(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Resa omkring jorden oaren 1823, 24, 25 och 26 [microform]"

■■ 




IMAGE EVALUATION 
TEST TARGET (MT-3) 




'y. 



^ 




// 





^ ,<^% 






'/., å 




<^ 



i/. 



■4, 



f 



1.0 



1.1 






12.2 



L25 i 1.4 



il 



1.6 



y 



r 



/. 






^J»"*" 

> 




Photographic 

Sciences 

Corpomlion 



23 WEST MAIN STREET 

«yPBSTEIt,N.Y. 145M 

(716)172-4503 




V 








•SJ 





<^ 








ö^ 



'%^ 



.;if 



CIHM/ICMH 

Microfiche 

Series. 



CIHM/ICMH 
Collection de 
microfiches. 




Canadian Institute for Historical Microreproductions / Institut canadien de microreproductions historiques 





Technical and Bibliographic Notes/Notes techniques et bibliographiques 



The Institute has attempted to obtain the best 
original copy available for filming. Features of this 
copy which may be bibiiographically unique. 
which may alter any of the images in the 
reproduction, or which may significantly change 
the usual method of filming, are checked below. 



D 



Coloured covers/ 
Couverture de couleur 



I I Covers damaged/ 



Couverture endommagée 

Covers restored and/or laminated/ 
Couverture restaurée et/ou pelliculée 

Cover title missing/ 

Le titre de couverture manque 

Coloured maps/ 

Cartes géographiques en couleur 

Coloured ink (i.e. other than blue or black)/ 
Encre de couleur (i.e. autre que bleue ou noire) 



I I Coloured plates and/or illustrations/ 



D 
D 



D 



Planches et/ou illustrations en couleur 



Bound with other material/ 
Relié avec d'autres documents 



Tight binding may cause shadows or distortion 
along interiör margin/ 

Lareliure serrée peut causer de Tombre ou de la 
distortion le long de la marge intörieure 

Blank leaves added during restoration may 
appear within the text. Whenever possible, thase 
have been omitted from filming/ 
II se peut que certaines pages blanches ajoutées 
lors d'une restauration apparaissent dans le texte, 
mais, lorsque cela ötait possible, ces pages n'ont 
pas été f ilmées. 



LInstitut a microfilmé le meilleur exemplaire 
qu'il lui a été possible de se procurer. Les détails 
de cet exemplaire qui sont peut-étre uniques du 
point de vue bibliographique, qui peuvent modifier 
une image reproduite. ou qui peuvent exiger une 
modification dans la méthode normale de filmage 
sont indiqués ci-dessous. 



I I Coloured pages/ 



Pages de couleur 

Pages damaged/ 
Pages endommagées 

Pages restored and/oi 

Pages restaurées et/ou pelliculées 

Pages discoloured, stained or foxei 
Pages décolorées, tachetées ou piquées 



I I Pages damaged/ 

I I Pages restored and/or laminated/ 

PyT Pages discoloured, stained or foxed/ 



□ Pages detached/ 
Pages détachées 



V 



Showthrough/ 
Transparence 



I I Quality of print varies/ 



Qualité inégale de Timpression 

Includes supplementary material/ 
Comprend du materiel supplémentaire 

Only edition available/ 
Seule edition disponible 



T^ 
to 



D 



Pages wholly or partially obscured by errata 
slips, tissues, etc, have been refilmed to 
ensure the best possible image/ 
Les pages totalement ou partiellement 
obscurcies par un feuillet d'errata, une pelure, 
etc, ont été filmées ä nouveau de fa^on ä 
obtenir la meilleure image possible. 



po 
of 
fili 



Or 
be 
th( 
sic 
oti 
fir 
sic 
or 



Th 
sh. 
TM 
wf 

Ml 
dif 
em 
bei 
rig 
rec 
me 



V 



Additional comments:/ 
Commentaires supplémentaires: 



Irregular pagination: [1] - 258, 263, 264, 261, 262, 259, 260, 269, 270, 267, 268. 
265, 266, 271 • 394 p. 



This item is filmed at the red jction ratio checked below/ 

Ce document est filmé au taux de réduction indiqué ci-dessous. 

10X 14X 18X 22X 



26X 



30X 





















V 





























12X 



16X 



20X 



24X 



28X 



32X 



ails 

du 

idifier 

une 

lage 



Th« copy film«d har* has baan raproducad thankt 
to tha ganarosity of: 

Library Division 

Provincial Archive: of British Columbia 

Tha imagaa appaaring håra ara tha bast quality 
possibla considaring tha condition and lagibiiity 
of tha original copy and in kaaping with tha 
filming contract spacifications. 



Original copias in printad papar covers are filmed 
baginning with tha front covar and ending on 
the last paga with a printad or illustrated impres- 
sion, or tha back covar vvhe.i appropriate. All 
other original copias are filmed beginning on the 
first paga with a printad or illustrated impres- 
sion, and ending on the last paga with a printed 
or illustrated impression. 



The last recorded frame on each microfiche 
shall contain the symbol -^ (meaning "CON- 
TINUEO"), or the symbol V (meaning "END"), 
whichever applies. 

Maps, platås, charts, etc, may be filmed at 
different reduction ratios. Those too large to be 
entirely included in one exposure are filmed 
beginning in the upper left hand corner, left to 
right and top to bottom, as many frames as 
required. The following diagrams illustrate the 
method: 



L'examplaira filmé fut reproduit grace A la 
générosité de: 

Library Division 

Provincial Archives of British Columbia 

Les imagas suivantas ont été reproduites avac le 
plus grand soin. compta tenu de la condition et 
de la netteté de rexemplaire filmA, et en 
conformité avac les conditions du contrat de 
filmage. 

Les exemplaires originaux dont la couvarturt en 
papiar est imprimée sont filmés en commen^ant 
par le premier plåt et en terminant soit par la 
derniére paga qui comporte une empreinte 
d'impression ou d'illustration, soit par le second 
plåt. selon le cas. Tous las autres exemplaires 
originaux sont filmés en commen^ant par la 
premiére paga qui comporte une empreinte 
d'impression ou d'illustration et en terminant par 
la derntåre paga qui comporte une telle 
empreinte. 

Un des symboles suivants apparaitra sur la 
derniére image de chaque microfiche, selon le 
cas: le symbole — ^ signifie "A SUIVRE", le 
symbole V signifie "FIN". 

Les cartes, planches, tableaux, etc, peuvent étre 
filmés å des taux de reduction différents. 
Lorsque le document est trop grand pour étre 
reproduit en un seul cliché, il est filmé A partir 
de langle supérieur gauche, de gauche A droite, 
et de haut en bas, en prenant le nombre 
d'images nécessaire. Les diagrammes suivants 
illustrent la méthode. 



rata 



elure, 
ä 



58. 



1 


2 


3 




1 



3 



I2X 



6 




' f 



I ' 



m Dä @ ii 






OMKRING 



JORDEN 



* 



ÅREN 1825, 24, 23 OCH 26. 



AF 



:m 



W 



C'^: 



OTTO v. KOTZEBUE, 

CAPITAIi^G VID KEJSERLIGA RYSKA FLOITAN. 
ÖFVERSATT AF 

1^ : •,Ä»W» 



* 'I 



4 



MED EN PLANCHE, 



På a. Wiborg 8C C:o Förlag. 



STOCKHOLM. 

HOS JoiiAiH Hörberg, 1 830. 



'^m,. 



>• 



















.i<i-. V ..4*. .^%», ^n^ f^'"'- V' •>\W.-i'l /;• • ' • .Hl ■ 






.|:...,Mai».å»lf'f , %^it0% i|j|fi1bi>rdw=te, T' ' 










■^^^■?i-r. 



.'sf^fej^' 



L 1?^ 



■:!/- 1 



-i'»^ö 






205346 



iiéinTiftiiiV.jpfiT' 



=7^ 



■■ 



^^w 



I 



■?:■ 



#» 



V- 

\ 

s 

\ 



It "T 



* \ 



fy. 



« 



* 




- ^ , ■'.' V 



■*v. 



"*■' . i' 



'•';*\ 



tagi 



8*f.««*? 



•»r» 



v-.' 



1 



I 






J!m i»^io<l 



1» '^ 



iK- 






a. 



c ,» 



it 



!ll»>M/ ^ 



'f.: <ii t ' 



INLEDNING. 



K -vv-iX 



f-t: 



XMars år iSaS blef jag af Hans Kejserliga Majestiit 
Akander den Förste j glorvördigst i åminnelse, utnämnd 
til befalhafvare på det ännu icke färdiga Skeppet Prcd- 
pntia, på Sveaska: Försöket. Det var äranadt till en 
ret vetenskaplig resa; men snart inträffade omständighe- 
ten som gjorde det nödvändigt att gifva det en helt annan 
beiämmcise. Jag blef beordrad att i Kronstadt intaga en 
las af åtskilliga Materialier, föra den till Kamtschatka, 
ocl derifrån segla till nordvestra kusten af Amerika , för 
attder hindra den smyghandel, som drefs af utländska 
fatyg, till förfång fÖr Kysk- Amerikanska Gompagniet. Ett 
årskulle skeppet dröja qvar på Amerikanska kusten, och 
deipå, aflöst af ett annat, segla tillbaka till Kronstadt. Att 
tagi hvilkendera vägen jag ville, sä väl vid bort- som 

henresan, stod i mitt fria val. 

''■■.' '.■ ' ^ I . 

Först i Maji blef skeppet fuUbordadt. Det var det 
första, som i Ryssland blifvit bygdt under ett tak (ett gan- 
ska förmånligt satt) , var till storleken som en medelmåttig 
fregttt, och, för att icke onödigtvis belastas, försedt endast 
medl24-pundiga kanoner. Till besättning hade jag Lieute- 
nantjrne Kordinkoff, Korsakoffj Bordoschewitsch och 
Pfeijer, Midskipmännepna Gekimoffj Alexander von Möller _, 
Golowinj Grefve HeideHj Tschekinj Murawieff, fVeckotitsch 
och Vaul von Möller j Styrmännerna Grigorieffj Gekimojf 



i 



•i^< 






r> 






I f 



♦ »I 



il 



( 2 ) * 

och Simohoffj åtta Undorofficernré och ii5 Mairosei 
Dessutom hörde till besättningen Presten Victor ^ Läkarel 
von Siegwaidj Professorn Eschscholtz såsom Natiirforskarq' 
Herr Preus såsom Astronom, Herr Lcnz såsom Physicui 
och Herr Hofmann såsom Mineralog, så att vi inalles u 

W' ^ 

gjorde 145 personer. , 

Med astronomiska, physikaliska och andra vetcnska 
liga instrument voro vi rikligen försedde. Vi medför 
ibland annat tvänne pendel-apparater och en af don nahif- 
kunnige Reichenbach enkom för vår expedition förfärcj- 
gad Theodolit. Detta dyrbara instrument var med sy|- 
nerlig noggranhet sammansatt, och har varit oss till sir 
nytta vid astronomiska observationer på land. 

I Junii kom skeppet till Kronstadt, och den \^ Ju 
gamla Stylen, efter hvilken allt i denna resa är räkna( , 
stod det fullkomligt utrustadt och segelfardigt i dcrvara 
de hamn. Samma dag förkunnades oss Kejsarens ankotnL 
af kanondundert från fästningen och den på redden li;- 
gande flottan, och strax derefter hade vi den lyckan tt 
se Hans Kejserliga Majestät på våi't skepp. Sedan liin 
tagit det noga i sigte, förklarade han sin höga tillfrejs- 
.ställelse; Manskapet erhöll en summa penningar, samt ng 
och mina Officerare en skriftlig taoksägelse. Med den lo- 
nom egna milda vänlighet önskade den älskvärde Moi^r- 
ken oss en lycklig resa och lemiiade skeppet, beledsagad 
af våra enthusiastiska välönskningi*-. Vi anade icke, lätt 
vi sågo honom för sista gången. Vid vår återkomst lipde 
hans höga ande redan uppsvingat sig till evighetens rym- 
der, ifrån hvilka han välsignande nedblickar på en äl.4ad 
Bror, salig i den känslan, att aif honom öfverträlfas i re- 
gentdygder. j 



Ii 



T / 



^ ^■ 



C\P. I. -:*. 
Resa till Brasilien. ;• y 

• ,Vi hade lagt ut på redden, och efter ett siuurtsaiut 
4. nfskefl från en öm och älskad maka, kunde jatj d. 18 Juli, 
'^»i^^nsam vind, gifva befallning au l^fu ankar. 

Allt mansjkapet var lifvadt af v il gladt mod och hög 
förtjusning af vårt värf, och sällan hafva väl ankare blif- 
vit lyftade och segel spända med sådan skyndsamhet. Då 
pu skeppet började sin fart och klöf de skummiga vågor- 
na, föll man förtroligt i hvarandras armar och med hjert- 
lis glädje önskade hvarannan lycka tiil den anträdda rcsnn. 

För mig var denna syn ganska valgörand^. En sådan, 
sinnesstämning hos Manskapet vid ett företag , hvaraf . do 
måste vänta si^ mångfaldiga mödor och farligheter, gaf 
mig hopp, att de icke heller då skulle förlora sitt goda 
lynne och glada mod, när besväi* och faror verkligen mötte. 
Med ett godt skepp och ett stadigt godt med hos manska- 
pet, är man nästan säker på lycklig utgång af en resa. 

Sedan vi med sju skott tagit afsked af Kronstadts fäst- 
ning, odb ifrån den fått ett li^a antal till afsked, hissade 
vi änptt^ilera segel. Vinden lÉ^åste friskt i och snart var 
fästningen med dess torn försvunnen. 

Ända till Gottland gick farten förträffligt, och den 
allmänna munterheten rubbadet^c icke af något: men då 
öfverfölt oss hastigt en storm Vetter ifrån, och lertmade 
oss knappt Ud att vidtaga nödiga -åtgärder. De höga ore- 
gelbundna vågQi-f^a kantade oss våld$^t hit och dit, och 
jag var ick« $iILdi^^.^iit9til.j^^ jpå ett nytt, oförsökt 
skepp,, me^ c^tesättnin^j^^j^^ i ständig öf- 

ning,, ihe^dKotf^^pu .törsta stÖrfneji.yiBipiga obehagligheter, 

■''■■• * 

>■.'■• I 

■I 



f 



t/' 



't^t. 



son» sedermera icke äga rum. Man har ännu Icke Llifvit 
invand. Krängning ocii slingring blir icke rigtigt beräk- 
nad, oéh man försummar att fastgöra en del af de lusa 
saker i cajute och hyttor. Detta var ock händelsen med oss , 
i synnerhet i den af tjugu personer bebodda campagne- 
salen. Här utbrast en rigtig revolution. Ingen stol, in- 
tet bord, ingenting ville blifva qvar pä sitt ställe; allt 
trängde sig fram, och gick, trotsande ordningen, sin egen 
dumma väg. De unga lustiga officerarne hade roligt af för- 
virringen, och sjelfva de sjösjuka Lärde, kunde icke lå!a bli 
att skratta, när ett välgödt svin, uppjagadt ur sm Icga af 
den obeqväroa skakningen, hade tagit sin tilflykt på skan- 
sen , derifrån gjort ett dristigt sprang genom Öppna fönstret 
ned i Cajuten, och nu säg sig omkring, förundradt att 
icke heller här finna någon ro. Under tiden observerade 
jag noga fartyget, som ännu skulle bära oss så länge och 
I många stormar. Under elementernas ras lär man bäst 
känna sitt skepp, likasom i lifvets stormar sina vänner. 
Jag afvägde behörigen mitt skepps fel med dess goda egen- 
skaper, och gladde mig att de sednare vida hade öfver- 
vigten. Det var en vän, på hvilken jag kunde förlita mig 
i nöden. En sådan öfvertygelse är nödvändig för befäl- 
hafvaren pä ett skepp. Endast genom den erhålla hans 
handlingar den säkerhet och bestämdhet, som erfordras 
för att lyckas, och hvarförutan man icke lätteligen kan ga 
faran til möte. 

Efter 24 timmars förlopp lade stormen sig. En gyn- 
nande vind fyllde åter våra segel, och efter Öfverstånden 
möda var den stilla farten dubbelt angenäm. 

^ Vid Ön Bornholm^ hvilken vi upphunno den 8 Aug. 

vid dagsgryningen, sågo vi oss omgifna af en Rysk Hotla, 

' som har kryssade under Amiral Crowns befäl. Att här 



• 
"* 



*t. 






( 5 ) 

trafik landsman, var oss en angenäm ufvermskning. De 
kunde medföra till ett älskadt hem den underrättelsen ^ att 
vi kommit lyckligen och väl åtminstone hit. Vi helsade 
Amiralen med nio kanonskott, besvarades af honom med 
lika många, och fortsatte vår fart med fulla segel. , , , 

Tidigt om morgonen den lo Åug. anlände vi till Dan- 
marks hufvudstad, der vi intogo, den af Reichenbacli ut 
oss förfärdigade, och frän Mtinchen hit försända Theodo- 
liten. Innan solen den ii Aug. ännu syntes Öfver hori- 
zonilAi , voro vi redan under fulla segel , med frisk gyn- 
nande vind och lugn sjö. De vackert bebyggda Danska 
kusterna, som vi foro förbi, gåfvo, upplyste af den klara 
morgonens första solstrålar, en angenäm anblick. Ännu 
samma dag passerade vi oundet, och befunno oss nu i 
Kattegatt. ; i, 

Här öfverföll oss ett häOigt oväder om natten. Him- 
melen svartnade öfver oss, och bredde ett rysligt mörker 
öfver hafvet. Åskan dundrade förfärligt, och de genom 
mörkret till stora eldmassor förvandlade blixtarne, slogo 
ned rundt omkring oss i sjön. Det såg ut som hvar enda 
måste träffa oss; men prisad vare vattnets stora attrac- 
tionskraft, att den är en så god afledare för skepp. Utan 
den hade vi varit förgångne. 

I Nordsjön fördröjdes vår fart af en nästan oafbruten 
motvind, och i Engelska kanalen blef den farlig genom 
en beständig töcken. Likväl anlände vi lyckligt den 25 
Aug. till Portsmouths redd. 

Som det vai* min afsigt att omsegla sydligaste udden 
af Amerika, det beryktade Cap Horrij hvilket måste gö- 
ras på den der på stället bästa årstiden, i Januarii ell^r 
Februarii, så nödgades jag noga hushålla med tiden pch 
uträtta mina affairer i London så fort som någonsin: möj- 



r 



( 6 ) 



m^ 



■#' 



■ i. 



■le 
I 



r 



ligt. Derföre begaf jag mig genast till London, och lät 
* icke jforleda mig af någon Englands och dess hufvudstads 
härlighet att dröja längre tid i land, än som erfordrades 
för att anskaifa nödiga astronomiska Instrument, sjökort 
och ch lönometrar, så att jag redan den 7. Sept. försedd med 
allting, var åter om boini på vårt skepp, för att med för- 
sta gynnande vind afsegla. Men denna behagade, af sin 
ofla infallande förargliga nyck, anställa ett tålamodsprof 
med oss. Först den 6 kunde vi lemna redden, och knappt 
hade yi följande morgon upphuhnit redden Portland^orr 
än det åter började blåsa, och till och med storma, i'akt 
från det häll, åt hvilket vi ville.*"'* "' *^ ^ '*'^' " *' 
Då Engelska Kanalen, i anseende till sina många 
sandbankar och starka, oordentliga strömdrag, kan räknas 
ibland de farligaste vatten, så är hvarje skepp, som under 
storm tillbringar natten i densamma, blottstäldt för faran 
att förolyckas, och årligen gå der en mängd skepp för- 
lorade. Jag sjelf skulle , under min förra resa på Rurik , 
ofelbart hafva här funnit min död, om dagen hade böi^jat 
gry blott en half timma senare. Lärd af denna erfaren- 
het, beslöt jag att icke anförtro vårt öde åt nattens mör- 
ker. Lyckligtvis hade jag icke ännu förafskedat vår En- 
gelska Lots. Äfven denna, i tjensten grånade och med 
dessa vatten ^ nogsamt bekante man , var af den tankan , 
att vi måste ofördröjligen vända om, för att ännu före 
solens nedgång åter upphinna redden af Portsmouth. Jag 
lät derföre skeppet strax vända. Vi satte till så många segel 
som stormen tillät, och fiögo emot vår tillflyktsort. Stor- 
men blef allt starkare, så att vi snart kunde föra blott 
några ih segel. Dock gick vår fart tämeligen fort; men 
sedan vi tillryggalagt ungefär hälften af vägen till Ports- 
mouthj inträffade en elak pmständighet. Det blef mulet 



> < 



i" \^:^m 



'^ 



p 



i 7 ) 



-'j(m«r 



ccfa så töcknigt, att fasta landet, som hUtils varit vär säk- 
ra vägvisai-e, -försvann för vär blick. Vi kunde knappt 
se 3oo famnar från skeppet. Lotsens förändrade ansigts- 
farg gaf tydligt tillkäéna, huru vådlig vår belägenhet var. 
Den korta, feta och hittils så phlegmatiska mannen, blef i 
hast liflig, hans svarta ögon blixtrade, flera gånger drog 
han till, med den bekanta Engelska eden, som Figaro an- 
ser för gnmdvalen till språket, gnuggade händerna häf- 
tigt och sade slutligen: Gapitaine gif mig ett glas Grog. 
Fffl^anamme mig, om jag icke skaffar er säkert till 
Portsmouth. Naturligtvis blef denna begäran på stunden 
uppfylld. Styrkt och modfull fattade Lotsen sjelf nu i 
styrhjulet och vårt öde hängde på hans skicklighet. 

För att ännu vid dagen hinna till Portsmouth, gafs 
blott en möjlighet, neraligen att taga den kortaste vägen, 
genom det af fasta landet och ön Wight bildade, trånga, 
af grund uppfyllda Needies-sundet , i hvilket man äfven 
vid klart väder behöfver en bra lots. Solen var redan 
nära nedgången och det hotade att snart blifva alldeles 
mörkt, då vakten, som stod i fÖrcn, för att observera -land , 
med ett ängsligt skrik gaf oss dess närhet tillkänna, och 
i samma stund fingo vi alla, se en hög klippa, insvept i 
töcknet, tmot hvilken bränningen förfärligt rasade, och 
frän hvilken vi kunde vara pä ungefär två hundra fam- 
nars afstånd. Vår lots igenkände i henne vestra spetsen 
af ön Wight vid inloppet till Needlos-sundet, och den 
fara, i hvilken vi sväfvade, ökade hans mod. Han grep 
med bägge händerna i styrhjulet, och förde skeppet med 
beundransvärd skicklighet under flygande storm genom 
alla af bankarna bildade krökningar , ofla så nära förbi de 
hotuude klip^rna pa lundtuddarna , att vi hvart ögonblick 
fiuktade att stöta pä. ._^ ,,..» ;^, 



'^. 



'V^ 



. ( 8 ) 

Ett mindre skepp, som följt oss ät ett stycke , stötte 
på en sandbank och uppslukades af vågorna utan att 
kunna räddas. Denna rysliga syn och möjligheten alt 
hvar je ögonblick samma öde kunde arabba oss , gjorde , att 
allt på vårt skepp förstummades och med orörliga blickar 
såg åt den led vi styrde. Sjelfva Lotsen sade icke ett 
ord, förr än vi lyckligt upphunnit redden och alla öf- 
vérlemnade sig åt glädjen att vara f -ä^ste. Emedleilid 
återtog vår firade styrman, med ett glas Grog vi(^^is- 
elden, sitt förra phiegmatiska lynne, och ansåg våi'Wof- 



och tacksägelse<^oj9er med likgiltighet. 






Dagjemningsstormen hade under natten rasat ut. De 
första solstrålarne , medbragte vackert väder och gynnande 
vind, af hvilken vi genast begagnade oss, för att andra 
gången lemna England. Ingenstädes är man så underka- 
stad ödets omskiftelser , som på hafvet. Fingo vi nyss 
förut erfara dess otar Ja raseri, så blef det nu i en 
hast späkt och fogligt. Stiltie höll oss ändå i nio dagar 
qvar i Kanalen, innan vi kunde kon\ma ut i Atlantiska 
Oceanen, 

Här förde en frisk Nordanvind helt nära till oss ett 
phenomen, bestående i en trattforraig vattenmassa i frad- 
gande rörelse, hvilken stod med spetsen på hafvet, och 
hvars vida öfra yta hängde tillhopa med ett svart moln. 

Vi höUo nu en sydlig kosa, och upphunno, den 22 
Sept. efter mången strid emot stormar, parallelen af 
Lisabon j der vi i den behagligare varjna temperaturen, 
lyckönskade hvarandra att hafva stormregionen bakom 
ryggen. Vi togo genaste vägen till ön Teneriffuj der vi 
ärnade förse oss med vårt behof af vin. Den gynnande, 
friska passadvinden förde oss hastigt och lätt framåt. Hela 



•:: ; ■LtA 






( 9 ) 



besättningen mådde väl och njöt glad en nf de härligaste 
morgnar i denna trakt. Den allmänt muntra sinnesstäm- 
ning, som så särdeles utmärkt denna resa, steg ännu mera 
genom den fågnande msigten att snart få hvila på den 
förtjusande ön Tcneriffaj då en Matros genom oförsigtig- 
het föll öfver bord, och fann döden i vågorna. Alla 
räddningsförsök misslyckades, emedan en stark vindstöt i 
samma ögonblick aflägsnade oss från det ställe, der haf- 
vet hade uppslukat den olyckliga. Nu var naturligtvis all 
miifferhet förbi, och jemte bedröfvelsen öfver denna hän- 
delse uppstod hos mig en fruktan, att den skulle göra 
ett varaktigt elakt intryck på besättningen. Sjömän äro, 
liksom jägare, vanligen icke alldeles fria från skrock och 
spådomar. Huru lätt kunde icke den olycka, som nyss 
träffat oss, blifva ansedd såsom ett förebud, och nedslå 
det glada mod, hvilket man så väl behöfver på en sådan 
resa, som vår. Man är redan till hälften förlorad, när 
man icke mera med tillförsigt .ror på en lycklig utgång. 
£n besättning, som qväljes af den aningen, att den är 
invigd åt döden, skall icke gå sin befalhafvare med er- 
forderlig villighet till mötes, utan till deras egen olycka, 
försvåra befälet för honom. • * 

* Bedröfvade sågo den olyckliges kamrater länge efter 
det ställe, der han drunknat; men då vi blefvo varse den 
lilla klippiga ön Salvages och emot middagen seglade nära 
förbi densamma, gaf anblicken af land någon förströelse. 
Efter hand kom sedan den gamla munterheten tillbaka, 
och mitt bekymmer i detta hänseende kunde alldeles för- 
svinna. Ännu samma afton fingo vi se den höga, af moln 
och töcken omslöjade ön Teneriffa. Under natten hunno 
vi till dess af höga, branta, svarta Lava-klippor beståen- 
de norra udde, der jag beslöt att lovera till lagningen, 



Mi 






för alt da styra på Staden Santa CruZj enda platsen på 
denna ö, der skepp kunna ligga för ankar. .-.^. ,.-;.* 

Natten var ganska stormig och den höga stranden 
förorsakade häftiga vindkast , soÉi stundom oroade oss 
frän motsatta häll. Vi^ dagningen blef vädret bättre. Vi 
sågo, att Strömmen under natten fört oss 3o mil *) åt 
sydost. Denna starka ström anträffas här vanligen «^lla års- 
tider, och kan under en mörk natt medföra de värsta 
följder för ett skepp som icke känner den. ,^^ 

Vi foro nu omkring den norra udden af öi^och 
seglade längs södra kusten, till udden af Santa Criiz. 
Stranden ger väl här, genom sina höga, branta lavamas- 
sor en vacker tafla, men synes öde och ofruktbar. För- 
gäfves söker ögat en fläck, der det sköna Teneriffa-vinet 
skulle kunna växa. På en spetsig hÖgd af ungefär ett 
tusen fot öfver vattenytan sågo vi en Telegraph i full 
verksamhet, förmodligen för att underrätta staden om 
vårt annalkande. Snart syntes sjelfva staden. Byggd likt 
en amphitheater på sluttningen af ett berg, visar den sig, 
med sina många kyrkor, kloster och till större delen vack- 
ra hus, rätt behaglig /ör den ankommande sjöfai^aren; 
men det majestätiska Pico, denna rese ibland berg, som i 
fonden höjer sin isbetäckta hjessa 13,378 fot öfver hafs- 
ytan, och nu låg alldeles molnfri framför oss, ger en 
obeskrifligt intagande anblick, i synnerhet när man icke 
redan på afstånd blifvit den varse, och småningom vant 
$ig vid dess vördnadsbjudande gestalt, utan först helt nära 
genom molnens hastiga delning pä en gång röjer den i 
hela sill storhet, såsom händelsen var med oss. För si» 
branthet är denna gigantiska, kägelformiga Vulkan svär 

*) Ncmlipon Enfjrlska Rjcimil, af livilk:i 60 ga pS en Grad. Of- 
vcrallt i ricnna Hesa, dci' det tulas om uiil, iörstät» EngeUkii. 



^ 



( M ) 



att bestiga, och den just på spetsen befintliga kratern är 
omgifven af en sä smal, rund lavavall, att man pä nägra 
stallen knappt finner plats att sitta. Den som ickedcsto- 
mindre varit nog djerf att klättra dit upp, blir belönad 
med en af de haifigaste utsigter på vårt klot. Under sig 
ser han hela ön hied alla dess täcka landskap; dernäst ser 
han äfven de öfriga 19 canariska öarna; sedermera sväfvar 
hans blick i ofantliga lointainer pä hafvet; han upptäcker 
till och med Afrikas kuster med sina stora skogar, och 
bortOTver dessa visar sig i gula strimmor början af sand- 
öknarna. 

Intagne af tankan på alla de njutningar, som nu snart 
väntade oss, nalkades vi staden allt närmare. Partier 
uppgjordes för att genomtåga landet och bestiga Pico. De 
Lärde fröjdade sig redan öfver de örter och stenar, som 
de skulle finna, oeh höllo sig färdiga att stiga i land, så 
fort båten blef nedsläppt. Emedlertid hade jag genom 
vanlig signal begärt en Lots — en försigtighet som ej kan 
nog tillstyrkas här, emedan reddens botten icke är jemn 
öfverallt, utan stora hvassa stenar, äfvensom förlorade 
skepps-ankare ligga på densamma, genom hvilka man lätt 
kan förlora sina egna. Sedan jag förgäfves väntat på lot- 
sen, beslöt jag, såsom ifrån mina förra resor icke alldeles 
obekant med redden, att utan honom gå till ankar, och 
när alla anstalter derlill redan voro tagne, slog en ifrån 
fästningen på oss rigtad kula ned i vattnet icke långt ifrOT 
skeppet. Tillika sågo vi att pä vallarna var allting i stark 
rörelse. Kanonerne laddades, och kanoniererne stodo med 
brinnande luntor tillreds att välkomna oss med Span- 
ska kulor, , Som vi icke voro i krig med denna magt , 
så kunde jag icke förklara detta fiendtliga förhållande; 
men som jag icke hade lust att leverera bataille, så 



( '2 ) 



^'<^ 



liit jag viinda skeppet och liigga utom skottliåll, i förmo- 
dan , ntt rnuii skulle skicka oss en båt med nAgot slags 
förklaring. Sedan vi länge nog väntat förgäfves derpå, 
och sågo de krigiska anstalterna på vallarna fortsättas, 
beslöt jag att bjuda ön och dess vulcan farväl , och fortsätta 
farten till Brasilien, der vi kunde räkna på vänligare emot- 
tagande. i . > v 

2:-.' Sålunda voro då alla nöjen, alla nya skatter för na- 
turkunnigheten, som vistandet på Teneriffa skulle skänka, 
tillika med det sköna vinet, som vi der ärnade iiffasta^ 
genom ett enfaldigt missförstånd tillintetgjorde. Ehvad 
grunden dertill än måtte hafva varit, så blir det alltid en 
obetänksamhet af Spaniorerne, att förolämpa Ryska flag- 
gan; och om man ock ansåg oss för fiender^ så var det 
dåraktigt, att vara rädd för ett enda skepp, då fästnings- 
verken , som försvara staden , äro så starka , att den namn- 
kunnige Nelson med den Engelska flottan kunde ingenting 
uträtta emot dem, utan måste draga derifrån efter att 
hafva lemnat ena armen qvar. .1/=; 

När vi seglat några mil, blefvo vi varse ett stort tre- 
xnastadt skepp, som, kämpande mot vinden, sökte genom 
lovering nå udden af Santa Criiz. Jag lät derföre styra 
löst på detsamma, i hopp att genom ett samtal tilläfvcn- 
tyis inhemta underrättelser, af hvilka jag kunde utleta 
orsaken till det (lendtliga bemötande vi f^tt erfara; men 
skeppet hade samma rädsla för oss, som fästningen, och 
vek hastigt undan, så snart det märkte vår afsigt. Det 
var löjligt, men också tillika förargligt, att vi fridsamma 
menniskor i dag öfverallt syntes så förfärliga. Jag skicka- 
de en kula mot skeppet, för att fä det &tt stanna, då 
hissade det Engelsk tlagg, meh icke desto mindre aflägs- 
nade sig vidare. Vi förföljde det icke, utan begagnade 



v-?f*%' 



Ä 



*i3f 



'■i^ 



W 



( »3 ) 



tie- 
enom 
styra 
fven- 
utleta 
men 
och 
Det 
mma 
icka- 
., då 
lägs- 
[nade 



oss af den friska passadvinden, fur att sa fort som möjligt 
förlora Teneriffa ur sigte. ^ . r , »r 

Följande morgonen sågo vi ännu, pu hundrade mils 
afstånd, Pico höja sig öfver molnen. Vi pAniinte oss vid 
denna anblick de fabelaktiga berättelserna om öns ur- 
invånare, om hvilka man påstått, att de, fcu' likheten 
emellan deras och de endast gräsätandé djurens tänder, 
skulle hafva kunnat föda sig blott med Örter. De kände, 
liksom de gamla Egyptierna, konsten att balsamera sina 
lik, hvilka de sedan förvarade i bergsgrottor, der de skola 
ännu träffas. Spaniorcrne, som fÖrst upptäckte och eröfra- 
de Ganariska öarna, hafva berättat mycket om dessa de- 
ras dåvarande innevånare, Guareches kallade, om deras 
odling, deras statsförfattning och rena sedlighet. Det oak- 
tadt hafva de dock alldeles utrotat dem genom sin tyran- 
niska behandling. 

Passadvinden förde oss under fortfarande skönt väder 
raskt till vårt mål. Delphiner, flygfiskar, och de af Spa- 
niorcrne för deras skönhets skull Bonito kallade guldfiskar- 
ne voro våra dagliga ledsagare och staffaget på den eljest 
så enkla målningen af den gränslösa hafsytan. Under de 
mörka nätterna gaf hafvets sken en härlig illuniination. 
Genom en oändlig mängd phosphorescerande , mollusk- 
artade små djur, synas de svarta vågorna likasom besådda 
med eldgnistor. Vår Naturforskare, Herr Professorn Esch- 
scholtz, har meddelat den lärda verlden sina mikroskopi- 
ska undersökningar derom. 

Den I Oct. dubleradc vi Cap-Verd-öarna , utan att 
se det höga, nästan alltid i töcken insvepta landet, och 
styrde vår kosa rakt på jEqvator. Vi befunno oss nära 
Afrikas vindstilla regioner, och hettan började blifva gan- 
ska besvärlig. Likväl syntes hos besättningen intet tecken 



^pp 






w 






till sjiikdom, och genom behörig omyAnhiad lyckades clot 
att^ bibelialla den frisk. Ordning, mycken snygghet och 
god sund föda, skydda i synnerhet för sjukdomar, och 
göra att man till och med icke behöfver frukta den eljest 
så allmänna plågan hoi> vidtfarande sjpfpl^ den så kallade 
skörbjuggen. . 

Under femte graden nordlig latitud, begagnade, vi oss 
af en stiltic, för att medelst ^n, af den namnkunnige 
Hyska Akademikern Parrot uppfunnen machine , hemta upp 
vatten från ett djup af 5oo famnar, och funno dess tempe- 
ratur blott 5 grader efter lleaumur, dä vattnets tempera- 
tur på ytan höll 25 grader. Vi tvättade oss allesammans 
i ansigtet och om hufvudet med detta nu för oss iskalla 
vatten, och kände oss dcraf mycket uppfriskade. Machi- 
nen vägde 5o skålpund och kunde rymma ett måttligt 
ämbar vatten; men på ett djup af flera hundrade famnar 
verkade tryckningen ^ starkt på denna lilla kropp, att 
sex matroser knappast voro i stånd att draga den upp utan 
tillhjelp af hand-spel. Det försöktes att sänka machinen 
på tusen famnar; men läget brast, och vi förlorade den. 
Lyckligtvis hade vi en till. ^ ^ . 

Vi voro skilde flera hundrade mil ifrån allt land. 
Dock infann sig en svala hos oss. Märkvärdigt är, huru 
dessa små djur kunna flyga långt ut^n att hvila. Emed- 
lertid tycktes värt skepp vara henne rätt kärkommet för 

, detta behof, och hon öfvergaf det icke mera. I förstone 
var hon trött, men vederqvicktes snart och flÖg glad om- 
kring. På öppna hafvet, skild från allt annat sällskap 
än sina reskamraters, är hvarje gäst från fasta landet, 
vore det ock blott en fogel, ganska angenäm. Vår blef 

*snai*t allas favojil, och så tam, att hon satte sig pä han- 
den och ulan riidsla tog emot de flugor som erbödos. 



( 



ir> 



) 



land. 

huru 
Inled- 
et för 
'sto ne 
om- 

Iskap 



Min cajntc hade hon valt till nattqv.irter. Oai adonon 
flög hon in genom öppna fönstret, och bega^sig vid so- 
lens uppgång uter ut på däck, der en hvar bemödade sig 
att fönga flugor, för att undfiigna den lilla vännen. Detta 
var dock hennes olycka. Hon tog för mycket för sig, och 
dog af indigestion, allmänt sörjd. ' - u> . <.• 

Den 21 Oct. afskuro vi j^qvatorn , under i5 graders 
iongitud *) och halsade det södra half klotet med kanoner- 
nas lossande. •■'••^■■■' ' * -' ''■'' hr-- »i.r .*!..-■ •« ^u-r •» 

Härvid företogs ock den vanliga ceremonien , jemle höns- 
ning med alla dem , som första gången passei^^de linien. En 
matros, som hade mycken nytta af, att vid min förra resa 
redan hafva passerat den flera gånger, förrättade ceremo- 
nien Dicd mycken allvarsamhet och anständighet. I en 
costurae, som skulle väcka fasa, kom han såsom Neptun, 
med sin gemål, i stället för på snack vagn, åkande på en 
kanonlavétt, denna gången dragen icke af Tritoner, utan 
af Negrer. På aflonen blef ett, af matroserna sjelfva för- 
fattadt lustspel, uppfördt med allmänt bifall. Dylika för- 
lustelser bibehålla manskapet vid gladt lynne , komma dem 
att lätt glömma öfverståndna mödor, och stärka modet till 
de förestående. De äga ett välgörande inflytande på sjelf- 
va helsan. JVaturligen motstår den glada menniskan en 
sjukdom mycket lättare, än den ledsna. Derföre måste 
särdeles skepps-befdlhafvare vidtaga hvarje oskylditjt me- 
del, att bibehålla och befordra en glad sinnesstämning hos 
sitt manskap. "j^ ^ ^^ ^/t*r; - j . ;< 

På en sjöresa, ^m räcker flera år, då man ofta fly- 
ter omkring några månader å rad på det ödsliga element, 



'iif-: 



)tisit..n"Åi 1 



->' .*iäit' 



'*') Ifrån Greenwich, hrarifrSn longitudcrna hur alltid Llifva 
räknade. 






fcv » 



^? 



■i. 



t ') 



' ^ ( 16 ) ' . •. ' 

^om Naturen icke bestämde till menniAkans vistelse, utan att 
emellanåt hemta någon vederqvickelse på land, får sinnet 
dessutom en fallenhet för melancholi, som blir grund till 
många sjukdomar, och till och med kan leda till vansin- 
nighet, hvarpå man har många exempel. Förströelse och 
uppmuntran är då den bästa läkedomen, hvilken, särdeles 
nyttjad som preservativ, icke förfular sin verkan. 

Sedan vi lagt iEqvatorn till rygga, blefvo vi emottag- 
ne af en frisk sydost-passad och klart väder, och hunno 
hastigt och lätt till Brasiliens kuster. 



«,' -.M-f,k> -i •'• r^j 



^' 



•11 i 



•>' »• 



c A P. II. 
Rio'Janeiro, 






På jnorgonen d. i November, såJ. les en vårmorgon, 
ty vi befunno oss inom södra hemisphären, flngo vi Cap 
Frio i sigte, och samma afton urskilde vi redan tydligt 
det genom ett sockertopplikt berg lätt igenkänliga inloppet 
till bugten vid Rio-Janeiro. En stiltje beröfvade oss det 
nöjet att i dag på aftonen inlöpa i hamnen, vid hvar» 
mynning vi nödgades kast.i ankar; men våra omgifningar 
här, voro så förtjusande, att vi funno ersättning i deras 
betraktande. Brasiliens underbart härliga natur har blif- 
vit skildrad af många; dock har väl ännu ingen skildring 
raägtat uttrycka förtrollningen af dess skönhet, prakt och 
behag. Det blir endast phantasien förbehållet att teckna 
sig en bild af dessa härliga landskap, denna yppiga, jätte- 
stora vegetation, som i den mångfaldigaste form, och i 
den praktfullaste schattering af färger , tätt sammanträngd ^ 



!!■. i 



> 



be- 



sia 
ra 



\- 



Isc, utan att 
f far sinnet 
r grund till 
till vansin- 
itröelse och 
m, särdeles 
in. 

vi emottag- 
och hunno 



' - . ' k 



vårmorgon , 

ngo vi Cap 

dan tydligt 

ga inloppet 

de oss det 

yid hvar» 

mgifningar 

Hg i deras 

har blif- 

skildring 

prakt ocli 

att teckna 

iga, jätte- 

rm, och i 

lanträngd ^ 

be- 



n 



betäckcr s5 väl dalar <)nm berg, ifrån hafsstranden upp , 
till spetsen. En uppfriskande landvind tillförde oss de nn- - 
gcnamaste vällukter samt en mängd äköna ijcirilar och in- • 
sekter. Foglar, sädana som finnas blott inom Tropik '• 
länderna, fidgo omkring oss. Allt vittnar, att Naturen 
företrädesvis velat att alla varelser i detta land skola med 
glädje njuta lifvet och finna sig lyckliga. Blott för Neger» 
slafvarne blir denna himmel ett helvete , genom deras svå» 
ra arbete under deras tyranners piska. 

£n vidrig contrast mot hänryckningen af Brasiliens - 
härliga natur var anblicken af tvenne slafskepp, som först ' 
i dag anländt från Africa, och här, likasom vi, lågo för 
ankar. Handeln med menniskor, denna skamfläck för alla 
hyfsade stater, för hvilken dock de flesta börjat blygas, 
står här ännu i fuH» vederstygglig flor, och drifves med 
all vinningslystnadens omensklighet, skyddad af lagarna» 
Som bekant är, blifva de skepp, som nyttjas till denna 
skändliga handel, sä öfverfyllda, att de arma slafvarna 
knappt kunna röra sig från stället och högst sällan kom- 
ma upp pä däck för att hemta frisk luft, emedan det 
måste ske tourvis , ty blott en ringa del i sönder har rum 
pä däcket. Den längsta tiden måste dessa förnedrade 
menniskor ligga stilla , hvarfltals hoppackade i skepps- 
rummets förpestade luft, hvarigenom sjukdomar uppstå, 
och tredjedelen af menniskoladdningen vanligen slutar sitt 
elände redan under resan , men resten kommer fram tiU sin 
bestämmelseort i ett högst ömkeligt tillstånds Sä sågo Vi 
äfven nu däcken péTde slafskepp, som jemté oss lågö foi^ 
ankar, fullpackade af fjättrade, alldeles nakna, till största 
delen sjuka Negrer och Negrinnor^ Till och med mödrai' 
med dibarn vi4 bröstet, icke försmådda af dé hjertlösd 



I 



I 



i. 



r^' 



S 



• < . ^ ( i8 ) 

spVcuIanterne, fimnos deribland. tivilka ryslighe||i|cr mäMe 
ruminon i dessa skepp hysa! .^ , 

Aftonens annalkande mörker tindandrog^ oss ^munin- 
f>oni ailt. livad som su förtjust och sa upprört oss. Utulrr 
l»cla natten hörde vi niistjfn oafhrutet ifriin staden skolt 
af kanoner och emellunut äfven af gevär, hvarjeinte en 
niiin|,'<l raketer uppste(3M> i hiften. Delta gaf naturhgtvis 
tillkänna att någon viglig fest eller lilläfvcntyrs någon stor 
luindelse firades. Efteråt fingo vi veta, att det var folkets 
fröjdebetygelser öfver arresteringen af tvenne Ministrar, 
som beskylldes för en sammansvärjning emot Kejsaren. 
i, i Viddagens början anmälte sig härvarande Lots-Direc- 
tör pa vårt skepp; en man till åren, kort, tjock och, 
som do flesta Brasiliancr, ohyfsad. Han yfdes mycket öf- 
ver sitt namn, P^asco de Garna j och försäkiadc att han i 
rät linia härstammade från den yasco de Garna, som först 
omkringseglade Goda-Hopps-Udden. Med högmodet öfver 
sina anor paiades hos honom högmodet öfver Brasiliens 
sjelfständighet, likasom han vore ett af hufvudstöden för 
densmamma. Det delar han med sina landsmän af alla 
elasser; och deri ligger väl ock säkerheten för denna sjelf- 
ständighet. ..} .e3';f4 , .■-';.•• i1vi.<i/. .. '.;'W.v r 

Ankaret lyftes, och vi begagnade oss af floden, för 
att inlöpa i bugtcn af Rio-Janeiro Ånskönt vår förare 
icke hunnit sin anherres rykte, måste jag dock gifva ho- 
nom det vittsord,..att han' var en god styrman; ty han 
förde skeppet mycket bra genom det smala inloppet in i 
buglen. Detta inlopp, som formerar en kanal, beherrskas 
af en stark fästning, belägen på en höjd, sä att bugten 
' är temligen skyddad för fiendtliga fartyg. Genom ännu 
starkare batterier skulle det kunna göras alldeles omöjligt 
att med våld intränga i bigten, emedan kanalen är så 



aA- 



( »9 ) 



inial, 'itl mnn icke kan komina cm utom hälft skott liDf. 
Vi l.idc OAS för ankar pa litet nfstAnd ifrån staden, il>l.iMtI 
en männd skepp af oliku nationer, och hade nu Alor en 
ianiiningsplats, sedan vi efter ufresnn friin England lögat 
Ivå och femtio dagar pi\ sjön. Ehuru ufverraskandc och 
iut.'i^'ande anblicken afj Brasilien ock är för EuropcVn, ai- 
den <lock tilläfventyrs ingenslädes så öfver all beskrifniiif^ 
praktfull och behaglig, som inom denna bugt, der man, 
jcinle de hiirliga, ovanliga landskap, af hvilka man om- 
^ifvcs, har den högst glada uLsigtea af den i amphitenlcr 
l»yggda staden, som härifrån presenterar sig ganska granut. 
Emellan byggnaderna lyfta sig stolt de höga smala palni- 
tiäden, och deras iskugga gör en alldeles besynnerlig cl- 
ftkt, när den faller pu de hvila husen. Öfver staden ser 
man långt bort pu sluttningen af det branta berget, som 
utgör fonden, liera kloster, lika svalhon på en vägg. » 
Knappt hade vi tagit in seglen, förrän Ryska Vicr- 
Consuln Ton Kulchen^ och en af Brasilianska Regeringen 
.skickad Ofllcer kommo om bord, för att lyckönska oss till 
var ankomst. Den sednare underrättade mig tillika om en 
förordning af Regeringen, att hvarje ankommande krigs- 
skepp måste salutera fästningen med 21 kanonskott, och 
pä det att intet tvifvcl måtte blifva öfrigl, att saluten 
verkligen var för Brasilianska flaggan, hade han tagit en 
med sig, hvilken vi skulle under saluteringen hissa upp 
])å förraasten. Ehuru ny och anspråksfull denna förord- 
ning, af en då ännu af vår Regering icke erkänd stat före- 
föll mig, beqvämade jag mig dock att luirsamma den, IV r 
att undvika möjliga obehagligheter, befallte genast alt 
lossa de 21 kanonskotten, och emottog ofördröjligen ifri.ii''^ 
fästningen ett lika antal till svar. 



1 



¥■• 



( 20 ) 

Som det var af mycken vigt för mig, att icke för* 
summa den goda årstiden vid Gap Horn, så anhöll jag hos 
Herr von Kielchen att så fort som möjligt bekomma de, 
till foitsättningen af vår resa, erforderliga lifsmedel och 
öfriga förnödenheter; men dertill behöfdes en tid af fyra! 
veckor, hvilka jag nu önskade använda förnämligast till 
astronomiska och pendel-observationer. Herr von Ivielchcn 
skaffade mig till den ändan ett beqvämt landthus, beKigot 
vid den lilla romantiska bugten Botafogo, dit jag genast 
följande dagen flyttade med Herr PrcuSj hvilken åtföljde 
mig som Astronom, och öfverlemnade ai'betena på skeppet 
åt mina officerare. 

I förmodan, att Brasiliens historia icke är känd af 
hvnrje läsare eller läsarinna (ty Kfven sådana önskar jag 
mig), vill jag låta följande anmärkningar föregå berättelsen 
om mitt vistande derstädes. 

Det stora rike i Södra Amerika, som blifvit kalladt 
Brasilien efter ett fargträd, hvilkel der växer i mycken- 
het, och har utseende af ett glödande kol (på Portugisiska 
Brasa), hör till de rikasto och bördigaste länder på jord- 
klotet. Det upptäcktes tillfälligtvis år i5oo af Portugisa- 
ren Cabral, som var skickad med »in flotta till Ostindien, 
och blef drifven till kusten. Man kände icke i förstone 
detta lands rikedom, utan bestämde det till en förvisnings- 
ort för brottslingar. Längre fram, då de förviste började 
idka sockerodling samt guld- och diamant-grnfvorna blef- 
vo upptäckta^ fick Brasilien ett högt värde i Portugisiska 
Regeringens ögon. Den skickade dit en Vice-Konung, 
som förvaltade landet, och hade sträng befallning att till- 
sluta hamnarna för alla främmande Magter, på det ntt 
förnänfligast diamanterna och andra ädla stenar, i hvilka 
Brasilien äger en »å stor skatt, icke skulle tillfalla någon 



( II ) 



* > 



itt icke ■ for* 
nhöU jag hos 
bekomma de, 
lifsmedel ocli 
n tid af fyra i 
nämligast till 
von Ivielchcn 
thus, beläget 
it jag genast 
ilken åtföljde 
na på skeppet 

'i är känd af I 
na önskar jag 
gå berättelsen 

)Iifvit kaliadtj 
5r i mycken- 
Portiigisiskaj 
der på jord- 
Portugisa- 
1 Ostindien, i 
le i förstone 
förvisnings- 1 
viste började 
Vorna blef- 
Portugisiska 
ice-Koniing, 
ling att till- 
pä det ntt 
i hvilka 
tfalla någon 



n 



annan nation, ulan Portugal för sig ensamt behålla denna 
rika handelsgren. Sålunda blcf detta sköna land under 
de Portugisiska Vice-Konungarna i lång tid en rik guld- 
rufva för Portugal, men sjelft fattigt, förtryckt, litet 
cfolkadt och otillgängligt för all själsodling. Året 1807 
gaf omsider Brasilien ett lielt annat utseende. Najioleons 
hcrrsklystna afsigter sträckte sig äfven öfver Portugal, 
och tvungo ■ Hofvet att flykta till sin coloni. Med Hofvet 
följde ungefar 1^2,000 innevånare från Portugal och inemot 
i4,ooo man soldater. Hofvets vistande i hufvud- och 
residens-staden Rio-Janeiro har sedermera haft det för- 
delaktigaste inflytande på landet. Hamnarne öppnades för 
alla Europeiska magter, och handel, näringar och bild- 
ning befrämjades. Då nu ändteligen Napoleons segrar 
funno sitt mål i förvisningen till S:t Helena, och Konun- 
gen i Portugal år 182 1 återfick sitt land, öfvcrlemnade 
han förvaltningen af Brasilien till sin Son, Kronprinsen 
Peter, som redan förut Iiade förmält sig med en öster- 
rikisk Prinsessa. Exemplet af de nyss uppkomna Repu- 
blikerna hade redan verkat på sinnena, och Konungens 
afresa blcf signahni till orolighcler, hvilka Kronprinsen 
likväl förstod dämpa, i det han förvärfvade sig ett parti, 
förklarade sig år 1822 oberoende af moderlandet, lofvade er. 
Gonslilution och lät hylla sig till Kejsare af Brasilien ron- 
der namn af Peter den Förste. Ifrån hyllningsdagen bär 
Kejsaren sjelf äfvensoni hvar Patriot på vänstra armen en 
grön cocard, hvarpå slå de orden: Independente on morte. 
Vid Kröningen inslikludcs Orden det södra korset, och på 
fiislnin^en upphissades natior.alflaggan , grön, med en gul 
fyrkant i midteii, på hvilkcn ses jordklotet, omgifvet af 
i3 stje.uor (provinsernas anlal) och bestrcdt med Kalfe 
och Tobakiiblud iäsom landets produkter. 



■J^;V, 



'/ 



! ! 



(ill ) 

f Regeringen var iftinu under vårt vistcndc i Brasilien 
ingenting mindre än constitutioneil. Det bevisar den bul- 
levsamma arresteringen af de ofvannämnde tre Ministrar. 
ne, det egenmägliga åtskiljandet af de Deputerade, hvil- 
in, uttryckligen sammankciUade från alla provinserna, bil- 
dade t;n constituerad församling, och Kejsarens yttraTulc: 
han fordrade en oinskränkt åtlydnad af sina befallningar, 
om han ock, såsom Car! XII en gång velat, skickade blott 
sin stöfvel till de Deputerades församling. Tilläfvcntyr* 
har Kejsaren emot sin vilja sett sig nödsakad till dessu 
våldsamma steg, af de stridiga partiernas arbetande mot 
hvarandra, då hvart och ett har sitt enskilta intcresse, 
och intet det allmänna till ögonmärke. Hans personligit 
caracter berömmes såsom ädel. En anekdot, som bträlta- 
des niig, af Capitainen på ett rysk -amerikanska Compag- 
niet tillhörigt skepp, som varit i Brasilien, bevisar hans 
menniskokärlek. Tvänne matroser från detta skepp voro 
i land, hade supit sig fulla, och blifvit liggande sanslusc 
på vägen till Corcow<ulo. Kejsaren kom med Kejsarinnan, 
åtföljd endast af ett par Betjenter, ridande den vägen och 
iick se Matroserna, hvilka han trodde vara sjuku. Han 
steg af hästen, gned dem med egen hand i pannan och 
sökte att få dem till sans; men förgäfvcs. Derpå skickade 
han efter sin Lil-Medicus, och lät föra de förmenta pa- 
tienterna, af honom åtföljde, till Hospitalet, ifrån hvilktt 
de följande morgonen, sedan de sofvit ruset af sig, gingo 
friska och sunda. ' 

En annai» anekdot hörde jag af en Målare från Wien , 
som vist^acks i Rio-Janeiro. Kejsaren ville låta måla sig, 
stående i kroppsstorlek. Målaren upp.salte sin sttiflot på 
sloUct, och Kejsaicn framträdde i den valda ställningen 
för honom. Knappt voro några drag gjorda, dä eu oili- 



*fc 



v 

de i Brasilien 
isar den Lul- 
;re Ministrar- 5^ 
terade, hvil- 
vinserna, bil- 
ens yttrar < K;: 
befallningar, 
kickade blott 
Tilläfvcntyr)} 
ad till dessa I 
'betande mot 
I ta interesse,] 
IS personliga I 
som bträlta- 
>ka Compag- 
bevisar hans i 
I skfcpp voro] 
mde sanslösc 
Kejsarinnan, 
n vägen och i 
sjuka. Han 
pannan och 
på skickade 
jrmenta pa- 
fran hvilketl 



sig, gmgoi 



frän Wicn,j 

a mala si^^ , | 

sta fl c t j)a| 

stallriiiigeii 

dä eo oJii- 



hvars sy«sla var att dagli 



m 



\ rapportera de 
nyss ankomna skeppen. Officeren uppläste ur ett papper 
mycket illa och otydligt namnen pä fartygen och Capi- 
tainerna, af nationer, hvilkas språk voro honom främ~ 
mande. Kejsaren blef ond öfver sin officers okaunighet,'*' 
till den grad att han fattade i en käpp. Endast genom 
en hastig flykt omkring stafléten, hvarvid han i början 
förff>ljdes, undgick officern den honom ärnado ägan. Nar 
man besinnar, på hvad odlings grad Regenten truflat sitt 
land, så skall man mindre förundras öfver denna händelse. 
Måtte det lyckas Kejsaren af Brasilien att upplyfta åcn 
Nation han beherrskar. Af hans styrelse skall det bero att 
göra landet, hvilket Naturen danat till det skönaste och 
bördigaste, äfven till det lyckligaste^ ' *" "^ '' ^ ■ ' 
* Brasilianska flottan, då för tiden commendcrad af dén^ 
välbekanta Lord Cochrane, bestod af ett linicskepp, tvä 
fregatter, tre briggar och några mindre fartyg. Denna 
sjönlagt var väl liten , men i godt stånd , och gjorde un- 
dcrvork genom sia anförares skicklighet och hjelterood , 
h/ilk'-h förut hade utmärkt sig så fördelaktigt såsom sjö- 
officer. Det var icke länge sedan , som Cochrane med ett 
linieskepp och en fregatt anföll en Portugisisk escadve af 
två linieskepp och fyra fregatter , drcf den pä flykten, 
tog ifrån den fyratio handelsfartyg, som den escorterade, 
och förföljde 'den ända till Lisabons hamn. För denna 
hjeltcbragd blef Cochrane af Kejsaren utnämnd till Stor- 
Amiral, och fick titel af Murquis de Marinion, efter en 
provins. Förut hade han tjenl Republiken Chili, och, 
såsom det säges, jemte sina militära bedrifter, icke för- 
snmmal att sörja för sina egna linancer. Iliir hade han 
im varit bara elt år. — Jag var nyfiken alt se denna I^^- 
ryktatlc mannen, och suarl yppade sig ock ett tjculi,^l 



•»K/ ("i 



it 



■P 



^^^ 



• 



wm 

tlllfiillo for mig att göra Kans bekantskap ocli'oflÄre vara 
i lians sällskap. Hans yttre och hans sätt att vara hafva 
snarare nägot frånstötande än tilldragande. Vid ett van- 
ligt san^tal är han ganska fåordig, och det är svårt att i 
honom röja den qvicka och kunskapsrika mannen. Hans 
^Idér öf verstiger femtio år. Han iv lång och mager, har 
ett ganska allvarsamt utseende, starkt markerade anlets-» 
drag och rödt hår. Hans ställning är ständigt lutad, med 
klicken fästad på marken* Äfven när han talar med nå- 
gon, ser han en aldrig i synen, och de yfviga, öfverhän•^ 
gande ögonbrynen skyla det blott sällan under dem fram^ 
blixtrande lifliga ögat, Hans fru, som gör en fullkomlig 
kontrast en^ot honom, ty hon är ung, skön, liflig i con- 
versation, och öfverhufvud ganska älskvärd, bär en sådan 
l^ärlek och trohet för honom, att hon icke skiljes vid ho- 
nörn ens i den största fara. Hon har bivistat alla sin 
mans sjöslag under hans tjenst i södra Amerika, och bIott-^ 
ställt sitt unga lif, som ännu står i sin första blomning, 
för kanopkulorna, endast för att väva jemte honom. Go-n 
chrane yttrade ofta för mig den önskan, att gå i Rysk 
tj[enst, föv att bistå Grekerna och slå Turkarna. Detta 
ändamål har han nu på annat sätt vunnit*^). Krig tyckesi 
höra till hans lifs oumbärliga behof, och den folkligaste 
kamp för en sak, som han anser rätt, är för hgnom en 
njutning. Huru detta kan stå tillhopa med den stora kär-»^ 
lek till penningar, som man förebrår honom, är icke lätt 
att inse. 

Den korta tiden för mitt vistande i Brasilien gick fort 
och angenämt förbi, i den förtjusande nejden omkring 
milt landthus, under ständig sysselsättning för expeditio- 



*) Detta skr«(s Er 1837, 



nen. Underligt förefaller det en Europa att befinna sig i 
en sA helt annan natur, äfven om han icke ser ddn för 
första gången. Allt, hvarpå hans blick faller, är här så 
jielt annorlunda än i hans hembygd. Intet träd, ingen 
blomma, ingen insekt, ingen fogel, till och med intet 
grässtrå liknar hans fäderneslands. Allt väcker hans upp.* 
märksamhet genom främmande former och främmande 
colorit; särdeles beundrar han i allt detta välsignade him- 
melstrecks Öfversvinneliga rikedom. Om dagen svärmar 
omkring honom en otalig här af de skönaste fjärilar , skal- 
baggar och de täcka Kolibri | brokigt om hvarandra; 
knappt är solen nedgången, så ses en oändlig mängd, dels 
raskt om hvarandi'a flygande , dels på örterna liggande 
eldgnistor, skönare och större än våra lysmaskar, gör en 
den täckaste illumination, Qögst sällan kunde jag gÖra 
små excursioner, hvarföre jag ock, såsom det vanligen går 
sjömän, vet litet att säga om det inre af landet. Botafo- 
go, der de rikaste och mest ansedde innevånare i Rio- 
Janeiro hafva si^ia landtställen, der de ofta vistas, emedan 
luften här skall vara utmärkt sund, är väl ibland hufvud- 
stadens omgifningar den behagligaste och som mest för- 
tjenar att beses, I fonden af denna bugt höja sig berg, 
ibland hvilka ett utmärker sig genom formen af ett ofant- 
ligt kyrktorPf Detta berg, som består af en enda klippa, 
är, efter en af vår Physiker Herr Lenz anställd barome- 
trisk mätning, i58o fot hö^ve än vattenytan. Med oänd- 
lig möda är en väg anlagd ända upp till dess spets, på 
hvilken blott ett litet sällskap rymmes, och från hvilken 
man njuter den härligaste utsigt. Äfven Kejsaren tycker 
om detta ställe, som heter CorcowadOj och rider ofta dit 
med Kcjsiuinnau. Det var på vägen dit som han träffade 
de fuHa matroserna, , 



f<.* 



\ 



( 16 ) •" , 

r' r' Ifr&^v Botifogo går en behaglig, mellan vackra landt- 
ställett slingrande väg till staden, hvars namn Rio-Janeiro, 
d. ä. iatiuarifloden ' Irleder sig frän ett misstag hos Bug- 
tens första upptäckare, som ansåg den for mynningen af 
en flod, den han benämnde efter namnet af månaden, 
i hviikén den upptäcktes. Ifrån bugteri visar sig staden M 
mycket vackei*, såsom jag redan anfört; men går man in 
i densftmtna, så blir man på ett oangenämt satt öfverra- 
skad af trånga, illa stenlagda, orena gator, och af en total 
brist pfi raeii smak uppförda byggnader. Plumpa kyrkor 
öch klostei' finnes det i myckenhet. Stadens vidd är täm- 
ligen ansenlig; också räknar den ungefår 25o,ooo innevå- 
nare, meft af dem äro tvä tredjedelar Negrer, och den 
tredje ätéi' till stor del består af Mulatter, Mestizcr och 
andra jfargade folkstammar. Ganska sällan ser man på 
gatorha eft hvitt ansigte, öfverallt är man omgifven af 
svarta, så att man kunde tro sig vara i Afrika. Det som 
mest förtjenar att ses i staden är Museum, hvilket inne- 
liåller några sällsynta Naturalier och är uppfyldt af dyr- 
bara stenar. s- ^' . /.cv/^ ^ . 
*-r-':- Ibland Negrerna (innas ganska få fria; de flesté äro 
slafvar och af sina herrar förnedrade till dragare. Det är 
förundransvärdt , hvilka ofantliga bördor deissa arma men- 
niskor måf^te släpa, och det fordras visserligen lång vana, 
för att komma derhän. Vanligtvis är bördan hängd pä 
*!n stång, hvars ändar bäras på axlarna af tvänne perso-r 
ner, hvarvid de sjunga en monotont, högst melankoliskt 
latande sång på deras språk, hvars takt håller dem i till- 
börlig gång^. Man hör ofta pä deras röst, att de äro nära 
att digna under deras börda, men då väcker piskan ny 
kraftspänning. Ofta måste de äfvcn en och en bära tungt 
packade korgar pä hufvudet. Till ocli med qvinnor äro 



^T^:- 



( 27 ) 



dd är tära- 



joo mneva- 



icke undantagna frän dessa föiTärliga arbeten. En dylik ' 
^äiig, f>nfn när de bära bördor, fast muntrare, men lika- 
jedes i takt med gången, sjunga Negrerne, då de på sön- 
och högtidsdagar gå fritt omkring, eller när de skicka* i 
ärenden, dä de tillika hålla mellan Hngrarna ett litet in« 
slrument, på hvilket ett par stålfjädrar gifva några toner, 
och accompagnera sig derpå. Alla dessa slafvar föras väl 
till Dopet, men någon undervisning i Ghristendomens lä- 
ror kan svårligen hos dem äga rum, då de icke förstå 
något annat tungomål än deras aflägsna faderne^nds. Så 
ger man ^ig anseende af att rädda deras själar, un^.cr 
det man Icmnar dem i mörker, hvartill icke sällan kom- 
mer förtviflan öfver deras misshandling i kroppsligt hän-, 
seende. - • "-■■'-' ' • •' 

De få fria Svarta äro, — hvad dock äfvcn här, fast- 
än sällan, förekommer — fiigifne slafvar och deras alföda. % 
Du äro för d6t mcsla handtverkarc eller idka någon liten 
handel. Ofta gifter sig én hvit af ringare dassen med en 
fri svart qvinna. Af sådana äktenskap, men oftare utan 
äktenskap, uppkomma Mulatterne, af hvilkas förening åter 
med hvita eller svarta uppkomma alla de serskilda nuaji*- 
cerna af Rirgade mcnniskor. Dessa, Mulatterne och de 
fria Negrcrne, utgöra egentliga Borg.nreelassen , ibland 
hvilka finnas blott fä hvita, och äro vanligen af sämsta 
caracter, högst okunnige och lastfulla. Deras vidriga yttre 
bär helt och haj let stämpeln af det inre. De äro ock 
hufvudsakligen de, som drifva slaf handeln en de'lail, fÖl- 
hvilket ändamål de hafva ordentliga bodar, der man kan 
eller behag söka sig ut dessa olycklingar, liksom en Vara. 
Inemot 9.0,000 IVogrer skola årligen föras till BraSifich, och 
metlel^iriset är för en qvinna 000, och lör eft karl 6oq 
piaster. , 



i 



( ^8 ) 



m 



t 



. t -; Den förnämsta rätten , som ugarena läto gifva sina 
nc^crslaf var , ocli hos de flesta till och med den enda, 
Jjcstur i eln tjock välling, kallad Manioc, hvilkcn tillagas 
af roten Tapioc, som man derföre enkom odlar; denna 
knådas sönder i hett vatten , och smakar åtminstone icke 
en Europeisk gom. Födande kan denna rätt väl vara, ty 
Ifcgrerne i allmänhet se välfödde ut; men jag tviflar, att 
don i längden, och såsom enda näringsmedel är helsosam. 
Don är sannolikt grunden till en ohygglig sjukdom, hvar- 
af Negrerne ensamt här angripas, och hvilken de icke 
veta af i sitt fädernesland. De få nemligen stora, böld- 
artade svullnader, förnämligast i ansigtet och på benen, 
hvilka icke mogna och brista, utan blifva allt större, så 
att man på några af dessa sjuklingar knappt kan se att de 
äro menniskor. I bugten Rio- Janeiro, icke långt ifrån 
staden, ligger en liten ö, kallad dos Fradres, pä hvilken 
fanns ett kloster, som har ett under regeringens uppsigt 
stående hospital för sjuka Negrer. Jag har icke med till- 
förlitlighet fått veta, om det lyckas här att bota ofvan- 
anförda sjukdom. Medan Kejsarens fader ännu residerade 
i Rio-Janeiro, besökte han detta kloster ofta, och man 
visar der ännu ett rum, i hvilket han brukade taga sin 
tillflykt när det åskade, ty han hade varit ganska rädd 
för åska, och af okänd anledning ansett sig säkrare i 
•detta rum. ■ • - 

! Den 19 November lockades jag till staden att se firan- 
det af kröningsdagen och instiktelsen af Orden det södra 
Korset. Knappt började det dagas, förrän kanondundret 
frän alla iastningsverk och frän skeppen pä redden på- 
minte om dessa i dag ett år sedan timade lyckliga hän- 
delser. Allt kom i största rörelse. Folket strömmade på 
gatorna; soldulcrnc, i parad-uniform, hastade till sina 



% 



' ,.• « 

snmlingsställon; Negrcrne, fria frän arhetc, gapade nyfikn.i 
omkring sig. Klockan ii säg man Kejsaren och Kejsa- 
rinnan i en priiktig, med ålta hästar bespänd, vagn fara 
till kyrkan, cscorterade af ett Compagnie af Lifgardet till 
hast, hvilka sägo ganska bra ut i sin vackra uniform. 
Tåget slöts af en mängd vagnar med det höga Kcjsarc- 
pnrcts svit, och det rörde sig bara helt långsamt, för att 
lemna det jublande folket så mycket mera tid att åskåda 
detta lysande skådespel. På tämeligen långt afstund ifrån 
Kyrkan gjordes hällt, Kejsaren med sin gemål steg ur 
vagnen och fortsatte i stor ceremoni vägen till fots, om- 
gifne af Riddarna af södra Korset. Utanför ingången till 
Kyrkan blef han emottagen af Biskopen och hela Prester- 
skåpet och med all pomp införd i densamma, ända fram 
till en pä höger om altaret upprest thron, pä hvilken han 
uppsteg. Kejsarinnan tog plats till venster i en Loge. 
Gudstjensten börjades med en förträfflig musik och en chur 
af goda röster. Vid dess slut framträdde Biskopen och 
höll ett ganska långt tal, i hvilket han sökte framställa 
Monarkens lysande egenskaper, och jemförde honom med 
Peter den Store i Ryssland. Emedlertid föreskref han 
honom dock en hop reglor, huru han borde styra sitt 
rike för att bereda sina undersåtares väl. Jemförelsen 
mellan Kejsaren i Brasilien och Peter den Store kan blott 
så vida passa, som bägge fingo det problemet att forma 
och utbilda en rå massa. Om Kejsaren i Brasilien, med 
ojemförligt större hjelpmedel, kan komma att lika lyckligt 
lösa detta problem, som Peter den Store gjorde det, skall 
tiden utvisa. Ett skönt hopp för Brasilien är försvunnet; 
Kejsarinnan hade redan gjort mycket för Vetenskapernas 
och Konsternas utspridande. När Biskopens tal var slu-» 
tadt, anträdde Kejsaren och Kejsarinnan, i samma ord> 



4 



•*' 



( "^o ) ^ 

ning som vitl tAget till Kyrkan, under ett onfhriilet ka- 
nondunder, atcrtuget till Slottet, der det var stor gralii- 
latious-cour. Klockan 4 liölls stor parade pii Slnilcns stoi u 
handels torg, der en tenipcUik byggnad var iipptord för 
Kejserliga fantiljen. Trupperna, utgörande 4^)<J'^o man, 
formera<le en halfeirkel omkring templet och commcnde- 
j-ades af den 8o-äriga fältmarskalken Don José de Currado. 
Det var mig en glädje, att i denna vördnadsvärde gra- 
harsman igenkänna den fordna Gouvcrneuren jm S:t Ca- 
tharina, hvilkeu vid min första resa omkring jorden ar 
i8o3, under nuvarande Amiralen von KrusenKtcrns befäl, 
cmottog oss sä gästfritt. Inn/in Kejsaren kom dit, betrak- 
tade jag militairen och fann den på intet sätt dal ig. Äf- 
ven klädseln var vackev och passande, men disciplin tyck- 
tes det beskedliga folket icke stort veta af» Man rökte i 
fronten och tillät sif^ allehanda oskick. 1 synnerhet fäste 
Musikanterna min uppmärksamhet. Hvar Rtgements-Chcf 
s har rättighet att bestämma deras klädsel efter Inehag ; och 
som smaken äi', sa olika, så ser man häruti/Éen största 
mängfaldighel, ehuruväl Asiatiska former äro 4$ mest rä- 
. dandc. Några Musikant-chÖver äro klädde soiki Turkar, 
andra som Indianer o. s. w. Vid ett Regemente i voro Mu- 
sikanterne, som för öfrigt gåfvo den sämsta musiken af 
alla, alldeles icke klädde, utan hade blott en hop brokiga 
fjädrar omkring hufvudet och lifvet. — Kanonerna dun- 
drade, Kejsaien och Kejsarinnan, begge till häst, åtföljde 
af en lysande svit, syntes på afstånd. Soldaterne bortka- 
stade de brinnande cigarrerna, pöbeln svängde hattarna i 
luften, ifrån balconerna hviftade damerna med sina hvita 
näsdukar, allt skrek viva TEmperador! Långsamt nalka- 
des tåget, i hvilket Kejsaren, genom sitt med stora bril- 
lanter besådda bröst, franUyste såsom Sirius på himla- 



hvnlfvct. Hans colossalu figur tycktes vara hel och hAllcn 
I örvcidragen med guld, och den stora med Lredu tn;»ser 
I och andra prydnader rikt smyckade halten skuggade hans 
starka anletsdrag. Kejsarinnans drägt bestod i en «nkel 
!.miikf'ull, svart guldbroderad ridkiiidnmg. Sedan Kejsa- 
rinnan intagit sin plats i templet, ölVersåg Kejsareu Inip- 
perna och uiVertog sjelf commando, för att i parade- 
inarche fora dem förbi sin Gemal. Knappt hade han 
Jiöjt sin starka stämma, förrän kanonerna ånyo föMo in, 
Turkarne , I ndianerne och Papagayerne blåste i sina trum- 
peter oe'a })uijcin skrek öfver alltihop med sitt viva i'Em- 
pera«lur. Sedan Colonnerna flera gånger di-FiIerat förbi 
Kejsarinnan, slöts paraden, och Kejserliga Familjen begaf 
sig, tillika med sin svit, till Theatcrn. Jag hann dit för- 
ut, och hade redan en stund varit i min loge, innan den 
anlände. Salongen var uppfyld, och jag blef öfverraskad, 
sä väl af sjcifva byggnaden, som den inre inrättningen, 
livilken är så bra som man blott kan vänta sig det i Eu- 
ropa. Alla logerna voro fulla med förnämare folk; följ- 
aktligen såg man i dem blott hvita ansigtcn, ibland hvilka 
många fruntimmer utmäi^kte sig genom en synnerlig hvit- 
het, för h vilken sjelfva norra Eu|ppas Damer icke skulle 
behöft blygas. Lägger man nu till den späda rodnaden 
på de unga kinderna , så göra de svarta eldiga ögonen och 
det svarta håret ett ganska vackert helt. Dock ser man 
äfven många fruntimmer med brunt här, och man finner 
till och med Blondiner i denna class. Sin klädsel rätta 
de förnämligast efter Pariser-modcr, och tillämpa dem 
med smak ; men toilettcns konst är också för det me- 
sta den enda de idka, åtminstone sträcka icke alla det 
ända till läsa och skrifvä. Likväl fattas dem icke fäg- 
ring och behag, och naturliga anlag ersätta till en del 



( 32 ) 






bristen af uppfostran. De förstA att undcrhAlla ett s{im<« 
tal, deri inblanda skämt och krydda det med skalkhot, 
så väl som någon Kuropeiska; nfvcn det har man till- 
fålle att märka pä theatern. Här rader nemligen det 
bruket, att gä ur den ena logen i den andra, fur att af- 
lägga besök, hvilka emottagas ganska vänligt. Man sätter 
till och med högi'e värde pä ett besök som man fär i en 
theaterloge än på ett hemma i sitt hus, emedan hela pu- 
bliken der är vittne till den aktning, som besöket utvisar. 
Vid dessa tillfallen hållas lifliga samtal mellan de unga 
Damerna och Herrarna, och af de blickar, som mangen 
gäng åtfölja ett sådant, kan man något så när sluta till, 
hvarom ■ talet är. Att man likväl icke af denna yttre, 
alldeles Europeiska belcfvenhet hos detta Loge-publikum 
fur tro dem äga äfven öfrig £ui'opeisk utbildning, bevisar 
ibland annat följande anekdot. Är 1817 låg Ryska Fre-> 
gatten Kamtschatka i Kio-Janeiro-Bugten. Ibland andra 
besöktes den af en Officer af hög rang, hvilken blef stor- 
ligen förvånad att finna ett Crucifix i Gajutan. Han visste 
väl, att Ryssarne bekänna sig till Grekiska Religionen; 
men att den var Christen, var för honom något alldeles 
nytt. Parterren ger e|^ frapperande anblick med sina i 
alla nuancer från svart ända till hvitt färgade ansigton, 
ibland hvilka de mörka dock hafva stor öfvervigt. Du i 
logerna röjes endast anständighet och fina seder, likasom 
i £ui'opa, så råder här ett obehagligt plumpt larm. För 
Kejserlig'; logen hänga gardiner, som voro tätt tillhopa- 
dragna o.;h på hvilka allas blickar voro väntansfuUt fä> 
stade. Ändtligen öppnades de, och man fick se det höga 
Kejsare-paret stående tillsammans fram i logen. Fonden 
af logeu intog sviten , som till v det mesta bestod ur Rid- 
dare 



I ■ 



% 



»Inro af *iö<lrn Korset. Hnttarnc sviitii^do»; ini atcr iltifleii, 
Datncrna liviftade mod niisdiikarnn i loijJMna , ocli iViiii 
[alla sidor skållade vivn rFLmperador, IKiiiprradinn, la 
Monarchia! Ett nadij^t nickande voderqjdldc d(>nnn on- 
thiisiasm. Ri<leaiin gick "pp, en Aclricc franilriidde ocdi 
prisade Kejsaren i en prolog. Derpa uppfördes en pies, 
af hvilken jag förstod alltför iilet. Till slnt gafs en IJal- 
let, den jag icke hade väntat så fullkomlig i Brasilien. 
Under representationen gaf Kejsaren i sin loge flera af 
sina undersäture audiens, som hvarje gäng böljades med ^ 
knäfall och handkyssning. Så snart rideauen gått upp, 
blef parterren tämeligen stilla och uppmärksammare an 
logerna, för hvilka visiterna ofta tycktes vfira interessan- 
tare Un piecen. Äfven jag gjorde Lord Cochrane och hans 
älskvärda maka besök i deras loge, och stannade q var der 
till spektaklets slut. Han talade mycket om Chili och bar 
till och med på denna högtidliga dag Chilisk uniform och 
ett Ghiliskt hederstecken, bestående i ett blått skärp öfvcr 
axeln, hvilket föreföll mig så mycket besynnerligare, som 
han icke var nöjd med Chiliska Regeringen. På min för- 
undran deröfver, sade han mig, att hans Brasilianska uni- 
form icke ännu vore bestämd af Kejsaren, hvarföre han 
till dess bure den Chiliska. Hans sköna Fru fann sig icke 
lika väl i. Brasilien, som hon funnit sig i Chili. Äfven 
trodde hon, att klimatet här icke vore henne nyttigt. 

Jag tillbragte ännu 8 dagar med mina göromål på 
mitt ensamma laudtställe, hvarifrån vi den '9.7 November 
begåfvo oss tillbaka till Fregatten, för att följande dayen ; 
fortsätta resan, emedan vi redan voro försedde med alla 
förnödenheter. Redan klockan 5 på morgonen den ?,8 
November skilde oss ebben och en svag nordlig vind lung- 



V ♦ 






. 1>l 



c 34 ) , 

samt frän det sköna Brasilien , hvilket vi JmuIo ett lijcrt- 
ligt farväl. Emellertid blef vinden snart så svaj^, att vi 
icke mer kunde regera skeppet; en stor förlägenhet i elt 
trångt farvatten, ur hvilken den på redden liggande En- 
gelska Escadern hjelpt oss, dermed att den skickade till P 
oss en hop båtar, som bogserade vårt skepp, så att det 
mot aftonen lyckades oss att hinna sjön. ; ! 

Brasiliens väldiga hetta hade icke skadat vår besätt- 
nings helsa. Färsk föda, mycket grönsaker och frukt, i 
^tället för den vanliga drycken en god limonad, och alla 
aftnar ett bad i hafvét, voro de förvaringsmedel jag lät 
använda. Allt manskapet befann sig vid bästa välmåga 
och 'förberedde sig att modigt trotsa stormarna vid Cap 
Horn, efter hvars besvärliga omsegling jag utsett hamnen 
Conception på Chiliska .kusten till hvilopunkt. • 1 

Resultaten af våra på land flera gånger anställde ob- 
servationer till ortbestämning äro följande: 

Bott.fogos Låtit id 2i<* 56' 5'-^ sy dl. | 

Longitud, efter många olika 
'^ observationer, medeltal . . 4^° 7' 37." vcstl. 

Alla longituder, som i denna resbeskrifning angifvas, 
äro räknade från Greettwich, samt, under hela resan, från 
vester till Öster. .- • 

Magnetnålens variation gjorde 3* östl., dess inclina- 
tion 9° 28'. Då longituden af Cap Frio uppgifves så oli- 
ka, har jag bemödat mig att bestämma den så noga som 
möjligt. Förmedelst min mycket goda Chronometer fann 
jag longitudskillnaden emellan Cap Frio och Botafogo 
1° 6' Cio"; följaktligen är rätta longituden af Cap Frio 
^iP i' \i'* vestl. från Greenwich. 



l!l-'<' 



%> 



i 
1 



Ut I 



1 

fin 



->^ 



( 35 ) 



C \ P. III. 



i < » 



anställde ob- 



Ömscglingen af Cdp Horn och vistandet 



Chili, 



"i M' 



vind f(j 



Vid skönt väder och gynsairi vind Ibrtsatte vi angc- 
hämt vår färd åt söder. Under den 39 latittidsgraden 
blefvo vi emellertid redan varse, huru mycket längre den 
södra Polen sträcker sitt ohehagliga inflytande^ än den 
norra. Det var förbi med den klara hiramehi, vinden 
började blåsa föränderligt och häftigt ^ luften blef märk- 
ligt kallare, och förebuden till den nära liggande Storm- 
regionen , Hvalliskeii och Jättefogeln , Albatross kallad, 
visade sig ofta. En af det sednare slaget sköto vi sedan ' 
på kusten af Chili, och den höll 12 fot emellan ving- 
spetsarnd. . !i ..• > . 

När vi voro i parallelen af Rio r^e la Platå, 200 mil 
ifrån land, drefvos vi af strömmen dagligen 39 mil svd- 
vest ur vår kosa. En verkan af den ofantliga strönimeu , 
som den sträcker hela 240 milen från sin mynning ut i 
hafvetw 

Den 1 5 Dedember, således i början af den södra he- 
mispherens sommar, befunno vi oss under 47 Graders la- 
titud, hvarest, om temperaturen i bägge hemisphererna 
vore lika under lika lalitudsgrad, samma klimat boide 
råda, som i södra Tyskland ellei»^ mellersta delen af Frank- 
rike. Här öfverföll oss en våldsam storm, med hagel och 
snö. Den kom från sydvest, men gick inom ^4 linmiar 
omkring hela rompassen, hvarigenom vågorna reste sig 
från alla håll i ofantliga massor och tycktes åsyfta vår 
undergång. Då beviste det sig iöxsX rigtigt, huru dugtig^^ 



1* 



# 



« 



.'« 



■SH 



i 



e 



m 



-Al 



( 3G ) 



vAit ske'/p var- Del gjorde sin byggmästare mycken ära, 
fastän (let tog ett icke obetydligt läck. Efter detta hårda 
väder hade vi någon tid lugn och gynnande vind till fort- 
sättning af vår resa. 

4 

Mellan Falkiandsöarne och kusten af Patagonien möt- 
te oss en oändlig mängd slormvädersfoglar, som förkun- 
nade att land icke var långt borta, och vi seglade lörbi 
en Nord-Amerikansk hvalfiskfångare sa nära^ att vi kuade 
talas vid. Det osnygga skeppet och den med trän nedsö- 
lade besättningen voro väl äckliga att påse; men när man 
besinnar hvilka mödor och faror dessa arma hvalfiskjägare 
äro underkastade på deras, vanligen flera år långa, resor, 
i de allraoroligaste regioner, huru de icke sällan segla 
omkring hela månader, utan att se en fisk, derunder ofta 
lida största brist på sund föda och dock med fast ihär- 
dighet fullfölja sitt syfte; så kan man it^Vt neka dem sitt 
medlidande och till och med en visa iV'!.:* .. aktning. 

Öfverhufvud upphinnas NordAmerikanarne icke af nå- 
got folkslag, ej en gång af Engelsmännerna, i flit, arbet- 
samhet och ihärdighet i handelsföretag. På alla haf, till 
och med i de mest obesökta trakter, träffar man deras 
skepp. Öfverallt veta de att skaffa sig fördelar, och för- 
små icke att draga nytta äfven af de ringaste artiklar. Så 
ger dem hafvet omkring Cap Horn och derintill liggande 
öar hvalfiskar och skinn af åtskilliga sjödjur. P'? »lord- 
vestra kusten af Amerika stå de i nära förbinJ. s i.^d 
vildarna och köpa af dem för lapprissakcr de siOi a éut/i;- 
• utterskinnen, som de sälja i Ghina med ofantlig vinv... 
Rätt många af deras skepp intaga på Scderhafs-öarna 
laddningar af sandelträd, hvilka de likaledes föra till Ghi- 
na, der det står i högt pris, och andra fara efter Sper- 



^ ( 37 ) ^' 

I 

t 

ttiacetfiskcn , af hvilken Wallialh beredes, hvarmed diifires 
en betydlig handel. ., *. 

Morgonen den 23 December upptäckte vi pS 5o mils 
afständy de höga, snöbetäckta, kantiga bergspetsarna af . 
det ohyggliga Statlandet. En frisk vind förde oss snart 
nära nog förbi denna obeboeliga, af naturen så helt och 
hullet vanvårdade ö, att vi kunde utan tub urskilja före- 
mål på densamma. Hvilken contrast mot det sköna Brasi- 
lien! Der synes naturen hafva uttömt sig i prakt t)ch 
mångfald; här kastade hon bara ihop svarta, skyhöga, 
med mossa sparsamt beväxta bergmassor. Sällan bevärdi- 
gar solen detta, äfvensom det närgränsande, lika så fÖr- . 
skutna Eldslandet, med en blick. Ett evigt töcken ökar 
kölden, som här råder hela året igenom, med sin skadliga 
fuktighet, så att på sin höjd några dvärgträd trifvas vid 
bcrgsfoten, likasom högst i vårt Norden. Blott sjödjur 
med sin kalla bloil oraslmma dessa Öde kuster; äfven sjö- . 
foglar omflyga dem. Eljest rör sig här intet lif. Till och 
med insekter sky detta klimat. Men menniskan, som man 
träffar under livar je himmelsstreck, har äfven trängt sig 
ända hit, med sin trogna följeslagare hunden. Dock äfven 
hon behöfver mildare solblickar för att utveckla sin natur. 
Här är hon ingenting annat än djur. Af liten ful växt 
och smutsig kopparfrirg, med svarta, borstlika, glesa hår, 
utan skägg, dåligt skyld med ett sjödjursskinn , bebor hon 
sin usla koja, sammansatt af stänger betäckta med torrt 
gräs, och stillar sin hunger med dödade, eller ock sjelf- 
döda, hälft förruttnade sjödjur, utan all tillredning. I sin 
dumhet har hon ej ens falli* på de enklaste uppfinningar, 
att skydda sig emot klimatets hårdhet eller att skaffa sin 
glädjetoma varelse någon bcqvämlighet. Så hindrar köl- 
den äfven tankegåfvau att här utveckla sig, och likväl är 






'r' 



.*? 



, *V1 



t 



•;V- 



! II 



I I 



■^ 



i 38 ) 






Xi 



denna sydliga lalilud lika nicd d^n nordliga, under hviU 
ken mitt äls)vadc Esthlapd ligger, der man kan lefva rätt 
angenämt, dev jag , blef född, der mitt jifs högsta sällbet 
förenade sig lued mig under eq täck qvinnog^stalt, och 
der jag, efler utstauden möda, hoppas få l>vila ut i, vän- 
skapens och kärleKens hamn, till dess. jag ^^träder dcu 
sista resan, ifrån hviJ)^en ingen återvänder. *• 

Man hör de olyckliga inv^n^rena på Eklslandet ofta 
uttala det ordet Pascherdhj utan att ännu veta dess bet} 
delse, hyarföVe man äfypn kallat dem sä. Anledningar 
att förmoda, att deras förfäder, fördrifna frän en bfttrp 
trakt, flyktat hit, der de nu, nedsuukna till djur, ick^ 
känna annat behof , än att på det äckligaste s^tt uppeh^ll^ 
sitt jämmerliga lif\ ... , ; . v ,\.,\ ,,,:,,,.; ... ■.■..:.i 
Den svaga vinden tillät oss först påföljande morgon 
omsegla östra udden af Statlandet, Cap John, och vi fun- 
no blott en. ganska liten olikhet eniel|an de.ss geographiska 
longitud efter yar Chronometer och den af Cook uppgifna, 
Jig lät nu, utan att afiägsna mig från, land, taga en yestr 
lig cours längs södra kustpn af Statlandet, för att på detla 
sitt snaraic uppnå Caj) Horn och dublera det i åsyn af 
landet. Vanligen välja sjöfaj^ftve en ann^n väg, och taga 
kosan ifrån Slatlandct söder ut ända till 60 graden, i tanr 
ka, att de der skola mindre besväras af contraira vestan-? 
vindar och derföre komma fortare i Söderhafvel, ^lelt 
annat har erfarenheten lärt mig. Man skall i allmänhet 
omsegla Cap Horn med mindre tidsspillan, om man alltid 
håller sig nära landet, der under sommarmånaderna van- 
ligen gynnande östuuvindar blåsa, då man i .stället redan 
på 40 inils afståiid utåt hafvet träffar vestanvinden rådande. 
Sedan vi seglat förbi Statlandet, låg Eldslandet till 
hög*^r i lika rysliga former. Vi fortsatte vår färd med 



-t^i. 



- ( 39 ) 

«. 

en matUig Nordoslvind och observerade en tumclig slark 
f) ström norr ål. 

Nästa middag sågo vi redan tydligt det sä fruktade 
Cap Ilorrij på ett afstånd af 25 mil, ligga framför oss, 
likt ett högt nmdt berg. En stiltje fördröjde vår färd. 
Den användes till att skjuta några Albatrosser, och Jid- 
dagen dubleradc vi detta Cap utan all svårighet, På af- 
tonen seglade vi helt nära förbi de små höga klippöarna 
Vie^o Ramivelz, bebodda af en oändlig mängd sjöfoglur, 
och befunno oss nu i Söderhafvet. 

Ännu den 28 December fyllde en gynnande östanvind 
våra segel, med hvilken vi sökte så fort som möjligt vin- 
na utrymme åt vester, för att, vid infallande vestanvind 
lättare kunna omsegla Eldslandet; men nu uppsteg en 
storm från detta håll, hvilken icke allenast hindrade vårt 
framträngande, utan drcf oss ned ända till 59^ grad. Der 
fingo vi till nyårsgåfva en frisk sydlig vind, som tillät oss 
hissa alla segel, och dref skeppet 11 mil i timmen. Ge- 
nom dess tillhjelp hade vi lyckligen omseglat Eldslandet 
den 5 Januarii och fortsatte nu med glädje vår fart åt 
norden. Vid Cap Horn visade Reaumurska Thermometern 
blott 4 gvaders värme; en teniperatiu*, som vi vid den 
hastiga öfvergången från tryckande hetta funno ganska 
obehaglig. Desto behagligare var eniedlertid den nu dag- 
ligen tilltagande värmen. , ., . 
Mina Matroser hade hört uiycket om de farliga stor- 
mar, som skulle oupphörligt blåsa omkring Cap Horn, 
och att så många skepp der funno sin undergång. Innan 
vi hunno" dit hade nyss förut en af dem till och med läst 
Lord Ansons olyckliga resa för sina kamrater. De nalka- 
des således icke utan fruktan denna fasans ort, och blefvo 
högst förvånade, då vi så stilla omseglade den. I sin 






'i-p^. 



/.X* 



ii^ 



. 






^ ( 40 ) 

glädje deröfver, föllo de på den stolta, poetiska idcen, 
att Ryska flaggan iiigaf vördnad hos sjelfva elemcnteina. 
Denna dristiga tanka blef med synnerlig håg mer och mer 
utbihlad, och omsider beslöto de i glädjen, att pantomi- 
rpiskt franislälla den, hvartiU jag gerna gaf mitt samtycke, 
helst min egen munterhet till stor del berodde af deras. 
Till följe doraf nppvestes pä ena kranbalken en med mänga 
brokiga flaggor ogh vimpla»' utsirad thron, hvilken man 
måste tänka sig slå på yttersta spetsen af Cap Horn. I 
högt allvar satt deu hillils okände, ur matros-phantasien 
utsprungne Guden Horn, den stränge herrskaren öfver 
hafvet och vindarna i denna trakt, på densamma, insvept 
i en röd, Grekisk mantel, I sin mägtiga högra hand 
höll han en treuddig eldgaffel, och i den vänstra en tub, 
med hvilken han spejade omkring horizonten, för att fin- 
na ett offer. Ett af tjärdrcf förfärdigadt skägg, som väckte 
ända till knäna, ökade dess ärevördiga utseende, och hans 
hufvud prydde, i stället för krona, ett läder-ämbar, för- 
modligen såsom symbol af hans välde öfver hafvet. Fram- 
för honom låg en stor uppslagen bok, och bakom örat 
hade han en lång skrifpenna, för att uppteckna de förbi- 
seglande skeppens namn. HvartiU detta skulle tjena, var 
väl icke lätt att inse; emedlertid skadade det icke effccten, 
På nedersta steget af thronen stodo två svartklädde, starkt 
sminkade Matroser med blåsbälgar^ föreställande vädren, 
färdiga att på herrskarens vink strax frambringa den vil- 
daste orkan. Den fruktansvärde Guden tycktes vara vid 
mycket elakt lynne, då vid åsynen af ett af några bräd- 
bitar sammansatt tremastadt skepp hans ansigte hastigt 
uppklarnade. Manskapet på det i full segling varande 
skeppet pekade på Cap, och tycktes vara ganska gladt i 
hopp att snart lyckligt dublera det. Då gaf Guden Horn 



# 



( 4» ) 



den afgörande vinken , oclt biusbulgarnc snttcs raskt i 
veiksumhet. Skeppet refvade hustigt segel , men vräktes 
{' förskräckligt fram och äter. JNära att förgas, utsträckte 
jnanskapet bedjande armarna och den stränga Guden lät 
beveka sig, ,befallte vindarna sakta sig, upptecknade skep- 
pets namn i boken och tillät det att lyckligt segla derifran. 
Strax dercfter syntes ett annat, under Rysk flagg. Det 
föreställde vårt. Så snart Guden tick det i ögnasigte, 
steg han genast upp frän thronen, lyfte vattenämbaret af 
hufvudet och gaf genom en djup bugning tillkänna sin 
ynnest mot var flagg. Vädren blåste bara helt sakta och 
vi försvunno snart under fulla segel bakom vår egen stor- 
piasl. Sä slöts det med allmänt bifall emottagna gycklet, 
och en derefter utdelad dubbel portion punsch förhöjde 
än mera den glada sinnesstämningen, 

Såhmda hade vi dä lyckligt och gladt börjat året 
i8?.4« Bosättningen trodde, att med omscglingen af Cap 
Horn var största faran af resan förbi och var vid lustigt 
mod. Den i5 Januari upptäckte vi på mycket långt af-^- 
stånd ön S.t Maria, och följande morgon märkte vi redan 
af de bägge höga runda bergen, kallade Biobios barm, 
efter den flod, som framlöper emellan dem, att vi befun- 
no oss i grannskapet af bugten Conception. Afslöjar sig 
först detta bergpar för en ankommande, så skall han ock- 
så lätt uppnå inloppet till bugten. Det är vid klart väder 
den bästa vägvisaren dit. 

En frisk sydlig vind förde oss raskt mot landet, hvil- 
ket icke framtcr Brasiliens sköna tafla. Det bjuder åt 
ögat en nästan oafbruten, tröttande, lodrät linie. Den 
kullriga bergsryggen är glest beväxt, och hade i denna 
uistid nästan utseende af en ödemark. Vid middagstiden 






%f\ 



( 4^ ) 



«s 



dnblerudo vi dcki vid inloppet till biigteii liggande ön 
{luiquirino och befiinno oss pä den vida, nu spegelglatta 
vattenytan, omringade af en mängd hvalfiskar, sjöhiindar, 
delphiner och vatlenloglar, som lifva hafvet vid Cliilis ku- 
ster. Deremot visar landet fä spär efler menniskor. Nå- 
gra fä eländiga kojor ser man spridda här och der. Sedan 
.urhundraden ägare af denna bördiga jcid, hafva Spanio- 
rcrne gjort nästan ingenting för dess uppodUng, likasom i 
alla deras besittningar. ■ ; - - 

1 Stiltjen gjorde det omöjligt, att ännu i dag upphinna 
byen Talcogtiano , der skepp vanligen ankra, och vi måste 
pä aftonen, blott några få mil derifrån, kasta ankar. Kl. 
12 på natten blef skildtvakten varse en stor båt, som 
nalkades mycket försigtigt och stannade på böss-skotlhäll. 
Detta smygande i mörkret var misstänkligt, i synnerhet 
som coloiiien, upprest mot sitt moderland, befanns i krigs- 
tillstånd. Icke heller kunde vi urskilja, huru starkt be- 
mannadl eller huru beväradt fartyget var. Emcllcrlid 
voro vi färdiga till strid, och, om ett anfall skett, uppen- 
bart öfverlägsne. Jag befallte skildtvakten anropa båten. 
Då blef jag tillfrågad genom ett språkrör, först pä Span- 
ska och strax derefter äfven pä Engelska, till hvilken 
nation vi hörde, samt hvarifrån och hvarföre vi kommo 
hit. På vårt svar: vi äre Ryssar och goda vänner, kom 
bålen närmare, och en med sabel och pistoler beväpnad 
Officer steg upp till oss, men blef så skrämd, när han 
fick se oss stridfärdiga, alt han ej fick fram ett ord, förr- 
än han trodde sig öfvertygad, alt vi verkligen vore Ryssar 
och icke hyste någon fiendllig afsigl. Tians fruklan grun- 
dade sig på det ryktet, att en Spansk fregatt kryssade 
hav omkring kusten. Denne hjelte var en Engelsman i 
Chiliska Republikens Ijenst, förste Lieulenanlen på en 



• ^ ( 43 ) - 

Corvcll , som lag utanför Talcagucna såsom brandvakt, 
lian lonirndc oså med den begäran, som genast iipplyll- 
(les alt vi mätte uppsätta en lalerna * loppen af var för- 
mast, såsom en signal för innevanarne ; Talcaguanaj der 
vår ankomsit salt allt i störst» oro, att vi vore här i fred- 
lig afsigt. — " • 

Följande morgon, »u snart det blef ljust, skickade jag 
en Oficer i land, för att behörigen anmäla vår ankomst 
hc; rommendanten pa stället och begära hans tillåtelse alt 
här kunna förse oss med nya lifsmcdcl och vatten till 
fortsättning af vår resa. Han återkom med den underrätt 
telscn, att beialhaf våren i Taicaguana tagit emot honom 
med utmärkt artighet, och försäkrat, att han ville göra 
sig all möda att förekomma våra önskningar. Säker om 
ett vänligt bemötande, lät jag genast lyfta ankar. Vi be- 
gagnade oss af en just i detsamma uppstickande frisk vind, 
och kastade åter ankar middagstiden, så låirgt som ett 
bösshåJl ifrån Taicaguana j på ett djup af fem och en half 
famn, sedan vi tillbragt femtio dagar på vägen mellan Rio- 
Janeiro och här, utan att under tiden minsta tecken till 
sjukdom visat sig på skeppet. Utom oss lågo här, jemte 
den redan omförumlte Brandvakten , under befäl af en 
Capitainc Simson , Engelsman , tre handelsskepp under 
Chilisk och tre hvalliskjägare under Engelsk flagg. På 
eflermidda^^en for jag i land och gjorde Conunendantcn 
ett besök. På vänligaste sätt, men med Spansk etikett, 
eraottog mig den gamle, högst republikanskt sinnade man- 
nen. Han sade mig, att Pepublikens förste President, 
Freire, för närvarande befunne sig i staden Contiptiorij 
och lät förslå, alt han måste hafvn iir,'n honom en an- 
visning, huru långt han linge gä i tjenstaktighet emot oss. 
?n på en I Jag beslöt derföre att genast följando dag begifva mig till 



iggande Ön ? 
spegelglatta 
sjöhundar, 
I Chilis ku- ^g 
tiskor. Nå- 
der. Sedan 
i'va Spanio- 
\y likasom i 

g upphinna 

:h vi måste 

ankar. Kl. 

r båt, som 

ss-skotthåll. 

i synnerhet 

inns i krigs- 
starkt be- 
Emellerlid 

Jtt, uppen- 
opa båten, 
på Span- 

ill hvilken 
vi kommo 
ner, kom 
beväpnad 
när han 
ord, förr- 
are Ryssar 
tan grun- 
t kryssade 
gelsman i 



H i 



* ( 44 ) 

Picsidciitpn, för alt ulverkn en önsklig föreskrift i delta 
hanscciule. • " - ^ • • ' ' ' 

- i Har af bryter jag berättelsen om vara händelser, for 
'att göra läsare, som till afventyrs alldeles icke känna del 
land, hvari vi nu beflane oss, försl nu(j;ot litet bekanta 
med detsamma. 

Det bördiga Chili är ett långt orh smalt kustland, 
vid stora Oceanen eller det origtigt sä kallade stilla tlai- 
vet, som i vester sköljer dess strand. I norr är det skildt 
frän Peru, genom den öde landssträckan Atacamu, och i 
öster från Buenos-Ayres, genom den höga, med evig snö 
betäckta Cordillerc- eller Ande-kedjan, på hvilken en 
mängd vulkaner beständigt spruta eld. I söder sträcker 
det sin gräns högst till Magellanska Sundet, ehuru det 
äfven tillegnar sig besittningen ? ^ Eldslandct, men deraf 
har det ingen nytta och dit konii ier hö<<[st sällan någon 
Ghilier. Spanioren Valdivia kan anses för den egentliga 
upptäckaren af Chili, Han äfven grundlade här år i54i 
den första Spanska colonien , den nuvarande hufvudstadcn 
S:t Jago, och senare likaledes Conception. I lång tid va- 1 
rade, utan af brott, ett blodigt krig med landets urinvå- 
nare, Araucaner kallade. De»sa starka, hurtiga och raska 
menniskor drogo sig undan i bergen , der de voro oöfvervin^- 
nerlige , och derifrån de oupphörligt oroade de Spanska an- 
komlingarna. Man nödgades erkänna deras sjelfständighet, 
hvilken de ännu i detta ögonblick försvara. Ännu föra de 
i bergen sitt gamla nomadiska lefnadssätt, och förblifva 
sin lära och sina seder trogne; men till olycka för Spa- 
niorerna hafva de skaffat sig hästar af dem, med hvilka 
de, såsom ganska skicklige ryttare, utföra sina ströftå^ med 
en sådan snabbhet, att de sällan misslyckas, hvilket gör 
dem till farliga grannar. HcU få hafviU nedsatt sig i da- 



cski-ifl i delta 



( 45 ) 

hmna, vl<l bcrgsfotcn, samt antagit Chrislnn Rcli_!t;ioncii, 
ilikviil ulan att förlora sin frihet. 

Den \iv^ve dassen af Chilis nuvarande innevånare, till 
liviika Arancanerne, såsom undanträngde, iekc räknas, är 
'n ifrån hörjan af Spaniorer och Araucaninnor härslam- 
Imande menniskorace. Den är välbildad, af starkt brun 
[hy, öfver hvilken Hkvul en liflig rodnad pu kinderna gan- 
ska märkbart höjer sig. Karlarne äro samleligen goda 
ryttare, och bringa den konsten att fånga djur med kasl- 
[snara till stor fullkomlighct. 

De högre closserna hafva bibehållit sitt Spanska blod 
lobiandadt. De äro mycket väl växta, och fruntimmerna, 
ibland hvilka linnas många frappanta skönheter, äro nästan 
alla åtminstone täcka. La Perouse fann dem ännu i in- 
hemska drägter; nu följa de med smak de franska moder- 
Ina, så nya, som de kunna hinna öfver Peru till dem. I 
Europeisk saniqvämsbildning stå de väl efter damcrni i 
Kio-Janeiro , men kunna dock skicka sig rätt artigt. 

Climatet liknar det i medlersta Frankrike, och d«'n 
ytterst bördiga jordmånen frambringar i öfverflöd allri 
växter, som der trifvas. 

Ibland de många inhemska djurslagen finnes i största 
myckenhet en vild get, hvilken icke sällan blir tam. På 
åtskilliga sköna foglar är Chili särdeles rikt. Stora härar 
af papegojor tåga genom luften, Colibris af alla slag surra 
omkring blom mor na. Äfven svärma härar af brokiga fjä- 
rilar omkring, och laternbärare tindra om nätterna. Gifti- 
ga insecter och ormar vet man här alldeles icke af. 

Detta sköna land har alltför länge varit alldeles van- 
vårdadt. Den Spanska afundsjukan tillät icke någon han- 
del med främmande länder, och Inquisitionen , som äfven 
här var införd, drog försorg om att tanken behörigcn 






fi 



1 



( 4G ) 

förtrycktes. Äfvon vallfidc innevAnnrfiöS stofn ' , att af 
jordens gifniildlu^t drogs så Jilen nytta. NiiintM-a, sedan 
Chilierna afskiiddat det ok, som förlamade deras arhels- 
drifl, och Inqtiisitiopens bojor, som tryckte deras själ till 
jorden, börja de på att skämmas för den laga odlings- 
grat', pu hvilken de i jemförelse med hyfsade nationer stu, 
och denna känsla skall snart lyfta dem upp. 

.' '., :; .,(../. . ' ■ J t , 

För sin sjelfständighet liafva de t synnerhet att tacka 
den bekante Generalen Marbin^ som ar i8iy gjoi;de det 
namnkunniga taget öfver Anderna med en arme'c frän 
Buenos-Ayres, anföll Spaniorerna, vann en fullkomlig se- 
ger och såmedelst grundlade Ghilis befrielse. Nu styres! 
det äf en Gongrcss af FuUmägtige från alla provinserna /I 
för hvilken General Frcire siar i spetsen^ 

Buglen Conception är för sjoTarande en af de för- 
träfiligaste i verlden, sa väl för sina säkra och beqvänia 
hamnar, som för det sunda klimatet och del öfverflöd pä J[ 
lifsmedel , man der träffar. Af nat' i egnad till medel- 
punkt för Chilis handel, skall den . * taga företrädel af i 

hela landets nuvarande stapelplats Valparaiso, som har er\ 
osäker redd, pa hvilken många skepp förolyckats. Freire 
har nu fattat den föresatsen att anlägga ett AmiruHlel i 
granskapet af Talcoguano och att befolka trakten härom- 
kring, så mycket som möjligt. Byn TalcoguanOj beslående 
af ungefär femtio dåliga hus, och en annan, ännu min- 
dre, benämnd Pencu, äro de enda anläggningar vid denna 
bugt, sedan den gamla släden Conception år 1751 lades i 
aska genom en jordbäfning, sådana här ofta inträffa. Den 
nya släden af samma namn blef sedermera uppbyggd dju- 
pare in i landet, vid stranden af den sköna floden Biobio, 
och ligger sju mil ifrån Takognano. 



( 47 ) 

Tiili^t pa morgonen tltMi i8 Jnnunri! for jnp; med TTcrt' 
Doclorn /uchschoitz lill Talcff^uanat d<*»' redan de ridliii- 
star väntade oss, som skulle föra oss till Conccption. Här 
finnes intet slags vagnar, utan till och med Damer masfe, 
likasom i riddarcliderna, gÖra sina resor till häst. Endast 
niir de med största ståt skola fara på bal, nyttja de de 
stora, lunga, med oxar förspända kärror, som jag bcskrif- 
vit i min förra resa. På stranden funno vi en myckenhet 
menniskor, ditlockade af nyfikenhet, emedan Ryska flaggan 
nu först för andra gången ifrån verldens skapelse svajade 
här; och som det blifvit bekant, att Capitaincn var sam- 
ma person , som var här för åtta år sedan och då gaf den 
balen, på hvilkcn man hade så roligt: så liade ock några 
af mina dåvarande gäster skyndat hit, fÖr att se mig åter. 
Jag kimde icke motstå de vänliga, enträgna bjudningarna 
att helsa pä dem före min resa till Conception. Man 
emottog mig med mycken hjcrtlighet och gjorde sig all 
möda alt på bästa sätt unulagna tnig; men i de tillförenc 
så rika husen röjdes nu spår af fattigdom. De myckna 
silfverkärl, som jag för åtta år tillbaka såg äfven hos de 
fattigare invånarne, voro nu allestädes försvunna och er- 
satta med ett slags dåliga stenkärl. Man klagade mycket 
öfver kriget, som här rasat med hela sin fasa och förstört 
de rikaste slägler. Många bland dem hade äfven flyttat 
ifrån Talcaguana till Lima, der det då ännu var lugnare. 
Efter slutade besÖk kastade vi oss på de modiga få- 
larna och trafvade till staden. Denna eljest så behagliga 
väg visade öfverallt krigets förödelser. Uppbrända gärdar , 
obrukade åkerfält, nedhuggna fruktträdgårdar och en här 
af tiggare, voro de rysliga påminnelserna dero n och en 
bcdröllig bild af det närvarande. De talrika hjordarna af 
får och boskap, som förr prydde dessa betesmarker, voro 



ii^ 



,'i*>t 



•^s 



( 48 ) 



foJ'SVunna, och det tillhör en vis, kraftfull »lyrelse alt 
förvandla detta allmänna elände i den gonila välmagan< 
Med så dryga uppoffringar har Chili köpt sin sjelfstär.dig- 
het] och en längd af år måste gå förbi, innan det kun 
med hugnad njuta frukten dcraf. Under Ivä timmars vä;^ 
hade vi idkeligen nya ämnen till dessa betraktelser, och 
vi gladde oss nu att hafva hunnit fram till staden, af 
hvilken vi förväntade fdgnesammare intryck. Men der i 
hade vi bedragit oss. Äfven dpn var förstörd. En stor 
del låg öde i ruiner. De ännu qvarstående husen bebod- 
des icke af nyttiga borgare, af verksamt speculerande 
köpmän eiler idoga handl\'eikare, utan af soldater. De 
förra, på några fä när, hafva Jfvergifvit Gonception och 
utvandrat till Mexico och Peru, som då ännu hade hign. 
Icke revolutionskriget ensamt har ödelagt denna olyckliga 
stad. Det var blott ett år sedan, som en står svärm vil- 
da j^vaucaner, afpass&nde en tid, då den Chiliska Milifai- 
reh var annorstädes sysselsatt, nattetid öfverföll staden så 
plötsligen, att innevånarne, som icke hade minsta aning 
derom ^ förrän fienden rf dan var inom murarna , icke 
kunde förevara sig. Väl velande, att de icke kunde länge 
bibehålla sig här, slog den vilda Horden sig med hast, 
under mord och brand, på plundring, och drog bort med 
rikt byte. . • , . >. » 



Desse Araucaner , som oftare föVetogo sådana sfröftii 



t>> 



äro efter beskrifning af hä varande Ofllcerare ett kiij^iskt 
folk, ganska bra beridne, samt beväpnad*.' med bågar, 
pilar och lansar. De anfalla i sammanträngda hopar, uu- 
d;r ett vildt skri, med sådan häftighet och vildhet, alt 
det är svårt till och med för reguliera troppar att motstå 
deras första anfall. Men har man itundaktigt uthärdat 

.■..,.,. , ■ ■ '»'"' 



( 49 ) 

tlcl, sS äro de ock inom Tå ögonblick skingrade- och jaga- 
ide pä flykten. När de förföljas, kasta de sig mycket vigt 
tan pä den ena, än på den andra sidan af hästen, för att 
lundvika skott och sabelhugg; de hänga lill och med man- 
gen gång under buken på sin häst, medan den springer i 
[fullt galopp. Kunna de icke iindkommn, så väljer deras 
kärlek till friheten hellre döden än fångenskap. De för- 
svara sig till sista andedraget. 

Ifrån Rio^Janeiro hade jag ett recommendationsbref 
till en för detti ganska rik och ännu välmående köpman 
i Conceptioiij vid namn Mendiburu, h vilken jag strax upp- 
sökte, och bief på del vänskapsfullaste sätt mottagen af 
den lilla ålderstigna mannen. Jag måste bo hos honom, 
och befann mig nu i samma hus, som för åtta åi* tillbaka 
dåvarande Gouverneuren upplät åt mig under mitt vistan- 
de i Gonception. Del gafs nemligeu då redan missnöjde, 
som kallade sig patrioter, och förföljdes af Regeringen. 
Mendiburu hörde till dem, hade måst flykta imdan, och 
hans hus var tillfallet Regeringen, till dess den omstörta- 
des. Min artige värd, som i mänga hänseenden varit oss 
ganska nyttig, följde o^-s ock, sedan vi stauut oss litet j till 
Presidenten Freire. Denne emottog oss, i full Generals- 
uniform, med stel etikett, men likväl vänligt, änskö^nt det 
icke var utrtn, att något misstroende röjdes i hans bemö- 
tande. Man kände våra förhållanden til! Spanien; man 
trodde, iöjUgt nog, såsom vi sedermera erforo, att Ryss- 
land hade afsigter på Chili, och att en hemlig plan låg 
Under värt vistande här. Freire, hvilken har utmärkt sig 
som skicklig och tapper General, är en reslig karl, då 
45 år gammal, och har ett /ätt behagligt uLse.nde; han 
är född i Tali^o^uano af ganska fattiga föräldrar, och har 



V 



u 



( 



5o 



) 



/ 



icKc fatt synnerlig uppfostran. Det gör honom sA myckel j 
större iir«i, att lian genom sig sjelf blifrit värdig den hö- 
ga plats han innehar. 

Efter en tämeligen hkgiltig, blott af artiglioler hc- 
stående conversation , anhöll jag hos Presidenten om tillå- 
telse för våra Naturforskare och Mineraloger att göra cii^ 
resa i Cordillererna, men liviiket han pa höfligasle siill 
tvärt afslog, emedan man lagc i krig med bergsfolkeii. 
Efteråt fick jag veta af Mendiburu, a<*^ detta var blott m 
förevändning, emedan det redan lyckats Presidentens be- 
mödanden, att sluta frids- och vänskaps-förbund med dc>- 
sa folkslag. Det hade således behöfls blott en liten inili- 
tärisk betäckfiing , för att skydda de resande för alla obe- 
hagligheter; men har röjde sig den ännu svaga Regerin- 
gens räddhåga. Den är misstänksam mot alla utländnin- 
gar, och håller sig till den gamia Spanska grundsatsen, atl 
tillsluta det inre af landet för dem. De för kort tid se- 
dan uti bergen upptäckta guld- oclx silfvergrufvorna , hvil- 
ka man ännu söker hålla hemliga, af fruktan att någon 
främmande magt skall fika efter dessa rikedomar, äro väl] 
förnämsta orsaken , hvarföre det icke tillätes utländnin- 
gar att anställa luidcrsökningar på Cordillererna, hvarige- 
noni stor skada tillskyndas Naturkunnigheten, som säkert 
skulle blifva mycket riktad från dessa, för henne ännu 
nya trakter. Allt hvad jag hos Presidenten kunde utver- 
ka för våra lärda var tillstånd att beresa nejderna kring 
Talcoguano och stranden af hafsviken Conception, hvar- 
till pass utfärdades, och en UnderoiTicer förordnades till 
ledsagare, eller kanske för att tillse, det resan icke sträck- 
tes vidare. ' 

Öfvorhopad med hölligheter och löften att göra vårt 
vistande här &u angenäiul som möjligt, tigo yi afsked af 



( 5i ) 



.SiP 



om sjI myckel 
irdig (len hö- 



l*rosidcntcn, tillbragte dai^cn i Mondilmrns bolia/^liga sall- 
iskap, <»<^li redo morgonen derpa, af honom alföljdc, till- 
jjjaka lill Talcoguano. Här hade han den artigheten , att 
[upplåta at oss ett stort, honom tillliörigt Inis, detsamma 
[som La Perouse tillförenc bebodde, lill Viaa astronomi- 
ska observationer. Jag tog genast var nya l)oning i besitt- 
ning, '^ch nu delades våra arl)etcn i nödig rörbåttring på 
[vart skepp och i himmelens beiraktande. Ilvilostiinderna 
tillbrngtc vi hos de ganska gästfria Talcognanerna. Ha- 
stigt uppfylldes staden af krigsbuller. Ett ifrän Concep- 
tion kommande Greuadier-regemente marcherade in, med 
mvirflande trummor och verkligen skön musik. Det var 
alldeles efter Fransk snitt, snyggt och väl klädt. Gevä-' 
ren befunnos i bästa stånd. Freire har med beundrans- 
jvärd ifver gjort allt möjligt för att skaffa Republiken en 
ansenlig armee; men att införa behörig disciplin ibland 
[detta, af äfventyrare ur allahanda nationer, sammanrafsa- 
de pack, lär blifva oändligt svårt för honom; i synnerhet 
som det icke alltid är nog penningar inne, att betala dem 
efter accord, hvarigenom missnöje uppkommer. Sjelfva 
Ollicerarne äro till stor del utländningar, och, med få 
undantag, öfver all föreställning okimnige och oförslåndi- 
ge. Naturligtvis är det icke att tänka på någon patrio- 
tism, någon ädel, segcrgif' ande enthnsiasm, hos en sådan 
militär. Den Chiliske Sold.ihn slåss, liksom röfvaren . (ör 
bytets skull, som han hoppas taga .)oh loflystnad lorblif- 
ver grunden till hans tapperhet, till dess en «:kad folk- 
mängd gör bildandet af en national-milice möjlig! 

Ett par regimenter skickades äfven till iii <)ui(piiri- 
no, lilläfventyrs för att derigcnom hafva svårare att rym- 
ma. Der skola de ligga i läger och öfvas i manövrerna. 



-w- 



{ 52 ) 

TTcIa denna slyrVa, ulf^örnnde inalles 3ooo man, var am- 1 
nåd att, under Presidentens eget anröVande, anfalla ön ^ 
Chiloe , den enda punkt, som Spaniorerne ännu innehade. 
Man väntade endast på erforderliga skepp, som skulle 
komma frän Valparaiso, för att öfverföra tropparna III! 
deras bestämmelse. 

Den 20 Januarii blef i staden Conception, under ka- 
nonernas dunder, med mänga ceremonier, en ny, af Freii»; 1 
undertecknad, statsförfattning iillkännagifvcn, och på lie- 
ra ställen uppläst. En del af innevånarne emoltog deii| 
nya anordningen med enthusiasm; en annan, och den stöi-^ 
re delen, behagade den icke. Äfven i Talcoguano voroj 
meningarne delade och yttrades högt och öppet. I alla^] 
samqväm var nu den nya Constitution samtalsänniet , oeli?^ 
gaf icke sällan anledning till häftig tvist. På den bild-å 
ningsgrad, Chilierne nu innehafva, göra de ofta de be- 
synnerligaste fordringar af sina lagstiftare. Hvar och eiii 
vill gerna halva sin förvridna åsigt gällande; hvar och en;l 
vill af lagen draga möjligen högsta fördel fur sig, obe-l 
kymrad om det hela dervid lider eller icke. Säkerligen j 
befatta sig Damerna ingenstädes mera med politik, än här.l 
Med den mest afgjorda bestämdhet och med en säkerhet,! 
som aldrig Iviflar, fälla de vanligen sina omdömen, hvil- 
ka dock i allmänhet utmärka sig fördelaktigt framför^ 
karlarnes. 

Utan att inlåta mig i vidare granskning af den nya| 
Cliiliska Constitutionen, vill jag endast anmärka, att åt-| 
minstone dt stadgande i densamma visserligen är ganska 
skadligt föv Staten. Det består deri, att ingen annan Re- 
ligion än firn Catholska får offentligen öfvas, att endast 
Catholiker kunna bekläda civila einbclen (i militära är 
man, för nöds skull, icke så noga), och att till och med 



( 53 ) 



mnn, var äin- i 
c, anAilIa ön '^ 
inim innchatlp. 
p, som skulle 
tropparna li|| 

on, nndcr ka- 
I ny, af Freir»; | 
, och pa fic- 
emoltog tlfiiy 
och den stör- 1 
Icognano vojo, 
ippct. I alla;| 
ilsäniiiet, ocli; 
Pä den bihl-i 
e ofta de be 
Hvar och enl 
hvar och enl 



ingen fär idka ett hftiidtverk, Mtao att bekänna sig till 
ICatholska kyrkan. 

Om fördelarna af en alhnan religions-frihet äro syn- 
bara till och med i de mest blomstrande stater, huru myc- 
ket önskvärdare raäste de ej vara för ett land med så svag 
befolkning och som unuu stur sä längt efter i näringsflit 
och upplysning. , ' 

Vi hade ofta besök pä skeppet af Herrar och Frun- 
tinnncr. En gång befann sig deribland äfven en mexl 
Ghiliern» befryndad Araucanisk Ilöfding, med sin dotter 
och ett litet sällskap. Det bods frukost, hvarvid Arauca- 
nerne försmådde knif och gaffel, men åto tappert med 
lingrarna. Efter måltiden gjordes dera småpresenter, hvil- 
ka emottogos med mycken fiignad. Men Ilöfdingen utbad 
sig dessutom en plaster, och hans dotter — så röjer sig 
könet äfven ibland vildarna — en spegel. Sedan hon en 
stund med välbehag betraktat sig sjelf i den, gick denna 
klenod ur hand i hand bland hennes kamrater, hvilka 
samleligen tycktes vara rätt nöjda med sii.a ansigtcn , fast- 
än de, efter våra skönhetsbegrepp, just icke hade mycket 
skäl dertill. De äro af medelmåttig växt, stark kropps- 
byggnad och mörk färg. Deras raka svarta hår hänger 
löst öfvcr axlarna. De små, Ghinesiskt dragna ögonen 
och de utstående kindknotorna synas förråda Asiatisk här- 
komst. Uttrycket i deras ansigten är vänligt, lifligt och 
icke utan qvickhct. Deras klädsel är mycket enkel, och 
består blott i ett fyrkantigt, mer långt än bredt, på läng- 
den brokigt randadt stycke ylletyg, som de sjelfva för- 
färdiga. På midten är ett häl, hvarigenom de träda huf- 
vudet, så att de längre delarne hänga fram- och bakför, 
men de kortare på sidorna, något öfver skuldrorna, och 
bdluudu skyli^ den eljest ulideles blotta kroppen. De Spau- 



Vftl^ 



•*,! 



^ 



v 



' \4 



ska Chilierna kalla <lotta plagg paucho, och nyttja dni 
samtcli^en Ojii viulern sasoirr öfvcrrock. Bland den sämre 
folksclassen utgör den den dagliga, stundom äfven endu 
klädseln. 

Oflicerarne vid härvarande rcgimcnlc hade den upp- 
IttUrksamheten^ att till var heder anställa en hal, hvilken 
sannerligen i denna fattiga ort icke hlef särdeles lysande. 
Emedlertid funno mina unga olTicerare sig fullkomligt nöj- 
da. Det fattades dem icke hland de mänga vackra Da- 
merna vänliga dansöser. Den gamla seden, att hörja en 
bal med menuette, är här ännu bihehallen, och Chilier- 
ne dansa den fö'rvanande bra. Utom de lios oss vanliga 
dansar, brukas här äfven ett slags fandango; en dans, helt 
och hållet egnad att visa behagen af eh skön vext i ali 
deras förmåga. Den utföres af blott c;tt par och lyckas 
Chilierna mycket väl. De mi. inde ställningarna och rö- 
relserna acconipagneras af guittarrc och ömma sånger, 
hvilkas innehåll de dansande mimiskt uttrycka. För att 
besvara denna artighet, beslöto vi alt också gifva en bal 
på skeppet, till hvilken vi inbödo, utom våra bek^iita i 
Talcognano, äfven några från Conception. Mina officei.i- 
re hade gjort sig all vinning om att öfvcrträffa de Chili- 
ska i elegance och undfögnad, och lyckades deri grinska 
väl. Jag hade luider anstalterna hållit mig i land, och 
då jag vid den till balen utsatta timmen kom äter om 
bord, vardt ja^ sjelf förvånad öfver de förändringar här 
blifvit gjorda. Däcket var förvandladt i en stor, starkt 
upplyst sal. Rundt omkring väggarna stodo sköna myrthen- 
träd, förenade genom yppiga blomsterguirlander af allahanda 
färger. Derjemte spridde stora blomsterkorgar sina dofter, 
och i fonden, midt emot ingången, voro sinnrika trans- 
parantcr anbragte. Cajutorna hade man på bästa sätt ut- 



1 


bl 

fii 


i 


åt 


■i 


ni 


m 


V' 



( 



55 



) 



ch nytJjii den | 
^ncl (len sänin; 

m af ven en du 

•« i ' It.) ', 

»de den ijjip- 
i Jial, h vilken 
deles lysande. 
Ilkomligt nöj- 
a vackra Da- 
att börja en 
och Chilicr- 
'S oss vanliga 
en dans, helt 
jn vext i all 
v och lyckas 
irna och rö- 
nma sånger, 
ka. För att 
ifva en bal 
•a bek%iita i 
ina officei.1- 
a de Chili- 
deri ganska 
i land, och 
in äter om 
ingår här 
tor , starkt 
a myrthen- 
f allahanda 
na dofter, 
ika trans- 
a siitl ut- 



rymt och inrättat lili matsalar. Musiken spelte upp, men 
var dold bakom ett lörhänge utmed danssalen. Snart 
liyildes den glada loealen af glada gäster; i behagfull dans 
[hoppade de behagfulla skönhelcrna lätt omkring; endast 
Gracer och Amourer tycktes sväfva i den yrande kretsen. 
I hast uppstod en allmän förvirring, och i synnerhet tyck- 
tes Damerna betagna af en panisk förskräckelse. Oroliga 
hufvuden och spefoglar hade hviskat ut det ryktet, att 
vi hade för afsigt att i tysthet lyfta ankar och segla var 
väg med det sköna bytet. Genom min vän Mendiburus 
bemödanden lyckades det dock att förjaga denna inbillade 
förskräckelse och återställa lugnet. Förtroende och glädje 
återvände, och rådde sedan oaf brutet under den roliga 
måltiden och den muntra dansen, till dess solen stod högt 
på hinunelen, och, liksom allt skönt här nere, äfven den- 
na balen (ick ett slut, hvilken säkeiligen hos många af 
våra hemvänaande gäster, äfvcnsom hos våra unga vär- 
dar, iemnade efter sig kära minnen. 

Koit derefter förmådde oss det utmärkt vackra vä- 
dret att företaga en lustfart till den midt emot liggande 
stranden af Baien, der vi ville bese ruinerna af den gam- 
la staden Conception. Mcndiburu var med i sällskapet, 
äfvcnsom samtlige våra Lärde och alla OlUcerare, hvilka 
Ijeusten det tillät. Helt tidigt, en skön morgon, anträdde 
vi farten i tre stora båtar och foro öfver på tvä timmar. 
Vi landade vid byn Pencu, hvilken likasom Portiei öfver 
Herculanum, är uppbygdt på ruinerna af den uppslu- 
kade staden Conception , och hvars innevånare bo roligt 
och gladt öfver deras Icfvande begrafna förfäder, obekym- 
rade derom, alt samma öde också kan drabjja dem. Un- 
gefär 1 5, af trädgårdar onigifna, hus ligga här spridda på 
en behaglig slätt, genom hvilken en liten ström, kallad 



I 



( 56 ) 



t-Å 



San Pedro, soilfindc framslingrar sig. Naturen synes här 
yppigare och rikhalltigare än vid Talcoguano. Den herg, 
$truuka, som inncsJiitei' denna dal, stij^er i jemna former, 
})Iott tiU eu modehnaltig högd, och fugnar ögat med den 
mångfaldigt gröua småskogs hvarmed den är beväxt. Fur 
vår Naturalie-samliiig anställdes jagt efter de många sär-» 
$kitda foglarna och insekterna^ medan Matroserna utka-< 
stade elt stort nät och öfvertygtvdes , att hafvet inneliällev 
<;tt öfv&rflöd af olikartade fiskar och skaldjur. De sed- 
»are utgöra den fattigare folkcUissem förnämsta föda. Man 
anser denna trakt för en af do härligaste vid Baien , åt'^ 
minstone öfverträllW den vida den vid Talcoguano. Af 
den gamla stadens ruiner ses ganska litet. Jorden hade 
öppnat sig såsom ett stort, djupt svalg och uppslukat stör- 
sta delen af staden, att intet spår blef öfrigt» Äfven 
svalget har åter fyllts, så att pä <len nu så behagliga slät- 
ten bliOtt häjL^ och der några lemningar af fordna bostä- 
der påminna om den rysliga katastix>phen. * 

Innevånarne i Talcoguano och Coneeption göra val- 
farter till Pencu, för att der beundra såsom en synner- 
lig märkvärdighet en af en utländning anlagd vattenqvarn. 
Vi funno den i ett så dåligt tillstånd, att den icke mei^a 
kunde mala. Ägaren beklagade sig, att han icke kunde 
jCnna någon som var i stånd att laga deu. Här blir än- 
fiu all säd krossad och stött i stenkrukor med stötar af 
hårdt träd , till dess don är förvandlad i mjöl. Deraf kan 
man göra sig ett begrepp, huru långt Chilierne ännu äro 
«fter i industri. > . 

Nära vid Ptncu hade Mendiburu en gård, der vi 
höUo en glad måltid i skuggan af fruktträd. Efter mål- 
tiden gick hela sällskapet på jagt, och inom ett par tim- 
mar blefvo flera hundiade sjöfoglar af särskilda arter skjut- 



ni 
Ifi 



( 57 



en synes här 
. Den J)crg, 
mna former, 
gat med don 
beväxt. För 
; många sär-, 
oserna utka^ 
et innelialler 
ir. De sed' 
ta föda. Man 
d Baien, åt-v 
.'ogiiano. Af 
Jorden hade 
)pskikat stör- | 
fi'igt. Äfven i 
hagliga slät-» 
:)rdua bo6tä-> 

n göra val- 
en synner- 

vattenqvarn. 

1 icke mei^a 
icke kunde 1 

ir blir än- 

ed stötar af 
Deraf kan 
e ännu äro 



ra. Här uppehåller sig en otrolig mängd af sädana. Of- 
ta blii' solen tidtals förmörkad af deras skai'or. Ifrån skep- 
pet observerade vi en sådan skara efter klockan. Unge- 
far tio famnar bred, drog den i så tät massa förbi, att 
iii^'cnstädes kunde något mellanrum förmärkas, och dess 
iiygt varade fulla tre timmar. 

Vårt arbete på skeppet hade haft god framgång, och 
liden nalkades, då ^'' ville lemna Chili, när det vänskap- 
lii,'a bemötande, som vi hittills hade erfarit, mer och mer 
förbyttes i förbehållsamhet och ganska synbart misstroen- 
de. Till och med hendiga stämplingar gjordes emot oss, 
och sjelfva Regeringen ville gå till väga om just icke fi- 
cndtligt, dock våldsamt. Den första förargelsen hade de 
lultretlige och just icke djupt tänkande Chilierne tagit sig 
uf de mustacher, som en af mina följeslagare brukade. 
De ansågo honom blott derföre för en förklädd Spanior, 
som vi fått med oss, för att här vinna sinnena för den 
fiendtliga Regeringen och att stifta oroligheter. Emcdlertid 
måtte tillika andra föreställningar hafva verkat emot oss, 
hvilka, likasom den egentliga afsigten ma hade med oss, 
blifvit oss okända. 

När skeppet redan var i segelfärdigt skick och vi är- 
nade inom få dagar lemna Talcoguano, begaf jag mig till 
Conception för att taga afsked af Presidenten Freire. Re- 
dan hade vi lagt största delen af vägen till rygga, när 
jag på min numtra gångare hunnit litet före mina fclje- 

are, och frän en högd betraktade den vackra negclen. 
^ä kom ifrån stadssidan en ung välklädd karl springande 
emot mig, stannade bredvid mig, betraktade mig några 
ögonblick med uppmärksamhet och frågade sedan, om 
jag vore Capitainen på den Ryska fregatten. På mitt ja, 
^g han aig omkring, om någon observerade oss, och sa- 



Å 



«•" 



\> 



- ( '■>» ) 

rle: "Det torde väva Er bekant, att här i landet linnas 
tvu partier, af livilka del eua är väl, det andra illa sin- 
nadt. I öfvermorgon ärna OHlcerarne vid det i Talcogiia- 
no lij»gande re^^inientet f^ilVa J-^r en ufskcdsbal, Uir att vid 
det tillfallet gripa de Ryska OJUoerarne. Jag ville hasta 
till Talooguano, för alt underrätta Er derom. Var pä er 
vakt." Vid det sista ordet vek han af vägen oeh försvann 
i småskogen. När mina följeslagare , ibland hvilka ocksä 
Mcndiburu var, hade htmnit fatt mig, tog jag honom af- 
sides och berättade hvad som händt. Den ganska I i (ligt 
känslige, redlige mannen bleknade af förvåning oeh harm, 
men försäkrade efter litet besinnande, att förhallandet 
omöjligen kunde vara sådant, och att den okände varna- 
ren vore missledd. Emedlertid beslöto vi begge att genast 
efter framkomsten gifva Presidenten händelsen tillkänna. 
Denne emotlog mig ganska vänligt och förklarade sina 
Olliceiares föregifna project med sä mycken säkerhet för 
ett blott hjcrnspöke af varnaren, att jag bicf af hans me- 
ning, och icke mer tänkte derpä. Vi hade ju redan pä 
vår bal haft ett exempel, huru lätt de mest ogrundade 
och orimliga rykten utspridas. Sedan vi lemnat Presiden- 
ten, liilbragtc jag det återstående af dagen, och äfven nat- 
ten , i min vän Mondiburus huSi Just som jag ärnade gä 
till sängs, knackade det helt sakta på min sängkammar- 
dörr. Jag öppnade den , och en bctjent hos Mcndiburu 
steg rädd in. Han var, efter hvad han berättade, niig, 
en Spanior, och hade tjent som matros pä en' fregatt, 
som blifvit tagen af Chilicrna. Hans nuvarande husbonde 
hade tagit honom, som fånge > emot borgen, i sin tjenst. 
Han gaf mig, med cntriignaste bön, att jag icke måtte 
förråda honom, samma varning, som jag förut fått. Han 
tillade dessttlom några förbannelser öfver Chilicrna och 



' liunoni af- '§ 



( •'^O ) 

iloras Rc^rning, hvilka snmtelif^a hnn förklarade för dt 
iröfviiropack. Denna förnyade varning var dock alltför 
hirsviinerlig , att jag skulle lenina den utan all uppmärk- 
ifjiunhet. Jag förenade alla onisUindighetcr med hvarandra 
Ipii möjligen biista sätt, och änskönt det hicf mig obegrip- 
ligt, hvad man kunde hafva i sinnet emot mig, beslöt jag 
dock att vidlnga behöriga försigtighetsmätt. Jag tillbrag- 
te natten tändigen sömnlöst oeh tog följande morgon ti- 
<ligt afsked af min viird, för att su fort som möjligt hin- 
ina till Talcoguano. I följd af milt gifna löfte, kimdc jaf» 
i icke meddela honom mina pa nytt väckta bekymmer. Vid 
[ankomsten till Talcoguano fann jag bjudningskort till bal 
följande dagen för mig och samtliga mina Ofllccrare. Eii 
Omständighet hade således rigtigt inträlFat. För att icke 
synas rädd, emottog jag bjidningen, men gick blott med 
uagra få af mina Officerare på balen. De öfrige blefvo 
qvar på skeppet, hvilket lades så, att det kunde lätteli- 
Igen med kartescher beskjuta det hus, der balen stod, och 
jlillika hålla den kringliggande trakten i respect. På det- 
ta sätt voro vi herrar öfver Talcoguanos öde; hvarken af 
IBrandvakten eller af Batteriet på land hade vi något att 
|l>efara. Den förra befann sig i ett tillstånd, att den hade 
Imåst stryka flagg vid värt första skott, och det scduare 
Ihadc blott sex, på sönderfallna lavetter liggande, alldeles 
[obrukbara kanoner. Vårt observatorium på land var ned- 
[lagct, och alla effecter förda om bord. 

Våra rustningar lära icke hafva blifvit obemärkta. 

iBalen aflopp stilla; men besynnerligt var, att blott ganska 

Ifå af de Officerare, som gåfvo den, hade ^der infunnit sig. 

Äfven rådde, i stället för den munterhet, som lifvade de 

förra balerna, en stark spänning på denna, och sällskapet 

I utskildes ovanligt bittida. - ''' ' " """^ 



- v 



^ 



( Go ) 

Vi<l »Infens gryning lyflade vi ankar, för utt fortsältn 
vår rrsa. Niir vi roilun börjat hissa sogel, kom min trog- 
ne vän Mciiuihurii, som under nallen skyndat hit ifrån 
Conception, till oss och medförde den underrättelsen, att 
utmed ön Quiquirino. vid inloppet till Uaien Ia^'e en Clii- 
lisk fregatt och en corvett för ankar, hvilka för tva daf,'ar 
sedan konmiit dit från Valparaiso, för att transportera 
troppar till Chiloe, samt att dessa skepp hade ordres alt 
förhindra oss iopa ut ur bugten. Han visste icke hvad 
som föVmått lians Regering till detta våldsanuna steg, öf- 
Ver hvilket han var högeligen uppbragt; emcdlertid trodde 
han, att skeppen icke skulle våga sig emot oss, emedan 
de just icke voro i det bästa tillstånd. Vi voro redan 
imder fulla segel, då )ag, med hjertligaste tacksägelse för 
hans deltagande, för sista gången omfamnade Mendiburu, 
och han skildes ifrån oss. Jag liit nu genast skarpladda 
kanonerna och «ätta allt i ordning, för att, om det bc- 
höfdes, slå oss igenom. Vid den friska gynnande vinden 
bleivo vi redan efter en timmes förlopp var>.e de båda 
angifna skeppen liggande för ankar vid Quiquirino. När 
vi kommo närmare, lossades en kanon från fregatten, 
hvarefter bägge skeppen gingo under segel oeh togo en 
rigtning, i hvilkcn de kunnat nfskära vägen för oss. Ej 
längre tviflande om deras fiendtliga afsigt, lät jag refva 
flera segel, för att, vid förväntadt anfall, kunna bättre 
styra vårt skepp. Luntorna påtändes, och en hvar stod 
på sin plats. Den Chiliska fregatten, som seglade dåligt, 
hade kommit för långt under vinden, och kunde derföre 
icke upphinna oss pä samma gång, som corvetten, hvil- 
ken sökte rakt afskära vår kosa. Snart voro vi inom 
skotthåll med den sednare, och den kunde väl märka, 
^att hos oss var allt i ordning, för att kraftigt ufslu elt 



' A 



( Cn ) 

anrall. t)Ä apglailc don stilla oss (VIrM, lirlt nilrn, ocli af- 
nöj«le sig ined att genom sprAkröret ropa till oss något 
som vi oj förstodo. Det motsatta loppet skilde oss snart 
långt ifrån hvarandra. Nii sago vi fregatten vända oeli 
styra emot oss, men vi hade redan vunnit långt försprång; 
oeU da utloppet ur Baien lAg öppet för oss, sa väntade 
vi ieke, utan satte till alla de förra seglen oeh försvunno 
snart ur dess syiikrets. 

Sa hade vi dä jmdshippit nlla anfiiktningar, hvilk.i 
tilläfventyrs voro grundade pa den afsigten, att likaledes 
nyttja vårt skepp till truppers öfverförande till Chiloe. 
De bada Engelska h valfisk jägarne hade utan Capitainens 
samtycke Mifvil tagna i beslag för detta behof. Vara pu 
land gjorda observationer äro följande: > 

Latitud af Mendiburus hus i Talco- 
guano 36° 4'' J^" 

Vestliga Longituden deraf. . . . 73° 8' 20" 

Magn<'lnälens variation i4° 00' 00" ösll. 

Dess inclination 80° 4' 

Hafvets stigande och ftillande är här ganska omärkbart. 

Under hela värt vistande vav värmen frän i5 till 17 
grader efter Kcaumur. 



•'» 



C AP. IV. 
Dan farliga Archipelagen, ; 

De många öar, som utgöra denna Archipelag, hvilken 
det lilla koralldjuret danat midt i Oceanen, äro så låga, 
alt man ej upptäcker dem förr än man är dem helt nära. 
Derigenom blir segling här, i synnerhet i mörkret och 



i 



vid fult väder, osäktr, och detta har gifvit Archipelngcn 
sitt namn. Min afsigt var , alt ännu en gäng justera det 
gcographiska läget af de öar, som jag här pä min förra 
resa hade upptäckt. OTahaili skulle Ijena till jiinförelso 
punkt af de observerade longituderna och tillika gifva 
nödig vederqvickelse. Vägen till denna Archipclag valde 
jag emellan parallelerna af den i5 och 16 graden sydlli; 
latitud, emedan denna ligger utom kretsen förde handels- 
skepp som besegla oceanen och har icke heller blifvit ta- 
gen vid upptäcktsresor, hvarföre det var lätt möjligt att 
stöta på ännu oupptäckta öar. Till följd af denna plan 
ställde vi vår kosa, strax sedan vi lemnat Chili, at nord- 
vest, för att liinna nämnde paralleler. En oaf bruten frisk 
sunnanvind förde oss inom tre dagar 660 mil framåt, 
hvarigenom vi kände verkan af det heta klimatet så myc- 
ket starkare, då vi så hastigt blefvo flyttade in i detsam- 
ma. Ön Juan Fernandez, dit Spaniorerne, medan de ännu 
voro herrar öfver Chili, förviste brollslingar och republi- 
kanskt sinnade persone;-, lemnades till vensler, och de snia 
obebodda, klippfulla öarna Felix och Ambrosioj på föga 
afstånd, till höger. Sålunda upphunno vi hastigt den sön- 
dra v,.ndkretsen , och fortsatte nu vår resa vid vackert 
väder i behaglig stillhet. Mellan vändkretsrana tillåter 
skeppets obetydliga vaggning sjömannen att företaga åt- 
skilliga gör'^mäl, till hvilka han eljest sällan har läglighet. 
Till och med teckningar kunna på det noggrannaste ut- 
föras. Den 17 Febr. befunno vi oss på iÖ° sydlig lati- 
tud och io5° lor.ritud. Vädret var skönt och hafvet 
stilla. Våra skådespelare ville åter afbryta enformigheten 
i vårt lif genom en representation. Theatern vai* uppsatt, 
entreebilletter utdelade och Orcheslern gaf redan signal 
att åskådarne skulle sandus. Dä iörvandlades gladligliclen 



( C3 ) 



t Arclnpclngen 

\n^ justera det 

■ pu min fona 

till jciiiiförclso 

i tillika gifvii 

cliipolag valdf 

graden sy dl ii; 

för de handels- 

Iler blifvit ta- 

ilt möjligt att 

af denna plan 

Ihili, at nord- 

)afhrnten frisk 

I mil framåt, 

nalcl sä mye- 

^ in i detsam- 

ledan de ännu 

och repnhM- 

r, och de smä 

osioj pä föga 

astigt den sö'- 

vid vackrit 

arna tillätci 

företaga ät- 

lar läglighet. 

grannaste iit- 

svdlig lali- 

och hafvet 

[ifornngheten 

var uppsatt, 

redan signal 

gliidlit^hcteii 



i förskräckelse och sorg. En matros föll återigen öfver 
[Lord. lian hade utkiket pä förmasten, för att till vår 
säkerhet se sig omkring i dessa ohefarna trakter efter land 
loch grund. Dervid hade han försummat sin egen, och 
ilhlef offer fiir sin oförsigtighet. Redan i fallet illa skadad , 
Mförsvann han , utan att spär efter honom syntes , och alla 
försök att rädda honom voro fruktlösa. Skilde sä länge, 
^som vi nu varit, och så långt ifrån fäderneslandet, kände 
len hvar desto lifligare förlusten af en medlem af denna 
till sorg och glädje förenade coloni. Dessutom var den 
förolyckade en af våra skickligaste matroser. Un(?er häf- 
tigaste storm hade han uppe i masten med stor färdighet 
förrättat de farligaste arbeten, och nu, vid skönaste väder 
och en nästan omärklig rörelse af skeppet, fick hans verk- 
samma och nyttiga lif ett så plötsligt slut. 

Sedan vi inom tre veckor tillryggalagt 4ooo mil ifrån 
jChili, befunno vi oss i grannskapet af den farliga Archi- 
polagen. Småningom försvann nu, tvärtemot all regel i 
detta himmelsstreck, den hittills oss så trogna sydostpas- 
I säden och lemnade rum åt contraira vestan- och nordan- 
vindar, som hade ett ganska styggt väder med sig. Hit- 
tills har man varit af den meningen, att Korallöarne, för 
'deras ytterst låga läge och ringa massa, icke kunde verka 
förändringar i atmospheren , och att passad vinden, för 
livilkcn de icke ställde något hinder i vägen, måste paf- 
brulet blåsa äfvcn omkring dem. Förnyade erfarenheter 
hafva bevisat mig, att så icke är, och att dessa små öar, 
åtminstone vissa årstider, verka förändringar i den vanliga 
tropiska väderleken. 

Den 26 Febr. befunno vi oss under 16° latitud och 
i2i)° longitud. Det blåste vestan, svarta hotande moln 
uppstego och betäcktc snart hela himmelen, häftiga vind- 



■■4f 



\. 



( 64 ) 

stötar rasade emot oss, och åt alla liall Inom vAr syn*>| 
krets bröto blixtar genom molnen. Natten var i luJqsia I 
mutto ryslig. Storm och åska Ibrtforo med all häftighet 1 
i det fullkomliga mörkret, af brutet blott af de förblin- 
dande blixtarna. Regnskurar liknande skyfall nedstörtade i| 
på oss och öfversvämmade däcket. I fyra dagar räckte 1 
detta fasliga väder. Blolt vid middagstiden uppklarnade 
himmeln något och skänkte oss en liten vederqvickeisc; 
men derpä kommo stormen och åskan tillbaka med för- 1 
nyadt raseri. Det är förvånande, att så starka åskdunder 
kunna bildas pä så långt afstånd från höga landet. Pilis 
skeppet Rurik har jag just i samma trakt och i samrnaf 
årstid öfverlefvat en dylik, ehuru icke alldeles så häftig ,j 
åska. 

Den 1 Mars inträdde ändtligen tropic-vinden åter i sinl 
rättighet och bragte oss klart väder. Det var visst ganska! 
hett (Reaumurska Thermometern föll till och med omj 
natten icke under a4 grader), dock mådde hela besättnin- 
gen väl. Samma dag om aftonen räknade vi oss vara p.ii 
1 5° 1 5' latitud och 139° 4°' longitud, och just som so- 
len rörde vid horisonten, ropade utkiken från masten, att| 
precist åt det hållet , hvartåt vi seglade , syntes land.l 
Glädjen att hafva gjort en ny upptäckt satte snaitj 
alla tuber i rörelse , och den friska vinden dref oss ha- 
stigt nog, så att vi, innan det blef alldeles mörkt, kunde 1 
från däcket tydligen se en del af en mycket låg, vStarkt! 
skogbeväxt ö. Då ingen mig bekant sjöfarande varit på 
detta ställe, och då det saknas äfven på de nyaste kartor,! 
så kunne vi väl med rätta anse oss för de första upptäc- 
kare af denna ö, hvilken jag, efter vårt sktpp, tilladel 
namnet Prcäpriatie. ^ 

När 



9^ 



•^^ 



nom vSr svn- 
i var i lioi,'sta 

I all häftighet 
if de förbHn- ;] 

II nedstörtade . 
i dagar räckte I 
1 uppklarnarle' 
^ederqvickeise; 
jaka med för- i 
rka åskdunder 
ja Jandet. Vvim 
t och i saminai 
ules su häfti 



o »i 



inden åter i sin| 
ar visst ganska! 
och med oin| 
hela besättnin- 
vi oss vara piil 
just som so- 
un masten, attS 
syntes land.j 
satte snarti 
dref oss ha- 
mörkt, kunde I 
et låg, starkt 
ande varit pål 
nyaste kartor,! 

" I 

örsta upptäc- 
skepp, tillade 

När 



( 65 ) ■ t. • 

När det blef mörkt , vände vi ifrån ön och lovera- 

e natten igenom pa något afstånd derifrån. Vid mor- 

ongryningen seglade vi åter ditåt, och ini blef den med 

en mest spända nyfikenhet mönstrad genom alla tuber, 

å mången trodde sig se något soiri den andra icke såg 

h som väl ofta ej var annat än inbillningens skapelser. 

medlei'tid öfvertygade oss den flerestädes uppstigande 

öken, att ön var bebodd. Snart kunde vi från masttop» 

n öfverse hela dess omkrets. Till dess bländande hvita 

o*"allstrand stöter en liflig grönska , öfver hvilken en 

alniskog höjer sig. Uli midten har ön en stor RJö, pä 

vilken vi sågo båtar fora omkring. Vi kommo nu landat 

nära, alt vi kunde med blotta ögonen tydligt urskilja 

iremåleu dcrpå. De alldeles nakna vildarnc, ett långf, 

arkt mörkfärgadt slägte, voro i stor rörelse. De saniladc 

g på stianden och betraktade skeppet med åtbörder af 

örvåning. Några, beväpnade med spjut och stora påkar, 

rungo oroligt omkring, andra antände vedhögar, sanno- 

kt för att genom den uppstigande röken gifva tillgrän- 

nde öar ett tecken af deras behof af hjelp emot det 

Idrig förr sedda sjö-vidundret. Under de skuggrika bröd- 

rädcn stodo snygga, af vass flätade hyddor, utur hvilka 

ydde qvinnor, till en del med barn om halsen, med 

törsta hast och gömde sig i skogen. I sådan förskriic- 

else hade vi försatt don lilla folkhopen. Emedlertid 

unnos hjeltar äfven ibland dem, hvilka, beväpnade med 

uga spjut, hade mod att stiga ut på yttersta brädden af 

tranden och hota oss; men ingen endu kanot, fastän 

nånga lågo vid stranden, vågade skjuta ut från land och 

Ikas oss. Att dumma nf deras storlek och de Jjra in- 
rättade seglen, kumia deiisc öbucr besöka andra och täm- 

eligcn ullugsna ö:.r. ■ .... ' .' >" 



r-r 



( 66 ) 

■^c-i Vi seglade nu rundt omkring var ö, utan att finnn 
ett ställe y der vi kunde lägga i land. Hafvet var oroli^'t 
och bränningen mycket hög och häftig, hvarföre vi mu;,t( 
afsta idan vår önskan att göra närmare bekantskap nud 
Predpriatierna. Likyäl tillät oss den klara himmeln ocli i 
den alldeles rena horizontcn att genom observation noga i 
bestämma d^nna lilla öns latitud och longitud, hvärs stör- 
sta utsträckning ifrån O.N.O. till V.S.V. gör blott 4 "»'1^3 
I^f^tituden af dess medelpunkt är i5° 58' lö" sydlig, ocli; 
longitudcn i4o° il' 3o". " Magnetnålens variation vnii 
4° östlig. 

•Sedan vi slutat dessa bestämningar, lät jag styi*a At] 
vester, för att se den af Ryska FlotlCapitainen Bellings ■ 
hauscn år ^819 uppläckta ön Araktschcjcfj för alt nog-| 
grannt öfvertyga mig, att densamma och den nu af osd 
upptäckta icke vore en och densamma , då bägge ickol 
ligga långt ifrån hvarandra. Klockan 4 på eftermiddagen | 
kunde man redan ifrån vår mast se ön Araklscliejcft ocli 
vi hunno till den ännu före solens nedcrgäng. Don luu] 
i hänseei(ide till sin storhet och beskaffenhet så myekenj 
likhet med ön "Prcdpriatrie^ att bagge kunna lätt förvä\-| 
las, om deras ömsesidiga läge icke vore så noga beslämdl. 

Enligt vår observation funno vi latituden af midteiii 

på ön Araktschejef i5° 5i' 20" sy dl. 

och longitudcn 140° 5o' 5o" 

.j»,. Enligt Capitainen Bellingshausens '- 'i <■' ^T 

Karta är latituden i5° 5i' 00" 

och longitudcn 140° Sa' 00" 

^ Vore det icke genom Capitainen Beilingshauscn be- 
kant, att ön Arafttschejef är bebodd, så måste vi tio 
motsatsen. Vi kunde icke upptäcka något spår af inn»^- 
våuare. Sjnot nalteii ailägsnado vi o^ ifrån land, odi 

- -% ' ' , , " 



( 67 ) 



tan alt iinm 
t var oroli:,'t 
rföie vi musii 
kantskap nicd 
lurnmeln ocli 
crvation noga 
i, hvårs stör- i 
i- blott 4 miljl 

ra 

" sydlig, oclii 
variation vni | 

jag styra å»| 
inen Bellingv 

fiJr alt nog- 1 
(len nn af osd 
iå bägge ickoi 
eftermiiMagtni 
ktschejcf, ocl | 
ng. Don hai| 

jt så mycken >» 
lätt för vä \- 

oiia beslänidl. 

\.'\\ af midteii 

sy 



i' 2o" svdl. 



5o' 5o" 



\* oo" 



►2' OO" 



gsluuison I)t- 

niasle vi Iro 

lär af inn»- 

1 land , ocli 



skeppet lades bi, för att icke i mörkret stöta pä nägon 
and o. " » 

Vid daggryningen lät jag styra åt nordvest, för att 
[se den af mig på skeppet Kiirik upptäckta ön Rornanzow 
\ och öfvertvga mig om rigtigheten af dess då gjorda astro- 
nomiska bestämning. Klockan 8 på morgonen sågo vi i 
sydvest norra spetsen af Ö-gruppen PVolchonjkyj som lika- 
ledes blifvit upptäckt af Capitainen Bellingshausen. Som 
den låg på sju mils afstånd rakt i söder ifrån oss, funno 
vi dess longitud efter vår cbronometer 142° a' 38". Efter 
I Bellingshausen är denna ös longitud 142° 7' /\i^'> ^; » 

Vinden var så svag, att vi först nni morgonen den 8 
[Mars fingo ön Rornanzow i sigte. Här begagnade vi oss 
Inf den klara himmeln, för att, genom en hop noggranna- 
lie observationer på afstånden emellan solen och månen, 
|ulräkna denna Ös rätta longitud, den vi funno vara i44° 
i8'. Efter observationerna på skeppet Rurik var den i44** 
54'* Det uppkom således blott en skillnad af 4 minuter. 
Nu styrde vi rakt åt vester, för att undersöka, om 
len af mig, under min resa på skeppet Rurik, efter 
Lmiralen Spiridow uppkallade ön verkligen vore en ny^ 
?ller tilläfventyrs den sydligaste af de båda Kung Georgs- 
ijarna. En frisk vind påskyndade vår fart och klockan 6 
jftermiddagen sågo vi redan denna ö, hvars upptäckande 
jman velat bestrida mig, ligga framför oss, på ett afstånd 
if sex mil, rakt i vester. 

Tillika blefvo vi varse från masttoppen, rakt i norr, 
södra delen af en annan ö, och ö'ppct vatten emellan 
)åda. Vi befunno oss i detta ögonblick, efter noggrann 
)hservation, på 140 41' 36" sydlig latitud och 144° 55' 
longitud. Under hela nallen hade vi stillt och vid dagi- 



( GS ) 

grynin£»Pn kom en frisk vind rakt ifrAn <lot liAll, hvnvSt 
vi mAstc, för a tt\, for Isätta Viir uiKUrsöknitif^. Dcrjemto 
hade vi blifvit af strömmen förda sa lan^^t at söder, alt 
vi icke en jjan^' frän masten kunde mer upptäcka land. 
Under dessa omständiglieter skulle det liafva medfört för 
stor tidsförlust att söka äter uppnå ön Spiridow, och det 
blef alltså oaf;i<jordt, om den och den andra ön, som vii 
sago i norr, äro de l>ägge Kung Gcorgs-öarna, eller icke. 
Jag kan blott bevisa, att om de vcrklifjcn iiro det, har 
deras upptäckare uppgifvit deras geographiska luge högst, 
origtigt. ? ^ , ., . ., , 

Sydostpassaden hade upphört, vinden blåste skiftcvlsj 
frän norr, vester och söder, med oupphörlig aska ocl»! 
regnskurar, ocli dess häftiga stötar söndersleto inånga se- 
gel för oss. Dock blef hafvct förvånande stilla. Ett be- 
vis, att vi måste vara oragifnc af öar och derföre behöfdc 
iakttaga största försigtighet vid seglingen , särdeles som 
strömdvageq, i denna trakt ofta äro ganska betydliga. Snnrt 
sågo vi ock land igen rakt framför oss , och som vid alla 
koralluar intet grund finnes på 5o famnars alsland ifrån 
stranden, sA gingo vi det en mil nära. Denna ö sträcker 
sig ifrån öster till vester tio mil i längd och är blott fyra 
mil bred. I midten har den en sjö, och den smala land- 
remsa, som oragifver denna, är blott tätt beväxt med 
småskog. Endast sjöfoglar, som flögo omkring i stor myc- 
kenhet, synas bebo denna ödemark. Latituden af ön midt- 
öfver funno vi i5° 37' 00" och dess longitud i45° 3i' 
la". Efter den af Amiral von Kruscnstern författade 
Karta kan man taga den för den ar 1722 af Roggewi" 
upptäckta Dch Carlshof beniimnda ön, hvars geographisk.i 
läge på de flesta kartor utsattes olika och hvars tillvwrcU 
till och med blifvit satt i tvifvolsmal. Vi befuuuo oss iiu 



t han, hvnvrit 
ifj. Dcrjeinl(; 

at söder, alt 
ippliiclia land. 
n medfört för 
dow, och det 
ra ön , som vi -^ 
na, eller icke.] 

iiro dot, hav 
ika liige höyst, 

blåste skifte vis 
jrlig aska ocln 
L'to man ga sc-j 
itilla. Elt bc- 
crföre behöfdcl 
särdeles sonij 
etydliga. Snarlj 
som vid alla 
alsläud ilVunI 
nna ö sträckcrj 
är blott fyra! 
:n smala land-l 
beväxt med 
^ i stor myc-| 
n af ön midt-l 
itud 145° 3i' 
rn författade! 
af RoggeAvim 
geographisk'!' 
vars tillvwrck 



efiumo 


oss 


iiu 


j 


%. 




*■ 


v 





• ( 69 ) 

1 

midt i den farliga Archipela^en, och stÅkte hålla os&hvar}e 
\ natt qvar i den trakt, som vi föregående dag öfverskådat 
ocli befunnit ofarlig. Efter en ny natt-aska med störlregn 
och vindkast togo vi vid påföljande godt väder under 
fulla segel vår kosa till de östligaste bland d« af Gook 
upptäckta Palliser-barua. På skeppet Rurik hade jag 
blolt Sitt deras norra del, och önskade nu astronomiskt 
beslänuna äfven den södra. Cook omnämner dessa öar 
ganska vtligt, hvarigenom sjöfarande förvillat sig. Efter 
några timmar hade vi nuil detta mål. Denna grupp be- 
står af en mängd små, genom koralibankar förenade öar, 
hvilka, sannnanhängande soui en kedja', formera en cirkel- 
lik ligur och innesluta cu stor vatten-bassin. Då vi upp- 
nått södra spetsen af denna östliga grupp af Palliscr-Öar- 
iiiij sågo vi en bank, som sträcker sig 10 mil ifrån den 
åt vester äutla liil tväune små öar och frau dessa löper 
norr ål, der den långt bort förenar sig med större öar. 
Cook har, såsom man kan sluta iif hans egna ord, icke 
konnnit denna ö-grupp så nära, att hau kunnat se den 
långa banken, och har Ijerran iliån ansell de bägge små 
skogbevävta öaiiia, som utföra hans vändpiinkt, för södra 
delen af en siirskild g^Mipi», hvilken hau gifvit uumn af 
fjerde Paliiser-^riippen. Jag kan btvisii, att det gifves 
bloll trenne sädana grupper. Oni n»i(ldi«geu fimno \i 
skeppets latitud i5° 4"^/ lij" och loii;ilu<l i4'i° 21' &*. 
De nämnde bägge smä öarne vid banken lågo då rakt i 
knorr ifräa oss, och södra spetsen af den förstii Palliser- 
gvu[)[)en var ieke mer synbar. Från delta ställe skul- 
le ock VI halva kunnat aiise tle små öarna för en del 
af en Iriruskild grupp, om vi ieke lörul öfvcrlygat oss, 
att de medeKl banken sanuuaidianga med den första grup- 
pen. Äfven den andra och tiedje gruppen kunde vi se 



f 

\ I 



ji 



( 7Ö ) 

fiftn väl' stAndpiinlt. Den förra i S.Q.^ den sednarc 

"{-•"Klockan 6 pS aftonen befunno vi oss i grannskapet 
af östra spetsen af den tredje gruppen, och sågo frän 
masttoppen den af Gapitainen Beilingshausen upptäckta 
^'-gruppen Greigk. Vi styrde nu vår kosa emellan dessa 
Mda grupper, fÖr att lemna Archipclagen och vinna öppna 
sjön. Natten var åter lika stormig, som de förra, och en 
stiltie, pom inföll under densamma, kimde hafva blif- 
vit ganska farlig för oss, emedan strömmen dref oss mot 
land. Morgonsolen skingrade molnen, såsom vanligt är 
mellan vändkretsarna, och afslöjade för oss snart åter den 
sköna tropiska blåa himmelen. Innan kort hade 'vi förlorat 
allt land ur sigte; men åt den trakt, der det försvann, 
säg himmelen ännu Mnge svart ut. Ett bevis, huru stark 
kraft dessa korallniassor äga alt draga till sig åskmoln. Nu 
återkom ock sydost-pa&saden , och gynnade af den, togo vi 
kortaste vägen till O Tahaiti. Alla longituder i den farliga 
Archipclagen, som jag uppgifvit, utan att tillika säga, på 
hvad vis de äro beräknade, äro uttagna efter chronome- 
trarna. På O Tahaiti visade dessa ett fel af 6'5o" minus. 
• I följd af vår observation är Palliser-öarnas läge föl- 
jande : 
Södra spetsen af första gruppen, latitud . i5® 34' 1^" 

longitud . 146° 6' 49" 
De begge små vestcr om första gruppen 1ig- 

. • gande öar, latitud i5® 3o' i5" 

-^•' ' • longitud 146° 20' 5o" 

Östra spetsen af tredje gruppen , latitud . . 1 5° 44' ^2'' 

longitud . 146» 9.8' 2" 

De flesta öarna i denna Archipelag äro bebodda, me» 

man har hillills gjort föga bekantskap med deras äbocr. 



(len sednarc 



Pe aio ganska skygga och komma icke såsom andrft ohoof 
,i Sotlorhiifvet till skeppen, utan »jka förhindra sjöfarande 
att landstiga. Byron landsteg med vald på en af dessa 
öar, vid hvilket tillfiillc flere öboer omkommo, de öfrige 
[hlefvo drifne pä flykten och deras i hyddorna befintliga 
I förråd af Cocosnötter plundrade. Möjligen har en tradi-- 
tion om detta ficndtliga anfall spridt sig omkring pä öar- 
na. Cook lät likaledes en del af sitt manskap gå i land. 
De funno väl intet motstånd , men deras medförda skän- 
ker blcfvo med största likgiltighet emottagna, och till 
tacksägelse fingo de vid afrcsan stenar kastade efter sigi 
Äfvcn Capitaincn Belliiigshausen ville år 1820 landstiga på 
en af dessa öar, men innevånarne satte sig deremot med 
'sådant allvar, att han afstod ifrån sitt förehafvande, eme- 
dan han icke ville bruka våld. 

Dessa menuiskor hafva för öfrigt mycken likhet med 
Tahailierna i utseende och språk, och man bör förmoda, att 
deras anförvandler och graiuuu* skola med tiden verka för- 
delaktigt på dem, nur först sjelfva Tuhaiti fått rigtig od- 
ling. •'■ ■ ■• _■ ' -.'■ '• '' ' ■ -a : ■ ', ■' *'■■'• 

•■.:.,■' ■; f -'V ' " ■■ - " ■' ■ } . ■■ . -'■''''' 



c: AP. v. 

t 

o T ah at t L 



t 

i"é ni 



Denna sköna ö, livilken naluren sa IVikosligl begåfva- , 
fle med allt hvad dess barnsligt nuulösa innevånare behöf- 
v:i iVIr alt njuta det gladaste lif , blef tilläfvenlyrs först sedel 
al ilen Spanska Sjöfararen Quiros, då han år 1606 gjorde 
«n lärt ul iliån Lima, för att, såsom en lians landsman 
uUrycker sig om honom, vnina själar åt himmelen och 
konungariken ål Spi aicn. Men som allu orlbeslämuingar 



A 



( 



é 

TI 



) 



den tiden voro ganska felaktiga, sä 'åt det icke bevist, 
om det land han kallade Sagittaria verkligen var Tahaiti. 
Mera tillförlitligt tillkommer Engelska Gapitainen Wallis, 
som ar 1767 der landsteg, iiran att hafva upptäckt denna 
Ö, den han, efter hvad nya länders upptäckare den tiden 
plägade, genom en högtidlig förklaring tog uti sin Ko- 
nungs nanm i besittning, hvilket dock blef okändt för 
TahaYticrnc j som icke förstodo honom, och, änskönt detta 
blifvit senare förnyadt, likväl fallit i förgätenhet. Han 
gaf den namn af Konung Georg den tredjes Ö. Åtta må- 
nader efter honom besöktes den af den Franska Gapitainen 
Bougainville , hvilken, så länge han icke kände, att Wal- 
lis varit der före honom, likaledes aiu>ag sig för den för- 
sta upptäckaren, kallade den efter innevänarenas mest of- 
vade sed Nonvelle Cythere, men hörde, att den af dem! 
kallades Tahaiti, eller med en fram före satt artikel O Ta- 
haiti, och sedermera har den behållit detta namn. Dca 
vidtbekaute Fngelsmannen Cook uppehöll sig här på alla: 
sina tre resoi mellun åren 176^ och 177H. Han stod vi- 
da längre i förbindelse med infödingarna, än hans före- 
gångare; han förde O May, hvilken man hade försökt att 
i London gifva en Europeisk bildning, tillbaka till sitt fä- 
dernesland, och kunde under resan draga nytta af hans 
berättelser. Derföre hafve vi ock genom Cook och hans; 
följeslagare, ibland hvilka i synnerhet de beggc Forster, 
Far och Son , i detta hänseende utmärka sig , mycket ut- 
förligare underrättelser om tillståndet hos Tahaitcrna före 
deras omvändelse till Christna Läran. 

För att göra sig ett begrepp om verkan af denna hän- 
delse, måsteman noga jemföra det Christna Tahaiti , sådant 
vi lärt känna det, med det fordna hedniska, och sähuula i 
minnet återkalla alla dessa underrättelser dcrom. Då icke 



K .1' 



( 73 ) . 

hvarjc liisaic är i tillfälle att straxt kunna pH etl tillfreds- 
slällandc sätt göra detta, sä torde ett korrt utdiag deraf 
bär icke ogerna emottagas. • , 

Tahaitiy den största af Sällskapsöarna , är, såsom des- 
sa och så många andra, antingen en lemning af en genom 
iordbäfning uppslukad sydlig continent, eller en af under- 
jordisk eld från hafsbottnen uppkastad klippmassa, hvilken, 
efterhand betäckt med jord, nu prålar i den yppigaste 
vegetation. Den består af tvänne halföar, hvilka äro för- 
enade genom en smal låg jordrerasa, och tillsammantagna 
hålla ungefär 120 mil i omkrets. På hvardera halfön hö- 
jer sig, emot raidten, en bergsträcka, af stora, vildt om 
hvarandra kastade klippmassor , med djupa hålor emel- , 
lan, men hvilken likväl är ända till högsta spetsen beväxt 
med tät skog, och från hvilken det renaste skönaste vat- 
ten, i en mängd små strömmar, af hvilka en del bilda 
granna fall, ncdgjuter sig ät alla håll i hafvct. Den hö- 
ga bergstrakten är obebodd, blott i dalarne finner man bo- 
städer; men förnämligast hafva innevånarne valt till bo- 
ningsplatser det lägre landet, som omger bergen ända ned 
till hafsstranden , hvilken öfvcrallt är låg. I dessa förtju- 
sande amphitheatraliska landskap ser man deras hus, hvilka 
egentligen bestä endast af ta> på pålar, omgifna och be- 
sknggade af Banan-, Brödfrukt och Cocos-träd, på ringa 
jfstånd ifrån hvarandra. Vid hvarje hus finnas inhägnade 
fält, pä hvilkn ägarne odla Jams, söta Potater samt en 
myckenhet andra sunda och välsmakamle rötter, som ut- 
göra en stor del af deras föda. Den öfriga delen af den 
odlade .narken intaga planteringar af Bananas och Plata- 
ner, eller små skogar af Brödfrukt- och Cocosträd, allt 
så lätt sammanväxt, att marken, skyddad för de brätnian- 
dc solslriilarna, prålar ined dei) sköuustu grönska. Genom 



( 74 ) 



»Icsso smA skognv Icib dt- fjcluiKli^nstc, ined snrgfällij^luH 
iiiidorhulliiu f^ängstignr, iiiistan hostiindi^t i svalkaiidu kKii^- 
ga, IVaii den ciui honini^on till den andra. Skuua, dorian- 
de blamniors vällnklcr vcdcrqvicka vandraren, och en 
inäi^gd foglar af olika slag, alla i den tropiska fårgprak- 
t€Uy fornöja honom med sin angenäma sung. Änskönt Ta- 
Jiaätl Jif^ger blott 17 mil från iEqvatorn, ur hettan dock 
s& mildrad af vindar, att till och med Européer finna den 
ganska dräglig. Bougainville fann den aldrig öl ver 29, 
men ofta blott 18 grader Reauninr. Du var det likviil de- 
ras vinter. Men i sjelfva Januarii, Tahaiti» midsommar, 
afsvalkas atmosphereu mycket af det då ofta fallande reg- 
net. Eljest är luften mycket klar, torr och särdeles suntl. 
Sjuka, som föras i land ifriin skeppen, tillfriskna snart. 
Här besvära inga myggor, mosquiler eller andra tropic- 
iändernas plågsamma insecter; här uppehåller sig intet rof- 
djur; här fmncs det inga skadliga maskar, inga ormar, 
och sjelfva skorpionen, hvaraf trä/fas en liten art, har hiii 
förlorat sitt gift. Den enda landsplågan är den stora hä- 
ren af råttor, som ofta göra mycken skada på jordens al- 
ster och mången gång äfven skola bita en sofvande Ta- 
haitier. 

IJougainville säger; Innovånj«'ne i Tahaiti beslå af tväniu< 
ganska skiljaktiga nienniskoracer, men hvilka öfverensstäm- 
ma i språk och seder och tyckas ulan åtskillnad bländii 
sig med hvarandia. Den ena, som är den talrikare, fram- 
bringar de längsta karlar, vanligen om G fot och derutöf- 
ver. Jag har aldrig selt niera välväxt folk. Ingenstädes 
kan man iinna skönare modeller till en Mars eller Herca- 
Jes. Ingenting skiljer deras anletsdrag från Etiropeeriius, 
och om de nyttjade kläder , oju de blottställde sig mindre föi 
InlXcn och den brännande solen, så skulle de vara så hvila 




^ 



n 



Mim, ilofUui- 



ofvancle Ta- 



• - - ( 7^ ) 

«om vi. I allmänlicl är cicrns liar svart. (Wallls sag äf. 
ven blonda, och Banks till och med Albinos). Den an- 
dra raccn iir af medelmåttig storlek, har krusigt, korrl 
liAr och afviker i färg och anletsdrag föga fr.ln Mulat- 

terna. 

Gouk ocli han» följeslagare vill hcirleda Tahaiticrna« 
skiljaktighet derifrån , att de större, hvitarc utgöra den 
förnäma dassen , kallad Eri (hvilket uttalas nästan som Jc- 
ri), att dessa icke blottställa sig s& mycket för solen , som 
gemene man, icke göra något tungt arbete, som desse, 
och att deras hustrur äro mera återhållsamma och icke sä 
tidigt öfverlemna sig åt utsväfningar, soib de brunare skön- 
he terna. Vi are likväl böjde att mera hålla med Bou- 
gainville, och anse de mörkare Tahaitierna såsom urinvå- 
nare, Jeris dercmot såsom senare invandrare, som undcr- 
kufvat de andra, ty ännu äro Jeris uteslutande i besitt- 
ning af landets jord , stå i stort anseende hos den lägre 
hopen, som sköter deras falt och planteringar emot en 
viss lön i frukteri och så väl Konungen som alla befdl- 
hafvare äro af deras stam. Men denna invandring måste 
hafva skett för ganska lång tid tillbaka, emedan ingen be- 
rättelse dcrom mera finnes. Att begge folkstammarnas 
språk och seder småningom blifvit enahanda, är naturligt. 
I hänseende till begge raccrnas sammanblandning har Bou- 
gainvillc dock irrat sig. Dertill äro Jeris mycket fÖr 
högfärdiga och äfven skulle derigenom skillnaden länge- 
sedan hafva varit försvunnen. 

Karlarne af bada racorna, fortfar samme resande, 
lata undre delen af skägget växa," men raka sig på öfvcr- 
läppen och kindbenen, NA^ra afskära håret helt kort, 
mnhii hopknyta det öfver hjessan. Alla liafva för sed atr 
insmörja det, likasom skägget, med cocos-olja. Man sei 



Å 






( 7€ ) 

dem ofta utan andra kläder, un en gördel omkring lifvct, 
hvil>;et tillika bevisar, all de icke uro alldeles utan blyg- 
samhet. Likväl kasta de förnämare vanligen öfver sig ell 
stort tygstycke, som de låta nedfalla ända till knäna. 

Detta är äfvcn i allmänhet qvinnornas enda plag;,', 
och de förstå att sätta det på sig skickligt nog, för att 
tillika derigenom behaga. Som Tahaitcrinnorna aldrig gu 
obetäckta i solen (väl förståendes endast de af JcrLj-chis- 
seu, ty de andra sugo vi gå alldeles nakna, blott med elt 
litet förkläde) och en liten hatt af vass , prydd ined blom- 
mor, skyddai' deras ansigten, sä ävo de mycket hvitare än 
karlarne. De halva en fin ansii<;tsbi)dning ; men hvad som | 
i synnerhet utmärker dem är deras kropps skönhef, hvars 
Ibrmcr aldrig vanställas genoin Europeiska mo^krs tor lur. 
Likasom våra Damer måla sina kinder röda, su fär^a Ta- 
liaiterinnorna sin ucdf.e del mörkblå. Det är på <'u gån^ i 
en prydnad och en utmärkelse. Karlarne följa suiuaia nioti 
(uemligen att tatuera sig). En annan, båda könen ^^euien- I 
sain, sed är att genomstieka örsnibbarna och i dcu'. insältii 
uppträdda perlor eller allehantbi bloumior. Den största 
renlighet råder biand delta älskan.sviuda folk. De badii 
sig oupphörligt, oeU äta och dricka aklrig^ulun alt Ivälta 
sig förut och efteråt. 

Med denna juåluing ölVeren^sliunmi» äfven an<lia rt- 
.sandes berättelser. Hos alla röjis m slor förkärlek Icii 
delta skötebarn af den välluslitja luituren, såsom en kallar 
dem. Också halva Tahaitcrituionia syiuierligen fängsliU 
de resande. Alla qvinii«)r på Tahaiti äro vackra, och lui- 
gra till och med ganska sköna, sägev Wallis. Cooks följe- | 
.^lagare upphöja drras luiiiag likaUdes ganska luyckelj ilt 
liöga, smala gestalterna, dock ininthe un karlarne, dtii 
behagliga furmeu pu ansiglet, auskuiit narmurc den iuuila 



( 77 ) 



»nikrii)^ lifvct, 
les utan blvfj- 
1 öfvei" sig cll 
ill kniiiui. 
s enda pluijf-, 

nog, för all 
orua aldrig gu | 
af Jcris-ehis- 
blolt int^d ell 
dd iueil l)luni- 
:kct bvitare Lin 
men livad som I 
bkönlief, livais tj 
moders turliu. 
, sa fiirya Ta- I 
ir i>u <'ii gaii^ i 
:ia ^uiiuiia ninti 
köncii ;^t'infii- 

i den: insiilbi 
Den slörsUi 
Ik. De bada- 
uluu allt tvattu 

en andra re- 1 
l(u kärlek 1(11 1 
suui en kallar 
igen längNlivt 
:kra, och nii- 
Cooks IViljt- 
nfyekel; dt 
ariarne, diii 
ic dea nuiilu 



la« d<»n aflängn, den fina huden, som onkladt sin brunhet 
"rnonvskiinras af rödt, tle uttrycksfulla ögonen, än bhx- 

III ande af eld, än försmägtande i Ijufva känslor, de snia, 
jcnina, ytterst hvita tänderna, och sluteligcn ett obesk rif- 

lli^t leende, som fullkomnar förtrollningskraften af deras 
iniagande anletsdrag, hafva i synnerhet biinryckt den yng- 
re Forster. Endust näsorna pa dessa sköna äro vanligen 
något för plattf^»; dock. finnas äfvcn sådana, hvilkas form 
Enropcinnor skulle kunna afundas. 

Tahailerna har ieke den förbannelsen drabbat: du 
skall äta ditt bröd i d.in anletes svett. Tre brödfruktträd 
äro nog till uppehälle för en person hela aret igenom, 
och han bchöfver- blott riicka nt handen efter denna föda , 
liksom efter mänga aialra välsmakande frukter, för omby- 
tes skull. Odlingen af födande rötter är i delta klimat 
och denna jordmän ytterst lätt. Med ringa möda met»'* 
och flingas ur hafvel fiskar och skaldjur. I bäekarne ta- 
gas ett slags kräftor och äfvcn fisk. Den välmående låter 
steka sina svin, pä ett, till och med för Europeiska gomar 
frestande sätt, i jordgropar med heta stenar, och ombyter 
sina költriitter med böns och — hundar, hvilka födas en- 
dast med grönsaker och anses sora en synnerlig läckerlut. 
Uti husen bo ofta flera slägter cndrägteligen tillsammans. 
Utom matlor pä sofstiillena, till en del riitt konstigt fliita- 
Ue, och nägra karl af kurbitz- och cocos-skal , finnas der 
inga möbler. 

Tahaiternas sinnelag iir i högsta grad mildt, välvil- 
ligt, öppet, muntert oeh fridsamt, änskönt man pä flera 
triilTadc? ärr efter sär, som de fatt i krig, och som l>evi- 
sade att de ocksä kuima vara tappra. Ilat och hämnd äro 
fidlkomligt fränunan{' för deras hjorlan. Ehuru hardt 
och orättvist Cook liera Manyir behandlade dem, voro de 



( 7» ) 



II 



mf 



%^ 



dock ständigt straxt försonade, när han bchöfdo dem oo', 
aldrig sä litet sökte att vinna deras tiilgifvcnhct. Europe- 
crne vågade dristeligen alt ensamme och obeväpnade till- 
bringa till och med nätterna i land. Allestädes blefvo de 
cmottagna med den gladaste gästfrihet och öfverhopadc 
med vänskapsbetygelser. Till afund och elakhet sugo de 
aldrig spär. Om iiSgon erhöll en skänk, si\ tycktes alla 
fröjda sig dcröfver. ' 

Hos detta barnsligt sinnade folk utbryter känslan lika 
så lätt i griit, som i skratt. Äfven karlar sag nian ofta 
gruta. EmeiUcrlid ond)yta sorg och glädje lika sä hastiyt 
hos dem, som hos barn, och deras lynne ar o.slfuligt otli 
flyktigt, som hos dessa. Oakladt den storii nylikenlut, 
hvarmed de begapade allting på skeppen och begiirdc 
förklaringar, var det dock lika så litet mögligt alt för nå- 
gon längre stund fasta deras uppmärksamhet, som att fu 
»jvicksilfver att stå stilla, säger Forster den äldre. 

Alla strängare sysselsiittningar med kropp eller själ 
tyckas icke vara deras sak. De lemna sig hellre åt njut- 
ningar af alla slag och det lycksaliga far niente (göra in- 
genting). Dock måste man förundra sig öfver den skick- 
lighet , hvarmed de förfärdiga sitt tyg till kläder, ett 
mjukt papper af bark, sina af vass flätade mattor, sinn 
nät och metrefvar af cocosnöt-trådar, sina fiskkrokar nf 
nnisselskal , och i synnerhet sina båtar och krigsfartyg. De 
sistnämnda, så stora att de bära /\o man och derntöf\:ei , 
bestå af väl kalfatrade ocli med cocos-snö'rcn sannn<'Mifä- 
stade bräder, hvilka de med stor möda klyfva ur trädstam- 
mar medelst hviissta stenar, dä a?idia verktvg felas deni 
M.in kan föreställa sig livad varde de derföre sälla på vå- 
ra yxor ocli spikar. 



u 



5?f Ht F 

91 



( 70 ) 



löfdo dem no!i 
ihct. Europe- 
)eväpnade till- 
ades blclvo de 
h öfverhopadc 
ak het sågo de 
st\ tycktes alla 

n' kiinslan lika 
sag nian ofta 
lika sa hastii-t 
1" ostadigt (itii 
a nylikenlict, 
och hegjivdo 
gt alt för na- 
t, som att fä 
äldre. 

)pp eller själ 
ellre al njut- 
nte (göra in- 
er den skiek- 
kläder, ett 

mattor, sina 
iiskkrokar nf 
gsfartyg. De 
i dernlöfver, 
n saninifMifa- 

nr tradstani- 
•; fcliis de?M 

■»alla pa va- 



Sasom alla öboer äro de skickliga sjömän; men i simning 
)ch dykning öfvcrtiäffa do vida allt hvad Eiu-opeiska ö- 
)ch kustbor kunna framvisii. Att på ansenligt djup upp- 
laga något frän hafsbotten är dem någonting lätt, och 
|om en båt hvälfver omkull på hafvet, gör d*?l dem in- 
jenling. Karkr och qvinnor simma sä länge omkring 
Iden, att det lyckas dem vända om den igen, de ösa då 
Iwr vattnet och fortsätta lustigt sin färd. 

Deras sjöfärdcr, mångengäng förundransvärdt vid- 

Isträckfa, bafva gjort del så mycket nödvändigare för dem 

lalt observera stjernorna, som de äro utan compass. Deri- 

Igenom hafva de förvärfvat sig kunskap i astronomien. Be 

förstå ganska bra alt åtskilja planeter ifrån fixsljernor, och 

icnämna de förra med särskilda nanui. Efter månens pha- 

ser dela de året i i3 månader, hvardera till 29 dagar. 

^n af dessa månader tyckes dock ämnad alt jemna mån- 

låret med solaret och har färre dagar. Så väl dag som 

natt delas i sex tider, hvardera till två timmar, och de 

[förstå att noga afmäta dessa om dagen efter solens ^lik% 

[sliilluing ocli om natten efter stjernorna. 

Deias skicklighet i Chirurgi är erkänd af Skeppsläka-' 
I re. De bota äfven svårare sårnader ganska bra. 

Öfverhufvud utmärka sig Tahaiterne, framför alla öf- 
riga vildar, genom en vida liögre gr;i(l af civilisation, så 
att de i sjelfva verket icke böra räknas till dem. 

Deras språk, som liar långt Hora vocaler än conso- 
nanter, hvilka äro ganska lä, emedan våra c, g, k, s, p, 
helt och hållet fallas dem, låter behagligt, och uttalet i\r 
icke svårt att lära. Cook och hans följeslagare hade redan 
gjort några franisl<'g dirnli. En af dem säger: del är 
rikt på liiMliga laKsiill, och ja^; ar öfvertygad , att man 
skulle, om man vore närmare bekunt dermed, ställa det 1 



-iSL. 



( »o ) 



It 







>i| 



bredd med de språk, i hvilka man mest beundrar bilder- 
nas djerfhet ocb styrka. Genom denna , änskunt ofuilstän. 
diga språkkunskap lyckades det ock att inhemta mycket 
i-örande Tahaiternas religion, hvarom den äldre Forstcr 
iämcligtn utförligt meddelar underrättelser. < 

De tro på Ci. höcfste Gud. Athua raliai, vcrldcns och 
alla ufriga gudomligheters skapare och styresman. De gif- 
va honom en gemul , men som icke är af hans natur , utan 
af materiell , mycket härd sid)stans , hvarförc de kalla hen- 
ne O-Te-Papa, klippa. Frän detta par hiirslanuna en 
manens gudinna, stjernornas, vindens och hafvets gudar, 
samt skyddsgudarne förde särskilda öarna, hvilka alla hafva 
sina egna namn. Sedan den öfverste guden hade skapat lAni 
solen, tog han sin gemål, den väldiga klippan, och förde 
henne från vesler till öster öfver hafvet, då stycken loss- 
nade från henne, af hvilka öar uppstodo. Utom gudarna åBne 
af andra rangen gifvas äfven Undergudar, och ibland dos- JBlt^t 
sa ex^ ond genius , som plötsligen dödar menniskorna , när | 
levtill uppmanas af prcsterna. En tro, som måste 
la presternas inflytelse väl till pass. Vidare bor i 
livar je menniska en genius, som i henne tänker och kän- 
ner, samt cfler döden skiljes ifrån kroppen, men icke af- 
lägsnar sig långt ifrån dess qvaricfvor; förnämligast uppe- 
håUer sig i de bildstoder af trä, som man uppstiillcr pa 
grifterna, (Marais) äfven understundom smyger sig natte- 
tid som spöke omkring i boningarna och dödar sofvandc, 
i det han lortär deras hjertan och inelfvor. 

Denna öfvertro pä gengångare finner liian ju ifvcn 
hos bildade folkslag. Tilläfvcnlyrs var den på Tal tli li- 
ka så litet allmän. 

Eller 



er 




lar sofvaiulc, 



( 8t ) 

Efter livad en annan Cooks följeslagare berättar, for- 
snar en Gud de bortgångna själarna med sitt väsende, 
ivilket betecknas med del uttrycket: ban uppäter dem. 
)etta är en rening , och efter den kojumer själen eller 
[>enius till den eviga lycksalighetens ort. Om en karl 
lagra månader före sin död af hållit sig frän qvinnor, så 
jehöfver han icke denna rening, utan kommer rakt i 
limmelen. Högfärden hos Jcris gar så långt, att de haf- 
va sin egen himmel, der de umgås endast med jcmn- 
)ördiga. 

Hvar och en af de förnämsta Tahaiterna har sin egen 
Vlarai, som hålles ganska helig och tillika tjtniar till re- 
ligiösa sammankomster. De högtidligaste och största sani- 
Mtankomstcr «f delta slag hållas vid Konungens Marai. 
är hålla preslernti tal till folket, och här förrättas äfven 
e för Tahaiternas eljest så fromma caracter vanhedrande 
nenniskooflren. Oook bivislade ett sådant, och beskrifver 
et utföiligt. Det anslälldcs åt Gudarna, för att nedkalla 
tM-as bistånd i ett krig , som skulle företagas. 

Den soiti skall ofTras tages alltid uv den lägsta folks- 
lasseu. Kan dödas förut och ceremonierna företagas blott 
ijjed liket, af preslerna , i närvaro af Konungen och en 
lor foIkm:iiig(l, imder många böner. En af dessa cere- 
||nonier består dernli, att vänstra ögat af oflVct tillbjudes 
iKonungen, som dock icke cmotlager det. Cook vill der- 
Éif sluta, att Tahaiterne fordom varit nu>nnisko-älare, och 
ifttt man lät denna, tilläfvenlyrs luckrasle, biten Uilf^lU 
iKonungeu. ' . *^ 

nna just icke alldeles bestsrkta förmodan 

; åtminslo- 



«»• 



r)»' 



Ig upp 



lue ledan fur mycket lång tid lillhuku hufva förisVuiiMil på 



S 



i«V 



I I 



i M 



( «> ) 

Tahaili, emedan nian icke mci- Iräfllar «.!ct rin«[}vste sjku; 
tlcicller. 1 allmänhet Jiiter den icke f6i>ena sig med Ta- 
Jiailernas .se«li r och caraclrr. JJet kunde man ock med 
skal suj^a om nuMiuiskiJoilVcn , och det är väl säkert, utt 
de voro blott en uj»[)limun;^ af prestcrnn, som genom en 
pa rysvurd jdiigsed sökte förskafla sitt äm])ete större vönl- 
pad af ett lullskrämdt folk. Afven vid likhej^änj,'elser ämlcl 
män;^a religiösa plägseder rum; men med ett harns födel. 
se, älven som med äktenskaps hesef^landc, befattade Keli- 
jjioncn siy icke. Föilde iiJskarituian ett barn ät sin äl- 
skare) sä var ii^lenskapet ulan vidare ceremoni alsluliiili 
pch förblef vanligen oupplöst intill döden. Dock kundi 
iifjla personer lätt skiljas och inga undra föreningar. All-J 
en gift karl hade en fiilla, fann man väl understundoni,^ 
men aldrig att han iiade Iva erkända htistrur pä en gän^'. 
Likväl synas Koniuigarne mången gäng hafva gjort un- 
danlag härifrun. Den sist allidnc romareh hude gift si;-^ 
ined samteliga döttrarna af Konungen pä en iiärgränsamli 
ö, fyra till antalet, pu en gäng, hvilka ännu vid var der- 
"varo höUos i ära säsoin hans enkor. lilott med en had | 
han barn; och dä han mot slutet af sin regering öfvei- 
gick till Christna Religionen, sä ansågs äfveu hon ensaia^ 
sedermera säsom hans egentliga gemäl. 

llegeringsforiuen var pä biigge lialföarm» af Tuhaiti.j 
.som Jivardera hade sin egen Konung, monarkisk, fastättj 
Konungarne vid alla vigliga mal syntes rädfräga en Con-| 
seJl af Jeris, och llegeulerne slodo i stort anseende liosl 
loiket. Ingen, ej en gäng frimtimmer och de fö»nämsttj 
^eris, tordes visa sig inför dem, eller blott lör en af deiitsj 
bröder, med betäckt öfverlif. En ärebetygelse, som bloUJ 
bevisades gudarna, när man gick förbi en Marai, ellcil 
gjorde bön. Likväl blottade sig (|vinnokönet endast lo»' 



rinu;ivstc sp;u 
sig inctl Tu- 
man 0('k ined 
äl siikert, ult 
lom f^'onoin v\\\ 
le större vnid- 
}4anj,'el.ser amK 
tt barns födtl- 
bcfultadc Keli- 
arn ät sin äl- 
!inoni alslulinl 
. Dock kuudi 
urcnin^ar. All j 
luulerstiiiidont, 
'iir pä en f^^äii;;, 
halva f^jort iiii.| 
i hade gilt si' 
;n uärgränsanilt, 
nu vid vär dci- 
^t med en had 
Iregeriuf^ ölVcr 
[ven hon ensam | 

•m» af Tahaiti. 



> ( 83 ) 

de K^ongl. Prin&rssorna. Alla undcrs&tarnc biiro stor käir«- 
lc|i., till sina nionafkor, som hade ])es)nncrliga successions-* 
l];ii;ar alt IVJlj^i. S^ /jiiart Konungen lick en son, geck ko-, 
Inungawåagten uf>(Ci; till dcnnO) och fadern förvaltade re- 
geringen i sunei^ namU) till dess hau blef myndig. ,i, i>i 

r>e sK:-skilda districlen förvaltades genom tillförordna- 

tle nf Jeris-classen, hvllka äfvcn ski]pade »'ättvisan. Denna' 

var hos det godsinta folket ganska mild. Straffen berodde' 

jnerendels af de föroliimpadc och bcstodb i slag. Andra 

straff synas icke hafvQ varit öfliga ibland dem, änsköiit en 

y^nföding fÖrsiikrade^ att tjufvar mången gäng hiingdes i 

ad; men hvilket säkerligen icke är sannt, då sä mänga 

(xempel bevisa, att de pä sin höjd fingo några slag, men 

ifta bicfvo alldeles ostraffade. 



r II!'' 



II iriii 



,.\ 



Inar 



kisk, fasli 



III. i 



llfräga en C 
It anseende I 



Oll- 



lih 



Il de fö'näni^U 



I or en 



af d 



iTilJI 



blotti 



else, som 

Li Marai, ellef 



lic 



t endast lo'' 



De bägge Staterna på TahaVti voro mången gång 

Invecklade i krig med livarandra, mången gäng kämpade 

le ock enskildt eller gemensamt emot utvärtes fiender. 

^ook och hans följeslagare sägo anstalterna till ett krig 

icd grann-ön Eimco, och bivistade en revue, som Ko- 

mngcn O Tu höll öfvcr sin örlogsflotta. Af fartygens 

luiingd och besättning slöt den äldre Forster till öns 

Polkmängd, den han antog till minst i3o,ooo menniskor. 

Vlcn eller iians tanke kunde Tahaiti föda långt flera in- 

levånare, hvarförc han ock trodde, att folkmängden kan 

»ed tiden ännu ansenligt föröka sig. Thy värr funno vi 

alldeles motsatsen, såsom jag i det följande skall omtala. 

I krig vederlade Tahaiternc mången gång sin milda 
caracter och bragte fångarna grymt om lifvei. Men hvar 
)ch en som bivistat en het strid vet att i en sådan öf- 
kerväldigajj ofta äfvcn de godsintaste menniskor af ett 
inseri, som lätt kan hänföra till grymheter, då känslan 

6* 



o 



'Ml 






icke styrt-s af ^vnrnisntsoi'. Endast iiiidcr ett sådant af 
sti-idcn iippviickt vmcri kuiute Taliaiticrne vara grymma; 1 
vid kall l)U»d skidh* de visst ii;ke hafva varit drt. 

Svårare blir det alt frikänna demfi'«n en annan last, 
nemligen stöld, hvartill bAda könen, ringd' oeh förnäma, 
gjort sig skyldiga emot Européerna. De voro så ufvade 
<leri, all, med ull uppmärksamhet oeh allu vidtagna för- 
sigtighctsmull, sällan någon dag gick förbi, då de i«;kc 
stulit nagut. Den unga sköna och IVirnäma Marorai .stal, 
susoui den yngre Forster beriillar, ett par lakan ur 
en OiUceni eajuta, då en gång skeppet stolte på en sten,| 
l^varigenpni allmän förvirring uppstod och hon blef obe- 
märkt. Till och med en Konglig Prinsessa lade sig ij 
hemlighet till några småsaker på skeppt^t. Deras Cliristiie 
lärare hafva bibragt dem begrepp om tjufnads skändlig- % 
het, och det har, som vår erfarenhet betygar, haft väl- | 
görande verkan. 

Att Tahaitiernas seder från ännu en annan sida vord 
ganska anstötliga, får jag icke njjka, ehuru mycket an- 1 
ständigheten än bjuder att hölja öfver d\lika saker, cnic-j 
dm Missionärernas inflytelse äfven i denna punkt varit 
ganska stor. 

Om den blygsel, hvarmed kiirloken lios civiliscradcl 
nationer döljer sina hendigheler, är bloll en följil af de- 
ras sjiils-odling, så får man icke undra, om ett folk, som i 
ännu icke hunnit denna odling, ej känner den och i sin 3 
fördomsfrihet till och med anställer olfentliga högtidlig- 
heter, som vi måste tinna högst oanständiga. 

.. Tahaitiernas råa godsinthet gick så lån.^t, alt de föidil 
sina döttrar, systrar, ja till och med sina hustrur, till i'ii 
välkommen gäst, och mången gång förledde egennydiin 
dem att för jernbitur, glasperlor och dylikt sälja, IiaikI 



( 85 ) 



och förnamn, 



1^1^ sknnklc pHsten. Po qvinnor, spin jckc hade försyn att 
siolfva sulja sin gunst, voro nästan alla af 4eu lägre fojUts- 
clttsscn. Dcreniot fanns i})lan(l de förnämare ett ytterst 
utsviifvande förbund, hvars medlemmar, af båda könen 
kallade sig Ehrioi) alkide sig ägtenskap och af komma , 
droji^o i vild lusta omkring i landet och pa nästgräusande 
öar, och när de fingo ett barn, antingen gingo ur för^ 
^imdct, eller bragte barnet om lifvet. Karlarnc ibland 
dem voro siuntel|igcn krigare och stodo i stort ansce^ide 
hos folket. Man var stolt öfver att vara Ehrioi, emedan 
sjelfv^ Jionung O Tu hörde eller hade hört till detta för- 
|>und., pit hvilket Missiunuairerne lyckligtvis äfven hafva 

gjort ^lut. ,.,..,_. ^,. ..,.,/ :. . ...^ .t-vS-f' Inr • -♦ .,'.;.,'% 
. t Der sådan, tygellöshcl herrskar, der qvinnan anses 
Jn,ifvudsalvligen endast såsom ett föremål lör förnöjelsen^ 
kiui .hon ieke helhr hafva stor aktning, och huru ^täfile- 
Viiw gör oss sälla, är »ler fullkoiiiligen okiindt. • - . r, 
Derlörc voro ock qviiinorna pa Tahaji.ti, änsköut vida 
nicr ansedda, än lios mänga andra folkslag, af mim^ve 
aktning uteslutna frän karlarnaii maltider, och vid ett 
Itcsök , som Konungen med sin familj allade på CpoK$ 
skepp, niäsle till o<;h med, de Kongliga PrinKssorna und- 
fägnas i en särskild eajuta. Ett bnUi, som numera jia- 
,luiliglvis icke heller iiger rum. r ,.,,,'..;!/•. ,,. r jj., , 

Vid uppräknandet af alla Tahailiornas odygder ^ mäslc 

man ämm till slut omuäunia deras kärlek till den rysgjif- 
vaude dryck , som tillvedes af de» endast för deltii ända- 
niid odlade Ava-rptcn. , I)en var ingalunda allmän, U|<>M 
yisatltf dock pä näg^a uttärda geslaller siu skadliga verkan. 
Älven härulinnan hi^fv^ MissionnärernH uträttat något gtnlt, 
llolen fär icke mera odlas och tlryek.en icXe tillreda», 
Thy värr blir del dock till en del erhåll genom inföi^si^hj 



( 86 ) 

i/f YÄm viner och bräntiner; likväl' fiafva vi icke séti nSi " 
^f9^'\i(\rex'\nstA'' '-'' "^ *"'" ^■'•••'- • - .-.i" '''''s 

''""ScAan licin .sVuqtrRillnnnf rif Mfrst <I.^-Mvlinla,' nir- 
^^hHsttia Tahiiilfoiti.i riit blifvit rffims4il!l(t, bocic^i- jni; liisii- 
'i'tlii"åfei' pAmimm sicf 4«ra8 mAnga t?o(!r\ r'4t'ivsknpt.'rV^('l», 
äefVg^enoiin försonhfll', ' trtcd välvilja /oljii dem till ånr^^ 

oÄViafga iustbn^Wi-: ' "' '"-'■ '•' ""•' '•" ••• 

"' I)cssd bcslÄ i dans, musik, theatraliska strider ort» 1 

' ■ "19 

ofdJérfitliga dramatiska förestärfnlngar. Deras mlisilt ' Var J 
ganska enkel. Ett slags flöjt, som !»laslcs ined niisah^ och | 
gaf blotl fyra toner, samt en truhihia af en nrluMkad 
'(rSdstam vorci de éhcTa instriimenter; men den 5tf(fl)an(le 
sången, hvartill orden merendels voro extempnreradc, Hade 
niSgbt 'ångenHmt, 6cK vittnade om deras finh öra. Flickor- 1 
tia (fatisade utmärkt vsil; f()r de gifta qvuinorna' vin* diuis 
Torbiiden och kavWne deltogo icke deri. Den'vdr étti 
slags ballet, och många af dessa dansöser skulle, eflcr 
rtsÄrides omdöme, hafva med li^n möda kunnat blifva;! 
skickliga för vår théater. De Engelska dansarna , och 
ibland' dem den bekanta Hornpipe, lärde de snart ochj 
dansade med mycket behag. 

De strider, som gåfvos till åskildarncs forliiståndé , , 
Voro äfbildningar af de allvarsamma, som förefalla i krig,! 
och den skicklighet, hvarraed ett ig af klubba eller m 
«öt' åf lans parerades eller gehdm en rörelse på kroppei^ 
hS^ndrades att skada, väckte stol* förundran: al L denna 
skicklighet tycktes behöfvas, för att' icke blifva illa såraJ. 
De dramatiska föreställningar'na, i hvilka båda könen läto 
sé sig, voro dels af allvarsamt, dels komiskt innehall. Af 
brist på sprÄkkähncdom har deras beskj*ifning blifvit ofiiil- 
stäridig. Persohcr af högsta rang försmJiv Ide icke Jilt åtaga 
iijg roler i dem. - . . .^ 



( fl? ) 



i icke sett uii 



de snart och I 



1M*mI »Ifss.i olla (xruyailc in»i«Mi, ined latllui att tijl- 
|fn'Jssliilla alla bchol", icko lu'lii.ii;aJc iur(i svi^iil arluU«, 
|i( k»r livckla af bi'k vmnuT, itki- pla^arli; af na^nn ^lasfiinn , 
Moll sillan ant,Mi|»iic af sjuktloin , tillhray;!» Taljaitcrnc, 
|iiiul<r (leu liäili^^a tropiska liinunclii, i Ucias paiadiiiiska 
|iu"g(K'r, gitt njutniufjsvika lif, <k;1i ilct fattades dem, sa- 
[soin en af Cooks fuljeslugarc ultiyckcr si^', inf,'eHtiMg an- 
;iiat än oduilliglu-ten, för att i detta clysiiuu vara gudar - 
tiia lika. x . . . 

Den 12 Mars, en skon, klar morgon, liade vi <l«'n 
Ldädjiii att av. d«*t framför oss, likt i:n liitt molniiiick pa 
d(Mi rrna låorizontn». Allt skönt vi vissto doroni alorkoni 
lö'r vart minne oeh pbantasien ladr sitt tilJ. 70 mil må- 
ste äimii liig^as till rygga, innan vi kunde belriida landet, 
som nu syntes oss likasom tre skilda kullar tillhö'riga tva, 
Uiir.skilda öar. IlÖgsta punkten, 8000 fot öfver bafsytan, 
;ir spetsen af ett berg, som skiljer sig ifrån de öfriga ge- 
nom sin so<'kertopplika form. l*!n svag vind pröfvade vart 
talamod, ocli vi kunde blott långsamt nalkas det sköna 
landet, som småningom fÖr oss ulvieklade sina bibag. 
Den lätta molnfläcken blef allt högre, vidare och niöVka- 
le, och snart urskilde vi de stora, branta, vildt om hvar- 
andra kastade klippmassorna i den högre delen af landet, 
livilka gifv « en ytterst romantisk anblick. Derefter aler- 
fimno vi i u -idens yppiga växt, till och med pä de högsta 
bergspetsarna, Brasilien* natur, och slutligen hänryckte oss 
de ända till stranden uliöpandt* förtjusande dalarna itnd 
sina parker af Brödfrukt-, Co( "s- och Orange-träd, med 
planteringarne af Bananer och de smä inhägnade Jams- 
och Taro-fälten. 

Först i\cn I \ lyckades det o^s att komma till Cuft 
i-'ch.r.'.Sj hvilket Cook jfif detta namn, em<;dnn han der 




■MAGE EVALUATION 
TEST TARGET (MT-3) 





/.Q 



léC^^ 






1.0 



l.l 



1.25 



Ib 

■ 56 



lää 11112.2 



t I4£ 12.0 



lli 



1.8 



U 11.6 



il 




iG 



Hiotpgraphii 

Sdences 

Coipt^ration 




23 WEST MAIN STREET 

WEBSTER, N.Y. 14580 

(716) 872-4503 






( 88 ) 

observerade denna planets gång förbi solen. För den Öf- 
vermattan förtjusande anblick, som detta Cap ger, föV. 
tjente det dock att heta så efter s]f::rva den sköna gudin- 
nan. Det är en ifrån nordligaste delen af ön utskjutande! 
smal, låg, med Gocosträd starkt bevä\t landtunga, soml 
genom sin krökning bildar hamnen Mataraij hvilken väll 
icke är den säkraste, men, igenom Cook ryktbar, sedan ^ 
blifvit af sjöfarande vald framför andra. 

Pfär vi ännu voro ett par mil ifrån Cap Venus j läl 
jag afskjuta en kanon, för att väcka uppmärksamhet pä 
den i förmasten upphissade flaggen , genom hvilken vi gaf- 
vo tillkänna vår önskan att få en lois. Straxt derpä sågo 
vi en Europeisk båt ro till oss, utur densamma uppstci; 
på vårt skepp en karl , som till vår stora förvånad tilltalade 
oss på Ryska, emedan han sett att vår flagg var Rysk.j 
Det var en Engelsman, vid namn Williams, som i början! 
rest såsom matros på handelsfiirtyg, sedan varit i tjenst 
hos Rysk-Amerikanska Compagniet på nordvestra kusten. 
af Amerika, och sluteligen fäst sina bopålar på Tahaiti. 
Han var gift med en inföding, hade redan flera barn, ochj 
som han nu gjorde lots-tjenst i Matarai-vikcn, hade han 
blifvit skickad till oss af dervarande Missionnärer. Dy like 
äfventyrare nedsätta .sig stundom på öarna i Söderhafvet, 
dock sällan till öboernas bästa. Vanligen äro de för ni ' 
och okunniga , för att kunna hafva någon välgörande in- 
flytelse på de infödda, men viil smitta de dem med sina 
laster. Likväl gäller icke detta utan undantag. På Ta- 
haiti funnos några och tjugu sådane naturaliserade Engels- 
män och Amerikanare, ibland hvilka åtminstone några 
böra härifrån frikallas. 

Med lots om bord, styrde vi rakt på yttersta spetsen 
af Cap Venus, på hvilken Tahaitiska Nationalflaggan sva- 



r 



( 89 ) 

linde. Den är röd, med en hvit stjcrna i midten, och 
lärleder sig, såsom mången annan inrättning, ifrån Mis- 
sionnärerna, hvilka icke till titeln, men genom sin inflytel- 
se på sinnena, äro landets egentlige regenter. Vi omseg- 
lade derefter lyckligt det på vestra sidan utanför Mata- 
rai-viken liggande grundet, der Gapitaine Wallis stötte 
^på, och hvilket efter hans skepp blifvit kalladt Delphin. 
lÄndtligen fällde vi ankar, midt emot den på stranden 1ig- 
[gande gården Matawai, 200 famnar ifrån land, på i5 
[famnars djup, i svart lerbotten. '•' u* • "* 

Knappt hade innevåuarne i bugten sett vår fregatt 

bnsegla, förrän stranden hvimladc af nyfikna, som helsade 

)ss med jublande glädjeskri. En mängd Canoter, lastade 

led allahanda lifsmedel , frukter och andra till byteshandel 

Ijenliga saker , sköto skyndsamt ifrån land , och snart var 

vårt skepp omgifvet af stojande Tahaiter. Sedan seglen voro 

fastgjorda, gaf jag dem tillstånd att stiga om bord, hvil- 

LCt i ögonblicket begagnades. Med sina varor på ryggen 

ippklättrade de under skämt och skratt hastigt på däc- 

jket, hvilket de nu förvandlade i en liflig marknad. Skämt 

[och glädje togo ingen ända. Under skratt berömdes va- 

[rorna, under skratt xippgjordes handeln. Snart hade hvar 

[TahaVtier valt sig en Kysk vän , för hvilken han under de 

[ÖminaslP omfamningar nttrvckte sin önskan att få byta 

namn med honom, hvarigonom han äfven utfäste sig, att 

Icmna den nya vännen allt livad denne tilläfventyrs hade 

att önska. Kanske bidrog äfven egennyttan till den ifver, 

hvarmed de nya vänskaps-förbunden afslötos. De kunde 

medföra en bättre afsättning på varorna. Emedlertid 

hade den hastigt fattade vänskapen allt sken af upprigtig- 

[hct och hjertligliet. Inom en timme såg man på däck- 

[intet anuat äu de ömmaste vänner gä omkring parvis, 



■■•# 



( 90 ) 

« 

yriH i iUini. Man skulle knmuil Iro, nit vi rpilmi lindcl 
vaiTt )|j^**,ii fiqra år. Af allt som vi hade att tillbjnda 
Tahaf^teinq, .tycktes klädcspei>>edlai- hafva höafsta viirdct i I 
dera/i ö^(Jn. En som köpt sig cu sadnn, spi;aii;j, onikrin}. 
af glädje lik. en besatt. • yic} detta första besök hade in, | 
tpt .f^ufl^jpi^er, koniuriit .in^d. Äfvcn sederin;era skeddo 
detb^titt gaUvsJta sällan, och alltid uppförde dq sig Iiögst 

sedf^s»^^r,j..|f r,' -' •'.••,•• )!.■ ■ j '■ .'t:; r 

JMär • Sol)i'r^ nalkades hori/onten öfvergafvo våra nya; 
vänner och trosförvandter oss^ och rodde tillbaka i land,- 
hög^t , belåtne med sin hajidel och de undfångna skänker- 
na, ytan s{\ji hafra snattat någonting ifrån oss, änskönt dej 
voro iper äu hundrade .owi bord. Den af mig till Mis- 
sionpären Wilson afsände Oiliceren kom ock nu'tillbaknj 
från land, och medbragte den försäkran från honom, attj 
han viUe med nöje räcka oss hjelpsam hand till uppfyl- 
lande af alla våra behof. Han har redligt hållit ord. 

Följande morgon helsade oss den uppgående solen, I 
vid fullt klav himmel, med ett härligt sken öfver det gent! 
emot hcmne liggande sköna landet. Innan vi ännu sågo 
henne sjclf , skimrade redan hennes sken på bergspetsar- '| 
na, ifrån hvilka det småningom, upplifvande den måiif;- 
faidi^a grönskan, nedsänkte sig i dalarna, till dess dagens i 
drottning sjelf syntes öfver horizonten i hela sitt majestät, 
och äfvcn strandens förunderligt täcka landskap blefvo 
genom .hennes allt förskönande strålar ännu mera) för- 
tjusande. Ur täta skogar af fruktträd, omgifna af smil 
rotfruktplantager, framstucko de af Rambusslänger upp- 
förda, med stora blad betäckta boningar, som hyste den- 
na stora lustgårds lyckliga innevånare; men till vår stora 
förundran herrskadc dödsstillhet öfver allt, och äfvcn se- 
dan solen var Jiögt öfver horizonten sågs ingen menniska 



vi rpclrtii hade 
: att tillbjiidji 
öafsta viirdcl i 
itaug, onikriii;^ 
»esök hade in-» i 
Tiniera skoddt; 
'i dq sig högst 

ifvo våra nya \ 
illhaka i land, | 
iigna skänker- ji 
>ss, änskönt AnM 
i* mig till Mis- 
ck nu 'tillhaka 
In honom, alt 
id till nppfyl- 
brdlit ord. 
)f5^aendc solen, 
öfver det gent 
vi ännu saq(» 
a hergspelsar- 
e den mani;- ^| 
I dess dagens 
sitl majestät,! 
adskap hlefvo 
lu mera] för- 
gifna af smit 
sslänger upp- 
n hyste den- 
till vår stora 
)ch äfven se- 
ren mcnniska 



ill. Den foM^igär si litiia v^i^rfia vänska jién tycktes re- 
län i da^' vara 'alldeles kallnad. Vi voro fnllkomligt fVir- 
»■itne. Äiidtligien erhöllo vi, med • den haten som varit i 
and för att' héhifa lifsmedél, förklaring öfver der^na' he- 
lynnerligä*' tillfällighet. Talmitis itirievånare 'firade -iiiiTi sön- 
ag, ocli' é;hig^>itl«'^*fö*re icke nr' sina hus, der de liggande 
ramstupä tindel* ' högt gråtande läste Bibeln. Öe 'befatta 
iig icke mfd irtig>a sysslor, emecfem den dagc'n,' som dé 
ade, är égnad åt bön. J' i' ' '''■ . '■ ■ • i:-«< :i ' * '■ t 
Efter vår räkning var ä^f löl'dag. DennA skillnad \ 
agar härledei' feig' dérifrån, att de första Missionnärérne 
oro komtaé Vester ifrån öfver Nya Holland, och vi öster 
från öfver Gdp Horn till Tahaiti. • " ' '^ ^ ' ' 

Jag beslöt att fara i land till Herr Wilson för att 
enom honom erhålla ett beqvämt ställe för våra astro- 
omiska observationer. Vi iandstego vid spetsen af Gap 
enus, der skuggan af en tät palmlund genast log oss i 
^kygd mot de brännande solstrålarna; Ingen menniska, 
lej en gång en hund, mötte osS på stranden, allt var stilla 
iDmkring oss. Sjelfva foglarne tycktes här fira söndagen 
ed sin tystnad, så framt det icke var för varmt för 
em alt sjunga. Blott en liten bäck, som behagligt sling- 
ade; sig fram mellan blommande växter, tog sig frihet 
tt blanda sitt sorl i Tahaiternas andakt. På en smal 
[trampad stig gick jag långsamt vidare, i skygd af palmer 
och sedan i skuggan af Apelsin-, Citron- och Banan-träd. 
Begärligt insög jag de på skeppet så länge saknade väl- 
lukterna, och gladde mig åt den yppiga naturen, hvilken 
likväl öfverträfifas af Brasiliens, genom växternas mångfald 
äfven som genom dess Colibris och fjärilar. De Tahaitiska 
Christnas höglästa böner Ijödo emot mig, när jag nalkaJv. 
deras boningar. AlU dörrar voro tillshitna, och till och 



' : ' é- 



m 



ii- 



%y 



i 9» ) 

med barnen fingo icke njuta den vackra morgonen. IVfis. 
sionnärcns lilla täcka, på Europeiskt vis byggda hus Llelj 
mig snart synligt. Det stod på en fri plats, omgifvct 
en med allaliandn Europeiska hushallsväxter uppfylld köksj 
trägård. Herr Wilson bad mig vara hjertligt välkomnicnl 
i sin enkla ) men snygga boning, samt presenterade m 
mig sin fru, likaledes Engelska, sina barn pqh ännu tvun-| 
ne Engelsmän, Herrarna Bennet och Tyrman^ hvilka iiöiaj 
till Londonska Missions-Sällskapet, hade iör tre år sccIubI 
lemnat London, och såsom JS,eyidenter rep^e omkring 
alla deras i Söderhafvet beiint%a Mi^sioQs-imuttningar. 

• Öfver-Missionniircn, pä Tahaiti, under .hvilk«jp, de an-a 
dra lyda, heter Nött, och vistas i Konungens ,resideiisj 
Han, nu en man till åren, har lärt sig Tahaitiska spiåkeJ 
fullkomligt, och var den första, som skref det. Huii hai' 
<)fversatt Bibeln, en J*salm- och Bönbok) samt' skrifvit ohj 
Grammatik», som utkoitunit under titel:. Grara^ii£W'.of tlieÉ 
Tahitian Dialect of thc Polyiiesian Lang^agQ, Taliilii 
printed at the Mission press, Burdcrrs ppint i8a3, clla ^g 
åtminstone haft mycken del i dessa avbeteö. Han började i 
äfven att, under visa Tahaiterpa'.i läsa och skrilVa,. hvilkdi 
är tämligen altniäut ibland dc'»- ^'•m bcVdagai', att jafl 
icke fick lära känna Herr Nött , utan derföre måste 1j( ■ 
dömma endast Missionnären, icke incnniskan» jHaa slår ii 
ganska slort anseende. Wilson, äfvenl«ides ep nian lill| 
åren, som bott öfver 20, år på Tahaili, är ; af; lägve häi-p 
komst, evt Matros, som lagt sig på Theologien och stu- 
derar den med stor ifver.- F6V öfrigt én from, behaglig; 
och redlig man. Nött och Wilson iuberäknade, farnas pai 
Tahaiti sex Missionuärer, ocli på alla öfriga ^ällskmis- 
öarna tillsammans bara fyra. Hvur och cU bcsUter ett ! 
styckv' jord, soiu, odladt ixi' infödiugarna , .ger honom öl- 



,-,.-..-.- g? ^. 



( 95 ) 

'vflodigt "Uppehälle , och erliållcr dessutom 5ö Pund Stcr- 
Lf om året af Londonska Missions-Sällskapet. Detla 
lade ock för kort tid sedan skickat Missionnärcr till Ton- 
Ihtalm, en af Vänskaps-öarna , och till den äf Krusenstein 
Ipptäckta ön Nukakieva. Derjemte bildas Missionnärer af 
|elfva Tahaiterna, hvilka skickas omkring till öarna iden 
irliga Archipelagen , för att äfven der sprida Christendo- 
len. Hos oss måste en sorgfällig uppfostran och ett (li- 
jgt studerande i skolor och vid universitet hafva föregått, 
någon vill Llifva skicklig till religionslärare. London- 
Ika Missions-Sällskapet niijer sig med mindre. En half- 
nlde, af en matros förryckt genom några Dogmer, anser 
let fullkomligt tjenlig dertill. 

Det blef nu tid att rå i Kyrkan, och Wilson tillbjöd 
lig att bivista Gudstjensten, hv'lket jag med nöje emottog; 
tfrän hans hus till Kyrkan går en vacker, bred, stcnlagd 
knorrat väg, med djupa grafvar å ömse sidor, planterad 
led Cocospalmer och de höga skuggrika Brödfruktträden» 
'^i tillbragte ungefär tio minuter på vägen, innan vi hiin- 
^10 till Kyrkan, en vacker byggnad, omkring 20 famnar 
lång och 10 bred, byggd af korsverk, efter klimatets 
Ifordran, mycket öppet för väderväxling genom många 
jstora fönster utan glas, hvilka man här icke behöfver för 
att skydda sig emot fult väder, utanpå rappad och hvit- 
I limmad, hvilket sticker mycket täckt af mot det gröna. 
Taket konstigt sanimanflätadt af en vassaktig växt och 
läckt med ofantliga blad, ger skygd emot de starkaste 
regnskurar. Torn och klockor finnas icke, men kyrko- 
gården med sina svarta träkors försätter sinnet i en hög- 
tidlig stämning. Kyrkans inre bildar en stor sal, hvars 
väggar likaledes äro ljusa och vackra. En mängd bänkar 
i långa rader äro sä ställda, att de som sitta på dem 



\. 



( 94 ) 



kunna beqväuit se predikstolen som stur i inidtcn. Niiv 
vi stego in, var Kyrkan r-cdan fuUpackad, af folk, Kar- 
larne sut,lo på den ftna ;S,idan ocli iVuntinjmiprna pä den 
andra. Nästan alla hadq psalmböcker liggande framför 
sig. Den största stillhet herrskade. Bredvid predikstolen, 
i hvilkcn Wilson uppsteg, stod en bänk för Herrarna 
Bennet och Tyrman, på hvilken jag satte mig, jemte dem. 
Ehnru högtidligt andäktiga dessa samlingar än äro, skall 
man dock förlåta, om en Europa, som första gängen scv 
Taliaitcrna i sin helgdagsstät, har svårt för att hålla sig 
ifrån, alt skratta. • - 

Det är redan anmärkt, hvilket högt värde våra klä- 
despersedlar hafva för dem. De yfvas mera öfver att 
äga sädana, än våra Damer öfver sina brillanter och Per- 
siska shawlar, eller våra Herrar öfver st jernor Qch ordens- 
band. Som de icke hafva något begrepp om våra moder, 
så kommer snitten aldrig i betraktande. Äfvcn åljder och 
slitning förringa värdet blott föga. JE.n uppsluppen söra 
eller ett hål skämma icke elegancen. Alla dessa klädes- 
persedlar äro uppköpta pä skräpmarknader af skeppare, 
som besöka Tahaiti, och sålda här, der det icke finnes 
någon skräddare, med ofantlig vinst. Som en fullständig 
klädning skulle vara ganska dyr, sä ätnöjer jnan sig med 
någon del dcraf. Detta har modet i Tahaiti helgat. Den 
som paraderar med en frack eller Engelsk soldatuniform, 
är för öfrigt, ända till Tapagördeln, alldeles naken, och 
den som har mägtat fä sig pantalonger eller en väst, tror 
sig likaledes hafva gjort nog för sin garderob. Några bära 
blott en skjorta, andra svettas under en tjock klädeskappa, 
som uti ett llyskt imbad, men äro för fåfänga att lägg^a 
bort den. Strumpor och stöflor eller skor ser nian allde- 
Les icke. Putslustigast att påse äro likväl Herrarne i frac- 
kar, som merendels äro för korta eller för trånga åt dem. 



'^'i 



VOJ 

ell( 

me 

lak 

na 

af: 

moi 

af 

bet 

ned 
för 



ocl 
för 
läs 
tvä 
vai 
tys 
vic 
af 
Ih 



^idtcn. Nai 
folk, Kar. 
;rna pil d(;u 
ide framför 
uedikstolei^j 
Sr Herravna 
, jcinto dem. 
in äro, skall 
i gången sev 
itt hulla sig 

le våra kla- 
ra cifver att 
tei* och Per- 
' Qch ordens- 
våra moder, 
!n åljder och 
isluppen söm 
dessa klädes- 
af skeppare, 
icke finnes 
fullständig 
an sig med 
lelgat. Den 
|datuniform, 
naken, och 
jn väst , tror 
Nugra bära 
llädcskappa, 
,'a att lägg^a 
man all de- 
larne i frac- 



( 9^ ) 

Många unna knappt iöra armarna, utan ncidghs liålla 
dem utsträckta som ett par q värn vingar, hvarjemtc icke 
sällan en anaboge genom e-n iippsliippcii 8Öm titlar nyfiket 
ut i verldcn^ / m::m. f' > . i ' ' ■■; - ' ;*'i •*'•'■-• 'i- •'-' 

Man föreställe sig en sådan, efter dessr begrepp gan- 
ska anstiindigt klädd, församling, och tillika, för att full- 
komna del coiniska af intrycket, de IiögtidHgt allvarsam- 
ma ansigtena, och man skall finna att jag, placerad midt 
emot den, omöjligt kunde vara andäktig. 

Icke alldeles så löjligt, men ändå rätt besynnerligt, 
voro fruntimmerna klädda. De hade på sig korta h\ita 
eller randiga mansskjortor, som icke skylde knäna, några 
med breda krås i bröstet , eller hade de omsvept sig med 
lukan. De kala af klippta hufvudena, ett af Missionnärer- 
na infördt bruk, pryddes af små Europeiska halmhattar, 
af smaklös, underlig form, fullsatta med band och l)lom- 
mor, hvilka äfven i Tahaiti eftergöras. Högsta prydnaden 
af toiletten utgjorde en brokig bomulls-duk, som tillika 
betecknade ägarinnans stora välmåga. 

Då Wilson kom upp på predikstolen, lutade han sig 
ned, satte den uppslagna Bibeln för ansigtet och bad tyst 
för sig sjclf, hvilket hela Församlingen strax gjorde efter, 
nyttjande psalmboken i stället för Bibel. Härpå uppslogs 
och afsjöngs den utsedda psalmen. En illa lärd choral 
förderfvades ännu mer af falska röster. Efter slutad sång 
|'| läste "Wilson några capitel ur Bibeln, hvarunder man föll 
i| tvänne gånger på knä. Största delen af åhörarne tycktes 
1 1 vara ganska uppmärksam och det rådde en berömvärd 
tystnad, hvilken blott åtskilliga gånger, och i synnerhet 
vid knäfallandet, afbrÖts genom hviskningar och sqvaller 
af några unga flickor som sutto bakom mig, hvarföi-C 
Ucrrajne Benuct och Tyiman ofta kastade stralfaude blic- 



«. 



liga åt dcin. 



■■=5- A- 



( 96 ) 

kar ditut. Änskönt en sudan blick alltid tiulTadc som en 
blixt och förstclade, så upplifvadc dock ungdoraskiaftcn 
snart åter de af skrtick förlamade lederna. Hviskandct 
och sqvallrandet började pa uytt, och den hvita främlingen 
bekikades, liksom man icke vore obenägen att göra hans r, 
närmare bekantskap. Sedan Wilson slutat sin läsning, 'f 
söngs åter en psalm och dermed var gudstjensten slutad, 
Gruppvis vandrade nu församlingen genom den sköna 
breda alle'en, med psalmboken under armen, högst sjelf- 
förnöjd hem , hvarvid deras costumo bief först ri^li,i;f, , 
frappant. Emedlertid hade all lust att skratta förgått hos 
mig. Jag hade nu deltagit i en stor sammankomst af 
dessa nya, gudfnikliga, sä kallade Cinistna Tahaitcr. 
Jag jemförde dem med deras af äldre resebcskrifvare skil- 
drade förfäder. Detta förde mig på betraktelser, hvilka 
blefvo så mycket mindre hugnande, ju mer jag blef be- 
kant med Tahaitis nyaste historia. 

Efter flera misslyckade omvändelseförsök ifrån är 1797^! 
lyckades det ändtligen Engelska Missionnärer att bland i 
Tahaiterna bana väg för hvad de kallade Gliristondoiu, * 
och att vinna sjelfva Konung Tajo, som då regerade i ro | 
och fred öfver bägge halföarna, för deras lära. Men der- 
igenom kastades eldgnistan i en kruttunna, som gjorde ett 
förskräckligt utJhott. Den nya Religionen blef med våld 
införd. Alla Marais blefvo på Koniuigens befallning plöts- 
ligen förstörde, likasom allt annat, som på något salt 
kunde påminna om de dittils dyrkade gudoraligheterna. 
Hvar och en, som icke ville strax tro pä dtii u\» läran, 
blef dödad. Med omvändelse-ifvern hade ett tigcr-rascri 
bemägtigat sig de förr så stilla och milda sinnena. Blod- 
strömmar flöto. Hela folkstammar utrotades. Många gingo 
-;.'r , ,- ;. •/..: . :. ; . ' ..^- . i^Mfva 



( 07 ) 









Ghristoiidoin 



sjclfva döden modigt till möte, och valde den hellre än 
att förkasta sin fordnn tro. NAgn» fri tindgingo den, der- 
JTenom att de flyktade till de höga, ohehodda herden, der 
de iinnii, sina gamla gudar trogne, lefva skilde frän den 
öfriga verlden. ' ' ' '" j . ' . 

Med fanatismen förenade sig, vVsom alltid, henfsk- 
lystnad. Konung Tnjo, icke nöjd att i öfverlefvorna af 
silt folk se idel anhängare af den nya Religionen, drojjf ^' 
ut pä eröfring, för att införa den äfven på de öfriga 
Siillskaps-öarna. Detta hade ock lyckats honom med dx- 
flesta , men då uppträdde den unge hjeiten Pomareh, 
Konung på den lilla ön Tabua, emot honom. Hvad som 
fattades denne i harsmagt, ersatte hans utomordentliga 
tapperhet och hans öfverlagsonhet i krigskonst. Sålunda 
eröfrade han den ena ön efter den andra ifrån Konung 
Tajo och slutcligen sjcifva Tahaiti, tog honom till fånga 
och offrade honom ät hans mördade oskyldiga religions- 
förvandters skuggor. Sedan underkufvade hon alla andra 
ditintils sjelfständiga Sällskaps-öar, och log, såsom hela 
Archipelagens beheri'skare , sitt residens i Tahaiti. De 
underkufvade Konungarna lät hnn sjelfva styi-a sina Öar 
luider hans öfvervälde och ålade dem €n årlig skatt af 
svin och frukter. Föv att ännu mer befästa sin rearing 
genom slägtförhållandcn, förmälle han sig med dottren 
af den hiägtigaste Underkonungen, de» i Ulietea, och 
efter gammal plägscd blefvo de tr^ öfriga systrarna, jemte 
henne, hans gemåler. ''-'^xt ?i •,••:•.. )/i r.. 3 i . •■*]".•.'. 

Nu herrskade åter lugnet på Takiili och öfver hela 
Archipelagen. Pomareh var en vis och mild regent. Han 
lät sina nya undersålares tro vara oanfaktad, fastän Itan 
ioke bekände sig till de^^ Missionnärerne , inskränkte till 



. 4 



■j.-ii. 



r.J. ■ 






:^f 



('98 ) 



Jjlott öfvortnlnndc, iörstodo dock att bcluMia folket vid <lerad 
liira, så att de till bergen flyktade foitforo att lefva alJ 
söndrande hellre än att ibland sina landsmän vara Icirenial 
för hat och förakt. Ändtligen lät också Pomnreh med 
hela sin familj, på Missionnärcn Nötts intalan, döpa sig, 
och dog som Christen i sina bästa år, geuom följderna af I 
on)åttligt njutna starka drycker, som han erhållit frun sm\ 
^ nya trosför vand ter» skepp. 

: Han hade fått en oö*fvervinnelig passion för dessa I 
drycker, fastän han insåg deras skadliga följder, och ofta 
i sitt druckna tillstånd utropade han: O Konung, i dag 
skulle dina feta svin kunna regera bättre än du! 

De?ma svaghet öfvervägdes emedlertid så mycket af 
hans f;oda egenskaper, hans tillförene ådagalagda tapper- 
Ixet^ hans städse öfvade rättvisa, mildhet och frikostighet, 
att han anda till sin död åtnjöt allmän aktning och kärlek 
af sina undersåtare, hvilka ännu under vår dervaro, när» 
två år senare, klagade högeligen öf ver sin förlust, änskönt 
hap varit en oinskränkt Monark och de nu, genom Mis- 
sionnärernas inflytelse, hade fått en efter den Engelska 
bildad eller eilerapad constitution. 

Missionnärerne hafva nemligen begagnat sig af Poma- 

• ^ve,h*s sons minderårighet (under vår lid ett barn om fyra 

:år., som, under namn af Pomareh den andra, är Konung, 

{för att cjfvertala Tahaiterna att antaga denna af dem 

hopsmidda constitution. Af den allmänna sorgen öfver 

den oinskränkta Konungens bortgång hade man just icke 

;anjl(edning att sluta, att den spridt någon ny sällhet Öfver 

lön. Men så stor är Missionnärernas magt öfver sinnena, 

att allt hvad de vilja , blir af folket verkstäldt. 

Efter denna constitution är Tahaiti nu indeladt i 19 
district, och den närgränsaude ön Eimeo, som icke har 



4^: 



■ .jj*?,3j-.i!. 



^ A. 



( 99 ) 

nSgon sfirskild Untleikomin},', i 8. Hvart Bislrict har sin 
Sliilhiilluie ocli sin Donuuo. Den förra tillsattes af P.u'- 
laujenlet och den sednare valjes af fuiket. Bagges enibels- 
förvallning räcker blott ett år, men kan fn'rlängas för de 
puföljande, ora man är nöjd med dem. Deras syssla är 
att bibehålla ordning och slita små tvister. Vigtiga snVer 
måste hänvisas till Parlamentet, som består af Deputerade 
från alla districten och har den lagstiftande , likasom Ko- 
nungen den verkställande magten. 

Då Tahaiterne äro vande vid en blind vördnad för 
Missionnärerna och, så vidt möjligt är, vid alla företag 
inhemtu deras råd, hvaraf de låta bestämma sig, så ser 
man, att svårligen någon kan blifva eller ännu mycket 
mindre förblifva Parlamentsledamot, Ståthållare eller Do- 
mare, som ådragit sig d(;ras misshag, samt alt de genom 
Constitulionen fullkomnat sitt välde, såsom Frcster och 
Regenter. 

Äfven vid valet af förmyndare för den unga Konun- 
igen, som förer regeringen i sitt namn, har Missionnärer- 
jnas sluga politik visat sig. Det har fallit pä Underko- 
inungen på ön Balabola, hvilken väl utmärker sig genom 
sin jätidlika längd af 7 fot, äfvensom genom en alldeles 
[ofantlig fetma, som knappast tillåter honom att röra sig 
ur stället, men ingalunda genom själsförmögenheter. Na- 
turligtvis skall detta köttberg, som man pä något afstånd 
snarare kan taga för ett obekant djur, än en menniska, 
finna det ganska beqvämt, att endast vara Missionnärernns 
språkrör. Men på det att deras välde skall vara säkert 
äfven för framtiden, är den unga Konungens uppfostran 
[helt och hållet öfverlcmnad åt Herr Nött, som väl icke 
j lär uraktlåta att ifrån barndomen vänja honom vid tillbör- 
llig lydnad. . ^ ' ^ 



# 



% 



^^ 



-^(. 



c 100 ) 

Den egentliga Gonstitutionsacten tar ännu icke utkom- 
men. Missionuiiiernc arbetade ännu på den, på förhand 
öfvertygade, att allt hvad de funno för godt att insätta 
deruti, skulle blifva ulan motsägelse antaget. Förmodli- 
gen. utkommer den efter vederbörlig fullbordan ifrån de- 
ras, tryckeri, och det skulle vara interessant, om någon | 
resande framdeles meddelade den i öfversättning. 
I - Ehuru fast Missionnärernns välde än var grundadt, för- 
mörkade dock ett litet moln deras politiska firmamcnt. 
Det fanns ännu en son till den öfvervunna Konungen Tajo, 
hvilken tycktes icke vara alldeles utan anhängare. Lycka- 
des det honom att bemägtiga sig regeringen, så kunde 
han tilläfvcntyrs låta Missioiniärerna umgälla, att de ute- 
slutit honom dcrifrån. Derförc beslöts, att befästa den 
unga Pomarehs regering genom hans högtidliga kröning, 
och för att förstärka hans anhang, blefvo alla underko-|« 
nungarne i Archipelagcn dertill inbudne. 

:: i Denna stora ceremonie, livar till anstalterna redan län 
ge varit färdiga, skulle nu snart försiggå och redan voro 
nästan alla underkonungarne ankomne till Tahaiti med 
talrik suit. Ibland dessa befann sig den unga konungens 
farfader, den mägtiga Regenten på TJlietea, som hade föil 
uicd sig ett par hundrade till en del med skjutgevär be* 
väpnade krigare. 

< Gerna hade vi fievistat denna första kröning af en 
konung på Sällskapsöarna; men vår tid medgaf det icke, 
och så lät jag Herr Tyrman , som hade anordnat allt hvad 
ceremonien beträffade, gifva mig en beskrifning derpn, 
den jag i utdrag här meddelar. . 

~i\ iSamtelige Underkonungarne, Prinsar, Parlamciitslc- 
damötcr och andra höga ämbetsmän sambas hos Drotlnin- 
gen. Dcrifrån beger prjcessionen sig efter rang och vär-l 






< loi ) ' ; ' 

digliel, ined den unga Konungen och Missionitm^na i 
spetsen, till en öppen plats, i hvars midt står en af sten 
Imggen tliron, pu hviiken den lilla Pomareh uppsattes. 
Prov ::ssionen formerar en ring omkring throncn , och Tyr- 
jnan haller ett tal. När det är slutat påsätter han konun- 
gen en krona, som han medfört ifrån England och som 
till formen liknar den Engelska. Härpå ger han honom 
Bibeln i hand och säger: delta är den lag, som du under 
din regering skall följa. Nu nedstiger Konungen från 
thronen och processionen går i sammai(xil'dning soni förut 
till kyrkan, der, efter hållen gudstjcnsl, smörjeisen för- 
rättas. Dermed är högtidligheten förbi, och en måltid 
slutar festen. ,.,...,... : • 

Märkvärdigt ar, att icke Conslitutionsacten, utan Bi- 
beln, Öfrerlemnas åt konungen till rättesnöre för hans re- 
gering. Skulle icke en slug reservation ligga deruti? Om 
Constitutionen tilläfvenlyrs icke hade åsyftad verkan, alt 
de lydige Tahaiterne, mera dristiga och mognade genom 
den, skulle försöka alt undandraga sig ledbanden , så kunde 
]Vk>tts elev, af ingenting bunden vid den, med all rätt åter 
kasta den öfver ända, och bringa de upproriska tillbaka 
under Missionnärernas lydnad. Han kunde dervid ändå all- 
tid förfara samvetsgrannt efter det honom gifna rättesnö- 
ret, särdeles så som det skulle blifva förklarat för honom. 
Huru denna kröningshögtidlighcl aflupit, om Ta jos son 
dervid förblifvit stilla , om han delat öde med många olyck- 
liga pretendenter i Europa, eller om gnistan till ett in- 
hemskt krig, som kan gifva Tahaiti äter en annan ge- 
stalt, ännu glödgar under askan, dcrom måste vi förvän- 
ta underrättelse af sådane som efter oss besökt denna in- 
leressanta ö. 



?o^34n 



> * 



( «o2 ) 



; , Religion och Statsförfattning kunna hastigt upplyfta 
ett folk ifrån det råaste tillstund till allt högre grad af 
bildning, men kunna ock hälla dera, såsom Turkarne, i 
ett fortfarande barbari. Huru liafva nu dessa mägtiga 
krafter verkat på Tahaiterna? Huru skulle de hafva kun- 
nat verka? 

„,u Den sanna, ägta Ghristendomen och en liberal rege- 
ring skulle hafva snart stuUt detta, med sä lyckliga anlag 
till hvai'je sainhällsdjgd bcgåfvade folk i bredd med de 
mest hyfsade natåouier. Under deras välsignelserika infly- 
telse skulle konster och vetenskaper snart blifvit inhem- 
ska, och ägta upplysning, begreppen om det evigt sanna, 
fi[oda och sköna, skulle hafva redt sinnena, förfinat ocli 
förädlat sederna. Europa skulle inom korrt tid hafva be- 
undrat och kanske afunnats Tahaiti. 

Men Missionnärernas lära är icke den sanna Ghristen- 
domen, änskönt den innefattar dess, till en del missför- 
stådda, dogmer. En Religion, som behöfde våld för att 
införas, kan redan derföre icke vara ägta christen. En 
Religion, som förbjuder hvarje oskyldig glädje, som i ett 
nästan oafbrutet upprepande af föreskrifna bÖner dödar 
andan och förlamar hvarje kraft, misskänner Christendo- 
mens gudomliga stiftare, mcnniskoslägtcts milda vän. Så- 
lunda hafva Missionnärernas på T^ahaiti falska Chrislendoin 
väl åstadkommit något godt, men mycket mera ondt. Den 
har förstört den oförnuftiga afgudatjensten ocli den hed- 
niska vidskepelsen, men satte en ny irrlära i stället. Don 
liar mycket hämmat stöld ooh okyskhet, men deremnt 
infört hyckleri och lismeri, äfvensom hat och förakt för 
alla som hafva en annan tro, hvilka känslor förut voro 
främmande för Tahaiternas öppna och välvilliga caracicr. 
Den har afskatlat meunisko-oUer, men deremot h»i'va ouud- 






ii k^f.r 



i < 



( 105 ) 



liberal rege- 
[yckliga anlag 
redd ined de 
:lserika infly- 
)lifvit inhcm- 
t evigt sanna, 

förfinat och 
tid hafva bc- 

inna Christen- 
del missför- 
våld för att 
Christen. En 
je, som i ett 
böner dödar 
' Christen dö- 
da vän. Sa- 
Christendoin 
a ondt. Den 
ch den hed- 
stället. Den 
en dereniot 
förakt för 
förut voro 
ga caracicr. 
h»fvu oänd- 



ligt mänga flera menniskor blifvit offrade åt Chvislendo- 
men, au någonsin åt de hedniska gudarna. 

Den äldre Forsler skattade, såsom redan är nämndt, 
Tahaitis folkmängd till minst i3oooo menniskor. Ville 
man ock antaga, att han missräknat sig på 5oooo, så åter- 
stå dock 80000; och då folkmängden nu icke stiger öfver 
8000, så har den således sammansmält minst ^. De äi 
Européerna och Amerikanarne införda starka drycker och 
de sjukdomar, med hvilka de smittat, hafva visserligen- 
kunnat mycket öka dödligheten j men en mängd Öar i Sö- 
derhafvet blifva besökte af dem, utan att man märkt nå- 
gon minskning i deras folkmängd. Att koppor eller pest 
rasat, vet man icke. Det är således Missionnär-Religionens, 
blodiga införande , som här haft de mest förhärjande sjiik- 
domåi-s följder. Jag tror gerna, att det fromma folket 
sjelft förskräcktes öfver följderna af sin omvändelse-ifver; 
men de hafva dock tröstat sig fullkomligt och fortfara att 
med största stränghet vaka öfver upprätthållandet af alla 
föreskrifter i deras lära. Derföre har ock den glada lifs- 
kriften och den tillfÖrene beundransvärda näringsfliten 
nästan alldeles förgåtts hos den lilla återstoden af det mör- 
dade folket , genom det myckna bedjandet och det onyttiga 
grubblande på ämnen , hvilka lärarena lika litet förstå som 
lärjungarne. Knappt förfärdiga de nuvarande Tahaiterne 
ännu något af det papperlika tyget, fläta några mattor, 
och odla några få rötter. De förlita sig på den öfverallt 
vildtväxande brödfrukten , som för deras ringa antal finnes 
i öfverflöd. Deras fartyg, som väckte Européernas häp- 
nad, äro försvunna. De timra ännu blott små canoter, 
med hvilka de fiska på korallbankarna omkring deras ö, 
och med dessa, äfvensom med några inköpta Europeiska 
och Amerikanska båtar, göra de äfven sjna längre resor 



^*' 



( M ) 

till de öfriga öni^nn. liikaledcs äro de otillgänglige för 
hyfsade nationei's industric, så mycket de än förstå att 
värdeva många dess aUter. Förgälves erbjuda dera faret 
och bomullsbusken, som der trifvas mycket väl, ämnen till 
spånadcr. På Xahaiti går ännu icke nAgon spinnråck, och 
ingen väfstol ger dem tyg till kläder, hvilka de hellre kö- 
pa af iitländningar för ägta perlor och allt, det mynt de 
äga. En af våra matroser fick fem piasti'ur för en gam- 
mal skjorta. Man har äfvcn fört hästar och boskap till 
dem, men de kunna icke med dem, hvarföre de allesam- 
mans kommit i de biand dem boende främlingars ägo, men 
äfven hos dessa blifvit så sällsynta, att det begärdes leo 
plaster för en oxe, som vi ville köpa till skeppets provi- 
antering. Endast Drottningen hade ett par hästar, men 
nyttjade dem icke. Ännu fanns på hela Tahaiti ej en 
gång en smed, ehuru nödvändig den var, för att åtmin- 
stone laga de jern-redskap , »om lähgst för detta utträngt 
de äldre af sten. Besynnerligt är det, att äfven bosatta 
ii'ämlingar icke idka något slags handtverk. Kunna Mis- 
sionnärerne haf va någonting deremol? Säkert är, att do äf- 
ven imponera mycket på dem. Eraedlertid ärnade likväl 
en Amerikanare anlägga ett sockerkokeri på Tahaiti, och 
lofvade sig god vinst deraf. 

Genom Missionnärernas stränga föVbud , är flöjten, som 
förr kallades till lust och slädjc, längesedan förstummad. 
Ingen annan sång 0r ljuda, än den i kyrkan. Ingen 
dans, intet fäktarespel, ingen dramatisk representation 
får mera äga rum. Hvarje nöje för folket, hvilket na- 
turen tyckes hafva ämnat till den gladaste njutning af 
lifvct, är förbytt till synd, som J)lir strängt bestr»lTad. 
X>å en gång en af våra vänner lick en skänk och blcf 
deröfver så glad, att hati började sjunga, bådo strax hans 



rv* 



■'^ 



( io5 ) 

förskräckte kamrater honom besinna liuru det skulle gä 
med honom, om Missionnären hörde det. ' 

En hvar ser klart, alt de urartade Tahaitcrne icke 
mor kunna förefalla så älskansvärda, som deras förfiidcr 
förefallit äldre rescbcskrifvare. Till och med pä deras 
kropps-bildning måste Religionen hafva haft inflytelse. 
De stora Jeris, som indela sin tid blott i bedja, iita och 
sofva, äro alla, karlar och fruntimmer, äfven i ungdoms- 
åren, nästan utan undantag, mycket tjocka. Det sämre 
mindre folket, som dock, jemte Jeris göromål måste för- 
rätta andra arbeten, ser väl äfven välfödt ut, men dock 
icke så gödt, hvarföre man ock nu ibland dem träffar 
långt oftare en skön kroppsbyggnad, än ibland de förra. 
Jeris äro dessutom underkastade en svår sjukdom , som man , 
icke så sällan träffar ibland dem, o<h som synes hafva 
sin grund i för mycken föda och för liten rörelse. Föt- 
terna på dem svälla nemligen sä starkt ända upp emot knät, 
att all form af fotblad och vada försvinner, och de fram- 
skrida på tjocka cylindrar, under hvilka tårna bara helt 
litet sticka fram, likasom på elephant-tassar. För denna 
likhets skull hafva Européerna gifvit sjukdomen namn af 
elephantism. För öfrigt tyckas patienterne icke bry sig 
stort om den, eller känna någon smärta deraf. 

Karlarne af båda klasserna raka skägget af sig och 
båda könen af klippa håret helt kort, så att man ser sjclfva 
huden, hvilket just icke klär och ger deras binina ansigtcn 
någonting aplikt. Som emedlertid detta bruk utvisar att de 
äro christna, medan deras till bergen flyktade icke christ- 
na , landsmän hafva behållit sitt långa hår , så äro till och 
ined de unga fruntimmerua stolta öfver denna vanställ- 
ning. .-.',. , .•; ',:,...' ,, ,; :.. ; ,». . ., , 



^£ 



% ' 



.A^ 



«*■••' 



i 



( loG ) 



i, All föfiinga äv synd, oCh qU sorgfiillighet om krop- 
pen iir iiiriinf,^». Dovföic akla de tjocka skunheterna af 
Jciisciasscn sig icke mera lör de brännande solstrålarna, 
utan äro lika bruna, som de andra. Alla gracer hafva 
vändt dem ryggen till. Det förtrollande smfdöjet är för- 
svunnet. Deremot känner man lukten af den härska co- 
cosoljan, hvarmed de smörja sig, redan på flera stegs af- 
ständ. Med fä ord, antingen var den teckning, som de 
äldre resande gifvit af dem mycket smickrad, eller äro 
de fullkomligt urartade. Jag har sett bara en enda vac- 
ker flicka på Tahaiti, den unga konungens syster, fjorton 
år gammal, och redan förlofvad med sin morbror, prin- 
sen af Ulietea, Karlarnas figurer och ansigten hafva all- 
männeligen företräde för qvinnornas. 

Bruket att tatuera sig hafva Missionnärerna afven af- 
skafFat , och derigeuom åtminstone befriat Tahaiterna från 
en onyttig plåga. Man finner blott personer af medelål- 
dern och derutöfver tatuerade; men unga alldeles icke 
mer. De första Européer, som besökte denna ö, beskrif- 
va de teckningar som intogo isynnerhet den nedre delen 
af kroppen och armarna, såsom regellösa, räta, krokiga 
och uddade linier, halfmånar och bilder af foglar. Efter 
närmare bekantskap med Européerna förändrades modet, 
och i stället för de äldre teckningarna kommo Europe- 
iska djur, verktyg, och till och med på det noggrannaste 
utförda sextanter och compasser. Pantalonger funno städ- 
se synnerligt bifall, och den som icke kunde skaffa sig 
andra lät åtminstone etsa sådana på benen, såsom man 
ännu ser ofta. ^" '• ' ,- ■■■-■-'■■ • 

Gerna hade vi anställt en jemfprelse melan de så kal- 
lade christna Tätiaitern» och de hedniska bergsboarna ; 
men det medförde fÖr stor tidspillan, att uppsöka dera i 



\ \ ,tl 



( 107 ) 

• 

deras smygvrår, ur hvllka de framkrypa hlolt om nätter- 
na, för att bestjäla dalarnas innevånare, ibland hvilku de 
icke våga visa sig om dagarna. . » 

Om nu Missionnär-Religionen spridt Jivarken sann 
bildning eller sällhet ibland Tahaiterna, sa bur man lika 
så litet vänta det af deras constilution, Iivilken tyckes va- 
ra helt och hållet beräknad derpå, att hårdare tilldraga 
de band, med hvilka omvändarnc insnärt detta godsinta 
folk och behålla det på allt sätt i sitt våld. 

Genom Wilsons åtgärd upplåts åt oss ett litet hus pu- 
Cap Venus till våra astronomiska observationer, och, sonn 
det sades, just pä samma ställe, der Gooks Observatorium 
hade stått. Äfven erhöll jag ett nära derinvid Jieläget 
kongligt lustslott att bebo, såsom en synnerlig ynnest af 
Regenten. 

Denna ganska stora byggnad hade varit den aflidnc 
Konung Pomarehs käraste vistelseort, och efter hans död 
hade den af synnerlig aktning för honörn blifvit lemnad 
obebodd. En myckenhet redskap som han hade nyttjat 
och en Canot, på hvilken han vunnit flera lysande segrar, 
förvarades der såsom heliga åminnelser af den älskade Ko- 
I imngen. Den hade ett tempellikt utseende. Taket, af 
blad, hvilade pä fyra pelare, och man var icke inneslu- 
ten af väggar, hvilket i detta heta och torra klimat är 
},'anska angenämt. Omgifningarna voro högst förtjusande, 
llö^i, lummiga träd vinkade en under sin skugga och en 
siifverklar bäck tillböd ett vederqvickande bad. Luften 
var uppfylld af vällukt från en närbelägen orangeskog, 
som betäckte jorden med sin afifallna, af Tahaliterna för- 
smådda frukt. Vi höllo de sköna Apelsinerna och Citro- 
iicrne rätt val till godo. ' 



..■♦' 



^ !R 



I'!,., 



>t 



•vv 



.*s 



.k 






m 



( 108 ) 

Som vi kunde dröja blott helt kort på Tuhaiti, su 
fiyttiide jag tillika med Herr D:r Esehschollr genast in i 
var nya boning, och sanuiia dag Ijlel' äfven vari lilla Ob^ 
scrvatorium inruttadt. Att efter eu sä läng och tröttsnui 
sjuresa här hvila ut i den förtrollande naturens sköte viu* 
en ojernförlig känsla. Vi tillbragte en ytterst angenäm 
afton utanför vår boning och en vcderqviekande natt un- 
der vårt bladtak. Då vi om morgonen sulto med^våra to- 
bakspipor rätt förnöjde vid caflfebordet och uppgjorde hu- 
ru vi skulle anställa våra observationer, för att så ända- 
målsenligt »om möjligt använda vår korta vistelse, anmäl- 
tes hos mig ett bud ifrån Drottningen, som åstundade ta- 
la vid mig. Jag lät honom komma in, och en jättelik 
Jeri inträdde stolt, åtföljd af vår lots, såsom tolk. Aitt 
hvad han hade på sig var, utom den smala gördeln, som 
karlarne aldrig äro utan, en ganska sliten sandfärgad frack 
med stora flata blanka knappar, gjord för ungefär 5o är 
tillbaka , och fÖr nuvarande ägare så liten och trång , att 
han icke kunde hopknäppa den, och de nakna armarna 
räckte en half aln nedom ärmarna. Hans kalt afklipptn 
hufvud täcktes af en röd nattmössa, den han till bevis af 
sin bekantskap med hyfsade nationers seder vid inträdet 
lyfte litet från hufvudet. Han steg fram till mig med 
det ordet Jorona (god dag), räckte mig sin stora hand,!! 
och satte sig ned, utan att afbida min bjudning, tält 
framför mina fötter på bara marken, med benen i kors, 
likasom Turkarna. Drottningen lät genom honom under- 
rätta mig, att hon voro nyfiken att se befälhafvaren pa 
en Rysk fregatt, att hon gerna skulle hafva velat emot- 
taga mig i sitt palats; men som hon fruktade att jag icke 
skulle vilja skilja mig så långt ifrån Matarai , så hade hon 
lördenskuU fattat det beslut att, med hela den kungliga 



ut 

ja( 

S« 
llr 

nä 

se 

tre 

pa 

dri 

satl 

dei 

Lil 

ute 

liai 

ocl 

ku 

sta 

lad 

en 

pel 

på 

hai 

kn 



l> 



■ifV'' 



^ 



familjen, har göra mig ett besök. Don utskickade tillade 
vidare, att de höga hcirskapcrna, som kommo sjölcdcs, 
skulle ganska snart inträfTa, samt att han måste skynda sig 
för att emottaga dem vid stranden. Han steg sä upp, tog 
mig i hand, upprepade sitt Jorona , lyfte pa nattmössan 
och gick bort. 

Knappt hade jag hunnit förbereda mig litet till de 
höga gästernas emoltagande, då folkets spring till stranden 
redan tillkännagaf deras annalkande. Snart syntes ock 
utanför vår boning en man i en kort Engelsk trumslagare- 
jacka och en högst besynnerligt hopvriden brokig Tapa- 
gördel. Eljest var som vanligt hela hans kropp naken. 
Hans ben voro prydda med tatuerade pantalonger, och 
när han vände ryggen till och bockade sig litet. I" t han 
se en stor, ganska skickligt tatuerad compass med alla 
trettiotvå väderstrecken. I handen hÖll han en bar, rostig 
pallasch, och pä hufvudet prålade stolt en gammal, sön- 
drig, trekantig hatt med en lång röd fjäder. Vår tolk 
sade, att det var Kungliga Ceremonicmästaren , men se- 
dermera visade sig, att han förenade flera embeten, t. e. 
Lifkock och Hofmarskalk, fastän lian icke var någon Jeri , 
utan tillhörde den mindre racen. Till llofnarr tycktes 
han hafva största talenten. I alla hans rörelser, åtbörder 
och miner, rådde en så ofantlig liflighet, att man skulle 
kunna hafya tagit honom för vansinnig. Utan alla om- 
ständigheter och utan att göra något afseende pä mig , 
lade han beslag på hela byggnaden. Med honom följde 
en hop betjenter i naturens livrce med saker för. Herrska- 
pets beqvämlighet, och han lät dem utbreda fina mattor 
på marken samt ställa allt på behörigt ställe. Dervid gick 
han till väga med en skyndsamhet, som han hade haft 
knifven i halsen,' sprang ifi'ån det ena stället till det an- 



,1; . 



'1 



W: 



( 110 ) > 

I 

dra, alltid med bägge fcitterna pu en gäng i luften. In« 
g(!n af bctjcntcrna gjorde honom i lag, hans tunga, lika- 
som hans sviird, med hvilket han hugg i luften at allu 
hull, voro i beständig rörelse. lian hade ännu icke slutat 
sina anordningar, du vi sågo en lång rad parvis gAcndc 
Taliaiter ankomma, hvilka btiro pa bambusstänger öfver 
axlarna lifsmedel af åtskilliga slag. Detta fursatte vår 
luftspringare i ny verksamhet. Med några skutt var han 
ute hos bärarena och bclälltc dem nedlägga i en viss 
ordning ulanföj: huset dessa af Drottningen mig skickade 
skänker. Tre stora svin utgjorde högra flanken. Dereflcr 
följde Patatcr, Jams, Potätcr o, dyl. jemte sköna frukter 
af alleliunda slag. Sedan Ceremoniemästaren slutat detta 
arrangement, vände han sig för första gången till mig 
och sökte genom flera komiska pantomimer göra mig be- 
gripligt att allt detta tillhörde mig. Ändtligen syntes ock- 
så Drottningen med en talrik svit. Hon sjelf gick främst 
med den lilla Konungen på armen och hennes dotter, 
Prinsens af Ulieta unga fästmö, vid handen. Bakom henne 
gingo hennes tre systrar, allesammans, likasom hon sjelf, 
stora och tjocka fruar, i ett lod, och efter dem trängdes 
hela massan af Hofstaten. Sist kom det Kongliga köket, 
som bars i allahanda kmbitskärl af personer ur den lägre 
folkclasscn. Deribland befanns ett lefvande svin, som, 
anande sitt öde, genom sitt skrik på ett alltför obehagligt 
sätt fyllde Musik-chörcns plats vid detta välordnade tåg. 
Drottningen och hennes systrar voro insvepta i lakan, och 
deras halmhattar ännu fullsatta med stora svarta krusflors- 
öglor, till tecken af sorg efter den aflidne Konungen. 

Den lilla Pomareh, en vacker, liflig pojke, var klädd 
alldeles på Eiuopciskt vis i en liten jacka och böxor af 
bombassin. Hufvudct skyldes af en rund hatt, men hans 



i 



,^ 



( Ml ) 



I luften. In* 
tunga, lika- 
luften ut ullu 
nu icke slutat 
parvis gacndc 
istänger öfver 
fursatte vur 
ikutt var lian 
jga i en viss 
mig skickade 
ten. Derefler 
sköna frukter 
n slutat detta 
rigen till mig 
göra mig bc- 
n syntes ock- 
f gick främst 
en nes dotter, 
Bakom henne 
mi hon sjelf, 
Jem trängd(\s 
igliga köket, 
ur den lägre 
: svin, som, 
h' obehagligt 
ordnade tåg. 
i lakan, och 
irta krusflors- 
inungen. 
t, var klädd 
:h böxor af 
It, men hans 



.i 



-: 






fötter voro, som pA alla Tahaiter, bara. All f«»lbekläd- 
nad, säga de, hindrar dem alt gä. Den unga liislmöii, 
säsoni jag förut nämnt, en vacker Hicka, hade utstyrt sig 
helt lätt, blott i ett kort randigt lintyg och utan all 
hufvudbonad. De jättestora Jeris, som utgjorde HolVta- 
ten, voro till större delen klädde i hvita skjortor och buro 
runda halmhattar med svarta band. ^ . .» . . .V 

Det var första gängen efter sin gemåls död, som 
Drottningen begaf sig till denna, nu af mig bebodda 
byggnad. En ström af tårar störtade ur hennes ögon vid 
minnet af det förflutna och helj| Hofvet grät pligtskyl- 
digast med. Denna känsla af smärta räckte likväl icke 
länge. Ansigtena uppklarnade småningom. Drottningen 
aftorkade sina tårar och helsade vänligt på mig. Cere- 
moniemästaren anviste nu den Kongliga familjen deras 
platser på de finaste mattorna och de satte sig på Asiatiskt 
vis ned på dem. £n af mina stolar blef framsatt midt 
emot den Kongliga familjen, och man böd mig taga plats 
på den. Under tiden hade Ceremoniemästaren försvunnit, 
för att besörja om taffcin. ' 

Sedan Drottningen med sina blickar mönstrat mig 
från topp till tå och meddelat sina anmärkningar åt de 
närvarande, lät jag genom tolken förklara min tacksägelse 
för det goda emottagandet på ön, för de mig förärade 
skänker och för den höga ära som vederfarits mig genom 
hennes besök. Hon upptog detta mycket nådigt och lät 
göra mig åtskilliga frågor, hvilk^ jag med all henne skyl- 
dig aktning besvarade, t. ex. huru gammal jag vore, om 
min resa räckt länge, om jag vore Christen och huru ofta 
jag beder om dagen. Vid den sista frågan hade jag vis- 
serligen haft tillfiille att något upplysa Hennes Majestiits 
begrepp om Missionnär-Jlcligionen , men jag kände mi{^ 



^... 



( na ) 



icke nog stark, att inlåta mig i en tlieologisk strid, utnn 
Atnöjdc nilg Ucrförc med den förklaringen: Ghristcndomcn 
Itirer, att vi en gung skole dummas efter vara gcrningar, 
och icke efter antalet af våra böner. Huru troget lulkon 
åtcrgifvit mitt svar, och om icke Brottningen derföre an- 
såg mig- för en kättare, vet jag icke, men förmodar det 
nästan, ty hon af bröt talet om religiösa ämnen, och fru. 
gade, för att komma på något annat, om jorden verkliijon 
var rund. Jag försäkrade Hennes Majestät: att jag kunde 
bestyrka det af egen erfarenhet, emedan jag nu före om- 
kring henne för tredje gången. Detta tycktes väcka nå- 
gon förvåning, men föreställningen af jordens klotforin 
ville dock icke falla sig rätt fattlig. 

För att gifva samtalet ett nytt interesse, tog jag fram K 
några skänker ät Drottningen, hennes familj och närniasle 
oragifningar, hvilka, ehuru obetydliga de än voro, väckte 
stor glädje , och åstadkommo en emot sorgens tecken och 
känslor vid ankomsten ganska contrasterande, högst glad 
sinnesstämning. Drottningen tlck ett stycke Gallicot om 
5 a 6 alnar, en brokig silkesduk, en liten spegel, en sax 
och några glaspcrlor, och tackade mig för hvarje sak med 
en hjerthg handtryckning. Den unga Prinsessan fick lika- 
ledes en silkesduk, glasperlor och en spegel. DioUiiinyciis 
systrar ^ii-go bomullsdukar, speglar och su\ar. Hofstateii, 
ibland hvilka äfven fyra Damer befunno sig, måste låla 
sig nöja med knifvar. ' * '' • ' ■ ■■"'.'yl-i 

Under tiden hade Ceremoniemästaren slagtat det med- 
förda svinet och stekt det på Tahaitiskt sätt i jorden. 
Sedan den Kongliga familjen åter intagit sina platser, in- 
bar han det på ett stort Jianan])lad och satte det framfor 
Drottningen. Andra betjenter framburo på bordet, eller 



^ 



v 



SIJ 



ve 
tr 



•llHir- 



isk strid, utnn 
Ghristcndomcn 
iTura gcrningar, 
It troget tolken 
[en derföre an- 
1 förmodar det 
men, och fri» 
irden verkligen I 
; att jag kiiiido 
g nu forc om- 
ktcs väcka nå- 
rdens klotforin | 

;, tog jag fram 
j och närniaslcr' 
in voro, väckte 
ens tecken och 
de, högst glad 
i.e Callicot om 
spegel, en sa\ 
hvarje sak inod 
essfiu fick likii- 
DroUningeib 
AW Ilofslatcti, 
sig, niasle lala 

agtat det mod- 
sätt i jorden. ^J 
\ platser, iii- 

:e det IVainlor 
bordet, eller | 
. siui- 



n 






( m3,) 

snarare psl marken, hrödfrukl, jams, patnler m. w. Äfven 
Miiii stol l)l<'f siiit niidl emot DroUningen, och hon bod 
mig vänligt all deltaga i iiiiilliileii , men jag blef blott en 
fåfäng lukiklare fleraf, ennulau det »innu var tendigen ti- 
diyt på dagen och jag hade ingen appetit. Sedan alla 
rjitterna voro framsatta , gjorde Gercmouiemustaren ett 
luftsprång, svängde sin förrostade pallusch några gånger 
omkring och läste så en bön högt. Alla närvarande sunLj 
te hufvudct och bådo tyst efter. När bönen var slutad, 
fattade Ceremonicmäslarcn det stekta svinet i bakbenen 
och slet det i tu. Dcrefter styckade han det med pal- 
laschen, och lade på blad tändigen dugliga portioner iör 
den Kongliga familjen, som oekså genast tog för sig med 
god appetit, och i stället för knif och gaflfcl nyttjade fin- 
ger och tänder. Samteliga sviten hade vid denna måltid 
])ara alt se på och fick ingenting med. Icke lieller blef 
jag varse, att de efteråt gjorde sig skadeslösa af de bort- 
tagna öfverlefvorna. Eiler slutad måltid lästes äter en bön, 
liksom förut, de höga Herrskaperna tvättade sig om händcrne 
med vatten och om munnen med CocosrajÖlk och lade sig nu 
samtligen att sofva. Betjeningen aflägsnade sig. Jag afstod min 
siing åt Drottnijigen , hvilket hon nådigt emottog. Efter slu- 
tad sömn , under hvilken jag hade sysselsatt mig med pla- 
ner till våra astronomiska observationer, yttrade Drottningen 
åstundan att bese fregatten. Som anstalterna för våra ob- 
servationer fordrade all min tid, så ledsagade jag henne icke 
tlit, utan gaf henne en Officer med, hvilken tillika fick 
sig uppdraget att tillse, det våra gäster på fregatten blef- 
vo emoltagne så väl som möjligt. Vid afskedstagandct 
tryckte Drottningen mig i handen och under bortgåendet 

8 .. 



f\ 



^^i^tm 



( ii4 ) 

ropnde flera gAngei* till mig ett vänligt Jorona, Jorona. 
Hela hennes suit åtföljde henne. 

På stranden lägo, enligt ofllcerens berättelse, Gano- 
terna färdiga till öfverfart. Drottningen steg, jemte sin 
familj och vår Officer, uti en henne tillhörig Europeisk 
båt. Ceremoniemästarn ställde sig i förn på densamma, 
med pallaschen i hand, vändande compassen åt ällskapet 
och var under hela farten i sin löjliga rörlighet. När man 
kom till fregatten, fann man den omringad af en mängd 
båtar, på hvilka invånarne hade ditfört allahanda bytes- 
varor. Hela skeppsdäcket var uppfjldt af Tahaitier, och 
handeln drefs med sådan lifiighet och så högljudt, att 
man knappt kunde höra sina egna ord. Folket tycktes 
foga bry sig om den kongliga familjen, och det kostade 
mycken möda att arbeta sig fram emellan båtarna till 
skeppet. Äfven sedan de stigit upp på däcket, låto de 
handlande på intet vis störa sig och tycktes icke göra 
synnerligt afseende på de höga personernas närvaro- Hu- 
ru helt annorlunda hade det icke varit, om en Mission- 
när hade kommit. Då råder strax den största tystnad och 
andäktighet. Förmodligen senterade Drottningen att man 
icke viste henne tillbörlig uppmärksamhet. Hon skyndade 
sig genast, utan att dröjas af något föremål på däck, ned 
i Gapitains-Cajutan, åtföljd af sin. familj, och gick icke 
förr derifrån än hon for tillbaka i land. Äfven torde 
skeppets inrättning hafva mindre väckt hennes nyfikenhet, 
emedan hon sjelf ägde ett i England bygdt handelsfartyg 
och således känner sådana. Desto mer frapperades de hö- 
ga Damerna af sakerna i cajutan. De beundrade allt och 
ville hafva allt. Det var ganska svårt att öfvertyga dem, 
bura oumbärligt för mig allt var som de begärde. 






( 



ii5 



> 



Emedlertid bemödade Oificerarne sig att hälla gäster- 
na vid godt lynne genom små skänker. Ibland dessa var 
en bred, oägta galon om ett par alnar. Denna grepo de 
efter med ett synnerligt begär. De kongUga systrarna 
delade den strax sig emellan och satte på hattarna bred- 
vid sorgfloret. Derigenom tog begäret efter sådana galo- 
nei* så öfverhand ibland de förnäma . Tahaitiskå Damerna, 
att det blef en verklig sjitkdom. Missionnärernas stränga 
lära, -som fördömmer all fåfänga, fann här gränsen för 
sin verkan. Tiggandet om galoner tog ingen ända, och 
ju rinf^are förrådet blef, desto mer försökte man allt för 
'^ att få bara cii bit. De plågade ägta männerna måste 

(dagligen till skeppet, till dess det lyckades dem att stilla 
deras hustrurs längtan efter en sådan klenod. Med nöje 
I gäfvo de ett stort svin och älta höns för en half aln af 
, dessa oägta galoner. Äfven mig bestormade man dagligen 
]' i min boning på land, för att få denna nya så högt skat- 
tade öfverflöds-artikel , och förundrade sig högligen der- 
ufvei , att jag såsom öfverbefälhafvare , icke hade något 
sådant. Förnämligast hade väl — tout comme éhez nous 
— det bifall som de Kongliga systrarna skänkte galoner- 
na, så uppäggat damélna, att de som icke mera kunde lå 
I några, föllo i en svårmodighet , som gränsade till för- 
1 tviflan. * 

Medan den Kongliga familjen uppehöll sig i cajutan, 
hade deras suite stannat på däck och köpte der af våra 
matroser allahanda gamla kläder för spanska piastrar till 
hundradefall pris. De goua Tahaitierna förstå sig ännu 
alldeles icke på värdet af penningar, hvilka de erhålla 
mången gång af der anläggande skepp, och i synnerhet ge- 
nom handel med Cocosolja pä JNya Holland. Missionnä- 

8* , 



( n6 ) 



reriia sträfva med all ifvcr att draga s& mycXet contanta 
penningar som möjligt till öi och hafva derföre stadgat 
\)ssa pris fVIr alla lifsmctlol, under livilka ingen får sälja 
.uigot till främmande skepp. Men dessa pris äro så höga, 
a(t blott nöden kan tvinga en att betala dem, hvavfure 
ock. Skeppare hellre rikeligen förse sig med gamla kläder, 
verktyg och leksaker, för att dermed drifva en ganska 
fördelaktig byteshandel och vid tillfulle äfven bortföra con- 
tanta penningar. 

Allt så hafva Missionnärernas mått och steg likt mån- 
gen annan financiell inrättning, en verkan rakt stridande 
mot den åsyftade. 

• Den unga prinsessan liadc oförmärkt smygt sig in i 
rummet och der köpt ett lakan af en matios. Med den- 
na skatt sprang hon i den yraste glädje upp på däck, vän- 
de det med välbehag på alla sidor och drapperade sig 
dermed verkeligen rätt intagande. Hon tycktes veta det 
sjelf, sprang sjelfsvåldigt omkring, uppmanade personer af 
hofstaten att beundra henne; med få ord, en ung Euro- 
peiska skulle icke hafva känt sig lyckligare, när hon för- 
sta gången kastade omkring sig en persisk shavtrl, än den- 
na unga Prinsessa i sitt matros-lakan. 

Klockan 4 l>lef middagsmåltiden serverad för de hö- 
ga gästerna och deras svit, alldeles efter vårt bruk, hvar- 
vid man likväl fogat den anstalt, att den Kongliga famil- 
jen spisade något skild från de öfriga. Den lilla Konun- 
gen hade dessförinnan af ledsnad börjat gråta, och blifvit 
förd i båten, der han sof roligt. Före och efter maten 
lästes bön. De på ryskt vis tillagade rätterna tyckte» 
smaka väl, och sjelfva den Kongliga familjen åt med god 
appetit, änskönt den icke långt förut gjort ett godt inul. 
Man nyttjade nu sked, knif och gaffel, alldeles som om 



-i 

i 



( »17 ) 

man hade varit van vid sådana. Icke heller fursmuddes 
vinet, men deraf dracks mycket måttligt. '^Jfl : . , •. 

Efter slulad måltid Wef conversation allmän, då i 
synnerhet en 70-ärig gubbe utmärkte sig genom sin lil- 
lighet och sitt liög.«t anständiga uppförande. Han var 
ibland alla som vi lärde känna den enda som hade känt 
Capitainen Cook personligen. Han påstod sig hafvä varit 
lians vän, hvarföre han ock ännu alltid bar hans namu, 
hvilket uttalades alldeles ligtigt, fastän Tahaitierna hvar- 
ken hafva e eller k i sitt alphabet. Han skröt litet der-> 
öfver att Cook tagit honom med sig på alla sina färder 
ut åt öns kuster och att han ofta sofvit med honom un** 
der ett tält. Han kunde noga uppgifva namnen på Cooks 
följeslagare och hvad hvar och en i synnerhet sysselsatt 
sig med. Han berättade Bibliska Historien i kort utdrag 
ifrån verldens skapelse ända till Christi födelse, och fur 
att göra läran om Treenigheten rätt åskådlig, satte han 
Mpp tre finger, fällde dem sedan tillhopa och säg upp 
a* hJmmelen. Äfven med Geographien var den gamla 
Cook icke obekant. Han försäkrade , att han ännu ägde en 
karta, som hans vän hade skänkt honom.' Han sade, att 
England är en ö, och mycket mindre än Ryssland. Pa 
en verldskarta, som man lade för honom, visade han, 
livilkcn väg vi måste^^afva tagit för att komma till Ta- 
haiti. • ' ^ .. ' ., 

Först vid solens nedgång begaf den Kongliga familjen 
sig ifrån skeppet, ganska nöjde med det bemötande de er- 
farit, och styrde rakt till residenset. 

Efter detta besök hoppades jag numera kunna i ro 
använda all min tid till mina göromål, men jag bedrog 
mig. Änskönt min boning var omgifven af skildtvaktcr', 
blef den dock beständigt omsvärmad af nyfikna öboéi^, 



( "8 ) 

tom störda mig mycket, men visade »ig derjenitc sa ^ml- 
sinte och älskvärda, att man omöjligt kunde bliiVu otui 
på dem. D:r Eschschdlz/s naturhistori.ska sainlinirai' f^alVn 
dem i synnerhet mycket nöje, och de gjorde sig all nioda 
att ifrån alla trakter af ön skaffa rjärilar, skalbaggar, log. 
lar, sjödjur ni. m. af tacksamhet för den artighet, hvar- 
med han visat dem sina samlingar. Äfven (ingo de njan- 
gen gång små belöningar för sin möda att rikta hans sam- 
lingar, hvilka gjorde dem mycken glädje. Sålunda (lok 
en en gammal utsliten frack som tillhört D:r £sclisclioltz'$ 
och den lycklige blef helt förvånad öfv«r denna friko^stig- 
het, som Öf versteg hans djerfvaste väntan. Med uttryck 
af den högsta hänryckning och med mycken svårighet 
trängde han sin stora starka kropp i den mycket mindre 
och smala Doctorns rock. Sedan hans ai'bete ufvervunnit 
svårigheten gick han borrt stolt med utspända ariuar och 
krokig rygg, afundad af sina landsmän, som tyckte att 
han såg alltför präktig ut och länge följde iionom med 
Sgonen. 



H 



n 



.« 



Ehuru mycket Tahaiterna lagt bort att stjäla, su 
händer det dock understundom, att de icke kunna hålla 
sig ifrån att snatta något af de saker, som hafva ett su 
stort värde i deras ögon. Sålunda Iror jag, alt om till och 
med en af de förnämare Tahaitiska Damerna hade haCt 
tillfälle att knipa en bit oägta galon, skulle hon svårligen 
bafva undgått frestelsen. Emedlertid blir hvarje stöld, 
när den upptäckes, utan anseende till personen ^ straffad, 
och den brottslige, när han blifvit öfverbevist, vanligen 
dömd till vägbyggnadsarbete. £n körväg skall neniligcn 
anläggas rundt omkring ön, och de som försyndat sig 
syåit emot la^^rqa måste aibcta pä den. Det vill för- 









( ii9 ) 

ino<lIigcn äfvcii säga, de som icke bedja nog, eller pä 
uiin.il siiU ådraga sig Missionnärernas misshag. 

Vi hade tiliralle att öfvertyga oss om den stränghot, 
hvaiincd rörllires emot Ijiifvar. En artig ägta-man kunde 
ej emotsta sin hustrus trägna önskan att skafta henne den 
här si\ beundrade drägten, ett matros-lakan. lian passade 
deriure pil tiliiälle, när Tara matroser tvättade sitt linne 
vid (loden, i ett ögonblick, då han trodde sig osedd, att 
gripa ett lakan och springa sin väg dermed. Emedlertid 
blcf han fasttagen af sina egna landsmän, förd tillbaka 
och bunden vid ett träd, hvarefter de tillkännagåfvo hän- 
delsen så väl för Missionnärerna, som för mig. Jag be- 
gaf mig genast till floden, der jag redan fann Districtets 
Domare, Missionnärcn Wilson och Herr Tyrman, hos 
den vid trädet ännu fastbundnc tjufven. Herr Tyrman 
var i högsta måtto förbittrad, så att den fromma mannen 
icke kunde hålla sig ifrån att skymfa brottslingen. Han 
kallade honom ett fä, som icke vore värdt att behandlas 
soin raenniska, och förhÖU sig öfverhufvud, som om han 
hade mycket att säga i denna saken. Detta föreföll mig 
ganska underligt, då Domaren var tillstädes och Herr Tyr- 
man icke beklädde något ämbete på ön ; men han var le- 
damot ef Missions-Sällskapet — et tout est dit. Man till- 
frågade mig nu, oni jag ville, att den brottslige blefve 
piskad, emedan han ut'*.a det för stölden stadgade offent- 
liga straff voro pliktig att gifva den bestulne tre svin, 
hvilket han för fattigdom icke kunde göra. Jag efter- 
skänkte hvad som kunde svara mot svinen och bad, att 
han måtte slippa med en eftertrycklig varning för fram- 
tiden och allvarlig föreställning af stöldens skändlighet, 
samt befrias äfven från allt annat straff. Men denna bön 
blef icke bifallen. Den olycklige blef med ett rep släpad 



?t. 



( no ) 

lill vägbyggnaden. Häruppä försäkrade sA val Herr Wil- 
son som Domaren, att han icke vore en Tahaiticr, utan 
en med en Undcvkoniing hitkommen innevånare pu en 
annan o, och att en Tahaitier skulle icke halVa stulit. 
Vi miste blott ännu en gäng något, ett jernband pa en 
af de små tunnor lom vi till Matarai-bugtens lättare upp- 
mätande hade kring densamma utdelat. Tjufvcn vanli 
icke upptäckt, och det blef således oaigjordt, om "bcksti 
han var wn utlänning, och om det pästSendet, att Taha- 
itier alldeles icke mera stjäla , var grundadt eller ej. Visst 
synes det vara, att stölder åtminstone icke förefalla oftare 
pä Tahaiti, än ibland våra civilicerade nationer. 

En morgon förde mig ett ärende till Wilson, hvai-s 
dörr, som eljest alltid stod öppen, nu var igenläst. Jag 
iLnackade på , men hela huset tycktes vara utdödt ; 
l.nackade åter, då Wilson ändtligen sjelf öppnar dör- 
ren för mig. Af hans med tårar fuktade ansigte anade 
Jag, att någon olycka måtte hafva händt honom, men 
- blef snart öfvei-tygad, att andakten framkallat dem. Uti 
förmaket lågo fyra eller fem nakna Tahaitier på knä och 
läste Bibeln, personer af hög rang, sade Wilson. Jag 
gjorde min ursäg!, att jag kommit på oläglig tid, och 
ville gå borrt igen, men Wilson bad mig vänligt stiga in 

- i andra rummet, dei' jag fann hela hans familj tillika med 
Herrarne Bennet och Tyrman på knä framfor ett efter 
Engelskt bruk med allahanda köttmat fullsatt caffebord. 
Tyrman bad högt , de öfriga sagta för sig sjelfva. Han tac- 
kade då Gud för de stoia framsteg, som Missionnärerne 
gjorde i Ch^istendomens utspridande. Huru gerna hade 

' jag instämt i denna tacksägelsebön, om det vore sann 
Christendom de predikade, till beffämjande af mennisko- 
värde och menniskoväl. " 



I 



■'i 



f . / 



frr 



':i 



' r ■ ( 151 ) 

Bönen räckte ännu en fjerdedels timma.' Scrlan steg 
man upp och åt med god appetit, men gaf de förniima 
personerna i förinnliot ingenting mctl, och lat" dem ga 
bort utan att bry sig om dem. 

Det sätt, hvarpå Eiiropeerne här grädda brödfrukt i 
ugn, fann jag mycket godt. Tahaiticrne bibeludla ännu 
sin gamla vana att grädda allting i jorden. 

Under frukosten berättade Wilson, huru svart det 
varit att omvända Tahaitierna. De ville alldeles icke med- 
gifva, att hans tro vore bättre än deras, och da han ta- 
lade om underverk, som bekräftade hans lära, fordrade 
de af honom, att också han skulle bota krymplingar och 
uppväcka döda. Då han icke kunde det, skrattade de 
honom i synen och han vann på många år inga anhän- 
gare. Huru helt annorlunda skulle det hafva gått, om 
han i stället för berättelser om underverk , hade framställt 
ren christlig sedolära, hvilken aldrig annat kan än göra 
intryck pä så öppna och känsliga sinnen som Tahaitierna, 
och nödvändigt leder till ide^en om gemenskap med eu 
allgod Fader. Ack, J Miöslonnärer , huru mycket blod 
haden J kunnat spara. 

Jag fick ännu ett besök af den Kongliga familjen , och 
denna gång åtföljd af alla i Tahaiti närvarande Under- 
konungar med deras gemåler , samt den lilla konungens 
farfader. Efter något förspråk framförde mina högaj gä- 
ster en gemensara begäran mycket beskedligt, menj tillika 
mycket angeläget. Den bestod deri, att låta göra ett par 
stöflor åt den lilla Konungen. Hans kröning, sade de, 
skulle snart försiggå, och det skulle just icke passa Ko- 
nungen öfver samtliga Sällskapsöarna att vid ett så hög- 
tidligt tillfälle sitta barfota pä thi'onen. Jag befallte ge- 
nast min skomakare afhjelpa detta kongliga behof; mått 



( 122 ) 



togs och den vänligaste taeksugelse af alla höga närvarande 
brlijtite min yiHfarighet. Äfven vid detta besök åt meu 
och sot'. Denna gäng hade jag tillfälle att se huru de till- 
laga svinet, som alltid utgör hufvudrätten. Man gräfver 
en tillräckligt stor, rund grop i jorden och belägger deii 
med stenar. Sedan undcrhAUes eld i gropen till dess ste- 
narne äro uppglodgade, hvareftcr kol och aska borttagas. 
JVm betäcker mau stenarna med stora Bananblad, läggoi' 
det väl rengjorda och med glödande stenar uppstoppade 
svinet i gropen, betäcker den likaledes med Bananblad 
och glödande stenar, och kastar slutligen jord ofvanpu. 
Efter viss tid upptages svinet, hvilket då är en sä mör 
och läcker stek, att den bästa Emopeiska kock icke skulle 
kunna tillaga en bättre. På samma sätt tillaga Tahaiticr- 
ne äfven sina rötter, hviika derigenom likaledes blifva 
ganska smakliga. Endast brödfrukten har smakat mig bätt- 
re, gräddad i ugn, hos Wilson. 

Matarai- Viken är rik på välsmakande fisk, af mång- 
faldig, till en del besynnerlig skapnad och de skönaste 
färger. Tahaitierne äta den gei*na, merendels rå, endast 
doppad i litet hafsvattep. Deras fiskredskap bestå endusc 
i simpla krokar. Att bygga nät, såsom deras förfäder, 
tillåter dem i ke tiden, den de måste använda till bön. 
Derföre är det • en stor raritet här att få fisk , och be- 
gäret dereflter så oöfverviuneligt, att det kan till och med 
hänföra Tahaitiern att förneka sin caracter, hvarpä vi 
hade ett exempel. Jag lät en gång kasta ut vårt stora 
nät, och det uppdrogs fullt af fisk. Våra vänner kastade 
sig med våld på fångsten och hade egenmägtigt delat den 
med oss, om icke våra stränga föreställningar och District- 
Domarens tillfälliga ankomst hade afhållit dem derifrun. 
]Hu lal^^t de ur eu eginao ton och erbödo sina kostbu- 



;: 



' t 



( 1^3 ) 



1 






V' 



i 



raste vcrktV!» för de minsta och sämsta fiskainn. Jag 
skänkte dem så många, att de för en gång kunde full- 
komligt tillfredsställa sin appetit. 

Det talades om en af Missionnärcrna inrättad under- 
visnings-anstalt. Jag trodde, att det var en skola, der 
cleraenterna af vetenskaperna lärdes, och var nyfiken alt 
erfara Tahaiticrnas framsteg i den. Man hade sagt, att 
inidervisningen börjades» strax efter solens uppgång. Der- 
före mötte dess första stråle mig en morgon vid dörren 
till skolhuset, en rymlig, med godt bladtak försedd bygg- 
nad, väggai'na af bambustänger så glest sammanfogade, 
att vädret kunde öfverallt blåsa igenom och sprida en an- 
genäm kyla. Det inre bestod af ett enda, stort, med 
bänkar försedt rum, och på en upphöjning stod en liten 
bänk för läraren. Det dröjde icke länge, förr än åhöra- 
re af båda könen kommo tågande. Ingen munter ung- 
dom, som bågen att utvidga sina kunskaper för till läro- 
salen, blott fullväxta och till stor del äldre personer nal- 
kades långsamt med sänkta hufvuden och bönböcker un- 
der armarna» Sedan samlingen hade tagit plats på bän- 
karna, upptogs en psalm, efter hvilket en Tahaitier satte sig 
på den högre bänken och föreläste några ställen ur Bibeln. 
Derefter söngs det ånyo, sedan fölls på knä, med ryggar- 
na vända åt föreläsaren, under det att denne likaledes pä 
knä, med tillslut-na ögon, läste en lång bön. Derpå steg 
en annan Tahaitier upp på upphöjningen, läste, sedan en 
psalm var sjungen, likasom den första, ett ställe ur Bi- 
beln, och allt gick utan förändring. Sannolikt skedde 
detta ännu ett par gånger; men jag hade nog vid andra 
kursen och skyndade mig ut. 

' Dylika bildningsanstalter för Tahaitierna finnas flere- 
städes på ön, men inga andia. Litet läsa och skrifvalära 



»• 



H* 



, t 



\^. 



:^, 



( 1^4 ) 

Imrnfiu i fucäldrarnns hus, och att veta nior, är af on- 
do. I^sanuing iiro Missionniirernc, Åtminstone de flesta, 
ickf! i sland all iiiulcrvisa iiiuha; inni dit synes, som don 
tankan, alt det är läUare att regna öTvor okunniga lin 
öfver bildade menniiikor, iifven hos dem »ittjjorde en liiil- 
vudgrundsats i pohtiken. Bedja oeh lyda äro deras hul'- 
vudibrdringar af det kufvade och förtryckta folket, som 
ur fromt nog att böja halsen under oket, och tåligt lator 
till och med piska sig till att bedja. Det ar nemligen cii 
särskild PolJs-Officer tillsatt, tom »kall tillse, att folket ef- 
ter föreskrift går i kyrkan oeh bönehuset. Jag har sett 
honom i sin tjenst. Han är beväpnad med en smal käpp 
af bamburör, och drifvcr sin hjord, tom den brutalaste 
herde, pä det andliga själabetet. Ilaus ämbete synes ho- 
nom sjelf vara litet löjligt, åtminstone bar han sig myc- 
ket sjcifsvåldigt ut, och mången släng gafs mera på skämt, 
un på allvar. Emedlertid hindrade icke drifvarens lek 
den hufvudhängande andäktigheten hos de drifna. 

Uti Bönhuset , hvilket jag i förstone var fiirdig att ta- 
ga för en skola, fans ingen Missionnär tillstädes. Utom 
mig, bestod samlingen blott af Tahaitier. DerfÖre rådde 
der icke heller. den tystnad, som i kyrkan; likväl gick 
allt tämligen stilla för sig. Jag mönstrade alla ansigten i 
samlingen, så vidt jag kunde öfverskåda dem, och sökte 
i deras uttryck läsa de tankar, som sysselsatte det fromma 
folket, ty att högst få voro uppmärksamme på föreläs- 
ningen ur Bibeln, sägs skenbarligen. De flesta tycktes 
fördjupade i ganska verldsliga speculationer, och hos någ- 
ra målade sig, i en glad mine, hoppet om lycklig fram- 
gång. Tilläfventyrs öfverslog mången fåfäng Jeri hvad 
medel han hade att tillhandla sig af skeppsfolket en gam- 
mal väst eller ett par trasiga pantalonger, för att vid iu- 



K 



i. n-*,i 



( 



laS 



) 



, är nf on- 
e de flesta, 
JOS, som (len 
)kiinniga iin 
>rde en linl- 
• deras liul- 
folket j som 
tåligt liitcr 
ncmiigen en 
»tt folket ef- 
fag har sett 
i smal klipp 
n brutalaste 
e synes ho- 
in sig myc- 
ra pä skämt, 
ifvarens lek 
fua. 

irdig att la- 
des. Utom 
'före rädde 
likväl gick 
\ ansigten i 
och sökte 
det fromma 
">å förelas- 
sta tycktes 
1 hos uåg- 
lig fram- 
Jeri hvad 
et en gam- 
att vid in- 



stundande kröning kunna visa sig mod anständighet, och 
** ihland Damerna torde mangon öfvorlaqga, huru hon skul- 
le bära sig åt, för alt ulan lära förviirlVa sig ett lakan. 
f ^ Ki'kt framför mig satt en, som delta lyckats, och som rält 
artigt insvept sig i denna kliidnad, hvnrigenom hon ådrog 
sig alla sina närvarande systrars blickar, och blygsamt 
nicn med synbar inre förnöjelse, firade sin triumph. 

Missionnärerna berättade mig många saker om den 
underbara sjön Wahiria, som ligger ungefår i midten af 
(len norra halfön , i bergen. Sjelfvc hade de icke sett 
don, och ansågo det nästan omöjligt för en Europc^ att 
komma dit. Till och med de dristigaste Tahaitier, för- 
siikrade de, besökte dena sjö blott säMan, och på ön gick 
den sägn, att ett ondt rå bodde i den. Sjöns djup vore 
ojitgrundligt , och huru vattnet kommit på en sådan högd, 
kunde icke förklaras. Vår Mineralog , en ung, oförskräckt 
karl, beslöt att begifva sig dit. Han tog trennc Tahai- 
tier till följeslagare med sig: Maititi, som strax vid vår 
ankomst knutit vänskapsförbund med honom och antagit 
namnet Hofmann, Taure, en äldre, allvarsam man, och 
Teiraro, en ung, lustig ture. De begge senare uppskref- 
vo sjelfva sine namn för honom. I början hade ledarena 
gjort många svårigheter och ' försäkrat , att resan blefve 
för besvärlig, och genom de af regnet högt stigna ström- 
marna ganska farlig; men en skjorta, lofvad åt hvardcra 
af dem , hade undanröjt dessa hinder , och de resande an- 
trädde modigt sitt tåg vid middagstiden. Maititi, soldat i 
Konglig Tahaitisk tjenst', bar sitt stånds insignier , en mu- 
sköt, på hvilken blott låset fattades, och ett patronkök, 
utan krut. Med tillhjelp af några Engelska gloser, som 
han kunde, hade han tillstyrkt Herr Hofmann att taga 
med sig skänker ät hans landsmän. Ty, hade han sagt, 



«p 



^'.'f 



v 



"g. fel 

«en 1 



( n6 ) 

nnskniit deras gästfrihet och hniis nnseende ibland dem 
skulle öfverallt bereda ett godt bemötande, borde likväl 
en ninn, med hvilken hnn ingått vänskapsförbund, städse 
bevisa sig nobel. 

I förstone gick resan pA en tämligen bred, god väg, 
genom lundar af fruktträd och flera byar. Befolkningen 
i denna trakt syntes starkare, än omkring Matarai. Uti 
districtet Wcijoride koin man in i bergsbygden, och snnvt 
öppnades en förtjusande dal , som sträcker sig at sydsydvest 
och genom hvilken öns största och stridaste bäck flyter. 
Höga, branta, med den härligaste grönska öfverklädda 
sluttningar, från hvilka otaliga vattenfall nedstörta, omgif- 
va grunden. De bestå, liksom vid Matarai, af basiilt. 
Här försvinna Brödfruktträdet och Cocospalmen, men Vo- 
ineranser och Ananas växa, utan raennisko-åtgärd , safti- 
gare och skönare än i våra drifhus. Blott de enstaka och 
glest vid bäcken stående hyddorna gifva tillkänna, Jitt 
menniskor bo här. Första natten tillbragte våra resande i 
en sådan hydda, hvilken beboddes af ett gammalt ägta 
par. Maititi tycktes tro sig vara på ärans fält och börja- 
de såsom tapper soldat fouragera. Herr Hofmann måste 
be honom taga måtta i akt och öfvcrlemna ät vår värd 
att undfägna oss. Denne tog ock genast en gris, och 
Maititi agerade nu med mycken skicklighet så väl slagta- 
re, som kock. 

Sättet att göra upp eld vid detta tillfälle beskrifver 
Herr Hofmann sålunda: En Tahaitier tog tvänne träd- 
stycken af olika hårdhet, stödde det lösare emot marken 
och gned med ena ändan af det hårdare hastigt upp och 
ned. Delta förorsakade en fåra, vid hvars nedre ända 
samlade sig trädmjöl, soin snart började glimma, lades se- 
dan mellan torra blad och genom svängande fram och 



J 



( »-^7 ) 



åe. ibland dem 
:, borde likväl 



atci- gaf en lAga. Drt heln gick fort och lätt till vagn; 
dock måste siirskild öfning fordrns dcrtill, ty IVIr Herr 



förbund städse 1 Hofmann lyckades försökt l it kr, hols alj anslriiiigniiig. 



bred, god väg, 
Befolkningen 
: Matarai. Uti 
^gden , och snart 
ig åt sfdsydvesl 
<te buck flyter, 
ska öfverklädda 
}dstörta, oingif- 
irai, af basalt, 
limen, men Po- 
a-atgärd , safti- 
de enstaka och 
i tillkänna, att 
i våra resande i 
gammalt ägta 
fält och börja- 
lofmann mastc 
a åt vår värd 
en gris, och 
så väl slagta- 

ille beskrifver 
tvänne träd- 
emot marken 
tstigt upp och 
rs nedre ända 
ima, lades se- 
ide fram och 



Före maten läste värden liögt en bön, hvilken do öf- 
rige läste efter sagta; sedan åts mycket och talades litet. 
Innan man lade sig att sofva gjordes åter bön. Herr Hof- 



fick till 



niann nck till säng, en upphöjd, med mattor belagd plats 
i hyddan och ett par dukar uf det Tahaitiska tyget Tapa 
till täcke. Hans ledares, af appetiten under måltiden däm- 
pade talträngdhet fick nu åter Inft och störde honom. 
Nästan hela natten igenom talade de med värden, förmod- 
ligen om vårt skepp, som han ännu icke liade bestikt, 
och om deras umgänge med os.s. Följande dagen fick han, 
vid vårt afsked, en knif, hvilken ansenliga gåfva tycktes 
vida öfverträfTa han» väntan. 

Ofvanföre blir dalen vildare, men skönare. Den ut- 
vidgar sig till en bassin,. Bergslutlnitjgarnc omkring äro 
flera tusen fot höga. Ifrån de svarta bergspetsarna ut- 
breder sig ända ned i dalen en grön suiåskog, igenom 
hvilken, likt silfverband, fradgande och brusande vatten- 
fall nedstörta. 

Middagstiden arlände de resande till en hydda, som 
beboddes af en Maititis vän, vid namn Tibu. Denne Tibu 
ägde några timmars väg högre upp ännu en hydda, der 
hans hustru bodde med svinen och hundarna. Detta var 
sista stationen till Wahiria-sjön , och det beslöts att stanna 
här öfver natten. Innan resan gick längre följande mor- 
gon, blef ett stort svin fastbundot, hvilket skulle vid åter- 
komsten slagtas, och, väl tillagatlt, framsiiitas för gäster- 
na, hvilka den gästfrie Tibu nu äfven sjelf åtföljde. 

• Här upphörde allt spår af väg. Man såg, vid 711 
fots höjd öfver vattenytan ofantliga granitblock, som draga 



( 1^8 ) 



sig åt sydsydost. Vägen till WaWria går åt sydsyd- 
vest. Man steg nppat och kom till elt träsk i en annan 
kiltelformig dal , der vilda svin liqio omkring. Man niu- 
ste äter klänga uppföre en Lrandt höjd, för att ändteligen 
komma till Wahiria-dalen; denne gar från norr till söder. 
och bildar en kittelformig bassin, hvari sjön är belägen, 
hvilken efter barometrisk mätning ligger i45o fot öfver 
hafsytan. Bergen höja sig ännu, nästan lodrätt, öfver 
aooo fot. Sjön håller ungefär två Verst i omkrets, och 
får sitt vatten ifrån bergen. Norr ifrån flyter en liten 
bäck i densamma , men intet utfall upptäcktes. Sjöns 
djup invid stranden är 1 1 och i midten icke öfver 17 
Toises. 

Sedan Herr Hofmann tillfredsställt sin nyfikenhet, 
vände han om med sina följeslagare till Tilms hydda. Ett 
stort åskmoln drog sig tillhopa, men regnet dröjde till 
dess de resande hunnit komma under Tibus skyddande 
tak. Uttröttad af den besvärliga marschen och den tryc- 
kande hettan, lade Herr Hofmann sig att hvila, medan 
hans följeslagare slagtade och stekte. Molnet kom nu 
snart öfver hyddan. Åskan dundrade så starkt i dalen, 
att de fasta bergen tycktes bäfva; blixtar upplyste den 
mörka natten med dagsljus, och regnet nedstörtade så väl- 
digt, att den närbelägna strömmen steg högt öfver strän- 
derna. Den som öfverlefvat ett häftigt åskväder ibland 
berg i ett trop-land, kan aldrig förgäta intrycket deraf. 

Följande dagen var en söndag. Strax efter uppvak- 
nandet höll Tauru en lång bön och luste sedan ett capi- 
tel ur Nya Testamentet, hvaraf fanns åtminstone ett ex- 
emplar i hvarje hydda. Häruppå logs en dugtig frukost, 
och efter don ville Herr Hofmann bryta vippj men hans 

ledsa- 




( »29 ) 

ledsagare kunde hvarken genom böner eller hotelser för» 

[nius dcrUn* De försäkrade) att sabbathen ohelgades, om 

Ide fortsatte resan, och de skulle blifva hängde, om Mis*» 

Isionnären förnumme deras missgerning. Detta var väl nå- 

TQt för starkt uttryckt, och jemte det religiösa skälet och 

fruktan för Missionnären tycktes äfven öiVerlefvorna af 

Rvinsteken, hvilka man icke ville lemna i sticket, hafva 

Lin verkan. Följande morgon gjordes uppbrott utan inoK 

^gelse. Under vägen sällade sig ännu några hushåll, la-» 

^tade med Berg-Bananer, till våra resande, och säluada 

HDkomrao de i stort sällskap till Matarau 

Herr Hofmann gjorde åtskilliga mindre besvärliga re* 
lov till fots till det inre af ön och kom äfven till Arue, 
luvarande Kongl. Residenset. De geognostiska och mine* 
[alogiska observationerna på dessa strÖAåg äro förvarade 
ill en särskild uppsats *)• Likväl må här lemnas rum för 
lågot rörande hans umgänge med iuvånarne, och hvad 
kan dessutom meddelade. 

Derao bostäder äro uppförde af upprätt stående gröf<« 
Bambusstänger, hvilka äro ställda tämmeligen glest, så 
tt luften kan svalkande draga igenom* Taket af palm- 
Ilad trotsar det starkaste regn. 

Ur alla hyddor, han kom till, stucko barnen nyfiket 

hufvudet, och föräldrarna bödo honom vänligt in. 

tan gick in i flera, och hedersplatsen i huset ^ en med 

|attor och papperstyg betäckt upphöjning, erbods alltid 

honom, jemte ett gästfritt bemötande, som vanligen öf* 

trfiödigt vedergälldes med en knif. Längs utåt väggerne 



|i') Denna uppsats är bifogad originalet; men i förmodan» att 
den skulle interessera blof t ett mindre antal läsare» bar den 
biiivit utclemnad i öfyeriättniDgcn. 



j»'ii 



% 



I 






v 



( f5«^ )' 

stwft) iheqiättiå 'Afehg*itH!!en,' t>8 bflmljirtss^orpar, 'o^éli torol 
fylWa med mjnk a mattor. Ofverallt rådde .^tor sfiygghet. 
En'liten'initängd gård omgifver dessa vänliga boningar, 
Ofn ijvaHai*na u'[ipl3'Sas de medelst de oljiga nötflfernä af I 
▼kxti*ädet uppträdda "på en stidka. .'—»('-'*' "'■■''='•• * ' 
'!: 'Mycken gljidje väckte Hfir Hbfmanns besök 'h(^lia(i)5| 
^ähyiMaitii^^^rsohi p^A' det hjärtligaste* bad honom varavjilJ 
kikumen T hhfts h.yddä, pi-eséht^l^^de iör honom iJin K istrul 
ocli isinaf bairÄ j och "éftér Sitt ■*5^' tiridfåghade hbnom pjj 
dit) iihest 'lysande" sätt.' *• •' •-' .;■.;..■. i • - 

i det Kongk RésiScfertsét fanti HeiT Hofmärtii 'icli(| 
mytk-ft' märkVäi-dlgt; ' Päldtsét," sdm den Köngliga familjeJ 
bebodde , 'var kn rnnirik' hyddaf,' med ett förhUs^, hVaril 
åttaiwai» af 'giai^dlet' hade Vtikt.' Diéms (^nda vapefi var ei] 
gåmmary'vi^''ett l>k*ädé fastbnrtden-piitolpipa, hvUken dl 
fle*aigänger"ftfsköiö, tinä^ventvrs ) ' ' att vänja dien mi^'„ 
Kohungien vid" 'stridernas larm. ji>eii aflidne Korluriijetl 
ligger bcgrafven i en byggnad af"yten, iitahfor hvilkfij 
stå tre kanoner ySQÖI', tfll' förekommande af all skada' j äm 
IVirnäglade^'- •••'-'•"'' ' • '•' - ' • '■'^''''' • * -^-"-l.-«- 

Det är rédån nämndt om Ftåndeiri med cocWöTjä fiai 
Tahaiti, och om det skcj)p Drbttnitigeri ägei*. D'?tta'con 
rtiehderas af'"én"feh.^''elstk•\u'''ö(?h 'ieri del äf' b(é.^att*ninj;fi| 
består likaledes af Eni^elsiriäVJ.' ' Det' hade nyss kbrtim 
hem; frätien resa till de' öfti^a 'iSallskat)8Öf«ir'd, 'der d 
lipjihemtat *kattéW,.ödh'i-listade sig att ^f-. tU ?öh 'JadJ 
so» aned' en '"iastr cocosolja, som der ai «(i,x:'vel 'beg'ärli.| 
Denna olja? föl-es i t|ocka Bambttstöckar.'* Cap.iai en gjn 
de mig besök och berättade ibland annat, det han fall 
veta af skepp som nyligen besökt Vänskapsuarim, att Ko 
niingen på dem hade lagt äfven. Navigators-iöbrna inidej 
sitt välde, hvilka nu måste gilVu honom skatt. 



( i3i ) 



fpar, ocli tofol 
iitor skygghet, 
nliga boningar, 
iga notfiiernä af 1 



I I 



besök ^idélia^: 
honom Väva vli). 
lonom ^in h tslru 
lade hbnom m 

Hofmärtii idsl 
^öngligafortiiljesl 
tt 'förblir, hVarl 
da vajpeii var cl 
pipa, hvilken 

vänja dien um 
ilidne KorlutigeJ 

utatiför hvilW 

af all skada' ^ aii 



I December Och Januari, TabaVtis snmmnim.^narlcv, 
afbrytcs passadvinden ej 5iällan af bjiftiga nordvestvindar. 
lifTn och äska infalla da ofta, r)ch räcka inangen ganf^ 
iinda tlU April; men iirider de öfriga inånaderné bhlser 
nassaden oafbriitet, åtföljd af en klar himnud. Derfore 
skalle man kttnnå arise härvarande sommar för den Cf-^eiil- 
jiga vintren, och sbfti Matarais redd är öppen för've.'5!aVi-'' 
vindeti, så göra de skepp, som under denna uistid brsöt;a 
Matai!"ai, visserligen bättre uti att inlöpa i en hamii sHiri'^ 
lig'ger jemt åtta mil i vester från Cäp Venus. Den' i^x'-' 
står af kora1ll)ankar, är rymlig, skyddad för "alla vindar ['' 
och bar' tvänne inlopp, hvilkä ligga så till, att man kan 
segla in och' ut med nästan hVädviiid söm helst. 

Ebb och flod i Matarai-bugten afvika mycket ifrån 
(Ibn allmänna regeln, och tyckas' i eke" bi* v 'si'g om 'rtiånen, 
hvilken de dock eljest öfverallt lyda. Hvarje middag ,^^1^- 
la året igenom, så sriart solen 'Uppnått' 'm'eridinhéh','^^1 ål'' 
vattnet högst öch -'faller ilied' deri sfnnKände sbleti'Jin(^a'- 
tiJI midn^t. DéHhk tilldragelse är för iniJeViKhäriilé llk^"^ 
sA väl som soleii', detsamma som uri För ofrigt gör valt-i' ' 
nets sfigartde och'^a'llattde b'Iolt fJå,S^^n 'fc/t. * '.. . . '.I 

Efter Humbolidts uppgift är'höi'sta berget på Tährxitl • 
iD,öoö fot;' enligt hnrörtiötrisk 'iriätning"af vår Physioiis,' 
HerrLenz, entlast Bd oo fot högt öfvei- vattenytan. i'''"i. 
■ Vid vår ankoiiist till Matäi-at' f^ifino vi, enligt vHia' 
chronometrar, lörij^ltudeh af Ca^ V«^hus ' i49° 20" 36"'. • 
Dess rätta longitud, som Amiral K riisei^isteni antaj^it på' 
sin karta, är i4gi° 57'' •jo". iFViljakfligén felade våra* \\i'' 
\)h 6' i>o". • Denni rättelse är 'tillHMpad |l>a alla af H!^«' 
sökta longituder T den' farliga"Archipelagen. Våiä på'- 
Cap Venus ansliiHda nstronomiska"öbservatioher gåfvo de!s$" 



•K' 



■'^^^^IP 



-'^T» 



( »3» ) 

latitud till 17° 29' 17" och longitud till 149® 29' 00"; 
Magnetnålens variation var 6° 5o' 00" östlig, och dess 
inklination 29° 3o' 00". Barometern stod pä 29' 80" till 
29' 70''; Reaumurska Thermoinetern visade 23^ till 2^^° 
värme. 

De öar, som jag under min förra resa pä Skeppet 
Kurik upptäckt och hvilkas geographiska läge jag be- 
stämt, såsom Romanzow-, Spiridov, Deansöarne o. s. ;., 
men hvilkas longituder jag då icke hade tillfälle att rätta 
på Gap Venus, ligga 5' 36^' mera i vester, än tillförene 
är uppgifvet. . . 

Capitaine Sellin gshausens longitudsbestämningar af de 
utaf honom upptäckta öar äro efter vår beräkning 3' 10'' 
för högt. 

Den 24 M3i's om morgonen blefvo våra tält på Gap 
Veji^us upptagna, de astronomiska instrumenterna flyttade 
om bord och vi sjelfve öfvergåfvo vår bostad på land. 
Eftermiddagen var utsatt till vår afresa. Tahaiterne be- 
stormade nu vårt skepp och tillförde oss skänker af lifsmedel, 
så mycket de hade kunnat få tillhopa. De voro ganska 
hedröfvade öfver vår afresa och ville icke emottaga några 
genskänker, för att gifva oss ett bevis af deras oegennyt- 
tiga välvilja. De försäkrade med en mun, att af alla na- 
tioner som hittills helsat på dem, hade ingen behagat 
dem sä mycket, som Ryssarne. Med de hjertligaste om- 
famningar togo de afsked af oss, och de fleste voro rörda 
ända till tårar. De beledsagade oss på sina canoter ända 
till Baiens mynning, och ville följa oss ända ut i Öppna 
sjön, då en ytterst häftig vindstöt plötsligen tvang dem 
att skynda tillbaka till stranden. Vi hade genom den så 
när mistat våra segel och närheten till land gjorde för 
några ögonblick vår belägenhet vådlig, men officerarnes, 



( i35 T 

I 

så väl som matrosernas oförskräckthet och skicklighet ställde 
si^ emot faran och öfvervann den lyckligt. Efter en half 
timme inträdde åter den jemna passadvinden , och under 
liflig önskan af en lyckligare framtid för <le goda Ta- 
hattierna försvann denna sköna ö småningom undan vår 
åsyué 

Nu vill jag ur förr omnämnda arbete ytterligare til- 
lägga något om det Tahaitiska språket. 

Författaren säger: 

Det språk, som talas pä de flesta öar i Söderhafvet, 
och som man derföre kan kalla det polynesiska, må anses 
såsom ett primitifl, eller såsom ett slägtspråk till det Ma- 
layiska och från ett och samma ursprung med det, så är 
det i alla fall mycket gammalt, ty de menniskor, som 
tala detsamma, hafva från aldra äldsta tider tillbaka varit 
skilde ifrån alla öfriga, så att de ansågo sig för de enda 
på jordklotet, innan Européer syntes hos dem. 

Fastän detta språk, såsom tillhörande ett rått, obil- 
dadt folkslag, är, i jemförelse med de Europeiska, ganska 
bristfälligt, så äger det dock en styrka, en enkelhet och ' 
bestämdhet, t. ex. i sina pronomina personalia, hvarige- 
nom det kanske öfverträffar alla. 

Dess likhet med Hebräiskan i Verbernas conjugation, 
äfvensom i några ords ursprung, kan lätt bevisas. Några 
ord synas verkligen hafva Hcbräiska rötter, såsom mate 
död, nutra eller maraniara bitter, rapaous bota, pae sida 
o. s. v. 

Dä polynesiska språket är utbredt öfver en sä vid 
stricka, och innevånarna pä många öar, der det talas, 
hafva liten eller ingen relation till hvarandra, så förstås 
lätt, att det har delat tig i många särskilda dialecter. 



im 



^ ( i34 ) ' 

D^Hsa aro cmedlertid icke så olika, att de icke lättelrgen 
»kala igeukcituias för grenar af en stam. 
•. ,l,,u5asoin luifvud-diiilecter kunna anses: den Hawaianska, 
som talas på Sandwichs-öarna, den på Marquesas-öafna, 
den. på Nya Seland, den Tongatabuanska , som innevåhar> 
ne på Vänskaps-öarna tala, samt den Tahaitiska. De öf- 
ri^a, ^å vidt man. vet, hafva.flaer . eller mindre . slägtsknn 
med någondera af des«a. ,.J/j\i;t*:,'l f-W ».u> s»m.ji i.- I 

Den Taliai'iska dialecten utmärker sig genom sitt 
välljud, emedan den icke har nå^ra hårda eller liväsande 
•(!lon.sonånt«*r. Hvad som försvårar dess uttal , äro de män- 
ga diphtonj^erna , sågom ao, eOj hvilka icke delas. 

Declination ändrar icke substantivets ändelse, utan y^ 
Casus, som äro blott trenne, nominativ, possessiv och oL- | 
jccliv, bildas genom pracpositioner , t. ex. 



.(.!«. 



"• , ^ , _Singularis 

Nominat.: Tt laq^tft -r mannen. |..ir,,. . .>;!(,>.•...; 
Poss. : iVt) te taatd — mannens. 

Object. : Ht taala — åt mannen och mannen. ., 



i 



,,. , 1. ■ , . , Pluralis. , . 

Nominat. : Te mau taata — mänuerne. . 



.j-»l: !';.. 



?.vK 



Poss.: No te mau tuata — mannernas. - : . . 

Object.: He mau taata — - ål männerna och mäunerntt 

»,■■'. ■ ■ 

!■. Tahaiterne Jbafva en mängd bestämda och obestämda I 
artiklar och praepositoner , som de nyttja på ett besyniifr- 
li^t sätt. Fraruför nomina propria står ofta artikeln T^ftJ 
äfven framför Gud, te Atuaj ofta äfven Oj hvilket lika-| 
ledes synes här vara en artikel, t* ex. o Pomarehj o^IIna- 
heinCj o TahaUi. Detta o sättes äfven framför pronömiiw 
personalia, när de stå i nominativ. O vau jag, o oe di^H 
O oiu hon, han, det o. s. v. På dessa prouumina äro IV 






( »35 ) 



' \ 



om innevåhai- 



. 



; 



haiterne och deias språli;,förvandter .särdeles rika. De liafva 
icke allenast Österländningarnas Dualis, utan till och med 
en dubbel i första personen, afvert en dubbel pluralis i 



första person,en,, t. ex. 



>« •» 



i/I»<VJ .1 -fX 



.^.j.;..y y. f. O Taua ,'dr. du; och jag, •.■,.r!,.'i »i r.i.tiuf i 

► ..! iUiui . t O Muua — han och. jag.,,!/, i .,j».^ , ••iii.it 

! ,;> j.i.vi!» '' ö Tafoa •— J och- jag, ' «" - '• •.; ivj <:)j 

Q:MotQu-^'\i tre eller flerc. ^. ..umMol 

^ Derigenom blir också verbernasf t cotijitgaåion' mera til^ 

vecklad, än i andra språk, men är åt«r|deremot lättare, 

emedan hvarken. perfiQter ; eller tempbrq; -ior^Ddr^ts^fv» 

ordet, utan; alU uttryckes genom tillsättning af« säiiskiida 

partiklar framraanför , t. ex. : MaiaU fruktal, Te ^matmk indi 

au jag fruktar) te matau.ta oau \af^.fr.ak\9téQf.:i matUu na 

oau jag b^fver fruktat, .<< mcuåu au, ^g skall jfrukta»; ) '<i (\ 

;t Söm mina läsare Svårligen "önskéiällraTähalHUkab 

fullkomligt, så slutar jag' har utdraget • tir' språkläran.' 'Deh 
som vill lära detta> spi*åket gruBdIigt,' måste resa ti^ll T»* 
haiti, men<då råder jag honom att ' beväpna sig'<>nléil 
tålamod^ ty Tahaitiérne 'äro väl '' mycket: iförekomitiaiide 
med sina undervisningar, men hafva Tyskarnas osed<^ eftl 
skratt , om man ick& talar -deras' s{)rålL> rigtigt, hvilkea 
«rfafenhet vi ofta hafVai gjot-t.i'*- M ..aiVi ;n/:, . n\ -x.x.h 
Några månader före ' oss hadb • Capitainen 'i Franska 
Flottaa Duperrey, besökt' Tahaiti under sin upptäcktsresa 
med Gorvetten Goquilié. Han 'är lyckligen återkoihmen 
till sitt fädernesland och skall utgifva sin resa , af hvilken 
han redan haft den godheten att skiökå mig nå^a klifteni 
Man kan lofva sig en betydlig vinst fÖr veteäskaperpa! af 
deUa^verk. .i . -.'-i/^. i »i-- ■• \ .',-> !..• 



»IM ;lr -iO ii ■ I i< 'i' ' ii""r'i.,. 



I. t 1. .M. I J, il> i".' lij'-.'llli<< 

I 1 j> ; i ]-'i!i i ".ini/p ti; 



w 



( i36 ) 
C AP. VI. •' 

Pitcairnön, 

Jag har förbigått den på min resa, men jag ti-äffade 
i hamnen Conception, uti Chili) en Amerikansk Sjö-Capi- 
laine, som nyligen besökt den, och på Tahaiti råkade 
|ag en af de första grundläggarinnurna till denna ös be- 
folkning, hvilken talade Engelska bra nog, så att jag kun- 
de samtala med henne. De underrättelser, jag inhemtat 
af dessa båda personer , torde icke vara misshagliga för 
mina läsare, och de, som icke känna denna interessanta 
coloniei Hpphof, se tilläfventyrs gerna, om jag i korthet 
berättar dess historia ifrån början. 

Engelska Regeringen ville plantera det så nyttiga bröd* 
fruktträdet på sina Vestindiska besittningar, och skickade 
derföre i September år 1787 skeppet Bounty, fördt af 
Lietitenanten Bligh, hvilken förut tjent som Styrman un- 
der Capitainen Gook på hans resor, till Söderhafvet, för p 
«tt ifrån dess öar föra en laddning unga träd af detta 
•lag till Westindien. Skeppets besättning bestod inalles af J 
46 Man. ::,. ', -111 

Efter en ytterst besvärlig resa, hvarunder han i 3o 
dagar förgäfves försökt att komma omkring Cap Horn, 
t>eh omsider måste besluta att omsegla Goda-hopps^tidden, 
«&lände Bligh ändtligen i October 1788 lyckligt till Tahaiti. 

Inlastningen, hvarvid ^e älskvärda Tahaiterne voro 
ganska hjelpsamme, räckte fem månader, förmodligen eme- 
dan Lientenanten Bligh och hans manskap fann sig ganska 
väl ;på Tahaiti. Under hela tidej lefde skeppsfolket i 
stÖrsita samdrägt med öboerna och i synnerhet med dem 
af qvinnokönet. Häri ligger sannolikt också en orsak till 
Blighs sednare öde. 



■ / 



«*• 



( 137 ) 

Den 4 April 1789 afseglade Wan ifiän Tali.Viti, landa- 
de vid «.n af Vänskaps-öarna , der han ersatte de skadade 
plantorna med nya, och styrde nu, <len 27 i samma må- 
nad, i den glada öfvertygelscn alt lyckligen ntfÖra sitt 
uppdrag, kosan åt Vestindien, der den välsignelse skulle 
spridas, som naturen skänkt sina skötebarn i den växt, 
hvars öfverforare han var. 

Men i ödets bok stod annorlunda skrifvet. Ben aldrig 
et^^rgifvande stränghet, h varmed Bligh behandlade sina 
underhafvandci deras uppbragta hederskänsla, dä han lät 

I till och med sin Styrman Christian Fletcher undergå 
kropps-aga, jemte minnet af den tid de så angenämt till- 

[bragt på Tahaiti, tillvägabragte en samri^ansvärjning, för 
hvilken Ghi'istian stod i spetsen, och hvars afsigt var att 
bemästra sig skeppet, skilja befålhaf våren och hans an- 
lang derifrån, vända om till Tahaiti, för alltid försaka 
fäderneslandet, och der iefva för njutningen och nöjet. 
Det hade lyckats de sammansvurna, att hålla sin plan 

[så hemlig, att hvarken Bligh eller någon ibland den delen 
if besättningen som förblef honom tiljgifven anade något 

Iderom. Solens uppgång om morgonen den 28 April var 

Iden öfverenskomna signalen till det skändliga förehafvan- 
lets utbrotts Styrmannen Christian, som just commende- 
rade vakten, steg tillika med tvänne Underofficerare och 
en Matros in i cajutan till Lieutenan^en Bligh, som sof 
roligt. De kastade sig öfver honom, bakbundo honom» 

^och hotade att mörda honom på stället, om han gjorde 
lotstånd eller blott gaf ett ljud ifrån sig. Bligh visade 
sig oförskräckt, böd till att försvara .^Y) och då han må- 

[ste gifva vika för öfvermagten, ropade högt efter hjelp; 
Imen de sammansvurne ha^^.e vid samma tid öfverfallit och 
[bundit alla, som icke voro med i complotten, så att den 



/■ / 



mmi^ 



1 



i 



^, 



( «38 ) 

olyckIi{»e lilig)! mAstc underknstn sig sitt öde. Hun fonlcj 
DU i lilotta liuncl och bunden up]> }»V duck , 4cr liiin fimp 
föv sig dcu houojQ tillgifnu .dd«a) uf luunskupct , 19 till 
anlalot, Jikalodcs bundna. Nu sutten den »töiiita liiUciti 
sjö"n , uudcr det BligU förgijlVcs hiMnödiidu sig alt gviiom 
furesiiilli\iMg(\i' äter briugu de pli^'trui-gutna. ti]l lydiiiul. 
De skreko åt honom, ntt han ikulle tign. stilla, eller s>kullc 
de »1;V honom ihjäl. \ ,.,;,,„...! '. • ; ..• ^],\,Vt i .. .?. 
, Niir bÄteu Mg kjar vid, ,«idan af skeppet, lät man tit 
kundnii. OiUccraine, ligdan man lo.ssat dem w $iua batxi, 
först nedstiga i den; doi'pä gadc, Christian till JUigh: iNu 
Capilaine bcAnna sig edra OiUcerarc. och edert, inunsi 
j'edan i bålen, det är titl att oekså pi heg«r Er. dit; tjtit 
ringaste motstånd gäU^r Ed.rt lif. Sediap löstfs han ut 
i>andeu, och nedsteg till sin^. :ogna olypl^skamratcr, u^ 
der det t att bittra för^bråelsQr Hov buns liittils öfvadc ty* 
lanni utöstes 6'fver honom. Sedan b^tvn vidare Mifviti 
försedd med några Ufsmedcl och. man p^ begäran, giiviij 
de ojyckliga en compass, en oclant och t^l. ge var ett p 
gamJja sa])jlar , hissade , de, , $^m,nian$vuii^q, s^gel. «?|oh öfvei- 
gåfvp båten under högliudt,g|ä4jeskri. ^j ,j »;..;^. . ,. 

Berättelsen om de olypkliga utsatta^ , v>dai:e öde liw 
väl iqke bit} dock tor4e det för njängpn iI^save,.som äno« 
icke. kaoner, det, vara, angenämt att bär.|prnifnfna, hum 
det lyckades deras oerhörda anstrangnin,g « i, en öppep håtj 
som var endast a;3 fot lan^' .6 fot 9 tv^uk bred, Qch ,2 k] 
9 tum djup, försedde nied få lifsmedel^. utan sjukort ^ Icmr 
nade. det sto^a yerldshafvets böljor till pris, »tt ;ändi 
rädjJa sig., !, j. ,, ..,;, sy.,aru.l '!,. !!,' !.;..! 1 ,f- , .-WVi ■ , 
-I Då. båten öfvergafs af skeppet, vai* dep ^mgefar 3o 
mil ifrån ön Tofoa. . Det beslöts att landa vid den j föi 
att der intaga ett förråd af lifsmedel och sedan segU uU 



I 

v 
I 
n 



b 

b 
i( 
U 
d 
T 

st 
d 
o: 

Oi 

d 

i 

f( 

si 
o 



:?l 



>* 



y 



>^ 



/ 



►T"nffn*nbn, hvnmt man vilU- iinliAlln hnå Knniin^cii ntw.r 
VtinsknpH-öiiriKi niii tilliUolM' alt under lians beskydd siitta 
|)al4<ti 1 ,sA<lant titånd, att inan kunde \^|^^^ ros» (lu den till 
Ouli^idien. w' t" '•' ' ' *• '" '''■'": ' ' r!. mli..". 

Man landade lyokligfMi vid Toioa dv.U Uislv. huton vid 
stranden mvid en jtrrnkedja; nien snart franistörtade en 
niiinc^d (iendtligt Kinna<]e vildar, helsade de viiintiiSsa an- 
knndin^onin innd ^tt^nkustning, och skulle Knart halva oi- 
vt-rvuirnrt- dmii, om icke <ien hjellemodi/ijc UiuJerolUcem 
porton hade iippofFvat sig för sina kannatnr!} räddning. 
Han .sprnn($ i land, lossade' lih^ti^t kedjan, hvuvniod Imtfni 
var fast vid klippan, och Hek. blott sä mycken tid, att 
liun hann rupn: dyn, Hyn, innan han blef gripen och 
mördad af vihiavna. . /•«' i ^mni^'/ i.»- i, j. i ,. n ! f.\ 

Denna bediöfJi^a händelse betofr do flyende allt mod 
att segla till Tongatabu eller någon annan af vlldar bu- 
b^MJd ö. Klié viiude ni^ nii till Dligh, med btrgtiran att 
biifva iorde till oågon haijin S('>ni tillhörde Européer och 
Jofvade honom' med en bö({tidiig cd den oinskränktastc 
lydnad till detta företags utförande. Ilaruppä lättade ISlig^h 
det dristiga' beslut, att gä genom TorrcK-Sundet till ön 
Tinior, der Hulliindajue aga besittningar. Afståndel dit 
gjorde ineoiol 4<>«<» sjö- oiler looo Tyska mil. Den stör- 
sta hushålJniug njuiite derföre iakttagas vid lifsmedlens ut- 
delning. Villigt underkastade hela manskapet sig- den an> 
ordningen, att; hvar och en skulle få blott ett uns skorpa 
och en åttondedels butelj vatten om dagen. Redan andra 
dagen uppsteg en storm, som kastade så myckel vatten in 
i buten, att den måste oupphörligt ö'sas af alla krafter , 
för att icke sjunka. Vid ert sednare storm, åtföljd af 
starkt regn , hade den ringa bröd-provisionen blifvit våt 
och förvandlad till en gröt, som nu måste tjeaa till spia, 



} 



.%. 



\ 



i i4o ) 



r-l 



och iifvcn denna iiudguilcs man framdcle'^ mer iur.^ 

knappa, då resan räckte längre, an man i början hade* 
hoppats. 

Sålunda i högsta måtto utmärglade af hunger, törst 
arbete, väta, brännande solstrålar och genom detta allt 
uppkomna sjukdomar, hade de olycklige, efter 3a da^jan 
fart, den obeskrifliga glädjen att f& ?iya Selands kust i 
ögnasigte, och snart derefter insegla i Torres-sundet. Dt 
landstego på en liten obebodd ö nära kusten, och funno 
här allahanda välsmakande frukter, ostron och det skona» 
ste vatten i öfverflöd. Med lycksalig känsla hvilade de 
efter så lång tid, vederqvickte af sund föda, första nattet 
åter på fast mark, men vid solens uppgång visade sig en 
ny fara för dem. Vildarne, beväpnade med spjut, hade 
samlat sig på kusten och hotade med ett anfall, hvarföie 
Ön måste skyndsammast öfvergifvag. 

Vid Canalens genomsegling var vädret vackert och 
sjön lugn. Infödingarne vinkade med gröna qvistar från 
stranden och bödo dem landstiga men Bligh litade icke f 
på denna lilla fula Negerraqens t ^ätt. Flera obebodda 

öar tjenade till hviloställen och till intagande af frukter 
och friskt vatten. Man kände sig lifvad å ny o, ocli i för> 
hoppning att snart nå målet för allt lidande, ön Timor, 
rådde det bästa lynne. 

Men det var ännu långt dit. Sedan båten hade lem* 
nat Torres-sundet och befann sig åter på vida hafvet, 
inställde sig å nyo hvarje olägenhet med fördubblad kraA. 
Hela besättningen var sjuk, några till och med dödssjuka. 
Ifästan alla hade uppgifvit hoppet att någonsin hinna en 
säker hamn, och anropade himmeln- blott om en snar död 
till slut på. deras lidande. Biigh sjelf, ganska dålig, be- 
mödade sig på allt sätt att tända mod hos sina underhuf- 



"åi 4/ 



• 

ande, och (orsäkrade dem att de skulle nu snart komma 
ill land. • ' ■ .. 

lian höll ord. Den la Juni klockan 3 pa morgonen 
\g un Tiinor med sina höga berg i mildt majestät fram- 
ör dera. Lik en electrisk stot genomfor denna anblick de 
jukas utmattade lemmar. De upplyfte sina händer emot 
immelen , och aldrig har väl en tacksiigelse varit innerligare. 

Holländska besittningen Cupang npphanns nu inom 
vänne dagar, och dervarande Gouverneur emottog med- 
idsamt de räddade. Utom en enda, hvars liiskroft var 
lldeles uttömd, blefvo alla snart återställde till hejsan, 
»chBligh fann lägenhet att roed sina olyckskamrater segla 
ill England, dit han anlände i Mai's 1790. 

Man borde tro, att den stora lärdom, som Bligh fatt 
if olyckan, hade gjort honom fÖrsigtigare för framtiden, 
nen han vederlade aldrig sin caracter. Såsom befälhaf- 
fare på ett linieskepp föranledde han igenom sin stränghet 
n ny sammansvärjning, oca då han framdeles blef Gou- 
erneur öfver Nya SiidWallis, utbrast der af samma orsak 
tt uppror. 

Efter denna afvikelse återvände vi till berättelsen om 

olonien på Fittcairnön. Rebellerna på Bounty utvalde, 

dan deras brott lyckats, enstämmigt Christian till Capi- 

ine och togo kosan åt Tahaiti. Under vägen dit kommo 

e till den lilla, högländta och starkt befolkade ön Ta* 

uai, som blef sedd. af Gook år 1777, och fattade det 

eslutet, att der nedsätta sig. Sedan de uppsökt en hamn, 

Icf fartyget dit infördt med mycken svårighet genom 

orallbankarna. Infödingarne emottogo främlingarna gan» 

ika vänligt, och sågo icke blott stilla på, huru desse bör- 

ade bygga en fästning på landtudden vid hamnen, utan 

ill och med länte bjelpsam hand dertill. Emedlertid 



/•I 



u 



å^ 



v- 



^^ 






• 






■>!« 



{ 1^1 ) 

varade denna enighet icke länge. I forlitaYide pä sinj 
vapens öfverlägsenhet , blefvo Christian och hans kamrater 
sharf ganska Öfvermodige och uppreste de godsinla öhod. 
na särdeles genom borlröfvahde af dcrrts qvlnriör". Clni- 
stians mahskap blef plötsligen öfverfallct; men' han dre 
sig nled dem tillbaka till en (ilögd, hvarifrån' geväi-sdHpj 
fVirorsakade ett stort nederlag ibland Vildafna , medan 
Christian fick blott en mari 'säi*ad och alldeles ingen död 
, Likväl fUnnö segervinnarhe det icke rådligt,' att qväisiaiina 
på Tabuai. be inskeppade sig' åter och seglade tiliXahditl 

tJndér denna öfvcrfart hade eil djup melaiicholie he- 
mägtigat sig ChristiFö; £?aniVetsagg och 'mörkW* utsigter' 
för framtiden plågadehöfaohi.' 'Han' slÖt sig inije i sin oa- 
juta ,' visade' sig sällan, cth talade blott få ord. 
' När Bbiinty' hade kastat ankar vid Tahaiti, kornrto 
en niängd ' infödingar om bord, ifladc/es att återse sina 
vänner, méh för *åhades att icke igenfinna Capitaitien ocli 
en' stör ' del af maliskapet. Chiislian béi-ättside dém, att 
Capitainfen Bligh nfedsätt 'sig," tillika med den bristande 
delen af manskapet, på Tabuai, der han blifvit Könrtn» 
öfver öri,'nien häir hade ined dén öfriga- delen af man- 
skapet hellre be^if vit st^' ' tiit, 'der' dé"tinskäde'feluta sina 
daghr ibland siriä Tahfilti^kW Väunei*. ' • . . 

Déf 'beskedliga föliet ' 'tf otlile 'på detta" föregifVande 
faiiknmligt och gladde si^ ' hjértli^en åt att för' alltid la 
hos sig behålla fiiua vähnér. "Meh Christiane lWujli*ga afsii^t 
vai' att gmndlngga en ' eölöni pä någ^ött ännö okänd och 
obebodd xi, -emedan han kunde Jätleligen fii^lutse, att Tn- 
haiti sktiHe blifva den föraia Ört', der Engelska Regeriii- 
geh fiit eflei^Söka de foltsliga, sédaftV ceti fått kWnskap 
otrt 'deras gerning; 'I:\n var missnöjd mied många binod 
sifaa käiHrater , eller fann dtffti oskicUiga att ycrkstilli 



Ibc 



ans f6'rchafvii»fde. DerfAVe' meddelade han detta endast 
t Stla bland sitt manskap under tysthetens insegel. SS- 
Unda uppstod en annan sammanstärjning emot de med- 
rottsliga fHfen' första. . • ■ •■ ' ■ ■ ■ 

• ChHsl?ian oöh hans nya coniplott begagnade sig af 
illfdllet, då 'alfa, som icke hörde till dehsamma, voro i 
and, att ka^a ankar och hastigt sticka ut i sjön mc( åtta 
ahaitier och tib qvih^öt, som dé hade lockat till sig. " 

Sedf>o d*; !• flera veckor irrat omkriug på hafvet, 
ommo de tiUfä^ligtv^s till den af Carteret år 1767 upp- 
ckta Pittcairh^ön, som 'a!r af ringa omfång, har eiv hög-' 
ändt, klippfiill', men bördig jordmåri, och hvilkeii de' 
unno obebodda Sedan Christian oéh hatis kamrater näi'- 
inare undersökt den^an^tha, 'och 'den yppiga vegetationen 
vnr.^rligeii retat dem, ibcslöto de att för alllid nedsätta 
ig här, dér de hoppades förblifva dolde för den öfiiga 
crldeti'; öch [lerigenom undgå ett välfÖrtjent sti^aff. ■ 

Allt bemödande' atl ujjpläckö én hamn, der Bounty 
unde inlöpa, var fåfängt. Det blef alltså beslutadt, att 
led vindcri 'segla till ^iid berga lasten och sedan förstöra 
keppet, pä 'del att det icke måtte föi* framdeles iörbiseg*-" 

e förråda "brottslingarnas vistelsfeort. •"""-* •'••"••;) 

Detta béslnt blef genast satt i vcfkstUIlfgbét. Man 
utsökt»? mellan' klipporna én' plats, der Boiinty, som skulle 
sältas pä 'sti-nncf', ickektindé' g^riast krossas af vågorna,' 
ooh sedan det tagit fast botten, blef lasten mfd största 
skyndsamliet förd i land,'n?en skej>pet u^v^ibfändt. *" ^ 

1 början led den lilla colonién brist pa lifsmedef',' 
omedanh varken brödfrukt* . Ilei" cocns-trjid fnnnos på ön, 
hvarförc de måste låta Mg nöja med vÖlter och fisk. Eme^"' 
lorfid sörjdes ffkligen för dM tillkortimande- AHa till Voi^f* 
iiidien änutadc- växter had<: koiuuåit oskadda i laod och 



r 



K 



nm 






( 144 ) 

blefvo genast utplanterade. Del dröjde väl någon tid, I' 
innan brödfrukt- och cocos-trädcn buro frukt; men de 
söta påta terna, jams, tarorötler och dylika belönade redan 
följande året ganska rikligen planteringens möda. 

Sämjan ibland colonisterna , hvilkas allmänt erkända 
öfverhufvud Christiau var, tycktes grundad för alltid. 
Hvar och en hade fått sitt stycke jord. Snygga hyddor 
uppstodo, och flitigt odlade patater-, jams- och taro-falt 
prydde vildmarken. Efter tre års förlopp blef Christian 
fader åt en son, hvilken han kallade Fridag Fletcher 
October Christian, men hvars födelse gjorde honom till 
enkling. Som han nu kände stor böjelse till ett nytt lig. 
tenskap, men alla qvinnor redan hade männer, så gjorde 
han en Tahaitiers hustru afTällig ifrån sin man, hvaröfver 
deime blef så rasande,' att han passade på en stund, då 
Christian arbetade ensam på sin plantage, öfverföU och '% D( 
mördade honom. Denna gerning blef genast bekant, och ^ 
uppretade en Engelsman så, att han fattade sin bössa och 
sköt ned mördaren. 

Härigenom i högsta grad uppretade och redan länge 
tända till hämnd af den mest plågande svartsjuka, emedan 
qvinnorna gåfvo Engelsmannerna ett så afgjordt företräde, 
öfverföllo Tahaiterne de sednare oförsedt om en natt, 
och mördade alla, utom en enda, vid namn Adam, den 
de äfven ansågo för död, men som endast var illa sårad, 
och hvilken det lyckades med stor ansträngning att släpa 
sig till skogen och der gömma' sig, sä att mördarne icke 
en gång vid dagsljuset finge rätt pä honom. 

När qvinnorna sågo det gräsliga mordet pä deras 
älsklingar, föllo de i förtviflan och törstade efter hämnd, 
den de ock följande natt tillfredsställde 1 dermedelst att 

de 



.•ffW 1 



■^ 



it 
\ 



väl någon tid, 
5 frukt; men de 
1 belönade redan 
s möda. 

allmänt erkända 
ndad för alltid. 
Snygga hyddor 
M- och taro-fält 
p blef Christian 
Fridag Fletcher 
jorde honom till 

till ett nytt äg. 
inner } så gjorde 

man, hvaröfver 
på en stund, då 
!, öfverföll och 
last bekant, och 
le sin bössa och 



- ( 145 ) > 
ie nnd<'i' sömnen öfNnrirfÖlln och mörditdc samtliga Ta- 



•I LfS 1' i 



fl 



»ch redan länge 
rtsjuka, emedan 

tordt företräde, 
: om en natt, 
nnn Adam, den 
var illa sårad, 
gning alt släpa 
m6Vdai*ne icke 

pdel på deras 
efter hämnd, 
lermedelst att 
de 



laitierna. "• i' >**Mi t. n:.; : . 

Morfi;onen dorpå, sä snart det blcf ljust, ilade de 

lodbcfläokude Meglirerna äter till sina älskade Engels- 

äns lik, och funno att Adam saknades ibland dem> 

ivarförc de förmodade att han kunnat rädda cch gömma 

ig, änskönt blod ännu låg på marken i hans hydda. De 

enointagiulc nU skogen i alla rigtningar, för ati söka 

lonoin, lill dess de ändtligon funno honom i sitt jämmer- 

i^'a tillstand. De förbundo hans sar, buro honom till en 

ij hydda, oeli genom tleras förenade omvårdnad samt bruk 

af helande örtsafter lyckades det snart att återställa den 

unga kraftfulla mannen. Allas kärlek cohcentrerade sig 

I nu i den af dera räddade. Itaii blef deras gemensamma 

I make och öfverhufvud, hvilkcti de visade villig lydnad, 

och, efter hans intygande, halva de ickc förbittrat lifvel 

för hvarandra genom svartsjuka. 

Ända till år i8o3, således i fjorton år, forblef Adam 
?^nied sin afkomma dold för den öfriga verlden. Men då 
ändade Engelska SjöCapitainen Fölgier, som seglade från 
Cantoti till Chili , vid Pittcairnön , del* han blef ganska 
förvånad att linria en liten folkhop, som helsade honom 
på Engelska språket, svntcs mycket bekanta med Euro- 
peiska sedfr, och hvilkas hy och anletsdrag till ooh nied 
antydde Europeisk härkomst. Adam sjelf löste gatan för 
honom. Folgier aflemnade berättelse Öfver lenna upp* 
täckt till Engelska Regeringen, men Uppgaf derjemte öns 
läge så origtigt, att man ansåg den för en nyss upptäckt, 
till dess Engelska Fregatten Breton år i'Ti4) på sin resa 
från Maiquesas-önrna till kusten af Chili, äfvenlodes stötte 
på Pittcairnön , hvilken, eller sin upptäckares (C u leret) upp* 

to 




% 



^' 



( i46 ) 



gift, hoUs för obebodd. Emedlertid blef besättningen nj 
fregatten snart öfverraskad genom anblicken af nätta hyd. 
dor och odlade falt. Äfven samlades menniskor på slran 
den, hvilka genom vänliga tecken bödo dem komma i laiJ 
Wiigra till och rhed sköto med mycken färdighet sina sitijj 
båtar genom bränningen ut i sjön och rodde mot skepM 



r. 



Man var jiisl i begrepp att tilltala dem på Söderhafs 
öboernas språk, då de på ren Engelska begärde få veta 
skeppets och befälharv arens namn. Capitainen svarade 
sjelf, fortsatte samtalet, som blef allt interessantare , ocl 
böd öboerna komma om bord, hvilket de ock strax nidl; : 
slörsta frimodighet gjorde, och till och med då, när df 
omringades a/ manskapet och bestormades med frajjnr 
förrådde ej det minsta af den rädsla, som är de fltiita 
Söderhafs-öboer egen. 

Den unga mannen, som fÖrst steg upp på skeppet, 
helsadé pä Capitainen med mycken anständighet, önskadi 
honom en god morgon, och frågade derefter: om han kändt 
någon i England vid namn William Bligh. Dcrigenon 
uppgick hastigt ett ljus öfver de gåtlika Pittcairn-öbner' 
na, hvilka frågades tillbaka: om det på ön funnes någon 
som helte Christian. "Nej, han är död, men hans son är 
båten som anländt" blef svaret, hvilket satte colonicns ui 
sprung utom allt tvifvel. 

Man förnam nu vidare , alt hela befolkningen pu ön 
gjorde /^S menniskor, att karlarne icke fingo gifTta sig 
före tjugonde året eller hafva mer än en hustru, att 
Adam undervisat dem i christna religionen, alt deras van- 
liga språk vore Engelskan, men att de äfven försttido Ta- 
haiHska, och att de erkände Konungen af Enghunl för 
sin öfvcrherre. Tillfrågade, om de icke hade lusl all iulji 



\ . 

\ 



i t4t > 



besättningen p; 
en af nätta hvi 
nniskor på sirar., 
im komma i land,! 
irdighet sina sm; 
dde mot skepptit^ 

em på Södcrliafs. 
begärde få vob 
ipitainen svaiiuli 
teressantare , ocli 
e ock strax mm 
med då, när tl| 
des med frå},'or, 
om är de flesta 



upp på skeppet 
indighct, önsliiultb 
er : om han kändt 
igli. Dcrigenon 

Pittcairn-öboei- 
|6n funnes någon 

len bans son är i 
itte colonicns ur 



)lkningcn på (ini 

fingo gilta sig 

en bustvu, att| 

In, att deras \aii- 

Iven förstudo Ti>- 

af England för 

lade bisl all Ifiljil 



». 



med till Englaftd pÄ fvegatten, svarade det "nej> vi äro 
gifta och hafvä haV<i.'* '.'■'_ ' ' ' • 

Anblicken £|f skeppet och tnanskapet var för dem icke 

ny» De berättade att Capitalaen Folgiei* vaiit pä deras ö. 

jMeii eii litett svärt pudel ^ som de hastigt fingo se^ skräm» 

ide dem» *'Det är säkert en hund» utropade de$ vi hafve 

väl ännu icke Sett hågoti, men vi vete att han bites.** 

[Bmedlertid öfvertygade de sig snart om kreaturets from- 

Ihet 0'ih lekte med honom» ., ;. ; ,, ... .; , 

Nu fördes de i cajutan Och Undfägnades der med Cft 

j frukost) men uppförde sig, dervid ganska beskedligt och 

röjde under samtalet mycket naturligt Vett» Pore mateti 

I läste de en bön» och höllo sedan rätt väl till godo. 

Med mycken svårighet landsteg Capitainen pä ön» Ett 
[behaglig väg mellan planterade grupper af Cocos- och 
JBrodfruktträd förde honom till en liten, ganska Vackert 
! belägen by, b vars täcka hus väl voro smäj men beqvämt 
I inrättade öch föivånandc snygga» 

En af Adiims döttrar, en ung intagande flicka i lätt 
idrägt, emottog gästerna på en bögd och förde dem till 
sin far, en gubbe om 60 år, men soiu ännu säg ganska 
[kry ut» 

talet föll naturligtvis snart pä Christians samman- 

Isvärjning, och Adam påstod sig icke hafva haft någon del 

deri, ej en gäng Vetat dcraf, förrän den utbröt j men med 

atsky talade han öm Blighs sätt att behandla så Väl OS^^ 

Icerarc som matroser» 

Capitainen föreslog Adam att föra bonom till Eng- 
iiand. Det blef snart bekant. Nästan hela Golonien sam- 
lades, och aliabådo med tårar, att de måtte få behålla den 
goda fader Adam^ En t.cene, som rörde sjeUVa Engels- 
mätinerna» io* 



( »48 )' 



ff^i Plttcairn-boerna se alla vKl itt, liiafva sköna tKndci" 
och svart här. Karlarne iiro smala till växten oCh deras 
längd går till 5 fot lo tum. Begge könens klädselbestar 
i en mantel, lik den chiliska Parich6, och pa hufvudet bä- 
ra de hattar af vass, prydda ttied fjädrar. De hafva ännu 
i behåll en hop kläder från Skeppet Bounty, men de 
bruka dem icke, och visa dermed mera smak, än deras 
förfäder på mödernet, Tahaiterne. Ön ger en ytterst be^ 
haglig anblick, och skall öfver allt vara fruktbärande. I 
det inre finner man svinet vildtt 

Sju år senare än Brcton var Amerikanska handels- 
skeppet Örn , med hvars Capitaihe jag talade i Concep- 
tion, som hastigast vid Pittcairn-ön. Denne fann folk- 
mängden redan ökad till inemot loo menniskor. Han var 
förtjust öfver den ordnih^ han funnit hos dem. Adam 
styrde såsom en faderlig Konung, slet alla tvister, och in- 
gen vågade göra minsta invändning emot hans domslut. 
Ilvarje Iiushåll hade sig anvist ett eget stycke mark alt odla, 
Åkrarne lågo afmätta utmed hvarandra, voro flitigt bru- 
kade och buro till det mesta söta Patater och Jamsröttcr. 
Om söndagen samlades Colonien utanför Adams boning, 
då han läste för dem utur Bibeln och förmanade dem till 
cndrägt och goda seder. Hvarje afton , efter solens nedgång, 
dä i detta sköna luftstreck en välgörande kyla vederqvic- 
ker innevänarnc efter dagens hetta, slöt ungdomen en half- 
cirkel omliing den älskade fader Adam, som berättade för 
<lom historier från sitt fiiderncsland och bemödade sig alt 
belasta deras moralitet. Äfven gjorde han dem bckanla 
med andra länder och folk , talade om konster och uppfin- 
ningar, l)ruk , Infnadssätt och seder i Europa. Om man ocksil 
icke kan förutsätta många kunskaper hos Adam, sä är det 
dock visst, att han lyft sin Colonie lill en grad af bild- 



fe^ 



( i49 ) """ 

^iag, hvarif!^ånée)i^t> kunna ei-nå fullkomlig civilisatibni 
Han$ . uppmä^ilLsahlitia lihörare behålla allting noga i min^ 
net,,o,cli ärd^ Aå bekante med ciiltiverade folkslag» sedei^ 
och bruk y att man må förvånas deröfver. 

Oqvildins-örd har Adam vid strähgt straiF förbudit. 
Dä några öboer iDesökte skeppet oöh hörde en matkös 
skymfa en annan, frågade "de ined föi'Urid/'an Gapitäinen, 
om det vore tillAtef ' i deras~ hembygd att nyttja sådana 
nttryck. ' Fader Adam 'hade lärt dem, hiu'u" lågt det Vörc 
att såra sin medmenniska, om ock blott geiiömord,^'"" 

. Capitainen försäkrade, att h^n icke kunde nog be-^ 
römma detta älskvärda folks caracter och förhallande, och 
tiJIskref det deras Patriarks lära och exempel. Denne gode 
gamle man var ickedessniindre ganska bekymrad för fram-% 
tiden. "Ja^' kan, sade han, icke lefva länge till. Hvilken 
skall fortiiätta mitt påbegyntia verk? Mina barn stå ännif 
icke så fasta, att de ju. icke kunna återfalla i förvillel- 
ser. En god, dygdig pian af en hyfsjad nation måste, led?^^ 



dem. 



,i- 



-.»I; 



1 



På Tahaiti träflfade jag, såsom redan är nämndt, 'enl 
af Adams hustrur, som kommit dit icke länge sedan med 
ett Europeiskt skepp, och af hvilken jag inhemtat mycket af 
hvad här blifvit intaget bland de öfriga underrättelserna. Hon 
talade Engelska med tämlig färdighet, blott på en främmande 
dialect. Längtan till fäderneslandet, som öfverallt verkar 
så mägtigt, hade förmått denna gamla' fru att återvända dit. 
I förstone hade det varit hennes afsigt att der sluta' sina 
dagar, men det hade hon, redan ändrat. Ron försäk^;ade ,, 
att menniskorna voro naycket sämre här, än i henne!>Ji|Ui 
paradis, till hvilkct hon längtade högeligen tillbaka. iSi^ 
Adam prisade hon ganska högt, och påstoc| att ingen men- 






■^- 



V 



«**• 



h' 



^^ ''^^ ^- 'i- ■■ 
niska på jovden vore värd att t(ä\W'\t(m^ lionom^ Oiq 

inordet, som Tahaitierne föröfvade på Engelsmännerna, ta- 
lade iioi^ ännu med någon hetta , och skrot médl;. den hämnd; 
son ée tagit. 

f ,.A4wn hade gifvil henne det uppdrag^litt hoa, Mission- 
D&'éli ,|A Xahaiti anhålla om en eftertvädare åt honom, 
emedan han nu vore ganska gan^i^al 0|ch krär>;;:I^, Äfvea 
yarhans plan att flytta några l^ufijiiåll ^Ul Tahaiti , emedan 
folkmängden på hans u tyckte:^ ^narthlifva förstör i Bxm 
hållande till den uppodlade jorden, Tahaitiska Missionen 
lärer%ke underlåta att skicka Adams efterträdare, dåden 
derigenom kan äfvén fö Pittcäirn-ön under sin lydno, 
Måtte Adams faderliga regering icke lemna plats för nå- 
gon despotie, och hans practiska vishetslära icke förvand- 
las i toma hönformulär. 

Engelska Regeringen skickade år 1791 fregatten Pan- 
dora under Capitäinen Edwards befäl till Söderhafvet, för 
ätt uppsöka rebellerna emot Bligh. Han fann dem, son\ 
qvarstannat på Tahaiti, och förde dem till England, der 
de, enligt lagens kraf, dömdes till döden och blott nugR 
få benådades* 



'i:. '■ 



.•»iliii ",;i. 



V 



■\: 



v 



C AP. VII, 



, ..I i. 



• 1 I .1 ' 



i 



. 



",.'-!. 



, :, - Navigator-öarna, 

' Dä vi lemnåde Tahaiti, beslöt ja^ ätt under vägen till 
den tiilförene af mig upptäckta ö-^kedjan Hadack, der jag 
ämnade dröja någi*a dagar, besöka Navigator-öama." De 
äro sannolikt desamma, som Roggewin upptäckt redan år 
1 72 1. Emedlertid tillegnade si^ 'BV)UgäiilVille år 1766 de- 




r^nom. Oiq 
Ismännerna) Uk 
édlidcn hämnd; 

Itt hos, mission. 
ire åt honom, 
irän-plg, Äfven 
Eihaiti, emedan 
[ förstör i fiij, 
itiska Missionen 
trädare, dåden 
der sin lydno. 
> plats för nå- 
i icke förvand- 

fregatten Pan- 
öderhafvet, för 
jnn dem, sorn 
England, der 
ch blott nagiM 



■ I i-r . 



nder vägen till 
däck, der jag 
►r-öama." De 
ckt redan år 
I år 1766 de- 



( '«i ) 

It-as iipi)täckande Qchjgaf åetn det naiflnV sorti' de ända hitfJOi. 
jehållit, för de göd» Jhrtyg wuå' dcvm innevånaie hade'^ 
och den utmärkta skicklighet, hvarmed< de förde dem; 
Hvarken Roggewin eller . fiougainville hafva noggrannt 
iippgifvit deras läge , otih. deq som besökte ' dem fbVst ef-4 
ter dem, den olycklige La Perouse,.|iOi^ uppmätt, blott ** 
den norra delen. Efter honom har; ii^^ting blifvifUpe'- 
kant om dessa öar, y 'Engelsmannen' Edwards, som setiar* 
re besökte dem, har icke meddelat publicum något pott 
sin resa,' h var före jag'«nsag det väl mödan värdt att lif- 
vcn undersöka deras 'södra del ooh sålunda fullända deras 
uppmätning. ' ■^' .ii:''i ■ * -.ih.n -'{.é^r.. j; Muiilw.rj >, » 

För det första ställde jag vfir kosa 'så, att vi seglade 
förbi Sällskapsöarna för att berigtiga deras longituder; se- 
dan sökte jag sorgfälligt' uiidvika de courser, som äldre ^ 
jnig bekante sjöfarande tagit. 

Ben 25 Mars sågo vi vid dagningen ön Guagein i 
Jiforr och Ulieteä'i Nordvest. Som vestligaste spetsen af 
den Sédnare ön låg för oss rakt i Nor; 'åfvo våra Chro- 
Moraetrar dess longitud till iSi^ 26' 3o' hvilket afvikei» 
helt litet frän den på kartorna antagna. Men deremot 
ar ön Maurura ansenligt otätt angifven på kartorna. Vi 
funno longitudeh- af midten på denna ö, då den låg för 
oss rakt i Norr, i52<* 16^' ^o'^. På aftonen hade vi re- 
dan alla Sällskapsöarna på ryggen, och fortsatte vår fart 
!lt Vester. "•^•' ' •• '' • " ^'!. 

Det klara vädret tillät oss följande morgon göraren 
^noggrann observation j och snart derefter sågo vi -land. Det 
var återigen låga y ^led tät småskog betäckta korall-öar ^ 
hvilka, förenade genom bankar, likasom alla, hade en sjÖ 
midtuti. Pä alla dessa öar var blott ett enda Cocosti*ä'd 
synligt, hvilket hÖjde sig öfver d^ låga småskogen. Då 



c;- "i 



* .t ' 



( 1^9 ) 

^yi^kommo nHitniiiiff»^ flög «n mAngd^öfogel omkring ojti, 
de lenda innev&niirne p& d^ttna ögiupj^^ hvilken ifniu IVuir 
till Söder intaget en rymd a£ 3: opil och (>& lM*edden M^tt 
a§ mil. Efter. dén kort förut gjorda luiddagsobservationen 
fenns dess latidud Vara i5° 4^'> ^ff.sydlig. Dess longitiui 
är 1 54" 3o' oo'V,, 

Som denna' ii^iaipp icke förn blifvH sedd af någon, 4 < 
gåfvo vi den namn efter vår förtjenstfuila sjöfaiare Bd- 
iingshausen, •'•'h''^ •. i. ■;■.■.» "w'»! '.ti .•"•>;. -(.i,. , 

Natten var stormig; morgonen n^edförde väl klart vji- 
der, men ingen klar sinnesstiunning åt oss. Vi miste fitcr 
en medlem af vår lilla resande Goloni. Den ständiga het. 
tan oeh den ofta fuktiga hiftep hade ådragit en af vui^a 
matroser en rödsotartad sjukdom , af hviiken han d6g, 
oaktadt allu vår skickliga läkares bemödanden. Äfven 
Tahaitierne plågades mycket denna sommar af dylik* 
sjukdomar, och dogo, i brist af all läkarehjelp,, i my.ckcn< 
het. Missiunnärerne, som endast söka att fä fuUt välde 
ofver själarna, hafva hittills försmått att foga någo>u an* 
stalt trll kropparnas, bibehållande. !••;!!,,(• .'> f: v: 
t..< De stora skarorna af sjöfoglao*, soi». oAa syntes*, öf- 
vertygade oss , att vi litet eradllan må&te vara i gi'annska- 
pet af ännu obekanta låga Öar ; me» då de på sin hugd 
kunna ses på ett afstånd af i5 tiU 16 diil ifrån raii!>tVu|)- 
pen, så blefvo vi dem händelsevis icke varse. 

Den 2 April sågo vi likväl äter landj en liten obe- 
bodd ö; något Ikögre än korallöame pläga vara. Dess la- 
titud är 1 4° 32' 39" sydlig och dess longitud »68° 6' 
00^', Som jag ansåg den för en my, upptäckt , sä gaf jag 
den namn efter min första Lieutenaot Äorfi?/«Äq^/ men 
vid min återresa förnam jag, alt den redan är 18 ig blii- 
vit upptäckt af Gapitaiocu Froyciuct, på huus leti» fiuu 



. -<>' 



II 



■♦•, 



( i53 ) 

Sandwich-öarna töl Nya Hollaml. Hans resebeskrilning 
var ännu icke utkommen vul miu afrcsa frän Eiu'opa. 
Denna ös af . honom uppgifna läge iustänuntjr noga me4 
min observation,,;; i ^ -Muh-ty-U .. ,- 

Ännu samma natt fingo vi se vid klart mtlnsken deii 
östliga af Navigatoröarna , Opoun , såsom ett högt rundt berg. 
I Vester ifrån den ligga de begge små öarna Leoneh och 
Fan/uch nära hvarandra. Derefter kommer ön Maouna, 
vid hvars nordöstra sptts ligger ännu en liten Ö helt nära. 
45 mil längre borrt ligger ön Ojalava^ och lof mil der- 
ifVån den yestligaste af Navigatoröarna, PoUj hvilken til- 
lika är den «frörsta och högsta bland dem. Emellan dem 
ligga ännu några små öar, hviika jag vid tillialle skall 
omnämna.-' . .:. . . 

Alla dessa öar äro högst fruktbärande och ogement 
starkt befolkade. I anseende till sin behagliga anblick öf- 
vtrträffar Öjalava alla, jag någonsin sett. Till och med 
Tahaiti står i detta hänseende efter. Tola har ett maje- 
stätiskt utseende. Hela Ön består af ett stort, högt, ofH 
vantill riindt berg, som har en frappant likhet med Ma- 
nna-roa på ön Ovvahy. Det är väl icke sä högt, som det 
förra, men kan dock täfla med Pic på Teneriffa. 

Förgäfves sökte vi vid alla kuster efter en säker hamii. 
Den enda man tiUäfventyrs kan träffa, torde ön Maouna 
äga. Åtminstone finnas vid nordöstra udden af den redan 
nämnda UUa ön en djupt i landet ingående ) men öppen 
hugt. ...... 

Alla öar » Söderhafvet äro mei^ eller mindre omgif- 
na af korallbankar, som biida säkra hamnar. Det är der- 
förc märkvärdigt, att detta lilla arbetsamma djur gjort iu- 
geuting för jNavigatov-öaru*. ,ji.:i . ': ;^, _i ::,i,i., .:,,F 



w^ I 



( »54 ) 



Inncvåiiarne pA dessa öor, och isyrfncrhct pa Maouna, 
stå uniiu pä en mycket lägre odlingsgrad, än Tuhaitiornt 
stodo, när Wnllis upptäckte dem. Maotianernc aro kan» 
ske dut ruaste och vildaste folk man kan träffa i Suder« 
liufvet. Det voro de, som mördade Capitaiuende Langlc, 
hefulhafvaren pa andra skeppet under La P^rouse, IMjy. 
aikern Laman och 14 nian af båda skeppens besättnin;,', 
^om gutt i land , sedan de blifvit af den» ufverhopade iiicd 
skänker. De anföllo dem med stenkaiilning, i sitt raseri 
ej en gång aktande skjutgeväret, hvilket olyckligtvis hlii; 
flor sent aflossadt och icke kunde nog hastigt åter hiddasj 
J glädjen öfver sin seger roade de sig att stjmpa de pliii>i 
idiade Ukeu. ,. , ; _„.( m, \ 

Vi seglade till det stället, der denna rysliga händelse 
tilldragit sig, efter hvilken den fått naurin af Massacn^ 
Baic, Landet guf här en ganska glad anblick. Stränderna 
voro beväxte med Cocosträd och det inre jandet prålade 
i den yppigaste vegetation, men ingenting gaf tillkänna 
att ön var bebodd. Inga rökculonner stego upp och in< 
gen Canot lät se sig. Delta var så mycVet mera förvå- 
nande, som La Perouses skepp här, så hnr-i* innevånarne 
blefvo dem varse, omgåfvos af flera hundrade Canoter, 
rikt lastade med allahanda lifsmedel. Ändtligen rodde en 
liten Canot, som bar blott tre man, till oss. Jag lät skep- 
pet lägga bi och vi gåfvo vildarna tecken att komma oro 
bord^ men de hade icke lust dértill. Likväl steg en at 
dem upp på sidtrappan så högt, att han kuude se öfver 
däcket. Han skänkte mig ett par Cocosnötter, hela för- 
rådet af lifsmedel som han tagit med sig, öch fick till 
gengåfva «n bit jern, hvilken han, till tecken af tack- 
samhet, tryckte mot sin panna och lutade der vid litet på 
hufvudet. Länge hade han, utan att säga ett ord, mön- 






( 



l.w 



) 



het pa Maouna, i 
än Tahaitieitit 
lernc äro kati'},^ 
träffa i Söder. | 
iuen de Langlo, 
Pprouse, n»y. 
)ons besättnin-'. 
fveihopadc ined 
Ig, i .sitt raseri 
ilyckligtvis hief 
ligt åter laddas. 
itjrinpadc pliioh 
:,'.r iii ,■ 
rys)ig.a händelse 
a af Massacrc' 
ick. Stränderna 
jandet prålade 
g gaf tillkänna 
o upp och in 
et mera förvå* 
i*^^ innevånarne 
idrade Canoter, 
tligen rodde enl 
Jag lät skep- 
att komma oro I 
väl steg en af 
.unde se öfvcr| 
;ter, hela för- 
bch fick till 
eken af tack- 
Idervid litet på| 
ett ord, mön- 



Mrat hela däcket med misstrogna, sprjaiidc hlicknr; nioii nu 

)6Vjade hrtn p& en gAng ett långt ganska pathetiskl tal, undt-r 

»vilket han blef allt ifrigare och med häftiga åtl)ör<lor prka- 

le ömsom på )(kej>pet, ömsom uter på land. lians vältalighet 

fick väl alldeles förlorad för osa, men den stiHliet, hvar- 

led vi åhörde honom, torde hafva gifvit honom den tron 

iitt vi fattade vigten af hans utgjutelse, Hans sjelfTörtro- 

inde tycktes blifva allt större, och han skulle kanhända 

knnu länge fortfarit att tala, onl' icke en mängd Canoter, 

lom tiu rodde till ' oss , hade väckt hans uppmärksamhet, 

Jnart voro vi omgifne. af afkomlirigarna af dem som mör- 

Jat menniskovännen Capitainen Langlc , den svärmiska 

^aman *) och deras olycks-kamrater , tilläfventyrs af några 

)land ijelfva mördarne. * '"'' ' " 

I början tycktes den ankommande vilda skäran vara 
fadd; men sedan vår talare hade rådgjort med dem , blefvö 
le så oförskämde och dristige, att det tycktes, som vore 
let deras afsigt att bestorma skeppet, Rundt omkring 
jppställdes väpnade matroser, för att afvisa det obehagli* 
^a besöket, men befalltes att icke tillfoga vildarna något 
&ndt. Emedlertid kunde desse tilltagsne icke annorlunda 
if hållas ifrån att uppklättra på skeppet, än med bajonetter 
ich lansar. Någre af de oförvägnaste lyckades det likväl, 
ittt under modigt uthärdade dugtiga rapp komma upp pä 
lacket. t)e höUo sig fast med begge händerna vid hvad 
le först kunde bäst fatta uti, och endast flera af våra 
Starkaste matrosers förenade bemödanden förmådde kasta 
lem öfver bord. Utom några få Cocosnötter, medförde 
le inga iifsmedel åt oss, utan bödo oss genom pantomi- 
ler att kofinma i land, och sökte gÖra oss begriphgt, att 



!■ 



■•') Han hade dagen förut sagt &t La Pcrousc: dessa naturen» 
baru Uro vida bättre äa de civiliserade Frattsoscrua. 



v^. 



< i36 ) 

vi (ler skulle blifva rikligen försedde med aliting. F(;J 
inodligeu hade de ämnat oss de olyckliga . Fransosern^j 
öde. De syntes obeväpnade; inen vi märkte, att de illisij.! 
ge hade gömt klubbor och korta lansar i sina Ganoler, 
Blott några få fingo qvarblifva på , sikeppet. , De upp. 
förde sig så djerft, som pm- de varit dess jagare. Smif 
skänker , som jag utdelade , bland dem f nästan ryckte dt 
ur handen och visauc dem genast frän däcket för sina I 
båtarna varande landsmän. Deraf uppstod för hvarje gånjl 
ett fasligt larm der nere. xvl^nga buro sig åt af raseri soq 
vansinnige, och försökte , att . genom hotelser pocka sig til 
att komma om bord. Blott en enda af dem som befu; 
nos hos oss emottog de honom gjorda skänker ^ned nägi 
försynthet och tacksamhet; de öfrigc tycktes anse den 
såsom en dem skyldig gärd. Denne anständigare bockad 
sig för mig nästan på Europeiskt vis, höil de saker, hai; 
fått, flera gånger med begge händerna för pannan, k 
så f^-iinodigt, Éimot mig oqh tryckte spetsen af sin \m 
tämmeligen hårdt emot min. Förmodligen var det natjoi 
förnäm, som fått en utmärkt uppfostran. Denne un^e 
v"'den var gladlynt, betraktade alla föremål ganska noga 
meddelac^e sina anmärkningar åt dem i båtarna, sannolikl 
mycket qvickt, ty hvarje ^ång besvarades han af ett gal 
skratt. De öfriga vildarne på skeppet blefvp emedleiliJ 
rätt besvärlige för oss. De försökte taga med våld hvad 
man icke gaf dem godvilligt, liksom rofdjur. Derigenom 
att en af vår^ kamrater händelsevis råkade blotta (len 
ena armen, väcktes begäret efter menuiskokött så häftigt 
hos en, att han icke kunde hålla sig ifrån att nafsa efter 
den hvita armen, hvarjemte han genom p^^omime iiit 
förstå, att ett sådant kött måtte vara en rigtig läckcrbit. 
Petta bevisade , atj; vi hade att göra med meimiskoatui u och 



na, sannolik! 



i i5i ) ' , 

i I ' 

fullkomnade tSr afsky för Lamans oskyldiga natmbarn, 

ivilka sannolikt, af tacksamhet för hans goda tanka om 

lem, gjovt sig en glad måltid af honom. 

På många öar i Södcrhafvet äro innevänarne ännu 
kannibaler, åtminstone på de flesta af en så illistig och 
Ifimsk caracter, att man icke bör våga sig ibland dem 
lian stor försigtighet. Deras väulighet härflytcr ifrån 
hnktan, hvilken snart försvinner, när de tro sig vara de 
tarkarc och icke hafva någon hämnd att befara. Till 
Ich med åt innevånarne på Radockj hvilka likväl höra till 
le godsintaste öboer i Söderhafvet, ville jag icke råda 
lagön att skänka ett oinskränkt förtroende. Blott då 
JJrst, när fÖritiuflet utvecklat sig så vida, att begreppen 
i)in godt och ondt fält rigtigt fäste, blir menniskan men- 
liska; dessförinnan är hon en slaf af sin instinct, likasom 
Ijuret. 

Innevånarne på Alaouna Hro emed lertid kanske det 

törsta afskrap, som finnes i Söderhafvet. Alla, som vi 

Itigo, voro mycket stora, sällan under 5f fot, smala, af 

ranska proportionnerad lembyggnad och förvånande mu- 

Ikelstyrka. Deras ansigten ville jag kalla vackra, om de 

eke voro vanställda genom drag af vildhet och grymhet. 

)eras färg är mörkbrun. Det långa, raka, svarta håret 

uingde på de flesta utan all prydnad utbredl omkring 

lals, axlar och ansigte; på andra var det hopbundet öf- 

tcr hjessan, sedan friseradt, eller genom bränning starkt 

irusadt och hopvikladt omkring hufvudet i form af en 

lund mössa. Denna mössa färga de gul, hvarigenoni den 

Sticker starkt af emot det öiViga svarta håret. Ännu andra 

)uro håret i lockar, som hiingde ned öfver axlarna, voro 

fiivgade med rÖdt och hade utseende af en allongcperiil* 

)e luulle använda mycken lid på Ucb^a frisurer; ett bcviä 



'\ ( i58 ) 

huru myckel fåHingan kan verka äfven hos Cannibaler. 
På halsen och i öronen buro de ingen prydnad, men an<| 
vände de af oss undfångna glaskoraller genast till sådant, | 
De flestc voro alldeles nakne. Endast några få hade för- 
kläden af blad ttf ett obekant palmslag ^ hvilka getiom sinl 
brokiga färg och sina röda uddar sågo ut som fjädraiJ 
I tatuering har modet här mycket ändrats sedan La FcJ 
rouses tid. Han fann inncvånarne pä alla Navigatör-öarnal 
tatuerade öfver hela kroppen med mångfaldiga figurer j så 
att de sågo ut som klädda; nu äro de flesta alldeles intetl 
tatuerade, och några få blott från lenderna till knäna, 
och icke en gång med figurer, utan endast blå, så allj 
det ser ut som de hade blå kortbÖxor på sig. På Canti» 
terna sågo vi äfven några qvinnor, hvilka samteligen voiol 
ganska fula. Dessa vidriga figurer läto förstå, att de 
icke skulle vara obevekliga, hvilket gjorde dem desto äck* 
ligare. La Perouse har här träffat äfven förtjusande cjvin- 
nor. De voro lika så litet kläcida, som karlarne, och likai 
sä bruna. Deras hår var af klippt kai't, utom tvänne rÖil* 
aktigt fiirgade tappar, som hängde ned i ansiktet ochlektcl 
omkring näsan. 

Knappast någon enda af de vildar, vi sågo, var utan 
arr, till en del ganska betydliga. En ibland dem ådrojj, 
sig vår synnerliga uppmärksamhet genom en djup grop i 
underlifvet. Vi frågade honom genom tecken, huru han 
fått detta ärr, och han pekade på sin lans. Det tyckes 
således, som skulle dessa vildar ol\a föra krig med sina 
grannar, eller ock sinsemellan, och hafva skickliga chirui' 
gei'. Ingen ibland dem tycktes hafva någon myndigli»;! I 
öfver den aiuha. Antingen fanns ingen höfding ibland 
dem suin kommo till oss, eller har en sådan icke stort att| 

betyda här. 

j III, , I . 



i^a chinii' 



c sloit att 



( t59 ) 

De få fruktei', som vildarne medfört, tillhandlado vi 
oss emot små jernsturapar af gamla tunnband och gins- 
perlor. De scdnare liafva elt särdeles högt värde i deras 
ögon , och de till och med togo fram några af sina gömda 
vapen, för att emot dem erhålla denna kostbara prydnad. 
Under tiden samlades ständigt flera Canotcr omkring vårt 
skepp , och med deras antal steg också det rofgiriga 
packets oförvägenhet. Flere reste sig upp i sina fartyg 
och höllo lunga tal till oss med våldsamma och hotande 
åtbörder. Hvarje gång belÖntes de med ett gapskratt af 
de öfriga. Slutligen blef skriket och hotet med knytnäfvar 
allmänt. De gjorde ordentliga anstalter till ett anfall — 
och vi måste åter tillgripa bajonetter och lansar, för att 
hindra dem uppklättra på skeppet. Jag tillstår, att jag i 
detta Ögonblick måste göra våld på mig sjelf, för att icke 
blodigt hämnas La Perouses kamraters öde. Alla våra 
kanoner voro laddade med kartescher och hela manskapets 
gevär med kulor. En vink af mig liade spridt död och 
förstöring bland dessa djurmenniskor. Om jag dröjt längre 
ibland dem, hade jag väl ändå blifvit tvungen att låta 
dem känna våra kanoners magt, derföre lät jag hissa se- 
gel, och skeppet tog en rask fart, hvarvid många af de 
båtar som hakat sig fast vid detsamma blefvo omstjelpta. 
De som sålunda fÖllo ofÖrmodadt i vattnet visade m veken 
vighet, satte sina båtar snart åter i ordning och sÖkte ge- 
nom häftiga rörelser, fnysande hämnd, taga fatt oss. På 
skeppets sidor hade flere tagit sig fast, liksom kattor, med 
sina långa naglar, hvilka icke gifva vika för de förniinista 
Chincsiska Mandariners, och vi kunde ej annorlunda än 
medelst en lång stång befria oss ifrån dem. 

Vid vestra udden af ön hule vi åter bi, och snart nal- 
kades os» några Canoler, uf li\ilka vi köpte tvänue svin. 



( t6r» ) 

IlHrvarandc vlklar skilde sig p& intet vis ifrån dem i M.is«. 
sacre-Baie, utom det att de förhöllo sig stillare, förmodli* 
gen af fruktan, emedan deras antal var lielt ringa. 

På aftonen fingo vi ön Olajava i sigte, öch dä vi 
Lcfunno oss 7 mil ifrån en i dess grannskap belägen liten 
ö, kommo flera Canotor derifrån, hvarken rädda for af- 
^tåndet eller det annalkande mörkret, roende till oss. Det 
var muntra fiskare, som omringade oss5 ty deras med 
mycken sorgfiillighet förfärdigade och med snäckor pryd- 
ligt besatta sma båtar, som buro blott två eller tre man^ 
voro sanileligen försedda med fiskredskap, med stora af 
perleinor skurna krokar, på långa, fina snören, och fyllda 
med stor, Icfvande, makrillartad fisk. Öfver dessa vildars 
ansigten låg öppenhet och förtroende. Byteshandeln verk- 
ställdes under mycket skämt och'' skratt å deras sida. De 
lemnade sin fisk ifrån sig och afvaktade stilla hvad vi 
kunde gifva dem i stället, och voro städse ganska nöjde. 
Skeppet väckte deras stora Uppmärksamhet. De betrakta- 
de det noga nedifrån ända upp till masttoppen, och med- 
delade h varandra sina anmärkningar med liflig föiMindran. 
3Vär de sågo, att något företogs på masterna eller rårna, 
pekade de dit med fingerna, och tycktes med nygirighet 
vänta hvad derigenom skulle uträttas. Man såg, att allt 
som hörde till navigation var af största interesse för dessa 
födda sjömän. Deras beskedliga uppförande gjorde en så 
stor contrast emot Maouanernas oförvägna tilltagsenhet, att 
Vi voro färdige att anse dem för en annan race, men de 
skilja sig i öfrigt pä intet vis frän de förra, om icke på 
sin högd genom en ännu sorgfälligare frisure. Det fästef 
ens synnerliga uppmärksamhet, när man jemför dem ined 
våra smutsiga, okaramadc Europeiska fiskare 5 men hos 

öbo- 



/ 



( »6i ) 

«>boerha i SÖderhafvet är fiske icke en tung födkrok föi* 
den lägsta dassen, ulan hor till de förnämures nöjen, 
likasom hos oss jagt på inhiignadt vildbrad. Taincamea, 
den mägtigc Konungen på Sandwich-öarna, var sjelf en 
ganska skicklig fiskare och en så stor älskare af fiske, som 
någonsin en Europeisk Furste af hjortjagtr De glada fiska- 
rena öfvergåfvo oss först, när det redan var sä mörkt, att 
vi icke mer kunde skönja land, under en taktfuU sång, 
som vi ännu länge hörde ljuda fjerran» 

"I . 

Då den lilla ö, som de bebo, icke ar upptecknad på 
någon karta, så har väl icke heller nägon sjöfarande före 
oss sett den. Jag fick icke veta, huru infödingarne kalla 
den, hvarföre jag, för alt skilja den ifrån trenne andra 
norr-åt liggande små öar, som Perouse upptagit, gaf den 
namn af Fiskare-ön, Den reser sig nästan lodrätt lipp ur 
hafvet till en ansenlig högd och är öfverallt beväxl med 
tiit skog. 

Följande dagen seglade vi med frisk vind till kusten 
af Olaj^vaj för att uppmäta den. En myckenhet Ganoter 
sköto från land och rodde åt oss till; men de kunde icke 
upphinna skeppet, och jag lät icke lägga bi, emedan vårt 
arbete skulle derigenom hafva blifvit afbrulet. Emot af- 
tonen befunno vi oss nära till den på ringa afstånd ifrån 
Ojalavas nordvestra udde liggande lilla ön, som La Perouse 
kallat la Piatte {den platta un). Den har verk el igen midtpä 
en högd, som ofvantill är platt, och som La Perouse tagit 
för hela ön, emedan han såg den på 3o mils afstånd, och 
det låga landet omkring högden således låg under hans 
synkrets. Af samma skäl har han ej kuimat observera, att 
östra delen af denna ö är förenad med vestra kusten af 



.vt I 

#1 



*^%i 



( i6i ) 

Ojalava genom tvänne bankar, som innesluta en bassin, 
midli hvilken ligger en stor sten. Om det är korallban- 
kar, hvilket det har allt utseende att vara, så äro dessa 
åtminstone de enda, som vi ha f va observerat vid Navigator- 
öarna. La Platte är öfverallt beväxt med skog och ger 
en mycket behaglig anblick. På ringa afstånd derifrån, 
åt nordvest, ser man ännu en annan liten ö, den La Pe- 
rouse måtte icke hafva observerat, lodrätt uppstiga ur 
liafvet. Dess krokiga rygg är be växt med en rad hö/,'a 
Cocosträd, på tämligen lika afstund ifrån hvarandra, sfi 
att de tyckas vara ditplanterade. Sedd på afstand, frän 
sidan , har den derföre form af en tuppkamin , hvarfÖre 
jag, till skilnad från de Öfriga, gifvit den detta namn. På 
dess vcstra sida reser sig en hög klippa, lik en upjUill af- 
rundad sockertopp, som från spetsen till foten är betäckt 
med yppigJ* växter; ett bevis, huru drifvande naturen må- 
ste här vara, da växtkraften sträcker sig äfven till de bran- 

111- • '^ *' 

tasteberysklippor. 

• ' Frän dessa klippor, i nordvest, ses ännu en tredje 

liten ö, som i högd öfverträffar de båda andra. Dess 

bergiga sidor falla lodrätt i hafvet, och dess yta bildar en 

horisontal linie, som är beväxt med sköna stora träd. Dess 

omkrets gör blott 3f mil. Att sluta af denna litenhet, 

kan den icke vara samma ö, som La Perouse kallade 

Calinassch. Förmodligen har han alldeles icke sett den, 

och deremot tagit det höga runda berget, som höjer sig 

på den låga sydöstra udden af ön Polaj för en särskild ö, 

tlen han kallade Calinassch. Äfven oss bedrog denna udde 

på något afslånd, och vi voro böjde att likaledes U\ga dtix 

för dev förra ön, till dess vi vid närmare undersökning 

funno värt misstag. Jag har derföre öfverllyllat uanuiet 

Caluwssch på förcnänui<le lilla ö. 



,*>*- 



: > 



»assiri) 
Uban- 
dessa 
gator- 
:h ger 
rifian , 
.a Pe- 
iga ur 
i hö{j;a 
dra, su 
I, fraii 
vårföre 
nn. På 

itill af- 

V 
beta cl t 

•en lu fi- 
lé bran- 

tredjc 
Dess 
dar en 
Dess 
enhet, 
kallade 
t den, 
iijer sig 
kild ö, 
a udde 
ga dtn 
iökniiig 
nuaiiiuet 



' ( 163 ) 

Da vi hade la Platte blott tre mil pa sida om oss, 
Indc vinden sig nästan alldeles. Detta tillfälle att upp- 
hiuna oss, blef med all hast iakttaget af innevunarne pu 
Ola/avaj som alltjemnt följt oss i sina båtar. De uppbödo 
under taktfull sång sina sista krafter att ro, och deras vät 
arbetade båtar flögo snällt öfver den glatta hafsytan till 
skeppet. Ifrån La Platte sköto äfvenledes en mängd Ca- 
noler ut och skyndade I ill oss. Snart voro vi omringade 
af alla dessa fartyg, hvilka trängde sig så tätt intill hvar- 
andra, att de fingo utseende af en ofantlig brygga, som, 
fullsatt med frukter och svin, tjenade till en torgplats, på 
livilken menniskorna sprungo om hvarandra med myror- 
nas beställsamhet. Alla voro vid gladt lynne och bemö- 
dade sig att under skämt och skratt rosa varorna, hvilket 
förorsakade ett vida starknre sorl, än man hÖr på Börsen 
i London. På däck voro vi nödsakade att skrika hvaran- 
dra i öronen för att förstå livarannan. Byteshandeln gick 
lemcdlertid för sig med ömsesidig tillfredsställelse. De som 
Ivoro för långt borta, för att genomtränga den massa, som 
lomgaf oss, bemödade sig åtminstone att genom allahanda 
[gyckel och luftsprång ådraga sig vår uppmärksamhet. 
iDervid stjelpte många båtar omkull, hvilket gjorde dessa 
Iskickliga simmare ingenting och väckte alltid stort skratt. 
jÄfven gåfvo de oss bevis af sin förundransvärda färdighet 
lätt dyka. Stycken af jernband, som vi kastade i vattnet, 
störtade de sig strax efter och togo rätt på, hvarvid de 
knången gång dugtigt brottades om bytet under vattnet, 
livilket vi kunde tydligt se. Förbudet att komma på däck 
liliydde de villigt, bundo sina varor vid ett tåg, hvarmed 
lie drogos upp på skeppet, afvaktade me<l förtroende hvad 
Vi ville gifva dem i stallet oqh voro alllid nöjde. Några. 



■A. 






ijkr- 



'V' a.i 



J'. HW i 



♦ .« 



*ir.^b • 



■** • 



. •• ', 



I 



{ M ) 

fa hade äfven medfört vapen, men icke till strid, utan 
till salu. I allmänhet uppf(>i'de de sig med all I>eskeilliq- 
het, faslän de voro oss ganska öfvcrlägsne till antal. Icke 
heller blefvo vi vin'se några ärr på dem, såsom på deras 
grannar i Maouna, framför hvilka de utmärka sig höqst 
fördelaktigt, fastän de tyckas alldeles höra till samma stam. 
Det vore ganska interessant att veta, hvilka inflytelser för- 
orsakat denna skillnad. 

Inom mindre än en timme hade vi uppköpt öfver 60 
stora svin och ett öfvertlöd af höns, ätliga rötter oeh iit- , 
skilliga frukter, hvilket intog hela däcket. Alltsammans 
kostade oss några bitar gammalt jern , några rader gins- 
perlor och ungeför ett dussin spik. Högsta värdet hade 
blå glasperlor. Med två sådana var ett stort, fett svin 
tillräckligt betalt, och till slut, när denna vara vardl ra- 
rare hos oss, blef man ganska glad, om man också fur 
två svin fick bara en sådan perla. 

En del af de rötter och frukter, som vi upphandlade, | 
voro oss okända. Alla voro eljest ovanligt stora; ett l)c«| 
vis, huru kraftig jordmånen här måste vara. Också gafsi 
det här sju eller åtta sorter Bananer, då jag hiltils i de 
bördigaste länder sett blott tre. Ett par slag voro mycket 
stora och tillika] svnnerligt välsmakande. En frukt hnde 
storlek och skapnad af ett ägg, var ponceauröd, och fick 
följande dagen, då vi firade Påsk, passera för ägg, som 
man efter Rysk plägsed då ger hvarandra. 

Ännu en handelsartikel på vår marknad måste jagj 
omnämna. Det var tama dufvor och papegojor. De förra 
afveko mycket ifrån de Europeiska, sä väl i skapnad som 
i färgprakt. Också voro deras klor, med hvilka de fäste 
sig vid tågen, liksom hackspettar, helt annorlunda fornia-l 
de. Papegojorna voro. blott så stora som en tätting; afl 



af, att t 
än en \ 
h vardera 
stigit till 
hela hafi 
digt nya 
Vår 
redan va 
att liandi 
för ordn 
Sstiuidade 
och gaf 
och glash 
egen pro 
des deras 
med Ban 
nöjde de: 
ett så väl 
Hänt 
Sad af nu 



•V 



>>i 



( iG5 ) 

(len lifli^asle loda och gröna -är^, och den röda sljerten 
val väl fyra {»anger längre '-n kroppen. Alla dessa foglar, 
som fördes till oss i stor myckenhet, voro sä tama, alt de 
siitto stilla på sin husbondes hand, och ville taga sin föda 
blott nr hans mun. Tycket för sådana djurs tämjande, 
och sättet, hvarpä de handtera dem, synes äfvenledcs 
vittna för dessa vildars mildare caractcr. 

Huru många ännu okända djur och växter måtte det 
finnas på dessa öar, der naturen är så slösande, och huru 
mycket måste man beklaga, att ingen säker ankarplats 
finnes, hvarifrän man med behörig försigtighet kan gå i 
land. Till styrkan af deras befolkning kan man sluta dcr- 
af, att endast från den lilla ön la Platte kommo på mindre 
än en timme några och sextio båtar till oss, af hvilka 
hvardera bar 7 till 8 man, och att antalet af dessa bålar 
stigit till etthundrade, om vi bara dröjt längre här: ty 
hela hafsytan emellan oss och ön var nästan skyld af stän- 
digt nya ankommande. 

Vår marknad blef än lifligare, sedan skeppsprovisioncn 
redan var completterad; ty nu gaf jag Matroserna tillåtelse 
att handla hvar för sig efter godtycke, då handeln hittills 
för ordnings skull varit besörjd af blott en enda. Nu 
åstundade den ena ett, den andra ett annat ifrån båtarna, 
och gaf i stället gamla klädeslappar, sönderbrutna knappar 
och glasbitar. Sorlet vardt allt starkare, och matrosernas 
egen provision så stor, att ännu flera veckor efteråt pryd- 
des deras frukostbord ständigt af en stekt gris speckad 
med Bananer, och de kostligaste frukter i öfverflöd för- 
nöjde deras gommar. Också påstodo de enstämmigt, alt 
ett så välsignadt land hade de ännu aldrig sett. 

Handeln af bröts genom en större Canot, som, omrin- 
gad af mindre, kom roende ät oss till och ådrog sig öbo- 



J^r 



..yf. 



\ t 



H 



( i66 ) 

cinns uppmärksamhet. De ropade Eige-ea-EigCj och skyn- 
dade sig att göra rum för den ankommande. Den storn, 
vackra, med maiiga snäckor utsirade och af tio man roddu 
Canoten kom oss snart helt nära. Roddarnes och slynnan- 
nens hufvuden voro omvirade med gröna qvistar, förmod- 
ligen såsom fredstecken. Frami furtyget va*, en rymlig, 
upphöjd, med mattor betäckt plats, pu hvilken en äldre 
man satt, pä Asiatiskt vis, med benen i kors nndcr sig, 
och höU en uppslagen, grön. Europeisk siden-paras«)l i 
handen, hvilken vi förmodade tilläfveutyrs hafva tillliört 
någon af La Perouses olyckliga kamrater, och frun Maoii- 
naerna kommit till denna höfding. lians drägt bestod i 
en mycket iint flätad gräsmatta, hvilken hängde som cu 
kort kappa öfver hans skuldror, och en gördel. Hans 
hufvud var omlindadt med ett stycke livitt tyg, i form 
af en turban. På några ord, som han skrek till sina 
landsmän eller undersåtare, åtföljda af en rörelse med 
handen jorde de strax nun för honom , och hans fartyg 
lade sig vid sidan af skeppet. På vår bjudning kom 
han genast med en svit af tre personer om bord. Han 
var alldeles otaluerad, ungefär 6 fot lång och mycket 
blek, för öfrigt muskelstark och rask. Hans ansigte var 
icke vackert, men dock intagande. Det röjde förstånd och 
reflexion. Hans uppförande var modest och anständigt. Sa 
snart han kommit om bord, frågade han efter Eigeirn, 
och då jag anvistes honom såsom sådan, närmade han sig 
till mig, böjde litet på hufvudet, sade några ord som jag 
icke förstod, fattade mig sedan med bägge händerna om 
armbogarna, lyfte dem flera gånger i högden, och upp- 
repade dervid de Engelska orden vcry gooil. Sedan denna 
välkonining, hvilken jag besvarade på Europeiskt sätt, var 
förbi, lät han mii; genom åtbörder förstå, alt han vore 



• * ( iG7 ) 

Eigch pA la Plallc, och beialltc sina följeslagare lägga föV 
niiiia iVillct' de skänker han medfört At mig, bestående i 
tre stora, starkt gödda svin, som han kallade Boaka, och 
några IViikter. Jag gaf honom i stället en stor yxa, tvan- 
ne ra<ler l)läa perlor och en brokig silkesduk, hvilken jag 
sjrlf l)un({ pa honom öiver hans turban omkring hufvudct. 
Eigeh'n kände sig ytterst lycklig i besittningen af dessa 
skatter och sökte uttrycka sin tacksamhet genom gesticu- 
lalioncr, under hvilka han ständigt upprepade sitt vcry 
^00(1. Äfven för honom hade de bläa perlorna högsta 
värdet. Han kunde icke öfvertyga sig, att denna slor.i 
skatt tillhörde honom hel och hållen. Han frågade genom 
pantomimer, om han verkligen kunde behålla bägge ra- 
derna, och då jag försäkrat honom härom, glömde den 
gamle mannen sin värdighet, och lioppade omkring al 
glädje, som en pojke, med perlorna i handen, under ut- 
rop: veiy ^oodf very gooil/ Den tjocka Skattmästaren de- 
lade sin herres hänryckning och hiirmade yttringen deraf 
punktligt, dock något tyngre. Wär glädjeyrscln lagt sig 
litet, tog den sednare fram en liten, täck, af rötter lliitad 
och med ett lock försedd korg , hvari han förvarade Ei- 
g«di'ns skatter. I den inlades nu också perlorna, och Ei- 
geh'n tog ur den en piaster, hvilken han höll för mig med 
de orden vcry good_, och sÖkte göra mig begriplig <len 
frågan, om han kunde få flera blåa perlor för den. För 
att se, huruvida han vore bekant med det värde, vi s.illc 
pä penningar, böd jag honom blott en enda p<'ila lör hans 
piaster, och han gick strax in på handeln. Liksom han 
liade varit rädd , att jag kunde ångra mig , grep han genast 
pcrlan och sköt sitt mynt i lianden på mig. Jag gaf ho- 
nom det tillbaka, och lät honom, till hans glada förvåning, 
iifven behålla perlan. Nu försökte jag uttrycka den fri^- 



tfj 



gan, hiilu Elgch'n kommit At dottn mynt. Han foVstoil mig 
snnrt, pcknde ut söilcr, numnde Tong.itahii, som mun vet, 
en af Sällskaps-öarnn , som ligger flera dagsresor ifian 
linns, oc!» gjorde begripligt, ntt han seglat dit pa sill far- 
tyg, och der triiflat ett skepp, af hvars Eigeli linn falt 
så väl piastern, som parasoln. Det mod och den skicklig- 
het, hvarmed desse öboer göra så vidsträckta resor, på 
sina bräckliga båtar, rättande sig blott eAer solen och 
stjernorna, i en trakt, der passaden sällan ur stadig, är 
verkeligen högst beundransvärd. 

Jag gaf nu äfven Eigeh'ns svit presenter, och de goda 
menniskorna förlorade sig i åskådandet af de härliga saker, 
som de erhållit, till dess skeppet ådrog sig deras wpp- 
märksamhet. De gcnomlupo det med sina nyfikna blickar 
åt alla håll och ultrvckte sin förvåning och beundran. Ei- 
geh'n deremot betraktade allt med mera lugn och utbad 
sig blott sällan någon förklaring, emedan han redan förut 
sett ett skepp, hvilket tilläfventyrs icke var fallet med hans 
följeslagare. Likväl förvånade honom antalet af våra kanoner 
ocli gevär. Han räknade öfver dem flera gånger, och slog ihop 
händerna öfver hufvudet af förundran att vi hade en så 
stor mängd Puas, som han kallade skjutgevären. Äfven lät 
han oss förstå, att han kände deras verkan, i det han pe- 
kade på en kanon, sökte härma smällen, och sedan fät 
hufvudet falla med titlslutna ögon. Också förklarade han 
denna verkan för sina följeslagare, hvilka deraf blefvo så 
förskräckte, att de icke mer vågade komma en kanon nä- 
ra. Emedlertid var handeln med vår omgifning åter bör- 
jad, men stördes något af den otålighet, hvarmed öbo- 
crne famträngde alla på en gång, för att blifva qvitte si- 
na varor. Eigeh'n vredgades deröfver och bad mig efter- 
ti^yckligen låta afskjuta mina Tuas pa det ostyriga folket. 



v 



>• * 



Var hnn sAIodcs iiiiHu icke fullkomligt hckant meil »It-raH 
förstörande kraft, f>jillde mcnniskolif sa litet fiJr liniioin? 
Kller kiinde han knnskc till och med ntt inan kan skjiilu 
hlindt? — det hief oarj^'jordt. « 

En tub, som jag liöll i handen, reta«Jc Eigeh'n.s vet- 
girighet. Han tog det fur ett slags skjutgevär; mcu dii 
jag lut honom se derigenom pA sin ö, och han fick se deii 
nu hastigt su nära, att han till och med kunde urskilja men- 
diskorna pS densamma , hlef han sä förskräckt, att han omöj- 
ligt kliade förmas mera vidröra detta troll-instrument. 

Han gjorde sig all möda, för ott öfvertala mig alt 
helsa pä honom pä land. Han ojiifamnado mig flera re- 
sor, under det han sökte göra mig begripligt, att man 
kimde ankra vid hans ö, och att vi der skulle fä mänga 
svin. Slutligen fattade han mig i armen, och förde mig 
till relingen, der vi kunde se ned pä den stora massan af 
handlande öboer, pekade på de »bland dem varande qvin- 
nor, som han kallade Waraki, skakade dervid pä huf- 
vudet och sade: no very s,ood. Sedan pekade han äter 
pä ön och sade ganska vänligt: very o^oocl waraki. Jag 
motstod ganska lätt afven denna sista frestelse, ehuru 
mycken vigt Eigeh'n ock tycktes lägga deipä, men skulle 
nog gerna hafva besökt det sköna landet i sällskap med 
vara Lärda, för att lära närmare känna det, om det varit 
radligt att landstiga annorliuida, än under skydd af vara 
kanoner, men hvartill vinden icke var gynnande. För öf- 
rigt hade vär ställning genom längre dröjsmäl kunnat 
blifva betänklig. Vi hade fullkomlig stiltje och blefvo af 
strömdrag drifne ät land. Derföre begagnade vi oss 
af föi*sta pust, för alt aflägsna oss derifrän, livaröfver 
öboern»; blefvo icke litet soigsne. De uppstämde en säng, 
bom lät sa sorgligt, utt vi togo den för en ufskedssäng. 



- la 



^^' 



••6 



w 



När Eij^flTii sag all hans hjiulningar hlcfvo fåningn, 
log lian vänligt afsked af oss, fattade mig äter vid arm- 
l)ogarna, sänkte !nifvn(iet, upprepade några gånger ordet 
Marua r.eh skildes ifrån oss. De onikringliggande Cano> 
terna följde icke med honom, ulan hlefvo q var hos oss, 
emedan skeppet, genom den svaga vinden, skred blott 
liingsamt framåt. 

Handeln var nu slutad. Dcstomer vändes våra ledsa- 
gares uppuiärksamhjt på skeppet och allt hvad der fö- 
regick. Några trodde sig kunna förlusta oss genom luft- 
språng och allahanda besynnerliga rörelser och begärde 
belöningar derför. Som de Iingo något, så började allt 
flera att drifva detta gyckel. Plen en hastig vindstöt för- 
by tte lustigheten i förskräck el'ie. Båtarne , som voro fram- 
manför skeppet, hunno icke nog hastigt åt sida, och vi 
kunde ej wndgå att öfversegla en myckenhet af dem. 1 
ögonblicket voro vi skilde frän alla vå-a ledsagare och 
bakom oss låg en stor förstörelse. De viga öboerna hade 
likväl snart hemtat sig från sin förskräckelse och sträfvadc 
att åter upphinna oss, hvilket äfven lyckades dem, eme- 
dan vinden strax lade sig igen. Dervid leuuiade de dem, 

• 

som ännu summo omkring för att l)erga de förlorade åror- 
na, bekynnnerlöst efter sig och aktade icke till deras rop 
och skrik, ^^i gjorde dem uppmäiksamma på de efter- 
blifna, men de lättsinnige skrattade, och ingen enda Ca- 
not ville skiljas ifrån oss, för att upj)taga dem. När titt 
började mörkna, öfvergåfvo de oss ändtligen under utro- 
pet: Marua! Marua! 

Ibland dessa öboer oliscrvcrade vi äfven Elephanl- 
sjp.kdomen, hvaraf en del Tahailier plågas. Eljest tycktts 
de vara ganska friska Om de, såsom <len Tahaitiske Sjö- 
Capitaiacn sade mig, lyda under Vänskapsöarna och måsle 



( «7' ) 



leverera en årlig skntt till Tongot.ihu , sä är dock sanno- 
likt ön Maouna, Iivilken nutiiron sjelf gjort till en stark 
fästning, och livars innevånare äro sä vilda krigare, der- 

I 

ifrån undantagen. 

Följande dagen sysselsatte vi oss med uppmätningen 
af den härliga ön Pola. Det höga berget var omgifvet 
med tjocka hvita moln, som tycktes nedvälla på sluttnin- 
gen, och öfver h vilka bergets runda topp, högt upplyst, 
framstod majestätiskt i en molnfri rymd. 

Den yppigaste vegetation sträcker sig äfven här till 
bergets högsta punkt. Från hafsstrandcn ända till en an- 
senlig högd framställer ön rundtomkring <;n förtjusande 
aniphilheater aT jfårdar och plantager, och be laster vår tro, 
alt Navigalor-öanie iiro de skönaste i Söderhafvci, och su- 
Icdia i hela verlden. 

Stranden var full med menniskor, hvilka dels skola 
ut sina Canoter i vattnet, för att komma till oss, dels lii- 
to oss i sliha betraktande segla förbi. Först niir en slilljc 
iiitriiffade, kunde öboerna hinna oss, och lui drefs handel 
med dem på samma sätt, som vid la Platte. För att und- 
vika omsägelser, anför jag här endast, att dessc syntes nå- 
got räddare än de, hvilkas bekantskap vi hade gjort igår, 
att en tiliböd oss köpa Cii löd färg och en annan bedrog 
oss. Den förre strök sig i an'-i;;let med sin färg, för att 
visa oss bruket deraf. Då eljest ingen var fiirgad, så sker 
det kanske blott vid högtidliga tillfällen eller i krig. lie- 
dragaren hade, sedan de öfrige vid skymningen öfver- 
gifvit oss, blifvit ensam qvar, och sålde ett svin åt oss. 
En säck vid ett rep tillika med den fordrade betalningen 
iiedsläpples till honom. Sedan han gifvil tecken till säc- 
k«i!s uppdragande, och den nu blef uppdragen, förf(;gade 
sig skalmen bort, Iivilken i stället för svinet stuckit eu 



'W: 



■m 



:r^ 



! ) 



( »7^ ) 

Imml i säcken. En kula sköts efter honom , Iivilken tyck- 
tes siilta honom i icke liten förskräckelse. 

Följande dagen den 7 April hade vi slulat vara ob- 
servationer, och styrde nu, med en frisk passad, under 
fulla segel, vår kosa åt nordvest, till en trakt, der, efter 
några Hydrographers mening, öar skola ligga. 

I hänseende till våra orlbestämningar vid Navigator- 
öarna måste jag ännu tillägga den aiuuärkningen, all alla 
af oss funna longiluder skilja sig på uo a 23' från dem 
som La Perouse angifver, samt alt de observerade punk- 
terna ligga så många mil mera i öster, än han antog. 
Hans observationer grundade sig på mån-distancer , hvilka 
alltid gifva en felaktig longltiid, när luaiVsjcke har tillfällc 
all se månen på lika afstånd till Iiögcr och vänster ilrån sti- 
len. Våra longitudbesläniningar äro gjorda uied gfttla (]lu()- 
iiometrar, som, reglerade på Cap Venus, icke kunde på 
den korta tiden blifva betydligt lelakliga. 



CAP. VIII. 

Ö'kcdjaii Radack, . 

Den 8 Ajiril befunno vi oss enligt Middags-observa- 
tion på 1 L° 'x4' sydl. latitud och 174° '4' lougitud. Vi 
ha«le nu tillryggalagt \\o mil ifrån nordvestra delen af 
ön Pola. Vädret var vackert, horisonten ganska ren, men 
\i sågo oss föigäfves omkring ifrån masttoppen efter land. 
Derföre sökte vi ej längre efter de här förmenta öarna 
och styrde vår cours ät borden, för alt på korlaste v;ig 
genomskära jEqvalorn, och sedan med till'»)elp af Noid- 



• f 



( »73 ) . 

ost-passadcn uppnA Radack, der vi iimnndc dröja och 
särdeles anställa peiidel-obst rvationcr, hvilkas resultat i 
TEqvalorns grannskap voro oss vigtiga. Jag bestämde den 
till denna ö-kedja hörande gruppen Otdia, såsom <len,der 
stora skepp beqvämast inlöpa^ till var vistelseort. 

Stiltjen hindrade oss, sA att vi först den 19 Apri^ 
uppnådde 9° sydl. latitud. Här möite vindstötar och stört- 
i)kurar. Strömmen förde oss dagligen 10 a 3o mil At ve- 
ster; men då vi befunno oss pä 3° sydl. latitud och 180° 
longitud , vände sig strömmen hastigt, och vi blefvo nu 
drifne nästan lika så starkt åt öster; en för frappant före- 
teelse, att den icke förtjente anmärkas. Som man vet, 
äro strömgångarna i grannskapet af jEqvatorn, långt ifrån 
land, alltid vestliga; hvarigenom rakt motsatsen här åstad- 
kouimes, kan jag ick€ förklara. 

Från 5° sydl. latitud ända till JEqvatorn hade vi 
dagligen kännemarken af nära land. Dä vi befunno oss 
precist på 4° '5' latitud och 178° longitud, fönle en 
vindstöt ifrån sydost en mängd fjärilar och små landfog- 
lar till skeppet, af hvilka flera blefvo fångade. Hur må- 
ste således vara land i grannskapet; men vi sågo oss förgäf- 
ves omkring dereftcr, och upptäckten af dessa öar blir 
förbehållen åt en framtida sjöfarande som besöker denna 
trakt, ' 

Den 22 genomskur© vi iEqvalorn på 179** t^V lon- 
gitud och befunno oss nu åter inom vår norra hemispher; 
vi hade ryckt fäderneslandet närmare, fastän den väg, som 
vi hade att taga hem, blef aUt längre. Den gamle be- 
kante, Stora Björnen, syntes oss äter, och vi gladdes åt 
hans åsyn, liksom hade han medfört nyheter liemifrån. 

Vi nyttjade nu åter den af Parrot uppfunna machi- 
uen, för alt upphcmtu vallen pu 'iKiM fujunur:> djup. Dess 






, t »74 ) 

trmpcralur var blott G° Reaumur, medan (Icnli61l23° pä 
ytan. 

En tämligen liii^ ig vind, som räckte flera dagar, gjor- 
de att vi redan pu morgonen den 28 April kunde frän 
masttoppen se Radack-öarna, — För den som ännu iekc 
känner dessa öar, oeli icke vill eller kan läsa min förra 
resa , niAste jag här anföra något. 

Jag har är 1816 på skeppet Rurik upptäckt den ö- 
kedja, som af dess innevånare kallas Radack. Den beslår 
af liera ö-grupper, som icke ligga långt skilda från hvar- 
andra, och hvar och en af dessa grupper beslår åter af 
inånga små öar, hvilka merendels, genom bankar förena- 
de, ligga rundt omkring en stor vatten-bassin. Alla dessa 
öar ärc alstrade af korall-djur, mycket låga, och till en 
del ännu betäckta med föga svartmylla, hvarföre vegeta- 
tionen icke heller uppnätt de i detta himmelsstreck äldre 
länders yppighet, samt mycket svagt befolkade. Den be- 
tydligaste ön i en grupp ger vanligen namn åt det hela. 

Radackerne äro mörkbruna, stora och välbildade. 
Deras här är prydligt hopbundet, och isynnerhet på qvin- 
noköuet prydt med blommor och små, på snoddar uppträd- 
<la snäckor. Deras anletsdrag äro milda, vänliga och l)e- 
hagliga. IJ)land begge könen förtjena rätt många kallas 
sköna. Lefvande endast af grönsaker och lisk, uppnå de 
en hög ålder, äro friska, men irkn »A starka mm de öfriga 
Söderhafsöboerna. I mildhet och godsiiithct öfverlräffa de 
<leremot alla, kanske till och nieij Taliaitienia. öfverhiif» 
vudet för hela krdjau heter Lamari, tull niider honom 
slå höfdingarne öfver de säiskilda ö-grupperna, .-ni im- 
tler dessa ålcr befalhafvarne ulVei livarje ö i gruppen. Höf- 
dingen öfver gruppen Oldia hel* r Uai ik orh ar allngen 1 
min ähUe »Viu* ilviiow vvh ^«hi« «-u inivding wl samiu^» 



' • . ( 175 ) 

grupp, "vid namn Lapediak, liadc jag fattat synnerligt 
tycke för. En innevånare på gruppen Kawen, icke infö- 
ding, utan af storm dilkastad ifrjin ön TJIle, vid nanm 
Kadii, gjorde resan med till Unalaschka och tillbaka till 
Otdia pä Rurik, och tillvann sig liela besättningens kär- 
lek. Vi läto honom undervisa oss i Radack -språk et , och 
kunde vid vart andra besök göra oss tämligen begripliga 
för dessa öboer, likasom han redan började tala litet Ry- 
ska. Äfven hans portrait sitter i ett band af min förra 
resa. 

Efter åtta års frånvaro återsåg jag lui milt kära Ra- 
tlack, der jag hade framlefvat flera veckor ganska ange- 
niinit ibland de godlyntaste naturbarn. Den som läsit 
min äldre resa kan tänka sig mina känslor och den läng- 
tan, hvarmed jag gick mina barnsinnade vänners välkom- 
ningar till mötes. Jag målade mig återseendet högst be- 
hagligt. Himmelen sjelf tycktes fira det. Det var en säll- 
synt vacker dag, och en lagom stark, gynnande vind tillät 
oss med fulla segel ila i land. Våra spejande blicL^r upp- 
täckte snart ifrån däcket den höga palmskogen på ön 
Otdiaj i hvars skugga jag vså ofta sutit i de goda öboer- 
nas förtroliga krets. Nu sågo vi äfven bålar pä gruppens 
inre bassin fara från den ena ön till den andra och en 
mängd menniskor löpa till stranden, för att begapa vårt 
skepp. Jag kände mina rädda vänner för väl , för att icke 
gissa hvad bland dem föregick. När jag skildes ifiåudem, 
liadc jag väl gifvit dem det löftet, att helsa på dem ig»'n; 
iiion på den långa tid, som sedan gått förbi, hade de kan- 
ske öfvergifvit allt hopp alt jag skulle hrdla ord, o(;h ilet 
stora, tremastade skeppet, som de nu sago, kuiwle de lätt 
skiljit från i\vt lilla tvåniastadc Rurik. Om tie såicdes o«k- 
si' iiiiA hudc hoppuls se jjiig äter, så vaj dock deius 



. ■ ■( iTB ) • , 

giudje dcröfver vid värt annalkande förbytt i förskräckcUe. 
])o visste icke, huru desse främmande ankomlingar skulle 
behandla dem, och qvinnor och barn flydde till det inre 
af un, alla båtar sattes i rörelse, för att skicka deras rin- 
ga egendom till aflägsnare öar, der de kunde räddas nn- 
<!an^ var förmenta roflystnad. De modigaste kommo , be- 
väpnade med spjut , till stranden , och visade sig tappra , 
s:j länge faran ännu var längt borta. - , i' . . - 
' Man kan icke undra pä , att dessa arma menniskorna 
äro si\ uppskrämda och ana strax den största fara, när de 
fa se ett främmande fartyg. Deras vestra grannar, innc- 
vänarne pä ö-kedjan Ralick, och de södra, pä ö-grupper- 
na Rlediiuo och Arno, som äro starkare befolkade, öfvcr- 
fdlla dem stundom plötsligen med vida öfverlägsen magi, 
plun(h*a dem, förstöra deras fruktträd, och lemna knappt 
sä mycket eller sig, att de äro skyddade fÖr hungersnöd. 
Väl liadc de genom skeppet Rurik fatt ett fördelaktigt be- 
grepp om de 11 vila menniskorna; men det skepp, de nu 
s«go, måste förekomma dem alldeles ofantligt i jeinförelsc 
dernied, och de kunde lätt komma pä den tatikan, alt 
det förde en annan, för dem okänd, menniskorace. . 

Euiodlertid hade vi uppnått ö-gruppen Otdia, och 
seglade tält utmed dess yttre bank , åt Schischmaref-sun- 
det, genom hvilket jag ärnade gä in i bassinen. På alla 
öar, som vi foro förbi, utbredde vår åsyn förskräckelse, 
och allt tlydde till skogs, för att gömma sig. Då vi nal- 
kades Lagediack-sundet, blåste vinden sä, att vi kunde vå- 
ga gå dcrigcnom. Jag ändrade derföre mitt beslut alt 
fara genom Scliischmaref-sundet, der vinden skulle hafva 
legat emot, lät sälta till alla segel, och vi befunnno oss 
snart lyckliyen på bassiuens stilla vatten. För öfrigt vill 
• • . ' .;J. jag 



( '77 ) 

jag icke rada någon sj(Sfarande alt utan synn^i-lig anfetl- 
ning välja Lagediack -sundet. Dt;t är så small, alt vi pa 
J)ada sidor liade kunnat kasla stenar i bränningen , da der- 
emot Schiscbmarcf-sundct är så bredt, att man kan i b vad 
fall som helst lovera der med ett större skepp. Valtnel 
i dessa sund är sä genomskinligt, att vi kunde pä i4 fam- 
nars djup se bvar sten på bottnen, hvarigcnom Officern, 
som satt framuli mastkorgen, för att observera grund, 
blef bedragen , och trodde att skeppet måste strax stöta på. 

På den sköna glatta bassinen fortsalte vi nu vår färd 
angenämt. Men som vinden blåste rakt frän ön Otdia, 
efter hvilken hela gruppen har namn, och der jag hop- 
pades träffa Rarik, hvarförc vår cours var ställd dit, så 
måste jag uppgifva hoppet alt samma dag återse honom; 
och som det började mörkna, så nödgades vi gå till ankar 
nära ön Omied. — Djupet var här 32 famnar , ocli botten 
lin korallsand. ' • , 

Så länge skeppet befann sig utanför gruppen, hade 
de goda öboernas mod ännu icke alldeles sunkit. De kun- 
de icke tro, att inloppet var oss bekant, och utanför lita- 
de de på skydd af bränningen. Men sedan vi trängt in i 
bassinen, blef fruktan och förskräckelsen allmän. Vi för- 
märkte ett ständigt springant?e fram och åter, på strän- 
derna, båtar lastades och foro än åt höger än ät vänster, 
men ingen vågade sig oss nära. 

Ön Ormed tycktes vid vår ankomst vara alldeles utdödd. 
Först sedan det blifvit mörkt, syntes der spår till lif. På 
tvänne ställen, betydligt skilda från hvarandra , blofvo tvän- 
ne stora eldar upptända, mellan hvilka nian säg flera små. 
Äfven hördes en skriande sång, accompagnerad af de hiir 
brukliga trummorna. Detta sätt att anropa Gudarna om 

12 



( I?» ) 

lijelp var mig beVant från min förra vistelse härstlidos, 
och bevisade , i hvilken oro de stackars uboerne voro stad- 
de. Hela natten igenom varade denna religiösa hniulling, 
och du det började ljusna om morgonen , hade mina vän- 
ner redan ånyo krupit i sina gömställen. Gårdagens döds- 
stillhet herrskade åter. 

Vi lyfte ankar och sökte genom lovering hinna fram 
till Otdia, hvarunder vi ofta kommo den lilla, med skönt 
gräs öfverdragna ön helt nära. Den uppfriskande mor- 
gonluften andades aromatiskt emot oss dcrifrån, men in- 
nevunarnes hyddor stodo toma och öde. Du vi redan vu- 
ro nära Otdia, sågo vi åter seglande båtar, som trängde sig 
stranden så nära som möjligt. På stranden lupo menni- 
skor brådskande omkring, men det såg ut, som om ingen 
rätt visste hvad han i denna tryckande belägenhet skulle 
göra. Nu fingo vi se ett långt tåg af öboer, prydda intd 
palmqvistar, såsom fridstecken. Begagnande sig af ebben, 
kommo de från ön Egmedio öfver bankarna till Otdia, 
parvis, och buro på stänger och i korgar cocosnölter och 
andra frukter. Det syntes således, att mina vänner funnit 
sig i sitt öde och genom ödmjuk undergifvenhet och skän- 
ker ville tillvinna sig de ankommandes ynnest. Af dcii 
fruktan, vi väckt, slöt jag, att Kadu icke mutle vara pil 
Otdia. Han skulle haft och ingifvit mera förtröstan. 

Om middagen kastade vi ankar, midtför ön Otdin, 
på samma ställe, som Rarik hade legat. Jag lät sätta en 
liten båt, med blott tu par åror, i sjön, för att göra mi- 
na vänner milt första besök med så litet åtfölje som möj- 
ligt, på det att de icke måtte sakna mod att emottaga oss 
enligt sina känslor. Således for jag blott med H*rr D:r 
Eschscholtz och två matroser i land. Vi styrde rak I pä 11a- 
riks boning. Ingen mcnniska syntes till. Pu stranden läj^o 



de np 
kom sf 
bord , 
tp den 
tecken , 
det hai 
fårade 
riglning 
ångestet 
skicklig 
ovighel. 
och dei 
ärnade 
nf mig f 
dem: Te 
och Aid: 
De stann 
om igen, 
På mitt 
iit de lifl 
Ijibu! To 
och uppi 
Otdia ha 
då det vå 
fram , oc 
sin glädj< 
ningsUällc 
midjan, f 
allmänt ij 
segling al 
sed, hade 



^■'- ♦ 



■■•v»i|,— ■ 



•tädcs , 

slad- 
ullin-, 
a vän- 
; döds- 
El fram 

1 skönt 
; mol- 
len in- 
dan vo- 
igde sig 
menni- 
n ingen 
t skulle 
ida inctl 
r ebhen, 

Otdia, 
Lter ocU 
v funnit 
ch skiin- 
Af den 
vara \u 
m. 

i Otdiji, 
sätta en 
öra ini- 
>m möj- 
ttaga oss 
l^ri- D:r 
pil Ua- 
lleu lat-ti 



( »79 ) 

de uppdragna biltarna kringspridda. En liten båt, som 
kom seglande från en närgränsando ö, med tre man om 
Jjorti, höll sig tnlt intill stranden. Da vi styrde pa den, sök- 
te den vika undan. Jag flägtadc med en livit näsduk; ett 
tecken, som dessc öboer voro vane att se af mig; men 
det hade icke önskad verkan. Tvärtom försökte de för- 
faitide med ännu mera ifver gifva sitt segel en annan 
riglning och komma undan. Men denna gAng försvårade 
ängesten deras arbete, hvilket de eljest med sa mycken 
skicklighet verkställa, och de trälie på hvarandra för deras 
ovighet. Då vi emedlcrtid kommit dem betydligt närmare, 
och deras trasslade rep ännu icke yoro satta i ordning, 
ärnade de just rädda sig genom simning, då tvänne ord 
af mig förvandlade deras ängslan i glädje. Jag ropade lill 
dem: Totabu, en råbråkning de hade gjort af mitt namn, 
och Aidarah; ett ord, som betyder så väl vän, som bra. 
De stannade orörlige, och tycktes vänta att jag skulle ropa 
om igen, for att öfvertyga sig, att de verkligen hÖrt rätt. 
På mitt förnyade: "Totabu Aidarah" öTverlemnade de sig 
åt de lifligaste utbrott af glädje, skreko åt land: hei To- 
Uibu! Totabu! lemnade båten i sticket, summo till land 
och upprepade sitt skrik oupphörligt. Inncvånarne pä 
Otdia hade gifvit akt på oss, gömde bakom buskar. Nu, 
då det välbekanta namnet skållade på deras ö, sprnngo de 
fram, och gåfvo genom lustiga åtbörder, dans och sång, 
sin glädje tillkänna. £ri stor hop trängde sig till laiid- 
ningsUället. Andra kommo mot oss, gående i vattnet till 
midjan, för att desto snarare välkomna oss. Jag blef nu 
allmänt igenkänd och kallad Rarik, emedan jag, till bc- 
segling af vårt vänskapsförbund, enligt äfven liär rlflig 
sed, hade bytt namn med honom. Ilcrr D:r Eschschoitz, 

12* 



( '«o > 

»om Hfven förr varit luir med mig, igenkände vännerne 
gcnnst, och gludde sig hjcrtligen att återse sin kura "ditt 
naoMj." 

Denna henumning hade de gifvit honom vid vär för- 
sta härvaro, af den anledningen, att då en frågade honom 
efter hans namn oeh han iekc förstod det, ropade någon: 
ditt namn. Fyra öhoer lyfle mig ur haten och buro mig 
under högt glädjeskri i land *)f der Lagediak väntade mig 
med öppna armar och djupt rörd tryckte mig till sitt 
bröst. Nu skållade i skogen siiäckhornets starka toner, 
och våra vänner förkunnade Totahus (Rariks) ankomst. 
Strax derefter kom han i fullt språng emot mig, omfam- 
nade mig flera gånger, och sökte på allt sätt ådagalägga 
sin glädje öfver min ankomst. 

De vänner, som jag här efter lång tids förlopp åter- 
såg, voro blott arma vildar, och ändå blef jag djupt upp- 
rörd. Oförderfvade hjcrtan, fulla af tillgifvenhct, kla|>- 
pade mot mitt. Huru sällan har denna lycka varit niiu 
lott ibland de högt civiliserade nationerna! 

Äfven qvinnor och barn framträdde nu, ocl* ibland 
dem Rariks gamla, språksamma mor, som höll fur mig 
ett långt, med många gestioulationer beledsagadt tal, hvnr- 
af jag, thy värr! förstod alltf<' litet. Efter dess slut fat- 
tade Rarik och Lagediak mig under armarna, och förde 
mig, åtföljd af hela folksamlingen, till den förres hus. 

På en fri, af brödfruktträd omgifven och beskuggad 
plats utanför detsamma voro unga flickor sysselsatta att 
utbreda fina mattor, på hvilka jag måste sätta mig tillika i 
med D:r Eschscholtz. Rarik och Lagediak satte sig midt 
emot oss; Rariks gamla moi* på sidan om mig, ett slycko 



*) Se Litlmgraphien framoianfur. 



( I«I ) 



innevne 
la 'Mitt 

UiV f.ii- 
> honom 

någon: 
nvo mig 
ade mig 

till sitt 
j toner, 
inkom$»t. 

omfam- 
agalägga 

•pp åtcr- 
iipt upp- 
et, kla|>- 



avit miu 

ibland 
fiir mig 
il, hvar- 
slut lat- 
ch föjdc 

hus. 
eskuggaJ 
satta alt 
lig tillika 
sig mi<ll 
It stycke 



ifrAn. De öfiiga ohoerne formerade en tiit ring omkring 
oss. De som voro oss niirniast satte sig ned, ocli de som 
bcfunno sig bakom dem blefvo stacniK , för alt kunna 
betrakta oss desto bättre. JNagia till och med klättrade 
upp i träden, och sjellva barnen lät man beskåda oss, i 
det de ömma fäderne togo dem på armarna och lyfte 
dem upp. De pekade med sina små finger på mig och 
ropade Totabu. Qvinnor kommo med blommor i korgar 
och bekransade oss på det grannaste sätt. Rariks mor tog 
m* sina torra örsnibbar den sköna, hvita, liljeartade blom- 
ma, hvilken här, såsom en oumbärlig prydnad, i synner- 
het för qvinnkÖnet, odlas med mycken sorgfallighet, och 
försökte att med gräs fästa henne i mina öron. Öfver 
allt detta betygade Publicum sitt glada deltagande genom 
det ofta upprepade utropet Aidarah. Under liden pres- 
sade några unga flickor Pandanussaft i snäckor, i hvilka 
den bods oss, tillika med den confectartade Mogan, som 
beredes af samma frukt. Båda delarna smakade ganska bra. 

Nu blefvo vi från alla sidor bestormade med frågor, 
af hvilka vi, för bristande språkkännedora, kunde besvara 
blott fä. Rarik och Lagediak yttrade sin förvåning öfver 
storleken af det skepp, hvarmed vi denna gången kommit 
till dem, och ville veta hvart Rurik tagit vägen, om de- 
ras vän.^^r, Tim;«ro, Tamiso, o. s. v. (Schischmaref och 
Chamissoj ännu lefde, huru de mådde, och hvarföre de 
icke kommit med. 

St dan de första, lifligaste glädjebetygelserna öfver 
återseendet voro förbi, märkte jag på Rariks förhållande, 
att han hade något på hjertat^, och det syntes mig nästan, 
som visste han något oiidt med sig. Han frestade förgäf- 
ves att under vänlighet och väjiskapsbetygelser dölja en 
siss misstrogen fruktan. Äfven hos hans mor ttch hos 



».„■ 



*p 




IMAGE EVALUATION 
TEST TARGET (MT-3) 




/. 








« 
« 



1.0 



1.1 



11.25 



23. 12.5 



■50 



må* 



u^m 



i 

US 

IS 

u 



140 



2.2 



2.0 



U il 1.6 



V] 



.> 




/M 



7 








^^Ä>=^ 



^^ 







'W 



'/ 




Photographic 

Sdences 
Corporation 




23 WtSl MAIN ST4£«T 
WSBSUn.N.Y. 14380 






4' 




vr 



( 182 ) 

Lagediak var en dylik känsla märkbar. Detta smärtade 
mig mycket, och jag sökte få reda derpä. Nu var Ra- 
rik icke mera herre öfver sin känsla, utan föll mig rnc.d 
tårar om halsen, lik ett ångerfullt barn, dock utan att 
yppa något. Då jag för åtta år tillbaka lemnade denna 
öy hade jag förordnat Kadu'n till Intendent öfver våra 
planteringar och de djur vi hade medfört hit, med var- 
ning till samtliga öboerna, att icke tillfoga honom något 
ondt, emedan jag skulle strängeligen straffa sådant vid 
min återkomst. Ännu Viade jag icke vågat efterfråga ho- 
nom, af fruktan att få en underrättelse, som tilläfventyrs 
kunde störa den glädje äfven jag kände af återseendet. 
Nu föll jag på den tanken, att Rarik måtte hafva förgått 
sig emot Kadu. Kanske hade han till och med bragt 
honom om lifvet. Nu frågade jag efter honom och såg 
Karik skarpt i ögonen. Men han svarade ganska frimo- 
digt: Kadu lefde och befunne sig på gruppen Äur hos 
deras öfverhufvud Lamari. Derpå tog den gamla modren 
till orda och berättade mycket vidlöftigt, huru Lamari, 
strax efter vår afresa , kommit hit med sin flotta oeh med 
våld borttagit alla djur, växter och verktyg , samt allt jern , 
med ett ord, allt hvad vi qvarlcmnat på ön, och bort- 
fört det till Aur. Lagediak bekräftade det, och berättade 
huru Lamari, under hotelse med döden, affordrat hvarje 
innevånare den sista jernbiten. Om Kadu sade han, att 
han, kort efter sedan vi lemnat ön, gift sig med en vac- 
ker flicka, dotter eller slägting till den gamla Befalhafva- 
ren på Ormed , och då Lamari kom hit , blifvit af honom 
upphöjd till en Tamon ellip, stor Befälhafvare , och att 
han, sedan han frivilligt afträdt åt Lamari hälften af sina 
skatter (ett råd, som jag vid afskedstagandet gaf honom), 
hade han förblifvit i besittning af den andra hälften. Äfven 



\ 



^ 



( i»3 )- 

hade Lainnri, efter hans egen önskan, tagit honom med 
mg till Aur, fur att der fortsätta sitt inseende öfver växter- 
na och djuren. Kadu hade uppdragit åt Lagediak att 
berätta mig allt detta, när jag återkorame till Otdia, och 
tillägga den begäran, att helsa på honom i Åm*) hvilken 
jag thyvärr! för vårt skepps storlek, icke kunde uppfylla. 

Eraedlertid var det mig kärt, att Kadu fanns i Aur, 
ty i det fallet kunde jag hoppas, att de djur och växter 
med hvilka jag riklat dessa öar, skulle vårdas och trifvas. 
Äfven berättade Rarik, att han ej länge sedan varit i Aur, 
för att helsa på sin far, och att djuren och växterna der 
mycket förökat sig. Svin och getter åtos der rcdait, och 
Rarik sjelf hade deltagit i en sådan måltid. Tilläfventyrs' 
är den tiden numera icke långt borta, då det grymma 
hruket kan bortläggas, att aflifva det tredje eller fjerde 
barnet af hvarje ägtenskap, för brist på födämnen. • ■ 

Det enda djurslag af dem vi hitfört, som ännu fanns 
på Otdia, var katten. Men den hör bär icke till husdju- 
ren, utan är alldeles förvildad, har förökat sig mycket, 
och ändå, mäi:ker mau icke ännu betydlig minskning på 
råttoi:, hvilka dock äi'o, dess. enda föda. Emedlertid bör 
nian vänta af den allt mer tilltagande katt-ökningen, att 
de skola dock slutligen öfvervinna råttorna, dessa glupska, 
lörstörare af trägårdsväxter. 

Genom deras förvildning och under inflytelsen* af ett 
för dem främmande klimat torde kattorna lilläfYeutyrs äf- 
ven urartas något, och Naturforskare, som så gerna upp- 
täcka nya djurslag, skulle derföre kunna framdeles anse 
dem för en liten afart af Tigrar. För alt förekomma 
detta misstag , underrättar jag dem härmed i förhand , att 
denna djurait icke är annat än den vanliga £ui'opeiska> 
huskatten. , .. «• jjrj 



!■ 



( i84 ) 

Af alla växter som vi skaffat Radackeina skall en- 
dast viiirankan vara utgången. Lagediak viste mig stäl- 
let, der vi hade planterat den. Den var förtorkad; men 
ett bevis pä jordmånens bördighet var det, att den hade 
slingrat sig ända upp i de högsta träd. 

Att Kadu kort efter vår afresa hade gift sig med en 
flicka frän ön Ornied, öfverraskade mig ingalunda. Fic- 
korna der äro verkligen utmärkt vackra, och hans hasti- 
ga beslut att lemna oss, sedan han med Herr von Cha- 
misso gjort ett besök på Ormed, fastän han förut yttra- 
de den fasta föresatsen att följa med oss till Ryssland', lät 
oss redan då ana någon hjertats angelägenhet. Väl ho- 
nom, att han foredrog ett enkelt lif i kärlekens famn un- 
der sin sköna himmel för vårt kalla klimat, som skulle 
snart hafva gifvit honom döden, och väl hans landsmän, 
om han ibland dera utvidgar boskaps- och trägårdsskötsel. 

Kariks sorgsenhet fortfor, och jag frågade honom 
derföre ännu en gång orsaken dertill. Då fattade han 
mig darrande under armen , och förde mig till det Go- 
cos-trädet, på hvilket jag uppspikat en kopparplåt, med 
skeppets namn och årtalet af dessa öars upptäckande, un- 
der tillkännagifvande, att strängt straff skulle följa, om 
den icke ilck sitta orubbad på sitt ställe. Den var för- 
svunnen. Huru lätt hade icke Rarik och Lagediak, hvil- 
La jemte många andra karlar hade följt oss, samteligen 
djupt nedslagne, kunnat urskulda sig med den osanningen, 
att Lamari , vid sitt röfveri , hade också tagit denna plå- 
ten; men dertill voro de för ärliga. De tillstodo, att de 
icke sett efter den nog sorgfälligt, och att den blifvit 
bortstiden , utan att tjufven kunnat upptäckas. Efter den- 
na öppenhjertiga bekännelse bådo de om tillgiH:. Glad, 
att mina vänners bedröfvelse icke hade någon vigtigare 






•'» Vtt^»* 






( iB5 ) 

anledning, slöt jag dem i mina armar, och de grcto nu 
glädjetårar vid mitt bröst. JVu var glädjen åter allmän. 
Jublande tågade vi tillbaka till Rariks boning, der en 
Eb, en mimisk representation med säng, blef uppförd. 
Sängstyckena voro författade öfver mig och mina följesla- 
gare på Eurik. Hvart solo prisade en af oss särskildt, 
men i slut-chören förekommo vi samfålt. Huru mycket 
beklagade jag, att jag icke förstod texten bättre. Orden 
Moll (jern), Aidarah (vän), Tamon (befälhafvare) , Oa ellip 
(stor båt) och Kadus namn förekommo ofta. I sådana 
sånger bevara Radackerne deras fornsägner, och som de 
hvarje afton samlas att roa sig med sång och dans, och 
hafva sina barn med sig, så lära dessa redan tidigt, på 
det angenämaste sätt, sitt lands historia, och fortsjunga 
den åter till följande generation. ■ , i 

Efter Ebens slut och sedan jag utdelat allahanda små 
skänker, for jag tillbaka till skeppet, och fick af mina 
vänner det löftet, att de skulle ännu samma dag der hel- 
sa på mig. Jag lät nu sätta alla våra båtar i sjön, för att 
föra våra tält och Pendel-apparaten i land. Öboerne emot- 
togo båtarna med glädjerop, förde cocosnötter till dem, 
gjorde sig innerligt förtroliga med manskapet, hjelpte dem 
vid urlastningen och tältens uppslående, och tycktes för- 
tjuste öfver vår föresats att bosätta oss på land. 

Karik och Lagediak voro de förste, af hvilka vi på 
eftermiddagen erhöllo ett besök. De foro med sin lilla 
båt först rundtomkring skeppet, betraktade det uppmärk- 
samt med häpnad och beundran , och utropade ofta : Erico ! 
Erico! ett utrop af förundran. När de uppstigit på däck 
och jag kom vänligt emot dem, glömde de helsa på mig, 
blefvo stående liksom förstenade, och ett flera minuter 
längt O — o ! gaf deras häpnad luft. Jaij förde dem om- 



f?'^ 

'■»H^ 



*«V. 



( i86 ) 



..*é^V 



^, 



kring, visade hvad som kunde intercssern dem, och deras 
förundran förnyades vid hvarje föremål. Lagediak frågade 
mig, om allt detta vore gjordt i Kussia, och dä jag ja- 
kade dertill, utropade han: Tamon russia cllip ^ elli/j.' 
hvilket mina läsare torde redan förstå. 

Nu började Iiagediak mäta skeppet åt alla håll,hvar- 
vid han nyttjade «tt snöre, som han enkom dertiil med- 
tagit. Sedan han slutat med sjelfva skrofvet, steg han 
upp i masterna, och tog till och med mått på alla rårna. 
— Öfver det stora antal menniskor, som vi hade om bord, 
gåfvo mina vänner likaledes sin förvåning tillkänna, och 
försökte flera gånger räkna öfver dem« Vid talet tio 
gjorde de ständigt en knut på ett litet snöre, och började 
sedan åter på ett. 1 jemförelse med besättningen på Ku- 
rik, som bestod blott af tjugu manj^ måste vår nuvarande 
jlisserligen förundra dem« 

<;.^ Under tiden hade en myckenhet andra öboer infun- 
nit sig på skeppet. Ingen visade fruktan eller misstroen- 
de. Alla voro liksom hemma hos sig, fria och glada, 
men tillika ganska beskedliga och anständiga. De gåfvo 
sig in ibland matroserna, med hvilka de skämtade, och man 
hörde i rummet ett nästan oaf brutet skratta De dansade 
och söngQ ömsevis med våra matroser , och begge partierna 
skrattade ömsesidigt åt hvarandra deröfver. Detta hindra- 
de likväl icke vänskapen. Man gjorde hvoi^annan presen- 
ter, och omfamningar och smekningar togo intet slut. In- 
gen gäst hade kommit med toma händer. Alla hade ta- 
git med sig i rikt mått frukter och allahanda småsaker af 
deras handarbeten, men icke till salu, utan en hvar valde 
sig en vän, öfver livilken han uttömde hela sitt ymnig- 
hetshorn. Den nedgående solen gaf signalen till skils- 
messa, med löfte att i morgon komina igeu. 



Se( 
stan ick 
lös. De 
och hai 
att jag 
mycket 
för allti( 
han ho] 
righet, 
kan till 
som tyra 
git ihjäl 
af Radac 
tanka, så 
och blef 
omkring 
glada ho 
något dei 
Följa 
och medf 
cocosnötte 
smaka hoi 
hade han 
mig. Fac 
let i arf 
förståndig! 
Han skull( 
Laget 
«tt göra n 
äfven nu 
hvad vidai 
gens mugt 



''f 



'Wi^ 



( »87 ) 



Sedan Lagcdiak slutat sina matningar, skildes han nä- 
stan icke mer ifrån min sida. Hans vetgirighet var gräns- 
lös. De minsta lapprissaker måste jag förklara för honom, 
och han var ganska sällan tillfredsställd. När han förnam, 
att jag skulle dröja bara några dagar på Otdia, blef han 
mycket sorgsen, och bad mig på det eftertryckligaste att 
för alltid qvarblifva här. Han satte i rörelse allt hvad 
han hoppades kunna härtill förmå mig: kärlek, äregi- 
righet, herrsklystnad. Jag skulle få den skönaste flic- 
kan till hustru, och slå ihjäl Lamari, den han hatade så- 
som tyrann t)ch thron-inkräktare, likasom han hade sla- 
git ihjäl sin företrädare, för att i dess ställe blifvaXamon 
af Radack. Som jag lät honom prata, utan att säga min 
tanka, så trodde han att jag skulle gå in på hans plan, 
och blef så glad deröfver, att han sprang som ett barn 
omkring i cajutan. Också skildes han från mig i detta 
glada hopp, med den allvarliga varningen, att icke säga\ 
något derom åt Rarik. 

Följande morgon var Lagediak i god tid åter hos mig , 
och medförde till frukost stekt fisk, brödfrukt och färska 
cocosnötter; han drack caffe med mig, hvilket tycktes icke 
smaka honom illa. Sin son, en pojke om 1 3 eller i4 år, 
hade han tagit med sig, för att presentera honom för 
mig. Fadrens sinnelag tycktes hafva gått helt och hål- 
let i arf till denna älskvärda yngling. Hans artiga och 
föi*ståndiga uppförande svarade mot hans qvicka utseende. 
Han skulle lätt kunnat utbildas för våra finaste kretsar. 

Lagediak kom snart tillbaka på sitt gårdagsforslag , 
att göra mig till styresman öfver Radack. Han utkastade 
äfven nu den plan, hvarefter saken skulle utföras, och 
hvad vidare måste göras för att befästa den nya regerin- 
gens mugt och anseende. Först och främst skulle vi segla 



t 



' •^Z' 



\ 



( i8« ) 



é 



w 



till Anr, för all öfvorvinna Lamaii , sedan skulle »len fi- 
cndlliga ö-gruppen Mcdiuro angripas ocU erölVas, och sist 
skulle jag bemägtiga mig hela ö-kedjan Ralick. Han för- 
ifrades sä af dessa djerfva föresatser, att han högg om- 
kring iig med knytnäfveii, likasom hau redan hade varit 
i striden, och träffade en thekopp, som föll i bitar på 
golfvet. Dä var det plötsligen slut med det hjeltemod, 
hvartill han höjt sig, och hans naturliga caraeter, rädsla, 
tog sin rätt igen. Han trodde sig hafva förorsakat mig en 
stor skada, och derigenom ådragit sig min vrede. Jag lug- 
nade honom, och föreställde honom nu, att jag omöjligen 
kunde qvarblifva i Radack, och att min pligt fdade mig 
att snart afsegla. Det gjorde honom ganska bedröfvad. 
Han stod en stund försänkt i tankar, tog sedan sin soii 
vid handen, förde- honom till mig och bad mig taga ho- 
nom med till Ryssland. Jag .nödgades lata honom första, 
att jag aldrig mera skulle komma till Radack, och att 
hans son, om han följde med mig, mäste taga afsked af 
honom för evigt. Detta var för härdt för fadershjertat. 
Han omfamnade sin son, och ville nu icke mera skiljas 
ifrån honom. Men också den tanken, att han skulle nu 
snart hafva sett mig för sista gången, bedröfvade honom 
mycket. Han sökte uttrycka det rätt lifligt för mig, och 
slutligen blandade sig äfven något egennytta i hans kän- 
sla. Han pekade nemligen på en yxa, som jag skänkt 
honom, och utbrast: hädanefter skole vi icke mera få nå- 
got jerUf '"•■'. 

Jag 'ledde nu talet på Mediuro, och gjorde begripligt 
för Lagediak, att jag önskade få veta, huru? det fälttåg, 
som Lamari kort efter min förra härvaro företagit ditut, 
hade aflupit. Han förstod mig fullkomligt och samlade 
hela sin mimik, för att göra sin berättelse om delta krig, 



( iH9 ) 

hvaii han sjelf hade deltagit, sA fatllig för mig,' som möjligt. 
Jag fick då veta följande: 

Lamaris flotta hcstoil af fyralio segel. Alt sluta af 
liiirvarande butars storlek, kiirdc hela armeen således icke 
vara öfver 4oo man stark, qvinnorna inberäknade, hvilka 
likaledes strida i de eftersta lederna, på det sätt, att de 
kasta stenar på fienden. Äfven göra de tjenst som cliirur- 
ger. Denna magt var sammandragen från hela ökcdj^n 
Radack. Kriget var ganska blodigt» Det räckte hela sex 
dagar. Fem fiender blefvo på valplatsen, och Lamari 
vann den mest lysande seger, med blott en mans förlust. 
Lastad med cocosnötter, bröd- och pardanus-frukter , vände 
flottan triumpherandc hem. Kadu hade i synnerhet ut- 
märkt sig. Han hade varit klädd i en hvit skjorta och 
vida pantalonger, och beväpnad med sabel och lans. Pä 
hufvudet hade han burit en röd mössa, och hade genom 
allt detta blifvit ganska förfärlig för fienderna. Alla yxor, 
som jag skänkt Radackerna och som Lamari tillegnat sig, 
öfver loo till antalet, voro satta på långa stänger och ut- 
delade såsom vapen ät de modigaste stridsmännerna. Der- 
igenom hade Lamaris hop onekligen fått en stor öfver- 
lägsenhet, och jag kunde anse mig såsom orsaken till kri- 
gets lyckliga utgång. 

Lagediak berättade mig vidare, att Lamari beslutat 
ett fälttåg emot den till kedjan Ralik hörande ögruppen 
OdiUj hvilken icke bör förblandas med Otdia, på hvilken 
vi nu befunno oss. Anledningen dertill hade innevånarne 
på Odia gifvil. De hade fått höra något om de skatter, 
af hvilka Radackerne genom mig kommit i besittning. 
Detta relc.de deras roflystnad, och de öfverföllo, under 
sin Höfding Lewadock, utan föregången krigsförklaring, 
som tyckes vara uflig bland dessa folk; den till Radack 



( »9» ) 

hörande ögruppen Kawcn, löfvatle och plundrade der, 
och vände hem med bytet. Dervid hade hkvul inneva- 
narne i Kawen förhuIHt sig tappert, dödat tvä Odier, och 
sjelfva icke förlorat nugon man. Denna händelse tycktes 
hafva passerat for ett år sedan, och Lamari hade upp- 
skjutit sin hämnd pä ännu ett år. Det tål alltid länge 
här, innan en här kan sammandragas. Radack är så litet 
befolkadt, att manskap måste hemtas ifrån alla grupper, 
hvilket, i anseende till kedjans ansenliga sträcka, dröjer 
ganska länge. Också åtgår mycken tid att tillreda provi- 
sion, hvilken till största delen består af Mognn. För en 
fart till kedjan Kalik och tillbaka igen måste man förse 
sig med lifsmedel för åtminstone fyra veckor, emedan 
hemresan går emot passaden. Mogan är mycket födande, 
och Kadackerne äro ganska måttlige. En liten qvantitct 
förslår att mätta déhi. Endast pä detta sätt låter åéX ock 
förklara sig , huru de äro i stånd att på sitia små fartyg 
proviantera sig för långa resor. 

Jag förundrade mig Öfver den förtröstan Lagediak 
satte till detta företagande, och yttrade min farhåga, att 
hans landsmän kimde dervid lätt komma till korta; men 
han syntes vara öfvertygad om en god utgång, genom 
sina vapenbröders många yxor, genom Kadus sabel och 
skrämande klädsel. 

Under det jag samtalade med Lagediak i cajutan hade 
åter många öboer kommit om bord. Glädjen i rummet 
liknade gårdagens. Äfven Rarik var kommen, smyckad med 
friska blomsterkransar, och hade medfört några skänker 
åt mig, hvilka jag rikeligen vedergällde. Den öfvermåttan 
lädde Langin, Tamon öfver Egmedio, visade sig i dag 
för mig för första gången. Han tycktes glädja sig mycket 
öfver att se mig; mcu dä han kom på däck, gjorde skep- 



pets st( 
intryck 
ångest. 
undtlig( 
Nu 
båt, i 1 
sysselsat 
nöjde m 
samt ha 
blott eft 
för att 
en ring 
observati 
som hac 
sannolikt 
na flngo 
detta tilll 
hända sn 
nödvändig 
och vänli, 
godsintast 
Raril 
dramatisk 
kriget på 
de förÖfvi 
med lansj 
och convi 
perhct. 

Jag g 
ett tydligi 

och Laget 

qvinnor, h 



/ 



W 



hade 
mmcl 
1 iiumI 
inkor 

åttan 



( 19» ) 

pcts storlek och den starka besättningen ett su röiTärande 
intryck pä honom, att tänderna skaUrnde pu honom af 
ängest. Delta feberanfall räckte en stund , till dess del 
ändlligen lyckades var vänlighet att fördrifva det. 

Nu for jag I ätföljd af Rarik och Lagediuk, pu min 
hut, i land, der )ag fann Herr Preus och Herr Lcnz redan 
sysselsatta med pendel-observationer. De voro mycket 
nöjde med öboerna, som hade uppfört sig anständigt, hör- 
samt hållit sig på föreskrifvet afstånd ifrån tälten, och 
blott efter särskildt tillstund kommit en och en närmare, 
för att tillfredsställa sin nyfikenhet. De suto vanligen i 
en ring omkring det stället, der Astronomen gjorde sina 
observationer, och åskådade, fulle af förundran, den man, 
som hade sä mycket att göra med solen, hvarföre de 
sannolikt höllo honom för en trollkarl. På hvilostunder- ' 
na fingo de lof att komma till tälten, och de omfattade 
detta tillfälle alltid med glädje, förstodo att genom alla- 
lianda små tjenster göra sig omtyckta och till och med 
nödvändiga, och förhöllo sig dervid alltid beskedligt, stilla ■ 
och vänligt, så att mina kamrater förklarade dem vara det 
godsintaste folk på jorden. 

Karik förde mig till sin boning, der till min ära en 
dramatisk representation blef gifven. Styckels intrig var 
kriget på Mediuro. Qvinnor söngo, eller snarare skreko 
de förÖfvade hjeltedaterna , och karlar dansade omkring 
med lansar, bemödande sig att genom häftiga åtbörder 
och convulsiviska rörelser föreställa sin ådagalagda tap- 
perhet. 

Jag gjorde Rarik begripligt, att jag gerna önskade få 
ett tydligare begrepp om deras sätt att föra krig. Han 
och Lagcdiak samlade genast tvänne hopar af karlar och 
qvinnor, hvilka bicfvo uppställda som fiendtliga härar midt | 



%:'!'■ 



'Ii. 



U' 



( »o** ) 

rmnt hvnrnndrn , \>^ lingu afstAinI. Fö'r«tn ledet i lulg^e 
liiiinnm Ixstod af kailai*, tiot andm nf qvinnor. De förra 
voro för.s»'d<l(; iin'd siiiA kiippar, i stiillrt fu"r lansar, orli 
d(! srdnart; fylldr sina korgar med Paiidaiiiiskunior, soiii 
.skulle föreställa stenar. Barik ställde sig i spetsen för 
den ena hären, oeh Lagediak för den andia. Diigge gaf- 
vo genom hiäKiiiiig i sinn snäekhorn teeken till unfiill. 
Iliirarn«> nalk.idrs livarandrn något litet, men i stiillet för 
strid hörjadcs nu en ganska komik dans, i hvilken en hvnr 
genom de mest rasande Athönler, ansigtets förställning 
m-li ögonens förvridning, sA att endast hvitan syntes, söklc 
öfvertniiru sin (icnde. Qv.nnorna Mefvo ieke Iieller syssl<i- 
Jösa. De skreko en krigssjng, hvarmed man siikerl sknllc 
liafvn kunnat förjaga liarmoniens viinner. Deras, »'Ijest 
SÄ prydligt sammanbundna, hår fladdrade nu vildt om- 
kring deras hufvud, oeh gaf dem alhleics utseende af van- 
sinniga, hvilkct de äfven genom sina åtbörder sökte vinna. 
Anförarne stodo under liden orörlige, oeh uppmuntrade 
ined snäekhurnons skall sina härar att visa sig allt farli- 
gare. JNär den starka ansträngningen tämeligen uttömt 
alla krafter, tystnade hornen, oeh nu framryckte nAgra 
af de tappraste frän bada sidor hvarandra närmare , medan 
KJelfva iiärarne blefvo stående stilla. Dessc stridlystnc 
hjeltar utmanade nu u ömse sidor hvarannan genom ho- 
telser och smädeord, da hvar och en valde sig sin mnn. 
Nu dansade de oeh söngo länge för hvarandra, och gjorde 
emellanåt en rörelse med handen, likasom ville de kasta 
lansarna, då motparten, hvilken kastet skulle dra])ba, 
hvarje gäng genom ett hopp at sidan sökte undvika dol. 
Bägge härarne och anförarne uppeldade sina hjeltar till 
oförskräcklhct genom slridsijaiiger. Desse började nu verk- 
ligen 



liften kn 

te und( 

linde fa 

nu bicf 

fyllde II 

händer 

rnrne tu 

i handg 

led, blu.^ 

emellan 

Lagedink 

var ufgjd 

8a uttröt 

skumt lei 

Nu 
gubbe n 
hud om: 
svag, att 
fram till 
och budo 
bekante , 
lag för ai 
bosöka osi 
eller vann 
anländ, h 
gäng före 
seendet, 
nade mig 
nämnde ä 
funne sig 
varo syu( 



It 



( »9* ) 

|ip;en knstd sinn !i))jiU, hornrii skalliiHe Atei') liKfnine ryck- 
tt- tilldel' diiii.H ocli (>Ani{ lAngsnint rinot )ivAi'i>tuli'H, de som 
hndr fakliit rmollin dvm, stidlde sig Alcr i .sina led, orh 
nu bicf striden f under stort skri, ullman. tSjijiitcn upp- 
fyllde lultcn, PnndunuKkurnor flögo nr hjeltinnornaii mjuka 
lihnder öiVer deras mhns huiVudcn emot fienden , men hä- 
rnrne nalkades ej hvarandra så nära, att de kunde komma 
i handgemiing. Anförarne höllo sig bakom sinn krigares 
led, blustu aC alla krafter på sina horn) och utdelade der- 
ciuellan ordres. Då af en händelse, eller med flit, en af 
Lagediaks här stupade, tog striden strax anda. Segern 
var afgjord, och det blåstes till aftågande. Mnrarne voro 
ga uttröttade, att de genast kastade sig i gräset; och under 
skumt lemnadc sig åt hvilan. • ^ - 

Nu landade en stor segelbåt, ur hvilkeii lyftes en 
giddie med alldeles hvitt hur och skägg. En skrynkfult 
hud onii^af ett ultorkadt benrngel. Tillika var han så 
svag, att han kunde blott krypa på händer och fötter 
fram till oss. — Rarik och Lagediak gingo emot honom 
och bådo honom vara välkommen* Det var min gamle 
bekante, Tamon på ön Ornicd, Langediu. Då fregatten 
lag för ankar vid hans ö, hade han ej vågat, sade han, 
besöka oss, emedan han icke visste, om vi voro fiender 
eller vänner. Men nu, du han fått hörn att Totabu vore 
anländ, hade han gifvit sig ut, för att se mig ännu en 
gäng före sin död. Vi» fägnades å ömse sidor af åter- 
seendet. Den gamle mannen kröp upp till mig, omfam-* 
nade mig och gjöt glädjetårar. Han talade mycket, och 
nämnde äfven Kadu, om hvilkeu han sade, att han be- 
funne sig i Aur hos Lamari. Kedan vid min förra här- 
varo syutes omisskänneliga spår af cii liög ålder på 



Xji 









.JVJ"'!'' 



ti 



i 



■^; 



% 



( »94 ) 

honom, men under de sista åtta aren hade de mycket 
tilltagit. Fastän hans kiopp var så svag, att han kunde 
blott gå på alla fyra, tycktes dock hans själ icke halva 
lidit. Han hade ännu hela sin fordna munterhet och ghuU 
iynthet. Han koih genom sina lustiga infall ofta hela 
fursamlingen att skratta. Jag har i allmänhet gjort den 
anmärkningen, att på Radack är ålderdomen icke unders- 
kastad några egna sjukdomstillfälligheter, samt att sjiil(>n 

**! förtJifver oförsvagad, ungdomssinnet bibehåller sig, till 
' dess hyddan nedsjunker i ^rafven. Orsakerna derlill äro 
yi^l det sköna klimatet, det måttliga> arbetet och den ve- 
gctajjiliska födan. 

Langediu yttrade sin önskan att få se Oa ellip, hvar- 
före jag genast satte mig i båten och for till skeppet, ilaii 
följdjc mig på sin Oa Warro (krigscanot). Den älskvärde 
gubben fann sig rätt väl på skeppet. Allt hvad han såg, 
gjorde honom nöje, och de skänker han erhöll, fullkom- 
nade hans lycka. Emcdierlid var den redlige mannen 
mycket bedröfvad öfver en sin karls förhällande. Denne 
hade slutit vänskap med vår kock, och dervid hemligen 

^ bcmägtigat sig en köksknif , den han förstått gömma i 
båten. Då kocken saknade knifven, föll misstankan genast 
på hans vän. Han blef ransakad, och då man icke fann 
den på honom, vardt äfven båten genomsökt, der den 
snart blef funnen , och tjufven erkände sitt brott. Han 
darrade, emedan han förmodligen erinrade sig de prygel, 
som, i ett dylikt fall, en af hans kamrater fått på Rurik. 
Likväl ansåg jag näpst denna gången öfverflödig, när jag 
ändå ärnade blifva så kort tid här, och förlät honom 
ädelmodigt, med föreställning, att stjäla vore nedrigt, oeli 
att han icke skulle göra så mer. Den stackais gamle Lan- 
gediu var alldeles utom sig öfvcr denna händelse. Han 



1 



kröp h 
cmo ni( 
f(')i'l)ryl{ 
oss, ocl 
sära oss 
l'örde 1 
märksan 
mani Ni 
frukttl'ä( 
med kan 
mal nog 
mer kom 
icke vttn 
icdiige gi 
gen om I 
gjorde ho 
sked af o< 
Tjufv 
frågade Li 
^nig, att h 
på Riuik. 
miljefel hl 
under dem 
Pä eft 
nom Lagec 
tilläfventyrj 
ske Kadu s 
som uppehi 
till oss, em 
Sedan 
iigeu upp 



( iqS ) 



nnia i 
genast 

fann 
!!' den 

Han 
i-ygel, 

.viiik. 
[ir jag 
ionom 

, och 

Lan- 
Ilau 



kröp häftigt omkring och ropade flera' gånger: Kahuderih 
emo aidarah! (Stjiila icke bra). Han Jwnnade och hotade 
fnrl)rvlaren, viste honom ^lla saker han fatt till skänks af 
oss, och gjorde lionom begripligt, huru mycket det måste 
sära oss, att vi, oaktadt var frikostighet, blifvit bestulne, 
förde honom derpå till kanonerna, gjorde honom upp- 
märksam på deras stora antal, och sade: Manih Emicli, 
mani Ni, Mä (ihjälslagen ö, ihjälslagna cocosträd, brÖd- 
frukttl'äd). Sannolikt hade Kadu gjort den gamla bekant 
med kanohernas verkan. Då han nu bannats och brum- 
mat nog, befallte han förbrytaren gä till canoten och icke 
mer komma pä skeppet. Tjufven, som imdor hela tiden 
icke yttrat ett ord , lydde pä stund , men den uppbragte 
redlige gubben kunde icke mer kignas. Han talade ideli- 
gen om Kabuderih emo aidarah, och vistandet pä skeppet 
gjorde horiom ingen glädje mer. Ocksä tog han snart af- 
sked af oss, och bad att vi ville helsa på honom pä hans ö. 

Tjufvens ansigte hade förefallit mig så bekant, att jag 
frågade Lagcdiak om honom, hvilken med ett löje sade 
/nig, att han vore köttslig bror till den som blef straffad 
pä Rurik. Lusten att stjäla tycktes således vara ett fa- 
miljefel hos honom. Utom detta har ingen Radackcr 
undei' denna vår härvaro stulit något ifrån oss. 

På eftermiddagen sågo vi en stor segelbåt inlöpa ge- 
nom Lagediaksundet i gruppens bassin. Jag hoppades, alt 
tilläfventyrs någon af mina bekanta frän Aur, eller kan- 
ske Kadu sjelf, k-omme; men det var den lustige Labugar, 
som uppehöll sig pä Eregub, iivilken nyfikenheten förde 
till oss, emedan han sett oss segla hit. 

Sedan han hört, att jag var der, kom han ofördröj- 
ligcu upp på skeppet. Hans glädje alt återse mig var 






i 



0?.+ . f -U tiX , 



ti 



./.ri-.. 



•,yt'i*- 



( »9^ ) . 

ot)£skriflig; men han frågade också strax efter sin vän 
Tiiiiaro, med hvilken han hade hytt namn, och det srnäi-i 
tade honom mycket, att han icke kommit mcfi. Äfven 
Labugai'S själsförniögenheter voro alldeles oförändrade, su- 
danu de voro för åtta år tillbaka, hlott hans ansigte hade 
åldrals mycket och hans hår grånat. 

Den 3 Maj begagnade jag mig af den sköna väderle- 
ken f(>r att göra ett besök hos den gamla Langcdiu på ua 
^ Ormed. Han blef så glad öfver min ankomst, att han tog 
fram sina dyrbaraste saker, för att skänka mig. Den 
gamles barn, barnbarn och l^arnbarns barn ramlades alla i 
hans hus och måste roa mig med en £b, i hvilken Lan- 
gediu sjelf åtog sig hufvudrolen, och förvånade mig med 
sir. sång och sitt lifliga spel. 

Jag har icke bi vistat någon fullständigare dramatisk 
representation på Radack, än denna; Jh vårföre jag vill 
beskrifva den noga, i förhoppning, att den icke heller 
skall sakna interesse för mina läsare. 

Antalet af de spelande personerna bestod af tretton 
' karlar och lika så många fruntimmer, hvilka satte sig ])u 
en fri gräsplan på följande sätt. Tio karlar satte sig i en 
halfcirkel midt emot tio qviunor, som äfven bildade eu 
halfcirkel, så att det hela gjort en cirkel, om halfcirklai- 
nas ändar rört hvarandra; men här blefvo tvänne mellan- 
rum om ett par famnar öppna, och i hvartdera af dera 
/ satte sig en gammal gumma, försedd med en trumma. En 
sådan tnunma är en ungefär tre fot lång, vid ändunia 
sex tum och midtpå hälften så tjock, urhålkad knubb, i 
form af ett timglas, hvars båda ändar äro öfverspäuda nu il 
hajskinn; denna hålles under armen och slås med flata hän- 
derna. I cirkelns medelpunkt tog den gamle Langcdiu plats 
lued ett ungt vackert fruntimmer, på det sätt, att de vidruicle 



hvaranc 
nas ans 
pi vdlig 
sar, och 
gnirlanr 
Så snar 
ur sina 
tiga rör 
skulle fe 
tystnade 
skall en 
intet vig 
Efter du 
växlade c 
hvar« löi 
död., Lai 
lutade sij 
Hela cjrk 
slutade^.; , 
Ehur 
innehållet 
lande per 
hela föresi 
skulle tvin 
älskade, c 
Tilläfvewty 
älskare/ fö 
Vid å 
hvilka äfv< 
ätfir frisk ( 
cn^e, 3tt( 



•>.► ^;f 



,«■ »»*r.. 



( »97 ) 



hvaiantlia med ryggarna. Alla de medspelande personer- 
nas ansikten voro vända iit dem. Hela sällskapet hade på 
prydligaste sätt smyckat sina htifviiden med blomsterkran- 
sar, och iVuntimnierna voro dessutom behängda med blom- 
giiirlander. Utom cirkeln stodo två karlar med snäckhorn. 
Sä snart desse framlockade de ihåliga hvirflande tonerna 
m' sina horn, instämde hela cirkeln i sång, åtföljd af häf- 
tiga rörelser med armarna och lifliga gesticulationer, som 
skulle försinnliga innehållet. Detta räckte en stund. Derp^ 
tystnade cirkeln, och nu söngs under trumslag och horn- 
skall en duett midtuti densamma, hvarvid Langediu pä 
intet vis gaf efter för sin unga medsångarinna i liilighet. 
Efter duetten föll cirkeln åter in, och på detta sätt om-' 
växlade det flera gångÉr,' till dess den unga sångerskan, 
hvars rökelser blefvo allt häftigare och vildare, nedföll 
död.. Langedius sång ;blef nu mildare och sagtare. Han 
lutade sig öfver likdt och uttryckte den största smärta. 
Hela cjrkeln instämde i hans klagan, och representationen 
slutades. ., 

Ehum bristräir.g min språkkunskap än var, blef dock 
innt^hållet .af detta sorgespel^ mig tydligt, hvartill de spe- 
lande personernas mimiska uttryck mycket bidrog. Defc 
hela föreställde en förmälniiigsceremonit Den unga Hickan 
skulle tvingas att föreita $ig med en man, som hon icke 
älskade, och valde hellre döden än ett sådant äktenskap. 
Tilläfveiityrs hade ,d.cn gamle , Langediu åtagit sig rolen af 
äbkare/ för att göra hennes beslut äuQu sannolikare. ^Vf 

Vid åsynen af de har t i samlade unga flickor, ibland 
kyilk{| äfvcn Langedius döda älskarinna snaii: infann sig 
åtgr Crisk och munter, måste jag eiinra inig Kadus påstå- 
ende, fitt Ormed hai; de vackraste fruntimmer på Radack. 
Djetjanpj^ ycrke^geu rätt ViiiffKra iblgind dem, och blomster- 



f 'd 



( 198 ) 



*- 



prydnnden kii^dde df^m utmärkt väl. I allmänhet hnr de(~ 
ta lilla folket. bKsta smaken ibland alla Söderhafs-öboer. 
Det sätt, hvnrpa fVuntimmerna här bära sitt här och 
pryda det med blommor, skulle på en Europeisk bal för* 
dunkla hvarje hufvudprydnad< 

Sedari mari hemtat sig från forcerihgen under den 
dramcttiska representationen, gick man till middagsmalti- 
den, med hvars tillredande flera fruntimmer redan länge 
varit sysselsatta i en särskild hydda. Endast fa, men ibland 
hvilka äfven funnoa fruntimniei^, iin^o äran deltaga i den- 
na måltid. Vi. satte 'OSS under Langediu» tak, i en cirkel, 
pu den med mattor betäckta marken, och rätterna fram- 
sattes pä snygga cocosblad i midten^ > Hvarje gäst vid mål- 
liden fick ett cocosblad till tallrick. På bladen, fevllka 
tjente i stället föv fat, lågo ■ träskedar , med hvilka en 
hvar tog något af rätterna pk sirt ■tajlrick. Detta sätt- alt 
äta hade jag icke sett på Radack tillförene. Dä grep en 
hvar i fatet med händerna, och at till des& han var luält. 
Langediu förmurkle, att hans bovdsordning väcktes min 
uppmärksamhet'^ oqH sade: Miamuan Russia mdgftt," Ryssar- 
ne äta så. l)ei glödde mig,'' att' i här upptäcka ett''spär af 
den inflytelse af'iert:'hagre bildrtitig, söm K«du whållit hos 
oss, ty förmodli^eri var det -hatt'^ Som hade infört detta 
aptifjigare sätt Att* äta. Likväl' bléf ' $hart ett vida större 
glädje min lott^ Efter första räl?!!^»,^ be!4t5en<ie' af sfékii 
frukter och bl^ödfrtiltV fränWättÖ* JjWndrötter,"hti*k!aljag 
först fört frÄi>Sarirtwich*-öai'ii«'^h'pffäWerät ph Rxdnbk. 
!Pä Otdia hade Wrati sålgt wt^j Öttf Ijamari IStrt fwa alla 
af ntig qvartf rtlfiadé växtier till' ÅlhK ' ' ' Öbf föi-e öfi^él^rdsliade 
Trtig åsynen afdcsSa Jaiui äå mycket; *^De ersätta Iftdliköiti- 
J igt vå ra IVvtttter , åvh sunda och ' välsmakande- oth , ' med 
rittgon flit odludtS''ctt säk-ei^t -ik^tld^feAiöffhiingér^nxidi^UiiU 



gedin sa 

Ormed , 

som bar 

Man 

som åsyn 

sig, att 

sakade al 

(lande h 

tillräcklig 

Jag kund 

kanske sn 

tredje ellt 

föreställnii 

barn de b 

tan och äi 

det åt mö] 

glädje sluti 

fädersglädj( 

visserligen 

fade dem. ( 

för detta a 

Efter 
och pulveri 
en tjock d 
Uen smakai 
vara särdeti 
och. Panda 
mjölk, som 
ett litet ha 
lim merna, 
vnc ganska 
iag beklaga 



^m- 



f'-^^- 



^ 



/ 



^^. 



( »99 ) 

qediu sade mi},', att Kadii haiie planterUl ilessa rötter pä 
Orined, och visade mig efter tnältideii ett ansenligt lalt i 
som bar ganska vacker Jams. ■ 

Man skall kunna förklara sig den belönande känsla; 
som åsynen af denna rätt skänkte mig, om man' cirimar 
sig, att de arma öboerne, af brist på lifsmedel, äfo nöd- 
sakade att aflifva en del af sina barn, säkert med hlö- 
(lande hjertan, och att odlingen af denna växt ensamt är 
tillräcklig att fria dem ifrån deniia rysliga nödvändighet. 
Jag kunde ju säga till mig, att det vat' mitt verk, om 
kanske snart de ömma mödrarna icke mer behöfva gå sin 
tredje eller fjerde barnsäng till mötes méd den qvalfidlä 
föreställningen, att de icke skolil få någon glädje af dét 
barn de bura under sitt hjerta, att 'de skola utstå smär- 
tan och ångesten, af dess födelse ,^ blott för att öfverlomna 
det åt mördar^handen. Om de nu i stället kunna med 
glädje sluta sitt fosteir i sina armar och deras män med 
iädevsglädje betrakta det, då skola dessa goda menniskor 
visserligen läng^ ännu< ihogkomma sia X^tabu , soni skaf- 
fade dem. de välgörande i:ötterna.. Jag ber om förlåtelse 
för detta afsteg,. och går till' vårt; middagsmål tillbaka. 

Efter Jams kom, ordningen, till «n rätt af multnadt 
och pulveriseradt .coco}4ii;äd,,. hvil^.et göres. med, vatten till 
en tjock deg; och sedan gräddas i blad' till små kakpr. 
Uen smakar egentligen ingenting, ock kan väl icke heller, 
vara. särdeles födande. Slutet gjorde en. dessert af Mogan 
och. Pandanussäft. Drycken, under måltiden var cocos- 
nijölk , som dracks ur sjéifva, nötterna, pä hvilka dcrföre 
ett litet hål blef borradt. Gonvc^vsation , hvari äfven frun- 
tinimcrna, som bemöttes med mycken aktning, togo del, 
vnr ganska liflig och munter, men fullkomligt anständig, 
lag beklagade mycket, att jag förstod så litet af de vis- 






'^..u: 



il / 

J 



( 200 ) 

serligen icke ointeressqnta samtalen. Af ett ord der och hvar 
kunde jag sluta, att talet ofta var om skeppet och om de 
dramatiska nöjena. Sedan jag fagnat den älskvärda vär- 
den och hela sällskapet med skänker, förnämligast bestå- 
ende i yxor, kuifvar, saxar och glasperlor, hvilka sist- 
nämnda pc?* långt när icke hade det värde här, som på 
-Navigator-öarna , reconunenderade jag mig, och hann i 
god tid på aftonen till skeppet. ti .■.. 'm u ; ,. 

Tiden förgick på Otdia, såsom allestädes der det är 
angenämt att vara, ganska fort, och till stor sorg för vå- 
ra vänner nalkades dagen för vår afresa. Söndagen förut 
fick manskapet tillstånd att ännu en gång roa sig i land. 
Det fanns ibland dem äfven några spelmän, som denna 
gången togo sina instrument med sig, för att till afsked 
gifva öboernas öron ett bri]lant kalas. Deil glädje häraf 
uppstod var öfver all beskrifning. Hela folkmängden på 
Otdia och på nästgränsande öar var församlad vid våra 
tält, och musiken verkade som Hiions horn på hopen. De 
dansade och hoppade omkving med underliga språng, 
h vartill de äfven' ryckte matroserna med sig. Den som 
aldrig skrattat förr i sin lefnad, skulle vid anblicken af 
denna scene hafva lärt känna den välgörande skakningen. 
Jag hade min glädje åt den innerliga vänskap, som rådde 
mellan öboerna och mina matroser. Det var mig ganska 
angenämt, att äfven vid detta besök qvarlemna hos Ra* 
dackerna en god tanka om de hvu^: menniskorna. 

Qvinnokönet åskådade glädjeruset blott på något af- 
stånd. Sedesamhet tillät dem icke att blanda sig i den 
sjelfsvåldiga och yra hopen; äfvensom det aldrig heller 
kom något fruntimmer om bord på skeppet. i}^'- •• 

Ännu en angenäm anblick gaf en hop barn, som ha- 
de samlat sig omkring en gammal raaU'os, smekte honom 



^f^^' 



^A*vt<' 



'•-. 



'".-it . 



. ..$Bi'i^,,. 



"4^.? 



I rf"" 



( 201 ) 



och lekte med honom. Han hade tillhr^gt hela tiden-, 
alltifrån vår ankomst, i land, såsom vakt vid tälten, ock 
som Ryssarne i allmänhet äro stora barn vänner, sa hade 
äfven många af dessa små varelser sällat sig till honom, 
och han roade sig med dem. En liten, vacker, munter 
jflicka tycktes isynnerhet vara hans favorit. Hon tordes 
tillåta sig allahanda puts med honom, utan att frukta nå- 
gon förebråelse! Detta sträckte hon derföre äfven sft långt, 
att hon stundom luggade den gamla mannen tämligen hårdt, 
och han hade alltid sin glädje deröfver. ; > . _•<"•' '■•■■ '""• 
Sedan dagen till vår afresa blifvit bekant för öboer- 
na, besökte de oss ännu oftare på skeppet och förde all- 
tid skänker med sig. De tänkte på den snara skilsmes- 
san med mycken bedröfvelse, och bådo enträget att vi 
måtte snart komma igen. I hänseende till de af oss er- 
hållna skänker, yttrade de den fruktan, att Lamari skul- 
le ånyo taga dem ifrån dem, om' han fick veta, dtt vi 
varit här. Jag gaf derföre Lagediak , i närvaro af ett stort 
antal Öboer, så godt jag kunde, det uppdrag, att tillsäga 
Lamari, att han icke skulle våga fråntaga sin ägare en af 
oss gifven skänk, och att, om hvita menniskor kommo 
ännu en gång till Kadack, skulle de på det strängaste 
straffa ett sådant våld. Han hade förstått mig, och lofva- 
de uträtta mitt uppdrag. " » - " ' ' • ' - :* •- 

Lagediak lemnade mig numera högst sällan, och 
hans sorg öfver vår snara afresa var mången gång verk- 
ligt rörande. Om morgonen den 6 Maj, som var utsatt 
till vår skilsmessa, sedan vi redan börjat lyfta ankar, kom 
han skyndsammast på en stor' båt och medförde en myc- 
kenhet' unga Cocos-plantor. På min fråga , hvad afsigt 
han' hade med dem, svarade han: att jag måtte föra dcni 
till llussia, och der plantera dem, till en åminnelse af ho- 






I 



■I 



A , 



( 105t ) 



B i 



¥- 



V 



iM»ni.> Nu IVill (lot nvif^ iii, alt Imii vn gAng Imdc ^ri\^|)| 
jnu^, om (lot ocksu viixtt; cocosiiöltcr i llysslaiui, hvarlill 
i)l^ imVslc sviuu nej. litui Mlliröt dä .Nniululet, och sakni 
hlcl' icko viduic |mtiuikt. KincUltTlid luide litiii gcuaNl lal- 
tut det be8lul«t, utt rikta milt fådenicsland med deiiiui 
tikiifia IVukt j och ölVevruskadc mig uii \i<l ttf^kcdct med 
delliå bevis, nf sin godn viljii; Jag upplyste honom, utt i 
llyKKUlulM vore fur kallt, siV utt Cocospalmeti icke kiiiidr 
växa der,, öeh att jug iderlure icke ville- ouytligtvis hetölvu 
honom hans. planltu*. Med stoV: bedrörvclse 6IVcr sift iel'- 
sla^uu, goda uliiigt lade liuu dcjiv Atcl: i sin, btit, oeh som 
vilra .$egel redan, vorO uppsptinda, måste iian lagd utsked, 
hvaryid hnu förhöll si^ Ukt ett burn^ .<jom med yAld skil- 
jes ifruiv iiUkude föräUlrar<. Af vAra' ölViga, vunnet: U^dii vi 
icdoii tagit ufsked löregAende ullpn.. ; . ,,! • 

V'i seglade genom Seiliisehrnafefiiiuulct, och sedan emel- 
lan, eigriipperna OuU<t och .4urj den; vi styrde rakt pA grup- 
pen /vigåy^j för att undoriiöka (l<;ss östVa sida,^ 'JivariiVAn jag 
hindrades. tilllÖrene på llurik af vidriga omsländigheter. 

Följande dagen upphnnnu vi ock den södra kanten ul 
<lenna, grupp, och kommo den sa nära, att^ Vi ii fveu kun- 
de se (|en norra bort öivcr den. Nu' {j(ick del vestor uli, 
idUid- sA uara ön, att alla föremal pA densamma kunde 
urskiljas me<l blolla ögomn. Det visade sig tydligt, all 
jjig icke Uade kunn.at öfyerse dt;nna d«?l af gruppen iiVän 
llurik. . ' ,; ■ ■■ v,^,:,: »y^-.- •,. ,' ;, . . 

;, När invanarne pa Ltgie/h, fmgo se skeppet, satte de 
genast en miiugd segelcoBoler i rörelse,, konujho ut nul- 
iuii iuvukarna i öppna «jön och följde oss; men vdi"0 dock 
för riidda^ för alt komma nårmnre iin pil Wiss-^skiotthAK. 
Vi lade bi. Da drogo de likaledes in .sina segel, och.At- 
4iöjde sig med att betrakta uä» pa långt häll. Vädret vui 



för gyni 

fortsatte 

rädda til 

TA n 

större öa 
oss,, att- 
sA fumial 
sund, SOI 



sa 



k ra, 



ol 



kuiniu g 
kun segla 
hfhöfva { 
har säkr4) 
stadt. Sk 
att vilja I 
na gvnpp 

Vid I 
Ligiep pA 
en nciggm 
och dessi.l 

Strå» 
gol och m 
pa en gru 
Hosta sege 
lialla dia[) 
Vurcours; 
ett tjoi(<kt' 
på rinl^a^^ 
liknade siju 
Kulick fari 

Ofta I 
le, af hvil 



»^ i^ 



/ 



'T^ ' 



liiUI 

dl 

look 

lUt- 

iVur 



( 7o3 ) 

|V)V gyoimiidc fiii' vari urliclc, ntt län^ri* di-ojn hiir. Vi 
lortsalte <lcvi'öi'o var Ikrt^ utan vidaic iursök, att locka de 
jiiddu till .skepni'tt > •; Itt i»»i. • • .!<<• .m • i 

Vi\ noidvcHttii sidan om f^vuppeii Li^ivft. fiiiino vi flera 
större öar^ som, Lotiickte af sköna coooatriid , öl'vc■rty^ade 
oss,, att (*u miscnJigare bcroLkuing kun liiir .iif^ii rum. Ock- 
si\ funna vi hiir Iviimic brcdu, in al gruppen Ieil§iidc 
MUid,, som,, uiyckut iiiiru hutvaktade , tyckuä vara alldcloN 
siikra, ocli getiom hvilkii diul största linicskepp skulle 
kuniiu^a beqvämt, emcuUa* de ligga så till, att mau 
kuu svgla ut och in med tillhjelp af paisaden ^ utan att 
lithöfva gör.x nagou vändning». Att det inre af' gruppeU 
har säkm: ankarplatser, tyckes icko vara tvifvei lunderka- 
!itadt« Skulle derföre en sjöfm'ande komn^a' ['belägenhet 
att vilja lägga till på l\adaok',>>så föreslår . jag honom den»- 
iia gvup>p, såsoni den bcqJwänadugaKte dertilU i)Vi uu,;.-. t. ,. * 

Vid nfiddagen hade wi/povdvestra uddeai »f gruppen 
Ligiep på en mils afstånd iräit i öster, oth fimno, gem^m 
en nogfjfi^inti observation^ )cle8%. latitud i69^(3i'/4o^.^ nordlig, 
och dessiilongitud till »goP^fiÖ^ ä"t u , nin i 

Straxii efter detma ohsei^våtion lät jag^iisättd till alla se- 
gel och med frisk vind styra -åt nordvest^it Aiopp att stöta 
pä en grupp af kedjan AoAAr. Vid itkymhinfgcn blefvo de 
Hosta segel åter intagna, och vi försökte atH natten öfvev 
hålla iku))pet på ett ställe^ : Mitd gry ningen fortsatte vi 
Varcours; men nU' förvandtädes det hittills klara vädret i 
ett tj(io:kt imJib,'ker^ Deti starka 1 regnet tillät oss blott se 
på r i ni^a- ^f»tånd , ooh »cw» / • dkti eftci^ ' »åg«t dröjsmål icke 
liknade sig att snart blifva bättre väider> såi lut jag kedjan 
Kulick fara, och styrde rakt på Kamtschatka. 

Ofta tänkte vi ännu på Rädacks älskvärda innevåna- 
re, af hvilku vi hade tugit afsked för alllid. Då de liu 



# 



\-:i.å.' 









■ vu:'> ' 


r'f 


■■t. 

1 lA ■ 


/i 


■■ i i^^ 




Imå 


.'' -, 




[ 


il: U'! 




IH 


'.1 



'. . ». 



*.«• 



"»•"* 



( M ) 

nfsidos frftii den väf», som seglare i»i'i Södcihafvet plii^^a 
ttigu, HÅ loi-do de icke lätt bliiVa Atcr bcsiikto, och kun^ 
ske i tidernas lopp blifva atcr alldeles fc)i£;iitne. Om detta 
liindur till deras lycka eller olycka^ vet blott Den, som 
styr mcnnisktirnas öden. 

Säkert är, 'att menniskor nedsatt sig mycket senare 
på ^adack-kedjan , än på de flesta öar i Söderhafvet. 
Hvarifrån och när de koramo dit, blir förborgadt, om 
man än kan förmoda, att de bärstamma frun Garolinerna. 
Sjelfve hafva de ingen tradition derom. Deras språk af- 
viker helt och hållet ifrån alla Polynesiska dialecter, och 
tyckes ya]|>a mycket yngre än dei !• v v ;j i iJ;.. ..vl< . 
' ' ' Hvarigenom utbildades dessa öboers caraeter så fördel- 
aktigt, medan på andra öar i Söderhafvet, dei^ Naturen 
under samiha sköna himmelsstreck' ar ännu frikostigare, 
nienniskan förvildades nästain tilj rofdjur? Ett skäl förmo- 
dar jag, och: dét är: deras qvinnors dygdii^het*. Erfaren- 
heten lärer^^ att öfverallt lire sederna mildare i samma 
mån som kvinnokönet är aktadt. För att förvärfva sig 
denna aktning, måste det bannlysa alla fräcka önskningar. 
Om. dygid föreoar' sig med behag, skall qvinnan latt bc- 
herrska åfvtå .dph rknste älskare^.. iSå }<ifva innevunarin- 
norna på Ra^aickiiverkat på fulket, och visserligen mycket 
bidi'agit till åéK älskvärdhet. !;o .»'-'^ ? »«t jot/i ,i?rv,'>i» ' ♦' i 

Andinl ly övliga Qmstäridighéter kunna hafva kommit 
till. Denna fanns ej hos de förchristna Otahuitierna, hvil- 
ka dock äfveti vöro ganska godsinte. Emedlertid kan jag 
med full öfVerty^else g'ifva Radackcrna ett a%joi*4ii lore- 
träde för. Tahaitierna. .j.-;: .'/.'i.,,i • i /, ;.,.-, .«i>! 

...■'•, JM' ■« I/i/..'*;:-»., .:.{■>, TTT, rr~ ..' ': y^.)jj.uiii tJii) 



':•> 



Änd 
gynsam , 
i tolf da 
ögat k ni 
jemte va 
na kiinnt 
verksam 
förbytt i 
matroser 
upp igen 
En morg 
fiskar so 
försedd i 
skulle haj 
på sig; n 
och vi hs 

Våra 
till och n 
peratur 2 

Den 
stapeln, ) 
mel igen 1 
ytan. 

Den 
longitiul, 
sten, sågo 
bred, mei 
lieuitade ^ 



•) f 



>•» 



( 2o5 ) 

c AP. IX. 

Kamtschatka, 

Ändu till gränsonia af nona vändcirkclii var vimlen oss 
gynsam, men här fingn vi fullkomlig stilltje, som riickte 
i tolf dagar. Under liela denna lid var Oceanen , så lAngl 
ögat kunde nå, i sjelfva verket glatt som en spegel. D*'»*- 
jemte var det nästan odrägligt helt. Endast sjömän kun* 
na känna huru illa vi måsle vara till mods. Den stora 
verksamhet, som alltid råder på ett skepp, hade blifvit 
förbytt i den tråkigaste hvila. Alla voro otåliga. Några 
matroser misströstade att vinden någonsin mera skulle blusa 
upp igen och hade hellre uthärdat de häftigaste stormar. 
En morgon hade vi det skådespelet, att se två stora svärd- 
fiskar sola sig på vattenytan. Jag skickade ut en båt 
försedd med harpuner, i hopp, att dessa väldiga djur 
skulle hafva den artigheten alt låta kasta dem i kroppen 
på sig; men de afvaktade dem icke, dykade ned i djupet, 
och vi hade blott förgäfves förstört deras nöje. 

Våra vattenhemtare blefvo flera gånger nedsänkte, 
till och med på tusen famnar. På ytan var vattnets tem- 
peratur 24°» *>ch på detta djup blott 2° Reaumur. 

Den 22 Maj, samma dag som vår fregatt gick af 
stapeln, fingo vi en frisk östlig vind, som förde oss ta- 
meligen fort framåt på den ännu beständigt glatlu hafs- 
ytan. 

Den I Juni, då vi hade uppnått ^1° latitud och 201° 
longitud, och således befunno oss midt för Japanska ku- 
sten, sågo vi en röd rand på vattnet, ungefär en famn 
bred , men väl en mil lång. När vi foro ölver den , upp- 
hemtade vi ett ämbar vatten dcrur, och funno, att dess 






'■i i, ■> » 

ii.f'if <■ 



% i 



K, -v 



hl ,. 






( 9.06 ) 

frir^ härrörde nf en otnlig nitingt' f$niA, med blotta ögnl 
knnppt sytihnrn kriiftor. 

Iladaiicrter rönte vi allt mer och mer uci nordiskii 
klimatets obehaglighet. Den hittills sfi klara hiinnielen var 
niistan alltid mulen, ofla betuekt med hotande stormmoln, 
hvilkn ej sällan höllo hvad de lofvade. Dorjemte voro 
vi niistan oupphörligt insvepte i töcken, som inskriinktc 
var utsigt till mlgra fä famnars vidd. Inom en kort tid 
var temperaturen fallen ifrån a4^ ända till Z°. Ett su 
hastigt ombyte är ganska kännbart, och alstrar vanligen 
betydande sjukdomar. Vi hade att tacka var »kick liga 
Liikares sorgfailighct, att de snart dämpades hos oss. Efter 
årstiden och den latitud, h varpa vi befunno oss, borde 
vn sä hård väderlek icke varit att förvänta. Men denna 
är, midt i sjelfva sommaren, Japanska kusten egen. Äf- 
ven hvalfiskar och stormvädersfoglar , som visade sig i 
stor myckenhet, påmiute oss, att vi ilade åt Norden, och 
redan voro långt aflägsnade från Suderhafsöarnas härliga 
än^ar. ./jis.) ,.',.,. i ; . ., . ■■'.: ;•.!,.' •• .; 

Med allt delta var vinden så gynnande, att vi redan 
den 7 upptäckte Kamtschatkas högre berg i sin vinterpryd- 
nad. En härlig anblick skänker det höga, uddiga landet, 
livars himmelshöga bergstoppar, betäckia med evig snö, 
glänsa mot solen , medan Uen lägre delen är omgjordad af 
moln. Följande dagen lyckades vi Upphinna Avvatschu- 
Viken och om aftonen kasta ankar i Peter^Pauls-hamn. 

Således befunno vi oss nu i Kamtschatka, denna sto- 
ra halfö, som sträcker sig från floden Anadir i norr till 
Kuriliska öarna i söder, skÖljes i öster af Oceanen och i 
vesler af Ochot/kiska hafvel, och med hvilken det för- 
håller sig, som med många mcnuiskor, att xlcn är bättrC) 



( 20? ) 

äii (loss rykte sHprr. Mnn ansrr dm {<W Aon vllflaslc och 
ofiiiktlmrastc griiiis nf veiltlen, och likväl inncliMi* ilni 
siiniiim Intiliulsgrad, snin England och Scotlland, hvilka 
(illsainniantagna den ufv(Mi kommer nära i vidd. Viil iir 
soniMiarcn liär mycket kortare, men deremot myckel skö- 
nare, och vegetationen vitla yppigare, än der. Vintern 
riicker liingc, och iir för den myckna snön obeqväm, men 
i sydligare delen icke mycket kall. Mar. !.ar trott, alt säd 
u.ke skulle kunna odlas der, emedan den hlida årstiden 
i. v sa kort; men flera cl^farcnheter hafva redan bevist mot- 
satsen. •■ ' •'•' . ' * ' • 

Fastän sn()n ibland Uggcr qvnr pä nAgra ställen i <la- 
larna ända till slutet af Maj, emedan de uppvärmande 
solstrålar ne blott sällan kunna nedtränga mellan de höga 
beskuggande bergen , sä trifvas dock till och med träganls- 
växter <ler rätt bra. Potäter gifva vanligen trettionde kor- 
net, och skulle fullkomligen fylla bristen på bröd, oiu 
iniievånarne odlade dem flitigare. Men det lätta sättet att 
för hela vintern förse sig med fisk i öfverflöd hindrar 
<lcn mödosamma potätodlingens framsteg, anskönt det fun- 
nits år, då fisket varit så litet gifvande, att det knappt 
skyddat för allmän hungersnöd. 

Den långa, men tämeligen lindriga Vintern blir, så- 
som redan är sagdt, besvärlig genom den myckna snön, 
som nedyrar från bergen, så att husen ofta helt och hål- 
let öfvertäckas, och innevånarne måste gräfva sig utgån- 
gar derifrån, medan kreaturen gå ofvanpä taken. Vin- 
terfärderna, hvilka här göras uti ytterst lätta, med sex 
och flera hundar bespända slädar, äro tämligen beqväma 
och gå fort; man skall blott akta sig för stormar, åtföljda 
af yisnö. Öfverraskar en sådan storm, som liär kallas 
Purga, en resande, så kan han ej på annat sätt räddas, 



( 208 ) 



alt än stilla hUa inpurgera sig. Haa låter nemligen snun 
öfvertäcka honom och hans hundar, hvilket gur ganska fort, 
och söker, när stormen är förbi, åter befria sig ur sin 
graf. Men detta lyckas ej alltid. Träffar purgan den re- 



sande i ett bergpassj 



i sam 
nom, att han omöjligen kan gräfva 



las så mycket snö öfver ho- 



sig 



ut. 



,. ;.. Likväl äro dessa händelser sällsynta, emedan Kamt- 
schadalerne, tvungne af nöden, hafva förvarfvat sig en 
stor färdighet att flera dagar förut gissa till väderleken, 
och gifva sig ut pä väg endast när de förmoda sig kunna 
vara säkra. Hufvudorsaken, hvarföre Kamtschalkas klimat 
pu det hela stur efter andra under samma himmelsstreck 
belägna länder, är landels beskaffenhet. Englands berg t, 
ex. stiga blott till en måttlig högd, och äro af brutna af 
stora slätter; dä deremot öfver hela Kamtschalka längs 
efter sträcker sig en bergsrygg, som uppstiger i molnen 
och på många ställen öfver dem, betäckt med evig is, 
och har blott ganska fa, små dalar. Panoraman af Kamt- 
schatka är en messa af tätt sammanträngda, kagelformiga, 
till en det ganska höga, till en del lägre granitberg, hvil- 
kas hörniga och kantiga gestalt häntyder den ofantliga 
strid emellan elementerna, hvarunder jorden framstött 
dessa ur sitt sköte. En strid, som är icke ännu slutad, 
hvilket bevises af de tätare jordbafningarna, samt af den 
rök och låga, som uppstiger ur de många vulkanerna, 
ibland hvilka en, som kallas Kamtschatka-bcrget, kan mä- 
ta sig med de högsta berg på jorden, och ofta förstör 
sina omgifningar genom lava-strÖramar. Detta berg nitd 
sina vulkaner, hvilkas rök- och eld-colonnev uppstiga ur 
isen, bildur en grann contrast mot dalarnas sköna grön- 
ska. Men hvad som isynnerhet ger en sällsynt och obe- 
• ' skrif- 









en snun 
»ka fort, 
ur sin 
den re- 
Ver lio- 

Kamt- 
sig en 
crlekcn, 
g kunna 
s klimat 
elsslreck 
berg t, 
rutna af 
ka längs 
molnen 
evig is, 
f Kamt- 
brmiga, 
g, hvil- 
afantliga 
ramstött 
slutad, 
: af (len 
laiierna, 
I kan ma- 
förstör 
?rg med 
stiga lil- 
la giön- 
:h obe- 
Iskiif- 



( 209 ) 

skrifligt härlig anblick , , så att man tror sig fö^'flytlad i 
ett Fee-land, äro krystallbergen pa vestra kusten, hvilka, 
bestrålade af solen, skifta af de skönaste färger, och skul- 
le kunna tagas för briljantberg, äfvensom svafvelkisen här 
bildar, till utseendet, berg af gediget guld. 

För Mineralogerna är Kamtschatka ett bland de {jn- 
tertsantaste land. De mångfaldiga stenartcrna locka till 
och med den okunniga. Säkerligen Hgga här ännu stora 
skatter förborgade, som man framdeles skall upptäcka och 
draga nytta af. Heta källor finnas i, myckenhet, hvilka 
skola vara ganska helsosamnia. 

Äfven Botanikern och Zoologen gå icke tomhändta 
härifrån. Den förra träffar en myckenhpt mindre eller 
alldeles icke kända örter, och ibland djuren finnas här, 
utom flera slags björnar, vargar och räfvar , den bekanta 
Zobeln, hvars skinn äro så dyra, och det här inhemska, 
vilda fåret, som håller sig på de högsta bergstopparna. 
Det har växten af en stor get, hufvudel som på vanliga 
far, med stora, nedåt böjda horn. Kroppen och skinnet 
likna fullkomligt rendjurets, htars föda, .mossan, det äfven 
delar. Det Sr snabbt och vigt, och gör ofantliga skutt 
öfver afgrunder, likasom vildgetter, hvarföre de äro svåra 
alt skjuta. När det hoppar från den ena bergspetsen till 
den andra, drar det ihop alla fyra benen, flyger med huf- 
vudet förut och stöter med det först på den punkt, dit 
det ville. Sedan först beljenar det sig af benen. Det 
ögonmutt, hvarefter det afpassar den kraft, som behöfves 
lor språnget, är alllid ganska rigtigt. Oft«i är den fläck, 
dit det hoppar, icke större, än att djuret måste hålla 
fram- och bakbenen tillhopa, för alt kunna der blifva 
ståcndC) och likafullt förfelar det oj niAIct. Lika beuu- 



<• I' I^! 



ii^cr 



14 



r 



:: 



(HrnnsvHnll iir »lon jcmnvigt, livnij drt efter cll sAdniit spr/lng 
geiinst sätter och hihcliAller si^. Vara Imllcltdansiire kun-. 
(le af ilein liiva en Ciillkonilif^ nploinlts. FornverldciiN .sttu- 
(ijiir, Miimmiitli. uiAste iiiven lidfva varit iniieinskt tuu-^ 
<>me(Inn inAnga lien efter (letsamrnn iiiitm trti(ra,s. Kiunt- 
.soUatkns skognr iipplifvns viil ej af sAngfoglar, fifvcn- 
.soin Inndfuglar i aliinänlict (iru här sällsynta, men ihr, 
emot gifves här en otalig mängd vattenfoglar af olika slii^. 
tSjöar, floder, knrr, och sjelfvn hafvet firo skylda af deras 
skaror. Fisk finnes liär i öfverllöd, i synnerhet i Juni ocii 
Juli niAnader. Ett enda drag med var not gaf sA myckel, 
som besHttningen behöfdc för ett par dagar. En sort lax, 
slockfisk och sill, fAngas, i synnerhet till vintet <jehof. Tiv. 
scdnarc torrkas i luften och tjena till (odn At hundarna. 

Kamtschatka blcf upptäckt Ar iGqG af en Jakut/.klsk 
Kosack, vid namn Lucas Scmenoft, som pA ett rykte, alt 
detta land funnes till, hvilket tmder (lera Ar spridt sig i 
Jakutxk, anställde ett tAg dit med i6 kamrater. PAföIjiiii- 
dc aren förnyades dylika tAg, men med större folkstyrka, 
till dess Kamtschatka blef lagdt under Ryska kronan. 
Detta lands eröfring kostade niAnga Ryssar lifvet, och slöls, 
i anseende till dAvarandc barbari och svArighelen alt ibland 
sA aflägsna trupper bibehAIla nödig disciplin, med Kanit- 
schadalernas nästan fullkomliga utrotande. Faslän Atgnidci' 
sedermera vidtogos för alt hindra det ofog, som de vilda 
Kosackerne föröfvade, är dock befolkningen der ännu gan- 
ska ringa, men skidl väl Atcr stiga genom en vis Regerings 
omsorger. 

Namnet Kamtschatka härslammar ifrån Ryssarna, som 
hörde infödingarna sa kalla deji största floden i landet, 
eller egentligen Konlsc!iatka. Denna flod hade fall sin 
benämning, enligt sägen, efter Konlschot, en forntidens 



hjcite, 

scliadal 

nation , 

Krosch 

ansett s 

sig ett 

sig illlci 

som bo( 

sig geno 

sas, hva( 

Kan 

»Skapare, 

'en, mén 

Kamtscha 

Äfven hos 

svämning, 

ställe, dci 

foVsc vcrl( 

allmänt or 

nr: det va 

Före : 

dalerne inl 

och Tschu 

nfven om J 

kust. De 1 

och höllo < 

Utom 
myckenhet 
satte än pu 
l>Ado dem, 
och hunadc 



-'*?• 



( Itl 



som 

sin 
iilciis 



lijcltn, som der hnfl <?tt frislc. Bcsyriwcrligt Hr, att Kamt- 
schndalorné Icke haft tlAgot eget namn, hvarken pA sin 
nation , eller pA sitt land. De kallade sig rutt och .slfitl 
Krosclika, det vilt sUga menniskor, likasom de skulle hafVc^ 
ansett sig for de enda inncvfinarnc på j6rdcn, eller tillagt 
sig ett sS stort iurcträde framför alla öfriga att de ansAgo 
sig hlicna fur egentliga menniskor. Man tror väl , att de 
som hoddä pi\ sydligaste udden af lialfön hade utmiirkt 
sig genom bcnMmningen Itclmcn; men det kan icke hevi- 
sas, hvad som egentligen menats med detta uttryck. 

Kamtschadalernc trodde pA en allsmiigtig ver Idens 
Skaptire, hvilken de kallade Kutka. lian bodde i himml" 
l(;n, mén hade nAgon tid i mcnsklig skcpclsc vistats i 
Kamtschatka och blifvit stamfader för Kamtschadalerna. 
Äfvcn hos dem trJifTadc man sSgnen otxi en allmän öTvcr- 
svflmning, och de visa ännu på spetsen af ett berg det 
ställe, der Kutka skall hafva landat med en båt, för att 
förse vcrldcn med menniskor. Ett nnnu i Kamtschatka 
allmänt ordspråk, för att uttrycka den aflägsnastc forntid, 
hr: det var i Kiitkas tid. 

Före Ryssarnas tåg till Kamtschatka kände Kamtscha- 
dalernc intet annat folk, än de tillgränsande Koriakerna 
och Tschuktscherna. Någon kunskap fingo de emcdlcrtid 
äfvcn om Japan, då ett Japanskt skepp strandade på deras 
kust. De hade icke nugot öfvcrhufvud, lefde i f^yli frihet, 
och hÖllo det för sitt högsta goda. 

Utom den högsta Guden Kutka, hade de ännu en 
myckenhet undergudar, hvilka deras inbillningskraft för- 
satte än pu berg, än i skogar, sjöar och luften. De till- 
l)ado dem, så länge deras önsknihgar blcfvo uppfyllda, 
I och hunadc dem, om del icke gick efter deras tycke, i 

'.'■•■■ i4* 



^M 



>v 



•% 



'. r 



)iVh<^t med dcK siimrc Italienaren, som, när »rigot mls8oM« 
iurargar honom, tqr af sig mössan, uppräknar i A^^n nniiii- 
nen. pu sa munga helgun han kommer ihåg, och sedan 
trampar henne under fötterna. Xvännc af trdd skuriie 
laisgudar, Aschuschok ocli Ilonlai, stod,o i synnerligt an- 
seende. Dcti förra hade skupnad af nicnniska, och hans 
syssla var, att fördr i fva skogsrAna ifrän husen, hvprfoVjCock 
honom gafs mat, på det siilt att man dagligen ;hesmordu 
hans hufvud med fisksoppa. Ilontai var till hälften menniska 
och till hälften fisk, och ärligen, den dagen m.m renade 
sig frän synderna, förfärdigades en ny, hviiken man slälldr 
hredvid den gamla, sä att antalet af llontais anvistc an- 
talet af ur, som innevanarnc hade i detta hus framjefvat. 
Kamtschadalerne trodde pä sin egen, äfvensom pä alla 
rljurs odödlighet, men voro af den tankan, att de också i 
det tillkommande lifvet mastc förvärfva sig sitt uppehälle 
genom arhcte; de hoppades hlott, att arhetet skujlc blifva 
lättare och förtjensten alltid tillräcklig, för att aldrig. lida 
h-imger. Denna idoe bevisar, att redan du mätte fiskfång- 
sten icke alltid varit nog gifvande. , , ^ ^ , 

. De särskilda Kamtschadaliska folL<;tammarna fÖrde ofta 
krig med hvarandra, hvartill qvinnornas väldsanuija bort- 
röfvande vanligen gaf anledning, eller ock. om de vid sina 
b«sök hos hvarandra icke fatt nog mycket att äta. Kn 
sädan likgiltighet hos värden emot gästen nnsägs för ^Itii 
största förolämpning, och kräfdc blodig Iiämnd. Sällan för- 
des kriget uppenbart. Man sökte fastmer att öfvervirnia 
fienden genom list, och segraren föröfvade de rysligaslt) 
grymheter emot de besegrade. Om belägrad^ eller inspär- 
rade icke mer kiuidc motstå Öfvermagten och icke hade 
utsigt att rädda sig med flykten, sä tillät dock icke den 
heroiska andan hos denna lilla oansenliga menniskoracc 



deni 
sina: 111 
ät hvi 
kallade 
räknai 
ifapen d 
iislaligty 

icke gif 

Jui^joirdi 

Doq)ä t 

le*,, och 

hvarjeihril 

att him 

voro all.i 

tippfylldc 

sin gästfi 

herujÄivn^J 
glad itihWu 
»innlgheti 
•hiihiVtutél 
tafent, 'rtti 
ktmdc-hec 
' Defi 
i^lvh-ör, öc 

träda iiiio' 
«^ller svaga 
Dog nllgoij 
piidé d«ft r 



|e o Ila 
bort- 
slita 
En 
\v <Umi 

fö-1- 

vinna 

ligaslf. 

späi"- 

hadc 

(Icii 

lovacc 



' ■ ti 51^ ) 

c?cm sirlicka vnptn. !I^j i trängset l)i*ofg<ö' mördade fprst 
siii»'li)iliti'ur och *bafn, och kastadle sig écdan på fienden, 
äl hvilkcn de saldc sitt Hf sÄ dyrt st^m möjfigt. Detta 
kallade de: Irädd» si^' cti' föger. De Kuhde ic\e heller 
räknai pä nAgon pardon, otn tle hade gifvit sig. Dera;; 
Vapen di!eetbdo' af Ibnsarf- bågar och pilar, hrilka scdhare* 
vabligtyi8> voro ic^gift!lde< ' ' '•' '" ■'•*'■" ' '• '"' 

!)ir;Fd!p>Qtt bbnm^la^^ «rt 'gSst med aH uppmärksamhet, ^h' 
icke gifva' nnlledning tilt'krig, ehladé' vSrden först sin lin- 
:1ei^joirdi«kQ boning isft iHt^ge, utt hettan blef nästan odräglig.' 
Doq)ä uFkiädde han »tg, tiltika med gii^sten, helt och huN 
iél,,och nu frainsattes för den sedViare- er myckenhet mat'' 
hvtarjebité elden bestdiiciigt undcrhöMs» Tillstöd gfisterinti, 
altrhan icke förmi&dde 'fit^'\'meru ellch /oM^fitgn hettan, sä' 
Toroalln fordringnf af '^et finaste lefnadssfttt emot honöM' 
uppfyllda, och vöiden ' affordradc honom nu sk^nkxr föV 
sin gSstfi^fiol. ■■ ■^'' •'■•■•■• '•' '" '"■ ''■■■''■' '•■!••"■■ - • • "I ; " = 
. rUTid ssldaha gHsthhiuf Ats f^fven 'ffugsvampi sSsom Ct^ 
berui^Yn^sm^^det. 'fiiV l'it«'u portion demf sk-all verka"'en' 
glad 'SfrtHPSslömniiigyttien eti större skb fl iWIhUKomma vatt-' 
sihitlghetf Sféfti rridtér i ftcrr» dagar.' 'PA detta sittt fapp- 
ihiihtVadi^y förlustnde vSrd oe!i gastet* sijg' méd deras égria' 
talen t, 'At i härméf menmskor oc4i tfjirt^så Hka, att man 'fett 
lumde-bedragki' -•!•;. .ir . . . ;*..;; .t :,!:•,..» 'i:- u.Kl 

' I-' De 'ruirvÄxta baftjen 'vifiadt- ri'nf(a TtMiicKnJr siVia"iföVi' 
Mv^r, iSch v/lrdsISsmfc'' dem .♦llderes "^jVdi^rhs ardctom'»' 
jaV'öf*)g<* dem' nyjäly''iäi^ åf' IxSrjtide 'felifVrt «iig sjelfva Adh^ 
deb' 4:lK-last,'hyttlig^tioili'^di- iti.iljalijhdh tWdlle si*g öfVéi--'* 
träda 4f^ia' l)aptwligå pligtef-l Lila^fi 'mördade de si hål^b^nd'' 
eller svaga barn, för alt ,':para deuT'pl;\^n hf dt i\\\)ii'hf:' 
Dog nagoii i hirsct, sjVMéf likef \vVc be»^rafVct; man sK*i- 
pade det med en reWi om- lialsrtr «t trnder bar himnid' 



ii* 



m 






.»« 



( ai4 ) 

och liil hund^na iniiita sig dcraf. Jm d^ssa djur icke för- 
si^addci s& trodde moM, att den döde skulle i den andra 
ycrlden åka med de V^sta Rundar. ' .; 

, Sättet att ing^ ligtenskap ililpnd Kamtschadalerrta var 
tråkigt och forenadt med mänga svårigheter för brudgum** 
men. Den karj, som(0{iskac)e gifta ,sig med eti fliekb^igjck 
till hennes föräldrar och tog utan vidare förklaring dd, i 
hii^pts alla arbeten., ■ Itan ansågs nu fåsom han badé varit 
rigtjgt stadd i tjcnst och måste; .utrfitta allt b vad man ho<* 
nom uppdrog, till dess det lyckades honom att vinna ^ic- 
k^^s; och hennes fprfildrars vtUvilja. Detta rSckte ofta 
flera år^ och lyckades det honom dock icke till ilutyfeå 
fiqk ^an gå sin v^g» utan aU ersättning för sin föriqrade 
ippd^t Men vana hap hennes tycke, och voro förfildrarne 
i^ci||de , med honom , så gåfvo de honom lof att fånga sin 
ä^Varinna. Detta bestod deri, att han måste omfatta hen** 
ne, besegra hennes motsträf vighet , och vidröra henne med 
handen på ett sätt, som här icke kan tydligare framställas. 
Från, den st^adea, då ölskaren erh^lHt denna tillåtelse, 
sö\jt^ flickanMin^d all sorgrållighet iindvika att blifva en- 
sam ^ed honom\ och förvarade sig flo ytterligare genom 
et| .l^sknät och en mängd remmar, hwilka vid öfyerfallet 
måste jsönderskäras med en stcn-knifi^ Dessutom bevakades 
lion af husfolket, som, så snart älskaren nalkades hetine, 
vi(^ hennes rop lupo till, slogo honom och drogo honom 
i håret bort ifr^ h|en^e. Fånga ndeD vav således ett svårt 
pro^, qch så länge det icke var rj^ti^^, yqrkstäldt, måste 
den. {^rma älskaren oaf brutet tjena, för flickan. Lyckades 
det ändtligen, sa fprkunnade li^on ^jclf hans seger, och 
ägt^nskapet var afgjordt. 

;,^ Pe nuvarande Kamtschadalcrnc äro ett ytterst god- 
sipt^ gästfritt och lattslwrämdt foll^, till färg och ansigts- 



MldninJ 
hckäiiiiii 
dock i 
hvurtilll 
vande. 

Dej 
hnmncnl 
rnnue 1'' 
halfön. 
bcqvämti 
kojor o< 
ett berg 
med hai 
skedade 
de. Kat 
landet, ) 

Kaii 
Kni.scnst 
Öe enda 
deri , att 
att ålskil 
Jandvstgci 
sjöiedcSy 
dé bitska 

Hal 
land, an( 
nomadise 
llcnlijord 
hudar. ' 
som Kan 
scdaii an 
allvarsan: 



( 



5! 1 5 



) 



MIdiiiiig niira hoslägliult med Gliincscr ocli Jiipancscr. De 
bekänna sig saiiiOildt till Ciiristna religionen, men liafvh 
(lock i hemlighet behållit mänga af sina hedniska bruk, 
hvartill i synnerhet kan ruknus deras lytta barns aHif- 
vandc. 

Den lilla staden, eller snarare byen, vid Petcr-Pauls- 
hamncn, i hvilken Ståthållaren uTver Kamfschatka, nuvd- 
rande' Flott-Capitaincn Stanitzky, bor, Br hufvudorten på 
halfun. i)cn tiav' blott ett par hus, i hvilka man ksin bo 
bcqvämt. De 6'friga, ungefär femtio till antalet, Sro bic.i; 
kojor och ligga utan all ordning spridda på sluttuingcn df 
ett berg. Inncvånarné på detta stfllle, som har lika naknn 
med hamnen, 9ro allesammans Ryssar, Kronbetjenté , ^f- 
skedade soldater, matroser och några obetydliga handlan- 
de. Kamtschadaicrne bo uti små byar vid floder inuti 
landet, siitlan vid kusten^ 

Kamlschatka har undergått föga färMndring, sednn 
Kruscnstern fur fem ocli tjugii år tillbaka skildrade det. 
Öe enda framsteg, ^isom det sedermera gjort j synas bestå 
deri, att innevåudrnc iPetcr-PauI börjat ödla potäter, samt 
att åtskilliga varblf och lifsförnödenheteV, soin förr kommo 
landvstgcn genom Sitbrrien till Ocliöizk', och först derifran 
sjÖledcs, icke mer hafva samma oftiåttngf höga pris, sedan 

dé iiilskaflTas iiela' vögcn till »jÖs. 

... ■ , , . • . ■ - * • ■ ' ' . 

Halfuns nordligaste del och det derintill stötande 

land, rinda upp till Ishafvet, bebos af Tschuklschcrna, ett 

nomadiserande, krigiskt folk, som tugar' omkring med sina 

Renhjordar, och ger Ryska kronaii^ blotl en ringa skatt i 

hudar. Tschuktschcrnc voro ej så lätta att lindcrkufva, 

NOin Kamtschadalernc, och nnda till för fem och trettio ur 

sedan anföllo de Ryssarna oupphörligt. Men då vidtogos 

allvarsamma åtgärder, och kanonernas magi grundlade en 



m' 



i*f^ 



m 



i 



i^i 



( 216 ) 

varaktig frer). Likväl trodde man sig en tid scnnrc hnfva 
att i\ter befara clt öfverfall af dem qc\\ skickade dcrfuic 
siiodebud till deras Tajon eller ofvcrhujTvud, för att utfoi- 
ska hans tänkesätt. Då drog denne ut en lång knif (su- 
dane dQ bruka alltid bära i en skida vid sidan) med nf- 
t>nitcn uddy visade den åt sändebudet och sade: "D^ mio 
far könds sig nära döden, g^f ban rnig detta vapen^ och 
sade! min son! jag bar fött denna af brutna knif af min 
farbror, som jag eflertrödi i Tajonvärdigbeten , och mu.il 
irid ^mottagandet lofva honom, att aldrig hvSssa den emot 
B/ssarna, emedan en strid med dem medför endast ofärd 
för oss. Derf()re befaller jag ock di^, att icke inlåta dig i 
uågon strid med Ryssarna, förrän denna ofbrutna udd 
kommer igen af sig sjelf. Hi ser, knifvcn fir Snnu udd- 
lös, och min fars sista vilja är mig helig.'' 

Efter en åi*, 1833 anställd noggrann beräkning, .sfeg 
Kamtschatkas hel^, folkmängd, med undantag af Tschukt- 
scherna, som icke kunde räknas, till 2457 personer af man,- 
och iq4i af qvinnkönct. Deiibland funnos af. national- 
kamtschadaler blott 14^28 mans* och i33o qvinnsprrsoner. 
De öfriga voro Kor^äkcr qcb Ryssar, Alla tillsamman-s 
ägde 91 hästar,, niSi boskap.skreatur,, 384i hundav, ocli 
12000 rendjur, hvilka sednare ensamt til IhÖcdcKoriäkeriut. 

Ehuru obelydjig don ort än var, der vi nu uppehölio 
ess, så år efter ej^ lång sjöresa en recreation på laud dock 
alltid ganska angenän^, och bicf oss det så mycket mera 
genom det gästfria och vänskapliga . bemötande yi erforo, 
så väl af befdlhafvaren, som af innevånarne. 

Vi anställde en björn jagt, som föranledde mycket skämt 
och belönades med skottet af ett väldigt stort djur. Här 
finnes det så niycket björnar, att man icke behöfvcr gd 
långt ifrån stranden, för att slöln på en. Den eljest radclu 



( 517 ) 



I I 



Iskamt 
Här 
|cr f,'"« 
•ädila 



M'^ (<\ 



Knmtschaclnlcrn angriper tlcm oförsViHclit. Ofta beväpnad 
blott med en Inns och en knif, gar lian löst pä björnen, 
och söker att reta honom. Niir denne nu reser sig pä bak- 
benen, siUsom han vanligen gör, när han vill' försvara sig 
eller anfalla, så stöter jägaren lansen i bröstet. på honom, 
och den andra Sndan i jorden, bvarefter han med knifven 
dödar honom fullkomligt. Likviil får tifven Ipjörncn ofta 
öfverhandj och då måste jägaren umgSlla sindjerfhet med 
lifvet. . , 

Om björnarnas dristighet vittnar följande anekdot. För 
ett år sedan, var här brist på Hsk, björnarnas förnämsta 
sommarföda, hvilken do sjcifyfl fånga ur floderna. Derige- 
nom uppstod en hungersnöd ibland dem, och de begåfvo 
sig på hela vintern icke till sina iden, utan ströko om- 
kring till och med på gatorna i Peter-Paul. En steg ända 
in i ett hus, hvars dörr han fann öppen, men som af en 
händelse ^ick igen efter honpnt. Frun i huset hade nyss 
sntt på en stor Thcfmachine*), sådana här brukas, for att 
koka upp ,vatten,, och låtit den stå i förstugan. Björnen 
luktade på machinen, och brände sig pä nosen. Uppretad 
deraf, lät han hela sitt raseri utbryta emot den, omfatta- 
<lc den med fran^tassarna , tryckte den emot sitt bröst för 
att sönderkrossa den, och brände sig derigenom ännu mera. 
Vid han? vrålande, som raseri och smärta afpressade ho- 
nom , kommo samtelige husets innevånare och grannar ne 
till stället, och. , han dödades med böss-skott igenom fen- 

* i . ••■Il' ■ ' 

stret. E^ie^lerlid har han gjort sig odödlig derigenom, utt 



■*■) På Ryska, Samowar, ajelfkokarq. Ett t hela Ryssland bruk- 
ll«t htisgeråd, som vanligen stSr midt pä thefaordct, och ger 
(let hieta vattnet till théets tillagning; — en vatte'n))anna, 
som är försedd ined en tajip och iijncslutrr ett uicd glidande 
kol fyldt rum» hyarigcuom vattnet h&llcs i kukniug. 



'i 



"T^' 



( ai8 ) . 

han blifvit ett ordspråk. När någon genom sin häftighet 
skadar sig sjeif, säger man: det ör björnen med thcma- 

chinen. 

. ... ,_. . ■■.•.■."■'• ., • . • ,. i . .. -^ 

Den 1 4 Jwli observerade Herr Preus en solförmör- 
kelse, efter hvilken han beräknade den geographiska lon- 
cituden af Peter-Pauls-hamn till 201° 10' 3i". Samma 
das verkställde Herrarne Lénz, Hofmann och vonSicgwald 
]yckiigen '^et dristiga företaget,' att uppstiga pu det icke 
iungt ifrån hamnen liggande Owatschaberget. ' Dess höjd 
befanns^ efter barometrisk mätning, vara 7200 fot. Ur (fess 
krater uppsteg rök emellanåt, och en mössa, som man 
nedsläppt pil några fots djup, uppdrogs forbrBnd. Till 
bevis, att nämnde Herrar anställt undersökningar i sjelfva 
kratern, förde de med sig några stycken krystalliseradt 
svafvel derifrån. ' . ' 

Sedan allt hvad vi'iiäde att föra>ill Kamtschatka var 
aflemnadt, skildes vi, den 20 Juli på morgonen, med gyn- 
nande vind från Peter-Pauls-hamn och seglade till den 
Ryska colonien iVVa jdrchanset på nbrdvesira kusten af 
Amerika. Vid solens nedgång voro vi ' redan så långt borta, 
att Karatschatkas majestätiska berg för sista gången höjde 

• iiiu^ ,(r>j) *i I ■! ii' 'if'Lj i'! "l" . '• '■ -U ' ' 

sia Öfver vår horisont. Det Öde, hittills föraktade landet 
torde framdeles blifva ett Mexico för Ryssland. Vi togu 
icke med oss några skatter derifrån, men val — ett svalbo. 
Jag omnäm^ner detta, emedan det lång tid gjorde ett nÖju 
tor hela besättningen. 

Strandens djuphet tillåter skeppen i Peter-Pauls-hamn 
lägga så nära till land, att de genom ett bräde förenas 
med den. Detta hade kommit ett sval-par att taga vår 
fregatt för en byggnad på fasta landet,. och det byggde 
i>ig, till matrosernas stora glädje, som ansågo det för ett 
lyckligt förebud, i ro ett bo nära vid min cajuta. Ostörda 



( 2«9 ) 

af arbcts-buUret pä skeppet, utkläckte det älsX&nde paret 
lyckligt sina UDgar^ födde dem med den ömmaste; sorgfdl- 
lighet och <]vi^]|;qde glada sånger ior dem. Dä skildes 
hastigt 4!^ras fredliga hydda frän land. De, tycktes falla 
i för^ndr^n deröfver, och sväfvade oroligt omkring det 
allt längre bort ilande skeppet, men hemtade ännu ifrän 
land föda äk sipa ungar,, ti|| dei^s afständet blef för stort* 
Dä börjades striden ^mellan . ^j^lfi^ppehälle och ipräldra- 
^örlek. Längjs, ännu kringiflögp (|e (skeppet, försyunno sä 
för nägon tid» koiqmo hastigt jgen» satte sig utmed sina 
hungriga ,upg^*, som sträckte de öppna näbbarna emot 
dem, och tycktes beklaga sig, att ^e icke kunde ^nna när 
gon föda . ät . dem. Detta försvinnande och återkommande 
varade ännu nägon tid. Ändtligen uteblefy,9 ^^t ^^^ ^^ 
åfogo matroserne sig de föräldralösa. Då föräldrarpe icke 
mera värinde ^em, blefvo de aktsanit flyttade ur boet i 
ett annat, förfdrdigadt af bomull, satt på ett varmt ställe, 
och födda med flugor, som de åto rätt gerna. Det säg 
alldeles ut, . som den pionen skolat lyckas, att sätta dem, 
väl framfödda, \ land i Amerika ;, men trots den sorgfal- 
liga omvårdnad började de må. illa, och efter åtta dagar 
var intet enda af våra fosterbarn q var i lifvet. Emed- 
lertid liade de gifvit ,ett nytt bevis^ huru mycket äfven 
den sämre Ilyssen interesserar sig fÖr alla hjelplösa. ,, 



■ i(' y >»!H1 |i-'j 



l'::,j'.<L '.. 



■ .» ♦. ,1 






MIMI-. .IC: ■> ■(.' 



C AP. X. 

. / Nja yirchangeL 

Svalorna hade icke medfört någon lycka åt oss. Ge- 
nast dagen derpä, sedan vi lemnade Kamtschatka, föll eo 
af våra bästa matroser ifrån masttoppen i mastkorgen, och 



■■■ I 



1 1 



^ IM 



i . ' 



( aio ) 

gnf •ii[Sj;>'''äiidan pS slHllct.' Under tle hSrtfgosfr stormar 
linde linri thfd 'shkcrhct kl.ittrnt omkring' ocH vi^kstnllt tk 
svarafttc nrl)eten; nu vid godt vädci:' öch slilfa y<jö hann 
liorionV*dSdeiT. Vanligen flr det de skick!i^asié öch arbct- 
Buminaslc tiiatro.ser, sonl ITfroIyckils. De förlita Sfg för 
myekétpÄ »?n skicklighet oth akta faran för liÉfct, for att 
nyttja biehäWg iursigtighéf, liVarfore män idé kan vrtrn.i 
d^éih nÖg. Vår sorgstia siirinesétStnningdtVer detta dödsfall 
h\cf ähnu Aiera ökad af åen töckniga, taFla och fuktig.i 
vrJdei-Iék, som dercftéi- 3l^örjffde öch' föVf()ljd<i Öm' ftndili till 
Amerika. UytlVigivii forlfbr oafbi-Atet en étark vostlig 
vind,"nliedelst hvilkerr vJ för biseglade de Aleutiska öarna 
pä SÖd^a sidan, och redan den 7 Ang. befunno oss i grann- 
skapet af ' Aiiiéi-lkanAa kusten. Det Vdr ock föi«Jrta dagen 
söm Vi"3tkr sd^io solefl. Himmeln blcf nu klarare, och jn 
Tiårniarb vi kommd lahdj desto mildare bch^angchämai-é 
bféf luftfen.' ''■• ' . ' ■' ^' ■'■''■ ■ •■^•i'v-'i hr.. 

Enligt middagsohsérvation befunno vi o«s nnder 55° 
36' latitud och 1 4o** 56' longitttd. 1 denna ntgd tro nfr- 
gra sjöfårahde sig hafva föi-märkt en orderi tlig ström ut 
iiotåeii, h vilket vår erfnfreirhet e^j bekrSftadé. Vi firmio 
:i(rönj^An^ehf' liSr rätta sig KeTt och häUet efter vinden 
't)ch gti äri å?t nbrrj än åt 'sötfer', mtid ^'fai-t' af ^o till 3o 
mil på' lifjlimmar. B?ndast tätt inVid kVfstén träffas ett 
ordentligt strömdrag åt Q9ix>~iivilket äfven inDjevåiiainc 
derstädcs intyga. 

Vi ställde nu vår k<5sa rJaEt.' J)å den bugte», som nf 
Engelsmännerna kajlas Norfolksund, men af Ryssarmi Sit- 
ka-Bugt, efter den i fonden ^eraf liggande ön, som En- 
gchmännerne kalla Srtchnehon', h varaf Ryssflrrns gjort Sitka. 
Här äi' för nrir^<»Pa«dc Rysk- Amerikanska Cpnipagniets för*- 
ntdQ&tacoluiiie, och d'et'baV )?ifvit>dctv nuiun- hf Nya AiH^hangei. 



ning, r 
bortsky 
iemtin 
bröt Of 
vi af d 
uo oss 1 
stånd if 
sig sa h 
rto iiiils 

För 
ten, utai 
bergiga, 
vi nu bef 
schatka, 
bergspetsi 
regionen, 
den Amei 

Följai 
och vi be 
mörk, alt 
hade förul 
pct fram 1 
full med ^ 
tänka. Lii 
Vi svängde 
digt mulet 
ifrån f^stni 

Härfu 
pitainen L{ 
land 



55« 



r i II (lon 

tiir 3o 

»s ett 
luainc 

Im at 
Sit- 
En- 

>itka. 
för<- 
lingel. 



( 



21( 



.^ 



) 



Morfjonen den 9 Augusti nuVstc vi, cflci* min ntnik- 
niiig, rctlun vara helt iiiira lan(J(; men c^t tjockt, töcken 
bortskymde alla föremAl för oss, om de qok voro bloll pu 
iomtin faiiii^prs afstund. Da ändtligon middagssolen frnni- 
Lröt ocli hastigt bortdrog tÖokcnfrJrh;inget, örvermsikadcs 
vi af den fiiir oss liggande Am<;rikanska kn>iten. Vi befniir 
uo OKS midt för inloppet till närande bugt, pA ringa af* 
stund ifjån Cap Edgecumlfc j hvars afplattade lopp resyr 
sig sä högt, att man vid klart väder kan se den rqdau pii 
.^o mils ufstand, da den är en ^sukcr vägvisare. >V;, 

För stiltje kunde vi denna dag icke kommd in i bug- 
len, utan muste låta oss nöja mod åsynen af den • bögr»-, 
bergiga, med tät tallskog beväxta, vilda kusten.'' Änskönt 
vi nu befunno oss pu en betydligt högre latitud, 9n i Kamt-^ 
schntka, sågo vi dock ingen snö, ej en gång på de högsta 
bergspetsnv, hvilka der skulle hafva sträckt sig ^upp i''is- 
regionen. Ett bevis, huru mycket mildare klimatet är på 
den Amerikanska, än på den Asiatiska kusten. • 

Följande dagen flägtadé' en' svag vind in åt lugten, 
och vi begagnade oss strax deraf. Men nu blef luften så 
mörk, all vi knappt kunde se land. Ingen af manskapet 
hade förut varit i denna bugt. Den haller, in'ån inlop- 
pet fram till Nya Archangcl, 25 mil i längden, och ar 
full med små Öar och griind. På lots var här icke att 
tänka. Likväl blefvo alla svårigheter lyckligt öfvcrvunna. 
Vi svängde oss genom alla krokar, och kastade, vid stän- 
digt mulet vtider och starkt regn, ankar på böss-skolthåll 
ifrån fästningen. 

Här funno vi fregatten Kryssaren, coramrnderad af Ca- 
pitainen Lasaref, som Regeringen hilskickat till ({^ndclii.i 
beskyddande, och som vi skulle aflösa. .^.jj.j. ;, ., : ; ,. 



f 



it 



( 222 ) 

Äsyhen af ett sliepp ifrån ftidetnéslandet, särdeles i 
en sä aflägsen och öde vrå af vcilden, väcker naturligtvis 
alltid stor glädje ibland landsmännerna. Jag^ besökte ge> 
nast Capitainen Lasaref, och sedan äfven Ber'^lh'å'fvaren öf- 
ver colonien, Capitainen Murawief, o>om var en gammal 
bekant och vän af mig, och som jag icke sett pu raanga 
år. Så långt ifrån hemmet knytes lätt vänskap äfven emel- 
lan obekanta landsmän; och hurr. mycket innerligare mu- 
ste den blifva, när den var ingången redan i räderneslan- 
det. Umgänget med denna , genom sin ädla caracter, äf- 
vensom genom sin bildning, utmärkta man hjelpte oss myc- 
ket att uthärda det långa vistandet i denna ödemark. 

På min skriftliga förfrågan, om det vore nödigt, att 
det af mig commenderade skeppet nu strax qvarslannade 
vid colonien, svarade han mig, att jag hade frihet ända 
till den i Mars nästa år (iSsS) och kunde efter behag an- 
vända den på nyttigt sätt, men måste då åter inställa mig. 
I följd deraf seglade jag tid Galifornien , besökte Sand- 
ivichöai'na, och var redan den 25 Februari i825 åter i 
grannskapet af Nya Archangel. 

Ju mera vi nalkades land, desto mildare blef väder- 
leken, och vi förvånades att se detta så nordligt liggande 
land med sina bergstrakter denna årstid fritt ifrån snö till 
en ansenlig höjd. Men denna vinter hade varit ovanligt 
lindrig äfven här, och snön hade icke legat mer än några 
timmar i dalarna. Här, under $7° nordlig latitud, är clima- 
tet i alhuänhet vida mildare, än i Europa under lika grad, 
likasom nordöstra kusten af Asien dereraot är mycket kal- 
lare, än de på lika latitud med den liggande Europeiska 
länder. 

Morgonen den 24, sedan v: tillbragt en stormig natt 
nära utmed denna farliga kust, lyckades det oss att uppnti 



liamnl 
en nj 

de da 
fastnini 
damåi 
tydligt 
gen a i 
invunai 
Ifi 
näts ex 
ät Ocea 
lijelprec 
erbjuda 
bundna 
summo 
hafsöarn 
der. PI 
vensom < 
och Islar 
lika så o 
till någoi 
och med 
och skapi 
Ocliotzk, 
tiska öarn 
rika. Är 
af det sk( 
länderna, 
vo Öfverft 
(ligt nya: 
larten en 



( 2^3 ) 



leles i 
liglvis 
te ge- 
en öf- 
ammal 
mänga 
1 emel- 
re mu- 
neslan- 
;er, äf- 
ss myc- 
fk. 

igt, att 
lannade 
et ända 
hag an- 
äila mig. 
Sand- 
aler i 

väder- 
ggande 
sno till 
)vanligt 
några 
clima- 
grad, 
et kal- 
peiska 

iff natt 
uppnå 



hamnen, ocli vi kastade ankar utanför fästningen, just som 
en ny häftig storm utbröt. 

Vi blefvo med mycken glädje emottagne, ocli följan- 
de dagen togo vi, med fregatten, på något afständ ifrån 
fästningen en sådan position, som mest svarade mot än- 
damålet af 'rår härvaro. För att kunna göra sig detta 
tydligt, torde några underrättelser om de Ryska nybyg- 
gena i Amerika, äfvensom en skildring af denna trakts ur- 
invånare, vara af nöden. 

Ifrån urminnes ända till senaste tid har det icke sak- 
nats exempel , att menniskor anförtrott sig på små båtar 
ut Oceanen och gjort förvånande färder, utan att Sga de 
hjelpredor, som konsternas och vetenskapernas framsteg 
erbjuda oss. Solbarnen i Peru och stiftaren af den regel- 
bundna statsförfattning, som Spaniorerne funno i Mexico, 
summo förmodligen, likasom de första åboerna på Söder- 
hafsöarna, i små båtar öfver verldshafvets ofantliga rym- 
der. Pheniciernas och Romarenas färder äro kända, äf- 
vensom de Normänniska kjeltars, som upptäckte Grönland 
och Island, ja, slutligen till och med Norra Amerika. Med 
lika så ofullständiga fartyg, utan erforderliga instrument 
till någon observation under coursen, mången gång till 
och med utan compass, utan begrepp om jordens storlek 
ochskapnad, gåfvo okunnige Ryska äfventyrare sig ut ifrån 
Ochotzk, omkringseglade Kamtschatka, upptäckte Aleu- 
tiskaöarna, och hunno ända till nordvestra kusten af Ame- 
rika. År från år förnyades och ökades dessa tåg, lockade 
af det sköna pelsverk, som fanns att tillgå i de upptäckta 
länderna. Många fartyg förgingos, många lycksökare blef- 
vo öfverfallne och dödade af vildarna; likväl funnos stän- 
digt nya: ty hafsutter-skinncn i synnerhet gåfvo v*d hem- 
farten en stor vinst. Efter hund bildades forujiiga köp- 



^«* 



k^ 



t/.( 






"t 4*. 






m. 



m 



#^» 



i 174 ) 

manssällskaper, som togo fast fot på de, Aleutiska 6'arna 
och till och med i de nordligaste trakterna af Anierikns 
ycslra kust, drefvo ordentlig handel pä Sibirien m«n Nif- 
de sinsemellan i största osämja. Genom sina i>kjiitgcvar 
infudingarua öfvermägtige , grepo de allt mera omkring siij;, 
behandlade isynnerhet de rädda Aleuterna på grymmaste 
sätt, och skulle kanhända hafva alldeles utrotat dem, om icke 
Kejsar Paul lagt sig emellan. På hans befallning hief ur 
1797 ett Ryskt-Amerikanskt Handelscompagnie inrättadt pil 
^chir, hvilket ställdes under Regeringens beskydd och skulle 
vara den ansvarigt. Detta sattes i stället för de omnämnda 
köpmans-sällskaperna, hvilka kunde deltaga deri, och fick 
det uteslutande privilegium, att i dessa trakter idka han- 
del samt anlägga colonier. Directurerna, som förvalta 
detta compagnie och nnder hvilka coloniernas Befälhaf va- 
re lyda, hafva sitt säte i Petersburg. 

I förstone fanns Hafs-Uttern i myckenhet till orh. i '' 
på Kamtschatkas kuster; inen den oinskränkta jagten efter 
dessu djur minskade dem till den grad, att Compagniet 
nödsakades söka dem allt längre bort, hvarföre det utbred- 
de sig öfver de Aleutiska öarn?, Snda till den på Ameri- 
kas kust belägna ön Kodiack , dit dess Hufvud-colonie f«)r- 
Jades. Härifrån anställdes jagten ända till Tschugatschisku 
bugten och Gooks River. De arma Uttrs^rne fingo dyrt 
umgälla, att Naturen skänkt dem ett så skönt skinn. De 
blefvo förföljde me A all magt, och årligen dödades ett 
stort antal, så att de äfven här blefvo sällsynte. Inom 
några få år voro de nästan alldeles försvunne från KanU- 
schatka och de Aleutiska öarna. 

Compagniet beslöt dprföre att utvidga sina nybygge» 
läitgre ät Söder, och sålunda uppstod är 1804 nybygget 

• - . .... P» 



nu on 

r 

men t 
I 

de i. 

tre öa 

sökning 

tre öai 

dem fe 

många 

piga, s 

ren, gi 

mur' en 

ledes så 

Konsten 

En 

läng tid 

I allt ha 

ock nöje 

Sitkaerne 

ligare A 

dock. H 

modigt c 

de fått ;i 

tillbytte 

hvilka de 

''••'■ 'i^lta. 

'■■■■ -'nm , 

och gran. 

uppehållit 

skansninga 

Kaluschen 



-^■ 



oarna 
evikas 
n luf- 
tgevär 
"8 sig, 
II naste 
•m icke 
Jef är 
ad t pil 
i skulle 
nämnda 
(ch fick 
La lian- 
förvalta 
ilhafva- 

en citer 
pagniet 
utbrcd- 
Ameii- 
nie för- 
tscliiska 
go dyrt 
n. De 
ades ett 
Inom 
Kaml- 

^byggcn 
[ybySfict 

f> 

pu 



( !»75 ) 

pu ön Sitka, hvnrs infödingar sjelf Ve kalla sig efter ön^ 
men af Ryssarna kallns Kaluscher. ' < -.ii 

Denna ö skiljes blott af en smal canal ifrän fasta lan- 
det. Den intager 3| lalitiidsgrad och bestar egentligen af 
tre öar, hvaroin jag sjelf öfvertygat mig, genom under- 
sökningar på but. Likväl äro de canaleit, som skilja dessa 
tre öar ifrån h varandra, så smala, itt man väl kan taga 
dem för Llott en enda. Stränderna af Sitka-Viken hafva 
inånga djupa inbugter och äro beströdda med små, klip- 
piga, starkt skogbevaxta öar, hvilka, likasom Finska Skä- 
ren, gifva skeppen skygd emot stormar och bilda en fast 
mur' emot hafsvågorna. Nya Archangels hamn är äfven- 
ledes så skyddad af sjelfva Natm'en) och har icke behöft 
Konstens tillhjelp. 

En vågsam, oförskräckt man, vid nanui Baranof, var 
lång tid Chef for Kysk-Amerikanska Compagniets nybyggen. 
I allt hänseende skicklig att tämja vilda folkslag, fann han 
ock nöje deri. Fastän det icke var så lätt att öfvervinna 
Sitkaerna eller Kaluscherna, som de saktmodigare och tå- 
ligare Aleuterna och Kodiuckerna, lyckades det honom 
dock. Här hade man att göra med ett ganska krigiskt, 
modigt och grymt folk, försedda med skjutgevär, hvilka 
de fått från NordAmerikanska Fristaternas skepp , som här 
tillbytte sig HafsUtterskinn till marknaden i GhiD£|., och 
hvilka de ganska väl fÖrstodo nyttja; men Baranof förstod 
(' ' oal tadt att ingifva dem respect. Hvad som icke kun- 
d :iiMå genom frikostiga skänker, toguhan med tvång, 
och gr ar ilade sålunda nybygget på denna ö. Sedan han 
uppehållit sig här någon tid, bygt boningshus, anlagt för- 
skansningar och, som han trodde, genom frikostighet ffj^^rt 
Kaluscherna nöjda med sitt öde, begaf han sig tillbaka 

. v,. > !, • . i5 



'% 



m 



"i 



( m6 ) . 

till Kodiacit, och anförtrodde den nya erofringen åt ett 
litet antal Ryssar och Aleuter. Ett par är gick allting 
bra; men sedan blef den af Earanof qvarlemnade besätt- 
ningen, som redan trodde sig för säker, plötsligen en 
natt öfverfallen af en stor hop Kaluscher, som utan allt 
motstånd inträngde i förskansningen och nedergjorde allt 
tned en ryslig grymhet. Blott några Aleuter, som råkade 
Vara utfarne på jagt, lyckades det att på sina srnå Baida» 
l-er *) undkomma öfver Öppna Oceanen till Kodiack, dit 
de medförde underrättelsen om förstöringen af nybygget 
på Sitka» ' . ' 

Denna händelse tilldrog sig år i8o4, vid den tiden, 
Som nuvarande Amiralen von Krusenstern gjorde sin andra 
resa o ik ring jorden, och hans andra skepp, JVewa, var be* 
Stämdi ''enna coloni. Baranof begagnade sig strax af 

detta forticiifliga tillfälle, att i fullt mått taga härand pu 
Kaluscherna. Han utrustade sjclf tre fartyg, och seglade 
till Sitka, åtföljd af Newa. När Kaluscherna hörde, att 
bjelten Nonock, så kallade de Baranof, vore tillbaka der, 
blefvö de så förskräckte, att de alldeles icke hindrade 



. *) Aleuternas Canotcr, vanligen la fot langa, 20 tum Lrcda, 
»lidtpå lika sS djujia , och i båda ändarna starkt spetsiga. 
t)e mindre aro inrättade för blott en person, de större fiir 
•» »två eller tve. Skrofvet och kölen bcslS af ganska tunna fu- 
I ru«spjilor, samo^anbundna med. hvalfisksenor, och ufvcrdrag' 
na med sjäbi- eller vallros-skinn, på hvilkct håret är nf- 
skafdt. l*å däcket, soni likaledes består af sådant skinn, 
Kiunas lika många hål , som fartyget skall bära personer. På 
båtens botten sitta roddarno med utsträckta ben och hafva 
öfre delen af kroppen uppbfvcr dessa häl, hviika äro blott 
så «tora, att de kunna obchindradt röra sig i dem. Ruitimot 
emellan derai kroppar och däcket ur medelst bläsor sä för» 
varadt» att ^^gen vattendroppe kan intränga. Dessa Baida* 
rer ros ytterst lätt och fort, ocl» Alcutcrne fura )hcd dom 
|)å hafvet i Uyad väderlek som helst. 



åt ett 

allting 
besätl- 
gen en 
tan allt 
'de allt 

råkade 
i Baida- 
ack, dit 

iybygget 

a tiden, 
in andra 
, var be* 
strax af 
ärand pä 
1 seglade 
örde, att 
(a der, 
ndrade 



< a!»7 ) 

kTmdstigningen , ulan drogo sig skyndsammast inom sin pal- 
Jfsadering, hvilken bestod i en stor fyrkant, onigifven 
med ganska tjocka och höga , tätt nedslagna stockar , 
och hade blott en ijten starkt befästad port. På pallisa- 
den funnos skottgluggar för bössor och falkonetter, hvar- 
med de innestutnc voro rikligen iorsedde. Denna träfast- 
ning, iinooi hvilken 3oo stridbare män med hustrur och 
barn betunnos, höil sig flera dagar emot de belägrande; 
mf,n då Ryssamas grofva kanoner h-ade skutit brcche på 
pallisaden, och -de belägrade sågo, att de ick€ mera hade 
något skydd af den, underhandlade de, och iemnade nå- 
gra deras hufvudmäns söner såsom gissla^n till underpant 
att de gåfvo sig, Änskönt fred nu blef sluten och de fln- 
go fritt aftåg, trodde de likväl icke Kyssarna, utan drogoi 
en mörk itatt obemärkt derifrån, sedande förut dödat inom 
■»ig aJlt. gammalt Iblk och alla barn, som kunnat vara dem 
besvärli^^a på flykten. Morgonens ljus röjde det fasansfulla 
mord, S04T1 dessa omenniskor föröfvat, bvilka i sitt misstro- 
ende dömde Ryssarna efter sig sjelfva. 

Ifrån den tiden föi*blef Baranof i besittning af ön , el- 
ler egentligen blott af en «laf Naturen sjelf till fästning 
bildad kulle, som fÖrut varit bebodd af en Kaluschisk 
clief, vid namn Katelan; ty oakiJkdt de ingångna fördra- 
gen törstade Barbarerne oupphörligt efter liämnd , och 
sökte vid hvarje tillfälle hem ligen och listigt lillfreds- 
stiUla den, så att Ryssarne aldrig vågade sig ut ur fäst- 
ningen annorlunda än väl beväpnade och i betydligare an- 
tal, om de ej ville löpa fara -att blifva mördade. 

Ilär blef nu colonien grundl<agd å nyo, och den höga, 
på alla sidor branta kullen genom nya fästningsverk än 
mera försäkrad, så att den nu är fullkomligt skyddad mot 

i5* • 






:iii 



^■^ 



( 4^8 ) 

Il varje anf^^!]. De erforderliga liusbii vörö snart "pptygg- 
da, och denna plats värd t, undct WartJn''af Nya Archangol, 
liufvudstaden foi' Ryska! besittningarna i Amerika, livilka 
sträcka sig frän 5i^ latitud, till Ishafvet, men hvartill 
liÖra ännu tvänné ihera i söder liggande nybyggen, bvilka 
skola i det fal jande "omtalas. '' '''"' -''•' " • '"' 
""'■' Baranof stannade sjelf i Nya Archangel, och den här 
idkade hafs-uttcr-fangsten gaf Cbmpaghiet stor vinst. Men 
också här har délth djur efterhatid mér och mer försvun- 
nit, så att fångsten riii inbringar inindre, än det kostar att 
imderhalla en härsrtiagt , nog stark att ' bjuda dé vilda, 
krigiska Kaluschéi^ha spetsen. Derföre umgås ock Cömpag- 
niet med den tankaiV^^att helt och hullet öfvergifv a Nya 
Archangel och' flytta hufvudsälet åter till Kodiack. Emcd- 
Jertid vore det' dc?ck' skada att verkställa en sådan före- 
sats, då en annan' nation lätteligen kan draga nytta deraf, 
befästa sig i déhna trakt och blifva hindcrlig för Compag- 
iiiCts handel. ' ^Jeh Compagniets fÖrniögienhet är kanhända 
icke tillräcklig till Nya Archangels bibehållande, och sA- 
Jedes skall det förmodligen försvinna, om Regeringen icke 
lägger sig emellan. 

Klimatet i Sitka ar icke sä hårdt, som man skulle 
kunna vänta af denna latitud. Midi; i vintern stiger kölden 
blott till några grader och häller öldrig länge i. Det 
oaktadt lyckas åkerbruk icke. Det gifves väl ingen 
trakt af verlden, der det regnar sä mycket, som här. En 
torr dag hör till de största sällsamheter. Redan derigenom 
kan säd icke växa. Men landets beskafFenhet är äfveri li- 
ka hinderlig derför. Det finnes alldeles inga slätter af nå- 
gon betydlig vidd, öfverallt äro de små dalarne oniglfne 
af höga, branta, med tjocka skogar beväxla granitbevg, och 
största delen af dagen beskuggade. Några trägårdsväxter, 



'.% 



4 



( 229 ) 

susoni, kol , lofvor och polales^ k<)mnia likväl bra fprl. 
De sediiare uJlus till och ined af Kaluscherna, som Idtl 
detta af Ryssarna, och anse dem spmi en stpr läckerhet. 
Pa fasta landet skall klimatet pu samma latitud vara, ehii- 
rii litet kallare, dock ojemförligt Ijättre, och som der 
gifvas stora slätter; su skulle förmodligen åkerbruk der 
lyckas. ,. ... 

Skogarna pa Sitka, som bestä föruämligast af Tall 
och Lärkträd, äro, höga och täta. Man träffar träd af 160 
fots hÖgd, hvilkas stam haller 6 till 7 fot i diameter. Af 
sådana stammar förfärdiga Kaluscherna sina storp canoter, 
som ofta bära 25 till 3o personer. Dessa fartygs bygg- 
nad är ytterst mödosam och förrader mycken skicklighet; 
det enda goda man har att berätta om denna föraktliga 
menniskorace. ,. i . j 

Ehuru vildt och ofruktbart landet an synes, är dock 
jordmånen ;^anska drifvande, hvarigenom alla växter, hvil- 
kas mångfald för öfrigt icke är betydlig, uppnå en ovan- 
lig storlek. Flera slags bär, isynnerhet hallon och svarta 
vinbär, af förvånande storlek, men vattnig smak, finnas 
här i myckenhet. 

Ilafvet är vid kusterna och i vikarna rikt så val 
på däggande djiu", som på fisk. Hvalfiskar, Kascheloltcr, 
Ilafssvin, Sjählar, Sjölejon m. m., ser man i mycken- 
het, och af fiskar, hvilka utgöra så väl Ryssarnas som 
infödingarnas förnämsta föda, fångas förnämligast sill, 
åtskilliga laxarter och kabeljo i öfverflöd. Af foglar 
finnas på dessa kuster icke många slag. Ibland dem ni- 
niärka sig särdeles den sköna, hvithufvade örnen och flera 
slags täcka kolibri, som komma från varmare trakter till 
Sitka, för att har göra sig bqn. Det är ganska niärkvai- 
digt, att detta lilla fina djur, som tillhör del heta lufl- 



/ X 



•■i-i* 



i aSo ) 

BtrccXct, girver sig så Mngt åt den kntfa norden. Ibland 
fyrfota djuren, som bebo härvarande siogar, har man 
isynnerhet att anmärka svarta f>|ornen, hvars hud betufas 
så dyrt i Ryssfand. Ett sfags får, som uppehåMa sig. på 
de högsta bergen, hafva vi fart känna ?)lott af Karuscher- 
nas beskrifning och fattas i våra naturalhistorfer. Det 
afvi\er mycket ifrån Kamtschatkas. Deras ull äv så mjuk 
och fin» sora sitke. Det märkvärdigaste djuret, som från 
afliSgsna nejder hitfockat menniskor, hvifka tirräfventyr& 
framdeles blifVa infudingarnas vdrgorare, om de ibland 
dem utbreda fifmuft och seder, fcirbfifver likväl hafs-^ 
uttern. 

Detta djur bebor endast nordvestra kusten af Ameri- 
ka, metlan 60° och 3o^ Jalitud, i rfngare anlat på stran>- 
den af Aleutlska Öarna, odi fordom &fven på kusterna af 
Kumlschatka och Kurifiska oarna. Dess skinn lemnar det 
skönaste pcisverk i verFden , och skattas högt både af Eu> 
ropeer och Chinesare. Dess värde stfger är från år, med 
niniskningcn af djuret, sora vSl snart fö'rsvmner från jor- 
den och skall' blott 1 afbiW pryda våra zooFogrska verli. 
Wagra hafva icke velat göra skilfnad emeflan hafs- ocR 
llbd-nttrar, emedan de Sro ganska lika hvarandra tilP 
skapnad; hkvät 8r skinnet af den förra, utan alf jemfö- 
retse, skönare Mn af de sednare, hvrika bfott bebo floJcr 
och insjöar, der hafs-uttern afdrig träfras. Icke tåttan fin- 
ner man dessa många- mil ifrån land, Ifggande på ryggen 
på vattenytan, i stilfa sömn, meda» deras ungar, (de fa 
aldrig flera äu två), ligga viM deras bröst och di. Un- 
garne kunna icke sunma, foi'rän de Sto några lnJ*na(^er 
gamla. DerfÖre foi" modren dem på sm rygg, der de hälla 
sig fast, omkring 1 sjön, när hon ifr nöMsakad söka födan ^ 
och vänder tillbaka på fika sii-tt med deui. efter sti^il 



man 
etuTa» 

g pä 
icher- 

Det 

mjulL 

» från 

enlyr& 

ibland 

hafs» 



( a3i ) 

hunger, till sin bcrgstAla. Dlir hon under ett såJant tSg 
sedd af en jägare, s5 är Ivon ett säkert byte, ty hoi> öf- 
vcrger aldrig sina ungar, fastän de mycket försvära hen« 
nes simmande,, ulnn försvarar sig jcmte de stnÅ med raseri 
mot hvarjc anfall. BAda utrycka med tänderna de pilar , 
af livvlka de tväfTas, och anfalla till och med sina förCöI- 
j;ires Ixitar, men pligta desto säkrare för denna oförvägen- 
het med lifvct. De:ta djurs lunga 9r så skapad, att det 
icke kan hulU sig mer öa ett par minuter under vattnet , 
utan måste du uter gifva sig upp för att hemta luft. Detta 
passa jagarena på , för iivilka denna fångst skulle svårligen 
lyckas, on) uttern kunde bjifva längre under vattnet, der 
den simn>ar med mycken hastighet och vighet Ickedesto-' 
mindre äv jagtcn ej blott gunsku tröttsam,, utan. ock far- 
lig. Den verkställes på följande sätt: 

Jiägarne bro förseddc med kastspjut samt bågar och pi- 
lar,, och fara på &inå Aieuliska Baidarer omkring kusterna, 
uågva mil ut i hafvct. Få. da se en utter, så kasta de 
sin» spjut eller skjuta de med pila*' efter honom. Högst 
sällan tralEiis djuret strax. Det dykar Uas-tigt ned; mea 
som det icke kan uthärda länge under valluel, d^.r det 
iikvjU hivstigt .simmar långa stycket, så bestar jägarens stör-^ 
sta konst deri, att gifva Baidar<;n. samma rigtning, som. 
djuret ta^it, medan en annau liaidor söker att komma 
emot det. Visar det sig åter öFvur vattnet,, för att hemta 
luft, så, beskjutes det ånyo, då det åter dykar ned, och, 
förföljandtit börjar på nytt, till dess djuret er så uttröt^ 
tadt, att det liält träifas. b'ke sällan försvarar det sig, i^ 
synnerhet niir det har ungai*, och. sårar äfven. stundom si. 
fiende med tänderna och klorna, la flera Baidarer äro^ 
tillhopa, desto säki-aue är jaglen; likväl om jägarne äga 
behörig skigklighet, äro älven tväivue nog till fångst. Trots< 



m 






( a3i ) 



allt bemcidandc lyckas denna dock icke nlltid, och jägnr- 
ne äro dervid ofta i stor fara, om de vugat sig för lungt 
ut i sjön, och en storm 6'fverraskar dem. 

Nu återstår blott att skildra infödingarna p"i Sitka, 
Kalnscherna, hvilket jag gör med vedervilja. De äro, så- 
som jag förut sagt, det största afskrap af alla jordens 
folk, och i sä hög grad vämjeliga, att jag måste be kräs- 
magade läsare och läsarinnor har öfvcrlioppa nilgra blud. 
Endast för fullständigheten af min resebeskrifning står hlir 
den motbjudande bilden af den rysliga förvrängdhet, hvar- 
till menniskoi^ kunna nedsjunka. 

''* Innevånarne pu ön Sitka och deras grannar på fasta 
landet äro storväxta, och af stark benbyggnad, men derus 
särskilda lemmar äro så illa proportionerade, att ''e egent- 
ligen utgöra ett folk af bara vanskapade. Det svartr raka 
håret hänger utan ordning öfver de breda, köttiga ansig- 
tena. Kindknotorna stå starkt fram, näsan är bred och 
platt, munnen stor, läpparna äro tjocka, ögonen små, svar- 
ta och eldiga, tänderna frappant hvita. Deras naturliga 
färg går blott litet i brunaktigt; men de stryka sig dag- 
ligen i ansigtet och Öfver hela kroppen med ockra och ett 
slags svart jord, så att de tyckas vara af mycket murk 
färg. Strax efter födelsen sammantryckes hufvudet på bar- 
nen, för att, som de tycka, gifva det en vacker form, h var- 
vid de draga ögonbrynen högt upp, och näsborrarna långt 
åtskils. Likasom flera andra folkslag, upprycki* de skäg- 
get med rötterna, så snart det visar sig. Denna förrättning 
tillhör qvinnornas göromål. Deras klädsel består för det 
mesta blott af ett litet förkläde. De mera välmående bä- 
ra ylletäcken, som de erhålla af Ryssarna eller Amerikan- 
ska Frislaternas skepp, och som de binda med två hörn till- 
sammans om halsen, så att de hänga ned öfver ryggen. 



Äfve 
ste 
ka bl 
nas 
man 
icke 
en af 
nom 
likaso 
intet 
flytanc' 
och K 
för de 
stå, at 
na läg^ 
en hög 
heta as 
andra j 
af lågai 
räckte d 
dem sjei 
Ett 
af det h 
tet med 
hvarandj 
likhet, t 
skilda si 
gifva del 
beströs d 
små lina 
nen. Så 
all måtta 



'TTS^ 



( >^3 ) 

Äfven bära någva pu samma säU hjörnliiiHar. De nllrnrlknT 
ste (iga några, europeiska klndei4)lagg, men hviika do J>rii- 
ka hlolt vid högtidligaste tilirållcn, ocli skulle i dem sy- 
nas löjliga, om de icke voro sa fula ocli v/imjeligii, att 
man ej en gung kan skratta åt dem. llufvudet skyla de 
icke oftare, än när det regnar starkt. Då sälta de.pu sig 
en af gräs konstigt sammanflätad, kägelformig mössa, ge- 
nom hvilken ingoM droppe kan tränga. I starkaste hetta, 
likasom i värsta köld, gå de lika klädde, och jag tror, att 
intet folk finnes i verlden su hardadt emot väderlekens in- 
flytande, son* detta. Om vintern er här ibland io° kallt, 
och Kaluscherna spatsera dock nakna. Blir det för kallt 
för dem, så springa de i vattnet ända till halsen, och på- 
stå, att det är ett godt sätt att uppvärma sig. Om nätter- 
na lägga de sig under bar himmel alldeles oskylde utmed 
en högt flammande eld, och det så nära, att de ligga i 
heta askan. Här vända de sig, än pä den ena, än på den 
andra sidan, allt efter som ryggen eller magen besväras 
af lågan. De qvinnor, jag sett, buro antingen lintyg, som 
räckte dem ned på hälarna, eller dylika mattoi , flätade af 
dem sjelfva. ; . . 

Ett ännu vildare och styggare utseende får detta folk. 
af det bruket, som båda könen iakttaga, att måla ansig- 
tet med breda svarta, hvita och röda ränder, som korsa 
hvarandra åt alla håll. Änskönt detta måleri, utan all 
likhet, tyckes vara alldeles godtyckligt, skola dock de sär- 
skilda stammarna derpå igenkänna hvarandra. För att 
gifva det målade ansigtet ett fullkomligt tokigt utseende, 
beströs det långa, orediga, vildt hängande buret med de 
små lina bröst- och halsfjädrarna af den hvithufvade ör- 
nen. Så smorda och pudrade, skulle de dessutom öfver 
ull måtta fula Kaluschinnornu vara tillräckligt ohyggliga; 



t 



rmihnm 



' v 



^ 



c a34 ) 

)nen dt: hafva uppfunnit iinnu en sak, f6'r att fullkoninn 
sin vedcrstygglighct. Så snart de upphinna manbnrhrts- 
äldern, gor man en inskärning i deras underläpp, och Iiit 
sticker i den ett ben, som tid efter nnnan ombytes med 
€tt tjockare, på det att rappningen måtte vidga sig. Slut- 
ligen intränges en träbit af oval forn», kallad Kniiig», 
hvilken hos de förnäma ofta 9r 4 t"™ ^^^S ^^'* ^ ^""^ 
bred, hvarigenom undertäpp^i står ut horizontelt och de 
nedi^e tänderna ständigt dro bara. Den yttre kanten af 
Jäppen, som omger träbiten, (>Iir genom den våldsamma 
utspänningen så tunn son> ett band och mörkblå. JNär de 
springa, sfår läppen upp och ned, än emot näsan, än emot 
kindbenen. På fasta landet skall Kalugan brukas ännu större, 
och det fruntimn[>er, som kan betäcka hela ansigtet med 
sin underläpp, anses för den fullkomliga&te skönhet. Knr-< 
lar och qvinner genomborra nSsbrusket, och insticka penn- 
fjädrar, jernringar och allahanda prydnader. Äfven i de 
på många stälfen genomstungna öronen bära de hängen nf 
Jben, snäckor och glasperlor. Det låter icke beskrifva *», 
liuru vidrigt och vämjeligt detta folk förekommer er ^ 
orimliga förvrängdhet. Del otäckaste blir emcdlertid qvin-» 
nornas trä-underläppar, hvilka, urliålkade liksom tiåg, 
(jvarhålla spotlen, som genom det ständiga tuggandet aS 
tobak, den de högeligen älska, rikeligen framväller ur de- 
ras munnar. 

Kaluscherne binda sig icke vid någon boningsplats, 
utan fara kusterna omkring med sina stora båtar, som de 
k-alla qvinnbåtar, och på hvilka de föra med sig ullt hvud 
de äga. Vilja de dröja på ett ställe, så slå de liasligt 
itpp en hydda, hvartilf de hafva allu matcrialier med sig. 
De nedslå en hop stolpar i en fyrkant i jorden, fylla mellan- 
rummen med tunna bväder, och täcka med bark. Med ett 



K 



.»•A: 



omnn 
lu'ts- 
h ill-» 
med 
SluU 
iliiga, 
{ tum 
ch de 
en af 
iamm» 
iäv de 
n emot 
större f 
X med 
. Kar^ 
j penn-^ 
en i de 
[Igen nf 



%y 



Id qvin- 

idet af 
lur de- 



lsplats, 
|om de 
hvad 
hastigt 



;d sig. 
lellan- 
Ld ett 



( i35 ) 

]ant hus lata de sig nujn Sfven i strängaste vinter, och 
underhäilu da i midten deraf en eld, omkring hvilken hus- 
hållet sitter i ring och g6'r sina arbeten. Bet inre af en 
sådan boning motsvarar fullkomligt de deri boendes utom- 
ordentliga osnygghet, hvilka i denna punkt tyckas täfla 
nied de orenaste djur. R6'ken, stanken af rutten fisk., af 
trän och annan orenlighet, de vidriga figurerna, de otäcka 
qvinnfolken, som sysselsätta sig med att ur pelsarna eller 
karlarnas hufvuden leta ohyra, den de strax med mycken 
appctit uppäta, den stora gemensamma nattpottan, som 
förser hela hushållet med det enda brukliga tvättvattnet, 
olltsammans jagar snart den nyfikna Europt^en ut ur ett 
sudunt fasligt näste. 

Deras mat, redon i sig sjelf nog äcklig, blir det ännu 
mera genom sättet, hvarpå de förtära, eller snarare upp- 
sluka den. Den består nästan uteslutande af fisk. Helst 
äta de h valfiskar, och tranen är för dem det läckraste. 
Vanligtvis äta de allting rått. När de koka fisken, sker 
det i en flätad, vattentät korg, medelst glödgade stenar, 
som de kasta i den. ' • 

Deras största rikedom består i hafsutterskinn, hvilka 
hos dem äro detsamma som penningar. Emot dessa be- 
komma de ock af de skepp, som, till nybyggets skada, 
med dem drifva handel, bössor, krut och hagel, hvartill 
de hafva stort begär. Det gifves ingen Kalusch, som icke 
äger två och flera bössor, hvilklNhan förslår sköta gan- 
ska bro. 

Ju rikare en Kalusch är, desto mägtigare är han ock. 
Han har en mängd hustrur, hvaiigenora hans familj blir 
tahik, och köper sig derjemte slafvar och slafvinnor, Kal- 
f^a kallade, hvilka måste fiska och arbeta åt honom, och 
i krig tillika med hans familj utgöra hans armee. Dessu 



# 






( ?^0 ) 

slafvar äro kiif^sfiingai* oeh deras cftiM Kommande. Valdcl 
öt'vf.v dem är oinskränkt, och ger ma^^t öfver lif och död, 
som icke sällan iitofvas. jVär hu.sl)onden dör, blifva tväiir 
ne shiFvav aflifvade pu hqns graf, pa det alt han icke niii 
sakpa hetjening i det andra JifVet. Desse utses dertill laiigl 
förut, men tyckas var^^ obekymrade öfver. det öde, som 
yäntiir dem. 

De munga kj'ig^ som de särskilda stammarna föra mot 
hvarandra, med jpn Ji(ven ibland vildar sällsynt grymhet, 
äi'0 väl. orsaken till den ringa folkmäugclen i dessa trakter. 
Äfven de skjutgevär,: med hvilka i synnerhet skepp ifrau 
de JVordainerikanska Fristaterna, till dqras olycka, förse 
dessa omenniskor, bidraga mycket till att göra deroj krig 
sä blodiga och ödeläggaode. Förr bestodo dc^ias vapen 
blott af bågar och pilar, nu hafva dp bössor, alnlanga 
knifvar och dolkar. Fiendep angiipes aldrig uppenbart, 
utan öfverfalles alltid senom forsat, ofta när han tror sig 
vara i djuj>as^te fied. vJtsigl,en af rof ell^r att vinna några 
slafvar är tiili äcklig anlcduing till ett oväntadt anfall, 
hvarvid de rysligaste grymheter föröfvas. Derföre äro 
Kaluscherne, äfven under frei, alltid pa vakt att försvara 
sig* De uppslå ständigt sina boningar pä sädana ställen, 
som af naturen fatt nägot försvar och Icmna sä vidt möj- 
ligt qr fri utsigt ät alla sidor. Om nätterna är vakten 
anförtrodd ät qvinnorna, hvilka, församlade omkring en 
eld utanför hyddan, l^la sig muntra gencai berättelser 
om deras männers och söners hjeltedater. Äfven de husliga 
arbetena, till och med de tyngre, äro öfverlemnade ai 
qvinnorna. Karlarne sysselsätta sig blott med jagt och 
fartygs byggnad. Endast slafvarne mäste vara qvinnor- 
na bchjelplige i deras arbeten och behandhs utan all ''on- 
bauihct. I krigen taga qvinnorna äfveidedes verksam del. 



Dt ic 

under; 
liämnd 
genom 
om mc 
Iläfden 
iia för 
delsen, 
novare/< 
och oft 
ett sä da 
Kal 
i'!synen ,n 
(liga Ian( 
de ofta 1 
tlcipä ie 
vistande 
i grannsk 
iivilkas 
piskat pä 
mörda äl 
lansar, 
lades heia 
lj'and var 
oiden : 
Ijciiöfde h 
Ehur 
tlock Öfve 
i*''t barn, 
I sjudande h 
|%t detta 
ikoslagtets 



"I 



lUkt 
lIöiI, 
väii- 
e mil 
långt 
som 

\ mot 
mhct , 
■akter. 
► ifrän 
, förse 
V3 krig 
vapen 
In lunga 
enbart , 
tror sig 
a nägra 
anfall, 
äre äro 
örsvara 
ställen, 
ilt möj- 
vaktoii 
ring en 
irättelser 
liusligii 
nade ål- 
agt och 
jvinnor- 
II .lön- 
sam tifl. 



( ''37 ) 

Dt icke endast uppelda karlarna till tappcrliel, tifan ock 
understödja dem i sjtlfva striden. Utom ron^':rtnad är blods- 

1 

liämnd vanliga orsaken till angrepp. Ett riiord kan blott 
genom ett annat lörsonas. Men dervid är det lika mycket, 
om mördaren faller sjelf, eller någon af hans nnförvandler. 
Iläfden fordrar blott, alt man skall dö för man, och qvin- 
11a för qvinna. Också inträlTar väl den obegripliga hän- 
delsen, att man sti idei' för en af dessa afsky väckande qvin- 
novarelser, likasom fordom vid TroJT för den sköna Helena, 
och ofta erhälles en förmånlig fred genom afträdandet af 
dt siidant vidunder. 

Kaluschen , som föimodligen sktille vara känslolös vid 
åsynen af vara skönaste fruntimmer, fmner sina vedervär- 
tliga landsqvinnor med deras läpptrag sä förtjusande, att 
de ofta väcka den häftigaste passion hos honom. Ett bevis 
dcrpa lemnade en händelse, som tilldrog sig, utider vart 
vistande i Si'ka, ibland en hord Kaluscher, som lägrat sig 
i grannskapet af fästningen. En flicka hade fyra ajskarr, 

1 

hvilkas svartsjuka utbröt i häftig strid. Sedan de Jängö 
piskat på hvarandra och ingen ville afstå, heslöto de att 
mörda älskarinnan, hvars blod också genast rann för deras 
lansar. Omkring bålet, hvarpå liket skulle brännas, sam- 
lades hera horden, och söng er sång, af hvilken några 
bland våra landsmän, som länge varit Lär , förstodo de 
orden: "Du var för skön. Du J|Mbd^|É^9l lefva. Man 
behöfde bara se på dig, för ^l^^^|^li^«^Icn>" 

Ehuru djuriskt vild denna gernmg än var, blef den • 
I (lock öfverträfFad af en annan. En far förargades öfver 
sitt barn, som låg och skrek i vaggan, och kastade det i 
Ujudaride hvalfisktran. Dessa exempel caracterisera tillräck- 
ligt detta ohyggliga folk, som i allt hänseende är nienni- 
!>koslägtets afäky värdaste utskott. 



j*- 






i 



/', 



r 






*% 






( »38 ) 



Deras bröllop bnstä i ett gästabud, som ges At bru- 
dens slägtingar. De döda brännas, och deras asVa förvnrns 
i smu trä-askar, i en dertill enkom bestämd byggnad. Do 
linfva ett oredigt begrepp om odödlighet. Eljest röjcs 
intet spär af religion bos dem. Också hafva de hvnrken 
prester eller gudstjenst, således icke heller några bclälcn. 
Deremot tro de mycket pu häxerier, och deras troilknr- 
lar, som tillika äro deras läkare, stA i stort anseende, ovU 
Nro mera fruktade än älskade. Dessc trollkarlar bota sjuka 
dcrmed att de besvärja den onda anden) likväl skola de 
kanna många Verkliga läkemedel, som de tillreda af örter, 
men behålla sin konst, såsom en indrägtig hemlighet, lör 
sig sjelfva. 

Vi fingo litet emellan besök pu skeppet af Kaliisoliiska 
böTdingar. Vanligen koanno de med hela sitt hus och 
tjenstfolk för att bese skeppet, låta gifva sig skänker och 
äta sig mätta, för hvilket de sökte visa sin tacksamhet 
genom sin ohyggliga nalionaldniis. Innan de kommo oin 
bord, rodde de alltid några hvarf omkring skep{»et och 
uppstämde dervid en säng, som liknade hundtjut, och in- 
nehöll de orden: "vi öro komne till er som vänner, och 
Lafva sannerligen ingen ond afsigt. Våra förfader lefde i 
.osämja med er; oss emellan må vara fred. £mottugen oss 
gästfritt, och vönteu detsamma af oss." 

Denna s.^nHftcomQigneradcs uf ett slätas tambourins, 
som icke förhÖjdéWMjM^Pig. Sedan de blifvit flera gån- 
ger budne af oss^^t^^de andtligcn upp på skeppet; ty 
att komma genast på första bjudningen, är icke brukligt 
bos dem. Förmodligen har misstroendet infört denna sed. 
Till ett sådant besök putsa Knluscherne sig alltid särdeles. 
Ansigtena äro bestrukna med svart, rödt och hvitt, sä 
tjockt, att den naturliga färgen ingenstädes sUckcr fram; 



.#%> 



( »39 ) 



liVnppcn deremot i^irn tle ciulast, med svnrta ränder; Iitiret 
iif heläokt med Iivilu fjädrar, som vid hvarje rörelse pil 
liiirviidct flyga omkring i liiftcru Derjcmte äro hermelin- 
skiiiti pa flera stölleii Ixmdna i håret. Ryggen skyics af cii 
viirg- eller björnhud, eller ett ylle-liickc, sammanhundet 
oni halsen. I handen hälla de en vin^e eller stjert af örn ^ 
.såsom solfjäder. Fötterna äro alltid l>ara. 

ISär^t sådant besök tillfredsställl deras Dy(ikeuhet pu 
skeppet, och i rummet — ty i ctijutorna släpptes de al- 
drig in — qvarlemtiat en faslig stank af den härskna olja 
oelt (ran, hvilka dessa halfmenniskor nyttja såsom vällukton» 
lic pomador, började dansen pa däck. Qvlnnorna dansade 
icke, utan voro musikanterna. Deras sang, accompagncrad 
nf lambourinens dofva skall, bestod af enkla, ihåliga to- 
)ier, som icke sammanhängde, utan framstöttes med pauser 
emellan, hvarjemte stampades i takt med fötterna. Efter 
flonna musik gjorde karlarne de bosynnerligaste rörelser 
iiaed armarna och hela kroppen, och deremellan häftiga 
sprang, så att luften uppfylldes af fjädrarna de hade i 
liafvudet. Den dansande Icmnadc aldrig sin plats, utan 
vuitdc sig blott flera gånger omkring, att åskådarne måtte 
kunna beundra honom från alla sidor. Samtlige dansarena 
utgjorde en oordnad hop; blott en enda stod på något 
afslånd ifrån dem, var särdeles utslofferad mc' '»crmelin- 
skinn och fjädrar, stötte takten med en Jiäpp prydd med 
liafsultcrtändcr, och tycktes anföra dansen. Vid hvaijo 
paus, som dunsarena gjorde, lät jag bjuda förfriskning både 
iit dem och åt do af sången sökta damerna, bestående i to- 
haksblad, hvilka genast af båda könen stoppades med största 
begär i munnen, hvarpå musik och dans börjades med ny 
kraft. Gjorde ftdikomlig nuigtlöshet ändtligcn slut pä skå- 
dcspcl<;t, sa blcf Kaluschcruus fuvoiitrält, ett fat gröt af 



r% 



m" 



( ^1o ) 

ris kokad tnn\ »ymp, rininshlt i trHskAlnr, nmkring livil- 
ka tio \iu\v sipf iumI och nlukndc liöf^st nnptitli^r, iiylljjin-. 
ilc hlfill sina mrna li.indrr. Dcrviil v«ii'»» i|viniiorna »iiidr- 
Ir» grnrnulo nC sina Ihppliag. Tyngden af gröton, som 
faslnadc \u\ dem, iryrklc dom nod, «A ntt de skylde Im- 
kan, noll innnncn .srdedcs icke kunde hohAlla allt nom vnr 
Nmnadt At don. TIndcr ett södant t»{\^ MoiVn Kaliistrlioinc 
011 gäng g.mska förskriicklc af en nnghjörn, »om*Ti modlVlri 
IVAn KamlKclinlka, livilkon slitit sig lös, kom spriii<;nHlc 
ölVor doras hiifvudon och lyckligen oröfradc giolCiitcl. 
Vid afskocKM fiugo do alltid "n sup liriinnvin, hvilkcl de 
hnLMii'M<n rtlska och kunna tala i mvokonhot. 

Föl* ntt i«'ko sakna någon odyg«l, äro KalitscIioiDo 
äfvcn passionoiiule spelare. Doras vanliga spel ilro vmA 
lr;ikiippar, hostrukna mod olika Trirgcr och olika mfirkla, 
af hvilka hvar och en liar sitt namn, t. ex. krhlta, anka, 
halsutlor, livaKisk o. s. v.; dessa blanda de om hvarnndiii, 
lägga dom i sfirskilda högar, och täcka dessa med mossa, 
livnroflor de sodan gissa, i hvilkendera högen krfiftan rllor 
livalllsken o. s. v. ligger. PA dottn sätt spela de olla hoil 
nllt hvad de hga, och sintligon till och mod sina htislnir 
och harn, som da blifva vinnarens slafvar. 

Under hela v Ar t vistande pa »Silkn hade vi fred mod 
Kaliischorna, hvilkon likväl en gAng sä när hade hlilVit 
nfhriilon, kanske med blodsntgjiitclsc, om vAra matroser 
varit mindre oförskrhckte och Återhållsamme. På land, 
luidt fur fregatten, hade vAr skeppstnnnbindare slagit upp 
sin verkstad under ett thit, emedan nnstan nlla våra fastu- 
ger behofdo repareras, oc!» jag hade gifvit honom tre bo- 
väpnade matrosor till biträde och skydd emot Kaliischcr- 
im. £ii dag koiiimo lio Kaluscher, beväpnade med lAnga 



Itnifvar, 

med tippii 

vill»' ölVo 

nir di^lla 

liitinbinda 

(1(11 skiekli 

ri^i) matrc 

M)tn t\v ha 

iiiiiirall, u 

i hicdd (JU 

iv.iliisclioin 

hiifvai- mi( 

'.liicklliol, 

Inka I ill sk 

IimIo dol k 

KS I sig i 

III! foga oss 

:;rii. JkrlV! 

ii\ hyggen, C 

liilci' <Mnella 

Miia kloka a 

^lorl anseond 

•li'ii> är vida 

ili^;'! mans fi 

iiiniias vnlsti' 

ijiul. fiJr IVni 

ins ooh doi 

(linlrlar. 

Jag har 
^Didainrrikai 
iiliou i dris 



( ^1t ) 



l- 



ItnilVnr, lill tiillol, fdlrlinllo sii» i liöijnti slilhi nrli sj/to 
mkmI nppmliiksnmliof [»A «iilM<l('f, mm I)li?fvc» siiuri djnfVu, 
vilN' ölVcrlriidii <l(' ^'liinsor tii.ui lilriskrirvil <lr!ii, flif)^'o, 
iiir ilrllii röiltöds dcin , ut sinn knilVdr, och lioli^fMi limio 
liiiin1>iii(Iiii'<Mi hlKvit illa srinid, oin liati icko iimmI iiiiii- 
(len ,skii;klif;I ]»;ucr!il en slöl. ITiiipu .s|>ninf;o do In* öT- 
rif*;) iiiiitroHCiiiu iVdin ined siiui skarplnddado gcv.ir; iiicii 
Mttn d(* liado .stiäii^ hrfalliiiii;^, atl ickn, nlnn i lini^^lti 
iiiidrall, iil^jiitn Itlod, sA almijdv de sig nird alt stiilla si^ 
i hicdd ciiiol Kaliisidirnia nc.li lii'ill;i Itnjonctlcrna fVIr dem. 
KiilMsclicrnc Itlrfvo likalcdrs slAcndt* ni stund inrd dit^^iKi 
IviiilVar niidt cniol »lem; uwu da fic sCifi^n matr»)S(;rnas oföi*- 
slnirklliot , VMj^adt' »le irkc an;.;ri|>a, ulan <li'of;(i sif; lill- 
liika lill skoj^cn if,MMi. Om det liadc kommit lill strid, sA 
liuir dol kunnat lialVa elaka fViljdor. Kaliisclicino liadn 
nsl sig i mnssn rmot oss, ocli kunnat ur sinn smygvrår' 
lillloga oss skada vid livarjo landstigning utom ffistnin- 
i^cii. llrrlVlrc JtrmötJar sig ork IWdiilliaJvarcn »'ifvcr vara 
nvhyggcn, CajiilaiiMn I\fnrmvivf, alt undvika alla slridig- 
lirlcr (rnndlan Kyssarna ocdi Kalusclioriui, och har gonoiu 
hiiiii kloka anordnini^ar kommit sa langl, <ilt han st.^r i 
stort nnsccn<Ie hos dr scdnarc, och att förhållandet med 
iliin \\v vida hi^Mrr, ;in förr. I allmfitdirt Wv drima v;ii- 
ili;^ii mans fnfvallning <I('U mest Ijtnliga att hrfr.imja ordo- 
liiiiruas viilstAnd, och «»m de planer röljas, som han uj>|»- 
hjiirt f<'(r framti(l(?n, sa skola nya vinslknllor for dem ''»|>1>- 
liias, o(di (h>ras handel skull tillskynda Compagiiiet sloia 
Ifilrdolar. 

Jag har redan IVIrnt mimnt, att hoi-gerskapet i de 

iNoidauierikanska l"'risfaterna i<'ke öCvertriiiras af nri;^on 

liition i drisliyhet, idoghet oe.h ihindijjhct i han(,!e|ss]»o- 



M 



!■; 3fc 



( ^4^ ) 

culntioncr. Ilar hade vi ett nytt bevis derpÄ. Den ifi April 
1825 seglade ett tvamastadt skepp in i Nya Arirluiiig,;|s 
liamn, hvilket kom rakt ifrån Boston, Iiadc ickr Iiigt ii|| 
nagonstädes under vägen, gått omkring Cap lloru och 
tillbragt 166 dagar pu resan. Gapitaincn, som tillika rilddc 
om skeppet och hela lasten, hette Blanchard. Pactthloll 
rykte, att colunien led brist pä några artiklar, luidc linn 
dragit tillsammans hela sin förmögenhet, förvandlat den i 
dessa förmenta förnödenhetsvaror, som utgjorde mrdct för 
lians resa och böd dem nu ut, men förnam nicd förskriirkclso, 
att Nya Archangel ftnnu vore tillräckligcn försedt med allt, 
och att dessutom ett skepp med allahanda varor förvän- 
tades ifrån Petersburg. Likväl, som han var billig i sitt 
pris, så köptes skepp och last af honom för 21,000 sjö- 
kattskinn, hvarjemte han förbehöll sig att, tillika nod sin 
besättning och sina skinn, blifva transporterad til^ Sand- 
wich-öarna, hvarifrun han hoppades finna tillfälle att 
skaffa dem till Ganton och der göra en god handel. I 
sjcifva verket betalas i Ghina ett sådant skinn med tva 
»Spanska plåstrar. Vid skeppets ankomst i hamnen var 
hela besättningen, Herr Blanchard sjelf icke undanlagcn, 
drucken, och det tycktes vara nästan en blott slump, alt 
det undkommit de mänga klipporna och grunden; nicii 
JVordamerikanerne äro sa skicklige sjömän, alt de första 
laga sig fram allestädes till och med under rus. Förniod- 
ligen hade de lefvat måttligare under resan, och blott i 
glädjen att se målet för den, starkare kramat flaskan. Vid 
milt besök på skeppet hade jag tillfälle alt beundra, huru 
allt var inraltadt med den största sparsamhel. Ibland an- 
nat fanns der ingen annan spegel, än den som hörde liil 
vinkelmätningen på sextanten. Denna måste derfö're, så liten 
den an var, tjena hela manskapet, när det skulle raka sijj. 



I;ing(! efl( 
frisk nort 



uttrötta ri 

unna dem 

på den til 

förut gjort 

Medel 

nomiska ol 

phiska lon 

57" ; ma 

Edgeciunbe 

följaktligen 

Vancouver; 

af honom 

hvarföre ja 

uppmätta 1 



( '43 ) 

Den lo Julii anlände lyckligt till Nya Aiclinn/;;rl Coin- 
nagniels skepp Helena ifrån Petersburg och fnedfVirdc en 
lik last af eolnniens rurnödeidieler, sa att d(;n Jdef föiscdd 
för en liingre tid med allt livad den kunde beliöTva. Delta 
skepps ankomst gjorde oss su mycket större glädje, som 
(let medbragte tillåtelse för oss att lenma var station oeli 
Återvända till Ryssland. 

Vi skredo derpä genast till arbete, för att sätta var 
fregatt i s<'gell«rdigt tillstand, och den ii Augusti var ilvn 
liiiigt! cflerlänglade dagen, pa livilken vi, gynnade af en 
frisk nordanvind, leninadc Nya Arciiangel, der vi hade 
lillbragt fem och en lialf manad, omgiftic af ett folk, som 
l.lolt kunde väcka var högsta afsky, och funno endast na- 
qon vedeiqviekel.se i umgänget med Capitainen INIurnwicf 
och några innevånare i fästningen. Jag Jieslöt att göra 
återresan till Kronstadt genom Ghinesiska Ilafvct och om- 
kring Goda-IIopps-udden , men ic te, såsom lilancliard, 
uttrötta mitt manskap genom en sä Iting segling, utan 
unna dem en nödig hvila i den bcqväma hamnen Manilla, 
pä den till Philippinerna hörande ön Lu^on, sedan jag 
förut gjort ett försök att upptäcka ökedjan Ralik. 

Medeltalet af de under iem månader anställda nstro- 
nomiska observationerna gaf för Nya Archangels geogra- 
phiska lon^-itud i35° 33' i8" och för latituden 57° ?.' 
57"; magnetnålens declination var 27° 3t>' östlig. Gap 
lulgecumbe befinnes i stöd deraf pa i36° 1' 4°" longitud, 
följaktligen ungefär 20' mera i vestcr, än det är utsatt j)ä 
Vancouvers karta. En dylik skillnad fiuuio vi mellan den 
af honom och oss bestämda longiliiden för S:t Francisco, 
hvarförc jag tror, att Vancouver satt hela den af honom 
uppmätta nordveslra kusten af Amerika 20' mera i öster, 



^ir> 



'mI^'^ 



( 244 ) 

än (len verkeligen ligger. De af oss observerade longlludor 
ktinna göra större anspråk pä tillförlitlighet, än de af 
Vancouver uppgifna, då de icke, såsom hans, hlifvit tag- 
na blott i förbisegling, utan äro resultat af ett stort antal 
på land anställda observationer. 

Medeltalet af våra vid Nya Archangel anställda obser- 
vationer öfvcr tiden för den höga floden vid ny- och fiilU 
måne gaf o timmar, 3o minuter, och största differ^ncen 
på vattenhöjden gick till i6 fot. 



C AP. XI. 

Cnlifornien och Ryska Colonieti Ross, 

Jag har redan i det föregående sagt, alt jag lick den 
förmånen att tillbringa vintren emellan 1824 och 1825 i 
Californien och pä Sandwich-öarna. Capitainen Lasarcf, 
som jag aiflÖste från hans post, var äfven sinnad alt vid 
sin återresa inlöpa i S:t Francisco, på kusten af Califor- 
nien, för att der förse sig med färska lifsmedol till siu färd 
omkring Cap Horn; dock afvaklade lian fÖrst P(islen frän 
Petersburg, hvilkcn går bara en gång om året emellan 
dessa så aflagsna punkter af vårt stora rike, kommer ge- 
nom det ovägade Sibirien om våren tillOcholzk, och dcr- 
ifrun öfver hafvet på hösten till Nya Archangel. 

Sedan vi fogat nödiga anstalter för vår blifvande vi- 
stelse i Nya Archangel och skeppet var satt i behörig 
ordning, gingo vi d. 10 Sep t. 1824 till sjÖs, och en gyn- 
nande nordanvind förde oss hastigt i en sydligare region, 
åt det bördiga Californien. Resan gick lyckligt, och vi 
crforo under tiden ingenting särdeles märkvärdigt, uloui 



( 245 ) 



(let alt vi pa 4"° latitud sSgo det sällsynta skadespelet af 
tViänne stridiga vindars kamp, livilket jag aldrig förr sett. 
Det Iiade kiust tämligt stark siinnan ett par dagar, du 
moln hastigt iippslego i norr, och man, på vattnets rö- 
relse, såg en lika sh frisk vind komma derifrån. Vågorna 
fradgades och brusade ömsom från de bägge motsatta verlds- 
regionerna, likt ett förfärligt krigstumult; men midt emel- 
lan våren sträcka, af ungefär femtio fai'>;nars bredd och en 
omätlig längd åt öster och vester, fullkomh^t neutral och 
njöt fridens lugn och stillhet. Här skrynklade ingen flrigl 
den klara spegelytan. Efter några stunder blef segern på 
nordanvädrets sida, och det drcf den neutrala remsan 
framför sig emot oss, som ännu hade lika stark sunnaii, 
som förut. Snart kommo vi nu sjelfve in i stiltjen, och 
sågo, under det vi icke kunde segla, vindens raseri på 
båda sidor. Ungefär en fjerdcdels timma njölo vi della 
sällsamma skådespel, då bunn oss den allt närmare frani' 
ryckande nordanvinden och förde oss raskt till vårt mål. 

Den i5 September befunno vi oss redan helt nära deu 
af Spanska sjöfarande så kallade Cap de los Rcgcs (Konun- 
garnas udde)j i bvars grannskiip S:t Fran(Msco-viken äfven 
ligger; men ett tjockt töcken, som denna årslid råder på 
Californiens kuster, bortskymde landet, och först då det 
höjde sig, på morgonen den 27, biclvo vi varse den efter- 
längtade udden, en tämligen hög, alldeles kal kulle, som 
åt sjön till slutar med en briint, svart klippvägg, och juat 
icke har något kungl'"'t utseende. Omkring klockan 10 
på morgonen kring le vi, på blott tre mils afståml, 

denna klippkonung, och hade helt nära oss skådespelet af 
en mycket stark, genom tviiime häfliga hafsslrönnriars ha- 
stiga omvexling uppkommen, bränning, som med all upp- 
rörds blinda yra förgafvcs brottades emot den fast bc- 









IM. 



Wm 



( '4^> ) 

sl5ndando, öfver del galna raseriet lugnt upphöjda mon- 
arken. 

Ganalcn, som leder in i S:t Franciseos vackra, rymliga 
vnttenbassin, är blott ett hälft kanonskott hred, och hc- 
lierrskas af en fästning, som ligger pa en hög klippa pu 
dess vänstra strand och har namn efter den heliga Joachim. 
Vi Silgo den republikanska flaggan svaja från dess vallar, 
ett tecken att äfven denna Spaniens nordligaste coloni icke 
mer erkänner moderlandets välde. Också blefvo vi värst- 
några man cavalleric ocl» en folkhop, som tycktes mod 
spänd uppmärksamhet afbida det raskt anseglande skeppet. 
När vi voro sä nära som ett bösshäll, fattade en skitdt^ 
vakt med bägge händerna ett språkrör och frågade oss, 
af hvilken nation vi voro och hvarifrån vi kommo. Detta 
barska anrop, do emot farvattnet rigtade kanonerna, mili- 
tairen — ehuru ringa — under vapen, sjelfva cavallciiol 
stridfardigt, och fordran att salutera fästningen, hade kun- 
nat väcka hos oss den tankan, att Commendanten mägtadc 
hindra ett skepp inlöpa i hamnen, om vi icke redan varit 
någorlunda underrättade om sakernas ställning. Den pu 
klippan thronande helige Joachim är högst fredligt sinnad. 
Ingen af hans kanoner är i stånd att skjuta ett skarpt 
skott, och hans soldater förmå icke inlåta sig i någon 
strid. Han faktar blott med ord. Likväl vägrade jag ho- 
nom icke den höfligheten att salutera, för att försäkra oss 
om ett bättre bemötande, men förvånades, då mina skoll 
icke blefvo besvarade. En utskickad ifrån fästningen löste 
gåtan snart, i det han begärde sä mycket krut af mig, 
att man måtte kunna pligtskyldigast besvara min hclsninsf. 

Så snart vi kastat ankar, tågade hela militairen ut iii" 
fästningen, lomnade ilvn^ som vanligt, alldeles ulan g;irni- 
sou, och lade sig med amira ny likna på stranden, nii<!Uöt 



( ^7 ) 

skeppet, (ler dennn s^Iisnmma syn väckte nristan llkn myc- 
ken liäpnarl och fönuuhan , som pa Sudorliafs-öarna. 

Jag skickade nu Lieulcnantcn Pfeijfcr i !and, för att 
i vederbörlig form underrätta Gommcndantcn om var an- 
komst, och tillika anhålla^ att han ville hjelpa till att skaffa 
oss färska lifsmedel. 

Gommendanten sjelf, Don Martinez Ignatio, Licute- 
nant i Cavallerict, var kallad till en congress i hufvud- 
staden Monterey, och derförc frånvarande. Hans Vicarie, 
Secund-Lieutenanten, Don Joseph Sanchez, emottog min 
utskickade med mycken hjerttighet, och paminte sig vän- 
skapsfullt mig ifrun den tiden, da jag låg har i hamnen 
med skeppet Rurik. Don Sanchez var da en ärlig, bra 
Under-OlUccr, och hade nu under repnl)likanska Regerin- 
gen svingat sig upp till Olficer. Han bevisade mig sin 
bevagna hågkomst genom löftet att göra oss all hjelp som 
stode i hans förmåga, afvensom genom en snar sändning af 
niigra frukter, grönsaker och färskt kött. 

Jug afbryler här berältcisen om vilrt vistande i detta 
sköna lund, som naturen har försett med alla medel till 
ett makligt, och till och med njutningsrik t lif för arbet- 
samma och idoga innevånare; men som ännu är det mest 
vårdslösade bland alla Spai>ska colonier. Det finnes blott 
fa och felaktiga underrällelser om Californicn; derfÖre 
torde en kort öfversigt af detta sa okända lands historia 
ocli furfatlning icke vara obehaglig för mina läsare, och 
liilälVoiityis föranleda dem all »uhI m«.'ra deltagande följa 
oss i di;lsau»n»;». 

Den pa vestra kusten af Norra Amerika belägna smala 
Iialfu"!!, som böljar ifrån hanmen S:t Diego under tien Ja 
lutitiidsgraden och sIuIjh- mcil Gap S:t Lucas under den 22, 
bciledes intager ilen betydliga sträckan af i5o Tyska mil, 



J 






{ ?'4« ) . 

Mff försl oDäarat kollad Califoriiicn; iDcn tl;^ Sp.iuiormu; 
iippliicktc kuslcinu längre uppåt norden, giifvo de :i(Vni 
dem dotta nauiu. Ilalfön liclle st'd«;i nicra (iainla CuJUoi- 
nicn, och det uordliit;arc* kustlandet, iinda uppoui den uiKJcr 
37 latitudsgraden liggantlc hugten S:l Francisco, Nya Califor- 
nicn. Derifran vidtager at norr det sukallade Nyu AlMoii. 

Mexico var icke nog för den rastlösa eröfraren Corlez. 
lian lat bygga skepp vid kusterna af stora Oceanen, för 
att allt vidare utsträcka Spaniens vrildc, ocli pa det sattet 
Ijlef Californien lir i534 först scdt af S[)anska sjöfaramU;, 
och ar i537 besökt of Francisco de Uiloa. Da underriil- 
telsc om denna upptäckt kom till Spanska Regeringen, 
beslöt den att, alldeles i motsats mot sitt förhallande niiMJ 
Mexico och Peru, fredligt taga del nya landet i besilt- 
niiig, genom innevanarnes omvändande till Christna Kcli- 
giunen, och föregaf detta fromma ändamål sasout cndu 
grunden för besittningstagandet. I sjelfva verket blef ock 
blott ett antal Jesuiter med en ringa niilitairisk beläckuiny 
skickadt till Californien, bvilka der skulle nedsätta sig oeli 
drifvu omvändelseverket. Ehuru oegennyttig denna, nud 
betydliga kostnader likväl förknippade, expedition än syn- 
tes, lär väl ända den hemliga anledningen dertill halva 
varit fruktan alt någon annan Magi skulle kunna bcmägri;,M 
sig det i Mexicos grannskap liggande land«t och btifva 
(ärlig för de Spanska gufdgrufvorna. 

Jesuiterne anlände och omvände. Eflcr dem kommu 
sed(;rmcra Dominicaner, och slutligen Fransiscancr. De lör- 
sta bafva sina colonier, här Missioner kallade, ännu i gam- 
la Californien, och de scdnare i det nya. Alla omvände, 
och omvända ännu; vi skolc snart höra pa hvad sätt! 

De första Missioncnvi anlades pa gamla Californi<Mis 
kuster, för alt till sjös hafva fövbindelsc med Mexico, och 



( »49 ) 

uti sadnnn traktor, som synus rörniimlignsl tjcniign till 
ukcrl>ruk. Alilitairon, som rilföljde munknrna, viildc sig 
(lircinul sAdiuin orter till vistelse,, ifrån hvilka de kunde 
öivcr.sc llciu Missioner, för att ständigt vara tillreds till 
dcrus fiirsvnr och till iindcrstud vid omvändelseverket. 
Dessa mililiiire-poster kallas här presidio. 

Da man icke kunde göra sig Legriplig fur de vilda 
infödingiu-na, s^ var det icke att tänka pA christna la- 
lans utspridande, och det återstod intet annat, än alt med 
vaptMislyika införa caltiolska religionen, eller snarare en- 
dast n)iiiikarnas valde, hos denna ytterst enfaldiga, rädda, 
ufvci' djuret föga upphöjda nicnniskorace, som kanske icke 
hade niigot hcgrcpp om religion i allmänhet; detta lycka- 
des ock dcrförc så bra, att Missionerna, som måste upp- 
byggas af de nya catholska Christna, hastigt mångfaldi- 
garlcs. I nya Galifornien, hvarest vi nu befinna oss, blef 
föista Missionen St. Diego anlagd år 1769, och nu räknar 
man redan här 21 sådana. Till dessa Missioner höra för 
iidrvaraiide 25,ooo döpta Indianer, och hela den militaire- 
•»tyrka, som håller donna menniskomassa i lydnad, som 
hcvuk.ir den, att ingen rymmer bort, som ifrån deras tal- 
rikiii sirtuniar ulcrför sådana, hvilka det ändå lyckas att 
nndkoruiua deras vaksamhet, och derjemte gör nya prose- 
Ivlcr med sablarna, den till all»: detta tillräckliga styrkan 
består af 5oo man Dragoner. 

De härvarande såkalladc christna Indianernas öde är 
högst beklagansvärdt, och ingalunda mildare an sjelfva Ne- 
gcrslafvarnas. Lemnnde till pris ät tyranniska mimkars 
oinskränktaste godtycke, återstår för dem i deras betryck 
och lidande ej en gång tillflykt till himmelen; tf äfvcn 
der sliga de andclign herrarnc såsom portvak tare i vägen 
och bortvisa hvad som ieke behagar dem. Utan att halva 






m 



■»;> trfl 






m^m 



( a5o ) 

nugon egendom, ar dessa olyckligas hela lif deladt emellan 
böner oeh arbeten för munkarna. Tre gånger om dngcii 
föser man dem i kyrkan, för att aliöra en messa pä latin, 
den öfriga tiden hallas de till åker- och trägärdsbriik nied 
ganska dålig, pliimp redskap, eller till andra arbeten, och 
om aftnarna instänger man dem i de öfverfulla kasserner- 
na, hvilka, ulan golf, sängar och fönster, mera likna fä- 
hus, än mennisko])oningar, och i hvilka de knappt halva 
rum ött ligga. Deras klädsel beslår blolt i en grof y!le- 
skjorta, som de måste sjelfve förfärdiga, och sedan e hålla 
såsom gåfva af Missionen. Detta är den sällhet, som ea- 
tholska religionen skänker de arma Indianerna, detta ä 



lu- 



den glädje, som väntar dem i Missionen; och den som vå- 
gar öfvergifva detta paradis, och söker återvinna den förr 
njutna frilieten ibland sina oomvända lundsmän, smidcs i 
bojor, till straff för sitt brolt, om han erlappas. 

De stora sträckor åkerjord, som do fromma sjäialier* 
darne tillegnat sig och låta sina hjordar sköta, besås till 
största delen med hvete oeh skidfrukler. Skörden förva- 
ras i magaziner; livad som icke åtgår till födan, skeppas 
vid tillfälle till Mexico, och fÖr del anskaffas sådana för- 
nödcnhetssaker, som i sjcifva Missionerna icke frambriiii^as. 
Det ansenliga öfversKoltet, förvandladt i blanka piaslrur, 
går i Missions-cassonia. 

På delta vis fortsatte :nun>»arne och den afdemniyo 
ket beroende n.ilitairen i ro sitt yrke i Galifornien, da do 
undra Spanska colonierna IVirklarade sig oberoende af nm- 
dfilandet. Vr fÖrblefvo ännu sin Konung trogne, iLi (ipp- 
rorel i^edan fnunlrängt till Mexico, och tle nya regerin- 
garna under förnionliga vilkor inl)n'do dem att göru }^c- 
luenDam sak uied sig; de lörhlffvo trogne, laslini Sjta- 
uicn på iicru ur tyckts allucles icke bry sig om JclU 



cl.l <lt; 

tf IIKI- 

\\ .ipp- 

Spa- 
JclU 



( ^5i ) 

land, och skickuJä hvaiken de andcliga eller tnilitnircn det 
ilem anslagna underhäll. I denna orubbliga trohet iakt- 
togo de strängeligen Konungens befallning, alt icke öppna 
sina hamnar för nugot främmande skepp. Dä nu intet så- 
dant syntes till ifrån Spanien, och de nya Ilepublikanerne 
också höide till de främmande, så ledo snart både Missio- 
nerna och Presidierna största brist pä många förnödenhe- 
ter, som landet icke kunde lemna dem. Militairen, anda 
upp till Chefen, gick skyld af bara trasor, och måste dess- 
utom, utan sold, som den var, tigga sig till sitt uppehälle 
af munkarna. Den kännbaraste brist, som desse sednare 
ledo, var den pä verktyg och redskap till åkerbruket och 
(leras öfriga arbeten, emedan de af Spansk tröghet hade 
försummat att foga anstalter till sådanas förfärdigande in- 
om landet. Derigenom hotade källan till deras vinst att 
uttorka, och det oaktadt förblefvo de allt stadigt sin Ko- 
nimg trogne, hvilket skulle hafva gjort dem ära, om icke 
(leras eget iuteresse hade så högt uppmanat dem dertill; 
tv hvad annat kunde de vänta af en förändring i statsför- 
fattningen, än att deras obegränsade välde skulle blifva 
inskränkt? Emcdiertid glimmade dock redan i militairens 
missnöje en för munkväldet farlig gnista, hvilken genom 
en händelse, som tilldragit sig ett par är före vår an- 
komst, hade plötsligt uppdammat till låga. 

Till någon förströelse lör de döpta Indianerna hade 
innnkarnc gifvit dem tid efter annan någia småsaker alt 
leka med, sådana som sjöfarande tag?, med sig åt Söder- 
liafs-öboerna. Detta upphörde naturligtvis, när sådana sa- 
ker icke mera funnos att lii.'^'å, och nu ftirst kände ile 
clirislna djunnenniskorna sig alldeles olyckligis. jNu »ilbiöt 
(leras (örlvilliMi i iippioi-, INh.-d ruseri sprängde de siiiii l.iii- 
i^clscii, ueli aniöliu Mjiuikainei) hu^, men ma ' buart vika 



I^K^Pi^H 


■*'!' 1 


''H^':M§, 


p|v 


' ';: ,{ ^, A 


■Imi 


iMM 


H' 


ä^^^Km 


^Nv .- 


j^ 


i 



Ii 






TO^ ' 



( 252 ) 

för sl;JMtgevHren. Militairen gjorde etl stort nederlag ibland 
dem, med ringa ."JVtiist pa sin sida, och de mfiste alcr 
foga sig efter sitt gamla tvang. Men nu hade ett ljus 
uppgått för Dragonerna. livad skulle del hafva blirvit af 
miuikarna, utan deras tappra understöd! Berusade af sina 
segrar, sago de numera i sina andeliga fäder endast hjelp- 
bcliöf vande clienter, och Drklarade sig, trots alla munkar- 
nas protester, för det första ståndet i landet, men tillika 
oberoende af Spanien, som redan i så många är tyckts liaf- 
va frisagt sig från dem. Dylika orsaker åstadkommo sam- 
ma verkan äfven i gamla Californien, och begge länderna, 
som förut ansågos såsom tvänne särskilda Stålbållareskap, 
bilda nu, hvart för sig, en särskild republik. 

Det skulle hafva varit ganska lätt för Spanien att beliili- 
la dessa bördiga länder. Hade det blott skickat dem ett li- 
tet understöd, så skulle de sannolikt icke hafva afTailit, 
Och huru väl ligger icke Californien till, för att derifraii 
med eftertryck göra anspråken pa de revolutionnerade co- 
Jonlerna gällande, särdeles på det tillstötande Mexico, Spa- 
niens fordna guldkälla. Då Philippincrna förblifvit trog- 
na, så skulle dessa rika öar hafva erbudit tillräckliga me- 
del till ändamålels I)efVämjandc. Del synes nästan halva 
varit Försynens vilja, att Spanien glömde bort sitt Cali- 
fornien, på det att de nya Staterna måtle kunna upp- 
blomstra. 

En följd af sjcifständigheten är, att Californiens liain- 
nar numera äro öppnade för alla nalionor och handel bör- 
jad. De Nordamerikanska Frislalerna hafva först begay- 
uat sig dcraf. Landets export beslår nu blott i säd, ox- 
hudar, talg och kostbara harsiillrrsklnn. Man har till ocii 
med redan gjort ett försök alt på egen spcciilalion haiulla 
med Cliina; men det har misslyckats. Det rikt lastade 



m 



.1 '^ ( 2?)5 ) 

sVeppots forande bicf anförlrodt Al en Nortlamcriknnsk Ca- 
pilaine, livilken också sAIdc lasten i China, men fann det 
jncia förmånligt att Lehalla de iippLiirna penningarna 
lillika med skeppet för sig sjelf, äii vända om till reda- 
rena. 

Nj-a Californlen förvallndes, under vart vistande der- 
sliidcs, af Don Louis Arguello, samma unga man, som jag 
iiniler inin resa pa Kurik lärde kanna som Connuendant 
nä Presidio St. Francisco. Han uppehöll sig i Monlercy, 
och uttänkte författningar, som skulle bringa ordning i de 
sa olikartade beståndsdelarna af hans stat, Dragoner, Mun- 
kar och Indianer. Matte de sistnämdas öde blifva mil- 
dradt. Ännu fanns här ingen gällande Gonstitution, och 
lanhända har Arguellos kraft och insigt icke förmatt gif- 
va den af honom föreslagna en fast grund. Båda delarna 
af Galifornien torde behöfva ännu mänga förändringar, in- 
nan de blifva blomstrande och lyckliga stater, hvartill 
landet erbjuder alla medel i sä rikt mått. 

Morgonen efter vur ankomst besökte . jag den garala 
Sanchez i Presidio. lian emottog mig med uppriktig glä- 
dje och berättade mig mycket om de händelser, som pa 
ide åtta aren, sedan jag var med Rurik i denna hainn,nn- 
idii till närvarande tid här fÖiefallit. Don Louis, sade han 
d)laud annat, hade blifvil en ganska viglig man, och hnu 
vjelf befordrad till Lieutenant, hvilket här betyder uiycket. 
[Likväl försäkrade han, att hela hushållningen icke belia- 
kade honom och kunde icke taga ett godt slut. Ifan voro 
hellre rätt och slätt en kunglig Spansk undcrsAlu, an en 
republikajisk Oiricer. 

Prcsidio't var i samma tillstånd, som jag sag det iör 
liilla ar sedan, och jag fann öfverhiifvud intet annat spar 
al' den vigtiga regeuicntsfurändringeu , som bur limat, äu 



m 



r^^i 



m 



.-.WWtL, 



W^ 



if 




( ^54 

jlen republikanska flaggan. Allting tycktes ga efter den gam- 
la sicndrian, i tanklus maklighet. Sancliez lofvade all Ah- 
det första förse skeppet dagligen med färskt kÖtt, men 
livad vårt beliof af grönsaker anginge, gaf lian mig det 
rådet, att skicka en hat till Missionen St. Clara, der så- 
dana funnos i öfverflöd. Presidio't hade af, hlott har be- 
griplig, vårdslöshet odlat mindre deraf, än det sjelf hc- 
höfde. Som jag under mitt förra vistande härstädos icke 
hade besökt Missionen St. Clara, så beslöt jag att nnsta 
dag göra en färd dit med vår stora skeppsbåt. Sancliez 
skaffade en bra lots, och skickade genast ett ridande bud 
till Missionen, för att der anmäla mig. 

Caien St. Francisco håller i ouikrels fulla ()o mil. 
Den är genom öar delad i Iväuiie läaicligcn lika biissincr, 
en sydlig och en nordlig. På stränderna ni' dtn södiu, 
som går i öster inåt landet, ligga de tre JMissioncrna St. 
Francisco, St. Clara och St. José. Om den norra luiiricn 
af Baien vill jag tala längre fram. 

Morgonen den 28 St-pt. var Barkassen försedd mod nlll, 
som behöfdes till den lilla resan, och segelfärdig. Vi ht- 
gagnade oss så väl af floden, som af en gynnande vind, 
och seglade, i fullt östlig rigtning, förbi förtjusande strän- 
der, öar och uddar, till Missionen St. Clara, som låj,' i 
rät linie ungefär 25 mil ifrån vårt skepp. Öfverallt, hvart 
ögat vände sig, syntes landet skönt och bördigt. Här sor 
man inga kala klippor. Den med den skönaste grönska 
öfverklädda stranden är obetydligt hög. Likt vågor höjaj 
sig amphitheatraliskt kullar åt det inre af landet, och fon- 
den utgöres af högt skogbeväxt land. Pade vackert runda- 
de kullarna stå små eklundar spridda, och bilda, åtskilda 
genom täcka ängar, behagligare grupper, än konsten skulle 
kunna skapa. Af hela delta landet skulle man med liii- 



niudde oss i 



jgpp^n^p^^^^pw 



■I 



• ( i55 ) 

ilrig möda kunna bcrga de yppigaste skördar; men för- 
gnlVcs söker man liar menniskor, som använda sig till 
iivlta hvad naturen su slösande tillbjuder. Öfver dessa 
liiirliga, vidsträckta fält herrskar grafvcns stillhet, störd 
endast af de vilda djuren. Sii längt ögat nar, ingeiislä- 
des en hydda, ingenstädes ett menniskospar. Ingen bat 
befar detta vatten, pä hvilkct skepp skulle kunna segla, 
och som formerar flera goda hamnar. Blott den stora 
livita pelikanen, med sin väldiga påse under näbben, drar 
nytta af rikedomen pa fisk; Spanioi*erne hafva pä de par 
hundrade aren, som de varit bosatte i Californien, icliC 
konunit sä längt, att de skaffat sig en not. Huru sorg- 
IVitt och lyckligt kunde icke tusentals hushåll lefva här; 
huru mycket bättre hade icke de Européer gjort, som ut- 
flyttade till Brasilien, om de i stället nedsatt sig här! Der 
hafva de flera svårigheter att bekämpa, blifva icke alltid 
af Regeringen behandlade efter önskan, och duka slutli- 
gen under för den ovanliga brännande solen; här skulle de 
hnfva funnit södra Tysklands klimat, och en natur, som 
med frikostighet belönt deras minsta bemödanden. 

Sedan vi seglat ett par timmar, öppnade sig till hö- 
ger en djup inbugt, pä hvars strand vi upptäckte Missio- 
nen St. Francisco mellan skogbeväxta kullar. Under tiden 
hade ebben inträlfat, vinden blifvit svag, och vi skredo 
långsamt framät blott med ärornas tillhjelp. Detta för- 
mådde oss alt landstiga pä en liten läck ö, sedan vi till- 
ryggalagt ungefär i5 mil. Det var just middagstiden. En 
stor eld blef upptänd, och som hvar matros förstår nägot 
litet af kokkonsten, sä var snart en middag tillagad, hvil- 
ken i det vackra vädret och den fria luften, under skugg- 
rika ekar, smakade förträffligt. Medan matroserna hvila- 
de, besägo vi ön. Den norra stranden var tämligen hög, 



N 



■w, 









»r ' 



m n 



\j^ 






01 

'il 



• -y^ 



"V 



( asr, ) 

och steg nnstnn lodrätt upp ur liafvet. (Jns jordniAn undor 
svartmyllan bestar, liksom all mark omkriiif,' ljii;:ilen Si. 
Francisco, af flerfårgad skiflfer. Intet spar gaf tillkänna, alt 
mcnniskor förr varit pu denna 6', och sannolikt har sådant 
icke heller någonsin agt rum, då det ej längesedan icke 
fanns någon båt här , och för närvarande hvarje Mission 
äger blott en enda stor lastbåt, med hvilkcn de fromma 
munkarne företaga färder på de floder, som falla ni i 
norra hälften af bugten, för att göra proselyter ibland do 
Indianer, som emellanåt uppehålla sig på deras stränder, 
och derigenom recrutera sina arbetare. Äfvcn huliarcriH; 
hafva icke andra båtar, än sådana som beslå af samman- 
bunden vass, i hvilka de sitta i vattnet U[)p till midjan. 
Att här, der det skönaste virke finnes i sådant öfvernöd, 
ingen förstår att timra äfvcn den simplasle båt, bevisnr 
nogsamt den Spanska trögheten och Indianernas dumhel. 

Vår ö var omgifven af änder och andra sjöfoglar; do 
hvithufvade örnarne sväfvade öfver ekarna, och jagade 
efter ett slags små harar och en art täcka rapphöns, 
som finnas här i stor myckenhet. Ett par timmar hade 
vi nu njutit den för sjömän så angenäma vedcrcjvickelscn 
pä land, och fortsatte så vår färd, vid frisk vind. 

Solen var reuon nära horizontcn, då vi nalkades östra 
stranden af bugten. Här kunna, för det lägre vatlnel, 
blott stora båtar, men inga skepp mer gå fram, och lan- 
det antager en helt annan caracter. Bergen draga sig me- 
ra i fjerran* Framför dem ligger en vidsträckt slätt, som 
sänker sig mer och mer, och blir vid stranden ett träsk, 
som genomskäres af en mängd canaler i mångfaldiga kruk- 
ningar, men ^ndå så djupa, alt nian kan med båtar komma 
ända till torra landet. Det buijadc redan blifvu mörkt, då 

TI 



¥i fori 
man ni 
denna 
man bl 
rodde 
Jandet 
menniskj 
natten, 
upptänd, 
gra halfj 
taga oss, 
en timmf 
jag icke 
här afbid 
slagna, fl 
verksam hf 
genom de 
stone fyra 
under den 
mild omkr 
ter, fastän 
omkring vi 
vi varit on 
gar, ungefi 
kenhet spri 
djerfva och 
menniskor 
att snatta ] 
af. Vårt 
funno om i 



, *t 



( ^57 ) 

vi fol'0 in i canalerna, och äfvin pA Ijusn dagen skulle 
man utan en bra lots här fara vilse, lor den öfver allt i 
denna träskmark växande täta vassen, som är sa hög, att 
man blott kan se himmelen öTver den. Våra matroser 
rodde af alla krafter; Ganalerne blefvo allt smalare och 
landet torrare; snart förnummo vi äfven bakom vassen 
menniskornster, och ändtligen hunno vi, klockan 12 pu 
natten, fram till landningsstället. Här var en stor eld 
upptänd. Tvänne Dragoner raed ridhästar åt oss, och nå- 
gra halfnnkna Indianer, som Missionen skickat för alt emot- 
taga oss, stodo vid densamma. Som Missionen låg ännu 
en timmas väg längre bort, natten var mycket mörk, och 
jag icke ville störa munkarna i deras sömn, beslöt jag att 
här afbida morgonen. Våra små tält blefvo genast upp- 
slagna, flera eldar upptända, och kockarne åter satte i 
verksamhet. Efter den långa färden på båten (vi hade 
genom de olika kurser vi måste taga, tillryggalagt åtmin- 
stone fyratio mil ifrån skeppet) var bivnakcring på land 
under den sköna natten rätt behaglig. Luften Hägtade så 
mild omkring oss, som hos oss i de varmaste sommarnät- 
ter, fastän vi nu vore i slutet af September. Vi hörde 
omkring vårt läger oupphörligt ett slags skällande, liksom 
vi varit omgifne af hundar. Det kom från ett slags var- 
gar, ungefär så stora som räfvar, som äro i så stor myc- 
kenhet spridde öfver hela Californien. Dessa djur äro så 
djerfva och sluga, alt de i mörkret nalkas de stallen, der 
menniskor vistas och låta icke lätt afskrämma sig ifrån 
att snatta hvad dem lyster. Äfven vi hade erfarenhet der- 
af. Vårt köttförråd var icke nog väl förvaradt, och vi 
funno ora morgonen blott den torna söndeiibitna säcken. 

' »7 



< M 

M 






( 258 ) 

;'» Den uppgående solen bebådade en glad dag ocb lät oss 
taga kännedom om vAit lägers omgifningar. Det voro oinäl- 
Higa slätter, som af Missionen odlas och sas med livete. Sä- 
den var redan skuren, och nian säg ännu blott stubben, 
livaipu stora hjordar af boskap, hästar och far belade. 
Missionen St. Clara äger den stora rikedomen af mer än 
f4;00o boskapskreatur, looo hästar och 10,000 fur. Stör- 
sta delen af dessa djur lefva utan all tillsyn i skogarna, 
i- ett vildt tillstund och föröka sig ganska starkt. 

Jag lät nu sadla hästarna, ocli vi anträdde ridten till 
Missionen, som visade sig för oss bortom de ofantliga sä- 
desfälten. Vägen gick rakt öfver stiibbukrarna, som skyl- 
les af skaror af vilda gäss, änder och snäppor af alla slug, 
livilka, helt orädda, kommo oss sä nära, att man med nu- 
gon öfning kunnat slå ihjäl mänga med käpp. Dessa ilylt- 
foglar blifva här öfver vintren, sedan de tillbragt somma- 
ren i norden och der legat ut ungar. Vi gjorde ett par 
skott ibland gässen och dödade ett dussin, ibland hvilka 
nägra voro alldeles hvita och sä stora som vara tama gäss. 
Efter halfannan timmas ridt framkommo vi till St. 
Clara, der munkarna emottogo oss på vänligaste sätt, och 
bemödade sig pä allt vis att göra var vistelse hos dem an- 
genäm. Missronen är stiftad är 1777, ligger vid en liten 
bäck med det skönaste, renaste vatten, pä en stor, öfver 
all mätta bördig slätt. Tjocka ekar beskugga byggnader- 
na, vid hvilka ligga värdslöst skötta trägärdar, som dock 
gifva grönsaker, frukt af alla slag och de skönaste vin- 
drufvor i öfverflöd. Byggnaderna vid St. Clara likna alla 

de öfriga Missionernas. En stor Kyrka af sten, ett myc- 

• 

ket rymligt boningshus för mimkarna, slora magnzincr till 

förvaring af säd och redskap, och ändtligcn Rauchcrio's 

eller kasernerna för Indianerna, som redan äro omnämnde. 



( 2fi3 ) 



ken mnrk som de vilja intagn, iefva de- sorgfrill hf (.on 
rika afknslnitigen af deras uker och boskap. Dylika Pii- 
cblos finnas liera, och befolkningen i deni tilltager årli- 
gen mycket, da deremot Indianerna i Missionerna betyd- 
ligt minskas, genom en stor dödlighet, som ofta pa olt 
Ar stiger till tredjedelen of hela antalet; hvarföre de an- 
deligc herrarne ej heller skulle kunna bcstä, om de icke 
oupphörligt genom list och vald värfvade sig recruter frän 
(le vilda Indiancrne. Uti gamla Galifornicn äro nu flora 
Missioner indragna, emedan vildarue, som uppehöllo sig i 
dessa trakter, redan blifvit utrotade. För nya Galifornicn 
huller Norden ännu ett rikt förrad af menniskor; men om 
man fortfar att hushålla sä slösaktigt med dem, su skall 
on tid komma, di\ äfven denna kalla uttorkar. Emcdlertid 
skola Pueblos allt mer mångfaldiga sig, och framdeles gif- 
va Galifornicn en ny befolkning. # 

Sedan vi uppelulllit oss tre dagar hos munkarna i St. 
Cilara, hvilka man åtminstone måslc berömma för gästfri- 
het, anträdde vi vår återresa med en laddning nf grönsa- 
ker och frukter, som vi uppköpt för tämligen billiga pris^ 
och som fördes till landningsstället på illa gjorda, tvAhjii- 
kulc, lunga, med oxar bespända kärror. Hjulen på d«.s.sa 
kärror voro skifvor sammanfogade af tjocka bräder. Icke 
just cirkelrunda, och icke heller genomborrade just ' på 
midtcn, rörde de sig tungt omkring axlarna och gal\() 
dessa en hopjwnde rörelse, hvaraf våra sköna meloner, 
iubuser, persikor, aprikoser, vindrufvor, fikon och de här- 
liga äpplena, som icke hafva sin like i Europa, ledo myc- 
[kct. Anlände till vår barkass, fiumo vi allt i ordnings 
liir alt intaga oss jemlc vår laddning. Malroserno liud» 
jiitKJer vår bortovaro blifvit oroade om nätterna, såsom dö , 
uJc, af clt slugs' stora hvilu vargar.- ■ ■ -,."''• 






.,-4 



*'.'.'■ 



f^& 



f:f: 



■V -I »f 



■■■■% 



( ^64 ) 

Gynnade af ebben, lemnade vi stranden, och sAgo 
inart en flodlik arm af hafvet sträcka sig ut ut ustcr, vid 
hvars ända Missionen St. Josc är uppbygJ ur 1797 i en 
mycket fruktbarande trakt. Den är nu en af de rikaste 
i Californien, och i dess grannskap har äfven en Pnehio 
uppstått. Detta och det vid St. Clara voro hiltils de enda 
vid bugten St. Francisco. Emellan St. José och St. Clara 
var nyligen en väg anlagd, den man till häst kunde lägga 
till rygga pA två timmar. ; . ,. 

Kort efter vår ankomst till skeppet, kom en munk, 
åtföljd af en dragon, ridande till stranden och gaf med 
sin stora hatt tecken att han önskade komma till oss. lian 
blef genast afhcmtad, och den lilla magra, mycket Ii (liga 
och språksamma Spanioren sade sig vara Padre Thomas 
från Missionen St. Francisco, och tillböd oss att för god 
betalning dagligen förse oss med färska lifsmedel, hvartill 
äfven två buteljer mjölk skulle hö> Han skröt icke litet 
dermed, att han i hela bugten St. rVancisco vore den en- 
da, hvilken det efter undanrödjande af många svåra hin- 
der lyckats att få någon mjölk af korna, änskönt han äg- 
de en oräknelig hjord af sådana. Som Presidio icke kun- 
de försörja oss, och Missionen St. Clara låg för långt bort, 
så måste vi gå in på Padre Thomas fordringar, och haa 
böd mig nu till sig till följande middag. 

Åtföljd af flera mina O/Ticerare red jag således följan- 
de dagen till Missionen St. Francisco, hvilken jag redao 
beskrifvit i min förra resa och sedan förblifvit sig tämli- 
gen lik. Den muntra, glada Thomas var nu den enda I 
munken i denna Mission, under hvars ensamma styrelse j 
den således äfven stod. Vi blefvo på det mest vänskaps- 
fulla sått emottagne och rikeligen undfägnade. Bordet 
svigtade under en mängd rätter, starkt kryddade med 



ännu mer 
Mtr, soin 
«'c slog, 
ralionalj .< 
Hade 
na, utan i 
hns, idka 
blifvit der 
fritt använ 
sig sjelf gj. 
hos Barhat 
Det gi 
iifornicn, \\ 
att de ofta 
encJti Missio 
det smutsig! 
samt för all 
gon of medi 
aktige till f 
stora ut böj 
panna, liel 
Själskrafter 
går tiliäfvcn 
dom, som ii 
na anses för 
män. För c 
I vilda 
vandrande I 
enda utväg 
pilskjulning 
fion Spanior 
berg för atl 



( ^fi« ) 



ännu inciii. J.i^ li.ii- scnurc linft tillfälle att se fria India- 
ner, sotii tycktes icke vara sa rliimmn och .sti\ pu ett liÖ- 
gie slc^ , iin de som bcfimnos under uppsigt af gente 
ruliunalj som iSpaniorcrnc här kalla sig. 

Hade man icke sökt att blott göra dem till scen-christ- 
na, utan iifven till menniskor, hade man lärt dem bygga 
hus, idka åkerbruk och boskapsskötsel, på ländcricr som 
blifvit deras egendom, och hvilkas af kastning de kunnat 
fritt använda: så skulle mensklig bildning snart hafva af 
sig sjelf gjort framsteg ibland dem och kanhända skulle 
lios Darbaros stå i bredd raed gente rational. 

Det gifvas många särskilda stammar af Indianer i Ca- 
lifornien, hvilkas språk afvika så mycket ifrån h varandra, 
att de ofta hafva alldeles ingen likhet; så t. ex. talas i den 
cn(]ii Missionen St. Clara mer än tjugu olika språk; men 
det smutsiga, dumma, fula, vämjeliga utseendet är gemen- 
samt för alla dessa Indianstammar. Också äro de samtli- 
gcn af medelmåttig växt, ganska svagt byggde och svart- 
aktige till färgen. De hafva allesammans ett platt ansigte, 
stora utböjda läppar, breda negernäsor, nästan allsingeu 
panna, helt svart, mycket tjockt och rakt hår. Deras 
själskrafter ligga ännu i djupaste slummer, och La Perouse 
går tilläfvcnlyrs icke för långt, när han påstår: den ibland 
dem, som insåge, att två gånger fyra äro åtta, skulle kun- 
na anses för en Discartes eller Newton ibland sina lands- 
män. För de flesta är det för hÖgt att begripa detta. 

I vilda tillståndet föra alla dessa Indianer ett kring- 
vandrande lif. Jagt är deras enda sysselsättning, deras 
enda utväg att förskaffa sig uppehälle. Derföre är också 
pilskjutning deras enda färdighet, och den har kostat mån- 
gen Spanior lifvet. Nakne stryka tie genom skogar och 
berg för att lura på viidt. Endast för i^ågon kort tid 



•/-■• 



tr 'å 



, I. 



■» 



^^ifl&i,; 



♦>• 



( 'xCyy. ) 

by^gn lic sig usla hyddor af ris, der »le viljn dröja, och 
uppbränna dem, sa snart de öfvergifva nejden. 

Landtbruket är, såsom förut blifvil nnfördt, den ymni- 
ga källan till härvarande ondeligns inkomster. De drifva drt 
mycket i stort. Ärliga utsädet af hvote i St. Clara ensamt 
stiger öfver 3ooo fanegos, ungefär (>ao Engelska Qvarlns 
orh genom {ordmunens utomordentliga bördighet nr skör- 
den i medeltal fyrutiondc kornet, fastän en Eiu'opcisk 
Lnndlhushrdlare skulle hafva mvcket att anmärka vid fäl- 
tens bruk. Åkern blir uppristad med en ganska ofullkom- 
lig plog, sedan sådd och äter körd. Dermed är allt ar- 
bete gjordl, och en betydlig del af sädet förqväfves under 
den stora härda jordskorpan. Med ett godt bruk skull»; 
dessa fdlt gifva en afkastning utan like i £iu'opa. Mini- 
karne tillstå sjelfva, ott de icke första sig stort på åiver- 
bruk, och kunna äfven väl vara belåtne med sina rika 
skördar; men oförlåtlig ar deras belåtenhet med mjölets 
beredande. Ännu finnes icke en enda qvarn i hela Califor- 
nien , och de arma plågade Indianerna måste med mycken 
möda sönderkrossa hvetet mellan två flata stenar. 

Vi gjorde en promenad ifrån Missionen till det oii 
lialf timmas väg derifrån belägna Puehlo. Denna benäm- 
ning betecknar i Californien en by, som bebos af gifta in- 
valider och afskedadc soldater ur Presidierna samt deras af- 
komlingar. Detta Pueblo ligger i en beliaglig tiakt. De 
vackra husen- äro uppbyggda of sten och omgifna nud 
fruktträgårdar, öfver hvilkas stängsel lockande vindrufvor 
nedhänga. Innevånarna kommo vänligt emot oss, och bö- 
do oss med Spansk anständighet och artighet stiga in i 
deras enkla, men snygga ]ius. Alla ansigten vittnade om 
Jielsa och trefnad. Dessa menniskor äio vcrkeligcn lyik- 
Jiga. Fria fråh allu utskyldcr ocl» i besitlning af så nj}c- 



Pcssa bes 

.snarare sti 

(ler de km 

oss en .sto I 

re sidan i 

med en Ii 

alldeles få 

Jlär hålla 

unga ogifli 

sysselsätta 

1 Jet la fät)g 

Jia i kyrka 

Jag har ås 

(le arma fl i 

att kunna i 

gannnal tn 

fårahjord, 

alt hafva n 

arrest. Mei 

vaktade af 

mig jernsläi 

sköidieter, i 

Först när d 

i ka.s,sei'nern 

Ire ga 
;ila. Dcias 
liis i bestal 
sällan. Den 
neli bönor i 
<lon sundast 

Mission 
mankönet, i 



( ^59 ) 



Dessa l)csta nf langa roder nf smnln och lAgn hus, rller 
siiarnrc stall, ined nfdeliiingar for livnrje liiisliilll särskildl, 
<li;i' lU'. knappt liafva rum att ligga, lliirjcintc IVapperade 
«)ss en stor fyrkantig, af Inis innLsluten plats, som pa ytt- 
re sidan icke hade något fönster och var försedd hlott 
ined en liten sorgialligt tillsluten port, hvnrigcnom den 
nlldeles far utseende nf ett fängelse för statsbrotlslingar. 
]l:ir hälla munkarne, sasoin stränga kyskhctsväkture, do 
unga ogifta Indianskornc inspärrade under sin uppsigt och 
sysselsätta dem med spinna, väfva och dylika arhcten. 
JJelta fängelse öppnas för fångarna endast när de muste 
{^a i kyrkan, hvilkct sker tva eller tre gånger om dagen. 
Jag har åskådat några gånger, huru porten öppnats och 
(le arma flickoina med ett verkligt raseri störtat ut, för 
alt kunna u(ei' andas friska luften, och huru de da nf en 
gannnal trasig Spanior med en käpp i handen, likt en 
larahjord, Jjlifvit fösta i kyrkan, ifrån hvilken de efter 
alt hafva nfhört messan mastc genast alcr tillhaka i sin 
arrest. Med sådan sorgfällighet blifva de unga flickorna 
vaktade af de andeliga fäderna, och ända uttydde man för 
mig jernslängerna vid fötterna på några af dessa hehaglösa 
skönhelcr, såsom slralF för det de imdgått vaksamheten. 
Först när de I)lifva gifta, flytta dessa klosterjungfrur uter 
i kassernerna till de sina. 

Tre gånger om dagen kal liar en klocka Indianerna alt 
;ila. Deras mat tillagas i mänga stora kittlar, och ulde- 
liis i hestämda portioner ät hvart hushall. Kött gifvcs 
sällan. Den vanliga rälten är en af hvelmjöl, mais, ärter 
neh hönor sammanhiandade, i vatten kokad gröt, just icke 
(len sundaste födan. ,■ ' * •' 

Missionen Si. Clara har ungefir i5oo Indianor af 
mankönet, af h vilka ungelär hälften äro gifte. lX'nna men- 



it 
>l 

■ti 






Clf 



mH 



> ' 



{ ifio ) 

wislioranssa styres af tre munkar ocli bevakas af fria sol- 
tlalt-r jeiiilc en Undcrofliocr. Då en sA ringa Levakninj^ 
Av tillräcklig för ett så stort antal monniskor, skulle u»au 
tro att Indianernc i Missionen, i jcniförclse intd deras fria, 
vilda landsmän, befinna sig ganska val, eller att deras 
stora inskränkthet hälla dem i hnnld med djuren, hvilkas 
instinkt iasti-r dem vid det stället, der de fii födan. Det 
förra tyckes just icke vara händelsesi. Tunga arbeten al/a 
dagar, utom söndagen, som mästc tillbringas nästan hel 
och hällen med böner, kroppslig aga, arrcst och jernsläii- 
ger vifl fötterna, om munkarnas vilja icke punktligt älly- 
tks, dålig föda, usel boning, saknad af all egendom oeU 
nästan hvar enda fri njutning af lifvet — det äro saker, 
som jusf icke kunna bidrjga till menskliga väsendens tv;i.. 
uöjsamhet. Mangen söker väl ock att ger.om ryuuiing er- 
na ett bättre öde; men soldaterna första att snart utspana 
livar han vistas, och föra honom ofta, såsom redan är 
nämndt, med vald tillbaka ur sjelfva kretsen af hans vilda 
landsmän, då sträng bestraffning väntar honom. Det ar 
således blott dessa Indianers djurlikhct som man får till- 
skrifva det tålamod, hvarmed de fördraga behandlingen i 
Missionerna; och jag måste tillstå, att jag aldrig sett en 
så dum och ful menniskorace, som kanhända är sämre än 
innevånare i eldslandet och van Diemens land. Dessa ska- 
pelser hafva i sjelfva verket alltför ringa likhet med nieii- 
niskor. Dan cluistna religionen, eller snarare det, som 
munkarne så kalla, har icke fört dem ett steg längre fram 
i bildning^. Huru skulle den ock kunna finna inträde i så 
trånga hufvuden, i synnerhet riå medlet att göra sig be- 
griplig för dem, kännedomen af deras särskilda språk, nä- 
stan alldeles fattas? Men tvärtom Jiar chrislna läriu«'n;is 
fiirhullande mot dessa naturens stvfbaiM lurnedrat dem 



■^ 



( 5^9 ) 

sclinlVn, Ochotzk ooli alla Ry.sk-Amciikaii«;kn Coniprigiiiefs 
cnloiiier, skulle Calirornien sprida nytt lif öivcr dessa, of- 
ta af tryckande brist lidande trakter. 

Solen framträdde i full pragt öfvcr bergstopparna, 
just da vi rodde n)elian de öar, som skilja södra delen af 
hiigten ifrån den norra, och snart öppnades för oss ulsig- 
ien öfver den stora vattenspegeln der vi endast pa hergen 
i bakgrunden igenkände närmaste målet förvar fiial, IVIis- 
sionen St. Gabriel. Det framföra liggande slätt-landet är 
sa lagt, att det «*innu lag under var liorizont. En annan 
helt nyligen anlagd Mission, St. Francisco Solona blefvo 
vi varse i iiordvest. Denna och St. Gabriel äro ännu de 
enda Missionerne vid norra delen af bugteu. För öfrigt 
ser man äfven här öfverallt lika sa täcka landskap, med 
sina småningom högre stigande kullar, med de parkmds- 
siga trädgrupperna och vackra ängarna, som vid södra 
bugtcii. Vid nordvestra stranden, som vi behöllo till ven- 
ster, men som jag sedermera flera gånger besökt, har Na- 
turen bildat flera säkra hamnar, hvilka tätt invid stranden 
äro sa djupa, att de största skepp kunna der med be(jväm- 
iigi.et köl halas. Ifrån denna trakt intogo vi ock vårt vat- 
ten, då dercmot det vid Presidio icke dugde. Hela bug- 
ten St. Francisco, i hvilken tusende skepp kunna ligga 
för ankar, är redan i sig sjelf en god liamn; men dylika 
små inbugter, som nordvestra kusten har, i hvilka skepp 
kunna komma tätt intill land, lemna stora förmåner för 
deras lagning, i synnerhet när det skönaste virke, de stör- 
sia masttrnd icke undantagna, finnas i granskapet, såsom 
liär är förhållandet. Hela den norra delen af Daien, hvilken, 

noga räknadt, icke mera hör till Califdinien, utan nu räk- 
nas af Geograferna till Nya Albion, har ännu icke blif- 

vit undersökt af någon sjöfarande, och är till och med 






i:ii 


1 


'-' ^ ^^Ph 


% 


' * ^ 




llll 


1^- 


• i 'i '■' 


t. 


1 


1 ■ 




' ■ ■ ■ , '<■ 




IN 


iÉ 




''' fifli 


Bl o! 1 


'i* 'AjMD 


m^ '■ 









% 



... ^f ., 



*- 



( '7" ) 

(VJfja känd nf liäivarnndo SpaniortM'. Tviiiuie sloin scgcihara 
lloiK'!', suiii jag scderincru iindcrsökl, falla liär, den onu 
IVau norr, d<!n andia frän östor, ul i Uaion. Landot str 
öfvcr alll myckel l)öi»llgt ni, oeli tiet niudetcrado klima- 
tet ar kuidiända det skönaste ocli sundaste i verldcn. IVlin 
«let gar med dessa pogder, som med den stilla <lygd(;n, 
den l)Iygsamn)n förtjcnst(;n — man gifvcr icke akt \r"\ dum. 
Kn rättvisare eftcrvcrld skall franuloles erkänna deras vär- 
de; denna ödemark skall prunka med stiider och liyar, 
detta nu högst sällan af en bat befarna vatten skall l);iiii 
alla nationers flaggor, ett välmående lyckligt folk skal! 
med tacksamhet emottaga hvad naturen hfir slukande till- 
bjuder, och skicka hennes skatter till alla verldsdclar. 

En frisk, gynnande vind hjelpte oss öfvervinna den 
inlrälfade ebben, genom hvilken vi hade strönnnen emol 
oss. De omnänmda begge llodernas gemensannna mynning, 
souj utn)ärker sig genom branta stränder, hade vi till hö- 
ger, och (la solen redan var nära de blåa bergstoppaina i 
vi,'ster; anlände vi genom en canal, som bildat sig i (len 
sumpiga marken, till vArt landningsslälle, hviuilViui vi ha- 
de ännu <?n god sjömil till den emellan gauila ekar frani- 
skymtandfe IMissionen St. Gal)riel. Flera, Missionen lillliu- 
riga hiistar betade pa en skön äng vid stranden i stor enig- 
liet med en hjord sma iijortar som här finnas i mycken- 
het. Vara dragoner, som i<:ke iiade lust alt ga till lois 
hela vägen till iNfissionen, iVamtogo sina snaror, och sn.nl 
voro så mänga hästar fasttagne, som vi behöTde. iSndlar 
Iiade vi fört med oss, och således gick det snart i fiilll 
galopp öfver släta marken, mellan s[)ridda ekar, fram till 
Missionen, der vi vänligen cmotlogos af den enda nndeliga 
der finnes, och under hvars iörvallning den står. 



'luni munkan 



( ^C>7 ) 

Ocltsa talade lian »SpnnsVa länillt^rn ledigt. Kstudillo nf- 
vndc sill ({vicklict på lioiiorn, men f.iiiii i Acn gamla India- 
lUMi en (app<M' niolslandare, livars svar inaiigeri gäng saUc 
lionorn i föilngcnliot. Denne Marco är ett hcvis, alt, un- 
der gynnande onisliindiglieler, fcJrinAr iifven en Califoriiisk 
Indians själ liöja sig; men säkerligen kan sådant endast yt- 
terst sällan äga rum i Missionerna. 

Don Estiidillo talade med mycken frimodighet om 
sliilliiingen i Ciilifornieii, de» lian nu lefvat i 3o ar. Ilnn 
var, liksom största delen af lians emJietskamraler, ingen 
vän af de andeliga. Han kallade dem Egoister, som tän- 
ka Moll j);"! sin egen fördel, rikta sig liär af de omvändas 
tunga ailicte och sedan draga till Spanien med sina skal- 
ler. Äfven heskref han oinvändelse-sällct. Mniiknine, sade 
lian, utskicka ej sällan sina dragoner till hcrgslrakleriia, 
pa jagt efter fria otrogna, för att göra dem till chrislna 
slafvar. Kn sådan jägare är försedd med en af starka rem- 
mar lörfiirdigad, med ändan vid sadeln fästad, snara, den 
lian föislAr alt kasta sju till alla famnar frän sig med su- 
(l;in färdighet, att han sällan förfelar sitt mal. Lyckas del 
honom nu alt smyga sig pa en hop Indianer, så kastar 
lian, innan de vela ordet nf, snaran omkring hufviidet pu 
<ii af dem, ger hästen sporrarna och ridcir derifrån till 
Missionen, dit han niangen gaiig framkommer blott med 
cU lik. Jag masle intyga, alt härvarande dragoner i sjelf- 
va verket höra till de modigaste och skickligaste ryttare 
);ig någonsin s»;tt, och deraf låter det förklara sig, att de 
Unga lill och med hjörnar och vilda tjurar i sina snaror, 
Dir flera sätta sig liljsainnians. Till alt langa en Indian 
drafjon lillriiokli;;. Estudillo försäkrade vidiire, all 



I 



w en 



iMi;«'ii 



Indi 



i^iM iiniiiiiler sii: af < ;'< 



n drift hos Missionen 



s.l- 



MJI 



111 iiiiiiikanic genia föri^gifva, ulan all alla iinlingeii f.iii- 



V 



i. 



w 



^m 



i^ 



( 7.GH ) 

gas pa fnreslrifiia siill, eller ined list öfverlalas. Till »lon 
ändan luiKos n.'\gi'a i hvatjc Mission alldeles Utmärkt j)i-u 
sasoin viir Styrman Marco. Dessa m;Vste genomvandra de 
afliigsnare trakterna och anordnade Iicia sin vältalighet hos 
viidarna, för att locka dem till Missionen. Den som en 
gäng kommit dit, blir strax döpt, och derigenora förevigt 
Iiemfallcu till Missionen,' ifrån hvilken han icke, törs äter 
skilja sig, ulan a* t en ryttare sätter efter honom med sna- 
ran, och han far plikta för sitt afvikande med piskslag, 
stryk och jernstänger pa fötterna. 

Pil min anmärkning, att mycket matte väl nu bllfva 
förändradt, sedan munkarnas öfvervälde tagit sinl, och nii- 
lilaireu icke mera stode i det gamla tryckande beroendet 
af dem, svarade Estudillo: "Galifornien skulle kunna hlif- 
va en mägtig stat. Naturen har med slösande hand gifvit det 
medel dertill; men vi måste hafva en kraftig man i spetsen 
för oss. Don Louis Arguello är icke den rätta, alt upp- 
hjelpa vara alldeles förstörda Cnanccr, att införa en snh- 
ordination, hvarförutan ingen stat kan äga bestånd, och 
alt gifva oss en Gonstitution, som kan bygga var ro och 
trefnad pä en fast grund. Hos militairen rader blott en 
röst. Den som betalar hvad Spanien är oss skyldigt, ho- 
nom följa vi! Stödjande sig pä detta ofta högljudda yll- 
randc, har Mexico börjat underhandlingar med oss, hvil- 
lia i synnerhet vid congressen i Monterey voro före, orli 
det är ännu oafgjordt, om Californien skall blifva ellsicll- 
stäudigt land, eller underkasta sig en aunuii Makts be- 
skydd." 

Jag tillstår, alt jag icke kunde tillliakahalla den län- 
ken, huru lyckligt dctla lund skulle vara undor värt ston 
rikes beskydd, w\\ hvilka fördelar det skulhi Vwuun med- 
föra för Hyssland. En ouUöndig ÄpauiuAlsbod för Kauil 



( 265 ) 

hvitiuk och peppar^ och ett alldeles icke dåligt vin, som 
Padie sjelf låtit pressa, skänktes flitigt i. Men jeintc detta 
skulle maltiden äfven förhöjas nf musik. Denna gafs dels 
af smu nakna Indianpojkar, som filade pa dofecta violiner, 
dels af den ärevördiga Padre sjclf, som framlockade toner 
ur en gammal lyra som stod bredvid hans stol. Frukterna 
till deserten voro hemtade frän Missionen St. Glara, eme- 
dan sådana icke väl trifvas här, fur hafslucknet, som of'- 
ta sträcker sig ända hit. 

En morgon tillkannagaf ett kanonskott från Presidio, 
(en besparing af det krut jag gifvit till besvarande af vår 
salut), att Gommendanten Don Ignatio Martinez återkom- 
me till sin post, efter slutad congress i Monterey. Med 
honom följde, för afTairens skull, äfven Gommendanten pä 
Presidio St. Diego, Don José Maria Estudillo, som jag 
ifrån äldre tider kände. De besökte mig, åtföljde af San- 
chez, åto middag hos mig, och funno sig såväl om bord, 
att de först på natten lemnade skeppet. 

Nödvändiga Ämbetsgöromål kallade mig till Rysk-Ame- 
rikanska Gompagnicts etablissement Ross, hvilket ligger 
ungefär 80 mil ifrån St. Francisco v rorr. Redan någon 
tid hade jag haft i tankarna att göra resan dit landvi^f^cn 
härifrån; men svårigheterna tycktes vara oöfvervinliga. 
Endast genom Commendanlens tillhjelp var det möjligt att 
besegra i\em. Jag anhöll derföre om hans bevågenhet, 
och hnn var f/irdig att uppfylla min önskan. Vi hchöfde 
en hop ridhästar och en militärisk escorte, som kunde 
tjcna oss till vägvisare, och tillika hjcipa oss vid möjliga 
iiiirall tif vilda folkstammar. Båda delarna blefvo genast 
Mfallna. i ^on Esludillo beslöt alt sjirlf våga äfventyiot 
11)1(1 nch öfverfog cornmandot öfvcr den mililaire, som 
hl'* uiscdd till vår bcläc' ing. 



(f « 



-*m '! 






M 



( 26G ) 



' Mina kamrater pa dt-nna resan voro Herr Doctor Escli- 
schollz, Herr IJofniann, tva af mina Ofllcerare, tva nin- 
troser, Don EsUulillo och fyra Dragoner. Vi voro således 
tolf man slurka. Dagen till nfresan blef utsatt. Aftonen fönu 
kom Estudillo med sina fyra i läderharnesk iitnislade 0(-h väl 
beväpnade Dragoner till skeppet. Han sjelf, i fornspansk 
drägl, med väldigt svärd och än väldigare sporrar, nicil 
dolk och pistol i bältet och en studsarc i handen, gjonlc 
en äfventyrlig figur, som tycktes tillhöra ett nidre arluni- 
drade. Han försäkrade, att man icke kunde vara nog lor- 
siglig, emedan vi skulle fara genom trakter, som hyste /os 
Jndfanos Iravos. Äfven vi försago oss dcrföre rikligen ined 
vapen,- och den lilla, väh'ustade hären slcg om morgonen, 
när första ljusskimret föll pa bergstopparna, om i)ord pil 
barknssen, med hvilken vi rodde at nordost, öfvcr bugleii 
iSl. Francisco vid full stiltje, det skönaste vader och dfn 
mildaste luft, emedan vi ämnade förelaga landresan föisl 
vid den på norra stranden af buglen liggande Missionen 
iSt. Gabriel. Indianen Marco, som EsludiHo tagit uud, 
var vår styrman. Härvarande Spanjorer kunna aldrig lära 
sig Iiitfa en väg till sjös, om de än farit den flera gån 
g(M', eller finna det ock för besvärligt, ocii bcljena sig der- 
före alltid af en erfaren Indian till Styrnjan. 

Estudillo, en man redan till åren, var del oakt.ult 
ett ganska lustigt sällskip, och de» mest bildade Spaiiior 
jag liäffat i Californien. Han lät äfven af sina lilleiiiiu 
kimskaper franiskina, och nännule för mig, utom Dofi 
Quixole och Gilblas, ännu tre böcker, som han liadi; lä- 
sil, då, såsom lian i förtroende lörsäkrade, hans ofri:,':! 
iiärvai-ande landsmän kna[)pt sett någon aniKui bok, iiii l»!- 
beln. Marco hade åldrats i en Mission; för li.itis ;iiiv;ini|- 
barhcl iiudu man fiaiiidiuj^il uch bullie i^chandlat iiuiiuni- 



liiide gjort en 
Imed en emelh 

ligen till bevis 
|(!o vargarne, 
Ivaiade med s 
Ivara af andra 
[lairen, och de 
lanslallcr för d 

I lie t hos Bravc 
Jorkasta sig | 

|;iin)slen, och : 

ilcra af dessa 

|aibota, och d 

II S:t Franciscc 

Solens föl 
ifedan vi hade ( 
lodi några hö 
loordvestlig rij 
lUarkens jemnl 
Höna löfrika t 



,% 

■ "fr 



Lokalen för denna ar 1816 grundlagda Mission synes 
vara iin bällre vald, an den sA mycket Ijcröinda föv S:l 
(lliira. En hög bergsiygg skyddar den lör den skatlliga 
iiioidanvinden; men bakuni detta balverk bo, såsom niiin- 
kci) sade, Indianos bravoSj hvilka det redan en gäng lyc- 
kats att vid ett anfall uppbränna Missionens bus, och 
iiiiot b vilka han mtiste b«'ständigt vara pu vakt. I sjelfva 
vilket har S: t Gabriel utseende af en förpost fördeöfiiga 
Uissionerna emot fienden. Den af sex man dragoner be- 
haonde garnisonen är vid minsta alarm stridfärdig. Under 
imlten , da jag musle för ohyra ga ur sängen, faim jag nt 
litrgcn till tvänne skildtvakter i full rustning. IJvardera 
lliiiile gjort en eld tit sig och hvar tionde mintit ringde de 
Imed en emellan tvänne stolpar upphängd klocka, förmod- 
ligen till bevis att de voro vakne, hvarpä de sma räfarla- 
lile vargarne, som hälla sig omkring Missionen, ständigt 
l*varade med sitt skällande. Att hkväl alldeles intet mätte 

Ivara af andra fiender att befara, bevisar den rinsa mili- 
I • " 

Itaircn, och den fullkomliga försummelsen af alla försvars- 
laiistaller för den på öppna fältet liggance Missionen. Mo- 
Ifict hos Bravos tyckes endast J)esta de«i, att de icke un- 

erkasta sig godvilligt, fly, när de förföljas, till sina 
liiJmsIen, och stjäla sig fram för att antända. Vi siigo här 

liera af dessa hjeltar, med jernsläiiger vid fötterna, taiigt 
laibeta, och de utmärkte sig på intet vis ifrån Indianerna 
|i iS:t Francisco och S;t Clara. ... . > ;. 

Solens föisla slralar trallade oss redan till häst, ocli 
|<f(Ian vi hade dalen, i hvilken Missionen ligger, pA lyggeu 
locli några höjder voro passerade, tog vår vägvisare en 
Inordvestlig rigtning, som förde oss tljupare in i landet. 
|)larkerjs jemnhet och renhet var här förvånande, och de 
köiia löfrika träden stodo delade i strödda grupper. Det 



■ f (I 



^\ 



■ i-V 



|H 



v.-r-. 



s:1g ut, som om smakfulla trfidgSrclsmästare hade gjort 
dessa anläggningar och underhöilo dem sorgfälligt, flum 
lätt skulle detta land vara att uppodla , du det icke liar 
några stenar, och huru bördigt måste det vara, du det 
Lär sa yppigt gräs. Vi stötte beständigt pu otaliga hjordar 
af förenämnde små hjortar, hvilka voro sä orädde, att man 
niuste rida in ibland dem for att drifva dem undan. Men 
du flydde de ock bort med pilens liastighet. Mera sällan 
.stötte vi äfvcn pä ett annat slag, stora som hästar, nicd 
stolta breda horn. Dessa betade gemenligen pä sådana 
kullar, ifrån hvilka de hade fri utsigt ät alla »idor, och 
tycktes vara mycket försigtigare än de små. Det oaktadt 
lyckas det fndianerna ganska väl alt smyga siy pä dem. 
De binda hornen af ett sådant dödadt djiu* pä liufviidct 
och huden omkring kroppen, gä pä alla fyra i höga grä- 
set, och härma alla rörelser, som hjorten ]>riikar göra 
med hufvudet, dä lian betar. På detta sätt rycka de allt 
närmare hjorden, som godtroget tager deig för sina likar, 
till dess förräderiet röjes genom de afskutna pilarna och 
det nederlag de åstadkomma. 

Emot middagen blef hettan sä besvärande, att vi 
gjorde halt pä en med ekar beväxt kulle, lade oss i skug- 
gan, och läto våra hästar beta, medan vi intogo vår mål- 
tid. Dä blefvo vi varse långt bort bakom buskar en hop 
Indianer, h vårföre våra dragoner strax grepo till vapen. 
Men vildarne försvunno straxt, utan att hafva kommit oss 
närmare. Sedan vi hvilat ett par timmar, fortsatte vi 
resan, dä jag måste beundra ortsinnet hos vår vägvisare, 
som blott en gång förut varit i denna trakt, der det jii$t| 
icke fanns några särdeles utmärkta föremål, efter hvilka 
man skulle hafva kunnat rätta sig lättare. Tvänne stora | 

huf- 



Af 



( 



) 



liirlVign livila vari,'f«r jof^adc rfu-i cd lijord ,sin'» lijorLn*. 
111(11 llyddc: af skrniiiscl, niii- de sil^o oss, och dr ticKii 
(rjiiron voro för denna gäni»cn räddade. Pa flera sliillt u 
saijo vi sinä c\ lindcrfoimii-a livddor af halm, sum Ivrklcs 
fiirsl fTir kovt tid sedan halva hlifvil öfvcrgiliia af ItuIiiiK i - 
na, och ett par gånger slötlc vi ]r\ nyss nlhnnina cldai , 
eller livilka kolen ännu glödgade. Vildar torde dllaie 
halva varit oss nära; uicn som de sainK>likt genom -in 
slarpa syn alllid hicfvo oss varse i god tid, sa vissic de 
sfi skickligt gömma sig undan de (T»r dem sa farliga snar- 
langarcna, alt vi icke fingo se dem. Pa aftonen kommo 
vi lill en liten slrÖm, som slingrar sig fram ur t;n l)ei-gs- 
li.iia, och i Port-Eomanzow cllei 13onega faller i 'iiaf'\et. 
ISoin det redan mörknade, lillhragte vi don kviiga och 
kickiiiga nallen h;ir tämligen ol)eqvämt. Om niorgojicn 
liido vi öfvcr den icke djn[)a strummeu och I)ef!iiir)o oss 
|!;ii i en trakt af hell annai] caraclcr, iin den vi liiUils 
Lciioiiitagat. Ju mera vi nalkades kusten, de.>»to -löne 
Mil ock denna skillnad. De behagliga kullarna sjied .sina 
li,;cka dalar iörsvunno, och i deras >!allo kom en vild 
liiitnr. i löga, s])Clsiga klippherg, starkt hevåxta med ell 

iiii^s larklrad, och djivpa, tvära algriuider af växlade med 
Ihvinandra. Vi masle laga mänga omvägar, och ända kun- 
Idc vi icke undvika manget braul borg, som vi blott med 
Iaoi niöd;t lyckades komma ölver. Emot middagen hade 
r; hunnit npj) pa en anseidig höjd, ifrån hvilken man hade 
m liäilig utsigt. I vcsler sa:;o vi oceanen, hvars slrand 
liiiir bildar liamnen Roinanzow , i livilkcn blott snia f.utyg 
Imma inlö}>a, hvarfore dervarandc obetydli^^a llyska colo- 
l>c väl aldrig kan blifva sa blomslrande, som den hade 

pjiial bl.ilVu vid S:t Francisco. At ösler drog 5,ig djup' 

ib 



I ni 



"■f, 



■i-in. 






■■# 






* m 
■ v, 



it .| 
f 11 






( v^ ) 

in i Jnnilet on tinl, livilkcn, rflrr livnJ Esliidillo s.i.l,: 
mig, kallas de livila menniskornas <lul. 

Det gar en gammal s:ign ibland dem, alt ett sktmJ 
i' .drpi strandat pu denna kust, att de livila mcnniskornul 
\ J denna dal till boningsort oeh Icfvat i vänskap med 
Tndiancrna. Men bvad det sluleligen Iilifvit al' dem, kän- 
iicr man ieke. 1 nordost rcsle sig ett bögt, n)ed l;illskogi 
starkt beväxt berg, som syntes otillgängligt, hvarfurc In- 
dianer i synnerhet der iippeböllo sig, såsom de iippslignn-j 
de rök-colonnerna ulvisp.de. Vara soldater berättade, .ittj 
der funnes en böfding, bvilken genom sin personliga tan. 
perhct satt sig i respeet sa väl bos sina underliarvandcJ 
som bos Spaniorerna, ocb att denna slamm borde till en 
.surskild raee, som utmärker sig genom sitt mod, ocli Iicllrcj 
\äljcr döden än ger sig under Missionerna, bvarlorc ickcl 
lieller någon af dem befunnes i pafvarnas vald. Kanhimda 
liafva de att tacka l>landningcn med de bvita för sin större' 
raskbct ocb radighcl. 

Var väg geek nu dels sa nära den sandiga stranden ;if| 
oceanen, att bränningen ofta slog vara hästar pa benctt, 
dels öfver bögder ocb ängar. Kort efter, sedan vi kommit 
förbi Port Romnnzow, redo vi öfver en grund flod, soiii| 
Hyssnrne kallat Slavianka. Längre in i landet skall 
vara djupare ocb till ocli med segelbar, llyssarne iialv;*! 
farit loo Werst uppåt densamma. Den kommer ifrån nnrd-j 
ost. Dess stränder skola längre uppåt synas mycket bördiga,] 
men talrika krigiska folkstammar sknll der uppeliulla si^;, 

Den negd vi genomföre blef nu, utan att förändra sim 
vilda caracter, verkeligen romantisk, ocb den ypi>iga griis- 
växleu beviste äter jordmanens b/iidigbet. Vi komnio äntmi 
en gäng pa toppen af ett bögt berg, ocb sago derilVriii, 
till var stora glädje, fästningen Ross nedanför. Viig»'" 



( ?7' ) ' 

utföic är tHinligrn heqväm. Vi sporrade vara trolla Ii istar 
till galopp och re«lo i fyrsprång in genom porlen, viickan- 
(Ic allns fiirundr.in. Förvalliircn af delta clahlissctncnl , 
llrrr von Soiiniid, emottog oss pa det vrlnligaslc siltt, lät 
lossa några kanoner för utt lielsa viir ankomst pu Rysk- 
Amerikansk jord, och inqvarlcrade oss gästfritt i sitt pil ttiro- 
pciskt sätt, af groft timmer uppförda, beqväma och snygga hus. 
Goionien Ross, som ligger vid 38° 33' latitud pa en 
liögd utmed hafsstrandcn och vid en obetydlig ström, är 
anlagd ar 1812, ocii det med samtycke af invanarne i 
denna trakt, hvilka äfven vid Iiyggnadsmatcrialieriias fram- 
skaffande och byggtiadens uppförande gingo ganska bered- 
villigt och förekommande till hända. Afsigten med denna 
anläggning var att beqvämare finga hafsuttrar pa kusten 
af Califurnien, emedan della djur började blifva sällsyntare 
vid de norra colonierna. Spaniorernc, som icke l.»efalladc 
sig med denna jagl, lillälo Ryssarnc gerna, emot njgt»n 
vedergällning, anställa den pa den af dem intagna kusten 
(ler uttrarna da änmi funnos 1 myckenhet. Nu hafva de 
Llifvit sällsynte orksu der, och man skulle kunna säga i 
lida verlden. Emedlertid är den fångsten, som af Ryssar- 
na idkas pa Californiska kusten, ännu den niesl lönande. 
Fästningen är en med höga ljo<.ku fockar ompallisaderad 
fyrkant, med tvä toi 11, pa hvilka femtio kanoner sta. När 
jag var der, bestod garnisonen af i3o man, af hvilka blott 
en mindre del voro Ryssar och de öfrigc Alcuter. I bör- 
jan hade Spaniorernc ingenting emot denna coloni och ha- 
surjde sig ännu med oxar, kor, hästar och fär; men du de 
Jtirniårkte att den, trots den mindre böidiga jordmanen 
och det oblidare klimatet, hade bättre framgång än deras, 
vaknade afundcn och frukLJU att Ryssurne kunde blifva 

I»* 



■hw* 



a 




l!'M 










IMAGE EVALUATION 
TEST TARGET (MT-3) 




^ 




/. 




// 






A 



j^. 
,^1^* 



.v 4^ 



.V' 4 






v 










1.0 



l.l 



uä läå 12.2 



11 



IL25 III 1.4 



1.6 



6" 



"> 




*1 



r. 



7 






^'^ 
^<V 
■^ 




Photfjgrdpiiic 

Sciences 

Corporation 



23 WEST MAIN STREET 

WEBSTER, N.Y. 14580 

(716) 872-4503 




■ 



^^^JV 



% 



{ P.7G ) 

farlige for dem. De begärde, alt de skulle draga dcrifriio^ 
pastodp alt deras gräns pA vestra kiislen af Amerika slratk'- 
le sig ända till Ishafvet, cch hotade att med vapen göra 
sin fordran gällande. Grimdläggaron och dåvarande i)e- 
fälliafvarcn pa fästningen Iloss, en insigtsfull, iel.e lällskräjnd 
man, gaf det ganska bestämda svaret, alt han nedsalt sig 
pä sin öfverhels befallning i en trakt, som före honom 
icke varit intagen af någon Magi, ocii till hvilkcn eiulnst 
itifödingarne kunde hafva en rällighci, den de frivilligt 
afstått, till ht)nora, att han således ieke kunde glfva <ficr 
för en sa ogrundad begäran, och alt lian skulle .sellin vAhl 
emot våld. Spaniorerne insägo, att de torde icke va- 
ra Ryssarnc vuxne, uppgåfvo sin löjliga fordran, börjacloj 
sjelfve vänskapliga underhandlingar, och nu rådi.r dcti! 
största enighet bägge nationerna emellan. Hoss är för of- 1 
rigl Spanien till stor nytta, I hela Galifornien linnes iiigt a i 
grof- eller klensmed. Alla sina redskap af jeiii låla Spanio- 
rerne liär för billig betalning iVulardiga c!!or laga. Afvcn 
de oss åUÖljande dragonerna hade medfört en myekeiihtt 
söndriga ])össlås till lagning. 

På det all Ryssarnc icke måtte utsträcka sitt >»yl)ygj,'e| 
anda till norra stranden af S:t Francisco, skyndade Spanio- 
rerne sig alt der inrälla Missionerna .S:t Gabriel och iS;t| 
Francisco Solona. Det är mycket alt beklaga, af t vi icke| 
förekommit dem. FÖrdelaine af en besitlning vid dciniai 
sköna Bai aro oberäkneliga, i synnerhet då vi äga blott 
den dåliga hamnen Bodega eller Port Bomanzow. 

Innevånarne i Boss lefva i största sämj » med infödin- 
garna. Indianerne komma talrikt till fästningen oeli arhitaj 
för dagspenning. Om nätterna uppehålla de sig gcmenli- 
gen utanför pallisaderna. De gilla gerna sina döllrar iiicdj 
Byssar och Alciiter. Dcrigcnom har en ujängd släglskapei 



^kö^du.s tvii 



Ji^.. 



( VI ) 

nppstått, hvilkn ännu mer befästa det goda förtiullandet. 
Iiiiievänarne i lloss ga en och en langt in i landet påjagt, 
för att slijiifa hjortar och annat vildt, och tillhringa nät- 
terna lios olika • hulianstaininar, ulan att något ondt tilf- 
fogas dcin. Det skulle Spaniorerne icke vaga. Ju aiärk- 
iigare coii trasten är emellan deras bemötande mot India- 
nerira och de härvarande, desto mera inaste menniskovän- 
iiln g[iuljus vid inträdet inom Hyska området. Den Rysk- 
Orekiska Kyrkan påtrugar icke sin lära med våld. Fri 
ftån fenalism , predikar den fordragsamhet och kärlek. 
Den tillåter sig till odh med icke att öfvertalaj utan lem- 
nar helt ocU hållet ål cu fri öfvertygelse, att förena sig 
hicd henne, och hvilken hon så upplager i sitt sköte, för 
honom blir iion en öni nmder. .. 

Hurij.- helt aniioriunda lialVa de catholska presterna' 
oCh de pi'oiestaiiIisk;i JMissioirnärerna galt till vaga f 

Koss liar ett mildt kiiniat. Qvicksiltret i Itcartmurska 
thermom^teru faller om vintern blott säMaji tili frvspnnk- 
ten, men den ofta infallande dimman hiiuirat trägårds- 
växter alt trilVas. Dereujot nåijra werst djii^>'rMe in i lan- 
ikt',' dit dimman icke trnn;^er, k;>mnia de flesta sv(]|iga 
växter -ratt bra fort. Trifgårdtjvav terna uppnå v\\ ofjnt,'ig 
sloriek. Mun lirmér rattikoi pi 5o skiilpund, kurbisei" pä 
()5 skålpund, och i samma pro|)oriif)n de Öfriga. Potates' 
ger en iumdrafaldig till Ivåliiindrafaldig af kastning, orfi 
skördas två ^ångtr om Aret. fJungersnöti kan svårligerr 
någonsin har ialiälla. Fästningen är omgifven af hvele- 
och kornfält, li vilka väl for di ni mans skull icke äro så gif^ 
vande, som de vid SM Clara; men innevånarne i Ross, 
livilka de med ägande-rätt tillhöia, belönas dock af dem 
för silt arbete med daglig föda af hvctebrÖd och gryn. 
Också linna Aleuteriic sig m väl här, att de, som eljest 



■ hr 



|H 



i 






v, 



■&:t,'i 



".<*• 



/V- 



( 278 ) 

sä ogerna öfvergifva sitt hem, gerna qvarblifva och icke 
längta tillbaka till sina Öar. 

Spaniorerne skulle i Ross taga undervisning i lantlt- 
hushullningen af Herr von Schmid. Han liar bragt allt 
hvad som hör till delta yrke till en grad af fullkomlig- 
het, som förtjenar beundran. Alla åkerredskap och verk- 
tyg förfärdigas här under hans tillsyn, och gifva icke efter 
för de bästa Europeiska. Våra Spanska reskamrater blof- 
vo också intagne af beundran; men hvad som väckte de- 
ras högsta förvåning, var åsynen af en väderqvarn. En 
sä konstig och mot sitt ändamål svarande machine hade 
de ännu aldrig sett. 

Ross har öfverflöd af det hasta byggnadsvirke, hvil- 
liet Compagniet äfven använder sig till nytta. Redan hade 
två skepp här gått af stapeln. Hafvet ger de välsmakli- 
gaste fiskar, och landet vildbråd af de bästa slag i out- 
tömlig mängd. Till alla dessa förmåner fattas blott en god 
hamn. Emcdierlid skola, med en god förvaltning, denna 
brist oaktndt, de nordliga colonierna framdeles kunna här- 
ifrån förses med alla deras furnödenheler. 

De Indianer, vi här sågo, liknade mycket dem i Mis- 
sionerna, och man kan väl påstå,' att de höra alla till 
samma race, fastän de äro skiljaktige i språk. Här voro 
de visserligen icke, så dumma, och sågo gladare och nöj- 
dare ut, än i Missionerna, der, ständigt den djupaste all- 
varsamhet hvilar öfver deras ansigten, och deras blickar 
alltid äro fastade på jorden; men detta är en naturlig följd 
af olikheten i deras öde. Utan stadiga boningsplatser 
vandra de äfven här omkring nakne, och deras enda sys- 
selsättning, när de icke arbeta som dagsverkare hos Rys- 
sarne, är jagt. I valet af föda äro de icke kinkige. De 
förtara de värajeliguste saker med god aptit, alluhanda in- 



( 279 ) 

sccter ocli nia^knr ej uiuliintngna. Blott^för giftiga ormar 
vela de taga sig till vara. För viiilreu samla de sig ett 
ioiTud af ollon och af vild rag, som växer här i slort 
ölVcrflöd. När den scdnarc är mogen, tända de eld pu 
[Jen, halmen brinner upp, och de rostad»; kornen blifva 
'|var. Dessa sammansopas da och ätas, blandade med ol- 
lon, utan all vidare tillredning. Af hazardspel. af hvilka 
Ide hafva uppfimnit flera, aro härvarande Indianer stora 
vatmer. De öfva dem med sådan passion, att de ofta bort- 
spela det sista de äga. 

Om hyfsningen framdeles sprider sin välsignelse ibland 
dessa negders raa innevånare, sä skall den utgä frän de 
Ryska colonierna, och visserligen icke frän de Spanska 
Missionerna. Bildade folkslag skola här framdeles tacka 
Rvssarna för ett vaknadt förnuft, hvarmed Alcuterne redan 
hafva gjort början. ^ 

Efter två dagars vistande togo vi afsked af den akt- 
ningsvärde Herr von Schmid, och foro samma väg ifrån 
Ross, som vi kommit dit, hvarunder ingenting anmärk- 
ningsvärdt föreföll. Herr Professorn Eschscholtz blef qvar, 
fur några naturhistoriska undersökningar, som han ännu 
ville anställa, och ärnadc sjöledes, på en Aleutisk Baidar, 
af hvilka flera skulle med första gå till S:t Francisco på 
utterjagt, återvända till oss. Som Spaniorerne alldeles 
icke idka denna jagt, så öfverlåta de den gerna åt Rys- 
sarna på sina kuster, hvareraot de erhålla sin betingade 
andel af fångsten. Mig var det ganska fägnesamt, att 
Laidarcr skulle komma, medan jag ännu vistades här, 
emedan jag hade för afsigt, att använda någon tid på un- 
dersökningen af de ännu ganska okända floder, som utg;i 'a 
sig i S:t Francisco-Baien, hvarlill dessa små fartyg kunde 






1 

'i 



<f'./e. 



( 



0»() 



) 



värn ginska nyHig^- «'f>S nfhidfulc (l« iföro hlotl der, is .in- 
komst, föl- att iiiiyo l)(;;^'irvn mi,!< ut i;^i'n. 

livAii sominnitn i^ciioin nulcr lirir nortlvest\iii(ln), och 
nicd <lcji regnar ilct aldrig;; nwn nu, i sliUet al Octobj.,. 
])Mriad(; sydliga vindar olia hlusa, och nR-dförde fnll. vfidci 



ficli 



liaA 



itra rosrriskurar 



]K'tt 



a var o<' 



orsaken 



ar( 



•irc 



vi niiisir uagon lid v;iiita IVirs^äfvos pä UaidarcriKi och Pk 
fcssorn EsclKschoit/. 



TJndcr tiden kom en daL', till var stora förva 



n ' 



unn 



•i« 



en öppen j>ät med sex roddare, ilVän sjöit in i bilfilen och 
lade till lios oss. De i lilJliörde ett Engelskt skepp, som 
galt ut pa livaifiskfiingst och nu i nagia dagaj' loverul 
utanför hiiglen, utan af t kinwia konnna in lör ni<tlviiul. 
Som största delen af inanskajicL pa ticlla skepp lAg i sköi ■ 
J>jiigi!;, haile Ca})ilaincii oeshilal skieka hfilen i liind, (ci 
all hemla färskt kÖlt lit tio sjuka. Jag lät geruisL I 
det! rikcligcn denned oeli tned grönsaker, hvarj)"! den ;ll 
inv l)ort. Följande dagen kotn sjelfva skcppef in i Jjm;;I 
och ladv^i sicr för ankai* nära « 



dl' v, i 



Cl 



ini 



'ö 



>ss. 



a sätlet att taj:a m 



ui 



u 



]Ki vart sk 
visat &ig a t 
ti(''r sa ui' 

CapiUi 
langare np) 
vande inun 
righelciMia 
som der ja 
Jupaiiska k 

SAsoin 
nU sk a (fa u 
ländiUe, fic 
la tia I k as (i 
sle niedlel 
livilka de k 
laed Amiral 
paii, oeh ki 
all lära kän 



ma , 1 auscc 



seglen sag man, alt det mallo äga bloll fa karlar (|v;(r, 
som hade styrka att arbeta. Capitaincn, som strax der- 
rftcr besökte mig, var sjelf ytlei'st angripen, fjans IJm.Ici'- 
hcfälhafvare Jago till siings, 1 sju m;MiaJer iiade skeni-xt 
iiällit sjön \id Japanska kusten, utan alt lägga i land eller 
sta i någon förbindelse med landet. Denna stora anslränf;- 
ning hade icke blifvit belönt med längst af en enda lival- 
iisk, änskönt sädana funnits i mängd der pa kusten. 

Att manskapet plägades af skörbjugg, måste jag tili- 
.skrifva endast den daiiga födan, af oförlåtlig hushallnin 
och osnygg}ict, för hvilken man eljest jtjst ieko har skiil |^ 

ti heskylla Engelsmännen - ok.» livilkcn t^ltilcli/^cn äi svär 
all undvika, när man Jigi:ei .>-.a läoire ouf brutet 



D^' 



1"' n 



un. 



lic t blull a 
uppiiäll. T 
lleiMS, vis.^e 
lorde fniktt 
Alla iii 
för en hva 
denna kust. 
landstigning 
all göia J.i] 
och inseglat 
uui kastade 
viil (änka, h 
ibland Jedc 



( '«^ ) 



Pil vArt skepp har nii(I(.'i 1m'I;i vr.s.xw ick«; firl miii>t.a spar 
\isat sig ut' (Icuiia röiliirli^a .sjukdom, for hvilkcu i ;ii<(ic 
II' T sfi invikol sjölbik J>lifVit oHcr. 

(iliipiUiiiu-n Jxnaltailc »m:,', alt ett .stort antal Uvallisk- 
iall^^'^|■o iippchoilo sig pa Japanska kiistcMi, och att niriiis^^u 
viiiide inom kort tid hem med rika laster. Do störi»ta sva- 
ii;j[holerna som dervid mula dem, aro de täta sturniarnn 
som dei' jasa, oidi, det sliaiiga lorhiidct alt landstiga pii 
Japanska kusten. ' . ..,,'. 

Såsom hekarit iir, vilja Jopanesarne icke hofva nagol 
i)lt skälla med undra nationer^ utom Chinesarc oeh Hol- 
j.indare, och behandla deni sojii pestäinittade, hvilka icke 
iii nalkas dem, vid lilsstraff. Do anse detta såsom säkra- 
ste ijiedlcl alt bibehålla sina gamla seder oförialskadc, med 
livilka de känna sig lyckliga. Jag har pa min första resa 
lued Amiralen von Krusensteru tillbragt sju månader i Ja- 
pan, oeii kan försäkra, att hvar och en, som liar tillfälle 
ull lar.i känna detta folk, mästo fatta aktning för detsam- 
ma, i anse<.iide till den höga grad al' föruiifls-odling, som 
dol i'iolt ai" egen kraft, utan främmande inllylelse, har 
ii|ipi)ält, Tilläfventyrs är iiela deras isolering ea Irukl af 
iJiM-its, visserligen ganska dcspoliska, regeringspolitik, som 
Lurde Iriikta aiL skudiiga idéer skola ibland tl<'m iilsprida.v. 

Alla lifsmedei oeh det friska vattnet hade tagit sliiL 
lor en hvaKisklängare, som iör länge uppehållit sig pa 
ilonna kiist. Äuskönt han kände det stränga förbudet emot 
Inndsligning , fattade han i sin nöd det dristiga beslutet 
alt göra Japane.sarne ett beiök i sjolfva Kejsarens residenee, 
oeii inseglade ulan alla omsliindigheler i bugten Jedo, der 
han kastadi; ankar pä kanonskolthall iirän släden. Man kan 
väl tänka, hviiken nj)p.slandelse denna företeelse iörorsakade 
ibland Jedoa iuucvunai"e, .-Jom anuu aldrig hade aelt elt 




:ri|M^^ 


v 


'•^-.^^KBB 




illB 


II 




f 


j !:!MIm 


i 


|h 






1 




1 



( 9.rt?. ) 

Eniopoiskl skepp. iSlrandcii hvimladc gciinst af solda- 
ter, och Leviijmade balar omringade skc[»pet. Dessa kri- 
giska anstalter ingafvo manskapet fruktan att man skulle 
bemägliga sig deras personer oc'i kanske lata dem nied 
lifvet plikta för sin vagsamhet. Likväl inträffade detta 
icke. Sedan Japanesarne fogat alla anstalter att skeppet 
icke skulle kunna Lomma ur stället, eller skicka någon 
bät ifrån sig, lade ett elegant fartyg sig utmed detsamma, 
och tvänne förnäma I^onjoscr, klädde i siden, hvardera 
med tvä svärd vid sidan, åtföljde af en tolk, som talade 
något bruten Holländska, kommo derifran upp pä skeppet» 
De Iielsade på Capitainen med vänlig artighet, och sade 
att Kejsaren hade skickat dem, för att förnimma, afhvad 
orsak han kommit hit, och om lian icke kände att mnn 
ej fick sätta sin fot på Japans kuster vid lifsstrafF. Capi- 
tainen tillstod, att detta stränga förbud var honom inga- 
lunda obekant, men tillade, att den yttersta nöd på lifs- 
medel hade förmått honom till detta förtviflade beslut. 
Bonjoserna genomsökte skeppel noga, och sedan de öfver- 
tygal sig, att i sjelfva verket hvarken provision eller vat- 
ten fanns derstädes, togo de afsked af Capitainen med lika 
mycken hö/lighet, som de helsat på honom. En stor mängd 
båtar, med nyfikna af bägge könen, kommo nu ifrån sta- 
den, men hade blott tillåtelse att ro utomkring den ring, 
som vaklbåtarne slagit omkring skeppet, och derifran roa 
sig med den nya anblicken af ett Europeiskt skepp. Redan 
samma dag kom tolken tillbaka till skeppet och medförde 
allahanda lifsmedel samt vatten för flera veckor , hvarjcmle 
han förklarade, att Kejsaren låtit skicka alltsammans för 
intet, emedan dot skulle vara en skam för Regeringen, alt 
taga betalning af nödlidande, och det vore en pligt alt 
hjelpa sina mediiicuniskor j men Capitainen skulle nu ge- 



( '^83 ) 



nnst, sedan han falt sina beliof uppfyllda, ga till sjös och 
kungöra för sina landsmän, att ingen främling, iituii yt- 
tersta nöd, skulle, vid lifsstra/f, vaga sig alt nalkas Ja- 
panska kusterna; afvensoni all det vore giinska oratl gjordl, 
alt, utan Kejsarens tillåtelse, fiska pa dessa kuster. Tol- 
ken åtföljdes af en hop folk, som snarligen buro lifsmed- 
len och vattnet om bord; ankaren måste slrax derpa lyf- 
tas och de Japanska båtarna bogserade skeppet ut i sjön, 
sedan det legat knappt tolf timmar i bugten. Vid afskeds- 
tagandet ville Gapitainen göra tolken en present; men den- 
ne blef så förskräckt deröfver, att han med största hast 
förfogade sig ifrån skeppet, med det yttrandet, att om 
han emottoge det minsta lappri, skulle det kosta honom 
hufvudet. Så sträng är man icke i Europa. 

En annan hvalfiskfångare skickade kort dercfter, utan 
att veta af händelsen i Jedo, hundrade mil sydligare, en 
båt i land, för att inköpa färska lifsmedel i en liten pä 
stranden liggande by. De landstigne matroserne blefvo 
genast gripne och inspärrade, samt båten bragt i säker- 
het. Skeppet väntade länge förgäfves på båtens återkomst, 
till dess det andteligen af en häftig storm drefs långt 
ifrån kusten. Fångarne blefvo väl behandlade, fängelset 
var beqvämt, och maten de erhöllo mycket god. Inom 
i4 dagar fälldes deras dom, som förmodligen kom ifrån 
Jedo, men den utföll icke så menskligt, som Japaneserne 
eljest pläga gå till väga. Man satte dem i sin egen båt, 
och tvang dem att, utan pi'Oviant och utan afseende på 
väderlek, gå ut i öppna sjön, der de i 4^ timmar irrade 
omkring, och då hade den lyckan att möta en hvalfisk- 
fångare som cnioUog dem. Måtte dessa exempel tjena till 
varning för alla sjöfarande, som kunna få det infallet alt 
vilja landsliga i Japan. 



1 *"[ 

41 



l\ 



Il I 
i- 






[ '^H ) 

jVii iuti.idtlc vintern i Cnliibinicii med all mi\^\. Vi 
liadc qiin^ka ofta slDrm ueli leyii; den t; OctoJ)er blAsic 
vindeti ilraii Sydvcsl nicd de ost- <>cli vcslindiskn orkiinti- 
,xus välds<!iuljcl, sic-l tiikcii iiC liiisoi», U|)])i'yGkte de sl;u- 
kaslo träd niml rotlerna, ooli astndknm stor itiröd^efse. j'^tt 
;)f viiia tjockaste aukartaf? brast, ocli om dt t andra, anim 
Ijockare, icbi JiaHit, sti hade vi kilifvit drrfna-inol den 
kliftpiga stranden af kanaJ«u, som föienar baicii nied Imt- 
vlU der en slark ström, i strid mot den: häftiga' stormeri. 
iVirorsaknde on iöriariiis; bränning. Lyckligtvis rncicte sloi- 
mens värsta ra.seri blott niigra limmar; men detta var än- 
Jil tillräck ligt att åstadkomma nianga skador i trakten. 
Tillika inträffade en öfversvamning. Vattnet uppsteg (ilvci 
alla lägre stallen med en sådan hast, att vart ioik ktinppt 
Imuno skalt't\ tiiltet med de astronomiska insluumenlen i ■»ii- 
kerhot. Geuom noggrann IcmtUrelse mellan tiden pa dh~ 
g.en i St. Pct<3rsbiiig och i St. Francisco, i slöt! uf Jungi- 
Icid-di/feienceu ar d<'t funnit, att dou stora ÖlVfcrvvuniiiin- 
geti , som gjordö sa mviikcn olycka i St. l*etersbnrg, ocii 
denna i Cali/uriiicu , icke allenast inlivillade på samaja da», 
utan ock tiöijadti p "i saujiiuv tiiijima. Afven flera lutiidicifii; 
mil längre, i vOsler, pu Sandvi'ichöarria, hade vid satnma lid 
en lika starL stoim rasat, »amt äfvensom hundrade mil 
iindä längie Lurt, pa PhilippiHerna, der dt»n var ä-tfViljd 
af jordbälning, hvarigeiiowi rficia hus iiislöilade- I hugtiii 
vid JVianiiia hade slormens valdsainhcl varit sä fVirla^lig, alt 
cu Fransk Corvetle, coiamendtrad ai Capitaincn JJougaiti- 
ville, son lili den iianiuliunuiga ^öfararcn, i den sa säkr;. 
hamnen mislat masten, efter hvad iWtin berättade oss pil 
Sandwichöaiua ocii i sjcUva iManilla. Denna orkan Isar 
således pä samma lid omfatlaL en ganska slor del ai \Ån 



Ifjvdklols n 
halva väl ( 

Som \ 
vid sådana 
<lct goda v 
en liten, 
livilken Va 
iigl säker i 
fcr en väl Ii 
bncnn. 

Baidrtr 
Mcfvo ann 
Il alfa I dem 
inin glädje, 
ber, 20 t 
snnd. Den 
orkanen, 1 
att den , fu 
Cap de los 
oande mast 
^)an, med 1 
jirlid hade 
tor Eschscl 
Jnig anträd 
iloderua. 

Nu foi 
ven var ga 
sidio, som 
))er var vä( 
bar>>asscn ( 
förnödt-nhe 
tiljen. 



*'■«■' ' " 



■^ -^ 



invdlilols noriM h.ilft, orh orsakovna, .ma fiuinln a{j[U rlrri 
JialVii val (Iciloie legat iiloin var atmospluM'. 

Som vår ankarplals niider vintern i<:ke var nog sfikcr 
vid siidaua stormar, sa lic^itgnado vi oss följande dagm ;if 
(let goda vädret och seglade tiagra mil liin^re ^l öster, till 
en liten, af ett romantiskt landskap 'Mngifven, l>Mgt, i 
livilken Vamorer iifven liar lo^^at ocli livilkon är fnllkoni- 
^igl säker alla årstider. Spanioierna kalla tlonna I>iigt ef- 
fcr en välluktande ört, som väver pu dess stränder, Ticibii 
bucim. 

Dfiidrj-criie frnii Ros'- med vur Dootor EscliSk liolt/, nfe- 
Mi-fvo ännu, och med skälfrnklade jag, att någon olveka 
♦lälfal dem under ilet oliika vädret. Doslo större vardt 
min glädje, du de alldeles oskadde anlände den i?. Octo^ 
her, 20 till antalet, och vi atersägo var vän frisk och 
sund. Den lilla flotlillen hade väl afgatt ifrån Pioss före 
orkanen, rnen lyckligtvis undkommit honom derigcnom, 
alt dvn , före dess titlirott, upphunnit en landningsplats vid 
Cap de los Regos och der i ro lät iionom rasa ut. De re- 
dande mäste under tiden hivtiakera pu den höga kala klip- 
pan, med knapp kost, ocli utan skydd emot ovädret. Emod- 
ierlid hade de utstiindna besvärhghelcrna icke l)etagit Doc- 
tor Eschschoitz modet, utan lian var genast färdig att med 
iiiig anträda resan för att undersöka de redan oujnrimiida 
iloderua. 

Nu fogades alla anstalter till denna resa. Vi lingo äf- 
vcn var gamla lots Marco åter, jemte en soldat frän Pre- 
sidio, som sjelf erbjöd sig till ledsagai*e. Den 18 iVovcm- 
her var väderleken gynnande, och vi anträdde resan med 
bar/.asscn och en slup, bägge väl bemannade och med alla 
förnödenheter försedda, beledsagade af den Aleuliska llol- 
tiljen. . . /. y.^, . ^,:.r^ . , .,. . ; 



^■. 



■'Vi ''u 



1^ 



lYilf • I 



( iSCy ) 

Till en hörjan logo vi den lednn belinntn v.igcn till 
Mi.<isioncn St. Gabriel. Vi gcnumskuro biigttns södra Las- 
siii, arhelnde oss from emellan öarna, och komino in i 
deii norra. Nii seglade vi ut öilor, dä vi fingo Si. Ga- 
hriel i Nordost pä betydligt afständ till vnr»sler, och emot 
niiddag(Mi npphiinno vi den gemensamma mvimingcn al' de 
begge floderna, som här falla ut i Baicn, sedan vi tillryg- 
galagt 3o mil ilVän vart skepp. Denna mynnings bredd 
gör halfannan mil, och dess stränder äro pä bada sidorna 
höga, liranta och föga skogbcvaxta. Tvärs för dem ligger 
ett grund, med blott tvu till tre fots vatten öfver sig; 
men pä dess östra sida är farvattnet tillräckligt djupt för 
fullastade skepp af medelmätlig storlek. Strömmen var sä 
starkt emot oss, att vara roddare niäste arbeta af alla 
krafter, för att komma förbi grandet. Vi landstego pu 
venstra stranden af mynningen, för att bestämma dess 
geografiska läge, hvars latitud vi funno vara 38° ?/ 4" 
och dess longitud 122° 4'* Efter detta arbete uppsteg jag 
pä ett af de högsta ställena pä stranden, som bestar af 
Skiffer med mellanlager af Qvarts, och njöt en skön vid- 
sträckt utsigt. I söder lag den afundsvärda omätliga Baien 
St. Francisco med sina mänga öar och inbugter, norr 
ifrän ormade sig den vackra, stora, här ännu odelade flo- 
den än emellan höga, branta klippor, än utut angenäma, 
föga skogbeväxta ängar, på hvilka stora hjordar af flera 
slags hjortar betade. Åt alla håll voro landskapen förtju- 
sande och röjde en yppig natur. Våra Aleuler spridde sig 
här med sina små Baidarer, och anställde jagt efter vild- 
bruden, hvaraf vatten och land voro betäckla. I sädtuit 
öfverflöd hade de passionnerade jagtälskarena ännu aldrig 
sett det. Mun hörde skott beständigt, och till och med 
med kastspjut fälldes vildt. Alcuteiue äro så viga på sinu 



^' w 



( !>S7 ) 

smu skinnlKitnr, som vAra Kosacker pa sina liäst.TV. Mod 
största snabbhet förfuljande sitt rot' at alla hall, iiixlkoin- 
mcr det dem sällan. Flvita och piaa INIikancr, dtjbludt 
s;1 stora som vara griss, Innnos hiir i inyckcnhct. Iji Alcii- 
tcr gaf sig med sin liaidar in i en skock af dessa foglar, 
och (liiiladc en med kastspjutet. Det logo de andra sä illa, 
alt de öfVerföllo mördaren, och hude redan mifvit honom 
nulnga örfilar med vingarna, innan andia Haidarcr koninio 
honom till hjelp. Att en sådan mängd Pelikaner hälla si^ 
pa denna flod, bevisar dess (iskrikhet, hvilket älven var 
Jots bekiäftade. Vi sjelfve observerade mänga slora /iskars 
springande rörelse pa vattnets yta. 

Sedan matroserne hvilat nägra tinnnar, fortsatte vi 
var fart tippat strömmen; men det var nnder (^bb-lidcn, 
och bcgge strömdragen, förcjiade, hindrade oss alt kom- 
ma hingt. Vi lade derföre i land, redan kl. 6, sedan vi 
farit blott nägra fä mil, och nppslogo värt nattläger på 
en behaglig äng. Floden, som ännu kom, likasom förut, 
beständigt ifrän norden, var här en mil bred och tillräck- 
ligt djup för de största skepp. 

Följande morgon bröto vi upp vid dagningcn, och seg- 
lade, gynnade af flod och vind, raskt framåt nästan rakt 
i norr. Floden förändrade numera sitt utseende ofta. Dess 
bredd växlade om ifrån en till tvä och tre mil. Mängen 
gäng kommo vi ock i stora, runda bassiner, som hade 
mänga mil i omkrets och voro omgifne af härliga land- 
skap. Äfven förbiseglade vi täcka, med höga, lummiga 
träd prydda öar, och öfverallt funno vi tillräckligt djup 
för stora skepp. De tvära stränderna afväxladc med för- 
tjusande slätter, der hjortar betade i skuggan af eklundar. 
Det var onekligen, äfven i denna årstid, en ganska behag- 
lig färd. 




■r:: 
I, .5 



. Jé 



A 



( ?.88 ) 

N.ir vi hunnit i8 mil idrm vAil naltlricfer och 9,3 ifn^n 
nivimingeii, boCiinno vi oS4 pa det stället, der de hfif;i,'e 
floderna fVIrcnas. Don ena kornmer ifrån öster, och den 
nmlra frän norden. Den förra kalla Spaniorernc Pescndo- 
ics. Don njtplagcr djupare in i landet tvänne andra lloder 
i sig, Il vilka, cflcr hvad var lots sade, äfvenledes skola 
vara hreda och djupa, och hvilka Missionnärernc gifvit 
namn of S:t Joachim och Jesus Maria. Ända upp i dessa 
floder, hvilkas stränder skoln hafva varit ovanligt J)ördiga 
och lillfÖrene starkt befolkade, hafva de andeliga Herrar- 
nc gjort färder, för att pa silt vis omvända liidiancnia 
och skaffa sig arbetare för Missionerna. JVu, sedan en iU'l 
blifvit omvänd , och den andra af fruktan för omvändelse 
flyktat djtipare in åt landel, skola inga mentiiskor mera 
fmnas der. Den trakt, der vi just nu hefunnn oss, skall 
hafva varit bebodd af en ganska talrik stam, Kallad Ko- 
rekines, men af hvilken. ni samma skäl, icke heller något 
spar finnes till. 

Som floden Peseadores redan var befaren , sa styrde 
jag al den andra, som kommer ifrån Norden och fält 
namn af .Sacrameuto. Sedan vi farit några mil uppåt den, 
tvang oss en häftig n)olvJnd emot middagen gu åt strand, 
och vi funno latituden här 38° 2?/. ' 

Vinden blef allt starkaie, sä att ingen utsigt var alt 
komma längre i dag, hvariöre vi beslöto att qvarblifva 
här öfver natten , och uppslogo vårt läger på en behaglig 
äng på vestra sidan af floden. Jag uppsteg liär åter på 
en högd, som gaf mig en vidsträckt utsigt. Vester ut be- 
stod landet blott af kullar af j))edelmåttig högd, beväxca 
med få enstaka träd. I öster och sydost lyfte sig högt 
öfver horisonten den islietäokta beigsslräcknn Sierra Neva- 
da, 



( 589 ) 

(la, som genomskar hela Amerika ifrån norr till sildcr. 
Dess afstund ifrån stället, der jag stod, kunde icke vara 
mindre än t^o mil. Den tycktes vara till halfva hcJgdcii 
betäckt med snö och is. Emellan bergen och iludcn är 
landet slätt, mycket lagt, starkt skogbeväxt och genom- 
skuret af en oändlig mängd större och mindre strömmar, 
som dela det i idel öar. Ännu hade vi på hela vAr färd 
icke träffat någon enda Indian; men ur det sumpiga ö-lan- 
Idet, åt Sierra Nevada till, uppstego en mängd rök-colon- 
ner, ocli gafvo tillkänna, att de flytt mulan sina omvän- 
[dare dit, der dragonerna ingenting kunde uträtta med sina 
snaror. 

Man kan val med säkerhet antaga, att floden Pesca- 
dores, äfvensom S:t Joachim och Jesus Maria, som falla i 
den, hafva sitt ursprung i isbergeu, da de komma ifrån 
öster och flyta genom det laga landet, der de upptaga en 
[myckenhet mindre. Deremot kommer floden Sacramento 
iir en helt annan trakt norr ifrån, ocli skall, enligt hvad 
några Indianer i Missionerna sade, hafva sitt ursprung ur 
en stor sjö. Jag förmodar, att Slavianka, som i trakten 
af Ross utgjuter sig i liafvet, är en arm af den. 

De många stora och små floder, som genomflyta detta 
bördiga Jand, skola blifva till stor nytta för framtida ny- 
byggen i dessa negder. Det låga landet är här fullt tjcn- 
ligt till risodling, och det högre skulle genom sin öfvcr- 
allt starka jord gifva de rikaste skördar af det skönaste 
hvete. Vinstocken skulle trifvas synnerligen väl, emedati 
Naturen sjelf planterat den liit. Vi funno flodstranden 
öfver allt beväxt med vilda vindrufvor. Klasarne blifva 
mycket stora, men sjelfva bären äro små, som ärter, gan- 
ska söta och af angenäm sniak. Vi älo myckel af dem, 



lu 



få 







m 



\ I Li.. 



( 290 ) 

och del bekom oss rätt val. Indianerne skola äfvcn äta i 
dem mycket gerna. 

Vi fördrefvo tiden med jagt. Öfverallt pa land beta- 
de bjortar, stora och sma, i myckenhet, och gäss, ankor 
och tranor intogo flodens strand. Der var ett sådant Öf-i 
vcrflöd på vildt, att en hvar bland oss, äfven omhanfcii- 
ut icke älskat jagt, tog bössan i handen och blef ifiigj 
jägare. Malroserne förlustade sig hufvndsakligen med hjort- 
jagt, och fdlide äfven några djur. 

När det böljade mörkna, upptände vi en stor eld, puj 
det att våra jägare, af hvilka några hade kommit vilse, 
måtte hitta till lägret. Om natten blefvo vi störde af en 
björn, som helt nära utmed våra tält jagade efter en IijorL. 
Det var klart månsken, och vi sågo hjorten springa i vnll- 
net för att simma öfver floden. Björnen följde och sim- 1 
made efter honom, till dess begge försvunne ur sigte. 

Vid solens uppgång fortsatte vi vår resa, sedan vin- 
den lagt sig något. På stranden funno vi en liten skal- 
lerorm, som lälteligen hade kunnat })lifva farlig för oss. 
Den dödades och ökade Herr Professorn Eschscholtz's na- 
turaliesamling. Floden kom nu ifrån en nordvcsllig led. 
Dess bredd höll aSo till 3oo famnar, men derutmed, pu 
östra sidan, flöt ännu en mängd smalare armar, som bilda- 
de många öar. Landet på vestra sidan om ^oden var alll- 
jemnt af medelmåttig höjd och det pä den östra lågt. 
Strömmen var sä stark, att vi kommo ganska långsamt 
framåt, fastän roddarne använde alla sina krafter. Mod 
vSolens stigande tilltog nordanvinden åter, så att vi, med 
all ansträngning, knappast kunde komma ur fläcken. Dctl;i 
nödgade oss att redan vid middagstiden gå i land, sedan 
vi denna dagen tillryggulagt blott tio mil. Laliludeu af 



h y- 



•£. 



( 29T ) 

Jet stället på veslra stranden, der vi nu Iicrunnn oss, 
var 3H° 27' och longi luden 122° 10'. • 

Detta var ock cnlminationspunkten för var lilla upp- 
täcktsresa. Den oblida väderleken tillät oss icke ga läng- 
re. Äfven försäkrade vur lots, alt det denna årstid, för 
det myckna regnet, livavaf floden stiger och strömmen 
(ikas, icke vore möjligt nit komma mycket längre, emedan 
vattnets vrddsamhet ständigt tilltoge. Den som ödet för 
lilt om sommaren, da dessa liinder försvinna, ma dorförc 
fortsätta vara undersökningar. 

Indianer tycktes liafva kort förut uppehilllit sig nära 
vart landningsslälle. Vi funno en i jorden nedsatt slfing 
med en väderflagg af fjädrar, några ställen, der det varit 
tid, och en timn aska ännu beläcktc kolen, samt tvA af 
vassknippen hopsalla Indianska hatar. Lotsen nämnde för 
mig tvanne folkstammar, Tschupukcnes och Ilnlpunes, 
som tillförene skola hafva bebott denna trakt, och kan- 
hända ännu da och da göra strof tag hit. J\u sag man 
deras rökcolonner uppstiga pä de sänka öarna. De högre 
purktcrna pä dem nyttja de till boningsslällen. 

Här visade sig den majestätiska bergskedjan Sierra 
Nevada som skönast. Hela östra horizonten var begränsad 
nf dessa höga ismassor, och framfor dem lag det laga lan- 
det utbredt som ett grönt haf. Ifrän 13aien St. Francisco 
synes Sierra Nevada ingenstädes; men sä snart man kom- 
mer utom det slullel , der Pescadores och Sacramento 
förenas, ser man redan en del af denna bergssträcka. 

Dagen förgick äter under jnglnöjon , och flera lijorlar 
skotos, hvilkas kö'lt vi funno ganska välsmakande. Umler 
natten stördes vi af de smä vargarna, som i\i'\vi-i här fin- 
»las i myckelihcl. De franstulo oss nfigra stycken hjort- 
kull.-. •' 19* 



I é 



( ag^ ) 

Tidigt på morgonen satte vi oss i ordning till Åter- 
resa, oeh Icinnadc snart dessa sköna bördiga trakter, der 
nianga tusende familjer skulle kunna lefva i öfverflöd, men 
som med all sin prakt och yppighet dock göra ett ol)c- 
hngligt rysligt intryck, genom den totala bristen pä inne- 
vånare, hvilket ännu mera ökes genom tanken på India- 
nernas utrotande. 

Under återresan undersökte vi floden flitigt, och fun- 
no djupet midti den ständigt i5, 17 till 20 famnar, men 
i mynningen endast 4 till 5 famnar. 

Den 23 JVovcmbcr anlände vi åter till vårt skepp, 
fastade med hjortkött för hela besättningen. Capitainen 
Lasaref hade under tiden ankommit med sin fregatt. Han 
hade under vägen från Nya Archangel till Si. Francisco 
nästan oupphörligt haft alt kämpa mot stormar. 

Jag hade bara väntat på hans ankomst, för att lemna 
Californien, emedan vi kunde genom honom skrifva till 
fäderneslandet. Derföre saltes nu genast värt skepp i sc- 
gelfärdigt tillstånd, lägret på land uppbröts och fördes 
tillika med astronomiska instrumenterna om bord. Under 
sista natten, som vårt folk tillbragte i land, dödade de 
en skunk, som smygit sig in i ett af tälten för att borl- 
snappa något. Detta djur, som till storlek och växt liknar 
en katt, sprider en sådan vidrig lukt, att det icke är möj- 
ligt att uthärda hans grannskap. Hundar, som stundom 
anfalla och bita detta djur, skola alldeles icke kunna slip- 
pa lukten, utan i största raseri borra med nosen så länye 
i jorden, att blod frustar ut. De äro Kaluscherne ibland 
djuren. 

Den 25 November om morgonen, då cbben yitföll, 
loverade vi oss ut ur Baien St. Francisco, med nordvest- 
viud, souj liär alllid mcdiÖr vackert väder. Hafvet vai 



( 



) 



iiniin mycket iipprörtlt af de täta sydvest-storniarnn, som 
nyss blåst, sä att det kastade höga vugor in i Ciiiinlon, 
som förenar det med Baien; hvarföie skeppet, som af den 
ur kanalon löpande starka strömmen drefs emot dessa vå- 
gor, oroades så starkt, att verkan af styret upphörde, 
hvarigenom vi voro nära att kastas mot en klippa. Jag 
råder hvarje sjöfarande att endast då segla ut ur denna 
Baie, när vattnet i canalen Sr stilla, hvilket merendels 
inträfTar, nar vinden flera dagar a rad blåst från nordvesl. 

Efter af oss ånyo anst<ällda observationer ligger Prcsi- 
dio St. Francisco på 87° 4^' 33" latitud och 122° 22' 
3o" longitud. Magnetnålens variation var 16° 00' 00" 

östlig. :. i . ,, :; 

Medlet af våra observationer uti Baien gaf för den 
höga flodens tid, i ny- och fullmåne, 11 timmar, 20 mi- 
nuter. Största difFerencen pä vattenhöjdcrna gick ända till 
7 fot. Floderna, som utgjuta sig i Baien, hafva en stark 
inflytelse på tiden for ebb och flod, så att ebben räcker 
åtta timmar och floden blott fyra. 



IH 



■M:li 



I' 



C AP. XII. 

San(lwich'öarne. 

Sedan vi förlorat Guliforniens kust ur sig le, slallde 
vi vår kosa åt söder, för att sä snart som möjligt hinna 
passadvinden och sedan segla rakt på Sandwich-öarna. En 
fortfarande stark nordvest gynnade denna färd mycket, så alt 
vi redan den 3 December på i33° 88' longitud gctiomskuro 
kräftans vändkrets, vunno passadvinden , medelst <lon togo 
vår kosa ut vest'^', ocli inbillade oss alt hur i Tiopregio- 



( 294 ) 

nen iclie mer vara n;1gra stormar underkastade. Men dcri 
hade vi för denna gängen mycket bedragit oss. Redan 
den 5 hörjade vinden bläsa med stor häftighet ifrun syd 
ost, sa att vi nödgades taga in alla seglen. Den 6 gick 
stormen med lika styrka öfver ät vester, och den 7 ät 
norr. Ifrän denna led kommo de aldrahäftigaste vindstötar; 
men nu uppklarnade himmelcn snart och stormen lade si;,'. 
Den 8 mot aftonen inträdde äter den här vanliga rudanilc 
passädvinden. Jag nämner dessa stormar blott derföre, eme- 
dan de äro nästan ulan exempel emellan vändcirklarna, pä sä 
Jängt afständ ifrän land, isynnerhet de veslliga. Men delta 
är tycktes öfverhufvud hafva alldeles afvikit frän den van- 
liga gängen, och frambragte en myckenliet förstörande na- 
turhändelser, öfver hvilka man klagade alle&tädes, hvar vi 
kommo. ,. .. ^ ^ • r . 

.;, Sedan vädret hade sä rasat emot oss, blef det behag- 
ligt, och var färd fortgick raskt och angenämt under den 
])ärliga tropiska himmeln. Det har verkligen ett egel bo- 
hag , att segla mellan väudkretsarna, hvarföre det ock pri- 
sas så högt af alla sjöfarande. En gammal Engelsk Sjö- 
Capilaine, hvars bekantskap jag gjorde under denna resa, 
försäkrade, att han icke kunde länka sig en hÖgie lycka 
för sin älerstäendo lifslid, än att äga clt godt suällscglan- 
de skepp, hafva ett läckert bord, och beständigt fara om- 
kring emellan troperna, utan att någonsin lägga i land. 
Jag tillstår, att della ägla sjömans-yttrande icke öfverens- 
stämmer med mina tycken. För mig har under mina re- 
sor blotta åsynen af land alltid varit fägnesam. Om det 
ock icke var ointeressant. för mig att föra ett skepp öf- 
ver aflagsna haf, i strid emot de ostadiga elementeina, sa 
lockade mig dock i synnerhet begäret att göia bekantskap 
rned främmande länder och deras innevånare, och jag har 



( 295 -) 

alUid ansett sjuresornn som ett besvär för denna belöning. 
Tiliafventyrs är jag icke heller född till sjöman. Åtmin- 
slone var min uppfostran icke rigtad ditåt, och endast 
händelsen bestämde mig i mitt femtonde är dertill. 

Sedan vi under natten förbiseglat den förnämsta ön i 
Sandwich-gruppen, O IVahij med dess verldskunniga jät- 
teherg Mou-na-roa j upptäckte vi den i3 vid dagbräck- 
ningen den i vester derifrän liggande höga ön JUuwCj och 
fortsatte var kosa längs efter norra kusten och af nastföl- 
jande ön Morotaij till ön IVahu , der vi ärnfcide landa. 
Anblicken af ett troplond är alltid glädjande, om än dessa 
kuster alltigenom bestå blott af ganska höga lavaberg, 
stora, till det mesta kala klippmassor stapla sig vildt öf- 
\er hvarandra, och lemna den sjöfarande i tvifvelsmäl om 
landets bördighet^ Desto, angenämare öfvcrraskas han, att 
pa södra sidan af sam.teiiga öarna i denna grupp, rakt i 
Uiotsats mot den norra,, linna ideligen, liÖgst behagliga nej- 
der med en yppig vegetation^ 

Rlidti. canal<.'n, emellan öarna Muwc och Movotai lig- 
ga, tvä smä obebodda öar, som icke blifvit upptagna pä . 
Vancouvers karta, d,et jag icke kan begripa. Vi bemödade 
oss, alt besiä«)ma deras läge sa noga $im)i ujöjligt. 

Jilockau, 4 eflerniicidagcn. lyftatle sig den höga, af 
gala. klippor bestående öslra. spetsen IVahii tydligt öfver 
var horizont. JVi dess sÖdra sida. ligger den säkra ham- 
wen llanaruro j hvilkea vi före mörkningen icke kunde 
iipphiuwa, hvarföre vi tillbragte natten emellan öarna TJ/o- 
volai och fVaha. Pä margonen foro. vi längs. S4')dra kusten 
a£ IVahiij, och sedan vi omkringseglat den iuld<!n, pä hvil- 
ken det sockertoj)prorniiga, sukallatle diaiuanlberget stär, 
fingo vi i en hast se hamnen, i hvilkcn en uiangd skepp af 
olika llaggor lägo med dess förtjusande omgifning. 



^ I 



( 296 ) 

llor mäslo jag inflicka ett par anmärkningar, hvilka 
torde kunna gaj;na sjöfarande, som icke äro nog bekanta 
med dessa vattrn. Den nemligen, som är tvungen att i 
mulet väder eller nattetid segla mellan öarna f^Vahu och 
Morotai gifve a. t pS den starka ström, som här gar hela 
året igenom åt nordvest; och den som omkringseglar östru 
udden a^ f^VahUj för att fara iiii Hanantro _, skilje sig icke 
Jangre än tre mil ifrån kusten, emedan längre ut råder 
merendels stiltje, då deremot nära land blåser ordentligt 
om morgnarna en frisk landvind och från middag till af- 
ton en frisk sjövind. 

Bortom den genom korallbankar emot hafsvågorna 
skyddade, säkra hamnen, som den ankommande seglaren 
den så kallade staden Hanaruro med oordentliga vader af 
boningar, ligga utbredd på en slätt. Emellan kojor af 
olika skapnad höja sig här och der på Europeiskt vis 
uppförda stenhus. De förra dölja sig blygsamt under 
svalkande skuggor af palmträd , de sednare framträda stolt 
i den brännande solen, och blända ögat med sin hvita 
rappning. Tätt invid stranden ligger den med kanoner 
planterade fästningen, en fyrkant med starka murar, och 
på den svajar Sandvvich-öarnas flerfärgadt randiga natio- 
nalflagg. Utöfver staden höjer sig landet amphitheatra- 
liskt och ger med sina planteringar af Tarrorötter, Soc- 
kerrör och Bananer , en angenämt förtjusande anblick , 
hvilken begränsas af den branta, ända upp i skyarna sti- 
gande, med stora träd tätt beväxta bergsträckan. Detta 
sköna panorama lemnar icke heller något tvifvelsmål om 
ön PVahus stora bördighet, hvilken förvärfvat den namn 
af Sandwich-Öarnas trägård. 

Då vi nalkades hamnen, lat jag genom vanligt tecken 
begära en lots. Strax derpä sägo vi en båt, bygd på 



( ^97 ) 

Europeiskt sätt, komina till oss. Den roddes .if nakna 
Kanackasj säsom den lägsta folkklassen här kallos, loisen 
satt vid styret och var till alla delar klädd pS vart vis. 
När han steg upp p/i skeppet, igenkände jag i honom En- 
gelsmannen Alexander Adams, hvilken, du jag Cörra gän- 
gen var här med Rurik, commenderade skeppet Kahu- 
manna j tillhörigt Konungen Tameameaj och nu var Lols- 
directÖr. Vinden tillät oss icke strax . inlöpa i hamnen; 
men efter några timmar blef han gynnande, och vi in- 
kommo, med den skickliga lotsens tillbjelp, lyckligen ge- 
nom den smala, slingriga canalen. Mycket stora skepp kunna 
ej passera den, och vårt var det största som hittills gått 
derigenom. 

De skepp, som vi träffade i hamnen, voro dels Engel- 
ska och Amerikanska hvalfiskfängare, hvilka lagt till här, 
för att förse sig med färska iifsmedel , dels sådana , som är- 
nade sig till nordvestra kusten af Amerika för alt upp- 
handla skinn; eller kommo derifran och här likaledes hvi- 
Jade öfver. Några, med Chinesiska varor ifrån C.:nlon, 
voro bestämda till sjelfva Sandwich-öarna, der de (i ngo god 
afsättning. Äfven låg här ett fransyskt skepp, som, med 
en last af quincaillerier, gått ifrån Bordeaux till Chili, 
Peru och Mexico, och förde resten af sin last hit. Alla 
Capitainerna på dessa skepp helsade på mig, i hopp att 
få höra nyheter ifrån Europa; men flere liade rest deri- 
fran sednare än vi; och meddelade oss sina Londonska. 
Tidningar. 

JVär man besinnar, att knappt femtio år förflutit, se- 
dan dessa öar blefvo kände genom Gook, alt deras inne- 
vånare då ännu voro helt och hållet hväd vi kalla vildar, 
det vill säga, att de icke hade nugot begrepp om våra 
seder, inrättningar och bruk, om våra uppfinningar, kon- 



irt)i 



£ i 






-m 



■ i 

I 



..t A 



«:» 



. ( 29» ) 

slcr och vclcnskapor , och nit i följJ dcrnf deras lornnds^ 
snlt till nllii delar afvck ifvCiw vari: sA Mii* luiiti gladt IVir-. 
vanud, nll oflcr en su koit lidryiiids r(Mh)j)p kunna anso 
Ilannruros hamn IVir en Inlll Knropcisk, och ul' inyiiMiling 
nnnat påminnas om nyhelen af inlVidin^Minas brkunl.ska|) i 
med oss, än pa sin hujd af deras nagol hristfiilliifa kläilscl. 

Det kan icke vara ointcressant IVir mina liisare, all 
genom en kort framsläHniug uf (K'tta fotk.i Ittsloria IVilja 
thvss hastiga framsteg till hihUiing, hvurigenom d<'l kan- 
hiindu skulle redan liafva slälll sig i hrcdd med 10ur()[K- 
crna, om icke oblida omsliindigheter intränat, hviikas in- 
flytelse skall hindra det derilVAn, till dess aler en herr- 
skare, sådan sonx Taincatnca j släller sig i .spetsen, och öf- 
\crvioner deuK 

De elfva öar, som Cook gifvit nanm efter si w hesky(U 
dåre Sandwich och som hehilllit detta iiumn, emedan du- 
ras innevånare icke gilVa dem något sådant gemcnsaml, 
Jigga, som man vet, emellan 19 och '^■?. grader uordiig 
Jalitud. De äro alla ganska höga och af vtdRanisk nalnr. 
O )Fahij den östligaste» öfverlrnlFar vida de öfrigu i stor- 
lek. Den är 87 mil läng ocii 7') bred. l*a dcu linnaslrc 
berg, som kunna mäta sig med de högsta i verldcn. Des-r 
sa öars klimat är särdt^les skönt och yller.s.t vundt. Anlii- 
let af deras innevånare skållade Gapitainen King till 400,000. 
Figur, färg, språk och seder, l)evillnadc deras slägtskii[v 
med de öfriga öboerna i stora Oceanen, om hvilkade lik- 
väl icke hade någon kunskap mer^ 

Deras äldsta historia i>estar af sagor > som u|ipstiga 
ända till dessa öars. första- befolkning, äro genomväfdu niotl 
fabler och förekomma icke äuini i någon resebeskrifning. 
Jag har sorgfälligt samlat dem ur berätlelser af min vän 
KarunaKu j en den mest ansedda och förslämliga man i 



( '00 ) 

» 

flananirOj livnrvid iSpntiiorcn Maiinij som redan länge 
(i|ipclirillil sig lilir, lutiiiddr som lulk. 

]'iidif(t drssn, i\\\\\ nll.i^sniistc tider tilllmkn liiir all- 
niiiiil trodda sn^or, regerade den mii^^lige Anden /''/«« /lo/m 
öiVer dessa oar, innan du blefvo Ix-Ixxidc nf mcninskor. 
Han kunde icke rrnnd)ringa'na^ra, cliinii gernn han Iiadu 
.s(!lt sitt lan«l bofolkadt, D(>tta gjorde lionom ganska ))e- 
<Irofvad, och han ulgöt .slrönnnar af larar pa Jlfon-na-roa. 
»Sjelfvn luuis ömma gemfd, den sköna Gudinnan Opuna , 
var icke i stånd ntt trösta honom. Omsider l)önhö'rd(! ödet 
lionom. IVi sydöstra udden af O IVahi strandade tvänne 
hatarmed några hushall, som medförde svin, liöns, hundar 
ocii åtskilliga ätliga rötter. Man visar nnnti det i klippan 
intryckta fotsparet efter den första landstigna mainicn. 
Rono var da borta. Han fångade fisk vid norra öarna at 
sin gcmal. Af denna omständighet begagnade sig <len lio- 
nom underdåniga eldj^uden, som icke älskade menniskorna, 
till att göra ctl försök att förjaga dem dcrifran. Jhm gick 
emot dem med vreda åtbörder, och frAgade dem hvarifran 
de kommo, Svaret var; "Vi kommer frAn «tk land, der 
dot finnas svin, hundar, cocosnölter ocii brödfrukt i öm- 
niglict. En iiäflig storm har drifvit oss ur var kosa, da 
vi iiriiade besöka van; grannar, och fem gånger har ma- 
nen haft sina skiften, innau vi aiiliinde hit." De begärde 
nu tillstånd all fA nedsätta sig hnr, hvilket eldguden ge- 
nast nekade dem, ocli han förblef obeveklig, fa&län de lof- 
vadc olfra ett svin al honom. Dä kände Rono en ovanlig 
lukt ifrån O If-^alu, vände hastigt om dit tillbaka, och 
hief icke Hlet öfverraskad af alt se menniskor. Deras vän- 
liga ittseeiule ingaf honom förtroende. De våude sig om 
till honom med sin bön, o.<;h lälo honom vela, huru obarm- 
lierligl cidguden iiadc af^lagit den. Dä iorgrymmades 



I 



( 3oo ) 



/{onn till (len fjind, all iiuri kasljulo olilgndnn i Kratern 
Auiruo, som ligger pA sidan om l\lon-na-roa j der lian 
ännu i detla ögonhiiok rasar. Menniskorna, som nu lefdc 
i ro pa O J^Vahi ooli hemcidadc sig att genom stora ollV-r- 
feslcr bevisa sin skyddsgud Etua Rono sin kärlek och tack- 
samhet förökades mycket starkt. »Snart instiktades äfven 
till Rono^s ära de ärliga högtidliga spelen, kallade Maka'- 
hitij som bestodo i åtskilliga kroppsöfningar, knytnäfs- 
knmpningar och krigiska evolutioner. Den som vann pri- 
set blef krönt och var vid måltiden festens kung. De öf- 
riga öarnc blefvo ock snart befolkade från O JVnhii och 
Gudarnas antal tillväxte, hvilka dock alla stodo under 
Etua Rono. ^ ■ ■ 

I långlig tid lefde menniskorna i frid och endrägt un- 
der Ronos valsignelscrika beskydd, och ingenting tycktes 
kunna störa deras sallhet, då i hast en sorglig händelse 
timade. Gudinnan Opiina^ Ronos sköna gemål, nedlät sig 
till att genom sin gunst göra en karl i O PVahi lycklig. 
Den af svartsjuka onda till raseri upptände Rono nedstör- 
tade henne frun en hög klippa, så att hon föll krossad på 
marken. Men knappt hade han gjort denna gerntng, förrän 
han ångrade den, sprang omkring som en ursinnig, och 
gaf knuffar och örfilar åt alla han mötte. Folket, fur- 
vånadt öfver den förändring Guden undergått , frågade ho- 
nom om orsaken dertill, och han utbrast under den smärt- 
fullaste känsla: "jag har mördat det käraste jag ägde." 
Opunas lik bar han till Marain vid bugten Karekakua och 
qvarblef der länge, försänkt i djup sorg. Omsider beslöt 
han öfvergifva dessa öar, der allt påminte honom om den 
lyckliga tid han framlefvat med sin gemål. Folket, uu- 
derrätladt om hans förehafvande , försattes derigenom idet 
djupaste bekymmer. Haa sökte trösta dem genom det löi- 



k-t, nit 1 
som vore 
önska si^ 
älsklingar 
högst bes 
främmand 

Med 
Nu uppsti 
fiiinii vida 
/y<:kliggörj 
dyrkade ö 
skoofFer Cl 
lyckligare 
Sandwicliö 
IVu vi; 
tidrymd, t 
En båt m 
nära vid R 
dingarna v 
före icke 1 
Il v il ken he 
jciso, utan 
dagligen bi 
de I fa sätt J 
sin väg rak 
genom en s 
gos de snai 
dragit vårc 
värfvade d( 
va afgudan 
dem med ;i 
det sorg fä I i 



( Ini ) 

lol, nit linn ville cii pjanf? kommn igfn pil en flytandi; ii, 
suin vore i uFveiflöd fcirsedd ined alll livnd inenniskan kait 
önskn sig, och genom de mcdrörda skänkerna göra sina 
älsklingar lyckliga. Dcrpa satte iian sig pa ett fartyg af 
liögst besynnerlig byggnad, och seglade till ett nllägset, 
iränimande land. 

Med Rono försvann den gyllene tiden pA dessa öar. 
jVii uppstodo stridigliotcr och krig. (rtidarnas antal hlcf 
rinnii vida större, men deras inflytelse var icke mer sa 
lyektiggörandcr, som da de ännu studo under den allmänt 
dyrkade öfvergiidcn. På denna tid tilllogo äfven menn'- 
skoolFer och andra ceremonier, som voro oknnda i det 
lyckligare förflutna. Dock röja sagorna intet spar, alt 
Sandwicliöarncs innevånare någonsin varit Cannibaler. 

Nu visste Karcmaku ingenting att berätta om en lang 
tidrymd, till dess atcr en märkvärdig händelse inträfTade. 
En bät med fem hvita män landade i Karckakua-Baicn j 
nära vid Marai'n j dn* Opiina hvilade. De syntes infö- 
dingarna vara väsenden af ett högre slag, och hicfvo der- 
före icke hindrade ifrån att taga besittning af 3Iarai^nj[tCi 
hvilken heliga ort de icke allenast voro säkre för förföl- 
jelse, utan ock hade öfverflöd på lifsmcdcl, då spisolTer 
dagligen buros åt de der uppställda afgudabilderna. VI 
dekta sätt lefdc de ganska behagligt) och som de hade tagit 
sin väg rakt till Marai'nj samt Opiinas historia, förevigad 
genom en sång, var allmänt bekant bland Iblket, så anså- 
gos de snart för utskickade från RonOj åt h vilka han upp- 
dragit värden om sin älskade gemåls graf. Denim I ro för- 
värfvade dem ännu större dyrkan, än som bevisades sjeif- 
va afgudarna. Presterne ensamt hade rättighet att för^e 
dem med alla deras behof, och utöfvade denna pligt p t 
del sorg ful ligas te; folket tordes icke en gång komma ?l(i~ 



^ 








( 3o5 ) 



%^ 



rai'n nära. Emedlertid bicf tiden snart fö'r Inng for de 
livita männcrna i deras ensligliet. De knulu ett i'örtroli> 
gare umgänge med presterna och förrättade gemensinnt 
med dem de heliga ceremonierna i MaraVn. Sluteligon 
gingo de till och med ut ihland folket; och faslän delta 
nu öfvertygade sig, att de voro verkliga, idott ti'! färgen 
ifrän dem skilda menniskor, sä förblefvo de dock, genom 
sin klokhet och sina goda seder, i högt anseende. Man 
gaf dera de förnämsta flickorna till hustrur, och de fingo 
hvar sin ö att styra. Dessa främlingars efterkommande, 
sade Karcmakuj till hvilka de flesta Jcvis (Adeln) Iiöia, 
utmärka sig ännu i denna dag genom sin Iivilare tär^. Af- 
ven skilja sig verkeligen Jeris här, likasom i Taliaiti, iAaii 
den lägre folkklassen, genom större och fördelaktigare 
kroppsbyggnad) hvartili hos munga kommer den mindre 
bruna färgen» 

Det var ocksu de hvita ankomlingarne som pä dessa 
öar införde de hjelmar och korta kappor, som Cook ocli 
King hafva beskrifvit. I förstone visade sig endast Koniin* 
garne i denna drägt; men på Cooks tid var den redan 
spridd ibland JerVs. ]\u, dä Europeiska mod hafva all- 
deles utträngt de inhemska, visar man dem blott äiiim 
för främmande säsom minnen af en framfaren tid. Iljel- 
tnen är af trä, helt och hållet betäckt af smä gula och 
röda fjädrar, försedd med ett rörligt fällgallcr, och prydd 
med en hög fjäderbuske, sä att den, till formen, fiillkoni- 
ligt liknar dem frän våra riJdaretider. Likasä är den, i 
brist af väfdt tyg, af fjädrar konstigt sammansatla, Lorta 
kappan, en sann cfterlikning af dem som vara riddare bn- 
ro. Härigenom är väl tillrpckligcn bevisl, att de pä O 
IViild landade hvita männcrnc verkeligen voro Eiiropt'er, 
och att vi äre närmare besläglade, älmiustone med cu slor 



( 3o3 ) 



del af de förnämare Sandwich-uboerna, än med Söderhaf- 
vets öfriga innevånare. 

Först med dessa hvita mennlskornas ankomst börjar 
ett slags tidräkning, och pä O J-Vahi räknar man, ifrån 
den hvita Konungen till Tameamea^ sju, som efterlrädt 
hvarandra i styrelsen. Under denna period, likväl lAngt 
före Cook, skola tvä fartyg hafva strandat pä nordöstra 
sidan af O Wahi. Hvad som blifvit af de pä dem varande 
incnniskorna berätta traditionerna icke lika. En säger, 
alt de omkommit vid skeppsbrottet, en annan att de blif- 
vit dödade af innevänarne; Kartmaku omtalade ännu ett 
skepp, som blifvit sedt pä längt häll, och fastän man hit- 
tat jernankar sä väl vid O PVahij som vid Meuve , hvilka 
tillräckligt bevisa, att skepp måste hafva legat eller för- 
olyckats der, sä visste han dock icke något att säga om 
dem. För öfrigt är det ganska sannolikt, att Spaniorcrne, 
som ofta gjorde en hemlighet af sina upptäckter i Söder i 
hafvet, känt redan före Cook att dessa öar funnits till. 

Med är 1778, dä Cook upptäckte dem, och gaf dem, 
susom redan blifvit anfördt, namn efter dåvarande förste 
Lorden af Amiralitetet, börjar först deras egentliga histo- 
ria. Dä lydde de icke, såsom nu, allesamman under en 
enda Konung, utan hvarje ö hade sin serskilda regent, som 
kallades Jeri-rahij hvilka hade full magt öfver sina under- 
sätares lif och död, och ät hvilken de ibland dem, som be- 
snlto länderier, måste betala en skatt. Pä O hValii, der Cook. 
omkom, regerade dä Tcraiopu, af honom kallad Terreobii. 

Cook's följeslagare, ^apitainen King, gör följande mål- 
ning af Sandwich-öboerna: "De äro i allmänhet af mcdcl- 
uiaMig storlek *) och väl växta. Deras gång och rörelser 



% 



: ■• v 
■ti 



1^ 



*) Det kan pä sia liöjJ sägas om de lägre folkklasserna: Jeri's 
äro liUstnn allmitiit så stora, som pu Taliatti. 



m 



'^y 



( 3o4 ) 

firo vackrn. De springa tned mycken lätthet och kunna bära 
tiiiif^a hördor. Karlarne sta liKväl något efter innevanarnc 
pa Väoskapsöarna i styrka och vighet, och qvinnorna äro 
icke sä llnt byggda, som Tahaitierinnorna. Deras färg rir 
något litet brunare, och de äro icke sä vackra, som Ta- 
liailierne; likväl hafva begge könens anletsdrag, hos större 
delen, nägot behagligt och öppet; i synnerhet intages man 
mycket för qvinnorna af deras sköna ögon och tänder, 
samt deras milda, känslofulla blick. Deras här är svait- 
brunt, icke så rakt som pä de vilda Amerikanarnc, och 
icke sä krusigt, som pä Negrerna i Afrika, utan det varie- 
rar inom dessa gränsor, nästan såsom hos oss." 

"Äfven här utmärka sig J^r^s fördelaktigt, genom de- 
ras figur liksom på Söderhafsöarna. Alla, som vi sägo, 
voro fullkomligt väl byggde. Också äro de sällan behäf- 
tade med de svulster och sär, som vi ofta blefvo varse bland 
den lägre folkklassen, och tillskrefvo det myckna salt, 
hvarmed de laga kött och fisk ; deremot gör del omättliga 
bruket af Ava-drycken (hvilken läsarnc torde påminna sig 
^från Tahaiti) dem mycken skada. På dem, som deraf 
mest besvärades, var hela kroppen mycket mager och bc- 
täckt med ett hvitt utslag. Ögonen voro röda och inflam- 
merade. De darrade starkt och kunde knappt föra huf- 
vudet rakt. Denna dryck förkortar ej lifvet hos alla; ty 
Tcraiopuj Kan och några andra befälhafvare voro ganska 
gamla, men den medför alltid en tidig, sjuklig ålderdom. 
Lyckligtvis är förtäringen deraf en af Defäihafvarnes ute- 
slutande förmåner. Tcraiopus son, en gosse om tolf år, 
skröt ofta dermed, att han fått rättighet att dricka Ava, 
och visade med mycken förnöjelse ett litet ställe på ena 
jäiulcn, dor utslaget redan började visa sig." 

"Oak- 



"^ 



( 3o5 ) 

"OaVtdcIt den stora, oersättliga förlust, 40m Sandwich- 
oboernns hastigt retade känslighet och våldsamhet tillskyn-> 
dat oss, (Gooks diid), måste jag, för att lata deras upp- 
förande i allmänhet rättvisa vederfaras, tillstå, dtt deras 
sinnelag är ganska mildt och välvilligt, och att de hvar-* 
Len äro så lättsinniga och Hygtiga, som Tahaitierne, eller 
så allvarsamma och slutne som Vänskapsöboerne. De tyc- 
kes iefva i bästa förstånd och på en ganska vänskaplig fot. 
inom sig. Vi beundrade den ömhet och omsorg, hvarmed 
qvinnorna behandlade sina barn. Ofta hjelpte männerna 
(lem i deras hushållssysslor med en förekommande bered- 
villighet, som gör deras hjertan heder." . • j ■ , , 

"Ville man emedlertid, af den aktning, som qvinno- 
könet hos dem njuter, sluta till deras hyfsning, hvilket är 
det säkraste sättet att bedömma sådant, så skulle man icke 
kunna antaga, att de framskridit långt. Det är icke alle- 
nast föpbudct för qvinnorna att äta tillsammans med kar- 
larna, utan de bästa rätterna äro dem ock förmente. De 
få icke förtära svinkött, sköldpaddor, flera slags fisk och 
några sorter Bananer, och man har sagt oss, att en stac- 
kars flicka blef grymt piskad, för det hon på vårt skepp 
hade ätit en af dessa förbudna rätter. Fruntimmerna tyc- 
kas vanligen Iefva för sig sjelfva, och fastän vi aldrig sett 
dem blifva illa behandlade, är det dock säkert, att manr. 
hade ringa aktning fur dem.'' , ^ 

"Vi emottogos alltid med, mycken vänskap och gäst- 
frihet, när vi kommo i land;, JVästan alltid uppförde man 
sig emot oss på det mast J^skvärda sätt. Så snart vi sat-- 
te foten på land, täflade inneyånarne med hvarandra, att 
bära till oss de första skänkerne, att tillaga ,cn£|t åt oss och 
gifva oss bevis af dei'as aktning. De gamla utgöto glädje- 
. - 2.9 .. 



IH 



£)* 



%i 



M 



mm 



t 



( 3o6 ) 

tSi'ar, och voro mycket nöjde, om de fingo lof alt Iiand- 
tcra oss, det de anställde jemförelser emellan oss och dcin, 
hyilka bevisade deras beskedlighet och ödmjukhet." ' 

' "I själsförmögenhetei* tytkas Sandwich-öboerne i intet 
hänseende väfa sämre än andra folkslag. Deras framsteg i 
åkerbruk och deras handarbetens fullkomlighet svara all> 
deleis emot deras belägenhet och de fördelar naturen gifvit 
dem. Den späVida uppmärksamhet, hvarmed 'dé sugo på 
vårt smidesarbete, och de säi*skilda medel, $om de ännu 
före vår afresa påfunno, for rttt gifva det jern, de af oss 
ei*höllo, behörig form efter deras behof, beviste oss nog- 
samt deras läraktighet och industri." 

**Våi* olycklige vän, Kancena (han blef ihjälsk julen af 
Ehgelsmännerna , emot hvilka han alltid uppfört sig högst 
Vänskapligt), hade en stor håg att lära, ett beundrans- 
värdt, naturligt förstånd och en lillighet, som man sällan 
trälfar hos folk, hvilka ännu befinna sig i det tillstånd 
som hans. Han gjorde oräkneliga frågor om våra seder 
och bruk, vår Kung, vår regeringsform, vårt lands folk- 
mängd och producter, sättet att bygga vara hus och skepp. 
Han ville veta, om vi förde krig, med hvem och af hvil- 
ken anledning, pä hvad sätt de fördes, h vilken Gud vi 
dyrkade, och ännu mycket annat, hvarigennm han röjde 

ett ganska ontifa Itände förstånd." ■ '• ' " 

Hvad King berättar om dessa öboers godsinthet, vin- 
ner sä mycket mera bekräfteise',' om man betänker, att 
Engelsmännertie, efter hvad dtfras egna berättelser inne- 
hålla,' behatidlade dem ganskir hordt, och Cook föll blott 
såsom ett offer för egen förskyllUu. Äfven har King be- 
friat dem ifr*h den misstankan, att de voro Calrnibalor, 
lom Anderson och flere CookS följeslagare hade kastat pu 
dem. 



/ >^ 



^ 



( 3o7 ) 

Lust att stjäla hade de, eller rättare den lägre folk- 
llasscn ibland dem, likasom alla öfriga SöderhafsöLocr, 
ocli detta var dét, som. föranledde Cook till hans oho- 
tänksamma strängh'et, i det han alllid var domare sjclf 
och tillät sig de största våldsamheter. Om han hade va- 
rit en lika sa stor menniskovän, som han var en stor sjö- 
man, så skulle han icke hafva tillsatt lifvet pä O JVahi 
genom det nödvärn, hvarlill han tvang innevånarne, såsom 
man skall se i det följande. 

Bruket att tatuera sig var äfVen antaget på Sandwich- 
öarna. Man såg äfven ansigten tecknade med räta streck, 
Som skuro hvarandra i räta vinklar, och några hade till 
och med låtit tatuera tungan på sig. På fruntimmernas 
höndcr och armar såg man vackra ritningar. 

Båda könens vanliga klädsel bestod icke i något annat, 
än i ett om midjan vecklat stycke tyg. Fruntimmerna smyc- 
kade sig dessutom med halskedjor af snäckor, eller ett 
slags små, röda bönor, som äro hårda och glänsande, el- 
ler buro de ett halsband af stora, konstigt sammansatta 
fjädrar. Äfven deras hår var pi^ydt med de sednare och 
med blomsterkransar. Vackra armband ef flerahanda slag 
satte kronan på deras prydnad. 

Sandwich-öboerna bodde tillsammans i byar eller små 
köpingar om ett hundrade till tvä hundrade bostäder, 
hvilka stodo utan ordniPjj nära hvarandra , förenade genom 
en krokig väg. Framför några af dessa bostäder fanns en 
gård , omgifven med stängsel. 

De lägre folkklassernas föda bestod till det mesta af 

fisk, jams, söta potäter, tarrorötter, bannaner, sockerrör 

I och brödfrukt. De förnämare åto dessutom svin- och 

ImndkÖtt, hvilket tillagades på samma sätt, som på Socic- 

20* . 






WMVUI 



k-i!' • 



. ( 3o8 ) 

tetsöarna. Äfveii värt tama fjäderfä fann man här; men 
det var sällsynt och värderades ganska lite. Fisk och kött 
insalta de ofta, och tyckas (inna det särdeles välsmakan- 
de. De voro öfverhufvud ganska renliga, och särdeles när 
de Sto. Deras sätt att laga sin mat funno Engelsmän- 
nerne vida smakligare an sitt eget. 

Jeri's sysselsatte sig med att bygga deras fartyg och 
förfärdiga mattor; fruntimmerna bereda de papperlika tyg, 
som här i synnerhet färgas eller tryckas, så att de fu ut- 
seende af våra kattun, och Tauton^ernas eller tjenstfolkets 
{Kanackas) förnämsta arbeten voro åkerbruk eller trägårds- 
skötsel och fiske. Sina lediga stunder upptogo de med 
nöjen af flerahanda slag, hvnrtill i synnerhet hörde dans, 
den de unga af båda könen högeligen älskade. Utom trum- 
mor af flera slag hade de inga musikaliska instrument, 
men deras sång var behagUg. Mycket ofta Spelade de på 
ett bräde med små svarta och hvita stenar ett spel,, som 
hade mycken likhet med vårt Damespel, men tycktes 
fordra ännu mera uppmärksamhet, för det större antuiet 
af Rutor. Ett annat spel bestod deri, att en sten göm- 
des under ett stort stycke tyg, och raan skulle gissa stäl- 
let, hvar den \^q. Äfven kapplöpningar, i hvilka till och 
med flickorna deltogo, och, som det tycktes, ganska far- 
liga simöfningar i bränningen, anställdes för nöjes skull. I 
brottande och knytnäfskamp visade de icke så mycken vig- 
het och styrka, som Vänskapsöboerne. Barn förlustade 
sig ofta med ett spel, som bestod deri, att de kastade fle- 
ra bollar efter hvarandra upp i luften och togo åter emot 
dem med mycken skicklighet. 

Deras fartyg voro ganska bra byggde. Det största 
tillhörde Teraiojni. Det var däckadt, 70 fot långt, 12 
bredt och 3-| djupt. , ^j 



•i; 



j 



( 309 ) 

Ibland deras Vrirl voro de förnamns skcllar till Ava-' 
drycken sSrdeles märkvärdign. De hollo vanligtvis åtta 
till tio tum i diameter, voro fullkomligt runda och myc- 
ket bra polerade. Foten bestod af tre eller fyra små men- 
niskofigilrer i olika stälfning. Ofta buro dessa skälen pä 
hufvudena, ofta pä axlarna, eller pä händerna upplyfta 
öfver hufvudena. Dessa figurer voro ganska bra arbeta- 
de, proportionerna noga iakttagna, och till och med musk- 
larnas spänning rigtigt utmärkt. 

Ibland de konster, som Sandwich-öboerna ägde inom 
sig, var förnämligast den att bereda salt. Engelsmännerno 
erhöllo sådant af dem i stor myckenhet och af synnerlig 
godhet. 

Deras vapen bestodo i klubbor, lansar och dolkar af 
hårdt träd. De särskilda öarnas innevånare förde ofta krig 
med h varandra. Slagtningarna levererades mest till sjös, 
5enom äntring, och voro ganska blodiga. När JerVs tu- 
ga4e i härnad, buro de alltid den redan beskrifna, fjä- 
derprydda hjelmen, samt' den af svarta, röda och gula 
fjädrar sammansatta kappan. Endast Jeri-rahfs,, eller Ko- 
nungarne, buro helt gula fjäderkappor. Hvar Konung 
hade Krigsgudens bild, en af trä skuren, faslig carricatur 
af menniskogestallt , i hotande ställning, med öppen mun, 
i hvilken stora huiidtänder voro insatte. Detta beläte togs 
hvarje gång med i striden och fiendens hufvudsyfte var 
att eröfra det , emedan kriget vanligen derigenom slutades. 
En del af fångarna offrades åt Gudarna, hvarvid intet 
blod fick utgjutas. De blefvo derföre strypte, och sedan 
lagda i Marai^n framför Gudarna, med ansigtet vändt 
åt jorden. . . » 

De dödas begrafning var en af de heligaste förrätt- 
ningarna på dessa öar,< och förenad med många ccremo- 



m 



Wm 



■\j* 



„, :v.: „^-. 



( 3io % 

nier., LiVen lades i hulor, och när köttet öfvergutl till 
förruttnelse, skilde$ det mycket noga ifrån benen, hvilka del« 
furvarades på heliga orter, dels utdelades ibland de bort-, 
gångnas slägtingar och vänner, som buro dem hos sig så- 
som reliqvier. Också förordnade döende ej sällan, att de- 
ras ben skulle blifva kastade i den brinnande Kratern pi^ 
O fVahi j hvilken den högt dyrkade Gudinnan Pelai be- 
bodde., • , . 

Att flera rätter voro qvinnorna förbudna, är redan 
anfördt. De fingo vid lifsstrafT icke heller gå in i det hus, 
der karlarne uto, och yoro alldeles uteslutna från att be-, 
söka Marai\s. För ofritt njöto de stor frihet, och a(i 
gåfvo till och med sin röst vid rådplägningar öfver krig 
och fred. 

Den religiösa inrättningen med Tahii's eller förbud, 
som man träffar på flera Söderhafsöar, fann äfven här 
rum. Tahu förklarade personer vore heliga, ett tabu för- 
klarat stycke jord fick, sä länge det vprade, ingen beträr? 
da, ett tabu förklaradt djurslag fick ingen döda eller för- 
följa, förrän tabu äler var upphäfvel. Så hade Tamqanica 
i sednare tider låtit förklara det omnämnda diamantberget 
tabu^ emedan en Engelsman tog några bitar qvartskristall^ 
som han der funnit, för diamanter, underrättade Konun- 
gen om deras stora värde, och denna trodde sig nu äga 
en ofantlig skatt i berget, till dess misstaget upplystes, dii 
Tabu upphäfdes. - : •• ? • < 

- De skepp som Sandwich-öboerne kunna tillförene haf- 
va sett, måtte dock hafva varit gap^ka små; ty när de 
fiiigo se Cook med sina, togo de d;eifl för flytande öar, 
och trod<le, att Etiia Rono j som ännu var i dyrkad åniiii- 
nolsc lios deui, omsider uppfyllde sitt löfte, och kom till- 
baka.. Glädjen der^ifvcr bjef spurt al(i))än, och man bfslöl 



• u 



< 3ri ) 



att med nll tillbörlig vördnad cmottaga den sfi iHnge sak«> 
nqde vdigörnndc Guden, oni' hvilken man hoppades, att 
luin skulle Återföra den gyllene tiden till ön Gook sjelif 
och hans följeshignrc synes icke hafva begripit, att man 
verkeligen bevisade honom gudomlig dyrkan, utan togo 
alla de ceremonier, som med honom anställdes, blott för 
bevis af deras aktning, hvilka äfven gåfvos åt andra, högt 
ansedda personer. Äfven namnet O Rono (Rono^n) kunde icke 
gifva dem nugon förklaring på den föreställning man hade om 
lionom, då detta väsende var dem okändt, ooh de åtnöjde sig 
med att tro, att det var en äretitel, som betecknade en Befäl?* 
liafvare eller Prest. Hade Cooks uppförande Jåtit de go.da 
öboerna vara i sin inbillning, så skulle det goda förhål- 
landet emellan dem och Engelsmännerna icke hafva blif- 
vit stördt; men han sjelf tog dem snart ur den tron, att 
han var deras välgörare. . 

JVågra Kanackas trodde sig äfven töras hemligen lägga 
sig till något af de skänker, som Röna eller sitt löfte för- 
de till dem. Detta låt Gook ganska håidt bestraffa pä 
stället. Den ertuppade blef piskad och efter de flyende 
sköts det, hvnrigenom flere, till en del äfven oskyldige,, 
dödades. Så kunde icke Röna gå till väga. Titte j som 
de förvände Gooks nanm, var icke RonOj^ ulan sönk ned 
till en vanlig menniska. Ma» hade fruktan för honom, som 
för en mägtig befälhafvare, men ingen dyrkan mer. Det 
visade sig tydligt, när han kom tillbaka från sin resa åt 
norden. Öboerne förhöllo sig helt annorhinda; de förde 
väl ännu ständigt svin och frukter till skeppet, men d? 
hade sina gifna pris derpå, då de fÖrut framburo allt såf 
son> skänker eller offer, och ansågo hvad de erhöllo i stäl- 
let älven såsom skänker. Då de, efter sin tro,, alltid fin* 
go sina lifsrnedei högt betalla, sä ansågo de nu Engels- 






pnp 






( 311 ) 

männerna för mcnniskor, som kommo fn^n ett Innd (!<>r 
det var hungerenöd, för att hos dem äta sig ligligt miit- 
ta. Med den höga tanken var ocksu lydnaden försviin. 
nen, och det sämre folket fortsatte sinn stölder drsto dri- 
ftigare. Likväl förblefvo Konungen, Prestcrna och mAnga 
af de förnämsta JrrCs Engelsmän nerna tillgifne. En af de 
sednare, vid namn Parca, gnf ett ganska frappant hevis 
,derpå och på sin gränslösa fromhet, hvilkct Capit. K ing 
sjelf berättar. NSgra Kanacha's , som åter stulit, Mefvn 
förföljde med bösskott. Fastän man redan fått igen saker- 
na, trodde dock en Engelsk Officer, att han måste bemag- 
tiga sig en Parca tillliörig canot, som låg på stranden. 
Parca fordrade den tillbaka, då han var oskyldig i stöl- 
den. Officern vägrade att gifva den igen, och derigenom 
uppstod en strid, i hvilken Parca fick ett så häftigt slag 
af ett roder i ?uifviidpt, att han föll sanslös till marken. 
Öboerne, som under tiden hastat i mängd till stället, mnn 
dittills förhållit sig helt stilla, blefvo sä upphragle öfvcr det 
förolämpande deras Befdlhafvare vederfarits, att de kasta- 
de en mängd stenar på Engelsmännen, som, Icmnande sin 
båt i sticket, måste genom simmande rädda sig till en 
närbelägen klippa. Nu kastade öboerne sig på båten, och 
skulle hafva förstört den, om icke Parcaj som åter kom- 
mit till sans, hållit dem derifrån. Han skingrade hopen, 
vinkade åt Engelsmännerna, att de skulle komma tillbaka, 
livilket de också gjorde och satte sig i sin båt igen. Parca 
följde efter dem till skeppet, tog med sig en Midshipmans 
hatt och några småsaker, som voro stulna, betygade sin 
ledsnad öfver den förefallna striden och frågade, om O 
Rono skulle döda honum, och om han tordes nästa dag 
komma tillbaka till skrppet. (Han hade således icke kom- 
mit ur den tron, att Cook var HonOj eller låtsades åtniin- 



^■■p 



( 3r3 ) 

«tonc sA, för' att flrsto .snnraro forsonn EnffrlsmMnnrrnn.) 
Sedan man gifvit Iinnom den försäkinn, ntt hnn icke iindc 
nägot ntt hcfara, ocli att mnn alltid skulle geinn se honom, 
vidrörde han, till tecken af förlikning och vänskap, samt- 
liga OfTicerarnes nfisor med sin och for sä lillhaka i Jand. 

D^ Parca hade förhindrat sina landsman att utöfva 
deras hämnd på den Engelska bätcn, stulo de om natten 
en annan, sedan de afsknrit repet, hvarmed den var fast- 
kunden vid skeppet. Cook vredgades deröfver till den 
grad att hnn liteslöt föra Konungen sjelf till skeppet cch 
behallu honom säsom gisslan, till dess båten vore återgif- 
ven. Ett steg, fom han på andra öar vid dylika tillfal- 
len redan med framgång försökt. Han gick således i land, 
sjelf väl hevnpnad,och med soldater som hade laddat skarpt, 
sedan han gifvit befallning att icke släppa nugot fartyg ut 
ur bugten, emedan han ville förstöra dem alln, i fall lin- 
drigare åtgärder icke forsloge, hvarföre bägge skeppens 
samtliga båtar, väl bemannade och beväpnade, lades sä 
att de kunde verkställa denna befallning. 

Cook blef, efter Kings berättelse, emottagen med 
mycken vördnad på land. Folket kastade sig ned på jor- 
den för honom. Han gick rakt till den gamla Konungen, 
som då Uig och hvilade sig, och böd honom komma till 
skeppet, hvartill denne äfven var strax villig. Emedler- 
tid afstyrkte flere Jcri's honom att följa med och sökte 
afhålla honom dcrifrån, ehuru enträgen Cook ock var. 
Då fattade Cook Konungen i armen och ville med våld 
bortföra honom, hvorigenom folket, som samlat sig i stor 
myckenhet blef ytterst uppbragt; och då derjemte en blö- 
dande Jerij som var kommen ifrån andra sidan af buglen 
och blifvit såra<l af ett Engelskt bösskott, störtade fram 
cch ropade åt Konungen att han måtte blifva qvar, emc- 



( 3i4 ) 



<1nn det sä1(crt iclic skulle gu honom bättre, sÖndcthiÖt 
folkets ruscri de skrankor, inom livilka det JiiltilU liallit 
sig, och striden börjades, i hvilkcn Cook och na^ra sol* 
dater stupade, men de oTrige togu till flykten. 

Su bertittade Karcmahu denna händelse, hvilken li.in 
.6)elf susom ung hade öfvervnrit, och dcrmed öfvercns- 
stämma äfvqn berättelserna af Gook's kamrater i det hela. 
Särskilda omständigheter uppgifvas väl annorlunda af drm; 
men pu PVaJiu var hvar mcnBiska oTvertygad, attallUill- 
gatt sä, som Karcmaku försäkrade. Om rapn ock ville 
satta full tro till Engelsrnannerna, niaste man dock till- 
stå, att de voro den angripande delen, och att Cooks (Vå- 
mätenhot fick ett icke oföVljent strqff af öboernas nödväi n. 

Johann Reinhold Forster meddelar i företalet till dt'ii 
af honom ulgifna iipptacktsresan i Södcrhafvet aren 177^ 
— 1780, under Capit. Gook's, C|er.ke's, Gore's och K i nys 
anförande, Berlin 1781, ett bref som han fatt frän en En- 
gelsman, i hvilket det säges. om Cook: The Captain's clia- 
racter is not the same now as formerly. His head seems 
to have bein turned. Öfver denna förändring hos Cook 
ger äfven Forster derslädes förklaring, da han säger: "pa 
sin första resa, hade Cook med sig Ileri-arna Bauks och 
Solander, som Konster och Vetenskaper bildat. Pa den 
andra voro jag och min son hans reskamrater, bordsgnsler 
och dagliga umgänge. Han masle således för oss ulhi fatta 
ett slags vördnad samt aktning för sin egen caracler och 
sitt naran. Vårt tänkesätt, vara grundsatser, vara seder, 
inverkade pä honom genom tidens längd och åen dagliga 
sammanvaron, och tilläto honom icke att med gryudict 
fara fram emot de arma, oförargHga öboprna i Södcrhaf- 
vet. Det finnes icke heller något exempel, att han i egent- 
lig mening såsom befälhafvare gått hårdt och grymt till 



fUga mot dem; d& h 
kanonernc efter en il 
ligtvis ingen blef ska 
hade med sig några 
hvilka icke stodo ui 
endast var folk som 
iia, som voro utan u 
La ingifva vördnad < 
Boicley och Örtsamla 
var det icke underlig 
var skyldig sig sjelf 
högst grymma och o 
ölVertygad, att om I 
och min son och D:i 
denna resan, skulle i 
vet tiJI." 

De första skepp 
uarna voro Mure's 
1786—89. De drefv 
sira kusten af Amer: 
väl till som hvilostä 
mötande och många 
kanska kusten. 7r 
Tuai gick med Muri 
fortsatt umgänge me 
dessa naturbarns ide 
arten, som högt civ 
(irönländarne, nemli 
folk på jorden, så t 
der och vanor, hva 
verkshandeln, som I 
ra skepp till dem. 



( 3i5 ) 

Iga mot dem; dil han fur en liten stölds skull lät lossa 
uionernc efter en flykttinde ocli hans bAt, hvarvid lyck- 
gtvis ingen blef skadad. Men dä han pil denna resa icke 
ide med sig nägra sådana vittnen till sina handlingar, 
vilka icke stodo under hans omedelbara beflil; du det 
idast var folk som lydde under honom, eller dock suda- 
1^ som voro utan uppfostran och ett visst anseende, hvil- 
i ingifva vördnad och aktning, sjelfva Astronomen Herr 
oicley och Örtsamlaren Herr JVelson icke undan tagne, så 
ar det icke underligt, att han glömde den aktning han 
ar skyldig sig s)elf och sin caracter, och begick några 
ögst grymma och omenskliga gerningar. Jag är derfÖre 
fvertygad, att om Herrarne Banks och Solander, eller jag 
ch min son och D:r Sparrman varit med Capit. Gook pu 
enna resan, skulle han icke på det sättet hafva satt lif- 
et tiJl." 

De första skepp som efter Gook besökte Sandwich- 
arna voro Mure's Dikson*s, PotIock*s och Goxe's, aren 
786 — 89. De drefvo handel med skinn emellan nordve- 
Lra kusten af Amerika och Ghina, och då lågo dessa Öar 
al till som hviloställe för dem. De funno ett godt be- 
lötantle och mänga af öboerna följde dem ät till Ameri- 
anska kusten. Tinina, en af de förnämsta JerVs på O 
Vuai gick med Mnres till Ghina. Sådana resor och ett 
urtsatt umgänge med Européerna måste mycket utvidga 
Icssa naturbarns idéer , och då de voro fria frän den van- 
irten, som högt civilicerade Europeiska nationer dela med 
^rönländiUMie, nemligen att anse sig för det förståndigaste 
blk på jorden, så tillegnade de sig snart främmande se- 
ler och vanor, hvartill de fingo rikt tillfälle genom pels- 
iTcrkshandeln, som blef allt lifligare och årligen förde lle- 
r.i skepp (ill dem. Vancouver fann derföre år 1792, att 



s< 



ii ;■ 




( 5i6 ) 

s«dan Cooks tkl gnnsXa öfverraskandc förärtdringar föregått 
på dessa öar. 

Kouuii^ Tcraiopu öfverlefde icke Cook länge. Efter 
lionora tillträdde han<; son Kavarao regeringen ötver stör- 
sta delen af ön O fVahi. En mindre del tillföll hans nä- 
ra slägting, Tameamea. Kawarao var en tyrann, och för- 
öfvade grymheter, som hittills saknat exempel. Under 
månskiftet gafs det tider, på hvilka han var särdeles fa^u^ 
eller helig: Då tordes blott prester se pu honom, så län- 
ge solen var uppe på himmelen. Hade någon annan den 
olyckan, om ock blott af en händelse, att kasta en blick 
på honom, så LIef han genast på det pinsammaste sättaf- 
rältad. Med sin grymhet förenade den ursinnnige herr- 
skaren äfveii eröfringslystnad, och ville lägga hela ön un- 
der sitt välde, hvarföre han bekrigade Tanieamech Denna 
unga kraftfulla man utmärkte sig sä genom ett öfverlägset 
förband och färdighet i vapenöfningar , att han bicf ett 
ordspråk. Fastän hans vederparts här var till antalet vida 
öfverlägsen hans, blef han likväl icke öfvervunnen. Kri- 
get, som då ännu icke fördes med eldvapen, varade län- 
ge, och blef oafgjordt. Då kommo begge heirskarena öf- 
verens, att genom en duell gÖra shit på striden. Den som 
segrade i den skulle blifva herre öfver hela ön. Begge 
KoDungarne rustade sig och ställde först sina krigsguda- 
bil.ler, oingifna af prester, pä stridsplatsen. Derpå bör- 
jades striden med kastspjut, hvari Kawarao trodde sig va- 
ra mycket skicklig. Men han hade fimnit sin man i Ta- 
meamea. Deruic var i stånd att afvädja flera spjut som 
från åtskilliga personer på en gång kastades emot honom, 
och förfelade deremot sjelf sällan sitt mål. Sålunda und- 
gick icke heller den blodtörstige Kawarao öd€ts rättvisa. 






I 



i 



Efter någ 
nomborrac 

Denn? 
ver öarna 
des hade 
mera befä 
segrades 
insigtsfulh 
grad. Sjc 
trodde ha 
das^ åt sui 
der ti 1 1 vär 
ligt val i 
helt och I 
snart förs I 
lestädes i 
in i döden 
nas Pitt. 

JVu nr 
hvilka Da^ 
den uppbJ 
hus och Si 
med nytti 
och voro 

Med 
st jer na öf^ 
stiftade, Ii 
skåp och 
tio år, h 
vilda upp 
ställe, så 
varit Hofu 



mmm 



i 317 ) 

Efter nSgiu fruktlösa kast frän begge sidor, föll han, ge- 
nomborrad af Tameamcas spjut, död till jurden. 

Denna duell, hvarigenoin Tameamea, blef Konung öf- 
ver Öarna O PVahi och Murvcj, hyijken sednare äfvenle- 
des hade tillhört Kawnrao ^ föreföll ur 1781. För ott än 
mera befästa sitt välde, gifte Tameamea sig med den be- 
segrades dotter och tillvann sig nu genom sin milda och 
insigtsfulla regering alla sina undersutares kärlek i hög 
grad. Sjclf begåfvad med utmärkta egenskaper, anför- 
trodde han de vigtigaste cmbetena i sina små stater en- 
dast åt sådana personer, som genom sin skicklighet voro 
dertill värdiga. Sålunda hade han gjort ett ganska lyck- 
ligt val i Karemakii. Denna, du ännu unga man, som sii 
helt och hållet fattade Tanieavieas vidsträckta planer, blef 
snart första personen näst honom, understödde, honom al- 
lestädes i r'"d och i dåd, och blef hans trogna anhängare 
in i döden. Engelsmännerne kallade honom Sandwich-öar- 
nas Pitt. 

Nu nedsatte sig äfven Europe'er pä O PFahij ibland 
hvilka Davis och John Jung blefvo de mest välgörande för 
den uppblomstrande staten. Under deras ledning blefvo 
hus och skepp byggda på Europeiskt sätt. De riktade ön 
med nyttiga utländska växter, hvilkas odling de spridde, 
och voro till och med i regeringsärenderna goda rådgifvare. 

Med Vancouver's ankomst uppgick äfven en lycklig 
stjerna öfver dessa öar. Ibland det myckna goda han här 
stiftade, hafva de honom att tacka för sin rikedom på bo- 
skap och får. Tameamea förklarade dessa djur tabu för 
tio år, hvarigenom de ökades så starkt, att de nu som 
vilda uppfylla skogarna. Hade Vancouver varit i Cooks 
ställe, så skulle han ic?;e hafvu förstört den tron, att han 
varit Roiio* 



M 




^ '<*»■'■ 



^ (318) 

Pa hans tid regerade, Tamcamca ännu blott Öfver 
oarna O IVahi och MurvCj men var dfi inveclilad i krig 
med de öfrigas beherrsliare, i hvilket han redan nyttjade 
skjutgevär och till och med kanoner, som han tillhandlat 
sig af främmande skepp. Han anförde sjrlf sin armee i 
hvarje drabbning, både till lands och vatten, och Karcma' 
tat var, såsom första Befålhafvarer näst honom, hans be- 
ständige följeslagare. O IVahierne mätte likväl då ännu 
icke hafva förstått rätt sköta eldvapen, då kriget räckte 
ännu tio år efter Vancouvers afresa, innan alla öar, un- 
dantagande O Tuaij den nordvestligaste, hade gifvit sig. 
Är 1 8 17 eröfrade Tameamea efter många misslyckade be- 
mödanden äfven den, och herrskade nu öfver hela Arclii- 
pelagen. 

Ifrån denna tiden gick all hans dik.^an och trakta n derpå 
ut, att hyfsa sin nation och befj inn. ^''^Tideln. Salt och 
sandelträd voro exportartiklarna. Detta sednare blef täm- 
ligen dyrt betalt af Nordamerikanska Fristaternas skeppi 
som nästan uteslutande hade härvarande handel i sina hän- 
der, och såldes änaä äter i' Canton med stor vinst. Man 
har sagt mig, att Atnetikanarne årligeli sålde i China af 
här hemtadt sandelträd för 3oo,ooo piasträr. Tameamea 
inköpte nu också af Amerikanarne störa handelsskepp för 
sandelträd, hvilka, äfvensom de i sjelf^a landet byggda, 
bemannades dels med Européer, dels med havs egna un- 
dersåtare, och med dem utskeppade han o n ^;iror för 
egen räkning. Han förstod till och med alL Ä^^'lh sig en 
liten Örlogsflotta. Hans af sten uppförda Magasiuei på O 
Wahi voro alllid uppfyllda med nyttiga Europeiska och 
Amerikanska alster. Han ägde en ansenlig skatt af silfver- 
mynt och bohag af silfver. Hans fästningar voro plante- 
rade uied kanoner af svår kaliber, och han underhöll en 



arme af i' 
lige skyttai 
utsprida b 
ger en o va 
som mycke 
och göra t 
ljusa förstå 
land, och 
med de mc 
skepp som 
oförrätter ( 
långt säkra 
lände, spru 
tade folket 
fritt bemöt 
blifva strän 
gen skicka 
och detta r 
grund, men 
ock med ge 
måste nu er 
Wahu, dei 
den enda S( 
sta framsteg 
iska och Ai 
bodar, fyll 
blefvo pä 
sten; iblanc 
här blott sr 
spriddes vic 
trifvcs val, 
hjord af tai 



.> ''r 



i 319 ) 

arme af i5,ooo man, alla beväpnade med gevär ock skick- 
lige skyttar. Genom Spanioren Marini lat han på sina öar 
utsprida bomullsbusken, som här trifves mycket väl och 
ger en ovanligt skön bomull. Äfven det inhemska linet, 
som mycket öfverträfFar JVya Seelands, sökte han föröka 
och göra till eh handelsartikel. Öfverhufvi<d undföll detta 
ljusa förstånd ingen ting, som kunde medföra nytta för hans 
land, och han sträfvade medhåll magt att sätta det i bredd 
med de mest blomstrande stater han hört omtalas. Ii varje 
skepp som iiikom i hans hamn, var der lika så säkert för 
oförrätter och förolämpningar som i någon Europeisk, ja 
långt säkrare, än i mången af dessa. Sä snart något an- 
lände, sprungo öfverallt ropare omkring, hvilka underrät- 
tade folket, att ankoralingarne voro vänner, skulle gäst- 
fritt bemötas, och att hvarje förolämpande emot dem skulle 
blifva strängeligen straffadt. Då Tameamea för första gån- 
gen skickat ett eget skepp tned sandelträd till Ganton, 
och detta måste der erlägga en betydlig afgift för ankar- 
grund, raente han, hvad man låter mig betala, kan jag 
ock med godt samvete låta andra betala; och hvart skepp 
måste nu erlägga i yttre hamnen 40} i den inre 80 piastrar. 
XWahu, den mest fruktbärande ön i denna grupp, och 
I den enda som har en säker hamn, gjorde afven de stör- 
I sta framstegen i bildning ibland dem alla. Flera Europc- 
I iska och Amerikanska Handlande nedsatte sig i Ilanaruro; 
I bodar, fyllda med allalinnda varor, uppstodo; många hus 
I blefvo pä Europeiskt vis uppförda, dels af trä, dels af 
I sten; ibland de förra några färdigtimrade i Amerika och 
I har blott sammanfogade. Genom Marinis verksamhet ul- 
I spriddes vidare Europeiska trägurdsväxter, vinrankan, som 
I trifves väl, och andra friiktcr. Han lade sig äfven till en 
I hjord af tama kor. Getter, får och Europeisk fjäderfä af 






\ ukH 



r i^^^^V 



alla slag hiefvo allmänna. Igenom de många resor, som 
Sandwich-öboerne gjorde, dels pA Tamcamens skepp, del» 
ock på utländska ) på hvilka de iurhyrde sig som matro- 
ser, blefvo hyfsade folkslags seder mer inhemska iblaud 
dem. Äfven började de bruka våra klädesplagg, men en- 
dast ungefär som Tahaitierne. En fullständig klådning an- 
sågo de för en öfverflödighet. Tamcamca sjelf gick, som 
han är aftagen i min förra Hesa, i skjorta, panlalong , 
och en röd väst, ulan rock, fastän han ägde ^ flera rikt 
broderade uniformer, men dem nyttjade han biott vid 
högtidliga tillfällen. Äfven gjorde öboerne framsteg i En- 
gelska språket, och många iJjland dem kunna göra sig rält 
begripliga derpå. Tameamea sjelf förstod det, men talade 
det icke. 

Den so^n vill. lära närmare känna denna utmoikta Re- 
geni måste jag hänvisa till Vancouver och min iovv^ Hesa. 
För dem, som icke vilja omläsa den sednare, anför jag 
här blott ett par af hans yttranden ur densamma. lian 
lät tillställa mig en brokig, med mycken konst förfdrdignd 
fjäderkrage, h vilken han sjelf hade burit i krig och vid 
högtidliga tillfällen, och sade: "Jag har hört, att eder 
Monark är en stor hjelte; jag älskar honom derföre, eme- 
dan jag sjelf är en sådan, och skickar honom denna 
krage såsom bevis af min kärlek." En gång dä han om- 
famnade en af stoderna i hans Maraij sade han: "Dessa 
aro våra Gudar, som jag tillbeder. Om jag gÖr rätt eller 
orätt deri, vet jag icke; men jag följer min tro, som icke 
kan vara dålig, då den bjuder mig att icke begå någon 
orättvisa." 

Den 8 Maj är 1819, nya stylen', ändade Tameamea 
sitt berömfulla lefnadslopp, till största sorg, så väl för 

in* 



'#p . 






( 3ai ) 

infödinganin, som fc5r hitflyttode främlingar. FIa»$ lik be- 
gi-ofs ined all.i ceremonier enligt den religion, han fort- 
Ibr all bekänna. Sedan det statt en tid i MaraVn Llefvo 
(le renade benen utdelade ibland hans slägtingar och för- 
nämsta tjenare. Enligt landets sed, voro lungt funit tvcn- 
iU! personer utsedde, som vid hans död skulle tillika med 
honom begrafvas. Hun hade förordnat, att detta icke skul- 
le ske, och det blef icke heller verkstäldt. 

I Hans äldsta son och lagliga efterträdare LioLioj eller 
Jxio liiOj susom Engelsmännerne uttala det, emedan det är 
svurt att hos Sandvi^ichöboerna skilja L och K, tillträdde 
regeringen under namn af Tameamea den Andra. Thy värr 
hade han icke ärft sin faders förstånd, och hans passion 
att dricka gjorde honom redan oskicklig att styra den un- 
ga staten, som hade tagit en så rask , lyftning till civili- 
sation och behöfde en dugtig ledare, för att icke fa en 
falsk rigtning. Få efterträdarens svagheter grundade re- 
dan under de sista åren af Tatneamea^s lefnad Bcfälhaf- 
varne på några Öar, och i synnerhet den på O Tuai, sitt 
kopp, att efter hans död kunna göra sig sjelfsländiga , och 
skredo nu till utförandet af sitt förehafvande. Men Ka-», 
remaku, den aflidna Konungens trogna vän och rädgifva- 
re, som ägde hela nationens kärlek, och hvars ljusa för- 
stånd läit insåg, hvilka olyckliga följder magtens styckan- 
de på dessa öar skalle medföra , antog sig sin väns son mod 
samma fosterlatkdskärlek, h,varmed }>an tjent den afliJuii 
Konungen. Cenom styrkan af sin vältalighet, och, der 
den blef fruktlös, genom va^enstyrka, dumpade han upp- 
roret snart och återställde ordning; men kärlek för den 
uy/i K^onungen kunde han icke ingifva folket, och fröet 
till framtida oroligheter tycktes anda icke vara alldeles 



:.'./.. 



31 



'DMJ 



mm 



•m- 



Z71 ) 



>*■ 



foVqväfdt. Derföre valde Konungen ön IVahu till sin vi- 
stolseort, emedan denna var satt i det bästa forsvarstill- 
stund ibland alla, och han trodde sig der säkrast. Nu 6T- 
verlemnade han sig utan all besinning åt sina ntsväfnin- 
gar, och föll derigenom mer och mer i sina undersåtarcs 
omdöme. Karemaku var den skyddsanden, som vakade öf- 
ver landet, medan dess styresman fördref tiden med or- 
gier, du han otia tÖrade en hel butelj Rum i en dryck. 

Med en så liderlig lefnad kunde Monarkens dessutom 
inskränkta förstånd just icke falla på nyttiga och dess un- 
dersåtarcs väl befrämjande inrättningar; emedlertid ville 
han dock göra något för deras bildning, och åtminstone 
befria dem ifrån en fördom. Han var fritänkare, i ordets 
elaka bemärkelse. Han hatade sitt lands religion, emedan 
den ålade honom tvångs och beslöt att utrota den, icke 
för att i dess ställe in-föra en annan, bättre, hvartill hans 
matta själ icke kunde lyfta sig, utan för att befria sig oclt 
sina undersåtare ifrån inskränkningar, hvilka han höll al- 
lasammans för onyttiga, om ock Moralens föreskrifter vo- 
ro under dem inbegripna, hvarföre hans fader hade ända 
till sin död villigt underkastat sig dem. 

Hedan i femte månaden af sin regering verkställde han 
på ett brutalt sätt denna fÖres?!?, oaktadt ^Wa Karemaku' s 
föreställningar deremot. I hemligt förstånd med några höf- 
dingar, som delade hans utsväfnirigar, lät han anställa en 
stor måltid, till hvilkten de förnämsta öboerne blefvo bud- 
ne. Sedan vin och rum gjort behörig verkan, blefvo äf- 
ven qvinnor hemtade och tvungna att deltaga i måltiden. 
Dessa arma varelser, som icke gissade till Konungens af- 
sigt, måste begå ett brott, belagdt med dödsstraff. Emed- 
lertid hjelpte icke deras motsträfvighet. De måste icke al- 
lenast sätta sig bland karlarna, ulan ock äta svinkött, hvar- 



lUaradc Ko 
Inet. Försk 
Irena. Man 
(ter han v 
icke reta < 
jiilver honor 
ilikt en urs 
■stränga Tab 
Ijakteligen 
Isom de äro 
Ivillfurelse, 
llörstöra Mo 
Innas mer." 
loch som tyj 
Itändiga um 
harvrOj så 
Inenniskor, 
»onimo till 
Itid åsynen i 
pen då Koi 
le misshai 
la repade d 
^arai^s i gi 
Om Rii 
iigion , och 
på skulle ha 
Mgerning , 



*• 



( 323 ) 



I igenom, till stor häpnad hos de gäster, som icke voro med 
■ i Iiomligheten, ett dubbelt Tabu hlef på Konungens be- 
fiilining brutet. Ett knorr uppstod, men största delen af 
L;ästerna voro tagne af de hetsiga dryckerna, och nu för- 
Unrade Konungen hugt hvad han egenteligen hade i sin- 
Inet. Förskräckelse och fasa' betogo en stor del af uhöra- 
reiia. Man fiugade honom, hvad ondt Gudarne hade gjort, 
lefter han ville afsatta dem, och sökte beveka honom att 
licke reta deras vrede, hvilket skulle bringa olycka budc 
iiVer honom och hela landet. Dä sprang Konungen upp, 
iiikt en ursinnig, och utbrast: "J sen, att vi redan brutit 
■stränga Tabuas j och Gudarne hafva dock icke straffat det, 
Ijakteligen hafva de icke förmåga dertill; likaså litet, 
|som de äro i stånd att göra oss något godt. Vår tro var 
ivillfurelse, och duger till ingenting. Kommen, låtom oss 
Ifdrstöra Marai^Sj och från denna stund må ingen religion 
ISnnas mer." Konungens anhängare följde honom strax; 
■och som tygellöshet och utsväfningar hade genom det be- 
Itändiga umgänget med främmande sjöfolk inritat sigi//a-^ 
lari/ro^ så förstärktes snart den vilda hopen af en mängd 
Imenniskor, för h vilka ingenting mera var heligt. JVär dé 
Ibmrao till den Kongl. Marafn j förskräcktes dock några 
Itid åsynen af afgudabilderna, och blefvo rädda för dem; 
Inen då Konungen sjelf med några. af sina anhängare böi'-> 
Ijade misshandla dem, och intet straff nu heller påföljde, 
Iså repade de snart åter m»d, och i en hast voro samtlige 
J^arai^s i grund förstörde. 

Om Rio Rio hade blott afskaffat missbruken i sin re- 
gion, och bibehållit hvad som är vördnads värdt i alla, 
i skulle hans regering hafva utmärkt sig genom en stor 
ilgerning, i stället att han nu med våldsam hand angrep 




21 



■RP 






i' 



I 



( 3c«4 ) 

det heligaste hans folk ägde, och dermed blott stiftade 
oreda och föranledde blodsutgjutelse. Hans dåraktiga för- 
farande hade Kitt kunnat inedföru hans fall och de olyck- 
ligaste följder för landet, om icke Karetnaka äter blifvit 
hans räddare. . . ' 

Flera JerVsj som icke delade Konungens asigter, lia- 
de smygt sig bort ifrån måltiden och i förening med pre- 
sterna uppmanat folket att med vapenstyrka försvara sina 
Gudar. De formerade ett parti, som, med sin krigsgud 
jemte sig, började fiendtligheter. Så snart underräUcIse 
om Gudarnas förolämpande hann till de öfriga öarna, re- 
ste sig folket äfven der. Karemaku, som icke hade tagit 
någon del i Marafs förstöring, ogillade hvad som händt, 
men kunde icke göra det ogjordt, och öfversåg följderna, 
som uppresningen kunde hafva, samlade hastigt en här, 
och stiftade fred öfverallt, hvar han kom. Blott på den 
stora ön O ff^ahi träffade han kraftigt motstånd, till dess 
det efter flera blodiga slagtningar lyckades honom' att er- 
öfra krigsgudett. Som de upproriska hade i striden äfven 
förlorat sin anförare, sä trodde de sig numera vara allde- 
les öfvergifne af Gudarna, skingrade sig, och Karemah 
återvände till fVahu,, sedan han äfven har återställt ordninjj. 

Det är en öfverraskande företeelse, att ett folk, som 
med så stor vördnad varit ftstadt vid sin tro och sina pre 
ster, hvartill jag sjelf i äldre tider ofta var vittne, ftrnii 
sig så hastigt deri, att dess helgedomar blefvo förstörda 
och dess öfvertygelser framställda som villomeningar, ocli 
att detta folk lät sig nÖja, utan åtminstone alla ytl^re reli 
gionsöfningar. Emedlertid insAf; Karetnaku ,. alt ett sådan 
tillstånd icke kunde räcka lunge^ och att en religion von 
nödig för folket. Han beslöt derföre att föregå sina Innds 
män med ett godt exempel, och att så snart tillfälle dei 



• K- 



stalei na el 

ivic-i-öarn 

(le fått ni( 

ningen, 1 

plan. De 

unga San( 

skola. Ull 

/««/ men 1 

icke landsl 

Dä lade Ki 

niuigen, a 

sta välgern 

bekänna ne 

sta JerVsj 

ning med ( 

sionuärejna 

ka sin lära 

ön, i fall d 

Missionnäre 

]mj och de 

Deras försti 

linns familj 

dem. Du t 

de fått fast 

ja ulföra sii 



11 



i 3a5 5 

till yppade sig, efter kyrkans bruk nntaga den cliristna 
religion».:, hvnrtill han länge haft böjelse, och oQentUgen 
hekänim sig till den. Ännu samma år (1819) landade här 
Citpitainen Freycinet, under sin resa omkring jorden. Han 
hade med sig en prest, af hvilken Kareutaku och hans 
bror JBoki lalo döpa sig efter Catholskt bruk. 

• Just pä samma tid bildades i de Nordamerikanska Fri- 
statei na ett samfund Missionnärer, som ärnade sig tillSand- 
wici-öarna, för att der utbreda Christendomen, utan att 
de fått tiAgon kännedom om den der timade bildbestorm- 
ningen, hvilken mäste mycket lätta utförandet af deras 
plan. Be bestodo af , sex familjer, och förde med sig två 
unga Sandwich-öboer, som redan voro förberedde i deras 
skola. Uli April 1820 anlände desse Missionnäi^r till f^Va- 
huy men Konungen, som förnam deras afsigt, tillät dem 
icke landstiga, utan yrkade att de skulle segla bort igen. 
Dit lude Karcmakii sig åter emellan, och sökte Öfvertyga Ko- 
nungen, att Christna religionen skulle blifva en af de stör- 
sta välgerningar för hans undersåtare, hvilka ändå måste 
bekänna någon. Nu sammankallade Konungen de förnäm- 
sta Jtri's j och förordnade, efler fiorton dagars rådpläg- 
ning med dem, att ett stycke land skulle inrymmas åt Mis- 
sionuärcrna, med tillåt(^lse att bygga en kyrka och predi- 
ka sin lära, dock under vilkor att strax åter öfvergifva 
ön, i fall denna lära hade en skadlig inflytelse på folket. 
Missionnärerne gingo in på vi I koret, satte sig ned på IVa- 
huj och derifrån sedan snart äfven på de andra öarna. 
Deras första bemödanden gingo ut på att vinna Konungen, 
h de förnämsta /cri^s . hvilket ocJ 



M 



lyck? 



(lem. Du dessa snart bekände sig till d.rai tro, så hade 
de fått fast fot, och kunde med desto större ti Uförs i gt bör- 
ja ulföra sina planer. De lärde infödingarnas språk hastigt 




. 



( 3a6 ) 

och grundligt, tindérviste dem i läsa och skrifva, hvilkct 
6'boerne lätt lärde, och år 1822 utkom pa IVahu dun för- 
sta bok som blifvit tryckt pä dessa öars språk; hvilket, 
efter den största ibland dem, vanligen kallas det O Wuhi- 
ska. Denna bok innehöll intet annat än andeliga sånger. 
Den Ghristna religionen utbredde sig mer och mer, utan 
tvang och blodsutgjutelse, liksom på O Tahaitij och iof- 
vade de lyckligaste följder. Missionnärerne voro prote- 
stanter; men Catholiken Karcmaku drog icke i betänkan- 
de att antaga deras lära, då han troligen hade föga be- 
grepp om de trossatser, som skilja dessa båda kyrkor. 

Emedlertid var folket, oaktad t alla Karemakus bemö- 
danden, ännu icke fullkomligt tillfreds. Den gamla tron 
hade ännu hemliga anhängare, och Konungen förstod hvar- 
ken att tillvinna sig aktning elli,^ kärlek. Upproriska rö- 
relser voro således alltjemnt att befara. Derföre ansåg Ri.i 
Rio sjelf sig icke nog säker genom sina förskansningar pa 
fVahuj utan beslöt, på några Europc'ers inrådan, göra 011 
resa till England, i hopp att under hans bortovaro skulle 
oroligheterna rasa ut. Regeringen anförtrodde han åt Ka- 
Temaku och sin faders favorit-gemål, Kahumannaj gemen- 
samt, och gick år i8a4, på ett Nordamerikanskt skepp 
till England, åtföljd af sin gemål, af Karemaku^s bror, 
Bokij och några andra af hans förnämsta undersålare. Af 
den skatt, som hans fader efterlemnat, tog han 25ooo 
Spanska piastrar med sig. 

•jj. • Kort efter Konungens afresa utbröt ett ordentligt 
uppror pä Ön O Tuai. Förra herrskaren öfver den, Ta- 
marij var död, och hans son, en ung man, uppfostrad i 
de Amerikanska Fristaterna, der l«an likväl icke råkat jusl 
i de bästa sällskap, ville tillegna sig väldet öfver öii. Ka- 
remakit och Kahumnnrm skyndade genast dit med en krigs- 



( 3^7 ) 



här, och du v! anfände till Hanarnros hamn, fortfor ännu 
kriget pil O Tuai. Man trodde dock, att det snnrt skulle 
blifva lycklif,'en sliitadt. Under Regenternas frånvaro för- 
de en annan af Tameamea's gemåler, Nomahannaj rege- 
ringen på PVahUj biträdd af en Jerij vid namn Chinau. 

Morgonen efter vår ankomst for jag med några oftl- 
cerare i land , för att göra Drottning Nomahanna min 
uppvaktning. Vid landstigningsstället träffade vi Spanio- 
rern Marini , hvilken följde oss såsom tolk till Hennes Ma- 
jestät. Under vägen mötte mig flera bekanta ifrån min 
förra härvaro och ropade ett vänligt Aroha! åt mig. Uti 
sättet att kläda sig hade de just icke gjort några framsteg. 
Hela deras klädsel bestod ännu i några enkla Europeiska 
plagg, i hvilka de omförde sig, belåtne och sjelfförnöjde. 
Noniahannas boning låg nära fästningen vid stranden. Det 
var ett af plank på Europeiskt vis upptimradt snyggt 
mindre hus, om två våningar, med sköna stora fönster 
och en bal9on, rätt vackert öfverstruket med oljefärg. På 
trappan emottogs jag af Chinau j Guvernören på J'ValiUj 
i djup neglige'. Han hade på sig blott en tröja af rödt 
tyg, men som icke var gjoiii at en colossal kropp, ty hon 
kundu ej igenknäppas. Sin gång hade han mycket försvå- 
rat för sig, genom skor, sådana som våra fiskare nytt- 
ja. Han räckte mig välvilligt handen, med upprcpadt Aro» 
ha/ och förde mig upp i andra våningen, der allting ha- 
de ett rätt snyggt och elegant utseende. Trappan var än- 
da nerifrån upp till Drottningens kammardörr fullsatt med 
barn, fullväxta, och till och med gammalt folk, af båda 
könen, hvilka under Nomahannas egen ledning voro ifrigt 
sysselsatta att i Abcböcker öfva sig i läsa, och på taflor i 
skrifva, hvilken philanthropi gör henne ära. Äfven Gu- 
vernören hade en Abcbok i handen^ i hvilken låg en af 




ii 



i; 



( 3j8 ) 






hen slrligl utnrbetad pekpinne. NSgra grShu hufrii- 
den hnde vul infunnit sig här mera för det goda excmpieU 
skull, än af lust att lära, ty de höllo till en del sinn böc- 
ker "pp- och nedvända, men låtsades ända, såsom de skulle 
läsa mycket ifrigt. Anblicken af dessa illa klädda discip- 
lar, var just icke den mest tjenliga att gifva mig det hög- 
tidliga anseende, hvarmed jag skulle hafva bort visa mig 
för en Drottning. Dörrarne öppnadds, jag steg in, och 
Chinau presenterade mig för Hennes Majestät susom Cupi- 
tainc på den ankomna Hyska fregatten. Rummet var mö- 
bleradt pu Europeiskt vis, med stolar, bord och speglar. 
I ett hörn stod en väldigt stor säng, med siden-omhänge. 
Golfvct var belagJt med skÖna fina mattor. Midt i rummet 
pa golfvct \Cig JVomaJianna j utsträckt pa magen, med hufvu- 
det vändt at dörren, och armarna stödda pa en sidenkudde. 
Två unga flickor^ i lätta sitsklädningar, sutto med benen 
korslagda under sig på ömse sidor tom Drottningen och 
fläglade flugorna ifrån henne med stora, vid långa röi- 
käppnr fristndc fjäderbuskar. JVontP ma, på sin höjd /^o 
år gammal, netto 6 fot, a tum lå ,ch något öfver två 
alnar i vidd, hade på sig en blå sidenklädning efter något 
föråldrad Europeisk snitt. Det kolsvarta håret var sam- 
manbundet i en fläta midt på det klotrunda hufvtideL 
Den platta näsa» och de utb(>jdu läpparna voro jtist icke 
förtjusande, raer> ändå nltryckle hennes ansigle något be- 
hagligt och intagande. Man måste tycka om henne. Nur 
hon fick se mig, &kÖt hon ifrån sig psalmboken, i hvilke» 
hon nyss hade läst, ftirändrade, med tillhjelp af några 
tjenare, sin liggande ställning i en sittande, räckte mig, 
med ett vHnligt Aroha/ handen, och Ixid mig sitta ner 
på tu slol utmed yienne. Nomahanna hade bättre min- 
ne än jug. Hon igenkände strax i mig »amcou Ryska 



O/Ticer, 

Tamcamc 

för Drot 

lagt ut 

kände, b 

Åsynen a 

för henne 

talade on 

lorat sin 

fikall blif 

med myc 

Christinna 

att förnin 

men, gjor 

orsak hon 

svarade, 

orsak, mc 

ligt väl pc 

christna ti 

rope'er ocl 

verträlFudc 

ståndigare 

deraf slul 

om vi sku 

för vårt f< 

af, huru 1 

alt så frar 

sig den ini 

kan förväj 

IVomnhannt 

nokönet, s 

äfvcu fing( 



v t 



( 3^9 ) 

O/Ticer, som tillförene hade besukt den oflidna Konungen 
Tameamca på ön O IVahi, Jag blef du äfven presenterad 
för Drottningarna; men som Nomahanna sedan den tiden 
lagt ut så mycket, så kände jag icke igen henne. Hon 
kände, Iinru högt jag hade värderat hennes aflidna Gcmåi. 
Åsynen af mig återkallade äfven derföre hans minne lifligt 
för henne, och hon kunde icke återhålla sina tårar, då hon 
talade om hans död. "Folket, sade hon, har i honom för- 
lorat sin far och beskyddare. Hvad dessa öars öde nu 
skall blifva, vet endast de Ghristnas Gud." Nu lät hon mig 
med mycken tillfredsställelse äfven veta, att hon vore en 
Christinna och dagligen ginge flera gånger i bönhuset. För 
att förnimma, huruvida hon verkligen kände Christendo- 
men, gjorde jag henne genom Marini den frågan, af hvad 
orsak hon gåfve vår religion företräde för sin förra. Hon 
svarade, att hon icke kunde egentligen uppgifva denna 
orsak, men att Missionnären Bengham, som kunde så ovan- 
ligt väl påla påla (läsa o ;h skrifva), sagt henne, att den 
claistna tron vore den bästa; också såge hon sjelf, att Eu- 
ropéer och Amerikanare, som besökte dessa öar, vida öf- 
verträlfudc hennes landsmän i kunskaper, och då detta för- 
ståndigare folk allesammans voro Ghristne, så måste hon 
drnaf sluta, att denna religion vore förnuftigare. "Men 
om vi skulle förmärka, tillade hon, att den icke duger 
för vårt folk, så skole vi antaga en annan." Man ser der- 
af, huru litet äfven härvarande Missiounärer varit i stånd 
att så framställa Christendomen, att den kunnat tillvinna 
sig den innerliga vördnad, som äfven det råaste sinne icke 
kan förvägra den, i sin rena gestalt. Slutligen anförde 
Nomahanna med ett slags trinniph den förmånen, att qviii- 
nokönet, som förr fått åfnöja sig blott med hundkölt, nu 
äfven Hngc stilla sin appetit med sviukött. Här förändra- 





11, 



■* 1 



( 33o ) 

de en haslrgl iippblixtrande tauke hennes anletsdrag och 
röst. Med en djup suck utbrast hon: "Hvad skulle 7a- 
tneamda ^äga, om han såge de förändringar, hos oss föré-^ 
gått! Ittgtt Gudar, inga Marai^s mer; allting förstördt! 
På hans lid var det dock bättre! Vi skole aldrig mera få 
en sädan Konung I'* Henrtes tårar runno äter. Hon blot- 
tade sin högra arm och visade mig den. På den voro 
ined latinska bokstäfver följande öi'd pä O f^ahisVa språ- 
ket tatuei*ade: "Vår gode Konung Tameamea afled den 8 
Maji' i8i^."" Detta tecken till sorg öfver den allmänt äl- 
skade Monarken, hvilket icke kan afläggas, såsom våra 
florsbitar, utan följer den sörjande ända i grnfven, träf- 
far man mycket ofta bland Sandwich-öboerna, och det be- 
vittnar, huru högt de vörda hans åminnelse; men ett än- 
hm starkare bevii^ af sin sorg öfver för!usten af Iionom 
»»åfvo' de derigenom, att på hans dödsdag slogo alla ut en 
framtand pä sig, hvarigenom hela nation fått något pipan- 
de i uttalet. Flera hafva till och med låtit tatuera anför- 
da ord på tungan, hvarom Chinau öfver tygade mig, i det 
han räckte ut sin, pä hvilken de stodo. Det är förun- 
dransvärd t, att denna smärtsamma operation, som medför 
en stark svullnad efteråt, icke haft några elaka följder. 

iVbr«aAan/ia var alldeles eulhusiasliskt intagen förskrif- 
konsteri. Förr, sade hon, var hon blott i stånd att tala 
med folk som voro h^^nne helt nära; nu kunde de vara så 
långt borta de helst ville, och hon ijviskade ändå sina lan- 
Jtijr sakta i örat på dem. Här gaf hon mig ock det löf- 
tet^ att skrifva ett bref till mig, på det att jug, såsom 
hon sade, måtte kunna i Ryssland visa hvar man, att 
JVomahaiina kan skrif/i^ 

Vårt samtal blef af brutet af vagnsbuller och gälla 
'uenniskoröster. Jag såg ut genom fönstret, och fick i>e en 






i det 
oriin- 
K dl öl- 
er. 

skrif- 
t tala 
tra så 
j lan- 
t Jöf- 
säsom 
att 



( 33i ) 

liten vagn, förspänd med en hop raska ynglingar, som vo- 
ro vid bhsta lynne. Jag frågade Marini, hvad det hade att 
betyda, och han sade mig, att Drottn'.igen skulle fara i 
kyrkan. Kort derefter iiUrädde en betjent och anmälte, att 
equipaget vore i ordning. Nomahanna var sä god och propo- 
nerade mig att åka med sig. Som jag fruktade, att ett vägran- 
de svar skulle kunnat såra henne, så emottogjag hennes nå- 
diga anbud med tacksamhet helt allvarsamt, ehuru löjligt re- 
dan på förhand det skådespel syntes mig, som vi skulle gifva. 
Drottningen satte nu på sig en hvit Gallico-hatt^ prydd 
med många Chinesiska blommor, tog en stor Ghinesisk sol- 
fjäder i handen, drog ett par grofva matrosstöflor på sig, 
och så begåfvo vi oss af. När vi gingo trappan utföre, 
gaf hon ett tecken, att skolan vore för denna gången slu- 
tad, hvilket tycktes icke vara obehagligt for disciplarna, 
i synnerhet för de äldre. Nedre vid porten väntade oss 
en »tor hop nyfikna, som ville ha det nujet att se mig åka 
med deras Drottning. Ynglingarna för vagnen gnäggade 
af glädje deröfver, och väntade på befallning att få sprin- 
ga; men det tåltt något, innan vi hade behörigen inpas- 
sat oss på våra platser. Vagnen var något smal, och min 
reskamrat ganska bred, så att jag derigenom kom att sitta 
alldeles på kanten, der jag under färden hade lätt kunnat 
förlora jemnvigten. För att förekomma denna olycka, la- 
de Drottningen sin kraftfulla tjocka arm omkring mig och 
höll mig fast. Denna attitude och contrasten emellan vå- 
ra figurer måtte hafva gifvit en Iiögst comisk anblick. 
Sedan vi sålunda jemkat ihop oss, satte sig Governören 
CfiinaUj i ofvan !»eskrifna klädsel, tillökt blott med en rund 
hatt, på en mager kamp, utan sadel, och gaf tecken till af- 
resan, hvarpå det bar af i fullt galopp, och Drottningen 
hade verkeligcn göra att icke tappa bort mig. Ghinau an- 




^ v 4 



m 



* 
•> 



.■% 






( 332 ) 

furdc tugct. Folket strömmade till frän alla. knntei* tncd 
iilropet Aioha Maita! Vårt furspann ukades allt lueru, och 
äfvcn bakom vagnen infunne sig en hop raenniskor, som 
slridde oi»] företrädet att fä skjula pä. Pä detta säll foro 
vi igenom hela Hanaruro Våx\q% efter, och framkomnio ef- 
ter ungefär en qvart vulbehällnc till Kyrkan, som läg pä 
en obehaglig slätt, och så väl till byggnadssätt som inred- 
ning fullkomligt liknade den på O Tahaili, hvilken jag 
redan beskrifyit. Den var ganska tom. Nomahawia ^n\\\ 
elt gammalt fruntimmer voro de enda personerna af qvin- 
nokönct, och CfunaUj yxg och näg,ra fä andra, de enda kar- 
Jar, som utgjorde församlingen. Till och med de, som ha- 
de skjutsat oss, gingo icke in. Man säg, att Missiounäror- 
nas inflytelse har var på långt när icke så stark, som på 
O Tahaiti, och att folket här icke drefs med kä|)p till 
bönehuset. Det skall ock »varlige» lyckas^^ att hur sä 
fjättra sinnena, som der^ dit främlingar blott sällmi au- 
konxm^, hvilka pä ett störande sätt ingripa i Missionnärer- 
uas verk^samhet. Här är en beständig communicaliou uied 
utländningar, som väl äro Christue, men hilkomuia dels af 
nödvändighet alt skada sig. proviar:*, dels blott af viiuiings- 
Jystnad. De drifva handeln vanligen med stor lifligliet,, 
och d^ift äi" af ingen vigt för deu>, att Liifrätuja religiösa 
ide'er iMaiid öboerna. Tvärtom motarbeta, de dem starkt. 
De utländska raatroseroe äro, med fä undantag, ganska 
ohyfsade och öfverflytta sina laster pä öboerna. Sädatui, 
som på skeppen hafva begått brott och rädas för strafl\ 
rymma derifrån och sälta sig ned på öarna, hvilket i TTt- 
mcameas tid var strängt förbudet, men nu af chrisllig kär- 
lek tåles. För dessa är ingen ting mera heligt, sedan de 
eugäng, upprest sig emot sin inre domare, och de J>:spotta 
derförc Missioundrernas lära , hvilka å sin sida genom mun- 



( 333 ) 

ga Ijesynnerliga grundsatser och föreskrifter, ocksa gifva 
starka hiigg på sig. . • • •■ 



'I i: 



Sedan Herr licngham hållit sin predikan, på O IVa- 

h.^inkarna, — ty tankar- 
ligen sysselsatta med 



/i/-språket, egentligen ftir tomma 

tia hos de få åhörarne voro skenbar 



dra sak( 



anträdde v. rår återfärd pä 



ttt 



samma 

som vi foro bort. Hemkommen till Drottningen, tog jag 
strax afsked, och erhöll löfte att blifva i öfverflöd försedd 
med Hfsmedel. Äfven befallte hon, på min anhållan, alt 
till astronomiska observationer skulle åt oss upplåtas ett 
htct hus, som låg nära hennes boning, och af Iivilket vår 
Astronom, Hr Preuss, också följande dagen tog besittning. 
' ' Vår ankomst hade väckt mycken sensation på ön. Ett 
främmande krigsskepp måste här vara en öfverraskande 
företeelse', och att det till råga var ett Ryskt, vHckte stort 
bekymmer, «medan den vansitmige Doctor SchefFer hade 
ar 1816, utan vår Regerings vetskap, uppviglat ön OTuai 
'emot Tameamta , i afsigt alt vinna den åt Ryssland, hvil- 
ket dumma strek, änskönt det blef högeligen ogilladt af 
Kejsaren Alexander, har hSr qvarlemnat fruktan för dylika 
företag. ÄfveU hafva EngelsmSnnerne, till och med i 
skrifter, ntspridt den "nhia ideen, att Ryssland har för af- 
sigt att sätta sig i be^iUuing af Sandvvieh-öarna, snmt att 
Rio Rio rest lill England blott fiSr alt anropa denna magt 
om skydd emot Ryssland. Alt döma af drn beskyddare-' 
niine, som England redan i långlig trd antagit mot dessa 
öar, synes det mig deremot, att det sjelft i tyslliet hyser 
en sådan föresxits, och kanhända blott nfvaktar ett gvn- 
nande tillfdlle. För att utföra den, fastän Eni^elsmännerne 
gifva sig utseende af att erkänna Saiidw ih-öarnas bc- 
hevrskares souverainetet, och Konungen af England kalla- 
de Tameameaj i ett bref till honom , Eders Majestät. Dock 







k\i.- 



( 334 ) , • 

:ir \ng lilngt IfrAn ntt med säkerhet pi*lst/l detta. ITvnd 
som ännu mer öknde fruktan för oss var ett, kort före 
Viir ankomst, här utspridt Mexikanskt tidningshind , soui 
uppvärmde det Engelska pratet. Emedlertid räckte miss- 
troendet emot oss icke länge. Mina vänsknpsförsäkringar 
och hela besättningens särdeles goda uppförande, hvarige- 
nom den sil fördelaktigt utmärkte sig frnndör de Öfriga 
hiw liggande skcppcna, tillvinnio oss snart förtroende orli 
kärlek. Till milt manskaps beröm måste jag säga, alt jag 
under hela vArt vistande härstädes ingen gäng haft orsak 
ntt vorn missnöjd med dess uppförande, ehuru slark för- 
fö'relsen till liderlighet än var, genom matroserna pa han- 
delsskeppen och de här bosatta. livar söndag fick största 
delen af besättningen fara i land. Detta var allmänt kändt 
i Hnnaruro. Derföre väntade den dagen alltid en mängd 
balar vid stranden pA balen ifrän viirt skepp, för fltt ge- 
nast emotlaga sina vänner, och det var en glädje, ntt pA- 
se, huni vart folk strax efter sin landstigning tågade bort 
parvis arm i nrm med infödingarna. : ,).•.. . 

Vår tid förgick angenämt under vara göroniAl, hvar- 
till det sköna klimatet mest bidrog. Beklagligen öfverly- 
gade mig miua dagliga besök i Hanarurq j alt IVahuancr- 
ne pa det hela icke mera äro samma fromma, oskyldiga 
barn, som förr. De utskott af främmande nationer, som 
nedsatt sig ibland dem, och det ohyfsade sjöfolket, som 
komma till dem, hafva blifvit ganska skadliga för deras 
seder. Hvad man i Tameamcas lid aldrig hörde omtalas, 
bedraga, stjäla, nattetid undcrgräfva och bryta sig in i hus, 
förefaller nu ofta. Det enda, hvarlill förderfvarena ännu 
icke kunnat förmå de goda öboerna, är mord; emedler- 
tid lorde ett kort förvar ankomst härgifvet exempel till- 
äfvcntyrs leda dem äfveu dcrhän. Det liderliga manskapet 



l,ik 



( 335 ) 

pÄ en Engelsk livnMlskfltngarc reste sig upp emot sin Ca- 
pitninc, och en mntros go^' iionoin ef t slug i liiifviHJct, 
livaraf hufViidskålen sfi skadades, att rlen stackars knrltMi 
hlcf vansinnig no Ii trots allu vara läkares homtidandcn ic> 
ku kunde fnllkondigt äterstillläs. Y<il kom han si^ nter 
nAf:;ot furc, su alt han hade Ijusu ögnnldick, och fVirlikle 
»ig äCven med manskapet, som äter emottog honnin och 
sasoni det ['öregafs afseglade till England; likval liar jag 
orsak att tro, att detta skepp icke ankommit dit. i x >■>. 
Jag var ganska oangenämt öiVerraskad af utt linna od-* 
lingen i Hananiro halva stigit su högt, att redan pu flera 
hus hängde skyltar, som inhudo de förhigacndc ätt supa. 
Värdarne pa dessa krogar äro förrymde matroser, och man 
kan väl tänka, att de för vinstens skull använda alla medel 
att locka folket till liderlighet. Också finner man dessa 
ställen talrikt besökta. Det gifves öfven elegantare värds- 
hiUH,>der matroser och Kanacka^s icke fa ga in, utan blott 
Jcri's och Sjö-Capitainer samlas. Ilär s ipes icke mindre, 
men dcrjemte spelas Billard och Whist. Det sednare älska 
tVahuancrnc högeligen och äro mästare deri. Man ser 
öfverallt, till och tiied pä gatorna och pa bara marken , 
Whislpartier göras, der penningar och effekter spelas bort. 
Ett sådant parti ät* alltid omringadt af en myckenhet åskå- 
dare, som efter h varje spels slut fälla sitt omdöme deröf- 
ver. De spelande sjelfva ådagalägga mycken ifver, och 
sällan aflöper det utan träta. Älven andra spel ser man 
ofta, och måste beklaga, att detta tidsfördrif här så iiui- 
tat sig. Nationen vänjer sig derigenom till en sysslolöshet, 
h varför man förr icke kunde beskylla den. En stor del 
af <le med konst odlade Tarro-fälten, som tillförene om- 
gåfvo Ilanaruro j äro igcniugda, och bjuda blott en tom 
udeniurk ut ögut. På stadens stora torg anställas dugli- 



t *! 




( 336 ) 



J' 



gen kappridnlngar och kapplöpningar, h varvid storn sum- 
mor vfnnas och iiirloras. Fur kappridnlngar hafva Wahu- 
ancrnc lika stor svrighet,'som Malaierne för tiippfaktnin~ 
gar, och draga icke ofta i betänkande att på spelet vaga 
hela sin förmögenhet, hvilkea mången gång består l>lott i 
hästen. Som man här ännu icke lagt sig särdeles på häst- 
afvel, så införas hästar ifrån Californien, och kosta två, 
tre, ja väl fem hundrade piaster stycket. Mången IVahu- 
aner hopspar året om son^glalligt alla penningar han kan 
förtjena, till dess han kan köpa sig en häst, för att vid 
kappridning vinna med besked, och förlorar den ofta vid 
första försöket. Ayttarne äro ofta alldeles nakne, hafva 
inga sadlar, och lägga, i stället för betsel, ett rep i mun- 
nen på hästen. Likväl äro de ganska skicklige och styra de 
vildaste hästar, men förstå >ke alt handtera dem tillhör- 
]igen, utan derföre förderfva dem snart. ■ • 

Äfven vid skeppsspelet, såsom det här kallas, som man 
ofta ser och som förråder dessa öboers sjömansanda, blif- 
va höga vad hållna. De spelande äro vanligen $kickliga 
skeppsbyggmästare. De göra sig små nätta skepp efter alla 
konstens reglor, och förstå till och^med att så skickligt for- 
ma den i vattnet liggande delen, att de blifva snällseglare. 
Dessa små skepp äro ä^en fullkomligt tacklade, försedda 
med alla segel , och prydda med flaggor och vimplar. De- 
ras ägare samlas på brädden af en stor dam, spänna upp 
seglen, fästa styret i behörig rigtning, och öfverlemna så 
den lilla flottan åt vinden. Det skeppet, som är bäst bygdt 
och vid hvars utrustande alla furdelar äro behörigen be- 
gagnade, seglar förbi de Öfriga, uppnår förr den andra 
stranden, och dess ägare har vunnit. I vaden deltaga äf- 
ven de många åskådarne, och ett stort glädjeskri uppstår 

..;..' .; : ■•■ ^ .^. ., . all- 



. ^>- 



( 337 ) 

alJlicl, nSr ett af dessa fartyg segrar. Äfvcn harucii Ijfir- 
ijia sina fäder i della spel, bygga sig likaledes sinu ske|:)|), 
sa godt det låter sig göra, och släppa dcin i valleu[.iis-^ 
sarna eflcr regn, för alt låta dem segla. 

Af »Sandwich-Öljocrnas hag för sjöväsende kan iiinn 
förmoda, att de med tiden sliola lägga sig till en stor llol- 
la, hvarlill äfveu deras geograpliiska Jäge uppmanar dem. 
Tunwantca har lemnat mer an ett dussin goda skepp a t 
sin efterträdare, hvilka äro allasammans bemannade med 
infödingar. Amerikanar.ne i de Förenia Staterna, hvilka som 
sjömän icke gifva vika fÖr Engelsmännerna, antaga gcrnc\ 
uialroser härifrån till sina resor emellan Canton och Ame- 
rika, och gifva de bästa vitsord om deras skicklighet. 

Luxén har stigit mycket i f^Vahu. Man får sällan 
mera se nåj;on , ej en gång ibland de ringare folkklasser- 
na, som ick<; nyttjar något Europeiskt klädesplagg. Isyn- 
nerhet hafva fruntimmerna mycket begär efter dem. Ilvud 
Drottningen brukar, anse de såsom nyaste modet, och lika 
efler detsamma. Männcrnc plågas för att tillfredsstrilla 
den qvinnliga fåfängan, och om deras cassa icke lenniar 
medel derlill, så söka de att vinna sitt mål på orätta vä- 
gar. Tycket för utländska varor, isynnerhet sådana som 
höra till klädsel och prydnad, alslrar här de flesta bof- 
slreck. Bodarnas ägare göra sig all möda att på det mest 
lockande sätt till åskådande framslälla och prisa sitt kram. 
Älven lemna de pä credit, då de skrifva sju för tu, fasjlän 
de i alla fall taga en olantlig vinst. Jag har sjelf sett en 
ung Hicka köpa ganska vanliga giasperlor, och bandet, 
som knappt räckte om halsen, måste betalas med två pia- 
ster. Äfven äro de gamla l)ohagen alldeles aflagda. 'lill 
oeh med i de fatligasle lianackas kojor hafva lallrickar af 

23 






V'' 
t" 



( 338 ) 



Citincsiskt porcclluinc Lommit i sti^illet för Kurbits* och 
Cocos-skulnrna, nr hvilkn ingen mor ville iila. Oin sön- 
dagarna tilga IVahuancrnc _, likasom Talinilieriic, i all sin 
prakt till kyrkan, fur att luta beundra sig, och fast de da 
icke äro alldeles su löjlige att puse, som dcsse, skicka de 
sig dock ganska narraktigt. 

Fjorton dagar cfler var ankomst fick jag iinderrfitlclsc 
om Karcmaku frän O Tiiai, lian lät säga mig, alt han 
gladde sig myckel öfver min ankomst, och gifvit Chinnii 
befallning att pa bästa satt förse mitt skepp med lifsmc- 
del. Han sjclf hade lyckligen fulländat sin expedition, ocli 
skulle snart inträffa i Ilanaruro. Under tiden hade vi icke 
haft att klaga öfver brist pä lifsmedcl. För penningar 
lar man här allt, och JVomahofina öfvcrhopade oss med 
skänker af feta svin och den bästa fisk. Hon hade laggt 
beslag pa alla fiskare, för att beständigt kunna rikeli- 
gen förse vart bord. Öfverhufvud hade vi allt skäl alt 
tacksamt erkänna hennes välvilja och uppmärksamhet, hvar- 
före -vi ock gerna medgifva, att hon är icke blott den 
lärdaste och förståndigaste, ulan ock den bästa Fru pa 
IVahuj för hvilket hon anses i allmänhet, äfven lios de 
främlingar här nedsatt sig. Att hon ocksu har den star- 
kaste appetiten, dertill är jag ett ögonvittne. Jag besökte 
henne ofia, vanligen pa morgnarna, och fann henne da 
ständigt liggande utsträckt pä golfvct, och sysselsatt med 
brefvet till mig, Iivilket tycktes göra henne mycket liuf- 
vudbräk. En gäng hände det, att jag kom till henne just 
som hon skulle spisa middag. Jag steg in i matsalen, der 
hon lag pä sin höghvälfda mage, pä sköna fina mattor, pä 
golfvet, midt för en stor spegel. En mängd särskilda rät- 
ter pä lockfat af Chinesiskt porccllainc formerade en hall- 
cirkel framför den kungliga mimnen, och de bestullsamnja 



betjenterr 
nes Majei 
verklig g 
sutto huk 
gorna me 
tet vis Dl 
mun ropa 
vink böd 
dåre till < 
mycket n 
jag kom, 
samma sk 
skor. Ehi 
förestod r 
nad. JVär 
vara allde 
ga andedr 
ord, som 
vände hor 
vinkade 
bekant mi 
utan alla 
knytnäfva 
träg för s 
gen; och 
denna str; 
lät högste 
spisa äny( 
öfverdrifv 
derpä mi 
mig följal 



( 33o ) 

betjenternc skuto än det ena än det nndin ut henne. Hen- 
nes Majestät tog i allting med Hngeriia och tiicktes med 
verklig ghipskhet sluka del, medan ett par gossar, son 
siitto hukade pu ömse sidor om hcniio, fliigtndc hört flu- 
gorna med stora fjäderhuskar. Min ankomst störde pa in- 
tet vis Drottningen i hennes ifriga sysselslittning. Med full 
mun ropade hon ♦ill mig ett vanligt Arolm! med en nädig 
vink höd mig sitta .a' pä en stol, och nu var jag usku- 
dare till den sällsammaste maltid jag någonsin sett. Huru 
mycket redan gått in igenom den kongliga munnen, innan 
jag kom, vet jag icke; men hvad jag sug försvinna i den- 
samma skulle hafva varit tillräckligt alt miilta sex mcnni- 
skor. Ehuru stor min förundran öfver dcima matlust var, 
förestod mig dock en scene, som än mera väckte min häp- 
nad. Nar appetiten småningom aftog och slutligen tycktes 
vara alldeles stillad, utbrast Drottningen efter ett par tim- 
ga andedrag: "jag har ätit dugligt!" Dessa voro de förslå 
ord, som den trägna sysselsättningen hiltils tillät. Dcrpä 
vände hon sig, med betjeningens tillliJL* , pa ryggen, och 
vinkade med handen ät en läng och Si rk hetjcnt, som, 
bekant med sin syssla, genast sprang henne pä lifvet, och 
utan alla omständigheter knådade henne med knäna och 
knytnäfvarna sä obarmhertigt, som om han haft ett deg- 
träg för sig. Detta skedde, för att befordra matsmältnin- 
gen; och sedan Hennes Majestät stånkat en stund under 
denna stränga behandling samt hemlat sig litet efter den, 
lät högstdensamma äter lägga sig pä magen och började 
spisa änyo. Berättelsen är bokstafligt sann, ehuru mycket 
öfverdrifven den mä synas. Jag kan åberopa till vittnen 
derpä mina Officerare och de Herrar »Lärde, som voro 
mig följaklige; Hr Astronomen Preus, som bodde i Drolt- 

aa* - 



I 



•■*' 



( 34n ) 

ningens grannsknp, har oftaie åsett slika niAllitlcr, hvar- 
före han paslod, att Nomahanna ocJ> hennes tjocka svin 
hörde till IVahu^s största niärkvärdig,h<iter. Det sednare 
är Drotlnitigens synnerliga älskling ocU ibdras pa lif och 
död. Det nr svart, förvånande stört och fett. Tvänne 
Kanackas äro antagne till dess uppassning, och det kan 
knappt röra sig utan deras tillhjelp. 

JVomnhanna tycker nienniskorna i ullmiinhct vara för 
magra, och ger dcni det i'ädct att röra sig mindre, för 
att hlifva fetare. Sä olika äro begreppen oni skönhol. 
Här anses en famns-lang: qvinnofignr af oinälllig vidd lör 
intagande, dä Europeiska fruntimmerna dereniot snöra" sig 
af all kraft, och dricka ättika, för att genom en onatur- 
lig smalhet och blek hy röra hjertan. 

Nomahanna gaf ett bevis, att hon jemlp sin förfärliga 
matlust äfven hade fåfänga. En af vara OlUcerare fick 
tillåtelse att afmåla henne. Som denna konst är ännu nå- 
got nytt här, sä hastade en myckenhet förnäma personer 
att begära tillstand att få åse, huru deras Drottning skulle 
sättas på papper, hvilket de äfven erhöllo. Redan vid 
första utkastet följde de med stor iippmärksan)het hvarje 
streck af ritstiftet, och yttrade högt sin förundran när; 
deraf blcf ett ansigte. Dä de kände igen näsan, utropa- 
de de: nu kan IVomahanna lukta! När ögonen voro fär- 
diga, skreko de: nu kan hon också se! Och när mimnen 
var bildad, gladde de sig så deröfver, att Drottningen nu 
också kunde äta, som om hon hade varit i fara att svälta 
ilijäl. IVomahanna sjelf var sä förnöjd öfver denna under- 
rättelse, att hon begärde genast se portraitet. Hon fann 
munnen för liten, och ville att den skulle göras större. 
NSr portraitet var färdigt, var hon icke nöjd dermed,utaa 



-^m 



( 34t ) 

sndemod liten förtrytelse: "säkert är jng flndÄ itiycTcet vact- 
lare!" a - ■ 

'■ Den 17 Jannarii nnlfinde Karcmaku pa en escader, 
som bcslod af flera tva- och trcinastade skepp, med män- 
ga trupper, till Hannruros hamn, sedan han slutat kriget 
pa O Tiiai till sin fullkomliga tillfredsställelse. Vinden 
tillät icke skeppen komma in i hamnen, utan de kastade 
ankar utanför inloppet. Jag skickade genast en Oilicer 
med min slup, för att betyga Konungens Vicarie min glä- 
dje Öfver hans lyckliga ankomst, och han samt hans unga 
gemål (den, hvilkcn jag omnämnt i min förra resebeskrif- 
iiing, var död) kommo med den återvändande slupen till 
mig pa skeppet. Jag emottog honom med några kanon- 
skott, hvilkct mycket fägnade den goda gubben, emedan, 
sAsom han sade, denna af ett Byskt skepp honom sked- 
da ärobovisning sktifie sa mycket förr taga hans landsman 
ur den misslankan, att Hyssland hade iiendlli^u afsigter 
emot dem. 

Karcmakn var efter allt utseende mycket glad att åter- 
se mig. Efter de hjertligasfc otnfamuini^ai- presenterade 
han sin imga gomTd, som för ingen del sag illa ut. Han 
Iftt visa sig sk(;ppet, och betraktade allt med stör5ita 
uppmärksamhet. Öfver mänga, för honom nya, saker ytt- 
rade» han sitt välbcluig, och slutligen utbrast han: "Det 
är dock en stor skillnad emellan delta skep[) och vara. I 
sådant skick N-^ille jag se dem. O Tanieamca , du dog för 
tidigt!" 1 min caiula talade han ännu mera om sin kung- 
liga väns frAufälle, hvilket ]Marini förklarade vara oöfver- 
sättligt, emedan intet annat språk mäglade uttrycka en 
sA djup tanka i förening med en sä stark känsla. Jag tror 
vnl, att Marini, såsom en ej synnerligt bildad man, torde 
icke vara fullt mägtig något språk, och derföre icke hel- 



( 34ot ) 



ler kunde atcrgilVa Karemakiis yttranden; dock försäkra 
afveii Missioniiärcrnc, att O //^rt/«-sprukct i detta hänse- 
ende or svurt all öfvcrsätla, och är i synnerhet Ijcnligt 
for poesi. 

Karcmaku talade ock om den rcligionsförändrhig, 
som här förcgult. "Viir nuvarande troslära, sade han, är 
bäUrc än den förra; men de i bergen boende Kanacka^s 
skola icke så snart inse det, och man muste vidtaga strän- 
ga algärdcr, för att afhålla dem frän ett uppror. Konun- 
gen hade bort icke su plötsligen förstöra de gamla hel- 
gedomarna* Följden deraf är, att han mast resa till 
ett främmande land, emedan hans lif icke var säkert 
bär. Huru allt ända skall lyckta, vet Gud! Jag fruktar, 
icke väl. Mig älskar folket, och gör mycket för min skull; 
men jag är ganska sjuklig, och om jag doge, sä kunde 
den med möda sammanhållna staten falla sönder. Dä skul- 
le mycket blod komma att rinna, och en hvar skulle taga 
b vad han kunde. Un O Tuai har ju rest sig redan i min 
lifslid." 

Det synes, som dessa farhågor vore giundade. De 
delas sä väl af infödingarna, som af främlingar, och flera 
Jerfs säga fÖr säkert, att det icke kan gä annorlunda, än 
att staten måste vid Karemakiis död styckas, hvarföre mån- 
gen befälhafvare tänker pä hvad han skall lägga sig till, 
och gör ej en gäng hemlighet deraf. Och ändå håller den 
enda gamla sjukliga Karemaku ännu allt i ordning, sä att 
ingen vågar ostraffad sätta sig upp. 

Vid mitt förra vistande härstädes hade Målaren Cho- 
ris, som då följde mig på resan och sedan förlorade Ii fvct 
i Mexico, afmälat Tamcamea och träffat honom fullkom- 
ligt. Nu skänkte jag ett kopparstick efter detta portrait 
åt Karcmaku j och den glädje ban deraf hade var verkeli- 



.rt 



och ka 
berömd 
de niigt 
på. Si 
med h 
K 
da full 
lut, sv 
Hans r 
ännu it 
ven bo 
På 
iLÖnen i 
tade b< 
land, i 
på ett 
att vä 
fruntit 

gnugS 
ton er 

var fe 

bafva 

att dl 

du ål 

va lu 

att d 



>^' 



1m 



. ( 343 ) 

gen rörantlo. IT.in iMlrnktadc porlrailtM ined luimyck- 
ning, kysste del Hcra gånger, och sloia lArar lilliadc 
öfvcr lians kinder. Vid afskcdstagandot bad han mig om 
Jnkarelijcfp, emedan han lungc känt sig illamuiMidc. Jlim 
tryckte min hand, och sade: "Också jag iir en Christen, 
och kan läsa och skrifva." Alt hjciten ocli Statsmannen 
Lerumdc sig öfver det scdnarc företrädet, och icke niimn- 
de uagot annat, bevisar, Iivilkct värde man liar sätter dcr- 
pa. Sandwich-öLoernc se deri det band , som förenar dem 
med hyfsade nationer. 

Karcmaku och hans gcmäl voro, hettan oaktadt, kläd- 
da fullkomligt pä Europeiskt vis. Han hade en mörk syr- 
lut, svart väst och svarta pantalonger af mycket lint tyg. 
Hans runda hatt var omlindad med svart flor. Ilnn hade 
ännu icke aflagt sorgen efter den älskade Regenten. Äl- 
ven hon bar en svart sidenklädning. 

Pä stranden hade en myckenhet menniskor af bada 
Lönen samlats, fur att emottaga sin Befälhafvare, och vän- 
tade honom med otålighet. Knappt hade han satt foten i 
land, förrän folket vidrörde hvai*andra med näsorna och 
på ett gifvet tecken började gråta högt. Det är här sättet 
att välkomna höga Befälhafvare. Några gamla förnäma 
fruntimmer omringade Karemaku under Chinaus ledning , 
gnuggade näsorna mot hvarandra, och söngo i en ömkelig 
ton en sång, hvars innehåll jag lät öfvcrsätta åt mig, och 
var följande: 

"livar har du varit så länge, älskade herrskare I Vi 
hafva alla dagar gråtit efter dig. Ilimmelen vare tack, 
att du är åter här. Känner du, huru jorden är glad, att 
du åter träder på henne? Hör du, huru svinen, som haf- 
va lukt af dig, grymta af glädje! Känner du ej på oset, 
att den stekta fisken redan väntar på dig? Kom, vi vilje 



rii 



vi*: 



' I 



1 


j 




1 


"JHl 


å 



K 



( 344 ) 

tindfiigna dig, all du må tycka om all vara kland oss." 
Man måste tillstå, att O f^Vahiska språket, om det ock iir 
föruamligast passande för poesi, här icke är särdeles väl 
tilltimpatlt. 

Karcinaku log öfver detta emotlagande, och låt fura 
sig i slor procession till JVomahanna _, som icke hade nrd- 
l.ltit sig att komma enr^* honom. Hela dagen igenom Llcf- 
vo Ifanaruros innevånare i stor rörelse. Man talade blott 
om Karcmakus återkomst, owi hans hjeltedaler, och om 
rebellen, Tamaris son, som Karcmahi hade tagit till finga 
och medfört. Man kallas Uiiv Prins Georg. Jag har sett och 
falal med honom flera gaiiger. Flan är en ung man, on» 
lem och Ijngu ar, af icke intagande figur. Han gar klädd 
all(l«jles pa Europeiskt sält. Faslän han är uppfostrad i Amc- 
likas Förenta Stater, har han icke hunnit stö:»p bildning 
jin en vanlig matros. Deremot skall han utmärka sig «>«•- 
nom flera laster, i hvilka han vid den höga skolan biil\it 
fullkommen. Karcnuihi släpper honom aldrig undan ögo- 
nen, ffan har ulnänmt tvcunc Jcris alt hafva uppsigt öf- 
ver honom, och frän dem far han aldrig skilja sig. Äl- 
ven har man lulit honom veta , att vid första försök ntt 
rynnna blir han strypt. 

Kahuniauna hade stannat qvar pu O Tiiaij för alt 
befäNlu Jicn återställda ordningen. Delta fruntimmer, som 
redan pÄ Vancouvers tid spelte en betydande roll, har 
mycket lörstand, en manlig själ, och är född att herrska. 
Karcmakus ankomst var oss till n)y<.'ken nylla. En 
slor del af den koppar, hvarmed vart skepp var beslaget, 
hade lossnat omkring kölen, hvarigcnom skcpjisboltnen 
kunnat la.^a skada af mask. För alt arhjeli)a detta fel, 
skilde iK.iii hafv<i varit nödsakad alt Infla iitiir och köl- 
haiu, oitj vär väu icke hade pa ef t lättare sätt hje-lpt o^s 



ur val 



f 



( 345 ) 



ur var förlägenhet. lian skickade mig tre ganska skickli- 
ga dykare, som med mycken lälthct arbetade under vatt- 
net , och slogo nya kopparplåtar pa bottnen. Tva af dera 
voro försedde med hammare, för alt slu in spikarna, och 
den tredje räckte dem materialet. Vi sägo efter pa kloc- 
kan, huru länge de kunde halla sig under vattnet, och 
det befanns, att de uthärdade ända till 4^^ sekunder. Nav 
de kommo upp, voro deras ögon alltid mycket röda, spän- 
da och starkt utstående. Orsaken dertill är, alt de icke 
kunna gÖra sitt arbete i vattnet efter känseln, utan mäste 
äfven taga ögonen till hjelp, och detta fordrar en stark 
spänning i synnerverna. Ibland vara matroser fimiios ock 
t'tt par skicklige dykare, men som ända icke kunde nytt- 
jas till sådana arbetr.n. Emcdlertid förmådde de dock att 
känna efter huru f^Vahunncrnas arbete var gjordt, och öf- 
vcityga sig att det var bin. 

NAgra dagar efter Karcmnkus ankomst kom en utskic- 
kad ifrun NoTnahanna till skc])pet och önskade fi tala vid 
mig. Jag lät honom komina till mig i cajutan. lian ha- 
<lc på sig bura en skjorta och en mycket bred halmhatt 
[)å hiifvudet. Vid sidan liängde på ett bastsnöre, som han 
iastat om halsen, en bred, af vass flätad väska. Karlen 
såg ganska slng ut och gjorde sig ytterst hemlighetsfull. 
Tala med hvarandra kunde vi icke, ty han kunde intet 
annat språk än sitt modersmål. Derföre lät han mig genom 
pantomimer förstå, att han hade i sin väska något som var 
ämjuidt åt mig. Derpå tog han fram ur den ett pa((uct 
irilindadt i en hop p^jpjcrstyg, som iinn afvccklade, till dess 
han ändteligen lick ut ett bief, hvilket han öfvei lemna- 
<le med lie ortlen: jfroha JVomnhnnna/ (en lielsning från 
A^onirtfiarina). Sedan Irit han mig vidare för.ilå, all Dr«U- 
ninyen ännu i dag aruude göra mig ett besök, och alt jag 



I 



( 346 . ) 



maltc skipka min cgou but efter henne. Sednn han ylter- 
mera talat mycket om påla påla, gick han bort, och jag 
skickade cfler Mariui, som sulunda ufversatte det brcf jiig 
erhöll: ' 

"Var helsad, Ryss! Jag älskar dig af helahjertal, och 
mer än mig sjelf. Derföre känner jag en glädje af att se 
dig åter i vart land, den vårt fattiga språk icke kan ut- 
trycka. Du lär finna allting förändradt här. Medan Ta- 
meamea ännu lefde, stod landet i fuU blomm; med hans död 
äro blommorna affallna, och allting på öarna har kommit i 
oordning. Den unga Konungen befinner sig i London. Ka- 
rcmaku och Kahitmanna äro i detta ögonblick borta, och 
ChinaUj som här är i deras ställe, har för litet välde uf- 
ver folket, för att så emottaga dig, som ditt stånd till- 
kommer. Han kan icke skicka dig så många svin, tarro 
och patater, som du behöfver. Med hvad hjertlig sorg 
begråter jag, att mina stora besittningar på ön Murvc lig- 
ga så långt härifrån på andra sidan hafvet. Lago de när- 
mare, så skulle du dagligen vara omgifven af svin. Så 
snart Karetnaku och Kahumanna komma igen, skall man 
förse dig med alla förnödenheter. Konungens broder kom- 
mer äfven med dem; men han nr ännu en gosse, utan all 
erfarenhet, och förslår icke skilja godt från ondt. Jag 
ber dig omfamna din Kejsare på mina vägnar. Sé^ ho- 
nom, att jag skulle gerna gÖra det sjelf, om icke ett su 
stort haf låge emellan oss. Förgät icke att på det inner- 
ligaste anbefalla mig hela din nation. Då jag är en Christin- 
na och Du är en Christen, skall Du hafva öfver seende 
med min ringa skrifkonst. Hungern tvingar mig att slula 
mitt bref. Jag önskar, att också Du måtte med lust och 
nöje förtära ett svinhufvud. Jag skall med konglig bestän- 
dighet utan ända älska Dig — Nomaharma.'" 



De 
dig hai 
tydliga 
annat äi 
hade dr 
na skre 
hade sa 
var deU 
innehöl 
Det 
gen hac 
skall hä 
likalede 
minston 
som Dr 
undfåen 
Eft 
med en 
mar, in 
hade hi 
ändtlige 
armen < 
de mån 
här fini 
Fö 
dag h« 
skönt s 
skylte '. 
i tvenn 
skärp , 
lialsen 
sammai 



( 347 ) 

Detta originella Lref var för öfrigt skrifvet med sta- 
dig hand och ganska snyggt. Ijokstäfverna voro stora, 
tydliga och af vacker form. Utanskriften innehöll intet 
annat än de ord som började Lrefvet: Arolia Rukkinis / Det 
hade dröjt flera veckor, innan del blef färdigt. Nomahan- 
na skref nästan alla dagar derpå, och hvad hon en gäng 
hade satt på papperet blef stående. Det blad, jag erhöll, 
var detsamma, pu hvilket hon hade börjat brefvet, som 
innehöll afbrutna tankar under en lung svit af dagar. 

Det blef snart bekant i hela Hanaruro , att Drottnin- 
gen hade skrifvit till mig, och som allt hvad hon gur 
skall härmas, så tänkte snart de fleste Honoratiores på att 
likaledes hedra mig med bref; men som de behöfde åt- 
minstone lika så lång tid att sätta sina tankar pu papper, 
som Drottningen, så skulle jag hafva måst vänta länge på 
undfåendet af deras bref. 

Efter Nomahannas begäran hade jag skickat min slup 
med en OlTicer efter henne; men det dröjde ett par tim- 
mar, innan hon ankom, emedan hon, som OiTiceren sade, 
hade haft så mycket att göra med sin toilette. Nar hon 
ändtligen var färdig, hade bon bedt Ofdcern gifva henne 
armen och föra henne till slupen. Detta var åter en af 
de många härmningarna af Europeiska seder, som ma.i 
här finner. 

För en qvinua pä Sandwich-öarna var Nomnhanna i 
dag högst elegant klädd. En persico-färgad klädning af 
skönt siden, garnerad nedantill med breda svarta spetsar, 
skylte Hennes Majestäts ofantliga kropp, som var afdclad 
i tvenne jemnt lika hälfter, genom ett brokigt, handbrcdt 
skärp, framtill försedt med ett stort spänne. Omkring 
halsen hade Drottningen en skön, af gula och röda fjädrar 
sammansatt krans, af inländsk fabrik. Ilufvudlei betäcktes 



I 



m 



i 



ii 



ii 



(348 ) 
nf en myclcet fin Italiensk halmhatt, pa hvillion pnlladf 



du hl( 



gjorUu blommor nan Canton, och knng kanten liängde 
svarta spetsar. Hennes barm-berg pryddes af en hel blom- 
stersäng, bakom hvilken kinderna lugo dolda. Ett nägot 
starkt afbrott emot denna elegancc gjorde Hennes Majestäts 
fotbeklädnad, som bestod blott i ett par grofva mansgalo- 
cher. Skomakare finnas ännu icke pA vSandwich-öarna. Alla 
skor och stöflar måste föras in ifrån Amerika eller Eu- 
ropa. Da man nu i ingendera af dessa bada verldsdehr 
kunde förmoda, att ett par sa stora fötter funnos till, sa 
kunde Drottningen ej heller fä några skor, som passade 
at henne, utan måste taga sin tilflykt till dessa galoscher, 
om hon icke ville visa sig barfota, hvilket hon ansåg oskick- 
ligt. Med större skäl hade man kunnat förebrå heniié, 
att hon icke tagit på sig några strumpor och alt hon visade 
för mycket af sina bruna pelareformiga ben, emedan kl?rd- 
iiingen råkat blifva nog koit. Emedlertid trodde hon sig 
vara klädd med konglig pragt, ansåg denna obetvdliga 
omständighet för ingenting, och man såg på henne, huru 
nöjd hon var med sig sjelf. När hon i denna stat, med 
en parasol i handen, hade med mycken möda stigit uppföre 
skeppstrappan, vid hvilken jag med flera OHicerare emoi- 
tog henne, ville hon redan på öfversta steget gifva ett bitvis 
af sin bekantskap med Eoropri.ska seder och göra efl^r 
alla danskonstcifs reglor en nigning, hvarvid fötterna s[)e- 
lade en högst komisk roll. Men det ovanliga konststycket 
lyckades så mycket sämre, då det skulle lyckas som bäst, 
Tfnn förlorade jemnvigtcn, och skulle liafva fallit i vallnet, 
om icko ett par liaiidfasta matroser hade fattat hcinu; i 
armarna. Allt livad hon sug på skeppet vann hennes sier- 
ra bifall, i synnerhet min cajuta, der dock soflTan såg sin 
sista dag. Hon satt bottnen ur den. Kejsar Alexanders 



jwrlrai 
satte 
laa en 
och s;u 
sLare ä 
ska väl 
öbo, vi 
nen Go 
kommi 
tat hen 
såren, 
ra en r( 
ken La 
sagt, at 
och änc 
sa och ( 
kir valti 
stor, dri 
han sett 
i ett i ti 
Lauri o( 
full tro 
att hålU 
Hiente, 
den kall 
huset, 
alt det 
aiulrci. 
fattnings 
vänliglie 
förstånd 
öfvcr li< 



( 349 ) 

poi^trait vähkte hennes synnerliga ti^pttiärlvsainhel. Tloii 
sstle sig niidt för det pa golfvel, för att icke åstadkom- 
laa en ny förstöring i betraktade det iried mycket iutoresse, 
och sade: Mailai' Jevi nwe/iM^Ä7'm (Ryssarnas störo béUerr- 
sLare är vacker). Äfven berättade hon nrig, att hon gan- 
ska väl kände, huru det ser ut i Ryssland. En Sandwich- 
öbo, vid namn Lauri, som år 1 819 reste dit med Ciipilui- 
nen Golownin på Ryska skeppet Kamts(::hatka, och åler- 
komniit till sill fädernesland, hade, som hon sad«, berät- 
tat henne mycket om Petersburg, och särdeles om Kej- 
saren. Hon försäkrade, att hon sjelf skulle gerna vilja gö- 
ra en resa dit, om icke kölden afskräckte henne, på hvil- 
ken Lauri gjort henne en faslig beskrifning. Han hade 
sagt, att man insveper sig hel och hållen i djurs hudar , 
och ändå måste taga sig noga till vara, att icke mista nä- 
sa och öron. Äfven hade han berättat, att kölden förvund- 
Jar vattnet i glas, och att man åker öfver det i stora ki- 
stor, dragna af hästar, utan att spräcka det. Hus hade 
han sett höga som berg, och funnit så stora, att han gått 
i ett i tre dagar, utan att hinna till ändan. Man ser, alt 
Lauri också skurit till litet; emedlerlid satte Nomahamia 
full tro till honom. Hon berömde mycket vår uppfinning, 
att hålla rummen i våra hus vainia genom eldning, och 
Hicnte, att, om hon vore i Pctersbuig, skulle lion under 
den kalla årstiden icke gå ut, ulan fara på promenad i 



1 



luset. 



n 



on ville n 



11< 



III äfven veta, hvarilVån del koiunici- 



u 



all det hos oss är varmt den ena årstiden och så kalll de 
aiulru. Jag sökte framslälla orsaken dcrlill efler hennes 
fattnin^skrafl, och hon var tillfredssliilld. Med mycken 
vänlighet sade hon: "Lauri har nog rält. Det ges ganska 
förståndigt folk i Ryssland." Jag var emedlerlid icke glad 
öfver hennes erkännande af min lärdom, ty hon besvärade 



( 35o ) 



mig med en mängd, till en del orimliga frågor, hvilka icke 
kunde annorlunda besvaras, an genom rättande af hennes 
fureställningar, hvartill lång tid hade behöfts. T. ex. huru 
mycket ved brinner upp i solen om aret, för att värma 
alla jordens länder; om det icke kunde en gäng regna su 
starkt, att all eld slocknade, och det blefve sä kallt i 
IVahu, som i Ryssland o. dyl. Jag sökte affarda henne 
sä kort som möjligt, och för att dissipera henne, böd jag 
vin, hvilket tycktes smaka henne rätt väl, hvarföre jag 
också skänkte henne en butelj; men hennes vetgirig- 
het var under hennes tvä timmars besök i ständigt stigan- 
de, och jag blef derföre icke litet glad, när hon ändtligen 
bröt upp. Vid afskedstagandet sade hon: ''JVu, dä jag har 
vin, mäste jag också hafva glas, ur hvilka jag kan dricka 
det." Vid dessa ord tog hon buteljen, hon fatt, i ena han- 
den, fattade med den andra, utan alla omständigheter, gla- 
sen, som stodo pä bordet, och gick upp pä däck. Der gjor- 
de hon en djup nigning för alla, satte sig i slupen, och 
sålunda slöts det höga besöket med det egenmägtiga bort- 
tagandet af mina glas. Noniahanna hade emedlertid stän- 
digt visat sig sä frikostig emot oss, att hon väl kunde för- 
utsätta att jag gerna skulle låta henne behälla dem. 

Karemakus sjuklighet hade mycket tilltagit efter hans 
ankomst till PVahu. Alla tecken till vattsot voro för han- 
den. Likväl lyckades det vara läkare att någorlunda åter- 
ställa honom. JVär jag derefter besökte honom, var han 
ganska tacksam för den erhållna hjelpen, och sä munter, 
att han skämtade rätt hjertligt. Jag instämde i hans ton, 
och försäkrade, att vi skulle göra honom alldeles frisk, 
om vi ock måste skära upp magen på honom , taga ut 
inelfvorna, göra dem behörigen rena och åter inlägga dem. 
Karcmaku skrattade dcråt, och sade, att han, för att l)hfvu 



alldeles 
B. gamla ql 
saken al| 
(lerrättel 
hotat dt 
stod i /J 
\ och var 
derom u 
icke ma\ 
narraktij 
dagar, 
fälle vis£ 
Det 
ken mån 
lik bära! 
för en s 
sle intag 
i synnér! 
alt grått 
hvarigen 
honom 
blir san 
kanta ti 
uti husi 
tjuter, 
oafbrul 
och lu( 
lig verl 
men, n 
K( 
Tnai o 
en Iret 



( 35i ) 



illdcics frisV, ville gerna underkasta sig operationen. Niigra 
gnmFn qvinnor, som voro tillstädes, hnde emcdlertid tagit 
saken allvarsammare och hastigt utspridt ibland folket un- 
derrättelsen om den förskräckliga behandling, hvarmed jag 
hotat deras vördade Karemaku^ hvarigenom stor oro upp- 
stod i Ilanaruro. Man trodde att jag ville döda honom, 
och var ytterst uppbragt emot mig. Karcmakxi sjelf lät 
derom underrätta mig genom Marini, med begäran att jag 
icke matte komma i land, innau han tagit folket ur sin 
narraktiga tro, hvilket visserligen skulle lyckas pä ett par 
dagar. Huru drofull var den I nsla, som vid detta till- 
fälle visade sig, både för folket och för regenten! 

Detta aret gick pä Sandwich-öarna en farsot, i hvil- 
ken munga dogo, ofta inom fä dagar. I Ilanaruro säg jag 
lik bäras dagligen. Men ingenstädes är det heller sä svuvt 
för en sjuk att blifva frisk, som här. Sä snart nägon mä- 
sle intaga sängen, samlas genast hans närmaste slägtingar, 
i synnerhet de af qvinnokönet, omkring honom, tvinga sig 
att gräta, och uppstämma sorgesånger i en jemmerlig ton, 
livarigenom de tro sig bota honom, eller ätminstonc skaffa 
lionom lindring. Ju mera sjukdomen tilltager, ju större 
blir samlingen och ju högre tjutet. Äfven vänner och be- 
kanta tillströmma dä, och hvad som icke kan rymmas in- 
uti huset, omger det utanför. Allt jämrar sig, gräteroch 
ljuter, till dess patienten allidit. Naturligtvis måste detta 
uaf brutna oroande, den beständiga påminnelsen om döden, 
och luftens förpestande genom menniskomassan hafva skad- 
lig verkan pä den sjuka, och mången dör icke af sjukdo- 
men, men af det yttrade deltagandet. 

Kahunianna hade emedlerlid slutat sina ärenden i O 
Tiiai och anländt till Ilanaruro med Konungens broder, 
en tretlunarig vacker gosse. Jag allade äfven milt bcsuk 



•m. 



■If 



M 1 
å { 



( 3i>o ) 



Jips lionnp,, pqh , Mcf mycket ; m^ldigt, cmottngcn. Ifon är 
mycket aldre än Nomahawia , afycn tämeligcn stor och 
tjock, nicn )pu lungt när. icke su^ som denna. Ilcnncs au- 
sigte bär ännu spar af en försvunnen skönhet. Hon gar 
alllid klädd fullkouiligt pä Europeiskt sätt, och har bult- 
rc förslätt tillegiifi sig våra 6,eder, än Nomahannii. Hen- 
nes till hälften af sten och till hälften af Liä upphyggd.i 
hus ar större än det^ i hvilken .den andra bor, men just 
i^ke bättre möbleradt. Det har äfvenledes tva våningar 
Qch en balcon. Kära derintiN ligger Missionnärcn Beng- 
hams hus. Likasom JVomahaniiaj skuW ocVs^ Kahii manna 
bära datum af Tameamcds död på armen. Eljest äro bäg- 
ge alldeles, otatucrade, hvilketman öfverhufvud hur iinner 
sällan, och blott hos de äldsta pprsonerna. ,- , ,' 

, Kalmmanfia hedrade mig flera gånger med sina besök 
på skeppet^ och var äfven nådig att skrifva ett bref till 
inig, om hv' liket Mar^ni försäkrade att det icke innehöll 
annat än ganska svulsligt uttryckta idc'cr, som han icke 
kunde fatta, och derföre icke heller öfversätta. 

Tiden nalkades, då vi måste anträda vår återresa till 
Nya Archangel. Vårt skepp var med största sorgfällighet 
iitrnstadt, för att emotstå de häftiga och ihärdiga vinter- 
slormarna i norden. Jag väntade blott ännu på vår Mi- 
neralogs, Herr Hofmanns återkomst. Han hade på clt 
härvarande skepp gjort en färd till O PValiij för att upp- 
stiga på Mou-na-rouj hvilket icke lyckats honom. På 
Drottning Nomahannas befallning hade man väl der gifvit 
honom hjelp, men de begge öboerne, som voro lernnade 
honom till ledare, vägrade gå längre, då de hiuinit till 
7000 fots höjd öfver hafsytan, således först ungeliir hnlfva 
höjden af berget, der icke allenusl ingen menuiska mera 

boi' 



bör, ul 
våga fr 
bergels 
vid der 
tropinnc 
sig ned 
ett steg 
fade föl 
tydliga 
men all 
taga sit 
alldeles 
logiska 
ytterst 1 
in i be 
längre, 
Det må 
denna u 
nehåller 
ka ord( 
Herr Hc 
Dei 
och had 
kände si 
följa OJ 
kanoter 
i sjön, 
bristen 
afsked : 
Jycklig 
åt att i 



"'^: 



till 

;hct 
nlci- 
Mi- 

ctt 
iipp- 

Pa 
jifvit 
ji;ule 

till 
Ifva 
liera 
or 






( 353 ) 

bor, tilan dit högst sällan äfvin de modigaste O IValiier 
våga framtränga, dels uf fruktan för råna, som skola bebo 
bergels spets, dels, och säkert hufvudsakligen, för kölden, som 
vid denna höjd blir kännbar och förefaller de bortskämda 
tropinnevänarne odräglig. Herr Hofmanns Kanackas lade 
sig ned på marken, och förklarade att de icke kunde gä 
ett steg längre, änskönt de visste att de skulle blifva straf- 
fade för denna olydnad. Herr liofmann tillböd dem be- 
tydliga gåfvor, hotade ock med den laddade pistolen, 
men allt detta ändrade icke deras beslut, utan han måste 
taga sitt parti att vända om. Emedlertid gick han icke 
alldeles tomhändt ifrån sin expedition. Utom de minera- 
logiska observationerna, han gjorde, har han upptäckt en 
ytterst märkvärdig håla, som går flera hundrade fot djupt 
in i berget, der en vattenyta möter, som sträcker sig 
längre, än fackelskenet tillåter en se i det rysliga mörkret. 
Det måste vara ganska interessant ett på en båt befara 
denna underjordiska sjö. Mest förvånande är, att den in- 
nehåller sjövatten, och att ebb och flod här omväxla li- 
ka ordentligt, som vid kusten. Förmodligen meddelar 
Herr Hofmann vidare underrättelse härom. 

Den 3 1 Januari i8a5 lemnadc vi Hanaruros hamn, 
och hade det nÖ jet att se hos oss vår vän Karcmaku , som 
kände sig så stärkt af våra läkares hjelp, att han vågade 
följa oss ut ur hamnen. Äfven hade han med sig flera 
kanoter, som bogserade skeppet. IVär vi voro så långt ute 
i sjön, att vi icke mer befarade att, genom den totala 
bristen på vind, blifva drifne i bränningen, tog ÄrtrewaÄiA 
afsked af oss med de hjertiigaste uttryck, önskade oss en 
Jycklig resa, och försäkrade alt han gladde sig högeligen 
åt att snart få se oss åter. Pa en signal af honom los- 
■ ■>. , aJ 



■i- 



'-.1 






f 



( 354 ) 

sade fästningen fem iLanoner, hvilket vi genast med liVa 
inånga skott besvarade. Karemaku pä sin båt viftade med 
hatten, ropade ännu flera gånger Aroha! och försvann 
snart i hamnen. I detsamma uppsteg en frisk vind, hvar> 
igenom vi snarligen förlorade ur sigte det sköna land, der 
\i lefvadt så gladt, för att börja den ingalunda roliga 
kampen emot Nordens vinterstormar. Jag valde kosan 
genom canalen emellan önrna Walii och O Tuaij såsom 
den beqväraligastc att hinna öppna Oceanen för skepp som 
komma från Hanaruro och gå ät Norden. Vi hade redan 
följande dagen genomgått den och styrde nu vår cours 
rakt ät Nya Archangel. 

Läsaren skall gerna efterskänka mig en utförlig be- 
skrifning på denna besvärliga fdrd. Blott så mycket vill 
jag anfiira, att vi den i4 Febr. vid ganska klar horizont 
förbiseglade under 35° latitud och i55° longitud en punkt, 
på hvilken, enligt några hvalfiskfdngares påstående i f Va- 
lin, en ö sk"Me ligga, utan att finna minsta tecken till 
land, och aic vår färd aflopp öfverhufvud lyckligare och 
fortare, än det i denna årstid var att vänta. 

Våra astronomiska observationer hade gifvit följande 
resultat: 

Latituden af Hanaruro 21* 17' 57". 

Longituden — iSS** 00' 3o". 

Longituden af ön Mwwe^s östligaste spets . i56° i3' 10". 

— — — vestligaste spets i^&^ 48' 11". 

Latituden af en bland de små öar öster om 

Morotaij som icke aro upptagna på 

Vancouvers karta 21° i3' 3o". 

Longituden af densamma i56° 49' i^''* 

Vårt vistande i Nya Archangel beskrifves i 10 Gapit- 
let. Vid vår återresa till fVahu hade vi ständigt vac-> 



It .' 



( 355 ) 



kert väder, men svag vind, sä att vi furst den 39 Aug. 
befunuo oas pu parollelen af 34° graden, der vi, en skuri 
stjcrnklar nntt, för fursta gungen sugo den då synliga Ko- 
meten i grannskapet af Aldebarran, med sin 41° långa 
svans. Den 4 Se^t. seglade vi öfvcr den punkten, som 
på Arrowsmiths karta är intagen af ön Laxara, utan att 
upptäcka det minsta märke af land; hvarfure det blir gan- 
ska tvifvelaktigt, om denna ö, som i aldre tider skall fara 
sedd af Spanska sjöfarande, verkcligeu finnes till. 

"Nav vi hade uppnått vändcirkeln, förde en frisk pas« 
sadvind oss hastigt ut Sandwich-öarna, och den la Sep- 
tember sugo vi redan Mou-na-roa på O PVahij pä 124 
mils afstund, helt tydligt som en väldig massa uppskjuta 
högt öfver horisonten. Följande morgonen, sedan vi åter 
seglat fram emellan öarna AF«/m och Morotai^ kastade vi 
ankar utanför inloppet \\\l Hfuiaruros hamn, sedaa vi va- 
rit 35 dagar i sjön ifrån J^p Archangel. 

Som jag var sinnad att här bara intaga ett forråd af 
färska lifsmedel och vatten, och utan längre dröjsmål fort- 
sätta resan, så ansåg jag det onödigt att inlöpa i ham- 
nen, utan vi blefvo på redden, faständen är alldeles öppen 
för sydliga vindar och dessa äro farliga fur skeppen. Men 
sådana vindar inträffa här ytterst sällan, och blott på vis- 
sa årstider. Äfven gifva de sig alltid tillkänna förut genom 
en mulen himmel, och lemna tillräcklig tid att lägga ut 
ifrån kusten. ..... 

Morgonen efter vår ankomst föreföll här en märkvär- 
dig naturhändelse, .till hvilken vi voro ögonvittnen ifrån 
början till slut. Vid full klar himmel bildade sig öfver 
ön ett tjockt svart moln, som med sin nedre kant vidrör- 
de några af de höga bergspetsarna. Mörkaste delen af 

a3* 



M 



I 



( 356 ) 

detta hn!;n\ oTvcrniskandc moln hängde oTver den lilla 
staden Jlanaruro. Det var full stiltje; men plötsligt upp- 
kom en häftig storm ifrån nordost. Tillika uppstod i mol- 
net ett starkt brak, alldeles som om flera skepp aflossnt 
sina kanoner, och likheten dermed gick su längt, att man 
af de särskilda skottens olika styrka kunde tro sig hura 
tin dem ifrån det ätvSnda, än dem ifrån det frånvända 
Batteriet. Detta dun varade ett par minuter, och du det 
pil en gång hief tyst, nedföllo ur molnet tviinne stenar pu 
gatan i Hanaruro j ocli sprängdes genom det häftiga fallet 
ifrån den stora höjden i flera delar. Innevånarne saml.ide 
de ännu varma styckena, och att döma af dessa, måtte 
hvardera af de nedfallna stenarna före splittringen hafva 
vagt ungefäi* i5 skålpund. Invändfgt voro dessa stenar 
grå, och på ytan omgifne af en svort, förbränd skorpa, 
såsom bitarna likakdes utvisade;' Vid chcmisk undersök- 
ning befunnos de enahanda med de meteorstenar , som ned- 
fallit i åtskilliga länder. ' '^ ^^^ ■ • 

Under den korta tid vi varit härifrån , hade stora , 
ganska öfverraskande förändringar timat. Mina läsare tor- 
de känna, att Konungen och Drottningen ufver dessa öar, 
sedan de under sin resa uppehållit sig i Rio Janeiro, an- 
kommo lyckligen till London, och blefvo med synnerlig 
uppmärksamhet bemötte af Engelska Regeringen ; men snart 
dogo bcgge två, sedan de kort före sin död yttrat den 
önskan att blifva bcgrafne i sitt hemland. Denna Önskan 
uppfyllde Engelska Regeringen. Liken blefvo balsamera- 
de, lagda i prägtiga, med mycket guld prydda kistor, och 
en Lord Byron utsågs till att föra dem, jemte den kong- 
liga sviten, på fregatten Blond, till IVahu, JVär han an- 
kom hit, och underrättelsen om Konungens och Drottnin- 
gens död hastigt spriddes, gjorde den en stor , men olikartad 



■■^|w 



•^ ^ ; '«.- 



■•^" > '-V 



( 337 ) 

sensation. De flesta gladde sig ät att vara qvittc en Ko- 
nung, till hvilken de icke hade nugot förtroende; andra 
Jjcdröfvades 6'fver denna förlust; i synnerhet syntes var vän 
Karemaku känna djup smärta deröfver, til läfventyrs af gam- 
mal tiljgifvcnhct för den kongliga familjen, eller aP^atrio- 
tism) att han hoppats, det Konungen skulle i England 
utbilda sig till Kegent, och nu icke såg nugon skicklig 
Qtt pu ett värdigt sätt fatta regeringstömmarna efter lionom. 

Den II Maj, nugra dagar efter Lord Byrons ankomst, 
blefvo de begge likkistorna med inånga ceremonier, un- 
der kanonernas dunder, både från den Engelska fregatten 
och från fästningen, satta i land och i stor procession för- 
da från stranden till kyrkan. Folket skrek och tjöt, som 
bruket här vid dylika tillfallen fordrar, och beundrade 
derjemte likkistornas prakt. Några tyckte, att det måtte 
vara ett nöje att dö i England , der man blir Ingd i så 
granna kistor. På likkistorna, som man visade mig, sto- 
do följande inskrifter på OWahiska och Engelska språken: 

Taincamea II ^ Konung qfver Sandwich-liarna j ajled 
i London den i 4 •^"'*' 182^-^ i en ålder af 28 år. Vi vil- 
ja hulla vår 'diskade Konung Jolanis åminnelse i 'dra, 
(Jolani var ett tillnamn på KoauDgcn.) 



Tamehamelu j Drottning oj ver Sandwich-oarna , dog i 
London den 8 Juli 1824 i en ålder af 22 år» 



Processionen gick i följande ordning. Tolf Jerl's i na- 
tionaldrägt, såsom krigare, med sköna, brokiga fjäderkap- 
por och hjelmar, gingo förut. Efter dem följde ett com- 
mando soldater ifrån fregatten Blond, med en chör Mu- 
sikanter, som spelade sorgmarchen. Derefter gick presten 
på fregatten med Missionnärerna , och efter dem kommo 



,11: 



\ 



'i \ 



( 358 y 

likkistorna p5 tvSnne likvagnar, hvardera dragen a*" fyratio 
Jeri's. Strax bakom likkistorna gick thronföljaren, Ko- 
nungens broder, en gosse om tretton år, klädd i full Eu- 
ropeisk uniform. Näst honom följde den Kongliga Famil- 
jen m^ Lord Byron och hans Officerare. Slutet utgjorde 
folket, som, lockadt af detta så högtidliga, för dem nya 
skådespel, hade tillströmmat i ätor myckenhet. Allt bar 
sorgtecken af flor, eller, i brist deraf, af svart Tapa. I 
Icyrkan, som var alldeles svartklädd, furrättady Engelska 
fregattens prest jordfästningen. Efter dess slut begaf sig 
processionen i förenämnde ordning lill ett litet sten-capell, 
der likkistorna inställdes, och der de stå ännu. 

Kort derefter IdVKaremaku utropa thronfciljaren, un- 
der namn af Tameamea III, till Konung öfver Sandvvich- 
ciarna, och förbehöll sig s^mt Drottning Kaliumanna re- 
geringen under hans minderårighet. 

Således voro väl regenterna ännu desamma, mtt\ Ka^ 
remaku var så sjuk, att han kunde föga deltaga i regerin- 
gen , och Missionnären Bengham hade fullkomligcn bemäg- 
tigat sig den herrsklystna Kahumannaj och genom henne fått 
ett så stort inflytande på hela nationen, att IVahuanerna 
efter sju månader icke mer voro sig lika. Vi skulle ver- 
lieligen hafva kunnat tro oss vara bland ett helt annat folk. 
Bengham har upphäft sig till den unga Konungens upp- 
fostrare, och håller honom undiT sträng uppsigt. Han 
blandar sig i alla regeringsärendcr, och alla nya förord- 
ningar äro hans idL'er, uttalade genom Kahumanna, och 
till en Jel genom sjelfva Karemaku. Synnerlig uppmärk- 
samhet faster han på allt som rör handeln, för hvilkcn 
ban är mycket intcrcsserad. Han har alldeles glömt sitt 
stånd och första v')rsakcn till sin hUkouist, och (inner det 



( 359 ) 



roligare att styra, än att predika. Man skulle Sndå kunna 
förlåta honom detta, om han ägde förmåga att bilda fol- 
ket och bereda dess sällhct, om han förstode konsten att 
slipa den råa diamanten, det den oförderfvade Sandwich- 
öboen verkeligen är, och derigenom öka dess inre värde 
och yttre glans; men så är icke förhållandet. Han 'går 
sä oskickligt till väga, och förenar dermed biafsigter, som 
ännu mera afleda honom ifiun rätta vägen, att man ej an- 
nat kan än med innerlig oro se detta godlynta folkets an- 
deliga och lekamliga väl uti en sådan fantasts fuskare- 
händer. 

Herr Stewart, likaledes Missionnär, men senare hit- 
ikommen an Bengham, är en ganska förståndig och mång- 
sidigt ;)ildad man. Han skulle stifta oändlig nytta; men 
Bengham, som äfven tillegnat sig öfverväl det i andliga mål, 
och vill nödvändigt att allt skall gä efter hans nycker, 
har förstått sa inskränka honom i hans verksamhet, att 
han är ur stånd att uträtta något för dessa öboer, hvar- 
till hans ljusa förstånd och vaksamma nit uppmana ho- 
nom, och derföre äfven vill fara sin väg igen. 

På det att Benghams biafsigter icke må kunna lätt ige- 
nomskådas, måste Keligionen öfverallt tjena till täckman- 
tel. Derföre drifves nu dess utbredande och den strän- 
gaste kyrkodisciplin med rastlös verksamhet. I Hananiro 
finnes intet hus och ingen koja, der det icke, pä högre 
befallning, bedes oändligt mycket. Sjelfva de hilflyttade 
främlingarne måste nyttja täckmantel, Vor att kunna ostördt 
idka sina ofta spetsbofviska yrken. De förr så lifliga ga- 
torna dro nu tomma; alla spel, afven de allraoskyldigastc, 
iiro strängt förbudna; sjunga är ett brott, som iiårdt be- 
straffas, och sträckte man öfverdådct ända till att dansa, 
skulle man under intet vilkor fmna förbarmande hos .sina 






I 



i I 

i 
1 



( 36o ) 

strfingn domare. Om söndagarna får man hvarken ko- 
Jia eller ens göra upp eld. Hela dagen igenom göres in- 
tet annat ön bedjes, man Lan föreställa sig med hvad an- 
dakt. Några personer ibland den ifrån London åter- 
Jiomna kongliga sviten bafva i början satt sig emot dessa 
stränga förordnanden, och påstått, att Engcismännernai 
som ändå voro goda christne, ulade sig icke sådant tvång; 
jnen Kahumanna^ förtrollad af sin Rådgifvare, tål ingen mot- 
sägelse; och då det står i hennes godtycke att luta tillsnö- 
ra strupen på den uppstudsige, så böjer sig allt under 
denna gamla, herrsklystna frus jernspira. 

Kort för vår ankomst var befallning utfärdad till alla 
på landet boende, att föra alla barn, som uppnått 8 års 
ålder, till HanarurOj för att der blifva undervistc i l5sa 
och skrifva. De arma landtboerna voro ganska missnöjde 
dermed, men vågade dock icke sätta sig emot, utan lem- 
nade tåligt sina landtarLeten för att skynda till //an^ruro^ 
der vi sågo många familjer på gatorna, i små kojor sam- 
inansatta af qvistar, bivuakera med Abcboken i handen. 
Sådana, som redan kunna läsa, plågas oafbrutct med 
utanlaxor ur Bibeln. Pu hvarje gata i Hanaruro flu- 
Xies ett par skolhus. Det är lunga vasshyildor, utan af- 
delning inuti. Uti hvardera undervisas ungefar hundra- 
de disciplar af en enda infödd lärare. Han siar då på 
en upphöjning och uppnämncr högt hvur bokstaf sär* 
skildt, hvilken fur hvarje gång skrikes efter af hela sam- 
lingen. Dessa anstalter höras redan på långt hull. Eljest 
är allting tyst, och man ser få mc-nniiikor, utom nar skol- 
barnen, med lararne i spetsen, tåga till kyrkan. All 
glädtighet är förjagad. Lord Byron hade medfört ifrån 
England allahunda lekverk, Marionetter, skuggspel o. dyl. 
för att roa öhuernn. Då på haiy» befuilniug ansluller gjor- 



\ 



äfi 



( 3Gi ) 

des pa land alt gifva folket detta skadespel, understöd sig 
Bengliam att fiuibjuda det, emedan, som lian sade, det icke 
passade gudfrnktiga Cliristna all roa sig med sådana verlds- 
Jiga saker. Lorden, som icke ville inlåta sig i någon strid, 
öfvergaf sitt välmenta föreliafVande. Att det af naturen 
muntra, lifliga folket su fogligt underkastar sig det anbe- 
fallda hufvudhängeriet, är ett bevis, huru mycket det i 
sin godsinthet vant sig att lyda sin behcrrskares vilja, och 
iiiiru lätt det derföre skulle för en vis regering blifva, att 
föra del till en förnuftig civilisation. Man må med Ka- 
remaku utbrista : Tameamea j du dog för tidigt / Om den- 
na Monark hade uppnått en dubbel mcnniskoålder och 
Stcwart fått arbeta under hans beskydd, sä skulle Sand- 
wich-öbocrne hafva förvärfvat sig alla öfriga nationers 
aktning, i stället all de nu stiga tillbaka i otlling och 
tvingas till skenhelighet och hyckleri* 

Under en sjiatsergäng, som jag gjorde med en här 
bosatt Amerikansk köpman, mötte oss en naken gubbe, 
med bok i hand. Min följeslagare förvånades dcröfver , 
emedan han kände honom såsom en afgjord fiende till de 
nya ordningarna. Han gaf derföre gubben tillkänna sin 
förundran, och frågade honom, huru länge sedan han be- 
slöt studera Abc. Med ett skalkaktigt löje, hvari dock en 
bitter känsla sågs blanda sig, svarade gubben, sedan han 
förut sett sig omkring, om han kunde höras af andra: 
"tro dock icke, att jag vill lära läsa. Jag har bara köpt 
boken, för alt se i den, på det att Kahiimanna skall tro, 
att jag följer de öfrigas exempel. Gjorde jag icke det, så 
skulle jag icke mer få tillträde till henne, och då slodo 
det illa till med mig gamla, bräckliga stackare. Hvarlill 
gagnar också det fördömda B, a, ba? Gör det, att janis 
och tarrorötter växa bättre? Tvärtom, måste laudtfolkct 



t 



ff- 



n. 



■ ;., ' n 



i 



'( 363 ) 

låta sina åkrar ligga, knappt hälften dcraf odlas efter hvad 
nöden fordrar. livad skall blifva dcraf? Hungersnöd blir 
följden, och påla påla skall icke matta oss." 

Sii berömligt del ar, att staten sörjer för folkunder- 
visningen, sä skadlig är visserligen all oförnuftig öfverdrit\ 
deri, och gubben hade sä till vida ganska rätt. 

Med hvad stränghet Kahumanna följer sina åsigter i 
denna |)unkt, derpå hade vi ett annat förvånande bevis. 
En sjuttioårig gubbe bodde såsom arrendator på en henne 
tillhörig, flera mil ifrån Hanaruro belägen egendom, och 
Lade alltid ooggrannt betalt sina utskylder, men trodde 
sig, i anseende till sin höga ålder och det långa afståndet, 
liunna fritaga sig ifrån att gå i skolan och kyrkaA. Ka" 
humanna körde derföre bort honom. Na infann han sig 
bönfullande hos Drottningen, sökte väcka hennes medlidan- 
de med sitt behof af hjelp, och föreställde henne, att han 
vid sin höga ålder icke mera vore i stånd att lära läsa. 
Allt fåfängt! Kahumanna skrek ut honom med häftiga åt- 
börder: "om du icke vill lära läsa, så gå och dränk dig.'' 

Ända till sådana tyrannier har Bengham förmått Drott- 
ningen, och han anser sig kanhända redan såsom oin- 
skränkt beherrskare öfver alla sinnen. Men han spänner 
bågen för starkt, att den icke skulle brista, och jag spår 
honom, att hans anseende skall en gång plötsligen försvin- 
na. Många missnöjda finnas redan. Genom Iiindtfulkets 
inkallande till Hanaruro hafva lifsmedlcn mycket stigit i 
pris och skola stiga allt mer ocii mer, dels för samman- 
hopandet af consumentcr, och dels älven dnföre, att för 
det myckna läsandets och bedjandets skull kan fug jord 
mera odlas. Denna tryckiuiilc brist kommer till själsslafve- 
riet, och retar så myoKiil mera att bryta bojen nn. Jag 
h»s hörl flera Jvri's yttra sitt missnöje, ucL^^utialfulket, 



( 363 ) 

som anser Benghams religion för källan till alla deras li- 
danden, satte nu en natt eld pä kyrkan, men hvilken 
snart, och ritan att hafva gjort stor skada, blef släckt. 
GerningsnDännérne blefvo icke upptäckte. 

Karcmaku liar vattusot i hög grad. Lord Byrons lä- 
kare har tappat honom; men \i funno honom i ett till- 
stund, att on ny tappning var nödig, den vara läkare äf- 
ven förrättade, och efter hvilken han befann sig bättre. 
Emedlcrlid kan han icke lefva länge, och hans död skall 
Llifva signalen till allmän resning, hvilken isynnerhet Ben- 
ghams förvända åtgärder föranleda. 

Så angenämt värt första vistande i Hanaruro var, så 
oangenämt var detta andra. Till och med vara bästa vän- 
ner, den goda Nomahanna icke undantagen, hade blifvit 
helt och hället förändrade. De emottogo oss ollvarsamt, 
kallt och fåordigt. Vi voro derföre glada, när vi intagit 
nödigt vatten och färska lifsmedel, att kunna lemna ett 
land, der det lyckats ett förvridet hufvud att bannlysa all 
lefnadsglädje. 

Flere hvalfiskfangare lägo i hamnen, och ibland dessa 
äfven den, med hvilken vi voro tillsammans i St. Fran- 
cisco, och hvilken det dä gått så illa. IVii hade lyckan 
gynnat honom, och han var hitkommen ifrån Jn[)anska 
kusten, med en last Spermacet, den Capitainen sknttudo 
till aSooo pund Sterling, för att fiirse sig med proviant 
till återresan till England. 

En annan berättade mig något som händt en af lians 
Colleger, och som ger ett exempel pä de faror, för hvil- 
ka hvalfiskfangare öro blottställde, äfvensom pä en rädd- 
ning, der ii>/j'en utsigt dertill kunde upptäcka^. 

Nordamerikanske Capitaine» Smith seglade är 1H20 
ttied ett tremastadt skepp, kalladt Albatross, till Söder- 



tia t 
1 



t \\ 



„«^- 



( 364 ) 



hafvct, för alt 
Linien, ösler om 



fangn Spermacet-fisk. 
Washington-öarna, mö 



I grannskapet af 
Ite han en sådan. 



som var ofantligt stor. Alla butar sattes ofurdröjligen ut, 
för att fiinga honom säkert och snart, och hela besätt- 
ningen togs med. Endast kockspojken blef i|v;ir vid sty- 
ret pä skeppet, som under få segel var lagdt bi. Fisken, 
som framsimraade stilla och långsamt pu vattenytan , hicf nu 
ifrigt förföljd och harpunerad. Knappt kände han sig surad, 
förrän han svängde sin kraftfulla stjert med sådan styrka, 
att han skulle hafva krossat de båtar, som voro honom 
närmast, om det icke lyckats dem att hastigt komma un- 
dan. Nu ville fisken utöfva sin hämnd pu skeppet, samm 
fnysande och tjutande till delsamma, gick omkring de t ett 
par hvarf och gaf det så ett slag emot förn, så alt kocks- 
pojken försäkrade, att skakningen liknat en jordbäfning. 
Fisken var försvunnen, och lacket på skeppet så stort, 
att det inom fem minuter sönk med allt hvad deri fanns, 
och blott kockspojken kunde med mÖda räddas. Nu be- 
fann sig besättningen på fyra små båtar gifven till pris ut 
det vida hafvet. Till närmaste land hade de flera veckors 
resa, och hela deras provision bestod i litet skorpor, som 
de tillfaliigtvis tagit med sig. Sedan man en stund hållit 
råd, hvart man skulle vanda sig, och icke kunde blifva 
ense derom, togo tvänne båtar vägen åt Washingtons- eller 
Marquesr.o-öarna , och de bcgge andra, der äfven Capilai- 
ncn befann sig, styrde åt söder, i afsigt att uppnå ön Juaa 
Fernandez. Om de förra har man icke falt någon ul ' 
derrättelse; de sednare blefvo fjorton dagar efter upptag- 
na af ett skepp. Blott Capitainen och fyra man funnos 
ännu vi<l lif. De öfriga tio liade förgåtts af hunger, och 
de qvarlefvande hade tagit sitt uppehälle af liken. 

Den 19 September, då de iöiaU äuläUulaina förgyll- 



( 365 ) 

de JVahus romantiska terg, spände vi vAra segel och sa- 
de farväl åt dessa öar, önskade dcin en annan Tamcunica^ 
icke Llolt tiJI nauinct utan till försland och handlings- 
sätt , den de så väl hchöfva. 



C AP. XIII. 

Pcscadores-, Rinuhi-Korsahoff- ^ Eschschollz- 
och Bronus-öarna, 

Ifrun Sandwicli-öarna styrde vi kosan at sydvcst, och 
det var min afsigt att segla till Rad.tckkedjan genom hit- 
tills obefarna trakter. Flere SjöCapitainer i Hanaruro ha- 
de sagt mig, att under 17° 3^' latitud och i63* 5i' 
longitud läge en ö. Den 23 September seglade vi öfVer 
denna punkt. Väl syntes sådana foglar, som verkeligen 
icke skilja sig långt ifrån land, men sjelfva landet kunde 
vi ej en gång ifrån masttoppen upptäcka, faslän horison- 
ten var klar. Så litet kan man förlita sig på Coopvaerdie- 
iarares uppgfter. 

Den 26 befunno vi oss, enligt middagsobservation, pu 
i4° Sa' latitud och i6<)° 38' longitud. Hela dagen ige- 
nom syntes stora skaror af sådana vattenfoglar, som up- 
pehålla sig nära kuster, och till och med några landfog- 
Jar, så att det var otvifvelaktigt, alt vi i denna trakt på 
nära håll förbisoglat en hillils ol)ekant ö, hvars upptäckande 
emcdlertid blir senare sjöfarande förbehållen, öfverliuf- 
\ud hade vi på denna färd oftare märken af nära land, 

men aldrig så många, som i dag. 

En Sjö-Capilainc, som flera gånger rest emellan Sand- 
ivich-öarna. och Canlun, vill på 14^* 4^' latitud ocli 170® 

3o' longitud hafva träiTat ett grund. Jag kan hvarken 



1 1 



•■■ \* 



i I 



1; , 



< i 



> ii 



■^i 



i ! 



i I 



( 366 ) 

bclräfta eller vederlägga detta pAstuende, och anförerdet 
blott, pa det att sjöfarande, som passera detta ställe, niä 
taga sig till vara. . ... 

Den 5 October upphunno vi den nordligaste af Ra- 
dack-kedjans ögrupper, Udirik. Vi förbisegladc, pa tre 
mils afstund, dess södra spets, och rattade vur longitud- 
rakning efter chronometer, hvarföre jag hade önskat se en 
noga bestämd punkt af Kadack, för att, i fall vi upptäck- 
te kedjan Halick, kunna noga uppgifva longitud-difTercn- 
cen emellan den och Radack. Derpä fortsatte vi vår färd 
rakt åt vester, ut den trakten, der Pescadores-öarna må- 
ste ligga, för att med egna ögon öfvertyga oss, att denna 
ögrupp och Udirik icke är en och densamma; hvilken me- 
ning ännu hyses af några, eiuedan de tro, att den förras 
upptäckare har blott orätt uppgifvit dess geographiska läge. 

Vid det skönaste väder höllp vi hela dagen under alla 
segel noga vår vester-cours, och oaf brutet stod en man 
på vakt i masttoppen. Om natten lyste fullmånen. Vi 
foro under färre segel; men vid dagens gryning den 6 
sattes åter alla toppsegel till, och skeppet flög hastigt öf- 
ver vågorna. Mot middagen ropade vakten uppifrån, att 
rakt, i vår courslinie syntes land. Vi upphunno det snart, 
och funno en grupp af låga, starkt skogbeväxta korall- 
öar, hvilka, som vanligt, bildade en cirkel omkring en 
vattenbassin. Klockan i eftermiddagen befunno vi oss en- 
dast tre mil ifrån denna, helt och hållet med cocosträd 
skylda grupp, och hade från masttoppen tydlig utsigt 
öfver hela dess utsträckning. Medan vi sysselsatte oss 
med dess uppmätande, dublerade vi dess södra udde på 
en half mils afstånd ifrån bankarna, och funno, att den- 
na grupps längsta sträckning är emellan öster och vester, 
i hvilken rigtuing den intager lo mils rymd. Åsynen af 



-Sm. _; 









( 367 ) 

det gröna landet var ganska angenäm, och efter allt ut* 
seende kunde det tillfredsställa en icke öfvermuttan stor 
folkmängds bchof; men fastän vi furbiseglade alla dessa 
öar helt oära, och äfven togo vara tuber till bjcip, kun- 
de vi icke upptäcka nugot spår af meuniskor. 

Enligt noggranna astronomiska observationer ligger 
midten af denna grupp under n® 19' 21" latitud och 192** 
aS' 3" longitud« När man jemfor Gapitainen "Wallis upp- 
gifter om de af honom upptäckta Pescadores-öarna med 
vara, sä skall man svårligen tro, att det är samma grupp. 
Emedlertid har jag låtit den behålla namnet PescadoreSy 
emedan ortbestämningarna dock slå nära in. Sedan vi seg- 
lat rundt omkring hela gruppen, befunno vi oss pä efter- 
middagen klockan 4 P^ sä kort afstånd ifrån dess nord- 
vestra spets, att man skulle hafva kunnat med blotta ögo- 
nen se h varje rörelse af en menniska på land} men äfven 
här visade sig icke ringaste spår af innevånare, med hvii- 
ka dock Wallis , om vi anse dessa öar för Pescadoi^rna , 
var i beröring. De måste således långt tillbaka vara ut- 
dödde, dä icke ett enda märke af deras förra tillvarelse 
bibehållit sig till närvarande tid. 

Sedan afmätningen var slutad, ställde vi äter vår cours 
ät vester, och knappt hade vi seglat en half timma, dä 
utkiken äter ropade från masten, att land syntes rakt framför 
oss. All undersökning deraf var fiir sen för i dag; skeppet 
lades derföre bi under fä segel, för att under natten icke 
komma de farliga korallbankarna för nära, att kunna föl- 
jande morgon börja afmätningen. Vid daggryningen sågo 
vi de öar, som vi ville taga för Pescadorcrna, ligga pä 
ett afstånd af sex mil i öster; deremot voro de, som vi 
senare hade sett, helt och hållet försvunna för oss. Vi 
hade under natten koQimit iXräu dem , men en frisk passad 



4 



( < 



/ 



il 



( 368 ) 



fiWåc os? inom en timmn sä Mngt äter, att vi «rigo dem 
tydligt. Klockan 8. pä morgonen voro vi blott tre mil 
ifrån dem, dä vi började matningen, i det vi seglade pa- 
rallell med landet. Det var äter en grupp af genom ban- 
kar förenade koral luar omkring en bassin. Ocksä hdr var 
■vegetationen yppig, och höga cocosträd lyfte sina stolta 
bjcssor, men intet spär af menniskor. Vi voro dem sä 
nära, att vi kunde med blotta ögonen urskilja hvarjc före- 
mal pä land, och hade sulfdes visserligen blifvit varse, 
om de varit bebodda, hvarförc vi mäste förklara dem för 
obebodda. Gynnade af en frisk vind, hade vi ända till 
nattens början seglat utmed öarna vesterät, utan alt hinna 
slutet pä denna länga grupp. Endast med stor möda och 
mängahanda manövrer lyckades det oss att under mörkret 
behälla vär plats, emedan vi, för en häftig vind, som 
uppkom, kunde blott Jigga under refvade märssegel, sä 
att värt läge mellan bankarna och i ett okändt vatten 
skulle hafva varit betänkligt, om vi icke lyckligtvis, ifrän 
öarna taget, befunnit oss under vinden, och till nägon del 
varit skyddade af dem. Sä mycket större var derföre vär 
glädje, dä vi pä morgonen, i skönt väder, sägo äU- • för 
oss de föremal, efter hvilka vi aftonen förut sigtat, och 
kunde med beqvämlighet fortsätta vårt arbete. 

Denna ögrupp gaf jag namn efter vär andra Lieulc- 
nant, Rimski-Korsakoif. Dess största utsträckning är ifrän 
nordost till vestsydvest, i hvilkcn rigtning den intager 54 
mil. Dess största bredd huller blott lo mil. Under det 
vi förbisrgladc de öar, som lägo öfver vinden, kunde vi 
ifrän masten ulltjemnt äfven tydligt se de pä andi'a sidan 
om bassiuen undei* vinden iiggandcc 

Efter 



Eftc 
att finna 
gen, uti 
Följande 
uter un( 
gra laga 
nu lägo 
cours, < 
men räk 
värt strri 
vi nalka( 
oss att ) 
uära, al 
marker ( 
pä en Ii 
då vi ef 
]ongitud< 
ligt gru] 
borisont( 
nai'mare 
med att 
latitud < 
u>.ng åt 
färd af 
omkring 
något s]: 
gaf den 
Eschsch 

Det 
är , att 
Wallis 



( i<% ) 

Efter slutad mäluing foitsnllp vi var cours, i hopp 
att finna ännu mera land. Vi hade seglat raskt hela da- 
gen, ulan att l)Iifva något varse. Mot natten lades hi. 
Följande morgon den 9 Octol)er, innan vi knappt voro 
uter under fulla segel, upptäcke utkiken pä toppen nå- 
gra luga öar i norr, som vi redan seglat litet furhi, och 
nu lago i lovart om oss. Jag lät likväl genast ändra 
cours, och vi fursökte genom lovcring komma till dem; 
men rakade i en stark ström ösler ifrun, hvilken gjorde 
vurt sträfvandc nästan alldeles om inte!:, och ju närmare 
vi nalkades landet, tilltog i hastighet. Likväl lyckades det 
oss att komma den vestligaste spetsen af denna Ögrupp sa 
uära, att vi hade den blott 11^ mil ifrun oss. Den ut- 
märker sig ifrån det öfriga landet genom en rund kulle 
på en liteu ö, och lag om middagen rakt i öster för oss, 
då vi efter observation funno latituden ii® 3o' 32" och 
longitudcn 194° 34'. Ifrån denna punkt sugo vi äfven tyd- 
ligt gruppen sträcka sig åt sydost och nordost ända till 
horisonten. Vi gjorde ännu några försök att komma den 
nai*mare; men då det icke lyckades, så måste vi åtnöja oss 
med att bestämma dess veslliga gräns under 11° ^o* 11'' 
latitud och 194° 37' 35" longilud, hvarifrun dess sträck- 
uaig åt öster icke kan vara obetydlig, och fortsatte vår 
färd a vester. Förmodligen ligga äfven dessa korallöar 
omkring ''n bassin. Åf befolkning hafva vi icke uppläckt 
något spår, fastän den synes val kunna vara bebodd. Jag, 
gaf den namn efter vår värdiga Doctor och Professor 
Eschs-Jioltz, som nu gjord'^ andra resan med mig. , ,, •> 

Det enda jag vill tillägj^a rörande dessa tre ögrupper,/ 
är, att ingendera af dem har luinsla likhet med> de nf 
Wallis bcskrifna Pescadorerna. lian var icke i slånd att 



■'i i 



v 



I 



i 



r 



I 



%i 



I. li-t 



^. 






'^>. 




V 



73 










IMAGE EVALUATION 
TEST TARGET (MT-3) 



1.0 



l.l 



i^32^ |2.5 

Lä 12.0 



118 

US 



1.8 



Phot^"4)hic 

Scis^iaces 

Corporation 













L25 1.4 1.6 

ii 




6" 


► 






•1>' 



\ 



# 





<^ 



< 



'* 



*. 







i\ 



33 WEST MAIN STREET 

WEBSTER, N.Y. 14S80 

(716) S72-4503 




4. 






( 370 ) 

Lehörigen uppglfva longituderna, emedan inan den tiden 
ännu icke hade alla de hjelpmedel dertill, som stå oss till 
buds. Hans Pescadores kunna således väi Hgga på något 
annat ställe. Emedlerlid är dock så mycuet afgjordt, alt 
pä sin höjd blott en af dessa grnpper kan vara P^scado- 
reraa, och att vi kunna med full rätt tillegna o«$ upp- 
täckten af de bägge andra. Den har så till vida något 
värde, som dessa grupper utan allt tvifvel äro den nord- 
ligaste delen af kedjan Ralik samt deras läge oeh afstånd 
ifrån Radack är noga bestämdt, så att det numera skall 
vara lätt, att upptäcka alla strödda grupper af kedjan 
Halik. ; '■ jt' •■^l' >''■ -' > '* • • -i^iii*-»/ >• ■■ • iiih»».; »>». '■■.■ 
-»> Ifrån Eschscholtz-Öarna styrde Jag skepprts-kosa så, 
att vi måste få Bronus-öarna i sigle. Min önskan var, att 
pröfva rigtigheten af deras geographiska longitud och ^la- 
titud, och alt öfvertyga mig om rymden emellan dessa 
bägge gruppei* vore fri från öar.' 'f • ' f n*!. 5t?rK • 

' Middagfen' den ii October, pä ii° 4i' 39" latitud 
och 196° 35' longitiid blefvo Bronn^öarne synliga *^från 
vår masttopp, pä' :»o mits afstånd:' Sedan vi efter någi^a 
timitiafR fcirlöpp naflkats sÖdra spétscrt af denna grupp på 
i-fimil nära, och iLtinde öfverse en stor del af dem, Visa- 
de det sig, att deh, likasom alla anåta af koraller bilda- 
de, bestar af eh igenom bankar förenad ö-cirkel. Likväl 
tyckes denna grwjjp Vara af en äldre formation, Ön de* Öf- 
riga, hittills af 6s< Jtedda, korallöar. Landet är något hö- 
gre, än det eljest brukar vara på dem, och trHden äl'o vi- 
da större och grÖfre, än pä de öfriga. Äfven den tyckes 
viira obebodd. 

En hastigt infallande stiltje satte oss i fara att genom 
strömmen, som meå betydlig styrka flöt åt vester, blifva 
drifne mot bankarna 3 men, som vi voro nära bränningen, 



lHndrad( 
söder, 
der ett 
land. 
der n* 
var mir 
vi fönsö 
men vi( 
långt 
mera 
hinna d 
den til 
ställdes 
var sinr 
De 
teelse, 
ifrån k( 
som göi 



3 -I!!. ■ni 



Xadrc 



y< i 


Sol 


om' 


des 


!i;i 


Fr 


ofch 


Le 


dan de 


för 


oss 


ven 


de 


gitudei 



^pr . 



att 



btidradc den sitt lopp och gick parallell med kusten St 
söder. På detta sätt dublerade vi gruppens södra spets, 
der ett svagt luftdrag förde oss på säkert afstånd Ifrån 
land. Efter vår observation ligger denna södra spets un- 
der M° 20' 5o*' latitud, och 197° 28' 3o" longitud. Det 
var min afsigt, att noga uppmäta hela gruppen, hvarfÖre 
vi försökte att under natten qvarhulla skeppet nära den; 
men vid daggryningnn sago vi, ait strömmen fört oss sä 
Jångt bort under vinden, att liindet knappt var synligt 
mera från masttoppen. Som vi nu omöjligt kunde åter 
hinna dessa öar emot- den rtnrka strömmen och passndvin- 
den tillika, så muste jag gå frun min pion, och kosan 
ställdes nu rakt pu Ladron-' eller Marianer-^Avndi, der jng 
Tar sinnad intaga färsk proviant. 

Det är en öfverraskande* och icke lätt förklarlig' före^- 
teelse, att på parnlleleri aff li° nordlig latitud, räknadt 
ifrån kedjan Radack, förbi BronusÖarlia finnes en st)'öm, 
som gör halfannan mil på timmen. •"■ :;; i" ■ ; i^i > ,. . > 



-mau ;jj 



tufilA'. f'.'f: '.. 






GAP. XlY. 



n'j;'.'i! 



.;") 



Xadronerne eller Mctrianerne och Phillppincnie, 



j I' ( 



Sbm jag i min iotTk resebeskri^Hn^ liandlat utförfigt 
'oiii' déésa öar, sä har jag hftr WötH 'litet att tillägga. 

Frisk vind odH Vackert' vädei* ^jbVde vur iih-Å hastig 
ofch behaglig. På morgonen den 19 Octofcer sägo vi re- 
dan den till Ladronerna- hörande ö\r Snrpani ligga Fram- 
for 08S, på 7.5 irirls af^tänd, och kort derefter syntes äf- 
ven den förnämsta ibland dem, CMrt/i-^jrrtVj dit vi ville. Lon- 
gitudeh af Sarjidnk östligaste spets fuhittrvt ar4* 38' 00". 

,.<ft7i. ' rj*tliii( )i. 1 i.iM^.i 1 -.'öl !l'»o Ilj^ 'fk '}<,".<!jijA*>iI 



I '. 



^ 



( 371 ) 

>:, , Anblicken af Guahanis östra kust, som är BlottstSlId 
för en oupphörlig passadvind, ger den ankommande segla- 
ren föga högt begrepp om denna öns fruktbarhet; desto 
angenämare blir han öfverraskad^ så snart han omkring- 
seglat den norra udden, och befinner sig på öns vestra 
sida under vinden, der naturen är så frikostig, och man 
blott har att beklaga innevånarnes utrotande när Spanio- 
rerne togo denna Årchipelag i besittning, och dessas omil- 
da sätt att införa den catholska religionen. Öfverraskande 
är det, att jordmånen på Guahani under svartmyllan be- 
står af korallblock, som till en del icke ännu äro sönder- 
vittrade, hvaraf man skulle kunna förmoda, att fordom 
en dylik grupp af lågs korallöar, som de öfriga äro, til- 
lika med bassinen, som den inneslöt, blifvit genom en un- 
derjordisk eld skjuten upp i höjden, och öen Guahani på 
sådant sätt uppkommit. Denna hypothes synes bekräftas 
deraf, att Herr Hofman fann der en krater, i hvars djup 
elden ännu icke utslocknat. 

Fästningen på den här såkallade djefvulsspetsen, som 
skall försvara staden Agadua, funno vi i ett så fredligt 
tillstånd, att ingen af dess kanoner var brukbar. Uti ham- 
nen Galdera de Apia lågo till min förvåning flera skepp 
under Engelsk och Amerikansk flagg, då Spaniorerne el- 
jest icke insläppa utländska fartyg. Af Gapitaiaerna på 
dessa skepp Hck jag -veta, att hvalfiskfängarne , som idka 
sitt yrke på Japanska kusten, nu ofta välja Guahani till 
hviloställe och till intagande af färsk proviant. Med stor 
fägnad hörde jag äfven af dem,, att de utan undantag be- 
gagna sig allesamman af den utaf vår Amiral vop Krusen- 
stern utgifna kartan öfyer Japanska kusten , om hvilken de 
försäkrade, att den är den bästa, och med största noggrann- 
het uppgifver till och med föremål af mindre betydenhet. 



• . / * ( 373 ) 

Huru mänga skäl hafva icke sjöfarande att välsigna ulgifvaren 
af en sudan karta! Huru ofta beror icke deras lifs räddning 
af den! Man kan tryggt påslå, alt det är bättre vara all- 
deles utan karta, än hafva en felaktig. ' ' ' . 
Som jag ville dröja bara ett par dagar här, och ham- 
nen just icke fir den säkraste, så beslöt jag att alldeles 
icke löpa in, utan hålla skeppet under segel n^Sra staden , 
och skickade en officer till Gouverneuren med anhållan att 
förse oss med färska lifsmedel, på hvilka jag medsände en 
lista. Andra morgonen for jag med några officerare i land, 
och vi blefvo emottagne af Gouverneuren öfver dessa Öar, 
Don Gango Errero, som redan vidtagit alla erforderliga 
åtgärder, för att skyndsamt förse oss med lifsmedel, vis- 
serligen vänligt, men dock icke utan något af den Span- 
ska grandezzan. Han har gifvit ny bekräftelse på den gam- 
la erfarenheten, att en dålig regering kan på få år göra 
om intet hvad blott genom långa mödor en god styrelse 
kan stifta. För åtta år sedan, då Äledenilla var Gouver- 
neur här, rådde trefnad och på sitt sätt, välmåga ibland 
Guahanis innevånare; nu är det tvärtom, och dertill är 
en enda menniska skuld. Så mycken vigt ligger på valet 
af den, åi hvilken väldet anförtros på så långt afstånd, 
hvarifrån de förtrycktas kla^ -riål blott högst sällan kun- 
na hinna till högsta magten. Jt ^'ero har till och med gjort 
sig skyldig till Engelska och Å lerikanska Skeppares mord, 
livaröfver deras kamrater, ili i Manilla, icke förgäfvcs 
anropade Spanska rättvisan; ty^ såsom jag sedermera fick 
veta, var redan befallning gifven om Erreros häktande, 
då han i Ijufligaste ro söng för mig lusliga visor j med ac- 
compagnement af guittare. Medenilla var åter utnämnd 
till Gouverneur, för att bota det onda Errero vållat. 



% 



■V 
h 



'i 



II 



fl 



\ 



^ 



-:«,, 






i 374 ) 

Af mina förra bekanta säg jag nu här blott den vär- 
diga Don Louis de Torres, Carolincrnas vän, som medde- 
lade Herr von Charaisso de interessanta underrättelserna 
om dessa älskvärda öboers seder och bruk. Han hade ef- 
ter vår afresa på Rurik åter gjort en tour till Caroliner- 
na, och der förmått flera familjer att flytta till Guahani. 
Carolinernas årliga besök på Guahani fortsättas åter or- 
dentligt, och under vårt vistande här var här äfven en 
liten flottille derifrån. Såsom skickliga sjömän förhyras 
Caroliuerne af äpaniorerna, som i detta hänseende äro all- 
deles okunnige, till färderna till de öfriga Marian-öarna, 
med hvilka dem förutan ingen communicatiou skulle äga 
rum. Vi hafva sjelfve sett tvänne deras canoter ankom- 
ma hit ifrån Sarpana under häftig vind och hög sjö, och 
beundrat den skicklighet, hvarmed de blefvo styrde. 

Spanska coloniernaä uppresning har icke sträckt sig 
ända hit. Guahanis innevånare hafva förblifvit trogne, oak- 
tade Gouverneurens tyranni, och hafva icke låtit förleda 
sig af ett här nyligen gifvit exempel. Ett Spanskt linie- 
skepp och en fregatt kommo från Pej'u med flyktade, tro- 
faste undersåtare, och lade till här under sin färd till Ma- 
nilla, der manskapet pä båda skeppen reste sig, satte of- 
ficerarne och passagerarne i land och vände om till Peru, 
för att göra gemensam sak med insurgenterna. 
,.,,,5_Sedan vi tillbragt . fyra dagar under segel utanför Agd- 
dua och försett oss med lifsraedel, hvilka vi måste betala 
tio gånger så dyrt, som för åtta år tillbaka, lemnade vi 
Guahani den 22 October och styrde kosan åt Bashi-öarnaj 
emellan hvilka jag ville komma in i Chinesiska hafvet och 
så segla rakt på Manilla. 

Deu I November visade middagsobservationen oss 
20° i5' latitud och 236° 42' longitud, sä att vi således 



tiu bcfu 

Innan s 
vi liiåst 
den led 
kat sig, 
migt > 
natten . 
gens I 
från no 
ke stor 
risontet 
som lig 
kort d( 

rygg ä 

vinden 

så mål 

nyttja, 

dra Ba 

funno 

af vår 

blåste 



gt- 



hö 

mötte 

ler ig 

de kl 

iiade 

bund 

kelig 

ne ti 

sedai 

stille 

för 



/^ 



■-, ^ 



< 375 ) 

nti hcfunno oss i grannsKapet af Bashi" och 5rtÄ)^<i/i-oarna. 
Innan solens nedgång hade vi seglat sä raskt framåt ^ att 
vi »iiåste icke vara p.'i längt afstund ifrån land, men åt 
den led, som öarne Jago för oss, hade svarta moln skoc- 
kat sig, hvilka dolde dem för vara Ögon och spiidde stor-^ 
migt väder. Vi vågade derfore icke segla vidare under 
Hatten, utan loverade med refvade segel, afbidande da- 
gens ankomst. Vid midnatten kommo häftiga vindstötar 
frän norden. Vågorna gingo högt, men det bicf dock ic- 
Ite storm. Knappt hade den uppgående solen upplyst ho- 
risonten, då vi fingo se de tre höga Richmondkh'pporna, 
som h'gga midt i sundet emellan Bashi- och Babyan-Öarna, 
kort derefter syntes oss äfven ön Bantan , hvars höga bergs- 
rygg ännu icke var fri från moln. Luften blef nu klar, 
vinden blåste starkt ifrån norden, och vi fortsatte under 
su många segel, som de häftiga vindstötarne tilläto oss 
nyttja, vår väg rakt åt det sundet, som bildas af de sö- 
dra Bashiöarna och de tre Bichmondklipporna. När vPbe- 
funno oss midt i sundet, hade vi skäl att befara förlustrti 
af våra stänger, kanske till och med af masterna. Vinden 
blåste mycket häftigt frän nordost och dref sjön ytterst 
högt. Vågorna tornade sig hastigt på hvarandra, och 
mötte här en stark ström, som från Chincsiska hafvet fal- 
ler igenom detta sund i Oceanen. Dessa inbördes stridan- 
de krafter åstadkommo på hafsytan ett uppror, som lik- 
nade den starkaste bränning, och kastade skeppet oregel- 
bundet med så förfärlig styrka fram och åter , att jag ver- 
keligen förundrade mig att master och Avant höllo. Tvän- 
ne timmar tillbragte vi i denna kritiska Lcliigenhet; men 
sedan vi uppnått Chincsiska hafvet, bcfunno vi oss i 
stilla vstten, och begagnade oss af denna cmständighet 
för alt uttaga lougitudcrna af vissa punkter. Vi funno 



>!*■■ 



^] 



ä 



*. 



.'1' 1 



11 •)! 



; ( 376 ) . 

lougitudeo af den östliga bland de tre Ilicliniondklipporna 
rrf , : ,; : ' '. " -' t.-; ... .: 287° 5o' 2" 

— —i. vestligastc bland dem . . 237° Sa' 00" 

— — östligaste spetsen af ön .'.' ' 

Banta n .237° 55^ Sa" 

, r— — vestligaste spetsen af Ba- 
.^ buyanerna . a38° 00' 56". 

.— . . — —vestligaste spetsen af 

Bashi-ön . 238» Äf 47" 

latituden af östligaste spetsen 20° i5' 4?" 

Alla dessa longituder liafva blifvit bestämde efter clirono- 
metrar, hvilka pröfvades strax efter var ankomst till Ma- 
nilla. De differera med dem, som äro antagna på Hors- 
bpurg's karta, på blott 3| minuter. Så mycket äro våra 
longituder vestligare. ^ 

Med gynnande vind fortseglade vi nu åt snder, med 
vestra kusten af Lucoi^ i ögnasigte, till dess vi upphunno 
Caf^ Bajadorj der vi blefvo några dagar uppehållne af 
stiltje, så att vi först den 7 November 6ngo se Manilla^ 
bugteu. Här blåste en böflig vind emot och hindrade oss 
löpa in; men som den kom ifrån land, så kunde den icke 
bäfva några höga vågor, och det lyckades oäs att genom 
Jovering rycka betydligt framåt, sä att vi ändteligen kun- 
de inlöpa i bugten genom dess sydliga öppning emellan 
stranden och ön Coregidor. En Spansk Brigg, som love- 
rade tillika med oss, förlorade bägge stängerna, genom en 
häftig vindstöt, som plötsligen öfverföU oss. 

Om morgonen den 8 November kastade vi ankar för 
staden Manilla, Jag uppvaktade genast General-Gouver- 
neuren öfver Fhilippinerna, Don Mariano Ricofort. Han 
cmottog mig vänligt och beviljade mig genast på min an- 
hållan tillutolse alt segla till Cavite , en vid bugten, blott 



( 377 ) 

ett par mil ifrån staden, belägen by, der det £nncs ett 
godt skeppshvarf och skepp kunna med becjyämli^hct före- 
taga reparationer, hvaraf vårt var i behof. Vi gingo der- 
före redan följande dagen dit och började våra arbeten. 

Äfven i detta sköna tropland förgick var tid angenämt. 
Huru rikeligen har naturen utrustat dessa öar, och huru 
litet erkänner Spanien den skatt, som det i dem äger! Sta- 
den Manilla har det förmånligaste läge för handel med 
hela verlden, i grannskapet af Asiens rikaste trakter, nä- 
stan midtemellan Europa och Amerika. Spaniorernas af- 
undsjuka på alla deras utländska besittningar förböd äfven 
den att handla med något annat land; men efter Ameri- 
kanska Goloniernas affall är Manillas hamn öppnad för al- 
la nationer, och snart skola Philippinerne icke mera vara 
så obetydliga som hittills. Ännu inskränker sig utförsela 
förnämligast till socker och indigo till Europa, och de 
kostbara fogelbona och Trepangs till Ghina. De sedpare 
äro ett slags hafssnäckor utan hus, hvilka lika mycket ef- 
tersökas härifrån till Ladronerna, Garolinerna, Peleu-öurna 
och till och med till Nya Holland, som hafsuttern på nord- 
vestra kusten af Amerika, emedan de vällustiga Chinesar- 
nc anse dem, likasom fogelbona, för ett medel, att upp- 
friska fallna krafter, och derföre betala dem ganska dyrt. 
Men huru oändligt många flera handelsartiklar skulle icke 
dessa öar kunna lemna. Caffe af utmärktaste godhet, Ga- 
cao och två slags Bomull, den ena på träd, den andra, 
utomordentligt skön, på buskar, växa här vildt, och skul- 
le genom odling med lätt möda kunna mycket mångfaldi- 
gas. Dessa artiklar äro emedlertid ännu så vårdslösade, 
att ingen ordentlig handel kan drifvas med dem. De skö- 
naste Sagoträd finner man på Lu^on i Öfverflöd, men de 
stå der, likasom hela skogar af canel, oanvända. Muskot , 



-^ 



4: 



• 4 



*? 



u 



< 3r8 ) 

kryddnegllkor och allt hvad Moluchcrne frambringa, växer 
äfvea liär, ocU det behufvcs blott någon industri, som ty 
värr ännu fattas, för att göra allt detta tilt en källa till 
rikedom. TJtoni detta finner man här Perlor, Ambra, Con» 
chcnillc; och Guld, Silfver och andra Metaller gömmer 
jorden i sitt sköte. I urhundraden har Spanien lemnat des- 
sa skatter obegagnade och pu köpet funnit sig i nödvän- 
dighet att till ämbetsmännernas afjlöning skicka hit guld. 
Su väl härvarande reguliera trupper, som Milicen, 
aro formerade af de bruna infödingarna. OiHcerarne äro 
Spaniorer, till största delen har födde, och, med ganska 
fu undantag, högst okunnige. Man säger, att soldaterna 
skola vara tappra, i synnerhet när de blifva uppmuntrade 
af Presterskapet och fått dess välsignelse. Så lungt jag 
haft tillfälle att observera härvarande Militaire, måste jag 
likväl tro, att den icke skulle. försvara sig väl emot Euro- 
peiska trupper. Utom det att den är illa beväpnad, ra- 
der inom den sä godt som ingen disciplin, hvarom sjelfva 
Ctieferne tyckas hafva föga begrepp. Officern är skiljd 
frun soldaten genom intet annat än uniformen, och är i 
det hela ingenting bättre än han. På precision i manöv 
rer är ej att tänka; och om en skiltdtvakt sofver roligt 
med musköten på armen, så gör det ingenting. Man har 
sagt mig, att på Lugpp skola finnas 80O0 man reguliera 
troppar, och genom Milicens uppbådande 20,000 man kun- 
na sammanbringas. Det ärans falt, hvarpå Lu9ons hjel- 
tar utmärka sig, äro de södra, till Philippinerna räknade, 
men ännu icke underkufvade öar, som bebos af muhamc- 
danska Indianer, hvilka ligga oafbrutit i fejd med Spanio- 
rerna, och såsom sjöröfvare utbreda förskräckelse och 
stundom äfven , härja på alla 'kuster af delta ö-haf, der 
Ghristne bo. Man skickar tid efter annan dit några väl 






( 370 ) 

l>emanna(]e kanonbj^tar^ som skjuta bort mycket krut, utan 
att kunna kufva sjöröfvarena. 

Man räknar sex tusen Ghincscr i Manillns förstäder, 
till livilka de aro inskränkte. De flesta ävo skickliga och 
arbetsamma handtvcrkare, de öfriga handlande, och ibland 
dessa nugra ganska rika. De äro I-M^ons Judar, men än- 
nu mera fallna för bedrägeri och nedrighcler än dessa, 
och med ännu färre, kanske alldeles inga, undantag. De 
åtnjuta icke allenast inga företräden för den sämsta folk- 
k.Iassen, utan blifva tvärtom föraktade, förtryckte, orätt- 
vist behandlade och icke sällan öfver försk\ lian strå (Tade. 
Deras girighet gör att de tuligt fördraga detta allt, och 
som hederskänslan ar alldeles förqväfd hos dem, sa trö- 
star dem lätt en liten vinst genom ett lyckadt bedrägeri 
öfver en liden skymf. livar Chines betalar i ärlig afgift, 
för det att hmi fur andas luften i Manilla, sex Piaster, 
och vill han idka nugot yrke, sd måste han ytterligare 
erlägga fem Piaster, hvaremot en infödd Indian Öfverhuf- 
vud betalar blott fem Healcr (5 llubel), som han lätt för- 
tjenar. 

Icke heller Philippinerne följde de Amerikanska insur- 
genternas exempel; ty en orolig rörelse bland härvarande 
Indianer, som förefallit ett par år före vår ankomst, syfta- 
de icke åt Regeringen, och en kort derefter försökt res- 
ning emot densamma fann fa anhängare. Den förra för- 
anleddes af ett par oskyldiga Botanici, som genomtågade 
6*n för att samla örter. Ibland Indianerna blef en epide- 
misk sjukdom gängse, i hvilken många dogo, och hastigt 
uppkom det ryktet, att de utlandska Örtsamlarne förgif- 
tat brunnarna, för att utrota Indianerna, hvilka nu, här- 
igenom uppbragta till raseri, tågade omkring i skaror , mör- 
dade flere främlingar, och i sjclfva Mauilla plundrade ocli 



i., 



( 38o ) 

furstördo husen för nägra utländningar, som lång tid va- 
rit tl«:r bosatte. Man tror, alt nugra Spaniorer hafva va- 
rit sjelfva de fgentliga orolighctsslifturne, och genom det 
af dem utspridda ryktet uppviglat folket, för att fiska i 
grumh'gt vatten. Den dåvarande Gouvernenren beskylles 
allmänt för att icke hafva tagit nog kraftiga steg emot 
oordningen. Denne förståndiga och öiskvEirda man, men 
kanske för taailda Gouverneur öfver ett ohyfsadt folk, blef 
ett är derefter mördad nattetid i sin sang, af en Mestizer, 
som tjente såsom Oificer vid ett härvarande regemente, 
och hade förmått en del deraf till myteri. De upproriske 
hade samlat si^^ på torget, men blefvo snart skingrade af 
ett i sin trohet beståndande regemente, och inom få tim- 
mar var lugnet fuUkomligen.återställdt, hvilket sedermera 
icke blifvit brutit. I den olyckliga Fulgeros ställe blef den 
nuvaraiide Gouverneuren Kicofort hitskickäd ifrån Spanien. 
Konungen, rörd af staden Manillas trohet, i en ti<t, 
då de andra Spanska Golonier-na afskakade moderlandets 
tunga bojor, skänkte den, till ett tecken af sin synnerliga 
välvilja, sin bröstbild: hvilken den nye Gouverneuren föi>- 
de med sig. För denna bild betygades bär en vördnad, 
som bevisade det hÖga värde man satte på den Kungliga 
skänken. Den blef för det första uppsatt i ett hus, som 
tillhörde Kronan i förstaden, hvarifrån den skulle i stor 
ceremoni hålla sitt intåg i staden och intaga den för den- 
samma utsedda platsen i Gouverneurens slott. Den 6 De- 
cember var utsatt till denna, för Manlllas innevånare vig- 
tiga högtidlighet, och tre dagar förut gaf den målade Ko- 
nungen hvar afton stor Cour i förstaden. Huset var grnnnt 
eclaircradt; utanför detsamma stod en piquet välklädda 
s)Idater, vid alla dörrar sattes poster, och rummen voro 
fulla med Kammartjenare, Pager och Dujour-Oificerare af 



:;*r; 



( 38i ) 

nlla grader, i full gnin. Man sökte pa allt srilt efterlikna 
Spanska hofvcts etikett. Don 5om genom sin rang hado 
rättighet att hlifva presenterad för Konungens portrait, 
hlef af en Dcjouröfvcrste införd i Audienssalen, livilken |, 
var praktfullt prydd med de dyrbaraste Chinesiska siden- 
tyg. Här hängde pa en upphöjning af några slag, emel- 
lan tvänne guldprydda colonner, portraitet hakonn en si- 
dengardin, öfversten gjorde Kammarherre-tjenst , förde 
den som skulle presenteras fram för portraitet och drog 
bort gardinen. När den presenterade fick se Konungen, 
som var mulad i hernielinmantel och med krona pa huf- 
vudet, raustc han göra en djup bugning; Konungen silg 
stumt och vänligt pu honom , gardinen drogs uter för, och 
audieocen var slutad. - -• ; *•' r-M',- ;'!:l 

Kcdan vid dagsgryningen den 6 December var den 
ofantliga folkmassa, som ifrån alla provinser strömmat 
till Manilla för att åskåda denna högtidlighet, i full rö- 
rehe. £n stor del af de Ingre folkklasserna sag man 
klädd i allahanda komiska costumer, till en del ganska car- 
ricaturaktigt ; raketer uppfyllde luften, och pä.många stäl- 
Ifn pä gatorna afbrändes Chinesiska fyrverkerier, sora på 
ljusa dagen g)orde,blott larm och rök. Eleganta equipa- 
jer korssade gatorna och kunde blott med mycken svårig- 
het bana sig väg emellan de brokiga raderna af eleganta 
«ller maskerade fotgängarne. Klockan 9 dundrade kano- 
naden ifrån fästningen, och klockan 12 började processio- 
nen, i hvilken Asiatisk och Spansk prakt voro blandade 
om hvarandra. Jag stod i ett hus, der den måste gå för- 
bi under fönstren ^ och kunde se långt öfver densamma. 
Tåget börjades af Chinesare. Först kom en Chör af 3,4 
Musikanter, af hvilka en del slögo med käppar på stora, 
runda kopparplåtar, och derigenom frambragte ett slags 



I 



! 



' ^*-' 






Pf 



■* 






t{ 



( 38a ) 



dofva klockljud, och en annan pep gement pä klarinett** 

k lika instrument. Tonerna af kopparplåtarna skrällde för 

mycket in i hvarandra, sä att ingen takt kunde urskiljas, 

j livarom detta kapell öfver liufvud tycktes vara föga bc- 
kymradt. Ffter Musikanterna kom ett tåg Ghinesare med 

- sidenfanor, pu livilka deras afgudabilder och drakar af oli- 
ka skapnad, omgifna med hieroglypher, voro afbildadc. 
Deref ter bars i ett slags stol, rikt utsirad och med den 
mest lysande lackering öfverdragen, en ung Chinesiska, 
som höil en vågskål i handen, och, såsom man sade mig, 
skulle föreställa Kättvisan, öfver hvilken hennes landsmän 
här just icke hafva mycket att glädja sig. Några Musi- 
kanter omgåfvo Gudinnan och gjorde ett så förfärligt bul- 
ler på sina kopparplåtar, som om de velat föf<|väfva hvar- 
je k lagoton, som skulle knnna hinna till henne. Efter 
^Rättvisan följde resten af Ghincsarne, allt efter- deras sär- 
skilda yrken, hvilkas sinnebilder prunkade på fbnorna. Nu 
kommo fyi^ något bedagade Bachantinnor, öfv«r höfvan 
blottade. Deras långa, svarta, kringfladdrande hår igaf 
dem utseende af Furier; endast af vinlöfskran$arne om de-" 
ras hufvuden och dryckesskålarna , som de höllo i händer* 
na,, kunde man gissa till hvad de skulle föreställa. Efttr 
Baohi Tambourin , hvilken snarare liknade en harlekiT^, 
gåfvo de eu högst oanständig, pantomimisk dans, for att 
roa den af glädje stojande pöbeln; och son* processionen 
skred ganska långsamt, och ofta gjorde Iwlt, så vunne 
de tillräcklig tid att på det äckligaste sätt visa sin skam^ 
lösa talent. Hvarföre pompeh skulle besuddas med denna 
skamfläck, var icke lätt ntt inse. Men det fanns mycket 
obegripligt i den. JVu följde en trupp af Indianer, på oli- 
ka sätt och besynnerligt kostymerade, föresttillande vildar, 
utrustade med spjut och sköldar, i oupphörlig strid med 



hvai 

bestj 

af 

gossi 

hvill 

deml 

igenl 

höfc] 

de 

nen I 

tar. 



v- 



( 383 ) 



larincft** 
llde föt 

skiljas, 
i)ga bc- 
ne med 
rafoli- 
bildade. 
led den 
lesiska, 
le mig, 
ndsmän 

Musi^ 
Jt bul^ j 

hvar- ; 

Efter 
as sär- 
na. Ku 
höfvan 
^r gaf , 
m de* 
änder- 

EfUr 
lek in, 
or att; 
>ione»i 
riinno 
kam* 
iemia ' 
fcket 



hvarandrk. Dérefter marcberade en Balaillon Infanteri ^ 
bestående af gossar, med musköter af träd och patronkök 
af papper, och. efter dem en escadron Husarer, likaledes 
gossar, med dragna sablar af träd och hastar af papp ^ 
hvilka, i stalicfc för att bära ryttarne, bicfvo burne af 
dem, pu 'det sätt, att der sadeln skulle Jigga var ett hål, 
igenom hviiket busarens ben gingo^ så att hästen icke be- 
höfde sina. Fastän kamparna voro mycket ystra, stegra- 
de sig och slogo fram- och bakut, förblef dock escadro- 
nen i ordning och leder. Häruppå följde ett sällskap jät- 
tar, två famnar länga, hvilka» öfre kroppar bestodo af 
papp, med lika så stora Damer, jemte nugra mycket små 
dvärgar, hvilka förlustade folket med komiska uthafvor 
och dans. Efter dem kommo allahanda djtiif, lejon, björ- 
nar, oxar o. dyf. likaledes af jette-storlek, så att i hvart 
ben gick en menniska, hvarföre de ock framskredo gravi- 
tetiskt. iSedan följde Don Qmxote, i all sin värdighet, 
beledsagad af sin trogne Sancho«< Få tillfrågan,, hvad den 
hedervärde Riddaren af den- sorgliga figuren ville här, 
mente någon^ att han föreställde Manillas innevånare; hvil- 
ka likaledes iänsugo ^ii väderkvarn för en jätte. Bakefter 
honom, likasom han vore anföiWrcni^ marahci^äde en verk- 
lig Militairc med skön mwsik , ' hVaruppå följde tvä hun* 
drade ungaJIickor ifrån Philippihernas samtliga provinser, 
klädda xik t och fördelaktigt i sina särskilda' laridsdrägterl 
Femtio af dessa Gracer drogo den präktiga, med rödt sauH 
met och mycket guld utsirade, triumphvognéh, pa hvilkeW 
Fernand< s portrait prunkade. Icke nöjde ined den målade 
manteln, hade. man tillika omhangt honom nved en verk-' 
lig, af purpursammet, broderad med guld. Midt emot, 
något på sida, satt på en jordglob en hög, hvit figur, 
som höll i ena handen en uppslagen bok och i den andra 



'■' v . B" 



ww 



m 



iir 



( 384 ) 









en tltaf , hvarkned hon pekade på bilden. Hon föreitälide 
Bistorien. Måtte hon framdeles också kunna med välbe- 
hag peka på originalet! Efter triu>j]phvagnen red en af- 
deining Dragoner, och slutet af tåget utgjorde en mängd 
vagnar, i hvilka härvarande mest ansedda personer åkte. 
Flera tornlika, Chinesiska äreportar prydde vägen, som 
processionen tog genom de vidlöftiga förstäderna till sta» 
den. De fvoro hopslagna «f bräder, intogo nedtill gatans 
hela bredd, och voro — efter Ghinesarnes smak, hvilka, 
för att smickra. Spaniorerna, vid detta tillfälle icke spart 
någon kostnad — - på det. präktigaste och brokigaste sätt 
dccorerade. ■rr^:;fi tsrfspnl ,':?-:?.;? jv;.^*?, v -< .jf i -j.,.,^,!-.?^ , 

Då portraitet anlände till staden, blef det emottagit 
af Gouverneuren och hela Presterskapet i Manilla, och i 
stället för de unga flickoriia drogo nu borgare tnumph- 
vagnen, under ett beständigt rop af: Yiva el Rey Feman- 
do! Från alla vallar lossades kanonerna, en skon militaire- 
musik uppstämde, och trupperna som voro uppställde i 
hay ifrån stadsporten till storkyrkan, skyldrade gevär, 
hvarunder de instämde i folkets Viva. Vid kyrkan gjor- 
des halt, portraitet bars in, och efl«r gudstjensten , som 
förrättades af Biskopen, blef det åter satt på vagnen och 
fördt till Gouverneurens hus, der det ändteligen kom till ro. 

Högtidligheten fortfor ännu i tre dagar. Ifrån solens 
uppgång till dess nedgång ringdes i klockorna och sköts 
med kanonerna. Om aftnarna voro hela staden och för-^ 
staden präktigt illuminerade. Få många hus funnos träns- 
parenter, som intogo hela framsidan af dem, så att man 
ej såg husen åt gatan. Likväl öfverträfifade illumination på 
de Chinesiska triumphportarna i förstaden allt det öfriga. 
Drakarna, hvariiied de voro prydda, sprutade eld, öfver- 
V» t' d.f*y hi'.i /.;.*u*ii2tr|jik Efu .i.si'**.» *i »* ('i' i i- allt 



som 



..:-*' 



,'.<r 



( 385 ) 



m^ 






allt vände sig mångfärgade lågor blandade om hvarandrn, 
och stora eldkulor uppstego likt fullmanan långsamt i 
höjden, till dess de förlorade sig ibland stjernorna. Hvar 
och en af dessa byggnader hade tre afsatser, oingifna af 
galerier, på hvilka Ghinesarne hade allahanda spektakel 
till att förlusta folket. Der såg nran Taskspclare, Lindan- 
sare, Luftspringare, Skuggspel, och till och med drama- 
tiska representationer, hvarföre folket strömmade dit ocli 
genom högt jubel gaf sin fågnad tillkänna. Jag såg ett 
sorgespel gifvas på ett sådant galeri. En välfödd Mando- 
rin blef på Monarkens befallning strypt, och denna ope- 
ration föregeck under många upptåg. Folkel gick nu aft- 
narna maskeradt omkring på gatorna, kastade upp raketer 
och afbrände chinesiska fyrverkerier. På flera platser i 
staden voro ställningar uppsatta, der det likaledes visades 
allahanda saker till folkets förlustande. Ifrån alla stallen 
hördes musik. Äfven gåfvos oiTeutliga baler med fri för- 
täring. . ... 

Denna exempellösa glädjeyra öfver Konungens yttrade 
tillfredsställelse tyckes bevisa, att Philippinerna nog för- 
blifva trogna, och icke tänka på något affall, isynnerhet, 
när moderlandet icke är något styfmodcrland för dem. 

Den I o Januari 1826 var vår fregatt seg^elfärdig, 
och vi lemnade Manilla utan att hafva en enda sjuk om 
bord. 









25 



.( - 



*■- 



"W; 



,.ftt .iffffnj^^' mE.m.! 



:tm»' 



'^ 



! \ 



I 



;&f 



* 



I' 



>.v 



.'.> 



( 386 ) ^ 

• V- . C AP. XV. '- ■•''"■'' - .:■■"■ 

• u 

.. S:t * Helena och Hemkomsten, 

Gynnade af en frisk nordostmansin, genomskuro vi 
redan den 21 Januari JEqvalorn på 253® 38' longitud, och 
kbnimo den ?.5 eraellan öarna Sumatra och Java ut i Ocea- 
nen, sedan vi lyckligt gcnomseglat chinesiska Lafvet ifrån 
dess norra gräns till den södra. Nu styrde vi vår kosa 
at Goda-IIopps-Udden, af hvilken äfven vi hoppades nå- 
gon vederqvickelse. 

När vi kommit på 1,56^ longitud och 12° sydlig lati- 
tud, förvandlades, emot all regel denna årstid, östliga 
vinden i vestlig, och blef stark storm. Hela himmeln var 
betäckt med svarta moln, ur hvilka regn nedstörtade likt 
sk}'f'all. Vid midnatt, du stormen ännu rasade häftigt, su- 
go vi, i det fullkomliga mörker som omgaf oss, det phe- 
nomen, som är kändt under namn af Cator och Pollux, 
och har sin grund i luftens elektriStet. Det var tvännc 
lysande klot, så stora, som Venus synes för oss, och af 
lika så klart sken. «De visade sig tvänne gånger tätt efter 
hvarandra på samma ställe, några tum under yttersta 
spetsen af värt längsta rå, och voro blott en half fot skil- 
da från hvarandra. De syntes hvardera gången i flera mi- 
nuter, och gjorde ett djupt intryck på manskapet, som 
icke kunde förklara sig dem. Jag måste tillstå, att de 
äfven för mig iiade något rysligt, i det fullkomliga mörk- 
ret, under stormens tjut och vågornas ras. 

Motvind uppehöll oss. Den 21 Februari pa^^Tade vi 
meridianen af Isle de Francc på 34© mils afstånd ifrån ön. 
Vi hade mycket stormig väderlek och fingo veta pä S:t 
Helena, af skepp, som koromo från Isle de France, att en 
for$töi'ande orkati der rasat på samma tid, hvarigenoii> 



y- 



\..^ '^ . 



fU 



T- 



■^H 



( 387 ) - 

flera sliepp, som lågo nära ön, lidit stor skada och till 
en del förlorat masterna. Tilläfveiityrs hade det ock giitt 
oss illa^ om vi tagit var vng bluU hundrade mil närma- 
re Isle de France eller Bourbon. Jag måste varna livar 
sjöfarande, att ifrån medlet af J.imi.iri till medlet af Mars 
icke utan trängande nödvändighet nalkas dessa öar, eme- 
dan detta är den tiden, då de häClignsio orkaner rasa der, 
hvilka till och med på land urligeu usludkomma stora för- 
storingar. ' - "^ 
Följande dagen upphunno vi den Engelsk-Ostindiskn 
Compagniet tillhöriga stora fregatten Bombay, på hvilkcn 
Gouverneuren öfver Batavia, Baron van der Kapellen, samt 
hans Friherrinna befuuno sig som passagerare, och hvil- 
kas interessanta bekantskap vi gjorde på S:t Helena. * 
Den 1 5 Mars omseglade vi Goda-Hopps-Udden. Det 
▼ar min afsigt att ankra i Tafel-Baien, men en dugtig 
storm ifrån nordvest erinrade i god tid, huru farlig den- 
na Bai är denna årstid, och vi logo derföre vägen åt S:t 
Helena. ? 

Den 25 Mars hade vi, ifrån öster till veslcr, tillryg- 
galagt 36o longitudsgrador, och derigenom förlorat en dag; 
h»arföre vi måste förvandla den fredag vi i dag hade till 
lördag. 

Den 29 kastade vi ankar vid S:t Helena, utanför den 
lilla staden S:t James. Hela besättningen var frisk och 
glad, men vår munterhet blef snart förstörd genom un- 
derrättelsen om Kejsar Alexanders död, som vi härerhöllo. 
Den värdiga Gouverneuren på S:t Helena, Herr Bri- 
gadiern Alexander Walker, måste jag här ännu en g^^ng 
förklara min förbindligaste tacksamhet för hans utmärkt 
vänliga bemötande och oafbrutna bemödande att göra vi- 
standet på denna ö angenämt för mig och samtliga mipa 



jf 



IT. 






- r 



i' 
■i' 



f ! 



^1 



' '.' 



(388 

resliamrater. Han gaf Dineer och Baler for att roa oss, 
och var städse färdig att uppfylla alla våra önskningar. 
Berföre erhölio vi äfven den tillåtelsen, som. eljest är så 
svår att få, nemligen att bese det så namnkunnigt vordna 
Longwoody der Napoleon slöt sin lysande lefnadsbana, i 
glädjetom, ödslig ensamhet. 

£n skön morgon anträdde vi resan dit till häst Se- 
dan vi lemnat den vackra lilla staden Sli James, som lig- 
ger i en håla mellan två mycket höga, branta, på all ve- 
getation blottade Lavaklippor, och gör genom sitt behagliga 
utseende den dystra omgifningen ännu frappantare, förde 
oss en slingrig, i klipporna uthuggen väg uppföre de bran- 
ta, af naturen otillgängliga sluttningarna. Denna väg, der 
man på ena sidan ständigt har det nästan lodrätt uppsti- 
gande berget, och på den andra en lika så nedsjunkande 
afgrund, är ganska smal och håller på några ställen knappt 
tre famnar i bredd; men är till de resandes säkerhet för- 
sedd med ett värn af sten, så att den endast då blir far- 
lig, när, såsom stundom händer, stora stycken lossna ur 
berget, och rulla ned i afgrunden, då de rycka med sig 
allt som möter dem i fallet. , . . ^. . * ., 

Sedan vi med något besvär hade uppnått h6'gsta re- 
gionen af ön , der den nedre traktens tropiska hetta för- 
vandlades, till vår vederqvickelse, i en måttlig tempera- 
tur, och vi fingo en vidsträckt utsigt, syntes landet oss 
helt annorlunda, än det förefaller en ankommande sjöfa- 
rare. Denne ser endast höga, svarta, kantiga, ödeklip- 
por, lodrätt uppstigande ur hafvet, öfverallt sköljda af 
den förfärligaste bränning, så att ingenstädes är möjligt att 
landa utan största fara, utom på den enda punkten S:t Ja- 
mes. Förgäfvcs söker dess öga efter en grön fläck. Här tyc- 
kes ingentiug kunna växa, och naturen sjelf hafva bestämt 



'f 



-f. - ■» •■, j 






( 389 ) 



oss, 
ngar. 
äv så 
srdna 



ina, 1 



Se- 
n 1ig- 
lU ve- 
lagliga 

förde 

bran- 
g, der 
uppsti- 
nkande 
knappt 
let för- 
ir far- 
ssna ur 
med sig 

»sta re- 
tta för- 
empera- 
idet oss 
le sjöfa- 
ödeklip- 
LÖljda af 
ojligt att 
n S:t Ja- 
Här tyc- 
bestämt 



S:t Helena till ett rysligt fängelse för statsbrottslingar. 
Helt annorlunda ser denna ö ut, när man skådar den of- 
van ifrån. Då bilda belmgliga landskap den frnppantaste 
con trast mot den kala utsidan, lik en rik själ, som genom 
smärtsamma erfarenheter blifvit nödsakad att omgifva sig 
med en frånstötande köld. 

Likväl gäller detta icke om bela den öfre delen af 
ön, utan endast om den vestra , som icke är utsatt för 
passadvindens inflytande. Östrp sidan, der Napoleon bod- 
de, är så kal och död, som den yttre klippväggen. Den 
beständigt på denna trakt blusande skarpa passadvinden, 
drifver oupphörligt töcken och moln för sig, som blifva 
hängande vid bergens toppar, utgjuta sig i störtregn , hvil- 
Jta ofta förorsaka öfversvämningar och under största delen 
af året göra luften fuktig och osund. Derföce är marken 
här alldeles oduglig till odling, och ett slags Gummiträd, 
de enda man upptäcker i grannskapet af Longwood, bevi- 
sa med sin krympligväxt, som knappt håller en famn, och 
genom sin lutning i en skarp vinkel , efter Passadvinden , 
huru förstöriskt den verkar här på all organism. 

Ju närmare vi kommo gränsorna för det område, inom 
hvilket den namnkunnige fången hade tillstånd att röra 
sig, ju mera försvann negdens behag, och ju hårdare vardt 
klimatet, till dess vi befunno oss, ungefär en Tysk mil 
ifrån staden, på den omskrifna ofruktbara marken. Här 
bär en smal stig utföre sluttningen ned i en liten rif kul- 
lar omringad, kittelformig däld, som, skyddad för vinden, 
ger med sin vackra vegetation en rätt behaglig anblick. 
"Der hvila Napoleons qvarlefvor," sade vår ledsagare, som 
Gouverneuren hade gifvit med oss. Vi stego af, och gin- 
go till fots till grafven. En gammal invalid, hvars koja 
stod nära utmed, och som har vakt öfver den, kom emot 



to" 






jt:. 



^ MW " i " il M «pi 



I 



■•*-, 



OSS och förde oss till den af ett lågt jerngnller omgifiiiT, 
oprydda, släta grufsteiieti) som fem tårpilar beskugga, 
sannolikt pianterudo af den olyckligas sista anhängare. Det 
ar uied en djupt ingripande känshi man nalkas denna prunk- 
lösa graf. Denna enkla sten betäcker hyddan af den, som 
en gäng skakade hela Europa, och som långt ifrån sitt 
fädernesland, på en enslig klippa, midt i Oceanen, slöt 
såsom fånge sitt på bedrifter öfverrika iif. Ingen inscrip- 
tion utmärker denna grafsten, hvar och en kan tänka sig 
lien efter sitt eg i t omdöme. Efterverldcn först skall upp- 
sätta en rättvis grnfskrift åt den som grep så mägtigt in i 
nationernas öden; vi slå honom ännu för nära. Tilläfven- 
t^i-s fattades lioiioin, för att vara sin tids största man, 
inlet annat än — redlighet. 

' Invaliden lieaitudc ur en närliggande källa i en simpel 
,slenskål ett skönt klart vatten och bod oss det med det 
tillägget, att Napoleon, under ^ina promenader hit, brukat 
vederqvicka sig med detta' kalla .ätten ur samma käri. 
Donna lilla dal var den enda fläck, der han kunde andas 
frisk luft och njuta naturen. Derfäre gick han ofta dit, 
och yttrade vid flera tillfållen, att hanen gång måtte blif- 
va bär begrafven. Ehuru litet afseende man eljest gjorde 
på hans önskningar, har man åtminstone uppfyllt denna. 
Sedan vi dröjt en stund vid den märkvärdigaste min- 
nesvård af menskliga ödens omväxling och skrifvit våra 
namn i en dertiil inrättad bok, satte vi oss åtej till häst, 
och redo till det hus, som beboddes af den öfvergifna, 
allt inflytande beröfvade fången, hvilken det oaktadt här 
ännu alltid spelade Kejsare och lät dem, som frivilligt del- 
tagit i hans landsflykt kalla honom Sire och Majestät. När 
vi hade lemnat den lilla, täcka, trägårdslika dalen bakom 
oss, återtog landet sin ofruktbara, vilda caracter, och se- 



,« -»f-^iV 



:1 



M.\ 



J". ,. 



dJAti vi tillryggalagt vid pnss en Tysk mil i tlcnna obcboc' 
liga negd, der ingen Momnia blomstrar och ingen fogel 
sjunger, fingo vi se pa en af de högsta kullarna en allde- 
Jes kal, liten slätt, midt på hvilkon stod ett litet hus, in« 
svept i tjock dimma, så att det knappt syntes. Vår led- 
sagare sade, att det var Longwood, och huset Napoleon» 
fordna boning. Vi voro snart framme vid det, och trod- 
de oss finna det ännu i samma skick, som det var vid 
hans död. Huru interessant skulle det icke vara för hvar- 
je ditkoramande, om man icke hade förändrat, icke bort- 
tagit något. De Engelska äinbetsmannerna hafva icke gjort 
afsecnde härpå. Det eländiga huset är skiljdt i två delar. 
Den mindre, Napoleons sängkammare, har blifvit ett stall, 
och den större ett magasin, der furskinn ^ talg och andra 

öns producter förvaras. ' - 

''■■.'. ' . ,t: •^ra 

Napoleon hade, såsom man redan i staden berättade 
oss, utmed sin boning anlagt en liten trägård, i hvilken 
han sjelf arbetade, hvarvid äfven Generalinnan Bertrand 
ofta var honom behjelplig. Efter många fåfänga bemö- 
danden och mångahanda försök lyckades det ändteligen att 
uppdraga några blomster och till och med att plantera 
unga ekar, som gingo till. Ett af dessa .träd hade Napo- 
leon planterat med egen hand, och Madame Bertrand ett 
annat. Som intet spär af trägården kunde upptäckas, sä 
frågade jag vår ledsagare, hvar den legat, och med ett 
sarcastiskt löje pekade han på en öde, af svin uppbökad 
plats, sägande: "Här har Napoleon med lika lycka dragit 
upp blommor, som han förr stiftade riken; men de äro 
ock lika hastigt åter försvunna." Vid en förfallen gärdes- 
gård stå ännu några ekar; men ingen kan uppgifva h vil- 
kendera är planterad af Napoleon sjelf. 



,V'> 



'ffjr- ■*»•' 



\ 



j 



. ( 395 ) . ■ ■ 

Än rit iitpt vnckert hus visntles oss, hvilLct Konun- 
gen liucle lalit uppbygga åt Napoleon och kort före hans 
död blef färdigt. Han ville icke inflytta i det, fastän det 
var vida bättre och bcqvämarc inredt, än det han bebod- 
de. Tillafventyis kände han redan dödens annalkande och 
gjorde inga anspråk mer på lifvet. 

Emot det otrefliga, öde Longwood sticker, härvarande 
Gouverneurens sommarnöje ansenligt af. Det hgger en 
lialf Tysk mil ifrån staden vid Sandy-Bai, pä veslra stran- 
den af ön. I det sköna, sunda klimatet liär frodas nästan 
alla tropiska växter. Vi biefvo gästfritt emoltagne i det 
vackra, mycket rymliga och beqväma Flantationshus. 
Det är omgifvet af en ganska vidsträckt Park, der JVatur 
och Konst räckt hvarandra handen för alt öfverraska och 
förtrolla. JVär man finner sig så väl i denna förtjusande 
trakt, i denna rena luft, och tänker tillbaka pä Longwood, 
så kan man icke neka sitt medlidande ät den som ödet dit 
förviste. Det fattas omgifningarna kring Sandy-Bai blott is- 
berg, för att fullkomligt förestölla ett litet Schiveiz. Högst 
förtjusande landskap omväxla med rysliga vildmarker, der 
naturen kastat ofantliga klippmassor om hvarandra. Öbo- 
ernas flit har ock mycket f<>rskönat denna negd. Beqväma 
vägar kröka sig uppät tvära sluttningar mellan sprängda 
berg och lemna ömsom beliagliga utsigter öfver bördiga 
fält, smakfullt uppbyggda hus, merendels omgifna af park- 
lika anläggningar, och vackra små paktareboningar, med 
deras nätta trädgårdar. Allt vittnar om . mevänarnes flit 
och välmåga. Också gå de i allmänhet mycket bra kläd- 
de och hafva ett friskt och treft utseende. Som man 
försäkrade oss, känna de sig su lyckliga på sina inskränkta 
besittningar, att de skilja sig blott högst sällan ifiän dem, 

och 



.%' 



^ i^' . 



L 



*k^* 



Konun- 
öie lians 
Listan det 
1 bcbod- 
inde och 

r varande 
igger en 
ra strån- 
as nastnn 
;ne i det 
itionshus. 
er Natur 
aska och 
irtJLisande 
ongwood, 
I ödet dit 
blott is- 
iz. Högst 
ler, der 
Öbo- 
leqväma 
prängda 
bördiga 
f park- 
med 
Krnes flit 
ra kläd- 
[)ni man 
skränkta 
An deiTJ, 
ocli 



ar, 



( 393 ) 

och inånga uldras, utan att liafva sett staden. Till deras 
många älskvärda egenskaper hör också en stor gastfribeU 
De inbödo oss ganska vänligt i sina boningar, och fram- 
satte för oss det bnsta do hade, bvurjeintc de yttrade sin 
glädje öfver att kunna tindlngna di^ första Ryssar, som b«- 
sökt deras lilla land. Vi blcfvo budnii tiil middag hos en 
af de rikaste possessionatcrna, h vi I ken, ehuru öfver sjuttio 
år gammal, ännu var rask och hade ungdomens liflighet. 
Denna spirituella och bildade mnn hade det till hans spx- 
tionibnde år icke fallit in att lemna sitt vackra hem, utom 
det att han ibland, dock ganska sälliui och ständigt bara 
på kort tid, farit till staden. Geuoui sin beläsenhet och 
genom berättelser af till S:t Helena ankomna främlingar 
var han tillräckligt bekant med Europa, ulan att någonsin 
hos honom uppstått den önskan, att se denna verldsdel, 
för hvars cultur han hade högaktning; men nu kom plöts- 
ligen på honom den nyfikenheten att lära närmare känna 
det så högt prisade England, och liun beslut att göra en 
resa dit. Vid sin ankomst till London, vardt han, som 
han uttryckte sig, alldeles förblandad af denna stadens 
storlek och prakt. Hvimlet på gatorna, h vilket han för^ 
liknade vid myrstackar, hade vida öfverträtfat huns vän- 
tan. Han besökte Fabrikerna, och förvånades Öfver full- 
komligheten af machinerna i demj Theatern roade honom, 
och han försäkrade, att han genom detta dusa, for honom 
nya intryck beständigt lefvat i ett slags yrsel. Detta be- 
hagade honom dock icke på längd, och redan efter en 
månad började han längta tillbaka till sitt stilla, sköna 
Sandy-Bai. Han iakttog nu första tillfälle att vända hem 
till sin egendom för att aldrig mer öfvergifva den. t^tA 

' Vi framlefde nio rätt glada dagar på S:t Helena, af 
hvilka vi förvara de angenämaste hågkomster, genom de 
älskvärda inlnevånarnes förekommande vänlighet. Vårt man- 
skap, som väl var friskt, men likväl angripet af nästan 
tre års navigation, sökte jag så vidt möjligt var stärka ge- 
nom färska lifsmedel; fastän de här voro ganska dyra, då 

»6 



M 



"«'r»- 






»* 



Ii: 



' > ( 394 ) 

vi hade att passera Linien ännu en gäng, och det i en 
trakt, som plägar hafva skadligaste verkan på helsan. 'ui 
Den 7 April afseglade vi från S:t Helena, och genomsku* 
ro redan d. i6yEqvatorn pä 22° 37' longitud. Här, i stiltjernat 
region, blef drti fuktiga hettan oss ytterst besvärlig. Oak- 
tadt mina fn r.sig I iglietsoiAtt, utbröt ^ervfeber ibland man- 
skapet, och gaf oss anledning att, efter alla hittills lyckligt 
öfverstundna faror, frukta det sorgligaste slut pä vår resa. 
Sannolikt hade vi ådragit oss denna sjukdom genom 
smitta. Engelsk-Ostindiska Gompagniets till Europa hem-^ 
farande skepp, som nästan alla lägga till vid S: t Helena, 
hafva blott en hastig öfverfart och den dermed förenade 
vinsten till ögnamärke. Få ibland dem, hvarom jag sjelf 
haft tillfälle att oTvertyga mig, fästa tillbörlig uppmärk- 
samhet vid besältningens föda, och renlighet, hvarigenom 
smittsamma sjukdomar ej sällan uppkomma. Äfven urder 
värt vistande på S:t Helena lågo flera skepp, som kom- 
mo frän Ostindien, på redden derstädes med sjuka om 
bord. Enligt gällande förordning skall väl intet skepp 
ankra vid S:t Helena, förrän en läkare undersökt besött- 
iiingens helsotillstånd ; men Gapitainerne förstå gömma sina 
sjuka, eller åtminstone att bedraga med sjukdomens art; 
och sålunda kunna till och med de, som ännu äro friska, 
meddela frö till sjukdom. 

Halfva vår besättning låg till sängs, och till stor olyc- 
ka var äfven vår skicklige och trägne läkare ibland dt 
■jnka. Dä uppstack en vind, som förde oss hastigt in i 
en kallare och torrare region, hvarigenom våra patientcnr 
snart frisknade. Vi undgingo äfven denna fara, Hied for- 
lust af en enda matros. ' • "'^ "' "■:■ ^JiU 
%u. Den I a Maji, när vi omkringseglade Åzoriska 6'arna, 
var hela besättningen åter vid bästa helsa. Den 3 Juni 
lommo vi till' Portsmouth, der vi dröjde några dagar. 
Den 29 berörde vi Köpenhamn och kastade den rq J^li 
■ankar pä Kronstads redd^ sedan vi varit härifrån tr« är 
på tre dagar när. :.; ^ 



' 



■jj «, 



.lr\ - 



let i tn 
an. ■' ■ 
omsku* 
ill)erna& 
r. Oak- 
id man* 
lyckligt 
äf resa. 
genom 
)a lieoa* 
Helena, 
(orenade 
jag sjelf 
ppmärk- 
irigenom 
n ur der 
m kom- 
sjuka om 
et skepp 
t besött- 
nma sina 
nens art; 
o friska, 

tor olyc- 

iland de 

tigt in i 

patienter 

Imed för- 

la 6arna, 
[n 3 Juni 
['B dagar. 

IQ J^i 
in tre &r 



i INNEHALL. 1^ 

Inledning. 

Cap. I. Resa till Brasilien pag. 3. 

— II. Rio Janeiro — i6. 

— III. Omseglingar af Cap Horn och vistan- 

det i Chili — 35. 

— IV. Den /ärliga Archipelagen — 6i. 

— V. O TahaUi — 71. 

— VI. PitcairnÖn — i36. 

— Vll. Navigator-öarna — 1 5o. 

— VIII. Ökedjan Radack — 172. 

— IX. Kamtschatka •— ^oS. 

— X. Nya Archangel — aig. 

— XI. Californien och Ryska Colonien Ross . . — 244' 

— XII. Sandwich-öarne -♦- 293. 

— XIII. PescadoreSj Rimski-Korsakoffj Esch- 

scholtz och Bronus-öarna — 365, 

— XIV. Ladronerne eller Marianerne och Phi- 

lippinerne — 371. 

— XV. S.t Helena och Hemkomsten ....... — 386. 



vV 



■^