Botaniska notiser

Spl OR Eg PT ey ——~

-

s

nf 1
/

ow r
==, 4
ry *

= Cc
Pee Te tec
@ <= >. > . “ SS

Wy Vy we wy aad
s

Ty WW Vi AZ}

——<—<$<$<—_$_ _—_—_——>
CYT) aaa

A - — - O . 9 Tay, TA,
www Uw wy We ue kk "
iA: 7 Uses eel D” Ba D FS ae SO, J
f oe Sie a N ‘ ans Q
wy s re ; * cj
: ny 7 i aC hetees Wes, 4
‘ Se iy ; v : Shs
aed a —_— SO a vee
“tee , foe <= : —_ fier ~
RR ~ Girt
z ‘ a \e\ se 55 sl
n ~ \ =
8 ten a >) ‘ ar oe)
oy b De i: eat I
= _-- 2 we Pt > Lee ° ' ¥ 1
iD

ie

1 if

- -f

4

1 | Be
<

5
4
«
‘
J
r
=
|
lle
4
<
4
a
«
>.
4
é

hee SLIBRIRY << 2 |
etal Bark Sen a

>

—=—— —

Se

WRAY Fe
crf 3 pags

ey

i e

MMe a

\s

‘

1
Far
[ Neal

ih

BOTANISKA NOTISER

ae FOR AR 18858

MED BITRADE AF

Har ANDERSSON, E. FRIES, E. P. FRIES m, O. R. FRIES,
FRISTEDT, GRONVALL, KINDBERG, LINDBERG,
LINDEBERG, voy POST, SCHLYTER m. Ft.

<

UTGIFNE NEW YOR:

AF

tH. B. FRIES.

CPSADBA,
PA UTGIFVARENS FORLAG.

1858.

“San , = 2 =: * r
> ; - Shaw 3 it: #O ( Fe
= hyd $ iTEBTiI
| Ns. tity aes es ee aan 2 ae Say
* =
mort). tt) a ee: = 2rog™ Me
a HSE PUGS FEST
Ds 4 . 2
: i aweiate
° ~~ 3
;
SILAS

4) Saar

es

<

:
5

a wmeryr Aeris

VN

BOTANISKA

UTGIFNE AF

NOTISER

N:o 4. TH. M. ERTIES, Januari
iS5s.

INNEHALL: ORIG.-AFH-: Ta. M. Fries: Skildring af en botanisk resa
i Ost-Finmarken 1857. — Kixpserc: Anmarkningar om Lepigonum
laxiflurum Barth — NYA SKAND. VAXTER: Ruppia brachypus
Gay. — PERSONAL-NOTISER: Aflidne Botanister. — Moz. —
STRODDA UNDERR.: Scatyrer: Tillage till Mag. Scheutz’s resebe-

raltelse. — Avena fatua och sativa. —- Om Parthenogenesis hos
Vaxter. — Gammalt orangeritrad.

—_—_—_—_—_—

Original-Afhandlingar. |

L Skildring 2f en botanisk resa i Ost-Finmarken 1857
af Tu. M. FRIES.

Tozen trakt af vart fadernesland lockar med sa oemotstand-
lig makt botanisternas hag som vara fjallar, och vanligen
énskar enhvar, som dit styrer sin kosa, att fa stracka sina
utflygter sa langt mot norden som méjligt. Vagens langd,
resans besvarligheter och dyrhet hafva dock hittills afskrackt
mangen fran att besdka Ost-Finmarkens obygder, ehuruval
de underrattelser om dess vegetation, som af Wahlenberg
och Lund blifvit lemnade, val skulle kunna egga mangen till
fortsatta undersékningar af densamma. Att mangen utmarkt
vaxt undgatt de fa der resandé botanisternas blickar ar att
férmoda, hvarfére afven hopp finnes att kunna derstades med
nya bidrag rikta Skandinaviens Flora; jag ansag derfére, att
forra arets sommar knappast kunde af mig pa battre siatt
anvandas an pa vandringar i detta »ultima Thule.» Att
mina forhoppningar ej blefvo gackade utan snarare éfvertraf-
fade, kan lasaren finna af de prof, som redan i férra argan-
gen af denna tidskrift blifvit meddelade; har ar det min af-

2

sigt att lemna en kort skildring af résans gang och den ve~
getation *), som jag dervid fick tillfalle att studera.

Den 30 Maj lemnade jag Stockholm och begaf mig pa
angbat Gfver den Annu ej fullt isfria Bottniska viken till
Séderhamn, hvarifran farden fortsattes landvagen till Trond-
hjem. Den hastighet, hvarmed denna stricka tillryggalades,
tillat mig ej att erhalla annat dn en ytlig och flygtig fore-
stillning om de trakters varvegetation, som jag genomilade.
Ocksa tycktes de ej ega mycket att erbjuda, ty — om jag
undantager den narmast kusten liggande delen af Helsing-
land, der naturen var mera omvexlande med bérdiga akrar,
grénskande dngar och vackra léfskogsdungar, der Ribes ru-
brum g silvestre (flerest.), Ohrysosplenium, Arabis suecica,
af hvilken i Bollnaés och Jerfsé socknar dngsbackarne flere-
stides lyste hvita, Viola tricolor i otaliga massor och farg-
skiftningar, Rubus arcticus m. fl. vaxter forekommo — gick
vigen inom Sverige nastan oupphérligt genom ddsliga tall-
skogar, hvilka pa milslanga strackor antingen voro helt. och
hallet férbrinda eller atminstone med sina svedda stammar
buro vittne om eldens férharjningar. Att vegetationen pa
deuna mark, der all humus blifvit bortbrand, ar ytterst mager,
dr klart; knappt annat an ljung, lingon, mjélon, Oladonie
(hufvudsakligen rhangiferina, deformis och Cornucopioides),
Stereocaula och bjérnmossa tickte sparsamt den gula mo-
sanden. Ju narmare jag kom fjallen, desto flera helsningar
fran desamma erhdllos genom jafvar, som fran dem nedflyttat
till sydligare orter; sa méttes redan i norra delen af Hel-
singland Nephroma arcticum, Solorina erocea och Lecidea
sabuletorum alpesiris cch inom Herjedalen tillkommo Par-
melia encausta, obscura gp tenella och brunnea, Biatora
jungermannie, Lecidea lugubris och arctica 0. s. v. Dess-
utom observerades Parmelia cervina « glaucocarpa (Vikens
g.gard), Boeomyces roseus (ymn.), Cladonia papillaria, Le-
cidea paneola, Verrucaria epigea samt, der tallskogen un-
dantagsvis’ blifvit skonad fran elden, Hvernia jubata ce. fr.;

*) Jag- far dock p3 férhand anmiarka, att, ehuru jag barvid anfor de
uimarktare Jafarter, jag antraffade, dessa dnnu ej fro fullt granskade;
en fullstandig skildring af lafvegetationen i de besékhta trakterna jemte
beskrifning pa nya arter och anmarkningar 6fver de 6lriga ar min af-
sigt att i en sarskild afhandling pa ett annat stalle framstalla.

3
bjérkarne voro flerestades nistan betickta af den annars sall-
synta Hypoxylon concentricum.

Den 4 Juni ankom jag pa aftonen till Funnesdalen,
hvarifran jag genast begaf mig pa vag Ofver fjallen. Uppe
pa fjallplataen var det Annu nastan fullkomlig vinter, sné
qvarlag i stora massor och af blommor visade sig blott spar-
samt vilbepelsade haingen af Salia Lapponum. Dock var
sjelfva vagen temligen snéfri fram till Malmagen, men be-
svarligare blef farden féljande dagen, da jag, efter att hafva
tillbragt natten i némnda usla herberge, till stérsta delen
vandrande genom djup sné eller i de af isvatten fylda kar-
ren, under lindrigt snéfall och kall blast maste fortsatta far-
den. Det enda, som derunder fignade mig, var fyndet af
den rara och vackra Biatora cinnabarina pa enbuskar nira
Norska gransen. Emellertid gick allt lyckligt; pa aftonen
samma dag anlande jag till Réraas, hvarifran jag natt och
dag fortsatte min resa till Trondhjem, der jag efter en fard
genom naturskéna och storartade trakter intraffade den 7:de
pa férmiddagen.

Jag kan har ej underlata att omnamna den i dgonen
fallande olikhet, som pa denna korta resa visade sig i af-
seende pa varens olika framskridna utveckling. Da jag lem-
nade Upsala, var der den egentliga varen redan férbi och
sommarens foérsta blomm:r (ask, rénn, smultron m. fl.) blom-
made ymnigt. Kring Séderhamn var férhallandet ungefar
detsamma, om jag undantager, att t. ex. bjérkar och pilar
har annu blommade. Ju mera jag deremot nalkades fjallen,
desto farre blefvo de utslagna blommornas antal, sa att,
sasom ofvan blifvit naimndt, pa sjelfva fjallen endast en art
sparsamt blommade. Kring Roraas syntes icke en enda vaxt,
is tackte sjéarne, intet spar af grénska syntes pa triiden
eller marken, men knappt hade jag efter nagra timmars resa
hunnit ned i Gulelfvens dal, férriin jag ater méttes af blom-
mande bjérkar, pilar m. m., och féljande dag pa f. m. vi-
sade sig trakten ater prunkande i liflig grénska och skiftande
firgprakt af Trientalis, Carum, Cornus suecica, Ranun-
culus acris, Anemone nemorosa flor. purpur. (Bogens g.gard),
Geranium silvaticum, Viola canina och biflora, Melan-
drium silvestre, Cerastium alpinum, Rhodiola (pa taken),
Fragarie m. fl. En sa skirande kontrast inom nagra fa

4

mil torde man ej pa manga staillen kunna uppvisa. — Af
anmirkningsvarda vaxter ma for Ofrigt anforas Salix amyg-
dalina (vid Gulelfven), Parmelia epanora (flerest. pa ler-
skiffer, men vanl. steril), Stereocaulon cereolinum, Umbi-
licaria cylindrica och erosa.

Jag anlande till Trondhjem blott nagra timmar for sent
att kunna medfdlja det at norr gaende angfartyget; nu maste
jag under nara 8 dagar afvakta ny lagenhet. Ett nastan
oupphirligt regn férsvarade under denna tid exkursionerna,
men dock trodde jag mig finna, att af fanerogamer, atmin-
stone vid denna tid, nagra rika skirdar har ej dro att gora.
Det intressantaste stillet, dit jag afven oftast styrde min fard,
syntes mig vara Hladehammeren, en nagot norr om staden
; hafvet brant stupande klippvagg, i hvars afsatser Hiera-
cium plumbeum (ymn.), Cornus suecica, Cardamine amara,
Erysimum alpinum, Aguilegia, Viola biflora, Saxifraga
oppositifolia (dtverbl.), Sorbus fennica, Carew speirostachya,
Poa alpina m. fi. antraffades. Pa hafsstranden nedanfér och
vid vigen till densamma visade sig Batrachium hederaceum
(blad), Carex maritima, hematolepis Suec. non Drej. (= C.
Kattegatensis Fr. Ind. Sem. Hort. Ups. 1857), incurva 8 pra-
tensis 0. 8s. V. — Rikare var dock utbytet af lafvar, af
hvilka har ma anféras Ramalina pollinaria (ster.), Solo-
rina saccata och g- limbata, Parmelia hypnorum, brun-
nea, coarctata (pa jord och sten), rubra, hematomma,
subfusca var. bryontha, pallescens 8B. parella, cerina g. stil-
licidiorum och chloroleuca samt verrucosa, Gyalecta foveo-
laris, geoica och cupularis, Biatora jungermannie och
ferruginea p. festiva, Lecidea flavovirescens , conglomerata
och scabrosa, Umbilicaria cylindrica, Endocarpon pusil-
lum, Sagedia cinerea, Pertusaria comm. B rupestris, Ver-
rucaria muscorum (teml. ymn.) och epigea, Lichina pyg-
mea, Collema fasciculare m. fl. — Under en vandring s.
om staden observerades Bellis perennis forvildad pa en ang.

Andtligen den 13 Juni fick jag pa aftonen lemna Trond-
hjem och med ett af statens angfartyg *) begifva mot norden.

*) Jag kan hir ej annat an med tacksamhet erkanna Norska rege-
ringens frikostighet, bvilken tilldelade mig, sasom stadd pa vetenshaplig
resa, fraktfrihet pa alla statens fartyg mellan Trondhjem och Wadsée.

~

a

Resan fortsattes oafbrutet under omvexlande storm och lugn,
regn och solsken dag och natt, tilldess vi den 18 Juni pa
morgonen anlande till Tromsée. Jag skyndade genast i land,
for att under de timmar angbaten har lag stilla fa en liten
bild af vegetationen. Jag begaf mig till det midt emot sta-
den liggande Fldéjfjallet, som dock annu stod néastan helt
och hallet hvitt af snd samt blott vid foten och pa nagra
spridda bara flickar frambragte nagra vaxter. Att jag sa-
ledes ej kunde finna mycket ar naturligt; obelénad blef jag
dock ej, ty knappt hade jag satt foten i land, férran vid
nagra kallkallor Cochlearia arctica antraffades. Nagot langre
fran stranden visade sig Pinguicula alpina, Draba encana
och hirta, Viola biflora, Saxifraga cespitosa och nivalis,
Rhodiola, Salix lanata, hastata och nigricans, Poa alpina,
Aspiduin Lonchitis och dfverst bland snémassorna pralade
tata tufvor af den ticka Saxifraga oppositifolia, nu dfver-
sallad af tusentals blommor. Af lafvar anmirktes Nephroma
resupinatum Y- levigatum, Parmelia oculata c. fr., sopho-—
des var. turfacea, protuberans Somertt. (= carneotutea Fr.
pr-p.), cervina & glaucocarpa, microphylla, verrucosa, Gy-
alecta geoica och foveolaris, Cladonia bellidifora, Biatora
muscorum 8 lepidota c. fr., fuscolutea, leucorea, san-
guinecatra, Lecidea asperella, pezizoidea, Collema fascicu-
lave m. fl.

Ater fortsattes farden, tilldess vi den 20 Juni hunno
till Hammerfest. Min plan hade varit att har qvarstanna
nagra dagar, men en exkursion, som jag foretog, visade
snart, att jag hair hade féga att utratta. Varen hade neml.
sa obetydligt framskridit, att endast Draba incana, Coch-
learia officinalis, Viola bidora, Silene acaulis, Rhodiola,
Saxifraga oppositifolia, Alchemilla vulgaris, Empetrum och
Luzula spicata sagos i blomma och af lafvar endast Ste-
reocaulon denudatum, Cladonia bellidijlora, Biatora atro-
rufa och rivulosa, Lecidea arctica och nagra fa andra fun-
nos pa de torra, af stenar, krakris, Azalea, Diapensia,
renmossa, Parmelia tartarea o. s. v. tackta fjallfalten. lun-
dast_vid stranden visade sig en intressantare lafvegetation af
Verrucaria maura, Parmelia aipospila, poliophea och
spodophwa, — Jag afreste derfére med angbat redan foljande
morgon och efter att hafva passerat Sverholts mirkvardiga

6

»fuglever» med dess milliontals innevanare (hufvudsakligen
Larus tridactylus) samt skadat Nordkaps och Nordkyns
klippor belysta af midnattsolens bleka stralar, anlande jag
vid middagstiden den 22 Juni till Stangnes i Tanafjorden,
hvarest jag lemnade fartyget och pa bat begaf mig till-Tana-
elfvens mynning, Guldholmen.

Sa hade jag nu natt férsta malet fér min resa och ge-
nast férsta steget pa dess mark bevisade grundlisheten af
mina farhagor att komma hit sa sent, att jag ej fran forsta
biérjan kunde félja vegetationens utveckling. Sné lag nem-
ligen har pa manga stillen anda ned till hafstranden och
endast fa blommor hade hittills vagat sig fram. Ocksa for-
sikrade man hiarstides, att varen detta ar kom en manad
sednare an vanligt. Jag kan ej neka dertill, att jag tyckte
det vara en parodi pa midsommar, da jag 6fverallt sag sné-
massor, de bara flackarne pa marken graa och traden nakna,
och da temperaturen om dagen omvexlade mellan + 1 och
+ 6° C. Sjelfva midsommardagen vandrade jag under storm
och regn kring Fjelbma och antecknade de vaxter, jag da
sag blommande; de voro Caltha palustris, Viola biflora,
Saxifraga nivalis, Rubus Chamemorus, Alchemilla alpina,
Empetrum, Arctostaphylos alpina, Salix lanata och nigri-
cans, Betula nana, Luzula pilosa och campestris, #£7rio-
phorum vaginatum, nagra Carices, Anthowanthum — och
hirmed ar forteckningen fardig! Under den veckas tid, som
jag har uppehdéll mig, framskred dock vegetationen sa myc-
ket, att till de ofvan apiciaeadin kommo Miapensia, Cor-
nus suecica, Draba hirta och incana, Cochlearia ofjicina-
lis, Ribes rubrum, Saxifraga cespitosa, Azalea, Oxyria,
Salix hastata, hastato-lanata (Birkelund), phylicifolia, Lap-
ponum och herbacea, Betula, Equisetum arvense och pa-
lustre samt Eriophorum capitatum. — Man finner haraf, att
af Fanerogamer ej stora skérdar kunde géras. Den intres-
santaste var Caltha palustris gp. radicans, hvilken vid Bir-
kelund férekom i sma backar bland pilsnaren. Dess fyrkan-
tiga, pipiga stjelk och egendomliga utseende frapperade mig
i bérjan, men éfvergangsformer visade mig snart dess ratta
harkomst. Fér dfrigt anvinde jag mycken tid pa eitersé-
kande af Salix punctata, men kunde, sasom jag trodde, ej
finna annat an S. nigricans. Sedermera har jag dock genom

7

Wahlenbergs ex. i sitt herbarium blifvit ofvertygad, att denna
s. k. art ej ar annat an en nagot smalbladig, med glatta
kapsler férsedd form af den der vanliga S. nigricans cow-
- tanea; i en sirskild uppsats, innehallande observationer 6f-
ver atskilliga Finmarks-vixter, hoppas jag framdeles fa med-
dela bevis harfor.

Da saledes Fanerogamerna ej kunde lemna annat an
obetydligt utbyte, vande jag mig med desto stérre ifver till
lafvarne. Beklagligtvis tackte dock sné fjillens toppar och
en stor del af deras sluttningar, hvilket, i forening med den
omstindigheten, att fjdllen hir aro af den pa laivar fattigare
urformationen, gjorde, att jag ej gjorde sa stor skérd, som
man kunnat vinta. De utmarktaste arterna voro Evernia
ochroleuca, divergens och Thulensis n. sp., Parmelia ele-
gans, oculata pg. dactylifera c. ir., chlorophana (isynnerhet
vid Tanens gamla kyrkogard) med sin trogna foljeslagarinna
Lecidea Morio, Cladonia decorticata var. pyxidata, bellidi-
flora och ”cyanipes” Smfrt., Biatora cinnabarina (allm.
pa en,-mindre allm. pa bjérk) och fuscescens (a. pa bjérk),
Phylliscum endocarpoides m. fl.

Den 29 Juni afreste jag i sillskap med Prosten Som-
merfelt, med hvilken jag i Tana sammantraffat, i en af de
hir brukliga smala och langa elfbatarne uppfor den nu af
varfloden uppsvalda Tanaelfven. Twussilago Farfara blom-
made nu som bist pa dess striinder och de tata pilsnaren
lyste med sin spida grénska eller af S. lanate guldgula
hingen. Pa manga stallen lade vi i land, hufvudsakligen
for att efterspana S. punctata, men utbytet blef obetydligt;
blad af Mulgedium sibiricum sagos vid Fingervandet, Am-
madenia peploides pg. oblongifolia och Elymus arenarius
vid Seida, en Finnby*), beliigen ungef. 3 mil fran elivens
mynning. Har stego vi i land och begafvo oss genast pa
viigen ofver de édsliga, af midnattssolen nu belysta fjallfal-
ten. Mot morgonen fingo vi njuta af den naturskina utsigt,
som fran fjillen éppnar sig Ofver Varangerfjordens innersta
vik med sina bjérkklidda bergsluttningar, ofver Ness>bys
utskjutande udde och de djerfva konturerna af fjillen vid

*) Jag torde {§ anmarka, att med Finnar betecknas har, liksom i.
allminhet i Norge, Lappar, di deremot vara Finrar bendmnas Qvaner.

8

Mortensnes, Ofver de allvarliga, snékladda fjalltopparna,
som omgifva den leende taflan, — samt anlande till Nyborg,
der jag, begagnande mig af Prosten Sommerfelts gistvanliga
inbjudning, under sommaren hade ej blott en passande ut-
gangspunkt for mina vandringar, utan afven ett angendimt
och hjertligt hem. |

Jag skulle énska af vegetationen kring detta stiille, i
hvars omgifningar jag med undantag af ett par langre ut-
flygter, som sdrskildt skola skildras, tillbragte nistan hela
sommaren, kunna lemna en klar och tydlig bild, men jag
finner alltfor tydligt min oférmaga. Lund har redan foérr*)
lemnat en teckning af densamma, till hvilken jag hanvisar
lasaren, under hopp, att han af denna, jemférd med det,
jag nu gar att meddela, skall kunna bilda sig en atminstone
ungefarlig forestallning.

Borja vi med hafvet, finna vi visserligen pa dess botten
en frodig algvegetation, men deremot knappast nagot spar
af fanerogamer; endast pa ett stille fann jag sparsamt Zo-
stera angustifolia. Men ofvanfor sjelfva hafsvallet utbreder
sig antingen en smal rand af lis hafsand, pa hvilken Ely-
mus arenarius stolt reser sig, blandad med en mangd lagre
vaxter, ss. Stenhammaria, Plantago maritima, Cochlearia
officinalis, Stellaria humifusa, crassifolia och media, Am-
madenia, Potentilla anserina g. viridis, Atriplex patula var.,
Carex incurva, Glyccria maritima m. fl. — eller ock vid-
tager en smal straicka, hvars fuktiga gyttja tickes af Carer
norvegica, rarijlora och salina, Catabrosa aquatica, Jun-
cus bottnicus, Triglochin palustre och maritimum, Plan-
tago maritima och nagra fa andra**), Har ofvan boxrjar
en fastare mark med tit grismatta, bildad hufvudsakligen
af Carex glareosa, incurva g pratensis och salina, Festuca

*) Bot. Not. 1846 p. 43—44. — Jag vill har blott paminna, att
Finmarken delas 1 4 vaxtgeografisha regioner, neml. Hafstrands-, Tall-,
hvilken saknas pa norra sidan af Varangerfjorden, Bjérk- och Sldil-
ijallsr egionerna.

**) Gentiana serrata och Primula sibirica forekomma pa dylik
lokal, men oaktadt efterletands fann jag dem ej vid Varangerbunden.
Jag férnekar visserligen ej Lunds uppgitt att der hafva tagit dem, men
val det, att de bir dro si ymniga, alt de kunna sigas »i Havstrands-
regionen iswr forekomme» och sal. bidraga till att gifva den sin egen-
domliga pragel.

)

rubra, Poa alpina och pratensis, Alopecurus nigricans 0,
s. v., lysande af Lathyrus maritimus, Haloscias, Genti-
ana involucrata, Primula stricta, Parnassia med var. te-
nuis, Vicia cracca, Veronica longifolia, Allium sibiricum
m. fl. Denna del af hafstrandsregionen 6fvergar utan grins
i bjérkregionen 4n genom frodiga angar, i hvilket griiset ofta
nar en hégst ovanlig storlek, och hvilka prydas, utom af
flertalet af de sednast uppraknade arterna, af Achillea, So-
lidago, Taraxacum, Rhinanthus major, Euphrasia off. i
talrika former, Cerefolium silvestre, Conioselinum Gmelini
(h. 0. d.), Zrolhus, Ranunculus acris, Astragalus alpinus,
Carex atrata och alpina, Phleum alpinum, Anthoxanthum
etc. samt pa fuktigare stallen Valeriana sambucifolia, Spi-
rea Ulmaria, Lathyrus palustris, Carex aquatilis, vesi-
caria, juncella, canescens m. fl.; an genom 4nda ned till
stranden gaende snar af Salix glauca, lanata, phylicifolia,
nigricans och myrsinites med Eriophorum vaginatum och
capitatum, atskilliga Carices, Bartsia m. m. till foljesla-
gare. Ater pa andra stallen stupa klipporna tviarbrant ned
i hafvet, hvarvid slattfjalls- och hafstrandsregionerna ome-
delbart 6fverga i hvarandra; under lésa block pa dylika stal-
len finner man ofta nog Saxifraga rivularis, dfver ett halft
qvarter hég med hvita eller ljusréda blommor. — Vid ran-
nilar och kallor, saval vid sjelfva hafstranden, som i de of-
van omtalade angarne vid densamma, frodas ofta i stora
massor Ranunculus hyperboreus, Chrysosplenium alterni-
folium g. tetrandrum*), Stellaria crassifolia, Montia, Koe-
nigia **), Eriophorum capitatum. (Forts.)

2. Anmirkningar om Lepigonum laxifiorum Bartl.
af N. C. KINDBERG.

Sedan jag fran Prof. Fries erhallit underrattelse om
denna arts duration i Upsala Botan. traidgard, har jag nar-

*) Huruvida ej denna snarire fir att anse som en egen art, vill
jag ej annu afgéra, férrin jag {Att vtterligare i Jefvande tillstind un-
derséka var vanliga Chr. alternifolium.

**) Denna férekommer flerestides i otaliga massor och till ovanlig
storlek, men alltid i hafvets grannskap, aldrig pa fjallen eller ens i
den egentliga bjérkregionen.

10

mare observerat den form, som vid Carlstad blifvit af mig
funnen och ansedd sasom denna art. . Tidigt 1 var fann jag
sma tufvor, hvilkas rétter fortvarat sedan fjolaret, och arisag
vaxten pa grund deraf sasom mangarig. Da jag sent 1 hést
besdkte vaxestillet, befunnos alla standen vara bortvissnade,
men fran rétterna hade knoppar, som redan utskjutit sma
bladtofsar, utbildat sig. Utan tvifvel ar det dessa nyskott,
som fortvara till nasta ar, hvarigenom vaxten bibehalles och
saledes bér anses sasom perennerande, men icke perenn i
egentlig mening, helst som de gamla rétterna synas under
sommaren bortvissna, for att lemna plats for nya.

Denna form kan saledes icke vara den ratta Lepigonum
laxijflorum Bartl., ehwru hvarken Bartliigs beskrifning i na-
got annat afseende foreter dess atskillnad, ej heller de af
mig i Parisermuseum granskade ofullstaéndiga exemplaren (ur
Preiss’ samling) aro olika med mina. I férbigaende ma 4f-
ven anforas Prof. Cl. Gays yttrande till mig, att de Preis-
siska vixterna dro ganska dubiésa, i synnerhet sasom van-
ligen ofullstandiga. — De af Prof. Fries granskade Preissi-
ska exemplaren i dess eget herbarium har jag annu ej sett,
men torde deraf inhemta nirmare kinnedom om arten, 4af-
vensom genom de i ar i Upsala odlade exemplaren.

Den namnda formen fran Carlstad maste val foras till
Lepigonum rubrum, dock sasom en ganska utmirkt varietas
perennans. Den har blifvit mig tillsind af Lektor Linde-
berg fran Bohuslin och Herr Ankarcrona fran Blekinge, som
diven i ar rikligen insamlat och meddelat mig exemplar af
Lepigonum neglectum.

Rya SBhandinavisha WAxter.

Herr Lektor C. J. Lindeberg har beniget meddelat fél-
jande beskrifning pa den af honom inom Skandinavien forst
urskilda

Ruppia brachypus Gay.

4
Antherarum sacculis subglobosis, nucibus ovatis obliquis
suberostratis brevissime stipitatis, spathe pedunculo matu-
rescente fructu vaginis foliorum breviore.
Syn. R. brachypus Gay sec. Grenier Fl. deFr. tom. 3 p. 324

_

{I

- Férekommer pa lerbotten i grunda hafsvikar i sédra
Bohuslin och norra Halland, vanligen tillsammans med R&.
rostellata, t. ex. vid Brevik pa Tjérn, vid Forén naira Lan-
gedrag (tillsammans med Zostera nana) och 1 Sirdviken.
Foréfrigt blott funnen vid Toulon.

Ar en medelform mellan R. rostellata Koch och R.
maritima Auctt. Recent., till érten liknande den foérra, till
frukten den sednare. Skiljes litt fran bada genom féljande:

Standarrummen nira en half gang langre an breda (hos
R. rostellata ir deras langd och bredd niastan lika’, hos £&,
maritima ir lingden dubbelt stérre an bredden). Nétterna,
som likna R. maritime’ till bekladnad och storiek, aro storre
med dubbelt tjockare och hardare skal, an hos FR. rostel-
lata, och sakna vanligen bade stift och skaft. Blomkolf-
vens skaft ar vid fruktmognaden kortare an bladslidan, —
hos de dfriga vid denna tid alltid langre an densamma. Or-
ten ar nagot grifre in hos R. rost., men mycket spddare
och mer genomskinlig an hos R. maritina. Bladslidorna,
som likna R. rostellate, dro smalare med kortare och mer
rundade aurikler, in hos R. maritima. Varierar i afseende
pa stift och fruktskaft sasom samsligtingarna. Det forra,
som hos den utbildade frukten vanligen alldeles saknas, ar
stundom nagot utdraget, i hvilket fall fruktformen narmar
sig R. rostellate. (Kolfskaften, som vid fruktmognaden van-
ligen firo kortare fn halfva bladslidan, férlingas nagon gang
till dennas lingd, och de enskilda fruktskaften, som sallan
uppna niétens langd, bli nagon gang 2—4 ganger lingre An
densamma.

Betriiffande de éfriga arternas hittills antagna benam-
ning, synes oss densamma féga rigtig. Kallan for R. ma-
ritima L. ar hans Westg. Resa p. 157, der han for forsta
gangen upptar den sasom svensk och meddelar en utforlig
beskrifning, ur hvilken vi vilja aterkalla i minnet foljande:
» Hon kryper med sin stjelk nistan under sanden, uppsatter
sma blader som en Subulusia, och bir sina blommor in alis,
som ett det minsta Potamogeton gramineum. Caulis albus,
{ili crassitie et figura. Folia angustissima basi membranacea
latiuscula. Anthere subrotunde. Fructus in pedicello elon-
gato» etc. Hvarje ord i denna beskrifning passar fortrafi-
ligt till R. rosteliata, och vissa af de antorda kainnetecknen,

12

t. ex. knapparnas form (hvilken, savidt vi erfarit, ar den
sikraste och ndistan enda fullt konstanta karakteren) jemte
vaxtstallet (en grund och sandig hafsvik) utesluta all tanke
pa R. maritima Auctt. och visa pa det bestamdaste, att
Linné vid detta tillfille endast haft den férra, men ej den
sednare under dgonen. Detta bekraftas ytterligare af Linnes
Herbarium, der, enligt Mag. C. Hartmans Annot., &. ro-
stellata Koch forekommer under namnet »R. maritima» Att
denna, som dr den allmannaste vid vara kuster, lange var
den enda Linné bekanta arten, synes afven af hans sednare
skritter (Fl. Suec. Ed. 2, Spec. plant. Ed. 2), i hvilka han
upptar endast denna, utan diagnos, men med hanvisning till
ofvannimnda beskrifning. Férst efter utgifvandet af dessa
specialverk, synes den vida siillsyntare R. maritima <Auctt.
blifvit honom bekant och férekommer i Herbariet under nam-
net A. spiralis, hvilken passande benamning nagra nyare,
sasom Dumortier och Gay dfven antagit. Haraf ar nu tyd-
ligt, att Linne kant och urskiljt bada dessa arter! R. spi-
ralis blef emellertid lange okind fér hans narmaste efter-.
féljare, hvilka omsider upptogo den sasom varietet af Rh.
maritima L., eller denna sasom varietet af den forra, till-
dess Koch slufligen vindicerade at bada deras forlorade art-
ratt. Men, formodligen obekant med Linnés ofvan citerade
beskrifning och med bestémningarna i hans Herbarium, 6f-
verforde Koch namnet »maritima» till R. spiralis och gat
Linnés R. maritima ett nytt, hvilka benamningar sedermera
blifvit allmant antagna, till och med af Syenskarne. — Vi
hafva papekat detta misstag, under hopp, att de, som alska
historisk sanning i bendmningarna, skola i detta fall ater-
taga de Linneanska *).

*) Den har ultalade anmarkningen ar utan tvifvel fullkomligt be-
fogad och att anvanda benamningen »marilima» for den art, som
hos oss vanligen s& kallas, kan svarligen gillas af naégon, som dr be-
kant med verkliga férhallandet. Dock torde man kunna draga i be-
tankande att nu férkasta det allmant antagna namnet rostellata och 1
stallet tilligga denna art namnet marilima; myckeo forvillelse skulle
deraf /étt kunna uppkomma. Bast tyckes det vara ath — afven med
erkinnande, att R. rostellata ar Linnés ursprungliga R. marilima —
beniamna vara arter R. spiralis, rostellata och brachypus, och det sa
mycket heldre, som utan tvifvel alltid f6rfattare komma alt finnas,
hvilka med Wahlenberg forena dessa trenne till en art och bvilka da

te ae

13

Personal-Notiser.

Da i denna tidskrift sedan i N:o 9—10 fér 1855 nagon
uppgift pa utom Skandinavien aflidne botanister ej blifvit
meddelad, vilja vi har anféra de utmarktare, som under aren
1855—57 aflidit, hvarvid vi dock fa anmiarka , att den re-
dan férut nog langa listan pa forluster, som vetenskapen li-
dit, utan tvifvel kommer att forékas, da underrattelse ingatt
om de dédsfall, som timat under den sednaste delen af fér-
flutna aret.

Under ar 1855 hafva aflidit: Lew. W. Dillwyn, forf.
till » British Conferve» m. m. pa Sketty-hall nara Svansea
d. 31 Aug. — M. A. Hojle, Docent i Heidelberg och fort.
till flera skrifter isynnerhet i anvand botanik, d. 4 Febr. —
George Johnston, Med. Dr., i Berwick vid Peta d. 30 Juli.
— Frih. Wilh. v. Karwinsky von Karwin, som under ett
5-arigt vistande 1 Oaxaca insamlade ett stort antal vaxter,
i Miinchen den 2 Mars. — Carl Ant. Meyer, Akademiker i
Petersburg och férestandare for botaniska tradg. derstades,
kand ej mindre genom sina resor till Altai, Caucasus 0. s. y.
an genom flera utmarkta arbeten, d. 24 Febr. — Wilh. L.
Petermann, e. 0. Professor i Botanik, utgifvare af en flora
éfver Tyskland 0. S.v., 1 Leipzig d. 27 Jan. — GF Preuss,
Apothekare och Mykolog, i Hoyerswerda d. 11 Juli. — Frih.

Hr. ©. J. von Strauss, bay. Statsrad m. m., forf. till at-

skilliga mykologiska skrifter, 1 Miinchen d. 21 Juni. — Jud.
Thurmann, forf. till flera vaxtgeogratiska arbeten, i Porren-
truy i Bern d. 25 Juli. |

Under ar 1856: Ag. Bassi, Med. Dr. i Lodi, i medl.
af Febr. — W. Bojer, sedan 1820 bosatt pa Mauritius och
forf. till manga skrifter éfver denna és vegetation, i Port

‘Louis d. 4 Juni. — P. C. Bouché, utmiirkt hortikultér och

forf. till en monografi é6fver Canne m. m., vid Berlin d. 27
Febr. — J. N. Buek, Apothekare i Frankfurt a. d. Oder,
forf. till flera afhandl. om Tyska vaxter, d. 31 Jan. — Aug.
N. Desvaux, utgif. af en »traité general de botanique», om
nectaria m. m., vid Angers d. 12 Juli. — A. Dietrich och
Chr. Fr. Otto, utgifvare af Allgem. Gartenzeitung, i Berlin,
den férre d. 22 Maj, den sednare d. 7 Sept. — G. Don,
forf. till » A general history of the Diclamydeous Plants», i

kunna behalla det kollektiva namnet R. maritima. — Vi hanvisa vara
lisare till Svensk Botanik tab. 650, der dessa former fér férsta gin-
gen af Wnbg urskilas och beskrifvas; fig. 1, ehuru mindre god och
ulforlig, ir R. brachypus, fig. 2 R. spiralis och fig. 3 R. rostellata.
Enligt Wnbgs uppgift derstades skall den f6r-tndmnda utom i Vester-
hafvet afven férehomma vid Gotland; i bans herbarium finnes den
frin Halmstad. Ute:s Anm.,

14

London den 25 Mars. — F. Dozy, Med. Dr. i Holland, utg.

af flera arbeten éfver exotiska mossor, pa en resa i Neuwied
ad. 7 Oct. — M. F Dunal,. Bot. Prof. i Montpellier, forf.
till monografier éfver Solanaceew och Annonacee m.m., den
28 Juli. — Jul. v. Flotow, Major, en af tidehvarfvets ut-
marktaste Lichenologer, i Hirschberg vid Riesengebirge d.
20 Aug. — Ch. Girou de Buzareingues, fori. till atskil-
liga skrifter om vaxternas utveckling o. s. v., d. 25 Juli.
— A. W. EF. Th. Henschel, Professor i Bresslau, bekant
genom sina skrifter mot vaxternas sexualitet, d. 24 Juli. —
W. Lechler, kind genom sina vidstrackta resor i Chili, af
gula febern mellan Panama och Araquipa d. 5 Aug. — Geo.
Fr. W. Meyer, Prof. och Hofrad, utgifvare af en miingd
allmaint kanda arbeten, i Géttingen d. 19 Mars. — J. Fr.
Sehlmeyer, Hofapothekare i Céln och Bryolog, 1 Sobernheim
d. 1 Sept. — EK. G. Steudel, Med. Dr., hvars arbeten No-
menclator Botanicus och Synopsis plant. glumacearum 4ro
allmaint kinda, i Esslingen d. 12 Maj.

Under ar 1857: Giov. di Brignoli di Brunnhof, Prof.
i Modena, forf. tiil atskilliga skrifter éfver Italienska vaxter,
d. 15 Apri. — H. D. F. Ficinus, Prof. emerit. i Dresden,
Ofver hvilken trakt han skrifvit en flora, d. 16 Febr. —
Joh. Heufel, Dr. i Lugos i Banatet, om hvars flora han
har stora fértjenster, d. 22 Sept. — M. H. K. Lichtenstein,
Professor 1 Berlin, kand inom botaniken hufvudsakligen ge-
nom sin resa pa Cap, mellan Corséer och Kiel d. 3 Sept.
— Fr. W. Wallroth, Hofrad och Med. Dr., forf. till manga
skrifter, af hvilka ma naimnas Schedule critice, Orobanches
generis dvaczein, Rose generis historia, Naturgeschichte der
Flechten, Flora cryptog. German., i Nordhausen d. 23 Mars,
— W. C. Tilesius, Prof. och kejserl. ryskt Hofrad, hvilken
1803—5 medféljde Krusenstern pa hans resa kring jorden,
i Miihlhausen d. 17 Maj.

Efter afl. Direktér DD. Miller har tridgardsmastare-
sysslan vid Upsala botaniska tradgard blifvit erbjuden den
for sin skicklighet afven inom Sverige kainde Gartner Moe,
men sedan han blifvit konstituerad ti]l samma plats i Chri-
stiania, hvilken genom dess férre innehafvares Siebke’s for-
leden sommar timade déd dr ledig, har han -afsagt sig det
gjorda anbudet.

Strédda Underratteliser.

Herr C. O. Schlyter, hvilken under en del af férra som-
maren atféljde Mag. Scheutz pa hans resa i Skane, har be-

a
y

15

niget meddelat foljande tilligg till de anteckningar dfver
densamma, som finnas inférda i férra argangens N:o 8 och 9:

Gnaphaliwm luteo-album L. finnes annu pa torget i
Skanér, derifran jag i September erhéll exemplar af Stud.
J. Jinsson; da vi voro i Skanér, var det annu for tidigt
att fa den i blomma och utan sadan ar den svar att se.

Acer campestre L. finnes annu pa en s. k. Nafverbacke
under Lilla Lindholmen och beligen ej langt fran bufvud-
garden. Backen, som i Aldre tider varit helt och hallet éf-
vervuxen med Nafver, ir numera uppodlad, men dfver den-
samma gar ett dike med en vall, pa hvilken nagra stérre
trid och en mingd smabuskar af denna sallsynta vaxt annu
forekomma. Huruvida detta stalle ar detsamma som det
forut uppgifna fr ovisst, men da man jemfér egarens till
Brannemodlla uppgift, att det Aldre stallet ar uppodladt och
detta ifven intradffar med detta nyare, sa ar det ganska tro-
ligt, att stallena dro identiska. Frtjensten att hafva ater-
funnit denna vixt, som enligt sikra underrattelser afven ]a-
rer finnas i Grénby kratt (= smaskog), tillhér Stud. S.
Berggren.

Aconitum Napellus har mig veterligen ej blifvit under
de sednare aren funnen pa det stille, der vi sékte den, vid
Torups moélla. Vid Hasslemélla har jag deremot sjelf tagit
ifragavarande vaxt, som der ymnigt forekommer.
_ Angaende Senecio viscosus L., som fér tjugo ar sedan
endast janns pa »Higanis vid schaktet N:o 9», kan an-
miarkas, att den numera forekommer lings hela kusten fran
Kullen till Barsebaick, som ligger mellan Malmé och Lands-
krona.

— I England pastar man, att det lyckats direkt férvandla Avena
fatua till A. saliva genom odling af densamma pa bérdig och tvartom
A, saliva i A. fatua pa mager jord. Man kan val dock ej annat an
betvifla rigtigheten af denna observation, da det tvirlom ar i Sveriges
bérdigare trakter, som A fatua frodas, da deremo! af densamma pa
flera af vara magraste, der hafre allmint odlas, intet spar finnes.

—- | férra drgingen af denna tidskrift dr redogjordt for de férsék,
som blifvit anstallda 6fver ftillvaron af en s. k. parthenogenesis i vixt-
riket, ett pastiende, som vickt ej ringa uppmiarksamhet bland bota-
nisterna. Saken ar dock innu Jangt ifran att vara afgjord, ty pa
samma ging, som flera personer framkhommit med bevis fir denna
asigt, hafva afven manga upplridt med tvifvel om rigtigheten och nog-
grannheten af de verkstalda experimenterna, dervid Adberopande sina
egna férsdk si vil med sédana vaxter, hos hvilka parthenogenesis re-_
dan skall vara iakttagen, som med andra dioecister, bvilka kunna tjena
till fragans belysning. S& har t. ex.-Regel visat, att hos Cham@rops
humilis, bvilken ansetts f6r en sa siker dioecist, att Gleditsch’s be-
kanta experiment med densamma ansdgs vara fullt bevisande pollens
nédvindighet fér groddbara fréns bildande, si val pistiller finnas hos

16

han- som st&§ndare hos hon-plantan, och att s&ledes bida kénen kunna
lemna frén, hvilka en mindre noggrann observatér Jatt skulle kunna
anse uppkomna genom parthenogenesis. — Men ej nog harmed; 4f-
ven hos den bekanta Coelebogyne, hos hvilken man ej kunnat upp-
tacka spor till standare eller nagot annat pollen afséndrande organ,
har man dragit observationen i tvifvelsmal pa féljande grunder: Alla
Euphorbiacee utan undantag hafva en gemmula anatropa. Genomskar
man ett moget fré af en sidan vdxt pa langden, finner man uti en
k6ltaktig, oljehallig fréhvita ett kraftigt, rakt embryo, hvilkets val
utvecklade rotamne 4r rigtadt uppat mot rothalet, under det att de
stora. platta, med 6fre sidorna mot hvarandra liggande hjertbladen,
hvilka innesluta plumula, dro vanda mot chalaza. Genomskir man
deremot elt till ulveckling kommet fré af Coelebogyne, kan man ej
upplicka nfgot fritt .dxtémne eller sp3r af rotamne och hjertblad.
I dess stalle finner man uti en kéttig omgifning, hvilken ej kan vara
fréhivila, da i dess celler inga fasta amnen finnas aflagrade, en ellip-
tisk kropp, som bestar af flera hopgyttrade, bladartade delar och som
genom en skifformig fot af fastare konsistens in all den 6friga cell-
vifven inom fréskalet dr fastvaéxt med chalaza. — Pa grund hiraf
forkiaras de s. k. fréna hos Coelebogyne att vara en knoppbildning
inuti fréknoppen, I:kartad med en dylik, som man observerat hos
»Keen’s Imperial Strawberry», en hybrid af Fragaria virginiana och
chiiensts.

— I orangeriet vid Versailles finnes ett Orange-trad, »den gamle
Bourbon» kalladt, hvilket Sr fulla 446 ar gammalt. Det 4r sé stort,
att man maste med tig uppehalla dess grenar. Oaktadt sin héga &l-
der dr det friskt och frambringar oupphérligt blommor och frukter i
rikt matt. Det blef 1414 uppdraget af fré vid Navarra och kom 89
Ar derefter sasom skank till Frankrike. Det var det férsta orange-
trid i Frankrike och pa dess vig fran Pyreneerna till Chantilly stroém=
made folket fran Jangt hall tillsammans for att beskada delsamma.

A BOTANISKA NOTISER for innevarande ar,
utgérande minst 12 tryckta ark jemte, om sa nédigt ar,
tillhérande plancher, kan _prenumeration erldggas hos Ut-
gifvaren med 3 Rdr Rmt; genom bokhandeln kunna de
for samma pris erhallas, men Utgifvaren 6nskar dock helst,
att prenumeranterna ville vinda sig direkte till honom.
Skulle nagot N:r af férra argangen ej kommit nagon pre-
numerant tillhanda, anhalles, att anmdlan derom med det
snaraste gores, da det oférdréjligen skall séndas. — Ut-
gifvaren begagnar tillfdllet att hos faderneslandets botani-
ster anhalla, att de genom insénda uppsatser och medde-
landen ville bidraga att géra tidskriftens innehall sa var-
derikt som méojligt.

UPSALA, WwAuHLsTRGm & c. 4858.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

N:o 2. TE, MW. PRIES. Februari
£858.

INNEHALL: ORIG:-AFH.: Ta. M. Furs: Skildring af en botanisk resa
i Ost-Finmarken 1857. — E. Fries: Bidrag till nigra Svenska
vixters synonymik. ~—- NYA SKAND. VAXTER: Boltrychium bo-
reale Milde. — LITTER.-OFVERS.: Norman: Quelques observations

-de Morphologie végétale. — Wistrém: Botaniska och Geologiska
jakttagelser 6fver Dalelfvens flodomrade. — STRODDA UNDERR.:
Om Storax. — Langes Danska Flora. — Om Botaniska Rese-

foreningen.

@rigimali-Afhamdlimgar.

lL. Skildring af en botanisk resa i Ost-Finmarken 1857 ~
af TH. M. FRIES.

(Forts.).

Af det redan anférda finna vi, att sng STE vege-
tation ar ganska rik och omvexlande. Men hartill kommer
derjemte, att isynnerhet vid backarnes utlopp, talrika repre-
sentanter af de andra regionernas mera egendomliga arter
afven har upptriida, hvarfére man vid hafstranden ndstan
kan fa prof pa hela landets vegetation. Det kan ej annat
an vacka stor férvaning, da man bland Haloscias, Cochlea-
rie och Stenhammaria far skada Erigeron alpinus, Gna-
phalium supinum, Saxifraga cernua, oppositifolia och ce-
spitosa, Sibbaldia, Dryas, Luzula arcuata och dylika*).

*) Utom de ofvan anférda har jag i Finmarken observerat i haf-
strandsregionen féljande egentliga fjillvixter: Gnaphalium norvegicum,
Erigeron elongatus, Saussurea, Mulgedium alpinum, Myosotis silva-

- lica, Gentiana nivalis, Veronica alpina, Pedicularis lapponica, Bart-
sia, Pinguicula alpina, Ranunculus pygmeus, Thalictrum alpinum,
Arabis alpina, Draba hirta, Viola biflora, Silene acaulis, Cerastium
alpinum och trigynum, Sawifraga nivalis, stellaris och aizoides,
Rhodiola, Epilobium origanifolium, Alchemilla alpina, Oxyria, To-

18

Och da man dertill lagger, att afven exempel pa ett motsatt
forhallande, fastiin mera sdllan, fdreflnnas, da t. ex. Allium
sibiricum finnes i slattfjallsregionen, Ammadenia och Ely-
mus langt upp i bjérkregionen o. s. v., kan man ej annat
an misstrésta om miéjligheten att har uppdraga nagra skarpa
gransor mellan de olika regionerna.

Jag har redan foérut omnamnt tvenne féreningslinkar,
som finnas mellan hafstranden och bjérkregionen, strand«
angarne och pilsnaren, hvilka intaga den laigre trakten mellan
bergen och stranden och som naturligtvis omvexla i omfang

efter deras stérre eller mindre afstand fran hvarandra. Till

dessa vill jag nu lagga de magra, torra torfmossarna, i hvil-
ka torfven redan hunnit den héjd, att den ej mera tillvaxer,
utan bildar smarre, bredvid hvarandra liggande kullar, skilda
fran hvarandra genom remnor af ofta flera alnars djup *),
Sedda fran en héjd tyckas dessa mossar vara en mangd
smarre kullriga klippor af svartaktig farg, beréfvade all vege-
tation; pa deras férvittrade yta trifves knappast nagon annan
vaxt an Rubus Chamemorus, sparsamt biandad med Pedi-~
cularis lapponica, Betula nana, Empetrum, Scirpus cespi-
tosus, Eriophorum vaginatum, Carex (aquatilis) epigejos
och rotundata. Endast mellan kullarne, der en stérre fuk=
tighet har och der bildat sig, finnes en nagot frodigare ve-
getation, paminnande om karren i den egentliga bjérkregionen.

Begifva vi oss nu fran de lagre trakterna uppat fjallens
och bergens sluttningar, komma vi till den egentliga bjérk-
regionen, hvarest detta triad bildar skogar, visserligen ej sa
tata och lummiga, som i de sydligare bygderna, men dock
vackrare, 4n man har kunde vanta. Vegetationen ar i denna
region ganska omvexlande, pa nagra lokaler ytterst mager,

fieldia borealis, Juncus triglumis, Luzula parviflora och spicata, Ca-
rex lagopina, Aira alpina.

*) En torfbildning i sa stor skula som kring Varangerfjorden har
jag aldrig skadat; isynnerbet mellan Seidafjaillen och Nyborg, pa Sjaa-
holmen vid Nezsseby, kring Wadsée o. s. v. intager den stora strackor
och ligger, sd att siga, af naturen uppstaplad och fardig att anvandas.
En undersékning af densamma skulle utan tvifvel vara af stort in-
tresse; jag vill har blott anfora, att vid Wadsdée, der man nédgats
tillgripa detta brannmaterial, har man i densamma funnit tallrétter,
ett tradslag, som nu alldeles icke (eller Stminstone blott i ett par trad)

finnes pa norra sidan af fjorden.
/

— ener

: 19

pa andra deremot sa frodig, att det ej kan undga att vacka
forvaning. Sjelfva bjérkskogarne aro nemligen vanligtvis yt-
terst torra och till félje deraf ar vaxtligheten sa ringa, att
knappast annat an Gnaphalium norvegicum, Antennaria
dioica, Solidago, Hieracium murorum, Linnea, Trientalis,
Cornus suecica, Viola canina, Dianthus superbus, Chame=
nerion angustifolium, Arctostaphylos officinalis, Calluna
(spars. pa n. sidan af fjorden), Pyrola rotundifolia, Poly-
gonum viviparum, Rumex Acetoselia, Juniperus communis
8. nana, Carex sparsijflora, Festuca ovina, Aira flexuosa
och nagra fa andra kunna trifvas pa den magra jorden. Sa
snart deremot fuktigheten nagot tilltager, dkas Afven vixter-
nas antal och frodighet; kring kallor, backar och elfvar bil-
das snar af Salices och Alnus barbata, mellan hvilka en
brokig samling af fjall- och laglands-vaixter om hvarandra .
tranga sig. Har finner man t. ex. Saussurea, Mulgedium
alpinum, Myosotis silvatica, Polemonium (coeruleum) gran-
dijlorum *), Veronica alpina, Pinguicula vulgaris och al-
pina, Archangelica officinalis, Thalictrum alpinum, Arabis
alpina, Cochlearia arctica, Geranium silvaticum (i flera far-
ger), Viola bifora, Melandrium silvestre, Stellaria nemo-
rum, Saxifraga nivalis, stellaris, cespitosa och cernua,
Epilobium origanifolium, palustre och lineare, Alchemilla
alpina, Geum rivale, Spirea Ulmaria, Phaca frigida (We-
stereliven), Oxyria, Orchis maculata, Coeloglossum viride,
Paris, Juncus triglumis, Luzula parviflora, Milium effu-
sum m. fl. Tilltager fuktigheten Annu mera, sa att karr
uppkomma, undantranges bjérken helt och hallet af pilarnes
téta massor, mellan hvilka Petasites frigida, Galium palu-
stre och uliginosum, Menyanthes, Pedicularis Sceptrum
Carolinum och lapponica, Caltha palustris, Cardamine
pratensis, Viola suecica, Comarum, Andromeda polifolia,
Betula nana, Triglochin palustre, Eriophorum angusti-
folium, vaginatum och capitatum, Carex irrigua, rariflora,
capillaris, ampullacea, vesicaria, Calamagrostis stricta,
Equiseta m. fl. frodas; i sjelfva vattnet rader deremot en

*) Af denna i Skandinavien férr ej uppmarksammade vixt, som af
en del férf. anses fér art, af andra fér underart, skall i ett féljande
beskrifning meddelas.

20

ytterst fattig flora af Batrachium trichophyllum, Subularia,
Hippuris, Callitriche verna, Sparganium hyperboreum och
Alopecurus geniculatus, alla blott pa spridda eller enstaka
stillen. — Mellan skogsdungarne utbreda sig hir och der
éppnare grismarker, hvilka pa magrare stallen kladas af
Achillea millefolium, Taraxacum officinale, Hieracium
alpinum*), Campanula rotundifolia, Primula stricta, Ra=
nunculus acris, Cerastium alpinum p- glabratum, Poten-
tilla alpestris, Astragalus alpinus, Carex alpina och atrata,
Festuca rubra och ovina, Poa pratensis och alpina o. s,
v.; pa boérdigare nar deremot graset (hufvudsakligen Cala-
magrostides och Poa pratensis) en ovanlig frodighet och
forekomma talrika vaxtarter, till stérsta delen desamma,
som redan aro anférda fér strandingarna. Pa nakna torra
klippor visa sig Draba hirta och incana #- contorta, Di-
anthus superbus (isynnerhet pa Ald-tsjok!), Cerastium alpi-~
num, Sedum annuum, Rhodiola, Saxifraga oppositifolia,
Alchemilla alpina m. fi.

Till denna region héra afven de platser, som har kunna
gora ansprak pa att kallas »odlade stallen»; att de vaxter,
som pa dessa har férekomma, maste vara till antalet ytterst
fa, kan man latt finna deraf, att endast undantagsvis en
eller annan gir nagra svaga, oftast misslyckade forsék med
odling af kalrétter och potatis. Ocksa finnes ej mera an ett
enda egentligt ogras, Stellaria media, men detta forekommer
aifven i en sadan mingd och frodighet, att det vacker for-
vaning. Jemte denna visa sig i hiir bosatta Norrmans sma
planteringar nagra fa andra arter, sasom Senecio vulgaris,
Galium aparine, Sinapis arvensis och Urtica urens**),
dock blott sa sporadiskt och-sparsamt, att de knappt for-
tjena omnadmnas. Till denna lokal kan man mahanda Afven
rikna Sjé-Finnarnes af torf och jord uppkastade kojor (gam-

*) Ofverallt i denna uppsats, der »H. alpinum» finnes anférd,
tages detta namn i sin kollektiva betydelse; vi hoppas framdeles fa
tillfalle att framstalla de sins emellan bégst olika former och arter,
som harunder innefattas.

**) Kring Wadsde, der U. urens ir allman, tillkommer dessutom
Chenopodium album och vid Mortensnas jemte alla dessa afven Aspe~
rugo procumbens.

ae

2I

mer), hvilka vanligtvis om sommaren lysa hvita af otaliga
massor af Matricaria inodora.

Sadana iro i korthet de grunddrag, som jag trott mig
finna af vegetationen i denna region. Ju mera man stiger
mot héjden pa fjillsluttningarna, desto mera forandras na-
turligtvis densammas utseende, i det att bjérken allt mer
och mer férkrymper till en lag vresig buske, som endast pa
spridda stallen férekommer; pa samma gang férsvinna afven
de frodigare, saftrikare vaxtarterna och vegetationen antager
ett mera torrt, risaktigt utseende. Slutligen vid ungefar 700
fots hdjd diver hafvet upphér bjérken helt och hallet och
den region vidtaver, som ganska limpligt blifvit benamnd
slattfjallsregionen. - Fjallen aro neml. har ej af nagon betyd-
ligare héjd (de hégsta i Ost-Finmarken na ungefir 2000 fot
éfver hafvet) och uppskjuta ej i nagra spetsar, utan bilda alla
ofvanpa platta, vidstrickta slitter, hvarest endast under
vissa kallare ar sné pa nagra stillen qvarligger under hela
sommaren. Vegetationen ar har i allmanhet mycket mager
och enformig. De vidstrackta torra slatterna med sin tunna
jordskorpa och sina kala klippor tackas endast sparsamt af
risaktiga och lagvaxta dérter, och endast der backar eller
kirr bildat sig, samlas arterna till nagot stérre antal. Pa
den férstnimnda lokalen finna vi hufvudsakligen Gnapha-
lium supinum, Hieracium alpinum, Diapensia, Pedicularis
lapponica, Draba hirta, Silene acaulis, Saxifraga oppo-
sitifolia, Sibbaldia, Dryas, Alchemilla alpina, Arctosta-
phylos alpina, Phyllodoce, Azalea, Oxyria, Salix herbacea,
Juncus trifidus, Luzula arcuata, hyperborea och spicata,
Carex rigida, lagopina och rupestris, Festuca ovina samt
Poa alpina; pa de sednare ater bilda sig ofta sma snar af
Saha lanata, Lapponum, glauca och myrsinites och visa
sig atskilliga af de i bjérkregionens kiirr mera vanliga arterna.

Till denna allmanna skildring af vegetationsférhallan-
derna kring Varangerfjordens innersta vik, Meskfjorden,
kunde jag visserligen lagga en forteckning pa atskilliga sill-
synitare arter, som jag har pa enskilda punkter iakttog, men
det torde vara mera lampligt att uppskjuta detta, till dess
jag pa ett stalle far meddela tilligg till den Flora éfver
Finmarken af Lund, som finnes i Bot. Not. 1846 4% 5—6.

22

Deremot gar jag nu att hir meddela nagra kortare anmark-
ningar Ofver lafvegetationen derstades.

Det fdrsta, som dervid genast faller 1 6gonen, ar den
fattigdom pa hiégre, men utvecklade lafarter, som ej blott
har utan i alla de af mig besikta delarne af Finmarken ar
radande. Oaktadt jag specielt eftersékte dem, kunde jag t.
ex. ej antraffa det ringaste spar af Usnea, EHvernia pru-
nastri och furfuracea, Ramalina calicaris, Cetraria odon-
tella och juniperina, Parmelia aquila, lanuginosa och ge-
lida, Cladonia turgida, Umbilicaria pustulata och polyr-
rhizos m. fl., och andra t. ex. Ramalina polymorpha, Ce-
traria islandica och cucullata, Parmelia parietina och ei-
liaris, ja t. 0. m. sjelfva renmossan forekommo i ovadntadt
ringa mingd. — For éfrigt kan man 4fven bland dessa finna
representanter fdr de olika regionerna. Sa t. ex. karakte-
riseras hafstrandsregionen hufvudsakligen af Parmelia stra-
minea, aipospila och molybdina samt Verrucarta maura,
bjérkregionen af Evernia jubata, Peltigere, Parmelia oli-
vacea, stellaris och protuberans m. fi. allmannare arter,
samt slattfjillsregionen af Evernia divergens och ochroleuca,
Parmelia hemalea, Cladonia »vermicularis», Lecidea ar-
meniaca, agelea, sabuletorum alpestris och cumulata 0. s.
v. Dock synes flertalet vara mindre bundet vid regionerna
in vid de sirskilda lokalernas beskaffenhet, och i afseende
harpa kunna vi dela lafvarne i jord- sten- och trad-lafvar,
af hvilka de férstndmnda hir forekomma i ett jemférelsevis
stort antal och under intressantare arter och former, hvar-
ibland flera iiro med siikerhet obeskrifna, under det de sist-
nimnda blott mera sparsamt férekomma och nastan endast
i sa triviala arter, som Evernia jubata, Cetraria pinastri,
Parmelia saxatilis, physodes, olivacea, stellaris, subfusca
och atra, Lecidea parasema och sanguinaria (pa en), Ca-
lictum trachelinum (x.); endast den har allmanna Biatora
cinnabarina samt Calicium byssaceum (pa Salix glauca)
fortjena att sirskildt omnimnas. Att anfdra alla de ut-
mirktare jordlafvarne blefve for vidlyftigt och ar afven for
nirvarande icke mojligt, da jag annu ej tillrackligt granskat
desamma; det ma vara nog att hir blott nimna Hvernia
Thulensis, Cetraria nivalis och cucullata, bada med frukt,
Nephroma arcticum och resupinatum var. levigata, Pelti-

23

gera malacea och ‘venosa, Solorina crocea, Parmelia pul-
verulenta g. glaucescens, brunnea, hypnorum, oculata 8. dac-
tylifera (isynnerhet pa fjallslaitterna), subfusca var. epibryon,
tartarea med var. frigida, turfacea och verrucosa, Gyalecta
foveolaris (pa torf, isynnerhet nara hafvet) och geotca, Ste-
reocaulon alpinum, Cladonia bellidifora, amaurocrea och
neyanipes» Beomyces roseus, Biatora atrorufa och junger-
mannie, Lecidea flavovirescens, arctiea (pa mossa), sca-
brosa, Spherophori c. fr., Sagedia cinerea, Verrucarta
gelatinosa m. fl. Bland stenlafvar kumna vi skilja mellan
de pa klippor af urformationen firekommande och de, som
tillhdra den yngre konglomerat-artade bergart, som har ar
den hufvudsakligen férherrskande. Af de férra har jag re-
dan vid omnamnandet af de vid Tanaelfven insamlade anfort
en del, till hvilka kunna liggas Evernia ochroleuca 8. cin-
cinnata, Ramalina polymorpha, Parmelia stygia 8. lanata,
ciliaris var. (cfr. Wnbg Fl. Lapp. p. 434), elegans och ba-
dia c. varr., Lecidea paneola c. fr. och lugubris, Umbili-
caria proboscidea och cylindrica; bland de sednare finnas
deremot ej manga utmarkande arter, da det ar hufvudsak-
ligen pa den mossa och jord, som finnes pa detta slags klip-
por, den mangd arter trifves, som man der finner. Anmar-
kas ma blott Parmelia obscura 8. tenella, Lecidea asperella
och Collema fasciculare. — Det nu anforda kan visserligen
ej gora ansprak pa att vara nagon tillracklig skildring af laf-
vegetationen hiirstaédes, men dock nog att visa, att man af-
ven i detta afseende ej i dessa trakter blir obelénad.

Vi lemna nu det inre af Varanger-fjorden for att skil-
dra nagra af de exkursioner, som derifran féretogos, och be-
gifva oss da férst till Mortensnes, beliget 2 mil 6. om Ny-
borg och bekant for Skandinaviens botanister sasom den fér-
ut kanda enda lokalen pa var halfé for Colpodiwm latifo-
lium. Detta isynnerhet pa lafvar rika stille besdkte jag
flera ganger och tillbragte der manga angeniéma stunder hos
dess giistfrie egare, Handlanden Nordvi, hvilkens fortjenster
om utredandet af de hedniske lapparnes begrafningsplatser
iro allmint erkinda. Stallet ar mahanda ett af de forst
bebygeda i Ost-Finmarken och en vacker bautasten med om-
gifvande 14 stenringar hinvisar pa anor uti den graa forn-
tiden. Men ocksa marker man har menniskans ingripande

24 s
pa naturen; bjérkskogen, hvilken kring Nyborg har och der
gar ned nda till stranden, har har blifvit nedfalld och lik-
som allestides kring Varangerfjorden, med undantag af dess
innersta vikar, finner man den nu ej férrin bakom de fjall,
som resa sig vid eller pa nagot afstand fran stranden. Vid
Mortensnies fr det Storfjillet, som bildar denna grins. I
springorna af dess tvarbranta, af Parmelia elegans rédskim-
rande klippor hade jag fér férsta gangen néjet att skada den
for dfrigt inom Ost-Finmarken ej sillsynta Oxytropis cam-
pestris gp. sordida uti talrika fargvariationer fran mérkblatt
till blekgult. For dfrigt erbjuder fanerogamvegetationen har
ej] manga vasentliga olikheter mot vid Nyborg; det ma vara
nog att anfora af dem, jag har observerade, Hrysimum alpi-
num, Cochlearia arctica, Chrysosplenium alternifolium 8.
tetrandrum, Epilobiwm lineare, hvilken jemte Saxifraga
aizoides och dess var. aurantia frodas i de fran Storfjallet
nedfallande backarne, Fragaria vesca, hvilken har pa Stor-
fjallet nedanfér dess Ofversta tvéra afsatser i stérsta spar-
samhet férekommer pa sitt nordligaste vaxestalle, Salia# ha-
stato-herbacea (Klubbnasviken) samt flera monstrésa former
af detta sligte, Corallorhiza, Carex parallela, hufvudsak-
ligen i ett litet karr mellan byggningarne och fjallet, Col-
podium, som i »birkelierna» ofvan Storfjillet och den bakom
detta liggande kirrmarken pa fuktiga stillen upptréder i stér-
sta ymnighet. — Af lafvar vanns deremot ett rikare byte.
Sa t. ex. erhéllos pa Storfjallet bland annat Ramalina poly-
morpha, Sticta linita, Parmelia ciliaris var., frustulosa,
pallescens var. Upsaliensis och verrucosa, Gyalecta geoica
och foveolaris, Pilophorus robustus, Cladonia »vermicula-
ris», Biatora placophylla (ster.), rubiformis (utmarkt vac-
ker och val skild art!), atrorufa och cuprea, Lecidea fla-
vovirescens, vesicularis, »cumulata» och scabrosa, Verru-
carie n. sp. m. fl. Pa andra klippor, hvilka ej sasom det
nu nadmnda fjallets aro af konglomerat-artad byggnad, utan
tillhédra urformationen, t. ex. Fuglebjerget och Klubben ar
lafvegetationen mindre intressant; af de der observerade ma
blott anféras Parmelia chlorophana, Gyalecta cupularis
(spars.), Lecidea Morio och nagra andra annu ej fullt be-
stimda arter af detta sligte, bland hvilka troligen L. bi-

25

formis och miscella, Spherophorus coralloides c. fr., Sage-
dia clopima ete. |

Trenne mil mot dster fran Mortensnes ligger den lilla
staden Wadsée, utmarkt for sin under de sednare aren o-
vanligt hastiga tillvaxt samt for sin lifliga handel. I vege-
tativt hanseende dro deremot dess omgifningar icke utmarkta
fér annat an en ovanlig torftighet, en fdljd deraf, att intet
enda trad finnes i stadens nirmaste omgifningar, utan ndstan
endast magra, vidstrickta torfmossar. ‘Under de dagar, jag
pa olika tider af sommaren der uppehdll mig, fann jag intet
af intresse utom Hieracium alpinum 4. gracilentum Fr.
Mon. (ymnig pa backarna mot haivet v. om staden), Sten-
hammaria, Conioselinum Gmelini (inne 1 sjeliva staden),
Cochlearia anglica (isynnerhet pa den lilla én Sandskjer),
Stellaria crassifolia, Saxifraga stellaris var. comosa, Sib-
baldia jemte Gnaphalium supinum pa hafstranden, Carex
chordorhiza, Phlewm pratense samt nagra Jafarter, sasom
Parmelia straminea, molybdina, aipospila, tartarea var,
gonatodes, Lecidea pezizoidea 0. s. vy. Mahinda skulle dock
en utflykt till den ofvan staden belagna skogbevuxna trakten
lemna ett rikare utbyte.

Den 18—20 Juli upptogos af en exkursion, som jag i
sallskap med Prosten Sommerfelt féretog till Polmak, en
liten by med ett nyligen uppbygdt kapell invid Finska gran-
sen, 6 mil fran Tanaelivens mynning. Efter en vandring
diver de Gdsliga Seidafjillens slitter, der vaxterna dro in-
skrankta till nagra risaktiga krymplingar och der Diapensia,
enligt Wahlenbergs ord, »val bildar de vackraste gréna tuf-
vor eller dynor, liksom inbjudande att sitta pa, men som i
verkligheten dro sa harda, att man snarare kan stita sig
pa dem», anlainde vi till Skipagurra vid Tanaelivens strand,
hvarifran farden batledes fortsattes. Kring Polmak anstiillde
jag, omsusad af otaliga skaror blodtirstiga myggor, smiirre
utflygter at fiera hall, for att erhalla ett begrepp om vege-
tationen i de fran hafvet mera aflagsna trakterna, och den
férndémsta olikheten tycktes mig vara den, att hiir triiden i
stérre massa och frodighet upptrida. Sa t. ex. forekomma
har Prunus Padus och Populus tremula visserligen icke,
sasom Lund uppgifver, pa sina nordligaste vaxestillen, (da
den forra finnes annu vid Fingervandet och den sednare i

26

bjérkregionen pa n. sidan af Varanger flerestades, ehuru lag-.
vaxt, visar sig), men ganska resliga och frodiga. Samma
férhallande eger afven rum med Sorbus aucuparia, men tal-
len gar ej sa langt ned som till detta stalle, utan bérjar
forst nagra mil langre uppfér floden. — Af fanerogamer
erhéllos ej har manga af varde, hvartill orsaken mahainda
till en del maste sdkas deruti, att i anseende till varens
sena ankomst detta ar endast ett ringare antal arter annu
blommade, mahanda &fven deri, att visserligen atskilliga
allmanna sydligare arter har visa sig, men pa samma gang
de sillsyntare, for Finmarken mera egendomliga arterna sak-
nas. Jag erhdll saledes blott Lychnis alpina, Sazxifraga
nivalis 8. elatior (= S. hieracifolia 8. subnivalis Hn), Ru-
bus arcticus, Phaca frigida (mom Finlands omrade, ej
blommande), atskilliga monstrésa former af Salia hastata,
Luzula hyperborea och nagra fa andra. Af lafvar hade jag
hoppats att, isynnerhet pa asparna, erhalla atskilliga rarare
arter, men nagra mer laf-fria stammar an de har forekom-
mande har jag knappast skadat; endast Parmelia stellaris
och cerina, Biatora aurantiaca och Lecidea parasema fore-
kommo i allra stérsta sparsamhet. Det slagte, som deremot
har frodades, var Cladonia, och det gladde mig mycket att
har blifva dfvertygad om, att C. eyanipes Smrit. endast ar
en mycket stor, steril C. Botrytes; af detta sligte sagos dess-
utom bland andra C. amaurocrea ec. fr., Botrytes «, car-
neola, cornuta och bellidiflora, samt ai andra latvar Cetra-
ria sepincola, Parmelia oculata pg. dactylifera, Lecidea
sabuletorum alpestris, Umbilicaria vellea at gigantiska di-
mensioner, Calicium byssaceum, » Endocarpon viride» och
Verrucaria gelatinosa. — Aterfirden skedde likaledes pa
bat till Skipagurra, der pa stranden 5 arter af sligtet’ Lu-
‘eula stodo blandade om hvarandra, nemligen ZL. pilosa,
campestris gp. pallescens, spicata, arcuata och parviflora,
Under hemvandringen Ofver fjallfalten sysselsatte vi oss sa
ifrigt med insamlande af Lecidea agelea, armeniaca och
nagra andra arter af detta sligte, som jag pa bortvdgen
observerat, att vi, utan att mirka det, forirrade oss fran
den lilla gangstigen och vara barare, samt slutligen utan rin-
gaste begrepp om vagen eller vaderstrecken befunno oss in-
svepta i en den tjockaste dimma, som dolde afven de nar-

27

maste foremalen. Efter att pa mafa hafva vandrat omkring,
antraffade vi dock genom en lycklig slump gangstigen och
anlinde pa morgonen den 21 Juli till Nyborg.

Ett par dagar derefter foretog jag, likaledes i Prosten
Sommerfelts sallskap, en nagot langre utflygt, hvilken strackte
sig till Lebesby vid Laxefjorden och som i flera hinseenden
var for mig af stérsta intresse, hvarfére den torde fortjena
en kort skildring. — Den 23 Juli begafvo vi oss fran Ny-
borg éfver fjallen till Seida, under hvilken fard Polemonium
(coeruleum) grandiflorum och Colpodium latifolium obser-
verades pa griinsen mellan bjérk- och sla&ttfjallsregionerna
ofvan Seida, vid hvilket stalle en af Hlymus arenarius be-
vuxen sandbank i Tanaelfven lyste réd af en gigantisk Astra-
galus alpinus. -Eliven erbjéd nu ett helt annat utseende
in i slutet af Juni; den massa af sand, som den standigt
bortskéljer fran sina undergrafda strander och under sitt lopp -
har och der afsitter, bildade nu Ofverallt vidstrackta sand-
reflar, mellan hvilka den sinande floden letade sig vag. Pa
det vanliga, angeniima sittet med elfbat fardades vi ned till
Guldholmen, hvarifran vi fdljande dagen batledes begafvo
oss till Wester-Tanen. Pa nagra stillen lade vi har 1 land
och vegetationen tycktes, efter hvad jag af en sadan flygtig
blick pa densamma kunde démma, ej viisendtligt afvika fran
densamma vid Tanaelfven. Veratrum stod har dfverallt,
annu ej blommande och oftast affrusen , Addiwm sibiricum,
Salix reticulata och myrsinitis visade sig pa fuktigare stal-
len och pa taken af Finngammerne frodades Capsella bursa
pastoris 8. -integrifolia. Pa aftonen anlinde vi till Malde-
vuodna, afven i Wester-Tanen, hvarifran genast vandringen
dfver Lebesbyfjallen begyntes. Beklagligtvis voro dock dessa
innu till en stor del tickta af sné, hvarfére jag gick miste
om manga arter, som jag har annars kunnat finna och som
Sommerfelt redan fiérut har observerat; gras, Carices och
Hieracia voro ainnu sa outvecklade, att afven af dem inga
skérdar kunde giras. Pa sluttningarne mot Tanafjorden
blommade de vanligare fjillvaxterna, Diapensia, Alchemilla
alpina, Dryas, Astragalus alpinus fl. alb., Azalea, Salix
herbacea, Luzula spicata, arcuata, hyperborea och Wahlen-
bergit och straxt vid fjallplataens bérjan blomstrade nu som bast
vid en liten biick Ranunculus nivalis. Vid backen Njoam-

28

meljok métte dock en herrligare syn af tusentals exemplar
af den nu i sin basta fagring staende Ranunculus sulphu-
reus, blandad med R. nivalis, men genast med latthet skild
fran densamma. Jag tillbragte har ett par timmar med att,
lyst af midnattsolens matta stralar, insamla denna sallsynta
planta; natten var kall, vattnet éfverdrogs af en tunn is-
skorpa, Betula nana stod silfverfirgad af rimfrost och R.
sulphureus befanns, sedan den afskéljd blifvit nedlagd i por- —
téren, — hafva hopfrusit i en hég, som fasthingde vid por-
térens viggar. Jag anfir detta blott sasom karakteriserande
klimatet, ty icke mangen torde inom Skandinavien hafva er-
farit nagot dylikt i slutet af Juli manad. I ett fjallfinntalt,
hvars grannskap en uppstigande rékpelare forradde, tillbragte
jag derpa nagra timmar med att, omgifven af taltets for—
vanade innevanare, upptina och inlagga mina frusna plantor,
och da jag sedan utkom, fann jag hela marken och alla dess
vixter hvita af rimfrost. En kylig och ogenomskadligt tat
dimma, som pa ett férvillande sitt gaf de obetydligaste héj-
der utseende af higa fjill, insvepte hela trakten, sa att var
»vappus» (vdgvisare) hade godt tillfalle att visa sin sakra
kannedom om vagen, da vi nu Ofver ofantliga sndfalt och
brusande bickar, som har och der genomskurit snémassorna,
vandrade framat. Den »réda snén» firgade flerestides sn6-
failten pa langa strickor och pa de bara flackarne visade sig
en sparsam fanerogamvegetation af Ranunculus nivalis och
pygmeus, Silene acaulis, Salix herbacea och dylika. Der-
emot bokstafligen tiicktes marken af lafvar och det nastan
af en enda art, Parmelia oculata 8. dactylifera ce. fr., blan-
dad med en och annan P. tartarea och dess var. gonatodes,
Stereocaulon alpinum och denudatum, Biatora cuprea 0.
s. v. Fram pa morgonen den 25 anlinde vi till den lilla
eliven Laggo, vid hvilken Ran. nivalis och Trollius stodo
affrusna och Alopecurus pratensis B alpestris sparsamt vi-
sade sig bland pilbuskarne. Vi uppgjorde hir en eld, vid
hvilken vi nagra timmar hvilade oss efter var nattliga marsch.

Vid middagstiden fortsattes ater vandringen Ofver om-
vexlande fjall och dalar. Vegetationen var, om jag blott
tilligger Savifraga cernua och Oxytropis campestris B. sor-
dida, fullkomligt densamma, som under féregaende natt
skadats; t.o.m. Ran. sulphwreus fanns, ehuru sparsamt, vid

29

en liten biick bland ymnig R. nivalis. Forst da vi mot af-
tonen kommo ned i en trang dal i grannskapet af Laxefjor-
den, bdrjade en frodigare vegetation af Gnaphalium nor-
vegicum, Myosotis silvatica, Arabis alpina, Melandrium
diurnum, Saxifraga stellaris, Listera cordata, Carex a-
trata m. fl. bjérkregionens allmannare arter.

De tvenne derpa filjande dagarne anvande jag. dels till
de insamlade vaxternas omvardnad, dels till kortare exkur-
sioner omkring Lebesby, hvars vegetation tycktes éfver-
ensstimma med den vid Nyborg. Omkring kyrkan visade
sig bland andra Gentiana nivalis, Stellaria humifusa, Ce-
rastium trigynum och alpinum.p glabratum, Carex alpina,
atrata, irrigua, rarijflora, capillaris och incurva g pra-
tensis samt Potentilla alpestris under tvenne redan pa langt
hall skilda former, af hvilka den ena afviker fran var van-
liga genom dubbelt stérre och nagot blekare blommor, hvil-
kas krontlad fullkomligt sakna den karakteristiska mérkare
flicken. Densamma férekom Afven pa Lille Brattholmen,
en i fjorden liggande 6, hvilke:s mot sider stupande berg-
sluttningar nu prunkade i en yppig grénska och skiftande
fargprakt af Solidago, Hieraciwn vulgatum, Cerefolium sil-
vestre, Ranunculus acris, Trollius, Erysimum alpinum,
Geranium. silvaticum i flera farger, Melandrium silvestre,
Silene maritima, Viscaria alpina, Rhodiola m. fl., under
det uppe pa hdjden métte dessa magra torfmossar med sin
sparsamma beklidnad af Rubus Chamemorus. Jag tillbragte
har flera timmar med insamlande af vackra fruktbarande ex.
af Parmelia straminea, ifvensom de sparsammare Parmelia
frustulosa g- insulata och atrosulphurea. — Kring Sjaanes
anmiarktes blott Pedicularis Sceptrum Carolinum, Epilo-
bium alpinum och Eriophorum angustifolium g monosta-
chyum, en var., som annars blott 1 enstaka exemplar visar
sig bland hufvudformen (t. ex. vid Wadsée), men pa detta
stille uteslutande kladde ett litet karr.

Den 28 lemnade vi Lebesby, der vi fatt réna den o-
vanliga och férekommande giistfrihet, hvarmed man af de i
dessa trakter bosatta Norrmin Ofverallt bemétes, och van-
drade till Kalak. Evrigeron alpinus g. minor, utomordent- —
ligt stor och vacker Dryas, Gymnadenia Conopsea, Coelo-
glossum viride, en mangd former af Salix nigricans, bland

* ae

hvilka den utmarkta *borealis, Parmelia atrosulphurea och
hemalea, Biatora rupestris, Lecidea agelea och armeniaca
observerades under denna korta vandring, som dock till félje
af den for denna sommaren ovanliga hettan och de férfar-
liga myggornas tata moln foreféll temligen dryg och besvar-
lig, hvarfére jag var ganska belaten att fa sla mig till ro
i den bat, som fran naimnda stille férde oss till Fallevuodna.
Vid framkomsten hit hade alla obehagligheter upphért, den
redan intridda aftonen spridde en angenim svalka och en
sakta vind hade forjagat myggorna, hvarfére afven de 4 a
5 timmar, som upptogos med vandringen dfver Langfjord-
fjillen hastigt férsvunno, isynnerhet som vagen under ned-
stigandet férde genom trakter med den herrligaste utsigt af
rent hégnordisk karakter, med brusande vattenfall mellan
tvirbranta klippor, grénskande bjérkar och hvalfbildande
snomassor. Nagra nya bekantskaper inom blomsterverlden
voro visserligen ej hir att géra, men angenamt ar det all-
tid att fa fornya den med sadana som Ranunculus sulphu-
reus och nivalis, Hieraciuwm alpinum var., Cerastium tri-
gynum, Saxifraga cernua, en mangd Salix-former, isyn-
nerhet af glauca och nigricans, af hvilka en fullkomligt 6f-
verensstimmer med Wahlenbergs egna exemplar af S. punc-
tata, Luzula Wahlenbergii, Lecidea agelea m. fl. Den
forstnimnde visade sig férst i stérre massa vid den back,
som fran 6. infaller i Nikolajok.och sedan flerestides i slatt-
fjallsregionen. Vid sjelfva Nikolajok anmiarktes t. 0. m. den
for hafstranden for Ofrigt karakteristiska Alliwm sibiricum. .

Ungefar vid midnatt anlinde vi till Langfjordbotten, der
vi i en Finnes »sjaa» (sma byggnader, i hvilka skinn, kla-
der, matvaror o. s. v. férvaras) fingo ett behagligare natt-
lager an inne i gammerne, der en osnygghet, som trotsar
all beskrifning, stiindigt rader. Vi hade amnat genast pa
morgonen fortsitta farden utat Langfjorden, men stark mot-
vind nédgade oss att qvardréja till aftonen. Nastan hela
dagen anvandes till vixternas vardande och en val behdflig
hvila; endast under en kortare vandring anmarktes pa haf-
stranden en miarkvirdig Hieracium af H. alpini grupp (af-
ven kring Nyborg), Stellaria humifusa, Saxifraga cernua,
Oxytropis campestris p. sordida och Lathyrus maritimus,
som nu borjade utveckla sina skéna blommor, samt nagot

31

héere upp Carer pulla, Aira alpina och ymnig Veratrum,
hvilken nu begynte blomma, der den ej af frosten var all-

deles férharjad.
(Forts.)

2. Bidrag till nagra Svenska vaxters synonymik

af E. F RIES.
(Forts.) *)

47. Da Sedum serangulare L. af Gren. och Godr.
hianfores till S. acre, afse de icke var Svenska och otvifvel-
aktigt Linneanska art, hvilken de upptaga under namn af
S. boloniense. Lika litet kan deras antagande af Trifolium
procumbens for den akta T. agrarium L., bifallas.
| 48. Epilobium ar ett hos css ursprungligt (autochto-
niskt) slagte, som férekommer under talrika former. Vi hafva
synnerligen vinnlagt oss om dessa vaxters odling och hoppas
i en sdrskild uppsats fa tillfalle att meddela resultaterna. Har
ma i férbigaende anmirkas, att den efter kallorna och alla
aldres asigt akta H. tetragonum L. (= FE. adnatum Grie-
seb.) **) sasom endast tillhérande det sydliga Sverige synes
vara en for medlersta Sveriges botanister okind vaxt (da
jag 1820 meddelade Prof. Wahlenberg densamma, betygade
han sin synnerliga fignad dfver denna for honom sasom in-
hemsk okanda art). lLinne erkande aldrig nagon af de i
medlersta Sverige férekommande medelformerna (hvari man
pa sednare tider trott sig finna flera arter) fir #. tetrago-
num, utan uppgifver den endast som syd-europeisk, hvari
man eger ett fullgiltigt, fastan negativt bevis, att han med
sin EL. tetragonum ej afsett nagon af dessa. Sa val LE. te-
tragonum, som E. virgatum hafva flera ar odlats i harva-
rande tridgard och visat sig sa skilda, att nagon forening
af dem ej synes tankbar; den férra utmirker sig genom sin
skarpt fyrkantiga stjelk, sina tita oskaftade bladrosetter,

*) Denna tidskrifts inskrinkta utrymme tillit icke afslutandet af
denna uppsats i férra argingen, men da den utgéres af spridda an-
mirkningar, hvilka kunna ségas hvar for sig utgdra elt helt, hoppas
vi, att vara lisare hirmed hafva benidget dfverseende.

Redakt.

**) Enligt skriftligt meddelande af Babington skall E. roseum ligga

i Linnés herb. under namn af E. tetragonum /

32

sina jemnbredt-aflanga, titt sagtandade, glinsande och pa
stjelken nedlépande blad; den sednare deremot genom oregel-
bundet kantig stjelk, med utlépande tradlika, glesbladiga
rotskott, lancettlika, glest tandade, dunkla, aldrig nedlé-
pande, utan snarare kort skaftade blad o.s.v. Under kul-
tur i hdrvarande tridgard har den merendels visat sig an-
nuell; de flesta Epilobia blomma forsta aret.

49. Epilobium hypericifolium, behandlad sasom an-
nuell, har flera ar bibehallit sig oférandrad, men som pe-
renn ofvergatt till EL. montanum. Deremot har EF. collinum
(uppdragen af fron, erhallna under namn af E. alpinum)
hittills visat sig fullt konstant, men likval tro vi den icke
kunna skiljas fran den vanliga HE. montanum; man eger ju
motsvarande konstanta dvergformer af Rose, Phaseoli o. s. v.

50. Epilobium Hornemanni Reich. ar en for samtliga
botanister okind vixt, som féranledt flera grundlésa giss-
ningar. Da den dr aftecknad efter mina exemplar, medde-
lade af Hornemann fran Island (ej »Filand», sasom genom
tryckfel eller felaktig lasning uppgifves af Reichenbach), kan
jag med bestimdhet upplysa, att den ar en mager form af
E. origanifolium. Dessa exemplar ega for dfrigt ingen auk-
toritet for bestimmande af den Norska EF. nutans FI. Dan.,
emedan Hornemann efter Wahlenbergs Fl. Lapp. till #. nu-
tans hinférde formerna af LE. origanifolium.

51. Cotoneaster nigra Wahlb., nu mera spridd till
alla botaniska tradgardar, har 6fverallt visat sig oférander-
lig och anses nu vanligen som egen art. Derom kunna a-
sigterna vara delade, men hvad som uppenbart ar oratt, ar
att forkasta forste upptickarens namn, som védl beskrifvit
densamma, och foredraga det yngre (C. melanocarpa) af
Fischer, hvilken ingenstiédes beskrifvit sin art.

52. Odlade exemplar af den s. k. Rosa Achariwi af-
vika fran R. tomentosa Koch. (Smiths R. tomentosa inne-
fattar iifven den stérre formen af R. mollissima; den van-
ligare mindre benimner han R. mollis) endast genom mera
glatta blad. Den i lefvande tillstand sa karakteristiska gra
fiirgen ar gemensam for bada.

53. Rosa carelica, den skénaste och utmarktaste af
alla Svenska rosor, blommar arligen i harvarande tradgard;
buskarne hafva godhetsfullt blifvit sainda fran Westerbotten

33
af Herr Apothekaren Dyhr. Ryska botanister hanférde den
forst till Rosa cinnamomea,; men trodde sig sedermera i
densamma igenkinna R&R. acteularis Lindl. *), Hvartenda ord i
Lindleys definition: »elatior, aculeis (sparsis) inequalibus,
foliolis glaucis rugosis convexiusculis, fructu obcampanu-
lato» (pyriformi enl. fig.) ar dock motsatt R. carelica, hvil-
ken ar: humilior, aculeis confertissimis subsetaceis, foliolis
lete viridibus levissimis planis, fructu ovato apice in col-
lum constricto. Annu mera afviker figuren (Lindl. Mon. t.
8.); taggarne aro glest spridda, blomskaft och foder (dfven
enligt beskrifningen) slita, da R. carelica ar fran roten anda
till blomkronan tatt, beklidd af borstlika taggar. Med of-
vannimnda figur éfverensstimma exemplar fran Berliner-triid-
garden och sma plantor iharvarande, uppdragna af fron fran
Paris, som med var .R. carelica knappt hafva nagon likhet.

54. Af Linnés, af oss aterstallda Potentilla. intermedia
lemnas en god figur i Lehmanns utmarkta Monogr. Potentill
t. 41. Denna hos oss sporadiska art ar ymnig i Ryska O-
stersjOprovinserna, enligt Ruprecht..allmannaste arten kring
Petersburg..—- -Var férmodan, att P. cinerea Chaix fran
Dauphines hégsta, alper ar skild fran -~Ménechs och var P
incana, bestyrktes férst af Jordan; genom exemplar af bada
i Billot herb. Fl. Gall. et. Germ. ar den nu fullt adagalagd.

55. Da man icke for Potentilla alpestris vill behalla
det mest passande och allmainnast antagna namnet, utan for
prioriteten forst faredragit P..salisburgensis, sedan P. macu~
lata (ett opassande namn, da bade den och P. verna bada
ega, och, sakna kronbladens brandgula flick) och sist det
aunu, aldre och onekligen bittre P. rubens Vill.,’ fimnes in-
tet skal att:ej] med Ruprecht aterstalla det allra aldsta, P.
verna Lx, sa mycket mer som Linné i sin fullstiindiga be-
skrifning i Fl. Suec. af P. verna uppgifver for denna alla
karakterer,' som skilja denna, art fran nyares P. verna. -;

56.,, Bland .de uppenbaraste orattvisor, man. i nomén-
klaturen begatt, ar 6fverflyttandet af) Trifolium Melilotus
officinalis ,L..et omn.auct. bor. till en art, som Linne ej
sett och férst i sednare tider hos oss blifvit inford. Den

*) I ett sednare tillagg till Fl. Samojed. yttrar dock Ruprecht grun=
dade tvifvel om denna férenings rigtighet.

3

34

hos oss egentligen inhemska dr M. palustris W. K.; én meta
hégvaxt form, M. macrorhiza Pers., ar den, som odlas of-
verallt i vara Apothekstradgardar och vild eller forvildad
forekommer afven pa ruderatplatser. Det ar endast denna,
som iir officinell i hela norra Europa. Den ar ock derfore
alla forfattares Melilotus officinalis, tilldess Koch i andra
upplagan af sin Synopsis olyckligtvis Ofverforde namnet till
den egentligen syd-europeiska M. arvensis, hvaruti han af
de fleste blifvit efterfoljd. Endast de mera sjelfstandiga En-
gelska botanisterna hafva enhalligt protesterat hairemot. En
pa vara hafsstrander forekommande form, férd an till M.
officinalis, an till M. arvensis, fortjenar narmare granskning.

57. Af’ Linnés Euphorbia Esula forekomma hos’ ¢ss
tvenne former (afven odlade i harvarande tradgard); dessa
bora nirmare undersékas, emedan man i-sednare tider for-
delat EF. Esula i en miangd ‘arter. © Har vilja vi blott an-
marka, att den Olandska, i Herb. Norm., af Ruprecht han-
fores till E. virgata W. K. |

58, Var lange misskinda framstallning af Odni ar nu

allmant erkand och antagen, men vi nédgas anyo anmiarka,
att Ulmus major Smith icke tillhér U. campestris utan U.
montana. |

59. Den Hallandska Atriplex crassifolia C. A. Mey.
ay bestamd af honom sjelf; af Fischer erhdll jag tillika’ ett
fragment. af originalexemplaret. Fran denna afviker den Bo-
huslinska (A. Babingtonii Woods.) sa betydligt, att jag i
H. N. XIV icke vagade upptaga den under detta namn, utan
endast sasom en forma intermedia. Genom frén, nu erhallna
afi Herr Lektor *Lindeberg, hoppas jag genom dess: odling
jemte den “kta .A. crassifolia kunna komma till bestémda
resultater. Inga vaxter atervinda under odling sa Jatt till
sin typiska form som Atriplices. Jag har odlat en mangd
hogst ‘afvikande former af A. hastata och calotheca, hvilka
alla redan férsta aret endast frambragt typiska formen. Af-+
ven den af Babington framhallna skillnaden mellan slata
glinsande och skrynkliga dunkla fron, efter hvilken man
fordelat .A. hastata i tvenne serier af analoga' former, 4r,
sisom numera allmaint dr bekant, icke konstant. ~A. del-
toidea Bab. air den mest typiska formen af bada.

35

60. Redan Lindgren, som forst utredde forhallandet e+
mellan Equisetum riparium och E. arvense pg. alpestre an-
mirkte, att dessa dro tvenne skilda, men sinsemellan ana-
Joga former, och att den férra star i samma forhallande till
E. pratense, som var. alpestre till sin hufvudform. Afven
Prosten Lestadius har utdelat L. ripartum sasoem var. af
E. pratense, en asigt, som jag icke vagar bestrida, ehuru
jag icke sett spar till dfvergang. Men hvad J. Vahl fran
Gronland utdelat under namn af FE. ripariwm ar uppenbart
E. arvense §- alpestre, fullkomligt éfverensstimmande med
dess figur i Fl. Dan. t. 1942. Hos denna ar den fruktifi-
cerande stiangeéln alltid grenlés och forvissnande; hos E. rt-
parium ater ar den persistent och utskjuter efter blomningen
eee grenar, liksom EH. pratense, endast glesare.

(Forts.}

Nya Skandinaviska Wixter.

I ¥ 51 for den 18 Dec. forlidet ar af Botanische Zei-
tung finnes beskrifning pa en ny Skandinavisk vaxt, hvilken
vi har i éfversittning meddela, fdr att derigenom fasta de
inhemska botanisternas uppmarksamhet pa densamma och
derigenom fa afgjordt, huruvida den ar en skild art, samt
att dess geografiska utbredning ma biifva niarmare kande
Beskrifningen adr foljande:

Botrychium boreale Milde.

» Det sterila stambladet tjockt, kéttigt, oskaftadt, sake
ende nagot ofvan vaixtens midt, naende med sin spets unge-
far till basen af det fertila bladet eller éfver densamma, till
formen hjertlikt-aggrundt eller tresidigt med tydligt utdragen,
spetsig, icke afrundad dndflik. Flikarne af forsta ordningen
vanligen alldeles oskaftade eller ock blott det understa hori-
zontalt-utspirrade paret kort skaftadt samt de 6fre uppratt-
utstaende, aggrunda |. hjertlika, spetsiga 1. kort tillspetsade,
mot stambladets spets hastigt aftagande i storlek och slut-
ligen sammansmaltande med densamma. Flikarne af andra
ordningen antingen blott antydda genom inskirningar |. ock
utvecklade till djupgaende smaflikar, bildande pa nedersta
bladfliken hégst 4 par, narmade till och ofta berdrande hvar-

36

andra, fran, den smalare basen hastigt utbredande sig; om--

vindt-iiggrunda, glest och obetydligt inskurna, i fre dndan
trubbiga, nastan tvirhuggna, mot bladflikarnes spets hastigt
aftagande i storlek och djup samt slutligen sammansmiltande
med densamma. Det fertila stambladet tydligt skaftadt,
sammandraget |, utbredt. Hela vaxten 3—7 ’”. hig.

Vaxestallen; Dovre, File-fjall, Guldbrandsdalen, Ulea-
borg.

Fran B. Lunaria Po Ea sig Btis genom de: spet-
siga flikarne, det sterila stambladets form och anordningen
af andra ordningens inskarningar; fran B. matricariefolium
dessutom genom dessa inskdrningars alldeles afvikande form.

Skandinavien ,eger alltsa fér nirvarande 7 val skilda
arter af detta sligte: B. Lunaria Sw., simplex Hitche.,
boreale Milde, matricariwfolium Al. Br., lanceolatum Angstr.,
rutefolium Al. Br.*) och ses darcitiese Sw. »

Hitteratur-éfversigt.

1, Quelques observations de Morphologie végétale faites au
jardin botanique de Christiania par J. M: NoRMAN. Chri-
stiania, Broegger & Christie, 1857. 32 pag. 4:0 avec 2
lithographies.

Den afhandling, hvars titel vi nu anfért, utgér ett pro-
gram fran Christiania universitet och fr desto mera glaid-
jande, som, oaktadt den lifliga verksamhet, som i litterart
afseende inom de flesta vetenskaper der rader, vi sa sillan
fa emottaga nagot af botaniskt innehall. Liksom féregaende
arbeten af Forf, vittnar detta om en skarp observationsfor-
maga i férening med en brinnande ifver att lésa naturens
gator, hvarfore vi ej kunna annat an uttrycka den férhopp-
ningen, att botaniken ej] — sasom anledning ar att frukta
— matte blifva beréfvad denne en af sina fa dyrkare inom
brédrariket. — Vi vilja har blott i stérsta korthet anféra
de resultater, till hvilka forf. trott sig komma och som han
sjelf sasom »conclusions» bifogar efter de 5 sirskilda upp-
sats#r, som i denna afhandling meddelas:

*) Denna art har forf. har glémt att omnimna, men den finnes

anford i en i MW 28 af samma tidskrift males apaHS: a tiinapes
Gefiss-Kryplogamen. » )

7

a
4
9

37

» Bladen. hos de flesta Crucifere aro férsedda med rudi-
mentira, glandel-lika stipler, vanligtvis 2.till antalet, en
pa hvardera sidan af bladvecket. . Oftast aro de. fistade pa
gransen mellan bladskaftet och skifvans dfre sida, dock sa
att de synas vara laterala; nagon gang aro de fistade pa
sjelfva bladet: nara dess bas. Vanligen dro de oskaftade,
mer eller mindre plattade och af ojemna konturer, eller ock
hafva de, fastin mera sdllan, jemna kanter och afsmalna da
nedat till ett skaft, eller aro de alldeles linedra eller harfina
och da mindre plattade.

Hos Crucifere finner man ganska ofta spar af rudimen-
tara skirmblad; da de forsvinna, dr det derigenom, att det,
felslagna rudimentet ar redan fran sin forsta borjan samman-
smalt med det ur detta sitt bladveck utgaende blomskaftet.
Hos de flesta Crucifere har skirmbladets skifva helt och
hallet férsvunnit, och man traffar den endast undantagsvis
och da uti ett rudimentirt tillstand, under det att stiplerna
qvarsta under form af 2 glandler , en vid hvardera sidan af
alla eller de flesta blomskaften i blomstallningen.

Sligtena Lotus, Dorycnium och Bonjeania hafva icke
trefingrade blad med fria stipler af smabladens form, utan
tvapariga blad med uddblad och mycket sma glandellika stip-
ler dolda af nedersta bladparet.

‘ Hos en stor del af Onograriee aro bladen férsedda med
dylika sidostipler, hvilka fn Aro sammanhangande an na-
got perlbandslika d. v. s. delade i leder. Hos dem, som sakna.
stipler, ar bladets spets ofta férsedt med en liten vartlik
utvaxt, som férsvinner fore bladets fulla utveckling. — Bla-
den hos Lythrariee hatfva 4fven stipler, bestaende af en se-
rie af 2—5 axillira glandler.

En primitiv forening mellan basen af ett blad och niar-
maste axel eger normalt rum i blomstillningen hos flera
vaxter.

Chlorapthier (missbildningar, der blommans bladdelar an-
taga stérre eller mindre likhet med értbladen) bevisa, att ett
organ af urhalkad form kan vara sammansatt af en krans
af blad. En ursprunglig firening (soudure congeniale), t. o.
m. fullstindig, af blad, som aldrig varit skilda, ar fdljakt-
ligen ett antagligen bevisadt faktum.

En slGdiik: frukt (hos Chelidoniwm) ar liksom skidan
sammansatt af tvenne motsatta bladskifvor, hvilka med un-
dantag af dfversta spetsarne aro ursprungligen forenade med
sina kanter; fréfastena dro en luxurierande sém mellan dessa
kanter. Hvarje bladskifva skiljer sig fran denna sin kant
genom en solutio continui och bildar pa detta satt en valvel.

Chloranthier lira oss, att hos Leguminose, Rosacee
och Ranunculacee ovarium iir bildadt af en enda bladskifva,

38

hvars frébirande kanter dro sekundirt férenade.. Stiftet ar
den férlangda och afsmalnade spetsen af bladskifvan.
Bladlika férvandlingar af pistillen hos Boraginee och
Labiate visa, att den dr sammansatt af tvenne motsatta
bladskifvor, hvilkas kanter dro fran borjan forenade. Af
hvarje halft af dessa tvenne blad bildar sig skalet till en
not. De fre delarne af de férenade bladen och de delar;
som finnes mellan de fyra smafrukterna, bilda det fran frukt-
aimnets bas utgaende stiftet. Th. Fr:

2. Botaniska och Geologiska iakttagelser 6fver Dalelfvens flod-
omrade i Upland. Akad. Afhandling af JoHaN ALFRED
WIsTROM. Stockholm 1857. 16 pag. 8:0.

Den trakt, som utgér féremalet for denna lilla afhand-
ling, ar i manga afseenden utmarkt och ej minst i bo-
taniskt, da den bildar en af de tydligaste vegetationsgran-
serna 1 Sverige. Den utgér nemligen ekens nordligaste grans,
och jemte densamma upphora har flera andra sydligare ar-
ter, pa samma gang som 4fven atskilliga nordligare hit ned-
stiga. Af de férra anfoér forf. Inula salicina, Serratula tine-
toria, Scorzonera humilis, Samolus, Anemone ranuncu-
loides, Pulsatilla vulgaris, Fumaria Vaillantii, Isatis,
Geranium pratense, Viola uliginosa, Bryonia, Epilobium
parviylorum, Medicago silvestris, Ononis arvensis, Rumex
maritimus, Taxus, Fagus (odlad), Ornithogalum umbellatum,
Carex extensa och distans m. fl. De sednare Aro ej sa
manga till antalet, ej heller ar grinsen, hvad dem betraffar,
sa bestémd, men hit kunna dock raknas Hieracium prenan-
thoides och crocatum, Rubus arcticus, Carex globularis, h-
vida, vitilis, tenella m. fl. — For éfrigt meddelas i denna af-
handling uppgift pa de utmirktare arter, som forf. har ob-
serverat, men utrymmet tillater ej] nagon redogdrelse harfor,
liksom ej heller att anmarka de smiirre fel och inadverten-
ser, som i densamma fdrekomma. — - Th. Fr.

Stréoédda Underratteliser.

Om Storaz. Som beksnt ar, upptages i vir Svenska Parma-
kopé tvenne skilda substanser, hvilka vanlig!vis benamnas med samma
namn: Storax eller Styrax, och sum begge leda sitt ursprung fran
tridsiag, hvilha tillhéra naturliga familjen Slyracea. Till skilnad sins
emellan kallas den ena fast, den andra flytande Storax. Det ar
om dessa begge slag vi har vilja némna nagra ord, alldeles lemnande
4 sido Styrar calamitus vulgaris, som endast ir en konstprodukt,

39

vilken, ehurt oritt, na fér tiden onvandes i stillet fér fast Storax.
Om denna fasta Storax har man fran Aldsta tider haft sig bekant,
att den utgéres af det fran Styrax officinalis L. utsipprade bartset,
hvilket trid vixer i Mindre Asien, Grekland, Frankrike och Italien.
Redan Dioscorides och Plinius omnimna Storax, och genom Duhamels
och Abbé Mazeas underrfittelser, af hvilka den férre patraffade Siyrax
officinalis i Provence, den sednare i grannskapet af Tivoli ndra Rom,
kanner man, att detta tridslag i sistndmnda trakler under gynnande
omstindigheter, férnimligast stark varma, lemnar vid ristning i barken
det hégt varderade hartset, hvilket alltid statt i hégt pris och numera
nastan férsvunnit ur handeln. Men angaende flytande Storax, som
erhalles fran Levanten, har man annu till vara dagar svafvat i okun-
nighet om, hvilket tradslag lemnar detsamma, ehuru man visserligen
med sina gissningar kommit sanningen mycket nara. Flera uppgifter
om dess ursprung finnas, och vilja vi hir fasta oss vid de allmannast
antagna och i var Farmakopé afven anforda och férséka visa de skal, som
tala mot deras anlazande, och sedermera framstilla den asigt, som nu
gjort sig gillande. Uti tvenne uppsatser i » The Pharmaceutical Journal
and Transactions» for 1857 finnes denna sak utférligt behandlad, och det
jr de deruti yttrade &sigter, vi har i korthet vilja alergifva. — Hvad
first Martii. och Landerers pastaende betriffar, alt Storax liquidus
‘skulle beredas genom pressning af Storaxtridets bark, siardeles pa 6-
arne Cos och Rhedus, kar denna uppgift blifvit vederlagd genom flera
Engelska Konsuler pa dessa dar, hvitka genom flitiga forskningar kommit
till ‘visshet om, alt denna. substans har icke frambringas. Guibourt
wntager, att den hirstammer fran Liguidambar Altingiana Blume
{Altingia excelsa Noronha) fran Garne i:Indiska archipelagen och fran
Burmah, men hirvid méter den svarigheten, att innevanarne i dessa
Yrakter blott tillfalligtvis bereda af detsamma ett valluktande, half-fly-
tande harts, som ingilunda liknar flytande Storax, sadan den fGrehom-
mer i handeln, och d& dessutom produktionen icke ar stor, °ar det
tydligt, att’ den icke kan i stérre qvantiteter komma hiarifran till
Europa. Hvad den ‘asigten ater betraffar, att den skulle hiarleda sig
fran Liquidambar siyraciflua L., som ar inhemsk i Florida och Mexico,
sa dr det méjligt, att detta trad frambringar ett analogt harts, men
det dr dock findt, att den flytande Storax, som férbrukas i Europa,
inféres friin Levanten, hvilket maste tala emot dess producerande i
Amerika. Deremot har nu Lindley m. fl. antagit Liquidambar orien-
dale Miller sésom kallan f6r flytande Storax, och de sednaste forsknin-
garne halva besannat denna férmodan. Ty genom exemplar fran Herr
Maltass i Smyrna har mah kommit till visshet om,. alt. den erhalles
af L. orientale Miller (Li tmberbe Aiton), hvilket tradslag har. sitt
hemland, efter hvad man hittills kanner, i sydvestra delen af Mindro
Asien, t. ex. i trakten midt emot Rhodus, och bildar har stora skogar.
Tradets héjd ar vanligen 20 till 30 fot, men uppgifves ibland kunna
stiga anda till 60 fot. Det dr genom meddelande fran Herr Maltass
i Smyrna, Lieutn. Campbell, Konsul pa Rhodus, och Dr McCraith i
Smyrna man kommit till kunskap hirom, men sattet for dess bered-
ning beskrifves af desse nagot olika och ar saledes Annu ej ndjaktigt

40

utredt. Vi lemna har i éfversittning framstéillningen hairom. I Juni
och Juli manader afskalas den yttre barken pa ena sidan. af tridet
och hopbindes {enl. Campbell) i knippor,. fér att begagnas som rék-
verk. | Den inre barken afskalas derpa med. en halfcirkelformig. eller
skarlik knif och kastas uti grafda gropar, tilldess. en lillnicklig qvan=
tite. blifvit samlad.. Maltass beraitar,. att den derpa lagges 1 starka
tagelsiickar och utsdlles f6r pressning i en trapress. Sedan saéckarne
blifvit borttagna ur pressen, giutes hett vatten éfver dem, och seder+
mera pressas de iinnu en gang, hvarefter stérsta delen af hartset ar
utdraget. Campbells berattelse ar nagot olika: han. siger, att den
inre barken kokas i vatten défver liflig eld, hvarvid det hartsartade
amnet stiger till ytan och alskummas. Den kokade barken ligges nu
i tagelsickar och pressas, hvarunder kokande vatten gjutes deréfver
for att underlitta utdragandet af hartset eller som det kallas Yagh
(olja). McCraith siger, att insamlarne af Storax, hvilka fornamligast
utgéras af en stam vandrande Turkomanner, som kallas Yuruks, 4ro
forsedda med en triangelformig jernskrapa, med hvilken de: afskrapa
en viss qvantitet af barken tillika med saft fran tridet. och uppsamla
denna i ldderpisar, som dro fastade vid deras gérdlar. . Da en till-
ricklig-—-qyantitet. erhallits, kokas den. i en stor kopparkittel och det
afskilda flytande hartset uppsamlas i dertill tjenliga karl. Den qvar-
blefna barken ligges i barduk, pressas i en grof press, hvarigenom
ytterligare nagot harts vinnes. Den produkt, som erhalles genom den
hir beskrifna process, ar det grda, opaka, half-flytande hartset, val kandt
under namn af Storax liquidus. - Barken, af. hvyillen denna Storax blif-
vit beredd, ulté6mmes ur sickarne och utsiatles att torka isolen, hvar-
efter den ulskeppas ull de -Grekiska och Turkiska Garne.och till.manga
stider i Turkiet, bvarest den hégt varderas som rékverk, ehuru dess
anvandande mycket minskats efter pestens férsvinnande. Detta ar
den substans, som fér Farmakologerna dr bekant som Cortex Thymt~
amatis eller Storaxbark, hvilket ar tydligt genom flera exemplar sinda
af Herr Maltass. Denne sager dfven, att flytande Storax sillan &r
ren, utan férfalskad genom en blandning af sand och aska: Den ex-
porteras till Constantinopel, Smyrna, Syra och Alexandrias en med
tillsats af vatten f6rsedd del packas i -getskinn och sindes antingen till
sjés. eller landvigen till Smyrna, hvarest den omlag8es i karl och
skeppas mest till Triest. Det synes af Herr Mallass. berdttelse, att
fordom allt bide. hartset och den qvarblefna barken képtes af hand-
lande pa Rhodus, men till hvilken tid’ och under hvilka férhallanden
ar Annu okandt. £3)! BE. PL Fre.

‘— Af andra upplagan af J. Lanines Haandbog i den danske Flora
hafva tvenne haften, giende till och awed Juncus i Hexandria, utkommit.
Da detta arbete blifvit komplett, aoe vii aterkomma till en. nirmare
redogérelse af detsamma.

— Fran Herr Mag. Scheutz har till Utgifvaren ankommit de vax-
ter, som han for Botaniska Reseféreningen ' insamlat, och skola de med
‘mojligaste férsta tillsindas ‘féreningens medlemmar. ,

UPSALA, WAuHLsSTROmM & c. 4858.

mow ' Le . =

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

N:o 3. TH, M. PRIES, Mars
1858.

INNEHALL: ORIG.-AFH.: N. J. Axpersson: Om tvenne pilarter. — A.
L. Grénvatt: Bidrag till kinnedomen af Sydéstra Skanes vegetation.
— NYA SKAND. VAXTER: Polemonium coeruleum * grandiflc-
rum Led. — Potentilla gelida C. A. Mey. — STRODDA UN-
DERR.: Yaxters férhallande under solférmérkelsen den 15 Mars.
— Valisneria spiralis.

@riginali-A fhandlingar.

L Om tvenne Pilarter.
Af N. J. ANDERSSON.

Uti en uppsats, som kommer att inféras i Mars-haftet
af Ofversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Férhandlingar for
innevarande ar, har jag medelat en Ofversigt af de fran Nord-
Amerika hittills kanda Salices. Under studium af dessa
mangformiga arter i flera botaniska tradgardar, och vid ge-
nomgaendet af de stora samlingar, som finnas i manga af
Europas botaniska Museer, men féretradesvis dem, som egas
af Sir W. Hooker, der man finner icke allenast medde-
landen fran alla Nord-Amerikas forfattare, utan ock ty-
perna fér de i hans Flora Boreali-Americana beskrifne arter,
har jag kommit till den 6fvertygelse, att om an Nord-Ame-
rika, liksom andra nordliga lander, af detta slagte eger flera
egendomliga arter (sasom S. longifolia et aff., S. Coulteri,
Wrightii, Drummondiana, Barelayi, lasiolepis, speciosa,
candida, humilis, tristis m. fl.), sa maste dock ett ej obe-
tydligt antal andra species, hvilka de amerikanska auctorerna
framstallt under egna namn, anses antingen fér fullkomligt
identiska med de hos oss afven férekommande (sasom S. pe-
dicellaris med S. myrtilloides, S. Barrattiana och Richard-

42

soni med S. lanata, 8S. vestita (och desertorum?) med S.
glauca etc.) eller ock sa alldeles med dem analoga, att vi
‘blott vanta pa upptackten af annu felande former fér att finna
identiteten bestyrkt (sasom S. lucida och pentanda, &
eriocephala och S. daphnoides, S. discolor och 8. phylici-
folia, 8. cordata och S. hastata m. fi.). 1 sjelfva verket
hyser jag den Ofvertygelsen, att alla skandinaviska Pilarter
eller atminstone alla de typer, hvaraf de utgéra ensidiga ut-
tryck, finnas.i Nord-Amerika, med undantag kanske af S.
nigricans, som ock tyckes i mangfald af former fatt ersatt
hvad som brister densamma i utbredning.

Plats ar har icke att reproducera dessa framstallningar
— hvilka dessutom kanske ej skulle stort intressera manga
af Notisernas lasare — eller utveckla ett svar pa den fra-
gan, huruvida vara arter harstamma fran dessa, hvilka i
Norra Amerika nu vegetera i sadan yppighet, att flertalet
Pilar der ‘synes vara luxurierande former af vara. Jag har
har endast velat rigta de svenska botanisternas uppmarksam-
het pa ett par prof af denna Ofverensstimmelse, pa tvenne
arter, som béra framsta i ett annat ljus for oss, nar vi sa
uppdaga vidden af deras slagtférbindelser och bredden af
deras hemland, och hvilka ock derfére maste af oss pa an-
nat sitt bade uppfattas och benémnas. Ty det namn 4r
onekligen bast, som klarast aterger uppfattningen.

Den férsta ar var- Salix depressa. Hvar och en kan-
ner, att denna art eger en ganska stor utbredning afven inom
vart faidernesland, nemligen anda fran nordligaste Lappland
till Skane, samt att den pa sa manga lokaliteter betydligt
vexlar i form, storlek och karakterer, hvilka alla vexlingar
forst af Fries (Nov. Mant. I.) aterférdes till en hufvudform,
hvilken sedan af botanisterna allmant blifvit erkaénd ‘som
sadan. For de kallaste delarne synes den ludna formen,
Wahlenbergs S. livida g. cinerascens, mest egendomlig; for
de varmaste provinserna ater den, som Fries i Mantissa I.
omnamnt sasom var. y. bicolor; da deremot den verkliga S.
livida Wnbg. mera intager de medlersta trakterna och Norr-
lands skogsmarker. Da man nu vet, att Pilarne i allmanhet
(d. v. s. med undantag af grupperna Polyandre, Fragiles,
Helices och Viminales) aro af arktiskt eller subarktiskt ur-

sprung, och da man ser denna art resligast och mest utbil-’

43

dad i norden, men mest hopkrympt och smaformig i syd-
ligare delen af vart land, sa féljer, att det for densamma
karakteristiska bor upphemtas fran dess nordliga former.
Genomga vi de foérsta underrattelser, vi ega om denna
art, inhemta vi féljande. I Flora Suecica ed. 2 upptager
Linné under n. 899 Salix depressa, om hvilken han siger:
»fruticem ex alpibus Lulensibus in hortum introduxi (7),
qui .... in arbusculam non excrescit sed ad terram depres-
sus» etc. och hanvisar till Flora Lapp. n. 36]. Men der
finna vi pilen. beskrifven sasom »arbor parva» och bladet
pa tab. VII fig. n. dr nastan sa stort som hos en S. Ca-
prea*). Wahlenberg, som troligen anser denna n. 361 i
Linnés Flora Lapp. beteckna en af de arter, om hvilka han
p- 273 yttrar: »eas respectu loci valde incertas esse credide-
rim», tror sin S. ivida vara Linnes n. 356 fl. lapp., hvil-
ken i fl. suec. af Linné féres under S. arbuscula (n. 886).
— Sa visar det sig, att Wahlenberg var i villradighet om
Linnes ratta S. depressa. Huru féga betecknande detta
namn ock ar, till och med fér den i Sverge befintliga arten,
se vi foérst och framst af formen cinerascens, om hvilken
Wahlenberg sager, att den vid de subalpina flodstrinderna
nar en famns héjd och far utseendet af S. cinerea. Afven

‘den vida formen har jag aldrig funnit nedtryckt, utan sna-

rare sasom en ratt yfvig liten buske, ej saillan med en kort
men tydlig stam, om hvilken Linné med skal kunde saga:
refert arborem, quamvis non pedalis. I regio alpina har
jag ingenstddes i Lappland funnit den uppstiga utan alltid
upphéra med barrskogen. — Prof. Fries yttrar den asigten,
att Linnes n. 36] fi. lapp. syftar pa den form af S. depressa
g. cinerascens Wnbg, hvarom Wahlenberg |. c. siger: »in
ipsis alpibus adscendit.» Huru férhallandet ar i Tornea
Lappmark vet jag ej (Lestadius upplyser hairom intet!); att
den ej ar en alpbo i Lulea Lappmark, tror jag mig kunna

*) 1 FL Suec. ed. I. och Sp. pl. ed. I. (ehuru n. 365 ar tryck-
fel) uppférer ock Linné detsamma sisom @- till S. Caprea,; men i
Sp. pl. ed 2 fdres det sisom varietet till S. Janata’ I Linnés her-
barium innehaller det 50:de bladet af gen. Salix blott nagra lof, utan

den ringaste anteckning af Linné sjelf, men af Smith forda till S.

depressa L. fl. suec. De dro mycket lika former af S. Caprea, mot-
svara Linnés figur och forklara, hvarfére han sedan férde denna art
till S. Caprea eller S. lanata.

44

forsikra. Finnes den verkligen »in alpibus», ar det klart,
att den blir depressa och att den da bér anses sasom ar-
tens hufvudform. a

Samma art férekommer ock, sasom man kan se af Le-
debours och Kochs arbeten, Afven utom Sverige. I Ryss-
land sprider den sig éfver hela Sibirien till.Daurien, och
Trautvetter uppgifver i Florula Ochotensis p. 79, att forma
cinerascens vaxer vid Udskoi vid Ochotska hafvets strand.
Fran Siberien har jag sett talrika exemplar; en del af dem
likna pa det fullkomligaste den lappska cinerascens; de glatta
formerna (hvilka synas allmannare) dro, likasom de fran
Preussen, stérre in var livida och bicolor, hafva hardare blad
och lingre, rikare hangen, men i artkarakteren kan ej den
minsta skiljaktighet upptackas. — Koch upptager S. depressa
blott fér Schlesien och trakten kring Kénigsberg, hvarifran
Willdenow beskref sin S. Starkeana. Ingendera af alla
dessa former ar nedtryckt; tvertom synas de flesta till och
med resligare an var form.

Afven i Nord-Amerika férekommer denna art, har dock
kallad S. rostrata Rich. Den utbreder sig 6fver hela nordliga
delen af detta vidstrickta land anda fran Stilla Hafvet till
Atlantiska oceanen, och man kan deraf fatta, huru det kom-
mer sig, att Hooker och Asa Gray hafva sa ratt, da de
siga, att denna art ar »subject to much variation.» Den
beskrifves fn som en lag buske af 4, ain som ett trad af 15
fots héjd; dess blad variera annu mera, dn hos oss, fran
smal form sasom hos S. livida, till bred sasom hos S. Ca-
prea, ehuru alltid mera utdragen; hangena dro ock for det
mesta langre och mera glesblommiga, men det for densamma
sarakteristiska i de synnerligt langskaftade, snéda och tunnt
silkesludna kapslarne med de sessila markena tillkommer
den alltid, och bland den stora mangd exemplar och for-
mer, jag afven fran dessa trakter mangenstades sett, har
annu aldrig det ringaste tvifvel kunnat hos mig uppsta, att
de ju 'tillhéra.den art, hvilken vi benamna S. depressa. Fran
de hos oss férekommande former, genom de uti Preussen
och hela Ryssland vaxande till de Nordamerikanska dro 6f-

vergangarne sa alldeles omarkliga, att vid en dfverblick af

dem man just uppfattar denna art som en enda fullt samman-

45

hangande series af bildningar, genom sina vasentligaste karak-
terer hérande tillsammans.

Da det emedlertid synes mig olampligt att med namnet

S. depressa benimna en Pil, som aldrig i verkligheten dr
riktigt nedtryckt, om den ock stundom blir lag, som tvertom
ibland uppnar 5 famnars héjd, och hvilken fatt ett namn,
som ursprungligen endast maste hafva betecknat en viss form,
samt da alla de i olika lander gifna namnen (S. depressa,
livida, bicolor, Starkeana, foliolosa och rostrata) beteckna
alldeles samma art, har jag velat féresla att kalla densamma
Salix vagans, dels med afseende pa dess stora utbredning
éfver de nordliga regionerna i trenne verldsdelar, dels fér
dess nagot svaga karakterer till det yttre. Till dessa skal
kommer ytterligare det, att S. depressa Hoffm. ar ett i
Tyskland och England etc. ej sallan anvandt namn fér S.
repens. Hithdrande former skulle jag vilja uppstalla pa fél-
jande satt:
Salix vagans:

1. Cinerascens: foliis velutinis.

a. Linneana (Cfr. Fries Nov. Mant. I. p. 59): frutex,
foliis plerumque obovatis, supra szepius demum gla-~
bratis. Linn. fl. lapp. n. 361 (sec. Fries), S. Ui-
vida B cinerascens Wnhbg. fl. lapp. n. 273. S. de-
pressa a) cinerascens Fr. |. c. p. 57. S. depressa
velutina Koch. SS. sphacelata Sm. (Nomen ambi-
guum!)

— depressa: »foliis crassioribus, utrinque tomen-
tosis. S. depressa L. fi. sv. 8S. livida 8. in alpibus. »
Brecht:

— elata, orgyalis Whbg. 1. c.

Hab. in alpibus (forma depressa), e quibus juxta flu-
mina in regiones silvaticas Lapponie (forma elata)
descendit.

b. occidentalis: arbor 4—15-pedalis, foliis plerumque
lanceolatis, demum rigidis, sinuato-crenatis (iis S.
Capree non dissimilibus). — 8S, rostrata. Rich. App.
p. 37. Asa Gray Manual 2. p. 416 n. 12. Hook.
fl. boreali-americ. p. 147 n. 9.

Hab. per omnem Americam septentrionalem et in
Sibiriw partibus orientalibus.

46

2. Glabrescens: foliis brevibus, plerumque utrinque gla-
berrimis lucidis. |

a. intermedia: frutex parvus subhumilis, foliis szpius
late obovatis subcoriaceis, amentis masculis tenuibus,
staminibus flavis, pedicello capsulorum nectarium 6ies
superante.

— livida: foliis subtus livido-glaucis. S. livida
«. Wnbg. lapp. n. 488. t. 16. f. 6. S. depressa gp.
livida Fr. Koch.

* eriocarpa: capsulis sericeis.

** Jejocarpa: capsulis glaberrimis.

— bicolor: foliis subtus glaucis haud lividis. (8.
bicolor (Ehrh.) Fr. nov. ed. 2. p. 284). S. depressa
y- bicolor Fr. Mant. I. 1. c. Koch.

Hab. in Suecie provinciis mediis (livida) et meri-
dionalibus (bicolor).

b. orientalis: frutex procerior, foliis majoribus utrinque
glaberrimis, oblongo-lanceolatis, margine sinuatis,
amentis masc. crassioribus, staminibus fulvis, cap-
sularum pedicello nectarium non raro Qies superante.
— 8S. Starkeana Willd.

Hab. in Silesia et prope Koenigsberg; per Rossiam
mediam et septentrionalem, Sibiriam etc. haud in-
frequens. E Petropoli formam maxime vegetam habeo.

Den andra arten ar den s. k. S. pyrenaica Gouan., om

hvilken jag efter féregaende vidléftiga framstallning kan fatta
mig kortare. Blytt upptackte for manga ar sedan pa Dovre
en liten pilart, hvilken Fries i Nov. Mant. I. p. 74 upp-
férde sasom S. pyrenaica *norvegica. Densamma har sedan
dess aterfunnits flerestaédes pa vara lappska fjall, och ehuru
den i Aatskilligt afviker fran den verkliga sydeuropeiska S.
pyrenaica, aro 6fverensstammelserna dock sa stora, att nagot
tvifvel om identiteten ej gerna kan uppsta. I Salices Lapp,
p. 81 benaimnde jag denna art S. ovata Ser., dels derfére
att Seringes egna exemplar i hans exsiccater och figur i Mo-
nographien narmast tycktes 6fverensstimma med var form,
dels emedan namnet S. pyrenaica ej syntes mig passande
for en art fran Skandinaviens fjall. Det ar emedlertid troligt,
att Seringes S. ovata mera afser den form af S. arbuscula,
som Willdenow kallade S. Waldsteiniana, och att man ej

see
‘ Ane

fe

annu i Schweitz patraffat den verkliga S. pyrenaica G. —
Fran det arktiska Amerika har jag emedlertid i Hookers herba-
rium sett ett tillrickligt stort antal exemplar af en krypande
pilform, hvilken uppenbarligen hérer till denna art och ej
mera afviker fran den pyreneiska an var gér det. Den be-
namnes i Hook. herb. S. cordifolia, men inom samma om-
slag finnas ock exemplar af en annan art, harifran med (of-
tast) verkligen hjertlika blad visendtligen skild; och da nu
dessa blifvit sammanfattade under samma namn af S. cordi-
folia Psh. och beskrifning i Hookers Flora Boreali-Ameri-
cana (hvarvid Hooker dock yttrar, att den der beskrifna vax-
ten féga fértjenar bendmnas S. cordifolia, emedan bladen
oftare aro spetsiga in innupna vid basen), har jag for den
sednare begagnat benimningen._ S. subcordata, och fért den
forra till den art, hvaraf representanter saledes finnas bade
pa Pyreneerna, Skandinaviens alper och Rochy Mountains.
For denna art ville jag nu féresla namnet
S. alpicola, och sasom hithérande former uppféra

a) S. pyrenaica Gouan. — Pyreneerna.
b) S. norvegica (Fr.) — Skandinavien.
c) S. americana. — Amerika.

Fa slagten erbjuda i rikligare matt gynnsamma tillfaller
att skapa dessa s. k. nya arter, som vissa forfattare synas
sa mycket alska. Men fir hvar och en, som verkligen stu-
derat detsamma ej i herbarier utan i skog och mark, och
ej pa en flack allenast utan pa skilda lokaler, skall det snart:
blifva kJart, att formerna och arterna sa dfverga i hvaran-
dra, att man ofta tycker sig frestad att erkanna blott fa huf-
vudtyper. Det ar ock — enligt min fasta dfvertygelse —
hvad som i en framtid méjligen kommer att ske, nar vi lira
kanna sammanbindningslankar, hvilka vi nu blott ana. K-
medlertid fa vi ej draga i betankande, att redan nu borja
med reduktionen, nar omisskannbara anledningar dertill fére-
finnas och nar det allmanna basta synes fordra den. Upp-
stallandet af nya arter vacker vanligtvis féga motstand, da
deremot borttagandet af gamla bestamningar ej alltid mot-
tages med bifall. Fér min del tror jag dock att »skilja haf-
ver sin tid», och att i somliga fall var erfarenhet redan blif-
vit sadan, att det dr en verklig vinst for vetenskapen att
sasom helt uppfatta, hvad naturen, men ej alltid botani-

48

sterna, férenat. Den speciella eller systematiska botaniken
afser ju att sa framstilla de former, hvilka betaicka jordens
yta, att de pa en gang aterge likheterna eller olikheterna i
denna jords alstringskraft och visa huru de manga formerna
till sin natur, d. 4, ursprung och utveckling, forhalla sig till
hvarandra. Och nog far man en sannare insigt uti landernas
vegetationsférhallanden, om man uppvisar affiniteten eller
analogierna hos deras vaxtformer, 4n uppraknar dem utan allt
sammanhang; nog blir naturens vadsende fér oss klarare up-
penbaradt, om vi ej barnsligt sénderplocka och sasom dis-
jecta membra kringstré, hvad skaparen latit harflyta ur en
och samma kalla.

2. Bidrag till kannedomen af Sydéstra Skanes vegetation
af A. L. GRONVALL.

Skandinavien ar af alla Europas lander kanske det i bo-
taniskt hanseende bast undersékta, och dnnu alltjemt arbeta
dess Botanister med ofdrtrutna bemédanden fér det gemen-
samma malet: allt ndrmare och narmare kinnedom om den
Skandinaviska Nordens vaxtalster och deras utbredning. Spe-
cialfloror eller vaxtforteckningar antingen dfver hela provin-
ser eller smarre omraden uppsta standigt och bidraga till
detta mals uppnaende. Skane, utan tvifvel Sveriges i vege-
tativt hanseende rikaste provins, och som har en sadan rike-
dom pa skatter af Floras rike att erbjuda vaxtalskaren, tyc-
kes dock de sednare aren i detta afseende hafva blifvit mera
forsummadt. Visserligen ega vi flera fértjenstfulla floror sa
val Ofver provinsen i dess helhet som Ofver mindre. gebieter
deraf, men nagot aterstar andock alltid att tillagga. Jag
har derfére ocksa vagat anhalla om plats i Bot. Not. for
nedanstaende sma anteckningar, enkla och ansprakslésa som
de aro. De anga hufvudsakligen en i botaniskt afseende
ganska intressant trakt af Skane: Sdfvestads socken, inom
hvilken jag blifvit fédd och fostrad, och med hvars vegeta-
tion jag saledes varit i tillfalle att gira mig nérmare bekant.
— Om det fdr namnde socken i floristiskt hanseende an-
markningsvarda sakna vi dock ej forut all kannedom. Mag.
Gosselman har neml. uti en akademisk afhandling (Stirpes
rariores territorit Ystadiensis. Lund 1851) upptagit flera

49

inom *socknen férekommande sallsyntare vaxter och fér dessa
anfort vaxestallena. Hartill ar det nu min afsigt att géra
ett och annat tilligg, framstallande nagra drag af ifragava-
rande sockens vegetation, samt pa ett par stillen bifogande
anmarkningar éfver nagra egendomliga eller dubiésa vaxt-
former, som mott mig. Och slutligen vill jag anféra nagra
vaxtlokaler, som jag upptecknat under nagra smarre exkur-
sioner, anstallda utom den trakt, som narmast utgér fére-
malet for denna lilla uppsats.

Séfvestads socken, belaégen inom Herrestads harad i Sé-
dra Skane, hér, med afseende pa de ganska naturliga vaxt-
regioner, i hvilka man indelat Skanska provinsen, till den
s. k. Regio frondoso-sylvestris (se Diiben, Consp. Veg. Sc.).
Ocksa utmarker sig socknen genom sin utomordentliga rike-
dom synnerligen pa bokskog, hvilket férhallande saledes huf-
vudsakligen maste bestéimma vegetationens karakter. Nord-
ost om Séfvestad stracker sig den s. k. Séfvestads Plante-
ring, hvarest fortjena anmarkas: Lathrea squamaria (af
Gosselman endast uppgifven for Krageholm), Gagea spatha-
cea och Orchis mascula, som i stérsta ymnighet pralar pa
grasplanerna, samt 1 skogskairr Aspidium cristatum och
Thelypteris. Pa stenarne af en skogen omgifvande girdes-
gard har man att sdka Asplenium Trichomanes, och Tri-
chophorum alpinum beklader i mingd ett i narheten lig-
gande karr.

Vid det inom socknen beligna gamla herresitet Krage-
holm utbreda sig dock de stiérsta bokskogarne. I den s. k.
Djurhagen frodas yppigt: Thalictrum aquilegifolium (der-
stades ej anmarkt af Gosselman), Epipactis latifolia, Ne-
ottia Nidus avis och Geranium pheum. Pa Bokhultsbac-
kens branta, med lummiga boktrin bevuxna hillar, mirkes
Gagea minima. Nedantir dessa hallar éppnas den mest_le-
ende tafla af den skogbekransade Krageholmssjén, pa hvars
ticka strander jag alltid med férkdrlek plagat botanisera.
Sjelfva sjén har ffven nagot att uppvisa. Med valbehag
hvila blickarne pa den klara vattenytan, @fver hvilken Nym-
phea alba och Nuphar luteum hija sina glinsande hufvu-
den, omgifna utaf grénskande tacken af Potamogeton natans,
lucens och curvifolius, Batrachium circinatum och hetero-
phyllum var. truncatum m. fl. — Ostra stranden saknar de

50

dfriga strandernas lummiga skogbekladnad och ar blott har
och der bevuxen med snar af Crategus Oxyacantha, Pru-
nus spinosa och Rosa canina, mellan hvilka haiva intrangt

sig klangande massor af Rubus fruticosus och nemorosus, —

samt Campanula latifolia, Hypericum hirsutum och La-
thyrus sylvestris nedslagit sig. Pa mossaktiga stallen nar-
mast sjébradden hafva Epipactis palustris, Eriophorum la-
tifolium, Herminium monorchis och Carex paniculata for-
ma simplicior med hopdragen vippa (den typiska formen
med utbredd vippa har jag ej patraffat inom socknen) funnit
en for sig passande lokal. Vidare anmirkas: Scirpus com-
pressus, Helosciadium inundatum och i sjeliva sjésanden
Ranunculus reptans. Den stirsta raritet, stranden har att
uppvisa, ar dock den pa sumpiga dngar derstades temligen
ymnigt forekommande Inula Britannica. Besynnerligt nog
uppgifves den bade af Gosselman och Lilja i hans Skanska
Flora fdr vestra sjéstranden, der jag endast patriaffat ett
eller tva exemplar. Jag har for dfrigt af densamma bemarkt
tvenne former, den ena: stérre, mera robust, mindre harig,
grenig och med Jangre stralblommor; den andra: mindre, tatt
harig, nastan enkel, med kortare stralblommor. Vaxten torde
emellertid vara val vard att narmare undersékas 1 naturen.

Norra och vestra straénderna aro deremot bevuxna med
herrliga bokskogar, i hvilkas skugga rikligen frodas: Vero-
nica montana, Campanula latifolia, Stellaria Holostea och
nemorum, Hypericum tetrapterum, Convallaria multiflora,
Carex remota, elongata och sylvatica, Milium efusum och
Melica uniflora m. fi. lundviaxter. Stérsta intresset i bota-
niskt hdanseende erhaller dock sjén genom den i densamma
beligna, genom sin storartade vegetation, sina resliga Lu-
narier, Dentarier m. fi. sallsynta vaxter utmarkta » On Ly-
beck.» Sasom derstddes ej férut anmarkta kunna namnas
Hypericum hirsutum och Malachium aquaticum. Den inom
Séfvestads socken till en del liggande Ellestasjén har foga
anmarkningsvardt att uppvisa, med undantag af Alisma Ra-
nunculoides, af hvilken jag pa sjéns dstra strand funnit na-
gra exemplar, och Humulus Lupulus, som pa den norra
bildar nara nog ogenomtrangliga snar.

En egendomlighet i socknens vegetation visar sig deruti,
att en mangd vaxter, hvilkas egentliga hem ar att sdéka inom

i -.

164

Regio pineto-montana eller de nordligare delarne af Skane,
har ymnigt upptraida. Serskildt fortjenar i detta afseende
att nimnas ett mellan Séfvestad och Krageholm belaget torf-
mosskarr. Det ar till stérsta delen bevuxet med buskar af
Alnus glutinosa och Vaccinium Oxycoccos, bland hvilka
Gentiana Pneumonanthe, Erica Tetralix och Andromeda
polifolia sdkt sig en bostad. in

Carex-slagtet ar temligen rikligt representeradt. An-
markningsvardt ar, att jag af den annars inom Sverige all-
manna Carex cespitosa endast funnit nagra fa exemplar vid
Séfvestad. Likaledes saknas bade C. fulva och flava, da
deremot ©. Hornschuchiana och Oederi allmant forekomma.
Af denna sistnaimnde har jag funnit bade en forma pygmea
och en forma elatior, och dessutom vid Krageholmssjén en
form, som utmiarker sig genom langt skaftadt hanax, langt
och rakt sprét, uppriattstaende skarm — troligen C. Oederi-
oedocarpa (Se Ands. Skand. Gram. p. 26). — Carex pa-
radoxa férekommer temligen allmant i kadrren. Den i flo-
rorna vanligen uppgifna karakteren af ytterst nerviga fré-
gommen tyckes ej vara fullt konstant. Atminstone hafva pa
de flesta exemplar jag insamlat nerverna varit mycket svaga,
stundom nastan omarkliga. Dock skiljes den, som bekant,
alltid latt fran sina narmaste samslagtingar, C. paniculata
och teretiuscula, genom de i svarta tradar latt upprisp-
bara fjallen vid straets bas. |

Vid Séfvestad i prestgardens teadpard forekommer ymnigt
Veronica opaca, blandad med V. agrestis, af hvilken hir
afven forekommer den akta V. agrestis-calycida (Fries FI.
Sc. p. 37). — Pa en backe nara prestgarden vaxa temligen
rikligt Scabiosa Columbaria och Melampyrum arvense, samt
i en aker Hypocheris glabra. — En verklig prydnad for
socknens flora dr den rara Potentilla norvegica, hvilken
smyckar ett torfmosskarr*) nara Sdfvestad.

Ett sligte, hvaraf trakten ar temligen rikt pa former, ar
Poa. VDess arter upptrada under de mest vexlande gestalter,
och jag har traffat former, om hvilka jag sannerligen stan-
nat i villradighet, hvart de béra féras. Hvad jag i afseende

*) Markvardigt ar, att i Skane och pa Seland denna art tyckes
uieslutande férekomma pa dylik Jokal. Red:s Anm.

52

pa P. serotina och P. nemoralis observerat, vill Jag har
anfora:
Poa serotina Ebrh.
A) Smaax 5-blommiga, vippa utbredd.
B) Smaax 3-blommiga, vippa hopdragen, klaselik, skarm-
fjall ytterst spetsiga. Y.
_ Den sednare formen nappeligen skild fran P. nemoralis
utom genom det utdragna bladsnarpet. ‘
Poa nemoralis L.

Dess former tyckas mycket bero af lokalen, i det neml.
vaxten i djup skugga blir mera mérkgrén, med ytterst hop-
dragen vippa, men pa 6ppna, for solen mera utsatta stiillen
i lundarne upptrader mera ljusgrén, med utbredd vippa. .

A) Stra slakt, blad langa och slaka; vippa hopdragen, i
toppen lutande; smaax violetta 1—2-blommiga; skarm-
fjall af halfva smaaxets langd.

B) Smaax 1-blommiga, gulgrént glansande; skarmfjall
mycket spetsiga, af omkring smaaxets langd.

C) Stra mycket spidt; blad korta, nagot hoprullade; smaax

3-blommiga; blomfjall i spetsen och i kanten violetta.

D) Mycket mérkgrén; stran tatt hoptufvade; blad breda,
platta; vippa ytterst hopdragen, klaselik; grenar 1—2
tillhopa; smaax 1l-blommiga, skirmfjall af smaaxets
langd eller langre. |

Dessa fyra nu anférda former tillhéra P. nemoralis-vul-
garis (se Koch, Synops. p. 804).

Jag har annu for litet undersdkt socknens moss-flora, for
att nu ndjaktigt kunna redogéra for densamma; och vill blott
namna, att jag pa gamla pilstammar vid Sdfvestad funnit
Gnthdticlhdons diaphanum.

Till antalet af pa Benestads kalkbackar forekommande
rariteter kan laggas den lilla vackra Savifraga tridactylites,
som i stor ymnighet frodas derstides. — Vid Réddinge vixa
i dalsluttningen: Schoenus ferrugineus, Leontodon hastile
var. glabrata och Struthiopteris germanica. — Vid Képinge-
ans s. k, gamla fara anmirkas Lathyrus palustris och Ca-
rex teretiuscula jemte en form deraf med kortare ax af tatt
hopgyttrade smaax (var. crassior Hn. Sk. Fl.). — Pa san-
diga stallen nira hafstranden vixa Festuca duriuscula och
rubra i atskilliga formnyanser, deribland utmirktast en med

53

langa blagréna blad, tat, aggrund vippa och hariga smaax
(F. rubra-arenaria Fries).

Den fér den s. k. Gisbergs backe mellan Glemminge och
Ingelstorp uppgifna Falcaria Rivini har till folje af markens
upprédjning mast flytta derifran, och liksom sdkt sig en fri-
stad, undan landtmannens pa den ursprungliga vegetationen
ofta sa menligt inverkande odlingsférsék, vid en ett ‘a,
nedanom backen belagen pilvall, der den fritt och obehin-—
dradt kan utveckla sig till de stora massor, i hvilka den
ocksa derstades forekommer.

Vid Ingelstorp markes Epilobium hirsutum, som i en
grop nara prestgarden hijer sina rosenréda blommor. |

Pa Kasebergas mot hafvet nastan tvarbrant sluttande
sandbackar férekommer, liten och lagvaxt, Lycium barba-
rum. Den synes med lika, om icke stérre ratt dn atskilliga
andra vaxter kunna géra ansprak pa en plats i var Flora. —
Pa en aker nara byn vaxa Hypocheris glabra och Arno-
seris pusilla samt i ett karr Alisma Ranunculoides ymnigt.

Nya Skandinaviska Waxter.
Enligt férr lemnadt léfte meddela vi har en kort beskrif-
ning pa den fér var flora nya
Polemonium coeruleum * grandiflorum Led.

Stjelkens dfre del och blomfodret tatt hvitulligt; blom-
kronan klocklik med nagot hopdragen pip och spetsiga kron-
flikar; standarne af ungefaér halfva kronans langd med klot-
runda knappar; stiftet kortare 4n kronan.

Syn. Polemonium coeruleum *grandiflorum Led. FI. Ross. Hl.
p. 84.
P. lanatum Pall. It. p. 33.
P, coeruleum var. Gmelint Cham. in Linn. VI. p. 554.

Férekommer pa fuktiga stallen i busksnar i Ost-Fin-
marken; af Utg. observerad i stérsta ymnighet i pilsnaren
kring Vesterelfvens nedre lopp (Varanger), afvensom, fastan
mera sparsamt, vid Carlebotten och ofvan Seida pa Seida-
fjallet *).

*) Till denna form hérer afven, att déma efter 6fverblommade

exemplar, den af Hrr Fristedt och Bjérnsirém i trakten af Torne
trisk (nedanfér Kajsapakta) anmarkta Pol. coeruleum.

54

Denna genom sina stora, oftast mérkblaa (mera sallan
hvita eller blahvita) klocklika blommor utomordentligt pryd-
liga vaxt afviker i sa manga hanseenden fran var vanliga,
P. coeruleum, att man latt skulle kunna anse den sasom en
egen art. Da emellertid i Sibirien enl: Chamisso och Lede-
bour en stor mingd varieteter finnas, hvilka férena de till

nde och karakterer mest olika former, torde det vara

mpligast att atminstone tills vidare anse denna sasom en
‘underart till P. coerulewm, i skénhet betydligt dfvertraf-
fande densamma.

Utom genom ofvan anférda kannetecken afviker den fran
hufvadformen genom vanligen spensligare vaxt, farre (8—4)
par af mera atskilda och bredare smablad, glesare, ofta fa-
blommig och klaselik blomstallning, klocklikt blomfoder med
mindre djupa inskiérningar och nagot bredare flikar 0. s. v.,
men framfér allt genom sin stora, rent klocklika, mindre
utbredda blomkrona.

Upprigtigt maste erkinnas, att Ledebours beskrifning
pa hans *grandiflorum ej till alla delar ofverensstammer
med den Norska vaxten; den vigtigaste afvikelsen, ar att han
uppgifver kronflikarne rundade i st. f. spetsiga. J detta
afseende ofverensstimmer den med den féga kanda P. acu-
tiflorum Willd. fran arktiska Amerika, men uppgiften att
standarne dro ungefir af kronans langd, gér det omdjligt att
hit hanféra var form. Da dessutom, att doma efter ett min-
dre godt ex. i Prof. Fries herbarium, »P. coeruleum var.
Gmelini» Cham., hvilken Ledebour anfér sasom synonym
till sin grandiflorum, ar just ifragavarande form med spet-
siga kronflikar, torde Ledebours mycket expressiva namn
béra behallas. -

Da tal nu blifvit om P. acutiflorum, ma anmiirkas, att
den fdrnimsta karakteren (»petalis margine subeiliatis» )
hvarigenom den skall skiljas fran alla sina samslagtingar, in-
triffar ej blott pa Finmarksvaxten utan stundom 4fven pa
ex. af hufvudformen fran Helsingland, Angermanland och
Herjedalen, hvarfére denna karakter torde vara af ringa el-
ler intet virde.

55

-- Herr Professor E. Fries har meddelat foljande:

Redan for flera Ar tillbaka upptacktes af Herr Moe pa ,
fjillarne i S. Norge en Potentilla, hvarat talrika exemplar
meddelades mig, och sedermera erhéllos frén af densamma
fran Christiania tridgard under namn af Potentilla crocea
ternata. Af dessa frén uppdragna plantor blommade sist-.
ledne sommar i harvarande Botaniska tradgard, och de
stamdt trefingrade bladen visade genast, att den var en fra
P. crocea och hela P. verna-gruppen skild art, tillhdrandey
jemte P. nivea gruppen P. Frigide Lehm. Da jag nu i vin-
ter féretog den till ndrmare granskning, befanns den vara en
egen, for Europeiska Floran ny art, hittills funnen pa Altai
och Caucasus, och dylika fynd synas mig vida intressantare
an nya, vanligen omtvistade, arter. De vilda Norska exem-
plaren éfverensstamma pa det nogaste med i mitt herbarium
férvarade, af Petersburgs Museum meddelade originalexem-
plar af P. gelida C. A. Mey. var g. pilosior Lehm.; de od-
lade ater tillhéra Lehmanns «. glabrior. Vi meddela har
nedan artens diagnos, jemte nagra anmarkningar om dess
forhallande till narbeslagtade arter, af hvilka likval ingen
hos oss ar inhemsk, utom P. nivea, och fran denna skiljer
den sig genast genom rundade, pa bada sidor glatta, hog-
gréna blad samt breda, trubbiga foderflikar.

Potentilla gelida C. A. Mey.

Stjelken uppstigande, jemte bladskaften kortharig; bladen
trefingrade, nastan glatta, rotbladen langt skaftade, smabla-
den nistan runda, inskuret sagade, pa yttre kanten éfverallt,
men pa inre mot basen snedt afsmalnande och helbreddade,
medlersta smabladet kortskaftadt, stiplerna nastan aggrunda,
trubbiga; yttre och inre foderflikarne lika langa, de forra
elliptiska, trubbiga, de inre aflanga, nagot spetsiga; kron-
bladen omvandt hjertlika (bredt urnupna), féga lingre an
det glatta fodret.

Syn. P. grandiflora M. Bieb. Fl. Tauro-Cauc. I. p. 409. Ledeb.
Fl. Alt WU. p. 259. non Linn.
P. gelida C. A. Mey. Ind. Caue. p. 167. Ledeb. Fl. Ross,
IL p 59. Lehm. Mon. Potent. p, 134. .
P. crocea var. ternata Hort. Christ.

Férekommer pa Sédra Norges fjallar t. ex. Lomsfjal-

len: Moe. |
:

56 -

Med P. chrysocraspedia Lehm. har den sa mycken lik-
_het, att jag vid férsta dgonkastet a originalexemplaren af
denna, ansag dem identiska, men vid narmare paseende skil-
jes P. chrysocraspedia latt genom ett guldgult silkesludd vid
bladens kanter. Narmast besligtad ar den onekligen med
P. grandiflora L., ty ehuru dennas vanliga layre form
(fran Schleicher, Reichenbach i Fl. Germ. exs., Lagger,
cchini) afviker genom sina stérre blommor, eger jag afven
ndra mera langstrackta exemplar af densamma (t. ex. fran
Lautaret af Grenier, fran Semproni af Notaris), som fran
den odlade P. gelida skiljas nastan endast genom de sma-
lare, spetsade foderflikarne. Vore derfére icke arten redan
allmant erkand och den geografiska utbredningen sa bestaémd,
hade jag sannolikt upptagit den endast sasom underart af
P. grandiflora, da jag af flerfaldiga analogier kanner, huru
sydliga vaxtformer forkrympas i Norden.

Strédda Underratteliser.

Solférmérkelsen den 15 sist]. Mars astadkom har vid Upsala en
sa ringa forminskning af ljuset, att nagot betydligt inflytande af den-
samma /pa vaxt-verlden ej kunde markas. Endast nagra fa af de allra
kansligaste vaxterna, Mimosa sensiliva och prostrata samt Acacia
dealbata, visade vid férmérkelsens maximum en tydlig bérjan till bla-
dens hopfallande.. Huru obetydlig denna iakttagelse 4n ar, saknar den
dock i ett hinseende ej intresse, i det att de observationer, som i detta
afseende gjordes vid den totala férmérkelsen 1851, harigenom bestyr-
kas. Dr. Ruprecht har nemligen i Petersburger-Akademiens Bulletiner
sdkt underkanna alla vid detta tillfalle gjorda observationer pa den
grund, att férmérkelsen intraffade sd sent pa e. m., att vaxternas
»sdmn» afven den férutan skulle hafva visat sig. Ehuruval detta anta~
gande synes féga-_sannolikt, kan det dock ej med bestamdhet férne-
kas, dd inga observationer blifvit anstalda med de iakttagna vaxterna
foregSende eller féljande dagar. Emellertid vederligges det nu helt
och hallet af det bar anférda faktum, alldenstund férmérkelsen var
som stérst ungefar kl. % 3 e. m. och ofvannimnda vaxter hvarken
foreg’ende eller foljande dagar dnnu kl. 5 e. m. visade nagot tecken
till en f6randrad bladstallning. :

— Lektor Forsell i Skara har bendget meddelat, att han vid
odling af Valisneria spiralis funnit bekraftelse pa Herr Biskop Agardhs
1 Bot. Not. 1855, p. 106 inférda observation 6fver denna vaxts fort-
plantning. ©

UPSALA, wanutsTRim & c. 1858.
’

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF
N20 be Te. M. PRIES. April
bic 1858. )

- —————_—

INNEHALL: ORIG.~AFH: Tu. M. Fries: Skildring af en botanisk resa
; Ost-Finmarken 1857. —~ H. von Post: Om Ljungens och Lingon-
risets bortdéende 1856.. LITTER.-OFVERS.: J. Lance: Oversigt
over Grénlands Planter. — M. T. Lance: Den sydfyenske Ogaards
Vegetation. STRODDA UNDERR.: Om fossila palmer. — Vaxters
oférmodade framkomst vid sjéars urtappning. — Botaniska Rese-

' féreningen.

————

Griginal-Afhandlingar, .

1. Skildring af en botanisk resa i Ost-Finmarken 1857

af TH. M. FRIES.

(Forts. och slut).

Mot aftonen begafvo vi oss pa bat genom Langfjorden

och lade under nattens och pafdljande morgonens lopp till
flerestadés vid dess strander, hvarigenom jag fick tillfalle att
har och der i stérsta hast undersika dess vegetation. Hir-
under anmarktes vid Darusbafte Erigeron alpinus 8. macro-
cephalus, Valeriana sambucifolia, Veronica saxatilis och
alpina, Barbarea stricta, Erysimum alpinum, Viola ca-
nina 8. montana, Lychnis alpina, Sedum annuum 0. s. V.;
vid Nierraveegje atskilliga Cochlearia-former, Saaxifraga cer-
nua, Aira alpina och Stereocaulon alpinum; vid Lille
Langfjorden atskilliga lafarter, hvaribland hufvudsakligen de
har allmanna Parmelia atrosulphurea och Biatora rupestris ;
vid Goalsevuoppe likaledes nagra lafarter, bland hvilka Par-
melia straminea och utmarkt vacker P. molybdina g. micro-
cyclos pa tunnskiffrig lerskiffer, afvensom en pa stranden
uppkastad stor och ny Spongia-art. Utkomna pa Tanafjor-
den seglade vi tvart éfver densamma till Kjeskelviken, hvar-
est jag under en kort exkursion anmarkte Gymnadenia al-

58

bida, Veratrum, Evernia ochroleuca b. cincinnata och Par-
melia straminea m. fl. Slutligen kryssade vi oss harifran
inat fjorden till Lille Molvig, hvarifran en nattlig vandring
foretogs éfver Ost-Finmarkens hogsta fjall, Stagneesfjeldet.
Mager och torr dr visserligen i allmanhet vegetationen i slatt-
fjillsregionen, men har Ofversteg den 1 detta afseende all
forvintan; knappt annat an enstaka exemplar af Diapensia,
Silene acaulis, Azalea, Empetrum, Salix herbacea, Jun-
cus trifidus och Luzula spicata funno bland de hopar af
stenskirfvor, som tackte marken, en torftig ndring, och aiven
lafvegetationen syntes vara reducerad till nagra fa af de mest
triviala arterna. Stora snéfalt qvarlago flerestades, har och
der svagt fargade af »den rida snén.» Da man hartill lag-
ger en déckenlik tystnad, som endast da och da afbréts af
»hejlons» (Charadrii apricarii) enformiga, klagande late,
kan jag ej neka, att jag af dessa fjall erhéll samma intryck
som den Amerikanske resanden, Bayard Taylor; belysta af
midnattsolens matta sken férefdllo de sasom »taflor af en evig
did, med en staende fértviflans blekhet pa naturens sten-
anlete. »

Tidigt pa morgonen den 31 Juli anlande vi till Tana-
elfvens mynning och de fdljande dagarne anvandes pa ex-
kursioner kring Tanens nya kyrka, Langnes och Birkelund.
Naturen hade nu ett helt annat utseende an fér en manad
sedan, Veratrum, af hvilken da blott bladknoppar fram-
stucko ur jorden, stod nu med sin resliga vaxt, stora blad
och rika blomspira i stolt fagring bland pilbuskarne och tal-
rika allmannare arter bildade en brokig blomstermatta. Af
anmarkningsvardare arter ma naémnas Thymus Serpyllum
var., Veronica savatilis, Pinguicula villosa, Barbarea
stricta, Saxifraga nivalis, Sedum annuum, Rubus casto-
reus 8. triflorus, flera Saliv-former, Orchis maculata .
lapponica samt en mingd Hieracium-arter , sasom H. Pilo-
sella, cymosum var., alpinum c. varr., Dovrense, murorum,
atratum, pallescens, anfractum, lapponicum, prenanthordes,
crocatum, umbellatum . arctophilum. Beklagligtvis voro
Calamagrostides ej sa utvecklade, att jag kunde erhalla den
hair forekommande ©. strigosa. — Pa den vanliga vagen upp-
fore elfven och éfver Seidafjillen, der Colpodium visade sig

59

pa ainnu ett annat st&lle, atervande vi slutligen till Nyborg,
der vi intraffade tidigt pa morgonen den 3 Augusti.

Det aterstar for mig nu blott att i korthet skildra en
utflygt, som jag foretog till Syd-Varanger eller de forr s. k.
Fellesdistrikterna, hvilken trakt for Botanisten hufvudsak-
ligen derfére ar af intresse, att tallen harstides ar det ra-
dande tradslaget och jemte denna atskilliga sydligare all-
manna arter nedslagit sig. — Den 14 Augusti lemnade jag
Wadsie i sillskap med t. f. Amtmannen Kjerschow och
Forstmannen Barth fran Christiania, och efter en lycklig
segling anlande vi sent pa natten till Pasvig- eller Kléster-
elivens mynning, Elvenes. Pa de af sydsidans dar, hvilka
vi under denna fiard besékte, anmarktes endast obetydligt af
botaniskt intresse, sasom pa Kjelmén vid Mestersand Carex
lagopina 8 gracilescens, capitata och incurva g. pratensis
samt en ny, mycket vacker Verrucaria pa mossa, samt pa
Renée Gentiana involucrata, Juncus bufonius, Botrychium
boreale, Umbilicaria erosa och nagra andra allmannare arter.
Vid Elvenes, der vi maste qvardréja till middagstiden den 16
Aug., vandrade jag sa mycket det oupphérliga regnandet det
tillat omkring pa de narliggande fjallen, hvilkas nedre slutt-
ningar kladdes af bjork, blandad med tall, salg och just nu
blommande rénnar. Endast lafvar observerades af nagot in-
tresse, sasom Evernia divergens och Thulensis, Ramalina
polymorpha, Cetraria nivalis c. fr., Solorina crocea och
saccata, Parmelia tartarea y- gonatodes, Cladonia decor-
ticata-pyxidata och »cyanipes», Biatora placophylla c. tr.,
Lecidea pezizoidea, Umbilicaria proboscidea, hyperborea
och atropruinosa, Spherophori c. fr., Siphula Ceratites
(ymnig), Verrucaria gelatinosa mm. fl. Under herrligt sol-
sken fortsatte vi derefter den 16 farden uppfore floden och
anlande snart till dess forsta fall, der jag, under det vara
roddare drogo baten dfver laud, hade ndjet att insamla den
har ymniga och nu som bast blommande Arenaria lateriflora.
Densamma aterfanns sedan vid andra vattenfallet, dit vi
pa aftonen anlinde och der dessutom Ranunculus reptans,
Lquisetum variegatum 8 svirpoides, Carex limula, Cala-
magrostis lapponica, Hierochloa odorata och Parmelia
melanaspis anmarktes. Frampa natten anlinde vi till nybyg-
get Brendhougen vid sjén Wallasjaure, der natten tillbragtes.

60

A

Tidigt féljande morgon begyntes ater firden uppfére elf-
ven och den rad af sjéar, som den bildar, hvarunder égat
angenamt fingslades af de vackra, af lummiga bjérkar och
alar omkvransande_ strinderna, ofyanfér hvilka den allvar-
ligare tallskogen kladde de laga narbelagna ijallen, Pedicu-
laris Sceptrum Carolinum prunkade ymnigt pa strainderna
och i vattnet visade sig flera vattenvaxter, som forr ej blif-
vit anmarkta inom Finmarken, sasom Batrachium peltatum
‘(ymnig), Polygonum amphibium, Potamogeton gramineus
och perfoliatus, Sparganium affine, Alopecurus geniculatus
p. fluitans, Phragmites communis etc. Endast vid tredje
fallet lade vi i land och derunder antecknades Galium uli-
ginosum, Pedicularis palustris, Rubus arcticus, Orchis
maculata, Tofjeldia borealis, Parmelia physodes c¢. fr.,
obscura B- tenella och melanaspis, Cladonia deformis ¢. fr.,
Lecidea asperella, Calicium hyperellum och nagra andra
allminnare arter. Slutligen pa e. m. anlande vi till nybygget
Svanvik vid sjén Kjolmijaure, der jag skildes fran mitt res-
sillskap, hvilket fortsatte farden uppfore floden, men hvar- ~
ifran tidens korthet hindrade mig.

Pa de Norska stranderna af denna sjé (riksgransen gar
nemligen genom densamma) féretog jag flera smirre exkur-
sioner och jag maste bekinna, att jag i hég grad blef for-
vanad dfver vegetationens ytterliga torftighet. Da man fran
sj6n skadar dess: lummiga, om Malarens ej litet paminnande
strinder, kan man ej annat dn formoda, att i lundarnes
och skogarnes. skydd skalt frodas en stor rikedom af vaxt-
arter, men fdrhallandet ar alldeles motsatt. Detta gialler
isynnerhet om tallskogen, i hvilken jag under flera timmars
vandring knappast kunde upptacka andra vaixter an Vacci-
nium vitis idea, Myrtillus och uliginosum, Empetrum och
Linnea samt sparsammare Rubus Chamemorus och Ledum;
i bjérkskogen visade sig utom dessa Solidago, Trollius,
Geranium silvaticum, Aira flecuosa samt nagra fa andra,
ytterst triviala arter. Sadan var vegetationen pa stora strac-
kor, och blott i pilkarren eller pa annan fuktig mark visade
sig nagra svaga spar af en frodigare vixtlighet. Men oaktadt
denna vegetationens torftighet — visserligen intressant, men
tréttande enformig! — angrar jag ej de stunder, jag har
tillbragte, ty hirunder hade jag glidjen att skada den nya

61

rekryt fér Skandinaviens flora, Abies orientalis*), som en-
sam ndstan kunde ‘hafva belénat hela resan.. Dessutom er-
holls invid sjelfva nybygget Ribes nigrum, liksom den férra
utan tvifvel ett lan fran Sibiriens flora. — I'vattnet tycktes
deremot vixterna proportionsvis mera hafva samlat sig, ty
utom de ofvan anférda, af hvilka Batrachium peltatum pa
langa sirickor med sina blommor hvitklaidde vattenytan,
forekommo utanfor den tata grisgérdeln af Scirpus palusiris ,
Carex vesicaria * lacustris och aquatilis, Utricularia vul-
garis, Nuphar pumilum, Myriophyllum (e} med sakerhet
bestambar, sasom varande steril, men formodligen UM. spi-
catum), Hippuris vulgaris; Pipe ews gramineus och
Spongia lacustris, :

Pa aftonen den 18 minis antridde jag aterfarden ned
for elfven till 2:dra fallet och efter en under bar himmel
tillbragt natt begaf jag mig tidigt foljande morgon pa vagen
Giver fjallen till Jarfjorden. -Okunnig om. trakten och atféljd
af tvenne. quiner, som voro lika obeyandrade /hirstades och
af hvilkas sprak jag ej forstod det ringaste, tagade jag framat
med. kompassen i hand, men stétte snart pa en sjO, som
hindrade farden. Under’ forséket: att kringvaidra denna,
forirrade vi oss allt mera in pa Ryska Lappmarkens om-
rade, och sago oss slutligen nédsakade efter en half dags
besvirlig marsch Ofver fjall och moras att atervanda till
Brendhougen for att erhalla en vigvisare,* sa att jag forst
efter en hel dags vandring ankom till min Adermiaheldonth
belagen ungefar \°% mil fran 2:dra fallet i Pasvigelfyen. Un-
der denna irrférd observerades samma magra vegetation, som
kring Kjolmijaure, och endast Carex loliacéa och paucijlora,
Potentilla tormentilla, Pedicularis palustris, Siphula Cera-
tites, Biatora cinnabarina och Cetraria islandica 8. eri-
spata fortjena omnimnas. . Forst narmare Jarfjorden bérjade
frodiga: bjérkdungar med. rik griis- och blomster-matta att
omvexla med lummiga pilsnar, ehuru iifven har en viss ods-
lighet radde genom de utdéda asplundar, som flerestades vi-
sade sig; hela skogar. af héga trad med tjocka stammar
stodo némligen hirstades antingen helt och hallet nakna eller
visade genom nagra fa blad i grenarnes spetsar svaga tecken

*) Se Bot. Not. 1857 J 10.

62

till ett borttynande lif. -Orsaken till detta i dessa trakter
allminna aspens utdéende torde vara svar att med sikerhet
uppgifva, men torde kunna sékas i de sednare arens ogynn-
samma vdderlek; sa t. ex. hade detta ar nagot efter mid-
sommar, da triden redan stodo gréna, ett sa starkt snéfall
intraffat, att marken fotshégt tacktes och alla de redan ut-
spruckna léfven forvissnade. — Afven under de tvenne dagar,
som jag harstades vistades, var vadret féga angendmt eller
sommarlikt; en haftig och kylig n. 0. storm, atfoljd af regn,
snd och hagel gjorde exkursionerna besvarliga, ehuru utbytet
ej var ringa. Sa t. ex. hade jag gladjen att pa hafsstran-
den insamla Sonchus arvensis, ymnig Gentiana serrata,
Primula sibirica (6fverbl.), Dianthus superbus, Stellaria
alpestris, humifusa och crassifolia, Carex salina med vair.
subspathacea och discolor, C. rariflora, aquatilis i flera
former, incurva 8 pratensis samt norvegica, Alopecurus
nigricans och atskilliga andra strandvaxter, samt pa bergen
inat landet flera lafarter sasom Parmelia chlorophana,
protuberans, Biatora cinnabarina, anomala, placophylla
ce. fr., Lecidea sanguinaria, panaeola, agelea, pezizoidea,
Trachylia tigillaris, Pertusaria Sommerfeltii (rr.) etc.

Pa aftonen den 21 hade stormen sa mycket saktat sig,
att jag kunde pa bat fortsatta farden. Knappt hade vi dock
hunnit ut ur den langa och smala Jarfjorden, férran tydliga
tecken visade en ny storms antagande, undan hvilken vi
maste siéka skydd vid O. Pasvig (eller Sandhavn), en liten
naturlig hamn, '™ mil fran Jacobselfven. Har var en stor
skara lappar férsamlad, hitdrifven och qvarhallen af stormen,
och dessas antal maste jag nu nolens volens under tvenne
dygn féréka. Brist pa mat, fdga angendmt nattlager i en
liten, usel kammare jemte 14 andra personer, oro 6fver att
de insamlade vaxterna skulle férderfvas m. m. gjorde mitt
vistande harstades langt ifran behagligt, och de vandringar,
som jag haromkring foretog, afsago snarare att fordrifva
tiden an att noggrannt iaktgifva pa vegetationen. Vid stran-
den anmarktes dock Primula sibirica , -Ranunculus pyg-
meus och nivalis (ungef. 50 fot 6. hafvet), Stellaria cras-
sifolia och humifusa, Carex ineurva, glareosa och rari-
flora, Triticum caninum, Parmelia straminea och atro-
sulphurea, samt pa de kringliggande fjallen Carex pedata

a 63
och rupestris, Parmelia oculata p. dactylifera c. fr., shloro-
phana, Biatora placophylla, Lecidea Morio, Umbilicaria
atropruinosa, Siphula Ceratites (ymnig), Verrucaria gela-
tinosa o. s. v. — Andtligen pa aftonen den 23 vinde sig
vinden, sa att jag kunde erhalla nagra personer, hvilka
vagade begifva sig ut pa det upprérda hafvet och fora mig
bfver Varangerfjorden till Wadsée. Efter ett besék pa Mor-
tensnes, der Eriophorum Callitrixv nu, fastin sparsamt, ob-
serverades i »birkelierna», anlainde jag slutligen till det van-
liga Nyborg.

Pa detta sitt férflét sommaren hastigt och angendmt,
tilldess jag snart med saknad sag mig ‘tvungen att lemna
dessa trakter med dess intressanta vegetation och hjertliga
innevanare. Den 16 September var nemligen utsatt for den
sista angbatsfarden fran Wadsde till Hammerfest och med
denna maste jag medfélja, ehuru jag hodgeligen hade énskat
att annu en gang fa beséka Tanadalen samt att foretaga en
vandring inat landet norr om fjorden, hvilket annu ingen
botanist besdkt. Fran allt detta maste jag dock afsta; for
att dock nagra dagar fa vistas vid Wardie och se vegeta-
tionen vid sjelfva hafvet, begaf jag mig pa bat den 14 Sept.
fran Wadsée for att segla till Kiberg, men en valdsam storm
tvang mig att séka land vid Langbunes, 2 mil fran detta
stalle. Féljande morgon amnade jag batledes fortsatta min
resa,/ men hastigt uppvaxte en ny rasande storm, nedvrakande
stora smadltande snémassor, och — i denna vaderlek néd-
gades jag nu att vandra Ofver fjillen ett par mil till Svart-
nes genom vattensjuka karr, uppsvadlda biackar och med
stormen midt i ansigtet. Férfrusen och genomvat framkom
jag till naimnda stille, der jag nédgades (utan att kunna
ombyta klaider, emedan alla mina saker blifvit qvarlemnade
i Wadsée) qvardréja 5 timmars tid, innan nagon vagade att
fora mig ofver det smala, men nu hvitsjudande sundet, som
skiljer Wardéen fran fasta landet. Att jag under denna
vandring ej kunde finna mycket af varde i botaniskt hin-
seende, ar naturligt; dock erhéll jag bland de stran, som
uppstucko ur snén, Juncus arcticus, Carex arctophila samt
Aira alpina, afvensom straxt ofvan Svartnes den fér Skan-
dinaviska floran nya Armeria alpina.

Mitt hopp att fa nagot begrepp om Warddéetraktens
vegetation slog shelt och hallet fel. Visserligen féretog jag

64

straxt efter min ankomst i sdllskap med Sognepresten Land-
mark, af hvilken jag erhdll atskilliga underrattelser om har
forekommande arter, en kortare vandring, under hvilken en
och annan atminstone i vaxtgeografiskt hanseende intressant
vaxt anmarktes, men pafdljande morgon, da jag. hoppades
fa noggrannare underséka trakten, befanns alnsdjup snd be-
klida hela nejden*). Stormen fortfor att rasa, sa att ang-
baten maste hair qvardréja 1% dygn, innan den kunde afga
till Hammerfest. Med denna medféljde afven jag; och da
det visade sig, att detta sndfall strackt sig ofver hela Fin-
marken, nédgades jag afsta fran min plan att annu en tid
qvardréja i Hammerfest, Alten eller Tromsée; underrattelser
fran Upsala om kolerans harjningar derstades bestamde mig
sedan att oafbrutet fortsatta hemresan. Endast i Trondhjem
dréjde jag ett par dagar under illamaende och afvaktan pa
angbat till Levanger, och harunder anmarkte jag blott, Mie-
racium suecicum, Achillea Ptarmica och Endocarpon flu-
viatile vid den nya vaganliggningen. Fran Levanger skyn-
dade jag genom den vackra Verdalen, dfver Carl-Johans-
vagen, férbi den redan’ vinterkladda Areskutan, till Oster-
sund och derifran till Sundsvall, hvarifran jag med angbat
den 12 Oktober anlande: till Stockholm och paféljande dag
till Upsala. ,

Sadana dro i stérsta korthet grunddragen af denna resa.
Skall jag nu slutligen afgifva ett totalomdéme om densamma,
sa maste jag Oppet bekdnna, att den — oaktadt (eller ma-
handa just till folje af) sina besvarligheter och sma obehag
— utgér den angenimaste sommar, jag upplefvat, full af
sanna fréjder och njutningar. Det utbyte, som under den-
samma vanns, kunde visserligen under en gynnsammare som-
mar varit stérre, men det var dock mer an nog for att
tillfredsstalla mina djerfvaste férhoppningar. Men hiartill kom-
mer dfven en sorgsen, nedslaende tanke, nemligen den, huru
mycket det dnnu i dessa trakter aterstar att géra och huru
svart det ar att dit fa atervanda. Det ar derfére jag ej nog
kan uppmana en hvar, som intresserar sig for en noggrann

~ *) Denna sné bortgick, enligt sedan erhalina underrittelser, ej] mera,
utan vintern -intridde med. detsamma, under, det att répnen anpu
blommade och knappast nagot hé Snnu var inhergadt.

65

kinnedom om den Skandinaviska halféns vegetation och som
ej skyr att derfér utsta nagra rikt ersatta besvirligheter,
att hit styra sin kosa fdr att undersdka nejder, som dnnu
ingen botanist skadat. Sasom sadana vill jag foretradesvis
utpeka den stora, vackra Porsangerfjorden, norra kusten
samt de inre delarne af halfin Vargak-Njarg och Syd-Va-
ranger, och jag ar forvissad, att: dessa undersdkningar skola
lemna goda resultater.. Hvad mig sjelf angar, ar jag fullt
bestémd, att, sa snart tid och andra omstindigheter det
medgifva, atervanda till dessa for mig nu sa kara bygder.

‘

2. Om Ljungens och Mjilonrisets bortddende 1856,
af HAMP. VON Post.

Sedan pa flere stillen man simi uppmirksamheten pa
det. bortdéende, som traffat Ljungvixten varen 1856, (se
Vet.-Akad. Ofversigt 1857 pag. 317, samt Bot. Not. for
samma ar pag. 136), torde det vara af intresse att afven
fran andra trakter erhalla bekraftelse och berattelser derom.

Uti hela nordliga delen af Ostergithland och. nargran-
sande delar af Sédermanland, befanns uti Maj manad némnde
ar, sedan.solen och luften nagon tid inverkat pa vegetatio-
nen, icke allenast Ljuwngen, utan afven Mjolon- och Lin-
gon-riset, a stoérre och mindre strackor af marken alldeles
bruna och férvissnande samt fortior sedermera att,fortorkas.
esa betesmarker, skoglisa moar, kala Oar etc. var mar-
ken alldeles -brun, och blott nagon enda liten torfva deraf
hade bibehallit sig. Afven i skyddet af triiden i skogsmar-
kerna voro bladen af Mjilon- och Lingon-riset fortorkade,
men i vida mindre grad in pa de Oppna falten. Vid snins
forsta bortgang uti birjan och medlet af April manad syntes
icke nagon skada skedd, utan foérst sedan snétacket efter
bérjan af Maj for andra gangen bortsmalte, blef den. mark-
bar... Det torde yara skal att aterhemta den menliga, viider-
leken under denna Var y. efter har, ajorda anteckningar :

April d.. 6. Aktes annu sjOarne,
d. 6—8—10. Birjade Hasseln och Alen att blomstra.
d,12—13. War kilen i det narmaste gangen ur jor-
den; kom ock forsta regnet.

66

April d.15—16. Skéljde de smiarre sjéarne, ’ d. 18—20
de stérre.

d. 16. Borjade Blasipporna blomstra.:

d.18. Bérjade Aspen och Salgen blomstra.

d.20. Annu lag dock mycken is och sné qvar i
skogarne. ?

d.22—24. Béorjade Draba verna, Hvitsippan och
Kalflekan (fa ex.) blomstra.

d. 25—28. Krusbarsbuskarne utvecklade sina blad,
Almen blomstrade.

d. 27—-29. Regnade det n. hela dagarne.

d.29. Bérjade det snéa pa aftonen och detta sné-
vader fortfor till den 4 Maj.

Maj d. 1—2. Yrade och snéade hela dagarne; man akte
pa slide; snén lag 6 tum hég och mera pa
sina stallen.

d. 3—4. Snéade och yrade stundtals. Marken
tiicktes pa ‘sina stallen med 1—1'% fots djup
snd. Mycket sno hade smalt.

d. 9, Var snén allmannare bortsmalt.

d. 7—8—9. Bérjade vegetationen ater framskrida
och att florera.

T. ex. d. 8. Blomstrade Carex digitata, C. ert-
cetorum, Viola arenaria.

D. 10—14. Upptiicktes forst det misséde, som traffat

Mjélon, Ljung och Lingonriset. Bladen voro annu (d. 12
—14 Maj) i allmanhet ljusbruna, dock en del annu gréna,
fastin mjuka och afvissnade, liksom om skadan nyligen in-
traiffat. Qvistarne voro dnnu alldeles friska, utan tecken till
fortvinande, men alla aftorkade frampa varen. — Réotterna
voro annu pa sommaren icke forstérda, men blott fa gren-
skott vid roten gingo ater till; den stérre delen utgick nadstan
alldeles.

Har i trakten (Reymyra bruk) syntes dessa smabuskar
lidit mest a de 6ppna falten och minst a kullar sluttande
at norr, eller 4 marker, der snédrifvorna fran forsta sné-
betackningen icke hade bortsmalt. Lingonriset 4 skogsmarker
hade féga lidit.

Nagon vidare undersokning verkstalldes icke, da orsaken
syntes harréra af frost eller genom den varmare vaderleken

67

uti April, hvarvid vegetationen drefs till fortskridande, och
som hastigt afbréts for 6—8 dagar i bérjan af Maj, hvar-
vid — likasom i tradgardarne — frosten vanligen verkar
mest férstérande.

Underligt nog skadades icke de nyplanterade Frukttrd-
den, ej heller Rosa-arterna i tridgardarne, mer &f vanligt
hyarje ar, men Meloner och de flesta vaxter i drifbankarne
forstérdes, der de icke dagligen utsattes for fria luften.

Litteratur-dfversigt.

L Oversigt over Grénlands Planter af J. LANGE, Kjében-
havn, Louis Klein, 1857, 30 sid. 8:0.

I Danmark har under de sednaste aren utkommit ett
arbete med titel: Grinland, geographisk og statistisk be-
skrevet af H. Rink, och sasom ett bihang till detta har ut-
kommit ett annat: Naturhistoriske Bidrag til en Beskrivelse
af Grénland, innefattande en framstallning af de i Grénland
hittills anmarkta djur, fanerogama vaxter och mineralier.
Den botaniska afdelningen haraf, hvilken bar ofvan anférda
titel, ar utarbetad af Doctor J. Lange, hvilken varit i till-
falle att dervid begagna de rika samlingar, som i denna vag
finnas i Képenhamn, hemfoérda af flera danska naturforskare
och isynnerhet af den outtréttlige forskaren i Grénlands obyg-
der, J. Vahl, hvilken anviande nio ar pa undersdkandet af
deras vegetation. Ehuru en blott férteckning pa de anfirda
arterna med uppgift pa de lokaler, der de antraffats, ar
dock denna uppsats af ganska stort varde och intresse, sa-
som pa ett stille sammanfattande de hittills spridda upp-
gifterna, och isynnerhet for Skandinaviens botanister, sa-
som lattande jemférelsen mellan Grénlands och vara nord-
liga trakters vegetation.

Den stracka, hvars vaxtalster har uppraknas, utgires
af vestra kusten fran sydspetsen till 72° 41’ nordl. br., icke
derfér att nimnda breddgrad ar den hégsta, pa hvilken spar
af vaxter blifvit funna, da man tvartom antraffat fanero-
gamer betydligt langre mot norden, utan derfére att J. Vahl
ej langre strackt sina forskningar och man saledes om de
nordligare trakterna saknar nagon saker kunskap. Pa denna
stracka hafva 320 arter blifvit antraffade, af hvilka 101
afven dro kinda fran den i botaniskt afseende vida min-
dre undersikta dstra kusten. Antalet af arter ar saledes
ej synnerligen stort, men man maste dfven besinna, att hela

68

det inre landet ligger begrafvet af en evig is, sa att, blott
kuststrickan kan frambringa en vegetation, der pa gynn-
sammarelokaler sma busksnar af Salia glauca och lanata
samt Betula fruticosa visa, att all tradvegetation ej ar full-
komligt bannlyst fran dessa nejder.

Betrakta vi de’ sarskilda familjer, till hvilka dessa 320
arter héra, finna vi, att de aro 52 till antalet samt att de
talrikast representerade iro C1 yperacee (46 arter), Graminee
(35), Crucifere (25), Synantheree (20), Alsinacee (19) och
Rosacee (14), under det att t. ex. Umbellifere och Papi-
lionacee hvardera ega blott tvenne samt Boraginee och
Labiate blott en ahaa art. — Granska vi ater den lemnade
vaxtférteckningen , ‘finna vi; att hufvudmassan af arterna bil-
das af sadana, som aro gemensamma med Europas (eller
rattare alla) arktiska trakter, hvarjemte ett fran Europeiska.
floran afvikande, Nord- Amerikanskt element afven: bidrager ~
att gifva Grénlands flora en for oss frammande prigel. Icke
mindre an 264 af dess arter aro nemligen afven funna i
Skandinavien och af dessa 240 i Finmarken. Bland de 24
arter, som saledes der saknas, aro de flesta sadana fjall-
vaxter, som blifvit blott pa enstaka punkter eller strackor
i Skandinavien anmirkta’ (t. ex. Carea gynocrates, scir=
poidea, rufina och bicolor, Juncus castaneus, Saxifraga
Aizoon, Sedum villosum, Draba Wahlenbergii) eller vat-
tenvaxter (t. ex. Isottes, Glyceria pendulina, Potamogeton
marinus, heterophyllus och rufescens, Callitriche hamulata,
Myriophyllum alternifolium), men férvanande ar det dock
att bland dessa finna den blott i Skane hos oss anmarkta
Glyceria conferta, hvilken har tyckes vara vida spridd.
Bland de 56 arter, som saknas 1 Skandinavien, finnas 12,
som hittills blott blifvit anmirkta pa Grdnland, tvenne,
som- dessutom blott dro funna i Sibirien, och 42, som dro
gemensamma med nordliga Amerika. Halfva antalet af dessa
sistnamnda forekommer dock afven i gamla verlden, hufvud-
sakligen i nordéstra Asien; dock finnas afven nagra, som
aro antriffade i Ryska Lappmarken eller Samojedernas land.
Da dessa salunda tyckas vara utbredda éfver hela den ark-
tiska zonen, skulle det vara underligt, om de ej skulle kunna
upptaickas inom var floras omrade, hvarfére vi har vilja an-
fora dem med uppmaning till deras noggranna efterspanande.
De aro: Artemisia borealis, Lomotogonium rotatum, Eu-
trena Edwardsii, Stellaria ’ Bdwardsii, Epilobium latifo-
lium, Carex suiping , | Alopecurus alpinus och Dupontia
psilosantha:

Utrymmet tillater oss icke’ att lingre utétriicka jemn-
férelsen mellan detta lands och vara arktiska ‘trakters vege-
tation, utan vi nddgas ‘sluta; hurd lockande amuet an 4r.
Vi vilja har blott uttrycka en férhoppning, att Forfattaren

69

matte med det snaraste infria det i detta arbete till halften
gifna léftet om en fullstandig flora éfver dessa trakter.

Th. Fr.

2. Den sydfyenske Ogaards Vegetation, en floristisk Skizze
‘af M. T, ‘Lance. 74 sid. 8:0. (I Naturhist. Foren.
_ Vidensk. Meddelelser, 1857).

Det omrade, hvilket Forf. till denna afhandling skildrar
och hvilket han under 7 ars tid med ofértréttad ifver under-
sdkt, utgéres af sédra delen af Fyen, mot norr begransad
af en rad af kullar, hvilka jemte deras fortsdttning mot n.
o. fatt det nog hyperboliska namnet »de fyenske Alper»,
samt af de sma Oar, som ligga séder om densamma; hela
areal-innehallet utgéres af 21 qumil, af hvilka dock 8 dro

_ tackta af vatten.

Efter en kort framstdllning af denna trakts jordman,
klimat m. m., skildrar Forf. den olika vegetationen pa de
sdrskilda lokalerna, af hvilka den odlade jorden har ar den
forherrskande och derfére gifver at hela foromradet en egen-
domlig, fastin enformig pragel. Ej mindre an. 40 pr. C. af
de anmarkta vaxterna tillhéra nemligen denna lokal och bland
dem aro hégst fa af intresse; de flesta aro kosmopolitiska aker-
ogras och ruderatvaxter, bland hvilka dock allmant fore-
komma nagra i Sverige saknade eller sillsynta, sasom Crepis
virens, Stachys arvensis, Antirrhinum Orontium, Hype-
ricum humifusum, Sagina ciliata, Trifolium striatum m.
fl.; har och der visa sig Cuscuta Trifolii och Sagina ape-
lata. Markvardigt nog saknas deremot Matricaria Chamo-
milla, Onopordon och Rumex domesticus. Ouppodilad bppen
mark saknas nastan’helt och hallet, och endast vagkanterna
kunna till denna kiass hanféras; med férvaning finner man der
alldeles icke eller ytterst sparsamt de fdr Seeland pa dylika
stallen karakteristiska Lappa tomentosa, Anchusa offici-
nalis, Echium, Plantago media, Pastinaca 0. s. v., hvar-
emot Cichorium, Lappa major, Crepis biennis, Galium
Mollugo, Daucus m. fl. i ymnighet frodas. — De akrarna
och vagarne 6fverallt omgifvande hickarne besta hufvudsak-
ligen af hassel och pilarter, och af dessa utmiirka sig isynnerhet
de forra genom en massa af Rose och Rubi (R. vestitus,
corylifolius, discolor, Radula och cesius), de sednare ater
genom en torftigare fanerogam-, men ganska rik moss-
vegetation. — I skogarne skulle man val kunna vinta en
vegetation, pa hvilken kulturen utéfvat ett mindre inflytande,
men detta giller blott till en viss grad, ty afven dessa dro
hair odlade. Som de dessutom hufvudsakligen besta af bok,

-

70

som med sina lummiga kronor hindrar solstralarna att ned-
tringa till marken, ar det egentligen blott varvegetationen,
som hir ar frodig, bestaende af Pulmonaria of., Galeob-
dolon, Ajuga reptans, Anemone nemorosa, Corydalis fa-
bacea, Stellaria holostea, Mercurialis, Orchis mascula,
Gagea lutea och spathacea, Arum maculatum etc. Om
somimaren ater finner man blott har och der pa den nakna
marken enstaka exemplar af Lactuca muralis, Dipsacus
pilosus, Stellaria nemorum, Sanicula, Epipactis latifolia
och microphylla, Cephalanthera ensifolia, Carex silvatica,
Milium o. s. v., hvaremot manga i andra delar af Danmark
allmanna lundvaxter saknas. I skogarne vid kusten tillkomma
dock nagra utmarktare arter: Corydalis cava, Anemone
ranunculoides, Primula grandiflora, Allium ursinum, Acer
campestre. — Vid skogsbackar visa sig derjemte Veronica
montana, Primula elatior, Lysimachia nemorum, Chry-
sosplenia, Circea lutetiana och alpina samt flera moss-
arter; i skogskarren, der ofta humlen och Solanum Dulca-
mara sammanslingrar albuskarne till ogenomtrangliga snar,
Circium oleraceum, Campanula latifolia, Corydalis clavi-
culata, Geum intermedium, Carex paludosa, Osmunda o. s.
v., samt i snaren pa strandsluttningarne af rarare arter
Dipsacus silvestris, Inula dysenterica och pa fuktig lokal
Epilobium hirsutum och Sonchus palustris. Acer pseudo-
platanus finnes i alla skogar och anses fullkomligt vild-
vaxande.

Ljunghedar och ouppodlade sandfalt aro af obetydlig
utstrackning och erbjuda fér en svensk botanist liksom hed-
och torf-mossarne intet af varde, om man fran de sistnamnde
undantager Juncus lamprocarpus, Epilobium virgatum och
tetragonum, Cardamine intermedia, Helosciadium inunda-
tum och Cotula coronopifolia. — De vata angarne utmarka
sig blott genom sin enformighet och fattigdom pa sadane vax-
ter som Succisa, Carum, Trollius, Pinguicula, Carex
dioica, Alopecurus pratensis m. fl., och det samma giller
afven om de torra angarne, der t. ex. Galiuwm boreale annu
ej kunnat antraffas. — Sa val sétvattens- som hafsvegeta-
tionen afviker icke fran den i vara sydliga landskaper; den
enda i Sverige ej anmarkta arten ar Oenanthe Lachenalit.

Inom det skildrade omradet hafva blifvit anmarkta 882
vasculara vixter, 3 Chare och 162 mossor. Af dessa hafva
féljande ej blifvit funna pa annat stalle i Danmark: Rosa
inodora, Polygonum laxiflorum, Carex turfosa, Triticum
strictum, Fissidens Blorami, Dicranum Funkii?, Bra-
chysteleum polyphyllum, Hypnwm murale? och H. incur-
vatum.

71

Ett siirskildt intresse erbjuder denna beskrifning for
Svenska botanister genom den meddelade jemférelsen mellan
denna och Stockholmstraktens vegetation, men vi fa i detta
afseende hinvisa vara lasare till sjelfva afhandlingen, hvilken
fordelaktigt vittnar om Férf:s noggrannhet och varma nit for
den nirmare kannedomen om sitt faderneslands flora.

Th. Fr.

Strédda Underrattelser.

Om fossila palmer. Af Prof. Gépperti Breslau. Under den sista
fjerdedelen af forra och &fven den férsta af innevarande arhundrade var
si litet kindt af palmernas bildning, och allt det bekanta syntes ve-
tenskapsminnen sa abnormt, att de voro nastan f6r mycket benagna
att till palmerna hanféra nastan alla fossila vixter, som erbjédo be-
synnerliga eller anomala former. Denna anmirkning giller i sin fulla
kraft Sigillaria och Lepidodendron, slagten, som hora till den palzo-
zoiska formationen; och detta bir ej sd mycket 6fverraska oss, da vi
betanka, att afven i var egen tid lika irriga forestallningar herrska till
en nastan otrolig grad. S& till exempel tillskrifver flertalet af geologer
ormbunkarne en hufvudsaklig del i kolbildningen, ehuru det bevisats
af mig i en series af omsorgsfulla undersékningar af talrika kolfor-
mationer, att pa en sddan endast kan géras ansprak af Stgillarter
och Stigmarier och att endast en underordnad delaktighet tillkommer
Araucarierna och Calamiterna, som innehallas i anthracitkol, och en
Snnu mindre betydlig eges af Lepidodendra, Ormbunkar och de 6f-
riga bestandsdelarne af floran uti kolperioden.

Ett noggrannt studium af den {6regingna floran har visat, att
palmerna férekomma mera siallsynt, 4n man trodde, ati 6fvergangsk lip-
porna och kolformationen samt talrikare, 4n man formodat, uti de nyare
bildningarne. I allmanhet kanna vi for narvarande endast stammar,
blad (bade sol- och fjeder-formiga och pinnhlufna) och nagra fa frukter
af fossila palmer; blommorna hafva Annu ej fullt tillfredsstallande bevisats
hora till den ifragavarande ordningen. Dessa fragmenter, |lésslitna
membra af fordna skapelser, hafva blifvit férdelade pa 8 genera och 78
species. Fér sina stammar hafva bildats sligtena Palmacites Brongn.
och Fasciculites , for bladen Flabellaria Sternb., Zeugcephyllites Brongn.
och Amesoneuron Gdépp., fér spathorna Palewospatha Ung. (grundadt
pa tvifvelaktiga materialier), fr frukterna Baccites Zenk och Castellina
Massal. Sligtet Burfinia Endl., af Unger stalldt bland palmerna,
hérer utan tvifvel till Pandanewe och 4r identiskt med Nipadites.

_ Fastén var niarvarande ofullkomliga kannedom af fossila vixter
gér det nastan gagnlést att tala om den proportion, som antalet af
palmer har till det af de 6friga delarna af den fossila floran, bér dock
anmarkas, att palmerna utgéra ungefér ‘gq af det bela, om de fossila
vixterna uppskattas till 4000 arter. 3975 dro i sjelfva verket redan
beskrifna. I dfvergingsbergen hafva dnnu inga qvarlefvor af palmer blif-
vit upptickta, i kolformationen endast 5 arter, 1 »Kupfersandstein »
eller den permiska formationen blott tvenne, i den sekundira klassen

pee e's
af féljande formationer (Keuper, Bunter-Sandstein, Musselkalk, Lias,
Jura och Wealden) har ingen anmarkts utom tre species i kritforma-
tionen, ‘sirdeles i quadersandstenen. Stérsta antalet har blifvit funnet
} tertiirbildningarne; 29 af dem tillhéra det eocena systemet och 34
miocenperioden, Lokal fér 9 species ar okand, ’
Det kan af,denna, dfversigt. synas, att det fanns en geologisk
period, d& palmerna alldeles saknades i den forsyunna floran, eller
di, efter deras férsta upptradende pa jorden, de forsvunno igen och
efter. en viss tiderymd After upptradde; ett fdrhallande, som, om det
bestyrkes ‘af.kommende undersékningar, i sanning ar hdgst, besynner-
ligt och ej fdrut pa samma salt iakttagits vid nagon stdrre vaxtgrupp.
Ingen. art ar’ gemensam fér tvenne formationer. Atskilliga visa en
anmarkningsvird grad af likhet. med dem, som dnnu existera, sirdeles
med dem, som Junghubn samlat pa Java, sdsom t. ex. Amesoneuron
calyptro-calyx Gépp., A. dracophyllum Gopp., A. fagifolium Gopp.,
A. anceps Gopp. - Men. det skulle kanske vara djerft, médjligen ofér-
sigligt, att forsdka identifiera de fragmenter, som hittills samlats
med dem i nutidens flora. De resultater, hvartill vi kommit, endast
berattiga oss att siga: Palmerna, géra intet undantag fran den all-
minna regeln, att de lagar, som herrska 1 vaxtriket, voro desamma i,
alla perioder af var jords historia, da vaxter funnos, och att palmar-
terna. hafva- en ganska Jokal geologisk utbredning, liksom de ega en
synnerligen. lokal geografisk. (Ur Annals and Magazine af Nat. Hist.
Juli 1855 meddeladt af N. J. Asn). : -
— Det ar nogsamt bekant, huru vid sjéars urtappning 0. s. y. ofta
vixtarter, som i trakten forr totalt saknats, i stor massa uppkommit
pa deras blottade botten. Féljande nytt bevis harpa har berr-Léjtnant
H. von Post beniget meddelat: »Bland Botaniska fynd kan: jag om-
formala, att jag nu i vinter traffat Typha latifolia i en sj6, Lillsjon i
Skedevi Sin, Ostergéthland, der den helt oférmodadt uppdykt och na
stir i stora massor. Denna sjé ar. af mig dessa sednare dren aftappad
(omkring 5 alnar!) och denna vaxt, som forut aldrig funnits i denna
sjé (jag har bott der i 4% &r och vistas i grannskapet sedan yngsta
barnaaren), har dessa sednare aren, helt oférmodadt frambrutit. Den
har icke uppkommit pi eft, utan minst pa 10 sarskilda stallen. mS
sommar hoppas jag fa eftersdka flera dylika nyheter pa denna s]O-
botten.» —- Men om ock silunda man genum sjéars aftappning kan.
komma i tillfille att antraffa utmirktare och ovintade vixtarter, kan
§ andra sidan ofta derigenom dyrbara férstéras. Sa t. ex. skall be-
klagligtvis i ar den enda sjé, i hvilken Najas flewilis har i Skandi-
navien blifvit funnen, Hederviken i Upland, komma att urtappas, hvar-
igenom for var flora mahanda denna utmarkta prydnad gar forlorad.
— Flera omstandigheter hafva vallat, alt nagot best&imdt beslut om
den trakt, dit n§gon botanist i &r pa Bot. Reseféreningens bekostnad.
borde resa, annu ej blifvit fattadt; férmodligen kommer det dock att
blifva Medelpad. 1 nasta snart utkommande J skall narmare hérom
meddelas.

pone Oe ORs Fee ne See Se Se ee en ee a 5 te EEA se ST SERS TE

UPSALA, wanitstrOm & c. 1858.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

N:o 5. TH. MW. PRIES, Maj
1858.

INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.: R. F. Frisrepr: Fortsatta iakttagelser
af Sddra Angermanlands vaxtlighet. PERSON.-NOTIS.: J. E. Are-

scnouc. — Anslag. — Rese-understéd. STRODDA UNDERR.:
Botaniska Reseféreningen. — Anhallan.

Orisinai-Afhandling.

Fortsatta iakttagelser af Sédra Angermanlands vaxtlighet *)

af R. F. FRISTEDT.

Med undantag af de fyra hégst belaigna socknarna,
Fjallsj6, Junsele, Bodom och Tasj6, upptages hela Sédra
Angermanland af Léftradsregionen. Tydligast igenkannes
dock denna regions natur i de dalar, som omgifva Anger-
manelfven och dess storre tillfliden. De vidstrackta berg-
och sandasar, som utbreda sig lings dalsluttningarna anda
utéfver det ifragavarande omradets griinser, Aro éfvertickta
af med Alder blandade barrskogar med deras vanliga, pa
arter fattiga vegetation samt glesa spar af elfdalarnas natur.
Mangen torde derfére vilja rikna en ganska stor del af var
Léftradsregion till Barrtridens. Nekas kan ej, att likhet
med denna fodrefinnes i de stérre skogstrakterna, men denna,
likhet far dock har ej betyda identitet. Till inseende haraf
hafva vi férst en ledning deri, ait Liftradsreg. finnes bade
n. och s. om vart omrade, hvarigenom man snarast formas

“) Denna uppsats ar ett supplement till den i Febr. 1857 af oss
utgifna afhandlingen: Vdatgeografisk skildring af Sédra Angerman-
land, till hvars fullstandigande vandringar i samma och narliggande
trakter blifvit under sommaren' 1857 fdretagna. Har meddelus derfére
blott under aret vunna tillagg till den férra afhandlingen, jemte ndgra
rittelser, hvarigenom ocks& sirskild hainvisning dit stundom blifvit nédig.

74

att anse de tvetydiga trakterna, sa stora de an dro, sasom
mindre tydliga delar af samma region, de der genom nagot
higre lige och barrskogens 6fverhandtagande fatt tycke af
den angransande Granregionen. — Vidare saknas sistndmnda
regions vidstrickta myrar, till félje hvaraf flera dessas vax-
ter aro antingen franvarande eller sillsynta t. ex. Pingui-
cula villosa, Orchis cruenta, Eriophorum capitatum, Carex
livida, C. tenuiflora m. fl. — Derjemte antraffas h. 0. d. i
skogarnas djup eller pa nagon 6ppen plats inom dem flera,
som anses med Liftridsregionen upphéra, sasom Viburnum
Opulus, Galium Mollugo, Lonicera Xylosteum, Verba-
scum Thapsus, Ribes alpinum, Orobus vernus, Orobus
tuberosus, Vicia silvatica, V. sepium m. fi. vittnande til-
lika att, med undantag af de fyra socknar, som ofvan af-
skiljts till Granregionen, hela S. Angermanland genom vid-
stricktare uppodling skulle afven 1 agrikulturens intresse
kunna motsvara sydligare delar af Loftradsregionerns «>
Den enda trakt, som gér ett bestamdt undantag, ar
narmaste grinstrakten mot Jamtland, hvars Granregion strac-
ker sig in i vart omrade till vid pass en half mils bredd,
sannolikt *) langs hela vestra grinsen, der marken bestar
till storsta delen af stora, sanka myrar. Har traffas flera
for Loftridsregionen frimmande vaxter, sasom Sazifraga
Hirculus, Orchis cruenta, Carex livida, C. heleonastes, Ci
microstachya m. fl. och sannolikt torde denna nejd annu
kunna lemna flera rekryter till S. Angermanlands flora. Det
ar ocksa pa ett stalle harstides, som i stor ymnighet an-
traffats Eriophorum Callithrix, hvars utbredning val annu
ir fdr litet kind, for att man skulle kunna payrka dess
centrala forekomst i bestiimd region, men med all sannolikhet
bast hanféres till Granregionen. — Som en tvetydig trakt bor
anféras den af oss osedda kring Wiksjén pa gransen till Medel-
pad, som enligt meddelande af Hr Rektar Engman utmiarker
sig genom upphijdt lage och flera fjallvaxter, men, annu
otillrackligt kind, ej med sakerhet hanfores till Loftradreg.

*) Sjelfva hafva vi ¢j varit i tillfalle att se denna miarkeliga afvi-
kelse mer 4n i L&ngsele. socken, — I slutforteckningen hénféra vi dock
yaxestillena fran denna smala Jandremsa till Alderreg.; af likhet med
hvad_ som skedde i férra afhandl. Det dr vaxestillet. Ledinge, som
vi harmed hufvudsekligen afse. a"

75

-Léftriddsregionen, som saledes med fa undantag utbreder
aig fran Bottniska viken upp mot Fyjallsjé och Junsele s:r
diver hela S. Angermanland, ar i sin lagre och hégre del
alltfor olika, att ej vid en provinsbeskrifning, som denna,
bora’ sdénderdelas i tvenne, nemligen A/- och Alder-regio-
nerna. — Uti Alregionen, som tillhér socknarna kring nedra
Angermanelfven och slutar med 6fre grinsen for Nora, Skog,
Bjertra och Ytter-Liinnis s:r (med uteslutande af den osakert
kinda Wiksjétrakten), finnas Alnus glutinosa och A. incana
med sin nira sligtinge A. barbata vid sjiar och vattendrag
ofta nog blandade om hvarandra. Den forsta af dessa arter
ir fdr regionen ganska utmarkande, ithy att den i Alder-
regionen aldrig kunnat finnas annat dn i ett par atypiska
individer i en skog i Bothea s:n samt vid yttersta strand-
kanten af Bottniska vikens fjirdar*), hvarifran man blott
hégst obetydligt behdfver aflagsna sig, for att finna den helt
och hallet ersatt af Alnus incana och A. barbata. Hvad
betraiffar de Ortartade vaxterna, sa ar visserligen Alregionen
rikare pa arter 4n den féljande. Men det stora antalet af
200 arter, som i var forra afhandling namndes ej vara kinda
sasom forekommande langre in i Jandet an Alregionen, har
genom sednare erfarenhet mycket minskats, sasom af slut~
férteckningen synes. De manga tillaggen till N. Angerman-
lands flora, som meddelats i Bot. Not. for 1857 hafva afiven
10 a 20 mil uppflyttat nordligaste férekomstorten for mera
fin halften af de vaxter, som af oss uppgafvos ej kinde langre
mot norr inom Sverige an t. 0. m. Alregionen, sa att af
dessa ej flera aro Ofriga in Chrysanthemum segetum, Arte-
misia Absinthium, Veronica Beccabunga, Batrachium sce-
leratum, B. marinum, Myosurus minimus, Delphinium
Consolida, Draba incana, Myriophyllum. verticillatum,
‘Lathyrus silvestris, Orobus vernus, Pyrola media, Poly-
gonum dumetorum, Ceratophyllum demersum, Lemna polyr-
rhiza, Potamogeton obtusifolius, P. zosteraceus, Zanichellia
polycarpa, Z. pedicellata, Sparganium ramosum, Carex
muricata, Festuca dumetorum, Bromus mollis och Cata-

*) Sdsom en sidan hafstrandsvaxt ‘foljer A. glutinosa kusten dfyen
“upp genom N, Angermanland Stminstone till Ornskéldsvik, der vi sett
den t,.0..m, som stort trid.

76

brosa aquatica. Flera af dessa aterstaende torde dessutom
ocksa kunna finnas i N. Angermanland. — Alla nu anférda
upptackter géra dock blott en skenbar rubbning i var fast-
stillda grins mellan Al- och Alder-regionen. Ty stérsta
delen af de arter, om hvilkas vidstracktare utbredning man
nu fatt kinnedom, dro antingen verkliga rariteter i Alder-
regionen eller tillhéra blott dess invid hafskusten eller Al-
regionen narmast belagna delar, da de deremot i Alregionen
till hufvudsaklig del aro allmant utbredda oeh gifva den dess
mer omvexlande utseende.

Alderregionen utmarkes derfére bist, sasom vi férr an-
gifvit, som Loftradsregionens negativa del och férhaller sig
till Alregionen, sasom Tall- till Gran-regionen. Den trakt,
der Alderregionen mest liknar Alregionen, ar belagen vid
hafskusten (och det ar endast med denna i ett och annat
afseende egendomliga trakt, som vi nagot behdfva sysselsatta
oss, da regionen i sin helhet redan i férra afhandlingen blif-
vit beskrifven). Férutom det mildare klimatet bidraga till
den stérre omvexlingen i vaxtligheten harstades i vdsendtlig
man de talrika bergshéjderna. De icke allenast skydda dal-
sinkningarnas vaxtlighet; de lemna dfven i sina mot sdder
och dster vanligen stupande branter en sista tillflyktsort for
flera redan i sydligare delen af Norrland sasom allmanna fér-
svunna arter. Fér att visa dessa bergs vaxtlighet, valja vi
en beskrifning af det mest kanda bland alla nemligen Skulu-
berget, emedan en sadan fullstandigast uttrycker, hyad de
éfrigas blott till en mer eller mindre ofullkomlig grad forma,
och sirdeles da detta derjemte genom sin imponerande storlek
och sasom en af gammalt antagen vegetationsgrins, krafver
sirskildt omnamnande.

En knapp fjerdedels mil n/ om Docksta gistgifvaregard
i Vidbyggera s:n vid den nordligaste af Ulangerfjirdens vikar
ar Skuluberget beliget, sa nara kusten, att blott en mindre
by och stora landsvigen norrut rymmas emellan. Tatt invid
vestra sidan af vagen reser det sig nemligen first med en
nagot dfver 100 fot hig, brant sluttning, ofvan hyilken vid-
tager en vertikal vigg af ungefir 700 fot utan markligare
afsatser. Derofvan utbreder sig den kullriga hjessan. Namnda
stupande bergviigg,- som i Oster och nagot mot nordost gor
beryet fullkomligt otillgiéngligt, tillhdr ej dess dfriga sidor.

re

77

Redan i sédra delen af stra sidan Ofvergar bergvaggen i
valdiga, branta, men tillgingliga afsatser*); mot sdéder sluttar
det, mindre stupande, ned mot en backdal; mot vester dro
branterna annu mindre och mot norr forsvinner det hastigt
under den nog hiégt belaigna Skuluskogens myrmarker. I
vaixtligt hinseende aro de sédra, vestra och norra sidorna
af berget icke af synnerlig mirkvardighet, antingen tackta
af barrskogar eller, som fallet air pa en del af sédra sidan,
nistan utan alla vaixter.. Den dstra sidan har deremot en for
denna trakt sa mycket markligare rikedom af sallsyntheter,
till stérsta delen samlade pa den punkt, der den ofvannamnda,
branta sluttningen eller bergets fot dfvergar i den vertikala
viggen. Af léfbuskar — ty trad kan val ingen af dem har
kallas — star har i frimsta rummet Liénnen (Acer Plata-
noides), som i stora grupper omkransar stérre delen af vag-
gen och skanker den en for denna allvarliga natur ovanligt
ljusgrén farglaggning. Den nar vanligen storleken af medlersta
Sveriges fliderbuske. Ofriga buskarter férekomma mera
enstaka och aro: Lonicera Xylosteum, Tilia parvifolia,
Ribes alpinum, Rosa canina, Corylus Avellana samt nagra
andra fér denna flora ej ovanliga, sasom Prunus Padus. I
tradform forekomma har endast Sorbus Aucuparia, Populus
tremula, Betula glutinosa, Alnus incana, A. barbata,
Abies excelsa och Pinus silvestris. Af de ortartade vaxterna
dro féljande isynnerhet anmirkningsvarda: Antennaria dioica:
hyperborea, Hieracium sabinum: norvegicum, H. saxifra-
gum, Scrophularia nodosa, Veronica officinalis: glabrata,
Anemone Hepatica, Arabis hirsuta, Geranium Robertia-
num, Hypericum perforatum, Viola arenaria, V. silvatica,
Viscaria vulgaris, Silene rupestris, Saxifraga caspitosa,
Sedum acre, S. annuum, Vicia silvatica, V. sepium, Con-
vallaria Polygonatum, Poa nemoralis: glaucantha, Aspi-
dium filix mas, Asplenium Trichomanes, A. Breynii, A.
septentrionale, Botrychium matricariefolium. Pland vaxter
pa den skoglésa toppen ar endast Viscaria alpina anmiirk-
ningsvard. |

*) Ofver dessa kan man uppklattra till den bekanta hd/an, utanfor
hyilken &r \axestallet for Hieracium saxifragum. hispidisstimum.

78

Ofverg& vi nu till jemforelsen mellan S. Angermanlands
Loftradsregion och angrinsande omraden, sa finna vi den
endast mot den i vester tillstétande Granregionen vid Jamt-
landsgrinsen tydligen upphiéra, ett férhallande, som ocksa,
fast mindre bestimdt uttryckt, eger rum mot Fyallsjé och
Junsele s:r. — Pa siédra sidan ater framgar val mot kusten
just pa gransen melian Medelpad och Angermanland den héga
Hiasjéasen, hvilken enligt Herr Rektor Engmans iakttagelser
utgér slutpunkten for flera sydliga vaxters allmainnare ut-
bredning mot norden t. ex. Briza media, som sedan: blott
enstaka forekommer. Men sasom med ratta raknadt till
samma region, som sin nordligare grannprovins, ar dock-
Medelpad i alla de allminnare dragen med den sistnamnda
dfverensstammande. — Angaende den norra gransen har
man, alltsedan Prof. Wahlenbergs Flora Suecica utkom,
varit af den asigten, att den tillika vore region-grans, att
man nemligen, efter att hafva kommit norr om Skuluberget,
vore inne i Porsens region. Af oss, som ej férr an i ar
sett nagon betydande del af N. Angermanland, upptogs ocksa
i férra afhandlingen denna asigt ur nyssnamnda kalla. Men
foraniedda genom nagra med dessa trakter fértrognas an-
markningar till tvifvel hirpa, foretogo vi i ar vandringar
norr om Skuluberget (till Ornskéldsvik) och funno blott vara
tvifvel bekraftade. Intrdder man nemligen séder ifran pa
Skuluskogen, fr man val 6fverraskad af de med Myrica
Gale (stundom ock Salix repens) dfvertackta myrarna. Men
har man vid pass %4 mil genomstréfvat dessa, sa ar man
framkommen ur Skuluskogen till en vaxtlighet, som i det
nirmaste dr lik den s. om skogen och blott mer eller mindre
6fvergifven af en eller annan sydlig art, som ej maktar folja
till regionens yttersta grins. Det hela bar derfore har inga-
lunda pregeln af Porsens jemna region. Ty mellan hoéjder
och dalar, lundar och léfskogsingar sékas forgaives pors-
myrarna och blott med stor svarighet triffar man, hvarheldst
man gar, nagon Salix repens, Myrica Gale m. fi.; ej heller
Calla palustris finnes hir i stérre ymnighet ans. om Skulu-
berget. Pa enstaka punkter rakas annu Glechoma hedera-
ceum, Thymus Serpyllum, Scrophularia nodosa, Primula
officinalis, Anemone Hepatica, Cerastium viscosum, Oro-
bus tuberosus, Corylus Avellana, Alopecurus pratensis m.

79

fi. Allt detta, sammanlagdt med den allmanna vaxtlighetens
bestandsdelar, angifver tydligen ‘Liftradsregionens narvaro
och Porsregionens franvaro. Lagges hiartill, att Alnus glu-
tinosa allmant faljer blott hafstranden m. m, d., sa aterstar
tillika,.ej tvekan, att. man dfven hir befinner sig i Alder-
regionen. Skuluberget kan pa denna grund ej. vidare be-
traktas som regiongrins, utan fastmer som en centralpunkt
for ‘yaxtligheten i Loftradsregionens nordligaste del.

Da vi saledes upphift.den gamla grinsen, fordrar man
med. ritta, att. vi sdtta en annan i stillet. Sasom égon-
vittnen, kunna, vi dock ej géra det, ty annu vid Ornskélds-
vik, den nordligaste ort vi i somras hunno, herrskar Alder-
regionen. Men enligt meddelanden af Mag. F. Unander o. a.,
hvilka hafva’ sin hembygd nagot n. om Skuluskogen, in-
traffar 10 mil n. om denna skog pa gransen mellan Grund-
sunda och Nordmaling s:r en betydlig och allt vidare norrut
fortfarande fordindring bade i jordgrundens och vaxlighetens
beskaffenhet. Vi tvifla derfére icke, att det ar hir, som
den okanda gransen bir sékas, s& mycket mer, som den in-
stinkt i afseende pa vaxtlighetens fordndringar, som vid
landskapernas begransning pa fiera stallen kan sparas, gifver
oss bekraftelse, i det att nemligen Nordmalings sin, om ej
alltid, dock vid mer dn ett tillfalle riiknats till Westerbotten.

Vi sammanfora slutligen pa ett stalle, efter samma plan,
som i den ursprungliga ian dir féljd*), alla under
aret vunna ,

Tillagg till Férteckningen
me
SODRA ANGERMANLANDS
Cotyledonee och Filices.
1. Bidens cernua L. Ald.r..Thorsaker s:n nedanfér Harfs
by: N. F. Ahlberg.
Anthemis tinctoria L. Ald. Vidbyggera sin Docksta, Thors-
aker sn Aspby, Langsele s:n.
Tanacetum vulgare L. AL, Ald. till Langsele sin a., hégre

upp samt Gr. h. 0. d.
Artemisia Absinthium L. Ald. Langsele s:n.

*) Med nummer utmarkas de arler, varieleter och variationer , som
aro nya. for 8. Angermaniands flora.

80 f

(Senecio viscosus L., 1857 forsvunnen fran sitt vaxestille,
riknas bist till de tillfalligtvis forekommande).

S. silvaticus L. Ald. r. Ulanger s:n Askja pa Stordalsberget,
ytterst ymnig.

Antennaria dioica (L.) var. hyperborea (Don.) Al., Ald.
Sabra s:n Bondsjé; Vidbyggera s:n Skulu- och Docksta-
bergen.

Erigeron elongatus Ledeb., Fr. Mant. IIE. — Lemna vi sido
formen b. i Mant. IIL. eller EH. politus Fr. S. V. Se.,
som ej ar funnen i Angermanl., sa kunna vi i det ater-
staende har urskilja tvenne former:

«. involucris fuscescentibus: Gr., Ald. r. Tasjé s:n
Tasjéberget och Andersnas , Langsele sin, Sanga s:n
vid elfven. Endast pa sista stillet fullt éfverensstam-
mande med Frig. elong. a. Fr. M. II.

8. involucris virentibus (pa grund af denna karakter
= E. elongatus Fr. 8S. V. Sc.) Ald., Al. r. enstaka
individer i Liden, Resele, Ytter-Linnds s:r samt pa
Skuluberget. Pa sistniimhda vaxestille narmast lik
Uddevallaformen (se Lindeb. Bot. Not. 1852.)

Petasites frigida (L.) Multra sin Skedomberget, Vidbyggera
sm Skuluskogen: V. Holm.

Centaurea Jacea L. Ald. Ulanger sin, Vidbyggera s:n Berg,
Sanga kyrka.

Saussurea alpina (L.) Ald. Langsele gistg. vid Bjérnmyran.

Lappa tomentosa (Schkr.) Resele prestg.: Selberg.

L. minor Lam. «. Sanga kyrka.

Mulgedium alpinum (L.) Ald. r. Vidbyggera sin, V. Holm.

Sonchus asper L. Ald. Bothea s:n Offer.

Lapsana communis L. Langsele gistg.

Hieracium cymosum L. Fr. Al., Ald. h. 0. d.

2. H. sabinum: norvegicum Fr. Ald. r. Skuluberget.

H, saxifragum Fr. Ald. r. Ulanger s:n Stordalsberget ,
Skuluberget..

HT. s. var. hispidissimum Fy. Al., Ald. r. Sabra s:n: Fries’
Monogr. Hier.; Skuluberget.

3. H. ramosum Fy. var. Ald. r. Graninge bruk.

HT. gothicum Fr. Al., Ald. h. 0. d.

H. Prenanthoides Vill. Ald. r. Graninge bruk. >

Viburnum Opulus L. Vidbyggera s:n Berg, samt pa Satra
bys agor.

Galium trifidum L. Ald., Al. Langsele s:n vid den lik-
namnda gistg. samt Ledinge, Multra sin Skedomberget,
Gudmundra s:n A.

G. verum L. Ulanger, Styrnis, Bothea, Ofver-Linnas och
Sanga s:r.

4. G. Mollugo L. Al. r. Ytter-Lannis sn Lamyran.

81

Lonicera Xylosteum L. af oss sedd pa Skulu- och Tasji-
bergen samt i Ramsele s:n. *

Campanula persicefolia L. Ald. r. Nordingra s:n: Stud.
Edholm, Vidbyggera s:n Skulu- och Dockstabergen. ,

Cuscuta europea L. Sabra s:n Sjdland, Gudmundra s:n A;
Bothea s:n Offer, Sanga kyrka.

5. Anchusa arvensis M. Bieb. Ald. r. Vidbyggera s:n Berg. |
Myosotis stricta Lnk. Al. Ald. kring Hernésand allman: C.
P. Lest., Gudmundra s:n A; Multra sin Skedom.

_6. Mentha sativa L. Fr. S. V. Sc. Al. r. Hernén: C. P.
Lest., Bjertra s:n Kjéja; de exemplar, vi ega fran M.
aquatice viixestalle vid Gadeans utlopp (sasom vaxe-
stallet med ritta heter: se forra férteckn.), héra afven hit.

Thymus Serpyllum L. Hernén vid norra inloppet till ham-
nen: C. P. Lest., samt Ald. r. Vidbyggera s:n Dock-
staberget.

Calamintha Acinos (L.) Ald. r. Vidbyggera sin Skuluberget.
Stachys silvatica L. Sabra s:n Bondsjé: Dr. Hallstrém, Hég-
sj6 sn ett berg ej langt fran Westby: C. P. Lest.

S. palustris L. Al., Ald. r. Hoégsjé sin Ostby: C. P. Leest.,

Ytter-Lannas s:n Angsta: K. A. Schénmeyr; Ulanger

sin Skidsta.
Galeopsis Tetrahit L. Al., Ald. a
7. — pallens Fr. Al., Ald. a.

Lamium purpureum L. Al., Ald. t. a. t. 0. m. Langsele s:n.

L. intermedium Fr. Gudmundra s:n A.

Ajuga pyramidalis L. Al., Ald. bh. o. d. fran kusten till
Multra s:n.

Menyanthes trifoliata L. Al., Ald. a.

Polemonium coeruleuwm L. Multra s:n Skedom, Sanga kyrka.

Gentiana nivalis L. Resele sn: A. Hazelius, Langsele,
Multra och Sanga s:r pa enstaka stillen.

G. campestris L. Al. flerst. t. ex. Sabra s:n Bondsjéberget,
Hégsjé sn Westby, Gudmundra s:n A, Nora s:n Sal-
tea, Ald. r. Ulanger s:n Stordalsberget, Skuluberget,
Sanga s:n Paraberget.

Veronica serpyllifolia L. i alla reg. a.

V. officinalis var. glabrata Frist. Ald. r. Ulanger s:n Stor-
dalsberget, Vidbyggera s:n Vala- och Skulu-bergen *).

V. arvensis L. Al. r. Gudmundra s:n Kramfors: C. P. Lrest.

V. agrestis L. Al. Ald. flerst. i Ytter-Lannas, Thorsaker,
Bothea och Sanga s:r.

(7%. V. hederefolia L. Al. tillfall. forek. i Hernésands
hvarf).

*) Vaxestallet for Granreg. i férra forteckningen bér heta: Fiallsjé
sin Backe by. Samma anmarkning galler {or Arenaria trinervta.

82

Limosella aquatica L. Hernésand, Gudmundra ‘sn Avy 'lisentt
Rhinanthus major Ehrh. Ald. r. Ulanger och Vidbyggera s:r.

Utricularia vulgaris L. Gudmundra sin Kramfors: C. P.
Lest.; Ald. r. Langsele s:n Ledinge: Rektor Backman.

Glaux maritima L. Al., Ald. h. o. d. vid kusten.

Plantago media L. Langadle s:n.
Littorella lacustris L. Ald. r. Styrnas s:n nedanfér saree
garden i sundet: N, F. Ahlberg.

Cornus suecica L. Al., Ald. h. o. d.

Heracleum sibiricum iii Al,, Ald. a.

8. H. s. var. angustifolium ‘(L:) Al. Ald, h. 0., a.

Cicuta virosa L. Al., Ald. x. Gudmundra sin A, Bollsta-
fjirden, Bjertra s:n Kungsgarden: Thorsaker. sin Asp-
by, Bothea sin Térsta.

Acer Platanoides L. finnes vild endast i Nora s:n Bélesta,
och ymnigt i Skulubergets sydéstra branter, men ar
flerst. planterad.

9. Nymphea alba: biradiata Som. phe Ytter-Lan-
nas s:n.

Ranunculus lapponicus L. Langsele s:n Leaivide och Nessjé,
Multra s:n Paraberget.

10. Batrachium heterophyllum Fr. Ald. r. Graninge Hultsjén.

Myosurus minimus L. Ald. ry. Styrnds sin vid stranden ne-
danfor kyrkan: N. F.. Ahlberg.

Thalictrum simplex L. Al. Ald. a.

— boreale Fr. Bot. Not. 1857 Graninge bruk, Solleftea;
Al. r. Sabra sin Aland.
Obs. Thalictrum bie eis L. ingenstades.

Anemone nemorosa L. Al. t. a.; Gr. Tasjéberget; pa sista
stallet a4fven med rosenréda ‘plommor.

A. Hepatica L. Ald. r. Vidbyggera s:n Docksta- och Skulu-
bergen.

Trollius europeus L. Sabra sm, Hernén; Ald. r. Thorsaker
sn Klens by: N. F. Ablberg, Ofver-Lannis sin Rista
nara elfven: A. Hazelius.

Rhaphanus Rhaphanistrum L. Ald. flerst. i Multra, Ulanger
och Vidbyggera s:r.

Cardamine amara L. Gudmundra s:n Ostby: C. P. Lest.;
Sanga brunn: Engman.

11. Arabis hirsuta Scop. Ald. rf. Skuluberget.

A. petrea Lam. Ald. r. Vidbyggera sin skiret Ratan: C.
P: Lest:

A. Thaliana L. Ulanger s:n Stordalsberget, Vidbyggera s:n
Docksta- och Skuluberget.

Draba nemorosa L. Hernin; Styrnas s:n flerst.; N. Fy Ahl-
berg.

83

Tilia parvifolia Ehvyh. fines vild endast pa Skuluberget,
men ar pa nagra stallen planterad.

Geranium Robertianum L. Ulanger s:n Stordalsberget.

Hypericum quadrangulum L. Al. t.a., Ald. i kustsocknarne.

H. perforatum L. icke sedd i Alreg.; Ald. r. Ulanger s:n
Stordalsberget , Skuluberget.

Viola silvatica Fr.: frustranea Whinb. Ald. Ulanger s:n Stor-
dalsberget, Vidbyggera s:n Docksta- och Skulu-berget,
Langsele s:n Ledinge. Till denna form hérer ock V.
silv. fran Tasjéberget.

Drosera obovata Koch. Ytter-Lannads s:n Bollsta och Nas
fabodar.

12. Silene maritima With. Al., Ald. r. Hernéklubben: Eng-
man, Vidbyggera s:n skaret Ratan: C. P. Lest.

S. rupestris L. Skog sn. Koltjern, Ytter-Lannas s:n Hvit-
berget; Ald. r. Skuluberget, Ofver-Lannds s:n: A. Ha-
zelius.

Melandriwm vespertinum var. carnea Fr. Sanga s:n vid
kyrkan och Para, Styrnas kyrkog.: N. F. Ahlberg.
Dianthus deltoides L. var. glauca (L.) Ulanger sin Lid,

Multra sin Hakesta och Skedom.

Cerastium viscosum L. Curt. Ald. r. Ulanger s:n Torna.

Arenaria trinervia L. Al- och lagre Ald-reg. h. o. d. till
Multia s:n.

13. Helianthus Peploides (L.) Hernésand: Solomshamn, Vag-
non: Hngman.

Sagina nodosa L. Ald. h. o. d. pa hafstranderna.

Lepigonum rubrum (L.) Al., Ald. r. Hégsjé sn; Ulanger
sin Invik.

Ribes alpinum L. Skuluberget, Multra s:n Skedomberget.

Saxifraga Hirculus L. Dess gamla vaxestalle Graninge bor
heta Langsele s:n Ledinge.

S. cespitosa L. Ald. r. Skuluberget. i

Sedum Telephium L. i det inre landet endast vid A i Gud-
mundra sin.

S. acre L. Ald. h. o. d. i kustsocknarna samt Thorsaker,
Bothea och Sanga s:r.

S. annuwnm L. Ald. r. nedanfér Skuluberget.

Epilobium origanifolium Lam,: majus Fr. Mant, If, Ald.
r. Langsele s:n Ledinge. .

E. alpinum L.: majus Fr. M. If Ald., Al. r. Graninge-
sjon, Multra s:n Skedomberget, Vidbyggera s:n Skulu-
skogen, Sabra s:n Mark.

14. FE. palustre L.: angustum Hn. Ald., Gr. r. Langsele
s:0 i eattige: Tasj6 sin.

15. Myriophyllum verticillatum L. Al, yr. Ytter-Liénnds s:n
Nyland.

84

Rosa canina L. Ald. flerst. i kusttrakten.

16. R. dumetorum Thuill. Al. r. Sabra sin Sjaland.

17. Spirea Ulmaria L.: denudata Presi. Al. Ytter-Lannis
sin Angsta,

Pisum arvense L. firek. stundom som ogras i saden.

Lathyrus palustris L. Al., Ald. r. Sabra sm Alandsfjar-
den; Ulanger s:n Askja, Vidbyggera smn Docksta.

L. maritimus Fr. Ald. r. Vidbyggera sin skaret Ratan: C.
P. Lest.

Vicia silvatica L. Ald. flerst. Vidbyggera s:n pa bergen,
Langsele sn Ledinge.

V. sepium L. Ald. flerst. t. ex. Skuluberget, Multra och
Langsele s:r.

V. sativa L. Al., Ald. Skog sin Fantskog: C. P. Lest.
Vidbyggera s:n Docksta; dfven annorstides enl. Engman.

Trifolium medium L. Al., Ald. a.

18. T. hybridum L. Al. h. o. d.

T. spadiceum L. Sabra sin t. a.; Vidbyggera s:n Docksta.

Ledum palustre L. Dess utbredning, i férra forteckn. an-
ford enl. andras uppgifter, torde vara ganska inskrankt.
Sjelfva hafva vi aldrig sett den i Angerml.

Pyrola chlorantha Sw. Bothea s:n Galsjé.

19. Polygonum aviculare L. erectum Roth. Al. r. Bjertra
sin Strinnefjarden.

Rumex Hippolapathum Fr. Al., Ald. h. o. d.

(R. crispus L., 1857 ej aterfunnen vid Nyland, var trol.
tillfalligt. forek.)

20. Atriplex prostrata Bouch. Al. r. Hernésands hvarf.

A. patula L. Hernésand, Sabra sin Sjailand; Ald. r. Vid-
byggera sin Docksta.

Corylus Avellana L. Ald. r. Skuluberget.

Salix amygdalina L. Styrnés sn: N. F. Ahlberg.

S. cinerea Ald. r. kring Graninge.

S. awrita L. h. o. d. i Al- och kustsocknarna af Alder-reg.

S. repens L. Al. r. Vidbyggera s:n Skuluskogen.

Betula verrucosa Ehrh. har antraffats blott sasom enstaka,
sannolikt planterade trad i Hernésand i Stadstradgar-
den, i Ytter-Lianniis s:n vid Angsta samt i Vidbyggera
sin vid Docksta.

Alnus glutinosa Willd. Ald. utmed hafstranden samt i ett
par individer i Bothea s:n vid viigen till Galsjé. Pa
sistndamnda stille hade bladen foérlorat klibbigheten.

A. barbata C. A. Mey. t. a. bland Alnus incana W.

Myrica Gale L. Ald. r. pa hafstranden i Ulanger s:n vid
Askja och Vidbyggera s:n vid Docksta, samt pa Skulu-
skogen. I Alreg. hafva vi sett den endast vid Strinne
i Bjertra s:n.

85

21. Equisetum arvense L.: serotinum Meyer, Kochs Syn.
Al. r. Hernésand 1852. ;

22. E. variegatum Schl. Ald. r. Vidbyggera s:n Berg.

E. scirpoides Mihlenb. Langsele gastg. Bjérnmyran.

Callitriche polymorpha Liénnr. Al., Ald. t. a.

Nitella flewilis (L.) Ald. Styrnas s:n allman: N. F. Ahlberg.

23. Orchis cruenta Mill. Ald. r.. Langsele s:n Ledinge.

Platanthera bifolia (L.) Al., Ald. rv. Ytter-Lannas s:n;
Skuluberget: Stud. Térnqvist, Bothea s:n Galsjévagen.

Goodyera repens (L.) Gudmundra s:n prestbolet och Kram-
fors: C. P. Lest., Ytter-Lannds s:n Lamyran.

Malazis paludosa (L,) Ald. r. Bothea sn Galsjé.

24. Gagea minima (L.) Al. r. Sabra s:n; O. Holm.

Convallaria Polygonatum L. Ald. r. Vidbyggera s:n Dock-
sta- och Skulu-bergen.

Alisma Plantago L. Al., Ald. h. 0. d.

Tofjeldia borealis Whinb. Ald. r. Vidbyggera s:n: V. Holm.

Juncus balticus Willd. Ald. Vidbyggera s:n Dockstafjarden.

25. J. compressus Jacq. Al. xr, Ytter-Lannas s:n Bollsta och
Nyland, Bjertra s:n Kungsgarden.

J. stygius L. Al. r. Ytter-Lannds s:n Lamyran.

Calla palustris L. Ald. h. o. d.

Lemna minor L. Vidbyggera s:n Sjaland.

Potamogeton pusillus L. tenuissimus M. K. Nora s:n Saltea.

Z ERE \ Ald. Vidbyggera sin: V. Holm.

Sparganium fluitans Fr. Skog sm Ytter-Ed; Ald. r. Ulan
ger sin Askja och Torna.

S. minimum Fr. Ald. flerst. Ulanger s:n, Bothea s:n Gal-
sjévagen, Multra sin Skedomberget.

S. hyperboreum Lest. Langsele s:n Ledinge, Multra s:n Ske-
domberget; Al. r. Siibra s:n Harsta.

Rhynchospora alba (L.) Ald. rx. Vidbyggera s:n Satra agor,
Bothea s:n Galsjé, Graninge vid Igeltjern: Rektor Back-
man.

Scirpus silvaticus L. Al., Ald. h. o. d. '

S. uniglumis Lk. Ald. h. 0. d. pa hafstranderna.

S. pauciflorus Lightf. Ald. r. Vidbyggera s:n Berg.

26. Eriophorum angustifolium Roth. var. elatius Koch.
Ald. Bothea sin Galsjévigen.

E. latifolium Hopp. Ytter-Lannas s:n Lamyran; Vidbyggera
sin Skuluskogen, Langsele s:n Ledinge; Fjallsjé s:n vid
vagen till Wallen. ,

E. ‘gracile Kock. Langsele s:n Ledinge, Resele s:n Okmyrn.
Obs. Vaxestillet i férra forteckn. utgar som) tryckfel.

27. E. Callithrix Cham, Ald. r. Langsele.s:n Ledinge gistg.:
sparsamt vid myrar n. derom, men synnerligen ymnigt

86

i busksnar pa vestra sidan om den myr, som ar beldgen
strax séder om bron 6fver Ledingean. — For att stad-
fasta nagra gifna karakterer, vilja vi anmarka, att: pa
dessa vaxestillen voro straen tufvade, men lésare: an
hos E. vaginatum L., dess aldra narmaste slagtinge’,
att bladen hade 3 trubbiga kanter, men voro mot spet-
sen platta, alltid glatta, att axfjillen voro mérka, all-
tid saknande E. vaginati langa spets och hinnaktighet,
att de pa de alltfér mycket utvecklade -exemplaren fa
aterstaende standarknapparna voro 6 ganger sa korta
som strangarna (!), att ullsamlingen, fullt utbildad, var
i toppen tvarhuggen (hos £. vaginatum tillspetsad),
konstant, men svagt rédgul. — Foérekom ej i éppna
myrar, utan pa tufvade, fuktiga, beskuggade stellen i
myrarnas grannskap.

Carex vesicaria L. Al., Ald. h. o. d. — Ar sallsyntare an
C. ampullacea Good.

C. Oederi Retz.: pygmea Ands. Sabra s:n Godstjern, Ytter-
Linnis sn Lamyran, Vidbyggera s:n Pee E reo
Multra s:n Skedomberget.

C. pilulifera L. Hernén Capellsberg: Engman, Hégsjé s:n
Veda.

©. panicea L. mindre allmin ain C. sparsifora (Whinb.)

28. ©. livida Whinb. Ald., Al. r."Langsele s:n vid Jaimtlands-
gransen ; Ytter-Linnas sin Lamyran.

C. alpina Sw. Langsele s:n. )

C. Buxbaumit Whinb. Al. r. Ytter-Lainnaés s:n Lamyran,
Gudmundra s:n Storvattnet.

29. C. cespitosa L.: retorta Fr. Hoégsjé sin Mortsjén vid
Veda.

30. C. juncella Gr), som vi ega fran nagra stillen i Ald.-
och Gran-reg. t ex. Helgum och Tasjé s:n, Ar -sanno-
likt i alla reg. veiling

©. tenella Schkr. Ald. flerst. ymnig i Langsele, Multra,
Sanga och Bothea s:r; Al. Ytter-Lannas s:n: Damyran,
Gudmundra sn Finnmarken. 2

C. elongata L. Sabra sn Gadea: Engman; Ulanger s:n Askja,
Bothea s:n Galsjévagen.

©. glareosa Whinb. Ald. r. Langsele s:n Ledinge.

C. heleonastes Ehrh. Ald. r. Langsele sin Ledinge.

©. teretiuscula Good. Al. r. Bollsta fibodar; Ald. Vidbyggera
sin Docksta, Langsele s:n Ledinge.

C. microstachya Ehrh. Langsele s:n Ledinge.

32. C. dioica L. var. isogyna Fr. Ald. rv. Vidbyggera sin
Valaberget. i |

Dactylis glomerata L. Ald. t. a. i kustsocknarna samt upp

87

till. Multra sin. — Bladen och slidorna variera har strifva
' och glatta (levigata Hn.)

Poa remota Fr. Al. r. Sabra prestg. Klockarbacken: Engman.

33. P. nemoralis L.: glauecantha Hn., Ands. Ald. r. Vid-
byggera s:n Docksta och Skulubergen.

P. alpina L. Sabra s:n Mark.

Glyceria fluitans R. Br. Ald. r. Bothea s:n Térsta.

G. distans Whlnb. Gudmundra sin A, Ytter-Liinnis s:n
Angsta; Ald. r. Graninge bruk.

Aira bottnica Whinb. Ald. h. 0. d. vid kusten.

A. cespitosa L. forma pallida Hn. h. o. d.

Avena pubescens L. Ald. h. 0. d. i graénssocknarna till Alreg.
saint Sanga ‘sin.

Calamagrostis phragmitoides Hn. i alla reg. a.

34. Alopecurus pratensis L. Al., Ald. r. Sabra s:n Sjaland,
Hogsjé sn Veda; Solleftea och Forseds’ brak.

A. geniculatus L. Al., Ald. a.

35. Phleum pratense L.: nodosum (Willd.) Hn. Al., Ald. t. a.

P. alpinum L. Sabra s:n Mark. .

Digraphis arundinacea (L.) Al. h. o. d. :

Hierochloa borealis (Schr.) Langsele s:n Ledinge; Al. r.
Hernén Groénsvik vid Solomsjén: Engman.

Polypodium vulgare L.

Woodsia ilvensis (L.) re Wat he

Aspidium filix mas (L.) Al., Ald. r. Hernén: Engman;
Ulanger s:n Stordalsberget,: Vidbyggera s:n Docksta-
och Skulu-berget. — Obs. Vaxestadllet i férra forteckn.
utgar. |

36. Asplenium filix femina (L.): molle (Schreb.) Al. r.
Nora sin Groénsvik.

37. A. Breynii Retz. Ald. r, Skuluberget.

A, Trichomanes L. Ulanger s:n Stordalsberget, Vidbyggera
sin Docksta- och Skuluberget.

A. septentrionale Sw. som foreg.

Pieris aquilina L. Ald. t.a. fran kusten upp till Multra s:n.

38. Botrychium boreale Milde i Botan. Zeitung. Gr. r. Ta-
sjoberget. — Blott eté individ, men fullkomligt dfver-
ensstimmande med beskrifningen 1 anforda tidskrift.
Exemplar hafva vi ej sett fran andra vixestillen. ~

B. matricariefolium Br. Ald. ry. Vidbyggera sn Skuluberget
och Bergs torp pa Skuluskogen, Multra s:n Ingelsta. —
Pa hvarje vaxestalle hégst fyra individer. |

Personal-Notiser.

Adjunkten J. E. Areschoug har blifvit utnaémnd till e.
0. Professor vid Upsala Akademi.

88

— Bland de anslag till larda verks atgifvande, som af
statens medel blifvit for detta ar utdelade, mirka vi 600
R:dr R:mt till Prosten Dr. Chr. Stenhammar till fortsattning
af Lichenes Sueciz exsiccati samt 750 R:dr R:mt till Pro-
fessor J. Agardh till utgifvande af ett verk i vaxtsyste-
matiken. .

— Professor Aveschoug har af statens medel erhallit
ett understéd a 1,200 R:dr B:co till féretagande af en resa
till Frankrike for att pa dess kuster underséka algvegeta-
tionen. — Likaledes har Docenten J. EH. Zetterstedt erhallit
det Sederholmska resestipendium och dmnar att under den
kommande sommaren uppehalla sig i Norge, hufvudsakligen
Rundene- och Loms-fjallen, for att underséka deras moss-flora.

7

Strodda Underratteliser.

Sasom i férra WW antyddes har Medelpad blifvit bestamdt s&som
den trakt, till hvilken en botanist i ar pa Bot. Reseféreningens be-
kostnad skulle séndas. Da denna trakt af Dr. J. Angsirém redan
blifvit undersékt, kan man val ej vanta sig nagra manga utmarktare
fynd derstides, men da vi nu 6fver Helsingland och Angermanland ega
fullstandiga vaxtgeografiska skildringar, torde det ej sakna intresse att
i sammanhang harmed fa ndmnde provins naérmare undersékt, liksom
dfven flera der redan funna utmirktare arter tyckas lofva At aktie-
tagarne riklig ersattning. Herr Stud. Ahrling har forklarat sig villig
“att féretaga denna resa. —- De, som pa vanliga vilkor vilja deltaga
i denna forening, torde med det snaraste derom underratta Utgifvaren
af denna tidskrift samt till honom insainda sina bidrag (10 Redr Remt
per aktie).

Anhallan. ©

Jemte betygande af min innerliga tacksamhet fér de Herrar,
bvilka under den sist forflutna sommaren fér Upsala Botaniska Tradgard
insamlade fron af sallsyntare vaxter, bland hvilka i framsta rummet
béra némnas_ Lektor Lindeberg, Magister Fristedt samt Herrar
Th. Krok och N. F. Ahlberg, far jag afven i ar férnya denna min
anbillan om insamlande af frén af samma vaxter, hvilka i foreg. argang
af denna tidskrift 2 5 finnas uppriknade; och sarskildt anhéller jag,
att de Herrar, som dertill dro i tillfalle, matte meddela fron af Statice
Bahusiensis och. Atra boitnica, hvilka det hittills aldrig lyckats er-
halla, afvensom ett stérre parti af Rubus arcticus. a

Upsala den 20 Maj 1858.
E. Fries.

.

UPSALA, wauitstRém & c. 4858.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

N:o 6. TH. M. PRLES. Juni
1858.

INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.; Ta. M. Fries; Om |jus-fenomener
hos vixter. — LITTER.-OFVERS.: E. Frres: Herbarium Normale
plant. rarior. et critic. Fasc. XV. — PERSONAL-NOTIS.: F. W
C. Arescuoue. — Resande Botanister. — STRODDA UNDERR.:
Spridda Vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. — Sedum
anglicum Auct.

Gricginai-Afhandling.

———.

=

Om |jus-fenomener hos vaxter

af Tu. M. FRIES.

Bland de manga féreteelser inom vaxt-verlden, som
annu atersta att ndjaktigt utreda och foérklara, fortjena de
ljusfenomener, som man hos nagra fa vaxter iakttagit, en
hég grad af uppmarksamhet och krafva for sin lésning bo-
tanistens, fysikerns och kemistens fdrenade beméddanden.
Men om ock férklaringen haraf annu icke, utom i nagra fa
fall, ar med sdkerhet funnen, aro dock sjelfva féreteelserna
af det intresse, att det icke synts mig vara olampligt att
pa ett stille- samla de spridda uppgifterna hirom*) och i
korthet framstilla desamma, isynnerhet som jag pa samma
gang far tillfalle att meddela ett ringa eget bidrag till kanne-

*) De 6fver detta a4mne gjorda observationerna dro meddelade i
botaniska, fysiska, kemiska och farmaceutiska bécker och tidskrifter,
och da det, oaktadt all anvind méda, icke lyckats att i Upsala och
Stockholm f& tillging till alla dessa kallor, har jag i nagra fall
nédgats fdrlita mig, pa andras referater och uppgifter, en omstindighet,
som jag till eget urskuldande velat anmirka, i den handelse att na-
gon uppgift skulle befinnas vara icke fullt noggrann.

90

domen om de blott sallan iakttagna blixtlika ljus-fenomenerna
hos nagra blommande vaxter. |
Med afseende pa den olika form, under hvilken ljus-
féreteelser visat sig hos vaxter, kunna vi skilja mellan
tvenne sins emellan bestdindt olika slag, neml. 1) da ske-
net ar fortfarande, (oftast fosforescerande) och 2) da det
visar sig sasom hastiga blixtar. — Om det forra slaget
finna vi redan Aldre férfattare anfora atskilliga berattelser,
hvilka Conr. Gesner sammanfért i sin sallsynta skrift: De
raris et admirandis herbis, qua, sive quod noctu luceant,
sive alias ob caussas Lwnarie nominantur. Sjelf forklarar
han sig dock aldrig hos nagon vaxt kunnat upptaicka nagot
Jjusfenomen, hvarfére stérsta delen af hans bok blott inne-
haller beskrifning pa samt de medicinska och 6friga egen-
skaperna hos de vixter, som af allmogen pa ett eller an-
nat stalle kallas man-orter (Lunarie) t. ex. Primula Auri-
cula, Lunaria rediviva, Ranunculus Thora, Osmunda re-
galis, Drosera m. fl. Deremot foérklarar han uttryckligen,
“Lunariam, quam récentiores monstrose describunt et noctu
lucere ajunt, herbam videri fictitiam,” hvarfére man full-_
komligen origtigt i atskilliga bécker beskyller honom att tro
och férfikta de uppgifter, som han fran Plinius, Aelianus
och Josephus samt atskilliga medeltidens forfattare samman-
letat angaende saddana vaxter, som skola nattetid lysa. Och
i sanning skulle det fordras en mer an vanlig grad af latt-
trogenhet och enfald fér att kunna ett enda égonblick fasta
sig vid de af ndmnde forfattare anforda, ytterst léjliga och
vidskepliga folksagorna om vaxter, genom hvilkas tillhjelp
man kunde finna férborgade skatter, bota allehanda sjuk-
domar, frammana andar, dppna las och bommar o. s. v. och
hvilka saledes med ett ord blott aro den sa mycket efter-
traktade “de vises sten” under en nagot forindrad form *).
Att vilja vid nagon viss vixt fixera dessa vidskepliga folk-

*) Blott en enda m& i korthet anf6ras: Aelianus (Hist. anim,
cap. 27) omtalar under namn af aglaophotis terrestris eller cynospastus
en vaxt, som férekommer bland andra Grter och om dagen fullkom-
ligt liknar dessa, men om natten lyser’ sasom en stjerna. D& man
lyckas fA se en sidan, ditgir man och siiter vid densamma ett marke,
men upprycker den icke, emedan deraf déden dgonblickligen skulle
folja; nAsia morgon ditfér man deremot en hundvalp. faster ett snore

: 9)

Sagor tyckes vil, da inga eller ytterst knapphandiga be-
skrifningar meddelas, vara férspild méda, hvarfore atskilliga
_férfattares sins emellan afvikande uppgifter att dermed me-
nats Mandragora, Cesalpinia pulcherrima, Dictamnus
albus eller Veratrum val kunna goéra ansprak pa lika stor
eller rattare lika liten trovardighet. — Det enda, som i
nimnde bok bar ett obetydligt spar af verklig ehuru hégst
ytlig observation, ar uppgiften, att de mogna och uppsprin-
gande skidorna hos Lunaria rediviva skola, belysta af ma-
nens stralar, ’antingen sjelfva lysa eller fran sin glatta och
glinsande yta liksom en spegel reflektera den klara ma-
nens_ bild.”

Vi lemna emellertid sagoperioden och dess fabler och
6fverga till framstallningen af de pa sednare tider observe-
rade |jusfenomenerna hos atskilliga vaxter. Harvid vilja vi
férst nagot litet sysselsitta oss med de hithérande forete-
elser, som man iakttagit hos i ruttnande tillstand varande
vaxtlemningar, bland hvilka den s. k. lys- eller uggle-veden
ar allmant bekant. Skenet hos denna tillskrefs férst en
derpa férekommande svampart (Byssus phosphorea L.),
men undersdkningar af Retzius och Al. von Humbolt (enl.
Ag. WaAxtbiol. p. 189) samt sednast af Hartig (Bot. Zeit.
- 1855 N:o 2) hafva tydligen adagalagt det origtiga haruti och
visat, att skenet alltid utgar fran sjelfva vedmassan. Ehurn,
sasom Biskop Agardh riktigt anmarkt, detta fenomen sna-
rare tillhér kemien an botaniken, torde dock saval det all-
manna intresse, som vid detsamma ar fistadt, som afven
den omstandigheten, att t. ex. Meyen och Tulasne antaga
samma orsak sasom verkande vid saval lefvande och friska
som déda och férmultnande vaxtamnens lysande, kunna for-
svara en framstallning af de resultater, till hvilka man i
detta afseende fér n. v. kommit*).
om sivil vaxten som hun en och lockar den sednare med utkastade
k6ttbitar att upprycka vadxten under sina bemédanden att komma
fran stallet. Hunden dor deraf égonblickligen och begrafves med
sirskild hégtidlighet, men vaxten kan nu af hvem som helst tagas
och anvandas till botande af sjukdomar m. m.

*) Denna 4r hufvudsakligen hemtad ur Marbachs Physikal. Lexi-
con ed. Il. p. 506, iemnférd med 4fskilliga botaniska arbeten, De,
som intressera sig f6r detta fenomen, hanvicas for dfrigt till Meyens
Phys. Il. p. 192 och félj.

92

Enligt Dessainges kan hvilket tridslag som helst er-
halla fosforescerande egenskaper, om det under en viss grad
af formultning och vid en temperatur af 8—12° C. utsittes
for tillracklig fuktighet och atmospheriska luften; af vara in-
hemska tradslag dr dock detta isynnerhet férhallandet med
al, bok, tall och pil. Lysandet intriader fore formultningen,
men ett nédvindigt vilkor ar, att tillracklig fuktighet finnes
for handen; ju mera denna férsvinner, desto mindre blir ljus-
styrkan och da tradet helt och hallet upphért att lysa, kan
man genom mattligt begjutande med kallt vatten och in-
veckling i papper eller linne aterstalla den forlorade for-
magan. Temperaturen utdfvar intet inflytande pa ljusstyrkan,
sa vida den ej dfverstiger kok- eller understiger frys-punk-
ten, emedan i forra fallet vattnet bortgar i gasform, i det
sednare fdrvandlas till is. — lLysved kan vid hvilken tid
som helst ldtt erhallas, om man efter trads fallande upp-
grifver sadana rotter, som upphort att skjuta skott, lagger
dem i en kallare eller annat fuktigt forvarings-rum och sor-
jer for lagom fuktighet. Det bérjar da snart att lysa under
barken och fortfar linge dermed. Vill man géra tradgrenar
lysande, viljer man sadana fran ett friskt och annu vaxande
trid, befriar dem fran smaqvistar och nedgrafver dem med
pasittande bark i en lagom fuktig jord samt vantar tilldess
tecken af formultning borjar visa sig, da de begynna att un-
der barken lysa. Afven kan man derigenom forskaffa sig dy-
lik lysved, att man i skogarne uppsdker mycket gamia trad-
stycken med spar till murkenhet; afven om dessa ej utvan-
digt lysa, visa de, om man i dem gér urhalkningar, ofta ett
vackert fosforescerande sken. — Genom att nedsinka lysved
i Atskilliga flytnade amnen har Heinrich funnit foljande:
Under vatten och qvicksilfver fortfar skenet 24 timmar, un-
der olja 12, under sprit och svafvel-wther blott 10 a 12
minuter, utan tvifvel derfére, att dessa upptaga tradets vat-
ten och hartz-artade bestands-delar och derigenom betydligt
forandra detsammas beskaffenhet. Syror upphafva pa annu
kortare tid allt sken. Att den atmosphzriska luften be-
fordrar skenet, kan man sluta deraf, att lika stycken ved,
observerade i fria luften och i ett med luft fyldt afsparradt
rum, lysa olika lang tid, neml. Jangre i fria luften; den ved,
hvars sken i det afsparrade rummet ‘slocknat, bérjar ater

a

93

att lysa, efter att fria luften en tid fatt tilltriide. Dock fort-
far veden att lysa i mycket fortunnad luft och i syrgas ej
markligt starkare. I qvifgas fortfar skenet 12—24 timmar,
da det i fria luften brukar bibehalla sig 6 a 9 dagar; i vat-
gas visar det olika férhallande, stundom slocknar det genast;
i kolsyra fortfar det ej dfver 20 ochisalpetersyrlighet” ejéf-
ver 7 minuter. — Lysveden synes ej astadkomma nagon
markbar férminskning af luftens syre, hvarfore man torde
kunna betrakta detta fenomen sasom en mycket langsam fér-
brannings-process, vid hvilken endast omarkliga qvantiteter
syrgas da och da foérbrukas. Genom behandling med sju-
dande vatten eller af 65° 2. upphér veden att lysa, hvaraf
det visar sig, att” detta ej ar en egenhet hos sjelfva ved-
fibrerna, utan hos de derjemte befintliga delarne, hvilka ut-
dragas genom det varma vattnet.

Icke blott hos murken ved har ett dylikt fosforescerande
sken blifvit iakttaget, utan 4fven hos andra vaxtdelar, som
statt pa Ofvergang till férgiingelse. Sa t. ex. berattar Meyen,
att han pa en nattlig vandring genom en skog pa tvenne
stillen patraffat ruttnade, fosforescerande svampar, hvilkas
lysande materia han med en kipp kunnat stryka pa trad-
stammarne; ruttnande persikor hafva afven visat ett dylikt
sken, liksom dfven i kallare férvarad och der grodd potatis,
da den straxt fére férruttningen sénderskurits. Noggrannast
ir detta sken beskrifvet hos multnande ekblad af Tulasne
i hans intressanta afhandling: “Sur la phosphorescence spon-
tanee de l Agaricus olearius Dec,, du Rhizomorpha sub-
terranea Pers. et des feuilles mortes du chéne.” Dessa blad,
hvilka tydligen tillhérde fjolaret och dnnu egde en ganska
fast konsistens, visade icke ett fosforescerande sken 6fver
hela sin yta, utan nastan endast pa de flackar, der bladets
bruna eller graa farg var svagare och isynnerhet der de ge-
nom en delvis férvandling af parenchymet blifvit mycket
bleka och nastan hyitaktiga*), Afven fdrvissnade och till
en viss grad férmultnade knoppar samt en liten gren af sam-
ma trad visade samma sken, men den sednare endast pa
ytan af det stille, der den blifvit skild fran stammen. De

*) Oliv-tradet hirjas stundom af en sjukdom, hvaraf veden blir
mjuk och Ids, och samtidigt med vedens hvitnande erhaller den da
afven en tydlig fosforescens. (Viviant, Funghi d’ Malia p. 62).

94

lysande flackarne af dessa féremal voro alla mer eller mindre
fuktiga af vatten, och om man med fingret aftorkade dem,
minskades Jjusstyrkan, men nagot lysande amne, som fast-
nade vid fingret, kunde ej observeras. Blefvo bladen, un-
der det ‘de héllos i handen, fullkomligt torra, férsvunno
helt och hallet deras lysande egenskaper och kunde ej ater-
stillas, da man deremot genom att halla dem i munnen el-
ler att fukta dem med saliv ej férminskade ljusets intensitet.
En del blad lades i vatten och flera af dem lyste annu vid
tredje dygnets slut; flera forlorade dock sitt sken redan an-
dra dagen. Mellan detta sken och det hos lefvande Rhizo-
morpha (se nedan) kunde T. ej se nagon skilnad.

Ett fosforescerande fenomen af helt annan art har nagra
ganger blifvit anmarkt hos mjélksaften af Huphorbia phos-
phorea och isynnerhet har Martius i sin Brasilianska Resa
ganska noggrannt beskrifvit, detsamma. En afton kl. 7, da
det redan var moérkt, hade vid ett annalkande ovader, under
det temperaturen var 20° R. och Volta’s elektrometer ej vi-
sade tecken till nagon luftelektricitet, den fran afbrutna gre-
nar utstrémmande saften 1 samma 6gonblick, som den fram-
kom i dagen, visat ett lifligt fosforescerande sken, som dock
blott nagra fa sekunder fortfor. Vid observation pa olika
buskar och grenar erhdélls standigt samma resultat, anda till-
dess temperaturen nedsjunkit till 16°, da den fullkomligt upp-
horde, och hvarken samma dag eller sedermera kunde vid
ofta upprepade férsdk detta fenomen observeras hos denna
pa stora striickor i Brasilien férekommande buske. Skenet
var “starkare an det af lysved, men svagare an lagan af
den antainda utdunstningen hos Dictamnus albus’ *). Han
anser detta fenomen hafva sin férklaring i nagon égonblick-
lig forandring i mjélksaften, da den kom i beréring med Juf-
ten, och forklarar ovddret vara bestamdt medverkande har-
till. — Med denna uppgift sammanstémmer en annan af
Mornay gjord iakttagelse hos en Brasiliansk slingerplanta,

*) Det bir asyftade fenomenet bestar, sasom bekant ar, deruti,
att man isynnerhet efter varma och lugna dagar med en brinnande
sticka antinder den af denna vaxt afséndrade flygtiga atheriska oljan,
da hela vaxtens dlre del omegifves af en sardeles vacker Jaga. — Detta
experiment har denna sommar flera ginger upprepats’1 Upsala Bot.
Tradgard.

. 95

férmodligen tillhérande Asclepiadee eller Apocynee. Sed-
nare uppgifter af samme person behdfva deremot utan tvif-
vel ytterligare bekraftelse *).

Men icke blott hos férmultnade eller andra formlésa
vixtdelar har man iakttagit fosforescerande ljusfenomener,
utan dfven hos lefvande och oskadade vaxter. Den mest be-
kanta och undersiékta af dessa air Rhizomorpha subterranea
Pers. (och R. aidela Nees) eller Clavaria phosphorea Sow.
Hos denna pa triadvirket af fuktiga stollar i bergverken samt
i ruttnade tradstubbar forekommande svamp observerade first
Freyesleben och sedan Al. v. Humbolt m. fl., att den fran
spetsarne af sina grenar utvecklar ett sa starkt sken, att
man enl. Meyens och De Candolle’s uppgift t. 0. m. kan
lisa dervid. Enligt Unger, som egnat denna foreteelse ett
-noggrannt studium, skall det bero pa ett utanpa spetsarne
befintligt “ej obetydligt lager cellvif, hvars ganska tranga,
till langdfibrer hopfogade cylindriska celler aro férenade ge-
nom en riklig cellulaér-substans; detta lysande lager, genom
hvilket de omtalade spetsarne fa ett hvitaktigt utseende, fér-
tvinar nadstan helt och hallet nedanfér dessa”**). Férkla-.
ringen ar dock harmed ingalunda gifven, och det sa mycket
mindre, som Schmitz och Tulasne pa det bestiimdaste for-
neka pastaendet, att skenet blott visar sig i spetsarne. Sa
t. ex. forklarar den sednare, att han funnit unga Rhizomorpha-
grenar lysa utefter hela sin langd, under det att aldre blott
_lyste pa nagra spridda punkter, och om nagon gammal gren
blifvit beréfvad sin bark, lyste den blott pa ytan af dessa
staillen. Sdnderslet eller skadade man dessa grenar, befun-
nos de inuti mérka, men foljande afton visade de, vare sig
de voro unga eller gamla, samma fosforescerande sken som
barken. Genom att gnida de lysande delarne med fingret
forminskades skenet eller upphérde det helt och hallet, men
nagot lysande dmne fastnade ej vid fingret. Skenet fortfor

*\ Vid San Francisco i prov. Alagoas (Brasilien) vixer enl. den-
nes uppgift en Euphorbia-art i ogenomitringliga snar. hvilka beticka
flera tusende qvadrat-fot. Enligt infédingarnes utsago skall denna
vaxt t. 0. m. antanda sin sjeif, en tid bortit utveckla en valdig rék-
pelare och slutligen uppflamma i en klar Jaga. (Meyen, Physiol. Il.
p. 203)

“*) Unger, Vaxt. Anat. och Physiol, dfvers. af Andersson p. 103.

96

med lika intensitet, om man hdll grenarne i munnen, fuktade
dem med saliv eller neddoppade dem i vatten, sa vida ej
detta blifvit upphettadt till 55° C., da skenet fullkomligt
slocknade, hvilket afven intriffade, om de sa lange hdllos i
munnen, att de antogo dess temperatur, ett forhallande, som
dock mindre tyckes bora tillskrifvas varmen an brist pa till-
racklig qvantitet syrgas, ty sadana grenar befunnos efter en
stunds férlopp hafva atertagit en liten del af sin glans. En
ung gren, som blifvit klufven och hvars inre visade en lif-
ligt fosforescerande glans, neddoppades flera ginger i olja,
men fortfor det oaktadt att temligen linge sprida ett svagt
sken. Besynnerligt dr, att om man en tid forvarar dessa
vaxter i torrt tillstand, men sedan genom fuktighet ater-
vacker deras slumrande lifskraft (sdsom man kan géra med
en stor del af cellulir-kryptogamerna), sa att de utskjuta
en mangd nya grenar, sakna dock savail de gamla som de
nya grenarne all fosforescerande glans. —- Med dessa, de
nyaste undersékningarne Ofverensstimma i hufvudsaken de
dldre af bréderne Nees von LEsenbeck, Néggerath och
Bischof; den enda afvikelsen af nagon vigt ar den, att
Svampen enligt deras pastaende, rifven med fingret, skall
meddela at detta ett tydligt sken. For éfrigt hafva de fun-
nit, att skenet fordrar atmospherisk luft, dkas i syrgas och
mattlig virme, fortfar en tid i vatten och qvifgas, minskas
under luftpumpen men aterkommer derefter fullkomligt i luf-
ten, upphér i vate, chlor och qvifve samt utvecklar kol-
syra, hvarfére man har anledning att antaga det hafva sin
grund i en med ljusfenomen férbunden kemisk forening af
svampens kolhaltiga bestandsdelar med luftens syre.

En annan svampart, hos hvilken fosforescerande Ijus-
fenomen noga blifvit observeradt, ar den iS. Europa, isyn-
nerhet pa olivtriidet, forekommande Agaricus (Crepidotus)
olearius. Ehuru redan Battarra iakttagit detta fenomen
icke pa ett eller annat individ, utan "in sexcentis”, rakade
det dock i fullkomlig glémska, anda tilldess De Candolle i
sin Flore Franc. (1815) ater vackte uppmirksamheten der-
pa, fastiin han dervid begick det stora felet, att tillagga
blott den ruttnande svampen denna ljus-utvecklings-formaga,
en uppgift, som sedan allmint blifvit upprepad och som
vallat, att man ej harvid fiistat stérre uppmarksamhet an

97

vid dylika fenomener hos andra ruttnande amnen af ani-
maliskt eller vegetabiliskt ursprung. Det var first Delile,
som rattade denna fullkomligt origtiga asigt, i det han vi-
sade, att tvirtom skenet endast forekommer under svampens
mest lifliga vegetations-period, och till samma resultat har
ifven Tulasne kommit, hvarfére han forklarar detta svam-
pens sken vara "une manifestation de lactivite de sa végé-
tation.”

Saval Battarra som Delile begingo emellertid ett annat
fel, i det de nemligen tillskrefvo endast lamellernas yta
dessa lysande egenskaper, hvilka salunda skulle bevisa “la
plus grande activité des organs reproducteurs”. Sannt ar
visserligen, anmarker Tulasne, att skenet foretriidesvis och
oftast pa detta stille visar sig, men ej blott fotens yta,
utan kéttet inuti hela svampen visar ofta den tydligaste glans,
som uti klarhet ingalunda dr underlagsen den hos lamellerna.
De utkastade sporerna sakna deremot allt sken och huru-
vida de eva det, da de Annu finnas pa svampen, kan ej af-
géras. — For Ofrigt ar detta “un phénomene capricieux”,
som ingalunda alltid visar sig eller till lika grad hos exem-
plar, som till utvecklings-stadiuin 0. s. v. tyckas vara full-
komligt lika hvarandra, hvilket forhallande afven eger rum
med den ofvan anférda Rhizomorpha. — Om en fot ut-
vandigt lyser, ar det derfére ej nodvandigt, att den dfven
gér det inuti; atskilliga forsék hafva dock visat, att om en
sinderskuren svamp inuti ej visat nagon fosforescens, har den
efter nagra timmars forlopp erhallit denna egenskap. Ned-
sinkt i vatten fortfar den att lysa ungefir ett dygn; alkohol,
slaget pa lamellerna, férsvagar men slacker ej genast deras
sken. — Orsaken ir vial ej med sakerhet funnen, men torde
vara densamma som hos Rhizomorpha; det sikra ar emeller-
tid, att nagon ljusproducerande cellvaf, sadan som den Un-
ger uppgifvit hos Rhizomorpha, hir ej finnes. Delile pa-
star for Sfrigt, att denna svamp ej lyser om dagen, savida
den forsittes i ett fullkomligt mérkt rum, och i foljd haraf
forklarar Beequerel fortfarande inverkan af ljuset for ett
oeftergifligt vilkor for detta sken. Harmed tyckes dock
Schmits’s uppgift, att det likartade skenet hos Rhizomorpha
fortfar utan atskilnad natt och dag, icke fullt Ofverens-
stamma.

98

Atskilliga férfattare hafva framkastat den gissninge.
att den guldgula fargen hos lamellerna och (fastin nagot
blekare) hos kéttet af Ag. olearius skulle vara en med-
verkande orsak till ljusfenomenet hos densamma, och detta
med atminstone sken af sanning, da ljuset hos lamellerna
upphor, nar de antaga en brunare farg. Haremot kunna
visserligen flera skal anforas, men det torde vara nog att
har blott anmarka, att trenne andra, i tropiska landerna
forekommande arter, hos hvilka ett likartadt sken ar ob-
serveradt, hafva en helt annan farg. Ag. Gardneri Berk:
ar nemligen orangefargad, Ag. igneus Runvpf. askfargad och
Ag. noctilucens Lév. hvit. Alla dessa aro, liksom Ag,
olearius, lysande under sin utvecklings-period.

Ett annat ej mindre intressant ljus-fenomen har man
iakttagit hos den Aafven hos oss férekommande moss-arten
Schistostega osmundacea, hvilken i de grottor och halor,
der den vaxer, vissa tider pa dygnet sprider ett sként,
smaragd-grént sken*). Den stora mangden af personer,
hvilka sjelfva iakttagit detta, ar en siker borgen for feno-
menets tillvaro, ehuruval det ej kan harledas ur samma or-
sak som det hos ofvan anférda svamp-arter. Bridel har
nemligen visat, att det uppkommer genom en egen reflexion
och refraktion af dagsljuset hos de sma conferva-lika tra-
dar, som finnas bla:d denna mossa och hvilkas sarskilda
celler aro mer eller mindre klotformiga med cellinnehallet
hopgyttradt i midten. Dessa tradar ansag han vara en egen
algart, Catoptridium smaragdinum Brid., af Agardh sedan
ford till slagtet Protococcus, men Unger har tydligen visat,
att de ej dro annat dn forsta stadium af denna mossa; for
ofrigt bestyrker han i det vasentliga Bridels forklaring af
fenomenet. — Samma foérklaring giller afven for det af

*) Utan tvifve! har deuna vaxt gifvit anledning till atskilliga folk-
sagor om stora drak-skatter i berg-halor; atminstone hérde jag 1851
i Halland en bonde forsiikra, att pa ett narbelaget berg funnes en
hila, hvitken ban vid ett (ilifélle skadat glansande af guld, silfver och
fdla stenar, men 4 han velat taga dessa skatter, hade han férmod-
ligen ej gatt rigtigt till viga, hvarfére de i hans hand fdérvandlats
till jord. Pa min fraga, huruvida ej bland jorden fanns nagon liten
mossa, svarade han, att "det var nagot sadant der grént’” — och
detta gréna kan man med stor grad af sannolikhet antaga vara
Schistoslega.

99

Milde observerade skenet hos proémbryo af atskilliga orm-
bunkar och hos bladen af Mnium punctatum, da de linge
varit omgifna af vatcendroppar.

Utom de redan anférda har man afven anmarkt nagra
andra fortfarande ljusfenomener hos vaxter, men underrattel-
serna derom fro hégst knapphandiga och till stérsta delen
sedan ej konstaterade*). Sadant ar i fraémsta rummet for-
hallandet med den s. k. Byssus phosphorea L. (ansedd sy-
nonym med de nyares Dematium violaceum Pers., Corticium
violaceum Fr., Thelephora coerulea DC. och Auricularia
phosphorea Sow.), om hvilken, mig veterligen, ingen be-
stimd uppgift finnes, och i nastan lika hég grad giller detta
ifven om Himantia candida Pers. (= mycelium till Cor-
ticium lacteum Fr.), hviiken Link 1 forsta upplagan af
Elem. phil. Bot. uppgifver sasom lysande, men hvilken upp-
gift han genom sitt tysta uteslutande ur andra upplagan tyc-
kes tillbakakalla. Dessutom uppgifver Meyen fosforescerande
sken hos en liten ofargad Oscillatoria, hvilken han i stor
miingd observerat i Atlantiska hafvet nara equatorn; Brewster
har sett Chare lysa, “isynnerhet da de lades pa hett jern”;
Sziitz har trott sig se fosforescerande sken hos bladen af
Phytolacca decandra; Hertigen af Buckingham har under en
' stormig natt (d. 4 Sept 1835) hos Oenothera macrocarpa
observerat “ett praktfullt fosforescerande sken, hvilket utgick
fran bladen och blommorna samt lange fortfor”, och slutligen
har Hagen under bestigandet af ett berg 1 Schweitz under
tjockaste dimma och técken sett alla blommorna af den der
vixande Matricaria inodora visa ett blandande hvitt fos-
forescerande sken,” och han 6fvertygade sig om detta feno-
men sa tydligt, att alla tvifvel har maste forsvinna.”

(Forts. )
*) Meyen (Physiol. IL p. 205) m. fl. f6rfatiare angifva. alt
Senebier observerat ett fosforescerande sken hos blommorna af Arum
maculatum, da denna vixt férvarats i en med syrgas fylld recipient.

Si ar dock ingalunda férhAllandet, utan Senebier (Phys. vég. HI. p.
315) papekar blott detta sasom ett experiment virdt att férséka, men
hvarifran han genom otiliracklig tid blifvit forhindrad.

-

100

Litteratur-éfversigt.

Herbarium Normale plantarum rariorum et criticarum Succi.
Fasc. XV. 1853—7. Curante E. FRIEs.

Af detta vigtiga exsiccat-verk har nu ater en fascikel
utkommit, innehallande 100 siallsyntare och kritiska arter,
bland hvilka en stor del af de pa sednare tider inom Skan-
dinavien urskilda och upptickta. Vi meddela har blott en
forteckning pa innehallet jemte uppgift pa de lokaler, der
hvarje art blifvit insamlad:

1. Anthemis arvensis L. Upsala. 2. Pulicaria vulgaris
Gertn. Blekinge. 3. Hrigeron politus Fr. var. Norge. 4.
Saussurea alpina (L.) Herjedalen och Lappland. 5. Tra-
gopogon pratensis var. ochroleucus Fr. Lund. 6. Tr. (pra-
tensis*) minor Fr. Lund. 7. Hieracium crocatum Fr. ty-
pus. Herjedalen. 8. H. strictum Fr. Odlad af Norska fron,
9. H. Dovrense* protractum Fr. Molde. 10. H. alpinum
*gracilentum Fr. Vadsée. 11. H. Suecicum Fr. typus.
Upsala. 12. H. bifurcum M. Bieb. Romsdalen. 13. Intybus
multicaulis (Led.) Varangerfjord. 14. Taraxacum officinale
*obliquum Fr. Halland. 15. Galiwm boreale L. c. lusu
pygm. Upsala. 16. G. palustre L. Upsala. 17. G. uli-
ginosum L. Upsala. 18. Lamiuwm maculatum L. Odlad,
19. Leonurus Marrubiastrum L. Lolland. 20. Ajuga py-
ramidals var. glabrata Hn. Carlskrona. 21. Solanum mi-
niatum W. Helsingborg. 22. S. villoswn Lam. Helsingborg.
23. Limosella aquatica L. Upsala. 24. Samolus Valerandi
L. Blekinge. 25. Oenanthe Lachenalii Gmel. Falster. 26.
Thalictrum flavum *spherocarpum Fy. Christiania. 27. Pul-
satilla patens L. Gotland. 28. Batrachiwm confusum Godr.
Gren. Falster. 29. Ranunculus sulfureus Sol. Ost-Finmarken.
30. Fumaria media Lois. Odlad. 31. Diplotawis bracteata
Godr. Gren. (Erucastrum Pollichii Schimpf.) Ostergothland.
32. D. muralis (L.) Visby. 33. Nasturtiwm officinale R.
Br. Lund. 34. Coronopus depressa Moench. Wisby. 35. Ca-
melina sativa Fr. Gotland. 36. Nestlia paniculata (L.)
Falster. 37. Geranium columbinum L. Carlskrona. 38.
Viscaria purpureo-alpina Fr. Blekinge. 39. Silene acaulis

101

L. Herjedalen. 40. Gypsophila muralis L. Blekinge. 41.
Cerastium arvense L. Carlstad. 42. C. vulgatum v. Ho-
losteoides Fr. Carlskrona. 43. ©. semidecandrum* macilen-
tum Aspegr. Blekinge. 44. C. tetrandrum Curtis. Bohuslan,
45. Sagina procumbens v. fontana Fr. Upsala. 46. Lepi-
gonum neglectum Kindb, Carlskrona. 47. Saxifraga stel-
laris L. Areskutan. 48. Cotoneaster vulgaris alpinus.
Norge. 49. Rubus Sprengelii Weihe. Sord. 50. R. teniarum
Lindeb. Bohuslin. 51. Dryas octopetala L. Areskutan. 52.
Potentilla gelida C. A. Mey. Lomsfjallen och odlad. 53.
Sibbaldia procumbens L. Areskutan. 54. Trifolium stria-
tum L. Skane. 55. Lotus corniculata v. crassifolia P.
Carlskrona. 56. LZ, uliginosa Schkuhr. Skane. 57. Ledum
palustre L. Upsala. 58. Azalea procumbens L. Herjedalen.
59. Chenopodium murale L. Carlskrona. 60. Betula ver-
rucosa tlaciniata s. B. dalekarlica L. Mant. (Orniis och)
Odlad. 61. Salix cuspidata Schultz. Kjébenhavn. 62. 8,
versifolia Wnbg. Umea Lappm. 63. Callitriche stagnalis
Kiitz. Femsjé. 64. C. hamulata Kiitz. Uddevalla, 65.
Orchis ustulata L. Blekinge. 66. Coeloglossum viride (L.)
Gefle. 67. Ophrys Myodes L. Oland och Medl. Sverige-
68. Epipogium aphyllum Sv. Dalarne, Orsa (ej Furudal,
sisom genom skriffel uppgifves pa etiketten). 69. Gagea
arvensis (P.) Falster. 70. Smilacina stellata Desf. Christi-
ania. 71. Scheuchzeria palustris L. Femsjé. 72. Juncus
squarrosus L. Smaland och Norge. 73. Luzula erecta v,
nigricans Koch. Dovre. 74. Potamogeton rutilus Wolfg.
Uppland. 75. Ruppia brachypus Gay. Gotheborg. 76. Za-
nichellia major Bonnigh. Gotland. 77. Sparganium ramo-
sum Huds. florens. Upsala. 78. Idem fructif. Gotland. 79.
Sp. simplex. Huds. Upsala. 80. Sp. fluitans Fr. Lycksele.
81, Sp. oligocarpon Angstr. Lycksele. 82. Sp. angustifolium
Mich. pr. p. et Bot. Am. bor. (Sp. hyperboreum Lest.)
Lycksele. 83. Zostera marina L. Géotheborg, 84. Carex
vesicaria * distenta Blytt. Christiania. 85. C. cryptocarpa
C. A. Mey. Trondhjem. 86. C. dioica v. isogyna Fr. Lyck-
sele. 87. Eriophorum Callitrix C. A. Mey. Angermanland.
88. E. rufescens Anders. Lul. Lappm. 89. Scirpus ce-
spitosus L. Fyen. 90, S. acicularis L. Upsala. 91. Setaria
verticillata (L.) Lund. 92. S& viridis (L.) Smaland. 93.

102

Calamagrostis chalybwa Fr. Angermanland. 94. Poa stricta
Lindeb. Dovre. 95. Bromus patulus Mert. Koch. Lund och
odlad. 96. B. brachystachys Hornung. Forvildad i Upsala
bot. tradg. 97. Lycopodium inundatum L. Femsjé. 98.
Pilularia globulifera L. Femsji. 99. Chara alopecuroides
Desy. Fyen. 100. Ch. Stenhammariana Wallm. Gotland.

PersenaeifgNotiser.

Till Botanices Demonstrator vid Lunds Universitet har
Docenten #. W. C. Areschoug blifvit utnaimnd.

— Ett mer 4n vanligt ringa antal botaniska resor har
innevarande sommar inom fiderneslandet blifvit féretaget.
Utom Docenten Zetterstedt och Studeranden Ahrling, af
hvilka, sasom férut i denna tidskrift blifvit omnamndt, den
forre begifvit sig till Rundene- och Loms-fjallen i Norge
och den sednare till Medelpad, inskrinka sig, enligt hvad
Utg. har sig bekant, de i ar resande botanisternas antal till
Herr Lektor C. Hartman, som foéretagit en hastigare ut-
flygt till Gotland, Notarien C. O. Schlyter, som begifvit sig
till norra delarna af Jemtland och Herjedalen, samt Stu-
deranden O. R. Fries, som underséker den af ingen botanist
hittills besdkta strickan mellan Tornea- och Calix-elfvars
nedre lopp. Enligt Norska tidningars uppgift har afven Univ.
Stipend. Schiibeler af Norska Staten erhallit understéd for
botaniska undersdkningars féretagande kring Christiania-
fjorden.

Stredcanr Underrktteiser.

Spridda Vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora.

De herrar, som meddelat de har nedan anfdrda lo-
kalerna for atskilliga vaxt-arter, fro Magistrarne FL J.
Bjornstroém och N, J. Scheutz samt Studeranden P. T. Cleve,
hvilkas initialer aro anférda vid de af dem funna vaxterna.
Hieracium auriculeforme Fr. Gotl. Fleringe S:n flerestades.

faces ina be

a cymosum L. Fr. Dalarne, Norrbairke S:n vid

Jatturvallen. FL. J. B.

— prenanthoides Vill. Jemte féregaende. FL J. B.

Hypocheris radicata L. Smal. Jénképing vid Dunkahallar;
Tingsas vid Géiddeviksas gistg:gard. N. J. S.

Myosotis versicolor Sm. Smal. Jénképing vid Rumlaborg;
Husqvarna. N. J. 8S.

103

Salvia pratensis L. Uppl. Vendels S:n, naira Mensta by pa
vagen till Orbyhus. Th. Fr.

Gentiana Pneumonanthe L. Smal. Wieslanda och Wirestad
Sir vse ‘

Erythrea Centaurium L. Smal. Okna. N. J. S.

Veronica spicata L. Smat. Stenbrohult, Rashult. N. J. 8.

Lathrea Squamaria L. Smal. Fréderyd; Stenbrohult vid
Paxas. NSS. By

Nuphar pumilum DC. Dalarne, Elfdalens S:n i Nassjén
nara Hykjeberget. F. J. B.

Batrachium peltatum Fr. OG. Norrképing i sjén Pampus
utanfér Loddby. EF. Lennmalm.

Corydalis pumila (Host.) Smal. Husqvarna. N. J. S.

Sinapis alba L. Gotl. Fleringe Sin, Blise. P. 7. C.

Alyssum calycinum L. Smal. Jénképing teml. ymnig pa val-
farne. 2 279, 'S:

Camelina sylvestris Fr. Jénkéoping. N. J. S.

Ribes nigrum L. Smal. Kring Jénképing flerestades full-
komligt vild, sardeles i Husqvarna-bergen bland
Berberis m. m. WN. J. S.

Saxifraga Hirculus L. Vaxestallet “Halveden vid Brede-
stad” bér adndras till mellan Bona giastg:gard och
komministersbostallet i Bredestads Sin. N. J. S.

— tridactylites L. Smal. Husqvarna. N. J. 8.

Sedum album L. g. pallens. Gotl. Vid vagen mellan Fle-
ringe och Bunge kyrkor. P. 7. C.

Epilobium virgatum Fr. Smal. Sjésas. N. J. S.

— origanifolium Lam. * anceps Fr. Mant. II p. 20.
Dalarne, Sarna S:n i Gordalen, sparsamt vid en
liten back i nedre delen af bjérkregionen pa slutt-
ningen af Fulufjallet, samt vid en back i Hede by
af samma sine FL J. B.

Potentilla verna L. Smal. Jénképings-trakten ymnig. N. J. S.

— %incana Monch. Smal. Allgutsboda. N. J. S.

Cerasus avium. (L.) Smal. Husqvarna-bergen. WN. J. S.

Vicia lathyroides L. uppgifves i Consp. Fl. Smol. p. 35
vixa vid Képstad par. Wrigstad, hvilket bér rat-
tas till Madesjé6 Sn. NM. J. S.

Vaccinium vitis idea L. var. fructu maturo albo. Smal.
Ramnasa i Dadesjé Sin. WN. J. 8S.

Oxyria digyna (L.) Dal. Sirna S:n vid vattenfallet Njupast-
nara pa sluttningen af Fulufjillet. FL J. B.
Thesium alpinum L. Smal. Oggestorp, 14 mil fran Jén-

képing. N. J. S.

Humulus Lupulus L. Jemtl. Stréms S:n vid Skalsberget
ymnig. HE. A. Selberg.

Salix ambigua Ehrh. Stockholm i trakten af Sundsta.
re a+ ee

104

Orchis sambucina L. Smal. Tafvelsas. WN. J. SL

— palustris Jacq. Gotl. Fleringe S:n, Grindhammartrisk.
Piste

Gagea spathacea (Hayn.) Smal. Jénképing vid Rosenlund.
NAS.

Luzula spicata L. Dal. Idre S:n sparsamt pa fjallet Stadjan. |

1S APS oS
Potamogeton coloratus Vahl. Gotl. Fleringe S:n, Lunder-
hage. Fa h)-C:

— prelongus Wulf, Dal, Sarnasjin. FL J. B.
Sparganium affine Schnitzl. Allman i det nordliga Dalarnes
sjGare i Dtedehie
Carex hirta L. 8. hirtiformis. Got]. Fleringe Sin, Lunderhage
pa stranden af Kappelhamns-viken. P. JT. O,
— O6cderi Ehrh. fp. oedocarpa Anders. Gotl. Fleringe Sn,
e) SiBlise.\ Pawn C:
— rigida Good. Dal. Stédjan och Fulu-fjallet, A J. B.
Lolium linicola Sond, aa Stréms S:n vid Prestgarden
och Gralsgard. E. A. Sedberg.
Alopecurus nigricans Horn. Kalmar. WN. J, 8,
Asplenium viride Huds. Dal, Westerbergslagen, Norrbiarke
S:n vid torpet Jatturvallen. F. J, B.
Osmunda, regalis L. Smal, Allgutsboda mellan Getasjé och
Aby. N. J. &.
Botrychium virginicum Sw. Jemtl. Straniset i Stugu S:n.
EE. A. Selberg.

— Savil i botaniska tradgardar som i floror éfver olika Jander har
J, Lange funnit ¢j} mindre an trenne olika former eller arter under
namn af Sedum anglicum, pa hvilka han i Ind. sem, hort. Haun.
1857 p. 27 lemnar féljande diagnoser:

1. S, (angl.*) Raji Lge: annuum, caulibus diffusis radicantibus,
surculis sterilibus nullis, foliis sparsis, distantibus, oyatis acutiusculis
semicylindricis, basi breviter acute calcarato-gibbis, inferioribus subre-
flexis, superioribus horizontaliter patentibus; petalis anceolatis concavis,
carpellis fere petalorum longitudine, sensim in stylum evidentem acu-
minatis. — Galicien.

2. S. (angl.**) pyrenaicum Lge: perenne, caulibus florigeris et
surculis sterilibus diffusis, foliis lineari-ovalibus obtusis, basi calearato-
gibbis, patentibus, ceterum ut forma prior, — Pyreneerna.

3. S. (angl.***) Hudsonianum Lge: perenne, caulibus florigeris
et surculis sterilibus adscendentibus, foliis sparsis approximatis in sur-
culis sterilibus imbricatis, subgloboso-ovalibus obtusissimis, utrinque
convexis, basi vix gibbis (non acute celcaratis) erecto-patulis, supremis
erectis; petalis ovatis subplanis, brevissime acuminatis, capella multo
superantibus, stylo obsoleto. — Norge.

UPSALA, wAHLsTROm & c. 4858.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

N:o 7. TH, Mw. PRIES. Juli
1858.

INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.: Tx. M. Fries: Om_ Ijus-fenomener
hos véaxter. — N. C. Kinpsenc: Om vegelationen pa Dalslands Kalk-
formation. — LITTER.-GFVERS.: Cart Hartman: Handbok i Skan-
dinaviens Flora. — STRODDA UNDERR : Spridda vaxtgeogr. bidrag
till Skand. Florae — Ranunculus silvaticus Thuill. — Pleurosper-
mum austriacum Hoffm. — Annons. — Rattelser.

@riginal-Afhandlingar.

Om I|jus-fenomener hos vaxter

af TH. M. FRIES.
' . (Forts.)

Vi éfverga nu till det andra slaget af ljusfenomener hos
vaxter, nemligen da de visa sig under form af ytterst hastiga
blixtar. Ehuru manga botanister sékt att fa skada desamma,
har detta blott lyckats fér ett ganska ringa antal, och der-
fore ar det ej underligt, att forklaringen deréfver blifvit byged
pa de mest olikartade theorier och gissningar. Vi vilja nu
har meddela en kort dfversigt af de angaende detta amne
gjorda observationerna.

Ar 1762 anmarkte Linnés dotter Elisabeth Christina
for forsta gangen, att ett blixtlikt sken visade sig hos de
brandgula blommorna af Tropeolum majus, hvilken be-
fanns planterad pa garden vid Linnés Hammarby. Hon vi-
sade detsamma for flera personer, hvilka afven tydligen sago
detsamma, men da hon sedermera omtalade det for sin fader,
svarade han, »att han sjelf det hvarken sett eller hért och
ej engang kunde tro det, om icke han finge se det med egna
égon.» Sedan han emellertid under flera féljande aftnar sjelf
varit asyna vittne till detta yackra skadespel, »maste han
tillsta, att saken ej kunde nekas», hvarfére han uppmanade

106

upptickarinnan att till Kongl. Wetenskaps-Akademien in-
lemna den berattelse harom, som under titel »Om Indianska
krassens blickande» finnes inférd i dess handlingar for ndmnda
ar. Fenomenet beskrifves visa sig i Juli manad vid solens
nedging, tilldess skymningen intraffar, och besta i »en sa
hastig skymtning af glants, att det icke kan concipieras ha-
stivare.» »Da man sitter och ser pa ett stand, som har flera
blommor, far man mirka, huru nu den ena, nu den andra,
saledes skimrar eller glantsar till, helt hastigt», men tiltika
anmirkes, att »da man ser stint och med helt spanda 6gon
pa blomman, blickar hon icke garna.» Réorande orsaken
hartill forklaras bestamdt, att hvarken Linne sjelf eller hans
dotter om denna sak, »som tillhér Experimental-Fysiken»,
vagade falla nagot sékert omdéme, utan anfoér blott, att den
ej kunde uppkomma af nagon hastig rérelse hos kronbladen,
ej heller genom att »hvalfva égonen hit och dit pa blom-
stren»; huruvida det mahinda kunde tillskrifvas »naget o-
synligt nord-bloss, som kunde skimra i luften och reflekteras
_mot de skimrande kronbladen», dfverlemnas till » de Natur-
kunniges skarpsyntare dgon. »

Vi finna saledes haraf, att de férfattare, som i denna
Linneanska uppsats trott sig finna ett bestamdt pastaende,
att detta sken producerades af sjelfva vaxten och saledes
vore att jemféra med det hos Rhizomorpha subterranea,
fullkomligt misstaga sig. Endast sjedfya faktum anfores’ och
hanskjutes till forklaring af fysici, och i ett tillagg till naémnda
afhandling forséker afven Lektor Wilcke, att lemna en
dylik. Som han dock icke sjelf sett fenomenet, inskraénker |
han sig blott till gissningar, och synes béjd att tillskrifva
detsamma »den 6fverallt utspridda eiektriska materien» samt
paminner om det matta sken, som visar sig, da ett lufttemt
glas i morker sdnderspringer. »Om_ nagot: dylikt harvid
hander, om nigra af solhetta uttorkade fibrer brista, nagra
fréhus spricka upp, eller en annan elastisk med sken fér-
buaden verkan har visat sig, ankommer pa flera, rén.» —
Korteligen nagon verklig upplysning om fenomenets natur och
orsak erhalles haraf icke.

Ett bestiimdare pastaende, att detta sken skulle vara
af elektriskt ursprung, finna vi hos Bertholon de St. Lazare,

107

hvilken i sin skrift: De Uélectricité des végétauax *) val icke
anfér nagra egna observationer éfver detta aémne, men der-
emot sadane af Linné d. y. Denne hade nemligen under sitt
vistande i Paris férsakrat Férf. till naémnda skrift, att han
manga ganger hos Tropeolum majus sjelf skadat detta blixt-
lika sken och att det isynnerhet syntes starkt och tydligt,
»om den féregaende dagen visat anlag fér ovader. »
Emellertid framstod naémnde Tropeolum sasom den
enda vaxt, hos hvilken ett.dylikt ljusfenomen iakttagits (ett
férhallande, som naturligtvis skulle ej sa obetydligt férsvara
forklaringen af detsamma), anda tilldess Lektor LZ. Chr.
Haggren i Kongl. Wetenskaps-Akademiens Handlingar for
1788 meddelade likartade, under 5 ars férlopp verkstallda
iakttagelser pa Ringblomman (Calendula officinalis), brand-
gula liljan (Lilium bulbiferum) och sammetsrosen (Tagetes
patula och erecta), afvensom, ehuru hégst obetydligt, hos
brandgula varieteter af solrosen (Helianthus annuus) **).
Han anmarker harvid, att den brandgula fargen tyckes vara
nédvandig fér detta fenomen, ty hos ingen vaxtart med annan
farg hade det visat sig, och »de ringblommor, som till far-
gen dro brandgula, blicka tydligast, men ju mer den brand-
gula fargen aftager och faller i ljust, desto svagare blir
skenet och pa de blekaste osynbart.» Fér dfrigt anmiarker
han, att detta fenomen visar sig i Juli och Augusti manader
ungefir ' timmas tid vid solens nedgang, da luften ar klar,
men ej da den 4r full af vata dunster eller da det regnat.
Samma blomma »blickade» ofta med blott 2—3 sekunders
mellanrum, men stundom dréjde det flera minuter mellan
blixtrarne; »da sa hander, att flera vid hvarandra stdende
blommor pa en gang blicka, synes skenet tydligt och pa
nagra famnars afstand.» Fér Ofrigt anforer han, »att da
man med spinda égon sag pa en eller flera, nara till hvar-
andra staende blommor, syntes ganska liten eller alldeles

*) Beklagligtvis bar detta arbete ej varit tillgingligt utan blott
korta utdrag ur detsamma i De Candolles Physiol. ubers. von
Roeper pag. 684 och i Meyens Pflanzen-Physiol. p- 200. Samma
férhallande har afven egt rum med Cromes nedanfor anférda skrift.

“*) Skenet hade icke hos alla dessa lika styrka, utan starkast hos

Ringblomman och svagare i den ordning de sedan har ofvan blifvit
anforda,

108

ingen blixt, da andra blommor bredvid helt ofta visade detta
néjsamma phenomen. For att blifva dfvertygad om detta
vore blott synvilla, lat jag en annan stalla sig nara intill
mig och med ett sakta stétande utmarka det dgonblick, da
blomman gaf detta ljus. Vid flera forsédk hade jag alltid det
noje att finna, att han, i samma sekund som jag, observerade
blickandet.» — Sasom forklaring ar han benagen att antaga
elektriciteten och att tillskrifva det utkastade frémjélets be-
réring med kronbladen, fran hvilka han tydligen sett skenet
utga, orsaken hartill.

Ett ytterligare bidrag till kannedomen af detta fenomen
har blifvit lemnadt af Orome (Hoppes Botan. Taschenb. |
fiir 1809 p. 52—53), ehuru hans uppgifter ej sa obetydligt af-
vika fran de Ofrigas. De sista dagarne af Juli 1808 sag
denne nemligen om aftnarne kl. 10O—11], da temperaturen om
dagen ofta varit + 24 a+ 25° R., pa blommorna af Tvro-
peolum majus ett fosforescerande sken *), hvilket syntes at
alla hall divergerande utstrémma fran de nedre kronbladens
harformiga utvaxter. »Strdk eller slog man dessa blommor
med fingret, syntes deras ljussken tilltaga i styrka och till
och med fdlja fingerspetsens rorelser.» Han férklarar med
anledning haraf dessa blommor for » Ljus-magneter d. v. s.
uppsamlare af den i atmospheren befintliga elektriska Jjus-
materien. »

Mera Ofverensstimmande med observationerna af Elis.
Christ. Linnea och Haggren aro de, som Alex. Zawad-
sky under titel: »itiber des Elektrische Leuchten einiger
Blumen» meddelat 1 Baumgdrtners och v. LHttinghau-
sens Zeitschrift f. Physik und Matematik B. VI. Heft. IV.
p. 459—462. Hos atskilliga gula eller orange-réda blom-
mor, Calendula officinalis, Tropeolum majus och minus,
Lilium bulbiferum, Tagetes patula och erecta samt nagra
morkgula Helianthus-arter, hade han nemligen under Juli och
Augusti manader kort efter solnedgangen efter klara och
varma, men aldrig efter fuktiga, dagar observerat tydliga
blomblixtar, starkare i, den ordning blommorna har ofvan

*) Enligt denna beskrifning torde detta ‘jusfenomen ritteligen
béra hanf6ras till det forr omtalade slavet af laingre tid fortfarande
ljus-f6reteelser. $5

Oe
ie

109

uppraknats. Afven om dagen i en mérk kammare hade han
iakttagit detsamma hos Gorteria rigens; dock anmiarker han,
att hos s& val denna som hos Helianthus-arterna det snarare
var ett svagt lysande dn ett blixtlikt sken. En och samma
blomma utsande ofta flera blixtar efter hvarandra, men stundom
forgingo flera minuter, forrin en ny blixt visade sig. Hvad
orsaken betriffar, forklarar han, att intet tvifvel finnes, att
detta sken ej harrér fran elektricitet och antager, att det
sammanhanger med_ standarknapparnes uppspringande och
frémjélets kringkastande; dock tillagger han derefter: »es
sey wohl miglich, dass sich die Sache anders verhalte. »

I sin Farbenlehre (Th. I. p. 21) anfor dfven Gothe,
att han en afton (den 19 Juni 1799) under skymningen hade
jemte en van ganska tydligt hos Papaver orientale iakttagit
»etwas flammenibnliches»,-utan att han med bestamdhet tyc-
kes angifva detta sken vara likartadt med det hos de ofvan
anforda vaxterna. Betraktade han denna vaxt uppmarksamt,
kunde han ej iakttaga nagot sken, men val om han med égonen
sneglade pa densamma, da enligt hans férklaring en momentan
dubbelbild uppkommer, vid hvilken skenbilden visar sig vid
eller pa den verkliga bilden. — Ett likartadt fenomen hos
samma vaxt har ifven Green en gang iakttagit och 1 kort-
het beskrifvit i Magaz. of natur. hist. Lond. 1832. T. V.
p. 208, och antager elektriciteten sasom den sannolika or-
saken till detsamma. .

For fullstindighetens skull ma har tvenne andra blixt-
lika ljusfenomener anforas, som blifvit observerade, men se-
dan ej vidare konstaterade*). Det ena af dessa observe-
rades i Skottland af Johnson (Schweiggers Neues Journ. d.
Chemie und Physik I. p. 361) och bestod i sma glansande
onistor, som oafbrutet utstrémmade fran nagra vissnande blom-
mor af Polyanthes tuberosa**) och som voro atfdljda af en
ganska stark och oangenim lukt. Det andra, hvilket anfores
af De Candolle och Meyen, bestar deruti, att blomman (blom-
hdlstret?) hos en i Afrika férekommande Pandanus-art vid
uppspringandet skall utsainda en stark blixt, atfoljd af ett

*) [ Atskilliga ldrobécker uppgifves afven, att hos Lilium chalce-
donicum elt likartadt blixisken visar sig, men kallan, hvarifran denna
uppgift ar hemtad, dr mig obekant.

**) Blommorna hos denna vaxt dro hvtta,

110

buller. Meyen anfor i sin Phyisologie p. 204 atskilliga grun-
der, hvarfére man ej har skal att helt och hallet betvifla
rigtigheten af denna sednare, som det tyckes temligen otro-
liga, uppgift.

Har ar nu i korthet anférdt allt, som angaende dessa
blixtlika fenomener ar uppgifvet af asyna vittnen; hvad man
deraf kan sluta ar, att féreteelsen tyckes vara siallsynt och
att férklaringen annu ej ar funnen. Att har upprikna alla de
olikartade gissningar och hypotheser om densamma, som af
andra personer blifvit framkastade, torde vara lénlés méda;
ma det vara nog att anmarka, att alla férklara saken dnnu
vara outredd och val fortjena narmare granskning. Undan-
tag harifran bilda blott de, som helt simpelt och enkelt fér-
neka sjelfva fenomenet och beréfva sagesmannen all trovar-
dighet, i det de forsikra det blott kan skadas af personer,
»som se spdken»*), eller »férklara det for en fantasi af
en ung, latt till sina idéer férforande flicka»; anmirkas ma
blott, att bland observatérernas antal befinner sig, den store
Linneé. !

Den 18 Juni innevarande ar, da jag ungefar kl. '%10
pa aftonen ensam vandrade omkring i Botaniska tradgarden
harstaédes och redan hade gatt férbi en stérre grupp af Pa-
paver orientale, visade sig pliétsligt fran en enstaka staende
blomma af denna art} en stark ljusblixt, och da jag derpa
forvanad vainde mig om mot den stérre gruppen, visade sig
samma fenomen pa en gang hos 3 a 4 blommor. Da jag
genom de uppgifter; som férekomma i atskilliga botaniska
larobécker, redan pa férhand hyste starka tvifvel mot till-
varon af detta fenomen, var min forsta tanke den, att detta
blixtlika skimmer vore att tillskrifvas nagon tillfallig sjuklig
affektion i mitt éga, men under den tid af ungefar *, timma,
hvarunder det fortfor att visa sig, Ofvertygade jag mig tyd-
ligen, att sa ej var forhallandet. Fdljande afton, sedan jag
funnit, att samma ljus-fenomen afven da visade sig, ditférde
jag, utan att omtala foérhallandet, en person, som aldrig haft
den ringaste aning om tillvaron af en dylik féreteelse inom

*) Detta yttrande af Link ar i sanning ganska ovantadt, dA
han sjelf riktat vetenskapen med en likartad uppgift rérande Himantia
candida (se ofvan), hvilken uppgift han dock sedan sdkt i tysthet fa
Gfverlemnad at glémskan och férgingelsen.

Mil

vaxtriket och hvilken genast med férvaning utropade: » Det
blixtrar om blommorna!» Da pa min uppmaning de blommor,
hos hvilka detta sken visade sig, utpekades, fann jag tydligen,
liksom férut Haggren, att vi samtidigt sago detsamma. Flera
andra’ personer tillkallades nu, hvilka alla, utan att pa for-
hand blifva upplysta, hvarom fragan var, enstimmigt intygade,
att ett blixtlikt eller flammande sken visade sig. Fdoljande
afton, den 20 Juni, var jag sjelf forhindrad att infinna mig,
och alldenstund det regnade och himlen var alldeles éfver-
tackt af moln (luften var dock ganska varm), antog jag i
enlighet med fdregaende observatirers uppgifter, att detta
fenomen ej skulle visa sig, men enligt Docenten Lindblad
m. fl. syntes det dock mycket tydligt och praktfullt. — De
féljande tvenne aftnarne, da luften var kall och himmelen
mulen, kunde deremot hvarken jag eller nagon annan upp-
ticka nagra (om ej médjligen férsta qvillen hdgst svaga)
blixtar. Deremot visade sig derpa féljande qvall, den 23
Juni, da luften var varm och klar, detta fenomen i full glans
och beundrades af 14 personer; afven hos, Liliwm bulbi-
ferum anmarktes ett likartadt sken, fastin betydligt svagare,
men dock nog starkt att tydligén bevisa identiteten mellan
de blixtlika fenomenerna hos dessa begge vixter.

Sedan jag saledes savdl genom mina egna dgon som ge-
nom mera an 20 personers Sammanstimmande vittnesbird
blifvit dfvertygad derom, att samma sken, som af Linné och
hans dotter blifvit observeradt hos Indianska Krassen, nu
hos denna vallmo, fastin betydligt starkaré, visade sig, och
da detta fenomen dfverallt uppgifves sdsom nagot hittills
oférklaradt, som endast »eger rum under vissa, sillan sam-
mantraffande vilkor» (Unger), ansag jag det vara tillbérligt
att hairpa vacka flera personers uppmirksamhet, pa det att
detsamma miéjligen skulle kunna underkastas fleras iaktta-
gelser, hvarfore jag i en i Upsala utkommande tidning lit
inféra en kort underrittelse harom*). Huruvida denna i

*) D& med anledning af namnde uppsats en anonym person i’en
allmin tidning tagit sig anledning att framstilla mig s§som offer fér
en »illusion», torde jag fa p&aminna, att jag i densamma blott pastatt
samma intressanta fenomen, som af Linnés dotier m. fl. observerats,
nu flera qvallar hafva visat sig hirstides, att jag noggrannt afhallit
mig fran framstillning af nagon tbeori till detsammas férklarande samt

112

flera andra tidningar sedan aftryckta uppsats haft nagra sa-
dana iakttagelser till foljd, ar mig obekant*), men da med
anledning haraf en mingd personer de foljande qvallarne in-
fann sig i harvarande botaniska tradgard, hade jag ett godt
tillfalle att fa tillvaron af denna flamm- eller blixt-lika ljus-
foreteelse med siakerhet konstaterad. Under ungefaér 1'%
veckas tid, som férflit, tilldess nimnde Papaver hade upp-
hort att blomma, blefvo nemligen omkring 150 personer vitt-
nen hartill och kunna intyga detsamma, och bland alla dem,
som besdkte traidgarden de aftnar, da skenet tydligen visade
sig, funnos ej mera 4n 2 (eller méjligen 3) personer, som e}
kunde skada detta fenomen. Da emellertid alla dessa_hade
svaga égon och begagnade mycket starka glaségon, torde
detta ej mycket bevisa mot alla de éfrigas enstaimmiga intyg-

att jag med flit vid detsammas beskrifning blott begagnat sadana ter-
mer, hvarmed det i allminna botaniska lirobécker omnimnes. Fér
att saledes namnda beskyllning skall vara befogad, maste det bevisas,
alt det af mig observerade fenomenet ej ar identiskt med namnda
Linnéanska, utan att denna min uppgift endast eger stéd 1 min in-
billnings jag vagar dock tvifla derpa, att nagon skall kunna pa fullt
allvar framkomma med ett dylikt pastaende.

") I nagra traidgardar i och vid Upsala larer man dock hafva
jakttagit detta sken, och sedan ofvanstaende redan var skrifvit, har i
Atskilliga tidningar en notis funnits inférd rérande likartade observa-
tioner, verkstallda i Trondhjem den 17 Juli kl. 10—11 pa aftonen.
»laktlagaren», heter det, »markte pa nagot afstand ett ljus liksom af
eld och férvanades hégeligen efter nirmare undersékning af saken att
finna detta ljus hafva sin uppkomst 1 utstralning fran en mérkréd
Ranunkel-Vallmo. Han tillkallade flere, hvilka ocksa markte detta ljus,
som upprepades 20 4 30 ganger pa vid pass ‘9 timmas tid. Skenet
liknade mest en blixt och bade en ganska lIjus, hvitgul farg. Det vi-
sade sig mycket oregelmessigt, &n malt, dn ganska starkt. De n&r-
varande fyra eller fem personerna férklarade sig alldeles dfyerbevista
om, att ett Ijus verkligen utstralade fran blommorna och att ingen
ljusbrytning i askadarens 6gon enligt deras tre kan hafva astadkommit
detta fenomen. Takttagaren pastar sig derjemte hafva anmarkt, att
utstralningen bestindigt skedde fran blommornas standar-krans. Fére-
teelsen visade sig efter denna sirdeles varma dag (27° i skuggan) en
stund efter solnedgangen. Luften var alldeles stilla. Féljande afton
mirktes det icke, oaktadt man med uppmarksamhet iakttog blommorna;
méjligen hindrade den temligen starka och kyliga vinden fenomenet
att visa sig, da det ju icke ar osannolikt, att det behéfves varm och
stilla luft till samlandet af de nddiga dunsterna. »

113

~Sasom ofvan blifvit namndt, visar sig detta fenomen
blott straxt efter solens nedgang, ungefar kl. “,10—',11 pa
aftonen*), Vissa qvallar syntes det mycket starkt och na-
stan praktfullt, under det att detsamma andra qviillar var
mycket svagt eller alldeles icke syntes, ett forhallande, som

tycktes sta i nagot sammanhang med luftens temperatur,

ehuruval det ej kan nekas, att det stundom forhdll sig be-
tydligt olika under qvallar, som till temperaturen och luftens
beskaffenhet tycktes niastan vara lika hvarandra, samt tvart-
om. Om man undantager den storre intensiteten, Ofverens-
stimmer detta fenomen pa det nogaste med beskrifningen pa
»Indianska Krassens blickande» i Kongl. Wetenskaps-Aka-
demiens Handlingar 1762, i det att det visade sig sasom ett
ytterst hastigt skimmer af blek, nastan hvit farg; lika sann
ar anmiarkningen, att man lattast och oftast observerar det,
da man icke fixerar nagon viss blomma, utan med lés blick
betraktar en hel grupp, men manga ganger har dock saval
jag sjelf som flera andra personer fixerat en enda blomma
(bland annat t. ex. da blott en enda fanns blommande) och
ifven da tydligt sett detta blixtlika sken. Isynnerhet var
detia litt att iakttaga de qvallar, da blixtskenet var mycket
starkt, och nar jag da lutade mig ned mot blomman och
skadade in i densamma, tycktes skenet komma fran blom-
mans botten, vid standarnes faste. Blixtarne komme for
Ofrigt ej] med bestaémda mellanrum, utan stundom framblinkte
de hvar eller hvarannan sekund, stundom ater dréjde det
lange mellan desamma.

Jemféra vi det nu sagda med observationerna af Linné
och hans dotter, Haggren och Zawadsky, finna vi hiiraf med
bestamdhet, att ett sddant blixtlikt fenomen visar sig hos
vissa vdxter, men haraf foljer ingalunda den slutsatsen, som
atskilliga velat draga hiaraf, att detta sken skall vara en
foljd af kemiska eller elektriska krafters verkan hos vixterna.
Tvartom, om vi besinna, att alla de vaxter, hos hvilka detta
fenomen observerats, med hvarandra temligen éfverensstiimma
till fargen **), torde man i denna med en viss grad af sanno-

*) Dock observerade jag det adfven en morgon kl ‘3.
**) Hos denna vaxt ar den dock mépje-réd, da den hos alla de
éfriga (med undantag af Polyanthes tuberosa) ar brandgul,

114

likhet kunna sdka férklaringsgrunden. Utan att vaga med
nagon grad af bestaémdhet férfikta detta pastaende, aterstar
dock, afven om detta skulle vara sannt, att forklara, huru
och pa hvad sitt denna farg kan astadkomma ett sadant feno-
men och det blott vid en viss belysning och sasom det synes_
beroende af-luftens temperatur. Huruvida den af Géthe upp-
gifna forklaringen ar rigtig, eller om blommans och bladens
farger kunna vid en viss belysning fér ett dgonblick, sasom
varande komplementarfarger, sammansmialta till ett hvitt
_blixtlikt sken, eller om a&nnu nagon annan forklaringsgrund
ar den ratta, tillhdr ej] botanisten utan fysikerm att afgéra;
hair ma blott anmarkas, att detta sken ingalunda beror pa
nagon dgats trétthet, detsammas kastande hit och dit pa blom-
morna, blinkningen eller kronbladens rorelse till félje af vin-
den. For dfrigt villi jag blott anmarka, att da hos Papaver
orientale samma blixtlika sken under vissa férhallanden visar
sig som det, hvilket blifvit iakttagit hos atskilliga blommor
med brandgul farg, och da det hos denna vaxt ar betydligt
starkare 4n hos alla de andra, kan man hoppas, att man
genom aktgifvande pa densamma littare skall kunna finna
férklaringen pa ett fenomen, som nu sasom en gata fére-
kommer i botaniska, kemiska och fysiska arbeten. Detta
ar orsaken, hvarfore jag sékt vaicka uppmarksamheten pa
detsamma, och for dfrigt instimmer jag fullkomligt 1 upp-
tickarinnans ord: »det ma nu hiarréra af hvad det vill,
det jag lemnar till de Naturkunniges ransakande; ty som
Naturen ar den Allsmagtige Skaparens hinders verk, sa far
man ingenting i densamma foérakta.»

I det féregaende fro nu alla hittills kinda ljusfenomener
hos vaxter*) i korthet anférda, och vi finna haraf, att sa-
dana af flera slag férekomma. TI de allra flesta arbeten har
man utan atskillnad sammanfért dessa och fullkomligt orig-
tizt pa dem alla velat tillampa samma forklaringsgrund. Sa-
lunda finna vi, att ljusféreteelserna hos ruttnande vegetabi-
liska amnen, hos Rhizomorpha subterranea samt hos 4
arter Agaricus (de enda vaxter, hos hvilka man kan siga,

*) Med undantag af de annu allt for htet kinda och bekidftede
s- k. od-fenomenerna. \

: 115

att en verklig ljusproduktion eger rum) formodtizen beror pa
kemiska krafters inverkan, under det att desamma hos Schi-
stostega osmundacea uppkomma genom jusets brytning i
dess celluler. samt de hos atskilliga réda och brandgula
blommor mahanda dro ett annat optiskt fenomen. Men der-
jemte finna vi 4iven, att en mangd fakta finnas, som ej
annu blifvit tillrickligt iakttagna eller konstaterade, afven-
som att vid de fenomener, som vi bast kanna, mycket annu
ir dunkelt. Detta dr saledes ett rikt och tacksamt falt att
béearbeta och sikerligen skola manga ar forga, innan man
hunnit malet, sa att man d4fven harpa utan tvifvel kan til-
lampa Senecas ord: Nemini post mille secula nato deerit
occasio nova observandi.

2. Om vegetationen pa Dalslands Kalkformation
af N. C. KINDBERG. |

Dalslands bergstrakt har genom sin utmarkta vegetation
visat sig fértjena botanistens synnerliga uppmarksamhet. Pa
de sednare aren har den ock noga Dlifvit undersékt, hvari-
genom man patraffat vixter, hvilka hantyda pa hégst gynn-
samma fdrhallanden. Sasom exempel ma anforas: Cerasus
avium, Sorbus Aria, Rosa collina Jacq., Vicia cassubica,
Allium ursinum, Cephalanthera rubra, Lathrea (sardeles
ymnig), Orchis incarnata, Potentilla rupestris (en af de
allmannare), Corydalis fabacea, Hieracium pallidum, La-
mium album, Genista germanica*), Eupatorium canna-
binum, Hedera Helix (mycket ymnig och spridd), Lonicera
Periclymenum, Rubus plicatus, Inula salicina och den for
landskapet egendomliga Adium montanum. Hirtill kommer
en stor rikedom pa Liftrid, nemligen Hassel, Lind, Ek,
Linn, Ask, Alm samt till och med Bok (i sydligaste delen).

Denna utmairkta vegetation har man velat tillskrifva de
migtiga lager af Chloritskifer, som der bilda liksom en sam-
manhingande formation, hvilken uppfyller stérsta delen af
bergstrakten. Formationen i Hesselskogs, Fréskogs och A-
minskogs socknar blef af-Mag. S. Hardin beskrifven 1838

*) Denna sallsynta vaxt har blifvit: fonnen vid Sunnand i Holms
socken och mig meddelad af Stud. Sidner.

116

i dess gradualafhandling: Formatio schisti chloritici in Dalia.
I Lektor L. M. Larssons gradualafhandling: Symbole in
Floram Dalie beskrifvas ifven de éfriga trakter, som synas
sammanhanga med denna formation. Afl. Mag. C. G. Myrin
var dock den, som férst anmarkte chloritskifferns gynnsamma
inflytande pa vegetationen. Han yttrar i sina Anmdrknin-
gar om Vermlands och Dalslands vegetation p. 200: »En
Jjust brungra kalksten forekommer flerestides och anvandes
till kalkbranning, t. ex. ofvanfér Vingends i Tisselskog och
Kends i Hesselskog. Den synes dock icke sa mycket bi-
draga till vegetationens férskéning som den allmant fore-
kommande lerskiffern.» I Lektor Larssons anférda afhand-
handling yttras p. 7: »Calx etiam primeva pluribus locis
occurrit . ... Hee autem formatio nullam in vegetationem
habet vim.» Sedermera har samme forfattare, genom under-
sdkning af Vermlands Bergslag, kommit till den erfarenhet,
som visas af féljande ord i dess afhandling Plantarum Va-
scularium im Vermlandia ferrimontana Synopsis p. 7:
»Calx primeva vegetationem augere abundantemque facere
maxime valet. »

Till samma resultat afven?i afseende pa Dalsland anser
jag mig hafva kommit. Genom den omstandigheten, att alla
de forut i Dalsland undersékta traktsrna, som hafva en ri-
kare vegetation, aro uppfyllda med chloritskiffer, har man
forut ansett, att den i samma trakter forekommande kalken
icke utéfvar synnerligt inflytande pa vegetationen. Deremot
har det lyckats mig att under férleden sommar patraffa en
trakt, som eger en ndstan lika rik vegetation, men helt och
hallet saknar chloritskiffern; dock upptrida der de flesta for
chloritskiffer-formationen egendomliga vaxter. Det ar denna
egna kalkformation, som jag i korthet amnar beskrifva.

Denna formation har en ganska vidstrackt utbredniny i
Ors socken, hvarest den framtrider i dagen (pa atminstone
en qvadratmils vidd) uti mindre kullar, prydda med Ek,
Lind, Ask och andra ddlare tradslag. Vid Orndalen niira -
Sater dr vegetationen yppigast. Bland sadana vixter, som
af Hardin (i ofvan anférda afhandling) anses tillhéra chlo-
ritskiffern, fann jag hair: Crategus monogyna, Rubus sube-
rectus, Rosa collina, Actea, Clinopodium, Vicia silvatica,
Campanula Trachelium, Carex digitata, Agrimonia Eupa-

117

toria, Dactylis, Lactuca muralis, Stachys silvatica; bland
dylika af Larsson upptagna: Sanicula, Crepis paludosa,
Carex remota, och dessutom Carex elongata och Leontodon
hastile!, den sednare ny for landskapets Flora. Visserligen
saknas har, savidt mig ar bekant, Origanum, Intybus pre-
morsus, Potentilla rupestris, Mercurialis perennis, Sedum
album och Lonicera Xylostewm; ‘men da vegetationen detta
oaktadt dr sa ovanligt yppig, torde man med skal béra komma
till den slutsatsen, att det just ar denna kalkformation, som
i sa hég grad uppdrifver vegetationen pa Dalsland. Visser-
ligen ma medgifvas, att, da chloritskiffern tillkommer och
denna forekommer i mera forvittradt tillstand, vegetationen
ainnu mera férskénas. Dock ma anmarkas, att i den for-
namsta delen af den s. k. chloritskiffer-formationen flerestides,
t. ex. vid Lilla Strand i Fréskog, skiffern visar sig blott
sasom en tunn skorpa ofvanpa miagtiga lager af kalk. Tro-
ligt ar, att samma forhallande eger rum pa manga andra
stillen. Pa Hedeberget i Dalskog, som eger den vackraste
vegetation i hela Dalsland, har jag afven sett, att kalken
och chloritskiffern ligga om hvarandra. Sannolikt dr saledes,
att Dalslands bergstrakt ar uppfylld af denna kalkformation,
ehuru den ofta blir sa 6fvertickt af chlorit- och annan skif-
fer, att man ofta endast med svarighet han upptacka un-
derlaget.

Litteratur-éfversigt.

4

Handbok i Skandinaviens Flora innefattande Sveriges och
Norges vexter till och med mossorna, ordnade efter Prof.
Fries system af C. J. HARTMAN, Sjunde upplagan, ut-
gifven med rattelser och tilligg af Cant Hartman, Li-
rare i Naturvetenskaper vid Elementarliroverket i Gefle,
Stockholm, Zach. Heggstrém, 1858. C och 494 pagg.
8:0. (Pris: 6 Rdr Rmt).

Vi skynda att underratta vara lasare, att af detta vil-
kinda och allmant anvinda arbete en ny upplaga utkommit,
vittnande savil om utgifvarens ofdrtréttade nit om kanne-
domen af vart lands flora som ifven derom, att antalet af
botanikens idkare for hvarje ar hos oss tilltager. Icke mera

118

an 4 ar har nemligen forflutit, sedan den sednaste upplagan
utkom, och redan har behofvet pakallat utgifvandet af denna
nya. En nédvandig foljd haraf ar naturligtvis den, att om
densamma mera 4n om nagon af dess foregangare kan sagas,
att den liknar den sist férut utkomna, da for den korta tiden
dels ej en stérre miangd af upptackter hunnit géras, dels de
olika asigterna om atskilliga vaxter ej blifvit med bestamd-
het afgjorda.

Olikheterna mellan denna upplagan och den sjette in-
skranka sig derfére hufvudsakligen till upptagande af de un-
der de férflutna fyra aren nyupptackta arterna och intres-
santare vaxestallen, men derjemte finna vi afven, att utg. i
atskilliga fall frangatt férut uttalade asigter och antagit nyare
t. ex. om atskilliga arter af sligtena Hieracium, Fumaria,
Corydalis, Lepigonum, Ulinus, Carex o. s. v. Att inga i
en utférligare granskning och upprakning haraf, torde knap-
past vara behdfligt, da utan tvifvel fa af Sveriges botanister
torde férsumma att sjeliva géra bekantskap med detta ar-
bete. Vi inskranka oss derfoére till att forklara, att, dfven
om vara asigter i nagra fall ej fullkomligt dfverensstamma
med de har uttalade, vi dock ej kunna annat an anse de
har gjorda fordndringarne for verkliga forbattringar, hvar-
jemte vi uttrycka den forhoppningen, att lika kort tid matte
forflyta, tilldess vi harnist fa ndjet att emottaga en ny upp-
Jaga af detta verk. “Th. Fr.

Strédda Underratteiser.
Spridda Vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora.

Herr Magister A. F. Fristedt har meddelat uppgift pa
vaxestallen fér foljande af honom och Herr C. P. Lestadius
i Sédra Angermanland 1856 insamlade och af Cand. S. O.
Lindberg granskade mossarter:

By pran alpestre Sw. Tasjoberget.
dimorphum Brid. Nora S:n.
— ~reflecum Stark. Nylands barlastplats.
— albicans Neck. och chrysophyllum Brid. Tasjiberget.
— curvifolium H. Langsele S:n, Nessjé.
— palustre L. Eds kyrka.
— commutatum H. Tasjéberget.
Neckera oligocarpa Bruch. Vidbyggera S:n, Valaberget.
Splachnum rubrum L. Tasjéberget.
— ampullaccum L. Nora S:n.
Dissodon splachnoides Grev. Tasjé Sin.
Bartramia Halleriana H. Yiter-Linniis Sin, Borgen.

119

Grimmia pulvinata Sm. Nora Sin.
Dicranum majus Turn. Tasjé S:n, Hoting.
— palustre Brid. Tasjéberget.
— spurium H. Nora S:n; Fjellsjo S:n, Backa.
— longifolium Ehrh. Nylands lastageplats,
— Homanni Boeck. Nora S:n.
Trematodon ambiguus Rich. Ytter-Lannaés S:n, Lamyran.
Sphagnum squarrulosum Lesqu. Helgum S:n, Holmstrand.
Alicularia scalaris Corda.
Scapania subalpina N. v. Es.
— nemorosa N.v. Es. 8. purpurascens
— curta N. v. Es.
Jungermannia exsecta Schmid. Helgum S:n, Holmstrand.
Madotheca platyphylla Dum. Nora S:n.

Tasjiberget.

Ranunculus silvaticus Thwill. Denna i Thuilliers
Flora Paris. foérst beskrifna arts historia ar lika vidloftig,
som intrasslad. Enligt originalexemplar af Thuillier sjelf
hanférde DeCandolle densamma sasom varietet till &. acris,
och beskrifver smafrukternas sprot nastan rakt, ehuru Thuil-
lier siger: germinibus hamatis. Det ar saledes all anled-
ning att antaga, att denna uppgift hos Thwillier grundar
sig pa misstag, t. ex. genom inblandning af fruktbarande
exemplar af R. nemorosus. Enligt De Candolles noggranna
beskrifning och exemplar fran Paris, insamlade och mig med-
delade af J. Vahl, hanférde jag den till en vid Upsala fun-
nen art. Men Godron och Grenier hanféra Ranunculus
silvaticus Thuill. till R. nemorosus Dec. for » germina ha-
-mata» hos Thuillier och var benimnes R. Friesii (ej R
Friesianus Jord., som ar en form af Ranunculus acris).
Mot Godron och Grenters asigt strider det likval, att
Thuillier nist ofvan pa samma ‘sida tydligen beskrifver R.
nemorosus (under namn af &. polyanthemos, hvilken ej skall
finnas i Frankrike) och skiljer den mycket riktigt »pedun-
culis sulcatis.» Herr Clos, som senast granskat Thuilliers
Herbarium upplyser i Franska Bot. Sallsk. Journal, att &.
silvaticus ar en sa val fran R. acris, som RR. nemorosus
skild art och att R. velutinus Koch Syn. Germ. ed. 2. p.
434 (exclus. syn. Tenorei) iir dess synonym. Nimnde arts
diagnos hos Koch passar fértraffligt till var. Vanligen ar
det ock denna, som gar i Botaniska triidgardar under namn
af RR. nemorosus. Upsala triadgard erhéll den 1855 under
detta namn fran Wiens JTrddgard; Fenzl anmiarkte dock
sjelf i Cat. H. Vindb. 1856, att den var R. bruttius Ten.,
men Lehmann, som afven erhallit densamma fran Wien, att
den var R. caucasicus Bieb., under hvilket namn den i har-
varande tradgard fran god kalla redan 1853 blifvit inférd,

120

och hvilken asigt Fenzl féljande ar gillade. Ranunculus
caucasicus Bieb. ar saledes ett annat synonym! Fran Pari-
- ser-tridgarden erhdll jag 1856 R. tuberosus Lapeyr., hvilken
ock fullkomligt Ofverensstimmer med var, afvensom De
Candolles beskrifning, sa att afven den kan anses for ett
sikert synonym. Slutligen har den af Hornemann bDlifvit
utdelad under namn af R. lanuginosus, hvilken Schlechten-
dahl benimnt R. Hornemanni och hvilken saledes ar ett
otvifvelaktigt synonym till samma art. *

Men artens synonymik 4dr harmed pa langt nar ej af-
slutad; ingen Ranunkel har erhallit sa manga namn, fast fa
iro mindre kinda. Emellan botaniska tradgardarne kurserar
den under minst 9 (!) olika namn sasom R. geranioides och
nutans H. Berol., napellifolius, umbrosus, bruttius (sannolikt
ej Tenores), nemorosus, crassicaulis, canescens (utom de i
foregaende namnde); det vanligaste ar likval R. Horne-
manni. R. erassicaulis Hort. ar den storvaxta formen deraf,
som vaxer pa fetare jord. Lehmann forer afiven dit R. nea-
politanus, atminstone den kultiverade. Denna oandliga mang-
fald af namn (flera hafva dock troligen undgatt mig) synes
antyda: 1) att arten har en vidstrackt utbredning, nastan
lika med R. acris, men 2) att den dfverallt forekommer
mycket spridd, inskrankt till speciella lokaler.

EE. Fries.

— Stud. P. Olsson har i bref till Utg. meddelat den fagnande
underraltelsen, att den utmarktaste af vara Umbellat-véxter, Pleuro-
spermum austriacum Hoffm., hvilken hittills blott varit kand fran en
enda lokal vid Marmorbruket pa Kolmarden, denna sommar bilifvit
upptackt pa trenne nya stallen, afvenledes pa Kolmarden, och pa ett
af dessa i stor ymnighet.

Annons.

— Om nf&gon fr hagad att utbyta fasciklar af Lichenes Suecie
exsiccali, {érsta upplagan, mot sillsyntare fanerogama vaxter eller laf-
arter, eller vill mot kontant betalning afyttra dem, torde han benaget
derom underratta Utgifvaren af denna tidskrift.

Rattelser:
Sid. 72 rad. 33 star: sjé lis: trakt
— 86 — 39 Vaxestillet for Carex glareosa andras silunda: Vid-

byggera Sin, Docksta.
— 9 — 21 —
— 95 — 11
— 93 — 6 Citationstecknen borttagas,

Humbolt — Humboldt

UPSALA, waunsTROm & c. 4858.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

N:o: 8. [m. MW. FRIES. Augusti
yi 1858.

—_——_—__—

INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.: L. L. Laesrapiust Om formerna af
Thalictrum flavum och simplex. — E. Fries: Bidrag till nagra
Svenska vaxters synonymik, — LITTERAT.-OFVERS.: Forhand-
linger ved de Skandin. Naturforskeres Syvende Méde 1856. —
PERSON.-NOTIS.: M. A. Linpstap. — K. J. Loyyrotu. — Bota-
niska resor. — STRODDA UNDERR.: Spridda Vaxtgeografiska bi-
drag till Skandinaviens Flora. — Botaniska Reseforeningen.

@riginal-Afhandlingar.

iL Om formerna af Thalictrem flavum och simplex

af L. L. LASTADIUS.

-- Uti Hartmans flora 6:te upplagan upptages Thalictrum
kemense Fr. sasom vixande omkring Kengis, men det har
icke lyckats mig att finna denna form, hvilken enligt exem-
plar fran Keret vid Hvita hafvet, meddelade af Doctor Ang-
strom, dr betydligt olik’ alla former af Thal. rariforum,
som férekomma omkring Kengis. Men Kengis-trakten ar sa
rik pa former) af Thal. flavum, simplex och rarilorum,
att hair tyckes vara ritta stillet att undersdka, huruvida
de gamla Linneiska arterna Th. flavum och simplex kunna
sdnderdelas i flere arter.

Bada arterna variera med enkel och grenig stjelk, med
enkel och grenig vippa, med vigglika och runda blad. Af
Thal. vrarijflorum firekomma pa torr och mager jord sadana
former,’ som miste hanforas till Thal. simplex. Deremot
utvecklas ovanligt frodiga former uti vail géddaakrar. Bade
Th. flavum och simplex erhalla pa sadana stillen stora och
rundade blad.» Vissa ar, da sommaren ar kall och regnig,

-erhalla bada arterna en bendgenhet att luxuriera med gre-

i

122

nig stjelk och grenig vippa och med en stérre bladrikhet,
hvaremot samma arter under torra somrar synas fa enklare
blomvippa och mer rundade blad, kort och styf stjelk (Thal.
strictum F. Nylander).

_ Afven roten varierar, atminstone hos Thal. flavum.
Den har nemligen fibrés rot, nar den vaxer som ogras i val
gédda akrar. Stiplerna variera pa fet och mager jordmon.
Emedan dessa former variera i odndlighet, atminstone har
i norden, sa kan jag icke uti dem finna mer dn tva arter,
nemligen Thalictrum flavum och simplex.’ Thal. kemense
och rariflorum anser jag vara former af Thal. simplex.
Om dessa skiljas fran Thal. simplex, sa bora for consequen-
sens skull dinnu flera former skiljas. Jag har erhallit exem-
plar af Thalictr. rarylorum fran Sdodra Angermanland af
Magister Fristedt, hvilka likna formerna i Pajala och Kengis.
Af Thal. flavum har jag dfven exemplar fran medlersta Sve-
rige, sa att nagot misstag icke gerna kan ega rum. Mina
exemplar af Thalictr. simplex har Herr Magister Hartman
sett, och dervid var ingenting att anmiarka. Formerna af
Thal. flavum och simplex aro likval sa pass markvardiga,
att de kunna fértjena att anmiirkas sasom varieteter, ehuru
icke sasom arter. Det ar af denna anledning, jag framstaller

dem i féljande beskrifning. Har innefattas alla former, som

jag kunnat erhalla fran Skandinavien:

1. Thalictrum flavum.

Staminibus oblongis muticis; floribus in apice caulis et

ramulorum subumbellatis, flavicantibus.

a. campestre: caulis simplex; flores in apice caulis-ag-
gregati; folia obovata 3—5-fida; stipulis auriculatis,
obovatis, obtusis, laceris.

Hab. in pratis humidis et pinguefactis ad Tornea,
Pajala, (Karesuando rarissime). |

sg. ramosum: caulis a radice ramosus, ramis elongatis
subfastigiatis; flores ex alis foliorum, vel apice ramo-
rum, umbelijati, umbellis longius pedunculatis; folia
cuneata triloba, nonnulla profunde partita, lobis la-
teralibus oblongis, integris; stipulis parvis, laceris,
superioribus acuminatis, inconspicuis.. Radix spe fi-
brosa.

; 123

_ Hab. circa Kengis in agris, rarius. Carpella in hac
forma minora et angustiora. Be.

y. medium: caulis ramosissimus, ramis elongatis; flo-

ribus ex alis foliorum longe pedunculatis, umbellatis;
folia ovato-oblonga, elliptica, tridentata, lobo medio
producte, aut bipartita, parte altera integra, altera
biloba; stipulis incorspicuis.
Hab. circa Trondhjem, ubi nonnulla specimina lecta
1819 in Herbario adservantur. Planta ut videtur valde
diffusa, cujus rami duo a me lecti fere pedales sunt.
Color opacus est. An Thalictr. mediwm Jacqu., cu-
jus descriptio in Koch Synopsi. quadrat; foliola su-
periora in nostra forma spe integerrima.

Jd. pinguidum: caule -superne ramoso, ramis parum fo-
liosis; flores umbellati, umbellis pedunculatis ex alis
foliorum egredientibus. Folia radicalia subrotunda,
caulina obovata, biloba aut 5-loba, lobis inzequali-

bus; superioribus cuneatis, tridentatis, dentibus lan-
ceolatis et acutis; stipulis inferioribus oblongis, su-
perioribus acuminatis. Carpella majora.

Hab. in Markinaniemi juxta Kengis loco pinguefacto.

s. subrotundifolium: folia radicalia et caulina subro-

tunda, dentata, suprema obovata; stipulis incon-
spicuis. 3

Habitat circa margines agrorum, et in ipsis agris pingui-
dis circa Pajala et Kengis.

2. Thalictrum simplex.

Stamina linearia apiculata; inflorescentia racemoso—

corymbosa; umbellis paucifloris. Folia inferiora maxima.

«. Caulis simplex, foliis inferioribus ambitu ovato-oblongis,
tripinnatis; foliolis cuneatis trifidis, superioribus basi
angustatis, trifidis vel integris. Inflorescentia termi-
nalis, racemoso—corymbosa, ramulis erectis pauci-
floris. — Specimen optimum accepi e Norvegia australi,
sed etiam circa Kengis locis durioribus obvenit si-
milis forma, que sine dubio huc pertinet. Inflorescen-
tia hujus form fere spicata, sine foliis fulcrantibus;
foliola minuta, ut in Thalictro minori.

&. ramosissimum: caule ramosissimo; ramis elongatis,

i

4

ramosis; inflorescentia in ramulis corymboso-racemosa ;
folia inferiora ambitu ovato-oblonga, tripinnata; fo-
liolis infimis cuneatis, trifidis vel tripartitis, lobo me-
dio trifido, lobis lateralibus lanceatis integris. Folia
caulina oblongo-lanceolata, foliolis tripartitis, lobo in-

termedio basi angustata cuneato trifido, lateralibus

lanceolatis integris et subacuminatis. Foliola supe-
riora omnia tripartita, lanceolata. Inflorescentia ob
ramos elongatos paniculam valde amplam constituens,
superne foliis fulcrantibus destitutam. Planta plus
quam tripedalis est, et panicula per se sesquipedalis.
Hab. circa Hernésand, ubi specimina a me lecta
anno 1843.

In hac forma stipule auriculate, ovate, majores quam
in ceteris formis. Pinne primarie 5—6, secundariz
inferiores 6; folia inferiora pedicellata, superiora ses-
silia.

Th. kemense Fr. (secundum specimina Angstrémii e

Keret- maris albi): caulis superne ramosus, ramis

patentibus, ramulis unifloris; panicula ovata rari-
flora, foliis destituta, carpellis divaricatis, lanceolatis,
utrimque angustatis, profundius sulcatis. Folia inferi-
ora ambitu rhombea, tripinnata, foliolis omnibus pe-
tiolatis basi ovata, inequaliter multifidis, stipulis auri-
culatis, haud scariosis. Hujusmodi formam circa Ken-
gis numquam vidi ideoque Thalictr. kemense apud Hn.
6. juxta Kengis lectum in sequeutibus formis queren-
dum est. Panicula hujus forme ampliata, immo di-
varicata, singularis est. Pedunculus floris cujusque
pollicaris. ,

J. gracile: caulis simplex, usque ad apicem foliosus.

Pedunculus florum ex axillis foliorum egrediens, foliis
brevior, pauciflorus: pedunculus cujusque floris bre-
vissimus. Folia inferiora ambitu varia, tripinnata,
foliolis omnibus petiolatis, basi ovata cuneatis, tri —
quadrifidis, tenuioris substantic. Stipule ovate par-
vule. Planta gracilis, carpellis minutissimis, petiolis
foliorum filiformibus, foliis internodia superantibus ut
in Thal. kemense, cujus similitudinem habet.

125

Hab. in Angermannia boreali, ubi specimina legi 1819,

sed locum specialem non adnotavi.

Th. rariflorum Fr. (secundum specimina Fristedtiana

Angermanniz lJecta): caulis simplex vel superne ramo-

sus; ramis ex axillis foliorum egredientibus, patenti-

bus, paucifloris; inflorescentia racemoso-corymbosa,
ramulis pedunculatis, unifloris; superior pars panicule
foliis destituta subspicata.. Folia caulina internodiis
multo breviora, (que nota etiam in Thal. simplici
observatur) hoc est longius a se invicem remota, bi-
pinnata, pinnis lateralibus pinna media duplo breviori-
bus, foliolis ternis instructa; foliola brevissime petio-
lata, ovata, trifida. Planta gracilis bipedalis vel bre-
vior, foliis distantibus paucis. Huic forme similes circa

Pajala locis humidioribus inveniuntur.

¢. duriusculum: caulis simplex, foliis ex angustata basi

cuneatis trifidis; flores in apice caulis subumbellati;

carpellis ovatis. Hee forma Holmiz lecta magis ad

Th. simplex verum approximatur, etsi substantie duri-

oris est. :

boreale (Thalictrum rariflorum g boreale Fries, Thal.

strictum £ boreale Nylander): caulis simplex, superne

ramosus; ramis ex alis foliorum egredientibus corym-
bosis; ramulis brevioribus. Folia inferiora longis-
sime pedicellata, ambitu subovata, bipinnata, foliolis
petiolatis, superioribus sessilibus subcuneatis et. ovatis.

Folia superiora breviter pedicellata,~ foliolis cuneatis

trifidis, lobis acuminatis. Carpella subovata. Planta

bipedalis robusta, foliis glaucis rugoso-venosis. . Spe-
cimina lecta juxta Tornea. ;

3. agrarium: caulis superne ramosus, ramis patentibus
ex axillis foliorum egredientibus. Folia inferiora am-
bitu ovata, bipinnata, foliolis sessilibus ex ovata basi
trifidis, lobis obtusis. Planta bipedalis, valida, foliosa,
panicula ampla fere pedalis, folia levigata magna.
Hab. in agris juxta Kengis.

v. Strictum Ledeb. (secundum Nylander, cui specimina
hujus forme a me communicata): caulis strictus sim-
plex, superne ramosus, ramis corymbosis. Folia inferiora
triangularia, foliolis sessilibus, subrotundis,/ venosis,

126

subtus glaucis, crassis, tridentatis, dentibus latis, ob-
tusissimis. Folia superiora ex ovata basi subcuneata,
supremis cuneatis trifidis. Planta sesquipedalis, du-
riuscula. |

x. rotundifolium: caulis simplex, usque ad apicem fo-
liosus, ramis brevioribus ex axillis foliorum egredien-
tibus, corymbosis. Folia inferiora ternata seu petiolis
tribus zqualibus instructa, foliis ternis in quolibet
petiolo. Hee folia subrotunda sunt 3—5-dentata,
dentibus obtusissimis. Folia superiora ovata, suprema
cuneata. .

Hab. circa Kengis.

i. nigrescens: caulix simplex, usque ad apicem foliosus,

superne ramosus, ramis floriferis ex alis foliorum
egredientibus, paucifloris, ramulis pollicem longis,
unifloris. Folia inferiora subrotunda, 3—5-dentata,
dentibus latis obtusissimis. Folia superiora ovata,
tridentata, suprema tripartita, lobis oblongis acutis
integerrimis. Hab. in agris pinguidis juxta Kengis.
Planta valida foliosa et latifolia in cauta exsiccatione
nigrescit.
Hec forme habitu et magnitudine tam diverse, soli
locique mutationibus obnoxis, nullis constantibus notis
limitari possunt, ut etiam quotidiana experientia te-—
statur, et forme analoge Thal. flavi confirmant sen-
tentiam meam de variationibus Thal. simplicis.

2. Bidrag till nagra Svenska vaxters synonymik

af E. FRIES.
(Forts. och slut.)
61. Da det gifves en aldre, obetviflad Orchis angusti-

folia M. Bieb. (oradtt ford till Gymnadenia af Sprengel),
kan detta namn icke behallas for Orchis incarnata.

62. I Linnés Fauna Suecica p. 558 uppgifves Orchis
odoratissima, utom Gotland, afven fir Westerbotten! Den
senare uppgiften kan icke vara riktig, utan afses dermed tro-
ligen den derstides forekommande forma borealis calcare
abbreviato af Gymnadenia Conopsea. Reichenbach har 1
sin Orchidographi oriktigt citerat denna under den verkliga
G, odoratissima.

127

63. Exemplar fran Lomseggen af Luzula glabrata
(Blytt 1856 n. 115) synas mig tillhéra L. parviflora. For
min del tvekar jag annu att som art; skilja L. glabrata bo-
realis S. Veg. Sc. eller ZL. Wahlenbergit Rupr., da Lu-
zulae aro hoégst polymorpha vaxter och standarstraingens
langd hos flera. arter uppenbart. varierar.

64, Allt hvad jag sett sindt fran Lappland under naman
af Potamogeton salicifolius ar P. nigrescens. Den akta
Potamogeton salicifolius, Wolfg., af hvilken jag eger authen-
tika exemplar, ar icke af samma grupp, utan hor till Pota-
mog. praelongi grupp (»medius inter P. praelongum et lu-
centem» Reich. Fl. Germ. exs. n. 2401), sa att jag utan
betankande skulle fora den till denna art, om icke allt omdéme
Ofver. Potamogetoner utan frukter, sa val skiljande som re-
ducerande, voro blott nagot subjectivt och om ej Prosten ©
Lestadius upptoge den under namn af P. gramineus!. v.
borealis. Se Nov. Fl. Suec. p. 41. B.

65. Potamogeton pusillus c. Nov. Fl. Suee. har vid
ny granskning befunnits vara P. rutilus, en art, som ej var
kand och beskrifven, da Novitiae utgafvos. Den ar ifran
S. Sverige, men vaxestillet ar ej antecknadt.

66. Sparganium longifolium Turcz. ar enligt dess egna
till Petersburger-Akademien insinda och mig meddelade ori-
ginal-exemplar synonym med Sparg. natans L.

67. Under namn af Sparganiwm angustifolium Mich.
sammanblandas af Amerikanska botanisterna bade Sparg.
affine *) och Sp. hyperboreum Lestad. ex Angstr.! ! Numera
aro dessa bada derstides skilda och namnet Sp. angusti-
folium. fixeradt fér den sednare. Se Gray Man. Am. Bot.,
som till den sednare citerar mina exemplar. Det dfverlemnas
till enhvars eget tycke, antingen han vill bibehalla det nu
i Amerika fixerade namnet eller antaga ett nyare.

68. Da Scirpus laeustris och glaucus, liksom Juncus
compressus och Gerardi, aldrig vixa tillsammans, utan i
man af bottens salthalt smaningom éfverga till hvarandra,
sa ansag jag lange afven firhallandet vara med Heleocharis

*) Afven i Michaux’s Herbarium finnes ett Sp. affine tillhdrande
exemplar, enligt den trogna afritning deraf, som ir gjord af Tulasnes
mastarehand och mig blifvit meddelad.

128

palustris och uniglumis (Nov. Mant. I.). Men da jag 1836
insamlade dessa fér Herbarium Normale fann jag Se. palu-
stris och wniglumis i 1000-tal blandade om hvarandra, men
alltid val skilda, pa Bolmens strand, sa att jag icke laéngre
kunde betvifla deras artritt. SA val yttre utseendet, som
karaktererna voro alltid konstanta. Man ser ofta angifvet
bland nirbesligtade arters skiljemairken »difert — — —
denique loco natali.» Just detta forsvagar for mig deras
artratt; deremot lagger jag mycken vigt pa deras forekom-
mande utan alla medelformer pa alldeles samma lokal. Jag
hade sikerligen aldrig kommit att fasta uppmairksamheten pa
Glyceria plicata, om ej denna funnits 1838 vid Varberg i
stérsta ymnighet 1 samma graf, som den vanliga Glyceria
fluitans, hvardera med genast i dgonen fallande olika fysio-
gnomi och utan mellanformer.

69: Eriophorum russeolum upptogs af mig forst under
namn af EH. Chamissonis, da Meyers beskrifning syntes passa
till densamma, men Meyer sjelf underrattade mig, att den
derifran var skild och att under namn af E. Ohamissonis
tvenne olika voro sammanblandade, en fran Aleutiska darne,
och en annan fran Altai. Detta forhallande bestyrkes af
talrika exemplar, utdelade af Meyer sjelf bade till mig och
de flesta Europeiska stérre Museer. Herr Dr Fr. Nylander,
som utarbetade sin fértjenstfulla Monographi ofver Hriophora
efter Petersburger-Museerna, bestyrker afven detta forhal-
lande och fann derstides ingen E. russeolum. Afven Prof.
Andersson hade redan, innan han sett mina exemplar och
Nylanders afhandling, kommit till samma resultat.

70. Att Carex proliva ar en medelform, som man kan
anse fér underart, ar redan i Nov. Mant. III. anmarkt; men
vill man heldre férena dem med nagon annan, dr det med
C. stricta och icke C. acuta. Den har visst mera yttre utse-
endet af C. acuta, fir hvilken den i medlersta Europa ofta
blifvit tagen, men den tufviga vixten, de plattade, upphdjdt
strimmiga, litt affallande frukterna éfverensstimma fullkom-
ligt med C. stricta. Herr Prosten Lestadius, som férst
anmarkte den, kallar den derfére traffande C. stricta inter-
media och den finnes aldrig i trakter, der ej C. stricta till-
lika finnes. Den star till C. stricta i alldeles samma for-
hallande, som C. cespitosa retorta till sin hufvud-art; sasom

129

spidare ar den sednare blott dnnu mera lax, sa att straen
i en bage nedbdjas till marken. Allt detta var mig vil be-
kant, da jag upptog den i Nov. Mant. IU., men det stred
allt fér mycket, sa val mot namnet, som det antagna be-
greppet om ©. stricta att upptaga den under samma namn,
Jag betraktar dem som en tvilling-art — eller en art, upp-
tradande i tvenne bestaimda underarter, heldre, an jag om-
byter det allmant antagna namnet C. stricta. Linné plagade
upptaga dylika arter med tillage: Filia precedentis.
MOSSY, Carea Bénnighauseniana (ett konstigt namn!) be-
traktar jag annu sisom anderart af Carex axillaris och jag
har nyligen sett detta bevisadt i en tidskrift (ehura jag ej
kan erinra mig hvar), hvarest tillika uppgafs, att den alltid
skall vara steril.

72. Deremot ar jag bestamdt dfvertygad, att C. maci-
lenta ej tillhér C. tenuiflora; dennas smaax sitta i ett
hufvud, da ©. macilente dro skiftevisa. Den ar narmast C.
canescens subloliacea och sammanflyter sannolikt med denna.

73. Authentika exemplar af Carex arctica Deinb.,
patecknade af Deinboll sjelf (Cfr. Lang Car. Germ. et Se.),
fran Christiania Museum meddelades af mig till min ofér-
gitlige vin C. A. Meyer, hvilken bestamde den till sin C.
pratensis. Denna hanfores i Led. FI. Rossic. till C. steno-
phylla. Skandinaviske botanisterna anse den, som bekant,
vanligen for en form af ©. incurva, efter Blytts asigt. Tvif-
vel kunna derfér uppsta, om en sa obetydlig form kunnat
skiljas som art af sa grundliga Caricologer som C. A. Meyer

och Gay.
74. Enligt Godron och Grenier maste Triticum laaum
benimnas Zr. acutum Dec. — Det ar afven denna, som i

alla Botaniska tridgardar gar under namn af Tr. acutwum.
Tr. pungens Deth. och Reich. hér afven hit, men ej den
sydeuropeiska. TJ'r. affine Deth. ar en varietet deraf. —
Var eller rattare G. F. W. Meyers Tr. acutum hafva vi i
recensionen af Godron och Grenier FI. Fr. benamdt Tr. hebe-
stachyum. Den ar afven i torkadt tillstand latt skild genom
rachi fragili velutina fran Tr. acutum rachi tenact glabra.
Hos oss ar denna ytterst sillsynt, da Tr. acutum Godr. Gr.
Sfverallt finnes pa S. Sveriges hafsstrander. Vid Nordsjéns
kuster i Tyskland och Danmark ar deremot Tr. hebestachyum

130

ymnigare och derfére af Tyska och Danska botanisterna val
skild. De forme megastachye, som af bada forekomma,
iro sa utmirkta, att de tvifvelsutan borde betraktas som egna
arter; men hos oss aro de endast funna i nagra fa exemplar,
och detta har vackt betinklighet. Derfore har Tr. strictum
Dec. och Koch blifvit upptagen under Zr. hebestachyum,
ehuru rachis ar. glatt. Mest utmarkt ar likvél Tr. /awum
megastachyum; om jag egt mer iin ett Svenskt exemplar,
hade jag ovillkorligen skiljt den, men sedan jag nu blifvit
forvissad genom exemplar af Babington, att den i England
ir ymnig, bibehaller jag namnet 77. lawum for denna sa-
som Jaxissimum! Den ar ock Zr. lavum Fr. i Babingtons
och Hookers Engelska floror; den vanliga Tr. acutum Godr.
et Gr. hinfora de till Zr. repens (?). Tritica pa S. Sveriges
hafsstrinder fro ett verkligt Crux Botanicorwm, men man
bor dervid ihogkomma, att af de exemplar, man pa S. Sye-
riges strander insamlar, tillhéra minst *% oo delar Zr. repens,
samt *%oo Tr. acutum Godr, och Gren. Den skall hafva
god tur, som finner de Ofriga, och rekommenderas de derfére
pa det hégsta hos Lunds botanister *)!

75. Bromus patulus Mert. och Koch har under mang-
arig odling i harvarande tradgard visat sig bade utmarkt
och konstant. Afven Mag. Doc. Zetterstedt, som senast in-
samlat den i Skane, har riktigt skiljt densamma. :

76. Var Svenska Poa sudetica ar enligt exemplar fran
Haenkes vixtstdlle och enligt intyg af Wimmer, den otvif-
velaktigt competentaste domare i detta fall, just den akta,
ursprungliga P. sudetica Haenke. Att den ifven ar Schra-

*) De, som efter alla skenbara och férmodade mellanformer,, heldre

fin lésa, vilja afhugga knuten, ma fdrena samtliga och i sa fall blir
deras uppstallning: | |
14. megastachye 2. microstachye
a. Tr. gunceum L. motsvarar a. Tr hebestachyum Fr.
b. Tr. striclum Deth. » b. Tr. aculum Dec. ex
Godr, et Gr.
c. Tr. laxum megast. » c. Tr. repens L.
Det dr onekligt, att pA samma satt alla Cladonier fran C. pyxt-
data til C. rhangiferina sammanbindas genom mellanformer, hvarfore

de ock af Wallroth, Hampe m. fl. anses fdr en enda art, men det
strider dock allt for mycket emot le gros bon sens,, att forena C.
pyxidala och C. rhangtferina. |

131

ders och de flesta dAldre férfattares, Ar klart af citationen af
Ehrharts Poa quadripedalis, hvilken pa det nogaste sam-
manstammer med var. Odlad i harvarande tridgard af Norska
frén (afven i ar blommande), har den uppratt, icke slak
vippa; men den sammanfaller icke derf‘r med den pa cen-
tral-Europas alper forekommande Poa sudetica Hoppe et
Rec., som nu’ vanligen tages for den akta. Den, som ett
halft sekel foljt Botanikens utveckling, har ofta tillfalle att se,
huru ett namn Ofverféres fran den ursprungligen afsedda till
en, i bérjan dermed férvexlad, narbeslagtad art*). Det ar
derfére som ett namn efter férst angifna vaxestallet ar mig
sa dyrbart, emedan det alltid hinvisar, sasom har, hvar den
ursprungliga arten ar att sdka, och icke forringar det dessa
namns lamplighet, att den, sasom Parmelia fahlunensis, se-
dermera finnes i alla verldsdelarne. Helt annat ar med namn
efter personer; efter ett halft arhundrade aro dess stumma ljud
utan all betydelse, men de gamla fjallen sta nog qvar.

77. Glyceria pendulina, uppdragen i harvarande trad-
gard af frén, meddelade af Fru Govenius i Tornea, blef af
misstag satt pa ett torrt vaxestille, hvaraf den blef sa sam-
mandragen, att den icke kunde skiljas fran Glyceria fulva.
Samtliga (7) arterna af sligtet Arctophila synas mig ned-
stamma fran den kring hela arktiska zonen spridda G. fulva.

78. Till Glyceria remota hérer Poa remota Fors. en-
ligt sa val de till Linneanska institutionen fran Finland in-
sinda original-exemplaren som den goda figuren i Linn. Inst.
Skr. — alldeles icke till Poa sudetica, sasom man i Sverige
antog, innan G. remota hiir blef aterfunnen.

79. Jag kan icke finna nagot skal fdr tvifvel om iden-
titeten af Glyceria conferta och Sclerochloa Borreri Bab.,
da bada Auctorerne, efter jemférelse af exemplar, deruti sam-
manstimma, liksom alla forfattare, som sett bada. Da man
(sasom vanligt med vaxter, som man ej kanner) gissningsvis

*) Sa ar férhillandet med Cerastium brachypetalum. Den ur-
sprungliga‘af Persoon (Syn. I. p. 520) ar efler beskrifning, vaxtstille
(C. strigosum finnes aldrig pa akrar, der C, viscosum egland. ir i
s. orterna allman) och dldre authentiska exemplar af Guepin C. visces.
eglandulosum, sisom man ock fér 50 ar sedan allmiint antog. Sedan
De Candolle med den férenat C. strigosum, blef namnet 6fverfért
till denna.

132

velat hanféra den sa vil till GJ. distans som Gl. maritima,
far jag anmiarka, att den star Gl. procumbens narmast.

80. Alopecurus nigricans férvexlas vanligen med A,
pratensis nigrescens. Den forra ar, enligt Ruprecht, »spe-
cies distincta precipue glumarum apicibus non conniyentibus,
sed divergentibus et inde quasi truncatis, arista plerumque
abscondita.» Samtidigt utan att kinna Ruprechts anmarkning ;
uppgifver Sonder deras characterer saledes:

» Alopecurus pratensis: spiculis ovatis, valvis lanceolatis
acutis apice rectis subconniventibus, palea acuta |. obtusiu-
scula basi aristata, arista exserta spicula duplo longiori.»

» A. nigricans: spiculis oblongis, valvis lanceolatis acu-
tis apice divergentibus, palea truncato-obtusa mucronulata
medio J. supra medium aristata, arista plerumque. inclusa,»

P. S.. Herr Lector C. Hartman hanfor, i den af ho-
nom sa val med stor sakkinnedom, som berémyard modera-
tion och pietet redigerade 7:de upplagan af sin faders Skan-
dinaviska Flora, Callitriche polymorpha Lonny. till den i
Sverige allmant for C. verna L. antagna. Detta har ock
alltid varit min asigt, och for att ytterligare derom férvissas,
understillde jag original-exemplar af densamma Prof. Kit-
zings granskning, som likaledes férklarat den tillhéra typen
for sin C. verna. d

Bitteratur-éfversigt.

Forhandlinger ved de Skandinaviske Naturforskeres Syvende
Mode. 1 Christiania den 12—18 Juli 1856, Christiania,
Werner & C. 1857. 658 pag. med 34 pag. Anhang. 8:0.

De botaniska afhandlingar, som, jemte redogdrelse for
botaniska Sektionens fdrhandlingar, i detta verk upptagas
och till hvilkas refererande vi naturligtvis inskrinka oss, aro

foljande :
1. Om ndgra nyligen upptickta Linnéanska manu-
scripter. Af Th. M. Fries. — For nagra ar sedan upp-

ticktes i Westeras ej mindre an 6 hittills obekanta manu-
scripter af Linné, hvilka nu férvaras pa Akad. Bibliotheket
i Upsala, och af hvilka atminstone 5 forskrifva sig fran den

133
mest romantiska delen af hans lefnad, hans studentar, hvar-
fore de, utom det viirde de ega sasom varande af hans hand,
afven lemna Atskilliga sma intressanta bidrag till den nar-
mare kannedomen af hans lefnads-omstindigheter och veten-
skapliga utvecklings-standpunkt vid nimnda tid. Trenne af
dessa manuscripter aro af botaniskt innehall, nemligen a)
original-exemplaret till hans Preludia Sponsaliorum plan-
tarum, hvilket han 6fverlemnade till O1. Celsius och som
kan betraktas sasom epokbildande ej blott i hans enskilda
lif, d&-Celsius med anledning haraf upptog honom 1 sitt
hus, utan afven inom vetenskapen, b) likaledes original-
exemplaret till »Car ‘oli Linnei Dissertutio Botanica de
planta Sceptro Carolino dicta», hvarigenom det nu med
sikerhet ar afgjordt, att detta under Joh. Ol. Rudbecks
namn utgifna arbete har utgatt fran Linnés hand*), samt
c) en Flora Dalekarlica, innehallande resultaterna af den
resa, som han 1734 foretog genom Dalarne. De Ofriga trenne
manuscripterna iro af medicinskt, mineralogiskt och ornitho-
logiskt innehall, och erbjuda derfére for botanisten foga in-
tresse, utom det sistnaimnda, i hvilket Linné, med alla sina
tankar fastad vid sitt sexual-system, pa ett blad sékt gora
ett utkast till-ett eye dfver foglarne, bygdt pa analoga
grunder, nemligen pa aggens antal. ’

2, Tacksdgelse i Sektionens namn till bestyrelsen for
Christiania Botaniska trédgard. Af N. J. Andersson.
— Under ett ‘besdk i nfmnda tradgard hade Sektionens med-
lemmar tillfalle att beskada och beundra det nit och den
framgang, hvarmed den vetenskapliga delen af denna trid-
gard blifvit skétt och isynnerhet den naturliga yppighet,
hvarmed niistan alla alstren af Norges rika fjAllflora har
frodades, men tillika huru odling af majs, potatis, lupiner
m. fl. ckonomiska vixter inkriktat stora strickor, som férut
varit anviinda till rent botaniskt findamal samt huru dessa
for en vetenskaplig institution alldeles frammande giister ho-
tade att uttringa alla andra. Dessa omstiandigheter foran-
ledde sektionens svenska och danska medlemmar att, utan

*) PA baksidan uf tifelbladet har Linné gjort féljande naiva an->
teckning: »Dénna Disputation hafver jag pa en dag sammanskrifvit
‘ér 30 Dlr Sifrmt. Derfér har em annor fatt hedern, »

134

att férneka det nyttiga i dylika experimenters verkstallande
(nb. pa en annan plats t. ex. vid ett landtbruks-institut!),,
mot den nu betridda banan uttala en Oppen och enhallig
protest,-i det de papekade vigten ej blott for Norge utan for
botaniken i allmanhet af att Bot. Tridgarden i Christiania
fortfarande finge obehindradt verka i rent vetenskapligt in-
. tresse, samt vitsordade det mer an vanligt fortraffliga satt,
hvarpa tridgardens botaniska del fér nirvarande skotes af

dess nitiske och skicklige férestandare.
_(Forts.)

Personal-Notiser.

Vid sednaste riksdag beviljade Rikets Stander ett arligt
anslag af 500 R:dr B:co till lon at en Conservator vid Up-
sala Akademies Botaniska Museum, och har Magister Docens
M. A. Lindblad hartill blifvit utnimnd.

— Magister K. J. Lénnroth, hvilken, sasom forr i
denna tidskrift ar omnamndt, sedan slutet af forleden som-
mar vistats 1 Helsingfors och Paris fér lichenologiska stu-
dier, har nu, efter att i Miinchen hafva fortsatt dessa, ater-
kommit till faderneslandet. .

— Sasom tilligg till den i % 6 meddelade uppgiften
pa botaniska resor, som under sommaren inom Skandinavien
blifvit foretagna, ma har nadmnas, att Lektor C. J. Linde-
berg tortsatt sina forskningar i sédra Norge, hufvudsakligen
fOr att derigenom kunna utreda de Skandinaviska arterna af
sligtena Rubus och Atriplex, samt att Magister N.C.
Kindberg likaledes fortsatt sina undersdkningar af Dalslands
vegetation, och derunder gjort flera ganska ovantade och in-
tressanta fynd.

Strédda Underrattelser.

Spridda Vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora.

De i detta N:o anférda vaxterna aro pa de uppgifna
lokalerna iakttagna af Magistrarne F. P. Fries och N. J.
Scheutz samt Herrar N.“ Ff? Ahlberg och E. A. Selberg.
Matricaria discoidea DC. Upl. Simtuna pristgard. J. A.

Schagerstrom.

Inula Britannica L. Jénkiping, Kalgardsgatorna. N. J. S.
Cineraria palustris L. Smal. Skir nira Wexid. N. J. 8S.
Fieracium cymosum L. Jemtl. Frostvikens Sin, Fogelberget.

N. F. A.voch E.A. 8.

135

Hieracium oreades Fr. Inom Smal. blott funnen i Okna S:n
pa berg mellan Oflandehult och Lakeberg; ej 1 Jénké-
pingstrakten. NV. J. S. |

— erocatum Fr. Jemtl. Frostviken, Baga-edet. NN.
'F Al och E. A. S.
— gothicum Fr. Smal. Alsheda och Pelarne. N. J. 8.

Leontodom hispidus L. g. glabratus. Smal. Stenbrohult.
IN... sabvitS,

Echinospermum deflecum (Wnbg.) Jemtl. Frostviken pa Fo-

_ gelberget och Carlberget. NV. FA. och #. A. S.

Origanum vulgare L. Jemtl. Frostviken, Fogelberget. ~ 1.
F. A. och #. A. 8.

Thymus Chamedrys Fr. Smal. Grisebo i Ljuders S:n. N. J. 8.

Stachys silvatica L. Folinge Lappm. upp till Ankarvattnet.
N. F. A. och E.. A. 8.

Verbascum Thapsus L. Jemtl. Stugun. NV. F. A. och £. A. 8.

Linaria minor Mill. Jemt). Liths S:n vid prestgarden. NV.
F. A. -

Euonymus europeus L, Blek. Sdlvitsborg.. N. J. 8.

Ranunculus aconitifolius L. Jemtl. flerestades nedom fjallen

i Frostviken. N. F. A. och EF. A. S.

Batrachium peltatum Fr. Jemtl. Stroéms S:n vid Ogelstrém,
Liths S:n i Indalselfven. NV. F. A. och E. A. S.

Arabis suecica Fr. Ostersund. N. F. A.

Cardamine hirsuta L. Jemtl. Frostviken, i dyiga skogar
nedanfér bergen i Jorm, Blasjén och Ankarvattnet. 1.

» FL A. och #. A. S.

Viola silvatica Fr. och mirabilis L. Jemt). Frostviken, Fo-
gelberget. N. F. A. och EF. A. 8.

Cerastium vulgatum — alpestre Lindbl. och Alsine stricta
Wnbg. Jemtl. Frostviken pa Mejsklumpen. N. F&. A.
och #. A. S.

Saxifraga cespitosa L. Jemtl. Frostviken pa Carlsberget,
Mejsklumpen, Brackfiillet m. fl. st. N. FA. och E. A. S.

Oenothera biennis L. Jénképing. N. J. S.

Epilobium virgatum Fr. Hall. vid vaigen mellan Bastad och
Hemmeslof i ett stensatt dike. L. P. Fr.

— hirsutum L. Jiénképing vid Rocksjén. N. J. S.

Potentilla incana Monch. Smal. Madesjé S:n t. ex. Qvarn-
paki. Ns dS.

Euphorbia Esula L. uppgifves oratt i Bot. Not. 1855 och
Hartm. Fl. 7:de upp]. fran Bexheda (ej Betheda) kyrko-
gard. Den der férekommande ar FE. Cyparissias L.
Visto dees 3 |

Myricaria germanica (L.) Jemtl. Ragunda vid Jarilans strin-

«Ger... Neca. A.

136

Polygonum Bistorta L. Smal. Stenbrobult. No Jo Se
Ulmus montana Sm. Jemtl. Frostviken flerestades vid ber-
gen omkring Jormliden. N. F. A. och FE. ALS. |
Salix angustifolia Wulf. Hall. Storans utlopp.. #£. P. Fr.
Betula alpestris Fr. Jemtl. Frostviken. N. FA. och E. A. S.
Malaxis monophyllos Sw. Uppl. Jarlasa S:n bredvid torpet
Granslatt. N. F.-A.
Lilium bulbiferum L. uppgifves i Hartm. Fl. fran » Hall.
Nasbyholm», men detta stalle ligger i Smal. N. J. 8.
Sparganium hyperboreum Lest. Jemtl. Liths Sin. N. FA.
Carex pediformis C. A. Mey. Jemt]. Frésén och Lith ymnig.
AFA.

— digitata L. g pallens. Ostersund i Bjérnmyran.
N. FA: |

— ineurva Lightf. g. pratensis. Skane, hafstranden

mellan Bastad och L:a Bastad.. E. P. Fr.
Triticum acutum DC. (se p. 129) Hall. Storans utlopp. £.
7 Te
Dactylis glomerata L. pg. levigata. Sk. Bastad, Pershég.
TY A) ta
Calamagrostis lapponica (Wnbg.) Jemtl. Brunflo och Ra-
gunda Sir) GN. 4A
Aspidium Lonchitis Sw. Jemtl. Frostviken pa Mejsklumpen,
vid Ankarvattnet 0. s. v. N. F. A. och E. A. S.
Asplenium viride Huds. Jemt!. Frostviken pa Mejsklumpen.
N: Fs A: 0h Eo A“.
— septentrionale Hoffm. Jemtl. upp till nt onteai i
Frostviken. NV. £. A. och E. A. S.

— Sasom deltagare i Botaniska Reseféreningen fér innevarande
ar hafva féljande Herrar antecknat sig:
Doctor Chr. Stenhammar.
Brukspatron J. J..G. Clason.
Professor N. J. Andersson.
Radman P. J. Beurling.
Léjtnant H. von Post.
Apothekare K. F. Thedenius.
» C. O. Hamnstrém.
Inspektor W. Steffenburg.
Magister C. J. L. Lénnberg.
» . Th. M. Fries.
Candidaten J. E. Planander.
Studeranden C. P. Lzstadius.
» Lagerheim.
Af dessa hafva Doctor ‘Stenbammar, bechallecs Clason och Mag.
Lénnberg tecknat sig fér 2 aktier, de 6friga for en hvardera.

UPSALA, wanuisTRGm & c. 1858.

BOTANISKA NOTISER

i UTGIFNE AF

N:0 Oy :i2i ex. ms. paras. September
spa tigah Boek Bi: evatosant-

INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.: L. L. Laestapiws: _Anmarkningar
om formerna af Nuphar. luteum, — Dexsamme:; Om formerna af
Luzula, campestris och arcuata. — LITTER. -OFVERS.: Forhand-
linger ved de Skandinaviske Naturforskeres Syvende Méde 1856. —
STRODDA UNDERR.: Pteris aquilina sisom Hebi — Me-
~ del ‘att déda mal i herbarier. :

Original-Afhandlingar.

- L» Anmarkningar om formerna af Nuphar luteum
af L. L. L&sTaDIvs.

.. Professor. Wahlenberg antog i Flora Lapponica Nym-
phea lutea sisom skild fran N. pumila, men i Flora Sue-
cica indrog han .N. pumila sasom afart af N. lutea, Uti
Hartmans andra och féljande upplagor anses Nuphar pumi-
lum vara>skild fran N. Jutewm... Sedermera, har man afven

antagit en tredje art, Nuphar. intermedium Ledeb., till hvil-.

ken WN. Spennerianum hanféres sasom varietet i Hn. ed. 6,
Jag har dock i Karesuando anmarkt flera andra. former, . af-
vensom i Pajala férekomma tyenne, som: icke aro sedda i
Karesuando, Dessa former anser jag vara, beroende dels af
bottens beskaffenhet, som. kan vara fastare och mjukare,
dels .ock .af vattnets djuplek. Nuphar pumilum vaxer pa
en half alns till tre qvarters djup, N. lapponicum pa en till
halfannan alns djup, N. intermedium pa tva alnars,, N. lo-
batum pa tre alnars djup o..s..v.. Att dessa former afven
bero ,af lokalen, kan man finna deraf, att uti en och samma
sjé icke finnes mer an en form. Hiarifran undantages dock
N. grandifoliue, som forekommer pa flere stillen i Pajala
socken,

—_

‘ my > F (pa

* Desdai deal Rio Hicsestigen ieideortellbb dikapch eile
bara icke blutt i afseende pa market och standarnes langd,
bladskaften och bladformen ms°m.,-utan de hafva afven olika
fruktform, hvarfére jag maste begagna en egen terminologi
foriatt utmairka densamma.; Jag kallax det egentliga frohu-
set thorax och stiftet collwm; det, som vanligen benamnes
mirke, kallar jag discus och ‘det egentliga market, som upp-
tager frémjélet, columna, emedan det star sasom en 6S is
‘midt i discus. © 6 | S LIABGY

Som’ jag har’ tagit beskelfwtleger af foci, lesnae} i | lef-
vande. tillstand, sa vill jag har framstalla dem pa det veten-
skapliga spraket.. Exemplar af NV, dutewm, har jag af, Doct.
Hartman fran Eskilstuna och af Doct. Angstrém fran Medel-
pad, men. afven dessa exemplar aro sinsemellan nagot olika,
emedan de sednare icke hafva radierna utdragna till margi-
nalen af discus) sdsoi’ fig, i Svensk. Botanik-férestiller. Sa
stora blommor och sa stort ovarium, som der forestilles,
har jag aldrig sett. Jag tviflar dock icke, att en sadan
storblofimig! «forme Kan ® tinhas? i) dantnaremed: “mycket varmt
vatten och gyttje-botten., ._

Da hos en del former rab dro mer dn dubbelt
kortare ‘an “bladet, riknadt. fran bladskaftets utgangsptnkt,
och’ en ‘del former hafvabladflikarne dubbelt kortare' an blad.
det, andra atér hafva’ bladflikarne’ 1" gang kortare an’ bla+»
det} 8& har’ jag velat utmarka’detta forhallande med ziffror:!
ons i, ; TY. Nay Vikaledes. en del. former hafva»bladets :
tvArUdiatheter kortiie > an" langden, raknad* fran’ bladskaftets”
utgangspiinkt, andi ater’ hafva tvar-diameterm lingrejan langd="
diametern; har’ jaé med nagon forkortning velat utmirka-detta |
siltinda: “diam. ‘léng. et! Jat? swqual.; diam: long. « >lat.;:
diant. Yong.’ <‘Yat?” + Kn del former vhafva heccthametiaaa
skilfad mellan thorax och éollum div: s. fréhuset afsmalnar
mndt ‘toppen ‘sim&ningom och dr liksom saminanflytande’ med!
stiftet : “detta’ fdrhallandeé - hai’ jag velat ibeteckna med “ova+>
rium Confliteris”’ ‘Andra: former: hafva ‘en.tydlig skilnad’ mel=:
lan ‘ovatiunt ‘och*’stiftét;- och’ détta har jag velat utthirka med?
“dvdr: “thorax.” +. Bladskaften’ hos nagia former’ hafva ‘en’
tydlig kant mellan’ skaftets ofre och’ undre sidorj sa att geti*
noinskarningen farutseende! af en’ trekant pa undre sidanmed*:
en plattad kant pa bada sidor om éfre sidans upphdjning; *

139
detta ‘liar jag velat beteckna med “petiolus marginatus.”
En del former: hafva blomfoderbladen fargade ofvanifran’ till
midten} andra ater blott till.en tredjedel; detta har jag ut-
markt med "calya “4, “sg coloratus.”.— Froénas beskaffen-
het ar nagot olika hos olika former; de stérre hafva nemli-
gen ‘stérre frin an de sma’ Jag har dock sallan kunnat fa
mogna frén, emedan de sma sjéarne isbelaggas, innan fréna
hunnit mogna: Jag har adfven anmiarkt, att de former, som
vaxa pa djupare vatten, hafva en méangd -skrynkliga och
veckiga blad liggande pa. botten, af en ipesaife es inde pa
ytan fiytande.:\: a ,
o'-Jag gar nu att. beskrifva de mig bekarnita formerna i fél-
jande: ordning. Da jag noga undersékt lokalerna och jemfort
dem med de former, som férekomma pa olika djup och grund,
har | jag icke kunnat fa nagon annan Ofvertygelse, ain att de
tillsainmanstagna. utgéra en art, eller’ ocksa maste de fér
kensequensens skull skiljas i flera arter An de, som tp
sear af nuvarande botanister. —

I. Discus planus margine integerrimo. &

Be grandiylorum (Sv. Bot. 266): antheris latitudine 8°
longioribus; petalis obovato-cuneatis filamenta zquantibus;
calyce**_ coloyato; disco alveolato (?) umbilicato (?) (e fig.
non liquet discernere), 16-radiato, radiis ad marginem pro-’
ductis; ovario maximo confluente ovato, collo brevissimo (non
| suleato?); seminibus in‘ genere maximis, multiformibus. Folia
ovata lobis equalibus ovatis; obtusis, medio’ subimbriéatis,
basi angulo: inflexo spatium vacuum obovatum formante, ver-
sus apicem” angulo acuto divergéntibus, folio plus quam 2’
_brevioribus. Diam. long; > . lat. h.'e: diamet. longitudinalis
folit ‘ab insertione petioli numerata. diametr. ‘totius' folii’
transversalem’ superans. | Petiolus subteres? (num recte’in fig.
cit. delineatus?). —- Secundum magnitudinem omnium partium
folia Jonge’ majora esse debent, quam fig. ostendit. “Compa-
rationis’ caussa cum 2: oa hane figuram accuratius de-
seriberesvolni. © ,

2: latifolium: antheris lattindmeé 4 longioribus; petatis
oblongo-cuneatis, filamentis eequantibus; calyce inter, %%, exter.
% colorato; disco alveolato an umbilicato? (non liquet’ dis-’
cermeré in Sdptointale exsi¢cato), radiis circit. 16, ad’ marginem
ion productis; ovario (in spec: Hartmaniano) thorax, inferne

40,

ghoboso, superne cum collo elongato sulcato sensim confluente.
Folia, ovalia,: lata, lobis conniventibus (7?) a medio divergen-'
tibus,, acutiusculis, long. folii 1%, brevidribus. Latitudo folii:
totus diam. longitudin. circiter '% superans. Petiolus im:
spec. exsiccat. non apparet. Anthere inequalis longitudinis,
exteriores latitudine 4:plo, interiores 6:plo longiores. — Spe-
cimina dederunt Cell. Doct. Hartman et Angstrém lecta
Eskilstune et.in Medelpadia. i SER folii latior et —
quam fig, in Sv. Bot.

*boreale: antheris latitudine 3-4 Longioiibise patie
obevato- s. late cuneatis, filamenta equantibus; disco pro=:
funde alveolato (columna. nulla), subhemispherico, radiis 12-16
depressis, ad. marginem non excurrentibus, margine leviter
sinuato flavescente. Folia ovata, subelongata, lobis angulo
acutissimo basi conniyentibus, mox sensim‘divergentibus, apice
distantibus, folio 2. brevioribus. Diam. long. > lat. Petio=-
lus. marginatus, subtus triqueter, supra dorso elevato notatus.
Pedunculus subtrigonus. Flos magnitudine fere fig. Sv- Bot.
Ovarium ovatum, collo Jeviter sulcato. — Hab. er Pajala
in lacubus. aqua 3-pedali. \« year 2d

AL... Discus ‘planus margine sinuato.— - (oii

; 3 eevee antheris latitudine 6 longioribas; pe~
talis. obovato-cuneatis, filamenta squantibus; calyce % colo~:
rato; disco -alveolato et umbilicato,, columna planum disci:
equante; margine disci leviter. et inaqualiter sinuato (nom
profunde ut sequentes); disco radiato, radiis circ. 20 ad mar-.
ginem non productis; ovario oyato-oblongo, confluente, collo
elongato, tereti (non sulcate); seminibus multiformibus, ma-
jusculis. (minoribus. quam in Sv. Bot.). Folia ovata, in ge-
nere maxima, elongata, lobis inflexis, imbricatis, spatium va-
cuum, oblongum. relinquentibus, ut. fig. cit. in Sv.: Bot. osten~
dit, apice angulo. obtuse divergentibus, folio duplo breviori=

us. Diam. Jong. et. lat. equal. Petiolus. marginatus, subtus
triqueter, superne dorso elevato notatus. — Hab. in Kaunis=
vaara, Saitajarvi et Ruokojarvi par. Pajala profunditate qua-
dripedali. Folia minora lobis;conniventibus inveniuntur. |

A. fuviatile: antheris extremis subquadratis, intimis: la-)
titudine 3, mediis 2. longioribus; -petalis oblongo-cuneatis,
filamenta equantibus; disco plano, radiis 10 aut 12, ad mar-
ginem non productis, margine. leviter sinuato, alveolato et

741
umbili¢ato, ‘columna’ brevi; ovarid 6vato, confluente, collo non
suleato; seminibus minutis. “Folia ovalia, dilatata, apice ro-
tundata, lobis conniventibus, folio 1% brevioribus. Petiolus
inferne trigonus, supra parum elevatus. —- Hab. aqua 6-pe-
dali in flumine Tornensi circa’ Pajala et Kengis rarius. Flo-
res minores, % colorati; folia minora sed magis subrotunda,
quan in aliis formis. Diam. transvers. long. % superat;
cae longitudo antherarum observari ‘debet. rt
JI. Discus planus: margine profunde et sp gieeee:

sinuato.

5. lobatum: antheris extremis subquadratis, - intimis la-
titudine 14 longioribus, apice' incrassatis, luteis; disco al-
veodlato et umbilicato, columna planum disci aquante, sub-
10-radiato, viridi, radiis ad marginem productis elevatis; pe-
talis oblongo-cuneatis, filamenta quantibus; calyce fere toto
umbrino-viridi. Ovarium thorax subglobostis, longitudine colli
profunde sulcati. Folia ovata, coriacea, lobis -imbricatis
(spatium vacuum minutum), apicé ‘angulo aperto divergenti-
bus, folio duplo brevioribus. ‘Diam. long. et lat. equal. Pe-
tiolus triqueter, superne parum elevatus. Folia hujus forme
minora subrotunda. — Hab. in aqua profunda octopedali par.
Enontekis Lapponie Tornensis haud ‘procul a Karesuando
inter Paijujarvi et Sakkarajirvi, admodum parce estate ca-
lidissima florens nec alibi visa. Hujus folia ob lobos in-
flexos basi et apice subequalia, apertura brevissima basi
notata. © |

6. yraveolens: antheris latitudine 4 longioribus; petalis
oblongo-cuneatis, filamenta «quantibus; disco plano sed in
planta matura hemispherico, alveolato et umbilicato columna
brévi; 12-radiato, radiis depressis, ad marginem non produc-
tis; ovario basi ovata oblongato, obliquo, confluente, collo
brevissimo vix sulcato; calyce interiore'%% colorato, exteriori
sordide viridi. Folia oblongo-elliptica, angustata, lobis an-
gustatis, parallelis, parum a se invicem remotis, folio fere
duplo brevioribus. Diam. long. > lat. Petiolus trigonus,
superne parum élevatus. — Hab. in aqua 3-pedali cirea Idi-
vuoma copiose’ et juxta Kuttainen par. Karesuando Lapp.
Tornensis. | Hujus’ folia ceteris angustiora. Discus flavescens
est et flores sub exsiccatione odorem graveolentem spargunt,
non tamen ingratum sed nervis obnoxium.

142

7. intermedium Led. sec. Bot: Suec,: antheris latitudine
3- 4 longioribus; 51 petals Hanes filamentorum _cuneatis;
10- aut So saline: a ate ad. sac fere productis. Oxa;
rium thorax.,collo sulcato;: calyx viridis, parum coloratus.
Folia profunde cordata, late ovata, lobis angustis angulo
aperto divergentibus, foliis 1%, brevioribus.. Diam..long. <
lat. Folia minora Calthe palustris referunt. — Hab, in
Lapponia -Lulensi, Pitensi (Hn. ed.. 6) et in par.::Enontekis
Sarkijarvi prope viam versus Hutavuoma.

IV. . Discus hemisphericus: margine .dejlexo. dentato.

8. dapponicum: antheris.latitudine .duplo longioribus;
petalis. cuneatis,. filamentis duplo: brevioribus; disco sub-10-
radiato, parum alveolato, radiis excurrentibus, elevatis, mar-
gine profundius .lobato, lobis lanceolatis obtusis; calyce, parum
colorato; ovario.oblongo confluente, collo brevi sulcato. Fo-
lia oyalia, lobis ad apicem fere. conniventibus parallelis; pe-
tiolus. planiusculus..—. Hab, juxta templum Karesuando in
Avendujaryi . parce. Folia nonnulla_ lobis apaye acuto Dat
rum divergentibus occurrunt. oie

9. pumilum: antheris quadratis; disco parum sabioaliaas
vix umbilicato, sub-10-radiato, radiis excurrentibus, margine
dentato, dentibus lanceolatis obtusis; petalis quam filamenta
brevioribus.. Folia profunde cordata, lobis angulo recto di-
vergentibus... Hc forma potissimum. "pumila appellari de-
bet, quia folia Calthe palustris formam exacte pre se ferunt
nec majora sunt. foliis hujus plant. minoribus. Ovarium in
hac forma lanceolatum, confluens. — Hab. in Saxalompalon-
velma par... Karesuando Lapp. Tornensis et alibi sec. Hartm.
ed. 6, ubi folia latitudine bipollicaria. esse dicuntur, ut; mea
specimina habent, sed tamen incertum esse videtur, num eadem
forma.a Botanicis. minus cognita etiam im Angermaunia et
aliis predictis locis inveniatur, nam etiam N. datifolium a
Cel. Doetore Angstrém sub nomine NV.. pumili e Medelpadia
est. mihi communicatum ob pubescentiam et puncta’ elevata
in pagina inferiori, que nota Wahlenbergiana NV. pwinile
etiam in. aliis formis obvenit. nec; ad Ni pumilum exclusive
pertinet.. Discus autem dentatus jones: est’ momenti et .an-
there quadrate. i itRedies sotoR te

143
> as a |

% » Nuphar. Spennerianwan in Koch Synops. ob notam "an-
theris latitudine 4:plo, longioribus” ad. N. ‘intermedium per,
tinere. potest,. Oy in Ha. ed, 6. propositum est; secundum
alteram, notam .’ “stigmate dentato” ad. N., pyaniluan yel lappo-
nicum ; -pertinet, Ceterex note. characteristicee, qu a Wahlen-
bergio. Nymphecee. ejus, pwnile tribuuntur, ut "folia paulo
ultra palmaria”, in 1. pumilum. non quadrant, sed ad N.
intermedium potius pertinent. Nymphea lutea prope Idi-
youma a Wahlenbergio lecta est LV. graveolens, Ex his for-
mis NM. pumilun quotannis floret, sed N. lobatum non. nisi
wstate. calidissima flores explicat,,

> -
<2 0¥ oe - . “ >

-
SeKy. "4

iQ, 1 On! foctictnis af > Lumala campesteé och arouata
af ) EY La&sTapivs. |

“Arwen af ‘Lugula campestris iro. 8a. cog att
Svenska bhotanisterna dndtligen tréttnat att upptaga dem sa-
som arter. Jag har ingenting att anmirka mot dessa for-
mers, uppstéllning under -hufvudarten, ssasom nu, skett i-Hn.
ed. 6, men det besynnerliga ligger deruti, att da formerna
forekomma om hvarandra pa en och samma lokal, kan man
icke betrakta dem sasom lokal-former, . Olika lokalers in-
verkan pa ‘vaxtformerna dir allmént bekant; man kan fran
orsak sluta till verkan,. nar man ser samma vaxt fortorka
pa torr mark, frodas pa fet jord, forminskas pa mager,. for-
liingas och férfinas i vatten och erhalla farre.delar i fjillen.
Men. nu ar icke detta hindelsen med Luzula. campestris ;
man kan finna nigricans, pallescensy, multiflora och. congesta
ttt. vid hvarandra vaxande pa samma lokal, Da uppkom-
mer naturligtvis fragan : hvad kan vara orsaken_ till deras
olikhet? Hafya de mahinda fran bérjan blifvit utbildade pa,
_ ohika lokaler, af hvilkas inflytande de bibehalla sin en gang
patryckta, pragel? Pa lika satt bibehalla racerna i djurriket,
under flera generationer sin 1 artusenden af olika klimat, ni-,
ringsimne. och vaner uppkomna karakter. Ingen Zoolog har
har,, dock vagat skilja. dessa _,mennisko-racer och hund-ra-
cer i flera arter, -och haruti tyckas Zoologerna vara mera
konsequenta ‘iu, Botanisterna, _ Formforandringarne af Luzula °
campestris, iro, som, sagdt Air, lika aned racerna i det de fo-

144

rekomma pa samma lokaler och likval, ‘sasom det tyckes,
bibehalla sin olikhet i flera generationer.

Den vackraste och stérsta formen af L. campestris har
jag fran Gronland af J. Vahl. Den ar 2 fot hég, bredbla-
dig med bladen 6fverallt hariga och vippan mangblommig,
(var. grenlandica mihi). De spadaste formerna har jag fran
Karesuando med smala hoprullade blad och ett aggrundt ax
i toppen: var. swbspicata mihi, emedan den kommer mycket
nara smarre former af L. spicata L. De Ofriga i Hn. ed. 6
uppraknade formerna dro allmanna i Norden.

Formerna af L. arcuata aro synbarligen mera beroende —
af lokalerna. Utom JZ. nivalis Spreng., hvilken Skandina-
viens Botanister anse for L. hyperborea Br., samt L. con-
jJusa Lindeb., hvilken form jag erhallit af Vahl fran Grén-
Jand, kunna annu anmarkas:

— subnivalis: axen gyttrade i toppen af det 1-3 tum langa
strat till ett anda dggrundt eller 3 narstaende ax, bladen
utstaende langre, stundom dubbelt langre an strat. — Fran
fjallen i Qvickjock.

— latifolia: axen 4-5 pa korta utbdjda skaft; bladen breda
och platta, skarlikt utbojda, langre an strat. — Areskutan
1819. |

— capillaris: strat tradsmalt, under blomningen 1-2 tum med
2-3 fablommiga ax, efter blomningen 6-7 tum hégt med myc-
ket korta ('4 tum) och smala blad. — Blommande pa Nje-
pusurte i Pitea Lappmark; ‘utblommade ex. pa fjallen bortom
Koutokeino 1838.

Fran Magdalena Bay har jag erhallit af Vahl en form,
hvilken han antog vara den ritta L. hyperborea Br. Sa
vida det dr tvist underkastadt, hvilken form ar den ratta,
kan det intressera Svenska Botanister att héra en kort be-
skrifning pa denna form: Strat 7-8 tum hdégt, forsedt med
7-8 langa och smala, nistan 3-kantiga, rinnformiga blad;
axen kortskaftade, mangblommiga, aflanga, hvitludna af de
fint rispade eller harkantade blomskarmen; bladen fran ne-
dersta delen af stjelken val ett qvarter, de dfre stjelkbladen
2-3 tum langa; roten krypande utan bladskott, men stjelken
vid roten och nedtill omgifven af ganska manga blad. —
Jag vet ej, om Vahl sett Browns exemplar eller om han be-
stamt sina efter beskrifning, men visst ar, att denna form

145

afviker mycket fran DL. nivalis Spreng., som har korta, platta,
nistan lancettlika blad. En form, som jag kallar ZL. ar-
cuata var. glacialis, med aflanga, svartbruna ax pa. korta
skaft fran Qvickjocks-fjallen kommer nara till Vahls ZL. hy-
perborea, men den ar fabladig och har icke sa hvithariga
blomskirm. Jag anser naturligtvis alla dessa former hora
till samma art, sa mycket mera som jag i betraktande af de
manga former, som L. campestris eger, maste draga i tvif-
velsmal, huruvida L. arcuata ar riktigt skild fran L. cam-
pestris. Ju flera former en art framter, desto mera miss-
tinkt maste hvarje ny art vara, som har alltfor mycken
slagtskap med den gamla arten. JL. spicata visar dfven tec-
ken till 6fvergang, nar den t. ex. i Karesuando narmar sig
till husen. Jag har exemplar med aggrundt ax och svart-
bruna skirmblad, da den annars har hvitaktiga skarmblad,
och smaaxen nagot atskilda. Fértorkade exemplar fran Njam-
mats i Qvickjock med en 3 tum hég, tradsmal, nastan blad-
lés stingel och 4 tum langa sammanrullade blad vid roten
(L. spicata var. petrea Lest. Loc. parall.) visar oss dessa
vaxters bendgenhet att antaga olika former efter lokalens
boauadionhet

Litteratur-défversigt.

Forhandlinger ved de Skandinaviske Naturforskeres Syvende
Mode. 1 Christiania den 12—18 Juli 1856. Christiania,
Werner & C. 1857. 658 pag. med 34 pag. Anhang. 8:0.

(Forts.)

3. Ofversigt af de inom Skandinavien hittills kanda
arter af sligtet Betula. Af L, M. Larsson. — Under
denna titel meddelas en fullstindig monografi dfver detta pa
sednare tider mycket bearbetade och omtvistade slagte; vi
vilja har meddela diagnoserna pa de upptagna arterna och
de grupper, i hvilka de férdelas:

I. Arbores s. EHacelse: arter med i den fruktbirande
aldern kortare eller lingre kronstam; bladen grenigt-adriga
d. v. s. bladets. sidonerver raka och ganska tydliga anda till
hufvudsagtindernas spetsar, adernitet mellan sidonerverna
fint, derfore mindre skarpt i 6gonen fallande, och aldrig
framtridande défver bladytan; bladen merendels af injukare
konsistens, tunna och bdjliga.

A. Stirps: B.. verrucose:, Blad; bladskaft, och unga
“ott utan | har;, de sistndmnda, tatt "bestrédda. med kadiga
vartor och desammas blad med stark vax-afséndring.

‘l. B. verrucosa Etirh.: bladen rutformiga, langspetsade,
hvasst dubbelsagade,’ langskaftade; honhiingen‘ ‘cylindriska,
tjocka, langskaftade, hiingande; honhingets fjall smal-.och
amerendels. \lang-skaftade,: mellanfliken fran. en dggrund bas
hastigt afsmalnande mot den trubbiga spetsen, liggande Ofver
de ofriga flikarnes sidor;. sidoflikarne horizontalt utstaende
eller nedbéjda, mycket vidgade och rundade, krok- och nat-
adriga, fint harbriddade; nétterna elliptiska eHer omvandt
agorunda, omgifna. af en ayebals bredare vinge, som aartill
stiftens spetss ©.

Var. ar buscula: bladen pagelstoraed mera yon oa eee
mycket kort, spetsade, med mycket. breda och kortspetsade
naygtander. — Uppland, Dalarne o. s. v.

Former med flikiga blad aro: lobulata’ (Wermland),
pinnatijida (Westergothl., Smaland) och daciniata (Dalarne).

Bw. Stirps: B. grutinose@: Blad, bladskaft. och .unga
skott mer eller. mindre. hariga; skott och blad;utan vaxaf-
Rang ERE, | mt
Heeroleuilea: Honhingets fjall -ojemnt 3-klufna
med “Sidofikarne tillbakabéjda, “horizontalt’ utstaende eller
mycket korta utsperrade, rhombiska eller utat urnupna. ”

2. B. carpatica Waldst. et Kit.: bladen aggrunda
eller rutformiga, spetsiga, dubbelsagade; honhangen cylindri-
ska, langskaftade, hangande; honhingets fjall merendels kort-
skaftade, mellanfliken’® fran en’ aggrund bas afsmalnande till
en trubbig spets, eller aflangt triangelformig; sidoflikarne
nedbéjda eller utsperrade, n. horizontelt utstaende, utat ur-
nupna, ‘starkt harbraddade; nétterna omy. aggrunda, omgifna
af en vinge, som ar af nétens) bredd eller understundom’ na-
got bredare, naende till dess spets och alltid kortare an stif-
tens spetsar.

Dessa manga former med olika blad kunna indelas sa-
funda:

«, Storsta bredden_ mellan bladets midt och dess’ bas
(B. pubescens W.) —

Ba tS. » ‘vid bladets midt(B. odorata Bechst.)
och dessutom med utdraget vigglik bas (B. davurica Ball. p.p).

Var. oxyacanthifolia: bladen inskurna med trubbiga fli-
kar. (Smaland, Wermland).

Var. microphylla: bladen nagelstora, bredt aggrunda
spetsiga (Umea Lappm., Dalame, “Nerike, Stockholm, Gé-
theborg).

b. Dactylolepidee: Honhiingets Hall fingerlikt 3-klufna,
alla flikarne rigtade framat, mellanfliken inerentets langst,
sidoflikarne vanligen afrundade.

147

oo 3. B.. glutinosa. Wallr.:,. bladen. rundadt Aggrunda,
kertspateade. titt och, grundt. dubbelt-naggsagade; honhdngen
cylindriska, tatblommiga, kortskaftade och uppriitta; honhan-
gets fjall merendels, langskaftade, fingerlikt 3-klufna,, starkt
nerviga; mellanfliken merdndels langt utdragen, smal, aflang
och trubbig; sidoflikarne afrundade, breda, mer ellen: mindre
utstaende och kortare dn mellanfliken (nagongang lika breda
och langa som mellanfliken. och saledes med: densainma’ lik-
formiga) och starkt harbriddade. Notterna omy. aggrunda,
omgifna af en nedifran smaningom utvidgad vinge, som upp-
till ar nagot bredare dn ndten och naende till stiftens. halfva
lingd.

sheet typica: lodes randadt, 3 igg sate och hopbinssae n.
oskaftade och uppratta,.

p davurica Pallas. (enl. Ledebas bladen utdraget rut-
formiga. eller med: lang: vigglik bas. och. tyiirt afsmalnande
till en kort. spets..

Forma; pendula: bladen irk desaeat rutformiga; honhingen
lingskaftade, liksom.de smala grenarnes -haingande.
iden tats DB: _subalpina n.sp.i. bladen. aggrunda eller sphdigen
rhombiskt aggrunda, merendels kortspetsade, djupt och hvasst
dubbel-naggsagade . med. utstaende. sagtinder; honhingen cy-
lindriskt klubblika, taitblommiga, kortskaftade och uppritta;
honhiingets fjall. langskaftade, grofnervyiga, fingerlikt 3-klufna,
af -merindels svartaktig firg, tatt. smaludna och i. flikarnes
kanter langt och. tiatt hariga; mellanfliken merendels, langt
utdragen, triangelformig; .sidoflikarne. afrundade, merendels
bredare an mellanfliken, elliptiska eller rhombiska: notterna
bredt omvandt-aggrunda, omgifna.af en vinge, som ar af.né-
tens bredd eller nagongang. bredare, naende till nétens spets
eller’ nagonging till, stiftens spetsar,.— Forek. i. Sveriges
och Norges fjalltrakter. —. Latt. skild fran. foreg, genom bla-
dens. skarpspetsade och mycket utstaende sagtiinder, de klubb-
lika, svartaktiga och titlunda hingena, derigenom. att ner-
verna. pa bladens undra sida yid .torkning oftast svartna,
genom sitt. egendomliga utseende och geografiska utbredning.
IL. Frutices s, stirps B. intermedi: higvaxta buskar,
som siitta frukt forst vid ungef. 3 alnars hiéjd; bladen till
konsistensen, fasta, tjocka och liderartade, med sidonery erna
icke mot kanten raka utan bagformigt béjda och nagongang
forsvinnande, forran de uppnatt bladkanten; adernatet mellan
dem. bredt och i Ogonen fallande; bladen pa. éfre sidan. och
ganska... ofta.. pa undre, sidan upphajat nerviga och adriga,
hvilket férhallande isynnerhet tydligt. visar sig pa yngre exem-
plar. dv.) s.. till fyra_alnars .hojd.

5, .B. intermedia. Thomas:. grenarne grasv arta, taitt
bestrodda med resinésa vartor; bladen yundadt-hjertlika, na-

148

stan njurlika, eller mycket bredt aggrunda, med utdragen,
ehuru kort, spets, pa bada sidor kadprickiga, isynnerhet’i
yngre tillstand med stark vaxafséndring; honhangen uppratta,
merendels langskaftade, langre an skaften, cylindriska; hon-
hangets fjall rundadt-vigglika, merendels kortskaftade, ojemnt
fingerlikt 3-klufna, grofnerviga; sidoflikarne framat rigtade,
vanligeén med hvarandra parallela, bredare dn mellanfliken,
n. rhombiskt elliptiska; mellanfliken vanligen mycket langre,
jemnbredt triangelformig, trubbig; nétterna bredt omvandt
agerunda, omgifna af en smal eller med néten lika bred,
nedom stiftens faistepunkt utgaende vinge. ete J.
Var. Norvegica: bladen rhombiska med kort spets eller
n. trubbiga, med breda, mera grunda och framat rigtade
naggtdnder, hvilka aro tvart afrundade mot den korta spet-
sen eller trubbiga; hangefjallen aro langt skaftade, djupt fin-
gerlikt 3-klufna. — Vid foten af Tryssildfjeld i Norige.
Denna art; som dr allmant utbredd éfver norra Sverige
och hela Norge, har hos oss hittills varit forvexlad an med
B. glutinosa Wallr. och verrucosa Ehrh., an med B. alpe-
stris Fr., an ansedd sasom en hybriditet af B. glutinosa
och B. nana. ) |
6. B. pallescens u.sp.: grenarne bagformigt uppstigande,
n. enkla, n. utan resinésa vartor; smagrenarne mycket korta
och ringformigt kndliga; bladen pa tvaren bredare, n. cirkel-
runda, trubbiga (eller med mycket kort spets), lifligt ljus-
gréna utan alla resinésa vartor och vax-afséndring, pa un-
dre sidan blekt blagréna; med en tjock blagrén afséndring,
upphijdt nerviga och adriga, bredt och utstaende naggade,
naggtinderna trubbiga eller ganska kort spetsade; honhan-
gen n. oskaftade, cylindriska; honhangets fjall rundadt vigg-
lika, ganska kort skaftade, grundt fingerlikt 3-klufna, flikarne
rigtade framat, tatt smaludna och i kanten starkt hariga;
medlersta fliken jemnbredt-aflang, trubbig, nagot langre an
sidoflikarne, hvilka aro n. lika breda som mellanfliken, utat
snedt afrundade eller urnupna; ndtterna bredt omvandt agg-
runda, omgifna af en uppat utvidgad, med néten lika bred
vinge, som nar fill stiftens fiastepunkt. — Norges ‘fjall-
trakter. | nial -
‘7, B. alpestris Fr.: grenarne rakt uppstigande, gra-
svarta, bestrédda med resinisa vartor; smagrenarne utdragna,
i yngre tillstand tatludna; bladen rundadt-vigglika, med af-
rundad trubbig spets, kort skaftade, ofvan moérkgréna, under
bleka, isynnerhet pa undre sidan kadprickiga, trubbnaggade,
nagétinderna jemnbreda, trubbiga, sallan med kort spets;
honhangena merendels langt skaftade, cylindriska; honhangets
fjall fingerlikt 3-klufna; flikarne framat rigtade, utsperrade,
jemnbreda och likforiniga; mellanfliken vanligen’ langst, ‘not-

149

terna nistan cirkelrunda eller bredt elliptiska, omgifna af en
vinge, som ar oftast smalare an néten och ej naende dess
spets. — Teml. sillsynt: i Sveriges och Norges: jal och
nordliga trakter. |

Ill. Humiles: Laga: buskar, som siitta frukthangen fran
% alns hdjd och derunder och sallan' na en hojd af 3 al-.
nar;. bladen vanligen af fast konsistens, tjocka och laderar-
tade; sidonerverna icke mot kanten raka, utan béjande sig i
krokar och i bage, ofta alldeles forsvinnande, forran de na
bladkanten samt pa bladens défre sida ‘otydliga; adernatet
mellan sidonerverna mycket bredt, pa bladens éfre sida ofta
otydligt, men pa den undre: skarpt framtradande, hvarfore
bladen aro: pa undra sidan taitt och sardeles upphdjdt adrigt-
—
| lobes lig dee s. St. B. intinticls Honhangets fjall
aeutie 3-klufna. med: sido-flikarne afrundade och kortare an
mellanfliken, mycket: fran densamma utsperrade och oftast
horizontalt utstaende, utat urnupna eller rhombiska.

8. B. fruticosa Pall.: grenarne utdragna, i,yngre. till-
stand titt smaludna, har och der bestrédda med resinésa
vartor; bladen aggrundt-elliptiska eller aflanga, med. utdra-
gen spets, hvasst: dubbel-naggsagade, med utstaende, n. bredt
triangelformiga sagtinder, tjocka’ och fasta, pa undre sidan
hvitt blagréna eller mycket bleka, med en :tjock blagrén af-.
séndring, hir och der glandelprickiga; bladskaft ‘och hufvud-.
nerver ‘ isynnerhet pa: undre. sidan hariga; honhangen. cylin-
driska, -tydligt och teml. langt skaftade, uppratta; honhangets
fjaill- utdraget vigglika, merendels. langt skaftade och grof-
nerviga, ojemnt och djupt: 3-klufna; mellanfliken jemnbredt-
aflang, langt utdragen; sidoflikarne starkt utsperrade eller
horizontalt' utstaende,. korta, utat merendels snedt afhuggna
eller urnupna, féljaktligen n. rhombiska; nétterna bredt om-
vindt-aggrunda, omgifna af en vinge, nagot smalare an né-
ten, uppat utvidgad och merendels naende till stiftens halfva
langd.. — Smaland vid agate; och dessutom odlad: vid
Stockholm.) |

Dd. Dactylolepider : $8. By nane: Honhingets fjall
jemnt 3-klufna; alla flikarne rigtade framat, n. lika langa,
jemnbreda eller jemnbredt-aflanga och likformiga.

9. B. humilis Schrank: grenarne smala, uppratta,, n.
glatta, tatt bestédda med gula kadfulla vartor; bladen run-
dadt-aggrunda: eller aggrunda med kort spets, hvasst -n. en-
kelt. naggsagade, med utstaende sagtinder, tunna, pa undre
sidan bleka och opunkterade eller utan kadprickar; honhan-.
gen tjocka, n. aggrunda, n. oskaftade uppratta; honhangets
fjall bredt vigglika, kortskaftade, jemnt och djupt fingerlikt
3-klufna; alla flikarne jemnbreda eller jemnbredt-aflanga,

150

likformiga; mellanfliken -nagot langre in: de mot spetsen van-'
ligen nagot’ afrundade sidoflikarne;. nétterna bredt-aiggrunda
eller elliptiska;“omgifna afen vinge, som ar halften sma=-

lare ain néten och knappt naende dess spets. + ‘Smaland:

ocli odlad vid Safstaholm-i Sédermanland. Atk
40. B. nana lL.: grenarne utdragna, taitt smaludna,
grasvarta, “utan gula~ kadprickar; bladen n. cirkelrunda,: pa
tviiren bredare, eller rundadt-vigglika, i spetsen mycket af-!
rundade, trubbigt naggade, naggtinderna afrundadt-trubbiga,
pa undre sidan blekare-och opunkterade; honhangen tjocka,
uppritta, oskaftade eller kortskaftade; honhangets fjall bredt:
vigglika, nagot langskaftade, jemnt och djupt fingerlikt de-
lade; alla flikarne likformiga, aflanga, mer eller: mindre ut-
staende; ndétterna rundadt eller mycket bredt omvandt agg-)
runda, omgifna af en vinge,.som dr till halften eller annu
smalare fin néten och naende till dess spets. )

‘Forma alpina: Jangvaxt, efter marken krypande buske

med mycket sma blad, som hafva naggtanderna utstaende och
merendels kortspetsade. . y 38

IV. Blommans:Metamorphos af Daniel Miller.. Da
grunddragen af férfattarens asigter:1 detta dmne redan finnas
anférda i Bot. Not- 1856 N:o 1 och 2 samt da nagot utdrag’
ur denna afhandling knappast ar méjligt, fa vi har inskrinka
oss’ till’ blotta omnamnandet af densamma. i parrtbhataa

« W.° Plantegeograjisk Sammenligning imellem- Dovre-
field og: Val d’Eynes med omliggende Fjelde i Ostpyre-
neerne af-M.: N. Blytt. — Under denna titel lemnas en’
genomférd jemnférelse mellan dessa’ trakters olka vegetation
jemte forteckning pa de arter, som hittills aro anmarkta pa
dessa’ begge stallen. Sasom resultat: haraf anforer: forf. fol-
jande:|*Betraktar man--vegetationen:i begge dessa trakter,
tier man att: de naturliga familjerna dro med higst fa undan~
tag’ désamme; Dovreeger neml.:62 och Kyna~dalen ,55. fa-)
mniljer,‘af hvilka 49) 4rd. gemensanima. — Arternas-antal ar
pa Dovre 475 och i Eynadalen 476, af hvilka 183 gemen-
damina’ for begge trakterne. Man -finner haraf, ‘att den Syd-

Huropeiska fjalltrakten i imtet hanseende, oaktadt ungefar 20,

br. graders .sydligare lige, iir- mycket rikare an den Nord-'
Buropéiska *),. Man farsdock icke hiraf draga den \slutsat-
sen, att alp-vegetationen pa Norges fjall ar pa det hela 'ta-
get lika’sa rik och omvexlande:som: pa Pyreneerna. Hos oss
ay denna) vegetation mycket mera enformig. .Man maste resa

*) Manne: ‘ej detta: resultat: mastectill en. de) tillskrifvas den om-
standigheten, att) Dovrestrickan.intager - en » betydligt, stérre areal an’
den skildrade Val d'Eynes? omef ogotediRefiie amnbuii-~t

151

fran’ nordliga» delen, af. Christiansands stift. anda till Guld-.
brandsdalens: fjall, forriin! man» finner nagon mera i égonen
fallande | olikhet’i | fjall-vegetationem:». Fran Dovre visar sig
mot norden samma enformighet anda till Vest-Finmarken,
hvarest férst en och annan fran 6ster inflyttad vaxt bérjar:
visa sig. I Pyrenzerna deremot finner man under en dags
resa fran éster till vester, eller tvartom, en mycket omvex-
fande ‘och olika vaxtlighet. — Faster man sig vid vegetatio-
nens frodighet och mangden af individer, torde Dovre-trak-
ten, isynnerhet. till félje af sin vattenrikedom och fuktighet,
gora Eyna-dalen forsta platsen stridig, och med ‘hansyn till,
kryptogamerna finner man den Syd-Kuropeiska trakten vara
ytterst fattig i jemnforelse med Dovre, hvarest man verkli-
gen, kan antaga, att det. finnes 3-4 ganger sa manga arter
ladwaaOCh AOWNOSSON os oo te. abn depart |
_. Bland .dfriga uppgifter, som, férekomma i detta verk, |
torde hir..blott bora namnas, att Prof. Steenstrup inom
den Zoologiska sektionen visade, att de egendomliga utvaxter
pa. bladen af. bjérken, boken,alen,,linden..m. fl, vaxter, af
hyilka: flera. blifvit. beskrifna sasom svampar,tillhérande slag-
tet ‘Phyllerium, leda sitt..ursprung fran, sma djur (Phytoptus
Dug), -hvilka.:enl,. St. -troligen aro. larver, mahanda tillhé-
rande mycket. olika slagten,. | , *
For éfrigt kanna vi ej. annat. dn beklaga, att korrektur-
lasningen ‘af de» Svenska’ afhandlingarne lemnar mycket. Ofrigt:
att ‘énska, da de aro i hég grad vanstallda af tryckfel. »
hue PGS ES 1D «srs Scalia teed Th. Fr.

Strédda Underritt telser..

- Pleris. aquilina sdsom fédo-dmne.. Rotstocken af denna» wixt, |
hvilken ‘innehaller, mycket starkelse och’ vaxtslem, har nigra ganger i>
Europa och Sibirien blifvit. anvand for att: bereda: ett slags groft bréd,
Likaledes» har | Forster :meddelat) underrattelse derom, ‘att. infédingarne
pay Nya’ Zeland. hemta, en -stor :del af sin féda fran: rétterna eller rot-
stockurne uf ormbunkar.). Man vet otillka, att: bland de-olika:arter,
som» birvid anvindas, ifven finnes en: Pleris, sd lik P. aquilina,: att.
mam betraktar, den blott. och bart sisom en varietet, at: hvilken man
gifvit: namnel esculenta... Alla dessa omstindigheter hafva féranledt den
Engelske. Botanisten. Berkeley att: underséka beskaffenheten af det fo- |
doimne, som. P.) aquilina kan Jemna. Han rostadederfore nigra rote -
stockar af densamma och fann, att de visserligen kunde flas, men
dock utgiorde en ganska obehaglig féda i anseende till sin klibbiga
massa och mindre angenima smak. Da han emellertid ansig, att do
skulle blifva’ mycket smakligare, om man kunde befria dem: fran deras
slemmiga bestinds-dél, than ‘rifva’ ett: arital férut’tvittade och ren-

152

sade rotstockar, dervid undvikande att vidréra de tvenne stora karl-
knippen, som genomlépa -desamma. Den. s&lunda ‘erhallna massan
lades i vatten, hvilket efter 24 timmars férlopp hade blifvit utomor-
dentligt slemmigt och hade en brun-gul firg. Man afhallde detsamma,
hvarefter massan ater begéts med nytt vatlen, hvilket férblef ofargadt,
Efter ny, afhallning lit man massan torka och sammanknadade deraf —
en kaka, hvilken graddades.: Man erhbdll pa detta. satt ett groft men
fullkomligen vilsmakande b:éd, mycket battre, sdger Berkeley, och fér-
modligen ej mindre fédande 4n det af Cassava. '

— Medel ait déda mal i herbarier. For att forstéra dessa obe-
hagliga giaster, for hvilka vaxtsamlingar dro utsatta, har man med
stérre eller mindre framging anvandt 8tskilliga medel. Det sdkraste
af alla synes vara att 6fverstryka vaxterna med en lésning af qvicksilf-
versublimat, emedan den derefter ar for alltid skyddad mot dessa
shadedjurs angrepp. Detta medel saknar dock ej sina obebagligheter,
och isynnerhet da herbarierna férvaras’i boningsrum, torde det flygtiga
gift, hvarmed man sékt bevara vadxterna, litt kunna 4stadkomma for
helsan skadliga féljder, hvarférutan det dfven ar férenadt med ett
icke obetydligt besvar att sarskildt’ bestryka hvyarje vaxt-individ
med detta dmne. Vill man deremot &tnéja sig med att déda de ska-
dedjur, som redan inkommit i ett herbarium, har man nu bérjat att
anvinda kolsvafla, ett Amne, som redan vunnit stort fértroende sasom ett
fullkomligt férstérande medel mot de insekter, som anstalla férharjnin-
gar i sades-magasiner. For att vinna det afsedda malet innesluter
man de vaxtpackor, som skola fran mal befrias, i en s& tat tradlada
som méjligt, i hvilken man i en sarskild afdelning inhaller en portion
kolsvafla.. En: utférligare beskrifning pa den Sndamilsenligaste kon-
struktionen af denna lada och pa fdrfaringssittet vid denna operation,
ir for vidlyftig alt har anfora; vi bdnvisa i detta afseende till Bulle-
tin de la Société Botanique de France 1858 p. 117—122, der de
finnas fullstandigt’angifna. -Hér m3 vara nog-att nimifia, att kolsvaf-
lan hastigt {érvandlar sig i en gas, som genomtranger alla de- inlagda
buntarne och si grundligt forstér alla deri befintliga djur, att icke ens
de outklickta aggen skonas. Eburuvél man ej pi detta satt for all-
tid kan befria vaxterna fran alla vidare obehagliga pihelsningar, an-—
gripas. de dock betydligt mindre och forst efter langre tid forlopp, sd
att en dylik operation blott torde ungefar hvart femte ar behéfva
upprepas. — Ett annat férfaringssitt ar att inlagga vaxtpackorna i
en ugn, som blifvit upphettad till omkring 70 graders varme, hvari-
genom alla insekter och deras 3gg inom kort fullkomligt férstéras.
Harvid maste man dock naturligtvis iakttaga den férsigtigheten att sd
hardt som miéjligt hopbinda packorna, emedan de deruti befintliga
vixterna i motsatt fall ltt blifva skrynkliga och férderfvas. |

AO AIR Tir Ee I IN OPA I ITs 5 RR o
UPSALA, wauustrim & c. 1858.

SAT ARISES: HOTISER

UTGIFNE AF
N:o 40. PR. Me. PREES. Oktober.

$SSSEs 1x07 allot 1G

INNEHALL: ORIG-AFHANDL.: 0. Rov. Fries: Om trakten mel-

- Jan Torne&i- orh Calix-elfvars nedre Jopp i vaxtgeografiskt hinse-
ende, — LITTER.-OFVERS.; J.,.E.Zerzersmepr:, Plantes Vasculai-
res des Pyrénées Principales. — PERSON.-NOTIS.: M. N. Bryrr. —
Sodkande till larareplats i Naturalhist. i Hudiksvall. — STRODDA
UNDERR.: Trapa natans. — Bilaga. ~

@riginakt-Afhandiings. |

on trakten mellan Tornea- och Galix-clfvars nedre lopp i -
vaxigeografiskt hanseende

af O. Ros. FRIES.

.. Under det att Sveriges fjilltrakter arligen besdkas jaf.
resande botanister, hvilka derifran: hemféra rika skérdar, till
folje hvaraf dessa nejder ingalunda kunna raknas bland de
minst undersékta i vart land, hafva det nordliga Sveriges
kusttrakter, egentligen WVester- och Norr-botten, hvilka; ej
hafya samma lockelser att. erbjuda, helt och hallet blifvit
lemnade utan undersékning. Sa ar atminstone firhallandet
med den trakt, jag nu gar att omnimna, ty med undantag
af den om det nordliga Sveriges flora i allmanhet sa hégt
fortjente, Prosten L. L. Lestadius, hvilken om denna trakt
lemnat, .nagra, ehuru fa, uppgifter, hafya, savidt. férf. har
sig bekant, blott tva eller tre botanister sa att siga i fir-
bifarten har antecknat en eller annan vaxt. — Visserligen
var att, formoda, det: landet, sasom.saknande all fjillnatur,
skulle, till félje af sitt nordliga. lage. hafva fdga, af: nagot,
stérre. varde, att, erbjuda, om ock en och) annan utmarktare,
art der skulle kunna antraffas.—.men afven kainnedomen. af
hvilka sydliga, vaxter forma framtranga anda, hit upp,: kunde,

154

naturligtvis ej] vara utan nytta och intresse. — Det var af
detta skal jag begagnade mig af Grossh. och Ridd. J. Berg-
man O:sons i Stockholm godhetsfulla inbjudning att pa hans
egendom Bjérkfors (belagen vid sammanflédet af Sangis- och
Korpik-elfvar, omkring 2 mil fran Calix-, 4 fran Tornea-
elf) tillbringa sommaren och derifran anstiilla utflygter i trak-
ten mellan dessa elfvar. Under mitt vistande hirstides un-
derlittades mina undersékningar betydligt genom den ut-
mirkta hjertlighet. och vialvilja, jag af sonen, Grossh. J. A.
Bergman och dess alskvairda familj fick atnjuta, utom det
att derigenom sommaren fér mig blef i hégsta grad behaglig
och angendm. | |

Vi vilja nu med nagra ord antyda grunddragen i trak-
tens vegetation och naturliga beskaffenhet, for att sedan 6f-
verga till uppraknandet af de Cotyledonez och Filices, hvilka
harstiides blifvit anmarkta.

Hela denna trakt kan med skal saigas ega en akta norr-
landsk natur. Vidstraickta och ddsliga barrskogar, uppfyllda
af talrika karr och myror samt har och der afbrutna af
skogssjéar (har bendmnda ’’trdsk”), asar och lagre héjder,
genomskurna af stérre och mindre vattendrag — dermed 4r
teckningen fardig. Landet, som vid kusten nastan ar ett
lagland, héjer sig smaningom och blir mer kuperadt, ju langre
man afldgsnar sig fran kusten, utan att likval bergen vid
Ofver-Calix, beliget 7 mil uppfor Calix-elf, hunnit nagon’
betydligare héjd. Langre upp mot norr straéckte sig ej min
fard, och hair kan landet féga mer 4n vid kusten sagas hafva
antagit fjillnatur, afven om nagra fa med elfven nedkomna
vixter, sasom Astragalus alpinus, Eriophorum capitatum
0. s. v. antyda, att man kommit fjallen narmare. — Sasom
férut naimndes, betickes landet nastan alldeles af dystra barr-
skogar, hir och der uppblandade med léftréd: bjérk (isyn-
nerhet kring Bjérkfors, sasom namnet antyder, ymnig), asp
och ronn. Marken tackes hair hufvudsakligen af en miangd
Ericinee, Linnea, Melampyra, Trientalis, Rubus ideus ,
Empetrum, Equisetum silvaticum, Majanthemum, atskilliga
Gramineew och Fidiees, i synnerhet Lycopodia.. Nagot ri-
kare fro de talrika karren, der bland’ traiden tillkomma
Alnus incana, Salix pentandra’ och caprea samt nagon
gang haiggen. Har forekomma ymnigt Galium trifidum, Me-

fell

a a

155

nyanthes, Ranunculus lapponicus, Viola suecica, Dro-
sere, Epilobium palustre, Rubus Chamemorus, Comarum,
Andromeda polifolia, Salix cinerea, aurita, depressa, myr-
tilloides, Ledum, Betula nana, Juncus stygius, Calla,
Scirpus cespitosus, Eriophora, en stor miangd Carices,
Splachnum luteum m. O. Men dessa karr aro dock higst
enformiga och hvarandra fullkomligt lika (ett undantag hari-
fran gor den ej langt fran Bjérkfors belagna ”Nilsmyran”,
der atskilliga sillsyntare vaxter antraffades, sasom Drosera
obovata, Rubus castoreus, Saliv versifolia, Orchis incar-
nata, Malazxis paludosa m. fl.). — Det ar egentligen vid
de flerestides utomordentligt skéna elfvarne, som vegetationen
antager en mera omvexlande och yppig gestalt. Hair frodas
i brokig blandning atskilliga hégvaxta Hieracia, Valeriana
sambucifolia, Galium palustre, Veronica longifolia, Cor-
nus suecica, Thalictra, Caltha, Trollius, Geranium sil-
vaticum, Chamenerion, Rosa cinnamomea, Salices, i syn-

- nerhet den vackra phylicefolia, Alnus incana och barbata,

flere gréfre Carices, Calamagrostis lapponica, phragmitoides
och den ofta manshéga elata, Milium, Digraphis m. fl.,
hvartill komma de i sjelfva floden vaxande Batrachium pel-
tatum, Nymphea, Nuphar luteum, Myriophyllum alterni-
florum, Sagittaria, Potamogetones, Sparganium ajine och
simplex, Scirpus lacustris m. fl. Atskilliga af de sistniimnda
férefinnas afven i sjéarne, der dessutom tillkomma Phrag-
mites communis och IJsoétes samt mera sillsynta. Lobelia,
Nuphar intermedium o. s. v. — Pa angar aro allminnast,
utom Graminee, Achillea Millefolium, Solidago, Ta-
raxcacum, Leontodon autumnalis, Euphrasia officinalis,
Rhinanthus minor, Carum Carvi, Ranunculus acris och
auricomus, Silene inflata, Melandrium diurnum, Chame-
nerion, Rubus arcticus, Spirea Ulmaria, Trifolium pra-
tense och repens 0. sv. — Akerogriisen aro hégst fa —
kornet, hvilket har mognar pa 8 veckor, odlas niistan ute-
slutande; blott undantagsvis sas nagot litet rag, hvilket dock
ofta.ej hinner till mognad; hafra mognar aldrig — neml.,
utom:nagra mera siillsynta, nistan endast Galium Aparine —
infestum, Galeopsis Tetrahit och versicolor, Brassica cam-
pestris, Spergula arvensis, Polygonum Convolvulus. — Af-
ven antalet af ruderat- och pa odlade stillen firekom-

156

mande vaxter dr i jemnférelse med mellersta Sveriges obetyd-
ligt: dock qvarsta annu allminna Artemisia vulgaris, Car=
dwus crispus, Crepis. tectorum, Asperugo, Plantago major,
Anthriscus silvestris, Sisymbrium Sophia, Erysimum chei-
ranthoides, Capsella, Thlaspi arvense, Stellaria media,
Polygonum aviculare, Urtica dioica, Chenopodium album
ech nagra andra. — Skirgarden, hvilken till félje af Jandets
héjning arligen férstoras, har visserligen en egen vixtlighet,
men dels till félje af det nordliga laget, dels och isynnerhet:
till folje af vattnets af de manga och stora har utfallande
elfvarne hirrérande ringa salta, ar hafsvaxternas antal ‘be-
tydligt férminskadt. De egentliga hafsvaxter, som har fé~
rekomma, dro endast Silene maritima, Stellaria crassifolia;
Halianthus, Hippophaé, Juncus balticus, Carex glareosa,
norvegica, Elymus arenarius, Aira bottnica. Forofrigt
fitnas har endast i skaren atskilliga arter, hvilka val ej aro
hafsvaxter, men fér sin fortkomst hir uppe tyckas behéfva
det mildare hafsklimatet, sasom Hrysimum alpinum, Bar=
barea stricta, Sagina nodosa, Ribes nigrum, R. rubrum—
silvestre, Sedum acre, Lythrum, Fragaria vesea m. fl: Den
Ofriga vetetationen pa hafsstranderna utgéres af samma vax-
ter, som kring sjéarne, sasom Pedicularis palustris, Caltha,
Triglochin palustre, Alisma, Scirpus palustris, hvartill
stundom’ kommer den skéna Glyceria pendulina. Q

- Salunda dro nu traktens utmarkande vaxter (d. v. s.de
allmannare och vegetationens fysiognomi hufvudsakligen be-
stimmande) ungefarligen genomgangna. Vi borde nu mahanda
upprikna dess mera utmirkta eller rara vaxter, sasom Nu-
phar intermedium, Dianthus superbus, Rubus castoreus,
Salix versifolia, Calypso, Calamagrostis elata m. fl., samt
flera férr ej si langt mot norr anmarkta t. ex. Lobelia, Tri-
folium hybridum, Atriplex hastata, Malaxis paludosa, Bu-
tomus, Lemna minor o. s. v., afvensom atskilliga, hvilka
man kunde vanta har forekomma, men hvilka af mig ej kunde
patriffas och sal. atminstone kunna raknas bland de sall+«
syhtare, hvaribland Actiea; Geum rivale, Lisiera cordata,
Careativida & helvonastes, Selaginella och ‘andra! *).'

-*) Harvid bor’ anmirkas, att hiskittiga vaxters “frinvaro’ kan hare
ledds Tran bristen ‘pi tjentiga lokaler: st. ex. saknas alla’ med 1éf-
skog beiaickta’ berg” med saftiga slutthing gar, hvadan Atskilliga Tandvax~

157

Men for att ej pa férhand beréfva den féljande for-
teckningen det lilla intresse, den mojligen kan ega, under-
lata vi detta och Ofverga nu genast till uppraknandet af
traktens hittills kinda plante, vaseulares. — Dock vilja vi,
innan vi harmed bérja, anmarka, att annu sakerligen at-
skilliga arter har finnas férdolda —- dnnu de sista dagarne
af var vistelse hiarstades togos nagra forut ej] anmarkta —
da vi blott en sommar gjort excursioner i trakten och de
anteckningar, som férr derom funnos, dro ‘hégst torftiga.

Synantheree. Rich.

Chrysanthemum Leucanthemum L. h. 0. d.

Matricaria inodora L. t. a.

Achillea Millefolium L. a.

Tanacetum vulgare L. h. 0. d.

Artemisia vulgaris L. a.

Senecio vulgaris L. r. (Tornea stad.)

Gnaphalium uliginosum L. t. a.

— silvaticum L. h. 0. 2

Antennaria dioica (L.) ¢. v. corymbosa. a.

Erigeron acris L. t. a

Solidago Virgaurea L. a.

Centaurea Cyanus L. h. o. d.

Carduus crispus L. a. — Af denna forekommer vid Bjérk-
fors blandad med hufvudarten en form med blekréda
blommor, analog med Melandr. diurn. — carneum.

Cirsium arvense (L.) r. {Bjérkfors.)

— heterophyllum (L.) h. o. 4.

Mulgedium sibiricum (L.) r. (Kukkola vid Tornea elf — ett
par ex.: Frist. & Bjérnstr.)

Sonchus arvensis L. r. (Espinara by.)

— oleraceus L.h. o..d.

Bs i communis L. (forma pubescens.) r. (Bjérkfors bland
sad.)

Grepis tectorum L. t. a.

Hieracium murorum L. a.

— —s cesium Fr. t. a.

— vulgatum Fr. t. a.

— rigidum Hn. r. (Bjérkfors vid Korpikelf.)
— tridentatum Fr. h. o. d.

— gothicum Fr. r. (med H. rigidum.)

ter, som 4lska stérre fuktighet, sisom Mulgedium alpinum, Actwa
Circea alpina troligen alldeles saknas.

158

Hieracium umbellatum L. t. a.
Taraxacum officinale Weber. a.
Leontodon autumnalis L. a.

Valerianee. Fr.

Valeriana sambucifolia Mik. t. a.
Sie V. officinalis ingenstides).

Rubraceee. Juss.
Galium uliginosum To bea add

— palustre L. a.

— trifidum L. t. a. (Vaxte pa nyuppodlade myror vid
Bjérkfors sasom ogras bland sdden.)

— Aparine L. — infestum (W. K.) a.
Caprifoliacee. Juss.
Linnea borealis L. a.
Campanulacee. Juss.
Campanula rotundifolia L. h. 0, d.
Lobeliacee. Juss.
Lobelia Dortmanna L. r. (Gaddtrask.)

Boraginee. Juss.

Myosotis lingulata Schltz. t. a.

— arvensis L. t. a. |
{Echinospermum Lappula (L.) r. (Bjérkfors bland rysk sid.) }
Asperugo procumbens L. t. a.

Labiate. Juss.

Seutellaria galericulata L. t. a.
Galeopsis Tetrahit L. c. v. pallente. a.
~- versicolor Curt. a.

Menyanthee. Mart.
Menyanthes trifoliata L. a.
Personate. L.

Linaria vulgaris r. (Bjérkfors; Sangis.)

Veronica longifolia L. h. o. d., isynnerhet utmed Tornea-
Sangis- och Calix-elfvar.
— serpyllifolia L. r. (Sags blott vid Haparanda, men
finnes trol. flerestades.)
— scutellata L. t. a.

Limosella aquatica L. t. a.

Euphrasia officinalis L. a.

159

Rhinanthus minor Ehrh. a.
Pedicularis palustris L. a.
Melampyrum pratense L. a.

—_ - gilvaticum L. t. a.

Lentibulariee. Rich.

Utricularia intermedia Hayne. h. o. d. (Till folje af den
starka varmen ymnigt blommande.)
Pinguicula vulgaris L. t. a.

Primulacee. Juss.

Lysimachia thyrsijlora L. t. a.
Trientalis europea. L. a.

Plantaginee. Juss.
Plantago major L. a.
Frangulacee. Endl.
Rhamnus Frangula L. r. (Vid Gaddtrask.)
Umbelliferce. Juss.

Anthriscus silvestris (L.) t. a.

Angelica silvestris L. t. a.

Peucedanum palustre (L.) h. o. d.

Cicuta virosa L. t. a. — Var. tenuifolia r. (Salminanti.)
Carum Carvi L. t. a.

Nympheacee. DC.

Nymphea alba L. t. a.
Nuphar luteum (L.) a.

— intermedium Ledeb. r. (Ymnig i Gaddtrask och for-
modl. andra sjéar i trakten — varierar visserligen till
blommornas storlek och bladskaftets form, men torde,
till dess karaktererna af den bredare utskarningen mel-
lan bladflikarne, den farade frukten m. m. visats ej vara
konstanta, béra anses sasom egen art, hvartill afven
dess egna geografiska utbredning synes beriattiga.)

Ranunculacee. Juss.

Ranunculus repens L. a.
— acris L. a.
— auricomus L. t. a.
— lapponicus L. t. a. (Uppgifves i Hns Flora
blomma i Augusti, ehuru den redan i medlet af Juni
har stod i fullt flor.)
ma Flammula L. t. a.
— reptans L. a.

160

Batrachium peltatum Fr. h. 0. d. i Korpik- och Sangis-elf.

Thalictrum rariflorum Fr. r. (Vid Tornea elf: Hartnians
F]. — Ett och annat exemplar, hvilket mahiinda hér
hit, togs Mies oe men atminstone sags den ingensta-—
des ymnigt.)
— flavum L. a. under flera former.
— | simplex Ly h. o. 4.

Caltha palustris L. a.

Trollius europeus L, t. a.

Crucifere. Juss.

Brassica campestris L. a.

Sinapis arvensis L. r. (Bjérkfors; Nasby-)

Erysimum alpinum (Sm.) h. 9, dai skargarden samt vid
Tornea, men alltid higst sparsam.
_—- cheiranthoides La.

Sisymbrium Sophia L, t. a.

Cardamine pratensis L. t. a.

Barbarea stricta Fr. h. 0. d. i skirgarden.

Nasturtium palustre L.:t. a.

[Neslia paniculata (L.) r. (Bjérkfors bland sid fran Ryss-
land.) /

Capsella Bursa pastoris (L.) 4.

Thlaspi arvense L. a.

Camelina silvestris Fr. r. (Bjérkfors.)

Subularia aquatica L. h. o. d.

Gruinales. Li.

Geranium silvaticum L. t. a. (Omkring’ Haparanda mycket

varierande, )
Oxdlis Acetosella. L. h. o. d.

Violariee. DC.

Viola tricolor L. — arvensis (Murr.) h. 0. d.
— canina L. — montana (L.) h. 0. .
— suecica Fr. a.

— palustris L. t. a.

Droseracee. DC.

Parnassia palustris L. t. a.
Drosera rotundifolia L. a.
—- wake pupae L. a.
— . *obovata Koch. r..(Nilsmyran vid Bjorkfors.)

Silenacee. A. Br. .

Silene inflata L. t. a.
— maritima With. r. (Qvarnén 1 Galiz skarg.; Hapa-
randa skarg.)

161

Melandrium diurnum (Sibth.) a.

Viscaria alpina (L.) ry. (Recktforsen vid Calix elf, ett
enda, ex.) . :

Dianthus superbus L. r. (Toxrnéas)

| Alsinacee. Bartl.

Stellaria nemorum GL. h. 0. d.
— media With. a.
— gramimea L. a. | ity |
— crassifolia Ehrh. r. (Vid hafsstranden till hoger
om Sangiselfs utlopp.)
— erassifol. — pdludosa Lest. r. (Angsmark till ven-
ster om vdgen halfvag$ mellan Sangis och Lappbicken
— ej langt, fran hufvudarten.)
~— longifolia Fr. t. a. |
Cerastium vulgatum (L.) a.
Halianthus peploides (L.) ry. (Haparanda skirg. Frist. &
~ Bjornstr.)
Sagina nodosa L. r. (Hallskaér i Calix skirg.)
— _ procumbens L Pas ae: 4
Spergula arvensis L. a.
—Lepigonum rubrum (L.) vr. (Neder-Calix pa "Fisket. sa

Elatinee. Juss.

Elatine Hydropiper LL.

— triandra Schk.
Ribesiacee. Reich.

Ribes nigrum L. vr. (Tornea skarg.: Hartm. Flora.)

— rubrum L. — silvestre M. K. r. (Svartskar och trol.
andra stillen 1 skarg.)

r. (Tornea enl. Hartm. Flora.)

Crassulacee. Juss.

Sedum acre L. r. (Svartskar; Hallskar).
Lythrariee. Juss,

Lythrum Salicaria L. x. (Tornea: Lest.; Salminanti.)
Onagrariee. Juss.

Chamenerion angustifolium (L.) — En varietet med allde-
les snéhvita blommor fans teml.. ymnigt pa skar utanfor
Salminanti. .

Epilobium palustre L. a.

Halorrhagee. Br.

Myrioph allen kite DC, h. 0. d. utefter Sangis-elf.
Hippuris vulgaris L. t. a.

-

162

Pomacee. L.
Sorbus Aucuparia L. t. a.
Senticose. L.

Rosa cinnamomea L. h. o. d. utefter Tornea- och Calix-
elfvar. Saknar nastan h. o. h. taggar; uppfor Tornea-elf
lar den vixa vild med fyllda blommor. .

Alchemilla vulgaris L. r. (Tornea.)

Rubus ideus L. 4.

— gaxatilis S. t. a. :

_— castoreus (Lest.) r. (Bjérkfors, pa tufvor i Nilsmy-
ran; Gdddtrisk. Denna vaxt, hvilken vanligen anses
sta R. arcticus narmast ("till érten knappt skiljbar”: Hn)
star, att démma efter ex. harifran, onekligen narmare R.
saxatilis (fran R. arct. skiljes den lattast genom de egna
blommorna, dfvensom bladen, som hos arct. aro trubbigt,
hos cast. hvasst sagade.) Da emellertid former lara finnas,
hvilka mer narma sig den forra, blir man Jatt frestad att
anse den for en hybrid mellan begge, hvilket mahanda
vinner stéd deraf, att den mera sallan sadtter frukt — har
kunde oaktadt noggrant sékande ingen enda antraffas.)

— arcticus L. a.

— Chamemorus L. a.

Fragaria vesca L. xr. (Angesorn och andra hafsdar.)
Comarum palustre L. a.
Potentilla anserina L. x. (Tornea stad; Neder-Calix.)
— argentea L. h. 0. d.
— Tormentilla L. h. 0. d.
Spirea Ulmaria L. a.

Drupacee. L.
Cerasus Padus (L.) h. 0. d.
Papilionacee. L.

Lathyrus palustris L. t. a.
Vicia hirsuta (L.) r. (Bjorkfors.)
— Cracca L, 4.
— sativa r. (Bjérkfors; Neder-Calix.)
Astragalus alpinus L. r. (Ofver-Calix, ymnig flerest. vid
elfven).
Trifolium pratense L. a.
— hybridum L. yr. (Bjérkfors.)
— repens L. a.

Ericinee. Juss.

Vaccinium uliginosum L. a.

Vaccinium Myrtillus L. a.
ete “tis idea Loa)
— ° Oxycoccus L. t. a.
Arctostaphylos officinalis Wimm. a.
Andromeda polifolia L. a.
Calluna vulgaris (L.) a.
Ledum palustre L. a.
Chimaphila uniflora (L.) rv. (Svartskar.)
Pyrola rotundifolia L. bh. 0. de ~
—' minor L. t. a.
— secunda L. t. a.

Empetree. Nutall.
Empetrum nigrum L. a.
Portulacacee. Juss.
Montia fontana. L. t. a.
; Polygonce. Juss.

Polygonum viviparum L. a.
— lapathifolium L. t. a.
~ aviculare L. a.
— Convolvulus L. t. a.
Rumex domesticus Hn. h. o. 4.
— Hippolapathum Fr. t. a.
— Acetosa L. a.
— Aecetosella L. a.

Eleagnee. Br.

Hippophaé rhamnoides L. r. (Haparanda skarg.:

& Bjérnstr.)
-Urticacee. Juss.

Urtica dioica L. a.
(U. urens ej sedd.)

Chenopodiacee. Juss.

Atriplex hastata L. r. (Haparanda, vid elfven).
Chenopodium album a.

Salicinee. Rich.

Populus tremula Li. a.
Salix pentandra L. t. a. (oftast trad.)

— amygdalina L. r. (Neder-Tornea: Hartm. FI.)

— Lapponum L. a. .
— caprea L. a.
— cinerea L. t. a.

163

Frist.

164

Salix aurita L. t. a.

—

ee

—

_—

laurina Sm.? Vid Grellsbyn i Gtver-Calix sn ‘rae
bladexemplar af en till utseendet ganska. egen Salix,
hvilka fullkomligt 6fverensstamma med den. har i Bot.
tridg. odlade laurina, men dock, sasom sterila, ej kunna
med sdkerhet tilliggas densamma.

phylicefolia L. a. i otaliga former, t. ex. smal-. ‘och
bred-bladig, med: ludna och glatta kapsler O».\ Bac :Ve

nigricans Sm. h. o. d. (Da denna. art har ar ganska
sparsam, den forra deremot ytterst allman, kan man
afven deraf sluta, att S. phylicefolia,. om hvilken det
i Linnes Fl. Su. heter: ”Habitat in pratis Westroboth-
nie,” ar densamma som den, hvilken sa nu benamnes.)

depressa L. t. a.

versifolia Wg. r. (Bjorkfors , i’ Nilsmyran.)

myrtilloides L. t. a.

Betulinece. Rich.

Betula verrucosa Ehrh. a.
— glutinosa Wallr. a.
— intermedia Thom. ‘enl. Larssons Monogr. r. (Mellan

Seivitz och Nikkala ggdr. — Synes vara en god-art.)

— nana L. a.
Alnus barbata C. A. M. t. a.

—-

incana Willd. a. — Af.dessa “arter,” hvilka har
utan grains tyckas sammanflyta, forekomma, otaliga for-
mer. Den utmarktaste bland dessa ar A. incana g hir-
suta Ledeb. ("8 hirsuta: foliis ellipticis v. suborbicula-
tis plerumque obtusis utrinque plus minus dense pube-

- scenti-tomentosis v. subsericeis. — A. hirsuta Turez.

Cat. Baikal. 42 1064:” Ledeb. Fl. Ross. vol. HI, p.
656.), hvilken for sina tjockt graludna, breda och trub-
biga blad utmarkta var. ymnigt fans viaxande pa Qvarnén
i Calix yttre skarg. och afven torde forekomma pa: an-

dra hafséar.

Myricee. L.

Myrica Gale L. h. o. d. (’allmain”: Lest.)

Coniferce. Juss.

Pinus silvestris L. a.
Abies excelsa DC. a.
Juniperus cammunis L. a. — Var. nana vr. (Holmar i Ha-

paranda skarg.: Bjérnstr.)

Equisetacee DC.

Equisetum arvense L. a.

! 165
Prpetctiin silvaticum L. a.
—' palustre L. t. a.
= — fluviatile L. t. a.
— variegatum All. h. 0. a.

Callitrichinee. Lk.
Callitriéhe verna Li. a
ea Characee. Reich.

Nitella flewilis (L.) rv. (Tornea, i elfven. — Kan dock ej
med sikerhet bestémmas.)

Orchidee. Ji uss.

Orchis maculata L. h. 0. d.
— incarnata L. r. (Bjérkfors, vid Nilsmryran.)
Cocloglossum viride (L.) r. (Nara Forsbyn vid Calix~elf. ve
Malazxis paludosa (L.) r. (Bjérkfors, i Nilsmyran.) |
Corallorrhiza innata R. Br. ch. o. d., men alltid ytterst
sparsam.

Calypso borealis Salisb. r. (Lir af Kand. Bjérken vara-ta-
gen omkring 1 mil uppfor Calix-elf, men narmare un-
derrattelse om stillet saknas.)

Liliaceee. Juss.

Convallaria majalis L. h, o. d. (Afven vid Ofver-Calix.)
Majanthemum bifolium (L.) a.
Paris quadrifolia L. h. 0. d.

A lismacee. DC.

Butomus wumbellatus L. h. 0. d. i Sangiself..—~ Denna art
torde har aldrig komma. till blomning,; da den oaktadt den
ovanlist starka sommarviirmen ej férmadde utveckla an-
nat 4n sma blomknoppar. Inom Sverige ir den ej férr
anmarkt norr om Medelpad, hvaremot den pa finska si-
dan &r funnen upp till Kemi.- Troligt ar sal., att den
fran Finland utbredt sig hit och vidare nedat Norrbot-
ten (vid Lulea har Stud. J. Waldenstrém funnit den ym-
nigt blommande). Férmodligen héra de af Prosten Le-
stadius i Bot. Not. 1856 p. 83—4 omnimnda bladen
af Scirpus lacustris afven hit. |

Alisma Plantago L. t. a. |

Sagittaria sagittifolia L. — tenuior t. a. Denna, sasom
det tyckes, for nordliga’ Sverige egendomliga varietet
synes sa utmarkt, ,att man latt.yore frestad att anse
den “for egen art, om ej det “egentliga, fran bladen
hemtade, kinnetecknet vore sa: féranderligt., Sadan, den
har uteslutande férekommer: flere fot lang; med de ‘ildre

166

(alldeles enkla) bladen anda till 7 tum langa och tams-
breda, samt de yngre (med korta sidoflikar forsedda)
-ej fullt sa langa, men ofta éfver 2 tum, breda — och
saledes ej fértjenande namnet tenwior — afvensom med
enklare blomstallning, ar ej otroligt, det den dr identisk
med S. alpina Willd. eller S. natans Mich. (hvilka, att
démma efter beskrifningarne, ej tyckas vara. tillrackligt
skiljda). Den rekommenderas till nogare undersékning,
for att mdjligen pafinna nagra mer egendomliga och kon-
stanta kinnemarken, da dess geografiska utbredning tye-
kes hantyda pa nagot eget.
Triglochin palustre L. a.

Juncacee. DC.

Juncus balticus Willd. r. (Haparanda skarg.: Frist. &
: Bjornst.; Qvarnén i Calix skarg. — trol. flerestades.)
filiformis L. a.
alpinus L. t. a.
compressus Jacq. r. (Tornea stad.)
bufonius L. t. a.
stygius L. h. o. d.
Luzula pilosa (L.) 4a.
— multiflora (Ehrh.) a.
— pallescens Wg. t. a.

Aroidee. Juss.

Calla palustris L. a.
Lemna minor L. r. (Ett stycke till héger om Sangiselfs
utlopp, i gélar nara stranden.)
— trisulca L. vr. (med foreg.)

rod age ok

Potamogetonee. Fr.

Potamogeton natans L. t. a.
— rufescens Schrad. t. a.
— gramineus L.? sags steril i Recktjarf.
— perfoliatus L. a.

Typhacece. Juss.

Sparganium simplex L. a.
— affine Schnitzl. t. a. — Hade i sjéar, t. ex.
Gdddtrask, bladen flera fot langa, knappt 2 linier breda,
och liknade da mycket S. natans.
— minimum Fr. t. a,

Cyperacee. Juss.

Scirpus lacustris L. t. a.
— cespitosus L. a.

167

-

_ Scirpus palustris L. a.
— pauciflorus Lightt. r. (Seivitz gistg., vid hafsstranden.)
— acicularis L. h. 0. do >
Eriophorum angustifolium Roth. ¢. v. elatiori. a.

— gracile Koch. h. 0. d.
ma vaginatum Lea
capitatum Host. r. (Ofver-Calix, vid elf-

stranden.)

— alpinum L. t. 4.

Carex vesicaria L. t. a.

—

ampullacea Good. a.

— filiformis L. h. o. d.

— globularis L. a.

sparsylora (Wg.) t. a.

(Obs. C. panicea saknas.)
limosa L. t. a.
irrigua (Wg.) a.

acuta L. a.
aquatilis Wg. a.

— cespitosa L. t. a.

PBEEFE-REEL | |

— epigejos Lest. r. (Seivitz gistg., vid hafs-

stranden.)
\ vulgaris Fr. a.

juncella (Fr.) h. 0. d.

elytroides Fr. yr. (Tornea: Lest.).

canescens L. a.

vililis Fr. a.

stellulata Good. h. o. d.

loliacea L. h. 0. d.

tenella Schk. t. a.

glareosa We. t. a. utefter hafskusten.

norvegica Willd. h. 0. d. utefter hafskusten.

teretiuscula Good. r. (Karr omkr. 2 bortom Sangis
at Lappbacken.)

— chordorhiza Ehrh. t. a.
— helvola Blytt. Denna ej forr i Sverige urskiljda art

tyckes derstiides ej vara siillsynt. Utom fran denna
trakt, der den ymnigt férekommer i karr mellan Sangis
och Lappbicken i sillskap med C. teretiuscula, har forf.
sett exemplar fran Tvyeta sin i Sédermanland (C. P.
Lest.), Isbladskirret vid Stockholm (N. C. Kindberg)
samt mdjligen nagra andra stillen. Den benaimnes of-
tast ©. canese.— robustior Bl., hvilken var dock enl. Herb.
Norm. ar nagot helt annat, utom det att namnet for
denna art ar higst opassande. Exemplar fran Dovre-
fjill (hvilka dock sins emellan aro nagot olika) afvika
i intet fran de fran dessa stallen, om ej med de nagot

168

mer narmade axens obetydligt mérkare farg,:hvilket val.
kan tillskrifvas vaxestallet i fjallen: — Den anses vanl.
sta nirmast C. microstachya, hvilken den onekligen_ till
habitus ganska mycket liknar,.men ar dock sannolikt CG.
canescens nirmare och mellan. dessa arter en slags mel-
lanform. Vaxande har den t.o.m. tycke af C. norvegica
och elongata. Den afviker: fran C. canescens genom sina
aflanga, mera ndrmade och tilltryckta smaax och spet-
sigare frukter samt fjallens och till folje deraf hela axets
gulbruna farg, hvilken farg bladen afven’ vid torkning)
tyckas vilja antaga o. s. v.; fran’ C. microstachya, genom
mera tufvadt vaxtsatt, bredare (nara 2 lin.) blad, de nastan
likformiga smaaxen m. m. — Ehuru genom habitus gan-
ska utmirkt torde den och dess artratt dock behdiva
vidare granskning i naturen. ps |

— dioica L. a.

— pauciflora Lightf. t. a.

Graminee. Juss.

Triticum repens L. a. ma
me caninum Li. xr. (Qvarnén i Calix skirg.; Salmi-
nanti — mahdnda flerest. i skirg.) .
Elymus arenarius L. h. 0. d. i skirg.; afvensom utefter San-
gis- och Calix-elfvar. |
Lolium perenne L. t. (Bondersbyn vid Calix elf.),
Festuca pratensis Huds. r. (Haparanda: Leest.; Tornea.)
— rubra L. a. — Af denna art anmarktes\en utmarkt
varietet, hvilken fortjenar namnet multiflora... Den ut-
mirker sig genom higre vaxt, mang- (oftast,10-)blom-
miga, blekgréna, smaludna smaax, platta, ett par lin.
breda rotblad. Den forekom pa dngsmark vid, Bjérk-
fors nedat, Korpikelf, der den bildade mycket tata tuf-
vor. Ar dock. .mahianda identisk med g squarrosa.
Hartm. FI.
— ovina L. a.
Bromus secalinus L. h. 0. d.
— arvensis L. r. (Bjérkfors.)
Poa pratensis Li. a. |
— trivialis L. t, a.
— nemoralis L. h. 0. 4.
— annua Lia « 1 ha
Glyceria pendylina Lest. _r. (Tornea elf; pa hafsstranden
oid Salminanti-och Seivitz ‘ggd,.. isynnerhet pa jsednare
| stallet. ymnig.'— Blir pa hafsstranden, tydligen emedan
oy den ;der ej ar, underkastad. elfyens. stigande och fallande,
mera upprat, med stadigare stra,’ bredare: och styfvare
blad samt har, isynnerhet fore blomuimgen,) ett ganska

~

169

eget utseende. Ar da mahanda nagon bland de manga
af Ruprecht uppstillda nya arterna.)

Glyceria distans Wg. h. 0. d. i manga former. — Var, pul-
vinata vid Torneaelt.

- Enodium coeruleum (L.) h. 0. d.

Aira bottnica Wg. h. 0. d. pa de yttre skaren.
— cespitosa L. a. |
— flexuosa L. a.
Melica nutans L. r. (Svartskar.)
Phragmites communis Trin. t. a.
Calamagrostis phragmitoides Hn, t. a.
a elata (Blytt.) h. o. d. vid Sangis- och Korpik-
elfvar.
— neglecta Ehrh. a.
— lapponica (Wg.) t. a. — Var. opima vid
Bjoérkfors.
Agrostis spica venti L. r. (Bjorkfors ; Nikkala ged.)
— stolonifera L. t. a.
— vulgaris With. a.
Milium effusum L. bh. o. d.
Alopecurus pratensis L. (enl. Lest.)
— nigricans Horn. r. (Tornea, vid elfven.)
— geniculatus L. a.
Phleum pratense L. a.
— alpinum L. t. a.
Digraphis arundinacea (L.) t. a.
Hierochloa borealis (Schrad.) h. 0. d.
Anthoxanthum odoraium L. t. a.
Nardus stricta L. h. o. d.

: Polypodiacee. KR. Br.
Polypodium Phegopteris L. h. o. d.
— Dryopteris L. a.
Aspidium spinulosum Sw. t. a.
Asplenium Filia femina (L.) a.
Ophioglossee. R. Br.
Botrychium Lunaria (L.) r. (Forsbyn vid Calix elf.)
— matricarioides Willd. r. (Haparanda sparsam:
Frist. & Bjérnstr.)
Marsileacee. R. Br.

Tsoétes lacustris h. o. d.

Lycopodiacee. Sw.

Lycopodium complanatum L. a.
— clavatum L. h. o. d.
— annotinum L. a.

— Selago L. h. o. d.

170

Under nedresan anmarktes under de korta uppehall,
fartyget vid stationerna gjorde, nagra vaxter, sasom vid Pi-
tea de sdderifran métande Lappa minor DC., Veronica of-
fieinalis L., Huphrasia parviflora Fy., Botrychium matri-
carioides W., a&fvensom den besynnerligt nog férut under
sommaren ej sedda Selaginella; vid Skelleftea Ribes ru-
brum L. och Carex flava L.; vid Sundsvall en mangd bar-
last-vaxter, hvaribland den exotiska Petunia violacea Lindl.
I Hudiksvall samlades Coronopus didyma Sm., likaledes in-
ford med barlast, sasom afven atskilliga bekanta och obe-
kanta foremal, hvilka Gefles ’hortus botanicus’, Brobanken,
hade att erbjuda. Slutligen togs i Stockholm vid Kungs-
holmsbron en afven fdrledet ar derstides sedd, for sin ovan-
liga storlek (bladen nara % tum i diameter) utmarkt form
af Lemna polyrrhiza L.

Litteratur-6fversist.

'

Plantes Vasculaires des Pyrénées Principales par Jou. Em.
ZETTERSTEDT. Montpellier, Boehm 1857. LVII et
330 pag. 8:0.

Under denna titel meddelar forf. resultaterna af sina
forskningar under ett 4 manader langt vistande i dessa fjall-
trakter, hvilkas egendomliga och ‘intressanta vegetation anda
sedan Clusii dagar ditlockat en stor maned af botanister frau
alla Europas linder, bland hvilka vi marka flera af den
Syd-Europeiska florans skarpsyntaste forskare. Nagra tyc-
kas t. o. m. hafva egnat hela sitt lif at dessa trakters nog-
granna undersdkning for att sedan kunna lemna en fullstandig
skildring af deras flora; sadant ar t. ex. forhallandet med
Bubani och Philippi, af hvilken sednare, sedan lang tid
boende i Central-Pyreneerna, férsta delen af en flora dfver
dessa trakter redan utkommit.

Da vi nu skola lemna en Ofversigt af detta arbete,
kunna vi naturligtvis ej inlata oss i en naérmare granskning
af artbestimningarne, afgéra huruvida forf. lyckats uttémma
detta rika Amnes innehall eller om_ férf. begagnat alla de
hjelpmedel, som fdregaende botanisters forskningar 1 dessa
trakter erbjuda o. s. v.; utan vi nédgas uteslutande syssel-
sitta oss med den inledning, som forf. forutskickat sin for-
teckning pa. de fdr honom bekanta arterna. Men da dfven
detta skulle upptaga for stor del af vart inskrainkta utrym-_
me, maste vi atnéja oss med att endast anféra, det forf. 1
sitt forsta kap. i korthet framstiller sitt floromrades begrans-

171

ning samt dess fysikaliska, geognostiska och klimateriska
beskaffenhet, att han i det andra lemnar en foérteckning pa
de vigtigaste botaniska resor, som har blifvit foretagna, af-
vensom en mera detaljerad skildring af sina egna vandrin-
gar under sommaren 1856, samt i det tredje uppriiknar de
arter, som dro egendomliga fdr de 4 regioner, i hvilka Cen-
tral-Pyreneerna indelas, neml. regio frigida (3400—2700
metr.), alpina (2700—1700 m.), subalpina (1700—1000
m.) och valles profunde (1000—500 metr.).

I det fjerde kapitlet éfvergar forf. till en jemnfoérelse mel-
lan Central-Pyreneernas och de Skandinaviska fijiillens vege-
tation. Sedan en kort skildring lemnats af Lapplands kli-
mat och dess vegetations fysiognomi, meddelas en kompara-
tiv férteckning pa de arter, som 4ro gemensamma fir dessa
orter, Schweitz’s och Tyrolens fjall, samt som saknas a ena
eller andra stiallet o. s. v., hvarjemte anféres den olikhet,
som rader i afseende pa deras férekomst i de sirskilda re-
gionerna. MResultatet af dessa vaxtstatistiska beraikningar
blir den, att de artrikaste familjerna i Centr.-Pyreneerna
iro Synantheree, Graminee, Papilionacee, Crucifere,
Labiate, Umbellifere, Cyperacee, Ranunculacee, Personate,
och Rosacee, men deremot i Lappland Cyperacee, Grami-
nec, Synantheree, Crucifere, Alsinacee, Ranunculacee,
Juncacee, Rosacee, Salicinee, Filices, Personate och Eri-
cinee. De i anseende till bade arternas och individernas
antal vigtigaste slagtena aro i Pyreneerna Ranunculus, Are-
naria, Potentilla, Saxifraga, Primula, Androsace, Gen-
tiana, Veronica, Carex och Poa samt i ligre trakter Tri-
_folium och Sedum: i Skandinaviens fjall ater Carer, Saliz,
Ranunculus, Draba, Saxifraga, Pedicularis, Juncus, Lu-
zula och Poa.

Stérsta olikheten mellan Pyreneernas och Skandinaviska
fjillens vegetation moter oss 1 fam. Papilionacee, Labiate,
Umbellifere och Liliacee, hvilka sa till arter som indivi-
der iro talrika pa det forra, men blott sparsamt represen-
teras pa det sednare stillet. De fam., som deremot iro
mera utmirkande i norden, aro Cyperacee, Salicinee och
Ericinee ifvensom pa visst satt Betulinee och Conifere.
Hvad sirskildt Carices betriffar, aro de visserligen ej egent-
ligen fattiga i Pyreneerna (56 arter), men den bestiimda skil-
maden visar sig dock, att de der aldrig fro, allmiinna eller
intaga stoérre strdckor utan alltid dro spridda. Ett likar-
tadt fiérhallande eger Afven rum med sligtet Salix. Hvad
Rosacee angar, iro de visserligen i Lappland ej ens
halften sa artrika som i Pyreneerna, men isynnerhet genom
mingden af individer af Rubus arcticus och Chamemorus
spela de dock en vigtigare rol. — Antalet af de arter, som

172

forf. har sig bekanta fran Central-Pyreneerna, utgér 1464
och fran Lappland 641. }

Vi hafva nu lemnat en sammantrangd framstallning af
forf:s inledning till sin flora éfver dessa trakter. Vi in-
skrinka oss for Ofrigt till att blott niémna, det var Leonto-
don auctumnalis 8B Taraxaci af forf. anses for synonym med
den af alla Syd-Europeiska botanister sasom egen art er-
kinda Leontodon pyrenaicus Gouan, att namnet Draba
brachycarpa Zett. forbytes i D. curtisiliqua, da Nutall forut
beskrifvit en Amerikansk art under det férra namnet, att
Poa stricta Lindeb. enligt Blytt ar identisk med P. stenantha
Fisch. samt att férf. i detta sitt arbete uppstaller en ny
art, Poa setifolia. Da denna sednare beskrifves forsedd
med en visserligen kort, men dock tydlig borst, kan den in-
galunda tillhéra detta siiigte och icke ens gruppen Poée,
utan ar utan tvifvel en Festuca, i hvilket slagte finnes en
' hel afdelning, hvars arter sa till habitus likna Poe, att en
art t. o. m. kallas F. poeweformis.

Th. Fr.

Persoeonai-Notiser.

Till Ledamot af Kgl. Vetenskaps-Akademien har Pro-
fessor M. N. Blytt i Christiania blifvit utvald.

— Sasom sdkande till en adjunktur i Natural-historia
vid Hudiksvalls liroverk hafva anmalt sig Magistrarne K.
J. Linnroth och J. A. Wistrim.

Strédda Underratteiser.

Ett i botaniskt afseende hégst intressant fynd har enligt medde-
lande af Doct. J. Lange under den férflutna sommaren egt rum i Dan-
mark, i det Cand. Rostrup pa bolten af en torfmosse patraffat en
mingd nétter af Trapa natans. Detta fynd ar sd mycket markvar-
digare, som man férut ej vetat, att denna vaxt nagonsin férekommit
i Danmark. Den bar saledes sakerligen liksom tallen f6r lang tid
sedan upphért att har vixa, under det den i Sverige nagra arhundra-
den fortfor att férekomma, till dess afven bir samma 6de drabbade
den. Genom detta fynd erhaller man sAilunda ett nytt bidrag till kan-
nedomen om de férindringar, som smaningom och nastan oméarkligt
férsigga inom vaxtverlden.

— En fér Botanikens studium vid Elementar-liroverken intresserad
person har anhallit, att N:o 83 af tidn. ”Upsala—Posten” skulle fa med-
félja detta N:r, dé i den forekommer en recension af den for ej lange
sedan utkomna Praktisk Handbok i Botanik af C. F. Nyman, ett
arbete, till hvilket vi sjelfve med det snaraste skola dterkomma.

UPSALA, wautstrim & c. 1858.

BOTANISKA. NOTISER

set tow «6, daria URGIFNE AF

N:o 14. TH. M. PRIES, November
sem so Srsite ec 85k RS

INNEHALL: ORIG.-AVHANDL.: Ta. M. Fries: Bidrag till kannedo-
men af Finmarkens Flora. — LITTER.-OFVERS.: Nyman: Prak-
tisk Handbok i Botanik eller Vaxtlarans Grunder.

@riginal-Afhandling.

Bidrag till kiannedomen af Finmarkens Flora
af TH. M. FRIES.

I bérjan af denna argang ar meddelad en kort skildring
af den botaniska resa i Ost-Finmarken, som jag under for-
ledet ar féretog. I densamma meddelas dock icke nagon
detaljerad uppgift pa de i dessa trakter férr ej antraffade
arter eller tillaga rérande de férut anmarktas geografiska
utbredning, utan jag ansag det vara lampligast att pa ett
staille sammanstilia alla de tillagg till Finmarkens*) flora,
som jag hade mig bekanta,. Detta ar, afven féremalet for
denna uppsats, och att dessa tillagg iro rikare an hvad af
mina egna observationer kunnat astadkommas, derfor har
jag att tacka den valvilja, hvarmed Professor Blytt, Lek-
tor C. Hartman, Prosten Sommerfelt jr. och Sogne-
prest Landmark i Wardée meddelat mig flera varderika
upplysningar, férvirfvade under deras egna vandringar i dessa
_ nejder. Da jag dessutom funnit, att Lund i sin forteck-
ning éfver Finmarkens vaxter (Bot. Not. 1846 . 6), till
hvilken denna uppsats utgér ett supplement, egnat snart
sagdt ingen uppmarksamhet at de skrifter, i hvilka uppgifter
om dessa trakters vegetation férut finnes meddelad, sa att

*) S&som Finmarkens grains mot séder antagas bar, liksom férut
af Lund, de stora bafsvikarne Malangen och Bulsfjorden.

174

han t. o. m. icke ens radfragat Sommerfelts Suppl. F1.
Lapp. 0. s. v., har jag genomgatt sa manga af de mig be-
kanta auktorerna, som det varit mig méjligt, och har der-
vid gjort en ganska.god efterskérd.

Men‘innan jag 6fvergar till uppraknandet af dessa til-
lagg, torde det ej vara olampligt att i korthet aterkalla i
minnet de m&n, som at dessa trakters botaniska undersok-
ning offrat tid och krafter, samt de skriftliga meddelanden,
som de harom lemnat. }

Den férste botanist, som besdkt Finmarken, tyckes
hafva varit den utmarkte biskopen i Trondhjem J. E. Gun--
nerus, hvilken under de visitations-resor, som han aren
1759, 62, 64 och 67 féretog, besdkte stérre eller mindre
delar af detta land och strickte sina farder anda till Wardée.
Och icke néjd med de skatter, som han sjelf derunder upp-
taickte, uppmuntrade han afven prester och andra embetsman
att insamla natur-alster, hvarigenom han blef satt i tillfaile
att i sin Flora Norvegica meddela uppgifter sa val om flera
for dessa trakter egendomhga vaxter som dfven om mera
sydliga arters nordliga granser. Bland de utmarktare, som
af honom hiarifran anféras, marka vi Gentiana serrata och
tenella, Pinguicula villosa, Primula Finmarkica, Ra-
nunculus hyperboreus, Deranthus superbus, Arenaria nor-
vegica, Gymnadenia albida, Chamaeorchis alpina, Vera-
trum m. fi., Afvensom flera, hvilka sedan ej blifvit ater-
funna, t.ex. Ajuga alpina, Limosella aquatica, Sium lati-
folium, Ranunculus lapponicus, Saxifraga hirculus och
adscendens, Salix amygdalina, Herminium Monorchis,
Sagittaria, Carex hirta, Calamagrostis lanceolata o. 8. v.
Flere af dessa torde dock med lika sakerhet kunna antagas
vara uppgifna till folje af felaktig bestamning, som de afven
af honom fran Finmarken anférda Cochlearia devica, Cera-
stium viscosum, Salia Jd ele bec Vallisneria spiralis
och Zostera oceanica.

Den andre botanist, som gjorde dessa trakter till fore-
mal fér sina undersékningar, var Mart. Vahl, hvilken till-
bragte vintern och varen 1787 i Tromsée,: derefter under
sommaren seglade till Wardiée och slutligen pa hemresan
bfvervandrade fjallen mellan Porsanger-fjord och Qvalden.
Utbytet af fanerogamer larer icke varit sardeles stort men

175

val af svampar, bland hvilka dfven atskilliga nya arter. Sina
observationer meddelade han dels i Naturvidenskab. Selska-
bets Skrifter (hvilket arbete jag dock beklagligtvis ej haft
tillfalle att radfraga), dels i Flora Danica, lwvarest foljande
Finmarks-vaxter dro aftecknade: Pinguicula villosa, Stella-
ria humifusa, Cerastium alpinum p- glabratum, Ledum,
Salia nigricans (n. 1052—53), myrsinites (n. 1054), ver-
sifolia * myrtoides (n. 1055), glauea 8. appendiculata (n.
41056), Janata (n. 1057) och glauca (n. 1058), Allium sibi-
ricum; Veratrum, Juncus arcticus och Vahlodea atropur-
purea afvensom den af honom inom Skandinavien forst upp-
tackta Oxytropis campestris 8. sordida.

Ar 1788 féretog en Doct. Gréndal, hufvudsakligen i
ornithologiskt andamal, en resa genom Kemi Lappmark och
‘fiver Enare trisk till Varangerfjorden, hvarunder han in-
samlade nagra vaxter utan att dock anteckna deras lokaler.
Bland dessa befann sig afven Stellaria humifusa, utan tvif-
vel fran Finmarkens kuster.

Under de resor, som G. Wahlenberg féretog i Skan-
dinaviens nordligare trakter, besékte han pa den firsta (1800)
och andra (1802) afven Finmarken. Under den firra begaf
han sig 6fver Tornea Lappmark ned till Lyngenfjord, der
han tillbragte biérjan och medlet af Juli i Qvalvig med. un-
dersékning af kringliggande fjall. Derifran begaf han sig till
Tromsie. och atervainde derpa Ofver fjillryggen till Svenska
Lappmarken. Den korta tid, som han hirunder vistades
inom Finmarkens granser, tillit honom naturligtvis ej att
géra nagra stérre upptickter; dock kunna vi bland fynd pa
denna resa anfora Echinospermum deflexum, Corydalis fa
bacea och Alsine hirta 8- rubella, éfvensom flera af de Ca-
rices, hvilka han beskrifvit i Vet. Akad:s Handl. fér 1803,
sasom ©. salina, cuspidata, aquatica, glareosa, norvegica
och lagopina. — Vigtigare var hans andra resa, under hvil-
ken han i slutet af April dfver Muonioniska anlande till
Kautokeino och derefter, akande efter ren, firdades Gfver
de alldeles snétickta fjallen ned till Alten, hvarest han till-
bragte hela Maj manad med studivm af lafvarne pa hafs-
klipporna. och fjallsluttningarne. Med samma sysselsittning
tillbragte han férra hilften af Juni vid Hammerfest, begai
sig derefter till Maasée och Magerée, kringseglade Nordkap,

176

undersékte Porsangerfjordens vestra kust anda ned till Ki-
strand, kringseglade Sverholt och éfvervandrade. Hopseidet,
samt anlande derefter till ‘Tanaelfven, hvars lopp han filjde
till Utsjoki (i Finland). Fran sistnimnda stille atervande
han inom Finmarkens granser och: undersékte de narmaste
fjallen t. ex. Rastegaisa, Kaimiogaisa o. s. v. samt lemnade
derefter for alltid Finmarken. Resultaterna af denna resa
finnas anfoérda i hans Flora Lapponica, och da det skulle
vara alltfér vidlyftigt att upprakna alla de af honom har-
under iakttagna vaxter, ma det vara nog att af de vigtiga-
ste anfora Gentiana involucrata, Ranunculus sulfureus ,
Cochlearia anglica, Alsine biflora, Stellaria crassifolia,
Potentilla nivea, Andromeda tetragona, Salix punctata och
polaris, Luzula arcuata, Catabrosa algida, Aira alpina,
Oalamagrostis lapponica och strigosa. Bland af honom da
iakttagna vixter hafva, mig veterligen, Armeria maritima,
Carex terctiuscula och Asplenium ruta muraria ej harsta-
des blifvit aterfunna. |

Ar 1821 foretog Prof. J. W. Zetterstedt en resa till
_ nordliga delarne af Skandinaviska halfén, hvarunder afven
Vest-Finmarkens kuster beséktes, men, om Gentiana ser-
rata undantages, var det botaniska utbytet af obetydligt
varde.

Den, som mest af alla varit i tillfalle att underséka
Ost-Finmarkens vegetation, ar Prosten Deinboll, hvilken
en langre tid var bosatt i Wadsée och derifran saval pa
embetsresor som med understéd af Norske Vidensk, Selskab
i Trondhjem féretog utfirder i ndstan alla rigtningar. Na-
gon sarskild afhandling, i hvilken han meddelat sina iaktta-
gelser, har jag ej varit i tillfalle att anlita*), utan de dro
nig kinda endast genom Wahlenbergs Flora Suecica,
Hornemanns Plantelere**), Sommerfelts Supplemen-

*) | Tidskr. f Naturv I. lérer en sadan finnas, men deremot
har jag fdrgifves genomsdkt Den Norske Rigstidende fér 1818, 1
hvilken enligt Hartmans uppgift han skall hafva forfattat ndgon bota-
nisk uppsats.

**) Detla arbete miiste med stérsta forsigtighet begagnas, emedan
om en stor mingd allminnare arter tyckes ulan ringaste std yltras, alt
de férekomma »lige til Finmarken» o.s. v. Nagon bestamd grins mel-
lan Nordlanden och Finmarken tyckes han afven ej kanna, da han t. ex.
pi flera stillen omndmner » Salten i Finmarken» 0. s. v., liksom han

177

tum och Hartmans Flora *).’ De vaxter, som han harsta-
des upptickt, aro dock, med undantag af Savifraga caespi-
tosa 8. repens (S. hypnoides Bot. Suec.), Chrysosplenium
tetrandrum, Hippuris vulgaris 8. maritima och Carew
arctica Deinb., icke for dessa trakter egendomliga, utan be-
sta hufvudsakligen i sydligare, har férut-ej antraffade arter.
Nagra aro ej i Ost-Finmarken aterfunna t. ex. Veronica
officinalis och serpyllifolia,. Alsine hirta, Circaea alpina,
Rosa cinnamomea, Astragalus oroboides, Callitriche auc-
tumnalis, Scirpus acicularis. — I Wikstréms Arsber.
1837 p. 607—610 anfor Lindblom atskilliga uppgifter,
hemtade ur Deinbolls herbarium och anteckningar rérande
arktiska vaxter och specielt dem, hyilka han 1822 anmarkte
vid Nordkap. Bland dessa sednare torde dock Gnaphalium
wliginosum och Erica Tetralix bira utga, da de for dfrigt
ej aro observerade i hela Finmarken och utan tvifvel bero
pa felaktig hagkomst eller bestaémning.

Professor B. M. Keilhau, som aren 1827—28 i geo-
logiskt afseende bereste Finmarken, insamlade derunder 4f-

afven till »Finmarken» riknar en del af Lule Lappmark (kring Wirih-
jaur). Jag har derfére af hans vaxter endast upptagit dem, for hvilka han
anfér bestamda lokaler och .upptickaren; ja t.o.m. bland dessa har jag
uteslutit trenne (Lysimachia vulgaris, Naumburgia thyrsiflora och
Gagea lutea), hvilkas uppgifna sdrekomst vid Varangerfjorden synes
mig mer 4n missténkt. De diriga, hvilka han anfér for Finmarken,
men der dnnu ej mig veterligen dro funna, aro Carduus crispus,
Cirsium palustre, Peucedanum palustre, Nymphaea alba , Nuphar
luteum, Alsine stricta, Cerastium semidecandrum, Peplis, Ervum
hirsutum, Orchis latifolia, Lemna trisulca, Carex laxa, livida och
digitata, ‘fvensom féljande sex, hvilka han pastér Linné uppgifva fran
Finmarken: Cirsium arvense, Sonchus oleraceus, Lilhospermum ar-
vense, Anchusa arvensis, Rhamnus frangula och Pulsatilla vernalis.
Detta pastiende ar desto sikrare falskt, som Linné hvarken i F'l. Lapp.
eller Fi. Suec. omnimner detta férhallande och som han aldrig var
inom Finmarkens grinser eller derifran kinde en enda vixt.

*) Afven i sednaste upplagan af detta arbete uppgifvas fran Fin-
marken nigra arter (Matricaria maritima, Glechoma hederaceum, My-
riophyllum allerniflorum, Juncus stygius), hvilkas upptickare hirst#-
des ir mig obekant och hvilka jag derfére hir ej upptagit. De arler,
hvilka Lund anfor fran »finmarken i félge Hartman», aro férut an-
gifna af Gunnerus, Deinboll eller Lastadius, med undantag af Draba
alpina och Lepigonum marinum, hvilkas forekomst i de sydligare
trakterna synes vara ganska trolig.

$78

ven atskilliga fanerogamer, bland hvilka, om jag ej missta-
ger mig, den da férst inom Skandinavien upptickta Arena-
ria lateriflora, afvensom Ranunculus sulfureus och Draba
nivalis. |
Prosten L, L. Lestadius besdékte aren 1829-30 trak-
terna kring Lyngen- och Alten-fjord, hvarunder han upp-
tackte den for Skandinavien okinda Conioselium Gmelini,
afvensom de for Finmarkens Flora nya Antennaria carpa-
thica, Carex fuliginosa och Hierochloa alpina; i Loca
Parall. finnas hans fynd i korthet: angifna. — Ar 1832
larer han afven besékt Tromsée-dalen, men nirmare under-
rattelser harom saknas. |
Under den vetenskapliga aisisaitions som Franska rege=
ringen 1838 utsinde till de arktiska trakterna, beséktes af-
ven Vest-Finmarken, och 6fver de botaniska resuitaterna
har Ch. Martins utgifvit en » Voyage Botanique le long
des cotes septentrionales de la Norvége depuis Dronthetm
jusquwau Cap Nord», hvyilket arbete jag dock ansett; mig
bora helt. och hallet ignorera. Det vittnar nemligen alltfor.
tydligt derom, att Férf:s kinnedom om vara nordiska arter
iy mer 4n tillbérligt ytlig, hvarigenom flera ej blott for Fin-
marken (t. ex. Anagallis arvensis, Thalictrum flavum,
Ranunculus polyanthemos, Cochlearia danica, Geranium
pratense, Epilobium roseum, Convallaria majalis m. fl.)
utan afven for Skandinavien (Rubia tinctorum, Campanula
serpyllifolia, Ranunculus montanus 0. s. v.) nya arter upp-
tagas, hvilka sakerligen der aldrig aro observerade. —
Vigtigast for kinnedomen af Vest-Finmarkens vegeta-
tion dr utan tvifvel den resa, som 1841 fdretogs af Prof.
Blytt i foérening med d. v. Cand. Lund och Gartner Moé.
Med foérenade krafter undersdktes af dem trakterna kring
Altenfjord, hvarunder de belénades bland annat med fyndet
af Platanthera obtusata, hvarefter Blytt och Moé fortsatte
sina forskningar inom Tromsée figderi, under det att Lund
begaf sig mot norden Anda till Nordkap.. Denne sistnamnde
har i en sdrskild brochyr meddelat en skildring af denna sin
»Reise igjennem Nordlandene og Vest-Finmarken i Somme-
ren 1841», hvarvid blifvit bifogad en férteckning pa de der-
under observerade vixterna. Féljande aret foretog Lund ater
en resa till dessa nordliga trakter, men denna gangen: till

179

Ost-Finmarken (hvarunder Colpodium latifolium upptacktes),
och hardfver har han i Bot. Not. 1846 .% 3 meddelat en
»Foérelébig Beretning», hvilken i ¥ 6 atféljes af ett » Anhang»,
upptagande alla af honom sasom i Finmarken vixande be-
kanta arter. Jag har redan férut anmarkt, att han harvid
icke tillbérligt anlitat féregaende férfattares skrifter, och lika
litet har han redogjort: fér Prof. Blytts fynd i Tromsée-
trakten, hvarfére dfven ett ej obetydligt antal vaxter, som
der ega sin nordliga grins, ej aro anférde. Genom Profes-
sor Blytts godhetsfulla meddelanden i bref och skriftliga
tillagg i ett exemplar af Lunds ofvannamnda reseberiittelse ,
ar jag nu i stand att supplera detta. Mot Lunds sitt att
uppgifva vaxternas geografiska utbredning kan dessutom mer
ain en befogad anmarkning goras. |

Sommaren 185] féretog Prof. Parlatore i Florens,
atféljd af Lektor C. Hartman, en resa genom en stor del
af Skandinavien, hvarunder 4fven Finmarken som. hastigast
. beséktes, och kortare uppehall gjordes vid Lyngenfjord,
Hammerfest och Tromsée. De iakttagelser, som H. derun-
der gjorde, finnas dels anférda i 6:e och 7:e upplagorna af
hans Skand. Flora, dels hafva de valvilligt blifvit mig med-
delade. — Univers.-Stipendiaten J. M. Norman tillbragte
sommmaren 1853 i Alten, men da han hirom ej lemnat nagon
beskrifning, iro mig hans fynd obekanta, utom de fa, hvar-
om Prof. Blytt underrattat mig.

Slutligen hafva Prosten Sommerfelt och Sognepre-
sten Landmark under flera ar med flit och ej utan fram-
gang sysselsatt sig med undersdkning af den af botanisterna,
i jemférelse med Vest-Finmarken, nog stjufmoderligt behand-
lade Ost-Finmarken, och isynnerhet har den férre féretagit
vidstrickta utflygter i flera rigtningar. Under mitt vistande
derstiides férra: arets sommar fick jag emottaga manga gan-
ska vigtiga upplysningar, hvilka har nedanfore meddelas.
Rorande de skérdar, som inhemtats under den sist forflutna,
for vegetationen ovanligt gynnsamma sommaren, har jag hit-
tills mottagit. blott fragmentariska berattelser, men det ar
dock att hoppas, att derunder vunnits flera utmirkta novi-
tier for Finmarkens Flora.

Innan jag nu éfvergar till uppriikpandet af tillaéggen till
Finmarks-Floran, vill jag blott géra en liten anmarkning.

180

Vegetationen i-dessa,nejder har férut. burit em egendomlig,
rent arktisk pragel,; och man har der firgifves:sdkt repre=
sentanter af dessa kosmopolitiska! ogtis, som med de lattade
kommunikationerna 6fverallt innastla sig... Pérhallandet: ‘har
i detta afseende sedan nagra ar biérjat fordindra sig; deniena
arten efter den andra bérjar visa sig pa de stallen, der en
lifligare handel uppblomstrat, der sma tradgards-anlaggningar
blifvit gjorda 0. s. v. t. ex. vids Tromsiée,. Hammerfest, Al-
ten, Wardée*), Wadsée, Mortensnes, Nyborg etc. Nagra
af dessa fraimlingar hafva redan lyckats att har- fasta var=-
aktiga bopalar sasom Senecio vulgaris, Asperugo procum=
bens, Sinapis arvensis, Chenopodium album, Polygonum
Convolvulus och lapathifolium,' Urtica wrens o. s. v.; huru
forhallandet kan blifva med andra skall: framtiden ‘utvisai
Sasom ganska upplysande i detta hanseende ma det tillatas
mig att anféra ett utdrag ur ett bref fran Herr Landmark
1 Wardée,, ett stille, hvarest de sednare aren flera dylika
ograés visat sig, men af det’ harda klimatet vanligen hindrats
i sin ‘utveckling. -»Det er beklageligt», yttras det deri, »at
De ikke var her sidste Sommer istedetfor forrige. | Somme-
ren var nemlig iaar endnu mere over det Almindelige, «end
den ifjor var under ‘samme. Daa jeg-formoder det vil:in-
teressere Dem at hore skal jeg meddele hvad nyt jeg her
har fundet i. sidste Sommer. Dette bestaar fornemmelig i
Ugresarter, som i de 9 Somre jeg har veret her ikke fir
have udviklet sig til Blomst paa Wardée, saavidt jeg troer
da. I min Na#wpemark har jeg fundet Polygonum aviculare,
som jo forresten er almindelig i Nesseby, P. convolvulus
og lapathifolium, alle store og vel udviklede. Fremdeles
Ervum hirsutum, der satte temmelig store Fré. Paa en
gjenlagt Nepeager, hvor jeg havde saaet Kornsorter og Gres-
fré blomstrede frodige Exemplarer i flere Varieteter af Ga-

*) Utom den nedanfor omnimnda Echinospermum sig jag i Herr
Landmarks herbarium fran Wardée Thlaspi arvense och Viola tricolor
B arvensis afvensom Achillaea Ptarmica, af hvilken under flera Ar
endast blad visat. sig, till dess ‘den inflyttad 1 kruka inom’ hus ut-
vecklade 1 & 2 blommor pi hvarje stjelk. Att upplaga dessa bland
Finmarkens vaxter bar jag dock ansett mindre lSmpligt, alminstone
férr iin man far se, huruvida de bibehalla sig harstades. — Det-
summa giller afven om en Linum (troligen L. narbonnense), som Com-
mendanten Scharffenberg, hvilken afven med. intresse omfattar Botani-
kens studium, i dr funnit p& Glacisen af Wardéehus fastning.

181

leopsis “Tetrahit samt et pregtigt’ Exemplar af Galeopsis
versicolor; der fandt jeg og Galium aparine og en Mengde
Agrostemma Githago.. Denne kom dog ikke til fuldsteendig
Udvikling i fri Luft omendskjént den halve Lengde omtrent
af Kronbladene stak ‘frem ‘af Bregeret og Udviklingen var
saavidt fremskriden, at den med Lethed kunde bestemmes.

. Et Sted hvor jeg havde kastet op Muld til’ en Kjelder,
Frio en Potentilla, der udentvivl. er norvegica; den
maatte settes i Potte for den kom til nogen videre Udvik-
ling, men-der satte;den to Blomster og flere Knupper. Frem-
deles har jeg her paa gjédsled Mark fundet nogle faa Exem-
plarer af Agrostis spica venti, som ogsaa férst i Potte fik
sin fulde Udvikling. I en Have fandtes et Par Exemplarer
Euphorbia helioscopia. og nogle.overvettes frodige Ex. af
Echinospermum Lappula,. hvilken sidste jeg dog for har
fundet her i et lidet Exemplar.» . .

* Matricaria inodora L. var. discoidea (florib. omnib. tubu-

. losis). Nyborg sparsamt *).

* Ohrysanthemum segetum L. ‘Alten i akrar (BI.).

* Tanacetum vulgare L. Tromsie (BI.); Hacksten nara
Skiervoe (Zetterst.).

Gnaphalium supinum L. Pa hafstranden vid Wadsée jemte

; Sibbaldia procumbens L.

Antennaria carpathica (Wnbg). Tsatsa ofvanfér Lyngen-
fjord sparsamt (Lest. Loc. parall.).

Senecio vulgaris L: Nyborg, inkommen med tradgardsfrén.

Erigeron alpinus L, Langfjorden vid Darusbafte; Wester-
Tanen.

Tussilago Farfara L. Syd-Varanger vid Elvenes, Varan-
ger **) vid Aldjok.

Flieracium pilosella L. Sparsamt i bjérkregionen ofvan
Fjelbma vid Tana-elfven. [Obs. H. piloselloides
Lund = H. hyperboreum Fr. enl. Blytt].

* — ‘cymosum L. Fr. var, Jemte H. Pilosella sparsamt
ofvan Fjelbma.
* — collinum Fr. »usque ad Finmarkiam»: Fr. Mon. Hier.

— alpinum L. Allmiin under manga former ***).

*) De med * utmiarkta vaxferna dro ej af Lund anférda.

**) »Varanger» tages bar alltid i bemirkelsen af kustsirickan af
Var.-fjordens innersta vik vester om Klubbnasen pi norra och mellan
Gamviken och Brenna pa sdédra sidan.

***) Granskningen af dessa har-dnnu-ej medhunnits, hvarfére det
kollektiva namnet tills vidare bibehallits.

182

* Hieractum atratum Fr. Har och der i -bjérkregionen nee

a aes

Tanaelfven och Varangerfjorden.

nigrescens Fré]. Aldcok vid Varangerfjorden; o-
fullstandiga exemplar dro forut tagna af Lund i
Finmarken. |
murorum L. Fr. Allman i tall- och bjérkregio-
nerna, sparsam 1 slattfjallsregionen under en stor
méangd former.
vulgatum Fr. Sparsam i bjérkregionen t. ex. Da-
rus bafte vid Langfjorden och L:e Brattholmen vid
Lebesby.

anfractum Fr. Sparsam i bjérkregionen ofvan
Fjelbma, | ) lak
pallescens Kit. [= H. rupestre Lund?]. Vest.-
Finm. till Hammerfest (Hartm.); O.-Finm. spar-
sain vid Fjelbma.

argentewm Fr. »in Finmarkia vulgatissimum et phy-
siognomiam prebens regionis:» Fr. Mon. Hier.;
troligen ofta. forblandad med féreg. och hufvudsak-
ligen férekommande i sédra Finmarken ocket i Nord-
landen.

Dovrense Fr. _Vest-Finm. Tromsée (Fr. “Mon.
Hier.), Lyngseidet pa angar vid fjorden (Hartm. )3
O.-F. Bogfjorden (Fr. |. ¢.), Tanaelfven i bjérk-
regionen. ‘Troligen flerestddes.

gothicum Fr. »ad. Finmarkiam»: Fr. |. ¢
crocatum Fr. Hammerfest pa vestra sidan af ber-
get Tyven samt Kaagéen pa Kaagtind (Hartm.);
Tanen vid Fjelbma (8.) |. boreale Lund tillhér
enl. Bl. HZ. corymbosum Fr., men torde afven
innefatta H. crocatum).

lapponicum Fr. Flerestades vid Tanaelfven (Fjelb-
ma, Fingervandet, Polmak o. s. v.).
prenanthoides Vill. Tanen vid Fjelbma ymnig.
umbellatum L. Vid Tanaelf flerestaides, blott var.
arctophilum.

Sonchus arvensis L. Tromsée (Bl.), Hammerfest (Hartm.),

Talvig (Norm.), Varanger vid Brasnexs (S.), Syd-
Varanger vid Jarfjorden (Hergenes). — Vid Mor-
tensnes forsvunnen.,

* Intybus multicaulis Led. Vid Meskelfvens utlopp i Varan-

gerfjord.

Valeriana sambucifolia Mik. tyckes vara den uteslutande

forekommande; gar enl. Bl. N. Fl. flerestades ho-
gre an bjorken.

Galium palustre L. Klosterelf, Nyborg.
— ‘ uliginosum L. Klasterelf, Varanger.

183

Galium aparine L. — infestum Tromsiée (Bl.), Nyborg.

Asperugo procumbens L. Mortensnes; Hammerfest (J. Vahl
enl. Bl.).

Prunella vulgaris L. Tromsée (BI.).

* Ajuga pyramidalis L. Tromsie (Bl.).

* Polemonium (coeruleum) campanulatum Th. Fr. Varanger

vid Westerelfven och Carlebotten; Tanen ofvan
Seida och vid Birkelund (S.); troligen hér all
Polemonium i Finmarken till denna form.

Veronica longifolia L. var. maritima (L.). All i Finmar-

ken forekommande tillhér denna var., ehuru till
bladformen betydligt varierande och ofta nirmande
sig hufvudformen. Varanger allm., Klésterelf o. s. v.

— officinalis L. Ost.-Finmark. (Deinb.)..

— Chamaedrys L. Tromsée, Renée och Kaafjorden

| (Bl. N. FI.)..

— serpyllifolia L. Ost-Finmark. (BI. 1. ¢.).

Pedicularis Sceptrum Carolinum L, Varanger flerest., War-
dée, Kloésterelf o. s. v.

o— flammeaw L:°Ofvan Lyngen (Lest.).
— palustris L.. Tromsée (Bl.),° Varanger vid Avls-
borg (S.) och Gornitak, Klésterelf flerest.
_ —» hirsuta L. Eibydal och Talvig (BI.).

* Rhinanthus major Ehrh. Nyborg, Taher

* Utricularia vulgaris L. C’olmejavre *)- vid Sante. steril.

* — minor L.. Ofvan Nyborg vid Gaggefjelbma i ett
tjirn nara Suke-veien, steril 1857, blommande
1858 (S.).

* Primula scotica Hook. Tromsée, Wardée etc. (BI.).

* Armeria sibirica Turez. (enl. Boissier) Tsatsa pa slutt-
ningen mot Kittdalen (Lest. och Hartm.); Svart-
nes midt emot Wardée.

Adoxa Moschatellina L. Ost-Finm. Peisen, St. Wadsée och
Ekkeré (Deinb.), Wardée, Nesseby flerest.

Conioselinum Gmelini Bray. Varangerfjorden flerestides, .t.
ex. vid Westerelfven , kring Gornitak, i Wadsie;
troligen afven pa Sandskjeer och vid Langfjorden
i. Wester-Tanen.

Carum Carvi L. Nyborg och Warde, Grinodbigon tillfallig.

* Nuphar pumilum DC. Svanvik vid ‘C’olmejavre.

Ranunculus sulfureus Sol. Lebesbyfjallen flerest., isynnerhet
vid baicken Njoammeljok; Langfjordfjallen | langs
efter den back, som fran 6. faller i Nikolajek m.

*

*) Prosten Sommerfelt har underrattat férf., att detta stafnings-

‘itt dr rigligare dn de vanligen brukliga Kolmijaure, _Tsjoalmijaure
age: gs A

184

fi. st. ymnig; Berlevaag till blott omkr. 100 fot
Ofver hafvet (S. 1858). . SU

Ranunculus nivalis forekom pa Middagsfjallet.'\vid O. Pas-
vig i Syd-Varanger knappt 50 fot 6fver hafvet
jemte FR. pygmaeus, som dock fanns anda ned

till, hafstranden.

F — lapponicus L. > uppgifves af Gunnerus’ vara fun-
nen »in Ost-Finmarchia passim et alibi in alpi-
bus», men dadén sedan ej blifvit patraffad i Norge
och da han om R&R. hyperboreus pastar, att den
»non a &. lapponico specie differt», kan man
med skal misstinka, att nagon storvaxt form af
R. hyperboreus biifvit ansedd for RB. lapponicus. |

* Batrachium peltatum Fr. Syd-Varanger i Colmejavre ym-
nig, mera sparsam i Klosterelfven ned till. Wal-
lasjavre; i Storvandet mellan Klésterelf och Jar-

. fjorden.

* — trichophyllum Chaix. Nesseby i vattengropar
nira stranden. ;

* — confervoides Fr. Vattengropar vid Tanaelfven straxt
nedom: den. nya kyrkan (S.).

* Aconitum septentrionale W. Tromsée (BI.)

Caltha palustris L:— radicans. Tanen och Varanger flerest.
Papaver nudicaule L. O,.-Finm. Syltvigfjorden vid Osterelf-
| ‘ven (Landm.).) |

* Fumaria officinalis L. Tromsie (BI.).

Sinapis arvensis L. Nyborg, Wadsde.

Cakile maritima (L.) Tromsée (Bl.)

Barbaraea stricta Fr. Langfjorden vid Darus bafte, Klésterelf.

Nasturtium palustre DC. Tanaelfven.

* Neslia. paniculata (L.) Alten i akrar (BI.)

Capsella bursa pastoris (L.) Hafstrandsregionen i Varanger
allm. — Var. integrifolia pa taken af Finngam-
mer t. ex. i Wester-Tanen. :

Cochlearia arctica Fr. Varanger fierest. t. ex. vid kallor
och i karr vid Nyborg, Carlebotten, Mortensnes
0. s. v.; pa hafstranden h. o. d.; Berlevaag uppe
pa fjallen (S. 1858); Lyngen (Hartm.).

* Draba nivalis Liljebl. Mehavn (Keilhau enl. BL).

* -—— lapponica * glacialis Hartm. Lyngen pa Tsatsa
(Lest. enl. Hartm.).

* Subularia aquatica L. Avisborg (S.) och Nyborg.

* Parnassia palustris L. 6 tenuis. Nara stranden af Varan-
gerfjorden mellan Gornitak och Bunzs.

Viola arenaria DC. Alten och Varanger (Bl.).

- — tricolor L. Tromsiée (Bl.).

Wahlbergella apetala (L.) »in arenosis maritimis districtus

185

-Felles’ dicti. Norvegie. ultime.‘valde . copiose»
(Wnbg. FI. .Suec.)... . |

* Tychnis flos Cuculi L. Tromsée (Bl.).

Stellaria media L. Allm. i hafstandsregionen och sasom o-
gras i planteringar. |

* — u«liginosa L. Tromsie (BI.). — [Obs. St. alpe-
stris Lund ar St. borealis Big. enl. BI. ]

— humifusa Rottb. Allman pa hafstranderna, isyn-
nerhet vid de’ mindre fjordarne.

[ Arenaria laterifora L. fanns ymnigast vid forsta fallet i
Klosterelfven, saledes pa Ryskt omrade. |

— norvegica Gunn. \Vestm.-Finm. Loppen (Sommerf.
Suppl.).

* Cerastium latifolium L. Tromsée (BI.); Tsatsa (Hartm.).

Sagina nodosa L. Polmak (S.), Mortensnes, Nesseby.

* — nivalis (Lindbl.) Fr. Innersta viken af Lyngenfjord
vid garden Hatten (Hartm.).

Alsine biflora Wnbg. Lebesbyfjallen bortat Jerisjavre (S.).

— harta Hartm. (Alsinella Giesekit Smrft. Suppl.) Ost-
Finmark, (Deinb.). |

Ammadenia peploides (L.). — oblongifolia (Gr.) gar upp-
for Tanaelfven jemte Elymus arenarius till Seida.

* Ribes nigrum L. Syanvik vid C’olmejavre. (Med &. alpi-
num L., hvilken i Hornem. Plantel. Suppl. upp-
gifves af Blytt enl. O. Sommerfelt sasom »ikke
rar i Finmarken», afses férmodligen R. rubrum.)

Chrysosplenium tetrandrum (Lund). Allman ‘vid hela Va-
rangerfjorden fran Nyborg och Carlebotten till
Wardée.

Sedum annuum L. Langfjorden; Fjelbma vid Tanaelf.

— acre L. Kalak vid Laxefjorden och Wardée (S.);
Nordkap (Wnbg.).

* Lythrum Salicaria L. Rarissime in Finmarkia intima (Wnbg.
Fl. Suec.); vid Altenelf (Zetterst.).

Epilobium montanum L. Tromsée (Gunn. herb. enl. BI.).

Circaea alpina L. Ost-Finmark. (Deinb.).

* Myriophyllum spicatum L.? Svanvik vid Colmejavre; Seida
(S.). Osiker sasom varande steril, men troligen
tillhdrande denna art, hvilken enl. Wnbg. fore-
kommer »usque ad lacum Knarensem frequenter.»

Hippuris vulgaris L. Varanger flerest. (Forts. )

BLitteratur-éfversigt.
Praktisk Handbok i Botanik eller Vaxtlarans Grunder inhem-
‘tade genom nagra vanliga vaxters studerande jemte ett
utdrag ur Svenska Floran af C. F. NyMAN. Stockholm

186

1858. P. A. Norstedt & Séners férlag. 399 pag. 8:0
med 16 plancher i stentryck och 84 trisnitt. (Pris: 5
Rdr Rmt). | |

Detta arbete, som 4r afsedt: att tjena sasom skolbok
vid elementar-laroverken, meddelar, efter en kort inledning
Ofver vaxternas delar (sidd. 1—13), beskrifningar éfver 64
vaxter, genom hvilka beskrifningar Forf. afser att bibringa
larjungarne det hufvudsakligaste af organologien, och for ett
lattare aterfinnande af de beskrifna.vaxterna, dro dessa af-
bildade a de arbetet bifogade stentrycken. Sjelfva » Organ-
laran» afhandlas i all korthet (sidd. 203—250), hvarefter
slutligen féljer en framstallning af Linnes och Fries’ syste-
mer, jemte ett »utdrag ur Svenska Floran», upptagande
(sidd. 262—380) »de allmannast forekommande vaxterna.»
Drygaste delen :af boken utgores salunda af vaxtbeskrifnin-
garne, hvilka aro mycket fullstandiga och detaljerade; der-
nast upptager »utdraget ur Floran» det mesta af Forf:s ar-
bete, och minsta delen utgéres af »organlaran» eller just
det, som enligt ref:s asigt bér .utgéra ett af hufvudférema-
len for den forsta undervisningen i botaniken. Forf. har helt
knapphandigt affardat denna del, sannolikt emedan den till
det hufvudsakligaste skall vara iuhemtad genom beskrifnin-
garne Ofver de 64 afbildade vaxterna. Men manne val detta
mal enligt Foérf:s bok och method vinnas? Vi tvifla derpa,
ty — fdr att halla sig till de faktiska férhallandena inom
vart kara fadernesland — under sommarmanaderna 4r skol-
ungdomen vid alla offentliga och de flesta privata laroverk
hos oss hemférlofvad och lairaren saledes férhindrad att leda
larjungarnes férsta vacklande steg. Och kunna vi hop-
pas, att Férf:s larobok skall géra ldraren dfverflédig, att
ynglingarne eller barnen skola besitta det talamod, att de
pa egen hand genomga Forf:s vaxtbeskrifningar? Svaret
harpa torde for enhvar, som, om 4n aldrig sa litet, befat-
tat sig med skolundervisning, vara klart och tydligt. —
Fortginge deremot undervisningen under sommaren, vore for-
hallandet helt annorlunda, ty lararen kunde da med boken
i hand genomga beskrifningarne under det att larjungarne
hade fdr sig lefvande exemplar af de beskrifna vaxterna.
Men manne icke i sadant fall Férf:s bok ej vore en larobok
eller en ‘handledning fér lararen och icke for larjungen? Och
manne icke alldeles detsamma skulle vinnas, om lararen
mundtligen for larjungarne genomginge vaxternas delar efter
forevisade lefvande exemplar (och sa stor férmaga torde vi
val kunna med skal fordra af.en larare i. detta amne), och
manne icke ett sadant. mundtligt: foredrag blir for ynglingarne
mera fruktbringande an upp- eller genomlasningen af. * drf:s

187

2

nastan till smaaktighet noggranna och val torra beskrifnin-
gar? Vi vaga derfére pa grund af det anférda uttala var
éfvertygelse, att dessa beskrifningar utan skada for boken
sasom skolbok kunnat alldeles uteslutas.

~ Samma Asigt vaga vi afven hysa om bokens sista af-
delning eller utdraget ur Floran. Ty — oafsedt det svara
eller rittare omdjliga att kunna uppstalla nagon grins mel-
lan »allmanna» och sillsynta vaxter, da dessa begrepp pa
olika trakter af landet maste vara hégst olika — ar det blott
forbehallet for vara s. k. »allmannast forekommande vaxter»
att meddela ynglingarne begrepp om vaxtdelarnes mangfal-
diga former, om lifsverksamheten inom vaxtverlden, om sam-
bandet mellan vaxtrikets talrika alster? Skola dessa sill-
syntare vaxter utgdra en férbjuden frukt, som endast den
mera forsigkomne far njuta och skall enda vinsten af en
ynglings bemédanden att aterfinna i »utdraget» en insamlad
vixt endast blifva ett sviket hopp, en fortfarande ovisshet?
Detta kan aldrig vara Férf:s mening — och da saledes na-
gon af vara fullstandigare floristiska handbicker maste for
hvarje yngling, som studerar botanik, vara ett oundgingligt
Vade mecum, maste man nédvandigt medgifva, att ett dylikt
utdrag ur floran i en skolbok dr hvarken nyttigt eller nédigt,
utan fullkomligt 6fverflédigt.

Hvad den tredje och minsta delen af ifragavarande hand-
bok betriffar eller sjelfva »organléran», kunna vi ej heller
finna denna tillfredsstallande, da den ar alltfor torr och
skelettartad samt for ynglingasinnet intet mindre fn inbju-
bjudande, just emedan Forf. icke det ringaste vidrért vax-
ternas fysiologi och biologi. Frf:s organlara ar neml. blott
och bart terminologi, och hartill bér val icke skolundervis-
ningen inskrankas? Vi tro tvdrtom, att terminologien bér
till hufvudsakligaste delen vid vaxtexamineringen praktiskt
inhemtas och att undervisningen genast fran bérjan bir sa
stillas, att ynglingarne fa begrepp om lifvets verkstad hos
vixterna d. v. s. om organernas férrattningar och betydelse
m. m., sa att de lira sig inse, att terminologien endast ar
ett nodvandigt hjelpmedel fdr det studium, som larer oss
vinna bekantskap med vixtverlden, dess lif, verksamhet och
olika gestaltning i skilda verldstrakter, under olika tidehvarf
och inom siirskilda vaéxtgrupper. Vi tro med ett ord, att
undervisningen bér tagas sa mycket fysiologisk och bio-
logisk som, mdjligt samt att hela organliran just bér fram-
lagga samman af vaxtlifvets utveckling och vasende. Fordra
vi, sasom vi tro med riatta, detta af en skolbok, star ifraga-
varande handbok onekligen vida efter de larobécker, vi forut
hafva af Hrr Andersson och Arrhenius. Niarmast 6f--
verensstammer Herr Nymans »Organlira» med den »Vaxt-

188

rikets, Terminologi», som af Arrhenius ;utgafs. 1842,. men
hvilken. denne férfattare sjelf. underkint sasom skolbok,. da
han i sin sedan, utgifna » Elementarkurs i Botaniken» fram-
stallt terminologien endast. sasom ett bihang till organogra-
fien samt behandlat denna i sammanhang. med_ yaxternas
morfologi och fysiologi. Detta ar. efter vart formenande den
enda ratta planen for en elementar-larobok i botaniken,
_hvilken, naturligtvis i forening med. flitigt studium af lef-
vande vixter, kan uppfylla vetenskapens och tidens rattmatiga
fordringar.

Vi hafva i det foregaende sysselsatt oss med planen for
detta arbete och sdkt visa, huruledes den ingalunda med fog
kan goéra ansprak pa de utmarkta egenskaper, som Férf.
tillagger densamma, att vara »den riktigaste», vara sdker-
ligen den, genom hvilken » stérsta intresset vackes hos ele-
ven, den som mest ger vana och lust att observera», vara
utmarkt genom »enkelhet, tydlighet och noggrannhet» samt
verkande en »mera nationel och allman undervisning» i denna
vetenskap. Vi kunde visserligen tillagga atskilliga anmark-
ningar mot de meddelade planchernas otydlighet och brist
pa finare analyser, mot Forf:s onédiga fordndringar af all-
mint antagna termer, mot en eller annan oegentlighet eller
mindre felaktighet 0. s. v., men anse det vara Ofverflédigt.
Vi vilja blott sluta var recension med foljande anmarkning:
Att »den gamla vanliga methoden, som vi litet hvar kanna till»,
sasom Forf.*) med ett visst ironiskt forakt yttrar, eger flera
felaktigheter, hvilka, forstorade genom oforstandiga larares
ovisa nit, utan tvitvel pa atskilliga stallen ej gjort botanikens
studium sa fruktbringande och sjalsbildande, som man kunnat
énska, ar onekligen en lika beklaglig som Jatt forklarlig san-
ning, da den ratta methoden fér undervisningen i ett 4mne, som
ar sa nytt vid vara skolor, val annu icke ar funnen. Men icke
skola vi derfére uppgifva: hoppet, att denna method en gang
skall finnas, och tilldess ar hvarje arligt forsék att lésa fra-
gan berémvardt, fastin vi alltid maste besinna, att ej hvarje
férandring nddvandigt ar en forbattring. Lh. 2

*) Detta yttrande falles af Herr N. i tidningen » Upsala—Posten »
MN 88, der han Jatit infora ett svar pa den recension, som i M 83
af samma tidning fr intagen. Denna tidskrifts inskrinkta utrymme
tilliter ej alt, sasom Herr N. Gnskat, i densamma aftrycka detta svar,
isynnerhet som vi di skulle anse oss skyldige alt aftrycka det »Gen-
mile», hvaraf det Sr Atfdljdt. Vi nédgas derfére Atndja oss med alt
blott till denna tidning hanvisa de af vara lasare , som 6nska taga
nirmare underrattelse oin denna strid.

UPSALA, wan usTrém & c. 1859.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

N:o 12. TH. M. PRIES. December
1858.

INNEHALL: ORIG.-AFHANDL.: Ta. M. Fries: Iakttagelser rérande
nigra arktiska vaxter. — Densamme: Bidrag till kannedomen af
Finmarkens Flora. — LITTERAT.-OFVERS.: R. Harrman: Bryacez
Scandinaviw exsiccatze, fasc. I—IV. — PERSONAL-NOTIS.: E.P.
Fes “+. — J. E, Argscuoue. — STRODDA UNDERR.: Vaxtarter-
nas antal pa jorden. — Botaniska Reseféreningen.

@riginal-Afhandlingar.

L lakttagelser rérande nagra arktiska vaxter
af Tu. M. FRIES.

Icke sillan far man héra den anmarkningen giras af
botanister fran medlersta eller sédra Sverige, hvilka besdkt
vara fjalltrakter, att de vid asynen af arter, som dfven fore-
komma i sédern, ganska ofta,; om ock helt kort, blifvit be-
tagna af en viss tvekan och ovisshet till félje af den for-
andrade gestalt, i hvilken de der upptrida; ty ehuru icke
till de vasendtliga kinnetecknen afvikande ar dock hela vax-
tens habitus sa olika, att man nastan tvekar, huruvida man
ej har en skild art for dgonen. Och naturligtvis ar denna
arternas férindring genom klimatet stérre, ju langre man
kommer mot norden, hvarfére det Afven ej bor forefalla na-
gon underligt, att jag i Finmarken med en viss tveksamhet
sag de der forekommande formerna af t, ex. Thymus Ser-
pyllum, Pinguicula vulgaris, Pyrola rotundifolia, Ooral-
lorrhiza, Poa pratensis m. fl. Utan tvifvel maste man af-
ven erkinna, att atskilliga sasom egna arter uppstillda vaxter
endast dro af lokalen och klimatet frambragta former, men
a andra sidan har det forefallit mig, som om mani vissa
fall velat tillskrifva dessa orsaker alltfér stort inflytande.
Att harvid halla medelvigen ar icke latt, isynnerhet da man,

190

sasom vanligen Ar forhallandet, endast flygtigt far stadera
var fjallflora och icke kan under en féljd af ar kontrollera
iakttagelsernas rigtighet. Jag har velat papeka detta fér-
hallande till mitt urskuldande fér den hindelse, att kommande
forskare skola finna de iakttagelser, som jag nu gar att med-
dela, icke vara med verkligheten 6fverensstammande.

1. I ™ 3 af denna argang adr meddelad beskrifning pa
en for Skandinaviens Flora ny form af slagtet Polemonium,
hvilken jag, for att ej] onédigtvis uppstalla nya former samt
forledd af ett ofullstandigt exemplar i Prof. Fries’ herbarium,
ansag mig béra namna P. coeruleum * grandiflorum Led.,
ehuru, sasom jag afven anférde, beskrifningen i vissa delar
afvek. Sedan jag nu varit i tillfaille att i Kgl. Vetenskaps-
Akademiens herbarium jemféra ett original-exemplar fran
S:t Lorentz-én, har jag funnit, att detta betydligt afviker
till habitus, lagre vaxt (4 tum), stérre ullharighet, korta
runda kronflikar, mindre klocklik blomma, smala och jemn-
breda bladflikar o. s. v., hvarfére jag nu anser det vara
lampligast att uppstadlla den fran Finmarken sasom en ny
underart med féljande diagnos:

P. coeruleum * campanulatum Th. Fr.: statura gracili,
foliorum laciniis paucis (4—8), remotiusculis, elongato-ova-
tis, inflorescentia vulgo pauciflora et subracemosa, peduncu-
lis et calyce subcampanulato lanato-vestitis, laciniis calycis
latioribus brevioribusque, corolla campanulata, vulgo satu-
rate azurea, tubo subconstricto et Jimbi laciniis acutiusculis,
stamina fee duplo excedentibus, antheris rotundis, stylo
corollis breviore.

2. I berattelsen 6fver min Finmarksresa har jag p. 63
anfort, att jag ofvan Svartnes tog »den for Skandinaviska
floran nya Armeria alpina», en uppgift, som i flera afse-
enden maste rattas. Ty 1) har namnet alpina- uppkommit
genom felskrifning i st. f. A. arctica, med hvilken jag enligt
beskrifning, original-exemplar och geografiska utbredningen
ansag den identisk, och 2) hade jag ej da observerat, att
Lestadius redan i sina Loca parallela p. 225 under namn af
Statice Armeria 8. alpina anfort den fran Tsatsa i Vest-
Finmarken, hvarest ifven C. Hartman fann densamma, ehuru
han i sjette upplagan af sin Flora hinférde den till A. ma-
ritima och férst i sjunde benimnde den A. elongata B- arc-

7

-_

191

tica*), — Fir att emellertid erhalla fall sikerhet i bestam-
ningen, sindes’ ett exemplar till Boissier, hvilken bearhe-
tat fam. Plumbagineae for De Candolle’s Prodromus, och
denne bestiimde. min Finmarksvixt till .4. sibirtica Turcz.
Naturliztvis vagar ej jag att pa nagot satt bestrida eller
betvifla rigtigheten af en sadan mans bestémning af en art
inom detta s& svara sligte,. hvarfére jag har blott vill bi-
foga en Kort beskrifning pa densamma:

A. sibirica Turcz. (enl. Boiss.): roten smalt tappformig,
utsindande en tit bladtufva och 1—5 qvartershéga, vanli-
gen’ glatta, stundom mot: basen’ glest. langhariga stinglar;
bladen jemnbreda, nagot smalare dn stjelken, platta, nagot
trubbiga, glatta 1. mot basen nagot hariga; alla svepebladen
rundade och trubbiga, skarmfjillen féga kortare an frukten,
hinnaktiga, i kanten smatandade, vackert rédlatta; smablom-
skaften ungef. 1/, sa langa som den bade pa och mellan
Ssarne hariga foderpipen; foderbrimet ungef. lika langt som
pipen; blommorna smarre och blekare an hos A. elongata.

Da af detta sligte redan tvenne arter finnas i Skandi-
navien, hvilka ej alltid aro latta att atskilja, torde mangen
kanske anse vinsten af Florans riktande med en ny art for
teml. obetydlig. Medgifvas maste dock, att denna ar lika
vil om ej mera skild fran A. elongata, som den hos oss s. k.
A. maritima eller A. pubescens Link. **). Anmiérkas maste
iifven, att karakterer, hemtade fran stiingelns harighet, tyc-
kas vara utan allt virde; sa t. ex. finnes A. elongata stundom
med harig stingel och af A. pubescens har jag fran Bohus-
lan sett fullkomligt glatta exemplar ***). Samma forhallande
visar sig afven med. A. sibirica, alldenstund pa samma tufva

*) Minne icke den Statice Armeria g., som Wahlenberg 1 sin
Flora Lapponica p. 76 anfor fran »Torfvenaes juxta Ostvaagen Maasde
Finmarkie»; afven tillhér denna art?

**) Den verkliga A. maritima torde knappast finnas hos oss, ehuru

Boiss, 1..c. anfér saval den som A. pubescens sasom Svensk. Den
skiljer sig enl. B. fran den sednare blott. genom Jigre vixt, nadgot
trubbigare skirmfjall samt s$vil pi som mellan dsarne hirigt blom-
foder — en karakter, p& hvilken han dock ligger sd stor vigt, att
han -efter-den delar detla sligte i olika grupper.
_» ***) En dylik alldeles glatt form, af) Herr Krok tagen vid Udde~
valla,.-har af. Boissier, blifvit,, bestamd, till A. labradorica.var., men
beskrifningen i De Cand. Prodr. dfverensstimmer dock ej med den-
samma. * ee

192

finnas bade hariga och glatta stanglar. — For fullstandig-
hetens skull meddela vi korta diagnoser pa vara tyenne an-
dra Svenska arter:

A. elongata Hoffm.: roten féga tufvig; stingeln vanl.
glatt; bladen lika breda som stiangeln, oftast kanthariga;
de nedre svepebladen elliptiskt-triangelformiga, spetsiga, i
Kknoppen langre an de Ofriga, som dro kort uddspetsade;
skadrmfjillen af fruktens langd; smablomskaften lika langa
med den endast pa asarne hariga foderpipen; foderbramet af
pipens langd.
| A. pubescens Link.: roten mycket tufvig; stangeln vanl.
smaluden; bladen oftast smaludna och kanthariga; de nedre
svepebladen kort triangelformiga, genom den utlépande Grt- _
artade ryggnerven kort |. omarkligt uddspetsade, de dfriga
langre och mycket trubbiga; skarmfjallen af fruktens langd;
smablomskaften lika langa med den blott pa asarne hariga
foderpipen; foderbramet af pipens langd.

3. I de sednaste upplagorna af Hartm. Skand.. Flora
finnes upptagen en var. subnivalis af Sawifraga hieracifolia
sasom férekommande i »Finm. vid Tana-elf enl. ex. af N.
Lund.» Da jag emellertid hvarken der eller annorstades i
Finmarken kunde upptécka nagon form, som jag med skal
trodde mig kunna hanféra till S. hieracifolia, vande jag mig
vid hemkomsten till Lektor C. Hartman, hvilken godhets-
fullt ur sin faders herb. meddelade mig till lans original-
exempl. af denna vaxt. Jag fann deraf, att den ej var an-
nat an .den derstades mycket ymniga gréfre formen af S.
nivalis, sadan jag sett den fran flera af vara fjalltrakter
ainda ned till Jemtland. Fran S. hieracifolia afviker den
genom langre och hvita kronblad, blomstallningen, trubbiga
och djupare bugttandade blad o. s. v.; den enda skilnaden,
jag kunde upptacka fran den vanliga S. nivalis, var gréfre
och hégre vaxt, flera blommor, nagot glesare blomstallning
samt mahanda nagot Judnare blomskaft. — S. rivudaris upp-
gifves i vara floror mycket rigtigt med »hvita eller rédlatta
blommor», ehuruval den sednare fargen torde vara ganska
sillsynt och knappast férut observerad pa andra exemp. 4n
sadana vanskapliga krymplingar, som finnas afbildade i Sv.
Bot. n. 729. I Finmarken, der nara sténderna denna art
ofautligt frodas under stenar o. s. v., fann jag t. ex. pa Sjaa-

193

holmen nara Nesseby den till en hdjd af dfver 1'/, qvarter,
och ju stérre vaxten var, desto oftare voro blommorna réd-
latta, af ungefar samma farg som hos Silene acaulis. .-

4. Redan Deinboll och J. W. Zetterstedt om-
namna sasom férekommande i vara nordliga trakter en Chry-=
sosplenium, hvilken genom lagre vaxt o. s. v. sa afviker
fran var vanliga Chr. alternifolium, att Lund ansett sig
bora utmarka den med ett eget namn (tetrandrum), ehure
han anser den fdr blott »en merkveerdig arktisk Varietet: »
Genast vid forsta anblicken féreféll den mig sa egendomlig,
att jag ansag den sasom egen art, och olikheten var desto
markbarare, som jag under resan till Finmarken hela vagen
genom Guuldalen hade haft tillfille att skada Chr. alterni-
folium i full prakt. Da hartill kommer, att den geografiska
utbredningen ar helt olika och flera goda karakterer finnas,
vagar jag med bestamdhet férfaikta dess artratt, och jag ar
forvissad, att flera karakterer skola finnas, da man narmare
underséker Chr. alternifolium i \efvande tillstand. Jag med-
delar har en kort diagnos pa denna, hemtad fran torkade,
samt en utforligare beskrifuing pa Chr. tetrandrum efter
lefvande exemplar:

1. Chr. alternifolium L.: foliis alternis, radicalibus
reniformibus, profunde crenatis, crenis evidenter emarginatis,
pilis validis albis supra adspersis, floralibus semi-orbiculari-
bus 1. ovatis (vix cuneatis); staminibus octonis.

2. Chr. tetrandrum (Lund) Th. Fr.: foliis alternis,
radicalibus reniformi-semiorbiculatis, profunde crenatis, cre-
nis Vix emarginatis, supra omnino glabris, floralibus cuneatis;
staminibus quaternis.

Utmarkt genom sin laga och spensliga vaxt, mera tuf-
vigt vaixesdtt, smarre och farre gulgréna blommor o. s. v.;
tyckes forhalla sig till Chr. alternifolium som Chr. rosulare
Schott till Chr. oppositifolium. — Stjelken vid basen kry-
pande och skottalstrande, utsindande fina rottradar, sedan
uppratt, mot toppen grenig, '/.—2 tum hog, fyrkantig, tat,
alldeles glatt och blott pa de yngsta skotten fint harig;
bladen nedtill langt, upptill mindre och mindre skaftade,
sa att de dfversta blifva nastan oskaftade, de nedre nagot
njurlika, halfcirkelformiga med 4, till '/, af bladskifvan in-
gaende inskarningar, de dfre 3—5-flikiga med vigglik bas;

194

alla bladen fullkomligt glatta och endast pa de spida skot-
tens skaft smahariga, spridda, skiftevisa, upptill tatt sam-
lade, dock ej sa taitt som hos Chr. alternifolium; blom-
morna sma, gulgréna; kalkbladen 4, vid blomningen utbéjda,
sedan’ svagt inbéjda, ofvanpa brunpunkterade, n. bredt tung-
lika, upptill trubbigt rundade;' standarne 4*), motsatta kro-
nans flikar, knapparne n. klotformiga med en svag intryck-
ning pa.midten (2-rummiga?), ungef. af strangens langd;
stiftet och det knappformiga market sma, i bérjan uppratta,
sedan tillbakabéjda; fruktimnet paronlikt, smaningom 6f-
vergaende i blomskaftet, vidvixt fodret och tackt af den
uppsvillda disken; frukten bestaende af 2:ne bade utanpa och
inuti brunpunkterade fruktblad, slutligen nastan klotrund med
intryckning i spetsen, tidigt uppspringande medelst en langd-
spricka och mognande fréna i fria luften**); fréna runda,
rédbruna, glinsande, fastade i tvenne rader lings fogarne. —
Utom fran Finmarken har jag sett ex. fran Spitsbergen;
vid Enontekis anmarktes den af Prof. Zetterstedt.

5. Bland de vaxter, som af Skandinaviens botanister
iro foga kanda, kan man med skal rakna Salix punctata
Wnbg., hvilken derfére afven ett halft arhundrade fatt be-
halla en artratt, hvaraf deni sanning ar foga fortjent. Natur-
ligtvis var finnandet af denna vaxt en af mina lifligaste é6nsk-
ningar, da jag anlande till Tana-elfven, der den enligt Wah-
lenbergs egen uppgift skall férekomma i massa, och jag pa-
triffade dfven saval der som annorstades i Finmarken for-
mer, som till karaktererna fullkomligt ofverensstimde med
Wahlenbergs beskrifning: germinibus subpedicellatis, glabris,
pedunculorum foliis gemmiferis amento longioribus lanceolato-
ellipticis undato-serratis nitidis punctatis; hela habitus och
tydliga 6fvergangar visade dock mer 4n tillrackligt, att de
blott utgjorde former af den der vanliga S. nigricans coae-
tanea.. Granska vi afven karaktererna, finna vi latt, af
huru ringa varde de iro; kapslernas glatthet, bladens smala
form och hvitpunktering traffa vi t. 0. m. hos var vanliga i

*) Lund angifver dem vara 4 4 5, men jag lyckades aldrig att
fa se det sednare antalet; férmodligen ar detta lika ullfalligt, som da
Chr. alternifolium har 10 standare.

**) Denna egenhet har jag aldrig sett iakitagen hos nagon’ Sveiee
vixt och torde tithora sillsyntheterna inom yaxtriket.

195

medlersta Sverige forekommande S. nigricans, hvadan endast
karakteren af bladiga hangeskaft aterstar, hvilken dock just
—utgér ett hufvudkannetecken pa S. nigricans coaetanea. Att
S. punctata. Wnbg. saledes endast utgér den med glatta
kapsler férsedda S. nigricans coaetanea och att den en-
dast.iden hindelse kan skiljas fran var vanliga S. nigri-
cans, att denna art delas i tvenne (borealis s. coaetanea
och. campestris, af hvilka den sednare saknas i arktiska
zonen), ar intet tvifvel underkastadt, och det enda, som
torde behéfva nairmare forklaring, ar, huru den skarpsynte
Wahlenberg, som snarare visade for stor an fdr liten for-
sigtighet vid arternas begransning, kunnat uppstilla den sa-
som egen art. Men dfven hartill ar forklaringen latt funnen,
om vi vinda oss till hans Flora Lapponica. Sasom princip
fér indelningen finna vi honom der antaga kapslernas glatt-
het och harighet, till folje hvaraf han maste fora S. negri-
cantis former till tvenne olika afdelningar*), hvarvid han
for den med ludna kapsler behéll namnet nigricans, men
fordelade de med glatta kapsler i tvenne arter neml, S.
punctata med smala, glansande blad och bladiga hangeskaft,
och S. phylicifolia**) (= S. nigricans — campestris Fr.)
med bredare blad och ndstan bladlésa hingeskaft. Denna
framstillning bestyrkes pa det tydligaste af Wahlenbergs
eget herbarium, i hvilket ingen hans S. phylicifolia finnes
fran Finmarken. — For den asigten, att S. pwnctata skulle
vara en hybrid mellan S. nigricans och myrsinites, finnes
intet som talar, och den férnekas for Ofrigt pa det tydligaste
af Wahlenbergs original-exemplar; nagon siker sadan hy-
briditet ar fdr Ofrigt knappast funnen. Hvad Lund menar
med sin S. punctata, hvilken han vid Tanaeliven fann
hégst sparsamt mellan Guldholmen och Polmak (narmare
uppgift om lokalen pa denna 6 mil langa straicka meddelar

*) Att han vid denna karakter Jade stérsta vigt finna vi deraf,
att han i sitt. Lerbarium til sin S. nigricans hainfort former med fGr
étrigt glatta och blott i spetsen obetydligt hariga kapsler.

f **) Salix phylicifelia L. et Fr. delade han, sisom bekant ar, af-

ven, i tvenne arter: S. arbuscula med ludna och S. majalis med
glatta kapsler, Alt denna sednare verkligen (atminstone tll allra stér-
sta delen) tillhér var S. phylicifolia, visas tydligen af Wnbgs egna
ord: »fruticeta plus quam orgyalia laelissima vel flavescentis coloris
constituit. »

196

han besynnerligt nog icke), ar mig obekant*), men 4r
bestiimdt ej Wahlenbergs form, da den enl. Andetssons Sa
lices Lapponie hade capsulae tomentosae. — Att for dfrigt
sarskildt beskrifva de afvikande och till en del ganska egen-
domliga former, som jag af detta slagte i Finmarken insam-

lade, skulle blifva alltfor vidlyftigt och temligen ofverflédigt.
Sa t. ex. antraffades former med androgyna hiangen af S.
glauca och hastata, med monadelfiska standare af S. hastata,
med fjallen antingen blott i hangets spets eller helt och hal-
let forvandlade till verkliga blad af S. glauca och Lappo-
num (den sista hégst utmarkt!), afvensom tydliga hybrider
mellan S. herbacea och hastata, hastata och Lapponum,
nigricans och glauca 0. s. v. Utom dessa vill jag blott
omnamna en liten, mycket vacker form, som jag fann pa
sanka grasmarker ofvanfér Wadsée och som Prof. Andersson
forklarat for »en fér var flora alldeles ny form», hvilken
»det torde vara rattast att anse sasom en slags nordisk S.
Jacquiniana.» Da endast ett mindre antal exemplar blifvit
insamladt, kan intet med sdkerhet sigas om densamma,
hvarfére den rekommenderas till nérmare efterforskning och
undersékning.

6. I férra argangen © 12 har jag meddelat nagra iakt-
tagelser rérande Ost-Finmarkens Starrarter. Vid denna
uppsats kunna nu nagra rattelser och tillagg rérande arter-
nas geografiska utbredning géras, hvilka latt inses af de 1
detta 4 meddelade tillaggen till Finmarkens Flora. Dess-
utom vill jag blott till namnda uppsats tillagea, att den der
omnimnda C. arctophila F. Nyl., hvilken i vara floror han-
fores till C. hyperborea Drey., ar, enligt ytterligare gransk-
ning af savil mina egna exemplar fran Svartnes som Ny-
Janders original-exemplar i Herb. Norm. XII. 89 och i éf-
verensstimmelse med min redan uttalade formodan, sa nara
sligt med C. (aquatilis) epigejos Lest., att den utan tvif-
vel bér anses blott sasom en fjallform af densamma. Vida
skild fran denna fr deremot den till C. rigidae grupp hé-
rande akta C. hyperborea Drey., af hvilken jag sjelf tagit
exempl. pa Gousta fjall och Mag. Fristedt pa Grénfjallet i

*) Mahinda ar det den i Herb. Norm. XI. 64 meddelade for-
men af S. nigricans — coaetanea, men denna férekommer ingalunda
»kun i nogle faae Buske» utan i tusen-tal Jangs Tana-elfven.

197
Herjedalen; till samma art anser jag afven troligast, att den

pa anf. st. anforda Carew fran Seidafjillen och St. Rajpas
horer.

2. Bidrag till kannedomen af Finmarkens Flora

af Tu. M. FRIES.
(Forts.)
* Rosa cinnamomea L, Vid Altenelf och inflyttad i trad-
garden vid Bosekop (BI.); Ost-Finmark. (Deinb.).
Rubus idaeus L. Varanger (Gunn.).
* _ castoreus Lest. var. triflorus Hook. Fjelbmai Tanen.
Fragaria vesca L. Mortensnies pa Storfjeldet; frukten mog-
nar endast under mycket varma somrar.
Potentilla alpestris Hall. 8. immaculata. Lebesby vid Laxe-
fjorden allm., Wester-Tanen och Wadsée (S.).
[Under namn af Potentilla nivea anfér Gunnerus 1 sin

Flora Norv. n. 512 och afbildar pa tab. III. f. 1 en vaxt,

som skall férekomma i »F inmarchia, rarius, ex. gr. in Va-

rangria Ost-Finmarchie» och som i Hartm. Skand. Fl. ed.

I. p. 201 och Hornem. Plantel. I. p. 576 blifvit kallad P.

Gunneri. Sommerfelt, som sett originalexemplar i Gunneri

herbarium, anser den vara den i sédra Danmark, Tyskland

o. s. v. férekommande Fragaria sterilis (Potentilla Fraga-

riastrum), en afven af Lehmann hyllad asigt, hvars rig-

tighet den besynnerliga geografiska utbredningen tyckes ve-

derlagga. .Figuren liknar ganska mycket en mager Fragaria

vesca; afgérandet af denna fraga torde emellertid béra upp-

skjutas till framtida undersékningar. |

Dryas octopetala L. fl. plen. Berlevaag (S. 1858).

Prunus Padus L. Gar utefter Tanaelf.en till Fingervandet;
Alten (Bl).

Lathyrus palustris L. Varanger flerest.

— pratensis L. Tromsée (BI.).

* Vicia sepium L. Tromsée (BI.).

Oxytropis campestris — sordida (W.) ¢. varr. Fran Ja-
kobselfven till Langfjorden och Lebesbyfjallen.

Astragalus oroboides Hornem. »in alpibus maritimis districtus
Felles dicti Norvegie ultimze copiose» (Wnby,
Fl. Suec.).

Trifolium repens L. Tanen vid Birkelund; Wardie.

Oxycoccos palustris Pers. Varanger.

Calluna vulgaris (l.) Sparsam pa norra sidan af Varanger~
fjorden.

Pyrola rotundifolia L. Lebesby, Varanger flerest.

* —. media Sw. Renée i V.-Finm. (Bl.).

— secunda L. Renée i Syd-Varanger, Klésterelf,

198
Polygonum Convolvulus L. ~~ Bosekop, Elvebakken i Alten
(Bl.). — Vid Mortensnes ar saval den som P,
lapathifolium L. forsvunnen. +
— aviculareL. Allm. i hafstrandsregionen i Varanger.
* — amphibium L. Wallasjavre vid Brendhougen, Col-
_ mejayre vid Svanvik o. s. v. i Syd-Varanger.
* Rumex crispus L. Wadsée och Wardée (tillfallig?).
— Hippolapathum Fr. Flerestades savil vid flod-
som haf-stranderna. |
Koenigia islandica L. Allman vid backar och vattensam-
lingar nara hafstranden kring hela Varangerfjor-
den; Berlevaag (S.); Nordkap (Deinb.). Sie 7
Urtica dioica L. Varanger flerest.
— urens Li: Mortensnes ymnig, Nyborg sparsam.
Chenopodium album L. Wadsiée, Wardée; Nyborg och Trold-
fjorden (S.). |
* Atriplex crassifolia C. A. M. Hammerfest pa stranden n.
o. om Fuglenes (Hartm.).
* — patula L. var. (= A. prostrata Lund??). Allm.
pa hafstranden vid Varangerfjord; Alten (Wnbg.
F]. Suec.). ;
Populus tremula L. V.-Finm. Hammerfest pa vestra slutt-
ningen af berget Tyven teml. ymnigt, men blott
4-6 fot hég (Hartm.); O.-Finm. i tallregionen
vid Klésterelfvens utlopp, vid Jarfjorden 0. s. v.
allman och hégvaxt, i bjérkregionen pa n. sidan
af Varangerfjorden flerestides men lagvaxt.
* Salix pentandra L. 8: latifolia Hartm. (20 fot hogt trad
med 1'/. qv. tjock stam). I al- och bjérk-skog
vid garden Hatten vid Lyngenfjord (Hartm.).
[* — amygdalina L. Tromsée (Gunn.); troligen felaktig
bestamning. |
— nigricans Sm. 8. punctata (Wnbg.). Allman 1
hela Ost-Finmarken, dock oftast i former, som
sta pa 6fvergang till hufvudarten.
* - nigricans Sm. * borealis Fr. Utmiarkt vacker och
tradlik vid Kalak vid Laxefjorden.
— pyrenaica * norvegica Fr. Kaveringtind vid Lyn-
gens kyrka (Hartm.), Renée i V.-Finm. (BI.).
— hastato-herbacea. Utmarkt vacker vid Klubbnzs-
viken nara Mortensnes.
— polaris Wnbg. Kaagtind, Kaveringtind och Ham-
merfest (Hartm.). 7
* Betula subalpina Larss. Allman i O.-Finmark. och bil-
dande skogar*),

*) Den ogynnsamma vaderleken sommaren 1857 vallade, att bjor-

199

* Betula intermedia Thom. .Tanen pa backar mellan Lang-
nes och Fjelbma (S.).

Alnus incana — virescens Wnbg. Varanger h. 0. d., Syd-
Varanger allm.

Pinus silvestris L. I Syd-Varanger anda upp till fjordar-
nes botten, fastin ej bildande skogar, t. ex, vid
Elvenes, Jarfjorden o. s. vy. Pa norra sidan af
Varanger-fjorden har den férr funnits (lemningar
iro antraffade i torfmossarne kring Wadsiée) och
enligt fjallfinnars utsago skola annu nagra trad
finnas hégt upp vid Jakobselfven (e} gransfloden
mot Ryssland).

* Abies orientalis (L.) Vid Colmejavre nara Svanvik.

* Equisetum arvense L. Allman i tall- och bjérkregionerna
ainda till Nordkap.

* — pratense Ehrh. Allman i bjérkregionen.

* — silvaticum L. Hir och der i tall- och bjérk-re-
_ regionerna.

* — palustre L. Allman i samma regioner,

* limosum L. Liksom foregaende.

ke variegatum L. H. o. d. i bjérk- och slattfjalls-

*

— variegatum * scirpoides Mich. Allman i tall-,
bjérk- och slattfjalls-regionerna dfver hela Fin-
marken finda till Nordkap (Deinb.).

Callitriche verna L. c. var. Varanger flerestades t. ex. Ny-
borg, Nesseby, Mortensnes; Seida i Tanaelfven
(S.); Tromsée (Bi.).

— auctumnalis L. »ad Pasvig ete.» (Deinb. enligt
Whbg. FI. Suec.).

* Nitella opaca Ag. (enl. Al. Braun) Seida i Tanaelfven (S.).

* Orchis maculata L. 8. lapponica Lest. Langnes i Tanen.

— cruenta Mill. Tromsée, Kaafjord (Bl.).

Gymnadenia Conopsea (L.) I bjérkregionen i Varanger.

— albida (L.) Riisfjorden pa Magerée jemte Coelo-
glossum viride (Deinb.); Berlevaag (S.); Kjeskel-
viken.

* Plantanthera bifolia (L.) Tromsiée (BI.).

Chamaeorchis alpina (L.) Riisfjorden (Deinb.).

Goodyera repens (L.) Mellan Jarfjorden och andra fallet i

K lésterelf.
* Listera ovata (L.) Tromsée, Karlsée (BI.).
— cordata (L.) Varanger och Lebesby.

*

karnes frukter ej mognade, hvarfére jag &t dessa vaxter ej egnade
nigon synnerlig uppmiarksamhet. Dock forefdil det mig, som om B,
subalpina var den allminnaste arten, dtminstone ndgot hégre upp pa
fjallsluttningarne. ,

200

Corallorhiza innata R. Br. Varanger’ t. ex. Mortensnees,
Nesseby. | 2

Allium sibiricum Li. Gar pa Langfjordfjallen anda upp i

slattfjallsregionen t.-ex. vid backen Nikolajok.

* _ oleraceum L. Moselfdalen (BI.).

Paris quadrifolia L. I bjérkregionen kring Varanger t. ex.
ofvan Nyborg, nedanfér Styrene; Kistrand (Hor-
nem. Plantel.).

{* Sagittaria sagittaefolia L. »In Varangria Ostfinmarchiz » :
Gunn. — Troligen felaktig bestamning. |

Juncus arcticus W. Nordkap (Deinb.); flerestades pa fjal-
len mellan Langbunes och Svartnes.

* _ hbalticus W. Tromsée (BI.), Karlsée (Gunn. herb.).
— bufonius L. Renée i Syd-Varanger pa hafstranden.
* — squarrosus L. »in districtu Feelles dicto Norvegiz

ultime rarius» (Wnbg. Fl. Suec.).

Luzula pilosa Gaud. Varanger allm. — (L. arcuata — hy-
perborea Lund == L. confusa Lindeb.).

* Potamogeton natans L. Tromsée (Bl.).

* — gramineus L. Colmejavre vid Svanvik; Tanaelf
vid Seida (S.); Tromsée (Bl.).

* ._ perfoliatus L. Colmejavre och utfor Klésterelf till
tredje fallet.

* — pusillus L. Seida (S.). — Blad af en steril P.
sagos dessutom i en liten vattensamling norr om
Nyborg.

* Zostera angustifolia Horn. Varangerfjorden vid Bunes.

* Sparganium affine Schnitzl. Colmejavre och Pasvigelf,
steril. :

* . hyperboreum Lest. Storfjeldvandet ofvan Mor-
tensnes (S.); ofvan Nyborg.

* Eriophorum angustifolium Roth. 8. monostachyum. H. o.
d. bland hufvudformen; i ett karr vid Lebesby

uteslutande.
— latifoliwm Hoppe »findes neppe i Finmarken» (Bl.).
* — (allitrix C. A. M. Ungefir 1/, mil n. om Mor-

tensnes bland pilsnar.
* _ pusseolum Fr. Eibydal i Alten (Norm.).
Scirpus palustris L. Svanvik vid C’olmejavre. ;
— wuniglumis Link. Ost-Finmarken (Bl. N. Flora).
* _. aqcicularis L. Ost-Finmarken flerestades (Deinb.).
* Carex vesicaria * lacustris Th. Fr. Svanvik vid Colmejavre.
— pulla Good. Lebesbyfjallen vid Laggo, Langfjord-
fjallen flerest. och Berlevaag (S.);- Langfjordbotten.
— filiformis L. Bjérkregionen i Varanger h. o. d. (S.
1858). 1
[* — hirta L. »in Finmarchian: Gunn.;. knappast ratt
bestamd. |

201

Cones pepalieecoes L. Tanen (Lund enl. ex. i Herb. Norm.).

*

Buxbaumii Wubg. O. Pasvig i slattfjallsregionen:
Carlebotten i bjérkregionen.

ustulata Wnbg. Tromsée, Alten (BI.); pa slutt-
ningen fran Tsatsa till Kittdalen (Hartm.).

fuliginosa Hoppe. Tromsedalstind (Moe), Tsatsa
ymn. (Lest. Loc. Parall.)

aquatilis. Wubg., Colmejayre vid Svanvik.

aquatilis * epigejos Lest. H. 0. d. i myrerne (= C.
aquatilis — nardifolia Lund’).

aquatilis * arctophila F. Nyl. Slattfjallsregionen of-
van Svartnes.

acuta L. utgar tills vidare ur férteckningen pa Fin-
markens vaxter, da Prof. Blytt misstanker, att
Lund tagit en spaid form af C. ampullacea (!)
fran.Moself-dalen fér denna art.. Likaledes torde
C. vulgaris och caespitosa bora utga, da med
den férra troligen och med den sednare bestamdt
af Lund afsetts former af ©. juncella.| 7

juncella (Fr.) Troligen allman i hela tall- och
bjérkregionen.

halophila F. Nyl.. Varangerfjordens norra_ strand
mellan Nesseby och Meskelfven vid naset Mar-
menjarg.

salina Wubg. c. var. cuspidata (Wnbg.) H. o. d.
vid hafstranderna.

salina var. subspathacea (Wormskj.) Jarfjordbotten.

limula Fr. Alten (Bl. enl, ex. i Fr. herb.); andra
fallet 1 Klosterelf.

hyperborea Dre}. Slattfjallsregionen spars. t..\ ex.
Seidafjallen, St. Rajpas i Alten (BI.),

loliacea L, Tallregionen mellan Jarfjorden och an-
dra fallet i Klésterelf (mahinda pa Ryskt om-
rade); bjérkregionen pa Goskemvarre ofvan Ny-
borg*).

stelludade Schreb. Tromsde och Renée (BI.).

helvola Blytt. Havésund (Lunds, herb, enl. BI.).

lagopina Whbg. 8. gracilescens Th. Fr. Kavering-
tind vid Lyngenfjord (Hartm.); Renée i Syd-
Varanger. ~

» chordorrhiza Ehrh, (var.) I torfmossar ofvan Wadsée,

vid. Mortensnes nira Fuglebjerget (Nordvi), Ja-
kobselfven 1 Varanger (S.).

*) Férledd af spensligheten hos de pa sednare stillet samlade, ej

full} utvecklade exemplaren, har jag (Bot. Not. 1857 p.198) uppgif-
vit C. lenella sisom forekommande i Finmarken, ett misstag, som
hirmed rattas.

202

* Carex incurva Lightf. g. pratensis Hartm. j:r. Allman

efter hela kusten fran Varanger till’ Tromsée.

— capitata L. -I bjérkregionen kring Varangerfjorden
h. o. d. t. ex.. Kjelmée, Mortensnes, Sjaaholmen
Nyborg o. s. v.; Tromsée (Bl). |

* — pulicaris L. Ost-Finmarken (Deinb. enl. Smrft.
Suppl.).

— parallela (Lest.) (= C. dioica — paralleloides
Lund). Hammerfest (Hartm.), Tromsie pa FIéj-
fjeldet, der afven C. nardina finnes (BI.).

— pauciflora Lightf. Jarfjordbotten, Fjelbma i Tanen,
Gamvig (8.).-

— microglochin Wnbg. »supra Alten» (Wnbg. Fl. Suec.).

* Cobresia scirpina W. Tromsie’ (BI.).

Triticum caninum L. Flerestiides pa hafstranden vid Jar-
fjorden, O. Pasvig; 1 bjérkregionen i Tanen, vid
Mortensnes; Wardée (Landm.).

* Festuca duriuscula * dumetorum L. Lyngseidet pa stran-
derna (Hartm.). |

* Bromus arvensis L. Talvig (Norman).

*' Poa laxa Henke. Strandklippor n. om Hammerfest (Hartm.).

* _ alpina L. vivipara. Tsatsa (Hartm.).

* Dactylis glomerata L. Tromsée (Bl.). .

Colpodium latifolium R. Br. I bjérkregionen ungefar 1/2

; mil fran stranden mellan Wadsée (S. 1858) och
Nyborg flerestides; pa Seidafjallen flerestades ym-
nig (t. ex. vid Vuoddojavre o. s. v.); Lebesby-
fjallen vid Laggo (S.). — Troligen dfver hela
Ost-Finmarken.

Catabrosa aquatica (L.)' Varangerfjorden allman fran Carle-
botten till Wardée.

— algida (Sol.) Tromsée (Bl.).

Aira alpina L. Vest-Finm. Tromsée, Renée, Alten o. s.
v. (Bl.), Nordkap (Deinb.); Ost-Finm. Langfjor-
den flerest. t. ex. Langfjordbotten, Nierravegje,
Annutvagge; Berlevaag (S.); fjallen mellan Lang-
bunes och Svartnes ymnig. ‘

Trisetum subspicatum (L.) Teml. sparsam i Ost-Finmark.

t. ex. pa Lebesbyfjillen, Berlevaag (S.), vid
Meskelfvens utlopp.

Vahlodea atropurpurea (Wnbg.) Bjérkregionen ofvan Ny-

“fale borg, Seidafjallen (S.); Wadsée spars. och Syd-
Varanger allm. (Wnbg.).

Melica nutans L. Sparsam i bjérkregionen vid Birkelund i
Tanen (S.).

* Phragmites communis Trin. Pasvigelfven och C’olmejavre.

* Calamagrostis Halleriana DC. Hammerfest (Hartm.).

203

* Calamagrostis phragmitoides Hartm. var. angustifolia. Kitt-

_ dalen nedanfér Tsatsa (Hartm.).

* —— . lapponica (Wnbg.) var. opima (= C. chalybaea

vs Bl. N. Fl.). Bosekop (Bl.).

[ — lanceolata Roth., som anfiéres af Lund, »findes
neppe i Finmarken» (Bl.); detsamma giller afven
utan tvifvel om C. silvatica, som Gunnerus upp-
gifver forekomma vid Lyngen. |

Agrostis stolonifera L. ‘Tanen vid Langnes; Jarfjordbotten.
Ba A. rupestris Lund ar en form af A. rubra

L. (A. borealis Hartm.) |

* Alopecurus pratensis L. g. alpestris Wnbg. Vid elfven
Laggo pa Lebesbyfjillen. — Ar utan tvifvel den-
samma, som Deinb. angifver fran Vester-Tanen

; under namn af A. ovatus (cfr. Bl. N. FI. p. 109).

* ~— nigricans Hornem. Vest-Finm. Tromsée (BI.);
Ost-Finm. pa hafstranderna flerestades t. ex. Jar-
fjorden vid dess botten och Hergenes; Varanger
vid Mortensnes och flera stillen mellan Meskelf-
ven och Galbajok; Wardiée, Syltvigfjorden och
Boskfjorden (Landmark); Pasvig (Wnbg. Fl. Suec.).

— geniculatus L. Varanger allm., Klésterelf. — Var.
fluitans L. Klésterelf och C’olmejavre wy >

Phleum pratense L. Strémée vid Tromsée (Gunn.) ar nord-
ligaste vaxestillet enl. Bl.; Wadsée och Wardée

tillfallic.

Digraphis arundinacea (L.) Tromsée och Alten (BI.); Bu-
nes vid Varangerfjorden (S.).

Hierochloa borealis Rim. Ost-Finmark. i bjérk- och tall-
regionen h. o. d.

* Filices.

Polypodivm vulgare L. H. o. d. till Lyngen och Alten.
Phegopteris L. I tall- och bjérk-regionerna anda
till Nordkap.

— Dryopteris L. Liksom firegaende men mindre
allmant. |
— alpestre Hoppe. Sparsam t. ex. pa Lebesbyfjallen.

Aspidium Lonchitis (L.) I bjérk- och slattfjaills-regionerna
h. o. d. anda till Nordkap.

Polystichum Filix mas (L.) H. 0. d. i tall- och bjérk-re-

| gionerna anda till Nordkap (Deinb.).
— spinulosum (Sw.) Sparsam i bjérkregionen till
Altenelf; Tanaelfven.

*) Hair liksom. pa flera stillen i det foregiende har jag anvdndt
det i lappska skriftspraket brukliga tecknet c, hvilket utlises ungefar
sisom tsj; de likaledes anvanda. decked s och & uttalas ungelir sa-
som sj och dh (eller th).

204

Cystopteris fragilis (L.) Spridd dfver Vest-Finmarken anda
till Nordkap (Wnbg.).
— montana (Sw.) Spridd h. 0. d. i bjérkregionen t.
ex. Tromsée, Kaafjord, Raipas (Bl.); Varange
_ ofvan Nyborg. Lear
Woodsia hyperborea Br. Sparsam i fjallbranterna t. ex.
Alten (BI.), UWammerfest (Hartm.), Fjelbma i
Tanen.
Asplenium Filix femina (L.) I tall- och bjérk-regionerna
. till Alten och Varanger.
— viride Huds. I bjérkregionen pa_bergsluttningar
) h. o. d. 6fver hela Finmarken. |
— Ruta muraria L. | Pa hafstrandsklippor i Vest-
Finmarken siallsynt t. ex. vid Qvalvig i Lyngen
och Storvigneset i Alten (Wnbg.).
Struthiopteris germanica W. I tall- och bjérk-regionen till
lten, :
Allosurus crispus (L.) I bjérk- och slattfjalls-regionerna
h. o. d, 6fver hela Finmarken.
Botrychium Lunaria L. Spridd 6fver hela Finmarken til
Maasée (Wnubg.).
— boreale Milde. Renée i Syd-Varanger sparsamt.
— rutaceum Sw. H. o. d.. till Alten (BI.).
Lycopodium Selago L. Allman dfver hela Finmarken till
Nordkap (Deinb.).
— annotinum L. H. o. d. i tallregionen till Alten.
— clavatum L. I tall- och nedre delen af bjérk-
regionen till Alten och Polmak.
— complanatum L. Allman éfyer hela Finmarken
i tall- och bjérk-regionen. :
— alpinum L. Allman Anda till Nordkap 1 bjérk-
och slattfjalls-regionerna.
Selaginella spinulosa Al. Br. I tall- och bjérk-regionerna
allman anda till Nordkap (Wnbg.).

Litteratur-oéfversigt.

Bryacee Scandinavie exsiccate curante R. HARTMAN. Fase.
I—IV. Gevalie, Landin 1857—58. 4:0.

Nyttan af exsiccatverk ar hittills af ingen bestridd, sa-
vida de aro med tillbérlig omsorg beredda; besvaren och
svarigheterna vid deras utgifvande aro dock s& manga, att
de fleste torde blifva afskrackte fran dylika foretag eller ock
deras ‘verk lemna Atskilligt att onska. Det ifragavarande,
af hvilket fyra haften hittills utkommit, innehallande hvar-
dera 30 arter, pa hvilka forteckning redan ar meddelad i

205

Bot. Notis. 1856 WW 5—6 och 1857 4212, hedrar deremot
i hég grad sin utgifvare, den om vart lands mosskunskap
sa hégt fértjente Mag. R. Hartman, da hittills ingenstiides,
sa vidt Ref. har sig bekant, nagot bryologiskt exsiccat-verk
blifvit utgifvet, som sa till alla delar uppfyller képarens
fordringar: siikert bestamda arter i lika vackra som talrika
exemplar, sirdeles billigt pris och vacker utstyrsel. Det ar
derfére icke underligt, att den beklagligtvis ej synnerligen
stora upplaga, som af detta verk kunnat beredas, sa hastigt
och begirligt blifvit af prenumeranter betingad, att man
numera ej hos utgifvaren kan erhalla nagot fullstindigt exem-
plar. Skulle vi, for att tillbérligt uppfylla en recensents
Aliggande, nédgas att uppleta nagon anmarkning mot detta
verk, skulle vi kunna papeka att pa etiketterna ej mana-
den, da artens fruktbildning ar fullandad, finnes angifven,
hvilket kunde vara saval nybegynnaren som vaxtgeografen
till nagon ledning, da de flesta, om ej alla, mossor hafva
en noga bestimd och inskrankt fruktsattningstid.

Vi sluta denna var anmialan med en upprigtig énskan,
att utgifvaren matte fa gladja sig at ett ostérdt utgifvande
af fortsittningen till detta vackra och nyttiga verk.

Ss Ov 2

Personali-Notiser.

Alltfér ofta har det varit en sorglig pligt for utgifvarne
af denna tidskrift att omniimna, det diden bland de unga
botanisternas krets skérdat offer, innan dnnu de nirda for-
hoppningarne blifvit uppfylda, de lofvande anlagen utveck-
lade. Dubbelt smartsam fr denna pligt for nuvarande ut-
gifvaren, da det ar en kir broders alltfor hastiga och ovan-
tade bortgang, som han nidgas omnimna; Philosophie Ma-
gistern Elias Petrus Fries afled neml. hair i Upsala den
17 December i en alder af nagot dfver 24 ar. Hans salunda
i fortid brutna bana har val icke nagra lysande idrotter inom
vetandets verld att uppvisa, men det allvar och nit, hvar-
med han stidse striifvade att férvarfva sig kunskapens fruk-
ter, aro en borgen derfér, att han, om tid och krafter for-
unnats, skulle hafva blifvit en af de triiguaste och redliga-
ste arbetarne pa vetenskapernas falt. Och icke blott hari-
genom utan tillika genom sitt redbara, dppna och tillgingliga
visen tillvann han sig allmiin viilvilja och vinskap af alla
dem, som med honom kommo i beréring, hvarfére han afvyen

och saknad.
v2

206

Den aflidne var fddd i Femsjé i Smaland den 14 Oct.

1834, blef Student i Upsala Var-terminen 1853, aflade
Philosophiw Candidat-examen Var-term. 1856 och promo-
verades till Magister filjande ar efter att sasom disputation
hafva forfattat och forsvarat: Anteckningar éfver Svampar-
nes geograjiska utbredning. Han egnade sig derefter at me-
dicinska studier, utan att dock dfvergifva sin iilsklings-veten-
skap, botaniken, hvarom savil hans tjenstgiring sasom A=
manuens vid Botaniska tridgarden hirstides vittnar, som
fifven atskilliga efterlemnade, till en del nistan afslutade
afhandlingar éfver Skandinaviens Menthae, nya Skandinavi-
ska Svampar m. m., hvilka mahinda komma att publiceras.
Under sommaren 1857 ombesérjde han redaktionen af denna
tidskrift, i hvilken han féréfrigt meddelat nagra uppsatser
och plancher; dfven i atskilliga andra arbeten och isynnerhet
till Kgl. Vetenskaps-Akademiens samling af Svamp-malnin-
gar har han lemnat prof af sin fallenhet och férmaga af
naturféremals afbildande.
Frid dfver hans stoft!

Herr Professor J. E. Areschoug har i biérjan af De-
cember manad aterkommit fran sin utlindska vetenskapliga
resa.

Stridda Underrattelser.

Antalet af vdxtarter pad jorden. I tidskriften »Die Natur» an-
for Doct. Karl Miiller i en afbandling om vaxtgeografien bland annat
fljande: »Steudel i Esslingen har féretagit sig att uppskatta det san-
nolika antalet af alla verldens vaxtarter. Foér 37 dr sedan anslog De
Candolle detta tal till 100,000 och i 8r (1855) antager Steudel de
redan beskrifna fanerogamerna till 110,000 och kryptogamerna till
35,000, hvarvid det dock dr att marka, att dessa tal utan tvifvel
skola blifva betydligt stérre, di man bérjar mera kritiskt, an hittills
i allminhet varit fallet, granska de kanda arterna. - Antager man,
siger Steudel, att Tyskland hérer till de bast undersdkta linderna,
att detta eger 3,500 fanerogamer pi 11,570 qv. mils yta och att
dessa arter hafva en geografisk utbredning af 50,000 qv. mil, s&
skulle hela jordklotet p& sina 2,400,000 qv. m. ega 163,000 arter.
Denna summa maste dock naturligtvis blifva betydligt under verklig-
heten, di den ar beraknad blott efter en enda zon, den tempererade,
under det alt de tropiska och subtropiska landerna dro de vaxtrikaste.
Betraktar man neml. Chili sisom ett eget distrikt med 2,000 egen-
domliga arter pi 7,000 qv. mil, hvartill man har rattighet, da redan
1,400 egendomliga arter aro der upptickta, sd skulle ensamt det inom
vindkretsarne beligna Amerika pi sina 400,000 qv. mil hysa mer én
100,000 egendomliga vixtarter, och svrligen kan det tropiska Asien,

207

Afrika och Australien i detta hanseende sti mycket efter Amerika.

Steudels uppskattning Sr val derfore alltfor ringa, d4 han antager
summan af alla tropiska landers vaxtarter till 200,000 och utom tro-
pikerna 100,000. JHartill maste vi ylterligare Jigga, att denna san-
nolikhets-berakning — n3gon vetenskapligt noggrann kan pa intet vis
uppnis — endast grundar sig pa fanerogamerna. Taga vi hartill
kryptogamerna i betraktande, hafva vi en hel serie af familjer att
uppskatta: Algerna i detta ords vidstracktaste betydelse, svamparne,
Jafvarne, lefver- och 1éf-mossorna samt Ormbunkarne med Lycopodia~

eae och Equisetaceae inbegripna. Jag har efter samina method som

Steudel redan 1851 uppskattat antalet af alla jordens léfmossor till
9,000 arter; de bekanta lefvermossorna utgéra ungefar halften af de
bekanta Jéfmossorna och samma férhallande eger rum med lafvarne,
hyarfére summan af dessa familjers arter kan anslas till 9,000. An-
talet af bekanta ormbunkar éfverskjuter det af lofmossor med 1/s,
hvarfére de kunna, uppskattas til] 11,000; de bekanta svamparne 4ro
12/3 flera an léfmossorna, hvarfére de kunna antagas till 24,000 ar-
ter; de hdgre algerna dro ungefar lika manga som léfmossorna, 9,000
arter, hvartill sannolikt kan laggas halfva detta tal légre algformer.
Totalsumman af kryptogamer skulle sdlunda blifva 66,500 pa hela
jordklotet, ett tal, som dock utan tvifvel ar betydligt under det verk-
liga*). Vi kunna derfére utan ofverdrift antaga i rund summa 400,000
lefvande vaxtarter pa jorden.

Besinna vi nu, att under 2 4rhundraden mer 4n 200 botani-
ster egnat sina krafter at upptackande af de 2,700 mossarter, som
hittills dro mig bekanta, kan man géra sig ett begrepp om den ar-
betskraft och den tid, som erfordras fér de dnnu okandas upptackt
och bearbetning. Ar 1754 raknade Linné 7,728 vaxtarter, ar 1801
Persoon 21,000, nio 4rsednare Denstedt 25,200, 1828 Spren-
gel 36,000, 1540 Steude! 87,000 och redan ar 1855 145,000.
Man kan haraf inse,’ hvilket material under ett arhundrade blifvit
samladt fér vaxtgeografiens grundlaggning och utbildning. Endast for
det historiska intresset vill jag naémna, att Theophrastos Eresios
(fodd 371 f. Chr.), forntidens stérste botanist, kénde endast 450 ar-
ter, och alt sdledes de nu bekanta blifvit upptackta inom loppet af
2000 ér.

Om redan beradkningen af de bekanta arternas antal 4r forenad
med de stérsta svarigheter, di densamma 4r beroende af olika forfat~
tares olika uppfattning af art-begreppet, s& galler detta i Snnu hdgre
grad om sligtena, i mindre om de naturliga familjerna. De sednare
kan man i allmanhet antaga till val 200, ett tal, som hvarken ge-
nom kommande upptackter eller férindradt uppfattningssatt torde kom-
ma att n&got betydligare férminskas eller fordkas. Huru olika der-
emot sligtena blifvit uppfattade, kunna vi tydligast inse af det factum
att Sr 1797, di pai en ging tvenne upprakningar af alla bekanta

*) Professor Fries uppskattar blott Svamparnes antal, enligt nya~
ste tidens princip f6r artbegransningen, til] en half million.

Red:s Anm.

208

vaxtarter utkommo, neml. Persoons i5:de upplaga af Linnés Sy-
stema Plantarum och Riuschels Nomenclator botanicus, raknade den
fOrre 1,436, den sednare 2,425 sligten. Redan trettio &r sednare
upptog Sprengel i den 16:de upplagan af Linnés Syst. Plant. 3,769 —
slagten, hvilka 4 ar sednare hade vuxit till 4,119, under det att de
for n. v. kunna uppskattas till val 5,000.»

— Studeranden Ahrling, som p& botaniska reseféreningens
bekostnad férleden sommar besékte Medelpad, har till Utg. lemnat de
vaxter, som tillkomma aktie-tagarne, och skola nimnda vaxter med
det snaraste tillsiindas de herrar, som ej redan erhallit sin andel.

Flera omsiéndigheter hafva vallat, att undertecknad
iv forhindrad ait fortfarande ombesirja utgifvandet af
denna tidskrift. Innan han dock nedligger denna sin be-
fatining, dr det for honom en kédr pligt att hembéra bota-
nikens idkare och vinner inom fdderneslandect sina hjert-
ligaste tacksdgelser for den viilvillighet, hvarmed bidrag
till denna tidskrift blifvit lemnade, det éfverseende, hvar-
med den bristande formagan blifvit éfuerskyld, det intresse
for detta foretag, hvarpa han fatt emottaga mer dn ett
prof. <Allt detia, i firening med hoppet att genom denna
tidskrift kunna utrdtta diminstone nagot for frémjandet
af botanikens studium inom Linnés fidernesland, torde
forklara, att det ej dr utan en viss kénsla af saknad, som
undertecknad nu at en annan ofverlemnar detta varf, men
pa& samma gang dr det en trist, att det vfvertages af en
person, hvilkens grundliga kunskaper och lefvande nit for
sin vetenskap dro en borgen derfir, att denna tidskrift @
skall forlora utan vinna pa detta ombyte af utgifvare.
Magister Docens M. A. Lindblad har neml. éfvertagit
redaktionen af densamma, hvilken med hufvudsakligen lika
plan som hitiills kommer att utgifvas under kommande ar
med ett N:r (minst ett ark) i hvarje manad. Prenume-
rationspriset dr oférdndradt 3 Rdr Rmt, hwvilket torde
helst insindas direkte till den nye Utgifvaren. |

Skulle under drets lopp nagot N:r ej kommit nagon
prenumerant tilihanda, torde underrittelse derom sa fort
som mijligt wndertecknad meddelas.

Upsala i Januari 1859.
TH. M. FRIES.

—$_$___.,

UPSALA, wAnLsTnom & c. 4859.

INNEHALL.

——_——

IL Original-Afhandlingar.

Andersson, N. J.: Om tvenne Pilarter . : 41.
Fries, E.: Bidrag till nagra Svenska vaxters synonymik . . ‘31, 126.
Trias, O. R.: Om trakten mellan Tornea- och Calix- elfpars nedre

lopp i vixtgeografiskt hinseende. . ofa, 153.

Fries, Th. M.: Bidrag till kannedomen af Finmarkens Flora 173, 197.
es i Iakttagelser rérande nagra arktiska vixter . + - 189.

- », - Om ljusfenomener hos vaixter. . . - - - 89, 105.

be Skildring af en botanisk resa i Ost-Finmarken 1, 17, 57.

Fristedt, R. F.: Fortsatta iakttagelser af Sédra Angermantands

vixtlighet . .

Grinvall, A. L.: Bidrag till kinnedomen ‘af "Sydéstra Skanes ‘ve-
getation 48.
Kindberg, N. C.: Anmarkningar om " Lepigonum laxiflorum Bartl. 9.
», Om vegetationen pi Dalslands kalkformation . 115.
Le stadius: L. L.: Anmarkningar om formerna af Nuphar luteum 137.
a ue Om formerna af Luzula campestris och arcuata 143.
ba Om formerna af Thalictrum flavum och simplex 121.
Post, "H. von: Om Ljungens och Mjélonrisets bortdéende 1856 . 65.

Il Nya Skandinaviska Vaxter.

Botrychiwm boreale Milde -. . . PESO kee
Polemonium coerulewm * grandiforum Hae he Ser tere cee
Pamllasgeida CO. A. Mey. oe ie a Sa ee
Ruppia brachypus Gay. . - - - + 2 s+ © ee ee ee 10.

Il. Litteratur-Ofversigt.

Forhandlinger ved de Skandinaviske Naturforskeres syvende Méde 132, 145.
Fries, E.: Herbarium Normale plantarum rariorum et criticarum

Suecie Fasc. XV. . . ou) all Pinhal ee
Hartman, C.: Handbok i Skandinaviens Flora, " Sjunde uppl. ee
Hartman, R.: Bryacew Scandinavie exsiccate. Fasc. I-IV. . . 204.
Lange, J.: Oversigt over Grénlands Planter. . ‘ aia). shee
Lange, M. T.: Den Syd-Fyenske Ogaards Vegetation Sint . 69.
Norman, J. M.: Quelques observations de Morphologie vépétale . 36.
Nyman, C. F.: Praktisk Handbok i Botanik . . 185.
Wistrim, J. A.: Botaniska och geologiska iakttagelser sfver Dal-
elfvens flodomrade i Upland . . d8.

Zetterstedt, J. E.: Plantes Vasculaires des Pyrénées Principales . 170.

IV. Personal-Notiser.

Agardh, J. G. sid. 88. Areschoug, Fr. W. 1 102. Areschoug, J.
E. 87, 88, 206. Bassi, A. 13. Blytt, M. N. 172. Bojer, W. 13. Bou-
ché, P. C. 13. Brignoli de Brunnhoff, G. di 14. Buek, J. N. 13.
D esvaux, A. N. 13. Dietrich, A. 13. Dillwyn, L. W. 13. Don, G. 13.

\

14. Fries, E. P. 205. Fries, O. R. 102. Girou de Buzareingues, Ch.
14. Hartman, C. 102. Henschel, A. W. 14. MHeuffel, J. 14. Hoéfle,
M. A. 13. Johnston, G.13. Karwinsky von Karwin, W. v. 13. Kind-
berg, N. C. 134. Lechler, W. 14. Lichtenstein, M. H. K. 14. Lind-
blad, M. A. 134. Lindeberg, C. J. 134. Linnroth, K. J. 134, 172.
Meyer, C. A. 13. Meyer, G. F. W. 14. Moe 14. Otto, C. Fr. 13. Pe-
termann, W. L. 13. Preuss, G. F.13. Schlyter, C. 0. 102. Schiibeler,
102. Sehlmeyer, J. F. 14. Stenhammar, Chr. 88. Steudel, E. G. 14.
Strauss, F. C. J. von 13. Thurmann, J.13. Tilesius, W. C.14. Wall-

roth, F. W. 14. Wistrém, J. A. 172. Zetterstedt, J. E. 88. Ahrling,
E. 102.

Dozy, F. 14. Dunal, M. F. 14. Ficinus, H. D. F. 14. Flotow, J. v

V. Strédda Underrattelser.

Anhiallan sid: 88. Annons 120, Antalet af vaxtarter pajorden 206.
Avena fatua och sativa 15, Bilaga 172. Botaniska Reseféreningen 40,
72, 88, 136, 208. Fossila palmer 71. Gammalt orangeritrad J6. Lange’s
Danska Flora 40. Medel mot mal i herbarier 152, Om Storax af E. P.
Fries 38. Parthenogenesis hos vixter 15. Pleurospermum austriacum
Hoffm. 120. Pteris aquilina sAsom fidoimne 151. Ranunculus silvaticus
Thuill. af E. Fries 119. Réattelser 120. Sedum anglicum Auctt. 104.
Spridda vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora 102, 118, 134.
Tillagg till Mag. Scheutz’s reseberittelse af C. O. Schlyter 14. Trapa
natans 17. Vallisneria spiralis 56. Vaxters forhallande under solférmér-
Kelsen den 15 Mars 36. Vaxters. oférmodade framkomst vid sjéars ut-
tappning 72.

i eae
(ie
RS ASD bey Bias
ASS -
Ait 2

veer

Poets

“ ; es DAA aes

-

4

%

New York Botanical Garden

|

3 5185 00259 3885

ee Ne ee ron eo ON

AN

N $3 he theo tA ‘ XN
a) ie uf ‘ .

Nek

. ee Gp ry ek Pe ’ ; ] a 5 7 C ~~ ner
N - : Wihs 38 “ 7 4 \ ota ? 3 ‘¥
Bes 2 ¥ ‘ it PE . oe : _ > haa ; " AME wae Sly . Bea ie
fo as 4 raya 2 of « tire i i" 2 o , ah fe , ‘&
~~. irs os i. 4. , aa\\ r \ at “Eh * a ae + i ‘ My fe . , y ¥ ure . +
me NANG. ‘ 7 a ue f Pate, Vel i \ ‘ , oT * ’
> > ‘ ir “¥ " uy if a) a i a Nt ie yt t
A fs ts ° \ Web te? NC w hae ee ¢ + iw ni mal} ne
‘Ss i Y var al’ ZN Wen she i, te , o
* < . . ‘4 - f ‘ 4 < 4 . . al? ' oN
f~ a) N Sr nt < . Y
4 af) _ ” . NA bee - Ne,
& ARte * aN Le \ Wal ‘
: iy, ; a aay,

yt

fe

ah
My
J Ry
4

4 i *- wy oe Iya el i. bY 7 ¢. : 4
5 A “ * #3 peo i eT | a) ose . BD holes ’ Y) Ob
4 o D jen, ee “ ong . ; + wi nag y y A
y PAY hee)! Sy ; V4 . AT RSs SN ears Oe By a a ‘ . Foe, ee ae Se WA, 9 aS we
VF, G Toe Moy 9, MOP” a: TA oes : ad mT) “eg p b Oe 44
vy i 4, , nF : a ; “Ss * re Ta ae US, fA tet 5 : /,
sgl fos : Wi Ave oer RG? set Ste Lg t A a , , . f ; e
rs + Pea a . wi one ~ ie oe . pal “ a a
14 4% 3 » ae AY. ¢ ‘ y os fe t