutinin uteslutande 
med tyfusbaciller, ett med röda 
blodkroppar från får framställt 
hemolysin upplöser fårblodkrop- 
par men inga blodkroppar från 
andra djurarter, ett med män- 
niskoserum framställt precipitin 
utfäller endast från människa 
härrörande äggvita o. s. v. På 
denna A:8 specificitet grundar 
»ig deras användning i diagnos- 
tiskt syfte. De vid infektions- 
•jukdomar i kroppen förefintliga 
mikroorganismerna giva ofta 
upphov till mot dessa riktade 
antikroppar, vilka kunna fort- 
bestå långa tider efter sjuk- 
domens hävande. Detta anses 
vara orsaken till den oemottag- 
lighet {immunitet) mot förnyat 
insjuknande, som genomgången 
infektion ofta kvarlämnar. Se 
vidare Immunitetslära. 

Antikto'ner, se Antoiker. 

Anti'kTa (lat. anti'quus, gam- 
mal), upprättstående, latinsk 
tryckstil. Antikvans upphovsman 
var Nic. Jenson (1465). Numera 
förekommei' den i en mångfald 



olika snitt och användes nästan 
överallt," i Tyskland dock jäm- 
sides med frakturstilen. Se Bok- 
tryckarkonst och Stil. 

Antikvaria't (lat. anti'quus, 
gammal), bod, där gamla böcker 
och andra tryckalster uppköpas 
och försäljas. 

Antikva'rie (lat. cmtVquus, 
gammal), kännare 1. samlare 
av fornsaker; f ornf orskare ; i 
Sverige ämbetsman vid Vitter- 
hets-, historie- och antikvitets- 
akademien, sysselsatt med tillsyn 
av rikete fornminnen och med 
vården av det under akademien 
ställda Statens histori- 
ska museum (se d. o.). A. 
äro fyra till antalet och sortera 
under riksantikvarien (se 
d. o.). 

Antikve'rad (av lat. anti'quus, 
gammal), föråldrad. 

Antikvite't (av lat. anti'quus, 
gammal), fornsak, fornminne. 

Antikvitetsarkivet, se Anti- 
kvitetskollegium. 

Antikvitetskollegium, ett år 
1667 bildat ämbetsverk, som hade 
till uppgift att samla, bevara och 
studera svenska fornminnen samt 
fornnordisk litteratur. Även 
genealogiska och numismatiska 
studier förekommo. 1692 ombil- 
dades verket till ett Anti- 
kvitetsarkiv, som jämte 
Kungl. Bibi. och Riksarkivet 
ställdes under Kanslikollegium. 
Arkivets chef och sekreterare var 
riks an t i k v a r i e n (se d. o.) . 
Av arkivets samlingar överläm- 
nades böcker och manuskript 
1780 till Kungl. Bibi. och Riks- 
y arkivet; dess samlingar av forn- 
V «aker och mynt m. m. ställdes 
' , 1786 under Vitterhets-, historie- 
och antikvitetsakademien, varvid 
arkivet upphörde att existera. 
1 Antilego'mena, "motsagda", 
benämnas i Eusebioi' kyrko- 



497 



Anti-Libanon — Antiloper 



498 



historia vissa böcker i N. T., vil-, 
kas äkthet hade dragits i tvivels-' 
mål men dock av de flesta på 
hans tid erkändes, nämligen Ja- 
kobs brev, Petrus' 2:a brev, Ju- 
das' brev, Johannes' 2:a och 3:e 
brev samt, med en viss tvekan. 
Uppenbarelseboken. 

Anti-Li'banon, bergskedja i 
Syrien, ö. om och parallell med 
Libanon. Högsta massivet Stora 
Hermon, 2,760 m. Genomskuret 
av järnvägen Damaskus — Beirut. 
Antillerna [-ti'lj-], öarna mel- 
lan Nord- och Syd-Amerika, bilda 
en stor bäge, som skiljer Atlanten 
från Karibiska havet. Norr om A. 
ligga Bahamaöarna. A. delas i 
Stora A., omfattande Kuba, 
Haiti, Porto Rico och Jamaica, 
samt Små A., varibland märkas 
S:t Barthélemy (franskt), Bar- 
buda, Antigua och Dominica (till- 
hörande britt. Leeward-öarna) , 
Guadeloupe och Martinique 
(franska), Barbados (britt.), 
S:ta Lucia, S:t Vincent och Gre- 
nada (tillhörande britt. Wind- 
ward-öarna). Mellan dessa grup- 
per ligga Jungfruöarna 1. Virgin 
Islands (av vilka S:t Thomas, 
S:te Croix och S:t. John 1916 av 
Danmark såldes till För. Stat. 
och några mindre n.ö. om dem 
tillhöra britt. Leeward-öarna). 
Till A. pläga även räknas de s. k. 
sydamerikanska A. utanför Vene- 
zuelas kust. Djupet mellan A:s 
olika öar är vanligen ringa, oftast 
under 200 m.; mellan Jungfru- 
öarna och S:te Croix dock över 
5,000 m. Norr om Porto Rico an- 
träffas en av oceangravarna med 
djup till 8,526 m. Se vidare resp. 
öar och ögrupper. 

Anti'11groda, seLeptcdac- 
t y 1 i d a e. 

Antiloca'pra, se Gaffel- 
a n t i 1 o p. 

Antilo'per, »tt populärt sam- 







Kudu. C:a 3 iii 

manfattningsnamn på en ator 
mängd Slidhornsdjur. / 
allmänhet äro de smärt byggda 
och hjortlika, ha höga, smala ben, 
stora ögon och öron, korthårig, i 
brunt 1. gult gående päls samt 




£landanttlop. 
vridna horn med ojämn yta. De 
äro skygga och snabba. Flertalet 
leva på slättmarker, många i 
hjordar, smärre arter i regel dock 
parvis 1. ensamma. Afrika har 
den största rikedomen på A., i 




Hättantilop. C 



läng. 



499 



Antiloper 



500 




Gemsbock. C:a 2,5 m. läng. 
Europa finns blott en art, i Ame- 
rika och Australien saknas de 
fullständigt. Deras antal är nu 
för tiden högst avsevärt reducerat 
tack vare en hänsynslös förföl- 
jelse, icke minst av sportjägare. 
Kött, hud och horn ha stor an- 
vändning. Många arter kunna 
lätt tämjas och äro vanliga i 
zoologiska trädgårdar; ingen art 
användes dock i våra dagar som 
husdjur. De äldsta fossila läm- 
ningarna av A. ha anträffats i 
miocena avlagringar. — Av nu 
levande A. må nämnas : K u d u - 
1. skruvantiloper, Strepsi'- 
ceros, ett släkte storvuxna A. med 
strimmig hud och skruvformigt 
vridna horn, som finnas endast 
hos hanen. Afrika. — E 1 a n d - 
antilopen, Tati/ro'tragus o'ryx, 
den största av alla nu levande A., 
har en starkt byggd, klumpig 
kropp av närmare 4 m:s längd, 
ö. och s. Afrikas grässlätter. 
— Nilgai, blå tjur 1. blå 
oxe, Bose'laphus tragocame'lus, 




en art från icke alltför täta 
skogar och djungler i Främre 
Indien. Den är mörkt askgrå med 
en anstrykning i blått. Endast 
hanen har horn, 20 — 25 cm. 
långa. — Hästantiloper, 
Hippo'tragus, ha stark man på 
nacke och haJs. Av alla A. äro de 
bland de största och ståtligaste. 
Afrika, s. om Sahara. B 1 å b o c - 
ken, Hippo'tragus leucophae'us, 
hai- i sen tid utrotats. — O r y x - 
antiloper, 0'ryx, ett släkte 
A. med långa horn, vilka finnas 
hos bägge könen. De leva parvis 
1. i små flockar i Afrika s. om 
Sahara samt i s. Arabien, där de 




Kofintilop (Bubalis licbtensteini). 



Strimmig gnu (Connochaetes taurlnus). 



hålla till på de ödsligaste stäp- 
perna, där växtligheten är knapp 
liksom också vattnet ; p a s s a n 
1. gemsbocken, 0'ryx gaz&lla, 
från s.v. Afrika påstås alldeles 
kunna undvara vatten. B e i s a n, 
0'ryx bei'sa, i n. ö. Afrika hölls 
sannolikt tam av de gamla egyp- 
terna, vilka mångenstädes avbil- 
dat densamma. — Mendes- 1. 
addaxantilopen, A'ddax 
nasomacula' ta, en art med skruv- 
formigt vridna horn från det inre 
av n. Afrika. Har avbildats av de 
gamla egypterna. — K o a n t i - 
löper, Bu'balis, stora djur med 
bakåt starkt sluttande rygg och 
mycket långt, smalt huvud. Afrika, 
Arabien. Hartebeest 1. ka- 
m a, Bu'l)alis ca'ama, stäppdjur, 



501 



Antiloper 



502 



som lever i stora hjordar, ofta i 
sällskap med sebror och gaseller. 
Transvaal. — Gnu-antilo- 
p e rn a, C(ynnochae'tes, leva i 
hjordar tillsammans med andra 
A. i s. och ö. Afrika. "Äkta" 
1. vitsvansade gnun 1. 
w i 1 d e b e e 8 1, Connochae'tes 
gnu, har en längd av 2,8 m. I 
Afrika s. om Limpopo fanns den 
förr i oerhörda hjordar men är 
nu utrotad i Kaplandet. — 
Klippspringaren, Or€o'tragus 
oreo'tragus, en knappt 1 m. lång 
art, från Abessinien till s. och s.v. 
Afrika. — Fyrhornad anti- 




Gas«U (GaztfUa granti> 



1 p, Tetra'ceros qu<idrico'mis, 
har framför de bakre, 10 — 12,5 
cm. långa hornen ett par främre, 
blott 3 — 3,7 cm. långa, vilka dock 
saknas hos en del individer. 
Längd 1 m. Främre Indien. — 
Bezoar-antilopen, Anti'- 
lope cervi'capra, spelar en viktig 
roll i den indiska gudaläran. Den 
är något mindre än en dovhjort 
och har skruvf ormigt vridna horn 
av intill 75 cm:8 längd; vanligen 
har endast hanen dylika. Lever i 
hjordar, vilka enl. vissa uppgifter 
fordom kunnat bestå av intill 
10,000 individer. — Gaseller, 
Gaze'lla, ett släkte, omfattande 
ett flertal arter med tämligen lik- 
artat utseende och levnadssätt. 
Leva i hjordar i öknar och på 




Sprincrbock. Längd 1,5 m. 

stäpper i n. och ö. Afrika, v. och 
centrala Asien samt Främre In- 
dien. Gazeflla do'rcas, den med 
namnet gasell vanligen åsyftade, 
har förhärskande en ljust röd- 
bnm sandfärg. Längd 1,3 m. 
Från Marocko och Algeriet till 
Syrien och Röda havet. I den 
österländska diktningen spelar 
den en rätt framträdande roll. — 
Springbocken, Antido'rcas 
eucho're, en ljust kanelbrun art 
från trakterna s. om Sambesi. 
Förr, då den fanns i skaror om 
tiotusentals individer (enl. vissa 
uppgifter millioner!), var den en 
verklig landsplåga. Förekommer 
ofta i sällskap med strutsar, gnu- 
antiloper o. a. djur. — S a i g a 1. 
stäppantilop, 8ai'ga täta'- 
rica, påminner i utseendet något 
om ett får. I mellersta Europa 
har den anträffats i diluviala av- 
lasrringar. Lever numera i stora 




Saiga. LäDgd 1.3 m. 



503 



Antiluetisk behandling — Antinomism 



504 



hjordar pä. stäpperna i s.ö. 
Europa och v. Asien. 

Antilue'tisk behandling (av 
grek. anti', mot, lat. lu'es, 
smitta), behandling mot syfilis. 

Antimagne'tisk, en egenskap, 
tillkommande bl. a. vissa järn- 
nickellegeringar, att icke kunna 
magnetiseras. Antimagnetiska ur 
ha stålfjädern ersatt med fjäder 
av annan metall. Se M a g n e - 
t i 8 m. 

Antimilitari'sm, se F ö r - 
s v a r s f i en 1 1 i g propa- 

ganda. 

Antimo'n, ett kemiskt grund- 
ämne, en metalloid, som före- 
kommer i naturen huvudsakligen 
som sulfid i mineralet spetsglans. 
I rent tillstånd är A. ett metall- 
liknande, silvervitt, kristalliniskt 
och sprött ämne, som lätt pulve- 
riseras. Det kan även förekomma 
i en obeständig, gul allotropisk 
modifikation (se A 1 1 o t r o p i) , 
Bom uppstär då luftens syre oxi- 
derar flytande antimonväte vid 
— 90° C. A. löses lätt i kungs- 
vatten, men endast långsamt och 
under vätgasutveckling i kokan- 
de saltsyra. Vid upphettning för- 
brinner A. till oxiden SbjO,. 
Smältpunkt 630° C, kokpunkt 
c:a 1,440°, spec. vikt 6,5, atom- 
vikt 120,2, atomtecken 8b (efter 
A:s latinska namn Stibium). På 
grund av A:s förmåga att ut- 
vidga sig vid stelning har det 




fått användning i legeringar, stil- 
metall, brittanniametall, babbits. 
— Antimonföreningar. I 
sina föreningar är A. tre- 1. fem- 
värd. Antimonväte, SbH„ 
en illaluktande, giftig gas, som 
bildas, då väte in statu nascendi 
(i frigörningsögonblicket) in- 
verkar på en löslig antimon- 
förening. Antimontriklo- 
r i d, SbCl,, en färglös, kristalli- 
nisk, mjuk massa, kallad antimon- 
smör. Antimonpentaklo- 
r i d, SbClj, en gul, rykande 
vätska. Antimontrioxid, 
SbjOs, förekommer i naturen som 
mineral (antimonblomma m. fl.), 
kan framställas genom A:8 för- 
bränning i luft 1. genom oxida- 
tion av A. med utspädd sal- 
petersyra. Motsvarande hydrat, 
Sb(OH)„ visar såväl sura som 
basiska egenskaper. Behandlas 
A. med koncentrerad salpeter- 
syra, erhålles antimonsyra, 
H.SbO*; motsvarande oxid, an- 
timonpentoxid, SbjOj, fås 
som ett gult pulver vid upphett- 
ning av antimonsyran. A n t i - 
montrisulfid, SbjS,, före- 
kommer i naturen som mineralet 
antimonglans 1. spets- 
glans, kristalliserande i långa, 
reflflade, blygrå, glänsande nålar. 
Vackra kristaller fås frän ön 
Shikoku i s. Japan. Funnen även 
i Sverige, tillsammans med bly- 
malmer. Spetsglansen är utgångs- 
material för framställning av A., 
användes även till tändsatser. 

Antinomi' (grek. anW, mot, 
och no'mos, lag) , se Kant. 

Antinomi'sm (av grek. anW, 
mot, och no'mos, lag) betecknar 
i nutida språkbruk ringaktande 
av sedelagen under åberopande 
av den kristna friheten. Sådan 
A. förekommer mer än en gång i 
kyrkans historia. En annan bety- 
delse har ordet i den a n t i n o - 



Grupp av spetsglanskristaller. 



505 



Antinous — Antiokia 



506 



miBtiika striden, fram- 
kallad av J. Agricolas (se 
d. o.) hävdande, att den befallan- 
de lagen icke har någon bety- 
delse för framkallande av väc- 
kelse och anger. Denna åskådning 
avvisas av Luther, som betonar, 
att lag och evangelium tillsam- 
mans äro verksamma vid män- 
niskans omvändelse. Upprepade 
stridigheter i denna fråga ledde 
till formuleringen av konkordie- 
formelns 5:e och 6:e artiklar, 
vari bl. a. fastslogs, att män- 
niskorna genom lagen skulle rätt 
lära känna sina synder. 

Anti'nous, d. omkr. 130 e. Kr., 
gunstling hos kejsar Hadrianus, 
dog helt ung under hemlighets- 
fulla omständigheter pä en resa 
i Egypten. Det meddelades en- 
dast, att han drunknat i Nilen; 
traditionen berättar emellertid, 
att han frivilligt offrat sitt liv 
för kejsarens välgång. Därför 
ägnades hans minne ovanliga 
hedersbetygelser, och han gjordes 
till föremål för en kult med egna 
tempel, mysterier och festspel. I 




konsten gav A. upphov till en 
ofta framställd typ. 

Antioke'nska skolan benäm- 
nes en teologisk riktning i An- 
tiokia från omkr. 270 till mitten 
av 400-t. Den trädde i motsätt- 
ning mot den alexandrin- 
ska skolan, som hade sin 
medelpunkt i den s. k. kateket- 
skolan i Alexandria, en kristen 
högskola, ursprungligen en un- 
dervisningsanstalt för nyomvän- 
da, som sökte förbinda kris- 
tendomen med den grekiska filo- 
sofien. Gent emot alexandrinernas 
allegoriska (bildliga) bibeltolk- 
ning betonade A. skriftens enkla 
ordalydelse, och emot de förras 
spekulationer satte A. ett nyk- 
tert tänkande. I kristologien 
framhöUo alexandrinerna den 
hemlighetsfulla föreningen mel- 
lan det gudomliga och mänsk- 
liga; A:8 strävan var däremot 
att hålla de båda sidorna isär 
med betonande av det mänskliga. 
Den alexandrinska teologien ut- 
gick från Clemens och Origenes. 
A:s främste män voro Krysosto- 
mos och Teodoros av Mopsuestia. 
Antioki'a (arab. Antaki'jja), 
stad i Syrien. 24,000 inv. — A. 
anlades 301 f. Kr.; var de seleu- 
kidiska härskarnas huvudstad 
och kom under romarna vid deras 
erövring av Syrien. Det försågs 
med präktiga byggnader och var 
en mäktig centralpunkt för såväl 
grekisk bildning som orientalisk 
handelssamfärdsel. Under sin 
glansperiod hade A. över % mil- 
lion inv. I A. grundades den 
första kristna församlingen utan- 
för Palestina. Upprepade jord- 
bävningar vållade stora skador, 
och staden led ytterligare genom 
fientliga anfall. Kalifen Omar 
erövrade staden 638. Under första 
korståget grundades fursten- 
dömet A., som till sin erövring 



AntinoM. Antik relief. 



507 



Antiokos — Antirrhinum 



508 



av mamlukerna 1268 var en 
kristen utpost mot miihamnaeda- 
nerna. 1516 blev A. turkiskt. Det 
tillhör sedan 1920 det iinder 
franskt mandat ställda Syrien. 

Anti'okos, namn på 13 kungar 
i Syrien av seleukidernas ätt. 1. 
A. I., d. 261 f. Kr., ende aon till 
dynastiens grundare, Seleukoa, 
efter vilkens död 280 han blev 
herre över hela det seleukidiska 
riket. A. hade en mängd uppror 
att bekämpa och miste stora de- 
lar av v. Mindre Asien. En seger 
över gallerna 270 förskaffade ho- 
nom namnet Sote'r, räddaren; 
i ett nytt krig mot dem stupade 
han. — 2. A. III den store, 
d. 187 f. Kr. Hela hans regering 
upptogs av krig: mot Egypten 
om besittningen av s. Syrien och 
Palestina, mot Indien, upprori- 
ska imdersåtar och slutligen mot 
romarna. Vid Magnesia blev han 
190 slagen (se Scipio) och 
mäste avstå Mindre Asien v. om 
Tauros, betala en stor peiming- 
summa och utlämna Hannibal, 
som tagit sin tillflykt till honom 
och förmått honom till kriget. 
Armenien gjorde sig fritt. — 3. 
A. IV E p i' f a n e s (den gudom- 
lige), d. 163 f. Kl., tvangs av ro- 
marna att utrynuna Egypten, 
vände då vapnen mot Palestina 
och framkallade genom religions- 
förföljelse Mackabéernas uppror. 

Antiparasi'tica, lat., medel 
mot parasiter (se d. o.). Se 
Avlusning, Maskmedel, 
Skabbkur. 

Antipa88a'd, se Passad- 
v in d. 

Anti'pater, seAntipatros. 

Anti'pathes la'rix, svart 
korall, ett kolonibildande ko- 
ralldjur. Kolonien har ett inre, 
svart, glänsande skelett av horn- 
artad beskaffenhet, som kan po- 
leras, och som i Orienten använ- 



des dels till prydnader, dels som 
skyddsmedel mot förtrollning och 
förgiftning. 

Antipati' (grek. antipa'teia), 
motvilja. Jfr Sympati. 

Antfpatros (lat. AnWpater), 
d. 319 f. Kr., makedonisk fält- 
herre, en av Alexander den stores 
främsta medhjälpare; ståthållare 
i Makedonien och Grekland under 
Alexanders asiatiska tåg och 
efter dennes död regent. — Om 
A., prokurator över Judéen, se 
Palestina. 

Antipenstalti'k, se P e r i - 

s t alt i k. 

Antipo'der (av grek. cunW, 
mot, och pus, fot). Qeogr. De 
som bo på diametralt motsatta 
punkter av jordklotet. För anti- 
podområden, som ej ligga på 
ekvatorn, äro årstiderna var- 
andra motsatta. Sveriges anti- 
podområde ligger i oceanen s.ö. 
om Nya Zeeland. Jfr A n t o i - 
k er. — Bot. Se Embryo- 
säck. 

Antipo'd-öarna, en grupp obe- 
bodda öar i s. delen av Stilla 
havet. Höra till Nya Zeeland. 
Ha fått sitt namn på grimd av 
sitt läge — nästan antipodiskt 
mot London. 

Antipyre'tica (av grek. wnW, 
mot, och pyr, eld), febermedel. 

Antipyri'n, en syntetiskt fram- 
ställd, alkaloidartad förening med 
ganska vidsträckt användning 
som oskadligt temperaturnedsät- 
tande och smärtstillande medel. 
Uppfunnet 1884 av L. Knorr, 
Jena (d. 1921). 

Antiqvarisk tidskrift för 
Sverige, en sedan 1864 av Vit- 
terhets-, historie- och antikvitets- 
akademien i Stockholm utgiven 
tidskrift, sedan 1872 åtföljd av 
samma akademis Månadablad. 

Antirrhi'num, se L e j o n g ap. 



509 



Antisana — Antiseptik 



510 



Antisa'na, vulkan pä Anderna 
i Ecuador, 5,760 m. 

Antisemiti'sm, modern benäm- 
ning på den på avund, religiös 
ofördragsamhet eller rashat grun- 
dade fientliga rörelse mot semi- 
terna, främst judarna, som sedan 
300-t. har förefunnits i alla län- 
der, där de slagit sig ned. I slutet 
av 1800-t. blev A. att betrakta 
som en politisk rörelse, tidigast 
i Tyskland. På fransk -tyska kri- 
get följde där en rask finansiell 
och industriell uppblomstring, 
som dock även lockade till mind- 
re tilltalande spekulationer och 
svindlerier, i vilka många ledan- 
de judar voro inblandade. Den 
upphetsning, upptäckten av dessa 
väckte, framkallade en häftig, 
antisemitisk agitation. Den an- 
klagelse, som där liksom i andra 
länder riktades mot judarna, är 
framför allt, att de äro ur natio- 
nalistisk synpunkt skadliga, 
eftersom de tillhöra en an ti an ras 
och icke vilja eller kunna helt 
gå upp i det folk de leva till- 
sammans med. De borde därför 
uteslutas från all andel i landets 
styrelse. Men judarna fordrade 
samma skydd och rättigheter som 
övriga medborgare, alldenstund 
de uppförde sig som "lojala, 
laglydiga och driftiga medbor- 
gare". — I Österrike fick A. 
på 1890-t. ett centrum i den 
kristligt-sociala rörelsen. — För 
övrigt framträdde A. särskilt 
starkt i öst-Europa, Så ut- 
sattes judarna i Ryssland för 
hemska pogromer, främst bero- 
ende på judarnas metoder att be- 
driva penningutlåning. — I 
Frankrike nådde A. sin kulmen i 
Dreyfus-aflFären 1894 — 99, och 
efter någon avmattning har den 
under de senaste åren ånyo börjat 
taga fart, särskilt på grund av 
att de till några hundra tusen 



uppgående franska judarna till- 
väUat sig ett oproportionerligt 
stort politiskt, kommersiellt och 
kulturellt inflytande. — I Eng- 
land och Förenta Staterna har A. 
ej fått någon större utveckling, 
ehuru särskilt i det förra landet 
varnande röster ha höjts mot den 
engelska finanspolitikens ställan- 
de under internationellt judiskt 
inflytande. — I Sverige har 
någon allmän, antisemitisk rörelse 
icke förefimnits. — Under och 
efter världskriget har A. i hög 
grad tilltagit i vissa länder, sär- 
skilt Tyskland, Ungern och Polen. 
Orsaken härtill är dels det sätt, 
varpå många judar begagnat kris- 
åren till att på andras bekostnad 
utvidga sina affärsföretag eller 
sitt inflytande inom statsadmi- 
nistrationen, dels den starka re- 
krytering från judiskt håll, som 
de moderna revolutionsrörelserna 
av radikalt socialistisk eller bol- 
sjevikisk karaktär uppvisat. 

Antisepti'k (grek. anti', mot, 
och 8e'psis, förruttnelse), inom 
kirurgien och förlossningskonsten 
läran om att undertrycka utveck- 
lingen av mikroorganismer och 
särskilt varbakterier i sår. Under 
den förantiseptiska tiden ansågs 
varbildning och sårfeber som en 
kroppens egen reaktion mot ska- 
dan, och ett ymnigt och "friakt" 
vårflöde ansågs oundgängligt för 
sårläkningen. Att sårfebrarna och 
bland dem barnsängsfebern på en 
del håll oftare än eljest var van- 
ligt hade ett svårartat förlopp 
och stor dödlighet ansågs bero på 
"dålig konstitution" hos Bjuk- 
vårdsanstalten. — Den förste, som 
tillämpade antiseptiska metoder, 
var ungraren Ignaz Semmelweiss. 
Han tjänstgjorde 1847 vid en 
barnbördsanstalt, där vid ena av- 
delningen utbildades läkare och 
vid den andra barnmorskor. Det 



511 



Antiseptik 



512 



var sedan länge känt, att kandi- 
datavdelningen var längt svårare 
hemsökt av barnsäiigsfeber än 
barnmorskeelevernas, men någon 
förklaring härtill hade ej kun- 
nat givas. SemmelweisB fann för- 
klaringen i att kandidaterna 
från sitt samtidiga deltagande i 
obduktionsövningar fingo sina 
händer förorenade med "sönder- 
fallande materia", som sedan vål- 
lade barnsängsfeber hos de under 
deras vård varande kvinnorna. 
Som botemedel häremot påyrkade 
han tvättningar med klorkalklös- 
ning före varje undersökning av 
patienterna och även mellan varje 
ombyte av patient. Han lyckades 
genomdriva införandet av sådana 
tvättningar på en av sjukvårds- 
avdelningarna med resultat, att 
antalet svårartat förlöpande 
feberfall med en gång nedgick 
till en bråkdel av deras tidigare 
frekvens. Trots detta stötte Sem- 
melweiss' lära på det kraftigaste 
motstånd hos de medicinska auk- 
toriteterna, och han fick dela så 
många andra sin tid överlägsna 
andars öde att dö oförstådd, för- 
grämd och i misär. ■ — Helt annor- 
lunda gestaltade sig levnadslop- 
pet för antiseptikens andra 
grundläggare. När den engelske 
kirurgen Josef Lister 1865 ut- 
pekade bakterierna som orsak till 
varbildning och sårfebrar, före- 
lågo redan Pasteurs glänsande 
undersökningar över mikroorga- 
nismernas roll vid jäsningar och 
förruttnelse, ävensom hans kon- 
staterande av deras "allestädes 
närvaro". Det antiseptiska medel, 
som av Lister infördes, var kar- 
bolsyran. Då enligt den pasteur- 
ska läran bakterierna överallt 
voro tillfinnandes, måste de enligt 
Lister också allestädes bekäm- 
pas: allt som kom i beröring med 
ett sår, måste först dränkas i 



karbol, och då även luften inne- 
höll smittämnen, skedde varje in- 
grepp, varje öppnande av ett för- 
band under med "spray" utsända 
moln av karbolsyra. — Det dröj- 
de icke länge, innan den Lister- 
ska antiseptiken höll sitt seger- 
tåg genom världen. Dess betydelse 
har också varit utomordentligt 
stor. Utan överdrift kan sägas, 
att jämte införandet av bedöv- 
ningsmedel antiseptiken utgör 
grundvalen för kirurgiens enastå- 
ende utveckling under de senaste 
50 åren. — Den Listerska sår- 
behandlingsmetoden saknade dock 
icke nackdelar. Karbolsyran var 
minst sagt obehaglig och där- 
jämte långt ifrån ofarlig. Med det 
fördjupade studiet av bakterio- 
logien lärde man känna möjlig- 
heterna att förekomma sårinfek- 
tioner icke genom att döda bak- 
terierna i såret och dess omgiv- 
ning utan genom att förhindra 
deras ditkomst. Detta tillväga- 
gångssätt har visat sig i allo 
överlägset, och antiseptiken har 
allt mera fått vika för a s e p - 
tiken (se d. o.). — På ett om- 
råde har A. dock alltjämt sin 
uppgift obeskuren, nämligen i be- 
handlingen av redan infekterade 
sår. Även här har utvecklingen 
gått raskt, och vår tids kirurg 
har till sitt förfogande en utom- 
ordentligt rik arsenal olika anti- 
septiska medel (se Desinfek- 
tionsmedel). Som en ödets 
lek kan måhända betecknas, att 
det antiseptiska medel, som senast 
ägnats största uppmärksamhet, 
nämligen den under världskriget 
av Carrel till behandling av in- 
fekterade skador införda s. k. Da- 
kins vätska, innehåller samma 
verksamma beståndsdelar som det 
första i medvetet antiseptiskt 
syfte använda medlet, nämligen 
Semmelweiss' klorkalklösning. 



513 



Antispasmodiska medel — Antoine 



514 



Antispasmo'diBka medel (&▼ 
grek. anW, mot, och spasTno's 
kramp), krampstillande medel. 

Anti'stenes, 450 — 370 f. Kr., 
grekisk filosof; grundlade den 
kyniska (cyniska) sko- 
lan (se d. o.). 

Antisyphiirtica, medel mot 
syfilis (se d. o.). 

Antitaj^i'rus, bergskedja i 
Mindre Asien. Utgör vattendela- 
re mellan floderna Eufrat och 
Kisil-Irmak. 

Antite'» (grek. anti', emot, och 
tite'nai, sätta), motsättning. Se 
Tes. 

Antitoxi'n, benämning på en 
antikropp (se d. o.), alstrad ge- 
nom ett toxins (se d. o.) inverkan 
pfi, en djurorganism. Dä toxiner 
ofta avsöndrag av de sjukdoms- 
alstrande bakterierna och i vä- 
sentlig grad bidraga till skadan- 
det av den infekterade organis- 
men, har A. i många fall fått 
praktisk betydelse som läkemedel 
vid sjukdomar av sådant slag. 
Ojämförligt största betydelsen 
bland dessa terapeutiskt använda 
A, har difteriantitoxinet fått, 
vilket förmenas utgöra den verk- 
■amma beståndsdelen i antidifte- 
riserum (se d. o.). 

Antitrinita'rier (grek. anti', 
emot, och lat. tri'nitas, treenig- 
het), motståndare till kyrkans 
treenighetslära, uppträdde redan 
inom gamla kyrkan, då med ett 
gemensamt namn benämnda m o - 
narkianer. Under reforma- 
tionstiden uppstodo åter A. i 
unitarierna, som sedan för- 
värvat anhängare, särskilt i 
angelsachsiska länder. 

A'ntium, forntida stad i Ita- 
lien, 8. om Rom vid Medelhavet. 
Omtyckt badort med många, se- 
nare förstörda villor och ett kej- 
8ar Nero tillhörande slott. I rui- 
nerna ha många antika konstverk 




Flickan från Antium. Grekisk : 
staty frän 300-t. f. Kr. 

påträffats, däribland Flickan från 
A., ett grekiskt originalverk från 
300-t. f. Kr., nu i Rom. 

Antocya'n, se Växtpig- 
m en t. 

Antofaga'sta. 1. Chiles största 
provins, en del av öknen Ata- 
cama. Stor rikedom på silver, bly, 
koppar och salpeter. 120,183 kv.- 
km. 240,000 inv. — 2. Huvudstad 
i A. 1, medelst järnväg förbun- 
den med Oruro och La Paz. God 
hamn. över A. går en stor del av 
Bolivias handel. 70,000 inv. 

Antoi'ker, Antiktoner, de 
som bo på samma längd- och 
breddgrad men på olika halvklot. 
Jfr Antipoder. 

Antoine [aT)toa'n], André, 
f. 1858, fransk teater ledare och 
skådespelare. Grundade 1887 i 
Paris den lilla Théåtre Libre, som 
blev av banbrytande betydelse för 
naturalismens genombrott på 
teaterns och dramats område. 
Kring A. flockade sig en rad na- 
turalistiska teaterförfattare, vil- 
kas verk — till stor del enaktare 



17. — Le I. I. Tr. 7. «. 22. 



515 



Antokolskij — Antonius 



516 



med moderna motiv och ohöljd 
verklighetsskildring — han upp- 
förde, varjämte han introducera- 
de moderna utländska diktare, 
sfi,som Tolstoj, Hauptmann, Ibsen 
och Strindberg. Théätre Libre på- 
verkade även Strindbergs natura- 
listiska dramatik och teaterpla- 
ner vid 1880-t:s slut. Dess verk- 
samhet upphörde 1896. A., som 
redan 1894 lämnat den, grundade 
1897 Théätre Antoine och var 
1906—14 direktör för Odéon. 

Antoko'Iskij, Mark M a t - 
v e j e v i t j, f. 1843, d. 1902, rysk 
bildhuggare av den moderna na- 
turalistiska skolan. A. har med 
framgång behandlat historiska 
och bibliska ämnen. 

Antologi' (grek. a'ntos, blom- 
ma, och le'gein, samla), samling 
av valda diktverk. Meleagros frän 
Syrien (omkr. 80 f. ELr.) samlade 
en "krans" av egna dikter jämte 
46 andra skalders, däribland Al- 
kaios, Anakreon och Sapfo. Den- 
na första A. och liknande äldre 
samlingar ha gått förlorade men 
utgöra grunden för den av Kon- 
stantinos Kefalos i Konstantino- 
pel i början av 900-t. samlade A. 
i 15 böcker, som bevarats i ett 
Heidelberg-manuskript, co'dex 
PalaWnus, känt sedan 1607. De 
arabiska, persiska och turkiska 
litteraturerna äro rika på A. Jfr 
Krestomati. 

Antone'lli, G i a c o m o, f . 
1806, d. 1876, påvlig statssekre- 
terare, kardinal. I gunst hos 
påven Pius IX, blev han, efter 
att en tid ha spelat liberal, 
ledare för den hänsynslösa reak- 
tion, som efter 1850 härskade i 
Kyrkostaten. A. var en oärlig och 
sedeslös man, som ur den påvliga 
kassan försnillade 45 mill. lire. 

Antone'llo da Messi'na, se 
M e s s i n a. 

Antoni'nus Pi'us (A. den 



fromme), f. 86, d. 161, Hadria- 
nus' adoptivson och efterträdare 
som romersk kejsare 138. A. var 
en mild och fredsälskande här- 
skare, som lindrade de betrycktas 
ställning, uppmuntrade vetenskap 
och konst och även mot de kristna 
visade stor fördragsamhet. 

Anto'nios, den helige A., 
f. 251, d. 356 i Egypten, märklig 
anakoret, bortskänkte vid unga 
är sin förmögenhet och levde över 
20 år i en stengrotta i öknen. 
Kring honom samlades många, 
som flytt ut till öknen för att 
leva ett liv i fromhet. De hallu- 
cinationer av världens fröjder, 
som plågade honom, fördrev han 
med späkningar och brinnande 
böner. "Antonii frestelser" ha 
varit ett omtyckt motiv för 
konstnärer. Ars liv och verk 
äro skildrade av Atanasios av 
Alexandria. 

Anto'nius, M a r c u s, f . 82 (?) , 
d. 30 f. Kr., romersk fältherre 
och triumvir. Tjänade i Caesars 
armé och blev under dennes dik- 
tatur magister equitum eller hans 




Den helige Antonios frestas. Detalj ur 
altarmfilning i Xanten. 1400-t. 



517 



Antonius — Antrim 



518 



närmaste man. Är 44 valdes han 
till Caesars medkonsul. Vid den- 
nes mord s. k. lyckades A. genom 
sitt modiga ingripande omintet- 
göra republikanernas planer. Se- 
dan han satt sig i besittning av 
statskassan och förmätt senaten 
att stadfästa Caesars förordning- 
ar, uppväckte han folkmassornas 
raseri mot mördarna genom ett 
glänsande tal vid Caesars begrav- 
ning. A. beredde sig att bli Cae- 
sars efterträdare och bemäktiga- 
de sig flera provinser, då han fick 
en medtävlare i Caesars adop- 
tivson Octavianus (se A u g u s - 
tus) . Denne kom först i strid med 
A. men försonade sig snart med 
honom och ingick det s. k. andra 
triumviratet (43), vari Lepidus 
blev tredje man. Gemensamt ut- 
krävde de hämnd på Caesars mör- 
dare, som de besegrade vid Filippi . 
år 42, och delade deras provinser. 
A. tilldelades Orienten och mötte 
där sitt öde i den egyptiska drott- 
ningen Kleopatras skepnad. Blän- 
dad av hennes skönhet, stammade 
A. hos henne och tillbragte år i 
moralisk förnedring, vilket väckte 
romarnas harm. Är 32 kom en 
brytning med Octavianus, vars 
syster Octavia A. haft till gemål 
men förskjutit. A. besegrades vid 
Aktion 31 f. Kr. genom Kleopat- 
ras förräderi och tog sitt liv kort 
därefter. 

Anto'nius av P a d u a, f . 
omkr. 1195, d. 1231, ett av den 
katolska kyrkans ryktbaraste och 
mest dyrkade helgon, levde först 
som klosterbroder i Coimbra, 
föreläste sedermera i teologi och 
övergick därefter tUl att verka 
som predikant och folktalare. 
Kj-aften av hans vältalighet 
skildras i otaliga legender. De 
tio sista åren av sitt liv till- 
hörde han franciskanorden. — 
Ä. avbildas ofta knäböjande 



framför Jesusbarnet; hans attri- 
but är en lilja, symbolen av hans 
själsrenhet. 

Antonius-eld, medeltida be- 
nämning på epidemiskt uppträ- 
dande sjukdomstillstånd, karak- 
täriserade av rodnad, kallbrand 
och svåra smärtor. A. har säker- 
ligen ej betecknat någon enhet- 
lig sjukdom. I en del fall har den 
kunnat identifieras med de förr 
ofta epidemiskt uppträdajide för- 
giftningarna med mjöldryga 
(se d. o.), i en del andra fall har 
det säkerligen varit fråga om 
rosfeber, ävensom andra sjuk- 
domar med likartade symtom. 
Xamnet härledes från sägnen om 
en fransk adelsman, som botats 
från sjukdomen vid den helige 
Antonios' reliker. 

Antonomasi' (av grek. antt', i 
stället för, och onomasi'a, benäm- 
ning), i retoriken beteckning för 
en uttrycksform, där man utbytt 
den gängse benämningen på en 
person eller ett föremål mot ett 
karaktäriserande uttryck, t. ex. 
"Molnskockaren" för Zeus, "All- 
fader" för Odin, "gångaxen" i 
stället för hästen. 

Antrace'n, ett fast kolväte, 
tillhörande cykliska serien. Er- 
hålles ur den sista fraktionen 
vid fraktionerad destillation av 
stenkolstjära. A. användes till 
framställning av alizarin, men 
måste först undergå en invecklad 
reningsprocedur. 

Antraci't, se Stenkol. 

Antrakino'n, se Alizarin. 

Antrakonft, se O r s t e n. 

Antrako's (av grek. a'ntr<u;, 
kol), svartfärgning av lungorna, 
uppkommen genom avlagring i 
dessas lymfbanor av inandade 
kol- och andra dammpartiklar. 

A'ntrax, grek., mjältbrand (se 
d. o.). 

Antrim [ä'ntrim], grevskap i 



619 



Antropofag — Antropomorfism 



520 



prov. Ulster, Irland. Medelpunkt 
för linneindustri. Stad Belfast. 
Befolkningen utgöres till % av 
protestanter. 194,000 inv. 

Antropofa'g (av grek. a'ntro- 

pos, människa, och fagei'n, äta), 
människoätare. 

Antropogeografi' (av grek. 
a'ntropos, människa), den del av 
geografisk vetenskap, som be- 
handlar människans samband 
med naturen och naturförhållan- 
denas inverkan på henne och 
hennes utbredning. Vetenskaps- 
grenen grundlades av tysken Fr. 
Ratzel. Se Geografi. 

Antropoi'der, se A n t h r o - 
pomorphae. 

Antropologi' (av grek. a'ntro- 
pos, människa, och lo'gos, lära) . 
Enligt äldre språkbruk, vilket 
ännu bibehålles inom den Bo- 
strömska filosofien, betecknar A. 
läran om människan såsom en- 
skild individ och användes då 
närmast såsom likbetydande med 
psykologi. I nyare språk- 
bruk betyder A. läran om män- 
niskan såsom släkttyp. Denna 
vetenskap specificeras i : 1 ) Zoo- 
logisk A.^ där människosläk- 
tets sammanhang och förhållande 
till andra levande varelser är 
studieobjekt; 2) allmän A., 
där människosläktets skilda raaer 
och folk jämföras med varandra, 
och 3) deskriptiv A. eller 
speciell A., där dess enskild- 
heter studeras. Se Människo- 
raser. 

Antropologiska sällskap, sam- 
fund, som sprida kännedom om 
antropologisk och arkeologisk 
forskning. I Sverige stiftades 
1873 Antropologiska 
sällskapet i Stockholm, 
som emellertid 1877 ombildades 
att även omfatta geografisk forsk- 
ning; se Svenska sällska- 



pet för antropologi och 
geografi. 

Antropometri' (av grek. a'n- 
tropos, människa, och me'tron, 
mått), läran om människokrop- 
pens måttförhållanden. A. stude- 
rades tidigare huvudsakligen av 
anatomer och bildande konstnä- 
rer, varvid särskilt de förras om- 
fattande och statistiskt bearbe- 
tade mätningar på större mate- 
rial av barn och fullvuxna bidra- 
git till vår kännedom om till- 
växtförhållanden och kroppspro- 
portioner och dessas beroende av 
ras, miljö etc. Praktisk använd- 
ning har A. fått i och med det 
av fransmannen Bertillon införda 
antropometriska systemet för 
identifiering av brottslingar. De 
mått, som därvid läggas till 
grund för identifieringen, äro dels 
längden på enskilda skelettdelar, 
SS. fingerfalanger, dels kraniets 
olika diametrar. De senares in- 
bördes storlek är i hög grad väx- 
lande för olika raser, varför just 
denna gren av A. fått särskild 
betydelse för den etnografiska 
forskningen. Den betraktas också 
som ett i viss mån självständigt 
forskningsområde. Se vidare 
Kraniometri. 

Antropomo'rf, människolik- 
nande. Jfr Antropomorfism. 

Antropomo'rfa apor, se A n - 
thropomorphae. 

Antropomorfi'sm (grek. a'n- 
tropos, människa, och morfe', ge- 
stalt), överförandet av mänsk- 
liga egenskaper på det icke 
mänskliga, t. ex. då i myter och 
sagor livlösa föremål 1. djur 
uppträda med mänskligt tal 1. 
mänskliga låter. Ss. vetenskaplig 
term har A. sin egentliga använd- 
ning inom teologien och religions- 
filosofien SB. beteckning för en 



521 



Antroposofi — Antwerpen 



522 



/ ANTWERPEN 

St-alal 500000 




både på lägre och högre stadier 
av religiöst liv framträdande 
tendens att fatta det gudomliga 
såsom människoliknande. 

Antroposofi' (av grek. a'ntro- 
pos, människa, och sofi'a, vishet), 
en religiös rörelse, vilken har till 
upphovsman Rudolf St e i - 
ner. Dess högkvarter är i 
Dornach nära Basel, där ett stort 
antroposofiskt tempel uppförts 
under namn av Goetheanum. A. 
söker med teosofiska element sam- 
mansmälta dels specifikt kristna 
moment i starkt ockultistisk om- 
klädnad, dels ock vissa idéer från 
Goethe och Schopenhauer, men 
har också ett socialt reformpro- 
gram. Se vidare S t e i n e r. 

Antropotorai' (grek. a'ntro- 



pos, människa, och te'mnein, 
skära), se Anatomi. 

Antropozo'isk (grek. a'ntro- 
pos, människa, och zo'ein, leva), 
med (spår av) mänskligt liv. 

Antwe'rpen, An vers [fr. 
ai)vä'r, belg. ar)vä'rs]. 1. Belgisk 
prov. med flamländsk befolkning. 
1,041,000 inv. — 2. Huvudstad i 
A. 1, Belgiens andra stad och 
största hamnstad, belägen vid 
floden Schelde. Denna är farbar 
för oceanångare upp till staden, 
som äger stora dockor och ett 
utgrenat kanalsystem. A. är ge- 
nom sitt läge och närheten till 
Mellan-Europas industricentra 
synnerligen gynnat som handels- 
stad och har blivit en av Europas 
viktigaste växldshamnar. Bety- 



523 



Antvorskov — Anund 



524 




Utsikt över Antwerpen. 

dande industri, omfattande dia- 
mantsliperier, textil-, tobaks- och 
sockerfabriker, brännerier och 
bryggerier. A. har 323,000 inv., 
med förstäder 413,000 inv. — 
Staden var av betydelse redan på 
1000-t. på grund av de fiskeflottor 
den då utrustade. Dess främsta 
storhetsperiod var under 13 — 
1500-t., då den förutom sin stora 
handel även ägde rangen av Euro- 
pas främsta fabriksstad. Från 
denna tid datera sig A:s arkitek- 
toniska minnesmärken, varav den 
gotiska katedralen och det 1561 
— 65 av Cornelis Floris uppförda 
rådhuset äro de förnämsta. A. 
var samtidigt ett centrum för 
konst och vetenskap. Det led svårt 
under nederländska frihetskriget 
och intogs 1585 av spanjorerna. 
Från 1800-t. har A. en ny glans- 
period. Det blev från mitten av 
århundradet försett med starka 
befästningar, uppförda under led- 
ning av Briabnont. Vid den tyska 
inmarschen i Belgien aug. 1914 
drog sig belgiska huvudarmén så 
småningom bakom Antwerpens 
befästningar, varifrån flera ut- 



S&dhuset i förgrunden, 
fall gjordes, ehuru utan större 
framgång. Under sept. samlades 
en tysk belägringsarmé under 
general v. Beseler, försedd med 
ett för dåtidens förhållanden 
mycket starkt belägringsartilleri. 
Staden anfölls — utan föregående 
cernering — å s.ö. sektorn av 
fortlinjen och föll redan 9 okt. 
— 1920 hölls i A. den 7:e olym- 
piaden. 

A'ntvorskov, johannitkloster 
nära Slagelse, Själland, grundat 
av Valdemar I. Ett kungligt slott 
uppfördes där av Fredrik II. Nu- 
mera ruiner. 

Antändningstemperatur, se 
Förbränning. 

Anu, babylonisk gud, se B e 1. 

Anu'bis, se Anepu. 

Anund, svenska konungar. — 
1. Bröt-Anund, förra hälf- 
ten av 600-t., var av Ynglinga- 
ätten, sonsons son till Adils och 
fader till Ingjald Illråde. "I Acs 
dagar var det goda år i Svi- 
thiod"; konungen gjorde nyod- 
lingar, och den uppsvenska kul- 
turen anses under honom ha nätt 
ain högsta blomstring under för- 



525 



Anundsjö — Aosta 



526 



historisk tid. — 2, A. Upp- 
sa 1 e, förra hälften av 800-t., 
samtida till Ansgar; blev fördri- 
ven och sökte förgäves återtaga 
riket med dansk hjälp. — 3. A. 
Jakob, f . omkr. 1008, d. omkr. 
1050, Olof Skötkonungs son, gyn- 
nade missionsarbetet från Bre- 
men, stred i förbund med sin svå- 
ger Olof Haraldsson i Xorge mot 
Knut den store av Danmark-Eng- 
land, hjälpte även sin andre svå- 
ger Jaroslav i Novgorod. Se 
Ingvar. 

Anundsjö, socken i Väster- 
norrl. 1., pastorat i Härnösands 
stift. 8,250 inv. 

Anu'ra (grek. nekande an, och 
ura', stjärt, svans), se Grod- 
d j ur. 

Anuri' (av grek. nekande an 
och u'ron, urin), upphörande av 
urinavsöndringen, ett synnerligen 
allvarligt sjukdomssymtom, som, 
när det ej inom kort hares, leder 
till döden. Jfr U r e m i. 

A'nus, lat., stolgångsöppning. 

Anvers [ai)vä'r], se Ant- 
w e r p e n. 

d'AnvilIe [dagvi'!!] , J e a n - 
Baptiste Bourguignon, 
f. 1697, d. 1782, berömd fransk 
geograf och kartograf, framför 
allt känd för sina, till ett antal 
av mer än 200 uppgående kartor. 

Anvisning 1. Assignation, 
skriftlig order till en annan att 
utbetala en summa till en tredje. 

Använd botanik, se Tilläm- 
pad botanik. 

Anzac, namn bildat av begyn- 
nelsebokstäverna i Australian 
and New Zealand Army Corps; 
populär benämning först på den- 
na kår och sedan på av austra- 
liska och nyzeeländska trupper 
("Anzacs") gemensamt bildade 
enheter. Det gavs även åt den 
plats på Gallipolihalvön, där 



anzactrupperna under Dardanell 
fälttåget 1915 landstego. 

Anzengruber, L u d w i g, f 
1839, d. 1889, österrikisk drama 
turg och novellförfattare. Bland 
hans berättelser anses Der St em 
steinhof (1886; Helen Zinshofer 
1898) vara den bästa. 

Anzin [ai)åä'r)], stad i dep 
Nord, Frankrike. Stenkolsgruvor 
14,000 inv. 

Aomo'ri, hamnstad i Japan, 
på n. kusten av Hondo. Järnväg 
till Tokyo och daglig ångbåtsför- 
bindelse med Hakodate. 45,000 
inv. 

Aori'stus, se Tempus. 

Ao'rta, stora kroppspulsådern, 
människo- och ryggradsdjurkrop- 
pens största artär. Hos män- 
niskan utgår A. från vänstra 
hj ärtkammaren, stiger först 
uppåt, vänder därpå genom en 
skarp krök — aortabågen — åt 
vänster nedåt, följer så ryggraden 
genom bröst- och bukhålorna till 
höjden av 4:e — 5:e ländkotan, 
där den delar sig i de stora puls- 
åderstammarna för båda sidornas 
bäckendelar och nedre extremite- 
ter. A. är den stora spridaren av 
det arteriella blodet i organismen 
och avger tmder sitt förlopp gre- 
nar till kroppens alla delar. — 
A o r t i' t, inflammation eller de- 
generation i A:s vägg. 

Ao'sta, stad i prov. Torino, 
Italien, vid Dora Baltea och för- 
eningspunkten för vägarna från 
Stora och LiUa S:t Bernhard. 
Storartade fornlämningar från 
romartiden. 7,000 inv. 

Ao'sta, Emanuele Fili- 
b e r t o, hertig av A., prins av 
Savojen, f. 1869, son till konung 
Amadeus av Spanien, italiensk 
general. Förde under världskriget 
befälet över 3:e italienska armén 
(södra delen av Isonzo-f ronten ) , 
vamaed han 9 aug. 1916 erövrade 



527 



Apa — A. p. C. 



628 



brohuvudet och itaden Görz. Led 
under reträtten från Isonzo nov. 
1917 en svfi-r motgång vid Lati- 
sana. 

Apa. 8jöv. Dela s t a g a p a : 
ett anedsegel pä mesanstaget, 
dels gaffelapa: gaffelsegel pä, 
stormasten av tremastade fartyg. 
— Zool. Se Apor. 

Apacher [apa'tjer], en strid- 
bar indianstam i Texas och Ari- 
zona, som beredde Förenta Sta- 
ternas regering stora svårigheter 
och först på 1880-t. blev kuvad. 
Numera bosatt inom reservatio- 
ner i Arizona, Nya Mexiko och 
Oklahoma till ett antal av 5 å 
6,000. 

Apa'cher, fr. apaches, lösa 
folkelement, som under senare 
decennier gjort gatorna i Paris 
osäkra genom mord och rån. 

Apago'gisk (av grek. apa'gem, 
föra bort) , se Bevis. 

Apalacher [apala'tjer], gren 
av indianstam, som fordom bodde 
vid Chattahoocheefloden. 

Apanage [apana'8j] (av lat. 
pa'nis, bröd), underhåll, gom an- 
slås åt medlemmar av det rege- 
rande huset. Den regerande furs- 
tens anslag kallas vanligen c i - 
vi 1 1 i 8 t a (se d. o.). 

Apati' (grek. nekande a och 
pa'tos, lidande, sinnesrörelse), 
ursprungligen = sinneslugn, nu- 
mera huvudsakligen använt i be- 
tydelsen sjuklig nedsättning av 
den psykiska reaktionen mot 
yttre företeelser. 





L. _ , 



Grupp av apatitkristaller. 



ApebrödBträd. 



Apati't, mineral av klor- och 
fluorhaltig fosforsyrad kalk, som 
kristalliserar enl. hexagonala sy- 
stemet i genomskinliga till oge- 
nomskinliga, glasglänsande, färg- 
lösa eller gula, gröna till violetta 
kristaller, A. är ett tämligen all- 
mänt mineral och uppträder i 
mikroskopiska kristaller i nästan 
alla eruptivbergarter. Tekniskt 
viktiga förekomster av A. finnas 
bl. a. i 8. Norge (Bamle, Ilra- 
gerö), där A. bildar stockar 1. 
gångar i gabbro. A. tjänar tiU 
utgångsmaterial vid framställ- 
ning av superfosfat (se d. o.). I 
Sverige finnas apatitrika järn- 
malmer bl. a. i Gällivare, Kiruna- 
vaara och Grängesberg. Under 
världskriget utvanns A. genom 
anrikning av en del Gällivare- 
malmer. Eljest tjäna dessa mal- 
mer till framställning av thomas- 
tackjärn, och fosforhalten åter- 
vinnes i den slagg, som fås vid 
tackjärnets färskning (se Bes- 
semerprocessen). 

A. p. C. 1. a. p. C. n., förk, för 



529 



Apebrödsträdet — Apex 



530 



lat. a'nno post Chri'8tum na'tum, 
året efter Kristi födelse. 

Apebrödsträdet, b a o b a b 1. 
Senegals kalebassträd, 
Adanso'nia^ digita'ta (fam. Bom- 
baca'ceae), afrikanskt träd. Det 
når sällan mer än omkr. 20 m. 
höjd, men stammens tjocklek 
(6—8 m. i diameter) överträffas 
näppeligen av något annat träd. 
På de ända till 20 m. långa gre- 
narna sitta de vita blommorna 
och frukterna pä långa, nedhäng- 
ande skaft. Det vita, syrliga 
fruktinnehället liksom bladen, 
1 a 1 o, fortares av infödingarna. 

Apel, se Äppleträd. 

A'peldopm [-dårn], stad i 
prov. Gelderland, Nederländerna. 
Pappersfabriker, vilkas produkter 
huvudsakligen gå till Ostindien. 
46,000 inv. 

Ape'lles, den grekiska kon- 
stens mest berömda målare, verk- 
sam under 2:a hälften av 300-t., 
härstammade från Kolofon men 
var bosatt i Efesos. Hans arbeten 
berömmas för säker teckning, rik 
kolorit (som likväl var inskränkt 
till fyra färger, svart, rött, gult 
och vitt) och mycket behag. 
Bland dem märkas flera porträtt 
av Alexander den store, vars hov- 
målare han var, och hans mest 
berömda bild, Afrodite Anadyo- 
mene. Intet av dem är bevarat. 

Apelsin, se C i t r u s. 

Apennfnema, bergskedja, som 
genomlöper hela Italien; äger i s. 
sin fortsättning i Siciliens berg 
och det nordafrikanska Atlas och 
i n. i Alperna. De olika partierna 
av A. pläga benämnas efter de 
landskap, vari de ligga. Bergs- 
kedjan, som mestadels består av 
kalksten, når ingenstädes över 
snögränsen och saknar Alpernas 
vilda karaktär. A:3 bergsystem 
vidgas i mellersta Italien till 
Abruzzernas högland, vars högsta 




Apennino centrale. 



punkt. Gran Sasso d'Italia, når 
2,921 m. 

Apennfnska halvön. Ita- 
lienska halvön, den mel- 
lersta av Syd-Europas tre halv- 
öar, uppkallad efter Apenninerna. 

Apergu [-sy'], fr., översikt, 
kortfattad framställning. 

Apere'a, se Marsvin. 

Aperio'disk kallas en kropps 
rörelse, då kroppen (t. ex. en 
magnetnål) intager ett jämvikts- 
läge utan periodiska svängningar 
omkring detsamma. Tillfälliga 
eller oregelbundna variationer i 
periodiska företeelser kallas även 
aperiodiska eller operiodiska. 

Apéritff, fr., vermut 1. annan 
alkoholhaltig dryck, som tages 
före måltiden. 

Apertu'r (lat. apertu'ra, öpp- 
ning), diametern till den cirkel- 
yta, som hos en spegel eller lins 
är öppen för ljusstrålarna. A. 
kan minskas genom avbländning 
med aperturbländare. 

Ape'talae (grek. nekande a, 
pe'talon, blad) 1. apetaler, 
växtgrupp innefattande dikotyle- 
doner, som sakna kronblad. A. 
kan dock knappast anses som en 
nattu"lig grupp. 

A'pex, lat., spets. — Astron. 
Den punkt på himmelssfären, 
mot vilken vårt solsystems rörel- 
se är riktad. A. är belägen i 
stjärnbilden Herkulea. 



531 



Aphaniptera — Aplomb 



532 




Aphrodite acule*ta. Längd 10 cm. 

Aphani'ptera (grek. afa/ne'8, 
osynlig, och ptero'n, vinge), 
stundom ännu brukligt namn på 
ordningen Loppor. 

Aphanizo'menon, se Vatt- 
nets blomning. 

Aphe'lium (av grek. apo', 
från, och he'lios, sol), den från 
solen mest avlägsna punkten i en 
planets eller komets bana. Jfr 
Perihelium. 

A'phis, ett mycket artrikt 
släkte bladlöss. 

Apho'dius, se Dyngbag- 
gar. 

Aphrodi'te aculea'ta, en syn- 
nerligen vacker borstmask med 
fjällbeklädd undersida men i öv- 
rigt hårbeklädd. Sidornas här 
äro mycket långa och skifta i 
regnbågens alla färger. A. lever 
i saltvatten och förekommer bl. a. 
vid svenska västkusten. 

Aphro'phora, se S t r i t a r. 

A'pia, huvudstad på Samoa- 
öarna, på n. kusten av Upolu. A. 
är öarnas handelscentrum. Ex- 
port av kopra och kakao. 1,500 
inv., varav % européer. 

A'pion, se V i v 1 a r. 

A'pis, se B i n. 

A'pistjuren, det förnämsta av 
de gamla egyptiernas heliga djur, , 
svart med egendomliga vita fläc- 
kar, dyrkades framför allt i 
Ptahs tempel i Memfis, där offer 
framburos och orakel meddelades. 
Under sin livstid gällde A. som 



en inkarnation av Ptah, och när 
en A. dött, måste en annan an- 
skaffas i hans ställe. Apistju- 
rarna begrovos med stor ståt i 
Serapeum, underjordiska 

grottor, som inhuggits i berget. 
A'pium, se Selleri. 

Aplacenta'lia (grek. nekande 
a och lat. place'nta, moderkaka), 
saromanfattande benämning på 
kloakdjur och pungdjur, vilka 
samtliga förr ansågos sakna 
moderkaka under fosterutveck- 
lingen. Då pungdjurssläktet Pera- 
me'les sedermera befunnits äga 
en dylik, har namnet A. munera 
övergivits. Övriga däggdjur, vilka 
alla ha moderkaka, benämnas 
Placentalia. 

Aplana't, fotografiskt objektiv, 
bildat av tvenne sammansatta 
linser, placerade symmetriskt i 
förhållande till bländaren. Hos 
A. är den sfäriska och kromatiska 
avvikningen någorlunda upphävd. 
Den engelska och franska benäm- 
ningen för A. är rectlinear. 

Aplana'tisk säges en lins 1. 
ett linssystem vara, då den sfä- 
riska avvikningen upphävts (se 
Aberration). 

Aplanogame't (grek. nekande 
o, pla/na'n, kringirra, game'tes, 
make), se Gam et. 

ApIanospo'r, se C h 1 o r o - 
p h y c e a e. 

Aplo'mb, fr., säkerhet (i håll- 
ning och uppträdande), fasthet 




Apistjuren. Fornegyptisk relief. 



533 



Aplysia — Apokryfiska böcker 



534 



och bestämdhet (vid musikaliskt 
föredrag). 

Aply'sia, se S j ö h a r e. 

Apmänniska, se Pithecan- 
thr o pu 8. 

Apocyna'ceae, växtfamilj 

(ordn. Conto'rtae), huvudsak- 
ligen tropiska växter, som inne- 
hålla mjölksaft; fröna äro ofta 
försedda med hårtofs. Många äro 
lianer. Flera äro viktiga kaut- 
sjukväxter, andra äro ytterst 
giftiga och användas i medicinen. 
C:a 1,000 kända arter. Viktigare 
släkten : Apo'cynum, Aspido- 
spe'rma (se Q u e b r a c h o) , 
Lando'lp}iia, Ne'rium, 8tropha'n- 
thus, Vi'nca. 

Apo'cynum, växtsläkte (fam. 
Apocyna'ceae) . Den nordameri- 
kanska A. androsaemifo'Uum med 
klocklika, rödvita och välluktan- 
de blommor fångar insekter me- 
delst tandlika bihang i kron- 
pipen. Indisk hampa erhålles av 
A. ca'n/na'bium, vilken innehåller 
ett giftigt ämne, a p o c y n i' n. 

Apode'rus, se V i v 1 a r. 

A'podes, se Ålfiskar. 

Apofy's (grek. apo'fysis, ut- 
växt), förgrening av ett eruptivt 
bergartskomplex i tunnare gång- 
ar, som löpa ut i sidostenen. 

Apogami' (grek. apo', från, 
och ga' mos, äktenskap) , se F o r t- 
plantning. 

Apoge'um (grek. apo', från, 
och gai'a, jord), namnet på den 
punkt i månens bana kring jor- 
den, där dess avstånd från jor- 
den är störst. Den punkt, där av- 
ståndet är minst, heter p e r i - 
ge u m. 

Apokaly'ps (grek., avslöjande, 
uppenbarelse), en bok som vill av- 
slöja framtidens händelser, sär- 
skilt dem som röra slutmålet för 
världens utveckling, eller ock den 
himmelska världens hemligheter. 
I G. T. finnas flera apokalypser, 




Apokalypsen. Johannes inför världsdo- 
maren. Träsnitt av Diirer. 

av vilka den mest bekanta är Da- 
niels bok. I N. T. är framför allt 
att nämna Uppenbarelseboken. 
Jfr Baruk, Esra, Hermas. 

Apoka'rp, se Pistill. 

Apokata'stasis, grek., åter- 
upprättande. Med detta uttryck, 
hämtat från Apg. 3: 21, beteck- 
nar man alla varelsers, även de 
onda andarnas, slutliga frälsning. 
Inom den kristna kyrkan är 
Origenes den främste repre- 
sentanten för denna åskådning. 
Gent emot läran om de eviga 
straffen betona denna riktnings 
anhängare framför allt, att dy- 
lika straflf äro ovärdiga en alls- 
mäktig och kärleksrik Gud. 

Apokroma't, fotografiskt 1. 
mikroskopiskt objektiv, som 
gjorts aplanatiskt för mer än två 
färger och dessutom akromatiskt. 
Se Akromatism. 

Apokry 'fiska böcker (grek. 
apo'kryfos, förborgad, dunkel) 1. 
Apokryfer. 1. Av ålder be- 
tecknas så de gammaltestament- 
liga böcker, som icke fått plats 



535 



Apolda — Apollon 



536 



i judarna» hebreiska gkriftsam- 
ling men av kyrkan upptagits, 
tydligen såsom ett arv frin de 
grekisk-talande judarna. Den ka- 
tolska kyrkans ställning till dem 
avgjordes slutgiltigt genom 
kyrkomötet i Trident (1546), som 
högtidligen förklarade de inom 
henne allmännast använda för 
likvärdiga med övriga heliga 
skrifter. Protestanterna äter 
ställde sig antingen helt avvisan- 
de (sä de reformerta) eller upp- 
tog© dem, men under fram- 
hållande av deras egenart (så 
Luther). I svenska kyrkobibeln 
ingå följande: Judit, Visheten, 
Tobia, Syrak, Baruk, l:a och 2:a 
Mackabéerboken, Tillägg till 
Ester, Tillägg till Daniel, Manas- 
se bön. Bland de viktigaste här 
icke upptagna A. äro den stora 
Henoksboken (vilken ingår i den 
etiopiska kyrkans kanon) samt 
4:e Esra (av katolska kyrkan 
upptagen såsom bihang till N. 
T.) . — 2. Med termen a p o k r y - 
fisk benämnes även den omfat- 
tande, tydligt legendartade litte- 
ratur om Jesu liv och apostlarnas 
verksamhet och öden, som till- 
kommit på 100- och 200-t. e. Kr. 
— Använt i allmänhet betecknar 
apokryfisk något med hän- 
syn till sitt ursprung mindre till- 
förlitligt. 

Apo'lda, stad i republiken 
Thiiringen, Tyskland. Ylle- och 
maskinindustri. 23,000 inv. 

Apollina'ris, ett välsmakande, 
alkaliskt vatten från en i närhe- 
ten av kurorten Neuenahr belä- 
gen källa med samma namn, nu- 
mera ofta eftergjort vid mineral- 
vattenfabrikerna. 

Apo'llini sa'cra, "helgat ät 
Apollon", ett vittert studentsäll- 
skap i Uppsala 1767—79. Det ut- 
gjorde en filial avUtiledulci 
i Stockholm. 



Apo'llo, se Apollon. 

Apo'llo-f järil, se Papilio- 
n i d a e. 

Apo'Ilon, ljusets gud i den gre- 
kiska mytologien, allt sedan 400- 
t. f. Kr. även känd och dyrkad av 
romarna under namnet A p o 1 1 o. 
Enligt myten var han son till 
Zeus och Leto och tvillingbroder 
till Artemis. Ursprungligen var 
A. en gudom för ljuset självt; 
först med tiden blev han solgud i 
stället för Helios. Hans tillnamn 
P o i b o 8 betecknar honom säsom 
"den lysande" och samtidigt "den 
rene", "den helige", ty som det 
rena ljusets gud var han mot- 
ståndare till mörkret och allt 
därmed besläktat. Spartanerna 
och även atenarna ärade honom 
som hjälpare i strid. Han var 
också den gud, under vars skydd 
kolonier utsändes och nya städer 
grundades. Han skyddade väg- 
och sjöfarande och hade i denna 
egenskap tillnamnen A g y' i e u s, 
vägarnas gud, och D e 1 f i' n i o s, 




Apollo di 



Belvedere. Antik 
8tat7. 



637 



Apollonios — Apologet 



538 



efter deliinen, det lugna havets 
symbol. Som beskyddare mot det 
onda i vidsträcktaste bemärkelse 
(Alexi'k ak o s) visade han 
sin makt framför allt vid sjuk- 
domar. Ocksä i andligt avseende 
räddade A. från ofärd. Redan 
tidigt utvecklade sig hans ur- 
sprungliga fysiska betydelse i 
riktning mot det etiska, så att 
han, den rene ljusguden, blev en 
gud för andlig och sedlig renhet, 
rätt och lagbundenhet. Som sådan 
(A. Kata'rsios, renaren, eller 
S o t e' r, frälsaren) straffade han 
obönhörligt nidingen, men åt den 
skuldbelastade, som vände sig till 
honom med ångerfyllt sinne, 
skänkte han rening från brottet. 
Det genom ApoUonkulten i syn- 
nerhet från Delfoi utbredda för- 
soningsbegreppet bidrog avsevärt 
till utvecklingen av mildare 
rättssedvänjor. Såsom det allt 
genomträngande ljusets gud var 
A. vidare beskyddare för spå- 
domskonsten. A. hade många 
orakel, av vilka Delfoi s stod 
främst. Som musikens gud blev 
A. beskyddare för sången och 
diktkonsten och därmed musernas 
ledare (M u s a g e' t e s) . — Ge- 
nom denna mångsidiga beröring 
med naturens och människornas 
liv intog A. en central ställning 
i antikens kult. Redan av Home- 
ros sammanställes han med Zeus 
och Atena, så att de tre tillsam- 
mans nästan representera sum- 
man av all gudomlig makt. De 
båda medelpunkterna för Apol- 
lonkulten voro ön Delos, gudens 
födelseort, och Delfoi. A:s attri- 
but äro kitarau eller bågen. 
Lagern var helgad åt honom. 
A. framställdes i konsten som 
en kraftig och mogen yngling. 
Undantagsvis förekom, bl. a. 
i Praxiteles' A. 8aurokto'nos, 
ödledödaren (se ill. till Praxi- 



teles), en spensligare gosse- 
typ, men samtidigt med denna 
också den av högstämt allvar 
fyllda citterspelande A., A. 
Musage'tes. Den antika Apollon- 
statyn i Nationalmuseum i Stock- 
holm är sannolikt en kopia efter 
Skopas. Den "fj ärr skjutande" 
Apollon är återgiven i den be- 
kanta statyn Apollo di Belvedere. 
I mytiska scener förekommer A. 
bl. a. som segrare i sångartävlan 
med satyren Marsyas eller i mera 
allvarlig strid med draken Pyton 
(därav benämningen A. Py' tios), 
vidare i strid med Herakles om 
den delfiska trefoten och som kor- 
ledare för muserna. (Se vidare 
ill. till Bildhuggarkonst.) 

Apollo'nios. 1. A. från 
Per g a, 2U0-t. f. Kr., grekisk 
matematiker. I sitt berömda verk 
Om koniska sektioner — hans 
enda bevarade — ådagalade han 
sambandet mellan de olika slagen 
av koniska sektioner och härledde 
deras fundamentala egenskaper. 
Från A. härröra benämningarna 
ellips, hyperbel och parabel. — 
2. A. från R o d o s, f . omkr. 
295, d. omkr. 215 f. Kx., epiker. 
Se Argonauterna. — - 3. A. 
från Ty' ana (i Kappadokien) , 
1 : a årh. e. Kr., filosof och mysti- 
ker, som predikade asketism och 
sedlig renhet. Se Nypytha- 
g o r e i 8 m. 

Apo'ilos från Alexandria, 
en kristnad jude, som under 50-t. 
e. Kr. med stor framgång verkade 
i Efesos och särskilt i Korint, där 
hans uppträdande emellertid 
framkallade en splittring i för- 
samlingen (Apg. 18: 24 f.; 1 Kor. 
1: 11 f.). 

Apologe't (av grek. apolo- 
gi' stat, hålla försvarstal) benäm- 
nas särskilt de, som under kyr- 
kans första kamp tid (från och 
med 100-t. e. Kr.) framträdd* 



539 



Apologi — Apospori 



540 



med skrifter, i vilka de gent emot 
hedningar och judar ville för- 
svara och bevisa kristendomens 
sanning. Endast en ringa del av 
denna litteratur är bevarad till 
vår tid, bl. a. Justinus Marty- 
rens båda apologier och samtal 
med juden Tryfon, fr. omkr. 150, 
och Tertullianus' eldiga försvars- 
skrifter från slutet av samma 
årh. — Med apologetik 
förstår man den gren av kyrkans 
verksamhet, som syftar till att 
gent emot förnekelse och tvivel 
hävda sanningen av kyrkans för- 
kunnelse. 

Apologi', grek., i tal 1. skrift 
framfört försvar för en åskåd- 
ning 1. lära. Jfr Apologet. 

Apomi'xis, se Fortplant- 
ning. 

Apomorfi'n, genom upphett- 
ning med saltsyra framställd om- 
vandlingsprodukt av morfin. Till 
sina verkningar är A. helt avvi- 
kande från modersubatansen. Sin 
viktigaste användning har A. fått 
genom egenskapen att efter in- 
sprutning under huden fram- 
kalla kräkning (genom retning 
av vissa centra i hjärnan) . I små 
doser användes det som slemlö- 
sande medel vid katarrer i and- 
ningsvägarna. 

Aponeuro's (av grek. apo', 
över, och neu'ron, muskel), 
starka, hinnformigt utbredda 
skikt av bindväv. 

Apoplexi' (grek., bedövning), 
slag, slaganfall. Se Hjärn- 
sjukdomar. 

Apor, 8i'miae, en till ordn. 
Prima'tes hörande underordning, 
karaktäriserad av slutna ögon- 
hålor samt mejselformiga och i 
slutna rader stående framtänder. 
Stora hjärnan ligger vanligen 
fullständigt över lilla hjärnan, 
ansiktet är delvis naket, de på 
brottet belägna mjölkkörtlarna 



och bröstvårtorna finnas endast 
i ett par, moderkakan är skiv- 
formig. Honan föder varje gång 
vanligen blott en unge. Fingrar 
och tår bära naglar, tummar och 
stortår äro motsättliga övriga 
fingrar, resp. tår; i dessa sist- 
nämnda hänseenden utgöra emel- 
lertid kloaporna till en viss 
grad ett undantag. A. kallades 
fordom "f y r h ä n t a", Quadru'- 
mana, en felaktig benämning, all- 
denstund byggnaden hos den till 
gripfot utbildade foten icke är 
den hos en hand. A. tillhöra de 
varmare länderna. De flesta äro 
skickliga klättrare, som tillbringa 
sin mesta tid i träden. De upp- 
träda vanligen i flockar under 
anförande av den största och 
starkaste hanen. Födan är ytterst 
växlande : frukter och andra växt- 
ämnen, insekter, ägg och fåglar. 
För människans ekonomi spela 
de ofta en rätt ödesdiger roll, i 
det de stundom anställa härj- 
ningar på fälten. Köttet av en 
del arter ätes på vissa ställen, 
och huden av några former ha 
fått användning, bl. a. som päls- 
verk. Utom utseendet har också 
Ars stora kärlek till ungarna, 
goda kamratförhållande, intelli- 
gens, härmningsdrift, nyfikenhet 
m. m. i människans ögon skänkt 
dem en viss särställning bland 
djuren, som här och där tagit 
sig uttryck i att några arter 
t. o. m. ansetts heliga. — A. in- 
delas i två huvudgrupper: 
Plattnäsor och S m a 1 - 
näsor (se d. o.) . Till dessa sist- 
nämnda ansluter sig även män- 
niskan (se d. o.), vilken emel- 
lertid av många forskare anses 
representera en från Primates 
skild ordning. 

Apo'ria, se Pierididae. 

Apospori', se Fortplant- 
ning. 



541 



Apostasi — Apostel 



542 



^^' '^fe<' ■¥^'^f - 










Apostlarna, överst (fr. v.): Johannes, Petrus, Paulus, Matteus (?), Bartolomeus, 

Tomas: nederst: Judas Taddeus(?), Jakob d. ä., Andreas, Simon, Fillppus ocli 

Jakob d. y. (?). Altarskåpsdörrar från Boglösa kyrka. Uppland. 

kompletterades ("de 12 apostlar- 
na"). Namnen på dessa 12 med- 
delas på fyra ställen i N. T. 
(Matt. 10: 2 S, Mark. 3: 16 ff, 
Luk. 6: 14 flf, Apg. 1: 13), men ej 
med fullkomlig överensstämmelse 
i detalj. Om deras verksamhet 
och öden föreligga, med undantag 
för Petrus, Jakob och Johannes 
(se dessa ord), inga tillförlitliga 
underrättelser (jfr Apokry- 
fiska böcker, 2. ;Apo8tla- 
gärningarna). — När dessa 
A. eller Paulus framställas av 
den kristna konsten, erhålla de 
vanligen karaktäriserande attri- 
but. Sålunda, med anspelning på 
det av traditionen eller legenden 
betygade dödasättet, Paulus ett 



Apostasi' (grek. apostasi' a) , 
avfall. — A p o s t a' t, avfälling. 

Apo'stel (grek., sändebud) 
betecknar i N. T. från början de 
förnämsta ledarna av det kristna 
missionsarbetet. Såsom sådana 
framträda på judiskt område i 
synnerhet den förnämste av Jesu 
personliga lärjungar, Petrus, och 
på hedniskt Paulus och hans 
medarbetare, bl. a. Barnabas. En 
fortsättning av detta språkbruk 
möter t. ex. i uttrycket "Ansgar, 
Sveriges A." Eljest kom termen 
snart nog att väsentligen använ- 
das om de 12 lärjungar, som 
Jesus enligt evangelierna samlat 
omkring sig och vilkas krets efter 
Judas' utskiljande genom nyval 



543 



A posteriori — Apostolisk succession 



544 



svärd, Andreas ett X-formigt 
kors, Bartolomeus en kniv o. s. v., 
medan Petrus avbildas med tvä 
nycklar (på, grund av Matt. 
16: 19) och Johannes med en 
kalk o. s. v. — Ordet A. användes 
även ironiskt i uttrycken "nyk- 
terhetsapostel", "sedlighetsapos- 
tel». 

A posterio'ri, se A priori, 
Aposti'Il, eg. tilläggsanteck- 
ning på ett dokument, randan- 
märkning. 

Apostladagar, dagar, som till 
någon apostels minne (vanl. hani 
dödsdag) högtidlighållas i den ka- 
tolska kyrkan. De avskaffades de- 
finitivt i vårt land 1772, och kvar 
stå endast namnen i almanackan. 
De äro: 25 jan. Paulus, 22 febr. 
Petri cathedra (borttogs 1901), 
24 febr. Mattias, 1 maj Filippus 
(flyttades 1901 såsom Filip till 
2 maj), 29 juni Petrus, 25 juli 
Jakob, 1 aug. Petri fängelse (fr. 
1901 Per), 24 aug. Bartolomeus, 
21 sept. Matteus, 28 okt. Bimon 
Judas (fr. 1901 Simon), 30 nov. 
Andreas (fr. 1901 Anders), 21 
dec. Tomas, 27 dec. Johannes. 

Apostlagärningarna, ur- 

sprungligen senare delen av ett 
dubbelverk, vars första del före- 
ligger i det tredje evangeliet. 
Enligt gammalkyrklig tradition 
skulle detta verk vara författat 
av läkaren Lukas (se d. o.). 
Troligare är, att denne är förf. 
till någon av de källskrifter, 
som ingå däri. I förra delen av 
A. (kap. 1 — 12) skildras tilldra- 
gelser ur kristendomens första 
historia i Palestina, i den senare 
(kap. 13 — 28) berättas om Pau- 
lus' missionsverksamhet och öden 
intill fångenskapen i Rom. A. 
torde vara författade inemot slu- 
tet av l:a årh. e. Kr. 

Apostlahästar, ikämteamt ut- 



tryck om benen som fortskaif- 
ningsmedel; hänsyftar på apost- 
larnas sätt att färdas. 

Apostoliska fäder, fornkrist- 
na kyrkolärare, som enligt tradi- 
tionen varit apostlarnas omedel- 
bara lärjungar. Bland dessa äro 
C 1 e m e n s, enligt traditionen 
Roms fjärde biskop (omkr. 96), 
och Ignatius av Antiokia 
(omkr. 115), av vilka brev finnas 
bevarade, de äldsta. F. ö. äro sär- 
skilt att märka den romerske 
H e r m a 8, som författat en stor 
uppenbarelsebok (omkr. 145), 
samt Polykarpos, biskop i 
Smyrna (d. såsom martyr, sanno- 
likt 156). 

Apostoliska trosbekännelsen 

1. Trons artiklar, en sam- 
manfattning av den kristna tron, i 
sin nuv. form sannolikt tillkom- 
men i södra Gallien omkr. 500, 
på grundvalen av den gamla ro- 
merska dopbekännelsen, vilken i 
sin ordning torde hava blivit for- 
mulerad omkr. 150 e. Kr. An- 
satser till en bekännelsemässig 
sammanfattning av den kristna 
tron möta redan i N. T. (1 Kor. 
15: 3 f., 1 Tim. 3: i« m. fl.) och 
på ett ställe (Matt. 28: 19) även 
den tredelade dopformeln. 

Apostolisk konung, titel, av 
påven år 1000 förlänad Ungerns 
förste kristne konung. Den åter- 
upplivades 1758 och bars av de 
habsburgska konungarna till re- 
volutionen 1918. 

Apostolisk successio'n, suc- 
ce'ssio aposto'lica, "apostolisk 
arvs- eller ordningsföljd", d. v. s. 
ett arvtagande efter apostlarna 
genom en aldrig bruten kedja 
av personlig förmedling och in- 
vigning ända från deras tid. En 
sådan A. tillskrevo sig biskoparna 
inom den gamla kyrkan redan 
under senare delen av 100-t. un- 



545 



Apostolisk vikarie — Apotek 



546 



der striden mot gnosticismen 
(jfr Biskop), I den katolska 
kyrkans hierarkiska byggnad har 
detta sedan blivit ett väsentligt 
inslag. Av protestantiska kyrkor, 
som äga biskopsämbetet, kunna 
endast två, nämligen den engelska 
och den svenska, göra anspråk på 
en vid reformationen obruten 
kontinuitet i detta hänseende. 
För den högkyrkliga riktningen 
inom Englands kyrka, som näs- 
tan på romerskt sätt betraktar A. 
såsom oeftergivligt krav på ett 
rätt kristet samfund, blev denna 
omständighet på senare tid an- 
ledning till ett närmande till den 
svenska kyrkan, vilket resulte- 
rade i sändandet av en beskick- 
ning till Uppsala 1909 och i där- 
efter fortsatta förhandlingar. 
Under dessa hävdades emellertid 
från svensk sida, att man visser- 
ligen ville med glädje begagna 
sig av den anknytning, som så- 
lunda vore given för ett närman- 
de till Englands kyrka, men att 
man tillika ej ville nppgriva den 




Apoteket Svanen, Göteborg. Därunder: 

Apoteket Enhörningens laboratorium. 

Goteborgr- 



evangelisk-lutherska ståndpunk- 
ten: att dylik A. ej är något 
grundläggande, och att man där- 
för alltjämt funne sig oförhind- 
rad att stå i gemenskap även med 
andra kristna samfund. 

Apostolisk vikarie, pävlig 
ställföreträdare; titel för ledaren 
av den romerska kyrkans arbete 
inom länder, där den fulla kyrk- 
liga organisationen ännu icke 
kunnat införas. A. är vanligen 
tillika titulärbiskop. 

Apostro'f (grek. apostrofe', 
bortvändande). 1. En sed ho» 
attiska (m. fl.) advokater att i 
sitt anförande inför domstolen 
bryta av och rikta sig direkt mot 
den andra parten. Förekommer 
även i senare tiders oratoriska 
stil. — 2. Ett skrivtecken, som 
placerat i radens övra kant (') 
tillkännager, att en eller flera 
bokstäver utelämnats. 

Apote'k (av grek. apote'k0, 
bod), anstalt för läkemedels be- 
redning och försäljning. I Sverige 
liksom i de flesta europeiska län- 
der är läkemedelshandeln under- 
kastad kontrollerande lagstift- 
ning. Apotekens antal och belä- 
genhet äro hos oss beroende av 
statsmyndigheternas bestämmel- 
se, och deras innehav fastställea 
av K. M:t genom utfärdande av 
apoteksprivilegium (se d. o.). 
Verksamheten vid A. är noga 
reglerad genom farmakopé, apo- 
teksvarustadga och medicinal- 
taxa, vilkas efterlevnad överva- 
kas genom visitationer och in- 
spektioner. — I äldsta tider 
skötte läkarna även tillverkning 
och försäljning av läkemedel. 
Särskilda A. inrättades först i 
kalifatet i Bagdad på 700-t.; i 
Europa inrättades de första i 
Italien på 1200-t. Jämsides med 
den genom A. ordnade läkemedels- 
handeln pågick dock länge gård- 



is. — L e I. I. Tr. 8. 6. 22. 



647 



Apotekare — Apoteos 



548 



farihaudel, mot vilken medicinal- 
lagstiftningen ingrep. I Sverige 
lät Gustav Vasa inrätta det 
första A. (hovapoteket i Stock- 
holms slott c:a 1550) ; många av 
Stockholms ännu bestående A. in- 
rättades pä, 1600-t. 1919 funnos 
1 Sverige 390 A. Lejonet i Malmö 
torde vara världens största A. 

Apotekare kallas i Sverige 
den, som av Medicinalstyrelsen 
förklarats behörig att utöva apo- 
tekaryrket (legitimerad A.). Här- 
till fordras studentexamen, prak- 
tisk tjänstgöring ä apotek och 
genomgången utbildningskurs vid 
Farmaceutiska institutet. Denna 
kurs delas i två perioder, dels en 
ettårig, propedeutisk, som avslu- 
tas med farmacie kandi- 
datexamen, vilken berätti- 
gar till tjänstgöring å apotek 
med någon inskränkning i befo- 
genheten, dels en tvåårig, som 
avslutas med apotekare- 
examen. — I dagligt tal kal- 
las innehavare av apotek A., 
medan examinerad A., som tjänst- 
gör å annans apotek, ofta benäm- 
nes p r o v i s o r. 

Apotekare-societeten, en sam- 
manslutning, som alla apotekare 
i Sverige måste tillhöra, erhöll 
kungl. privilegier 1683 och fick 
sina stadgar stadfästade av K. 
M:t 1821. Den åsyftar att be- 
fordra farmaciens utveckling, be- 
vaka dess idkares intressen, un- 
derstödja behövande apotekare 
samt deras änkor och barn även- 
som genom gåvomedel o. d. upp- 
muntra farm. studerande. Ars 
direktion har säte i Stockholm. 
Apoteksprivile'gium, av K. 
M:t meddelat tillstånd att på 
viss angiven ort inrätta apotek 
och driva den för sådana förbe- 
hållna handeln med läkemedel. I 
äldre tid kunde A. överlåtas av 
innehavaren, men efter 1834 ha 



endast utfärdats A. för viss an- 
given person. Då handeln med de 
tidigare säljbara A. var för apo- 
teksväsendet skadlig, fastställdes 
1873, att all handel med eller 
överlåtelse enskilda emellan av 
A. skulle med utgången av 1920 
upphöra. Från detta år äro 
således samtliga apotek i vårt 
land personliga. Sedan flera år 
tillbaka förberedes en omfattan- 
de omorganisation av vårt apo- 
teksväsen. 

Apoteksvara benämnes varje 
produkt, som uteslutande 1. hu- 
vudsakligen har användning som 
läkemedel. Tillverkning av och 
handel med A. äro reglerade ge- 
nom en av K. M:t utfärdad 
apoteksvarustadga (1913). 
Bland dennas viktigaste bestäm- 
melser äro, att varje A. skall 
förses med exakt uppgift om sam- 
mansättningen (deklaration) 
samt att minuthandeln är helt 
förbehållen apoteken. 

Apote'm, i en reguljär pyra- 
mid den sneda höjden, 
d. v. s. den linje, som från topp- 
punkten går utefter en av sido- 
ytorna vinkelrätt mot denna 
sidas baslinje. I en reguljär 
månghörning kallas radien till 
den inskrivna cirkeln A. 

Apoteos l-teå's] (grek., av 
teo's, gud), en akt, varigenom en 
människa upphöjdes till gud. 
Flera forntida hjältar och 
härskare, bland dem de flesta 




Krigets apoteos (Bödskallepyramiden) . 
Målning av V. Veresjtsjagin. 



549 



Apothecium — Appiska vägen 



550 



romerska kejsarna, blevo apoteo- 
serade. Hos romarna tillgick A. 
så, att den dödes vaxbild brändes, 
varpå en örn släpptes att flyga 
upp ur flammorna. Denna antogs 
medtaga den apoteoserades själ. 
— A. betecknar numera ett för- 
härligande, en "förklaring". Gri- 
pande i sin bittra ironi är ryske 
målaren Veresjtsjagins tavla 
"Krigets apoteos", dödskalle- 
pyramiden. 

Apothe'ciuin, se A s c o m y - 

c e t e s. 

Apotro'p, se Fröämne. 

Apoxyo'menos, se L y s i p - 
p o s. 

Appala'chiska bergen, se A 1- 

leghany-bergen. 

Appara'ns (fr. apparence), ut- 
seende, yttre sken; sannolikhet. 

Appara't (lat. appara'tus, till- 
rustning), varje anordning, med 
vilken experiment utföres eller 
en verkan framkallas. 

Appare'nt tid, sann soltid, 
den tid, som angives av en sol- 
visare. 

Apparition r-sjo'n] (av lat. 
appare're, visa sig), framträdan- 
de; syn, utseende. 

Appassiona'to, ital., musik- 
term : lidelsefullt. 

Appel, Jacob, f. 1866, före- 
ståndare för Askovs folkhögskola 
på Jylland från 1906, dansk kul- 
tusminister 1910 — 13, undervis- 
ningsminister 1920. A. är en av 
Danmarks mest framstående folk- 
högskolemän och en betydande 
pedagogisk och organisatorisk 
kraft. Författare till läroböcker 
i fysik och matematik. 

Appe'll (av lat. appelWre, till- 
tala, anropa), vad från lägre till 
högre domstol. Verb : appel- 
le'ra. — A. är as. militär- och 
jaktterm en lystringssignal och 
betecknar i fäktkonsten en stamp- 



ning med främre foten, åsyftande 
motståndarens skrämmande. 

Appe'll, Paul Émile, f. 
1855, fransk matematiker, pro- 
fessor vid Sorbonne. Har utgivit 
arbeten i funktionsteori och me- 
kanik. 

Appellationsdomstol, domstol, 
som i andra instans avgör rätte- 
gångsmål; i Sverige hovrätterna. 

A'ppellativ, artnamn, kallas 
ett substantiv, som är gemensamt 
namn för alla föremål av samma 
slag, t. ex. gosse, häst, blomma. 

Appellöf, Jakob Johan 
Adolf, f. 1857, d. 1921, zoolog, 
professor i jämförande anatomi 
i Uppsala 1911, 1915 förestån- 
dare för universitetets biologiska 
station i Bohuslän. Studerade 
särskilt nordiska havsfaunan 
och deltog i flera expeditioner 
till de nordliga havsområdena. 

Appendici't, lat., se Blind- 
tarmsinflammation. 

Appendicula'riae, se Cope- 
1 a t a. 

Appe'ndix (lat. appe'ndere, 
hänga vid), bihang, tillägg. — Se 
även Blindtarm. 

A'ppenzell, kanton i n.ö. 
Schweiz. A. är ett bergland, till- 
hörande Rhens vattenområde. A. 
är delat i A. -Ausser-Rho- 
d e n, ett tätt befolkat industri- 
område (bomullsvävnadstillverk- 
ning) med huvudsakligen protes- 
tantisk befolkning, och A. - 1 n - 
ner-Rhoden med boskaps- 
skötsel som huvudnäring och med 
katolsk befolkning. Tyska är 
språket i båda. Huvudstad Ap- 
penzell (5,000 inv.), största stad 
Herisau (15,000 inv.). A. upptogs 
1513 i det schweiziska Edsför- 
bundet. Inv. i Ausser-Rhoden 
55,000; i Inner-Rhoden 15,000. 

Apperceptio'n, se P e r c e p - 
tion. 

Appiska vägen (lat. YVa 



551 



Appleton — Appretering 



552 




Appiska vägen. 



A'ppia), den berömda väg, som 
ledde söderut från Rom. Den an- 
lades vid slutet av 300-t. f. Kr. 
av censorn Appius Claudius den 
blinde och sträckte sig till Capua, 
varifrån den sedan förlängdes till 
Brundisium, nuv. Brindisi. På 
flera sträckor är den ännu i bruk, 
bl. a. närmast Rom, där den ut- 
grävdes 1850 — 53. Dess sidor pry- 
das här av otaliga gravmonument 
från antiken och yngre tider. 

Appleton [ä'ppltQn], Wil- 
liam Archibald, f. 1859, 
brittisk arbetarledare, sekreterare 
i Oeneral Federation of Trade 
Unions sedan 1907, 1919—20 ord- 
förande i den vid Amsterdam- 
kongressen 1919 reorganiserade 
Internationella fackföreningsfe- 
derationen. 

Applice'ra (lat. applica're, 
vika till, foga till), tillpassa, på- 
lägga, använda, tillämpa. 

Applikatio'n, broderi av olik- 
färgade lappar, skurna till mön- 
ster och sydda eller klistrade på 
bottentyget. — Applika- 
tionstryck, den sorts tyg- 
tryckning, vid vilken färgämnet 
och betan samtidigt påtryckas 
tyget. 

Applikatu'r, fingersättning (se 
d. o.). 

Applå'd (av lat. applou'dere, 
bifalla), handklappning som tec- 
ken till bifall. Verb : a p p 1 å - 
d e' r a. 



Apponyi [å'pånji], Albert, 
f. 1846, greve, ungersk politiker, 
1901 — 05 kammarens talman, 
flera gånger minister. A. var 
länge en av Tiszas skarpaste 
opponenter och åtnjöt stort anse- 
ende som talare och debattör. 
Han var chef för den delegation, 
som jan. 1920 i Paris fick mot- 
taga de allierades fredsvillkor. 
A. har flitigt deltagit i den inter- 
parlamentariska verksamheten 
och är ordförande i ungerska för- 
eningen för N. F. 

Apporte'ra, taga med sig, 
frambära. 

Appositio'n, substantiviskt 
attribut (se d. o.). Man skiljer 
mellan lös A. (som liknar 
attributiv satsförkortning, skil- 
jes genom paus från huvudordet 
och överensstämmer till kasus 
med detta) och fast A. (som 
närmast kan betraktas som en 
saramansättningsled ) . Ex. på det 
förra slaget: Gustav, Sveriges 
konung; på det senare: konung 
Gustav. 

Apprehensio'n, som juridiskt 
begrepp den handling, varigenom 
en person tager något i besitt- 
ning. 

Apprete'ring (av fr. appréter, 
göra i ordning) kallas med ett 
gemensamt namn den följd av 
processer ett tyg undergår för 
att från råväv förvandlas till 
färdig handelsvara. — 1. 1 ylle- 
fabrikationen undergår tyget i 
allmänhet följande behandling: 
Tyget noppas och lagas samt 
tvättas för att avlägsna smuts, 
lim och olja. Tvättningen försig- 



Skärmaskincylinder, 



**^ 



553 



Appretnr — A priori 



664 




Universal-ru&gmaskxn. 

går i särskilda tvättmaskiner. 
Därpå torkas tyget (vanl. i 
centrifuger) och valkas för ästad- 
kommaude av krympning och trå- 
darnas hopfiltning. Efter tork- 
ning undergår väven ruggning 
med därpå följande överskärning, 
som åsyftar att avskära de efter 
ruggningen uppstående ullhåren 
till jämn höjd. Stundom tillgri- 
pes utom överskärningen även 
svedning. Sista behandlingen be- 
står av pressning och, i fråga om 
tyger med hög glans, även deka- 
tering (behandling med ånga och 
därpå följande hastig avkylning). 
— Kamgarnstyger bruka 'ej val- 
kas och ruggas blott på under- 
sidan. — 2. Bomullsvaror under- 
gå, ifall de skola blekas, ofta en 
myckel invecklad procedur, inne- 
fattande svedning, tvättning, 
bykning i olika bad, torkning, 
stärkning m. m., mycket varie- 
rande, beroende på den mång- 
fald olika fabrikat, som framstäl- 
las av bomull. — 3. För linne- 
och sidenvävnader är A. i allmän- 
het mycket enkel, utom i fråga 
om linneväv, som skall blekas, 
dä denna procedur blir mera in- 
vecklad än i fråga om bomulls- 
varor, beroende på lintrådarnas 
förmåga att hålla färgämnen 
bundna. A. av skinn- och pappers- 
varor innebär en ytbehandling 
(tätning, glättning o. d.). 

Appretu'r 1. A p p r e t y' r, 
detsamma som appretering. 

Approba'tur, lat., han I. hon 
godkännes. Se Betyg. 



Approxime'ra (av lat. pro'a}i- 
mus, närmast), komma nära; 
ungefärligen beräkna. 

Appuna, socken i östergötl. I., 
jämte Hov pastorat i Linköpings 
stift. 420 inv. 

Apres nous le déluge [aprä' 
no la dely'j], "efter oss synda- 
floden", d. v. s. när vi äro borta, 
må vad som helst ske. Uttrycket 
tillskrives madame de Pompa- 
dour men är äldre. 

Apriko's, se P r u n u s och 
M a m m e a. 

Aprikosspinnare, se L y m a n- 
t r i i d a e. 

April (lat. apri'lis, av okäjid 
härledning), den fjärde av årets 
månader, den andra i den ro- 
merska kalendern. Det germanska 
namnet var påskmånad, det 
svenska gräsmånad. — 30 dagar. 
Medeltemperaturen 1859 — 1915 i 
Sverige var lägst — 4,8 (Karesu- 
ando) och högst + 5,5 (Göte- 
borg) . Uttryck som april- 
väder, aprillynne o. a. ha 
sin grund i månadens nyckfulla 
väderlek. Aprilnarri är san- 
nolikt härrörande från en hed- 
nisk vårfest. 

A prio'ri (lat., eg. från det 
förra 1. föregående) — A p o b - 
t e r i o' r i (eg. från det senare 
1. efterföljande), ett filosofiskt 
begreppspar, vari det förra ledet 
enligt äldre språkbruk användes 
om bevisföring från grund till 
följd, från orsaker till verkningar, 
det senare om bevisföring från 
följd till grund, från verkningar 
till deras orsaker. De båda ter- 
mernas innebörd har senare om- 
formatfl sålunda, att ett omdöme 
betecknas ss. sant a priori eller 
aprioriskt giltigt, när dess san- 
ning framstår som ett nödvändigt 
förnuftskrav, före och oberoende 
av erfarenheten, och sant a 
posteriori, när dess giltighet en- 



555 



Apropä — Aquilegia 



556 



bart är baserad pä, erfarenhetens 
rön. I dagligt tal betyder a 
priori ungefär detsamma som "på 
förhand". 

Apropå' (fr. å propos), i rätt 
tid ; med anledning av, på tal om ; 
av en slump. 

Apsi'd, gemensamt namn på 
ändpunkterna av storaxeln (ap- 
Bidlinjen) i en planets 1. 
komets elliptiska bana. 

A'psis 1. A b s i' d (av grek. 
apsVs, rundning), halvrunt och 
av en halvkupol betäckt utsprång, 
särskilt sådant bakom huvud- 
altaret i kyrkor av basilikatypen 
(se vidare Basilika). 

Aptenody'tes, se P i n g v i - 
ner. 

Apte'ra (lat. apta're), passa, 
foga, anbringa; avpassa för. 

Apte'ring, avkapning av tim- 
mer i lämpliga dimensioner för 
virkets rationella utnyttjande. 

Apterygo'ta, en grupp ving- 
lösa insekter, härstammande 
från likaledes vinglösa former. 
Utveckling utan förvandling. 
Bakkroppen med extremiteter. 
Se Fjällborstsvansar, 
Hoppstjärtar, Larv- 

borstsvansar, Protura. 

A'pteryx, se K i vi. 

Apti't (av lat. appe'tere, efter- 
sträva), matlust, begär. 

Apua'niska alperna, bergs- 
kedja i n.v. Italien, mellan Apen- 
ninerna och Medelhavet. Berömda 
marmorbrott vid Carrara. 

Apule'jus, L u c i u s, f. omkr. 
125, latinsk filosof, som verkade 
i Kartago. Hans märkligaste 
skrift är Metamorpho'ses, vari 
han med inflätande av en mång- 
fald gamla sagomotiv ger en sati- 
risk skildring av sin samtid. 

Apu'Iien (ital. Puglia), land- 
skap i s.ö. Italien, omfattande 
prov. Foggia, Bari och Lecce, till 
störst» delen en låg, osund stäpp. 



Åkerbruk och boskapsskötsel. 
Förnämsta hamnar äro Bari, 
Brindisi och Taranto. 2,200,000 
inv. 

A'pus. Zool. Se Euphyllo- 
p o d a. — Astron. A. 1. para- 
disfågeln, en av s. hemisfä- 
rens cirkumpolära stjärnkonstel- 
lationer. 

Apyre'tisk (grek. nekande a 
och pyr, eld), feberfri. 

A'qua, lat., vatten, källa, flod, 
o. s. v. A. destilla'ta, destillerat 
vatten, A. fo'rtis, salpetersyra, 
A. re'gis, kungsvatten. 

Aqua'rius, se Vattuman- 
nen. 

A quatre mains [akatrmä'i)], 
fr., för fyra händer, fyrhändigt. 

Aquifolia'ceae, se 1 1 e x. 

A'quila. Astron. örnen, 
stjärnkonstellation på n. hemisfä- 
ren. A:s starkaste stjärna är 
A 1 1 a i r. — Zool. Se Kungs- 
örnsläktet. 

A'quila. 1. Prov. i mellersta 
Italien. 420,000 inv. — 2. Stad i 
A. 1, invid Gran Sasso d'Italia. 
Sommarbadort. 22,000 inv. 

A'quila, Johannes Kas- 
p a r, f. 1488, d. 1560, tysk präst, 
Luthers biträde vid översätt- 
ningen av G. T. och en ivrig för- 
kämpe för reformationen. Super- 
intendent i Saalfeld 1527. 

Aquila'ria, se A g a 1 1 o c h a. 

Aquile'gia, växtsläkte (fam. 
Ranuncula' ceae) . A. vulga'ris, 
a k 1 e j a, flerårig ört med dub- 
belt trefingrade, under blägröna 
blad och vanligen blåa, sällan 
ljusröda 1. vita blommor. De fem 
kronbladen äro omvandlade till 
sporrlika honungsgömmen, foder- 
bladen äro kronlika. Träffas 
stundom vild i s. och mellersta 
Sverige. Oftast odlad som pryd- 
nadsväxt. Även andra arter, ss. 
A. chrysa'ntha med gula och Å. 



557 



Aquileja — Arabesk 



558 




AJUeja. 

caeru'lea med blåvioletta blom- 
mor, odlas. 

Aquile'ja, stad vid n. ändan av 
Adriatiska havet, grundad 182 f. 
Kr., under romerska kejsartiden 
en stark fästning. Förstört av 
Attila 452, blev A. återuppbyggt 
och var under medeltiden säte för 
en patriark. Xumera obetydligt. 

A'quilo, lat., nordanvinden. 

A. R., inom astronomien van- 
lig förk. för Asce'nsio re'cta eller 
rektascension. 

Ar, ytmått, vars storlek är 
100 kvm. (= 1,134 kv.-fot). 

Ar, kemiskt tecken för en atom 
argon. 

A'ra, se Papegojor. 

A'rabat-viken, vik av Asovska 
sjön meUan halvön Kertj och den 
utmed n.ö. kusten av Krim lö- 
pande A r a b a t -landtungan. 

Araber, en sydlig gren av den 
semitiska folkstammen. Från sitt 
ursprungliga hemland, Arabien, 
där de som nomader ännu före- 
komma oblandade, hava A. ut- 
brett sig över Syrien, Palestina, 
Mesopotamien, hela Nord-Afrika, 
delar av Sudan och angränsande 



områden av Central- Af rik a. A. i 
Arabien kunna delas i två grup- 
per : de bofasta A. och b e - 
d u i n e r n a. De förra, som äro 
starkt uppblandade med främ- 
mande folkelement, äro i s. Ara- 
bien nästan svarta till hudfärgen 
och krushåriga som negrer. De 
leva i oaserna och kustländerna 
som köpmän eller åkerbrukare. 
Beduinerna, "öknens söner", de 
kringströvande herdestammarna 
i Främre Asien och Nord-Afrika, 
äro de renaste representanterna 
för den arabiska rasen, spens- 
liga, men kraftiga, sällan över 
medellängd, av brungul hudfärg. 
De leva i hyddor av palmblad 
eller i tält av mattor och get- 
fällar; deras näringsfång är bo- 
skapsskötsel (får, getter, kame- 
ler, hästar) ; dadlar och säd 
skaffa de sig genom byteshandel 
med den bofasta befolkningen 
eller genom röveri. — De sociala 
förhållandena äro än i denna dag 
lika patriarkaliska som på Abra- 
hams tid; "sjeiken", stammens 
rikaste man, frågas alltid till 
råds i viktigare ärenden. Religio- 
nen är islam, ehuru stammar 
fortfarande finnas, där det ännu 
råder sol-, stjärn- eller träd- 
dyrkan. 

Arabe'sk, ett ursprimgligen i 




559 



Arabien 



560 



Skala l;30mill. 




den medeltida muhammedanska 
byggnadskonsten förekommande 
dekorationsmönster av geomet- 
riskt stiliserade växtformer. 

Arabien, Arabiska halv- 
ö n, Främre Asiens sydligaste del, 
över Sinaihalvön sammanhängan- 
de med Afrika. Halvön, vars 
naturliga nordgräns kan sägas 
uppdragen med en linje mellan 
Eöda havets och Persiska vikens 
nordspetsar (30° n. br.), har ett 
ytinnehåll av c : a 2 i^ mill. kv- 
km. A. är ett av öknar och stäp- 
per uppfyllt högland, geologiskt 
en direkt fortsättning av det 
afrikanska. Dess gränsområden 
utmed Röda havet i v. och 
Indiska oceanen i s. visa bergs- 
karaktär (i 8.V. med höjder intill 



3,050 m.). I s.ö. reser sig i Oman 
en självständig bergskedja, som 
når 3,000 m. höjd. I det inre 
utbreder sig i s.ö. Stora Arab- 
öknen, en öken av Saharas typ, 
n.v. härom en ofantlig stäpp, 
Wahhabitplatån eller Nedjd, och 
än längre i n.v. ännu en högslätt, 
Sjammar, i s. begränsad av flod- 
dalen Wadi Ermek och i n. fort- 
satt av sandöknen Nufud. Kust- 
områdena utmed Röda havet äro 
från n. till s. Midian, Hidjaz 
med städerna Mecka och Medina, 
Asir och Jemen (den smala, 
torra, vegetationslösa strandrem- 
san i Asir och Jemen benämne» 
Tihama). Sydkusten omfattar 
Hadramaut, Mahra och Gara; 
där utanför ligga Kurian-Murian- 



561 



Arabien 



562 




Arabiska eldvapen, 
öarna. I ö. följer på det ovan 
nämnda bergiga Oman Persiska 
vikens låga kustländer med Al- 
Ahsa och Koweit. I Persiska 
viken ligga Bahrein-öarna. A. har 
huvudsakligen fastlandsklimat 
med ofta ofantliga temperatur- 
växlingar under dygnet {-\- 25° 
på kvällen, — 8" omedelbart efter 
solens nedgång, har observerats). 
Nederbörden är mycket ringa, 
varför vattendragen nästan samt- 
liga äro 8. k. wadi, vattenförande 
endast under regntiden. Bättre 
bevattning och större fruktbarhet 
ha kustbergen. Här är befolk- 
ningen mestadels samlad. Sär- 
skilt fruktbara äro Hadramaut 
och Jemen, berglandet i s.v., for- 
dom kallat Arabia felix, det 
lyckliga Arabien. Viktigaste kul- 
turväxt är dadelpalmen. Kaffe- 
trädet har i Jemen sitt andra 
hemland (Mocka-kaffe). Sam- 
färdsmedel äro av gammalt 
kamelkaravaner ; nyligen har 
emellertid anlagts en järnväg 
Damaskus — Medina — Mecka, "pil- 
grimsbanan". — Historia. Den 
arabiska halvön är troligen den 
semitiska stammens urhem. Sä- 
kert är, att under årtusendena 
närmast f. Kr, babylonier, kanaa- 
néer och araméer i olika folk- 
vågor därifrån utgått. Dessa 
ursprungliga nomader tillägnade 
sig inom kort den kultur, som 
förefanns i av dem erövrade om- 



råden. I A. blev till följd av 
landets naturbeskaflFenhet nomad- 
tillståndet förhärskande, endast i 
s.v. utvecklades en högre kultur, 
varom talrika ruiner och inskrif- 
ter (huvudsakligen av sakral na- 
tur) bära vittne. Redan i 2:a år- 
tusendet f . Kr. hade m i n é e r n a 
här ett mäktigt rike, som tack 
vare en livlig handel med egna 
och indiska produkter uppnådde 
stor rikedom. Under 600-t. f. Kr. 
undanträngdes minéerna av de 
stambesläktade sabéerna 

(namnet härlett av det från 
bibeln kända Saba), vilka seder- 
mera i sin tur under 2:a årh. 
f . Kr. måste vika för h i m j a - 
r e r n a. Ännu på Augustus' tid 
var detta rike betydande, men 
kort därefter började förfallet, 
och omkr. 300 e. Kr. erövrades 
detsamma av abessinierna. — En 
handelsstat var även det i helle- 
nistisk tid grundade nabatei- 
s k a riket i n.v. hörnet av A., 
som starkt påverkats av de när- 
gränsande araméerna. Trajanus 
införlivade detsamma med romar- 
riket såsom provinsen Arabia. 
— Muhammeds uppträdande och 
antagandet av islam enade för 
en tid de sinsemellan ständigt 
stridande beduinstammarna. Un- 
der de närmaste kaliferna bröto 
de oemotståndligt fram i Främre 
Asien och norra Afrika samt 




Arabisk karavaji. Miniatyr nr en ara- 
bisk bandskrift. 



563 



Arabin — Arabiska språket och litteraturen 



564 



grundade på kort tid ett världs- 
välde (se K all fa t). Då. detta 
rikes tyngdpunkt snart förlades 
till Syrien och Mesopotamien, 
förlorade A. sin betydelse och de- 
lades i flera provinser, vilkas 
ståthållare blevo självständigare 
i samma mån som kalifens makt 
minskades. Efter kalifatets upp- 
hörande (1258) sökte Egyptens 
sultaner förgäves tillvälla sig 
överhögheten över A. Är 1517 
lyckades den turkiske sultanen 
Selim I underlägga sig hela 
kuststräckan utmed Röda havet, 
och kort tid därefter kom även 
kusten i n.ö. vid Persiska viken i 
turkarnas våld, vilka områden, 
om ock delvis med avbrott, för- 
blivit turkiska besittningar ända 
till världskriget. 1916 förklarade 
sig emiren av Mecka H u s - 
sein ibn Ali oberoende av 
Turkiet och blev av England och 
Frankrike erkänd ss. konung av 
Hidjaz (se d. o.). Detta var 
det första stora steget till för- 
verkligande av en av England 
gynnad plan till bildande av från 
Turkiet frigjorda arabiska sta- 
ter. Till dessa hör utom arabiska 
halvön det 1921 nyskapade 
konungariket Irak (se d. o.) 
med Husseins son Feisal (se 
d. o.) som härskare. Inom A. 
ligga emiratet K e r a k, vilket 
styres av Husseins andre son, 
Abdallah, emiratet N e d j d, emi- 
ratet Djabal Sjammar, 
principatet A s i r, imamatet 
J e m e n, sultanatet Oman och 
sultanatet K o w e i t. Brittiskt 
protektorat är staden A d e n med 
område. 

Arabi'n, se Gummi. 

Arabino's, se Socker. 

Ara'bi pasja, A h m e d, f . 
1839, d. 1911, egyptisk officer 
och nationalistledare, uppträdde 
mot det europeiska och turkiska 



inflytandet i Egypten, framtvang 
1882 en ministär av infödda och 
vann med sin främlingsfientliga 
verksamhet sådan framgång, att 
engelsmännen nödgades ingripa. 
Alexandria bombarderades, de 
egyptiska trupperna slogos och 
A. tillfångatogs. Internerades på 
Ceylon, varifrån han först 1901 
tilläts återvända till hemlandet. 

A'rabis, växtsläkte (fam. Cru- 
cVferae). örter med vita 1. ljus- 
violetta blommor, smala skidor 
och jordblad i rosett. 8 arter i 
Sverige, hl.di. A. tlialia' na, back- 
trav, A. petrae'a, strand- 
t r a v, A. alpi'na, fjälltrav, 
A. gläbra, rockentrav. A. 
a'1'bida, g å s ö r t, en kaukasisk 
form, odlas ofta på kalljord som 
prydnadsväxt. 

Arabiska havet, den del av In- 
diska oceanen, som ligger mellan 
Indien och Arabien. Står genom 
sundet vid Bab al-Mandab i för- 
bindelse med Röda havet och ge- 
nom Ormuz' sund med Persiska 
viken. Dess gamla namn är Ma' re 
Erythrae'um. 

Arabiska siffror, se Siffra. 

Arabiska språket och littera- 
turen. Arabiskan, det ojämför- 
ligt viktigaste av de semitiska 
språken, är i såväl grammatiskt 
som lexikaliskt hänseende utom- 
ordentligt rikt. Detta gäller sär- 
skilt den klassiska arabiskan, 
koranens och litteraturens språk, 
som alltjämt användes av de bil- 
dade. Under benämningen vul- 
gärarabiska sammanfattas 
de olika folkdialekter, som upp- 
stått vid sidan av skriftspråket. 
Trots det arabiska språkområdets 
väldiga utsträckning — från Me- 
sopotamien till Nord-Afrikas 
västkust — ansluta de sig i all- 
mänhet rätt nära till skriftsprå- 
ket. Mest skiljer sig marockan- 
skan därifrån. — Den arabiska 



565 



Arabisk filosofi — Araceae 



566 



skriften, som läses från höger till 
vänster, har senast under 400-t. 
uppstått ur arameisk förebild. 
Den betecknar endast konsonan- 
ter, 28 till antalet. På grund av 
språkets struktur behöva sär- 
skilda vokalbeteckningar blott 
utsättas, när tydligheten så krä- 
ver, t. ex. i poesi. Korantexten 
är alltid vokaliserad. Efter över- 
gången till islam har den ara- 
biska skriften antagits av flera 
folk med icke semitiskt språk, 
bl. a. perser och turkar. — Den 
arabiska litteraturen är synner- 
ligen vittomfattande. Redan i 
förislamitisk tid hade utbildats 
en egenartad konstpoesi med 
vissa ständigt återkommande mo- 
tiv (klagan över den älskades 
frånvaro, ökenskildring, jaktsce- 
ner, lov över den egna stammen 
och smädelser mot andra m. m.). 
De förnämsta dikterna av denna 
art äro de s. k. m u a 1 1 a k a' t, 
"de upphängda" eller "de, som 
förtjäna att upphängas". För- 
islamitiska äro till stor del även 
de dikter, som ingå i den av A b u 
T a m m a' m (d. omkr. 846) redi- 
gerade samlingen H a m a' s a, 
"tapperhet". Islams första verk 
är koranen (se d. o.), som även 
i litterärt avseende för araberna 
framstod som det fullkomliga 
mästerverket. Det nyväckta teo- 
logiska intresset ledde snart till 
ivrigt samlande av alla traditio- 
ner rörande Muhammed och is- 
lams första tid samt till omfat- 
tande exegetisk verksamhet. Den 
avoghet, islam ursprungligen vi- 
sat mot poesi, försvann inom kort 
till följd av de ändrade politiska 
förhållandena och det allt star- 
kare inflytandet från Persien. 
Bland betydande diktare förtjä- 
na nämnas A b u N u w a' s (d. 
omkr. 810), vars dikter giva ut- 
tryck åt en raffinerad livsnjut- 



ning, samt M u t a n a' b b i (d. 
965). Påverkad av indisk-persisk 
levnadsvisdom är även den b. k. 
adablitteraturen {adab, 
bildning), som vmder angenäm 
form ville meddela det för histo- 
risk och litterär bildning nödvän- 
diga. Förströelselitteratur äro de 
s. k. makamerna (maka'm, 
plats, litterär krets), i vilka en 
spirituell vagabond plägar be- 
rätta sina upplevelser. Omtyckta 
voro även fabler och sagosam- 
lingar, bl. a. Tusen och en 
natt, som dock till största del 
översatts från persiskan. — På 
det vetenskapliga området ha 
araberna gjort betydande insat- 
ser. Med iver översatte de gre- 
kiska verk ; det var på denna om- 
väg, som de kristna lärde känna 
Aristoteles. Betydande matema- 
tiker, astronomer och läkare fun- 
nos. Historiska och geografiska 
verk av högt värde blevo utarbe- 
tade. Eyktbara filosofer äro 
Avicenna och Averroes 
(se d. o.). Omkr. 1100 e. Kr. är 
den arabiska litteraturens blomst- 
ringstid förbi. 

Arabisk filosofi, se Medel- 
tidsfilosofi. 

Arabisk konst, se Muham- 
medansk konst. 

Arabiskt gummi, se G u m m i. 

Aracaju [-30'], stad i staten 
Sergipe, Brasilien. Järn-, klädes- 
och tvålindustri. Export av soc- 
ker, kakao, kaffe, bomull, salt och 
hudar. 32,000 inv. 

Ara'ceae, växtfamilj (ordn. 
Spadicifio'rae) med flertalet arter 
från tropikernas fuktiga skogar. 
Vanligen fleråriga örter, ofta 
klättrande 1. epifytiska och för- 
sedda med luftrötter, sällan bus- 
kar 1. träd. Bladen äro ofta myc- 
ket stora. De små blommorna äro 
samlade i en av ett hölster om- 
given kolv. PoUineringen utföre» 



567 



Arachis — Aragua 



568 



av insekter, mest flugor, varvid 
kolven och hölstret i förening 
kunna vara utbildade till en 
egendomlig fälla. Som lockmedel 
tjänar därvid ofta en asliknande 
lukt. Några arter ha betydelse 
som närings-, många andra som 
prydnadsväxter. Viktiga släkten 
äro A'corus (se K a 1 m u s r o t) , 
Anthu'rium, Monste'ra, Ca'lla 
(vild i Sverige), Philode'ndron, 
Zantede' schia, Aloca'sia, Colo- 
ca'sia (se T ar o), A'rum. 

A'rachi8, se Jordnötter. 

A'rad, stad i Rumänien, på 
högra stranden av floden Maros. 
Stor handel med boskap, spann- 
mål och mjöl. Maskin- och läder- 
industri. Biskopssäte. A. hörde 
före världskriget till Ungern. 
65,000 inv., av vilka 70 % äro 
magyarer och 15 % rumäner. 

Arafu'ra-sjön, A 1 f u r a - 

sjön, det grunda havet mellan 
Australien och Nya Guinea. 

Arago [aragå']. 1. Fran- 
cois Jean Dominique A., 
f. 1786, d. 1853, fransk astronom 
och politiker, 1809 professor vid 
Poly tekniska skolan i Paris, 1830 
chef för Paris-observatoriet och 
sekr. i franska Vetenskapsakade- 
mien. Deputerad från 1831 till- 
hörde han vänstern och var 1848 
medlem av "regeringen för natio- 
nalförsvaret". Motståndare till 
Napoleon IIl:s statskupp 1852. 
— 2. Francois A., f. 1862, 
fransk politiker, deputerad första 
gången 1903, ledare för republi- 
kanska demokratiska ententen 
inom kammaren, sedan 1920 en 
av dennas vicetalmän. 

Arago'na, stad på Sicilien. I 
närheten svavelgruvor. 16,000 inv. 

Aragonien var ett medeltida 
spanskt rike, som i n. gränsade 
till Pyrenéerna, och som genom- 
flöts av floden Ebro. Det grunda- 



des på 700-t. av västgöter, som 
genom den moriska invasionen 
drivits norrut. A., som efter 1035 
var ett konungarike, utvidgades 
genom erövringar från morerna, 
t. ex. Valencia, och genom för- 
eningen med Katalonien 1162. 
Ferdinand den katolske av 
A. förmälde sig 1469 med Isabella, 
arvtagerska till Kastilien, Spa- 
niens mäktigaste rike, och grund- 
lade därigenom den nuvarande 
spanska monarkien. A. var 
Europas första konstitutionella 
monarki och hade en riksdag 
{cortes) med fyrståndsindelning 
och en oavsättlig överdomare, 
som medlade i stridigheter mel- 
lan konung och riksdag. — Nam- 
net har bibehållit sig till våra 
dagar som landskapsnamn, om- 
fattande de spanska provinserna 
Huesca, Zaragoza och Teruel. 
979,000 inv. Förnämsta stad är 
Zaragoza. 

Aragoni't, mineral av kolsyrad 
kalk, som till skillnad från kalk- 
spat kristalliserar efter rombiska 
systemet. A. förekommer i kri- 
staller (Långban), såsom sinter- 
bildning ofta i koralliknande 
massor, kallade "järnblomma", 
och såsom organisk bildning 
(musselskal). 

Ara'gua, stat i n. Venezuela. 
120,000 inv. 




Araironit, "j&rablomma", från 8tel«r- 
mark. 



569 



Araguay a — A ran j uez 



570 



Aragua'ya 1. Rio Grand e, 
flod i Brasilien. Rinner upp på 
Sierra Cayapo och utfaller i To- 
cantina, vars största biflod den 
är. Längden omkr. 2,500 km. C:a 
1,000 km. äro f ärbara för smärre 
ångbåtar. 

Araka'n-bergen, bergskedja i 
nedre Burma, vars västsida ge- 
nom sin exposition mot sydväst- 
monsunen har stor nederbörd. A. 
nå 2.000 m. 

Ara'lia, växtsläkte (fam. Ara- 
lia'ceae). Buskar och träd med 
vanl. parbladiga blad. Flera odlas 
som prydnadsväxter, t. ex. A. 
chine'nsis. Se även F a t s i a. 

Araliaceae, växtfamilj (ordn. 
Umbelliflo'rae). Buskar och träd, 
huvudsakligen frän de varma län- 
dernas skogs- och bergsområden. 
Flertalet tillhöra Ostindien, Ma- 
lajiska öarna och Syd-Amerika. 
En svensk representant är m u r - 
g r ö n a n. A., som vanligen ha 
vackra, fingrade 1. parbladiga 
blad, äro funna redan i kritav- 
lagringar. C:a 650 arter, varav 
många odlas, ss. Ara'lia, Fa'tsia, 
Tetrapa'nax (se Ris papper). 

Aralokaspiska inhavet ut- 
bredde sig under istiden från 
Per.sien upp till Samara och in i 
Transkaspien. Under istiden var 
nämligen floderna» tillrinning 
här större och avdunstningen 
långt mindre. Aralsjön och Kas- 
piska havet äro återstoder av 
denna nu intorkade insjö. 

Ara'1-sjön, grund sjö i ryska 
Central-Aaien, till storleken jor- 
dens fjärde insjö, c:a 68,000 kv- 
km. Sjöns areal tilltager trots 
den starka avdunstningen. Åren 
1880 — 1P03 steg ytan med hela 3 
m. A. har tillopp genom Amu- 
Darja och Syr-Darja, vilka båda 
äro större än de flesta av Euro- 
pas floder. A., som är utan av- 
lopp, har en aalthalt av 1,08 % 



och ligger 74 m. över Kaspiska 
havets yta, d. v. a. 48 m. över 
världshavets yta. A. har föga be- 
tydelse ur trafiksynpunkt. 

Araméer, beteckning för ett 
antal semitiska stammar, nära 
besläktade med israeliterna. Frän 
början levande såsom nomader 
vid randen av den syrisk-arabiska 
öknen, bröto de upp under loppet 
av 2:a årtusendet f. Kr. och satte 
sig fast pä olika platser inom de 
omgivande kulturländerna i v., n. 
och n.ö. Här grundades sä små- 
ningom ett antal smärre stater, 
de flesta belägna n.ö. om Israel, 
i Hauran och vid Hermon. Den 
me^t betydande var Damaskus, 
med vilket Nord-Israel under 800- 
och 70()-t. mer än en gång låg i 
fejd, till dess att Damaskus 734 
f. Kr. erövrades av Assyrien. 
Samma öde drabbade strax där- 
efter övriga arameiska stater. 
Trots den politiska katastrofen 
fortsatte emellertid A. att ut- 
breda sig i Syrien och Mesopota- 
mien och assimilerade här med 
tiden övriga befolkningselement. 
Från 700-t. f. Kr. var a r a m e i - 
s k a n det internationella språket 
i Främre Asien, även i Palestina 
(2 Kon. 18: 2ö), där det slutligen 
under århundradena närmast f. 
Kr. helt utträngde hebreiskan 
såsom talspråk, sä att man i 
Palestina pä Jesu tid endast 
talade arameiska. Pä en av 
de väst-arameiska dialekterna 
äro vissa delar av Esras och Da- 
niels böcker skrivna (se vidare 
Bibel). I ö., kring Edessa, tala- 
des en annan arameisk dialekt, 
för vilken beteckningen syri- 
ska blivit den vanliga (se vidare 
Syrien). 

Aranjuez [-chue'thl, stad i 
Tajos floddal, s. om Madrid, Spa- 
nien. Slott med berömd park. 
13,000 inv. 



571 



Arany — Arbela 



572 




Arar-i. 



Arany [å'iTånj], Janos, f. 
1817, d. 1882, ungersk skald, så- 
som epiker och balladdiktare en 
av Ungerns främste. Hans bästa 
epos är Toldi (1847). — Sonen 
Låszlo A., f. 1844, d. 1898, 
bekant för sin tyskfientliga dikt 
Hunnerslaget (1874). 

Arapai'ma, se Osteoglos- 
B i d ae." 

A'rarat, bergsparti med tvä 
vulkaniska toppar. Stora och 
Lilla A., i Armenien. Det med 
evig snö täckta Stora A. är v. 
Asiens högsta berg, 5,200 m. 
Vulkaniskt utbrott inträffade se- 
nast 1840. — Om ett forntida 
rike med namnet A. se Arme- 
nien. 

Araro'ba, se Krysarobin. 

Arauca'ria, växtsläkte (fam. 
Pina'ceae) med ett tiotal arter, 
träd, de flesta härstammande 
från Syd-Amerika och Austra- 
lien. De ha pyramidlik växt och 
kranssittande, horisontala grenar 
med ständigt gröna, breda, styva 
barr. A. imbrica'ta bildar stora 
skogar på Anderna i Chile; kot- 
tarna äro av ett barnhuvuds stor- 
lek. Fröna, dubbelt så stora som 
vanliga mandlar, utgjorde förr 
infödingarnas huvudsakliga födo- 
ämne. Även av t. ex. A. Bidwi'lli, 
Bunya-Bunya, och ii. brasi- 



lia'na, Pinheiro, förtäras 
fröna. A. exce'lsa från Norfolk-ön 
importeras till Sverige och är 
här en vanlig krukväxt. Många 
arter ge värdefullt virke. 

Arauka'ner, krigisk indian- 
stam i s. Chile. A. utkämpade 
långvariga strider med spanjo- 
rerna och voro oberoende till 
1887. Nomader 1. bofasta i byar 
vid floderna. C:a 100,000. 

A'rax, ett för svenska förhål- 
landen, av professor E. O. Are- 
nander och agronom G. Dahlan- 
der utarbetat måttband för be- 
stämning av levande vikt hos 
nötkreatur. 

Arbe'la, stad i det forna Assy- 
rien, ö. om Ninive. Se A 1 e x a n - 
der den store. 




Araucaria excelsa. 



573 



Arbetarbostäder — Arbetarfrågan 



574 



Arbetarbostäder, se Bo- 
stadsfrågan. 

Arbetarbörs 1- Arbetsbörs 
(fr. bourse du travail), en ut- 
ländsk institution, vars uppgift 
är arbetsförmedling, studier av 
arbetsmarknaden och i övrigt be- 
vakande av arbetarnas intressen. 
Som fackföreningarna ofta för- 
lägga sina sekretariat till A., på- 
minna dessa till karaktären om 
våra "Folkets hus". Den första 
A. upprättades i Liége 1880. I 
Paris finna den största A., sedan 
1892 inrymd i en ståtlig byggnad 
med samlingslokaler, bibliotek, 
salar för arbetslösa m. m., hög- 
kvarteret för C. G. T., Confédéra- 
tion générale du travail. 

Arbetaren, daglig tidning i 
Stockholm, som utkommer sedan 
nyåret 1922 med Frans Severin 
8S. huvudredaktör. A. är organ 
för Sveriges Arbetares Central- 
organisation samt avser att ar- 
beta för syndikalismens idéer 
och de fackliga organisationernas 
utveckling. 

Arbetarfrågan. Med uppkom- 
sten av den industriella kapita- 
lismen uppstod den moderna ar- 
betarfrågan, vars föremål fram- 
för allt är arbetarnas levnadsvill- 
kor. Tidigast industrialiserades 
England, och tidigast gjorde sig 
där behovet av en lösning av A. 
gällande. I slutet av 1700-t. skapa- 
des industrisamhällen, bestående 
av hundratusentals kulturellt och 
materiellt vanlottade arbetare, 
som fingo anstränga sina krafter 
till det yttersta för en ringa ar- 
betslön, sällan tillräcklig att föda 
hustru och barn, varför dessa 
med sitt arbete måste bidraga till 
hushållet. Bostadsbrist och sak- 
nad av tillgångar medförde nöd- 
vändigtvis trångboddhet, som gav 
näring åt sjukdom och osedlighet. 
Det uppväxande släktet demorali- 



serades och degenererades i hög- 
sta grad. Arbetsgivarna, kapita- 
listerna, förfäktade Adam Smiths 
teori om den fria konkurrensen 
och saknade varje intresse att 
lindra arbetarnas lidanden. Deras 
undergång ansågo de längstgå- 
ende som ett nödvändigt ont för 
att hindra jordens överbefolkan- 
de. Arbetarnas skrivelser till re- 
geringen, hungerrevolter, skade- 
görelser på maskiner och annat 
arbetsmaterial resulterade endast 
i försämrade förhållanden. Den 
nya klassen var för svag, så länge 
den saknade enhetlig organisa- 
tion, ^ för att kunna påräkna 
nämnvärt statsintresse. I organi- 
serad form framträdde på 1830- 
och 40-t. den moderna arbetar- 
rörelsen (se d. o. ) som en 
av samhällets maktfaktorer med 
avsikt att framtvinga en lösning 
av den brännande frågan. Detta 
har lyckats i de flesta väsentliga 
punkter (bättre bostäder och 
löner, kortare arbetstid, tryggad 
ålderdom, sjukhjälp m. m.). Pro- 
blemets lösning har sökts på tre 
linjer: 1) Socialismen anser, att 
orsaken till arbetarklassens 
elände ligger i de enskilda arbets- 
givarnas företräde till produk- 
tionens mervärde. Således bör A. 
kunna lösas genom en omläggning 
av produktionsförhållandena där- 
hän, att samhället övertager pro- 
duktionsmedlen. Detta utbyte av 
individualism mot socialism som 
samhällsorganisatorisk grundsats 
måste anses som en orimlig- 
het, så länge individerna tänka 
mera på sin egen fördel än på 
samhällets. 2) Konservatismen. 
En bestående samhällsordning 
vinnes genora återgång till den 
förkapitalistiska tidens patri ar- 
kaliska förhållande mellan arbe- 
taren och arbetsgivaren. Teoriens 
genomförande faller dels på omöj- 



575 



Arbetarföreningar — Arbetarinstitut 



576 



ligheten att förvissa sig om att 
alla arbetsgivare vårda sig om 
■ina arbetares bästa, dels pä. 
att parternas medleramar nu äro 
underkastade sina organisationers 
vilja. F. ö. är den moderna arbe- 
taren ej hågad att anse sina 
önskemåls uppfyllande som en 
nådegåva utan som sin rätt. 3) 
Liberalismen. Förhållandet mellan 
arbetsgivaren och arbetaren blir 
bäst, om det får utveckla sig i 
frihet. Allt tredje mans ingri- 
pande är förkastligt. Den fria 
konkurrensen sovrar och stärker 
det ekonomiska livet (se Man- 
chesterskolan). — Under 
slutet av förra århundradet fram- 
trädde den s. k. socialre- 
formatoriska riktningen, 
vars slagord är statshjälp, 
samhällshjälp och hjälp till själv- 
hjälp; genom dessa allsidiga 
strävanden till förbättring av 
arbetarklassens villkor utjämnas 
klassmotsättningarna, utan att 
därför klasserna upphävas. På 
denna väg har man nått fram 
till vackra resultat i fråga om 
arbetarskydd, arbetshygien, ar- 
betarbostäder, arbetslöner, med- 
ling i arbetstvister m. m. Det var 
Bismarcks och kateder- 
socialisternas (se d. o.) 
socialreformatoriska arbete på 
1870-t. i Tyskland, som gav im- 
pulsen till liknande strävanden i 
övriga Europa. 

Arbetarföreningar för till- 
varatagande av gemenaamma in- 
tressen förekommo i större om- 
fattning först på 1800-t. De av- 
sågo trevnad (sällskapsaftnar), 
inbördes hjälp (sjuk-, begrav- 
nings- och understödskassor), 
kooperativ produktion 1. konsum- 
tion samt yrkesintressens till- 
varatagande (se Fackförening 
och Arbetarrörelsen). — Nu- 
mera menas med A. vanligen de 



sammanslutningar mellan hant- 
verkare, industri- och grovarbeta- 
re, som förekomma i vissa städer 
i ideellt och understödssyfte. De 
äga merendels bibliotek, läse- och 
samlingssalar och avsevärda fon- 
der. 

Arbetarförsäkring och A r - 
betarförsäkringsråd, se 
Socialförsäkring. 

Arbetarinstitut, vissa bild- 
ningsanstalter för personer utan 
högre skolbildning. Äldst bland 
dessa är Stockholms arbe- 
tarinstitut, stiftat 1880 av 
d:r Anton Nyström. Sedan dess 
ha c:a 500 dylika anstalter upp- 
växt under namn av A., föreläs- 
ningsanstalter 1. föreläsningsför- 
eningar. Undervisningen pågår 
under vintermånaderna på kväl- 
larna, då kroppsarbetarna i all- 
mänhet äro lediga. Den utgöres 
av allmänna föreläsningar och 
elementära praktiska undervis- 
ningskurser i modersmålet, mate- 
matik, stats- och kommunalkun- 
skap, bokföring, hygien m. m. Ar- 
betarinstituten åtnjuta avsevärda 




Stockholms arbetarinstitut. 



577 



Arbetarkoloni — Arbetarrörelsen 



578 



statsanslag. — Stockholms arbe- 
tarinstitut äger sedan 1S94 eget 
hus, inrymmande föreläsningssal, 
bibliotek (c: a 11,000 bd), läsrum 
m. m. För vården om institutet 
svarar sedan 1SS3 Arbetarin- 
stitutsföreningen ( 80 — 
100 medlemmar, varav hälften 
arbetare) samt styrelsen. 

Arbetarkoloni, i allmän be- 
märkelse samhälle utanför stad, 
vilket består av arbetare (kallas 
numera vanligen arbetar- 
samhälle); i trängre bemär- 
kelse arbetsanstaJt på Tandet för 
arbetslösa. Den första A. av vikt 
var Bodelschwinghs (se d. o.) 
koloni Wilhelmsdorf (1882) vid 
Bielefeld i Tyskland. — I Sverige 
finns en A. nära Xorrköping. 

Arbetarkommun, se Arbe- 
tarrörelsen, sp. 583. 

Arbetarmarseljäsen, tyska 
socialdemokraternas älsklings- 
sång ("Wohlan, wer Recht und 
Wahrheit achtet"), diktades av 
Jakob Audorf, och sjöngs första 
gången (på franska marsel jäsens 
melodi) vid Ferdinand Lassalles 
begravning 1865. Sjunges även i 
Sverige i översättningen "Nu upp 
till kamp för frihet, bröder". 

Arbetarnas bildningsförbund, 
se Arbetarrörelsen, sp. 586. 

Arbetarråd, en i Ryssland 
uppkommen institution, som är 
organiserad efter industrier och 
drifter samt tager direkt del i 
dessas ledande (i motsats till van- 
liga fackföreningar) och utövar 
politisk verksamhet. Tidigast 
uppkom en dylik organisation 
— som en frukt av socialistisk 
propaganda — bland de ryska in- 
dustriarbetarna under orolighe- 
terna i Petrograd 1904 — 05. Då 
bildades nämligen fabrikskommit- 
téer av arbetare, och deras sty- 
relse kallades A., förk. "rådet", 
ry. sovjet [8avjä'tt]. Detta A. 




Centrala arbetarrådet, Moskva 1919. 

undertrycktes emellertid snart 
men återupplivades imder mars- 
revolutionen 1917 av Xikolaj 
Tjheidse, som, ehuru själv medlem 
av dumans exekutivkommitté, 
vid sidan av denna skapade ett 
A., bestående av representanter 
för industriarbetarna i Petro- 
grad. Detta ingrep omedelbart 
kontrollerande i den provisoriska 
regeringens verksamhet och hand- 
lade ofta i öppen strid mot dess 
beslut. Arbetarrådet i Petrograd 
omorganiserades snart till det 
Allryska soldat- och ar- 
betarrådet med en verkstäl- 
lande centralkommitté, vars le- 
dare Tjheidse var. Han tillhörde 
mensjevikerna och måste därför 
avgå i nov. s. å., då bolsjevikerna 
helt kommo till makten. Dessa 
samlade all regeringsmakt i stat 
och kommun till soldat- och ar- 
betarråd samt bonde- och arbe- 
tarråd och genomförde således 
"proletariatets diktatur". — Det 
ryska föredömet har efterföljts i 
andra länder, särskilt i Tysk- 
land och Österrike efter novem- 
berrevolutionen 1918 samt i 
Ungern. Se Bolsjevism. 

Arbetarrörelsen. Från den 
äldsta kapitalismen vid medelti- 
dens slut och nyare tidens början 
äga vi de första spåren av all- 
männa arbetarrörelser, men först 
genom den industriella revolu- 
tionen i slutet av 1700-t. fram- 



19. — L • I. 1. Tr. ». 6. 22. 



579 



Arbetarrörelsen 



580 




atiji., Oljemålning av Hildur Hult. 



trädde de som mäktiga samhälls- 
strömningar. A:8 första fas kän- 
netecknas i allmänhet av en revo- 
lutionär sektrörelse eller av fria 
sammanslutningar för bildandet 
av sjuk- och begravningskassor, 
konsumtions- och produktionsför- 
eningar. Dessa sökte tidigt in- 
verka på arbetsförhållandena, 
ehuru detta var olovligt och be- 
lagt med straff. Ur dessa enkla 
föreningar utvecklades efter hand 
vår tids betydelsefulla fack- 
föreningar (se d. o. och ne- 
dan). Snart ingingo även politi- 
ska moment i A:s program, som 
gick ut på att skaffa arbetarklas- 
sen del i lagstiftnings- och för- 
valtningsmakten. Det första poli- 
tiska arbetarpartiet (se C h a r • 
t i s m e n) bildades i England pä 
1830-t. och verkade för politiska 
(allmän rösträtt m. m.) och 
arbetarnas levnadsvillkor berö- 
rande frågor (normalarbetsdag, 
arbetarskydd, humanare fattig- 
vårdslagstiftning m. m.). A. i 



modern mening räknar sitt ur- 
sprung från de båda tyskarna 
Marx och Engels, som under de- 
cenniet efter februarirevolutio- 
nen 1848 gåvo A. en teoretisk 
grundval och genom att förläna 
den internationell karaktär ska- 
pade förutsättningar för ett väx- 
ande inflytande. (Se Social- 
demokrati.) Under Marx' led- 
ning tillkom i London 1864 I n - 
ternationella arbetar- 
associationen. De närmaste 
20 åren medförde nationella ar- 
betarpartier i de flesta industri- 
länder samt fackföreningarnas 
lagliga erkännande. Sedan dess 
har A. genomsyrat samhället i 
alla riktningar för att förbättra 
lönearbetarens levnadsvillkor. 
Till höjandet av dennes kultur- 
nivå har man begagnat sig av 
skolor, kurser, föredrag, biblio- 
tek m. m. En omfattande veten- 
skaplig och skönlitterär littera- 
tur har växt fram. Senare tiders 
hårda kamp mot arbetsgivarna 



581 



Arbetarrörelsen 



582 



har medfört splittring av A. i 
rörelser av såväl moderat karak- 
tär (t. ex. R ev i 8 i o n i sm en) 
som radikal (se Bolsjevism, 
Syndikalism och U n g s o - 
c i a 1 i s m) . Under världskrigets 
första tid åstadkoms i de krig- 
förande länderna en "borgfred", 
som i förening med krigstillstån- 
det klavband A. Men efter ett år 
togs kampen upp igen med kon- 
ferensen i Zimmerwald (se 
d. o.) som en av de första strids- 
signalerna, och vid världskrigets 
slut hade A. en rad segrar att an- 
teckna, olika omfattande i olika 
länder. Radikalast blev segern i 
Ryssland, där den genom bolsje- 
vikrevolutionen nov. 1917 utmyn- 
nade i proletariatets diktatur. I 
Tyskland krävdes det blodiga 
strider med de radikalaste ele- 
menten (spartakisterna) för att 
undan ett bolsjevikiskt kaos 






Haxnnarbeteren. Staty av Meuuier. 



Affisch av Walter Crane. 

rädda de omfattande vinsterna av 
revolutionen 1918: arbetarnas 
politiska likställdhet med andra 
klasser och ett i vidaste utsträck- 
ning verkställt genomförande av 
A:s gamla socialpolitiska pro- 
grampunkter. I en rad andra län- 
der, bl. a. Sverige, genomfördes 
under trycket av den våldsamma 
utvecklingen i utländska stater 
i lugna yttre former det väsent- 
liga av A:3 både politiska och 
sociala mål. — Den svenska A. 
organiserades först på 1880-t. i 
fackföreningar, då sådana bilda- 
des inom de flesta yrken på alla 
större platser. Detta skedde i all- 
mänhet imder inflytande av so- 
cialdemokratiska organisationer. 
Verkningarna på lönenivån av 
den dåvarande ekonomiska de- 
pressionen jämte andra länders 
exempel bragte våra arbetare till 
insikt om fackföreningarnas vär- 
de som kampmedel. A. organise- 
rades efter anglogermanskt mön- 
ster. En orts yrkesutövare sam- 



583 



Arbetarrörelsen 



584 




Hjalmar Branting i talarstolen pä. 
Ladugårdsgärde, Stockholm. 

mansluta sig till en fackför- 
ening, som efter yrken och ar- 
betsställen kan bestå av sek- 
tioner 1. verkstadsklub- 
bar. Fackföreningarna bilda av- 
delningar i fackförbunden, 
vilka antingen äro rena yrkes- 
förbund (Träarbetarförbundet, 
som utgöres av träarbetare i 
skilda industrier) eller industri- 
förbund (Textilarbetarförbundet, 
vars medlemmar tillhöra textil- 
industriens olika yrkesspecialite- 
ter). Flertalet fackförbund lyda 
under en gemensam central- 
organisation, den s. k. 
L a n d s organisationen, 
bildad 1898. Den är återförsäk- 
ringsanstalt vid lockouter och 
vissa av densamma godkända 
strejker, omfattande mer än 3 % 
av medlemsantalet av fackförbun- 
det i fråga. Från 1901 uppehåller 
Landsorganisationen reguljär för- 
bindelse med Internationella ar- 
betarassociationen. Länken mel- 
lan A. och socialdemokratien ut- 
göres av arbetarkommu- 



n e n, socialdemokratiska arbe- 
tarpartiets lokala filial, som be- 
står av fackföreningar på orten. 
För en förenings anslutning till 
arbetarkommunen fordras endast 
enkel majoritet. Föreningens mi- 
noritet åter äger rätt till reser- 
vation och därmed följande be- 
frielse från partiavgifterna. 
Fackförbunden och Landsorgani- 
sationen hava intet samband med 
socialdemokratien annat än rent 
personella, i det partiets förtro- 
endeposter ofta besättas med per- 
soner ur dessa organisationer. — 
Även förekomma arbetarorgani- 
sationer, som ej hylla socialdemo- 
kratien, såsom det opolitiska 
Svenska arbetarförbun- 
det (1899—1920) och den icke- 
parlamentariska och revolutio- 
närt syndikalistiska Sveriges 
arbetares centralorga- 
nisation. — Helt naturligt 
kunde ej denna målmedvetna or- 
ganisering undgå att väcka far- 
hågor hos arbetsgivarna. 1902 
års politiska storstrejk visade 
tydligt de gamla närings- 
idkareföreningarnas 
oduglighet i samhällskampen. 
Som motvikt till arbetarorgani- 
sationerna bildades arbets- 
givarföreningar, av vilka 
den betydelsefullaste iir Sven- 
ska arbetsgivareför- 
eningen (se d. o.), som nu 




Demonitiation för högre arbetslon. (Kö- 
penhamn 1918.) 



585 



Arbetarrörelsens arkiv 



586 



(1922) omfattar så gott som hela 
svenska storindustrien, represen- 
terad genom särskilda yrkes- och 
ortsförbund. Vid inträdet i dessa 
föreningar måste arbetsgivaren 
avgiva en på en ganska stor sum- 
ma lydande garantiförbindelse, 
vilken föreningen äger uppsäga, 
om han visar sig ohörsam eller 
osolidarisk. För större samverkan 
i vissa frågor bildades 1910 D e 
svenska arbetsgivarför- 
eningarnas förtroende- 
råd, till vilket ett flertal för- 
eningar anslutit sig. — De kamp- 
medel, som parterna begagna sig 
av, äro framför allt arbetarnas 
strejker och arbetsgivarnas lock- 
outer (se Arbetsinställel- 
se). Strejker på den svenska ar- 
betsmarknaden förekommo tidi- 
gast på lS60-t. Därefter ha de år 
för år tilltagit i antal och omfatt- 
ning. En svår stöt fick arbetarnas 
nyväckta klassmedvetande 1899, 
då den s. k. Äkarpslagen stad- 
gade straff för försök till vissa 
brottsliga handlingar mot s. k. 
strejkbrytare. 1902 års storstrejk 
var riktad mot samhället i dess 
helhet. Den var ett politiskt på- 
tryckningsmedel i rösträttsfrågan. 
De närmaste åren tillväxte spän- 
ningen på arbetsmarknaden mer 
och mer, och parterna rustade sig 
till strid. Mest brände frågan om 
arbetsgivaren ensam skulle leda 
och reglera arbetsstyrkan. Den 
stora kraftmätningen inträffade 
1909 med storstrejk (se Strejk) 
och storlockout. Sedan c:a 12 
mill. arbetsdagar gått förlorade, 
återställdes arbetsfreden igen. Nu 
hade staten fått ögonen öppna 
för vilken maktfaktor A. verkli- 
gen var. Det var nödvändigt att 
frångå de ganimalliberala idéerna 
och i stället efter socialreforma- 
toriskt mönf^ler (se Arbetar- 
frågan) j.i allvar ta itu med 



A. Den enda dittillsvarande stats- 
åtgärden av betydelse för beva- 
randet av arbetsfreden var 1906 
års förordning om medling i ar- 
betatvister. 1910 och 1911 års riks- 
dagar sökte giva stadga åt ar- 
betsförhållandena genom försöken 
att införa lagstadgade kollektiv- 
avtal med skadeståndsplikt, reg- 
lering av andra arbetsavtal, spe- 
ciell domstol i arbetstvister m. m., 
vilka förslag föUo i A. K. Likväl 
har Högsta domstolen genom ett 
prejudikat 1915 tillerkänt kollek- 
tivavtalen rättslig verkan. 1920 
trädde en ny lag om medling i 
arbetstvister i kraft. — Även för 
arbetsförmedlingen har staten 
sörjt genom att bevilja penning- 
understöd till de offentliga läns- 
anstalterna härför. Bland övriga 
frukter av A:s påtryckning på 
statsmakten är 1912 års lag om 
arbetarskydd (se d. o.) samt de 
fr. o. m. 1919 tillkomna provi- 
soriska lagarna om begränsning 
av arbetstiden (se d. o.). I de 
åtgärder, som vidtagits på social- 
försäkringens (se d. o.) område, 
är det främst arbetarklassen, 
som tillgodosetts. — Bland de 
åtgärder, som vidtagits inom A. 
för höjandet av svenska arbeta- 
rens kulturella nivå, märkas upp- 
rättandet av arbetarinstitut (se 
d. o.) och föreläsningsföreningar. 
I syfte att centralisera denna 
verksamhet bildades 1912 Arbe- 
tarnas bildningsför- 
bund (A. B. F.), som 1921 om- 
fattade 20 fackliga, politiska, 
kooperativa och kulturella riks- 
organisationer med c:a 800.000 
medlemmar. Det organiserar bib- 
lioteks- och föreläsningsverksam- 
heten inom arbetarklassen, för- 
medlar bokinköp samt utdelar 
anslag till studiecirklar och före- 
läsningskurser. 

Arbetarrörelsens arkiv bilda- 



587 



Arbetarsekretariat — Arbetarskydd 



588 




Arbetarrörelsens arkiv, 

des 1902, på initiativ främst av 
fil. d:r O. Borge, som en avdel- 
ning av Stockholms Arbetare- 
biblioteksförbund, under vars 
styrelse det sorterade ända till 
1 'juli 1906, då det blev Social- 
demokratiska partiets och Lands- 
organisationens gemensamma 
egendom. A., som är inrymt i 
Folkets hus i Stockholm, har så 
långt det varit möjligt räddat 
och samlat allt, som kan gagna 
arbetarrörelsens historiska bedö- 
mande och utforskning. Allt be- 
gagnande av arkivets samlingar 
är kostnadsfritt. 

Arbetarsekretaria't, benäm- 
ning på vissa utländska upplys- 
ningsbyråer för arbetare. De be- 
svara kostnadsfritt frågor om ar- 
betarförsäkring, arbetarlagstift- 
ning, arbetarorganisation m. m. 
Tjänstemän äro avlönade a r b e - 
tarsekreterare. Om A. i 
Sverige, se Landsorganisa- 
tionen. 

Arbetarskydd. Förra århund- 
radets hastiga industriella ut- 
veckling medförde å ena sidan en 
arbetarnas klasskamp riktad mot 
arbetsgivarna och å andra sidan 
statens strävanden att med lag- 
stiftningsåtgärder förändra situa- 
tionen till det bättre. Bestämmel- 
serna om arbetarförsäkring (se 
Socialförsäkring), med- 
ling i arbetstvister m. m. avsågo 
ursprungligen endast den lönta- 



gande kroppsarbetaren men ha 
efter hand utsträckts att i de 
flesta punkter gälla för alla arbe- 
tare i annans tjänst. — Tidigast 
framträdde krav på A. i England, 
och 1802 tillkom där den första 
arbetarskyddslagen (för textilin- 
dustrien), som begränsade barns 
arbetstid till maximum 12 tim- 
mar pr dygn ( ! ) . Senare ha la- 
gar om A. i alla länder blivit allt 
talrikare. Arbetslagar för barn 
och kvinnor rörande ålder, arbets- 
tid och hygien ha oftast varit det 
primära på området. I många 
länder ha nu arbetarna tillkäm- 
pat sig en lagstadgad S-timmars 
arbetsdag (i Sverige tillämpad 
sedan 1 jan. 1920). Trucksyste- 
met, d. v. 8. arbetslönens utljeta- 
lande i produkter, har förbjudits. 
Bestämmelser för bedrivande av 
hemarbete ha givits till förekom- 
mande av hygieniska vådor. 
Föremål för internationell be- 
handling blevo arbetarskydds- 
frågorna första gången på den 
arbetarskyddskonfe- 
rens, som på Vilhelm II :s in- 
bjudan sammanträdde i Berlin 
1890. Bland de inbjudna staterna 
befann sig även Sverige-Norge. 
Man kom överens om att vidtaga 
vissa åtgärder rörande fabrikstill- 
syn och fabriks statistik samt natt- 
och söndagsarbete m. m. Berlin- 
konferensen var det första inter- 
nationellt officiella erkännandet 
av arbetarfrågans rätt till in- 
tresse från statens sida, och i 
egenskap av det första försöket 
till likformig arbetarskyddslag- 
stiftning fick den stor betydelse. 
1897 sammanträdde i Ziirich den 
första internationella ar- 
betarskyddskongressen 
av opolitisk läggning. På denna 
och några veckor senare på kon- 
gressen i Bryssel diskuterades 
möjligheten av en internatio- 



589 



Arbetarskydd 



590 



nell förening för arbe- 
tarskyddsfrägor, vilken 
blev verklighet i Paris 1900. För- 
eningens sekretariat förvandlades 

1901 till en Internationell 
arbetsbyrå med säte i Basel 
och med uppgift att bedriva jäm- 
förEinde studier i arbetarskydds- 
frågor. I en Bulletin hade byrån 
att offentliggöra sin förberedande 
behandling av de frågor, som 
skulle förekomma å förenings- 
kongress. Vid kongressen i Köln 

1902 var Sverige jämte 11 andra 
stater representerat. På kongres- 
serna i Bern 1905 och 1906 be- 
slöt man att genomdriva förbud 
för kvinnors nattarbete, och 1913 
träffades på en förberedande kon- 
gress i Bern överenskommelse om 
förbud mot nattarbete i fabriker 
för minderåriga och om begräns- 
ning i deras och kvinnors arbets- 
tid. Innan beslutet hann genom- 
föras, kom världskriget emellan 
och förhindrade vidare samarbete. 
— Vid fredsslutet 1919 beslöts 
inrättandet av en permanent 
organisation till främjande av 
internationell arbetarskyddslag- 
stiftning. Rätt till inträde i orga- 
nisationen fingo medlemmar av 
Nationernas Förbund. Till de år- 
liga kongresserna skola alla 
medlemmar utse delegerade. En 
Internationell arbets- 
byrå upprättades av organisa- 
tionen att styras av ett admi- 
nistrationsråd på 24 medlemmar, 
av vilka 6 äro representanter för 
arbetarna. 6 för arbetsgivarna 
och 12 för de regeringar, som 
kongressen ansett skola represen- 
teras i styrelsen. Vid det första 
sammanträdet på denna grund- 
val, i Washington 1919. behand- 
lades arbetstids-, kvinno- och 
bamarbets- samt arbetslöshets- 
frågorna. Det beslöts att före- 
slå upprättandet av en konven- 



tion mellan alla stater om 8-tim- 
mars arbetsdag, att barn under 
14 år icke sysselsättas med in- 
dustriarbete, att minderåriga för- 
bjudas nattarbete, att uppfordra 
alla nationer att ansluta sig till 
Bemkonventionens förbud 1906 
mot kvinnors nattarbete, att giva 
barnsängskvinnor ledighet 6 vec- 
kor före och efter nedkomsten 
och under denna tid understöd av 
staten eller allmän försäkring. 
Till arbetsbyråns senaste presta- 
tioner hör upprättandet av en 
universell arbetslöshets- 
statistik. Styrelsen gästade 
(på regeringens inbjudan) Stock- 
holm första gången juli 1921, 
där några dagars överläggningar 
fördes i riksdagshuset. Endast 
ett fåtal av konferensens rekom- 
mendationer och förslag till kon- 
ventioner ha blivit ratificerade. 
— Den svenska arbetar- 
skyddslagstiftningens 
betydelsefullaste verk äro m i n - 
derårighetsförordning- 
en 1881, minderårighets- 
lagen 1900 och yrkesfare- 
lagen 1889, vilka samtliga er- 
sattes med arbetarskydds- 
lagen 1912. Den nya lagens 
karaktär är allmängiltig, avsedd 
att vara grund för vidare special- 
lagstiftning. Lagbestämmelserna 
åsyfta med få undantag allt ar- 
bete, som utföres av någon pä 
annans uppdrag. Så stadgas om 
skydd mot yrkesfara, att arbets- 
givaren är pliktig att iakttaga 
allt, som i avseende på arbets- 
lokaler, maskiner och redskap 
eller eljest med hänsyn till arbe- 
tets natur skäligen kan anses av 
nöden för att skydda av honom 
sysselsatta arbetare mot olycks- 
fall och ohälsa i arbetet. Stadgan- 
det åtföljes av närmare bestäm- 
melser för arbetsgivaren, hur han 
skaU gå till väga, och K. M:t för- 



591 



Arbete 



592 



behälles rätt att vid behov sär- 
skilt föreskriva. För minderåriga 
(personer under 18 år) gäller 
generellt, att de ej få användas i 
något arbete förrän de inhämtat 
folkskolans lärokurs eller efter 
fyllda 13 år erhållit behörigt av- 
gångsbetyg från denna. Dock 
hindras ej den minderårige från 
arbete under ferierna. Minimi- 
åldern för arbete under jord i 
stenbrott eller gruva är 15 år, 
inom den mindre industrien, 
hantverk, handel o. s. v. 12 år och 
f. ö. 13 år för gosse och 14 år 
för flicka. Dessutom skall den 
minderårige ha läkares tillstånd 
att deltaga i arbetet samt varje 
år imderkastas läkarbesiktning. 
De minderårigas arbetstid är be- 
tydligt kortare än de vuxnas, och 
de få i allmänhet icke användas 
till nattarbete. F. ö. växlar här- 
vidlag bestämmelserna efter ål- 
dern. Kvinnors användande i ar- 
bete imder jord i stenbrott eller 
gruva är förbjudet. Kvinna, som 
väntar sin nedkomst, får ej för- 
vägras ledighet tv.l veckor före 
denna, och ej heller får hon an- 
vändas i arbete de närmaste sex 
veckorna efter, annat än med 
läkares tillstånd. Ammar hon 
själv sitt barn, äger hon rätt till 
erforderlig ledighet härför. 
Stränga inskränkande bestäm- 
melser finnas för kvinnors natt- 
arbete. För kvinnor och minder- 
åriga gäller dessutom, att, då 
sysselsättningen kan medföra fara 
för olycksfall eller skadlig inver- 
kan på hälsa och kroppsutveck- 
ling eller våda i sedligt avseende, 
K. M:t kan ingripa. Tillsyn över 
lagens efterlevnad utövar yrkes- 
inspektionen (se d. o.) , vars 
chefsmyndighet är byrån för 
arbetarskydd inom soci- 
alstyrelsen (se d. o.). 
Arbete är i nationalekonomisTc 



bemärkelse den fysiska och psyki- 
ska kraftens utlösning i en nyt- 
tighet, d. v. s. något som har 
värde för mänskligt behov och 
intresse. Mänskligt A. är be- 
tingat av möda. Ansträngning för 
nöjes skull, motion, sport, lek, 
dans etc. räknas icke som A. I 
allt A. fordras medverkan av 
mänsklig intelligens ; därför säger 
man, att ett dragdjur eller en 
maskin arbetar, enär det ju 
ytterst sker genom mänsklig 
vilja. Genom A. tillfredsställas 
behoven, och därför är dess värde 
beroende på dessas nödvändighet. 
Allt A. består egentligen i för- 
flyttning. Intelligensen dirigerar 
förflyttningen. F. ö. sköter natu- 
ren resten i processen för fram- 
bringandet av en nyttighet. A. 
och naturen äro grundfaktorerna 
i all produktion. Kapitalet är en 
större mängd arbetsutbyte och na- 
tur, samlade på en hand, således 
ingen ursprunglig produktions- 
faktor. — Den klassificering, som 
man gör av A. i kropps- och in- 
telligensarbete, facklärt och icke 
facklärt A., är av stor betydelse 
vid uppskattningen av en nations 
ekonomiska värde. Därför är det 
ett statsintresse att skapa en ar- 
betsstyrka, som icke blott är stor 
till antalet utan även av hög kva- 
litet, vilket nås genom förstån- 
digt handhavande av arbetskraf- 
ten (goda löner, närings-, bo- 
stads- och samhällsförhållanden, 
lagom avpassad arbetstid m. m.). 
— McJcanisM A. Förflyttas en 
kropp, på vilken en kraft verkar, 
en viss vägsträcka, uträttas här- 
vid ett mekaniskt A., vars stor- 
lek uttryckes genom produkten 
av kraften och förflyttningen i 
kraftens riktning. Om tyngdkraf- 
ten, som åverkar en kropp, är p 
kg. (m. a. o. kroppen väger p kg.) 
och kroppen lyftes en sträcka av 



593 



Arbetet — Arbetsbeting 



594 




En kropp släpas uppför ett glatt, lu- 
tande plan. 

s m., uträttas härvid ett arbete 
av p X s meterkilogram (mkg.). 
Släpas en kropp uppför det 
glatta, lutande planet AB, ut- 
rättas härvid ett lika stort ar- 
bete som om kroppen skulle lyf- 
tas lodrätt från C till B, ty fast- 
än sträckan AB är längre än CB, 
är förflyttningen i tyngdkraftens 
riktning (lodlinjen) i båda fallen 
densamma. — A. uttryckes i 
praktiken i meterkilogram; 
i det absoluta måttsystemet är 
enheten för A. 1 er g = 1 dyn X 
1 cm.; 1 mkg = 98,100,000 erg. 
Jfr Elektriska måttsen- 
heter. 

Arbetet, socialdemokratisk 
Malmötidning, grundlagd 1887 av 
Axel Danielsson, efter hans död 
(1890) redigerad av August Xils- 
son ("Kabbarp"), 1908—18 av G. 
Löwegren och därefter av A. Eng- 

arbetet. 



äimJle ur Arbetet. 



Arbetets riddare {The nalle 
Order of tlie Kniglits of Lahor) 
stiftades 1869 av skräddaren U. 
S. Stevens i Filadelfia som en 
hemlig sammanslutning med upp- 
gift att sysselsätta sig med ar- 
betarfrågor oberoende av fack- 
föreningarna och strejkpolitiken. 
Under socialismens och fackför- 
eningamas stora tillbakagång på 
18S0-t. strömmade arbetarna till 
detta samfund, som sålimda 1SS6 
räknade nära 800.000 medlem- 
mar; redan s. å. avsöndrade sig 
c:a hälften till en facklig sam- 
manslutrting, American Fe- 
deration of Labor. Nu 
äga A. ringa betydelse. 

Arbetets söner, socialdemo- 
kratisk sång, förf. av H. M e - 
n an d er på ISSO-t. 

Arbetsavstängning, se A r - 
b e t s i n s t ä 1 1 e Is e. 

Arbetsavtal, överenskommelse 
mellan arbetsgivare och arbetare 
rörande arbetet, särskilt kropps- 
arbete. Se Arbetsbeting, 
T j ä n a t e h j o n s a v t a 1, 
T j ä n s t e 1 e g a. 

Arbetsbeting, arbetsavtal, var- 
vid en person av en annan be- 
tingar sigr ett visst arbetsresul- 
tat. Skulle därvid arbetaren få 
arbetet förstört, innan det levere- 
rats, erhåller han ej någon be- 
talning för sin möda. — Arbete 
på beting med garante- 
rad lön för viss tid 
(timme. dag. vecka o. s. v.) är 
on vanlig form för tjänstelega (se 
d. o.) i vår industri. Lönen iitgår 
som timlön, daglön o. s. v. men 
skall beräknas efter visst belopp 
för vad arbetaren under denna 
tid hunnit fullborda, ifall denna 
beräkning leder till en högre 
slutsumma. — Eörande be- 
ställning har osäkerhet rått 
huruvida det skall räknas till köp 
eller beting. 1905 fastslogs, att. 



595 



Arbetsbyrå — Arbetsförmedling 



596 



om en person skall mot vederlag 
i penningar något förfärdiga och 
ämnet därtill bestå, är detta av- 
tal att anse som köp (utom vid 
byggnadsföretag, som betraktas 
som beting, liksom f. ö. då arbets- 
givaren håller materialet). För 
utbekommande av arbetslönen 
äger betingarbetaren panträtt i 
det utförda arbetet, så länge han 
besitter det. 

Arbetsbyrå, ibland beteckning 
på anstalt för arbetsförmedling 
(se d. o.) — Internatio- 
nella arbetsbyrå n, se 
Arbetarskydd, sp. 589. 

Arbetsdiagram, en grafisk 
framställning av de tillstånds- 
förändringar ångan undergår i 
en ångmaskin, gaserna i en ex- 
plosionsmotor, luften i en kom- 
pressor etc. A. kunna vara av 
två slag : 1) tryckvolym- 
diagram, vari man framstäl- 
ler gasens tryck och volym vid 
olika tillfällen ; 2) entropi- 
diagram, framställande gasens 
entropi och absoluta temperatur 
vid olika tillfällen. Tryckvolym- 
diagrammen registreras med 
hjälp av en indikator (se 
d. o.). 

Arbetsfördelning. National- 
ekon. Ju högre en organism är 
utvecklad, dess större är uppdel- 
ningen av livsfunktionerna på 
särskilda organ. Detsamma är 
förhållandet med samhället, vars 
näringsliv, speciellt industrien, 
mer och mer specialiseras. Man 
fördelar tillverkningsprocessens 
detaljer på många händer, ma- 
skiner, lokaler. Härigenom vin- 
nes snabb produktion, men den 
åtföljande arbetsensidigheten gör 
arbetets börda än hårdare. Ge- 
nom maskinernas fullkomnande 
därhän, att de övertaga de rent 
automatiska handgreppen, min- 
skas dock arbetarens fysiska an- 



strängning, och han har krafter 
nog att motverka enformigheten 
genom annan sysselsättning på 
fritiden, — Såsom ex. på vår 
tids vittgående arbetsfördelning 
må nämnas, att undersökningar 
av Tysklands hantverk, handel, 
industri och trafik upptaga c:a 
11,000 olika yrkesarter. — Biol. 
Se Differentiering. 

Arbetsförmedling. För att er- 
hålla kännedom om tillgången på 
arbete och arbetskraft voro redan 
tidigt såväl arbetare som arbets- 
givare intresserade av åtgärder 
för arbetsförmedling. I Sverige 
voro fordom marknaderna, sär- 
skilt de s. k. folkmarknaderna, 
tillfällen att ingå avtal rörande 
jordbruksarbete. Inom hantverket 
sörjde skråväsendet för A. Snart 
uppstod i städerna en privat så- 
dan, genom s. k. dränge- och 
pigeskailare och -skafferskor. 
För att dessa ej skulle behöva 
anlitas, inrättade statsmakten 
1732 ett s. k. adresskontor, 
till vilket såväl husbönder som 
tjänare voro pliktiga att uppgiva 
platsombyten. Adresskontoret 

upphörde redan 1735. I samma 
mån som näringslivet utvecklades 
och kommunikationerna förbätt- 
rades (varigenom arbetskraften 
blev rörligare), växte behovet av 
effektiv A., och den blev som pri- 
vatföretag synnerligen inkomst- 
bringande. Denna reglerades 1884 
genom en kungörelse angående 
k o m mi s s i on ä r e r (se d. o.) 
för anskaffande av an- 
ställning. Inom vissa yrken 
strävar man att upprätthålla 
egen A. Så är fallet bland många 
kontors-, ingenjörs-, privatlära- 
rinne- m. fl. frivilliga organisatio- 
ner; även anvisa vissa utbild- 
ningsanstalter sina avgående ele- 
ver platser, och arbetsgivarnas 
och arbetarnas fackorganisatio- 



597 



Arbetsförmåga — Arbetslön 



598 



ner söka underlätta A. bland sina 
medlemmar. Särskilda välgören- 
hetssammanslutningar finnas, som 
anvisa platser åt nödställda, bl. a. 
åt frigivna fångar. Alla dessa åt- 
gärder spela dock en mindre roll 
vid sidan av den offentliga 
arbetsförmedlingen. Grun- 
den härtill lades genom Hälsing- 
borgs och Göteborgs kommunala 
anstalter för A. (1902), vilka 
raskt vunno efterföljd i andra 
städer. 1906 ställdes dessa under 
statens kontroll samt erhöllo 
statsunderstöd. Kontrollen ut- 
övas av socialstyrelsens arbets- 
förraedlingsinspektör. 
Den sålunda statsunderstödda 
och kontrollerade offentliga A., 
utgöres av länsanstalter, i 
vilka de kommunala (filialer, 
stundom blott ombud) infogas. 
Arbetsförmåga, det mekani- 
ska arbete, som uträttas på tids- 
enheten (jfr Arbete). A. ut- 
tryckes vanligen i hästkrafter 
(HK), eller kilowatt. En häst- 
kraft motsvarar en A. av 75 me- 
terkilogram i sekunden, kallas 
ofta maskinhästkraft och är ett 
godtyckligt valt mått. En hästs 
A. är i högsta grad beroende icke 
endast av djurets individuella 
egenskaper utan även av dess 
hastighet vid arbetet. Vid en has- 
tighet av 1,11 m/sek. och en ar- 
betstid av 8 timmar presterar en 
häst en A., som, beroende på 
hästens vikt, kan variera mellan 
0,66 och 1,33 maskinhästkrafter. 
En arbetare vid en vev (t. ex. 
vid ett vindspel) visar vid lång- 
varigt arbete en arbetsförmåga 
av i genomsnitt Vm maskinhäst- 
kraft. A. kallas ofta effekt. 

Arbetsgivareföreningen, se 
Svenska arbetsgivare- 
föreningen och Arbetar- 
rörelsen, sp. 584. 

Arbetshem, välgörenhetsin- 



rättningar, som bereda vissa ar- 
betslösa möjlighet att förtjäna 
sitt uppehälle. Stockholm äger 
arbetshem för frigivna fångar, 
kvinnliga idioter, blinda m. fl. 

Arbetshus, se Fattigvård. 

Arbetshäst, kallblodig häst, 
som nyttjas för tyngre drag- 
arbete i motsats till den varm- 
blodiga vagns- 1. ridhästen. De 
vanligaste i Sverige förekomman- 
de A. äro den nordsvenska, ar- 
denner- och clydesdalehästen. 

Arbetsinrättning, se Fat- 
tigvård. 

Arbetsinställelse uppkommer 
antingen på arbetarnas initiativ 
eller också på arbetsgivarens. I 
förra fallet kallas den strejk, 
som kan förstärkas till bloc- 
kad, i senare lockout (se 
dessa ord). Arbetsinställelserna 
äro ett medel att tvinga motpar- 
ten till eftergift på ett eller an- 
nat område. Dessa A. bliva rätts- 
stridiga först, om avtal därigenom 
brytas. Försök att med våld eller 
hot tvinga någon till A. eller 
hindra någon att återgå till ar- 
betet eller övertaga erbjudet så- 
dant är straflFbart (Äkarpslagen). 
Genom riksdagens beslut 1921 har 
igångsatts en undersökning rö- 
rande samhällsfarliga arbetsin- 
ställelser. Jfr Arbetarrö- 
relsen. 
- Arbetskammare, se Arbets- 
r å d. 

Arbetslön är det pris, som be- 
talas för varan arbetskraft. A. 
utgår i form av tidlön, stycklön 
eller kombinationer av dessa, så- 
som vid arbete på beting med ga- 
ranterad timlön (se Arbets- 
beting). Även arvode och 
honorar äro att anse som ar- 
betslöner. Lönens nöjd bestämmes 
vid fri konkurrens enligt de all- 
männa prislagarna, beror alltså 
på förhållandet mellan tillgång 



599 



Arbetslöshet 



600 



och efterfrågan pä arbetskraft. 
Till skillnad från andra varor 
kan denna icke lagras, och den 
kan producera mer än sitt eget 
värde, åstadkomma ett mer- 
värde, varigenom kapitalet ska- 
pas. Endast i form av A. erhåller 
den egendomslöse arbetaren del 
av produktionen. — Många teo- 
rier ha framställts rörande sättet 
för och orsakerna till A:s fluk- 
tuationer. Enligt Ricardos och 
Lassalies järnhårda löne- 
lag svänger A. över och under 
existensminimvmi som jämvikts- 
läge, så att om A. stiger över det- 
ta, växer utbudet på arbetskraft, 
vilket i sin tur ånyo möjliggör 
en sänkning av A.; sjunker A. 
under existensminimum, avtar 
tillgången på arbetskraft, en höj- 
ning av A. blir nödvändig. Emel- 
lertid har man observerat, att en 
ökning i tillgången på arbetskraft 
icke beror på enbart existensmi- 
nimum utan på samtliga krav på 
en viss levnadsstandard, eng. 
standard of life, och först när A. 
överstigit denna, inträda teoriens 
verkningar. — Numera har man 
övergivit liberalismens metod att 
låta A. reglera sig själv. Såväl 
staten som intresserade organisa- 
tioner ingripa här (se Arbe- 
tarfrågan, Arbetarrö- 
relsen, Arbetarskydd). 
— På senaste tiden använder 
man mycket s. k. glidande 
löneskala, eng. sliding scale, 
d. v. s. A. stiger och faller i för- 
hållande till allmänna prisnivån. 
Arbetslöshet uppkommer vid 
otillräcklig arbetstillgång. Be- 
greppet utesluter i allmänhet 
brist på arbete på grund av ar- 
betsoduglighet, arbetskonflikter 
m. m. A. är ett ont, som existe- 
rat i alla tider och vars bekäm- 
pande är en viktig social uppgift. 
Bland orsakerna till A. märkas 




50,000 arbetslösa demonstrera i London, 
oktober 1921. 

de nästan regelbundet återkom- 
mande bakslagen i prodxiktion 
och omsättning, hastiga ekonomi- 
ska och tekniska framsteg, var- 
igenom konkurrenssvaga företag 
gå omkull och deras personal blir 
arbetslös, förändringar i mode- 
och smakriktningar, ogynnsamma 
klimatförhållanden (som gör ar- 
betet säsongartat, t. ex. måla- 
rens). — För Ars bekämpande 
har man sökt möjligheter på 
många håll; bland dem märkas 
effektiv arbetsförmedling, be- 
gränsning av arbetstiden (detta 
har särskilt i depressionstider vid 
avtagande produktion varit nöd- 
vändigt för att kunna behålla 
den fulltaliga arbetsstyrkan ) , för- 
läggande av offentliga arbeten 
till tider, då arbetstillgången i 
allmänhet är minst, igångsättan- 
de av extra offentliga arbeten 
som nödhjälp, upprättande av ar- 
betshem, arbetarkolonier o. d. — 
Ett medel mot A:s misär är a r - 
b etslöshetsförsäkring- 
e n, vars upprinnelse är ar- 
betslöshetskassorna i 
England 1831. Sedan har exemp- 
let efterföljts av alla civiliserade 
länders arbetar- och arbetsgivar- 



601 



Arbetsmaskin — Arbetsstuga 



602 



organisationer, ja, även allmänna 
medel ha anslagits för dylika 
kassor. För att erhålla ökad kän- 
nedom om arbetslösheten och där- 
med ökade möjligheter till dess 
bekämpande föres i många länder 
särskild arbetslöshetssta- 
tistik, och anstalter ha även 
vidtagits för en universell 
sådan (se Arbetarskydd). 
— För ordnandet av ett enhetligt 
arbete mot A. i Sverige tillsattes 
1914 Statens arbetslös- 
hetskommission (sed. o.). 

Arbetsmaskin är i motsats 
till kraftmaskin (se d. o.) 
en maskin, som utvecklar nyttigt 
arbete av något slag, t. ex. verk- 
tygsmaskiner, kvarnar, spinn- 
och vävmaskiner m. fl. 

Arbetspremie, penningbelö- 
ning, som tilldelas straff- och 
tvångsarbetare i rikets fängelser 
för flit och väl utfört arbete. Ena 
hälften äger fången omedelbart 
använda inom fängelset, den 
andra insattes för förräntning på 
postsparbanken och utbetalas 
först vid frigivningen. 

Arbetsprofi'1, en företrädesvis 
vid byggandet av järnvägar och 
vägar använd ritning, efter vilken 
terrasseringsarbetena bedrivas. 
Den utgöres av en profilritning 
(se Banprofil) i stor skala, 
där schaktningens djup och på- 
fyllningens höjd samt övriga upp- 
gifter av vikt finnas angivna. 

Arbetsråd, arbetskam- 
mar e, en statens institution, 
vars uppgift är att tillvarataga 
arbetarnas och arbetsgivarnas 
gemensamma intressen med avse- 
ende på arbetsavtalen. Parterna 
mötas i A. med lika rätt att un- 
der statens medverkan avgöra 
vissa principfrågor angående ar- 
betar- och arbetsförhållanden. — 
I Belgien inrättades ett "in- 
dustri- och arbetsråd" 1887. Ex- 



emplet efterföljdes sedan här och 
var, t. ex. i Danmark 1901, i 
Xorge 1909 och i Sverige 1919 i 
samband med införandet av nor- 
malarbetsdagen. Vårt A. utgöres 
av sju ledamöter, utsedda av 
konungen, två på arbetsgivarnas 
förslag och två på arbetarnas. De 
övriga tre äro opartiska män, av 
vilka minst en äger domarkompe- 
tens. Jfr Arbetarråd. 

Arbetsstatistik, se Social- 
statistik. 

Arbetsstuga, benämning på 
det slags skolhem, som under vin- 
termånaderna (okt. — maj) efter 
för dagen slutad skoltid bereda 
skydd och sysselsättning för 7 — 
14 års barn av sådana fattiga för- 
äldrar, vilkas verksamhet för- 
hindrar dem att se till hemmet 
om dagarna. I A. meddelas under- 
visning i lättare hantverk. Som 
lön för arbetet erhålla barnen en 
riklig måltid, middag eller kvälls- 
mat eller bäggedera. A. finansie- 
ras huvudsakligen genom anslag 
av stadsfullmäktige och försam- 
lingarna samt genom försäljning 
av barnens arbeten. — Den första 
A. skapades 1887 i Adolf Fred- 
riks förs. i Stockholm (på initia- 
tiv av fru Anna Hierta Retzius) 
av Stiftelsen Lars Hier- 
ta s Minne, som på ansökan 
även lämnar understöd till övriga 
arbetsstugor. Sådana finnas nu- 
mera i ett 50-tal städer och större 
platser samt i de nordligaste sock- 
narna. På grund av de långa 
skolvägarna utgöra A. i sist- 
nämnda trakter fullständiga hem 
för barnen under vintermånader- 
na. Endast somrarna tillbringa 
de hemma. — Lärarpersonalen är 
dels frivillig, dels avlönad. Varje 
A. äger egen styrelse och står 
dessutom under överinseende av 
en centralkommitté. Så- 
dana finnas för Stockholms, Göte- 



603 



Arbetstid — Arbetstransmission 



604 



borgs, Västerbottens ocb Norrbot- 
tens A. Centralkommittén i 
Stockbolm anordnar lärokurser 
för utbildande av föreståndarin- 
nor ocb lärarinnor. — I Danmark 
upprättades den första A. redan 
1872, i Norge 1886; det oaktat är 
denna sociala räddningsverksam- 
bet mest utvecklad i Sverige. 

Arbetstid, i nationalekonomisk 
mening den tid, en arbetare enligt 
överenskommelse använder till 
arbete på arbetsplatsen (raster 
inräknas ej). En lagstadgad ar- 
betsdag kallas no r m a 1 - 1. 
maximalarbetsdag och 
får i regel ej utan myndighets 
tillstånd överskridas. — Tidigare 
reglerades arbetstiden genom av- 
tal — kollektivavtal eller indivi- 
duella avtal — mellan arbets- 
givare och arbetare, men arbetar- 
parten hade stundom ej stor möj- 
lighet att göra sin mening gällan- 
de. Vid 1800-t:s början vidtogos 
visserligen lama statsåtgärder att 
begränsa A., främst för minder- 
åriga och kvinnor. Så stadgades 
1802 i England maximiarbetsti- 
den för barn till 12 timmar. Ge- 
nomgripande förbättringar har 
den organiserade arbetarrörelsen 
genom målmedvetet strävande så 
småningom lyckats genomdriva. 
— Krav på 8 timmars normal- 
arbetsdag framställdes första 
gången på internationella arbe- 
tarkongressen i Paris 1889, då 
även 1 maj gjordes till inter- 
nationell demonstrationsdag för 
denna sak. — Före världskrigets 
utbrott hade arbetsdagen i de 
flesta länder nedpressats från 12 
å 14 timmar till 8 a 10 timmar 
och i Australien ocb Nya Zeeland 
till 8 timmars normalarbetsdag, 
vilken under krigets senare år 
gjorts till verklighet här och var 
i Europa. — I Sverige utkom den 
första s. k. åttatimmarslagen 17 



okt. 1919 (lagen om arbetstidens 
begränsning. Denna lag, som 
allenast var avsedd att vara 
en försökslag, har i vissa delar 
modifierats genom en ny lag av 
22 juni 1921. Även denna är av 
försökslags natur och gäller till 
1 jan. 1924. Rörande arbetstiden å 
svenska fartyg bar antagits en lag 
24 okt. 1919, vilken lag jämväl 
är provisorisk. — Fredsfördraget 
i Versailles av 28 juni 1919 inne- 
håller en principförklaring röran- 
de reglering av ai-betstiden (del 
XIII i fördraget). Ett av den 
permanenta internationella ar- 
betsorganisationens organ, gene- 
ralkonferensen, har på grund av 
fredsfördragets bestämmelser i 
hithörande frågor hållit två sam- 
manträden i Washington 29 okt. 
—29 nov. 1919 och i Genua 15 
juni — 10 juli 1920. På den förra, 
vid vilken 39 stater voro repre- 
senterade, antogs bl. a. för- 
slag till konvention angående be- 
gränsning av arbetstiden i in- 
dustriella företag till 8 timmar 
om dagen och 48 timmar i vec- 
kan. Denna konvention har emel- 
lertid icke blivit av Sverige 
ratificerad, enär vår nuvarande 
lagstiftning i viktiga hänseenden 
skiljer sig från konventionens be- 
stämmelser. Vid konferensen i 
Genua, där 27 länder voro re- 
presenterade, antogos i hithöran- 
de frågor bl. a. rekommendatio- 
ner angående begränsning av ar- 
betstiden inom fiskerihanteringen 
samt angående begränsning av 
arbetstiden i inre sjöfart. Ej hel- 
ler dessa rekommendationer hava 
av vårt land blivit ratificerade. 

Arbetstransmission, ledning 
för överförande av mekaniskt ar- 
bete, t. ex. axelledningar med la- 
ger, kopplingar och remskivor, 
kugghjuls- och friktionsväxlar 



605 



Arbetstrupp — Arboga 



606 



Arbetstrupp, trupp avsedd för 
befästnings- och förbindelsearbe- 
ten bakom fronten. Bildas i all- 
mänhet av äldre årsklasser samt 
av icke fullt vapendugliga värn- 
pliktiga. Befälsinramningen är i 
allmänhet ganska svag. 

Arbetstryck, det övertryck i 
en ångpanna, som under normal 
drift icke får överskridas. Prov- 
ningstrycket brukar vara 
betydligt högre än A. 

Arbetsvals, se Kardning. 

Arbetsvetenskap, se P s y k o - 
teknik. 

Arbetsöverföring, oegentligt 
kallat kraftöverföring, en 
anordning inom industrien att 
till mer eller mindre avlägsna 
orter överföra ett på annat ställe 
alstrat mekaniskt arbete. — 1. 
Med de av Polhem uppfunna 
konstgångarna överföres ett vat- 
tenhjuls roterande rörelse till ett 
system fram- och återgående 
stänger, som driver på annan ort 
belägna arbetsmaskiner, t. ex. 
pumpar och uppfordringsverk i en 
gruva. — 2. Hydraulisk över- 
föring med tryckvatten användes 
ofta, t. ex. till pressar o. d. 
maskiner inom verkstadsindust- 
rien. — 3. överföring med ånga 
till avsides från ångpannan be- 
lägna maskiner. — 4. överföring 
med komprimerad luft, en inom 
bergsbruket mycket använd form 
av arbetsöverföring. Se Elek- 
trisk arbetsöverföring. 

A'rbiter, lat., skiljeman, -do- 
mare. — A. e 1 e g a n t i a'r u m, 
smakdomare (jfr Petronius). 

Arbitrage [arbitra'j], fr., in- 
köp 1. försäljning av en valuta (i 
form av banköverföring, check, 
växel 1. d.) på era börsplats och 
försäljning, resp. inköp av den- 
samma på annan börsplats till 
högre, resp. lägre pris i ändamål 
att erhålla den vinst, som här- 




il :.; .'-= 

Aruoga. Jtiamngaian och KyrKan. 

igenom uppstår. — A r b i t r a - 
gör [-sjör], person som bedriver 
A.-verksamhet. 

Arbiträ'r (av lat.), godtycklig, 
beroende på ens eget val. 

Arboga, stad i Västmanl. 1. 
vid Arbogaån, 15 km. från dennas 
utlopp i Galten och vid Örebro — 
Köpings järnväg. Fabriks- och 
handelsstad. Av industri märkas 
margarinfabrik, glasbruk, meka- 
nisk verkstad och bryggeri. 
Kraftstation. A. är den inre han- 
delsstaden för jordbruksområde- 
na vid Mälarens innersta vik. — 
A. anlades under den tidigare 
medeltiden vid en krök av ån 
(fornsv. arbughi z= åbåge), Ar- 
bogaån, och blev på grund av 
sitt läge vid den segelbara ån 
en av Mälardalens mest betydan- 
de köpstäder. A. ägde under me- 
deltiden flera kyrkor, ett helge- 
andshus och ett kloster, och 1553 
inrättades där den äldsta svenska, 
ännu existerande skolan (numera 
samskola). I A. höllos under 
1400- och 1500-t. flera riksmöten. 
Särskilt betydelsefulla voro riks- 
dagarna 1435 (den första i Sve- 
rige, se Engelbrekt), 1561 
[se Erik (XIV)] och 1597. Sta- 
dens välstånd varade till inpå 
1600-t., då genom Hjälmare ka- 
nals anläggning och förlänandet 
av stadsprivilegier åt Linde och 
Nora stadens handel och sjöfart 
betydligt avtogo. — A. stadsför- 
samling (5,090 inv.) bildar jämte 



607 



Arboga artiklar — Archaeopteryx lithographica 



608 



A. laudsför samling (1,540 inv.) 
och ISäterbo ett pastorat i Väster- 
ås stift. 

Arboga artiklar, se Erik 
(XiV). 

Arboga kontrakt, i Västerås 
stift, omfattar pastoraten Arboga 
stads- och landsförsamlingar 
samt Säterbo, Himmeta, Med- 
åker och Västra Skedvi. 

Arboga-ån, tillliöde till Gal- 
ten, Mälarens västligaste fjärd. 
Uppkommer av två källarmar, 
Nora- och Lindeåarna. Vid åns 
nedersta fall ligger Arboga och 
vid dess mynning Kungsör. Ge- 
nom Hjälmare kanal, som myn- 
nar mellan Arboga och Ivungsör, 
står A. i förbindelse med Hjäl- 
maren. Den 140 km. långa ån är 
segelbar upp till Arboga. 

Arborelius, Olof Per Ul- 
rik, f. 1842, d. 1915, landskaps- 
målare, hämtade sina motiv hu- 
vudsakligen från Dalarnes skogs- 
trakter. Bergslagen, den svenska 
östkustens skärgårdar, alperna 
och Italien. A. blev 1901 profes- 
sor i landskapsmålning vid konst- 
akademien. 

Arbrå, socken i Gävleb. 1., 
pastorat i Uppsala stift. 6,100 
inv. 

Arbrå och Järvsö tingslag, 

Gävleb. 1., omfattar socknarna 
Arbrå, Undersvik och Järvsö. 

Arbuthnot [a'b8thnåt], John, 
f. 1667, d. 1735, engelsk förfat- 
tare, stod i nära förbindelse med 
Pope och Swif t ; bekant för sin 
kvicka satir, den politiska alle- 
gorien The history of John Bull, 
John Bulls historia. 

Arbuti'n, se M j ö 1 o n. 

Arby, socken i Kalmar 1., 
jämte Hagby och Karlslunda 
pastorat i Växjö stift. 1,340 inv. 

A'rca, ett släkte musslor med 
tjocka skal och talrika, små, lika 
stora lås-tänder. Typ för en un- 



derordning mtisslor. A. no'ae, 
Noaks ark, en art med något båt- 
liknande utseende från Medel- 
havet. 

Arcachon [arkasjå'r)], stad i 
dep. Gironde, Frankrike, vid 
Arcachonviken. Mycket besökt 
havsbad. Vinterkurort. Havsfiske, 
ostrouodling. 10,000 inv. 

Arca'dia 1. Accademia 
d e 1 r A., litterärt sällskap, stif- 
tat 1690 i Kom i avsikt att sam- 
manhålla den krets, drottning 
Kristina samlat omkring sig. 
Som litterärt program uppsattes 
kamp mot marinismen (se d. o.) 
genom återuppväckande av herde- 
diktens ideal; fortlever i vår tid 
som ett slags klubb. 

Arca'dius, f. 377, d. 408, den 
förste östromerske kejsaren, efter 
Teodosius kejsare över ö. delen 
av romerska riket 395. Landet 
hemsöktes under hans tid av 
htmgersnöd och barbarernas härj- 
ningar. 

Arca'ni discipli'na (lat., hem- 
lighetslära), benämning på en 
med det hedniska mysterieväsen- 
det besläktad, från mitten av 
200-t. utbildad sed att omge dop, 
nattvard och bekännelseformler 
med hemlighetsfull tystnad gent 
emot utomstående. 

Arca'to (av ital. arco, stråke), 
med stråke (vid violinspel), det- 
samma som coir arco; mot- 
sats pizzicato. 

Arch [a'tj], Joseph, f. 
1826, d. 1919, huvudledare för 
brittiska jordbruksarbetarrörel- 
sen; 1885—86 och 1892—1900 
medlem av underhuset; bildade 
1872 The national union of agri- 
cultural labourers. 

Archaeopteryx lithogra'- 
phica, urfågeln, en fossil 
fågel av ungefär en kråkas stor- 
lek, funnen i två exemplar i 
Bayerns juraavlagringar. A. är 



609 



Archangel — Arcturus 



610 




Arohaeopteryx lithographica. 



en ursprunglig fågeltyp, vilken 
i många avseenden skiljer sig 
från de nutida fåglarna och visar 
flera anknytningspunkter till 
kräldjuren. Den hade tänder, 
lång svans med parvis anordnade 
stjärtfjädrar, fastade vid kotor- 
nas föreningspunkter, samt tre 
fria fingrar, beväpnade med väl 
utbildade klor. Fyndet av A. har 
varit av utomordentlig betydelse, 
och A : s existens anses som ett av 
de bärkraftigaste bevisen för fåg- 
larnas härstamning från kräl- 
djur. 

Archangel, seArhangelsk. 

Archer [a'tja], William, f. 
1856, engelsk kritiker, översät- 
tare och författare. Mest känd 
för sina översättningar av Ibsens 
prosadramer. Förde under världs- 
kriget en häftig polemik mot 
Georg Brändes ("Färgblind neu- 
tralitet, öppet brev till G. B.", 
1916). 

Archianneli'da, se U r - a n - 

ne 1 i d e r. 

Archime'des, se A r k i m e - 
des. 

Archipe'nko, Aleksandr, f. 
1884 (t), rysk bildhuggare, den 
förnämste representanten för den 

20. — L e I. I, Tr. 15. 6. 22. 



kubistiska riktningen inom skulp- 
turen, vilken med avsikt undvi- 
kande den direkta avbildningen 
av naturen söker omtolka den i 
abstrakta former. Se ill. till 
Bildhuggarkonst. 

Arcimbo'ldus, Johannes 
A n g e 1 u s, f. 1485, d. 1555, från 
1550 ärkebiskop i Milano, gene- 
ralkommissarie för avlaten i 
Xord-Tyskland och Skandinavien 
1514 j bedrev oblygt avlatshandeL 
:bökte 1518 medla mellan Kristian 
II och Sten Sture d. y. 

A'rckenhoItz, Johan, f . 
1695, d. 1777, historieskrivare 
och politiker; skrev bl. a. Mémoi- 
res concernant Christine, reine de 
Suéde. Detta arbete är en av de 
viktigaste källorna till Kristinas 
historia. 

Arcoie [a'rkålle], by s.ö. om 
Verona, n. Italien. Vid A. slog 
Xapoleon nov. 1796 österrikarna. 

Arctander, Sofus Anton 
Birger, f. 1845, norsk politi- 
ker, 1 : e borgmästare i Kristiania 
1908 — 20, fyra gånger statsråd, 
bl. a. i Michelsens ministär 1905 
— 07, stortingsman från 1878 med 
vissa avbrott till 1906, kortare 
tider talman i lagtinget och i 
odelstinget. A. har haft stort an- 
seende som skicklig debattör och 
kunnig jurist och flitigt använts 
för utskotts- och kommittéarbe- 
ten. 

A'rctia, 

n a r e. 



se Oäkta spin- 



Arcti'ctis, se Binturong. 
Arcto'gea, se D j u r g e o - 

g r a f i. 

Arctopi'theci, se K 1 o a p o r. 
Arctosta'phylus, se M j ö 1 o n, 
Arctu'rus, björnväkta- 
ren, tixstjärna av l:a storleken 
i konstellationen B o o t e s. 



611 



Arcusfunktioner — Aréhn 



612 



Arcusfunktioner, se Cyklo- svenska ar denne r häs - 



metriska funktioner. 

Ardaha'n, stad i Georgien vid 
floden Kuras övre lopp. Tidigare 
turkisk fästning, erövrades A. av 
ryssarna 1878 och införlivades 
efter ryska revolutionen 1917 
med Georgien. C:a 85,000 inv. 

Arda'sjev-affären, se H a d - 
jetlaché. 

Ardéche [ardä'sj], departe- 
ment i s.ö. Frankrike, genomflu- 
tet av floden A., en biflod till 
Rhöne. 295,000 inv. mot 330,000 
1911. — Huvudstad: Privas. 

Ardennerhästen 1. d e n bel- 
giska hästen, tyngre ar- 
betshäst, varav i Sverige före- 
komma två typer, låglands- och 
bergsardennern. Den förra är stor 
och klumpig med lösa och svam- 
piga vävnader (lymfatisk), den 
senare något mindre (höjd över 
manken 150 — 160 cm., vikt c: a 
600 kg.) och med fastare konsti- 
tution, varför den är mera om- 
tyckt. Ardennerhingstarna ha 
visat sig särdeles lämpliga vid 
korsning med inhemskt stomate- 
rial. A. anses passande för det 
större och intensivare jordbruket 
i södra och mellersta Sverige. 
Stambok s f öreningen för 




tar åtnjuter anslag från staten 
och vissa hushållningssällskap. 

Arde'nnerna, kuperat berg- 
land i gränsområdet mellan 
Frankrike, Belgien och Luxem- 
burg. A. bilda n.ö. gränsen för 
Seinebäckenet. Området är rikt 
på stenkol, järn, zink samt bly 
och på grund härav i de norra 
delarna tätt befolkat. 

Ardennes [ardä'nn], departe- 
ment i n. Frankrike. 280,000 inv. 
mot 320,000 1911. — A. - k a n a - 
len, 105 km., förbinder Meuses 
och Seines vattenområden. 

Arde'nte, ital., miisikterm : 
eldigt, glödande. 

Ardi'sia, växtsläkte (fam. 
Myrsina'ceae, ordn. Primula'les) . 
Tropiska buskar 1. träd med 
läderartade blad, vita 1. röda 
blommor och svarta 1. röda, glän- 
sande bär. I Sverige odlas sär- 
skilt en östasiatisk buskform, A. 
crenuWta, med mörkgröna, i kan- 
ten vågiga blad och röda frukter. 
Ardi'ti, ital., oförvägna; namn 
på de frivilliga trupper, som bil- 
dade d'Annunzios armé i Fiume. 
Ardji'sj, Erdjisj, Argi- 
da g, isolerad vulkankägla på 
Kappadokiens högslätt. Mindre 
Asiens högsta berg. 4,060 m. 

Ardre, socken i Gottl. 1., jämte 
östergarn och Gammelgarn pas- 
torat i Visby stift. 550 inv. 

Area'l (lat. a'rea, yta), yt- 
vidd, ytinnehåll; även som ad- 
jektiv: "det areala innehållet". 
Are'ca, se Areka-palmen. 
Are Frode, f. 1067, d. 1148, 
isländsk historieskrivare. Hans 
Islendingabök är en förnäm och 
vederhäftig skildring av Islands 
historia från dess bebyggande 
till år 1060. 

Aréhn, Nils, f. 1877, skåde- 
spelare. Har vid Dramatiska tea- 
tern, vid Eanfts m. fl. teatrar 



Ardennerhäst. 



613 



Areios — Arent Persson 



614 



framställt en rad historiska 
monitmentalfigurer och moderna 
karaktärsroller, bl. a. Antonius i 
Shaksperes Julius Caesar. 

Arei'os, se Arianism. 

Are'ka-palmen 1. betelpal- 
men, Are'ca catechu', en på 
Sunda-öarna inhemsk palm, all- 
mänt odlad i Ostindien för sina 
frukter, areka- 1. betelnöt- 
terna. Dessa likna något gula 
plommon till utseendet och inne- 
hålla ett hårt, intill 3 cm. långt 
frö, omgivet av det tradiga frukt- 
köttet. Fröna kokas i vatten och 
skäras i skivor samt användas 
till betel (se d. o.). De inne- 
hålla bl. a. garvämne, fett och 
alkaloider. 

Arela't, ett konungarike, som 
en greve Boso 879 upprättade i 
s. ö. Frankrike med A r 1 e s, ro- 
merska 'Arela'tum, till huvud- 
stad. Som motsats till det av en 
greve Rudolf 888 bildade riket 
T r an s j u r an sk a Bur- 

gun d med huvudstaden Geneve 
kallades A. Cisjuranska 
B u r g u n d. Rikena sammanslo- 
gos 933 imder namnet Arelat 
eller vanligast B u r g u n d. 

Aren, Erik, f. 1772, d. 1859, 
åländsk folkledare, länsman, or- 
ganiserade jämte pastor G u m - 
m e r u s i Finström en folkres- 
ning mot ryssaina 1808 och be- 
segrade ockupationshären men 
måste följande år fly till Sverige. 
1821 erhöll han kejserlig amnesti 
och återvände till Åland, där han 
kvarstannade till sin död. 

Are'na, lat., eg. "sand", namn 
på romarnas med sand beströdda 
stridsplats i amfiteatern; fäktar- 
bana, skådeplats. 

Arenander, Erik Oskar, 
f. 1862, agronom, professor i hus- 
djurslära vid Ultuna lantbruks- 
institut sedan 1918. Har genom 
föreläsningsverksamhet och för- 



fattarskap flitigt verkat för hö- 
jande av det svenska jordbruket 
med binäringar, spec. husdjurs- 
skötseln, samt arbetat på föräd- 
ling av den svenska obehornade 
boskapen. 

Arena'ria, växtsläkte (fam. 
Cariophylla'ceae). Ett 70-tal ar- 
ter utbredda över hela jorden. 
Små, krypande 1. tuvade örter 
med motsatta, hela blad och fem- 
taliga, vita, mera sällan röda 
blommor. I Sverige vanligast äro 
A. serpyllifo'lia, sandnarv, 
och A. trine'rvia, skogsnarv. 

Arendal, stad i Aust-Agder 
fylke, Xorge, vid Skagerak. 
Skeppsfart och trävaruhandel. 
11,000 inv. 

A'rends, Leopold Alex- 
ander Friedrich, f. 1817, 
d. 1882, rysk-tysk uppfinnare av 
ett även i Sverige mycket använt 
stenografiskt system. Se S t e n o- 
g r a f i. 

Are'nga, se Sockerpal- 
men. 

Areni'cola, se Polychaeta. 

Arenius, Olof, f. 1700, d. 
1766, svensk porträttmålare, elev 
till David von Krafft, tog intryck 
av holländsk konst, som han stu- 
derade i dess hemland 1730 — 36, 
var på 1740-t. porträttören på 
modet och verkade som lärare vid 
ritareakademien. 

Arensburg (estn. Kuresaare), 
stad på ösel, Estland, tidigare 
svensk fästning, uppgiven till 
ryssarna 1710. A. med område 
var 1648 — 54 ett grevskap, av 
drottning Kristina förlänat till 
M. G. De la Gardie. 5,000 inv. 

Are'nskij, Anton Stepa- 
novitj, f. 1861, d. 1906, rysk 
kompositör, som skrivit operor, 
symfonier, stråkkvartetter och 
pianoverk i en om Tjajkovskij 
påminnande stil. 

Arent Persson till Gren- 



615 



Areometer — Åres 



616 



hammar och O r n ä s, d. senast 
1548, beryktad för sitt misslyc- 
kade försök att till danskarna 
utlämna Gustav Vasa, då denne 
1520 befann sig på sin äventyr- 
liga färd i Dalarna. Berättelsens 
trovärdighet är osäker, och en 
annan uppgift tilldelar A:s svär- 
far, Stig Hansson på Jönshyttan, 
förrädarens roll. I båda fallen 
skulle det ha varit A:s hustru, 
Barbro Stigsdotter, som 
räddade Gustav och lät föra ho- 
nom till Svärdsjö. A. åtnjöt åt- 
minstone senare konungens gunst 
och bidrog 1529 att förebygga 
oroligheter i Dalarna. 

Areome'ter (av grek. araio's, 
tunn, och me' tron, mått) 1. 
8 ä n k v å g, apparat för bestäm- 
ning av kroppars specifika vikt, 
grundad på Arkimedes' princip. 
Äro antingen vikts- eller skal- 
apparater. En mycket använd typ 
för bestämning av i vätskor olös- 
liga fasta kroppars spec. vikt 
är N i c h o 1 s o n s A., bestående 
av en ihålig, tillsluten cylinder 
försedd med en skål i vardera 
ändan. I den nedre inlägges den 
kropp, vars spec. vikt skall 
undersökas; A. nedsänkes i en 
vätska och belastas med vikter 
på den övre skålen, tills den 
sjunker till ett visst delstreck, 
markerat å A. Av vågens belast- 
ning, vågens vikt och kroppens 
vikt i luft, kan kroppens spec. 
vikt beräknas. — Skalareo- 
metern, som användes för be- 
stämning av vätskors spec. vikt, 
ofta under namnet spritprovare 
( alkoholometer ) , m j ölkpr övar e 
o. 8. v., består av ett tillsmält 
glasrör, bärande underst en kula, 
innehållande kvicksilver, där 
ovanför en utblåst luftfylld bal- 
long, som upptill avslutas av 
ett rör försett med gradering, 
vilken ofta direkt anger den 



procenthalt, med vilken ett visst 
ämne ingår i den vätska, som 
undersökes. 

Areopa'gen (grek. A'reios 
pa'gos), en kal, ojämn klipp- 
massa i Aten v. om Akropolis; 
namnet härlett av araj', hämn- 
dens gudinnor, vilkas tempel 
voro fridlysta tillflyktsorter för 
dråpare, eller av Åres, då denne 
där skulle ha frikänts från an- 
klagelsen för ett dråp. A. var 
säte för en aristokratisk domstol, 
även kallad A. och senare sam- 
mansatt av avgående arkonter 
(se d. o.). Den dömde speciellt 
i rättegångar ang. mord och ut- 
övade stort inflytande på rege- 
ringen. A:s domslut voro högt 
ansedda för oväld och rättvisa. 

Arequipa [-ki'pa]. 1. Dep. i 
s. Peru. 230,000 inv. — 2. Perus 
andra stad, i A. 1, vid foten av 
Mistivulkanen, 2,540 m. ö. h. Till- 
verkning av ylle- och bomulls- 
varor, guld- och silvervävnader. 
Export av alpacka-ull, guld- och 
silvermalm. Universitet. Biskops- 
säte. I närheten ett observato- 
lium, grundlagt av Harvarduni- 
versitetet. Staden grundades 1540 
av Pizarro. 40,000 inv. 

A'res, krigets gud hos greker- 
na, av romarna identifierad med 
den italiske krigsguden Mars. 
Ä. är en personifikation av det 




Katedralen i Arequija 



617 



Areschoug — Arfvidsson 



618 




Area Lndovlsi. Äntlk marmorstaty. 
vilda, obehärskade stridsbegäret. 
A. framställes som en kraftig 
ung man, ofta tillsammans med 
Afrodite. Jfr Areopagen. 

Areschoug [-skog]. 1. John 
Er härd A., f. 1811, d. 1887, 
botanist, professor i Uppsala 1859 
— 76, bekant för viktiga studier 
av algernas anatomi och fysiologi 
och verksam för de anatomisk- 
fysiologiska arbetsmetodernas 
spridning. — 2. Fredrik Wil- 
helm Christian A., f. 1830, 
d. 1908, botanist, professor i Lund 
1879 — 98. Utom studier över vis- 
sa svårbestämda växtsläkten, så- 
som Ru'bus och Ru'mex, utförde 
A. många undersökningar av 
växternas anatomi och morfo- 
logi, samt skrev även flera av- 
handlingar med växtgeografiskt 
och biologiskt innehåll. 

Aretfno, Pietro, f. 1492, d. 
1556, italiensk författare, från 
1527 i Venedig; kallad "furstar- 
nas gissel" för sina fruktade 



satirer. Kejsar Karl V köpte hans 
tystnad med rika gåvor. 

Aretu'8a, namn på källor i 
forntidens Grekland. — A. på ön 
Ortygia, där källnymfen A. här- 
skade, ansågs stå i underjordisk 
förbindelse med floden A 1 f e i o s 
på Peloponnesos. 

Are'zzo, fordom Arre'tiutn, 
stad i s.ö. Toscana, Italien. A. 
har ett stort antal präktiga bygg- 
nader från medeltiden och 
museum med antika samlingar. 
Petrarcas födelsestad. 50,000 inv. 

Arfwedson. 1. Karl Kri- 
stoffer A., f. 1735, d. 1826, 
köpman, kommerseråd, grundade 
1771 jämte sin kusin Anders 
Tottie firman Tottie & Arf- 
wedson, vilken till 1869 kraf- 
tigt bidrog till höjande av det 
svenska näringslivet. — 2. Jo- 
han August A., f. 1792, d. 
1841, kemist, upptäckte 1817 
under Berzelius' ledning oxiden 
till ett nytt grundämne, litium. 
Efter A. är det grönländska mi- 
neralet "arfvedsonit" uppkallat. 

Arfvidsson, U 1 r i k a, f . 1734, 
d. omkr. 1800, spåkvinna i Stock- 
holm, känd som "Mamsell A." och 




Mamsell Arfvidsson. Målning av L. 
Pascb d. y. 



619 



Argali-får — Argentina 



620 




Torg i Buenos Aires med monument över Argentinas självständighetsförklaring. 



flitigt rådfrågad under Gustav 
III:s tid, enligt sägnen även av 
konungen själv. 

A'rgali-får, se F å r s 1 ä k tet. 

Argand Färga'!)], Jean Eo- 
bert, f. 1768, d. 1825, fransk 
matematiker. Mest känd genom 
sin geometriska framställning av 
de komplexa talen. 

Argandsk brännare, se Gas. 
— Argandsk lampa, se 
Lampa. 

A'rgas, se Fästinga r. 

Argelander, Friedrich 

Wilhelm August, tysk 
astronom, f. 1799, d. 1875, från 
1837 professor vid det nya obser- 
vatoriet i Bonn, där han under 
åren 1857 — 63 utförde den stora 
st järnkatalogen Bonner Durch- 
musterung (förk. B. D.), vilken 
omfattar alla stjärnor från nord- 
polen till 2° sydlig deklination 
av åtminstone 9:e storleken 
(324,198 st.). 

Argemo'ne, växtsläkte (fam. 
Papavera'ceae). A. mexica'na, 
mexikansk taggvallmo 
1. d j ä v u 1 s f i k o n, en i tro- 
piska Amerika inhemsk ört, inne- 
håller en skarp, gul mjölksaft. 
Torkad användes växten såsom 
svettdrivande medel. Denna och 



andra arter odlas hos oss som 
prydnadsväxter. 

Argenta'n, nysilver (se d. o.). 

Argenteuil [arjar)tö'j], stad 
i dep. Seine-et-Oise, Frankrike, 
vid floden Seine, förstad till Pa- 
ris. Sparrisodling. 24,000 inv. 

Argentiére, Col d'A. [kall 
darjai)tiä'r], alppass mellan Al- 
pes Maritimes och Cottiska Al- 
perna 2,000 m. ö. h. 

Argenti'na, Kepublica 

Argentina, förbundsrepublik 
i Syd-Amerika. 2,98 mill. kvkm., 
8,4 mill. inv. — Gränser, natur- 
beskaffenhet. A. gränsar till 
Chile, Bolivia, Paraguay, Brasi- 
lien och Uruguay; ö. delen av 
Eldslandet hör till A. I ö. har 
A. en lång kust mot Atlantiska 
oceanen med bukterna Bahia 
Blanea, San Matias, San Jorge. 
Viktigare floder äro Uruguay- 
floden, som utgör gräns mot 
Uruguay och delvis mot Brasi- 
lien, La Plata-floden, till vilken 
avflyta Uruguay-floden och Pa- 
ranå. Paraguay-floden och Pil- 
comayo bilda delvis gräns mot 
Paraguay. I A:s s. del märkas 
Colorado-, Negro-, Chubut-, Dese- 
ado-, Chico-, Santa Cruz-floderna. 
Sjöar: Chiquita, Nahuel Huapi, 
Munsters, Colhue Huapi, Buenos 



621 



Argentina 



622 




623 



Argentina 



624 



Aires, Viedma, Argentino. A. är 
till övervägande del ett flackt 1. 
kulligt lågland, som mot v. över- 
går i högslätter, delvis belägna 
mellan Andernas bergskedjor. I 
s. höjer sig landet till en mot 
kusten sluttande högplatå, Pata- 
gonien, bevuxen med kort gräs 
och buskväxter. N. därom utbreda 
sig Pampas, i det stora hela 
jämna slätter med en vegetation 
av gräs och taggiga örter; i v. 
övergå de i saltstäpper och 
busklandskap. N. om denna 
region, mellan havet och Sierra 
de Cördobas bergskedjor ligger 
ett brett, odlat område, och n. 
om detta vidtar El gran Cha- 
cos slättland med gräsmarker 
och ökenområden. — Klimatet 
är i n. nästan tropiskt, i 
större delen av landet s. därom 
halvtropiskt. Regnmängden är i 
allmänhet ringa; endast i La 
Plata-området är nederbörden 
riklig. — Näringsliv. Huvud- 
näringarna, jordbruk och bo- 
skapsskötsel, ha under de senaste 
årtiondena tagit ett raskt upp- 

Folkmängd. 

1869— l,8mill.;1901— 4,smil).;1921— 8,»mill. 

Argentinas export av åkerbruks- 
produkter (företrädesvis vete, majs o. Ii q). 
År 1, 000-tal ton 

1873 4.0 

1883 122,3 

1893 1,281,8 

1903 4,719,3 

1908 7,226,» 

1913 9,508,7 

1917 2,169,5 

1920 9,945,0 



sving. Jordbruket vinner oavbru- 
tet nya arealer; förnämsta pro- 
dukterna äro vete, majs, lin, hav- 
re. Sockerrörsodlingen är stadd 
i stark tillväxt. Avsevärda mäng- 
der bomull, vin och tobak produ- 
ceras. Stora jordbruksdistrikt 
äro bl. a. provinserna Buenos 
Aires, Santa Fé och Entré Rios. 
Nötkreatur, får och hästar lik- 
som också getter, svin, mulåsnor 
och åsnor uppfödas i stora mäng- 
der, särskilt i A:s ö. delar, och 
A. är numera ett av världens 
mest betydande boskapsuppfödan- 
de länder. — Bergsbruket är hit- 
tills föga utvecklat, ehuru A. 
äger betydande fyndigheter av 
nyttiga mineral. Malmer av guld, 
silver, bly, tenn, volfram och 
mangan anträffas här och var i 
Anderna, främst i territoriet Los 
Andes och i prov. Jujuy, Rioja, 
San Juan, Mendoza och Cördoba. 
Ur saltsjöar, t. ex. Salinas Gran- 
des (Atacama), fås salt; även 
borax träffas i torra ökentrakter. 
Stenkol av olika ålder finnas i 
Anderna; i distriktet Comodoro 

Odlad areal (i 1,000-tal har) 

1872—580; 1899—6,000; 1918—25,000. 

Kreatursstock (i mill. st.) 

År 1895 1915 1920 
Nötkreatur . . 21,7 30,o 27,» 
Hästar .... 4,5 9,» 9,» 

Får 74,4 81,5 45,3 

Handelsomsättning (i mill. kr.) 
År 1916 1920 

Import .... 1,300 3,000 

Export .... 2,000 3,600 



Argentinas handel med Sverige 1919 (i mill. kr.) 



Export 

Konserver, kött m. m 4,89 

Spannmål m. m 51,43 

Ull m. m 37,88 

Tagel, hudar, pälsverk m. m. . . 19,o8 
Oljekakor, vegetabiliska garvnings- 

ämnen och galläpplen samt frö . 21,83 

Kvebracho extrakt lO.as 

övriga exportvaror 1,83 

Exportens totala värde 148,o7 Importens totala värde 12,i7 



Import 
Pappersmassa av trä, papp, papper 

m. m 7,14 

Portlandscement m. m l,<s 

Verktyg m. m 1,44 

Maskiner, instrument m. m. . . . 1,70 

Övriga importvaror 0,74 



625 



Argentina 



626 



Rivadavia i Patagonien produce- 
rades 1921 nära 300 mill. liter 
bergolja. — Industrien är huvud- 
sakligen anlagd på förädling av 
produkter från boskapsskötsel 
och jordbruk. Viktigaste industri- 
grenar äro konservfabrikation 
och köttfrysning, kvarnindustri, 
sockerfabrikation, vinframställ- 
ning, mejerihantering, tobaks- 
och linfröindustri. — 1920 hade 
A. nära 36,000 km. järnvägar 
i bruk. Viktigast äro linjerna 
Buenos Aires till Bolivia över 
Cördoba, Cördoba till Mendoza 
och den transandinska banan från 
Mendoza till Chile (högsta höjd 
3,200 m.). De förnämsta hamn- 
städerna äro Buenos Aires, Ro- 
sario och La Platå. — Befolk- 
ning. A. tillhörde ursprungligen 
det spanska kolonisationsområdet 
och har alltjämt under sista sek- 
lets starka invandring från före- 
trädesvis sydeuropeiska länder 
behållit sin latinska befolknings- 
karaktär med starkt europeiskt 
inslag. Av urinvånarna finnas 





Argentinskt fordon. 

ännu nomadiserande indianstam- 
mar kvar, varjämte herdebefolk- 
ningen i det inre (gauchos) är 
av gammal spansk-indiansk här- 
stamning. Spanskan är officiellt 
språk, men franska och engelska 
talas allmänt bland de bildade 
klasserna. Statsreligionen är 
romersk-katolsk, men alla bekän- 
nelser äro tillåtna, varjämte un- 
dervisningsväsendet (2 universi- 
tet, obligatorisk folkundervis- 
ning) är i statens händer. — 
Politiskt är A. uppdelat i 14 pro- 
vinser, 10 territorier och ett för- 
bundsområde (Buenos Aires). 
Varje provins har egen guvernör 
och representation. Gemensam 
representation är kongressen, som 
består av deputeradekammare 
och senat. Högsta makten utövas 
av en president, vald för 6 år. 
Förbundet har gemensam armé 
och flotta. Förbundshuvudstad är 
Buenos Aires, som samtidigt är 
Syd-Amerikas viktigaste handels- 
stad. Bland övriga större städer 
märkas Rosario, Cördoba, Tucu- 
mån och Bahia Blanca. — Histo- 
ria. 1527 anlade den spanske sjö- 
fararen Caboto ett fort vid La 
Plata-floden, och sju år senare 
grundades i samma trakt Buenos 
Aires. Det utmed floden koloni- 
serade området kallades seder- 
mera La Plata-guvemementet och 
blev 1776 centrum för ett spanskt 
vicekungadöme. Under Napoleons- 



PaUrkaktfer i Argentina. 



627 



Argentit — Arges 



628 




Hudtorkerier i Argentina. 

tidens tronstridigheter i Spanien 
isolerades A. en tid från moder- 
landet, vilket medförde, att ett 
oavhängighetsparti uppstod. 1816 
förklarade sig Rio de la Platås 
förenade provinser fria från Spa- 
nien, och 1825 erhöll den nya 
republiken sin grundlag. A. för- 
svagades länge av inbördes stri- 
der mellan anhängarna av en 
stark centralmakt i Buenos Aires 
(unitarier) och dem som höUo på 
provinsernas självstyrelse (fede- 
ralister). Sedan den första presi- 
denten Rivadavia 1827 av- 
gått, kom federalisternas ledare 
Juan de Rosas 1835 till 
makten och härskade som dikta- 
tor till 1852, då ett inbördeskrig 
började, som slutade 1862 med 
unitariernas seger. Trots stän- 
diga nya uppror gick A. efter 
denna tid raskt framåt på grund 
av invandringen från Europa, de 
inhemska indianstammarnas för- 
drivande och inre reformer, om 
också finansförhållandena länge 
utgjorde ett stort bekymmer. 
Gränstvister med de angränsan- 
de republikerna avvecklades flera 
gånger genom skiljedomar. Sär- 
skilt genom den kraftiga regering, 
som förts av Saenz Pefia 
(president 1892—95 och 1910— 



16), ha ordnade förhållanden in- 
trätt i A., som nu torde vara 
en av Syd-Amerikas livskrafti- 
gaste stater. Under världskriget, 
då A. var neutralt, fick A:8 han- 
del ett starkt uppsving. Omsätt- 
ningen blev 1908 — 18 tiodubblad, 
och finanserna i hög grad för- 
bättrade. (Exportöverskottet 
1920 över 30 mill. pund sterl.) 
Efter freden ingick A. i Natio- 
nernas Förbund. Då dess delege- 
rade i dec. 1920 förgäves fordrat 
vissa förändringar i N. F:s för- 
fattning, bl. a. att alla ss. suve- 
räna erkända stater (således även 
Tyskland) skulle tillåtas inträda 
som medlemmar, framförde A. 
genom sitt ombud, utrikesminis- 
tern Pueyrredon, sin vägran att 
t. v. medarbeta i förbundet. Till 
president valdes apr. 1922 M a r - 
celo de Alvear, f. 1869. — 
Se vidare Chaco, Pamp a, 
Patagonien, Syd-Ame- 
rika. 

Argentft, se Silverför- 
eningar. 

Arge'ntum, lat., silver. 

Arges [a'rd5esj], flod i Rumä- 
nien, flyter från Transsylvanska 
alperna i s.ö. riktning och utfal- 
ler i Donau vid Tutrakan s.ö. om 
Bukarest. Har givit namn åt det 
avgörande slaget under central- 
makternas offensivfälttåg i Ru- 
mänien hösten 1916. Efter de 
tyska truppernas inbrytande i 
Valakiet samlades de rumäniska 
huvudkrafterna väster om Buka- 
rest. Enligt en plan, som upp- 
gjorts av den franske generalen 
Berthelot, riktade rumänerna 
(under Averescus överbefäl) 6 
dec. ett våldsamt anfall mot den 
från SviStov anryckande tysk- 
bulgariska Donauarmén, medan 
man förhöll sig defensivt mot 
9:e tyska armén (v. Falkenhayn), 
vilken anryckte från bergspassen. 



629 



Argidag — Argos 



630 



Anfallet kunde emellertid ej ge- 
nomföras, innan 9:e armén hann 
ingripa; den nimäniska centern 
sprängdes fullständigt, och flyg- 
larna måste under stora förluster 
gå tillbaka mot öster. Bukarest 
uppgavs utan svärdsslag. Central- 
maktsarméerna leddes under sla- 
get av generalfältmarskalk v. 
Mackensen. 

Argidag, se A r d j i s j. 

ArgiVer (av grek. arg€i'oi), 
namn på invånarna i Argolis (se 
d. o.), hos Homeros namn på gre- 
kerna i allmänhet. 

A'rgo, det skepp, varmed 
argonauterna (se d. o.) företogo 
sin färd till Kolkis. 

A'rgolis. forngrekiskt land- 
skap i ö. Peloponnesos med stä- 
derna Argos, Mykene, Tiryns och 
Asine, den egeiska kultu- 
rens (se d. o.) främsta fynd- 
platser. — A. bildar nu med 
Korint en nomarki med 155,000 
inv. 

Argo'n (grek. argo's, overk- 
sam) är ett gasformigt grund- 
ämne, som utgör nära 1 vol. % 
av atmosfären vid jordytan. Det 
förekommer även i vissa mineral- 
källor och uranhaltiga mineral, 
som vid upphettning avge A. 
Redan Cavendish kunde 1795 
visa. att, då kväve och syre bort- 
tagas ur luften, en gasrest åter- 
står. Den engelske fysikern 
Rayleigh fann 1804. att det 
kväve, han framställde ur luft, 
var tyngre än det, som bildades 
av rena kväveföreningar, varav 
han drog den slutsatsen, att luft- 
kvävet innehöll en okänd gas, 
tyngre än kväve. Samma år iso- 
lerades denna gas av Rayleigh 
och Ramsay, som gåvo den nam- 
net A. — A. är en färg- och 
luktlös gas, som vid 50 atmosfä- 
rers tryck och avkylning under 
den kritiska temperaturen — 121° 



C. förtätas till en färglös vätska, 
som kokar vid — 187" och stel- 
nar vid — 189° C. Atomvikt 
.S9.88. Kemiskt tecken Ar. Se 
Ädelgaser. 

Argonaii'ta, se Pappers- 
snäcka. 

Argonan'tema (grek., "sjö- 
männen på Argo"), deltagarna i 
ett härtåg till Kolkis vid Svarta 
havets östra kust, vid vilket 
kungasonen J a s o n sktille av- 
lägga sitt mandomsprov genom 
att hämta "det gyllene skinnet", 
en av en drake bevakad vädurs- 
hud. ' Med hjälp av M e d e i a, 
dotter till konungen i Kolkis, 
lyckades Jason genomföra sitt 
uppdrag, -r- Kring argonauternas 
tåg bildades en rik sagokrets, 
som på 200-t. f. Kr. bearbetades 
till en episk dikt av A p o 1 1 o - 
nios från Rodos, Årgonnn'tika, 
sedermera efterbildad av den ro- 
merske skalden Valerius Flaccus. 

A'rgo Na'vis, se Skeppet 
Argo. 

Argonne [argä'nn], skogsom- 
råde i n.ö. Frankrike mellan 
Aisne och Meuse. Under världs- 
kriget och särskilt under dess 
första år var A. skådeplats 
för långvariga och mycket inten- 
siva strider. De ställningar, som 
de båda stridande intogo vid 
ställningskrigets inträdande och 
vilka sträckte sig mellan Vienne- 
le-Chateau och byn Vauquois, s.ö. 
om Varennes, förblevo i stort 
sett oförändrade. I samband 
med den stora amerikanska oflFen- 
siven v. om Meuse hösten 1918 
rensades även A. av franska och 
amerikanska trupper (okt. 1918). 

A'rgos (grek.; lat. A'rgus). en 
med hundra ögon försedd och där- 
för aldrig helt sovande jätte, som 
av Hera sattes att bevaka den av 
Zeus älskade lo. Denna befriades 
av Hermes, som sövde A. och 



631 



Argos — Argyllshire 



632 



högg av hans huvud. — A r g u 8 - 
ögon, skarp, vaksam blick. 

A'rgos, grekisk stad på ö. si- 
dan av Morea (Peloponnesos). 
12,000 inv. Var sedan urminnes 
tid jämte Mykene och Tiryns en 
huvudort i landskapet Argolis, 1 
myter och sånger (Homeros) ofta 
nämnd såsom den grekisk-doriska 
kulturens urhem. (Se E g e i s k 
kultur.) Tävlade under 700-t. 
f. Kr. med Sparta om herraväldet 
på Peloponnesos, men blev snart 
tillbakaträngt och slöt sig efter 
perserkrigen (490 — 465 f. Kr.) 
till Atens bundsförvanter. — I 
A. verkade bl. a. den berömde 
bildhuggaren Polykleitos. 

Argot [arga'], fr., se Slang- 
språk. 

A'rgulus, se K a r p 1 ö s s. 

Argume'nt (lat. argume'n- 
tum), bevisningsgrund. — Argu- 
me'ntum ad ho'minem, 
bevis, som grundar sig på något 
subjektivt hos den, som skall 
överbevisas. 

Argu'n, biflod till Amur (se 
d. o.). 

A'rgus (jfr Argos), namn 
på flera periodiska skrifter, blev 
populärt i Sverige genom Dalins 
jjerömda veckoskrift T h e n 
Swänska Argus 1732 — 34 
(se Dalin). — 1820 grundades 
Argus, Politisk, Litte- 
rär och Commerciell 
Tidning som fortsättning till 
Anmärkaren (se d. o.) av G. 
Scheut/ och J. Johansson. Genom 
sin målmedvetna och vederhäf- 
tiga kritik av samhällsförhållan- 
dena blev den ett gott kamp- 
medel mot konservatismen och 
väckte stor skräck hos regeringen. 
Den indrogs 1822, men i stället 
utgav Johansson Argus den 
andre och, sedan även den in- 
dragits s. å., Argus den 
tredje, hans bästa tidning, som 




Faksimile av Argus den tredje. 

begagnades som språkrör av poli- 
tiskt intresserade, särskilt under 
1823 års riksdag. Den sjunde i 
Johanssons Argusserie hette Nya 
Argus i Stockholm och 
upphörde 1836, då konkurrensen 
med Hiertas mera lättlästa och 
underhållande Aftonblad blev för 
svår. — Argus den fjärde, 
regeringsvänlig oppositionstid- 
ning mot Johanssons Argus, ut- 
gavs 1823 — 30 av protokollssekre- 
teraren A. Regnér. 

A'rgus-fasa'n. Argusia'nus 
a'rqus. en hönsfågel (fam. Pha- 
sia'nidae) från Bortre Indien och 
Sumatra. Hanen, som har en 
kroppslängd av % m., har över 
1 m. långa stjärtpennor och är 
vackert tecknad med stora 
"ögon"-fläckar på vingarna. 

A'rgus-f järil, se L y c a e n i - 
d a e. 

Argus-ögon, se Argos. 

Argyll [aga'jl], se Camp- 
bell. 

j- Argyllshire [aga'jl8J8], grev- 
skap på Skottlands v. kust. 



633 



Argynnis — Ariadne 



634 



Argy'nnis, se Nymphali- 
d i d a e. 

Argyri' (grek. a'rgyros, sil- 
ver), färgning av huden mörkt 
till svart i följd av utfällning 
av fina silverkorn i dess djupare 
lager, särskilt å de områden, som 
gemenligen äro utsatta för ljus. 
A. förekommer dels hos arbetare, 
som dagligen hantera silverpre- 
paxat i större mängd, dels vid 
långvarigt invärtes bruk av sil- 
verpreparat i medicinskt syfte. 
Färgningen är bestående för livet. 

Argyrope'lecus, se Platt- 
fisksläktet. 

Arha'ngelsk. 1. Guvernement 
i n. Ryssland. X. delen utgöres 
av ofruktbar tundra, i s. finnas 
vidsträckta skogar. Genomflytes 
av floderna Petjora, Onega, Dvina 
m. fl. Åkerbruk, boskapsskötsel, 
fiske och jakt äro huvudnäringar. 
Timmeravverkning. Förekomst av 
guld och nafta. — 2. Huvudstad 
i guv. A., nära Dvinas utlopp, 
ändpunkt för järnvägen Moskva 
— A. God hamn, isfri jxmi 
— sept. Skeppsbygger i. Export 
av timmer, vete, lin m. m. 45,000 
inv. — A. var under världs- 
kriget en för Ryssland synner- 
ligen viktig hamnstad, särskilt 
för införsel av krigsmaterial. 
De där upplagrade ammunitions- 
förråden sprängdes två gånger 
av lyska agenter, varvid sta- 
den tvårt skadades. Aug. 1918 
besattes staden av ententetrup- 
per under general Miller; i 
skydd av dessa upprättades en 
regering — nordryska regeringen 
— samt en vitrysk armé, vilken 
framträngde söderut längs flo- 
derna Onega och Dvina. Då sov- 
jetregeringen efter Denikins och 
Judenitjs nederlag fick fria hän- 
der, silndes emellertid en rödrysk 
armé mot norr, vilken med hjälp 
av myterier bland de vita trup- 



perna besatte hela norra kust- 
området (febr. 1920). 

Arholma-inloppet, se Stock- 
holms skärgård. 

A'ria, ital., melodi, framförd av 
en solostänima med ackompanje- 
mang. Formerna för A. ha växlat 
under olika tider, och man har 
jämte sångariorna även på in- 
strument utförda A., vilka senare 
ofta ingå i större verk, t. ex. 
sonater. Sångariorna ha funnit 
vidsträckt användning såväl i 
den kyrkliga musiken som ope- 
ran, där de ha till uppgift att 
återgö^ olika stämningar, såsom 
andakt, bön, ångest, glädje, tack- 
samhet o. s. v. Den italienska 
skolan höll starkt på arians lyri- 
ska stämningsvärde. A. utbilda- 
des fcom konstform, sångtemat 
utsmyckades, och kompositionen 
kläddes i en rikare harmonisk 
skrud. Meloditn försågs ofta med 
försvårandj tillägg, som skulle 
visa sångarens tekniska skicklig- 
het (b t a v u r - 1. koloratur- 
ariaj. A:s överdrivna använd- 
ning i operan kom emellertid att 
inverka hämmande på handlin- 
gens logiska utveckling. Häremot 
reagerade först Gluck, som kräv- 
de större beaktande i musiken av 
textinnehållet, och sedan Wag- 
ner, som i sina musikdramer helt 
och hållet bröt med den gamla, 
på A. byggda operastilen. — 
A r i e' 1 1 a, liten aria, med enk- 
lare byggnad, ungefär detsamma 
som C a v a t i n a. 

Aria'dne, i grekisk mytologi 
dotter till konung Minos på 
Kieta, gav Teseus (se d. o.) ett 
nystan tråd, med vars hjälp han 
fann vägen ut ur labyrinten; 
därav uttrycket Ariadne- 
tråd: ledtråd. Hon flydde med 
Teseus för att undgå faderns 
hämnd men blev kvarlänmad på 
ön Naxos, där Dionysos fann 



635 



Arianism — Arild 



636 



henne sovande och tog henne till 
maka. — Troligen är A. ur- 
sprungligen en fruktbarhets- 
gudinna. 

Ariani'sm, kristologisk lära, 
vars ujjphovsman var presbytern 
Areios (Ari'us) i Alexandria, 
d. 33G. Han framställde omkr. 315 
läran, att Logos, "Sonen", icke 
vore född utan skapad av Fadern 
före världens begynnelse. Logos, 
som alltså icke är Gud, men ej 
heller lik människorna, då han 
är skapad före dem, tog sedan 
gestalt i Kristus. Gud är för 
Areios det osammansatta, odel- 
bara varat, ur vilket ingen ema- 
nation (utströmning) kan tänkas 
äga rum. — Areios avsattes och 
exkommunicerades av sin biskop 
320. Då han emellertid på andra 
platser vann anhängare och frå- 
gan antog större mått, fann kej- 
sar Konstantin nödigt att in- 
gripa. Efter misslyckade privat- 
underhandlingar i Alexandria 
sammankallades slutligen kyrko- 
mötet i Nicaea 325. Här förkas- 
tades efter livliga debatter de 
arianska formlerna och fastställ- 
des såsom kyrkans lära, att So- 
nen är född av Faderns väsen, 
icke skapad. Areios och hans an- 
hängare förklarades i bann. Här- 
med var emellertid Areios' infly- 
tande ingalunda slut. Tvärtom 
stegrades det under den närmast 
följande tiden betydligt, bl. a. 
därigenom att kejsar Constan- 
tius gynnade A. Slutligen sam- 
lade sig dock det övervägande 
antalet av kyrkans ledande män 
kring den av A t a n a s i o s (se 
d. o.) givna tolkningen av Nicaea- 
beslutet, varpå detta slutligt be- 
kräftades av kyrkomötet i Kon- 
stantinopel 381. I romarrikets • 
periferi, särskilt bland germaner- 
na, hade dock A. vunnit fast fot, 
och först under 700-t. var dess 



roll utspelad. — A r i a n e r, an- 
hängare till A. 

Ari'ca, hamnstad vid Chiles 
n. gräns, genom järnvägsförbin- 
delse med La Paz en av Bolivias 
viktigaste utförselhamnar. 9,000 
inv. A. med område är sedan 
1884 ockuperat av Chile (se d. o.). 

Ari'cabukten, en stor bukt 
på Syd-Amerikas v. kust på om- 
kring 20° s. br. 

Ari'da klimatbälten, de torra 
klimatområdena. Se Klimat. 

Ariége [ariä'jj. 1. Flod i s. 
Frankrike, biflod till Garonne. — 
2. Departement i s. Frankrike. 
Åkerbrulc, boskapsskötsel och vin- 
odling. Järn- och stenkolsgruvor. 
170,000 inv. mot 200,000 1911. 

A'riel, "Guds härd", benäm- 
ning på Jerusalem (Jes. 29: i ff.). 
— A. är även namn på en luft- 
ande i Shaksperes "Stormen" och 
i Goethes "Faust". 

A'riel, en av planeten Uranus' 
månar. 

A'rier, a r i s k a folk, i in- 
skränkt bemärkelse namn på 
Främre Indiens, Persiens och 
öst-Irans indoeuropeiska invå- 
nare. I vidsträckt bemärkelse an- 
vändes benämningen A. om alla 
indoeuropeiska folk. Se I n d o - 
européer. 

A'ries, lat., vädur. Se Djur- 
kretsen. 

Arie'tta, se Aria. 

Arild, Arildsläge, fiskläge 
och badort vid Skälderviken. 




637 



Arillus — Aristeides 



638 



Ari'llus, se Frö. 

Aringsås, socken i Kronob. 1., 
jämte Lekaryd pastorat i Växjö 
stift. 2,950 inv. 

Ari'on, se S n i g 1 a r. t 

Ari'on, omkr. 600 f. Kr., gre- 
kisk skald i Korint, uppgives ha 
utbildat den äldre dityramben 
till körsång och dans. 

Arioso [ariå'så], ital., en 
mindre, med arian besläktad 
sångsats med bestämd rytm, som 
ingår i ett recitativ. 

Ario'sto, Ludovico, f. 1474, 
d. 1533, italiensk diktare. 1503 
anställd vid hovet i Ferrara hos 
hertig Alfonso d'Este8 broder, 
kardinal Ippolito, användes A. 
i diplomatiska och krigiska upp- 
drag, trädde senare i hertigens 
tjänst och var 1522 — 25 ståthål- 
lare i provinsen Garfagnana. 
1505 — 15 diktade han sitt stora 
epos Orlando furioso (Den rasan- 
de Roland), som 1516 utkom i 
Ferrara i 40 sånger och som han 
senare reviderade och utvidga- 
de. Ämnet är hämtat från den 




Ludovico Ariosto. Efter teckning ay 
Tixlan. 



sagokrets, som bildat« kring Karl 
den stores person och vars första 
litterära minnesmärke är Ro- 
landssången (se d. o.). Med 
av senare franska medeltidsdik- 
tare gjorda romantiska tillsatser 
hade det förts till Italien, där det 
före A. behandlats av tvenne dik- 
tare, P u 1 c i och B o i a r d o. 
Formen är femfotad jamb i åtta- 
rädiga strofer. A. behandlade sitt 
ämne med lekande fantasi, upp- 
sluppen ironi och tjusande behag 
och skrev en elegant och lättfly- 
tande vers. Diktens kärna är 
Rolands vanvett på grund av 
svartsjuka över hans älskade 
Angelicas böjelse för moren Me- 
doro. Dess verkliga huvudperson 
är emellertid Ruggiero, stam- 
fader till huset Este, i vars 
tjänst diktaren stod. A. skrev 
också komedier efter antika 
mönster samt erotisk och satirisk 
lyrik. 

Ariovi'stus, germansk konimg, 
som under gallernas inbördesstri- 
der kallades till hjälp av sekva- 
nerna och därvid även begagnade 
tillfället att göra erövringar i 
Gallien. Sekvanernas motstånda- 
re aeduerna anhöllo om bistånd 
hos Caesar, som besegrade A. i 
övre Elsass 58 f. Kr. A. vmdkom 
genom flykt. 

Ariska folk, se Ar i er. — 
Ariska språk, se Indo- 
europeiska språk. 

Arista'rkos från Samos, 
levde omkr. 270 f. Kr., grekisk 
astronom, var den förste som an- 
såg, att jorden rörde sig kring 
solen. 

Aristei'des, f. omkr. 530, d. 
467 f. Kr., grekisk statsman och 
fältherre. Deltog med heder i sla- 
get vid Maraton 490 och verkade 
sedan som arkont, men råkade i 
konflikt med Temistokles och 
landsförvisades 483. Han åter- 



639 



Aristippos — Aristolochiaceae 



640 






.^.^iéXS 



Koriig-urer ur "Fåglarna". Grekisk vas- 
målning. 

kallades 480 och deltog i slaget 
vid Salamis, anförde den greki- 
ska hären i slaget vid Plataiai 
och var en av befälhavarna i den 
grekiska förbundsfiottan mot per- 
serna. A. har särskilt vunnit be- 
römmelse som typ för en omut- 
ligt rättrådig man. 

Aristfppos från Kyrene, 
grekisk filosof på 300-t. f. Kr., 
någon tid lärjunge av Sokrates, 
grundläggare av den k y r e n a i - 
ska skolan (se d. o.). 

Aristo'fanes, f. omkr. 450, d. 
omkr. 385 f. Kr., atensk komedi- 
författare. Av hans 44 komedier 
finnas 11 bevarade. De mest 
bekanta äro Fåglarna, Molnen, 
Riddarna och Grodorna. — A. 
tillhör genom sin bitande kvick- 
het, sin aldrig sinande fan- 
tasi och sin mästerliga språkbe- 
handling den grekiska litteratu- 
rens främsta representanter. 
Hans dramer taga alla sikte på 
samtida förhållanden i Aten; 
särskilt häftigt förföljer han den 
demokratiska politikens män, 
bland dem den infiytelserike folk- 
ledaren Kleon; även Sokrates och 
Euripides blevo föremål för hans 
satiriska anfall. A. begagnar sig 
liksom tragediförfattarna av 
kören. Denna tankes i de olika 
pjäserna bestå av grodor, fåglar, 
getingar etc. och ger därigenom 
komedien dess namn. 

Aristogei'ton, se H a r m o - 
d i o 8. 



Aristokra't (av grek. a'ristos, 
den bäste, och kra'tos, välde), 
medlem av adeln, framför allt 
högadeln; person, som tillhör en 
politiskt, socialt eller ekonomiskt 
härskande överklass, som stöder 
sig på börd eller rikedom; an- 
hängare av ett fåtalsvälde; för- 
näm och förfinad personlighet. — 
Aristokrati', herrevälde, i 
börds- eller rikedomshänseende 
gynnade personers övermakt i en 
stat; även denna överklass själv. 
Aristokratisk kallas i statsrätts- 
lig mening en författning, som 
lägger makten i handen på en 
viss högre samhällsklass. 

Aristolo'chia, växtsläkte (fam. 
Aristolochia' ceae) . Flera arter 
odlas, bl. a. A. si'pho, p i p r a n - 
kan, en från Nord- Amerika här- 
stammande slingerväxt med stora 
hjärtformiga blad och bruna 
blommor. A. clemaWtis, h å 1 1 - 
rot, med gula blommor, förekom- 
mer även förvildad i s. Sverige. 
Andra arter odlas i växthus för 
sina egendomligt formade blom- 
mor. A. Serpenta'ria ger serpen- 
tariarot, förr använd mot feber. 
Se Pollination. 

Aristolochia'ceae, växtfamilj 
av osäker systematisk ställning 




Aristolochia sipho. 



641 



Aristo-papper — Aristotelea 



642 



med omkring 200 arter, huvud- 
ssdtligen från Syd-Amerika. Örter 
1. slingrande buskar med sambla- 
diga, tvåkönade blommor. Se 
Aristolochia och A s a - 
r um. 

A'risto-papper, ett mycket an- 
vänt fotografiskt utkopieringa- 
papper, bestående av papper, 
överdraget med barythaltigt lim, 
varpå sedan anbragts en emulsion 
av klorsilver, silvernitrat, citron- 
och vinsyra i gelatin. 

Aristo'teles, f. 384, d. 322 f. 
Kr., grekisk filosof och natur- 
forskare. Åren 367 — 347 Platons 
lärjunge, 343 — 340 lärare för 
Alexander den store, från 335 
verksam i Aten, där han i gym- 
nasiet Lykeion samlade omkring 
sig en lärjungekrets, som fick 
namnet den peripatetiska 
skolan [troligen emedan man 
under de filosofiska debatterna 
plägade vandra omkring (peripa- 
fet'n) i gymnasiets trädgård]. 
Ars skriftställareverksamhet, vars 
resultat vi mestadels blott känna 




Aristoteles. Antik marmorbyst. 



i redaktioner, som präglats av 
andra händers överarbetning, äx 
lika omfattande som mångsidig. 
Den berör astronomi, fysik, bota- 
nik, zoologi, statsvetenskap, reto- 
rik och poetik samt filosofi i mera 
egentlig mening. Några av A:8 
filosofiska skrifter hava senare 
sammanförts under titeln 0'rga- 
non. De behandla de logiska pro- 
blemen på ett för alla tider grund- 
läggande sätt. A:8 formulering av 
tankelagarna och hans behandling 
av omdömes-, slutlednings- och 
metodläran återfinnes ännu till 
sina grimddrag i våra skolböc- 
ker. Liksom A. i sina logiska 
verk sökte formulera lagarna för 
det mänskliga tankelivet, så har 
han i etiska verk, såsom den g. k. 
Nikomakiska etiken, sökt angiva 
de regler och normer, efter vilka 
människans känslo- och viljeliv 
samt intellektuella verksamhet 
måste formas, för att hon skall 
kunna nå den harmoni i sin livs- 
utveckling, som är likbetydande 
med det högsta goda, med den 
fullkomliga lycksaligheten. A. har 
även i särskilda arbeten (ss. i 
de tre böckerna Om själen) be- 
handlat psykologiska spörsmål 
på ett sätt, som låter honom 
framstå som den egentlige grund- 
läggaren av psykologien såsom 
vetenskap, även i detta ords em- 
piriska bemärkelse. — Ett ar- 
bete i 14 böcker, vilket av A. 
själv oftast betecknas som "den 
första filosofien", har av efter- 
världen erhållit titeln Metafysi- 
ken. Denna titel har tillkommit 
på så sätt, att en utgivare av A : ■ 
skrifter (Andronikos från Rodoa 
under sista årh. f. Kr.) i skrift- 
serien lät dessa 14 böcker i ord- 
ningen följa efter de böcker, vari 
A. behandlade fysiken (ta' .ii'blia 
meta' ta fysika' = böckerna efter 
de fysiska). Som denna grund 



— L e I. I. Tr. 16. 6. 22. 



643 



Aristoteles 



644 




Handskriven Aristotelesupplaga från 
1400-t. 

till verkets beteckning tidigt för- 
bisetts, har man sökt motivera 
termen metafysik därmed att A. 
uti arbetet i fråga behandlat 
spörsmål, vilka gå utöver fysi- 
kens eller naturlärans område. 
Denna vantolkning av ordet är så 
mycket förklarligare, som A. uti 
detta arbete verkligen överskrider 
den fysiska världens råmärken 
och söker utforska vad som döl- 
jer sig bakom naturens förlåt 
såsom de yttersta grunderna till 
den givna verkligheten. Grund- 
problemet för A. blev detsamma 
som för Platon och för den gre- 
kiska metafysiken över huvud: 
Huru skall man förklara den 
gestalt eller den form, som vi 
varsebliva hos de levande väsen- 
dena och hos tingen i världen? 
A. modifierade Platons idélära 
därhän, att idéerna eller for- 
merna icke skola sökas utanför 
sinnevärlden, utan i stället måste 
tänkas leva och verka inom denna 
och uti de ting, varav den består. 
Varje materiellt ting eller väsen 
är en produkt av två faktorer, 
materia och form eller idé. När 
t. ex. en bildstod gjutes av brons, 



så äro betingelserna därför å ena 
sidan den bildbara metallmate- 
rian, å andra sidan gjutformen, 
som skall skänka den en viss 
gestalt. Men medan hos den 
mänskliga konstens skapelser 
materian erhåller sin gestalt uti- 
från, så får i naturens skapelser 
materian sin gestalt genom en 
inifrån verkande formkraft, vil- 
ken bor som ett anlag hos mate- 
rian, såsom blomman bor i sin 
knopp. Och varhelst sådana form- 
möjligheter i naturen förverkliga 
sig, sker det i och genom ett 
rörelseförlopp. Men enär vi en- 
ligt A. tillika måste räkna med 
en viss tröghet eller ett visst 
motstånd hos materian gentemot 
den gestaltande kraften, så kan 
denna icke med ett slag göra hela 
sin makt gällande, utan endast 
så småningom förverkliga sig i 
naturen. Denna kommer därför 
att förete en serie av olika ut- 
vecklingsstadier, där varje lägre 
stadium tillika ter sig som ma- 
teria gent emot ett högre såsom 
formprincip, och där i enlighet 
härmed det lägre tjänar det hög- 
re, såsom den oorganiska världen 
tjänar den organiska. Uppåt fin- 
ner denna väsendenas serie enligt 
A. sin avslutning i ett högsta 
väsen, som endast är form, men 
icke materia. Denna rena form 
betecknas av A. även som det 
rena förnuftet och som Gud, samt 
fattas tillika av A. såsom den 
princip, från vilken all rörelse i 
världsalltet ytterst utgår (pri'- 
mus mo'tor). — A:8 metafysiska 
åskådningssätt trädde under den 
senare antiken efter hand i bak- 
grunden för andra filosofiska 
system. Under den tidigare me- 
deltiden var det nästan bort- 
glömt inom det kristna Väst- 
Europa, men vann samtidigt en 
renäsBans hos araberna. Framför 



645 



Aritmetik — Arkad 



646 



allt genom deras förmedling blev 
det pä, 1200-t. bekant inom den 
katolska kyrkan. Sedan dess har 
det utövat ett dominerande in- 
flytande på katolsk spekulation, 
och även på protestantismens 
filosofi under dess första århund- 
raden. Ingen filosof har under 
tidernas lopp räknat så många 
anhängare som A. — Ss. natur- 
vetenskapsman sysselsatte sig A. 
framför allt med zoologiskt-ana- 
tomiska imdersökningar, och han 
anses som den klassiska tidens 
förnämste zoolog. Av A:3 till vår 
tid bevarade zoologiska arbeten 
är det äldsta, Djurens historia 
(9 böcker), samtidigt det största 
och viktigaste. 

Aritmeti'k (av grek. arittno'8, 
tal), läran om tal, vanligen räk- 
ning med hela tal och bråk, även 
talteori (se d. o.). — Aritme'- 
tisk progre8sio'n, Arit- 
metisk serie, se Serier. 
— Aritmetiskt medium, 
ie Medelvärde. 

Aritmome'ter (grek. aritmo's, 
tal, och me' tron, mått), räkne- 
maskin (se d. o.). 

Ari'us, se Arianism. 

Arizona [ärizAo'na], stat i s.v. 
För. Stat. A. är till större delen 
ett högland, n. och mellersta 
delen upptages av Colorado-pla- 
tån, i s.v. utbreder sig Gila- 
öknen. A. genomflytes av Rio 
Colorado jämte dess biflod Rio 
Gila. Klimatet är torrt med 
utomordentligt heta somrar. A. 
har stor rikedom på koppar, sil- 
ver och guld. Häst- och fåravel. 
Phoenix är huvudstad; Tucson 
är säte för statens universitet. 
295,000 kvkm. 340,000 inv., därav 
40,000 indianer. Upptogs som 
självständig stat i För. Stat. 
1912. 

Arjeplog, socken i Norrb. 1., 
pastorat i Luleå stift. 3,200 inv. 



Arjeplogs lappmarks tings- 
lag omfattar socknen Arjeplog. 

Ark (lat. a'rca, kista). 1. Den 
husliknande båtbyggnad, i vilken 
Xoa räddade sig och de sina 
undan den stora floden (1 Mos. 
6: 14 ff.). — 2. Israels äldsta och 
förnämsta helgedom, "Herrens 
A.", i senare tid kallad "förbim- 
deta" eller "vittnesbördets A." 
Redan i öknen hade folket (enl. 
4 Mos. 10: 33 S. m. fl.) en sådan 
A. med sig på sina vandringar. 
Efter erövringen av Jerusalem 
under David flyttades denna A. 
dit (2 Sam. 6) och fick slutligen 
sin plats i det innersta rummet 
i det av Salomo byggda templet 
(1 Kon. 8). Vid babyloniernas 
erövring av Jerusalem 586 gick 
den förlorad. Först i Prästkodex 
skildras den (2 Mos. 25: lO flf.) 
såsom en verklig praktpjäs. — 
Om A. i betydelsen tryckark, 
se Boktryckarkonst. 

Arka'd (av lat. a'rcus, båge), 
en rad kolonner eller pelare, för- 
enade av valvbågar, som bära en 
fortlöpande mur. En öppen gång 
inom en A. kallas, om den är be- 
lägen i bottenvåningen till ett 
hus, portik, i en högre våning 
galleri. — En blindarkad 




Arkad 



justitiepalatset i Liége. Bel- 
gien, 



647 



Arkadien — Arkelaos 



648 




Arkad på kyrkan San Miguel de Esca- 
lada vid Leon, Spanien. 

är en dekorativ uppdelning av en 
muryta, som åstadkommes genom 
lisener eller pilastrar, förenade 
av bågar. 

Arka'dien, forngrekiskt land- 
skap mitt på Peloponnesos. Be- 
folkningen var av aiolisk stam 
och idkade jakt och boskapssköt- 
sel. Renässansens skalder be- 
sjöngo A. som det poetiska ideal- 
landet. Politiskt bestod A. av 
aristokratiskt styrda smårepubli- 
ker, som tappert försvarade sin 
självständighet gent emot Sparta. 
372 f. Kr. slöto de sig för en kort 
tid till en enhetsstat kring staden 
Megalopolis i förbund med Tebe. 
— I det moderna Grekland är A. 
en nomarki med 160,000 inv. ; 
huvudstad är Tripolitsa. 

Arkaise'ra (av grek. arkai'os, 
gammal), efterhärma något gam- 
malt i konst eller språk. — A r - 
k a' i 8 k, gammal, fornåldrig, här- 
rörande från en förfluten tid. — 
A r k a i' 8 m, föråldrat språkut- 
trvrk. 




Arkad i Sali, Marocko. 



Arkangelsk, se Arhangelsk. 

Arkansas [akä'n898]. 1. Bi- 
flod till Mississippi, Nord-Ame- 
rika. Rinner upp på Klippiga 
bergen. Längd 3,230 km., varav 
omkr. 1,000 km. äro segelbara. ■ — 
2. Stat i s.v. delen av För. Stat. 
A. är i ö. uppfyllt av skogar och 
sumpmarker ; i v. höjer sig landet. 
Genomflytes av ett flertal segel- 
bara floder: Mississippi (som bil- 
dar gräns i ö.), Arkansas, 
Washita, S:t Francis, White Ri- 
ver, Red River m. fl. A. är huvud- 
sakligen ett åkerbruksland och 
producerar majs, vete och bomull. 
Betydlig fruktodling. Skogarna 
lämna värdefulla träslag: cy- 
press, ek, valnöt m. m. Stora kol- 
fyndigheter. Huvudstad är Little 
Rock. Fayetteville är säte för 
statens universitet. Areal 139,470 
kvkm. Omkr. 1,750,000 inv., därav 
cirka 450,000 negrer. A. upptogs 
1836 som stat i För. Stat. 

Arkebuse'ra (av fr. arquebuse, 
gammaldags hakebössa), avrätta 
genom skjutning. De svenska be- 
stämmelserna för tillvägagångs- 
sättet vid arkebusering finnas i 
Militär bestraffningsförordning. 

Arkego'n, det honliga köns- 
organet hos mossor, kärlkrypto- 
gamer och gymnosperraer. A., 
som i sin typiska form har en 
förlängning, "hals", består av en 
vägg, som omsluter ett antal s. k. 
halsceller och nedanför dessa ägg- 
cellen. Se Befruktning. 

Arkegonia'ter, växter med 
arkegon, d. v. s. mossor, kärlkryp- 
togamer och gymnospermer. I 
den gängse systematiken omfat- 
tar A. dock blott de två först- 
nämnda. 

Arke'iska formationen, se 
Urberg. 

Arkela'os, namn på flera forn- 
tida gestalter, bland vilka mär- 
kas grekiske filosofen A., 400-t. f . 



649 



Arkeologi — Arkimedes' princip 



650 



Kr., Anaxagorae' lärjunge; en 
konung av Makedonien 413 — 399; 
konung Mitridates' av Pontos 
fältherre A., som i kamp mot ro- 
marna blev slagen av Sulla 86 
f. Kr.; samt etnarken A. över 
Judéen, Samarien och Iduméen, 
Herodes den stores son, avsatt 
av romarna efter en kort rege- 
ring, 4 f. Kr. — 6 e. Kr. 

Arkeologi' (grek. arkqi'os, 
gammal, och lo'gos, lära), forn- 
kunskap (se d. o.). — Arkeo- 
1 o' g, fornforskare. 

Arkesila'os, f. 315 f. Kr., d. 
241, grekisk filosof. Se Skepti- 
cismen. 

Arkespo'r, urmoder cellen för 
sporbildning hos mossor, kärl- 
kryptogamer och fanerogamer. 

Arki-, se Ä r k e -. 

Arkia'ter (av grek. arki-, 
ärke-, över, och iatro's, läkare), 
numera avskaffad titel på läkare 
i bemärkt ställning, i början till- 
lagd konungarnas livläkare, se- 
dermera hederstitel för framstå- 
ende ämbetsläkare. 

Arkida'mos, konung av Sparta 
468 f. Kr., började 431 det första 
peloponnesiska kriget, 
som efter honom kallas det a r - 
kidamiska. 

Arki'lokos, grekisk skald (om- 
kr. 650 f. Kr.). Levde på öarna 
Paros och Tasos. Känd såsom 
förnyare av versformen, i det han 
vid sidan av det äldre episka 
daktyliska versslaget (hexame- 
tern) införde jamben och trokén. 
Dessa mer lyriska versformer an- 
vände A. företrädesvis i sina 
satirer, vilka utgöra hänsynslösa 
angrepp på hans personliga fien- 
der. A. ställdes av samtiden vid 
sidan av Horaeros. 

Arkimandri't (grek. arki-, 
ärke-, och ma'ndra, kloster), 
"överabbot", benämning på vissa 



klosters föreståndare inom gre- 
kisk-katolska kyrkan samt stun- 
dom även i västerlandet. 

Arkime'des, f. omkr. 287, d. 
212 f. Kr. i Syrakusa, Sicilien, 
antikens störste matematiker. Av 
A:8 arbeten ha 11 avhandlingar 
bevarats. Han behandlade nära 
nog alla sin tids matematiska 
problem. Han inneslöt tt mellan 
gränserna 3 V, och 3 V-i, beräk- 
nade ytorna av ellipsen, parabel- 
segmentet och sfäriska segmenter 
samt volymerna av sfären, cylin- 
dern och en del andra kroppar 
och uppfann den efter honom 
uppkallade spiralen. Genom de 
metoder, A. använde, kan han 
sägas ha anteciperat upptäckten 
av infinitesimalräkningen, som 
först 1900 år efter honom grund- 
lades av Newton och Leibniz, — 
Inom mekanikens område gjorde 
sig A. särskilt bemärkt genom 
sina fundamentala rön beträffan- 
de hydrostatiken, en före honom 
okänd vetenskap. Den betydelse- 
fullaste upptäckten här är Arki- 
medes' princip (se d. c). 
— Under Syrakusas belägring av 
romarna år 212 lär A. ha upp- 
funnit och konstruerat diverse 
försvarsverktyg, bl. a. en större 
brännspegel, medelst vilken fien- 
dens fartyg sattes i brand. 

Arkimedes' princip. En i en 
vätska nedsänkt kropp förlorar 
lika mycket i vikt som vikten av 
den imdanträngda vätskemassan 
(deplacementet). På en dylik 
nedsänkt kropp verka två var- 
andra motsatta krafter, nämligen 
dels tyngdkraften, dels vattnets 
lyftkraft. Är den förra mindre 
än den senare, kommer kroppen 
att förfiyttas uppåt, tills så myc- 
ket av densamma skjuter ovanför 
vätskeytan, att deplacementets 
vikt är lika med kroppens tyngd. 
A. gäller ej endast för vätskor. 



651 



Arkimedes-skruven — Arkiv 



652 



utan även för gaser, t. ex. för 
luft. 

Arkimedes-skruven, se V a t - 

tenuppfordringsverk. 

Arkipela'g kallas en större 
samling öar med omgivande hav. 
Främst användes benämningen 
om den grekiska A., öarna mel- 
lan Mindre Asien och Grekland. 

Arkite'kt (grek. arki-, ärke-, 
över, och te'kton, byggmästare), 
titel, brukad av personer, som 
efter studier i husbyggnadskon- 
sten utöva densamma i prakti- 
ken; sedan 1915 en av K. M:t 
fastställd titel för från Tekniska 
högskolans avdelning för hus- 
byggnadskonst utexaminerade 
elever. — Arkitekt u'r, se 
Byggnadskonst. 

Arkitrav (av grek. arki, över, 
och lat. tra'ies, huvudbjälke), i 
grekisk och därav påverkad bygg- 
nadskonst den på kolonnernas 
kapital vilande, understa delen 
av ett bjälklag. Se vidare K o - 
lonnordning. 

Arki'v (av grek. arkå,'on, råd- 
hus), urkundssamling, byggnad, 
där dylik förvaras, eller institu- 
tion, som handhaver vården om 
befintliga och inkommande urkun- 
der och handlingar (ark i va' - 
1 i e r) . A. indelas i offentliga och 
enskilda, stats-, kommun-, pro- 
vins-, härads-, socken-, stads-, 
familje- eller gårdsarkiv. A. har 





Public Record Office, London. 



Archives Nationales, förut Hotel de 
Soubise, Farls. 

även betydelsen av periodiskt ut- 
kommande facktidskrift, t. ex. 
Nordiskt medicinskt arkiv. — I 
forntiden funnos A. hos judar, gre- 
ker och romare och förvarades 
vanligen i tempel. I Rom finnsis 
ännu bevarade ruinerna av dess 
statsarkiv, Tabulariet. Den 
kristna kyrkan, särskilt påvesto- 
len, bevarade sina arkivalier i 
kyrkor och kloster, och dessa äro 
de äldsta A., som bevarats från 
den tidigare medeltiden. På 1100- 
och 1200-t. börja stads- och furste- 
arkiv uppstå, de senare särskilt 
genom inflytande från Syd-Italien. 
Dessa A. sammanhängde intimt 
med furstarnas kanslier, ty man 
införde där de utgående och de 
viktigaste ingående handlingarna 
i kopieböcker och registratur. 
Först sedan på 1400-t. den skrift- 
liga behandlingen av förvalt- 
nings- och rättsärenden införts, 
kan man tala om A. i modern 
bemärkelse. Varje ämbetsverk 
hade sitt A. och ansvarade för 
dess vård. — Under 1800-t. blevo 
de offentliga A. föremål för sta- 
tens direkta omvårdnad och cen- 
tralisationssträvanden. I de flesta 
länder utvecklades de relativt 
små furstearkiven till väldiga 
centralarkiv för hela staten. 
Samtidigt lades övriga offentliga 
A. under statens kontroll, inven- 
tarieförteckningar uppsattes och 
urkunderna ställdeg allt mera i 



653 



ArkiT 



654 



forskningens tjänst. Genom att 
den moderna historieforskningen 
bygger pä, källstudium, ha de cen- 
trala A. numera utvecklats till 
rent vetenskapliga institutioner, 
medan man tidigare betraktat 
dem som uteslutande administra- 
tiva. Det uppstod en Arkiv- 
vetenskap, som omfattade de 
för ett A:s ordnande och förvalt- 
ning nödvändiga kunskaperna. I 
Frankrike, som gick i spetsen för 
denna rörelse, inrättades 1821 
École des Chartes, ett särskilt 
institut för utbildandet av arkiv- 
tjänstemän, och exemplet följdes 
i flera länder. Samtidigt började 
man uppföra nya arkivbyggna- 
der, vilkas brandsäkra konstruk- 
tion och praktiska förvaringsrum 
tillförsäkrade arkivalierna ett 
bättre skydd, och vilkas rymliga 
forskarsalar möjliggjort, att A. 
kunnat anlitas i allt större ut- 
sträckning. Vid mitten av 1800-t. 
bröt ett nytt system för arkivali- 
ernas ordnande igenom i Frank- 
rike, och detta segrade sedan 
i alla andra länder. Detta, 
som följer den s. k. prove- 
niensprincipen, avser, att 
de arkivalier, som samlats pi 
grund av en viss myndighets 
verksamhet, t. ex. en domstols, 
skola bibehållas som ett orga- 
niskt helt och icke som förr 
splittras eller sammanblandas 
med någon annan myndighets 
handlingar. Denna både prakti- 
ska och konsekventa princip har 
numera bragt reda i centralarki- 
ven, som till stor del äro depåer 
för dylika småarkiv. — Under 
1800-t. omorganiserades eller 
upprättades de förnämsta cen- 
tralarkiven, t. ex. A r c h i v e s 
Nationales i Paris, Pub- 
lic Record Office i Lon- 
don, Geheime Staatsar- 
c h i v i Berlin, A r c h i v o 



Central i Madrid och Fede- 
ral Archives i Washington. 
Det påvliga arkivet, som 
är det äldsta, grundades på 300-t. 
och förvaras i Vatikanen. Dess- 
utom finnas utomlands stora spe- 
cialarkiv. Ett dylikt är det nya 
tyska riksarkivet i Pots- 
dam, som är sysselsatt med att 
samla allt det väldiga aktmate- 
rial, som står i samband med 
världskriget. — I Sverige genom- 
går arkivväsendet f. n. en kraf- 
tig utveckling, i det man söker 
genomföra en starkare centralisa- 
tion och större kontroll över de 
mindre arkiven. Riksarkivet 
(se d. o.) har utvecklats till Sve- 
riges centralarkiv, och närmast 
imder detta ha inrättats 4 
landsarkiv (i Lund, Göte- 
borg, Vadstena, Uppsala) och en 
arkivdepå (Visby). Ett 
landsarkiv har till uppgift att 
uppsamla och vårda äldre hand- 
lingar, som tillhöra administra- 
tiva myndigheter inom vissa an- 
givna län. Dessutom skall lands- 
arkivet vara en medelpuixkt för 
hembygdsforskning. Landsarki- 
vens bestånd härleder sig mest 
från domstolar, länsstyrelser, 
kronofogdekontor och kyrkoför- 
samlingar. Vissa myndigheter, 
SS. domkapitel och läroverk, 
kunna få behålla sina A., om 
lämpliga lokaler finnas. I regeln 
överlämnas i landsarkivens vård 
endast handlingar, som äro över 
hundra år. Landsarkiven stå un- 
der riksarkivariens överinseende 
och förestås av en landsarkivarie. 
Av de centrala ämbetsverkens ar- 
kiv är Kammarkollegiets det 
viktigaste. Detta, Kammar- 
arkivet, har numera genom 
riksdagens beslut 1921 delvis 
kotqmit i Riksarkivets vård, me- 
dan vissa yngre partier kvarbli- 
vit hoB kollegiet. Andra bety- 



«56 



Arkiymeter — Arktisk 



656 



djtnde arkiv äro utrikesdeparte- 
mentets, KommerskoUegieta, flot- 
tans, hovrätternas och Krigs- 
arkivet samt Kungl. slottsarki- 
vet, vart och ett med sin sär- 
skilda personal. Städernas arkiv 
utgöras huvudsakligen av de s. k. 
rådhusarkiven, som först 
under senaste tid kommit i kom- 
petent vård. Stockholm har tven- 
ne skilda arkiv med särskild per- 
sonal, Stockholms stads 
arkiv och Rådhusarkivet. 
De övriga städernas äldre arki- 
valier skola vanligtvis lämnas 
till landsarkiven, men vissa 
Btäder ha fått behålla dem. 
Vidare finnas sex bergmästare- 
arkiv, som dock delvis inför- 
livats med landsarkiven. Gårds- 
arkiv äro synnerligen talrika i 
Sverige, ehuru många samman- 
slagits eller överförts till Riks- 
arkivet eller de större biblio- 
teken, särskilt till Uppsala och 
Lund, som dessutom besitta be- 
tydande enskilda handskriftssam- 
lingar. Det största gårdsarkivet 
är det Bondeska på Eriks- 
b e r g, andra betydande finnas på 
Leufsta (de Geer), Trolle- 
Ljungby ( Wachtmeister) , 

Bergshammar (Säck). Bland 
enskilda bergsarkiv är F a 1 u 
bergslags arkiv det för- 
nämsta. — Arkivarie, före- 
ståndare för eller ämbetsman vid 
arkiv. I Sverige titel för vissa 
ämbetsmän i Riksarkivet och ut- 
rikesdepartementet, vilka indelas 
i "förste" och "andre arkivarier", 
för föreståndare för landsarkiv 
samt för dem, som inom hovrät- 
ter och centrala verk vårda in- 
stitutionens handlingar. • — Ar- 
kivexemplar, benämning på 
de exemplar av varje tryckalster, 
vilka en boktryckare är skyldig 
att utan ersättning avlämna till 
Kuiigl. och universitetsbibliote- 



ken. — Arkivråd, titel för 
innehavarna av byråchefsbefatt- 
ningar i Riksarkivet. 

Arkivmeter, se Metersy- 
stemet. 

Arkli', av tyska arJcelei, om- 
bildning av fr. artillerie, på 
1500-t. framträdande benämning 
på förråd av handvapen och 
tunga eldvapen med tillhörande 
ammunition; senare kallat tyg- 
hus. Det förestods av en arkli- 
mästare. A. betecknade även 
aktersta delen av ett linjeskepps 
understa batteri. 

Arkomässing, se Mässing. 

Arko'na, udde på n.ö. Rugen 
med fyrtorn. Där låg en borg samt 
guden Svantevits tempel, vilka 
erövrades av danskarna 1169. 

Arko'nt (av grek. a'rkon, 
härskare), titel på de högsta 
ämbetsmännen i antikens Aten 
och en del andra forngrekiska 
städer. Det gamla absolutistiska 
kungadömets befogenheter över- 
gingo så småningom på ett ar- 
kontkoUegium, som med växande 
demokratisering av det atenska 
samhället ökades i antal (till 9) 
och fick tidsbegränsat mandat 
(slutligen endast ett år). De tre 
främsta A. voro a r k o n e p o'- 
nymös (av o'noma, namn), som 
hade den forne konungens civila 
myndighet och gav sitt namn 
åt ämbetsåret, b a s i 1 eu' s, som 
skötte de med den gamla konunga- 
värdigheten förknippade religiösa 
åliggandena, och polema'rkos, 
som förestod krigsväsendet. De 
övriga 6, t e s m o t e' t e s, stodo 
i spetsen för rättegångsväsendet. 

A'rktisk (grek. aWktos, björn; 
stjärnbilden Stora björnen), till- 
hörande nordpolsområdet. — 
Arktiska expeditioner, 
se Polarexpeditioner. — 
Arktiska havet, se At- 
lantiska oceanen. — 



657 



Arkösund — Artnagnac 



658 



Arktiska motströmmen, 
ge Labradorströmmen. — 
Arktiska rasen, se Hy- 
perboréer. — Arktiska 
regionen, Arktisk fau- 
na. Arktisk flora, se Po- 
larländer. 

Arkösund, hamn i östergötl. 
1., ändstation för Xorrköping — 
Söderköping — Vikbolandets järn- 
väg. Badort. Mitt emot ligger 
A r k ö n med lotsstation. 

Arlberg, Georg Efraim 
Fritz, f. 1830, d. 1896, opera- 
sångare. Med både vokal och dra- 
matisk förträfflighet utförde A. 
en rad operaroller inom bary- 
tonfacket och vann på konsert- 
resor i Skandinavien och Fin- 
land stor popularitet. Lärare för 
flera senare berömda sångare. 
Komponerade sånger och vokali- 
ser, ett Offertorium samt symfo- 
niska dikten I skogen. 

Arlberg, pass mellan Tyrolen 
och Vorarlberg. — Arlberg- 
banan förbinder Österrike över 
Innsbruck med schweiziska järn- 
vägsnätet. Banan, som har en 
10,3 km. lång tunnel, anlades 
1880—84. 

Arlecchino [arleki'nä], ital., 
1. H a' r 1 e k i n, en av huvudfigu- 
rerna i Commedia dell' 
Ar te (se d. o.), är ursprung- 
ligen en dum, senare ofta knip- 
slug tjänare och Colombines (se 
d. o.) älskare eller man. 

Arles [arl], stad i dep. Bou- 





Amfiteatem i Arlea. 



Arlövi sockerfabrik. 

ches-du-Rhone, Frankrike, vid 
Rhöne. Talrika fornlämningar. 
Bland dem märkas särskilt den 
romerska amfiteatern, med plats 
för 25,000 pers., termer, kejser- 
ligt palats m. m. A. var på 900-t. 
huvudstad i Burgund. 31,000 inv. 
A. står genom Arleskanalen 
i förbindelse med havet. Jfr 
A r e 1 a t. 

Arlöv, municipalsamhälle i 
Burlövs socken, Malmöh. 1. Rå- 
sockerfabrik och raffinaderi 
(Svenska sockerfabriks-a. b.) ; a. b. 
Svenska järnvägsverkstädernas 
vaggonfabrik. 3,610 inv. 

Arm, se Extremiteter. 

Arma'da, sp., krigsflotta, an- 
vändes i svenskan huvudsakligen 
om Filip II :s stora 1. "oöver- 
vinneliga A.", som 1588 sändes 
att tukta England men besegra- 
des av engelsmännen. 

Armadi'Il, se Bältdjur. 

Armagh [ama'h], stad i prov. 
Ulster, Irland. Säte för en ka- 
tolsk och en anglikansk ärke- 
biskop. 7,000 inv. 

Armagnac [ arman ja'kk], un- 
der medeltiden ett grevskap i s. 
Frankrike. Av den grevliga släk- 
ten A., som utdog 1497, var 
Bernhard VII av A., d. 
1418, vars anhängare, de s. k. 
armagnakerna, användes i 
striden mot det burgundiska par- 
tiet och senare bleve tygellösa 



659 



Armatoler — Armband 



660 



W * ' » 




5 i^a^^^^mm 

Armband. 1. Nererflicka (frin Ukamba) med hals- och armringar av mässings- 
tråd. — 2. Armrine av brons från romerska kejsartiden. — 3. Detalj från egyp- 
tisk emaljring. — 4. Bronsring från Laténetiden. — 6. Armband av brons från 
Kamerun. — 6. Modernt länkarmband (Hallbergs) med briljanter och safirer i 
platinainfattningr. — 7. Kopia av grekisk-romersk armring, troligen gotisk; l:a 
— 4:e årh.; guld; funnen i s. Ryssland. 

nas ventiler, manometer, vatten- 
ståndsmätare etc. 

Armband, Armring, smycke, 
som bäres kring armen såväl av 
män som kvinnor, bland européer 
numera företrädesvis av de se- 
nare. Förekommer både bland 
vildar och civiliserade folk och 
av skiftande material, hos vildar- 
na ofta djurtänder o. d., upp- 
trädda på ett snöre, hos kultur- 
folken vanligen av ädla metaller, 
stenar och pärlor. Hos egypterna 
och assyrierna samt över huvud 
hos österlänningarna ofta ett 
tecken på makt och hög rang. 
Av arkeologiskt intresse äro sär- 
skilt de armringar av guld, sil- 
ver och brons, som buros av 
germanerna och i stort antal fun- 
niti i jorden. 



legotrupper, som gjorde tjänst 
under lOO-årskriget mot England. 

Armato'ler, beväpnade friska- 
ror, som från bergstrakterna i n. 
Grekland förde guerillakrig mot 
de på 1400-t. inträngande osma- 
nerna. Från 1500-t. gjorde de mot 
sold och privilegier milistjänst åt 
de turkiska ståthållarna, men på 
1700-t. började guerillakriget mot 
de otrogna på nytt. En resning 
av albanska A. 1821 blev signa- 
len till grekiska frihetskriget. 

Armatu'r (av lat. arma're, be- 
väpna, utrusta), till en maskins 
utrustning hörande delar. Inom 
elektrotekniken: dels ankaret i 
en motor, dels till belysningsan- 
läggningar hörande ledningar : 
lampor, isolatorer, strömbrytare 
m. m. Till en ångpannas A. räk- 



661 



Armborst — Armé 



662 




Jättearmborst, efter ritniiig »v i-io- 
nardo da Vinci. (Omkr. 1500.) 

Armborst (av lat. arcubaWsta, 
kastbåge), skjutvapen, konstrue- 
rat efter samma principer som 
pilbågen men försett med skaft 
och spunnapparat. Materialet var 
trä, järn och djursenor; ladda- 
des i senare tid med blykulor; 
de större typerna uppställdes på 
va^ar och fästningstorn, de 
smärre buros av fotfolk och ryt- 
tare; i bruk under SOO— 150()-t. 

Armbåge, armbågsben, 
se Extremiteter. 

Armé (fr. armée, av lat. ar- 
ma're, beväpna). I ain mest vid- 
sträckta betydelse betecknar A. 
en stats eller ett statsförbunds 
hela krigsmakt till landa (se även 
Här). I mera inskränkt bemär- 
kelse användes uttrycket om en 
större krigsstyrka, som uppträder 
självständigt eller åtminstone är 
utrustad för ett fullt självstän- 
digt uppträdande. Ordet användes 
även för att i legalt eller admi- 
nistrativt syfte beteckna olika 
kategorier o. d. inom samma här 
(aktiva armén, territorialarmén, 
kolonialarmén o. s. v.) Beroende 
på operationsavsikter m. ra. bil- 
dar ett rikes mobiliserade fält- 
här en eller flera arméer. Enligt 
svenska bestämmelser består en 
armé av två eller flera armé- 
fördelningar, eventuellt även en 
kavallerifördelning, tungt artil- 



leri ävensom andra trupper (fly- 
gare m. m.). För ordnande av för- 
bindelsen med hemorten har varje 
självständigt opererande armé ett 
särskilt etappväsende. Under 
världskriget voro A. i allmänhet 
större (normal styrka 8 — 15 för- 
delningar). Mindre A. benämnas 
häravdelning (se Här) 1. 
arméavdelning. Olika A. 
inom samma fälthär betecknas 
i allmänhet med nummer (t. ex. 
2 : a armén) ; A., som bildata för 
visst, mera tillfälligt syfte, be- 
nämnes dock ofta på annat sätt 
(ex. ockupationsarmén i Rimiä- 
nien. Bugarmén, Nordarmén). — 
Arméfördelning, den högsta 
truppenheten i den svenska freds- 
armén; i deii mobiliserade fält- 
hären den lägsta operativa en- 
heten. Motsvarande enhet i ut- 
ländska arméer benämnes i all- 
mänhet division (se d. o.). 
Den svenska arméfördelningen 
består 1922 av två infanteri- 
brigader h två regementen, ett 
(mindre) kavalleri- och ett fält- 
artilleriregemente. Härtill kom- 
ma ingenjörtrupper av olika slag, 
träng- och ammunitionskolonner, 
sjukvärdsformationer m. m., av 
vilka i fredstid finnas en ingen- 
jörkår vid vissa och en trängkår 
vid alla arméfördelningar. Det 
område, varifrån arméfördelning- 
en erhåller värnpliktiga, benäm- 
nes arméfördelningsom- 
råde. — Arméförvaltningen, 
centralt ämbetsverk, som närmast 
under konungen utövar ledningen 
av lantförsvarets förvaltning. 
Verket, som saknar särskild chef, 
arbetar på fem departement, 
nämligen artilleri-, fortifikations-, 
intendents-, civila departementet 
samt sjukvårdsstyrelsen. Departe- 
mentschefer äro resp. generalfält- 
tygmästaren, chefen för fortifika- 
tionen, generalintendenten, gene- 



663 



Armenien 



664 



ralkrigskommissarien och gene- 
ralfältläkaren. — Armégrupp, 
två I. flera arméer samman- 
förda under gemensamt befäl. 
Denna Bvenska benämning sam- 
manfaller med den franska 
(groupe d'armées), motsvarande 
benämning inom centralmakts- 
arméerna var under världskriget 
Heeresgruppe. Inom österrikisk- 
ungerska hären betecknade en 
Armee-Gruppe en mindre armé 
(se Häravdelning under Här). — 
Armékår, beteckning för en 
stridande enhet närmast större 
än division (se d. o.). Den sam- 
mansättes av ett kårkvarter, 
vari i allmänhet även ingå full- 
ständiga förvaltningsorgan, ett 
antal divisioner samt därutöver 
särskilda tunga artilleriförband, 
mången gång pansarvagnsforma- 
tioner (tanks), vidare flygeskad- 
rar, en del andra specialtrupper 
och träiigformationer. Armékärs- 
förbandet användes i härar av 
sådan storlek, att ett befälsorgan 
behöver insättas mellan armé och 
division. — Under världskriget 
varierade antalet divisioner i en 
armékår. Utbyten av divisioner 
ägde även rum. I en första krigs- 
organisation samt under rörliga 
operationer torde armékåren få 
en mera fast sammansättning 
med bestämt antal divisioner 
(två — fyra), i ställningskriget 
bliver armékårsförbandet mera 
en ren befälslänk under armé- 
chefen på visst frontavsnitt med 
antalet divisioner varierande 
efter behovet på detta avsnitt. 

Armenien, en i Sévresfreden 
1920 erkänd självständig repu- 
blik under Nationernas Förbunds 
skydd, avsedd att omfatta av 
armenier bebodda områden mel- 
lan Svarta havet, Georgien, Aser- 
beidjan, Persien, Mesopotamien 
och turkiska Mindre Asien. Dessa 




Fordon i Armenien. 

områden, som före världskriget 
voro delade mellan Turkiet och 
Kyssland, utgöras av skoglösa 
högslätter med öst-västliga bergs- 
kedjor, särskilt i s. Sammanbin- 
dande de skilda områdena reser 
sig Ararats bergsområden över 
snögränsen, som här ligger på 
4,000 m. höjd. Landets största 
sjö är Wansjön, en avloppslös sjö 
med ringa salthalt. — Huvudort 
är Erivan; därinvid ligger Ars 
religiösa centrum, Etsjmiadsin, 
med armenisk-katolskt biskops- 
säte. Andra viktigare städer äro 
Erzerum, Wan, Bitlis, Diarbekr 
och Kars. — Befolkningen utgö- 
res av armenier, turkar, kurder, 
perser samt ryssar. Utom ifråga- 
varande armeniska områden fin- 
nas spridda c:a 1 Yo mill. ar- 
menier, som till större delen 
bedriva affärsverksamhet och i 
många västasiatiska städer helt 
behärska handeln. Armenierna 
tillhöra den indoeuropeiska ra- 
sen, äro arbetssamma och intelli- 
genta. Deras språk är en själv- 




Armenlskt brudfölje. 



665 



Armenien 



666 



ständig gren av den indoeuro- 
peiska spräkfamiljen, på senare 
tid starkt uppblandat med främ- 
mande språkelement, särskilt per- 
siska. Man skiljer mellan forn- 
1. kyrkoarmeniskan, som ännu an- 
vändes i gudstjänsten och repre- 
senteras av en rik historisk och 
teologisk litteratur, gående till- 
baka till 400-t., samt nyarme- 
niskan, på vilken även finnes en 
omfattande vetenskaplig och 
skönlitterär litteratur. I över- 
sättning till kyrkoarmeniska fin- 
nas bevarade åtskilliga grekiska 
och syriska verk, vilkas original 
gått förlorade. Det armeniska 
alfabetet är delvis lånat från 
grekiskan. — Inom A. livnära 
sig armenierna huvudsakligen på 
jordbruk. — Religion, se A r m e - 
niska kyrkan. — Historia. 
Redan de assyriska kilskrifterna 
omtala ett antal mindre riken i 
A., bland vilka det mäktigaste var 
U r a r t i (Ararat) . Invånarna 
kallades k a 1 d e r, och deras 
rike, som hade en storhetstid 
på 800- och 700-t. f. Kr., blev 
på 600-t. f. Kr. erövrat av indo- 
europeiska stammar. A. kom nu 
först under persernas välde och 
sedan under seleukidernas, men 
190 f. Kr. grundades här två 
riken Stor-Armenien och 
Lill-Armenien på ö., resp. 
v. sidan om Eufrat. Stor-Arme- 
niens förnämste härskare var 
Tigranes den store, som förde 
krig mot romarna och 66 f. Kr. 
blev besegrad av Pompejus. Lan- 
det kom nu under romerskt in- 
flytande och blev sedan ett strids- 
äpple mellan Rom och parterriket 
(jfr A r 8 a k e s) . Perserna togo 
387 den östra och större delen 
(Persarmenia), som 636 
erövrades av araberna, vilka även 
underlade sig Lill-Armenien. Vid 
800-t:8 slut inträdde för A. en 



blomstringsperiod under den näs- 
tan självständigt härskande bag- 
ratidiska fursteätten. Lill-Arme- 
nien, som omkr. 1100 lyckades 
göra sig självständigt, var sedan 
ett kristet konungarike till 1375, 
då det erövrades av muhamme- 
danerna. Lill-Armenien kom 1514 
och Stor-Armenien 1522 i turkar- 
ncs våld. Endast den östligaste 
delen förblev persisk. Armeni- 
erna hade otvivelaktigt gått un- 
der, så vida icke deras kristna 
kjTka uppehållit deras nationella 
medvetande. De muhammedanska 
ktirderna företogo ofta fruktans- 
värda massakrer på dem, och mot- 
sättningen mellan armenier och 
turkar växte alltjämt. Ryssland, 
som 1828 erövrat det armeniska 
distriktet Erivan från Persien, 
erhöll i San Stefanofreden 1878 
Kars, Batum och Ardahan. De 
löften Turkiet givit att förbättra 
sina armeniska undersåtars ställ- 
ning blevo aldrig uppfyllda, del- 
vis beroende på armenierna 
själva, som i kampen för sin 
frihet ofta begagnade sig av 
anarkistiska metoder. 1893 — 96 
och 1908 företogo turkarna om- 
fattande massakrer i A. I 
Europa väckte dessa grymheter 
stark indignation, men oenig- 
heten mellan stormakterna för- 
hindrade ett gemensamt uppträ- 
dande mot Tiu-kiet. Även Ryss- 
land sökte undertrycka den arme- 
niska befolkningen inom sina 
gränser genom russificeringsaträ- 
vanden och motarbetande av den 
armeniska kyrkan. Under världs- 
krigets tidigare skeden åter- 
uppväckte armeniska friskaror i 
rysk tjänst turkarnas hat, och de 
ungturkiska ledarna Talaat och 
Enver sökte nu genom ett allmänt 
blodbad utrota armenierna. A. 
led svårt av kriget. Först sökte 
turkarna bemäktiga sig den ryska 



667 



Armeniska kyrkan — Armentiéres 



668 



delen av A. genom en offensiv mot 
Kars dec. 1914 — jan. 1915, som 
dock framgångsrikt avvisades av 
ryssarna. Dessa inbröto under 
Janusjkevitj jan. 1916 i turkiska 
A., intogo Erzerum och satte sig 
sedan i besittning av Musj, Bitlis, 
Trapezunt och Ersingjan. Genom 
freden i Brest Litowsk blev Tur- 
kiet tillförsäkrat Ardahan, Kars 
och Batum, vilket område dock 
efter stilleståndet i IMudros 30 
okt. 1918 måste utrymmas. Sedan 
ett försök 1917 till en federativ 
transkaukasisk republik, omfat- 
tande A., Aserbeidjan och Geor- 
gien, misslyckats, bildades i maj 
1918 en oberoende armenisk repu- 
blik, vars område motsvarade de 
förutvarande ryska provinserna 
Erivan och Kars, med c:a 1 % 
mill. inv. Denna stat, som också 
brukar kallas republiken 
Erivan, erhöll de f acto-erkän- 
nande av de allierade makterna. 
Den krävde vid fredskonferensen 
i Paris 1919 de förut skilda arme- 
niska områdenas förening till en 
stat, vilken borde omfatta även 
Kilikien. Turkiet tvingades i 
Sévresfreden 1920 att erkänna A. 
SS. oberoende. Dess gränser skulle 
uppdragas av presidenten Wilson, 
som till republiken Erivan lade 
större delen av vilajeten Trape- 
zunt och Erzerimi samt hela Bit- 
lis och Wan. Angoraregeringen 
(se d. o.) satte sig dock emot 
planen, och på grund av makter- 
nas oförmåga att genomföra fre- 
den har A. icke kunnat konsti- 
tueras som stat. 1921 föll Kars i 
turkarnas händer, och återstoden 
av republiken Erivan ombildades 
till en sovjetrepublik. 

Armeniska kyrkan grundlades 
genom mission från Syrien omkr. 
200 e. Kr. I slutet av 200-t, upp- 
höjdes kristendomen till stats- 
religion ^ alltså tidigare än i 



romarriket. Genom det på 360-t. 
införda munkväsendet kristnades 
sedan efter hand folkets breda 
lager. 400-t. gav åt A. större 
självständighet gent emot den 
syriska men medförde också en 
svår förföljelse från Persiens 
konung, som med våld ville in- 
föra mazdeismen, vilket emeller- 
tid ej lyckades. I dogmatiskt 
hänseende anslöt man sig på 
500-t. till monofysitismen (se 
d. o.). 500- och 600-t. beteckna 
en blomstringstid, men seder- 
mera inträdde en stark tillbaka- 
gång, framkallad genom den bris- 
tande beröringen med syster- 
kyrkorna och de utomordentligt 
oroliga politiska förhållandena. 
Under 1800-t. ha protestantiska 
kyrkosamfund sökt att gjuta 
nytt liv i A. — Under A:8 första 
tid utbildades för de armeniska 
kyrkobyggnaderna vaJv- och ku- 
polkonstruktionen, vilken sedan 
spreds till västerlandet. 

Arméns flotta, se Svenska 
flottan. 

Arméns pensionskassa, insti- 
tution med ändamål att ombe- 
sörja pensioneringen av armén 
tillhörande militära och civila 
ämbetsmän. Kassan förvaltas av 
en direktion av officerare. Dess 
styrelse handhaves dels av ar- 
méns fullmäktige (16 valda offi- 
cerare), som sammanträda vart 
femte år, dels av krigsbefälet, 
alla generalspersoner i aktiv 
tjänst samt regements- (kår-) che- 
fer jämte en kapten från varje 
regemente (kår), vilka samman- 
träda endast för behandling av 
särskilt viktiga frågor. 

Armentiéres [armagt-jä'r], 
stad i dep. Nord, Frankrike, vid 
floden Lys, nära belgiska grän- 
sen. Hade betydande linne- och 
bomulUindustri, men blev till 



669 



Armerad betong — Armfelt 



670 



stor del förstört under världs- 
kriget. 29,000 inv. 

Armerad betong benämnes be- 
tong med järninlägg, s. k. a r m e- 
r i n g, vanligen bestående av 
rund- eller fyrkantjärn, arme- 
ringsjärn. Användes i bäran- 
de konstruktioner, vilka bliva ut- 
satta för böjning eller dragning, 
enär betongen ensam endast har 
ringa förmåga att upptaga drag- 
påkänningar. Till de armerade 
betongkonstruktionernas upp- 
hovsmän räknas främst Monier 
och Hennebique. 

Arme'ria, se P 1 u m b a g i - 

n a ce a e. 

Arme'ring (lat. arma' re, be- 
väpna), beväpning. — Arme- 
rings järn, se Armerad 
betong. 

Armfelt, svensk och finländsk 
ätt från Jämtland, adlad 1648. 
1. Karl Gustav A. (Arm- 
feldt), f. 1666, d. 1736, frih., 
general. Han försvarade tappert 
men utan framgång Finland 
under det stora nordiska kriget 
och ledde 1718 det misslyckade 





G. Arrofeldt. Målning ay D. von 
KraXft. 



G. M. Armfelt. Målning av U. Wert- 
miiller. 

anfallet mot Trondhjem. På åter- 
tåget omkommo 600 man av 
"Armfeldtska karolinerna" under 
snöstorm i Jämtland. — 2. Karl 
Gustav A., f. 1724, d. 1792, 
den föreg:s sonson, generalmajor 
och landshövding, medlem av 
Anjalaförbundet (se d. o.). — 
3. Gustav Maurits A., f. 
1757, d. 1814, frih., general, diplo- 
mat. A. trädde 1781 i hovtjänst, 
blev snart den inflytelserikaste 
av Gustav 111:8 gunstlingar och 
överhopades trots sin ungdom 
med nådevedermälen, blev överste- 
kammarjunkare, medlem av 
Svenska akademien och direktör 
för k. teatrarna. Under ryska 
kriget 1788 — 90 visade A. prov 
pä stor tapperhet och trohet 
mot kungen samt ingrep verk- 
samt vid norska gränsens för- 
svar; undertecknade som Sve- 
riges ombud freden i Värälä 
1790. Påverkade särskilt utrikes- 
politiken i ryskvänlig riktning. 
På Gustav 111:8 dödsbädd ut- 
nämnd till medlem av förmyndar- 



671 



Armfotingar — Arminius 



672 



regeringen, störtades han dock av 
Reuterholm (se d. o.), som lät 
utnämna honom till minister i 
Neapel. Här planlade han en 
sammansvärjning mot Reuter- 
holm, vilket gav upphov tiU den 
ryktbara högmålsprocess, för vil- 
ken Magdalena Rudenschöld (se 
d. o.) föll offer, 1794. A., som meii 
hjälp av konungaparet i Neapel 
kommit undan till Ryssland, döm- 
des förlustig liv, ära och gods. 
1799 benådad, blev A. 1802—04 
envoyé i Wien, 1804 — 07 överbe- 
fälhavare i Pommern och 1808 — 
09 över västra armén. Gemensamt 
hat till Napoleon närmade honom 
till Gustav IV Adolf; dock föll 
han i onäd kort före statsvälv- 
ningen 1809. Såsom misstänkt 
"gustavian" förvisades A. ur 
Sverige 1811; gick i rysk tjänst, 
tillbragte sina sista år i Finland 
och hos tsar Alexander I, hos 
vilken han kraftigt befrämjade 
Finlands väl, resningen mot Na- 
poleon samt Norges förening med 
Sverige. — 4. Alexander A., 
f. 1794, d. 1876, den föreg:s son, 
greve, ministerstatssekreterare 
för Finland 1842 — 76, begagnade 
den ynnest han åtnjöt hos Niko- 
laus I och Alexander II att ut- 
verka konstitutionell frihet för 
Finland; lantdagens sammankal- 
lande år 1863 och lantdagsord- 
ningen av 1869 äro kontrasigne- 
rade av A. 

Armfotingar, se B r a c h i o - 
p o d a. 

Armi'da, se T a s a o. 

Armilla'ria, se Agaricus. 

Armilla'rsfär, före uppfin- 
ningen av kikaren brukat astro- 
nomiskt instrument, bestående av 
med varandra förbundna metall- 
cirklar, som representerade olika 
cirklar på himmelssfären. A. an- 
vändes huvudsakligen för att be- 




Armillarslär efter Ptolemaios' beskriv- 
ning. 

stämma timvinkel och deklina- 
tion. 

Armin, se S i x t v. Armin. 

Arminia'ner, parti inom den 
reformerta kyrkan, uppkallat 
efter Jakob Arminius (se d. c). 
Gent emot Calvins stränga pre- 
destinationslära hävdade Armi- 
nius, att Gud visserligen av evig- 
het fattat ett beslut om män- 
niskornas salighet eller fördö- 
melse men under förutseende av 
deras tro eller otro; Guds vilja 
är, att alla skola frälsas. Hans 
motståndare, gomaristerna, 
efter prof. Frans Gomarus, ford- 
rade officiellt förbud mot lärans 
utbredning, varför A. 1610 till 
ständerna i Nederländerna in- 
lämnade en remonstrans, varav 
de även fingo namnet r e m o n - 
stranter. Då gomaristerna 
stödde prins Morits av Oranien 
och remonstranterna det republi- 
kanska partiet under Hugo Gro- 
tius, blev striden även politisk. 
Några år efter Alorits' död fingo 
arminianerna religionsfrihet 1630. 
De ha splittrats i en mängd sek- 
ter och äro utbredda även i Ame- 
rika; räkna f. n. blott några 
tusental medlemmar. 

Armi'nius. 1. A., f. 18 f. Kr., d. 
trol. 21 e. Kr., tysk national- 



673 



Armorica — Arne 



674 



hjälte, av Klopstock (se d. o.) 
oriktigt kallad Hermann; son till 
cheruskerhövdingen Sigimer, led- 
de germanernas uppror mot de 
romerska erövrarna och slog ståt- 
hållaren Varus i en avgörande 
drabbning i Teutoburgskogen 9 
e. Kr. — 2. Jakob A., f. 1560, 
d. 1609, predikant i Amsterdam, 
från 1602 professor i Leiden. Se 
Arminianer. 

Armo'rica (kelt. are-mor, vid 
havet), romerskt namn på Bre- 
tagne. 

Armpalissadceller, se Blad. 
Armpenna, se Fåglar. 
Armpolyp, se Polypma- 
u e t e r. 

Armskenor, armbetäckning av 
metall, jfr Rustning. 

Armstrong, Whitworth & Co. 
[a'm8trång, oi'ttoeth], en 1847 
grundad engelsk ingenjörsfirma, 
som har sina huvudverkstäder i 
Newcastle-on-Tyne. Tillverkar 
krigsmaterial, motorer och far- 
tyg, i synnerhet örlogsfartyg. 
Armtäckare, se Fåglar. 
Armödlan, se Gälgrod- 
d j u r. 

Arna'tto, se B i x a. 
Arnauld larnå'], fransk familj 
från Auvergne, känd som bekäm- 
pare av jesuiterna. A n t o i n e 
A. d. ä., berömd advokat, f. 1560, 
d. 1619, förfäktade ivrigt Henrik 
IV :s rätt till kronan. Två av 
hans barn, dottern Angélique 
A., f. 1591, d. 1661 som abbedissa 
i klostret Port Royal, och sonen 
Antoine A. d. y., f. 1612, d. 
1694, verksam ss. skriftställare, 
voro på sin tid de förnämsta le- 
darna av j a n s e n i s t e r n a (se 
d. o.). 

Arndt. 1. Johann A., f. 
1555, d. 1621, protestantisk teo- 
log och själasörjare; utgav 1605 
Fyra böcker om den sanna kris- 
tendomen, en mycket spridd upp- 

-'li. — Le-s. I. Tr. 20. C. 22. 




E. M. Arndt. Efter kopparstick. 



byggelsebok; förföljdes av sam- 
tiden för bristande renlärighet 
på grund av sin dragning till 
mystiken. — 2. Ernst Mo- 
ritz A., f. 1769, d. 1860, tysk 
patriot och skald. Född på det 
ännu svenska Riigen, vann A. 
först uppmärksamhet genom Ver- 
such einer Geschichte der Leib- 
eigenschaft m Pommern und 
Riigen, 1803, och användes 1805 
—09 av Gustav IV Adolf till 
utredningar rörande reformarbe- 
tet i Svenska Pommern. Frän 
hans vistelse i Sverige härröra 
den etnografiskt intressanta Reise 
du/rch Schweden I8O4 och de två 
första delarna av hans politiska 
huvudverk Geist der Zeit (4 bd, 
1806—18). Som baron v. Steins 
(se d. o.) rådgivare, som univer- 
sitetslärare i Greifswald och 
Bonn och genom sina patriotiska 
dikter, t. ex. Was ist des Deut- 
schen VaterUmd, bidrog A. kraf- 
tigt till Preussens resning 1813 
och de 1848 gjorda försöken till 
Tysklands enande. 

Arne, Ture Johnsson, f. 
1879, arkeolog, antikvarie 1909; 
har bedrivit forskningax rörande 
den nordiska järnåldern och Sve- 



675 



Arngrim — Arnim 



676 



riges forntida förbindelser med 
Ryssland och Orienten. 

Arngrim, en bärsärk, nämnd i 
isländska sagor och hos Saxo, 
ägare av trollsvärdet Tyrfing (se 
d. o.) ; g. ra. E y f u r a och fader 
till tolv bärsärkar, den äldste 
var Ångan tyr (se d. o.). 

Arngrimur Jonsson, f- 1568, 
d. 1648, isländsk lärd, prost; 
grundlade intresset för isländska 
studier i Norden genom att till 
fornforskaren Ole Worm i Köpen- 
hamn översända en handskrift av 
Snorres Edda; skrev historiska 
arbeten om Island. 

Arnheim, se Arnhem. 

Arnheim, Fritz Hein- 
rich, f. 1866, d. 1922, tysk 
liistoriker; utgav bl. a. arb. om 
drottning Lovisa Ulrika av Sve- 
rige, Gustav III och hans tid, om 
Erik XIV och om Maria Eleo- 
nora, Gustav II Adolfs gemål. 

Arnhem, Arnheim, huvud- 
stad i prov. Geldern, Nederlän- 
derna, vackert belägen vid Rhen. 
Tobaks-, ylle-, bomulls- och pap- 
persfabriker. I A. bo en mängd 
"sockerlorder", förmögna hollän- 
dare från kolonierna. 70,000 inv. 

Arnhems land, se Austra- 
lien. 

A'rnica, växtsläkte (fam. Com- 
po'sitae) . A. inonta'na, häst- 
fibbla, har stora blomkorgar 
med brandgula strålblommor. 
Blommorna och rotstocken äro 
officinella och användas mot fe- 
ber och vid vissa nervsjukdomar 
samt även som yttre medel mot 
kontusioner (Arnika-tink- 
tur). 

Arnim, tysk släkt från Alt- 
mark, historiskt känd sedan 1204. 

1. Hans Georg v. A., f. 1583, 
d. 1641, fältherre i 30-åriga kri- 
get, omväxlande i svensk, polsk, 
kejserlig och sachsisk tjänst. — 

2. Ludwig Achim v. A., f. 




Achim von Arnim. Mfiluiug av E. II. 
Ströhling. 

1781, d. 1831, tysk nyromantisk 
diktare, utgav romaner och dra- 
mer av skimrande fantasi men 
vacklande i formen; novellen 
Isabella von Ägypten (1812; Isa- 
bella av Egypten, 1921) hör till 
hans bästa arbeten. Av stor vikt 
är A:s samling av tyska folk- 
visor. Des Knaben Wunderhorn, 
utg. tillsammans med svågern 
Brentano (se d. o.) 1806—08. A:8 
hustru Anna Elisabeth v. 
A., kallad B e 1 1 i n a, f . Bren- 
tano, f. 1785, d. 1859, de tyska 
nyromantikernas inspirerande 
väninna, utgav 1835 Goethes 
Briefwechsel mit einem Kinde, 
vari mycket tilldiktats av henne 
själv. — 3. Harry (Hein- 
rich) v. A., f. 1824, d. 1881, 
preussisk diplomat, sändebud i 
Paris 1871, men motarbetade Bis- 




Bettina voi, 



'Alning av B. 
. wald. 



677 



Arnljot Gelline — Arnoldson 



678 



maxcks politik och hemkallades 
1874, anklagades för stöld ur 
legationskansliet i Paris; för att 
undgå fängelsestraff gick A. i 
landsflykt; skrev hätska pamflet- 
ter mot Bismarck. — 4. Mary 
Annette v. . A., f . B e a u - 
champ, f. 1856, den föregis 
svärdotter, engelsk författarinna, 
utg. Elizabeth and her German 
garden (1909) m. fl. populära 
romaner; omgift 1916 med lord 
Russell. 

Arnljot Ge'lline, en jämt- 
ländsk stigman av oerhörd 
kroppsstyrka, som stupade för 
Olof d. heliges sak i slaget vid 
Stiklastad 1030. Han är hjälten 
i B. Björnsons epos av samma 
namn och i operan Arnljot av 
W. Peterson-Berger, uppförd i 
Stockholm l:a gången 1910. 

Ammödlingarna eller A r n - 
ungarna, "örnungarna", be- 
römd norsk stormanssläkt under 
den äldre medeltiden ; dess huvud- 
gårdar voro Giske, Austråt och 
Bjarkö; som stamfader nämner 
sägnen Fin vid, "den fimne", som 
hittats i ett örnbo, lindad i silke. 
Hans sonson Arnmod Jarl 
gav ätten dess namn, och dennes 
son Arne var Olof den heliges 
vän. Arnes söner och deras ätt- 
lingar spelade en mycket viktig 
roll i de häftiga inbördesstriderna 
pä 1000- och 1100-t. En av Arnes 
sondöttrar, Ingeborg Jarla- 
moder, blev moder till Orknö- 
jarlarna och till konung Duncan 
av SkottlaJid, och en annan, 
Tora, gift med Harald Hård- 
råde, stammoder till norska 
konungar. 

A'rno, flod i mellersta Italien, 
upprirmer på Aperminerna, flyter 
genom Florens och Pisa och ut- 
faller i Tyrrhenska sjön. Den 
bördiga Arnodalen är rik på 
foaiil. 



Arnold av Brescia [brä'8ja], 
d. 1155, italiensk munk och re- 
formator, lärjunge till Abelard; 
uppträdde i sin hemstad med 
kraft mot kyrkans världsliga 
makt och rikedom, blev landsför- 
visad och verkade en tid som pre- 
dikant i Paris; återvände till 
Rom och blev slutligen där ledare 
för en efter antikt mönster bildad 
romersk republik (1147). Först 
efter förbund med Fredrik Bar- 
barossa samt med hjälp av inter- 
dikt lyckades påven få A. för- 
driven och röjd ur vägen. 

Arnold. 1- Thomas A., f. 
1795, d. 1842, engelsk skolman; 
efter studier i historia, klassiska 
språk och teologi och efter vid- 
sträckta resor utnämndes han 
1827 till föreståndare för R u gb y 
school (se d. o.). A:s ädla, 
högtbildade och varmt religiösa 
personlighet gjorde Rugby school 
på nytt vida berömd och ledde till 
en mängd efterbildningar. A. ver- 
kade även som vetenskaplig för- 
fattare och sista året av sitt liv 
som professor i historia i Oxford. 
— 2. Matthew A., f. 1822, d. 
1S8S, engelsk diktare och littera- 
turkritiker, den f öreg : s son ; skol- 
inspektör, professor i Oxford 
1857 — 67; utgav även religions- 
filosofiska essayer. — 3. Sir 
Edwin A., f. 1832, d. 1904, 
engelsk skald och orientalist, 
föreståndare för Sanskrit College 
i Poona, Indien 1856 — 61, var- 
efter han tillhörde redaktionen 
av Daily Telegraph. Hans mest 
berömda arbete är Light of Asia 
(1879; Asiens ljus, 1888), ett 
epos över Buddha. 

Amoldson. I.Karl Oskar 
A., f. 1830, d. 1881, operasångare, 
anställd vid Kungl. teatern från 
1858. Berömd för omfångsrik te- 
norstämma,, musikalisk intelli- 
gena och mönstergill sångkonst. 



679 



Arnolfo di Cambio — Arosa 



680 



— 2. S i g r i d A. - F i a c h o f, f. 
1861, den föreg:3 dotter. Tack 
vare en skön, väl skolad sopran, 
tjusande apparition och drama- 
tisk smidighet har hon särskilt i 
täcka roller firat stora triumfer 
i Europa och Amerika; gift 1889 
med sin impressario, A. Fischof 
frän Wien. — 3. KlasPontus 
A., f. 1844, d. 1916, religiös och 
politisk skriftställare, fredsvän . 
led. av A. K. 1882—87; erhöll 
tillsammans med dansken B a jer 
N^obelska fredspriset 1908. 

Arno'lfo di Ca'mbio, se C a m- 
b i o. 

Arnstadt, gammal stad i re- 
publiken Thiiringen, Tyskland, 
vid Gera. Ansenlig industri och 
handel med jordbruksprodukter. 
Besökta saltbad. Vackra medel- 
tidsbyggnader. 19,500 inv. 

Arnulf, f. omkr. 850, d. 899, 
tysk konung efter Karl den tjoc- 
kes avsättning 887; krönt till 
romersk kejsare 896. 

Arnäs. 1. Socken i Västernorrl. 
1., pastorat i Härnösands stift. 
5,540 inv. — 2. Se Själevads 
och Arnäs' domsaga. 

Arno. 1. (B ond -Arno), 
socken i Upps. 1., jämte Vallby 
pastorat i Uppsala stift. 240 
inv. — 2. (Biskops-Arnö), 
ö i Mälaren; här låg under me- 
deltiden Uppsalaärkebiskoparnas 
befästa slott, ön indrogs vid re- 
formationen till kronan. 

Aro'm (grek. a'r.oma, krydda), 
välluktande, flyktiga ämnen 
(eterarter, eteriska oljor m. m.), 
som bl. a. förekomma i levande 
växter 1. bildas genom jäsnings- 
processer i frän växtriket här- 
stammande produkter. 

Aromatiska föreningar, se 
Cykliska föreningar. 

Aro'mia, se Länghor- 
n i n g a r. 

Aron, MoBca' äldre broder och 




Ivar Arosenius. Självporträtt. 



medhjälpare, enl. framställningen 
i Prästkodex (se d. o.) den förste 
israelitiske översteprästen. 

Arons-rot, se A r u m. 

Arons-skägg, se S a x i f r a - 
ga. 

Aronsson, Erik, f. 1817, d. 
1897, en pä sin tid mycket an- 
litad kvacksalvare, känd över 
hela Sverige under namnet "Ving- 
äkersdoktorn" 1. "Vingåkersgub- 
ben". Ännu torde pä många håll 
förtroendefullt användas de efter 
honom uppkallade kompositioner- 
na, Vingåkersgubbens kryddor 
och liniment för resp. in- och 
utvärtes bruk. Om någon princip 
kan ha legat till grund för dessas 
beredning, torde den ha varit att 
genom att använda en mångfald 
olikartade beståndsdelar erhålla 
sannskyldiga universalmedel mot 
alla slags åkommor. 

Aros (av a, gen. ar, å, och os, 
mynning), åmynning; fornnor- 
diskt ord, som ingår i många 
ortnamn. Västra A ro s, nu 
Västerås ; östra Aros, till 
slutet av 1200-t. namnet på nu- 
varande Uppsala. 

Aro'8a, kurort för lungsjuka i 
Graubiinden, Schweiz. 



681 



Arosenius — A rrebo 



682 



Arosenius, IvarAxelHen- 

r i k, f. 187S, d. 1909, konstnär. 
Hans målningar och teckningar 
— ett flertal i Göteborgs mus. — 
äro barn av en djupt originell 
fantasikonst, som än uttrycker en 
inåtvänd melankoli i släkt med 
Sager-Nelsons, än en saftigt gro- 
tesk liumor. Typisk för den 
mystiska stämning, han kunde 
förläna de enklaste vardagsmotiv, 
är Flickan och ljuset. 

Arouet [aroä'], se Voltaire. 

A'rpåd, d. 907, magyarernas 
anförare vid invandringen i 
Ungern, stamfader för A r p a d - 
ska ätten, som regerade i 
Ungern från 1000—1301. 

Arpeggio [arpe'ddjå], ar- 
peggiato (av ital. arpa, 
harpa), brutet ackord, vars toner 
anslås efter varandra såsom på 
en harpa. 

Arpi, Oskar A d a 1 r i k, f. 
1824, d. 1890, anförare för U p p - 
sala studentkårs all- 
männa sångförening (se 
d. o.) 1852 — 71, som han bragte 
till mycket hög nivå; ledde 
Pariskören 1867. 

A'rrak, se Brännvin. 

Arrange'ra (av fr. arranger), 
anordna; i fråga om musikstycke, 
bearbeta för andra instrument än 
originalmanuskriptets. — A r - 
rangema'ng, anordning, be- 
arbetning. 

Ärras [arra'ss], stad i dep. 




Ärras med Hötel de Ville och domkyr- 
kan före världskriget. 

Pas de Calais, Frankrike, vid 
floden Scarpe. Under medeltiden 
berömt för sin tillverkning av 
konstnärligt vävda tapeter. I se- 
nare tid har A. varit en bety- 
dande spannmålsmarknad men 
led stora skador under världs- 
kriget. 26,000 inv. Om striderna 
vid A. se A r t o i s. 

Arrausköldpadda, se P 1 e u - 

r o d i r a. 

Arrebo, Anders Chris- 
ten s e n, f. 1587, d. 1637, dansk 
prästman, kallad danska skalde- 
konstens fader, emedan han in- 
förde renässansens konstrikare 
versformer, hexametern och alex- 
andrinen. Hans Eexaemeron är 
en direkt efterbildning av du 
B artas' (se d. o.) La pre- 




Ärras efter världskriget. (I förgrunden HOtel de Ville.) 



683 



A rrende — Arreat 



684 



miére semaine och utgör i sin 
tur mönstret för Spegels 
Guds werch och hwila. 

Arre'nde (av lat. re'ddere, 
återgiva, avkasta) är enligt 
nyttjanderättslagen av 14 juni 
1907 upplåtelse av jord till bru- 
kande mot lega. A. är antingen 
jordbruksarrende 1. lägen- 
hetsarrende. Arrendeavtalet 
ingås skriftligen mellan ar r en- 
da' torn och jordupplåtaren, så- 
vida de ej själva annorlunda be- 
stämma. Avtalet skall gälla för 
viss tid eller för arrendators livs- 
tid. För den händelse tiden ej be- 
stämmes, gäller det för fem år. 
Om jordägare ej inom två måna- 
der efter arrendetida utgång 
befallt arrendator att flytta, an- 
ses nytt avtal på fem år före- 
ligga. Ett jordbruksarrende till- 
eller avträdes på den s. k. f a r - 
dagen (14 mars eller, om denna 
dag är helgdag, den 15). I all- 
mänhet kan arrendatorn endast 
med jordägarens tillåtelse över- 
låta A. helt eller delvis på annan. 
Om arrendatorn dör, gäller ar- 
rendeavtalet fortfarande, men 
stärbhuset kan inom ett halvt år 
erbjuda A. till jordägaren. Den 
arrenderade jordegendomen skall 
av arrendatorn underhållas så, 
att dess skick ej försämras. 
Som kontroll härpå skall hållas 
syn, när A. av- och tillträdes, och 
ett syneinstrument upp- 
rättas däröver. Byter fastigheten 
ägare, gäller arrendeavtalet mot 
den nye ägaren, så vitt avtalet 
är skriftligt. Vill i annat fall ej 
nye ägaren låta arrendatorn 
kvarsitta, skall han uppsäga av- 
talet inom tre månader efter det 
överlåtelsen skedde. Arrenderät- 
ten är förverkad, bl. a. om arren- 
datorn utöver viss tid dröjer 
med erläggandet av avgiften för 
ny ttj anderätten, vilken avgift 



också kallas A., om han vanvår- 
dar fastigheten eller eljest åsido- 
sätter någon av avtalets bestäm- 
melser, som är "av synnerlig 
vikt" för jordägaren. Om lägen- 
hetsarrende gälla samma bestäm- 
melser som om jordbruksarrende, 
såvitt dessa bestämmelser kunna 
tillämpas därpå. För viss jord å 
landet inom Norrland och Da- 
larna gäller sedan 1 sept. 1909 
en särskild arrendelag. 28 jan. 
1918 proraulgerades en lag om 
oskälig arrendestegring, vilken 
huvudsakligen är av kristidslag- 
stiftnings natur. Denna lag har 
1921 ersatts med en ny lag, som 
enligt lag 3 mars 1922 gäller till 
1 mars 1923. 1921 antogs jämväl 
en provisorisk lag om jämkning 
i vissa fall av arrendator ålig- 
gande dagsverksskyldighet, vilken 
lag jämväl förlängts till 1 mars 
1923. En ifrågasatt lagstiftning 
om tvångsförlängning av arrende- 
avtal i avvaktan på ett blivande 
lagförslag om social arrendelag- 
stiftning och tvångsavlösning av 
jord har tre gånger av riksdagen 
avslagits. 

Arrende'ra, övertaga eller be- 
sitta ett arrende. 

Arre'st (av lat. ad, till, och 
resta're, stå kvar). — 1. Ett lind- 
rigare frihetsstraff (disciplin- 
straff), som vid ringare förbry- 
telser mot strafflagen för krigs- 
makten kan ådömas av vederbö- 
rande befälhavare, sedan han in- 
fordrat auditörs yttrande, eller 
av krigsdomstol. Disciplinstraffen 
äro fyra: A. utan bevakning, 
vaktarrest, skärpt A. och sträng 
A. — Arrest utan bevak- 
ning verkställes i eget rum eller 
tält, om den straffskyldige är 
officer eller vmderofficer, och i 
kasärnrum eller tält, om han till- 
hör manskapet. På fartyg, som 
saknar tjänlig arresteringslokal, 



685 



Arresö — Arrhenius 



686 



begränsas den straffskyldiges rö- 
relsefrihet i stället till ett visst 
omr&de. Straffet kan skärpas ge- 
nom förbud att emottaga besök. 
Arrestanten skall i vanlig ord- 
ning deltaga i tjänstgöring, om 
ej befälhavaren annorlunda för- 
ordnar. Högsta tiden för dylik 
A. är 15 dagar eller vid samman- 
läggning av straff 24 dagar. — 
Vaktar rest verkställes un- 
der bevakning i låst, ljust rum 
eller tält; och på fartyg utan 
lämpligt rum, under bevakning 
på tjänligt ställe. Besöksförbud. 
Befälhavaren bestämmer om ar- 
restanten skall deltaga i tjänst- 
göring eller ej. Högsta strafftid 
liksom vid A. utan bevakning. — 
Skärpt arrest verkställes 
imder bevakning i låst, ljust rima 
samt med hårt nattläger. Besöks- 
och tjänstgöringsförbud. Högsta 
strafftiden är 10 dagar och vid 
sammanläggning av arreststraff 
högst 12 dagar. — Sträng 
arrest verkställes i mörkt en- 
rum. Då straffet pågått tre dagar, 
skall en dags uppehåll göras i 
bestraffningen och arrestanten 
förvaras i ljust rum. Sådan dag 
inräknas ej i strafftiden. Under 
den tid, då den arresterade hålles 
i mörkt enrum, skall han, om 
möjligt, beredas y-i timmes vis- 
telse i fria luften varje dag. An- 
ser läkare, att straffets verkstäl- 
lande skulle medföra våda för den 
straffskyldiges hälsa, må det för- 
vandlas till vaktarrest. Straff- 
tiden är högst 6 dagar och vid 
sammanläggning av arreststraff 
högst 8 dagar. — Vid förvandling 
till annat straff svarar en dags 
A. utan bevakning mot en halv 
dags vaktarrest, en dags vakt- 
arrest mot en halv dags skärpt 
A. och en dags skärpt A. mot två 
tredjedels dags sträng A. En 
arrestdag är 24 timmar. — 2, 



Den lokal, som användes till mili- 
tärhäkte. — Arrest a' n t, per- 
son, som tagits i fängsligt förvar 
eller undergår arreststraff. — 
Arrest e' ra, gripa, taga i 
fängsligt förvar. 

A'rresö, Dapmarks största 
insjö, i n.ö. Själland. 42 kvkm. 
Står genom en kanal i förbin- 
delse med Isefjord. 

Arrete'ring (av fr. arréter, 
hejda), en anordning avsedd att 
t. ex. under transport fastlåsa 
öratåliga svängande delar på 
fysikaliska instrument. Sålunda 
bruka magnetiska instrument 
(kompasser) arreteras genom 
magnetnålens upplyftande mot 
dosans glas; vågar arreteras 
genom balansens upphängning 
på två fasta punkter och genom 
vågskålarnas understödjande. 

Ärrets d'amour [arrä' da- 
mo'r], fr., kärleksdomar, se 
Cours d'amour. 

Arrhenius. 1. Jakob A., f. 
1642, d. 1725, av gammal tysk 
släkt, sekreterare och rsintmäs- 
tare vid Uppsala akademi, pro- 
fessor i historia, psalmdiktare. 
A. var den förste, som samlade 
och registrerade universitetets 
arkiv och bragte reda i dess 
finanser. Bland hans av varm 
fromhet kännetecknade psalmer 
märkas i 1819 års psalmbok ps. 
33 och 213, därjämte översätt- 
ningar och bearbetningar, ss. 
204. 205 och 268. — 2. Johan 
Petter A., f. 1811, d. 18S9, 
av småländsk allmogesläkt, bota- 
nist och agronom. Organiserade 
och omdanade jämte landshövding 
R. v. Krajmer Ultuna lantbruks- 
institut, och befordrade såsom 
sekreterare i Lantbruksakademien 
kraftigt värt lands lanthushåll- 
ning. — 3. Svante August 
A., f. 1859, föreg:8 brorson, fysi- 
ker och kemist, professor i fysik 



687 



de Arriaga — Arrow-rot 



688 




Svante Arrhenius. Målning av Kicharcl 
Bergh. 

vid Stockholms högskola 1895 — 
1905 och sedan dess föreståndare 
för Vetenskapsakademiens Nobel- 
institut. 1903 erhöll A. Nobelpri- 
set i kemi för sin "elektrolytiska 
dissociationsteori" (se Disso- 
c i a t i o n) , som A. 1887 publi- 
cerat i Försök att beräkna disso- 
ciationen (aktivitetskoefficien- 
ten) hos i vatten lösta kroppar. 
Denna teori har visat sig vara 
av grundläggande betydelse för 
hela elektrokemien och även av 
stor betydelse för fysiken och 
fysiologien. A. har vidare stude- 
rat gasernas elektriska lednings- 
förmåga och framlagt en teori 
över luftelektriciteten och där- 
med sammanhängande meteoro- 
logiska fenomen. Med en ovanlig 
vidsynthet och idérikedom har 
A. förstått att tillämpa sina 
många viktiga rön inom fysiken 
och kemien även på andra ve- 
tenskapsgrenar, varom talrika 
skrifter med astrofysiskt, geofy- 
aiskt, geologiskt, metereologiskt, 
fysiologiskt och immunokemiskt 
innehåll bära vittne. 
de Arria'ga, Man o el, f. 



1840, d. 1917, portugisisk politi- 
ker och författare, republikan 
och antiklerikal, Portugals förste 
ordinarie president 1911 — 15. — 
Hans författarskap omfattar 
även vackra lyriska dikter. 

Arria'nos, l:a — 2:a årh. e. 
Kr., grekisk skriftställare, över- 
gick i romersk tjänst och antog 
namnet F 1 a v i u s. Skrev med 
Xenofon som förebild sju böcker 
om Alexander den stores fälttåg 
under titeln Anabasis. 

Arrie, socken i Malmöh. 1., 
jämte Hököpinge pastorat i 
Lunds stift. 440 inv. 

Arriärgarde, benämning på en 
styrka, som har till uppgift att 
trygga en på tillbakamarsch stadd 
truppkolonn. 

Arroga'ns (av lat. arroga're, 
tillvälla sig), trots, förmätenhet, 
stolthet. — Arroga'nt, trot- 
sig, förmäten. — A r r o g a - 
t i o' n, hos romarna upptagande 
som eget barn av en myndig per- 
son. 

Arrondissement [-ma'5], be- 
nämning på distrikt i franska 
departement och i Paris. I spet- 
sen för ett A. står en under- 
prefekt. 

Arrow-rot, namn på olika 
sorters stärkelse, som framställas 
ur de knöliga rotstockarna av 
flera tropiska och subtropiska 
växter. De användas till matlag- 
ning, till finare bakverk och i 
medicinen. Viktigast är väst- 
indisk A., som fås av Mara'nta 
arundina'cea, numera odlad över- 
allt i tropikerna. Ostindisk 
A. fås av två (7«Vc«ma-arter, 
huvudsakligen odlade i Främre 
Indien. A, från Queensland 
erhålles av Ca'nna €du'lis, A. 
från Tahi'tiav Ta'cca pin- 
nati'fida (fam. Tacca'ceae, ordn. 
Liliiflo'rae) , brasiliansk A. 
av Ma'nihot utiWssima. Se M a - 



689 



Ars — Arsenik 



690 



ranta, Curcuma, Canna, 
M a n i h o t. 

Ars, lat., konst. Ars a m a' n - 
di, konsten att älska (se Ovi- 
dius). — Ars lo'nga, vi' ta 
b r e' v i 8 (Hippokrates) , konsten 
är lång, livet kort. — Ars p o e'- 
t i c a, diktkonsten (se H o r a - 
tius). — A'rte8 libera'- 
I e s, Fria konster (se d. o.), 
sysselsättningar, värdiga den frie 
mannen, i motsats till slavarbetet. 
Under medeltiden räknade man 
sju Artes liberales: grammatik, 
dialektik, retorik, aritmetik, geo- 
metri, musik, astronomi. De tre 
första bildade tri'vium (därav 
namnet trivialskolor för 
lägre läroanstalter), de fyra se- 
nare quadrVvium; alla sju voro 
representerade inom facu'ltas 
a'rtium, artistfakulteten, vid ett 
medeltida universitet, ungefär 
motsvarande vår filosofiska fakul- 
tet; därav MagVster a'rtium 
liiera'Uum. — A' r t i u m (gen. 
plur. av ars) kallas i Norge och 
Danmark avgångsexamen från 
högre läroverk, "studentexamen". 

A'rsakes, grundläggare av det 
partiska riket omkr. 250 f. Kr. 
Hans ätt, arsakiderna, stör- 
tades 227 e. Kr. av sasaniderna. 
En sidogren härskade i Armenien 
omkr. 150 f. Kr.— 400-t. e. Kr. 

Arsena'1, tyghus (se d. o.), för- 
sett med anläggningar för till- 
verkning och reparation av ar- 
tillerivapen 1. krigsfartyg. 

Arsena't, se Arsenik. 

Arseni'k (grek. arseniko'n, 
möjligen av pers. zar, guld, med 
guldfärg), ett kemiskt grund- 
ämne, en metalloid, som förekom- 
mer rätt allmänt i större eller 
mindre mängd i naturen. De 
egentliga arsenikmineralen äro 
arsenik-kis (FeÄsS), re- 
algar (AsjSj) och aur i pig- 
ment (AsjS,). I mindre mängd 



finnes A. i ett stort antal mal- 
mer, i havsvatten, mineralkällor, 
kol o. s. v. Ren A. erhålles lätt 
genom upphettning av arsenik- 
kis, då A. frigöres och sublime- 
rar. Framställd på detta sätt är 
A. ett gråsvart, kristalliniskt 
ämne, men förekommer även i 
andra allotropiska modifikatio- 
ner (se A 1 1 o t r o p i) . Vid upp- 
hettning av arsenikväte bildas 
amorf A., och vid avkylning av 
den vanliga svarta formen med 
flytande luft i mörker bildas en 
gul, obeständig modifikation. — 
A. användes såsom tillsats till 
bly vid fabrikation av hagel, då 
blyet därvid blir hårdare och 
lättare antager kulform. Spec. 
vikt 5,73. Atom vikt 74,96. Ke- 
miskt tecken As. — A. och de 
flesta arsenikföreningarna äro 
mycket giftiga. De flyktiga för- 
eningarna äga en karaktäristisk 
löklukt, som även tydligt kännes, 
då A. förbrännes. Med bl. a. 
det s. k. Marshska provet 
kunna små mängder A. påvisas. 
Metoden grundar sig på att ar- 
senikväte (AsH,) vid uppvärm- 
ning i ett smalt glasrör sönder- 
delas i väte och fri A., som av- 
sätter sig på glasrörets väggar 
såsom ett speglande skikt, s. k. 
arsenikspegel. Enl. gällan- 
de författning bestämmes nvmaera 
A.-halten i misstänkta varor 
medelst den ytterst känsliga s. k. 
tiacetmetoden, vid vilken 
slutresultatet erhålles genom 
t i t r e r i n g (se d. o.) . — I sina 
föreningar är A. tre- 1. fem- 
värd. — Arseniktrioxid 
1. vit arsenik (AsjO,) erhål- 
les såsom biprodukt vid röstning 
av arsenikhaiti ga mineral genom 
att leda rostningsgaserna in i 
särskilda kammare, g i f t k a m - 
m a r e, där oxiden avsätter sig 
såsom ett mjöl, g i f t m j ö 1. Vid 



691 



Arsenik 



692 



sublimering erhålles oxiden så- 
som en amorf, genomskinlig 
massa, arsenikglas. Den kan 
även förekomma säsom reguljära 
eller monoklina kristaller. Arse- 
niktrioxiden är en anhydrid till 
arseniksyr lighet (HjAsOa), 
som med baser bildar salter, kal- 
lade arseniter. Koppar ar senit 
är grönfärgad och användes förr 
såsom färgämne, Schweinfurt- 
grönt. Arseniktrioxid användes 
vid glasfabrikation till avfärg- 
ning av glasmassa. Vid oxidering 
av arseniksyrlighet uppstår arse- 
niksyra (H3ASO4), vars salter 
kallas arsenater. Arsenik- 
väte (AsHa) är en färglös gas, 
som uppstår, då väte, i samma 
ögonblick det frigöres ur en ke- 
misk förening ("in statu nascen- 
di"), får inverka på en arsenik- 
förening. Under världskriget an- 
vändes organiska arsenikförenin- 
gar för producering av giftiga 
gaser. — Arsenikförgift- 
ning kännetecknas, när den är 
akut, av häftiga retningssymtom 
från mage och tarm i form av 
ihållande kräkningar och kopiösa, 
vattentunna tarmuttömningar. 
Därjämte framkallas en utvidg- 
ning av de finare blodkärlen, vil- 
ket jämte de stora vattenförlus- 
terna genom tarmen åstadkom- 
mer kraftig blodtryckssänkning 
med åtföljande hj ärtsvaghet. Den 
dödliga dosen av arseniktrioxid 
kan för den fullvuxna människan 
uppskattas till 10 å 20 cgr. Långt 
giftigare är det gasformiga arse- 
nikvätet. Man har därför förmo- 
dat, att andra gasformiga arse- 
nikföreningar, som bildas av 
mögel på arsenikhaltigt under- 
lag, skulle orsaka förgiftning. 
Till skydd mot arsenikförgift- 
ningar ha särskilda, delvis 
ytterst stränga lagbestämmel- 
ser utfärdats rörande dep tiU- 



låtna arsenikhalten i diverse 
varor. — Kronisk arsenikför- 
giftning uppträder vid längre 
tids bruk av en måttlig dos eller 
vid yrkesmässigt handhavande 
av arsenikhaltiga ämnen. Den 
yttrar sig i aptitlöshet, avmag- 
ring, nervinflammationer m. m. 
I anmärkningsvärt motsatsför- 
hållande härtill står, att man 
genom, långvarigt bruk av sti- 
gande arsenikdoser kan nå där- 
hän, att långt utöver den för 
obehandlade dödliga dosen kan 
fördragas, utan att förgiftnings- 
symtom visa sig. Från vissa trak- 
ter (Steiermark) känner man 
hela folkgrupper, som dymedelst 
vänja sig vid intagande av arse- 
nik och därav förmena sig vinna 
friskare utseende och ökade kraf- 
ter att uthärda strapatser ( a r - 
senikätare). — Ätt A. i små 
doser är ett värdefullt läkemedel, 
stärkande, aptitbefordrande och 
stimulerande blodfärgämnebild- 
ningen, är känt sedan urminnes 
tider, och ämnet tillhör alltjämt 
våra värdefullare och mest an- 
vända terapeutiska medel. — A. 
i form av arseniksyrlighet m. fl. 
preparat användes även inom 
veterinärmedicinen, bl. a. so*n 
aptitretande medel och för att 
förläna djuren en glänsande hår- 
rem, bättre hull och livligare 
temperament samt som läkemedel 
mot vissa åkommor. — A r s e - 
n i' k j ä r n, mineral av formeln 
FeAsj, innehållande 27,2 % järn 
och 72,8 % arsenik, förekommer 
i rombiska kristaller 1. i derba, 
stålgrå massor. Arsenikjärn an- 
vändes för framställning av vit 
arsenik. — Ar8eni'kkis, 
misspickel, gråvitt metall- 
glänsande mineral av järn, arse- 
nik och svavel enligt formeln 
FeAsS, förekommer i Sverige vid 
Sala, Dannemora m. fl. gruvor, 



693 



Arsenit — Artemis 



694 



— Ar8eni'knickel, nicke- 
lin, kopparnickel, mineral 
av kopparröd färg, av formeln 
NiAs, motsvarande 43,9 % nickel, 
56,1 % arsenik. Arseniknickel är 
en av de viktigaste nickelmalmer- 
na. Brytes vid Freiberg, Tysk- 
land. 

Arseni't, se Arsenik. 

Arse'nius. 1- John Georg 
A., f. 1818, d. 1903, överstelöjt- 
nant, hästmålare. — 2. Carl 
G e o r g A., f. 1855, d. 1908, djur- 
och landskapsmålare, lärjunge av 
1880-t:s franska friluftsmåleri. 

Arsie'ro, stad i n.v. Venetien, 
Italien. Häftiga strider omkring 
A. under världskriget 1916. Se 
A s i a g o. 

Arsi'noe, namn på flera egyp- 
tiska prinsessor, tillhörande pto- 
lemaiernas ätt. 

Arsis (grek.), höjning; i 
metriken fotens eller handens 
höjning mellan nedslagen vid an- 
givande av versens rytm, därav 
även benämning på den obeto- 
nade delen av en versfot; (se 
Tesis); i musiken upptakt. 

d'Arsonvalisatio'n, en av den 
franske läkaren Arséne d' Ar- 
son v a 1, f. 1851, lancerad metod 
för behandling av arteriosklero- 
tiska och närbesläktade tillstånd 
med högfrekvensströmmar (Tesla- 
strömraar). Metoden har icke 
vunnit allmännare förtroende. 

Art, se Systematik. 

A'rta, grekisk nomarki i s. 
Epirus vid en flod med samma 
namn, som från Pindos flyter i 
sydlig riktning till A r t a b u k - 
t e n, en från Joniska havet djupt 
inträngande vik. 55,000 inv. 

Arta, stad på Mallorca, Spa- 
nien; turistort med droppstens- 
grotta. 6,000 inv. 

Artafe'rnes, brorson till Da- 
reios I, persernas anförare i sla- 
get vid Maraton 490 f, Kr. 



Artaxe'rxes (fornpersiska Ar- 
takhsjatra, nypersiska Ardasjir), 
persiska konungar. — 1. A. 1 
Longimanus (Långhand), 
reg. 465 — 424 f. Kr., Xerxes' yng- 
re son, samtida till Esra och Ne- 
hemia. — 2. A. II M n e m o n 
(den minnesgode), reg. 404 — 358 
f. Kr., den förres sonson; beseg- 
rade sin upproriske broder Kyros 
vid Kunaxa 401; avslöt Antalki- 
diska freden med grekerna 386 f. 
Kr. — 3. A. III Ökos (Vagn- 
fararen), reg. 358—338 f. Kr., 
den förres son; återerövrade och 
förhärjade Egypten och lät slakta 
tjuren Apis. Se vidare Persien 
och Sasaniderna. 

Art-bildning, se Utveck- 
lingslära. 

Arte'di, Peter, f. 1705, d. 
1735, svensk zoolog, grundlägga- 
ren av vetenskapen om fiskarna. 
Hans arbete Ichthyolo'gica ut- 
gavs 1738 i Leiden av Linné. 

Artel [art-jä'lj], ry., se 
Kooperation. 

A'rtemis, i den grekiska my- 
tologien Zeus' och Letos jungfru- 
liga dotter, enligt den vanliga 
myten född på Delos som Apol- 
lons tvillingsyster. Hennes kult 
var ofta förbunden med Apol- 
lons, såsom på Delos, i Delfoi 
och "tvillinghelgedomen" Didy- 
ma. Hon bär, som han, båge och 
pilar och sänder med sina skott 
plötslig död, särskilt åt kvinnor 
och flickor. När hon vanligen upp- 
fattas som jaktgudinna, beror 
det endast på en i hennes kult 
föga framträdande del av hennes 
mångsidiga väsen. Hon beskyd- 
dade växtligheten i skog .och 
mark men också villebrådet och 
boskapen. Hon hörde till bröllops- 
gudarna, och brudar offrade åt 
lienne en lock, en gördel eller en 
flickdräkt; vidare var hon under 
namnet E i I e i t y' i a bamabör- 



695 



Artemisia — Artesisk brunn 



696 



dens gudinna men framför allt 
som A. Kuro'trofos den kvinn- 
liga ungdomens beskyddarinna. 
Till A. Brauro'nia (efter sta- 
den Brauron i Ättika) förde möd- 
rarna sina 5 — 10-åriga flickor för 
att anbefalla dem åt henne. I 
hela Grekland ärade flickorna den 
jungfruliga gudinnan som be- 
skyddarinna för deras kyskhet. 
Uppfattningen av A. som mån- 
gudinna (Se le' ne) spridde sig 
sannolikt som en parallell till 
Apollons utveckling till solgud. 
I äldre tider förekommo män- 
niskooffer till A. Ofta ha grekerna 
sammanblandat A. med främ- 
mande naturgudinnor. Romarna 
likställde A. med sin mångudinna 
Diana. — Av antikens och se- 
nare tidevarvs bildande konst 
framställdes A. vanligen som den 
imgdomliga j ägarinnan. Ett be- 
kant imdantag är den efesiska 
Artemisstatyn, som framställde 




Artemis (Diana) frän Versailles. Antik 
marmorstaty. 



gudinnan såsom "allmoder" med 
mänga bröst — ■ troligen efter 
mönster av asiatiska moder- 
gudinnor. 

Artemi'sia, d. 350 f. Kr., 
drottning av Karien, gift med 
ISIausolos, över vilken hon reste 
ett praktfullt gravmonument, 
]\Iausoleion i Halikarnassos 
(se Mausoleum). 

Artemi'sia, växtsläkte (fam. 
Coinpo'sitae) . Allmännast i Sve- 
rige är A. vulga'ris, gråbo. A. 
ahsi'nihium, malört, har på 
båda sidor gråludna blad och 
små, gula blomkorgar i klase; 
hos denna art förekommer ett 
bitterämne, absintin, som 
extraheras med alkohol och an- 
vändes som krydda i brännvin och 
absint. A. abro'tanum, åbrodd, 
en halvmeterhög, cypresslik buske 
med aromatisk doft, odlas ofta 
vid svenska bondgårdar. 

Artemi'sion, Artemistempel. 
Bland de mest bekanta torde 
vara A. i Efesos, ett jättetempel 
i jonisk stil, påbörjat under 
500-t. f. Kr. av samiern T e o - 
d o r o s, kretern Kersifron 
och hans son Metagenes, upp- 
bränt 356 f. Kr. avHerostra- 
t o s (se d. o.). 

Arterie'll, som har avseende 
på artärer. — A. blödning, 
blödning från en artär. På grund 
av det höga trycket i artärerna 
utsprutar blodet i stråle. Stillas 
vanl. genom underbindning. — 
Arter iellt blod, syrerikt 
blod. 

Arterii'tis, grek., inflamma- 
tion, resp. degeneration i artärer- 
nas väggar. 

Arteriosklero's (grek. arteri' a, 
pulsåder, och sklero's, hård), se 
Åderförkalkning. 

Arte'sisk brunn, brunn, i vil- 
ken grundvatten uppstiger till 
jordytan, ofta under högt tryck. 



697 



Artes liberales — Artilleri 



698 




Artesisk brunn. 

Detta beror på att grundvatten- 
ytan inom vissa lågt liggande 
områden (artesiska bassänger) 
upptill är avspärrad av för vat- 
ten ogenomträngliga berg 1. jord- 
lager. Står den fria grundvatten- 
ytan i omgivande trakt högre än 
denna avspärrning, uppkommer 
ett hydrostatiskt tryck, som 
åstadkommer vattnets uppstigan- 
de, om det vattentäta lagret (ex. 
genom brunnsborrning) genom- 
brytes. Namnet kommer av fran- 
ska prov. Artois, där de första 
borrbrunnarna anlades. Artesiska 
bassänger äro t. ex. Paris-bäcke- 
net och stora delar av ö. Austra- 
lien (se d. o.). 

A'rtes liberales, se Ars. 

van Arteveide [-fe'lde], J a- 
kob, f. omkr. 1287, d. 1345, 
flandrisk folkledare, som åstad- 
kom ett förbund mellan Flandern, 
Hainaut och Brabant, det första 
försöket till en belgisk helstat. 

Arthri'tis, se Ar t r i' t. 

Arthro'poda (grek. a'rtron, 
led, och pus, fot), se L e d d j u r. 

Arthro'straca (grek. a'rtron, 
led, och o'strakon, skal), en grupp 
till ordn. Malaco'straca hörande 
kräftdjur med oskaftade sido- 
ögon, vanligen 7 fria, med lika 
många ogrenade benpar försedda 
bröstsegment samt utan skal. 
Fossila arter träffas redan i 
siluravlagringar. Till A. höra 
bl. a. Iso'poda (se d. o.) och 
AmpIWpoda (se M ä r 1 d j u r) . 

Arthur [a'tho], Chester 



Alan, f. 1830, d. 1886, president 
i För. Stat. 1881—85, republikan. 
Genomdrev förvaltningsreformer 
och förbud för månggifte i terri- 
torierna, fullbordade viktiga 
järnvägsbyggen. 

Articula'ta (lat. ledade), äldre 
sammanfattningsnamn på leddjur 
och maskar. 

Artificie'll (av lat. ars, konst, 
och fa'cere, göra), konstgjord. — 
Artificiella gödselme- 
del, se Gödselmedel. — 
Artificiellt system, se 
Systematik. — Artifici- 
ell uppfödning av späda 
barn, se Barnavård. 

Arti'kel (av lat. ar ti' culus, led, 
del), avdelning, t. ex. i ett för- 
drag (jfr Trosartikel); kor- 
tare uppsats; varuslag. — I 
grammatiken är artikel ett ord 
eller en ändelse, som fogas till 
substantiv för att ange begreppet 
som bestämt (mannen) eller obe- 
stämt {en man). Karaktäristisk 
för svenskan är den bestämda 
slutartikeln jämte bestämd fri- 
stående artikel (den unge man- 
nen). 

Artikulatio'n (av lat. a/rti'cu- 
lus, led), ledförbindelse; talorga- 
nens arbete för formande av 
ljud; tydligt uttal (vid sång). 
Verbform : artikule'ra. 

Artilleri' (av fr. artillerie, 
krigsmaskin, möjligen av ett 
fornfranskt artillier, utrusta), 
benämning på det truppslag, som 
betjänar eldvapen av sådan 
tyngd, att de ej kunna förflyttas 




från 30-&riga 
parstick. 



kriget. Kop- 



699 



Artilleri 



700 




Fransk långskjutande kanon under 
världskriget. 

annat än kortare sträckor endast 
med handkraft, d. v. s. kano- 
ner, haubitser och mörsare. A. 
användes även för att beteckna 
viss utrustning med kanoner, 
t. ex. ett fartygs eller ett forts 
artilleri eller artilleribestyckning. 
— 'Kanoner användes redan i bör- 
jan pä, 1300-t. av morerna under 
striderna i Spanien och kommo 
därifrån småningom under de 
därpå följande århundradena 
även till de europeiska arméerna. 
Vapnet stannade länge på en 
ganska primitiv ståndpunkt och 
användes huvudsakligen vid an- 
fall mot befästa orter. På grund 
av dess svårrörlighet blev kano- 
nens roll i fältkriget ganska 
ringa. Gustav II Adolfs lätta ka- 
noner, vilka kunde åtfölja infan- 
teriet i dess rörelser, blev början 
till nutidens fältartilleri. Fredrik 
den store skapade det moderna 
åkande och ridande A. Napoleon 
I införde massanvändning av A. 
på slagfältet. Eefflade kanoner 
användes i större skala först av 
Napoleon III imder. kriget i Ita- 
lien och bakladdningskanoner 
först av tyskarna under kriget 
1870 — 71. I samband med denna 
utveckling erftatte^s de gamla 



rundkulorna av granater och gra- 
natkartescher. Omkring det se- 
naste sekelskiftet infördes all- 
mänt kanoner med eldrörsrekyl, 
och samtidigt började man för- 
söka att för fältkriget anpassa 
även grövre pjäser, vilka tidigare 
ansetts uteslutande höra hemma 
i fästnings- och sjökriget. Under 
världskriget har A. undergått en 
oerhörd utveckling. Även de gröv- 
sta kalibrar komma numera till 
användning i fältkriget, varjämte 
pjäsantalet per högre truppenhet 
mycket ökats. Motortransport har 
i stor utsträckning ersatt häst- 
transport. Metoderna för eldens 
ledning och målspaning ha full- 
ändats. Särskilt i de stora skytte- 
gravsslagen har artilleriets mass- 
användning och projektilförbruk- 
ning nått förut oanade dimensio- 
ner. Ett rekord i viss mening sat- 
tes av tyskarna, då de sommaren 
1918 på tolv mils avstånd be- 
sköto Paris med kanoneld. — I 
sjökriget blev A. huvudstrids- 
medlet första gången under en- 
gelsmännens strid mot den span- 
ska stora armadan. Sjöartilleriets 
utveckling har i allmänhet gått 
jämsides med landartilleriets; 
dock ha grovkalibriga pjäser i 
allmänhet tidigare kommit till 
användning i det förstnämnda, 
och dylika spela likaledes i sjö- 
kriget en ojämförligt mycket 
mera dominerande roll än under 
strider till lands. — Artil- 
leri- och Ingeniörhög- 
skolan, tidigare "Högre artil- 
leriläroverket" (grundat av Gar- 
dell), skola för artilleriets och 
fortifikationens subalternoflficera- 
re, f. n. förlagd till Artillerigår- 
den, Stockholm. Genomgång av 
högskolans allmänna kurser är 
vid ovannämnda båda truppslag 
kompetensvillkor för befordran 
till löjtnant. — Artilleri- 



701 



Artiodactyla — Artur-sagorna 



702 



staben, organisation inom ar- 
tilleriets överstyrelse, bestående 
av chef (regementsofficer) samt 
tio kompaniofficerare (därav en 
ur infanteriet), med uppgift att 
förbereda vissa av de frågor, 
vilka skola behandlas av general- 
fälttygmästaren och inspektören 
för artilleriet. — Artilleri- 
tidskrift, tidskrift utgiven i 
Stockholm i ändamål att främja 
kunskapen om artilleristiska äm- 
nen. Första numret utkom 1872. 

Artioda'ctyla (grek. a'rtios, 
fullständig, och da'ktylos, finger, 
tå), se Klövdjur. 

Arti'st (av lat. ars, konst), 
konstnär. — • Artistfakul- 
tet, se Ars. 

A'rtium, se A r s. 

Artoca'rpiis, se B r ö d - 
fruktträdet. 

Artois [artoa'], förutvarande 
provins i n.ö. Frankrike kring 
Ärras, ung. motsvarande dep. Pas 
de Calais. — I A. utkämpades un- 
der världskriget häftiga strider. 
l:a slaget (1—26 okt. 1914) ut- 
kämpades under "kapplöpningen 
till havet" (se d. o.) mellan den 
7:e franska armén (de Maud'- 
huy) och 2:a tyska armén (v. 
Biilow). Slaget slutade oavgjort 
med ett ställningskrigsläge ö. om 
Ärras. 2. -a slaget (9 maj — 16 juni 




CiN.SIAB.llT.AX57. 



1915) torde huvudsakligen ha av- 
sett att förhindra överförandet av 
tyska trupper från väst- till öst- 
fronten. Franska anfall riktades 
dels mot de tyska ställningarna 
å Lorettehöjdens östra del och 
dels mot Souchez och Xeuville — 
St. Vaast. Efter hårda strider, 
vilka medförde smärre terräng- 
vinster, avbrötos anfallen. S:e 
slaget, se Loos. 

Artri't, arthri'tis (grek. 
a'rtron, led), ledinflammation. A. 
är akut 1. kronisk och omfattar 
en 1. flera leder. Akut A. utmär- 
kes av rodnad, svullnad, smärta 
och minskad rörlighet i den an- 
gripna leden; den åtföljes oftast 
av feber. Kronisk A. karaktärise- 
ras av förstöring av ledbrosken, 
deformering av benkanterna; de 
skrovliga benändarna kunna en- 
dast med svårighet leda mot var- 
andra, ofta under knattrande ljud. 
Ofta inträder genom skrumpning 
av bandapparaten kring leden 1. 
förbening mellan ledändarna full- 
ständig styvhet i leden (an- 
k y los, se d. o.). A. förorsakas 
dels av infektioner, och allt efter 
dessas art skiljer man mellan 
reumatisk, septisk, gonorroisk, 
tuberkulos etc. A.; dels framkal- 
las A. genom utfällning av urin- 
syra, som vid gikt (se d. o.) 
är sjukligt hopad i blod och väv- 
nader. 

Artsyba'sjev, Mihail Pe- 
trovitj, f. 1878, rysk förfat- 
tare, vann rykte genom novellen 
Studenten Ländes död (1904). 
A:s arbeten — såsom romanerna 
Sanin (1907) och Kvinnan, som 
stod emellan (1915) och skåde- 
spelet Svartsjuka (uppfört i 
Stockholm och Göteborg 1921) 
— ha väckt sensation främst ge- 
nom sitt erotiska innehåll, 

Artur-sagorna, en vittomfat- 
tande sagocykel, vars centralfigur 



703 



Artärer — Arv 



704 



äx Artur (eng. Arthur, fr. Artus), 
britternas segerrike anförare mot 
de pä. 400-t. inträngande angel- 
sachsarna. Huruvida han varit 
en historisk person är ovisst; 
första gången omtalas han i den 
s. k. Nennius' krönika (början av 
800-t.). Sagorna om honom blevo 
på, 1100-t. bekanta i Nord-Frank- 
rike och fingo där betydelse för 
Bretonska romanerna (se d. o.). 

Artä'rer (grek. arteri' a), puls- 
ådror, de relativt tjockväggiga, 
elastiska blodkärl, som föra blo- 
det från hjärtat. 

A'rum, växtsläkte (fam. 
Ara'ceae). örter med knölformig 
jordstam, pil-lika blad och ett vid 
basen ansvällt hölster. Blomkol- 
ven är upptill blomlös, bär på 
mitten hanblommor och nederst 
honblommor. A. macula'tum, 
munkmössan, förekommer 
förvildad i Skåne. Den underjor- 
diska stamdelen innehåller stär- 
kelse och är officinen, a r o n s - 
rot 1. dansk ingefära. 
Frukterna äro röda, giftiga bär. 
A. palaesti'tium, var. sanctum, 
svart kalla, med stort, sam- 
metssvart hölster, odlas som 
krukväxt. 

A'run, se E r y t h r a e a. 

Arundel [är8'ndl], Thomas 
H o w a r d, earl av A. och S u r - 
rey, f. 1586, d. 1646, den förste 
engelske konstsamlaren i stor 
stil. Hans samlingar, som för- 
varades i släktresidenset, Arun- 
del House i London, sking- 
rades efter hans död; antiksam- 
lingen, känd under namnet 
Arundel marbles, skänk- 
tes till Oxfords universitet. 

Aruwimi, högerbiflod till 
Kongo. 

Aru-öarna, ögrupp i nederl. 
Indien. 

Arv. Jw- Genom A. övergår 
död persona kvarlåtenskap till en 



eller flera efterlevande. A. kallas 
därefter även själva kvarlåten- 
skapen. Äro de efterlevande barn 
eller barns avkomlingar, kallas 
de bröstarvingar, äro de 
den dödes föräldrar eller förfä- 
der, kallas de bakarvingar, 
äro de i sidosläktskap, såsom 
syskon och deras barn, kal- 
las de sidoarvingar. Den 
inbördes ordningen mellan samt- 
liga släktingar bestämmes genom 
en s. k. a r v s o r d n i n g, upp- 
ställd efter släktskapens närhet 
till den döde. Denna närhet be- 
räknas efter två metoder: 1) 
Enligt parentelsystemet 
tankes släkten bestå av särskilda 
avdelningar, parentel, var och en 
utgörande ett par (man och 
hustru) och deras avkomlingai". 
Med tillämpning av i s t a d a - 
rätt, varmed menas, att en av- 
lidens bröstarvingar (d e s c e n - 
den t er), alltså barn, barnbarn 
o. s. v., ha rätt att i avlidna för- 
äldrars (ascendenter) ställe 
övertaga deras del av A., kommer 
i första rummet såsom arvsberät- 
tigade den dödes egen parentel, 
d. v. 3. hans descendenter. I 
andra rummet kommer hans för- 
äldrars parentel. Saknas arvsbe- 
rättigade av 1 : a och 2 : a paren- 
telen, inträder 3:e parentelen, 
d. v. s. faders och moders för- 
äldrar, o. 8. v. 2) Enligt gra- 
dualsystemet räknas släkt- 
skapens närhet efter led (fö- 
delseakter). I svensk rättsord- 
ning tillämpas i första hand 
parentelsystemet, så att 1 : a 
parentelen är närmast arvsberät- 
tigad, därefter 2: a. Äro bägge 
dessa parentel utdöda, räknas de 
arvsberättigade efter gradual- 
systemet med förbehållet, att, om 
släktingarna äro i lika led, före- 
trädet avgöres enligt parentel- 
systemet, så att arviordningen 



705 



Arvakr — Arvika 



70ö 



blir faders och moders föräldrar, 
faders och moders syskon, faders 
och moders föräldrars föräldrar, 
kusiner, faders och moders för- 
äldrars syskon, faders och moders 
föräldrars föräldrars föräldrar, 
kusiners barn. Genom lag av 14 
jimi 1920 har make tillerkänts 
rätt till A. Dör make och lämnar 
ej efter sig bröstarvinge eller 
adoptivbarn eller dess bröst- 
arvinge, ärver andra maken hälf- 
ten av kvarlåtenskapen, om efter 
den döde finnes fader eller moder 
eller syskon eller dess avkomling, 
men eljest hela kvarlåtenskapen. 
— Naturv. Se Ärftlighets- 
lära. — Bot. Svenskt namn på 
arter av växtsläktena Stella'ria, 
Gera'stium, HoWsteum, Ammo- 
de'nia Andro'sace, Centu'nculus, 
Anaga'llis och Lysima'chia. 

Arvakr, se Allsvinn. 

Arve, se Tall. 

Arve'mer, en gallisk stam, bo- 
satt i den del av Akvitanien, som 
nu kallas Auvergne. Huvudort 
var Nemossus, nuv. C 1 e r - 
m ont. 

Arvfel, sådana ärftliga lyten, 
som nedsätta djurens avelsvärde. 
I hästaveln räknas som sådana: 
dövkoller, lungpipning, korslam- 
het, spätt, felaktig hovbildning 
m. m., ehuru deras nedärvning 
är mycket omtvistad. 

Arvfurste, titel för till Sveri- 
ges tron arvsberättigad prins. 
Närmast tronen stående A. kal- 
las kronprins, om han är den 
regerande monarkens avkomling. 

Arvföljd, se Tronföljd. 

Arvförening, benämning på 
de äldsta svenska tronföljdsord- 
ningarna : Västerås arv- 
förening (13 jan. 1544), 
Stockholms (7 mars 1590) 
och Norrköpings (22 mars 
1604). Jfr Arvsförening. 

Arvi'cola, se Sorkdjur. 




A. I. Arwidsson. Litografi av J. Car- 
doiL, 

Arvidsjaur, socken i Norrb. 1., 
pastorat i Luleå stift. 7,010 inv. 
— Inom A. ligger municipalsam- 
hället A:s kyrkstad med 
490 inv. 

Arwidsson, Adolf Ivar, f. 
i Finland 1791, d. 1858, skrift- 
ställare, anhängare av den nyro- 
mantiska skolan. 1821 utgav han 
tidningen Åbo Morgonblad, där 
han sökte försvara och utveckla 
sitt folks nationella självständig- 
het. Regeringens förföljelser 
tvungo honom att 1823 söka sig 
över till Stockholm, där han an- 
ställdes vid Kungl. Bibi. Utom 
viktiga historiska arbeten, ur- 
kundsamlingar och politiska bro- 
schyrer (under pseudonym) utgav 
han folkvisesamlingen Svenska 
fornsdnger (3 delar, 1834 — 42), 
hans främsta insats i vår littera- 
turhistoria. 

Arvidsvik, badort i Bohuslän 
på Köön, mitt emot Marstrand. 

Arvidsäpple, se Äppleträd. 

Arvika, stad i s. delen av 
Jösse härad, Värml. 1., vackert 
belägen invid Kyrkviken (en vik 
av Glafsf jorden) . A. fick ttads- 
rättigheter redan 1811 men för- 
lorade dem åter 1821. Den 1 jan. 



23. 



L e X. I. Tr. 21. 6. 22. 



707 



Arvland — Arvskifte 



708 




,". - "iaiaMmin BiiffiM 



Torggatan. Arvika. 

1911 blev A. ånyo stad. Dess läge 
är numera synnerligen gynnat 
genom järnvägen Laxå — Char- 
lottenberg, och staden har därför 
att visa ett raskt uppsving under 
de senaste decennierna. Genom 
Byälven står A. i ångbåtsförbin- 
delse med Göteborg. Fabriker för 
tillverkning av jordbruksredskap 
och musikinstrument. 7,050 inv. 
— A. stadsför samling, 
pastorat i Karlstads stift. — A. 
landsförsamling bildar 
jämte Älgå och Ny pastorat i 
Karlstads stift. 4,120 inv. 

Arvland, område, som på 
grund av arvsrätt tillhör en re- 
gent. 

Arvlös blir en person, om han 
lagligen förverkat sin arvsrätt 
(se d. o.). Arvlåtaren kan även 
med angivande av laga skäl i 
testamente (se d. o.) göra en 
person arvlös. 

Arvode, betalning för arbete 
eller uppdrag, vanligen av tillfäl- 
lig art. 

Arvrike, se Tronföljd. 

Arvsförening, avtal, varige- 
nom en person giver annan rätt 
till sin kvarlåtenskap, helt eller 
delvis. Sådant avtal träffas ibland 
mellan t. ex. en äldre, ensam per- 
son och en yngre mot att den 
senare vårdar honom under hans 
återstående dagar. En A. anses 
giltig, om vårdarens prestationer 
motsvara arvets värde. A. kallas 
även avtal mellan arvingar rö- 



rande kvarlåtenskapen. Jfr Arv- 
förening. 

Arvskifte, en rättshandling, 
varigenom lagligen upplöses den 
tillfälliga egendomsgemenskap, i 
vilken en persons arvingar be- 
finna sig omedelbart efter den- 
nas död. Tid och plats för A. 
bestämmas av arvingarna själva 
eller i händelse av oenighet där- 
om av domstol. Arvingarna måste 
själva eller genom ombud när- 
vara vid A., och skall rätten för- 
ordna målsman för sådan ar- 
vinge, som ej med säkert bud 
kan nås. Såsom vittnen skola två 
oj aviga gode män vara närva- 
rande och över A. uppsätta en 
skriftlig handling, arvskif- 
tesinstrument. Beslutande- 
rätten ligger hos arvingarna 
själva. Det är den i bouppteck- 
ningen uppgi\Tia egendomen, som 
delas. Efterlever man eller 
hustru, skall bodelning (se d. o.) 
mellan den efterlevande och den 
dödes arvingar först äga rima. 
Därefter delas återstoden mellan 
arvingarna så, att var och en er- 
håller så stor andel, som arvs- 
ordningen berättigar honom till, 
av samtliga slag av egendomen, 
med nödig jämkning i pengar. 
Äro ej alla delägarna myndiga, 
eller komma de ej överens om 
andelarnas fördelning sinsemel- 
lan, sker denna genom lottning. 
Arvskiftesinstrmnentet under- 
skri ves av arvingarna (ev. om- 
bud) samt av gode männen. A. 
kan av arvinge överklagas hos 
domstol. Vill någon allenast er- 
hålla jämkning i skifte, skall 
jämväl denna sökas hos domstol 
(inom natt och år på landet och 
inom tre månader i stad) . Då 
utser domstolen två gode män att 
rätta A., men därest arvingarna 
ej tillfredsställas av deras åtgär- 
der, dömer rätten dem emellan. 



709 



Arvskiftesinstrument — Arz v. Straussenburg 



710 



Arvskiftesinstrument, se 

Arvskifte. 

Arvsordning, se Arv. 

Arvsrätt, en på blodsband 
grundad, lagbestämd rätt till död 
persons kvarlåtenskap. I svensk 
rätt äger A. rum under vissa 
förutsättningar. Så. måste arv- 
tagaren överleva arvlåtaren, om 
det så är blott med ett ögonblick. 
Är barn ännu i moderlivet, uär 
arv faller, inträder A. för bar- 
net, om det framfödes vid liv. 
Arvtagaren skall hava äktenskap- 
lig börd, ej ha förverkat sin arvs- 
rätt, enligt arvsordningen (se 
Arv) vara till arvet närmast 
berättigad och vara svensk under- 
såte. Barn utom äktenskapet äga 
A. efter moder och mödernefrän- 
der och ärves av dem, som vore 
barnet av äktenskaplig börd. Tro- 
lovningsbarn ärver tillika fadern 
och fadern barnet, men mellan 
detta och faderns släktingar rå- 
der ingen arvsrätt. Adoptivbarn 
ärver lika med barn i äktenskap 
men får ej inkräkta på bröst- 
arvinges arvsrätt. Är adoptiv- 
barnet dött, taga dess bröst- 
arvingar dess arvslott. För ut- 
ländsk undersåtes arvsrätt gälla 
särskilda bestämmelser. Arvsrät- 
ten kan förverkas på flera sätt, 
såsom genom uppsåtlig våldsgär- 
ning på arvlåtaren under livstiden 
eller på hans arvingar, genom 
bedräglig bouppteckning, genom 
försununelse att i rätt tid göra 
sina arvsanspråk gällande m. m. 

Arvsskatt, skatt på egendom, 
förvärvad genom arv eller testa- 
mente. A. utgår i form av stäm- 
pelavgift, beräknad efter värdet 
av arvinges eller testamentstaga- 
res arvsandel. Fast, fideikommiss- 
artad egendom betraktas som 
särskild andel. Från A. undan- 
tages den andel, som vid bodel- 
ning skall tillfalla efterlevande 



make, likaså andel, som genom 
arv eller testamente tillfallit 
efterlevande make, barn eller 
adoptivbarn eller barns eller adop- 
tivbarns avkomlingar, om ande- 
lens värde understiger 1,000 kr., 
samt likaså annan andel under- 
stigande 200 kr. A:s storlek be- 
stämmes dels efter släktskapsför- 
hållandet, dels efter andelens 
storlek. Till hjälp vid uträknan- 
det av A. finnas tabeller, fast- 
ställda i kungl. kungörelse av 27 
febr. 1920 (Svensk författnings- 
samling n:r 146). 

Arvsynd, enl. den framför allt 
av A u g u 8 t i n u s (se d. o.) ut- 
bildade läran ett från Adams fall 
härrörande positivt fördärv i den 
mänskliga naturen, genom vilket 
människan är fången i det onda 
och oförmögen till det goda. Mot 
Augustinus' lära uppträdde P e - 
lagius (se d. o.) med en mera 
optimistisk uppfattning av den 
mänskliga naturen. Den katolska 
kyrkans ståndpunkt kan sägas 
innebära en kompromiss mellan 
dessa båda: människan är icke 
oduglig att välja det goda, men 
hennes natur har genom synda- 
fallet blivit försvagad. Eeforma- 
torerna återupptogo i allmänhet 
Augustinus' tajokar. Under 1700- 
t. och senare har läran från flera 
synpunkter underkastats kritik. 
Inom nutida teologi kommer den 
knappast längre till användning. 
Dess religiösa och sedliga allvar 
söker man där i stället på andra 
vägar hävda. 

Arz v. Straussenburg, A r - 
tur, f. 1857, frih., österrikisk- 
ungersk general. Förde från okt. 
1914 6:e österrikiska armékåren. 
Tillhörde Mackensens armé under 
genombrytningen vid Gorlice 1915 
samt under följande oflfensivfält- 
tåg mot Ryssland. Blev i aug. 
1916 befälhavare för l:a öster- 



711 



As — Åsar 



712 



rikiska armén i Siebenburgen. 
Efterträdde i mars 1917 Conrad 
v. Hötzendorff såsom österrikisk- 
ungersk generalstabsclief, kvar- 
stod såsom sådan till krigets slut 
och undertecknade stilleståndet 
med Italien 4 nov. 1918. 

As [ass], lat., hos romarna 
benämning på en myntenhet, som 
i äldsta tid skall ha hållit ett 
skålpund (libra, 327,5 gr.) kop- 
par, men faktiskt endast innehöll 
högst 10 — 11 tolvtedelar (uns, 
u'ncia) av denna vikt. När sil- 
vermynt infördes 268 f. Kr., 
minskades Ars vikt; 89 f. Kr. 
innehöll det endast V24 av den 
ursprungliga vikten. Vid räkning 
var A. = enheten, ||. — Un- 
der medeltiden och nyare tiden 
har ordet A. använts som beteck- 
ning för den minsta underavdel- 
ningen i vissa viktsystem; i 
svensk viktualievikt var 1 A. = 
Vi«« skålpund eller 48,042 mg. 

As, kemiskt tecken för en atom 
arsenik. 

Asa, konung i Juda rike omkr. 
915 — 875 f. Kr., reformerade 
kulten, köpte sig med hjälp av 
tempelskatterna den syriske 
konungens bistånd mot Nord- 
riket (1 Kon. 15). 

Asa, socken i Kronob. 1., jämte 
Tjureda och Tolg pastorat i 
Växjö stift. 1,320 inv. 

Asa foe'tida, lat., se Dy- 
velsträck. 

Asam, Cosmas Damian, 
f. 1686, d. 1739, tysk målare och 
Egid Quirin A., f. 1692, d. 
1750, den förres broder, bildhug- 
gare och arkitekt, ha tillsam- 
mans smyckat en rad sydtyska 
kyrkor och kloster med stucker 
och målningar i den yppigaste 
barockstil, däribland den av Egid 
byggda Johanneskyrkan i Miin- 
chen. 

Åsar, i nordisk mytologi det 



förnämsta namnet på gudarna. 
Ordet är gemensamt för alla 
forngermanska språk och betyder 
från början gudomsväsende, halv- 
gud. Konungar och hövdingar an- 
sågos härstamma från åsarna. I 
forngermanska mans- och kvinno- 
namn förekommer ordet ofta som 
sammansättningsled, t. ex. As- 
björn — Osborne, Ansgar — Oskar. 
Asa, Astrid, m. fl. Det återfinnes 
även i åska (as-ikia, gudaåk- 
ning), d. v. s. åsens, Tors, utfär- 
der med sina bockar och sin vagn, 
Tor, som från början i Norder 
varit den förnämste åsen, undan 
trängdes efter hand av strids 
och dödsguden Odin, vilken ble\ 
alla åsars överhuvud. Till A. räk 
nas följande gudar: Odin, Tor 
Balder, Tyr, Brage, Heimdall 
Höder, Vidar, Vale, Ull och For 
sete. Deras hustrur och systrai 
kallas asynjorna (dock en 
dast i nordisk mytologi), blanc 
vilka märkas Frigg (Odins 
maka), Saga, Nanna, Idun. Aa 
gudomlig härkomst voro tillika 
v a n e r n a, av vilka Njord mec 
sonen Frej och dottern Frejs 
upptogos bland A. Åsars ocl 
åsyn j or s boning var Asgård 
belägen mitt i himlen kring Ida 
vallen. Dit kom man över As 
bron 1. Bifrost. 




Johanneskyrkan i Munchen. Av Asam 



713 



Asarja — Asby 



714 



AsaVja, konung i Juda, ävexi 
kallad Ussia, omkr. 780—740 f. 
Kr. (2 Kon. 15, 2 Krön. 26). Även 
åtskilliga andra personer i G. T. 
bära detta namn. 

Asarum, socken i Blek. 1., 
jämte Ringamåla pastorat i 
Lunds stift. 9,040 inv. 

A'sarum, växtsläkte (fam. 
Aristolochia'ceae) med ett fåtal 
arter i Europa, Nord-Amerika, 
Himalaya och Japan. Blommorna 
äro klocklika, regelbundet tre- 
flikiga. A. europae'um, hassel- 
örten, med inuti rödbrun kalk 
och njurlika blad odlas och före- 
kommer förvildad i södra Sve- 
rige. Roten är officinell. 

A'sasel, ett trollväsen, som 
troddes bo i öknen (3 Mos. 16: 8 
fT.). På den stora försoningsdagen 
lade översteprästen sina händer 
på en bock och bekände folkets 
missgärningar, varefter djuret 
drevs ut i öknen "till Asasel"; 
härav "syndabock". 

Asbaggar, se S k i n n a r - 
baggar. 

A8be'st (grek. a'sl)estos, 
osläcklig), fintrådiga varieteter 
av vissa amfibolmineral och ser- 
pentin. Viktigast är serpen- 
tin- 1. krysotilasbest, 




A3beit&dror 



terpentiniten. 



som uppträder i form av gängar 
i serpentinsten. Av de mjiia, 
sidenglänsande trådarna tillver- 
kas allehanda eldfasta föremål. 
Viktiga fyndigheter finnas i Ka- 
nada, Ural och på Cypern. — 
Asbestcement, sammansatt 
av asbest och cement, användes 
till puts å järnkonstruktioner för 
att skydda dessa mot eld. — As- 
bestfärg användes till be- 
strykning av träväggar för att 
göra dessa eldsäkra. — Asbest- 
papp tillverkas av asbestfibrer 
och talk jämte något bindemedel, 
t. ex. vattenglas. Är i hög grad 
eldskyddande och värmeisoleran- 
de och har därför fått stor 
användning. — Asbeststen, 
ett slags byggnadsmaterial, mest 
känt under benämningen e t e r - 
nit, som tillverkas av asbest 
och cement samt i vissa fabrikat 
även av glimmerskiffer. Eterni- 
ten f ramställes i form av c:a 4 
mm. tjocka plattor och har fått 
stor användning som taktäck- 
ningsmaterial, därigenom att den 
är eldfast, motståndskraftig mot 
vädrets inverkan, lätt ätt bear- 
beta samt har ringa vikt. — Av 
samma beståndsdelar framställas 
takplattor med korrugerad form, 
benämnda korrugit. 

Asbjörnsen, Peter Chris- 
ten, f. 1812, d. 1885, norsk folk- 
lorist och naturvetenskapsman. 
Som skogsinspektör i Trondhjems 
amt 1860 — 75 arbetade han för 
skogs- och myrallmänningarnas 
rationella vård. Utgav direkt 
efter folktraditionen upptecknade 
Norske Folkeeventyr (utg. till- 
sanmians med J. Moe, 1842 S,) 
samt Norske Huldreeventyr och 
Folkesagn (1845 ff.). 

Asblomma, se S t a p e 1 i a. 

Asbron, se Åsar. 

Asby, socken i östergötl. 1., 
pastorat i Linköp. stift. 1,590 inv. 



715 



Ascanius — Aschehoug 



716 



Asca'nius, se A e n e a s. 

A'scaris, se Spolmaskar. 

Ascende'nt, släkting, från vil- 
ken man härstammar i rätt ned- 
stigande led, t. ex. farfar. Jfr 
Descendent. 

Ascension [äse'n8J9n] (av lat. 
asce'nsio, uppstigning, himmels- 
färd), vulkan-ö (88 kvkm.) i s. 
Atlanten, 1,300 km. n.v. om S:t 
Helena. Upptäcktes av portugi- 
serna på Kristi Himmelsfärdsdag 
1501, besattes av engelsmännen 
1815. Befäst kol- och telegraf- 
station. C:a 250 inv. 

Asce'nsio re'cta, r e c t - 
a8censio'n (lat., rätt uppsti- 
gande) , se Astronomiska 
koordinater. 

Ascha'ffenburg, stad i Bayern 
vid Main. Industriort. Livlig 
handel på Main. Domkyrka från 
1100-t. Utanför staden renässans- 
slottet Johannisburg, under 
30-åriga kriget en tid Gustav II 
Adolfs residens, nu konstmuseum 
och bibliotek. 32,200 inv. 

Aschan [aska'n], Adolf 
O s s i a n, f. 1860, finländsk ke- 
mist, sedan 1908 professor vid 
Helsingfors universitet, har skri- 
vit viktiga arbeten i organisk 
kemi. 

v. Ascheberg, Rutger, f. 
1621, d. 1693, greve, fältherre. 
A. deltog redan i slaget vid Nörd- 
lingen, kämpade under Torsten- 
son och K. G. Wrangel, deltog 
med utomordentlig berömmelse i 
Karl X Gustavs polska och dan- 
ska krig och ingrep så avgörande 
i Karl XI :8 danska krig, att 
konungen kallade honom sin läro- 
mästare och ansåg sig genom A 
vimnit segern vid Landskrona (14 
juli 1677). Som generalguvernöc 
i de nyförvärvade danska land- 
skapen bidrog A. att skapa sym- 
pati för Sverige på kort tid. 




Rutger v. Aschebergr. Mälnlng av D. 
K. Ehrenstrahl. 

Särskilt gjorde han sig förtjänt 
om Lunds universitet. 

Aschehoug ta'skehaug], H., & 
C o., Norges största bokförlag. 
1872 grundades av Hieronymus 
och Halvard A. en bokhandel i 
Kristiania, som, sedan den 1888 
övertagits av Wilh. Nygaard och 
Th. Lambrecht, utvidgades med 
förlagsverksamhet. 1900 skildes 
bokhandeln från förlaget; den 
förra fortsattes av Lambrecht, 
den senare av Nygaard. 

Aschehoug [a'8kehaug], Tor- 
kel Halvor sen, f. 1822, d. 
1909, norsk rättslärd, national- 
ekonom och politiker, prof. vid 
Kristiania univ. 1862, medlem av 
talrika lagkommissioner, andra 
unionskommittén 1865 — 67, stor- 
tingsledamot 1868—82, efter A. 
M. Schweigaards död det konser- 
vativa partiets ledare. A:s för- 
fattarskap omfattar främst de 
statsrättsliga verken Statsforfat' 
ningen i Norge og Danmark ind- 
til 1814 (1866), med fortsättning- 
en Norges nuv. statsforfatning 



717 



Aschelminthes — Ascomycetes 



718 



(1874 — 81, omarb. och utvidgad 
1891—93), som bl. a. innehåller 
en fullständig kommentar till 
norska grundlagen; vidare mär- 
kas Den nordiske statsret (1885) 
och det stora nationalekonomiska 
verket Socialökonomik (4 bd, 
1902—08). 

Aschelmi'nthes, en djurklass 
(grupp BcoWcida). Fritt 1. para- 
sitiskt levande, i regel skild- 
könade maskar, vanl. med rundad 
kroppsgenomskärning och med 
ändtarm och analöppning. Till A. 
höra bl. a.: Acanthoce'phali, 
Nemato'phora (se dessa ord) 
samt Nemato'des (se Tråd- 
maskar) och Rotato'ria (se 
Hjuldjur). 

A'schersleben, stad i prov. 
Sachsen, Preussen. Tillverkning 
av yllevaror m. m. Handel med 
jordbruksprodukter. Medeltids- 
byggnader. 28,000 inv. 

Asci'dier, se Sjöpungar. 

Asci'tes (av grek. asko's, 
läderflaska), vätskeansamling i 
bukhålan, bukvattusot. Se 
Vattusot. 

Asclepiada'ceae, växtfamilj 
(ordn. Conto'rtae). Oftast kläng- 
ande buskar 1. örter med mjölk- 
saft. Några former äro bladlösa 
och kaktuslika. Cirka 1,700 arter i 
200 släkten, flertalet tillhörande 
de tropiska och subtropiska flora- 
områdena. Blommornas byggnad 
är egendomligt anpassad för 
poUinering genom insekter. Fröna 
ha en hårtofs. Hit hör det huvud- 
sakligen nordamerikanska släktet 
Ascle'pias. Vanligast är Ascle'- 
pias Cornu'ti, sidenörten, 
med välluktande, mörkröda, ho- 
nungsrika blommor. Frönas siden- 
glänsande hår hos denna och 
andra arter användas i textil- 
industrien under namn av A s - 
clepias-ull, växtsilke 1. 




Asclepias syriaca. 

vegetabiliskt silke. Se 
vidare Tulkört, Hoya, Sta- 
pel i a och Kondurango- 
b a r k. 

Ascoco'ccus Billro'thii, en 
bakterie, s. k. vild jäst, som 
åstadkommer grumling och för- 
skämning av öl och viner. 

A'scoli Pice'no, industristad 
vid floden Tronto i mell. Italien. 
Biskopssäte med katedral och 
kloster. Kikt på historiska min- 
nen. 32,250 inv. 

Ascomyce'tes (grek. asko's, 
säck, my'kes, svamp), en grupp 




v. Asci (a) med parafyser (p). — 
T. h. Feritheoium med asci (a). 



719 



Ascophyllum — Aseptik 



720 



svainpar, vilka fortplanta sig med 
8. k. askosporer, bildade i 
asci, d. v. 8. långsträckta spor- 
säckar. Vanligen bildas i var 
ascus 8 sporer. Hos många asko- 
myceter förekomma såväl honliga 
fortplantningsorgan : oogonier, 
askogonier, som hanliga: anteri- 
dier. Från det befruktade asko- 
goniet bildas askogena, d. v. s. 
ascusbildande celltrådar, som för- 
grena sig och slutligen bilda asci. 
Dessa senare sitta ofta tätt an- 
samlade och parallellt och sägas 
då bilda ett hymenium 1. 
fruktlager. Sporsäckarna och de 
askogena trådarna utgöra den 
könlösa generationen och bilda 
tillsammans med myceltrådar, 
parafyser, en merendels obe- 
tydlig fruktkropp. Är fruktkrop- 
pen sluten kallas den perithe'- 
cium, är den däremot öppen be- 
nämnes den apothe'cium. Några 
askomycet-grupper sakna full- 
ständigt sexualorgan. Ascusbild- 
ningen sker då direkt från svam- 
pens myceltrådar. A. fortplanta 
sig även asexuellt med ]coni'dier, 
sporer, som avsnöras av mycel- 
trådarna och stundom sitta i sär- 
skilda fruktkroppar, de s. k. pyJc- 
ni'dema. Från detta schema av- 
vika emellertid i större 1. mindre 
grad många av de hithörande 
undergrupperna. De flesta A. äro 
saprofyter, några parasiter. De 
över 11,000 arterna sammanföras 
till följande 8 grupper: Erysi'- 
pheae, Plectasci'neae, Pyrenomy- 
ce'tes, Discomyce'tes, Tubera'- 
eeae, Exoa'sci, 8accharomyce'tes 
(ee Jästsvampar), Ldboul- 
i6nia'ceae. Se imder gruppnamnen 
samt Svampar och Lavar. 

Ascophy'llum, se P h a e o - 
p h v c e a e. 

Ascot [ä'sket], by i Berkshire, 
5 km. s.v. om London. Är 1711 
lät drottning Anna på Ascot- 



heden anlägga en kapplöpnings- 
bana, där berömda tävlingar äga 
rum i juni varje år. 

A'scus (grek. asko's, säck), se 
Ascomycetes. 

A'sdod, en av filistéernas stä- 
der. I Dagons tempel i A. ställde 
filistéerna arken (1 Sam. 5). På 
Mackabéernas tid lydde det tidvis 
under Juda rike. Nu blott en obe- 
tydlig by, E s d u d. 

A. S. E. A., se Allmänna 
Svenska Elektriska a. b. 

Aseff-aff aren, se Ryssland. 

Asepti'k (grek. nekande a och 
se'psis, förruttnelse) betecknar 
till skillnad från antiseptik 
(se d. o.) den moderna kirur- 
giens metod att så vitt möjligt 
förekomma varbakteriers inträn- 
gande i sår. Sedan man kommit 
till insikt om, att den från bör- 
jan mest fruktade infektions- 
vägen, nämligen från luften, var 
relativt betydelselös, och att bak- 
terierna huvudsakligen beford- 
rades till såret från den sjukes 
hud, vårdpersonalens händer 
samt instrument, förbandsartik- 
lar, spolvätskor m. m., kunde 
man inrikta sina strävanden på 
åstadkommande av bakteriefrihet 
i fråga om allt som skulle kom- 
ma i beröring med såret och 
dess omgivning eller med andra 
ord att arbeta sterilt. För opera- 
tionsfältet och personalens hän- 
der användes tidigare långvariga 
och särskilt vid smärtsamma 
åkommor för den sjuke synner- 
ligen plågsamma tvättningar. 
Numera har proceduren i hög 
grad förkortats genom införande 
av lämpliga bakteriedödande 
vätskor (jodsprit eller enbart 
sprit). Instrument, förbandsar- 
tiklar m. m. befrias från smitt- 
ämnen genom värme använd under 
lämplig anordning. Se Desin- 
fektion, Ster i lisatio n. 



721 



Aseptin — Asfaltbetong 



722 



Asepti'n, aromatiserad bor- 
syrelösning; förr allmänt använt 
kosmetiskt medel. 

Aserbeidjan, Azerbaidjan, 
"Eldens land". 1. Den östligaste 
av de under världskriget bildade 
kaukasiska republikerna; omfat- 
tar Kaspiska havets kuststräcka 
närmast s. och n. om Baku; grän- 
sar i s. till Persien, har i n. och v. 
ovissa gränser mot Georgien och 
Armenien. Huvuddelen av befolk- 
ningen, som skattas till 4,5 mill., 
är tatarer (c: a 3 mill.), som 
tala en turkisk dialekt och äro 
muhammedaner. Huvudstad : 

Baku, vars oljekällor äro lan- 
dets största rikedom. Jordbruket 
ger säd, vin, bomull och råsilke; 
fisket framför allt kaviar. Med 
sina rika naturtillgångar lockade 
landet i början av 1800-t. ryssar- 
na till erövring. Det gjorde sig 
fritt efter ryska revolutionen 
1917, ingick till en början i den 
transkaukasiska federativa repu- 
bliken men proklamerade vid dess 
upplösning maj 1918 sitt obero- 
ende. Huvudstaden Baku kom 
sedan omväxlande i turkisk, rysk 
och engelsk ägo. Den var besatt 
av en engelsk styrka nov. 1918 — 
aug. 1919 och erövrades i april 
1920 av en rysk bolsjev