(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Bonniers konversations lexikon"





4 



W- 



-.w-' -ATir^ 




^^1^ 



Presented to the 

LIBRARY of the 

UNIVERSITY OF TORONTO 

by 
ANNA AND WILFRED WONG 



BONNIERS 

KONVERSATIONS 

LEXIKON 



Vlllii 



BONNIERS 

KONVERSATIONS 

LEXIKON 

NATIONALUPPLAGA 

VIII:l 
Meusnier — Nordals domsaga 




STOCKHOLM 

ALBERT BONNIERS FÖRLAG 




Förklaring till uttalsbeteckmngen (se del I: 1) 
FörTcortningar (se del I: 1) 



STOCKHOLM 

ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1937 



M. 



Meusnier Imönje'], Jean 
Baptist c, se Luftskepp 
sp. 822. 

Meute [fr. utt. möt, eng. utt. 
mjot ] , se J a k t r i d n i n g. 

Mewar [me'jva9], se Udai- 
p u r. 

Mexikanska bukten 1. gol- 
fen, innanhav av Atlanten mel- 
lan För. Stat., Mexiko och Kuba. 
I s.ö. står M. genom Yucatånsun- 
det i förbindelse med Karibiska 
havet och i ö. med Atlanten genom 
Floridasundet, där Golfströmmen 
för ut dess vatten. Största djupet 
3,875 m. C:a 1,560,000 kvkm. 

Me'xiko, sp. Mexico 1. M é - 
j i c o [me'chikå]. 1. Estados 
Unidos Mexicanos, för- 
bundsrepublik i 8. Nord-Amerika. 
1,987,000 kvkm. 14 mill. inv. (7 
per kvkm.). — Läge och gränser. 
M. ligger mellan 14° 30' och 32° 
42' n. br., 86° 46' och 117° 8' v. 1., 
har sin största längdutsträckning 
i n.v. — s.ö. riktning och gränsar i 
n. till För. Stat., i v. till Stilla 
havet, i s. till Stilla havet, Guate- 
mala och Britt. Honduras, samt i 
ö. till Mexikanska bukten och 
Karibiska havet. — Om ytbild- 
ning, klimat, växt- och djurvärld 
se Nord-Amerika; syd- 
ligaste delen av M. räknas till 
Central-Amerika. — Av befolk- 
ningen uppges 19 % vara vita 
(kreoler), 37 % indianer, 44 % 
biandfolk (mest mestizer) ; dess- 
utom ett mindre antal negrer, 
inflyttade européer och amerika- 
ner. Spanska talas av omkr. 85 % 
av befolkningen. — 'Näringar. M. 
är ett rikt land, jorden är bördig, 



mincraltillgängarna mycket stora 
och tillgängen pä vattenkraft be- 
tydlig. Jordbruket har till på 
sistone i stor utsträckning bedri- 
vits som plantageodling med uselt 
avlönade arbetare (peoner) 1. ge- 
nom förpaktare och befinner sig 
pä en outvecklad ståndpunkt (om 
pågående jordreform se sp. 10). 
Jordbruket sysselsätter flertalet 
av befolkningen och producerar 
majs, vete, socker, tobak, kafTe, 
agave m. m. Boskapsskötseln är 
betydande. Bergsbruket är en 
annan huvudnäring. I världspro- 
duktionen av silver intar M. 
första, i petroleumproduktionen 
andra platsen. M. frambringar 
även guld, koppar, bly och zink 
i avsevärda mängder. Bomulls- 
och tobaksfabrikation äro bety- 
dande industrigrenar. De stor- 
industriella företagen, särskilt 
oljebolagen, ligga till stor del i 
utländska händer. Mineraltill- 
gångarna stå under statens kon- 
troll, koncessioner ges på bryt- 
ningen mot skatt efter avkast- 
ningen. De förnämsta städerna 
äro utom M. 3 Guadalajara, 
Puebla, Monterey, San Luia 
Potosi, Leon och Mérida. — 
Kommunikationer. M. har omkr. 
26,500 km. järnvägar, nästan alla 
i statens ägo. Medelpunkten för 
järnvägsnätet är M. 3, varifrån 
linjer utgå, dels åt n. till För. 
Stat., dels till kustorterna; åt s. 
går en linje till Guatemala. Kust- 
farten är livlig. De förnämsta 
hamnarna äro Vera Cruz, Tampico 
och Puerto Mexico vid Mexi- 
kanska bukten. — Myntenhet är 



L e X. VIII. 



Mexiko 



guldmyntet peso 1. mexikansk dol- 
lar = 100 centavos. — Mått och 
vikt. Metersystemet är föreskri- 
vet, men gamla spanska mått an- 
vändas därjämte. — Författning- 
en, av 1917, är en efterbildning av 
För. Stat:s. M. är en federativ 
republik med 1 förbundsdistrikt, 
28 stater och 2 territorier. Den 
verkställande makten utövas av 
en president, som utses på fyra 
år genom direkta val och icke kan 
omväljas; den lagstiftande av 
presidenten och en kongress, be- 
stående av senaten och represen- 
tanternas hus. Departementsche- 
ferna (statssekreterare) bilda ej 
någon politisk ministär. Varje 
förbundsstat har egen folkvald 
guvernör, kongress och domarkår. 

— Försvarsväsen. Allmän värn- 
plikt är gällande med skyldighet 
att tjänstgöra i antingen aktiva 
armén 1. nationalgardet. Aktiva 
arméns fredsstyrka skall vaia 
50,000 man. Flottan är obetyd- 
lig. Flygtrupper äro under orga- 
nisation. — Religion. Sedan 1857 
finnes i M. ingen statskyrka. 
Befolkningen är nästan uteslu- 
tande romersk-katolsk. Protestan- 
terna uppgå till 50,000 ä 60,000. 

— Undervisningsväsen, veten- 
skapliga och kulturella institutio- 
ner. M. har 2 universitet (i M. 3 

Jordbrukets avkastning 1923. 

Vete 0,s72 niill. ton 

Majs 2,„4 ., 

Socker O.ui ,, ,, 

Kaffe 0.040 .. 

Tobak 0,011 .. 

Bönor 0,011 .. i. 

Hampa (agave) 0,i2j ,, 

Bomull 0,171 I. balar 

Kreatursstock 1924 (mill. st.). 

nästar 0,381 

Mulor 0,j2j 

Nötkreatur 2, ,8, 

Får 1,,M 

Getter l.so» 

Svin 0,,„ 



Bergsbrukets avkastning. 

1913 1923 
Bergolja (bar- 
rels) 25,696,291 149,584.856 

Guld (kg.) 25,810 24,162 

Silver (kg.) 1.725,861 2,824,598 

Koppar (ton) .... 52,592 53,371 

Bly (ton) 68.343 155,720 

Zink (ton) »60 18,481 

Handelsomsättning (mlll. peso). 

1913 1918 1920 1922 1924 

Import 192 276 413 304 321 

Export 300 376 791 866 615 

Viktigaste importvaror (mill. peso) 
1924. 
Helfabrlkat (maskiner, åkdon, 
järn-, stål- och bomullsvaror, 

kemiska produkter etc.) 224 

Livsmedel 52 

Råvaror och halvfabrikat 41 

Viktigaste exportvaror (mill. peso) 
1924. 

Mineraloljor 293 

Oarbetat silver 111 

Bly 58 

Koppar 29 

Hampa (agave) 21 

Bomull 17 

Kaffe 15 

Grönsaker 15 

Oarbetat guld 11 

Viktigaste import- och exportländer. 

(Import och export i mill. peso) 1924, 

Imp. Exp. 

Argentina 0,a "ita 

Belgien 2,u 5,,, 

Brasilien 0, 03 4, 00 

Frankrike 16, o« 8, sa 

För. Stat 233,20 493,2» 

Kanada 2,„ 3.44 

Kuba 0,08 16, u 

Nederländerna l,i» 5,sj 

Spanien 7.48 4,u 

Storbritannien 22,53 34,,, 

Tyskland 23, jo 17,6, 

Mexikos handel med Sverige 1924. 
(1,000-taI kr.) 

Imp. Exp. 

Kaffe — 30 

Rötter — 62 

Pappersmassa, papper etc. 684 — 
Järn och stål (oarbetat och 

halvfabrikat) 68 — 

Metaller, arbetade 438 — 

Maskiner, apparater etc. ... 1,111 — 

övriga artiklar 24 13 

Imp., resp. exp. totala värde 2,325 105 



Mexiko 



fJEwMexico' 







Förbundsdistrikt, stater och territorier 



Nedre Kalifornien, terr. (La Paz). 

Sonora (Hermosillo). 

Chlhuahua (Chlhuahua). 

Coahulla (Saltillo). 

Nuevo Leon (Monterey). 

Tamaulipas (Ciudad Victoria). 

Slnaloa (Cullacän). 

Durango (Durango). 

Zacatecaa (Zacatecas). 

San Luls Potosl (San Luis Potosl). 

Nayarit (Tepic). 

Jallsco (Guadalajara). 

Aguas Calientes (Äguas Calientes). 

Guanajuato (Guanajuato). 

Querétaro (Querétaro). 

Hidalgo (Pachuca). 



(huvudstäder inom pareutes». 
Vera Cruz (Jalapa). 
Colima (Colima). 
Michoacän (Morelia). 
Mexiko (Toluca). 
Förbundsdistrikt (Mexiko). 
Tlaseala (Tlascala). 
Morelos (Cuernavaca). 
Puebla (Puebla). 
Guerrero (Chilpancingo). 
Oaxaca (Oaxaca), 
Tabasco (Villa Hermosa). 
Chiapas (Tuxtla Gutiérrez). 
Campeche (Campeche). 
Yucatän (Mérida). 
Quintana Roo, terr. (Santa Cruz de 
Bravo). 



och Mérida) och fackskolor. I M. 
3 finnas nationalbibliotek samt 
naturhistoriskt och arkeologiskt 
museum. Skolundervisningen är 
obligatorisk, men inom äldre 
generationer är läs- och skrivkun- 
nigheten sällsynt. — Historia. 
M:8 äldsta befolkning fick sin 
/kultur främst genom påverkan 
från mayafolket (se d. o.). Zapo- 
teker-mixtekerna i s.v. M. nådde 
en viss säregen odling, liksom 
också nahuafolken (se Forn- 



amerikansk kultur sp. 
346 — 350). En nahuastam, azte- 
kerna, var ett erövrarfolk, som un- 
der tre årh. (1200— 1400-t.) allt- 
mer utsträckte sitt välde över 
M. (se Aztekiska riket). 
1519 nåddes M. av de första euro- 
péerna under spanjoren H. C o r - 
tez (se d. o.) och erövrades efter 
mycken blodsutgjutelse 1519 — 21. 
Det spanska väldet innebar den 
fornmexikanska kulturens under- 
gång. Indianerna nedsjönko till en 



Mexiko 




Mexiko, l.ar.iisiiapsbild med vulkanen 
Popocatepetl i bakgrunden. 

förslavad arbetarklass, underläg- 
sen de importerade negerslavarna. 
Även de spanska kolonisterna 
skinnades av de giriga ämbets- 
männen och jesuiterna, och de 
rika naturtillgångarna, särskilt 
silvergruvorna, föröddes. M. styr- 
des från 1535 av vicekonungen 
över Xya Spanien, till vilken 
provins även stora områden n. och 
s. om nuv. M. räknades. Revolter 
av indianer och även av kreoler 
förekommo stundom, och jäsning- 
en stegrades, då moderlandet för- 
svagades under Xapoleonkrigen. 
1810 förklarade sig M. oavhängigt, 
men först efter revolutionen i 
Spanien IS20 fullbordades frigö- 
relsen 1S22 (erkänd av Spa- 
nien först 1836). Kort därpå lät 
en upprorsledare, kreolen A. 
Itiirbide, utropa sig till kejsare 
(Augustin I). Genom en ny 
omstörtning 1823 infördes repu- 
bliken, som f. å. antog en författ- 
ning efter För. Stat:s mönster. 
Det fria M. omfattade urspr. även 
s.v. delen av nuv. För. Stat. 
— Utvecklingen stördes även un- 
der republiken av ideliga revolu- 
tioner och inbördeskrig. Därvid 
framträdde först motsättningen 
mellan "centralisterna" (militä- 



ren och prästerskapet) och "fede- 
ralisterna", den oprivilegierade 
vita befolkningen. Då 1836 en ny 
centralistisk författning genom- 
fördes av A. Löpez de Santa 
Anna (president och tidvis 
diktator 1833—37, 1841—45, 
1848, 1853—55), uppstod fler- 
städes motstånd, särskilt i det 
från För. Stat. befolkade Texas, 
som gjorde sig oavhängigt för att 
efter någon tvekan 1845 ansluta 
sig till För. Stat. Därav följde ett 
krig mellan M. och För. Stat. 
(1846 — 48), varunder M. gjorde 
stora landförluster. Sedan även 
en mindre landremsa sålts till 
För. Stat. 1853, fick M. sin nuv. 
nordgräns. — Den följande tidens 
partistrider rörde sig främst 
om kyrkopolitiken. Indianen B. 
J u å r e z sökte som kultusminis- 
ter 1855 avskaffa härens och kyr- 
kans särskilda domsrätt, vilket 
ledde till ett borgarkrig, varunder 
de liberala vidgade sina krav tiU 
hela statskyrkans avskaffande 
(1857) samt uppsatte Juårez tiU 
president. Han nedslog småning- 
om motståndet och blev allmänt 
erkänd 1861. Ersättningskrav för 
övergrepp mot utlänningar under 
inbördeskriget ledde till konflik- 
ter med England, Frankrike och 
Spanien, vilka makter landsatte 
trupper i M. I avsikt att göra M. 
till en fransk lydstat lät Napo- 
leon III av Frankrike, som under- 
stödde det klerikala partiet i M., 
besätta huvudstaden och 1864 
genomdriva val av ärkehertig 
Maximilian av Österrike till 
kejsare. Men Juårez förde allt- 
jämt guerillakrig, och 1865 in- 
grepo För. Stat. och genomdrevo 
de främmande truppernas avlägs- 
nande enl. Monroedoktrinen. För 
kejsaren, som visat sig för liberal 
för de klerikala, blev nu ställ- 
ningen ohållbar. 1867 blev han 



-Mexiko 



10 



Juårez* fånge och arkebuserades. 
Allt framgent oroades dock M. av 
resningar, dels av de klerikala, 
dels av en liberal fraktion imder 
P. D i a z. Denne valdes 1877 till 
president och förblev — sedan 
omval möjliggjorts genom författ- 
ningsändring — vid makten till 
1911. Under denna det fria M:s 
längsta fredsperiod genomgick 
landet en snabb andlig och mate- 
riell utveckling. Emellertid fram- 
växte en opposition med krav 
bl. a. på demokratisering och jord- 
reformer, och då den våldsamt 
undertrycktes, gjorde oppositions- 
ledaren F. M a d s r o uppror och 
blev president (1911—13). Hans 
styrelse urartade snart till nepo- 
tism, och utlovade reformer 
kunde ej genomföras. Under nya 
oroligheter 1913 upphävde sig V. 
H u e r t a till president men blev 
på grund av sina våldshandling- 
ar ej erkänd av För. Stat. 1913 — 
15 rådde anarki, som ej stävjades 
av För. Stat: 3 till förmynderskap 
gränsande ingripande. De främsta 
upprorsledarna voro F. Villa 
och V. Carranza, vilken sena- 
re SS. "konstitutionalisternas" 
ledare kom till makten 1915. Det 
lagliga presidentvalet kom först 
till stånd 1917 efter årslånga stri- 
der och ny nordamerikansk inter- 
vention. Det föregicks även av en 
ny författning, som bl. a. stadgar 
vittgående arbetar- och jordrefor- 
mer samt nationalisering av (icke 
redan i anspråk tagna) mineral- 
tillgångar. Tillämpningen härav 
betr. oljekällorna föranledde kon- 
flikter med utländska oljeintres- 
senter, främst För. Stat. och Eng- 
land. Under världskriget var M. 
neutralt och sympatierna delade. 
Vid presidentvalet 1920, som före- 
gicks av ett nytt inbördeskrig, 
valdes A. O b r e g 6 n till presi- 
dent. Han började ett paci- 




Mexiko. Katedralen. 

ficeringsarbete, som med vissa 
störningar fortgått under hans 
1924 valde efterträdare P. E. 
C a 11 e s. 1917 års jordreform- 
program, uppdelning av storgod- 
sen, hacietidas, till förmån för 
lantarbetarproletariatet, peoner- 
na, är under genomförande men 
har lett till minskad odlingsinten- 
sitet. De diplomatiska förbindel- 
serna med Storbritannien ha åter- 
knutits efter flera års konflikter 
om utlänningars rätt. Förhållan- 
det till För. Stat. är däremot allt- 
jämt spänt. — 2. Stat. i s. delen 
av M. 1. 23,900 kvkm. 880,000 inv. 
Huvudstad Toluca. — 3. Huvud- 
stad i M. 1, belägen i en sänka på 
mexikanska höglandet (2,270 m. 
ö. h.) nära Texcocosjön. 600,000 
inv. Med omgivningar bildar M. 
det direkt under förbundsrege- 
ringen stående förbundsdistriktet 
(Distrito Federal) med c:a 1,500 
kvkm. och 900,000 inv. — M. har 
regelbundet gatunät och talrika 
öppna platser. Bland dessa mär- 
kes främst Plaza Mayor, M:s cent- 
rum, omgivet av ståtliga offent- 
liga byggnader, ss. den i prakt- 
fullaste spansk barockstil huvud- 
sakl. 1573—1667 uppförda kate- 
dralen, och Nationalpalatset, in- 
rymmande presidentbostad, rege- 
ringslokaler och nationalmuseum, 



11 



Meybusch — Meyer 



12 



med en unik samling aztekiska 
föremål. Från tiden för den span- 
ska kolonisationen kvarstå flera 
förnäma adelspalats. Universitet, 
grundlagt 1551. Industrin omfat- 
tar bl. a. tillverkning av textilier, 
möbler, glas och cigarrer samt 
guldsmide. M. är centrum för lan- 
dets järnvägsnät. — M. ligger på 
platsen för aztekernas gamla 
huvudstad Tenochtitlan, 
enl. traditionen grundlagd 1325, 
förstörd 1521 av Cortez (se d. o.). 
Staden låg då på holmar i Tex- 
cocosjön, vilken på grund av sänk- 
ning ej längre berör stadsområdet. 

Meybusch [ma'jbosj], Anton, 
d. 1702, tyskfödd mynt- och me- 
daljgravör, urspr. guldsmed, 1674 
kungl. medaljgravör i Sthlm. In- 
triger till förmån för Karlsteen 
(se d. o.) nödgade M. att lämna 
Sverige. Från 1684 var han 
kungl. medaljgravör i Paris, där 
Lan utvecklade sin konst från 
petig ciselörstil till pompös, bred 
medaljskulptur (se ill. till Me- 
daljer sp. 1401), från 1690 i 
Köpenhamn. 

Meyer [mä'jer]. 1. Gerhard 
M., f. 1704, d. 1784, adlad 1775, 
tillhörde en tysk styck- och klock- 
gjutarsläkt, som inflyttade i 
Sverige med G e r d t M., vilken 
1641 blev kungl. styckgjutare. M., 
som 1728 övertog gjuteriet, in- 
förde en mängd tekniska förbätt- 
ringar och göt liksom hans för- 
fäder kanoner och kyrkklockor 
men även konstverk, bl. a. flera av 
Bouchardons arbeten och Gustav 
II Adolfs ryttarstaty av L'Arche- 
véque. — 2. E r n s t M., f. 1847, 
d. 1925, ämbetsman, aifärsman, 
tillhöide som moderat och frihan- 
delsvänlig centerman A. K. 1882 
— 85, majriksdagen 1887 samt 
1897 — 1905. Han var finansminis- 
ter i Boströms andra och Ram- 
stedts ministär 1902 — 05, varvid 



han bl. a. genomförde punschskat- 
ten. Generalkonsul i Köpenhamn 
1905, i Helsingfors 1906—07. — 3. 
Otto M., f. 1852, konstgjutare 
och ciselör, innehade 1873 — 1919 
Otto Meyers konst-, metall- och 
zinkgjuteri i Sthlm, som bl. a. ut- 
fört gjutningen av ett stort antal 
offentliga monument. 

Meyer [mäjä'r], Paul, f. 
1840, d. 1917, fransk språkman, 
prof. vid College de France 1876 
— 1906, direktör för École des 
Chartes 1882—1916, utgav med 
utmärkta kommentarer en mängd 
provensalska och fornfranska tex- 
ter och jämte G. Paris från 1872 
tidskriften Romania. 

Meyer [ma'jer]. 1. Joseph M., 
f. 1796, d. 1856, tysk bokförläg- 
gare, grundade 1826 en ännu i 
familjens ägo befintlig förlagsbok- 
handel, som bl. a. utgav det stora 
illustrerade arbetet Universum 
(46 bd, 1833—63) och ett kon- 
versationslexikon i 52 bd (1840 — 
55). Under ledning av M:s son. 
Hermann Julius M. (f. 
1826, d. 1909) nådde förlaget stort 
uppsving och startade bl. a. ett 
Neues Konversationslexikon (15 
bd, 1857 — 60; många senare 
uppl. i olika bandantal). — 2. 
Conrad Ferdinand M., f. 
1825, d. 1898, schweizisk författa- 
re. M. utgav under intryck av 
1870 års krigshändelser den mo- 
numentala episka dikten Huttens 
letzte Tage (1871), på vilken 
följde bl. a. novellerna Jiirg Je- 
natsch (1876; sv. övers. 1910) 
med motiv från Trettioåriga kri- 
get, Gustav Adolfs Page (1882; 
sv. övers. 1889) samt renässans- 
novellen Die Yersucliutig des 
Pescara (1887; Pescaras frestelse, 
1924). M:s strängt komponerade 
berättelser, vilka först efter hans 
död blivit uppskattade till sitt 
fulla värde, söka med förkärlek 



13 



Meyerbeer — Meyer-Foerster 



14 



sina motiv frän renäasansen. Yp- 
perliga äro även hans Oedichte 
(1882), ballader och tankelyrik. 
— 3. Lothar M., f. 1830, 
d. 1895, tysk kemist, bevisade, 
att syret vid andningen bildar 
en kemisk förening med be- 
ståndsdelar i blodet, att samma 
förhallande äger rum med kol- 
oxid samt att de mängder av 
dessa gaser, som upptas av blo- 
det, stä, i ett enkelt atomförhål- 
lande till varandra. M. påvisade 
även sambandet mellan grund- 
ämnenas atomvolymcr och atom- 
vikter (se Grundämnen, fig. 
2, sp. 25— 26) . — 4. E r n s t v. M., 
f. 1S47, d. 1916, tysk kemist, ut- 
förde gasanalytiska undersök- 
ningar och arbeten inom kolloid- 
kemin, vilka lett till den medi- 
cinskt värdefulla upptäckten av 
skyddskolloider och kolloidalt sil- 
ver. — 5. V i c t o r M., f. 1848, d. 
1897, tysk kemist, utförde omfat- 
tande och betydelsefulla experi- 
mentalundersökningar över nitro- 
föreningar, tillhörande alifatiska 
serien, över isonitrosoföreningar 
och tiofen samt utarbetade en 
mycket använd metod för bestäm- 
ning av gastäthet och molekylar- 
vikt. — 6. Gustav M., f . 1850, 
d. 1900, tysk språkforskare, prof. 
i Graz 1881 — 97. M:s arbeten om 
Balkanhalvöns språk, särskilt al- 
banesiskan, äro banbrytande. — 7. 
E d u a r d M., f. 1855, tysk histo- 
riker, prof. i Leipzig 1884, i Bres- 
lau 1885, i Halle 1889, i Berlin 
1902. M. är en av de främsta 
kännarna av antiken. 1 sin stora 
Geschichte des Altertums (5 bd, 
1884 — 1902), som går till mitten 
av 300-t. f. Kr., bryter M. med den 
gamla idealiserande uppfattning- 
en av antiken, särskilt Grekland, 
och ställer den i en skarpt realis- 
tisk belysning. Bland M:8 övriga 
talrika arbeten märkas Caesars 




Conrad Ferdinand Meyer. Teckning av 
Carl Stauffer-Bern. 

Monarchie und das Principat des 
Pompeius (1918) och Ursprung 
tind Anfänge des Christentums (3 
dir, 1921—23). — 8. Richard 
M., f. 1860, d. 1914, tysk littera- 
turhistoriker, prof. i Berlin 1903. 
Mångsidigt verksam, utgav M. 
bl. a. ett stort arbete om Goethe 
(1894) ; hans viktigaste verk är 
Die deutsche Literatur im 19. 
Jahrliundert (1899; flera senare 
uppl.). 

Meyerbeer [ma'jerber], Gia- 
c o m o, f. 1791, d. 1864, tysk ton- 
sättare, vann med den för Paris- 
operan skrivna Robert av Nor- 
mandie (1831) snabbt världs- 
rykte, vilket befästes särskilt ge- 
nom operorna Eugenottcrna 
(1836), Profeten (1849) och Afri- 
TcoMshan (1865), alla uppförda i 
Sthlm. M:s verk utmärkas av 
rikedom på yttre effekter. 

Meyer-Foerster [ma'jer- 

fö'rs-], Wilhelm, f. 1862, tysk 
författare, vann stor popularitet 
genom skådespelet Alt-Heidelberg 
(1898; Gamla Heidelberg, 1903) 



15 



Meyerhof — de Meza 



16 




Självporträtt. Målning av Martin van 
Meytens d. y. i Griii>hoiiii. l 

med dess älskvärda skildringar 
av tyskt studentliv. 

Meyerhof [ma'jerliåf], Otto, 
f. 1SS4, tysk fysiolog, avdelnings- 
föreståndare vid Kaiser Wilhelm- 
Institut fiir Biologie, Berlin. M:s 
arbeten behandla oxidationspro- 
cesserna i cellerna samt energiom- 
vandlingen i muskler. För sin 
upptäckt av det lagbundna för- 
hållandet mellan syrgasförbruk- 
ning och mjölksyreomsättning i 
muskeln erhöll M. tillsammans 
med A. V. Hill 1922 års Nobel- 
pris i fysiologi och medicin. Jfr 
Muskler. Fysiol. 

Meyer-Lu'bke [ma'jer-], Wil- 
helm, f . 1S61, tysk språkforska- 
re, prof. i Wien 1S92, i Bonn se- 
dan 1915. M. har utfört ett epok- 
görande arbete på den romanska 
språkforskningens område, fram- 
för allt genom sin Grammatik der 
romanischen Sprachen (4 dir, 
1890—1902) och Romatmches 
etymologisches Wörterbuch (1911 
—20). 

Meyrink [ma'j-], Gustav, 



eg. Meyer, f. 1868, österrikisk 
författare. M. slog igenom med 
juderomanen Der Golem (1914; 
Golem, 1916) och har senare ut- 
givit bl. a. Das grilne Gesicht 
(1916) och Walpurgisnacht 
(1917; Valborgsmässa, 1919). 
Hans författarskap har en stark 
prägel av skräckromantik. 

v. Meysenbug [ma'J8enboch]. 
M a 1 v i d a, f. 1816, d. 1903, tysk 
författarinna. M., som behärska- 
des av 1840-t:s radikala idéer, 
flydde 1848 från Tyskland, vista- 
des senare i London och Rom. M. 
var som personlighet ytterst 
fängslande. Hon utgav bl. a. Me- 
moiren einer Idealistin (3 dir, 
1876; I landsflykt, 2 dir, 1916). 

van Meytens, M i j t e n s, My- 
tens [fann mä'j-], målare. 1. 
Martin van M. d. ä., f. 1648, 
d. 1736. M., som tillhörde en gam- 
mal ansedd holländsk målarsläkt, 
inflyttade 1677 till Sthlm. M. är 
jämte Ehrenstrahl den mest ty- 
piske representanten i Sverige för 
barockens pompösa porträttkonst. 
Hans mest kända verk är det 
kraftfulla porträttet av Olof Rud- 
beck (se ill. till d. o.) i Uppsala 
univ., där han ger prov på en mera 
inträngande människoskildring. — 
2. M a r t i n v a n M. d. y., f. 1695, 
d. 1770, den föreg:s son och lär- 
junge. Efter vidsträckta resor i 
Europa slog han sig ned i Wien, 
där han med undantag för ett be- 
sök i Sverige 1730 — 31 vistades 
till sin död. Han utnämndes där 
till kejserlig kammarmålare och 
1759 till konstakademins direktör. 
M:s porträttkonst karaktäriseras 
av säker elegans och effektfull 
kolorit men saknar djup i män- 
niskoskildringen. 

de Meza [da me'sa], Chris- 
tian Julius, f. 1792. d. 1865, 
dansk general, överbefälhavare i 
Dansk-tyska kriget 1864. Vid tys- 



17 



Mézair — Miaotsi 



18 



kärnas framryckning mot Dane- 
virke återtågade M. utan strid, 
vilket välmotiverade men av sam- 
tiden klandrade steg medförde 
M:s skiljande från överbefiilet. 

Mézair [-9ä'r], fr., se Rid- 
ning. 

Méziéres [-8iä'r], huvudstad i 
dep. Ardennes, n.ö. Frankrike, vid 
Meuse. 8,000 inv. M. var aug. 
1914 — nov. 1918 besatt av tyskar- 
na, som där 1914 — 15 hade sitt 
stora högkvarter. 

Mezka'1, se Njutnings- 
m e d e 1. 

Mezzani'n [metsa-] (ital. mez- 
zanino, av 7nezza, halv), låg vå- 
ning mellan två högre, med små, 
vanl. kvadratiska fönster. 

Mezza voce [mä'dd§a vå'tje], 
ital. (jfr Mezzo), halvröst. 

Mezzo [mä'dd§å], ital., mellan, 
halv; mezzofo'rte, förk. mf, 
halvstarkt, mezzopia'no, förk. 
mp, tämligen svagt, mezzo- 
s o p r a' n, röstläge mellan sopran 
och alt. 

Mezzoti'nt [metså-] (av ital. 
mezzotinto, mellanton), även kal- 
lad svartkonst, ett grafiskt 
djuptrycksförfarande (se Gra- 
fik) och dettas resultat. — Tek- 
nik. En polerad kopparplåt upp- 
ruggas över hela sin yta medelst 
ett skavjärn (mattoir) , så att ett 
tätt ludd av koppar uppstår, som 
vid provtryck efter insvärtning 
av plåten ger ett ramsvart, sam- 
metsmjukt avdrag. På denna rug- 
gade yta arbetar man ned dag- 
rarna och de olika valörerna av 
ljuset till olika djup med hjälp 
av skavjärn. Där helt vit effekt i 
trycket önskas, måste plåten åter 
skavas alldeles jämn och glatt. 
Där skuggeffekter önskas, lämnas 
plåten mer 1. mindre i sitt rugga- 
de tillstånd. — Historik. M. upp- 
fanns på 1600-t. av tysken L. v. 
Siegen, som lärde prins Rupprecht 




Detalj av mezzotiut. Naturlig storlek. 

(se d. o.) av Pfalz, en skicklig 
amatör, sin hemlighet. Denne 
förde M. till England. De engelska 
grafikerna på 1700-t. älskade M. 
för dess tonskönhet och gjorde 
den till ett smidigt instrument 
vid återgivandet av bl. a. Rey- 
nolds och Gainsboroughs verk. 

mf., se Mezzo. 

m. fl., förk. för med flera. 

m. f. p., lat. mi'sce, fi'at pu'l- 
vis, på recept förk. med bet. : blan- 
da för att åstadkomma pulver. 

Mg, kemiskt tecken för en atom 
magnesium. 

mg., förk. för milligram. 

Mgr., se M o n s e i g n e u r. 

Miami [maj8e'mmi], kuststad i 
s.ö. Florida, För. Stat. Mondän 
badort i ytterst hastig tillväxt. 
1915 1,500, 1926 100,000 inv. 

Miaotsi, infödingsfolk i prov. 
Kueichou, Yiinnan, i ringa mån 



19 



Miasm — Michaelson 



20 



också Sichuan och Hunan i Kina. 
M. kan antas vara resterna av 
Central-Kinas urinvånare. Till se- 
der starkt olika kineserna, ha de 
ett närmast med tibetanskan be- 
släktat språk. 

Mia'sm (grek. mi'asma, smitt- 
ämne), äldre namn på smittämne, 
som vegeterar utanför människo- 
kroppen och som för att smitta 
måste genom parasiter (myggor, 
ohyra) införas däri. 

Mi'ca, i romanska länder samt 
i England och Amerika [eng. utt. 
ma'jk9] namn på glimmer. 

Michael, annan form för 
Mikael. 

Michae'li [mika-], Louise, 
f. 1830, d. 1875, sångerska. M., 
vilken under längre tid var verk- 
sam vid Kungl. teatern och f. ö. 
gästspelade flerstädes utomlands, 
ägde en utmärkt skolad sopran- 
stämma av ovanlig fägring och 
klarhet och vann framgång sär- 
skilt i mera högstämda roller 
samt SS. oratoriesångerska. 

Michae'lis. l.Johann Da- 
vid M., f. 1717, d. 1791, tysk 
orientalist och exeget, prof. i 
Göttingen 1746. M. tog initiativ 
till en dansk vetenskaplig expedi- 
tion till Arabien 1761 (jfr F o r s - 
skål) och gäller ss. en av ban- 
brytarna för det historisk-kritiska 
betraktelsesättet av Bibeln. — 2. 
Adolf M., f. 1835, d. 1910, tysk 
arkeolog, prof. i Strassburg 1872 
— 1907, skrev flera betydande ar- 
beten om klassisk konst (Der Par- 
thenon, 1871) och reviderade en 
upplaga av första delen av 
Springers Handbuch der Kunst- 
geschichte. — 3. Georg M., f. 
1857, tysk rikskansler. Efter att 
ha beklätt olika ämbetsmannapos- 
ter, bl. a. ss. rikskommissarie för 
spannmålsbeslagen 1914 — 17, ut- 
sågs den politiskt oerfarne M. juli 
1917 till Bethmann-HoUwegs 



efterträdare. M., som var armé- 
ledningens man, förmådde icke 
upprätthålla sin auktoritet gent- 
emot riksdagen, vars vänsterpar- 
tier framdrevo en fredsresolution, 
som band regeringen vid en utri- 
kespolitik "utan annexioner och 
skadestånd". På grund av omöj- 
ligheten att samarbeta med riks- 
dagen måste M. redan nov. 1917 
avgå. 1918 — 19 var han överpresi- 
dent i Pommern. — 4. Leonor 
M., f. 1875, tysk läkare, kemist, 
prof. i Berlin 1907, känd för sina 
forskningar på enzymkemins om- 
råde (se Enzym sp. 1105). 

Michae'lis [mika-], danska 
författare. 1. Sophus M., f. 
1865. I sitt mångsidiga författar- 
skap, som bl. a. omfattar en rad 
diktsamlingar (bl. a. Palmerne, 
1904; Blaaregn, 1913), Napoleon- 
romanen 1812. Den evige Sövn 
(1912), den av Flaubert påver- 
kade antika kulturskildringen 
Hellener og Barbar (1914) och 
det med stor framgång uppförda 
skådespelet Revolutionsbryllup 
(1906), framträder M. som en ro- 
mantisk skönhetsdyrkare med 
stark förkärlek för historiska och 
exotiska motiv och med en pitto- 
resk skildringskonst. M. har även 
varit verksam som kritiker. Han 
är sedan 1915 ordf. i Dansk For- 
f atterforening. — 2. Karin M., 
f. Bech Bröndum, f. 1872, 
gift 1895 med M. 1, 1912 med prof. 
C. Stangeland, har i en rad roma- 
ner och noveller (bl. a. Den far- 
lige Ålder, 1910, Lille unge Eone, 
1921), ofta med patologisk beto- 
ning, skildrat kvinnligt känsloliv. 

Michaelson, Knut, f. 1841, d. 
1915, författare, teaterman. M., 
som tidigare verkat som bruks- 
disponent, var en framstående 
regissör, i sin uppfattning påver- 
kad av Meiningarna (se d. c). 
Han skrev talrika lustspel i fransk 



21 



Michaud — Michelanselo 



22 




Skapelsen. Detalj av fresk i Siztinska kapellets tak. Av Michelangelo. 



komedistil, var 1907 — 10 direktör 
för Dramatiska teatern, 1911 — 14 
meddirektör för Intima teatern. 

Michaud [-sjå'], Joseph 
Fr an CO i 3, f. 1767, d. 1839, 
fransk historiker, skrev bl. a. 
ett arbete om korstågen (7 dir, 
1812 — 22) och grundade tillsam- 
mans med sin broder Louis- 
Gabriel M. Biographie universelle 
1817. 

Michel, se Sankt Michel. 

Michel [mi8jä'll]. 1. Se Clo- 
dion. — 2. Louise M., f. 1830, 
d. 1905, fransk revolutionär. För 
deltagande i Pariskommunen 
1871 deporterad till Nya Kaledo- 
nien, återvände hon 1880 till 
Frankrike, där hon sedan ägnade 
sig åt våldsam anarkistisk agita- 
tion. — 3. André M., f. 1853, 
d, 1925, fransk konsthistoriker, 
prof. vid École de Louvre, utgi- 
vare av det stora konsthistoriska 
översiktsverket Histoire de Vart 
(15 bd 1905—25). 

Michelangelo Buonaro'tti 
[mikela'nndjelå boå-], f. 1475, d. 
1564, italiensk bildhuggare, må- 
lare och arkitekt. Sin ungdom 
tillbragte han i Florens, där 
han beskyddades av Lorenzo de' 
Medici och någon tid var lärjunge 
till Ghirlandajo. Efter ett par 



tidigare vistelser i Rom (1496 — 
1500 och 1506—16) överflyttade 
han 1534 definitivt dit. — Hans 
första bevarade storverk är en 
Pietä (se ill. till d. o.) i Peters- 
kyrkan i Eom, huggen i marmor 
under den första Romvistelsen. 
Något senare högg han i Florens 
av ett kasserat marmorblock sin 
väldiga Davidstaty (se ill. till 
Bildhuggarkonst sp. 
1530), som uppställdes framför 
Palazzo Vecchio (originalet nu i 
Akademin, en kopia på platsen) 
och som visar en för tiden häp- 
nadsväckande djärv och själv- 
ständig uppfattning av motivet 
och en virtuos säkerhet i marmor- 
behandlingen. 1504 påbörjade han 
för rådssalen i samma byggnad 
en jättestor målning, avsedd som 
motstycke till Lionardos Slaget 
vid Anghiari och framställande 
badande soldater, överraskade av 
fienden vid Cascina. Endast kar- 
tongen utfördes, och denna har 
förkommit, men kopparstick efter 
densamma (se ill. till Marc- 
a n t o n i o) visa en grupp nakna 
män i djärva rörelser och för- 
kortningar. Den enda fullbordade 
tavelmålning, som fullt säkert 
kan tillskrivas M., är en något 
glatt och hård rundbild i Ufifi- 



23 



Michelangelo 



24 




Två slavar från Julius II :s gravmonu- 
ment. Marmorstatyer av Michelangelo. 

zierna, tramställande den heliga 
familjen. M:s största bragd inom 
måleriet blev den mäktiga 
freskoutsmyckningen av taket i 
Sixtinska kapellet i Vatikanen 
(se d. o.), utförd 150S— 12 på 
påven Julius II :s uppdrag. Det 
arkitektoniskt indelade taket 
framställer i mittfälten skapelsen 
och de första människornas 
historia. Mäktigast gestaltade äro 
dock de profeter och sibyllor, som 
placerats utefter sidorna, samt de 
girlandbärande slavar, i vilka M:s 
överlägsna behandling av det 
nakna fullt kommer till sin rätt 
(se ill. till Italiensk konst 
sp. 16351. Långt senare, 1541, 
fullbordade M. å fondväggen i 
samma kapell en mycket omstridd 
framställning av den yttersta do- 
men. Efter takets färdigdekore- 
rande ägnade sig M. åt skulptu- 
rala uppgifter. De flesta blevo 
blott fragment, bl. a. Julius II :s 
gravmonument (1513 — 16), av 
vars färdiga delar den väldiga 
Mosestatyn (se ill. till Bild- 



huggarkonst sp. 1534) finns 
i kyrkan San Pietro in Vincoli i 
Rom, två slavar i Louvre, de öv- 
riga i Akademin i Florens. Av 
medicéernas gravmonument i Nya 
sakristian i San Lorenzo i Florens 
(se även ill. till Gravvård 
sp. 1477 och Medici sp. 1435), 
påbörjat 1520, fullbordades blott 
statyerna av Lorenzo och Giu- 
liano de' Äledici och de symboliska 
gestalterna Dagen och Natten, 
Skymningen och Morgongryning- 
en. Även äran av sakristians ädla 
renässansarkitektur tillfaller M., 
som under senare delen av sitt 
långa liv ägnade sig åt flera be- 
tydande arkitektoniska uppgifter. 
Hit höra ordnandet av den vackra 
Capitoliumplatsen i Rom (se ill. 
till d. o.), trapphuset till Biblio- 
teca Laurenziana i Florens (se 
ill. till Italiensk konst sp. 
1632), takgesimsen till Palazzo 
Farnese i Rom men framför allt 
hans arbeten på Peterskyrkan (se 
d. o.) i Rom. — M. är en av alla 
tiders väldigaste konstnärsgestal- 
ter. Hans verk är helt präglat av 
hans våldsamma, mot det gigan- 
tiska strävande, bittra och sön- 
derslitna personlighet, som även 
fått starka uttryck i hans sonett- 
diktning. Som konstnär var han 




Skymningen. Detalj av medicéernas 

gravmonument. Marmorskulptur av 

Michelangelo. 



25 



Michelet — Michelson 



26 



till sin egentliga läggning bild- 
huggare, och det motiv, som han 
framför allt älskade, var den nak- 
na människokroppen. Även i sina 
målningar och ännu mer i sina 
mästerliga teckningar är han 
framför allt plastiker och rör sig 
helt med formvärden. Det infly- 
tande, han utövat på eftervärl- 
den, är utomordentligt stort. Han 
är den egentlige grundläggaren 
av barocken, som även i sina över- 
drifter kan ledas tillbaka till M. 

Michelet [mi'8j-], Simon 
T e m 8 t r u p, f. 1863, norsk teo- 
log, prof. i Kristiania 1896, en av 
banbrytarna i Norge för en histo- 
risk uppfattning av G. T., f. ö. liv- 
ligt verksam i den kristna stu- 
dentrörelsen. 

Michelet [misjlä'], J u 1 e s, f. 
1798, d. 1874, fransk historiker, 
prof. vid College de France 1S3S. 
M:8 historieuppfattning var 
starkt influerad av samtidens li- 
beralism och tro på massornas in- 
sats i utvecklingen. Bland hans 
talrika arbeten märkas Histoire 
de France (17 bd, 1833—67) och 
Histoire de la revolution frangaise 
(7 bd, 1847—53). 

Michelozzo [mikelå'ddSå] d i 
Bartolommeo, f. 1396, d. 
1472, italiensk bildhuggare och 
arkitekt. Som skulptör utförde 
han bl. a. i samarbete med Dona- 
tello den dekorativa utsmyck- 
ningen av påven Johannes 
XXIII :s gravvård i baptisteriet i 
Florens. Som arkitekt står han 
Brunelleschi nära och är en av 
ungrenässansens främsta. Hans 
huvudverk är det ståtliga Palazzo 
Medici (Riccardi) i Florens. 

Michelsen [mi'kk-]. 1. Hans 
M., f. 1789, d. 1859, norsk bild- 
huggare, studerade i Sthlm för 
Göthe och i Rom för Thorvaldsen 
och utförde bl. a. en rad apostla- 
statyer för Trondhjems dom- 




Christian Micu 



kyrka. — 2. Christian M., 
f. 1857, d. 1925, norsk politiker, 
advokat och skeppsredare. M., 
som 1891 — 94 varit en av de in- 
flytelserikaste vänstermännen i 
stortinget, framträdde 1903 ss. 
förespråkare för nationell sam- 
ling kring Norges unionella krav. 
Han invaldes då på nytt i stor- 
tinget och blev norskt statsråd i 
Sthlm samt senare finansminis- 
ter. Han hävdade med styrka kra- 
vet på eget norskt konsulatväsen 
och bildade 11 mars 1905 en mini- 
stär, som genomförde unionsbryt- 
ningen (se Svensk-norska 
unionen). M. testamenterade 
räntorna av sin betydande för- 
mögenhet till upprättande i Ber- 
gen av ett '"Christian Michelsens 
Institut" för befrämjande av fri 
vetenskaplig forskning och annat 
samhällsgagnande arbete. 

Michelson [mi'kkls8n], Al- 
bert Abraham, f. 1852, tysk- 
amerikansk fvsiker, prof. i Cleve- 
land 1883, Worcester 1889 och 
Chicago 1892, har utfört noggran- 
na mätningar av ljusets hastighet 
och spektralstudier med känsliga 
instrument av egen konstruktion. 
M. har bestämt förhållandet mel- 
lan 1 m. och våglängden i vissa 
kadmiumspektrets linjer (han 




Michigan — Micum 



28 



Albert Michelson. 
fann 1 m. = 1,553,163,5 vågläng- 
der av röda linjen ; jfr I n t e r - 
f er ens sp. 1446) samt visat, 
att ljusets hastighet är oberoende 
av jordens rörelse (jfr R e 1 a t i - 
vitetsteori).M. erhöll Nobel- 
priset i fysik 1907. 

Michigan [mi'sjig8n]. 1. En 
av de Kanadiska sjöarna, den 
enda med alla stränder hörande 
till För. Stat. C:a 58,000 kvkm., 
största djup 263 m. Vid M. ligga 
storstäderna Chicago och Mil- 
waukee. — 2. Stat i För. Stat., 
upprättad 1837. 150,200 kvkm. 3,7 
mill. inv. M. består av två halv- 
öar, den "övre" mellan övre sjön 
och M. 1, den "nedre" och större 
mellan M. 1, Huron- och Eriesjön. 
M. är övervägande en jordbruks- 
stat och producerar vete, majs, 
havre m. m. ; betydande boskaps- 
skötsel. Stor produktion av kop- 
par, järn och salt. Livsmedels-, 
automobil-, trävaru-, metallin- 
dustri. Största städer äro Detroit, 
Grand Rapids, Flint, Saginaw 
och huvudstaden Lansing. 

Michoacän [mitjåaka'n], stat 
i s.v. Mexiko, vid Stilla havet. 
60,000 kvkm. 935,000 inv. Bördig 
jord ("Mexikos trädgård"). Hu- 
vudstad Morelia. 



Mickel, kortform för Mikael, 
i Sverige allmän benämning på 
räven. I sms. (t. ex. frimickel, ox- 
mickel) betecknar M. list, lismeri, 
tölpaktighet. — Mickels- 
mässa, se Mikael. 

Mickiewicz [mitskje'vitj], 

Adam, f. 1798, d. 1855, polsk 
diktare. M., vilken 1824—29 var 
förvisad till det inre av Ryssland 
SS. politiskt misstänkt, var 1840 
— 44 prof. i slavisk litteratur i 
Paris. M. är den polska littera- 
turens största namn, och hans 
verksamhet betecknar i denna 
genombrottet från klassicism till 
romantik. Hans av Byron starkt 
påverkade diktning omfattar 
bl. a. ballader och romanser (l:a 
saml. 1822; sv. övers. 1896) samt 
berättande dikter, främst Konrad 
Wallenrod (1828; sv. övers. 1899), 
med ämne från litauernas frihets- 
kamp, och Pan Tadeusz (1834; 
sv. övers. 1898), M:s mest bety- 
dande arbete, med motiv från 
litauiskt adelsliv under tiden för 
Napoleons tåg till Ryssland. Den 
varma patriotism, som präglar 
M:s skönlitterära arbeten, fick ut- 
tryck även i hans verksamhet bs. 
kultur- och litteraturhistoriker. 

Micum, förk. för fr. Mission 




Adam Mickiewicz. 



29 



Midas — Midgårdsormen 



30 



interalliée de contrule des usines 
et des mincs, som undor ocli efter 
franska Ruhrockupationen 1923 
ombesörjde avtal med tyska bolag 
om leveranser av kol m. m. 

Mi'das, d. 695 f. Kr., frygisk 
konung, kämpade mot assyrierna 
och omkom i kriget mot kim- 
merierna. M:s rikt ornerade 
klippgrav, M i d a i' o n, finnes 
nära Gordium. — I den grekiska 
sagan sammanblandas M. med en 
frygisk fruktbarhetsgudomlighet. 
M. hade av Dionysos fått gåvan, 
att allt han rörde vid skulle för- 
vandlas till guld. Då även hans 
mat och dryck blev till guld, bad 
M. att bli befriad från gåvan, vil- 
ket skedde genom ett bad i floden 
Paktolos, som då blev guld- 
förande. Då M. SS. skiljedomare i 
en musikalisk tävlan mellan Åpol- 
lon och Pan gav den senare rätt, 
straflfades han av Apollon med att 
få åsneöron. 

Middag, tidpunkten för solens 
övre kulmination. Den verkliga 
solens meridianpassage kallas 
sann M., medelsolens medel- 
(s o 1) middag. Det astrono- 
miska dygnet börjar vid M., det 
borgerliga vid midnatt. 

Middagsarbete kallas de 
observationer och beräkningar, 
som göras vid middagen för orts- 
bestämning å ett fartyg. 

Middagshöjd, se Meridian- 
höjd. 

Middagslinje, detsamma som 
meridian. 

Mi'ddelburg [-byrch], huvud- 
stad i prov. Zeeland, Nederländer- 
na, på ön Walcheren. JM. har flera 
ålderdomliga byggnader, främst 
det sengotiska, omkr. 1500 upp- 
förda rådhuset. 20,000 inv. 

Mi'ddelfart, stad i Odense amt, 
Danmark, på u.v. Fyn. Industri, 
sjöfart, fiske. Ändpunkt för den 
privata nordvästfynska banan. 



Gammal överfartsort till Jyl- 
land; stad 1496. 7,000 inv. 

Middel grund, vanligt nairni på 
grund i danska farvatten, bl. a. 
M. med fyr och fort i Öresund vid 
inloppet till Köpenhamn. 

Mi'ddelthun, Julius, f. 
1S20, d. 1886, norsk bildhuggare. 
Efter studier i Köpenhamn för 
Bissen uppehöll sig M. under 
flera är i Eom, där han mottog 
starka intryck av aijtiken. Högst 
har han nått i bysten av skalden 
J. Welhaven. 

Middlesbrough [mi'ddläbrå], 
stad i n.ö. England vid Tees' ut- 
lopp i Nordsjön. M. bildar eget 
grevskap, är medelpunkt i ett av 
Englands förnämsta järnverks- 
områden och viktig hamnstad med 
vågbrytare och djupa dockor. 
140,000 inv. 

Middlesex [mi'ddlseks], grev- 
skap i s. England, v. om London. 
M., som bildats genom utbrytning 
ur Essex och Wessex, omfattade 
urspr. även London. Sedan en del 
av M. införlivats med huvudsta- 
den, är det ett av Englands minsta 
grevskap. 1,250,000 inv. Träd- 
gårdsodling och industri. Huvud- 
stad Brentford. 

Middleton [mi'ddlten], Tho- 
mas, f. omkr. 1570, d. 1627, 
engelsk dramatiker, skrev till en 
början, delvis i samarbete med 
Dekker, realistiska sedekomedier 
med motiv från Londonlivet. Hans 
senare skådespel bygga på span- 
ska motiv. 

Midfastosöndagen, den i påsk- 
fastans mitt belägna 4:e söndagen 
i fastan. 

Midgård, i fnord. myt. män- 
niskornas hem, den odlade bygden, 
där lag och ordning råda. Där- 
utanför ligger jättarnas värld, 
U t g å r d. 

Midgårdsormen, i fnord. myt. 
ett i havet runt jorden ring- 



31 



Midhat pasja — Midsommar 



32 



lande vidunder, vilket i den sista 
striden skall dräpas av Tor. I 
Snorres Edda säges Loke vara 
M:s fader. M. är den nordiska 
motsvarigheten till Leviatan (se 
d. o.). 

Midhat pasja, f. 1822, d. 1884, 
turkisk reformpolitiker, var stor- 
vesir 1872 och ånyo 1876 — 77, se- 
dan han genomdrivit såväl sulta- 
nen Abd ul-Aziz' som dennes efter- 
trädares störtande. M. var upp- 
hovsman till en kortlivad konsti- 
tutionell författning. Efter sin av- 
sättning anklagades M. 1881 för 
delaktighet i mordet på Abd ul- 
Aziz och bragtes om livet. 

Midi', fr., middagstid, södern 
(s. Frankrike) ; ingår i sms. ss. 
Canal du Midi, Pic du Midi, Dent 
du Midi. 

Midia, stad i Turkiet, vid 
Svarta havet. Jfr Balkankri- 
g e n 19 1 2—1 3 sp. 1030 f. 

Midinette [-nä'tt] (fr., av 
midi, middag), skämtsam benäm- 
ning på parisiska sömmerskor, 
som under middagsrasten prome- 
nera omkring i stora skaror. 

Mi'djan, m i d j a n i' t e r, en 
med Israel besläktad nordarabisk 
beduinstam, sannol. bosatt ö. om 
Akabaviken. Omkr. 1100 f. Kr. 
företogo M. jämte andra öken- 
stammar ett anfall mot mell. 
delen av Palestina men blevo till- 
bakaslagna av Gideon (se d. o.). 

Midleton [mi'ddlt8n], S:t 
John B r o d r i c k, earl of M., 
f. 1856, brittisk politiker, konser- 
vativ led. av underhuset 1880 — 
1907. M. var krigsminister 1900 
— 03 och minister för Indien 1903 
— 05. Godsägare på s. Irland, 
motarbetade han home rule och 
sedermera öns delning. 

Midljud, språkljud inuti ett 
ord. 

Midlothian [midlAo'dhi9n] 1. 
Edinburghshire, grevskap 



i 8.Ö. Skottland, s. om Forthviken. 
Bördig jord, goda betesmarker och 
kolfält. Betydande jordbruk, 
bergsbruk, industri, fiske; livlig 
handel och sjöfart. 510,000 inv. 
Huvudstad Edinburgh. 

Midnatt, tidpunkten för solens 
undre kulmination. Jfr Mid- 
dag. 

Midnattssol kallas solen, då 
den är synlig vid sin undre kul- 
mination, vilket förhållande möj- 
liggöres genom jordaxelns lutning 
(se Jorden sp. 182). 

Midrasji'm, se Judisk lit- 
teratur sp. 238 f. 

Midshipman [mi'ddsjipm8enn], 
eng., "midskeppsman", engelsk 
och amerikansk benämning på 
sjökadett. 

Midsommar, det folkliga nam- 
net på 24 juni, i den kristna kalen- 
dern helgad åt Johannes döparen 
(vars födelse enl. evangeliet in- 
träffade 6 mån. före Jesu). Liksom 
den kristna julen (se d. o.) grun- 
dar sig dess helgd urspr. på dess 
närhet till solståndet. Flerstädes 
i den antika världen firades som- 
marsolståndet med religiösa bruk, 
av vilka rester ännu kvarleva i 
europeisk folksed. Sannolikt har 
det förkristna nordiska årets M. 
liksom dess midvinter (se Jul) 
ej sammanfallit med solstånds- 
dagen utan infallit senare. Emel- 
lertid har firandet av den med 
hedniska bruk förknippade S:t 
Johannesfesten tidigt spritt sig 
även till Norden och där över- 
tagit den gamla M:s namn och 
funktioner. I de gamla danska och 
norska provinserna, där festen all- 
mänt benämnts S:t Hans, liksom 
i Danmark, firas S:t Hansaftonen 
huvudsakl. med brännandet av 
bål, medan i Sverige för övrigt, 
åtminstone sedan 1600-t., maj- 
stången och lövandet av husen (se 
Maj) förekommit på midsom- 



33 



Midsommarblomster — Mignard 



34 



maraftonen. Flerstädes samlas 
man vid lövprydda midsommar- 
källor, vilkas vatten vid M. anses 
särskilt hälsobringande. Även ör- 
terna och daggen ha ansetts sär- 
skilt kraftmättade under M. In- 
samlandet av nio slags blomster 
har trötts kunna ge vetskap om 
ens tillkommande. De till M. 
knutna folksederna synas ha haft 
fruktbarhetsbefordrande syfte. 

Midsommarblomster, se Q e - 
raniaceae. 

Midsommarkransen, se 

Stockholm. 

Midvinter, se Jul. 

Mie [mi], Gustav, f. 1869, 
tysk fysiker, 1905 prof. i Greifs- 
wald, 1917 i Halle, har behandlat 
elektriska vågor, optiska fenomen 
och allmänna relativitetsteorin. 

Mierevelt [mi'refällt], Mi- 
chiel Jansz., f. 1567, d. 1641, 
holländsk målare, huvudman för 
målarskolan i Delft och i viss 
mån föregångare till Frans Hals, 
utförde en mängd ännu tradi- 
tionsbundna men karaktärsfyllda 





Konstnären målande en dam. Målning 
av Frans van Mieris d. ä. (Dresden.) 



Maria Mancini, Målning av Pierre Mig- 
nard. (Berlin.) 

porträtt (bl. a. av Axel Oxen- 
stierna) och gruppbilder. 

van Mieris [fannmi'-], Frans 
d. ä., f. 1635, d. 1681, holländsk 
målare, lärjunge till Gerard Dou, 
målade huvudsakl. genrebilder i 
litet format, oftast med motiv ur 
sällskapslivet, utförda i en ytterst 
minutiös teknik och med ett 
skickligt stoffmåleri. 

Miethe rmi'te], Adolf, f. 
1862, tysk fotokemist, 1899 prof. 
vid tekn. högskolan i Charlotten- 
burg, har behandlat optik och 
fotografi, spec. färgfotografi. 

Migmati't (av grek. mi'gma, 
blandning), gnejsbergart, som ge- 
nom intensiv genomdränkning 
med granitiskt material fått en 
invecklad byggnad med ådror 
(ådergnejser), band (ban- 
dade gnejser), nät (d i k - 
tyoni'ter) o. s. v. Ibland har 
en uppsmältning av den äldre 
gnejsbergarten skett, så att en- 
dast "spöklika rester" (n e b u - 
1 i' t e r) återstå. 

Mignard [minja'r], franska 
målare. 1. N i c o 1 a s M., f. 1605, 
d. 1668, verksam vid Ludvig 



2. — L e X. VIII. 



35 



Mignardiser — Mika 



36 



XrVrs hov som porträtt- och 
historiemålare. — 2. Pierre M., 
f. 1612, d. 1695, den föreg:s bro- 
der, till skillnad från denne kal- 
lad le Romain (romaren) på 
grund av en långvarig vistelse i 
Rom, varifrån han 1657 kallades 
till Ludvig XIV:s hov, där han 
kämpade med Lebrun om platsen 
som den mest firade konstnären. 
Hans huvudverk är den väldiga 
fresken Paradiset i kyrkan Val- 
de-Graces kupol. Han målade även 
en mängd madonnor och porträtt 
(bl. a. av Moliére, se ill. till d. o.) 
i en mjuk och elegant stil. 

Mignardi'ser [minjar-] (fr. 
mignardises, av mignard, täck, 
söt), ganser (se d. o.) med för 
spetsvirkning avsedda öglor. 

Migne [minnj], Jacques 
P a u 1, f. ISOO, d. 1875, fransk ka- 
tolsk präst, grundade 1836 i Paris 
ett tryckeri och förlag, från vilket 
flera jättestora samlingsverk ut- 
gingo, bl. a. Patrolo'giae cu'rsiis 
compWtus, kyrkofädernas och 
kyrkolärarnas skrifter (en la- 
tinsk serie i 217 bd 1844^65, en 
grekisk i 161 bd 1857—66). 

Mignet [minjä'], Frangois 
Auguste, f. 1796, d. 1884, fransk 
historiker, arkivarie. I sitt glän- 
sande översiktsarbete Histoire de 
la revolution fran^aise (1824) 
sökte han från liberal synpunkt 
klarlägga revolutionens ledande 
idéer och orsakssammanhang. 

Mignon [minjå'i)], fr., eg. nätt, 
näpen. 1. En av huvudpersonerna 
i Goethes Wilhelm Meisters Lehr- 
jahre, efter vilken Thomas skrivit 
operan med samma namn. M. 
skildras ss. en barnsligt oskulds- 
full varelse och har ofta i littera- 
turen efterbildats. — 2. Se S t i 1. 

Migratio'n (av lat. migra're, 
vandra), folkvandring, in- och ut- 
vandring. — Migrations- 



teori', se Utvecklings- 
lära. 

Migrä'n (fr. migraine, av grek. 
hemi, halv, och krani'on, skalle), 
anfallsvis börjande ömhet i huvu- 
det och huvudvärk, oftast med be- 
stämd lokalisation till viss del av 
skallen, ev. åtföljd av svindel, 
illamående och kräkningar, stun- 
dom även av "flimmer" för ögo- 
nen. Anfallen komma oftast utan 
påvisbar orsak men kunna även 
följa på kroppsansträngningar, 
alkoholmissbruk m. m. 1. orsa- 
kas av hjärnsjukdomar, uremi 1. 
glaukom. Vid täta anfall tarvas 
allmänt stärkande och härdande 
behandling. Symtomatiskt till- 
gripas allehanda antipyretica, vid 
svåra anfall t. o. m. narkotica. — 
Migränstift, gjuten stång 
av mentol med tillsats av tymol, 
ger vid bestrykning av huden en 
köldkänsla, som lindrar smärtor- 
na vid migrän. 

Miguel [-ge'l]. 1. M., f. 1802, d. 
1866, portugisisk tronpretendent, 
reg. 1828—34. Se vid. Portu- 
gal. — 2. M., f. 1853, se B r a - 
gänga sp. 460. 

Mihai'l (Mikael) A 1 e k s a n - 
drovitj, f. 1878, d. 1918, rysk 
storfurste, broder till tsar Niko- 
laus II. Då denne mars 1917 
abdikerade till förmån för M., av- 
stod denne från att bestiga tro- 
nen, förrän Rysslands konstituant 
fattat beslut om författningen. 
Deporterad av bolsjevikerna, 
arkebuserades han juli 1918. 

Mihra'b, arab., en i en moské 
befintlig nisch, som avser att 
utmärka böneriktningen (se 
K i bl a). 

Mija's, flod i Uralbergen, 
Ryssland, biflod till Tobols biflod 
Isset. C:a 500 km. Vid M:s övre 
lopp finnas rika guldfyndigheter. 

Mika, två profeter 'i G. T. 1. 
M., Jimlas son, profet i Israel 



37 



Mikado — Mikluiiård 



38 



pä konung Ahabs tid (1 Kon. 
22). — 2. M. från M o r e' s e t 
(i v. Juda), profet i Juda mot 
slutet av 700-t., uttalade skarpa 
domsord mot Jerusalem och temp- 
let (Jer. 26: 18). I den bok, som 
bär hans namn, torde spec. kap. 
4 — 7 innehålla tillägg från senare 
tid. 

Mikado, jap. "kejserliga palat- 
set", sedermera i överförd mening 
"regeringen" och även "kejsaren" 
(denne senare dock vanl. ienno). 

Mikael, i judendomen den för- 
nämsta av de 4, resp. 7 "ärkeäng- 
larna", omtalas första gången i 
Daniels bok (12: i m. fl.) ss. 
Israels skyddsängel och den store 
kämpen i den sista, avgörande 
striden (jfr i N. T. M:3 strid med 
draken. Upp. 12: 7 AF.). I utom- 
kanoniska skrifter skildras han 
därjämte ss. himmelsk överste- 
präst, förmedlare av lagen och 
ledsagare av de döda (till det 
sistnämnda jfr i N. T, Jud. v. 9). 
Från judendomen övertogs M:s 
gestalt av den kristna folktron, 
vilken särskilt sysslat med häng 
eskatologiska funktioner. I krist- 
na bildframställningar, varav åt- 
skilliga bevarats även från svensk 
medeltid, skildras han vanl. i 
strid med en drake. Talrika 
kyrkor invigdes åt honom, sär- 
skilt i Orienten, och fester till 
hans ära inrättades: i grekiska 
kyrkan 8 nov., i romerska framför 
ailt 29 sept. (från 500-t.), delvis 
även 8 maj. I Tyskland gällde han 
från Henrik 1:3 tid ss. rikets 
skyddspatron, och hans bild för- 
des i riksbaneret. Även i den 
lutherska kyrkan behölls M i - 
kaelsdagen (Mickelsmäs- 

san), 29 sept. I Sverige var den 
helgdag till 1772. Sedan dess är 
firningen flyttad till följande 
söndag. 

Mikael Wisniowiecki, f. 




Mihrab och minlar i el Monaiyadmoskén 
i Kairo. 

163S, d. 1673, konung av Polen 
(se d. o.) 1669. 

Mikael (ry. Mihail) Feo- 
dorovitj, f, 1596, d. 1645, 
Rysslands (se d. o.) förste tsar av 
huset Romanov, vald 1613. Jfr 
Mihail. 

Mikael Obre'novic [-vitj], 
f. 1823, d. 1868, furste av Serbien, 
se Jugoslavien sp. 260 f . 

Mikael, 9 östromerska kejsare, 
bland vilka märkes M. VIII P a - 
laio'logos, f. 1224, d. 1282, 
kejsare först av Nicaea och 1261 
av det av honom återupprättade 
östromerska riket (se vid. d. o.). 

Mikani't, se G 1 i m m e r. 

Mi'kkeli, se S a n k t M i c h e 1. 

Mi'kkelsen, Einar, f. 1880, 
dansk polarfarare. Deltagare i 
och ledare av flera arktiska expe- 
ditioner, bl. a. till Grönland 1909 
— 12, då han återfann Mylius- 
Erichsens observationsjournaler 
från dennes sista resa. 

Mi'kkola, Jooseppi Ju- 
lius, f . 1866, finsk språkforska- 
re, prof. i Helsingfors 1900, har 
utgivit ett flertal undersökningar 
rör. finska och slaviska språk. 
M:s huvudverk är Urslavische 
Grammatik (1 del 1913), 

Miklagård (av fial. mikil, 



39 



v. Miklosich — Mikrofotografi 



40 



stor), "den stora staden", viking- 
arnas namn på Konstantinopel. 

v. Mi'klosich [-sitj], Franz 
X a v e r, f. 1813, d. 1891, slovensk 
språkforskare, prof. i Wien 1848. 
M., vars huvudarbete är Verglei- 
chende Grammatik der slavischen 
Sprachen (4 bd, 1852—75), ut- 
gav talrika arbeten i slavisk 
lexikografi, litteraturhistoria och 
mytologi. 

Mi'kon, grekisk målare, verk- 
sam omkr. 480 — 450 f. Kr., ut- 
förde tills, med Polygnotos (se d. 
o.) berömda monumentalmål- 
ningar i Aten. 

Mikro-, framför vokal m i k r - 
(av grek. mikro' s, liten), liten, 
små-; i sms. med måttsord (förk. 
a) : en milliondels-. 

Mikro'b (av grek. mikro' s, li- 
ten, och hVos, liv) , se Mikro- 
organismer. 

Mikrobarogra'f (av grek. 
mikro' s, liten, och barograf), 
självregistrerande, ytterst käns- 
lig barometer av aneroidtyp, 
vilken användes för registrering 
av lufttryckets allra minsta för- 
ändringar. Med M. kxinna regist- 
reras lufttrycksändringar på ned 
till 0,01 mm. kvicksilver. 

Mikrobiologi' (av grek. mi- 
kro' s, liten, och biologi), veten- 
skapen om mikroorganismerna. 

Mikrocefali' (av grek. mikro' s, 
liten, och kefale', huvud), abnorm 
litenhet hos huvudskålen i förhål- 
lande till ansikte och övriga 
kroppsdelar. Närmaste orsaken 
till M. är en hämning, spec. i 
stora hjärnans utveckling. Vanl. 
följes M. av idioti. 

Mikrofara'd (av grek. mikro' s, 
liten, och fårad) , se Elek- 
triska måttsenheter sp. 
882. 

Mikrofo'n (av grek. mikro' s, 
liten, och fone', ljud), se Tele- 
f oni. 



Mikrofotografi (av grek. 
mikro's, liten, och fotografi) , foto- 
grafering vid stark förstoring. M. 
möjliggör objektiv registrering av 
den i mikroskopet sedda bilden och 
upplösning av finare detaljer ge- 
nom användning av korta vågläng- 
der utom ögats känslighetsområde 
(se Mikroskop). M. utföres 
1) för svagare förstoringar genom 
insättande i mikroskopet av 
speciella objektiv av de vanliga 
fotografiska objektivens typ men 
med kortare brännvidd; 2) för 
starkare förstoringar genom att 
inställa mikroskopet på vanligt 
sätt och uppta det utgående 
parallella strålknippet med en för 
oändligt avstånd inställd fotogra- 
fisk kamera 1. genom att med pro- 
jektionsokular projiciera en bild 
på ändligt avstånd. I senare fallet 
användes en särskild kamera utan 
objektiv. Förstoringsgraden be- 
stämmes, utom av mikroskopets 
förstoring, i förra fallet av ka- 
meraobjektivets brännvidd, i sena- 
re fallet av det avstånd, varpå 
bilden upptas. Dess ökande utöver 
mikroskopets upplösningsförmåga 
medför ej nya detaljer. Ljuskällan 
avbildas vid metod 1 vanl. genom 
belysningssystemet i det använda 
objektivet, vid metod 2 i prepara- 
tet. För att minska dettas upp- 
värmning användes kylkyvett. 
bäst fylld med i/^-%-ig lösning 
av kopparsulfat. Viktigt är att 
använda ljusfiltra, lämpade efter 
preparatets färg, ev. även den an- 
vända optikens korrektion, samt 
för det valda våglängdsområdet 
känsligt negativmaterial. Färg- 
filtra kunna väljas för största 
kontrast, då deras ljus helt absor- 
beras av preparatets färg, 1. för 
detaljer, då det blott delvis absor- 
beras. Exponeringstiden bestäm- 
mes bl. a. av öppningsvinkeln hos 
det använda strålknippet och av 



41 



Mikrokemiska analysmetoder — Mikronesier 



42 



förstoringen; dä den växer med 
kvadraten pä den senare, fordra 
höga förstoringar även med 
starka ljuskällor lång exponering 
och därför en omsorgsfullt gjord, 
skakfri uppställning av appara- 
terna. 

Mikrokemiska analysmeto- 
der (av grek. mikro's, liten, och 
kemisk), kvalitativa och kvanti- 
tativa kemiska analysmetoder, 
som användas dels vid undersök- 
ning av sådana ämnen, som en- 
dast kunna erhållas i ringa kvan- 
titeter, t. ex. beståndsdelar i blod, 
samt över huvud taget vid bio- 
kemiska och vid rättsmedicinska 
arbeten, dels även vid undersök- 
ning av mikroskopiskt små struk- 
turer i cellvävnader. Vid kvalita- 
tiv analys observeras reaktioner- 
na, vilka framkalla karaktäris- 
tiska kristalliniska fällningar, 
genom mikroskop, enär kristall- 
formerna på grund av partiklar- 
nas litenhet ej kunna iakttas med 
blotta ögat. Andra M. grunda sig 
på färgreaktioner (spec. vid 
histologiska arbeten; jfr Mikro- 
skopisk teknik). Synner- 
ligen många och vackra kvantita- 
tiva M. ha utarbetats av F. Pregl 
(se d. o.) med användande av sär- 
skilt känslig mikrovåg (se Våg), 
Mikrokinematografi' (av grek. 
'mikro's, liten, och kinematografi) , 
upptagning av rörliga bilder un- 
der stark förstoring, har stor be- 
tydelse spec. för biologin och ut- 
föres genom att kombinera en 
kinokamera med mikroskopet. M. 
fordrar en synnerligen omsorgs- 
full uppställning för skakningars 
undvikande och så kraftig ljus- 
källa som möjligt. 

Mikrokli'n, se Fältspat. 

Mikroko'smos (av grek. 

mikro' s, liten, och ko'smos, värld), 

beteckning för människan ss. en 

miniatyrbild av hela världsalltet. 




Mikronesier. Man och kvinna från Gll- 
bertöarna. 

makroko'smos. Hos Leibniz 
betecknas ock ur denna synpunkt 
varje s. k. monad ss. M. 

Mikrome'ter (av grek. mikro' s, 
liten, och me' tron, mått), se 
Längdmätning och M å 1 1 - 
verktyg. — Mikrometer- 
skruv, noggrant skuren skruv 
med exakt känd stigning. 

Mikro'n (av grek. mikro' s, li- 
ten), förk. Il (my), längdmått, ut- 
görande 0,001 mm. Inom spektro- 
skopin användes ofta m i 1 1 i - 
mikron, ,,„, (mymy), som är = 
0,001 „. 

Mikrone'sien, "de små öarna", 
n.v. delen av Oceanien. M., vartill 
räknas Marianerna, Pelewöarna, 
Karolinerna, Marshall- och Gil- 
bertöarna (ofta även Bonin- och 
Volcanoöarna), utbreder sig i en 
vidsträckt båge från n. vändkret- 
sen åt s.ö. något 8. om ekvatorn 
och består nästan uteslutande av 
korallöar. KJimatet är tropiskt, 
dock ej osunt för européer. 

Mikrone'sier, folkgrupp, som 



43 



Mikroorganismer — Mikroskop 



44 




Mikroskop. 

bebor Mikronesien. M. utgöra en 
blandning av polynesier och mela- 
nesier. Den mest utpräglade typen 
finnes på Karolinerna. Samhälls- 
ordningen är aristokratisk, höv- 
dingemakten stark. Språket till- 
hör den malajo-polynesiska grup- 
pen. Före bekantskapen med euro- 
péerna använde M. knappast klä- 
der. M. idka fiske (med krok, 
ljuster, nät och tinor) ; deras 
handel och sjöfart äro väl ut- 
vecklade. Mynt förekomma av 
olika slag, framför allt av pärle- 
morskal. M:s hus äro fyrkantiga, 
stå på fyra hörnpålar och ha 
sadeltak. Stundom ha de grund- 
val av sten. Eester av gamla sten- 
byggnader finnas på Karolinerna. 
Viktigaste vapen äro spjut, klub- 
bor och slungor. Båge och pil 
saknas. — I religionen spelar an- 
kulten en stor roll. Man tror även 
på olika slags naturandar. 

Mikroorgani'smer (av grek. 
mikro's, liten, och organism), 



m i k r o' b e r, mikroskopiska or- 
ganismer. 

Mikroprojektio'n (av grek. 
mikro' s, liten, och projektion), 
projektion med stark förstoring, 
utföres på liknande sätt som mi- 
krofotografi men med den foto- 
grafiska plåten ersatt med en 
mattskiva 1. skärm. 

Mikropy'le (av grek. mikro'8, 
liten, och py'le, port). Bot. Se 
Fröämne. — Zool. Mikro- 
p y' 1, se Könsceller sp. 70. 

Mikrosko'p (av grek. mikro's, 
liten, och skopei'n, se), optiskt 
instrument för observerande med 
stark förstoring. Det vanliga 1. 
sammansatta M. (till skillnad 
från det enkla M. 1. luppen, se 
Lins sp. 586) utgöres av två lins- 
system, objektivet (närmast 
föremålet) och okularet, vilka 
äro insatta i tuben. Denna är 
rörlig i stativet, vilket även bär 
ett o b j e k t b o r d, vara föremå- 
let anbringas, samt en belys- 
ningsapparat, ev. andra 
hjälpmedel. Vid betraktandet an- 
bringas föremålet något utanför 
objektivets främre brännpunkt ; 
detta ger en starkt förstorad bild 
därav, som injusteras till okula- 
rets fokalplan. Från okularet utgår 
ett parallellt strålknippe, vilket 
svarar mot en på oändligt avstånd 
liggande bild och upptas av det 
för oändligt avstånd ackommode- 
rade ögat. Avståndet mellan objek- 
tivets bakre och okularets främre 
brännpunkt kallas M:s optiska 
intervall A. Är objektivets 
brännvidd /i, okularets fj och an- 
tas som avstånd för tydligt se- 
ende 250, allt mm., så är mikro- 

, , , .. ^ . 250 A 
skopets förstoring =z 

Det synfält, som i M. kan 
observeras, begränsas medelst en 
i okularet insatt synfältbländare; 



45 



Mikroskop 



46 




StrålgänKen i ett mikroskop. AA objcktlr, BB oknlarets kollektlvllns, CC dess 
Ogonlina. ö öga. ab föremål. a'b' dess avbildning genom objektivet, a"b" genom 
objektiv och kollektivlins, a"'b"' den på avståndet för tydligt seende tänkta 

jämförelsebilden. 

det strålknippe, som av M. kan 



strålknippe, som av 
upptas, genom objektivet. Detta 
måste vara väl korrigerat för att 
ge en skarp bild och samraan- 
sättes därför av ett större antal 
linser. Om dessa förena två våg- 
längder i spektrum till ett bild- 
plan, kallas objektiven a k r o - 
m a' t e r ; förena de tre och dess- 
utom göra deras bildstorlekar 
exakt lika, kallas de apokroma'- 
ter (i något enklare utförande 
fluoriHsystem). Apokromat 
betecknas med sin brännvidd, 
akromat med konventionella be- 
teckningar. Dä korrektionen för 
sfärisk aberration ej kan genom- 
föras för alla avstånd, måste man 
hålla föreskriven distans (tub- 
längd) mellan objektiv och oku- 
lar. Fria avståndet, avståndet 
från objektivets nedersta yta till 
föremålet, är för starka objektiv 
mycket litet, varför man måste 
iaktta försiktighet vid inställ- 
ningen för att ej trycka loss den 
nedersta linsen. — Om halva öpp- 
ningsvinkeln hos det strålknippe, 
objektivet kan uppta, är u, och 
brytningsindex i det framför 
objektivet liggande mediet är n, 
så är n sin u objektivets nume- 
riska apertur. Dess upp- 



lösningsförmåga anger 
minsta avståndet mellan två 
punkter, som kunna skiljas åt; 
detta är i bästa fall (vid sned be- 
lysning) d = - ', , där X är 

2nsintt 

det använda ljusets våglängd. 
Med luft kan n sin u ej bliva stör- 
re än 1; man inför därför mellan 
preparat och objektiv vatten 1. 
bättre cederträolja, som ung. har 
glasets n (homogen immer- 
sion). I maximum, med spec. 
glassorter och immersionsvätska, 
kan aperturen stegras till 1,6 (med 
olja till 1,4). Upplösningsförmå- 
gan växer, då det använda 
ljusets våglängd minskas; för 
vitt ljus kan man räkna med X ■=. 
0,55 f.1 (se M i k r o n) . Användes 
ultraviolett ljus (A = 0,275 ^), 
kan den således fördubblas. — 
Om okularens konstruktion se 
O k u 1 a r. Speciella konstruk- 
tioner äro kompensations- 
okularen, som korrigera 
vissa hos apokromater kvarståen- 
de fel, och projektionsokula- 
r e n, avsedda att för mikropro- 
jektion och mikrofotografi ge 
en reell bild på ändligt avstånd. 
— Föremålet kan observeras 
med genomfallande 1. påfallande 



47 



Mikroskop! — Mikroskopisk teknik 



48 



ljus. I förra fallet anbringas 
under objektivet en plan 1. kon- 
kav spegel, för starkare försto- 
ringar kombinerad med ett lins- 
system (Abbes kondensor), lik- 
nande ett objektiv i förstorad 
skala, med vilken ett ljusknippe 
av stor apertur kan erhållas; för 
speciella fall akromatiska och 
aplanatiska kondensorsystem. Om 
starkaste upplösning fordras, 
kan man genom snett insatta 
bländare erhålla snedbelysning. 
Vid mörkfältbelysning (parabo- 
loid- 1. kardioidkondensor) av- 
bländas det direkt mot objektivet 
infallande ljuset. Föremålen fram- 
träda då belysta mot mörk bak- 
grund. Äro de, t. ex. kolloida par- 
tiklar, mycket små, ser man ej 
dem själva utan de böjningsfeno- 
men, vartill de ge upphov 
(ultramikroskopi). Här- 
vid kan även en vinkelrätt mot 
synlinjen infallande, vanlig belys- 
ning användas. Vid påfallande 
ljus anbringas för starkare försto- 
ringar (metallmikroskop m. m.) 
över objektivet ett reflexionspris- 
ma 1. en halvgenomskinlig (svagt 
försilvrad) glasplatta, som speg- 
lar ett genom en sidoöppning i 
tuben infallande ljusknippe ge- 
nom objektivet ned på föremålet. 
— Stativet bör vara stadigt 
samt kunna inställas i olika lägen 
mellan lodrätt och vågrätt. Tuben 
bör vara vid och fri från inre 
reflexioner. Objektiven anbringas 
därpå dels direkt genom inskruv- 
ning 1. med skjuthållare, dels 
indirekt å en vridbar platta, 
revolver, genom vilket man 
lätt kan växla mellan 2 — 4 objek- 
tiv. Objektbordet kan ofta för- 
skjutas i två mot varandra vin- 
kelräta riktningar, ev. vridas i 
sitt eget plan. För vissa ända- 
mål anbringas här värmeanord- 
ningar m. m. Tubens höjd över 



bordet regleras med kuggdrev och 
fin skruv (mikrometer). M. an- 
vändes dels för enbart observe- 
rande, dels även vid avläsning 
och mätning. I de vanl. svagt 
förstorande avläsningsmikrosko- 
pen insättas hårkors (se d. o.), 
för mätningar i planet en okular- 
mikrometer (se Längdmät- 
ning sp. 963) . Tubens fininställ- 
ning i höjdled kan även utnyttjas 
för mätning i djup, om nödig hän- 
syn tas till brytningsindex i 
glas m. m. — För att avteckna 
det observerade har man ritappa- 
later (Abbes teckningskamera 
m. fl.), där papperet och ritstif- 
tet medelst prismer och speglar 
kunna ses samtidigt med föremå- 
let. — Arbete med blott ett öga 
anstränger mycket; man har där- 
för även binokulära M., ofta in- 
rättade för stereoskopiskt seende, 
vilket dock vid starkare försto- 
ring hindras av den begränsade 
djupskärpan. Bilden uppdelas 
med hjälp av prismer på två 
okular. Vid svagare förstoring 
kunna även två tuber med var 
sitt objektiv användas. 

Mikroskopi' (jfr Mikro- 
skop), vetenskaplig arbetsme- 
tod, vars viktigaste hjälpmedel är 
mikroskopet. — Mikrosko- 
p e' r a, använda mikroskopet. 
— Mikrosko'pisk, synlig 
endast med mikroskop (jfr 
Makro-). 

Mikroskopisk teknik, behand- 
ling av föremål för undersökning 
med mikroskop. För noggranna 
strukturundersökningar bör före- 
målet, objektet 1. prepa- 
ratet, vara tunt, genomskinligt 
och plant. — Av organismer 
1. delar av sådana göras vanl. 
snitt, tunna skivor, som i regel 
måste färgas för att strukturen 
skall kunna ses. Snittning och 
färgning fordra vanl., att objektet 



49 



Mikrotom — Mila 



50 



först fixeras. Fixering, fällning 
av organismens äggviteämnen, så 
att den ursprungliga strukturen 
bibehålies så naturtroget som 
möjligt, sker genom objektets be- 
handling med fixerings- 
vätskor, innehållande vissa 
kemikalier, ss. alkohol, sublimat, 
kromsyra, osmiumsyra. Efter 
fixeringen härdas objektet i alko- 
hol av stigande koncentration 
(t. ex. 50 %, 70 %, 90 %) ; där- 
vid blir det hårdare och sprödare. 
Inbäddning, objektets genom- 
dränkning med paraflfin (1. celloi- 
din, d. v. s. koncentrerat koUo- 
dium), måste vanl. företagas för 
att meddela detsamma den för 
snittningen nödvändiga fastheten. 
Objektet befrias från vatten med 
absolut alkohol, överföres, för 
paraffininbäddning, i t. ex. toluol 
och därpå i paraflfin, som hålles 
smält i en termostat (se d. o.). 
Snitt ning. Efter parafTinets av- 
kylning snittas den tillskurna, 
objektet innehållande paraflfin- 
klotsen med m i k r o t o' m, en 
maskin, med vilken tunna [vanl. 
cisi 5 fl (se Mikron) tjocka] 
snitt skäras. Snitten fastsättas 
med äggviteglycerin på o b j e k t - 
glas, paraffinet borttas med 
t. ex. toluol, varpå objektglasen 
överföras i alkohol av fallande 
koncentration samt i vatten. I 
vissa fall användes f r y s m i - 
k r o t o m, medelst vilken fixera- 
de objekt snittas efter frysning. 
Färgning. Snitten färgas medelst 
lösningar av färgämnen. Man 
särskiljer kärnfärgämnen, 
som färga cellkärnan (kromati- 
net), och plasmafärgäm- 
nen, som färga bl. a. cytoplas- 
man och som vanl. användas som 
kontrastfärg gentemot 
kärnfärgen. För speciella ända- 
mål finnas särskilda färgbland- 
ningar, (För nervfärgning använ- 



das ofta fällningar, ss. kromsilver 
1. metalliskt silver, som färga 
nervtrådarna svarta.) Efter färg- 
ning överföras snitten (objekt- 
glasen) i alkohol, därefter i toluol, 
varigenom de bli klara och genom- 
skinliga, samt övergjutas med 
kanadabalsam och täckas med 
ett mindre, tunt t ä c k g 1 a s. 
Totalpreparat kunna förfärdigas 
av smärre objekt. Det fixerade ob- 
jektet färgas i sin helhet, behand- 
las med alkohol och toluol samt 
monteras på objektglas i kanada- 
balsam och övertäckes med täck- 
glas. Av bakterier, blodkroppar 
o. d. göras totalpreparat genom 
torkning, fixering och färgning av 
ett på ett objektglas utstruket, 
tunt skikt av den balcteriehaltiga 
vätskan 1. blodet. Vitalfärgning, 
färgning för undersökning av 
levande 1. ofixerat objekt, kan ut- 
föras med vissa färgämnen, v i - 
t a 1 f ä r g e r. För att hindra 
objektets intorkande vid under- 
sökningen förvaras det vanl. i ett 
med vattenånga mättat, tillslutet 
rum, fuktig kammare, bil- 
dat t. ex. därigenom, att ett täck- 
glas lägges över en i ett objekt- 
glas urslipad fördjupning. — Jfr 
Kekonstruktion. 

Mikroto'm (av grek. mikro's, 
liten, och tome', snitt), se Mi- 
kroskopisk teknik. 

Mil (av lat. mVlle, tusen), 
längdmått. 1. Hos romarna eg. 
1,000 dubbelsteg = 1,480 m. Den 
gamla svenska M. var 36,000 fot 
= 10,689 m., nymilen är 10,000 m. 
Eng. mil, mile, är 1,609 m. Den 
internationella sjömilen, Yoo meri- 
diangrad, är 1,852 m.; den geo- 
grafiska ]\I. är Yi5 ekvatorgrad 
= 7,420 m. Även andra enheter, 
ss. Ii, lieue och verst kallas ofta 
M. — 2. M. [mill], Viooo inch = 
0,025 mm. 

Mila, se Träkol. 



51 



Milan — Milano 






MILANO 

Skala l:'rOOOO 



Wm^'' 



J^ 






'7--- 









* V /Ä--' 



1. Ärco della Pace. 2. Arena. 3. Huvudbangärden. 4. Nordstationen. 5. Kastellet. 
6. Akvarium. 7. Palazzo dl Brera. 8. Palazzo Crespi. 9. Teatro alla Scala. 10. Pa- 
lazzo Marino. 11. Museo Poldi-Pezzoli. 12. Teknisk högskola. 13. Senatspalatset. 14. 
Naturhistoriskt museum. 15. Santa Maria delle Grazie. 16. Sant' Ambrogio. 17. 
Palazzo Borromeo. 18. Centralpostkontoret. 19. Biblioteca Ambrosiana. 20. Börsen. 
21. Palazzo della Ragione. 22. San Satiro. 23. Palazzo Trivnlzio. 24. Galleria 
Vittorio Emanuele. 25. Domkyrkan. 26. Palazzo reale. 27. Ärkebiskopspalatset. 28. 
Justitiepalatset. 29. Ospedale Maggiore. 30. San Lorenzo. 



Mi'lan Obre'novic [-vitj], 
f. 1854, d. 1901, konung av Ser- 
bien, se Jugoslavien sp. 261 f. 

Mila'no, ty. Mailand, huvud- 
stad i Lombardiet och en provins 
med samma namn, Italien, p^ 
slätten mellan Adda och Ticino. 
720,000 inv. — M. har i stort sett 
en modern prägel, ehuru med be- 
tydande rester av äldre kultur. 
En dubbel boulevardgördel, den 
inre med kanaler, den yttre med 
bastioner och rester av stadsmur 
markera olika skeden i stadens 
utveckling och befästning. M:s 
centrum. Piazza del Duomo, dom- 
platsen, varifrån huvudgator ut- 



gå mot stadens 14 portar, står i 
förbindelse med Piazza della 
Scala genom Galleria Vittorio 
Emanuele, två korsformigt an- 
lagda praktgator, täckta av glas- 
tak. — Domkyrkan, en av värl- 
dens största och praktfullaste 
kyrkor, utan och innan smyckad 
av tusentals skulpturer, är upp- 
förd i vit marmor i en nordiskt 
influerad gotik (byggnadsled- 
ningen var tidvis tysk) ; den 
påbörjades 13S6, invigdes 1577 
men fullbordades långt senare. 
M:s äldsta kyrkor äro central- 
kyrkan San Lorenzo, uppförd på 
ruinerna till ett romerskt bygg- 



53 



Milano 



54 



i 



-.-^ l-i 






(,'■■• 'HU \ 



Milano. T. t. Domkyrkan. — T. h. Galleria Vlttorlo Emanuele. 




nadsverk, varav ännu en korin- 
tisk kolonnhall kvarstår, vid 500- 
t:8 mitt, nyuppförd pä 1570-t.,ocli 
Sant' Ambrogio, anlagd på 700-t. 
men ombyggd vid 1100-t:s början, 
den lombardiska arkitekturens 
huvudverk. Vidare märkas den 
879 grundlagda San Satiro med 
sin av Bramante i skönaste ung- 
renässansstil byggda sakristia 
och dominikankyrkan Santa 
Maria delle Grazie med kor av 
Bramante (se ill. till d. o.) och 
i klostrets refektorium Lionardos 
berömda väggmålning Nattvar- 
den. Det väldiga kastellet, upp- 
fört på 1400-t. av Francesco 
Sforza, senare restaurerat, in- 
rymmer lombardiska konst- och 
kulturhistoriska samlingar samt 
omges av en park med amfiteater 
(Arena) och triumfbåge (Arco 
della Pace) från 1800-t:s början. 
Bland profanbyggnader märkas 
vidare Palazzo della Eagione, 
en tegelbyggnad från 1200-t., 
Ospedale Maggiore, stora lasa- 
rettet, påbörjat 1456 av Filarete 
(se ill. till d. o.), samt en rad 
praktfulla palats, främst Palazzo 
Marino, nuv. rådhuset, en glän- 



sande renässansbyggnad, uppförd 
1558 — 60 av Galeazzo Alessi, och 
Palazzo di Brera, påbörjat 1651 
av Eicchini i barockstil, nu bl. a. 
inrymmande Breragalleriet, ett av 
Italiens förnämsta konstmuseer, 
med stora samlingar av särskilt 
norditalienskt renässansmåleri. 
Andra konstsamlingar finnas i 
Palazzo Crespi, Borromeo, Tri- 
vulzio, samt i privatpalats ss. 
Museo Poldi-Pezzoli. Det främsta 
biblioteket är Biblioteca Ambro- 




Milano. San Lorenzo. 



55 



Mile — Miletos 



56 



III! 




Milano. S;int' Ambrogio. 

siana (Arubrosianska biblioteket) 
med värdefulla handskrifter och 
även konstsamling. I M. finnas 
filosofisk fakultet, konstakademi, 
vetenskapsakademi och den världs- 
berömda operan Scala. — M. är 
Italiens främsta handels- och in- 
dustristad. Där tillverkas bl. a. 
maskiner (lokomotiv, automobi- 
ler etc), bomulls-, siden-, gummi- 
varor, hattar. Handeln underlät- 
tas av ett tätt järnvägsnät och 
flera kanaler. — Historia. M., lat. 
MedioWnum, blev redan under 
forntiden en betydande stad och 
var 303 — 402 e. Kr. västromerskt 
kejsarresidens. M. delade seder- 
mera det övriga Lombardiets 
eden, lydde från slutet av 900-t. 
under de tysk-romerska kejsarna 
och styrdes av en ståthållare 
(podestå) . På 1100-t. blev M. en fri 
stadsrepublik och snart ledare för 
det lombardiska stadsförbundet i 
kampen mot de hohenstaufiska 
kejsarnas överhöghetsanspråk. 
Under de ständiga inre striderna 
mellan adeln och de lägre klasser- 
na samt mellan guelfer och ghibel- 
liner lyckades den guelfiska famil- 
jen della Torre omkr. 1240 
göra sig till herre över staden men 



störtades omkr. 1300 av den ghi- 
bellinska ätten Visconti (sed. 
o.). Denna bildade 1395 av M. och 
sina omgivande besittningar her- 
tigdömet M. Sedan furste- 
huset 1447 utdött, kom hertig- 
dömet efter några års anarki 1450 
till ätten Sforza (se d. o.). De 
franska konungarna gjorde emel- 
lertid arvsanspråk på M., vilket 
föranledde flera krig, varunder M. 
var i fransmännens våld 1499 — 
1512 och 1515—22. Ätten Sforza, 
som sedan blev helt beroende av 
huset Habsburg, utdog 1535, var- 
efter M. blev ett habsburgskt lyd- 
rike. 1556 tilldelades M. den 
spanska grenen och 1713 den 
österrikiska. Staden M. var 
huvudstad i Napoleon I:s nord- 
italienska statsbildningar och i 
det österrikiska Lombardiet-Vene- 
tien. Se vid. Lombardiet. 

Mile [majl], eng., se Mil. 

Mile'siska skolan, namn på 
Tales' från Miletos filosofiska 
skola (se Försokratisk 
filosofi sp. 958 f.). 

Mile'tos, forntida grekisk stad 
på Mindre Asiens kust, vid myn- 
ningen av Maiandros, medelpunkt 
för den äldre joniska kulturen. M. 
var ett betydande kommersiellt 
centrum, som hade en mängd 
kolonier och faktorier (enbart 
vid Svarta havet och Marmara- 
sjön 80) samt karavanförbindelse 
med Mesopotamien och Persien. 
Staden nådde sin högsta blomst- 
ring under tyrannen T r a s y b u'- 
1 o s omkr. 600, blev omkr. 560 be- 
roende av Lydien och 546 f. Kr. av 
perserna. M. ledde det joniska 
upproret och förstördes därför 
494 av perserna. Efter 479 åter- 
ställdes M., som tillhörde atenska 
sjöförbundet till 412. Under 
diadoktiden hade M. självstyrelse 
men kom från 133 f. Kr. i beroen- 
de av romarna. — Genom tyska 



57 



Milf ord-Haven — Militärkejsarna 



58 



utgrävningar har M:s plan och 
hyggnader frSn den hellenistiska 
och den romerska tiden återfun- 
nits. Till M. hörde även ApoUons 
orakeltempel i Didyma (se d. o.). 

Milford-Haven [mi'llf8d 

hejvn], markistitel inom engelska 
släkten Mountbatten (se B a t - 
t e n b e r g). 

Milieu [miljö'], fr., se M i 1 j ö. 

Mili'ssystem (av fr. milice, av 
lat. miWtia, krigsfolk), se H ä i - 
ordning. 

Militari'sm (fr. militarisme) , 
den statliga verksamhetens inrikt- 
ning på rustningar och militära 
ändamål i allm., på vissa håll 
förenad med chauvinism, tendens 
till militärvälde 1. privilegier åt 
militärståndet. 

Mili'tieombudsmannen (av 
lat. miWtia, krigsfolk), förk. 
M. O., riksdagens ombudsman för 
tillsyn över lagars och författ- 
ningars efterlevnad av krigsdom- 
stolarna samt av ämbets- och 
tjänstemän med avlöning från 
till försvarsväsendet anslagna 
medel. M. utses av varje lagtima 
riksdag. Valet förrättas av 48 av 
riksdagens kamrar utsedda val- 
män. Vid samma tillfälle väljes 
även en suppleant för M. Skulle 
M. avgå, då riksdag ej är samlad, 
anställes nytt val av fullmäktige 
i Riksbanken och i Riksgäldskon- 
toret. — M. skall årligen företa 
inspektionsresor. Hans gransk- 
ningsrätt inbegriper icke militär- 
tekniska angelägenheter. Vederbö- 
rande allmänna åklagare äro 
skyldiga att utföra de av M. för- 
ordnade åtalen. I Högsta dom- 
stolen skall dock M. själv föra 
talan; M. skall årligen (till varje 
lagtima riksdag) avge en redogö- 
relse för sin ämbetsförvaltning 
samt däri anmärka brister i lagar 
och författningar inom sitt om- 
råde samt avge förslag till deras 



förbättring. Ämbetet trädde i 
verksamhet 1915. Om förhistorien 
därtill se Civilkommissio- 
nen. 

Militä'r (fr. miliiaire, av lat. 
mi'les, krigare), krigare; (i best. 
form) krigsmakten; som hör till 
krigsväsendet. 

Militärbefälhavaren pä Got- 
land, högste befälhavaren över 
Gotlands trupper, med samma be- 
fogenhet som arméfördelningschef. 
ÄI., som hittills tillhört generali- 
tetet, skall enl. 1925 års härord- 
ning vara överste och chef för den 
blivande Gotlands infanterikår. 

Militärbroar byggas av för 
tillfället tillverkad materiel, till- 
gänglig vid 1. framförd till bro- 
byggnadsplatsen, 1. ock av fram- 
förd standardmateriel, vanl. 
fackverksmateriel ("isärtagbara 
broar"), 1. ock slutligen av regle- 
menterad krigsbromate- 
r i e 1, medförd vid fälthären. M., 
avsedda för enbart järnvägstrafik 
e. d., kombinerad med lands- 
vägstrafik, byggas i regel av järn- 
vägstrupper, övriga M. av ingen- 
jörtrupper. Enl. svenska bestäm- 
melser indelas krigsbroar 
med hänsyn till olika vid armén 
använda fordonsvikter uti spänger 
samt lätta och tunga broar. Med 
materiel, befintlig vid krigsbroko- 
lonnerna (se d. o.), byggas samt- 
liga typer utom smal spång och 
bred, tung bro, vilka byggas av 
för tillfället tillverkad materiel. 

Militärgränsen, förr namn på 
en till Österrike-Ungern hörande 
landsträcka mellan Adriatiska 
havet och Siebenbiirgen, vilken 
SS. försvarszon mot Turkiet vid 
nya tidens början fick en särskild 
militär förvaltning. M. var 1849 
— 73 särskilt kronland men bör- 
jade 1851 uppdelas på angrän- 
sande förvaltningsområden. 

Militärkejsarna, soldat- 



59 



Militärlitteraturföreningen — Mill 



60 



kejsarna, de romerska kejsar- 
na från Commodus till Diocletia- 
nus (ISO— 2S5 e. Kr.), av vilka 
flertalet framgingo ur hären 1. 
stödde sin makt på densamma. 

Militär litteraturföreningen, 
bildad 1870 med uppgift att utge 
skrifter i militära ämnen och i 
övrigt bidra till spridning av god 
militärlitteratur. 

Militärläkare, läkare, anställ- 
da vid armén 1. marinen. Se 
Fältläkarkåren och 
Marinförvaltningen. 

Militärläroverk, officiellt sam- 
manfattande benämning på Krigs- 
högskolan, Artilleri- och Ingen- 
jörhögskolan samt Krigsskolan å 
Karlberg. 

Militärmusik 1. k r i g s m u - 
sik, benämning på de vid olika 
truppförband anställda musik- 
kapell 1. dessas prestationer i den 
mån de avse tjänsten (militär- 
marscher m. m.). Enl. 1925 års 
försvarsordning skola musikkårer 
bibehållas vid alla infanterirege- 
menten samt vid övriga sådana 
truppförband, som ej ha gemen- 
sam förläggningsort med ett in- 
fanteriregemente, samt vid flot- 
tan och kustartilleriet. 

Militär straffrätt, rättsreg- 
lerna för statens straffande verk- 
samhet över krigsmaktens be- 
fattningshavare. M. innefattas i 
strafflagen för krigsmakten samt 
lagen om krigsdomstolar, båda 
av 23 okt. 1914. 

Militär väderlekstjänst orga- 
niserades under världskriget för 
att tillgodose luftvapnets, artille- 
riets och marinens behov av vä- 
derleksunderrättelser samt me- 
teorologiska element t. ex. för le- 
dande av artillerield. 

MiljukoV, Pavel Nikola- 
j e v i t j, f. 1S59, rysk politiker, 
historiker och publicist, 1S96 — 
99 prof. i Sofia, fr. o. m. 1907 



medlem av riksduman och ledare 
för kadettpartiet. M. grundade 
1916 i duman det s. k. progressiva 
blocket och var mars — maj 1917 
utrikesminister i den första provi- 
soriska regeringen. Efter bolsje- 
vikrevolutionen s. å. flydde M. till 
Paris, där han bedriver publicis- 
tisk bolsjevikfientlig verksamhet. 

Milju'tin. 1. D i m i t r i j 

Ål ek se j e vi t j M., f. 1816, d. 
1912, greve, rysk krigsminister 
1861 — 81, införde allmän värn- 
plikt (1874). — 2. Nikolaj 
Å 1 e k s e j e v i t j M., f. 1818, d. 
1872, den föreg:s broder, rysk 
politiker. M. spelade en viktig 
roll för livegenskapens upphävan- 
de och verkade även för höjande 
av de polska böndernas ställning. 

Miljö' (fr. milieu), eg. mitt; 
sfär, omgivning; hål vid längd- 
vallens mitt å en biljard. Jfr 
Juste. 

Milkolning, se Träkol. 

Milkom, enl. 1 Kon. 11: 5, 33 
m. fl. ammoniternas förnämste 
gud. Xamnet betecknar honom ss. 
konung. Jfr M e 1 k a r t och 
M o 1 o k. 

Mill (av lat. mi'lle, tusen), 
nordamerikanskt räknemynt, Vjooo 
dollar. 

Mill, engelska filosofer och na- 
tionalekonomer. 1. James M., 
f. 1773, d. 1836, tjänsteman i Ost- 
indiska kompaniet, där han slut- 
ligen förvärvade en ledande ställ- 
ning. M. verkade kraftigt för 
sociala reformsträvanden. Själv 
lärjunge av Bentham, utövade M. 
betydligt inflytande på Ricardo. 
Ss. filosof framställde M. en kun- 
skapslära, som återför män- 
niskans hela medvetenhetsinne- 
håll till sinnesintryck och av dem 
framkallade föreställningar, vilka 
förbindas enbart genom berörings- 
association (jfr Föreställ- 



il 



Millais 



ning sp. 921). — 2. John 
S t u a r t M., f. 1806, d. 1873, den 
föreg:s son, 1822—58 tjänsteman 
i Ostindiska kompaniet, 1865 — 68 
led. av underhuset. M. var tidigt 
utvecklad och infördes redan som 
barn av sin fader i skilda veten- 
skaper. Han fångades i början av 
1820-t. av Benthams filosofiska 
åskådning, och hans huvudin- 
tresse blev, som han långt senare 
hävdade i arbetet On utilitaria- 
nism (1861; Utilitarism, 1885), 
att bereda "största möjliga lycka 
åt största möjliga antal individer" 
(se Utilitarism). Ss. samhälls- 
politiker kom han vid tillämp- 
ningen av denna grunduppfatt- 
ning att företräda en utpräglad 
liberalism. Bl. a. förde han varmt 
kvinnoemancipationens talan 

{The stibjection of icomen, 1869; 
Kvinnans underordnade ställning, 
8. å.). Hans nationalekonomi 
(främst framställd i det klassiskt 
vordna Principles of political eco- 
nomy, 2 bd, 1848, talrika uppl.) 
är teoretiskt föga originell men 
märklig genom sin starkt sociala 
betoning. M. krävde sålunda be- 
gränsning av det ekonomiska 
livets frihet i vissa fall (t. ex. 
oflFentlig drift 1. kontroll av 
kommunikationsverk o. d.; fa- 
brikslagstiftning till minderåri- 
gas skydd). Barnalstringens be- 
gränsning efter försörjningsmöj- 
ligheterna hävdade han som 
moralisk plikt. M:s samhälls- 
politiska utilitarism, som starkt 
betonade, att lyckan blir djupare, 
i samma mån den blir mera män- 
niskovärdig och ideell, utövade 
ett djupgående inflytande bl. a. 
på de för det svenska "åttiotalet" 
karaktäristiska reformsträvande- 
na. Ss. filosof fullföljde M. sin 
faders empiriska kunskapslära 
och framhöll, att all kunskap är 
en mduktion (se d. o.) ur erfa- 




Jotn Stuart Mill. 

renheten. Om än överensstämmel- 
sen mellan vissa upprepade in- 
trycks- och idéförbindelser är 
grundvalen för alla generella 
satser, ss. naturlagarna, garan- 
terar den dock icke enbart san- 
ningen av en sådan sats, enär 
erfarenheten aldrig blir fullstän- 
dig. M. angav för verifiering av 
hypoteser fyra olika induktiva 
metoder (differens-, överensstäm- 
melse-, variations- och restmeto- 
derna) men betonade tillika, att 
förutsättningen för tillämpningen 
av dessa fyra metoder 1. regler är 
tron på den likformighet i natur- 
förloppet, vilken formulerats i 
orsakslagen. Även denna skall 
dock liksom de matematiska och 
logiska axiomerna enl. M. i sista 
hand vara ett erfarenhetsrön. — 
Bland M:s arbeten märkas i öv- 
rigt A system of logic (2 bd, 
1843) och Auiohiography (1873; 
Mitt liv, 1925). 

Millais [mi'llej§], sir John 
E ver et t, f. 1829, d. 1896, 
engelsk målare. Urspr. en av pre- 
rafaeliterna (se d. o.), övergick 
han omkr. 1860 till att i en av 
Velasquez påverkad stil måla 
genrebilder samt porträtt av en 



63 



Mille — Milles 



64 




Älexandre MiUerand. Målning av Marcel 

Baschet. 
mängd samtida storheter (bl. a. 
Gladstone, se ill. till d. o.). 

Mi'lle, lat., tusen. 

Millefiori [-å'ri] (ital., tusen 
blommor ), millefioriglas, se 
Glastillverkning sp. 1311. 

Millefo'lium, detsamma som 
rölleka. 

Mille'nnium (av lat. mi'lle, 
tusen, och a'iinus, år), årtusende; 
tusenårsfest ; det tusenåriga riket 
(se K i 1 i a s m). 

Miller [mi'118], William, se 
Adventister. 

Millerand [millra'r)], Alex- 
andre, f. 1859, fransk politiker. 
M. framträdde först i pressen, där 
han förde en intensiv kamp mot 
boulangismen och för sociala re- 
former. Deputerad 1S85, var han 
till en början borgerligt radikal, 
övergick till socialdemokratin men 
ingick i den borgerliga ministären 
Waldeck-Rousseau ss. handelsmi- 
nister (1899—1902). Därunder 
genomförde han en mängd sociala 
reformer och tog bl. a. initiativet 
till ålderdomspensionering. M. 
skilde sig emellertid från den 
officiella socialdemokratin, be- 
kämpade SS. minister för offent- 
liga arbeten 1909 — 10 i Briands 



första ministär en omfattande 
järnvägsstrejk okt. 1910 och bi- 
drog ss. krigsminister 1912 — 13 
att öka arméns krigsduglighet 
och popularitet. Aug. 1914 — okt. 
1915 var han ånyo krigsminister. 
1919 styresman över det återför- 
värvade Elsass-Lothringen, blev 
M. 1920 Clemenceaus efterträdare 
ss. konseljpresident och utveckla- 
de stor energi särskilt för skade- 
ståndsfrågan ( Spaöverenskommel- 
sen). Ss. den ledande i det 1919 
skapade nationella blocket blev M. 
vid Deschanels avgång 1920 re- 
publikens president. I enlighet 
med en vid ämbetstillträdet av- 
given förklaring drev M. en 
starkt personlig politik, som i 
längden icke vann parlamentets 
godkännande och som efter 
vänstervalsegcrn 1924 tvang M. 
att avgå. Han invaldes 1925 i 
senaten. 

Millers indices, se Kristall 
sp. 1335. 

Milles, C a r 1, f. 1875, bildhug- 
gare. M. vistades 1S97— 1904 i 
Paris, där han tog starka intryck 
av Eodins måleriska impressio- 
nism, som präglar hans tidigare 
småskulpturer och porträtt, bl. a. 
av Julius Kronberg, men även i 
någon mån hans första storverk, 
skissen till Sten Sturemonumen- 
tet (1901), vilket i sin slutliga 
utformning (gjutet i brons 1913 
men först 1925 efter långvariga 
strider om placeringen uppställt 
å Kronåsen utanför Uppsala) 
visar en ny, strängare stil. Genom 
en vistelse i JNIiinchen 1905 — 06 
hade M. kommit i beröring med 
modern tysk skulptur, som inrik- 
tade hans stil på det monumentala 
och dekorativa. I en rad mäktiga 
djiuskulpturer, delvis i granit 
(Lekande björnar i Berzelii park, 
1906, örnarna på Valdemars- 
udde, 1910), vartill sluter sig 



65 



Millesyik — Millet 



66 



^ 




T. v. Vingarna. — T. h. Sten Sturemonumentet. Bronsskulptur av Carl Milles. 



bronsgruppen Vingarna ( 1908, 
Nat. mus.), i porträtthuvuden i 
svart granit 1. ek av bl. a. O. 
Levertin (1910, Nat. mus.), och 
i en serie rent dekorativa uppgif- 
ter (bl. a. i Dramatiska teatern, 
1903, och Saltsjöbadens kyrka, 
1911 — 12) är formen på olika sätt 
stiliserad. Medan sockelfigurerna 
Selma och Fanny å Franzénmonu- 
mentet i Härnösand (1910) och 
Scheelestatyn i Köping (1912) 
visa en mera intim realism, ha 
statyerna av Gustav Vasa i Nord. 
mus. (målad gipsmodell, upp- 
ställd 1907, utförd i polykrome- 
rad ek 1925) och av Rudbeckius i 
Västerås (1923) en viss dragning 
till svensk barockskulptur. Jämte 
dessa och en rad andra stora mo- 
numentaluppgifter (förslag till 
Folkungabrunn i Linköping och 
Engelbrektsmonument i Sthlm 
samt Industrimonumentet därstä- 
des, skiss 1909, utfört 1926) 
omfattar M:s senare produktion 
främst en rad av arkaisk grekisk 
skulptur påverkade danserske- 
figurer (se ill. till Expres- 
sionism) och som fontänskulp- 
turer formade havsväsen. — M:s 



konst, som visar en enastående 
uppslagsrikedom och experiment- 
lusta, bottnar djupast i sekelskif- 
tets romantik och symbolism. 

Millesvik, socken i Värml. 1., 
jämte Botilsäter, Eskilsäter och 
ölserud pastorat i Karlstads stift. 
390 inv. 

Millet [-lä'], Jean Fran- 
C o i s, f. 1814, d. 1875, fransk må- 




Najad. Bronsskulptur av Carl Milles. 



3. — L e X. VIII. 



67 



Milli — Millimeter 



68 




Soppan. Målning av Jean Frangois Mil- 
let. (Marseille.) 

lare. Efter studier för Delaroche 
anslöt sig M. 1849 till Barbizon- 
skolan (se d. o.). M:s stora bety- 
delse är, att han infört kropps- 
arbetet som motiv i konsten. 
Själv bondson, skildrar han bön- 
dernas strävsamma liv icke som 
pittoresk genre utan som tungt 
allvar och med ett nästan reli- 
giöst patos. Bland hans långa 
följd av målningar, pasteller, 
teckningar och etsningar mär- 
kas målningarna Axplockerskor 
(1857) och Angelus (se ill. till 
d. o.; 1859). M., som av sin sam- 
tid rönte föga förståelse, har först 
efter sin död blivit till fullo upp- 
skattad. 

Mi'lli- (av lat. mVlle, tusen), 
förk. m-, som förstavelse till 
måttsenheter = Vjo^o av resp. en- 
het. 

Millia'rd (fr., av lat. mi'lle, 
tusen), tusen millioner = 
1,000,000,000. Jfr Billion. 

Mi'llich, Nicolaes, f. omkr. 
1630, d. omkr. 1699, holländsk 
bildhuggare, elev av Rombout 
Verhulst i Amsterdam, verksam i 
Sverige 1669—76 samt 1682—87. 



M., som var en talangfull om än 
föga originell konstnär, anlitades 
för inredningen av slotten Drott- 
ningholm (Apollo, Minerva och 
muserna, "götiska" konungar i 
trapphuset). Karlberg och Ulriks- 
dal och utförde gravmonument i 
flera kyrkor samt porträttbyster. 

Millicurie [kyri'], se Ra- 
dium. 

Milligram (av lat. mi'lle, tu- 
sen och gram), förk. mg., vikten- 
het = 7,„, gram. 

Millikan [millikan], Robert 
Andrews, f. 1868, nordameri- 
kansk fysiker, prof. i Chicago 
1910, ledare för Norman Bridge 
Laboratory i Pasadena 1921, har 
uppmätt elektriska elementarladd- 
ningen, varför han erhöll Nobel- 
priset 1923. Vidare har han veri- 
fierat Einsteins fotoelektriska lag 
och bestämt Plancks konstant h 
(se K van t teori sp. 1527) 
samt gjort spektralstudier i 
yttersta ultraviolett, varigenom 
det outforskade området mellan 
ultraviolett och röntgenstrålar be- 
tydligt inskränkts. 

Millimeter (av lat. mi'lle, 
tusen och meter), förk. mm., 
längdenhet =: '/looo meter. 




Erik Flemings gravmonument i Sorunda 
kyrka. Av Nicolaes Millich. 



69 



Million — Milton 



70 



Millio'n (ital. milione, av lat. 
mille, tusen), tusen gånger tusen, 
1,000,000. 

Millöcker, Karl, f. 1842, d. 
1899, österrikisk kompositör, 
skrev operetter, av vilka särskilt 
Tiggarstudenten (Sthlm 1883) 
vunnit vidsträckt popularitet. 

Milne-Edwards rmilln-edva'r]. 
1. Henri M., f. 1800, d. 1885, 
fransk zoolog av belgisk härkomst, 
prof. vid Jardin des plantes i 
Paris 1862, känd för sina under- 
sökningar inom fysiologin och 
kräftdjurens anatomi. — 2. 
A 1 p h o n 8 e M., f. 1835, d. 1900, 
den föreg:8 son, fransk zoolog, 
efterträdde 1876 sin fader vid 
Jardin des plantes, vars direktör 
han blev 1891. Utgav bl. a. anato- 
miska, paleontologiska och fau- 
nisti.ska arbeten. 

Milner [mi'lln8], Alfred, f. 
1854, d. 1925, viscount, brittisk 
konservativ politiker. Ivrig an- 
hängare av Chamberlains imperia- 
listiska idéer, var han high com- 
missioner i Syd-Afrika 1897 — 
1905, förde de förhandlingar, som 
framdrevo och avslutade boerkri- 
get samt var boerrepublikernas 
förste brittiske guvernör (1901 — 
05). M. ingick 1916 i Lloyd 
Georges krigskabinett, var 1918 — 
19 krigsminister och 1919 — 21 
kolonialminister samt var led. av 
brittiska delegationen vid freds- 
konferensen 1919. M., som 1889 — 
92 varit lord Cromers medhjäl- 
pare i Egypten och skildrat 
engelsmännens verk där i arbetet 
England in Egypt (1892), var 
1919 — 20 chef för en engelsk mis- 
sion till Egypten (se d. o. sp. 766). 

Milnes [milln§], se Crewe. 

Mi'lo, se M e 1 o s. 

Mi'los [-låsj] Obre'novid 
[-vitj], f. 1780, d. 1860, serbisk 
furste. Se Jugoslavien sp. 260. 

Milpenningar, en form av 




Robert Andrews Millikan. 
extra avlöning av viss järnvägs- 
personal. 

Milreis [-rä'jsj]. 1. Brasiliens 
myntenhet, = 1,000 reis. Parikurs 
ung. 2,4 kr. — 2. Fordom Portu- 
gals myntenhet, 1911 omdöpt till 
escudo. 

Milti'ades, d. 489 f. Kr., atensk 
fältherre, fick 490 överbefälet 
mot perserna och segrade vid 
Maraton. Sedermera ledde han en 
flottexpedition men blev vid hem- 
komsten utsatt för anklagelser 
och dog i fängelse. 

v. Mi'ltitz, Karl, f. omkr. 
1490, d. 1529, påvlig kammar- 
herre av sachsisk börd, sändes 
1518—19 till Sachsen för att 
vinna kurfurst Fredrik för kurian 
och företog sig därvid, utan påv- 
ligt uppdrag, att också söka i 
godo bilägga den av Luther fram- 
kallade kyrkliga striden. 

Milton [mi'llt9n], John, f. 
1608, d. 1674, engelsk skald. M., 
som härstammade frän en burgen 
familj, erhöll i Cambridge en hu- 
manistisk bildning, som han full- 
ändade bl. a. under en italiensk 
resa 1638 — 39. Efter hemkomsten 
började M. att delta i parlamen- 
tets kamp mot Karl I. I talrika 
utpräglat radikala skrifter fram- 



71 



Milwaukee 



72 




John Ullton, Kopparstick av William 
Falthorne. 

lade han puritanernas åsikter 
och krav och utvecklades snart 
till independenternas (se d. o.) 
främste litteräre vapendragare. 
Ivrig anhängare av Cromwell, an- 
ställdes M. efter Karl I:s avrätt- 
ning 1649 som sekr. i statsrådet. 
Trots att han 1652 blivit blind 
och senare drabbats av tunga fa- 
miljesorger, fortsatte han sitt po- 
litiska och litterära författar- 
skap. Genom restaurationen 1660 
dömd till politisk overksamhet, 
blev M. i tillfälle att ägna sina 
sista år helt åt sin diktning. 
Denna sönderfaller i två perioder, 
skilda av den italienska resan. 
Under den tidigare framträder M. 
som en renässansskald av Spen- 
sers skola; dikterna från denna 
tid samlade han i Poems (1645), 
innehållande bl. a. de bägge 
parallelldikterna Uallegro och II 
petiseroso, vilka genom sin subjek- 
tiva naturuppfattning blevo ban- 
brytande för 1700-t:8 romantiska 
naturpoesi, och det poetiska 



maskspelet Comus. M : s senare pe- 
riod, till vilken hans viktigaste 
arbeten höra, präglas av ett 
strängare religiöst allvar; nu 
framträder han som puritanis- 
mens store skald. 1667 utgav han 
sin Paradise löst (Det förlorade 
paradiset, 1862), ett av världs- 
litteraturens klassiska verk, vari 
M. på blankvers ger en stor- 
slagen, sublim skildring av värl- 
dens tillkomst och dess första da- 
gar. Delvis har dikten en lärd 
prägel, men den äger partier av 
utsökt poetisk skönhet, framför 
allt de delar, där Satan, skildrad 
SS. den mot Gud revolterande 
upprorsmannen, framträder. 1671 
följde en fortsättning på dikten, 
Paradise regained (Det återvunna 
paradiset, 1862) ; s. å. utgav M. 
även den direkt efter grekiska 
förebilder skrivna tragedien Sam- 
son Agonistes, senrenässansens 
främsta antikiserande drama, i 
vars symboliska skildringar av 
gitt eget livs strider M. förenar 
antik och modern anda. — I sin 
helhet har M:s diktning spelat en 
viktig roll för nyare litteratur. 
Genom sitt etiska allvar har den 
varit av stor betydelse för 1700- 
t:s strävanden att ge dikten en 
religiös och sedlig innebörd, på 
samma gång som den genom sin 
subjektiva karaktär förebådar 
nyromantiken och genom sitt för- 
nyande av den antika tragedin 
spelat en banbrytande roll för ny- 
klassicismen. 

Milwaukee [miloå'ki], största 
staden i Wisconsin, n. För. Stat., 
vid Michigansjön. Talrika un- 
dervisningsanstalter (Marquette 
University). Stor järn-, stål-, 
maskin-, livsmedels- och bekläd- 
nadsindustri. Förträfflig hamn; 
betydande handel och sjöfart. 
Järnvägsknut. 460,000 inv. (hälf- 



73 



Mim — Mina 



74 



ten tyskbördiga). M. blev stad 
1846. 

Mim (grek. mVmos, eg. eiter- 
apare), en i den antika litteratu- 
ren förekommande framställning 
av en scen ur folklivet i drama- 
tisk form. Åtskilliga av dess ele- 
ment övergingo i medeltidens och 
därigenom i den moderna tidens 
drama. 

Mima'nsa (sanskr., utgrun- 
dande, förklaring) , se Indisk 
litteratur sp. 1340. 

Mi'mbar, se M i n b a r. 

Mimeogra'f (av grek. mime'- 
omai, jag efterhärmar, och gra'- 
fein, skriva) , se Kopierings- 
apparater. 

Mi'mer, gestalt i den fnord. 
myt., möjligen av vättesläkt. M. 
skildras es. utomordentligt vis 
och förbindes gärna med Odin. 
Enl. en version i den poetiska 
Eddan sitter han vid en av världs- 
trädets rötter ss. väktare över 
Mimersbrunnen, ur vilken 
han varje morgon dricker vishet, 
och till honom beger sig Odin, då 
han behöver goda råd. Hos M. har 
Odin också satt sitt ena öga i 
pant. Enl. en annan version är 
det M:8 avhuggna huvud, som 
ger Odin råd och varningar. 

Mimesi' (grek. mi'mesis, efter- 
härmning), beteckning för det 
förhållandet, att ett mineral ge- 
nom upprepad tvillingbildning 
skenbart kan erhålla en högre 
grad av symmetri. Sådana kri- 
staller kallas mim e' tiska. 

Mime' tiska kristaller, se M i • 
me s i. 

Mimicry [nii'mmikri] (eng., av 
grek. mi'mos, efterapare), efter- 
apning, skyddande likhet 1. för- 
klädnad, i vilken vissa djur 
likna andra, som fruktas 1. för- 
smås av fiender. M. anses utgöra 
ett skydd för de "efterapande" 
djuren. Vissa fiillständigt ofar- 



liga glasvingefjärilar likna så- 
lunda de fruktade getingarna. En 
del fjärilar av den amerikanska 
fam. HeliconiVdae, som äro illa- 
smakande, "efterapas" av vissa 
fjärilar av fam. PieridVdae. — 
Av liknande betydelse är många 
djurs skyddande likhet med den 
omgivning, i vilken de leva. Den 
vita vinterdräkten hos fjällräv, 
hare, ripor m. fl., ökendjurens 
mer 1. mindre gulaktiga färg och 
den gröna färgen hos t. ex. löv- 
grodor äro vanliga exempel på 
dylik M. Egendomligare äro 
"vandrande bladet" och "vand- 
rande pinnarna" (se Phasma- 
tidae) samt den ostindiska 
fjärilen Ka'llima i'nachis, vilken 
under vila håller vingarna upp- 
slagna och då i form och färgteck- 
ning liknar ett torkat blad. Se 
även A 1 g f i s k. 

Mimi'k (av grek. ini'mos, efter- 
apare), konsten att genom åtbör- 
der och minspel ge uttryck åt 
själstillstånd. — M i' m i k e r, 
person, som utövar mimik. — 
Adj. : m i' m i 8 k. 

Mimjamb, se Grekisk 
litteratur sp. 1502. 

Mimo'sa, växtsläkte (fam. Le- 
gumino'8ae) med c:a 350 arter i 
tropiska länder, huvudsakl, Ame- 
rika. De ha rundade blomställ- 
ningar med långa ståndarsträng- 
ar. M. pudi'ca, s e n s i t i' v a, är 
ett allmänt tropiskt ogräs, i kal- 
lare trakter ofta odlat i växthus. 
Dess blad utföra vid beröring has- 
tiga rörelser: småbladen böja 
ihop sig och bladskaften böjas 
ned. — Kvistar av iico'cia-arter 
med gula blommor saluföras ofta 
under namn av M. 

min., förk. för minut. 

Mi'na (lat., av grek. mna), 
vikts- och myntenhet, urspr. i 
Babylonien, sedan överförd till 
Grekland, där M. i forntiden var 



75 



Mina 



76 




Förankringrsmina. 

= 100 drakmer och (som mynt) 
även 7»o talent. 

Mina (ty. Mine, sp. mina), 
större sprängladdning, till lands 
innesluten i jord, murverk o. d., 
till sjöss i en stomme av stålplåt. 
M. är vanl. avsedd att bringas till 
detonation på den plats, där den 
utlagts. — Landminor före- 
kommo redan under 1400-t. i fäst- 
ningskriget. Deras användning 
har på senare tider avtagit, enär 
det ofta är lättare att förstöra 
ett fientligt försvarsverk genom 
artillerield, bombkastning från 
luften m. m. Under världskriget 
kom landminan till användning 
vid förstörande av kommunika- 
tionsverk, t. ex. broar, samt i 
ställningskriget, varvid man vanl. 
genom grävning av underjordiska 
tunnlar sökte lämplig placering 
för minladdningar under fiendens 
stödjepunkter. Landminor bringas 
till detonation på elektrisk väg 1. 
medelst stubintråd. — 8 j ö mi- 
nor i egentlig mening började 
användas som sjökrigsmedel i 
större skala under Nordameri- 
kanska inbördeskriget. De ingå 



numera som en viktig del i 
alla mariners anfalls- och för- 
svarsmedel. De kunna indelas i 
flyt-, sjunk-, botten- och bogser- 
minor. Sjöminor ha en brisant 
sprängladdning av minst 100 kg., 
innesluten i ett vattentätt om- 
hölje, minstommen. Flytminan 
kan vara förankrad (den vanli- 
gaste typen av sjöminor) 1. driva 
fritt i vattenytan (drivmina). 
Den bringas till detonation på 
elektrisk väg 1. genom stöt vid 
påsegling. Den kan förankras 
på högst varierande djup och 
är därför farlig för såväl 
övervattensfartyg som U-bätar. 
Sjunkminan sjunker mot bottnen, 
så snart den fällts 1. utskjutits. 
Sjunkhastigheten regleras genom 
ventiler, som insläppa vatten i M. 
och därigenom inverka på dennas 
tyngd. Avfyrningen sker genom 
stubin 1. genom att vattentrycket 
på önskat djup övervinner ett 
fjädermotstånd, varvid ett tänd- 
stift framföres till anslag. Sjunk- 
minan användes blott mot U-båtar 
och har mot dessa fartyg visat 
sig synnerligen verksam. Botten- 
minan lägges direkt å sjöbottnen. 
Den bringas till detonation på 
elektrisk väg, vanl. från observa- 
tionspunkter, 8. k. syftstationer, 
i land. Bottenminans användning 
är begränsad till farleder med 
ringa djup, varför den endast 
kommer till användning i när- 
heten av land och vanl. i samband 
med befästningar. Bogserminan 
bogseras av fartyg å visst djup 
under vattnet. Den bringas till 
detonation på elektrisk väg från 
det bogserande fartyget 1. meka- 
niskt genom stöt mot det fartyg, 
som träffas. Den användes mot 
U-båtar. — Sjöminor kunna nu- 
mera förankras å mycket stora 
bottendjup. Genom att M. och 
ankare göras motståndskraftiga 



77 



Minaret — Minderårighet 



78 



mot havsvattnets inverkan, kun- 
na de ligga ute under åratal 
utan att förlora i eflfektivitet. 
Genom ökning av minankarets 
tyngd har man ernått stor säker- 
het för att M. kvarligger, där den 
utlagts. Moderna minladdningar 
äro för flytminor 100 — 200 kg., 
för sjunkminor 100 — 175 kg., för 
bottenminor upp till 300 kg. och 
för bogserminor c:a 100 kg. Sjö- 
minor användas dels för det di- 
rekta kust- och hamnförsvaret, 
vanl. i samband med befästningar, 
dels ä, öppna havet 1. i farvat- 
tensförträngningar, det senare 
huvudsakl. i närheten av fientlig 
kust. De rena försvarsminering- 
arna utläggas stundom i regel- 
bundna linjer, alla övriga mine- 
ringar i oregelbundna figurer för 
att försvåra deras lokalisering. 
Exempel på minvapnets använd- 
ning under världskriget äro bl. a. 
den stora engelsk-amerikanska 
mineringen mellan norska kusten 
och Orkneyöarna (den krävde 
c:a 70,000 M.) samt mineringar- 
na utanför Finska vikens myn- 
ning, i Helgolandsbukten och i 
Engelska kanalen. Tillverknings- 
priset å en modern sjömina torde 
f. n. uppgå till c:a 2,000—3,000 
kr. Jfr M i n f a r t y g, M i n - 
svep och P a r a v a n. 

Minare't (arab. marm'ra, eg. 
"ljusplats"), det till en moské 
hörande smala torn, varifrån mu- 
azzin (se Islam sp. 1527) ut- 
ropar bönetimmarna. Större mos- 
kéer ha flera M. 

Mi'nas Geraes [-naj 39ra'J8J], 
port. "generalbergverk", stat i 
s.ö. Brasilien, till största delen 
ett högland. Jordbruket produce- 
rar kaffe och bergsbruket guld, 
diamanter m. m. ; det förr mycket 
givande området Diamantina lig- 
ger i M. Om de stora järnmalms- 
fyndigheterna se Brasilien 




Minareter vid al-Äzharmoskén i Kairo. 

sp. 503 f. 580,000 kvkm. 5,9 mill. 
inv. Huvudstad Bello Horizonte. 

Mi'nbar, m i m b a r, arab., be- 
nämning på predikstolen i en 
moské. 

Mincio [mi'nntjå], vänsterbi- 
flod till Po. M. upprinner i Tyro- 
len, genomflyter Gardasjön och 
blir sedan segelbar. 192 km. 

Mindana'o, näst Luzon den 
största av Filippinerna (se d. o.). 

Mindcure [ma'jndkjo8], eng., 
"själsligt botande", en ameri- 
kansk form av psykoterapi. 

Mi'nden, stad i Westfalen, 
Preussen, vid Weser. 28,000 inv. 
M. bl3v pä Karl den stores tid 
biskopssäte. Bland byggnaderna 
märkas domkyrkan med romanskt 
västparti och gotiskt långhus 
samt det vackra unggotiska råd- 
huset från 1200-t. — Det fordom 
fria stiftet Minde n, som 
anslöt sig till reformationen 
1526, tillföll Brandenburg genom 
Westfaliska freden 1648. 

Minderårighet, m i n o r e n - 
n i t e' t (av lat. mi'nor a'nnos, 
yngre) är ofta liktydigt med 
omyndighet (se d. o.) men har en 
ganska svävande innebörd. 1 
lagen om arbetarskydd förstås så- 
ledes med minderårig den, som ej 
fyllt 18 år. Strafflagen avser med 
minderårig den, som ej fyllt 18 



79 



Mindove — Mineral 



80 



år, ehuru den s. k. kriminella 
myndighetsåldern i regel inträ- 
der vid fyllda 15 år. Den svenska 
lagstiftningen på detta område 
intar såtillvida en särställning, 
som en bestämd åtskillnad göres 
mellan å ena sidan minderåriga, 
som begått brott efter fyllda 15 
men före fyllda 18 är, och å 
andra sidan sådana, som före 
fyllda 15 år gjort sig skyldiga till 
brottslig handling 1. till vanart. 
De förstnämnda lagforas inför 
domstol, som under de i 5 kap. 3 § 
strafflagen angivna förutsättning- 
arna antingen ådömer {ett efter 
vissa regler nedsatt) straff 1. för- 
ordnar om insättning i allmän 
uppfostringsanstalt. De senare 
(under 15 år) omhändertas av 
barnavårdsnämnd, som äger om- 
bestyra deras intagande å skydds- 
hem 1. enskilt hem (se Tvångs- 
uppfostran). 

Mindo've, se Litauen sp. 
609. 

Mindre Asien, A n a t o' 1 i e n, 
lat. A'sia mi'nor, halvö av Asien 
mellan Svarta havet och Medel- 
havet. Omkr. 500,000 kvkm. 9 
mill. inv. M., som utgör den vikti- 
gaste delen av Turkiet, är till 
största delen en högslätt, begrän- 
sad av Pontiska bergen och Tau- 
rus. Landet är på grund av det 
torra, heta klimatet i det inre 
stäpp- och ökenartat; kusttrak- 
terna äro, särskilt i v., fruktbara 
med väl vattnade dalar. Av flo- 
derna är Kisil Irmak den för- 
nämsta. Sjöarna sakna mestadels 
avlopp och äro salta. Om djur- 
och växtvärld se Medelhavs- 
länderna. — Befolkningen ut- 
göres huvudsakl. av turkar. Hu- 
vudnäringar äro jordbruk (säd, 
tobak, sydfrukter, oliver m. m.) 
och boskapsskötsel (bl. a. angora- 
getter). All transport har förut 
ombesörjts av karavaner. Från 



Skutari leder den 1896 färdig- 
byggda Anatoliska järnvägen till 
Konia, som är utgångspunkt för 
Bagdadbanan (jfr d. o.) ; en gren- 
linje av den förra går från Eski 
sjehr till Angöra. Från Smyrna 
utgå flera linjer inåt landet. 

Mindre teatern, namn på två 
teatrar i Sthlm. 1. Den av A. 
Lindeberg 1842 uppförda Nya 
teatern vid Kungsträdgården, 
vilken 1846 förhyrdes av O. U. 
Torsslow och 1854 inköptes av E. 
Stjernström, under vars ledning 
den intog en rangplats; 1863 in- 
köptes den av Dramatiska teatern 
(se d. o.). — 2. Den av Kristian 
Hammer (se d. o.) 1867 anlagda 
teatern vid s. Blasieholmshamnen 
(till 1868 kallad Nya teatern), 
som under olika ledning spelade 
huvudsakl. operett ; byggnaden, 
"Hammerska ladan", revs 1884. 

Minéer, ett sydarabiskt folk, 
som redan under 2:a årtusendet 
f. Kr. grimdat en mäktig handels- 
stat, vars maktsfär sträckte sig 
frän Jemen ända till Gaza och 
som bl. a. förmedlade varuutbytet 
mellan Indien och Medelhavslän- 
derna. Deras kultur synes ej ha 
varit främmande för babyloniskt 
inflytande. Språket är en med 
sabeiskan nära besläktad semi- 
tisk dialekt, som är känd genom 
inskrifter. Det mineiska riket 
störtades av sabéerna (se d. o.). 

Minera'1 (fr. mineral, av 
fornsp. minera, bergverk), varje i 
jordskorpan självständigt upp- 
trädande grundämne 1. kemisk 
förening. M. kunna förekomma 
83. kristaller, kristalliniska 
aggregat 1. amorfa substanser. 
Egenskaper, på vilka M. kunna 
skiljas från varandra, äro: 
kristallform, klyvbarhet (se d. 
o.), brottytans beskaffenhet, M:d 
hårdhet (se d. o.), spec. v., 
glans (se d. o.), graden av genom- 



81 



Mineralblått — Mineralvatten 



skinlighet, färg samt färgen p& 
det streck, man medelst kniv kan 
åstadkomma. I svåra fall måste 
kemisk undersökning tillgripas. 
Slutligen finnas metoder att 
med mikroskopets hjälp under- 
söka, hur M. (nedslipade till 
tunna skivor) förhålla sig i ge- 
nomfallande ljus och ogenom- 
skinliga M., t. ex. malmmineral, 
i reflekterat ljus. Dessa metoder 
användas framför allt för bestäm- 
ning av de M., som ingå i berg- 
arterna. — M. bruka indelas 
systematiskt efter kemiska sam- 
mansättningen i grundämnen, 
sulfider, oxider, hydrat, karbo- 
nat, sulfat, silikat o. s. v. — 
P y r o g e' n a M. uppkomma ge- 
nom utkristallisation ur en stel- 
nande smälta, hydratoge'na 
M. genom att lösningars tem- 
peratur- och koncentrationsför- 
hållanden ändras, genom oxida- 
tion 1. reduktion 1. genom en 
kemisk omsättning samt genom 
lösningars inverkan på fasta äm- 
nen. Pneumatoge'na M. 
uppkomma genom avkylning 
(sublimationsmineral) 1. genom 
växelverkan med fasta, flytande 
1. gasformiga kroppar. M. äro, 
när de bildas, i fysikalisk-kemisk 
jämvikt med sin omgivning och 
kunna endast existera inom be- 
stämda gränser, överskridas des- 
sa genom förändrade betingelser, 
omvandlas M., löses ut 1. ersattes 
med ett nytt. De geologiska pro- 
cesser, som åstadkomma mineral- 
omvandling äro: vittring, kon- 
takt-, dynamo- och regionalmeta- 
morfos (se Metamorfos). 
När ett M. utan att förändra kri- 
stallform övergår i ett nytt M., 
säges detta vara pseudomor- 
f o s efter det gamla. 

Mineralblått, namn på flera 
oorganiska färgämnen, sa. berg- 
blått och berlinerblått. 



Mineralkällor 1. hälsokäl- 
lor, se Brunns- och bad- 
orter. 

Mineralogi' (av mineral och 
grek. lo'gos, lära), vetenskapen 
om mineralen, deras egenskaper, 
förekomstsätt, bildningshistoria, 
kemiska sammansättning, fram- 
ställning på konstgjord väg, om- 
vandling och sönderdelning. Den 
gren av M., som sysslar med mine- 
ralens former, kallas kristallo- 
grafi (se d. o.). Den första läro- 
boken i M. utkom omkring 1500. 
Först i mitten av 1700-t. kan man 
dock säga, att M. blev en själv- 
ständig vetenskap. Till att börja 
med var M. rent beskrivande. 1 
mitten av 1800-t. studerades 
främst mineralens kemiska egen- 
skaper. I samband med utveck- 
lingen inom petrografin i slutet 
av 1800-t. kommo mineralens 
förekomstsätt, uppkomst och om- 
vandling i första planet, och f. n. 
är det de fysikaliskt-kemiska 
metoderna och de experimentella 
undersökningarna, som ge nya 
möjligheter till lösning av de 
mineralogiska problemen. 

Mineralolja, teknisk benäm- 
ning å de oljeartade vätskor, som 
erhållas vid destillation av berg- 
olja, brunkols- och stenkolstjära 
samt ur bituminösa skiffrar och 
leror och som i motsats till de 
feta oljorna bestå av huvudsakl. 
kolväten. Se B e r g o I j a, S k i f - 
f e r o 1 j a och Stenkols- 
tjära. 

Mineralspi'ritus, vanlig sprit, 
framställd ur etylen. 

Mineralsyror, oorganiska sy- 
ror i motsats till organiska. 

Mineralvatten, i naturliga käl- 
lor (mineralkällor) förekomman- 
de (naturligt M.) 1. med 
konst framställda vatten med 
tydlig smak av däri lösta salter. 



83 



Mineralvax — Miniatyrmålning 



84 



Om M:8 användning i medicinen 
och deras sammansättning se 
Brunns- och badorter. 
Konstgjorda M. framställas fa- 
briksmässigt genom upplösande 
av lämpliga salter i helst sterilt, 
destillerat vatten och inledande 
av kolsyra under högt tryck vid 
låg temperatur. För beredande av 
M. i mindre skala finnas i handeln 
patroner med komprimerad kol- 
syra att montera på sifonflaskor. 

Mineralvax, detsamma som 
ceresin (se J o r d v a x) . 

Mine'rva, urspr. en etruskisk- 
italisk gudinna, sedan en av de 
förnämsta gudomligheterna i 
Rom. Hon beskyddade hantverk 
och konstflit och identifierades 
därför med den grekiska A t e n a 
(se d. o.), varvid hon övertog den- 
nas funktioner ss. krigsgudinna 
och stadsbeskydderska. M. dyrka- 
des jämte Jupiter och Juno i 
Jupitertemplet på Capitolium. 

Mine'rva, Jahrbuch der 
gelehrten Welt, en i Berlin 
och Leipzig utgiven kalender över 
hela världens universitet och 
andra lärda undervisningsanstal- 
ter och vetenskapliga institutio- 
ner, grundad 1892. 

Mine'tter. 1. En art basiska 
gångbergarter. — 2. Lagerfor- 
miga, till jurasystemet hörande 
järnmalmer (minettmal- 
mer) i Lothringen och Luxem- 
burg. Minettmalmerna kunna 
karaktäriseras som limoniter med 
oolitstruktur (se O o 1 i t) . Järn- 
halt c:a 35 %, hög fosforhalt. 

Minfartyg, krigsfartyg för ut- 
läggande av minor, tillkommet 
vid sekelskiftet. Minaggregatens 
växande tyngd (700—1,000 kg.) 
och minornas utläggande på stort 
avstånd från egen kust nödvän- 
diggjorde särskilda, för ända- 
målet konstruerade fartyg. De 



äro av kryssartyp med 20 — 25 
knops fart, 10 — 15 cm:s kanonbe- 
styckning och 2,000 — 5,000 tons 
deplacement och kunna medföra 
200 — 500 minor. Numera torde 
emellertid de flesta övervattens- 
fartyg utom slagskeppen förses 
med anordningar för minutlägg- 
ning. Dessutom byggas för min- 
fällning konstruerade U-bätar. 
Även handelsfartyg apteras nu- 
mera för ändamålet, men deras 
relativt låga fart begränsar dock 
deras användning. — Sverige har 
ett M., Clas Fleming, på 1,800 
ton, fart 20 knop, bestyckning 4 
st. 12 cm:s kanoner, samt en min- 
U-båt, Valen. 

Mingre'Iien, "de tusen källor- 
nas land", en del av Georgien, be- 
bodd bl. a. av m i n g r e' 1 i e r, en 
kaukasisk stam. Omkr. 150,000 
inv. Området är bergigt men 
fruktbart. I forna tider ingick M. 
i konungariket Georgien, var 1414 
— 1804 självständigt och tillhörde 
1804—1918 Ryssland. 

Minho [mi'nnjå]. 1. M. (port.) 
1. M i n o (sp.) , flod på Pyreneiska 
halvön, upprinner i n.v. Spanien 
och bildar i sitt nedre lopp gräns 
mellan Spanien och Portugal. 
275 km. — 2. SeEntreMinho 
e D o u r o. 

Miniaty'r (urspr. blott i bet. 
miniatyr målning, se d. c), litet 
format. 

Miniaty'rmålning, m i n i a - 
t y' r (fr. miniature, av lat. mi'- 
nium, mönja), urspr. beteckning 
på de från början med röd färg, 
mönja, utförda initialerna, orna- 
ment- 1. bildframställningarna i 
forn- och medeltida handskrifter. 
Då dessa vanl. voro utförda i 
litet format härleddes ordet M. 
senare felaktigt ur lat. mi'nor, 
mindre, och övergick att beteckna 
de målningar, spec. porträtt, i 
liten skala, som vid nyare tidens 



85 



Miniatyrmålning 



86 



början blevo vanliga. — Hand- 
skrift sminiatyrema utgöra en 
viktig grupp av i all synnerhet det 
foriikristna och medeltida måle- 
riet och ha även varit av betydelse 
för stilutvecklingen inom bild- 
konsten i större format. Av de an- 
tika pergamenthandskrifter, som 
bevarats till vår tid, äro flera 
försedda med M. Traditionen från 
dessa antika skolor levde kvar 
även i de fornkristna M., av vilka 
ett flertal härröra från den krist- 
na Orienten, ss. det syriska evan- 
geliariet i Etsjmiadsin (se ill. till 
d. o.), och därför även visa orien- 
taliska stildrag. Den upptogs 
därifrån i den långt fram i medel- 
tiden kvarlevande bysantinska 
miniatyrkonsten, som dock visar 
en stelare, starkare stiliserad 
figurteckning och en större färg- 
prakt med rikligt användande av 
guld. En viktig härd för M. var 
också Irland, där en självständig 
dekorativ stil utvecklades, som 
särskilt i av flätverk bestående 
initialer och omramningar visar 
den typiska iriska ornamentiken 
(se d. o.). Därifrån utgingo im- 
pulser till andra länder. Forsk- 
ningen har kunnat uppvisa åt- 
skilliga på olika håll verksam- 



f^ 





Initial nr en i italienska klostret Bob- 
bio skriven handskrift från 800-t. 



Kristi födelse. Miniatyr ur ett av kej- 
sar Henrik II till Bambergs stift skänkt 
evangeliarlum från början av 1000-t. 

ma skolor, från vilka mänga av 
de till vår tid bevarade äldsta 
miniatyrhandskrifterna utgått, ss. 
Bobbio, Luxeuil, Corbie, Canter- 
bury, där den i Kungl. Bibi. 
bevarade Codex aureus (se ill. 
till Codex och Engelsk 
konst sp. 1025) är skriven, 
m. fl. Irisk påverkan skönjes 
även i Nord-Frankrikes äldre mi- 
niatyrkonst (se ill. till Fransk 
konst sp. 564). Vid Karl 
den stores hov skattades M. 
högt, och under hela den karo- 
lingiska perioden tävlade flera 
kloster skolor (Tours, Metz m. fl.) 
med varandra om att utföra 
praktfulla miniatyrhandskrifter. 
Även den följande tiden har att 
uppvisa åtskilliga dylika viktiga 
konstcentra, särskilt benediktin- 
klostret Reichenau vid Bodensjön. 
Samtliga dessa skolors miniatyr- 
konst är dekorativ, strängt stili- 
serad och orealistisk. Vid sidan 
därav framträder dock, bl. a. i 
den av orientaliska förebilder på- 



87 



Miniatyrmålning 



vmn %y// 




Kristus. Pennteckning från 
:n liturgisk handskrift i 
Kungl. Bibi. 

verkade s. k. Utrechtpsaltaren, 
som även har paralleller i äldre 
bysantinska psaltarillustrationer 
och engelska handskrifter från 
omkr. 1000, en rörligare stil med 
livfulla figurer och scener, utför- 
da som randteckningar till texten 
i ett skissartat pennteckningsma- 
nér. — Den gotiska periodens M. 
förete i många hänseenden av- 
vikande drag. Allt mer och mer 
övergår miniatyrkonsten att bli 
ett yrke, vars utövare samman- 
sluta sig i skrän och i samarbete 
med yrkesskrivarna tillgodose be- 
hovet av liturgiska böcker, för- 
ströelseläsning o. s. v. Miniatyr- 
konsten följer i stort sett den 
allmänna konatutvecklingen och 
går sålunda mot ökad realism 
och skärpt naturiakttagelse. Den 
länge allenahärskande guldgrun- 
den ersattes först av dekorativa 
ornament i olika färger, därefter 
av landskap. Ryktbart för sina 
framstående miniatyrmålare var 
framför allt Paris. Även vid kej- , 



sar Karl IV :8 hov i Prag verka- 
de många framstående konstnä- 
rer, som utförde talrika arbeten 
för honom och hans son Wenzel. 
— Under 1400-t. når miniatyrmå- 
leriet sitt förnämsta uppsving i 
Nederländerna, där det påverkas 
av den nya konstriktning, som 
utgick från bröderna van Eyck, 
av vilka sannolikt endera är mäs- 
tare till de berömda miniatyrerna 
i Livré d'Heures de Turin, liksom 
(11 annan bönbok av bröderna Lim- 
bourg (se ill. till d. o.) utförd för 
hertig Jean de Berry. För de 
burgundiska hertigarna Filip den 
gode och Karl den djärve utfördes 
en mängd praktfulla miniatyr- 
handskrifter, varvid många kända 
konstnärer voro verksamma 
(Liédet, Simon Marmion, Ph. de 
Mazerolles). Den sista ryktbara 
miniatyrskolan var den s. k. 
Gent-Briiggeska, vilkens mest 
kända medlemmar tillhörde konst- 
närsfamiljen Bening. Bland dess 
alster märkas främst Breviarium 
Grimani i Venedig (se ill. till 
Breviarium), Hortulus ani- 
me i Wien, cod. A 227 i Kungl. 




Bilder ur konung Davids historia. Mi- 
niatyr från 1200-t. 



89 



Miniatyrmåining 



90 



■iH/c 'Um<3 drrc^ tT tiytv; 





hos de turkiska härskarna och vid 
stormogulernas indiska hov verka- 
de berömda miniatyrmålare (se 
Muhammedansk konst). 
— Porträttminiatyren uppstod i 
viss mån som en fortsättning av 
handskriftsminiatyren och blev 
särskilt under 1700-t. och början 



T. v. Illustration till en scen i en fransk riddarroman. Flandrisk miniatyr från 
1400-t. — T. b. Den heliga Barbara. Miniatyr ur en flandrisk bönbok från omkr. 

1500. 

Bibi. i Sthlm (se ill. till Ev an- 
gelist) m. fl. Inom denna 
skola har realismen helt och hål- 
let brutit igenom i figurframställ- 
ningarna, vilka präglas av dra- 
matiskt liv och skarp karaktäri- 
stik. Betecknande för skolan är 
dess dekorationsstil, som arbetar 
med ornament av naturalistiskt 
återgivna blommor, frukter 
o. 8. v., ofta av utsökt skönhet. 
Även i Italien, där miniatyr- 
måleriet länge idkats bl. a. i 
Bologna, funnos under 1400-t. 
ytterst framstående miniatyrmå- 
lare, vilka skapade praktfulla 
bildhandskrifter (bl. a. för 
konung Mattias Corvinus av 
Ungern). — Under 1500-t. utdör 
den egentliga miniatyrkonsten i 
samband med boktryckeriets ut- 
veckling. — Även det orienta- 
liska miniatyrmåleriet är mycket 
betydelsefullt och har särskilt på 
senare tid tilldragit sig livligt in- 
tresse från forskningens sida. 
Både vid kalifernas hov i Bagdad, ^^^ ^^^^ j ^jup ^org. Miniatyr av Nico- 

las Killiard. 




91 



Miniatyrmålning 



92 




Lady Mary Fairfax. Miniatyr av Samuel 
Cooper. 

av 1800-t. inom de högre kretsar- 
na en modesak. M., som även 
kunde ha allegoriska 1. genremo- 
tiv, växla till storlek och format, 
men de små ovalerna äro i majo- 
ritet. De erhöllo ofta en dyrbar 
inramning 1. infattades i doslock, 
medaljonger, ringar o. d. Mål- 
ningen utfördes tidigast ofta i 
olja på koppar 1. i emalj men 
senare i huvudsakl. gouache på 
pergament, papper 1. i de flesta 
fall elfenben. — 1500-t:8 stora 
porträttmålare, bl. a. Holbein och 
Antonis Mor, arbetade tillfäl- 
ligtvis i miniatyrformatet. Men 
som självständig konstart, utövad 
av särskilda konstnärer, uppstod 
porträttminiatyren först omkr. 
1600 i England, där den alltsedan 
räknat några av sina främsta ut- 
övare. Nicholas Hilliard (se d. 
o.), vars M. förmedla övergången 
från handskriftsminiatyrerna, 



följdes av Isaac och Peter Oliver 
(se d. o.), vilka grundlade den 
mera realistiska stil, som, vidare 
utbildad av John Hoskins (d. 
1665), fulländades av dennes lär- 
jungar Samuel Cooper (se d. o.), 
Englands främste miniatyrist, 
och hans broder Alexander. Bland 
1700-t:s engelska miniatyrmålare 
märkas Richard Cosway (f. 1742, 
d. 1821), George Engleheart (f. 
1752, d. 1829) och Andrew Plimer 
(f. 1763, d. 1837), vilka arbetade i 
en av de samtida engelska por- 
trättmålarna beroende stil, samt 
John Smart (se d. o.). — I 
det övriga Europa märkes schwei- 
zaren Petitot (se d. o.) som den 
främste representanten för emalj- 
tekniken, vilken dessutom utöva- 
des av framför allt den svensk- 
födde Boit (se d. o.). Den franska 
porträttminiatyren, till vars tidi- 
gaste utövare de stora målarna 
Jean Fouquet och J. och F. Clouet 
höra, företräddes under 1700-t. 
bl. a. av Fragonard och Frangois 
Dumont (f. omkr. 1751, d. 1831) 
och nådde sin fulländning med 
empiremästarna Isabey (se d. o. 




Baronessan Willoughby med sin son. 
Miniatyr av Richard Cosway. 



93 



Minich — Minister 



94 



och ill. till Napoleon) och J. 
B. Augustin (f. 1759, d. 1832), 
vilken knappast överträffats i 
realistisk skärpa. — Sverige har 
på porträttminiatyrens område 
gjort en betydande insats. Ban- 
brytare voro den inflyttade frans- 
mannen Pierre Signac och Alexan- 
der Cooper (se dessa ord). Sin 
talangfullaste inhemska efterföl- 
jare funno dessa i Elias Brenner 
(se d. o.). De största svenska mi- 
niatyristerna. Hall och Lafrensen 
(se dessa ord), verkade huvud- 
sakl. i Frankrike, där framför 
allt den förre med sin fria och 
flytande stil och sitt skickliga ut- 
nyttjande av elfenbenet spelade 
en betydande roll. Återupprättel- 
sen av den inhemska M. påbörja- 
des av A. U. Berndes (se d. o.) och 
fullbordades av kosmopoliten G. 
D. Bossi (se d. o.), som hedersamt 
följdes av Lorens Sparrgren (se 
d. o.) och J. Bolinder (f. 1768, d. 
1808), den senare influerad av 
engelsk konst i likhet med sin 
samtida, J. A. Gillberg (se d. o.). 
Mi'nich (ty. Milnnich), Bur- 
chard Kristophor, f. 1683, 
d. 1767, greve, rysk statsman och 
fältmarskalk av tysk börd. M. in- 
kallades av Peter I för att leda 
kanalarbeten vid Ladoga. Han ut- 
märkte sig under fälttåget mot 
turkarna 1736—39. 1740 störtade 
M. Biron men blev vid Elisabets 
trontillträde 1741 själv förvisad 
till Sibirien, varifrån han 1762 
fick återvända. 

Minima'1, M i' n i m i -, se Mi- 
nimum. 

Minimilagen, se Minsta 
mängdens lag. 

Mi'nimum, plur. m i' n i m a, 
lat., det minsta, minsta värdet, 
lägsta graden (jfr Maximum). 
— M i n i m a' 1 - 1. m i' n i m i -, 
i sms. : minsta möjliga 1. tillåtna 




Skulptören Augustin Pajou. Miniatyr av 
P. A. Hall. 

(t. ex. minimilön); som anger 
minimum. 

Mini'ster (lat., eg. tjänare), 
titel dels för medlemmarna av en 
stats regering, dels för den andra 
klassen av en makts officiella 
ordinarie sändebud hos en annan 
(se B e s k i c k n i n g). För M. 
i en regering förekommer även 
titeln statsråd, statssek- 
reterare m. fl. Den moderna 
ministerinstitutionen har tidigast 
och mest förebildligt utvecklats i 
England och har såväl där som 
i flertalet europeiska monarkier 
framgått dels ur den furstliga 
hovförvaltningen, som kom att 
utvidgas till en riksförvaltning, 
dels ur rådsväsendet, i det råden 
blevo en mellan fursten och folkets 
representanter förmedlande kor- 
poration samt till stor del utgjor- 
des av de ledande förvaltnings- 
posternas innehavare. M. tillsät- 
tas av statschefen, och ingen lag- 
lig regeringsåtgärd kan komma 
till stånd utan rådgivande och 
kontrasignerande medverkan av 
en 1. flera M., vilka därmed ikläda 
sig juridiskt och politiskt ansvar 



95 



MinisteransTarighet 



96 



(se M i n i s t e r an s varighet). 
En regering utgöres dels av fack- 
ministrar ("med portfölj"), vilka 
stå i spetsen för var sin gren av 
förvaltningen (ministe'rium, 
i Sverige departement), dels 
(i de flesta länder) av rådgivan- 
de (konsultativa) M. ("utan port- 
följ"). M. bilda en, om ock ej 
alltid politiskt enhetlig, så dock 
samarbetande korporation, m i - 
ni8tä'r 1. kabinett (jfr 
d. c), regering 1. stats- 
råd. Inom ministären finnes fler- 
städes en M. med ledarställning 
(ministerpresident, pre- 
miärminister, konselj- 
president, statsminis- 
ter). Ministärens överläggningar 
och beslut ske i regel samfällt i 
ministerråd, konselj 1. (i 
Sverige) statsråd (se vid. d. o.) 
inför statschefen 1. (bl. a. i Eng- 
land) med premiärministern som 
ordförande. — För ministerinsti- 
tutionens olika utgestaltning i så- 
väl monarkier som republiker är 
maktfördelningen mellan regering 
och folkrepresentation avgörande. 
Vid parlamentarism, som föi-e- 
kommer typisk i England, saknar 
konungen inflytande på ministä- 
ren, och dennas tillsättning, poli- 
tiska existens och avgång beror 
helt av underhuset. Konungen har 
blott att till premiärminister 
kalla den, som det härskande par- 
tiet i underhuset utpekar, samt 
utnämna den av denne i samråd 
med partiets förtroendemän ut- 
sedda ministären. Vid konstitu- 
tionalism åter äger statschefen 
bestämmande inflytande över M:s 
tillsättning och avskedande, och 
M:s karaktär av rådgivare vid 
statschefens beslut är där mera 
framträdande. I För. Stat. och 
flera efter dess förebild ord- 
nade konstitutionella republiker 
medför i regel presidentskifte 



även ministerskifte, och premiär- 
ministerinstitutionen saknas. — 
I de tyska delstaterna efter 1918 
samt i Estland m. fl. länder väljas 
M. av folkrepresentationen och är 
premiärministern tillika stats- 
överhuvud. — I Sverige har ut- 
vecklingen under 1900-t. alltmer 
gått från konstitutionalism till 
parlamentarism. 

Ministeransvarighet, minist- 
rarnas ansvar för sin ämbetsför- 
valtning. Juridisk M. åvilar mi- 
nistrarna för lagstridigt förfa- 
rande och utkräves av folkrepre- 
sentationen i en 1. annan form. 
Enl. Englands förebild har För. 
Stat:s unionsförfattning upptagit 
proceduren med underhusets (re- 
presentanternas hus) åtal inför 
överhuset (senaten), vilken dömer 
(selmpeachment).I Sverige 
äger enl. R. F. § 106 riksdagens 
konstitutionsutskott allena att 
väcka åtal mot statsråden, vilket 
åtal av justitieombudsmannen 
fullföljes inför riksrätt (se d. c). 
— Den politiska M. är främst en 
produkt av den under 1800-t. fram- 
trädande parlamentarismen. Allt- 
eftersom folkrepresentationerna 
erhöUo avgörande makt, ersattes 
den juridiska M. med mera lätt- 
hanterliga parlamentariska åtgär- 
der, SS, misstroendevota, nekande 
av anslag o. s. v., vilka tvinga mi- 
nistären att foga sig 1. avgå. I 
Sverige stadgar R. F. § 107 en sär- 
skild s. k. politisk ansvarighet för 
statsråd, som i sina rådslag ej 
iakttagit "rikets sannskyldiga 
nytta" 1. icke utövat sitt ämbete 
med "oväld, nit, skicklighet och 
drift". I dylika fall kan riks- 
dagen, sedan konstitutionsut- 
skottet hörts, hos konungen an- 
hålla, att ifrågavarande statsråd 
måtte avlägsnas. Denna lagstad- 
gade form för den politiska M:s 
utkrävande har dock alltmer fått 



97 



Minister för utrikes ärendena — Minkovskij 



98 



träda tillbaka för parlamentaris- 
mens oskrivna bud om riksdags- 
majoritetens direkta ledning av 
ministären. 

Minister för utrikes ären- 
dena, se Utrikesdeparte- 
mentet. 

Ministeria'lböcker (jfr M i - 
nisterium 2), detsamma som 
kyrkoböcker. 

Ministerie'11, hörande till en 
ministers ämbetsverksamhet 1. 
politik. — Ministeriella 
handlingar, i T. F. §2 mom. 
4 använd benämning på sådana 
officiella akter, som växlats mel- 
lan diplomatiska representanter 
utan att sedermera ha införlivats 
med de officiella protokollen. De 
få icke utan regeringens tillstånd 
utbekommas 1. utges, förrän 50 
år förflutit från deras datum. 
— Ministeriella mål I. 
ärenden, dels sådana ärenden, 
som avgjordes i s. k. ministe- 
riell konselj (se Stats- 
råd), dels sådana regeringsären- 
den, som angå rikets förhållande 
till främmande makt. — Mi- 
nisteriella protokoll, 
dels de protokoll, som fördes i 
8. k. ministeriell kon- 
selj, dels de särskilda protokoll, 
som enl. R. F. § 9 skola föras över 
de regeringsärenden ang. rikets 
förhållande till främmande makt, 
vilka med hänsyn till rikets 
säkerhet 1. eljest synnerligen vik- 
tiga skäl böra hållas hemliga. 
Dessa protokoll skyddas dels ge- 
nom bestämmelsen i R. F. § 105, 
att konstitutionsutskottet äger 
utfå dem endast i vad angår visst 
av utskottet uppgivet mål och se- 
dan K. M:t prövat frågan, dels 
genom bestämmelsen i T. F. § 2 
mom. 4, att 50 år skola ha för- 
flutit, innan de eljest få utbe- 
kommas 1. tryckas. 

Ministe'rium, plur. minis- 



t e' r i e r (av minister, se d. c). 
1. I åtskilliga länder benänming 
på ett centralt statsförvaltnings- 
organ, i spetsen för vilket en 
minister är ställd. — 2. S a' c - 
rum M. (av lat. sa'cer, helig), 
äldre benämning på prästämbetet 

Ministerportfölj, eg. en minis- 
ters ämbetsportfölj, i överförd be- 
märkelse statsrådaämbete, 
förenat med chefskapet över ett 
departement. 

Ministerpresident, se Mi- 
nister. 

Ministerresident, se Be- 
skickning. 

Ministerråd, se Minister. 

Ministersocialism, se Inter- 
national sp. 1453. 

Ministerstatssekreterare, se 
Finland sp. 1589. 

Ministerstyrelse, i statsveten- 
skaplig terminologi benämning på 
en sådan styrelseform, där rege- 
ringsbesluten fattas av minist- 
rarna i samråd 1. en enskild mi- 
nister utan medverkan av stats- 
chefen 1. av statschefen utom 
konselj i samråd med en enskild 
minister. För den svenska R. F. är 
M. främmande, vad regeringsären- 
dena beträffar, men har såtillvida 
möjliggjorts, som bemyndigande 
givits departementscheferna att 
på egen hand avgöra vissa ären- 
den, s. k. departementsärenden. 

Ministre plénipotentiaire 

[mini'sstr plenipåtai)siä'r], be- 
fullmäktigad minister, se Be- 
skickning. 

Ministä'r (fr. ministére) , se 
Minister. 

Minkastare, se Granat- 
kastare. 

Minko'vskij. 1. Oscar M., 
f. 1858, rysk fysiolog, har under- 
sökt inflytandet på ämnesomsätt- 
ningen av leverns och bukspott- 
körtelns operativa borttagande 
(jfr Insulin). — 2. Her- 



4. — Lex. VIII. 



99 



Minne 



100 



mann M. (Minkowski), f. 1864, 
d. 1909, rysk-tysk matematiker, 
1895 prof. i Königsberg, 1896 i 
Ziirich, 1902 i Göttingen, grund- 
lade den geometriska talteorin, 
behandlade teorin för kvadratiska 
former och relativitetsteorin. 

Minne, själs verksamhetens för- 
måga att i medvetandet åter- 
kalla tidigare erfarenheter utan 
någon nämnvärd förändring av 
deras innehåll och deras ordning. 
M. ter sig därmed ss. en "repro- 
ducerande" föreställningsprocess 
till skillnad från fantasins mera 
"producerande" karaktär. Ur 
psykologisk synpunkt förutsätter 
M., att de intryck, som genom 
sinnesorganen tillföras nervsyste- 
mets centralorgan, icke omedel- 
bart utplånas utan kvarlämna 
mera varaktiga spår, e n g r a m - 
mer (se d. o.). Mot resp. sinnes- 
organ svara speciella engramom- 
råden i hjärnan, vilka kunna med 
olika inbördes styrka göra sig 
gällande, så att hos den ene syn-, 
hos den andre hörselminnet etc. 
är mest utpräglat (jfr Före- 
ställning sp. 920). — En 
föreställning, som uppdyker i 
medvetandet, har karaktären av 
erinring, om man uppfattar före- 
ställningens föremål ss. något, 
som man redan tidigare iakttagit 
1. eljest upplevat, och på samma 
gång anser föreställningsbilden 
vara en efterverkan 1. följd av 
en sådan föregående erfarenhet. 
I vissa fall har man härvid en 
klart medveten uppfattning av 
leden i den kedja av föreställ- 
ningsassociationer (se Före- 
ställning sp. 920 f.), vilken 
förbinder erinringen t. ex. av en 
bergvandring med dagens händel- 
ser, t. ex. ett möte med en av del- 
tagarna däri. I andra fall kan en 
dylik erinring så plötsligt ss. ett 
"infall" dyka upp i medvetandet. 



att man antingen alls icke 1. först 
efter längre letande finner sådana 
led. Stundom kan erinringspro- 
cessen så förvanskas, att mer 1. 
mindre utpräglade miiinesvillor 
uppträda, vilket bl. a. kan vålla 
stora vanskligheter i fråga om 
vittnesmåls tillförlitlighet. I mera 
extrema fall resultera dylika min- 
nesvillor i 8. k. fabulering, ett 
vanligt fenomen hos vissa psy- 
kiskt abnorma svindlare, men ock 
relativt normalt hos många barn, 
vilka ännu ej ha klar uppfattning 
av gränsen mellan minnes- och 
fantasibilder. Även hos gamla 
kunna dylika minnesvillor iakt- 
tas. — Icke sällan nå rubb- 
ningarna i M:s funktioner sådan 
omfattning, att dagar, månader, 
ja flera år av en människas erin- 
ringar bli fullständigt bortglöm- 
da (minnesförlust; särskilt hos 
hysteriska 1. i övrigt psykopa- 
tiska individer). I sådana fall 
kan individen helt förlora känslan 
av sin personliga identitet (jfr 
Undermedvetet själs- 
liv). — Förmågan att i M. in- 
prägla nya intryck är, i motsats 
mot vad man ofta tror, mindre 
under barndomen än under ung- 
domsåren och medelåldern samt 
avtar mer 1. mindre vid ålder- 
domens annalkande. För nyinlä- 
ringen av en uppgift torde för- 
mågan av stark uppmärksamhets- 
koncentration vara huvudvillko- 
ret. För det varaktiga behållan- 
det därav i M. kräves därjämte 
repetition av densamma. För att 
underlätta spec. rent mekanisk 
memorering, där inpräglingsle- 
dens tillfälliga sammanhang i 
rum och tid, t. ex. i en stavelse- 
1. ordramsa blir den omedelbara 
ledtråden, har man uppfunnit 
vissa system av mnemotek- 
n i k. Så kan t. ex. det latinska 
ordet för själ, mens, tjäna som 



101 



Minne — Minos 



102 



minnesord för de på Fichtel- 
gebirge upprinnande floderna 
A/ain, Eger, Na&h och Saale. Ss. 
mera allmän hjälpreda för inlä- 
ring blir denna form av memore- 
ring, av Kant betecknad 88. den 
ingeniösa, dock av mycket under- 
ordnad betydelse, enär de hjälp- 
associationer, varmed den opere- 
rar, i regel ha en rent artificiell 
karaktär. I samma mån memore- 
ringen hämtar stöd i ett logiskt 
sammanhang miellan föreställ- 
ningarna och blir vad Kant har 
kallat judiciös, vinner den ock 
sina säkraste stödjepunkter. — 
Sedan början av 1800-t. har M:8 
funktioner varit föremål för om- 
fattande experimentella studier 
(främst av H. Ebbinghaus och 
G. E. Miiller). 

Minne [minn], George, f. 
1867, belgisk bildhuggare. M., vil- 
ken började som grafiker och 
illustratör av Verhaerens och 
Maeterlincks verk, är en av de 
främsta företrädarna för den sti- 
liserande riktningen inom modern 
skulptur. 

Minneapolis rminiEe'ppålis], 
"vattenstaden", största stad i 
Minnesota, För. Stat., vid ett fall 
i Mississippi, nära S:t Paul. 
Universitet. Svenskt lasarett. 
Världens största mjölmarknad; 
väldiga kvarnar och sågverk. 
Viktig järnvägsknut. 380,000 inv., 
därav 26,000 svenskfödda. 

Minnesbok, se P r e j u d i k a t. 

Minnescentra, se Hjärna 
sp. 808. 

Minnesota rniinisåo't9] (indi- 
anska, "himmelsblå vattnet"), 
sedan 1858 stat i n. För. Stat. 
219,300 kvkm. 2,4 mill. inv. M. 
genomflytes av Mississippi och 
dess biflod Minnesota. S. och v. 
delen av M. är prärie, n. delen 
ett typiskt glaciallandskap med 
en mängd sjöar, mossar och på 



vattenfall rika älvar. M. är en av 
de förnämsta jordbruksstaterna 
och producerar i synnerhet majs, 
havre och vete; även boskapssköt- 
seln är viktig. Stor brytning av 
järnmalm. M:8 kvarnindustri är 
den mest betydande inom För. 
Stat. Av M:s 490,000 i utlandet 
födda inv. äro 112,000 av svensk, 
90,000 av norsk härstamning. M. 
har flera svensk-amerikanska 
colleges. De största städerna äro 
Minneapolis, S:t Paul (huvud- 
stad) och Duluth. 

Minnesyillor, se M i n n e sp. 
100. 

Minnesång (ty. Minnesang, av 
Minne, kärlek) kallas en grupp 
tysk lyrik från 1100— 1200-t. M., 
som påminner om den franska 
trubadurdiktningen, dyrkades vid 
hoven, hade en lärd prägel, en 
invecklad och konstfull metrik 
och ett övervägande erotiskt inne- 
håll. Jfr Tysk litteratur. 

Miiio, se M i n h o. 

Mi'no da Fiesole [fjä'-], se d a 
F ie s o 1 e 2. 

Minoisk kultur, se E g e i s k 
kul tur sp. 718 ff. 

Mi'nor, plur. m i n o' r e s, lat., 
mindre, yngre. 

Minora't (av lat. mi'nor, 
yngre) , se M a j o r a t. 

Mino'rca. 1. M. 1. Menorca, 
se B a 1 e a r e r n a. — 2. Se 
Hönssläktet. 

Minore [-nå're], ital., mindre. 
Se M a g g i o r e. 

Minorennite't, se Minder- 
årighet. 

Minori'ter, se Franciskan- 
orden sp. 454. 

Minorite't (av lat. mVnor, 
mindre), mindretal, grupp, som 
är underlägsen i röstantal. 

Mi'nos, mytisk grekisk hero, 
konung på Kreta, fader till 
Äriadne. Enl. den äldre traditio- 
nen var M. en stor och mild 



103 



Minotauros — Minto 



104 



härskare, som gav sitt folk 
lagar och efter sin död blev 
domare i underjorden. Enl. sena- 
re, spec. attisk tradition var M. 
grym och förfärlig. M:8 gemål 
Pasifaé upptändes enl. myten av 
kärlek till en tjur, som Poseidon 
sänt för att offras men M. skonat, 
och hon födde ett vidunder med 
människogestalt och tjurhuvud, 
M i n o t a u' r o s. M. lät inne- 
stänga odjuret i en av Daidalos 
byggd labyrint, där det dödades 
av Teseus (se d. o.). Sagan om M. 
utgöres av en förening av berät- 
telser, grundade på en vag histo- 
risk tradition om ett stort kre- 
tiskt sjövälde under bronsålders- 
tiden (se Egeisk kultur). 

Minotajiros, se M i n o s. 

Minsk,^ vitryska Miensk, hu- 
vudstad i autonoma socialistiska 
sovjetrepubliken Vit-Ryssland. 
Järnvägsknut. Stor handel ; 
tobaksfabriker, ölbryggerier. 

120,000 inv. — M. omtalas redan 
på 1000-t. Före 1793 tillhörde M. 
Polen. 

Minstakvadratmetoden, se 
Sannolikt fel. 

Minsta medlets lag 1. den 
ekonomiska principen, 
nationalekonomisk grundsats: att 
uppnå det bästa resultatet med 
viss uppoffring 1. ett visst resul- 
tat med minsta uppoffring. 

Minsta mängdens lag, m i n i - 
m i 1 a g e n, en först av J. v. 
Liebig formulerad sats, att skör- 
dens storlek bestämmes av till- 
gången på det växtnäringsämne, 
som finnes i minsta mängd i för- 
hållande till västens behov. M. 
har sedermera ansetts gälla för 
alla tillväxtfaktorer, således även 
värme, ljus, vatten m. m., och 
även för djurens tillväxt men har 
på senaste tid blivit omtvistad. 

Minsta verkans lag, se Ver- 
kan. 



Mi'nstrel (eng., av fr. ménest- 
rel, se d. o.), i England under se- 
nare medeltiden benämning på 
vandrande sångare och spel- 
män, vanl. i förnedrande bet. 
(gatsångare, taskspelare) ; mot 
1700-t:s slut och under roman- 
tiken ofta liktydigt med bard. 

Minsvep användas dels för att 
konstatera, om ett farvatten är 
minerat, dels för att undanröja 
utlagda minor. M. bestå vanl. av 
en ståltross, spänd mellan skär- 
plan e. d., framgående under 
vattnet, och bogseras av ett 1. 
flera mindre fartyg. Då en mina 
påträffas, avsliter ståltrossen mi- 
nans förankringstross, varvid 
minan flyter upp till vattenytan 
och oskadliggöres (röj svep), 
1. ock frigöres en boj, vilken ut- 
märker minans plats (sök- 
svep). Svep för sprängning av 
anträffad mina 1. dess förank- 
ringstross finnas även. M. är den 
enda hittills kända effektiva åt- 
gärden för undanröjande av ett 
minfält. Nästan samtliga under 
världskriget utlagda mineringar 
ha oskadliggjorts genom M. — 
För M. användas fartyg (speciella 
svepfartyg 1. ock lämpliga bog- 
ser- 1. trålfartyg) med ringa djup- 
gående och, därest snabb svepning 
önskas, stor maskinkraft. 

Minto [mi'nntAo]. 1. G i 1 b e r t 
Elliot, earl of"^M., f. 1751, d. 
1814, brittisk politiker. M. var 
1 794-— 96 guvernör på det från 
Frankrike erövrade Korsika, 1799 
—1801 sändebud i Wien och 1806 
— 13 generalguvernör i Indien. 
— 2. GilbertJohnElliot, 
earl of M., f. 1845, d. 1914, 
brittisk kolonialpolitiker. M. var 
1898 — 1904 generalguvernör i Ka- 
nada och 1905 — 10 vicekonung 
över Indien. Utpräglat liberal, bi- 
drog han väsentligt till utveck- 
lingen av Indiens självstyrelse. 



105 



Minucius Felix — de Mirabeau 



106 



Minu'cius Fe'lix, romersk 
apolopet, sannol. på 200-t. e. Kr., 
författade dialogen Octa'vius, 
vari han hävdade kristendomens 
överlägsenhet över de hedniska 
religionerna. 

Minue'nd (av lat. minu'ere, 
minska), se Subtraktion. 

3Iinu'skel (av lat. minii'sculus, 
nSgot mindre), liten bokstav. Se 
Paleografi. 

Mi'nustecken (av lat. mi'nus, 
mindre), — , utläst minus, sät- 
tes mellan tvä, storheter för att 
uttrycka, att den förra skall 
minskas med den senare. 

Minu't (av lat. minu'tus, liten). 
1. Se Tid. — 2. Vinkelmått = 
7» grad, betecknas med '. 

Minuthandel, handel med va- 
ror i små kvantiteter. I äldre 
handelslagstiftningen skilde man 
mellan grosshandel, vid 
vilken viss minimikvantitet för 
försäljningen var föreskriven, och 
M. (krämarhandel, kram- 
fa a n d e 1) , där försäljningen om- 
fattade hur små varukvantiteter 
som helst. Jfr Detaljhandel. 

Minutiö's (fr. minutieux, av lat. 
minu'tia, småsak), omsorgsfull; 
småaktig, pedantiskt noggrann. 

Mi'nyer, en förgrekisk stam i 
Beotien, över vilken M i' n y a s i 
Orkoraenos härskade. 

Minö'r (fr, mineur), ingenjör- 
soldat 1. matros med sprängtek- 
nisk utbildning. 

Mioce'n (av grek. mei'on, 
mindre, och kaino's, ny), se T e r - 
tiärperioden. 

Mi-parti' (av lat. mi-parWtum, 
halvdelad), dräkt 1. del därav, de- 
lad i tvenne olikfärgade hälfter; 
exempel påträffas framför allt i 
medeltidens mansdräkt. 

Miquelon [miklå'i), eng. utt. 
miklå'n], ö s. om Newfoundland, 
bildar med S:t Pierre en fransk 
koloni. 200 kvkm. 500 inv. 




Gabriel Honoré de Mirabeau. 

Mir (av fr. mire, siktpunkt, 
korn ) , i närheten av observatorier 
uppsatta föremål (stenpelare, 
järnkors e. d.) för bestämmande 
av kollimationsfelet (se Kolli- 
m a t o r) hos observatör iets paa- 
sageinstrument. 

Mir (ry., världen), benämning 
på den gamla ryska byorganisa- 
tionen, som, med väsentliga för- 
ändringar särskilt i samband med 
livegenskapens upphävande, be- 
stod från 1500-t. till 1900-t. (se 
vid. Bonde sp. 285 f.). 

de Mirabeau [da mirabå']. 1. 
Victor de Riquetti de M., 
f. 1715, d. 1789, markis, fransk 
ekonomisk och politisk författare. 
M. var en ledande fysiokrat och 
bekämpade de merkantilistiska 
idéerna {Mémoires sur Vutilité 
des états provinciaux, 1755; 
Uami des Jiommes, 1756). — 2. 
Gabriel Honoré de Ri- 
quetti de M., f. 1749, d. 1791, 
den föreg:s son, fransk politiker. 
M. blev en av ledarna i riksför- 
samlingen i Versailles 1789, där 
han tillhörde tredje ståndet. 



107 



Mirabell — Mis- 



108 



Fiende till absolutismen och ivrig 
anhängare av maktfördelningens 
princip, ville M. tillägga repre- 
sentationen lagstiftnings- och be- 
skattningsrätten men åt konunga- 
dömet bevara absolut veto. Mi- 
nistrarna borde vara den förmed- 
lande länken och av konungen 
väljas bland representationens 
ledande män. Då tredje ståndet i 
revolutionära former arbetade för 
enkammarsystem och därför 23 
juni mottog kunglig befallning 
att åtskiljas, svarade M. med de 
ryktbara orden, att de församlats 
i kraft av folkets vilja och endast 
skulle vika för bajonetter. Detta 
förskaffade M. en oerhörd popu- 
laritet, men under förhandlingar- 
na om den nya författningen kun- 
de han dock ej stävja de radikala 
tendenserna och få konungen till- 
erkänd absolut veto. Maj 1790 
trädde M. i förbindelse med 
konungaparet, lovade begagna 
sitt inflytande till Ludvigs bästa 
och rådde honom att lämna Paris. 
Oaktat han allt fastare knöts till 
hovet, var hans inflytande i natio- 
nalförsamlingen mycket stort. 
Genom M:8 tidiga bortgång för- 
minskades emellertid utsikterna 
att rädda konungadömet. 

Mirabe'11, se P r u n u s. 

Mira'bile di'ctu, lat., under- 
bart att säga, egendomligt nog. 

Mi'ra Ce'ti, se Föränder- 
liga stjärnor. 

Mlra'kel (fr. miracle, av lat. 
mira'culum), underverk, under. 
— Mir a' kelspel, se Drama 
sp. 498. — M i r a k u 1 ö' s, under- 
bar, som skett genom ett mirakel. 

de Mira'nda, Francisco, f. 
1752, d. 1816, sydamerikansk fri- 
hetshjälte. M. arbetade för de syd- 
amerikanska koloniernas befrielse 
från Spaniens välde och sökte, 
ehuru förgäves, förmå regeringar- 
na i England och Frankrike att 



understödja en sydamerikansk 
resning. 1 Venezuela gjorde han 
sedan flera försök att grunda en 
fri republik. M. tillfångatogs 
1812 och dog i spansk fångenskap. 

della Mira'ndoIa, se P i c o 
della Mirandola. 

Mi'rat, M e e r u t [mi'r8t] , 
huvudstad i divisionen och di- 
striktet med samma namn. För- 
enade provinserna, Britt. Indien, 
mellan Jumna och Ganges. Livlig 
handel. 125,000 inv. 

Mirba'nolja, se Nitroben- 
sol. 

Mirbeau [-bå'], O c t a v e, f. 
1848, d. 1917, fransk författare. 
M. började som kvick och hän- 
synslös journalist och kämpade 
som kritiker bl. a. för impressio- 
nisterna. Som författare slog han 
igenom med sina folklivsbilder 
från Normandie {Lettres de ma 
chaumiére, 1886) och skrev senare 
starkt realistiska samhällsskild- 
ringar, ofta behandlande deka- 
densfenomen {Sebastien Roche, 
1890; Le jardin des supplices, 
1899; Les m^moires d'une femme 
de chambre, 1900), samt vann stor 
framgång med skådespelet Les af 
faires sont les affaires (1903; Äf 
fär är affär, uppf. i Sthlm 1904) 

Mi'rjam (i Septuaginta Ma 
ria'm, därav i Vulgata Maria) 
enl. bl. a. 2 Mos. 15 och 4 Mos 
12 en syster till Mose och Aron 
M. är knappast identisk med den 
namnlösa systern i 2 Mos. 2. 

Mirzapur [m8§apo'8], stad i 
Förenade provinserna, Britt. In- 
dien, vid Ganges. Livlig handel. 
55,000 inv. 

Mis-, m i s o - (av grek. misei'n, 
hata), i sms. -hat, -hatare, t. ex. 
misantro'p (av grek. a'nfro- 
pos, människa), människohatare, 
misantropi', människohat, 
misogami' (av grek. ga'mos, 
äktenskap), hat till äktenskapet, 



109 



Mischmasch — Missbildning 



110 



mi80gy'n (av grek. gyne', 
kvinna), kvinnohatare. 

Mi'schinasch (av ty. mischen, 
blanda), oredig blandning, röra. 

Mise'no, C a' p o M., udde pS, 
Kampaniens kust, Italien, nära 
Neapel. Vid M. anlade Augustus 
en flottstation. Äv den forna sta- 
den M i s e' n u m, ödelagd 890 av 
araberna, finnas ännu ruiner. 

Misera'bel (lat. misera'bilis, 
av misera'ri, hysa medömkan), 
ömkansvärd, ömklig, usel. 

Misere're (lat., förbarma dig). 
Ued. Se Mag- och tarm- 
sjukdomar sp. 1079. — Mus. 
Benämning (efter begynnelseor- 
den) på Ps. 51 i Psaltaren, som i 
gudstjänsten vunnit rik använd- 
ning. Särskilt berömd är Allegris 
(se d. o.) sättning för två körer 
(9-stämmig), 

Miserico'rdia, lat., medlidande, 
barmhärtighet. 

Misic [mi'sjitj], Z i v o j i n, f. 
1855, d. 1921, serbisk fältmar- 
skalk, deltog SS. chef för l:a ser- 
biska armén i avvärjandet av den 
österrikiska invasionen i Serbien 
nov.— dec. 1914. M. blev 1917 
arméchef på Salonikifronten samt 
juni 1918 generalstabschef och bi- 
drog till de slutliga framgångar- 
na sept. 8. å. och Bulgariens be- 
tvingande. 

Misiones [-å'nnes], territorium 
i n.ö. Argentina, på gränsen mot 
Brasilien och Paraguay. 70,000 
inv. Huvudstad Posadas med 
3,000 inv. 

Mi'sjna, se Judisk lit- 
teratur sp. 239. 

Mi'spa (hebr., vaktställe), i 
G. T. namn på flera högt belägna 
platser, bl. a.: 1. M. i Benjamin 
(1 Sam. 7 m. fl.), sannolikt nuv. 
Nebi'-Samwi'l, ung. 8 km. n.v. om 
Jerusalem. — 2. M. i Gilead 
(Dom. 11: 11, 34 m. fl.), Jeftas 
hemort, sannolikt i närheten av 



Jabboks källor. Vad M i s p e i 
Gilead (Dom. 11:29) åsyftar 
är ovisst. 

Mispel, buskar 1. låga träd 
närbesläktade med hagtorn (fam 
Rosa'ceae). Tysk M., Me'spilus 
germa'nica, från Medelhavslän 
derna, odlas i Europa, bl. a. i s 
Sverige, och har rätt stora, grå- 
bruna, ätliga men föga värdefulla 
frukter. Japansk M., Eriobo'- 
trya japo'nica, från Japan, odlad 
i subtropiska länder, har plom- 
monstora, välsmakande frukter. 

Miss (eng., förk. av mistress, se 
d. o.), i England titel för ogifta 
kvinnor, som ej kallas lady (se 
d. o.). 

Mi'ssa, lat., mässa (se d. o.). 
— M. pro d e f u' n c t i 8, mässa 
för de avlidna, själamässa. — M. 
s o 1 e' n n i 8, högmässa. 

Missa'l (av missale, se d. o.), 
se Stil. 

Missa'Ie (av lat. mi'ssa, mäs- 
sa), mässbok, i romerska kyrkan 
namn på den liturgiska handbok, 
som innehåller ritualet för mäs- 
san, däri även (från omkr. 1000) 
inbegripet de för varje mässa 
föreskrivna bibeltexterna, vilka 
från början inrymts i särskilda 
evangeliarier (se Evangelie- 
bok). Även sedan den romerska 
mässan segrat över andra typer, 
rådde under medeltiden stor pro- 
vinsiell frihet (i Sverige hade 
sålunda varje stift sitt säregna 
M.). Tridentinska mötet fördömde 
denna mångfald, varefter påven 
1570 utfärdade det för hela kyr- 
kan med få undantag bindande 
M. Roma'num (slutgiltig uppl. 
1634). Termen användes nu ånyo 
i svenska kyrkan. 

Missbildning. M. av vitt skilda 
slag förekomma hos både män- 
niskor, djur och växter. Läran om 
M. kallas teratologi'. — 
Med. M. 1. missfoster upp- 



111 



Missfall — Mission 



112 



stå genom rubbning i den nor- 
mala utvecklingen. De lindrigaste 
formerna te sig som små avvikel- 
ser från det normala, de svårare 
göra fostret odugligt att leva. M. 
kan träffa hela organismen 1. en- 
staka kroppsdelar 1. organ. I en 
M. kunna ingå två 1. (sällsynt) 
flera individer. Man kan därför, 
frånsett de M., som endast träffa 
ett organ, indela dem i enkel-, 
dubbel- och flerdubbelmissbild- 
ningar. De förstnämnda indelas 
med hänsyn till det kroppsparti, 
som missbildats (spec. hjärtat). 
Vid stor enkelmissbild- 
ning dör fostret i ett tidigt 
stadium och kan resorberas 1. 
undergå sekundära förändringar 
genom kalkimpregnation (sten- 
f 08 ter). Träffar M. hela krop- 
pen likformigt, kan dvärg- 1. jätte- 
växt (mikro-, resp. makro- 
somi') uppkomna. Dubbel- 
missbildningar (i mer 1. 
mindre grad sammanhängande) 
indelas i symmetriska och asym- 
metriska, allteftersom de ingåen- 
de individerna äro lika 1. olika 
utvecklade. Bland dessa finnas M. 
av svulstkaraktär. 

Missfall, framfödande av ej 
livsdugligt foster (jfr Abort, 
Dödfödd och Förlossning 
sp. 939). M. orsakas vanl. av sjuk- 
domar i livmoderns slemhinna, ks. 
endometriter, svulster m. m. (jfr 
Kvinnosjukdomar), men 
även av allmänna sjukdomar hos 
modern, ss. syfilis, hjärt- och njur- 
sjukdomar, svåra, akuta infek- 
tioner m. m. Skrämsel, mera be- 
tydande yttre skador och överan- 
strängning kunna ock framkalla 
M. Sjukdomar (av okänd orsak) 
hos ägget spela trol. en stor roll 
för uppkomsten av M. Vanligaste 
symtomet på hotande M. äro 
blödningar från livmodern. På 
vart 6:e — 10 :e havandeskap kom- 



mer ett M. Behandlingen avser 
livmoderns fullständiga uttöm- 
ning och förhindrande av infek- 
tion. En del hotande M. kunna 
dock genom konservativ behand- 
ling avvärjas. 

Missfirmelse, Missfirmlig 
gärning, se Ärekränkning. 

Missfoster, se Missbild- 
ning. 

Misshandel, en rättsstridig 
kränkning av en annan män- 
niskas kroppsliga integritet 1. 
välbefinnande. Vanl. inräknas 
dock i begreppet M. blott så- 
dana förgripelser mot annans 
kropp 1. kroppsliga välbefLonande, 
vilka icke förorsaka den miss- 
handlades död. Strafflagen kap. 
14 skiljer mellan tre grader av 
uppsåtlig M., vilkas straff 
variera mellan 10 års straffarbete 
och böter. — I händelse skada 
sker, räknas s. k. resande av livs- 
farligt vapen ss. försvårande om- 
ständighet, liksom ock då M. för- 
övats mot vissa anhöriga och för- 
män. — Även den som o u p p - 
8 å 1 1 i g e n, genom vårdslöshet 1. 
oförsiktighet, är vållande till 
svår 1. mindre svår kroppsskada, 
är förfallen till straff (vanl. bö- 
ter 1. fängelse högst 6 mån.). 
Ouppsåtligt vållande till M., vara 
ringare 1. ingen skada följt, är 
straffritt, liksom M. av våda 
(olyckshändelser) . 

Missio'n (lat- mVssio), sänd- 
ning, beskickning, uppdrag, kall. 
1. Diplomatisk M., se Beskick- 
ning. — 2. Andlig verksamhet 
för utbredandet av en religion. Så- 
dan M. har aldrig bedrivits av de 
typiska folkreligionerna utan 
förekommer först på det stadium, 
då dessa avlösts av en mera uni- 
versellt 1. individuellt orienterad 
fromhet. Buddhismen och juden- 
domen (se Judar sp. 224) be- 
drevo tidigt M. Mer än någon 



113 



Mission 



114 



annan religion har emellertid 
kristendomen bedrivit M. De 
första årh. alltifrån Paulus' da- 
gar voro en oerhört kraftig mis- 
sionsperiod, under vilken kristen- 
domen snabbt spriddes ej blott 
över hela romarriket utan ock 
därutanför åt ö. (Armenien, Per- 
sien och dess grannländer) och åt 
s. (Etiopien och Arabien) samt 
även, i samband med folkvand- 
ringarna, fördes till en hel del 
germanstammar (först till väst- 
goterna genom Wulfila). Mot 
gamla tidens slut bedrevo iriska 
munkar en ivrig M. ej minat på 
kontinenten (se Irland sp. 
1499), vilken under medeltidens 
första skede efterföljdes av en 
angelsachsisk-katolsk (framför 
allt genom Bonifatius). Sist av 
germanerna kristnades de nor- 
diska folken (med början genom 
Ansgar, definitivt från 1000-t., 
särskilt genom engelsk M.)- 
Bland öst-Europas slaver vann 
kristendomen insteg från 800-t. 
(jfr bl. a. Kyrillos 3). Ryss- 
land vanns på 900-t. för grekiska 
kyrkan. Polen från samma tid 
för den romerska. Till de slaviska, 
baltiska och finska stammarna 
s. och ö. om Östersjön fördes 
kristendomen slutgiltigt under 
1100— 1300-t., till övervägande del 
i samband med erövringskrig och 
korståg från Tyskland (jfr bl. a. 
Tyska orden), Danmark och 
Sverige. Bland lapparna påbörja- 
des M. under medeltiden men tog 
fart först under nya tiden (jfr 
Lappar sp. 248) . M. utom 
Europa bedrevs under den egent- 
liga medeltiden dels av nestoria- 
nerna (se d. c), dels ock under 
1200- och 1300-t., av franciskaner- 
na, bl. a. (ehuru utan framgång) 
bland islams bekännare i Egyp- 
ten och Marocko och från 1200-t:3 
slut med iver i de mongoliska 



rikena. Dessa missioner förföllo 
dock från 1300-t :s slut. De stora 
upptäckterna beledsagades och 
efterföljdes av en ivrig M., från 
1500-t. utom av tiggarordnarna 
uppburen spec. av jesuiterna 
(bl. a. i Indien och Japan genom 
Xavier, i Kina genom Ricci 
m. fl.). Särskilt i Japan och Kina 
kunde M. uppvisa storartade 
framgångar. I Japan inträdde 
dock snart en reaktion, som ledde 
till kristendomens undertryckan- 
de (se Japan sp. 70), medan i 
Kina och på andra håll ett bak- 
slag kom först på 1700-t. — De 
protestantiska kyrkorna voro 
under 1500-t. alltför upptagna 
av omsorgen om sitt bestånd och 
sin inre konsolidering för att 
kunna tänka på M. Därtill be- 
härskades de nyupptäckta områ- 
dena av katolska makter. På 
1600-t. upptogo emellertid Hol- 
land och England arbete bland 
infödingarna i sina kolonier. 
Tvenne engelska sällskap för 
M. i kolonierna bildades ock 
(1649 och 1701), men dessa 
förde länge ett tämligen tynande 
liv. Lutherska kyrkan var allt- 
jämt dels i stort sett ur stånd 
till M. (bl. a. genom Trettioåriga 
krigets förlamande inverkan), 
dels ock principiellt ovillig. Ett 
undantag bildar i viss mån Sve- 
rige genom den i samband med 
kolonisationen i Nord-Amerika 
bedrivna M. bland indianerna 
(1643—55, 1696—1725). Med 
pietismen vaknade emellertid 
även i den lutherska kyrkan ett 
direkt intresse för M., vilket fann 
sitt första uttryck i sändandet av 
tvenne halleska missionärer 
(1705) till danska kolonin Tran- 
kebar i Indien. Herrnhutarna 
funno snart därefter vägen till 
en mängd olika verksamhetsfält. 
I England kom en stark väckelse 



115 



Missionsalfabet — Missionsdagen 



116 



till missionaiver mot slutet av 
1700-t., främst genom W. Carey 
(se d. o.). M. omhändertogs här 
av speciella missionssällskap 
(bl. a. Londonmissions- 
sällskapet av 1795), en för 
den nyare M. sedan dess i stor ut- 
sträckning karaktäristisk förete- 
else. En liknande iver grep från 
]800-t:s förra del kontinentens 
evangeliska kyrkor. 1815 grunda- 
des det interkonfessionella B a - 
selsällskapet, 1836 det 
lutherska Leipzigsällska- 
pet. — I Sverige stiftades 1835 
den första egentliga missionssam- 
manslutningen, SvenskaMis- 
s i o n s s ä 1 1 s k a p e t (se d. c), 
1845 följt av Lunds mis- 
sionssällskap, som dock 
redan 1855 upphörde med sin 
verksamhet. En betydande ban- 
brytare för M. var Fjellstedt (se 
d. o.). Det avgörande genombrot- 
tet kom med den M., som upptogs 
av Evangeliska Foster- 
landsstiftelsen (se d. o.). 
Därefter följde kyrkofolkets M. 
under ledning av den 1874 inrät- 
tade Svenska kyrkans 
raissionsstyrelse samt 
från 1880 Svenska Mis- 
sionsförbundets. Bland 
smärre organisationer märkes 
Svenska Missionen i 
Kina (1887). — Under 1800-t. 
har missionsintresset över huvud 
starkt utvecklats i de protestan- 
tiska kyrkorna och utvidgat M. 
till ett synnerligen vittomfat- 
tande företag. Stark strävan 
förefinnes till samarbete, varom 
särskilt den senaste världsmis- 
sion akonferensen (i Edinburgh 
1910) vittnade. Denna tillsatte 
bl. a. en fortsättningskommitté, 
vilken 1920 ombildades till In- 
ternationella missions- 
rådet. Antalet arbetare i den 
evangeliska M:s tjänst är f. n. 



c:a 180,000 (130,000 manliga, 
50,000 kvinnliga), därav 150,000 
infödda. De svenska missionärer- 
na uppgå till omkr. 1,000. Den 
evangeliska M:s kraftiga utveck- 
ling har eggat även den romerska 
kyrkan till förnyade ansträng- 
ningar, ofta under tydligt motar- 
betande av den evangeliska M. 
Antalet arbetare uppgår f. n. till 
c:a 100,000, därav 75,000 infödda. 
Sedan 1622 står den katolska M. 
under ledning av en särskild kon- 
gregation (se d. o. 3). Också den 
ryska kyrkan bedrev under 1800-t. 
en viss M., utom i Sibirien fram- 
för allt i Japan. — Med avseende 
på några av de viktigaste mis- 
sionsfälten ter sig läget f. n. så- 
lunda (enl. tillgängliga statis- 
tiska uppgifter). I Britt. Syd- 
Afrika (s. om Sambesi) inklusive 
protektorat etc. (c:a 7 mill. fär- 
gade) 1 mill. protestanter och 
165,000 katoliker. I Britt. Indien 
med Ceylon (325 mill. inv.) resp. 
2,3 mill. och 2 mill. I Kina (436 
mill.) resp. 800,000 och 2,7 
mill.(?). I Japan (60 mill.) resp. 
185,000 och 90,000. I Korea (17 
mill.) resp. 280,000 och 100,000. 
En livlig skolverksamhet samt 
(särskilt hos protestanterna) en 
uppblomstrande läkarvård nå 
emellertid på de olika fälten ännu 
långt flera. — Vad här ovan be- 
nämnts M., kallas ock mera spec. 
"yttre M." till skillnad från den 
s. k. "inre M.", en term, som från 
1840-t. använts för att beteckna 
evangelisationsarbetet inom de 
kristna länderna själva med syfte 
att framkalla en avgjord, person- 
lig kristendom. 

Missionsalfabet, ett av mis- 
sionärer använt alfabet för åter- 
givande i skrift av primitiva 
språk, som sakna eget skrift- 
system. 

Missionsdagen, se Böndagar 



117 



Missionsföreningar — Missnöjesanmälan 



118 




Mississippi vid Alma, Wisconsin. 



Missionsföreningar, lekman- 
nasammanslutningar för yttre 
och inre mission, började i Sve- 
rige bildas vid 1800-t:3 mitt. 
Många av dessa anslöto sig seder- 
mera till Ev. Fosterlandsstiftel- 
sen. De som 1878 utträdde ur 
denna och bildade Sv. Missions- 
förbundet, äro i verkligheten fri- 
kyrkliga församlingar. 

Missionssällskapet Bibeltrog- 
na Vänner, urspr. en inom 
Ev. Fosterlandsstiftelsen grundad 
minoritetssammanslutning till 
värn emot den s. k. "bibelkriti- 
ken", sedan 1911 ett självständigt 
sällskap. M. har i sin tjänst 11 
missionärer och 54 predikanter. 
Organ: 'Nya Väktaren. 

Mississi'ppi (indianska, "stort 
vatten" 1. fritt "vattnens fader"). 
1. Nord-Amerikas förnämsta flod. 
M. upprinner i Minnesota 512 m. 
ö. h., passerar Itascasjön, som 
ofta räknas som källsjö, bildar 
vid Minneapolis S:t Anthonyfal- 
let (242 m. ö. h.) och blir från 
S:t Paul segelbar (3,100 km.). M. 
genomflyter i n. — s. så gott som 
hela För. Stat. till Mexikanska 
bukten; nedre loppet är starkt 
slingrande och går genom den av 
M. själv bildade lågslätten, som 
ärligen översvämmas. Ovanför 



New Orleans delar sig M. i flera 
armar, av vilka huvudarmen ut- 
mynnar 150 km. nedanför nyss- 
nämnda stad med ett egendomligt 
delta ("gåsfoten"). M. har stor 
betydelse för samfärdseln, ehuru 
denna försvåras av bankar och 
trädstammar i strömmen. De för- 
nämsta bifloderna äro Missouri, 
Ohio, Arkansas och Red River. 
M:8 längd c:a 4,000 km.; avstån- 
det mellan Missouris källa och 
M:8 mynning är 6,800 km. Räk- 
nas Missouri som huvudflod, blir 
alltså flodsystemet världens 
längsta. Flodområdet, 3,250,000 
kvkm., är näst Amasonflodens 
och Kongos jordens största. — 2. 
Stat i För. Stat., upprättad 1817, 
vid Mexikanska bukten, med v. 
gränsen bildad av M. 1. 121,400 
kvkm. 1,8 mill. inv., därav över 
hälften negrer. M. är ett lågland, 
och jordbruket är huvudnäring 
(bomull och majs). Huvudstad 
Jackson. 

Missfv (av lat. mi'ttere, sän- 
da), sändebrev; (prästerligt) för- 
ordnande. — M i s s i v e' r a, för- 
ordna (företrädesvis om präster- 
lig tjänst). 

Missne, se Calla. 

Missnöjesanmälan, ett till- 
kännagivande av part i en rätte- 



119 



Missolongi — Mistel 



120 




gång, att han ämnar överklaga 
vissa domstolsbeslut. Bestämmel- 
serna om M. återfinnas i rätte- 
gångsbalken 16 kap. 3 § och 30 
kap. 21 §. Eni. dessa bestämmel- 
ser skall M. göras av part, som 
vill överklaga underrätts beslut, 
varigenom invändning om domar- 
jäv 1. forum ogillats, samt av 
part, som vill fullfölja talan mot 
hovrätts utslag genom revisions- 
ansökan. 

Missolo'ngi, se M e s o - 
1 o n g i o n. 

Missouri rmiso'ril. 1. Flod i 
v. För. Stat., Mississippis största 
biflod, längre än huvudfloden 
(4,700 km.) men mindre vatten- 
rik. M. upprinner i v. Montana, 
bildar i sitt övre lopp stora vat- 
tenfall och blir i nedre loppet 
segelbar; dock utan större be- 
tydelse för samfärdseln. M. in- 
faller i Mississippi nära S:t Louis 
(2,100 km. från mynningen). — 
2. Stat i mell. För. Stat. 179,800 
kvkm. 3,4 mill. inv., därav 
180.000 negrer. M. ligger v. om 
Mississippi samt delas av M. 1 i 
ett prärieområde med bördig jord 
i n. och ett lågt bergland i s. M. 
producerar bl. a. majs, vete, 
havre, frukt, bomull samt kol, 
bly och zink; även kobolt och 
aickel (enda staten i För. Stat.). 



Betydande boskapsskötsel (svin 
och får) och industri. Största stä- 
der äro S:t Louis, Kansas City, 
S:t Joseph och Springfield; hu- 
vudstad Jefferson City. — M. var 
urspr. en del av Louisiana, blev 
territorium 1812 och stat 1821. 
Missourisynoden [miso'ri-], 
tysk luthersk kyrkobildning i 
För. Stat. av strängt konfessio- 
nell karaktär, grundades 1847 i 
Chicago bland Missouris tyska 
invandrare, numera med försam- 
lingar i nästan alla staterna. 

Missräkningspenningar, det- 
samma som felräkningspenningar. 
Misstroendevotum 1- m i s s - 
troendeadress, ett av folk- 
representationen uttalat missnöje 
med regeringen 1. någon dess med- 
lem för vidtagen 1. underlåten åt- 
gärd. Jfr Dagordning och 
Interpellation. 

Missvisning, se Deklination. 
Mist (av eng. mist; jfr fisL 
mi^tr, dimregn), dimma på sjön. 
Mistel, yi'scum a'lbum (fam. 
Lorantha'ceae, ordn. Santala'les) , 
liten buske med upprepat tvägre- 
nig stam, smala, motsatta, läder- 
artade blad, obetydliga blommor 
och vitaktiga bär med mycket 
klibbigt bärkött. Fröna spridas 
endo- och epizoiskt och fastna på 
trädgrenar med hjälp av bärköt- 
tet. M. växer som parasit på gre- 
nar av lövträd (se vid. Para- 
sit) och förekommer sparsamt i 
mell. Sverige, särskilt i Mälar- 
dalen. Fridlyst i Sthlms, Uppsala, 
Västmanl. och Södermani. 1. — 
M. har i folktron spelat en viss 
roll. Enl. nord. myt. dödades Bal- 
der med en mistelpil. På många 
håll uppsattes i hemmen vid jul 
en mistelten 1. mistelkrans, vil- 
ket förr ansågs kunna avvärja 
onda anslag. Samma vidskepelse 
möter i M-.s användning ss. slag- 
ruta 1. inom folkmedicinen. 



121 



Mistelås — Mitani 



122 



Mistelås, socken i Kronob. 1., 
jämte Slätthög pastorat i Växjö 
stift. 610 inv. 

Mister [mi'8ste], vanl. förk. 
Mr., eng., herr, titel framför per- 
sonnamn för personer utan högre 
titlar (lord, sir) . Jfr M i a t r e s s. 

Misterhult, socken i Kalmar 1., 
jämte Figeholms köping pastorat 
i Linköpings stift. 4,580 inv. 

Misti, vulkan i dep. Arequipa, 
Peru. 6,100 m. Meteorologisk sta- 
tion. 

Mistra'1, magistra'! (av 
lat. magister, se d. o.), en ofta 
mycket våldsam n.v. vind på 
franska Medelhavskusten. 

Mistral [-ra'll], F r é d é r i c, 
f. 1830, d. 1914, provensalsk skald, 
den nyprovensalska litteraturens 
skapare och främsta namn. M. 
strävade tidigt efter att göra sitt 
hemlands dialekt till litteratur- 
språk, medarbetade bl. a. i Rou- 
manilles lyriska antologi Li Prou- 
venQalo samt spelade en viktig 
roll vid Feliberförbundets (se 
Provensalska språket 
och litteraturen) till- 
komst. Sin diktning på proven- 
salska inledde M. med Miréio 
(1859; sv. övers. 1904), en episk 
idyll med motiv från det proven- 
salska folklivet; senare utgav han 
bl. a. dikten om Rhone Lou 
pouémo döu Rose (1897) samt ett 
lexikon över provensalska dialek- 
ten. M. erhöll 1904 Nobelpriset 
tills, med Echegaray. 

Mistress (eng., av ffr. 
maistresse). 1. [Utt. mi'sstr9s], 
härskarinna; matmoder; före- 
ståndarinna; lärarinna. — 2. 
[Utt. mi'ssiä], alltid förk. Mrs., 
titel för gift kvinna utan lady- 
titel. Jfr Mister och Miss. 

Misä'r (fr. misére, av lat. 
mise'ria), elände, nöd; kortspels- 
term (se Kortspel sp. 1248). 

Mita'ni, ett hettiterna närstå- 




Frédério Mistral. 

ende folk, som i forntiden (senast 
omkr. 1600 f. Kr.) grundat ett 
rike vid Eufrats övre lopp. Dettas 
äldre historia är höljd i dunkel. 
Amarnabreven (se Amarna)visa 
emellertid, att riket vid den tiden 
(omkr. 1400) varit rätt mäktigt 
och stått i intim diplomatisk för- 
bindelse med Egypten. Kort efter 
Amarnatiden började rikets upp- 
lösning, och 1270 erövrades det av 
Assyriens konung Salmanassar I. 
I övrigt omtalas M. såväl av assy- 
risk-babyloniska inskrifter som 
av urkunder, tillhörande det i 
Boghazköi funna hettitiska stats- 
arkivet, som ännu torde gömma 
på många viktiga upplysningar 
om detsamma. Av den omständig- 
heten, att furstarna i M. bära 
namn av påfallande indoiransk 
prägel har man dragit den slut- 
satsen, att det härskande skiktet 
utgjorts av en arisk stam. Denna 
synes även ha medfört sina ariska 
gudomligheter, då namn som 
Indra, Varuna och Mithra äro in- 
skriftligt bestyrkta. Huvudmas- 
san av befolkningen torde däremot 
ha delat hettiternas religiösa före- 
ställningar. 



123 



Mitau — Mitscherlich 



124 



Mi'tau [-tao], lett. Jelgava, 
huvudstad i prov. Semgallen, 
Lettland, s.v. om Riga. 21,000 inv. 
(1915 47,000). — M. var fordom 
Kurlands huvudstad. Under 
världskriget led M. svårt av stri- 
derna i detta område (sommaren 
2915). 

Mi'thra, fornpersisk gud, 
urspr. identisk med den indiske 
M i t r a. Från början måhända 
en solgud, blev han redan i gam- 
malarisk tid edens och trohetens 
gud, väktaren av sanning och 
rätt. Den persiske M. fick en 
framskjuten plats, särskilt i den 
yngre mazdaismen. Kombinerad 
med babylonisk astrologi och 
organiserad ss. mysteriekult, 
spred sig M:s dyrkan under de 
första årh. e. Kr. över hela 
romarriket, där den särskilt bland 
soldaterna vann stor tillslutning. 
Kulten, i vilken bl. a. förekommo 
heliga måltider, firades i under- 
jordiska grottor, smyckade med 
bildframställuingar ur M:s myt. 
Bland plikterna inskärptes vak- 
samhet och renhet. 

Mi'tisjärn (av lat. mftis, 
mjuk), benämning på mjuk göt- 
metall, smält i degel för fram- 
ställning av smärre gjutgods. 

Mi'tla, by i staten Oaxaca, 
Mexiko, med ruiner av zapotekisk- 
mixtekiska byggnadsverk från 
omkr. 1500, bestående av två 
trappstegspyramider och fyra 
stora palats, indelade i smala 
rum, vilka smyckas av sten- 
mosaiker i upphöjda geometriska 
mönster (se ill. till Bygg- 
nadskonst sp. 826). 

Mito's (av grek. mVtos, tråd), 
se Cell sp. 1122. 

jVIitra, grek. och lat. 1. Huva 
med band, som knötos under ha- 
kan, hos greker och romare buren 
blott av kvinnor, hos asiatiska 
folk, t. ex. frygierna, också av 



män (jfr Frihetsmössa). 
— 2. Se K y r k o s k r u d sp. 18. 

Mitrada'tes, M i t r i d a' t e s, 

forntida konungar bl. a. i Partien 
och Pontos (se dessa ord). Av 
härskarna i Pontos märkes M. VI 
E_u'pator, f. 132, d. 63 f. Kr., 
konung 120. Från 111 f. Kr. ut- 
vidgade M. sitt välde till Svarta 
havets ö. och n. kuster, erövrade 
stora delar av Mindre Asien och 
89 f. Kr. även den romerska de- 
len. Sedan M. anställt ett blodbad 
på alla romare i Asien och där- 
efter besegrats av Sulla, uppgav 
han i en fred 85 sina erövringar 
i Mindre Asien. Efter ett andra 
krig 83—81 utbröt 74 f. Kr. det 
tredje, i vilket M. i förbund med 
Tigranes av Armenien blev slagen 
och fördriven av Lucullus 73 — 69. 
Han återtog dock Pontos 68. I 
striden mot Pompejus 66 — 63 
f. Kr. var M. underlägsen, och då 
hans land intagits, sökte han 
själv döden. 

Mitraljö's (fr. mitrailleuse, av 
mitraille, skrot), benämning på 
kulspruta. 

Mitrovica r-vi'ttsa], stad i 
Syd-Serbien, Jugoslavien. 10,000 
inv. M. var 1915 en tid serbiska 
regeringens säte och var besatt 
av österrikarna nov. 1915 — okt. 
1918. 

Mi'tscherlich [li^]- 1. Eil- 
hard M., f. 1794, d. 1863, tysk 
kemist, särskilt känd som forska- 
re på det fysikaliskt-kemiska om- 
rådet. Bland hans arbeten mär- 
kas undersökningar över man- 
gan- och selensyrorna, över ben- 
sol och derivat därav, över till- 
växtfaktorernas inverkan på skör- 
den samt främst upptäckten av 
isomorfi. — 2. Alexander M., 
f. 1836, d. 1918, den föreg:s son, 
kemist, prof. i Miinden 1868, i 
Freiburg im Breisgau 1883, en av 



125 



Mittag-LefiFIer — Mjukfeningar 



126 



sulfitcellulosametodens grundläg- 
ga re. 

Mittag-LeCfler, Gustaf 
(Gösta), f. 1846, matematiker, 
prof. i Helsingfors 1877, i Sthlm 
1881—1911, har framför allt be- 
handlat funktionsteorin, särskilt 
analytiska framställningen av en- 
tydiga analytiska funktioner av 
en variabel. M. har även främjat 
matematiken som utgivare av 
A'cta matema'tica (sedan 1882) 
och genom den under Vet. akad:s 
förvaltning ställda fonden ila- 
Icarna Mittag-Lefflers matema- 
tiska stiftelse, vars avkastning är 
avsedd att användas till stipendier 
och pris samt till underhåll av 
M:s enastående matematiska bib- 
liotek. 

Mi'ttel (ty., mellerst), se Stil. 

Mittens rike, kin. Chung Kuo, 
ett av de många inhemska nam- 
nen på Kina, avsåg urspr. en 
statsbildning kring Honan i för- 
kristlig tid. 

Mi'tterwurzer [-vorrtser], 

Friedrich, f. 1844, d. 1897, 
österrikisk skådespelare, tillhörde 
den berömda ensemble, som på sin 
tid förskaffade Burgtheater i 
Wien rykte som en bland Euro- 
pas främsta scener. Hans främsta 
skapelser föUo inom den klassiska 
repertoarens område. 

Mittsökare 1. centre'rings- 
vinkel, mätverktyg för bestäm- 
ning av en plan, cirkelformig 
ytas, t. ex. genomskärningens av 
en axel, centrum. 

Mixer [mi'kks9], eng., blän- 
dare, se Tackjärnsblan- 
d a r e. 

Mixoly'disk tonart (av grek. 
mixoly'dios, halvlydisk), se 
Kyrkotonarter. 

Mixteker, se I n d i a n e r sp. 
1297. 

Mi'xtum compo'situm (lat., 
av misce're. blanda, och compo'- 




Gösta Mittag-Letfler. 

nere, sammansätta), blandning, 
litet av varje. 

Mixtu'r (av lat. mixtu'ra, 
blandning). 1. Äldre namn på 
blandning av läkemedel i lösning, 
vanl. försatta med smakämnen. — 
2. Se Orgel. 

Mi'zar, den mell. stjärnan (C) 
i Karlavagnens "tistelstång", 
teleskopisk dubbelstjärna, vars 
båda komponenter i sin tur äro 
spektroskopiska dubbelstjärnor. 
Även den nära M. stående 
A' 1 c o r, som tillsammans med 
M. för blotta ögat ter sig som 
"dubbelstjärna", är en spektro- 
skopisk dubbelstjärna. 

Mjo'llner (sannol. "krossa- 
ren"), i fnord. myt. namnet pä 
Tors hammare. 

Mjukbaggar, se Canthari- 
d a e. 

Mjukfeningar, AnacantlWni, 
en underordn. Benfiskar, 
som sakna taggstrålar 1. taggar i 
fenorna. Bukfenorna sitta under 
1. framför bröstfenorna. Simblå- 
san saknar förbindelse med tarm- 
kanalen. Till M. höra bl. a. lång- 
stjärt- och torskfiskar. 



12^ 



Mjukstråle — Mjälte 



128 



Mjukstråle, se Fiskar sp. 41, 

Mjuna, jordart, vars kornstor- 
lek är 0,02 — 0,002 mm. M. är 
svagt genomsläpplig, vattenbeMl- 
lande, krymper något vid tork- 
ning och har stor kapillaritet. 

Mjäla, ytterst finsandig jord- 
art, vilken i torrt tillstånd visar 
mjölig konsistens och i fuktigt 
icke är seg 1. plastisk (kornstor- 
lek c:a 0,06 — 0,002 mm.). 

Äljäldrunga, socken i Älvsb. 1., 
jämte Eriksberg och Broddarp 
pastorat i Skara stift. 340 inv. 

Mjäll, se F j ä 1 1 n i n g. 

Mjällby, socken i Blek. 1., 
pastorat i Lunds stift. 5,605 inv. 

Mjältbrand (grek. a'ntrax, lat. 
a'nthrax). Veter. Hastigt förlö- 
pande, smittsam sjukdom, spec. 
hos nötkreatur, får och hästar. 
Den uppträder vanl. blott med en- 
staka fall, stundom hos flera djur 
inom en besättning samtidigt och 
någon gång farsotartat; i vissa 
trakter kan den uppträda årligen 
med spridda fall (mjältbrands- 
distrikt). M. orsakas av en spec. 
i blodet förekommande bacill (på- 
visad 1S49). Utom djurkroppen 
kunna bacillerna under gynn- 
samma villkor utväxa till långa 
trådar, i vilka bildas sporer, 
som äro mycket motståndskraf- 
tiga mot intorkning, upphettning, 
köld o. d. ; bacillerna däremot 
förstöras lätt av antiseptiska 
lösningar, ävensom vid förrutt- 
nelse. Smittämnet upptages ge- 
nom sår 1. genom matsmältnings- 
organen ; oftast uppkommer M. 
genom infektion från mark, som 
förorenats av sporer. Då smittan 
upptagits genom huden, uppstå 
svulster, mjältbrandskarbunklar 
(hos häst oftast kring halsorga- 
nen), som snart bli brandiga. sön- 
derfalla och efterlämna elakarta- 
de, svårläkta sår. M. varar 
vanl. från blott ett par till 24 



tim, och kännetecknas av hög 
feber, andnöd, blodblandad flyt- 
ning från näsa och ändtarm 
samt ofta kramp. Utgången är i 
regel dödlig. Behandling lönar sig 
föga; huvudsaken är, att smitt- 
ämnet förstöres och att M:8 
överförande på människor för- 
hindras. Djur, som dött i M., få 
därför ej obduceras, utan skola 
med hud och allt nedgrävas 1, 
brännas, och personer med sår på 
händer 1. armar böra aldrig han- 
tera i M. döda 1. sjuka djur. — 
Med. Hos människan är M. rela- 
tivt sällsynt och angriper i regel 
endast dem, som syssla med in- 
fekterade djur, hudar, ull m. m. 
Utgången ofta dödlig. 

Mjältbrandsemfyse'm, se 

Frasbrand. 

Mjälte (grek. splen, lat. li'en), 
i blodkärlssystemet inkopplat, hos 
alla ryggradsdjur förekommande 
organ med uppgift bl. a. att 
bilda och förstöra blodkroppar. 
Den är hos människan belägen 
bakom magsäcken, i höjd med 9:e 
— ll:e revbenen och väger 150 — 
200 gr. hos vuxen person. M. om- 
ges av en kapsel av bindväv och 
glatt muskulatur. Från densam- 
ma stråla förlängningar, t r a - 
b e' k 1 e r, in i organets inre. I 
trabeklerna ligga de större kärlen, 
och mellan desamma utbreder 
sig mjältpulpan, en halv- 
fast massa, som består av för- 
grenade blodkärl, delvis vidga- 
de till oregelbundna hålrum, 
mjältsinus, samt av lymfoid 
vävnad (se Lymfkörtlar), 
som vid kärlens förgreningsstäl- 
len innehålla folliklar, M a 1 p i - 
ghiska kropparna, grå- 
vita, dammkornstora knottror. I 
folliklarna bildas vita blodkrop- 
par. Vid flera infektionssjukdo- 
mar sväller M. betydligt (mjält- 
förstoring). 



129 



Mjälthugg — Mjölby-Hästholmens järnväg 



130 



Mjälthugg, se Häll. 

Mjältsjuka, enp. spleen 
[splin], äldre benämning, närmast 
motsvarande hypokondri 1. melan- 
koli i allm. 

Mjärde, se Fiskredskap 
sp. 70. 

Mjöberg, Eric, f. 1882, fil. 
d : r, zoolog, forskningsresande, 
har bl. a. företagit resor i Austra- 
lien och på Borneo samt utgivit 
reseskildringar. 

Mjöbäck, socken i Älvsb. 1., 
jämte Älvsered och Holsljunga 
pastorat i Göteborgs stift. 860 
in v. 

Mjöd (besläktat med sanskr. 
ma'dhu, söt, och grek. me'ty, 
vin), trol. den äldsta jästa dryc- 
ken hos indoeuropéerna, beredes 
nu genom jäsning av honungslös- 
ning, tillsatt med vissa kryddor. 

Mjöl, mald spannmål. Genom 
siktning efter målningen (jfr 
Kvarn) erhälles s i k t m j ö 1 ; 
osiktat M. kallas sammalet. 
Genom siktningen fränskiljes kli 
(se d. o.), sä att siktmjölet ute- 
slutande 1. huvudsakl. består av 
sädeskornets mjölkärna (frövi- 
tans stärkelserika inre delar). 
Kliet är mindre smältbart för 
människan än för husdjuren, men 
då det har välgörande verkan på 
matsmältningen och innehåller 
salter och vitaminer, är fördelen 
från näringssynpunkt att full- 
ständigt frånskilja det tvivel- 
aktigt. M:s förmåga att bilda 
jäsbar deg beror huvudsakl. på 
halten av gluten (se d. o.) i mjöl- 
kärnan och dettas beskaffenhet. 
Glutenhalten är lägre i högt för- 
ädlade, storkorniga vetesorter än 
i lantvetesorter och vanl. lägre 
hos mjöliga vetesorter i länder 
med kustklimat än hos hårda 
vetesorter i länder med kontinen- 
talt klimat. M:s gluten försämras 
också, då säden mognar i fuktigt 

5. — L e X. VIII. 




väder. Mjöliga och hårda vetesor- 
ter blandas därför vanl. Se vid. 
B a k n i n g. 

Mjölbagge, m j ö 1 b i 1 1, se 
Tenebrio nidae. 

Mjölby. 1. Stad i östergötl. 1., 
vid Svartån, bildad 1920 av sock- 
nen och municipalsamhället M. 
Kommunal mellanskola. Industrin 
sysselsatte 1923 431 arbetare vid 
28 arbetsställen och omfattar 
kristallglassliperi och ett flertal 
kvarnar, mek. verkstäder, snic- 
keri- och möbelfabriker. M. är 
knutpunkt för statsbanelinjerna 
M. — Hallsberg, M. — Järna och 
M. — Hässleholm samt den enskil- 
da M. — Hästholmens järnväg. M. 
bildar ett pastorat i Linköpings 
stift och lyder judiciellt under 
landsrätt (M. 2). 6,150 inv. — 
Sedan 1200-t. ha vid M. funnits 
kvarnar, varav namnet förklaras. 
— 2. Dorasaga i östergötl. 1., om- 
fattar Lysings, Göstrings och Vi- 
folka härader samt Mjölby stad. 
38,150 inv. 

Mjölby — Hästholmens järn- 
väg (M. H. J.), en 31,6 km. lång, 



131 



Mjöldagg — Mjölk 



132 



svampvävnad, som förvandlar 
fruktämnet till M. Svampen be- 
kämpas genom rengöring av ut- 
^fp sädet, djup plöjning av sädesstub- 
J ben, så att utfallna M. begravas, 
tidig sådd samt mejning av angri- 
fjir pet gräs efter vägkanter o. d. 1 
'r medicinen användes M. i form av 
^1 extrakt för att åstadkomma sam- 
§'(; mandragningar av livmoderns 
^' I muskulatur och därigenom häm- 
-|| ma större blödningar efter för- 
,. f; lossning. Bland de verksamma 
\VV ämnena märkas flera alkaloider. 
; KornuWn är ett kramp framkal- 
Mjöidryga. lande gift ur M., trol. en bland- 
normalspårig järnvägslinje mel- "^"g- ?^ förgiftning med M. se 
lan Mjölby och Hästholmen, öpp- ^ r g o 1 1 s m. 
uad för trafik 1910. M. står i Mjölighet, egenskap hos sädes- 
samtrafik med Hjo— Stenstorps korn, visar sig i vit och ej genom- 
järnväg (se d. o.). Äg. Mjölby — lysande brottyta. Motsatsen är 
Hästholmens nya järnvägs a. b. glasighet (glasartad brott- 
Mjöldagg, M j ö 1 d a g g- yta). M. och glasighet bero på 
svampar, se Erysipheae. ärftliga egenskaper hos sorten, 

Mjöldryga, m j ö 1 ö k a, mör- jordmån, väderlek m. m. 
ka, inuti vita, missbildade korn Mjölk (lat. lac), från mjölk- 
av stråsädesslag, spec. råg, mindre körtlarna genom sekretion av- 
ofta korn, samt av en del andra söndrad emulsion med fint förde- 
gräs. Missbildningen orsakas av lat fett, mjölkkulor, uppslammade 
en till Pyrenomyce'tes hörande i en vätska, som består av vatten 
svamp, Cla'viceps purpu'rea. Från jämte äggviteämnen [80 — 90 % 
M., som på hösten nedkommit i därav är ostämne 1. k a s e i' n 
jorden, utskjuta på våren små, (se d. c), resten a 1 b u m i' n 
röda fruktkroppar, som utveckla och globuli'n (jfr Ägg - 
askosporer, vilka spridas med viteämnen)], mjölksocker 
vinden och smitta gräsblommorna, (se Socker) och salter. Sam- 
Därefter avsöndras från dessa en mansättningen är likartad hos 
söt vätska, honungsdagg, olika djurslag (jfr tab. I), 
som innehåller konidier och genom M:3 färg är vit — vitgul 1. blå- 
insekter sprider smittan vidare, aktigt vit och betingas av fett 
Från konidierna utväxer en jämte en förening mellan kalci- 

Tabell I. Ungefärlig Bammansättnlng 1 % av olika slag av mjölk. 

Mjölk av: Vatten Äggvite- Fett Mjölksocker Salter 

ämnen 

Kvinna 88,6 1,6 3,s 6,o 0,s 

Ko 87,8 3,5 3,» 4,6 0,7 

Sto 90.» 2,0 1,1 6,0 0,« 

Får 83,0 6,5 5,s 4,6 O,» 

Get 85,5 5,0 4,s 4,0 0,7 

Svin 82,5 6,0 6,« 4,o l,i 

Ren 67,7 11,0 17,0 2,. l,s 



133 



Mjölk 



134 



umfosfat och kasein; smaken är pressning kan skiljas i en gul 

mild, sötaktig. 1 luften surnar M., vätska, söt vassla, och ost 

i det mjölksockret under inverkan (jfr d. o.). Kokas M., koagulorai 

av mikroorganismer undergår jäs- den ej (såvitt den ej förut sur- 

ning (syrning) till m j ö 1 k s y r a nat) som de flesta äggvitelös- 

(ev. till mjölksyra och alkohol j ningar men avsätter på ytan ett 

jfr Kefir, Kumys och Yo- skinn av förändrat kasein och 

ghurt), som därvid utfäller kalksalter. Smaken förändras 

kaseinet, så att M. stelnar till en härvid betydligt. Mjölkkulornas 

halvfast massa, fil- 1. sur- antal växlar i komjölk mellan 1 

mjölk, som småningom sam- och (nära) 6 mill. per kbmm. och 

mandrar sig och utpressar en gul- deras diameter mellan 0,0024 och 

aktig vätska, sur vassla. Vid 0,004 6 mm. De bestå av små 

+ 15° ^- 20° C. erhålles vanl. mängder äggvita och resten fett 

rent surt smakande M., vid -\- 10° (glycerider av huvudsakl. palmi- 
C. 1. lägre temperatur ta förrutt- tm- och oljesyra samt av smör- 
nelsebakterier överhand och ge och kapronsyra m. fl.; jfr Smör), 
upphov till alkaliskt reagerande Då de ha mindre spec. v. än M. i 
och hälsoskadliga ämnen, över -f- övrigt, stiga de efter en tid — 
40° utvecklas företrädesvis vissa långsammare i s. k. tung M. 
stavformiga bakterier, som ge M. efter skakning, avkylning ("kall- 
starkt sur och bitter smak. B 1 å - tung" M.) 1. vid kornas sinande 
sur säges M. bli, då den surnar, — till ytan, där de kunna av- 
utan att ostämnet koagulerar, skummas som grädde. Denna 
och tillika får en oren smak, på- kan även med bättre utbyte vinnas 
minnande om rovors. Genom vissa genom separering (jfr Mjölk- 
bakterier, som finnas bl. a. i växt- separator) men är alltid upp- 
slem från tätört, kan mjölksock- blandad med större 1. mindre 
ret undergå slemvandling, så att mängd av den övriga M. Efter 
M. blir tjock, slemmig och tråd- gräddens borttagande kallas den 
dragande, lång- 1. tätmjölk, relativt fettfattiga M. s k u m - 
Jäsning och annan sönderdelning mjölk. Den vätska, som blir kvar, 
kan hindras genom pasteurisering sedan mjölkkulorna genom kraf- 
{preserverad M.). Andra sätt att tig skakning (kärning) bringats 
få hållbar vara är att indunsta M. att sammanklumpa sig till smör, 
(kondenserad M. ; se Mjölk- kallas kärnmjölk. I vassla 
ko n d e n 8 e r i n g), 1. att till- ingå, jämte mjölksocker (i söt 
sätta antiseptica (förbjudet), vassla), albumin och globulin, 
Efter tillsats av löpe förändras enzym, salter, vitaminer och 
kaseinet och utfälles vid neutral extraktivämnen, ss. fosfatider, 
reaktion (till största delen) jämte urinämne, kreatin, kreatinin, pu- 
fett och en del av M:8 övriga rinbaser, citronsyra m. m. Sal- 
beståndsdelar, varvid M. stelnar terna i M. äro föreningar av 
till en fast massa, som genom saltsyra och fosforsyra med 

Tabell II. Ungefärlig sammansättning 1 % av komjölkprodukter. 

Vatten Äggvite- Fett Mjölk- Mjölksyra Salter 

ämnen socker 

Skummjölk 90,7 3,i 0,7 4,8 — 0,7 

Grädde 65,5 3,6 26,s 3,5 — 0,e 

Kärnmjölk 91,3 3,i 0,9 3,7 0,3 0,7 

Vassla 93,» 0,9 O,» 4,7 0,3 0,7 



135 



Mjölkdroppen — Mjölkkontroll 



136 



kalium, natrium, kalcium, mag- 
nesium jämte (spår av) järn. 
Om sammansättning av olika 
komjölkprodukter se tab. II. 
— K o 1 o' 8 t r u m (c o 1 o' - 
8 1 r u m) 1. r å m j ö 1 k, en gul- 
aktig vätska, avsöndras omedel- 
bart före och efter förlossning. 
Den är mycket äggviterikare än 
vanlig M., spec. i fråga om albu- 
min och globulin, varför den koa- 
gulerar vid upphettning. — Om 
sammansättningen av kvinno- 
mjölk se tab. I. — H ä X - 
mjölk, ett sekret, som hos ny- 
födda av båda könen i ringa 
mängd avsöndras från bröstkört- 
larna, har kvalitativt liknande 
sammansättning som kvinno- 
mjölk. — Om M:8 avsöndring se 
Digivning. — Komjöl- 
kens sammansättning växlar be- 
tydligt, varvid särskilt fetthalten 
brukar beaktas, enär smörfettet 
är M:s värdefullaste beståndsdel. 
Låglandsboskap har vanl. mer 
vattenhål tig och mager M. (med 
c:a 3 — 3,2 % fett) än höglands- 
boskap; högst betr. M:s fetthalt 
(c: a 5 %) står bland mera kända 
raser Jerseyboskapen. Växlingen 
i M:s fetthalt är även individuell, 
och då anlagen i detta avseende i 
viss mån äro ärftliga, har man 
kunnat höja fetthalten i M. hos en 
kreatursstam genom urval av 
avelsdjur med goda anlag för fet 
M. Morgonmjölken är vanl. mag- 
rast, middagsmjölken fetast; 
skillnaden kan utgöra över 1 % 
fett. Även utfodringen inverkar 
något. Handskummad M. brukar 
innehålla c:a 0,6 % fett, väl sepa- 
rerad M. under 0,1 % (8—10 % 
torrämnen). Kärnmjölk bör ha 
ung. samma sammansättning som 
handskummad M. Oskummad M. 
kallas stundom h e 1 m j ö 1 k. Jfr 
Mejerihantering och Mjölk- 
kontroll. 



Mjölkdroppen, namn på vissa 
föreningar, som åt späda barn till- 
handahålla mjölkblandningar un- 
der uppmärksammande av digiv- 
ningens bibehållande såvitt möj- 
ligt. 1901 började i Sthlm den 
första M. sin verksamhet, som 
fått efterföljare i ett 15-tal andra 
svenska städer. 

Mjölke. 1. Se E p i 1 o b i u m. 
— 2. Se F i s k a r sp. 46. 

Mjölkfeber, seKalvnings- 
feber. 

Mjölkglas, se B e n a s k a. 

Mjölkhare, se Bära. 

Mjölkhål, se M j ö 1 k å d e r. 

Mjölkjuver, se Mjölkkört- 
lar och M j ö 1 k t e c k e n. 

Mjölkkastning, se K a 1 v - 
ningsfeber. 

Mjölkkondensering, inkokning 
av mjölk under luftförtunning, 
varigenom avdunstningen kan ske 
vid så låg temperatur, att ingen 
smak av kokt mjölk uppkommer. 
M. sker med 1. utan tillsats av 
socker samt av både oskummad 
och skummad mjölk. Den tjock- 
flytande massan är i hermetiskt 
slutna bleckburkar hållbar under 
obegränsad tid. M., som uppfanns 
i Frankrike 1797, är en omfattan- 
de industri i För. Stat., Schweiz 
och Norge. Jfr Torrmjölk. 

Mjölkkontroll. Mjölk hör till 
de födoämnen, som oftast under- 
kastas kontroll. Den kan lätt 
förfalskas, är mycket utsatt för 
förorening, förändras lätt och för 
ofta smittämnen. ÄI. sker även i 
syfte att utröna de enskilda kor- 
nas förmåga att lämna fet mjölk 
(jfr Kontrollförening). 
Saluförd mjölk får åsättas be- 
teckning, angivande att den kon- 
trollerats, endast om den under- 
kastats av hälsovårdsnämnd för- 
anstaltad kontroll. Fullständig 
dylik börjar på produktionsstäl- 
let med undersökning av kreatu- 



137 



Mjölkkylare — Mjölkkörtlar 



138 



rena och i hanteringen sysselsatt 
personals hälsotillstånd, av loka- 
lernas beskaffenhet och sättet för 
mjölkens behandling. Mjölken un- 
dersökes därefter pä särskilt 
mjölklaboratorium. Mängden 

smuts bedömes numera vanl. ge- 
nom uppskattning av den vid filt- 
rering av en viss mängd mjölk ge- 
nom bomull erhållna missfärg- 
ningen av denna. Fetthalten be- 
stämmes medelst mjölkprovare 
(se d. o.). Graden av sur jäsning 
(se Mjölk) spelar vid M. stor 
roll och bestämmes genom titre- 
ring med alkali 1. för praktiskt 
bruk genom tillsättning till mjöl- 
ken av lika del 68-volymprocentig 
sprit (vid för hög surhetsgrad 
uppstår fällning). Mjölkens bak- 
teriehalt bestämmes genom räk- 
ning under mikroskop, ev. efter 
odling av bakterierna, 1. efter den 
hastighet, varmed mjölken av- 
färgar inetylenblått. ökning av 
leukocyter (vid juverinflamma- 
tion) uppskattas genom centri- 
fugering. Tuberkelbaciller i mjöl- 
ken påvisas i preparat genom 
färgning men säkrast genom ymp- 
ning av marsvin med mjölken, 
hoa vilka, om tuberkelbaciller 
finnas, tuberkulösa förändringar 
uppstå. 

Mjölkkylare, apparat, varmed 
mjölk avkylas för hämmande av 
förefintliga bakteriers utveckling. 
I M. rinner mjölken vanl. över en 
veckad plåtyta 1. över rör, vilka 
avkylas genom i M:s inre f ram- 
strömmande iskylt vatten. 

Mjölkkörtlar, för däggdjuren 
karaktäristiska organ (jfr H u d - 
körtlar sp. 968), vilka produ- 
cera näring åt ungarna under 
tiden närmast efter födelsen (jfr 
Mjölk). Hos kloakdjur ligga 
ett stort antal M. inom ett utbrett 
körtelfält. Mjölken utpres- 
sas genom glatta muskler i körtel- 




Mjölkkylare. 

väggarna och rinner ut längs 
håren, där den uppslickas av 
ungarna. Hos öviiga däggdjur 
mynna M. i spenar. Dessa 
bildas antingen genom att hela 
körtelfältet växer papillformigt 
utåt, ss. hos flertalet pungdjur, 
hos halvapor, apor och människa 
m. fl., 1. genom att den körtelfäl- 
tet omgivande vävnaden höjer sig 
upp och bildar själva spenen, ss. 
hos idisslare m. fl. Antalet spenar 
liksom dessas läge varierar. Vanl. 
överensstämmer antalet med det 
största antal ungar, som kunna 
bildas i en kull. M. bestå dels av 
förgrenade utförsgångar, dels av 
mjölkavsöndrande, blåsformiga 
ändstycken. — Hos människan 
utvecklas två M. De bestå hos 
flickor och män huvudsakl. av 
utförsgångar, hos de förra inbäd- 
dade i fett, som vid tiden för 
könsmognaden ökas i mängd och 
orsakar bröstens rundning. Vid 
havandeskap avsöndras från äg- 
get ämnen (jfr Inre sekre- 
tion), som övergå i moderns 
blod och påverka körtelanlagen, 
så att de tillväxa kraftigt och 
utveckla de mjölkproducerande 
ändstyckena. Mjölkavsöndringen 



139 



Mjölkmjöl — Mjölkpulver 



140 




Mjölkningsmaskinanläg-gning, 

pågår, så länge barnet tömmer 
bröstet ordentligt. Därefter åter- 
bildas körteländstyckena till en 
viss grad för att vid förnyat 
havandeskap åter träda i funk- 
tion. — Veter. Hos sto utgöres M. 
1. j u v r e t av två hälfter, var och 
en med en spene, i vars spets ut- 
mynna två spenkanaler. Hos 
ko består juvret av 4 körtelgrup- 
per med var sin spene. Denna 
upptas till största delen av en 
mjölkcistern med en kort 
spenkanal. Hos får och get är juv- 
ret sammansatt av två hälfter och 
försett med två spenar, vardera 
med en mjölkcistern och spen- 
kanal. Hos svin, hund och katt 
beptår juvret av en dubbel rad M. 
längs bukväggen. Svinets juver 
består vanl. av 6 körtelpar med 12 
spenar, tikens av 5 par körtlar. 
Hos katten äro spenarna 8. — 
M j ö 1 k j u v e r benämnes ett 
stort juver med stark utveckling 
av själva körtelsubstansen (i mot- 
sats mot k ö 1 1 j u v e r, där stor- 
leken mera beror på utvecklingen 
av bindväv). Det kännes, då det 
är fyllt med mjölk, hårt och spänt 
men blir efter urmjölkning löst 
och slappt, varvid huden lägger 
sig i djupa, längsgående veck mel- 
lan bakbenen; det sistnämnda an- 
ses som ett gott mjölktecken. 

Mjölkmjöl, se Torrmjölk. 

Mjölkningsmaskin, apparat 
för maskinmjölkning av kor. I nu 



använda M. suges mjölken ur spe- 
narna medelst intermittent sug- 
ning (kontinuerlig sugning har 
visat sig skada blodomloppet i 
juvret). M. består av en herme- 
tiskt sluten behållare för mjölken 
samt fyra spenkopparav me- 
tall. Behållaren står i förbindelse 
med en luftpump, som alstrar 
luftförtunning, varvid spenkop- 
parna sugas fast vid spenarna. 
Spenkopparna äro emellertid för- 
sedda med ett gummifoder, och 
genom den s. k. pulseringen, 
d. v. s. med särskilda anordningar 
åstadkommen växling mellan nor- 
malt lufttryck och luftförtunning 
mellan spenkoppens vägg och fod- 
ret, sammantryckes det sist- 
nämnda med täta mellanrum 
kring spenen och avstänger då 
sugningen. — M. hindrar förore- 
ning av mjölken utifrån och 
minskar smittspridningsfaran vid 
epidemier. Med M. kan lika full- 
ständig mjölkning åstadkommas 
som med handmjölkning, men i 
regel kontrolleras den genom 
eftermjölkning för hand. M. ha 
fått rätt stor användning huvud- 
sakl. på grund av tilltagande 
svårighet att få mjölkningsperso- 
nal (1 man med flera M. ersätter 
5 — 6 mjölkare). 

Mjölkomlor, av en rostsvarnp, 
Chrysomy'xa WoronVni, angrip- 
na och därigenom guldgula unga 
skott av gran. M. äro ätliga. 

Mjölkprovare, enkla appara- 
ter för provning av mjölks beskaf- 
fenhet, särskilt dess fetthalt (jfr 
Mjölkkontroll). Numera 
användes allmänt butyrome'- 
t e r n, som ger pålitliga fettbe- 
stämningar. Efter tillsats av en 
syra samlas mjölkfettet genom 
centrifugering i ett graderat glas- 
rör, där dess mängd uppmätes. 

Mjölkpulver, se Torr- 
mjölk. 



141 



Mjölkras — Mjölkskorv 



142 



Mjölkras, kreatiirsras med 
starka anlag för rik mjölkavkast- 
ning (jfr Kött ras). Utpräg- 
lade M. äro bl. a. låglandsboska- 
pen, nordtyska marskfäret och 
schweiziska Saanengeten. 

Mjölksaft, Mjölksaft- 
g ångar, se Ledningsväv- 
nad sp. 345. 

Mjölksepara'tor, apparat för 
maskinskiimning av mjölk med 
hjälp av centrifugalkraften, kon- 
struerades i praktiskt användbar 
form först 1S78 ung. samtidigt av 
G. De Laval och en dansk, L. C. 
Nielsen. Den förres centrifug, 
kallad separator, vann för- 
steg framför talrika medtävlare, 
särskilt sedan det för dess till- 
verkning bildade a. b. Separator 
förvärvat patentet å a 1 f a i n - 
satsen. Denna utgöres av ko- 
niska, nära varandra liggande 
plåtar. En nutida M. består av en 
på ett stativ fastsatt "kula" med 
alfainsats och en plåthuv med 
särskilda utlopp för skummjölk 
och grädde. Mjölken inledes i bott- 
nen (2 i fig.) av den i hastig rota- 





Maskindriven mjölkseparator. 



Alfa-insats i mjölkseparator. A Inlopp 

för mjölk, B utlopp för skummjölk, C 

utlopp för grädde (jfr vid. testen). 

tion (6,500—12,000 varv i min.) 
försatta kulan. Till följd av cen- 
trifugalkraften samlar sig det lät- 
tare mjölkfettet (grädden) mot 
mitten (3 i fig.) och den tyngre 
skummjölken mot kulans vägg (4 
i fig.). Denna uppdelning beford- 
ras därigenom, att mjölken mel- 
lan alfainsatsens plåtar uppdelas 
i tunna lager. Med M. erhålles 
skummjölk med blott 0,06 — 0,07 
9o fett. Med maskindriven sepa- 
rator kan skummas intill 5,000 
kg. och med handseparator intill 
600 kg. mjölk i timmen. Separa- 
tortillverkningen har blivit en 
svensk storindustri. Jämte a. b. 
Separator, som har dotterbolag i 
flera andra länder, verka i Sverige 
dess dotterbolag Svenska centri- 
fug a. b. samt a. b. Baltic, Pump- 
separator m. fl. 

Mjölkskorv, krustabildande 
utslag, spec. lokaliserat till huvu- 
det, å artificiellt uppfödda, späda 
barn. M. sammanhänger med 
olämplig sammansättning på nä- 
ringen. Behandlingen fordrar reg- 



143 



Mjölkspegel — Mjölkåder 



144 



lering av dieten. Krustorna upplö- 
sas med olja och avlägsnas med 
försiktig tvättning. 

Mjölkspegel, det område från 
kons juver upp mellan låren, där 
håren ligga riktade uppåt (ej 
nedåt som i övrigt på djurets 
bakdel) . Jfr M j ö 1 k t e c k e n. 

Mjölkstockning förekommer 
hos digivande kvinnor vid hinder 
i några av bröstkörtelns utförs- 
gångar och visar sig i partiell 
förhårdnad och uppdrivning av 
bröstet under smärtor. Vid infek- 
tion uppkommer bröstböld. Be- 
handling: urmjölkning med sug- 
klocka och pump (mjölkpump), 
ev. uppbindande av bröstet för 
att minska mjölktillflödet. Jfr 
Bröstböld. 

Mjölksyrejäsning, av mikro- 
organismer framkallad klyvning 
av kolhydrat, varvid jäsnings- 
mjölksyra (se Mjölksyror) 
uppkommer. Klyvningen åväga- 
bringas av ett enzym i bakterier- 
na. Olika sockerarter kunna an- 
gripas, SS. rör-, mjölk-, malt- och 
druvsocker. Vid omsättningen 
uppstå regelbundet även andra 
produkter. Ett betydande antal 
bakterier bilda mjölksyra, och 
processen är mycket utbredd i 
naturen. Om M. i mjölk se d. o. 
I ost överföres mjölksockret ge- 
nom jäsning till mjölksyra, som 
bidrar till ostens mognande. 
Uppstår M. i vin och öl, fördärvas 
varan. M. utgör en nödvändig 
omsättning vid beredning av vissa 
födoämnen, ss. surbröd, surkål, 
tätmjölk, kumys, kefir och yo- 
ghurt. Genom insyrning kunna 
matvaror, ss. gurkor, bönor och 
ärter, samt fodermedel, ss. hö och 
betsnitsel, göras hållbara. 

Mjölksyror, isomera former 
av oxipropionsvra: etyliden-, 
CH3CH(0H)C00H, och etylen-, 
CH2(0H)CH2C00n, mjölksyror- 



na. Den förra uppträder i två 
stereoisomera former, högervri- 
dande 1. köttmjölksyra och 
vänstervridande M., vartill kom- 
mer racemkroppen, den optiskt 
inaktiva jäsningsmjölk- 
syran (jfr Mjölksyrejäs- 
ning). M. äro sirapstjocka, färg- 
lösa vätskor, som i alla förhållan- 
den kunna blandas med vatten, 
alkohol och eter. I vattenlösning 
reagera de surt, äro betydligt 
starkare som syror än ättÖssyra 
och bilda i allm. lättlösliga salter 
(läkt a' t er). Biologiskt in- 
tresse har spec. köttmjölksyran, 
som förekommer i flera organ 
och utgör en viktig omsättnings- 
produkt (jfr Muskler). 

Mjölktecken, yttre tecken, som 
ansetts tyda på stor mjölkav- 
söndringsförmåga, spec. hos kor. 
Exempel på M. äro långsträckt 
kroppsbyggnad, fin benbyggnad, 
fint huvud, mjölkjuver, tjock, 
slingrande mjölkåder och stort 
mjölkhål samt stor mjölkspegel. 
M. bilda tillsammans en m j ö 1 k - 
typ. M. äro dock mindre pålit- 
liga än förr antagits. 

Mjölktistel, m o 1 k e, arter av 
släktet So'nchus (fam. Compo'- 
sitae), örter med småtaggiga blad, 
gula blommor och frukter med 
hårpensel. De innehålla rikligt 
med mjölksaft. Flera äro besvär- 
liga ogräs genom sina lättspridda 
frön, SS. de ettåriga Sonchus 
olera'oeus och Sonchus a'sper i 
trädgårdar och den fleråriga 
Sonchus arve'nsis; den senare, 
som är vanlig i åkrar, sprider sig 
genom underjordiska utlöpare. 

Mjölktyp, se M j ö 1 k t e c - 
ken. 

Mjölkåder, blodåderstam, som 
för det venösa blodet från juvrets 
främre delar och löper ytligt på 
bukens undersida samt i närheten 
av skovelbenet (bröstbenets bakre 



145 



Mjöllöss — Mo 



146 



del) genom det 8. k. mjölk- 
hålet pår in i bukhålan. 

Mjöllöss, se P s y 1 1 i n a. 

Mjölmask, se Tenebrio- 
ni d a e. 

Mjölen, Arctosta'phylus u'va 
u'rsi (fam. Erica'ceae), litet, ned- 
Ijggande ris med läderartade blad, 
vita blommor med rött bräm och 
röda, inuti torra och mjöliga bär. 
M. är rätt vanligt på hedar och 
berg över hela Sverige, allmänt i 
fjällen. Bladen äro officinella; de 
innehålla bl. a. garvämnen och 
glykosiden a r b u t i' n. 

Mjöl-or, se O r d j u r. 

Mjölöka, se M j ö 1 d r y g a. 

Mjörn, sjö i v. Västergötland, 
avflyter till Kattegatt genom 
Säveån. 56 kvkm. 

Mjö'sen, Norges största insjö, 
belägen inom Opland, Hedmark 
och Akershus fylken. 360 kvkm. 
100 km. lång, i regel blott 2 — 3 
km. bred. En av Skandinaviens 
djupaste insjöar (452 m.). Största 
tillflöden Laagcn och Mesna; av- 
lopp genom Vormen till Glommen. 
Genom regleringsarbeten (färdiga 
1912) kan en vattenreserv åstad- 
kommas för industrin vid Glom- 
men under lågvattenstiden. 

M'Kenna [m8ke'nn8]. Re- 
gi n a 1 d, f. 1863, brittisk politi- 
ker, liberal led. av underhuset 
1895—1918. M. blev undervis- 
ningsminister 1907, och genomför- 
de SS. marinminister 1908 — 11 en 
betydande förstärkning av slag- 
flottan. 1911 — 15 inrikesminister, 
1915 — 16 finansminister, skötte 
M. skickligt krigsfinansieringen 
och införde, ehuru frihandlare. 
tullar på en del lyxvaror, 
"]M'Kennatullarna". Han blev 
1919 ordf. i styrelsen för London 
Joint City and Midland Bank och 
var 1924 ordf. i en kommitté för 
utredning av frågan om Tysklands 
betalningsförmåga. 



mkg., förk. för meterkilogram. 

M. K. S.-systemet, se Tek- 
niska måttsystemet. 

mlat., förk. för medeltidslatin. 

Mlle, se Mademoiselle. 

mm., förk. för millimeter. 

m. m., förk. för med mera. 

M. M. 1. Se M u n t r a M u s i - 
kanter. — 2. Förk. för metro- 
nom (se d. c). Finnes vid början 
av ett musikstycke t. ex. tecknat 
M. M. J =^ 60, anges härigenom, 
att varje fjärdedelsnot skall hS 
samma hastighet, som utmärkes 
av metronomens pendel med löp- 
vikten inställd på 60. 

Mme, se M adame. 

Mn, kemiskt tecken för en 
atom mangan. 

Mnemosy'ne, i grek. myt. min- 
nets gudinna, moder till muserna. 

Mnemotekni'k, mnemoni'k 
(av grek. mne'me, minne, och 
te'kne, konst), se M i n n e sp. 100. 

M. O., förk. för militieom- 
budsmannen. 

Mo, kemiskt tecken för en 
atom molybden. 

Mo. 1. Härad i Tveta, Vista och 
Mo domsaga, Jönköp. 1., omfat- 
tande socknarna Bottnaryd, Mul- 
seryd, Angerdshestra, Bonstorp, 
Stengårdshult, N. Unnaryd, öre- 
ryd, N. Hestra, Valdshult, Isen- 
höga och Källeryd. — 2. Socken i 
Gävleb. 1., pastorat i Uppsala 
stift. 1,930 inv. — 3. Socken i 
Göteb. 1., jämte Naverstad pasto- 
rat i Göteborgs stift. 850 inv. — 
4. Socken i Skarab. 1., jämte 
Hjälstad, Vad och Svenneby pas- 
torat i Skara stift. 440 inv. — 5. 
Socken i Västernorrl. 1., pastorat 
i Härnösands stift. 1,970 inv. — 
6. Socken i Älvsb. 1., jämte Edsle- 
skog och Fröskog pastorat i Karl- 
stads stift. 730 inv. — 7. Elek- 
triskt drivet sågverk med hyvleri 



147 



Mo— Mockaskinn 



148 



i Hörnefors skn, Västerb. 1. Äg. 
Mo och Dorasjö a. b. 

Mo, lastageplats med betydan- 
de handel i Nordland fylke, Norge. 
1,800 inv. 

Mo, m o s a n d, jordart, vars 
kornstorlek är 0,2 — 0,02 mm. M. 
är svagt genomsläpplig, vatten- 
behållande och har stor kapillari- 
tet. Även beteckning på grus- 1. 
sandhed (vanl. tallbevuxen). 

Mo'ab, m o a b i' t e r, med 
Israel besläktat semitiskt folk (i 
1 Mos. 19 härlett från Lot), bo- 
satt i dalarna och på högslätterna 
ö. om Döda havet. Besegrade av 
David, ledo M. även genom Omri 
och Ahab intrång på sitt område, 
tills de under Mesa återerövrade 
det förlorade. Sannolikt under 
200-t. f. Kr. erövrades M:s rike 
av nabatéerna. 

Moafåglar, Dinorni'thes, en 
ordn. utdöda, kiviliknande Fåg- 
lar med förkrympta vingar. 
Vissa M. nådde betydlig storlek, 
Dino'mis ma'ximus ända till 3,5 
m:8 höjd. Rester av M. ha anträf- 
fats på Nya Zeeland, där hud-, 
muskel-, äggfragment, fjädrar 
m. m. insamlats. M. utrotades i 
relativt sen tid av maorier. 

Moaré (fr. moiré, av eng. 
mohair, se d. o.), en vävnad, vanl. 
av silke 1. kamgarn, vars yta 
visar flammiga, skimrande strim- 
mor 1. slingrande linjer i olika 
riktningar, mestadels beroende 
endast på olika ljusreflexer. 
Moaréeflfekten framställes vid väv- 
ningen 1. (vanl.) vid apprete- 
ringen. 

Moa'wija, se K a 1 i f a t sp. 
424. 

Mobb (eng. mob, förk. av lat. 
mo'bile vu'lgus, den obeständiga 
hopen), pack, pöbel. 

Moberg. 1. Johan Chris- 
tian M., f. 1854, d. 1915, geolog 
och paleontolog, prof. i Lund 1900, 



paleontolog vid Sveriges geolo- 
giska undersökning 1884 — 87. M. 
studerade särskilt kambrosilur-, 
lias- och kritsystemen i Sverige. 
— 2. Axel M., f. 1872, orienta- 
list, prof. i Lund 1908, universite- 
tets prorektor 1918, dess rektor 
1926. M. har utgivit editioner av 
arabiska och syriska verk. 

Mobi'l (lat. mo'Mlis), rörlig, 
flyttbar. 

Mobile [måbi'l], stad i Ala- 
bama, För. Stat., vid Mexikanska 
bukten. Handel med bomull, trä- 
varor. Tillverkning av maskiner, 
bomolja, gödselmedel. 60,000 inv. 

Mobi'lier (av lat. mo' bilis, 
rörlig), lösegendom, husgeråd. 

Mobilisering (av lat. mo'bilis, 
rörlig), försättandet, helt 1. del- 
vis, av ett lands stridskrafter 
från fredsfot till krigsfot, i vid- 
sträcktare mening övergången av 
ett lands därtill användbara 
militära, industriella och ekono- 
miska tillgångar från fredstill- 
stånd till organisation för krig. 
Ett lands mobiliseringsplaner be- 
röra numera icke blott rent mili- 
tära förhållanden utan även sät- 
ten och möjligheterna för landets 
livsmedelsförsörjning, industrins 
arbetsvillkor och råvaruförsörj- 
ning, arbetsmarknadens organisa- 
tion, finans- och kreditväsendets 
ordnande m. m. 

Mo'cka, M o' k k a, stad i Je- 
men, Arabien, vid Röda havet. På 
1600- och 1700-t. livlig handel 
med export av "Mockakaffe". Nu 
en obetydlig ort. Jfr J e m e n. 

Mockasi'n, i ett enda stycke 
gjord skinnkänga, som bäres av 
de nordamerikanska indianerna. 

Mockasinormar, två, c:a 1 m. 
långa nordamerikanska arter 
Huggormar av släktet An- 
cVstrodon. M. äro ännu mer fruk- 
tade än skallerormen. 

Mockaskinn, på särskilt aätt 



149 



Mockf j ärd — Modena 



150 



berett getskinn, använt till 
handskar, skodon, bokband m. m. 

^lockfjärd, kapellförsamling 
till Gagnef (se d. o.). — Inom M. 
ligger Mockfjärds kraft- 
verk, ett Väster-Dalälvens 
kraftaktiebolag tillhörigt kraft- 
verk, beläget vid de s. k. Stopfor- 
sarna i Väster-Dalälven. Vatten- 
mängden varierar mellan 24 och 
700 kbm./sek. och den utnyttjade 
fallhöjden utgör 23,8 m. F. n. är 
kraftverket utbyggt för 4 aggre- 
gat om 5,000 HK vartdera. Kraft- 
verket blev färdigt 1911. 

mod., förk. för modus och 
moderate. 

Mod (fr. mode, av lat. mo'dus, 
mått, sätt, regel), bruk, sed, den 
tillfälligt härskande smaken med 
avseende pä levnadssätt, klädsel, 
åsikter och tänkesätt, litteratur, 
konst etc. — Modedocka, urspr. 
docka, klädd efter sista modet, 
vilken, innan modejournaler bör- 
jade utkomma, från Frankrike 
sändes till andra länder (bruket 
känt sedan 1391) ; numera beteck- 
ning för kvinna, vars främsta 
intresse är kläder. — M o d e - 
journal, tidning, som redogör 
för nya moder betr. klädedräkten. 
Den första. Le cabinet des Modes, 
utgavs i Paris 1785. 

Moda'I, som avser modus. 

Modali'ster (av lat. mo'dus, 
sätt), se Monarkianer. 

Modalite't (av lat. modus, se 
d. o.), i logiken beteckning för en 
form av omdöme (se d. o.). 

Modée [-de'], Reinhold 
G u s t a v, f. 1698, d. 1752, kansli- 
råd, lagsamlare, lustspelsförfat- 
tare. Hans gladlynta lustspel Fru 
Rangsjuk (uppf. 1738) och. B åkan 
Smulgråt (uppf. s. å.) spelades 
länge. M. påbörjade 1742 det stora 
samlingsverket Utdrag utur . . . 
publique Handlingar etc, vilket 



avslutades av andra 1829 och i 15 
bd omfattar tiden 1718—94. 

Mode'Il (ital. modello, av lat. 
mo'dulus, litet mått), förebild för 
formgivning i tre dimensioner, an- 
tingen, SS. i fråga om skulpturer 
och gjutna föremål (se Bild- 
huggarkonst sp. 1491 och 
G j u t n i n g sp. 1275 ff.), i 
full skala 1., t. ex. i fråga om 
byggnader och fartyg, i förmins- 
kad skala; i ett konstverk avbil- 
dad person; person, som yrkes- 
mässigt "står modell" för ett 
konstverk; konstverk, avbildande 
en naken människokropp (akt). 
— M o d e 1 1 e' r a, forma i plas- 
tiskt material; i målning 1. teck- 
ning ge illusion av plastisk form. 
Subst. : m o d e 1 1 ö' r. — Mo- 
dellskydd, se Mönster. — 
Modellstudie, aktstudie, 
studie efter naken modell. 

Modellkammaren, Kung 1. 
M., upprättad 1697 av Chr. Pol- 
hem under namnet Laborato'rium 
mecha'nicum, innehöll en samling 
modeller av lantbruks-, berg- 
verks- m. fl. maskiner. M. förena- 
des 1798 med Målar- och bildhug- 
garakademin, övergick 1813 till 
Lantbruksakademin och uppde- 
lades 1826 mellan denna och Tek- 
nologiska institutet. 

Modena [må'-], huvudstad i 
en provins med samma namn i 
Emilien, Italien, n.v. om Bologna. 
Domkyrkan är med sin rikt skulp- 
tursmyckade fasad ett av den 
lombardiska 1100-talsarkitektu- 
rens huvudverk. Bland profana 
byggnader märkas förra hertig- 
liga palatset, grundlagt 1634, nu 
inrymmande krigsskola och obser- 
vatorium. Universitet. Livsme- 
delshandel; järnvägsknut. 85,000 
inv. — Historia. M. är forntidens 
Mu'tina, som 44 f. Kr. fram- 
gångsrikt försvarades av en av 
Caesars mördare, D. Brutus, mot 



151 



Moderat — Moderkaka 



152 




Modena, Domkyrkan. 

Antonius ("mutinensiska kri- 
get"). M. blev på 1100-t. en fri 
stadsrepublik och anslöt sig till 
det lombardiska stadsförbundet. 
M. kom 12SS under Ferraras 
furstehus Este (se d. o.) och 
upphöjdes 1452 till hertig- 
d ö m e. Föreningen med Ferrara 
upphörde 1597. 1797 intaget av 
fransmännen, blev M. efter Napo- 
leontidens välvningar 1814 åter 
självständigt hertigdöme under 
huset österrike-Este (se E s t e sp. 
1202). 1861 uppgick M. i konunga- 
riket Italien (se d. o. sp. 1603 fiF.). 

Modera't (lat. modera'tus, av 
modera'ri, iaktta måtta) , sansad, 
återhållsam; måttlig, skälig; ss. 
politisk beteckning ofta nyanse- 
rad genom sms. : moderatliberal, 
moderatkonservativ. — Subst. : 
moderatio'n. — Verb : m o d e - 
re' ra. — Moderata par- 
tiet, 1905 — 12 beteckning för en 
högergrupp inom F. K. (jfr N a - 
tionella partiet). 

Modera'to, ital., måttligt. — 
Mus. Tempomått emellan andan- 
te och allegro. 

Moderfartyg 1. depåfar- 
tyg, fartyg, som medföra am- 



munition, proviant m. m. för 
smärre krigsfartyg med begrän- 
sat förrådsutrymme, så att dessa 
ej behöva anlita fast örlogsdepå. 
Jfr Flygdepåfartyg. 

Moderkaka, p 1 a c e' n t a, det 
organ, som förmedlar ämnesom- 
sättningen mellan modern och 
fostret hos flertalet däggdjur (M. 
saknas hes kloak- och pungdjur). 
M. består av två delar av olika 
ursprung : fosterplacen- 
t a n 1. place'nta foeta'lis och 
moderplacentan 1. pla- 
centa uterVna. Fosterplacentan 
bildas av ko'rion (choWion), 
som uppstår genom att allantois 
med sina blodkärl utbreder sig 
utefter serösa höljet och samman- 
växer med detta (se Foster- 
höljen). Från ytan av korion 
utskjuta förgrenade, blodkärls- 
rika utskott, korionfran- 
8 a r, som växa in i motsvarande 
fördjupningar i den förtjockade, 
med blodkärl rikligt försedda liv- 
moderväggen, resp. moderplacen- 
tan. Näringstransport och gasut- 
byte mellan fostrets och moderns 
blodkärl sker genom det tunna 
epitel, som omger korionfransar- 
na. Från dessa samla sig fostrets 
blodkärl till två artärer och en 
ven i navelsträngen: den 
av amnion omslutna allantois- 
stjälken. Efter korionfransarnas 
utbildning och fördelning särskil- 
jer man diffu's M. : korionfran- 
sarna äro jämnt fördelade över 
hela korion (ss. hos val-, svin-, 
kameldjur, uddatåiga hovdjur, 
flodhästar m. fl.); kotyledo'n 
M. : korionfransarna äro samlade 
till ett antal små, skarpt begrän- 
sade fosterplacentor (ss. hos bo- 
skapsdjur) ; gördelformig M.: 
fransarna bilda en bred gördel 
omkring fostret (ss. hos rovdjur 
m. fl. ) ; s k i v f o r m i g M. : 
fosterplacentan är endast utveck- 



153 



Moderlut — Modersmålsläramas förening 



154 



lad inom en (1. två) skivforraig 
del av korion (ss. hos insekt- 
ätare, fladdermöss, gnagare, apor, 
människan m. fl.)- Hos djur med 
diffus 1. kotyledon M. lösgöres 
fcsterplacentan vid födelsen, utan 
att moderplacentan skadas. I gör- 
del- och skivformiga M. är där- 
emot förbindelsen mellan foster- 
och moderplacenta sä, intim, att 
en del av moderplacentan, deci'- 
d u a n, lösrive8 från livmoder- 
väggen och medföljer efterbörden. 
Jfr Deciduata. — Hos män- 
niskan väger M. normalt c:a ^A 
kg. Dess diameter är c:a 20 cm., 
dess tjocklek 3 cm. 

Moderlut, den vätska, som 
återstår, sedan ett ämne kristal- 
liserat ur en lösning. 

Modermun, se Könsorgan. 

Mode'rn (fr. möderne, av lat. 
mo'do, nyss), enl. rådande mod; 
nyare, senare; som tillhör 1. 
kännetecknar nyare tid (ss. mot- 
sats till antik och medeltida). — 
Verb : m o d e r n i s e' r a. 

Moderni'sm (av modern, se d. 
o.), nyhetsbegär; rörelse, som iv- 
rar för nyheter (i konst, litteratur 
etc). — Konsthist. Sammanfat- 
tande benämning på de konstrikt- 
ningar, som framträtt efter och i 
motsättning till impressionismen, 
närmast expressionismen, futu- 
rismen och kubismen (se dessa 
ord). — Kyrkohist. En av kurians 
jesuiter präglad och första gången 
i Pius X:s encyklika Pasce'ndi 
domi'nici gre'gis av 1907 använd 
term till brännmärkande av mo- 
derna kätterier inom den katolska 
kyrkan. M:s företrädare vände sig 
ifrån den medeltida skolastiken 
och sökte känning med den mo- 
derna historiska, filosofiska och 
psykologiska vetenskapen (bl. a. 
evolutionstanken ) samt krävde 
större frihet, särskilt i det dog- 
matiska, stundom även i kyrko- 




Moderkaka. Längdsnitt genom livmo- 
dern lios liavande kvinna. Schematisk 
blid. A den av amnion omslutna ainnion- 
bålan med fostervattnet; F foster; G 
gulesäck; H fostrets hjärta; K korion; 
Kf korionfransar med blodkärl; Le 
fostrets lever; Li livmoderns vägg; M 
moderplacenta; N navelsträng med blod- 
kärl och (t. h.) gulegång. Jfr text och 
fig. till Fosterhöljen. 

former och styrelse, men voro 
f. ö. hängivna sin kyrka. Bland 
dem märkas i Frankrike filoso- 
ferna L. Ollé-Laprune (Lo 
philosophie et le temps present, 
1890) och M. Blondel {Uaction, 
1893) samt spec. exegeten A. 
L o i s y, i England konvertiten 
G. Tyrrell, i Italien den sociale 
ledaren E. M u r r i och författa- 
ren A. Fogazzaro. M:s verk 
uppfördes av Pius X på Index, och 
1910 påbjöds den s. k. anti- 
modernisteden, vilken skall årli- 
gen avläggas av alla kanoniker, 
biktfäder, seminarieföreståndare 
och professorer. Sedan dess är M. 
rättslös inom den katolska kyr- 
kan och i den mån, den ännu be- 
står, hänvisad till en hemlig och 
smygande tillvaro. 

Moderpassion (moder här lik- 
tydigt med livmoder), äldre be- 
nämning för hysteri. 

Modersmålslärarnas förening, 
1912 bildad förening av moders- 
målslärare vid olika skolarter 



155 



Modest — Modus 



156 



med syfte att främja modersmåls- 
undervisningen. Hittills har sär- 
skilt litteraturstudiet uppmärk- 
sammats. M. utger en skriftserie, 
huvudsakl. editioner för skolbruk 
av svensk och utländsk litteratur. 

Mode'st (fr. modeste, av lat. 
mo'dus, mått), anständig, blyg- 
sam, försynt, anspråkslös. — 
Subst. : m o d e s t i'. 

Modica [må'-], stad på s.ö. 
Sicilien. Sydfruktodling. Handel 
med vete, vin, olja. 55,000 inv. 

Modifie'ra (fr. modifier, av 
lat. inodifica'ri, avmäta), jämka, 
inskränka; mildra; förändra. — 
Subst. : modifikatio'n. Jfr 
Mutation. 

Modigliani [-dilja'ni], Giu- 
seppe Emanuel e, f. 1872, 
italiensk advokat och socialdemo- 
kratisk politiker, invaldes i parla- 
mentet 1913. M. är sedan 1922 en 
av ledarna för det förenade socia- 
listpartiet under Turati. 

Modi'st (fr. modiste), hatt- 
sömmerska, modehandlerska. 

Mo'dlin, fästning i dep. War- 
szawa, Polen, vid Bugs inflöde i 
Weichsel. — Anlagt 1807, till- 
hörde M. Ryssland 1831—1918 
under namnet Nowogeorgiewsk. 
Intogs aug. 1915 av tyskarna 
under v. Beseler, varvid 90,000 
ryssar tillfångatogos och stora 
massor förråd erövrades. 

Modu'!, m o d y' 1 (fr. module, 
av lat. mo'dulus, litet mått). 
Fys. Inom elasticitetsläran för- 
hållandet mellan den kraft, som 
erfordras för en viss deformation, 
och deformationens storlek, t. ex. 
elasticitetsmodul (se Elasti- 
citet), skjuvningsmodul (se 
Skjuvning) och torsionsmo- 
dul (se Torsion). — Maskin- 
tekn. Se Kugghjul sp. 1466. 
— Matem. 1. Se Komplexa 
tal. — 2. Se Kongruens. 



Modulatio'n (lat. modula'tio), 
harmonisk uppmätning, växling. 
Språkv. Se Språkmelodi. — 
Mus. övergång från en tonart till 
en annan. Verb : module' ra. — 
Module' ring, se Telef oni. 

Mo'dus (lat., plur. m o' d i, 
sätt). Fil. Tillvarelsesätt, bestäm- 
ning 1. egenskap hos ett själv- 
ständigt existerande väsen 1. en 
substans (se d. c). Jfr Spi- 
n o z a. Inom den formella logi- 
ken beteckning för de speciella 
formerna inom de olika huvud- 
typerna av slutledning (se d. c). 
— Språkv. M. är hos verb det 
språkliga uttrycket för hur den 
talande ställer sig till det, som 
utsäges, t. ex. för den grad av 
faktiskhet, som han tillmäter 
detta. Termen kan även nyttjas 
om själva betydelseförhållandet. 
I indoeuropeiska språk utgöras 
vissa M. (M. i egentlig 1. in- 
skränkt mening) av särskilda, 
enkla verbalformer. Viktigast av 
dessa äro indikativ, konjunktiv, 
optativ och imperativ, Indikati- 
vens centrala innebörd är att ut- 
tala något, som fattas som en 
realitet; konjunktiven har av ål- 
der uttryckt vilja, ovisshet 1. över 
huvud inriktning på framtiden, 
optativen önskan 1. möjlighet 1. 
fiktion; imperativen utsäger be- 
fallning 1. påbud. Optativen kom 
ock att användas för att uttrycka 
indirekt anföring (ora'tio obW- 
qua) och overklighet (det irreala), 
så bl. a. i germanska språk. I 
dessa ha, liksom i latinet, kon- 
junktiv och optativ sammanfallit 
till ett M., för vilket i svensk 
grammatik, efter latinskt mönster, 
termen konjunktiv rätt oegent- 
ligt bibehållits (alltså för former 
som vare, vore). Konjunktiven 
har ibland också fått imperati- 
visk betydelse (hortativ konjunk- 
tiv). Men även indikativen kan 



157 



Modus yivendi — Mognad 



158 



inträda i imperativens funktion 
(man gör icke pd det sättet), men 
då får tonfallet, som också kan 
betraktas som ett bland uttrycks- 
medlen för M., rättleda åhöraren. 
M. kan även uttryckas medelst 
vissa, 8. k. modala hjälpverb 1. 
med satsadverb: nio vara, han lär 
1. skall vara sjuk; det går nog 
bra. — Numera räknar man till 
M. blott 8. k. finita verbalformer, 
och även av dessa frånräknas 
stundom indikativen. 

Mo'dus vive'ndi (lat., sätt att 
leva), provisoriskt ordnande av 
invecklade förhållanden i avvak- 
tan på slutgiltig överenskom- 
melse mellan tvistande parter, 
utan uppgivande av någouderas 
anspråk. 

Mody'l, se M o d u 1. 

Moe [mo]. 1. Jörgen M., f. 
1813, d. 1882, norsk folklorist, 
präst. M:3 viktigaste arbete är 
hans tillsammans med Asbjörn- 
sen utgivna Norske folkeeventyr 
(1842 — 44; ny utvidgad uppl. 
1852), ett inom nordisk folklori- 
stik banbrytande verk. — 2. 
Moltke M., f. 1859, d. 1913, 
den föregis son, norsk folklo- 
rist, prof. i Kristiania 1886, ut- 
gav bl. a. Åsbjörnsens litterära 
kvarlåtenskap och tills, med K. 
Liestöl (se d. o.) norska folk- 
visor. — 3. Louis M., f. 1859, 
d. 1917, norsk målare och teck- 
nare, har genom sina sagoteck- 
ningar, till vilka han i allm. även 
författat testen, vunnit vid- 
sträckt popularitet i hela Skan- 
dinavien. 

Moeda, se M o h e d a. 

Moero, se Mer u. 

Moe'sia, se M e s i e n. 

Mofalla, socken i Skarab. 1., 
jämte Kyrkefalla pastorat i Skara 
stift. 560 inv. 

Mofe'tt (fr. mofette; jfr ty. 
Muff, mögel) , 86 Gaskälla. 



Mofifat [må'fT3t], Robert, f. 
1795, d. 1SS3, skotsk missionär, 
1817 — 70 verksam i Britt. 
Bechuanaland, där han utförde 
ett storartat missions- och kultur- 
arbete (bl. a. skapande ett skrift- 
språk, till vilket han själv över- 
satte Bibeln). M. var svärfader 
till Livingstone. 

Mogadi'sju, huvudstad i Ital. 
Somaiiland Station för trådlös 
telegrafi. Tillverkning av bom- 
ullstyg. 21,000 inv. 

Mogador [-då'r], arab. Sueira, 
berbiska Tasurt, stad på v. kusten 
av Marocko. Industri och handel. 
20,000 inv. 

Mogata, socken i östergötl. 1., 
jämte Skällvik pastorat i Linkö- 
pings stift. 1,240 inv. 

Mogenhetsprövning, se Stu- 
dentexamen. 

Mogi'las, Petrus, rv. Pjotr 
M o h i 1 a, f. 1596, d. 1647, metro- 
polit i Kiev, grundade 1631 i 
Kiev ett kollegium, som blev 
centrum för den teologiska under- 
visningen i Ukraina och senare 
hela ryska riket. Se även Gre- 
kisk-ortodoxa kyrkan 
sp. 1511 f. 

MogiljoV, M o h i 1 e v, stad i 
guv. Gomel, Ryssland, vid Dnjepr. 
40,000 inv. — F. d. guvernemen- 
tet med samma namn ingår nu i 
guv. Gomel. 

Mognad, sista stadierna av en 
biologisk bildningsprocess, i van- 
lig bemärkelse frukt- och frömog- 
nad, d. v. s. de processer, som av- 
sluta frukt- och fröbildningen och 
framkalla frukters och fröns av- 
fallande och spridning. Då fruk- 
terna öppnas, medan de ännu 
sitta kvar på växten, bildas vid 
M. en öppningsmekanism, som 
åstadkommer fruktväggens sön- 
dersprängande, ibland också ett 
aktivt utslungande av fröna (se 



159 



Mognadsdelning — v. Mohl 



160 




Moissao 



Detalj av klosterkyrkans 
vudportal. 



vid. Växternas spridning). 
Hos frukter, som avfalla oöppna- 
de, utgöres fruktmognaden huvud- 
sakl. av kemiska omsättningar, 
som åstadkomma förändringar i 
fruktväggens sammansättning, 
bl. a. dess halt av eteriska oljor 
o. a. ämnen, som, där de förekom- 
ma, påverka människans och dju- 
rens lukt- och smakorgan. Vatten- 
halten blir i regel hög, hos t. ex. 
äpple och päron ända till 84 %. 
Fetthalten växlar avsevärt, mäng- 
den kvävehaltiga ämnen och stär- 
kelse är vanl. ringa. Sockerhalten 
håller sig vanl. under 10 % men 
kan SS. hos bananer stiga till 22, 
hos vindruvor till 30 och hos fikon 
till 50 %. 

Mognadsdelning, se Cell sp. 
1126. 

Mogningsprocess, fotogra- 
fisk M., den del av emulsionens 
framställning (se Fotografi 
sp. 418), då den genom inverkan 
av värme, ev. ammoniak, bringas 
till större känslighet. M:s orsaker 
äro ej helt klarlagda. 

Mo'gul, se Indien sp. 1314. 

Mogunti'acum, se Mainz. 



Mohåcs [må'hatj], liten stad i 
8. Ungern, vid Donau. Vid M. be- 
segrade turkarna 1526 Ludvig II 
av Ungern. 

Mohair [sv. utt. måhä'r], eng., 
ull av angorageten; garn av sådan 
ull; slät tvåskaftad vävnad med 
antingen både varp och väft 1. 
vanl. blott väften av detta garn, 
som även användes till plysch- 
vävnader samt ss. effekttrådar. 

Mohammed, annan form för 
Muhammed. 

Mohaweöknen [mAohaVej-], 
se Kalifornien. 

Mohawk [mSo'håk], högerbi- 
flod till Hudson, New York, För. 
Stat., förser delvis Eriekanalen 
med vatten. 257 km. 

Mohawk [mSo'håk] 1. gane- 
a g a o n o, indianstam i Nord- 
Amerika, tillhörande irokesernas 
grupp. Numera obetydlig. 

Mohed i Mo skn, Gävleb. 1., 
1689—1908 exercisplats för Häl- 
singe regemente. 

Moheda, ISI o e d a, socken i 
Kronob. 1., jämte ör och Aneboda 
pastorat i Växjö stift. 2,370 inv. 

Mohéli [måeii'], se C o m o r o - I 
ö a r n a. 

Mohika'ner, en till algonkiner- 
nas (se Indianer sp. 1294) ; 
grupp hörande indianstam, nära ) 
besläktad med delawares. Ett I 
100-tal med vita uppblandade M. 
leva kvar i Connecticut, men de- 
ras språk har dött ut. 

Mohi'la, se M o g i 1 a s. 

Mohile'v, se ]M o g i 1 j o v. 

v. Mohl [mål], H u g o, f. 1805, 
d. 1872, tysk botanist, 1835 prof. 
i Tiibingen, en av cell-lärans grun- 
dare. M. undersökte hos växtceller 
väggarnas uppkomst och struk- 
tur, protoplasman och kärnan 
m. m. samt angav celldelningar 
som den normala vägen för upp- 
komsten av nya celler. Var även 
framstående växtanatom. 



161 



Mohn — Moissi 



162 



Mohn [män], se Moon. 

Mohn, Henrik, f. 1835, d. 
1916, norsk raetcorolog, 1866 prof. 
i Kristiania och samtidigt chef 
för det meteorologiska institutet 
där. M:8 viktigaste arbeten äro 
Klimatabeller for Norge (1895 — 
1906) och KUma-Atlas for Norge 
(1916; ny uppl. 1921). M. arbe- 
tade även inom dynamisk och 
praktisk meteorologi (dimsignale- 
ring till sjöss) m. m. samt utgav 
populärvetenskapliga skrifter 

(Vind og Veir, Orundzuge der 
Meteorologi, båda i många uppl.). 
M. betecknas som grundläggaren 
av norsk meteorologisk forskning. 

Mohs' hårdhetsskala [mås], 
en av tyske mineralogen Fried- 
rich Mohs, f. 1773, d. 1839, 
uppställd skala för bestämning av 
minerals hårdhet (se d. o.). 

Mohög, gjuteri och mek. verk- 
stad i Sköns skn, Västernorrl. 1. 
Äg. a. b, M:8 mek. verkstad, grun- 
dat 1911. Jfr Hemsö. 

Moi'ra (grek., lott), i grek. 
myt. Ijeteckning för ödet. M. per- 
sonifierades i tre gudinnor: 
K 1 o' t o, "spinnerskan", L a' k e - 
8 i s, "som ger lotten", och 
A' t r o p o s, "den obevekliga". 





Henri Uoissan. 



Alexander Moissi som Hamlet. 

Hos romarna motsvarades M. av 
pa'rcerna, i Norden av nor- 
norna. 

Moiré [moaré'], fr., se 
Moaré. 

Moissac [moasa'kk], stad i 
dep. Tarn-et-Garonne, s.v. Frank- 
rike, med ett av Frankrikes vack- 
raste romanska kloster, berömt 
för sin korsgång och klosterkyr- 
kans figursmyckade portal, ett 
huvudverk inom fransk llOO-tals- 
skulptur (jfr ill. till B i 1 d h u g - 
garkonst sp. 1522). 8,000 inv. 

Moissan [moasa'i)], Henri, 
f. 1852, d. 1907, fransk kemist, 
lyckades framställa fluor i rent 
tillstånd och konstruerade elek- 
triska ugnar, i vilka man kan 
erhålla en temperatur upp till 
3,500°, varigenom undersökningar 
av svårsmälta ämnen möjliggjor- 
des. Sålunda lyckades M. fram- 
ställa karbider, silicider och dia- 
mant ur grafit. För sina under- 
sökningar av fluor och karbider 
erhöll M. 1906 Nobelpriset. 

Moissi [må'j-], Alexan- 
der, f. 1880, tysk skådespelare av 
italiensk börd, länge verksam vid 
Reinhardts scener. M. utmärker 
sig genom starkt temperament och 



8. — Le X. VIII. 



163 



Moitié — Molbech 



164 



fint nyanserad karaktäriserings- 
konst. M. har gästspelat i Sthlm. 

Moitié [moat-je'], fr., hälft; 
kavaljer, dam (t. ex. vid dans). 

de Moivre [de moa'vr], Abra- 
ham, f. 1667, d. 1754, fransk 
matematiker, verksam i London. 
M. behandlade rekurrenta serier, 
algebra m. m. samt uppställde 
moivreska formeln ( cos x 
-\- i sin x)" = cos nx -\- i sin nx. 

Moji, stad på Kyushu, Japan, 
vid Shimonosekisundet. Viktig 
hamnstad. 70,000 inv. 

Mojna (av moj, lugn, av Ity. 
moje, vacker) säges vinden göra, 
när den minskar i styrka. 

Mokett [-kä'tt] (fr. moquette), 
se Plysch. 

Mo'kka, se Mocka. 

Mol, beteckning för en gram- 
molekyl av ett ämne. 

Mo'la (lat., eg. kvarn, kvarn- 
sten), m å n k a 1 v, en missbild- 
ning av korionfransarna, som till- 
växa och intränga i eller t. o. m. 
igenom livmoderväggen. De för- 
storade fransarna degenerera 
blåsformigt och orsaka fostrets 
död, enär näringsutbytet mellan 
moder och foster hindras. 

Molander. 1. Harald M., f. 
1858, d. 1900, författare och regis- 
sör, verksam bl. a. vid Xya teatern 
i Helsingfors 1886—93, vid Svens- 
ka teatern i Sthlm från 1898. 
Hans av Meiningarna (se d. o.) 
påverkade uppsättningar buro 
prägeln av säker stilkänsla och 
grundliga kunskaper. Av hans 
dramatiska arbeten stå främst 
Rococo (1882) och En lyckorid- 
dare (1900), en dramatisering av 
M:s likanämnda roman (1896) 
med ämne från Lars Wivallius' 
liv. M. utförde även förträflFliga 
översättningar, bl. a. av Rostands 
Cyrano de Bergerac. — 2. Gus- 
taf M., f. 1888, den föreg:s son, 
skådespelare, anställd vid Drama- 



tiska teatern sedan 1913, har ut- 
fört en mängd olika roller (bl. a. 
Hamlet) och verkat som film- 
regissör. — 3. K a r i n M., f . E d - 
w e r t z, f. 1889, skådespelerska, 
gift 1910—18 med M. 2, sedan 
1922 med Lars Hanson, har varit 
anställd bl. a. vid Intima teatern, 
Lorensbergsteatern och Drama- 
tiska teatern. M. har även fram- 
trätt SS. filmskådespelerska. — 4. 
Olof M., f. 1892, son till M. 1, 
regissör och skådespelare, an- 
ställd vid Dramatiska teatern 
sedan 1914, har iscensatt ett stort 
antal klassiska och moderna 
skådespel (främst Othello, 1924, 
och Advent, 1926). M. har även 
verkat som filmregissör. 

Mola'rer (av lat. mo'la, 
kvarn ) , se T ä n d e r. 

Mola'ss (fr. mollasse, molasse, 
eg. lös), mäktiga tertiära avlag- 
ringar av sandstenar, konglomerat 
m. m., som följa Alpernas nord- 
rand. 

Mo'lbech [-bäkk]. 1. Chris- 
tian M., f. 1783, d. 1857, dansk 
litteraturhistoriker och kritiker, 
från 1804 anställd vid Det konge- 
lige Bibliotek, 1829^3 tillika 

e. o. prof. i Köpenhamn. M., vil- 
ken i sin ungdom stod nära bl. a. 
Grundtvig, Kamma Rahbek och 
de svenska romantikerna samt 
verkade för kännedom i Danmark 
om svenska förhållanden, utgav 
talrika historiska, litteraturhisto- 
riska och språkvetenskapliga 
arbeten samt reseskildringar från 
Sverige. — 2. Christian M., 

f. 1821, d. 1888, den föreg:s son, 
dansk författare, 1853 — 64 prof. i J 
danska språket och litteraturen i 1 
Kiel. Stor framgång vann han 
med skådespelet Ambrosius 
(1878). Som censor vid Det konge- 
lige Teater i Köpenhamn (1871 — 
81) stod M. fientlig mot de realis- 
tiska strömningarna. 



165 



Moldau — Molekyl 



166 



Mo'ldau [dap]. 1. Tjeck. 
Wllava, vänsterbiflod till Elbe i 
Böhmen, vars huviidflod den iir. 
Omkr. 400 km. — 2. Rum. Moldo- 
va, lat. Molda'via, landskap i Ru- 
mänien, mellan Pruth och Karpa- 
terna. 38,000 kvkm. 2,2 5 mill. inv. 
Huvudstad Jassy. Se vid. R u - 
manien. 

MoldaVien, autonom republik 
i Ukraina vid Bessarabiens gräns, 
grundad 1924. C:a 10,000 kvkm. 
500,000 inv. Huvudstad Balta. 

Mo'Ide, stad i Möre fylke, v. 
Norge, vid den breda M o 1 d e - 
fjorden, som i s.ö. fortsätter i 
Romsdalsfjorden. M. är bekant 
för sitt vackra läge och sina 
vackra trädgårdar ("rosornas 
stad"). Mycket besökt av turister. 
Export av fisk (särskilt sill) och 
smör. 2,840 inv. Stad 1742. 

Moldo'va, se M o 1 d a u 2. 

Molé [-le'], Louis Mathieu, 
f. 1781, d. 1855, greve, fransk poli- 
tiker. M., som gjort en snabb kar- 
riär under Napoleonstiden, anslöt 
sig 1815 till bourbonerna, insattes 
i pärskammaren 1815 och spelade 
en framskjuten roll inom den 
moderata högern. Efter julirevo- 
lutionen 1830 var han en kort tid 
utrikesminister och 1837 — 39 pre- 
miärminister. Han föll bl. a. på 
sin strävan att i motsats till 
Thiers och Guizot låta konungens 
inflytande göra sig gällande. 

Molekyl [-ky'l] (fr. molécule, 
eg. liten massa, av lat. mo'les, 
massa). Redan under antiken 
antog man kropparna bestå av 
odelbara storheter, atomer (se 
Atomistik). Nu antar man 
dem vara uppbyggda av mycket 
små partiklar, M., som i sin tur 
bestå av en 1. flera atomer. Ke- 
miskt homogena ämnen innehålla 
blott ett slags M., andra ämnen 
flera slag. Åtskilliga kristaller 
äro dock uppbyggda av elektriskt 



laddade atomer 1. atomgrupper, 
som ej sammanslutit sig till neu- 
trala M. — Hos gaser röra M. sig 
oberoende av varandra utom un- 
der de mycket kortvariga sam- 
manstötningarna, hos vätskor äro 
de visserl. ej bundna vid en visa 
plats men påverka varandra dock 
ständigt, så att det erfordras 
ett visst arbete för att en M. skall 
kunna avlägsna sig ur vätske- 
massan. Deras inbördes påverkan 
yttrar sig bl. a. som ytspänning 
(se d. o.). Hos fasta kroppar äro 
M. bundna vid jämviktslägen, från 
vilka de blott obetydligt kunna 
avlägsna sig. Ur antagandet om 
fria M., som vid sammanstötning- 
arna förhålla sig som elastiska 
sfärer (kinetiska gasteo- 
rin) har man till stor del lyckats 
beräkna egenskaperna hos niis- 
tan ideala gaser, hos vilka den 
tid, sammanstötningarna mellan 
M. vara, är kort i förhållande till 
den tid, M. röra sig oberoende av 
varandra. Man finner produkten 
av tryck p och volym v lika med 
1^ av produkten av M:a antal A'^, 
deras massa m och medelvärdet u^ 
på kvadraten av deras hastighet. 
Man sätter nu mu^ = 3 kT, diir k 
är Boltzmanns konstant = 
1,37 • 10~" erg/grad och T abso- 
luta temperaturen. Härav följer 
pv = NkT. Detta är gasernas all- 
männa tillståndslag (se Gaser). 
Då k är en universell konstant, 
följer härav Avogadros lag (se d. 
o. ) . Två gasers spec. v. vid samma 
temperatur och tryck förhålla sig 
alltså som M:s massor, mole- 
kylarvikterna (se nedan), 
vilka mätas i en sådan enhet, att 
syrets molekylarvikt blir 32. En 
gas' spec. v. i förhållande till luft 
(1. stundom vätgas) kallas dess 
gastäthet. Antalet M. i 1 
kbcm. gas vid 0° och atmosfär- 
tryck är 2,7 • 10'° (Loschmidts 



167 



Molekylarföreningar 



168 



tal), antalet i 1 grammolekyl 
6,06-10" (Avogadros tal, 
stundom även kallat Loschmidts 
tal), u, kvadratiska medelvärdet 
av M:s hastigheter, är proportio- 
nellt mot kvadratroten ur tem- 
peraturen och omvänt proportio- 
nellt mot kvadratroten ur mole- 
kylarvikten (u är för luft vid 
0° 484, för vätgas 1,837 m. per 
sek.). Genom antagandet, att då 
en gas med enatomiga M. upp- 
värmes vid konstant volym, den 
tillförda värmemängden endast 
åtgår till ökning av M:s transla- 
tionshastighet, medan hos gaser 
med fleratomiga M. även rotation 
förekommer, kan man beräkna 
gasernas spec. värme. — M:8 sam- 
manstötningar medföra inre frik- 
tion, ty om en gasmassa rör sig i 
förhållande till en annan, tränga 
M. från vardera gasmassan in i 
den andra och åstadkomma genom 
sammanstötningar med dennas 
M. nedsättning av relativa hastig- 
heten. På samma sätt utjämnas 
temperaturdifferenser (gaserna 
ha värmeledningsförmåga) och 
diffundera olika gaser i varandra. 
Ur dessa fenomen kan man be- 
räkna medelväglängden, 
den sträcka, en M. i medeltal går 
mellan två sammanstötningar, 
och finner i t. ex. luft vid 0° och 
atmosfärstryck 60-10^ i vät- 
gas 110-10~° mm. Medelvägläng- 
den för en viss gas är omvänt 
proportionell mot spec. v. — van't 
Hoff har utsträckt gaslagarna till 
det lösta ämnets M. i utspädda 
lösningar, men för fasta kroppar 
och vätskor råda inga enkla lag- 
bundenheter. — Ur kinetiska gas- 
teorin kan man enl. Boltzmann 
beräkna entropin (se Termo- 
dynamik) för en gasmassa 
i ett visst tillstånd till k X 
logaritmen för sannolikheten av 
detta tillstånd. — M o 1 e k y - 



la'rvikt, moleky'lvikt, 
summan av de relativa vikterna 
av de i ett ämne ingående atomer- 
na (se Atom sp. 828). Några 
metoder för bestämmande av 
molekyl arvikten grimda sig på 
bestämmandet av ämnets gastät- 
het, vilket för gasformiga ämnen 
sker genom vägning av en viss 
volym gas, för fasta och flytande 
ämnen genom uppmätning av den 
volym en viss viktsmängd av äm- 
net intar efter förgasning (V. 
Meyers metod). Andra metoder, 
vilka kunna användas för icke 
flyktiga ämnen, grunda sig på 
mätandet av osmotiska trycket 
(se Os mos) hos lösningar, di- 
rekt 1. genom bestämning av frys- 
punktsnedsättningen (se d. o.), 
resp. kokpunktsförhöjningen. Då 
man känner den fryspunktsned- 
sättning 1. kokpunktsförhöjning 
[T], som en grammolekyl av ett 
ämne, löst i 100 kbcm. av lös- 
ningsmedlet, förorsakar (den 
molekylära fryspunktsnedsätt- 
ningen, resp. kokpunktsförhöj- 
ningen), kan man beräkna ett 
annat ämnes molekylarvikt, M, 
om p gr. av detta i 100 kbcm. 
förorsakar en förändring av t°, 

T 

enl. formeln M = p — Regeln 

gäller blott, om det lösta ämnet 
ej kemiskt förändras vid lös- 
ningen, därför ej för dissocierade 
föreningar. 

Molekyla'rföreningar, mole- 
ky'lföreningar, föreningar 
mellan två 1. flera molekyler. 
M. skilja sig från atomföreningar 
däri, att de olika molekylerna ej 
äro bundna vid varandra med de 
vanliga valenserna; man får där- 
för anta en svagare bindning med 
bivalenser. Exempel på M. äro 
metallammoniakföreningar (se d. 
o.) och de kristaUvattenhaltiga 



169 



Molekylarkrafter — Moliére 



170 



Balterna samt saltsyran, vilken 
adderar sig till en del förut mät- 
tade organiska föreningar. 

Molekylarkrafter, de attrak- 
tionskrafter, som antas verka 
mellan molekylerna (se d. o.) i 
en kropp. M., som förorsaka 
kohesion och ytspännning, äro 
märkbara endast inom en sfär av 
mycket liten radie, som omger 
varje molekyl (molekylära 
verkningssfären). 

Molekyla'rmagneter, se Mag- 
net i s m sp. 1063. 

Molekyla'rpump, se L u f t - 
p u m p sp. 815. 

Molekylarrörelse, molekyler- 
nas rörelse i ett ämne; användes 
även om den därav förorsakade 
rörelsen hos små partiklar (se 
Brown 2). 

Molekyla'rströmmar, se 

M a g n e t i s m sp. 1065. 

Molekyla'rvikt, se Molekyl 
sp. 166 och 168. 

Molekyla'rvolym, den volym 
en grammolekyl av ett ett ämne 
intar. M. är beroende av atomvo- 
lymerna (se G r u n d ä m n e n sp. 
23) men är ej exakt lika med 
summan av dessa utan varierar 
säväl med antalet och arten av 
atomerna som med deras anord- 
ning sinsemellan. Om syre t. ex. 
är bundet enbart vid kol med båda 
sina valenser, bidrar det till M. 
med atomvolymen 12,2, om det 
även är bundet vid väte med 7,8. 
M. stiger vid införandet av en 
viss atomgrupp i en organisk 
förening med ett och samma be- 
lopp för varje införd grupp. M. 
är lika med produkten av spec. 
volymen och molekylarvikten 1. 
lika med förhållandet mellan 
molekylarvikten och spec. vikten. 

Molenaer [må'lenar], Jan 
M i e n s e, f. omkr. 1600, d. 1668, 
holländsk målare, verksam i 
Haarlem, målade under påverkan 




Jean Baptiste Moliére. Målulng av Pierre 
Miguartl. 

från bröderna LIals sällskapsstyc- 
ken och scener ur böndernas liv. 
Gift med Judith Leyster (se d. o.). 

Mole'tt (fr. molette, av lat. 
mo'la, kvarn), se Tygtryck. 

Molfe'tta, stad i Apulien, s.ö. 
Italien, vid Adriatiska havet. 
Handel, sjöfart, fiske. 43,000 inv. 

Moliére [-jä'r], Jean Bap- 
tiste Poquelin, f. 1622, d. 
1673, fransk lustspelsförfattare. 
M., vars far var tapetserare och 
kunglig kammartjänare, ingick 
som ung vid ett teatersällskap, 
lett av Madeleine Béjart. För 
truppens behov började han skriva 
skådespel, först i traditionell stil 
men småningom gripande över 
större områden. 1658 vann han i 
Paris med sin trupp, vilkens leda- 
re han blivit, stor framgång. Sär- 
skilt beskyddades han av Ludvig 
XIV. M:s författarskap, som hu- 
vudsakl. faller inom senare delen 
av hans liv, omfattar förutom in- 
trigstycken, farser (bl. a. Georges 
Dandin, 1668; sv. övers. 1851, och 
Les fourberies de Scapin, 1671) och 
tillfällighetsstycken, framför allt 
satiriska sede- och karaktärskome- 
dier, av vilka de flesta uppförts 



171 



Molijn — Molin 



172 



även i Sverige. Hans första mäs- 
terverk var Les précieuses ridicu- 
les (1659; De löjliga preciöserna), 
en mot de litterära salongernas 
förkonstling riktad fars, på vil- 
ken senare följde bl. a. sedekome- 
dierna Uécole des maris (1661; 
Äktenskapsskolan, 1919) och Ué- 
cole des femmes (1662; Kvinno- 
skolan), vilka på sina håll väckte 
stor indignation och uppkallade 
M. till försvar, vidare Le bour- 
geois gentilhomme (1670; Borga- 
ren adelsman, 1853), Les femmes 
savantes ( 1672 ; Lärdt folk i stubb, 
1865), mot de vittra damernas di- 
lettantism och snobberi med poesi 
och vetenskap, samt de mot sam- 
tidens läkarförhållanden riktade 
uppsluppna komedierna Le méde- 
cin malgré lui (1666; Läkaren mot 
sin vilja), och Le målade im^gi- 
naire (1673; Den inbillade sjuke). 
Främst bland M:s karaktärs- 
komedier stå Le Tartuffe (1664; 
Q^artuflfe, 1918), en mot skenhelig- 
heten, framför allt inom tidens 
priisterskap, riktad bitande satir, 
vilken väckte mycken strid och 
vars offentliga uppförande blev 
förbjudet, Le Misanthrope (1666; 
Misantropen, 1918), egentligen 
en själaskildrande tragedi i kome- 
dins form, samt UAvare (1668; 
Den girige). — Redan av sam- 
tiden åtnjöt M. stort anseende, 
om också hans skådespel vid flera 
tillfällen voro starkt omdebatte- 
rade. M. var en utåtvänd och 
varmblodig verklighetsmänniska 
och skrev som erfaren skådespela- 
re sina stycken för publiken, 
ehuru hans avgjorda diktarbe- 
gåvning därvid gjorde sig gällan- 
de. Sin teknik hade han lärt av 
italienskt och spanskt drama och 
den franska farsen, vars respekt- 
lösa skämtlynne och naturalism 
flå igen hos M. Han utbildade det 
farsaktiga lustspelet till verklig 



sedekomedi med satir mot allt, 
som strider mot människans sun- 
da natur. Hans figurer äro vis- 
serl. ofta i viss mån schematiskt 
tecknade men sakna dock inga- 
lunda personligt liv. Hans skåde- 
spel avspegla också i mycket livet 
i hans tids Frankrike. De äkt- 
franska egenskaper, som utmärka 
M., göra honom till en central- 
figur i den franska litteraturen, 
och inom det moderna dramats 
historia intar han en av de 
främsta platserna. 

Molijn, M o 1 y n [-lä'jn], Pie- 
ter, f. 1595, d. 1661, holländsk 
målare, verksam i Haarlem. Hans 
landskap, av vilka många finnas 
i Sverige, stå van Goyens nära 
men utmärkas av starkare färger. 

Molilja, se M å 1 i 1 1 a. 

Molin. 1. Lars M., f. 1657, d. 
1723, teolog och politiker, prof. i 
Dorpat 1694, prof. och domprost 
i Uppsala 1705. M. verkade med 
iver för domkyrkans iståndsät- 
tande efter branden 1702. Poli- 
tiskt hörde han till enväldets mot- 
ståndare och bistod Per Ribbing 
vid utarbetandet av 1719 års 
R. F. Han var även led. i kom- 
missionen mot Görtz. — 2. Erik 
M., f. omkr. 1710, d. 1755, radikal 
pietist, 1739 landsförvisad för ut- 
spridande av falsk lära (M. hylla- 
de liknande tankar som Dippel), 
vistades sedan i Holland. M. är 
en av 1700-t:s märkligare mar- 
tyrer för tanke- och trosfrihetens 
sak i Sverige. — 3. JohanPe- 
ter M., f. 1814, d. 1873, bild- 
huggare. M., som först sent kom 
in på den konstnärliga banan, 
slog igenom med Bältespännarna 
(1859, ett exemplar i National- 
museums park, Sthlm, ett annat 
i Göteborg), ett av de bästa 
alstren av den fornnordiska rikt- 
ningen, och utförde senare bl. a. 
Karl XII: 8 staty (1868) och den 



173 



de Molina — Molkom 



174 



8. k. Molins fontän (se ill. till 
Ton t än; urspr. utförd i gips 
till utställningen 1S66, i brons 
1873), båda i Kungsträdgården, 
Sthlm. — 4. Pelle M., f. 1864, 
d. 1896, författare. Efter studier 
vid Konstakademin återvände M. 
till sin hembygd Ångermanland, 
där han ägnade sig åt landskaps- 
måleri och författarskap. Sin sista 
tid vistades han i Norge. I Åda- 
lens poesi (1897) framträder han 
som en ursprunglig, ofta humo- 
ristisk skildrare av primitiva 
öden från norrländska skogs- 
bygder och nordnorska fiske- 
liigen; i sina naturskildringar 
ger han uttryck åt en romantiskt 
färgad vildmarkspoesi. En efter- 
skörd av M:s arbeten. Från ådal 
och nordlandskust, utgavs 1916. 
— 5. H j a 1 m a r M., f. 186S, son 
till M. 3, arkitekt, etsare, har ut- 
fört etsningar, ofta i stort format, 
av arkitekturmotiv, bl. a. från Spa- 
nien och Italien. — 6. Adrian 
M., f. ISSO, fil. d:r, socialpoliti- 
ker, verkst. dir. i a. b. Svensk 
jordförmedling 1913. M. startade 
1907 tidskriften Det nya Sverige 
och tog s. å. initiativet till bildan- 
de av Nationalföreningen mot 
emigrationen, numera Föreningen 
Hem i Sverige, vars sekr. och om- 
budsman han är. Han har utgivit 
ett flertal skrifter i socialpoli- 
tiska ämnen. — 7. C o n n y M., f. 
1885, operasångare (baryton), se- 
dan 1914 anställd vid Kungl. tea- 
tern, där han framträtt i ett fler- 
tal rollpartier, ss. Wolfram, Am- 
fortas ooh Arnljot. 

de MoIi'na, T i r s o, se T e 1 - 
1 e z. 

MoIi'nia, växtsläkte (fam. Gra- 
mi'neae) . M. coeru'lea, b 1 å t ä - 
tel 1. blåsene, gräs med breda 
blad och smal, gles, oftast svart- 
violett vippa, allmänt pä mager, 
fuktig ängsmark. 




Bältespännarna. Skulpturgrupp av Jo- 
han Peter Molin. 

de Moll 'nos, M i g u e 1, f. 1640, 
d. 1696, spansk katolsk mystiker, 
från 1670 verksam ss. biktfader i 
Rom, utvecklade i sin Guida spiri- 
tuale (Andlig vägvisare, 1675), 
kvietistiska tankar (se Kvie- 
tism) om den sanna fromheten. 
M. blev av jesuiterna anklagad 
för kätteri och från 1687 hållen i 
fängsligt förvar. 

Mol-ion (av lat. mo'les, mas- 
sa), gas-ion, bestående av ett 30- 
tal molekyler, sammanslutna till 
ett aggregat med en elementar- 
laddning. M. spela huvudrollen 
vid elektricitetsledning i gaser vid 
ung. 1 atmosfärs tryck. 

Molke, se Mjölktistel. 

Mo'lkenbuhr [bor]. Her- 
mann, f. 1851, tysk socialdemo- 
kratisk politiker, urspr. cigarr- 
arbetare, led. av tyska riksdagen 
1890 — 1920, av nationalförsam- 
lingen 1919—20, sedan 1904 tyska 
socialdemokratiska partiets par- 
tisekreterare. 

Molkom, järnvägsstation och 
sfimhälle i Nyeds skn, Värml. 1., 



175 



Moll— Moln 



176 



vid Bergslagernas järnvägar. I 
närheten av M. Värmlands läns 
folkhögskola och lantmannaskola. 

Moll (av lat. mo'llis, mjuk). 1. 
Mycket tunn, fin, mjuk bomulls- 
vävnad, vit 1. enfärgad i ljusa ny- 
anser. Den användes till blusar, 
klänningar, underkläder m. m. — 
2. öe Tonar t. 

Moll. 1. Tom M., f. 1853, d. 
1922, skolman, lektor vid real- 
läroverket ä. Norrmalm i Sthlm 
1892—1918, läroverksråd 1905— 
09. Särskilt genom sin verksam- 
het för laborationsundervisning 
och genom sin allmänt använda 
Lärobok i fysik (1897—1901) in- 
lade M. stora förtjänster om den 
naturvetenskapliga undervisning- 
en. — 2. Victor M., f. 1858, 
den föreg:s broder, finansman, 
verkst. dir. i Allmänna hypoteks- 
banken 1908, riksgäldsfullmäktig 
1905 — 12, fullmäktig och förste 
deputerad i Riksbanken ("riks- 
bankschef") sedan 1912, liberal 
led. av A. K. 1902—08. M. har an- 
litats i en mängd uppdrag av hu- 
vudsakl. finansiell art. 

Molla, socken i Älvsb. 1., jämte 
Od, Alboga och öra pastorat i 
Skara stift. 565 inv. 

Mollberg, Lorentz ("Korp- 
ral Mollberg"), f. 1734, d. 1772, en 
stående figur i Bellmans diktning, 
skildrad ss. en äldre, elegant, 
martialisk kavaljer. M. inskrevs 
på 1760-t. vid Kungl. Livregemen- 
tet. 

Mollendo [måljä'nn-], hamn- 
stad i dep. Arequipa, Peru. Ombe- 
sörjer en stor del av Bolivias och 
s. Perus handel. 2,000 inv. 

Mollet [-lä'], André, d. 
1665 i London, fransk trädgårds- 
arkitekt, son till Henrik IV :s och 
Ludvig XIII:s berömde träd- 
gårdsarkitekt C 1 a u d e M., d. 
1613. Ss. drottning Kristinas träd- 
gårdsarkitekt var M. omkr. 1650 



verksam i Sverige, där han bl. a. 
moderniserade Kungsträdgården. 

Mollskinn (eng. moleskin, eg. 
mullvadsskinn), en tjock, ofta på 
avigsidan ruggad bomullsvävnad 
i 8-skaftad inslagssatin med tvin- 
nad varp och grov, tätt samman- 
packad väft. Starkt och lämpligt 
till arbetskläder. 

Mollu'sker, se B löt djur. 

Mollösund. 1. Socken i Göteb. 
1., jämte Morlanda, Käringön och 
GuUholmen pastorat i Göteborgs 
stift. 1,005 inv. — 2. Municipal- 
samhälle och fiskläge inom M. 1, 
på ön Orust. 935 inv. Storsjöfiske. 
Under 1500— 1700-t. medelpunkt 
för sillfisket vid västkusten. 

Moln, dimbildningar i atmo- 
sfären bestående av mikrosko- 
piskt små vattendroppar, i de 
högsta molnen ofta frusna till 
små iskristaller. Båda slagen av 
kroppar hållas av vindarna svä- 
vande. M. bildas, då varm och 
fuktig luft vid uppstigande i 
högre och kallare rymder fäller 
ut det överskott av vattenånga, 
som den på grund av temperatur- 
sänkningen ej längre kan hålla 
löst. Av denna anledning upp- 
träda i det närmaste konstanta 
molnbankar över oceaniska öar 
och höga bergstoppar. I båda fal- 
len bildas nämligen uppstigande 
luftströmmar genom att marken 
av solstrålningen upphettas mer 
än kringliggande luftvolym. Vid 
häftig kondensation bli droppar- 
na större och nedfalla som regn 
1. snö. — Efter form, färgton 
och höjd indelas M. numera i 
10 grupper med internationellt 
vedertagna benämningar: I. Höga 
M.: 1) ci'rrus 1. fjäder- 
moln, vita, tunna M., ofta 
av fjäderliknande form, höjd 
3,000—13,000 m.; 2) c i' r r o - 
c u' m u 1 u s, vita skivformade 
moln i flockar och band, höjd 



177 



Molnår — Molo 



178 




Moln. överst: T. v. Alto-cnmulns. — T. h. Clrrus. — Nederst: T. v. Cumulus. 
— T. h. Cumulo-nimbus. 



2,200—10,400 m. ; 3) c i r r o - 
8 t r a' t u s, nästan vita, slöjfor- 
made molnband, höjd 3,500 — 
12,500 m. II. Medclhöga M.: 1) 
a'lto-cumulus, mellanform 
mellan cirro-cumulus och cumulus 
(se nedan), höjd 1,000—8,300 m.; 
2) alto-stratus, mellanform 
mellan cirro-stratus och nimbus 
(se nedan), höjd 2,000—5,700 m. 
III. Låga M.: 1) stra'to-cu- 
m u 1 u s, mörkare M. i tätt lig- 
gande parallella vågor 1. rullar, 
höjd 360 — 4,300 m.; 2) cumu- 
lus 1. stackmoln, upptill 
vita, nedtill mörkare M. med 
överst höga, runda former och 
plan undersida; stackmolnen bil- 
das ofta vid middagstiden, då 
jordytan blivit väl uppvärmd, 
höjd 510—3,600 m.; 3) cu'mu- 
lo-ni'mbu8 1. cumulo- 
stratus, åskmoln, täta cu- 
mulus-moln, uppträdande i höga 
massor med mycket mörk under- 
sida, höjd 500—6,000 m.; 4) 
nimbus 1. regnmoln, mör- 
ka M. i oregelbundna massor med 



flikade kanter och ofta nedskju- 
tande slöjor, höjd 140—3,600 m.; 
5) stratus, dimlika M., täm- 
ligen tunna och av obestämd form, 
höjd 170 — 900 m. — Höjduppgif- 
terna gälla förhållandena i Skan- 
dinavien. I tropikerna ha cirrus- 
moln iakttagits på höjder över 
20,000 m. och cirro-cumulusmoln 
enl. uppgift ända till 37,000 m. 
högt upp i atmosfären. 

Mo'lnår, Ferenc (Frans), 
f. 1878, ungersk författare. M. har 
vunnit stor framgång med sina 
komedier, av vilka flera uppförts 
även i Sverige (Sagan om vargen, 
1914; Liliom, 1924). 

Molnighet, graden av molnbe- 
täclaiing på himmelen på en viss 
plats vid en viss tidpunkt. M. an- 
ges dels med siffrorna O till 10, 
varvid O betecknar fullt klar him- 
mel och 10 hel molnbetäckning, 
dels enl. en femgradig skala med 
beteckningarna "klart", "nästan 
klart", "halvklart", "nästan mu- 
let" och "mulet". 

Molo [må'lå] (ital., av lat. 



179 



Molok — v. Moltke 



180 




Eellmuth ▼. Holtke d. ä. 

mo'les, massa, damm), se Våg- 
b r y t a r e. 

Mo'lok (så. i Septuaginta och 
Vulgata; hebr. texten har Molck), 
enl. 2 Kon. 23: 10 m. fl. namn på 
en i Hinnoms dal (s. om Jerusa- 
lem) av Juda rikes invånare dyr- 
kad giidom, åt vilken man offrade 
de egna barnen ("Molokstjänst"). 
Namnet lydde eg. melek, "konung" 
(molek anspelar på att man inom 
judendomen i stället läste boset, 
skändlighet; jfr Is- B oset) 
och var en spec. bland västsemi- 
terna allmän gudabeteckning (jfr 
bl. a. Melkart, Milkom), 
analog med baal. 

Molokai [m8laka'j], ee Ha- 
waiiöarna. 

Moloka'ner (av ry. moloTco, 
mjölk), spiritualistisk rysk sekt, 
enl. uppgift grundad på 1700-t. 
Namnet anses av somliga syfta 
på det himmelska ordet (jfr 1 
Peti. 2:2), enl. andra på M:s 
vana att även under fastan dricka 
mjölk, M. förkasta kyrkans 
sakrament, helgondyrkan, den 
kyrkliga fastan m. m. 

Molopo, tidvis sinande flod i 



Syd-Afrika. Bildar Britt. Bechua- 
nalands n. gräns. 

Mo'ltke, dansk ätt av mecklen- 
burgskt ursprung. 1. Adam 
Gottlob M., f. 1710, d. 1792, 
greve, dansk hovman, inflyttade 
från Mecklenburg, blev 1746 över- 
hovmarskalk och utövade som 
Fredrik V:s närmaste vän ett gott 
inflytande på konungen och på 
politiken. — 2. Adam Wil- 
helm M., f. 1785, d. 1864. den 
föreg:3 sonson, greve, politiker, 
blev 1831 finansminister och lät, 
ehuru konservativ, övertala sig 
att vid krisen 1848 bilda en rege- 
ring, som genomdrev de betydelse- 
fulla författningsändringar i Dan- 
mark (se d. o. sp. 63), vilka inne- 
buro övergången till konstitutio- 
nell monarki. Han avgick 1852. 
— 3. Carl M., f. 1869, greve, 
diplomat, har representerat Dan- 
mark i Rom 1903—08, i Washing- 
ton 1908—12 och i Berlin 1912— 
24. Ehuru ej socialdemokrat, blev 
han 1924 utrikesminister i Stau- 
nings kabinett. 

v. Mo'ltke, iysk ätt av meck- 
lenburgskt ursprung. 1. Hel- 
muth v. M. d. ä., f. 1800. d. 1891, 
greve, preussisk generalfältmar- 
skalk, en av världshistoriens 




Hellmuth v. Moltke d. y. 



181 



Molto — Molybden 



182 



största strateger. 1836 — 39 tjänst- 
gjorde M. vid turkiska armén, till 
vars omorganisation han väsent- 
ligt bidrog. 1857 — 88 preussisk 
gt-neralstabschef, var M. en av 
Bismarcks främsta medhjälpare 
vid Tyska rikets organisation. 
Generalstaben undergick en full- 
ständig omdaning. Arméns fram- 
marsch mot fienden i spridda 
grupper och dess koncentration i 
rätta ögonblicket kort före en 
drabbning var huvudprincipen i 
M:s strategiska system. M. upp- 
gjorde planerna för fälttågen mot 
Danmark 1864, Österrike 1S66 och 
Frankrike 1870 — 71 samt ledde 
sjiilv deras utförande. Han deltog 
även i politiken och var led. av 
riksdagen från 1867 och av preus- 
siska lantdagen från 1872. 1891 
— 93 utgåvos hans Gesammelte 
Schriften und Denkicurdigkeiten 
(8 bd, delvis övers, i 3 bd), 1892— 
1912 hans Militärische Werke (16 
bd, delvis övers, i 2 bd, 1897 — 
1901). — 2. Helmuth v. M. 
d. y., f. 1848, d. 1916, den föreg:s 
brorson, tysk generalöverste, 1906 
chef för stora generalstaben. Vid 
världskrigets utbrott den verk- 
lige ledaren av tyska fälthärens 
operationer, måste M. träda till- 
baka omedelbart efter l:a slaget 
vid Marne sept. 1914. Tyska offen- 
sivens misslyckande vid Marne 
anses i första hand ha berott på 
att M. dels försvagat de närmast 
Paris stridande l:a — 3:e arméer- 
na, särskilt genom att ett par 
kårer därifrån detacherats till 
Ost-Preussen, dels icke varit 
vuxen ledningen av själva slaget. 

Mo'lto, ital., mycket. 

Moluckerna, Kryddöar- 
n a, ögrupp i Indomalajiska arki- 
pelagen mellan Celebes och Xya 
Guinea. 53,000 kvkm. 300,000 
inv. M. bestå av en nordlig grupp, 
omfattande Halmahera (Djilolo), 



■rr^ 



Talaoeiriö:a 
'iiJjSt.Sangi 



MOLUCKERNA 

Skala 1:20000 000 





iM 



SoearrtjiOji 
S o E L A^ '^ ° ^ ^ Mis«N%.:; 

Bc^Ron -^ 



fi25ö.Grt<.n«- 




Morotai, Batjan, Ternate, Tidore 
och Soelaöarna m. fl., samt en 
sydlig, varav Boeroe, Amboina, 
Seran (Ceram) och Bandaöarna 
äro viktigast. M. äro skogbevuxna 
och bergiga samt ha flera verk- 
samma vulkaner. Tropiskt kust- 
klimat och riklig nederbörd. Be- 
folkningen utgöres till största 
delen av lågt stående folkstam- 
mar (alfurer). Jordbruket produ- 
cerar sago, arekanötter, ris, kaffe, 
kakao, indigo, tobak, kryddnej- 
likor m. m. M. bilda med Neder- 
ländska Xya Guinea en provins i 
Nederländska Indien. Huvudstad 
Ambon. — M. erövrades av hol- 
ländarna 1605. 

Molu'ckkräf ta, se P a 1 a e o - 
8 t r a c a. 

Molybden (av grek. mohi'h- 
daina, blymalm), metalliskt 
grundämne, som förekommer i na- 
turen i form av molybden- 
glans, MoS;, som bildar blygråa, 
glänsande blad, vilka likna grafit 
men ge grönaktigt, ej svart, streck 
på porslin. Största mängden mo- 
lybdenglans fås från För. Stat., 
Kanada och Xorge. I Sverige 
bröts under världskriget molyb- 



183 



Molyn — Momma 



184 



denmalm i Uddgruvan, Ljusnars- 
bergs skn, Örebro 1. Metallen, som 
är vit och ganska hård, iaoleradea 
1782 av P. Hjelm och framatälles 
numera genom att smälta molyb- 
denglans med kalk och flusspat i 
elektrisk ugn. M. användes i stål 
(se d. o.). Atomtecken Mo, spec. v. 
9,0, atomvikt 96,0, smältpunkt 
c:a 2,300°. Vid röstning av mo- 
lybdenglans erhålles m o 1 y b - 
d e n o X i d, MoOa, i form av vita 
kristaller, som lösa sig i syror 
och alkalier. I senare fallet 
bildas salter, molybda'ter, 
som härleda sig från en syra av 
formen HjMoOi. Ammonium- 
molybdat ger med fosforsyra 
en gul fällning avammonium- 
fosformolybdat och använ- 
des vid kvantitativ bestämning 
av fosforsyra. 

Molyn, se M o 1 i j n. 

mom., förk. för moment. 

Moma'ng, försv. form av mo- 
ment. 

Momba'sa, största staden i Ke- 
nya, Britt. öst-Afrika, på en 
korallö. Hamnen är den bästa på 
hela kusten. Export av hudar, 
kopra, kautsjuk, elfenben. Järn- 
väg till Kisumu vid Victoriasjön. 
32,000 inv., därav omkr. 650 vita. 

Mo'mbert, Alfred, f. 1872, 
tysk skald. M:s poesi, som har en 
starkt metafysisk, mystisk och 
visionär prägel, betecknar över- 
gången från 1890-t:s symbolism 
till den moderna expressionismen. 

Mombi'nplommon, se S p o n - 
dias. 

Mome'nt (lat. mome'ntum, eg. 
rörelse, av move're, sätta i rörel- 
se), tidpunkt; ögonblick, hand- 
vändning; beståndsdel; omstän- 
dighet; underavdelning av para- 
graf. — Fys. 1. Ett kraftpars M. 
är produkten av vardera kraftens 
storlek och vinkelräta avståndet 
mellan de linjer, längs vilka de 



verka. En krafts M. med avseende 
på en axel är storleken av kraf- 
tens projektion på ett mot axeln 
vinkelrätt plan multiplicerad med 
vinkelräta avståndet från denna 
projektion till axeln. En krafts 
M. med avseende på en punkt är 
kraftens storlek multiplicerad 
med vinkelräta avståndet från 
punkten till kraftens verknings- 
linje. — 2. Magnetiskt M. 
hos en magnetnål är produkten av 
polstyrkan och polernas avstånd 
1., allmännare, M. av det kraft- 
par, som påverkar nålen, då 
den placeras i ett mot dess axel 
vinkelrätt fält av styrkan 1 gauss. 
— 3. Motståndsmoment 
hos tvärsnittet av en balk är ytans 
tröghetsmoment (se d. o.) divide- 
rat med avståndet från neutrala 
planet till tvärsnittets yttersta 
punkt (se Böjning). — 4. 
Se Tröghetsmoment. 

Momenta'n (av moment, se d. 
o.), ögonblicklig, i ett visst ögon- 
blick. — Momentanaxel, en 
linje, så belägen, att en stel 
kropps rörelse i ett givet ögon- 
blick kan sammansättas av en 
rotation kring linjen och en trans- 
lation parallellt därmed. I allm. 
ändrar sig momentanaxelns läge 
och riktning kontinuerligt under 
rörelsen. — Momentan- 
kraft, se Stöt, — Momen- 
tan s t r ö m, strömstöt, mycket 
kortvarig ström. Mätes med bal- 
listisk galvanometer. 

Momentfotografi, fotografi, 
taget "på ögonblick", d. v. s. med 
en exponeringstid av vanl. Yze sek. 
1. mindre. 

Momentsatsen utsäger, att 
en kring en axel vridbar kropp 
befinner sig i jämvikt, om sum- 
man av alla på kroppen verkande 
krafters moment (se d. o. Fys.) 
med avseende på axeln är noll. 

Mo'mma, industriidkarsläkt 



185 



Momme — Monaco 



186 



från Aachen, av vilken tre med- 
lemmar, bröderna W i 1 1 e m, d. 
1679, Abraham och Jacob 
inflyttade i Sverige på 1640-t. 
De två senare adlades R e e n - 
8 t i e r n a. Willem M :8 sonsons 
son, Peter M., f. 1711, d. 1772, 
som 1738 inköpte Kungl. boktryc- 
keriet i Sthlm och f. å. upprätta- 
de det första svenska stilgjuteriet, 
var en av 1700-t:8 främsta bok- 
tryckare. Verksamheten fortsat- 
tes av hans måg, H. Fougt (se 
d. o.). 

Momme, japansk viktsenhet, 
se Japan sp. 61. 

Mo'mmsen, T h e o d o r, f. 
1817, d. 1903, tysk historiker, 
filolog och rättshistoriker, prof. i 
Berlin 1858. I sitt huvudarbete, 
Römisches Staatsrecht (3 bd, 
1871—88), har M. uppdragit 
grundlinjerna för romarnas sam- 
hällsliv. Hans mest kända arbete, 
Römische Geschichte (1 — 3, 1854 
— 56, 5 1885), ett av historie- 
skrivningens yppersta verk, skild- 
rar Roms öden t. o. m. Caesar och 
de romerska provinsernas utveck- 
ling. M:8 historieuppfattning har 
starkt påverkats av hans libera- 
lism och ovilja mot "junkrarna". 
Så t. ex. betraktar han Caesar ss. 
befriaren från aristokratins ok. 





Bland mängden av M:s övriga 
verk märkas Römische For- 
schungen (2 bd, 1864—79). Han 
ledde utgivningen av den stora in- 
skriftssamlingen Co'rpus inscrip- 
tio'num latina'rum, (1863). M. var 
en vetenskapsman av sällsynt 
djup och mångsidighet. 1902 er- 
höll han Nobelpriset i litteratur. 

de Mo'mper, J o d o c u s 
(J o 3 s e), f. 1564, d. 1635, flam- 
ländsk målare. M. har huvudsakl. 
utfört alplandskap i litet format, 
stämda i bruna och blågröna 
toner. 

Mon, sågverk i Sköns skn, Väs- 
ternorrl. 1. Äg. Möns trävaru a. b. 

Monaco [må'-]. 1. Fursten- 
döme under franskt beskydd vid 
Medelhavet, omgivet av franska 
dep. Alpes Maritimes. 1,5 kvkm., 
23,000 inv. M. utgör 3 kommuner, 
huvudsakl. bestående av städerna 
Monaco, La Condamine och Mon te 
Carlo. Största inkomsten ge spel- 
banken i Monte Carlo och den väl- 
diga turistströmmen. Styrelsen 
utövas av fursten med 5 minist- 
rar och ett nationalråd på 21 
medlemmar. Religionen är ro- 
mersk-katolsk. M. har varken 
skatter 1. värnplikt. Fransk rätt 
tillämpas. Invånarna, av franskt 
och italienskt urspnmg, kallas 



Theodor Mommsen. 



187 



Monaco — Monarki 



188 




utsikt över Monaco. 



monegasker. — Historia. JI. har 
sedan 1300-t. varit självständigt 
under ätten Grimaldi (se d. c). 
1848 utbröt ett upplopp, som med- 
förde, att en del av landet (Men- 
tone och Roquebrune) anslöt sig 
till Sardinien och senare avstods 
till Frankrike. Efter inrättandet 
av den nya spelbanken 1858 har 
M. haft lysande affärer. Nuv. re- 
gent är Albert I:s (se d. o.) son 
Ludvig (Louis) II. — 2. Huvud- 
stad i M. 1, belägen på en klippig 
halvö. Biskopssäte. Furstepalat- 
sets äldsta delar stamma från 
omkr. 1500. Oceanografiskt mu- 
seum. Internationella hydrogra- 
fiska byrån har förlagts till M. 
(1921). 2,250 inv. — 3. Italienskt 
namn på Mlinchen. 

Monaco [må'-], don Loren- 
7.0, kallad M. (munken), f. omkr. 
1370, d. 1422, italiensk målare, 
huvudsakl. verksam i Florens, 
camaldulensmunk. I sin stränga 
men lyriskt betonade stil höra 
M:s altarbilder närmast samman 
med 1300-t :s konst, ehuru hans 
sista verk visa försök till land- 
skapsskildring. 

Mona'd (av grek. mona's, en- 
het) , se L e i b n i z sp. 369 f. 

Monade'lphia (av grek. mo'- 
nos, ensam, och adelfo's, broder), 
se Sexualsystemet. 

Monaghan rmå'nagan]. 1. 
Grevskap i prov. Ulster, tillhö- 
rande Irländska fristaten. Jord- 
bruk. 70,000 inv. — 2. Huvudstad 
i M. 1. Biskopssäte. 3,000 inv. 



Monaldesco [-dä'sskå] 1. M o - 
naldeschi, Glan, d. 1657, 
markis, italiensk hovman, trädde 
1656 i drottning Kristinas tjänst. 
F. å. lät Kristina mörda M., trol. 
enär han förrått hennes politiska 
planer. Hon försvarade ogärning- 
en med sin rätt som suverän att 
bestraffa personer i sin tjänst. 

Mona Li'sa rmå'nna] 1. L a 
Gioco'nda [djå-] (fr. La Jo- 
conde) benämnes Lionardos (se d. 
o.) porträtt av Mona Lisa Gherar- 
dini, maka till den florentinske 
köpmannen Francesco Giocondo. 

Mona'ndria (av grek. mo'nos, 
ensam, och andrei'os, manlig), se 
Sexualsystemet. 

Monarki [-ki'] (grek. monar- 
ki'a, av mo'nos, ensam, och 
a'rkein, härska), den statsform, 
vid vilken en fysisk person, en 
monark, som innehar sin ställ- 
ning på livstid och är juridiskt 
oansvarig, är statens omedelbart 
på författningen stödda, högsta 
organ. I en ä r f 1 1 i g M. erhåller 
monarken sin ställning genom 
arv, i en v a 1 m o n a r k i 1. ett 
valrike utses han vid varje re- 
gentskifte. Har monarken den 
verkställande, lagstiftande och dö- 
mande makten, kallas M. abso- 
lut 1. oinskränkt (envälde) . 
Deltar däremot folket (genom 
ombud) i lagstiftningen m. m. och 
måste monarken föra styrelsen 
med stöd av officiella rådgivare 
(ministrar), kallas M. in- 
skränkt. Äro inskrtinkningar- 



189 



Monarkianer — Monet 



190 



na fastslagna i en konstitution 
(grundlag 1. -lagar), kallas M. 
konstitutionell. — Mo- 
na r k i' s t, anhängare av mo- 
narki. 

Monarkia'ner [ki-], Tcrtul- 
lianus' beteckning för dem som i 
monoteismens intresse identifie- 
rade Kristus och Fadern (men av- 
böjde Logos-kristologin, inkl. den 
begynnande kyrkliga treenighets- 
läran ; jfr A n t i t r i n i t a - 
rier). Hos Cyprianus benämnas 
de även patripas3ia'ner. 
De kallas stundom också m o d a - 
1 i' s t e r, emedan de lärde, att 
Fadern och Sonen endast vore 
olika sätt, på vilka den ene Guden 
framträdde (så särskilt egyptern 
Sabe'llius i Rom omkr . 220 ) . 
Numera inneslutas under namnet 
M. även de s. k. d y n a m i' s - 
terna, enl. vilka Jesus blott var 
en människa, i vilken gudomliga 
krafter (1. Gud själv) tagit sin 
boning. Besläktade med dessa 
voro a d o p t i a n e r n a (se d. 
o.). M. uppträdde under 100 — 
200-t. men avvisades efter hand 
SS. irrlärare. 

Monarkoma'ker (av monark 
och grek. ina'ke, strid), en grupp 
radikala statsrättslärda i Väst- 
Europa vid 1500-t:s slut, vilka 
hävdade den oinskränkta folk- 
suveräniteten och undersåtarnas 
rätt till motstånd mot religiöst 
och världsligt förtryck av monar- 
ken. 

Monasti'r, serb. Bitolia 1. Bi- 
tolj, stad i serbiska Makedonien, 
Jugoslavien, vid en källflod till 
Crna. Handelscentrum. 28.000 inv. 
— Under Balkankrigen 1912—13 
(se d. o. sp. 1029) slogo serberna 
turkarna vid M. Under världs- 
kriget besatte tysk-bulgariska ar- 
mén dec. 1915 M., som återtogs 
nov. 1916 genom Sarrails offensiv. 

Monazi't, se C e r i u m. 



Mon cher (ami') [måg 8jä'r], 
fr., min käre (vän). 

van Monckhoven [fann 
må'ngkhåfen], D é s i r é, f. 1834, 
d. 1882, belgisk fotokemist, som 
inlagt stora förtjänster om brom- 
silvergelatinplåtens förbättring. 

Mond. 1. L u d w i g M., f. 
1839, d. 1909, tysk-engelsk kemist 
och industriidkare, uppfann 
M on d g a s e n (se Gas sp. 1076) 
och upptäckte bl. a. nickelkarbo- 
nylen, som han tekniskt använde 
vid framställning av nickel 
(M on d p r o c e s s e n, se Nic- 
kel). M. understödde genom do- 
nationer verksamt den vetenskap- 
liga forskningen. — 2. Sir Al- 
fred M., f. 1868, den föreg:s 
Eon, engelsk finansman, chef för 
industrifirman Mond Nickel Co. 
och ett flertal kemiska industri- 
företag. Invaldes 1910 i underhu- 
set som liberal, övergick 1926 till 
de konservativa. M. var 1921 — 22 
hälsovårdsminister. 

Mon dieu [mår) djö'], fr., min 
Gud. 

Mondä'n (fr. mondain, av 
monde, värld), av värld, utmär- 
kande för, levande med i stora 
världen. 

Monega'sker, se Monaco 1. 

Mone'lmetall, legering av c:a 
70 % nickel och 30 % koppar, 
framställd direkt ur en nickel- 
kopparmalm. Den liknar nickel 
och antar vid polering en hög 
glans. M. är motståndskraftig mot 
kemisk åverkan. 

Monemvasi'a, ital. Malvasia, 
fr. Afalvoisie, stad i Lakonien, 
Grekland, på s.ö. kusten av 
Morea. M. har ruiner av en bysan- 
tinsk fästning. Under medeltiden 
stapelplats för handeln på T^fvan- 
ten ; exporterade särskilt det efter 
staden uppkallade malvasirvinet. 
Omkr. 500 inv. 

Monet [-nä']. Cl a u d e, f 



191 



Moneta — Mongoler 



192 




Saardam. Oljemålning av Claude Monet, 



1840, fransk målare. M. tog under 
en Londonvistelse 1870 — 71 in- 
tryck av Constables och Turners 
atmosfärskildring, påverkades 
även av Jongkind och blev jämte 
Manet den egentlige grundlägga- 
ren av impressionismen (se d. o.), 
som han drev till dess yttersta 
konsekvenser. Från att urspr. även 
ha målat figurbilder övergick han 
till att uteslutande måla land- 
skap, företrädesvis vid Seine, 
med allt intresse koncentrerat på 
ljus- och luftskildringen. Genom 
att ansätta färgerna rena på 
duken i små strimmor, gav han 
utgångspunkten för neoimpressio- 
nismen (se d. o.). Slutligen över- 
gick han till att åter och åter 
måla samma motiv i växlande be- 
lysning, SS. de bekanta serierna 
bilder av katedralen i Rouen (17 
st.) och av Venedig- och London- 
motiv (se ill. till Impressio- 
nism sp. 1279). 

Mone'ta, Ernesto Teo- 
dor o, f. 1833, d. 1918, italiensk 
pacifist, urspr. officer. Han var 



1867—96 redaktör av Secolo, 
startade 1897 tidskriften La vita 
internazionale samt utgav skrif- 
ter och var verksam som för- 
eningsledare. Han erhöll 1907 
halva Nobelska fredspriset. 

Mone'ta, lat., mynt, eg. till- 
namn åt Juno, i vars tempel i 
Rom myntverket fanns. — Adj.: 
m o n e t ä' r, mynt-. 

Monferra'to, fordom självstän- 
digt raarkgrevskap i n.v. Italien. 
M. förenades 1536 med Mantua, 
blev 1574 hertigdöme och tillföll 
1703 Savojen. 

Mo'nfia, se M a f i a. 

Monge [mågj], G a s p a r d, 
greve de Péluse, f. 1746, d. 
1818, fransk matematiker, ut- 
vecklade i Gcométrie descriptive 
(1798; 7:e uppl. 1846) den be- 
skrivande geometrin. I andra idé- 
rika arbeten behandlade M. diffe- 
rentialgeometrin och teorin för 
differentialekvationer. 

Mongoler. 1. Mongoliska 
rasen (om rastypen se Män- 
niskoraser) är gammal i n.. 



193 



Mongoliet 



194 



ö. och centrala Asien, delvis även i 
Bortre Indien. Till v. Asien och 
Främre Indien kom den först i 
historisk tid och har där mesta- 
dels blandat sig med äldre in- 
byggare och väsentligen förlorat 
sina raskaraktärer. Kulturnivän 
är mycket olikartad. Verkliga 
kulturfolk äro kineser, japaner, 
koreaner, tibetaner, burmaner, 
siameser och annamiter. Häst- 
nomader bebo Asiens stäppbälte. 
Polarstammarna äro rennomader 
1. fiskare och jägare. Efter språ- 
ken kan följande indelning göras: 
A. Gammalsibiriska folk av olika 
språkstammar (jfr Polar- 
folk): a) tjuktjer och korjaker ; 

b) jukagirer; c) kamtjadaler; d) 
giljaker; e) Jenisej-ostjaker. B. 
Turkfolk. C. Älongoliska folk- 
gruppen (se nedan 2). D. Tungu- 
ser. E. Japaner. F. Folk i öst- 
Asien med sinsemellan besläktade 
enstaviga språk: a) kineser; b) 
tibetoburmanska folkgruppen; c) 
gamla stammar i Syd-Kina 
(miaotsi och mantsi, lolo, moso) ; 
d) taifolken (bl. a. siameser), 
laos, shan; e) annamiter. — 2. 
Folkgrupp, omfattande: a) mon- 
goler (i detta ords inskränktare 
bet.; se nedan 3); b) burjäter; 

c) kalmucker. — 3. Folk i Mongo- 
liet, efter vilket rasen fått sitt 
namn, enär det i hög grad 
företer de mongoliska raskarak- 
tärerna. M. äro hästnomader 
och bo i filttält ; en mindre del 
äro jordbrukare och odla hirs och 
korn. De tillhöra en särskild lama- 
istisk sekt med överlama i Urga. 
— Bistoria. M. voro urspr. splitt- 
rade i en mängd stammar och lev- 
de som nomader. Vid början av 
1200-t. samlades de under 
Djingis k han (se d. o.) och 
blevo ett av världshistoriens 
märkligaste erövrarfolk. Efter 
Djingis khans död (1227) delades 



lians rike mellan hans söner, var- 
vid D j a g a t a i blev furste över 
Mellan-Asicn till Buchara i v., me- 
dan hans yngre broder O g o t a i 
(1227 — 41) regerade i Karakorum 
och som storkhan fick överhöghet 
över hela riket. Ogotai fortsatte 
erövringen av n. Kina (se d. o. 
sp. 803 f.) ; hans brorson Batu 
lade under sig Ryssland och 
Ungern och inträngde i Schlesien, 
där han vid Liegnitz 1241 beseg- 
rade en tysk riddarhär. På grund 
av Ogotais död återvände Batu 
emellertid till Asien. Under 
Mangu (1247—60) nådde M:3 
välde sin största utsträckning, i 
det bl. a. även s. Kina och Persien 
erövrades. Mangus bror, Kublai 
khan (1260—94), gjorde Peking 
till sitt residens. M. uppgingo 
hastigt i de olika kulturfolk, de 
underkuvade, vilket snart ledde 
till att världsväldet sönderföll i 
fyra delriken: ett kinesiskt, ett 
central-asiatiskt, D j a g a t a i, ett 
ryskt. Gyllene Horden (se 
d. o.), och ett persiskt. Minst ut- 
satt för främmande inflytelser 
var Djagatai, och från detta ut- 
gick vid slutet av 1300-t. den 
andra stora mongoliska erövring- 
en, varigenom TimurLenk (se 
d. o.) förenade större delen av det 
gamla riket under sin spira. Hans 
son, Sjah Ruch (1405—46), 
lika framstående regent och kri- 
gare, lyckades sammanhålla riket, 
men efter hans död föll det sön- 
der. I Djagatai regerade Timur 
Lenks ättlingar till 1500, då den 
dåv. härskaren B a b e r fördrevs. 
Denne inträngde i Indien och blev 
där grundaren av Stora Moguls 
välde (se Indien sp. 1314 f.). 
Mongoli'et, Y 1 1 r e och I nr e 
M., biland till Kina, gränsar i s. 
till egentliga Kina och öst-Turke- 
stan, i v. och n. till Sibirien, i ö. 
till Manchuriet. C:a 3 mill. kvkm. 



Le X. VIII. 



195 



Mongoliska rasen — Mongolism 



196 




Mongoliet. Karavan i öknen Gobl. 



Enl. uppskattning c:a 2 mill. inv., 
därav 600,000 i Yttre M. 1. M. 
i inskränkt bemärkelse, som upp- 
tar n. och v. delen av M. Yttre 
M. är en autonom republik i be- 
roende av Ryssland (huvudstad 
Urga). Inre M. lyder under Kina 
och är indelat i distrikt, som sty- 
ras av kinesiska guvernörer. — M. 
består av delvis barrskogsklädda 
bergstrakter i n. samt öken- och 
stäppartade slätter i v., s. och ö. 
(Dsungariet och Gobi). Klimatet 
är utpräglat kontinentalt med 
ringa nederbörd. Befolkningen, 
som till stor del är nomadise- 
rande, utgöres av stammar, till- 
hörande den mongoliska folk- 
gruppen, SS. kalmucker, vidare 
turkfolk, SS. kirgiser, samt affärs- 
idkande och jordbrukande kineser. 
Boskapsskötseln är huvudnäring 
(får, getter, kameler, hästar). 
Karavanhandeln, främst med 
pälsverk och tegelte, är betydan- 
de. — Historia. M. är de mongol- 
stammars hemland, vilka genom 
sina folkvandringar upprörde 
Asien och Europa (se Mongo- 
ler). M. var tidvis införlivat med 
Kina, under de senaste årh. tämli- 
gen oavbrutet till den kinesiska re- 
volutionens utbrott 1911, då 
Yttre M. frigjorde sig och dess 
högsta andliga dignitär, den s. k. 
levande Buddha 1. Hutuktu, in- 
sattes som regent. F. å. erkände 



Ryssland Yttre M:s självständig- 
het men medgav 1913, att det 
fortfarande borde anses som en 
kinesisk vasallstat. Efter Ryss- 
lands försvagande genom revolu- 
tionen 1917 lades Yttre M. för en 
tid åter under Kinas välde. Mon- 
golerna undsattes emellertid av 
en baltisk äventyrare, baron v. 
Ungern-Sternberg, som med en 
"vit" armé slog de kinesiska trup- 
perna 1921, förklarade Yttre M. 
oavhängigt och återinsatte Hu- 
tuktu som regent till namnet. 
Ryska sovjetregeringen sände dä 
trupper mot v. Ungern-Sternberg, 
som hösten 1921 blev tillfånga- 
tagen och avrättad. Yttre M. la- 
des nu under en bolsjevikregim, 
"det mongoliska folkets revolu- 
tionsregering". 

Mongoliska rasen, se Mon- 
goler 1 och Människora- 
ser. 

Mongoli'sm 1. mongoloi'd 
typ, medfödd rubbning i utveck- 
lingen, hos barn yppande sig i 
slött utseende, litet huvud, sned- 
ställda ögonspringor med ett från 
inre ögonvrån snett uppåt och ut- 
åt förlöpande veck (mongollik- 
nande utseende), vid kinden fast- 
vuxna örsnibbar. Intelligensen är 
vanl. nedsatt, och symtom liknan- 
de dem vid kretinism förekomma 
ofta. Tillståndet brukar förbätt- 
ras med åren. 



197 



Mongoloid — Monk 



198 



Mon{!:oloi'd (av mongol och 
grek. ci'dos, utseende), se Män- 
niskoraser. 

Monier [-nje'], J o s e p h, f. 
1823, d. 1906, fransk trädgårds- 
mästare, uppfinnare av den arme- 
rade betongen, uttog 1S67 patent 
å blomkrukor, utförda av betong 
med i väggarna inlagd trådduk. 
Senare erhöll han patent å behål- 
lare, tak, balkar o. d., armerade 
med klena järnstänger (M o - 
niersystem). 

Mo'nika, se M o n n i k a. 

Monis [-ni'ss], E r n e s t, f. 
1846, fransk politiker, led. av 
deputeradekammaren 1885 — 89, 
av senaten 1891 — 1914. Ss. justi- 
tieminister 1899—1902 arbetade 
M. för Dreyfusaffärens återupp- 
tagande. M. var 1911 chef för en 
kortlivad radikal ministär och 
1913 — 14 marinminister. 

Moni'sni (av grek. mo'nos, en), 
enhetslära, av Chr. WolfT införd 
beteckning för den filosofi, som 
blott antar en art av självständigt 
existerande 1. substantiell verk- 
lighet. Olika former av M. äro 
idealism och materialism, vilka 
var för sig söka återföra de givna 
företeelserna till en enhetlig prin- 
cip, i ena fallet av andlig, i andra 
fallet av kroppslig art, samt även 
parallellteorin 1. identitetshypote- 
sen, vilken fattar det andliga och 
kroppsliga ss. två likvärdiga si- 
dor av ett och samma enhetliga 
väsen, ss. Spinozas lära. I våra 
dagar har man t. o. m. på vissa 
håll velat reservera termen M. 
speciellt för denna lära. Haeckel, 
som metafysiskt närmar sig Spi- 
nozas ståndpunkt, inlägger vid 
beteckningen av sin egen världs- 
åskådning SS. M. tillika en oppo- 
sitionellt religiös betydelse däri, 
vilken ock ger färg åt det av ho- 
nom 1906 bildade s. k. Monisten- 
bund. Motsatser till M., åtmin- 



stone i dess traditionella betydel- 
se, äro dualism och plura- 
lism. — M o n i' s t, anhängare 
av monism. — Adj.: moni's- 
t i s k. 

Moniteur [-tö'r] 1. (från 1811) 
M. universel [ynivär8ä'll], 
fransk tidning, som utkom 1789 
— 1901. M. gjordes av Napoleon 
1799 till regeringsorgan, vilket 
den förblev t. o. m. 1868. 

Monitor [må'-], äldre särtyp av 
mindre pansarfartyg, första gång- 
en konstruerad av John Ericsson 
1862 för nordstaterna under 
Nordamerikanska inbördeskriget 
och uppkallad efter det första 
av dessa fartyg. Typen, införd 
imder 1860- och 1870-t. i en del 
mariner, bl. a. Sveriges, karaktä- 
riseras av ringa deplacement, 
1,500 å 2,000 ton, och låg fart. 
Bestyckning: ett par medelsvåra 
kanoner i pansartorn. Vid världs- 
krigets utbrott var fartygstypen 
utdömd men under kriget bygg- 
des i England ett antal artilleri- 
fartyg, på grund av sitt låga fri- 
bord benämnda M. De största voro 
på 8,000 ton och förde 2 st. 38 
cm. kanoner förutom medelsvårt 
artilleri. De användes i de grunda 
farvattnen vid belgiska kusten 
samt under Gallipolifälttåget. 

Monitö'r (fr. moniteur, av lat. 
mo'nitor, förmanare, handledare), 
se Lancasterskolor. 

Monk 1. Monck [mangkl, 
George, f. 1608, d. 1670, hertig 
av Albemarle 1660, engelsk 
krigare och politiker. Vid inbör- 
deskrigets utbrott 1642 anslöt sig 
M. först till rojalisterna, seder- 
mera till Cromwell. Han under- 
kuvade Skottland 1650 och blev 
1654 dess överbefälhavare. För 
att göra ett slut på de anarkiska 
förhållandena efter Cromwells 
död genomdrev M. 1660 restaura- 
tionen (se England sp. 1078). 



199 



Monke — Monodelphia 



200 



Av Karl II erhöll M. befälet över 
armén på livstid. 

Monke, se I a s i o n e. 

Monmouth [må'niim9th], Ja- 
mes Scott, hertig av M., f. 
1649, cl. 1685, illegitim son till 
engelske konungen Karl II. Kring 
M. samlades ett parti, som ville 
göra honom till tronföljare i st. f. 
konungens katolske broder Jakob. 
M., som därför måste gå i lands- 
flykt 1683, gjorde 1685 en väpnad 
landstigning i England men till- 
fångatogs och avrättades. 

Monmouth Park [må'nnmeth 
pak], kapplöpningsbana nära 
Long Branch (jfr d. c). 

Monmouthshire [må'nnm8th- 
sja], grevskap i s.v. England, mel- 
lan Severn och Wales. Stora sten- 
kols- och järnmalmsfyndigheter. 
En del av befolkningen talar 
kymriaka. 450,000 inv. Huvudstad 
Monmouth (5,000 inv.). 

Mo'nnika, M o' n i k a, f. 332, 
d. 388, kyrkofadern Augustinus' 
moder, en from kristen kvinna, 
åt vilken sonen i sina Bekännel- 
ser rest ett ädelt minnesmärke. 

Monnotmetall [måna'-], en 
huvudsakl. i svagströmstekniken 
använd dubbelmetall, som fram- 
ställes genom nedförande av ett 
järn- 1. stålblock i smältande 
koppar, varvid blocket överdras 
med ett tunt, fastsvetsat koppar- 
lager. Därefter omgjutes blocket 
med koppar till önskad tjocklek 
och utvalsas till tråd, som alltså 
består av en järn- 1. stålkärna, 
vilken upptar dragpåkänningarna, 
samt en yttre, fastsvetsad koppar- 
mantel, vilken dels skyddar kär- 
nan mot röstning, dels i hög grad 
höjer ledningsförmågan. M. an- 
vändes i Amerika, varifrån upp- 
finningen härstammar, även till 
starkströmsledningar. 

Mono- (av grek. mo'nos, en), 
vanlig förstavelse med bet. en. — 



Kem. I namn på kemiska för- 
eningar betecknar M., att av en 
viss atom 1. atomgrupp finnes en- 
dast en substituerad i en molekyl. 
M. framför namnet på en tvåba- 
sisk syras salt betecknar t. ex., 
att endast en av väteatomerna är 
ersatt av metall. 

Mo'noappara't, se G a s a n a - 
lys. 

Monocotyledo'neae (av grek. 
mo'nos, en, och kotyledo'n, hjärt- 
blad), monokotyledo'ner, 
enhjärtbladiga växter, 
en av de båda huvudgrupper, i 
vilka angiospermerna indelas, om- 
fattar växter med ett hjärtblad. 
M. äro vanl. örter (undantag t. ex. 
palmer), ha oftast långsträckta, 
parallellnerviga blad och tretaliga 
blommor samt skilja sig även 
anatomiskt från Dicotyledo'neae 
(se d. o.). Till M. höra orkidéer, 
liljeväxter, gräs, halvgräs m. fl. 

Monod [-nå']. 1. Adolphe 
M., f. 1802, d. 1856, fransk refor- 
mert präst, prof. i Montauban 
1836, pastor i Paris 1847, synner- 
ligen framstående predikant, för- 
fattare av uppbyggliga skrifter. 
— 2. Gabriel M., f. 1844, d. 
1912, fransk historiker, prof. vid 
College de France 1905. Under 
inflytande av den tyska historie- 
forskningen lade M. framför allt 
vikt på en grundlig källkritik. 
Han grundade 1876 tillsammans 
med G. Faigniez Revue historique 
samt utgav, förutom specialarbe- 
ten, en BibliograpMe de Vhistoire 
de France . . . jusqu'en 1789 
(1888). — 3. Wilfred M., f. 
1867, brorsonson till M. 1, pastor i 
Paris från 1907, prof. vid den pro- 
testantiska teologiska fakulteten 
1909, har jämte Ch. Wagner 
gjort en betydande insats för 
enande av Frankrikes reformerta. 

Monode'lphia (av grek. nw'- 
nos, en, och delfy's, livmoder) 1. 



201 



Monodi — Monogram 



202 



P 1 a c e n t a' 1 i a, en underklass 
Däggdjur (se d. o.), omfattan- 
de alla dylika uiom kloak- och 
pungdjur. Gemensamt för M. är 
bl. a., att honorna ha en oparig 
slida (jfr Könsorgan) och att 
en moderkaka utbildas under 
fosterutvecklingen. M. härstam- 
ma från vissa primitiva insekt- 
ätare, som sannolikt uppstodo 
under mesozoiska eran och som 
bilda utgångspunkten för de ur- 
sprungliga gnagarna och ha' 7- 
aporna samt rovdjurens stanuox"- 
mer: Crcodo'ntia (jfr Kovdj ur). 

Monodi' (grek. mo'nos, ensam, 
och ode', sång), urspr. benämnii.;^ 
på enstämmig sång utan ackom- 
panjemang, senare på den i nam- 
band med operan omkr. 1600 i 
Florens uppkomna recitativa solo- 
sången med instrumental beled- 
sagning. 

3Ionodo'ra, växtsläkte (fam. 
Anona'ccae). M. myrVstica, från 
tropiska Afrika, lämnar ett slags 
muskot. 

Monoe'cia (av grek. mo'nos, 
ensam, och qi'kos, hem), se 
Sexualsystemet. — Mo- 
n oj' k, tillhörande monoecia. 

Monofto'ng (av grek. mono'f- 
tongos, enljudande), ett ljud, upp- 
kommet av två (t. ex. e i sten av 
ä. stein). 

Monofyle'tisk (av grek. tno'- 
nos, en, och fyle', stam) här- 
stamning ha djur 1. djurgrup- 
per, som utvecklats från en ge- 
mensam stamform. Motsats : p o - 
lyfyle'tisk. 

Monofysiti'sm (av grek. mo'- 
nos, en, och fy'sis, natur), den i 
gamla tidens kyrka i synnerhet 
av alexandrinska teologer förfäk- 
tade åskådningen, att Kristus eg. 
var av en enda, enbart gudomlig 
natur, i vilken det mänskliga icke 
var av någon betydelse. Termen 
präglades eg. efter Kalkedonmötet 



(se nedan), men åskådningen är 
av äldre datum. Ss. en dess repre- 
sentant kan man i viss mån anse 
redan biskop Apollina'ris 
a v L a o d i k ej' a (d. omkr. 390). 
Gentemot nestorianerna (se d. o.) 
hävdade också K y r i 1 1 o s (se 
d. o. 2) av Alexandria "mono- 
fysitiska" tankegångar. Än längre 
gick arkimandriten E_u' t y k e s i 
Konstantinopel (på 440-t.), vil- 
ken var böjd för att hävda, att 
ej heller Kristi kropp varit lika- 
dan som vår. ]\Iot honom vände sig 
emellertid Leo I och Västerlandet, 
varpå mötet i Kalkedon (451) för- 
dömde såväl Nestorius' lära som 
M., dock utan att ge någon posi- 
tiv lösning av frågan (Kristus 
är "fullkomlig Gud och fullkom- 
lig människa, bestående av två 
naturer, vilka utan att samman- 
blandas 1. förvandlas äro oupp- 
lösligt och oskiljaktigt förena- 
de"). Stora delar av den orienta- 
liska kristenheten reagerade emel- 
lertid länge spec. mot fördöman- 
det av M., vilken också blev 
härskande i de flesta av de från 
rikskyrkan sig avsöndrande natio- 
nalkyrkorna, näml. jakobi ter- 
na s i Syrien (uppkallade efter 
biskopen av Edessa, Jakob Ba- 
radai, d. 578) samt de koptiska 
etiopiska och armeniska kyrkorna. 

Monogami' (av grek. mo'nos, 
en, och ga'mos, giftermål), en- 
gifte (se Äk t en s kap). 

Monografi' (av grek. mo'nos, 
en, och gra'fein, skriva), skrift, 
som utförligt behandlar ett sär- 
skilt föremål 1. ett begränsat äm- 
ne inom en vetenskap. 

Monogra'm (av grek. mo'nos, 
en, och gra'mma, bokstav), de 
sammanslingrade begynnelsebok- 
stäverna av en persons för- och 
tillnamn, förr ofta ersättande 
namnteckning (t. ex. på renässan- 
sens kopparstick), numera före- 



203 



Monogynia — Monopol 



204 



trädesvis i sigill 1. vid märkning 
av tillhörigheter. 

Monogy'nia (av grek. mo'nos, 
ensam, och gyne', kvinna), se 
Sexualsystemet. 

Monoi'k, se M o n o e c i a. 

Mono^kel (fr. monocle, av grek. 
mo'nos, en, och lat. o'culus, öga), 
ögonglas för blott ett öga. — 
M o n o k u 1 ä' r, avsedd att an- 
vändas för blott ett öga (om 
kikare, mikroskop m. m.); som 
sker med ett öga. 

Monokli'na blommor (av grek. 
mo'nos, ensam, och kli' ne, bädd), 
se Diklina blommor. 

Monoklina systemet (av grek. 
mo'nos, ensam, och kWnein, luta), 
se K r i s t a 1 1 sp. 1338. 

Monoklo'rättiksyra, CHjCl- 
COOH, framställes genom inver- 
kan av klor på ättiksyra och ut- 
gör en fast, vid 62° smältande 
kropp, som verkar starkt frätan- 
de på huden. 

Monoko'rd (grek. mo'nos, en- 
sam, och körde', sträng), instru- 
ment av hög ålder bestående av 
en, senare flera, genom rörliga 
stall delbara strängar, vilka 
spants över en graderad resonans- 
låda. Till in på 1700-t. kallades 
även klavikordet M. — M. kallas 
även för akustiska försök använt 
instrument med en sträng, vars 
längd och spänning kan varieras. 

Monokotyledo'ner, se Mono- 
cotyledoneae. 

Monokroma'tisk (av grek. 
mo'nos, en, och kro'ma, färg) , en- 
färgad; strålning, som innehåller 
ljus av blott en våglängd. — 
Monokroma' tor, spektro- 
Bkop, där spektrum faller på en 
skäim med en fin springa, med 
vars hjälp ljus av en viss våg- 
längd utväljes ur spektrum. 

Monokulä'r, se Monokel. 

Monolatri' (av grek. mo'nos, 
en, och latr^'a, dyrkan), dyrkan 



av allenast en gud, utan förne- 
kande av andra gudars existena 
Jfr Gud och Monoteism. 

MonoIi't (av grek. mo'nos, en, 
och Wtos, sten), skulptur 1. bygg- 
nadsdel, särskilt kolonn, utförd i 
ett enda block. 

Monolo'g (av grek. mo'nos, en- 
sam, och lo'gos, ord, tal), en en- 
sam persons "samtal" med sig 
själv. M. användes ofta i dramat, 
förr mer än nu, för att låta en 
person ge uttryck åt tankar och 
känslostämningar, som ej komma 
fram i dialogen. 

Monomani' (av grek. mo'nos, 
enstaka, och mani, se d. o.), i 
dagligt tal benänming för vurm 
1. starkt ensidigt betraktelsesätt; 
förr en psykiatrisk term för sin- 
nessjukdom, där sunt omdöme 
och tankereda i vissa avseenden 
funnos kvar. — M o n o m a' n, 
person, som lider av monomani. 

MonometalIi'sm (av grek. 
mo'nos, en, och metall), enkel 
myntfot, d. v. s. myntsystemet är 
grundat på en enda metall. 

Monopla'n (av grek. mo'nos, 
en), se Flygplan sp. 201. 

Monopo'1 (av grek. mo'nos, en- 
sam, och polei'n, sälja), makt 
att ensam utöva viss verksamhet. 
Motsats : konkurrens. Vanligast 
är sälj ar monopol, d. v. s. inneha- 
varens av en vara 1. tjänst makt 
att ensam sälja densamma till 
ett flertal (sinsemellan konkur- 
rerande) köpare; men även köpar- 
monopol kan förekomma. Man 
skiljer mellan rättsliga M. (pa- 
tent, litterär äganderätt m. m.), 
naturliga M. (t. ex. innehav av 
sällsynta naturtillgångar) och 
faktiska M. (vilka bero t. ex. där- 
på, att ev. konkurrenter ej kunna 
anskaffa lämplig arbetskraft 1. 
tillräckligt med kapital, 1. därpå 
att överenskommelse att ej kon- 
kurrera träffats mellan olika före- 



205 



Monopsykistn — Monotyp 



206 



tagare; jfr Kartell och 
Trust). Man skiljer även mellan 
offentliga (stats-, kommunal-) 
och enskilda M. Offentliga M. äro 
sådana, som bildats under med- 
verkan av det allmänna, t. ex. 
post, telegraf m. m. Vissa offent- 
liga ^I. ha upprättats väsentligen 
i heskattningssyfte. — Genom att 
säljarna inskränka utbudet kan 
priset avsevärt höjas, och det gäl- 
ler för monopolisten att höja sS, 
mycket, att hans sammanlagda 
nettovinst trots nedgången i efter- 
frågan blir så stor som möjligt. 
Konkurrensens utestängande, 

monopolisering, medför ej 
sällan minskade produktionskost- 
nader (produktion i större skala; 
minskade kostnader för reklam 
o. d.), varför det i vissa fall ej är 
otänkbart, att monopolpri- 
set blir t. o. m. lägre än kon- 
kurrenspriset. — För att mot- 
verka monopolistiskt maktmiss- 
bruk har man i vissa länder, sär- 
skilt i För. Stat., företagit ingri- 
pande åtgärder. Jfr Trust. I 
Sverige kan offentlig undersök- 
ning av enskilda monopolistiska 
sammanslutningars inverkan på 
pris- 1. omsättningsförhållanden 
föranstaltas enl. lag 18 juni 1925. 
— Verb : monopolis e' ra. 

Monopsykism [-ki'8sm] (av 
grek. mo'nos, en, och psyke', själ), 
en lära, vilken med Averroés 
(se M e d e 1 1 i d s f i 1 o s o f i sp. 
1422) i de olika individualsjälar- 
na blott ser olika företeelseformer 
av en enda universell själ. 

Mono's (av grek. mo'nos, en), 
beteckning på ett kolhydrat med 
endast en kolatom i molekylen. 
Ss. M. skulle man kunna betrakta 
formaldehyd. 

Monosulfope'rsyra, C a' r o a 

o O-OH 

syra, B , framställes ee- 

//\ ^ 

O OH 



nom behandling av kaliumper- 
eulfat med koncentrerad svavel- 
syra I. genom elektrolys av stark 
svavelsyra. Den har starkt oxide- 
rande verkan. Genom vatten 
hydrolyseras M. i svavelsyra och 
vätesuperoxid, varpå den elektro- 
lytiska framställningen av detta 
senare ämne grundar sig. 

MonosyIla'biska (av grek. 
mo'iios, en, och syllahe', stavelse), 
enstaviga, kallas sådana 
språk, inom vilka varje grund- 
ord utgör blott en stavelse, vars 
betydelse ej kan förändras 1. mo- 
difieras genom böjnings- 1. avled- 
ningsändelser. Till M. höra bl. a. 
kinesiskan, tibetanskan och flera 
språk i Bortre Indien. Jfr 
Kinesiska språket och 
Språk. — Monos y'llabum, 
enstavigt ord. 

Monotei'sm (av grek. mo'nos, 
en, och teo's, gud), tron på en 
enda Gud, vid vilkens sida inga 
andra existera (jfr Gud, Mo- 
nolatri, Polyteism). 
Historiens tre förnämsta mono- 
teistiska religioner äro judendo- 
men, kristendomen och islam. — 
M o n o t e i' s t, anhängare av 
monoteism. — Adj. : m o n o - 
t e i' 8 t i 8 k. 

Monoto'n (av grek. mo'nos, en, 
och to'iios, ton), entonig; enfor- 
mig. — Mat em. M. är en funktion 
1. en talföljd, som för växande 
värden av den oberoende varia- 
beln, resp. talens ordningsnummer 
antingen aldrig avtar 1. aldrig 
växer. — Subst. : monotoni'. 

Monotropi' (av grek. mo'nos, 
en, och trope', vändning, föränd- 
ring), omvandlingen från den 
labila till den stabila formen hos 
sådana kemiska ämnen, som 
kunna förekomma i två modifika- 
tioner. M. utmärkes ej av någon 
bestämd omvandlingstemperatur. 

Monoty'p (av grek. mo'nos, en, 



207 



Monotype — Monroedoktrinen 



208 




Monreale. Interiör ar domkyrkan. 

och ty'pos, bild), grafisk plan- 
trycksmetod, där tryckfärgen för 
hand "modelleras" i skuggor och 
dagrar samt därefter överföres å 
tryckpapperet; senare (mera 
oegentligt) en djuptrycksmetod, 
där en tryckform framställes på 
galvanoplastisk väg efter en på 
nämnda sätt framställd "modell". 

Monotype [må'nn8tajp], eng., 
se Sättmaskin. 

Monrad. 1. Di t le v Got- 
hard M., f. ISll, d. 1SS7, dansk 
teolog och nationalliberal politi- 
ker, biskop i LoUand-Falsters 
stift 1849—54 och från 1871. 
Ecklesiastikminister mars — nov. 
1848, skrev han det författnings- 
utkast, som låg till grund för 
"juniförfattningen" 1S49. 1849 — 
65 led. av folketinget och åter 
ecklesiastikminister 1S59 och 1860 
— 63. Vid C. Halls avgång vid kri- 
sen 1863 bildade M. regering och 
sökte förgäves förhindra krigsut- 
brottet genom att föreslå författ- 
ningens suspension. Han ville 
kämpa till det yttersta och för- 
kastade Londonkonferensens med- 



lingsförslag, men då striden syn- 
tes utsiktslös, avgick M. 1864. — 
2. Marcus Jacob M., f. 
1816, d. 1897, norsk filosof, prof. 
i Kristiania från 1851, målsman 
för den högra sidan av Hegels (se 
d. o.) skola. — 3. C a liv M., f. 
1879, norsk sångerska, har före- 
trädesvis som romanssångerska 
vunnit framgång genom ett rikt 
nyanserat föredrag. 

Monrea'le, stad på Sicilien, 
s.v. om Palermo. Ärkebiskopssäte. 
Domkyrkan, uppförd 1174 — 89, är 
den normandiska byggnadskons- 
tens huvudverk på Sicilien; i det 
inre praktfulla mosaiker, fullbor- 
dade 1182. Den närbelägna klos- 
tergårdens korsgång, uppförd på 
1200-t. med rik skulptur- och 
mosaikutsmyckning, räknas som 
Italiens skönaste. 20,000 inv. 

Monro [manråo'], sir Char- 
les, f. 1860, brittisk general, 
1915 chef för 3:e nybildade brit- 
tiska armén på västfronten, okt. 
s. å. överbefälhavare på Galli- 
polihalvön, vars utrymning han 
påyrkade och ledde (se Ga 11 i - 
po" Ii sp. 1020). Efter en tids 
armébefäl på västfronten var M. 
1916 — 20 överbefälhavare i In- 
dien samt blev 1923 militärguver- 
nör i Gibraltar. 

Monroe [manrAo'], James, f. 
1758, d. 1S31, Töx. Stat:a fem»'-, 
president. Under För. Statis 
grundläggningstid var M. en av 
de ledande antifederalisterna. Han 
var bl. a. sändebud i Paris 1794 — 
96. President 1817—25 (omvald 
1820), förvärvade M. Florida åt 
unionen 1819. Se även Monroe- 
doktrinen. 

Monroedoktrinen [manr.^'-], 
en av J. Monroe (se d. o.) 1823 
i budskap till kongressen avgiven 
deklaration, som riktade sig mot 
planer på europeisk intervention 
för att med Spanien och Portugal 



209 



Monrovia — Monsun 



210 



återförena deras frigjorda kolo- 
nier i Amerika och betecknade 
varje dylik åtgärd ss. ovänlig 
handling mot För. Stat. M., som 
tillika för För. Stat:8 del tog av- 
stånd från inblandning i euro- 
peiska förhållanden, kom små- 
ningom att betraktas ss. i allm. 
riktad mot europeisk inblandning 
i amerikanska angelägenheter 
och har ss. sådan länge varit en 
norm för För. Stat:s utrikespoli- 
tik och vid skilda tillfällen åbe- 
ropats, dock utan att vinna erkän- 
nande från andra makter. Trots 
För. Stat:s eget avsteg därifrån 
genom deltagandet i världskriget 
spelar M. fortfarande stor roll för 
amerikansk opinion. 

Monrovia [manråoVia], huvud- 
stad i Liberia, anlagd 1822 och 
uppkallad efter För. Stat:s dåv. 
president Älonroe. 6,000 inv. 

Möns, plur. m o' n t e s, lat., 
berg. 

Möns [mårjs], flaml. Bergen, 
huvudstad i prov. Hainaut, s. Bel- 
gien. Medelpunkt i ett bergs- 
hruksdistrikt. Metall- och textil- 
industri. 28,000 inv. — Om s 1 a - 
get vid M. se v. K 1 u c k. 

Monseigneur [måi)sänjö'r], 
förk. Mgr. (fr., av mon, min, och 
seigneur, se d. o.), i Frankrike 
titel för innehavare av kyrkans, 
förr också statens, högsta värdig- 
heter samt för medl. av i Frank- 
rike förut regerande dynastier. 

Monsieur [mos-jö'], förk. M., 
plur. messieurs [mäs-jö'], 
förk. MM. (fr., sammandragning 
av monseigneur, se d. o.), herr, 
herre, min herre; fransk titel för 
varje vuxen man. 

Monsignore [-sinjå're], ital., 
eg. min herre; italiensk titel för 
högre kyrkliga ämbetsmän. 

Monsigny [måijsinji'], Pierre 
Alexandre, f. 1729, d. 1817, 
fransk kompositör, en av den 



franska komiska operans märkes- 
män, skrev talrika operor, ss. 
Rose et Colas, Le roi et le fermier, 
Le déserteur, La bclle Arséne. 

Mo'nsing, m å' n s i n g, väst- 
götaknallarnas hemliga språk, 
vars ordförråd delvis torde ha 
hämtats från zigenarspråket. M. 
användes också (jämte det närbe- 
släktade romani) av den stock- 
holmska förbrytarvärlden. 

Mo'nster (fr. monstre, av lat. 
mo'nstrum) , eg. järtecken; vid- 
under, missfoster, odjur, oting; i 
sms. : ofantligt stor, i stor skala, 
jätte-. — Adj.: monströ's 1. 
monstruö's. 

Mo'nstera, växtsläkte (fam. 
Ara'ceae). M. delicio'sa, klätter- 
växt med stora, av hål genom- 
brutna blad och ätliga, ananas- 
lika fruktsamlingar, härstammar 
från Mexiko samt odlas ofta i 
växthus och även i boningsrum 
som prydnadsväxt. 

Monstra'ns (av lat. mönstra'- 
re, visa; eg. kärl, vari något vi- 
sas), ett vanl. rikt utsmyckat 
kärl till förvaring och förevis- 
ning av den konsekrerade hostian. 
Se vid. Nattvardskärl. 

Monstrosite't (av monster, se 
d. o.), missbildning (jfr d. o.). 

Mo'nstrum, M o n s t r u ö' s, 

m o n s t r ö' s, se Monster. 

Monsummano [-soma'nå], stad 
i n.v. Toscana, Italien, ö. om 
Lucca. 9,000 inv. I närheten en 
stor grotta med varmluftsbad 
mot reumatiska åkommor. 

Monsu'n (eng. monsoon, urspr. 
av arab. mausim, årstid), perio- 
disk vind, som blåser i vissa tro- 
piska havsområden, belägna intill 
landmassor, t. ex. s. Asien, där 
lufttrycksförhållandena under 
sommar och vinter uppvisa stora 
skillnader, under det lufttrycket 
över havet är mera oförändrat. 



211 



Mont — Montalembert 



212 




Mlcbel de Montaigne. KopparsucK av 
Th. de Leu. 

Under vintern råder pä, grund av 
vinterkylan i Himalaya ett kon- 
stant högt lufttryck, och ständig 
vind blåser därvid från Indien 
mot Afrikas östkust, nordöst- 
monsunen. Under sommaren 
åstadkommer värmen lågt luft- 
tryck över land, varför vinden 
konstant blåser från Afrikas öst- 
kust mot Indien, sydväst- 
monsunen. Dessa vindar upp- 
träda huvudsakl. n. om ekvatorn, 
och deras område omfattar ej 
blott Bengaliska viken och Ara- 
biska havet utan även större de- 
len av det australasiatiska öhavet 
och Sydkinesiska havet. Nordöst- 
monsunen är i allm. torr, syd- 
västmonsunen regnförande. Den 
tid på våren och hösten, vid vil- 
ken vindriktningen omkastas, be- 
nämnes monsunkantring 
och utmärkes av obestämda vind- 
förhållanden och ofta häftiga 
cykloner. De vindar s. om ekva- 
torn, som stundom kallas sydöst- 
monsun och nordvästmonsun, äro 
närmast passadvindar (se d. o.). 
M. förekomma, ehuru mindre ut- 



präglade, längs vissa kuststräckor 
av Syd-Amerika och i Västindien. 

Mont [mår)] (fr., av lat. 
möns), berg. 

Montagna [-ta'nnja], Bar- 
t o 1 o m e o, f . omkr. 1445, d. 1523, 
italiensk målare. M., som verkade 
i Vicenza, tillhörde närmast sko- 
lan i Padua men tog också starka 
intryck av bröderna Vivarinis 
konst i Venedig. 

Montagne, L a M. [måi)ta'nnj], 
se Berget. 

Montagu [må'nnt8gjo], Ed- 
win, f. 1879, d. 1924, brittisk 
politiker av judisk börd, liberal 
led. av underhuset 1906—22. 
M., som 1916 efterträdde Lloyd 
George ss. ammunitionsminister, 
var 1917 — 22 minister för Indien 
och genomdrev en ny styrelse- 
regim (se Indien sp. 1323). 

de Montaigne [da måi]tä'nnj], 
:M i c h e 1, f. 1533, d. 1592, fransk 
filosofisk skriftställare. Större 
delen av sitt liv tillbragte M. på 
sitt slott i Syd-Frankrike, syssel- 
satt med lärda studier. I Essais 
(2 dir, 15S0, utökad uppl. 15S8; 
sv. övers, i urval 1923), skrivna i 
en stil, som är präglad av klassisk 
lärdom men starkt subjektiv, 
framträdde M. ss. en skeptiker, 
som i fria reflexioner förkunnade 
gudsförestälLningamas och mora- 
lens relativitet och även bestred 
sinneskimskapens giltighet. Prak- 
tiskt predikade han därför mitt 
under religionskrigens tidevarv 
tolerans, angrep den härskande 
bildningens formalism och pedan- 
teri, ivrade för skolundervisning i 
levande språk etc. och föregrep på 
så sätt i viss mån de franska upp- 
lysningsfilosofernas strävanden. 
M : s arbeten ha även spelat en vik- 
tig roll för den franska prosans 
utveckling. 

Montalembert [måi)talai)bä'r], 
Charles Förbe s, f. 1810, d- 



213 



de Montalvo — Montauban 



214 



1870, greve, fransk klerikal poli- 
tiker, inträdde 1835 i pärskamma- 
ren och 1852 i lagstiftande kftren. 
Lysande vältalare, blev han en av 
de liberala klerikak-rnas ledare. 
På grund av opposition mot Napo- 
leon ill omvaldes han ej 1857 men 
utövade dock stort inflytande ge- 
nom skriftställarskap. 

de Montalvo, Garcia Or- 
d ö fl e z, spansk författare (se 
Amadisromanerna). 

IMonta'n, Erik Vilhelm, 
f. 1838, d. 1909, tidningsman, do- 
cent i statskunskap i Uppsala 
1869, professors titel 1882. M. var 
1884—95 chefredaktör för Stock- 
holms Dagblad. M. utgav ett fler- 
tal historiska källskrifter, bl. a. 
7 bd av Sveriges ridderskaps och 
adels riksdagsp7-otokoll från och 
med dr 1719 (1875—89). 

Montana i-ta'n8], stat i n.v. 
För. Stat., upprättad 1889. 
378,500 kvkm. 550,000 inv. V. 
delen fylles av Klippiga bergen; 
i övrigt är M. huvudsakl. en 
kuperad prärie. Jordbruket, som 
kräver konstgjord bevattning, är 
i tillväxt, boskapsskötseln bety- 
dande, mineraltillgångarna väl- 
diga (särskilt koppar) ; stora sko- 
gar; god tillgång på vattenkraft. 
Största städer Butte och Great 
Falls; huvnadstad Helena. 

Montanés [-tanje's], Juan 
M a r t i n e z, f. omkr. 1580, d. 
1649, spansk bildhuggare, verk- 
sam i Sevilla, jämte Hernandez 
den spanska polykromskulpturens 
störste mästare under 1600-t. 
Hans helgonfigurer utmärkas av 
överlägsen naturalistisk formbe- 
handling och gripande uttryck. 

Montani'smen, en efter stifta- 
ren, frygiern Monta'nus (150-t. 
e. Kr.), uppkallad riktning in- 
om gamla tidens kyrka. M. bör- 
jade SS. en typiskt extatisk och 
eskatologisk rörelse med kravet 




Den korsfäste. Målad skulptur av Juan 

Martinez Montanés. Katedralen 1 Se- 

Tllla. 

på de försvinnande urkristna 
"nådegåvornas" (särskilt profe- 
tians) återupplivande och aske- 
sens skärpande samt med förut- 
sägelser om domens snara inbry- 
tande och tusenårsrikets upprät- 
tande. "Den nya profetian" sprid- 
des snart även till Västern. Från 
omkr. 175 uttalade sig emellertid 
allt flera biskopar, synoder och 
skriftställare mot M., vilken slut- 
ligen vid 200-t:s början defini- 
tivt utsöndrades ur kyrkan. Dess 
märkligaste proselyt och främste 
representant var Tertullianus. I 
Mindre Asien kvarlevde M. i år- 
hundraden (till sist dock blott i 
hemlighet), i Afrika återvimnos 
de sista resterna för kyrkan av 
Augustinus. För kyrkan i stort 
betydde M:s utskiljande ett av- 
görande steg på den redan be- 
trädda vägen till eskatologins un- 
danskjutande samt kyrkotuktens 
och organisationens katolisering. 

Montauban [måi)tåba'i)], hu- 



215 



Montauban — Montecuccoli 



216 




Monte Carlo. Casinot. 

vudstad i dep. Tarn-et-Garonne, 
s. Frankrike, vid nedre Tarn. Slot- 
tet, huvudsakl. från 1600-t., nu 
rådhus, inrymmer museum med 
främst en stor samling målningar 
och teckningar av den i M. födde 
Ingres. Bland offentliga monu- 
ment finnas flera verk av Bour- 
delle. Textilindustri. 26,000 inv. 

Montauban [mår)tåba'r)], se 
Cousin- Montauban. 

Mont Blanc [måg blaij], "vita 
berget", bergmassiv i Väst-Alper- 
na på gränsen mellan Frankrike 
och Italien, 40 km. långt och 14 
km. brett, i trängre bemärkelse 
massivets och tillika Europas 
högsta topp (4,810 m.). M. täckes 
på alla sidor av glaciärer, bland 
vilka den största är Mer de Glace, 
som mynnar i Chamonixdalen. M. 
bestegs första gången 1786. 1893 
upprättades där en meteorologisk 
station (4,360 m. ö. h.). 

Montcalm [måi)ka'llm], 

Louis, f. 1712, d. 1759, markis, 
fransk general. Vid Sjuåriga kri- 
gets utbrott 1756 överbefälhavare 
i Kanada, bekämpade han till en 
början framgångsrikt engelsmän- 
nen men måste retirera till Que- 
bec, där han under sitt hjältemo- 
diga försvar dödligt sårades. 



Mont Cenis [måg seni'], pass i 
Väst-Alperna, på gränsen mellan 
Frankrike och Italien. 2,098 m. 
ö. h. 1857 — 70 anlades den 12,500 
m. långa Mont Cenistun- 
n e 1 n, varigenom järnvägen 
Chambéry — Turin går fram. 

Mont Cervin [måi) särvä'i)], 
se Matterhorn. 

Montdidier [måijdidje'], stad 
i dep. Somme, n. Frankrike. 
4,500 inv. — Den stora tyska vår- 
oflFensiven mars — april 1918 nåd- 
de i s.v. riktning sin kulmen ge- 
nom M:s intagande 27 mars. 

Mont Dore [mår) då'r], berg- 
grupp i Auvergnes högland, dep. 
Puy-de-D6me, mell. Frankrike 
(jfr d. o. sp. 469). Badorten med 
samma namn, i en dal av M., har 
varma, alkaliska källor. 

Mo'nte (ital., sp., av lat. 
möns), berg. 

Mo'nte Ca'rIo, stad i fursten- 
dömet Monaco, sammanhängande 
med den franska staden Beauso- 
leil. Casinot i M., Europas mest 
bekanta spelbank, öppnades 1858. 
Verksamheten utövas av ett bolag 
under kontroll av regeringen. 
9,600 inv. 

Mo'nte Cassi'no, benediktin- 
kloster i prov. Caserta, Italien, 
högt beläget på ett berg nära sta- 
den Cassino. Jfr Benedictus 
av N u r s i a. 

Mo'nte Cri'sto, liten klippö i 
Tyrrenska havet, s. om Elba. M., 
som tillhör Italien, har blivit 
känt genom Dumas d. ä:s roman 
Greven av Monte Cristo. 

Montecuccoli [-ko'kkåli], 

Raimondo, f. 1609, d. 16S0, 
fältherre, tysk riksfurste 1679. 
Till börden italienare, avance- 
rade M. under Trettioåriga kriget 
i österrikisk tjänst och användes 
senare ss. diplomat. Fältmarskalk 
1658, ledde M. den kejserliga 
aktionen mot Karl X Gustav och 



217 



Montelius 



218 



fördrev svenskarna fri\n Jylland. 
1672 och 1675 bekämpade ban 
fransmännen i Rhentrakterna. 

Montelius. 1. Oscar M., f. 
1S43, d. 1921, arkeolog, kultur- 
historiker och museiman. M., som 
1S63 anställdes vid Stat. hist. 
mus., blev 1SS8 professor där och 
var 1907 — 13 riksantikvarie. Led. 
av Sv. akad. 1917. M. utförde en 
mängd större undersökningar av 
svenska minnesmärken frän för- 
historisk tid och nedlade mycket 
arbete på, fornminnesvården, bl. a. 
som sekr. och senare som ordf. i 
Svenska fornminnesföreningen. I 
över 400 uppsatser och avhand- 
lingar dokumenterade han på ett 
ofta banbrytande sätt sin omfat- 
tande kännedom såväl om Nor- 
dens som det övriga Europas och 
Nord-Afrikas fornsaksmaterial. 
Bland hans tidigare arbeten mär- 
kas doktorsavhandlingen Från 
jernåldern (1869), de sammanfat- 
tande skildringarna Sveriges forn- 
tid (1874) — vartill fogades en 
atlas. Svenska fornsaker (2 dir, 
1872 — 74), omarbetad under titeln 
Minnen från vår forntid ( 1 : a delen 
1917) — samt l:a delen av sam- 
lingsverket "Sveriges historia" 
(1875—77, 3:e uppl. 1919). M:s 
forskningar koncentrerades sedan 
på studiet av bronsåldern. Om 
tidshestämning inom bronsåldern 
med särskildt afseende på Skan- 
dinavien (1885) är ett av forn- 
forskningens klassiska verk. Snart 
nog fann M., att man för ett rik- 
tigt bedömande av Nordens för- 
historiska kulturer måste söka 
anknytningspunkter åt söder, 
framför allt till Medelhavslän- 
dernas kulturer. Resultaten av 
dessa forskningar framlade han 
bl. a. i Orienten och Europa (1894 
— 96), Die Chronologie der ältesten 
Bronzezeit in Nord-Deutschland 
und Skandinavien (1900), Die 




Oscar Montelius. Målning av Emerlk 
Stenberg. 

vorklassische Chronologie Italiens 
(1912) samt de märkliga La civi- 
lisation primitive en Italie depuis 
V introduction des métaux (1895 
— 1910), en sammanställning av 
Italiens förhistoriska material, 
och La Gréce préclassique (l:a 
delen, 1924), behandlande Grek- 
lands äldsta kultur. I De man- 
delformiga flintverktygens ålder 
(1918) sökte M. avsevärt skjuta 
tillbaka tiden för den äldsta be- 
byggelsen i Norden. M., som 
var sin tids främste kännare av 
Europas förhistoriska kronologi, 
använde i sina forskningar den 
typologiska metod (jfr T y p o - 
logi), vilken han bl. a. utveck- 
lat i Die typologische Methode 
(ur Die älteren Kulturperioden 
im Orient und in Europa, 2 dir, 
1903 — 23). I många uppsatser be- 
handlade M. även allmänt kultur- 
historiska och religionshistoriska 
problem, bl. a. ang. solkulten i 
Norden. M. var en framstående 
föreläsare. Från 1880 redigerade 
han Nordisk tidskrift. — 2. 
Agda M., f. Reuterskiöld, 



219 



Montello — de Montesquieu 



220 



^^ 







Charles de Montesquieu. Medalj av Das- 
sier fils. 

f. 1850, d. 1920, den föreg:s maka. 
Hon var från 1904 ordf. i Fred- 
rika Bremerförbundet samt ledde 
(1889 — 1911) Föreningen för väl- 
görenhetens ordnande. Deltog liv- 
ligt i kvinnorörelsen. 

Monte'llo, höjdparti i Vene- 
tien, n.ö. Italien, var under världs- 
krigets sista år en viktig stödje- 
punkt för italienska Piavefronten. 

de Montemayor [-majå'r], 
Jorge, f. omkr. 1520, d. 1561, 
spansk författare av portugisisk 
härkomst, bekant för sin ofta 
efterbildade herdedikt Diana ena- 
morada (1542). 

Montene'gro, serb. Crnagora, 
provins i s.v. Jugoslavien. 9,700 
kvkm. 200,000 inv. M. är ett ut- 
präglat alpland, till stor del ett 
ofruktbart karstområde. Huvud- 
näring är boskapsskötsel. Av de 
med serberna närbesläktade mon- 
tenegrinerna äro 14,000 muham- 
medaner, 13,000 romerska katoli- 
ker, de övriga huvudsakl. monte- 
negrinsk-ortodoxa. Huvudstad Ce- 
tinje. — Om M:s historia se 
Jugoslavien. Historia. 

Mo'nter (fr. montre, av mont- 
rer, visa), glastäckt låda 1. skåp 



för exponering av varor 1. musei- 
föremål. 

Monte'ra (fr. monter), infatta, 
fastsätta, sammansätta färdig- 
arbetade smådelar till ett slut- 
ligt helt, t. ex. en maskin 1. elek- 
trisk belysningsanordning o. d. 
Monterey [-rä'j], huvudstad i 
staten Nuevo Leon, Mexiko. Vik- 
tig industriort och järnvägsknut. 
80,000 inv. 

Mo'nte Rosa [rå'-], bergmas- 
siv i Väst-Alperna, på gränsen 
mellan Italien och Schweiz. M. 
stupar brant i ö. och s. och be- 
gränsas i v. och n. av stora gla- 
ciärer. Högsta partiet utgöres av 
en från n. till s. gående kam. Av 
topparna nå 8 över 4,000 m. 
(högst Dufourspitze, 4,638 m., be- 
stigen första gången 1855). 

Montespan [mågtespa'!)], 

F r a u goi se- At hén ai s de 
Rochechouart, markisinna 
av M., f. 1641, d. 1707, Ludvig 
XIV:s älskarinna från 1667 till 
1679, då hon fick träda tillbaka 
för madame de Maintenon. 

de Montesquieu [da mårj- 
taskjö'], Charles de Secon- 
d a t, baron de La Bréde och 
de M., f. 1689, d. 1755, fransk 
skriftställare, tillhörde den frans- 
ka parlamentsadeln och var 1716 
— 26 president för parlamentet 
i Toulouse. Led. av Fr. akad. 
1728. M. är en av de främsta 
upplysningsfilosoferna, och hans 
skrifter fingo stort inflytande på 
det senare 1700-t:s och det begyn- 
nande 1800-t:s friare statsläror. 
Hans samhälleliga intressen fram- 
träda i den satiriska skildring, 
han utgav under titeln Lciircs 
persanes (2 dir, 1721; Persiska 
brev, 1915), där han låter ett par 
i Europa resande perser kvickt 
och frivolt skildra missförhållan- 
den i hans samtids Frankrike. En 
resa i England 1729—31 och be- 



221 



Montessorisystemet — Montfort 



222 



kantskapell med Lockes skrifter 
bidrogo att utveckla hans beund- 
ran för fria statsformer och satte 
spår i hans Considérations sur Ics 
causcs de la grandcur et de la dé- 
cadence des Romains (1734; Tan- 
kar öfver orsakerna till de Ro- 
marea välde och fall, 1755). M:s 
huvudverk är L'csprit des lois 
(2 dir, 1748), med vars förarbeten 
han var sysselsatt i tjugu år. M. 
anlade i motsats till äldre tiders 
tänkare en naturvetenskaplig 
synpunkt på historiska och sam- 
hälleliga företeelser och gjorde 
gällande, att samhällsinstitutio- 
nerna ej borde inrättas efter ab- 
strakta läror utan efter faktiska 
förhållanden, seder, religion 
m. m., vilka han i sin ordning an- 
såg sammanhänga med olika lev- 
nadsvillkor, klimat, natur etc. 
(M:s 8. k. "klimatlära"). Han 
tillämpade detta även på stats- 
skicket och säg i en delning av 
makten den högsta statsformen 
(se Maktfördelningslä- 
ran), över huvud har M : s häv- 
dande av folkindividualitetens be- 
tydelse spelat en viktig roll för 
senare tiders historiska och prag- 
matiska betraktelsesätt; framför 
allt leder romantikens historiska 
uppfattning tillbaka till M. 

Montessorisystemet [-8å'ri-], 
ett av italienske läkaren Maria 
M o n t e s s o r i, f. 1870, grundat 
undervisningssystem, byggt så 
långt möjligt på barnens egen fri- 
villiga verksamhet. Rikligt med 
undervisningsmateriel ställes till 
barnens förfogande, vilken de få 
använda fritt efter egen önskan. 
Läraren träder så mycket som 
möjligt tillbaka och har till hu- 
vudsaklig uppgift att leda bar- 
nens frivilliga verksamhet i sådan 
riktning, att deras utveckling 
därigenom främjas. 

Monteve'rde 1. Monteve'r- 



di, Claudio, f. 1567, d. 1643, 
italiensk tonsättare, den ypperste 
representanten för den tidigare 
italienska operan. M. skrev bl. a. 
operorna Orfeo, Arian7ia (med den 
berömda arian Ariannas klagan), 
Il ritorno d'Ulisse, Uincorona- 
zione di Poppca, ett dramatiskt 
intermezzo, 11 combattimento di 
Tancredi e Clorinda, med text ur 
Tassos Det befriade Jerusalem, 
samt ett flertal madrigaler och 
kyrkliga verk. 

Montevide'o, SanFelipe y 
Santiago de M., huvudstad 
i republiken Uruguay, på n. sidan 
om La Platås mynning. 410,000 
inv. — M. är regelbundet byggt 
med en bred huvudgata. I den 
gamla delen av M. ligga katedra- 
len, uppförd 1790 — 1804, rege- 
rings- och kongressbyggnaderna 
samt universitetet. M., som har 
ett gynnsamt läge med goda järn- 
vägsförbindelser och en utmärkt 
hamn med modernaste fyrbelys- 
ning, ombesörjer över % av Uru- 
guays handelsomsättning. — M. 
anlades 1726, blev huvudstad 
1828 och ärkebiskopssäte 1897. 

Mo'nte Vi'so, bergmassiv i 
Cottiska Alperna (högsta topp 
3,843 m.). Po upprinner där. 

Montéz [-t0'th], Lola, gre- 
vinna Lands f eld, f. 1818, d. 
1861, engelsk-kreolsk dansös, blev 
1846 Ludvig I:s av Bayern mä- 
tress. Hennes politiska inflytande 
väckte allmän ovilja mot förhål- 
landet, som upplöstes 1848. 

Montezuma [-tho'ma], Azte- 
kiska rikets siste härskare (1502 
—20). Se Cortez. 

de Montfaucon [da mårjfå- 
kå'r)], Bernard, f. 1655, d. 
1741, fransk fornforskare av mau- 
rinernas kongregation, utgav ett 
flertal bl. a. för paleografius ut- 
veckling viktiga arbeten. 

Montfort [mågfå'r, eng. utt. 



223 



v. Montgelas — Montgomery 



224 



inå'nnfåt], numera utdöd rykt- 
bar fransk-engelsk ätt. 1. S i - 
m o n av M., d. 121S, fransk greve, 
den grymme och fanatiske leda- 
ren av korståget mot albigenser- 
na. — 2. Simon av M., earl of 
Leicester, d. 1265, den föreg:s son. 
M. ärvde stora gods i England, 
där han en tid stod Henrik III 
nära men efter flera konflikter 
med denne blev oppositionens le- 
dare. Se England sp. 1067. 

v. Montgelas [måijjala']. 1. 
Maximilian v. M., f. 1759, d. 
1S38, greve, bayersk statsman, se 
Bayern sp. 1176. — 2. M a x i - 
m i 1 i a n v. M., f. 1860, den 
föreg:s sonson, greve, tysk gene- 
rallöjtnant, deltog 1914 — 15 i 
världskriget men erhöll avsked 
på grund av en konflikt med 
arméledningen. M., som 1919 var 
medlem av fredsdelegationen i 
Paris, har deltagit i utgivandet 
av de tyska urkunderna ang. 
världskrigets utbrott och utgivit 
arbeten i krigsskuldfrågan. 

Mont Genévre [måi) janäVr], 
pass i dep. Hautes-Alpes, Frank- 
rike, under namnet per Alpes 
Co' t tias romarnas mest använda 
härväg över Alperna. 

Montgolfier [mårjgålfje'], Jo- 
s e p h M i c h e 1, f. 1740, d. 1810, 
och Jacques Étienne, f. 
1745, d. 1799, bröder, franska 
fysiker och pappersfabrikanter, 
mest kända genom uppfinningen 
av luftballongen (se Mont- 
golfiére) och hydrauliska 
väduren. Joseph M. blev på 1790-t. 
styresman för Conservatoire na- 
tional des arts et métiers. 

Mont golf iére [måi)gålfjä'r], 
en nedtill öppen ballong, under 
vilkens öppning är placerad en 
värmekälla (t. ex. ett i en korg 
anbragt brinnande ämne). Den 
uppvärmda luften utdriver den 
kallare ur ballongen, som härige- 



nom lyftes uppåt av lufttrycket 
i enlighet med Arkimedes' prin- 
cip. M. uppfanns 1783 av bröder- 
na Montgolfier (se d. o.). De 
första försöksballongerna bygg- 
des av papper. Den första upp- 
visningen med en sådan ägde rum 
5 juni 1783. Den första friballong- 
färden med människor (Pilåtre 
de Rozier och Marquis d'Arlan- 
des) ägde rum 21 nov. 1783 och 
räckte 20 min. — Av de Rozier 
byggdes en kombination av den 
av Charles konstruerade vätgas- 
ballongen och M. (Aero-Montgol- 
fiére, Roziére), vilken emellertid 
visade sig alltför eldfarlig. Även 
M. övergavs snart på grund av 
eldfaran. Se vid. Luftballong. 

Montgomery [måntg8'mm8ri], 
huvudstad i Alabama, För, Stat. 
Järnvägsknut. Stor bomullsmark- 
nad. 43,000 inv. 

Montgomery, svenska och fin- 
ländska ätter av skotskt ur- 
spriuig. 1. Malla M., se S i 1 f - 
verstolpe. — 2. Robert M.- 
Cederhielm, f. 1820, d. 1SS8, 
konservativ politiker. M., som vid 
de sista ståndsriksdagarna be- 
kämpade representationsrefor- 
men, var från 1868 till sin död 
led. av F. K. Frihandlare. — 3. 
Robert August M., f . 1834, 
d. 1898, finländsk rättsveten- 
skapsman och liberal politiker, 
prof. i Helsingfors 1870, prokura- 
tor i senaten 1882, president i 
Vasa hovrätt 1886, medlem av 
kommittén för finska ärenden i 
Petersburg 18S8 — 90 och vice 
ordf. i justitiedepartementet 1896. 
M., som i det politiska livet spela- 
de en betydande roll, är främst 
känd för sin banbrytande insats 
på den finländska privaträttens 
område. Hans huvudarbete är 
Handbok i Finlands allmänna 
privaträtt (1889—95). — 4. 
Arthur M., f. 1SS9, national- 



225 



Montgomeryshire — Montpensier 



226 



ekonom, prof. i Äbo 1924. Bland 
hans arbeten märkas Riksbanken 
och de valutapolitiska problemen 
1119 — 78 (i Sveriges riksbank 
111, 1920) och Svensk tullpolitik 
1815—1911 (1922). 

Montgomeryshire [måntg8'm- 
merisja], grevskap i mell. Wales, 
England. Jordbruk, boskapssköt- 
sel och bergsbruk. 50,000 inv. Hu- 
vudstad Montgomery (1,000 inv.). 

Mo'nti, Vincenzo, f. 1754, 
d. 1828, italiensk skald. Politiskt 
hållnmgslös, skrev han patetiska 
politiska dikter, än konservativt, 
än radikalt betonade. 

Monticelli [-tjä'lli; fr. utt. 
mågtisäli'], Adolphe, f. 1824, 
d. 1886, fransk målare av ita- 
liensk släkt. M., som studerade i 
Paris, där han tog intryck av 
Diaz, målade huvudsakl. små bil- 
der med figurer i färgrika dräk- 
ter, ofta insatta i romantiska 
parklandskap, i vilka formen allt- 
mer upplöstes i ett fyrverkeri av 
gnistrande färgfläckar. 

Montijo [-ti'chå], se Eugé- 
n i e. 

MontluQon [mär)lyså'i)], stad i 
dep. Allier, Frankrike, vid floden 
Cher. Betydande metall-, glas- och 
kemisk industri. 36,000 inv. 

Montmartre [måi)ma'rrtr], av 
lat. Möns Mc^rtis (Mars' berg) 1. 
Möns Mercu'rii (Merkurius' 
berg), trol. ej av Möns Ma'rtyrum 
(martyrernas berg), se Paris. 

Montmorency [mågmåragsi'], 
stad i dep. Seine-et-Oise, n. om 
Paris. I eremitaget i M. bodde 
Rousseau 1756 — 57. 7,000 inv. 

Montmorency [måijmåraTjsi'], 
Anne, hertig av M., f. 1493, d. 
1567, fransk konnetabel 1538. M. 
utmärkte sig särskilt under Frans 
I:s krig mot kejsar Karl V. Han 
besegrades 1557 av spanjorerna 
vid S:t Quentin och medverkade 
vid fredsslutet i Cateau-Cambré- 




Kvinna i rödflammig dräkt. M&lning av 
Adolphe Monticelli. (Nat. mus.) 

sis 1559. M. stupade under kam- 
pen mot hugenot terna. 

Montparnasse [måi)parna's3], 
se Paris. 

Mont Pelé [måij pale'], se 
Martinique. 

Montpelier [m8ntpe'llj8], hu- 
vudstad i Vermont, n.ö. För. Stat. 
7,000 inv. 

Montpellier [mårjpälje'], hu- 
vudstad i dep. Hérault, Frankrike, 
nära Medelhavet. ]\I. har delvis en 
ålderdomlig karaktär med ett 
flertal äldre byggnader, ss. kate- 
dralen, uppförd på 1300-t., Frank- 
rikes äldsta botaniska trädgård, 
anlagd 1593, konstmuseum (Mu- 
sée Fabre) och universitet från 
1100-t. Livlig handel. 80,000 inv. 

Montpensier [mårjpags-je'], 
fordom franskt grevskap i Au- 
vergne, som på 1400-t. förvärva- 
des av ätten Bourbon och som 
1539 upphöjdes till hertigdöme. 
M. tillföll 1626 hertig Gaston, 
Ludvig XIII:s broder, och sedan 
dess bars titeln "hertig av M." av 
7issa medl. av huset Orleans. 



8. — L e X. VIII. 



227 



Mont Perdu — Monumentum aere perennius 



228 




Mont-Saint-IIichel, 

Mont Perdu [mår) pärdy'], se 
Pyrenéerna. 

Montreal [-riå'l], Kanadas 
största stad, i prov. Quebec, på 
en ö vid Ottawas inflöde i S:t 
Lawrencefloden. Engelskt och 
franskt univ. M. är främst en 
handelsstad med en av Amerikas 
största hamnar och ombesörjer 
25 % av Kanadas handelsom- 
sättning. Viktigt järnvägs- och 
kanalcentrum. 800,000 inv., därav 
över hälften av fransk härstam- 
ning. — M. anlades 1642 av frans- 
männen på platsen för en gammal 
indianstad Hochelaga. 

Montreuil [mår)trö'j], namn 
på franska städer, störst M. - 
sous-Bois i dep. Seine, ö. 
om Paris. Industri och trädgårds- 
odling. 50,000 inv. 

Montreux [mågtrö'], kurort i 
kantonen Vaud, Schweiz, invid 
Genévesjön. 11,000 inv. Invid M. 
ligger slottet Chillon (se d. o.). 

Montrose [måntrSo'S], Ja- 
mes Graham, markis av M., f. 
1612, d. 1650, skotsk fältherre. M. 
anslöt sig till oppositionen mot 
Karl I:s skotska kyrkopolitik och 
anförde den armé, som 1640 inföll 
i England. Han övergick dock till 
Karl 1642 och förde 1644—46 



överbefälet över de kungliga trup- 
perna i Skottland. Vid ett försök 
1650 att uppsätta konungens son 
Karl på hans faders tron till- 
fångatogs M. och avrättades. 

Mont-Saint-Michel, L e M. [la 
mår)8äi)mi8jä'll]. 1. ö i dep. Man- 
che, Frankrike, i Saint Malobuk- 
tens innersta del, som vid ebb 
torrlägges. M. utgöres av en enda 
väldig klippa. — 2. Stad på M. 1. 
230 inv. Har vuxit upp kring ett 
berömt benediktinkloster, anlagt 
966, som på 1200-t. tillika blev en 
av Frankrikes starkaste fästning- 
ar. Dess på 1200-t. tillkomna bygg- 
nadskomplex, kallat La Merveille, 
tillhör de mest förfinade exemplen 
på fransk gotik. Kyrkan uppför- 
des 1020—1135, koret i flam- 
boyantstil 1450—1521. 

Mont Salva't, se M o n t s e r - 
r a t. 

Montserra't, M o n s e r r a' t, 
ett långsträckt, 1,238 m. högt, 
brant berg i spanska prov. Barce- 
lona med ruiner efter ett 880 in- 
rättat benediktinkloster. Medel- 
tida sagor och legender förlade 
till M. den borg, M o n t S a 1 v a't, 
i vilken den heliga Graal (se d. 
o.) förvarades. 

Mont Valérien [måi) vale- 
riä'r)], se Paris. 

Montö'r (fr. mo)iteur), person, 
som yrkesmässigt utövar monte- 
ringsarbete, spec. elektriska in- 
stallationer. 

Monume'nt (lat. mo}iume'n- 
tum, av mone're, erinra), minnes- 
märke, -vård. — Monumen- 
t a' 1, som har karaktären av mo- 
nument, storslagen. — Monu- 
mentalmålning, -skulp- 
tur, med arkitektur fast förbun- 
den målning 1. skulptur. 

Monume'ntum ae're pere'n- 
nius, lat., "en minnesvård var- 
aktigare än bronsen", d. v. s. en 
minnesvård för evärdliga tider, 



229 



Monvel — Mor 



230 



Uoratius' stolta uttalande om sin 
diktning (Odae, III: 30). 

IVIonvel [ milT)vä'll], Jacques- 
Marie B o u t e t, f. 1745, d. 
1812, fransk skAdpspplaro, an- 
Btiilld vid Théätre-Frangais, 1781 
— 87 ledare för den franska hov- 
truppen i Sthlm. Ur hans skola 
framgingo många betydande sven- 
ska skådespelare, främst Lars 
Hjortsberg. 

Mo'nza [-tsa], stad i Lombar- 
diet, Italien, vid järnvägen Mila- 
no — Como. 55,000 inv. — Domkyr- 
kan, grundlagd 590, nyuppförd på 
1300-t., äger bl. a. dyrbarheter 
den lombardiska järnkronan (se 
Krona). Invid M. ligger det på 
1700-t. uppförda kungliga lust- 
slottet Villa R e a 1 e. 

Mo och Domsjö a. b., Sthlm 
och Härnösand, grundat 1873, 
äger sågverk och hyvlerier vid 
Domsjö och Mo samt cellulosa- 
fabriker i Domsjö, Husum och 
Ilörnefors. 

Moody [mo'di], D w i g h t 
L y m a n, f. 1837, d. 1899, nord- 
amerikansk lekmannapredikant. 
Urspr. verksam i Chicago, ut- 
övade M. från 1870-t. i England 
och hemlandet under vidsträckta 
resor tills, med' sångaren Ira D. 
Sankey ett starkt inflytande på 
stora åhörarskaror, 

Mooltan, se M u 1 1 a n. 

Moon [mån], ty. Molin, estn. 
Muhhoma, ö mellan Estlands 
fastland och ösel. 

Moor [mår], se Mor. 

Moore [mo'9]. 1. Sir John M., 
f. 1761, d. 1809, engelsk general. 
M. utmärkte sig i flera fälttåg 
mot Napoleon. 1808 förde han be- 
fälet över de engelska trupper, 
som avsändes till Göteborg för att 
stödja de svenska krigsoperatio- 
nerna. Han återvände emellertid 
efter en konflikt med Gustav IV 
Adolf, som räknat på att få dispo- 



nera trupperna mera fritt, än som 
var förenligt med Älts instruk- 
tioner. — 2. Thomas M., f. 1779, 
d. 1852, irländsk skald. M. började 
1808 utge dikterna Irish melodies 
(10 saml. 1808—34; Irländska 
melodier, 1858) ; senare skrev 
han bl. a. den berättande dikten 
Lalla Rookh (1817; sv. övers. 
1829—30) med färgrika öster- 
ländska scenerier. Sin största be- 
tydelse har M. genom de dikter, 
i vilka han besjunger Irlands na- 
tur och historia; berömmelse vann 
han särskilt för sina frihetssånger 
och sina ypperliga, melodiösa kär- 
leksdikter. M. utgav även en 
Uistory of Ireland (4 dir, 1835 
— 46) . — S.George M., f. 1853, 
irländsk författare, har i den 
memoarartade romanserien Eail 
and farewcll (Ave, 1911; Salve, 
1912; Vale, 1914) skildrat den 
samtida irländsk-nationella re- 
nässansen. 

Moorea [mori'o], E i m e o, en 
av Sällskapsöarna i Stilla havet. 
132 kvkm. 1,900 inv. 

Mooreljus [mo'9-], ett 1896 av 
amerikanen Daniel McFar- 
1 a n Moore, f. 1869, uppfunnet 
belysningssystem, baserat på 
elektriska urladdningar i förtun- 
nade gaser. Lamporna bestå av 
glasrör med förtunnad neon-, 
kväv- 1. kolsyregas och kunna 
sammansättas efter varandra till 
sträckor upp till 160 m. Vid ur- 
laddning synes hela röret lysa 
med rosa, rött, gult 1. vitt sken. 
Den erforderliga strömarten är 
50 perioders växelström, vilken 
upptransformeras till 5,000 — 
6.000 volts spänning. Lampan 
lämnar ung. 1 normalljus per 
watt. M. användes vanl. till ytter- 
belysning, reklamljus 1. för er- 
nående av särskilda ljuseffekter. 

Mops, se Hund sp. 1002. 

Mor, sing. av morer (se d. o.). 



231 



Mor — Mora 



232 




Självporträtt. Målning av Antonis Mor. 
CFIorens. i 

Mor, Moor [mår], Anto- 
nis (An t o' ni o Mo'ro), f. 
omkr. 1519, d. 1577, nederländsk 
målare, lärjunge av Jan van 
Scorel i Utrecht, vann vid flera 
europeiska hov, främst de spanska 
och engelska, rykte som en av 
sin tids främsta porträttmålare. 
Hans konst, som rönt inflytande 
från Tizians, dock utan att förlora 
sin nederländska egenart, utmär- 
kes främst av en skarp och in- 
trängande karaktäristik. 

Mo'ra, lat., dröjsmål, rätts- 
stridigt uppskov med fullgörande 
av en förpliktelse. Lag 20 juni 
1905 om köp och byte av lös egen- 
dom skiljer mellan dröjsmål å säl- 
jarens sida med godsets avläm- 
nande och dröjsmål å köparens 
sida med köpeskillingens erläg- 
gande, resp. godsets avhämtande, 
i rätt tid. I förra fallet äger köpa- 
ren avgöra, huruvida han vill ut- 
kräva det köpta 1. häva köpet. 
Vid köpares dröjsmål är det säl- 
jaren, som får avgöra, om han vill 
stå vid affären 1. häva köpet. Sist- 



nämnda alternativ får dock icke 
begagnas, om dröjsmålet var ''av 
ringa betydelse"', såvida icke kö- 
paren särskilt betingat sig "nog- 
grant iakttagande av tiden för 
godsets avlämnande" (s. k. fix- 
a vt al). Vid handelsköp (se Köp) 
berättigar dock varje M. av någon 
betydelse till köpets hävande. 

Mora. 1. Socken i Kopparb. 1., 
jämte Morastrand församling och 
pastorat i Västerås stift. 10,000 
inv. M., som ligger vid Siljans n. 
ände, är en av Dalarnas förnämsta 
och minnesrikaste kulturbygder. 
Inom M. vid öster-Dalälvens ut- 
lopp i Siljan ligger Morastrands 
köping, som bildar egen kommun 
(1,580 inv.). M. är station vid 
Gävle — Dala järnväg och Inlands- 
banan; sågverk (äg. Trävaru a. b. 
Dalarna) och mek. verkstad (äg. 
Anders Mattsons mek. verkstads 
a. b., grundat 1910). Kommunal 
mellanskola, lantmannaskola och 
folkhögskola, grundad 1907 med 
manlig huvudkurs och kvinnlig 
kurs. Kyrkan är medeltida med 
ståtlig tornspira, uppförd av Xik. 
Tessin d. ä. 1673. Den 1672 upp- 
förda klockstapeln kvarstår invid 
kyrkan. På den plats, där enl. 
traditionen Gustav Vasa talade 




Mora. Kyrkan ocb klockstapeln. 



233 



Moraceac — Moralfilosofi 



234 



till dalkarlarna, står Zorns Gus- 
tav Vasastaty, rest 1903. Zorn- 
gården med stora konstsamlingar, 
främst Zorns egna verk (bl. a. 
ett 100-tal målningar), vidare 
äldre europeiskt och nyare svenskt 
måleri samt konsthantverk (sil- 
ver, gobelänger), har testamente- 
rats till staten med villkor, att 
därav upprättas ett museum. Zorn 
grundade även hembygdsmu- 
seet Gammelgården, bestående av 
14 gamla Morabyggnader från 
1200 — 1800-t. med en större sam- 
ling inventarier, textilier, dalmål- 
ningar m. m. — 2. Tingslag i 
Ovansiljans domsaga, Kopparb. 1., 
omfattande socknarna Våmhus, 
Mora, Sollerön, Venjan samt 
Morastrands köping. — 3. Kon- 
trakt i Västerås stift, omfattande 
pastoraten Mora, Våmhus, Älv- 
dalen, Sollerön, Venjan, Särna, 
Idre. 

Mora'ceae, växtfamilj (ordn. 
Urtica'lcs) , omfattande träd 1. 
buskar, sällan örter, med mjölk- 
saft. Blommorna äro små och 
sitta ofta i egendomliga, skiv- 1. 
krukformiga blomställningar, som 
vid fruktmognaden ofta bli köt- 
tiga. C:a 950 arter, flertalet i 
tropikerna. Många äro viktiga 
kulturväxter, fiit höra bl. a. 
Bro'simum, Dorste'nia, FVcus, 
hampa, humle, brödfrukt-, mull- 
bärs- och pappersmullbärsträd. 

Moradaba'd, stad i Förenade 
prov., Britt. Indien, vid en biflod 
till Ganges. Tillverkning av in- 
lagda metallarbeten. 85,000 inv. 

Mora'1 (av lat. moralis, som 
rör sederna, av mos, sed) beteck- 
nar dels sedligheten (se d. o.) 
själv, dels sedeläran (se d. o.). — 
M o r a 1 i s e' r a, hålla moralpre- 
dikningar, ge moraliska förma- 
ningar. — M o r a 1 i' s t, person, 
som moraliserar, sedelärare. 

Mora'les. 1. 01 al lo M., f. 




Mäter dolorosa, Målning av Luis Mora- 
les. (Leningrad.) 

1874, tonsättare och musikskrift- 
ställare av spansk härkomst, se- 
dan 1918 sekreterare vid Mus. 
akad., prof. 1921. M., som även 
verkat som orkesterdirigent, har 
bl. a. tonsatt en symfoni, en 
stråkkvartett samt stycken för 
piano, violin och sång. — 2. 
Clary M., f. Asplund, f. 1876, 
den föreg:s hustru, sångerska och 
sånglärarinna, har i Sverige och 
flerstädes utomlands medverkat 
vid konserter. 

Mora'les. 1. Luis M., f. i 
början av 1500-t., d. 1586, spansk 
målare. I sin lidelsefulla och pate- 
tiska konst skildrade M. bibliska 
motiv med stor uttryckskraft och 
djärva färgsammanställningar. — 
2. Christobal M., f. 1512, d. 
1553, spansk tonsättare, verkade 
1533 — 40 som kapellsångare i 
Rom. M. tonsatte i anslutning till 
Palestrinastilen bl. a. ett flertal 
mässor och andra kyrkliga verk. 

Moralfilosofi, betecknar en 



285 



Moral insanity — Mora- Vänerns järnväg 



236 



filosofisk typ av etik (se d. o.) 1. 
sedelära, liksom moralteologi be- 
tecknar en teologisk form därav. 

Moral insanity [må'rrol in- 
8Ee'nniti], eng., se Sinnes- 
sjukdomar. 

Moralise'ra, se Moral. 

Mora'lisk (se Moral), över- 
ensstämmande med moralens be- 
grepp och fordringar 1. med det 
allmänna rättsmedvetandet, sed- 
lig; i vissa sammanställningar 
(t. ex. moralisk seger, moralisk 
rätt) under framhävande av ett 
visst oberoende- 1. motsatsförhål- 
lande till ett faktiskt förhållande 
1. en enbart juridisk rätt. — Mo- 
raliska vetenskaper (eng. 
moral sciences), särskilt enl. 
engelsk terminologi ej blott de 
till begreppet moralisk (i den 
speciella betydelsen av sedlig) 
refererade vetenskaperna, spec. 
etik, utan ock vetenskaper, som 
över huvud hänföra sig till själs- 
företeelser, alltså psykologi, sam- 
hällsfilosofi och religionsfilosofi. 

Moralite't (se M o r a 1) . 1. Sed- 
lighet; hos Kant speciellt mot- 
satsbegrepp till legalitet, en 
handlings rent yttre lagenlighet, 
medan M. betecknar själva vil- 
jans överensstämmelse med sed- 
lighetens krav. — 2. Se D r a m a 
sp. 498. 

Moralstatistik, statistisk be- 
handling av ur moralisk 1. sedlig 
synpunkt betydelsefulla företeel- 
ser inom samhället (t. ex. brott, 
utomäktenskaplig börd etc). I 
dessa företeelsers regelbundna 
förekomst har determinismen fun- 
nit stöd för sin ståndpunkt. 

Moralteologi, se Etik sp. 
123G. 

Mora'nt (av lat. mora'ri, 
dröja), den part i ett obligations- 
förhållande (se Avtal), som gör 
sig skyldig till mora (se d. o.). 

Mora's (av mlty. möras, urspr. 



av forngerm. mari, hav), träsk- 
artat område, sumpmark. 

Mora stenar, en stensättning 
åMoraängpå gränsen mellan 
Attundaland och Tiundaland (i 
nuv. Lägga skn), under medel- 
tiden platsen för konungavalen 
(jfr E r i k s g a t a) . På en större 
sten upplyftes och hyllades den 
valde, på en mindre inristades 
hans namn och valdagen. Under 
senare medeltiden förekom vid M. 
blott den formella hyllningen 
efter det reella konungavalet. Den 
sista kända hyllningen vid M. var 
Kristian I:s 1457. Icke långt 
efteråt förstördes M., men några 
enstaka stenar med inhuggna 
konunganamn äro ännu i behåll. 

Morastrand, se M o r a. 

Moratorium (av lat. mo'ra, 
uppskov), anstånd med betal- 
ning av skuld, vanl. föranlett av 
särskilt brydsamma ekonomiska 
förhållanden inom ett land. I ro- 
mersk rätt kunde ett s. k. mora- 
torium indu'ltum (av nåd med- 
givet) beviljas en gäldenär, som 
kommit på obestånd utan eget 
förvållande. För modern rätt är 
detta institut under normala för- 
hållanden i regel okänt. I Sve- 
rige kan genom särskild lag (jfr 
Krigstidslagstiftning) 
M. för viss tid införas, avseende 
gäld i allm. 1. av visst slag. I 
trängande fall och då riksdag ej 
är samlad, äger K. M:t enl. lag 18 
sept. 1914 förordna om M. I växel- 
lagen och checklagen finnas även 
bestämmelser om M. 

Mora'va. 1. Se M a r c h. — 2. 
Se ]\I ä h r e n. — 3. Högerbiflod 
till Donau i Serbien, Jugoslavien. 
145 km. Källfloder Serbiska 
M., 213 km. och Bulgariska 
M., 261 km. 

Mora — Vänerns järnväg, den 
urspr. av !Mora — Vänerns järn- 
vägs a. b. ägda och trafikerade 



237 



Moray — More 



238 



norraalspåriga järnvägen Kristi- 
nehamn — Mora med bibanorna 
Nyhyttan — Finshyttan och Brint- 
bodarna — Limedsforsen. M. upp- 
gick 1 jan. 1917 i statsbanenätet 
och inräknas i Inlandsbanan. 

INIoray [mo'rri], Elgin, grev- 
skap i n. Skottland. Kusten vid 
Moray Firth tillhör Skottlands 
bästa jordbruksområden. 40,000 
inv. Uuviulstad Elgin. 

Moray [m8'rri] I. M u r r a y, 
James St u ar t, earl of M., f . 
1531, d. 1570, illegitim son till 
Jakob V av Skottland. Ivrig refor- 
mert, blev M. de protestantiska 
lordernas ledare. Han förmådde 
Maria Stuart att erkänna refor- 
mationen, men då hon snart visa- 
de sitt katolska nit, anslöt han sig 
till hennes motståndare och över- 
tog regeringen efter hennes tron- 
avsägelse 1567. Han framlade de 
för Älaria komprometterande "ka- 
settbreven" och nedslog flera upp- 
rorsförsök till hennes förmån. 

Moray Firth [m9'rri fath], 
stor, trattformig vik pä Skott- 
lands östkust, i det inre genom 
halvön Black Isle delad i Cromar- 
ty Firth och Inverness Firth. 
Står genom Kaledoniska kanalen 
i förbindelse med Loch Linnhe. 

Mora — Älvdalens järnväg, se 
G ä v 1 e — D ala järnväg. 

Morbergsf ältet, se Nor- 
berg. 

Morbi'd (lat. mo'rbidus), sjuk- 
lig. — Subst. : morbidite't. 

Morbihan [-bia'g], departe- 
ment i s.ö. Bretagne, Frankrike, 
vid Atlanten. Talrika megali- 
tiska fornlämningar. 550,000 inv. 
Huvudstad Vannes. 

MorWlli, lat., mässling. 

Mo'rbus, lat., sjukdom. 

Mord (fsv. morp), i äldre ger- 
mansk rätt beteckning för ett 
hemlighållet dråp; i gällande 
svensk rätt ett uppsåtligt dödan- 



de, som sker med berdtt mod. 
Straffet för M., som tidigare varit 
antingen dödsstraff 1. livstids 
straffarbete, är fr. o. m. 1921 en- 
dast det senare. Försök till M. är 
straffbart, om brottets fullbordan 
förhindrats endast genom omstän- 
digheter, som voro oberoende av 
gärningsmannens vilja. Jfr Dräp 
och Barnamord. 

Mordbrand, i vidsträckt me- 
ning all uppsåtlig skadegörelse 
med eld, i svensk rätt dock endast 
de fall, dä föremålet utgöres av 
sådan egendom, genom vars an- 
tändande människoliv sättas i 
fara. Härmed likställas alla de 
fall, då gärningsmannen visste, 
att någon fanns ä platsen och 
blottställdes för faran. Straffet 
för M. är i allm. straffarbete 6 — 
10 är. Vid förmildrande omstän- 
digheter kan straffet nedsättas 
till 4 års straffarbete och om 
ingen utsatts för fara, ända till 
2 år. För svårare fall stadgas 
straffarbete pä livstid 1. fr, o. m. 
6 — 10 år. Även försök till M. är 
strafTbart. . 

Morde'nt (ital. mordente, eg. 
bitande), musikalisk utsmyck- 
ning, verkställd genom en snabb 
växling av huvudnoten och under- 
sekunden. 

Mo'rdokai, se Ester. 

Mordvi'ner, finsk-ugrisk stam 
i mell. Ryssland, pä båda sidor 
om Volga, 8. om Volgakröken. C:a 
1 mill., mest grekisk-ortodoxa. 
Huvudnäring är jordbruk. — 
Mordvinska språket, se 
Finsk-ugriska språk sp. 27. 

More [må(r)]. 1. Sir Thomas 
M. (lat. Thomas Mo'rus), f. 
1478, d. 1535, engelsk statsman 
och författare. M., som är en av 
de ädlaste representanterna för 
humanismen i England, utgav 
1516 Utopia, en skildring, när- 
mast efter Platons förebild, av en 



239 



Morea — Morel 



240 




Thomas More. Mälnlng av Hans Holbeln 
d. y. 

kommunistisk idealstat pä en S5- 
derhavsö, ett verk, i vilket M. 
för den religiösa toleransens talan 
samt i en paradoxal form ger en 
skarp och spirituell kritik av 
Englands kyrkliga och sociala 
förhållanden. Högt i gunst hos 
Henrik VIII, blev M. 1529 lord- 
kansler efter kardinal Wolsey 
men rakade i oenighet med 
konungen och nedlade ämbetet 
1532. Pä grund av vägran att 
stödja konungens planer på kyrk- 
lig överhöghet, blev han avrättad. 
— 2. H e n r y M., f. 1614, d. 1687, 
engelsk filosof av nyplatonsk rikt- 
ning, liksom sin meningsfrände 
Cudworth tillhörande Cambridge- 
skolan. M. hade betydelse för E. 
Swedenborgs utveckling. 

More'a, se Peloponnesos. 

Moréas [-rea'ss], Jean, f. 
1856, d. 1910, fransk skald av 
grekisk börd. M. är framför allt 
bekant för sina antikiserande 
dikter Stances (2 bd, 1899—1901, 
en postum del 1920). 

Moreau [-rå']. 1. Louis 
Gabriel M., kallad M. 1' a i n é 



[läne'] (d. ä.), f. 1740, d. 1806, 
fransk målare. I motsats till gin 
klassicistiska samtid sökte sig M. 
direkt till naturen. Hans fä, om 
känslig naturuppfattning vitt- 
nande landskap, nu mycket upp- 
skattade, förebåda Barbizonsko- 
lan. — 2. Jean Michel M., 
kallad M. le j e u n e [I9 Jönn] 
(d. y.), f. 1741, d. 1814, den föregrs 
broder, fransk tecknare och gra- 
vör. Hans kompositioner, som ofta 
stuckos av andra gravörer, om- 
fatta främst bokillustrationer, 
gravyrer över kungliga fester 
och kostymbilder (se ill. till 
Klädedräkt sp. 937). — 
3. Jean-Victor M., f. 1763, 
d. 1813, fransk general. 1796 chef 
för Rhen-Moselarmén, som skulle 
intränga i Bayern, nödgades M. 
snart inför ärkehertig Karls an- 
grepp vika tillbaka över Rhen. 
1800 anförde M. Rhenarmén, var- 
vid fälttåget avslutades genom 
segern vid Hohenlinden. M., som 
medverkat vid brumairekuppen 
och med Bonaparte tävlade om 
folkgunsten, misstänktes av denne 
för stämplingar och häktades 
1804, varpå han fick gå i lands- 
flykt till Amerika. 1813 trädde 
han på kallelse av tsar Alexander 
i de allierades tjänst. Han såra- 
des till döds i slaget vid Dresden. 
— 4. Gustave M., f . 1826, d. 
1898, fransk målare. M. var en 
utpräglad fantasikonstnär, vars 
ofta bisarra målningar med bib- 
liska 1. mytologiska motiv utmär- 
kas av en exotisk färgprakt. Sitt 
hus i Paris med sina efterlämnade 
arbeten testamenterade han till 
franska staten som museum. 

Morel [-re'll], Edmund, f. 
1873, d. 1924, engelsk skriftstäl- 
lare. Under skarp kritik av stor- 
makternas kolonialpolitik fram- 
trädde M. SS. förespråkare för de 
inföddas intressen och lyckadef 



241 



Morelia — Mores 



242 




T. T. Kullarna vid Meudon. Mälnmg av Louis Gabriel Moreau. — T. b. 
Målning av Gustavs Moreau. 

genomdriva en serie refor- koraler i gammalrytmisk 



Synen. 



bl. a 

mer i Kongostaten (se Kongo 
sp. 1089). Han bildade 1914 Union 
of democratic control, med upp- 
gift att främja en kontinuerlig 
kritik av krigspolitiken och att 
förhindra nationalistiska freds- 
villkor. M. var från 1922 arbetar- 
representant i underhuset. M. 
utgav bl. a. King Leopold's rule in 
Africa (1904), Morocco in diplo- 
macy (1912) samt The black 
man's burden (1920). 

More'lia, huvudstad i staten 
Michoacån, Mexiko. Bomulls- och 
tobaksindustri. 40,000 inv. 

More'ller, se P r ir n u s. 

More'Ili, Giovanni, f. 1816, 
d. 1891, italiensk konsthistoriker, 
införde i sina under pseud. Ivan 
Lermolieff utgivna studier 
över italienskt måleri den stil- 
kritiska metoden (jfr Konst- 
historia sp. 1129). 

More'los, stat i mell. Mexiko. 
5,000 kvkm. 105,000 inv. Hög- 
landsområde med fruktbara dalar, 
där sockerrör, maja och kaffe od- 
las. Huvudstad Cuernavaca. 

Morén, John, f . 1854, musi- 
ker, sedan 1892 klockare och kan- 
tor i Hedvig Eleonora förs. i 
Sthlm. M., som varit livligt verk- 
sam för kyrkosångens höjande, 
har utgivit jämte E. Norén Valda 



form 

(1891—94) samt jämte U. L. Ull- 
man på offentligt uppdrag För- 
slag till Missale, Vesperale och 
Hymnarium för svenska kyrkan 
(1914). I en 1922 tryckt Sve^isk 
koralbok har M. i motsättning till 
den s. k. 1921 års koralbok hävdat 
en egen uppfattning om försam- 
lingssångens gestaltning. M. har 
även framträtt ss. kyrkomusika- 
lisk tonsättare. 

More'ndo, ital., döende. — Mus. 
Sakta förklingande av en ton. 

Älorer, m o h r e r, eg. benäm- 
ning på de från forntidens m a u - 
rer (se d. o.) härstammande 
berberstammarna i n. Afrika. Då 
de araber, som från Marocko in- 
trängde i Spanien, sannol. voro 
starkt uppblandade med berber- 
element, kom M. även att beteck- 
na de spanska araberna (se 
K a 1 i f a t och Spanien). Slut- 
ligen har ordet, i anslutning till 
det italienska moro, svart, även 
använts om brunfärgade 1. svarta 
raser i Afrika, särskilt om dessa 
antagit islam. 

Moreri', Louis, f. 1643, d. 
16S0, fransk lärd. Se E n c y k 1 o - 
p e d i sp. 1003. 

Mo'res (lat., plur. av mos, 
sed), goda seder. Lära någon 
M., läxa upp någon. 



243 



Moresbyön — Morfologi 



244 



Moresbyön [må'8bi-], se 
Drottning Charlottas 
öar. 

More'sk (jfr Mor er), det- 
samma som arabesk. 

Moresnet [-ränä'], område i 
prov. Liége, ö. Belgien, på grän- 
sen till Preussen. Zinkgruvor. M., 
som tidigare var uppdelat på en 
belgisk, en neutral och en preus- 
sisk del, införlivades genom Ver- 
saillesfreden helt med Belgien. 

More'to y Cavana [i kava'nn- 
ja], Agustin, f. 161S, d. 1669, 
spansk dramatiker, framför allt 
bekant för sina kvicka komedier, 
bl. a. El desdén con el desdén 
(1676; sv. bearbetning Stolthet 
mot stolthet, uppf. 185S). 

More'tto di B r e s c i a 
[brä'sjia], eg. Alessandro 
Bonvicino, f. 1498, d. 1555, 
italiensk målare. I sin fäderne- 
stad Brescia utförde han altarbil- 
der men förvärvade sitt egentliga 
rykte som figur- och porträtt- 
målare. 

Morfe'm, se Morfologi. 

Mo'rfeus (av grek. morfe', 
bild, gestalt), i grek. myt. dröm- 
mens gud. 

Morfi'n (av Morfeus, se d. o.), 
CitHisXOj, den i opium (se d. o.) 
rikligast förekommande alkaloi- 
den, innehåller trol. en fenantren- 
kärna med två hydroxylgrup- 
per. Den är svårlöslig i vatten, 
har bitter smak och karaktäris- 
tiska färgreaktioner. M:s verkan 
består i en fortskridande förlam- 
ning av centrala nervsystemet, 
varvid de ontogenetiskt sist ut- 
vecklade områdena i stort sett an- 
gripas först. Hos människan ter 
sig morfinverkan huvudsakl. som 
narkos av högre hjärndelar. Ee- 
dan i ringa mängd (1 cgr.) ned- 
sätter M. mottagligheten för 
smärtintryck, utan att medvetan- 
det behöver rubbas. Senare upp- 



står behaglig mattighet med idé- 
flykt o. d. ; sömn kan ev. inträda. 
Andningsverksamheten nedsättes ; 
en viss stoppande verkan utövas 
å tarmkanalen. Bruk av M. orsa- 
kar lätt ökat behov därav (se 
M o r f i n i s m) . M. användes i 
lösning i form av klorvätesyrat 
salt, framför allt som smärtstil- 
lande medel och därigenom som 
sömnmedel, ävensom vid astma, 
blodhosta, kolik m. m. 

l\Iorfini'sm, kronisk förgift- 
ning vid upprepat bruk av mor- 
fin (jfr d. o.). Faran för M. är 
härvid alltid för handen, ty behov 
att stilla smärtor 1. längtan efter 
de angenäma förnimmelserna vid 
morfinrus, jämte en snart inträ- 
dande vänjning vid giftet förleda 
en morfinbrukare (morfinist) 
till fortsatt bruk och stegring av 
doserna. Orsaken till vänjningen 
ligger bl. a. i en ökning av den has- 
tighet, varmed morfinet förstöres 
i kroppen och i minskad känslig- 
het för detsamma hos cellerna. 
Vid M. äro dagliga doser av 1 — 2 
å 4 gr. ej ovanliga, medan en dos 
av 0,2 — 0,4 gr. hos vid morfin 
ovana personer brukar vara 
dödande. Symtomen vid M. äro 
olikartade själsliga rubbningar, 
svårartade mag- och tarmkatar- 
rer, förstoppning, torr och spröd 
hud, anfall av svettning. höggra- 
dig avmagring och blodbrist m. m. 
Vid, i synnerhet plötslig, avhåll- 
samhet från bruk av morfin in- 
ställa sig ångest, sömnlöshet, 
kroppsligt allmänt illamående, 
diarréer och kollaps jämte våld- 
sam hunger efter morfin (ab- 
stinenssymtom). Awänj- 
ning, åtminstone i svårare fall, 
fordrar sjukhusvård med försik- 
tigt, småningom skeende minskan- 
de av doserna. Jfr Xjutnings- 
medel och Opium. 

Morfologi' (av grek. morfe', 



245 



Morfotropi — Morgan 



246 



form, och lo'goa, lära), form- 
lära. Biol. I inskränkt bemärkelse 
vetenskapen om organismernas 
yttre form, i vidsträckt bemärkel- 
se även inre byggnad (anatomi, 
histologi, cytologi) och utveckling 
(embryologi). — Växtmorf ologin 
(i inskränkt bet.) kan vara rent 
beskrivande och jämförande och 
söker då hänföra alla organ till 
vissa grundtyper (hos högre väx- 
ter rot, stam, blad, här), 1. ock 
studeras organens form, ofta ex- 
perimentellt, med hänsyn till 
funktion och miljö ( organ o - 
grafi', experimentell M.). 
— Geogr. Läran om geografiska 
former, spcc. ytformer. — Mine- 
ral. Den del av mineralogin, som 
berör kristallformerna. — Sprdkv. 
Den del av grammatiken (se d. 
o.), där man tar de yttre språk- 
formerna till utgångspunkt vid 
behandlingen. — I bet. språkform 
nyttjas stundom m o r f e' m. — 
Adj.: morfolo'gisk. 

Morfotropi' (av grek. morfe', 
form, och trope', vändning, för- 
ändring), den förändring en ke- 
misk förening undergår i fråga 





Giovanni Battista Morgagni. 



J. Fierpont Morgan senior och Jonior. 

om kristallformen, då väte i mole- 
kylen ersattes av en annan atom 
1. radikal. 

Morgagni [-ga'nnji], Gio- 
vanni Battista, f. 1682, d. 
1771, italiensk läkare, räknas som 
grundläggaren av den patologiska 
anatomin. M. var den förste, som 
systematiskt studerade sjukliga 
förändringar i organ efter döden 
och satte dem i sammanhang med 
de olika sjukdomarna. 

Morgan [må'g8n]. 1. Lewis 
Henry M., f. 1818, d. 1881, nord- 
amerikansk sociolog. M. har be- 
drivit banbrytande studier bland 
samtida primitiva folk, särskilt 
av irokesindianernas klan- och 
äktenskapssystem. Hans huvud- 
verk är den sociologiska utveck- 
lingshistorien Ancient Society 
(1877). — 2. JohnPierpont 
M., f. 1837, d. 1913, nordameri- 
kansk finansman. M:s bankhus, 
J. P. Morgan & Co., blev kär- 
nan i en av För. Stat:s ledande 
bank- och försäkringskoncerner. 
Genom omfångsrik emissions- 
verksamhet fick M. tillfälle att 
förvärva inflytande på skilda om- 
råden, och särskilt genom att 
överta och reorganisera misskötta 
men utvecklingsdugliga järnvä- 
gar blev han en verklig stormag- 
nat. 1901 tog han en betydande 
del i grundandet av ståltrusten, 
United States Steel Corp. — M. 



247 



Morgana — Morgongåva 



248 



utövade ett omfattande mecenat- 
skap och donerade etora summor 
till kyrkor, sjukhus, universitet 
och andra läroanstalter. Som en av 
sin tids störste samlare hopbragte 
han dels utomordentligt värde- 
fulla samlingar av böcker och 
manuskript, vilka av sonen 1924 
förvandlades till en oflFentlig in- 
stitution, dels enorma konstsam- 
lingar, av vilka stora delar 
skänkts till 1., ss. samlingen av 
kinesiskt porslin, deponerats i 
Metropolitan Museum of Art. — 
3. Thomas Hunt M., f. 1S66, 
nordamerikansk zoolog och ärft- 
lighetsforskare, prof. vid Colum- 
bia University 1904, har med 
hjälp av talrika lärjungar gjort 
epokgörande undersökningar över 
kromosomerna som ärftlighets- 
bärare (jfr Ärftlighets- 
lära). — 4. John Pierpont 
M., f. 1867, son till M. 2, nord- 
amerikansk finansman. M. har 
spelat en framträdande roll vid 
världskrigets finansiering och 
därefter verkat för skadestånds- 
frågornas lösning. Som samlare 
har han följt i faderns spår. 

Morga'na, se Luftspeg- 
ling. 

Morgana'tiskt äktenskap, 

"äktenskap till vänster", sådant 
äktenskap mellan en furste och 
en med honom icke jämbördig 
kvinna, i vilket hustrun och bar- 
nen icke bli delaktiga av mannens 
rang (urspr. endast fingo anspråk 
på en utfäst morgongåva, mlat. 
morgana' tica). I svensk rätt har 
M. aldrig förekommit. 

Morga'ri, O d d i n o, f. 1865, 
italiensk socialdemokrat, invaldes 
i parlamentet 1897, stod under 
världskriget i förbindelse med de 
ryska bolsjevikledarna och deltog 
1916 i Zimmerwaldkonferensen. 
Har senare ingått i förenade 
socialistpartiet under Turati. 



Morgarten [må'r-], bergsslutt- 
ning vid Ägerisjön, kantonen Zug, 
Schweiz. Om slaget vid M. 
1315 se Schweiz. Historia. 

Mo'rgen, äldre tyskt ytmått 
= 2,553 kvm. 

Morgenbladet, norsk tidning, 
grundad 1819 ss. oppositionellt 
organ, sedermera konservativ. M. 
var under unionstiden för för- 
eningen med Sverige och förde 
skandinavismens talan. 

Mo'rgenstern. 1. Chris- 
tian M., f. 1805, d. 1867, tysk 
målare. M., som tillhörde den 
hamburgska konstnärskretsen 

från 1800-t:s början, studerade i 
Köpenhamn och slog sig senare 
ner i Miinchen. Hans landskap 
utmärka sig för sin fina och 
friska skildring av luften och 
ljuset. — 2. Christian M., f. 
1871, d. 1914, den föreg:s sonson, 
tysk skald. M., som tillhörde 
lS90-t:s symbolistiska diktar- 
krets, är bekant för sina groteskt- 
fantastiska dikter {Galgenlieder, 
1905; Palmström, 1910). 

Mo'rgenstierne [-stjä'rrne], 
se v. Munthe af Morgen- 
st i e r n e. 

Mo'rghen, R a p h a e 1 1 o, f. 
1758, d. 1833, italiensk koppar- 
stickare, lärjunge och svärson till 
Volpato, i vars reproduktionsverk 
efter Eafaels stanzer han medver- 
kade. Mest bekant är hans repro- i 
duktioii av Lionardos Xattvarden. 

Morgonbladet, en i Helsing- 
fors 1872 — 84 utgiven daglig tid- 
ning, förkämpe för de fennoman- 
ska strävandena. 

Morgongåva, järnvägsstation 
i Vittinge skn, Västmanl. 1., vid 
linjen Krylbo — Mjölby. Gjuteri, 
mek. verkstad och såg; äg. a. b. 
Västeråsmaskiner, grundat 1908. ^ 

Morgongåva, i gammal ger- I 
mansk rätt en brudgummens 



249 



Morgonstjärna — Morisot 



250 



jfinri—r 



Morgonstjärna. 



personliga gåva till sin brud, ett 
slags vederlag för hemgiften. M. 
var enl. äldre svensk rätt den an- 
del i mannens giftorätt och en- 
skilda egendom, som hustrun 1. 
undantagsvis hennes arvingar i 
vissa fall erhöllo vid äktenskapets 
upplösning. M. till änka utgick 
endast, om makarna vid mannens 
död ej hade några barn. Genom 
lagen om makes arvsrätt 11 juni 
1920, som för vissa fall stadgar 
arvsrätt makar emellan, upphäv- 
des bestämmelserna om M. Jfr 
L i v g e d i n g. 

Morgonstjärna, en på 1400- 
och 1500-t. använd stridsklubba, 
vars kulformiga klubbhuvud var 
besatt med åt alla sidor utgående 
taggar av järn. M. användes som 
brandvaktsvapen ända in på 
1800-t. — Morgonstjärnan, 
se Venus. — Morgonstjär- 
nor, se Ornithogalum. 

Morgue [mårg], -se La 
M o r g u e. 

ISIorgårdshammar, järnvägs- 
station vid Stockholm — Västerås 
— Bergslagens järnvägar, i Norr- 
bärke skn, Kopparb. 1. Vid M. 
äger Älorgårdshammars mek. 
verkstads a. b., grundat 1895, gju- 
teri och mek. verkstad för till- 
verkning av maskiner för järn- 
verk och gruvor, motorer m. m. 

Morhirs, se Andropogon. 

Mori'a, enl. 1 Mos. 22: 2 namn 
på det "land", där Abraham 
skulle offra Isak, enl. 2 Krön. 
3: 1 i senjudisk tid namn på tem- 
pelberget i Jerusalem. Samari- 
terna mena, att det i 1 Mos. 22 
åsyftade berget är Gerissim, var- 
för där också än i dag visas ett 
"Abrahams altare". 



Moria'n (mltv. murian, av ffr. 
morien, av nilat. maurita'nus. in- 
vånare i Maurctauien; jfr M o - 
r e r), neger. 

Mori'n, färgämne i gulträ. Fär- 
gar bomull och ylle efter krom- 
betning ljusgula. 

Mori'ner, fornkeltisk stam, bo- 
satt omkr. nuv. Boulogne-sur-mer. 

Moring, grov ring i större 
flotte 1. boj, vilken användes som 
permanent förtöjningsplats. Mo- 
ringsbojen förtöjes med morings- 
ankare, stockankare med vanl. en- 
dast ett fly. 

Mori'nga, växtsläkte (fam. 
Moringa' ceae, ordn. Rhoeada'les) . 
M. ara'bica är ett ostindiskt träd 
med parbladiga blad. Fröna, 
behennötter, ge vid press- 
ning behenolja (vanl. felak- 
tigt kallad benolja, jfr d. o.), 
använd som smörjolja i ur o. d. 

Mori'nus, Johannes (fr. 
Jean Morin), f. 1591, d. 1659, 
fransk teolog av oratorianernas 
kongregation, konvertit från pro- 
testantismen 1618. M. behandlade 
med stor lärdom och kritiskt 
skarpsinne spec. frågor rörande 
G. T:s grundtext och utgav för 
första gången den samaritanska 
pentateuken och targumen. 

Morion [-å'r)], se Hjälm sp. 
793. 

Mori'sker, benämning på de 
kristnade morerna i Spanien och 
deras ättlingar. De fördrevos 1609 
—10 under Filip III. Se Spa- 
nien. Historia. 

Morisot [-Så'], B e r t h e, f. 
1841, d. 1895, fransk målarinna, 
lärjunge till Manet och gift med 
en broder till denne, slöt sig till 
impressionisterna och målade sär- 



251 



Morituri te salutant — Morland 



252 



--^1»«r. 




Morkulla. I-ängd 35 — 39 cm. 

skilt trädgårdsscener i ljusa, 
skimrande toner. 

Morituri te salutant, se 
Gladiator. 

Moritz [må'-] (höll. Maurits) 
av O r a n i e n, ståthållare i Ne- 
derländerna (se d. o.). 

Moritz [må'-], kurfurste av 
Sachsen, f. 1521, d. 1553. Religiöst 
indiflferent, anslöt sig M. till kej- 
sar Karl V i striden mot Schmal- 
kaldiska förbundet. Efter att ha 
medverkat till segern vid Miihl- 
berg 1547 erhöll M. sin släktings 
Johan Fredrik av Sachsen kur- 
furstevärdighet och arvland. 
Fruktande kejsarens inflytande i 
Tyskland, försonade sig M. plöts- 
ligt med protestanterna, fördrev 
kejsaren ur Tyskland och åväga- 
bragte fördraget i Passau 1552. 

Moritz [må'-], greve av Sach- 
sen, vanl. kallad Marskalken 
av Sachsen, f. 1696, d. 1750, 
son till August den starke av 
Sachsen och Aurora Königsmarck, 
fältherre i fransk tjänst från 
1720. M. gjorde lysande insatser, 
framför allt under österrikiska 
tronföljdskriget på den neder- 
ländska krigsskådeplatsen. 

Morjärv, stationssamhälle vid 
Stambanan genom övre Norrland 
i Tore skn. Xorrb. 1. 

Morkarla, socken i Uppsala 1., 
jämte Alunda pastorat i Uppsala 
stift. S25 inv. 

Morkinskinna [-skinna], isl., 
'"det murkna skinnet", en isländsk 
pergament skodex från omkr. 1280, 



innehållande norska konungasagor 
från tiden 1035 — 1157. Förvaras 
i Det kongelige Bibliotek i Köpen- 
hamn, utg. i Kristiania 1867. 

Morkulla, Sco'lopaw rusti'cola, 
en art Beckasinfåglar. 
Underbenen äro helt f jäderklädda. 
Ryggen är spräcklig i rödbrunt, 
svart och grått, undersidan gråvit 
med bruna tvärband. På huvudet 
finnas fyra breda, svarta tvär- 
band. Europa, n. Asien; i Sve- 
rige över hela landet. Vistas helst 
på marken i sumpiga barrskogar. 
Boet redes på marken. Ägg 4, ljust 
grågula, grå- och brimfläckiga. 
Flyttfågel. Fridlyst. — M. skjutes 
vanl. på "draget" (morkulls- 
sträcket) under hanarnas 
parningslek på vår- (ofta även 
sommar-) kvällarna, då de under 
ett "knortande" och ett ''knis- 
pande" läte täml. regelbundet 
flyga över vissa terrängpartier. 

Morland [må'l8nd]. George, 
f. 1763, d. 1804, engelsk målare. 
I anslutning till den holländska 
1600-talskonsten valde M. gärna 
motiv ur böndernas liv och från 




En sup. Målning av George Morland. 



253 



Morlanda — Mormoner 



254 



landsvägarna. Hans målningar, 
ofta romantiskt uppfattade, präg- 
las av en intensiv färgglöd. 

Morlanda, socken i Göteb. 1., 
jämte Käringön, Mollösund och 
GulLholmen pastorat i Göteborgs 
stift. 3,560 inv. Inom M. ligga 
municipalsamhällena Ellos, HäDe- 
viksstrand, Stocken och Edshulta- 
hall. 

Morley [må'li], John, vis- 
count M. of B 1 a c k b u r n, f . 
1838, d. 1923, brittisk liberal poli- 
tiker, var 83. minister för Irland i 
Gladstones kabinett 1886 och 1392 
— 95 energisk talesman för home 
rule. M., som opponerade mot 
Chamberlains imperialism, förde 
SS. minister för Indien 1905 — 10 
en moderat politik och genom- 
drev en mängd förvaltningsrefor- 
mer (se Indien sp. 1322). 1910 
medlem av Asquiths ministär, av- 
gick han ang. 1914 till följd av 
opposition mot krigspolitiken. 
Bland M:3 betydande skrifter 
märkes den ståtliga biografin 
Life of Gladstone (3 dir, 1903). 

Mormo'ner, det ' hävdvunna 
namnet på medlemmarna i ett 
nordamerikanskt religiöst sam- 
fund, vilket självt kallar sig 
Jesu Kristi kyrka av 
Sista dagarnas heliga, 
The church of Jesus Christ of 
Latter-day Saints. Stiftaren, J o - 
seph Smith, var en obil- 
dad man av extatisk läggning, 
som menade sig genom en ängel 
ha kallats att spec. för Amerikas 
folk frambära den sista och av- 
görande uppenbarelsen. Detta 
skedde framför allt genom dikte- 
randet av M o' r m o n s bok 
(utg. 1830), uppkallad efter en 
däri omnämnd profet och till for- 
men en fri efterbildning av Bi- 
beln, särskilt G. T:s profetiska 
böcker. Smith sade sig ha översatt 
den frän en hemlighetsfull text 




Joflii Morley. 

(skriven på "förbättrad egyp- 
tiska"), som han påstod sig ha 
funnit på några i en jordkulle 
gömda guldtavlor, vilka härrörde 
från Amerikas urinvånare, ätt- 
lingar av Noa och av de gamla 
israeliterna, och som han tydde 
med hjälp av ett par samtidigt 
påträfTade genomskinliga stenar. 
1830 grundade Smith sitt sam- 
fund, inom vilket han intog plat- 
sen SS. profet (med fortsatta 
"uppenbarelser") och ledare. I 
hemtrakten (v. delen av staten 
New York) mottagen med miss- 
tro, fann han däremot i Ohio och 
Missouri troende anhängare. M:9 
teokratiska härsklystnad fram- 
kallade emellertid snart förföl- 
jelser, och efter öppna fientlig- 
heter (1838—39) drogo de till 
Illinois, där man grundade staden 
Nauvoo, vars även av staten 
erkände styresman Smith blev. 
En i stor skala, även utanför 
Amerika bedriven mission till- 
förde dem en stor mängd konverti- 
ter (1840 — 44 från Europa när- 
mare 4,000). Även i Illinois blev 
emellertid ställningen ohållbar, 
på grund av M:s anspråk och pro- 
fetens maktfullkomlighet samt ej 



259 



Morrison — Mortensen 



260 




Titelblad, komponerat av William Mor- 
ris. 

Burne-Jones och Crane, och be- 
drev en outtröttlig propaganda. 
Jämte dikter, fyllda av en roman- 
tisk medeltidsstämning, skrev 
han bl. a. framtidsromanen "News 
from Noichere (1891), som ger 
uttryck åt en utopisk socialism, 
för vilken M. även i andra former 
gjorde sig till ivrig förespråkare. 
— 2. I r a N e 1 s o n M., f . 1875, 
nordamerikansk affärsman, 1914 
— 23 minister i Sthlm. M. utgav 
1923 memoarer från sin diploma- 
tiska verksamhet. 

Morrison [må'rrisn]. 1, Ro- 
bert M., f. 1782 i England, d. 
1834 i Kanton, den förste pro- 
testantiske missionären i Kina 
(se d. o. sp. 805), verksam där i 
Londonmissionssällskapets tjänst. 
M. ägnade sig särskilt åt över- 
sättning av Bibeln m. m. — 2. 
George Ernest M., f. 1862, 
d. 1920, engelsk publicist, från 
1896 Times' korrespondent i Pe- 
king, 1912 Yiian Shi-kais politiske 



rådgivare, framstående kännare 
av kinesiska förhållanden. 

Mors, den största ön i Limfjor- 
den, Jylland, Danmark. 368 kvkm. 
26,000 inv. 

Mors dag, mödrarnas natio- 
nella hedersdag, sista söndagen i 
maj, första gången firad 1919. 

Morse [må'8], Samuel, f. 
1791, d. 1872, nordamerikansk 
uppfinnare, urspr. målare. Från 
1830-t. ägnade sig M. åt elektro- 
tekniska studier och uppfann 
Morsetelegrafen (se Telegrafi) 
och Morsealfabetet (se d. o.). 

Morsealfabetet [må's-], ett av 
S. Morse uppfunnet, vid telegra- 
fering och signalering använt, av 
punkter och streck sammansatt 
teckensystem. Ett streck göres 
lika långt som tre punkter (två 
punkter med mellanrum), mellan- 
rummet mellan varje teckendel i 
samma tecken lika med en pimkt, 
mellan två tecken lika med tre 
punkter samt mellan varje ord 1. 
tal lika med fem punkter. 

MortaIite't (lat. morta'litas, 
av mors, död), dödlighet, se B e - 
folkningsstatistik och 
Dödlighetsstatistik. 

Mo'rtensen, Johan, f. 1864, 
litteraturhistoriker, docent i Lund 
och Uppsala, t. f. lärare i littera- 
turhistoria i Lund 1914 — 20, er- 
höll professors nanm 1920, blev 
Sydsvenska Dagbladet Snällpos- 
tens Londonkorrespondent 1921. 
M. har bl. a. utgivit studier i 
Clas Livijns författarskap samt 
de populära stora översiktsarbe- 
tena Från Aftonbladet till Röda 
rummet (1905) och Från Röda 
rummet till sekelskiftet (2 bd, 
1918—19). 

Mo'rtensen, Ole Theodor 
J e n s e n, f. 1868, dansk zoolog, 
inspektör vid Zoologisk Museum i 
Köpenhamn 1917. M. åtnjuter in- 
ternationellt anseende som echino- 



261 



Mört Homme — Mortimer 



262 



■■ • • • • ^ • ■■ ■■ • • • 

■■ • ^ • (.'••• ^H ^B ■■ • • 

^ • • d • • ^ ■■ iMB Ml ^ ^ O 

• e • • ^ ■■ •••••• . I>unkt 

• • ^H • • # • # ^H # ■■ # ^H # ■■ t Kumina 

• • ^m • r • ^m ^m mm • ■■ • i^ • : Scmikuion 

■■ ^ • g ^ • • ^ ^ ^ ^ • • • : Kolun 

• • • • h ^ • ■■ IHi y • • ^ ^ • • ? KräRcteckcn 

• • ^ a^ • • ^B ■■ • • ^m ■■ ! llropsteckcD 

• ^ ^ ^ • ^ i^ • ^ -^ l-i) • ^m i^ ^ ^ • ' Apostrof 

^ • ^m k • ■■ • ^m ^m • • • • ^B nindc-. Tankstreck -> 

• ^B • • ^B i^ IH • BB • • BBI • liiMkslruck — / 
^ MB m • ■■ i^ ^ ^ I ^ • IBi BB • ^ Purc-iitcs ) 
IBB* ••i^MBIBn-: •■B«*BB« Cit:ilion " 

■■ ^B • ^B BB n • • • ^m ^m • • ^m ^m • ■■ t'ndcl>trykning ^_ 

■■ ■■ ■■ • • • • BB * ■■ • • • MH I.ikhul, Åtskillnad = 

• ^B IBI • |i ••••• •••••••• Misskiivning 

• ••^^^••« No.M^M;.I (SOS) 

Morsealfabetet. 

dermforskare. Från forskningsre- d. o.)j dels M. av handling, som 
sor, bl. a. till Siarn, Väst- och Ost- förkommit. I förra fallet skall 
indicn samt Stilla havet, har M. ägaren av den intecknade fastig- 
hemfört stort zoologiskt material, heten lämna in det inlösta skulde- 

Mort Homme, L e M. [lo mår brevet till domstolen, som förkla- 

å'mm], höjdparti 12 km. n.v. om rar inteckningen dödad. I senare 

Verdun, Frankrike, med domine- fallet kan den, som förlorat en 

rande läge inom Verduns yttre handling, på vilken han grundar 

försvarsområde, därför mycket sin fordran, trots detta i viss ord- 

omstritt under världskriget vid ning fordra betalning, varefter 

striderna om Verdun 1916 och handlingen förklaras icke längre 

1917. äga någon giltighet. Sistnämnda 

Mortier [-je'], Édouard slag av M. är inskränkt till väx- 

A d o 1 p h e, hertig av T r e v i s o, ^^r, checker, motböcker med spar- 

f. 1768, d. 1835, fransk marskalk l^anker. Postsparbanken, bank- 

(1804), hörde under Napoleons- aktiebolag 1. solidariskt bankbo- 

tidens senare skede till de ledande ^^g samt konossement. 

fältherrarna. Han förblev i tjänst Mortimer [må'tim8], en av 

efter restaurationen och var 1834 Englands mäktigaste medeltida 

— 35 premiärminister. Kort därpå ätter. 1. Roger M., f. 1287, d. 

föll han offer för ett mot monar- 1330, kom i gunst hos Edvard 

ken riktat bombattentat vid in- II :s gemål Isabella och ledde 

vigningen av Julikolonnen. upproret 1326, varefter Isabella 

Mortifikatio'n (lat. mortifica'- ställdes i spetsen för en av M. 

tio, av mors, död) 1. dödande, ledd förmyndarregering. Denna 

i juridisk terminologi benämning störtades av Edvard III, som lät 

på en sådan rättslig åtgärd, var- livdöma och avrätta M. — 2. Sir 

igenom en på urkund grundad Edmund M., f. 1376, d. 1409, 

rätt upphäves. I svensk rätt före- gjorde 1405 ett misslyckat uppror 

kommer dels M. av inteckning (se mot Henrik IV för att på tronen 



263 



Mortorp — Mosaik 



264 




Kejsarinnan Teodora. Detalj av mosaik 
i San Vitale, Ravenna, 

uppsätta brorsonen Edmund 
M., earl of March (f. 1391, d. 
1425), som härstammade från 
kungaätten på mödernet och var 
huset Yorks tronkandidat. 

Mortorp, socken i Kalmar 1., 
jämte Oskar pastorat i Växjö 
stift. 1,540 inv. 

Morup, socken i Hall. 1., pas- 
torat i Göteborgs stift. 2,355 inv. 

Mo'rus, Thomas, se M o r e. 

de Morveau [da mårvå'], 
Guyton, f. 1737, d. 1816, ba- 
ron, fransk kemist, från 1800 di- 
rektör för École polytechnique, 
införde en systematisk nomenkla- 
tur inom kemin och utförde vik- 
tiga arbeten inom analytisk och 
teknisk kemi. M. deltog i de 
första försöken att använda bal- 
longer för strategiskt ändamål. 

Morven [måVan]. 1. Bergs- 
trakt i n. Skottland. — 2. Halvö 
i Argyllshire, v. Skottland. 

Morä'n (fr. moraine), pinn- 
mo, krosstensgrus, jord- 
art, bildad genom avlagring av 



det material, som en glaciär 1. in- 
landsis fört med sig antingen i 
sina bottenpartier (bo 1 1 en - 
morän) 1. ock i sitt inre 1. på 
ytan (y t m o r ä n) . Morängruset 
utgör en oskiktad och osorterad 
blandning av block, stenar, grus, 
mo och lera. I ytmoränen är ma- 
terialet löst hopat, i bottenmorä- 
nen mera sammanpackat. Morän- 
gruset, vilket täcker stora delar 
av vårt land, är än utbrett som 
ett relativt jämnt täcke, än hopat 
i form av ryggar, antingen paral- 
lella med den stora landisens 
rörelseriktning (radialmo- 
räner, drumlins) 1. vinkel- 
räta mot denna (änd morä- 
ner). M. är svårarbetad som 
åkerjord men ger god jordmån 
för skogen. Dess sammansättning 
är beroende av den berggrund, 
över vilken isen gått fram. M o - 
r ä n 1 e r a håller lera, morän- 
märgel kalk i större mängder. 
Mosai'k (fr. mosalque, ital. 
mosaico, lat. o'pus musi'vum, av 
grek. musei'on, se Museum), i 
vidaste bemärkelse varje yt- 
dekoration, som i motsats till 
inlagt arbete (se d. o.) i 
sin helhet är sammansatt av olik- 
färgade småstycken av samma 1. 
likartat material; i speciell be- 
märkelse dylika arbeten i sten 
(oftast marmor) 1. glas. — 
Mosaiktekniken stammar från 
Orienten. Den utövades redan i 
äldsta tider i Egypten och Persien 
och spreds därifrån västerut. De 
äldsta M., som tjänade till golv- 
betäckning, voro ornamentala och 
sammansatta av relativt stora, 
geometriskt tillskurna stenplat- 
tor. Under hellenistisk tid blevo 
även figurframställningar van- 
liga, och i samband därmed redu- 
cerades stenplattorna till små 
tärningar 1. ersattes av färgade 
glasstift, som fasttrycktes i ett 



265 



Mosaik 



266 



kittartat, hårdnande imderlag, i 
vilket figurerna 1. mönstret upp- 
ritats. Den antika M. bragtes till 
sin tekniska fulländning av den 
första kejsartidens romare, som 
smyckade icke blott golv utan 
även väggar och tak med M. Stilis- 
tiskt anslöto sig dessa till det öv- 
riga måleriet. Det mest berömda 
bevarade exemplet på antikens M. 
är det s. k. Alexanderslaget (se ill. 
till Alexander sp. 257—258), 
trol. en kopia av en målning, fram- 
ställande slaget vid Issos. — Vid 
kristendomens seger erhöll M. en 
ny, storartad blomstring i kyrkor- 
na, vilkas väggar och valv, endast 
undantagsvis golv, smyckades 
med praktfulla glasmosaiker. Den 
kristna mosaikkonsten uppstod 
och hade sin huvudhärd i Bysans, 
men då de flesta äldre verken där 
gått förlorade, kan utvecklingen 
bäst följas i Italien. De äldsta 
kristna M. i Santa Costanza, 
Santa Pudenziana m. fl. kyrkot i 
Rom, utförda på 300- och 400-t., 
ansluta sig i sin strävan efter 





Mosaik i Santa Costanza, Bom. 



Den helige Ananias' dop. Mosaik i Ca- 
pella Palatina, Palermo. 

naturalism till de antika M. ; 
likaså de äldsta M. i Ravenna (se 
d. o.). I de senare M. i Ravenna, 
t. ex. de på 500-t. utförda i San 
Vitale (se ill. till Bysantinsk 
k o n s t sp. 885 — 886 och J u s t i - 
nianus), märkes däremot ett 
överhandtagande inflytande från 
bysantinsk konst. Ett nytt upp- 
sving röner M. på 1000- och 1100-t. 
De normandiska kyrkorna på Sici- 
lien, i Monreale, Cefalu (se ill. till 
Kristusbilder sp. 1380) 
och Palermo, erhöllo vid denna 
tid praktfulla M., vilka i likhet 
med de ung. samtida M. i Markus- 
kyrkan i Venedig och San Cle- 
mente i Rom stå under inflytande 
från Bysans, där figurala M. ut- 
fördes långt fram i medeltiden 
(berömda M. från 1300-t. i Kah- 
rije Djami, Konstantinopel). Från 
1100- och in på 1300-t. kommo i 
Italien rent ornamentala M., 
vanl. i marmor, ånyo i bruk för 
utsmyckning av golv, pelare, 
fasader och även kyrkoinventa- 
rier, SS. predikstolar och altartav- 
lor. Efter släkten C o' s m a a 
(c o 8 m a' t e r n a), inom vilken 
denna teknik under flera gene- 



267 



Mosaikguld — Mose 



268 




Cosmatarbete. Predikstol i domen i 
Kavello. 

rationer hade sina främsta ut- 
övare, kallas dylika arbeten vanl. 
cosma'tarbeten. De figurala 
M. hade med freskomåleriets upp- 
komst spelat ut sin roll, men tek- 
niken har likväl bevarats, främst 
i Italien, och enstaka M. ha intill 
våra dagar utförts, i regel dock 
utan att några större konstnär- 
liga resultat nåtts. I Sverige ut- 
gör den av E. Forseth utförda 
mosaikdekoreringen av Gyllene 
salen i Stockholms stadshus (se 
d. o.) ett försök att samman- 
smälta de fornkristna förebilder- 
nas stil med modern naivism. 

Mosaikguld, mo8a'i8kt 
g u 1 d, k r y s o r i' n, en till konst- 
gjutning använd mässing med 65 
% koppar, 35 % zink. 

Mosaiksjuka, sjukdom å 
tobak, potatis, betor och några 
andra växtarter, visar sig i mörka 
och ljusa fläckar på bladen samt 
verkar hämmande på plantornas 
tillväxt. M. orsakas av ett okänt 
smittämne, som sprides med vissa 
insekter (t. ex. bladlöss) men 
även genom beröring av arbetarna 
vid plantornas skötsel. 

Mosa'isk, härrörande från 



Mose 1. Mose lag; judisk. — Mo- 
saiska trosbekännare, 
frän 1838 i svenskt officiellt 
språkbruk beteckning för de ju- 
dar, som fasthålla vid sina fäders 
religion. — Mosaiska för- 
samlingar, de judiska försam- 
lingarna i Sverige. 

Mosai'sm, i äldre tid beteck- 
ning för det system av religiösa 
och sedliga lagar, som i Mose- 
böckerna tillskrives Mose. Sedan 
bibelforskningen klart visat, att 
M:s huvudpartier härröra från 
betydligt senare tid än Moses, har 
termen kommit ur bruk. 

Mosambi'k, port. Mozambique. 
1. Portugisiska öst-Afrika (se d. 
o.). — 2, Stad i M. 1, på en ö 
nära kusten. Livlig handel. Eo- 
mersk-katolsk biskop. 5,000 inv. 

Mosambi'kkanalen, sundet 
mellan Madagaskar och Port. 
öst-Afrika, 400—900 km. brett, 
1,700 km. långt. Genom M. går den 
lju mm a Mosambikström- 
men i s. riktning (se Indiska 
oceanen, kartan). 

Mosand, se M o. 

Mosander, Karl Gustav, 
f. 1787, d. 1858, kemist och far- 
makolog, prof. vid Karol. inst. 
1832, intendent vid Riksmuseets 
mineralogiska avdelning 1845, ut- 
förde betydelsefulla undersök- 
ningar av sällsynta jordmetaller, 
av vilka han isolerade bl. a. didym 
(se d. o.) och lantan. 

Mo'scheles, I g n a z, f. 1794, d. 
1870, tjeckisk tonsättare och 
pianovirtuos, från 1846 lärare vid 
konservatoriet i Leipzig. Av M:s 
talrika tonsättningar användas en 
del studieverk för piano ännu. 

Mose (sannol. av egypt. mes ju, 
barn; i Septuaginta och N. T. 
Moses), Israels befriare ur träl- 
domen i Egypten och ledare under 
ökenvistelsen. Någon detaljerad 
kunskap om M:s tid, omkr. 1400 



269 



Moseböckerna 



270 



— 1300 f. Kr., är ej möjlig. M. 
skildras legendariskt redan i 
Moseböckernas gamla källor. Men 
de grundläggande data (israeli- 
ternas vistelse i Egypten, befriel- 
sen därur, organisationen av 
stammarna etc.) innehålla intet 
osannolikt, och den äldsta källan 
(Jahvisten) är i viktiga detaljer 
(t. ex. övergången över Röda 
havet) icke så mirakelartad som 
de senare. Särskilt för Israels 
religion torde M. ha haft en 
grundläggande betydelse: dyrkan 
av Jahve synes genom honom ha 
blivit det sammanhållande bandet 
för stammarna (förbundet vid 
Sinai). Från M. kan man möjli- 
gen också härleda arken samt 
det israelitiska prästadömet. Av 
de omfattande lagarna äro 5 
Mos. och Prästkodex klart efter- 
mosaiska. Men även de gamla 
källornas ålderdomligaste lag- 
partier förutsätta tydligen bo- 
sättningen i Kanaan och härröra 
sålunda ej från M.; dekalogen 
(se d. o.) uppvisar sannolikt in- 
verkan från profeterna. Från M. 
härrör dock möjligen budet att 
dyrka Jahve allena (jfr Gud sp. 
75), och av högtiderna passa till 
hans epok i varje fall påsken och 
nymånadsfesterna. M : s grund- 
läggande betydelse ss. lagstiftare 
och organisatör ha emellertid 
gjort, att så gott som alla föl- 
jande lagar i Israel lagts i hans 
mun (jfr Moseböckerna). — 
I konsten framställes M. som en 
vördnadsbjudande åldring med 
böljande skägg och horn i pan- 
nan (beroende på Vulgatas övers, 
av 2 Mos. 34: 29 f.). De mest be- 
römda framställningarna av M. 
äro statyerna på Michelangelos 
Juliusmonument i Rom (se ill. 
till Bildhuggarkonst sp. 
1534) och Claus Sluters Moses- 
brunn i Dijon (se ill. till d. o.). 



Moseböckerna, i svenska Bi- 
beln efter Luthers föredöme 
namn på de 5 första böckerna i 
G. T., vilka, utom den s. k. ur- 
historien (1 Mos. 1 — 11), inne- 
hålla berättelserna om Israels 
stamfäder (1 Mos. 12 — 50) samt 
om den mosaiska tiden (2 — 5 
Mos. ; fr. o. m. 2 Mos. 20 till över- 
vägande del lagar). Namnet M. 
grundar sig på antagandet, att 
dessa böcker skrivits av Mose, en 
åsikt, som tydligen uppkommit 
på grund därav, att lagarna fram- 
ställas SS. meddelade genom ho- 
nom. M. själva beteckna ingenstä- 
des Mose SS. författaren. Hos de 
hebreiska judarna benämndes de 
enskilda M. efter sina begynnelse- 
ord och tillsammantagna efter 
sin huvudbeståndsdel, lagen (jfr 
B i b e 1 sp. 1432) . Hos de grekiska 
judarna fingo de namn, som an- 
tydde deras innehåll, och dessa 
övertogos sedan, latiniserade 1. 
översatta, av Vulgata : G e' n e - 
s i s, 1 Mos. ; E' X o d u s, 2 Mos. ; 
Levi'ticus, 3 Mos. ; N u'- 
m e r i, 4 Mos. ; Deuterono'- 
m i u m, 5 Mos. Ett sammanfat- 
tande grekiskt namn är P e n t a - 
t eji' ken. — M :s uppkomst har 
varit föremål för omfattanda 
forskningar. Sedan ett fruktbä- 
rande uppslag givits av den 
franske läkaren Jean Astruc (f. 
1684, d. 1766), som påpekade väx- 
lingen mellan gudsnamnen Jahve 
och Elohim, ha under 1800-t. sär- 
skilt tyska lärda (främst Well- 
hausen) slutgiltigt konstaterat 
M. vara en sammanarbetning 
av ett flertal eftermosaiska käll- 
skrifter. Äldst av dessa är den 
s. k. Jahvi'8ten (som redan 
från början använder gudsnamnet 
Jahve). Denna källa, som börjar 
med en skapelseberättelse (nu i 
1 Mos. 2) samt en skildring av 
mänsklighetens urtid, därefter 



271 



Mosel — v. Moser 



272 



fortsätter med patriarkerna (1 
Mos. 12 flf.) och den mosaiska ti- 
den (i 2 och 4 Mos.) samt även 
sträcker sig in på tiden för Pale- 
stinas erövring (i Jos. och Dom.), 
möjligen än längre (i Sam.) och 
kännetecknas av en folkligt 
åskådlig berättarkonst, torde ha 
tillkommit i Juda rike omkr. 900 
—850 f. Kr. E 1 o h i' s t e n (som 
före mosaiska tiden uteslutande 
använder gudsnamnet Elohim) 
börjar först med Abrahamshisto- 
rien men är sedan i huvudsak en 
parallell till Jahvisten, ehuru 
kännetecknad av mera reflekterad 
framställning. Den synes ha till- 
kommit i Israels rike senast un- 
der 700-t. f. Kr. Därnäst yngst 
är 5 M o s., vilken så gott som helt 
består av lagar. Dessa framstäl- 
las SS. givna av Mose före över- 
gången av Jordan. Gällande blevo 
de emellertid först genom Josias 
reformation 621 f. Kr. (2 Kon. 22 
f.) och torde ej ha avfattats så 
särdeles långt förut, o Mos. är 
det profetiska partiets lagbok, vil- 
ken bl. a. bekämpar den från den 
gamla folkreligionen kvarlevande 
hedendomen i kulten. Yngst bland 
^I:s källskrifter är den s. k. 
Prästkodes (prästboken), så 
benämnd därför att den främst 
sysslar med frågor rörande kulten. 
Dess huvudpartier i M. (den före- 
kommer även i Jos.) äro 2 Mos. 
25—31, 35 — 40, hela 3 Mos. och 
stora delar av 4 Mos. (i 1 Mos. är 
den blott representerad av några 
enstaka kapitel). Monoton och 
omständlig samt fallen för 
stora sifferuppgifter, härrör den 
från judiska präster i Babel 
(omkr. 550—500 f. Kr.) och torde 
vara den lagbok, som Esra in- 
förde i Jerusalem. Om samman- 
arbetningen av de nämnda käl- 
lorna se Judisk litteratur 
sp. 235 f. (Esra är dock trol. ej 



slutredaktören). Ur det större 
sammanhang, som flertalet av 
källorna omspände, utsöndrades 
M. SS. en avgränsad helhet sanno- 
likt omkr. 400 f. Kr., då trol. även 
femdelningen genomfördes. 

Mosel [må'§el], fr. Moselle, 
vänsterbiflod till Rhen, upprin- 
ner i 8. Vogeserna, genomflyter 
franska dep. Vosges, Meurthe-et- 
Moselle och Moselle samt preus- 
siska Rhenlandet, upptar från h. 
Meurthe och Saar samt mynnar 
vid Koblenz i Rhen. 514 km., där- 
av 344 segelbara. !M. har förbin- 
delse med Marne — Rhenkanalen; 
längs en del av mellanloppet går 
Moselkanalen. M:s dal är 
ett berömt vinodlingsområde. 

Moseley [mAriåli], Henry 
Gwyn Jeffreys, f. 1SS7, d. 
1915, engelsk fysiker, utförde 
efter Braggs metod epokgörande 
mätningar av våglängden för 
karaktäristiska röntgenstrålar 
(se d. o.) och uppställde en lag 
för sambandet mellan våglängd 
och atomnummer. 

Moselle L-§ä'll]. 1. Departe- 
ment i ö. Frankrike, utgjorde 
187 1—1919 Tyska Lothringen. 
Jordbruk i floddalarna, bergsbruk 
och industri. 600,000 inv. Huvud- 
stad Metz. — 2. Se Mosel. 

Moser [må'§er], Lukas, tysk 
målare, verksam under 1400-t:s 
förra hälft i Schwaben. M. inle- 
der den realistiska riktningen i 
tyskt 1400-talsmåleri och visar i 
sitt enda kända verk. Magdalena- 
altaret i stiftskyrkan i Tiefen- 
bronn (1431), en förvånansvärt 
frisk landskapsuppfattning. 

v. Moser [må'§er], G u s t a v, 
f. 1825, d. 1903, tysk författare, 
skrev populära lustspel, av vilka 
åtskilliga uppförts även i Sverige 
(bl. a. det tills, med F. v. Schön- 
than skrivna Kiieg im Frieden, 
18S0; Krig i fred, uppf. s. å.). 



273 



Moses — Moskya 



274 



Moses, se Mos e. 

Moses brinnande buske, arter 
av släktet Pi'lea (fam. Urti- 
ca'ceae), lågviixta, örtartade bus- 
kar mod små blad och blommor. 
De sistnämnda öppna sig plöts- 
ligt (explosionsartat) och utströ 
frömjölet i en sky. Odlas som 
krukväxter. Diptam (se d. o.) kal- 
las även M. 

v. Mosheim [må'8hajm], Jo- 
ha n n L o r e n z, f. 1693, d. 1755, 
tysk luthersk teolog, prof. i 
Helmstädt 1723, i Göttingen 1747, 
sin tids främste teolog, kallad 
den moderna kyrkohistorieskriv- 
ningens fader. Även framstående 
predikant. 

Mosjö, Mosas, socken i öre- 
bro 1., jämte Täby pastorat i 
Strängnäs stift. 1,505 inv. — 
Från M:8 kyrka härrör en märk- 
lig madonnabild från 1100-t., nu 
i Stat. hist. mus. 

Mosjöen, lastageplats i Nord- 
land fylke, Norge. Betydande han- 
del. 1,800 inv. 

Moské [-ke'] (arab. ma'sdjid, 
ställe, där man knäböjer), benäm- 
ning på det muhammedanska 
templet, där de troende samlas till 
bön och åhörande av chu'tba (fre- 
dagspredikan). Den första M. 
uppfördes av Muhammed i Medina 
och var en synnerligen enkel och 
konstlös byggnad. Senare utveck- 
lades, delvis genom beröringen 
med de kristna, såväl i planbild- 
ning som utsmyckning en stor 
rikedom (se Byggnadskonst 
sp. 840 f. och Muhamme- 
dansk konst). I varje M. 
finnes å den vägg, som vetter mot 
Mecka, en nisch, mihrab (se d. o.). 
Invid mihrab har predikstolen, 
minbar (se d. o.), sin plats. Mera 
inåt M. finnes dessutom en av 
pelare uppburen estrad, avsedd 
för koranrecitatorerna. Till varje 




ZJaroslavt 

4 Nisjnij' NovQOrod 



M. hör vidare en 1. flera minareter 
(se d. o.). 

Mo'skenesö, se Lofoten. 

Moskiter [-ki'ter], mosqui- 
tos [-ki'tås] (av port. och sp. 
mosquito, fluga 1. mygga), namn 
på tropikernas blodsugande myg- 
gor (fam. CulicVdae) och knott. 

Moskovi't (av Moskva), äldre 
beteckning för ryss. 

Moskva'. 1. Guvernement i mell. 
Ryssland. Huvudnäring jord- 
bruk; betydande boskapsskötsel. 
M. är Rysslands industricentrum 
med stor fabriks- och hemindustri. 
43,000 kvkm. 3,8 mill. inv. — 2. 
Huvudstad i Socialistiska sovjet- 
republikernas förbund, i Ryska 
socialistiska federativa sovjetre- 
publiken och i M. 1, på 55° 45' 
n. br. och 37° 34' ö. 1. 1,6 mill. inv. 
— M. genomflytes av Okas biflod 
Moskva och några av dess till- 
flöden; utom Jausa äro de obe- 
tydliga och gå under nästan 
hela sitt lopp genom underjor- 
diska kanaler. — M. har en halvt 
europeisk, halvt asiatisk karak- 
tär. Gatorna äro ofta krokiga och 
smala; låga trähus omväxla med 
moderna hus 1. villor, omgivna av 



275 



Moskva 



276 



TW^ 






MOSKVA 

CENTRUM 



B» SADOVAJA SAMQT ^ ^ 



' aV/ / / . 










'mm 



oo' 



Moskva. 
I. Kreml. II. Kltaj-gorod. III. BelyJ-gorod. IV. SemljanoJ-gorod. V. Samoskvoretje. 
1. Frihetsmonumentet. 2. Post- och telegrafstation. 3. Konstnärliga teatern. 
4. Stora teatern. 5. Dramatiska teatern. 6. Universitet. 7. Historiska museet. 
8. Saluhallar. 9. Lenins mausoleum. 10. Vasilij Blasjennyjkatedralen. 11. Arsenalen. 
12. P. d. Senatshuset. 13. F. d. klostret Tjudov. 14. Uspenskljkatedralen. 15. Ivan 
VelikiJ. 16. Arhangelskijkatedralen. 17. Slottet. 18. Blagovesjtjenskijkatedralen. 
19. Lenins bibliotek (f. d. Rumjantsevmuseet). 20. FräUarkyrkan. 21. Tretia- 
kovskajagalleriet. 22. Saratovstationen. 



stora trädgårdar. Det centrala M. 
indelas i följande efter deras ålder 
uppräknade huvuddelar : Kreml, 
Kitaj-gorod, Belyj-gorod, Semlja- 
noj-gorod (på v. stranden av flo- 
den Moskva) och Samoskvoretje 
(på h. stranden), tydligt skilda åt 
genom breda boulevarder, urspr. 
murar. Utanför de inre delarna 



ligga vidsträckta förstäder. — 
Kreml utgör M:s hjärta och av- 
gränsas från den övriga staden 
genom höga, rikt tornprydda mu- 
rar, genombrutna av fem portar. 
Inom Kreml ligga de förnämsta 
av M:s otaliga kyrkor och flera 
offentliga byggnader, i vilka några 
av de viktigaste regeringsinstitu- 



277 



Moskva 



278 




Moskva. Kreml frän Moskvafloden. T. v. OspensklJ- och Arhangelskljkatedralerna 
samt Ivan Velikijtornet. 



tionerna residera. De märkligaste 
bland kyrkorna äro Marie-him- 
melsfärds- (Uspenskij-) katedralen, 
de ryska tsarernas kröningskyrka 
(se ill. till Byggnadskonst 
sp. 840), anlagd 1326, i nuv. ge- 
stalt uppförd 1475 — 79 av italie- 
naren A. Fioravanti, Marie-bebå- 
delse- (Blagovesjtjenskij-) katedra- 
len, tsarernas dop- och vigsel- 
kyrka, uppförd från 1484 av ita- 
lienarna P. A. Solari och A. Novi, 
och Ärkeängel Mikaels- (Arhangel- 
skij-) katedralen, uppförd av Novi 
1505 — 09, i vilka italienska och 
bysantinska former förenats till 
en specifikt rysk stil. Kreml 
domineras av det praktfulla, 
omkr. 1600 uppförda klocktornet 
Ivan Velikij, nedanför vilket den 
kolossala nedfallna kyrkklockan 
Tsar Kolokol (omkr. 200 ton) är 
uppställd. Bland profanbyggnader 
märkas det ståtliga, av Konstan- 
tin Thon 1838—49 uppförda slot- 
tet, beläget på platsen för det 
forna tsarpalatset, av vilket nu- 
mera endast kvarstå Facettkam- 
mareu (Granovitaja palata), full- 



bordat 1491, nu säte för sovjet- 
regeringen, och Belvedere- (Te- 
rem-) palatset, uppfört av Novi 
1499 — 1508 i italiensk renässans- 
stil. Inom Kremls murar ligga 
även Arsenalen och Senatshuset 
(numera Sovjets centrala ämbets- 
lokaler), båda 1700-talsbyggna- 
der, kloster, kaserner m. m. — 
Kitaj-gorod, som skiljes från 
Kreml genom det långsträckta 
Röda torget (Krasnaja planina), 
är det ekonomiska livets centrum. 
På och vid detta torg ligga den 
under Ivan den förskräcklige 1555 
— 57 uppförda praktfulla Basi- 
lius- (Vasilij Blasjennyj-) katedra- 
len, Lenins mausoleum, de väl- 
diga 1888 — 93 uppförda saluhal- 
larna och Historiska museet 
från ung. samma tid. — Utanför 
dessa båda stadsdelar sträcka 
sig Belyj-gorod och Semljanoj- 
gorod med breda, från Kreml ut- 
strålande gator. Här ligga bl. a. 
Frälsarkyrkan, den ståtligaste 
av M:s nyare kyrkobyggnader, 
uppförd 1837—83 av Thon till 
minne av 1812 års krig, och det 



279 



Moso — Mosquitokusten 



280 




Moskva. Vasilij Blasjennyjkatedralen. 
Över ryska revolutionen resta 
Frihetsmonumentet. — M. är 
centrum för Rysslands politiska 
och kulturella liv. Om Under- 
visningsanstalter, vetenskapliga 
och kulturella institutioner se 
K y s s 1 a n d. Bland teatrarna, 
som stå på en mycket hög 
nivå, märkas Stora teatern 
(opera), Konstnärliga teatern och 
dennas fyra "studier", Meierholds 
teater och Dramatiska teatern. 
— M. är på grund av sitt cen- 
trala läge Rysslands viktigaste 
handelsstad, dit republikens 
största truster och syndikat kon- 
centrerats, och genom närheten 
till kraftkällor och råvaror den 
viktigaste industristaden (till- 
verkning av textilvaror, maskiner 
och instrument, papper och trä- 
varor, lädervaror, gummi, par- 
fym, porslin m. m.). I M. sam- 
manlöpa järnvägslinjer från ryska 
rikets alla trakter. — Historia. 
M. omnämnes första gången 1147, 
men utgrävningar i Kreml visa, 
att platsen varit bebodd redan på 
SOO-t. 1213 namnes M. som säte 
för ett furstendöme. Till stadens 
utveckling bidrog främst, att 
storfurst Ivan Kalita (132S— 40) 



gjorde M. till huvudstad i s t o r - 
furstendömet M. och att 
metropoliten Pjotr dit förlade sitt 
biskopssäte (1325). Snart blev M. 
även ett av utlänningar besökt 
handelscentrum och började av 
den östra kristenheten räknas ss. 
ett "tredje Rom". Gf^nom att M:s 
furstar samlade alla ryska fur- 
stendömen under sig blev staden 
vid början av 1500-t. huvudstad i 
det ryska väldet. Då Peter den 
store 1712 flyttade regeringen till 
det nyanlagda S:t Petersburg (se 
Leningrad), avsåg han bl. a. 
att bryta med de gammalryska 
traditioner, som voro förknipjpade 
med M. Kejsarkröningarna ägde 
dock fortfarande rum i M., och 
alla viktiga beslut proklamerades 
i staden. Xär M. IS 12 besattes av 
fransmännen, uppkom på out- 
rett sätt en eldsvåda, som lade 
% av ]\I. i aska och berövade den 
dess åldriga, av adelsresidensen 
dominerade prägel. 1918 gjorde 
Lenin M. ånyo till huvudstad. 

Moso, urinvånarstam i prov. 
Yiinnan i Kina, besläktad med 
miaotsi, bildade tidigare en 
ganska mäktig stat, sträckande 
sig över ö. Tibet och en del av 
Yiinnan. 

Mosquitokusten [-ki'tå-], 

ofruktbar och osvmd lagunkust i 




Moskva. Lenins mausoleum. 



281 



Mosquitos — Mosse 



282 



ö. Nicaragua. M. är uppkallad 
efter raosquitofolket, 
mörkhyade indianer, som i äldre 
tid voro fruktade sjörövare. 

Mosquitos, se M o s k i t e r. 

Möss, stad i östfold fylke, s.ö. 
Xorge, vid Oslofjorden (vid 
Mosseälvens utlopp i Mosse- 
sundet). Silgverk, trämasse- 
fabrik m. m. 9,000 inv. — M. nam- 
nes som handelsplats (ladested) 
redan på 1560-t. En stor roll i 
stadens utveckling har det nu 
nedlagda Möss järnbruk spelat. I 
dess huvudbyggnad slöts konven- 
tionen i M. 1814 (se Svensk- 
norska unionen). 

Mossa, se Mossor. 

Mossamedes [-same'desj], 

hamnstad i s. Port. Väst-Afrika; 
järnväg inåt landet. 5,000 inv. 

Mossdjur, Bryozo'a 1. Ecio- 
pro'cta, en klass av Tentacula'ta. 
M. äro små, polyplika, i regel 
fastsittande vattendjur, som 
bilda trädlikt förgrenade 1. moss- 
lika kolonier. Munnen omges av 
tentakler, som kunna utsträckas 
ur det djuren omgivande kalk- 1. 
geléartade höljet. Polymorfa 
kolonier med djur, ombildade till 
och fungerande som gripklor, ten- 
takellika borst 1. förvaringsrum 
för befruktade ägg förekomma. 
Hermafroditer. Könlös fortplant- 
ning genom knoppning är vanlig, 
likaså hos sötvattensarter fort- 
plantning med statobla'8ter: 
övervintrande, i kroppshålan bil- 
dade "inre knoppar", — Fossila 
M. äro kända fr. o. m. undersilur. 

Mosse, torvmosse, geolo- 
gisk bildning, huvudsakl. upp- 
byggd av sönderdelningsproduk- 
ter av den döda vegetationen på 
den plats, där M. uppstått. 5l. 
kunna uppkomma genom igenväx- 
ning av grunda sjöar, bildas på 
primärt vattensjukt underlag 1. 
uppstå genom försumpning av 




Längdsnitt av mossdjur. a analöiii)ning: 

h hjärna : kh kropiistiftla: kv kroppsviigg; 

m muuöppning; s statoblast; ta tarm; 

te tentakel; ä ändtarm. 

urspr. torr, ofta skogbärande 
mark. På bottnen av en sjö, som 
börjat växa igen, bildas grön- 
skiftande gyttjor med inneslutna 
växtres'ter, därovan dyarter av 
brun färgton. Med fortgående 
uppgrundning bildas ovan dylag- 
ren torv, som huvudsakl. utgöres 
av hopfiltade rötter, jordstammar 
etc. av växter, som från stranden 
ryckt ut mot sjöns centrala delar 
(vass-, fräken-, ag- och starrtorv 
etc). M:s yta blir snart så torr, 
att träd kunna vandra ut i den 
kärrartade terrängen, vanl. först 
al, därefter björk; senare täckes 
M. av tallskog. Jämte tallen in- 
komma en mängd ris samt vit- 
mossor (se d. o.), vilka senare 
kunna uppsuga betydande kvan- 
titeter vatten. De försvåra där- 
för syretillträdet till tallarnas 
rotsystem, varigenom dvärgvux- 
na, krokiga martallar uppkomma. 
Till sist få vitmossorna helt över- 
taget och bilda ren vitmöss- 
t o r v, vilken breder ut sig över de 
äldre delarna som en mäktig, 
plankonvex lins. En dylik M. be- 
nämnes högmosse i motsats 
till de mer 1. mindre plana, kärr- 
artade lågmossarna. Den 



283 



Mosse — Mossodling 



284 




Mosse. Schematisk teckning av lagerföljden. a> gyttja, a' torvmarkens underlag 
(berg, sand 1. lera), b dy, c starrtorv, d alkärrtory, e tallmosstorv, f vltmosstorv. 



högsta punkten på en högmosse 
kan ligga intill 6 ä 8 m. över 
kringliggande fastmark 1. kärr. 
Från högmossens centrala del med 
dess blott svagt markerade lut- 
ningar (planet) leder ett på 
grund av bättre dränering ofta 
starkt skogbevuxet randparti 
över till jämna kärrängar 1. till 
en smal, kärrartad kantzon (lag- 
gen), vilken skiljer M. från an- 
gränsande fastmark. — Högmos- 
sar förekomma mest i länder med 
tempererat, oceaniskt klimat (n.v. 
Europa, delar av Kanada, För. 
Stat., Chile, Nya Zeeland etc.). 
I tropikerna är o M. mestadels av 
kärr- (lågmosse-) typ; i de ark- 
tiska trakterna är torvbildningen 
ringa 1. ingen. Enl. en av Sveri- 
ges geologiska undersökning ut- 
förd (ännu pågående) invente- 
ring utgöres torvmarkernas areal 
i Svea- och Götaland (utom Da- 
larna, Öland och Gotland) av 
1,165,400 har (8,2 % av hela 
ytvidden). Deras medeldjup be- 
räknas till 2,16 m., deras torv- 
innehåll till 25,214 mill. kbm., 
varav på vitmosstorven komma 
c:a 13,116 mill. kbm. I Sverige 
förekomma M. spec. inom syd- 
svenska höglandet och Norrlands 
moränområden. — IM. bevarade 
växt- och djurlämningar bära 
vittne om förändringar i platsens 
växt- och djurvärld samt klimat; 
arkeologiska fynd (mossfynd) 



lämna fornforskningen viktigt 
studiematerial. — Jfr Torv. 

Mo'sse, Rudolf, f. 1843, d. 
1920, tysk-judisk affärsman, öpp- 
nade 1867 i Berlin en annonsbyrå, 
vilken erhöll talrika filialer i och 
utom Tyskland och utvecklades 
till en av de främsta i världen. 

Mossebo, socken i Älvsb. 1., 
jämte Tranemo, Åmbjörnarp och 
Sjötofta pastorat i Göteborgs 
stift. 755 inv. 

Mossgarn, ett slags löstvin- 
nat, tvåtrådigt garn av fin ull. 

Mossgruvefältet, järngruve- 
fält i Ljusnarsbergs skn, Örebro 
1. Malmerna utgöra en direkt 
fortsättning av Sköttgruvefältets 
(se d. o.) malmer men är o om- 
vandlade till mullmalmer (se d. 
o.), bestående av magnetitkorn, 
liggande i en av järn- och något 
mangankarbonat samt limonit be- 
stående massa av gulbrun 1. brun 
färg. Som kärnor i denna uppträ- 
der en svart mullmalm, väsent- 
ligen bestående av magnetit, del- 
vis omvandlad i järnglans. Äg. 
Mossgruvornas gruv a. b. 

Mosskultur, se M o s s o d - 
lin g. 

Mosskulturföreningen, se 

Svenska mosskultur- 
föreningen. 

Mo'sso, ital., rörligt. 

Mossodling, mosskultur, 
odling av kärr och mossar. M. 
har bedrivits i större akala först 



285 



Mossor — Most 



286 



sedan billipa fosforsyre- och kali- 
gödselmedel kommit i markna- 
den; från ISTO-t. har nyodlingen 
i Sverige huvudsakl. skett ä moss- 
jord. Under ledning av Svenska 
mosskulturföreningen (se d. o.) 
ha ocksä, förbättringar i odlings- 
metoden utexperimenterats och 
införts. — Då jordens kapillära 
ledningsförmåga är mindre än hos 
lerjord, användes i allm. grundare 
dikning än på dylik jord. Täck- 
dikning, vanl. med dikesfyllnad 
av virke men även med rör, är 
vanlig. Bränning av yttorvun 
brukas nu vanl. blott för att av- 
lägsna värdelöst bråte. Gödsling 
sker huvudsakl. med konstgödsel. 
Påförande av sand, märgel 1. lera 
förekommer föga till följd av den 
höga arbetskostnaden. Fasthet 
hos jorden åstadkommes med tung 
vältning. Kalkning användes all- 
mänt på sur mossjord (spec. hög- 
mossar). För att göra nyodlad 
mossjord fruktbar för baljväxter 
(ärter, vicker, klöver) tillföres 
kvävebindande baljväxtbakterier 
genom ympning av jorden 1. ut- 
sädet med renkulturer av dylika 
bakterier (seJordympning). 
— Möss- och kärrjord är till följd 
av sin höga kvävehalt mindre 
lämplig för sädesodling och an- 
vändes därför mest till odling av 
foderväxter; på senaste tid har 
förordats anläggning av mång- 
åriga slätter- och betesvallar. 

Mossor, Bryophy'ta, en grupp 
kryptogamer (arkegoniater). M. 
visa generationsväxling (jfr d. 
o.). Ur en groende spor växer 
en vanl. trådformig förbål 
{protone'ma) fram och från 
denna sedan själva mossplantan. 
Den sistnämnda uppbär anteri- 
dier 1. arkegonier 1. båda slagen 
tillsammans, vanl. sittande i ett 
slags blommor. Befruktning äger 
rum, om mossblomman fuktas 




Mossor. Nedre delen av en mossplanta 
(A) med rhizoider (r) och förbil (p) ; 
k knopp på förbålen, som växer ut tUl 
en ny mossplanta; b groddknopp. Den 
streckade linjen jordytan. 

med en regndroppe. Ur den be- 
fruktade äggcellen växer en spor- 
kapsel fram (se ill. till Björn- 
mossa sp. 23), i vilken sporer 
bildas, M. innehålla klorofyll och 
assimilera kölsyra. Rötter saknas 
och ersättas av trådlika bildning- 
ar (rhizoider). M, indelas i blad- 
mossor och levermossor (se dessa 
ord). Som M, betecknas i dagligt 
tal ofta, ehuru oriktigt, även la- 
var (jfr d, o,), från vilka M, dock 
lätt skiljas genom grön färg, blad 
och sporkapslar. — Lantbr, M, i 
äldre gräsvallar avlägsnas vanl. 
genom jordens omplöjning 1,, med 
bibehållande av vallen, genom 
harvning på våren; i mindre skala 
genom översprutning med 15 — 20 
%-ig lösning av järnvitriol. 
Mossros, se Rosa, 
Mosstorv, se Torv, 
Most [måst], se Briix, 
Most [måst] (ty., must), se 
Fruktvin. 

Most [måst], Johann, f. 1846, 
d. 1906, tysk socialist. Led, av 
tyska riksdagen 1874—78, blev 
M, häftigt angripen av Bebel och 
Marx för anarkism, utvisades ur 
Tyskland och utgav sedan i Lon- 
don tidningen Die Freiheit, vari 
han bedrev upphetsande anarkis- 



287 



Mostaganem — Motala 



288 




tisk propaganda. Denna fortsatte 
han från 1881 i För. Stat. M. ut- 
gav polemiska skrifter. 

Mostaga'nem, stad i n.v. Alge- 
riet, med konstgjord hamn vid 
Medelhavet. Bibana till Alger- 
Oranjärnvägen. 27,000 inv., där- 
av hälften européer. 

Mo'star, stad (förr huvudstad) 
i Hercegovina, Jugoslavien, vid 
Narenta. Vapen- och läderin- 
dustri. Tobaks- och vinodling. Ro- 
mersk-katolsk och ortodox biskop. 
En mängd moskéer. 18,000 inv. 
(hälften muhammedaner). 

Mo'sul, stad i n. Irak vid 
Tigris, i ett synnerligen bördigt, 
sädesproducerande distrikt. I när- 
beten rika petroleumfyndigheter. 
Mitt emot M. på vänstra stranden 
av Tigris ligga ruiner av det 
gamla Ninive. 60,000 inv. — M. 
var på 900— 1200-t. en viktig han- 
delsstad och har givit namn åt 
muslin, som där tillverkats i stor 
skala. — M. besattes okt. 1918 av 
brittiska trupper och införlivades 
senare med Irak. Sedan Turkiet 
vägrat att i freden i Lausanne av- 
träda M. med område och frågan 
om dess öde dragits inför N. F. 
(jfr Irak sp. 1486), tillsattes 
1924 en förbundskommission un- 
der svensk ledning för att studera 



gränsfrågan. Dess rapport an- 
tydde tre möjliga alternativ för 
tvistens lösning. Efter livliga 
diskussioner bestämde N. F:3 råd 
dec. 1925, att Mosulområdet, ut- 
görande i huvudsak det gamla 
turkiska vilajetet Mosul och om- 
fattande över 80,000 kvkm. med 
omkr. 800,000 inv., skulle tiller- 
kännas Irak under villkor att 
detta land för inre stabilitets vin- 
nande under högst 25 år förblev 
under brittiskt mandat. Det 
ifrågavarande Mosulområdet be- 
gränsas i n. av Turkiet, i ö. av 
Persien, i v. av Syrien och i s. av 
det gamla vilajetet Bagdad, som 
nu utgör en oomstridd del av Irak. 
Turkiet har hittills (april 1926) 
icke godkänt förbundsrådets be- 
slut. 

MoszkoVski [måsj-], Moritz, 
f. 1854, polskfödd tonsättare, 
huvudsakl. verksam i Tyskland. 
M., som tonsatt ett flertal verk, 
är mest känd genom sina för piano 
skrivna spanska danser. 

Mosas, se M o s j ö. 

Mot (fsv., möte, samman- 
komst), äldre, från 1400-t. här- 
stammande beteckning för tings- 
lagen å Öland. 

Motala, stad i östergötl. 1., 
vid Motala ströms och Göta ka- 
nals utlopp ur Vättern. 5,720 inv. 
— M. har en regelbunden stads- 
plan, med koncentriska längd- 
gator och solfjäderformigt ut- 
strålande tvärgator. Kyrkan upp- 
fördes på 1600-t. och ombyggdes 
1774. Vackra parker och plante- 
ringar. Vid kanalens n. strand 
Baltzar v. Plåtens grav och på 
Stortorget hans staty av Chr. 
Eriksson. Kommunal mellanskola 
med gymnasium. Station vid lin- 
jen Krylbo — Mjölby. M. har en 
ganska betydande industri (18 ar- 
betsställen och 247 arbetare 1924), 
delvis inom M. landskom- 



289 



Motala kraftverk — Motherwell 



290 



mun (7,465 iiiv.), med vilken M. 
bildar församling och pastorat i 
Linköpings stift. Stad 1S81. 

Motala kraftverk, ett staten 
tillhörigt kraftverk vid Motala 
ström, c:a 2,5 km. frän Vättern. 
Den utnyttjade fallhöjden utgör 
14,5 m. och vattenmängden i me- 
deltal 43 kbm./sek. Kraftverket 
är f. n. utbyggt för 2 aggregat 
om vartdera 6,000 HK. Samman- 
lagda effekten vid full utbyggnad 
kommer att uppgå till c: a 30,000 
HK, fördelade på 5 aggregat. M. 
samarbetar med statens övriga 
kraftverk (Trollhättan, Älvkarle- 
by, Västerås). M. byggdes 1918 — 
22 för c:a 11 mill. kr. 

Motala mekaniska verkstad, 
industrianläggning vid statsbane- 
linjen Krylbo — Mjölby, 1 km. 
från Motala stad. Äg. a. b. Lind- 
holmen-Motala (se Lindhol- 
men 3). 

Motala — Motala verkstads 
järnväg, en under byggnad va- 
rande, 1,6 km. lång järnvägslinje 
mellan Motala och Motala verk- 
stad. Spårvidd 0,891 m. 

Motala ström, vattendrag i 
Östergötland, avlopp för Vättern, 
genomflyter Boren, Roxen och 
Glan samt utfaller i Bråviken. 
Grund, med branta stränder. Icke 
lämplig som trafikled (se Göta 
kanal); lämnar däremot driv- 
kraft i ganska stor utsträckning. 
100 km.; flodområde 15,540 kvkm. 

Motbevis, i rättegång bevis, 
vars uppgift är att förringa 
värdet av det s. k. huvudbe- 
vis e t, d. v. s. den av bevisskyl- 
dig part redan förebragta bevis- 
ningen. Med M. åsyftar således 
part att rubba domstolens på hu- 
vudbeviset stödda uppfattning. 

Motbok 1. kontrabok (av 
lat. co'ntra, mot), mellan en affär 
1. en bank och en dess kund förd 
anteckningsbok för fortlöpande 



räkenskaper, i vilken införas 
varuköp, insättning och uttagning 
av penningar o. s. v. — Mot- 
bokssystemet, se Stock- 
holmssystemet. 

Moteiektromotorisk kraft 
kallas den i ankaret till en i gång 
varande elektrisk motor induce- 
rade spänningen, vilken har mot- 
satt riktning mot den utifrån till- 
förda. Rotationshastigheten hos 
en motor vid tomgång har nått 
maximum, då M. blivit lika stor 
som den tillförda spänningen, 
minskad med förlusterna. 

Mote'tt (fr. mötet, trol. dimi- 
nutiv av fr. mot, ord), tonsätt- 
ning i imiterande stil för kör a 
cappella (vanl.) av en psalmvers 
1. ett bibelstycke. M. utbildades 
under 1200— 1400-t. till en 2—4- 
stämmig kontrapunktisk tonsats, 
över en gregoriansk cantus fir- 
mus, urspr. avsedd för vokalt 
(överstämman) och instrumen- 
talt utförande. 

Motgift, ämne, som motverkar 
ett i kroppen inkommet gift. 
Verkan kan åvägabringas genom 
bortskaffande av giftet ge- 
nom avföringsmedel 1. kräkmedel, 
utfällande av detsamma i 
magsäcken i olöslig och sålimda 
oskadlig form 1. bindande vid M. 
i löslig men ogiftig form samt ge- 
nom intagande av ämnen, 
som ha motsatt verkan på orga- 
nen. Jfr Förgiftning. 

Motgångsvärde, värdet av vad 
part i ett till hovrätt fullföljt 
tvistemål genom hovrättens ut- 
slag förlorat (se Fullföljd). 

Motharmoni, se F u g a. 

Mothersill [m9'dh8sill], se 
K 1 o r e t o n. 

Motherwell [m8'dh8oell], stad 
i grevskapet Lanark, s.v. Skott- 
land, nära Glasgow. Betydande 
järn- och stålindustri. Stenkols- 
gruvor. 70,000 inv. 



10. — Le X. VIII. 



291 



Mo Ti — Motionsgymnastik 



292 




Motmagnetisering. Linjen L — L utvisar det magnetiska neutralläget, a = dubbla 
borstförskjutningsvinkeln. 



Mo Ti, oftast kallad Mo-tsi, 
"mästaren Mo", kinesisk filosof, 
4:e och 5:e årh. f. Kr., var en iv- 
rig förfäktare av den imiversella 
människokärlekens idé. 

Motio'n (av lat. mo'tio, rörel- 
se). 1. Kjoppsrörelse, — 2. För- 
slag, väckt i en beslutande försam- 
ling av någon dess ledamot; sär- 
skilt av en 1. flera riksdagsmän i 
riksdagen skriftligt framställt för- 
slag med yrkande om riksdagens 
beslut i viss angiven riktning 
(jfr Proposition). I varje 
ämne, som grundlagsenligt kan 
vara föremål för beslut av riks- 
dagen 1. någon dess kammare, 
har riksdagsman motionsrätt. 
E. O. § 55 innehåller bestämmel- 
ser om motionstiden: M. i ämne, 
som tillhör ständigt utskotts be- 
handling, får ej väckas senare än 
inom 10 dagar från riksdagens 
öppnande (dock att M. i grund- 
lagsfråga får väckas inom 40 da- 
gar) och M., föranledd av propo- 
sition, senast vid det samman- 
träde, som infaller näst efter 10 
dagar från propositionens avläm- 



nande. I sistnämnda fall får emel- 
lertid kammaren medge viss ut- 
sträckning av motionstiden. M. i 
ämne, som tillhör tillfälligt ut- 
skotts behandling, skall väckas 
inom 20 dagar från riksdagens 
öppnande, kammaren dock obeta- 
get att för särskilt fall medge ut- 
sträckt tid. I frågor, som röra 
någondera kammaren enskilt, 
samt i frågor, som omedelbarligen 
föranledas av redan inom någon- 
dera kammaren fattat beslut 1. 
annan under riksdagen inträffad 
händelse, får M. framställas, så 
länge riksdagen är samlad. M. 
remitteras alltid till utskott för 
att där behandlas. Dock kan M., 
som rör någondera kammaren en- 
skilt, genast upptas till avgö- 
rande. — M o t i o n e' r a, ge 
kropprörelse; väcka en motion. 

Motionsgymnastik, gjmna- 
stik, avsedd för personer, som på 
grund av ålder, fetma o. s. v. ej 
lämpligen böra delta i vanlig 
pedagogisk gymnastik (se d. o. 
sp. 175). Rörelserna hämtas ur 
såväl den pedagogiska gymnasti- 



293 



Motiv — Motoori Norinaga 



294 




Motoraxtilleri. Släpat artilleri. 



kens som sjukgymnastikens (se 
d. o.) rörelseförråd. 

Moti'v (fr. motif, av lat. vio- 
ve're, röra). Fil. Vad som rör 1. 
driver viljan till dess yttringar, 
bestämningsgrund för densamma, 
bevekelsegrund, drivfjäder, skäl. 
Jfr Vilja och Determi- 
nism. — Jur. Den kommentar 
till ett lagförslag, som innehåller 
principerna för förslaget och redo- 
görelse för dess tillkomst. M. är 
av stor betydelse vid lagtolkning- 
en. — Estet. Ämne för 1, grund- 
tanke i ett dikt- 1. konstverk. — 
Mus. Den minsta delen i en musi- 
kalisk tanke (melodi, tema). — 
M o t i v e' r a, ange motiv till ; 
ange 1. utgöra nöjaktigt skäl för. 

Motmagnetisering. Genom an- 
karreaktionen i elektriska gene- 
ratorer och motorer tvingas man 
att förskjuta kollektorborstarna 
utanför det vid maskinens stilla- 
stående magnetiskt neutrala lä- 
get (se Elektriska maski- 
ner sp. 867 f.). Härigenom upp- 
står M., som alltså utgör anka- 
rets magnetiskt motarbetande in- 
verkan å fältmagneterna. I 
fig. markera A och A, borstar- 
nas läge efter förskjutningen, B 
och Bl symmetriskt med dessa 
liggande, tänkta punkter. Ankar- 
sektorerna AB och BiAi kunna 
tänkas utgöra förbindelsestycken 
mellan magnetpolerna N och S. 
Tecknen (X) och (•) markera 
strömriktningarna i lindningarna 



(ingående, resp. utgående). Fig. 
utvisar, att dessa strömi-iktningar 
inom sektorerna äro motsatta mot 
magnetpolernas och följaktligen 
motarbeta dessa. Ju större borst- 
förskjutningen är, dess större är 
även M., och vid ökad belastning 
måste därför fältmagneternas 
strömstyrka ökas. Praktiskt ut- 
nyttjar man M. i vissa självregle- 
rande maskinqr, ss. i Eosenberg- 
maskinen (se d. o.). 

Mo'tokuItur, se M o t o r k u 1 - 
tur. 

Motokulturföreningen, se 

Svenska motokultur- 
föreningen. 

Motoori Norinaga, f. 1730, d. 
1801, japansk lärd, en av de stora 
ledarna inom Japans lärdomsliv, 
ivrade för utforskandet av den 




Motorartilleri. Strldsvasn. 



295 



Motor — Motorbåt 



29G 




Motorb&t, Profil och plan av racermotorbåt. Längd 10 m., bredd 2,ob m. 
motor, fart 26 knop. 



120 HK:s 



japanska forntiden, återställan- 
det av det rena, från kinesiskt 
gods frigjorda japanska littera- 
turspråket och den inhemska 
shintoreligionens renässans. Hans 
kommentar till Kojiki (se Ja- 
pansk litteratur sp. 87) 
är ett bestående mästerverk. 

Mo'tor (av lat. move're, sätta 
i rörelse), eg. den 1. det, som sät- 
ter något i rörelse; kraftmaskin 
(se d. c), i dagligt tal huvudsakl. 
förbränningsmotorer (se d. o.) ; 
om elektriska M. se Elektriska 
maskiner sp. 870 f., 876 f. 

Motorartilleri, artilleri, som 
förflyttas genom motorkraft. 
Detta sker i huvudsak på tre 
olika sätt. Vid lastat artil- 
leri (fr. artillerie portée) äro 
pjäserna lastade på bilar; syste- 
met användes företrädesvis vid 
lätta batterier. Vid släpat 
artilleri bogseras pjäserna av 
motorfordon (automobiler 1. trak- 
torer) ; detta är den vanligaste 
formen för M. Slutligen finnas 
motordrivna lavetter, 
varvid motorn befinner sig inom 
lavetten 1. pjäsen är fastmonterad 
å motorfordonets chassi. En spe- 
cialtvp härav bilda stridsvagnar 
(se d. o.). Se ill. sp. 293—294. 

Motorballong, se Luft- 
skepp. 



Motorbåt, mindre farkost, 
framdriven medelst förbrännings- 
motor. — Skrovformen av- 
viker stimdom från andra båtars 
genom att noUspantet ligger långt 
akterut. Racerbåtar äro långa 
och smala ; längden är vanl. minst 
10 ggr bredden. Jfr H y d r o - 
plan. Skrovet göres oftast av 
trä, stundom av järnplåt, någon 
gång av armerad betong med köl 
och stävar av järn. — Båt- 
motorn är vanl. bensin-, sprit-, 
fotogen- 1. råoljemotor. Den 
kan placeras inom- 1. utombords; 
utombordsmotorerna ha vanl. ej 
högre effekt än 8 HK. Tvåtakts- 
motorn lämpar sig bättre som 
båtmotor än fyrtaktsmotorn på 
grund av sin mindre vikt per HK 
och sitt lägre varvtal; en olagen- 
het är den större bränsleförbruk- 
ningen. För att tillförsäkra mo- 
torn jämn bränsletillförsel även i 
sjögång 1. vid stark slagsida bör 
man förlägga bensintanken högt 1. 
ock anordna bränsleuppfordring 
medelst tryck- 1. vacuumsystem; 
dessutom bör förgasaren vara 
försedd med ringflottör. Enklare 
M. bruka förses med tändkulemo- 
torer (för fotogen 1. råolja). — 
Motoraxelns rotation överföres 
genom propelleraxeln till propel- 
lern, som kan vara försedd med 



207 



Motorbåtskår — Motorfartypr 



298 




vridbara blad. Propellerbladen äro 
vanl. två 1. tre, någon gång fyra. 
För att höja propellerns verk- 
ningsgrad har man använt ett 
system ledskenor efter propellern, 
som ge vattenströmmen en annan 
riktning (s. k. gegenpropeller) . — 
Ändring av M:s rörelseriktning 
ernås antingen genom omkastning 
av motorns rörelseriktning 1. pro- 
pelleraxelns i förhållande till 
motoraxelns (b a c k s 1 a g) 1. ock 
genom omställning av propeller- 
bladen, stundom genom reversing 
rudder (se d. o.). — M. styres 
vanl. med ratt och balansroder. 

Motorbåtskår, se Sveriges 
frivilliga motorbåts- 
kår. 

Motorcykel, se Velociped. 

Älotordressiner, lätta, för in- 
spektion och liknande tjänstebruk 
avsedda, av explosionsmotor fram- 
drivna järnvägsfordon. Enär hju- 
len, liksom å alla järnvägsfordon, 
äro fastpressade på axlarna, er- 
fordras icke den å aiitomobiler 
nödvändiga differentialväxeln (se 
d. o.). När M. äro avsedda 
för detaljinspektion av banunder- 
hållet (t. ex. banmästardressiner- 
na å Statens järnvägar) bruka de 
utrustas med relativt svag motor 
(4 å 5 HK) och erhålla en där- 



unuUgd [ilug. 



emot svarande, ringa hastighet. 
I flera fall (t. ex. vid Statens 
järnvägar) användas M. även för 
att oberoende av tågförbindel- 
serna möjliggöra . inspektions- 
och tjänsteresor och erhålla i dy- 
likt fall motorer på 20 ä 30 HK. 
Ehuru motorstyrkan är lägre än 
den å en medelstor automobil, kan 
en dylik M:s hastighet lätt upp- 
drivas till 70 å 80 km. per tim. 
— Tyngre M. förses med anord- 
ningar, som möjliggöra M:s has- 
tiga lyftande av spåret. 

Motorfartyg, motordrivet far- 
tyg i allm., i särskild bemärkelse 
dieselmotordrivet fartyg. Mindre 
M. framdrivas förmånligt med 
tändkulemotorer, som byggas för 
effektbelopp upp till 500 HK. De 
större tändkulemotorerna bli 
dock dyrare i drift än dieselmo- 
torer. Dieselmotorn slog igenom 
som fartygsmotor i och med upp- 
finningen av reversibla tvåtakta- 
motorer. M. kräva mindre bränsle- 
förråd och erhålla således större 
lastutrymme än ångfartygen, var- 
till även bidrar, att brännoljan 
kan inpumpas i fartygens dubbel- 
botten. Hittills ha huvudsakl. 
lastmotorfartyg byggts, men goda 
erfarenheter betr. sjöduglighet 
och ekonomi ha lett till att M. 



299 



Motorgenerator — Motorkultur 



300 




Dieselmotorlokomoti7 med Lentzöverf öring. 1. Dieselmotor (250 HK). 2. Oljepump 
("avsändare"). 3. Drivmotor ("mottagare"). 4. Belysningsmaskln. 6. Kylvatten- 
pump. 6. Behållare för bromsluft. 7. Behållare för startluft till dieselmotorn. 8. 
Kompressor för bromsluft. 9. Mellankylare till kompressorn. 10. Fläkt. 11. Vatten- 
kylare. 12. Ljuddämpare. 



börjat byggas även som passage- 
rarfartyg. 

Motorgenerator, se Elek- 
triska maskiner sp. 880. 

Moto'risk (jfr Motor), som 
sätter i rörelse, — Med. M. kallas 
nervvävnad, som innerverar musk- 
ler. Jfr Hjärna och Nerv- 
system. 

Motorkultur, motokultur, 
användning av maskinmotorer vid 
jordbruket, särskilt för jordens 
bearbetning. Sedan 1860-t. har 
ångkraft använts i utlandet vid 
bearbetning av större åkerfält, 
men i Sverige ha maskinernas 
stora kostnad samt fältens starka 
aönderstyckning och av impedi- 
ment förorsakade oregelbundenhet 
inskränkt användningen av ång- 
plöjning till en obetydlighet. Med 
tillkomsten av de billigare och 



rörligare förbränningsmotorerna 
har M. fått hastigt ökad tillämp- 
ning i Sverige. I samband med 
landsbygdens elektrifiering pågå 
f. n. även försök att för M. an- 
vända elektromotorer. Genom an- 
vändning av maskinmotorema 
även som transportredskap ökas 
nyttan av dem. M. har dock 
hittills ej mycket kunnat minska 
hästarnas antal vid jordbruket. 
Nyttan av M. består huvudsakl. 
däri, att den möjliggör tyngre 
jordbearbetning inom för denna 
lämplig tid, huvudsakl. höst och 
vår. — De i Sverige använda mo- 
torredskapen äro : trakt o' re r, 
motorvagnar, som dra vidhängd 
plog 1. annat redskap ; b ä r - 
plogar, med plogkroppar rör- 
ligt fastade vid motorvagnen 
(båda dessa slag vanl. kallade 



301 



Motorlokomotiv 



302 




Dieselmotorlokomotiv med hydraulisk kraftöverföring, system G. Eosén. 



motorplog); samt f r ä s - 
maskiner. 

Motorlokomotiv, lokomotiv, 
som framdrivas medelst förbrän- 
ningsmotorer. I motsats till ång- 
lokomotiven, vilkas iordningstäl- 
lande kräver några timmar för 
pannans uppeldning och vilka 
kunna utnyttja endast 6 å 8 % 
av stenkolens värmevärde, kan ett 
M. i regeln göras driftfärdigt på 
några få minuter. Vid använd- 
ning av dieselmotor som drivkraft 
kan vid drivhjulens periferi er- 
hållas en slutlig verkningsgrad av 
över 25 %, d. v. s. 4 ggr större 
än vid ånglokomotiv. Brännoljan 
är dock några gånger dyrare än 
stenkolen, och ett M. blir avsevärt 
tyngre och dyrare än ett ångloko- 
motiv på motsvarande effekt. — 
Emedan en förbränningsmotor, 
bl. a. på grund av sitt obetydliga 
startmoment, ej kan ss. en ång- 
maskin kopplas direkt till loko- 
motivets drivhjul, användes vid 
M. mellan motor och drivaxlar ett 
förmedlande organ, "kraftöver- 
föringen", vilket hittills erbjudit 
den största svårigheten vid kon- 
struktion av M. Man brukar vanl. 
indela kraftöverföringssystemen i 



4 huvudklasser: elektriska^ meka- 
niska, hydrauliska och pneuma- 
tiska. Åv dessa ha de elektriska 
hittills nått den största fulländ- 
ningen men medföra betydande 
vikt och anskaffningskostnad 
samt kravet på elektrotekniskt 
utbildad personal. Det effektivaste 
av hittills utförda M., det för 
ryska statsbanornas räkning av 
tysk firma 1924 levererade 1,200 
HK: 3 diesellokomotivet, typ Lo- 
monosov, är utfört med sådan 
kraftöverföring. — Den typiska 
mekaniska överföringen med 
"växellåda", som hittills ansetts 
böra ifrågakomma endast för 
automobiler och motorvagnar, in- 
bygges f. n. (1926) å ett annat 
1^200 HK:s diesellokomotiv. — 
Den hydrauliska överföringen, vil- 
ken varit föremål för det största 
intresset, består i princip av en av 
lokomotivmotorn driven pump, 
"avsändare", som sätter en vätska, 
vanl. olja, imder tryck. Tryck- 
vätskan ledes härpå till en turbin 
1. annan som "mottagare" lämplig 
vattenkraftmaskin, vilken överför 
den tryckvätskan bibragta energin 
till fordonets drivaxlar. Den mest 
kända hydrauliska överföringen 



303 



Motormätare — Motreformationen 



304 




.0^4- 



ITnderrede och maskineri till smalspårig bensinmotorvagn. 



är den av Lentz konstruerade, vil- 
ken kommit till användning pä 
diverse försökslokomotiv å effek- 
ter upp till 250 ä 300 HK. 

Motormätare, se Elek- 
triska mätinstrument 
sp. 888. 

Motorplog, se M o t o r k u 1 - 
tur. 

Motor vagn, motordrivet järn- 
vägsfordon med särskilt utrymme 
för passagerare och gods. Till M. 
räknas även järnvägsfordon, ut- 
rustade med en mindre ångpanna 
och ångmaskin, som därjämte ha 
utrymme för resande och resgods. 
I princip är M:3 maskineri an- 
ordnat på samma sätt som motor- 
lokomotivens (se d. o.) men har 
givetvis mindre effekt än dessas. 
För att erhålla största möjliga 
utrymme för nyttigt transport- 
arbete söker man göra maskine- 
riet så föga skrymmande som 
möjligt, ofta genom användning 
av snabblöpande bensinmotorer av 
automobiltyp, ej sällan placerade 
under vagnsgolvet. Till minskan- 
de av bränslekostnaden användas 
dock, särskilt i Sverige, ofta de 
tunga och skrymmande dieselmo- 
torerna även på M. — Den enkla 
mekaniska överföringen med 
växellåda lämpar sig åtskilligt 
bättre för M. än för motorloko- 
motiven. Man har därför i flera 



fall å M. begagnat samma kraft- 
överföring som å automobiler. 
— Motorstyrkan är å 2-axliga 
M. vanl. 60 ä 75 HK, men uppgår 
å de 4-axliga M. ofta till 160 ä 180 
HK. I senare fallet kunna 1 å 2 
släpvagnar medtas. Hastigheten 
brukar uppgå till 40 a 60 km. 
per tim. — Motorvagnsdriften 
lämpar sig särskilt för linjer med 
gles men jämn resandefrekvens, 
där den ställer sig billigare än 
ångdrift. Som nackdelar bruka 
framhållas dess oförmåga att upp- 
ta "belastningsspetsar" i trafiken 
samt de hittills kända M:s käns- 
lighet för driftstörningar. Man 
anser sig ännu ej ha funnit en 
fullt tillfredsställande typ. 

de la Motraye [dalamåträ'], 
Au bry, f. 1674, d. 1743, fransk 
reseskildrare. M., som företog tal- 
rika resor i olika världsdelar, be- 
sökte 1711 Karl XII i Turkiet 
och reste sedan till Sverige, där 
han bl. a. besökte Lappland. Delar 
av hans reseskildringar utgåvos 
1918 i sv. övers, under titeln 
Seigneur A. de la Motrayes resor 
1711—1725. 

Motreformationen, katolska 
reaktionen 1. restaura- 
tionen, den genom reformatio- 
nen framkallade rörelse inom 
1500- och 1600-t:s katolska 
kyrka, som i viss mån gick ut på 



305 



Motrörelse — Motstånd 



306 



en reform (avlägsnande av de 
mest påfallande missförhållan- 
dena, särskilt i sedligt och intel- 
lektuellt hänseende) men i det 
väsentliga (på det religiösa om- 
rådet) betydde en målmedveten 
samling kring det från fäderna 
ärvda och oförsonlig kamp mot 
protestantismen. M:8 främsta 
bärare voro jesuiterna, och dess 
program fastslogs på det stora 
kyrkomötet i Trident (1545—63). 
ÄI. medförde bl. a. ett uppsving 
för missionen. 1 Europa lyckades 
den i de romanska länderna (i 
Frankrike dock blott delvis) åter- 
ställa den romerska kyrkans 
herravälde. Dess andra stora mål, 
att åt den katolska tron åter- 
vinna de protestantiska område- 
na, stötte i v. och n. Europa (Eng- 
land, Holland och Sverige) på 
oöverkomliga hinder men genom- 
fördes i vissa delar av Tyskland 
och särskilt i Österrike med fram- 
gång. En gräns för M. sattes här 
först genom Trettioåriga kriget. 

Motrörelse, se Stämföring. 

Motsats säges råda mellan två 
begrepp, då det enas innehåll ute- 
sluter det andras, samt mellan två 
omdömen, då det ena negerar det 
andra. Innebär det ena ledet i ett 
motsatsförhållande blott den rena 
negationen av det andra, förelig- 
ger kontradikto'ri8k M., 
SS. mellan begreppen svart och 
icke-svart. Innebär det därjämte 
en med det andra ledet oförenlig 
positiv egenskap, föreligger åter 
k o n t r ä' r M., ss. mellan begrep- 
pen svart och vit. Jfr även O m - 
d ö m e. 

Motsatta blad, se Blad- 
ställning. 

Motsken, se Zodiakalljus. 

Motsol, se Halofenomen 
sp. 329. 

Motsols, se M e d s o 1 8. 




Begleringsmotständ, schematisk teck- 
ning. Endast de främre motståndsspira- 
lerna äro utritade. 

Motström, ekvatorial M., 
havsström, som i trakten av ekva- 
torn löper från v. mot ö. och 
kompenserar de i motsatt rikt- 
ning gående ekvatorialströmmar- 
na på ömse sidor om M. Se 
Havsströmmar. 

Motströmsprincipen, en bl. a. 
vid kylning använd princip, enl. 
vilken ett varmare och ett kallare 
medium, skilda från varandra 
medelst en vägg, röra sig i mot- 
satt riktning, så att det medium, 
som skall avkylas, lämnar kyla- 
ren på det ställe, där det kylande 
mediet inträder och alltså är kal- 
last. Enl. M. inrättas även urlak- 
ningsapparater m. m. 

Motstånd. 1. Ohmskt M., 
elektriskt motstånd (se 
d. o.) för likström. Förlust- 
motstånd är i ohm lika med 
den effekt i watt, som konsumeras, 
då en ström om 1 ampere flyter 
genom en ledare (för likström 
detsamma som ohmskt M.). In- 
d u k t i v t och kapacitivt 
M., impedansen av en självinduk- 
tion, resp. en kondensator. — 2. 
Elektriska apparater, medelst 
vilka strömmens styrka och spän- 
ning regleras 1. medelst vilka den 
elektriska energin omsattes i 
värme för nyttigt ändamål (se 



307 



Motståndskapacitet — Motståndsmätning 



308 



Metall 


Sammansättning 


Spec. mot- 
stånd vid 
rumstemp. 


Temperatur- 
koefficient 


Argentan 

Konstantan 

Kromnickel \ 

Nikrom 1 

Manganin 

Nickelin 

Reotan 

Resistin 


62 °o Cu: 16 "o Ni: 22 "/o Zn 
60 °o Cu; 40 °/o Ni 

15 °;o Cr; 62 "/o Ni; 23 "/o Fe 

84 »0 Cn; 12 "/o Mn; 4 "I» Ni 
62 "o Cn; 18 °/o Ni; 20°/» Zn 
Cu: Ni: Zn 
c:a 85 °/o Cu; 15 °/o Mn 


0,» 
0,.s 

1,1. 

0,M 
0,36 

0,.s 

0,B0 


4-10-* 
c:a 5-10—' 

1,1-10-' 

c:a 1-10-' 

510-* 

3-10-* 

2,s-10-' 



Elektriska kok- och vär- 
meapparater). M. kunna 
vara permanenta förkopplings- 
motstånd (se d. o.) 1. inställbara 
M., SS. regleringsmot- 
stånd för liastighetsreglering 
m. m., pådragsmotstånd 
(se Elektriska maskiner 
sp. 871) och mätmotstånd 
(se R e o s t a t) m. fl. — De reg- 
lerbara M. äro vanl. konstruerade 
med en vevarm, försedd med kon- 
taktfjäder, vilken löper över kon- 
taktbultar, som äro elektriskt 
förbundna med uttag mellan de 
seriekopplade motståndselemen- 
ten, varigenom strömmen, allt- 
efter armens läge, tvingas att pas- 
sera större 1. mindre motstånd, 
innan den uttas genom vevarmens 
kontaktfjäder. Andra M. bestå 
av en på en cylindrisk isolator 
upplindad motståndstråd med 
varven isolerade från varandra. 
En kontaktfjäder ligger an mot 
tråden och kan föras i cylinderns 
längdriktning, varvid flera 1. 
färre varv inkopplas. — Ang. 
materialet i motståndstråd se 
Motståndsmetaller. — 
En särskild typ av M. utgöra 
vätskemotstånden, vilka 
ha fördelen att vara induktions- 
fria. De användas vanl. som på- 
dragsmotstånd. I en vätskefylld 
behållare, som står i ledande 
förbindelse med motorn, nedföres 
den med strömkällan förbundna, 
rörliga elektroden. Ju djupare 



denna nedsänkes i vätskan, dess 
mer avtar motståndet. Vätskan är 
oftast en vattenlösning av soda, 
men även andra elektrolyter 1. 
rent vatten förekomma. — M. för 
höga strömstyrkor kunna icke 
luftkylas utan nedsänkas i olje- 
behållare (oljemotstånd). 

Motståndskapacite't hos ett 
kärl för mätning av elektrolyters 
specifika motstånd är dess mot- 
stånd, då det är fyllt med en elek- 
trolyt med specifika motståndet 1. 

]Motståndslåda, se R e o s t a t. 

Motståndsmetaller, legering- 
ar, använda i motstånd (se d. o. 
2). M. för reostater böra ha be- 
ständigt och av temperaturen obe- 
roende ledningsmotstånd samt låg 
termoelektrisk kraft mot koppar, 
så att temperaturdifferenser mel- 
lan reostatens klämskruvar bliva 
oskadliga. Xumera användes av 
sistnämnda anledning manganin. 
M. för tekniska ändamål böra 
vara beständiga mot hög tempera- 
tur och oxidation samt ha högt 
specifikt motstånd. Jfr tabell. 

Motståndsmätning, mätning 
av elektriskt motstånd (se d. o.), 
kan utföras så, att man mäter den 
ström, som vid en viss potential- 
differens flyter genom ledaren. 
Strömstyrkan och potentialdiffe- 
rensen mätas enklast med volt- 
och ampéremeter, noggrannare 
med kompensationsapparat. Myc- 
ket använd är Wheatstones 
brygga (seElektriskamät- 



309 



Motstånds rulle — Mottfjärilar 



310 



instrument ep. 889 ) , för små 
motstånd den därur utvecklade 
Thomsonbryggan, där motståndet 
hoa tilledningstrådarna är utan 
inflytande på resultatet. För jäm- 
förelse mellan motstånd av nästan 
lika storlek användes även diffe- 
rentialgalvanometern, vilken, an- 
tingen den är av nål- 1. vridspols- 
typ, har två spolar med samma 
motstånd, så placerade, att galva- 
nometern ej gör utslag, om spo- 
larna genomflytas av lika starka 
strömmar i motsatt riktning. 
Samma ström genomflyter de 
båda seriekopplade motstånden, 
med vilka galvanometerns spolar 
äro parallellkopplade. Om mot- 
stånden äro lika, gör galvanome- 
tern intet utslag. 

Älotståndsrulle, Motstånds- 
sats, se Reostat. 

Motståndsrörelse, term an- 
vänd inom sjukgymnastiken för 
att beteckna en rörelse, som ut- 
föres under motstånd av antingen 
rörelsetagaren (patienten) 1. 
rörelsegivaren (sjukgymnasten). 

Motståndsugn, se Elek- 
triska ugnar. 

Motsägelselagen, se Tanke- 
lagar. 

Mött, se Mottfjärilar. 

Mött, John, f. 1865, nord- 
amerikansk missionsman, mång- 
sidigt verksam i nutidens kristna 





Uottfjärilar. Krnsbärsmott. a fjäril; h 
larv; c angripet krusbär. 



Motst&ndsmätningr, T. v. Thomsonbryg- 
ga, a och b de små motstånd, som skola 
jämföras, c, d, e, f större hjälpmot- 
stånd. B batteri, G galvanometer. Gal- 
vanometeru är 1 jämvikt om a : b = 
o : d zz e : f. — T. h. Jämförelse av 
motstånden a och b med hjälp åv diffe- 
rentialgalvanometern D. 

ungdomsrörelse, 1895 — 1920 gene- 
ralsekreterare, sedan 1920 ordf. i 
Kristliga studentvärldsförbundet, 
sedan 1921 ordf. i Internationella 
missionsrådet (se Mission sp. 
115). Bland M:s arbeten märkes 
Decisive hour of Chrisiian mis- 
siojis (1910; Det avgörande ögon- 
blicket i den kristna missionens 
historia, 1911). 

Mo'tta, Giuseppe, f. 1871, 
schweizisk jurist och politiker. 
1899 invald i schweiziska natio- 
nalrådet och 1911 i förbundsrå- 
det, ledde han först finans- och 
från 1920 utrikesärendena. 1915 
och 1920 edsförbundets president, 
verkade han under världskriget 
ivrigt för tryggande av Schweiz 
neutralitet och har sedan ss. 
delegerad vid alla N. F:s för- 
bundsförsamlingar arbetat för 
förbundets utveckling till en uni- 
versell sammanslutning. 

Mottfjärilar, Pyralidimo'rplia, 
en grupp Fjärilar. De egent- 
liga M. ha triangelformiga fram- 
vingar. Flyga vanl. i skymningen 
1. nattetid. Bredd emellan ving- 
spetsarna i regel 15 — 25 mm. Lar- 
verna leva vanl. i av dem själva 
spunna rör på växtdelar. Till M. 



311 



Mottl — Moulin Rouge 



312 




Mounet-SuUy som konung Oidipus. De- 
talj av målning av H. Bellery-Desfon- 
tainea. 

höra bl. a. h ö m o 1 1 e t, Ephe'stia 
elute'lla, och mjölmottet, 
Py'ralis farina'lis, vilkas larver 
leva i mjöl, bröd, torkad frukt, 
hö m. m., som angripits av mögel. 
Larver av kvarnmottet, 
Ephe'stia ]cuehnie'lla, orsaka en 
i kvarnar mycket besvärlig hop- 
filtning av mjölet. Krusbärs- 
m o 1 1 e t 8, Zoplio'dia convolute'l- 
la, larver leva inuti krusbär, 
kålmottets, Mesogra'phe for- 
ficalis, på kål m. m. I bikupor 
påträffas stundom larver av v a x - 
m o 1 1 e t, Galle'ria mellonella, 
vilka leva av vaxkakorna. — Till 
M. räknas även fjädermot- 
t e n, vilkas vingar äro uppdelade 
i smala, fjäderlika flikar. — Se 
även F e 1 1 m o 1 1. 

Mottl, Felix, f. 1856, d. 1911, 
österrikisk tonsättare, skrev ett 
flertal operor, kammarmusik 
m. m. samt verkade som kapell- 
mäs^^are bl. a. i Karlsruhe, Miin- 
chen, Bayreuth och New York. 

Mo'tto, ital., tänkespråk; val- 
språk. 



Mottrycksturbin, se Ä n g - 
turbin. 

Mo'tu pro'prio (lat., av egen 
drift), en från påven själv här- 
rörande och utan iakttagande av 
de vanliga kansliformerna publi- 
cerad dom 1. förordning. 

Mo'tzfeld [-fällt], Peter, f. 
1777, d. 1854, norsk militär och 
politiker, på riksförsamlingen i 
Eidsvold en av det norska oav- 
hängighetspartiets ledare. 1814 — 
37 var M. led. av statsrådet och 
1839 — 41 den norska delegatio- 
nens ordf. i den första unions- 
kommittén. 

Mouche [mosj] (fr., fluga), 
liten, svart taftlapp, som av 
damer fästes i ansiktet 1. på bar- 
men för att framhäva hyns vithet, 
allmännast i bruk på 1700-t. 

Mouches volantes [mosj vå- 
la'r)t] (fr., flygande flugor), av 
normalt förekommande grum- 
lingar i glaskroppen orsakade, 
halvgenomskinliga, oregelbundet 
formade bilder i synfältet, mest 
framträdande vid seende mot lik- 
formigt belysta, ljusa ytor. Vid 
hastig rörelse av ögat uppåt synas 
M. röra sig sakta nedåt. M. äro 
i allm. utan betydelse. Grumlingar 
i glaskroppen, orsakade av sjuk- 
liga förändringar, ge liknande 
men betydligt svårare symtom. 

Moulage [mola'j], fr., avgjut- 
ning 1. modell av kroppens organ. 

Moulinégarn [moline'-] (av 
fr. mouliner, tvinna), eg. ett kam- 
garn, spunnet av olikfärgade för- 
garnstrådar, ehuru benämningen 
även allmänt användes på garner, 
tvinnade av två 1. flera färdig- 
spunna trådar av olika färg och 
ofta olika kvalitet. Jfr V i g o u • 
r e u X g a r n. 

Moulin Rouge [molä'i) ro'5] 
(fr., röda kvarn), en på Mont- 
martre i Paris belägen nöjeslokal, 



313 



Moulinsmästaren — Mount Mitchell 



314 




Mount Everest, sett f 
Öppnad 1SS9, nedbrunnen 1915 
men åteiuppförd 1923. 

Moulinsmästaren [molä'r)-], 
fransk målare, verksam vid över- 
gången mellan 1400- och 1500-t., 
uppkallad efter en i katedralen i 
Moulins befintlig, 1498 målad 
triptyk, liksom hans övriga verk 
utförd i en förnäm men kraftfull, 
Jean Fouquet närstående stil. 

Moulmein, il a u 1 m a i n [mol- 
ma'jn], stad i prov. Burma, Britt. 
Indien, nära ISalweens mynning. 
Export av teakträ, ris och bomull. 
Varv och dockor. Flera missions- 
stationer. 60.000 inv. 

Mound [mapnd], eng., jord- 
vall, kulle. Se Fornameri- 
kansk kultur sp. 351. 

Mounet-Sully [monä' syli'l, 
Jean, f. 1841, d. 1916, fransk 
skådespelare, berömd represen- 
tant för den klassiska franska 
scenkonsten. Hans ryktbaraste 
roll var konung Oidipus i Sofok- 
les' tragedi. I övrigt vann han 
stora framgångar i det fransk- 
klassiska dramats hjälteroller. 
Gästspelade bl. a. i Sthlm 1899. 

Mount [maont], Mount ain 
[mao'ntin], eng., berg. 

Mountain Ash [mao'ntin sesj], 
stad i Glamorganshire, s. Wales, 
England. Medelpunkt för sten- 
kolsbrytning. 42,000 inv. 



rån Rongbukglaciären, 

Mountbatten [mao'ntboettn], 
se Battenberg och Louise, 
kronprinsessa av Sverige. 

Mount Cook, se Cook sp. 1410. 

Mount Elgon [maont e'llg8n], 
en av jordens största slocknade 
vulkaner (kratern 10 — 12 km. i 
genomskärning), i Britt. Öst- 
Afrika, på gränsen mellan Ugan- 
da och Kenyakolonin. C:a 4,300 
m. ö. h. En biologisk station har 
genom Svenska Afrikafonden upp- 
rättats på M. 

Mount Elias [maont ila'J9s], 
berg i v. Kanada, vid gränsen till 
Alaska. 5,500 m. ö. h. 

Mount E'verest [mjiont], 
jordens högsta berg, beläget i s.ö. 
Himalaya. M. tillväxer genom 
förkastning och når enl. senaste 
mätningar 8,882 m. ö. h. M., som 
upptäcktes 1850, kallades även 
Gaurisankar, tills man 1904 på- 
visade, att namnen gällde olika 
toppar. Engelska expeditioner ha 
nått en höjd av c:a 8,300 m. 
(1922) och 8,500 m. (1924). 

Mount Logan [maont låo'g8n], 
Kanadas högsta berg, nära grän- 
sen till Alaska. 5,960 m. ö. h. 

Mount Mac Kinley [maont 
maki'nnli], Nord-Amerikas högsta 
berg, i s. Alaska. 6,200 m. ö. h. 

Mount Mitchell [maont mi't- 
tjel], se Black Mountain s. 



315 



Mount Morgan — Mozart 



316 




Mozart. Mälnlng av J. Lange. 

Mount Morgan [maont må'- 
gan], ort i ö. Queensland, Austra- 
lien, vid berget med samma namn. 
Den 1SS2 upptäckta guldgruvan 
vid M., i många år jordens ri- 
kaste, är nu nästan tömd. 

Mount Morrison [maont mä'r- 
risn], Mor r i s on k e d j an, se 
Formosa. 

Mount Shasta [maont 8J8e'ss- 
te], se Kaskadbergen. 

Mount Vernon [maont va 'nan]. 
1. Namn på flera. städer i För. 
Stat.; den största (43,000 inv.) 
är förstad till New York. — 2. 
Gods i Virginia, För. Stat., vil- 
ket tillhört Washington, som lig- 
ger begraven där. 

Mount Whitney [maont oi'tt- 
ni], högsta berget inom För. 
Stat: 3 huvudområde, i s. Sierra 
Nevada, Kalifornien. 4,540 m. 

Mount Wilson [maont 

oillsan], berg nära staden Pasa- 
dena, Kalifornien, För. Stat. På 
M. ligger ett Carnegieinstitutet i 
Washington tillhörigt observato- 
rium (2,030 m. ö. h.), byggt 1905. 

Mousse'ra [mo-], se Mussera. 

Moustierperioden [most-je'-], 
se Stenåldern. 



Moutarde [mota'rrd], fr., se- 
nap. 

Moviken, se Strömbacka. 

Movime'nto, ital., rörelse. 

MoVinckel, Johan Lud- 
vig, f. 1870, norsk skeppsredare 
(i Bergen) och politiker av väns- 
terpartiet, led. av stortinget 1906 
—09 och 1916—18 (då även stor- 
tingspresident), 1922 — 26 stats- 
och utrikesminister. M. är livligt 
verksam för det akandinaviska 
samarbetet. 

Mowitz, Fredrik ("Fader 
Mowitz"), f. 1721, d. 1779, en av 
de oftast förekommande figurerna 
i Bellmans diktning, skildrad ss. 
en sentimental musiker och måla- 
re. En tid artillerist, försörjde sig 
M. senare huvudsakl. som krögare. 

Moyaert [må'jart], Claes, f. 
omkr. 1600, d. omkr. 1669, hol- 
ländsk målare, utförde figurmål- 
ningar, vanl. med bibliska 1. myto- 
logiska motiv, i en av Rembrandt 
påverkad färgskala. 

Mozambique [-bi'kke], se M o - 
s a m b i k. 

Mozara'ber (arab. musta'ri- 
bun, oäkta arab), benämning på 
de spanska kristna i de av ara- 
berna fordom innehavda delarna 
av Spanien. Efter M. har upp- 
kallats en egenartad spansk li- 
turgi, som, ärvd från västgöterna, 
liknade den äldre galliska och 
britanniska. Från 1000-t:8 slut 
i stort sett utträngd av den ro- 
merska, fortlevde den blott i To- 
ledo, där den ännu, dock åtskil- 
ligt modifierad, användes i ett av 
katedralens kapell. 

Mozart [må'tsart], Wolf gäng 
Amadeus, f. 1756, d. 1791, 
österrikisk tonsättare. M. är en av 
musikhistoriens genialaste och 
mest mångsidiga tonsättare. Hans 
redan under barnaåldern påbörja- 
de, av en outtömlig melodisk in- 
givelse burna produktion omfat- 



317 



Moån — Muchtar pasja 



318 



tax musikens alla former och upp- 
visar inom de flesta en rad oför- 
gängliga mästerverk. I främsta 
rummet av dessa stä M:8 fyra 
sceniska huvudverk: de bägge — 
formellt till operabufFan anslutna 
— karaktärskomedierna Figaros 
bröllop (1786, Sthlm 1821) och 
Don Juan (1787, Sthlm 1813) 
samt de tyska sångspelen Enleve- 
ringen ur Seraljen (1782, Sthlm 
1814) och Trollflöjten (1791, 
Sthlm 1812). Mindre uppmärk- 
sammade, ehuru alltjämt upptag- 
na å spellistan, äro buffan Cosi 
fan tutte (1790, Sthlm 1830) samt 
de bägge seriösa operorna Idome- 
neo (1781) ochTitus (1791, Sthlm 
1823). Som orkesterkompositör 
intar M. en mellanställning mel- 
lan Haydn och Beethoven utan 
att SS. formell nydanare nå upp 
till någondera. Bland större in- 
strumentalverk (40 symfonier, se- 
renader, divertissementer m. m.) 
märkas framför allt symfonierna 
i ess dur, g moll och c dur. Av 
övriga verk må vidare särskilt 
nämnas M:8 på dödsbädden skriv- 
na Requiem (fullbordat av Siiss- 
mayer), konserter för violin (sär- 
skilt de i a och ess dur) och 
piano, kammarmusik i olika be- 
sättningar. — I M:3 födelsestad, 
Salzburg, grundades 1842 stiftel- 
sen M o z a r t e' u m, omfattande 
museum, konsertskola m. m. 

Moån, se Själevadsån. 

M. P. [emm pi], förk. för eng. 
member of parliament [me'mm- 
bar åw palamant], medlem av 
parlamentet. 

m. p., förk. för manu propria. 

Mpongwe, se Fan. 

Mr., se Mister. 

Mrs., se M i s t r e s s. 

Ms, plur. M s s, förk. för manu- 
skript (se d. o.). 

M/S, förk. för eng. motor ship, 
mot or fartyg. 




Msjatta. Detalj av palatsfasaden. 

m. s., förk. för mano sinistra 
(se Mano). 

M-serien, se Kvantteori 
sp. 1528 och Röntgenstrå- 
lar. 

Msjatta, palatsruin i Syrien, 
200 km. s. om Damaskus, från 
omkr. 700 e. Kr., vara fasad, nu 
till största delen i Kaiser-Fried- 
rich-Museum i Berlin, är översål- 
lad med en egenartad, av klas- 
siska och orientaliska element 
sammansatt ornamentik i låg 
relief. 

Mt, plur. M t s, i geografiska 
namn förk. för Mount. 

M:t, förk. för majestät; i 
geografiska namn förk. för Mont. 

Muallaka't, se Arabiska 
språket och litteratu- 
ren sp. 565. 

Mua'zzin, se Islam sp. 1527. 

Muchta'r pa'sja. 1. Ahmed 
M., f. 1832 1. 1839, d. 1918, turkisk 
krigare och statsman. Han ut- 
märkte sig särskilt under en ex- 
pedition till Jemen 1871—73, för- 
de under kriget med Ryssland 
1877 på ett glänsande sätt be- 
fälet i Armenien, om han ock 



319 



Mucilago — Muelich 



320 



slutligen måste vika för över- 
makten, och var turkisk överkom- 
missarie i Egypten 1884 — 1908. 
Juli — okt. 1912 var M. storvesir. 
— 2. Mahmud M., f. 1867, 
den föreg:8 son, turkisk general, 
förde överbefäl i Balkankriget 
och led nederlaget vid Kirk-Ki- 
lissa (se Balkankrigen 
19 12—13 sp. 1029). M. var 
1913 — 15 ambassadör i Berlin. 

MuciIa'go (av lat. mu'cus, 
slem), farmakopéns benämning 
på slemmiga blandningar av vat- 
ten och vissa växtämnen (alté- 
rot, linfrö, gummi arabicum, sa- 
leprot). Användas mest som emul- 
gerande och bindemedel. 

Muci'n (av lat. mu'cus, slem), 
se Äggviteämnen. 

Mu'cius Scae'vola (av lat. 
scae'va, vänster hand), romersk 
ätt. 1. Enl. sägnen en ung romare, 
som ville befria Eom genom att 
döda de belägrande etruskernas 
konung Porsena. Då han i stället 
tillfångatogs, visade han sitt mod 
genom att bränna sin högra hand, 
varför han erhöll hedersnamnet 
Scaevola. — 2. Pu'blius M., 
jurist och talare under senare de- 
len av 100-t. f. Kr., utgav den av 
översteprästerna förda romarkrö- 
nikan Anna'les ma'xiTni. 

Muck [mokk], Karl, f. 1859, 
tysk musiker, framstående Wag- 
nerdirigent, har bl. a. verkat i 
Berlin, Bayreuth, Boston samt 
från 1922 i Hamburg. 

Muda'nia, stad vid Marmara- 
sjön, asiatiska Turkiet. I M. slöts 
okt. 1922 mellan Turkiet och de 
allierade ett stillestånd, som för- 
beredde freden i Lausanne. 

Mudder (av ml ty. modder, 
gyttja), slam, som upptas från 
sjö- 1. flodbotten. — Muddra, 
uppta mudder. 

Mudderverk, bagger, maskin, 



för schaktningsarbeten i vatten, 
s. k. m u d d r i n g. Vid muddring 
kunna samma maskiner, som 
komma till användning vid 
schaktningsarbeten å land, använ- 
das (se Grävmaskin), varvid 
dessa vanl. monteras å en pråm 1. 
ponton. Skoporna, som upptaga 
muddret äro vid paternos- 
terverket försedda med hål 
för vattnets avrinnande. För 
muddring användes även det s. k. 
sugmudderverket med 
kraftiga sugpumpar (vanl. cen- 
trifugalpumpar) i förbindelse 
med en till botten nedförd slang, 
genom vilken muddret suges. Sug- 
mudderverket, som endast kan 
användas vid lös och dyig botten, 
är i motsats till paternoster- 
verket relativt oberoende av sjö- 
gången. 

Muddhål, ovala (mindre än 3 
X 4 dm.) 1. trekantiga hål i plå- 
ten å ångpannor, cisterner o. d., 
avsedda för rengöring och inspek- 
tion av pannans 1. cisternens inre. 

Muddring, se Mudderverk. 

Mudéjarstil [mode'char-], se 
Muhammedansk konst. 

Mudi'r, i Egypten guvernören 
över en provins 1. ett län 
{mudirija) , i Turkiet styresman- 
nen över en kommun. 

Mu'dros, ort på ön Lemnos i n. 
Egeiska havet. — M. jämte den 
naturliga hamnen M u d r o s - 
viken var under världskriget 
operationsbas för de brittisk- 
franska stridskrafterna under an- 
fallet mot Dardanellerna och 
Gallipolifälttåget. I M. slöts 30 
okt. 1918 stillestånd mellan en- 
tenten och Turkiet. 

Muelich [my'li5], Hans, f. 
1516, d. 1573, tysk målare och 
tecknare, verksam i Miinchen. M., 
som huv\idsakl. verkade som mi- 
niatyrmålare samt ornaments- och 
mönstertecknare, utförde även 



321 



MufiF — Muhammed 



322 



större oljemÄlningar i italienise- 
rande stil. Den mest betydande, 
en altarmillning, framställande 
Kristi gravläggning (1534), be- 
finner sig nu i stympat skick i 
Solna kyrka. 

Muff (ty. Muffe, urspr. av Ity. 
muffeln, hölja in). 1. Urspr. ludna 
vinterhandskar, numera en vanl. 
rund, ihålig klädespersedel av 
pälsverk, tyg e. d., vari båda 
händerna kunna instickas till 
skydd mot kyla. I denna form 
uppträdde M. i Italien på 1300-t., 
i Frankrike på 1500-t. Tidvis, 
särskilt på 1700-t., bars M. även 
av män. — 2. Kort, cylinderfor- 
mat, invändigt gängat rörstycke, 
använt vid rörförbindningar. Vid 
övergång från grövre rörledningar 
till klenare användas reduk- 
tionsmuffar, vilkas båda än- 
dar ha olika diameter. Stopp- 
1. ändmuffar äro slutna i ena 
ändan och användas för tillslut- 
ning av rörändar. — 3. Gjut- 
järnsboxar, i vilka skarvning av 
elektriska kablar äger rum och 
vilka efter förbindningen helt 
fyllas med isolationsmassa. 

Muflfat [mo'fiF-], Georg, f. 
1645, d. 1704, tysk tonsättare, blev 
genom sitt arbete Florile'gia 
(1695, 1698) m. fl. en av huvud- 
representanterna för den till 
franska förebilder anslutna tyska 
sviten. M. var tillika framstående 
tonsättare för orgel. 

Mu'flfel (fr. moufle), slutet 
kärl av eldfast lera, använt bl. a. 
vid metallprobering samt vid 
dekorering av keramik. — M u f - 
f e 1 u g n, ugn, i vilken det mate- 
rial, som skall upphettas, an- 
bringas i slutet rum. 

Muffkoppling, se A x e 1 - 
koppling. 

Muflo'nfår, se Fårsläktet 
sp. 832. 




Muff. Skarvmuff före Isolatlonsmassans 
Ingjutning. 

Mu'fti, arab., i muhammedan- 
ska länder de i städerna anställ- 
da ämbetsmän, som mot ersätt- 
ning tillhandahålla allmänheten 
utlåtanden i rättsfrågor. 

Mugg, lera, hudsjukdom i 
hästens karled, yttrar sig ss. rod- 
nad i huden med blåsbildning och 
ytliga sår, i svårare fall djupa, 
tvärgående sprickor. Angripes 
även baksidan av "skenbenet" 
(mellanfoten), kallas sjukdomen 
rasp; den medför då avsöndring 
av en hornartad 1. smörjig massa, 
som gör hårbeklädnaden stripig 
(stripfot). M. orsakas vanl. 
av orenlighet, fukt och kyla, upp- 
träder oftast höst och vår, då väg- 
laget är slaskigt, och angriper 
mest tyngre hästar med långt 
hovskägg. Behandling : torkande 
pulver (zinkoxid och stärkelse, 
lika delar), torrt förband 1. tor- 
kande salvor (pyoktanninsalva 1. 
en salva av zinkoxid och stärkel- 
se, vardera 10 gr., vaselin 20 gr. 
och salicylsyra 1 gr.) ; i svårare 
fall våtvärmande omslag med 
Burows lösning, därefter sårför- 
band 1. ovannämnda salvor. — Jfr 
Drankmugg. 

Muha'mmed (arab., "den pri- 
sade"), f. omkr. 570 i Mecka, d. 
632 i Medina, islams stiftare och 
grundaren av ett arabiskt stor- 
maktsvälde (se Kalifat). M:s 
familj synes ha varit fattig men 
tillhörde dock stammen Korals j, 



11. 



Lex. VIII. 



323 



Muhammed 



324 



som var den härskande i Mecka. 
Tidigt föräldralös, omhändertogs 
M. av en farbroder men måste 
snart själv förtjäna sitt uppe- 
hälle. Som ung man kom han i 
tjänst hos en rik änka, C h a - 
d i' d j a, som drev en omfat- 
tande handelsrörelse. Hon gav 
honom förtroendeposter och blev 
slutligen hans maka. M. var då 
ung. 25 år gammal. Numera eko- 
nomiskt oberoende, kunde han 
mera ostört ägna sig åt de reli- 
giösa grubblerier, som redan 
länge sysselsatt honom. Det reli- 
giösa och sedliga tillståndet bland 
araberna stod lågt. Varje stam 
hade sina fetischer, träd, stenar, 
källor o. s. v. Allsköns vidskepelse 
frodades. I Mecka, där handeln 
alstrat ett visst välstånd, hade 
detta endast utlöst en ohöljt ma- 
terialistisk livsuppfattning. Det 
fåtal, som strävade efter något 
bättre, kände sig dragna till 
kristendomen 1. judendomen. Åt- 
skilliga hade också övergått till 
någon av dem. M. hade under 
sina handelsresor kommit i kon- 
takt med såväl judiska som 
kristna föreställningar och, om 
än ytligt, påverkats därav. Tan- 
ken på arabernas underlägsen- 
het i religiöst och sedligt av- 
seende sårade hans stolthet och 
lämnade honom icke någon ro. 
Han kämpade länge mot den före- 
ställningen, att just han vore 
kallad att bringa sitt folk ett 
högre budskap. Först omkr. 610 
blev han förvissad därom. Han 
hade vid denna tid som eremit 
dragit sig tillbaka till en grotta 
i närheten av Mecka. En natt hör- 
de han i ett tillstånd av extas en 
ängel, som räckte honom en bok- 
rulle, säga: "Läs upp i din herres 
namn, som skapade människan av 
stelnat blod." Dessa uppenbarelser 
blevo allt tätare och blevo grund- 



stommen till Koranen (se d. o.). 
Småningom styrkt i sin tro, upp- 
trädde M. nu i Mecka som förkun- 
nare av Guds enhet och den före- 
stående domen. Trots de starka 
färger, varmed han utmålade 
paradisets fröjder och helvetets 
fasor, gjorde håna förkunnelse 
föga intryck, ja, väckte miss- 
tro, då den innebar ett angrepp 
på fetischen i Kaba (se d. o.), 
grunden till Meckas makt. En 
liten skara samlades dock kring 
honom, mest ur det lägre folket. 
Tio år varade M:s verksamhet 
i Mecka. Då erbjöd sig för ho- 
nom ett tillfälle att med sina 
trogna överflytta till det n.ö. om 
Mecka belägna Jatrib (sedermera 
Medina, se d. o.), där det fanns 
ett betydande antal judar och 
av judendomen påverkade araber. 
Denna utvandring till Jatrib, 
den 8. k. hidjran, ägde rum som- 
maren 622 och bildar utgångs- 
punkten för muhammedanernas 
tideräkning. I Jatrib fann M. en 
mottagligare jordmån för sin 
lära, men samtidigt ställdes han 
här inför helt nya problem. Av 
religionsförkunnaren blev en poli- 
tiker, organisatör och härskare. 
Samarbetet med judarna, som i 
början gått väl, gav snart anled- 
ning till konflikter, som hos M. 
kvarlämnade ett märkbart agg 
mot judendomen. Hans stora mål 
var emellertid Meckas underku- 
vande, och sedan flera stammar, 
frivilligt 1. tvingade med vapen- 
makt, slutit sig till honom, lyc- 
kades hans bemödanden. 630 
kunde han hålla ett högtidligt in- 
tåg i staden, och så gott som alla 
dess invånare antogo islam. Eröv- 
ringen av Mecka ökade ansenligt 
M : 3 prestige, och han var nu Ara- 
biens oinskränkte härskare. Han 
började redan uppgöra planer på 
ett anfall mot östromerska riket. 



325 



Muhammed — Muhammedansk konst 



32C 




Sidi-OkbamoBkén i Kairouan. 



Under förberedelserna därtill dog 
han i Medina. Se vid. Islam. 

Muha'mmed, sex turkiska sul- 
taner, se Turkiet. 

Muha'mmed Ahmed, f. 184S, 
d. 1885, "mahdin", härskare i Su- 
dan (se d. o.). 

Muhammedansk konst (isla- 
mitisk 1. arabisk konst) 
utgör en enhetlig företeelse, trots 
att den fått olika utformning på 
olika håll. I stort sett inskränker 
den sig till byggnadskonst, dekora- 
tiv konst och konstslöjd. Muham- 
medanernas motvilja mot avbild- 
ning av levande väsen har gjort, 
att de, på få undantag när, knap- 
past frambragt någon bildkonst i 
skulptur och målning. — M. byg- 
ger på stildrag från den persisk- 
sasanidiska, den hellenistiska, den 
bysantinska och den gammalkrist- 
na konsten men har lyckats sam- 
mansmälta dessa till en fullt 
självständig konst. Betecknande 
för M. är ett starkt dominerande 
intresse för det dekorativa. Det 
konstruktiva framträder föga, 
över ytorna breder sig en orna- 
mentik, som in i det oändliga 
upprepar sina motiv. Även en 
bestickande färgverkan efter- 
strävas, ofta med hjälp av för- 
gyllning. Den muhammedanska 
byggnadskonsten (jfr d. o. sp. 
840 f.), vars främsta verk äro 
moskéer och minareter (se dessa 



ord), ter sig avvisande utåt och 
avslöjar först i det inre hela sin 
strävan efter prakt. Smäckra pe- 
lare och bågar av olika slag an- 
vändas i stor utsträckning, likaså 
kupoler. Ornamentiken använder 
visserl. växtelement men stilise- 
rar dem till oigenkännlighet 
("arabesker") och sammanflätar 
dem oupplösligt med rent geome- 
triska motiv. Även skrivtecknen, 
särskilt den s. k. kufiska skriften, 
ha ofta begagnats i dekorativt 
syfte (se ill. till Arabesk). — 
Palestina, Syrien och Egypten 




Kupol på sultan Eait Bais gravmoské 1 
Kairo. 



327 



Muhammedansk konst 



328 




Ärkad i Alcåzar, Sevilla. 

jämte delar av Mesopotamien ut- 
gjorde det område, där M. nådde 
sin första blomstring. Från Omaj- 
jadkalifernas tid (632 — 750) här- 
stammar den stora Klippmoskén 
i Jerusalem (se ill. till d. o. sp. 
119). Al-Aksamoskén i samma 
stad utgör en ombyggnad av en 
kristen kyrka från Justinianus' 
tid. Detsamma är förhållandet 
med omajjadernas moské i Da- 
maskus (se ill. till d. o.). En av de 
märkligaste tidiga moskéerna är 
Amrumoskén i Fostat vid Kairo 
med väldiga pelarhallar, som grup- 
pera sig kring en rund gård. En 
god föreställning om den världs- 
liga byggnadskonsten vid motsva- 
rande tid skänker den stora fasad 
till ett palats i Msjatta (se ill. 
till d. o.), vilken överförts till 
Kaiser-Friedrich-Museum i Ber- 
lin. I Syrien, ej långt från 
Msjatta, har man upptäckt res- 
terna av ett sommarslott, Kuseir 
Amra, med takmålningar. — När 
omajjaderna störtats (750) och 
efterträtts av abbasiderna, börja- 



de ett starkt persiskt inflytande 
göra sig gällande i Mesopotamien 
och Syrien. Starkast märker man 
detta i den nyligen utforskade 
ruinstaden Samarra (se d. o.), 
byggd på 800-t. Av stor betydelse 
för konstslöjden äro de keramik- 
fynd, som gjorts i Samarra och 
kompletteras av fynd i Rakka och 
på andra platser. Omkr. 1000-t. 
började man i allt större utsträck- 
ning ersätta den äldre oglaserade 
keramiken med en glaserad, som 
snart bragtes till konstnärlig 
fulländning. Eika färger använ- 
des, särskilt blått och grönt, dess- 
utom lärde man sig lystrera 
fajansen, sä att den fick en vac- 
ker guldglans. Mönstren äro 
ibland ytterligt enkla, ibland be- 
stå de dock av växter, djur och 
människor. Som beklädnad av 
golv och väggar fick fajansen 
snart vidsträckt användning i 
arkitekturen (se ill. till Fajans 
sp. 1370). Även en högst bety- 
dande metallkonst utvecklades, 
särskilt under 1100- och 1200-t. 
Huvudort för denna konst var 
Mosul. Redan på 1000-t. uppstod 
främst i Bagdad en märklig bok- 
konst, som byggde dels på kine- 
siska, dels på bysantinska före- 
bilder. — Mycket av den bästa M. 
finns bevarat i Egypten, särskilt 
i Kairo, som äger flera betydande 
moskéer; äldst är den berömda 
ibn-Tulunmoskén, uppförd redan 
på SOO-t. Yppigare och praktful- 
lare äro moskéerna från fatimi- 
dernas tid, t. ex. al-Hakim- 
moskén, varav dock blott ruiner 
återstå. God hjälp hade denna 
byggnadskonst i den utmärkta 
keramiktillverkning, som bedrevs 
vid Fostat utanför Kairo. Efter 
1400-t. får M. i Egypten en mind- 
re monumental, mera sirlig och 
dekorativ prägel, som kommer 
fram t. ex. i de allt slankare och 



329 



Muhammedansk konst 



330 





Badrum i kejsarpalatset i Delhi. 



smäckrare minareterna. Det bästa 
av den efterfatimidiska tidens 
byggnadskonst finns bland kalif- 
gravarna utanför Kairo (se ill. till 
d. o. sp. 399 och Byggnadskonst 
sp. 842). Vid sidan av keramiken 
började glaskonsten (se d. o. sp. 
1297) framträda som ett av konst- 
slöjdens viktigaste områden. — 
Från Egypten spred sig M. till hela 
n. Afrika och Spanien. En märklig 
moské finns i Kairouan, Sidi- 
Okbamoskén (ill. sp. 325—326), 
som fick sin nuv. gestalt huvud- 
sakl. pä, 800-t. över den låga ar- 
kadmur, som begränsar förgården, 
reser sig ett mäktigt fyrkantstorn 
i tre avsatser. — Den mest levande 
föreställningen om M. skänka de 
praktfulla rester, som morerna 
efterlämnat i Spanien. I Cördoba 
uppfördes Imvudsakl. på 700- och 
800-t. en väldig moské, nu kristen 
kyrka (se ill. till Byggnads- 
konst sp. 841). Den stora 
moskén i Sevilla är däremot för- 
störd utom klocktornet, la Girai- 
da, som i motsats till den i östern 
vanliga minarettypen är fyrkan- 



tigt; den tillkom på 1100-t. 
och företräder en dekorativt mera 
utvecklad stilriktning än moskén 
i Cördoba. Höjdpunkten av mo- 
rernas konst visar det underbara 
konungaslottet Alhambra (se d. 
o.) vid Granada. Huvudsakl. till- 
kommet på 1300-t., visar det dels 
den förmåga, med vilken M. all- 
tid förstår dra fördel av natu- 
rens möjligheter, dels dess mest 
fantastiskt rika ornamentik. 
Nära Alhambra ligger det lilla 
sommarslottet Generalife (se ill. 
till Granada). En annan ka- 
raktär har den s. k. mudéjar- 
konsten, d. v. s. den konst, som 
frambragtg av morer under kris- 
tet herravälde. Prov pä denna 
konsts olika skeden äro synago- 
gorna El Trånsito och Santa 
Maria la Blanca i Toledo och 
framför allt slottet, Alcåzar (se 
ill. till d. o.), i Sevilla. Mudéjar- 
konsten använder i stor ut- 
sträckning hästskobägen. Även 
en beaktansvärd konstslöjd pro- 
ducerades av morerna i Spanien, 
särskilt keramik. Praktfulla äro 



331 



Mu Hi — Mukden 



332 




Fr. 



Persiska miniatyrer av Behzad och sultan Muhammeds skola, 
miniatyr av Mihr Tjand. 



de stora, antagligen i Malaga 
på 1300-t. utförda s. k. Alhambra- 
vaserna, varav en finns i Nat. 
mus. (se ill. till Fajans sp. 
1371). — Även på Sicilien fanns 
en M. av kort varaktighet. — I 
Mindre Asien finnas rester av be- 
tydande byggen från 1200-t. och 
senare, t. ex. i Konia (se ill. till 
d. c). Det bästa av turkarnas 
konst finnes i Konstantinopel (se 
d. c), där osmanerna efter stadens 
erövring uppfört ståtliga moskéer 
med smäckra minareter. I de tur- 
kiska områdena har en betydande 
och konstnärligt värdefull matt- 
industri (se Mattor) blomst- 
rat. — I Persien finnas blott 
ofullständiga rester av den äldre 
bebyggelsen i Kazwin, Sjiraz och 
Isfahan. Bäst bevarad är moskén 
i Isfahan. Något yngre äro de 
utgrävda byggnaderna i Rhages, 
Bostam och Samarkand. Synner- 
ligen högt stod konstslöjden i 
Persien, dels keramiken, dels me- 
tallkonsten och mattkonsten. En 
särställning intar det persiska 
handskriftmåleriet, som med 
Behzad (d. 1515) nådde sin högsta 



blomstring. De östasiatiska stil- 
inflytelserna äro här bestämman- 
de. — Som en utgrening av den 
persiska konsten kan man be- 
trakta den M., som blomstrade i 
Stora Moguls rike i Indien. Denna 
konst utvecklar stundom en rent 
sagolik prakt, som bäst kommer 
till uttryck i Delhi och Agra. Sjah 
Djahans gravbyggnad, Taj-Mahål, 
i Agra (se ill. till d. o.) är en av 
M : s vackraste pärlor. Även minia 
tyrmåleriet fick en efterblomst 
ring i Indien på 1500- och 1600-t 

Mu Hi, kinesisk målare, verk 
sam vid 1200-t :s mitt. Han må' 
lade huvudsakl. buddhistiska bil 
der samt djur- och drakmålningar 

Muir [mjo'9], R a m s a y, 
1872, engelsk historiker och ny^ 
liberal politiker, prof. i Liverpoo' 
1906—13, i Manchester 1914—21, 
led. av underhuset 1923—24. Har 
förutom historiska verk bl. a. ut- 
givit Nationalism and internatio- 
nalism (1916; övers. f. å.), Libe- 
ralism and industry (1920; Li- 
beralismens grundsatser, 1921). 

Mukden, kin. Feng-Tien-fu, 
huvudstad i Manchuriet, Kina, 



333 



Mukös — MuIImalm 



334 



vid en biflod till Liao-ho. Gamla 
tempel med den siata kinesiska 
kejserliga dynastins gravar. Be- 
tydande handelsstad och järn- 
vägsknut. 250,000 inv. Vid M. be- 
segrade japanerna 1905 ryssarna i 
en stor drabbning. 

Mukös [-kö'8] (fr. muqueux, 
av lat. mu'cus, slem), slemmig, 
innehållande slem. 

Mula (lat. mu'lus), se Häst- 
djur sp. 1163. 

Mularp, socken i Skarab. 1., 
jämte Slöta, Karleby, Äsle och 
Tiarp pastorat i Skara stift. 185 
inv. — Kyrka från 1100-t:s slut. 

Mula'tt (sp. och port. mulato, 
eg. mulåsna) , se Halvblod. 

Mulbete, benämning på bete, 
lämpat för nötkreatur. 

Mulde [mo'll-], vänsterbiflod 
till Elbe i Sachsen och Anhalt. 

Mule, överläppen hos hästdjur 
och idisslare. 

Mulegarn [mjöl-], ett löst 
snott bomullsgarn, spunnet på 
selfactorspinnmaskin och använt 
till väft. Urspr. ett garn, spunnet 
på mulstol (se S p i n n i n g) . 

Mule- Jenny [mjol-dje'nni], se 
S p i n n i n g. 

Mulhacén [molathä'nn], se 
Sierra Nevada. 

Mulhouse [myIo'§], se M ii 1 - 
h au s e n. 

Muller ta'ceat in eccle'sia, 
lat., "kvinnan tige i församling- 
en", fritt citat från 1 Kor. 14: 34 
(versio vulgata). 

Mulje'rad (av fr. mouiller, 
uppmjuka), se Konsonan- 
ter sp. 1117 och Språkljud. 

Muljö'r (fr. mouilleur), klyka, 
i vilken stockankaret å ett segel- 
fartygs utsida vilar. 

Mull, se Mylla. 

Mull [mall], näst Skye den 
största av Inre Hebriderna, Skott- 
land. 5,000 inv., av vilka en 
mindre del talar gaeliska. 




Svart mullbärsträd. Nedtill mogen frukt. 

Mullbärsfikon, se F i c u s. 

Mullbärsträd, arter av släktet 
Mo'rus (fam. Mora'ceae), låga 
träd med hängelika blomställ- 
ningar och köttiga, hallonlika 
skenfrukter, mullbär, i vilka 
även de köttiga blomhyllena ingå. 
Svart M., Morus ni' gra, från 
Persien, har hj ärtlika blad och 
svartröda, välsmakande skenfruk- 
ter, vitt M., Morus a'lba, från 
Kina, har äggrunda blad och vit- 
aktiga, smaklösa skenfrukter. 
Sistnämnda träds blad utgöra 
silkesmaskens föda. Svart M. od- 
las i subtropiska och tempererade 
länder. I Sverige odlas det i s. 
samt på Öland och Gotland, ofta 
i spaljéer, och lämnar rik bär- 
skörd. Vitt M. odlas i länder med 
silkesmaskavel ; i Sverige funnos 
förr odlingar (ss. vid Sthlm, på 
Öland och Gotland), men av dessa 
finnas nu blott enstaka träd kvar. 

Mu'llerupkulturen, se M a g • 
lemosekulturen. 

Mullfjället, berg i Jämtland, 
v. om Äreskutan. 1,032 m. 

Mullmalm, genom vittring av 
svartmalmer uppkommen, lös, 
mullartad malm, bestående av 



335 



Mullpenningar — Mul- och klövsjuka 



336 




Vanlig mullvad. Längd 14 cm. 

limonit och järnkarbonat i varie- 
rande proportioner, ur skarn och 
silikatbergarter uppkommen kao- 
lin samt rester av den ursprung- 
liga magnetiten. Vittringen har 
ofta varit förbunden med en om- 
vandling av magnetit till järn- 
glans (m a r t i' t) . Bland mull- 
malmsfyndigheter märkas Stoll- 
bergsgruvan, Mossgruvefältet och 
Tabergs gruvor (se dessa ord). 

Mullpenningar, avgift för 
gravplats å kyrkogärd. 

Mullskopa, redskap, som, för- 
spänt med 1 — 2 hästar, användes 
för att över åkerfält utköra och 
sprida dikessträngar och andra 
jordhögar. Jfr Sladd. 

Mullsyror, Mull ämnen, 
detsamma som humussyror, resp. 
humusämnen. 

Mullsäck, se S o t s ä c k. 

Mulltimmer, timrad kista, 
som omgav blästerugnarnas (se 
fig. till Blästersmide) och 
de äldsta masugnarnas pipmurar. 
En muUtimmerhytta var sålunda 
uppbyggd av pipmuren av sten 
innerst, därefter en tjock, värme- 
isolerande sandfyllning och tim- 
merkistan ytterst. Mulltimmer- 
hyttor byggdes i Sverige intill 
1700-t:a mitt, då man började 
uppföra masugnarnas murverk 
helt av sten. 

Mu'llusfiskar, Mullidae, en 
f am. Taggfeningar. Gul- 
strimmig mullus, Mtillus 



surmule'tus, med mönjeröd rygg, 
ljusröd buk och gula längsband 
utefter sidorna, längd 40 — 50 cm., 
har anträffats vid svenska väst- 
kusten. Läcker matfisk. 

Mullvadar, Ta'lpidae, en fam. 
Insektätare med klumpig, 
tätt mjukhårig kropp, trynlik nos, 
förkrympta ögon och utöron samt 
mycket kort svans. Europa, tem- 
pererade delar av Asien, Nord- 
Amerika. — Vanliga mull- 
vaden, Ta'lpa europae'a, är grå- 
svart, något metallskimrande. 
Frambenens fötter äro utåtvända, 
skovellika med starka grävklor på 
de nästan till spetsen samman- 
vuxna tårna. N. Europa till Ja- 
pan; s. Sverige. Den är nyttig, 
därigenom att den förtär skad- 
liga insekter, larver och sniglar, 
men besvärlig genom de gångar 
den gräv^er och de jordhögar den 
åstadkommer på åkrar och ängar 
(i mell. Sverige härröra dylika 
gångar och högar från sorkar). 
Skinnet användes till pälsverk. — 
Se även Desmannäbbmöss. 

Mullvadsråttor, BathyeWgidae, 
en fam. afrikanska G n a g a r e. 
Kroppen är klumpig, ögonen och 
öronen mycket små, svansen för- 
krympt. M. leva SS. mullvadarna 
i gångar imder jorden och livnära 
sig av växtdelar. Mest känd är 
strandmullvaden, Bathye'rgus 
marVtimus. Längd c:a 30 cm. S. 
Afrika. 

Mul- och klövsjuka, hastigt 
förlöpande, ytterst smittsam sjuk- 
dom hos idisslare (spec. nötkrea- 
tur) och svin, vilken yttrar sig i 
ytlig inflammation i slemhinnan 
på tungan, insidan av läpparna 
och tandköttet samt huden på mu- 
len, omkring klövarna, i klöv- 
springan och på spenarna. M. bör- 
jar med feber och stark salivflyt- 
ning, varjämte munnens slem- 
hinna blir röd och något ansvälld; 



33-; 



Mulseryd — Multiplan 



338 



efter några dagar uppstå på de an- 
gripna partierna klara blåsor, som 
snart brista och efterlämna yt- 
liga, oregelbundna sår. Djuren av- 
magra starkt, och mjölkavsönd- 
ringen minskas. M. orsakas av ett 
okänt (ultravisibelt) smittämne. 
Inkubationstiden anses vara 2 — 7 
dagar. Smittämnet förekommer 
särskilt i blåsornas innehåll, i 
saliv, mjölk, urin och gödsel. M. 
överföres lätt från djur till djur 
men sprides även genom personer, 
som varit i beröring med sjuka 
djur (kreatursskötare, slaktare, 
kreatursuppköpare), genom djur, 
som utan att själva angripas, 
kunna föra smittan med sig, t. ex. 
hundar, kattor, råttor, höns, 
duvor o. a. fåglar, samt genom 
mjölkkärl, fordon, fodermedel, 
säckar 1. förpackningsmedel från 
smittad ort m. m. Utom djurkrop- 
pen förstöres smittärmiet lätt ge- 
nom intorkning, solljusets inver- 
kan, vanliga desinfektionsmedel 
och upphettning, Pä fuktiga, för 
ljuset skyddade ställen kan det 
hålla sig vid liv i flera månader. 
— M. har vanl. lindrigt förlopp 
med tillfrisknande inom 1 — 2 
veckor (knappt mer än i/^ % död- 
lighet för vuxna djur) men antar 
stundom elakartad karaktär med 
hög dödlighet. M. är en av de mest 
fruktade kreatursfarsoterna, enär 
betydande förluster orsakas av 
minskad avkastning, dödsfall, 
följdsjukdomar och kostnader för 
M:3 bekämpande. Någon behand- 
ling av sjuka djur har i Sverige 
vanl. ej förekommit, då angripna 
djurbesättningar brukat nedslak- 
tas på statens bekostnad ("stamp- 
ing-out"-metoden). — M. fick 
efter världskriget stark utbred- 
ning över nästan hela Europa. 
Till Sverige har M. sedan 1867 
flera gånger inkommit. Svårast 
har Sverige hemsökts under den 



ännu (1926) pågående epizootin, 
som utbröt i nov. 1924 i v. Skåne 
och spred sig i s. Sverige. Till bör- 
jan av febr. 1925 hade husdjur 
nedslaktats till ett värde av över 
7,5 mill. kr. 14 jan. 1925 påbjöd 
K. M:t för Malmöh. och delar av 
Kristianst. 1. isolering i st. f. ned- 
slaktning. — M. angriper stundom 
människan (spec. genom mjölk 
från sjuka djur) och visar sig i 
mycket smärtsamma sår, vanl. i 
munnen, ofta starkt svälld tunga 
samt feber. Små barn dö stundom 
av M. ; för större barn och vuxna 
är den tämligen ofarlig. 

Mulseryd, socken i Jönköp. 1., 
jämte Bottnaryd, Ångerdsliestra 
och Bjurbäck pastorat i Skara 
stift. 675 inv. 

Mulstek, se Knopar. 

Mulstol, se S p i n n i n g. 

Multan, M o o 1 1 a n [molta'n], 
stad i prov. Punjab, Britt. Indien. 
Stapel- och exportort för Punjabs 
jordbruksprodukter. Tillverkning 
av tyger och emaljarbeten. 85,000 
inv. 

Multatu'li, pseud. för E. 
D e kk e r (se d. o.). 

Multifo'rm (av lat. mu'ltus, 
mången, och fo'rma, gestalt), 
månggestaltad. 

Multigra'f (av lat. mu'ltus, 
mycken, och grek. gra'fein, skri- 
va), detsamma som hektograf (se 
Kopieringsapparater). 

Multi'pel (av lat. multiplex, 
mångfaldig) till en given storhet 
är en storhet, som är lika med den 
givna, multiplicerad med ett helt 
tal. — Multipelintegra'1, 
resultatet av flera efter varandra 
utförda integrationer. Specialfall 
äro dubbel- och trippelintegral. — 
Multipelpunkt, punkt, i 
vilken flera grenar av en kurva 
skära varandra. 

Multipla'n (av lat. mu'ltus, 
mången) , se Fl y g p 1 a n sp. 201. 



339 



Multiplikation — Mumie 



340 




Jujas mumiekista. Omkr. 1400 t. Kr. 



Multiplikatio'n (lat. multipli- 
ca'tio, mångfaldigande) av ett tal, 
multiplika'nden, med ett 
helt tal, multiplika'torn, 
sker genom att addera multipli- 
kanden till sig själv så många 
gånger, som anges av multiplika- 
torn. Resultatet kallas p r o - 
d u' k t. Är multiplikatorn ett 
bråk, sker M. genom M. av multi- 
plikanden med multiplikatorns 
täljare och division med dess 
nämnare. Är multiplikatorn nega- 
tiv, får produkten motsatt tecken 
mot multiplikanden och samma 
siffervärde, som om multiplikatorn 
varit positiv. M. kan genom ett 
gränsförfarande utsträckas även 
till irrationella multiplikatorer 
samt vidare till komplexa tal, 
kvaternioner, vektorer m. m. — 
M u 1 tiplikationstabell, 
tabell, omfattande de 9 1. 10 första 
hela talens produkter med var- 
andra. — Multiplika- 
tionstecken (• 1. X) sättes 
mellan två tal för att ange, att de 
skola multipliceras med varandra. 

Multiplikati'v (av lat. mulH- 
plica're, mångfaldiga), mångfal- 
digande, som betecknar mångfald. 

Multiplika'tor (av lat. multi- 
plica're, mångfaldiga). Fys. Se 
Galvanometer sp. 1035. — 
Matem. Se Multiplikation. 

Multirotatio'n (av lat. mu'l- 
tus, mycken, och rotation), 
mutarotation. Lösningar av 
sockerarter vrida polariserat ljus. 



Vid upplösning av vissa sådana 
ämnen erhålles emellertid ej ge- 
nast ett konstant värde på vrid- 
ningen. Detta fenomen kallas M. 
och beror därpå, att sockret 
existerar i två former med olika 
vridningar. Vid lösning av den 
ena formen övergår denna så små- 
ningom delvis i den andra, och 
man erhåller en blandning av de 
båda formerna med en annan 
vridning än utgångsformen. 

Multitubercula'ta, se Dägg- 
djur. 

Multrå, socken i Västernorrl. 
1., jämte Sollefteå pastorat i 
Härnösands stift. 1,205 inv. — 
Invid Multrå kyrka och Änger- 
manälven ligger Multråberget med 
utsiktsplats. 

Multscher [mo'llt-], Hans, f. 
omkr. 1400, d. före 1467, tysk 
bildhuggare och målare, mestadels 
verksam i Ulm. M., som huvud- 
sakl. utförde altarskåp, tillhör 
de ledande tyska 1400-talskonst- 
närerna och står bland dessa 
främst i fråga om dramatisk ut- 
trycksfullhet. 

Mu'ltum, lat., mycket; skämt- 
samt i bet. förmögenhet. — M., 
non mu'lta (Non mu'lta, 
sed multum), mycket men 
icke mångahanda, citat från Pli- 
nius d. y., ofta begagnat om stu- 
dier i bet. på djupet, ej på bredden. 

Mulåsna (lat. mu'lus), se 
H ä s t d j u r sp. 1163. 

Mu'mie (av arab. mu'inija, 



341 



Mumifiera — Munch 



342 



beck, asfalt), en genom begrav- 
ningsplatsens konserverande be- 
skaffenhet 1. genom särskild ke- 
misk behandling från förruttnel- 
se bevarad människo- 1. djurkropp. 
Namnet avser urspr. de fornegyp- 
tiska M. I Egypten, där det av 
religiösa skäl tillmättes särskild 
vikt, att kroppen skyddades frän 
förstöring, nådde balsamerings- 
konsten en hög grad av fulländ- 
ning (jfr Balsamering). 
Efter balsamcringen sveptes den 
döde i linnebindlar, vanl. försedda 
med magiska formler, varpå krop- 
pen, åtminstone i senare tid, om- 
gavs med ett tätt åtsittande kar- 
tonghölje, ofta belagt med färg. 
över ansiktet lades någon gång en 
efter den döde tagen mask men 
vanl. målades å kartongen ett 
stiliserat huvud (verkliga por- 
trätt förekomma först från tiden 
efter 100 e. Kr.; se ill. till F a j - 
j u m). M. nedlades i en rektangu- 
lär 1. efter kroppen formad trä- 
kista. Ofta ställdes flera kistor 
inuti varandra, den yttersta vanl. 
av sten. Såväl kistor som kartong 
äro försedda med inskrifter hu- 
vudsakl. av religiös innebörd. 

Mumifie'ra (av mumie och lat. 
fa'cere, göra), göra till mumie; 
hoptorka. — M u m i f i k a t i o' n. 
1. Förvandling till mumie. — 2. 
Detsamma som kallbrand. 

Mu'mma, urspr. ett mörkt, 
tjockt öl, uppfunnet 1492 av en 
bryggare Mumme i Braunschweig, 
numera en dryck, beredd genom 
blandning av porter, ljust öl och 
socker, stundom även sherry. 

Mun, se M u n h å 1 a. 

Munart, se Folkmål. 

Munch [mungk]. 1. Peter 
Andreas M., f. 1810, d. 1863, 
norsk historiker, prof. i Kristiania 
1841, riksarkivarie 1861. M., som 
är den norska historieskrivning- 
ens största namn, utövade ett av 




P. A. Munch. Litografi av E. Wester- 
berg. 

idérikedom och kombinationsta- 
lang präglat mångsidigt förfat- 
tarskap. Hans huvudarbete, byggt 
på grundliga forskningar, bl. a. i 
Vatikanarkivet, är Det norske 
folks historie (8 bd, 1852—63), 
som går fram till 1397. Bland 
M:s övriga arbeten märkas 
språkvetenskapliga avhandlingar 
samt Norges gamle love indtil 
J387 (3 bd, 1846—49) och 
Eistorisk-geographisk beskrivelsc 
över kongeriget Norge i middel- 
ålder en (1849). M. blev en av 
ledarna för den nationella rörel- 
sen i Norge vid 1800-t:8 mitt. — 
2. Edvard M., f. 1863, den 
föreg:s kusins son, norsk målare 
och grafiker. Redan i sina första 
arbeten (t. ex. Sjukt barn, 1885, 
en replik i Thielska galleriet) tog 
han avstånd från den härskande 
naturalistiska riktningen och ska- 
pade verk, där en intensiv stäm- 
ning fångats i en starkt syntetisk 
form. Han bosatte sig 1890 i Ber- 
lin, där hans utställning 1892 gav 
anledning till bildandet av Seces- 
sionen (se d. o.). Under 1890-t. 
påverkades M. av den litterära 
symbolismen och gav i sina mål- 



343 



Munch-Petersen 



344 




T. v. Min syster. — T. b. Flickorna p& bron. Målningar av Edvard Munch. (Nasjo- 
nalgalleriet, Oslo.) 



ningar 1. grafiska blad uttryck 
framför allt åt sjukliga 1. exta- 
tiska själstillstånd. Högst når 
han under denna period i en rad 
av dramatisk kraft fyllda land- 
skap med 1. utan figurer (Stjärne- 
natt, 1894, Flickorna på bron, 
1901). Hans senare produktion 
har med förkärlek skildrat häl- 
san och kraften. I hänsynslöst 
brett och skissartat målade bilder 
har han bl. a. gripit motiv ur 
arbetarnas liv {Arbetare i snö, 
1908, m. fl.). En central plats i 
hans senare produktion inta de 
färgstrålande freskerna i Oslouni- 
versitetets aula (1910—13), vilka 
utgöra en i stram dekorativ stil 
hållen "dikt om livet, om kärle- 
ken och döden". M:s utveckling 
kan även följas i en rad starkt 
personligt präglade porträtt i 
målning 1. grafik, bl. a. Hans 
Jseger (se ill. till d. o.; ISSJ), 
systern (1892), bägge i Nas jon al- 
galleriet, Oslo, Obstfelder (se ill. 
till d. o.) och Helge Rode (1908, 
Nat. mus.). — M. är en av det 



moderna norska måleriets för- 
grundsgestalter och har i Skandi- 
navien och Tyskland spelat en be- 
tydande roll som föregångsman 
till expressionismen. Som grafiker 
är han Norges och en av sam- 
tidens främsta. — 3. Peter M., 
f. 1870, dansk historiker och 
radikal politiker. Led. av folke- 
tinget från 1909, var han finans- 
minister 1909 — 10 och försvars- 
minister 1913—20. Han var 1919 
led. av den danska delegationen 
till fredskonferensen i Paris för 
Slesvigfrågan och har varit led. 
1. suppleant i de danska delegatio- 
nerna till N. F:s förbundsförsam- 
lingar. M:s talrika skrifter be- 
röra huvudsakl. modern historia. 
Munch-Pe'tersen [mungk-], 
PI a n s V i 1 h e 1 m, f. 1869, dansk 
rättslärd, prof. vid Köpenhamns 
universitet 1901, dess administra- 
tör 1921. Bland hans arbeten mär- 
kas Den danske Civilproces i Ho- 
vedtra^k (4 dir, 1906—15) och Den 
danske Retspleje (5 dir, 1917 — 
19). M. har tagit betydande del i 



34f 



Munck — Mungos 



34fi 



reformarbetet pA, rättsväsendets 
område. 

Munck af F u 1 k i 1 a. 1. 
Adolf Fredrik M., f. 1749, d. 
1S31, greve 1788, hovman. M. blev 
1772 hovstallmustare och 17S8 
president i Kammarrevisionen. M. 
förmedlade 1775 ett närmande 
mellan Gustav III och hans gemål 
samt förblev sedan konungaparets 
förtrogne. Han utpekades, till sy- 
nes oförskyllt, som kronprins Gus- 
tav Adolfs fader. Då M. senare 
överbevisades om falskmynteri, 
tvangs han att gå i landsflykt. 
Han dog i Italien. — 2. Bror 
M., f. 1857, militär, överste vid 
Kronprinsens husarregemente 

1910, sekundchef vid Livgardet 
till häst 1913, generalmajor och 
inspektör för kavalleriet 1915, 
chef för 3:e arméfördelningen 
1917—22, generallöjtnant 1922. 
M. har ofta anlitats vid utredning 
av frågor ang. kavalleriet och har 
utgivit Handledning i kavalleri- 
utbildning (1916). — 3. Ebba 
M., den föregis syster, se Berna- 
dotte sp. 1367. 

Munck af Rosenschöld, Eber- 
hard Sakarias, f. 1775, d. 
1838, läkare, prof. i medicin i 
Lund 1805, införde och genomdrev 
användandet av vaccination i Sve- 
rige och förde kampanj mot sam- 
tidens omåttliga brännvinsförtä- 
ring. M. var politiskt verksam i 
radikal riktning. 

Mu'nda, i forntiden romersk 
stad i 8. Spanien. Se Caesar. 

Mundakolh, se K o 1 a r i e r. 

Munde'ring (av ä. ty. Mundie- 
rung), utrustning, soldatens be- 
klädnad, även en omgång av be- 
klädnaden. M. betecknar även ut- 
rustning för en häst. Munde- 
ringsanslaget 1. anslaget 
till arméns munderingsut- 
rustning beräknas årligen till 




Madonna. Litografi av Edvard Mimch. 
vissa ören per man och vissa ören 
per häst och tjänstgöringsdag. 

Mu'ndus vult de'cipi, e'rgo 
decipia'tur, lat., "världen vill 
bedragas, alltså må den bli be- 
dragen", ofta citerad sentens, tidi- 
gast (i gammaltysk form) påvi- 
sad i Brants "Narrenschiff". 

Mu'nera (plur. av lat. mu'nus, 
eg. tjänst, gåva), se Ludi, 

Mungiga, primitivt musikin- 
strument med en stålfjädertunga, 
infattad i en järnram 1. järnring. 

Mu'ngo, se K o n s t u 1 1. 

Mu'ngos, m a n g u' s t e r, ett 
släkte rovdjur av fam. 'Vive'rri- 
dae. Kroppen är långsträckt, lång- 
och strävhårig, benen låga, klorna 
trubbiga. M. leva av smärre dägg- 
djur, fåglar, kräldjur, insekter 
m. m. Faraoråttan 1. -kat- 
te n, i c h n eji' m o n, M. ichneu'- 
mon, lever i n. Afrika, s. Spanien, 
Mindre Asien, Palestina, den för 
sin skicklighet att döda giftiga 



347 



Munhåla — Municipalsamhälle 



348 




Mungos. Faraorätta. Totallängd H dr 



ormar beryktade m u' n g o n, M. 
gri'seus, i Ostindien. 

Munhåla, matsmältningskana- 
lens främsta (översta) del. M:s 
tak utgöres av gommen. Denna 
bildas av överkäkbenets gomut- 
skott och gombenen (se Krani- 
um sp. 1289, resp. 1286) jämte 
överklädande slemhinna, hårda 
gommen, och som omedelbar 
fortsättning av denna ett slem- 
hinneveck, mjuka gommen I. 
gomseglet. Den sistnämndas 
bakre kant bildar en nedåt — bakåt 
riktad tapp, gomspenen och, 
som bakre begränsning av M., två 
bågformade veck, gombågar- 
n a, vilka sträcka sig till tungans 
bakre del, främre gombågen, och 
till svalgväggen, bakre gombågen. 




Munhåla, b. g. bakre gombäge; f.g. 

främre gombäge; h.g. hårda gommen; 

1. tandkött; m.g. mjuka gommen; t. 

tunga; t.s, tonsUl; u.t, gomspene. 



Mellan gombågarna ligga mand- 
larna (tonsillerna). M. begrän- 
sas framåt av läpparna (jfr d. 
o.), åt sidorna av kindernas in- 
sida. Bottnen i M. utgöres av 
muskellager, med vilka tungan 
(se d. o.) sammanhänger. Denna 
utfyller större delen av M. Vid 
slutet bett avdela käkarna och 
tänderna M. i en främre del mel- 
lan tänder och läppar, munnen 
(varmed dock ofta avses hela M.), 
och en bakre del. M. är, frånsett 
den fria delen av tänderna, be- 
klädd av en slemhinna, på vars 
yta spottkörtlarnas utförsgångar 
mynna. 

Munhäfta, se M u n 1 ä s a. 

Municipa'1 (av municipium, se 
d. o.), som rör en (stads-) kom- 
mun. 

Municipalsamhälle, ett sådant 
(tätt bebyggt) område på landet, 
som ej utgör egen kommun men 
betr. vilket K. M:t förordnat, att 
ordningsstadgan, byggnadsstad- 
gan för rikets städer samt vad i 
hälsovårdsstadgan föreskrives om 
stad skola lända till efterrättelse. 
M:s medlemmar äga att, oberoen- 
de av den kommun, till vilken M. 
eljest hör, själva vårda sina av 
nämnda stadgar föranledda ord- 
nings- och hushållningsangelägen- 
heter. Invånare i M. äro således 
medlemmar ej blott av M. med 
rösträtt och skattskyldighet där 
utan även av den landskommun, 
inom vilken samhället är beläget. 



349 



Municipium — Munkfors 



350 



med rösträtt även vid landskom- 
munens stämmor och skattskyl- 
dighet till densamma. Kommunal- 
stämma, -fullmäktige och -nämnd 
motsvaras i M. av m u n i c i p a 1 - 
stämma, -fullmäktige och 
-nämnd. Vid bildande av M. 
plägar föreskrivas, att den be- 
fogenhet, som jämlikt ordnings-, 
byggnads- och brandstadgorna i 
stad tillkommer magistrat, polis- 
myndighet 1. drätselkammare, 
skall i M. tillkomma municipal- 
nämnden 1. en särskild m u n i ci - 
palstyrelse, vars ordf. till- 
sättes av länsstyrelsen. — Röst- 
rätt och beskattning ske ss. i 
landskommun. Ordinarie mars-, 
oktober- och decembersammanträ- 
den hållas under samma former 
som i landskommuner. Antalet 
M. är 200 (april 1926). 

Munici'pium (lat., av 7nu'ni- 
ceps, medborgare, av mu'nia, skyl- 
digheter, och ca' per e, taga), i Eo- 
merska riket stad med lokal själv- 
styrelse, vars medborgare voro i 
besittning av romersk 1. s. k. la- 
tinsk medborgarrätt. 

Mu'nin, se H u g i n. 

Munin-to, "de obebodda öar- 
na", jap. namn på Boninöarna. 

Munk, se Klosterväsen. 

Munk. 1. Kirstine M., se 
Kristian sp. 1355. — 2. 
Hans M., f. 1770, d. 1848, norsk 
läkare, grundlade den nuv. orga- 
nisationen av Norges medicinal- 
väsen. 

Munkabälte, se Opphämta. 

Munkåcs [mo'nnkatj], ung., 
slovak. MunJcacevo, stad i v. Ru- 
tenien, Tjecko-Slovakiet, före 1919 
i Ungern, vid en biflod till Theiss 
och ingången till ett av Karpater- 
nas viktigare pass, där järnvägen 
till Lwow går fram. 21,000 inv. 

Munkåczy [mo'nnkatji], Mi- 
haly (Michael), f. 1846, d. 



1900, ungersk målare. Utbildad i 
Diisseldorf, skildrade han först 
scener ur det ungerska allmoge- 
livet. 1872 slog han sig ned i Pa- 
ris, där han snart blev mycket 
berömd, främst för sina omständ- 
ligt iscensatta och med en viss 
brutal kraft målade historiska 1. 
religiösa kompositioner (bl. a. 
Kristus inför Pilatus, 1881). 

Munka-Ljungby, socken i 
Kristianst. 1., jämte Ängelholm 
pastorat i Lunds stift. Folkhög- 
skola. 2,365 inv. 

Munkar, bakverk av vetedeg, 
gräddade i flottyr. 

Munkarp, socken i Malmöh. 1., 
jämte Höör pastorat i Lunds 
stift. 665 inv. 

Munkedal, pappersbruk, trä- 
sliperi och sulfitfabrik i Foss skn, 
Göteb. 1. Äg. M:s a. b., grundat 
1871. Arbetarantal 500. 

Munkedals järnväg (M. J.), 
en 5,3 km. lång järnväg från 
Munkedals bruk till Munkedals 
hamn. Spårvidd 0,600 m. öppnad 
för trafik 1895. Äg. Munkedals 
a. b., Munkedal. 

Munkeliv, betydande norskt 
benediktinkloster (i Bergen), 
grundlagt i början av 1100-t. av 
konung Eystein Magnusson, 1426 
överlåtet till birgittinorden, 1531 
sekulariserat. 

Munken. 1. M., ty. Der Mönch, 
berg i Bern-Alperna, Schweiz. 
4,105 m. — 2. Klippa s.ö. om 
Syderö, Färöarna, omgiven av far- 
liga strömdrag. 

Munkfors. 1. Kapellförsam- 
ling till Ransäter (se d. o.). — 2. 
Järnbruk med martinverk, lan- 
cashireverk, varm- och kallvals- 
verk, ånghammare, stålgjuteri, 
mek. verkstad, fabrik för tillverk- 
ning av skruvar, fjädrar m. m., i 
Ransäters skn, Värml. 1. Bruket 
anlades på 1670-t. och förvärvades 
1829 av Uddeholms a. b. 



351 



Munkgam — Munsjukdomar 



352 



Munkgam 1. grå gam, Vu'l- 
iur ino'nachus, eii art G a m f å g - 
lar med mörkt gråbrun fjäder- 
dräkt, naken, ljust blygrå hals, 
buvudsakl. blå näbb och röda ben. 
Hanens längd c:a 1,1 m., honan 
något större. S. Europa, n. Af- 
rika, Asien. Lever av as, även le- 
vande djur. Boet bygges i träd. 

Munkholmen, se T r o n d - 
h j e m. 

Munkhätta, se A c o n i t u m. 

Munklatin, se K ö k s 1 a t i n. 

Munklikör, se B e n e d i k- 
t i n 1 i k ö r. 

Munkmössa, se A r u m. 

Munkorgslagen, benämning å 
en 18S9 i 10 kap. 14 § straff- 
lagen införd, sedermera (1906) 
skärpt straffbestämmelse för för- 
sök att i tal 1. skrift förleda till 
ohörsamhet mot lag 1. laga myn- 
dighet. 

Munksjö, pappersbruk (anlagt 
1862), sulfit- och pappfabrik i 
Jönköping. Ages jämte Stödstorps 
sulfatfabrik i Byarums skn, Jön- 
köp. 1., Granfors träsliperi samt 
Lindefors träsliperi och papp- 
fabrik, båda i Svennarums skn, 
Jönköp. 1., samt Ebbes bruk i 
Huskvarna och Igelbäckens mas- 
ugn av Munksjö a. b., gnmdat 
1890. 

Munkskrift, äldre namn pä go- 
tisk skrift (se Skrift). 

Munksund, ångsåg i Piteå 
landsförs., Xorrb. 1. Äg. a. b. Yt- 
terstfors-Munksund. 

Munktell. 1. Johan Fred- 
rik Muncktell, f. 1764, d. 
1848, kyrkoherde i Sevalla 1815, 
i Irsta 1820, författare av Wes- 
terås stifts herdaminne (3 dir, 
1843—46). — 2. Johan Teo- 
fron M., f. 1805, d. 1887, den 
föreg:s son, mekaniker, industri- 
man, grundade i början av 
1830-t. Munktells mek. verkstad i 
Eskilstuna. — S.Henrik M., f . 



1841, d. 1906, industriman, 1872 
— 87 ingenjör vid Falu koppar- 
verk, där M. bl. a. utexperimen- 
terade en extraktionsprocess för 
utvinnande av guldhalten i kop- 
parmalmen. 1887 övertog M. sköt- 
seln av Grycksbo egendom, vars 
pappersbruk han utvecklade till 
ett av landets förnämsta. 

Munktells mek. verkstad, 
Eskilstuna, tillverkar tröskverk, 
lokomobiler, ång- och motorväl- 
tar, motorer, arbetsmaskiner 
m. m. I M. har uppgått E. V. 
Beronius Mek. Verkstads a. b., 
Eskilstuna. Äg. Munktells verk- 
stads nya a. b., grundat 1923. Se 
Lokomotiv sp. 717. 

Munktorp. 1. Socken i Väst- 
raanl. 1., pastorat i Västerås stift. 
2,825 inv. — Kyrkan är en av de 
äldsta och märkligaste i Väst- 
manland. Dess äldsta delar, för- 
hallen och västtornet, urspr. 
långhus, resp. östtorn, uppfördes 
omkr. 1100, nuv. långhuset och 
koret på 1200-t. Omkr. 1500 om- 
byggdes kyrkan tiU treskeppig. 
Jfr David (den helige). — 2. 
Kontrakt i Västerås stift, omfat- 
tar pastoraten Munktorp; Svedvi; 
Ramnäs; Sura; Kolbäck och Sä- 
by; Rytterne; Berg; LilLhärad. 

Munlack, oblatstycken, som 
förr användes till försegling av 
brev. 

Munlag, detsamma som bettet 
(se Betsel). 

Munläsa 1. munhäfta, fast- 
låsande av underkäken med helt 1. 
i det närmaste sluten mun. M. 
uppstår genom inflarrunatorisk 
retning på underkäkens muskler 
(ss. vid inflammationer i under- 
käken), efter lokal bedövning, vid 
kramp (se T e t a n u s) , vid sjuk- 
domar i underkäkslederna 1. lusa- 
tion av desamma bakåt. 

Munsjukdomar, se Hals- 
fluss, Stomatit, Torsk, 



353 



Munsjör — Munthe 



354 



T u II g k r ä f t a och T a u d e r - 
nas sjukdomar. 

Munsjö'r (försv. av fr. mon- 
sieur, se d. o.), gunstig herre (iro- 
niskt), gynnare. 

MunskoIIa, se Stomatit. 

Munskänk, i äldre tid hovtjä- 
nare, som hade uppsikt över och 
skänkte i dryckesvarorna. 

Munstege, instrument, använt 
för att hälla munnen öppen på 
husdjur vid undersökning av 1. 
operationer i munhåla och svalg. 

Munster [m8'nnst8], provins i 
s.v. Irland, omfattande grevska- 
pen Tipperary, Clare, Limerick, 
Kerry, Cork och Waterford. 

Munsterhjelm, Hjalmar, f. 
1S40, d. 1905, finländsk målare. 
Utbildad hos H. Gude i Diissel- 
dorf, skildrade M. särskilt tavast- 
ländsk natur i en fin, idyllisk ton. 

Munsår, herpes kring munnen. 
Jfr Hudsjukdomar sp. 970. 

Munsö, socken i Sthlms 1., 
pastorat i Uppsala stift. Skall 
framdeles förenas med Adelsö. 625 
inv. Huvuddelen av M., fordom en 
ö i Mälaren, är nu i landfast för- 
bindelse med Ekerö. — Kyrkan är 
en av Sveriges få rundkyrkor, 
uppförd omkr. 1200. 

Munthe. 1. Ludvig W:son 
M., f. 1849, generalmajor och chef 
för Fortifikationen 1910, general- 
löjtnant i reserven 1915. Militär- 
sakkunnig vid unionsförhandling- 
arna i Karlstad 1905, ordf. i 
krigsmaterialkommissionen 1915 
—22. Har bl. a. utgivit Fortifika- 
tionens historia (1 — 4, 6, 1900 — 
23). — 2. Arnold M., f. 185G, 
den föreg:s kusin, kommendör- 
kapten, sjökrigshistoriker. Hans 
huvudarbeten äro Svetislca sjö- 
hjältar (14 dir, 1899—1923), Sjö- 
maktens inflytande på Sveriges 
historia (2 dir, 1921—22) samt 
Karl XII och den ryska sjömak- 
ten (2 dir, 1924^25). — 3. Åke 



Ty^'"fli^' 




Munsö kyrka. 

W : s o n M., f. 1859, broder till 
I\I. 1, skolman, språkforskare, rek- 
tor vid Frans Schartaus handels- 
institut i Sthlm 1890—1925. M. 
har bl. a. publicerat undersök- 
ningar i spanska folkmål och 
spansk språkhistoria samt över- 
sättningar av spansk dramatik. — 

4. Henrik M., f. 1860, geolog, t. f. 
prof. i Uppsala 1894 — 96, geolog 
vid Sveriges geologiska undersök- 
ning 1898, erhöll 1917 professors 
titel, har utgivit ett stort antal 
geologiska kartblad och avhand- 
lingar samt kraftigt bidragit till 
kännedomen om det baltiska om- 
rådets utveckling efter istiden. — 

5. Gustaf M., f. 1896, konst- 
liistoriker, intendent för Röhsska 
konstslöjdsmuscet 1924, har bl. a. 
utgivit en populär framställning 
av östasiens konst (1925). 

Munthe. 1. Ludvig M., f. 
1841, d. 1896, norsk målare. M., 
som huvudsakl. levde i Diissel- 
dorf, utgick i sin landskapskonst 
från H. Gude men nådde fram till 
en friskare, målerisk stil med 
franskt inslag. — 2. Holm M., 
f. 1848, d. 1898, norsk arkitekt. 
M., som hu\T.xdsakl. var verksam 
i Kristiania och dess omnejd, 
blev med sina i gammalnorska 



Lex. VIII. 



355 



v. Munthe af Morgenstierne — Muonio älv 



356 




El&sippor, Målning av Gerhard Munthe. 

allmogeformer hållna träbyggna- 
der (t. ex. det 1914 nedbrunna 
Holmenkollens turisthotell) före- 
gångsman för en vitt utbredd 
nationell arkitekturstil. — 3. 
Gerhard M., f. 1849, norsk 
målare och tecknare. M. tillbragte 
sina studieår i Diisseldorf (1874 
—76) och Munchen (1877—82) 
samt i Paris (1883), där han tog 
intryck av det nya franska fri- 
luftsmåleriet. Han framträdde 
från början som landskapsmålare 
och har alltsedan i en mängd 
friska, av levande naturstudium 
burna bilder särskilt återgivit 
utsikter från östlandet, helst i 
vårstämning. I början av 1890-t. 
började han arbeta med dekora- 
tiva problem och har sedan dess i 
målningar, tapetkartonger och 
teckningar gestaltat motiv ur de 
gamla nordiska hjältesagorna. 
Hans dekorativa kompositioner 
ha hämtat näring ur norsk all- 
mogekonst och utmärka sig för en 
strängt stiliserad teckning och en 
pä kraftiga färgmotsättningar 
byggd kolorit. Hans fantasirika 



teckningar till Snorre Sturlasons 
kungasagor (1896—1900) tillhöra 
det allra bästa i nyare norsk 
illustrationskonst. 

v. Mu'nthe af Mo'rgenstierne 
[-stjärrne], B redo, f. 1851, norsk 
rättsvetenskapsman, prof. i Kri- 
stiania 1889 — 1919, universitetets 
rektor 1912—18. Bland M:8 arbe- 
ten märkas Laerebog i den norske 
statsforfatningsret (1900), Fore- 
loesninger över socialökonomiens 
grundtrmk (1909) samt univer- 
sitetets historia i universitetets 
jubileumsskrift 1911. M. är en 
framstående numismatiker. 

Muntjak 1. kidang, Ce'rvu- 
lus mu'ntjac, en art Hjort- 
djur. Hornen äro korta, övre 
hörntänder hos hanen långa, ut- 
skjutande och svansen försedd 
med hårtofs. Färgen är gulbrun. 
Längd c:a 1,2 m. S. Asien, Su- 
matra, Java, Borneo. 

Muntra Musikanter, förk. M. 
M., finländsk, 1878 av G. Sohl- 
ström stiftad manskör, upplöst 
1891, men upplivad 1896 under 
namnet Sällskapet M. M. 
Har under ledning av Sohlström, 
K. E. v. Knorring, Stenius m. fl. 
bedrivit en omfattande konsert- 
verksamhet. 

Muntz [mynnts], Charles 
Achille, f. 1846, d. 1917, 
fransk jordbrukskemist, påvisade 
bl. a., att salpeterbildningen i 
jorden ej är av rent kemisk natur 
utan förorsakas av bakterier (se 
Kvävebakterier). 

Muntz' metall [msnnts], mäs- 
sing (se d. o.), som kan bearbetas 
i rödvärme. 

Munvatten, vätska, avsedd för 
skölj ning av munhålan. Jfr 
Gurgelvatten. 

Mu'onionalusta, församling, 
jämte Pajala och Junosuando 
pastorat i Luleå stift. 

Mu'onio älv, i sitt övre lopp 



357 



Mur 



358 



kallad Kö' n gä m ii älv, vänster- 
biflod till Torne älv. M. upprinner 
i norska fjällen pil griinsen mot 
Finland och går med stritt lopp i 
8.Ö. och 8. riktning, från sjön Kil- 
pisjärvi till utloppet i Torne älv 
bildande riksgräns mellan Sverige 
och Finland. 330 km. Flodområde 
15,000 kvkm., därav över hälften 
inom Finland och Norge. 

Mur [mor], vänsterbiflod till 
Drava, Steiermarks huvudflod. 
Bildar i sitt nedre lopp till inflö- 
det i Drava Jugoslaviens gräns 
mot Österrike och Ungern. 440 km. 

Mur, m u r v e r k, byggnads- 
konstruktion, som hopfogats av 
sten, antingen med bindemedel 
(bruksmur) 1. utan sådant 
(kallmur), 1. ock gjutits av 
t. ex. betong (se d. o.) 1. stam- 
pats av jord (s. k. p i s é - 
mur). Liggande murverk 
kan förekomma i bjälklag och 
tak; stående murverk in- 
delas efter höjdläget i grund-, 
sockel- och väggmurar, vilka se- 
nare delas i yttermurar 
(fasad- och gavelmurar) 
och innermurar (hjärt- 1. 
mittelmurar, parallella med 
fasaden, och skiljemurar, 
vinkelräta mot denna). Valv upp- 
bäras av vederlagsmurar; 
sidotryck, t. ex. av jordmassor, 
upptagas av stödmurar. Be- 
klädnadsmur kallas ytter- 
sidan av en M., uppförd av två 
olika material; innersidan kallas 
b a k m u r. — Stenarna i sten- 
murar läggas i förband, 
d. v. s. så att en överliggande sten 
täcker mellanrummet, fogen 
(se d. o.), mellan de underlig- 
gande. Bygg (byggyta) är 
stenens övre begränsning, ligg 
(1 i g g y t a) dess undre. Den 
synliga framsidan benämnes 
koppyta. Löpare är en sten, 
som är parallell med murlivet (se 



Liv. Byggn.), bindare 1. 
koppsten vinkelrät mot detta. 
M. bygges i regel, så att stenarna 
läggas ovanpå varandra i skift 
(1. skikt). Äro stenarna resta 
på högkant, uppstår r ullskift; 
läggas de i 45° vinkel mot mur- 
livet, kallas detta strömlag- 
skift (o't[)us spica'tum]. — Till 
M. av obearbetad sten användas 
flyttblock 1. lösa stenar samt 
sprängd 1. kilad sten av oregel- 
bunden form. I större tomrum i 
fogarna inkilas smärre stenar 
(skärv 1. 8 kol). De murar, 
som äro kända från förhistorisk 
tid, äro i regel uppförda av obe- 
arbetad natursten, k y k 1 o - 
piska murar (se d. o.). — 
M. av bearbetad sten kom i bruk 
i Egypten redan under de äldsta 
dynastiernas tid, i de övriga kul- 
turrikena i ö. Medelhavsområdet 
ung. samtidigt. Den vanligaste 
formen är kvaderstensmuren, 
byggd av stenar, vilkas fasadytor 
äro fyrsidiga (rektangulära 1. 
kvadratiska), med lika höjd för 
stenar i samma skift, så att en 
jämn skiftsindelning uppstår. 
Kryssmur lägges av stenar 
med planhuggna fogytor; kopp- 
ytan är rå 1. försedd med ett mot 
fogarna gränsande, renhugget 
bälte (slag). Koppytan bildar 
en oregelbunden fyr- 1. flersidig 
figur. Kryssmur kan läggas så- 
väl kallt som i bruk. — N u b b - 
stensmur lägges i bruk av 
smärre, i parallellepipedform 
tilltuktad sten med rå framsida 
1. ock av ohuggen, skiktad sten. 
— I Sverige, där stenen som hus- 
byggnadsmaterial infördes med 
kristendomen, har den rikliga till- 
gången på rullstensåsarnas hård- 
bearbetade gråsten skapat egen- 
artade murverk. I de äldsta me- 
deltidskyrkorna, exempelvis Sig- 
tunaruinerna, äro gråstenarna 



359 



Murad — Murat 



360 




Tegelmur. Fr. v. Blockförband, kryssförband, vendiskt förband. 



omsorgsfullt valda och en smula 
bearbetade, för att man skulle er- 
hålla något så när jämna kvadrar 
och en skönjbar skiftsindelning. 
Så småningom börjar dock obear- 
betad gråsten av olika storlekar 
muras utan skiftsindelning (ky- 
klopiskt förband). — Tegelmurar 
(jfr Tegel). Det i det baltiska 
området under medeltiden van- 
ligaste tegelförbandet är m u n k - 
förbandet, där två löpare och 
en kopp o. s. v. läggas i samma 
skift. Det vendiska förban- 
det, där en löpare och en kopp- 
sten omväxla i samma skift, 
uppträder i Tyska ordens om- 
råde redan pu, 1200-t. I Sverige 
och Nord-Tyskland finnas spora- 
diska exempel härpå från föl- 
jande århundraden. Under 1500- 
t:s förra del synes det ven- 
diska förbandet vara ganska all- 
mänt i vårt land. Koppstenarna 
voro i regel hårdare brända och 
mörkare än löparna, varigenom 
en mönstring av murytan erhölls. 
Det vendiska . förbandet kallas 
efter tyskt mönster även polskt 
1. gotiskt förband, spec. i 
byggnadstekniken (där det även 
benämnes beklädnadsför- 
band), varvid munkförbandet 
benämnes vendiskt förband. I 
vår tid ha de medeltida tegelför- 
banden åter i vissa fall kommit i 
bruk. Under 1500-t:s sista fjärde- 



Tegelmur. MankfSrband. 



del tränger renässansförban- 
det igenom i Sverige. Löpare 
och koppstenar blandas här icke 
i samma skift, utan skift av en- 
bart löpstenar, löp- 1. sträck- 
skift, växla med dylika av en- 
bart koppstenar, kopp- 1. 
bindskift. De vanligaste for- 
merna av renässansförband äro 
blockförband, där alla löp- 
stenarna ligga rätt över var- 
andra, och kryssförband, 
där löpstenarna i vartaimat löp- 
skift ligga rätt över varandra. 
— Som inner- och skorstensmurar 
förekomma i/o-stens M. av endast 
löpare, vilket kallas skor- 
stensförband. För att öka 
M:s värmeisolering utföras nu- 
mera ofta hålrumskon- 
struktioner i form av en 
dubbelmur med luftmellanrum. 

Mura'd, fem turkiska sulta- 
ner, se T u r k i e t. 

Mura'no [mo-], stad i Vene- 
tien, Italien, på ön med samma 
namn, invid Venedig. Domen, ny- 
byggd på 1100-t., har samtida 
bysantinska mosaiker. M. var un- 
der medeltiden en betydande stad 
med ända till 30,000 inv. och hade 
berömd glasindustri (jfr G 1 a s - 
konst sp. 129S), som efter förfall 
åter börjat blomstra. 5,600 inv. 

Murat [myra'], Joachim, 
f. 1767, d. 1S15, fransk fältherre, 
konung av Xeapel. Son till en 
värdshusvärd, inträdde ^M. vid re- 
volutionens utbrott i armén och 
utmärkte sig bl. a. i Egypten. ^M. 
var en av Bonapartes medhjälpare 
vid statskuppen 1799 och förmäl- 
des med dennes syster Caroline. 



361 



Muratoris fragment — Murbruk 



362 



Han kämpade framgångsrikt i 
Italien ISOO och utnämndes 1S04 
till marskalk. M. var Napoleons 
skickligaste kavallerigeneral. Un- 
der 1808 års spanska fälttåg förde 
M. överbefälet. S. å. upphöjdes 
han till konung av Xeapel. Hans 
strävanden att genom en själv- 
ständig politik tillvarata detta 
rikes intressen bragte honom i 
konflikt med Napoleon. Under 
fälttåget mot Ryssland 1812 förde 
han dock befälet över kavalleriet 
och ledde arméspillrornas återtåg 
f. å. M. kämpade med lysande 
tapperhet vid Leipzig men över- 
gav därpå kejsarens sak, dock 
utan att kunna rädda sin krona. 
Efter Xapoleons återkomst från 
Elba grep M. till vapen för honom 
i Italien men blev besegrad. Vid 
ett försök att återta Neapel till- 
fångatogs han och avrättades. 

Muratoris fragment [mora- 
tå'-], en efter utgivaren, den ita- 
lienske arkivforskaren L o d o - 
vico Antonio Murator i, 
f. 1672, d. 1750, uppkallad, i Mi- 
lano funnen handskrift från 600 
— 700-t., innehållande en för 
kanons historia viktig, trol. från 
omkr. 200 e. Kr. härrörande, ty- 
värr ofullständigt bevarad för- 
teckning (på barbariskt latin) 
över böcker, som böra ingå i N. T. 

Murbeck. 1. Peter M., f. 
1708, d. 1766, präst av den äldre 
pietistiska riktningen, från 1731 
verksam i Skåne, 1741 — 46 
suspenderad, därefter verksam i 
Sthlm, 1761 kyrkoherde i Fridlev- 
stad, Blekinge. Han grundade i 
Sthlm Murbecks inrätt- 
ning för fattiga flickor, 
som trädde i verksamhet 1749 och 
urspr. var friskola för fattiga 
barn. Den har numera, sedan 1920 
under namnet Murbeckska 
stiftelsen, till uppgift dels 
att sörja för fattiga flickors upp- 




Joachim Murat. Mftlning av Frangois 
Gérard. 

fostran, dels att lämna understöd 
åt äldre fattiga kvinnor, tillhö- 
rande Sthlms kommun. — 2. 
Svante M., f. 1859, botanist, 
prof. i Lund 1902—24, har före- 
tagit forskningsresor, bl. a. till 
Algeriet och Tunis, gjort viktiga 
studier över apogami samt utgi- 
vit systematiska arbeten m. m. 

Murbruk, bindemedel för sten 
i ett murverk; användes även för 
behandling av väggar (se Puts). 
Vid murning förekommande M. 
utgöres i regel av cementbruk, 
kalkcementbruk (se d. o.) 1. kalk- 
bruk (se d. o.). Cementbru- 
k e t beredes av cement, sand och 
vatten, varvid på 1 del cement 
vanl. tas 3 ä 4 delar sand. Om 
man vill åstadkomma ett särskilt 
hållfast och vattentätt cement- 
bruk, tas 1 del cement på 2 delar 
sand. Vid beredning av cement- 
bruket blandas först cementet och 
sanden väl med varandra, varefter 
vatten, motsvarande c:a 15 å, 30 
% av den sammanlagda voly- 
men av cementet och sanden till- 
sättes. Cementbruket hårdnar på 
c:a 1 timme. Cementbruket är 



363 



Murbräcka — Murger 



364 




Murgröna. T. v. Skott med äggrunda blad och bär. — T. h. Sterilt skott med 
handflikiga blad och häftrötter. 

hydrauliskt, d. v. s. hårdnar i så- 
väl vatten som luft (vattenmur- 
bruk), till skillnad frän kalkbru- 
ket, som endast hårdnar i luft 
(luftmurbruk). Dessutom använ- 
des, ehuru mera sällan i Sverige, 
8. k. g i p s b r u k, som är en 
blandning av gips och sand vanl. 
i förhållandet 1 : 3. 

Murbräcka, forntida beläg- 
ringsvapen, bestående av en tung 
ekbjälke, i ena ändan försedd med 
metallskoning och upphängd i 
kedjor under ett (ofta på hjul 
flyttbart) skjul, som skyddade 
angriparna. 

Murchison [ma'tjisn], flod i 
Väst-Australien, utmynnar i In- 
diska oceanen. Xära M:s övre 
lopp ligger guldgruvdistriktet 
^Murchison Goldfield 
med järnväg till kusten. 

Murchison [m8'tjisn], sir 
Roderick Impey, f. 1792, d. 
1871, engelsk geolog, känd genom 
grundläggande undersökningar av 
silursystemet i Wales. 

Murcia [mo'rthia]. 1. Provins 
i s.ö. Spanien, vid Medelhavet. 
Jordbruk, bergsbruk, handel och 
sjöfart. 650,000 inv. — M. eröv- 



rades 711 av morerna och var 
omkr. 1030—1240 ett eget moriskt 
rike. — 2. Huvudstad i M. 1, vid 
Segura och järnvägen till Madrid. 
Gotisk domkyrka med fasad i 
rokokostil. tjniversitet. Siden- 
industri; tillverkning av glas och 
musikinstrument. 150,000 inv. 

Murdock [m9'dåk], Wil- 
liam, f. 1754, d. 1839, skotsk 
ingenjör, uppfinnare av sliden och 
excentern. M. var senare verksam 
som lysgastekniker. Se Gas- 
verk sp. 1093 och Lokomo- 
tiv sp. 715. 

Muren, Per, f. 1805, d. 18SS, 
ailärsman, politiker, gjorde sig 
SS. led. av borgarståndet (från 
1847) bemärkt som reformi\Tare 
och var 1867—68 led. av A. K. 
M. gjorde betydande insatser i sin 
hembygd Gävleb. 1:3 kommunala 
och ekonomiska liv. Till Gävle 
gjorde han en stor donation. 

Murena, se Ålfiskar. 

Murga'b, flod i Väst- Turke- 
stan. Utsinar i Karakumöknen 
nära Merv. Omkr. 600 km. 

Murger [myrjä'r], Henri, f. 
1822, d. 1861,' fransk författare. 
M : s berömmelse är knuten till ro- 



365 



Murgröna — Murillo 



366 



manen Scénes de la vie de Bohéme 
(184S; Vagabondlif i Paris, 1882, 
Från bohémens värld, 1904), som 
med sina humoristiskt-sentimen- 
tala, delvis självbiografiska skild- 
ringar av det fria författar- och 
konstnärslivet i Paris skapade 
typen för bohémen (se d. o.)- 

Murgröna, Ee'dera he'lix 
(fam. Aralia'ceae), ständigt grön 
klätterväxt (jfr d. o.) med för- 
vedad stam och läderartade blad. 
De senare äro grunt handflikiga 
på de sterila skotten, hela och 
äggrunda på de blombärande. M. 
har på hösten små ljusgröna 
blommor i flock och följande vår 
blåsvarta bär. M. växer vild på 
trädstammar, bergväggar o. d. i 
8. Sverige till Mälaren samt på 
Öland och Gotland. Den odlas 
ofta på husväggar och murar och 
går även längre uppåt landet, om 
den skyddas på vintern och vatt- 
nas rikligt på försommaren. Den 
kan även lätt odlas i boningsrum. 
Förökas med sticklingar och frön. 





Tärningspelande tiggarpojkar. Mälning 
av Hurillo. (Miinchen.) 



Concepcion, Målning av MuriUo. (Mad- 
rid.) 

Murillo [mori'lljå], B a r t o - 
lomé Estéban, f. 1618, d. 
1682, spansk målare. M., som näs- 
tan hela sitt liv verkade i sin fö- 
delsestad, Sevilla, företräder i 
jämförelse med Velasquez, med 
vilken han tävlar i berömmelse, 
en helt annan sida av den spanska 
folkkaraktären, det svärmiska, 
översvinnliga, trånsjuka. Han har 
målat en oändlig mängd ängla- 
burna madonnor och helgon av 
alla slag. På ett överlägset sätt 
förmår han sammansmälta en 
ljuv, kvinnlig sinnlighet med in- 
trycket av överjordisk vision. Till 
hans främsta verk av detta slag 
höra hans "Concepciones", fram- 
ställningar av den "obefläckade 
avlelsen" (se d. o.) i Madrid, 
Sevilla och Louvre. En annan sida 
av M:8 begåvning visa de spanska 
gatpojkar, lekande 1. fruktätande, 
som han målat med fin humor och 
skarp iakttagelse. Även som land- 
skapsmålare försökte sig M. nå- 
gon gång. Hans stil var i början 
på grund av inflytande från hans 



367 



de Muris — Murmansk 



368 




Murklor. T. v. Toppmurklor. — T. h. Stenmurklor. 



lärare, Juan del Castillo, hård och 
torr men utvecklade sig med tiden 
till ett smältande mjukt föredrag. 

de Mu'ris, Johannes, två, 
tidigare som en och samma person 
uppfattade, musikteoretiker under 
1300-t. Den ene, f. omkr. 1275, 
d. omkr. 1350, var magister vid 
Oxfords universitet samt förfat- 
tade det för kännedomen om 
medeltidens musikteori viktiga 
arbetet Spe'culum mu'sicae. Den 
andra, verksam som lärare vid 
Sorbonne, förfäktade i ett fler- 
tal skrifter den nya riktning 
inom tonkonsten (ars no'va), vars 
huvudrepresentant i Frankrike 
var Ph. de Vitry (se Fransk 
musik sp. 604). 

Mu'rium, ett hypotetiskt ele- 
ment, som Berthollet ansåg jämte 
syre ingå i saltsyra. Denna syra 
benämndes därför förr av farma- 
ceuterna a'cidum muria'ticuin. 

Murjek, station vid Stambanan 
genom övre Norrland, i Jokk- 
mokks skn, Norrb. 1. Omnibuslinje 
till Jokkmokk. 

Murklor, svampar, tillhörande 
Discomyce tes, med vanl. skaftade 
fruktkroppar, som på utsidan 
bilda sporer. Hos toppmurk- 



1 a, MorcJie'lla escuWnta, har 
fruktkroppen form av en intill 
c:a 10 cm. hög, smal kägla 1. 
toppmössa med nätlika veck 1. 
rutor. Mössan är olivbrun, foten 
vit. Hos stenmurklor, Gyro- 
mi'tra esculenta och Gyromitra 
gi'gas, liknar fruktkroppen en 
mössa med höga, slingrande buck 
lor. Mössan är mörkbrun, resp 
blekbrun och intill 10 cm. vid 
Alla tre arterna växa på skogs 
mark och framkomma på våren 1 
försommaren. Hos hattmurk 
lor, arter av släktet Eelvella, 
är fruktkroppen djupt två- 1. fler- 
kluven och av vit, grå 1. brun 
färg. Hattmurklor förekomma om 
hösten på skogsmark. Ovannämn- 
da M. äro ätliga men böra för- 
vällas, enär de innehålla ett gif- 
tigt' ämne, helve'llasyra. 
M. saluföras ofta torkade. 

Murkvadra'nt, i meridianen 
uppbyggd 1. på en mur anbragt, 
större kvadrant (se d. o. Astr.). 

Murma'nbanan, 1915 — 17 an- 
lagd järnväg i n.v. Ryssland, från 
Petrosavodsk vid Onegasjön till 
Murmansk. 1,060 km. 

Murma'nkusten, se Kola. 

Murma'nsk. 1. Guvernement i 



369 



Murmeldjursläktet — Murray 



370 



Ryssland, vid N. Ishavet, bildat 
efter revolutionen av en del av 
guv. Arhangelsk. 148,200 kvkm. 
19,000 inv. (ryssar och lappar). 
— 2. Huvudstad i M. 1 (före 1917 
Romanovsk), pä, Murmankusten. 
Slutpunkt för Murmanbanan. M. 
har isfri hamn och driver stor ut- 
rikeshandel; 1922 gick 10 f/c av 
Rysslands import över M. 6,000 
inv. 

Murmeldjursläktet, Marmo'ta, 
ett släkte Ekorrdjur. Krop- 
pen är klumpig, öronen mycket 
korta, svansen kort och yvig. 
Kindpilsar saknas. Europa, Asien, 
Nord-Amerika. Vanliga m u r - 
meldjuret, Marmota mar- 
mo'tta, är vanl. ovan gråbrunt, 
under rödbrunt. Kroppslängd 51 
cm., svansen 11 cm. Alperna, Kar- 
paterna, Pyrenéerna, vanl. ovan 
trädgränsen, där M. lever i jord- 
hålor och livnär sig av växtdelar. 
Den kalla årstiden tillbringas i 
vinterdvala. Skinnet användes 
till läder. — Bobaken, Mar- 
mota bo'bac, är gråaktigt rostgul, 
inkl. svansen c:a 45 cm. lång. 
Ryssland, mell. Asien, i stäppom- 
råden. Denna art lämnar huvud- 
massan av pälsverket m u r m e 1. 

Murray [m8'rri], Australiens 
största flod, med sina bifloder 
Murrumbidgee och Darling, som 
äro längre men vattenfattigare än 
M., utgörande världsdelens enda 
större flodsystem. M. upprinner i 
Austral-Alperna, genomflyter i ett 
slingrande lopp s.ö. Australiens 
lågland, där den är segelbar för 
mindre fartyg, samt mynnar vid 
Encounter Bay i en lagun. Dennas 
mynning är svårtillgänglig, varför 
de på floden förda varorna lossas 
i hamnen Goolwa på vikens v. sida 
och sedan på järnväg föras till 
platser vid havet. 1,700 km. 
Flodområde 1 mill. kvkm. Jfr 
Australien sp. 862 f. 



WfK/SSi 



^S^. 




En nordamerikansk ort murmeldjur, 

Murray [-rä'j], Walter, f. 
1871, ämbetsman, hovrättsråd i 
Svea hovrätt 1900, expeditions- 
chef i ecklesiastikdepartementet 
1908—14, t. f. landshövding i 
Korrb. 1. 1914, landshövding i 
Västmanl. 1. sedan 1916, civilmi- 
nister i ministären Swartz 1917, 
kommiuiikationsminister i mini- 
stären De Geer— v. Sydow 1920 
—21. 

Murray [m9'rri], skotsk klan, 
från vilken ätten M. 1. M o r a y 
(se även d. o.) samt flera släkter 
i olika länder utgått. 1. Sir 
James M., f. 1837, d. 1915, 
skotsk språkforskare och lexiko- 
graf. M., som tidigare gjort ban- 
brytande insatser i skotsk dialekt- 
och språkhistorisk forskning, på- 
började 1879 en stor engelsk ord- 
bok, 2V^ew English dictionary (även 
kallad Oxford English dictio- 
nary). Denna, vars första häfte 
utkom 1884 och som inom kort 
beräknas vara avslutad, är en av 
världens bästa ordböcker. Den 
upptar alla den medel- och ny- 
engelska litteraturens ord fr. o. m. 
1150, såvitt möjligt med angivan- 
de av ordens etymologi och form- 
utveckling. — 2. Sir John M., 
f. 1841, d. 1914, engelsk natur- 
forskare, deltog i Challengerexpe- 
ditionen och ledde det insamlade 
materialets vetenskapliga bear- 
betning (från 1882) samt utförde 
självständiga oceanografiska och 
sötvattensbiologiska undersök- 
ningar. — 3. G i 1 b e r t M., f. 
1866, engelsk klassisk filolog, 



371 



Murroniter — Musenalmanach 



372 




Muscidae. Vanl. husfluga; längd 7 — 8 

mm. 
prof. i grekiska i Oxford 1908, har 
gjort djupgående undersökningar 
om den episka diktningens och 
tragedins ursprung och historia 
samt utgivit en kritisk upplaga 
av Euripides' arbeten. M. har dri- 
vit livlig propaganda för N. F. 
och står i spetsen för föreningen 
League of nations union. 

Murroni'ter, se Coelestin- 
eremiterna. 

Murrumbidgee [maVrem- 

biddji], högerbiflod till Murray, 
8.Ö. Australien. 2,100 km. 

Mursuk, huvudstad i Fezzan, 
Ital. Libyen. Knutpunkt för kara- 
vanvägar. Omkr. 7,000 inv. 

Murum, socken i Älvsb. 1., 
jämte Hällstad, S. Vånga och 
Möne pastorat i Skara stift. 415 
inv. 

Murvel (dialektalt, slyngel), 
skämtsam 1. nedsättande benäm- 
ning på tidningsman. 

Murön, serb. Medjumurje, be- 
nämning på det fruktbara och 
tättbefolkade slättlandet mellan 
nedre Mur och Drava, n. Jugosla- 
vien. 775 kvkm. 100,000 inv. 

Mus, se Råttsläktet, 

Mu'sa, se M u s e r n a. 

Musa, t. ex. en hake, är att 
försäkra haken med smäckrare 
garn, så att den hindras att 
''hugga ur". 

Musa'ceae, växtfamilj (ordn. 
ScitamVneae) , omfattande mycket 
storväxta örter med breda blad 



och ofta komplicerade blomställ- 
ningar med stora, färgade hög- 
blad. Varmare länder. Hit höra 
släktena Mu'sa (se Banan och 
Manilahampa), Rave'nala 
och StreWtzia. 

Musage'tes, se Ä p o 1 1 o n sp. 
537. 

Musblack, musfärgad häst. 

Mu'scari, se Pärlhyacint. 

Muscari'n, se M u s k a r i n. 

Musch, försv. form för mouche. 

Muschplåster, se Engelskt 
plåster. 

Mu'sci, se Bladmossor. 

Musci'dae, en fam. Två- 
vingar, omfattande de egent- 
liga flugorna. Flertalet leva 
av växtsafter och ses ofta på blad 
1. blommor 1. uppehålla sig inom- 
hus och slå sig då gärna ned på 
saftiga 1. söta matvaror m. m. 
Äggen läggas i allm. i ruttna äm- 
nen. Larverna äro cylindriska, 
framtill avsmalnande 1. breda, 
platta med borstlika utskott. Flu- 
gorna äro att anse ss. farliga spri- 
dare av smittämnen. Vanliga 
1. större husflugan, 
Mu'sca dome'stica, har gråsvart 
mellankropp och gråbrun, under- 
till ljusare bakkropp. Allmän 
inomhus, spec. i varma kök. — 
Lilla husflugan, Fa'nnia 
cannicula'ris, ses ofta inomhus 
dansande i taken och omkring 
taklampor. Längd c:a 5 mm. — 
Vanliga stickflugan, 
Stomo'xys ca'lcitrans, suger blod 
av boskap och människor. — Se 
även Tsetsefluga. 

Musea'l, musei-, som hör till 
ett museum 1. till museiväsendet. 

Musei'on, se Museum. 

Museima'n (förvrängning av 
arab. muslimfn) , muhammedan 
(se Islam sp. 1525). 

Musenalmanach [mo'Sen-], ty., 
benämning på kalendrar (ofta 
i litet format) för lyrisk poesi 



373 



Muserna — Museum 



374 



7 ^ ^u^ ^ 





Vutenui. Fr. t. Klelo, Talela, Erato, Euterpe, Polyhymnla, EaUlope, Terpalkore, 
Crania, Melpomene. (Efter en antik sarkofagrelief.) 



under 1700-t rs senare och 1800-t :s 
förra hälft. Bland dem märkas en 
M., som var organ för Hainbund, 
och en 1796—1801 av Schiller ut- 
given M. 

Mu'serna (grek. mu'sai), i 
grek. myt. de nio sånggudinnorna: 
Kalli'ope ("den skönstäm- 
miga", med attributen skrivtavla 
och griffel), representerar hjälte- 
dikt och elegi, K 1 ej' o, lat. 
Cli'o ("den berömmande", med 
skrivrulle) historia, E u t e' r p e 
("den förnöjande", med dubbel- 
flöjt) lyrik, T a 1 e^i' a, lat. 
ThaWa ("levnadsfröjd", med 
komisk mask) lustspel, M e 1 - 
po' me ne ("den sjungande", 
med tragisk mask) sorgespel, 
Terpsi'kore ("den dansgla- 
da", med lyra) korlyrik och dans, 
U r a' n i a ("den himmelska", 
med himmelsglob) astronomiskt 
epos och lärodikt, E' r a t o ("den 
älskade", med liten cittra) kär- 
lekssång. Polyhy'mnia ("den 
hymnrika") representerar de reli- 
giösa och högtidliga hymnerna 
och får i konsten intet attribut 
men uppträder beslöjad, vilket ut- 
märker hennes nära relation till 
gudstjänst och offer. M. voro 
döttrar av Zeus och Mnemosyne, 
minnet. Berget Helikon med 
Aganippes källa var ett huvud- 
säte för deras dyrkan. Jfr A p o 1 - 
lon sp. 537. 

Muse'um (grek. musei'on, en 
åt muserna helgad plats), under 



antiken benämning på musernas 
tempel och därjämte på de bygg- 
nader 1. institutioner, i vilka 
konst och vetenskap idkades. An- 
tikens mest berömda M. var det 
i Alexandria (se d. o. sp. 260 f. 
och B i b 1 i o t e k sp. 1444 f.) . — 
I modern bemärkelse är M. en för 
allmänheten tillgänglig samling 
av föremål, som systematiskt 
hopbragts och ordnats. Museivä- 
sendet är huvudsakl. en skapelse 
av 1800-t., men vissa M. uppstodo 
redan under 1600— 1700-t., t. ex. 
Ashmolean Museum i Oxford 
(1682) och British Museum (se 
d. o.) i London (1753). Ett stort 
antal M. ha utvecklats ur gamla 
privatsamlingar, närmast de 
furstliga, samt ur de samlingar, 
som i pedagogiskt syfte upprätta- 
des vid läroanstalter av olika 
slag. — I konstmuseernas äldre 
historia intar Musée Napoleon i 
Paris en dominerande plats. Det 
hade under namn av Museum 
frangais tillkommit under repu- 
bliken men omdöptes av Napoleon, 
som riktade det med enorma sam- 
lingar konstverk från hela det 
välde, Frankrike lagt under sig. 
Efter kejsarens fall återställdes 
emellertid de rövade konstverken ; 
återstoden bildar kärnan i det 
nuv. Louvre. En stor del av de 
stora europeiska konstmuseerna, 
SS. Louvre (se d. o.) i Paris, Pitti- 
galleriet och Uflfizierna (se d. o.) 
i Florens, Pradomuseet (se d. o.) 



375 



Museum 



376 




Nationalmuseum, Stockholm. Franska salen. 



i Madrid, Eremitaget (se d. o.) i 
Leningrad, gallerierna i Dresden 
och Miinchen (se dessa ord), Rijks 
Museum i Amsterdam (se d. o.)» 
Nationalmuseum (se d. o.) i 
Sthlm m. fl., datera sig från tiden 
omkr. ISOO, då de furstliga sam- 
lingarna i flertalet länder för- 
vandlades till offentliga M. Något 
senare äro de efter rent vetenskap- 
liga principer nyupprättade stats- 
museerna National Gallery (se d. 
o.) i London, Kaiser-Friedrich- 
Museum (se d. o.) i Berlin och 
Metropolitan Museum of Ärt (se 
d. o.) i New York. Museiväsen- 
dets utveckling under ISOO-t. har 
i en del fall medfört, att vissa 
grupper av konstverk utbrutits 
ur det ursprungliga beståndet 
och bildat nya museer; Miinchen 
och Dresden ha sålunda särskilda 
målnings- och skulpturmuseer. 
På några håll ha även anlagts 
speciella samlingar av modern 
konst, från vilka verken efter en 
bestämd tids förlopp flyttas till 
det äldre konst omfattande M. 
(t. ex. Luxembourgmuseet, se d. o., 
i Paris). — Med konstmuseerna 
äro ofta förenade samlingar av 
konstslöjd. Fr. o. m. lSOO-t:s mitt 
ha emellertid uppstått särskilda 
konstslöjdmuseer, vilka i likhet 



med konstmuseerna uteslutande 
samla föremål av hög kvalitet och 
utställa dessa föremål antingen i 
historisk gruppering 1. också så, 
att alster av samma material 
sammanhållas. Det äldsta och 
största konstslöjdsmuseet i värl- 
den är Victoria and Albert Muse- 
um (se d. o.) i London, som till- 
kom efter världsutställningen i 
London 1S51. Sveriges första är 
Röhsska konstslöjdsmuseet (se d. 
o.) i Göteborg (invigt 1916). — 
En mycket framträdande roll 
inom det moderna museiväsendet 
spela de Iculturhistoriska museer- 
im, vilka — ofta förbundna med 
friluftsmuseer — belysa ett folks 
1. en ortsbefolknings kulturella 
utveckling, sådan den avspeglas i 
föremålen (t. ex. Nordiska museet, 
se d. o., i Sthlm). Föremål från 
förhistoriska 1. medeltida kul- 
turperioder ha ofta sammanförts 
i särskilda arkeologiska M. 
(t. ex. Statens historiska muse- 
um, se d.o., i Sthlm). Det alltmera 
livaktiga hembygdsintresset har 
lett till bildandet av ett stort an- 
tal efter kulturhistoriska princi- 
per anlagda provins- 1. hembygds- 
museer. Av kulturhistorisk karak- 
tär äro också de M., i vilka en be- 
römd persons bohag bevarats 1. 



377 



Museum 



378 




Eöhsska konstslöjdsmuseet 
sammanförts i sin ursprungliga 
miljö (t. ex. Goethemuseet i Wei- 
mar, Karl-Johansmuseet i Rosen- 
dal, Linnés Hammarby). I de 
flesta europeiska länder finnas va- 
pen- och dräkthistoriska M., vilka 
framväxt ur de kungliga arsena- 
lerna och klädkamrarna och vilka 
ofta fått karaktär av ett natio- 
nellt panteon (t. ex. Livrustkam- 
maren, se d. o., i Sthlm). Dylika 
samlingar närstående äro de 
krigs- 1. marinhistoriska M. 
F. ö. har med tiden historiska 
specialmuseer uppstått, ägnade 
att belysa utvecklingen inom sär- 
skilda föremålsgrupper, yrken 
etc. — Föremål från utomeuro- 
peiska folk samlas i etnografisJca 
museer, t. ex. Museum fiir Völker- 
kunde i Berlin, Naturhistoriska 
riksmuseets (se d. o.) etnogra- 
fiska avd. i Sthlm. — De äldre 
naturhistoriska museerna upp- 
kommo (huvudsakl. på 1600- och 
1700-t.) ur naturaliekabinett, som 
tillhörde furstliga personer, lärda 
sällskap 1. enskilda, 1. ur studie- 
samlingar vid undervisningsan- 
stalter. Åv dylika märkas bl. a. 
British Museum (se d. o.) of Na- 
tural History i London, Museum 
d'histoire naturelle (Jardin des 
plan tes, se d. o.) i Paris och åt- 



, Göteborg. Textilhallcn. 
skilliga specialmuseer (botaniska, 
zoologiska, geologiska o. s. v.), 
ofta tillhörande något universi- 
tet, de botaniska ofta förenade 
med botanisk trädgård (t. ex. 
Berlins botaniska M.). Av senare 
datum äro de amerikanska M., ss. 
Museum of Natural History i 
JSTew York och United States Na- 
tional Museum vid Smithsonian 
Institution i Washington. De vik- 
tigaste svenska äro Naturhisto- 
riska riksmuseet (se d. o.) 
i Sthlm, Naturhistoriska museet 
i Göteborg (ingår i Göteborgs 
museum, se d. o.) samt Uppsala 
och Lunds universitets samlingar. 
— M. inrymdes urspr. i loka- 
ler, som stodo till förfogande, 
konstmuseerna ofta i gamla kung- 
liga 1. furstliga palats, i vilka de 
stundom blivit kvar. Under 1800- 
t:s förra hälft uppfördes emeller- 
tid en rad museibyggnader, och de 
principer, som därvid tillämpades, 
följas i stort sett ännu: utställ- 
ningsrummen grupperas kring en 
1. flera centralt belägna hallar. I 
några nyare M. (t. ex. Bayerska 
nationalmuseet i Miinchen) har 
man i stället fördelat anlägg- 
ningen i en rad sammanbyggda 
paviljonger, vilket möjliggör en 
efter föremålens olika art mera 



379 



Museum d'histoire naturelie — Musik 



380 




mm Mm m :S\jssim bis 



fl 11$ I .efiii 



Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. Entomologiska avdelningen. 



avpassad uppställning. I ett mo- 
dernt M. skola utom utställnings- 
lokaler finnas utrymmen för 
kansli, bibliotek, konservering, 
fotografering och magasinering. 
— Föremålens klassificering, ut- 
ställande och konservering ställa 
stora krav på den möderne musei- 
mannen, och hans verksamhet 
grundas på en hel vetenskap, 
viuseiteknik, som utom ingåen- 
de föremålskännedom omfattar 
mångsidiga tekniska kunskaper. 
Medan M. tidigare ofta voro över- 
fyllda av utställningsföremål, 
tillämpas numera alltmera den 
principen, att de för allmänheten 
tillgängliga avdelningarna endast 
omfatta de viktigaste föremålen, 
ordnade på ett överskådligt och 
estetiskt tilltalande sätt, medan 
specialforskare hänvisas till prak- 
tiskt inredda studiemagasin. 

Museum d'histoire naturelle 
[my§eå'mm distoa'r natyrä'll], se 
Jardin des plantes. 

Musi'k (grek. musike'), under 
antiken sammanfattande benäm- 
ning på de under musernas hägn 
stående konsterna, senare endast 
tonkonsten. M. indelas efter de 
medel, som komma till använd- 
ning i vokal- (sång-) och in- 



strumentalmusik samt 
efter ändamål och stilarter i 
kyrko-, kammarmusik 
m. m. M:s teori omfattar akustik, 
estetik samt allmän formlära (jfr 
Komposition). — Man bru- 
kar vanl. skilja mellan 1) natur- 
folkens och de orientaliska fol- 
kens (egypter, kineser, japaner, 
indier, araber m. fl.), 2) antikens 
samt 3) Västerlandets M. Den 
sistnämnda kategorin kan på 
stilistiska grunder grupperas i ett 
flertal perioder. Bestämmande för 
den första av dessa är den ka- 
tolska kyrkans liturgiska musik 
med den enstämmiga gregorian- 
ska koralen. Från SOO-t. utbildas 
en flerstämmig musik, som inom 
vokalmusiken under 1400 — 1500-t. 
(2: a perioden) når sin polyfona 
höjdpunkt. I det följande gör sig 
en strävan gällande att låta en 
huvud- 1. solostämma dominera 
den musikaliska satsen, under det 
de övriga stämmorna träda i bak- 
grunden. Omkr. 1600 begynner 
med monodin (se d. o.) en ny 
stilperiod, som representeras av 
operan och senare även av orato- 
riet m. fl. musikaliska former. 
Även under denna period fram- 
träda polyfona riktningar (Bach 



381 



Musikaliska akademien — Musikapparater 



382 



m. fl.) utan att likväl undan- 
tränga monodina stilprincip. Från 
mitten av 1700-t. utbildas av 
Mannheimskolan och Wienklas- 
sikerna (Haydn, Mozart, Beet- 
hoven) en ny instrumentalstil. 
Hundra år senare gör sig 
med Chopin och Wagner kroma- 
tiken gällande. Nutida stilrikt- 
ningar representeras av impres- 
sionism, expressionism m. m. 
— M u 8 i c e' r a, utföra musik, 
spela. — M u 8 i k a' 1 i e r, not- 
häften. — M u 8 i k a' n t, spel- 
man, person, som hantverksmäs- 
sigt utövar musik. — M u' s i k e r 
1. m u' 8 i k u s (lat. 'mu'smis) , 
person, som har musiken till livs- 
uppgift, antingen ss. tonsättare 1. 
88. utövare av musik. 

Musikaliska akademien, stif- 
tad 1771, har till uppgift att ur 
såväl estetisk som kulturell syn- 
punkt vårda och främja ton- 
konsten. M. består av högst 80 
svenska ledamöter (därav högst 
20 kvinnor). Dessutom kunna 
inväljas 50 utländska ledamöter 
samt utses högst 40 associéer. 
M. står under ledning av en för 
ett år vald preses och firar år- 
ligen sin högtidsdag, vanl. under 
okt. 1. nov. månad. Under M:3 
överinseende står statens musik- 
läroverk, Musikkonserva- 
tor i u m, som ledes av en av 
M. för tre år vald direktör. 
Undervisningen omfattar alla till 
ett fullständigt högre musikläro- 
verk hörande ämnen jämte musik- 
historia, rytmisk gymnastik, tal- 
teknik samt italienska, franska 
och tyska språken. Examina kun- 
na avläggas för behörighet att 
söka organist-, kyrkosångar- och 
musiklärartjänst samt musik- 
direktörstjänst vid militärkår. — 
M. har bl. a. att avge förslag ang. 
tonsättarstipendier (se d. o.) och 
förordna inspektör för tillsyn av 



de statsunderstödda orkesterför- 
eningarna. — M. äger landets 
största musikbibliotek, omfattan- 
de musikalier i tryck och hand- 
skrift (omkr. 1,000 hyllmeter) 
och 6,000 bd musiklitteratur. 
Akademins 1878 i bruk tagna 
byggnad på Blasieholmen i Sthlm 
inrymmer förutom undervisnings- 
lokaler m. m. en större konsert- 
sal. Anslag har 1926 beviljats 
till inköp och ombyggnad av en 
angränsande fastighet. — Tanken 
på att grunda en M. upptogs på 
1730-t. av J. H. Roman och full- 
följdes senare av P. Brandt m. fl. 
Undervisningen, som påbörjats 
1772, måste redan f. å. nedläggas 
och återupptogs först 1794, från 
vilket år den utom 1812 — 13 och 
1821 fortsatts. Med konservato- 
riet var 1885 — 88 förenad Kungl. 
teaterns elevskola (sång- och tal- 
scensklass) samt 1899 — 1913 en- 
bart sångscensklassen (opera- 
skola). 

Musikalisk accent, se Språk- 
melodi. 

Musikaliska konstföreningen, 
stiftad 1859 i Sthlm, har till ända- 
mål att utge företrädesvis större, 
icke förut tryckta tonsättningar 
av svenska kompositörer. 

Musikaliska sällskapet, från 
1916 i Sthlm verkande körför- 
ening, som under ledning av D. 
Åhlén framfört större och mindre 
vokalverk med 1. utan orkester. 

Musikaliskt Tidsfördrif, en 
1789 — 1834 av O. Åhlström från 
eget tryckeri utgiven tidskrift, 
upptagande samtida tonsättningar 
för sång, piano, violin m. m. 

Musikapparater, meka- 

niska M., apparater, som på 
mekanisk väg utföra musikstyc- 
ken. De Ijudavgivande organen 
kunna vara klockor, strängar, 
stålstavar och läpp- 1. tungpipor. 
I äldre M., 88. speldosor och posi- 



383 



Musikdirektör — Musikinstrument 



384 



tiv, bringades dessa att ljuda med 
hjälp av en stiftförsedd, fjäder- 
driven 1. kringvevad vals; i nyare 
M. utlöses spelmekanismen på 
mekanisk 1. pneumatisk väg med 
hjälp av perforerade plåtskivor 1. 
ock papprullar 1. -skivor. De mest 
utvecklade M. äro pianospelappa- 
raterna (se d. o.). Till M. kunna 
även räknas fonografer (och 
grammofoner) samt reproduk- 
tionspianon, som uppteckna och 
återge spelade stycken. 

Musikdirektör, enl. äldre be- 
stämmelser titel å den, som ge- 
nomgått statens musikkonserva- 
torium och där avlagt fullständig 
musikdirektörsexamen, numera ti- 
tel rätteligen endast å vissa ledare 
av militär musikkår, vilka genom- 
gått musikkonservatorium. 

Musikdrama, se Opera. 

Musikforskning, studiet av 
samtliga företeelser rörande mu- 
siken, omsluter musikhistoria 
med musikpaleografi, musikteore 
tiska fack, musikalisk etnografi 
estetik, akustik m. m. 

Musikföreningen, en 1880 
Sthlm stiftad körförening, har 
regel givit tre 1. två konserter år 
ligen, varvid större vokalverk 
framförts. Dirigenter ha bl. a 
varit L. Norman, F. Neruda samt 
V. Wiklund (sedan 1915). 

Musikhistoria, den del av mu- 
sikforskningen (se d. o.), som har 
till uppgift att lämna en veten- 
skaplig framställning av musi- 
kens utveckling. — Ett mera kri- 
tiskt studium av M. uppkom först 
vmder senare delen av 1700-t. 
Då och i början av 1800-t. ut- 
kommo med korta mellanrum 
arbeten av Padre Martin i, 
Hawkins, Burney och 
F o r k e 1, av vilka likväl endast 
Hawkins' och Burneys slutför- 
des. Ofullbordade blevo även se- 
nare arbeten i allmän M. av 



A m b r o s och Fetis. Av mo- 
derna sammanfattande arbeten 
märkes Oxford history of music 
(1901 — 05), i vilken olika perio- 
der behandlats av skilda förfat- 
tare. Riemanns Eandbuch 
der Musikgeschichte (1904 — 13, 
nya uppl. 1921 ff.) utgör närmast 
en serie uppsatser över speciella 
problem. En översikt av den all- 
männa M. ingår i den av G. A d - 
ler jämte ett flertal medarbetare 
utgivna Eandbuch der Musik- 
geschichte (1924) samt i ett fler- 
tal kompilationsverk (Dommer, 
Naumann, Combarieu m. fl.). 

Musikhistoriska museet i 
Sthlm, stiftat 1899, omfattar 
omkr. 1,300 äldre instrument 
samt musikalier, porträtt m. m. 
M. åtnjuter från 1908 statsanslag. 

Musikinstrument indelas i 
sträng-, blås- och slaginstrument. 
Stränginstrument underindelas i 
stråkinstrument, omfat- 
tande bl. a. violin, altviolin, vio- 
loncell, kontrabas, nyckelharpa 
m. fl., samt harpinstru- 
m e n t (även, ehuru oegentligt, 
kallade kn ä pp i n s t r u ment), 
upptagande dels M., vilka för 
varje ton ha en särskild sträng, 
SS. harpa, kitara, lyra, klaver, 
dels M., på vilka strängarna ge- 
nom fingergrepp kunna förkortas, 
SS. luta, gitarr, mandolin m. fl. 
Blåsinstrument indelas i t r ä - 
instrument, med bl. a. flöjt, 
oboe, engelskt horn, klarinett, fa- 
gott, samt mässingsinstru- 
ment, omfattande valthorn, 
trumpet, basun, tuba, saxofon 
m. m. En förening av flera blås- 
instrument är orgel m. fl. Slagin- 
strument äro dels puka, klockor 
och klockspel (stämda i viss ton), 
dels trummor, tamburin, kastan- 
jetter, bäcken, triangel m. fl. 
till tonhöjden icke bestämda M. 
— Enl. ett för vetenskapligt än- 



385 



Musiklärare — Muskelsjukdomar 



386 



damål av E. v. Ilornbostel och C. 
Sachs utarbetat system indelas M. 
i självklingande M. (idiofoner), 
membraninstrument (membrano- 
foner) samt blfisinstrument (aéro- 
foner). 

Musiklärare, se övnings- 
lärare. 

Musikpersonalen vid sven- 
ska armén består av m u s i k - 
officerare (numera av kap- 
tens, löjtnants 1. underlöjtnants 
grad) , musikunderoffice- 
rare (musikfanjunkare, -styck- 
junkare och -sergeanter), musik- 
V o 1 o n t ä r e r, av vilka ett visst 
antal befordras till musikfurirer, 
-korpraler och -konstaplar, samt 
musikelever. 

Musikteori, sammanfattningen 
av musikens teoretiska läroäm- 
nen, uppdelas i allmän musiklära, 
harmonilära, kontrapunkt, form- 
lära och instrumentationslära. Jfr 
Komposition. 

Musikundervisning. Om M. 
vid Musikaliska akademien se d. 
o. I folkskolonia avser M. huvud- 
sakl. övning i sång, mest enstäm- 
mig. I åtskilliga större folkskolor 
meddelas dock även frivillig un- 
dervisning i instrumentalmusik, 
särskilt å blåsinstrument, och 
orkestrar ha där bildats. I Sthim 
och Göteborg finnas fort sätt - 
nitigsskolor med musik, liuvud- 
sakl. fiolspelning, som ett huvud- 
ämne. Vid folkskoleseminarierna 
ingår i den obligatoriska M. utom 
undervisning i sång även orgel- 
och pianospelning. M. vid de all- 
männa läroverken består dels i 
obligatorisk undervisning i sång, 
både enstämmig sång och kör- 
sång, dels i frivillig undervisning 
i instrumentalmusik, vanl. fiol- 
spelning. 

Mu'sikus, se Musik. 

Mu'sis ami'ci, se Aurora- 
förbundet. 



Musi'vguld, se M u s s i v- 
g u 1 d. 

Musji'k, ry., bonde. 

Muskari'n, muscari'n (av 
lat. mu'sca, fluga), giftigt ämne, 
förekommande bl. a. i giftiga flug- 
svampar (Aga'ricus musca'rius 
m. fl.). Jfr Kol in. M. retar 
ändförgreningarna i de hämman- 
de trådarna i ne'rvus va'gus (se 
Hjärta sp. 826) och kan där- 
vid bringa hjärtat till stilla- 
stående i diastole. 

Muska't, muskate'll (av 
ilal. musco, mysk; eg. myskdof- 
tande), se V i n. 

Muskedunder (ty. Muskedon- 
ner, av fr. mousqueton, musköt), 
tungt, klumpigt gevär av äldre 
typ. 

Muskegon [m8ski'gan], stad i 
Älichigan, För. Stat., vid Michi- 
gansjön. Betydande sågverk och 
trävaruexport. 37,000 inv. 

Muskel, se Muskelväv- 
nad och Muskler. 

Muskelbristning, se Mus- 
kelsjukdomar. 

Muskelfibrer, - f i b r i 11 e r, 
se Muskelvävnad. 

Muskelförtvining, se Amyo- 
trofi, IMuskelsjukdomar 
och Ryggmärgssjukdo- 
m a r. 

Muskelsjukdomar. Genom ytt- 
re våld 1. först räckningar kunna 
defekter med blödningar uppstå 
(muskelbristning). Ihop- 
syning kan härvid vara nödvän- 
dig; i övrigt är behandlingen vila, 
ev. omslag och senare massage. 
Muskelsmärtor, m y a 1 g i' e r, 
kunna sammanhänga med för- 
sträckningar 1. inflammatoriska 
processer, m y i' t e r, ev. med 
överansträngning av muskler; de 
förekomma spec. i rygg- och sätes- 
muskulatur samt de nedre extre- 
miteterna vid ischias och rygg- 
skott. Smärtor i muskulaturen, 



Lex. VIII. 



387 



Muskelvävnad — Muskler 



388 




MusKelvävnad. a glatt muskelcell; b ett 

stycke av en tvärstrimmig muskelcell; 

k cellkärnor. 

för vilka ingen organisk orsak kan 
påvisas, uppträda även vid många 
infektionssjukdomar och ss. en ty- 
piskt reumatisk åkomma, mus- 
kelreumatism, stundom för- 
enad med feber. Behandlingen vid 
dessa åkommor är under det akuta 
stadiet vila och värme, salicylpre- 
parat och senare massage. — Vid 
förlamningar (jfr d. o.) bli även 
själva musklerna lidande och un- 
dergå spec. vid slapp förlamning 
höggradig atrofi (muskelför- 
t v i n i n g) , vartill ofta kommer 
kontraktur (se d. o.) med felställ- 
ningar i leder. — Ss. ärftliga 
M. förekomma primära pro- 
gressiva muskelatrofi'- 
e r av flera typer, ofta träffande 
syskon. — övergående smärtsam- 
ma kramper förekomma i form av 
s e n d r a g, sannolikt orsakade av 
tillfälliga cirkulationsrubbningar. 
Svårare tillstånd av denna art in- 
träda ofta vid åderförkalkning 
och angVna pe'ctoris (jfr Hjärt- 
sjukdomar sp. 831). Godarta- 
de svulster av muskelvävnad, 
myo'm, förekomma i muskler 1. 
andra vävnader; vanligast äro de 
i livmodern. Muskler äro speciellt 
utsatta för invandring av trikiner. 
Muskelvävnad består av mus- 
kelceller (muskeltrå- 
dar) med fina, kontraktila (sam- 
mandragbara) trådar, muskel- 
fibr filer, i cytoplasman. I 
glatta muskelceller är den kon- 



traktila substansen i fibrillerna 
jämnt fördelad, i tvärstrim- 
mig a muskelceller skiktad i la- 
ger av olika Ijusbrytningsför- 
måga. Hos maskar, blötdjur m. fl. 
är all muskulatur glatt, hos led- 
djur tvärstrimmig. Hos ryggrads- 
djur finnas såväl glatta som tvär- 
atrimmiga muskler. De glatta 
muskelcellerna äro långsträckt 
spolformiga 1. förgrenade. Tvär- 
strimmig muskulatur hos rygg- 
radsdjur är urspr. ordnad i 
muskelsegme'nt 1. myo- 
me'rer, åtskilda av bindvävshin- 
nor. Den tvärstrimmiga M. består 
av långa, cylindriska muskel- 
fibrer: flerkärniga muskelcel- 
ler med en mängd parallella, tvär- 
strimmiga, av protoplasma i. 
sarkopla'sma sammanhållna 
muskelfibriller. Muskelfibrernas 
cellmembran kallas s a r k o - 
1 e' m m a. Jfr Hjärta sp. 823. 
Se vid. Muskler. 

Muskete'rare, m u s k e t ö' r, 
med musköt beväpnad krigare. 

Muskler (av lat. mu'sculus, 
eg. liten råtta), genom bindväv 
sammanhållna buntar av muskel- 
cell-er. Histologi. Se Muskel- 
vävnad. — Anat. Muskelsyste- 
met hos människan omfattar över 
300 M., utgörande c:a 45 % av 
kroppsvikten. — I. Huvudets 
M. utgöras (utom de till ögon, 
öron, munhåla och svalg hörande) 
av a) de mimiska hudmusklerna: 
hjässans senhinna förskjutes 
av pannmuskeln och dess 
antagonist (jfr Antagonism 
1), nackmuskeln. Kring 
ögat ligga den sammandragande 
ringmuskeln (1, fig. I) och 
ögonbrynsrynkaren (2, 
fig. 1). Näsmuskeln (3, fig. 
1) drar näsans mjukdelar nedåt. 
Läpparna slutas av munring- 
muskeln (4, fig. 1 ) och skiljas 
av fyrkantiga under- 



389 



Muskler 



390 



liippsmuskeln (5, fig. 1). 
Mungiporna utåtdias (glad mi- 
mik) av 8 k r a 1 1 - och o k b e n s - 
musklerna (6, fig. 1 ) , dras 
nedåt och inåt (missnöjd min) av 
trekantsmuskeln (7, fig. 
1). Kindmuskeln (8, fig. 1) 
pressar kinden mot tandraderna 
och har därigenom bl. a. stor be- 
tydelse för tuggningen av födan. 
b) De djupare, huvudsakl. i 
tuggmekanismen tjänstgörande: 
tuggmuskeln (mu'»culus 

masse'ter; 9, fig. 1), tinning- 
muskeln (10, fig. 1 ) och inre 
vingmuskeln verka käkslu- 
tande; underkäken sänkes av 
tungbensmuskler och av 
egen tyngd. — II. Ryggens M. 
äro a) ytliga : kappmuskeln 
{mu'sculus trape'zius; 1, fig. 2; 
11, fig. 3) och breda rygg- 
muskeln (2, fig. 2; 7, fig. 3) 
verka pä skulderblad och arm. 
Rutmusklerna(3, fig. 2) och 
skulderbladslyftaren höja 
skulderbladet. De vid inandning 
verksamina bakre sågmusk- 
1 e r n a fästa sig på revbenen. 
b) Djupa: I fåran mellan rygg- 
raden och bakre bröstkorgsvälv- 
ningen ligga de långa och korta, 
djupa ryggmusklerna, som sträc- 
ka, vrida och sidoböja ryggraden. 
Uppåt fortsätta ryggmusklerna i 
de ytliga och djupa nackmuskler- 
na, som bakåtböja och vrida huvu- 
det. — III. På halsen märkas 
under en hudmuskel {platy'sma) 
den på sidan framträdande h u - 
vudnickaren (11, fig. 1; 
9, fig. 3) (vridning, sido- och 
framåtböjning av huvudet), fram- 
till tungbensmusklerna 
(12, fig. 1), som bl. a. verka vid 
struprörelser och sväljning, samt 
på djupet revbenshållarna 
och halsryggradsböjar- 
n a. — IV. Bröstet. Stora 
(1, fig. 3) och lilla (på fig. 3 




Muskler. : ^ 

dold av föreg.) bröstmuskeln 
(mu'sculus pectora'lis 'ma'jor, 
resp. mVnor) föra arm och 
skuldra framåt — inåt, främre 
sågmuskeln (mu'sculus ser- 
ra'tus ante'rior; 2, fig. 3) tätt 
intill bröstkorgens sida vrider 
skulderbladet vid armlyftning. 
— Yttre och inre mellan- 
revbensmusklerna {mu'sculi 
intercosta'les) förena revbenen 
sinsemellan och äro in-, resp. ut- 
andningsmuskler. — V. Buken. 
De platta, yttre (4, fig. 2; 3, fig. 
3) och inre (5, fig. 2), sneda 
bukmusklerna ha mot var- 
andra vinkelrätt förlöpande tråd- 
riktning och täcka tvära buk- 
muskeln. Dessa musklers främ- 
re senor omsluta skidformigt 
raka bukmuskeln (4, fig. 
3); jfr Bukpress. Se vid. 
Mellangärde. — VI. A r - 
mens rörelser påverkas av förut 
nämnda rygg- och bröstmuskler. 
Armlyftare äro deltamus- 
keln (mu'sculus deltoide'us; 
5, fig. 3; 7, fig. 2), som täcker 
axelleden, samt skulderbla- 
dets överkammuskel, me- 



391 



Muskler 



392 




Muskler. Fr. v. till h. fig. 2, fig. 3, fig. 4 oeo lig. 5. 



dan underkammuskeln (6, 
fig. 2 ) och runda muskler- 
na (8, fig. 2; 6, fig. 3) rotera 
armen i axelleden. Armbågs- 
böjarna, bl. a. tvåhövdade 
armmuskeln ( musculus bi'- 
ceps ira'chii; 1, fig. 4; 8, fig. 
3) ligga på överarmens främre, 
inre sida och den trehövdade 
sträckaren ( musculus tri'- 
ceps brachii; 2, fig. 4; 10, fig. 
3) på baksidan. Handböjning åt 
handf latssidan {vola'rflexio'n) 
sker genom de på motsvarande un- 
derarmssida liggande ytliga 
och djupa bojarna (3, fig. 
4), de förra även armbågsböjande. 
Här märkas ytliga och djupa 
fingerböjaren. Handböj- 
ning åt handryggshållet {dorsa'l- 
flexio'n) sker genom de på 
underarmens sträcksida liggande 
sträckarna, bl. a. finger- 
sträckaren. I handen utföras 
de mångsidiga tum- och lillfinger- 
rörelserna genom tum- (1, fig. 
6) och Ii 1 1 f i n ge r v u 1 s t en s 
(2, fig. 6) muskler samt 
fingerspretning medelst m e 1 - 
lanhandbensmusklerna 
(3, fig. 6). — VII. Benets 
muskler bestå upptill av h ö f t - 



musklerna; de främre (5, 
fig. 5; 13, fig. 3) från inre länd- 
och bäckenregionen äro höft- 
ledsböjare, de bakre rotatorer och 
delvis sträckare, bl. a. de starka 
sätesmusklerna {musculi 
glute'i; 9, fig. 2). Den största av 
lårmusklerna, knästräcka- 
ren {musculus qua'driceps fe'mo- 
ris; 1, fig. 5; 14, fig. 3), på 
lårets framsida, är fyrhövdad och 
verkar även höftböjande, liksom 
den framtill snett förlöpande, yt- 
liga skräddarmuskeln {mus- 
culus sarto'rius; 2, fig. 5; 12, 
fig. 3). De tre bakre lår- 
musklerna äro knäböjare 
och höftsträckare. Lårets insida 
upptas av de kraftiga i n å t - 
förarna (3, fig. 5) . — Vadens 
(läggens) trillingmuskel 
(4, fig. 5), bestående av den 
ytliga tvillingvadmus- 
keln {musculus gastrocne' mius) 
och den djupa breda vad- 
muskeln ( musculus so'leus ) , 
fäster sig medelst akillessenan 
på hälen och lyfter denna och 
därmed hela kroppen (vid upp- 
rätt ställning). De djupa vad- 
musklerna sträcka foten nedåt 
liksom de på sidan av under- 



393 



Muskler 



394 



benet beläpna vadbensmusk- 
lerna (mtisculi prrone'i; 6, fig. 
5). Tärna böjas av långa tft- 
b ö j a r e n. Av främre underbens- 
musklerna, som äro fotuppåtböja- 
re, märkas långa tast rac- 
kar en (7, fig. 5). Fotryggen 
har korta tåsträckare och 
sulsidans muskler äro i stort sett 
analoga med handflatans. — Om 
M:3 mekaniska verkan se vid. 
Rörelse. Om inälvsmusk- 
ler se resp. organ. — Fysiol. 
M. innehålla c:a 75 % vatten; 
resten utgörcs väsentl. av olika 
äggvitekroppar, vartill komma 
vissa andra kvävehaltiga ämnen, 
SS. kreatin, vidare fett, kolhydrat 
(glykogen, små mängder malt- och 
druvsocker), inosit, mjölksyra 
och salter. M. äro lätt tänjbara 
men äga hög elasticitetsgräns och 
återta således ursprungsformon 
ganska fullständigt. Deras mest 
karaktäristiska egenskap är kon- 
trakt il itet, d. v. 8. förmågan att 
under vissa omständigheter pro- 
ducera spänningsenergi, i det att 
muskelfibnllerna sträva att för- 
korta sig, utan att volymen änd- 
ras. Härigenom kan ett visst mot- 
stånd övervinnas, varvid yttre 
arbete (positivt 1. koncentriskt 
arbete) kan förrättas. I andra 
fall bibehåller muskeln sin längd, 
men dess spänning är ökad (sta- 
tiskt arbete). Vid positivt arbete 
kan verkningsgraden, d. v. s. för- 
hållandet mellan det yttre arbetet 
och totala energiomsättningen i 
muskeln, uppgå till Vb 1. något 
mer. Kontraktionsprocessen kan 
utlösas via nerverna med kemiska, 
termiska 1. elektriska retmedel 
samt för skelettmuskulaturen 
även genom en viljeakt. För den 
"tvärstrimmiga" skelettmuskula- 
turen avlöper den yttre fasen av 
kontraktionen utomordentligt 

snabbt vid kortvarig retning, så 







3^ 


2 


é^ 


1^ '^ 


i 


(^^ 


:r^r^-'^ 




^^ 




^^ 


^ 


P -^ — <i 







Muskler. Flg. 6. 

att muskeln kan ha återgått til! 
viloläget inom bråkdelen av en 
sekund. Om flera kortvariga ret- 
ningar med små tidsmellanrum 
träffa muskeln, hinner den ej ut- 
tänjas emellan ryckningarna utan 
ett slags summation av enkelryck- 
ningar fås, s. k. te'tanus. De fri- 
villiga muskelrörelserna äro att 
jämställa med tetanus. För den 
"glatta" muskulaturen kan en 
kortvarig retning utlösa en kon- 
traktion, som varar i minuter. 
Ofta kvarstår den ock länge i viss 
spänning (to'nus), t. ex. i blod- 
kärlens väggar, i blåsan o. d. Med 
tilltagande styrka 1. omfång av 
retningen ökar kontraktionen till 
viss övre gräns, trol. genom att 
allt flera enstaka muskelfibrer 
medverka. Var fiber torde blott 
kunna förete en bestämd kontrak- 
tionsgrad. Muskelkontraktionen 
åtföljes av kemiska, termiska och 
elektriska förändringar. Under 
kontraktionen försvinner en del 
kolhydrat i muskeln; samtidigt 
bildas mjölksyra i ekvivalent 
mängd. Denna process förutsätter 
ej närvaron av syrgas. Under den 
följande återbildningsfasen (resti- 
tutionen) försvinner vid närvaro 
av syrgas mjölksyran, medan en 
del kolhydrat återbildas (O. 
Meyerhof). Genom förbränningen 



895 



Muskogee — Musorgskij 



396 




Muskot. Frukt i genomskärning med 
muskotnöt, omgiven av muskotblomma. 

av C :a 14 av mjölksyran frigöres 
den energimängd, som behöves 
för återbildande av kolhydrat. 
Klyvningen av kolhydrat i mjölk- 
syra är åtföljd av en värmeut- 
veckling i muskeln; under restitu- 
tionen fås ytterligare en värmeut- 
veekling (A. Hill). Muskeln är 
säkerligen att betrakta som en 
kemodynamisk maskin (där ke- 
misk energi direkt omvandlas i 
mekanisk), varvid mjölksyrebild- 
ningen på ej närmare känt sätt 
torde medföra kontraktionen. An- 
hopning av mjölksyra ger trötthet. 
Vid dödens inträde sker en mjölk- 
syrebildning utan efterföljande 
restitution, varav dödsstelhet or- 
sakas. Jämsides med kontraktio- 
nen kunna vissa till sin natur om- 
stridda elektriska företeelser i 
muskeln påvisas. Jfr Trötthet 
och Ämnesomsättning. 

Muskogee [m9'sskåd5i]. 1. 
Stad i Oklahoma, För. Stat., förr 
huvudort i det största indianter- 
ritoriet. Centrum i ett bomulls- 
och petroleumdistrikt. 30,000 inv. 
— 2. Se I n d i a n e r sp. 1295. 

Mu'skot, krydda, som erhålles 



av Myri'stica fra'grans (fam. 
Myristica'ceae, ordn. Rana'les), 
träd, härstammande från Moluc- 
kerna och odlat i tropiska länder. 
Trädet bär stora, plommonlika, 
köttiga frukter, som vid mogna- 
den spricka itu och blotta ett 
stort, stenhårt frö, omgivet av ett 
rött fröhylle. Fröna befrias från 
fröhylle och fröskal, torkas och 
behandlas med kalk samt sändas i 
handeln under namn av muskot- 
n ö t. Fröhyllet torkas och salu- 
föres som muskotblomma 
1. m a' ci s. M. innehåller en 
eterisk olja med aromatisk lukt 
och skarp smak samt användes 
även i medicinen, liksom ur fröet 
pressat fett, muskotsmör. 

Muskovi't, se G 1 i m m e r. 

Muskulatu'r (fr. musculatu- 
re), kollektivnamn för muskler, 
muskelsystem. — M u s k u I ä' r, 
som avser muskler. — M u s k u - 
1 ö' s, som har stora och kraftiga 
muskler, muskelstark. 

Muskö. 1. Socken i Sthlms 1., 
jämte Västerhaninge pastorat i 
Strängnäs stift. 420 inv. — 2. ö 
inom M. 1, vid Mysingsfjärden. 

Musköt [-kö't],* se Hand- 
eldvapen sp. 385. 

Mu'slim, plur. m u s 1 i m i' n, 
arab., muhammedan (se I s 1 a m) . 

Musli'n (fr. mousseline, efter 
staden Mosul), en urspr. i Orien- 
ten tillverkad, tunn, fin, mjuk 
bomullsvävnad, enfärgad 1. vanl. 
med tryckt mönster. M. förekom- 
mer även av fint kamgarn (y 1 1 e - 
muslin), i sådant fall alltid i 
tryckmönster. 

Musopha'gidae, banan- 
ätarfåglar, en fam. av ordn. 
Coccygomo'rphae. Kroppsformen 
påminner om hönsfåglarnas. Fjä- 
derdräkten är ofta praktfull. 
Skogstrakter i Afrika. Växtätare. 

Muso'rgskij, Modeste Pe- 
trovitj, f. 1835, d. ISSl, rysk 



397 



Muspelhem — de Musset 



398 



toneättare, en av de genialaste 
företrädarna för den nationella 
riktningen under den epok, som 
inleddes av Glinka. M. skrev bl. a. 
de naturalistiskt hållna operorna 
Boris Oodunov (uppf. i Sthlm 
1911) och Furst Chovanskij 
(1886), en komisk opera Markna- 
den i Sorotjinsk (ofullbordad) 
samt sÄnger och orkesterstycken. 

Mu'speihem (isl. Muspelheimr, 
av omtvistad härledn.), i Snorres 
Edda namnet pä, den heta eldens 
hemvist, beläget s. om Ginnunga- 
gap. — Muspels folk 1. 
8 v e n n e r kallas i den poetiska 
Eddan vissa fiender till gudarna 
i Ragnarök, den sista striden, 
vilka sägas komma ridande genom 
Mörkskogen 1. farande till sjöss. 

Muspratt [m8'ssprset], Ja- 
mes, f. 1793, d. 1886, engelsk 
kemist, upphovsman till den fa- 
briksmässiga framställningen av 
soda (enl. Leblancs metod) i Eng- 
land (1823). 

Muss Alla, 86 Balkan- 
halvön sp. 1024. 

Musselkalk, beteckning pä 
triassystemets mellersta etage. 

Musselkräftor, Ostraco'da, en 
ordn. smä Kräftdjur, hos 
vilka kroppen helt omslutes av 
två skal, som mycket likna muss- 
lornas. M. leva vanl. nära botten 
i sötvatten, t. ex. C!/'pns-arter, 1. 
i havet, t. ex. havslopporna, 
fam. Cythe'ridae, m. fl. Talrika 
fossila M. äro kända frän alla 
fossilförande geologiska perioder. 

Musse'ra, mou88e'ra [mos-] 
(fr. mousser), skumma, fradga. 
Vissa viner, t. ex. champagne och 
vissa Mosel- och Bourgogneviner, 
som fått efterjäsa i tillslutna 
flaskor och därvid under tryck 
löst den vid jäsningen bildade kol- 
syran, avge åter denna, då flaskan 
öppnas (vinet musserar). 

Mussero'n, se Agaricus. 




Alfred de Musset. Litografi av Pollet. 

de Musset [da mysa'], franska 
författare, bröder. 1. Paul de 
M., f. 1804, d. 1880, skrev roma- 
ner och noveller, bl. a. Lui et elle 
(1859), en efter broderns anteck- 
ningar författad berättelse om 
dennes kärleksförhållande till 
George Sand. Han skrev även en 
biografi över sin broder (1877). 
— 2. Alfred de M., f. 1810, d. 
1857. M. debuterade 1830 med 
dikterna Contes d'Espagne et 
d'Italie, på vilka följde bl. a. 
de poetiska verskomedierna A 
quoi révent les jeunes filles (1832) 
och Fantasio (1833) samt den 
storslagna, av Byron påverkade 
dikten Rolla (s. ä.). Avgörande 
betydelse för M:8 liv och dikt- 
ning fick hans 1833 stiftade be- 
kantskap med George Sand, till 
vilken han trädde i ett kärleks- 
förhållande, som upphörde f. å. 
Brytningen har satt djupa spår i 
M:s omfattande produktion under 
perioden 1834—38. Nu oflfentlig- 
gjorde han bl. a. de på en gång 
poetiskt utsökta och storslagna 
elegierna Les nuiis (1835 — 36} 



899 



Mussivguld — Musslor 



400 




Flodmussla i längdsnitt, a andnings- 
öppning; an analöppning; bs balsre slut- 
muskel: f fot; fg fotganglion; fs främre 
slutniiiskel; g gäl; hf hjärtats förmak; 
hg hjärngauglion; hk hjärtats kamma- 
re; ig iuälvsganglion; k kalkskal; kk 
könskörtel; kö kloaköppning; 1 lever; m 
mun; ma mage; mk mantelns kant; n 
njure; t tarm. 

Nätterna, 1903), den självbiogra- 
fiska romanen La confession d'un 
enfant du siécle (1836; Bekännel- 
ser af ett seklets barn, 1902) samt 
en rad graciösa och spirituella 
proverb (bl. a. On ne badine pas 
avec Vamour, 1834; Lek ej med 
kärleken, uppf. 1894, och 11 ne 
faut jurer de rien, 1836; Osvnret 
är bäst, uppf. 1867), bagatell- 
artade skådespel i Marivaux' stil, 
genom vilka M. på sätt och vis 
skapar en ny diktart. M. blev 
1852 led. av Fr. akad. Hans sista 
år fördystrades i hög grad av 
sjukdom och dryckenskap. — M. 
är den franska romantikens 
främste lyriker; hans diktning 
har än en elegant, fint elegisk, 
än en eldig och passionerad prä- 
gel. Uan har blivit kallad "ung- 
domens och kärlekens skald". 

Mussi'vguld, m u s i' v g u 1 d 
(av lat. musVvum, mosaik, se d. 
o.). 1. Oäkta bladguld, bestående 
av tennsulfid, fabriksmässigt 
framställt genom upphettning av 
tenn, svavel och salmiak. M. an- 
vändes till målarfärg, till oäkta 
förgyllning och till bronsering. — 
2. Se tabell till art. Mässing. 

Musslor, Lamellihranchia' ta, 
en ordn. Blötdjur (jfr d. o.). 
Huvud saknas. Kroppen omslutes 
från sidorna av två mantelveek, 



som vartdera avsöndrar ett kalk- 
skal. Dessa, som bestå av ett inre, 
ofta glänsande pärlemor- 
skikt och ett yttre, av en horn- 
artad hinna överdraget skikt av 
parallella kalkprismor, samman- 
hållas i rygglinjen av ett elas- 
tiskt ligament och leda mot var- 
andra oftast genom ett lås av 
i varandra gripande låständer. 
Ligamentet ligger ovanför låset 
och strävar därför att öppna ska- 
len. En 1. vanl. två tvärgående 
muskler, slutmuskler, hålla ska- 
len slutna. Då musklerna slappas 
vid djurets död, öppna sig skalen 
av sig själva. Mellan mantelkan- 
terna finnas baktill två spring- 
lika öppningar. Den undre är in- 
strömningsöppning för vatten 
(andningsöppning), som omspo- 
lar gälarna och medför födan 
(plankton, detritus), den övre är 
utströmningsöppning (kloaköpp- 
ning). Stundom är mantelns bakre 
del förlängd, så att in- och ut- 
strömningsöppningarna komma 
att ligga i spetsen av två kon- 
traktila rör, s i f o' n e r. Bakom 
den vanl. kilformiga foten finnes 
ofta en by'8suskörtel, som 
avsöndrar trådar, b y s s u s, med 
vilka M. kunna fästa sig på ste- 
nar o. d. Framför foten ligger 
munöppningen. Tarmkanalen ge- 
nomborrar hjärtsäcken och myn- 
nar i närheten av utströmnings- 
öppningen. I mantelhålan finnas 
två par, vanl. bladformiga gälar, 
vardera bestående av två blad. 
Av sinnesorgan förekomma sta- 
tiska organ, luktorgan och ögon 
(jfr dessa ord). M. äro vanl. 
skildkönade, många dock herm- 
afroditer. Hos vissa M. utvecklas 
äggen i rummet mellan gälbladen. 
Flertalet M. leva i havet. Till M. 
höra bl. a. A'rca, borr-, blå-, flod-, 
hjärt-, jätte-, kam-, pärl- och 
sandmusslor samt ostron. 



401 



Mussolini 



402 



Mu88oli'ni, B e n i t o, f. 1883, 
italiensk etatBman, fascismens 
grundare. M., som arbetade i sin 
faders smedja och samtidigt ut- 
bildades till skollärare, fick redan 
i hemmet göra bekantskap med de 
socialistiska idéerna men fångades 
tillika av de stolta minnena från 
det gamla Romerska riket, vilka 
gåvo näring åt hans tidigt vak- 
nade nationalistiska känslor. Un- 
der en vistelse i Schweiz, fylld av 
umbäranden och svårigheter alt 
förtjäna uppehället, kom M. i be- 
röring med ryska revolutionärer 
och drev en socialistisk propagan- 
da, som medförde hans utvisande. 
En tids anställning i en italiensk 
tidning i det då österrikiska Syd- 
Tyrolen gav honom starka impul- 
ser i fråga om Italiens irredenta- 
problem. Hemkommen 1909, bör- 
jade han en publicistisk propa- 
ganda för en radikal social revo- 
lution, som skulle sätta viljekraft 
och handling i den parlamenta- 
riska fraspolitikens ställe. Han 
ville höja proletariatet ekono- 
miskt och kulturellt men icke ut- 
rota borgarklassen. Opposition 
mot det påbörjade Tripoliskriget, 
vilket han fördömde ss. ett ofrukt- 
bart företag, vars vinster ej kun- 
de uppväga uppoffringarna, 
bragte honom i konflikt med myn- 
digheterna, och han blev dömd till 
ett års fängelse. 1912 — 14 redak- 
tör för det främsta partiorganet, 
Avanti, blev han kort efter 
världskrigets utbrott utesluten 
ur socialistpartiet för sin häf- 
tiga krigskampanj mot öster- 
rike, som han fortsatte i den av 
honom nov. s. å. i Milano grun- 
dade Il Popolo d'ltalia. M., som 
ett par år med stor tapperhet 
deltog i kriget, bidrog efter neder- 
laget vid Caporetto genom sin 
entusiastiska agitation väsentligt 
till de nya krigiska ansträngning- 




Benito Mussolini. 

arna. Freden gav icke enl. M:s 
uppfattning Italien, vad dess upp- 
offringar hade förtjänat. Därför 
stödde M. entusiastiskt d'Annun- 
zios Fiumeexpedition. Men freden 
åtföljdes också av inre splittring 
och ekonomiska svårigheter, som 
den svaga regeringen icke kunde 
bemästra. Därför krävde M. mål- 
medveten, nationell ledning, som 
kunde lära folket disciplin. När 
den inre oredan kulminerade i de 
kommunistiska oroligheterna, 

bildade M. den fascistiska orga- 
nisationen, med vars hjälp han 
bekämpade de italienska bolsjevi- 
kerna och 1 okt. 1922 genomförde 
den fascistiska revolutionen (se 
Fascism). Ss. konseljpresident 
(och tillika chef för ett antal de- 
partement) har M. med stöd av 
sin ställning ss. fascisternas höv- 
ding ("il duce") inriktat sig på 
att få den italienska staten ge- 
nomsyrad av den fascistiska an- 
dan. Han vill återge sina lands- 
män rätten att arbeta och att 
åtnjuta arbetets frukter och har 
särskilt ivrat för att trygga fre- 



403 



Mustad — Mutation 



404 



den på arbetsmarknaden (dit syf- 
tar bl. a. en mars 1926 antagen 
fackföreningslag). För att ge den 
fascistiska regimen tillfälle att en 
längre tid ostört fungera har M. 
med hänsynslösa medel lamslagit 
den inre oppositionen (se Ita- 
lien sp. 1612). Våldsmetoderna 
från fascismens första tid ha 
då och då fått nya uttryck (jfr 
Älatteotti), men M. har i 
stort sett lyckats tygla de hetsiga 
elementen bland fascisterna. Utåt 
har han med stöd av en hastigt 
växande militär makt börjat föra 
en aktiv stormaktspolitik, som 
djupast åsyftar att vinna avsätt- 
ningsområden för Italiens befolk- 
ningsöverskott och som visat 
stark aktivitet särskilt i Medel- 
havsländerna. 

Mu'stad, Hans, f. 1837, d. 
1918, norsk industriidkare, ägare 
av mek. verkstäder, valsverk, 
spik- och hästskosömfabriker i 
Norge, Sverige och övriga Europa. 
I Sverige upprättade M. även en 
margarinfabrik (tillhörig a. b. O. 
Mustad & Son) i Mölndal. 

Mustadfors, fabrik för till- 
verkning av spik och hästskosöm 
i Långed, Steneby skn, Älvsb. I. 
Tillhör a. b. O. Mustad & Son. 

Mu'stafa (arab., utvald), 4 
sultaner av Turkiet (se d. o.). 

Mustag, se K a r a k o r u m. 

Mustagh-Ata, se P a m i r. 

Musta'ng, ädel ridhäst i Syd- 
Amerika, spec. Paraguay. — Jfr 
Hästdjur sp. 1163. 

Mustard [m8'sst9d], eng., se- 
nap. 

Musäus [moåä'os], J o h a n n, 
f. 1735, d. 1787, tysk författare, 
bekant för sina i Wielands stil 
återberättade folksagor, Yolks- 
märchen der Deutschen (5 bd, 
1782—87). 

Mut, fornegyptisk gudinna, 
maka till Amon (se d. o.). 



Muta, gåva i penningar 1. 
i annan form till en ämbetsman 
1. förtroendeman i syfte att 
förmå denne att i sin ämbets- 
utövning 1. genom särskild åt- 
gärd främja givarens intresse. I 
svensk rätt straffas ämbetsman, 
som tagit, låtit åt sig utlova 1. be- 
gärt M. för att "i ämbetet orätt 
främja", med avsättning och ovär- 
dighet att vidare nyttjas i rikets 
tjänst 1. ock mistning av ämbete 
på viss tid, detta även om ingen 
skada skett. Den som lämnar, ut- 
lovar 1. erbjuder ämbetsman M., 
straffas med böter 1. fängelse. Med 
straffarbete från 6 till 10 år straf- 
fas den, som under uppdrag att 
underhandla med främmande 
makt om någon rikets angelägen- 
het i avsikt att främja den främ- 
mande maktens fördel 1. annars 
skada riket av denna mottar gåva 
1. förläning. Med straffarbete frän 
4 till 8 år straffas samma brott, 
begånget av annan än sådan un- 
derhandlare. Ämbetsman, som tar 
gåva 1. förläning av främmande 
makt, blir avsatt. — Verb: 
muta, ge mutor, besticka. 

Mutabilite't (av lat. muta'bi- 
lis, föränderlig), föränderlighet. 
Se vid. Mutation. 

Mu'tae (lat., av mu'tus, stum), 
se Språkljud. 

Mutana'bbi, f. 915, d. 965, en 
av arabernas främsta diktare. 
Hans diktsamling {diwa'n) visar 
en utomordentlig språklig virtuo- 
sitet men är till följd av sin konst- 
mässighet ytterst svårförståelig 
och har bland araberna framkal- 
lat en mängd kommentarer. v 

Mutarotatio'n (av lat. mufaVe, | 
förändra, och rotation), se M u 1 • ' 
tirotation. 

Mutatio'n (lat. muta'tio, för- 
ändring). Biol. I ordets ursprung- 
liga bemärkelse språngvis skeende 
förändring av en växt 1. ett djur 



405 



Mutatis mutandis — IMutoskop 



406 



(aprängvariation), som 
därvid säges m u t e' r a; den 
förändrade organismen kallas 
m u t a' n t. Tidigare ställdes M. 
som motsats till kontinuer- 
lig variation, genom vil- 
ken små förändringar utan skar- 
pa inbördes gränser uppkomma. 
Bland dessa små variationer 
åstadkommer enl. Ch. Darwin 
naturligt urval en långsam för- 
skjutning, så att nya arter upp- 
stå, medan enl. H. de Vries' 
mutationsteori genom M. 
nya former plötsligt uppstå utaa 
inverkan av urval. Sedan skillna- 
den mellan ärftlig och icke ärftlig 
variation påvisats, begagnas or- 
det M. som beteckning för sådana 
ärftliga (genotypiska) föränd- 
ringar, vilka icke uppkommit ge- 
nom bastardklyvningar, medan 
icke ärftliga (fenotypiska) för- 
ändringar kallas modifika- 
tioner. De sistnämnda upp- 
komma därigenom, att organis- 
merna förändras (modifieras) 
under inverkan av yttre förhål- 
landen, SS. näringens beskaffenhet 
o. d. (miljövariation). I många 
fall har mutantens celler erhållit 
ett annat antal kromosomer än 
föräldrarnas, och de nya egenska- 
perna orsakas härav; i andra fall 
har antagl. någon bestämd punkt 
inom en av cellernas kromosomer 
förändrats (M. i inskränkt be- 
märkelse). Vid omfattande ärft- 
lighetsförsök med bananflugan ha 
talrika M. upptäckts, likaså hos 
lejongap, spikklubba, sädesslag 
m. fl. Knoppmutationer 
äro plötsliga, ärftliga föränd- 
ringar i någon cell i en knopp, 
varur ett skott växer fram, som 
avviker från växten i övrigt. För- 
sök att genom påverkan utifrån 
experimentellt framkalla M. ha 
ej givit fullt entydiga resultat. 
Kända men ej beviskraftiga äro 



försöken att genom ändrad tem- 
peratur och fuktighet framkalla 
M. hos Coloradoskalbaggen. In- 
tressanta försök ha även gjorts 
att genom insprutning av ett visst 
serum på dräktiga kaniner fram- 
kalla ärftliga ögondefekter hos 
ungarna. M. äro trol. ganska van- 
liga (ehuru mutationsteorin i de 
Vries' speciella form är övergi- 
ven) och ha under utvecklingens 
gäng Stäkerligen varit av betydelse 
för uppkomsten av nya arter. Jfr 
Utvecklingslära och 
Ärftlig hetslär a. — Mus. 
Transposition av ett hexakord i 
ett annat (jfr Solmisation). 

Muta'tis muta'ndis, lat., "se- 
dan det ändrats, som bör ändras", 
med nödiga ändringar. 

Muther [mo'-], Richard, f. 
1S60, d. 1909, tysk konsthistori- 
ker, prof. i Breslau 1895. M:s 
främsta arbete är GescMchte der 
Malerci (1900; utvidgad uppl. 
1909), en personligt hållen fram- 
ställning av måleriets historia. 

Muthesius [mote'Sios], Her- 
mann, f. 1861, tysk arkitekt och 
konstskriftställare, studerade 

1896—1903 i England och har 
drivit livlig propaganda för den 
engelska lanthus- (coifajre-) stilen. 

Muthmann [mo't-], Wil- 
helm, f. 1861, d. 1913, tysk ke- 
mist, prof. vid tekniska högsko- 
lan i Miinchen, undersökte säll- 
synta metaller samt metallhydri- 
der och nitrider. 

Mutilatio'n (av lat. mutila're, 
stympa), stympning. 

Mutine'nsiska kriget, se M o - 
d e n a. 

Mutosko'p (av lat. muta' re, 
ombyta, och grek. skopei'n, se), 
apparat, i vilken bromsilver- 
kopior efter en film, uppsatta 
radiellt på en axel, under kring- 
vridning avlösa varandra i syn- 
fältet och ge en rörlig bild. M. är 



407 



Mutsedel — Mykorrhiza 



408 




Mykene. Lejonporteu. 

en föregångare till kinematogra- 
fen. 

Mutsedel, se Gruvlag- 
stiftning sp. 36. 

Mutsuhito, f. 1852, d. 1912, 
kejsare av Japan (se d. o. sp. 72). 

Mutter, se Skruv. — M u t - 
tertapp, se Gängtappar. 

Mu'ttra [m8'ttro], stad i För- 
enade provinserna, Britt. Indien, 
vid Jumna. Helig stad, ansedd 
som Krisjnas födelseort. Järn- 
vägsknut. 55,000 inv. 

Mutuali'sm (av lat. mu'iuus, 
ömsesidig), ömsesidighet. — M u - 
tuali'stisk 8ymbio'8, se 
Symbios. 

Mu'tulus (lat.), plur. mu'- 
tuli, se Kolonnordning 
sp. 1028. 

My (M, fl), bokstav i grek. alfa- 
betet, /ji, förk. för mikron och för- 
stavelsen mikro-. 

My'a, se S a n d m u s s 1 a. 

My'abankar, avlagringar i 
Norge, från senglacial tid, inne- 
hållande musslan My'a trunca'ta. 

My'ahavet, benämning på Ös- 
tersjön under det yngsta, ännu 
fortgående skedet av den post- 
glaciala tiden, uppkallat efter 



sandmusslan My'a arena'ria, vil- 
ken invandrat i sen tid. 

Myce'lium (av grek. my'kes, 
svamp, se S v a m p a r. 

Myckleby, socken i Göteb. 1., 
jämte Långelanda och Torp pas- 
torat i Göteborgs stift. 1,875 inv. 

Mydorge [midå'rj], C 1 a u d e, 
f. 1585, d. 1647, fransk matema- 
tiker, behandlade geometriska 
problem, spec. koniska sektioner. 

Myeli't (av grek. myelo's, 
märg) , se Ryggmärgssjuk- 
domar. 

Myggor, se Tvåvingar. 

MU'hlberg [-bärg], stad i prov. 
Sachsen, Preussen, vid Elbe. Vid 
M. besegrade kejsar Karl V Jo- 
han Fredrik av Sachsen 1547. 

Mii'hlhausen [-haoäen]. 1. 
Stad i prov. Sachsen, Preussen. 
Betydande textilindustri. Bland 
kyrkorna märkes den stora 
Marienkirche från 1300-t. 34,000 
inv. M. var fri riksstad till 1803. 
— 2. Se ai ii I h a u s e n. 

My'kale, nu Samsun Dagh, an- 
tikens namn på en halvö på 
Mindre Asiens v. kust mitt emot 
Samos. Se Grekland sp. 1531. 

Myke'ne, Myke'nai, ort nära 
Argos på Morea i Grekland, med 
betydande fornlämningar från 
förhistorisk tid (se Egeisk 
k u 1 1 u r sp. 724) . Märkligast äro 
ingången till den starkt befästa 
borgen. Lejonporten, och den s. k. 
Atreus' skattkammare, en stor 
kupolgrav (se ill. till d. o.). 

Mykeri'nos, se Egypten sp. 
750. 

Mykologi' (av grek. my'kes, 
svamp, och lo'gos, lära), läran om 
svamparna. — M y k o 1 o' g, 
svampforskare, svampkännare. 

My'konos, M y' k o n i, en av 
Kykladernas öar, s.ö. om Andros 
och Tenos. 90 kvkm. 4,500 inv. 

Mykorrhi'za (av grek. my'kes, 
svamp, och ri'isa, rot), svamp- 



109 



Miilhaiisen — Miiller 



410 



rot, symbiotisk sammanslutning 
(jfr Symbios) mellan rötter 
och svampmycclier. Man urskil- 
jer tvä huvudtyper, endotro'f 
(endotrofisk) och e k t o - 
tro'f (ektotrofisk) M., 
mellan vilka dock alla övergängar 
finnas. Den endotrofa, som före- 
kommer bl. a. hos orkidéerna och 
ljungväxterna (fam. Erica'ceae), 
utmärkes därav, att svamphyfer 
rikligt förekomma inuti rötternas 
bark- och epidermisceller. Den 
ektotrofa M. är typiskt utbildad 
hos våra skogsträd. Svamphyfer- 
na omspinna här de finare röt- 
terna och bilda en tät s. k. man- 
tel omkring desamma. Från denna 
intränga de i rötterna, där de ut- 
vecklas huvudsakl. mellan bark- 
cellerna. M. äro ytterst vanliga; 
endast inom få växtfamiljer sak- 
nas de helt och hållet. Skogsträ- 
dens M. uppbyggas av ett stort 
antal i skogen växande hattsvam- 
par, S3. rörsoppar, kremlor, riskor, 
flugsvampar och musseroner. — 
M. äro vanl. nyttiga 1. nödvändiga 
både för de ingående svamparna 
och de högre växterna. Svampar- 
na förmedla främst kväve till 
rötterna och erhålla bl. a. kol- 
hydrater från dessa. Skogsträdens 
mykorrhizasvampar uppta am- 
moniak och organiska kväveför- 
eningar från humustäcket. Utan 
M. kunna skogsträden ej täcka 
sitt kvävebehov, såvida ej sal- 
peterbildning i marken äger rum. 
Mu'Ihausen [-haoåen], fr. Mul- 
house, stad i dep. Haut-Ehin, 
Elsass, Frankrike, vid Rhens bi- 
flod 111, Rhen — Rhonekanalen och 
järnvägen Strassburg — Basel. In- 
dustriell storstad, medelpunkt 
för bomullsspinneri- och väveri- 
industrierna i Elsass; maskin- 
och kemisk industri. 100,000 inv. 
— M., som omtalas på 700-t., blev 
fri riksstad på 1200-t., förenades 



med schweiziska edsförbundet 
1648, med Frankrike 1798 och 
tillhörde 1871—1919 Tyskland. 
— Ang. slagen vid M. se 
Elsass sp. 957. 

Mii'lheim [hajm]. 1. M. an 
der Ruhr, stad i Rhen provin- 
sen, Preussen, i ett stenkolsområ- 
de. Stor järnindustri (bl. a. Thys- 
senverken), garverier, bomulls- 
väverier, yllespinnerier. 130,000 
inv. — 2. M. a m R h e i n, stad i 
Rhenprovinsen, Preussen, inkor- 
porerad med Köln. 55,000 inv. 

My'lius-E'richsen, Ludvig, 
f 1872, d. 1907, dansk författare 
och polarfarare. M. ledde 1902 — 
04 "den danska litterära Grön- 
landsexpeditionen", som bereste 
Grönlands västkust, samt 1907 
"Danmarkexpeditionen", varun- 
der M. omkom; han hade dock 
löst uppgiften att kartlägga den 
förut okända delen av Grönlands 
n.ö. kust. 

Mylla, jordarter med stor halt 
av mul 1, mörkbruna lämningar 
efter multnade växt- och djurde- 
lar. Man skiljer mellan m u 1 1 - 
ämnen (humusämne n), 
mullsyror (humin- och 
ul min syra) samt mull- 
kroppar (humin och ul- 
min) (jfr Ilumusämnen). 
Kolhalten ökas med fortgående 
förmultning och är vanl. c:a 50 — 
70 %. Mullrika jordarter kallas 
efter övriga ingående beståndsde- 
lar sand-, ler- 1. svart- 
mylla (den sistnämnda bestå- 
ende huAaidsakl. av mull). M. upp- 
fryser vid omväxlande frost och 
tö och passar därför ej för höst- 
säd o. a. övervintrande växter. 
Jfr Jord sp. 171 f. 

Miiller. 1. Carolina Fred- 
rika M., f. Hal le, f. 1755, d. 
1826, danskfödd sångerska (mez- 
zosopran), anställd 1780—1806 



411 



Muller 



412 




Johannes Muller. (M. 6.) 

vid Kungl. teatern i Sthlm, där 
hon i titelrollerna i Glucks Al- 
ceste och Armida och ss. Kristina 
Gyllenstierna i Xaumanns Gustaf 
Vasa vann stor framgång genom 
ett själfullt föredrag och en ut- 
märkt aktion. — 2. DanielAn- 
dreas Joakim M., f. 1S12, 
d. 1857, trädgårdsman, anställd 
hos Svenska trädgårdsföreningen 
i Sthlm 1841 — 50, örtagårdsmäs- 
tare vid Uppsala univ. 1851 — 57, 
en av sin tids främsta trädgårds- 
män. — 3. Alexander 
M., f. 1828, d. 1906, lantbruks- 
kemist, inflyttad från Tyskland, 
var 1856 — 69 Lantbruksakade- 
mins agrikulturkemist. Inköpte 
1886 egendomen Stensjöholm i 
Kronob. 1., där han bedrev lant- 
bruk efter vetenskapliga metoder. 
— 4. E r i k M., f. 1866, d. 1923, 
prof. vid Karol. inst. i histologi 
1895, i anatomi 1899. Hans vik- 
tigaste arbeten behandla körtlar- 
nas mikroskopiska byggnad, ex- 
tremiteternas fylogeni samt auto- 
nomi nervsystemets byggnad och 
utveckling. M. utgav även läro- 
böcker i anatomi för sjukgymnas- 
ter samt i jämförande anatomi. 



Mu'Iler. 1. J o h a n n M., se 
Regiomontanus. — 2. 
Heinrich M., f. 1631, d. 1675, 
tysk luthersk uppbyggelseförfat- 
tare, prof. i Rostock 1659, teol. 
prof. 1662, superintendent 1671, 
en föregångare till pietismen. — 
3. Friedrich M., f. 1749, d. 
1825, tysk skald och målare, kal- 
lad Maler M ii 1 1 e r. M. skrev 
idylliska dikter samt dramer 
(bl. a. Fausts Leben, I, 1778, och 
Golo und Genoveva, påbörjad 
1776, utg. 1811), vilka med sitt 
romantiska ämnesval och sin ofta 
svulstiga form äro ett typiskt ut- 
tryck för Sturm und Dräng (se 
d. c). — 4. Wilhelm M., f. 
1794, d. 1827, tysk skald. M. är 
bekant för sina av Goethe och 
folkvisan påverkade, ofta ton- 
satta visor och ballader. Beröm- 
da blevo även M:s Lieder der 
Griecheti (5 sanil., 1821 — 24), in- 
spirerade av den grekiska frihets- 
rörelsen. — 5. Carl Otfried 
M., f. 1797, d. 1840, tysk klassisk 
arkeolog, banbrytare för en histo- 
risk uppfattning av mytologin. 
Bland hans arbeten ha Die Dorier 

(1824) och Prolegomena zu einer 
icissenschaftlichen Mythologie 

(1825) bestående värde. — 6. 
Johannes M., f. 1801, d. 1858, 
tysk anatom och fysiolog, vars 
Eandbuch der Physiologie des 
Menschen (2 bd, 1833 — 40), oer- 
hört rik på nya fynd och origi- 
nella idéer, är grundläggande för 
modern fysiologi. M:s viktigaste 
resultat röra bl. a. synintryckens 
uppkomst, färgkontraster, hårcel- 
lernas i örat funktion, slemsekre- 
tion och uppställandet av tesen, 
att varje sinnesorgan vid varje 
retning endast svarar med en för 
detsamma specifik sensation. Han 
grundade kännedomen om struk- 
turer hos körtlar, brosk och tumö- 
rer samt publicerade undersök- 



413 



Muller 



414 



ningar i ryggradsdjurens jämfö- 
rande anatomi, embryologi, sy- 
stematik m. m. M:s främsta lär- 
jungar voro T. Schwann, J. Henle, 
R. Virchow, E. H. Du-Bois-Rey- 
mond och II. v. Helmholtz. — 7. 
Friedrich Max M., f. 1823, 
d. 1900, son till M. 4, tyskfödd 
engelsk språkforskare, indolog och 
religionshistoriker, prof. i moder- 
na språk i Oxford 1854, i jämfö- 
rande språkforskning 1869. M:s 
Lecturea on the science of 
language (1861 — 64) väckte ett 
vidsträckt intresse för den jäm- 
förande språkforskningen. Som 
indolog utförde M. ett impone- 
rande arbete, bl. a. genom sin 
kommenterade upplaga av Rig- 
veda (6 bd, 1849—75). För reli- 
gionshistorien ha hans Essays on 
comparative mythology (1858), 
Lecturcs on the origin and growth 
of religion (1878) m. fl. blivit 
banbrytande. Under M:s ledning 
utgavs en betydelsefull samling 
österländska religionsurkunder i 
engelsk översättning, The sacrcd 
books of the east (49 bd, 1879— 
94). — 8. Mörten M., f. 1828, 
d. 1911, norsk målare, länge 
bosatt i Diisseldorf, målade 
mest norska skogsmotiv. — 9. 
Sophus M., f . 1846, dansk ar- 
keolog och museiman, frän 1878 
anställd vid dåv. Museum for de 
nordiske Oldsager, 1892—1921 
direktör vid Nationalmuseets l:a 
avdelning. Vid sidan om sin be- 
tydelsefulla museala verksamhet 
har M. bedrivit omfattande forsk- 
ningar rörande Danmarks för- 
historiska arkeologi, varöver han 
bl. a. utgivit de epokgörande ver- 
ken Ordning af Danmarks Old- 
sager (2 dir, 1888—95) och Vor 
Oldtid (1897). — 10. A u g u s t 
M., f. 1848, d. 1892, tysk språk- 
forskare, prof. i semitiska språk 
i Königsberg 1882, i Halle 1890. 



Utom editioner av arabiska för- 
fattare och språkvetenskapliga 
arbeten har M. utgivit Der Islam 
im Morgen- und Abendland (2 bd, 
1885—87). — 11. GeorgElias 
M., f. 1850, tysk psykolog, prof. i 
Czernovritz 1880, i Göttingen 
1881—1920. I verket Zur Orund- 
legung der Psychophysik (1878) 
gav M. en epokgörande kritisk 
fortbildning av psykofysiken (se 

d. o.), varjämte han ock behand- 
lat sinnesfysiologiska problem, 
spec. inom optiken, och utfört 
mästerliga experimentella under- 
sökningar över minnets och över 
huvud föreställningslivets pro- 
blem, resulterande i det monu- 
mentala verket Zur Analyse der 
Gedächtnistätigkeit und des Yor- 
stellungsverlaufes (3 bd, 1911 — 
17). På M:s initiativ bildades 
1904 Gesellschaft fiir experimen- 
telie Psychologie. — 12. Karl M., 
f. 1852, tysk evangelisk teolog, 

e. o. prof. i Berlin 1882, i Halle 
1884, ord. prof. i Giessen 1886, 
i Breslau 1891, i Tiibingen 
1903, banbrytande kyrkohistorisk 
forskare, har utom en rad av vik- 
tiga monografier publicerat en 
sammanfattande Kirchenge- 
schichte (1892—1924, hittills 
framförd till mitten av 1600-t.). 
— 13. Friedrich Wilhelm 
Karl M., f. 1863, tysk orienta- 
list, direktör vid Museum fiir 
Völkerkunde i Berlin sedan 1902. 
M. är en av samtidens främsta 
kännare av Central- och öst- 
Asiens språk och kulturer och har 
gjort banbrytande tolkningar av 
de forntidsspråk, som där bragta 
i dagen genom grävningar. — 14. 
Johannes M., f. 1864, tysk 
religiös skriftställare, har i tal 
och skrift gjort sig till tolk för 
kravet på omedelbarhet och ur- 
sprunglighet i det andliga livet. 
"Människovardandet" är M:8 



415 



v. Muller — Miinchen 



416 



centrala tanke. Det nya livet mö- 
ter oss klarast förverkligat i Jesu 
person, vars ord det därför gäller 
att göra verkligt levande för vår 
tid. Urspr. på Schloss Mainberg 
i Unter-Franken, numera på 
Schloss Elmau i Ober-Bayern ha 
årligen skaror av sökande sam- 
lats, för vilka M. varit en väckare 
och själavårdare. Bland hans 
skrifter märkas Die Reden Jesu 
(3 dir, 1909—18; Vad Jesus talat, 
tolkat för vår tid, 2 dir, 1914 — 
16) och Die Bergpredigt (1906; 
Bergspredikan, tolkad för vår 
tid, 1922). — 15. Jörgen Pe- 
ter M., f. 1866, dansk gymnast, 
mest bekant för sin skrift Mit 
System (1904), översatt till ett 
tiotal främmande språk, i vilken 
propaganda göres för ett gymna- 
stiksystem, kombinerat med kalla 
bad, luftbad och frotteringar. M. 
innehar sedan 1912 gymnastik- 
institut i London och kallar sig 
nu Muller. — 16. H e r m a n n 
M., f. 1876, tysk socialdemokra- 
tisk politiker, urspr. köpman, 
1906 led. av tyska socialdemo- 
kratiska partistyrelsen. 1916 — 18 
och sedan 1920 led. av tyska riks- 
dagen och 1919 — 20 av national- 
församlingen. Ss. utrikesminister 
juni 1919 — juni 1920 underteck- 
nade han Versaillesfreden. Mars 
— juni 1920 var han tillika riks- 
kansler. 

v. Mii'ller, Johannes, f. 
1752, d. 1809, schweizisk historie- 
skrivare, en av de främsta måls- 
männen för den djupare syn på 
medeltiden, som med romantiken 
slog igenom i början av 1800-t. 

Mii'ller-Breslau [-brä'slao], 
Heinrich, f. 1851, prof. vid 
tekniska högskolan i Berlin, sär- 
skiH känd för sitt banbrytande 
arbete på grafostatikens område. 
Allmänt kända bland hans arbeten 
äro Die graphische Statik der 



Baukonstruktionen och Die neue- 
ren Methoden der Festigkeitlehre. 

v. Miillern, Gustav Hen- 
rik, f. 1664, d. 1719, frih. 1710, 
kansliämbetsman, medföljde Karl 
XII i fält och skötte, särskilt un- 
der vistelsen i Turkiet, de utrikes- 
politiska ärendena. 

MUllerska gången, se K ö n s - 
organ sp. 73. 

Myloni't (av grek. my'los, 
kvarn), bergart, som genom rent 
mekaniska processer, krossning 
av de ingående kornen (kataklas), 
fått sin strukturella utbildning 
förändrad, utan att samtidigt 
någon kraftigare omkristallisa- 
tion ägt rum. 

Mylo'nius, se Biörenklou. 

Mymy iuu), förk. för milli- 
mikron (jfr M y). 

v. Miinch- Bell inghausen 
[raynnS bä'llinghaj)8en], Eli- 
g i u s, f. 1S06, d. 1871, frih., tysk- 
österrikisk författare, skrev under 
pseud. Friedrich Halm det 
på sin tid populära versdramat 
Der Fechter von Ravenna (1857; 
Fäktaren från Ravenna, uppf. i 
Sthlm 1862). 

Mii'nchen [-'en], huvudstad i 
rep. Bayern, Tyskland, på ömse 
sidor om floden Isar. 520 m. ö. h. 
680,000 inv. — M:s kärna utgöres 
av den på v. stranden av Isar be- 
lägna, gamla staden, vars centrum 
är Marienplatz med det väldiga 
1874 — 1908 i gotisk stil uppförda 
nya rådhuset. Bland medeltida 
byggnader märkas främst Frauen- 
kirche, M:s huvudkyrka, en mäk- 
tig sengotisk tegelbyggnad, upp- 
förd 1468 — 88, med sina karak- 
täristiska lökformade tornhuvar, 
gamla rådhuset, en sengotisk, i 
nyare tid restaurerad byggnad, 
samt det äldsta slottet, Alter Hof, 
anlagt 1253, senare flera gånger 
ombyggt. Den främsta renässans- 
byggnaden är Michaelskirche. 



417 



Miinchen 



418 










-^<^< 1^;^^-^ 



1^ 






1. Konstakademin. 2. Universitetet. 3. Telinlsli högskola. 4. Neue Pinakothek. 5. 
Alte Pinakothek. 6. Statsbiblioteket. 7. Glyptoteket. 8. Propyléerna. 9. Neue 
Staatsgalerie. 10. Bonifatlusbasillkan. 11. Prinz Lnltpold-Palais. 12. Odeon (kon- 
serthus) 13. Bayerlsches Nationalmuseum. 14. Schackgalerie. 15. Huvudbangården. 
18. Glaspalast (utställningsbygguad). 17. Justitiepalatset. 18. Mlchaelsklrche. 19. 
Polishuset. 20. Lantdagsbyggnaden. 21. Frauenkirche. 22. Theatinerklrche. 23. 
Feldherrnhalle. 24. Residenset. 25. Nationalteatern. 26. Nya rådhuset. 27. Post- 
huset. 28. Alter Hof. 29. Gamla rådhuset. 30. Hofbräuhaus. 31. Regeringsbygg- 
naden. 32. Maximilianeum. 33. S:t Johannes-Nepomuk-Klrche. 34. Sjukhus och 
kliniker. 35. Peterskirche. 36. Deutsehes Museum. 

uppförd 1583—97. Bland barock- 
och rokokobyggnader märkas den 
praktfulla, 1663 — 75 uppförda 
Theatinerklrche samt den lilla 
av bröderna Asam på 1730-t. upp- 
förda S:t Johannes-Nepomuk- 
Kirche med dess rikt smyckade in- 
teriör (se ill. till Asam). — 
Runtomkring gamla staden, skild 
från denna genom breda, plante- 
rade gator och platser (bl. a. 
Maximiliansplatz med den av A. 
v. Hildebrand utförda Wittels- 
bachbrunnen) på de forna, nu så 
när som pä några av portarna ra- 



serade murarnas plats, utbreder 
sig det moderna M. Detta erhöll 
sitt nuv. utseende främst genom 
Ludvig I:s och Maximilian II :s 
omfattande byggnadsverksamhet, 
som inriktade sig på skapandet av 
hela stadsbilder. På gränsen till 
gamla staden ligger den stora 
Max-Joseph-Platz och därinvid 
Residenset (nu museum), ett väl- 
digt byggnadskomplex, bestående 
av en äldre, 1597 — 1619 uppförd 
del med berömda renässans- och 
rokokoinredningar samt de under 
Ludvig I av Leo v. Klenze till- 



Le I. VIII. 



419 



Munchen 



420 




Kimohen. Marienplatz med nya rådhuset 
och Frauenkirche. 

byggda Königsbau (1826—35) 
och Festsaalbau (1832—42). In- 
vid slottet ligger Hofgarten, en 
av M:s mest besökta parker. 
Från Residenset utgår åt n. den 
av Ludvig I med hjälp av Klenze 
och Fr. v. Gärtner 1816—43 an- 
lagda Ludwigstrasse, som omges 
av monumentala bygnader i re- 
nässansstil. Dess sydliga fond 
bildas av den av Gärtner 1841 — 
44 uppförda Feldherrnhalle, en 
efterbildning av Loggia dei Lanzi 
i Florens. Ned till Isar för 
Maximilianstrasse, anlagd av 
Maximilian II 1852 — 59 med hjälp 
av Biirklein och omgiven av bygg- 
nader i "Maximilianstil" (se 
Biirklein), bl. a. det 1857— 
74 uppförda Maximilianeum, en 
anstalt för studerande. Andra 
märkliga byggnader äro de av 
Klenze 1848 — 60 uppförda Pro- 
pyléerna och Bonifatiusbasilikan, 
uppförd av G. F. Ziebland 1835— 
40 efter fornkristna mönster. — 



I n.v. ligga stadsdelen och slottet 
Nymphenburg (se d. o.). — 
Bland M:s talrika museer märkas 
främst konstmuseerna. Glyptote- 
ket, uppfört av Klenze 1816 — 30, 
inrymmer huvudsakl. av Ludvig 
I hopbragta samlingar av antik 
skulptur, däribland de berömda 
gavelgrupperna från Eginatemp- 
let. Alte Pinakothek, uppfört av 
Klenze 1826 — 36, innehåller en 
av Europas mest betydande sam- 
lingar av äldre målarkonst, bl. a. 
en av de största existerande Ru- 
benssamlingarna, Neue Pinako- 
thek målningar från 1700-t:s till 
1800-t:8 slut, huvudsakl. av tyska 
konstnärer, spec. Miinchenskolan, 
Neue Staatsgalerie modernare 
konst, Schackgalerie, en av greve 
A. F. v. Schack hopbragt samling 
tyskt 1800-taIsmåleri. Bayerisches 
Nationalmuseum, inrymt i ett väl- 
digt, 1894—1900 av G. Seidl upp- 
fört byggnadskomplex, omfattar 
en av de största kulturhistoriska 
samlingarna i Tyskland, Deut- 
sches Museum, uppfört av G. och 
E. Seidl, öppnat 1925, föremål, 
belysande naturvetenskapernas 
och teknikens utveckling. Genom 
sina museer och vetenskapliga in- 
stitutioner, bland vilka märkas 
universitetet, som 1826 flyttades 
från Landshut till M. och är 
ett av de största i Tyskland 
(7,200 studenter 1924), CoUegium 




421 Miinchener Neueste Nachrichten — Myndighetsålder 422 



Georgianum, stiftat 149-4 för ut- 
bildning av katolska präster, tek- 
nisk högskola samt konst- och 
vetenskapsakademier, är M. Syd- 
Tysklands andliga medelpunkt. 
— M. är också Syd-Tysklanda 
mest betydande industri- och han- 
delsstad. De väldiga ölbryggerier- 
na inta främsta platsen. Vidare 
märkes tillverkning av vetenskap- 
liga instrument, metallvaror, 
möbler och musikinstrument 
m. m. M. har en världsberömd 
konstslöjd (bronsgjutning, glas- 
målning, guldsmeds- och trä- 
snidarkonst). Stor handel med 
korn och humle. 9 järnvägslinjer 
sammanlöpa i M. — M. grunda- 
des av Henrik Lejonet omkr. 
1158 och har sedan 1200-t:3 mitt 
varit huvud- och residensstad i 
Bayern. 

Mu'nchener Neueste Nach- 
richten [-Sener nå'jeste na'ch- 
riSten], daglig tidning i Miinchen, 
grundad 1848, ett av Syd-Tysk- 
lands ledande konservativa organ. 

Mu'nchen-Gla'dbach [-5en-], 
stad i Rhenprovinsen, Preussen. 
Medelpunkt för Rhenlandets bom- 
ullsindustri. 110,000 inv. 

v. Miinchhausen [my'nnS- 
haoSen]. 1. Hieronymus v. 
M., f. 1720, d. 1797, tysk friherre, 
åtnjöt stor ryktbarhet för sina 
fantastiska, bisarra berättelser 
om sina levnadsöden ("miinch- 
hausiader"). En del av hans 
historier utkommo 1785 på 
engelska, en tysk bearbetning 
gjordes f. å. av Biirger, som ut- 
vidgade samlingen, vilken nådde 
en ofantlig popularitet. Talrika 
svenska bearbetningar finnas. — 
2, B ö r r i e 3 v. M., f. 1874, frih., 
tysk skald, en av de främsta re- 
presentanterna för den moderna 
tyska balladen. 

Mii'nden, stad i prov. Hanno- 
ver, Preussen, vid Fuldas och 




Miinchen. Proiiylöerua. 

Werras sammauflöde. Skogshög- 
skola. Förr bekant fajansfabrika- 
tion. 12,000 inv. 

Myndighet, offentlig M., 
varje statsorgan, utrustat med 
självständig befogenhet inom om- 
rådet för sin verksamhet. M. re- 
presenteras av en 1. flera ämbets- 
män (jfr d. o.), som bära ansva- 
ret för M:s beslut och åtgärder. 

Myndighetsålder, den i lag be- 
stämda ålder, efter vars uppnåen- 
de en persons handlingar allmänt 
ha full rättsverkan. M. samman- 
föll i äldre tider med pubertets- 
åldern men är i modern rätt, 
t. ex. i Sverige, i allm. bestämd 
till 21 år. Vissa handlingar bli 
emellertid rättsligen giltiga, även 
om de företas av den, som icke 
fyllt 21 år (är underårig). Så- 
lunda anses ett barn kunna motta 
en gåva. Vid fyllda 15 år äger en- 
var råda över vad han själv för- 
värvat, varjämte han kan höras 
SS. vittne inför domstol. Likaså 
äger en 15-åring borttestamente- 
ra, vad han med eget arbete för- 
värvat. Kvinna, som fyllt 18 år, 
äger ingå äktenskap. Den, som ej 
fyllt 21 år men som är 1. varit 
gift, må göra testamente. — Den 
kriminella myndighetsåldern, 

efter vars uppnående straff kan 
ådömas, är 15 år, dock att full 
kriminell ansvarighet inträder 



423 



Myndling — Mynt 



424 




Munster. Prlnclpal-Markt. 

först efter fyllda IS år. — M. för 
svensk konung och tronföljare är 
18 år. 

Myndling, den som står under 
annans förmynderskap (se d. o.). 

Mynheer, M i j n h e e r [mäjn- 
he'r], höll., min herre, herr. 

Mii'nnich [-nig], se Minich. 

Mii'nster (ty., av lat. monaste'- 
rium, kloster), urspr. kloster, 
klosterkyrka, numera domkyrka. 

Mii'nster, huvudstad i prov. 
Westfalen, Preussen, vid Dort- 
mund-Emskanalen och Ems bi- 
flod Aa. 100,000 inv. — Den gam- 
la staden innanför de till boule- 
varder omdanade befästningarna 
har en starkt ålderdomlig karak- 
tär. Det långsträckta Principal- 
Märkt omges av arkadförsedda 
gavelhus från medeltid och renäs- 
sans, främst det på 1200- och 
1300-t. uppförda rådhuset. Bland 
övriga byggnader märkas den 
ädelt proportionerade, 1225 — 61 i 
övergångsstil uppförda dorakyr- 
kan och den gotiska, vid 1300-t :s 
slut uppförda Lambertikyrkan. 
Universitet, musikhögskola samt 
museum med betydande samlingar 



av äldre westfalisk konst. Ylle- 
och bomullsindustri; viktig järn- 
vägsknut. — M. var säte för ett 
omkr. 791 grundat stift, som i 
början av 1200-t. blev riksfurst- 
ligt och 1803 sekulariserades. 
Större delen kom småningom till 
Preussen. I staden M. slöto frans- 
männen och de kejserliga fred 
1648 (se Westfaliska freden), 

Mii'nster, Sebastian, f. 1489, 
d. 1552, tysk lärd, prof. i Heidel- 
berg och Basel, mest känd genom 
sitt geografiska arbete Cosmo- 
gra'phia universa'lis (1544), som 
avsåg att omfatta allt vetande 
om natur och människoliv. 

My'nster, Jakob Peter, f. 
1775, d. 1854, dansk präst, biskop 
över Själlands stift 1834. M. be- 
kämpade i konservativ anda ratio- 
nalismen inom kyrkan och vände 
sig mot såväl grundtvigianismen 
som andra nyare strömningar. 

Mii'nsterberg [-bärg], Hugo, 
f. 1863, d. 1916, tysk-amerikansk 
filosof och psykolog, 1881 prof. i 
Freiburg i Baden, 1892 i Cam- 
bridge (För. Stat.), M. är den 
egentlige grundläggaren av psyko- 
tekniken (se d. o.), inom vilken 
han bl. a. skrivit Grundziige der 
Psychotechnik (1914) och Psycho- 
logie und Wirtschaftsleben (1912; 
Psykologi och näringsliv, 1917). 

Mynt (av moneta, se d. o.), 
metallstycke av bestämd halt 
och vikt, avsett till betalnings- 
medel. I bet. betalningsmedel in- 
går M. även i vissa sms., ss. 
pappersmynt (se d. o.). — 
M. äro av två slag : huvud- 
m y n t, vari penningenhetens 
värde är fastslaget och som präg- 
las fullvärdiga, d. v. s. med me- 
tallvärdet lika stort som det 
nominella, samt skiljemynt, 
som präglas undervärdiga men 
äro inlösliga i huvudmyntet, Pen- 
ninffvärdet vid metallisk mvntfot 



425 



Mynt 



426 




övrp radfn fr. v.: Lydiskt mynt; stater frän Elis (440 — 400 f. Kr. i ; glciliansk 
tetradrakma (400—359 t. Kr.); aureus (379 — 395 e. Kr.); denar (Diana med hjort- 
spann) (100-t. t. Kr.). — Nedre raden fr. v.: Edvard 111:8 nobel (1344); florin; 
goldgulden (1494); Ludvig den heliges écu (1260-t.). 

bindes vid den i huviidmyntct in- 2 drakmer. De grekiska M., som 



gfiende metallens värde (se vid. 
(t u 1 d m y n t f o t, Myntfot 
och Penningväsen). Huvud- 
mynt ha under tidernas lopp till- 
verkats av koppar, silver 1. guld, 
skiljemynt av silver, brons, mäs- 
sing, kopparnickel, zink, alumini- 
um 1. järn (i Sachsen under 
världskriget även porslin). — 
Historia. Ss. betalningsmedel 
förekommo urspr. ej M. utan blott 
viktsmängder av metall. Sädana 
stycken av brons och järn ha fun- 
nits i Assyrien och Grekland; 
dessutom användes silver, guld 
och deras naturliga legering, 
elektron. De spartanska järnmyn- 
ten {obelqi'), i form av små tenar, 
voro en kvarleva av detta bruk. 
En handfull (= 6 st.) av dessa 
kallades dra'kma, och detta blev 
namnet pä grekernas viktigaste 
myntenhet. — M. präglades, såvitt 
man vet, först i Lydien omkr. 700 
f. Kr. (av elektron). Därifrån 
spred sig myntpräglingen väster 
ut till Grekland. Vid sidan av 
drakmer präglades i Grekland 
bl. a. state'r, som dels var ett 
guldmynt med ett värde av omkr. 
20 drakmer, dels ett silvermynt = 



tidigt präglades på båda sidor och 
försågos med vanl. mytologiska 
bilder, blevo verkliga konstverk 
(höjdpunkten betecknas av de 
syrakusanska M. från omkr. 400 
f. Kr.) och äro av stor betydelse 
för studiet av den antika konsten 
även därigenom, att de avbilda 
mänga nu förlorade konstverk. 
Omkr. 450 f. Kr. lärde sig romar- 
na prägla M. De myntade till en 
början i koppar (as, se ill. till 
Janus) 1. brons, omkr. 268 
f. Kr. i silver (dena'r) och först 
omkr. 55 f. Kr. i guld (on'reus). 
Under kejsartiden fingo romerska 
M. mycket stor spridning (jfr 
Denar). På grund av inträdan- 
de förvirring i myntväsendet, 
främst föranledd av myntförsäm- 
ring, införde Konstantin den store 
330 e. Kr. en ny myntordning med 
so'lidus (i guld) ss. huvudmynt 
vilken myntordning länge utgjor 
de mönster flerstädes i Europa, 
De romerska M. hade urspr. lik 
som de grekiska mytologiska bil 
der. Då rätten att prägla över 
gick från senaten till kejsaren 
satte denne sin egen bild på M. 
och det blev sedan vanligt, att M. 



427 



Mynt 



428 




övre raden fr. v. Olof Skötkonungs Sigtunamynt. (At- och 
av Mecklenburgs örtug. — Halvörtug (1480). — öre (1532). — 
mark (1683). — 1 riksdaler 1. 3 daler silvermynt (1775). — 1 



i olika länder buro resp. härskares 
bild. Under medeltiden, då huvud- 
sak!, silvermynt präglades, bibe- 
höllos de romerska myntbeteck- 
ningarna solidus och denar, men 
som myntvikter (se d. o.) använ- 
des den klassiska libran och den 
germanska marken. Katten att 
slå mynt tillkom urspr. endast 
konungarna (myntregale), 
men länsväsendets uppkomst och 
statsmaktens decentralisation 

medförde, att andliga och världs- 
liga låntagare samt städer fingo 
mynträtt. De äldsta medeltida M. 
visa, att konsten att prägla M. 
gått starkt tillbaka sedan anti- 
ken, frän vars M. de skilja sig 
genom sin tunnhet och ringa vikt. 
Bland äldre medeltida mynttyper 
märkas braMeaterna (se d. o.). 
På 1200-t. började större silver- 
mynt präglas. Bland dessa märkas 
de engelska sterling och groat 
(eg. "tjockt mynt", motsvarande 
ty. oroschen). Den engelska no- 
beln blev förebild för guldmynten 
i flera nordeuropeiska stater och 
för den franska écun (sp. escudo). 



Den först på Sicilien och i Vene- 
dig präglade dukaten (se d. o.) 
fick efterföljare såväl i guld (dels 
den i Florens vid slutet av 1200-t. 
präglade florinen, dels de tyska 
gulden, gyllen 1. goldgulden från 
mitten av 1300-t.) som i silver. 
1484 började nämligen hertig 
Sigismund av Tyrolen prägla sil- 
vermynt av samma värde, vilka 
han kallade goldengroschen. 
Denna prägling tog fart 1519, se- 
dan rika silvergruvor upptäckts 
vid Joachimsthal i Böhmen; 
det här framställda M., Joachims- 
thaler, senare endast thaler, är 
förebilden för den svenska dalern 
och amerikanska dollarn. Thaler 
var tyskt huvudmynt, ända tills 
mark 1871 infördes. Det gamla 
franska silvermyntet livré tour- 
nois, präglat i Tours i olika stor- 
lekar, av vilka den största var 
fransk myntenhet till införandet 
(1795) av franc, fick en engelsk 
motsvarighet i pound. I äldre tid 
var silvret värdemätare i Europa, 
medan guldmynten huvudsakl. an- 
vändes för internationella betal- 



429 



Mynt 



430 



ningar. Under 1800-t:8 lopp över- 
gick man allmänt till guldmynt- 
fot och därmed till guld som 
värdemätare. Kopparmynt, som ej 
präglats sedan antiken, började 
äter präglas pä, 1600-t. ss. skilje- 
mynt. På 1800-t. blev även nickel 
skiljemyntsmetall. — Utom Euro- 
pa gjorde sig grekernas insatser i 
fräga om myntpräglingen gällan- 
de såväl i Främre Asien som i 
Persien och Indien. Även hos ara- 
berna spåras grekiska förebilder. 

1 de vidsträckta muhammedanska 
rikena uppstod emellertid en 
självständig myntstil, vars alster 
äro bekanta under namnet ku- 
fiska M. — De äldsta nordiska 
M. äro de till sin ursprungsort 
omstridda s. k. Björkömynten 
från 800- 1. 900-t., som delvis äro 
efterbildningar av de karolingiska 
från Dorestad (se d. o.). Den äldre 
svenska myntvikten var 1 mark 
(210,6 gr.), vilken delades i 8 
ören 1. 24 örtugar. örtugen dela- 
des i penningar, vilkas antal väx- 
lade under olika tider. De äldsta 
svenska M. präglades i Sigtuna 
något år efter 1013 av engelska 
myntpräglare, som inkallats av 
Olof Skötkonung. Dessa M. hade 
mycket god halt (deras värde var 

2 penningar) ; efter engelsk före- 
bild angav legenden konungens 






Håtmynt. Vs daler silvermynt (1750). 



överst 20 kronor i guld (1925). — Ne- 
derst 2 kronor. Mlnnesmynt (1921). 

och myntpräglarens namn samt 
myntorten. Sigtunamyntningen 
avstannade omkr. 1050. Under 
Knut Erikssons tid (1100-t:8 
slut) återupptogs myntningen, 
varvid man efter tysk förebild 
började slå brakteater. Utmynt- 
ningen skedde nu bl. a. i Lödöse 
och Västerås. Brakteatpräglingen 
pågick ända in på Gustav I:s tid. 
Under folkungatiden, då omkr. 11 
olika mynthus omtalas (bl. a. i 
Sthlm) återupptogs präglingen 
av tvåsidiga mynt (penningar). 
Redan på 1200-t. började man 
emellertid försämra M., vilket 
medförde en skillnad mellan den 
vägda marken och den i pen- 
ningar räknade (mark var både 
vikts- och myntenhet). Under Al- 
brekt av Mecklenburg föranledde 
denna myntförsämring en präg- 
ling efter hanseatisk förebild av 
den högre myntldassen örtugar 
("vita penningar") om omkr. 1,3 
gr. Halvörtugar {fyrkar) började 
präglas på Sturetiden, likaså 
stormynt i silver, vilka nog egent- 
ligen voro provmynt. Gustav Vasa 
började 1522 prägla ören om 
4 gr. (% myntmark), 1534 daler 
(= 32 ören 1. 4 mark), och 
1536 mark (myntmarken), bägge 
i silver. Först 1543 började 
man å M. ange myntvärdet (de*^ 



431 



Mynt 



432 



Silver- 1, koppariimehäUet i en mTntmark intill 1771, 



Om- 
kring 
är 


En mark motsvarade 


Silver 
brntto. 


Fin- 
silver, 
gr- 


Koppar, 

er. 


1020 

1200 
1290 
1350 
1420 
1536 

1660 
1709 

1721 

1771 


f 96 st. Olof Bkötkonungsl „ ,„ „ 

1 120 „ engelska } Penningar .... 

1170 „ svenska brakteater 

1170 „ „ „ 


210 

210 
210 
210 

28 

13 
5,20 

5,20 

5,20 

4,20 


200 

200 
68 
40 
23 

8,20 

3,90 
3,61 
3,61 
2,13 


450 
510 
360 


600 „ „ „ 


24 „ „ örtugar 

1 „ 1 mark 

f 1 st. 1 mark 


\1. 25 "/o av 1 daler silvermynt i koppar . . . 


(1. 75 "/(, av 'ji daler silvermynt i koppar . . . 


11. 95 "/„ av 'ji daler silvermynt i koppar . . . 
1 st. 8 öre silvermynt ('/12 riksdaler) . . . 



första M. med årtal är från 1478). 
Vissa M. erhöllo fyrkantig form 
(se K 1 i p p i n g a r) . Medan da- 
lermynten från 1540 bibehöllo sin 
halt och vikt, iindergingo mark- 
och öresmynten från 1560 en fort- 
satt försämring. Sedermera upp- 
stod skillnad mellan den s. k. 
svenska dalern (= 4 mark) och 
riksdalern, som 1633 fastställdes 
till 1 y2 svensk daler. Fr. o. m. 
1568 utsläpptes stundom guld- 
mynt, kallade gyllen samt (från 
1654) dukater och (1868) karoli- 
ner (se dessa ord). Vid flera till- 
fällen hade "silvermynt" präglats 
av nästan enbart koppar (särskilt 
under Johan III). Först 1624 bör- 
jade man på grund av en tillfällig 
brist på silver prägla rena kop- 
parmynt, varigenom dubbelmynt- 
fot infördes, i det en mark i silver- 
mynt sattes lika med en mark i 
kopparmynt. På grund av koppa- 
rens sjunkande värde i förhållan- 
de till silvret deprecierades kop- 
parmynten, och 1633 fastställdes 
en kopparmynträkning, varvid 1 
öre av silver (en "styver") sattes 
1= 2 öre av koppar. Dessa inbör- 
des proportioner växlade sedan 
ofta. Emellertid sökte man åter- 
ställa den rätta relationen mellan 



koppar och silver och präglade 
därför större öresmynt av kop- 
par, vilka på grund av att de 
stodo i silverörets kurs kallades 
"öre silvermynt". 1644 — 1776 
präglades även kopparmynt av 
högre värde, de väldiga fyrkan- 
tiga "plåtmynten" (vilka liksom 
övriga kopparmynt huvudsakl. 
slogos i Avesta). Deras metall- 
värde skulle vara lika stort som 
det i prägeln angivna myntvärdet 
men blev i verkligheten växlande. 
— Marken efterträddes 1766 
SS. myntenhet av 1 riksdaler i sil- 
ver, som 1776 indelades i 48 skil- 
lingar (576 runstycken). Silver- 
riksdalern {riksdaler specie) skil- 
des från banko- och riksgälds- 
riksdalern (se Banko), vilka 
SS. sedelmynt fingo lägre kurs. 
Man präglade under 1800-t:s 
förra hälft skiljemynt av banko- 
riksdalern, vilka kallades banko- 
skillingar. 1855 infördes räkning- 
en riksdaler riksmynt (= 100 
öre), som var % specieriksdaler. 
1873 infördes krona i st. f. riks- 
daler riksmynt; 10 kronor i guld 
blev myntenhet. Samma mynten- 
het blev gällande även i Dan- 
mark och Norge genom Skan- 
dinaviska myntkonven- 



433 



Mynt 



434 









<o v o> 










~ 






r S ■= 






»-» lO « 
















•* s ■-> — 






<c M f-4 o o 
















> - = « 


fc. 




S M 2 m' CO 




1 


1 




1 


1 


1 1 


= -o3-= 


oC 




° ^ ° »1 




1 


' 




1 


i 


1 1 


^ > ■? 






OC -t r-i 
















ca ~ — 1 






>o o « 
















■s~ ? ^ g 






»— T »-T ,— T f^ :^ 




. 


. 




. 






•«- ?.E K 






o O O d O 












1 


1 1 


£ä = = = 


■C 




C5 c: ci OC 00 
















~ £ 3 






















Lägsta 

halt vid 

utmynt - 

ning 

tusen- 






oo" oo' oc' t^ t^ 










1 


1 








Gä C^ o O) O) 










1 


1 


1 1 


■o 




OO OO OO r^ i^ 


















u 










3 — 






3 


a a 


o 


C3 










U /C 






U 175 M 


j: 






O O O O O 


















"C 
C 




o o o o o 






o o 






O 


o o 


^ 


% 




S-. c; c: oo 00 






IC lO 






O 


■* y-i 


is 


X 










l- s^ 






05 












o u u 
















la; 


|2 






S i S Då 


prägeln 


genom 




B .g 

— C 






S 1 i nötning 


blivit otydlig o 


«;« 


•^ 






oc' t' (m' 
















~ c 














^ 
































Då det 


ä 


■ så nött, att 


ej 


med 


c 

|5 








2 1 säkerhet 


lian skönj 


as 


, huru- 


12 


to o 


C 

■a: 




^ *. vida det 


för rikets 


räkning 




~ a 






00 "* 




är 


präglat 




























^ 


■<'?'« 


^ 




*^ o 


jj 












••J 




M 




CO S 


CA 












^ 


S 2 i g « 


00 


o 


t^ s 


I^ 


■<i' 






« 2 c 

■B £ 


\3C 


M 

b 


S 5 S S 5^ 
oo' •*' ci '^ r-^ 


o 
u 


05 


"* c: 
U S5 


CD 


lO' 

00 

05 


' 


' ' 


J 3 




a 


'"' 


a 




». 


o. 








3 1 




^ 


"i; "5 "^ 


^ 


o 


jj 


jj 


t- 










o 


^ «D t- 


Ul 


oa 


03 O 


(A 


o 








C 


^ 


Tf oa CD lA t- 
t- CD H* ■* CO 


00 

o 


•^" 


j:o' 


CO 


lO' 


1 


1 1 


t; > s^ 


m 


M 


os <* « o^ to^ 


Ci 


O 


"* '-' 


CO 


1— ( 


' 


' ' 


O S 




(i 


oo' •*' w '^r r-T 




O 


^R 


u 


O 






X 3 




a 


'^ 


a. 


"^ 


a.'^ 




"-^ 






S 






(O « rH 






















O O O 






















(D 05 ■* 
















«-• 


ioj: 




» •*, « O U5 




^ 


^ 




»o. 


o 


o o^ 


S 






00 -^ r-i lO I-' 




-"* 


ci 




1-H 


00 


■^'pf 


cc 






-^ 
















, u 






















B ii 


C 




M 00 CO rH IC 




<M 


t^ 




tn 


t^ 


r-l CO 


c| 


C 




f-I ,-1 rl CO M 




Cl 


^*^ 




'^ 


Ti 


CM r-( 








O rt 
















1 iS « .. 






a . , , a 




0) 

O 


^ 




^ 


^ 


^ „ 


Mynt 
tycke 
agIig 
värd* 






o ' ' ' o 




lO 




o 


m 


M T-( 


" 






o o lO S^ t-i 




m 


c^ 




'"' 




























2 






h 




"03 








Vi 




t! 






-o IJ 




jij 








a 




S 






"3 -^ 




u 








o 

aa 





O " S 

"i" 



*- '^ c 

> t. P 



cg ^ 91 
•3 y 






tn JU 



•o - 



5; C - C c 

o c :2 c E 

" i ' .5 = 

o »i^. > 
fe § "O c 

|0 o OJ o 

- Ä, i « 

> -: .E - 

S s i; j<i 
id — n ca 
'■ -S ä* 2 

fc S-° 2 
■a ^52 

3 - M a 

_: .Si2 o 

U 2 C3 _ 



O a 

C " t; ^ 
g „- n " 

1 o g? 

'E^S §■- 

a _ M -o 

ty <3J O) 

K-i , £ t- 

E fc = '^ 

■o ;- ~ — 

3-125 

^ .u- 
n 3 ■= if 

I «l t 
c 0) -^ 'C 

S-)-« "^ OJ 

E^;S| 

3 2 ^ ■"■ 



X "00 0) 



o .- 



c J* c 

5 S on - 



'^03iaiC>ijQ2 



435 



Mynta 



436 




Myntning. Träsnitt hos Olaus Magni. 

t i O n e n (se d. o.) • — Efter 1873 
ha tre gånger utgivits särskilda 
minnes- 1. jubileums- 
mynt (i silver a 2 kr.), nämligen 
vid Oskar 11:3 regeringsjubileum 
1897, densammes guldbröllop 1907 
och till 400-ärsminnet av Gustav 
Vasas befrielseverk 1921. — Till- 
verkning. De äldsta M. tillverka- 
des sä, att ett stycke av myntme- 
tallen medelst hammare och 
graverad stämpel försågs med ett 
märke, som angav metallstyckets 
vikt. Senare tillverkades tvåsidigt 
präglade M. genom att ett platt, 
någorlunda cirkulärt myntämne 
vid präglingen upplades på en 
graverad stämpel. Denna metod 
användes länge, i Sverige till 
omkr. 1626, då utvalsning av den 
till tenar gjutna myntmetallen in- 
fördes. Sedan tenen utvalsats 
ung. till önskad tjocklek, för- 
des metallbandet mellan ett par 
valsar, på vilka prägeln var ingra- 
verad. Därvid hände lätt, att de 
båda präglingarna ej fullt passa- 
de mot varandra. Vid nutida 
mynttillverkning göres först be- 
räkning av legeringen, och de i 
denna ingående metallerna sam- 
mansmältas och gjutas till tenar. 
Dessa utvalsas till band, ur vilka 
runda stycken, myntplatta r, 
utstansas. Myntplattarna uppstu- 
kas i kanten, glödgas för bort- 
tagande av den hårdhet, som upp- 



kommit vid bearbetningen, våt- 
behandlas för erhållande av den 
avsedda ytfärgen och präglas i 
särskilda präglingsmaskiner (se 
Prägling), varefter M. 
granskas och förpackas. — De 
flesta stater ha egna myntverlc, 
där det för landet gällande M. 
och skiljemyntet tillverkas. Chef- 
skapet över detta verk utövar en 
myntdirektör 1. myntmästare, 
som vanl. har sitt myntmästar- 
märke i Mrs prägel. I denna in- 
går ock ett märke för själva 
myntverket, för Sverige S:t Eriks 
huvud. För huvudmyntets ut- 
myntning i 20- och 10-kronor äger 
envar rättighet att inlämna guld 
(vissa restriktioner om guldets 
beskaffenhet och mängd finnas), 
varvid i ersättning skall lämnas 
14 % av värdet i fråga om 20- 
kronor och % % i fråga om 10- 
kronor. 5-kronor i guld får endast 
Eiksbanken låta utmynta, och 
skiljemynt statsverket ensamt. 

Mynta, arter av släktet 
Me'ntha (fam. LaMa'tae). M. äro 
örter med rödaktiga 1. gredelina 
blommor i krans- 1. axlika blom- 
ställningar. Blomkronan är 4- 
flikig. Flera arter och hybrider 
växa vilda i Sverige, spec. på fuk- 
tig mark, t. ex. å k e r m y n t a, 
Mentha arve'nsis. Alla M. inne- 
hålla eterisk olja av starkt aro- 
matisk lukt; flera arter odlas 
därför som kryddväxter. Av 
pepparmynt a, Mentha pipe- 
ri'ta (eg. en i odling uppkommen 
hybrid), äro bladen officinella. 
Ur örtståndet destilleras p e p - 
parmyntolja, använd i anti- 
septiska munvatten, likörer, soc- 
kerpastiljer, i medicinen som 
smakförbättrande och väderdri- 
vande medel. Oljan produceras i 
Amerika, England m. fl. länder (i 
Japan av en annan myntaart). 
Den består till stor del av men- 



431 



Myntdirektör — Myntkabinett 



438 



t o' 1, en envärd alkohol med 
smältpunkten 42°, och motsvaran- 
de keton, m e n t o' n. Även k r u s - 
mynta, UentJia crVspa (eg. 
krusbladiga former av flera andra 
arter), har medicinsk använd- 
ning. En gammal trädg&rdsväxt 
är också hjärtansfröjd, 
Mentha gentVlis. 

Myntdirektör, se Myn t sp. 
436 och Mynt- och juste- 
ringsverket. 

Mu'nter, F re der i k, f. 1761, 
d. 1830, dansk universitets- och 
kyrkoman, av tysk börd, teol. 
prof. i Köpenhamn 1787, biskop 
över Själlands stift 1808, synner- 
ligen produktiv författare på 
fornkunskapens och kyrkohisto- 
riens områden. 

Myntfot 1. myntsystem, 
den av huvudmyntets beskafifen- 
het beroende grundvalen för ett 
lands penningväsen. När en me- 
tall lagts till grund (metal- 
lisk M.), råder ett i lag fixerat 
samband mellan myntenhetens och 
myntmetallens värde. Den vanli- 
gaste metalliska M. är guldmynt- 
fot (se d. o. och Guldvärde), 
tidigare förhärskade silvermynt- 
fot. Om ett land tillämpar guld- 
myntfot för vissa mynt och silver- 
myntfot för andra, säges paral- 
lellmyntfot råda. Fastslås i 
lag ett bestämt värdeförhållande 
mellan mynt av första och andra 
slaget, föreligger dubbel- 
myntfot (bimetallism) .Hal- 
tande dubbelmyntfot 
innebär detsamma med den skill- 
nad, att präglingen av silvermynt 
är spärrad. — Pappersmynt- 
fot 1. fri M. utmärkes därav, 
att lagbestämt samband mellan 
betalningsmedlens i landet värde 
och någon viss metalls värde sak- 
nas. — Jfr Penningväsen. 

Myntförfalskning, förändran- 
de i bedräglig avsikt av ett mynts 




Mynta. Akermynta. 

beskaffenhet (t. ex. genom f ilning 
1. klippning), till skillnad från 
falskmyntning, bedrägligt 
eftergörande av mynt. Straffet för 
M. är straffarbete i 6 mån. — 4 
år. Falskmyntning straffas med 
straffarbete, i fråga om guldmjTit 
i 4 — 8 år, i fråga om silvermynt 
i 1 — 4 år och i fråga om annat 
mynt i 6 mån. — 2 år. Den som 
veterligen utprånglar falskt 
mynt, straffas som vore han själv 
förfalskare. 

Myntkabinett, myntsamling i 
systematisk gruppering. Medalj- 
samlingar äro ofta därmed sam- 
manförda. Den främsta offentliga 
svenska mynt- och medalj samling- 
en är Kungl. Myntkabi- 
nettet, som uppstått ur de 
kungliga samlingarna, vilka 1727 
förenades med Antikvitetsarkivet 
och kort därpå erhöllo sin nuv. be- 
nämning. 1816 kom Kungl. Mynt- 
kabinettet under Vitt. hist. o. 
ant. akad:8 vård och ingår nu i 
Statens historiska museum (se d. 
o.). Samlingarna, som särskilt un- 
der 1700-t. väsentligt utvidgades 
genom inköp av privatsamlingar, 
SS. K. G. Tessins, omfattar nu den 
största existerande samlingen av 



439 



Myntkonvention — Mynttecken 



440 



svenska mynt ooh medaljer samt 
en be-tydande mängd utländnka 
mynt från äldre medeltid, de 
fleata funna i svensk jord. — 
Bland övriga svenska M. märkes 
Riksbankens myntkabi- 
nett, grundat 1756 och omfat- 
tande svenska mynt och medaljer 
samt utländska mynt från tiden 
efter 1832. 

Myntkonvention, fördrag 1. 
överenskommelse mellan två 1. 
flera stater om helt 1. delvis 
gemensamt myntväsen. 1. La- 
tinska myntunionen (se 
d. o.) har vid flera tillfällen modi- 
fierats. På grund av silvrets 
värdefall i förhållande till guld 
(frän 1867), vilket föranledde ett 
inflöde av silver och ett utflöde 
av guld (enl. Greshams lag), blev 
det nödvändigt att begränsa och 
tidvis inställa all prägling av nya 
femfrancssilvermynt ("haltande 
dubbelmyntfot") . — Under världs- 
kriget försattes M. ur funktion. 
De i ett land präglade mynten ha 
sålunda ej längre laglig betal- 
ningskraft i de övriga unionslän- 
derna. — 2. Skandina- 
viska my n t k on ven t i o- 
n e n (se d. o.) fortbestår formellt, 
ehuru den under världskriget ge- 
nom förbud mot export av mynt- 
metall och mynt, genom sedlarnas 
oinlöslighet m. m. miste reell 
innebörd, vilken sedan icke åter- 
vunnits. Redan vid slutet av 1915 
visade växelkursnoteringarna, att 
penningenheterna i Sverige, Norge 
och Danmark ej längre hade verk- 
ligt samband med varandra. — 
Danska och norska skiljemjrnt, 
som präglats enl. konventionen 
(samt enl. tilläggskonventionerna 
1917 och 1920 om skiljemynt av 
järn, resp. kopparnickel) förlora- 
de fr. o. m. 6 okt. 1924 giltighet 
som lagligt betalningsmedel i Sve- 
rige. — Jfr Penningväsen. 



Mynt- och justeVinesverket 

(sjy 1 (jfr Ju K t era), conirall 
ämbetsverk, lydande under fitians- 
departementel, bildal 1910 genom 
sammanslagning av Kont roll ver- 
ket och Myntverket och överflyt- 
tande dit från Kontroll- och 
justeringsbyrån av justeringsvä- 
sendet. — Verket dels tillverkar 
med uteslutande rätt allt rikets 
mynt och skiljemynt, präglar me- 
daljer samt verkställer probering 
av guld och silver, dels handhar 
kontroll över guld-, silver- och 
platinaarbeten, dels har över- 
inseendet över justeringsväsendet 
i riket. Förutom myntdirek- 
tören, som är verkets chef, fin- 
nas i verket anställda två förste 
ingenjörer, en kamrer, två ingen- 
jörer, en kassör, en myntgravör 
m. fl. 

Mynt prov, undersökning av 
halten i guld- och silvermynt. 

Myntrealisation 1. d e v a 1 - 
v a t i o' n, devalvering, in- 
lösen av skiljemynt 1. pappers- 
mynt med endast en del av deras 
nominella värde. 1719 — 24 reali- 
serades i Sverige nödmynten, som 
1719 nedsattes till halva namn- 
värdet 1. 16 öre silvermynt samt 
slutligen 1724 till 7„ av namn- 
värdet 1. 1 öre kopparmynt. 1776 
inlöstes då gällande pappersmynt 
med hälften av namnvärdet; 1802 
inlöstes riksgäldssedlarna med '/a 
och 1834 riksbankssedlarna med 
% av deras namnvärde. 

Myntregale (jfr R e g a 1 e), 
kronans ensamrätt att slå mynt 
(se d. o. sp. 427). 

Myntsedel, av myntverket av- 
given handling, vilken visar, huru 
mycket i mynt en inlämnare av 
myntmetall har att återbekomma. 

Mynttecken, vanl. också nöd- 
mynt, de kopparmynt, som im- 
der tiden 1715 — 19 utgåvos med 
en prägel av 1 daler silvermynt. 



441 



Myntverk — Myrberg 



442 



Ang. deras devalvering se M y n t - 
realisation. 

Myntverk, se Mynt sp. 436. 

Myntvikt, det viktsystem, som 
användes vid myntverken. Vid 
det svenska myntverket användes 
sedan 1873 kilogrammet (liksom 
flerstädes, varest metersystemet 
tillämpas). 1830 — 73 användes 
skålpundet viktualievikt och före 
1830 marken (omkr. 211 gr.) ss. M. 
— Då före de präglade myntens 
tillkomst metaller och annat ma- 
terial efter vikt användes som be- 
talningsmedel, fungerade M. av en 
viss metall även som myntenhet 

Miintzing, Alvar, f. 1848, d 
1917, ingenjör, uppfinnare av me- 
toder för tillverkning av trämassa 
(se d. o.), initiativtagare till ång- 
panneföreningar (se d. o.). 

Mii'nzer [-tser], Thomas, f. 
omkr. 1490, d. 1525, tysk revolu- 
tionär reformationsman. M. för- 
kunnade 1520 — 21 i Zwickau kom- 
munistiskt-apokalyptiska idéer 
(jfr Zwickauprofeterna), 
uppträdde därefter bl. a. mot de 
wittenbergska reformatorernas 
"bokstavstro" samt mot barndopet 
och deltog slutligen med av honom 
i Thiiringen organiserade bonde- 
skaror i bondeupproret 1525 (se 
Bonde sp. 283), i vilket han 
blev fången och avrättad. 

Myoka'rdium, m y o c a' r d i - 
u m (av grek. mys, muskel, och 
kardi'a, hjärta), se H j ä r t a sp. 
823. — Myokardi't, myo- 
cardi't, se Hjärtsjukdo- 
mar sp. 831. 

Myo'm (av grek. mys, muskel), 
se Muskelsjukdomar sp. 387. 

Myome'rer (av grek. mys, 
muskel, och m,e'ros, del), se 
Muskelvävnad. 

Myopi' (grek. myopi'a, av 
my'ein, tillsluta, och ops, öga), 
närsynthet, se ögonsjukdo- 
mar. Jfr Glasögon. 



«^2^ 




Myosotis palustris. 

Myoso'tis, växtsläkte (fam. 
Borragina'ceae), örter med små, 
blåa (stundom vita I. gula) blom- 
mor i ensidigt inrullade knippen; 
blommorna ha vanl. små, gula 
knölar i kronpipens mynning. 
Flera arter (förgätmigej) 
växa vilda i Sverige, ss. M. 
palu'stris (vid stränder o. d.). M. 
silva'tica förekommer både vild 
och odlad som prydnadsväxt. Den 
är ett- 1. flerårig, föredrar skugga 
och självsår sig lätt. Börjar blom- 
ma på våren och kan fås att 
blomma hela sommaren. Jfr 
Omphalodes. 

Myr, detsamma som mosse, i 
vissa trakter detsamma som låg- 
mosse. Jfr Mosse. 

Myra, se Myror. 

Myrbagge, Cle'rus fwmica'- 
rius, en art Skalbaggar, 
som påminner om myror. Allmän 
i barrskogar. 

Myrberg. 1. Otto Ferdi- 
nand M., f. 1824, d. 1899, teolog, 
prof. i exegetik i Uppsala 1866 — 
92, originell representant för 
bibelteologin, flitig teologisk för- 
fattare på olika områden, utgav 
bl. a. översättningar av åtskilliga 



443 



Myrbär — Myrmekofila växter 



444 




En i Sverige förekommande myrlejon- 

slända tbredd mellan yingspetsarua O 

cm.) jämte larv. 

delar av Bibeln och grundade 1SS4 
tidskriften Bibelforskaren. — 2. 
August Melker M., f. 1S25, 
d 1917, den föreg:s broder, läro- 
verksadjunkt i Sthlm, tonsättare, 
skrev en rad melodiösa sånger, 
balladen Kung Hakes död för 
manskör och orkester, kammar- 
musik, pianostycken m. m. 

Myrbär, seVaccinium. 

Myresjö, socken i Jönköp. 1., 
jämte Lannaskede pastorat i 
Växjö stift. 810 inv. — Kyrkan 
är gemensam för M. och Lanna- 
skede. Den gamla, nu öde kyrkan 
är en vacker romansk absidkyrka, 
som 1925 restaurerats. 

Myrgäster, myrmekofi'- 
I e r, främmande insekter, som 
leva i myrbon. Flertalet M. äro 
kortvingar. Många äro skadliga 
för myrsamhället, enär de för- 
tära stora mängder ägg och lar- 
ver, men då de äga en körtelav- 
söndring, som mycket eftertrak- 
tas av myrorna ss. njutningsme- 
del, omhuldas dessa M., matas, 
putsas, bäras och slickas av sina 
värdar. På liknande sätt behand- 
las len c:a 2 mm. långa, rödgula, 
blinda skalbaggen Cla'viger tes- 
ta'ceus, som i s. Sverige ofta träf- 
fas som M. hos rödmyran (La'8ius 



f la' vits). Andra M. äro icke så väl 
sedda. Vissa fjällborstsvansar 
leva ss. "snattare", som passa på 
då myrorna mata varandra, att 
uppfånga en del av födan. Andra 
M. äro för myrorna likgiltiga, ss. 
vissa hoppstjärtar, larver av guld- 
baggar och småfjärilar m. fl. 

Myrheden, järnvägsstation i 
Jörns skn, Västerb. 1., vid Stam- 
banan genom övre Norrland. 

Myria'd (fr. myriade, av grek. 
myria's), tiotusen; otalig mängd. 

Myricy'lalkohol, C,oH«,OH, en 
alkohol, som i form av palmitin- 
syreester förekommer i vax. 

Myri'na, forntida aiolisk stad 
på ^Mindre Asiens v. kust, känd 
för de rika fynden av i synnerhet 
terrakottastatyetter från senhel- 
lenistisk och tidig romersk tid. 

Myrkottar, se Nomarthra. 

Myrkrypning, parestesi (se d. 
o.), bestående i en känsla liknan- 
de den vid en myras krypande på 
huden. M. förekommer bl. a. vid 
vissa nervsjukdomar och ergotism. 

Myrlejonsländor, Myrmeleo'- 
nidae, en fam. trollsländelika 
Xätvingar med långa, smala 
vingar och nätformiga vingnerver. 
Den korta, breda, borstklädda lar- 
ven, myrlejonet, gräver i 
sand en trattformig grop, ligger 
själv nedgrävd till huvudet i den- 
nas centrum och fångar de insek- 
ter, som råka falla ned. 

Myrmalm, se Sjö- och 
myrmalm. 

Myrmekit [-ki't] (av grek. 
myrtneki'a, vårta), av kvarts och 
plagioklas bestående bildningar, 
uppträdande på gränsen mellan 
plagioklas och kalifältspat och 
vanl. i form av vårtor inskjutan- 
de i den senare. 

Myrmekofi'la växter (av grek. 
my'rmex, myra, och filos, vän), 
"myrälskande växter", i vilkas 
levnadsförhållanden myror spela 



445 



Myrmekofiler — Myror 



446 



en roll. Hit höra vissa tropiska 
växter (Cccro'pia-, Aca'cia-arter 
m. fl.), som i håligheter i stam- 
men, uppblästa, ihåliga tornar 
o. d. regelbundet hysa myror, 
vilka de ofta även skänka näring 
i form av näringsrika, hårliknan- 
de kroppar o. d. Förhållandet 
uppfattades förr som ett slags 
symbios, varvid myrorna troddes 
lämna växten skydd mot blad- 
skärarmyror. Så torde dock ej 
vara fallet, utan myrorna draga 
antagl. ensamma fördel av sam- 
levnaden. Talrika ex. på M. läm- 
nas av växter, som i körtlar 
utanför blommorna (extra- 
flora'la 1. extranup- 
tia'la nekta'rier) alstra 
honung 1. liknande vätska, vilken 
uppsamlas av myror. Dylika nek- 
tarier finnas t. ex. på stiplerna 
hos fläder, bladskaften hos hägg 
och fågelbär. Ej heller i dessa fall 
torde växten dra nytta av my- 
rorna. Vid myrmekoko'r 
fröspridning däremot är 
nyttan ömsesidig (jfr Växter- 
nas spridning). 

Myrmekofrier (av grek. my'r- 
mex, myra, och fi'los, vän), se 
Myrgäster. Jfr äl y r m e - 
kofila växter. 

Myrmekoko'ra växter (av 
grek. my'rmex, myra, och korei'n, 
flytta sig) , se Växternas 
spridning. 

Myrmido'nerna, Akilleus' folk, 
som följde honom till Tröja. 

Myrobala'ner, frukterna av 
Termina'lia-2iXtQT (fam. Combre- 
ta'ceae, ordn. MyrtifWrae), även 
av Phylla'nthus e'milica (fam. 
Euphorbia'ceae) , träd, huvudsakl. 
förekommande i tropiska Asien. 
M. utgöra ett viktigt garvmedel. 

My'ron, grekisk bildhuggare, 
verksam i Aten vid mitten av 
400-t. f. Kr. Utom hans berömda 
diskuskastare (se ill. till Bild- 




Myror. Ha bane, Ho bona, A arbetare. 

huggarkonst sp. 1508 — 09) 
har även hans grupp av Atena och 
Marsyas bevarats i antika kopior. 
M:3 mästerliga återgivande av 
rörelsen ställer honom i jämbredd 
med konsthistoriens största namn. 

Myro'nsyra (av grek. my'ron, 
balsam) , se Sinigrin. 

Myror, FormVcidae, en fam. 
Gaddsteklar. De främsta 
bakkroppssegmenten äro vanl. 
mycket smala, så att bakkroppen 
synes fästad vid mellankroppen 
medelst ett tunt skaft. M. bilda 
samhällen med bevingade hanar 
och honor samt ett flertal ving- 
lösa, ofta fortplantningsodugliga 
honor : arbetare, som utföra 
allt arbete inom samhället, bygga 
bo, skaifa föda, vårda larver och 
puppor etc. Stundom äro en del 
arbetare utrustade med större hu- 
vud och starkare käkar än de öv- 
riga och fungera då ss. solda- 
ter till anfall I. försvar. Endast 
honor och arbetare äga en gift- 
körtel i bakkroppsspetsen, stun- 
dom med (e 1 1 e r m y r o r) , stun- 
dom utan gadd (egentliga 
M.). I senare fallet insprutas det 
myrsyrehaltiga giftet i sår, som 
tillfogas med käkarna. Nya hanar 
och honor bildas hos svenska M. 
vanl. under högsommaren, då 
svärmningen, de bevingade 
könsdjurens parning under flyk- 
ten, försiggår. De befruktade 
honorna omhändertas av arbetare 
och berövas sina vingar 1. grunda 
ensamma en ny koloni. Hanarna 



447 



Myrosin — Myrrhis 



448 



dö. Myrbona anläggas ss. gångar 
och hålor i jorden, i murkna träd- 
stubbar, under stenar 1. delvis un- 
der, delvis ovan jord i form av en 
hög, myrstack, av hopsamlat 
material etc. M:s larver äro vita, 
fotlösa, pupporna, de s. k. m y r - 
äggen, vanl. omgivna av kokong. 
Larverna, honorna och de hemma- 
varande arbetarna matas av ar- 
betare, som uppsamlat föda i sin 
kräva. M:8 föda hämtas ur såväl 
växt- som djurriket. Huvudsakl. 
växtätare äro t. ex. Medelhavs- 
ländernas skördemyror och 
de amerikanska åkerbruks- 
myrorna, som insamla stort 
förråd av frön och sädeskorn i 
sina bon, bladskärarmy- 
rorna (se d. o.) m. fl. Av M., 
som huvudsakl. leva av rov, må 
nämnas de tropiska vandrar- 
myrorna, som i stora skaror 
t. o. m. plundra fågelbon och in- 
tränga i människoboningar. 
Många M. företa rövaranfall på 
andra arters bon, fördriva dessas 
ägare och bemäktiga sig larverna 
och pupporna, som sedan vårdas i 
rövarmyrans bo och ge upphov 
till slavar. — Av de c: a 20 
svenska arterna är den glänsande 
svarta och rödbruna h ä s t m y - 
r a n, Campono'tus herculea'nus, 
störst. Hanens och arbetarnas 
längd 6 — 14 mm., honans 18 mm. 
Boet bygges vanl. i ihåliga träd, 
stockar o. d. Gångar gnagas ut i 
veden. Den vanligaste är röda 
skogs- 1. stackmyran, 
Formi'ca ru'fa, som bygger sina 
välkända stackar av barr, stickor 
o. d. i barrskogar. Längd 6 
— 11 mm. Svartbruna M., 
Formica fu'sca, liknar stack- 
myran men är mörkbrun och byg- 
ger bon i jorden 1. murket trä. 
Arbetare av denna M. hållas som 
slavar av amasonmyran, Po- 
lye'rgus rufe'scens, som är helt 



beroende av sina slavars omvård- 
nad, samt av blodröda my- 
ran, Formica sanguVnea. Den 
gulaktiga gul- 1. rödmyran, 
La'sius fla'vus, och svarta 
trädgårdsmyran, Lasius 
ni'ger, bygga bon under stenar 1. 
i grästuvor etc. La«tus-arterna 
hålla ofta bladlöss ss. husdjur i 
sina bon, enär dessas söta exkre- 
menter, honungsdaggen, är ett av 
M. mycket eftertraktat födoämne. 
— Till de med gadd försedda 
ettermyrorna hör bl. a. den svarta 
grästorvmyran, Tetramo'- 
rium cae'spitum, som håller en 
endast i myrbon anträffad blad- 
lus, ParacWtus, ss. husdjur och 
som stundom i brist på egna honor 
adopterar en hona av parasitmy- 
ran Anerga'tes atra'tulus, som 
endast alstrar hanar och honor 
och på grund av sin av ägg starkt 
uppsvällda bakkropp är helt be- 
roende av sina slavar. — Jfr 
Myrgäster och M y r m e k o - 
fila växter. 

Myrosi'n (av grek. my'ron, bal- 
sam), ett i senapsfrö förekomman- 
de enzym, som spjälkar sinigrin i 
druvsocker, surt kaliumsulfat och 
senapsolja. 

Myro'xyIon, se P e r u b a 1 - 
sam och Tolubalsam. 

Myrpiggsvin, se Kloakdjur. 

My'rra, m y r r h a, utsipprad, 
stelnad saft från stammen av 
Commt'p/iora-arter. M. utgöres av 
rödaktiga korn, bestående av 
gummiharts och eterisk olja, och 
har aromatisk lukt samt rivande, 
bitter smak. Den omnämnes i 
Vedaskrifterna och Bibeln och an- 
vändes av egypterna vid balsame- 
ring samt av greker och romare 
vid religiösa ceremonier och till 
medicinskt bruk. M. är ett exci- 
tans och expectorans. Jfr C o m - 
m i p h or a. 

My'rrhis, växtsläkte (fam. 



449 



Myrslog — MiirzstegproRrammet 



450 



UmbelWferae). M. odora'ta, 
(spansk) k ö r v e 1, är en stor- 
växt ört med findelade, mjuklud- 
na blad, vita blommor och intill 
3 cm. långa frukter. Hela växten 
har anisartad lukt och smak och 
användes därför som krydda. 
Växer förvildad i gamla trädgår- 
dar o. d. i 8. och mell. Sverige. 
Jfr Anthriscus. 

Älyrslog, i n. Sverige beteck- 
ning för myr, använd till slätter. 

Myrslokar, Myrmecopha' gidae, 
en fam. av Xcna'rthra. Kroppen 
är beklädd med långa, sträva hår, 
huvudet långt utdraget, munnen, 
ögonen och öronen mycket små, 
käkarna tandlösa och framföt- 
terna försedda med grävklor. Med 
den långa, masklika, klibbiga 
tungan fånga M. myror och ter- 
miter, som utgrävas ur sina bon. 
Central- och Syd-Amerika. 

Myrsyra, HCOOH, den enk- 
laste av de enbasiska alifatiska 
syrorna (se Fettsyror). Den 
rena M. är en vid 100°, 6 kokande, 
starkt frätande vätska med stic- 
kande lukt. Förorsakar sår och 
blåsor på huden. M:s salter kal- 
las f o r m i a' t e r. Natriumfor- 
miat framställes tekniskt genom 
inledande av koloxid av 8 atm. 
tryck i natronlut vid 120 k 130°. 

Myrsyreety'lester, H • COOan» 
en vid 55° kokande vätska, som 
användes vid beredning av konst- 
gjord rom och arrak. 

Myrta'ceae, växtfamilj (ordn. 
Myrtiflo'rae), ständigt gröna träd 





En art myrslokar. Totallängd 2,, m. 
15. — L e X. VIII. 



Myrten. 

och buskar, vanl. med läderartade 
blad och blommor med talrika 
ståndare. Oljekörtlar finnas all- 
tid. C:a 2,800 arter i varmare 
länder. Hit höra bl. a. Eucaly'p- 
ius, guajava, kryddnejliketrädet, 
kryddpepparträdet (jfr Pep- 
par) och myrten. 

Myrten, My'rtus commu'nis 
(fam. Myrta'ceae), träd 1. buske 
från Medelhavsländerna med vita 
blommor samt bär. Odlas ofta som 
krukväxt, spec. småbladiga for- 
mer, och användes i brudkronor. 

Myrtiflo'rae, växtordning, till- 
hörande Choripe'talae, örter, bus- 
kar 1. träd med vanl. motsatta, 
helbräddade blad och blommor 
med över- 1. kringsittande hylle. 
Ilit höra fam. Thymelaca'ceae 
(jfr Ti b as t), Elaeagna'ceae, 
Lythra'ceae (jfr Fackelros 
och Henna), Punica'ceae (jfr 
Granatäppleträd), Lecy- 
thida'ceae (jfr Paranötter), 
Rhizophora' ceae (jfr Mangro- 
V e t r ä d) , Comireta'ceae (jfr 
Myrobalaner), Myrta'ceae, 
Oenothera'ceae, Eippurida'ceae 
(jfr Hippuris vulgaris). 

MUrzstegprogrammet 
[my'rrtssjte5-], ett efter slottet 



451 



Mysien — Mysterier 



452 




Myskoxe. Läugd 2,5 m. 

Miirzsteg i Steiermark, där över- 
enskommelsen ingicks, uppkallat 
reformprogram för Makedonien 
(se d. o. sp. 1106). 

My'sien, under antiken land- 
skap, omfattande n.v. delen av 
Mindre Asien vid Hellesponten 
och Marmarasjön. 

Mysingsf järden, M y s i n g - 
e n, i Sthlms skärgård, begränsad 
av Ornö, Utö, Eånö, Xåtarö i ö., 
Muskö, Yxelö, Södertörn i v. 
Från M:s s. inlopp, Danziger 
Gått, går en segelled in till Sthlm. 

Mysk, intorkat sekret från 
myskkörteln hos myskhjorten. M. 
utgöres av en mjuk, kornig, röd- 
brun massa med egendomlig, ge- 
nomträngande lukt. Användes i 
parfymer. Förr mycket använt 
stimulerande medel (jfr Exci- 
t a n t i a) . Verksamma bestånds- 
delar okända. 

Myskbock, se Långhor- 
ni n g a r. 

Myskhjort 1. myskdjur, 
Mo'schus moschfferus, en art 
Hjortdjur. Horn saknas. 
Hanen har långa betar (övi-e 
hörntänderna) samt på buken en 
myskkörtel (jfr Mysk). M. är 
ovan brun, stundom vitfläckig, 
under vit. Längd 90—100 cm. 
Central-Äsiens bergstrakter. 

Myskmadra, se A s p e r u 1 a. 

Myskoxe 1- bi samoxe, 
0'vibos moscha'tus, en art S 1 i d - 



hornsdjur. Kroppen är kraf- 
tig, hornen starka, benen låga och 
svansen mycket kort. Pälsen är 
tät och spec. under hals och bröst 
mycket långhårig, mörkbrun. 
Grönland, n. Nord-Amerika. M. 
förekom under istiden i större de- 
len av Europa och Nord-Amerika. 
Myskros, se Rosa. 
Mysksvin, se N a v e 1 s v i n. 
Mysore [majså'8], Maisur. 
1. Infödingsstat i Britt. Indien, 
på Deccans högplatå. Klimatet 
är tropiskt men ej osunt för 
européer. Huvudnäring är jord- 
bruket, som befordras av konst- 
gjord bevattning. 76,337 kvkm. 6 
mill. inv. Förvaltningens medel- 
punkt är Bangalore. — M. är en 
urgammal statsbildning, som un- 
der senare hälften av 1700-t. var 
en väldig erövrarmakt under Hy- 
der Ali (se d. c). Det blev 1799 
brittisk lydstat. — 2. Stad i M. 1, 
residens för maharajan av M. 
Universitet. 85,000 inv. 

Myssjö, socken i Jämtl. 1., 
jämte Oviken pastorat i Härnö- 
sands stift. 1,230 inv. 

Myste'rier. 1. (Plur. av yyiyste- 
rium, se d. o.) Hemliga, d. v. s. 
icke-offentliga religiösa riter, som 
åsyfta en invigning av ett 1. annat 
slag. Sådana riter förekomma 
hos åtskilliga primitiva folk, bl. a. 
då ynglingarna skola upptas i de 
manbaras krets och därmed börja 
ett nytt liv. Särskilt bekanta äro 
M. hös forntidens greker, framför 
allt de i Eleusis (se d. o.) . De gam- 
malgrekiska M. trädde under deu 
hellenistisk-romerska tiden till- 
baka för andra, knutna till ut- 
ländska gudomligheter ss. Isis, 
Attis-Kybele och Mithra, för vil- 
kas kulter nu drevs en ivrig pro- 
paganda. Också dessa åsyftade en 
förvissning om odödlighet och 
förening med gudomen, åstadkom- 
men genom tvagningar, heliga 



453 



Mysterium — Mytilene 



454 



måltider o. s. v., men voro eljest 
sinsemellan av ganska olika 
karaktär. — 2. (Förvrängning 
av mlat. ministe'ria, kyrkliga 
handlingar.) Beteckning för en 
viktig grupp inom det medel- 
tida dramat, omfattande skåde- 
spel med motiv ur den bibliska 
historien. Termen mystére upp- 
kom under 1400-t. i Frankrike, 
där genren nådde sin rikaste 
utveckling (jfr Drama sp. 498). 
Mot slutet av medeltiden växte M. 
ut till ofantliga dramserier, som 
för sitt framförande krävde flera 
dagar, en personal av hundratals 
uppträdande och en scen med 
mångfaldiga dekorationer och tek- 
niska anordningar (jfr Teater). 

Myste'rium (lat., av grek. niy- 
ste'rion, ytterst av my'ein, till- 
sluta), något hemlighetsfullt, 
oförklarligt. Jfr Mysterier. 

— M y s t e r i ö' s, hemlighetsfull. 

Mystici'sm (avlett av mystik) 
användes övervägande ss. filoso- 
fisk terni för att beteckna en på 
mystisk grundval genomförd spe- 
kulation om tingens väsen, vilken 
avvisar förståndet ss. otillräckligt 
kunskapsorgan och i stället väd- 
jar till en inre känsla, aning, in- 
tuition o. d. Bland representanter 
för M. märkas i äldre tid Böhme, 
i nyare Schelling m. fl. 

Mystifie'ra, mystifice'ra 
(fr. mystifier) , föra bakom ljuset. 

— Subst. : my8tifikatio'n. 

Mysti'k (av grek. mystiko's, 
hemlig), i teologin beteckning för 
den fromhet, "som lägger stark 
vikt på föreningen med det 
gudomliga och pä religionens 
outgrundlighet" (Söderblom). M. 
förekommer i någon form i all 
levande religion, men hos vissa 
individer (my'8tiker i spec. 
mening) 1. riktningar framträder 
den med särskild styrka. Indien 



erbjuder exempel både på den 
glödande M., som riktar sig mot 
en avgjort personlig gudom (var- 
vid ofta ett erotiskt element kom- 
mer med), och på den subtila, spe- 
kulativa M. (hos brahmanerna), 
vilken söker föreningen med det 
all-ena, gudomliga väsendet. En 
västerländsk parallell till den 
sistnämnda är nyplatonismens 
M., vilken inverkade på Augusti- 
nus och under medeltiden fick sin 
fortsättning framför allt hos 
Eckehart (jfr Medeltids- 
filosofi sp. 1427 f.) . Represen- 
tanter för en personlig Jesus- 
mystik äro Bernhard av Clair- 
vaux och åtskilliga pietister, ej 
minst herrnhutarna. — I allmänt 
språkbruk har M. blivit beteck- 
ning för en egenskap, stämning, 
framställning etc. av dunkel, 
aningsfull, outgrundlig karaktär. 

— Adj.: my'stisk (stundom i 
bet. "misstänkt"). 

Myt (grek. my'tos, sägen, be- 
rättelse), berättelse om gudars 1. 
halvgudars öden och bedrifter i 
längesedan svunna tider 1. om 
naturföreteelser, vilka uppfattas 
ss. levande väsen (jfr Legend 
och Saga); i alldagligt språk- 
bruk detsamma som "uppdiktad 
historia". — M y' t i s k, som till- 
hör mytens värld ; otrolig, sagolik. 

— Mytologi', inbegreppet av 
ett visst komplex av myter, resp. 
kunskapen om myterna. 

Mytens, se van M e y t e n s. 

Myteri' (av mlty. muterij, av 
St. muete, upplopp, ytterst av 
lat. move're, sätta i rörelse), den 
form av uppror, varvid samtliga 
under någons befäl stående, sär- 
skilt krigsfolk 1. sjömän, sätta 
sig upp mot befälhavaren för att 
med förenat våld tvinga honom 
till någon åtgärd 1. själva bemäk- 
tiga sig ledningen. 

Mytile'ne, se Lesbos. 



455 



Mytologi — Målarkonst 



456 



Mytologi', se M y t. 

Myvatn, "myggvattnet", insjö 
på n. Island. Många av M:3 öar 
äro gamla kratrar. 

Myxo'in (av grek. my'xa, 
slem), se Svulst. 

Myxomyce'tes, se Slem- 
svampar. 

Myxöde'm (av grek. my'xa, 
slem, och qi'dema, svulst), se 
Hudsjukdomar sp. 970 och 
Kretinism. 

Måbär, se R i b e s. 

Måg, dotters man, svärson. 

Måkläppen, se Falsterbo 
rev. 

Mål (etym. besläktat med 
möta; urspr. församling). 1. Tal, 
språk; folkmål (se d. o.). — 2. Se 
Rättegång. 

Mål (etym. besläktat med 
mäta). 1. Ett efter utsäde 1. yt- 
vidd bestämt stycke jord (i 
Hälsingland och Medelpad). — 
2. Detsamma som rymdmått (se 
Målkärl). — 3. Slutpunkten 
vid tävling, utgöres vid tävling i 
fotlöpning av en å marken mellan 
två stolpar dragen vit linje, ytter- 
ligare markerad genom en mellan 
samma stolpar på 1,22 m:s höjd 
spänd, skör, vit tråd, som 
spränges av segraren. Vid häst- 
tävlingar markeras vanl. M. med 
flaggor, varjämte framför doma- 
ren står en stång för möjliggöran- 
de av syftning utmed mållinjen. 
Se i övrigt Bollspel sp. 243 
samt Kastlekar. 

Målargravör (fr. peintre-gra- 
veur), grafiker, som själv upp- 
funnit (inventerat) den graverade 
kompositionen, vare sig denna ut- 
göres av en målning 1. teckning. 
Jfr Originalgrafik. 

Målarkonst, måleri, är den 
art av den bildande konsten, som 
framställer bilder på en yta med 
hjälp av färger. Jämte mål- 
ningen kan till M. i vidsträckt 



mening även räknas den färger 
saknande teckningen, vilken ofta 
utgör ett förstadium till målning- 
en (se H a n d t e c k n i n g), i 
viss mån även den mångfaldigan- 
de grafiken (se d. o.). Ä andra 
sidan kunna till M. hänföras bild- 
framställningar i färger men ut- 
förda i annat material och annan 
teknik än målningen i egentlig 
mening, as. mosaik, glas-, mi- 
niatyr- och vasmålning (se 
dessa ord), emaljmålning (se 
Emaljkonst) och bildväv- 
nad (se Gobeläng). — I fråga 
om målningar i egentlig mening 
skiljer man mellan den med arki- 
tektur samhöriga, vanl. å väggar 
1. tak utförda monument almål- 
nmgen och den fristående staffli- 
1. tavelbilden. Den förra är i regel 
utförd antingen på mur i al fresco- 
1. al seccoteknik (se Fresko- 
måleri) 1. i tempera (se d. o.) 
på trä men kan även vara utförd 
på duk, som spants över vägg- 1. 
takytan. Den senare är vanl. må- 
lad på trä (panna) 1. duk, mera 
sällan på annat material, ss. mar- 
mor 1. koppar, och tekniken är an- 
tingen tempera 1. oljemålning (se 
d. o.), under antiken även enkau- 
stik (se d. o.). Särskilda, teck- 
ningen närstående arter av M. äro 
de vanl. på papper utförda akva- 
rell, gouache och pastell (se dessa 
ord), — Målningens huvudele- 
ment äro färgen och teckningen. 
Är dess konstnärliga verkan i 
främsta rummet förbunden med 
det förra elementet, säges den 
vara målerisk, är åter teckningen 
det dominerande, talar man om 
lineär 1. plastisk verkan, allt- 
eftersom teckningen framhåller i 
ena fallet figurernas och föremå- 
lens ytterlinjer, i andra fallet de- 
ras plastiska värden, formen och 
volymen. Det främsta medlet att 
återge rumsförhållanden utgör 



45' 



Målarkonst 



458 




T. v. Egyptisk väggmålning, FiskafänKc Freskfragment. (Britlsh Museum.) 
— T. h. Egeisk väggmålning. Vastiärare. Fresk 1 palatset 1 Knossos. 



perspektivet (se d. o.). Ett annat 
viktigt medel för såväl form- som 
rurasframställningen utgör ljus- 
behandlingen, som genom fördel- 
ningen av ljus och skugga förmår 
åstadkomma modellering och 
rumsillusion. Kompositionen, det 
medvetna sammanfogandet av 
alla delar, linjer och färger i en 
målning till en helhet, kan anting- 
en åsyfta ett ordnande av dessa i 
bildens eget plan, då den säges 
vara ytmässig, 1. också tvärtom 
söka upphäva detta och eftersträ- 
va rums- 1. djupverkan. Färgernas 
inbördes ordnande och samspel ut- 
gör koloriten (se d. o.), i vilken 
man främst skiljer mellan lokal- 
färger, d. v. 8. de olika föremålens 
egna färger, och helton, d. v. s. det 
genom ljusets och luftens inverkan 
åstadkomna sammansmältandet 
av dessa i en viss, dominerande 
färgton. En särskild art av hel- 
tonskoloriten utgör ljusdunklet, 
clairobscur 1. sfumato (se dessa 
ord). Även själva penself öringen, 
touchen (se d. o.), utgör ett konst- 



närligt verkningsmedel. — I M:s 
historia framträder än det ena, 
än det andra av dessa element 
starkare betonat, men framför 
allt kan man där, liksom i all 
bildkonst, skönja en växling mel- 
lan två stora, varandra motsatta 
stilströmningar, den ena natura- 
listisk, den andra dekorativ och 
stiliserande. Medan den förra sö- 
ker skänka den målade bilden 
högsta möjliga mått av verklig- 
hetsillusion, strävar den senare 
framför allt efter att av bilden 
skapa en rytmisk helhet, i vilken 
naturavbildningen underordnas 
färgens och linjens eget skönhets- 
värde. — Historia. De äldsta 
kända alstren av M., de från 
paleolitisk tid härrörande grott- 
målningarna (se d. o.), röja 
särskilt i återgivandet av rörel- 
sen en förbluffande naturalism. 
Eljest har M. på primitiva kul- 
turstadier i regel en rent dekora- 
tiv och ornamental karaktär. — 
Även de målningar, varmed 
egypterna smyckade gravarnas 



459 



Målarkonst 



460 




Antikt måleri. Täggdekoratlon 1 Llvlas hus på Palatlnen, Rom. l:a årh. t. Kr 



och templens väggar (se även ill. 
till Klädedräkt sp. 923—924) 
och som i figurframställningen 
följa samma lagar som de målade 
relieferna (se Bildhuggar- 
konst sp. 1492 f.), visa en pri- 
mitiv stilisering. Färgen är an- 
bragt i enfärgade plan inom 
skarpa konturer. Trots framställ- 
ningens konventionella karaktär 
förråder den en livlig berättar- 
förmåga och en ofta förbluffan- 
de naturiakttagelse, icke minst 
i djurbilderna. — De rester 
av freskomålningar, som inom 
det egei^Tca kulturområdet (se 
Egeisk kultur) bevarats i 
palatsen på Kreta och i Mykene 
(se även ill. till Klädedräkt 
sp. 924), följa i stort sett det 
egyptiska schemat men vittna, 
bl. a. genom återgivandet av figu- 
rerna i riktigare profilställning, 
om en mera avancerad natura- 
lism. — Babylonierna, assyrierna 
och perserna ha blott efterlämnat 
obetydligt av M. Av den äldsta 
indiska M. återstår likaledes 



föga. De tidigaste bevarade ver- 
ken (t. ex. grottmålningarna vid 
Adjanta, l:a — 6:e årh. e. Kr.) 
härröra från buddhistisk tid och 
äro utförda i freskoteknik. De 
framställa vanl. scener ur 
Buddhas liv i en fri, naturalis- 
tisk, vad perspektiv och modelle- 
ring beträffar dock outvecklad 
stil. En efterblomstring upplevde 
M. under muhammedansk tid i 
Indien, liksom även i Persien, 
på handskriftsminiatyrens områ- 
de. — Det högtstående måleri, 
som den kinesiska och japanska 
konsten (se dessa ord) utvecklat, 
intar en särställning såväl genom 
tekniken (tusch 1. tunna vatten- 
färger på siden 1. papper) som 
genom sin starkt stämnuigsbeto- 
nade karaktär. Intresset för land- 
skapet uppträder här tidigare och 
starkare än på andra håll. Stilen 
är utpräglat dekorativ med hela 
färgplan och kalligrafiskt stilise- 
rad, uttrycksfull linjeföring. En 
egendomlighet är det omvända 
perspektivet (se d. o.) . — Av a n - 



461 



Målarkonst 



462 



tikens måleri i Grekland och 
Italien ha endast få och mesta- 
dels sena verk bevarats i etrus- 
kiska gravar samt boningshus i 
Rom, Herculaneum och Pompeji. 
Den klassiska tidens stora gre- 
kiska målare känner man endast 
genom forntida beskrivningar av 
deras verk samt jämförelser med 
det samtida, väl bevarade vas- 
måleriet (se d. o.) och de i tiden 
långt senare romerska och kam- 
panska väggmålningarna, vilka 
ofta efterbilda berömda grekiska 
målningar. Det grekiska monu- 
raentalmåleriets förste store mäs- 
tare är den på 400-t. verksamme 
Polygnotos, som jämte sina 
medhjälpare Mikon, Panai- 
n o s och O n a s i a s utförde be- 
römda målningssviter i Aten, Pla- 
taiai och Delfoi med framställ- 
ningar ur guda- och hjältesagor- 
na. Huvudvikten i detta måleri 
låg på teckningen av figurerna, 
som i ädla, enkla, av relativt få 
färger ytmässigt fyllda konturer 
avtecknade sig mot väggytan. Per- 
spektivisk rumsframställning och 
modellering genom ljus och skugga 
saknas, frånsett obetydliga an- 
satser, i detta dekorativa väggmå- 
leri, men de framträda som epok- 
görande nyheter i det tavelmåleri 
i tempera 1. enkaustik på trä 1. 
marmor, som ung. samtidigt ut- 
bildades av Apollodoros, tea- 
termålaren Agatarkos och de- 
ras efterföljare inom den joniska 
skolan, Zeuxis, Parrasios 
och Timantes. Under 300-t. 
fortsattes utvecklingen mot na- 
turalistisk illusionsverkan inom 
skolorna i Aten och Sikyon, av 
vilka den senare särskilt utbilda- 
de det enkaustiska måleriet, 
främst dock av A p e 1 1 e s, forn- 
tidens mest berömde målare, vil- 
ken i sina porträtt av Alexander 
den store och hans fältherrar samt 




Antikt mäleri, Ifigenla offras. Vägg- 
målning från Casa del poeta tragico 1 
Pompeji. (Museo Nazlonale, Neapel.) 
l:a årh. c. Kr. 

sina mytologiska bilder bragte 
temperatekniken till dess fulländ- 
ning. Landskapsmåleriet utveck- 
lades av Apelles' efterföljare un- 
der den hellenistiska tiden. — De 
etruskiska gravmålningarna (se 
Etrusker), som sträcka sig 
från 600-t. f. Kr. till hellenistisk 
tid, visa jämte nationella egen- 
domligheter i motiwal och fram- 
ställningssätt starka inflytelser 
från samtida grekiskt måleri. Det- 
samma gäller de väggmålningar, 
som bevarats i romerska och kam- 
panska boningshus från hellenis- 
tisk tid och romersk kejsartid. 
Dessa, som vanl. äro utförda i 
tempera på glättad freskogrund, 
ingå som element i en enhetlig 
rumsdekoration, där de i samspel 
med en rik, målad skenarkitektur 
antingen efterlikna utsikter i det 
fria 1. tavlor; stundom äro även 
verkliga tavlor av marmor infäll- 
da i väggarna. Framställningarna 
omfatta alla måleriets arter, my- 
tologiska bilder, genrebilder, stil- 
leben, landskap med 1. utan fi- 
gurer, gatubilder, återgivna med 
stark naturalistisk illusionsver- 



463 



Målarkonst 



464 




Medeltida valvmålning. Jesu fi'M|i;l-;.' (k Ii t.arndo:!!. : l-"r. v.: I""'li:"i(lfist-ii. Manas 
besök lios Elisabet, Jesu födelse, lörkuuuelseu lör herdarua, konuugarnas till- 
bedjan, frambärandet i templet, Jesu dop.) Bjäresjö kyrka, Skine. Omkr. 1200. 



kan och ett nästan felfritt linje- 
perspektiv. Man skiljer i rums- 
dekorationen mellan fyra stilar. 
Till den andra stilen räknas bl. a. 
målningarna i Livias hus på Pala- 
tinen, till den fjärde de flesta 
pompejanska målningarna och de 
romerska grotteskerna (se d. o.). 
De märkligaste tavelbilderna äro 
de realistiska, i en bred, målerisk 
stil utförda mumieporträtten 
från Fajjum (se d. o.). — Den 
f omkr is t na och medel- 
tida M. står nästan helt i kyr- 
kans tjänst; dess uppgift är att 
smycka kyrkorummets väggar 
och tak, altarna och de heliga 
skrifterna — handskriftsmåleriet 
(se Miniatyrmålning) spe- 
lar under hela denna tid en vik- 
tig, ofta förebildande roll — med 
bilder ur Bibeln och helgonlegen- 
den. Vid framställningen av dessa 
äro konstnärerna bundna av fast- 
ställda typer (se bl. a. Kris- 
tusbilder och INI a d o n n a ) . 
De eftersträva icke som den sen- 
antika M. verklighetsillusion 
utan en dekorativ färg- och 
linjeverkan, ehuru utvecklingen, 
särskilt under medeltidens sista 



århundraden, går mot större 
naturalism. Det fornkristna och 
bysantinska monumentalmåleriet 
utgöres främst av mosaiker (se d. 
o.), men samma stil återfinnes i 
de fresker, som bevarats från 
denna tid, och präglar även i stort 
sett den romanska tidens vanl. al 
secco utförda vägg- och valvmål- 
ningar 1. i tempera målade trä- 
tak (se ill. till Dädesjö). Figu- 
rerna och scenerna, som ofta bilda 
en fortlöpande illustrationsserie 
(t. ex. Kristi liv), äro oftast stelt 
uppradade i samma plan, stundom 
i flera rader över varandra. Figu- 
rerna äro mera tecknade än måla- 
de och färgerna dekorativt förde- 
lade i rena ytor, men framställ- 
ningen röjer dock ofta ett starkt 
själsligt uttryck och ej sällan ett 
livfullt berättarlynne. Perspektiv 
saknas mer 1. mindre fullständigt, 
och miljön antydes endast genom 
enstaka föremål, träd 1. byggna- 
der, i leksaksformat. Under goti- 
ken, som upplöser väggarna i fön- 
ster, ersättas väggmålningarna i 
stor utsträckning av glasmålning- 
ar (se d. o.), men i stället uppstår 
ur altarbilderna (jfr Altare 



465 



Målarkonst 



466 



och R e t a b e 1), liksom på annat 
håll ur de bysantinska ikonerna, 
början till ett verkligt tavelmåle- 
ri. Under 1300-t. framträder här 
visserl. i ansiktsuttryck och håll- 
ning en större naturlighet, liksom 
en begynnande modellering genom 
ljus och skugga, och färgerna 
smiilta stundom samman till en 
mild och harmonisk helhet, men 
figurerna avteckna sig alltjämt 
mot en abstrakt bakgrund, vanl. 
guldgrund. Denna stil kvarlever 
delvis ännu på 1400-t., ss. i den 
vekt svärmiska Kölnskolan. — De 
nya uppslagen komma i stället, 
redan i slutet av 1200-t., frän Ita- 
lien. Ur det bysantinska inflytan- 
de, som i viss män kvarlever i 
Sienaskolans mjuka linjerytm 
och religiösa lyrik, utvecklas en 
nationell stil, vars främste repre- 
sentant är florentinaren Giotto, 
en av alla tiders största fresko- 
målare. Landskapsbakgrunden och 
arkitekturen äro visserl. ännu hos 
honom endast antydda och i mind- 
re skala än figurerna, men dessa 
äga å andra sidan en mäktig och 
påtaglig kroppslighet och hela sti- 
len en monumentalitet och ädel 
värdighet, som direkt leder över 
till renässansen. — 1 40 O - 1. Re- 
nässansens främsta segervinning 
är enl. J. Burckhardt, att den 
"upptäcker människan". Konstens 
mål blir nu också i allt högre grad 
att framställa människan. För 
måleriets vidkommande betecknar 
ungrenässansen genombrottet för 
ett realistiskt betraktelsesätt. 
Målaren avbildar den omgivande 
verkligheten med en detaljkär na- 
turalism, som icke ryggar tillbaka 
för det fula, blott det är karak- 
täristiskt; den religiösa lyriken 
fortlever dock ännu hos t. ex. F r a 
Angelico och M e m 1 i n g, och 
en ungdomligt svärmisk roman- 
tik kommer till betagande uttryck 




Figurframställning i italienskt 1200- 
talsmåleri, Ducclo(?): Madonna Rucel- 
lai. (Santa Maria Norella, Florens.) 

hos t. ex. B o 1 1 i c e 1 1 i. De le- 
dande länderna inom måleriet äro 
nu Italien och Nederländerna, vil- 
ka tämligen oberoende av var- 
andra komma till likartade resul- 
tat; Italien syftar dock mera åt 
det monumentala, Nederländerna 
åt det intima. De religiösa ämne- 
na dominera alltjämt, men fram- 
ställningen är icke längre så 
schematiskt bunden utan livas av 
allehanda genremässiga smådrag; 
de bibliska scenerna utspelas så- 
lunda ofta i modern miljö. Vid 
sidan av de kyrkliga motiven od- 
las emellertid också motiv ur den 
antika mytologin. — I Italien, 
där Florens är M:s huvudort, fort- 
sätter man med utförandet av 
stora freskosviter i kyrkor och 
palats, men man målar även 
tavelbilder, först i tempera och 
slutligen i oljefärg. Ett ivrigt be- 



467 



Målarkonst 



468 




Figurframställning i italienskt 1400- 

talsmåleri, Bottlcelll: De tre gracerna 

(detalj av Våren). (Florens.) 

drivet perspektiv- och anatomi- 
studium ger som vinning stegrad 
rumsverkan och kroppslighet i 
figurframställningen. Största vik- 
ten lägges vid teckning och mo- 
dellering, och stilen är endera be- 
tonat plastisk som hos M a s a c - 
cio, Piero dei Franceschi, 
Signorelli och M a n t e g n a, 
1. lineär som hos Botticelli. 
Kompositionen är tämligen ge- 
nomgående ytmässig med från 
varandra klart avgränsade plan, 
och den friska berättarglädjen 
överlastar den ofta med pitto- 
reska detaljer. Koloriten är i re- 
gel färgrik med de lysande lokal- 
färgerna dekorativt avsatta mot 
varandra; i Umbrien (Perugi- 
n o) och Xord-Italien, spec. Vene- 
dig (Bellini, Giorgione) 
strävar man dock redan vid denna 
tid mot tonmåleri och röjer ett 
fruktbärande intresse för belys- 
ningseflFekter. — Nederländerna 
sakna monumentalmåleri under 
denna period, pch det är i de i 



olja målade altar- och stafflibil- 
derna, som den nya stilen, repre- 
senterad av bröderna van E y c k 
och deras efterföljare, kommer till 
uttryck. Det, som framför allt ger 
denna M. dess karaktär, är den 
andligt fördjupade människo- 
skildring, som jämte minutiös 
realism präglar framför allt por- 
trätten, och den lyriskt förtätade 
tolkningen av naturens skönhet i 
altartavlornas landskapsbakgrun- 
der. Koloriten har här en djupare 
glöd än i södern, och den fint ut- 
vecklade känslan för det atmosfä- 
riska ger ofta nog de små staffli- 
bilderna ett modernt tycke. — 
Även i Tyskland och FranTcrike 
får 1400-talsmåleriet sin huvud- 
karaktär av en intensiv realism. 
— Under 1 5 O O - 1, är Italiens le- 
darställning uppenbar, och de 
italienska renässansidealen bli 
normgivande för europeisk M., 
även om vissa nationellt beto- 
nade riktningar uppstå. Högre- 




Figurframställning i nederländskt 140C- 
talsmåleri. Hugo van der Goes: Herdar- 
nas tUlbedjan (detalj av Portinarialta- 
ret). (Florens.) 



469 



Målarkonst 



470 



nässan^en med Lionardo, Ra- 
f a e 1 och Michelangelo som 
ledande konstnärer utvecklar M. 
till storvulenhet och monumenta- 
litet. Man söker nu icke längre i 
första hand det karaktäristiska; 
ledd av antika förebilder, efter- 
strävar man det ideala. Metod och 
teknisk kunskap träda i stället 
för det naiva skapandet. Fresko- 
måleriet har en glansperiod under 
de konstälskande påvarnas år- 
hundrade, och inom stafllimåleriet 
uppstå nya genrer; porträtt- 
konsten når en snabb utveckling. 
Motivkretsarna vidgas och bli 
flera, och ett utpräglat världsligt 
måleri, ofta av starkt sensuell 
karaktär, uppstår vid sidan av det 
religiösa. Kompositionen präg- 
las av större klarhet och har- 
moni; detaljerna åsidosättas för 
totaleflfektens skull. Figurgrup- 
perna balansera varandra symme- 
triskt, men inom de olika grup- 
perna söker man ge rika varia- 
tioner av ställningar och rörelser. 
För att vinna fasthet och stvrka 





Italienskt renässansporträtt. Bafael: 
Ed kardinal. (Madrid.) 



Tyskt renässansporträtt, uurer: liarent 
van Orley. (Dresden.) 

åt bilden lägges stundom till 
grund för uppbyggnaden en 
geometrisk figur (t. ex. Lionardos 
triangelkomposition; jfr ill. till 
Anna sp. 460). Älot århundra- 
dets slut stegras rörelsen i kom- 
positionen, man vågar sig på djär- 
vare perspektiv och förkortningar 
— Correggio är härvidlag en 
föregångsman — , och i Michel- 
angelos av våldsam kraft fyllda 
fresker talar redan den nya stil, 
som blir bestämmande för 1600- 
t:s M. Högrenässansens teckning 
inriktar sig på att ge figurerna 
tyngd och volym, och gestalternas 
kroppslighet framhäves genom en 
energisk draperibehandling. Kolo- 
riten utmärker sig för mindre 
brokighet än förut, färgerna stäm- 
mas in i en helton, och i ett mjukt 
glidande ljusdunkel finna främst 
Lionardo och Correggio nya ut- 
trycksmöjligheter. Xord-Italien 
(särskilt Venedig) ger färgen ett 



471 



Målarkonst 



472 







,' 






\ -j" 




' 


A- 


- 




' J 


il 


1 


1^ 


£j 


u 


M 


a 


1} 


1 


Hl 


mn 



FigurKomposition, italiensk högrenäs- 
sans. Fra P.artolomiueo: Madonna och 
helgon. (Florens.) 

avgjort företräde framför formen, 
och dukarna stråla här av en 
praktfull kolorit. Touchen, som i 
allm. är lent fördrivande, blir hos 
venetianarna hetsigare, och T i - 
z i a n skapar av den livfulla pen- 
selföringen ett nytt måleriskt 
verkningsmedel. — De italienska 
lärorna sprida sig över Europa 
och bli helt bestämmande bl. a. 
för stora målarskolor i Frankrike 
och Nederländerna (romanister- 
na). I sistnämnda land uppstår 
emellertid en nationell riktning, 
som oberoende av den italienska 
skönhetskulten målar folklivssce- 
ner i landskap i en minutiös, be- 
rättande, starkt stämningsväc- 
kande stil (Brueghel). I Tysk- 
land förmäles det sydliga infly- 
tande t med inhemska strömningar 
av annan karaktär. D ii r e r och 
H o 1 b e i n inspireras av den ädla 
klassicismen men avsvära icke 



därför sitt äktgermanska gemyt. 
Uppfattningen hos dem är borger- 
ligare och samtidigt innerligare, 
sinnet för det individuella mera 
utvecklat. Monumentalmåleri sak- 
nas här så gott som helt och hål- 
let, och porträttkonsten domine- 
rar. Det religiösa måleriet i Tysk- 
land har en häftigare puls än i 
Södern, och i Matthias Grii- 
n e w a 1 d s skakande dramatiska 
kompositioner finner man intet av 
italiensk linjeskönhet och balans. 
— I 1 6 O O - t : s måleri är Ita- 
lien icke föregångslandet som 
förr ; de spanska, franska, flam- 
ländska och holländska M. gå 
sina egna vägar, och seklet pre- 
sterar en rik och mångskiftande 
M., där de olika folklynnena kom- 
ma till markanta uttryck. I for- 
mellt hänseende är det två hu- 
vudströmningar, som kämpa om 
övertaget, dels den egentliga ha- 
roclcrn, som fortsätter Michel- 




Figurkomposition, flamländsk barock. 
Rubens: Madonna och helgon. (Augustin- 
kyrkan, Antwerpen.) 



473 



Målarkonst 



474 



angeloa linje, dels en klassicis- 
tisk riktning, vilken bygger pä 
den renodlade högrenässansen och 
antiken. Alldeles pä, sidan om den 
stora utvecklingen stär så den hol- 
ländska M., som är helt inriktad 
på det måleriskt förfinade och in- 
tima. — Barocken är en utpräglat 
dramatisk stil, den älskar det 
kolossala, det sensationella, och 
den griper med förkärlek till de 
starka effekterna, de överraskan- 
de kontrasterna. Den fyller dukar- 
na med största möjliga mått av 
rörelse; kompositionen är icke 
längre sluten, utan grupperingen 
läggea efter en diagonal, vilket 
gör bilden osymmetrisk. Koloriten 
är i regel tung med häftiga accen- 
ter insatta i de kompakta färgfla- 
ken. Barocken föredrar musku- 
lösa, kraftfulla figurer och för- 
länar gestalterna en starkt plas- 
tisk verkan genom djärva över- 
skärningar och belysningseffekter. 
Den klassicistiska riktningen där- 
emot strävar efter en mera har- 
monisk bildform. Kompositionen 
är sluten och gärna reliefmässigt 





Flamländikt barockporträtt, van Dy ek: 
Heinrich Libertl. (Munchen.) 



Holländskt 1600-talsporträtt. Rem- 
branUt: Självporträtt. (Miincben.) 

anordnad, figurerna lineärt beto- 
nade och färgen mindre mörkto- 
nad och mera glatt. — Det rent 
barocka formspråket användes i 
Italien av det religiösa måleriet, 
som ofta har en starkt extatisk 
prägel (Domenichino, Gu- 
ercino), av naturalisterna, vil- 
kas huvudmästare är C a r a - 
v a g g i o, som målar scener ur 
Bibeln och bondelivet med överty- 
gande och stundom brutal rea- 
lism, och av romantiker som 
Salvator Rosa. Klassicis- 
men omhuldas i ett tidigt skede 
av Carraccierna och G u i - 
do R e n i och blir i viss mån av 
grundläggande betydelse för den 
pompösa representationskonst, 
som fyller palatsen med festliga 
och världsliga plafonder och 
väggmålningar, ofta tillrättalag- 
da efter sinnrikt utspekulerade 
allegoriska program. — Barocken 
i Spanien har dels en svärmiskt 
religiös prägel med idealiserande 
formgivning som hos M u r i 1 1 o 
1. en starkt stiliserad form som 
hos el G r e c o, dels en utpräglat 



475 



Målarkonst 



476 




Kaketmåleri, tysk och italiensk renässans. T. v. Cranach: Venus. (Frankfurt am 
Main.) — T. b. Tizian: Venus. (Florens.) 



realistisk hållning som hos V e - 
1 a s q u e z ; dennes med utom- 
ordentligt bred touche målade 
porträtt och figurscener röja ett 
sinne för det atmosfäriska, som 
annars är främmande för den ro- 
manska barocken. — I Frankrike 
blir klassicismen den domineran- 
de strömningen. Den präglar det 
religiösa måleriet (Lesueur) 
och landskapskonsten, som når 
sina högsta resultat i C 1 a u d e 
Lorrains och Poussins 
"heroiska landskap" (se d. o.), 
samt blir via Poussins figurkom- 
positioner stilbildande för det till 
Ludvig XIV:s och hans hovs 
byggnadsföretag knutna dekora- 
tiva måleriet (L e b r u n) . — Det 
flamländska 1600-talsmåleriets 
förnämsta insats är R u b e n s' 
väldiga produktion. Han förverk- 
ligar fullt ut alla barockens prin- 
ciper i en kraftöverströmmande, 
utpräglat dekorativ stil, som bl. a. 
genom den varma och blonda kolo- 
riten skiljer sig från det romerska 
måleriet. Vid hans sida framträ- 
der van D y c k som det aristo- 
kratiska, effektfullt iscensatta ba- 
rockporträttets skapare. — Den 
holländska M. under detta skede 



har en betonat nationell prägel 
och står helt främmande för 
söderns monumentalt syftande 
och dekorativa formspråk. Den 
ger småkonst, den håller sig helt 
till den omgivande verkligheten, 
interiörer, porträtt, folklivssce- 
ner, stilleben, och den gör landska- 
pet, som slutgiltigt frigöres från 
sitt beroende av figurerna, till 
föremål för ett naturalistiskt, 
främst på atmosfären inriktat 
studium. Den är realistisk i upp- 
fattningen och målerisk i stilen 
med ett kärleksfullt valörstudium 
och ett föredrag, som stundom har 
en skissartad bredd (Frans 
Hals). Koloriten bygger på hel- 
ton och går gärna i brunt. I 
Rembrandts konst stegras 
den bundna värmen hos riktning- 
en till patos, och den måleriskt in- 
riktade stilen drives i hans Ijuo- 
dunkelmåleri till de yttersta kon- 
sekvenserna. Till skillnad från de 
honom omgivande mästarna är 
han en fantasikonstnär med mys- 
tisk läggning och ger i sina färg- 
strålande bibliska kompositioner 
en syntes av verklighet och vision. 
Han har i vissa hänseenden t. ex. 
i fråga om kompositionen rönt 



4 / I 



Målarkonst 



478 




Naketmileri, fransk rokoko och nyklassicism, Boucher: Vilande flicka. (Miin- 
chen.) — Ingres: Källan. (Louvre.) 



inflytande från skedets huvud- 
strömning, men han är med sin 
innerliga germanska personlighet 
en oppositionsman mot den syd- 
liga barockens ytliga bravur. — 
Under 1700- 1, tar Frankrike 
definitivt ledarställningen inom 
det europeiska måleriet. Rokokons 
pastorala romantik och luftiga, 
eleganta form bli tongivande; ett 
undantag härvidlag bildar dock 
den venetianska M., som utvecklar 
ett bländande dekorativt 1. teater- 
mässigt briljant vedutamåleri ut 
från inhemska förutsättningar 
(Tiepolo, Canaletto). Ba- 
rockens tunga, massiva prakt by- 
tes av rokokon i lätt och lekfull 
grace. Måleriet har en utpräglat 
världslig prägel och ger uttryck åt 
ett förfinat njutningslivs lyriska 
svärmeri. Motiven hämtas mesta- 
dels från den klassiska mytologin 
(Boucher) 1. från en ideal fan- 
tasivärld ( W a 1 1 e a u) . Stilen är 
starkt dekorativ med en måle- 
riskt frisk touche, som sensuellt 
återger stoffer, och koloriten be- 
härskas av blonda och svala toner 
(rosa, blekgrön t, grått). I pastel- 



len och gouachen finner rokokon 
nya och omtyckta uttrycksmedel. 
— Under århundradets senare 
hälft uppstå nya strömningar, 
som i ett 1. annat avseende ta av- 
stånd från den aristokratiska, 
verklighetsfrämmande och mora- 
liskt indifferenta rokokon. Char- 
d i n målar borgerlig genre och 
stilleben i en ömsint, verklighets- 
trogen, måleriskt saftig stil, som 
anknyter till holländskt 1600-tal. 
Fragonard, som i mångt och 
mycket är ett med rokokon, ger 
i sina av virvlande rörelse fyllda, 
lidelsefulla kärleksscener prov på 
en nästan impressionistisk pensel- 
föring och står i detta hänseende 
på samma linje som spanjoren 
G o y a. Det engelska måleriet 
söker sig under seklets senare 
hälft nya vägar och skapar med 
porträttörerna Keynolds och 
Gainsborough, vilken senare 
även målade landskap, samt land- 
skapsmålaren W i 1 s o n en ny 
stil, som i en dämpad, silvertonad 
kolorit ger uttryck åt en pate- 
tisk människouppfattning 1. ett 
i stämningar försjunket natur- 



479 



Målarkonst 



480 




Fransk klassicism. Claude Lorrain: 
Heroiskt landskap. (Madrid.) 

svärmeri. — Med nylclassicismen 
uppträder så en riktning, som i 
allt avsvär rokokon. En före- 
gångsman till den nya stilen är 
G r e u z e, som bl. a. målade 
moraliskt didaktiska folklivs- 
bilder. Nyklassicismen blir revo- 
lutionens patetiska stil. Den är 
betonat manlig och heroisk, den 
predikar de antika idealen och 
sätter historiemålningen i högsä- 
tet. Formen blir åter sträng och 
fast och teckningen målarens pri- 
mära uttrycksmedel. Rokokons 
mjuka kurvor ersättas av ett 
linjespel, där horisontaler och 
vertikaler dominera. Den hårda 
och glatta koloriten stegrar plas- 
ticiteten. I porträttkonsten röjer 
sig emellertid ett verklighets- 
sinne, som icke får komma till 
tals i de stora figurkompositioner- 
na. — Även under 1 8 O O • t. är 
Frankrike M:s speciella hemland, 
och det är därifrån, som de nya 
impulserna komma. Klassicismen 



med David och Ingres som 
huvudmästare blir tongivande för 
det begynnande 1800-t:s M. ; den 
framträder nu i en form, som ten- 
derar mot allt större linjefasthet 
och koloristisk hårdhet (empire). 
I formellt hänseende kommer 
riktningen att spela en roll långt 
efter det tiden blivit främmande 
för dess anda, och dess stilideal 
tillämpas av strömningar med ut- 
präglat oklassiskt kynne. Det 
akademiska historiemåleriet bibe- 
håller sålunda under så gott som 
hela århundradet en viss kontakt 
med nyklassicismen. I Danmark 
(Eckersberg) och Nord-Tysk- 
land (Hamburgmästarna) uppstå 
skolor, som arbeta med Davids 
lära för ögonen men som i sitt 
hängivna återgivande av det hem- 
vana och vardagliga äro fullkom- 
ligt fria från klassiskt patos. 
Arkaiserande riktningar som na- 
sarenernas (se d.o.) i Tyskland och 
prerafaeliternas (se d. o.) i Eng- 
land och i viss mån det litterärt 
betonade romantiska måleriet i 
Tyskland vid 1800-t:s mitt, som 
får en utlöpare i den svenska 




Holländsk realism. l'ieter de Ilooch: 
Gårdsscen. (London.) 



481 



Målarkonst 



482 




Engelsk romantik. Cuuätuble: LauUskapsäklää. (Luuiiou.) 



Diisseldorfskolan (se d. o.), äro 
ock att betrakta som fortsät- 
tare av traditionen från 1700-t:s 
slut; den omsorgsfulla teck- 
ningen och det skrupulösa form- 
studiet ha de i varje fall gemen- 
samt med nyklassicismen. — Den 
tidiga romantiken i England och 
Frankrike står däremot i klar 
opposition mot empiremåleriet. 
Det är England (Constable, 
Turné r, Bonington), som 
visar vägen för Delacroix ut 
mot den romantiska stilen, där 
färgen är det centrala och där det 
personliga temperamentet gör sig 
gällande, obundet av alla klas- 
siska skönhetsideal. Det äktro- 
mantiska måleriet älskar den häf- 
tiga rörelsen, den hetsiga kolori- 
ten och det hänsynslöst breda 
föredraget. I denna riktnings 
hägn blommar landskapskonsten 
upp och genomgår en rik utveck- 
ling från engelska mästare som 
Turner och Constable och fram 
till Barbizonskolan (se d. o.). — 
Den tredje stora rörelsen i 1800- 
t:s måleri är realismen. Dess 
banbrytare är C o u r b e t, som i 
sina målningar med allmogemo- 
tiv går en karg verklighet in 
på livet, användande sig av en 
starkt plastisk formgivning, som 



står i skarp kontrast till roman- 
tikens måleriska lyrik. Realismen 
leder över till det nya frilufts- 
måleriet och förenas med Turners 
och Barbizonskolans måleriska 
uppfattning i impressionismens 
(se d. o.) radikala verklighets- 
konst. — Vid seklets slut inträder 
emellertid en reaktion mot denna, 
och man kräver åter stilkonst 
med dekorativ hållning. En sådan 
hade delvis redan tidigare fram- 
trätt i Puvis de Chavan- 
n e s' formstränga monumental- 
måleri, i Böcklins symbo- 
listiska fantasikonst och i v. 
ÄI a r é e s av antiken och de 
gamla venetianarna inspirerade 
kompositioner. Av största betydel- 
se för M:s vidare utveckling blevo 
tre franska mästare, som alla ut- 
gingo från impressionismen men 
som på olika vägar nådde fram 
till en dekorativ stil : C é z a n n e, 
van G o g h och G a u g u i n. 
Från dessa konstnärer löpa trådar 
till alla de stilfaser, som de se- 
naste årtiondena uppvisat — ex- 
pressionism, kubism, futurism och 
naivism (se dessa ord). Gemen- 
samt för alla dessa strömningar 
är deras antinaturalism, vilken 
ofta kommer dem att i dekorativt 
syfte göra starkt våld på verk- 



16. — Lex. VIII. 



483 



Målarmussla — Målsman 



484 




Fransk realism. Courbet. bteuhuggarna. (Dresden, i 



lighetsunderlaget. Det ser emel- 
lertid ut, som om måleriet efter 
världskriget tenderade att åter- 
vända till naturen och som om en 
ny realism vore i antågande. — 
Se vidare artiklar om de olika 
ländernas konst och enskilda 
konstnärer. 



Flod 




Fransk nyklassicism. David: Tre damer 
frän Gent. (Louvre.) 



Målarmussla, £ 
musslor. 

Målar- och bildhuggarakade- 
mien, se Akademien för de 
friakonsterna. 

Målbrott, se Pubertet. 

Målerisk, se Målarkonst 
sp. 456 och Pittoresk. 

Målerås, järnvägsstation i 
Hälleberga slcn, Kronob. 1., vid 
Kalmar och Kosta järnvägar. Vid 
M. finnes glasbruk, tillhörigt 
Kooperativa förbundet. 

Målilla, M o 1 i 1 j a, socken i 
Kalmar 1., bildar med Gårdveda 
en församling, som utgör pastorat 
i Linköpings stift. 2,670 inv. 

Målkärl, rymdmått för mät- 
ning av vissa varor. Utom de i 
Kungl. förordn. om mått och vikt 
9 okt. 1885 omnämnda M. få även 
andra mätapparater användas; de 
skola dock uppfylla av K. M : t för 
varje särskilt fall bestämda vill- 
kor. Alla för avlämnande 1. mot- 
tagande av varor avsedda M. skola 
vara justerade. 

Målla, se Chenopodiaceae. 

Målsman, person, som på 



485 



Målsägande — blånad 



486 




Fransk impressionism. Sisley: Bron. 



grund av skyddsplikt gentemot 
annan har att tillvarata dennes 
rätt och ansvara för hans före- 
havanden. Fader 1. moder är M. 
för omyndigt barn, förmyndare 
för sin myndling. Fattigvårdssty- 
relse har ett visst målsmanskap 
över en omyndig, som på fattig- 
vårdssamhälles bekostnad åtnju- 
ter vård hos annan än sina för- 
äldrar 1. annan sin M. Däremot 
är mannens forna målsmanskap 
över sin hustru genom nya gifter- 
målsbalken avskaffat. På skolvä- 
sendets område betecknar M. den 
person, vare sig någon av föräld- 
rarna, förmyndare 1. annan, som 
har den närmaste tillsynen över 
en lärjunge. I överförd bet. menar 
man med M. för en rörelse, en 
riktning 1. en verksamhet en bety- 
dande representant för densamma. 
Målsägande, målsägare, 
kallas i straffprocessen dels den, 
emot vilken brott är begånget 1. 
som därav blivit förnärmad 1. 
lidit skada, dela ock den, som för 
den förnärmade 1. skadade äger 
målsmansrätt 1. eljest har att 



föra talan. — Målsägande- 
brott, se Åtal. 

Månad. 1. Astronomisk 
M., av månens rörelse kring jorden 
bestämd tidrymd. Sid e' risk M., 
stjärnmånad, den tid, på 
vilken månen fullbordar ett varv 
(360°) och efter vilken den, från 




Fransk expressionism. Cézauue: Por- 
trätt. 



487 



Månadsmedium — Månen 



488 




Parti av månytans norra del. 

jorden sett, intar samma läge i 
förhållande till samma fixstjärna, 
27 dagar 7 tim. 43 min. 11,5 sek. 
Syn o' disk M., månmånad, 
1 u n a t i o' n, tiden mellan två 
månfaser av samma slag, 29 dagar 
12 tim. 44 min. 2,8 sek. T r o' - 
p i s k M., den tid, på vilken må- 
nen rör sig ett varv i förhållande 
till vårdagjämningspunkten, 27 
dagar 7 tim. 43 min. 4,7 sek. — 
2. Den borgerliga M., k a - 
lendermånaden, består av 
ett godtyckligt valt antal da- 
gar (se Revolutionska- 
lendern och Tideräkning). 
— 3. Solmånaden är '/jj av 
ett (tropiskt) år, 30 dagar 10 tim. 
29 min. 4 sek. 

Månadsmedium, medeltal av 
dygnsmedia (se Dygnsmedi- 
um) under en månad. 

Månadsrening, se Men- 
struation. 

Månadsros, se Rosa. 

Måncykel, se Tideräkning. 

Måndag, se D a g. 

Måndyrkan. Ss. nattens himla- 
kropp blir månen hos olika folk 
härskare över de dödas värld och 



i Södern även givare av det be- 
fruktande regnet. Framför allt 
ha månens olika faser sysselsatt 
fantasin. De primitiva se i månen 
ett väsen, som i nedan är i fara 
att gå under och som därför måste 
hjälpas. På högre stadier fattas 
månen ss. härskare över tillväxt 
och avtagande, symbol för föryng- 
ringen o. s. v. Utpräglad M. är 
betygad exempelvis hos babyloni- 
erna (jfr Sin) och de gamla ro- 
marna (hos båda särskilda cere- 
monier bl. a. vid nymåne). Hos 
grekerna kombinerades månen 
bl. a. med Artemis (se d. o.). En 
efterklang från antiken är också 
konstens framställning av Jung- 
fru Maria ss. stående på mån- 
skäran (närmaste förebilden är 
Upp. 12: i). Turkarnas månskära 
("halvmånen") torde däremot åt- 
minstone delvis ha sitt ursprung 
i en hos de gamla tatarerna bru- 
kad hästskosymbol. 

Måne, se Satellit. 

Månen (astronomiskt tecken 
J)), jordens satellit, den närmast 
jorden befintliga av alla himla- 
kroppar. Dess avstånd från jor- 
dens medelpunkt varierar mellan 
357,000 och 407,000 km. (banans 
excentricitet = 0,055) ; medelav- 
ståndet är 384,400 km. M. är i 
det närmaste klotformig med en 
diameter av 3,470 km.; volymen 
är Yso av jordens. M:s massa är 
Vsi av jordens; dess täthet är 
3,4. M. roterar kring sin axel på 
samma tid (27 dagar 7 tim. 43 
min. 11,5 sek.), som den rör sig 
kring jorden och vänder följakt- 
ligen städse samma sida åt jor- 
den. Orsaken härtill torde enl. 
den av G. H. Darwin framförda 
teorin vara ett av jordens drag- 
ningskraft på M., medan denna 
ännu befann sig i glödflytande 
tillstånd, framkallat ebb- och 



489 



Månen 



490 



flodfenonien, liknande det M. 
alltjämt alstrar på jorden (se 
Ebb och flod); den mäktiga 
flo<lvÄp, som rörde sig kring M., 
befann sig alltid i samma meri- 
dian (runt M.) som jorden och 
fortskred i en riktning motsatt 
M:8 rotation kring sin axel, vari- 
genom en hämmande inverkan ut- 
övades på rotationen, så att rota- 
tionstiden alltmer förlängdes och 
slutligen blev lika M:8 omlopps- 
tid kring jorden, då ett stabilt 
tillstånd inträdde. — Vid n y 
(n y m å n e, ) är M. i konjunk- 
tion med solen och vänder sin obe- 
lysta del mot jorden. Dess från 
jorden synliga solbelysta del till- 
växer därefter (från höger) till 
halvmåne i första kvarte- 
ret (f)), då M. befinner sig i 
kvadratur, och sedan till f u 1 1 - 
måne (0)> då M. är i opposi- 
tion, för att sedermera avta (allt- 
jämt från höger) till halvmåne i 
sista kvarteret (C)> ^^ ^^• 
ånyo är i kvadratur, och till ny. 
Tiden från ny till ny kallas en 
1 u n a t i o' n (se Månad). • — - 
Även om M., ss. ovan nämnts, all- 
tid vänder samma sida mot jor- 
den, bli vi dock på grund av 
libratio'nen i tillfälle att 
se — icke på en gång men sam- 
manlagt vid olika tider — ung. 
Vb av M:s hela yta. Jordens dag- 
liga rotation åstadkommer den 
dagliga 1. parall a' ktiska 
librationen, ojämnheterna i M:s 
banrörelse och ekvatorplanets lut- 
ning mot banplanet den optiska 
librationen. — Med blotta ögat 
ser man, att M:8 yta icke är lik- 
formigt belyst utan betäckt av 
mörka och ljusa fläckar. Tu- 
ben avslöjar en mångfald olika 
formationer. Redan Galilei kunde 
konstatera, att de mörka fläckar- 
na äro vidsträckta, med enstaka 
runda, kraterliknande bildningar 




Månen, något efter fuUmäne. 

besatta och av höjdsträckor ge- 
nomdragna ytor, de ljusare mäk- 
tiga berg och kratrar. Att det 
verkligen är berg och dalar, som 
i stor mängd iakttas på M., 
framgår av skuggorna, som ändra 
sig med solens höjd över horison- 
ten i vederbörande punkt, av 
stereofotogrammetriska mätning- 
ar och av den omständigheten, att 
månranden icke bildar någon 
skarp, regelbunden cirkellinje 
utan — särskilt vid sydpolen — 
synes oregelbundet naggad. De 
synnerligen olikartade formatio- 
ner, som vi kunna iaktta på M., 
låta indela sig i fyra huvud- 
grupper: slätter, kratrar, berg 
och rämnor. Slätterna, som 
tidigare troddes vara hav och 
sjöar och därav erhållit sina 
namn, täcka mer än hälften av 
ytan, de flesta på n. delen av 
densamma. De mest karaktäris- 
tiska och rikligast förekommande 
formationerna äro kratrarna 
(33,000 st.). De större bland 
dessa, ringbergen, en del 
ända till 200 km. i diameter, äro 



491 



Mångbyggare — Månsson 



492 



cirkelformade bildningar, om- 
slutna av vallar, stupande brant 
inåt, saktare utåt. Bergen och 
bergskedjorna, vilka i huvudsak 
likna jordens, ha höjder på upp- 
till 9,000 m. över kringliggande 
terräng. Rämnorna äro smala, 
300 till 500 km. långa klyftor, ge- 
nomskärande vallar, bergsträckor 
och dalar; deras antal uppgår till 
flera hundra. Från de största 
ringbergen utgå över månytan 
hundratals km. långa strålsystem, 
som varken äro upphöjningar 1. 
fördjupningar utan sannolikt 
strimmor av aska, härrörande från 
vulkaniska utbrott. — Om M:s 
kemiska sammansättning och inre 
daning är intet känt; spektral- 
un der sökningar av månljuset ge 
givetvis endast solspektrets lin- 
jer, och fotometrin lämnar ej 
heller någon upplysning. Av det 
låga värdet på M:s albedo kan 
slutas, att ytan huvudsakl. be- 
står av täml. mörka substanser. 
— Någon atmosfär, jämförbar 
med jordens, äger M. icke; detta 
framgår bl. a. av månskuggornas 
utomordentliga skärpa och djup 
samt stjärnors ögonblickliga för- 
svinnande vid månranden, då de 
betäckas av M., och bekräftas av 
spektroskopiska undersökningar. 
Organiskt liv existerar ej på M., 
och oorganiska förändringar tor- 
de knappast förekomma. — Ang. 
månförmörkelser se Förmör- 
kelser. 

Mångbyggare, se Sexual- 
systemet. 

Mångfålla, detsamma som 
bladmagen hos idisslare (se d. o.). 

Mångfålletorka, svårare form 
av mag- och tarmkatarr hos nöt- 
kreatur. Symtom: svårartad för- 
stoppning, upphörd idissling, 
minskad 1. upphörd mjölkavsönd- 
ring, vanl. feber, stripig härrem, 
insjunkna ögon, torr mule; djuren 



skära ofta tänder. Orsaken är 
skämda foderämnen, för hastiga 
foderombyten e. d. men framför 
allt försummad behandling av 
lindrigare digestionsstörningar. 
Behandling: medel, som befordra 
idisslingen, ss. kräksalt 1. prust- 
rot, samt magstärkande och av- 
förande medel (glaubersalt) jäm- 
te stora mängder linfröslem. 

Månggifte, se Äktenskap. 

Månghörning, se P o 1 y g o n. 

Månglas, se G 1 a s t i 1 1 - 
verkning sp. 1309. 

Mångård, månkrans, ring- 
formigt halofenomen (se d. o.) 
kring månen. 

Månkalv, se M o 1 a. 

Månkrans, se M å n g å r d. 

Måns, förk. av Magnus. 

Månsarp, socken i Jönköp. 1., 
jämte Barnarp pastorat i Växjö 
stift. 1,570 inv. 

Månsbo, kloratfabrik i Gryt- 
näs skn, Kopparb. 1. vid Jularbo — 
Månsbo järnväg. Äg. Svenska 
tändsticks a. b. 

Måns Brynt esson, se L i 1 1 i e - 
h öök 1. 

Månsing, se M o n s i n g. 

Måns Nilsson till Aspe- 
b o d a, d. 1534, bergsman, un- 
derstödde Gustav Vasa under den- 
nes flykt genom Dalarna och se- 
nare även under daljunkarens 
och västgötaherrarnas uppror. 
Under klockupproret slöt sig M. 
till de upproriska och avrättades. 

Månsson. 1. Se Peder 
Månsson. — 2. Nils M. (i 
Skumpar p, Malmöh. 1.) , f. 
1776, d. 1837, hemmansägare, led. 
av bondeståndet 1810 — 35, gjorde 
sig bemärkt framför allt för sin 
impulsiva vältalighet. Efter att 
1829 ha hållit ett stort tal mot 
indragningsmakten räknades han 
till de ledande oppositionsmännen. 



493 



Månstad — Mårten 



494 



— 3. I v a r M. (i T r ä ä, Malmöh. 
1.), f. 1845, d. 1911, lantbrukare, 
1902 — 09 domänintendent i ELris- 
tianst. 1., politiker, var led. av 
A. K. 1873—79 och 1885—1903. 
M. fick med tiden en framskjuten 
ställning inom Lantmannapartiet. 
Han verkade främst som målsman 
för protektionismen och för pro- 
portionella val. — 4. Filip M., 
f. 1864, dekorationsmålare, har 
utfört ornamentala målningar 
Stockholms rådhus (bl. a. vigsel 
rummet) och stadshus (bl. a 
rådssalen), ett flertal kyrkor 
m. m. och inom sitt område ver 
kat konstnärligt och tekniskt för 
nyande. — 5. Fabian M., f 
1872, socialdemokratisk politiker, 
författare. Led. av A. K. sedan 
1912 (1917 — 23 vänstersocialist), 
har han gjort sig bemärkt som 
frispråkig talare. Han har varit 
led. av bl. a. försvarsrevisio- 
nen, tull- och traktatkommittéu 
och psalmbokskommittén. Han 
har utgivit romanerna Rättfär- 
diggörelsen genom tron (1916) 
och Sande Eriks gård (2 bd, 1922 
—23). 

Månstad, socken i Älvsb. 1., 
jämte Länghem, Dannike och 
S. Äsarp pastorat i Göteborgs 
stift. 660 inv. 

Månsten, se F ä 1 1 s p a t. 

Månviol, se Lunaria. 

Manår, eg. 12 (synodiska) 
månader, d. v. s. 354 dagar 8 tim. 
48 min. 36 sek., begagnades hos 
flera forntidens folk, bl. a. greker 
och romare. Då emellertid ett M. 
är ung. 11 dygn kortare än ett 
(tropiskt) år, lämpar det sig ej 
för borgerlig tideräkning. Mu- 
hammedanerna använda alltjämt 
M., alternerande 354 och 355 
dagar långa. 

Mara, se G a 1 i u m. 

Mårbacka, herrgård i ö. Em- 




Märddjur, Stenmård. 

terviks skn, Värml. 1., med huvud- 
byggnad från 1700-t:s slut, helt 
ombyggd 1921—23 av I. G. Clason. 
M. äges sedan 1910 av Selma La- 
gerlöf, vars fädernegård det är. 

Mårdaklev, socken i Älvsb. 1., 
jämte Kalv, Håcksvik och ö. Frö- 
lunda pastorat i Göteborgs stift. 
655 inv. 

Mårddjur, Muste'lidae, en fam. 
Rovdjur med vanl. långsträckt, 
smärt kropp och låga ben. Skinnet 
av flera arter användes som päls- 
verk. — Vanliga m å r d e n 1. 
skogsmården, Mu' stela ma'r- 
tes, är vanl. mörkbrun med en 
ljusgul fläck på bröst och fram- 
hals. Kroppslängd 45 — 48 cm., 
svansen 23 cm. N. och mell. 
Europa, Asien; rätt sällsynt i 
Sverige, där den här och var är 
fridlyst. Nattdjur, som vanl. hål- 
ler till i barrskogar, klättrar i 
träd och lever av ekorrar, fåglar, 
bär m. m. — Stenmården, 
Mustela fo'ina, liknar skogsmår- 
den, men pälsen är gråbrun och 
fläcken på framhalsen vit, baktill 
kluven. Europa, norrut t. o. m. 
Danmark. — Till M. höra bl. a. 
även grävling, honungsgrävling, 
huroner, järv, skunk, sobel, utter, 
vesslesläktet. 

Mårten, annan form för Mar- 
tin. — Mårtensmässa, se 
Martin av Tours. 



495 



Måsfåglar — Måttsystem 



496 




Måsfåglar, Fiskmås. I,ängd 44 cm. 

Måsfåglar, La'ridae, en fam. 
av ordn. La'ri. Vingarna äro 
långa, näsöppningarna springlika, 
framtårna förenade med simhud, 
baktän kort, i regel fri. M. äro 
talrikast på n. halvklotet. Häcka 
ofta kolonivis med bon på marken. 
— Hos måsarna är övernäb- 
bens spets hakformigt nedböjd 
(jfr Tärnor), undernäbben för- 
sedd med en vinkelformig köl. 
Leva mest av fisk, som fångas vid 
vattenytan. Ägg vanl. 3, oliv- 
bruna, mörkfläckiga. Fiskmå- 
sen, La'rus ca'nus, är vit med grå- 
blåa vingar och rygg samt yttre 
handpennor delvis svarta. Vinter- 
tid är huvudet, halsen och kräv- 
trakten gråfläckiga. N. Europa, 
n. Asien; allmän över hela Sve- 
rige vid salt och sött vatten. 
Stannfågel. — Sillmåsen, La- 
ms fu'scus, liknar fiskmåsen, men 
ryggen är skiffersvart; fötterna 
gula. Längd 52 — 59 cm. Allmän 
vid Sveriges havskuster. Stryk- 
fågel. — Hos gråtruten, La- 
ms argenta'tus, är ryggen och 
vingarna ljust askblåa. Undernäb- 
ben har framtill en röd sidofläck. 
Längd 59 — 67 cm. Häckar liksom 
havstruten vid svenska öst- och 
västkusterna. Stannfågel. — 
Havstruten, Lams marVnus, 
har skiffersvarta vingar och rygg; 
fötter gråvita. Förtär sjöfågels- 
ungar och gör därigenom myc- 
ken skada. Strykfågel. — Hos 



skrattmåsen. Lams ridi- 
hu'ndus, är huvudet och strupen 
svartbruna, ryggen och vingarna 
askblåa, krävtrakten vit med ro- 
senröd anstrykning. Längd 38 — 
44 cm. Allmän i s. Sverige, på 
Öland och Gotland. Flyttfågel. — 
Till M. hör även labbsläktet. 

Måttstav, 86 Längdmät- 
ning sp. 961. 

Måttsystem, system av fysiska 
enheter, byggt på ett visst antal 
grundenheter, av vilka de övriga 
härledas på så sätt, att i någon 
formel, som förbinder de olika 
storheterna, proportionalitetskon- 
stanten sättes lika med 1. De vik- 
tigaste äro ab.«;oluta M. med dess 
varianter, elektrostatiska och elek- 
tromagnetiska M. för elektriska 
enheter, tekniska M., och det på 
ampere och ohm grundade prak- 
tiska M. för elektriska enheter. — 
För de i dagligt bruk viktigaste 
storheterna längd, yta, volym och 
vikt ha under tidernas lopp en 
mängd ÄI. använts. Enheterna för 
dessa storheter voro i äldre tider 
grundade på jämförelse med män- 
niskans kroppsdelar (tum, fot, 
aln) 1. andra vanliga föremål 
(stång, tunna, kanna, spann). 
Areal angavs efter det arbete, som 
motsvarade markens brukande, 
t. ex. plogland = 1 dags plöjning, 
1. efter utsäde.smängden (tunn- 
land, kappland, spannland). r)os«n 




Måsféglar, llavstnit. Minfil 00 



497 



Måttverktyg 



498 



enheter voro växlande i storlek 
icke blott olika länder emellan 
utan även inom samma land; 
varje land, landskap 1. annat 
mindre område hade i allm. eitt 
eget M. De påtagliga olägenheter- 
na härav ha också medfört, att de 
flesta civiliserade länder numera 
antagit det först i Frankrike in- 
förda meicrsj/slcmct, vilket i Sve- 
rige antogs 1S76 och obligatoriskt 
användes fr. o. m. 1SS9. Gällande 
förordning om mätt och vikt är 
av 9 okt. 1SS5. Vid handel 1. eljest, 
då varor skola avlämnas efter 
mått 1. vikt, må icke nvttjas andra 




Krumcirkel, fotcirkel, gtick- 
oirkel. 

redskap för mätning 1. vägning än 
sådana, som i riket blivit justera- 
de (se Justera 2 ) . 

Måttverktyg, mekaniska 

hjälpmedel för uppmätning av 
längder, ytor, vinklar och lägen. 
Direkt uppmätning av mindre 
längder sker medelst mättstavar. 
Den vanliga meterstocken 1. 
tumstocken (av trä 1. me- 
tall) är oftast graderad å ena 
kanten enl. metersystemet, å den 
andra i gamla svenska tum (verk- 
tum) 1. i engelska tum. M ä 1 1 - 
banden äro vanl. av vaxduk, 
lackerad vävnad 1. stål. Uppmät- 
ning av krokiga linjer å kartor 
m. m. sker med kartmätare, 
rullmått 1. kurvimeter, 
där en kuggförsedd trissa föres 
utmed linjen och genom kugg- 




Skruvmikrometer (överst) och fjäder- 
mått. 

hjulsöverföring påverkar en visa- 
re, som anger den överfarna sträc- 
kans längd. I de fall, då direkt 
uppmätning icke kan ske, 1. vid 
överföring av mått från ritning, 
modell o. s. v. till arbetsstycket, 
betjänar man sig av cirklar, skjut- 
mått, stickmått, hakmått, klink- 
mått o. s. v. Av cirklarna (jfr 
Passare) må näimias stick- 
cirklar, fotcirklar, stång- 
cirklar och krumcirklar, 
vilka sistnämnda kunna utföras 




T. T. DJupmått. 



T. b. Skjutmätt. 



499 



Måttverktyg 



500 




T. v. Tolk, — T. h. Hakmått. 

dubbla, d. v. s. med skänklar åt 
bägge hållen, vilket möjliggör 
uppmätning av godstjocklek, då 
skålformiga fördjupningar före- 
finnas. På fjädermåttet, 
som användes för noggrannare 
mätningar, äro skänklarna åt ena 
sidan förlängda och den ena för- 
sedd med en skala, den andra med 
en visare. Skjutmåttet 
1. Columbusmåttet består 
av en stållinjal med en fast, ut- 
stående skänkel samt en hylsa, 
rörlig längs linjalen och bärande 
den andra skänkeln. Avläsningen 
sker oftast medelst nonie i hylsan. 
Analog konstruktion ha d j u p - 
måtten, vilka ofta kombineras 
med skjutmåtten och medelst 
vilka djupet i borrhål o. d. upp- 
mätes, samt stickmåtten för 



bestämmande av grövre innerdi- 
mensioner. Tråd- och blecktjock- 
lekar mätas med skruvmikro- 
metern, en tjock stålbygel, i 
vars ena skänkel en mikrometer- 
skruv är inpassad. För undvikan- 
de av för hårt tryck mellan det 
mätta föremålet och skruven, är 
denna ofta försedd med friktions- 
kopplat huvud. — M. utan rörliga 
delar finna sin huvudsakliga an- 
vändning vid massfabrikation och 
fabrikation av standardartiklar. 
De äro hakmått, tolkar, gängräk- 
nare, klinkmått m. fl. H a k - 
måtten äro byglar av stålgjut- 
gods med slipade skänklar, mel- 





Gängtolkar för mutter (överst; kombi- 
nerad med cylindertolk) och skruv. 



Gäng'räkiiare (överst) och klinkmått. 

lan vilka måttet innehålles. Tol- 
karna motsvara hakmåtten men 
användas för uppmätning av in- 
nermått. Gängtolkarna för 
bestämning av skruv- och mutter- 
dimensioner, konus-, ring- 
och cylindertolkarna 

m. fl. äro andra arter. Medelst 
gängräknaren bestämmes 
antalet gängor per längdenhet i 
skruvar och muttrar. Klink- 
måtten, som användas till upp- 
mätning av standardiserade tråd-, 
bleck-, bult- och mutterdimen- 
sioner, bestå av cirkelformade 1. 
avlånga plattor med uttagna hak- 
mått av standardiserade storle- 
kar. — Med tolerans- 1. 
gränsmått menas sådana M., 



501 



▼. Mädler — a. b. Mälardalens tegelbruk 



502 



vilka göraB något större 1. mindre 
än det verkliga (plus- 1. minus- 
mätt). De användas för erhållan- 
de av filman vid framställning av 
arbetsstycken, vilka senare skola 
passas in i andra, färdiggjorda 
delar. — Vinkelstorlekar uppmä- 
tas medelst grad skivor, 
vinkelmått och olika slag av 
vinklar ss. anslagsvinklar, 
T-vinklar, bänkvinklar 
m. fl., av vilka g e r i n g s - 
vinklar 1. s my g a r äro ställ- 
bara. — Till kontrollering av M. 
användas komparatorer (se 
Längdmätning) och mät- 
maskiner (se d. o.) samt kom- 
binationsmåttsatser, 
serier av med ytterlig preci- 
sion framställda, glashårt här- 
dade stålstycken av olika dimen- 
sioner. På grund av den nog- 
granna planslipningen häfta styc- 
kena väl tillsammans, och här- 
igenom kunna olika mått sam- 
mansättas. Med dessa M. kunna 
även synnerligen noggranna vin- 
kelmått erhållas, om man begag- 
nar sig av trigonometrisk beräk- 
ning. Kombinationsmåttsatser för 
direkt vinkelmätning tillverkas 
också. Måttsatserna äro i regel 
utförda med en tolerans om högst 
0,001 %. — Lägebestämningar ut- 
föras medelst sänklod och vat- 
tenpass (se d. o.). — Plana ytor 
av alla slag kunna direkt uppmä- 
tas medelst planimeter (se d. o.). 




CF.j 

Ovoc 




25 



TJniversal vinkelmått. 



Fassbitar ur kombination8m8.ttsats. 

T. v. Mfltt 1 eng. tum. — T. h. 1 mm. 

Miltten lnneh.111a3 i bitarnas bredd. 

V. Mä'dler, Johann Hein- 
rich, f. 1794, d. 1874, tysk 
astronom, 1840 — 65 chef för ob- 
servatoriet i Dorpat, utförde topo- 
grafiska undersökningar av må- 
nen och utgav jämte Wilhelm 
Beer en utmärkt månkarta (Ma'p- 
pa 8elenogra'p'hica, 1834 — 36). 

Mä'hren, tjeck. Morava, pro- 
vins i Tjecko-Slovakiet (se d. o.). 
— Historia. M. är uppkallat efter 
floden Morava, liksom också de 
slaver, mora'verna, som efter 
folkvandringstiden intogo det för- 
ut av olika germanfolk behärska- 
de landet. Moraverna gåvo sig un- 
der Karl den store och hjälpte 
honom att kuva avarerna samt 
grundade ett stormähriskt välde, 
som under Svatopluk (d. 894) 
nådde sin största omfattning. Det 
förenades 1029 med Böhmen och 
blev 1197 ett böhmiskt markgrev- 
skap. Moraverna ha uppgått i 
tjeckerna, och M:s senare historia 
ingår i Böhmens. 

Mäklare (ty. Mäkler, fr. cour- 
tier), person, som yrkesmässigt 
förmedlar affärer. Se vid. Fond- 
handlare. 

Mäktighet, se Mängd. 

Mälarbaden, hamn, badort och 
villasamhälle i Torshälla lands- 
förs., Södermani. 1. Slutpunkt för 
Norra Södermanlands järnväg. 

a. b. Mälardalens tegelbruk, 



503 



Mälaren — Mälarhöjden 



504 



MÄLAREN 




Sthlm, grundat 1914, äger ett 20- 
tal tegelbruk kring Mälaren. 

Mälaren, Sveriges till storle- 
ken tredje insjö, belägen mellan 
Uppland, Västmanland och Söder- 
manland. 1,140 kvkm. (utom öar). 
12 mil lång; största bredd 5 mil. 
Största djupet anses vara 64 m. 
(Prästfjärden). — M. är en en- 
sidig gravsänka med förkast- 
ningslinjer i v. — ö. Detaljformerna 
med den för M. utmärkande rike- 
domen på fjärdar, sund och öar 
(se kartan) äro, spec. i ö., resul- 
tat av inlandsisens verksamhet; 
de djupare bottenrännorna i n. — s. 
äro urholkade i sprickrika ur- 
bergszoner, medan de större öar- 
na utgöras av urbergets lerbe- 
täckta yta och de mindre, jämte 
öarnas högre delar, av hårda ur- 
bergsknallar, stundom täckta av 
stenigt, skogbärande moränmate- 
rial. — M. mottar ett stort an- 
tal tillflöden (se kartan) och har 
genom Norrström och den sluss- 
försedda Söderström, som båda 
genomflyta Sthlm, avlopp till 
Östersjön. Skillnaden mellan M:s 



och Östersjöns vattenstånd är vid 
Sthlm endast några dm., och vid 
stark ö. vind inträffar "uppsjö" 1. 
"uppström", d. v. s. saltvattnet 
strömmar in i M. (1900 — 25 i 
medeltal 29 dygn per år, huvud- 
sakl. under aug. — jan.), — Mälar- 
bygden är den uppsvenska kultu- 
rens historiska centrum. I forn- 
tiden utgjorde M., i vars mitt den 
ryktbara handelsplatsen Birka 
låg, föreningslänken mellan de tre 
centrala Svealandskapen, och den 
äldsta lands- och stadsbebyggelsen 
(t. ex. Sigtuna, Västerås och se- 
nare Sthlm) grupperade sig hu- 
vudsakl. kring M. M:s betydelse 
som samfärdsled är fortfarande 
stor. Hjälmare och Strömsholms 
kanaler ha förbättrat M:s för- 
bindelse med Svealands inre delar, 
medan Södertälje kanal och Ham- 
marbyleden, vilken sistnämnda 
maj 1926 öppnats för begränsad 
trafik, göra det möjligt för större 
fartyg att från Östersjön trafi- 
kera M. 



Mälarhöjden, 

h o 1 m. 



se Stock 



505 



Mäll — Mängd 



506 



31äll, se C h e n o p o d i a - 
c e a e. 

INIälsåker, gods i Ytterselö skn, 
Södermani. 1. Det praktfullt in- 
redda slottet uppfördes på 1670-t. 
för Gustav Soop av Nik. Tessin 
d. ä., på vars slottsbyggnadskonst 
det är ett av de ståtligaste 
L-xcrnplen. 

Mältning, se Bryggeri sp. 
G75 ff. 

Mä'Izel [-tsel], JohannNe- 
pomuk, f. 1772, d. 1838, tysk 
uppfinnare, uppfann mekaniska 
musikapparater samt konstruera- 
de i förening med holländaren 
Winkel en metronom (se d. o.)- 

Mängd. Matem. Sammanfatt- 
ningen av ett ändligt 1. oändligt 
antal bestämda och åtskilda 
objekt, M : s e 1 e m e n t. Två M. 
sägas vara ekvivalenta 1. ha sam- 
ma m ä k t i g h e t, om deras ele- 
ment kunna tillordnas varandra, 
så att mot varje element i den ena 
M. svarar ett och endast ett ele- 
ment av den andra, och omvänt. 
Om mängderna innehålla ett änd- 
ligt antal element, innebär alltså 
ekvivalensen, att antalet element 
överensstämmer. Två oändliga M. 
med samma mäktighet äro t. ex. 
M. av alla hela tal och M. av alla 
jämna hela tal, ty de kunna till- 
ordnas efter nedanstående schema: 

1 2 3 4 5 6 ... 

2 4 6 8 10 12 ... 

En oändlig M. kan alltså ha sam- 
ma mäktighet som en av sina del- 
mängder. Uppräknelig säges 
en M. vara, som är ekvivalent med 
M. av alla hela tal och vars ele- 
ment alltså kunna numreras. M. 
av alla rationella tal är uppräkne- 
lig. Däremot har M. av alla tal en 
större mäktighet, konti'nuets 
mäktighet. Samma mäktig- 
liet har M. av alla punkter på en 
begränsad 1. obegränsad linje, i 
ett plan 1. i hela rymden. En M. 




MäUåker. Sl„tti-t från iiaii.n 



säges vara överallt tät i ett 
intervall, om i varje dclintervall 
av detta finnas tal, tillhörande M. 
Ex. härpå är M. av alla bråk mel- 
lan O och 1. Om en punktmängd, 
som ligger i ett intervall, inneslu- 
tes i en mängd mindre intervall, 
kan det inträffa, att summan av 
dessa intervalls längd är mindre 
än hela intervallets längd, även 
om M. är överallt tät i inter- 
vallet. Undre gränsen för alla 
sådana summor kallas M:s 
yttre mått. M:s inre mått 
erhälles genom att från hela in- 
tervallets längd draga yttre måt- 
tet av komplementärmängden, 
vilken utgöres av de punkter i 
intervallet, vilka ej tillhöra den 
givna M. Om en M:3 yttre och 
inre mått överensstämma, kallas 
det gemensamma värdet M:3 
mått, och M. säges vara mät- 
bar. En M. med måttet O kallas 
en O - m ä n g d. Denna kan alltså 
inneslutas i intervall, vilkas 
sammanlagda längd kan göras 
hur liten som helsL Varje uppräk- 
nelig M., t. ex. M. av alla bråk 
mellan O och 1, är en O-mängd. 
Men även M. av kontinuets mäk- 
tighet kunna vara O-mängder. I 
den moderna funktionsteorin spe- 
lar måttsbegreppet en betydande 



507 



Människan 



508 



y 


sk. 




bh 


-^m 


x—^-lS. 


Ni 




Uns- 


J 


Bgy^fl^ 


p 


aJI 


L.a^K.%1^ 


ii*'- 


A 


!«»^ 


^ 



Människan. Läget av några av de vik- 
tigare orgaufu. 

roll, t. ex. iLebesgues inte- 
grå 1. I synnerhet märkas sådana 
satser, som ej gälla för alla varia- 
belvärden inom ett intervall men 
som kunna visas gälla "nästan 
ö v e r a 1 1 1", d. v. s. med undan- 
tag av en O-mängd variabelvär- 
den. Med en M : s d e r i v a' t - 
mängd menas M. av alla för- 
tätningspunkter till den givna M. 
En förtätningspunkt till 
en M. är en punkt, så beskaffad, 
att oändligt många av M:s punk- 
ter finnas inom ett godtyckligt 
litet intervall omgivande punk- 
ten. En M., som innehåller sin 
derivatmängd, säges vara slu- 
ten. — Mängdteorin grundlades 
av G. Cantor 1883. 

Människan, Eo'mo sa'piens, 
som förr hänfördes till en särskild 
ordning, Bi' mana ("de tvåhän- 
ta"), räknas nu vanl. till djur- 
gruppen Prima'tes — vilken i öv- 
rigt omfattar apor och halvapor 
— med stöd av anatomiska, em- 
bryologiska, fysiologiska och 



patologiska likheter. Bland de 
förstnämnda märkas de rudimen- 
tära organen (se Rudimen- 
tära organ). Bland embryo- 
logiska stöd märkes överensstäm- 
melse i fostrets utseende pä mot- 
svarande stadier hos M. och öv- 
riga Primates; sålunda finnes 
t. ex. svans hos M. under foster- 
stadiet (2: a mån.). Gälbågar, gäl- 
lock, urnjurar m. m. finnas på 
embryonalstadiet men saknas hos 
M. i fullväxt tillstånd; de påträf- 
fas däremot hos den fullt utveck- 
lade individen mer 1. mindre långt 
ned i djurserien. Likheter mellan 
M. och t. ex. sjimpans äro vidare 
bl. a. likartad precipitinreaktion 
samt att vissa för M. typiska 
sjukdomar, ss. syfilis, kunna in- 
ympas på apor. För M. utmärkan- 
de är dels den högre intelligensen, 
dels vissa anatomiska förhållan- 
den, bl. a. den upprätta gången, 
ryggradens form, huvudets håll- 
ning, vissa musklers starkare ut- 
veckling, bröstkorgens form, skal- 
lens stora volym och hjärnans 
starka utveckling, händernas 
stora förmåga av kombinerade 
rörelser, fötternas ställning samt 
den partiella frånvaron av hårbe- 
klädnad. — Människokroppen är 
i sin anläggning symmetriskt dub- 
belsidig. I stort sett bibehålies 
denna symmetri under utveckling- 
en, men avvikelser därifrån in- 
träda för hjärta, magsäck m. fl. 
organ, vilka, symmetriskt anlag- 
da, sedermera inta osymmetriskt 
läge. M:s mittparti utgöres av 
bålen, vars direkta fortsättning 
är den uppåt avsmalnande halsen, 
som uppbär huvudet. Vid bålen 
äro fastade extremiteterna. H u - 
vudet innehåller i sin övre, bakre 
del nervsystemets centrum, hjär- 
nan, som är omgiven av en benkap- 
sel, h järnskålen. Denna innesluter 
även hörselorganet. Syn- och lukt 



509 



Människan 



510 




Kranier av Homo primigenius (Neandertbalras) (.t r.) och Homo sapiens. 



organ äro belägna i hjärnskål 
och ansiktskranium, vilket senare 
bildar huvudets främre, undre del. 
I ansiktet finnas näs- och mun- 
hålorna, motsvarande övre delar- 
na av andnings- och matsmält- 
ningsapparaterna. Bålens vägg 
består av ben, brosk, muskler, 
bindväv, kärl, nerver och hud. 
Baktill stödes den av en benpelare, 
ryggraden, som omsluter hjärnans 
fortsättning, ryggmärgen, och 
sträcker sig från huvud till säte. 
Från övre delen av ryggraden ut- 
gå revbenen, som framåt förenas 
med bröstbenet, slutande sig till 
bröstkorgen. Nedanför denna vid- 
tager bukväggen, som stödes av 
ryggraden bakåt och framåt består 
av mjukdelar. Genom mellangär- 
det (mg.; se fig. sp. 507) är bålens 
hålrum avdelat i den övre bröst- 
(br.) och den undre bukhålan 
(bu.). I brösthålan finnas luft- 
strupe (Is.), lungor (L.), hjärta 
(Hj.), de stora blod- (bl.) och 
lymfkärlen, matstrupe och nerver 
(ne.). I bukhålan ligga magsäck 
(ms.) och tarmar (t.), lever (le.), 
mjälte (mj.), bukspottkörtel, nju- 
rar (nj.) och binjurar samt kärl 
(bl.) och nerver. Nedåt övergår 
bukhålan i bäckenhålan (bh.), som 
ligger innesluten i en benring. 



bäckenet, och innehåller urin- och 
könsorgan jämte ändtarm. Hal- 
sen bildas av organ, som förbinda 
huvud och bål. Framtill sträcka 
sig luftstrupen med struphuvudet 
och där bakom svalget och mat- 
strupen. Framför och på sidorna 
om luftstrupen ligger sköldkör- 
teln (sk.). På båda sidor om stru- 
parna sträcka sig stora blodkärl 
(bl.) och nerver (ne.). Bakåt bil- 
das halsen av ryggraden med om- 
givande kraftiga muskelskikt. 
Extremiteterna äro långa, 
ledade hävstänger med en ben- 
stomme. De övre äro genom skul- 
dergördeln, de undre genom bäc- 
kenet medelst muskler och liga- 
ment förbundna med bålen. Extre- 
miteternas benstomme är klädd 
av muskler, mellan vilka kärl och 
nerver ligga. — Skelettet ingår i 
alla kroppens huvuddelar och be- 
klädes av muskulatur. Utanpå 
denna och dess bindvävshinnor 
följa underhud och hud, som bil- 
dar kroppens avgränsning utåt. 
Kroppens proportioner äro i 
första hand bestämda av skelettet, 
dess konturer till större delen av 
muskulaturen och utvecklingen av 
fettet i underhuden, som spec. ger 
de avrundade formerna. — Om 
extremiteter, könsorgan, muskler 



511 



Människan 



512 



o. 8. V. se de resp. organens 
namn. — Fossila människo- 
raser (om nutida raser se Män- 
niskoraser). Betr. ett fossilt 
fynd, Pitheca'nthropus (jfr d. o.), 
äro meningarna alltjämt delade, 
huruvida det är en ytterst primi- 
tiv M. 1. en människoliknande 
apa. Med stöd av funna eoliter 
(ej bearbetade bitar av flinta, 
som anses ha begagnats som red- 
skap) förmodar man, att en män- 
niskoliknande varelse levat im- 
der tertiärperioden, ehuru rester 
av en dylik ej anträffats. Den 
äldsta hittills funna verkliga M. 
levde under en interglacial tid och 
tillhörde dels Heidelberg- 
rasen, uppkallad efter en käke 
från Heidelberg, dels Neander- 
thalrasen, så kallad efter 
platsen för det första fyndet, Xe- 
anderthal vid Diisseldorf. Denna 
senare ras har även uppfattats 
som en särskild art, Eomo primi- 
ge'nius. Fynd ha sedan gjorts fler- 
städes i Europa, ss. Frankrike 
(Le Moustier, La Chapelle-aux- 
Saints), Belgien (Spy), Tyskland, 
Mähren, Kroatien, Gibraltar, samt 
i Palestina och Ehodesia. Kraniet 
var utpräglat dolikocefalt (bredd- 
index 72,5 — 75,0; jfr Krani- 
um), hjärnskålshåligheten rela- 
tivt liten, ögonhålorna stora, 
ögonbrynsbågarna starka och 
sammanlöpande, pannan låg och 
tillbakalutande, hjärnskålens tak 
mindre välvt och nackbenet mer 
framåtlutande än hos nu levande 
M., underkäken klumpig utan 
markerad haka; hörntänderna 
hade samma utseende som hos nu- 
tida M. Hjärnans vindlingar voro 
få och språkcentrum dåligt ut- 
vecklat. Rasen var småväxt (150 
— 160 cm.) och grovt byggd. Be- 
nen voro korta, gången trol. ej 
fullt upprätt utan något knäan- 
de. — Vid slutet av istiden och 



paleolitiska skedet av stenåldern 
uppträdde inom Xeanderthalra- 
sens europeiska område tre nya, 
som raser betecknade former, vil- 
ka trol. invandrat till detta om- 
råde och vilka anses icke kunna 
direkt härstamma från Neander- 
thalrasen lika litet som någon av 
dem från endera av de två övriga. 
Aurignacrasen [årinjaTik-] 
kännetecknades av stark doliko- 
cefali (breddindex 64,4 — 66,0) 
och långt, smalt ansikte; primi- 
tiva rasmärken voro en svag 
prognati och stora ögonhålor. 
Fynd av rasen ha gjorts i Vézére- 
dalen i dep. Dordogne i s.v. 
Frankrike samt i Mähren. — • 
Cro-Magnonrasen ka- 
raktäriserades av dolikocefali 
(breddindex 72 — 74), stora, breda, 
låga ögonhålor, lågt, över kind- 
knotorna mycket brett ansikte 
samt stor kroppslängd (ISO — 190 
cm.). Fynd ha gjorts i s.v. Frank- 
rike och i Danmarks kjökkenmöd- 
dinger, men av kulturen att döma 
har rasen funnits även i n. Spa- 
nien. Man har velat göra gällande, 
att den nordiska rasen skulle vara 
Cro-Magnonrasens ättlingar. — 
Grima'ldirasen var en ne- 
groid ras, av vilken två skelett 
hittats vid trakten av Mentone 
(jfr Men tonegrottorn a). 
Trol. har den kommit från Afrika 
över Sicilien och Apenninska halv- 
ön. — Människans härstamning. 
De fossila och nutida M. härstam- 
ma ingalunda med säkerhet från 
en och samma art, och i intet fall 
har ursprungsorten hittills kun- 
nat bestämmas. Om M:s härstam- 
ning ha flera hypoteser uppställts 
(jfr U tveckl ings 1 ä r a). 
Enl. Schwalbes, den f. n. mest om- 
fattade, skulle M. leda sitt ur- 
sprung från en människoliknande 
apa, som givit upphov utom till 
M. även till sjimpansen. 



513 



Människans rättigheter — Människoraser 



514 



Människans rättigheter, se 

Mänskliga r ii t t i g h e t e r. 

Människogödsel, se Latrin. 

Människohajar, människo- 

iitande hajar, av vilka blåhajen iir 
den vanligaste (se Gråhajar). 

Människoraser, de stora grup- 
per, i vilka miinniskorna indelas 
ur antropologisk synpunkt (om 
fossila M. se Människan). 
De moderna M:s inbördes släkt- 
skap är dock ännu till största 
delen outredd och, då deras 
fossila förfäder äro okända, kan 
något stamträd ej uppgöras. Un- 
der tidigare skeden, då folken 
mindre inkräktat på varandras 
områden, synas många raser och 
rasvarieteter ha utvecklat sig, 
var och en inom sitt område. 
Folkvandringar ha emellertid 
medfört så starka rasblandningar, 
att rasrenhet numera tillhör un- 
dantagsfallen. Att sammanföra 
människorna till några få raser 
har flera gånger försökts. På 
1700-t. utgick man från hud- 
färgen, och Linné uppställde så- 
lunda fyra M. : vita, mongoliska, 
amerikanska och negerrasen, till 
vilka J. F. Blumenbach 1797 
fogade den malajiska. Ehuru 
hänsyn icke tas till mindre M., 
tyder mycket på det berättigade 
i urskiljandet av dessa fem större 
raser. De numera som de väsent- 
ligaste ansedda rasmärkena avse 
statur, huvud, ansikte, näsa, ögon, 
hår och hudfärg. Statur, propor- 
tioner (framför allt mellan bål 
och lemmar) och kroppslängd. 
För denna gälla följande normer: 
pygmé under 148 cm. ; kort 148 — 
158 cm.; medellängd 158—168 
cm.; stor 168 cm 1. mer. Huvu- 
dets form anges genom det tal, 
breddindex (nedan förk. till ind.), 
som uttrycker skallens bredd 
i procent av dess längd. Är 
detta under 75, kallas skallen 



dolikocefal (långskallar), 75 — 80 
mesocefal (medelbreda skallar), 
över SO brakyccfal (kortskallar). 
Ansiktets form anges som lång- 
smal 1. rund men även i breddens 
procent av längden. Då nedre 
ansiktspartiet är framskjutet, i 
e.xtrema fall rentav med tendens 
till nosparti, talas om prognati, 
då så icke är förhållandet om 
ortognati. Prognati är ett aplikt 
drag och förekommer hos lägre 
raser, inom högre i regel endast 
hos lågt stående individer. I av- 
seende på näsan anges näsrotens 
bredd, näsbroskets utbildning 
samt näsans form: platyopisk, 
låg, bred och platt, mesopisk, 
medel form, och prosopisk, hög, 
smal och starkare profilerad, örn- 
näsa o. a. speciella former an- 
märkas särskilt. Ögonen. På kra- 
niet iakttages ögonhålornas stor- 
lek, form (mer 1. mindre fyrkan- 
tig 1. rund) samt om de ovanför 
ha markerade åsar (ögonbryns- 
bågar), vilka hos apliknande in- 
divider kunna gå ihop. För själva 
ögat anges formen (rund och 
öppen 1. mandelformig och något 
sluten), belägenheten mer 1. 
mindre djupt inne i huvudet samt 
färgen på iris. Hos "mongolögat" 
bildar övre ögonlocket ett veck, 
"mongolvecket", som från inre 
ögonvrån går över ögat uppåt och 
snett utåt. Hos mongolerna äro 
även ögonbrynen sneda. I avseen- 
de på håret anges hårighetens om- 
fattning, hårets färg samt form. 
Man särskiljer rak-, krus- och ull- 
håriga människor; i tvärsnitt är 
håret runt hos rakhåriga, hos öv- 
riga mer 1. mindre elliptiskt, ända 
till platt. Efter hudfärgen (jfr 
Hud sp. 965) indelas människor- 
na i stort sett i vita, svarta och 
gula, vilken senare grupp utom 
mongolisk ras även får anses om- 
fatta indianer och från dessa aä 



17. — Lex. VIII. 



515 



Människoraser 



516 



vitt skilda raser som hottentotter 
och buskmän. — I. Vita ra- 
sen (förr oegentligt kallad den 
kaukasiska) : ljus hudfärg, rela- 
tivt riklig hårighet och skägg- 
växt, rakt ställda ögon, rakt till 
vågigt hår, ortognati, prosopi 
1. mesopi och relativt väl utbildad 
h järnskål. Den torde som en- 
het vara den mest problematiska 
av de fem stora M. Den var 
fordom inskränkt till Europa, 
Nord-Afrika och Främre Asien 
men har i senare tid utbrett sig, 
framför allt till Amerika, Syd- 
Afrika, Australien och Nya Zee- 
land. — Som underraser (lika- 
ledes kallade raser) kunna följan- 
de anföras : A. Nordisk ras: 
ind. c:a 75, varvid största längden 
slutar med det väl markerade 
nackbenet, bred, rak, hög panna, 
smal na«ke, långsmalt ansikte, 
smal näsrot, mannen c:a 172 — 175 
cm., relativt långa armar och ben, 
rakt till vågigt, mjukt, blont, röd- 
1. askblont hår, måttlig skägg- 
växt och hårighet, ljus hudfärg, 
rödblomstrande 1. rosig hy, grå- 
blåa ögon. Renast är rasen i Skan- 
dinavien, särskilt i Sverige, vars 
befolkning i stort sett är den 
mest homogent nordiska i Europa. 
I de 8. landskapen och ö. Norr- 
land, framför allt Norrbotten, är 
den dock blandad med alpina, 
resp. alpina och finska element. 
I Norge, där alpin ras trol. är 
äldre än nordisk, är en stor del 
av befolkningen alpint blandad i 
s.v. och v. Så är fallet även på de 
danska öarna, spec. n.v. Själland, 
samt Färöarna. I Tyskland är 
endast lantbefolkningen vid Nord- 
sjökusten rent nordisk, övervä- 
gande nordisk är rasen i Schles- 
wig-Holstein, Hannover, Westfa- 
len och vid nedre Rhen. I Neder- 
länderna är nordiska rasen ren i 
Friesland och de n. provinserna. 



Flamländarna, både i Belgien och 
n. Frankrike, äro övervägande av 
nordisk ras. Nordiskt inslag visar 
kustbefolkningen västerut fram 
till Seine, i Normandie trol. bero- 
ende på skandinavisk uppbland- 
ning. I n. och ö. England, s.ö. och 
n.ö. Skottland överväger den nor- 
diska rasen, likaså bland gaelerna 
i skotska högländerna och irerna i 
ö. och mell. Irland. I s. Europa 
äro nordiska typer icke ovanliga, 
t. ex. i n. Italien (trol. avkom- 
lingar av langobarderna) och n. 
Spanien (trol. ättlingar av väst- 
goterna). Letterna äro utpräglat 
nordiska. Starka nordiska inslag 
märkas hos balterna och storrys- 
sarna. Vid Dnjepr finns en liten 
nordiskt blandad enklav, möjl. av- 
komlingar av goter 1. väringar. 
Utom Europa har nordiska rasen 
under senare tid fått stark ut- 
bredning i För. Stat. och de brit- 
tiska dominions. I Asien har den 
uppsugits av andra element. Man 
kan dock ännu påträffa nordiska 
typer bland osseterna och kurder- 
na och på vissa håll i Indien. Ten- 
densen att andra raser vid bland- 
ning ta överhand över den nor- 
diska har på senare tider fram- 
trätt allt tydligare. — B. A 1 p i n 
ras (namnet efter Alperna, enl. 
ett äldre antagande rasens ut- 
bredningscentrum) : ind. 82 — 88, 
smal, rund, låg panna, bred nacke, 
runt ansikte, stora okben, bred 
näsrot, mannen 163 — 164 cm., 
lång, bred överkropp, korta extre- 
miteter, anlag för fettbildning, 
rakt, strävt, grovt, mörkbrunt 
hår, stark skäggväxt och kropps- 
hårighet, brunaktig hy, bruna till 
melerade ögon. Vid blandning med 
nordisk ras är ett högre index 
gärna tecken på det alpina in- 
slaget. Alpina rasen är utbredd i 
ett öst-västligt bälte, i stort 
sett omfattande Ukraina, Polen, 



517 



Människoraser 



518 



Transsylvanien, Ungern, Tjecko- 
Slovakiet, större delen av öster- 
rike, Schweiz, större delen av s. 
och mell. Tyskland (spec. frista- 
ten Sachsen), s. Nederländerna, 
s.ö. Belgien, ö. och centrala Frank- 
rike, ö. Bretagne och v. Norman- 
die; en tunga går frå.n centrala 
Frankrike fram till havet vid Ga- 
ronue. I n. Italien är den utbredd 
över Trentino, Venetien, Emilien, 
Lombardiet, Piemonte, i mell. Ita- 
lien är den blandad med Medel- 
havsras. I Spanien förekommer 
den i Kantabriska bergen och 
Galicien, i Portugal i n. I Stor- 
britannien finnes stark alpin upp- 
blandning i Wales, vidare i n.v. 
England och s.v. Skottland, vilket 
område sänder en tunga ut till 
Firth of Forth. Ulsters befolk- 
ning, som i avsevärd mån kommit 
in från s.v. Skottland, är blandad 
med alpina element. Om rasens 
förekomst i skandinaviska län- 
derna se sp. 515. — C. Medel- 
fa a v s r a 3 : ind. c : a 75, medel- 
bred, medelhög panna, rundad åt 
sidorna, rätt smal nacke, lång- 
smalt, ovalt ansikte, spetsig, run- 
dad, fin haka, smal näsrot, rak 1. 
konvex näsa, mannen c:a 160 cm., 
medelproportioner mellan bål och 
lemmar, brunsvart, vågigt hår 
med fina hårsträn, stark skägg- 
växt och kroppshårighet, olivgul 
(söderut i Afrika mörkare) 
kroppsfärg, mörkbnma ögon. Ea- 
sen har sin största utbredning i 
Medelhavsområdet, där den före- 
kommer täml. oblandad på öarna 
i Egeiska och Joniska haven, i s.v. 
Italien, på Sicilien och Sardinien, 
i större delen av Spanien och s. 
Portugal. De spanska baskerna 
äro en blandning av alpin, nordisk 
och Medelhavsras. Hamiterna i n. 
Afrika äro sannol. övervägande av 
Medelhavsras. En avart, ev. en 
blandras, med slank växt, smala 



höfter och ringa kroppshårighet 
(drag, som kännetecknade de gam- 
la egypterna), utgöra Rödahavs- 
kustens och ö. Sudans hamitiska 
stammar. Längre åt s. och v. blir 
i regel blandningen med negrer 
märkbar. Blandning med Medel- 
havsras förekommer vidare i Ara- 
bien, Palestina och Irak. Anmärk- 
ningsvärt är, att Medelhavsrasen 
förhärskar i s.v. och n.v. Irland 
och finns ss. blandningselement 
hos kymrer och corner (se Kel- 
ter sp. 729). — D. Dinarisk 
ras: ind. 85 — 87, mycket högt 
huvT^id, hög, bred panna, hög, rak 
nacke, smalt ansikte, stor under- 
käke, vars bakre parti går 
rätt upp, hög näsrot, krökt 
näsa, mörkbruna ögon, mannen 
c:a 175 cm., långa ben, korta ar- 
mar, bruuaktig kroppsfärg, svart- 
brunt, vågigt, styvt hår, stark 
skäggväxt och kroppshårighet, 
hos kvinnorna anlag till musta- 
scher. Rasen, som är utbredd före- 
trädesvis i Grekland och v. Bal- 
kanhalvön, i n.v. dock starkt blan- 
dad med alpina element, är starkt 
företrädd även i de österrikiska 
alpländerna, i Ober-Bayern, Friuli 
och franska Väst-Alperna. Den 
märkes sporadiskt i Tjecko-Slo- 
vakiet, s.ö. Tyskland och s. Polen 
och är i Rumänien samt v. och n. 
Ukraina blandad med alpin ras. 
Bulgarerna äro ett biandfolk av 
alpina, mongoloida samt (något) 
orientaliska och dinariska ele- 
ment, — E. Främre asia- 
tisk ras: brakycef ali, rak 
nacke, smalt ansikte, hög näsrot, 
krokig näsa, medelstorlek, under- 
sätsighet, brunaktig hudfärg, 
bruna ögon, mörkbrunt, något 
vågigt hår, stark skäggväxt och 
kroppshårighet. Den står nära di- 
nariska rasen, vilken kan betrak- 
tas som en variant, samt omfattar 
Kaukasusfolk, som tala kauka- 



519 



Människoraser 



520 



siska språk (icke senare invandra- 
re till Kaukasus, ss. de ariska 
oaseterna, vilka ha mycket av 
nordisk typ, och flera turktata- 
riska stammar), vidare armeni- 
erna och de forna hettiterna. Ra- 
sen är starkt inblandad hos turk- 
folken, ej blott hos osmanerna 
utan även i Turkestan, spec. 
bland turkmenerna och i städer- 
na, samt även i Syrien, Palestina 
och n.v. Persien. Rasens urspr. 
bärande element torde ha varit 
kaukasierna. — F. Orienta- 
lisk ras: dolikocefali, smalt an- 
sikte, smal näsrot, böjd näsa, i 
synnerhet näsbroskets nedre del, 
som ofta bildar en "tipp" nedan- 
för näsborrarna, djup hakränna, 
så att mun och hakspets starkt 
framträda, svartbruna, stundom 
mandelformiga ögon, som utåt 
bilda en spets, medelstorlek, 
smärt kroppsbyggnad, ljust brun- 
aktig kroppsfärg, svartbrunt hår, 
stark skäggväxt och kroppshårig- 
het. Rasen, som torde kunna be- 
traktas som en sidogren till 
Medelhavsrasen, är renast hos de 
arabiska beduinerna. Med ara- 
berna har den som blandnings- 
element förts till Palestina och 
Syrien och förhärskar bland Iraks 
nomadiserande arabstammar. As- 
syrierna voro en blandras av 
orientalisk och främre asiatisk 
ras. I Babylonien torde rasen va- 
rit blandad med Medelhavsras 
(sumererna), och raka näsor före- 
kommo där ofta. Dessutom finns 
rasen i Persien och Afghanistan 
samt, blandad med Medelhavsras 
och negerelement, i Abessinien. 
Rasens bärande element torde ha 
varit semiterna. Hos judarna 
förekommer den ren endast hos 
de sefardiska, medan de askena- 
siska judarna äro starkt upp- 
blandade. — II. Mongoliska 
rasen (förr oegentligt kallad 



gula rasen; jfr sp. 514) : lågt, 
platt ansikte, utstående kindkno- 
tor med i rät vinkel gående, 
starkt framskjutande okben, bred, 
platt, låg näsrot, ofta nedtill 
framskjutet näsbrosk, så att 
näsan verkar konvex, svartbruna, 
genom förekomsten av mongol- 
veck till synes snett ställda ögon, 
relativt små extremiteter, anlag 
för fetma och runda kroppsfor- 
mer, gulaktig hudfärg, hos barnen 
en blå, senare försvinnande "mon- 
golfläck" på ryggen, rakt, styvt, 
svart hår med grova hårstrån, 
svag skäggväxt och kroppshårig- 
het. Rastypen är mera genomgå- 
ende än hos vita rasen. A. Cen- 
tralmongolisk ras: ind. 
84 — 87, övriga mongoliska drag 
starkt företrädda. Renast före- 
kommer denna ras bland Mon- 
goliets mongolstammar jämte 
dessas språkfränder kalmucker- 
na. Den är tämligen ren hos 
flera turkiska nomadstammar, 
SS. kirgiser och ösbeger, samt 
in i s.ö. Ryssland fram till 
Volga 8. om Kasan. österut före- 
kommer den som blandningsele- 
ment bland manchuerna och in i 
Transbajkalien och Korea. — B. 
Nordkinesisk ras: meso- 
till brakycefali, relativt hög och 
bred panna, mannen c:a 170 cm. N. 
Kina, särskilt ren i Huang-ho- 
området, som blandningselement 
i mell. Kina, spec. Yang-tsi-om- 
rådet, samt i Korea. — C. S y d - 
kinesisk ras: mesocefali, 
mera ovalt ansikte och mindre 
kroppslängd än föregående. S. 
Kina, Tonking, Siarn, blandnings- 
element i Japan. — D. Bortre 
Indiens mongolras: ind. 
82,5 — 85,5, relativt ovalt ansikte, 
liten, ofta något krokig, ej så 
platt näsa. Rasen omfattar 
annamiter, laosstammarna, sia- 
meser och burmaner samt är ett 



521 



Människoraser 



622 



blandningselement i Bengalen och 
flerstädes i Indonesien, spec. på 
Java. — E. Tibetansk ras, 
trol. en blandras mellan central- 
mongoliska och indianoida ele- 
ment. Där de förra överväga, ind. 
83 — 84,5, brett, knotigt ansikte, 
bred, platt näsa, rakt, styvt hår; 
där de senare överväga, framför 
allt i egentliga Tibet, ind. 77—81, 
krökt, stor näsa, vågigt hår. Tibet, 
n. Assam, Bhutan, Nepal. — F. 
Västsibirisk ras: ind. 80 
— 85,5, mörkbrunt hår, mörkare 
bland de med andra mongoliska 
element mera blandade tunguser- 
na. Rasen omfattar samojeder, 
Ob-ostjaker och Sibiriens tiin- 
gusstammar; de senare äro dock 
blandade med grannfolk av annan 
mongolisk ras, i Altai med cen- 
tralmongolisk ras och likaså hos 
jakuterna, vilka även äro upp- 
blandade med ryssar. — G. ö s t - 
sibirisk ras: ind. 78 — 81, 
föga välvt hjässben, relativt 
ovalt, platt ansikte, svartbrunt 
hår. Rasen omfattar Jenisej-ostja- 
kerna, tunguser vid Kolyma och i 
Anadyr, de gamla folken i Öst- 
Sibirien och Kamtjatka (kamtja- 
daler, korjaker). — H. Tjuk- 
tjisk ras: ind. 80,5 — 82, myc- 
ket låg panna, bredare ansikte än 
hos östsibirisk ras men i övrigt 
närmast liknande denna. Rasen 
omfattar tjuktjerna i n.ö. Sibi- 
rien. — I. Eskimåisk ras: 
ind. c:a 72 (genom blandning, i 
Anadyr med andra mongoliska 
element och i Alaska med india- 
ner, upp till 80), platt, brett an- 
sikte, något framskjutande käkar, 
mannen c:a 158 cm. (i Alaska ge- 
nom indiansk uppblandning c : a 165 
cm.). Rasen omfattar eskimåerna. 
Vid indiansk uppblandning, som 
utom i Alaska är märkbar bland 
eskimåerna på Kanadas ishavs- 
kust och vid Smiths sund, blir 



näsan ofta krökt, håret mjukare 
och finare. — Måhända skulle en 
japansk mongolras kunna 
urskiljas, men typen kan ev. vara 
resultat av en rasblandning; upp- 
blandning med ainu märkes något 
på n. och mell. Honshu men sedan 
söderut först på RjAikyuöarna, 
med malajer mest i s., spec. pä 
Shikoku. Utmärkande drag äro: 
ind. 78, mannen c:a 158 cm. Skägg- 
växten torde vara något starkare 
än hos rena mongoler men icke 
så stark som i s. och mell. Korea. 
De högre samhällsklasserna ha 
ofta krökt näsa, smalare, ovalt 
ansikte, ögon ofta utan mongol- 
veck samt finare kroppsbyggnad 
och ljusare kroppsfärg än de 
lägre, vilka äro mera typiska 
mongoler, ofta med uppnäsa. — 
Den mongoloi'da typen företer i 
någon mån vissa mongoliska ras- 
karaktärer, utan att den likväl 
kan hänföras till mongolisk ras. 
Mongoloida drag, särskilt kind- 
knotor (framskjutande okben), 
konvex näsa och rakt, strävt hår, 
framträda hos de med vita raser 
säkerligen starkt uppblandade 
finnfolken, mest hos Ural- 
finnarna, mindre hos Volga- och 
östersjöfinnar, vilka genom nor- 
disk uppblandning tendera till 
blondhet utan att nå nordiska 
rasens långskallighet (ind. för 
östersjöfinnar i Finland 79 — 83). 
Ännu mer överväga mongoloida 
drag hos lapparna, spec. de 
svenska, med ännu större brakyce- 
fali (ind. 82,5 — 87,5) och med 
rakt, mörkbrunt hår. Varken hos 
Östersjöfinnar 1. lappar har dock 
mongolveck iakttagits. Somliga 
forskare ha även räknat malajer 
och indianer som mongoloida. — 
III. Malajisha rasen: ind. 
76 — 79, rombiskt ansikte, svag 
prognati, platt näsa, mannen 
c:a 156 cm., svartbruna, rakt 



523 



Människoraser 



524 



ställda ögon, kanelbrun kroppa- 
färg, vågigt, svart hår, ringa 
skäggväxt och bärighet. Rasrena 
torde endast vissa stammar i ö. 
Indien och det s. k. indonesiska 
folkskiktet i Indonesien vara. 
Indonesier äro batakema i n. 
Sumatra, befolkningen på Sumat- 
ras v. kust, tengerna i det inre 
Java, dajakerna på Borneo, stam- 
mar på Celebes, huvudmassan av 
Filippinernas befolkning och ma- 
lajstammarna på Formosa. Se- 
nare har ett mongoliskt blandat 
element invandrat mest till kus- 
terna av Stora Sundaöarna; det 
bildar huvudmassan av Javas be- 
folkning. Det röjer sig genom 
brakycefali och i övrigt genom 
mongoliska raskaraktärer (även 
mongolveck). I ö. Indonesien till- 
kommer i allt högre grad bland- 
ning med mörkhyade element. 
Dylika ha även madagasserna 
fört med sig, vilka dessutom i 
v. Madagaskar äro blandade med 
negerelement, övervägande mala- 
jiska drag ha även en del stam- 
mar i ö. Indien, vilka ej tala 
malajiska språk, ss. naga i 
Assam, vilka dock äro något 
mera högväxta och mera braky- 
cefala. Mikronesier och polyne- 
sier ha upptagit melanesiska ele- 
ment, varigenom malajiska ras- 
karaktärerna hos dem i någon mån 
modifierats. — IV. I ndiansJc a 
rasen (förr oegentligt kallad 
röda rasen): meso- till 
brakycefali, ganska brett ansikte, 
konkav till konvex näsa, liten till 
stor kroppslängd, gult rödbrun 
kroppsfärg, mörkbrunt till svart, 
rätt strävt, stundom likväl något 
vågigt hår, ringa skäggväxt och 
kroppehårighet. Rasen har från 
Asien, varest indianoida typer 
ännu finnas, spec. i Tibet, invand- 
rat över Berings sund till Ame- 
rika. Ur den redan vid denna, f. ö. 



obekanta tidpunkt trol. ej enhet- 
liga rasen måste sedan varieteter 
ha uppkommit. Av Central-Ameri- 
kas kulturfolk voro maya braky- 
cefala, zapoteker meso- till braky- 
cefala, azteker mesocefala, kultur- 
folken på Perus kust samt qui- 
chua brakycefala. I Syd-Amerika 
äro patagonierna påfallande hög- 
växta (mannen c:a 180 cm.); 
småväxta äro warau i Orinoco- 
deltat (mannen c:a 155 cm.). I 
tropikerna och subtropikerna äro 
skogarnas indianer i regel ljusare 
och det öppna landets mörkare; 
mörkast äro indianerna i s. 
Kaliforniens ökenartade område 
och på Perus trädlösa kust. Mon- 
golblandade äro tinnéstammarna 
och nordvästindianerna i Alaska. 
— V. Negerrasen: ind. 73 — 
75, kupig hjässa och panna med 
tjocka ben, prognati, breda näs- 
vingar, tjocka läppar, svartbruna 
ögon, mannen 173 cm., långa ar- 
mar, svartbrun kroppsfärg, ulligt, 
svart hår, ringa skäggväxt och 
kroppshårighet, raslukt. Rasen är 
ren eg. blott på Guineakusten och 
i v. Sudan och är i övrigt uppblan- 
dad, huvudsakl. med Medelhavs- 
ras. Likväl överväga negerns ras- 
karaktärer, så att man, praktiskt 
taget, kan anse hela Väst-, Cen- 
tral- och öst-Afrikas befolkning 
som negrer. I öst- Afrika är hami- 
tisk uppblandning överallt mer 1. 
mindre märkbar. Trol. föreligger 
dylik hos nilo'terna vid övre 
Vita Nilen och nedre Bahr al-Dja- 
bal och Bahr al-Gazalområdet: 
ind. 71 — 74, lutande panna, man- 
nen c:a 178 cm., långa ben, myc- 
ket mörk hudfärg. — B a n t u - 
stammarna (doliko- till me- 
socefali, mannen 168 — 173 cm.) 
förete även sådana uppbland- 
ningar, mest framträdande i öst- 
Afrika, medan Kongobäckenets 
bantustammar äro mera negroida. 



625 



Människoraser 



626 



Vid Bahr al-Gazals källfloder 
och i Ubangi-Uelleområdet före- 
kommer en till sitt ursprung 
okänd blandras, karaktäriserad 
av brakycefali och utstående 
kindknotor; rastypen märkes 
även ät väster t. o. m. omkring 
Tsadsjön, varest dock uppbland- 
ningar med hamiter och araber 
tillkomma. — Afrikanska 
pygmé- 1. dvärgstam- 
mar: meso- till brakycefali, runt 
huvud, kroppslängd 136 — 142 cm. 
De bo i enklaver bland negrerna 
i Afrikas ekvatoriala skogsområ- 
den, spec. Kongobäckenet, samt 
äro blandade med negrer, så att 
negroida raskaraktärer överväga. 
Är det negroida inslaget mindre, 
är kroppsfärgen ljusare och här 
uppträder i armhålorna och på 
pubes samt som fint dun på öv- 
riga kroppen. — VI. B v sk- 
mänrasen: mesocefali, litet 
huvud, lågt, platt, trapetsoidfor- 
migt ansikte, ofta saknad av ör- 
snibb, platt näsa, mörkbruna ögon 
i smal springa,mannenc:al53cm., 
gulbrun kroppsfärg, genom fett- 
valkar rynkig hud, steatopygi hos 
kvinnorna, håret i ulltottar med 
bara fläckar däremellan. Rasen 
omfattar buskmännen. Kalahari- 
öknen. — Hottentotterna: 
dolikocefali, högre huvud, större 
kroppslängd och mörkare kropps- 
färg än buskmännen. De äro 
huvudsakl. av samma ras som 
dessa men uppblandade med ha- 
miter och negrer. Numera i Syd- 
väst-Afrika, fordom i hela Kap- 
landet. — VII. Ainurasen: 
ind. 77 — 78, kullrig panna, brett 
ansikte, relativt hög, bred, kort, 
rak näsa, rakt ställda, mörkbruna 
ögon, mannen c:a 160 cm., svagt 
brunaktig kroppsfärg, mörkt, vå- 
gigt hår, stark skäggväxt och 
kroppsbehäring. Hokkaido, s. 
Kurilerna, s. Sahalin, i japansk 



historisk tid även n. och mell. Nip- 
pon. Ainuinslag märkas dessutom 
på Ryukyuöarna, mera undantags- 
vis i 8. Japan. — VIII. Ur ras 
i s.v. Kina: mesocefali, ovalt an- 
sikte, rak, hög näsa, rakt ställda, 
bruna ögon, svagt brunaktig 
kroppsfärg, brunt, vågigt hår, 
föga stark skäggväxt och hårighet. 
Enklaver i Sichuan och Yiinnan. 
Hit höra lolo- och mosostammar- 
na. — IX. Dravidarasen: 
ind. 73 — 76, medelbrett ansikte, 
rak näsa, mörkbruna ögon, man- 
nen c:a 163 cm., långa armar, 
mörkbrun kroppsfärg, vågigt, 
mörkt hår, skäggväxt, ringa 
kroppshårighet. Deccan, Syd- 
Indien, lägre kaster även i mell. 
och n. Indien. — X. T o d a- 
r as en: ind. 73 — 74, hög, rak 
näsa, brun kroppsfärg, mörkt, 
vågigt hår, stark skäggväxt och 
kroppshårighet, omfattar toda i 
Nilgiribergen. — XI. I ndisTc 
ur r a s: dolikocefali, platt näsa, 
under medellängd, krusigt hår, 
mörk kroppsfärg. Omfattar tre 
varianter: urfolken (bl. a. gonder 
och bhiler) i mell. Indiens berga- 
trakter, vedda på Ceylon och sa- 
kai 1. senoi i s.ö. Malacka. — XII. 
Negritorasen: meso- till 
brakycefali, kort kroppslängd, 
mycket mörk hudfärg, ulligt hår. 
Rasen förekommer i varieteter: 
andamaneser, semang i det inre 
av Malacka och på Sumatra, aeta 
på Filippinerna, tapiro i det inre 
av Nederl. Nya Guinea. — XIII. 
Papuarasen: dolikocefali, re- 
lativt högt huvud, sluttande pan- 
na, ögonbrynsbågar, prognati, hög, 
ofta krökt näsa, över medellängd, 
mörkbrun kroppsfärg, krusigt 
skägg. Större delen av Nya 
Guinea, märkbar även på Nya 
Britannien, Nya Irland o. a. öar 
i v. Melanesien. — En viss lik- 
het erbjödo de nu utdöda t a a - 



527 



Människosonen — Märg 



528 




En art märgborrar. Längd c:a 4 mm. 

manierna, vilka hade bredare 
ansikte med mycket lågt mellan- 
parti samt lägre panna. — XIV. 
hl el an e si sk a rasen: doli- 
ko- till mesocefali, kullrig panna, 
bred näsa, mannen 156 — 160 cm., 
mörkbrun kroppsfärg, krusigt, 
yvigt, svart här med matt glans, 
skäggväxt, ringa kroppshårighet. 
S.v. Nya Guinea, Melanesien. — 
XV. Australiska rasen 
("australnegrer") : ind. 72, starkt 
sluttande panna, ögonbrynsbågar, 
ögonen djupt insjunkna, näsroten 
starkt insjunken, så att näsan går 
skarpt ut, prognati, medellängd, 
chokladbrun kroppsfärg, vågigt 
till krusigt hår och skägg. Austra- 
liska fastlandet. 

Människosonen, enl. evange- 
lierna en av Jesus använd 
självbeteckning. Utom i N. T:s 
evangelier förekommer den blott 
i Apg. 7: 56, ett fragment av 
Hebréerevangeliet (hos Hierony- 
mus) samt i Hegesippos' berät- 
telse om Jakobs, Jesu broders, 
martyrdöd. Medan man i äldre 
tider tolkade termen ss. beteck- 
ning för Jesu mänskliga natur 
till skillnad från den gudomliga 
(sä den kyrkliga ortodoxin) 1. ss. 
liktydig med "den sanna män- 
niskan" (så bl. a. Herder), är 
man i nutida vetenskap tämligen 
ense om att härleda den från en 
liknande term i den judiska 
apokalyptiken, vilken därmed be- 



tecknar ett himmelskt Messiaa- 
väsen, som i sinom tid skall up- 
penbaras och överta herraväldet 
(så möjligen redan i Dan. 7: 13 
och fullt klart i Henoksboken och 
4 Esra). Märkligt är, att medan 
termen förekommmer synnerligen 
ofta hos Matt. och Luk. (även hos 
Joh.), SS. ersättning för ett en- 
kelt "jag", begränsas den i det 
äldsta evangeliet (Mark.) väsent- 
ligen till Jesu förtroliga samtal 
med sina lärjungar (8:31 — 10: 
45) om M:s lidande och förhär- 
ligande samt till bekännelsen in- 
för Stora rådet (14: 62). Må- 
hända har Jesus alltså i dylikt 
sammanhang använt den. Möjligt 
är också, att den eg. är att anse 
SS. ett uttryck för den judekristna 
församlingens bekännelse om ho- 
nom. 

Människoätare, se Kanni- 
bal. 

Mänskliga rättigheter, ett av 
naturrättens och upplysningsfilo- 
sofins samhällsspekulation hävdat 
begrepp av innebörd, att av be- 
gynnelsen allmänna medborger- 
liga rättigheter funnes givna, vil- 
ka borde tillerkännas envar. Sin 
ryktbaraste utformning fick den- 
na tanke i den franska rättighets- 
förklaringen 17S9 (se Franska 
revolutionen sp. 546 ) . 

Mä'ntyluoto [-loåtå], hamn- 
plats till Björneborg, Finland. 

Mär (fr. maire), titel på sty- 
resmannen för en fransk kommun 
(se Frankrike sp. 489). 

Märg. Bot. Den vävnad, som 
fyller den centrala delen i växter- 
nas stammar innanför lednings- 
vävnaden. M. består vanl. av 
parenkym. Radiära strängar av 
liknande vävnad, märgstrå- 
lar, tjäna ämnestransporten 
mellan stammens inre och yttre 
delar. M. kan i äldre stammar 
försvinna och ersättas av ett hål- 



529 



Märgborrar — Mars 



530 



rum. — Zool. Beteckning för ett 
ordans inre del, när denna är tyd- 
ligt olikartad mot den yttre (ofta 
kallad barken). Ex.: benmärg, 
ryggmärg i ryggraden, märg och 
bark i binjure och thymus. 

Märgborrar, Blasto'phagus, 
ett släkte Barkborrar, vilkas 
larver allmänt förekomma i larv- 
gångar under tallbark. De full- 
bildade äro svåra skadeinsekter 
och förtära veden och märgen i 
unga tallskott. 

Märgel (ty. Mcrgel), jord- 1. 
bergart, som innehåller en bland- 
ning av dels kalk 1. dolomit, dels 
ler- 1. sandmaterial. Kalkmärgel 
och dolomitmärgel innehålla över- 
vägande kalk och dolomit, ler- 
märgel och sandmärgel övervä- 
gande ler- och sandmaterial. M o - 
ränmärgelären kalk- 1. dolo- 
mitförande morän. — M. är frukt- 
barare än kalkfattig jord och an- 
vändes förr allmänt som jordför- 
bättringsmedel. Dylik m ä r g - 
1 i n g har nu vanl. ersatts med 
kalkning (se d. o.), som fordrar 
mindre arbete. Jfr Jord. — 
Märgelgrav 1. -tag, grop, 
varur M. upptagits. Märgelgra- 
varna bli vanl. vattenfyllda och 
ha i s. Sverige stundom använts 
för kräftodling. 

Märgskida, se Nervvävnad. 

Märke, se Pistill. 

Märkesman, fanbärare, ett 
ämbete i den norska hirden. 

Märkrulla, handling, som skall 
medföras av fartyg, som på resa 
från utrikes ort inlöper i svensk 
hamn. M. skall innehålla uppgift 
ora fartygets namn, hemort, cert, 
avgiftspliktiga dräktighet, redo- 
görelse för lasten m. m. 

Märla (boll. merlen, av meren, 
surra, förtöja), t r ä n s a, medelst 
en smäcker ända fånga lösare 
gods, t. ex. vid läggande av servi- 
giner, beslagning av kojer m. m. 




Märldjur. "Tångloppa." Längd c:a 1 cm. 



Märldjur, amfipo'der, 

Amphfpoda, en underordn. kräft- 
djur av gruppen Arthro'straca. 
Kroppen är vanl. sammantryckt 
från sidorna. Mellankroppens sju, 
vanl. fria segment bära vartdera 
ett par extremiteter, försedda med 
bladformiga gälar, hos honan med 
timna plattor, som sammanlagda 
bilda en kammare, i vilken äggen 
utvecklas. Bakkroppen bär tre par 
främre sim- och tre par bakre 
hoppfötter. M. leva i sött och salt 
vatten och livnära sig huvudsakl. 
av rov. Särskilt känd är sötvat- 
tensf ormen Ga'mmarus pu'lex, 
"tångloppan". — Se även Strup- 
fotingar. 

Märling (av märla), smäckert, 
2-strängt tågvirke av finare garn, 
använt för lättare sjömaning. 

Märlspik (av märla), spetsigt, 
spolformigt verktyg av stål; an- 
vändes bl. a. vid splitsning. 

Märr, se H ä s t d j u r sp. 1162. 

Mars (höll. mers), plan, som 
vilar pä salningarna å masterna 
å större segelfartyg och tjänar 
till spridning av vanten, så att 
god stöttning ernås åt stänger och 
bramstänger. M. benämnas efter 
resp. master fock-, stor- och kryss- 
märs. Stridsmärsar (mast- 
korgar) med uppställninga- 
plats för kanoner användas nu- 
mera ej å krigsfartyg. M. å dylikt 
fartyg utgör endast observations- 
plats och eldledningsplats för 
grövre artilleri. — Märsrår, 



531 



Mäsk — Mässa 



632 



rårna på svåra stängerna på 
större segelfartyg ; benämnas 
efter masterna formars-, stor- 
mars- och kryssmärsrå (1. kryss- 
rå). — M ä r 8 8 e g e 1, råsegel, 
placerade närmast över underrå- 
seglen, som hissas längst ned på 
masterna. — Märssegel- 
skonert, se Segelfartyg. 

Mäsk (av ml ty. mésch, eg. 
blandning) , M ä s k n i n g, se 
Etylalkohol sp. 1248. 

Mäss (eng. mess, eg. maträtt, 
bordsällskap, av lat. mVssum, det 
från köket skickade), sällskaps- 
lokal inom militärt etablissemang 
1. ombord å fartyg. 

Mässa (lat. mi'ssa; se nedan). 
1. Från 300— 400-t. beteckning för 
den kristna församlingens guds- 
tjänst, urspr. för uppbrottsriten 
[missa, av mVttere, hemsända), 
vilken i sin gamla lydelse än i dag 
möter i den romerska M. : i'te, 
missa est (eg.: gån, uppbrottet 
är inne). Från början delad på två 
avdelningar, den ena med sång, 
skriftläsning, predikan och bön, i 
allm. firad tidigt på söndagens 
morgon, den andra med kärleks- 
måltid och nattvardsfirande på 
söndagens kväll, blev gudstjäns- 
ten under 100-t. ett helt med 
nattvarden ss. höjdpunkt. Dess 
första del, tillgänglig även för 
utomstående, blev med tiden av- 
sedd särskilt för katekumenerna, 
vid den andra fingo blott försam- 
lingens medlemmar närvara (där- 
av sedermera namnen missa cate- 
chumeno'rum, katekumenernas 
M., och missa fide'lium, de tro- 
endes M.). Nattvardsfirandet er- 
höll redan på 100-t. i viss mån 
fasta liturgiska former. Betydelse- 
fullt blev särskilt i Västerlandet 
offertankens uppträdande: mäss- 
offret, kulminerande i den högtid- 
liga förvandlingen (se Natt- 
varden), blev här med tiden 



huvudsaken i M., medan M. i 
östern alltmer gestaltades till 
en invecklad, symbolisk hand- 
ling, med själva kommunionen 
88. höjdpunkt. Inseglet på det 
liturgiska och sakramentala 
elementets seger är predikans 
successiva försvinnande ur M. 
(från 400-t.) och dess förläg- 
gande till särskilda predikoguds- 
tjänster. Offertankens betydelse i 
Västerlandet gjorde, att M. här 
snart också kunde hållas för olika 
ändamål, bl. a. för de döda (själa- 
mässor). På 700-t, började den 
romerska M. småningom uttränga 
övriga mässformer i Västerlandet, 
men väsentlig likformighet nådde 
man dock först 1570, resp. 1634 
(se Missal e). I den sålunda 
fastställda romerska M., som allt- 
jämt i alla länder utföres på latin, 
kunna följande huvuddelar urskil- 
jas: 1) prästens och mässtjänar- 
nas förberedelseakter vid altaret 
(däribland en syndabekännelse) ; 
2) M:s gamla inledning, omfattan- 
de intro'itus, ky'rie samt glo'ria 
("ära", d. v. s. änglasången ur 
Luk. 2: 14) med åtföljande lov- 
sång; 3) kollektbön, epistel, gra- 
dua'le (med halleluja, resp. tfa'c- 
tus), evangelium och cre'do (den 
s. k. nicenska bekännelsen) ; 4) 
offerWrium (offersången) med 
tillhörande böner, åtföljt av pre- 
fationen, sa'nctus ("helig", seraf- 
sången ur Jes. 6:3) och benedVc- 
tus ("välsignad", hyllningssången 
ur Matt. 21: 9) ; 5) den s. k. ca'- 
non mi'ssae, M:s höjdpunkt, vil- 
ken efter förböner för de levande 
och åminnelse av helgonen innefat- 
tar konsekrationen, åtföljd bl. a. 
av förböner för de döda; 6) kom- 
munionakten, föregången bl. a. av 
Fader vår, fridshälsningen och 
Å'gnus De' i (i varje M. kommuni- 
cerar prästen; andra nattvards- 
gäster äro ej nödvändiga ; lekmän- 



533 



Mässfall — Mässing 



534 



nen erhAlla blott brödet) och åt- 
följd av comrnu'nio-akngen; 7) 
M:3 avslutning, bestående bl. a. 
av förnyade böner, välsignelsen 
samt, i regel, läsning av Joh. 1 : l 
— 14. Flera av dessa moment väx- 
la efter sön- och helgdagarnas 
karaktär {de te'mpore, alltefter 
tiden). Prästen är den eg. aktive, 
biträdd av en 1. flera mässtjänare. 
I den högtidliga, offentliga M. 
(högmässan, missa cania'ta, 
sjungen M.) sjungas av dessa 
vissa partier, och en kör biträder; 
församlingen är däremot helt pas- 
siv. Vid de 8. k. s t i 1 1 a M. (mis- 
sae priva'tae), vilka hållas vid 
ett mindre altare, kräves ingen 
församling utan blott prästen 
samt en mässtjänare, och ingen 
sång förekommer (missa le'cta, 
läst M.). De för särskilda ända- 
mål avsedda M. med undantag 
av själamässorna kallas v o t i v - 
mässor (av lat. vo'tum, önskan, 
bön). — Vid reformationen av- 
skaffades M. alldeles hos de refor- 
merta, medan Luther nöjde sig 
med att stryka mässoffret, helgon- 
åkallandet och en rad av böner, 
låta M. förrättas på folkets språk 
samt ge församlingen dess aktivi- 
tet åter (i psalmsången). Fram- 
för allt fick predikan en central 
plats. I Sverige erinra högmäs- 
sans förra del (intill predikan) 
samt åtskilliga partier i natt- 
vardsmässan alltjämt om den 
gammalkyrkliga och romerska M. 
— 2. Med M. som musikalisk 
form förstås vanl. endast det vid 
missa cantata (se ovan) av kören 
utförda s. k. ordina'rium 
m i' s 8 a e, omfattande hyrie, 
gloria, credo, sanctus, benedictus 
och Agnus Dei. Även bland d e 
t e m p o r e-satserna kunna vissa, 
nämligen introitus, graduale, of- 
fertorium och communio, före- 
komma i flerstämmig sättning ss. 



motetter, men de inbegripas ej i 
ton sättningen av M. Om döds- I. 
själamässans sammansättning se 
K e q u i e m. — M. utfördes urspr. 
som enstämmig sång i gregori- 
ansk koralton. Först i början av 
1300-t. tillkommo även flerstäm- 
miga sättningar, vilka under 
1400- och 1500-t. erhöllo en allt 
konstfullare musikalisk utform- 
ning men samtidigt småningom 
urartade i liturgiskt hänsende. 
En återgång till värdigare former 
inleddes med Palestrina. Under 
1600- och 1700-t. utbildades M. 
med instrumentalackompanjemang 
i konsertant stil (växling mellan 
solo och kör) och imder inflytan- 
de från den samtida operan. Bland 
tonsättare av M. (delvis icke av- 
sedda för liturgiskt bruk) under 
1700- och 1800-t. märkas Bach, 
Beethoven, Cherubini, Liszt, 
Bruckner samt i Sverige Söder- 
man. Den katolska kyrkans van- 
liga gällande mässtyper, alla av 
äldre ursprung och i gregoriansk 
koralton, innehållas i de litur- 
giska sångböckerna kyriale och 
graduale. Jfr Gregoriansk 
sång. — 3. Se Marknad. 

Mässfall, inställande av ordi- 
narie gudstjänst på grund av 
oförutsett hinder. 

Mässing, legering mellan kop- 
par och zink, stundom även 
mindre mängder tenn, bly, järn, 
mangan och aluminium. — Lege- 
ringar med hög koppar- och låg 
zinkhalt äro röda, tänjbara och 
väl smidbara i kallt tillstånd. 
Bland dessa märkas r ö d m e - 
tall (tombak) och pinch- 
b e c k, vilka äro lämpliga för 
framställning av tunn plåt och 
fin tråd samt för pressningsarbe- 
ten (böjliga tombakrör, patron- 
hylsor), ökas legeringens zink- 
halt, stiger dess hårdhet, färgen 
ljusnar till gult (gulmetall), 



535 



Mässingsinstrument — Mässling 



536 



Exempel å olika mässingsorters sammansättning. 

Cn Zn Sn Pb Fe Mn 

Tombak 87—85 13—15 _ _ _ _ 

Slmllor 90 — 84 9 — 10 1—7 _ _ _ 

Plnchbeck, talmiguld 80 10 _ _ _ _ 

Stirlings metall 66 33 — — O,, — 

Mnssivguld 67 — 64 33 — 36 — — — — 

Bristolmetall 76—61 24—39 _ _ _ _ 

Muntz* metall 60 — 62 40—38 _ _ _ _ 

AlchmetaU 60 38,, — — l.j — 

DeltametaU 54 — 56 40 — 42 — 1 1 1 

Sterrometall 55,» 42 — — 2,5 — 

Vitmässing < 55 > 45 — _ _ _ 

och den antar varaktig poli- Mässkläder, se K y r k o - 

tyr. Dessutom sänkes dess smält- skrud sp. 13 f. 
punkt, den blir i smält tillstånd Mässling (lat. morWlli), akut 
lättflytande och fyller gjutformen infektionssjukdom med okänt vi- 
väl samt lämnar efter stelnandet ryg, jj, uppträder oftast under 
i motsats till den rena kopparn jjg första skolåren (6—10 år) 
ett tätt gods. ökad zinkhalt sän- och efterlämnar i regel livslång 
ker dessutom legeringens pris. — immunitet. Efter en (svmtom- 
Till gjutgods användes M. med fri) inkubationstid på * 9—12 
intill 50 % zink. Skall M. bearbe- jvgn uppträda feberstegring (39° 
tas med skärande verktyg, göres -140°), tårflöde, snuva, hosta 
ofta en liten tillsats av bly, då gamt små, gråvita fläckar på kin- 
vackrare skär erhålles. En liten dernas insida, omgivna av en röd 
mängd järn gör metallen mot- ^on. 3 — i dygn senare uppträder, 
ståndskraftig mot kemisk inver- gy^ under Vtterligare febersteg- 
kan (aichmetall); några % ring, huduts"lag, vanl. först i an- 
mangan 1. aluminium öka håll- siktet, med små röda. något upp- 
fastheten betydligt. — I glödande höjda punkter, vilka förstoras och 
tillstånd är all M. utom Muntz' gv. sammanflyta. På ett par dygn 
metall spröd och faller sönder sprider sig utslaget över hela 
under hammaren. — Förr fram- kroppen, varefter det bleknar och 
ställdes ]M. genom smältning av temperaturen på 1—2 dygn går 
koppar med galmeja och kol, då ^ed till det normala. Efter utsla- 
råmässing, a' r k o m ä s s i n g, er- g^t uppträder en lindrig f jällning. 
hölls, som sedan legerades med Smittan överföres genom beröring 
mera zink. Numera smältes och med den sjuke, som är smittfarlig 
överhettas kopparn, varefter den i och med första symtomens ut- 
förvärmda zinken tillsättes i små brott och ofta flera dygn efter ut- 
portioner; på så sätt minskas slagets försvinnande. M. kan vara 
zinkens avbränning. en lindrig sjukdom men kan, spec. 
,,.. . . ^ . , hos klena barn samt hos vuxna, 
IMassingsinstrument 1. mas- ^^^^^ komplikationer (bronkit, 
smgsblåsinstrument, bronkopneumoni, otit och, säll- 
efter materialet uppkallade in- g^^, noma) få ett allvarligare, ev. 
strument med kittelformat mun- dödligt förlopp. Hos därtill dispo- 
stycke, även kallade bleck (horn, nerade individer kan lungtuberku- 
trumpet, basun, tuba m. fl.). los komma till utbrott efter M. 
Mässingsvattenr ^ Svavel- Någon särskild behandling utöver 
syra, sängläge samt lätt kost fordras i 



537 



Mässo£Fer — Mätare 



538 



allm. icke. Sjukliga och klena 
barn samt bara under 3 år böra 
genom de sjukas isolering skyddas 
mot infektion. 

Mässoffer, se Nattvarden. 

Mästare (ty. Meister, fr. 
maitre, av lat. magister, se d. o.), 
person, som fullkomligt behärskar 
sin konst 1. sitt yrke; konstnär i 
allm.; hantverkare, berättigad till 
självständig yrkesutövning (se 
Skråväsen); i sms. lärare 1. 
chef (t. ex. fäkt-, brandmästare) . 
— Kort formen mäster använ- 
des under medeltiden och vid bör- 
jan av nya tiden i st. f. magister 
(mäster Olof), ännu under ISOO-t. 
om folkskollärare och fortfarande 
stundom om hantverksmästare. 

Mästarkurser, se Sveriges 
hantverksorganisation. 

Mästarprov, se Skråväsen. 

Mäster, se Mästare. 

Mästerby, socken i Gotl. 1., 
jämte Sanda och Västergarn pas- 
torat i Visby stift. 440 inv. — 
Kyrkans långhus, förändrat på 
1300-t.,och kor härröra från omkr. 
1200, tornet från 1200-t:8 slut. 

Mäster Erik, skämtsam benäm- 
ning på karbasen. Populärt har 
uttrycket blivit genom llolbergs 
Jeppe paa Bjerget, där Jeppe av 
sin argsinta hustru hotas med M. 

Mästerman, äldre benämning 
på skarprättare. 

Mästermyr, myr på s. Got- 
land, utdikad 1903—10 för en 
kostnad av 1 14 naill. kr. 27 kvkm., 
varav 11 uppodlats. 

Mäster Olof, se Olaus 
Pet ri. 

Mästerrot, Imperato'ria 

ostru'thium (fam. UmbelWferae) , 
högväxt ört med trefingrat de- 
lade, bredflikiga blad och vita 1. 
rödlätta blommor. M:s pålrot an- 
vändes förr i medicinen. M. odla- 
des därför och finnes nu förvildad 
i 8. och mell. Sverige. 



Mästerskap. 1. Mästarvärdig- 
het (se Skråväsen). — 2. 
Ådagalagd största skicklighet i en 
viss tävlingsgren (t. ex. schack- 
mästerskap) och inom ett visst 
område (svenskt M., världsmäs- 
terskap). — Mästerskaps- 
tävlingar i idrott benämnas 
alltefter sin omfattning världs-, 
Europamästerskapstävlingar o. s. 
v. Till Svenska gymnastik- och 
idrottsföreningarnas riksförbund 
anslutna specialförbund (se 
I d r o 1 1 sp. 1244) anordna själva 
1. genom underställda organisatio- 
ner årliga tävlingar om svenskt 
mästerskap (S. M.) i de special- 
grenar, varje förbund äger att be- 
stämma. Inom varje distriktsför- 
bund ordnas på motsvarande sätt 
distriktsmästerskap (D. M.). 

Mästersven, utlärd gesäll (se 
Skråväsen). 

Mästersångare (ty. Meister- 
singer) kallades utövarna av en 
inom tyska hantverkarkretsar, 
framför allt under 1300— 1500-t., 
odlad lyrisk diktning, avsedd för 
sångligt utförande. Den blomstra- 
de framför allt i Augsburg och 
Niirnberg. Ämnet var vanl. reli- 
giöst; såväl dikt (Bar) som sång 
(Weise 1. Ton) reglerades till for- 
men av bestämmelserna i en skrå- 
mässigt avfattad tabulatur. Den 
ryktbaraste M. var Hans Sachs, 
huvudpersonen i Wagners opera 
Mästersångarna i Niirnberg. 

Mät, t a i M., se Utmät- 
ning. 

Mätare, Geome'trae, en grupp 
Fjärilar med spenslig bak- 
kropp och breda vingar, som i vila 
vanl. hållas utbredda. Hos larver- 
na finnas endast de två bakersta 
paren bukfötter. Rörelsesättet 
blir därigenom egendomligt "mä- 
tande": bukfötterna sättas intill 
bröstfötterna, i det kroppen bildar 



539 



Mätbrev — Mätningsregel 



540 




Mätmaskin. 



en båge uppåt; huvudändan föres 
därefter framåt till nytt fäste för 
bröstfötterna o. s. v. Ofta hålla 
sig larverna endast fast med buk- 
fötterna och sträcka ut kroppen, 
varvid denna liknar en avbruten 
kvist. Talrika arter. — T a 1 1 - 
mätaren, Bu'palus pinia'rius. 
Hanens vingar vanl. mörkbruna, 
vitfläckiga, honans gulbruna, 
mörktecknade. Larver gröna med 
vita längslinjer, leva stundom ss. 
skadedjur på tall. — Björk- 
mätaren, AmphVdasys betula'- 
rius, har vita, svarttecknade ving- 
ar. Bredd mellan vingspetsarna 
40 — 50 mm. Larver allmänna på 
björk. — Se även Krusbärs- 
mätare, Operophthera 
och Töcknig fjällmätare. 
Mätbrev, se Skeppsmät- 
ning. 




Mätare. T. v. TaUmätare. Bredd mellan 

vingspetsarDa 30 mm. — T. b. Larv av 

mätare. 



Mätglas, se M e n s u r 1. 

Mätinstrument, se Elek- 
triska mätinstrument. 
Längdmätning och M å 1 1 - 
verktyg. 

Mätismän (fsv. moetismoen), 
värderingsmän, utsedda av dom- 
stol 1. parter. 

Mätmaskin, apparat för längd- 
mätning, där den kropp, som skall 
uppmätas, inpassas mellan två 
anslag, av vilka det ena är för- 
skjutbart. Kroppens längd fås ur 
det rörliga anslagets ställning, 
vilken bestämmes genom avläs- 
ning å en fast skala med hjälp av 
ett med anslaget förbundet mikro- 
skop 1. å den mikrometerskruv, 
med vilken anslaget förskjutes. 

Mätningsman, se Fastig- 
het sp. 1435. 

Mätningsregel. 1. Regel, enl. 
vilken ett fartygs nettodräktig- 
het beräknas. Jfr Skepps- 
mätning. — 2. Regel, som an- 
vändes för beräkning av mät- 
ningstalet, som bestämmer 
den tidsgottgörelse en kappseg- 
lingsbåt erhåller i tävling med 
andra. Enl. Kungl. Svenska Segel- 
sällskapets regel för yachter er- 
hålles mätningstalet genom att 



541 



Mätress — Möbelkonst 



542 




T. v. Egyptisk länstol. Onikr. 1100 f. Kr. — T. h. Romerskt marmorbord. 



multiplicera segelarean i kvm. 
med längden i vattenlinjen i m. 
och dividera produkten med 131. 

Mätre'ss, försv. form för fr. 
maitresse (se Mait re). 

Mätta, se Lösning. 

Mättade föreningar, organiska 
föreningar, innehållande kolato- 
mer, som binda varandra med 
enkla bindningar. M. kunna alltså 
ej bilda additionsderivat. Till M. 
höra metanseriena kolväten. 

Mätta Ivarsdotter, se Sture. 

Mättjänst utföres av vid ar- 
tilleriet organiserade matavdel- 
ningar, varvid genom ljudmätning 
1. syftmätning (se dessa ord) vär- 
defull hjälp kan erhållas för ar- 
tilleriets eldledning. I matavdel- 
ningar ingå vanl. även organ för 
väderlekstjänst. 

Mättning, Magnetisk M., 
se M a g n e t i s m sp. 1063. 

Mättningsde'ficit, förhållan- 
det mellan den mängd vattenånga, 
som med ånga delvis mättad luft 
ytterligare kan upptaga, och hela 
den ångmängd, som luften håller 
vid mättning. M. är i % lika med 
100 minskat med relativa fuktig- 
heten (se d. o. sp. 777). 

Mättningsström, se I o n i g e - 
ring ep. 1483. 



Möbelkonst. Forntiden. 
Egypten. Den gammalegyptiska 
kulturen skapade redan en del av 
de möbeltyper, som den moderna 
tiden betjänar sig av, stolen, 
sängen, bordet och kistan. Enär 
hyveln och svarvstolen voro okän- 
da, är träverket i möblerna i regel 
tämligen primitivt; praktpjäser- 
na ha emellertid trästommen över- 
dragen med gipsmassa, metall, 
elfenben, fajans etc. — Grekland 
och Rom. Grekerna hade tillgång 
till flera verktyg än egypterna 
och hade följaktligen lättare att 
forma möblerna i trä. En rik ut- 
veckling genomlöpte stolen, vilken 




T. T. Bomansk 

Aspö kyrka, Södermanland. — T. h. 

Gotisk länstol. Franskt arbete. 1400 1. 



543 



Möbelkonst 



544 




från orientalisk tyngd och stelhet 
så småningom erhöll den utomor- 
dentligt eleganta form, som är 
välkänd från empiretidens efter- 
bildningar — ryggen formar sig 
mjukt efter den sittande, och 
benen äro lätt svängda. Antikens 
människor intogo sina måltider 
liggande, varför liggsoffan blev en 
mycket omtyckt möbel (se ill. 
till Bädd sp. 904) . Romarna 
övertogo i stort sett grekernas 
möbelformer. För dyrbarare pjä- 
ser använde man med förkärlek 
brons 1. marmor. I ett rikt ro- 
merskt hem fanns sålunda all- 
tid ett stort, tungt marmorbord 



{gartVbulum) , oftast med stöd i 
form av gripar 1. lejon. — 
Medeltidens möblemang var 
oftast väggfast. Den romanska ti- 
dens sittmöbler äro företrädesvis 
svarvade med enformigt upprepa- 
de profiler å ben och armstöd. Ä 
de klumpiga skåpen och kistorna 
utgöres den enda orneringen vanl. 
av kraftiga, ofta rikt utformade 
järnbeslag (jfr S m i d e skonst). 
— Under gotiken — särskilt 
fr. o. m. 1400-t:8 början — upp- 
levde M. i viss mån en glans- 
period. Träskulptörerna fyllde nu 
möblernas exponerade fält med 
pergamentsruUeornament, mas- 
verk, vinrankor etc. Eikast ut- 
bildades skåpet och stolen. Ur 
det på stolpar vilande skåpet 
uppstod i Frankrike ett slags 
buffé (dressoir), avsedd för för- 
varing och utställande av husets 
silverkärl. Stolen har oftast 
hög rygg och raka sidor. — Under 
renässa7isen inträdde en ri- 
kare differentiering av möbelfor- 
merna. I Italien voro rummen i 
allm. glest möblerade. Den både 
till förvarings- och sittmöbel an- 
vända kistan (cassone) var här 
rummets viktigaste bohag. Ä de 
äldsta renässanskistorna äro si- 
dorna klädda med gipsmassa, vari 
dekoreringen inpressats. Småning- 
om erhöll kistan en mera arkitek- 







Italiensk renässans. T. v. Cassone. 1512. — T. h. Stol med inläggningar. 



545 



Möbelkonst 



646 




v. Eenässansskåp av tysk typ. lGOO-t:s början. (Nord. mus.) — T. h. Barock- 
skåp. Hamburgarbete. Omkr. 1700. 

medeltidens senare del använda 
himmelssängen erhöll såväl här 
som i andra länder en magnifik 
utformning med en av snidade 
stolpar buren träbaldakin (jfr ill. 
till Bädd sp. 905—906). — I 
'Nederländerna utbildades renäs- 
sansmöbeln i stort sett efter 



tonisk uppbyggnad, varvid fälten 
fylldes av målade figurscener. Un- 
der högrenässansen, då det antika 
inflytandet gjorde sig starkare 
gällande, fick kistan formen av en 
romersk sarkofag med bukiga si- 
dor och lejonfötter. Ur kistan upp- 
stod en för Italien säregen möbel- 
typ, bänksotfan {cassapanca) , vil- 
ken består av en med rygg- och 
armstöd försedd kista. Medan 
dessa möbler liksom de i stora 
mått tilltagna sängarna i regel ha 
en lugn, monumental hållning, 
uppvisa bord och stolar livfulla 
konturer. De förra imitera gärna 
de antika marmorborden, de sena- 
re ha rikt skulpterade ben och 
stöd; särskilt omtyckta voro fäll- 
stolarna. — Renässansens M. i 
Frankrike var i mycket en avläg- 
gare av Italiens, men skåpen ge- 
nomlöpte en inhemsk utveckling. 
Renässansens dressoir bygger 
vidare på den gotiska typen. 
Jämte dessa bufféer förekomma 
helt slutna skåp med överdelen 
något smalare än underredet och 
med dörrfälten rikt ornerade i en 
flack reliefstil. Den redan under 




.:jip^» 



^c. 



Franskt renässansskåp. Lyonarbete. 
Omkr. 1600. 



18. 



L e X. VIII. 



547 



Möbelkonst 



548 




Barockstil. T. v. Förgyllt tord av fransk typ. Omkr. 1700. (Stockholms slott.) 
— T. h. Länstol av holländsk-engelsk typ. 1600-t:s slut. (Nord. mus.) 



Vredeman de Vries' graverade 
mönsterblad, som uppvisa tunga 
bord, stolar och sängar med starkt 
rörliga profiler. Under påverkan 
av det gamla holländska panel- 
verket uppstod en mycket populär 
skåptyp, som har kassetterade fa- 
sader. — I Tyskland fortlevde go- 
tiken länge som en underström i 
renässansen och satte sin prägel 
på den inom M. använda ornamen- 
tiken. Rummen fingo främst sin 
karaktär av det med panelen sam- 
mankomponerade fasta bohaget. 
De viktigaste flyttbara möblerna 
voro kistan och skåpet. Båda ha 
de vanl. av hermer flankerade fa- 
saderna synnerligen rikt utsmyc- 
kade med figurscener i relief. — 
I Sverige voro under äldre Vasatid 
fristående möbler ytterligt säll- 
synta och först mot 1500-t:8 slut 
kommo bord, stolar etc. i allmänt 
bruk. De svenska renässansmöb- 
lerna höra närmast samman med 
de nordtyska och holländska. — 
Under h ar ock en tog Frank- 
rike ledningen inom M. Barockens 
första fas karaktäriseras av en 
utpräglad förkärlek för timga 
praktmöbler, där den för den nya 
stilen typiska hopplisten inramar 



fält med inläggningar i olika trä- 
slag, i metall, stenar, elfenben etc. 
Tidens förnämsta möbel var kabi- 
nettskåpet (se Konstskåp). — 
Ludvig XIV organiserade landets 
möbeltillverkning (närmast för 
de stora slottsbyggena), band den 
vid arkitekturen och skapade med 
La Manufacture des Gobelins en 
fast konstslöjdcentral, som snart 
dikterade lagar för Europa. Den 
ledande möbelarkitekten blev Le- 
brun, vilken vid sin sida hade 
ornamentister som Lepautre och 
Bérain samt ebenister som Boulle. 
De franska möblerna från denna 
barockens andra fas känneteck- 
nas av yppiga, av antiken på- 
verkade former, dyrbart material 
och pompösa stoff er (sammet, 
gyllenläder, brokad etc). Träver- 
ket förgylldes; vissa pjäser ut- 
fördes helt i metall 1. som Boulles 
arbeten i ett marketeri av tenn, 
sköldpadd, pärlemor etc. (se ill. 
till Boulle). Stolarna ha högt 
uppdragna, rätvinkliga ryggar 
och kraftigt utsvängda armstöd. 
Ä de med marmorskivor täckta 
borden ha benen ofta formen av 
karyatider. De höga sängarna äro 
vanl. helt klädda med stoffer (se 



549 



Möbelkonst 



550 




Kokokostil. T. v. Fransk byrå av Carel. 
T. h. Svensk länstol. 1700- 

ill. till Bädd sp. 905). Skriv- 
bordet fick en uppbyggnad, som 
det bibehållit till våra dagar, och 
en ny möbeltyp uppstod med by- 
rån, vilken utvecklats ur kistan. 
— I Holland uppkom under 1600- 
t:a senare hälft en borgerlig 
möbelstil. Den har stora klädskåp 
med av halvkolonner indelade fa- 
sader oeh kraftiga överstycken 
samt lätta, skulpterade stolar 
med rottingflätning. — I Tysk- 
land gåvo de holländska skåpen 
uppslaget till en ny skåptyp, som 
kan lokaliseras till de nordtyska 
handelsstäderna. Byggda som de 
holländska förebilderna, ha dessa 
väldiga pjäser dörrarna deko- 
rerade med yppigt modellerade 
acanthusrankor 1. figurer. — 
Sverige anslöt sig först närmast 
till den holländska M. Den 
franska stilen trängde igenom 
under 1600-t:s sista årtionden, 
främst förmedlad av Nik. Tessin 
d. y., vid vars sida, jämte de för 
slottsbygget inkallade franska 
konsthantverkarna, bl. a. Bur- 
chardt Precht arbetade. — Ré- 
g ence och rokoko. Régen- 
cen, vars tongivande arkitekt var 
de Cotte, uppmjukade möbelfor- 



170U t;s mitt. (Drottningholms Blott.) — 
t;s slut. (Stockholms slott.) 

merna och införde livligare profi- 
ler samt förberedde därmed roko- 
kon. Den nya stilens formspråk 
klarlades för konsthantverkets 
vidkommande av ornamentisterna 
Oppenort och Meissonier. Eokoko- 
möbeln har sin karaktär av de 
S-formigt svängda konturerna, av 
den lekfulla ornamentiken, där 
rocaillen, som givit stilen dess 
namn, omväxlar med naturalis- 
tiska blomstermotiv, samt av de 
lätta stofferna — företrädesvis 
ljusa brokader och sidendamaster. 
ötilbildande var även det kine- 




Engelakt toalettbord i Sheratonstil. 
Omkr. 1800. 



551 



Möbelkonst 



552 




siska inflytandet, som bl. a. tog 
sig uttryck i det för dekoreringen 
av bord, skåp och byråar använda 
lackarbetet. Förgyllning använ- 
des till dyrbarare möbler, men de 
olika träslagen fingo även komma 
till sin rätt; å byråar och skåp 
infattades de blankpolerade trä- 
ytorna av ciselerade bronsbeslag. 
Byrån var den förnämsta förva- 
ringsmöbeln och utvecklades till 
fulländning genom mästare som 
Cressent, Caffieri och Oeben. Ur 



Svenska stoltyper från 1700-t. Fr. v. Gustaviansk länstol. (Strömsholms slott.) 
— Gustaviansk stol. — Länstol i rokoko av holländsk typ. (Nord. mus.) 

byrån uppstod sekretären, som 
även blev en mycket populär pjäs. 
Sittmöblerna gjordes bekväma och 
lätta; soffan, som — om ock spar- 
samt — förekom i Ludvig XIV- 
tidens rum, intog nu den domine- 
rande plats i interiören, som den 
bibehållit ända till våra dagar. — 
Den franska rokokostilen segrade 
över så gott som hela Europa, 
även om vissa traditioner bjödo 
den ett motstånd, som stundom 
var rätt effektivt. I Sverige be- 
fordrades rokokon framför allt av 
den tiU Stockholms slott knutna 
inredningsverksamheten. De där 
under K. Hårlemans och J. E. 
Rehns ledning arbetande franska 
och svenska konsthantverkarna 
utförde möbler av fullständigt 
franskt snitt. Inom den mera 
borgerliga M. kombinerades emel- 
lertid det franska inflytandet med 
holländska stildrag (t. ex. den 
mycket vanliga stolen med genom- 
bruten rygg, försedd med en profi- 
lerad mittbräda). — Under ny- 
klassicismen var Frankrike 
alltjämt tongivande för M. Logi- 
ken återinfördes i möblernas kon- 
struktion, och den återuppstånd- 
na antika formvärlden riktade 
Gustaviansk stil, Sekretär av Georg orneringen med harmoniskt av- 

Haupt, 




553 



Möbelkonst 



654 




T. T. 



Franskt praktskåp 1 Louis seizestil av Martin Carlin. (Stockholms slott.) — 
T. b. Förbild trefot i empirestil, (Nord. mus.) 



vägda motiv. Den franska Louis 
seize-stilens möbler stå, i flera 
hänseenden nära Ludvig XIV- 
tidena, särskilt de av Riesener, 
Benemann m. fl. utförda, massivt 
dekorerade låga skåpen (armoire 
en bas). Alla former ha nu räknat 
och stelnat till, och i stofferna 
framträder ofta en markerad 
randning. Skåp, byråar och skriv- 
bord ha en rik bronsornering, som 
stundom gör dem till alster mera 
av metallkonst än snickarkonst, 
men vid sidan härav förekomma 
även förvaringsmöbler, där de i 
mörk mahogny hållna släta fälten 
omramas av smala bronslister. 
— Nyklassicismen i Sverige, den 
gustavianska stilen, hade i början 
en utpräglat fransk karaktär men 
rönte så småningom inflytande 
även från annat håll (Italien, 
England). Perioden uppvisar ebe- 
nister (Haupt, Iversson, Ditzinger 
m. fl.), vilka i sina med elegan- 
taste marketeri dekorerade by- 
råar, sekretärer, bord etc. komma 
de franska förebilderna mycket 
nära (se ill. till Haupt och 
Iversson). Av stor betydelse 
för stilens utveckling mot en 



strängare, mera antikbetonad 
riktning var Louis Masreliez, 
som i sina möbelritningar tidigt 
förebådar empiren. — England 
stod under hela 1700-t. på sidan 
om den allmänna europeiska ut- 
vecklingen. Den engelska M. på- 
verkades starkt av den holländska 
under tiden omkr. 1700, men snart 
bröt en ny, nationell stil igenom, 
vilken klarast kommer till ut- 
tryck hos Chippendale (se d. o.). 
Han arbetade så gott som uteslu- 
tande i mahogny, älsklingsmate- 
rialet i England under hela 1700-t. 
Förvaringsmöblerna präglas av 
en långt driven enkelhet, men sto- 
larna uppvisa starkt kapriciösa 
former (se ill. till Chippen- 
dale). Nyklassicismens förnäm- 
sta engelska arkitekter, bröderna 
Robert och James Adam, utförde 
bl. a. ritningar till Hepplewhites 
möbler, vilka präglas av större 
spenslighet och lätthet (se ill. till 
Hepplewhite). En annan be- 
römd möbelarkitekt var Sheraton, 
vilkens pjäser oftast voro utförda 
i sidenträ och försedda med ut- 
sökta inläggningar; de blevo sär- 
skilt omtyckta i Amerika, där de 



555 



Möbelkonst 



556 




Empirestil. Soifa och stol 

gåvo upphovet till en rik möbel- 
fabrikation {old colonial style). 
— E m p i r e n. I Frankrike gled 
Louis seize-stilen via en under re- 
volutionsåren av J. L. David och 
ebenisten Georges Jacob skapad 
Btilfas, dir ect övre (även kallad 
genre Jacob), över i empiren (se 
d. o.), främst utformad av Percier 
och Fontaine. Antiken blev nu en 
alla former bestämmande auktori- 
tet. Möbeltyper och ornament 
hämtades direkt från det klassiska 
formförrådet, som nu även omfat- 
tade den gamla egyptiska konst- 
slöjden. Stolar, bord och sängar 
imiterade det antika, företrädes- 
vis det romerska bohaget; de 
möbeltyper, vartill man saknade 
förebilder hos de gamla, upp- 
byggdes i en strängt arkitekto- 




Biedermeierstil. Bord och länstol 
maho^y. Tyskt arbete. 



av matao^ny. Danskt aröeie. 
nisk stil efter mönster av antika 
tempelfasader. Möblerna äro dels 
helt förgyllda, dels utförda i 
mahogny med rik bronsornering. 
Man föredrog grellt lysande 
stoffer, oftast högröda 1. gröna, 
med i en annan färg utförda, 
klart tecknade mönster, i vilka 
antika, huvudsakl. militära 
dekorationsmotiv ingå. — Den 
franska empiren spred sig över 
sä gott som hela Europa. I Sve- 
rige är stilen framför allt knuten 
vid Karl XIV Johans person, var- 
för den också plägar kallas Karl 
Johansstil. Vissa från den gusta- 
vianska tiden kvarlevande element 
ge den en särskild prägel ; sålunda 
påträffas ofta vitmålade möbler 
bland all förgyllningen och ma- 
hognyn. — I de germanska län- 
derna utlöpte empiren i en mö- 
belstil, Biedermeier, som bibehöll 
den klassiska arkitektoniken i 
pjäserna men som till skillnad 
från den pompösa empiren var 
intim och borgerlig. De vanl. i 
slät, odekorerad mahogny 1. björk 
utförda möblerna återgå icke säl- 
lan på förebilder från engelsk 
konstslöjd vid 1700-t:8 slut. — 
De imiterande stilarna. 
1800-t:8 mitt och senare hälft, 
som för M. var en tid av starkt 
förfall, fördjupade sig med retro- 
spektiv iver i de historiska stilar- 



557 



Möbelkonst 



558 




Svensk 1880-talsmöbel av svart päronträ. (Nord. mu 



na, och bohaget fick växelvis sin 
prägel av gotik, rokoko, nyklassi- 
cism och renässans. Den gotiska 
stilen (i Sverige Oskar I:s stil) 
utgick från England och lanserade 
ett stort antal överflödigt ornera- 
de och genom sin ohållbarhet 
opraktiska möbelformer. På 1850- 
t. var rokokon på modet (i Frank- 
rike dock redan under Ludvig Fi- 
lips tid) ; den efterbildades bl. a. 
i väldiga stoppade soffor och sto- 
lar med rikt skulpterat träverk, 
vanl. av mahogny 1. valnöt. Ee- 
uässansstilen, som introducerades 
på 1850-t. av tysken Gottfried 
Semper, blev några årtionden se- 
nare mycket använd i rumsinred- 
ningen; i 1870 — 80-t:8 interiörer 
ingingo sålunda ofta snidade re- 
nässansbord 1. skåp bland de helt 
stoppade och med plysch klädda 
sittmöblerna. — Jugendstil. 
Eeaktionen mot smakförvirringen 
inom M. utgick från England, där 
framför allt William Morris ar- 
betade på att ersätta de histo- 
riska stilarna med modern, kon- 
struktivt betonad form. Till Tysk- 
land kom det nya programmet 
med belgiern Henry van de 
Veide, vilken strävade att få 
fram praktiska, logiskt byggda 
möbelformer, i vilka orneringen 



starkt begränsats. Den av honom 
utbildade Jugendstilen (i Frank- 
rike Vart nouveau) utmärkes 
i sina renodlade yttringar av 
klara, mjukt böljande konturer 
och av en vegetativ ornamentik, 
byggd företrädesvis på japanska 
motiv. — Modern stil. Ju- 
gendstilen, som särskilt i sin 
franska form visat sig seglivad, 
har på sistone undanträngts av 
riktningar, vilka söka ett efter 
tidens krav mera avpassat form- 
språk och vilka i denna strävan 
stundom våga sig på extrava- 
ganta möbelformer, besläktade 
med det expressionistiska måle- 
riets formexperiment. Den mo- 




Jugendstil 



559 



Möckeln — Möen 



560 




iSSS^S^Ssi 




Modem svenslL stil. Byrå. med spegel av 
Ture Eyberg, 

derna möbelstilen i Sverige, repre- 
senterad av bl. a. Carl Malmsten 
och E. G. Asplund, anknyter gärna 
till nyklassicismen men uppvisar 
även tendenser mot en renodlat 
konstruktiv formgivning. — All- 
moge n s möbler ha naturligen 
icke i samma grad som de högre 
ståndens varit känsliga för stil- 
förskjutningarna. Möbelformerna 
ha ofta med seg konservatism 
bibehållit sig genom århundraden, 
medan dekorationen tämligen vil- 
ligt anpassat sig efter modesti- 
larna. De svenska allmogerummen 
ha i regel haft en klar, arkitekto- 
nisk hållning, vilket förlänat en 
särskild karaktär åt möblerna. 

Möckeln. 1. Sjö i Kronob. 1. 
Genomflytes av Helgeån. — 2. Sjö 
i Karlskoga skn, Örebro 1. Upp- 
tar Svartälven och Timsälven 
samt avflyter genom Letälven till 
Skagtrn. 

Möckleby. 1. Härad i Ölands 
domsaga, Kalmar 1., omfattar 



socknarna N. Möckleby, Gårdby, 
Sandby, Stenåsa och Hulterstad. 
2,768 inv. — 2. Se Norra 
Möckleby och Södra Möck- 
leby. 

Mödernerätt, matriarka't, 
det hos vissa naturfolk rådande 
förhållandet, att släktskap räk- 
nas endast genom moder med 
mödernefränder. M. förklaras ur 
en primitiv organisation av famil- 
jen (se d. o.) men innebär icke 
någon företrädesställning för 
modern 1. för kvinnan över huvud. 
Familjeöverhuvud är nämligen 
vid M. icke modern utan vanl. 
äldste morbrodern. 

Mödomshinna, se Könsor- 
gan sp. 76. 

Mödrar, Artificiella M., 
se Kläckningsapp a rå- 
te r. 

Möen [mön], dansk ö i öster- 
sjön, s.ö. om Själland (jfr karta 
till art. Lolland). I n.v. skär 
Stege-Bugt djupt in i M. I ö. ligga 
M:s högsta delar, bl. a. den natur- 
sköna Möens klint ( 128 m. 




1;' jSR-jsesisSfj^f. 1 




Svensk aUmogestil. Skänkskip från 
Värmland. (Nord. mus.) 



561 



Möjiel — Möller 



502 



ö. h. ; 86 ill. till Danmark gp. 

54), som består av stora, mot 
Östersjön brant sluttande flak av 
skrivkrita; i mellanrummen mel- 
lan kritklipporna ger den för M. 
utmärkande, sand- och kritblan- 
dade lerjorden näring åt bok- och 
ekskog. Jordbruk (bl. a. socker- 
betsodling) och boskapsskötsel. 
Järnväg saknas. M. tillhör Prsestö 
amt och Roskilde stift. På M. lig- 
ger det lilla, väl bevarade 1700- 
talsslottet Liselund. Stad Stege. 
217 kvkm. 13,000 inv. 

Mögel, mögelsvampar, 
vanl. saprofytiska svampar, som 
på födoämnen, murken ved o. d. 
bilda ett luddigt överdrag, bestå- 
ende av svampens mycelium jämte 
fortplantningsorgan. De på vege- 
tabiliska matvaror vanligaste M. 
äro AspergVllus glnu'cus (herba- 
rio'rum) och Penici'llium glnu'- 
cum (crusia'ceum), tillhörande 
gruppen PlectascVneae. Bägge 
bilda ett blågrått 1. blågrönt ludd 
med små, klotrunda (hos den 
förra arten gula) fruktkroppar. 
Hos bägge avsöndras talrika koni- 
dier från egendomligt byggda 
konidiebärare (hos Penici'llium 
penselformiga, penselmögel). 
Ändra Penicillium-aTteT ge Brie-, 
Roquefortost m. fl. ostsorter en 
karaktäristisk smak. Av övriga 
M. märkas lfu'cor- arter (tillhöra 
Phycomyce'tes), vilka bilda ett 
grått ludd med små, klotrunda, 
skaft ade sporangier (k u 1 m ö - 
g el). Även vissa parasitiska 
svampar betecknas som M. (jfr 
Bladmögel, Fruktmögel 
och Fu s a r i u m). 

Möja. 1. Socken i Sthlms 1., 
jämte Värmdö och Djurö pastorat 
i Uppsala stift. 745 inv. M. om- 
fattar en mängd öar i Stockholms 
yttre skärgård. — 2. S t o r a M. 
och Lilla M., öar inom M. 1, 
vid n. Kanholmsfjärden. 




Möen. I.lseluml. 

Möklinta, socken i Västmanl. 
1., pastorat i Västerås stift. 2,750 
inv. 

Mölj, fördämning 1. skyddskaj 
vid hamn till skydd mot sjö. 

Mölle, municipalsamhälle och 
mycket besökt badort i Brunnby 
skn, Malmöh. 1., på s. sidan av 
Kullen. God hamn. Slutpunkt för 
statsbanan Åstorp — M. 705 inv. 

Mölleberga, socken i Malmöh. 
1., jämte Bara pastorat i Lunds 
stift. 240 inv. 

v. Möller, Peter, f. 1809, d. 
1SS3, jordbrukare, ägare av godset 
Skottorp med Dömestorp i Hall. 1. 
Ss. sekreterare i länets hushåll- 
ningssällskap 1845 — 58, ordf. i 
dess landsting 1863 — 69 och led. 
av F. K. 1867—83 ivrade han 
för framsynta och betydelsefulla 
reformer inom jordbruket. 

Möller. 1. Carl M., f. 1857, 
arkitekt, 1904 — 18 överintendent 
i överintendentsämbetet, 1918 — 
24 generaldirektör i Byggnads- 
styrelsen, 1911 — 25 ordf. i 
Svenska Slöjdföreningen, från 
1919 i Rådet till skydd för Stock- 



563 



Möller — Mölndal 



564 




S=KållGred7' 



holms skönhet. M:s främsta verk 
är Johannes kyrka i Sthlm. — 2. 
Dagmar M., f. B o s s e, f. 1866, 
den föregra maka, sångerska 
(sopran), gjorde sig under 1880- 
och lS90-t. bemärkt pä scenen i 
Sthlm och Kristiania och har se- 
nare uppträtt som romans- 
sångerska. — 3. A r t u r M., f. 
1883, författare, redaktör för 
Figaro 1911—12, 1914 och 1916, 
verksam ss. kåsör under signatu- 
ren Au r e v o i r. M. har jämte 
ett par diktsamlingar utgivit en 
rad novellsamlingar (bl. a. Stu- 
dentsynder, 1912) och romaner 
(bl. a. Femton år, 1922), som be- 
handla främst erotiska motiv. — 
4. Gustaf M., f . 1884, publicist 
och politiker. Efter flerårig publi- 
cistisk verksamhet blev M. 1916 
partisekreterare i det socialdemo- 
kratiska partiet, redigerade par- 
tiets tidskrift Tiden 1915—21 och 
var 1920 samt 1921—24 en av So- 
cial-Demokratens redaktörer. Led. 
av A. K. 1918—19 och av F. K. 
sedan urtima riksdagen 1919, 
socialminister sedan 1924. M. är 
sedan 1920 led. av socialiserings- 
nämnden, dess ordf. sedan 1925. 
Mö'ller. 1. Peter M., f. 1793, 
d. 1869, norsk kemist, apotekare 
och industriidkare, uppfann en 
metod för fabriksmässig fram- 



BtäUning av ren fiskleverolja 
och anlade bl. a. de första tran- 
ängkokeriema. Metoden utveck- 
lades till teknisk fulländning av 
M : 8 son, Frånta Peckel M., 
f. 1834, d. 1901. — 2. Poul M., 
f. 1794, d. 1838, dansk skald, 
prof. i filosofi i Kristiania 1828, 
i Köpenhamn 1830. M. deltog 
1819 — 21 som skeppspräst i en 
resa till Kina, under vilken han 
författade en rad dikter, bl. a. den 
varmt fosterländska Glcede över 
Danmark. Under 1820-t. skrev 
han en rad studentsånger. Hans 
viktigaste arbete är den 1824 till- 
komna, ofullbordade En dansk 
Students Eventyr (tr. efter M:8 
död), en av de tidigaste danska 
realistiska novellerna. Genom sin 
sunda, verklighetskära diktning 
har M. blivit en av Danmarks 
mest populära skalder. — 3. 
Peder M., f. 1877, dansk violi- 
nist. Tidigare verksam företrä- 
desvis som orkestermusiker och 
lärare, har M. under senare år 
som konsertsolist och utövare av 
kammarmusik genom ett livfullt 
föredrag vunnit uppskattning i 
Danmark och utlandet. 

Mölltorp, socken i Skarab. 1., 
jämte Ransberg pastorat i Skara 
stift. 2,190 inv. 

Mölnbacka, träsliperi i Nedre 
Ulleruds skn, Värml. 1., 5 km. 
från M. station vid Bergslagernas 
järnvägar. Äg. a. b. Mölnbacka- 
Trysil, grundat 1873, som även 
äger anläggningar i Deje, Fors- 
haga, Hult och Kvarntorp. 

Mölndal, sedan 1922 stad i 
Göteb. 1., 8. om Göteborg, vid 
Mölndalsån, som här bildar bety- 
dande fall. 16,060 inv. Industrin 
sysselsatte 1924 2,760 arbetare vid 
20 arbetsställen. Större anlägg- 
ningar ägas av a. b. Papyrus 
(se d. o.) ; Claes Johansson & C:o 
väreri a. b. (Krokslätt), grunda*^ 



565 



Mölnlycke — Mönstrinj; 



566 



1893; a. b. Låna (spinneri), grun- 
dat 1893; Carlsbergs väveri a. b., 
grundat 1921; Götafors a. b. 
(bomullsspinneri), grundat 1894; 
a. b. O. MuBtad & Son (margarin- 
fabrik) och Svenska oljeslageri 
a. b., grundat 1916. M. har statio- 
ner vid Göteborg — BorÄs järnväg 
och Västkustbanan samt spår- 
vägsförbindelse med Göteborg. M., 
som omfattar förutvarande Fäss- 
bergs skn, bildar jämte Kållered 
och Råda pastorat i Göteborgs 
stift och lyder judiciellt under 
landsrätt (Askims, Hisings och 
Sävcdals domsaga). 

Mölnlycke, järnvägsstation i 
Råda skn, Göteb. 1., vid Göteborg 
— Borås järnväg. Vid M. väveri, 
färgeri, tygtryckeri och blekeri; 
äg. Mölnlycke väveri a. b., grun- 
dat 1907. 

Mön, annan form för Möen. 

Mönch [mönnS], Der M., se 
Munken. 

Möne, socken i Älvsb. 1., jämte 
Hällstad, Murum och S. Vånga 
pastorat i Skara stift. 315 inv. 

Mönja, se Blyföreningar. 

Mönster, förebild, i teknisk me- 
ning för formgivning av en yta 
(jfr Modell). Genom lag om 
slcydd för vissa mönster och mo- 
deller 10 juli 1899 kan upphovs- 
mannen till ett nytt M., varunder 
lagen inbegriper även modell, som 
till sitt ändamål är jämförlig med 
M., tillförsäkras ensamrätten att 
begagna sitt M. vid tillverkning 
för försäljning av alster inom me- 
tallindustrin. Detta mönster-, 
resp. modellskydd, en art av 
den 8. k. industriella äganderätten 
(se Immateriell förmö- 
genhetsrätt sp. 1269), vinnes 
(för fem år) genom registrering i 
mönsterregistret hos Pa- 
tent- och registreringsverket. 

Mönsterkort, Mönster- 
patron, se Vävning. 



Mönsterregister, te Möns- 
ter. 

Mönsterskrirare, före 1876 
tjänsteman vid hären, som urspr. 
hade till uppgift att föra vissa 
räkenskaper, utbetala och redo- 
visa avlöning m. m. och sedermera 
fungerade ss. skrivbiträde. 

Mönsterskydd, se Mönster. 

Mönsterås. 1. Socken i Kalmar 
1., jämte M. 2 församling och 
pastorat i Växjö stift. 3,235 inv. 
— 2. Köping och tullstation i 
Kalmar 1., vid en vik av öster- 
sjön. Kommunal mellanskola. 
Tändsticksfabrik (äg. a. b. För- 
enade svenska tändsticksfabri- 
kerna). Export av trävaror. 1,360 
inv. — M. upprättades 1620 som 
lydköping under Kalmar. 

Mönsterås järnväg (M. Ä. J.), 
en 69,0 km. lång järnväg från 
Mönsterås över Sandbäckshult 
till Fagerhult. Spårvidd 0,891 m. 
I sin helhet öppnad för trafik 
1916. Äg. Mönsterås nya järnvägs 
a. b., Kalmar. Trafikeras gemen- 
samt med Kalmar — Berga och 
Kalmar — Torsås järnvägar. 

Mönstring. 1. Förrättning, som 
enl. värnpliktslagen 12 juni 1925 
årligen hålles, för studenter och 
likställda 15^31 okt. samt för 
övriga värnpliktiga under nov., 
för inhämtande av upplysningar 
om de värnpliktiga och deras för- 
hållanden (med undantag för dem, 
som under årets lopp inskrivits 1. 
varit i tjänstgöring ss. värnplik- 
tiga 1. som äro å sjömanshus in- 
skrivna och till sjöfart inmönst- 
rade). M. sker antingen genom 
personlig inställelse 1. insändande 
av mönstringsanmälan. — Tidi- 
gare förekommo generalmönst- 
ring, brödmönstring, kassations- 
mönstring m. fl. med ändamål 
att utröna bristfälligheter och att 
lämna vederbörande tillfälle till 
klagomål m. m. — Vid flottan 



567 



Mörarp — Mörne 



568 



förekommer alltjämt ärs-, mä,- 
nads-, kassations-, in- och av- 
mönstring. — 2. Förrättning med 
å handelsfartyg anställt sjöfolk 
vid hyresavtalets ingående, pd- 
mönstring, och vid dess upphöran- 
de, avmönstring. M. skall förrät- 
tas, inom Sverige av sjömanshus- 
ombudsman 1. magistratssekrete- 
rare, utom Sverige av svensk kon- 
sul. Påmönstring har till ändamål 
inhämtande av upplysningar om 
fartyg och besättning samt utfär- 
dande av sjömansrulla (se d. o.). 
Avmönstringen avser att utröna, 
om sjöfolket fått sin hyra och öv- 
riga förmåner samt erläggandet 
av hyresavgift (se d. o.). 

Mörarp, socken i Malmöh. 1., 
jämte I^opp pastorat i Lunds 
stift. 1,000 inv. 

Mörby. 1. Kronoegendom i 
Danderyds skn, Sthlms 1., vid 
Djursholmsbanan. M:8 mark har 
delvis upplåtits till villatomter, 
huvudsakl. åt statstjänstemän. — 
2. Se E å n ä s. 

Mörbylånga. 1. Socken i Kal- 
mar 1. (Öland), jämte M. 2 för- 
samling, som med Resmo (och 
framdeles Vickleby) bildar pas- 
torat i Växjö stift. 940 inv. — 
2. Köping i Kalmar 1., på Ölands 
västkust. Råsockerfabrik (äg. 
Mellersta Sveriges sockerfabriks 
a. b.). 530 inv. 

Mörcke, Bror, f. 1861, mili- 
tär, överste vid Hallands rege- 
mente 1909, konsultativt statsråd 
1914 och krigsminister 1914 — 17 i 
ministären Hammarskjöld, gene- 
ralmajor 1916, chef för l:a armé- 
fördelningen 1917 — 26, general- 
löjtnant 1923, led. av Lagrådet 
1913—14. 

Möre. 1. Ett av de forna små- 
ländska landskapen, omfattande 
s. kustlandet inom nuv. Kalmar 
1. M. tillhörde under medeltiden 
Östgöta lagsaga. Södra M. bildade 



Axel Oxenstiernas grevskap Sö- 
dermöre. — 2. SeNorraMöre 
och Södra Möre. — 3. Fylke 
i v. Norge, före 1919 kallat Roms- 
dals amt, omfattande ett på 
skärgård och fjordar rikt, kupe- 
rat område kring Romsdalen. 
Huvudnäringar jordbruk, bo- 
skapsskötsel och fiske. Turisttra- 
fik. Städer Aalesund, Kristian- 
sund, Molde. 15,050 kvkm. 160,000 
inv. 

Mö'rike, E d u a r d, f. 1804, d. 
1875, tysk författare, verksam 
som präst och lärare, skrev den 
av Goethes Wilhelm Meister på- 
verkade romanen Maler Nolten 
(1832, senare omarbetad) samt 
stämningsfulla noveller (bl. a. 
Mosart auf der Reise nach Prag, 
1856; sv. övers. 1919) men är mest 
bekant genom sina dikter, vilka i 
en enkel, av folkvisan påverkad 
form ge uttryck åt innerliga och 
kontemplativa stämningar. 

Mörk, Jakob Henrik, f. 
1714, d. 1763, kyrkoherde, roman- 
författare, skrev i samarbete med 
A. Törngren Adalriks och Giöthil- 
das äfwentyr (2 dir, 1742 — 45), 
en sedelärande roman med forn- 
nordiskt motiv, efter mönster av 
Fénelons Télémaque och de is- 
ländska sagorna samt med an- 
spelningar på samtida politiska 
förhållanden. I Thecla eller den 
bepröfwade trones dygd (3 dir, 
1749 — 58) behandlar M. en forn- 
kristen legend. 

Mörkö. 1. Socken i Södermani. 
1., pastorat i Strängnäs stift. 1,205 
inv. M. består av en mängd öar 
jämte en liten del av Södertörn. 
— 2. ö inom M. 1, i Mörkö- 
fjärden. Kalkbränning. På ö. 
stranden Hörningsholms gods. 

Mörlunda, socken i Kalmar 1., 
jämte Tveta pastorat i Linkö- 
pings stift. 4,005 inv. 

Mörne, Arvid, f. 1876, fin- 



569 



Mörner 



570 



ländsk författare, folkhögskollä- 
rare i Nyland 1899—1911, docent 
i litteraturhistoria i Helsingfors 
1913. M. har utgivit diktsam- 
lingar (bl. a. Skärgårdens vår, 
1913; Sommarnatten, 1916; Offer 
och »egrar, 1918), noveller och ro- 
maner (bl. a. Inför havets anlete, 
1921, Kristina Bjur, 1922 och Ett 
liv, 1925), skadespel (bl. a. Fäder- 
nearvet, 1918) samt litteratur- 
historiska arbeten (J. J. Wecksell, 
1909). Mest betydande är han som 
lyriker; i sina dikter har han 
framför allt besjungit havet och 
den nyländska skärgården. M. är 
en av de mest energiska föresprå- 
karna för svenskheten i Finland. 
Mörner, en adlig ätt, två fri- 
herrliga, M. till M o r 1 a n d a 
och M. till Tuna (utdöd 
1824), samt två grevliga, M. till 
Morlanda och M. tillTuna 
(utdöd 1824), alla förgreningar 
av samma tyskbördiga ätt. 1. 
Karl Gustav M., f. 1658, d. 
1721, greve 1716, fältmarskalk 
1717. M. deltog med utmärkelse i 
Karl XII:8 polska krig, blev 1716 
kungligt råd och generalguvernör 
över v. Sverige. I de norska fält- 
tågen 1716 och 1718 spelade han 
en framstående roll. — 2. Karl 
Karlsson M., f. 1755, d. 1821, 
greve 1800, fältmarskalk 1816, 
lantmarskalk vid 1815 års riks- 
dag. Han var överståthållare i 
Sthlm 1814—16 samt ståthållare 
i Norge 1816—18. — 3. Adolf 
Göran M., f. 1773, d. 1838, 
greve, politiker. Påverkad av 
franska revolutionens idéer, an- 
slöt sig M. på 1800 års riksdag till 
oppositionen mot det gustavian- 
ska enväldet och spelade en fram- 
trädande roll vid det nya stats- 
skickets tillkomst 1809. 1812 
statssekreterare för handels- och 
finansärendena, 1814 kommissarie 
i underhandlingarna med Norge, 



1815 statsråd och 1837 utrikes- 
statsminister. — 4. Karl Otto 
M., f. 1781, d. 1868, frih., militär. 
M. sändes som svenska regering- 
ens kurir 1810 till Paris för att 
utverka Napoleons godkännande 
av kronprins Karl Augusts bror 
hertig Fredrik Kristians av 
Augustenborg val till svensk tron- 
följare, övertygad om att endast 
en fransk fältherre vore rätte 
mannen på Sveriges tron, tog M. 
på eget bevåg initiativ till Berna- 
dottes kandidatur och arbetade 
sedan framgångsrikt för sitt för- 
slags antagande. — 5. Hjalmar 
M., f. 1794, d. 1837, greve, målare 
och grafiker, urspr. militär, fram- 
trädde dels som en älskvärt humo- 
ristisk skildrare i grafik av ro- 
merskt 1. stockholmskt folkliv (Il 
carnevale di Roma, etsningar, 
1820; Stockholmska scener, lito- 
grafier, 1830), dels som tämligen 
dilettantisk bataljmålare. — 6. 
Karl M., f. 1854, d. 1917, greve, 
sonson till M. 3, kemist och farma- 
kolog, prof. vid Karol. inst. 1886, 
dess rektor 1898—1917. M:s vik- 
tigaste vetenskapliga arbete rör 
svavlets bindning i äggvita. — 7. 
Birger M., f. 1867, greve, för- 
fattare, konsul i Sidney 1906—10. 
M. har skrivit reseskildringar, 
de flesta från Söderhavet (bl. a. 
Ardfis tropiska dr, 1914), skön- 
litterära arbeten med historiska 
och exotiska motiv samt Den 
Strindberg jag känt (1924) och 
Ur mitt irrande liv (1925). — 
8. Axel M., f. 1868, greve, äm- 
betsman, expeditionschef i jord- 
bruksdepartementet 1913, stats- 
sekreterare där 1917, landshöv- 
ding i Hall. 1. 1920, liberal led. 
av F. K. 1911—12. — 9. Ma- 
rianne M., f. 1895, dotter till 
M. 7, konsertsångerska, har efter 
debut 1922 i Sverige och flerstä- 
des utomlands gjort sig fördel- 



571 



Mörnerska husarerna — Mörtsläktet 



572 




Mörtsläktet. Mört. Längd standom mer 
än 4 dm. 

aktigt känd som en stilsäker tolk 
av äldre och nyare romanskonst. 

Mörnerska husarerna, ISOl — 
16 n amn på nuv. Kronprinsens 
husarregemente. 

Mörrum, socken i Blek. 1., jäm- 
te Elleholm pastorat i Lunds stift. 
4,370 inv. 

Mörrumsån, upprinner i s.ö. 
Jönköp. 1., genomflyter flera sjöar 
i Kronob. 1., bl. a. Helgasjön och 
Åsnen, samt utmynnar på Ble- 
kingekusten. Den har flera bety- 
dande, delvis utbyggda fall och är 
bekant för sitt laxfiske. 175 km.; 
flodområde 3,400 kvkm. 

Mörsare (ty. Mörser, eg. mor- 
tel, av ty. dial. morsen, sönder- 
stöta), urspr. kort artilleripjäs, 
avsedd att skjuta projektiler i 
starkt krökta banor, numera om- 
växlande med ordet haubits (se 
d. o.), i allm. kastpjäs (jfr även 
Granatkastare). 

Mörsil. 1. Socken i Jämtl. 1., 
jämte Undersåker, Kall och Un- 
dersåkers lappförsamling pastorat 
i Härnösands stift. 1,590 inv. — 
2. Lungsotssanatorium i M. 1, be- 
läget 329 m. ö. h. Torr skogs- och 
fjälluft. 




Mörtsläktet, LeuGi'scus, ett 
släkte K ar par. Skäggtömmar 
saknas. Rygg- och analfenan äro 
korta, stjärtfenan urringad. N. 
halvklotet. — Mörten, Leticis- 
CU8 ru'tilits, har 40 — 45 fjäll längs 
sidolinjen. Vanl. ovan blågrön, på 
sidorna silvervit, under mattvit. I 
Sverige allmän i insjöar och längs 
östkusten ; lever av smärre vatten- 
djur m. m. Användes huvudsakl. 
som agn. — Hos f ä r n a n, Leu- 
ciscus aliie'7isis, är analfenan 
rundad i kanten (hos övriga nå- 
got urringad). Ovan brungrön, 
på sidorna och buken gulaktigt 
silverglänsande. Längd 50 — 60 
cm. S. Sverige, här och var i vat- 




Mörtsläktet. IJ. Läugd intill G dm. 



Mörtsläktet. Sarv. Längd intill 4, b dm. 

tendragen. Fiskas huvudsakl. för 
sportens skull. — Iden, Leucis- 
cus i'dharus, har 55 — 61 fjäll i 
sidolinjen. Ovan mörkt grå- 1. 
brungrön, på sidorna silvergrå, 
under silvervit. Allmän längs 
Sveriges ö. kust samt i åar 
och älvar. Rätt värdefull matfisk, 
som fångas med nät 1. krok. En 
guldfärgad ras hålles stundom i 
dammar ss. prydnadsfisk. — 
S arven, Leuciscus eryihroph- 
tha'lmus, har hög, platt kropp. 
Ovan brungrön, på sidorna guld- 
glänsande med grönaktiga små- 
fläckar, under gulvit. Fenorna 
vanl. starkt röda. Regnbågshinnan 
röd. S. och mell. Sverige, i växt- 
rika sjöar och inre skärgårdar. 
Agnfisk. — Stämmen, Leucis- 
cus grisla'gine, har 48 — 54 fjäll i 
sidolinjen. Vanl. ovan grönaktigt 



573 



Möss — Möwe 



574 



mörkbrun, på sidorna gråvit, 
svartprickig, under silvervit. 
Längd 25 — 35 cm. Lever i strömt 
vatten. 

Möss, se Råttsläktet. 

Mösseberg, platåberg i Skarab. 
1., n.v. om Falköping. Platån täc- 
kes till stor del av ljunghedar och 
mossar. Sluttningarna äro branta 
och skogklädda. Högsta punkten 
324 m. ö. h. M. har samma geolo- 
giska byggnad som Billingen. M:8 
vattenkuranstalt med sanatorium 
(ej för öppen tuberkulos), grun- 
dad 1865, på 8.Ö. sluttningen av 
M., ger modern ljus-, röntgen-, 
elektricitets- och badbehandling. 

Mösspartiet, politiskt parti 
under frihetstiden, uppkommet i 
slutet av 1730-t. ss. motvikt till 
hattpartiet (se d. o.). I motsats 
till hattarnas chauvinistiska 
krigspolitik krävde M. en försik- 
tig in- och utrikespolitik i Horns 
anda. Partiet hade i början sina 
främsta anhängare inom den 
gamla högadeln men förvärvade 
dock snart sympatier även hos det 
konservativa bondeståndet. Sedan 
det efter det ryska krigets miss- 
lyckande vid 1742 — 43 års riksdag 
förgäves försökt få en räfst till 
stånd med hattarna, sökte det 
stöd främst hos Ryssland men åt- 
njöt även engelska och danska 
subsidier, förbindelser, som av 
motståndarna utnyttjades till an- 
klagelser för landsförräderi. På 
1746 — 47 års riksdag var M. 
splittrat i en moderat och mindre 
ryssvänlig grupp (T. G. Bielke, 
G. Bonde, v. Ungern-Sternberg) 
och en mer doktrinär (Äkerhielm). 
Ryske ministern v. KorfFs stötande 
uppträdande bragte oviljan mot 



M. till utbrott, en räfst inleddes 
med dess ledare, och partiet upp- 
löstes. — Alissnöjet med hattar- 
nas styrelse, särskilt Pommerska 
kriget, ledde omkr. 1760 till bil- 
dandet av ett y n g r e M., som pä 
riksdagen 1765 — 66 kom till mak- 
ten. Bland dess ledare märkas K. 
G. Löwenhielm och J. v. Diiben, 
kanslipresidenter resp. 1765 — 68 
och 1772. Detta M. stödde sig 
huvudsakl. på de ofrälse stånden, 
främst det andliga, och upptog 
tidens krav på större frihet, bl. a. 
tryckfrihet, och av fysiokratiska 
idéer uppburna ekonomiska refor- 
mer, som påyrkades av radikala 
skriftställare som Chydenius och 
Nordencrantz. Statsfinanserna 
sökte M. upphjälpa genom spar- 
samhet, i synnerhet indragning av 
ämbeten och av statsunderstöd. 
Även utåt återupptogs den tidi- 
gare mösspolitiken, som snart 
ledde till beroende av Ryssland. 
Partiet föll dock framför allt på 
inrikespolitiska missgrepp. Försö- 
ket att stadga myntväsendet ge- 
nom en restriktiv bankpolitik 
medverkade till en svår ekonomisk 
kris i slutet av 1760-t. Efter en av 
hattbyråkratin stödd tronavsägel- 
se och ämbetsmannastrejk 1768 
störtades M. f. å. men kom 1772 
åter till makten. I den då utbrut- 
na ståndsstriden företrädde M. de 
lägre stånden och arbetade för en 
privilegieutjämning. Dess verk- 
samhet avbröts s. å. genom Gustav 
Ill:s revolution. 

Mö'svand [-vann], insjö i Tele- 
mark fylke, Norge, avflyter genom 
Maane till Tinnsjö. 53 kvkm. Jfr 
R j u k a n. 

Mö'we, se D o h n a. 



575 



N, n — Nachmanson 



576 



N. 



N, n. 1. Den fjortonde boksta- 
ren i svenska och de flesta andra 
europeiska alfabet. N. betecknar i 
svenskan en vanl. tonande dental 
nasal, före g och fc (t. ex. singu- 
laris, bänk) och tillsanunans med 
g (t. ex. adng) även velar 1. 
palatal nasal {"äng"-ljudet). I 
franskan utmärker N., dä det står 
finalt 1. före annan konsonant, 
att föregående vokal är nasalerad. 
Muljerat n förekommer i ro- 
manska, slaviska m. fl. språk. 
Supradentalt n ersätter i större 
delen av Sverige tungspets-r -\- n 
(fcarn), kakuminalt n i många 
svenska dialekter "tjockt" I -\- n 
(stoXn). — 2. Romerskt siflfertec- 
ken för 900, N för 900,000. — 3. 
Förk. för Rydbergs konstant (se 
Spektrum) och för Avogadros 
tal (se Molekyl sp. 167). — 4. 
Kemiskt tecken för en atom kväve. 
• — 5. Förk. för norr. — 6. n., förk. 
för neutrum, nominativ, numerus, 
netto. 

Na, kemiskt tecken för en atom 
natrium. 

Naab [nab], vänsterbiflod till 
Donau, i Bayern. 165 km. 

Naasse'ner (av hebr. na'chasj, 
orm), en av kyrkofadern Hippoly- 
tos omtalad guostisk sekt, vilken 
bl. a. sysslat med idéerna om ur- 
människan och den himmelske 
frälsaren. Namnet häntyder på 
släktskap med ofiterna (se d. o.). 

Na'bal, se A b i g a i 1. 

Nabatéer, en sannol. nordara- 
bisk folkstam, möjligen identisk 
med G. T:8Ne'bajot (1 Mos. 
25:13 m. fl.), vilken senast under 
300-t. f. Kr. erövrade det gamla 
edomeiska området a. om Döda 



havet och sedan även moabiternas. 
N. underlade sig handeln på kara- 
vanvägarna genom Arabien. Deras 
rike med Petra ss. huvudstad ut- 
sträcktes tidvis ända upp mot 
Damaskus och Eufrat, tills det 
105 e. Kr. föll för romarna. 

Na'blus, se S i k e m. 

Nabo (av fsv. na, nära, och boe, 
boende), granne. I iagspråket be- 
tyder N., i förhållande till annan, 
den som i en stad äger en till den 
andres gränsande fastighet, till 
skillnad från viderboende 
(fsv. viperbo, av viper, tillsam- 
mans med), som jämte annan är 
delägare i hus 1. tomt i stad. 

Nabo'b (av ind. nawab, ståt- 
hållare), indisk rangtitel; i över- 
förd bet. europé, som förvärvat 
rikedomar i Indien; rik och 
praktlysten man i allm. 

Naboni'd, se Babylonien 
sp. 957. 

NabopoIa'ssar, se Babylo- 
nien sp. 956. 

Na'bot, se E 1 i a. 

Na'bu, gammalbabylonisk gud, 
dyrkad framför allt i Borsippa. 
N. gällde SS. skrivare och ägare 
av de himmelska ödestavlorna, 
därjämte ss. skrivkonstens och 
lärdomens gud över huvud. 

Nach Belieben [-li'ben], ty., 
"efter behag". 

Nachmanson. 1. R o s a N., f. 
David son, f. 1852, d. 1916, 
donator, gift 1872 med grosshand- 
laren E. Nachmanson. Av N:8 
donationer till olika ändamål har 
en på 400,000 kr. anslagits till 
grundplåt för uppförande av Kon- 
serthuset i Sthlm. — 2. Joseph 
N., f. 1876, grosshandlare i Sthlm, 



577 



Nachspiel — Naftalin 



578 



verkst. dir. i Stockholms enskilda 
bank 1920. — 3. Ernst N., f. 
1877, den föregrs broder, språk- 
forskare, prof. i grekiska i Göte- 
borg 1919, har utgivit epigrafiska 
och textkritiska arbeten, ss. Laute 
und Formen der magnetischen 
Inschriftcn (1903) och Erotian- 
studien (1917), samt det popu- 
lärvetenskapliga Hippokrates och 
hans tid (1921). 

Na'chspiel [-sjpil], ty., eg. 
efterspel; tillställning (oftast 
dryckeslag) som fortsättning på 
en fest 1. bjudning. 

Na'chtigal, Gustav, f. 1834, 
d. 1885, tysk upptäcktsresande. 
Bereste 1869 — 74 av européer icke 
förut besökta områden i Sahara 
och Sudan samt deltog i grund- 
läggandet av de tyska kolonierna 
på Guineakusten. 

Nacka, socken 1 Sthlms 1., pas- 
torat i Strängnäs stift. 9,005 inv. 
— Gården i N. omtalas redan på 
1500-t., och kronan hade där ett 
krutbruk. På 1730-t. namnes det 
som mässingsbruk, ägt av Riksens 
ständers bank. 

Nackben, se K r a n i u m sp. 
1282 och 1285. 

Nackbjudning, se Förloss- 
ning sp. 938. 

Nacke. 1. övergångsområdet 
baktill mellan hals och huvud. 
N:3 bendelar bildas av de översta 
halskotorna och nedre delen av det 
i trubbig vinkel mot dessa infoga- 
de nackbenet. Vinkeln utfylles åt 
sidorna av muskler, som sträcka 
sig mellan nackbenet och kotorna, 
medan mittpartiet är fritt från 
muskler och därför något insänkt, 
nackgropen. Längs hals- 
kotornas bakre utskott till nack- 
benet sträcker sig under huden 
ett band av elastisk bindväv, 
nackbastet. — Veter. På 
gränsen mellan näck- och hjäss- 



benen bildas en benlist, n a c k - 
kammen, från vilken framåt 
på gränsen mellan hjässbenen ut- 
går en annan beukam, h j ä s s - 
kammen, som med sin bakre 
ända tills, med naclvkammen bil- 
dar nackknölen, — 2. Se 
Bergborrning sp. 1312. 

Nackhålet, se K r a n i u m sp. 
12S9. 

Nackslag, se Påslagning. 

Naddodd, norsk viking på 
800-t., upptäckte Island. Jfr 
Gärdar Svavarsson. 

Naddö, herrgård i örberga skn, 
östergötl. 1., nära Vadstena. Hu- 
vudbyggnaden uppfördes vid 
1800-t:s början. N. ägdes 1902— 
18 av Verner v. Heidenstam. 

Nadi'r (arab., "ställd mitt 
emot"), den punkt, där vertikal- 
linjen, förlängd nedåt, träffar 
himmelssfären. Jfr Z e n i t. 

NaeVius, C n e j u s, d. 201 
f. Kr., romersk författare, skrev 
utom komedier tragedier med 
historiska ämnen, fa'bulae prae- 
te'xtae, samt ett epos om det 
första puniska kriget. 

Na'fta, grek., bergolja (se 
d. o.). 

Naftala'n, extrakt från kauka- 
sisk rånafta med antiseptiska och 
läkande egenskaper. Användes vid 
en mängd hudsjukdomar. Lindrar 
även klåda. 

Na'ftali (i Septuaginta och 
N. T. N e' f t a 1 i m) , israelitisk 
stam, bosatt i n. Galiléen, i patri- 
arkhistorien härledd från en son 
till Jakob med sarmna namn. 

Naftali'n, kolväte med sarri- 
raansättningen CioHg, kan anftea 
bestå av två bensolkärnor med iv& 
kolatomer gemensamma. N. upp- 
täcktes 1819 vid destination av 
stenkolstjära (se d. o.). N. bildar 
glänsande kristaller, smälter vid 
80° och kokar vid 218°. Tekniskt 
användes N. för framställning av 



L e X. VIII. 



579 



Naftalinsulf onsyror — Nagelbänk 



580 



ftalsyra och en del färgämnen 
(huvudsakl. azofärgämnen) samt 
har dessutom på grund av sin 
starka, kvävande lukt användning 
som medel mot mal o. a. insekter. 
N:s derivat visa kemiskt stor 
överensstämmelse med bensolför- 
eningarna (se Kolväten). 

Naftali'nsulfo'nsyror, CioH,- 
SO3OH, erhållas, om naftalin upp- 
hettas med koncentrerad svavel- 
syra vid 80° å 100°. Vid upphett- 
ning till 160° uppkomma disulf on- 
syror CioH,(SOjOH)j, som använ- 
das i färgämnesindustrin. 

Naftazari'n, dioxi'-nafto- 
kino'n, doHiOjiOH),, ett nafta- 
linderivat, som bildar metallacker. 

Nafte'ner, kolväten av all- 
männa typen C„H2n, vilka före- 
komma i petroleumarter, särskilt 
i den ryska naftan. De erhållas 
genom fraktionerad destillation 
av de vid lägre temperatur 
kokande fraktionerna. Kemiskt 
sett äro de cyklohexaner 1. cyklo- 
pentaner. Det viktigaste är cyklo- 
hexan 1. hexametylen (se d. o.). 

Nafte'nsyror, omättade kar- 
bonsyror, som förekomma i de 
över 200° kokande fraktionerna 
av rysk bergolja. Emedan N. på 
grund av sin höga spec. v. in- 
verka menligt på bergoljans an- 
vändbarhet, avlägsnas de genom 
oljans behandling med natronlut. 
I rent tillstånd äro de trögfly- 
tande vätskor med obehaglig lukt. 

Na'ftoesyror, CaoH, • COOH, 
karbonsyror, vilka kunna härle- 
das från naftalin. Vid upphett- 
ning med baser sönderfalla de i 
naftalin och kolsyra. 

Nafto'ler, CioH,OH, hydroxyl- 
derivat av naftalin, motsvara 
bensolseriens fenoler men skilja 
sig från dessa däruti, att hydro- 
xyigruppen med lätthet kan ut- 
bytas mot aminogruppen — NH„ 
varvid naftylaminer bildas. N. 



äga vidsträckt användning inom 
färgämnestekniken. 

Nafto'lkarbo'nsyror, allmän 
OH 
formel CioHj^ ^.qq j^ , framställas 

genom inverkan av kolsyra på na- 
triumsaltet av naftol. Deras egen- 
skaper likna salicylsyrans. 

Naf ty I-aminer, CioH,]SrH„ 
bildas genom reduktion av mot- 
svarande nitroföreningar 1. vid 
upphettning av naftol med klor- 
zinkammoniak. Vid inverkan av 
salpetersyrlighet 1. nitriter bilda 
N:s salter diazoföreningar. N. ha 
stor användning inom färgämnes- 
industrin. 

Naga'jka, ry., ett slags piska, 
som användes av ryska kosacker. 

Nagaoka, H a n t a r o, f. 1865, 
japansk fysiker, 1896 prof. i 
Tokyo, har bl. a. utfört tyngd- 
kraftsmätningar och bestämning- 
ar av spektrallinjers finstruktur 
och Zeemaneffekt samt givit myc- 
ket använda formler för ömsesi- 
dig och självinduktion. 

Na'gari, detsamma som De- 
vanagari (se Alfabet sp. 264) . 

Naga'rjuna, religionsfilosof 
inom mahayana mot slutet av 
100-t. e. Kr., buddhismens näst 
Buddha främste lärare. 

Nagasaki, stad på v. Kyushu, 
Japan. N. har en av Japans bästa 
hamnar och är spec. av vikt för 
handeln med Kina (stenkols- och 
sidenexport). 180,000 inv. Ham- 
nen är den enda i Japan, som före 
1854 var öppen för européer (hol- 
ländare) . Jfr D e s h i m a. 

Nagel. Skeppsb. 1. Pinne av 
ek 1. furu, som indrives i hål, 
borrat genom bordläggning och 
spant å träfartyg. — 2. Axeln för 
blockskivan i ett hissblock. — 3. 
Se K offernagel. — Tekn. Se 
Nitning. — Atmt. Se Naglar. 

Nagelbänk, planka 1. plattjärn, 
fästat utmed relingen 1. runt 



581 



Nageltrång — Nairobi 



682 



masten å segelfartyg. I N. äro hål 
borrade och naglar iträdda för 
ändars beläggning. 

Nageltrång 1. inväxt na- 
gel, inflammation med svullnad 
och stark ömhet i nagelbädden, 
vanl. orsakad av retning genom en 
för långt åt sidorna utväxande 
nagel. Infektion tillstöter lätt och 
kan även vara primär orsak. Be- 
handling: partiellt bortskärande 
av nagel och nagelbädd. 

Nagelört, se D r a b a. 

Naglar, klor och hovar (klö- 
var) äro homologa överhudsbild- 
ningar. N. omges av ett veck, 
nagelfalsen, som baktill 
stjälper sig över N., bildande 
nagelbandet. I fickan under 
detta ligger nagelroten. Ge- 
nom ökning av överhudens celler 
inom denna ficka tillväxer N. och 
förskjutes framåt. Därvid förhor- 
nas cellerna och bilda samman- 
hängande lameller. Strax framför 
nagelbandet, där förhorningen är 
ofullständig, har N. inom ett 
halvmånformigt område, lu'nula, 
ett vitare utseende. N. vilar på 
ett jämnt lager av överhuden, 
nagelbädden. 

Naglum, se Vassända- 
X a g 1 u m. 

Nagoya, stad i Japan, på s. 
Honshu nära kusten. Slott och 
flera tempel. Betydande handels- 
och industristad (tillverkning av 
bomulls- och sidentyger, porslins- 
och emaljarbeten). 430,000 inv. 

Nagpur [nagpo'8]. 1. Huvud- 
stad i Centralprovinserna och 
Berar, Britt. Indien. Universitet. 
Bomullsväverier. 145,000 inv. — 
2. Se Chota Nagpur. 

Nagy-Szent-Miklös [naddj 
sännt mi'kklåsj], Szerb-Nagy, 
stad i v. hörnet av Rumänien, 
nära Ungerns och Jugoslaviens 
gräns. 11,000 inv. — IN. gjordes 
1799 ett märkligt fornfynd, den 



8. k. "Attilaa skatt", bestående 
av 22 praktkärl av guld, nu i 
Hofmuseum, Wien. Skatten, som 
antagits ha tillhört någon gotisk 
konung, är trol. av sasanidiskt 
ursprung. 

Nagy-värad [na'ddj-], se 
G r o s s w a r d e i n. 

Naharro [naa'rrå], se Tor- 
res N a h a r r o. 

Nahe [na'e], vänsterbiflod till 
Rhen. 130 km. N:s dal är ett vin- 
odlingsområde och en viktig tra- 
fikled mellan Mainz och Metz. 

Nahitjeva'n. 1. Stad i Don- 
kretsen, s. Ryssland, vid floden 
Don. Livlig handel. 55,000 inv. 
— 2. Autonomt område under 
protektorat av rep. Aserbeidjan, 
Transkaukasus. Handel med Per- 
sien. Vin- och bomullsodling. 6,000 
kvkm. 290,000 inv. — 3. Huvud- 
stad i N. 2. 9,000 inv. 

Na'hor, broder till Abraham 
samt farfader till Laban och Re- 
becka, enl. 1 Mos. 22 stamfader 
för ett antal väsentligen ara- 
meiska stammar. 

Nahr, arab., flod. 

Nahua, se Indianer sp. 
1297 och Fornamerikansk 
k u 1 1 u r sp. 346 f . 

Na'hum, gammaltestamentlig 
profet, trol. mot slutet av 600-t. 
f. Kr., skildrar i ett glödande 
språk den inbrytande domen över 
Ninive och Assyrien. 

Na'in, på Jesu tid en mindre 
stad i s. Galiléen, ung. 4 km. v. om 
det gamla En-dor. Nu en by. Nen. 

Nainsook [ne'jnsok], eng., ett 
slags bomullsmuslin. 

Nairn [nä'9n]. 1. Grevskap i 
n.ö. Skottland, vid Moray Firth. 
9,000 inv. — 2. Huvudstad i M. 1. 
Havsbad. 5,000 inv. 

Nairn [nä'8n], se Finlay 2. 

Nairobi [najrao'bi], huvud- 
stad i Kenyakolonin, Britt. Öst- 
Afrika, vid järnvägen Mombasa — 



583 



Naiv — Namn 



584 



Kisumu. N. har utvecklats myc- 
ket raskt och är delvis europei- 
serat. Sunt klimat. 24,000 inv., 
därav 2,900 européer. 

Nai'v (fr. nalf, av lat. naW- 
vus, medfödd), naturlig, okonst- 
lad, omedelbar, barnslig, enfaldig. 
— Subst. : n a i v i t e' t. 

Naivi'sm (av naiv, se d. c), 
modern konstriktning, som söker 
sina förebilder i naturfolkens 1. 
barnets konstyttringar och genom 
ett avsiktligt naivt framställ- 
ningssätt vill uppnå större ome- 
delbarhet och innerlighet i käns- 
lan. N. utgår från fransmannen 
Henri Rousseau. I Sverige, där 
även Ernst Josephsons verk från 
sjukdomstiden verkat inspireran- 
de, är dess främste företrädare 
Hilding Linnquist. 

Naja (höll. naaien, eg. sy), 
med flera slag av garn 1. lina fästa 
en ända, ett öga 1. ett block vid 
ett annat dylikt föremål 1. vid 
bom, mast o. d. 

Naja'der (grek. naia'des), i 
grek. myt. flod- 1. källnymfer. 

Najögonstropp (jfr Naja), 
tågstropp, lagd runt ett block, så 
att ett mindre öga bildas, i vilket 
en kaus kan vara ikrängd. Är 
ögat större, benämnes stroppen 
krängögonstropp. 

Nakasendo, mer än tusenårig 
landsväg tvärs genom de vikti- 
gaste provinserna på Japans hu- 
vudö, från Kyoto till Tokyo. 

Nakenfröiga växter, se 
Gymnospermae. 

Naksj-i-Rustam, se P e r s e - 
polis. 

Na'kskov [-skåo], stad i Mari- 
bo amt, Danmark, på Lolland. 
Stor socker- och annan livsmedels- 
industri; skeppsvarv. 14,000 inv. 

Nakterhus (ty. Nachthaus, eg. 
natthus) , se Kompass. 

Namaland [n9ma'bnd], två 
områden i Syd- Af rika. S t o r a N. 



är s. delen av förra Tyska Syd- 
väst-Afrika och beläget n. om 
Oranjefloden. Lilla N., s. om 
nämnda flod, ingår i Kapkolonin. 
N. har sitt namn efter hottentott- 
stammen nama och kallas ibland 
liksom denna (oriktigt) Na- 
maqua [n9ma'koa]. 

Namn, i bet. egennanm (no'- 
men pro'prium), bäres i stort 
sett endast av levande varel- 
ser och av orter. Person- 
namnen och ortnamnen 
utgöra de största och viktigaste 
grupperna. Folknamnen stå 
alltid på gränsen till appellativ. 
— A. Personnamn. Man skil- 
jer på förnaimi, familjenamn och 
öknamn (vedernamn, binamn). 1. 
Förnamn (personnamn i in- 
skränkt mening). Benämnings- 
grunden kan vara en kroppslig 1. 
andlig egenskap (Crasstts, den 
fete, Perikles, den vida berömde) 
1. önskan att anknyta till ett djur, 
en växt o. d. (Ulv, vargen). Genom 
sitt N. kan människan också 
ställas i personligt förhållande 
till en gud [Hannibal, Baals nåde- 
gåva, Abdallah, Allahs tjänare), 
över huvud är N. ofta urspr. 
"ominöst", av magisk natur. Så 
reglerades t. ex. namnvalet hos 
germanerna genom vissa lagar: 
de olika generationerna inom ät- 
ten knötos samman så, att barnets 
N. allittererade med äldre ätte- 
medlemmars, 1. så, att det sam- 
mansattes av därifrån hämtade 
element. Ännu klarare är till- 
varon av en magisk-religiös bak- 
grund i den under vikingatiden 
härskande nordiska seden att 
"uppkalla" äldre frände, tidigast 
väl alltid död sådan, i en ättling. 
Ss. mer urvattnad sed bibehålles 
ju detta alltjämt. — Vad svenska 
(och i allm. nordiska) namnför- 
hållanden beträffar, skedde namn- 
valet i äldsta tid efter ovan 



585 



Namn 



586 



angivna principer. Härom vittna 
namn sa. Sven (ung man), Erik 
(härskare), Björn och de många i 
anslutning till gudanamn bildade 
N. (Torulf, Astrid). — Utifrån 
inlånades nog redan i förhistorisk 
tid en del N. till Norden; först 
med kristendomen infördes dock 
ett sådant främmande element, 
som delvis sprängde det gamla 
namnskicket. Genom den inkom- 
mo, fr. o. m. 1000-t., många "dop- 
namn", som sedan, ofta efter form- 
förändringar, känts som helt in- 
hemska: Anders av Andreas, Jo- 
han (Jon, Jan, Jöns) och Hans 
av Johannes, Per av Petrus, 
Karin av Katarina o. s. v. Till 
övervägande del voro dessa hel- 
gonnamn: barnet ställdes nu un- 
der helgonets beskydd liksom förr 
under gudens. — Det starka 
(låg-) tyska inflytandet under me- 
deltiden avsatte åtskilliga spår 
också i förnamnsskicket (Henrik, 
Herman, Konrad, Gertrud). — 
Fr. o. m. storhetstiden blev för- 
namnsskicket än mer internatio- 
nellt. Främlingar inflyttade från 
alla håll, och de inhemska släk- 
terna knöto utländska förbindel- 
ser. De romanska N., inkomna 
särskilt fr. o. m. 1700-t., ha mest 
stannat inom högre samhällslager 
och äro övervägande kvinnonamn : 
Louise, Mathilde o. s. v.; ofta ha 
de försvenskats genom attraktion 
från de inhemska pä -a och då 
blivit folkliga (Lovisa, Tilda). 
Tillskottet från England (och 
Skottland) kommer först med 
1700-t :s slut och 1800-t. och beror 
ofta på litterärt inflytande (t. ex. 
från Ossiansångerna) ; ur vår al- 
manacka höra dit t. ex. Alfred, 
Edvard, Edit, Oskar, Selma. Dub- 
belnamn av typen Jan-Erik, Anna- 
Lisa äro delvis folkliga men troli- 
gen ej så gamla. — Vissa förskjut- 
ningar märkas på de senaste år- 



tiondena, delvis genom medvetet 
återupplivande av de nordiska N. 
(Sten, Åke, Hild), vartill ansatser 
märktes redan vid början av 
1800-t. genom inflytande från den 
götiska riktningen. — 2. öknamn 
och binamn. Ofta är det 
mindre prisvärda egenskaper 1. 
handlingar, som framkalla dessa 
N. (rena yrkesnamn få då imdan- 
tas). Namngivningsgrunderna sy- 
nas i huvudsak vara desamma 
i alla tider och hos skilda folk- 
lager. En person kan uppkallas 
efter sin hemort (Döderhultarn) , 
efter utseende 1. yttre egenskaper 
(Digre, Halte och läspe), ovanor 
(Smack), enstaka 1. upprepad 
handling (S7iatten), av vederbö- 
rande nyttjade talesätt o. d. (Som 
sagt var), mera sällan rent and- 
liga egenskaper (Magnus den 
gode) . — 3. Släkt- och fa- 
miljenamn. Verkliga sådana 
träffas i gammal tid hos romarna. 
Dessa hade utom förnamnet två 
N., varav det ena angav släkten 
(ätten), det andra familjen (i in- 
skränkt bemärkelse) : Publius 
Cornelius Scipio. Varken grekerna 
1. germanerna hade däremot urspr. 
några släkt- och familjenamn, 
även om hos de senare vissa an- 
satser funnits till ett slags ätte- 
namn, t. ex. de på -ing (i) ar (Yng- 
lingar) . I Norden nämndes en per- 
son med förnamn jämte faderns 
(Nils Hermansson) , i vissa fall 
moderns (Sven Estridsson) N., 
stundom i latiniserad form (Nico- 
laus Hermanni), men detta var 
intet fast namnelement. Lika 
litet gäller detta i äldsta tid upp- 
nämnandet efter orter, icke ens 
om ortnamnet tillfogades oför- 
ändrat. Sistnämnda typ blev dock 
senare den vanliga familjenamns- 
typen i Danmark (Borup) och 
Norge (Liestöl), medan därtill i 
Sverige (utom på Gotland) i äldre 



587 



Namn 



588 



tid blott svaga ansatser märkas; 
t. ex. i Dalarna ingår dock gård- 
namnet ofta som fast element vid 
benämning (Liss Olof Larsson 
efter gården Liss). — Under me- 
deltiden uppkommo så småning- 
om på kontinenten och i England 
ärftliga familjenamn. Förnäma 
släkter uppkallade sig efter sitt 
gods (fr. de, ital. di, del, dello, 
della, ty. von, eng. of). Särskilt i 
England uppkommo härvid myc- 
ket invecklade namnförhållanden. 
Medlemmar av högadeln {nobi- 
lity) ha här utom släktnamnet 
ett till titeln knutet namn, vanl. 
namnet på ett släktgods 1. på en 
ort, förknippad med någon av 
den betitlade utförd berömlig gär- 
ning. Ex.: William Pitt, earl of 
Chatham. Stundom består adels- 
namnet av det ursprungliga släkt- 
namnet med 1. utan tillägg av ett 
nytt namn {earl Kitchener of 
Khartoum). Då de högre titlarna 
ärvas endast av en medlem av fa- 
miljen, kan en person under olika 
perioder bära helt olika namn, 
t. ex. lord Henry Stewart, därefter 
viscount Castlereagh och slutligen 
marquess of Londonderry. — I 
Sverige hade redan under medel- 
tiden sköldens vapenbild framkal- 
lat adliga familjenamn, som dock 
ej voro i dagligt bruk; vanligt 
blev detta först på 1500-t. [Bielke, 
Oxenstierna o. s. v.). Omkr. 1600 
börja representanterna för de 
lärda yrkena bilda latiniserade 
N., bl. a. på -(i) US {Arrhenius), 
vilken ändelse sedan ofta slopades 
SS. pedantisk, och -änder {Rosla- 
giander) ; förleden var ofta hem- 
ortens N., gärna latiniserat 
{Aurivillius av auri-, öra, och 
vill-, by, alltså av örby). Fr. o. m. 
1600-t. börja även de borgerliga 
familjerna anta fasta N. Härvid 
ha i Sverige rena öknamn ej läm- 
nat stor anpart; yrkesnamnen ha 



betytt mera, men främst i tysk 
form (Beclcer, bagare, Bchröder, 
skräddare). Ingredienserna ut- 
göras däremot ofta — och detta 
är säreget svenskt — av ort- 
namnselement och andra natur- 
ord (träd och växter samt deras 
delar), varigenom uppkommit de 
talrika N. på -lund, -kvist 
(-qvist), -gren, -ström o. s. v. 
Son-namnen ha blivit verkliga 
familjenamn först under de se- 
naste århundradena, och hit höra 
våra vanligaste N. : Andersson, 
Johansson o. s. v. En mellan- 
ställning inta N. på -sen (eg. 
danskt), -sén o. d. Motsvarigheter 
till 50w-namnen träffas natur- 
ligen hos skilda folk; sådana äro 
t. ex. normandernas Fitz-, skot- 
tarnas Mac, irländarnas O', ara- 
bernas ben, ibn, spanjorernas och 
portugisernas -ez, -iz, ryssarnas 
-sTcij, -skoj, -ov, -ev, -vitj (-vna 
för kvinna). — Inflyttning från 
utlandet har medfört, att många 
utländska familjenamn förekom- 
ma i Sverige (Eamilton). I någon 
grad ha sådana typer sedan tjä- 
nat som mönster vid namnbild- 
ning (t. ex. N. på -ow). — Med få 
undantag torde i Sverige veder- 
börande själv vara initiativtagare 
vid namnval och namnändring; 
exempelvis i Tyskland beror 
den egendomliga karaktären hos 
vissa, särskilt judiska, N. på att 
dessa åsatts av myndigheterna. — 
Gift kvinna erhåller makens N. 
Särskilt bland adeln var detta 
dock i äldre tider icke fallet. — 
B. Ortnamn. Dessa indelas i 
naturnamn och kulturnamn; de 
förra beteckna naturlig lokalitet 
(sjö, skog, berg o. s. v.), de sena- 
re ort, där mänsklig kultur in- 
gripit. Bland de senare äro be- 
byggelsenamnen (N. på byar, 
gårdar o. d.) den viktigaste grup- 
pen. Många av dessa ha urspr. 



589 



Namnlagen — Namnlösa sällskapet 



590 



varit naturnamn: Näs, Svartsjö, 
Bäckaskog. Det nordiska ort- 
namnsskicket har i stort sett be- 
varat den indoeuropeiskt-gerraan- 
ska karaktär, som det erhållit 
trol. redan under stenåldern. Att 
N. från denna tid bevarats till vår 
tid, har ej kunnat bevisas; men 
åtminstone om bronsåldersnamn 
är detta en sannolik förmodan. 
Om den inbördes tidsföljden mel- 
lan vissa namntyper är man 
rätt enig men ej om de absoluta 
tidsbestämningarna. Bland vikti- 
gare N. märkas i tidsföljd: 
de på -stad (med bet. bostad), 
-bil, -torp {-arp, -rup), -röd (röj- 
ning), -hult, -bo (da). — De skrift- 
liga källorna för ortnamnen, 
bortsett från länders N. o. d., gå 
ej längre tillbaka än i bästa fall 
till medeltiden — enstaka N. träf- 
fas dock på runstenar åtminstone 
från 1000-t. Att många N. äro 
hedniska, framgår direkt därav, 
att de innehålla minnen om hed- 
nisk dyrkan: Odensvi (Odens 
helgedom). Torsåker o. s. v. — 
N a mn f or skn i n g (onoma- 
t ologi') är, SS. en med veten- 
skaplig metod idkad gren av 
språkforskningen, en ganska ung 
vetenskap. Den nordiska namn- 
forskningen, som i tidskriften 
Namn och Bygd (se d. o.) har sitt 
eget organ, kan sägas ha blivit 
förebildlig också för andra län- 
ders. Delvis måste person- och 
ortnamn studeras i sammanhang, 
ty personnamn ingå ofta i ort- 
namn, och omvänt uppstå de 
förra stundom ur de senare (se 
ovan). Bland särskilt studerade 
personnamnsfrågor må nämnas: 
frågan hur N. bildas under skilda 
tider, varvid bl. a. förhållandet 
mellan generationernas N. i sam- 
ma ätt är av intresse; vidare lå- 
net av främmande N. (t. ex. mot- 
satsen hedniska — kristna N.) 



samt familjenamnens ålder och 
uppkomst. I avseende på ortnam- 
nen ha åldersfrågorna stått och 
stå i förgrunden (jfr ovan) ; säkra 
åldersbestämningar av ortnamn 
böra näml. kimna klarlägga upp- 
odlingens gång. — F. n. pågå 
systematiska undersökningar av 
hela Nordens ortnamn, vartill 
Norge tog initiativet (se Rygh). 
De svenska ledas främst av Kungl. 
Ortnamnskommittén men även 
från Göteborgs högskola. Därvid 
upptas län efter län till behand- 
ling. I övrigt finnas special- 
arbeten t. ex. över skilda namn- 
grupper, SS. sjönamn och önamn. 
Husdjursnamnen äro en ännu 
föga studerad namngrupp. De 
gamla inhemska N. ha här ett 
betydande kulturhistoriskt värde; 
på senare tider ha de emellertid 
uppblandats med element från 
diverse håll. 

Namnlagen, se Namnrätt. 

Namnlösa sällskapet, 1- 
Namnlösa samfundet 

(N. S.), en i Uppsala under 1860-t. 
existerande sammanslutning av 
litterärt intresserade studenter. 
N. stiftades 1860 av L. Dietrich- 
son, och till samfundet hörde bl. a. 

C. Snoilsky, C. D. af Wirsén, 
E. D. Björck, E. Bäckström, 

D. KlockhofiF, N. P. ödman och 
P. Wikner. N. trädde i opposi- 
tion mot den romantiska efter- 
klangsdiktningen och företrädde 
en modifierad konstnärlig rea- 
lism, man ville "nå det sköna ge- 
nom det sanna", en strävan, som 
N:s medlemmar främst sökte rea- 
lisera i lyriska och berättande 
smådikter. N. utgav kalendern 
Isblomman (1861), Sånger och 
berättelser af nio signaturer 
(1863) och Sånger och berättelser 
av sju signaturer (1865), efter 
vilka de medverkande erhöllo be- 
nämningen "Signaturerna". 



591 



Namn och Bygd — Namur 



592 



Namn och Bygd, tidskrift för 
nordisk ortnanmsforskning, utgi- 
ven sedan 1913 av J. Sahlgren un- 
der medverkan av skandinaviska 
och finländska forskare. 

Namnrätt, rättsreglerna för 
personnamn. Behovet av dylika 
rättsregler härleder sig ur ett så- 
väl allmänt som enskilt intresse 
av att varje samhällsmedlem har 
ett namn, så beskaffat, att det 
underlättar identifieringen av 
honom, samt av att han erhåller 
n a m n s k y d d, d. v. s. rätts- 
skydd mot annans obehöriga upp- 
tagande av hans namn. För Sveri- 
ges vidkommande har namnlag- 
stiftning — frånsett några författ- 
ningar från 1700-t. ang. skydd 
för adliga namn — saknats, ända 
till dess Kungl. förordn. ang. an- 
tagande av släktnamn (den s. k. 
namnlagen) 5 dec. 1901 utfär- 
dades. Denna lag avser huvudsakl. 
att bereda den enskilde namn- 
skydd. Anteckning i kyrkobok om 
antagande av nytt släktnamn får 
endast ske i vissa i lagen uppräk- 
nade fall (då särskilt godkännan- 
de av det nya namnet blivit med- 
delat, m. fl.). Ansökan om god- 
kännande av nytt släktnamn gö- 
res hos länsstyrelsen. Den får ej 
bifallas, då det nya namnet veter- 
ligen bäres av annan släkt och 
tillika är av mera egenartad be- 
skaffenhet (t. ex. genom alltför 
stor likhet med något adligt 
namn) 1. kan väcka anstöt. Gäller 
ansökningen förändring av mera 
egenartat släktnamn, får den ej 
heller bifallas, utan att skälig 
orsak anföres. Därest länsstyrel- 
sen ej finner sig böra avslå ansök- 
ningen, skola ansökningshandling- 
arna insändas till K. M:t (i 
justitiedepartementet) för avgö- 
rande. 

Namnsedel, se Tryckfri- 
het. 



Namnskydd, se Namnrätt. 

Namnstämpel ss. ersättning 
för konungens egenhändiga under- 
skrift infördes under Fredrik 1:8 
regering för att bespara konung- 
en besväret att underteckna en 
mängd mindre viktiga expeditio- 
ner. N. återinfördes av ständerna 
1756 för att användas, då Adolf 
Fredrik vägrade underskriva rå- 
dets beslut. Då rådet efter Adolf 
Fredriks tronavsägelse 1768 för- 
sökte regera med N., vägrade 
emellertid ämbetsmännen lydnad, 
och genom 1772 års revolution 
avskaffades N. Den var det mest 
drastiska utslaget av konungadö- 
mets vanmakt under frihetstiden. 

Na'msen, älv i Norge, genom- 
flyter Na'mdalen i Nord- 
Tröndelag fylke och utmynnar i 
den s. om Foldenfjord belägna 
Na'msenfjord. Vattenrik ; 
flera vattenfall. 140 km. 

Na'msos, lastageplats i Nord- 
Tröndelag fylke, Norge, vid Nam- 
senfjord. Sågverk; betydande ex- 
port av trävaror. 3,500 inv. 

Namur r-niy'r], flamländska 
Namen. 1. Provins i s.ö. Belgien, 
på ömse sidor om Meuse och nedre 
Sambre. Rik på skog, järn- och 
blymalm samt stenkol; stor järn-, 
porslins- och pappersindustri; 
väverier. 3,660 kvkm. 350,000 inv. 
(fransktalande valloner). — N. 
blev på 900-t. ett grevskap och 
kom 1421 under burgimdiska 
huset. — 2. Huvudstad i N. 1, 
med utmärkt handelsläge vid 
Sambres inflöde i Meuse. Viktig 
järnvägsknut. N. är sedan äldre 
medeltid ett metallverkscentrum 
och har nu bl. a. betydande 
järnindustri (egg järnstillverk- 
ning). Gammal biskopsstad. Den 
1888—92 uppförda f ortgördeln 
kring N. intogs av tyska trupper 
under v. Gallwitz aug. 1914 efter 
fem dagars belägring. 30,000 inv. 



593 



Nanak — Nanism 



594 




Nancy. Piace de la Carrier 



Na'nak, se S i k h e r. 

Nan-chang, huvudstad i prov. 
Kiangsi, Kina. Betydande handel 
med te och porslin. Järnväg till 
Kiu-kiang vid floden Yang-tsi- 
kiang. Omkr, 300,000 inv. 

Nancy [nai)si'], huvudstad i 
dep. Meurthe-et-Moselle, Frank- 
rike, vid den frän N. segelbara 
Meurthe och Marne — Rhenkana- 
len. 110,000 inv. — N. var från 
1600-t. till 1766 residensstad för 
hertigarna av Lothringen, av vil- 
ka särskilt Stanislaua Leszczynski 
vinnlade sig om stadens förskö- 
ning. Han anlade förutom ståtliga 
parker, ss. Promenade de Pépi- 
niére, genom arkitekten E. Héré 
de med varandra förbundna Place 
Stanislaa och Place de la Carriére, 
vilka beteckna höjdpunkten av 
fransk stadsbyggnadskonst under 
1700-t. De omges av efter enhet- 
lig plan uppförda rokokobyggna- 
der, SS. rådhuset, bl. a. inrym- 
mande ett betydande konstmu- 
seum, och regeringsbyggnaden. De 
till Place Stanislas förande galler- 
grindarna, utförda av Jean La- 
mour, tillhöra rokokosmideskons- 
tens yppersta verk. Bland N-.s 
övriga byggnader märkas det 
hertigliga palatset, nu museum, 
och den vid 1700-t ra början av 



gtrf lugsbygguadeu. 



Hardouin-Mansart uppförda kate- 
dralen. Med sitt universitet (från 
1572), sina museer och vetenskap- 
liga sällskap är N. Lothringens 
andliga medelpunkt. Biskopssäte. 
Stora väverier, spinnerier, bok- 
tryckerier, glasbruk; maskin- och 
halmhattsfabrikation, trädgårds- 
odling. — Ang. striderna vid N". 
under världskriget se Grand 
Couronné och L o thr i ngen. 

Na'ndu 1. pampasstruts, 
Rhe'a america'na, en strutslik 
fågel med förkrympta vingar och 
stjärt samt starka, 3-tåiga gång- 
fötter. Eyggen är brunaktigt ask- 
grå, buken smutsvit, bröstet fram- 
till svart. Längd c:a 1,5 m. S. Syd- 
Amerika, flockvis på pampas. 
Lever av insekter, växtdelar m. m. 
Äggen ruvas av hanen. N. uppfö- 
das stundom för sina fjädrar. 

Nani'ni, Nan i' no, Giovan- 
ni Maria, f. omkr. 1545, d. 
1607, italiensk tonsättare. Verk- 
sam som kyrkokapellmästare och 
lärare i Rom, blev N. genom sina 
tonsättningar (motetter, psalmer 
ra. m.) en av de främsta företrä- 
darna av Palestrinastilen. 

Nani'sm (av grek. na'nos, 
dvärg), dvärgväxt (se Dvärg). 
Bot. Proportionerligt byggda 
dvärgplantor uppkomma ofta ge- 



595 



Nankin — Nansen 



596 




Fridtjof Nansen. 

nom minskad vatten- och närings- 
tillförsel. Jfr Dvärgträd. 

Na'nkin 1. n a' n k i n g (efter 
staden Nanking). 1. Kinesisk 
bomull (av Gossy'pium religio'- 
sum), till färgen brungul. — 2. 
Tämligen tät, brungul tvåskaft- 
vävnad, urspr. tillverkad i Kina 
av "nankinbomull", numera vanl. 
utförd av vanlig bomull och styck- 
färgad. En finare kvalitet kallas 
nankin e' 1 1. 

Nanking, huvudstad i prov. 
Kiangsu, ö. Kina, vid Yang-tsii- 
kiang. N. är ett centrum för kine- 
sisk konst och vetenskap och har 
universitet, bibliotek och trycke- 
rier. Livlig handel och industri 
(bl. a. bomullstyger). C:a 400,000 
inv. — N. har fått sitt namn 
("södra huvudstaden") av att det 
varit Kinas rikshuvudstad från 
början av 300-t. till slutet av 
500-t. och under senare delen av 
1300-t. 

Nanna, se B a 1 d e r. 

Na'nsen. 1. Hans K, f. 1598, 
d. 1667, dansk köpman, borgmäs- 
tare i Köpenhamn 1644. X. fram- 
trädde efter kriget mot Karl X 
Gustav som en av adelsväldets iv- 
rigaste motståndare. På riksdagen 
i Köpenhamn 1660 le{J<Je bsfl bor* 



gerskapets medverkan till arv- 
konungadömets införande men sy- 
nes ej ha åsyftat envälde och läm- 
nade 1661 politiken som medlem 
av Höjesteret. — 2. Peter N., f. 
1861, d. 1918, dansk författare, 
medarbetare i Politiken 1884 — 
95, 1896—1916 litterär chef för 
Gyldendals förlag. N. tillhör 1890- 
t:8 Köpenhamnsdiktare, och hans 
arbeten (bl. a. Julies Dagbog 
1893, Brödrene Menthe, 1915) ut- 
göra typiska uttryck för skedets 
tidströtta och dekadenta stäm- 
ningar. — 3. Fridtjof N., f. 
1861, norsk upptäcktsresande, na- 
turvetenskapsman och diplomat. 
1888 lyckades N. med fem följe- 
slagare, bland dem Otto Sverdrup, 
som den förste fara tvärs över 
Grönland. 1893—96 sökte N. med 
fartyget "Fram" nå Nordpolen (se 
Polarexpeditioner). N. 
blev 1897 professor i Kristiania 
och ägnade sig särskilt åt oceano- 
grafin, inom vilken han utgivit 
flera betydande arbeten. Starkt 
politiskt intresserad, propagerade 
N. Norges synpunkter vid unions- 
krisen 1905 och var 1905—08 
norskt sändebud i London. Under 
världskriget åvägabragte han 
1918 ett handelsavtal med För. 
Stat., dit han 1917 sänts som im- 
derhandlare. Varm anhängare av 
N. F., har han vid dess förbunds- 
församlingar varit norsk repre- 
sentant. 1920 ledde han hemsän- 
dandet av krigsfångar från Ryss- 
land och Tyskland, och f. å. ver- 
kade han SS. överkommissarie för 
hjälpaktionerna i anledning av 
hungersnöden i Eyssland. Seder- 
mera har N. ägnat sig åt att ordna 
utväxlingen av landsflyktiga mel- 
lan Grekland och Turkiet. Han er- 
höll Xobels fredspris 1923. — 4. 
Betty N., f. Muller, f. 1873, 
dansk skådespelerska, har med 
framgång uppträtt både i det all- 



597 



Nansenfonden — Napier 



598 



varliga skådespelet och i komedin, 
bl. a. upprepade gänger i Sverige. 
1917 — 25 ledde hon egen teater i 
Köpenhamn. 1896—1911 gift med 
N. 2, sedan 1924 med skådespela- 
ren Henrik Bentzon (f. 1895). 

Nansenfonden, F r i d t j o f 
Nansens Fond til Viden- 
skabens Fremme, insamlad 
1896 med anledning av Fram- 
expeditionens hemkomst, utdelar 
understöd till vetenskaplig forsk- 
ning inom olika områden. 

Nan-shan, se Asien sp. 728. 

Nantes [naijt], huvudstad i 
dep. Loire-Inférieure, Frankrike, 
vid Loire, 5 mil från dess utlopp. 
180,000 inv. Biskopssäte. I kate- 
dralen, grundlagd 1434, befinner 
sig Frans 11:8 berömda gravmo- 
nument av Michel Colombe (se 
ill. till d. o.). Flera museer, 
främst konstmuseet, ett av de 
största franska provinsmuseerna. 
Betydande industri (skeppsbyg- 
geri, maskintillverkning, raffina- 
derier av kolonialsocker). N. är en 
viktig handelsstad och Loireområ- 
dets största hamn. N:s uthamn är 
S:t Nazaire. — N. var under me- 
deltiden residens för Bretagnes 
hertigar. — Nante'8iska edik- 
tet, se Hugenotter sp. 975. 

Nanteuil [naT)tö'j], Robert, 
f. 1618 1. 1623, d. 1678, fransk 
kopparstickare, den förnämste av 
1600-t:s porträttgravörer. N. ut- 
vecklade Claude Mellans stil till 
större fasthet och kraftigare ka- 
raktärsskildring. Han förevigade 
Ludvig XIV och hans samtida i 
mångfaldiga porträtt (se ill. till 
C o n d é och F o u q u e t) . Drott- 
ning Kristina graverade han efter 
S. Bourdon, men oftast arbetade 
han efter egen teckning. 

Na'os (grek. skepp), se Tem- 
pel. 

Na'pata, fordom stad vid övre 
Nilen, 10 mil nedom 4:e katarak- 




Betty Nansen som Hedda Gabler, 

ten. N. var från 700-t. till omkr. 
600 f. Kr. de etiopiska härskarnas 
residens. Det lades i ruiner av 
romarna 23 f. Kr. 

Napier 1. Neper [ne'jpja], 
John, baron ofMerchiston, 
f. 1550, d. 1617, skotsk matema- 
tiker, en av logaritmernas upp- 
finnare. Nrs logaritmsystem sam- 
manhänger nära med de naturliga 
logaritmerna, vilka efter N. kal- 
las neperska logaritmer. 

Napier [ne'jpj8], engelska mi- 
litärer. 1. Sir CharlesJames 
N., f. 1782, d. 1853, general, ut- 
märkte sig i fälttågen mot Napo- 
leon på Pyreneiska halvön. 1842 — 
47 var N. överbefälhavare över 
Ostindiska kompaniets trupper i 
n. Indien och införlivade defini- 
tivt furstendömet Sind med det 
engelska väldet. — 2. Sir Char- 
les N., f. 1786, d. 1860, den 
föreg:s kusin, amiral, ledde 1833 
— 34 i portugisisk tjänst Maria 
da Glorias krig mot dom Miguel 
och vann sjösegern vid Kap S:t 
Vincent 1833. N. gjorde viktiga 
insatser i kriget mot Mehemed Ali 



599 



Napiers diagram — Napoleon 



600 




General Napoleon Bonaparte. Målning 
av Antoine Jean Gros. (Louvre. ) 

1840 — 41 och förde under Krim- 
kriget befälet över den engelska 
östersjöflottan. — 3. Kobert 
Cornelis N., baron N. o f 
Magdala, f. 1810, d. 1890, 
fältmarskalk, utmärkte sig i In- 
dien, deltog som divisionsgeneral 
i kriget mot Kina 1860 och ledde 
1868 med stor skicklighet en ex- 
pedition till Abessinien, där han 
bl. a. intog residenset Magdala, 
överbefälhavare i Indien 1870, 
guvernör på Gibraltar 1876 — 83. 

Napiers diagram [ne'jpj8s], 
deviationsdiagram för kompass- 
kurser. 

Napoleon (fr. Napoleon), fran- 
ska kejsare och prinsar. 1. N. I, 
f. 1769 i Åjaccio på Korsika, d. 
1821 på S:t Helena, son till Carlo 
Bonaparte (se d. o.) och Lsetitia 
Eamolino. Efter utbildning vid 
krigsskolorna i Brienne och Paris 
blev N. 1785 underlöjtnant vid ar- 
tilleriet. Med energi studerade 
han särskilt matematik, historia, 
geografi och artillerivetenskap. 
Sedan han deltagit i Paolis korsi- 
kanska frihetskamp, kastade han 



sig 1793 in i franska revolutio- 
nens strider. Han förenade sig 
först med jakobinerna, deltog 
verksamt i betvingandet av Tou- 
lon 1793 och blev s. å. brigadgene- 
ral vid artilleriet. Efter thermi- 
dorkuppen (1794) var han nära att 
dela de fallna jakobinledarnas öde 
men lyckades snart komma i gunst 
hos de nya makthavarna, bl. a. 
tack vare sitt giftermål med den 
inflytelserika Josephine de Beau- 
harnais. Efter att ha undertryckt 
ett parisiskt borgaruppror 1795 
blev han f. å. överbefälhavare un- 
der fälttåget i Italien. Där visade 
han både sin överlägsenhet som 
strateg och sin förmåga att vinna 
soldaterna. Genom lysande fram- 
gångar framtvang han 1797 freden 
i Campo Formio (se d. o.). F. å. 
företog han en expedition till 
Egypten för att därigenom be- 
tvinga England. Efter återkoms- 
ten utförde N. med hjälp av bro- 
dern Lucien, Sieyés m. fl. "bru- 
mairekuppen", som gjorde honom 
till förste konsul (1799). 1801 av- 
slöts freden i Lunéville, varige- 
nom Rhen blev Frsmkrikes öst- 
gräns (de därigenom av förluster 
drabbade furstarna skulle få er- 
sättning ö. om Rhen), samt 1802 
freden med England i Amiens (se 
vid. Franska revolutionen). 
Som förste konsul utförde N. ett 
storartat fredsarbete (se Frank- 
rike sp. 516). Sålunda befästan- 
de sin maktställning, lät N. sig 
väljas till konsul för livstiden 
1802 och till "fransmännens kej- 
sare" 1804. Kring kejserliga 
hovet i Tuilerierna utvecklades 
ett hovliv i gammal stil, där en 
av N. nyskapad adel var ton- 
givande, och ett strängt regerings- 
system med censur, polisvälde och 
spionerier infördes. Härvid var 
Fouché N:8 främsta redskap, lik- 
som i utrikespolitiken Talleyrand. 



601 



Napoleon 



602 



Emellertid måste han ständigt 
kämpa mot intriger och kuppför- 
sök från de forna revolutionsmän- 
nens sida. X:s planer på att åter- 
upprätta ett franskt kolonialvälde 
i Amerika och Indien samt hans 
åtgärder i syfte att även ekono- 
miskt befästa Frankrikes överväl- 
de voro säkerligen de främsta 
orsakerna till Englands fredsbrott 
1803, vartill en tvist om Maltas 
utrymning blev den närmaste an- 
ledningen. Sedan X:s överdrivet 
sangviniska försök att göra en 
landstigning på Englands kust 
misslyckats och Österrike, Eyss- 
land m, fl. fastlandsstater för- 
enat sig med England i tredje 
koalitionen, kastade N. sig in i 
fastlandskriget, besegrade öster- 
rike efter ett snabbt fälttåg, 
framför allt genom "trekejsarsla- 
get" vid Austerlitz, och avtvang 
det en hård "segerfred" 1805. 
Ännu hårdare drabbades Preussen, 
som 1806 ingick i kriget (fjärde 
koalitionen) och efter svåra neder- 
lag vid Jena och Auerstädt be- 
rövades halva sitt område 1807. 
Ryssland, som besegrades vid 
Friedland, lämnades i orubbat 
bo i Tilsitfreden 1807, i det tsar 
Alexander I ingick allians med N. 
N:s politik gick nu ut på att 
samla kontinentalmakterna mot 
England, vari han såg sin huvud- 
fiende. På Tysk-romerska rikets 
ruiner byggde han upp ett system 
av lydstater, hertigdömet Warsza- 
wa och de i Rhenförbundet samla- 
de statsbildningarna. I det av 
Cisalpinska republiken bildade 
konungariket Italien, i Neapel, 
Spanien m. fl. stater insatte han 
släktingar och bundsförvanter som 
regenter. 1806 utfärdade han de- 
kretet om kontinentalsystemet (se 
d. o.), som anslöt sig till revolu- 
tionstidens strävanden att eko- 
nomiskt krossa England och blev 




Med Frankrike efter 1789 införlivade 
områden. 

1. Frankrike efter freden i Basel 1795 

2. Södra Nederländerna. 3. Nederlän 
derna (konungariket Holland). 4. Ham 
burg, Bremen, Oldenburg m. m. 5 
Piemonte och Savojen. 6. Toscana. 7 
Kyrkostaten. 8. lUyriska provinserna 

Av Frankrike beroende stater. 
9. Spanien. 10. Neapel. 11. Konungari- 
ket Italien. 12. Schweiz (Helvetiska 
republiken). 13. Rhenförbundets stater. 
14. Hertigdömet Warszawa. 
^ betecknar med Frankrike förbundna 
stater, 

den röda tråden i Xis följande 
politik. Fastlandsspärrningen led- 
de till varubrist och dyrtid med 
ty åtföljande smyghandel. För att 
stävja den senare måste N". 
bringa särskilt fastlandets kust- 
områden direkt 1. indirekt under 
sitt välde. Sålunda införlivades 
Nederländerna, n.v. Tyskland, 
stora delar av Italien samt Illy- 
riska provinserna (se karta). Här- 
vid uppstodo ideliga friktioner 
och tvister, som ledde till nya 
krig. I Spanien började en av Eng- 
land understödd resning, som 
medförde svåra franska nederlag. 
Österrike ingick då med England 
femte koalitionen (1809) men be- 
segrades vid Wagram; dess kej- 
sare gav sin dotter Marie Louise 
till gemål åt N., som upp- 
löst sitt tidigare äktenskap. Men 
samtidigt brast vänskapen med 



603 



Napoleon 



604 




Napoleon I. Miniatyr av Jean Baptiste 
Isabey. 

Ryssland, bl. a. på grund av in- 
tressemotsatser på Balkanhalv- 
ön. N:s krigståg in i Ryssland 
1812 blev en katastrof: "den 
stora armén", håna viktigaste 
militära redskap, gick nästan 
helt förlorad, och statssystemet 
började vackla. Preussen och 
Sverige övergingo ånyo till N:s 
fiender, sedermera även Österrike 
(sjätte koalitionen) . 1813 års fält- 
tåg i Tyskland slutade med N:s 
stora nederlag vid Leipzig (okt.). 
Nu föll lydstatssystemet alldeles 
sönder. Hans kamp på Frankrikes 
jord visade visserl. än en gång 
hans genialitet som strateg men 
var i längden hopplös. Han nöd- 
gades abdikera 1814 och fick som 
rike ön Elba. 1815 gjorde N. ett 
försök att återvinna makten, land- 
steg i Frankrike och hyllades un- 
der veteranernas entusiasm ånyo 
som kejsare. Hans forna stor- 
maktsfiender, som bildat sjunde 
koalitionen, besegrade honom vid 
Waterloo. Han avsattes ånyo 



efter tre månaders regering (jfr 
Hundra dagarna) och för- 
visades till S:t Helena i Atlan- 
ten. Under engelsk bevakning till- 
bragte han här sina återstående 
dagar, främst sysselsatt med att 
diktera sina hågkomster, som ut- 
gåvos bl. a. av G. Gourgaud under 
titeln Mémoires pour servir å 
Vhistoire de France sous Napoleon 
(8 bd, 1822—25). Psykiska lidan- 
den i förening med en smygande 
magkräfta medförde efter sex års 
fångenskap hans död. 1840 fördes 
hans stoft till Frankrike och ned- 
sattes i kryptan i Invaliddomen i 
Paris. — Gentemot samtidens 
hjältedyrkan och en tidigare pane- 
gyrisk historieskrivning (t. ex. 
Thiers) har den moderna Napo- 
leonsforskningen såväl i Frank- 
rike (Sorel, Vandal) som i Eng- 
land (Rose) framträtt med ett 
mera kritiskt och fördomsfritt 
bedömande av N. och hans verk; 
man söker inpassa honom i hans 
historiska sammanhang, särskilt 
med revolutionen. N. var ett geni 
med på en gång skarp blick för 
realiteter och skapande fantasi, 
men maktbegäret intog ett alltför 
brett rum i hans handlande, och 
ideella motiv och mål synes han ha 
saknat. — Inom krigskonsten har 
N. gjort epok. Han bröt med före- 
gående tids långsamma, främst på 
förbindelsernas upprätthållande 
lagda krigföring och vann sina 
segrar genom att hastigt och be- 
slutsamt angripa fienden på hans 
sårbaraste punkt och därpå med 
slag på slag krossa hans sking- 
rade krafter. — 2. N. II, f. 1811, d. 
1832, son av N. I och Marie Louise 
av Österrike. Han fick redan vid 
sin födelse titeln "konung av 
Rom". Då faderns bägge abdika- 
tioner skedde till förmån för N., 
räknades han av bonapartisterna 
6om kejsar N. II. Han uppfostra- 



605 



Napoleon 



606 



des i Wien ho3 sin morfar, kejsar 
Frans I, och fick 1818 titeln her- 
tig av K e i c h s t a d t. Väl dröm- 
de han om att återställa kejsar- 
dömet i Frankrike, men sjukdom 
avbröt tidigt hans bana. — 3. N. 
III (före tronbest igningen Louis 
Napoleon), f. 1808, d. 1873, 
son till N. l:s broder Ludvig I 
av Holland. Sin ungdom tillbrag- 
te han mestadels på slottet Are- 
nenberg i Schweiz hos modern, 
Hortense de Beauharnais, som in- 
gav honom en svärmisk beundran 
för farbroderns, N. I:s, minne. 
1830 — 31 vistades han i Italien, 
där han inblandades i politiska 
strider och knöt för framtiden be- 
tydelsefulla förbindelser med re- 
volutionära och nationalistiska 
kretsar. Sedan han efter "N. 11:3" 
död av bonapartisterna erkänts 
som pretendent, gjorde han 1836 
ett kuppförsök i Strassburg, efter 
vars misslyckande han landsför- 
visades till Amerika. 1837 åter- 
vände han till Europa och till- 
bragte några år i England; här 
skrev han Des idées 'Napoléonien- 
nes (1839), vari han sökte om- 
tolka sin store farbrors handling- 
ar till överensstämmelse med sin 
egen nationalistiska och socialt 
betonade uppfattning. Under in- 
trycket av den hänförelse för Na- 
poleonsminnet, som uppflammade 
i samband med hemförandet av 
kejsarens lik till Frankrike, gjor- 
de N. i Boulogne 1840 ett nytt 
försök att göra sig till Frankrikes 
härskare. Det inbragte honom 
emellertid fängelse på fästningen 
Ham, där han skrev Extinction 
du paupérisme (1844), som gav ut- 
tryck åt hans människovänliga, 
sociala utopier. 1846 lyckades han 
rymma till England, varifrån han 
under februarirevolutionen (se d. 
o.) 1848 återvände till Frankrike. 
Med klokt begagnande av de re- 




Napoleon III. Fotografi frän 1858. 

volutionära stämningarna lycka- 
des han bli vald till republikens 
president 1848 och införde efter 
en statskupp 1851 en ny, efter kon- 
sulatförfattningen 1799 kopierad 
författning, som endast utgjorde 
en övergång till kejsardömet 1852 

(se Frankrike sp. 519). N:8 
insats i Frankrikes inre utveck- 
ling är betydande, särskilt ekono- 
miskt och socialt. Näringslivet 
blomstrade under den av N. ge- 
nomförda frihandelsregimens in- 
verkan, och Suezkanalen byggdes 
för franska pengar. N. sökte för- 
bättra arbetarklassens villkor ge- 
nom välfärdsåtgärder och offent- 
liga arbeten, bl. a. omreglering av 
Paris (jfr Haussmann). N. 
hann även ägna sig åt historie- 
forskning och utgav bl. a. Histoire 
de Jules César (2 bd, 1865 — 66). 
Inom utrikespolitiken sökte N. 
uppta sin farbroders roll och lyc- 
kades för en tid åt Frankrike 
återvinna dess gamla ledande 
ställning i Europa. N. kände sig 
som förkämpe för ett modernt 
Europa, byggt väsentligen på na- 
tionalitetsprincipen. Hans ingri- 
pande mot Ryssland i Krimkriget 

(se d. o.) förlänade honom en 
ledande ställning på fredskon- 
gressen i Paris 1856. En triumf 



607 



Napoli — Xarbonne 



608 



för N. var upprättandet av na- 
tionalstaten Rumänien 1859. 
Likaledes ingrep X. s. å. till 
den italienska enhetsfrågans lös- 
ning (se Italien sp. 1605). 
Han bidrog avgörande till fri- 
görelsen från Österrike och vann 
åt Frankrike Savojen och Xizza. 
Däremot grusades hans förhopp- 
ning på ett italienskt statsför- 
bund under fransk hegemoni, i det 
bl. a. hans krav på Kyrkostatens 
fortbestånd väckte ovilja. Denna 
ståndpunkt bestämdes av X:s 
starkt klerikala orientering, vil- 
ken också var en av utgångspunk- 
terna för hans misslyckade för- 
sök att skapa en fransk intresse- 
sfär i Mexiko (se d. o. sp. 87). 
Detta och X:s motgångar i den 
diplomatiska dragkampen med 
Bismarck på 1860-t. bidrogo att 
väcka en stark opposition, som 
han förgäves sökte bemästra 
("liberala kejsardömet" 1870; se 
Frankrike sp. 520) . Fysiskt 
och psykiskt bruten, var han ur 
stånd att motsätta sig krigsför- 
klaringen mot Preussen (1870). I 
Fransk-tyska kriget (se d. o.) spe- 
lade han en passiv roll, tillfånga- 
togs och fördes till Wilhelmshöhe 
i Tyskland. Hans kejsardöme föll 
med honom, och X. tillbragte sina 
sista år i Chislehurst nära Lon- 
don. — X. har blivit föremål för 
måttlös både över- och underskatt- 
ning. Jämte obestridlig politisk 
begåvning och härskarvilja under 
hälsans dagar ägde han flera vin- 
nande mänskliga egenskaper. X. 
var från 1853 gift med Eugénie 
(se d. o.) de Montijo. — 4. '"X. 
IV", f. 1856, d. 1879, ende son till 
N. III. Under sin ungdom kallad 
"kejsarprinsen", var han efter fa- 
derns död bonapartisternas tron- 
pretendent. X. vistades efter 1870 
i England och dödades imder en 



engelsk expedition mot zulukaff- 
rerna i Syd-Afrika. 

Na'poli, se X e a p e 1. 

Nära, träslå, som fästes tvärs- 
över timmer, plankor 1. bräder 
(t. ex. i en dörr) för att samman- 
hålla dem. För förhindrande av 
sprickbildning i träet brukar X. 
vara infälld (gradad) i detta. 

Nära, stad på Honshu, Japan, 
s. om Kyoto. Järnvägsknut. 40,000 
in v. — X. var Japans (se d. o. sp. 
67) huvudstad och kultureUa 
centrum under 700-t., från vilken 
tid en mängd märkliga byggnader 
och anläggningar bevarats, ss. 
templen Todaiji och Yakushiji (se 
ill. till Byggnadskonst sp. 
823—824 och 825) — det förra 
med bl. a. en kolossalstaty av 
Buddha, Dai-Butsu — , en vid- 
sträckt djurpark och framför allt 
den kejserliga skattkammaren 
Shosoin med oskattbara konst- 
föremål och dyrbarheter. 

Narasväxten, Acanthosi' cyos 
Jio'rrida (fam. Cucurbita'ceae) , 
bladlös, tornig buske med ätliga 
frukter och oljerika frön, växer på 
sanddyner i s.v. Afrika. 

Narbada [naba'd8], eng. Ner- 
budda, flod i v. Främre Indien. N. 
utfaller i Cambayviken; segelbar 
blott några få mil. X. är en helig 
flod med många vallfartsorter vid 
stränderna. 1,300 km. 100,000 kv- 
km:s flodområde. 

Narbonne [-bå'nn], stad i dep. 
Aude, s. Frankrike, nära Medel- 
havet. Vinodling och industri. 
Järnvägsknut. 28,000 inv. — X. 
har delvis en mycket ålderdomlig 
karaktär. En ytterst intressant 
byggnadsgrupp bildas av den 1272 
påbörjade forna katedralen, varav 
endast det ståtliga korpartiet 
fullbordats, ett sengotiskt kloster 
och det ärkebiskopliga palatset, 
en delvis av Viollet le Duc för- 
nyad gotisk praktbyggnad, som 



609 



Narcein — Narkos 



610 



numera bl. a. tjänar som råd- 
hu8 och inrymmer ett museum. 
— X. blev romersk koloni 118 
f. Kr. och var huvudstad i Gallia 
narbonensis. 

Narcei'n (av grek. na'rke, be- 
dövning), se Opium. 

Narci'ssus, växtsläkte (fam. 
Amaryllida'ceae) , huvudsakl. 

hemmahörande i Medelhavslän- 
derna. N. äro lökväxter ; blommor- 
na ha sambladig kalk med en "bi- 
krona" i blompipens mynning. 
Hos N. pseudonarcfssus, påsk- 
lilja, bär stängeln en ensam, 
gul, nästan luktlös blomma med 
bägar- 1. trumpetformig, gul bi- 
krona. Blommar i april och maj. 
Hos N. poé'ticus, pingstlilja 
1. n a r c i' s s, bär stängeln en 
starkt välluktande, vit blomma 
med kragformig, gul, rödkantad 
bikrona. Blommar i maj och juni. 
Bägge odlas och förvildas ofta. 
Andra odlade arter äro A^. Taze't- 
ia, t a z e' 1 1, och !<[. JonquVlla, 
jonki'll, jonqui'lle I. 
j o n k v i' 1 1, bägge med flera 
blommor på var stängel, hos den 
förra vita, hos den senare gula. 
Talrika, trol. genom korsningar 
uppkomna kulturformer odlas 
även. Påsk- och pingstliljor odlas 
med fördel i rabatter och på gräs- 
planer och kunna inomhus drivas 
till blomning vintertid. Tazett och 
jonkill odlas i Sverige som kruk- 
växter. — Jfr Narkissos. 

Narcyle'n, omsorgsfullt renad 
acetylen (se d. o.), användes i 
blandning med syrgas som bedöv- 
ningsmedel vid operationer. På 
grund av acetylens lättlöslighet 
i kroppsvätskorna sker dess upp- 
tagande och avgivande — och där- 
med narkosens inträde och upp- 
hörande — mycket snabbt. Bi- 
verkningarna äro obetydliga. 

Nardi'ni, P i e t r o, f. 1722, d. 
1793, italiensk musiker. N., som 




Karcissus. T. v. päsklilja. — T. h. 
pingstlilja. 

var lärjunge till Tartini, tonsatte 
ett flertal, delvis ännu spelade 
stycken för violin samt uppträdde 
som violinvirtuos. 

Na'rdus. 1. Drog, som erhållea 
av rotstocken av Nardosta'chys 
Jafama'7isi (fam. Valeriana'ceae, 
ordn. Rubia'lcs), ört från Hima- 
laya. Bekant för sin vällukt. — 
2. Se S t a g g. 

Nare'nta, flod i Jugoslavien. 
Genomflyter Hercegovina, mynnar 
i Adriatiska havet. Omkr. 225 km. 

NareV, högerbiflod till Bug i 
Polen. Segelbar. 440 km. 

Nargi'Ieh, pers., eg. kokosnöt; 
den orientaliska vattenpipan. 
Innan röken insuges, passerar 
den en vattenbehållare, förr av 
kokosnötskal, nu vanl. av glas. 

Nargö, ö i Finska viken, n.v. 
om Eeval, Estland. Delvis est- 
svensk befolkning. 

Narki'ssos (lat. Narci'ssus), i 
grek. myt. en skön yngling, som 
ej besvarade den kärlek, som Eko 
(se d. o.) ägnade honom. Till straH 
lät Afrodite N. bli så betagen i sin 
egen spegelbild i en källa, att han 
icke kunde skilja sig därifrån 
utan försmäktade och förvandla- 
des till en blomma (narcissen). 

Narkos (av grek. 7ia'rkosis, 
domning), genom kemiska medel, 
narko'tica 1. narko'tiska 
medel, framkallat tillstånd av 
nedsatt reaktionsförmåga i levan- 
de celler. Före den förlamande 



20. — L e X. VIII. 



611 



Narkotin — Narrfester 



612 



1, retbarhetsnedsättande verkan 
fås ofta ett stadium av retning. 
Centrala nervsystemet är i regel 
lättare narkotiserat än perifera 
organ. Man kallar centrala nerv- 
systemets N. allmän N. Ej 
blott olika organ utan även olika 
funktioner i en cell kunna påver- 
kas olika av N. I regel påverkas 
sensibiliteten före rörelseförmå- 
gan, — Från praktisk synpunkt 
ha narkotica indelats i olika 
grupper, av vilka egentliga narko- 
tica (ss. kloroform, etyleter, alko 
hol) ge allmän N. och sömnmedel 
(hypnotica, ss. kloralhydrat, 
sulfonal) blott ge lätt — ehuru 
relativt långvarig — förlamning 
av stora hjärnan men skona 
övriga delar av centrala nerv- 
systemet, medan lokalanestetica 
(ss. kokain) väsentligen ge lokal 
verkan på perifera nervändar. 
Gränserna mellan grupperna äro 
flytande. Till förklaring av nar- 
kosföreteelserna ha flera teorier 
framställts. Enl, lipoidteorin 
(Hans Meyer, f. 1853, och Ch. 
Överton) beror N. på narkoticaa 
upptagande i bestämda cellbe- 
ståndsdelar (lipoider) ; ju mer av 
ämnet, som kan intränga i lipoi- 
derna, dess starkare skall N. bli. 
Enl. en av L. Traube framställd 
uppfattning beror narkoticas in- 
träde i cellen på den minskade yt- 
spänning, de medföra. — N a r - 
k o' t i s k, orsakad av 1. åstad- 
kommande narkos. — Narkoti- 
8 e' r a, åstadkomma narkos. — 
Jfr Bedövningsmedel, 
Eterisering, Kloroform, 
Lokal bedövning. 

Narkoti'n (av grek. narJcoti- 
ko's, dövande), se Opium. 

Narocz [-rå'tj], sjö i Polen, 
90 km. ö.n.ö. om Wilna. Under 
slaget vid N. mars — april 1916 
försökte 2:a ryska armén (Smir- 



nov) förgäves genombryta 10 :e 
tyska arméns (v. Eichhorn) front. 

Naro'dniker (ry. narodniki, 
folkvänner), benämning på en 
del ryska författare, på 1860- och 
1870-t., vilka vandrade omkring 
på landsbygden och i realistiska 
skisser skildrade "folkets" liv i 
avsikt att få dess ställning för- 
bättrad. 

NaroVa, flod i Estland, Peipus 
avlopp till Finska viken. N. bildar 
stora vattenfall vid Narva, var- 
ifrån den är segelbar. 75 km. 

Narr, dum och löjlig person. 
— I äldre tid betecknade N. ett 
slags rolighetsministrar, vilka 
höUos av förnäma personer, sär- 
skilt vid hoven, för att roa genom 
sin vanskapnad ("hovdvärgar"), 
sin enfald 1. sina burleska 1. spiri- 
tuella infall. N. buro i regel sär- 
skild dräkt med bjällror, narr- 
mössa med åsneöron 1. tuppkam, 
narrspira etc. 

Narragansett Bay [nsera- 
g£B'nnset bej], vik av Atlanten på 
s.ö. kusten av Rhode Island, För. 
Stat. Vid dess sandstränder ligga 
flera badorter, bl. a. Narra- 
gansett Pier [pi'8]. 

Narrfester, medeltida kyrko- 
fester vid jul- och nyårstiden, om- 
talade fr. o. m. 1000-t., firade sär- 
skilt i Frankrike och vid Rhen. N., 
som tydligen voro en kyrklig av- 
art av de ända sedan förkristen 
tid vid denna årstid förekomman- 
de lustbarheterna (saturnalier- 
na), firades av de underordnade 
prästerna och kyrkotjänarna 
(inkl. korgossarna). Dessa valde 
härvid, varje grupp på sin be- 
stämda dag, ur sina egna led på 
lek en biskop, som sedan i full or- 
nat ledde mässan i kyrkan o. s. v. 
Då emellertid allehanda oarter in- 
smögo sig, särskilt i de till mässan 
anslutande processionerna, och 
upptåget även i sig självt måste 



613 



Narses — Nasal 



614 



viicka anstöt, förbjöds det upp- 
repade gånger av påvar och kyrko- 
möten men kvarlevde på sina håll 
ända till 1700-t. 

Na'rses, bysantinsk fältherre 
på 500-t., tillintetgjorde 552—554 
östgoternas välde i Italien. 

Na'rthex (grek., eg. skrin, 
låda), se Kyrka sp. 1579. 

Nartorps gruvfält, järngruve- 
fält i Skällviks skn, östergötl. 1., 
består av en serie oregelbundna 
malmkroppar, strykande v.n.v. — 
ö.s.ö. och stupande brant mot s.s.v. 
Malmen är en blandning av mag- 
netit, kvarts och epidot. Gruvor- 
na upptogos i början av 1800- 1, 
och ha sedan dess brutits med 
längre och kortare avbrott. Äg. 
Stora Långviks gruv a. b., som vid 
N. även har ett anrikningsverk. 

Narv (av mlty. tiarwe, hårsidan 
på läder) , seGarvning. 

Narv, namn på arter av Are- 
na'ria m. fl. släkten av fam. Ca- 
ryophylla' ceae. 

Na'rva, estl. Joesun, stad i 
Estland, vid Narovas vänstra 
strand, 12 km. från Finska viken. 
Till N". hör även den på högra 
flodstranden belägna förstaden 
I v angör o d (se d. o. 2). Sta- 
den har delvis en ålderdomlig 
prägel, är omgiven av gamla mu- 
rar och fästningsverk samt har 
ett medeltida slott. Invid staden 
ligga stora bomullsspinnerier och 
andra fabriker, som drivas av fal- 
len i Narova. Fiske. 27,000 inv. — 
N. grundlades på 1200-t. och be- 
folkades huvudsakl. av tyskar, 
som drevo handel med Eyssland. 
Staden var ansluten till Hansan 
och ingick i Tyska ordensstaten. 
Ryssarna erövrade N. 1558, men 
1581 intogs det av P. de la Gardie. 
N. förblev svenskt till 1704, då det 
återtogs av ryssarna. Mars 1918 
besattes N. av tyskarna. Det hölls 
senare en tid besatt av ryska 



bolsjeviker och intogs av esterna 
1919. — Om slaget vid N. se 
Stora nordiska kriget. 

Narväez [-va'eth], Il a m 6 n 
Maria, hertig av Valencia, 
f. 1800, d. 18GS, spansk general 
och konservativ politiker, gjorde 
stora insatser i kampen mot car- 
listerna. Han var chef för fem 
olika regeringar, som alla blevo 
kortlivade på grund av opposition 
mot hans starka konservatism. 

Narval, se Vitfiskdjur. 

Na'rvik, stad i Nordland fylke, 
n. Norge, vid Ofotfjord. Export- 
ort för en del av malmen från 
övre Norrland. Stora kajanlägg- 
ningar. N., som blev stad 1902, 
har för sin tillkomst att tacka 
Ofotbanan, vars ändpunkt den är. 
7,000 inv. 

Nary'm (ostjak., träskland), 
krets i v. Sibirien, Ryssland, vid 
Ob. 200,000 kvkm. 28,000 inv. 

Nary'sjkin, rysk adelssläkt, 
bland vars medlemmar märkes 
Natalja Kirillovna N., f. 
1651, d. 1694, tsar Aleksejs gemål, 
Peter 1:3 moder. 

Narzankällan, mineralkälla i 
Kislovodsk, Kaukasus, ger 1,5 
mill. 1. vatten i dygnet. 

Nasaf jäll, berg i Arjeplogs skn, 
Norrb. 1., på gränsen mot Norge 
(66° 30' n. br.). På N. finnas 
silverfyndigheter, som upptäcktes 
1634, då brytning genast igång- 
sattes, hytta uppfördes vid Silbo- 
jokk, 4 mil ö. om N., och vägar 
byggdes till kusten. Anläggningar- 
na ödelades 1659 av en norsk 
styrka, och arbetet låg nere till 
1770, varefter det fortgick till 
1810 med hytta i Adolfsström. 
Totala produktionen skattas till 
1,000 kg. silver och 280 ton bly. 

Näsa'! (av lat. na' sus, näsa), 
näsljud, ljud, vid vars bildning 
näsvägen är öppen för luftens pas- 
serande, därigenom att gomseglet 



CA'. 



Nasar — Nashville 



Gin 



icke sluter fast till mot munhålans 
tak utan är slappt nedsänkt. Ter- 
men brukas (ss. subst.) särskilt 
om konsonanterna m, n, ng. Men 
även vokaler kunna bildas på an- 
givet sätt, varvid luften dock där- 
jämte till större 1. mindre del går 
genom munnen; dessa vokaler 
sägas vaj-a nasala, n a s a 1 v o - 
kaler (se Vokaler). Som 
motsats till X. nyttjas ofta ter- 
men o r a 1 (jfr d. o.). Jfr Språk- 
ljud. Utanför fackspråket nytt- 
jas ordet blott ss. adj., t. ex. nasal 
klang. — Xasale'ra, förvandla 
till nasal, uttala med näsljud. 

Na'sar (trol. av ty. Nase, 
näsa). 1. Stelnat järn och slagg, 
som stundom fastna kring myn- 
ningen av masugnarnas bläster- 
formor. — 2. I metallhyttkonsten 
svårsmälta massor av huvudsakl. 
järn, som ofta bildas vid reduk- 
tionsprocesser, om beskickningen 
är järnrik och temperaturen för 
hög. IST. samla sig vid ugnens bot- 
ten och försvåra dess skötsel. 

Nasaréer, bland judarna upp- 
kommen beteckning för de kristna, 
hämtad från Jesu hemstad Nasa- 
ret (tidigaste belägg: Åpg. 24:5), 
hos kyrkofäderna använd om de 
judekristna, i Persien och i Islam 
om de kristna över huvud. Epifa- 
nios påstår, att det även funnits 
en förkristen, judisk sekt i landet 
ö. om Jordan med namnet X. 
Denna sekt, från vilken man i 
nyare tid stundom sökt härleda 
hela kristendomen, har intet som 
helst med kristendomen att skaffa. 

Nasarener, n a z a r e n e r, be- 
nämning (urspr. smädenamn) på 
en grupp tyska målare, vilka 
omkr. 1810 under benämningen 
"Klosterbröderna från San Isi- 
doro" slogo sig ned i ett kloster 
i Eom. N., av vilka de flesta över- 
gingo till katolicismen, sågo i 
opposition mot nyklassicismen 



konstens huvuduppgift i tolkan- 
det av den religiösa känslan. I 
samband därmed efterliknade de 
den italienska för- och ungrenäs- 
sansens primitiva framställnings- 
sätt och odlade företrädesvis 
freskomåleriet. iSr:s upphovsman 
och ledare var F. Overbeck; bland 
de övriga märkas P. v. Cornelius, 
Ph. Veit och W. v. Schadow. Ge- 
mensamt utförde de freskerna 
i Casa Bartholdy (1816—17) i 
Rom, nu i Nationalgalerie, Berlin. 

Na'saret, N a z a r e t (aram. 
na'serat, resp. nu'sera, "vak- 
ter ska"), Jesu hemstad i s. Gali- 
léen, belägen på den första berg- 
sträckan n. om Jisreelslätten. På 
Jesu tid var staden obetydlig. 
Det nuv. X. (arab. En-Na'sira) 
har omkr. 15,000 inv., samtliga 
kristna (av olika bekännelser). 
Bland X:s sevärdheter märkas 
den s. k. Mariakällan i n.ö. samt 
Bebådelsekyrkan i s. (en första 
kyrka senast från 500-t.). 

*Naseby [ne'j§bi], by i grevsk. 
Xorthamptonshire, mell. England. 
Vid X. besegrades Karl I 1645 av 
parlamentstrupperna. 

Nash [nsesj]. 1. Thomas X., 
f. omkr. 1567, d. 1601, engelsk för- 
fattare. X., som tillhörde Mar- 
lowes författarkotteri i London, 
skrev dramer och stilistiskt glän- 
sande satirer samt The unfortu- 
n-ate traveller (1594), den första 
engelska pikareska romanen. — 2. 
John X., f. 1752, d. 1835, engelsk 
arkitekt. X., som arbetade i klas- 
sicistisk stil, bidrog väsentligt till 
skapandet av Londons stadsbild 
genom anläggningen av Regenfs 
Park och Regent Street samt om- 
byggnaden (1825 — 37) av Buck- 
ingham Palace (se ill. till Lon- 
don sp. 735—736). 

Nashville [n8e'sjvill], huvud- 
stad i Tennessee, För. Stat., vid 
Ohios biflod Cumberland. I X. 



61' 



Nasir — Natal 



618 



lipga Fisk University (se d. o.) 
och Vanderbilt University. Livs- 
medels-, bomulls-, trävaruindust- 
ri. Livlig handel. Järnvägsknut. 
120,000 inv., därav % negrer. N. 
anlades 1779. 

Nasi'r (hebr., invigd) kallas i 
G. T. den, som för livstiden (ss. 
Simson) 1. för viss bestämd tid på 
särskilt sätt vigt sig åt Guds 
tjänst. Det förnämsta tecknet 
härpå var, att man lät håret växa. 
Till detta lades vanl. även avhåll- 
samhet från vin m. m. (4 ]Mos. 61. 

Nasjona'lgalleri'et i Oslo, 
norska statens konstsamlingar, 
inrymda i en av H. och A. Schir- 
mer 1881 fullbordad, 1907 och 
1919 — 23 utvidgad byggnad, be- 
lägen vid Universitetsgaten. N. är 
uppdelat på en målnings-, en 
skulptur- (huvudsak!, avgjut- 
ningar) och en kopparstickavd. 
Dessa utgjorde urspr. tre själv- 
ständiga museer, av vilka mål- 
ningssamlingen, grundad 1836, 
bar namnet N., men sammanslö- 
tos 1903 under namnet Statens 
Kunstmuseum, 1920 utbytt mot 
det nuv. N:s kärna utgöres av 
målningsavd., som främst omfat- 
tar en ytterst representativ sam- 
ling norsk konst, under det att 
äldre europeisk konst främst är 
representerad i Chr. Langaards 
(se d. o.) 1922 donerade, i en fly- 
gel inrymda samling. 

Na'ssau [-sao], f. d. tyskt 
hertigdöme, motsvarande nuv. 
regeringsdistriktet Wiesbaden i 
prov. Hessen-Nassau, Preussen. — 
N. beboddes urspr. av alemanner. 
Styrt av ett sedan 1100-t. känt 
grevligt, sedermera hertigligt hus, 
delades N. på 1200-t. mellan w a 1 - 
r a m s k a och ottoniska gre- 
narna. Den förra, till vilken tyske 
konungen Adolf av N. hörde, de- 
lade upp sig i flera linjer, vilkas 
besittningar återförenades 1816. 



Dä N. 1866 anslöt sig till öster- 
rike, annekterades det av Preus- 
sen. — Den ottoniska grenen de- 
lade sig i linjerna N. - O r a - 
ni en (se Or an i en) och N. - 
Katzenelnbogen, till vil- 
ken senare det nederländska 
konungahuset hör. Grenen berö- 
vades sina tyska besittningar 
1806, men Vilhelm I av Nederlän- 
derna fick 1815 ersättning med 
hertigdömet Luxemburg. Detta 
tillföll 1890 den walramska gre- 
nen. Till den senare hörde drott- 
ning Sofia av Sverige. 

Nassau [nae'sså], se Baha- 
m a ö a r n a. 

Nasti'er (av grek. nasto's, 
tryckande) , se Växternas 
rörelser. 

Na'strand (isl. Nåstrgnd), 
"likstrand", enl. Vgluspå en 
hemsk plats i underjorden, där 
grova brottslingar pinas med 
svåra plågor. 

Nastu'rtium, växtsläkte (fam. 
Cruoi'ferae), örter med vanl. par- 
flikiga 1. parbladiga blad och kort 
skida. N. ojficina'le {aqua'ticum), 
vatten- 1. källkrasse, med 
vita blommor, växer vild i s. Sve- 
rige i rinnande vatten och odlas 
ofta (i vatten 1. på sank mark). 
Hela växten ätes som sallat. 2V. 
armora'cia (Armoracia rustica'- 
na), pepparrot, har mycket 
stora, vanl. hela blad och vita 
blommor. Roten är köttig och av 
skarp smak samt begagnas som 
krydda. Pepparrot odlas som 
köksväxt och förvildas ofta. Vid 
odling planteras stycken av från 
föregående år kvarblivna sidoröt- 
ter (s. k. strängar). 

Na'sus, lat., näsa. 

Natai. 1. Se Syd- Af rik a. 
— 2. Huvudstad i staten Rio 
Grande do Norte, ö. Brasilien. God 
hamn vid Atlanten med export av 
bl. a. bomull. 31,000 inv. 



619 



Natalis — Nation 



620 




Alfred Nathorst. 

Nata'Iis, lat., födelsedag; mar- 
tyrs 1. helgons dödsdag (då de 
födas till det eviga livet). 

Na'tan, profet i Jerusalem på 
Davids tid (2 Sam. 7; 12; 1 Kon. 

1). 

Na'tan ben Jechiel, d. omkr. 
70-årig 1006, judisk grammatiker 
och lexikograf i Rom, författade 
ett ännu oöverträffat lexikon, 
Aruch, över Talmud och midras- 
jim, senast utgivet 1878 — 90. 

Nata'nael, en hos synoptikerna 
icke förekommande, blott av Joh. 
omtalad Jesu lärjunge, skildrad 
SS. typen för en rätt israelit. 

Nate, namn på arter av Ra- 
nu'nculus, Potamoge'ton, Stel- 
la'ria m. fl. släkten. 

Na'thansen, Henri, f. 1868, 
dansk författare av judisk börd, 
har i skådespel {Indenfor Mur ene, 
1912; uppf. i Sthlm 1913) och ro- 
maner (Af Eugo Dawids Liv, 4 
bd, 1917) skildrat modernt ju- 
diskt liv. 

Nathorst. 1. Johan Theo- 
philN. (Nathhorst), f. 1794, 
d. 1862, jordbrukare, 1841—61 
Lantbruksakademins sekreterare. 
På sin egendom Näs i Adelövs 
skn bedrev N. avel av elektoral- 



merinofår. N. verkade även för 
inrättandet av läroanstalter i 
lantbruk, vilken tanke förverkli- 
gades genom E. Nonnena institut 
vid Degeberg samt lantbruksinsti- 
tuten vid Ultuna och AJnarp. — 
2. H j a 1 m a r O 1 1 o N., f. 1821, 
d. 1899, den föreg:8 son, agronom, 
1862 — 86 föreståndare för lant- 
bruksinstitutet vid Alnarp. N. in- 
tog en mycket bemärkt ställning 
särskilt inom Skånes jordbruk 
och var en ytterst flitig författare, 
spec. betr. husdjursskötsel. — 3. 
Alfred Gabriel N., f. 1850, 
d. 1921, den föreg:s son, geolog, 
paleobotanist, polarforskare, 1885 
— 1917 prof. och intendent vid 
paleobotaniska avdelningen av 
Eiksmuseet i Sthlm, vilken han 
skapade och utvecklade till en av 
världens främsta. N. besökte 1870 
och 1882 Spetsbergen, medföljde 
1883 A. E. Nordenskiöld till Grön- 
land och ledde 1898 en expedition 
till Spetsbergen, Björnön och 
Kung Karls land samt 1899 en 
stor expedition till n.ö. Grönland, 
vars främsta uppgift var att söka 
efter S. A. Andrée. Som paleobota- 
nist var N. av banbrytande bety- 
delse. Talrika arbeten ägnade han 
åt den mesozoiska floran i Skånes 
kolförande lager. 1870 fann han 
blad av fjällsippa och andra fjäll- 
växter i kvartära avlagringar i 
Skåne, drog därav den riktiga 
slutsatsen, att en arktisk växt- 
värld funnits i landet efter in- 
landsisens avsmältning, och in- 
ledde därmed de moderna studier- 
na över växtvärldens historia 
efter istiden. — Den geologiska 
undervisningen befrämjade N. ge- 
nom de båda arbetena Jordens 
historia (2 dir, 1888—94) och Sve- 
riges geologi (2 dir, 1892—94). 

Natio'n (lat. na'tio, av na'sci, 
födas). 1. Se Folk. — 2. Se 
Studentförening. — Na- 



621 



Nation — Nationalekonomi 



622 



tiona'l-, som är utmärkande för, 
avser 1. tillhör en nation; folk-. 

Nation [ne'J8Jan], The Na- 
tion and theAthenspum, 
engelsk veckotidskrift, grundad 
1921 genom sammanslagning av 
A t h e n 86 u m, en 1828 grundad 
tidskrift för vetenskap, konst och 
litteratur, och Nation, en 1907 
grundad social och politisk vecko- 
tidskrift av radikal färg. N. re- 
presenterar nu ett allmänt kul- 
turliberalt program. 

Nationaldag, ett folks gemen- 
samma högtidsdag. I Sverige har 
på senare tid 6 juni, dagen för 
Gustav Vasas konungaval, börjat 
betraktas som N. 

Nationaldanser, se Folk- 
dans. 

Nationaldräkt, oegentlig be- 
nämning pä folkdräkt. 

Nationalekonomi 1. social- 
ekonomi, vetenskapen om de 
ekonomiska företeelserna i deras 
inbördes sammanhang. Den teore- 
tiska N. undersöker och beskriver 
de faktiska ekonomiska samman- 
hangen, lagarna för den ekono- 
miska verksamheten (produktio- 
nen) och för fördelningen av den- 
nas resultat. I ett modernt, på 
arbetsuppdelning och penninghus- 
hållning grundat samhälle fram- 
träda dessa företeelser huvudsakl. 
som prisbildningsfenomen. Vid 
sidan härav brukar sättas pralc- 
tisk N., vars syfte är att utgående 
från kunskapen om samman- 
hangen samt ett givet mål (t. ex. 
den allmänna välfärden) upp- 
ställa regler för den ekonomiska 
lagstiftningen (handelspolitik, 

penningpolitik, socialpolitik, fi- 
nanspolitik o. s. v.). — N:s me- 
tod är en blandning av deduktion 
och induktion ; i den mån N. hand- 
lar om kvantiteter och kvantitati- 
va relationer, kan framställningen 
ske i matematisk dräkt. Olika 



skolor skilja sig väsentligen 
endast i metod och framställnings- 
sätt. — Äldre tiders filosofiska, 
teologiska och politiska spekula- 
tion innehåller en myckenhet 
iakttagelser över ekonomiska 
företeelser. Ett konsekvent ekono- 
miskt teorisystem uppkom dock 
först vid mitten av 1700-t. ge- 
nom fysiokraterna (se d. o.) samt 
främst skotten Adam Smith. 
Denne betraktas som upphovsman 
till den s. k. klassiska skolan, som 
utvecklades vidare av bl. a. J. B. 
S a y i Frankrike, Malthus, 
R i c a r d o, skolans mest full- 
ändade teoretiker, och J. S. Mill 
i England samt i Tyskland i viss 
mån v. T h ii n e n. Den klassiska 
skolan förklarade de relativa vär- 
dena ur produktions- och särskilt 
arbetskostnaderna. Den veten- 
skapliga socialismen (Marx, 
Lassalle) upptog många av klas- 
sikernas idéer, delvis i förgrovad 
form. Den klassiska skolans miss- 
tag ledde under senare hälften av 
ISOO-t. till en omformning av teo- 
rin till den s. k. gränsnytteläran 
(se V ä r d e), skapad av Jevons, 
Walras, Menger och Mar- 
shall, och Bohm v. Bawerk 
utbildade en kapital- och kapital- 
ränteteori. Som reaktion mot klas- 
sikernas aprioristiska och ab- 
strakta metod uppstod på 1840-t. 
den s. k. historiska skolan i Tysk- 
land (Roscher, A. W agn er, 
Schmoller, Sombartm. fl.). 
Den moderna N., vilken utmärkes 
av ett starkt intresse för såväl 
aktuella samhällsspörsmål som 
teoretiska problem, kan f. n. sägas 
vara särskilt utvecklad i England 
(Pigou, Keynes, Hawtrey), 
För. Stat. (Clark, Fisher, 
Taussig, Mitchell), öster- 
rike (Schumpeter) samt 
Sverige (Davidson, Cassel, 
^eckscher). 



623 Nationalekonomiska föreningen — National Gallery 624 



Nationalekonomiska för- 

eningen, stiftad i Sthlm 1877, 
har till uppgift att befrämja 
studiet av och bidra till att ut- 
reda frågor tillhörande national- 
ekonomin. X:s föredrag och 
diskussioner publiceras i N':s 
Förhandlingar. 

Nationalföreningen mot emi- 
grationen, tidigare namn på 
Sällskapet Hem i Sve- 
rige (se d. o.). 

Nationalföreningen mot tu- 
berkulos, se Svenskanatio- 
nalföreningen mot tu- 
berkulos. 

Nationalförmögenhet, (vanl.) 
sammanlagda värdet av ett lands 
materiella tillgångar samt ford- 
ringar (minus skulder) på utlan- 
det. Försök ha gjorts att upp- 
skatta Sveriges N. med följande 
resultat ( i mill. kr.) : 

18S5 1898 1908 
Jordbruksfastighet 3,093 3,100 3,679 
Annan fastighet ... 1,459 2,349 4,667 
Kreatursstocken ... 441 500 660 
Jordbrukets döda In- 
ventarier 139 ISO 322 

Lager, maskiner, 
personlig lösegen- 
dom 1.380 2,272 3,711 

Gruvor och andra 

fyndigheter 43 92 518 

Fiske o. fiskevatten 37 45 86 
Kommunikationsme- 
del 442 761 897 

Handelsflottan 79 104 163 

Myntstock o. mynt- 

metaU 44 69 111 

Fordringar av ut- 
landet 50 98 331 

Summa 7,207 9,570 15,145 

Skuld till utlandet 6&4 570 1,332 

Behållning 6,543 9,000 13,813 

Om man i stället skulle uppfatta 
N. ss. det kapitaliserade värdet 
av de sammanlagda inkomsterna 
(även arbetsinkomsterna) i lan- 
det, d. v. 8. av nationalin- 
komsten, så skulle resp. slut- 
siffror bli väsentligt högre, men 
tillförlitliga beräkningar saknas. 
Nationalförsamling, namn pä 



vissa författning.sgivande folkre- 
presentationer av utomordentlig 
art, 88. den franska av 1789 (se 
Franska revolutionen 
sp. 545) och de tyska i Frankfurt 
am Main 1848 — 49 och i Weimar 
1919 (se Tyskland). 

National galleri, benämning pä 
vissa konstmuseer, oftast de stat- 
liga huvudsamlingarna, t. ex. Na- 
tional Gallery (se d. o.) i London 
och Xasjonalgalleriet (se d. o.) i 
Oslo, 1. samlingar av inhemsk 
konst, t. ex. Xationalgalerie i 
Berlin (se Tyskland. Under- 
visningsväsen, vetenskapliga och 
kulturella institutioner). 

National Gallery [n£E'sJ8n9l 
g8e'llari] i London, huvudparten 
av engelska statens konstsamling- 
ar, uppdelade på det egentliga X. 
vid Trafalgar Square och Tåte 
Gallery. Det förstnämnda, inrymt 
i en av William Wilkins 1832— 
38 uppförd, senare avsevärt ut- 
vidgad, nyklassicistisk byggnad, 
grundades genom parlaments- 
beslut 1824 och har senare 
genom inköp av privatsamlingar, 
framför allt den 1871 förvärvade 
Robert Peels samling, och donatio- 
ner utvidgats till ett av världens 
största och mångsidigaste museer 
för äldre målarkonst. Samlingar- 
na äro särskilt rika betr. ita- 
lienskt renässansmåleri, spec. det 
venetianska, samt nederländskt 
och franskt 1600-talsmåleri (re- 
presentativa och talrika verk av 
Kubens och Rembrandt, Poussin 
och Claude Lorrain) ; de omfatta 
även en liten men utvald samling 
engelsk konst. — Huvudbeståndet 
av engelsk konst, främst måleri, 
är inrvmt i Tåte Gallery, 
officiellt kallat X a t i o n a 1 G a"l- 
lery, Millbank, förr X a - 
tional Gallery of Bri- 
t i 8 h A r t, som jämte en mindre 
tavelsamling 1897 donerades av 



625 



Nationalgarde — Nationalliberalism 



626 



\ 



sir Henry Tåte. 1910 utvidgades 
museet genom donation av sir Jo- 
seph Duveen med en flygel, upp- 
låten åt en utomordentlig samling 
av Turnera arbeten. Under upp- 
förande är ett galleri för modern 
utländsk konst, varav museet äger 
en mindre samling. 

Nationalgarde, en i Frank- 
rike under revolutionen upprättad 
stadsmilis (först i Paris 1789; 
jfr de La Fayette 2). Den 
bestod av alla vapenföra med- 
borgare från 16 (senare 20) till 
60 år. Av Napoleon I användes N. 
även i fält. Paris icke fullt på- 
litliga N. avskaffades 1827 men 
återupprättades 1830 under sin 
förste chef La Fayette. Efter 
februarirevolutionen ersattes det 
gamla N. 1852 med ett nytt, som 
avskaffades 1872. 

Nationalgoodtemplarorden, se 
Goodtemplarorden. 

Nationalinkomst, se Natio- 
nalförmögenhet. 

Nationalinsamlingen för pan- 
sarbåt, se Pansarbåtsin- 
samlingen. 

Nationalisera, indraga privat- 
egendom under samhällets ägande- 
och förfoganderätt, varvid sam- 
hället uppfattas SS. synonymt 
med nation. Jfr Socialise- 
ring. — Motsats : d e n a t i o - 
nalisera. 

Nationali'sm (av nation, se d. 
o.), stark känsla för det egna fol- 
ket och landet, tro på dess före- 
träden och på dess rätt i intresse- 
motsatser till andra folk. Ofta in- 
lägges i N. en viss aggressivitet i 
motsats till vad förhållandet är 
med fosterlandskärlek i allm. 

Nationalite't, detsamma som 
nation; egenskapen att tillhöra en 
viss nation. 

Nationalitetshandlingar, så- 
dana handlingar, som ett registre- 
ringspliktigt svenskt fartyg skall 



medha till styrkande av sin natio- 
nalitet för att få utklareras till 
ort utom Sverige. De äro nationa- 
litets- och registreringacertifiJcat 
och ajöjnansrulla (se dessa ord). 

Nationalitets- och registre- 
ringscertifikat, bevis, som enl. 
Kungl. förordn. 18 okt. 1901 ut- 
färdas av Kommerskollegium och 
intygar, att svenskt fartyg blivit 
vederbörligen antecknat i fartygs- 
registret (se d. o.). N. har efter- 
trätt det forna fribrevet. Då 
ett fartyg på utländsk ort blir 
svensk egendom, kan ett proviso- 
riskt dokument, interims- 
certifikat, motsvarande det 
forna interimsfribrevet, 
utfärdas. 

Nationalitetsprincip avser, 
att ett folk med gemensamhet i 
språk och traditioner skall få 
bilda en enhetlig nationalstat (jfr 
d. o.), om förutsättningar i na- 
tionalkänsla och politisk mogen- 
het förefinnas. Krav härpå fram- 
fördes som allmängiltig princip 
efter Napoleonstidens åsidosät- 
tande av nationella synpunkter i 
statsordningen, tillämpades vid 
flera staters bildande på 1800-t. 
och hävdades särskilt av Napo- 
leon III samt åberopades för de 
flesta statliga nydaningar under 
och efter världskriget. N. riktar 
sig dels mot hela folks inordnande 
under ett 1. flera större stats- 
system, dels mot folkminoriteters 
kvarblivande inom ett av ett an- 
nat folk dominerat rike. 

Nationalkonventet, se Fran- 
ska revolutionen sp. 550. 

Nationalliberalism, politisk 
åskådning, som förenar krav på 
nationell frigörelse 1. samling 
med liberalism. — Ett danskt 
nationalliberalt parti uppkom på 
1840-t. och företrädde förutom 
politiskt frisinne nationalitets- 
principen ("Ejderpolitiken") i 



627 



Nationalmuseet — Nationalmuseum 



628 



. ^^^■■^ 




~ii^M 


kliS^^^^^^^l^^^^^lilHB^^BM 


--^ 


r^^flflilHiE 


t^ J*'; a"» 8» ■^ 


M 


ff-fpw^B 









Nationalmuseet i Köpenhamn. 



slesvig-holsteinska frågan. Dansk- 
tyska kriget 1863 — 64 undan- 
ryckte förutsättningarna för par- 
tiet. — Ett tysht nationallibe- 
ralt parti bildades efter kriget 
1866, främst av K. v. Bennigsen. 
Det strävade efter att förverkliga 
konstitutionella och frisinnade 
krav i förening med Tysklands 
enande. Partiets tyngdpunkt för- 
lades till Preussen, det under- 
stödde Bismarcks tyska enhets- 
verk och spelade länge en bety- 
delsefull roll. Det upplöstes efter 
kejsardömets fall. 

Nationalmuseet i Köpen- 
hamn, Danmarks arkeologiska 
och kulturhistoriska central- 
museum, inrymt i det 1680 upp- 
förda, 1743 av Eigtved helt om- 
byggda s. k. Prinsens Palse. N. 
består av 6 avdelningar : Den 
danske samlings (stiftad 
1807) l:a och 2:a avd., om- 
fattande resp. förhistorisk tid 
och medeltiden jämte nyare tid 
till 1660, Dansk Folke- 
museum (med friluftsavd. i 
Lyngby, stiftat 1881, införlivat 
med N. 1920), omfattande tiden 
efter 1660, samt en utomeuro- 
peisk etnografisk, en antik- och 
en mynt- och medaljsamling. — 
Ursprunget till Nes samlingar 
utgöres av den av Fredrik III 
1654 stiftade konstkammaren. De 
senare splittrade samlingarna, 



som på 1850-t. inflyttade i Prin- 
sens Palse, förenades 1892 till N., 
urspr. uppdelat på två avd. med 
var sin direktör, efter omorgani- 
sation 1922 med gemensam chef. 

Nationalmusei vänner, en 
1911 på initiativ av kronprins 
Gustaf Adolf och Th. Laurin bil- 
dad förening med syfte att inköpa 
konstföremål (ej av levande 
svenska konstnärer), vilka som 
gåva 1. deposition skola överläm- 
nas till Nat. mus. Värdet av N-.s 
gåvor intill 1925 uppgår till ung. 
1,200,000 kr. 

Nationalmuseum, benämning 
på vissa kulturmuseer, ofta ett 
lands centrala arkeologiska och 
kulturhistoriska museum, t. ex. 
Nationalmuseet (se d. o.) i Kö- 
penhamn och Finlands N. i Hel- 
singfors (se nedan sp. 631), stun- 
dom även konstmuseer, ss. N. i 
Sthlm (se nedan) 1. Museo Nazio- 
nale i Neapel och i Florens (se 
dessa ord). 

Nationalmuseum i Stock- 
holm, svenska statens konstsam- 
lingar, jämte Statens historiska 
museum (se d. o.) inrymda i en 
å Blasieholmen efter ritningar av 
F. A. Stiller 1850—06 uppförd 
byggnad, även kallad N., i ita- 
liensk renässansstil med monu- 
mentalmålningar av Carl Larsson 
(se d. o.). — N., som styres av en 
överintendent, indelas i tre avdel- 



629 



Nationalmuseum 



630 




wn-irii 



Nationalmuseum i Stockholm. T. t 




HuvudfasaJens mittparti. — 1. 
hallen. 



trapp- 



ningar under var sin intendent: 1) 
för bildhuggar- och m.ålarkonst; 
2) för handteckningar och gravy- 
rer; 3) för konsthantverk. — Mål- 
ningssamlingen, som är ordnad 
efter skolor i 8 större salar och 
angränsande kabinett, är såväl 
kvalitativt som kvantitativt N:3 
förnämsta. Störst och allsidigast 
är den svenska samlingen, sär- 
skilt rik betr. 1700-t:s och 1880- 
och 1890-t:s konst. Den huvud- 
sakl. av Tessin hopbragta sam- 
lingen av fransk 1700-talskonst 
med bl. a. några av Bouchers och 
Chardins främsta verk är en av 
de förnämsta utom Frankrikes 
gränser. Den nederländska sam- 
lingen omfattar främst holländsk 
1600-talskonst, däribland flera 
verk av Eembrandt, främst jätte- 
duken "Claudius Civilis". — Med 
skulptursamlingen, inom vilken 
märkas de av Gustav III inköpta 
antika statyerna, flera verk 
av Sergel samt äldre och nyare 
svensk och fransk skulptur, 
äro förenade en samling grekisk- 
romerska fornsaker och en mindre 
egyptisk samling. — Eandteck- 
nings- och gravyrsamlingen här- 
rör till sin värdefullaste äldre 
del från den Tessinska sam- 
lingen men har betydligt utökats 
genom nyare förvärv. — Avd. för 
konsthantverk, till vilken grunden 



lades genom donationen av Karl 
XV: 3 stora konstslöjdssamling, 
är ordnad dels efter föremål, dels 
i en svit stilhistoriska interiörer. 
— N. har även inseendet över de 
delar av konstsamlingarna å de 
kungl. slotten, som ej tillhöra 
Husgerådskammaren, samt över 
vissa i offentliga institutioner be- 
fintliga konstverk. Dessa jämte 
N:s talrika depositioner i lands- 
ortsmuseer, ämbetsverk o. d. före- 
stås sedan 1918 av en intendent 
för slottssamlingar och depositio- 
ner. För att ute i landet sprida 
konstintresset har N. på senaste 
tiden ordnat vandringsutställ- 
ningar och kulturmässor (se d, 
o.). — N. utger sedan 1919 Natio- 
nalmusei årsbok. — Historik. 
N. har uppstått ur de kungliga 
privatsamlingarna, som påbörja- 
des av Gustav I och avsevärt ut- 
ökades genom Trettioåriga krigets 
krigsbyten, främst den kejserliga 
konstsamlingen i Prag (av vilken 
likväl en del senare av drottning 
Kristina medfördes ur landet). 
Den egentliga grundstenen till N. 
lades på 1700-t. genom Adolf 
Fredriks, Lovisa Ulrikas och 
kronprins Gustavs inköp av 
K. G. Tessins stora konstsamling- 
ar, hopbragta under dennes am- 
bassadörstid i Paris 1739—42. 
Lovisa Ulrikas och Adolf Fred- 



631 



Nationalmuseum — Nationalpark 



632 



riks samlingar inköptes för stats- 
medel av Gustav III, som planera- 
de att därav bilda ett museum och 
i detta syfte även på 1780-t. gjorde 
betydande inköp av antika sta- 
tyer. Efter konungens död kom 
detta s. k. Kongliga museum 1794 
till stånd i Stockholms slotts n.ö. 
flygel. Dess intendent blev den 
nitiske K. G. Fredenheim, och då 
denne 1795 utnämndes till över- 
intendent, lades museet under 
överintendentsämbetet. Samling- 
arna överflyttades 1866 jämte 
Statens historiska museum och 
till 1884 även Livrustkammaren 
(se d. o.) till N. Sedan dess ha de 
hastigt utökats genom årliga 
statsanslag och gåvor från en- 
skilda och föreningen National- 
musei vänner (se d. o.). Genom en 
kunglig stadga 1868, modifierad 
1880, blev konstsamlingen en 
självständig institution, hörande 
under ecklesiastikdepartementet 
och styrd av en intendent, som i 
inköpsfrågor biträddes av en 
nämnd på fem personer. 1913 er- 
höll N. sin nuv. organisation, var- 
vid den gamla nämnden ersattes 
av en ny, bestående av inten- 
denterna, under ordförandeskap 
av överintendenten. Efter en av 
Kichard Bergh uppgjord, vittgå- 
ende omdaningsplan ha samling- 
arna under hans överintendents- 
tid (1915 — 19) omordnats efter 
moderna museiprinciper, ett ar- 
bete, som efter hans död fortsatts 
i hans anda. 

Nationalmuseum, Finlands 
N., i Helsingfors, Finlands 
centrala arkeologiska och kultur- 
historiska museum, inrymt i en av 
arkitektfirman Gesellius, Lind- 
gren och Saarinen 1906 — 10 efter 
paviljongsystemet uppförd an- 
läggning. X. är uppdelat i en för- 
historisk avd., en historisk avd. 
(kyrkliga, spec. medeltida, före- 



mål, högre ståndsavdelning, va- 
pen- samt mynt- och medalj sam- 
ling) och en etnografisk avd. med 
såväl in- som utländska sam- 
lingar. — N. har sitt upphov i en 
mindre, av universitetet på 1830-t. 
upprättad samling, vilken senare 
starkt utvidgades och 1893 erhöll 
namnet Statens historisk-etnogra- 
fiska museum, 1917 det nuv. 

Nationalpark, område, undan- 
taget från ekonomiskt utnytt- 
jande för att åt eftervärlden be- 
vara en bild av ett lands ur- 
sprvingliga natur. Ett mindre så- 
dant område kallas vanl. natur- 
skyddsområde 1. reaer- 
V a' t. Idén till bildandet av N. 
uppstod i För. Stat. (jfr Na- 
turskydd). — I Sverige, där 
riksdagen första gången 1909 be- 
slöt att på statens mark avskilja 
områden till N., finnas f. n. 
(1926) 12 dylika, represente- 
rande olika naturtyper: Vad- 
vetjåkko N., n.v. om Torne 
träsk, c:a 24 kvkm. ; ett huvud- 
sakl. med björkskog bevuxet låg- 
f jällsområde; Abisko N., vid s. 
Torne träsk, c : a 50 kvkm. ; typisk 
högfjällsdal med ovanligt yppig 
vegetation; Stora Sjöfal- 
lets N., kring Stora Lule älvs 
översta lopp, urspr. c: a 15 k\Tnil 
men stympad genom beslut av ur- 
tima riksdagen 1919, då ett större 
område kring sjöarna i hjärtat av 
parken utbröts för reglering av 
sjösystemet; ett storslaget fjäll- 
landskap med barr- och lövskog, 
snöfjäll, vattenfall, sjöar och my- 
rar; ståndort för en betydande 
björnstam; S ar eks X., 19 kv- 
mil, Sveriges största; väldiga 
fjällmassiv med storartade glaciä- 
rer; Peljekaise N., c:a 146 
kvkm., 2 mil v. om Hornavan ; hu- 
vudsakl. björkskogsområde, delvis 
med lövängsnatur ; Sonfjäl- 
lets N., c : a 27 kvkm., en del aV 



633 



Nationalråd — Nationalstat 



634 



Uede kronopark i Härjedalen; 
ståndort för Sveriges sydligaste 
fasta björnstam; Hamra X., 
c:a 20 har av Hamra kronopark; 
barrblandskog av ursprunglig 
typ; Garphytte N., c:a 20 
har på s. sluttningen av Ivilsber- 
gen; huvudsakl. lövängsnatur; 
Ängsö N., c:a 75 har, en löv- 
ängsholme i Länna skn, Sthlms 1.; 
Gotska Sandöns N., 35 har 
av öns n.v. del; dyn- och urskogs- 
område (huvudsakl. tallskog) ; 
Dalby Söderskogs N., c:a 
34 har, ung. 15 km. ö. om Lund; 
ett med lövblandskog bevuxet om- 
råde; ön Jungfrun i Kalmar- 
sund. Till N. kan även räknas den 
8. k. Linnéparken på Äholmen i 
Mälaren, Rytterne skn, Västmanl. 
1., en från 1700-t. härstamman- 
de, numera förvildad park, som 
1913 skänktes till staten. — 
Enl. lagen ang. N. är det inom 
N. förbjudet att förstöra 1. skada 
fast naturföremål 1. ytbildning, 
så ock att bearbeta mineral- 
fyndighet 1. borttöra mineral; att 
fälla 1. skada växande träd 1. bort- 
ta växter 1. växtdelar av annan be- 
skaffenhet än bär, som användas 
till omedelbar förtäring; att jaga, 
fånga 1. avsiktligt döda djur av 
vad slag det vara må, då det ej 
sker till försvar mot angrepp på 
person 1. egendom; att medföra 
hund; att uppföra byggnad 1. 
stadigvarande bostad, verkställa 
odling 1. beta kreatur samt att i 
annonseringssyfte uppsätta 1. an- 
bringa tavla, plakat, inskrift 1. 
annan störande anordning. Straff- 
påföljden för överträdelse av lagen 
är böter på 5 — 1,000 kr. N. stå 
under Vet. akad:s vård. För ve- 
tenskapliga forskningar äger Vet. 
akad. att medge undantag från 
skyddsbestämmelserna. — Av N. 
i Norge märkas ett högfjällsom- 
råde vid Sylarna, s. Tröndelagen, 



och ett tallbevuxet område s. om 
Varangerfjord; i Danmark ett 
stort ljunghedsområde i v. Jyl- 
land och ett dynområde s.v. om 
Skagen; i Finland landets enda 
verkliga högfjällsområde, i Enon- 
tekis lappmark; i Tyskland delar 
av Liineburgheden ; i Österrike 
en stor naturpark i Salzburg- 
Alperna; i Schweiz ett stort om- 
råde på Engadin-Alpernas s.ö. 
sluttning; i För. Stat. Yellow- 
stone National Park samt tretton 
andra större N., av vilka Sequoia- 
parken och Yosemitedalen, båda i 
Kalifornien, äro mest bekanta; i 
Kanada tio N. ; på Java ett större 
urskogsområde; i Australien en 
N. vid Sydney. 

Nationalråd (ty. Natiotialrat), 
i Österrike och Schweiz den direkt 
folkvalda avd. av folkrepresenta- 
tionen. Även namn på olika utom- 
ordentliga församlingar vid re- 
volutionerna och statsgrundning- 
arna vid världskrigets slut. 

Nationalsocialism, riktning, 
som åsyftar samhällets ingripan- 
de till de fattiga klassernas för- 
mån och utsträckning av statens 
kontroll över samhällsekonomin 
men med stark betoning av natio- 
nell solidaritet mellan samhälls- 
klasserna. N. ställer sig härigenom 
i skarp motsättning till interna- 
tionell, klasskampsbetonad socia- 
lism. K", finnes företrädesvis i 
Tyskland, där Hitler (se d. o.) 
1920 grundade ett med högern 
samarbetande nationalsocialis- 
tiskt parti. Som dess föregångare 
betraktas den 1S96— 1909 verk- 
samma "Xationalsozialer Verein" 
(jfr N au man n). 

Nationalstat, en stat, vars be- 
folkning i etnologiskt hänseende i 
stort sett utgör en enhet. Sverige 
är en typisk N. Jfr Nationa- 
litetsprincip. 



635 



Nationalsång — Nationernas Förbund 



636 



Nationalsång, detsamma som 
folksång. 

National Templar Orden, se 

Goodtemplarorden. 

Nationa'lti'dende [dene], dag- 
lig konservativ tidning i Köpen- 
hamn, grundad 1S76 av J. C. 
Ferslew. 

Nationalverkstäder, se B lan c 
och Februarirevolutio- 
nen sp. 1457 f. 

Natione'11, adj. till nation; fos- 
terländsk; inhemsk. 

Nationella framstegspartiet, 
ett 1906 under ledning av H. An- 
dersson i Skivarp bildat parti i 
A. K., som avsåg att samla de 
moderata från både höger- och 
vänsterhåll. Förhoppningarna på 
de liberala grusades dock, och N. 
bildades huvudsakl. av vildar. Det 
samverkade i allm. med Lant- 
mannapartiet (se d. o. sp. 235), 
varmed det sammanslogs 1912. 

Nationella partiet. Första 
kammarens nationella 
parti, högerparti i F. K., bildat 
vid riksdagen 1912 genom sam- 
manslagning av kammarens dåv. 
högergrupper, protektionis- 
terna (partiorganiserade 1888), 
och moderata partiet 
(bildat 1905), mellan vilka tull- 
frågorna då upphört att verka 
söndrande. 

Nationell Tidskrift, organ för 
Sveriges nationella ungdomsför- 
bund (se d. o.). 

Nationernas Förbund, förk. 
N. F., Folkförbundet (eng. 
League of Nations, fr. Société des 
Nations, ty. Völkerbu/nd) är en 
permanent sammanslutning mel- 
lan självstyrda stater och har till 
ändamål att minska krigsmöjlig- 
heterna och stärka fredsgarantier- 
na. Tanken på en dylik samman- 
slutning framkom i London 1915 
genom bildandet av en privat för- 
ening, The League of Nations So- 



ciety, som sedermera uppgick i 
The League of Nations Union. Un- 
der expresidenten Tafts ordföran- 
deskap kom även i För. Stat. 1916 
till stånd en förening med samma 
syfte, The League to enforce 
Peace. Idén fångade presidenten 
Wilsons intresse och ingick i hans 
1918 proklamerade 14 punkter (se 
Världskriget). På fredskon- 
ferensen i Paris 1919 utarbetades 
en grundlag för N., förbunds- 
akten (eng. covenant, fr. pacte) , 
antagen 28 april 1919, vilken in- 
togs i Versaillesfreden och trädde 
i kraft samtidigt med denna 10 
jan. 1920. — Medlemskap. N:s 
medlemmar skulle från början 
utgöras av dels de allierade 
och associerade makterna, dels 13 
förut neutrala stater, bland dem 
Sverige, som inbjödos att ingå i 
förbundet. De senare accepterade 
samtliga inbjudningen, men För. 
Stat., Ecuador och Hidjaz vägrade 
inträda. Stat, dominion 1. koloni 
med självstyrelse kan bli medlem 
av N., därest dess upptagande 
med % majoritet bifalles av för- 
bundsförsamlingen, under förut- 
sättning att den lämnar betryg- 
gande garantier för sin avsikt att 
iaktta internationella förpliktel- 
ser och godtar N:s bestämmelser 
ang. sina rustningar (art. 1). In- 
beräknat brittiska dominions, ut- 
gör antalet medlemmar (maj 
1926) 55. Tysklands inträde i för- 
bundet är under förberedande. 
Ryssland har varit ur räkningen. 
Utträde kan ske med en uppsäg- 
ningstid av 2 år, uteslutning på 
grund av viss kränkning av akten 
(art. 16). — Organisation. För- 
bundets säte är Geneve, men det 
kan flyttas. De officiella språken 
äro franska och engelska. N:s 
huvudorgan äro : a) Försam- 
lingen, bestående av ombud för 
N:8 medlemmar. Varje stat har 



637 



Nationernas Förbund 



638 



rätt att sända tre representanter 
men äger endast en röst (art. 3). 
Församlingen skall sammanträda 
varje år i sept. samt dessutom, 
när sä päfordras. Dess arbeten 
fördelas på olika utskott. &) R å - 
d e t, bestående av representanter 
för England, Frankrike, Italien 
Ofh Japan, som ha permanent säte 
där, samt 6 ombud för av försam- 
lingen för viss tid utsedda för- 
bundsmedlemmar (maj 1926 Sve- 
rige, Belgien, Brasilien, Tjecko- 
Slovakiet, Spanien och Uruguay). 
Varje förbundsmedlem, som icke 
är medlem av rådet, skall inbjudas 
att, då en fråga, som speciellt be- 
rör hans intressen, behandlas in- 
för rådet, dit sända ombud. Rådet 
skall sammanträda, då omstän- 
digheterna kräva det, dock minst 
en gång om året. Varje i rådet 
representerad förbundsmedlem 
har där endast ett ombud och 
en röst (art. 4). Sverige har i rå- 
det representerats av Hj. Bran- 
ting och ö. Undén. c) D e t p e r - 
manen ta sekretariatet, 
under ledning av en generalsekre- 
terare (sedan X:3 tillkomst sir 
Eric Drummond), vilken med rå- 
dets godkännande utser medlem- 
marna av sekretariatet. Inom 
detta finnas för närvarande 11 
huvudsektioner, bl. a. för poli- 
tiska frågor, finansiella och eko- 
nomiska, minoriteter och admi- 
nistrerade områden, mandat samt 
sociala och humanitära ärenden. 
— Befogenheter. Beslut såväl in- 
om församlingen som inom rådet 
skola med vissa undantag (art. 
1, 4, 6 och 26) fattas enhälligt, 
utom i procedurfrågor, för vilka 
kräves enkel majoritet. Grän- 
serna mellan församlingens och 
rådets befogenheter äro oklara. 
Bägge äro behöriga att behandla 
"varje fråga, som faller inom för- 
bundets verksamlietsområde och 



som berör världsfreden". Förhål- 
landet mellan församlingen och 
rådet kan ingalunda jämställas 
med förhållandet mellan parla- 
ment och regeringar. Församling- 
ens speciella åligganden äro dock 
bl. a. : upptagande av nya med- 
lemmar (art. 1), val av icke 
permanenta medlemmar i rådet 
(art. 4), godkännande av föränd- 
ringar i rådets sammansättning, 
fastställande av förbundets 
budget samt prövning tid efter 
annan av fördrag, som blivit icke 
tillämpliga, ävensom förhållan- 
den av internationell betydelse, 
vilkas fortbestånd skulle kunna 
utgöra en fara för världsfreden 
(art. 19). Rådet må med bifall 
av församlingens majoritet dels 
utse andra förbundsmedlemmar 
till permanenta representanter 
där, dels utöka antalet i rådet av 
icke permanenta förbtmdsmedlem- 
mar (art. 4 mom. 2). Ss. rådets 
speciella befogenheter må an- 
föras dess verksamhet med avse- 
ende å rustningarnas begränsning 
(art. 8), medling i tvister (art. 
15), uppgörande av förslag till 
militära sanktionsåtgärder (art. 
16) samt kontroll betr. mandaten 
(art. 22). För att ändringar i 
akten skola kunna träda i kraft, 
erfordras, att de ratificerats av de 
medlemmar av förbundet, vilkas 
ombud bilda rådet, samt av 
majoriteten av de medlemmar, 
vilkas ombud utgöra församling- 
en. — Specialorgan, a) Fasta 
mellanfolkliga (1. per- 
manenta internatio- 
nella) domstolen i Haag, 
fr. La cour perrnanente de justice 
internation-ale, förutsatt i för- 
bundsaktens art. 14, blev kon- 
stituerad 1920 och trädde i kraft 
1922. Den består av 11 led. och 
4 suppleanter, som på 9 år ut- 
ses av församlingen och rådet. An- 



639 



Nationernas Förbund 



640 



talet kan ökas till 15, resp. 6. 
Domstolen utövar en konsultativ 
verksamhet på begäran av N. och 
är behörig att döma i alla mål, 
som underställas dezi av parterna, 
och i alla fall, som särskilt an- 
ges i gällande fördrag. Staterna 
kunna göra domstolens behörig- 
het utan särskild överenskommel- 
se obligatorisk i fråga om alla 1. 
vissa slag av rättstvister, som av- 
se 1) tolkningen av fördrag, 2) in- 
ternationellt rättsliga spörsmål, 
3) förefintligheten av någon om- 
ständighet, som, därest den kon- 
stateras, skulle innebära åsido- 
sättande av en internationell för- 
pliktelse, 4) storleken och arten 
av den gottgörelse, som bör ges 
i fall av dylik förpliktelses åsido- 
sättande. Förpliktelsen gäller i så 
fall varje annan stat, som åtagit 
sig samma skyldighet. Denna s. k. 
fakultativa bestämmelse har god- 
känts av en del makter, bland dem 
Sverige. Domstolen har att döma 
enl. föreliggande internationella 
överenskommelser, sedvanerätt 
och allmänt erkända rättsgrund- 
satser. Den är avsedd att utgöra 
ett viktigt led i det genom N. upp- 
byggda fredsverket (vissa frågor 
skola enl. fredstraktaterna hän- 
skjutas dit). Desa sekreterare 
har från början varit Å. Ham- 
marskjöld. 6) Internatio- 
nella arbetsorganisa- 
tionen, som bildats i an- 
slutning till art. 23 under avd. 
III i Versaillesfreden, omfattar 
dels en församling, vari varje 
medlem av N. är representerad av 
två regeringsdelegerade samt en 
arbetsgivar- och en arbetarrepre- 
sentant, dels en internationell ar- 
betsbyrå i Geneve, som under kon- 
troll av ett förvaltningsråd ledes 
av en direktör. På de konferenser, 
som organisationen sammankallat 
i Washington 1919, Genua 1920 



samt Geneve 1921, 1922 och 1923, 
ha antagits ett antal konventio- 
ner betr. sociala förhållanden, 
SS. arbetslöshet, kvinnors och 
barns nattarbete. — Bland andra 
permanenta specialorgan förtjäna 
nämnas kommissioner för hälso- 
vård, för motarbetande av handel 
med opium och likartade bedöv- 
ningsmedel, för undertryckande 
av handel med kvinnor och barn, 
för kommunikationer och transi- 
tering, för finansiella och ekono- 
miska frågor, för intellektuellt 
samarbete samt en juristkommis- 
sion för kodifiering av den inter- 
nationella rätten (under ord- 
förandeskap av Hj. Hammar- 
skjöld). — Uppgifter. N. åligger 
att övervaka tillämpningen av de 
speciella rättigheter, som i freds- 
fördragen och vissa traktater in- 
tagits för skyddande av nationel- 
la, språkliga och religiösa minori- 
teter. Det skall utöva kontroll 
betr. mandaten (se d. o. 3) samt 
utse regeringskommission för 
Saarområdet och överkommissarie 
för Danzig. Dess huvuduppgift är 
emellertid att motarbeta krig 
genom rustningarnas begräns- 
ning (art. 8) och åstadkom- 
mandet av förpliktelser för för- 
bundets medlemmar att respek- 
tera och gentemot yttre angrepp 
upprätthålla medlemmarnas ter- 
ritoriella integritet och oberoende, 
vilken bestämmelse på sitt sätt 
innebär ett garantifördrag (se 
d. o.) mellan medlemmarna (art. 
10). N. skall övervaka inter- 
nationella överenskommelser. 
Varje av medlem ingånget för- 
drag 1. åtagande av mellanfolk- 
1ig art skall omedelbart inregi- 
streras hos sekretariatet (art. 18) 
samt offentliggöras (först därige- 
nom får det bindande kraft), och 
alla mellan förbundsmedlemmarna 
bestående förpliktelser, som äro 



641 



Nationemas Förbund 



642 



oförenliga med akten, skola upp- 
höra (art. 20). N:8 råd skall till- 
ställa de olika länderna planer för 
begränsning av rustningarna (art, 
8). Ett land, som godkänt en dylik 
plan, får ej utan rådets medgivan- 
de överskrida den däri fastställda 
normen. Rådet skall även vid 
behov vidta lämpliga åtgärder 
för att undvika skadliga följder 
av enskild tillverkning av krigs- 
materiel och ammunition. En 
ständig kommission, Internatio- 
nella militärkommissionen, till- 
handagår rådet med anvisningar 
betr. militära frågor, och en "till- 
fällig blandad kommission" har 
tillsatts för uppgörande av en all- 
män plan till rustningsbegräns- 
ning, varom en större konferens 
förberedes. Då varje krig 1. krigs- 
hot, oberoende av om någon av för- 
bundets medlemmar omedelbart 
därav beröres, vidkommer förbun- 
det i dess helhet (art. 11), bör det 
vidta åtgärder för verksamt tryg- 
gande av freden. Hotar brytning 
mellan förbundets medlemmar, 
skall tvisten hänskjutas till skil- 
jedoms- 1. domstolsförfarande I. 
rådets prövning (art. 12). I art. 
13 anges vissa tvister, som i allm. 
äro ägnade att avgöras inför de 
två förstnämnda fora. Under- 
låter part att ställa sig dom till 
efterrättelse, skall rådet föreslå 
åtgärder för domens verkställande 
(art. 13). Blir tvisten ej föremål 
för domstols behandling, skall den 
överlämnas till rådet för biläg- 
gande. Om förlikning ej kan 
åstadkommas, skall rådet utarbe- 
ta en "rapport" med förslag till 
lösning. Ajitas rådets rapport 
enhälligt, förplikta sig N:s med- 
lemmar att ej gripa till krig 
mot part, som rättar sig där- 
efter, ett stadgande, som även 
äger tillämpning å ett av dom- 
stol avgivet utslag. Uppnås ej 

21. — L e X. VIII. 



enhällighet, förbehålla sig N:8 
medlemmar att handla så, "som 
de anse nödvändigt för rät- 
tens och rättvisans hävdande" 
(art. 15). I intet fall få parterna 
gripa till krig, förrän tre månader 
förflutit efter det rådets yttrande 
avgivits (art. 12). Tvisten kan 
även hänskjutas till församlingen, 
varvid en av församlingen god- 
känd rapport, för vilken där- 
varande ombud för rådsstaterna 
och en majoritet av förbundets öv- 
riga medlemmar röstat, skall ha 
samma verkan som en enhällig 
rådsrapport. Parternas röster få 
härvid ej räknas (art. 13 och 15). 
Om en medlem griper till krig i 
strid med sina förbundsförpliktel- 
ser, skall han (art. 16) anses ha 
begått en krigshandling mot samt- 
liga övriga. Dessa förplikta sig 
att omedelbart avbryta alla för- 
bindelser av ekonomisk och kom- 
mersiell art med vederbörande 
stat, varjämte rådet skall föreslå, 
vilka stridskrafter de särskilda 
medlemmarna skola uppbåda mot 
fredsbrytaren. De skola bl. a. ock- 
så underlätta fri passage genom 
sitt statsområde av dessa trup- 
per. Uppkommer tvist mellan sta- 
ter, av vilka blott den ena 1. ingen 
är förbundsmedlem, skall utom- 
stående stat inbjudas att åta sig 
en förbundsmedlems förpliktelser. 
Vägrar inbjuden stat att anta in- 
bjudan och griper till krig mot 
någon medlem, skola de i art. 16 
angivna sanktionerna tillämpas. 
Avslå båda parterna inbjudan, 
äger rådet vidta åtgärder till 
förebyggande av fientligheter och 
till åstadkommande av en lösning. 
Det är tveksamt, hur dessa sank- 
tioner komma att i realiteten 
verka. Utan tvivel kan varje stat 
själv bestämma, om den vill delta 
i militära sanktioner mot freds- 
brytaren 1. ej. Vad beträffar öv- 



643 



Nativitet — Natorp 



644 



riga sanktionsåtgärder, synas, 
särskilt efter Locarnofördragets 
ingående, dessa ha en begynnande 
tendens att förlora sin obligato- 
riska karaktär. Under alla förhål- 
landen har varje makt att själv 
bestämma, vem som är fredsbry- 
tare, och härom torde enighet ej 
vara lätt att uppnå mellan för- 
bundsmedlemmarna. — Av vik- 
tigare frågor N. handlagt, mär- 
kas Ålandsfrågan 1920 — 21 (se 
Åland), Wilnakonflikten 1920 
—23 (se Litauen sp. 610 f.), 
gränsregleringsfrågan i Ober- 
Schlesien (se d. o.) 1921, Korfu- 
konflikten 1923 (se Korfu) 
samt Mosulfrågan 1925 (se 
M o s u 1) . På det ekonomiska 
området må framhållas N:s verk- 
samhet för Österrikes finansiella 
återuppbyggande (1922). — Flera 
förslag till ändringar i förbunds- 
akten ha framlagts, bl. a. ett 
av lord R. Cecil 1922 om en 
kombinerad avrustnings- och 
garantitraktat samt det av för- 
samlingen 1924 till resp. rege- 
ringar rekommenderade s. k. 
Genéveprotokollet. Detta 
avsåg att utgöra en kompletteran- 
de traktat till akten. Förslaget 
åtföljdes av en av E. Benes 
(Tjecko-Slovakiet) och N. Politis 
(Grekland) utarbetad kommen- 
tar. Protokollets huvudprincip 
var att förhindra anfallskrig, och 
för att möjliggöra en fredlig lös- 
ning av alla mellanfolkliga tvis- 
ter ville man dels utvidga den 
fasta mellanfolkliga domstolens 
behörighet, dels införa obligato- 
risk skiljedom för alla slags tvis- 
ter, dels ock skärpa förbundsmed- 
lemmarnas militära sanktions- 
plikter. Sedan brittiska regering- 
en mars 1925 avgivit ett skarpt 
avböjande svar, har förslaget av- 
förts från dagordningen. — N. 
utger publikationer rörande sin 



verksamhet, bland vilka märkas 
Journal officiel (från 1920) med 
referat och aktstycken rörande 
rådets förhandlingar samt förbun- 
dets traktatsamling, innehållande 
de traktater, som registrerats av 
sekretariatet. Den mellanfolkliga 
domstolen i Haag utger Puhlica- 
tions de la cour permanente de 
justice internationale. 

Nativite't (av lat. naW vitas, 
födelse), antalet födda inom visst 
område under viss tid, se Be- 
folkningsstatistik. — 
Nativitetsöverskott, det 
överskott, som inom visst område 
och under viss tid uppstår genom 
att antalet födda är större än 
antalet döda, med bortseende från 
förändringar genom in- och ut- 
flyttningar. Är antalet döda stör- 
re än antalet födda, uppstår un- 
der samma förutsättning nati- 
vitetsunderskott. N. be- 
nämnes även naturlig folk- 
ökning 1. födelseöver- 
skott; nativitetsunderskott kal- 
las jämväl naturlig folk- 
minskning 1. mortali- 
tetsöverskott. 

Natmandsfolk [na'ttmanns-], 
da., i Danmark benämning på det 
slags lösdrivare, som i Sverige 
kallas tattare 1. skojare. N. re- 
kryterades urspr. (början av 
1500-t.) bland s. k. nattmän 1. 
rackare, vilka tjänstgjorde som 
hantlangare åt bödeln, hudavdra- 
gare, renhållningsarbetare o. d. 

Natoire [-toa'r], Charles- 
J o s e p h, f. 1700, d. 1777, fransk 
målare, 1751 — 74 direktör för 
franska akademin i Rom, målade 
religiösa och mytologiska motiv i 
en klassicistiskt påverkad rokoko- 
stil. Målningar av N., av vilka 
några tillhört K. G. Tessin, finnas 
i Nat. mus. och Stockholms slott. 

Na'torp, Paul, f. 1854, d. 
1924, tysk filosof och pedagog, 



645 



Natrium — Nattflyn 



646 



prof. i Marburg 1893, represen- 
tant för Marburgskolan (se Ny- 
kantianism). 

Na'trium, alkalimetall, som i 
form av föreningar utgör 2,2 % 
av jordskorpan. Metalliskt N. 
framställdes första gången av 
Davy 1807 genom elektrolys av 
smält natriumhydroxid, vilken 
metod ännu användes. Metallen 
är mjuk som vax och silvervit 
men överdras i luften hastigt av 
ett matt skikt av hydroxid. Av 
vatten angripes N. häftigt, varvid 
under vätgasutveckling bildas na- 
triumhydroxid. Enär N. lätt 
oxideras, måste den förvaras i 
fotogen. N. användes, särskilt 
inom organiska kemin, som re- 
duktionsmedel. Då N. upphettas i 
en låga, färgas denna starkt gul. 
N:s spektrum visar en karaktä- 
ristisk linje, motsvarande D-lin- 
jen i solspektrum. Atomtecken 
Na, atomvikt 23,oo, smältpunkt 
95°,6, kokpunkt 740°, spec. vikt 

0,97. 

Natriumföreningar. Natrium 
är i sina föreningar envärt. N. 
äro färglösa och med några få 
undantag lättlösliga i vatten. Vid 
förbränning av natrium i torr luft 
bildas natriumoxid, na- 
t r o n, NajO, och natrium- 
auperoxid, NajOj. Natri- 
umhydroxid, natrium- 
fa y d r a t, NaOH, bildas, då na- 
trium reagerar med vatten 1. ge- 
nom behandling av soda med kal- 
ciumhydroxid. I stor skala fram- 
ställes det genom elektrolys av 
koncentrerad koksaltlösning. Vat- 
tenlösningen, natronlut, är 
en stark bas. Natriumklo- 
rid, se Koksalt. Natrium- 
sulfat, 86 Glaubersalt. 
Natriumtiosulfat, 
natriumhyposulfit, se 
Svavel. Natriumnitrat, 
86 Chilesalpeter. Natri- 



umnitrit, 86 Nitriter. Na- 
triumkarbonat, se Soda. 
Natriumbikarbonat, 
NaHCOj, användes i medicinen 
mest som medel att neutralisera 
överskott på saltsyra i magsäcken 
vid magsyra. Natriumsili • 
kat, se Vattenglas. Na- 
triumborat (borax), se 
Bor. Natronkalk är en 
blandning av fast natrium- 
hydroxid och kalk, som användes 
för absorption av kolsyra. Na- 
triumsalter av i medicinen an- 
vända svårlösliga syror ha vanl. 
större löslighet än syrorna själva. 

Natroli't, mineral, tillhörande 
zeolitgruppen (se d. o.), utgör ett 
vattenhaltigt natrium-alumini- 
umsilikat, som vanl. kristalliserar 
i form av tunna nålar. 

Na' tron, se Natriumför- 
eningar. 

Natt, den tid, då solen är un- 
der horisonten. Jfr Dag. 

Nattapor, Ao'tus, ett släkte 
Plattnäsor, ögonen äro stora, 
svansen lång, pälsen tät och mjuk- 
hår ig. Nattdjur. Mest känd är 
miriki'nan, Aotus trivirga'- 
tus. Guyana, Peru. 

Nattasy'1, natthärbärge, 
anstalt med ändamål att bereda 
tillfälligt husrum och skydd åt 
medellösa 1. husvilla personer. I 
större städer, ss. Sthlm, finnas 
kommunala N., dels för män, dels 
för kvinnor. 

Nattblindhet, se ögonsjuk- 
domar. 

Nattens drottning, se C e - 
r e u 8 och Phyllocactus. 

Na'tterer, Johann August, 
f. 1821, d. 1901, österrikisk läka- 
re, kondenserade bl. a. kolsyra 
(1844). 

Nattfjärilar, fjärilar, som i 
regel flyga blott om natten, äro 
mätare, nattflyn och spinnare. 

Nattflyn, i}o'ctuae, en artrik 



641 



Natthärbärge — Natt och Dag 



648 




Nattflya. T. v. En ari aftotiflygare. 
Bredd mellan vingspetsarna 40 — itJ mm. 

— T. 11. Vitaslly. Bredd mellan Ting- 

spetsarna -9 — 33 mm. 

grupp Fjärilar med tämligen 
kort och tjock kropp, oftast enlär- 
gat gråaktiga bakvingar och av- 
långt trekantiga framvingar med 
karaktäristisk teckning (nattfly- 
teckning). Nattdjur, som oftast 
leva av blomsterhonung. — 
Aftonflygarna, Acrony'cta, 
ha vita 1. gråa, svarttecknade 
vingar. — Slökornflyet, 
ParastVchtis basiWnea, har gul- 
1. gråaktiga vingar. Larven förtär 
bl. a. omogna sädeskorn, vilka den 
ofta blott urholkar (slökorn), 
samt om hösten sädesbrodd. — 
Larverna av v i t a x f 1 y e t, Pa- 
rastichtis seca'lis, leva bl. a. på 
råg, där de urgnaga strået, så att 
vissna ax (v i t a x) framskjuta. 

— Se även Euxoa, Gräsfly, 
Kålfly, Ordensflyn, Rov- 
f 1 y n och Trädgårdsflyn. 

Natthärbärge, se Nattasyl. 

Nattier L-je'], Jean-Marc, 
f. 1685, d. 1766, fransk målare. N. 
är en av rokokons mest represen- 
tativa porträttörer och ger i sina 
ofta allegoriska damporträtt (ett 
par i Nat. mus.) typiska prov på 
stilens insmickrande människo- 
skildring och måleriska elegans. 

Nattmoln 1. 1 y s a n d e N., ett 
molnliknande fenomen, som vid 
flera tillfällen iakttagits såväl i 
Europa som annorstädes, vanl. 
sommartid. N. synas sväva på be- 
tydligt större höjd än vanliga 
moln; 80 km:s höjd (jfr Moln) 
har uppmätts. Möjligen bestå de 
av kvävekristaller (jfr Pol ar - 



p k e n) 1. av vulkaniskt stoft från 
något vulkanutbrott 1. ock av kos- 
miskt stoft. I de senare fallen 
torde de erhålla sin belysning 
från solen, tills denna befinner 
sig 10° — 20° under horisonten. 
Nattmän, se Natmandsfolk. 

Natt och dag, se M e 1 a m - 
p y r u m. 

Natt och Dag, sedan slutet av 
1200-t. känd ätt, uppkallad efter 
sin i ett ljust och ett mörkt fält 
delade vapensköld. Ätten började 
först pä 1700-t. använda efternam- 
net. Riksrådet Nils Bosson N., 
d. 1494, upptog namnet Sture (se 
vid. d. o.). — Måns Bengts- 
son N., d. omkr. 1477, herre till 
Göksholm, lagman i Närke 1451, 
inblandades i sin faders, Bengt 
Stenssons (riksråd, hövits- 
man på Kalmar slott, d. 1451), 
tvist med Engelbrekt och mörda- 
de denne 1436. Mördaren gick 
straffri och blev 1451 riksråd. — 
En annan ätt var den efter sin 
kluvna vapensköld uppkallade 
Natt och Dag pä längden 




Hertiginnan av Orleans. Målning av 
Jean-Marc Nattier. \,Nat. mus.) 



Il 



649 



Natt och år — Nattup:glesläktet 



650 



1. Hammarstadsätten, 
som riiknade flera framstående 
medeltida storman. Dess längst 
kvarlevande gren upptog pi\ 
1400-t. namnet Grip. 

Natt och år, i juridisk ter- 
minologi beteckning för ett kalen- 
denlr. Uttrycket förklaras av att 
vid beräknande av tid från t. ex. 
ett domstolsutslag icke dagen för 
detta utan först den följande tas 
till utgångspunkt. 

Nattskatta, se S o 1 a n u m. 

Nattskärror, Caprimu'lgidae, 
en fam. av Ciipsclomo'rphae. Näb- 
ben är kort, bred och omgiven av 
sty\'a borst. Nattdjur, som leva 
av insekter. Honan lägger 2 ägg 
direkt på marken. — Vanliga 




Vanlig nattskärra. Längd 26 — 29 cm. 

N., Caprimu'lgus europae'us, är 
ovan spräcklig i grått, rostgult 
och svartbrunt, under rostgul med 
vågiga, svartbruna tvärstreck. 
Europa, Asien, n. Afrika; s. och 
mell. Sverige. Hanarna låta un- 
der fortplantningstiden höra ett 
surrande läte. Flyttfågel. Frid- 
lyst. — Till N. hör bl. a. även den 
sydamerikanska fettfågeln, 
Steato'r7iis caripe'nsis, som lever 
av frukter. Av underhudens mäk- 
tiga fettlager erhålles olja. 

Nattsländor, Tricho'ptera, en 
ordn. Insekter, som påminna 
om nattflyn. Natt- 1. skymnings- 
djur. Hos många N. omge de i 
vatten levande larverna, h u s - 
maskarna, sin bakkropp med 
en silkeshylsa, på vilken sand- 
korn, bladbitar, grässtrån, snäck- 
skal m. m. fastklibbas. Den all- 




Nattsländor. riiryfjanoa graiifUs jämte 

"bus" av "husniaskar". Bredd mellan 

vingspetsarna mer än 35 mm. 

männaste och samtidigt största 
svenska arten är Phryga'nea 
gra'nclis. 

Nattsmyg, se F j ä 1 1 b o r s t - 
svansar. 

Nattsvett, se Lungsjuk- 
domar sp. SS3. 

Nattugglesläktet, Sy'rnium, 
ett släkte Ugglor, hos vilka 
örontofsar saknas. Nattdjur, som 
leva av gnagare, småfåglar m. m. 
Följande arter (vanl. med 3 — 6 
vita ägg) häcka i regel i träd. — 
Kattugglan, Syrnium alu'co, 
är vanl. spräcklig i brunt, grått, 
vitt och rostgult med mörka 
längsstreck. Allmän i Sverige 
norrut till mell. Norrland. Stann- 
fågel. — Lappugglan, Syr- 
nium lappo'nicum, är gråaktig 
med mörkbruna fläckar och 
streck, ögonfjäderkretsarna ljus- 
gråa med mörkare koncentriska 




Nattugglor. T. v. I.appuggla. Längd 62 

— 68 cm. — T. h. Kattuggla. Längd 37 

— 45 cm. 



651 



Nattvaktsbolag — Nattvarden 



652 



ringar och en svart, halvmånfor- 
mig fläck på insidan. N. Sverige, 
i barrskogar. Strykfågel. — Se 
även S 1 a g u g g 1 a. 

Nattvaktsbolag, företag, som 
åt sina abonnenter tillhandahåller 
personal för bevakande av bygg- 
nader, butiker, fabriker, lager- 
lokaler o. 8. v. mot eld- och vat- 
tenfara, inbrott o. d. 

Nattvarden (d. v. s. "afton- 
måltiden"), i grekiska och ro- 
merska kyrkan även kallad 
eukaristi (se d. o.), den 
kristna kyrkans av ålder brukade 
gudstjänstliga måltid. Enl. gängse 
åskådning instiftades N. form- 
ligen av Jesus vid hans sista mål- 
tid tillsammans med lärjungarna. 
Detta säges dock uttryckligt blott 
av Paulus (1 Kor. 11: 24 f.) och 
den nuv., av honom beroende 
Lukastexten (Luk. 22: 19) — 
genom orden "Gören detta till 
min åminnelse" — , däremot icke 
av Mark. och Matt. (vilka eg. 
blott berätta om en Jesu sinne- 
bildliga handling vid nämnda till- 
fälle). En religiöst högtidlig mål- 
tid synes emellertid ha varit i 
bruk redan i de första försam- 
lingarna i Palestina, där kallad 
"brödsbrytelse" (se d. o.). I de 
paulinska församlingarna samla- 
des likaledes medlemmarna (enl. 
1 Kor. 11) till en gemensam mål- 
tid. Paulus betonar, under åbero- 
pande av instiftelsen, denna mål- 
tids upphöjda karaktär (den är 
en åminnelse av Jesu död) samt 
hävdar, att de vid måltiden an- 
vända elementen (bröd och vin) 
medföra en mystisk, sakramental 
gemenskap med Kristi lekamen 
och blod (1 Kor. 10: 16; 11: 27). 
Jämte dessa tankar funnos dock 
även andra, enl. vilka N. var en 
glädjemåltid, anteciperande fröj- 
demåltiden i himmelen och öpp- 
nande en gemenskap mellan him- 



melen och jorden, varvid Kristus 
personligen, ehuru osynlig, dval- 
des i de sinas mitt. Sannol. på 
100-t. förenades dessa båda linjer 
i kyrkans nattvardsfirande. Ele- 
menten tilldrogo sig emellertid 
alltmera uppmärksamheten, och 
N. blev i den hellenistiska världen 
i stigande grad uppfattad ss. ett 
mysterium, vilket till deltagarna 
förmedlade övernaturliga krafter. 
Dess karaktär av verklig måltid, 
resp. dess förbindelse med en så- 
dan ("agap", se d. o.) upphörde 
f. ö. så småningom. Utom den 
sakramentala idén är att fram- 
hålla offertanken. Denna uppträ- 
der mycket tidigt (redan omkr. 
100), i anknytning till de gåvor, 
som deltagarna medförde och av 
vilka måltiden bereddes. Under 
G. T:s inflytande började man 
snart också att uppfatta försam- 
lingsledama ss. verkliga "präs- 
ter", vilkas privilegium det med 
tiden blev att vid "altaret" fram- 
bära dessa gåvor ss. ett Gud väl- 
behagligt offer (mässoffret; 
jfr nattvardsbrödets namn 
oblat). Slutligen förknippades 
denna tanke (fr. o. m. 200-t.) med 
den paulinska tolkningen av N". 
därhän, att detta offer blev en 
efterbildning 1. rentav ett mys- 
tiskt upprepande av Kristi offer 
på Golgata (jfr brödets namn 
h o s t i a) . Denna tanke intog i 
Västerlandet första rummet (me- 
dan i östern åtnjutandet av de 
gudomliga elementen alltjämt för- 
blev huvudsaken). Vid dess sida 
står dock ss. likvärdigt moment 
i den katolska åskådningen av N. 
den därmed intimt förlcnippade 
tanken på Kristi verkliga närvaro 
i de genom konsekrationen in- 
vigda elementen (spec. i hostian). 
Den definitiva romerska formu- 
leringen av läran om elemen- 
tens natur kom först under 



653 



Nattvardskärl 



654 




Nattvardskärl, li. \. Gotisk kalk. iCarolik;. rkan, Borås.) — Kalk, Augsburg- 

arbete, 1600-t. (Bo kyrka. Uppland.) — Gotisk monstrans. (Stat. hist. mus.) — 

Gotiskt ciborium, (Stat. hist. mus.) 



medeltiden med den s. k. förvand- 
lingsläran (se T r a n s s u b - 
stantiation), men denna av- 
slutade blott en mycket tidigt på- 
börjad utveckling. Egenartat för 
den romerska kyrkans N. är f. ö., 
att lekmännen (sedan 1200-t.) 
blott få del av brödet. — Luther 
avvisade mässoffertanken och 
tillbedjan av elementen ss. något 
otillbörligt samt strök förvand- 
lingsläran men fasthöll eljest, 
åberopande instiftelseorden, vid 
åskådningen om Kristi närvaro i 
elementen, dock blott under själva 
nattvardsakten (vid åtnjutandet). 
Zwingli däremot fattade N. blott 
83. en den kristna församlingens 
symboliska åminnelsemåltid, me- 
dan enl. Calvin N. förmedlar till 
de troende en andlig kraft från 
den himmelske Frälsarens leka- 
men. 

Nattvardskärl. De kärl, som 
vid nattvarden användas för vi- 
nets och brödets förvaring och 
utdelning ha alltifrån mycket 
tidig tid utförts i ädel metall, 
vanl. silver, ofta med förgyllning 
och besättning av ädla stenar. 
Till form och utsmyckning ha de 



följt utvecklingen inom konsten i 
allm., guldsmedskonsten (se d. o.) 
i synnerhet. — Det främsta natt- 
vardskärlet är kalken, i vilken 
vinet iskänkes och utdelas. Flera 
medeltida kalkar ha bevarats i 
svenska kyrkor, därav några av 
mycket högt konstvärde (se ill. 
till Guldsmedskonst sp. 
110). Den medeltida typen har i 
stort sett bibehållits, endast med 
den förändringen, att skålen 
(cu'ppan) efter reformationen gö- 
res större än under medeltiden, 
då enl. katolsk sed vinets åt- 
njutande var förbehållet präster- 
na. För vinets förvaring använ- 
das kannor av samma typ som de 
profana dryckeskannorna (se 
Dryckeskärl och ill. till 
G u 1 d s m e d s k on 8 t sp. 112). 
Oblaten (hostian) förvaras i ka- 
tolska kyrkor i cibo'riet, ett 
vanl. arkitektoniskt utformat 
kärl på hög fot, och förevisas i 
den med ett förvaringsrum av 
glas 1. bergkristall försedda 
monstra'nsen. För dess fram- 
bärande brukas p a t e' n e n, en 
tallrik, som även tjänar som 
lock till kalken. Ciboriet ersattes 



655 



Nattvind — Naturalism 



656 




oblatask av drivet silver. Omkr. 1700. 
(Malsta kyrka, Upiiland.) 

i de protestantiska kyrkorna av 
o b 1 a' t a 8 k e n, en dosa med 
lock. Särskilt från 1600- och 
1700-t. finnas i svenska kyrkor 
praktfulla oblataskar med rik, 
driven ornamentik. — Till de 
protestantiska kyrkornas N. hör 
även ett sockenbudstyg för 
prästens sjukbesök, bestående av 
de olika N. i miniatyrformat, 
inneslutna i särskilt fodral. 

Nattvind, detsamma som land- 
vind (se Land- och sjövind). 

Nattviol, seHabenaria och 
Hesperis matronalis. 

Nattväktare anställdes förr av 
städerna för att vaka över borgar- 
nas säkerhet och ge tecken i hän- 
delse av eldsvåda, inbrottsförsök 
e. d. Ofta brukade N. tillkännage 
klockslagen genom avsjungande 
av s. k. nattvaktsrop. 

Natur (lat. n<itu'ra, eg. födel- 
se, av na'sci, födas) betecknar 
som filosofiskt begrepp den sinn- 
liga världen ss. en sammanhäng- 
ande helhet, men ock den makt, 
vilken betingar detta helhets- 
sammanhang. Medan Cicero och 
andra klassiska filosofer i en så- 
dan makt närmast inlägga bety- 
delsen av en världssjäl av mera 
opersonlig art, får N. hos medel- 
tidens kristna filosofer, ss. Sco- 



tus, Erigena och Anselm av Can- 
terbury, utom sin rent "natur- 
liga" betydelse även betydelsen 
gudomskraften i kristen mening, 
om ock hos den förstnämnda med 
en viss panteistisk färg. En sådan 
prägel bär ock Giordano Brunos 
och Spinozas beteckning av gudo- 
men SS. natu'ra natu'rans, "den 
världsfödande naturen". — I öv- 
rigt användes N. i allm. ss. be- 
teckning för det inre väsendet hos 
ett ting 1, en varelse, ss. beting- 
ande dess egenart. 

Natu'ra, lat., natur; varor och 
tjänstbarheter i motsats till pen- 
ningar, i uttrycket in n a t u' r a 
och i sms. som naturaför- 
måner och naturahus- 
hållning (direkt varuutbyte, 
utan användning av penningar). 

Natura'le (ital., naturlig), se 
H e s a k o r d. 

Natura'lia non sunt tu'rpia, 
lat., "naturliga ting äro ej skam- 
liga", en urspr. av kyniska skolan 
präglad grundsats. 

Natura'lier, museiföremål, be- 
stående av mineral, preparerade 
växter och djur o. a. naturalster. 

Naturalisatio'n, N a t u r a 1 i - 
se' ra, se Medborgarrätt. 

Naturali'sm. Fil. I 1700-t :s 
språkbruk, ss. hos den tyske upp- 
lysningsfilosofen G. F. Meier, i 
regel förnekelse av övernaturliga 
faktorers verksamhet i världen. 
Numera torde man mindre ge N. 
denna antiteologiska innebörd 
utan därmed mera avse en stånd- 
punkt, vilken vill härleda ej 
blott de fysiska utan även de 
psykiska företeelserna i världen 
enbart ur ett strängt orsaksbun- 
det natursammanhang. N. blir då 
synonymt med materialism (se d. 
o.). — Estet. En riktning, vil- 
ken sätter som sin främsta upp- 
gift återgivandet av verkligheten. 
N. sammanfaller sålunda till sin 



657 



Naturam etc. — Naturfilosofi 



658 



grundtendens med realismen (se 
d. o.)- Stundom användas de bägge 
termerna utan egentlig åtskill- 
nad, ofta får dock N. beteckna en 
skärpning av verklighet skravet, 
särskilt till att omfatta tillvarons 
mörka och osköna sidor. I övrigt 
har N". som allmän term avseende 
såväl på motiwalet som uppfatt- 
ningen och framställningssättet. 
1 konsten användes termen främst 
om formgivningen som motsats 
till dekorativa och stiliserande 
riktningar (jfr Målarkonst 
sp. 45S). Inom litteraturen be- 
tecknar N. framför allt en be- 
stämd företeelse, den franska N. 
vid lSOO-t:s slut, som utgående 
från Flauberts och bröderna Gon- 
courts romaner, fick sin ledande 
författare i Zola, vilken även for- 
mulerade dess program. Enl. detta 
är det litteraturens uppgift att, 
byggande på ett material av fak- 
tiska iakttagelser, "mänskliga 
dokument" (documents humains), 
tillämpade på ett fingerat fall, 
åstadkomma en skildring av 
sociala förhållanden, främst mil- 
jöns och ärftlighetens inverkan, 
av samma sanningsvärde som en 
rent vetenskaplig undersökning. 
Denna "experimentella" metod, 
som resulterade i ingående miljö- 
skildringar och fysiologisk-psyko- 
logiska analyser, fann främst sin 
tillämpning i romanen, men även 
dramat sökte N. reformera, främst 
genom avskaffandet av den med- 
vetna intrigen. Från Frankrike 
spred sig N. till de flesta länder. 
I Norden banade G. Brändes på 
1870-t. väg för N"., som i Sverige 
behärskar 1880-t:s litteratur, 
främst representerad av Strind- 
bergs författarskap under detta 
skede. Redan efter Zolas La Terre 
(1887) gjorde sig i Frankrike en 
reaktion mot N. gällande, som i 
än kraftigare form framträder 



med symbolismen (se d. o.). — 
N a t u r a 1 i' s t, anhängare av 
naturalism i någon bemärkelse. 
— Naturali'8ti8k, till N. 
hörande; naturhärmande, natur- 
trogen. 

Natu'ram ezpellas fu'rca, 
ta'men u'sque recu'rret, lat., 
"du må utdriva naturen med en 
högaffel, hon skall ändock alltid 
återkomma", citat från Horatius. 

Natu'ra non fa'cit sa']tus, lat., 
"naturen gör icke några språng", 
en från äldre tider stammande, 
bl. a. av Leibniz använd formule- 
ring för kontinuiteten (se d. o.) i 
allt skeende inom naturen. 

Naturaprestation, avgäld, ut- 
skyld, som utgöres i varor 1. dags- 
verken. Jfr In natur a. 

Naturdyrkan, dyrkan av före- 
mål 1. företeelser i naturen, ss. 
källor, floder, stenar, träd, himla- 
kroppar o. s. v. N. är besläktad 
med animism (se Ande sp. 409) . 

Nature morte [-ty'r mårrt] 
fr., "död natur", detsamma som 
stilleben. 

Naturfilosofi, term, som i 
engelskt språkbruk i regel är lik- 
betydande med speciella natur- 
vetenskaper, särskilt fysik och 
kemi, i kontinentalt närmast att 
med Kant karaktärisera ss. för- 
söket att återföra de många olika 
naturkrafter, som för oss omedel- 
bart äro givna, till så få grund- 
krafter som möjligt, ss. ock skett 
i de partier av Schellings och 
Hegels filosofiska systembild- 
ningar, vilka kallas N. Hos äldre 
filosofer, ss. Chr. Wolff, motsvaras 
N. av begreppet kosmologi (se d. 
o.). Termen N., som på grund av 
Schellings och Hegels konstruk- 
tivt ensidiga N. länge hade en 
dålig klang i naturvetenskapliga 
kretsar, har rehabiliterats av en 
stor naturforskare, kemisten Wil- 
helm Ostwald, sedan 1901 utgi- 



659 



Naturfolk — Naturhistoriska riksmuseet 



660 




Naturhistoriska riksmuseet. Huvudbyggnaden. 



vare av Annalen der NaturpMlo- 
sophie. Jfr Metafysik. 

Naturfolk, i motsats till kul- 
turfolk (jfr d. o.) mindre ut- 
vecklat folk, som står i ett mera 
omedelbart förhållande till natu- 
ren, vilken behärskar deras dag- 
liga liv och föreställningsvärld. 

Naturgas, brännbar gas, 
främst metan, som förekommer 
färdigbildad i naturen. Jfr G a s - 
källa. 

Naturhistoriska riksmuseet, 
vid Frescati, Stockholm, har ut- 
vecklats ur Vet. akad:s natura- 
liekabinett, vars historia går till- 
baka till 1739. Omkr. 1780 inrät- 
tades en demonstrators- (inten- 
dents-) befattning för samlingar- 
nas vård. 1819 överlämnade G. v. 
Paykull sin stora naturaliesam- 
ling till staten, vilket blev anled- 
ningen till upprättandet (1820) 
av ett av staten underhållet, av 
Vet. akad. förvaltat och i första 
hand på dennas samlingar grun- 
dat N. Efter 1841 organiserades 
N. på 5 avdelningar: en minera- 
logisk och en botanisk (inrättade 
1848) samt en vertebratavdelning, 
en entomologisk avdelning och en 
avdelning för övriga evertebrater. 
1863 inrättades en paleozoologisk 
avdelning, 1885 en paleobotanisk, 
1902 en självständig etnografisk. 
Därmed fick N. sin nuv. organisa- 
tion på 8 avdelningar, var och en 
med en föreståndare (med titeln 



professor) samt en assistent. N:s 
nya byggnader vid Frescati upp- 
fördes 1907 — 15 efter ritningar 
av A. J. Anderberg och bestå av 
en större huvudbyggnad för de 
zoologiska, paleozoologiska och 
mineralogiska samlingarna samt 
Sveriges geologiska undersöknings 
lokaler och en mindre byggnad för 
de botaniska och paleobotaniska 
samlingarna. I sitt nya skick öpp- 
nades N. 1916 (etnografiska av- 
delningen är kvar i N:s gamla 
lokal vid Vallingatan). — Grund- 
valen för den botanisica avdel- 
ningens samlingar bildas av her- 
barier från Linnés tid. Märkliga 
äro spec. det sydamerikanska 
(Eegnellska) herbariet, svampher- 
bariet, de arktiska samlingarna 
och samlingarna av den skandina- 
viska florans kritiska släkten. 
Den paleobotaniska avdelningen 
omfattar rika fossilsamlingar 
särskilt från Skåne, polarlän- 
derna och öst-Asien och utgör 
den enda institution i Sverige, 
där studier över fossila växter be- 
drivas. Entomologisha avdelning- 
en omfattar stora insektsam- 
lingar, huvudsakl. hemförda av 
svenska expeditioner från främ- 
mande världsdelar. Evertebrat- 
avdelningen äger rika samlingar 
från tropikerna och polarlän- 
derna. "Ferfe&raf-avdelningen om- 
fattar stora, både svenska och ut- 
ländska samlingar samt ett sär- 



661 



Naturkrafter — Natur och Kultur 



662 



skilt valmuseum. PaleozoologitJca 
avdelninpen äger bl. a. rika eam- 
linpar friln Sveriges, särskilt Grot- 
lands, silur samt även frän polar- 
länderna. Inom etnografiska av- 
delningen märkas spec. Sparr- 
mans samlingar frän James Cookg 
andra resa bland Söderhavsöarna 
samt Vegaexpeditionens samling- 
ar. Mineralogiska avdelningen 
äger värdefulla samlingar sven- 
ska mineral, särskilt från Värm- 
land, samt stora samlingar från 
polarländerna, hemförda av sven- 
ska expeditioner. 

Naturkrafter, äldre benäm- 
ning på de "krafter" (kraft här 
närmast motsvarande det moder- 
na begreppet energi), som ansågos 
förorsaka de olika fenomenen 
(elektricitet, magnetism, gravita- 
tion m. m.). Även populär be- 
nämning på våldsamma meteoro- 
logiska fenomen (sa. storm, åska). 

Naturkunnighet, benämning å 
ämne i folkskola och allmän fort- 
sättningsskola samt vissa andra 
skolarter, omfattande biologi, geo- 
logi, fysik, kemi och astronomi. 

Naturlagar äro formler för de 
konstanta orsaksförhållanden, vil- 
ka förbinda naturföreteelserna 
med varandra, ss. gravitationsla- 
gen, lagen om energins oförstör- 
barhet, Avogadros lag. 

Naturliga barn, till skillnad 
från legitima, äldre beteckning 
för barn, födda utom äktenskap. 

Naturliga tal, talen 1, 2, 3, 
. . ., vilka direkt beteckna antal, 
i motsats till bråk, negativa, ir- 
rationella och komplexa tal. 

Naturlig folkminskning, Na- 
turlig folkökning, se Na- 
tivitet. 

Naturlig förpliktelse 1. obli- 
ga t i o' n, en förpliktelse, till vars 
fullgörande man icke kan tvingas 
på juridisk väg men som på grund 
av en naturlig uppfattning dock 



bör fullgöras, t. ex. skuldförbin- 
delse av omyndig, preskriberad 
skuld, spelskuld. Fordran på N. 
kallas naturlig fordran. 

Naturlig religion 1. natur- 
lig teologi, till skillnad frän 
den övernaturligt uppenbarade, 
kallades i äldre tider den religion 
1. gudskunskap, vars satser anså- 
gos grunda sig på naturens och 
förnuftets vittnesbörd och som 
alltså var gemensam för alla män- 
niskor och tillgänglig även för 
hedningarna. Idén om en dylik N. 
hade redan från början upptagits 
i kyrkoläran (jfr Rom. 1: 19 f. 
ra. fl.), i anknytning till stoiska 
tankar. Sin egentliga blomstrings- 
tid upplevde den emellertid i upp- 
lysningen 1. deismen (fr. o. m. 
lord Herbert av Cherbury, se d. 
o.), då N. från en blott förgård 
till uppenbarelsen förvandlades 
till huvudsaken och det enda 
vissa. Ss. dess förnämsta satser 
angåvos då: Guds tillvaro, dyg- 
dens nödvändighet och själens 
odödlighet. En analog företeelse 
på rättens område var åskådning- 
en om naturrätten (se d. o.). Un- 
der inverkan av en nyare tids mer 
kritiska filosofi samt en fördju- 
pad kännedom om religionens 
väsen har föreställningen om N. 
försvunnit ur nutida protestan- 
tisk teologi men spelar alltjämt 
en roll i den katolska. 

Naturligt system, se Syste- 
matik. 

Naturligt urval, se Utveck- 
lingslära. 

Naturmaterial, se Jord sp. 
172. 

Naturminnesmärke, se Na- 
turskydd. 

Natur och Kultur, ett i Sthlm 
1922 grundat bokförlag, som ut- 
ger den av Knut Kjellberg 1921 
grundlagda populärvetenskapliga 



663 



Naturras — Naturskydd 



664 



skriftserien Natur och Kultur 
m. m. 

Naturras, se K u 1 1 u r r a s. 

Naturrätt (lat, jus natu'rae), 
ett rättssystem, som enl. vissa 
filosofiska skolor förefinnes obe- 
roende av och höjt över den bor- 
gerliga rättsordningen (lat. jus 
civile). Begreppet förekommer 
redan hos Cicero, som ansåg N, 
sammanhänga med en hos varje 
människa inneboende naturlig 
sedelag (lat. lex natuWae) . I kris- 
tet teistisk gestalt möter en lik- 
nande tankegång hos Paulus. I 
anknytning till dessa traditioner 
hävdade medeltidens skolastiska 
filosofer, ss. Thomas av Aquino, 
existensen av en sådan gudomlig 
"naturlag", vilken t. ex. förbjuder 
oss att tillfoga vår nästa något 
ont 1. ålägger oss att bestraffa en 
brottsling. Med denna naturlag 
sammanhänger ock en naturlig 
rättsordning, varav den positiva 
rätten utgör mera speciella till- 
lämpningar. I början av nyare 
tiden framträdde den natur- 
rättsliga skolan, bland 
vars tidigare representanter mär- 
kes Hugo Grotius (se denne). Den 
hade ss. statsfilosofisk riktning 
sin blomstring under 1600- och 
1700-t. Enl. dess lära befarm sig 
mänskligheten urspr. i ett sam- 
hällslöst tillstånd, naturtillstån- 
det, där individerna levde obe- 
roende av varandra, lydande en- 
dast X:s enkla bud. Utvecklingen 
tänktes leda från detta tillstånd 
genom ett s. k. samhällsfördrag 
(jfr Rousseau) mellan de dit- 
tills suveränt självständiga indi- 
viderna till samhällen, vilkas för- 
fattningar bildades genom särskil- 
da författnings- och härskarför- 
drag. Den naturrättsliga uppfatt- 
ningen övervanns av den histo- 
riska skolans tänkare och är nu- 
mera övergiven av statsvetenska- 



pen. Den har emellertid haft stor 
betydelse för statsutvecklingen, 
särskilt för utbildningen av den 
konstitutionella monarkin och 
det demokratiska samhällsskicket. 
Naturskydd, skyddandet av 
den ursprungliga naturen mot 
obefogade ingrepp från män- 
niskans sida. N., som bl. a. ur 
vetenskaplig och estetisk, stun- 
dom även ur folkhygienisk syn- 
punkt är av största betydelse, 
åstadkommes bäst genom reserve- 
rande av hela områden (se Na- 
tionalpark) men även genom 
fridlysning av enstaka lämningar 
av ursprunglig natur, natur- 
minnesmärken, SS. genom 
ålder, storlek 1. historia märk- 
liga träd, större flyttblock o. a. 
geologiska bildningar, sällsynta 
djur- och växtarter m. m. Första 
gången N. genomfördes i större 
skala var 1872, då Yellowstone 
Xational Park (jfr d. o.) skydda- 
des. Ss. svenska föregångsmän 
bruka nämnas P. Ä. Säve och A. 
E. Nordenskiöld, vilka i slutet av 
1870- och början av lS80-t. togo 
till orda för N:s idé. Idén till ett 
organiserat N. härstammar från 
Tyskland (se Conwentz). — I 
Sverige fattades efter motion av 
Karl Starbäck 1904 beslut (1909) 
dels om lag ang. naturminnesmär- 
kens fredande, dels om avskil- 
jandet av nationalparker (se d. 
o.). Med naturminnesmärke av- 
ses däri "område 1. till fastighet 
hörande naturföremål, som är av 
särskilt intresse för kännedomen 
om landets natur 1. på grund av 
märklig naturbeskaffenhet eljest 
synes böra för framtiden skyd- 
das". Häri får även anses inbe- 
gripet djur- och växtlivet inom 
ett bestämt område, märkligare 
vattenfall och sjöar I. föremål av 
mera allmänt estetiskt naturin- 
tresse. För naturminnesmärken 



665 



Naturtoner — Nauckhoff 



666 



kan på ansökan av Vet. akad., 
jordägaren 1. annan intresserad 
(föreningar 1. enskilda) fridlys- 
ning utfärdas av resp. länsstyrel- 
se. Göres ansökan ej av ägaren, 
skall dennes medgivande bifogas. 
För ansökans bifallande fordras 
tillstyrkande av Vet. akad., som 
har att föra register över frid- 
lysta naturminnesmärken. Till 
skydd för sällsynta djur- och 
växtarter stadgas vidare rätt för 
var och en att hos Vet. akad. 
begära förbud mot att på annans 
mark avsiktligt bortta 1. skada 
dylika djur 1. växter. Lagen ger 
dessutom länsstyrelse rätt att för- 
bjuda, att på område, som "ge- 
nom märklig naturbeskaffenhet 1. 
naturskönhet är av särskilt in- 
tresse", störande annonsanord- 
ningar anbringas annorstädes än 
på boningshus 1. affärslokaler. 
Genom tillägg till expropriations- 
lagen har möjlighet beretts K. 
M:t att, dock endast på fram- 
ställning av Vet. akad., för kro- 
nans räkning låta expropriera 
privat jordområde, "som på 
grund av synnerligen märklig 
naturbeskaffenhet anses böra av- 
sättas till naturminnesmärke". 
För överträdelser mot natur- 
skyddslagen stadgas böter fr. o. m. 
5 t. o. m. 1,000 kr. — Bortsett 
från nationalparkerna ha hittills 
(1926) i olika delar av landet över 
200 fridlysningar genomförts. Till 
N:8 landvinningar få även räknas 
de ändringar, som i N:8 intresse 
genomförts 1. hålla på att genom- 
föras i jaktlagstiftningen (jfr d. 
o.). 1909 bildades Svenska 
naturskyddsförening- 
e n. Den ägnar sig åt upplysning 
och åt landets utforskande i na- 
turskyddshänseende, tar initiativ 
i fridlysningsfrågor samt utger 
årsskriften Sveriges Natur. Även 
andra föreningar verka för samma 



ändamål. I ett flertal större sam- 
hällen finnas kommunala natur- 
skyddsutskott. — I övriga länder 
ha, förutom i Tyskland och För. 
Stat. (jfr ovan), åtgärder för N. 
vidtagits även i Norge, Danmark, 
Finland, Österrike, Ungern, Eng- 
land, Frankrike, Belgien, Neder- 
länderna, Schweiz, Ryssland, Eng- 
lands kolonier i Afrika, Nederl. 
Indien, Australien, Nya Zeeland 
och Japan. 

Naturtoner, den serie över- 
toner, vilka å blåsinstrument 
(horn, trumpet m. m.) framkallas 
enbart genom anblåsning. Jfr 
Horn. 

Naturvetenskaper, de veten- 
skaper, som handla om fenomenen 
i naturen och om de lagar, n a - 
t u r 1 ag a r (se d. o.), som dessa 
följa. N. indelas efter de fenomen 
de behandla, i fysik, astronomi, 
geologi, mineralogi, kemi, zoologi, 
botanik, de medicinska vetenska- 
perna m. fl. Skarpa gränser mel- 
lan de olika N. och mellan N. 
och vissa övriga vetenskaper 
existera dock ej. Med hänsyn till 
metoden kunna N. indelas i de- 
duktiv-induktiva, vilka utforska 
orsakssammanhang samt ur feno- 
menen härleda naturlagar och 
omvänt, samt deskriptiva N., 
vilka endast beskriva fenomenen. 
Alla N. innehålla dock element av 
båda slagen. Jfr Metod. 

NauckhoflP [nå'kkåf]. 1. John 
N., f. 1867, militär, överste och 
sekundchef för Göta livgarde 
1915, chef för 7:e infanteribriga- 
den 1920, generalmajor och chef 
för 3:e arméfördelningen 1926. 
— 2. Sigurd N., f. 1879, den 
föreg:s kusin, civilingenjör, före- 
ståndare vid Vintervikens spräng- 
ämnesfabrik 1906, direktör för 
Nitroglycerin a. b. 1921, har in- 
lagt stora förtjänster inom 
eprängämnesindustrin. 



667 



Nauen — Naumburg 



668 



Nauen [nao'-], stad i Branden- 
burg, n.v. om Berlin. 10,000 inv. 
Världens största radiostation 
(sandar station) med en gnistan- 
läggning ( antenneflf ekt 35 kw.) 
för tidssignaler, två högfrekvens- 
maskinsändare å 400 kw. för 
utomeuropeisk tjänst (räckvidd 
runt jorden) jämte en å 130 kw. 
för europeisk tjänst samt två 
kortvågsrörsändare för handels- 
tjänst mellan N. och Argentina. 
Största masthöjd 260 m. Tillhö- 
rande mottagningsstation är Get- 
low, nära Potsdam. 

Nauheim [nap'hajm], Bad 
X., stad i rep. Hessen, v. Tysk- 
land, i n.ö. delen av Taunus. 144 
m. ö. h. 10,000 inv. — Mycket be- 
sökt badort med naturliga, starkt 
kolsyre- och salthaltiga källor 
(natrium-, kalium-, kalcium- och 
magnesiumklorid). Vattnet, vars 
temperatur i de olika källorna 
varierar mellan c:a 34° och 17°, 
användes till drickning och bad 
spec. vid hjärtsjukdomar, där 
baden ha en avgjort stimulerande 
verkan, sannol. huvudsakl. på 
grund av kolsyrehalten. Jfr 
Brunns- och badorter. 

Nau'kratis, forntida egyptisk 
stad 1 Nildeltat, anlagd av gre- 
ker omkr. 650 f. Kr. N. var före 
Alexandrias anläggning Egyp- 
tens förnämsta handelsort. Gräv- 
ningar ha lämnat betydelsefulla 
fynd rör. handelns och industrins 
äldre historia. 

Naum, socken i Skarab. 1., 
jämte Ryda och S. Kedum pasto- 
rat i Skara stift. 905 inv. 

Naumann, Christian, f . 
1810, d. 1888, rättsvetenskaps- 
man, prof. i stats- och processrätt 
i Lund 1852, justitieråd 1860—87. 
N. är främst känd för sina stora 
verk Sveriges statsförfattnings- 
rätt (4 bd, 1844—74) och Svenska 
statsförfattningens historiska ut- 



veckling (1864), de första svenska 
arbetena i sitt slag och av grund- 
läggande betydelse för den senare 
forskningen. N. utgav 1864 — 88 
Tidskrift för lagstiftning, lagskip- 
ning och förvaltning. 

Naumann [nao'-]. 1. Johann 
Gottlieb N., f. 1741, d. 1801, 
tysk tonsättare, skrev operor, ora- 
torier, symfonier m. m. M. vista- 
des på inbjudan av Gustav III 
1777—78 och 1782—83 i Sthlm 
samt skrev för den svenska 
teatern operorna Amphion (uppf. 
niS), Coraoch Alonzo (1782) och 
(till text av konungen och Kell- 
gren) Gustaf Vasa (1786). — 2. 
Karl Friedrich N., f. 1797, 
d. 1873, den föreg:s son, tysk geo- 
log och mineralog, prof. i Freiberg 
1826, i Leipzig 1842, utgav en 
mycket använd lärobok i minera- 
logi. — 3. Friedrich N., f . 
1860, d. 1919, tysk protestantisk 
präst och politiker. N. var en av 
ledarna inom den kristliga socia- 
lismen och grundade National- 
sozialer Verein (jfr National- 
socialism). Led. av tyska 
riksdagen 1907—11 och 1913—18. 
Bland N:s talrika skrifter mär- 
kes Mitteleuropa (1915; Mellan- 
Europa, 1917), vari han ivrade 
för social sammansvetsning av 
Mellan-Europa. 

Naumannit, 8ele'n3ilver, 
ett av silver, selen och bly bestå- 
ende, reguljärt mineral. 

Naumburg an der Saale 
[nao'mboro an där §a'-], stad i 
prov. Sachsen, Preussen, nära Un- 
struts sammanflöde med Saale. 
29,000 inv. — Domkyrkan består 
av ett 1242 fullbordat långhus i 
övergångsstil och två gotiska kor, 
av vilka det v. smyckas av tolv 
omkr. 1260 utförda statyer av 
kyrkans stiftare (se ill. till 
Klädedräkt sp. 927), vilka 
tillhöra de mest berömda verken 



1 



669 



Naunyn — Navarra 



670 



inom tysk medeltidsskulptur. Yl- 
leindustri; handel med vin m. m. 

Nauny'n [nao-], B e r n a r d, f . 
1S39, d. 1925, tysk läkare, prof. i 
medicin vid flera tyska universi- 
tet, sist i Strassburg ISSS, ägnade 
ett omfattande arbete ht experi- 
mentell patologi och patologisk 
kemi, epec. med hänsyn till ämnes- 
omsättningen vid sockersjuka, 
pankreas- och leversjukdomar. 
N:8 viktigaste arbete rör gallsten. 

Naupa'ktos, se L e p a n t o. 

Na^iplia, stad på ö. Morea, 
Grekland. Stor hamn. Befäst. Gre- 
kisk-katolsk ärkebiskop. 4,000 
inv. — Under antiken och medel- 
tiden en betydande handelsstad. 
Det var det frigjorda Greklands 
första huvudstad (till 1834). 

Nauru, ö i Stilla havet, mellan 
Gilbert- och Salomonöarna, sedan 
1920 mandatområde imder Nya 
Zeeland. Stora fosforittillgångar. 
Radiostation. 20 kvkm. 2,100 inv. 

Na^i'sea, lat., sjösjuka, 

Nausi'kaa, se Odysseus. 

Nautanen [nao'-], koppar- 
malmsfyndighet i Gällivare skn, 
Norrb. 1. Malmen håller i genom- 
snitt c:a 2 % koppar i form av 
brokig kopparmalm och koppar- 
kis. Brytning påbörjades 1901 
men måste nedläggas redan 1908. 

Nautical Almanac [nå'tikl 
å'lm9naek] (eng., nautisk alma- 
nack ), se Almanack. 

Nauti'k (av grek. naus, 
skepp), sjöväsen, sjövetenskap. 

Naii'tilus, 88 Huvudfo- 
tingar. 

Naii'tisk, som hör till nautik. 

Nautiska mått, till sjöss an- 
vända mått, äro bl. a. famn, kabel- 
längd, knop, sjömil (se dessa ord). 

Nautisk meteorologi, den 
gren av meteorologin (och kli- 
matologin), som tjänar sjöfartens 
intressen. N. har i flera länder 
egna statsinstitut (i Tyakland 



Deutsche Seewarte i Hamburg, i 
Sverige 1878—1921 Nautisk- 
metcorologiska byrån), vilka be- 
arbeta det på fartyg samt vid 
kust- och fyrstationer insamlade 
observationsmaterialet och fram- 
lägga resultaten, vanl. i form av 
seglingshandböcker och perio- 
diska kartor över vindförhållan- 
den, temperatur, tjocka och 
dimma m. m. Till jST. räknas även 
vissa grenar av oceanografin (jfr 
d. o.), SS. undersökningar rörande 
ytvattnets temperatur, ström- och 
isförhållanden m. m., ävensom 
vattenståndsiakttagelserha och 
stormvarningsväsendet. 

Nautisk-meteorologiska by- 
rån, Sthlm, statsanstalt, inrät- 
tad 1878. Stormvarningsväseudet 
(inrättat 1905) sorterade under 
Statens meteorologiska central- 
anstalt. N. upphörde med ut- 
gången av 1921, varvid de meteo- 
rologiska arbetena samt vatten- 
ståndsobservationerna överfördes 
till Statens meteorologisk-hydro- 
grafiska anstalt och övriga funk- 
tioner till Sjökarteverket. 

Nav, se H j u 1. 

Navaho, n a v a j o [-va'chå], 
se Indianer sp. 1294. 

Nava'I (av lat. na' vis, skepp), 
som hör till sjöväsendet. 

Navare, dels grövre snack- 1. 
spiralborr för borrning i trä, dels 
borr för bergborrning. 

Navari'no. 1. N. 1. N e o' k a - 
s t r o n, stad på s.v. kusten av 
Morea, Grekland. 2,000 inv. Vid 
N. förstördes 20 okt. 1827 en stor 
turkisk flotta av en förenad 
engelsk-fransk-rysk eskader. — 2. 
Se Eldslandet. 

Nava'rra, provins i n.ö. Spa- 
nien, n. om Ebro. Till större delen 
ett högland. Jordbruk, boskaps- 
skötsel, bergsbruk. 340,000 inv., 
huvudsakl. basker. Huvudstad 
Pamplona. — Jämte en del av 



671 



Navel — Navigation 



672 



franska dep. Basses-Alpes motsva- 
rar X. det forna konunga- 
riket Navarra, som i början 
av 900-t. blev en självständig 
monarki. 1076 — 1134 var det för- 
enat med Aragonien och 12S5 — 
1328 med Frankrike. Konung 
Karl den ondskefulle 
(1349—87) inblandade sig i de 
inre striderna i Frankrike under 
Johan den gode och erbjöds av 
Étienne Marcel att överta styrel- 
sen SS. generalkapten men beseg- 
rades av dauphin Karl (V). 1494 
besteg en fransk adelsman J o - 
han av Albret (d. 1516, se 
Albret) N:s tron. Denne för- 
lorade till Spanien större delen av 
X. En av Johans efterträdare och 
ättlingar på kvinnolinjen var 
sedermera franske konungen Hen- 
rik IV, som införlivade återstoden 
av X. med Frankrike. 

Navel (lat. umbiWcus). 1. Se 
X a v e 1 s t r ä n g. — 2. Se Frö. 

Navelbråck, se Bråck. X. 
förhindras genom förband. 

Navelinflammation, v a r i g 
N., uppkommer genom infektion 
av navelsträngen vid förlossning- 
en. X. beror vanl. på bristande 
renlighet och kan fördröja navel- 
bildningen, ev. orsaka abseesser 
1. blodförgiftning. — Veter. X. 
förekommer särskilt hos kalvar 
men även hos föl och lamm. 
Smittan sprideg lätt till bl. a. 
lever, lungor och ledgångar (se 
Föl sjuka) samt orsakar där- 
igenom lätt allmän blodförgift- 
ning och död. 

Navelpunkt, cirkelpunkt, 
på en yta kallas en punkt, där alla 
de kurvor, som fås genom att 
skära ytan med plan genom nor- 
malen, ha samma krökningsradie. 

Navelsträng (jfr Foster- 
höljen och Moderkaka), av 
blodkärl och en slemmig (mucin- 
haltig) vävnad bestående, spiral- 



vriden bildning, som utträder ur 
fostrets buk och, fullt utvecklad, 
hos människan är 40 — 60 cm. 
lång. X. innehåller två artärer, 
som föra blod till moderkakan 
från fostret, och en ven, som för 
blod till fostret. Efter födelsen 
underbindes X. några cm. ifrån 
barnets buk och avskäres (n a v - 
ling; jfr Förlossning sp. 
938). Den kvarsittande stumpen 
skrumpnar och faller av. På dess 
plats inträder en ärrbildning, 
navel 1. navle. 

Navelsvin, Taya'ssus, ett 
släkte amerikanska S v i n d j u r. 
Benen äro tämligen höga, svansen 
mycket kort. På bakryggen finnas 
körtlar, som avsöndra ett starkt 
luktande sekret. — Vanliga X. 1. 
p e k a' r i n, Tayasstis taja'cu, är 
brun med ett gulvitt band snett 
över skuldertrakten. Totallängd 
c:a 95 cm. Arkansas till Pata- 
gonien. — Mysk- 1. bisam- 
s vi ne t, Tayassus albiro'stris, 
är gråsvart med vita fläckar på 
trynet. Totallängd c:a l.i m. 
Syd-Amerika, flockvis i skogs- 
trakter. 

Naverlönn, se Acer. 

Naverstad, socken i Göteb. 1., 
jämte Mo pastorat i Gröteborgs 
stift. 2,495 inv. 

Naviga'bel (lat. naviga'bilis, 
av na'vis, fartyg), segelbar. 

Naviga're nece'sse est, vi'- 
vere non est necesse, lat., "att 
segla är nödvändigt, att leva är 
icke nödvändigt", uttryck, av 
Plutarkos tillskrivet Pompejus. 
Uttrycket användes ofta för att 
framihålla sjöfartens betydelse. 

Navigation (av lat. na' vis, 
fartyg), kunskapen om fartygs 
förande. N:8 praktiska tillämp- 
ning kallas navige'ring, 
vilkens mål är bestämning av far- 
tygs lägen och kurser. X. delas i 
terre'8ter X. och astrono- 



G73 



Navisationsakten — Nd 



674 



m i s k X., allteftersom den grun- 
dar sig på iakttagelser på jord- 
ytan 1. på himlakroppar. Den 
terrestra X:s hjälpmedel äro sjö- 
kort, kompass, pejlskiva, logg, 
lod, seglingsbeskrivningar o. d. 
Den astronomiska X. betjänar sig 
av nautiska tabeller, reflexions- 
instrument, kronometer och tråd- 
lösa tidssignaler. Vanl. sker orts- 
bestämningen med hjälp av en 
sfärisk triangel, i vilken som 
sidor ingå komplementen till 
observationsortens bredd och den 
observerade himlakroppens höjd 
och deklination samt som vinklar 
himlakroppens timvinkel och 
azimut. Äro tre av dessa element 
kända, kunna de övriga beräknas. 
Deklinationen finnes uppgiven i 
nautiska almanackor, höjden mä- 
tes med reflexionsinstrument, och 
timvinkeln beräknas med hjälp av 
kronometern. 

Navigationsakten, en 1651 
stiftad engelsk sjöfartslag, enl. 
vilken varor endast fingo införas 
med engelska skepp 1. skepp från 
varans ursprungsland samt engel- 
ska varor endast utföras med 
engelska skepp, varjämte främ- 
lingar utestängdes från all handel 
med brittiska kolonier. X., som 
innebar ett återupplivande och 
skärpande av äldre sjöfartslag- 
stiftning, var ett utslag av mer- 
kantilismen och gynnade i hög 
grad Englands och dess koloniers 
sjöfart. X. väckte ovilja bland 
Englands medtävlare på världs- 
haven, särskilt Xederländerna. 
Flera gånger modifierad, avskaf- 
fades lagen 1849. — X. efterbilda- 
des i Sverige genom produktpla- 
katet. 

Navigationsbrev, gemensamt 
namn på sjökaptens-, styrmans- 
och skepparbrev. 

Navigationsskola, läroanstalt, 
i vilken undervisning för utbildan- 

22. — L e X. VIII. 



de av fartygsbefäl och maskinbe- 
fäl å fartyg meddelas. I Sverige 
finnas f. n. 5 X., nämligen i Stock- 
holm, Göteborg, Malmö, Härnö- 
sand och Kalmar, den sistnämnda 
med endast navigationsavdelning, 
de övriga med såväl navigations- 
som maskinistavdelningar. Ss. 
överstyrelse för X. fungerar Kom- 
merskollegium. — Xavigations- 
avdelning omfattar sjökaptens-, 
styrmans- och skepparklasser; 
maskinist avdelning omfattar 3 
maskinistklasser. Undervisningen 
i varje klass pågår 7 — 9 mån., 
i skeppar- och 3:e maskinistklass 
dock endast 3 mån. 

Navigatö'r (fr. navigateur) , 
i navigation kunnig person. 

Navige'ring, se X a v i g a - 
tion. — Xavigerings- 
officer, förr navigations- 
officer, å örlogsfartyg chefens 
närmaste biträde vid fartygets 
navigering. 

NaTle, Xavling, se Xa- 
velsträng. 

Na'xos. 1- Den största ön bland 
Kykladerna. Vinodling, ön är rik 
på marmor och smärgellager. X. 
var säte för en skola av bildhug- 
gare, som under 500-t. f. Kr. intog 
en ledande ställning. 450 kvkm. 
20,000 inv. — 2. Stad på X. 1. 
2,200 inv. 

Nayari't, stat i Mexiko, vid 
Stilla havet. 28,000 kvkm. 160,000 
inv. Huvudstad Tepic. 

Nazare'ner, se X a s a r e n e r. 

Na'zaret, se X a s a r e t. 

Nb, kemiskt tecken för en atom 
niobium. 

n. b., se X o t a b e n e. 

n. br., förk. för nordlig bredd 
(se Bredd), 

N. C, förk. för ital. nuovo 
conto, ny räkning, och nostro 
conto, vår räkning. 

Nd, kemiskt tecken för en atom 
neodym. 



G75 



Ne — Neapel 



676 




NEAPEL 

MED OMGIVNINGAR 
Skala 1:825000 









Ne, kemiskt tecken för en atom 
neon. 

N. E., internationell förk. för 
nordöst (eng. North-East). 

Ne'a, seNidelven 1. 

Neagh, L o u g h K [låch ne'j], 
sjö i Nord-Irland. Irlands största 
insjö. 400 kvkm. 

Nea'nderthal, dalgång i Rhen- 
provinsen, Preussen, ö. om Diissel- 
dorf. Se Människan sp. 511. 

Nea'pel, ital. Napoli. 1. Ita- 
liens största stad, huvudstad i en 
provins med samma namn, förr i 
konungariket Neapel. 770,000 inv. 
— N., som har ett utomordent- 
ligt vackert läge vid n. hörnet av 
Neapelbukten ("se N. och sedan 
dö"), växer alltmer samman med 
närliggande kuststäder till ett 
enda stort stadsområde. Staden 
delas i två delar av höjderna 
Capodimonte, San Elmo och Pizzo- 
falcone. Ö. om dessa höjder ligger 
den äldsta och största delen med 
hamnen. Denna stadsdel är cent- 
rum för handeln. Den har trånga, 
mörka och smutsiga gator, är tätt 
bebodd och osund. Den genom- 
skäres i n. — s. av den långa hu- 
vudgatan Via Roma, som utgår 



från Piazza del Plebiscito. Efter 
kolerans härjningar 1884 har man 
i syfte att förbättra de sanitära 
förhållandena dragit fram flera 
nya, breda gator. Den mindre, v. 
delen, inklämd mellan havet och 
höjderna Vomero och Posilipo, är 
utlänningarnas och aristokratins 
stadsdel. Utmed stranden ligger 
här, infattad av gatorna Riviera 
di Chiaia och N:s "corso" Via Ca- 
racciolo, den offentliga trädgården 
Villa Nazionale med zoologisk 
station och berömt akvarium. — 
Bland de äldre, ofta i senare tid 
olyckligt förändrade kyrkorna 
märkas den urspr. gotiska dom- 
kyrkan med sin i rikaste renäs- 
sansstil dekorerade krypta, den 
fornkristna basilikan Santa Re- 
stituta, Sant' Angelo a Nilo från 
1300-t. med ett av Donatello och 
Michelozzo 1426 — 29 utfört grav- 
monument över kardinal Bran- 
caccio samt den härligt belägna, 
urspr. på 1300-t. uppförda klos- 
terkyrkan San Martino. Bland 
profana byggnader märkas det 
enorma Palazzo Reale, uppfört 
vid 1600-t:s början av Domenico 
Fontana, det forna slottet, Castel 
Nuovo, anlagt på 1270-t., med en 



677 



Neapel 



678 







Neapel. I bakgrunden Vesuvius. 



praktfull, 1453 — 70 uppförd 
triumfbåge, och Porta Capuana, 
en av den italienska renässansens 
skönaste portbyggnader, uppförd 
av Giuliano da Älaiano, San Carlo- 
teatern, en av Europas största, 
samt bland modernare byggnader 
Galleria Umberto I, uppförd 
1887 — 91 efter mönster av Gal- 
leria Vittorio Emanuele i Mila- 
no. — Bland antika lämningar 
märkas katakomber med mål- 
ningar, som höra till den kristna 
konstens äldsta minnesmärken. 
— N. är ärkebiskopssäte och har 
ett universitet, grundat 1224. 
Bland museerna märkes främst 
Museo Nazionale, sedan 1790 in- 
rymt i en av D. Fontana 1586 
uppförd byggnad, innehållande 
dels en av världens förnämsta an- 
tiksamlingar, som omfattar bl. a. 
den farnesiska skulptursamlingen 
(se Farnese) och fynden från 
utgrävningarna i Pompeji och 
Herculaneum (främst bronser, 
väggmålningar och mosaiker, där- 
ibland Älexanderslaget), dels 
en betydande målningssamling 
(främst italienskt renässansmå- 
leri). — Industrin är föga bety- 
dande; den har dock gått framåt 
under senaste tiden. Viktigare är 
handeln. N.är Italiens näst största 
hamnstad och Syd-Italiens han- 
delscentrum samt en viktig järn- 



vägsknut, över N. går största 
delen av Italiens emigration till 
Syd- och Nord-Amerika. Stor 
turisttrafik. — N. anlades under 
namnet Nea'polis, den nya staden, 
av greker på 600-t. f. Kr. alldeles 
intill en äldre grekisk koloni 
Parte'nope. Det blev kärnan 
i N. 2 och dess huvudstad. — 
2. Fordom konungarike, omfat- 
tande s. delen av Apenninska 
halvön, under olika perioder för- 
enat med Sicilien (jfr d. o. Histo- 
ria). Staden N. med kringliggan- 
de områden, som på 700-t. fri- 
gjorde sig från öst- Kom och bil- 
dade en egen republik, erövrades 
på 1000-t. av normanderna på Si- 
cilien och uppgick i deras välde. 
Detta kom 1194 till Hohenstau- 
fiska ätten (se d. o.) och erövra- 
des 1266 av Karl av A n j o u. 
Genom Siciliens frigörelse 1282 
kom N. att bilda en självständig 
monarki. Efter en svaghetsperiod 
under senare hälften av 1300-t. 
övergick N. genom Johanna 
II : s (1414—35) giftermål till 
Alfons V av Aragonien (A 1 - 
fons I, 1442 — 58). Denne var 
liksom sin son, Ferdinand 
I (1458—94), en kraftfull regent. 
1495 erövrades N. av franske 
konungen Karl VIII, som upp- 
tagit huset Anjous anspråk på 
N:s tron. Väl måste denne inom 




Neapolitanska skolan— Nearkos 



680 



Irappgata i Weapel. 



kort avstå därifrån, men hans 
efterträdare Ludvig XII erövrade 
det i förbund med Ferdinand den 
katolske av Spanien. Efter en 
strid mellan segrarna tillföll N. 
Spanien 1504, varigenom det åter 
förenades med det därtill hörande 
Sicilien. Under spansk regim gick 
N. starkt tillbaka. Det styrdes av 
för N:s förhållanden främmande 
vicekonungar, ett utpräglat adels- 
och prästvälde rådde, och en tryc- 
kande skattebörda vilade på de 
lägre klasserna. Flera upprors- 
försök gjordes, bl. a. 1647 (se 
M a s a n i e 11 o) . Genom Spanska 
tronföljdskriget tillföll N. öster- 
rike. 1720 förenades Sicilien åter 
med N. Genom freden i Wien 
1735 gavs N. som sekundogenitur 
åt den spanska grenen av huset 
Bourbon. Under Ferdinand 
IV (1759—1825) besattes 1799 
monarkins fastlandsdel av frans- 
männen, och Napoleon ombildade 



den till den Partenopeis- 
ka republiken. Efter en 
bourbonsk restauration 1801 — 06 
erövrades N:s fastlandsdel av 
Masséna och styrdes sedan som 
monarki av Joseph Bona- 
parte (1806—08) och därefter av 
Murat (1808—15). Ferdinand 
återinsattes 1815 och antog då ti- 
teln konung av Bägge S i c i - 
1 i e r n a. Hans av Österrike inspi- 
rerade reaktionära politik fram- 
kallade snart ett häftigt missnöje, 
som särskilt uppbars av carbo- 
nari. Efter en militärrevolt 1820 
gavs en konstitutionell författ- 
ning, men Ferdinand utverkade på 
konferensen i Laibach Österrikes 
intervention till den gamla regi- 
mens återställande. Även Frans 
I (1825 — 30) och särskilt Ferdi- 
nand II (1830—59) förde ett 
formligt skräckvälde. 1848 utbröt 
på Sicilien ett uppror, som snart 
spred sig till staden N. Landet 
fick då åter en konstitutionell 
författning, som snart upphävdes. 
En ny upprorsrörelse kuvade 
Ferdinand, bl. a. genom att bom- 
bardera staden N. Ferdinands son 
F r a n s II fördrevs 1860 av Gari- 
baldi (se d. o.), varefter X. ingick 
i det enade Italien (se vid. d. o.). 
X. hade då omkr. 10 mill. inv. 

Neapolita'nska skolan, benäm- 
ning på en rad tonsättare, vilka i 
anslutning till A. Scarlatti m. fl. 
i Neapel verkande musiker och 
lärare under 1700-t. utbildade en 
särskild form av operan (Xeapoli- 
tanska operan). Jfr Opera. 

Neap tide [nip tajd], eng., 
nipflod (se Ebb och flod). 

Nea'rkos, befälhavare över 
den flotta, som Alexander den 
store 325 f. Kr. sände från Indus' 
mvnning till Eufrat. Hans rese- 
berättelse gav västerlänningarna 
den första tillförlitliga kännedo- 
men om Indiska oceanen. 



6S1 



Nearktiska regionen — Nebulosor 



682 




T. v. Orionnebulosan, 



T. h. RingTiebulosan 1 Lyran, 



Nea'rktiska regionen (av 

grek. ne' os, ny, och arktisk), se 
Djurgeografi. 

Ne'a Sy'ra, se Hermupolis. 

Ne'bajot, se Nabatéer. 

Ne'bo. 1. G. T:s form för Nabu 
(Jes. 46: l). — 2. Berg i Moabs 
land, på vilket Mose skall ha dött 
(5 Mos. 32: 49 f.). — 3. Moabi- 
tisk stad s. om N. 2. (Jes. 15: 2 
m. fl.). — 4. Stad i Juda av obe- 
kant läge (Esra 2: 29 m. fl.). 

Nebraska [nibr0e'ssk8], stat i 
mell. För. Stat., upprättad 1867. 
200,800 kvkm. 1,3 mill. inv. N., 
är en högslätt, vars ö., mindre 
del är bördig, medan den v. är 
övervägande ofruktbar och delvis 
ökenartad. Jordbruk är jämte bo- 
skapsskötsel och livsmedelsin- 
dustri huvudnäring. Huvudstad 
Lincoln; största stad Omaha. 

Nebraska River [nibrfe'ssk9 
ri'v^'al , se Platte River. 

Nebukadne'sar, se B a b y 1 o - 
n i o n sp. 955 ff. 

Nebula'rhypotesen, n e b u - 
la'rteorin, se Kant-La- 
places teori. 

Nebu'Iium, se Nebulosor. 

Nebulo'sor (av lat. neiuWsus, 
dimmig), svagt lysande, töckniga 
objekt på himmelssfären, vilka 
icke ens i den starkaste tub upp- 



lösas i enskilda stjärnor (jfr 
Stjärnhopar). Efter tubens 
uppfinning upptäcktes snart de 
lättast skönjbara N., av vilka 
några t. o. m. äro synliga för 
blotta ögat, men efterforskandet 
av N. påbörjades eg. av Messier 
och fortsattes metodiskt av 
Herschel, far och son. — Den 
spektroskopiska iakttagelsen 

möjliggör en uppdelning av N. i 
spiral- och gasnebulosor. 
De förra ge blott absorptions- 
spektra och äro därför eg. att 
betrakta som oupplösbara stjärn- 
hopar, men de räknas dock till 
N., emedan de till utseendet över- 
ensstämma med dessa. Gasnebulo- 
sorna visa emissionslinjer, anty- 
dande tillvaron av självlysande 
gasmassor. Därjämte förekomma 
mörka N. — I en spiralnebulosa 
utgå vanl. frän den inre, ljusare 
delen, kärnan, åt diametralt 
motsatta håll två skilda armar, 
spiralformigt vindande sig kring 
kärnan. Dessa N. torde vara bland 
de mest avlägsna föremål vi se på 
himmelen. Deras antal uppskattas 
till % å 1 mill. Störst bland dem 
är Andromedanebulosan (se An- 
drom e d a och ill. sp. 433) , som 
på himlavalvet upptar en yta 4 
ggr så stor som fullmånens; dess 



683 



Nebulös — Nedansiljans domsaga 



684 



diameter uppskattas till 23,000 
ljusår. Polzonerna i värt vinter- 
gatsystem äro rikare på spiral- 
nebulosor än zonerna närmare 
Vintergatan, i vilken blott en 
dylik N. upptäckts. Man har 
ännu ej kunnat avgöra, om de 
höra till vårt vintergatsystem 1. 
ej. — Bland gasnebulosorna skil- 
jer man pä oregelbundna 
(diffu'8a) och p lan et a' - 
r i s k a. De förra ha mycket 
oregelbunden form och töckniga 
kanter samt äro i regel mycket 
stora. Ljusstyrkan varierar 
starkt. Orionnebulosan är synlig 
för blotta ögat som en matt, diflFus 
ljusfläck; dess avstånd torde icke 
uppgå till mer än 400 ä 600 ljus- 
år. Dessa N. äro oss mycket när- 
mare än spiralnebulosorna och 
höra säkerligen till vårt fixst järn- 
system; de äro ytterst sällsynta 
utanför Vintergatan. De oregel- 
bundna liksom de planetariska 
N:3 spektra bestå i huvudsak av 
ljusa linjer, härrörande från bl. a. 
väte och helium samt ett, möjli- 
gen tvä hypotetiska ämnen, sam- 
manfattade under namnet n e b u'- 
I i u m (Nu) . — De planetariska 
N. förekomma likaledes huvud- 
sakl. i Vintergatan men äro rela- 
tivt sällsynta (hittills ha endast 
150 iakttagits). I en medelstark 
tub visar sig en planetarisk N. 
vanl. som en regelbunden, väl be- 
gränsad skiva, liknande en pla- 
net. Fotografin uppdagar emel- 
lertid, att dessa N. ha en synner- 
ligen mångskiftande gestalt. 
De flesta äro dock i verkligheten 
sfäriska 1. ellipsoidiska skal, vanl. 
med en centralstjärna; ibland äro 
de yttre delarna Ijusstarkare än 
de inre (ringnebulosor), 
ibland så ljussvaga, att blott cen- 
tralstjärnan framträder (n e b u - 
losstjärnor). Deras avstånd 
uppskattas till i genomsnitt några 



hundra ljusår; de höra sannolikt 
till vårt fixst järnsystem. — De 
mörka N. uppträda som större 1. 
mindre fläckar i för övrigt stjärn- 
rika trakter av himlavalvet. 

Nebulö's (av lat. nebulo'sus), 
dimmig; oklar, svårfattlig. 

Nece'ssitas, lat., nödvändighet, 

Necessä'r (fr. nécessaire, eg. 
nödvändig), etui, väska 1. d. för 
toalett- 1. sysaker. 

Ne'ckar, högerbiflod till Rhen, 
genomflyter Wiirttemberg och Ba- 
den och utmynnar vid Mannheim. 
Segelbar frän Kannstatt. 400 km. 
N:8 dal är berömd för naturskön- 
het och bördighet (vinodling). 

Necker [-kä'r], Jacques, 
f. 1732, d. 1804, fransk politiker, 
bankir i Paris. N. hade 1776—81 
ledningen av statsfinanserna, vil- 
kas usla tillstånd han sökte för- 
bättra genom stora lån. Då aristo- 
kratin öppet visade sitt missnöje 
med honom, sökte han vinna folk- 
gunst genom att uppta en del av 
sin föregångare Turgots reform- 
planer. Bl. a. införde han i några 
provinser en reformerad represen- 
tation och publicerade till de kon- 
servativas förbittring en riks- 
räkenskapstablä. Ånyo finansmi- 
nister 1788, arbetade N. för stän- 
dernas sammankallande men intog 
f. ö. en vacklande hållning. Han 
sökte genomföra ett konstitutio- 
nellt kompromissprogram men 
motarbetades, särskilt av hovpar- 
tiet, och avskedades. Följden blev 
det ödesdigra upploppet 12 — 14 
juli 1789. N. återkallades men 
kunde under de alltmer revolu- 
tionära förhållandena ej göra sig 
gällande och avgick 1790. Hans 
dotter var madame de Stael. 

Nedan. Månen är i N. frän 
fullmäne till ny (särskilt från 
sista kvarteret till ny). 

Nedansiljans domsaga, Kop- 
parb. 1., utgöres av två tingslag. 



685 



Nedenes amt — Nederbörd 



686 



Leksands och Gagnefs samt Rätt- 
viks. 40,930 inv. 

Nedenes amt, se A u s t - 

A g d e r. 

Nederbörd, det vatten, som 
vid häftig kondensation i molnen 
nedfaller till jordytan i form av 
regn, snö 1. hagel (se dessa 
ord). Undantagsvis kan N. före- 
komma vid direkt vattenkonden- 
sation ur fuktiga luftlager och 
sparsam N. falla från klar him- 
mel. Kondensation medför icke 
alltid N"., enär dropparna ofta 
övergå i gasform, innan de nå 
jorden. N:s mängd och antalet 
nederbördstillfällen på en och 
samma plats växlar inom vissa 
gränser. I stort sett förekommer 
dock en utpräglad regelbunden- 
het: somliga platser äro rikare 
på N. än andra, och N". uppträder 
huvudsakl. under vissa årstider 
(se Regntider). Inom ocea- 
nernas kalmregioner (se d. o.) är 
N. en ytterst regelbundet åter- 
kommande företeelse och faller 
c:a 9 timmar varje dag. Särskilt 
rika på N. äro sådana traJcter, 
t. ex. Himalayas sluttningar och 
Norges v. kust, där fuktighets- 
mättade luftströmmar, vanl. från 
havet, stöta mot en hög bergs- 
kedja och tvingas att längs den- 
nas sidor stiga uppåt kallare rym- 
der, där fuktigheten icke längre 
kan hållas löst. över huvud taget 
äro tropikerna, bortsett från de 
arida bältena, rikare på N. än 
tempererade trakter. — I Sverige 
uppgår den sammanlagda årliga 
N. till genomsnittligt 630 mm., 
varierande från 3,000 mm. i hög- 
fjällen till c:a 300 mm. kring övre 
Torne älv. Mesta nederbörden 
faller under sommaren, minsta 
under vintern. Minsta årsneder- 
börd i Sverige har uppmätts i 
Karesuando 1891 (172 mm.) ; den 
största N., som fallit under lop- 



pet av ett enda dygn, är 187 mm. 

(i Härnösand 18 juli 1008). — 

I svenska fjälltrakter regnar 1. 

snöar det c:a 200 dagar om året, 
i övriga delar av landet c:a 150 
dagar. Jordens nederbördsrikaste 

ort är Cherra Punji (se d. o.). 

Årsnederbörd på skilda platser: 

T, mm, , 

Europa: dagar 

Stockholm 543 168 

Astrahan Ht) — 

Samara 389 — 

I.issaboQ 726 11.5 

Madrid 419 03 

Nizza 857 67 

Milano 1,007 104 

Rom 803 97 

Äten 390 98 

Afrika: 

Kairo 32 58 

Khartum 131 — 

Timbuktu 229 33 

Sierra Leone 4,431 15.5 

Guldkusten 682 68 

Leopoldville 1,412 121 

Swakopmund 19 — 

Pretoria 660 — 

Kapstaden 681 — 

Asien: 

Irkutsk 368 — 

Jarkand 13 — 

Peking 663 — 

Tokyo 1,470 146 

Teheran 368 25 

Calcutta 1.544 — 

Cherra Punji 11,626 — 

Singapore 2,356 168 

Amerika: 

Godthaab (Grönland) 668 174 

Chicago 850 126 

Fort Yuma (Arizona) 70 13 

San Francisco 570 69 

New Orleans 1,460 128 

Mexiko (staden) 588 139 

Quito 1,120 159 

Rio de Janeiro 1,149 127 

Buenos Aires '. 930 59 

Valdivia (Chile) 2,667 — 

Australien: 

Brisbane 1,366 — 

Sydney 1,228 — 

Cue (inre V.-Australien) ... 182 29 

Perth 846 — 

Adelaide 515 — 

Melbourne 647 — 

Oceanöar: 

Vestmannaeyar (Island) .... 1,319 225 

Jan Mayen 486 240 

Samoaöarna 2,884 218 

Syd-Georglen 668 174 

Kerguelenöarna 852 303 



687 



Nederbördsmätare — Nederländerna 



688 



Nederbördsmätare, se H y - 

drografi. 

Neder-Kalix. 1- Socken i 
Norrb. 1., pastorat i Luleå stift. 
Kommunal mellanskola. Inom N. 
ligger Kalix municipalsamhälle. 
12,685 inv. — 2. Se K a 1 i x 1. — 
3. Tingslag i Kalix domsaga, 
Norrb. 1., omfattar socknarna 
Tore och N. 1. 

Nederlag, magasinering i viss 
i tullstadgan angiven ordning av 
från utrikes ort infört tullpliktigt 
gods. Efter verkställd undersök- 
ning och mot erläggande av viss 
avgift, nederlagsavgift, 
(1 % av tullbeloppet) till kronan 
får godsets ägare upplägga va- 
rorna under eget och tullverkets 
lås med rättighet att åtnjuta an- 
stånd med tullavgifterna till dess 
varorna uttas till inhemsk för- 
brukning. N. kan äga rum i varje 
stad, där tullkammare under tull- 
förvaltares överinseende finnes. 
Brännvin av säd 1. jordfrukter 
samt sprängämnen få dock icke 
uppläggas i N. Nederlagsrätt får 
ej åtnjutas mer än fem år från 
den dag, då godset först an- 
mälts till N. Godset kan med 
bibehållande av nederlagsrätt 
flyttas till N. i annan stad, över- 
låtas på annan person ävensom 
förpantas. Innan det får återutfö- 
ras till utlandet, skall tullför- 
valtningen tillse, att imderslev 
icke ägt rum. Varuägaren får i 
närvaro av tulltjänsteman vårda 
sitt nederlagsgods och ta mindre 
prov därur. Jfr T r a n s i t - 
upplag. 

Nederlagsavgift, se Neder- 
lag. 

Neder-Luleå. 1. Socken i 
Norrb. 1., pastorat i Luleå stift. 
Inom N. ligger Svartöstadens 
municipalsamhälle. 12,735 inv. — 
Medeltida kyrka, omgiven av tre 
rikt tegelornerade kyrkogårds- 



portar. I korvalvet kalkmålningar 
från 1480-t. Senmedeltida altar- 
skåp. — 2. Tingslag i Luleå dom- 
saga, Norrb. 1., omfattar N. 1. 
Nederländerna, höll. N e d e r - 
land 1. Koninkrijk der 
Nederlanden, konungarike i 
v. Europa. N. kallas ofta efter 
sin historiska huvuddel Hol- 
land. 34,200 kvkm. 7,3 mill. inv. 
(213 per kvkm.). Med sina kolo- 
nier Nederländska Ost- och Väst- 
indien (se Nederländska 
Indien) omfatta N. 2,075,700 
kvkm. 57 mill. inv. — Läge och 
gränser. N. sträcka sig mellan 
50° 46' och 53° 32' n. br. samt 3° 
25' och 7° 12' ö. 1. och begränsas 
i n. och v. av Nordsjön, i ö. av 
Tyskland, i s. av Belgien. — "Na- 
turbeskaffenhet. N. äro ett ut- 
präglat lågland, det lägsta i 
Europa. Höjden över havet är i 
medeltal blott 10,5 m., och en 
fjärdedel av arealen ligger t. o. m. 
under havets och flodernas nivå. 
Naturliga vallar, dyner (10 — 60 
m. höga och ända till 5 km. 
breda) samt konstgjorda fördäm- 
ningar, "diger", skydda landet 
mot havets inbrott. Kusten är låg 
och svårtillgänglig samt saknar 
naturliga hamnar. Den består av 
en kedja av dyner, i Zeeland ge- 
nombruten av breda flodmynning- 
ar, i Holland sammanhängande, i 
Friesland upplöst i öar (Västfri- 
siska öarna). Innanför ligga det 
fruktbara marsklandet och det 
s. k. "wattenmeer", Zuiderzee och 
Dollart. De ha uppstått i histo- 
risk tid genom stormfloder, som 
genombrutit den förut samman- 
hängande dynkedjan, varav Väst- 
frisiska öarna äro en rest, och av 
insjön "Lacus Flevo" skapat Zui- 
derzee. De största landförlusterna 
skedde från mitten av 1100-t. till 
början av 1400-t., då fördämning- 
arna fingo förfalla. Från 1200-t. 



689 



Nederländerna (Naturbeskaffenhet) 



690 




beräknas N. ha förlorat 9,000 kv- 
km. land, men från 1500-t. ha c:a 
3,600 kvkm. återvunnits, främst 
genom torrläggningen av den s.ö. 
om Haarlem belägna insjön Haar- 
lemmer Meer (1840 — 52). Genom 
en 1920 påbörjad torrläggning av 
stora delar av Zuiderzee, som 
skall bli en sötvattensbassäng 
under namn av Ijsselmeer, be- 
räknar man vinna ett område på 
2,240 kvkm. De torrlagda områ- 



dena kallas "polder". Innanför 
marsklandet höjer sig "geesten", 
en fortsättning av det nordtyska 
låglandets hedmarker. De vikti- 
gaste floderna äro Rhen, Maas och 
Schelde, vilka bilda utmärkta 
segelleder. Dammbyggnader, ka- 
naler och pumpverk hindra dem 
att sätta landet under vatten. Vid 
mynningen grena de sig i flera 
armar, vilka bilda ett gemensamt 
delta, det största i Europa. — 



691 Nederländerna (Klimat. Växtvärld. Befolkn. Näringar) 692 




£*#§r' 



Nederländskt slättlandskap. Trakten omkring Dordrecht. 



Klimatet är ett fuktigt kustkli- 
mat med blida vintrar och mått- 
ligt varma somrar. Medeltempera- 
turen är i Amsterdam under jan. 
-f 2°, under juli + 18°. Dimmor 
äro mycket vanliga. Den årliga 
nederbörden är c:a 750 mm. — 
Växtvärld. Dynerna äro till stor 
del planterade med sandbindande 
växter, marsklanden tagna i kul- 
tur. Geesten är huvudsakl. täckt 
av ljunghedar och mossar. Skog 
förekommer blott sparsamt. — 
Befolkning. Det holländska folket 
har framgått ur en blandning av 
olika germanstammar och talar 
ett språk, som är nära besläktat 
med plattyska. N. äro ett av 
Europas tätast befolkade land (i 
Syd-Holland 562, i Drenthe 83 
per kvkm.). Omkr. '/s av befolk- 
ningen bo i städerna. De största 
av dessa äro Amsterdam (huvud- 
stad), Rotterdam, Haag (resi- 
densstad), Utrecht, Groningen, 
Haarlem, Arnhem, Nijmegen, Lei- 
den, Tilburg, Maastricht, Dord- 
recht. — Näringar. Jordbruket 
står mycket högt, men eftersom 
ej fullt Ys ^y arealen är odlad 
jord, är spannmålsproduktionen 
otillräcklig. Viktigaste produkter 



äro råg, som mest odlas på gees- 
ten, havre, huvudsakl. på marsk- 
landet, potatis, baljväxter, lin, 
sockerbetor, cikoria, tobak, grön- 
saker, frukt och blommor. Haar- 
lem är huvudort för det främsta 
blomsterodlingsområdet i Europa. 
Hyacinter, narcisser, tulpaner och 
andra lökväxter utgöra en bety- 
dande exportvara. — Boskaps- 
skötseln är landets viktigaste 
näringsgren. Mest hållas nötkrea- 
tur; exporten av mejeriprodukter 
och gödkreatur är av vikt. Ut- 
märkta hästar uppfödas i Fries- 
land och Gelderland, slaktfår i de 
ofruktbara dyn- och geestområde- 
na. Svinaveln är stadd i upp- 
blomstring. — Fisket (ostron i 
flodmynningarna, sill och torsk 
på bankarna i Nordsjön) är en 
viktig näringsgren ; betydande 
konservering av fisk. Värdet av 
fisket uppgick 1923 till 8,8 mill. 
gulden. — Bergsbruket är obetyd- 
ligt (stenkol i prov. Limburg; 
1923 5,279,000 ton). Torv använ- 
des allmänt som bränsle. — Inom 
industrin märkes tillverkning av 
bomullsvaror i Over-Ijssel (sär- 
skilt kattuner för export till kolo- 
nierna), linnevaror i Brabant 



693 



Nederländerna (Näringar) 



694 



Folkmängd. 
Ar 1829 1849 1869 1889 1909 1920 

Mill. inT. 2,, 8,1 S.a 4,, 5., 6,, 

Den odlade jordens areal och fördelning 

p& viktigaste kulturväxter samt skörd. 

(1924.) 

Areal Skörd 

(har) (ton) 

Odlad Jord 922,518 

Kftg 197,903 395.240 

Havre 152,377 303,003 

Ilöstvete 43,571 115,222 

vårvete 4,327 10,819 

Korn 25,451 77.452 

Potatis 134,679 1,930.303 

Sockerbetor 73,930 2,426,499 

Foderväster 110,221 — 

Kreatursstock (tusen st.). 

1921 

Hastar 364 

Nötkreatur 2,063 

Får 669 

Svin 1,519 

Fjäderfä 9,661 



Kol 128 

Järn och stål 121 

Trävaror 104 



Raps- och UnfrS etc. 

Kaffe 

Socker 

Mineraloljor 

Gödselmedel 

Fettämnen 

Tobak 



Handelsomsättning 
1920 1921 
Import 
Export 



(mill. gulden). 

1922 1923 1924 
3.335 2,240 2,026 2,009 2,363 
1,701 1,370 1,221 1,303 1,660 



78 

71 

65 

53 

49 

40 

35 

— Papper 82 



Viktigaste exportvaror 1921 (mill. gul- 
den). 

Textilvaror 185 

Guld och silver 142 

Socker 81 

Ost 74 

Smör 70 

Margarin 61 

Kött B8 

Kol 64 

Levande djur 46 

Papper 41 

Spannmål och produkter därav ... 86 

Järn och stil 84 

Kaffe 82 

Viktigaste import- och exportländer 

(import och export 1 mill. gulden 1924). 

Imp. Exp. 



Viktigaste importvaror 1924 (mill. gul- 
den). 

Textilvaror 335 

Spannmål och produkter därav ... 289 



Belgien 251 150 

Frankrike 100 113 

För. Stat 271 107 

Nederl. Ostindien 135 58 

Storbritannien 316 414 

Tyskland 577 470 



Nederländernas handel med Sverige 1924 (1, 000-tal kronor). 

Exp. Imp. 

Matvaror av djur 2,837 49 

Spannmål och produkter därav 4,306 423 

Kolonialvaror, frukter och trädgårdsväxter m. m 15,320 — 

Sprit-, malt- och andra drycker 1,435 48 

Spänadsämnen och garn, tråd och diverse andra manufakturvaror 6,385 351 

Här, fjäder, hudar, skinn, ben, horn och fabrikat därav 1,226 2,380 

Talg, oljor, tjära, kautsjuk etc. och fabrikat därav 9,050 563 

Trävaror och fabrikat därav 139 18,221 

Färger och färgämnen 1,105 61 

Diverse ämnen ur växtriket och fabrikat därav 5,644 32 

Pappersmassa, papp och papper samt arbeten därav 270 4,862 

Mineral, råämnen och oformade fabrikat 3,437 4,866 

Mineral, formade fabrikat 116 4,946 

Metaller, oarbetade 1. till en del arbetade 730 1,442 

Metaller, arbeten därav 1,261 2,547 

Fartyg, fordon, maskiner, Instrument och ur 3,083 6,873 

övriga artiklar 249 187 

Exportens, resp. Importens totala värde 56,593 47,851 



samt segelduk och repslageriarbe- 
ten i Rotterdam och Amsterdam. 
Lergods tillverkas i Delft (sten- 
kärl och porslin) samt i Gouda 
(tegel och pipor). Diamantslipe- 



rierna i Amsterdam äro de största 
i världen (c: a 10,000 arbetare). 
Storartade tobaksfabriker finnas 
flerstädes, särskilt i Am.sterdam 
och Utrecht. Vidare märkas 



695 Nederländerna (Kommunikationer. Mynt. Mått. Förf attn.) 




Nederländerna. Betongfördämning på 5n Schouwen. 



sockerraffinaderier i Amsterdam, 
berömda likörfabriker i Amster- 
dam och Kotterdam, brännerier i 
Schiedam samt kakao- och chok- 
ladfabriker i Weesp och Alkmaar. 
— Handeln (bl. a. i form av en 
storartad transitohandel) är yt- 
terst livlig, och i fråga om han- 
delsomsättningens storlek inta N. 
i förhällande till folkmängden 
främsta platsen i världen. — 
Kommunikationer. Floder och 
kanaler (över 3,000 km.) spela en 
betydande roll. Kanalerna ha i 
allra, ett djup av 2 m. och en bredd 
av 20 m. och få mångenstädes er- 
sätta landsvägar. Kanaltrafiken 
uppehälles till stor del av "trek- 
schuiten", båtar, som dras av 
hästar på stranden. Av största 
betydelse för samfärdseln med ut- 
landet äro Nordholländska kana- 
len, Nordsjökanalen samt Nieuwe 
Waterweg (se dessa ord). Även 
järnvägsnätet är betydande (3,548 
km.). De viktigaste järnvägslin- 
jerna föra till Tyskland, dels från 
Amsterdam och Rotterdam över 
Utrecht och Arnhem, dels från 
Vlissingen över Tilburg och Venlo. 
En annan huvudlinje är Amster- 
dam — Bryssel. Om luftlinjer se 
Lufttrafik sp. 831 f. ISTts 
handelsflotta, som vid mitten av 
1600- 1, var den största i världen, 
är nu jämförelsevis obetydlig. 
Den ansenliga utrikessjöfarten 
ombesörjes till % av utländska 
fartyg, huvudsakl. engelska. N. 



hade 1924 55 segelfartyg (om 
14,000 bruttoton) och 1,027 ma- 
skindrivna fartyg (om 2,542,000 
bruttoton). De ingående fartygen 
uppgingo 1923 till 16,659 (om 
19,3 mill. ton), därav 5,428 (om 
7,8 mill. ton) nederländska, de ut- 
gående till 16,728 (om 19,2 mill. 
ton), därav 5,410 (om 10,8 mill. 
ton) nederländska. De största 
rederibolagen äro Nederlandsch- 
Amerikansche Stoomvaart Maat- 
schappij, "iSTederland" och Rotter- 
damsche Lloyd. — Myntenhet är 
gulden 1. florin (på guldmyntfot) 
=: 100 cent. Den privata Neder- 
ländska banken har sedelutgiv- 
ningsrätt. — Mått och vikt. Me- 
tersystemet är obligatoriskt sedan 
1870. — Författning. Enl. grund- 
lagen 1815, flera gånger (senast 
1922) reviderad, äro N. ett konsti- 
tutionellt konungarike. Kronan 
är ärftlig på mans- och kvinno- 
linjen, med företräde för den 
förra. Den verkställande makten 
innehas av monarken, den lagstif- 
tande delas mellan honom och re- 
presentationen, generalstaterna 
(Staaten Generaal), vars första 
kammare (50 led.) väljes av 
resp. provinsstater på 6 år, hälf- 
ten vart tredje år; till andra 
kammaren (100 led.), valda på 
4 år, gäller allmän manlig och 
kvinnlig rösträtt. Proportionellt 
valsätt utan bostadsband gäller 
för båda kamrarna. Första kam- 
maren har veto- men ej förslags- 



697 Nederländerna (Förv. Pol. part. Rätts- o. Försv.-v. Rel.) 698 



rätt. Grundlagsändringar fordra 
% majoritet samt bekräftelse 
efter nyval av andra kammaren. 

— Monarken har vid sin sida 
ansvariga ministrar, som till- 
lika äro departementschefer (f. n. 
10). Därjämte finnes ett av mo- 
narken utsett Raad van Staate 
med 14 led., som yttrar sig i lag- 
stiftnings- och förvaltningsfrågor. 

— Förvaltning. N. äro indelade i 
11 provinser (se kartan) och 1,082 
kommuner. Provinserna styras av 
kommissarier, utnämnda av rege- 
ringen, vilka tillika äro ordf. i 
representativa församlingar, pro- 
vinsstaterna. Dessa väljas på 4 år 
och tillsätta ett verkställande ut- 
skott, Gedeputeerde Staaten. — 
De politiska partierna i N. äro 
synnerligen talrika och i stor ut- 
sträckning åtskilda genom reli- 
giöst bestämda programpunkter. 
Ställningen mellan de i andra 
kammaren efter valen juli 1925 
representerade var följande: 

Romersk-katolska statspartiet 30 

„ ,, folkpartiet 1 

Antirevolutionära partiet (kalvinis- 

tiskt) 13 

Kristligt historiska unionen (kalTi- 

nlstiskt) 11 

Politiska reformerta partiet (kalvl- 

nistiskt) 2 

Reformerade reformerta partiet 

(kalvinistiskt) 1 

Lantpartiet (Plattelenders) 1 

Liberala partiet (Vrijheidsbond) 9 

Radikala partiet (Vrijzinnig-Demo- 

kratisch Bond) 7 

Socialdemokrater (S. D. A. P.) ... 24 
Kommunister 1 

De fyra förstnämnda ha utgjort 
den konservativt-kyrkliga koali- 
tionen, vars sammanhållning efter 
världskriget alltmer försvagats, 
dels genom det starkt konserva- 
tiva kristligt-historiska partiets 
växande opposition mot katoliker- 
na (understödd av de fria kalvi- 
nistiska småpartierna), dels ge- 
nom uppkomsten av demokra- 
tiskt-radikala fraktioner inom de 



romersk-katolska och antirevolu- 
tionära partierna. — Rättsvä- 
sen. En begränsad domsrätt ut- 
övas av 101 underdomstolar 
{Kantongerechten) , medan 23 ar- 
rondissementsdomstolar utgöra 
allmän första instans; från dessa 
appelleras till 5 hovrätter (Ge- 
rechtshoven). Högsta dömande 
myndighet är Eooge Raad i Haag. 
Särskilda ungdomsdomstolar ha 
nyligen införts. — Försvarsväsen. 
Allmän värnplikt gäller. Vid ar- 
mén uttas dock för utbildning 
blott en begränsad kontingent på 
21,500 man genom lottning. Ut- 
bildningstiden varierar från lägst 
5 1/4 månader för oberidna till 
högst 15 månader vid kavalleriet; 
värnpliktiga officerare och under- 
befäl uttas vid oberidna vapen- 
slag för längre utbildning än de 
meniga. Aktiva armén har milis- 
artad karaktär med svaga freds- 
kadrar; den kan uppställa en 
linjearmé om 4 s. k. divisions- 
grupper, i fält ä två infanteri- 
divisioner m. m. Av äldre års- 
klasser skola därjämte reserv- 
trupper uppsättas. Kolonialarmén 
i Ostindien, som efter världskri- 
get ägnats ganska stor omvård- 
nad, uppsattes huvudsakl. genom 
värvning och räknar omkr. 33,000 
man, därav 7,000 européer, ör- 
logsflottan utgöres av 4 äldre pan- 
sarfartyg om 5,000 — 6,500 ton, 
två moderna kryssare om 7,000 
ton, omkr. 6 jagare, 20 torped- 
båtar, 20 U-båtar m. m. De mo- 
dernare fartygen samt beslutade 
nybyggnader äro huvudsakl. av- 
sedda för koloniernas försvar. — 
Religion. N. sakna statsreligion, 
men de synnerligen talrika kyrko- 
samfunden åtnjuta i viss ut- 
sträckning anslag av staten. 
Nederländska reformerta kyrkan 
hade 1920 2,826,000 medlemmar, 
är organiserad presbyterianskt 



699 Nederländerna (Undervisn.- väsen. Press. Historia — 69) 700 



och ledes av en synod i Haag. 
Andra protestantiska kyrkosam- 
fund hade sammanlagt 832,000 
medlemmar. Katolska kyrkan 
räknade s. å. omkr. 2,445,000 med- 
lemmar. Den styres av en ärke- 
biskop i Utrecht och 4 biskopar. 
Gammalkatoliker och jansenister 
ha egna kyrkostyrelser. Judarnas 
antal var 1920 115,000. — Under- 
visningsväsen, vetenskapliga och 
kulturella institutioner. Under- 
visning är obligatorisk för barn 
mellan 6 — 13 år. Primärunder- 
visning meddelas i omkr. 6,500 
elementarskolor (jämte omkr. 
1,000 förberedande skolor). De 
äro dels statliga 1. kommunala 
(båda konfessionslösa), dels pri- 
vata och vanl. anslutna till något 
religiöst samfund. Skolorna av 
alla typer underhållas med offent- 
liga medel. Sekundärundervis- 
ningen sker dels i högre borgar- 
skolor (realskolor) 1. praktiska 
yrkesskolor, dels i gymnasier 
(omkr. 80 st.), vilka förbereda 
till inträde vid universiteten; 33 
högre flickskolor finnas. Av N:a 
6 universitet äro 3 statliga, näml. 
Leidens, Utrechts och Groning- 
ens. I Amsterdam finnes dels 
ett kommunalt universitet, vilket 
även har en handelsfakultet, dels 
ett kalvinistiskt s. k. fritt univer- 
sitet, båda i examenshänseende 
likställda med statens. I Nijme- 
gen har 1923 grundats ett katolskt 
universitet. Bland anstalter för 
fackutbildning märkas polytek- 
nisk högskola i Delft, lantbruks- 
högskola i Wageningen, handels- 
högskola i Rotterdam, veterinär- 
högskola i Utrecht, konstakademi 
i Amsterdam, musikkonservato- 
rium i Haag. Kungliga biblioteket 
och riksarkivet äro förlagda till 
Haag, en kunglig vetenskaps- 
akademi däremot till Amsterdam. 
Rijks Museum i Amsterdam, in- 



rymt i en 1877 — 85 av P. J. Cuy- 
pers uppförd byggnad i holländsk 
renässansstil, är i första rummet 
ägnat åt att belysa den nationella 
kulturutvecklingen och innehåller 
främst världens största och 
värdefullaste samling av äldre 
nederländsk konst. Bland konst- 
museer märkas f. ö. Mauritshuia 
i Haag (se d. o.) samt mindre 
stadsmuseer i Rotterdam, Haar- 
lem och Leiden. Ett betydande 
arkeologiskt museum firmes i 
Leiden (se d. o.). Haag är säte 
för Akademin för internationell 
rätt (grundad 1914, öppnad 
1923), Permanenta internatio- 
nella domstolen och Permanenta 
skiljedomstolens internationella 
byrå. — Press. Bland de vikti- 
gaste dagliga tidningarna kunna 
nämnas : Algemeen Handelsblad 
(Amsterdam), De Nieuwe Courant 
(Haag), Nieuwe Rotterdamsche 
Courant (Rotterdam), De Tele- 
graaf (Amsterdam), Het Vader- 
land (Haag), samtliga liberala; 
De Tijd (Amsterdam), De Maas- 
bode (Rotterdam), katolska; Het 
Volk (Amsterdam), socialistisk. 
Allmänt kulturella tidskrifter äro 
De Gids och De Nieuwe Gids. — 
Historia. Äldsta bebyggelse. 
De nuv. N:s historia går till på 
1570-t. samman med nuv. Belgiens, 
och namnet N. avsåg urspr. båda 
ländernas område jämte smärre 
angränsande landsträckor. Detta 
kustland var i förhistorisk tid be- 
bott av keltiska stammar. Under 
första årh. f. Kr. undanträngdes 
dessa från kustlandet i n. av 
chauker och friser, från Rhendel- 
tat av bataver. S. om nedre Rhen 
bildades keltisk-germanska biand- 
folk. Germanerna n. om Rhen 
blevo omkr. 12 f. Kr. romerska 
bundsförvanter men hävdade sitt 
oberoende av bataverna (bl. a. ge- 
nom ett uppror under Claudiue 



(01 



Nederländerna (Historia — 1477) 



702 



Civilis 69 e. Kr.). Under den stora 
folkvandringen inträngde från s. 
frankerna, från ö. sachsarna, för- 
drivande och förintande de äldre 
inbyggarna med undantag av fri- 
serna. Sedan kristendomen på 
700-t. införts genom engelska 
apostlar (Willibrord, Bonifatius), 
lyckades Karl den store omkr. 
800 införliva hela s. Nordsjökus- 
ten med Frankiska riket. — 
Karolin g i ska tiden (800 
— 925). Styrt av frankiska grevar 
men delvis efter frisisk lag, fick 
området under karolingerrikets 
upplösningstid en ny prägel genom 
den begynnande storgodsbildning- 
en, som särskilt i s. gjorde bön- 
derna ofria och stärkte länsher- 
rarnas oberoende. Vikingatågens 
ödeläggelser på SOO-t. drabbade 
särskilt hårt den utsatta Nord- 
sjökusten men medförde även an- 
knytandet av handelsförbindelser 
över havet och anläggandet av be- 
fästa städer. — Den feodala 
upplösningens tid (925 — 
1384). Efter en del stridig- 
heter vid de karolingiska riksdel- 
ningarna stannade landet, med un- 
dantag för den franska delen av 
Flandern (Kronflandern), 

925 hos Tysk-romerska riket ss. 
del av hertigdömet Lothringen, 
efter 959 av det därifrån avsönd- 
rade Nedre Lothringen. Länens 
ärftlighet och kejsarmaktens svag- 
het bidrogo till Nedre Lothringens 
upplösning i mindre feodalstater, 
endast formellt underordnade ri- 
ket. Hertigtiteln övergick till 
B r a b a n t och L i m b u r g. N. 
om Rhen bildades och utvidgades 
under en kraftig dynasti grev- 
skapet Holland. Friesland 
ö. härom förblev oberoende av 
länsväsendet och utgjordes av 
riksomedelbara bonderepubliker. 
— Dynastiska förhållanden vålla- 
de växlande fejder och förbindel- 



ser mellan länderna, vilka först 
omkr. 1200 började benämnas N. 
(fr. Pays-Bas). — Korstågen öpp- 
nade även nya handelsvägar, 
främjade penninghushållningens 
genombrott och gjorde N:8 läns- 
herrar ekonomiskt beroende av 
borgerskapet i de uppväxande stä- 
derna. De nederländska, särskilt 
de flandriska städernas läge som 
lämpliga upplagsplatser för Mel- 
lan-Europas handel med såväl Le- 
vanten som Nord- och öst-Europa, 
beredde dem en lysande utveck- 
ling. I Flandern och Brabant bil- 
dades ett hantverkarproletariat, 
som i början av I300-t. delvis med 
landsherrens hjälp störtade de 
oligarkiska stadsförfattningarna 
(Courtrai 1302). I de övriga N. 
erhöllo de i landsherrarnas skydd 
uppvuxna städerna successivt — 
mot ekonomiskt vederlag — privi- 
legier på egen rättskipning och 
förvaltning, vilket innebar relativ 
politisk självständighet. De blevo 
landsstånd med anspråk på del- 
aktighet i landets styrelse. — 
Den hur g undish a tiden 
(1384—1477). Från 1384 började 
de franska hertigarna av Bur- 
gund (se d. o. sp. 784 f.) genom 
köp och arv förvärva samtliga 
de viktigaste N., och de inrik- 
tade sig på att av dem bilda 
ett enhetligt rike. Centralise- 
ringspolitiken nådde sin höjd- 
punkt under Filip den gode 
(d. 1467) genom skapandet av en 
för de burgundiska N. gemensam 
representation, generalstaterna 
(stater = stånd), med säte i 
Bryssel (1465). Den burgimdiska 
helstatspolitiken led ett avbräck 
efter Karl den djärves fall 
]477, då ständerna s. å. avtvinga- 
de hans dotter Maria det stora 
privilegiet, innefattande provin- 
siell skattebevillningsrätt samt 
språkliga och nationella garan- 



703 



Nederländerna (Historia — 1568) 



704 



NEDERLÄNDERNA 

1543 

SKala I rooooooo 




Burgundiska husets arvländer, förvär- 
vade år: 

I. Flandern 1384. 2. Artois 1384. 3. Na- 
mur 1421. 4. Brabant 1430. 5. Limburg 
1430. 6. Mecheln 1430. 7. Holland 1436. 
8. Zeeland 1436. 9. Hainaut 1433. 10. 

Luxemburg 1444. 

Av Karl V därmed förenade länder är: 

II. Friesland 1524. 12. Utrecht 1528. 13. 
Over-Ijssel 1528. 14. Groningen 1536. 15. 
Drenthe 1536. 16. Gelderland 1543. 

17. Zutphen 1543. 

tier. — H ab sb ur g sJc a tiden 
(1477—1568). Genom Marias gif- 
termål med Maximilian I 
av Österrike kommo N. under 
huset Habsburg, som nu mål- 
medvetet återupptog de burgun- 
diska planerna. Maximilian förde 
till en början regentskapet för 
sonen Filip; efter dennes död 
1506 ärvdes N. av sedermera 
kejsar Karl V, som genom suc- 
cessivt förvärv av bl. a. Utrecht 
och Friesland 1543 samlade alla 
"17 länderna" under en spira. 
Karls krig med Frankrike hade 
som huvudsyfte att militäriskt 
skydda N:s sydgräns och ledde 
1544 till Flanderns lösgörande 
från fransk länsskyldighet. Ge- 
nom en pragmatisk sanktion 



1541 fastställdes Nis ärftlighet 
som odelbar enhet, och på riks- 
dagen i Augsburg 1548 erkändes 
de som en krets inom riket. 
— N:3 upptagande i det habs- 
burgska väldet var utomordent- 
ligt gynnsamt för deras ekono- 
miska liv. Åntwerpen blev varu- 
börs för de spanska kolonialvaror- 
na och Amsterdam medelpunkt 
för Europas spannmålshandel. — 
Kyrkliga reformsträvanden hade 
på 1300-t. framträtt i N. (se 
Bröder), och även den luthers- 
ka reformationen vann tidigt tal- 
rika anhängare, vilka dock hän- 
synslöst utrotades; samma öde 
vederfors på 1530-t. de anabaptis- 
tiska rörelserna. Omkr. 1550 bör- 
jade kalvinismen få insteg. — 
Karl V : s son, Filip II av Spa- 
nien (1555 — 98) eftersträvade arv- 
ländernas politiska och religiösa 
enhet men stod helt främmande 
för deras egna intressen. Eegering- 
en i N. fördes av hans halvsyster, 
Margareta av Pärm a, vars 
främste rådgivare till 1564 var 
kardinal Granvella. Det av in- 
hemska ädlingar sammansatta 
statsrådet (instiftat 1531) åsido- 
sattes liksom generalstaterna. De 
hänsynslösa kättarförföljelserna 
samt hotet om inkvisitionens in- 
förande väckte även katolikernas 
förtrytelse; denna ökades genom 
en godtycklig kyrklig omorganisa- 
tion samt kvarhållandet i N. av 
starka spanska truppstyrkor. 1565 
bildades bland den sydneder- 
ländska lågadeln ett förbund 
(kompromissen) till frihetens 
värn (seGueuser), vilket snart 
fick övervägande protestantisk 
karaktär. Sedan gudstjänstbilder- 
na i Antwerpens kyrkor förstörts 
1566 vid ett protestantiskt folk- 
upplopp, avsändes hertigen av 
Alba som diktator till N". Den 
politiska adelsoppositionen i syd- 



705 



Nederländerna (Historia — 1609) 



706 



proviuserua kvästes bl. a. genom 
två ledares, grevarna Egmonta och 
Uoorns, avrättning. Kättarförföl- 
jelserna äterupptogos, och omkr. 
2,000 personer föllo oflFer för 
Albas "blodsdomstolar". — Det 
ättiodriga kriget (1568 
— 1648). Oppositionen mot det 
spanska förtrycket blev nu störst 
bland nordprovinsernas köpstäder 
och kalvinistiska menigheter ; 
dess ledare blev Vilhelm av 
O r a n i e n, sedan 1559 Filips 
ståthållare i Holland och Zeeland. 
Han gynnades av oviljan mot av 
Alba pålagda hänsynslösa skat- 
ter. En signal till allmän resning 
gavs genom holländska kapares 
("sjögueuserna") intagande av 
Briel (1572). F. å. ersattes Alba 
med den försiktigare R e q u e - 
s e n s. 1574 utnämndes Vilhelm 
med bibehållande av sin ståthål- 
larvärdighet till generalkapten 
för staternas armé. De av Reque- 
sens' oväntade död 1576 framkal- 
lade spanska soldateskplundring- 
arna i Antwerpen förmådde även 
sydprovinserna att efter ett möte 
av generalstaterna genom p a c i - 
fikationen i Gent 1576 och 
unionen i Bryssel f. å. an- 
sluta sig till frihetsrörelsen. Kal- 
vinisternas intolerans mot kato- 
likerna omöjliggjorde dock den 
av Oranien förda enhetspolitiken, 
och den 1578 utnämnde spanske 
guvernören Alexander Far- 
n e' 8 e kunde 1579 förmå sydpro- 
vinsernas ledande män (de "mal- 
kontenta") till separatfred. Där- 
med var skilsmässan mellan n. 
och 8. N. oåterkallelig (om s. N. 
se vid. Belgien sp. 1239 flf.). 
S. ä. ingingo provinserna Holland, 
Zeeland, Geldern och Utrecht ett 
försvarsförbimd, unionen i 
Utrecht, vartill senare Fries- 
land, Qroningen och Over-Ijssel 
samt de protestantiska städerna i 



Flandern och Brabant anslöto sig. 
"De förenade N." uppsade 1581 
Filip tro och lydnad. Sedan Vil- 
helm 1584 mördats av en av Filip 
utsänd katolsk fanatiker, tillföll 
även den verkställande makten 
(definitivt 1593) de sju provinser- 
nas i Haag samlade generalstater, 
varigenom den urspr. provisoriska 
federativt republikanska statsfor- 
men blev permanent. General- och 
provinsstaterna voro bundna av 
imperativa mandat och uppdrags- 
givarna, främst städernas råd, 
voro N:s egentliga suveräner, 
men besluten avgjordes i prakti- 
ken av Hollands stater och dessas 
sekreterare (landsadvokat, senare 
rådspensionär), som tillika ledde 
generalstaternas förhandlingar. 
— Vid sidan av denna oligarkiska 
författning bibehölls i flera prov. 
ståthållarämbetet, vilket i Hol- 
land och Zeeland förenats med 
viktiga monarkiska befogenheter, 
bl. a. militärt befäl till lands och 
sjöss för hela unionen. På denna 
post erhöll Vilhelms son Moritz 
(f. 1567, d. 1625) ledningen av 
kriget mot Spanien och utveck- 
lade lysande och för krigskonsten 
nydanande fältherreegenskaper. 
Till den slutliga framgången bi- 
drog, att Spanien var bundet även 
av andra krig och att dess finan- 
siella ställning förstördes genom 
holländarnas segerrika konkur- 
rens om världshandeln. Efter den 
spanska armadans undergång 
1588 och en holländsk sjöseger vid 
Gibraltar 1607 kunde holländarna 
bedriva direkt sjöfart på Indien 
och Amerika. 1602 grundades 
också det holländska Ostindiska 
kompaniet (se Handels- och 
kolonialkompanier sp. 
414). — På initiativ av Hollands 
landsadvokat, Oldenbarne- 
V e 1 1, slöts 1609 med Spanien ett 
stillestånd på 12 år. N. kunde nu 



23. 



L e X. VIII. 



707 



Nederländerna (Historia — 1672) 



ro8 



ostört utveckla sig till Europas 
främsta handelsstat. I Östersjön 
öppnades nya marknader, för vil- 
kas skydd N. utvecklade en op- 
portunistisk interventionspolitik 
gentemot Danmarks och Sveriges 
strävan till baltisk hegemoni. — 
Frukterna av Oldenbarnevelts re- 
gim kommo dock endast de rika 
köpstadsfamiljerna (regenterna) 
till godo, och en stark folklig 
opposition började växa upp, som 
fick en ledare i den ärelystne Mo- 
ritz. Grentemot det härskande 
aristokratiska statspartiet, som 
hävdade provinsernas inbördes 
oavhängighet och i kyrkligt av- 
seende närmade sig arminianerna 
(se d. o.), bildades ett "ståthållar- 
parti", som fordrade en starkare 
politisk och kyrklig enhet på 
strängt kalvinistisk grundval. 
Striden avgjordes, sedan Moritz 
fått stöd av generalstaternas 
majoritet, genom motståndarnas 
fängslande och Oldenbarnevelts 
avrättning 1619. Efter Moritz' 
död 1625 blev brodern Fredrik 
Henrik (f. 1584, d. 1647) ståt- 
hållare i samtliga provinser utom 
Friesland. Han var framstående 
både som statsman och härförare 
och ledde lyckligt den 1621 (då 
som ett led i Trettioåriga kriget, 
se d. o.) återupptagna kampen 
mot Spanien. Dess viktigaste 
framgång var Tromps sjöseger vid 
engelska kusten 1639. Genom 
Westfaliska freden 1648 erkändes 
oavhängigheten såväl av Spanien 
som av Tysk-romerska riket och 
erhöllo N. de efter 1621 erövrade 
n. Flandern och Nord-Brabant 
jämte en del av Limburg ("Gene- 
ralitetslanden"). — Den kolo- 
niala utvidgningen fortsattes ge- 
nom grimdandet 1621 av ett väst- 
indiskt kompani, som förvärvade 
flera amerikanska besittningar. 
Den materiella blomstringen åt- 



följdes av en kulturell, särskilt 
inom målarkonst och vetenskap. 
Fem universitet drogo till sig stu- 
derande från hela Europa. Reli- 
gionsfrihet rådde sedan 1579. — 
Republikens storhets- 
tid och förfall (1648—1795). 
Fredrik Henriks son och efter- 
trädare Vilhelm II (f. 1626, 
d. 1650) gjorde 1650 ett länge 
förberett oraniskt kuppförsök i 
avsikt att ersätta det holländska 
aristokratpartiets välde med ett 
monarkiskt. Hans plötsliga död 
s. å. återgav motståndarna mak- 
ten och inledde den sanna frihe- 
tens tid (1650—72). 1651 beslöts 
att lämna ståthållarposten obe- 
satt, vilket innebar de parti- 
kularistiska tendensernas genom- 
brott och den holländska, särskilt 
amsterdamska borgararistokra- 
tins övermakt. Den ledande blev 
rådspensionären J. de W i 1 1, 
vars politik huvudsakl. kom att 
rikta sig mot den hotande konkur- 
rensen från det under Cromwell 
till kommersiell stormakt upp- 
växande England. Lantförsvaret 
avvecklades ss. överflödigt, me- 
dan flottan i ett av navigations- 
akten (se d. o.) föranlett krig med 
England 1652 — 54 under Tromp 
och Ruyter vann nya segrar. 
Fredsfördraget innebar dock efter- 
gift för Englands krav samt bl. a. 
en förpliktelse för N. att ej vidare 
ta medlemmar av huset Oranien 
i sin tjänst. 1658 — 60 stödde X. 
Danmark mot Sveriges angrepp, 
vilket hotade att stänga handels- 
vägen genom öresimd. Ett andra 
sjökrig med England 1664 — 67 
medförde förlust av de nord- 
amerikanska kolonierna och visa- 
de, att N:s utvecklingskraft nu 
var i avtagande. Nrs deltagande 
i trippelalliansen mot Ludvig 
XrV av Frankrike 1668 eggade 
denne till ett 1672 företaget an- 



J09 



Nederländerna (Historia — 1S15) 



710 



grepp mot de oförberedda och till 
landa värnlösa N. Den aristokra- 
tiska regeringen störtades då av 
en patriotisk folkrörelse, och de 
Witt mördades. Hollands stater 
återinförde ståthållarämbetet, vil- 
ket gavs till Vilhelm III a v 
O r a n i e n. Försvaret underlät- 
tades genom stora landsdelars 
försättande under vatten, men av- 
görande för N:8 räddning blev 
Vilhelms diplomatiska förmåga 
SS. organisatör av Europas mot- 
stånd mot de franska erövrings- 
planerna. Freden i Nijmegen 1679 
återställde N:8 integritet, men 
efter Vilhelms tronbestigning i 
England 16S8 funno de sig till- 
bakaträngda av detta land. Del- 
tagandet i Pfalziska kriget (se d. 
o.) skänkte N. några handelsför- 
delar. Spanska tronföljdskriget 
(se d. o.), som fullföljdes trots 
Vilhelms död 1702 under politisk 
ledning av rådspensionären Hein- 
8 i u s, bragte däremot inga 
väsentliga vinster. Vilhelms död 
medförde återgång till de oligar- 
kiska "regenternas" välde. Den 
ekonomiska tillbakagången och 
det utrikespolitiska beroendet av 
England blevo allt tydligare, sam- 
tidigt som partistrider störde det 
inre lugnet. Förfallets följder 
visade sig på nytt 1747, då under 
det pågående österrikiska tron- 
följdskriget franska trupper in- 
trängde i N. Liksom 1672 tog man 
sin tillflykt till en oranier, i det 
Vilhelm IV (f. 1711, d. 1751), 
ättling av ståthållarsläkten i 
Friesland, utropades till ärftlig 
ståthållare i alla sju provinserna. 
Nedgången kunde dock ej hejdas. 
Under Vilhelm V (f. 1748, d. 
1806) rycktes N. med i de nord- 
amerikanska koloniernas frigörel- 
sekrig, vilket medförde förlust av 
några kolonier samt Ostindiska 
kompaniets bankrutt. — Ett upp- 



rorsförsök av det antioraniska 
"patriotpartiet" 1785 nedslogs, 
men då de franska revolutions- 
arméerna under Pichegru 1794 — 
95 inträngde i landet, hälsades de 
som befriare. Efter nederlaget vid 
Fleurus (1794) genomfördes revo- 
lutionen. — Den franska 
tiden (1795—1813). Bataviska 
republiken blev namnet på den 
efter franskt mönster upprättade 
staten. Därvid upphävdes den för- 
åldrade provinsförfattningen och 
ståndsprivilegierna samt skapa- 
des en enhetsstat med central för- 
valtning. 1806 omskapades repu- 
bliken av Napoleon I till konunga- 
riket Holland under hans broder 
Ludvig (fr. Louis ; se B o n a - 
parte sp. 276). Dennes regering 
medförde stora insatser på lag- 
stiftningens område, bl. a. genom 
införandet av Code Napoleon 
(1809), men också ekonomisk 
utarmning och successiv förlust 
av kolonierna genom den tvungna 
anslutningen till kontinental- 
systemet (se d. o.) och kriget 
mot England. Sedan Ludvig få- 
fängt motsatt sig denna för N. 
fördärvliga politik, abdikerade 
han 1810, varefter N. införlivades 
med franska kejsarriket. Napo- 
leons nederlag vid Leipzig 1813 
befriade N. från de franska ocku- 
pationstrupperna. — Konunga- 
rik e t N. Vilhelm V : s son utro- 
pades till konung av N. som V i 1 - 
h e 1 m I ( 1813 — 40) . En grundlag 
antogs, som säkerställde en folk- 
representation, generalstaterna, 
med en kungavald kammare och en 
annan, vars led. utsagos av de åter- 
ställda provinsernas (nu ökade 
med Brabant och Drenthe) för- 
samlingar. Vid Wienkongressen 
yrkade England på upprättande 
av en stark nederländsk stat som 
värn vid Frankrikes nordgräns. 
Följden blev N:s förentng med 



711 



Nederländerna (Historia — 1918) 



712 



Belgien till ett konungarike N. 
under Vilhelm I. Därvid återläm- 
nade England till N. de erövrade 
kolonierna utom Kap och Ceylon. 
Föreningen av n. och s. N. visade 
sig emellertid konstlad och ohåll- 
bar och ledde 1831 till skils- 
mässa (se B e 1 g i e n sp. 1241 f.) . 
N. stodo 1839—90 i personal- 
union med Luxemburg. Efter Vil- 
helm 1:8 abdikation vidtog i N. 
under Vilhelm II (1840—49) 
och Vilhelm III (1849—90) 
en reformperiod, som resulterade 
i en grundlagsändring 1848 och 
i liberalt betonade val-, provins- 
och kommunallagar. Den främsta 
drivkraften härvid var de libera- 
las ledare Thorbecke. Genom en 
undervisningslag 1857 gjordes 
statens skolor i princip konfes- 
sionslösa. Handelspolitiskt inled- 
des en frihandelsregim bl. a. ge- 
nom avköpande 1. avskaffande av 
Öresunds-, Schelde- och Khentul- 
larna. 1860, resp. 1863 avskaffa- 
des slaveriet i Ost- och Väst- 
indien, och 1870 beviljades kolo- 
nierna ökad ekonomisk självstän- 
dighet. 1872 invecklades N. i ett 
långvarigt och för de ostindiska 
koloniernas ekonomi menligt krig 
mot infödingsstaten Atjeh pä Su- 
matra. Häftiga strider stodo om 
kyrko- och skolfrågor. 1887 öka- 
des genom en valreform de röst- 
berättigsides antal. Under Vil- 
helm III : 8 dotter Vilhelmina 
(1890 — ), vilken till sin myndig- 
hetsförklaring 1898 företräddes 
av änkedrottning Emma, inträdde 
ett allmänt ekonomiskt och kul- 
turellt uppsving. Det efter Thor- 
beckes död inflytelserika nylibe- 
rala partiet genomförde och för- 
beredde omfattande sociala refor- 
mer, bl. a. skoltvång. Valen 1901 
förde det kalvinistiska s. k. anti- 
revolutionära partiet under led- 
ning av Å. Kuyper med stöd av 



katolikerna till regeringsmakten. 
En skolstrid (om de konfessio- 
nella privatskolornas rätt till 
fullt statsunderstöd) uppdrog nu 
en skarp gräns mellan de "krist- 
na" och "hedniska" partierna och 
ledde tiU en för de klerikala gynn- 
sam undervisningsreform 1905. 
Inför den hotande europeiska 
situationen genomfördes en här- 
reform samt fästningsbyggen vid 
Scheldemynningen, vilka här och 
var i fransk och engelsk press be- 
tecknades SS. kränkande Belgiens 
neutralitet. Nyvalen 1913 gåvo 
en knapp vänstermajoritet, men 
på grund av socialdemokraten 
Troelstras vägran att acceptera 
ministersocialismen tillsattes en 
oparlamentarisk ministär. Världs- 
krigets utbrott möttes i N. med 
allmän mobilisering för neutrali- 
tetens skydd, vidmakthållen med 
dryga kostnader intiU krigets slut. 
Den inrikespolitiska avspänningen 
möjliggjorde 1917 genomförandet 
av både vänsterns krav på all- 
män och proportionell valrätt till 
andra kammaren och de kyrkliga 
högerpartiernas på de privata sko- 
lornas likställande med de stat- 
liga. 1918 beslöts Zuiderzees torr- 
läggning. — Kriget medförde för 
N. synnerligen svåra yttre och 
inre påfrestningar. Förbindelsen 
med kolonierna var nära nog av- 
bruten. Handelsflottan förlorade 
genom U-båtskriget 240,000 ton, 
och större delen av återstoden 
beslagtogs av de allierade. Den 
engelska blockaden blev ett svårt 
hot för folkförsörjningen, och 
bristen på kol lamslog industrin, 
varmed följde en katastrofalt 
stegrad arbetslöshet. Den 1916 
genomförda arbetslöshetsförsäk- 
ringen medförde därför synner- 
ligen stora krav på statskassan. 
Allvarliga tillbud till konflikter 
med de krigförande förekommo. 



713 



Nederländsk — Nederländska skolan 



714 



En synnerligen krävande uppgift 
blev härbärgerandet och försör- 
jandet av de från Belgien in- 
strömmande flyktingarna (tidvis 
nära 1 mill.; 1918 över 100,000). 
Efter högerkoalitionens valseger 

1918 bildade katoliken Ruys de 
Beerenbrouck regering. Fredsslu- 
tet medförde allvarliga arbetar- 
oroligheter samt utrikespolitiskt 
en konflikt med Belgien ang. 
Scheldemynningen, som löstes 
1925 genom en kompromiss, som 
räddade N:8 territoriella inte- 
gritet men gav Belgien vissa rät- 
tigheter i fråga om sjöfarten. De 
allierade makternas yrkande 1920 
pä utlämnande av den till N. flyk- 
tade tyske exkejsaren avvisades 
bestämt. S. å. inträdde N. i N. F. 
Deflationskrisen 1921 — 22, pris- 
fallet på kolonialprodukter (soc- 
ker, kaflFe, te, gummi) samt verk- 
ningarna av Ruhrockupationen 
1923 — 24 drabbade N. hårt. Lag 
om förkortad arbetstid infördes 

1919 men måste modifieras 1921. 
1922 infördes kvinnlig rösträtt. 
Efter valen s. å. började genom 
splittring bland de kyrkliga par- 
tierna en tid av parlamentariska 
kriser, orsakade bl. a. av frågan 
om ny flottbyggnad till de ost- 
indiska koloniernas skydd, finans- 
svårigheter samt striden om uppe- 
hållandet av beskickningen vid 
Vatikanen. Ärliga, oformligt lång- 
variga kabinettskriser ha avlöst 
varandra. Efter valen juli 1925 
avgick Ruys de Beerenbrouck och 
efterträddes av antirevolutionären 
Colijn. Sedan nov. 1925 de katol- 
ska ministrarna utträtt ur rege- 
ringen, ingav Colijn avskedsan- 
sökan men efterträddes först 
mars 1926 av De Geer (kristligt 
historiska partiet) i spetsen för 
en utomparlamentarisk ministär. 
Utrikespolitiken har sedan 1918 
letts av van Karnebeek. 



Nederländsk, adj. till Neder- 
länderna i dess olika bet. (jfr 
Nederländerna. Historia) . 
I stället för N. användes dock 
ofta (så i detta arbete) som na- 
tionalitetsbestämning, avseende n. 
Nederländerna (nuv. konunga- 
riket Nederländerna 1. Holland) 
efter den politiska skilsmässan 
från s. Nederländerna 1579, hol- 
ländsk, och avseende s. Neder- 
länderna mellan denna tidpunkt 
och konungariket Belgiens upp- 
komst, flamländsk. 

Nederländska Indien. 1. N e - 
derländska Ostindien 
omfattar Sundaöarna (utom n. 
delen av Borneo och ö. delen av 
Timor), Moluckerna samt v. delen 
av Nya Guinea. 1,9 mill. kvkm. 
49,4 mill. inv. N. består dels av 
områden under direkt nederländsk 
förvaltning, dels av kontrollerade 
infödingsstater och indelas i prov. 
Java och Madoera, som är uppde- 
lad i 17 residentskap, samt de s. k. 
Buitenbezittingen, "yttre besitt- 
ningar", vilka äro uppdelade i av 
guvernörer styrda provinser. Hela 
kolonin styres av en generalguver- 
nör, bosatt i Batavia (Buitenzorg 
är sommarresidens) och med ett 
råd på 5 led. vid sin sida. Gene- 
ralguvernörens myndighet är be- 
gränsad till förmån såväl för de 
inhemska styrelseorganen som 
för moderlandets folkrepresenta- 
tion. 1917 togs ett första steg mot 
självstyrelse genom upprättandet 
av ett folkråd, som kan diskutera 
budgeten och i frågor av större 
vikt råda regeringen. — 2. Ne- 
derländska Västindien 
omfattar Holländska Guyana 1. 
Surinam och Curacao, vilka bilda 
tvenne av guvernörer styrda pro- 
vinser. 142,000 kvkm. 190,000 inv. 

Nederländska skolan, en 
grupp tonsättare, som, fullföljan- 
de tidigare framträdande polyfona 



715 Nederländska språket — Nedre justitierevisionen 



716 



riktningar, under 1400- och 1500-t. 
utbildade en rik, flerstämmig kor- 
litteratur. Nts huvudrepresentan- 
ter voro av nederländsk härkomst, 
riktningen i sin helhet ägde där- 
emot en internationell karaktär. 
Till N. hörde bl. a. Dufay, Bin- 
chois, de Okeghem, Obrecht, 
Josquin Després, Jannequin (se 
Fransk musik sp. 604), 
Willaert, Lasso m. fl. N. efter- 
träddes vid mitten av 1500-t. av 
de romerska och venetianska sko- 
lorna (se Italiensk musik). 

Nederländska språket, se 
Holländska språket. 

Nederländsk konst, se Flam- 
ländsk konst och Hol- 
ländsk konst. 

Nederländsk litteratur, se 
Holländsk litteratur. 

Nederrhenska kretsen i det 
forna Tysk-romerska riket omfat- 
tade ett område vid mell. Rhen 
och enklaver n.ö. därom. 

Neder-Sachsen, gammal be- 
nämning på n.v. Tyskland, kring 
nedre Elbe. N. bildade N e d e r - 
sachsiska kretsen i Tysk- 
romerska riket. 

Neder-Torneå, socken i Norrb. 
1., jämte Haparanda pastorat i 
Luleå stift. 4,480 inv. 

Nedhalare, löpande tackling, 
varmed ett stagsegel nedhalas för 
bärgning. Märsrår nedhalas med 
tälja, nedhalartalja, då de 
ej kunna firas ned. 

Nedjd, N. och Hasa, sulta- 
nat (förut emirat) i Arabien. 
Gränsar i n. till Trans-Jordanien, 
Syrien och Irak. Det egentliga 
N". är en högslätt i det inre av 
Arabien ; med N". ha införlivats, 
utom Hasa (se d. o.) vid Per- 
siska viken i ö., Djabal Sjam- 
mar i n. samt Hidjaz. — N. grun- 
dades vid mitten av 1700-t. av 
emiren Muhammed ibn Saud, 
tillhörande vahhabi temas (se d. 



o.) sekt, och utvecklade sig till 
ett av Arabiens mäktigaste riken. 
Efter en tillbakagångsperiod för 
N. under 1800-t. återställde A b d 
ul-AziB ibn S a u d (f. 1881?) 
i början av 1900-t. sin dynastis 
forna makt. 1914 erövrade han 
prov. Hasa från turkarna och ut- 
sträckte därigenom sitt välde till 
Persiska viken. Under världskri- 
get anslöt han sig till England 
men började med utgångspunkt i 
en territoriell konflikt 1919 krig 
med Hidjaz' (se d. o. sp. 734) 
konung, Hussein, vilket ledde till 
Husseins störtande 1924, Meckas 
och Medinas (se dessa ord) eröv- 
ring och successiv annektion av 
hela Hidjaz. CJenom ett fördrag 
med England 1925 har ibn Saud, 
som 1921 antog titeln sultan, ökat 
sitt område även i n.v. och skjutit 
in en kil mellan Trans-Jordanien, 
Syrien och Irak. 

Nedre justi'tierevisio'nen, K. 
M:ts nedre justitierevi- 
s i o n, det till K. M:ts kansli 
hörande ämbetsverk, som har till 
uppgift justitieärendens bered- 
ning till föredragning och avgö- 
rande i Högsta domstolen samt, i 
nådefrågor, hos K. M:t i stats- 
rådet. N. består av revisionsseTc- 
reterare ss. ledamöter och före- 
dragande i Högsta domstolen 
samt en justitierevisiontexpedi- 
tion med särskilda tjänstemän, 
av vilka protoTcollssekreterama 
föra protokoll i Högsta domsto- 
len och, i nådefrågor, i statsrå- 
det. En av revisionssekreterarna 
förordnas av K. M:t att för tre 
år vara N":s ordf. — Bland revi- 
sionssekreterarna, som i allm. re- 
kryteras frän hovrätterna, utses 
ofta innehavare av framskjutna 
ämbetsmannaposter såväl inom 
jurisdiktionen som inom statsför- 
valtningen. — N. leder sitt ur- 
sprung från den 1663 inrättade 



717 



Nedre Ullerud — Nef 



718 



Deputationen för revisions- 
sakers beredning till föredragning 
i rådet, den egentliga, "övre" 
justitierevisionen. 

Nedre Ullerud, socken i 
Värml. ]., jämte övre Ullerud, 
Ransäter och Munkfors pastorat 
i Karlstads stift. 4,365 inv. 

Nedre Österrike, ty. Nieder- 
österreich, provins i Österrike. 
19,300 kvkm. 1,5 mill. inv. utom 
huvudstaden Wien, som bildar 
eget förvaltningsområde. N., som 
delvis är ett bergland, genomfly- 
tes av Donau. Jordbruk (råg och 
vin), boskapsskötsel och skogs- 
bruk äro huvudnäringar. Där- 
jämte bergsbruk (sten- och brun- 
kol, järnmalm, grafit) och in- 
dustri. Eikt förgrenat järnvägs- 
nät med centrum i Wien. övervä- 
gande tysk befolkning. — N. är 
historiskt och geografiskt huvud- 
landet i den österrikiska staten. 

Nedslagseld, eldgivning i regel 
med granater. Genom att ett 
nedslagsrör (se Rör) vid 
projektilens anslag mot marken 
1. ett föremål bringas i funktion 
och antänder en sprängladdning 
sönderspränges projektilen. Allt- 
efter rörets konstruktion och ned- 
slagsvinkelns storlek kan sönder- 
sprängningen ske antingen ögon- 
blickligen (ögonblicksbri- 
s a d) 1. sedan projektilen in- 
trängt mer 1. mindre djupt (n e d - 
slagsbris ad med 1. utan 
fördröjning) 1. återstud- 
sat ett stycke upp i luften 
(studsbrisad). 

Nedslagsvinkel, vinkeln mel- 
lan kulbanans tangent i nedslags- 
punkten och horisontalplanet. 

Nedsättning. 1. Detsamma som 
joggling. — 2. Förtunning av 
materialet vid smidning; sker 
med sätthammare. — 3. Deposi- 
tion av medel. 

Needles, The N. [dhg nidlS], 



(eng., "nålarna"), kritklippor i 
Engelska kanalen, v. om ön 
Wight. N. äro rester av ett av 
havet förstört kustområde. 

Neefe [ne'fe], Christian 
G o 1 1 1 o b, f. 1748, d. 1798, tysk 
tonsättare, skrev ett antal operor 
och sångspel samt sånger och 
stycken för olika instrument. 

NeeflFs hammare [nefs], se 
Induktorium sp. 1355. 

van der Neer [fann där ner], 
A e r t, f. 1603, d. 1677, holländsk 
landskapsmålare, verksam i 
Amsterdam. Hans av fin poetisk 
stämning burna landskap, oftast 
i månsken 1. med eldskenseffekter, 
stå stundom Cuyps nära. 

Neergaard [ne'rgår], Niels, 
f. 1854, dansk politiker. N., som 
varit försäkringstjänsteman och 
radikal publicist, har bl. a. skrivit 
det för epoken 1849 — 66 grundläg- 
gande arbetet Under Junigrund- 
loven (3 bd, 1892—1916). I folke- 
tinget, som han tillhört 1887 — 90 
och sedan 1892, blev N. tidigt en 
av moderata vänsterns främsta 
och arbetade för en utjämning 
mellan de konservativa partifrak- 
tionerna. Stats- och försvarsmi- 
nister 1908, föll N. f. å. på sitt 
vittgående program i försvars- 
frågan. 1909 och 1910 — 13 finans- 
minister, blev N. 1920 stats- och 
finansminister. Han genomförde 
Nord-Slesvigs återförening och 
avvecklandet av kristidsförvalt- 
ningen. Det tryckta statsfinan- 
siella och ekonomiska läget be- 
redde regeringen stora svårig- 
heter, och efter socialdemokrater- 
nas valseger 1924 avgick N. 

Neerwinden [ne'r-], ort i prov. 
Liége, Belgien, bekant genom 
fransmännens seger 1693 (i Pfal- 
ziska kriget) och nederlag 1793 (i 
det första revolutionskriget). 

Nef, Johann Ulric, f, 
1862, d. 1915, schweizisk-ameri- 



719 



Nefasti — Negativpapper 



720 



kansk kemist, prof. vid Lafayette 
College (Easton) 1887, i Worces- 
ter 1889 och i Chicago 1892, be- 
stämde konstitutionen hos knall- 
syran, vilken av N. betraktas som 
koloxidens oxim med formeln 
C = NOH. 

Nef a'sti, lat., se F a s t i. 

Nefeli'n, av natriumalumini- 
umsilikat (NaÄlSiOi) bestående 
mineral, kristalliserar hexago- 
nalt. N. förekommer i nefelinsye- 
niter, nefelinbasalter m. fl. berg- 
arter. En ogenomskinlig varietet 
av N. kallas e 1 e o 11' t. 

Nefelome'ter (av grek. ne- 
fe'le, dimma, och metr€i'n, mäta), 
instrument för mätning av ett me- 
diums grumlighet, liknar kolori- 
metern, men belysningen infaller 
från sidan. 

Nefosko'p (av grek. ne'fos, 
moln, och sTcopQ'n, se), instru- 
ment för observation av molnens 
gång över himlen. Den av frans- 
mannen Besson uppfunna "moln- 
räfsan" består av fem vertikala 
pinnar, på lika avstånd från 
varandra fastade längs en hori- 
sontal stång, vilken på en vridbar 
axel placeras 3 — 4 m. över mar- 
ken. Vid observation inställes 
stången i molnets rörelseriktning, 
och man iakttar, stående på 
marken, hur lång tid molnet be- 
höver att passera pinnarna. Av 
svenskarna G. Fineman och N. 
Ekholm ha konstruerats andra 
N., där molnbilderna passera i 
speglar ingraverade streck. 

Nefri'dier (av grek. nef ro' s, 
njure) , se Utsöndringsor- 
gan. 

Nefri't (av grek. nef ro' s, 
njure) . 1. Se Urinorganens 
sjukdomar. — 2. Ett grönt, 
ytterst finstråligt aggregat av 
eträlsten, liksom det snarlika 
mineralet j a d e i' t, ett natrium- 
aluminiumBillkat, använt till va- 



pen och prydnadsföremål i för- 
historisk tid, ännu högt skattat 
i Orienten, Europa och Amerika. 

Nefrosto'm (av grek. nef ro' s, 
njure, och sto' ma, mun), se Ut- 
söndringsorgan. 

Ne'ftalim, se Naftali. 

Ne'ftys, egyptisk gudinna, 
syster till Isis, gemål till Set, mo- 
der till Anubis, de dödas beskyd- 
darinna. 

Nefud, namn på två ökenom- 
råden i Arabien, Stora N. i n. 
och L i 1 1 a N. i ö. 

Negapatam [neg9pata'ml, 

hamnstad i presidentskapet Mad- 
ras, Britt. Indien, i Cauverydeltat. 
55,000 inv. 

Negatio'n (lat. nega'tio), för- 
nekande. SprdJcv. Ord 1. orddel, 
som upphäver 1. till dess motsats 
förvandlar betydelsen hos ett ord 
1. en sats. N. kan bestå av s. k. 
negativa adverb (t. ex. aldrig, 
icJce), pronomen (t. ex. ingen), 
prefix (t. ex. o-, miss-). 

Negativ (lat. negatVvus) , ne- 
kande, upphävande, innebärande 
negation (se d. o.). Jfr Posi- 
tiv. — Fotogr. Se Fotografi 
sp. 418 f. — Matem. Se Nega- 
tiva tal. — Negativ kri- 
stall, se Positiv. 

Negativa kontraktsintresset, 
se Avtal sp. 927. 

Negativa tal, tal mindre än 
noll, måste införas för att möjlig- 
göra subtraktion av ett större 
positivt tal från ett mindre. Det 
positiva tal, som, lagt till ett gi- 
vet N., ger noll, kallas det givna 
talets absoluta belopp. 
— Negativ storhet, stor- 
het, som mätes med ett negativt 
tal. Stimdom äro positiva och 
negativa storheter reellt likvär- 
diga, t. ex. positiv och negativ 
riktning länga en linje. 

Negati'vpapper, fotogra- 
fiskt N., tunt och fast papper 



721 



Negera — Negrer 



722 



av jämnast möjliga genomskin- 
lighet, överdraget med en känslig 
bromsilveremulsion. N. är billigt 
men kopierar långsamt; användes 
mest för större format och i 
registrerande apparater. 

Negera [-ge'ra] (lat. nega're), 
neka, förneka, bestrida, upphäva. 

Negerfrö (eg. Ni ger frö), 
ramti'llfrö, frukterna av 
Chiizo'tia abyssVnica (olei'fera), 
fam. Compo'sitae, ört från tro- 
piska Afrika, odlad där och i tro- 
piska Asien. N". ge vid pressning 
olja samt användas som fågelfrö. 

Negerspråk, gemensam, ehuru 
oegentlig beteckning på en av de 
stora afrikanska språkstammar- 
na (se Afrikanska språk). 
Den omfattar de centralafri- 
kanska språken från ung. 5° n. br. 
till omkr. 20° n. br. och från At- 
lantiska havet i v. till Nubiens 
och Abessiniens gränser i ö. 
Lämpligen indelas N. rent geo- 
grafiskt i tre grupper, den västra, 
omfattande trakterna kring Sene- 
gal och övre loppet av Niger samt 
Guineakusten, den centrala kring 
Nigers nedre lopp, Benue och 
Tsadsjön och den östra huvud- 
sakl. i Denfur och Kordofan. — 
N : s släktskapsförhållanden äro 
ännu till största delen outredda 
liksom än mer frågan om deras 
ev. samband med angränsande 
afrikanska språkområden, bantu- 
och hamitiska språk. 

Negligé [-sje'] (fr. négligé, 
eg. vårdslösad), morgon- 1. natt- 
dräkt ; lätt 1. ofullbordad klädsel ; 
spetsmössa med långa knytband, 
vid 1800-t:8 mitt använd av gifta 
damer. 

Negligence clause [ne'ggli- 
djans klåfl], eng., "försumlighets- 
klausul", se Konossement. 

Negligera [-8je'ra] (fr. négli- 
ger), vårdslösa, försumma; ej 
bry sig om, visa likgiltighet mot. 



Subst. : negligence [-8ja'ngs]. 
— Adj.: negligent [-sja'ngt]. 

Negotie'ra 1. negocie'ra 
(av lat. negotia're, driva handel), 
underhandla, förmedla (ett lån), 
omsätta (en växel), anskaffa 
(penningar) . — Negotia' be 1, 
lätt säljbar. — Negotiatio'n, 
underhandling. — Negotia- 
t ö' r, mäklare, underhandlare. 

Negoti'n, stad i ö. Serbien, 
Jugoslavien, nära Donau. 6,000 
inv. — Vid N. stodo 1915 häftiga 
strider mellan bulgarer och ser- 
ber. Staden var besatt av bulga- 
rerna okt. 1915— okt. 1918. 

Negotio'rum ge'stio (lat., ut- 
förande av uppdrag), den tjänst 
en person utan anmodan 1. åta- 
gande gjort annan till dennes 
nytta och som därför grundar en 
den förres fordran på ersättning 
för omkostnader. Jfr Uppdrag. 

Negrer (sp. negro, av lat. 
ni' ger, svart), människoras (om 
rastypen se Människora- 
ser), inhemsk i tropiska och sub- 
tropiska Afrika. Populärt kallas 
även andra raser med svart hud- 
färg N. (australnegrer m. fl.). 
Med hänsyn till språken indelas 
N. i bantu- och sudannegrer; de 
förra representera en stor grupp 
av besläktade språk, de senare en 
mängd olika, sinsemellan icke be- 
släktade språk. Jfr Afrika sp. 
135 f . och Negerspråk. — 
Bantunegrerna 1. bantu 
(jfr d. o.) ha från ett utbred- 
ningscentrum i ö. Afrika trängt 
dels söderut, dels åt v. till 
Kongoområdet och trakterna när- 
mast s. och n.ö. därom. Ännu i 
dag fortsätta de att söderifrån 
vinna terräng i v. Kamerun. Som 
viktiga stammar må nämnas: de 
med perser och araber blandade 
suaheli på n. delen av Britt. öst- 
Afrikas kust, vilkas språk blivit 
ett intern tttjonellt handelsspråk i 



723 



Negrer 



724 




Tanganyikaterritorie: . 



det inre landet; waganda, ett nu- 
mera kristnat folk i Uganda; wa- 
dsjagga pä Kilimandjaros syd- 
sluttning; wanjamvesi i Unyam- 
wezi; kondestammarna i Xvasa- 
land, nära besläktade med lunda- 
folket (jfr nedan) ; makololo, 
vilka som erövrare inträngt i om- 
rådet kring Sambesis vänsterbi- 
flod Shire; marutse och mam- 
bunda (jfr Marutse), härskan- 
de folk i v. Xord-Rhodesia; mata- 
bele (jfr Matabeleland), n. 
om Transvaal, vilka på 1800-t. 
bildat ett mäktigt rike; de kri- 
giska zuluerna och de närbesläk- 
tade, fredliga kaffrerna, basuto i 
Basutoland (jfr d. o.) och bechua- 
na i Kalahari (jfr Bechuana- 
1 a n d), vilka fyra folk invandrat 
från Sambesiområdet; herero och 
ovambo i n. Sydväst- Af rika; ba- 
kuba, baluba och kalunda, det 
härskande folket i det gamla 
Lundariket (jfr d. c), i området 
kring Kassai, samt bushongo, 
vilka före kalunda voro det mäk- 
tigaste folket i detta område; 
bangala i Kongokröken, skickliga 
båtmän och av européer mycket 
engagerade i skeppsfarten på 
Kongo; de krigiska fan i Franska 
Ekvatorial-Afrika, vilka även in- 
vandrat i Kamerun, där de allt- 
jämt vinna terräng och där före 
dem duala var det största bantu- 
folket. — Av sudannegrer 



må nämnas: niloterna, en mängd 
små stammar vid övre Vita Ni- 
len; mangbetu och de förr starkt 
kannibaliska niam-niam (asan- 
deh) i Uelleområdet ; nuba i Kor- 
dofan; for i Dar fur; teda (tibbu) 
i Tibesti; logonstammarna i det 
gamla Bornuriket; haussa mellan 
Xiger och Benin; de erövrande 
muhammedanska fulbe med vid- 
sträckt utbredning i det inre av 
franska Senegalkolonin; man- 
dingo, ett stort folk mellan Xiger 
och Volta; joruba i s.v. Nigeria; 
de krigiska och fruktade dahomey 
på Slavkusten; tsjistammarna, 
innefattande bl. a. de krigiska 
asjanti på Guldkusten, samt kru, 
duktiga roddare på kusten av Li- 
beria. — De afrikanska N:s Jcul- 
turståtidpunkt och sociala förhål- 
landen, i den mån de icke äro på- 
verkade av yttre inflytelser, äro 
synnerligen skiftande. Det konsti- 
tutiva i de oberoende negersam- 
hällena är stammen med ett stam- 
område, vanl. med föga fixerade 
gränser. Stammarna ha i allm. 
nått den storlek, som försörjnings- 
möjligheterna inom stamområdet 
medge, varför detta noga bevakas 
och gränstvister lätt uppstå. N. 
ha visat ringa anlag för politisk 
organisation. Rikena i n. Sudan 
ha väsentligen tillkommit på 
hamitiskt och arabiskt initiativ. 
De verkliga negerrikena ha endast 



725 



Negrer 



726 



sammanhållits av en krigisk, 
sträng och grym liärskarmakt ocli 
förfallit, när denna försvagats. 
N. leva företrädesvis i bysamliäl- 
len, men var familj för sig. Män- 
nen ha vanl. flera hustrur, och 
ehuru släktskap räknas främst 
pJl moderslinjen, har kvinnan i 
regel en undertryckt ställning och 
utför det grövre arbetet, medan 
männen mer ägna sig åt jakt samt 
krigiska och rituella värv. N:s 
näringsliv är mycket växlande, 
framför allt beroende på miljön. 
Afrikas savanner och stäppområ- 
den ha varit de mest villebråds- 
rika på jorden, och N. ha genom 
växlande jaktmetoder förstått att 
tillgodogöra sig villebrådet. Hu- 
vudnäring är på öst- och Syd- 
Afrikas stäpper och Nigerias sa- 
vanner boskapsskötsel, i de fukti- 
gare områdena av Väst-Afrika 
jordbruk. I N:s religiösa liv för- 
härskar fetischdyrkan, sa. fort- 
farande är fallet i v. Afrikas 
kustländer, och varjehanda for- 
mer av naturdyrkan och dödskult. 
Stor kultisk roll spela av medicin- 
män förrättade magiska riter 
samt dans och musik, vilka 
konster hos N. nå en självständig 
utveckling. Den förr inom stora 
områden utbredda kannibalismen 
existerar knappast längre. — 
Främmande inflytelser, slaveri 





Hydda från öst-Afrika. 



^^.r^. ^' 



iiccmme till zuluhydda. 

och em<incipation. Redan det 
gamla Egypten influerade över 
Nilområdet, från vilket inflytel- 
serna även gått längre väster ut. 
I viss mån har n. Väst-Afrika på- 
verkats av Medelhavsområdets 
brons- och järnålderskulturer. 
Ännu större har senare det ara- 
biskt-muhammedanska inflytan- 
det varit, och även malajerna ha 
genom sina sjöfärder till öst- 
Afrika givit impulser från Indo- 
nesien. Islam har bland N. vun- 
nit långt hastigare insteg än 
kristendomen. Den är fastast ro- 
tad bland Sudans svarta, som stå 
i kontakt med de fanatiska mu- 
hammedanska sekterna i n. Af- 
rika, främst senuserna. Sambesi- 
floden kan betraktas ss. dess 
sydgräns, om den också hunnit 
visa verkningar ända nere i 
Zululand. På olika håU bland N. 
bedrives kristen mission. Det reli- 
giösa inflytandet från européerna 
kan dock ej mäta sig med det poli- 
tiska. Praktiskt taget hela neger- 
befolkningen i Afr